SOU 1946:35

Statsmakterna och folkhushållningen under den till följd av stormaktskriget 1939 inträdda krisen

N 4-0 (;(

oå (- - CDL"

&( 4. IGT?»

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATSMAKTERNA OCH FOLKHUSHÅLL- NINGEN UNDER DEN TILL FÖLJD AV STORMAKTSKRIGET 1939 INTRÄDDA KRISEN

DEL VI

TIDEN JULI_1944—JUNI 1945

Redogörelse utarbetad inom rikskommissianen för

ekonomisk försvarsberedskap

STOCKHOLM 1946

l;.'BetänkandeNangående rundradion i Sverige. Dess ak- ftuella behov och riktlinjer lör dess framtida verk— i samhet. _,Norstedt. 167 s. K.

, . samband med nativitetsminskmngen och dess för-hål- l _»l'ande vid olika former av förlossningsvard samt dess ”socialmedicinska och befolkningspoliliska betydelse. ' Av C. 'Gyllen'swärd. Beckman, 115 5. S. '

tlotlningslagstiftmngen m. m. Engström. '99 5. Jo. . ,. LunBetånka-nde? med förslag angående "uniformsplikt'ehs _ otutattning för viss personal vid 'försvarsvåsendet. ' 'Va- Petterson. 59 s. Fö. -

!

**?"an ätit s.. S. . _ . Betänkande'om barnkostnadernas fördelning medför—

--försl'ag_ai1916nde allmänna harnbidrag._1n. m. V._Ret-.

chinsu-15.153 s; s. ' . , ,

* in" ten. Beckman. 136 s. »Fö. . ' . 1 fl års lärarlönesakkunniga;"Betänkande med för- "g till b'ostållsordning iör'tolkskolans_;l_ärare mcmu Mercus. 14G's. Fi. — » ' ' .. Haeggålröm, 62 s. e. _ lOIE'Betånkande '.»slxriitstryck. 217 5. K.

1940 års skolutredntngs män del. Idun. 341 s. E. -

' ; -._'Del*1. Beckman. 216 s. E.

.=_,rör'ande personal- och materielresurscrm. m.för ge- "gen tidigare tramlagt förslag. Marcus. 72 s. Fi. . : 19401års skolutrednings betänkandenoch utredningar." "».,4. Skolpliktstidens skolformer. 4. Realskolan; Prak- tiska linjer. Idun. 193 ;. 'E. , . 21940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 14. iSkolpliktstidens skolformer. 2. Folkskolan._-B._För— ' j slag till undervisningsplaner. I'duu. 253 s. "

'»terson. 133 5. Jo ' '

- S- . .» . ,PM "angående utvecklingsplanering . på"" jordbrukets ,omrade. Murcus. 252 5. Jo. '

» ågrsvaråberedskapens framtida organisationL _: E.. VS.' 0- ,20.'-Betånkande angående den centrala organisationen ;; det onda medicinal- och vcterinärväs'endet'. Idun.

' ls. . . — ' 21. Betänkande med utredning och förslag "angåcnde rät,

om till arbetstagares uppfinningar. "Norstedt. 71' s. Ju.

'»22. "Betänkande med förslag till ordnande ,av kreditgiv- ' . -ning_s- och rådgivningsverksamhet för hantverk och ' ' gsmåmdustri samt bildande av företagarnämnder. . ,— Marcus. 144 5. H. ' '

.;Anm.--Omlsi;rskild tryckort ej angives, bnks'liv'ern'aiill det departement, under

Ä,.a-Döoföddheten och tidigdödlighelen i Sverige. _Dess

'&låäkdådémn barnkostnadernas fördelning 'med—

efånkandemch'iörslag rörande åtgärder för att be— ' ånsaantalet kolilraktsanstållt manskap inom krigs-

lao.

' års- universitetsberedning. .1.. Docentinst—itutionen. &.

med förslag till omorganisation av-jvägf ,bchfvattenbyggnadsstyrelsen m. m. Katalog-Å o; T_id- _

. _ betänkanden" och utredningar. . 4. :Sk'olpliklstidens skolformer. 72. .Foltksk'olan. A .All-'_ =.

' : 112. Betänkande om tandläkarutblld'ningcns ordnandc'm. _m. :: 13.1nvesteringsutredningens betänkande med utredning" ]

»nomförande av elt.arbetsprogra'm enligt av utrednin-

E. Betänkande angående forsknings- och iö'rsöksverk» samheten på'iordbrukets området Norrland. .V. Pet—.

Den tamiljevårdande socialpolitikcn. Beckman.— 132

Betänkande med förslag rörande -den»iekunori1åska " nn. .1

23.

24.

:25.

i. "Betänkandemed förslag nu ändrade grunder tör'i

26,

2.8,

gangaende allmänna barnbidrag" m. .m'. L'Bila'gor. '

29.

Kronologi—sk "förteckning

Socialvårdskommitténs betänkande. 12. Utredning och tsm-slag angående moderskapsbidrag. Beckman, 115 s. Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkande. 1. Förslag till effektiviserad kurators- och arbetsför- medlingsverksamhet för partiellt arbetsföra m. ni. Katalog och 'l'idskritlstryck. 200 s. S. Be.änkande med förslag till lag med särskilda be- ' stämmelser om uppfinningar m. rn. av betydelse för

, rikets försvar. Norstedt. 37 5. Ja".

Betänkande angående tjänstepensionstörsåkringens or- ganisation. Marcus. 71 5. 'H.'

. Betänkande "med förslag *till investeringsreserv för budgetåret 19—16/47 av statliga, kommunlala och stats- understödda andäggningsnrbeten; Marcus, vii. 378 s. .:

Bilagor ullhetånkande'med iörsla'g— l.1'lll_ mveslermgs- reserv för »budgétaret,»1946l47 av statliga, kommunala

ogh' sätsunderstödda anläggningsarbesten. Marcus. .1943' »års jordbrukstaxeringssakkunniga_ Betänkande

med förslag till. ändrade bestämmelser i fråga om

32. _ ' 3.3."

,36.

37

' 38. ' 39—

40.

"341.

42.

' 43, 44.

45.-

46.

takering av inkomst av jordbrukstastighet' Samt lag: om_ jordbruksb_oktöring.- Marcus., 281 s. 3 bil. Fi. Socialutbildningssaiikunniga." 2. Utredning och för—

_ ' stag rörande statsvetenskapligaexamina m. m. Hagg- 31- '

ström. 127 s. E . , _

1910, års skolutredni'ngs betänkanden och utrednin- -gar. 6. Skolans inr—e arbete. Svnpunkter på fostrat: och» undervisning. Idun—.,194ys. E.

Betänkande. med förslag—till förordning angående allmänt kyrkomöte m. rn. Häggström. 161 s. E. >Försakringsutredningen'. Förslag till lag om försäk- ringsrörelse m. m. 1. Lagtext. Norstedt. iv, 150 5. H. .;'_Försä-kringsutfredningen'.— Förslag till lag om försäk—

' ringsrörelse m. ml 2. ,Motiv.jNorstedt. Vi, 441 5. H. Statsmakterna' och folkhushallningen under den till 'löljdfav.stormakts'krigct 1939 _»inträdda krisen. Dels. Tiden. juli.1944—juni 1945. Idun; 476 s. Fo. _Parlamentariska undersökningskommissionen angå- ende flyktingarehden'och säkerhetstjänst.'1. Betän- kääade samgående flyktingars behandling. Beckman. 5 s. ." Socialvardskom'mitténs betänkande. 13. .Förslag an- gående —folkpe,nsioneringens administrativa handha- vande m. _m. V. Petterson 114' s. S.

Betänkande med förslag rörande o'fficer'su'tbildningen ';

.inom armén "m. m. Baggström. xiij, 5044 s. Fd. Den 'svenska 'Näxtodlingens utvecklingste-ndenser samt dess'inrlktande efter kriget. Idun. 106 s. 10. ' Betänkande angående hantverkets och småindu- striens befrämjande. Marcus. 192 5. H. Betänkande med förslag till skogsvårdslag m. m. Marcus. ,430 5. Jo. _ _ Riktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken. Del 1. Idun. 282 5. Jo. — Betänkande med förslag till verkstadsorganisation förvag— och vattcnbyggnadsväsendet». Sv. Tryckeri AB. (2) 105 5. K. . _ Sakkunniga angående ai'bets'förmedlingens organisa— tion. Del 1; Den ,olferitliga arbetslörmedlingen under krigsåren. V. Petterson. 390 s. Fi. . , _ Betänkande 'med förslag "till åtgärder för främjande av, ridhåStaveln m. m=. Norstedt. 94 s. Fii. _ ' ' Riktlinjer för den tramtida jördbrukspoltitiken. Del 2. Idu'n. 006 5. Jo.

.” (neitonen-Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelse-

_ jvxlket utredningen» avgivits, t. ex. E.

iordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars' yttre anord- (nrål) utlovas utredningen. i omslag med enhetlig tira för varje departement.

" ecklesiastlkdepnrtementet, Jo. "

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR194öz35 FOLKHUSLHÅLNINGSDEPARTEMENTET

STATSMAKTERNA OCH FOLKHUSHÅLLNINGEN UNDER DEN TILL FÖLJD AV STORMAKTSKRIGET 1939 INTRÄDDA KRISEN

DEL VI

TIDEN JULI 1944——JUNI 1945

Redogörelse utarbetad inom rikskommissionen för

ekonomisk försvarsberedskap

STOCKHOLM 1946 muxs TRYCKERIAKTIEBOLAG, ESSELTF. An 515703

I serien av Översikter angående »Statsmakterna och folkhushållningen under den till följd av stormaktskriget 1939 inträdda krisen», vilka utarbe- tats inom rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 17 november 1939, ha förut utgivits fem volymer, omfat- tande tiden augusti 1939—juni 1944. Dessa ha i form av halvärsredogörelser budgetårsvis publicerats såsom nr 1941: 18, 1942: 25, 1943: 25, 1944: 11 och 1945: 17 av Statens offentliga utredningar. Härmed framläggas liknande redogörelser för andra halvåret 1944 och första halvåret 1945, utarbetade efter i huvudsak samma plan som de tidigare. I likhet med den närmast föregående delen innehåller även den nu publicerade, utöver de i de äldre delarna behandlade ämnena, framställningar angående svenskt deltagande i internationell återuppbyggnads- och hjälpverksamhet samt angående stat- lig fredsplanering.

För närmare kännedom om det statsfinansiella läget hänvisas nu som förut till vederbörande statsverkspropositioner.

Biträde har vid redogörelsernas avfattande ävensom vid granskning av arbetets skilda avdelningar lämnats av hefattningshavare inom olika äm- betsverk och kristidsorgan. Redaktionsarbetet har beträffande den nu fram— lagda delen av dessa översikter i likhet med fallet varit med samtliga före- gående delar handhafts av rikskommissionens kanslichef fi]. doktorn Karl Amark.

Stockholm i december 1945.

INNEHÅLL

E lite avdelningen

Tiden juli—december 1944

Inledning .................................................... . Beredskapslagstiftning samt annan av krisläget föranledd lagstiftning av allmän natur ..............................................

l'atentlagstiftningen sid. 15. _ Pcnningväsendet sid. 15. — Civilförsvaret sid. 16.

*. Kristidsorganisationen

l.ivsmedelshushållningen sid. 22. _ Industrien sid. 22. _ Trafikväsendet sid. 23. _ Arbetsmarknaden sid. 23. _ Civilförsvaret sid. 24. _ Informationsvcrksam— hcten sid. 25.

. Jordbruket och livsmedelshushållningen ..........................

Försörjningsläget sid. 26. _ Prisregleringen på jordbruksområdet sid. 32. _ Tillgodoscendet av jordbrukets behov av arbetskraft sid. 39. _ Nlotordriften vid jordbruket sid. 40. —- lx'onstgödselregleringen sid. 41. _ Skördegarnsregle- ringen sid. 42. _ Regleringen beträffande brödsäd och brödsädsprodukter, ärter och bönor m. m. sid. 42. _ Fodermedelsregleringen sid. 44. _ Fröhandelsregleringen sid. 47. _ Regleringen beträffande potatis och potatisproduktcr sid. 47. _ Oljeväxt— odlingen sid. 49. _ Kött- och fläskregleringen sid. 50. _ Regleringen beträffande mjölk, mejeriprodukter och annat matfett sid. 51. — Äggregleringen sid. 53. _— Fisket och fiskhandelsregleringen sid. 53. _ Åtgärder för tillvaratagande av in— hemska fruktcr och bär samt för ökad köksväxtodling m. m. sid. 57. _ Heg- lcringen av handeln med ris och risgryn sid. 58. _ Regleringen av handeln med socker och sirap sid. 58. _ Regleringen av handeln med kaffe, te och kakao sid. 59. _ Regleringen av handeln med torkad frukt, kryddor m. m. sid. 60. _ Regleringen av handeln med tobaksvaror sid. 60. _ Diverse föreskrifteri samband med livsmedelsransoneringarna m. m. sid. 60. _ Inventeringar på jord- bruks— och livsmedelsområdena sid. 60.

Industrien

Översikt av produktionsutveeklingen sid. 62. _ Utvecklingen inom särskilda in- dustriområden sid. 63. _ Regleringsåtgärdcr beträffande råvaruförsörjning, pro- duktion och konsumtion: järn och järnvaror sid. 66; andra metaller sid. 68; glas— varor sid. 68; textilvaror sid. 69; läder och skodon sid. 72; gummivaror sid. 72; feta oljor och fettämnen, tvättmedel m.m. sid. 73; andra kemiska produkter sid. 74. _ Åtgärder för ökning av varutillgängen. Ersättningsproduktion: järn och järnvaror sid. 76; andra metaller sid. 79; elektrisk materiel sid. 82; tegel sid. 84; textilvaror sid. 85; gummi sid. 85; garvämnen sid. 87; andra kemiska produkter sid. 87. _ "tillvaratagande av skrot och avfallsprodukter sid. 89.

'. Bränslc- och smörjmedelshushållningen A. Fasta bränslen ............................................

Försörjningsläget sid. 91. _ Förbrukningsregleringen beträffande fasta bränslen sid. 93. _ Begränsning av gasförbrukning'en sid. 95. _ Handels- och prisregle— ringen beträffande stenkol och koks sid. 98. —— Handels- och prisregleringen be- träffande ved och träkol sid. 99. _ Vedproduktion och vcdanskaffning sid. 103.

Sid. 1 3

15

Sid. _ Produktionen av träkol och gengasved sid. 107. — 'l'orvproduktionen och reg- leringen av handeln med bränntorv sid. 108. B. Flytande bränslen .......................................... 108 Försörjningsläget sid. 108. _ Mineraloljor och motyl sid. 109. _ Skifferolje— produkter sid. 109. _ Sulfitsprit. sid. 110. _ Trätjära och trätjiirprodukter sid. 110. _ Drivmedelscentralen sid. 111. C. Gengas .................................................. 11l D. Smörjmedel .............................................. 112 7. Kraftförsörjningen ............................................ 113 8. Statlig lagerhållning .......................................... 117 9. Utrikeshandeln .............................................. 119 Statistisk överblick sid. 119. _ Utrikeshandelns reglering sid. 122. _ Handels— avtal sid. 123. 10. Sjöfarten ........................ . ........................... 126 Fartygsbeståndet sid. 126. _ Sjötrafikens omfattning sid. 128. —- Lcjdtrafiken sid. 130. _ Fraktfartsrcgleringen sid. 131. _ Neutralitets— och sjöfartsskydd sid. 132. 11. Landtrafiken . . . . . ........................................... 1341 A. Statens järnvägar ............... . .......................... 134 B. De enskilda järnvägarna .................................... 139 C. Motorfordonstrafiken ........ . ............................... 140 12. Postverket ............. . ............. . ...................... 1115 13. Telegrafverket .. ................... . .......................... 147 14. Krigsriskförsäkringen .......................................... 1-19 Transportförsäkring sid. 149. _ Annan krigsskadeförsäln'ing sid. 151. _ Olycks- fallsförsäkring sid. 151. 15. Arbetsmarknaden. Löncfrågor och social hjälpverksamhet .......... 1.32 Statistisk överblick sid. 152. _ Arbetsmarknadsläget inom olika näringsomrädcn sid. 153. _ Arbetsmarknadsregleringcn sid. 155. _ Kollektivavtalen sid. 158. _ Lönefrågor beträffande statliga befattningshavare sid. 159. — Socialförsäkrings— och understödsfrågor sid. 161. 16. Byggnads- och bostadsväsendet . . . . . . . . . . ...................... 161 Bostadsförsörjningen sid. 164. _ Regleringen av byggnads- och anläggnings- verksamheten sid. 165. _ Hyresreglcringen sid. 167.

17. Sjukvård och läkemedelsanskaffning ............................ 168 18. Priser och prisreglering . . . . . ................................... 170 Översikt av prisutvecklingen sid. 170. — Prisreglerandc och priskontrollerunde åtgärder sid. 172. 19. Pcnningväsendet .............................................. 174 20. statsfinanserna ............. . ................................ 178 21. Statlig informationsverksamhet .................................. 179

Tolfte avdelningen

Tiden januari—juni 1945

Inledning .................................................... 183

. Bcredskapslagstiftning samt annan av krisläget föranledd lagstiftning av allmän natur ..............................................

Tvångsförfogandc över egendom sid. 185. _ Moratorielagstiftning sid. 185. _ Jämkning av arrendeavtal m. m. sid. 185. _ Patentlagstiftningen sid. 186. -— Bestämmelser angående vissa statsmyndigheter, enskilda organisationer och förvalt— ningsorgan samt angående förmynderskap m. fl. ärenden vid krig eller krigsfara sid. 187. _ Krafthushållningen sid. 187. — Utrikeshandcln sid. 187. _ Försäk- ringsvåsendet sid. 187. _ Arbetsmarknaden sid. 188. — Lönefrägor sid. 188. _ Den militära beredskapstjänsten sid. 188. _ Byggnads— och bostadsväsendet sid. 191. _ Prisregleringen sid. 191. _ Penningväsendct sid. 192. _ Bolagslagstift- ningen sid. 193. _ Civilförsvaret sid. 193.

I. Kristidsorganisationen ........................................

l_ivsmedelshushållningen sid. 194. _ Industrien sid. 194. — Arbetsmarknaden

sid. 194. _ Prisregleringen sid. 195. _ luformationsverksamheten sid. 195. —-

Förberedelser för krisadministrationens avveckling sid. 196.

. Jordbruket och livsmedelshushållningen ......... . ................

Försörjningsläget sid. 198. _ Prisregleringen på jordbruksområdet sid. 200. _ Prisreglerande åtgärder för regleringsäret 1945/46 sid. 203. _ Tillgodoseendet av jordbrukets behov av arbetskraft sid. 207. _ Motordriften vid jordbruket sid. 207. _ Konstgödselregleringen sid. 208. _ Skördegarnsregleringen sid. 209. _ Regleringen beträffande brödsäd och brödsädsprodukter, ärter och bönor m. 111. sid. 209. _ Foder- medelsregleringen sid. 211. _ Utsåde sid. 214. _ Fröhandelsregleringen sid. 215. _ Regleringen beträffande potatis och potatisprodukter sid. 215. _ Regleringen av sockernäringen sid. 216. _ Odlingen av spåuads- och oljeväxter sid. 218. _ Kött- och fläskregleringen sid. 220. _ Regleringen beträffande mjölk, mejeripro- dukter och annat matfett sid. 222. _ Äggregleringen sid. 223. _ Fisket och fiskhandelsregleringen sid. 224. _ Regleringen beträffande vitaminhaltiga varor m. m. sid. 225. _ Åtgärder för tillvaratagande av inhemska frukter och här samt för ökad köksväxtodling m. m. sid. 226. _ Regleringen av handeln med ris och risgryn sid. 228. _ Regleringen av handeln med socker och sirap sid. 228. _ Regleringen av handeln med kaffe, te och kakao sid. 229. _ Regleringen av han- deln med torkad frukt, kryddor m. m. sid. 230. _ Regleringen av handeln med koksalt sid. 230. — Regleringen av handeln med tobaksvaror sid. 232. _ Diverse föreskrifter i samband med livsmedelsransoneringarna sid. 233. _ Inventeringar på jordbruks— och livsmedelsområdena sid. 233.

Industrien ................................... . ..............

Översikt av produktionsutvecklingen sid. 236. — Regleringsåtgärder beträffande råvaruförsörjning, produktion och konsumtion: tegel sid. 239; byggnadspapp m.m. sid. 240; textilvaror sid. 240; hudar, skinn och läder samt skovaror sid. 242; feta oljor och fettämncn, tvättmedel, färger m. 111. sid. 244; andra kemiska produkter

sid. 246. _ Åtgärder för ökning av varutillgången. Ersätiningsproduktimu: malxnbrytning sid. 247; tackjärn sid. 218; andra metaller sid. 249; magnesit sid. 25]: gummi och gummivaror sid. 252; garvämnen sid. 255. — Tillvaralagande av skrot och avfallsprodukter sid. 256.

'. Bränsle— och smörjmedelshushållningen

A. Fasta bränslen

Försörjningsläget sid. 258. -— Förbrukningsregleringen beträffande fasta bränslen sid. 259. _ Begränsning av gasförbrukningen sid. 263. Vedhandclsregleringen sid. 265. _ Prisregleringen beträffande ved och träkol sid. 208. _ Prisclearing för fasta bränslen sid. 271. _ Vedproduktion och vedanskaffning under avverk- ningsåret 1944/45 sid. 272. _ Åtgärder beträffande vedproduktionen under av— verkningsåret 1945/46 sid. 283. _— Produktionen av träkol och gengasved sid. 287. _ Torvproduktionen och regleringen av handeln med bränntorv sid. 290.

B. Flytande bränslen .......................................... Försörjningsläget sid. 292. _ Mineraloljor och motyl sid. 292. _. Skilferolje- produkter sid. 293. _ Sulfilsprit sid. 293. _ Trätjära och triiljärprodnkter sid. 294. _ Importrcglering för flytande bränslen sid. 294.

C. Gengas D. Smörjmedel

7. Kraftförsörjningen ............................................

. Statlig lagerhållning . Utrikeshandeln Statistisk överblick sid. 309. — t'ti'ikcsliamlclns reglering sid. 311. -—-- lixpol't— kredit sid. 312. _ Handelsavtal sid. 313. . Sjöfarten ....................................................

Fartygsbcståndet sid. 317. — Sjötrafikens omfattning sid. 317. __ Lejdtrafiken sid. 319. _ Fraktfarlsreglering, briinsleförsörjning m. m. sid. 319. _ Den inter— nationella sjöfartspoolen sid. 320. _ Krigsriskcrsättning sid. 324. _ Minskydds— anordningar å samt nvmagnetisering av fartyg sid. 324. _ Neutralitets— och sjö- fartsskydd sid. 325.

. Landtraliken

A. Statens järnvägar .......................................... 13. De enskilda järnvägarna .................................... C. Motorfordonstrafiken .................... . ................... . Postverket

. Telegrafverket ................................................ . Krigsriskförsäkringcn ..........................................

Transportförsäkring sid. 313. _ Annan krigsskadcförsäkring sid. 316. Olycks- fallsförsäkring sid. 347.

. Arbetsmarknaden. Lönefrågor och social hjälpverksamhet

Statistisk överblick sid. 348. _ Arbetsmarknadsläget inom olika näringsområden sid. 349. _ Arbetsmarknadsregleringen sid. 351. Anslagsfrågor beträffande ar— betsmarknadens reglering sid. 355. _ liollektivavtalen sid. 357. _ Lönefrågor be- träffande statliga befattningshavare sid. 358. _ Socialförsäkrings- och understöds— frågor sid. 360.

zoo 295 301 306 309

Sid. Byggnads— och bostadsväsendet ................................ 363 lSostadsförsörjningen sid. 363. _ Regleringen av byggnads- och anläggnings- vcrksamhetcn sid. 367. _ Hyresrcgleringen sid. 369. Sjukvård och läkemedelsanskaffning ............................ 372 Priser och prisreglering ........................................ 374 Översikt av prisutvecklingen sid. 374. —_ Den allmänna prispolitiken sid. 376. _ Prisrcglerande och jiriskontrollernnde åtgärder sid. 380. Pcnningväsemict .............................................. 383 Statsfinanserna .............................................. 385 Statsregleringen för budgetåret 194—1/45 sid. 385. __ Statsrcgleringcn för budget- året 1945/46 sid. 386. —_ Skattelagstiftning sid. 388. _ Statsskuldcn sid. 392. Svenskt deltagande i internationell återuppbyggnads- och hjälpverk- samhet ...................................................... 394 Statlig kreditgivning till utlandet sid. 39l. _- Sveriges elterlwigslcveranscr sär- skilt till de nordiska grannlämlcrna och Xct'lerländernn sid. 398. —— l'lumanitära hjälpåtgärder av gåvokarnktär sid. 403. Statlig fredsplancring .......................................... 407

Statlig informationsverksamhet .................................. 411

Bilaga

Bilaga

Bilaga

Bilaga

Bilaga

Bilaga

C:!

Bilagor

Förteckning över författningar av beredskapskaraktär eller eljest sammanhängande med kristidsförhållandena, utfärdade under tiden 1 juli 1944—30 juni 1945 ................................

Förteckning över de centrala kristidsmyndigheterna samt deras ledande personal, sakkunniga, rådsledamötcr m. fl. den 1 juli 1945 ..................................................

Ransoneringskort för livsmedel m. m., utdelade av statens livs— medelskommission intill utgången av juni 1945 ..............

Kvantitetsuppgifter rörande ransoneringen av livsmedel samt tvätt— och rengöringsmedel ......................................

Förteckning över varuslag, som lagts under beslag under tiden 1 juli 1944—30 juni 1945 ................................

Normalprisbestämmelser, utfärdade intill utgången av juni 1945

Sid.

417

436

447

465

468 469

Elfte avdelningen

Tiden juli—december 1944

1. Inledning.

Det allmänna ekonomiska läget var under år 1944 fortfarande relativt väl stabiliserat. I stigande grad fick dock vårt land känning av det våldsamma tryck som det stora kriget under sitt allt häftigare slutskede utövade på världsekonomien, då krafter av dittills okänd storleksordning drabbade sam- man och det centrala Europa steg för steg förvandlades till ett slagfält, där utrymmet för reguljär ekonomisk verksamhet alltmer krympte ihop.

De stora förväntningar som man på försommaren hyst beträffande skörde- resultatet blevo icke infriade annat än i fråga om höskörden, men totalut- fallet blev likväl så pass gott och lagerställningen var så gynnsam, att ingen egentlig inskränkning i vår egen försörjning eller i planerade hjälpaktioner till våra grannländer behövde ifrågakomma.

Den industriella produktionen höll sig genomsnittligt på samma nivå som under 1943. Ehuru utgångsläget var något oförmånligare, beroende bl. a. på massaindustriens försämrade avsättningsmöjligheter och en tillfällig ned— gång i byggnadsverksamheten, låg sysselsättningen under senare halvåret 1944 i stort sett t. o. m. på en högre nivå än under motsvarande tid före- gående år. Detta måste sägas vara anmärkningsvärt i betraktande av de stegrade hindren för exportindustriernas avsättning och den allt knappare råvarutillförseln utifrån. Bidragande till den ökade sysselsättningen, all- mänt sett, var otvivelaktigt ej minst den omsvängning i gynnsam riktning som byggnadsverksamheten undergick under årets lopp.

Vad utrikeshandeln beträffar förlöpte den i början tillfredsställande om ock inpressad inom en snävare ram till följd av det begränsade utrymme som beretts densamma i handelsavtalen med Tyskland och andra kontinen- tala länder. Lejdbåtstrafiken fortgick obehindrat, och handelsutbytet innan- för våstspärren företedde en viss återhämtning, vartill i synnerhet en an- svällning av kolimporten bidrog. Efter hand bortföllo emellertid undan för undan transiteringsmöjligheterna över kontinenten, och på hösten inträdde praktiskt taget trafikstopp i förhållande till länderna söderut, varmed även den dittills viktigaste marknaden, Tyskland, till största delen var ur räk- ningen. Härtill medverkade å ena sidan ökad oreda inom vederbörande ut- landsområden, å andra sidan de hinder för sjöfarten som från svensk sida med hänsyn till de ökade krigsriskerna upprestes. I augusti indrogs sålunda krigsriskförsäkringen för svenska fartyg till tyska hamnar, något som sär-

skilt drabbade malmexporteu samt importen av kol och tunga kemikalier, och i september förbjödos utländska fartyg tillträde till svenskt territorial— vatten i Östersjön. Genom dessa åtgärder lamslogs sjöfarten inom östersjö— området och de svenska fartygen innanför spärren upplades i växande orn- fattning. Även det under krigsåren mycket decimerade svenska tonnaget utanför spärren fick på grund av krigsläget sin rörelsefrihet ytterligare in— skränkt.

Största bekymren vållade under årets senare del bränsleförsörjningen, vil- ken allvarligt hotades genom den från september helt inställda tillförseln av fossila bränslen. Därtill kom, att det uppgjorda programmet för vedpro- duktionen av skilda anledningar icke kunde fullföljas. På hushållningen under år 1944 inverkade detta dock endast så tillvida, att en åtstramning i bränsletilldelningen ansågs böra ske med tanke på försörjningen under åter. stående delen av bränsleåret.

Prisnivån inom landet bibehölls fortfarande i stort sett stabil. Årets sista kvartal fick emellertid sin prägel av en tilltagande lönepolitisk oro, väsent- ligen sammanhängande med de överdrivna förväntningar man under hösten gjorde sig om ett snart krigsslut. De sålunda uppkomna lönepolitiska slit— ningarna ökade påfrestningen på de mödosamt uppbyggda fördämningarna mot inflationsfaran.

Den under hösten starkt stegrade flyktingströmmen till Sverige nödvän— diggjorde från svensk sida mycket omfattande åtgärder med avseende på flyktingarnas omhändertagande och sysselsättning. Ledningen av hithörande verksamhet har i främsta rummet omhänderhafts av statens utlännings- kommission, i vissa hänseenden ock av civilförsvarsmyndigheterna och arbetsmarknadskommissionen.

I det internationella återuppbyggnads- och hjälparbetet särskilt gent emot de nordiska grannländerna deltogr Sverige mycket verksamt, om ock detta arbete ännu till stor del måste stanna vid planläggning och t'örbertalelser för kommande aktiva insatser i större skala.

2. Beredskapslagstiftning samt annan av krisläget föran- ledd lagstiftning av allmän natur.

Patentlagstiftningen.

Lagen den 1 november 1940 (nr 924) med särskilda bestämmelser an- gående patent vid krig eller krigsfara (se del 11 sid. 16) har genom kun- görelse den 14 september 1944 (nr 601) —— i samma omfattning som tidigare skett beträffande vissa andra länder bragts i tillämpning i förhållande till Canada t. o. m. den 30 juni 1945. Intill samma dag har genom kun- görelse den 22 december 1944 (nr 795) det tidigare meddelade förordnandet om tillämpning av samma lag i förhållande till Norge prolongerats.

Penningväsendet.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 mars 1944 hade bankofullmäktige an- fört, att utvecklingen på kreditmarknaden under de senaste åren känneteck— nats av en viss stabilisering av ränteläget. Denna stabilisering hade dittills kunnat bevaras trots en fortgående stegring av likviditeten, orsakad bl. a. av inströmningen av valutor. Med hänsyn till att tillflödet av fria valutor under den kommande tiden kunde tänkas få en ökad omfattning särskilt i samband med i kurssäkringssyfte företagna valutatransaktioner ansågo full- mäktige ur beredskapssynpunkt behövligt att öka möjligheten till över- vakning och förhindrande av dylika kapitalrörelser samt hemställde, att Kungl. Maj:t måtte begära riksdagens bemyndigande att komplettera gäl- lande valutaförordning med sådana bestämmelser, som kunde befinnas er- forderliga härför. Framställning i ämnet gjordes av Kungl. Maj:t i valuta— propositionen till 1944 års riksdag, nr 252, vilken av riksdagen jämväl i denna punkt bifölls.

Med stöd av riksdagens beslut utfärdade Kungl. Maj:t den 20 oktober 1944 förordning (nr 693) om ändring i valutaförordningen den 25 februari 1940 (nr 97) ävensom kungörelser (nr 694 och 695) angående importförbud å oarbetat guld m. m. samt å oarbetad platina m. m. Importförbuden av- sågo dels guld, oarbetat, även i stänger samt skrot, s. k. guldsmedssopor och guldmynt, dels platina, oarbetad, även i stänger samt skrot, för tekniskt bruk avsedda artiklar av guld eller platina (i tulltaxan ej särskilt nämnda) samt plåt, rör och träd av guld och platina.

Angående innebörden av ändringen i valutaförordningen se nedan sid. 174.

I föregående halvårsredogörelse (del V sid. 233) har omnämnts, att 1944 års riksdag med smärre ändringar antog av Kungl. Maj:t i propositioner nr 268—270 framlagda förslag angående civilförsvarslag och vissa i sam— band därmed stående författningar. Riksdagen fattade därjämte beslut an- gående anslag till civilförsvaret under budgetåret 1944/45 samt avlönings- reglemente för personal i det allmänna civilförsvaret m. m.

Civil/örsuarslagen jämte lag om skyldighet i vissa fall för civilförsvars— pliktig att tjänstgöra utom civilförsvaret samt avlöningsreglemente för civil— försvarspersonalen ävensom av civilförsvarslagen föranledda författningar angående ändring i åtskilliga tidigare lagar och förordningar utfärdades den 15 juli 1944 (nr 536—548). Härtill kommo vissa tillämpningsförfatt- ningar, utfärdade den 14 september 1944 (nr 646—666), nämligen i främsta rummet civilförsvarskungörelse (nr 646), vidare kungörelser om ändring i landshövdinginstruktionen och instruktionen för överståthållarämbetet, i kungörelsen om skyddsplacering av varuförråd in. m., i rekvisitionsförord- ningen, i kungörelsen om företrädesrätt med avseende å planläggning av rekvisition och förfogande, i civila uttagningsförordningen etc. 1 visst sam- band med författningarna angående civilförsvaret stodo även kungörelserna den 13 oktober 1944 (nr 696 och 697) angående statsbidrag till anläggande av branddammar och till uppförande av brandstationer samt kungörelsen den 24 november 1944 (nr 749) med vissa föreskrifter angående trafik med motorfordon och släpfordon vid utrymning. Civilförsvarslagen och civil- försvarskungörelsen skulle gälla t. o. m. den 30 juni 1949.

Genom lagstiftningen om civilförsvaret upphävdes bl. a. följande författ- ningar: luftskyddslagen den 11 juni 1937 (nr 504), lagen den 31 mars 1938 (nr 90) om förfoganderätt för luftskyddets behov, kungörelsen den 3 no- vember 1939 (nr 800) om vad vid luftskyddstillstånd är att i vissa hän- seenden iakttaga, lagen den 1 mars 1940 (nr 119) om skyldighet för ägare av anläggningar och byggnader att anordna skyddsrum m. m., kungörelsen den 1 mars 1940 (nr 120) angående inrättande av skyddsrum för anlägg- ningar och byggnader m. m., luftskyddskungörelsen den 13 april 1940 (nr 239), kungörelsen den 31 maj 1940 (nr 427) med vissa bestämmelser om enskilda näringsföretags och organisationers planläggning för utrym- ning, utrymningslagen den 28 juni 1941 (nr 582), utrymningskungörelsen den 28 juni 1941 (nr 588) samt cirkuläret den 27 februari 1942 (nr 61) an» gående beredskapsgrader inom det civila luftskyddet under luftskydds- tillstånd.

Rörande civilförsvarets uppgifter och organisation må här lämnas en kortfattad översikt, vilken i huvudsak bygger på en i tidskriften »Från de- partement och nämnder» 1944, h. 15, intagen redogörelse av hovrättsasses- sorn E. Göransson.

Civilförsvaret är en civil försvarsorganisation och dess uppgift angives i civilförsvarslagen vara att i de hänseenden Konungen bestämmer utöva så-

dan verksamhet för rikets försvar som icke åvilar krigsmakten, så ock annan i samband därmed stående verksamhet. Organisationen har över- ' tagit de uppgifter som förut handhafts av luftskyddet och utrymningsorga— nisationen, däri inbegripet brandförsvaret och skogsbrandförsvaret under krig. Civilförsvaret skall vidare handha verksamheten för undanförsel av egendom under krig och planläggningen härför ävensom i viss utsträckning verksamhet för förstöring av egendom för att förhindra att den faller i fien- dens hand. Ledningen och övervakningen av skyddsåtgärder mot spioneri och sabotage ankommer jämväl på civilförsvaret liksom även åtgärder för omhändertagande, i den mån Kungl. Maj:t särskilt förordnar därom, av en mera omfattande flyktingström. I övrigt skall civilförsvaret handha sådan på det allmänna ankommande civil verksamhet för rikets försvar, som icke enligt vad därom är eller kan bliva föreskrivet åvilar annan myndighet.

Vid krig eller krigsfara äger Kungl. Maj:t förordna, att civilförsvaret skall inom riket eller del därav intaga förstärkt beredskap (civilförsvarsbered— skap), varav särskiljas tre olika beredskapsgrader.

Den centrala ledningen av civilförsvaret utövas av civilförsvarsstyrelsen, som bildats genom sammanslagning av luftskyddsinspektionens och utrym— ningskommissionens kanslier samt ställts under ledning av en generaldirek- tör. Ledningen av civilförsvaret utövas inom varje län av länsstyrelsen. För detta ändamål har länsstyrelsernas organisation utvidgats, i det att vid varje länsstyrelse inrättats en försvarsavdelning under ledning av en civilförsvars- direktör. Försvarsavdelningen, vid vilken även tjänstgör en länsnotarie, utgör en del av landskansliet. För uppehållande av sambandet med krigs- makten ha vid försvarsavdelningarna anställts militärassistenter, vartill vid några länsstyrelser utsetts aktiva officerare, vid de övriga pensionerade dy— lika. Anmärkningsvärt är, att länsstyrelserna i vad rör civilförsvaret äro underordnade civilförsvarsstyrelsen. På denna punkt har alltså avsteg gjorts från den eljest gällande principen, att länsstyrelserna lyda direkt under Kungl. Maj:t. I lokalt hänseende indelas riket i civilförsvarsområden. Varje landsfiskalsdistrikt och stad som ej ingår i dylikt distrikt skall utgöra ett civilförsvarsområde, där ej Kungl. Maj:t annorlunda förordnar. Inom varje civilförsvarsområde utövas ledningen av civilförsvaret av en civilförsvars- chef. Som regel förutsättes att polischefen skall vara civilförsvarschef, men det antages att i många fall undantag måste göras från denna huvudregel. Civilförsvarschef förordnas av vederbörande länsstyrelse.

Civilförsvaret består dels av a l l ut å n t, dels av s ä r s k i lt e i v i l fö r- s va r. Särskilt civilförsvar skall, i den mån så är påkallat med hänsyn till bebyggelsens täthet eller eljest, vara organiserat för enskilda byggnader och anläggningar. Det benämnes hemskydd, om det är avsett för byggnad för bostadsändamål, eljest v e r k 5 k y d d. ' Särskilda t j ä n s t e g r e n a r inom civilförsvaret äro: ordningstjänst (för upprätthållande av ordning och för bevakning), observations- och förbin-

delsetjänst (för observation och alarmering samt för befordran av rapporter och order), brandtjänst, teknisk tjänst (för röjning av samfärdsleder och byggnader samt räddning av dem som blivit instängda vid byggnadsras, reparation av samfärdsleder, ledningar och byggnader m. m.), gasskydds— tjänst (för ordnande av avgasningsplatser och vidtagande av andra skydds- åtgärder mot stridsgaser), sjukvårdstjänst, utrymnings— och socialtjänst (för utrymning, inkvartering och utspisning m. m.) samt undanförsel- och för- störingstjänst. Inom varje civilförsvarsområde skall det allmänna civilför- svaret omfatta den eller de tjänstegrenar, som med hänsyn till områdets be- lägenhet, naturbeskaffenhet, bebyggelse eller näringsliv samt andra förelig- gande förhållanden anses böra vara företrädda inom området. Särskilt civil- försvar skall vara organiserat på tjänstegrenar endast i den mån så befinnes ändamålsenligt.

Inom civilförsvarsområde skall för varje tjänstegren finnas en tjänste— grenschef, som har att under civilförsvarschefen leda verksamheten inom tjänstegrenen. För tillsynen över verkskydd och hemskydd skall i civilför— svarsområde, där så är erforderligt, finnas en eller flera verkskydds- och hemskyddsinspektörer. Omfattar civilförsvarsområde mera än en kommun, äger länsstyrelsen beträffande en eller flera av kommunerna bestämma, att för kommunen skall finnas en inkvarteringsledare med uppgift att under tjänstegrenschefen för -utrymnings— och socialtjänsten leda ifrågavarande verksamhet inom kommunen.

Ledningen av verksamheten vid särskilt civilförsvar utövas inom verk- skydd av en verkskyddsledare och inom hemskydd av en hemskyddsledare. För verkskydds- och hemskyddsledare skall finnas en eller flera ersättare. Verkskydd och hemskydd må kunna sammanföras till block, vart och ett under ledning av en blockchef.

Där förhållandena det påkalla äger civilförsvarsstyrelsen på framställning av länsstyrelsen förordna, att civilförsvarsområde skall vara indelat i civil- försvarsdistrikt. Å andra sidan kan civilförsvarsstyrelsen i särskilda fall förordna, att två eller flera civilförsvarsområden inom ett län må samman- föras till en civilförsvarskrets.

Det fastslås i civilförsvarslagen, att civilförsvaret inom visst civilförsvars- område skall under krig kunna tagas i anspråk för uppgifter som ej röra det egna området, liksom även att verkskydd och hemskydd skola kunna tagas i anspråk för uppgifter som ej röra den egna anläggningen eller bygg- naden. Härigenom har möjlighet öppnats för civilförsvarsmyndigheterna att så disponera civilförsvaret inom ett län, att ur allmän synpunkt så fördel— aktigt resultat som möjligt uppnås.

Där det för nödig samordning av civilförsvaret och krigsmakten prövas oundgängligt, må Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, överbe- fälhavaren förordna, att under högsta civilförsvarsberedskap — d. v. 5. när krig eller omedelbar krigsfara är för handen -— militär myndighet må för

särskilda fall meddela civilförsvarsmyndighet föreskrift om fullgörande av civilförsvaret åvilande uppgifter. =

De grundläggande bestämmelserna rörande civilförsvarets omfattning och beskaffenhet inom varje civilförsvarsområde skola upptagas i en organi— s a tionspla n. Denna plan skall angiva bl. a. de tjänstegrenar som skola- vara företrädda inom området, distrikts-' och kretsindelning, som berör om- rådet, storleken av den personal som får tagas i anspråk för det allmänna civilförsvaret, omfattningen av dess utrustning, de särskilda anordningar med civilförsvarssyfte, som skola finnas inom området m. m. Planen fast- ställes av länsstyrelsen.

Vid civilförsvarets planläggning har åsyftats, att dess personal i så stor utsträckning som möjligt skall rekryteras på frivillighetens väg, men det har förutsatts, att i varje fall möjlighet till tvångsrekrytering måste finnas. Fördenskull ha i lagen meddelats bestämmelser om civilf örsvars4 plikt, innebärande att envar i riket boende svensk medbOrgare fr. o. in. det kalenderår, varunder han fyller 16 är, t. o. 111. det kalenderår, varunder han fyller 65 år, skall vara skyldig att fullgöra sådan tjänstgöring i civil- försvaret, som hans kroppskrafter och hälsotillstånd medgiva. Personal, som är avsedd att under civilförsvarsberedskap fullgöra viss tjänst i civilförsva— ret, uttages på förhand därtill genom inskrivning, vilken verkställes av civil-' försvarschefen. För att inskrivning skall kunna ske fordras dock godkän- nande av länsarbetsnämnden. Vägras detta, må frågan om inskrivning prö- vas av ett bl. a. för lösande av dylika personfrågor inom vederbörande län särskilt inrättat organ, personalprövningsnämnden, med lands- hövdingen som ordförande samt civilförsvarsdirektören, länsarbetsnämndens ordförande, vägdirektören och en av militärbefälhavaren utsedd officer som ledamöter. För verkskydd och hemskydd förutsättes inskrivning skola ske i huvudsak endast av verkskydds- resp. hemskyddsledare och dennes er— sättare.

Civilförsvarsplikt skall under tid, då civilförsvarsberedskap råder, fullgö- ras i den omfattning, som är nödig med hänsyn till pågående eller befarad fientlig verksamhet samt till behovet av utbildning och övning i civilföra svarstjänst. Under annan tid må civilförsvarspliktig icke tagas i anspråk för annat än utbildning och övning och ej under längre tid under varje kalenderår än 30 timmar. Civilförsvarspliktig, som inskrivits för viss tjänst- göring i civilförsvaret, må dock åläggas att deltaga i utbildning och övning under högst 60 timmar under ett kalenderår samt, om inskrivningen skett för tjänstgöring i befälsbefattning, att därjämte medverka vid förberedelse— arbetet inom civilförsvaret i den omfattning, som prövas nödig.

Medan såväl luftskyddet som utrymningsorganisationen förut betraktats såsom principiellt statliga organisationer, ehuru både kommuner och en- skilda haft att i betydelsefulla hänseenden medverka vid deras upprätthål- lande, stadgas i civilförsvarslagen, att det åligger kommunen att i enlighet

med gällande organisationsplan ekonomiskt och materiellt svara för upp- rätthållande av det allmänna civilförsvaret, däri inbegripet anordnande av allmänna skyddsrum och källarmursgenombrott. Om två kommuner helt eller delvis ingå i samma civilförsvarsområde, skola kommunerna gemen— samt svara för civilförsvarets upprätthållande i vad det enligt planen hän- för sig till civilförsvarsområdet i dess helhet och i övrigt var för sig. De gemensamma kostnaderna skola därvid förskjutas av den kommun, inom vilken civilförsvarschefen skall under högsta civilförsvarsberedskap ha sin uppehållsort, eller, då uppehållsorten är belägen utom civilförsvarsområdet, av den kommun länsstyrelsen bestämmer. Därefter skola de gemensamma kostnaderna fördelas mellan kommunerna i förhållande till det antal skatte- kronor och skatteören, som inom varje kommun eller del av kommun på- förts de skattskyldiga vid nästföregående års taxering till allmän kommu— nalskatt. Länsstyrelsen äger dock bestämma annan fördelningsgrund, när särskilda skäl därtill finnas.

I fråga om det särskilda civilförsvaret skall det åligga kommunerna att sörja för att civilförsvarspersonalen i erforderlig omfattning utbildas och övas. Undantag härifrån gäller endast i den mån Kungl. Maj:t föreskriver, att sådan skyldighet skall åvila ägare av anläggning eller byggnad, för vil- ken verkskydd skall vara inrättat.

Nu omförmälda kostnader skola emellertid icke helt åvila kommunerna. Liksom förut avses att staten skall tillhandahålla kommunerna viss mate— riel och utrustning, som lämpligen blir föremål för central upphandling. Vi— dare har i stor utsträckning medgivits kommunerna rätt till bidrag av stats- medel för deras kostnader, som regel med två tredjedelar av kostnadernas belopp. Full ersättning av statsmedel erhålles bl. a. dels för avlöning till civilförsvarschef och ställföreträdare för denne samt för avlöning under civilförsvarsberedskap till annan civilförsvarspersonal, dels i allmänhet för kostnader för inkvartering av utrymda och därmed sammanhängande upp- gifter av social natur.

Inom varje kommun skall finnas ett kommunalt organ för civilförsvaret, civilförsvarsnämnden. I mindre kommuner kan dock uppdragas åt kommunalnämnd eller drätselkammare att vara civilförsvarsnämnd. De förutvarande inkvarteringsnämnderna ha avskaffats. Deras uppgifter ha överflyttats dels på civilförsvarsnämnderna, dels på civilförsvarscheferna och under dem på tjänstegrenscheferna för utrymnings- och socialtjänsten.

Skyldigheten att sörja för uppehållande av verkskydd och hemskydd '

åvilar enligt civilförsvarslagen principiellt ägaren av vederbörlig anläggning eller byggnad, i vissa hänseenden, där anläggningen eller byggnaden upp- låtits med nyttjanderätt, nyttjanderättshavaren. Beträffande särskild an- läggning eller byggnad, där industriell eller annan verksamhet av väsentlig betydelse för försvaret eller folkförsörjningen bedrivas, kan länsstyrelsen ålägga den som driver verksamheten att vidtaga åtgärder, som av hänsyn

till fara för fientlig verksamhet äro påkallade till förhindrande av spioneri och sabotage eller eljest till vidmakthållande av driften och förebyggande av skada.

Såsom förut skall det åligga anläggningens eller byggnadens ägare att in- rätta, inreda och underhålla skyddsrum, som skall finnas inom densamma. Vissa skärpta krav ha ställts på skyddsrummens utrymme och beskaffenhet. En nyhet i civilförsvarslagen är, att fastighetsägaren ålagts att svara för an— skaffning och tillpassande av mörkläggningsmateriel, medan denna skyldig- het förut i fråga om uthyrd lägenhet ansetts åvila hyresgästen. I vissa fall kan fastighetsägare som haft kostnader för civilförsvarsåtgärd erhålla er- sättning därför av statsmedel, nämligen i sådana fall där de kostnader, som ägaren genom åtgärden åsamkats, avsevärt överstiga den nytta han själv kan anses ha av densamma.

Samtliga civilförsvarsförfattningar erhöllo gällande kraft den 1 december 1944. Redan fr. o. m. den 1 oktober 1944 trädde emellertid de viktigaste av de nya organen i funktion. Så var fallet beträffande civilförsvarsstyrelsen och länsstyrelsernas försvarsavdelningar. Rörande civilförsvarsstyrelsens verksamhet under tiden oktober—november 1944 se sid. 24.

Genom kungörelse den 14 september 1944 (nr 647) förordnade Kungl. Maj:t, att civilförsvarsberedskap, beredskapsgrad III (lägsta beredskapsgra- den), skulle råda inom hela riket fr. o. m. den 1 december 1944 (jfr nedan sid. 193).

3. Kristidsorganisationen.

lesmedelshushållningen.

I fråga om statens livsmedelskommissions kansli skedde från den 1 de- cember 1944 den ändringen, att inom varuomsättningsavdelningen byråerna för utsädesvaror, fodermedel och lagringsfrågor utbrötos från resp. admi- nistrativa sektionen, spannmålssektionen och matfettssektionen och direkt underställdes resp. ledamot. Den förut fristående byrån för äggärenden för- svann och dithörande ärenden hänfördes under sektionen för slaktvaror. Inom konsumtionsavdelningen upphörde byrån för textilärenden som en särskild byrå liksom ock inom juridiska sektionen byrån för administrativa ärenden. Det. sista sammanhängde med att ärenden av administrativ natur (anslagsfrågor o. dyl.) i huvudsak samlats under den administrativa sektio- nen inom varuomsättningsavdelningen.

Utöver! själva kanslipersonalen voro under år 1944 hos livsmedelskom- missionen anställda närmare ett sextiotal reseombud och kontrollanter för kontroll över kvarnarna och mejerierna med avseende å efterlevnaden av villkoren för erhållande av förmalningsersättning, resp. mjölkpristillägg m. m., för övervakning av slaktdjursregleringen och charkuteritillverk- ningen, för övervakning av fiskhandelsregleringen samt för övervakning av handeln med ransonerade varor.

Vad beträffar den lokala kristidsförvaltningen fortgick verksamheten vid kristidsstyrelserna och de till dem knutna kontrollbyråerna i ungefär oför- ändrad omfattning. Genom vidtagna rationaliseringar i arbetet kunde dock styrelsernas totala personalstyrka nedbringas från 1 871 vid årets början till 1 777 den 1 augusti.

Antalet kristidsnämnder var under hela året 1944 praktiskt taget oför- ändrat men minskades den 1 januari 1945 till följd av sammanslagning av kommuner från 1754 vid 1944 års början till 1751.

Kostnaderna för år 1944 för de kristidsnämnder, vilka sökt statsbidrag. uppgingo till sammanlagt 9 656 128 kronor. Statsbidragen härför belöpte sig enligt de fastställda grunderna till 2 461 569 kronor.

Industrien.

I samband med civilförsvarsstyrelsens inrättande upphörde statens indu— strikommissions undanförselbyrå fr. o. m. den 1 december 1944. Hos kom-

missionen var dock fortfarande anställd en sakkunnig för skyddsplacerings- frågor.

I proposition vid 1944 års riksdag nr 271 hade Kungl. Maj:t föreslagit, att ombud för krigsmaterielverket skulle länsvis tillsättas med upp- gift att dels vara verkets rådgivare i angelägenheter, som krävde lokal in- dustriell sakkunskap, främst i på verket ankommande krigsindustriplane— ringsfrågor, dels hålla verket underrättat om sådana lokala förhållanden, som borde bringas till verkets kännedom, dels ock inför civilförsvarsmyn- digheterna i länen företräda krigsmaterielverkets synpunkter och önskemål i frågor om undanförsel och förstöring av krigsindustriföretag samt i an— slutning därtill genom rådgivning lämna biträde åt samma myndigheter. Propositionen hade av riksdagen bifallits. I anslutning härtill tillsatte Kungl. Maj:t den 30 september 1944 efter förslag av krigsmaterielverket krigs— industriombud i samtliga län med undantag av Stockholms stad och Got- lands län. Inom varje län förordnades ett ombud, dock inom Älvsborgs län två, ett för norra och ett för södra länsdelen. Konferens med ombuden rö- rande dessas verksamhet och rörande planläggningsarbetet i allmänhet hölls i oktober 1944. Instruktionsbestämmelser för krigsindustriombuden hade ännu vid årsskiftet ej utfärdats.

Trafikväsendet.

Inom statens trafikkommission inrättades fr. o. m. den 1 november 1944 en särskild byrå för handläggning av ärenden rörande gummilicensansök- ningar, vilken ställdes under ledning av kommissionens kanslichef.

Arbetsmarknaden.

Den av statens arbetsmarknadslcommission bedrivna yrkesutbildningen av arbetskraft överflyttades fr. o. m. den 1 juli 1944 till överstyrelsen för yrkes- utbildning.

Genom kungörelse den 8 december 1944 (nr 818) ändrades arbetsmark— nadskommissionens instruktion därhän, att kommissionen skulle bestå av en ordförande och chef samt nio (förut åtta) ordinarie ledamöter.

Genom Kungl. Maj:ts beslut samma dag fastställdes ny plan för indelning av kommissionens kansli att gälla fr. o. m. den 1 januari 1945. Härvid blev kansliet uppdelat på tre avdelningar i stället för två. Därjämte bestämdes, att planläggningsbyrån skulle indragas och sektionen för ärenden angående byggnadstillstånd ombildas till byrå. Till första avdelningen skulle höra ar- betsförmedlingsbyrån och socialhjälpsbyrån ävensom sektionen för läns- arbetsnämnderna och sektionen för ungdomsförmedling och yrkesvägled- ning. Till andra avdelningen skulle höra tekniska byrån, byrån för ärenden angående byggnadstillstånd samt kameral- och förrådsbyrån. Till tredje av-

delningen skulle höra utredningsbyrån, uppskovsbyrån, värnpliktshjälps- byrån och arbetsblocksbyrån ävensom kanslisektionen.

I fråga om länsarbetsnämnderna vidtogos vissa organisationsföränd- ringar genom kungörelse den 20 oktober 1944 (nr 703) angående ändring av kungörelsen den 7 maj 1940 (nr 328). Enligt den nya kungörelsen, som trädde i kraft den 1 januari 1945, skall länsarbetsnämnd, som dittills ut- gjorts av ordförande och två ledamöter, bestå av ordförande samt ledamöter till det antal Kungl. Maj:t bestämmer, dock i Stockholms stad minst fem och annorstädes minst sex. En av ledamöterna skall vara vice ordförande och för varje ledamot skall finnas personlig ersättare. Ordförande, leda- möter och ersättare förordnas av Kungl. Maj:t för en tid av fyra år i sänder efter förslag i särskild ordning. Sålunda skall förslag till ordförande och vice ordförande avgivas av ordföranden och chefen för arbetsmarknadskom- missionen. Beträffande övriga ledamöter jämte ersättare för dem skola för- slag, avseende i varje särskilt fall en ledamot, avgivas av: landstingens för— valtningsutskott; stadskollegierna i Stockholm och Göteborg samt drätsel- kamrarnai Malmö, Norrköping, Hälsingborg och Gävle; hushållningssäll- skapens förvaltningsutskott; Svenska arbetsgivareföreningen; Landsorgani- sationen i Sverige; samt Tjänstemännens centralorganisation.

Även bestämmelserna om länsarbetsnämndens råd ha ändrats. I stället för att rådet förut utsetts av arbetsmarknadskommissionen till av kommis- sionen bestämt antal skall enligt de nya bestämmelserna vägdirektören i länet alltid vara ledamot av rådet, vari f. ö. landstingets förvaltningsutskott, skogsvårdsstyrelsen och egnahemsnämnden äga att utse en ledamot var. Be- träffande arbetsnämnden i Stockholm skall i stället stadskollegiet utse tre ledamöter. Härutöver äger arbetsmarknadskommissionen alltjämt utse så många ledamöter som kommissionen finner lämpligt.

Enligt den nya kungörelsen skola länsarbetsnämnderna även följa ut- vecklingen inom resp. län i fråga om hjälpverksamheten i samband med ar— betslöshet samt efter arbetsmarknadskommissionens bestämmande öva till- syn över arbetslöshetsnämndernas verksamhet (se del V sid. 375). Detta innebär, att länsarbetsnämnderna inkopplats som ett led mellan kommissio- nen och arbetslöshetsnämnderna.

Civilförsvaret.

Genom civilförsvarslagen den 15 juli 1944 (nr 536) tillskapades en ny myndighet, civilförsvarsstyrelsen, med uppgift att under Konungen utöva den centrala ledningen av civilförsvaret. Beträffande denna myndighet och den under densamma upprättade lokala organisationen för civilförsvaret och dess särskilda grenar se ovan sid. 17. Genom Kungl. Maj:ts beslut den 14 september 1944 fick civilförsvarsstyrelsen i uppdrag att fr. o. m. den 1 oktober 1944 intill den 1 december s. å., då civilförsvarslagen trädde i

kraft, dels fullgöra de uppgifter, som enligt gällande författningar åvilade lu f t 5 k y (1 (1 sin 5 p e k t i o n e n, dels vara central utrymningsmyndighet och i övrigt fullgöra de uppgifter, som enligt gällande författningar åvilade utrymningskommissionen, dels ock vara central undanför- s e l m y n di g h e t. Luftskyddsinspektionens, utrymningskommissionens och centrala undanförselbyråns verksamhet upphörde alltså med utgången av september 1944.

Informationsverksamheten.

Som följd av den omorganisation av den statliga informationsverksam- heten, vilken beslöts av 1944 års riksdag, utfärdades ny instruktion för statens informationsstyrelse den 15 juli 1944 (nr 563) (se del V sid. 238).

Pressnämndens verksamhet upphörde fr. o. m. den 15 augusti 1944. Dess- förinnan hade Kungl. Maj:t jämlikt 8 % i informationsstyrelsens nya in- i struktion förordnat fyra pressakkunniga, vilkas verksamhet nämnda dag ' tog sin början.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 30 december 1944 upphörde informations- styrelsens allmänna avdelning med utgången av nämnda år. Fr. o. m. den 1 januari 1945 funnos sålunda inom styrelsen, förutom sekretariatet och folkberedskapssektionen, blott tre avdelningar, nämligen administrativa av- delningen, upplysningsavdelningen samt rådgivnings- och dispensavdel— ningen.

4. Jordbruket och livsmedelshushållningen.

Försörjningsläget.

I jämförelse med 1940 och 1941 års svaga skördar hade skörden såväl 1942 som 1943, totalt sett, utfallit jämförelsevis förmånligt. Detta gällde både produktionen för direkt människoföda och produktionen för foder- ändamål. Som följd härav hade förbrukningen av de viktigaste livsmedlen kunnat under de båda konsumtionsåren 1942/43 och 1943/44 upprätthållas på en i huvudsak fullt tillfredsställande nivå. Kreatursantalet hade från låg- .punkten sommaren 1942 kunnat ökas rätt avsevärt, nämligen vad nötkrea- tur angår med 9'6 procent till juni 1943 och med 123 procent till juni 1944 och vad svinen angår med resp. 171 och 248 procent. Härigenom hade en förhållandevis god utgångspunkt nåtts för produktionen av animaliska livs- medel under konsumtionsåret 1944/45. Totalskörden år 1944 blev, i skörde— enheter räknat, ännu något större än de närmast föregående två åren. Mot 8229 000 skördeenheter år 1942 och 8256 000 år 1943 svarade 8 731000 skördeenheter år 1944, varvid emellertid är att märka, att spannmåls- och rotfruktsskördarna sistnämnda år gåvo ett något sämre resultat än året förut, medan däremot utbytet av sträfoderskörd och bete blev avsevärt bättre.

En viss imp o rt av brödsäd ägde rum under våren 1944, nämligen c:a 16 800 ton argentinskt vete. En vida större export skedde emellertid under hösten till grannländerna, särskilt Finland, uppgående till 45 500 ton vete och 40 200 ton råg eller sammanlagt 85 700 ton brödsäd. I fråga om livs— medel i övrigt må nämnas, att år 1944 infördes c:a 14 600 ton socker, c:a 8 500 ton kött och fläsk samt 490 ton ägg. F iskimporten var obetydlig, näm- ligen endast 1 130 ton. Däremot förekom, tack vare den obehindrat på- gående lejdtrafiken, en relativt stor import av kolonialvaror. Av kaffe in- fördes sålunda c:a 20 200 ton mot föga mer än hälften är 1943, av te och kakao resp. 362 och 9 900 ton mot 344 och 3 700 ton föregående år. Jäm- förelsevis stor ökning visade även importen av färska frukter och här; den uppgick till 38 500 ton (varav 31 200 ton apelsiner från Spanien) mot 32 700 ton 1943. Importen av torkad frukt, sammanlagt 8800 ton, var däremot blott obetydligt större än fjolårets. Lökimporten nedgick från 6200 till 2 300 ton.

Vad angår fodermedel var införseln av oljekraftfoder relativt betydande,

nämligen 137 000 ton mot endast 89 000 ton år 1943. Av vegetabiliska fett— råvaror infördes 37 500 ton jordnötter och kopra samt 32 700 ton lin-, raps— och andra oljeväxtfrön.

I fråga om konstgödsel märkes, att för första gången sedan år 1941 in- kom en last råfosfat, nämligen från Marocko, om 8 540 ton. Importen av kvävegödselmedel var något minskad jämfört med fjolåret, nämligen från 104 200 till 86 700 ton; däri ingick även en kvantitet chilesalpeter om 12 700 ton. Importen av kalisalter var ungefär normal.

Nedanstående tablå utvisar den o dlade jo rdarealens förde l- ning på olika växtslag ävensom skörden per hektar åren 1943 och 1944 samt till jämförelse härmed motsvarande förhållanden under tioårsperioden 1930/39.

Skördad areal Skörd per hektar hektar kilogram

1930139 1943 1944 1930/39 1943 1944 Höstvete ................. 224 300 153 300 192 000 2 450 2 330 2 180 Vårvete .................. 66 500 115 200 84 200 1 820 1 450 1 480 Höstråg .................. 204 900 212 300 196 900 1 910 1 870 1 780 Vårråg ................... 7 500 7 700 6 100 1 340 1 060 1 110 Summa brödsäd 503 200 488 500 479 200 2 140 1 900 1 880 Kom .................... 108 400 113 200 95 100 2 030 2 060 1 840 Havre .................... 660 700 574 800 555 800 1 820 1 480 1 310 Blandsäd ................. 251 000 276 800 278 600 2 160 1 790 1 690 Vicker ................... 4 300 5 000 4 400 1 590 1 370 1 310 Årter .................... 20 000 33 700 29 400 1 510 1 340 1 070 Potatis ................... 132 000 147 300 138 700 13 880 14 740 10 340 Sockerbetor .............. 47 300 50 300 55 000 35 210 37 120 32 790 Foderrotfrukter ........... 79 400 64 600 66 100 37 640 35 120 29 660

Säd till grönfoder ......... 104 100 117 900 130 900 —— —— —— Olje- och Spånadsväxter . . . — 37 500 53 900 — —— Slåttervall ................ 1 375 500 1 329 400 1 341 552 3 640 2 930 3 770

Det framgår av tablån, att arealen för brödsäd minskat med 9 300 hektar från 1943 till 1944 samt med ej mindre än 24 000 hektar vid jämförelse med tioårsperioden före kriget. Sammanlagda vetearealen var dock 1944 7 700 hektar större än 1943, medan rågarealen nedgått med 17 000 hektar. I fråga om fodersäden inskränktes arealen för såväl korn som havre i rent bestånd; blandsädsarealen däremot ökades något. Sammanlagt minskades foder- sädsarealen (inkl. vicker) från 1943 till 1944 med 35 900 hektar. En mindre nedgång i odlingsvidden drabbade även ärterna och potatisen, medan soc- kerbetor och foderrotfrukter visa stegring. Den totala arealminskningen för nu nämnda grödor kom huvudsakligen vallodlingen till godo. Avkastningssiffrorna per hektar voro som synes genomgående lägre 1944 än 1943 utom vad slåttervallarna beträffar. Skördens storlek för de olika grödorna framgår av efterföljande tablå. *

Skörd i __ Skörd Skörd _ medeltal Skörd Skord 1943 1944 V a 1: t 5 l a g 1930/39 1943 1944 ton ton ton i% av skördetalen 1930/39

Vete .................. ' ............. 674 500 524 200 542 700 77-7 80!) Rag ................................ 401 500 404 800 356 800 100-8 88-9 Summa brödsäd 1 076 000 929 000 899 500 86'3 83-6

Korn ............................... 218 300 232 600 175 300 106—6 803 Havre .............................. 1 201 600 850 300 730 000 708 608 Övrig fodersäd .(blandsäd och vicker) 547 900 501 500 476300 91-5 869 Summa fodersäd 1 967 800 1 584 400 1 381 600 80-5 70-2

Ärter (huvudsakligen matärter) ........ 30 100 45 100 31 500 1498 104-7 Bönor (huvudsakligen bruna bönorl) .. . 2 100 3 200 2 800 152-4 133-3 Potatis .............................. 1 844 100 2171 100 1 434 600 117-7 77-8 Sockerbetor ......................... 1 682 200 1 862 300 1 803 400 110-7 107—2 Foderrotfrukter ...................... 2 970 100 2 267 400 1 960 200 76-3 66-0 Hö (vallhö och ängshö) ............... 5 495 200 4 272 600 5 485 200 778 99-15 Halm ............................... 3 767 200 3 065 900 3 021 100 81-4 802

1 Åren 1930/39 dock mest foderbönor.

Siffran för totala brödsädsskörden år 1944, 899 500 ton, understeg siffran för 1943 med 29 500 ton och medeltalssiffran för tioårsperioden före kriget med ej mindre än 176 500 ton eller 164 procent. Arealförskjutningen från råg till vete åtföljdes av en motsvarande förskjutning i skördekvantiteterna, i det att veteskörden vid jämförelse med 1943 steg men rågskörden minska- des. En liknande utveckling hade skett från 1942 till 1943. Till kvaliteten blev 1944 års brödsädsskörd av utmärkt beskaffenhet, med ovanligt hög hektolitervikt, mycket låg halt av grodda kärnor och, för höstsäden, låg vattenhalt.

De inom landet disponibla lagren av brödsäd uppgingo vid ingången av förmalningsåret (september—oktober) 1943/44 till i runt tal 300000 ton. Dessa lager ökades under förmalningsåret, så att de vid dess utgång upp- gingo till sammanlagt c:a 390 000 ton. I denna kvantitet ingick dock en viss mängd mältad brödsäd, som endast kunde komma till användning för ut- fodring. Handelsförmalningen beräknades komma att under förmalnings— året 1944/45 taga i anspråk c:a 600000 ton råg och vete. Någon inbland- ning i mälden av korn beräknades icke skola ifrågakomma, detta även av det skälet att kornskörden blivit jämförelsevis svag. För gryntillverkning räknades med i stort sett samma kvantitet havre som föregående år.

Ärtodlingen, som förut under kriget gått starkt framåt, visade 1944 till- bakagång både i fråga om areal och avkastning. Skörden, 31500 ton, var betydligt mindre än föregående år men dock fortfarande större än under förkrigstiden.

Beklagligtvis gav potatisen ett särdeles klent skördentbyte. Den tog allvar—

lig skada av torkan under juli och augusti och nådde sedan aldrig full ut— veckling. Regnet på hösten kom för sent och bidrog snarare att försämra kvaliteten. Potatisen gav i medeltal år 1944 en avkastning av endast 10 340 kg per hektar mot 14 740 kg året förut, och totalskörden blev så låg som 1 434 600 ton, vilket var mindre än 80 procent av medelgod skörd. Vad där- emot sockerbetorna angår blev skörden av någorlunda tillfredsställande storlek främst tack vare den arealökning, som här ägt rum.

En mycket betydande minskning drabbade fodersädsskörden, vilken är 1944 uppgick till allenast omkring 70 procent av förkrigstidens motsvarande skörd. Utbytet av fodersädsodlingen måste alltså anses synnerligen ogynn- samt. Orsaken härtill låg väsentligen i den för denna odling olämpliga väderleken under senare delen av året med stark torka under eftersommaren och otjänligt bärgningsväder på hösten.

Med hänsyn till att fodersädsskörden utfallit så svag var det en lycka att höskörden i stället blev så mycket rikligare. Hela skörden från vallar och ängar angives till närmare 55 milj. ton mot endast 43 milj. ton 1943. Höet blev dock icke överallt av fullgod kvalitet och Skördens näringsvärde sva— rade därför icke helt mot den stora kvantiteten.

Den minskade fodersädstillgången kunde i viss mån kompenseras genom tilldelning av betfor samt delvis även av melass. För mjölkproduktionen var det av betydelse, att tilldelningen av oljekraftfoder kunde höjas. Medan denna tilldelning under produktionsåret 1942/43 uppgått till sammanlagt c:a 90 000 ton och under 1943/44 till c:a 110 000 ton blev det möjligt att för produktionsåret 1944/45 kalkylera med en tilldelning av c:a 160000 ton. Till den så avsevärt ökade tillgången bidrog i ej ringa mån den tilltagande produktionen av inhemska oljehaltiga fröer.

Att den under år 1943 inträdda ökningen i kreatursbeståndet fortsattes under 1944 har redan antytts. Hela antalet nötkreatur tillväxte enligt kreatursräkningarna från 2 546 000 den 1 juni 1942 till 2 790 000 vid motsvarande tidpunkt 1943 och till 2859 000 den 1 juni 1944. Ökningen från 1943 till 1944 var dock jämförelsevis liten beträffande korna (från 1 704 000 till 1 747 000 eller 25 procent), medan den för ungnöt uppgick till 12'8 procent (från 546 000 till 619 000), vilket förebådade en blivande star- kare stegring i koantalet. Fortsatt tillväxt framträdde även i fråga om får- och svinstammen. Antalet får, som ökats från 435 000 år 1942 till 520 000 år 1943, steg sålunda år 1944 till 558 000, under det att svinens antal steg från 845000 år 1942 till 989000 år 1943 och till 1 054000 år 1944. Den huvudsakliga tillväxten föll härvid på gödsvinen, medan antalet modersug— gor sistnämnda år minskades. Trots den skedda allmänna återhämtningen höllo sig emellertid talen för hela nötkreaturstammen 1944 ännu 6 procent, kostammen 9 procent och svinstammen 26 procent under de för år 1937 (det sista förkrigsår, då allmän kreatursräkning ägde rum) redovisade mot- svarande talen. Enligt svinräkningen i oktober 1944 uppgick svinstammen

då till 981 procent av antalet i oktober 1943 och 84'6 procent av antalet i oktober 1939. '!

Växlingarna i fråga om den besiktigade och kontrollerade (d. v. s. i huvud- sak den marknadsförda) sl a k t en fr. o. m. 1942 framgå av följande siffé ror i ton: Får och Nötkreatur getter Hästar Svin Summa

1942 .................... 66 400 1 600 6 500 45 400 119 900 1943 .................... 81 100 2 900 7 600 65 500 157 100 1944 .................... 97 000 3 5001 9 400 95 700 205 600 1944 1 kV. .............. 23 100 3001 2 300 23 900 49 600 2 kv. .............. 24 200 3001 1 700 29 700 55 900 3 kV. .............. 22 700 1 2001 1 400 18 700 44 000 4 kv. .............. 27 000 1 7001 4 000 23 400 56 100

Tabellen utvisar en fortgående förbättring i tillgången på kött och fläsk. Framför allt gäller detta fläsket, varav produktionen från 1942 till 1944 mer än fördubblades. Till ovan anförda kvantiteter bör läggas den, särskilt i fråga om svin, avsevärda hemslakten, som emellertid under 1944 var mindre än närmast föregående år. (Den beräknas ha uppgått till c:a 50 000 ton, varav svin c:a 46 000 ton.) En beräkning, som jämväl omfattar hem- slakten, visar, att trots den försiggångna stegringen från bottenläget 1942 köttillgången ännu 1944 var mer än 25 procent och fläsktillgången i det närmaste 10 procent lägre än under 1939.

Att den under vintern 1943/44 tillämpade, av fodermedelstillgången be— tingade prispolitiken på fläskområdet föranledde en kraftig utslaktning av tyngre svin har omnämnts i föregående redogörelser (se del V sid. 26, 246). Härigenom tillfördes marknaden mycket stora kvantiteter fläsk, varigenom avsevärda extratilldelningar härav kunde medgivas under maj och juni. Sedan slakten av svin fr. o. m. juni 1944 börjat minska kraftigt, måste en åtstramning i köttransoneringen åter vidtagas. Ransonerna sänktes undan för undan och lågo fr. o. 111. november t. o. m. lägre än under motsvarande tid året förut, ehuru slaktsiffrorna visat en motsatt utveckling.

M jölkproduktionen hade liksom kött- och fläskproduktionen nått sin lägsta nivå under kriget är 1942. Från en kvantitet av uppskattningsvis 3652 000 ton detta år höjde den sig till 3976 000 ton 1943 och 4228 000 ton 1944. Sistnämnda kvantitet motsvarade c:a 90 procent av produktionen under produktionsåret 1938/39. Mjölkinvägningen vid mejerierna utgjorde 1944 3 108 000 ton mot 2852 000 ton år 1943 och 2 518000 ton år 1942.

Den invägda mjölken användes i alltjämt mycket betydande omfattning för försäljning som konsumtionsmjölk. Dock avbröts under 1944 den ända dittills pågående stegringen härutinnan. Försäljningen av grädde visade en

* Beräknade siffror. Fullständig statistik över slakten av får och getter under 1944 före— ligger ej, emedan denna var fri under större delen av året och därför ej redovisades till livsmedelskommissionen.

kraftig uppgång, alltsedan gräddransoneringen i februari 1944 slopats. I (nedanstående sammanställning anges halvårsvis försäljningen per månad av konsumtionsmjölk, standardiserad till 3 procents fetthalt, samt av grädde,- omräknad till fetmjölk. Tablån innehåller även uppgifter om smör- och. ostproduktionen.

Försåld Försåld Mejeriproduktionen konsumtions- grädde (omräknad av mjölk till mjölk) smör ost T 0 11 p e r m å n a d

1942 jan.—juni .......... 67 210 5 630 5 700 1 370 juli—dec. ......... 75 330 4 940 6 240 1 130 1943 jan.—juni .......... 79 880 6 530 5 960 1 740 juli—dec. . . . . . . . . . 80 650 5 530 7 250 1 810 1944 jan.—juni .......... 77 280 11 400 6 920 2 550 juli—dec. ......... 79 490 11 630 7 630 2 440

Produktionen av smör och ost befann sig som synes i tillväxt. Den be- tydelse som mjölkstandardiseringen ägde för smörproduktionen framgår av det faktum, att härigenom kunnat inbesparas en mängd mjölkfett, motsva- rande för år 1942 c:a 6 100, för år 1943 c:a 6 300 och för år 1944 c:a 6 700 ton smör eller i genomsnitt omkring 8 procent av resp. års mejerismörtill- verkning.

Margarinproduktionen kunde, tack vare fortsatt tillförsel genom lejdtra- fiken av vegetabiliska fettråvaror och inhemsk produktion av oljeväxtfröer, upprätthållas i ungefär samma omfattning som förut.

En sammanställning av förbrukningen av skilda slag av matfett under åren 1939 och 1942—44 ter sig sålunda:

1939 1942 1943 1944

ton ton ton ton Smör (mejeri- och lantsmör). . 70 520 76 290 83 640 99 280 Margarin, matolja m. rn. ..... 65 790 42 180 38 750 40 530 Summa 136 310 118 470 122 390 139 810

1 procent av förbrukningen 1939 86.9 89.8 102.6

Enligt dessa siffror skulle matfettförbrukningen år 1944 ha överstigit 1939 års förbrukning med 213 procent. I betraktande av att folkmängden under perioden (inkl. flyktingar, evakuerade finska medborgare och finska barn) vuxit med c:a 6 procent blir dock resultatet, att förbrukningen per person 1944 fortfarande låg något under förkrigsförbrukningen. Härvid bör emellertid observeras, att i sammanställningen ovan å ena sidan icke med— räknats vissa slag av matfett, såsom ister och flott, samt att å andra sidan konsumtionen av annat animaliskt fett, såsom fläsk och framför allt salt sill, nedgått väsentligt under krigsåren.

Ostproduktionen under 1944 stegrades utöver 1943 års kvantitet med c:a 40 procent. Det bör härvid jämväl nämnas, att på grund av det förbättrade försörjningsläget för mjölk fr. o. m. juli 1944 medgivits en ökning av ostens

tillåtna fetthalt upp till 33 procent, vilket innebar att 5. k. halvfet ost 11 fick tillverkas. Ökningen i ostproduktionen föranledde en motsvarande för bättring i tilldelningen av ost till konsumenterna.

Med ledning av de företagna hönsräkningarna ha beräkningar verkställt rörande antalet värphöns i genomsnitt under olika produktionsår sam ä g g p r o d 11 k tio n e n s storlek. Beräkningarna ha givit följande unge- färliga resultat:

. _ .. Äggproduktionen Produktionsår Antal varphons per höna, st. ton 1938/39 ................ 9 210 000 112 60 860 1942/43 ................ 6 689 000 106 35 580 1943/44 ................ 6 650 000 1 12 43 940 1944/45 ................ 7 980 000 112 52 730

Stegringen under de två sista produktionsåren är som synes ganska avse- värd. Den motsvaras även av ökade försäljningssiffror för ägg. Sålunda redovisas de auktoriserade partihandlamas inköp till 105 milj. kg för 1942, 11'8 milj. kg för 1943 och 172 milj. kg för 1944.

Beträffande fisktillgången se sid 53.

Jämlikt gjorda åtaganden exporterades från Sverige huvudsakligen till Finland under senare hälften av 1944 ej obetydliga kvantiteter livsmedel. Sålunda utfördes bl. a. omkring 29200 ton vete (jämte 16300 ton under första halvåret), 40 200 ton råg, 2 100 ton ärter och 1 100 ton potatis; dess-

utom omkring 5 200 ton kraftfoder, 1800 ton kalkkväve, 5000 ton super- fosfat- m. m.

Prlsreglerlngen på jordbruksområdet.

I föregående halvårsöversikt (se del V sid. 245) har omnämnts, att Kungl. Maj:t den 24 mars 1944 meddelade beslut angående grunderna för prissätt- ningen på jordbrukets produkter under regleringsåret 1944/45. Detta beslut byggde på en inom 1942 års jordbrukskommitté upprättad kalkyl angående jordbrukets inkomster och kostnader under nämnda regleringsår. Enligt kal- kylen skulle jordbruket vid normal skörd och med oförändrade priser få inkomster, som med ungefär 106 milj. kronor överstege vad som erfordrades för att täcka de sedan krigets början inträdda kostnadsökningarna. Kungl. Maj:ts beslut innebar, att detta inkomstöverskott icke skulle föranleda andra prissänkningar än sådana som kunde anses erforderliga för att främja av- ( sättningen eller av liknande skäl. Några sådana prisnedsättningar skedde, redan i samband med Kungl. Maj:ts nyssnämnda beslut (beträffande potatis, matärter, hö, fläsk m. m.), och andra förutsattes skola vidtagas på hösten. En omräkning av kalkylen skulle emellertid dessförinnan göras i augusti på basis av då föreliggande förhållanden. Om det enligt denna omräkning fortfarande förelåge inkomstöverskott, skulle detta till ett belopp av högst

106 milj. kronor få användas till att möjliggöra en höjning av löne- och in- komstnivån för arbetarna inom jordbruket. Bleve inkomstöverskottet större än 106 milj. kronor, skulle det överskjutande beloppet däremot utjämnas genom prisjusteringar.

Resultatet av den med utgångspunkt från skördeuppskattningen per den 15 juli utförda omräkningen av kalkylen i augusti (se härom närmare Jord- bruksekonomiska uppgifter 1944 nr 9) gav vid handen, att jordbruket, be- traktat som en helhet, skulle med då gällande priser erhålla ett kalkylmäs- sigt inkomstöverskott av omkring 1426 milj. kronor. Enligt principbeslutet i mars skulle av detta belopp högst 106 milj. kronor utjämnas genom höj- ning av arbetskostnadsposten, medan återstoden, 366 milj. kronor, skulle utjämnas genom prisjusteringar. Genom beslut den 25 augusti 1944 förord- nade Kungl. Maj:t efter förslag av livsmedelskommissionen ett förslag som jämväl tillstyrkts av kommissionens råd och priskontrollnämnden att prisutjämning skulle ske till nyss angivna belopp. Kungl. Maj:t bemyn- digade tillika livsmedelskommissionen att i huvudsaklig överensstämmelse med av kommissionen angivna grunder företaga de prisjusteringar, som er- fordrades härför. Till största delen skulle, i enlighet härmed, den erforder- liga utjämningen åstadkommas genom sänkning av priserna på slaktpro- dukter av olika slag och främst på sådana, för vilka avsättningssvårigheter redan förelåge eller under konsumtionsåret kunde antagas komma att före- ligga.. Prisnivån för vete och råg samt för mjölk och mjölkprodukter komme att förbli oförändrad.

Eftersom det ansetts föreligga anledning befara, att skördeutfallet beträf- fande vissa grödor skulle bli sämre än som antagits vid skördeuppskatt- ningen per den 15 juli, bestämde Kungl. Maj:t emellertid, att ny omräkning av inkomst- och kostnadskalkylen skulle göras i januari 1945, samt bemyn- digade livsmedelskommissionen att företaga den omprövning av priserna å jordbrukets produkter och förnödenheter, Som kunde föranledas av resul- tatet av denna omräkning.

Med stöd av Kungl. Maj:ts förutnämnda beslut den 25 augusti 1944 med- delade livsmedelskommissionen i cirkulär nr 2011 och 2012 föreskrifter an- gående priserna å brödsäd, fodersäd, ärter och bönor samt angående spann- målshandeln under regleringsåret 1944/45. Med regeringsbeslutet åsyftades i stort sett ingen ändring i den genomsnittliga prisnivån för spannmål. Pris- regleringen, sådan den slutligen utformades, innebar emellertid i princi- piellt hänseende vissa betydelsefulla olikheter i förhållande till regleringen föregående år. Delvis sammanhängde dessa med en strävan att övervinna lagringssvårigheter, vilka förmodades skola uppstå vid omhändertagandet av den nya skörden till följd av de relativt stora lager som funnos av bröd- säd av äldre skörd. Man önskade av detta skäl i största möjliga utsträck- ning hålla tillbaka utbuden från jordbrukarna till handeln och kvarnarna

under hösten och vintern. För att nå detta syfte fastställdes fasta successivt stigande priser för hela regleringsåret, och därjämte bereddes jordbrukarna möjlighet att mot särskild ersättning lagra brödsäd hemma på gårdarna. Dessutom genomfördes lättnader i fråga om rätten för jordbrukarna att an- vända icke fullgod brödsäd för utfodring hemma på sina gårdar.

Systemet med fasta successivt stigande priser innebar beträffande brödsäd den olikheten i jämförelse med det under regleringsåret 1943/44 tillämpade riktprissystemet, att jordbrukarna redan från början kunde avgöra vilken ersättning de komme att få vid en viss tidpunkt under året. Såväl spannmåls- handlarna som kvarnarna förpliktades nämligen att betala de fastställda brödsädspriserna fullt ut. Samtidigt som dessa voro normalpriser voro de alltså även garantipriser. Detsamma gällde beträffande normalpriserna för fodersäd. För samtliga spannmålsslag fastställdes prisskalor med begyn- nelsepriser per den 1 september 1944, vilka sedan stego med 10 öre per deci- ton för varje halvmånad, slutande beträffande brödsäd med början av juni och beträffande fodersäd med början av april 1945. Med hänsyn till att för det nya konsumtionsåret ej räknades med någon inblandning av kom i bröd- säden hänfördes nu korn för hela riket till fodersäden. Då härvid syntes önskvärt, att prisskillnaden mellan kom och blandsäd ej bleve alltför stor, nedsattes genomsnittspriset för kom med. 50 öre per deciton i förhållande. till priset under föregående regleringsår.

En sammanfattning meddelas här av begynnelse- och slutpriserna även- som de för resp. spannmålsslag med hänsyn till fördelningen av leveran- serna på olika månader beräknade medelpriserna.

Begynnelsepris Slutpris Medelpris

kr./dt kr./dt kr./dt Värvete .................. 27: 90 29: 70 28: 50 Höstvete .................. 25: 90 27: 70 26: 50 Råg ...................... 24: 90 26: 70 25: 50 Kom .................... 21: 90 23: 30 22: 50 Vithavre .................. 18: 30 19: 70 19: —— Svarthavre ................ 17: 80 19: 20 18: 50 Stråblandsäd .............. 19: 40 20: 70 20: —— Vicker och foderärter1 .. . . 25:30 26:70 26:—

För att stimulera till lagring av brödsäd hos odlarna erbjödos dessa att före den 1 december 1944 teckna avtal om lagring med leverans tidigast 1 april 1945. För dylik lagring skulle utöver den månatliga prisstegringen utgå en extra ersättning till odlaren med 75 öre per deciton.

Det under föregående regleringsår tillämpade prisortsystemet för brödsäd i södra och mellersta Sverige bibehölls. Prisorterna blevo i stort sett de- samma som förut med tillägg av ytterligare några orter.

Ovan angivna priser avse fullgod vara, för brödsädfritt prisort och för fodersäd fritt mottagningsort, där. auktoriserad spannmålshandlare fanns. Prisreglering efter kvalitet skulle ske för vete, råg och grynhavre efter i stort

1 För Vicker och foderärter, dugliga till'utsäde, skulle priserna vara 8 kr. per deciton högre. . . ».

sett samma grunder som gällde under regleringsåret 1942/43. Kvalitetsregle- ring å fodersäd skulle däremot icke tillämpas. Icke fullgod brödsäd räknades som fodersäd och skulle, för den händelse dylik vara (vete eller råg) för- såldes, betalas 1 resp. 2 kronor under kornpriset. I fråga om handelsmar- ginaler m. 111. vid försäljning från handeln till kvarnar och andra förbru- kare skulle gälla i huvudsak samma bestämmelser som förut.

Normalpriserna på matårter vid försäljning från odlare slopades. I stället bestämdes, att Svenska spannmålsaktiebolaget skulle under juni 1945 inlösa fullgoda matärter, som av odlare hembjödes till bolaget senast den 15 maj 1945, till ett pris av 33: 25 kronor per deciton för gula och 38: 25 kronor per deciton för gröna ärter. Normalpriset på matbönor vid överlåtelse från od- lare till auktoriserad uppköpare eller spannmålsbolaget fastställdes till 90 kronor per deciton, vilket innebar en sänkning med 10 kronor per deciton från föregående regleringsår.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 21 juli 1944 utsträcktes den tidigare för importerade bruna bönor tillämpade prisclearingen (se del III sid. 30) till att jämväl omfatta svenskodlade bönor. Orsaken härtill var, att den in- hemska skörden av bönor beräknades bliva sådan, att en kvantitet av upp till ett par tusen ton beräknades kunna under konsumtionsåret 1944/45 stäl- las till förfogande för civil konsumtion, medan den svenska produkten under närmast föregående år väsentligen tagits i anspråk för militärt behov. Clea- ringen åsyftade att genom utjämning av priserna å de billigare importerade och de dyrare svenskodlade bönorna undgå en eljest nödvändig höjning av normalpriset i detaljhandeln. .

Av spannmålsbolaget genomfördes i enlighet med livsmedelskommissio- nens i slutet av november givna föreskrifter prisskillnadsreglering med spannmålshandlare och kvarnar för utjämning av vinster och förluster, som uppkommit å inneliggande lager såsom följd av prisregleringen å spannmål vid övergången från det gamla till det nya regleringsåret (livsmedelskom- missionens cirkulär nr 2070).

Den tidigare utgående förmalningsersättningen av 2 kronor per deciton vid löneförmalning av vete och råg samt kom i Svea- och Göta- land borttogs vid utgången av juli 1944. Förmalningsersättningen vid han- delsförmalning, som för förmalningsåret 1943/44 utgått med 6: 50 kronor per deciton, bestämdes skola tills vidare fr. o. m. den 1 september 1944 för- skottsvis utgå med 5 kronor per deciton, till dess ersättningens storlek för förmalningsåret 1944/45 bleve definitivt bestämd. Så skedde genom Kungl. Maj:ts beslut den 30 december 1944, varvid ersättningen till handelskvarnar vid förmalning av spannmål till mjöl till människoföda för tiden 1 septem- ber 1944—31 augusti 1945 bestämdes till 6: 50 kronor per deciton. För sep- tember, oktober och november 1944, då förmalningsersättning utgått med 5 kronor per deciton, skulle efterreglering ske genom livsmedelskommissio- nens försorg. Samtidigt nedsattes fr. 'o. m. den 1 januari 1945 högsta priset å ovitaminiserat mjöl (enhetsmjöl, grahamsmjöl, samsikt och sammalet råg-

mjöl) vid försäljning från kvarn med 1 krona per deciton (jfr del V sid. 243).

Vad beträffar priserna å andra fodermedel än fodersäd skedde fr. o. m. den 1 september en viss omreglering av normalpriserna på kli, varvid priset på vetekli något höjdes, medan priset å rågkli liksom ock å maltgroddar sänktes. Nedsättning skedde vidare i normalpriset å melass (med 2 kronor per deciton) samt fr. o. m. årsskiftet 1944/45 i normalpriset å vetefodermjöl och sopmjöl. Jämväl å fodertran reglerades priserna nedåt. (Livsmedels- kommissionens cirkulär nr 1963, 2046, 2115, 2028.) Priserna å oljekraft- foder bibehöllos i enlighet med härom tidigare meddelade föreskrifter.

Det synnerligen goda utfallet av höskörden under sommaren 1944 gjorde det möjligt att även sänka priset å strå/oder. Från mitten av juli slopades (jämlikt livsmedelskommissionens cirkulär nr 1946) det tidigare gällande särskilda normalpriset på vallväxthö vid försäljning från odlare, medan för- brukarpriset sänktes från 13: 25 kronor till det vid ingången av reglerings- året 1943/44 gällande priset 11:75 kronor per deciton med vissa områdes- och transportkostnadstillägg (jfr del V sid. 33). Normalpriserna å grön- foderhö samt å halm av alla slag upphävdes helt fr. o. m. den 17 juli 1944.

Medan, som framgår av det sagda, på fodermedelsområdet en viss pris- sänkande tendens gjorde sig gällande, föranledde däremot det försämrade försörjningsläget i fråga om potatis en utveckling av prisförhållandena i mot— satt riktning. De normalpriser å matpotatis, som fastställts i augusti 1942, hade bestämts icke skola äga tillämpning å potatis av 1943 års skörd och i slutet av maj 1944 föreskrevs, att de icke heller skulle gälla potatis av 1944 års skörd. Sedan resultatet av årsskörden blivit känt, visade det sig emel- lertid påkallat att åter införa normalpriser å matpotatis. Så skedde fr. o. m. den 13 oktober 1944 genom livsmedelskommissionens cirkulär nr 2040, i viss mån jämkat genom cirkulär nr 2057 och 2072. Indelningen av landet i sju prisområden bibehölls härvid i stort sett oförändrad (se del IV sid. 32). De nya' normalpriserna sattes vid försäljning från odlare 1 krona per deci- ton högre än de under hösten 1942 gällande normalpriserna, dock med undantag för sjätte och sjunde prisområdena, omfattande Värmlands och Kopparbergs län samt Norrland, inom vilka områden oförändrade normal- priser skulle gälla. Producentprisets höjning medförde i stort sett motsva- rande höjningar av konsumentpriserna. S. k. varmvagnstillägg, uppgående till 1 krona per deciton utöver normalpriset, infördes för de fyra nordli- gaste länen fr. o. m. den 27 november och för de närmast söder därom be- lägna länen samt vissa län i Mellansverige fr. o. m. den 2 december. ' De priser som tillverkare av potatisstärkelse och brännvin ägde att betala till potatisodlare under kampanjen 1944/45 förblevo oförändrade i förhål- lande till dem som gällde under föregående kampanj.

I anslutning till de av Kungl. Maj:t den 25 augusti 1944 utfärdade bestäm- melserna angående grunderna för prissättningen på jordbruksprodukter under regleringsåret 1944/45 meddelade livsmedelskommissionen i cirkulär nr 1990 föreskrifter, gällande från den 11 september, angående sänkning av normalpriserna såväl på kött av nötboskap, får och bäst som på fläsk samt vissa organ och inälvor. Priset på storboskap sänktes med 7 öre, priset på mindre kalv med 5 öre och priset på häst med 25 öre per kg. Beträffande får och lamm skedde en genomsnittlig prissänkning med 35 öre per kg. Vad beträffar svin voro prissänkningarna mest markerade för djur under 60 och över 100 kg, medan för mellangrupperna prissänkningen begränsades till 5—7 öre per kg.

Härtill kommo ytterligare betydande prisnedsättningar på slakterifett samt tarmar, varvid prisutjämning ägde rum för lager av importerade tar- mar med anlitande av clearingkassan för kolonialvaror.

De vidtagna prisförändringarna beträffande slaktprodukter och tarmar gåvo ett tydligt utslag i detaljhandelns priser på kött, fläsk och charkuteri- varor. Dessa återverkningar förstärktes därigenom att samtidigt även en minskning av handelns marginaler ägde rum.

En viss prisökning å hela, halva och fjärdedels kroppar av svin skedde fr. o. m. den 15 november 1944 i form av höjning av områdestilläggen för mellersta och norra Sverige med 2 öre per kg (cirkulär nr 2073).

Kungl. Maj:t bemyndigade den 2 november 1944 livsmedelskommissionen att på liknande sätt som skett under de föregående åren vidtaga åtgärder för att under månaderna april—juni 1945 stödja priset på s mågrisar. Ett minimipris garanterades under april och maj av 225 och under juni av 200 öre per kg levande vikt för till fortsatt gödning lämpade smågrisar vägande 15—25 kg. Något särskilt anslag för ändamålet ansågs ej erfor- derligt, enär ännu fanns en behållning av de för hithörande prisreglering tidigare anslagna medlen om sammanlagt 800 000 kronor.

I enlighet med riksdagens beslut angående jordbruksregleringen under budgetåret 1944/45 utfärdade livsmedelskommissionen genom cirkulär nr 1935 bestämmelser i vad angick prisregleringen på mjölkområdet att gälla tills vidare fr. o. m. juli 1944. Föreskrifterna angående allmänt mjölkpristill- lägg överensstämde med de tidigare alltsedan juni 1942 gällande (se del IV sid. 33). Vad åter angår de i Norrland och vissa delar av Svea- och Göta- land utgående extra mjölkpristilläggen genomfördes den ändringen, att med dem sammanslogos de förut utgående s. k. norrländska differentieringstill- läggen för mjölk. Dessa skulle alltså icke vidare utgå såsom särskilda till- lägg. I stället ökades de extra mjölkpristilläggen, såvitt angick Norrland utom Gästrikland, med belopp, som ungefär motsvarade de tidigare diffe- rentieringstilläggen. Samtliga tillägg kommo därigenom att beräknas efter kvantiteten mjölkfett i den invägda mjölken. De härvid fastställda beloppen

blevo följande i öre per kg mjölkfett i den vid mejeri från mjölkproducenter invägda mjölken: Norrbottens län, Västerbottens läns lappmark samt vissa socknar i

Ångermanland .................................. , .......... 129 öre Västerbottens läns kustområde ................................ 116 » Västernorrlands län utom nyssnämnda socknar i Ångermanland

samt Jämtlands län och Hälsingland ........................ 80 » Gästrikland, Kopparbergs län samt'delar av angränsande län i Mel-

lansverige ................................................ 20 »

De sålunda bestämda mjölkpristilläggen voro avsedda att bibehållas i stort sett oförändrade intill utgången av juni 1945. Därest skördeutfallet 1944 bleve sådant, att med tillämpning av de fastställda allmänna grun- derna för prissättningen prisjusteringar uppåt eller nedåt å jordbrukets pro- dukter skulle vidtagas, kunde emellertid ändring av tilläggens belopp komma i fråga.

Genom beslut den 25 augusti 1944 ställde Kungl. Maj:t ett av riksdagen beviljat belopp av 4 milj. kronor till livsmedelskommissionens förfogande att utgå såsom lokala differentieringstillägg för mjölk inom områden som i särskild grad lidit av ogynnsamma väderleksförhållanden under sommaren. Fördelningen av bidragsbeloppen fastställdes av kommissionen genom cir- kulär nr 2117.

De ändrade bestämmelser som livsmedelskommissionen genom cirkulär nr 1935 meddelade angående producentbidragen för mjölk under 1944/45 överensstämde med riksdagens härom fattade beslut (se del V sid. 248). Bi- drag för uppehållande av mejeriernas körlinjer skulle i fortsättningen utgå efter samma grunder som förut. Normalpriserna å mjölk förblevo oför- ändrade.

Fr. o. m. den 25 september 1944 nedsattes priset på hushållsmargarin vid försäljning till förbrukare med 20 öre per kg, vilket möjliggjordes därigenom att dels accisen på dylikt margarin genom kungörelse den 14 september 1944 (nr 622) sänkts från 30 till 18 öre per kg, dels en viss prissänkning, delvis fr. o. m. den 7 augusti, i övrigt fr. o. m. den 11 september, genomförts på animaliska fettråvaror.

Fr. o. m. den 1 september 1944 upphävdes normalpriserna på mesvaror och vit getost.

Säsongmässiga höjningar inom ramen för fastställda genomsnittspris å ägg ägde rum per den 18 september och den 16 oktober 1944 med 20 öre per kg vid vartdera tillfället. Därtill kommo fr. o. m. den 7, resp. för vissa prisområden den 18 december 1944 s. k. varmvagnstillägg, varierande från 2 till 5 öre per kg.

Priserna å konstgödsel, vilka som förut fixerats efter en under förbruk- ningsåret stigande skala, förblevo desamma som under föregående förbruk- ningsår med undantag av att priset på superfosfat sänktes med 50 öre per decitonvid leverans före den 1 februari 1945 och med 30 öre för leverans under tiden därefter. '

Med denna prisnedsättning å superfosfat förhöll det sig på följande sätt. För frambringande av för superfosfattillverkningen användbar råvara, apatit, under den tid importerad råfosfat ej stod till buds, hade Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag låtit i Malmberget uppföra en anläggning för anrikning av fosforhaltig järnmalm från bolagets fyndigheter, varjämte även uppförts ett jämsligverk, vilket avsetts skola under viss del av året användas för apatittillverkning. Kostnaderna för förstnämnda anlägg- ning ävensom den del av kostnaderna för järnsligverket, vilken ansetts böra belasta apatittillverkningen, hade uppgått till omkring 33 milj. kronor. Då anläggningarna förutsattes skola komma att sakna värde, då råfosfat åter blivit tillgängligt, hade det ansetts skäligt att anläggningskostnaderna helt avskrevos under den rådande kristiden. I enlighet härmed hade också under de gångna åren i den kostnadskalkyl, som lagts till grund för bestämmande av apatitpriset, upptagits betydande belopp för avskrivning å nyssnämnda anläggningar. Vid utgången av andra kvartalet 1944 hade ifrågavarande anläggningskostnad helt avskrivits, vilket medfört att försäljningspriset å superfosfat för gödselåret 1944/45 nedsatts med ett belopp, svarande mot den i apatitpriset tidigare ingående avskrivningskostnaden.

Någon prissänkning å apatit skedde däremot icke av det skälet att i apatitkalkylen fr. o. m. den 1 juli 1944 inräknades avskrivningskostnad för vissa förberedelsearbeten för fortsatt produktion av apatit, vilka ansetts önskvärda för att vidmakthålla produk- tionsberedskapen på ifrågavarande område. Kostnaden bestämdes skola tills vidare bäras av livsmedelskommissionens clearingkassa för förnödenheter för jordbrukets be- hov. Då nämnda förberedelsearbeten saknade omedelbar betydelse för försörjningen med fosfatgödselmedel under kristiden, ansåg livsmedelskommissionen det icke moti— verat, att kostnaderna för arbetena skulle slutligt bäras av clearingkassan, och hem- ställde hos Kungl. Maj:t, att ett särskilt anslag måtte anvisas härför. Genom beslut den 16 februari 1945 lämnade Kungl. Maj:t dock framställningen utan bifall.

Tlllgodoseendet av jordbrukets behov av arbetskraft.

Liksom de föregående åren vidtogos under sommaren och hösten 1944 från de militära myndigheternas sida omfattande åtgärder för att, speciellt under skördesäsongerna, trots en vidmakthållen hög försvarsberedskap, lämna jordbruket arbetshjälp genom tillfälligt lösgörande av värnpliktig arbetskraft. Värnpliktiga som erhållit uppgiftskort, tillhörande klasserna A, B och C, bereddes i mycket stor omfattning ledighet från militärtjänstgö- ring under hela sommaren samt, med växlingar för olika kategorier och i olika landsdelar, även under september och oktober, varvid dock undantag i viss utsträckning måste ske för inkallelser till fältförband, för utbild- ning m. 111.

Även för värnpliktiga jordbrukare som icke tilldelats uppgiftskort med- gavs på arbetsmarknadskommissionens framställning i icke ringa utsträck- ning ledighet från militärtjänstgöring. För deltagande i myr- och hack— slåtter gavs sålunda minst tre veckors ledighet för ifrågakommande värn-

pliktiga inom vissa socknar i Norrland, Dalarna och Värmland. Värnplik- tiga, tillhörande åldersklass 1943, vilka sommaren 1944 fullgjorde sin första tjänstgöring, beviljades i Göta- och Svealand med undantag av Gotland i viss omfattning ett extra övningsuppehåll om 7 dagar utöver tidigare an— befallt 14-dagars övningsuppehåll _ för deltagande i skördearbete. Denna ledighet uttogs mestadels i slutet av augusti och första delen av september och omfattade även icke jordbrukare, som åtogo sig jordbruksarbete. Dess- utom anbefalldes i generalorder den 4 augusti, att vapenfria värnpliktiga, som fullgjorde första tjänstgöring, kunde dels för skördearbete hempermit— teras högst en månad, dels ställas till förfogande i närheten av förläggnings- plats.

För tillvaratagande av .potatisskörden i Blekinge län utverkades hemper- mittering under tre veckor för ett mindre antal värnpliktiga ensambrukare under oktober och november. I de sockerbetsodlande länen, där register upplagts över värnpliktiga sockerbetsodlare samt betskötare och betupp- tagare, utverkades för dylik personal ledighet från militärtjänstgöring dels under tre veckor å en månad på försommaren för betskötseln, dels under fyra å fem veckor under hösten för betupptagning.

Med stöd av särskild generalorder ställde vidare militärbefälhavare efter framställning av länsarbetsnämnd eller överblockledare liksom föregående år på åtskilliga orter personal samt hästar med fordon och seltyg ur fält- eller lokalförsvarsförband till jordbrukares förfogande för medverkan i jordbruksarbete i närheten av resp. förbands grupperingsplats.

Beträffande läget i övrigt å jordbrukets arbetsmarknad samt de åtgärder som vidtogos för att tillföra jordbruket frivillig arbetskraft se sid. 153, 156.

Motordriften vid jordbruket.

Fr. o. m. den 1 juli utgjordes de jordbruket tilldelade kvantiteterna fly— tande bränsle i huvudsak av antingen motyl 25 (en blandning av 25 procent sprit och 75 procent skifferbensin) eller motorfotogen, det förra för för- gasarmotorer, det senare (i vissa fall ersatt av motorbrännolja) för tänd- kule- och dieselmotorer. Kvantiteterna motsvarade ungefär de tidigare läm- nade, sålunda under juli och augusti för traktordrift av självbindare 5 liter och för plöjning och harvning 30 liter samt under september—december för höstplöjningen 30 liter, allt per hektar av den s. k. traktorarealen. Under vardera perioden gavs för tröskningsändamål högst 075 liter per deciton av den spannmål som beräknades komma att utvinnas. Startbränsle lämnades för gengasdrivna motorer med 1 liter motyl 25 eller motorfotogen per be— räknad full arbetsdag.

Det tidigare annonserade traktordestillatet kom under höstbruket till an- vändning för provdrift av från tilldelning avstängda tändkuletraktorer, som ej försetts med gengasaggregat.

Tillgången på konstgödsel av olika slag var ännu under senare halvåret 1944 relativt god trots de inskränkningar i importen som skett. Produktionen av apatitslig vid Malmberget hade utvecklats därhän, att den motsvarade c:a 290 000 ton 15-procentig superfosfat per år. Under hösten inkom där- jämte från utlandet en fartygslast råfosfat om c:a 8 500 ton. Den inhemska produktionen av thomasfosfat motsvarade per år c:a 15000 ton. Den så- lunda beredda tillgången möjliggjorde en fosfatförbrukning uppgående till omkring 75 procent av förkrigstidens. Lagren av kaliumhaltiga gödselmedel voro goda och skulle i och för sig medgivit oförändrad förbrukning under gödselåret 1944/45. Nödvändigheten med hänsyn till den starkt inskränkta importen att reservera en del till kommande år föranledde dock en viss minskning i tilldelningen. I fråga om kvävegödselmedlen hade den inhemska produktionen successivt ökats. Fortsatt import kunde påräknas från Norge. Tilldelningen kunde beräknas komma att upprätthållas vid samma storlek som föregående år.

Plan för regleringen av handeln med gödselmedel under gödselåret 1944/45 framlades av livsmedelskommissionen i stora drag i cirkuär nr 1918. Liksom förut skulle tilldelningen uppdelas på tre perioder, den första om- fattande tiden juli—september 1944, den andra tiden oktober 1944—januari 1945 och den tredje tiden februari—juni 1945. I samma cirkulär fastställdes i detalj tilldelningen under första perioden, avseende i huvudsak behovet för höstsådden; för återstoden av gödselåret gåvos motsvarande föreskrifter i cirkulär nr 2001. En viktig förändring i förhållande till vad förut gällt var, att f 0 s f a t g ö d 5 el (superfosfat och thomasfosfat) med hänsyn till den förbättrade tillgången fick under hela gödselåret försäljas fritt, d. v. 5. utan mottagande av inköpsbevis. Av k alig ö dsel tilldelades under första perioden 40 och under andra perioden 25, d. v. s. tillsammans 65 procent av den under hela gödselåret 1943/44 lämnade ordinarie tilldelningskvantiteten, allt med avrundning uppåt för vederbörande förbrukare till jämnt 80-tal kg. Därav skulle under första perioden minst en fjärdedel utgå i kainit, åter- stoden i form av 40-procentigt kalisalt. Beträffande k v ä v e g ö d 5 el gavs för första tilldelningsperioden en kvantitet kalkkväve, motsvarande högst * 20 procent av den sammanlagda kvävetilldelningen 1943/44; för andra pe-

rioden bestämdes tilldelningen av kalksalpeter, ljungasalpeter och/eller ammoniumsulfat samt kalkkväve till resp. 30, 20 och 20 procent av totala _ kvävetilldelningen under 1943/44. För bägge perioderna tillsammans er- _ hölls alltså 90 procent av föregående års tilldelningskvantitet. Avrundning

skedde som förut till närmast högre med 50 delbara tal. På Gotland och Öland samt i Norrland fick kalkkvävet i viss utsträckning utbytas mot ljungasalpeter eller ammoniumsulfat. Särskilda bestämmelser meddelades. om tilldelning av konstgödsel till handelsträdgårdar m. m.

Angående prisregleringen för konstgödsel se sid. 39. För att stimulera

jordbrukare att så snart som möjligt uttaga tilldelningen av kalksalpeter, be träffande vilket gödselslag lagerutrymmena voro hårt ansträngda, medga , livsmedelskommissionen, att vid leverans av denna vara under tiden 16 sep- tember—31 oktober 1944 fick lämnas en rabatt-av 50 öre per deciton.

Skördegarnsreglerlngen.

Sedan den 24 mars 1944 hade försäljning av pappersskördegam fritt fått äga rum. De tillgängliga kvantiteterna dylikt garn räckte väl till för att fylla behovet men lämnade heller intet större överskott, varför den statliga inlösningsgarantien för den avtalsenligt fullgjorda tillverkningen icke be- hövde tagas i anspråk. Sammanlagt försåldes för 1944 års säsong omkring 5700 ton pappersskördegam. Någon försäljning av skördegarn av sisal- .hampa förekom praktiskt taget ej.

Då möjligheterna till import av sisal eller sisalgarn fortfarande syntes ovissa, befanns lämpligt att även för år 1945 träffa avtal med de fem på om- rådet verksamma fabrikerna om tillverkning med statlig avsättningsgaranti .av den nödvändiga minimikvantiteten pappersgarn. Sådant avtal slöts av industrikommissionen med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 ok- tober 1944. Den avtalade tillverkningen omfattade 5100 ton, vilken skulle "vara fullgjord till den 30 juni 1945. Kommissionen förbehöll sig emellertid rätt dels att efter utgången av december 1944 uppsäga avtalet till upphö- rande efter sex veckor, dels ock att, om så skulle erfordras, påkalla en t. o. m. den 31 augusti 1945 fortsatt tillverkning. Statlig garanti lämnades för avsättning till föreskrivet pris för sådant garn som icke försålts före den 1 september 1945. I avtalen inrycktes därjämte åläggande för vederbörande bolag att därest tillverkning av skördegarn på bolagets egen risk fort- .satts, sedan den kontrakterade kvantiteten fyllts (sådan tillverkning hade år 1944 skett till en kvantitet av 180 ton) icke utan industrikommissionens medgivande före den 1 september 1945 utbjuda dylikt garn till försäljning, innan den statsgaranterade kvantiteten i sin helhet försålts.

Regleringen beträffande brödsäd och brödsädsprodukter, ärter och bönor m. m.

Systemet för brödsädsregleringen under regleringsåret 1944/45, sådant det fastställdes av livsmedelskommissionen genom cirkulär den 25 augusti 1944. nr 2011, företedde — frånsett de ändrade föreskrifterna i prishänseende, för vilka redogjorts ovan å sid. 33 ff. —— inga mera framträdande olikheter mot vad som gällt under 1943/44. En viss skillnad låg däri, att kornet nu åter i tekniskt regleringshänseende räknades som fodersäd, icke som brödsäd, vil- ket sammanhängde med att utfodringsförbudet för korn lättades.

Ordningen för handeln med utsäde för höstsådden var i stort sett densamma som under föregående år. Rätt medgavs genom cirkulär nr 1951 att till jordbrukare för användning uteslutande å dennes brukningsdel utan särskilt tillstånd försälja utsädesspannmål av vete, råg, kom och luddvicker.

Motsvarande bestämmelser meddelades beträffande utsäde av spannmål för vårsådden genom cirkulär nr 2059. Härvid genomfördes en allmän pris— sänkning för samtliga spannmålsslag.

Nya förmalningsbestämmelser för brödsäd infördes att gälla fr. o. 111. september 1944 genom livsmedelskommissionens cirkulär nr 2016. Bland de ändringar som härvid skedde jämfört med tidigare bestämmelser märkes främst, att föreskrifterna om inblandning av korn eller kornmjöl vid framställning av vete- och rågmjöl bortfallit. Inblandningen av vårvete eller La Platavete skulle utgöra i genomsnitt 20 procent av den spannmåls- blandning, som förmäldes till vetemjöl. Utmalningsprocenten nedsattes vid förmalning av spannmål till siktat vetemjöl från i genomsnitt 76 till 75 pro— cent men höjdes vid förmalning till samsikt från i genomsnitt 74 till 75 procent. Inblandningen av veteeftermjöl i samsikt sänktes från i genomsnitt 30 till 26 procent. Fr. o. m. den 1 november 1944 genomfördes enligt cir- kulär nr 2020 vissa ytterligare ändringar i förmalningsreglerna. Vid förmal- ning av vete för framställning av siktat mjöl eller grahamsmjöl sänktes råg- inblandningen från minst 15 till minst 10 procent. Utmalningsprocenten höj- des beträffande siktat vetemjöl till 755 och beträffande samsikt till 76 pro- cent, medan den genomsnittliga inblandningsprocenten för veteeftermjöl vid framställning av samsikt ånyo höjdes från 26 till 30 procent. Höjningarna av utmalningsprocenten stodo väsentligen i samband med den förbättrade kvaliteten hos årets skörd i jämförelse med fjolårets.

Beträffande förmalningsersättningen se sid. 35. I fråga om mjöl- och brödransoneringen vidtogos inga större förändringar. Tilldelningskvantiteterna förblevo i stort sett desamma som förut. Fr. o. m. den 25 september medgavs rätt att inköpa mjöl och bröd av vete mot samtliga brödkortskuponger.

Försäljningen av korngryn, kornmjöl och kornflingor samt rent kornbröd frigavs helt fr. o. m. den 15 augusti. Under tiden 10 juli 1944—8 januari 1945 gavs särskild tilldelning av sammanlagt 3 kg havregryn eller havre— mjöl eller alternativt motsvarande kvantitet andra varor, som fingo inköpas mot brödkortskupong. Försäljningen av matärter och potatismjöl, vilken fr. o. m. den 22 maj 1944 undantagits från ransoneringen, förblev fri. Sär- skild tilldelning av bruna bönor förekom som förut vid sidan av mjöl- och brödransoneringen. Från slutet av augusti tillhandahöllos jämväl svensk- odlade bruna bönor, vilka under de närmast föregående åren icke förekom- mit till försäljning i allmänna handeln.

I slutet av juni 1944 avslöt kontrollstyrelsen överenskommelse med Svenska bryggareföreningen, enligt vilken fr. o. m. den 1 augusti den till- låtna högsta stamvörtstyrkan för maltdrycker av andra klassen höjdes från dittillsvarande 7 procent till 82 procent, såsom fallet varit under år 1942 (jfr del IV sid. 46, del V sid. 43). För maltdryckstillverkning under kalen-

deråret 1945 medgavs de skattepliktiga bryggerierna rätt att använda intill 18 000 ton korn. För de skattefria bryggerierna räknades med en förbruk- ning under tillverkningsåret 1944/45 av 5 000 ton korn.

Fodermedelsregleringen.

Det förhållandevis goda försörjningsläget i fråga om brödsäd samtidigt med en mindre riklig tillgång beträffande fodersäd gjorde, att man ansåg sig kunna lätta på de tidigare begränsningarna i rätten att utfodra brödsäd. Jordbrukare medgavs sålunda rätt att utan särskilt tillstånd utfodra avrens av brödsäd samt sådan brödsäd, som enligt gällande kvalitetsbestämmelser ej var leveransgill såsom fullgod kvarnspannmål. Villkor härför var emel- tid, att jordbrukaren, innan utfodring ägde rum, gjorde anmälan till kris- tidsnämnden om storleken av det parti, som han ämnade utfodra, och om anledningen till dess lägre kvalitet. Kristidsnämnden ägde att verkställa undersökning av partiet, om skäl därtill funnes.

Den förhållandevis bättre tillgången på brödsäd än på fodersäd var också anledningen till att, som förut nämnts, den tidigare inblandningen av kom vid brödsädsförmalningen slopades.

Kornet jämställdes inom hela riket med annan fodersäd i vad gällde rätten att använda detsamma för utfodring och att inköpa kom mot inköps- bevis för fodersäd.

Trots att höskörden utfallit ovanligt riklig och därigenom i någon mån kompenserade nedgången i fodersädsskörden, ådagalade kalkylerna över den totala fodermedelstillgången nödvändigheten att, i motsats mot tidigare hysta förhoppningar i motsatt riktning, även för år 1944 års skörd tillämpa leveransplikt för fodersäd. Därvid kom emellertid ett i viss mån änd- rat system till användning vid fördelningen av leveransplikten på de olika styrelseområdena, varom upplysningar meddelades av livsmedelskommissio- nen i cirkulär nr 1950. Under de föregående åren hade beräkningen av leveranskvantiteterna verkställts centralt inom livsmedelskommissionen med ledning av tillgängliga rapporter om skördeutfall och djurantal m. m. I av— sikt att kunna anknyta leveransplikten så nära som möjligt till de olika om- rådenas faktiska leveransförmåga gick man nu så till väga, att man redan under sommaren förelade kristidsnämnderna att göra grundläggande be- räkningar angående de kvantiteter fodersäd, som nämnderna ansågo möjliga att uttaga inom sina områden. Före den 10 september skulle nämnderna meddela kristidsstyrelserna resultatet av de verkställda beräkningarna, var- efter dessa skulle, efter granskning och eventuell justering av de inkomna uppgifterna, senast den 23 september till livsmedelskommissionen uppge den sammanlagda kvantitet, som kunde avstås inom vederbörligt styrelseområde. På grundval av så erhållet material träffade kommissionen härefter avgö- rande angående leveranspliktens fördelning på kristidsstyrelseområden. Då

. de kvantiteter fodersäd, vilka kristidsstyrelserna uppgivit kunna avstås, vi- sade sig otillräckliga för att täcka det av kommissionen beräknade minimi- behovet under regleringsåret 1944/45 och då flertalet kristidsstyrelser vid hållna överläggningar förklarade sig anse, att de framräknade kvantiteterna ' icke kunde höjas genom en högre uppskattning av hektarskördarnas storlek, såg sig kommissionen nödsakad att beträffande vissa djurslag vidtaga en nedskärning av de vid de preliminära beräkningarna använda foderstaterna (cirkulär nr 2060).

Första ransoneringsperioden för fodersäd (inkl. betfor m. 111.) under ut- fodringsåret 1944/45 omfattade september månad 1944. Under denna period utgick jämlikt livsmedelskommissionens cirkulär nr 2014 tilldelning endast för hästar, minst 3 år gamla, samt svin och fjäderfä efteri huvudsak samma grunder som under föregående period. En mindre sänkning av tilldelningen för vissa kategorier arbetshästar och svin hade dock ansetts påkallad, var— jämte tilldelningen av underhållsfoder till yrkeshönserier något nedsatts. Tilldelningen av produktionsfoder till fjäderfä utgick oförändrad med 35 kg per kg försålda ägg. Under andra ransoneringsperioden, oktober—december, gavs enligt cirkulär nr 2026 tilldelning av fodersäd m. m. jämväl för ung- hästar, nötkreatur, får, getter och kaniner. Viss del av tilldelningen till såväl hästar som nötkreatur skulle utgöras av betfor. För fjäderfä minskades produktionsfoderransonen från 35 till 3 kg per kg försålda ägg. Samman- lagda tilldelningen av fodersäd och betfor understeg föga tilldelningen under motsvarande tid föregående år. Totaltillgången' för jordbruket i dess helhet var emellertid minskad därigenom att de kvantiteter, som jordbrukarna vid leveranspliktens utgörande beräknades få behålla för utfodring av egna djur, i viss mån nedsatts. Då det till följd av den knappa tillgången. på fodersäd icke finge anses osannolikt, att man framdeles under utfodringsåret kunde nödgas vidtaga vissa ytterligare inskränkningar i tilldelningsnormerna, upp- manades jordbrukarna att vid utfodringen i så stor utsträckning som möj- ligt använda fodercellulosa som ersättning för fodersäd.

I fråga om oljekraftfoder och kli fastställde livsmedelskommissionen i cirkulär nr 1952 för konsumtionsåret 1944/45 liksom föregående är, vad be- träffar Svea- och Götaland samt Gävleborgs län, dels en grundkvantitet mjölk per ko (grundproduktionen), för vilken någon kraftfodertilldelning ej skulle beräknas, dels ock de kvantiteter oljekraftfoder och kli, som skulle utdelas inom resp. kristidsstyrelseområden per 1 000 kg mjölk utöver grund- produktionen. Avvägningen mellan oljekraftfoder och kli skulle ske så, att tilldelningen av det förra slaget bleve förhållandevis störst inom områden med riklig tillgång på rotfrukter och annat äggvitefattigt saftfoder (bet- massa) och minst i områden som hade största tillgången på hö, allt i avsikt att nödig koncentration skulle uppnås i foderstaterna. Tilldelningen skulle vara i huvudsak verkställd senast den 15 september 1944. Jordbrukare, som

efter tiden för ordinarie tilldelning av oljekraftfoder och kli ökat sitt ko- antal genom att kvigor kalvat utan att motsvarande antal kor utrangerats, kunde erhålla tilläggstilldelning för de nykalvade korna.

Särskilda föreskrifter meddelades angående extra tilldelning av oljekraft- foder till jordbrukare, som för skördeåret 1944 tecknat och därefter behö- rigen fullföljt kontrakt med vissa angivna företag om odling av oljeväxter, spånadslin eller hampa (cirkulär nr 1823 och 2052).

Ovan har nämnts, att livsmedelskommissionen som följd av begränsningen i fodersädsleveranserna från de leveranspliktiga jordbrukarna såg sig nöd- sakad att beträffande vissa djurslag minska de ursprungligen tilltänkta foderstaterna. Sålunda sänktes genomgående foderstaterna för tjurar, oxar och kor med 20 kg per djur. Såsom kompensation härför medgavs emeller- tid en allmän tilldelning av melass till innehavare av nötkreatur (cirkulär nr 2046). För modersuggor nedsattes foderstaten med 100 kg per djur. I stället gavs för modersuggor en motsvarande kvantitet kli. Samtidigt be- stämdes, att någon extra tilldelning av fodersäd för modersuggor i samband med grisning icke längre skulle utgå. Nedskärningen av foderstaterna för nötkreatur och suggor avsåg såväl de kvantiteter, som de leveransskyldiga fingo behålla för utfodring, som de myckenheter, vilka skulle utdelas mot inköpsbevis till ej leveranspliktiga jordbrukare.

I fråga om melass nämndes nyss, att en allmän tilldelning skulle ske. Denna uppgick för utfodringsåret 1944/45 till 20 kg per ko i de områden som deltogo i fodersädsavståendet, nämligen Götaland, Svealand och Gävle- borgs län. Inom övriga landsdelar blev motsvarande tilldelning 15 kg per djur. Sockerbetsodlarna fingo i sedvanlig ordning, enligt bestämmelserna i upprättade odlingskontrakt, från sockerbolaget uttaga 11/2 fat melass (c:a 390 kg) för varje påbörjad hektar under år 1944 odlade sockerbetor.

Det gynnsamma skördeutfallet i fråga om strå/oder gjorde, att livsmedels- kommissionen fann sig föranlåten att upphäva det tidigare gällande förbu- det att bränna och kompostera halm.

Något avtal om tillverkning och leverans under år 1944 av fodercellulosa hade icke träffats med cellulosaindustrien. En viss om än begränsad för— säljning från kvarvarande lager ägde rum, särskilt för erhållande av ut- fyllnad i fodersädstilldelningen åt hästar. Emellertid fanns ännu i novem- ber 1944 hos Svenska spannmålsaktiebolaget en tillgång på omkring 220 000 ton dels sulfit-, dels sulfatcellulosa, användbar för foderändamål men åt- minstone till större delen, om än i begränsad mån, brukbar även för pap- perstillverkning m. m. Rörande försäljning av de lager av cellulosa, som ej komme att behövas som kreatursfoder, slöt spannmålsbolaget avtal med Svenska cellulosaföreningen, varigenom ' överenskoms att all' försäljning Skulle ske i samråd med cellulosaföreningen eller genom dennas försorg, så att minsta möjliga störning vållades på 'cellulosamarknaden.

Genom cirkulär nr 2059 fastställde livsmedelskommissionen bestämmelser angående handeln med samt normalpris på vallväxt- och rotfruktsfröer samt utsäde av olje- och Spånadsväxter för vårsådden 1945. De meddelade för- säljningsföreskrifterna överensstämde i huvudsak med tidigare gällande regler, utom att som uppköpare av oljeväxtfrö i stället för Svenska spann- målsaktiebolaget inträtt Sveriges oljeväxtodlares centralförening samt att handeln med linutsäde lämnats helt fri. De nya priserna inneburo en viss sänkning i förhållande till de föregående år bestämda normalpriserna. För frö av spånadslin fastställdes inga normalpriser utan för sådant frö skulle gälla de priser som livsmedelskommissionen på därom gjord framställning ; föreskrev för varje särskild sort. ' Nya normalpriser fastställdes jämväl för köksväxtfrö genom livsmedels- (kommissionens cirkulär nr 2110. Även dessa inneburo i flertalet fall en. sänkning av förut gällande priser.

Regleringen beträffande potatis och potatisprodukter.

Den otjänliga väderleken under eftersommaren och hösten medförde, att , 1944 års potatisskörd blev anmärkningsvärt dålig. Den beräknades preli- » minärt för hela riket till endast c:a 1 450 000 ton mot 2 170 000 ton: år 1943, d. v. s. endast omkring två tredjedelar av fjolårets skörd (den definitiva » skördesiffran var 1434 600 ton, se sid. 28). Då det var av vikt att framför ; allt trygga tillgången på konsumtionspotatis, beslöt livsmedelskommissionen jämlikt cirkulär nr 2057 att fr. o. m. den 6 november återinföra förbudet ? att använda potatis för utfodring av djur, dock med undantag för småpotatis och s. k. frånsorterad potatis. För att vinna kontroll över efterlevnaden av , utfodringsförbudet återupplivades det tidigare gällande förbudet mot kok— ; ning av potatis för utfodringsändamål vid mejeri, bränneri, stärkelsefabrik eller annan industriell anläggning eller medelst ånga. Samtidigt återinfördes förbudet att skala potatisen före kokningen på näringsställen och allmänna inrättningar, militärförläggningar m. m. Detta s. k. råskalningsförbud lind- rades sedermera genom cirkulär nr 2093 så till vida, att kristidsnämnderna bemyndigades efter ansökan medge näringsställe eller allmän inrättning etc.,. som inköpt eller efter en på eget initiativ vidtagen sortering erhållit potatis- partier uteslutande bestående av knölar om minst 8 cm i längd, rätt att skala

, sådan potatis före kokningen. '

Till följd av minskningen i potatistillgången måste en avsevärd begräns— ning ske jämväl i användningen av potatis för industriella ändamål. Livs- medelskommissionen planerade sålunda, att för potatismjölstillverkning skulle få användas högst en tredjedel av den tidigare för sådant ändamål förbrukade potatiskvantiteten och därvid i främsta rummet s. k. efterplock- . och annan som människoföda mindre lämpad potatis. Då lagren av potatis- mjöl av äldre tillverkning voro relativt stora, skulle dock härigenom icke

någon större inskränkning i konsumtionen av denna vara behöva ske. Den eventuellt. erforderliga begränsningen komme i varje fall icke att drabba hushållsförbrukningen utan endast vissa slag av industriförbrukning. Någon brännvinsbränning av potatis ansåg kommissionen icke kunna tillåtas. Ej heller borde någon tillverkning av potatisflingor medges. ,

På grund av dessa begränsningar i användningen av fabrikspotatisen fann livsmedelskommissionen nödvändigt att bereda främst odlare som normalt levererade potatis till bränneri men även andra avsättning på hösten för åtminstone efterplock- och annan mindervärdig potatis. Kommissionen be- slöt fördenskull uppdraga åt särskilda utsyningsmän att efter framställning från vederbörande odlare utsyna för konsumtion icke användbar potatis för tillverkning av potatismjöl. I anslutning till utsyningsförfarandet erhöllo stärkelsefabrikerna ytterligare tillverkningslicenser, motsvarande de kvan- titeter potatismjöl, som beräknades kunna framvinnas av de utsynade pota- tispartierna. På livsmedelskommissionens hemställan bemyndigade Kungl. Maj:t genom beslut den 20 oktober 1944 kommissionen uppdraga åt Svenska spannmålsaktiebolaget att utbetala transportbidrag till mera avlägset boende odlare för leverans av potatis, som efter utsyning levererades till stärkelse- fabrik. Odlare, som normalt levererade potatis till bränneri, skulle enligt kommissionens plan erhålla ett transportbidrag av 1 öre per kg potatis, där transportvägen landvägsledes översteg 33 km, och motsvarande lägre be- lopp för kortare våglängd.

Efter framställning av livsmedelskommissionen — föranledd av en utav Sveriges potatishandlares riksförbund gjord hemställan om bl. a. förtids- inlösen av potatis — medgav Kungl. Maj:t den 22 december 1944 vissa höj- ningar av de inlösningspriser för till Svenska spannmålsaktiebolaget hern— bjuden potatis, som fastställts den 24 mars 1944 (se del V sid. 258). Syftet härmed var att undanröja det missförhållandet, att nämnda inlösningspris i jämförelse med höstens fabrikspris icke innefattade skälig gottgörelse för potatisens lagring över vintern. Inlösningspriset för fabriks— och foderpotatis bestämdes till 10 kronor per deciton i hela riket med skyldighet för hem- budsgivaren att, om spannmålsbolaget det påfordrade, mot ersättning av 50 öre per deciton verkställa sortering av den hembjudna potatisen i enlig- het med de bestämmelser som kunde komma att föreskrivas för leverans av hembjuden matpotatis. För sorterad matpotatis höjdes inlösningspriset i Skåne och Blekinge från 10 till 10: 50 kronor per deciton.

Åt Svenska spannmålsaktiebolaget uppdrogs genom Kungl. Maj:ts beslut den 10 november 1944 att föranstalta om lagring av c:a 7 000 ton potatis, avsedd i första hand som en konsumtionsreserv under våren och sommaren.

Med stöd av Kungl. Maj:ts den 22 september 1944 lämnade bemyndigande träffade livsmedelskommissionen liksom föregående år avtal med Sveriges stärkelseproducenters förening rörande föreningens inköp och försäljning av potatisstärkelse under tiden 1 oktober 1944—30 september 1945 i enlighet

med kommissionens alltjämt gällande cirkulär nr 1549 (se del V sid. 48). Såsom under föregående tillverkningsår skulle föreningen till fastställt pris inköpa all den potatisstärkelse, som framställdes enligt av livsmedelskom- missionen meddelade tillverkningslicenser med undantag av vad som an- vändes till husbehov för tillverkaren och dennes potatisleverantörer. Där- jämte meddelades som förut bestämmelser om föreningens försäljningspriser samt om avsättnings- och prisgaranti för efter regleringsårets utgång kvar- liggande lager av stärkelse.

Den alltsedan den 22 maj 1944 fria försäljningen av potatismjöl fortfor.

Oljeväxtodlingen.

Odlingen av oljeväxter utvidgades under år 1944 i jämförelse med år 1943 med ej mindre än 14 850 hektar, vilket motsvarade en ökning av omkring 50 procent. Ökningen gällde framför allt höstraps och lin, varemot arealen för vitsenap minskades. Sammanlagda odlingsarealen för oljeväxter uppgick till 44 350 hektar; antalet odlare var c:a 12 600 mot c:a 7 000 år 1943.

En sammanställning meddelas här nedan angående odlingen av de vik- tigare oljeväxtslagen år 1944 enligt odlingskontrakt med Sveriges oljeväxt- odlares centralförening samt till jämförelse därmed uppgifter angående kon- traktsodlingen under åren 1941—43 (enligt kontrakt med Svenska spann- målsaktiebolaget) .

Skördad areal. Hektar 1941 1942 1943 1944

Vinterraps .............. 931 1 377 4 901 11 946 Vårraps ................ —— 205 7 065 8 655 Vitsenap ................ 5 119 13 985 12 995 7 708 Vallmo .... 719 1 901 2 750 Oljelin ' 1 733 2 656 13 258

Summa 7 926 18 019 29 518 4!» 317 Fröskörd. Ton .......... 6 270 21 178 38 389 44 470

Odlingen år 1944 fördelade sig på olika landsdelar sålunda:

Malmöhus " 24 008 hektar Kristianstads » 5854 Östergötlands »

Gotlands Hallands Kalmar

Skaraborgs Övriga

Summa 41. 326 »

1914 års skörd av oljeväxter utföll jämförelsevis oförmånligt. Hektar- skörden understeg avsevärt utbytet under 1942 och 1943. Särskilt gällde detta raps och vitsenap, främst beroende på svåra angrepp av skadeinsekter (rapsbaggen och rapsviveln). Den av 1944 års fröskörd framvunna kvan- titeten olja uppgick till 15 939 ton och kvantiteten oljekraftfoder till 26 889 ton.

Beträffande prissättningen på oljeväxtfrö hade beslut fattats av 1944 års riksdag om garantipriser för årets skörd (se del V sid. 261). Närmare be- stämmelser härom meddelades av livsmedelskommissionen genom cirkulär nr 1953. De fastställda priserna gällde vara av normalkvalitet med 18 pro- cents vattenhalt. För frövara av annan kvalitet skulle prisreglering verk- ställas enligt särskilt angivna grunder. Ersättning skulle därutöver utgå med 7 öre per kg till oljeväxtodlarnes centralförening för fröets torkning och leverans till oljefabrik. Priserna gällde beträffande frö av spånadslin och hampa vid leverans senast den 31 augusti 1945, beträffande frö av olje- lin vid leverans senast den 28 februari 1945 och beträffande frö av övriga oljeväxtslag vid leverans senast den 31 januari 1945. Odlare som ej tecknat odlingskontrakt ägde av föreningen erhålla ett pris, som med 5 öre per kg understeg det fastställda garantipriset för resp. fröslag.

För höstraps och höstrybs av 1945 års skörd föreskrev kommissionen en- ligt cirkulär nr 2005 ett grundpris av 69 öre per kg frö med 18 procent vattenhalt. Härtill kunde enligt föreningens bestämmande komma visst till- läggspris. Priset för odlare, som ej tecknat kontrakt, var 4 öre per kg lägre. Priserna skulle gälla vid leverans senast den 31 januari 1946.

Förlusten å den inhemska odlingen av oljeväxtfrö under år 1944 skulle liksom förlusten å föregående års produktion täckas från den inom livs- medelskommissionen inrättade clearingkassan för fettvaror.

Kött- och fläskregleringen.

I slakteribeståmmelserna skedde under perioden i huvudsak ingen annan ändring än att slakt och överlåtelse av får och getter, vilken sedan den 21 februari 1944 varit fri, fr. o. m. den 18 oktober åter underkastades regle- ring på samma sått som tidigare. I cirkulär nr 2085 meddelade livsmedels- kommissionen en fullständig sammanfattning av samtliga för innehavare av slakteritillstånd gällande bestämmelser.

Läget på kött- och fläskmarknaden visade sig under hösten 1944 sådant, att de tidigare medgivnalättnadernai ransoneringsföreskrifterna delvis måste återtagas och inskränkningar i flera hänseenden ske i förbruk- ningsregleringen. Sålunda hänfördes fr. o. m. den 29 augusti enligt livs- medelskommissionens cirkulär nr 1984 de flesta av de charkuterivaror samt kött- och fläskkonserver, som sedan våren 1944 varit fria, ånyo under ran- soneringen. Ävenledes upphörde den fria serveringen av fläsk på restau- ranger. De ifrågavarande charkuterivarorna åsattes dock ett relativt lågt poängvärde eller c:a 50 procent av vad som egentligen skulle svara mot i dem ingående råvara. Poängvärdena höjdes emellertid fr. o. m. den 1 no- vember avsevärt. Den 18 oktober blev även får- och getkött, som alltsedan februari 1944 fått säljas fritt, underkastat ransonering, i samband med att slakten av får och getter, som förut nämnts, åter reglerades. Fr. 0. m. den

22 november slutligen blevo ett antal dittills fria charkuterivaror kupong- belagda, varjämte höjda poängvärden åsattes övriga ransonerade korvvaror och konserver. Sammanlagda ordinarie tilldelningen till förbrukarna ned- sattes successivt från c:a 86 gram (benfritt kött) per person och dag i juli till endast ungefär hälften i slutet av året.

Med hänsyn till den väntade ökade efterfrågan på skinka till julhelgen beslöt livsmedelskommissionen, att sådan icke fick säljas till förbrukare eller serveras å nåringsställe under tiden 15 november—10 december.

En i Stockholm i november utbruten arbetskonflikt inom charkuteri- och slakteribranschen föranledde livsmedelskommissionen att inom Stockholm med omnejd medge enskilda förbrukare därstädes rätt att mot köttku— ponger alternativt inköpa vissa kvantiteter margarin, matolja, risgryn eller bruna bönor.

Liksom förut lämnades till skogsarbetare särskild tilldelning av ameri- kanskt fläsk. En dylik extratilldelning gavs ock under tiden 4 oktober—- 11 december till hushåll i allmänhet i Norrland och Dalarna.

Angående p r is r e gl e r i n g en å kött och köttvaror se sid. 37.

Regleringen beträffande mjölk, mejeriprodukter och annat matfett.

Beträffande p r i 5 r e g 1 e r i n g e 11 på mjölk- och matfettsområdet och därmed sammanhängande omständigheter hänvisas till framställningen ovan å sid. 37.

En sammanfattande redogörelse för alla de vid skilda tillfällen utfärdade och ännu gällande bestämmelserna om tillverkning av samt handel med mejeriprodukter av olika slag lämnades av livsmedelskommissionen i cirku- lär nr 1980.

Vad angår to rrmj ölk hade fr. o. m. den 12 juni 1944 handeln där- med helt frigivits (se del V sid. 263). Med hänsyn till en hotande arbets- konflikt inom mejeribranschen i Stockholm, varigenom hamstringsköp av denna vara kunde befaras, fann sig emellertid livsmedelskommissionen för- anlåten att fr. o. m. den 11 december 1944 inskränka denna frihet. Från nämnda dag fick torrmjölk icke yrkesmässigt eller i vinningssyfte överlåtas annorledes än mot särskild av kommissionen utfärdad inköpslicens. Osock- rad kondenserad mjölk fick däremot fortfarande överlåtas fritt.

Ransoneringssystemet på matfettsområdet förblev i stort sett oförändrat. Den andel av den ordinarie ransonen som fick uttagas efter fritt val nedsattes under halvåret från två tredjedelar till hälften. Resten skulle uttagas i margarin, matolja, flott eller smält talg. Extra tilldelning utöver grundransonerna tilldelades hushållen under hela perioden med vissa kvan- titeter av sistnämnda fettslag. Även bagerierna erhöllo förhöjd tilldelning, dels av bagerimargarin eller flott, dels av lantsmör.

Några mera betydelsefulla ändringar vidtogos ej heller i bestämmelserna

om mjölk- och matfettsrabatter. I samband med den utdelning av nya rabattkort, som ägde rum i början av december, framflyttades emel- lertid enligt livsmedelskommissionens cirkulär nr 2075 gällande åldersgräns ett år för de kategorier förbrukare som voro berättigade att utan behovs— prövning erhålla rabattkort. Dessutom utsträcktes kristidsstyrelses rätt att i vissa fall tilldela arrendator eller honom närstående person ifrågavarande rabattkort, därest verkligt behov prövades föreligga, oaktat fastighetens taxeringsvärde var högre än det medgivna, till att omfatta samtliga jord- brukare.

Vad angår ost växlade de vid ransoneringen tilldelade kvantiteterna rätt starkt. Under september—oktober och början av november var tilldelningen jämförelsevis riklig, medan före och efter denna period mindre kvantiteter utlämnades.

Försörjningslåget befanns i slutet av augusti sådant, att livsmedelskom- missionen fann möjligt tillmötesgå från producenthåll framställda önskemål om rätt att i viss utsträckning höja fetthalten i mesvaror. Kommissionen tillät genom cirkulär nr 1977, att smör fick användas för framställande av dels getmesost, dels annan mesvara med en fetthalt av högst 11 procent. Härjämte öppnades möjlighet att inblanda grädde av komjölk jämväl i andra mesvaror än getmesost.

Vissa lättnader medgåvos vidare i fråga om rätten att disponera över vissa slag av animaliskt fett. Genom cirkulär nr 1949 lämnade livsmedelskom- missionen sålunda tillstånd till fritt förfogande över ben och annat fetthal- tigt avfall samt tillstadde även att utsmältning av fett ur däggdjursben i autoklav fick ske fritt (jfr del II sid. 299). Beträffande överlåtelse av fett- haltigt avfall, som var dugligt till människoföda, skulle dock alltjämt iakt- tagas bestämmelserna om reglering av köttförbrukningen. Skyldigheten för auktoriserad uppköpare och slakteritillståndsinnehavare att inköpa utbjudna ben och annat fetthaltigt avfall upphävdes samtidigt. Inköpsskyldigheten kvarstod dock i fråga om av autoklavinnehavare utbjudet fett, som utvun- nits vid autoklavsmåltning, samt i fråga om råister och råtalg.

Fr. o. m. den 17 juli 1944 upphävde livsmedelskommissionen genom cir- kulär nr 1948 de bestämmelser angående installerande av f ettavskil- jare vid konserv- och charkuterifabriker samt näringsställen som gällt alltsedan hösten 1941 (se del III sid. 71). Ingen ändring skedde däremot i den genom Kungl. Maj:ts cirkulär den 1 augusti 1941 föreskrivna skyldig- heten att vid vissa militära förläggningar och vid vissa andra statliga in- rättningar anordna fettavskiljare i enlighet med av livsmedelskommissionen meddelade anvisningar. I nyssnämnda cirkulär nr 1948 medgav livsmedels- kommissionen tillika rätt att genom överlåtelse eller på annat sätt fritt för— foga över fett, framvunnet ur avloppsvatten.

Den som vanligt under hösten inträffade minskningen i äggproduktionen medförde en kraftig nedsättning av ransonerna av denna vara. Från en kvantitet av 21'4 gram per person och dag under förra hälften av juli in- skränktes dagsransonen successivt till endast 64 gram eller mindre än ett ägg i veckan fr. o. m. den 25 september. Alternativt med ägg kunde köpas havregryn. Av melange-äggpulver lämnades som förut vid sidan av ägg- ransoneringen viss tilldelning. Fr. o. m. den 6 november frigavs emellertid försäljningen av dylikt äggpulver i förpackningar om 50 gram.

I själva verket nedgick äggproduktionen redan i september starkare än man haft anledning vänta, och det visade sig därför önskvärt att tidigare än eljest plågat vara fallet taga i anspråk hos handeln upplagrade förråd av konserverade ägg. Då emellertid äggpriset enligt den såsongmässigt genom- förda prisregleringen vid denna tidpunkt ännu icke nått den böjd, att det täckte lagerhållarnas kostnader i samband med konserveringsverksamheten, medgav Kungl. Maj:t den 22 september, på livsmedelskommissionens fram- ställning, att av det hos de auktoriserade partihandlarna upplagrade för- rådet av c:a 700 ton konserverade ägg en kvantitet om högst 200 ton fick under de närmaste veckorna utförsäljas på sådana villkor, att en subvention av statsmedel lämnades lagerhållarna, motsvarande 20 öre per kg.

Beträffande p ris r e g 1 e r i n g e 11 å ägg se sid. 38.

Fisket och fiskhandelsregleringen.

I redogörelsen för senare halvåret 1943 (del V sid. 56) har lämnats en översikt angående fångsterna av saltsjöfisk åren 1939—1943, varvid upp- gifterna särskilt för 1943 delvis voro av preliminär natur. Med ledning av en sammanställning i häftet för mars 1945 av Jordbruksekonomiska upp- gifter meddelas här nedan enahanda siffror för åren 1942—1944.

1942 1943 1944 ton ton ton

Sill ............................ 30 600 33 030 39 880 Strömming ..................... 33 340 37 750 28 450 Skarpsill ....................... 11 050 13 610 7 100 Torsk .......................... 16 470 21 820 17 610 Makrill ......................... 5 520 5 530 6 210 Vitling ......................... 7 670 7 690 4 360 Tonfisk ........................ 2 070 20 220 Annan saltsjöfisk ................ 16 010 14 400 21 260

Summa 122 730 133 850 125 090

Den sammanlagda fångsten av saltsjöfisk var alltså är 1944 mindre än den som redovisats för 1943; den var emellertid större än fångsten under vart och ett av de föregående krisåren. Särskilt sillfångsten (varav mer än

hälften föll på första kvartalet) måste för 1944 betecknas som relativt god. Svagare utföll strömmingsfångsten.

Vad beträffar sötvattensfisket, för vilket icke föreligger någon allmän statistik, uppges resultatet under år 1944 även ha varit förhållandevis till- fredsställande.

Importen av färsk fisk var år 1944 mycket obetydlig, endast 1 100 ton, importen av salt eller annorledes beredd fisk nästan ingen. Till Finland utfördes c:a 3 900 ton salt sill av de förråd, vilka för livsmedelskommissio- nens räkning nedsaltats vid de rikliga sillfiskena i början av året. Till Grek- land utfördes under första halvåret som gåva c:a 4 500 ton annan salt fisk.

I nedanstående tablå meddelade siffror — avseende ton färsk råvara — ge en föreställning om omfattningen av den verksamhet som under åren 1942—1944 bedrivits av livsmedelskommissionen eller efter dess anvisning med avseende å saltning, konservering och frysning av sill och annan fisk.

Saltnin g Konservering Frysning

År

. Annan . Annan Annan S*" fiskl 31" fisk1 tiskl

1942 ............................. 9 971 ? 023 200 3 312 215 1943 ..................... -. ....... 7 342 12 137 600 2 309 161 1944: första halvåret .............. 14 137 3 268 903 495 203

andra 92 55 169 6

1 Annan fisk än sill, skarpsill och strömming.

Med undantag för c:a 2 000 ton stor sill, som livsmedelskommissionen låtit salta för vissa allmänna ändamål, utgjordes de i tabellen för år 1944 redo- visade fiskpartierna av fisk, som icke kunnat absorberas av färskmarknaden. Som synes ägde kommissionens ifrågavarande verksamhet endast obetydlig omfattning under årets senare hälft.

Under de delar av år 1944, då ett friare system för reglering av saltvat- tensfisken var i tillämpning, saltades och konserverades rätt stora fiskpartier utanför livsmedelskommissionens kontroll. Av sill beräknades sålunda under året ha saltats inemot 4 000 ton, huvudsakligen östersjösill under sommar- månaderna. Tillsammans med de kvantiteter sill, som saltats för kommis- sionens räkning eller efter anvisning av densamma, uppskattas den in- hemska produktionen av salt sill år 1944 till c:a 168 000 tunnor, den ojäm- förligt största kvantitet som något av krisåren saltats inom landet. En avse— värd del av ifrågavarande saltsill exporterades, som ovan nämnts, till Finland.

Till torkning i enskilda företags regi torde under år 1944 ha använts c:a 2 100 ton fisk (mest gråsej och torsk) samt för saltning för privata salteriers räkning c:a 300 ton torsk m. 111. Till stor del kom den torkade och saltade fisken (även den för livsmedelskommissionens räkning saltade) till använd- ning för framstållning av lutfisk.

Genom beslut den 31 mars 1944 hade Kungl. Maj:t godkänt en mellan livsmedelskommissionen och fiskarorganisationerna på västkusten träffad överenskommelse, enligt vilken kommissionen åtagit sig bl. a. att under vissa villkor övertaga överskottsfisk, fångad på västkusten norr om Skåne under tiden april—september 1944, varvid dock avsättningsgarantien begränsats till ett belopp av 2 milj. kronor (se del V sid. 266). Till följd framför allt av mycket betydande fångster av makrill under juni månad, vilka kommis- sionen i enlighet med överenskommelsen nödgats övertaga, återstod i slutet av juli blott en mindre del av garantisumman oförbrukad. På livsmedels- kommissionens framställning höjde Kungl. Maj:t genom beslut den 11 augusti det medgivna garantibeloppet till 24 milj. kronor.

Den 5. k. regleringsavgiften, vilken till täckande av livsmedelskommissio- nens kostnader och förluster i samband med omhändertagandet av över- skottspartier av fisk upptogs av personer eller företag, som uppköpte fisk vid fiskauktionerna eller direkt från fiskare, hade genom kommissionens cirkulär nr 1817 fr. o. m. den 5 april 1944 fastställts till 8 procent av in- köpssumman för västkustfisk och 5 procent av inköpssumman för fisk som ilandförts vid syd- eller ostkusten (utom strömming, för vilken reglerings- avgiften utgick med 1 öre per kg). Härutinnan hade redan den 16 maj vid- tagits den ändringen, att regleringsavgiften för färsk, frusen eller rökt sill vid kusten av Skåne och Blekinge nedsatts till 3 procent av inköpssumman. För dylik sill vid västkusten norr om Skåne bestämdes avgiften fr. o. m. den 31 juli till 5 procent av inköpssumman.

Borttagandet av normalpriserna å samtliga fiskslag (med undan— tag av strömming) den 5 april 1944 hade föranletts av den då relativt goda fisktillgången och det gynnsamma försörjningsläget över huvud. Härut- innan inträdde senare under året en bestämd förskjutning, vilken föran- ledde en återgång i flera hänseenden till den förutvarande regleringen.

Första steget härtill togs, då livsmedelskommissionen på grund av framträ— dande kånnbar knapphet på sill, lämpad för saltning, samt på torkad fisk fr. o. m. den 11 septemberi väsentligen oförändrad form återinförde tidigare normalprisbestämmelser beträffande salt sill i de två högsta storleksgrup— perna ävensom beträffande torkad och lutad fisk. Minskad tillgång och stegrade priser å saltvattensfisk över huvud i förening med tendenser inom fiskhandeln att tillämpa högre marginaler än förut aktualiserade senare frå- gan om återinförande av normalprissättningen jämväl å färsk fisk för att därmed vinna en effektiv kontroll över prisutvecklingen. Detta förutsatte ett återupplivande, åtminstone till en del, av tidigare bestämmelser om för- delningen av fisk och därmed sammanhängande handelsreglering. Härom gjorde livsmedelskommissionen, som i denna fråga samrått med priskontroll- nämnden, framställning i skrivelse den 13 oktober 1944. I fråga om regle- ringen av priserna vid försäljning från fiskare hade kommissionen, under förutsättning av Kungl. Maj:ts godkännande, träffat överenskommelser med

vederbörande fiskarorganisationer, innebärande jämväl vissa höjningar av gällande garantipriser samt sänkning av regleringsavgifterna, det sistnämnda för att förekomma en ytterligare stegring av konsumentpriserna. Handels- marginalerna förutsattes icke skola överstiga de senast fastställda. Kungl. Maj:t godkände genom beslut den 20 oktober de ingångna avtalen och be- myndigade kommissionen att efter samråd med priskontrollnämnden besluta i fråga om garantipriser och normalpriser i enlighet med kommissionens förslag ävensom i fråga om regleringsavgifter och handelsreglering av fisk. Bestämmelser i ämnet meddelades av kommissionen i cirkulär nr 2058. Här- igenom återinfördes normalprisbestämmelser på färsk, frusen, saltad, kryddad, sockersaltad och rökt fisk av följande slag, nämligen vitling, torsk, kolja, lyrtorsk, gråsej, kummel, sandskädda, skrubba (flundra), lerskädda, rödtunga och rödspätta, ävensom på färsk och frusen sill. Normalpriser in- fördes av kontrollhänsyn i samtliga försäljningsled, varvid för bestämmande av parti- och detaljhandelspriserna en indelning av riket skedde i olika pris- områden. Normalpriserna vid försäljning från fiskare anslöto sig tämligen nära till motsvarande normalpriser under eftersommaren och förhösten 1943, dock med någon nedsättning för vissa av de allmännast förekommande fiskslagen (torsk, vitling m. m.). Vissa jämkningar i normalpriserna vid- togos genom cirkulär nr 2089, 2096 och 2103. Våstkustfiskarena norr om Skåne erhöllo prisgaranti för samtliga ovannämnda fiskslag intill vissa minimimått med undantag av skrubba och lerskådda. Garantipriserna sam- manföllo i en del fall med normalpriserna, i andra fall lågo de något där- under. För fiskarena vid sydkusten garanterades avsättningen endast be- träffande större torsk samt sill. På den egentliga ostkusten åter avsåg pris- garantien, förutom strömming, endast torsk av större storlek. Reglerings- avgiften å saltvattensfisk i allmänhet nedsattes från 8 till 5 procent av in- köpsvärdet. För sill i de två största storleksgrupperna borttogs reglerings- avgiften helt. För att lösa frågan om fördelningen av prisreglerad fisk vid de tillfällen då denna var mindre än efterfrågan återinfördes vissa bestäm— melser om kvotering av sådan fisk till handlande.

Sedermera medgav livsmedelskommissionen i cirkulär nr 2074, att pris— garanti lämnades jämväl för torsk och sill, som fiskare, hemmahörande vid västkusten norr om Skåne, ilandförde vid Skånes västkust eller vid syd- eller ostkusten. Som särskilt villkor för denna garanti skulle dock gälla, att resp. fiskpartier hembjödes kommissionen i Göteborgs fiskhamn, en bestämmelse som förestavades av bristen på lämpliga salterier vid östersjökusten.

Normalpriserna på färsk strömming ändrades som förut tid efter annan i samband med växlingarna i strömmingsfångsternas storlek. Delvis kom- binerades prisändringarna med förskjutningar i prisområdesindelningen. Sedan fångsterna fr. o. m. mitten av september stadigvarande sjunkit, höjdes priset successivt och förblev efter den senaste prishöjningen den 24 oktober vid 90 öre per kg i första prisområdet och häremot svarande pris i de övriga prisområdena.

I cirkulär nr 2061 lämnade livsmedelskommissionen föreskrifter om sär- skild tilldelning mot av kommissionen utfärdade inköpskuponger av k ris t alls 0 (1 a för beredning av saltad eller torkad fisk till lutfisk. Till- delningen uppgick till 80 gram för varje inköpt kg saltad fisk och 160 gram för varje inköpt kg torkad fisk. Detaljhandlare ägde utan mottagande av inköpsbevis tillhandahålla enskilda fiskköpare motsvarande kvantiteter kristallsoda.

Åtgärder för tillvaratagande av inhemska frukter och här samt för ökad köksväxt- odling m. m.

I cirkulär nr 1922 hade livsmedelskommissionen lämnat meddelande om åtgärder är 1944 för tillvaratagande av här, frukt och köksväxter m. m. Angående innehållet häri se del V sid. 268. Det förutsattes, att statsbidrag nu endast undantagsvis skulle komma att lämnas för dylika ändamål. An- sökan om bidrag till demonstrationskurser m. m. inkommo från två kristids- styrelser men lämnades av kommissionen utan avseende.

De åtgärder, som ifrågasattes i cirkuläret inom ramen för »det lokala arbetet», torde genomgående ha varit av mindre omfattning än under de närmast föregående åren. Några närmare upplysningar därom föreligga dock icke, emedan livsmedelskommissionen med hänsyn till det under år 1944 i jämförelse med tidigare år under krisen förbättrade försörjningsläget icke ansåg nödigt att infordra särskilda redogörelser för de lokala krismyn- digheternas verksamhet i ifrågavarande avseende.

Den 10 augusti 1944 trädde normalpriser på svenska äpplen av sommarsorter i kraft. I jämförelse med föregående års priser inneburo de nya detaljhandelspriserna en sänkning med 10 öre per kg för kvaliteterna extra prima och prima samt 5 öre för standard- och hushållsfrukt. Priset på fabriksfrukt höjdes däremot med 5 öre per kg. För höst- och vinter- sorterna trädde nya normalpriser i kraft den 8 september. Priserna vid för- säljning till konsument av sådan vara understego fjolårspriserna med 5 öre per kg för alla kvaliteter med undantag för priset på fabriksfrukt, som även här höjdes med 5 öre. Sänkning vidtogs även av normalpriserna på schweiziska äpplen.

Med hänsyn till att köksväxtodlingens avkastning blev betydligt mindre är 1944 än är 1943 infördes den 4 december -—— till förhindrande av oskäliga prisstegringar med anledning av den minskade tillgången normalpris- reglering på morötter, kålrötter, rödbetor och vitkål. För prissättningen in- delades landet i sju prisområden. Höstens minutpriser hade dessförinnan legat i genomsnitt 25 procent över minutpriserna vid motsvarande tid är 1943. Genom normalprissättningen sänktes dessa priser med c:a 15 procent. Odlarpriserna sattes i nivå med de under hösten förut tillämpade priserna.

Normalpriser sattes även fr. o. m. den 27 november på svensk färsk gul

och röd lök, varvid landet indelades i fyra prisområden. Regleringen om- fattade alla handelsled. De nya priserna inneburo en sänkning av förut gäl- lande priser.

Regleringen av handeln med ris och risgryn.

Importen av risgryn, som under första halvåret 1944 varit ganska obe— tydlig, fortfor att vara så även under andra halvåret. Under hela året 1944 infördes c:a 3390 ton risgryn mot 14 870 ton år 1943. Någon import av råris förekom icke, lika litet som under de föregående åren alltsedan väst— spårrens tillkomst.

Tilldelningen av ris, risgryn och rismjöl fortfor kontinuerligt under hela andra halvåret 1944. Ransonen var dock under juli och augusti mycket obe- tydlig, nämligen ej fullt 20 gram per person och vecka. Den höjdes fr. o. m. den 11 september till närmare 30 samt fr. 0. m. den 7 december med hänsyn till julhelgen till c:a 52 gram.

Normalpriset å risgryn sänktes fr. o. m. den 11 september till 1 krona 15 öre per kg vid försäljning till förbrukare (förut 1 krona 35 öre). Sam- tidigt nedsattes det avräkningspris, som låg till grund för clearingen beträf- fande ifrågavarande vara. Till innehavare av partihandelslager av risgryn utbetalades som följd härav visst prisutjämningsbidrag.

Regleringen av handeln med socker och sirap.

Den ordinarie socker- resp. sirapsransonen var under perioden i huvud— sak oförändrad. Därjämte lämnades för syltning och saftning till enskilda förbrukare per person fr. o. m. den 10 juli 1 kg socker, fr. o. m. den 24 juli ytterligare 2 kg och fr. o. m. den 28 augusti än ytterligare 2 kg eller till- sammans 5 kg, samma kvantitet som föregående sommar. Motsvarande sockertilldelning gavs även till allmänna inrättningar. lnternatskolor, barn- bespisningar m. m. erhöllo likaledes viss efter förbrukningen avpassad till- delning. '

Sockertilldelningen till fruktkonservindustrien hade under de gångna åren varit ordnad på sådant sätt, att vederbörande företag för en viss tidsperiod i förskott erhållit en bestämd kvotdel av den mängd socker, som företaget förbrukat under en tidigare period av samma längd. Med stöd av gjorda erfarenheter beslöt livsmedelskommissionen att fr. o. m. den 15 juli 1944 tillämpa ett nytt system, varom meddelande lämnades i cirkulär nr 1944. Sockertilldelningen till fruktkonservindustrien skulle nu i stället utgå i efter- hand och rättas efter den mängd produkter, som varje företag försålt under tiden efter närmast föregående tilldelning, varom företagen hade att avgiva redovisning. Till fruktkonservindustrien räknades företag som yrkesmässigt framställde sylt, saft, kompott, fruktmos, fruktgelé eller marmelad (med undantag av bitmarmelad, vilken hänfördes till sötvaruindustrien). För varje huvudslag av produkter bestämdes den kvantitet socker, som procen-

tuellt högst fick ingå i den färdiga varans vikt. Tilldelningen skulle till två tredjedelar utgöras av svenskt socker och till en tredjedel av s. k. industri- socker.

Enligt tidigare meddelade bestämmelser ägde biodlare för vinterfodring av bin under år 1944 erhålla tilldelning av socker med en kvantitet av 7 eller, inom kallare trakter, högst 8 kg socker per bisamhålle (se del V sid. 271). Med hänsyn till att det 5. k. ljungdraget under året varit starkt försvagat eller helt uteblivit, beslöt livsmedelskommissionen att under vissa förutsättningar lämna biodlare en extra tilldelning av socker för vinter- fodring av bin med högst 2 kg per bisamhålle (cirkulär nr 2035).

Regleringen av handeln med kaffe, te och kakao.

I rätten att erhålla inköpskort för kaffe och te samt de härmed kombi- nerade inköpskorten för tobaksvaror vidtogs ingen ändring vid de kortut- delningar som ägde rum i september och december 1944. Den ordinarie ransonen av kaffe och te var under den nya tilldelningsperiod, som tog sin början den 30 september 1944 och sträckte sig t. o. m. den 8 januari 1945, obetydligt större än den som lämnades under den föregående perioden, d. v. 5. från den 12 juni. Härutöver gavs emellertid, vid sidan av de tilläggs- ransoner vilka liksom förut utgingo till gamla personer samt personer till- hörande vissa yrkesgrupper, extra tilldelning i flera omgångar, varigenom den allmänna kaffe- och teransonen under större delen av halvåret bragtes upp till relativt stora kvantiteter (se bilaga 4). Graderingen av den ordinarie kaffe- och teransonen för olika kategorier av rökare och för icke-rökare var densamma som förut (se del V sid. 272). Extratilldelningarna gåvos lika till alla utan hänsyn till tobakskonsumtionen. Viss extratilldelning gavs även till personer intagna på allmän inrättning samt till militärpersonal liksom ock till handels- och fiskefartyg m. m. Näringsställen samt allmänna in- rättningar kunde under perioden 16 december 1944—15 mars 1945 efter ansökan hos kristidsstyrelse beviljas särskild tilldelning av kaffe av sorterna Rio, Viktoria och Minas.

Fr. o. m. den 30 september erhöllo kaffekorten giltighet för inköp jämväl av viss kvantitet kakaopulver, alternativt med kaffe eller te, vilket icke varit fallet alltsedan den 13 april 1942. Den medgivna extratilldelningen av kaffe och te medförde även rätt till utbyte mot motsvarande kvantitet kakaopul- ver. Kakaotilldelningen till barn mot kuponger till inköpskort C förblev i huvudsak oförändrad.

Med hänsyn till det förbättrade försörjningsläget beträffande kakaobönor upphävdes fr. o. m. den 18 september de förut stadgade begränsningarna i fråga om halten av kakaomassa i chokladvaror, varjämte fr. o. m. den 24 oktober förbudet mot användning av choklad vid tillverkning till avsalu av bakverk och glass borttogs.

Någon allmän tilldelning av torkad frukt hade ej förekommit sedan januari 1943 och gavs ej heller under nu ifrågavarande period. Däremot lämnades alltjämt vissa begränsade kvantiteter till skogsarbetare och sjö- män samt till barnbespisningar m. in. Till innehavare av U-kort gavs dess- utom en tilldelning av 250 gram torkad frukt per person efter beställning hos vederbörande handlande. Inköpen fingo ske fr. o. m. den 11 decem- ber 1944.

Den fortlöpande tilldelningen av mandel och kärnor samt kryddor var oförändrad. En extra tilldelning av vissa kryddor (20 gram per person) medgavs från den 11 december.

Regleringen av handeln med tobaksvaror.

I rätten till utbekommande av tobaksvaror skedde under perioden ingen förändring. Ransoneringen förblev även med avseende på kvantiteter och sorter oförändrad.

Vissa partier av utsorterade cigarrer och cigarrcigarretter, betecknade som utskott, försåldes med nedsatt poängvärde.

Diverse föreskrifter i samband med livsmedelsrausoneringarna m. m.

I cirkulär nr 2000, utfärdat den 15 september 1944, lämnade livsmedels- kommissionen en sammanfattande översikt över gällande bestämmelser an- gående handeln med ransonerade livsmedel, tvätt- och rengöringsmedel samt tobaksvaror m. m., närmast avsedd till handlandenas tjänst. I sam- band därmed genomfördes i och för ernående av största möjliga enhetlighet vissa smärre justeringar i förut tillämpade föreskrifter. I cirkuläret behand— lades följande ämnen: allmänna grundregler i ransoneringssystemet, försälj- ning från handlande, handlandes inköp, ersättning för svinn m. m., lager- ökningslicenser till icke omsättningsskyldiga handlande, användande av handelsrörelses lager av ransonerade varor för tillverkning eller beredning av varor till avsalu, handlandes antecknings— och redovisningsskyldighet m. m., prisrabattering på matfett och mjölk, överlåtelse av handlandes lager av ransonerade varor, frankeringsfrihet för vissa ransonerings- och rabatte- ringsförsändelser samt klagan över kristidsnämnds, kristidsstyrelses och livs- medelskommissionens beslut.

Inventeringar på jordbruks- och livsmedelsområdena.

Kungörelse angående inventering av vissa åkerarealer, lik- nande den som verkställts på hösten under vartdera av de tre föregående åren, utfärdades den 30 september 1944 (nr 642). Så till vida skilde sig ' 1944 års inventering från de föregående, att uppgift angående totala åker- arealen samt den under hösten besådda arealen nu begärdes blott av jord-

brukare med en åkerareal av mer än 2 hektar, medan man vid föregående inventeringar inhämtat motsvarande uppgift av dem som besått minst 1/10 hektar med höstvete, höstråg eller höstraps. Bland höstsädena specificerades nu även höstrybs och vinterkorn. Uppgiftsskyldigheten angående planerad vårsådd begränsades som förut till innehavare av brukningsdelar av minst 2 hektar åker. Uppgifterna skulle senast den 23 oktober insändas till veder- börande kristidsnämnd för vidare befordran till livsmedelskommissionen.

Samtidigt föreskrevs genom kungörelse nr 643 s v in r ä k n i n g per den 16 oktober 1944.

Allmän jordbruksräkning föreskrevs genom kungörelse den 15 juli 1944 (nr 525) skola äga rum under år 1944 i anslutning till 1945 års allmänna fastighetstaxering. Dylika allmänna jordbruksräkningar hade tidi- gare ågt rum åren 1927, 1932 och 1937. Det längre uppskovet denna gång mellan jordbruksräkningarna var föranlett av att den fastighetstaxering, som rätteligen skulle ha skett är 1943, uppskjutits till år 1945.

Sedvanliga kvartalsinventeringar rörande landets förråd av vissa livsmedel m. m. ägde rum per den 11 september och den 4 december 1944 enligt kungörelser den 1 september och den 24 november 1944 (nr 597 och 741). Vid det senare tillfället inskränktes inventeringen till förråd hos partihandlare. Varuslagen voro desamma som vid näst föregående inventering.

Skyldighet stadgades genom kungörelse den 1 september 1944 (nr 598) för handlande att senast den 21 september 1944 till vederbörande kristids- styrelse avgiva deklaration rörande sina förråd den 11 i samma månad av vissa angivna ransonerade varor ävensom rörande sitt innehav vid samma tidpunkt av inköpsbevis för dylika varor. Rörande denna s. k. ransone- ringsinventering, vilken med hänsyn till såväl syftet som genomförandet anslöt sig till föregående dylika inventeringar (se del III sid. 301, del IV sid. 87 och 341), meddelade livsmedelskommissionen föreskrifter i cirkulär nr 1988. Deklarationsplikten omfattade kaffe, te, kakaopulver, socker, sirap, mjöl, gryn och flingor av vete, råg eller havre, majsenamjöl, majsflingor, kruska- kli, hårt bröd, mjukt bröd, småbröd, pepparkakor, kex och skorpor, maka- roner, spaghetti och vermiceller, ost dock icke getost, mesost och renost matfett samt ersättningsmedel för matfett och för blockchoklad. I dekla- rationen skulle även lämnas uppgift om sådant förråd av mjöl eller socker, vilket den uppgiftsskyldige innehade såsom beredskapslager för Svenska spannmålsaktiebolagets eller Svenska sockerfabriksaktiebolagets räkning.

5. Industrien.

Översikt av produktionsutvccklingen.

I kvantitativt hänseende företedde den svenska industrien under år 1944, som helhet betraktad, en bild som ej mycket avvek från ställningen föregå- ende år. Sveriges industriförbunds produktionsindex utvisar för bägge åren, vad generalindex angår, i årsgenomsnitt samma tal, nämligen 109 (1935 = 100). Variationerna från månad till månad voro under vartdera året jäm- förelsevis obetydliga. Snarast kunde under senare hälften av år 1944 en viss dragning uppåt förmärkas, i det att produktionsindex gradvis höjdes från 106 åt 107 under tredje kvartalet till 113 i december. Denna stegringstendens var genomgående för flertalet industrigrupper, även cellulosa- och pappers- industrien, vilken visserligen alltjämt företedde en djup depression men dock vid 1944 års slut nådde ett indextal av 58 mot endast 40 vid årets början och 41 i augusti. Beträffande maskinindustrien registrerades för november månad talet 168, den högsta dittills för någon industri uppnådda månads- siffran.

Sysselsättningen inom industrien var genomsnittligt mycket god. Index- talet för sysselsatta arbetare inom samtliga industrigrupper, jämfört med september 1939, utgjorde enligt socialstyrelsens sysselsättningsstatistik under förra halvåret 1944 93; en stegring skedde härutinnan under årets senare hälft upp till 97 a 98 (se i övrigt sid. 155).

Av flera skäl kunde emellertid slutas, att grunden för en fortsatt gynnsam utveckling av den industriella produktionen vid 1944 års slut i viss män för— svagats. Avbrottet i sjöfartsförbindelserna söderut måste sålunda ofrånkom- ligt medföra knapphet på ett flertal industriella förnödenheter, i främsta rummet bränsle, varvid den redan förut hårt pressade tilldelningen av kol och koks komme att ytterligare beskäras. Exportutsikterna hade av samma skäl starkt försämrats för flertalet av de stora standardvarorna. Nedgången i de militära beställningarna betydde jämväl på flera områden försämrade avsättningsmöjligheter, ehuruväl ersättning här till god del beretts genom en stadigt växande efterfrågan för den civila förbrukningen. I stället för pro- duktion för omedelbar export trädde i viss utsträckning produktion på lager i förlitande på vidgad avsättning efter inträdande fredstillstånd; härigenom möjliggjordes ett bättre utnyttjande av produktionskapaciteten än vad eljest skulle blivit fallet.

Gjorda sammanställningar beträffande industriens kapitalinvesteringar —— representerande under år 1944 ett sammanlagt värde av något över 600 milj. kronor —— visade någon minskning i jämförelse med föregående år. Dock måste dessa investeringar alltjämt anses som förhållandevis stora (de be- räknades för år 1939 ha uppgått till endast cirka 430 milj. kronor). Ungefär en tredjedel av kapitalinvesteringen hänförde sig till anläggningar inom gruppen malmbrytning och metallindustri, omkring 20 procent avsågo kraft- verk.

Utvecklingen inom särskilda industriområden.

Järnmalmsexporten, som redan under första hälften av 1944 börjat minskas, nedgick fr. o. m. september, sedan sjöfarten på Tyskland över Östersjön upphört, till en obetydlighet. Sammanlagt belöpte sig exporten år 1944 till endast 46 milj. ton mot 103 milj. ton år 1943. Personalen vid ex- portgruvorna kunde emellertid efter exportstoppet i betydande omfattning sysselsättas med undersöknings- och förberedelsearbeten, varför någon ar- betslöshet ej omedelbart behövde uppstå. Driften vid de till järnbruken hö- rande gruvorna upprätthölls hela året i normal omfattning.

Inom järnindustrien nödgade bristen på arbetskraft tidvis till drift- inskränkningar, varjämte bränslesvårigheter och skärpt ransonering av vissa råmaterial verkade i någon mån hämmande på produktionen. Denna kunde dock, vad beträffar valsat och smitt järn, i stort sett upprätthållas på samma nivå som föregående år. En ytterligare förskjutning inträdde mot tillverk- ning av handelsjärn, beroende på ökad inhemsk efterfrågan framför allt för byggnadsindustrien samt skärpta hinder mot export av kvalitetsjärn. Till- verkningen av tackjärn steg med omkring 8 procent. Lagren härav ökades avsevärt, vilket sammanhängde med önskan att vid stoppande av importen kunna bibehålla och eventuellt öka valsjärnsproduktionen. Importen av järn och stål kunde fortgå i tillfredsställande omfattning fram till september och uppgick sammanlagt under år 1944 till ungefär samma kvantitet som året förut trots den starka nedgången under hösten. Någon minskning i den tidi- gare inhemska järnförbrukningen, cirka 1 milj. ton, behövde därför ej ifråga- komma.

Inom verkstadsindustrien rådde fortfarande mycket god sysselsätt- ning. Stora militärinkallelser med därav följande arbetsbrist medförde under vår- och sommarmånaderna någon tillbakagång i produktionen, men detta uppvägdes av en kraftig ökning under hösten. Den livliga efterfrågan på verkstadsprodukter berodde nu som föregående är främst på den omfat— tande byggnadsverksamheten samt de stora industriella investeringarna. Tillverkningen för militära behov, vilken sedan början av 1943 befunnit sig i sjunkande, fortfor att minskas, så att den hösten 1944 vid de större verk- städerna torde ha tagit i anspråk endast ungefär en fjärdedel av kapaciteten mot ungefär en tredjedel under år 1943. Nedgången härutinnan uppvägdes

av ökade beställningar för civila behov. Exporten av maskinprodukter var förhållandevis obetydlig. Däremot förekom en icke ringa produktion på la- ger med tanke på efterkrigsexport.

Vid skeppsvarven unyttjades kapaciteten i den utsträckning som till— gången på material tillät. Särskilt var nu som förut knappheten på fartygs- plåt besvärande. Sammanlagt sjösattes under året cirka 158 000 bruttoton. Orderstocken för såväl svensk som utländsk räkning var mycket betydande och beräknades förslå för tre år framåt.

T e g e 1 in (1 u s t r i e n s produktion hämmades i viss mån genom otjän- lig väderlek och brist på arbetskraft. Den torde under år 1944 ha uppgått till cirka 400 milj. sten, vilket motsvarade 80 a 85 procent av förkrigs- produktionen men var otillräckligt att täcka de stora behov som uppstått genom det omfattande bostadsbyggandet och den till följd av knappheten på armeringsjärn relativt ökade efterfrågan på tegel. En viss utfyllnad er- hölls genom framkomna nya, tegelliknande ersättningsmaterial (Siporex. Y-tong m. fl.). Vad byggnadsmaterial i övrigt angår må nämnas, att cement- industrien förmått upprätthålla en tillverkning som i stort sett motsva- rat efterfrågan. Till följd av knappheten på fossilt bränsle var denna till- verkning liksom förut till mycket stor del, nämligen ej mindre än omkring 80 procent, inriktad på framställning av s. k. E-cement, medan endast om- kring 20 procent utgjorts av standardcement. Glasbruken hade allt- jämt att kämpa med råvarusvårigheter, framför allt bristen på soda. Trots detta kunde den tillverkade glaskvantiteten hållas på ungefär samma nivå som under år 1943, dock med undantag för fönsterglastillverkningen, som måst starkt inskränkas till följd av knappheten på för koksning lämpliga stenkol.

Trä varuindustriens läge var med avseende på exporten ytterst ogynn- samt. Denna stannade under år 1944, vad angick sågade och hyvlade varor, vid i allt omkring 150000 std, vilket var ungefär en femtedel av den normala förkrigsexporten. Av denna kvantitet gick omkring 100000 std till Tyskland i stället för 210000 std, varmed ursprungligen räknats. Cirka 45 000 std exporterades till andra länder på Europas fastland samt 5 000 std till Sydamerika. Lejdtrafiken ägde alltså i fråga om trävaruexpor- ten föga betydelse. Under hösten förekommo emellertid åtskilliga försälj- ningar av trävaror för leverans sedan kriget upphört. Avtal träffades även med vederbörande importorganisation i England angående prolongering av kontrakt, som avslutats redan vintern 1940 men vilka icke kunnat effektue- ras på grund av spärren i Skagerack. På den svenska marknaden förbru- kades i runt tal 600 000 std trävaror. Försäljningarna voro här livliga och bidrogo att förhindra en mer omfattande arbetslöshet, som eljest kunnat bli följden av den starka nedgången i exporten. En rätt betydande produktion på lager förekom.

Pappersmasseindustriens tillverkning av kemisk massa uppgick år 1944 till något över 1 milj. ton, motsvarande ungefär en tredjedel av kapa- citeten. Åren 1942 och 1943 utgjorde tillverkningen resp. 1485 000 och 1 050 000 ton. Då utförseln jämfört med fjolåret ytterligare starkt nedpres- sats, tillväxte lagren av avsalumassa kraftigt, nämligen från cirka 400000 ton vid årets början till cirka 660000 ton vid dess slut. Under de senare höstmånaderna upphörde praktiskt taget all skeppning till de europeiska exportmarknaderna.

Exportsliperierna voro som förut sysselsatta till endast en obetydlighet av sin kapacitet. Någon lagertillverkning kunde här icke ifrågakomma, då en sådan, i motsats till förhållandet på cellulosaområdet, ej är praktiskt ge- nomförbar beträffande slipmassa.

Utöver avsättningssvårigheterna tillkom mot slutet av året en teknisk pro- duktionssvårighet genom brist på blekningsmedel.

Totalexporten av pappersmassa uppgick år 1944 till 297000 ton (torr- tänkt vikt) mot 439 000 ton år 1943 och 2 331 000 ton år 1939.

Pappersindustrien kunde under år 1944 något öka sin tillverkning. Dock utnyttjades endast omkring 65 procent av kapaciteten. Även exporten stegrades i viss mån, nämligen från 195 000 ton 1943 till 207 000 ton 1944. Sistnämnda siffra representerade likväl föga mer än en tredjedel av för- krigsexporten. Enligt handelsavtal förutsedda leveranser av kraftspinnpap- per till Tyskland kunde utan större rubbningar fullgöras ända till dess stop— pet i Östersjötrafiken blev fullständigt. Därefter fortgick denna export en- dast i mycket inskränkt omfattning över västkusthamnar. Tack vare lejd- trafiken kunde skeppningar av tidnings- och tryckpapper samt i viss ut- sträckning kraft- och sulfitpapper försiggå till Sydamerika, huvudsakligen Argentina.

Textilindustrien arbetade i stort sett under samma förhållanden som under år 1943. Bristen på arbetskraft, särskilt kvinnlig sådan, skärp- tes dock efter hand och hindrade i viss mån utnyttjandet av industriens tillverkningsförmåga. Tillförseln av råvaror var förhållandevis god ehuru något skiftande inom olika branscher. Beträffande eljest läget inom textil- industriens skilda grenar se nedan sid. 69.

Tillverkningen inom läder- och skoindustrien kunde upprätthål- las relativt jämnt och läget stabiliserades någorlunda efter det hårda in- grepp, som skoransoneringens införande i april 1943 innebar. En viss knapp- het på grovt bottenläder gjorde sig märkbar, beroende på att de från Syd- amerika importerade hudarna försämrats i fråga om såväl kvalitet som grovlek. Produktionen av ovanläder höll sig väl uppe i förhållande till de föregående åren men förslog likväl endast med svårighet att tillgodose efter- frågan bland skofabrikerna, vilket hade till följd att bestämmelserna för licenseringen av dylikt läder skärptes. Tillverkningen av ersättningsskodon, vilken under år 1943 varit ganska betydande, upphörde helt under år 1944.

De huvudsakligen med inhemska råvaror arbetande livsmedelsindu- strierna kunde tack vare ett förhållandevis gynnsamt skördeutfall bibe- hålla en god sysselsättning. På grund av lejdimporten samt en omfattande inhemsk oljeväxtodling gällde detsamma i väsentlig mån även de av im- porterade råvaror eljest beroende industrierna. Tillverkningen av ersätt- ningsvaror minskades i jämförelse med föregående krigsår som följd av den allmänna förbättringen i livsmedelsläget.

Även under år 1944 fortsattes den kraftiga utveckling, som alltsedan kri- sens början kännetecknat den kemiska industrien. De större investerin- gar, som detta år gjordes, torde i regel få anses ha varit av den art, att de kunna väntas få ett bestående värde även efter krigets slut. Detta gäller såväl tillverkningen av rena kemikalier som framställningen av t. ex. nya konstmassor, läkemedel m. in. Se i övrigt sid. 88.

Vad till sist angår byggnadsverksamheten kunde denna —— vilken alltjämt till väsentlig del bedrevs med finansiellt stöd från staten — trots svårigheter i fråga om tillgången på arbetskraft samt flera slag av mate- rial, till sin omfattning anses mycket tillfredsställande. Antalet i de 5. k. tät- orterna färdigställda lägenheter utgjorde under år 1944 omkring 39 000 mot omkring 32 000 år 1943. Härigenom hade man nått en produktion som var endast ungefär 15 procent lägre än är 1939. Goda framsteg hade genom lämplig anpassning av beviljade byggnadslov gjorts till utjämning av sä- songvariationerna inom bostadsbyggandet.

Regleringsåtgärder beträffande råvaruförsörjning, produktion och konsumtion.

Järn och järnvaror.

I juni 1942 hade industrikommissionen på grund av knappheten å gjutna järnrör ( normalrör) lämnat anvisningar rörande användning av betongrör och glaserade lerrör såsom ersättning för gjutjärnsrör vid avloppsledningar i källare och på vindar. I samband därmed hade statens byggnadslånebyrå föreskrivit, att vid byggnadsföretag, vartill lån beviljats av byrån, finge gjut- järnsrör icke användas för nu nämnda avloppsledningar (se del III sid. 307). Sedan försörjningsläget i fråga om normalrör därefter förbättrats, hade byggnadslånebyrån följande år i samråd med industrikommissionen beslutat att tills vidare tillåta användning av 6” normalrör vid avloppsled- ningar i källare. En på sommaren 1944 företagen inventering utvisade en stark försämring i lagren av 6” normalrör. Den inhemska tillverkningen av denna dimension hade då nedlagts och all import därav stoppats till förmån för smärre dimensioner, beträffande vilka ett mera svårersättligt behov förelåg. Detta gjorde, att industrikommissionen fann sig föranlåten att i samråd med byggnadslånebyrån och efter överenskommelse med veder- börande grossister i juli 1944 föreskriva handelsreglering beträffande 6” normalrör (kommissionens meddelande nr 203). Bestämmelserna i ämnet

inneburo i huvudsak, att förbrukare ägde köpa ifrågavarande rör endast mot av kommissionen utfärdat inköpstillstånd, vilket komme att lämnas en- dast för sådana avloppsledningar, där 6" rör voro särskilt behövliga, t. ex. vid högbebyggelse eller i fastigheter, där källargolvet låg lägre än gatans servisledning. Byggnadslånebyrån annullerade samtidigt sitt tidigare med- givande om användning av 6” normalrör och bestämde, att sådana rör finge vid byggnadsföretag, vartill byrån beviljat lån, endast användas då industri- kommissionen meddelat inköpstillstånd.

Beträffande gjutna heltjocka s. k. tryckrör (muffrör) hade industrikom- missionen under våren 1944 med ett antal företag träffat avtal om tillverk- ning av vissa kvantiteter i dimension över 200 mm inre diameter (se del V sid. 287). Då tillverkningskostnaderna för dessa rör ställde sig jämförelse- vis höga, fann industrikommissionen önskvärt att ett clearingförfarande anordnades för utjämning av försäljningspriserna å de inhemska rören och de rör av enahanda slag, som importerats från Tyskland och ännu funnos i lager eller som framdeles kunde komma att importeras. Härom träffade kommissionen i augusti 1944 enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande avtal med Föreningen för import av tyska muff- och flänsrör u. p. a., vilken förening utgjorde en sammanslutning av samtliga importörer av muffrör från Tysk- land. Genom avtalet förband sig föreningen att under kommissionens över- inseende handha ifrågavarande clearing. Med hänsyn till den ökade oviss- heten rörande möjligheterna till fortsatt import från Tyskland uppdrog Kungl. Maj:t på industrikommissionens hemställan genom beslut den 22 sep— tember åt kommissionen att själv, dock genom förmedling av nyssnämnda förening, handha clearingen samt föreskrev, att inom kommissionen skulle för ändamålet inrättas en särskild clearingkassa för reglering av marknads- priset inom landet å gjutna heltjocka muffrör. Som förlagskapital för kas- san anvisades ett belopp av 300 000 kronor.

Importen från Tyskland av här ifrågavarande liksom av flertalet andra varor upphörde senare under hösten alldeles. Jämväl från annat land syn- tes import under den närmaste framtiden utesluten men kunde givetvis tän- kas ifrågakomma längre fram, i så fall dock sannolikt genom andra firmor än dem som tillhörde ovannämnda importförening. För att säkerställa clearingförfarandet även efter inträdet av en sådan situation meddelade Kungl. Maj:t på industrikommissionens framställning genom kungörelse den 22 december 1944 (nr 792) förbud fr. o. m. den 26 december att utan till- stånd av industrikommissionen till riket införa gjutna, raka, heltjocka muff- rör av icke smidbart järn. Som villkor för beviljande av införseltillstånd uppställde kommissionen jämlikt meddelande nr 228, att importören dels deltoge i gällande clearingförfarande på området efter de grunder som gällde enligt avtalet med importföreningen, dels ock ställde sig till efterrättelse gäl- lande bestämmelser om försäljning av ifrågavarande slag av rör.

Fr. o. m. den 1 maj 1944 hade industrikommissionen medgivit fri försälj- ning och förbrukning av zink samt halvfabrikat, skrot, aska och kräts av denna metall (se del V sid. 278). Det skärpta försörjningsläget på ifråga- varande område, vilket sammanhångde med upphörandet av importen sö- derifrån, nödvåndiggjorde mot årets slut ett återinförande i viss omfattning av den tidigare handels- och förbrukningsregleringen. I meddelande den 20 december 1944, nr 225, föreskrev kommissionen, att bestämmelserna i kom- missionens meddelande den 31 oktober 1941, nr 43 (se del III sid. 93), fr. o. m. den 1 januari 1945 ånyo skulle äga tillämpning å zink och zink- legeringar (oarbetad vara, skrot, aska och kräts), innehållande mera än 50 viktprocent zink, med undantag av legering innehållande mera än 25 pro- cent koppar. Utan hinder härav fick dock till en och samma förbrukare per månad försäljas sammanlagt högst 25 kg zink i form av oarbetad vara. Sådan försäljning skulle antecknas å av säljaren förd förteckning.

Glasvaror.

Försörjningslåget beträffande f ö n s t e r g 1 a s var fortfarande mycket an- strängt och försämrades under periodens lopp. Visserligen medgav industri- kommissionen genom beslut den 28 juli vissa lättnader i fråga om den i maj 1944 genomförda stränga handelsregleringen på området (se del V sid. 280), i det att tillstånd gavs för glasbruk, grossister och andra återförsäljare att tills vidare på vissa villkor till annan lagerhållare försälja enkeltjockt glas av kvalitet A och B med längd plus bredd av högst 108 cm samt 5. k. U- och T-glas (utskottsglas) utan mottagande av inköpslicens. Den sålunda med- givna fria försäljningsråtten upphörde emellertid vid 1944 års utgång enligt industrikommissionens cirkulär nr 223. Samtidigt återkallades det tillstånd som givits återförsäljare att i vissa fall mot avlämnande av mottaget kvitto hos annan återförsäljare inköpa i kvittot angiven kvantitet glas. I stället in- fördes ett system med förskottslicenser, avsedda att deponeras hos återför- säljarens leverantör för uttag i småposter vid behov av lagerkomplettering. Mot dylik förskottslicens fick inköp ske endast i poster med en sammanlagd yta av högst 4 kvm; sålunda förvärvat glas fick endast användas för för- säljning mot kvitto. Glas som mot licens inköptes i fabrikationssyfte fick icke bearbetas för byggnadsändamål utan särskilt av industrikommissionen meddelat tillstånd.

I ett den 20 december 1944 utfärdat meddelande nr 224 lämnade industri- kommissionen en orientering rörande de principer som av kommissionen till- låmpades vid ransoneringen av fönsterglas. Den ledande grundsatsen var, att glas i första hand beviljades för bostadsbyggen sa-mt till reparationer av glas i bostäder. Men även här gällde, att inskränkningar i möjligaste mån måste vidtagas beträffande såväl rutornas storlek som deras tjocklek och kvalitet. Kommissionen påpekade särskilt nödvändigheten av att smådimensioner,

d. v. s. rutor om högst 108 förenade cm, komme till större användning än förut samt att även utskottsglas användes för byggnadsändamål. Det fram- hölls. att det förhållandet att byggnadstillstånd erhållits för visst arbete icke innebure någon garanti för att glas kunde påräknas i önskad utsträckning. Varje ansökan om tillstånd att för byggnadsändamål o. d. få inköpa eller av eget lager förbruka glas underkastades nämligen alltid särskild prövning. Detsamma gällde ock ansökningar om tillstånd att för andra ändamål an- vända glas.

Textilvaror.

Till följd av den under år 1944 framträdande allt fullständigare avstäng- ningen av importen från Tyskland försämrades tillförseln av sådana textil- varor, som förut i rätt stor omfattning importerats därifrån, nämligen i främsta rummet konstsilke i garn och vävnader, strumpstolsarbeten samt cellull och produkter därav. Den tidigare importen från Italien hade bort- t'allit redan med utgången av år 1943, varemot en ersättning i viss mån be- retts genom ökad tillförsel av textilvaror från Schweiz. Importen på textil- området genom lejdtrafiken, vilken till största delen utgjordes av råvaror, var under år 1944 av relativt stor omfattning i synnerhet i fråga om bomull.

Under hösten 1944 kunde driften inom b 0 m ull 5 in d u s t r i e n anses utnyttjad till c:a 80 procent, vilket med hänsyn till kapacite-tens storlek inne- bar, att denna industri tillgodosåg omkring 64 procent av det normala be- hovet av bomullsvaror. Då en betydande mängd garn måste avstås till trikå- industrien och andra branscher, som tidigare importerat garn, blev den kvan- titet bomullsvävnader, som kunde framställas, dock väsentligt mindre. Läget med avseende på råvarutillgången syntes emellertid motivera en rikligare tilldelning av bomull till spinnerierna än den under de sista åren föreskrivna proportionen av 50 procent bomull mot 50 procent cellull samt återupp- tagande av tillverkning av garn av ren bomull. En omläggning av tilldel- ningen och fabrikationen i denna riktning förbereddes till genomförande från början av år 1945. Då cellullen som råvara var dyrare än bomull och en jämlikhet i pris mellan rent bomullsgarn och blandgarn kunnat upprätthållas endast genom ett särskilt clearingförfarande, förutsågs genom en omläggning av produktionen i antydd riktning ett förbilligande såväl av bomullsvävna- derna som av de dittills med clearingtillägg belastade rena cellullvarorna skola kunna genomföras.

Vad y 1 1 eindu strien beträffar kunde denna till följd av tillgången på lump hållas vid en proportionsvis högre tillverkningsnivå än bomulls- industrien. Dess kapacitet kunde under hösten 1944 anses utnyttjad till c:a 92 procent, vilket medförde möjlighet att tillgodose behoven till omkring 78 procent av det normala. Fr. o. m. den 1 november 1944 medgav industri- kommissionen, att ullinblandningen, som år 1940 begränsats till 15 procent och därefter höjts till 25 procent, fick i fråga om kardullsgarn höjas till 40

procent och i fråga om kamgarn (där dittills en avsevärd inblandning av cellull skett) till 70 procent. Dessutom medgavs fabrikant rätt att använda upp till 10 procent av sin ulltilldelning för framställning av yllevaror utan begränsning av ullinblandningen. Det blev sålunda nu möjligt att inom landet, om än tills vidare i ringa omfattning, tillverka 100-procentiga ylle— varor av inhemskt garn. (Beträffande importerat garn hade denna möj- lighet förut funnits, i den mån sådant garn varit att tillgå.)

Inom trikåindustrien hade under de gångna åren konstsilke och cellullgarner i stigande omfattning kommit till användning. På grund härav hade denna industri totalt sett haft en råvarutillgång som överstigit för— krigstidens, och dess tillverkning hade i fråga om flera varuslag, särskilt barnstrumpor och barnunderkläder, väsentligt överträffat förkrigstidens pro— duktion.

Linneindustrien hade, till stor det tack vare återupptagandet av den inhemska linodlingen, kunnat under de gångna åren vidmakthålla sin pro— duktion vid omkring 70 procent av det normala. Sedan försvarsmaktens be— tydande behov av linnevaror i huvudsak täckts, hade linneindustriens pro- duktion småningom i allt större omfattning kunnat inriktas på att tillgodose den allmänna marknadens behov. Råvarutillgångarna medgåvo sålunda nu— mera en relativt omfattande tillverkning av grövre linnevaror (upp till om- kring 85 procent av förkrigskonsumtionen). Däremot voro tillgångarna av råvara för finare garner och vävnader fortfarande mycket knappa.

Vad hampvarutillverkningen angår hade man till stor del tack vare den svenska hampodlingen men även på grund av att viss import av bl. a. chilensk hampa kunnat åstadkommas, kommit därhän, att de vikti- gaste behoven av mjukfibrigt tågvirke och finare bindgarner kunnat till- godoses. Annorlunda var förhållandet beträffande hårdfibrigt material manila och sisal varå yttersta knapphet rådde. Alltjämt måste därför räknas med att behovet av skördegarn och emballagegarn fick täckas med pappersgarn. Övervägande med papper arbetade även som förut juteindu- strien. Förbrukningen av råjute uppgick under 1944 endast till omkring 8 procent av förkrigsförbrukningen. Endast för vissa kvalificerade behov, t. ex. för stubintråd, linoleumväv och vissa slag av säckar, tillhandahölls jute.

De restriktioner, som tidigare gällt i fråga om k 0 n f e k tio n sin (1 u— s tri e n s tillverkningar, hade småningom i huvudsak upphävts. Fabrikan- terna hade sålunda under senare delen av 1944 i stort sett full frihet med avseende på mönster och modeller.

Med stöd av tidigare givet bemyndigande fastställde priskontrollnämnden normalpriser å sytråd, såväl importerad som svensk, att gälla fr. o. m. den 24 juli 1944. Vissa prissänkningar kunde från början av juli resp. från

den 21 augusti genomföras för trikåkamgarner samt därav tillverkade strumpartiklar. Även å kardgarner och en del yllevävnader skedde fr. o. m. november en prissänkning med i genomsnitt cirka 4 procent samt å char- meuseväv och damunderkläder av sådan väv fr. o. m. september en pris- sänkning med cirka 7 procent. En i november åstadkommen normalpris- reglering beträffande resårband innebar likaledes en sänkning av tidigare ganska starkt uppdrivna priser. För importerade dylika varor avsåg pris- kontrollnämnden att fastställa normalpriser för varje importerad post. På grund av varierande importpriser kunde likartade band sålunda komma att saluföras till olika priser. För inom landet tillverkade varor skulle priserna fastställas på motsvarande sätt.

Med avseende på textilransoneringen må nämnas, att nya inköps- kort för textilvaror utdelades under december 1944, avsedda att användas under tredje ransoneringsperioden, tiden 1 januari 1945—30 juni 1946. Lik- som tidigare voro korten av olika typ för olika grupper av förbrukare. An- talet sådana grupper hade emellertid minskats frän åtta till fyra. För män och kvinnor funnos fortfarande olika kort. Minskningen av antalet typer hade uppnåtts därigenom att vissa yngre årsklasser, som tidigare haft sär- skilda kort, nu erhöllo samma kort som män och kvinnor i allmänhet. De fyra slagen av inköpskort gällde män resp. kvinnor födda 1935 eller tidi- gare, barn, födda något av åren 1936—44, samt spädbarn, födda efter den 31 december 1944.

Bestämmelser angående själva ransoneringen under nyssnämnda period meddelades i livsmedelskommissionens cirkulär nr 2109. Den ordinarie till- delningen av textilvaror till enskilda förbrukare var ungefär lika stor som under andra ransoneringsperioden. Tilldelningen till barn i olika åldrar var emellertid något jämkad, beroende på att antalet åldersgrupper minskats. Tilldelningens storlek 1 poäng var följande:

Män, födda 1935 eller tidigare .......... (inköpskort TM 3) 120 poäng Kvinnor, födda 1935 eller tidigare ...... ( » TK 3) 110 » Barn, födda 1936—44 .................. ( » TF 3) 105 » Barn, födda 1945 eller senare .......... ( » TS 3) 158 »

Även i fråga om extra tilldelning av textilvaror avsågos i huvudsak oför- ändrade bestämmelser komma att gälla. Någon skillnad gjordes icke heller nu mellan A- och B-poäng. De gamla inköpskorten bibehöllo tills vidare sin giltighet. Ullproducenter och linodlare fingo rätt att under år 1945 uttaga textilvaror från fabrikant enligt samma grunder som gällt under år 1944. Även i fråga om fåruppfödares rätt att uttaga lösa, beredda fårskinn från skinnberederi skulle gälla samma bestämmelser som förut. En nyhet var, att grova fisknät och fiskredskap, i vilka ingingo sådana nät, upptogos i frilistan för fiskredskap.

I meddelande den 9 september 1944, nr 208, lämnade industrikommissio- nen vissa ändrade föreskrifter angående tillverkningen av skodon för civilt bruk. Bl. a. tilläts en ny brun färg för boxkalvskinn och en för mockaskinn och vidare en ny blå färg för boxkalvskinn, avsedd för tofflor och sanda- letter.

Mellan priskontrollnämnden och lädergrossisterna träffades med giltighet fr. o. m. den 1 oktober 1944 en överenskommelse om högsta priser och mar- ginaler på bottenläder, ovanläders- och foderskinn, beklädnadsskinn m. m. Därigenom erhöll den sedan länge svävande frågan om ersättning till mel- lanhänderna i läderbranschen sin lösning. För bottenläder bestämdes ett högsta pålägg av 20 öre per kg vid försäljning till förbrukare. Detta inne- har, att priserna till en stor mängd småfabrikanter sänktes, medan priserna till de större skofabrikerna, vilka dominerade marknaden, kvarstodo i stort sett oförändrade. Före kriget varierade grossistmarginalen på bottenläder mellan 20 och 30 öre per kg. Prisstegringen på bottenläder sedan augusti 1939 uppgick till 100 51 125 procent. För övriga skinnvaror fastställde nämn- den en högsta marginal av 9 procent på de för resp. garverier bestämda för- säljningspriserna. Motsvarande marginal varierade före kriget mellan 10 och 15 procent. Prisstegringen sedan denna tid uppgick för ovanläderskinn till 40 år 45 procent, för foderskinn, beklädnadsskinn och skinn till väskindustrien till cirka 100 procent samt för narvläder och spalt till 100 åt 120 procent.

I stort sett förblevo ransoneringsbestämmelserna för skovaror orubbade, sådana som de tidigare fastställts för perioden 1 juli 1944—31 december 1945. Vissa smärre ändringar föreskrevos dock genom meddelanden nr 206 och 215. Bestämmelser angående den fortsatta extratilldelningen av skovaror till militär personal utfärdades genom meddelande nr 214 samt angående utdelning av nya extrakort till de 5. k. slityrkena genom meddelande nr 216. De i sistnämnda avseende skedda ändringarna i förhållande till vad tidi- gare gällt inneburo främst, att antalet extratilldelningsberättigade yrkes— grupper utökats med bl. a. servitörer och servitriser, sjuksköterskor och sjuk- vårdsbiträden, affärsbiträden i livsmedelsbutiker samt magasins- och lager- arbetare.

lnventering av landets förråd av skovaror ägde rum vid årsskiftet.

Gummivaror.

De av industrikommissionen genom meddelande nr 167 för tiden 1 no— vember 1943—31 oktober 1944 lämnade föreskrifterna angående handeln med omonterat cykelgummi (se del V sid. 81) erhöllo genom meddelande nr 217 i väsentligen oförändrad form fortsatt giltighet för tiden 1 novem- ber 1944—31 oktober 1945.

Beträffande de åtgärder, som av trafikkommissionen vidtogos för åstad- kommande av den mest ändamålsenliga användningen av den mycket knappa tillgången på gummiringar för motorfordon, särskilt lastbilsringar, och hus- hållningen i övrigt på detta område se sid. 142.

Feta oljor och fettämnen, tvättmedel m. m.

Den vid ransoneringen av tvätt- och rengöringsmedel givna ordinarie till- delningen av tvål, såpa och tvättpulver förblev under hela senare halvåret 1944 i poäng räknat praktiskt taget densamma som förut. Fr. o. m. den 31 juli medgavs emellertid inköp till halva poängvärdet (10 poäng för 250 gram) av en av särskild råvara tillverkad s. k. Specialsåpa av mörkare färg än vanlig såpa men av med denna i huvudsak jämförlig kvalitet. Fr. o. m. den 21 september fick Specialsåpa försäljas fritt utanför ransoneringen. Extra tilldelning gavs vidare under hela perioden till enskilda förbrukare dels av tvättvål Special eller pulver därav, dels av toalettvål. Även till verk, inrätt- ningar och företag av såväl allmän som enskild natur gavs för de anställ- das personliga hygien en särskild tilldelning av toalettvål att användas på arbetsplatsen, motsvarande högst 5 poäng per månad och anställd. Över huvud kunde försörjningen med tvätt- och rengöringsmedel anses ganska väsentligt förbättrad, vilket sammanhängde med en relativt god tillgång på fettråvaror. Tillverkningen av s. k. Standardtvål (en fylld toalettvål med hälften så stor fettsyrehalt som den vanliga toalettvålens), vilken pågått se- dan juni 1941 (se del II sid. 300), upphörde fr. o. m. den 10 juli 1944. Kvar- varande lager av denna tvål fingo därefter säljas utan mottagande av in- köpsbevis.

Ransoneringen av soda—blötläggningsmedel förblev oförändrad med samma tilldelning som förut.

Vad angår ransoneringen av ljus ökades den till förbrukning inom oelektri- fierade fastigheter avsedda tilldelningen något redan från början av juli. Fr. o. m. den 28 augusti blev tilldelningen per tidsenhet närmare tre gånger så stor som den varit under det föregående vinterhalvåret eller cirka 400 gram per månad, ett vittnesbörd jämte den medgivna ökade användnin— gen av tvätt- och rengöringsmedel —— om det allmänt sett förbättrade för- sörjningsläget på fettvaruområdet. Till julen 1944 lämnades liksom före- gående år särskild tilldelning av ransonerade julgransljus till barn, födda år 1928 eller senare. Tilldelningen var som förut ett paket per barn. Till- stånd kunde erhållas till fri försäljning av julgransljus, framställda av icke beslagtagna eller icke handelsreglerade råvaror.

Redan under våren 1944 hade vissa lättnader medgivits vid handelsregle- ringen i fråga om oljefärg och kitt (se del V sid. 283). Det ytterligare för- bättrade försörjningsläget möjliggjorde, att dessa varor jämlikt industri-

kommissionens meddelande nr 207 fingo fr. o. m. den 1 september 1944 fritt försäljas och förbrukas.

Vad angår linolja lättades jämväl enligt samma meddelande det rådande försäljningstvånget så tillvida att förbrukare erhöllo rätt att utan inköps- licens inköpa denna vara i poster om 5 kg per person och månad under för— utsättning att vederbörande handlande vid sådan försäljning förde förteck— ning upptagande dag för försäljningen, försåld kvantitet samt köparens namn och adress.

Beträffande tryckfärg och smörjoljefernissa, vilka varor alltsedan början av år 1942 varit underkastade handelsreglering (se del III sid. 107), med- gavs fr. o. m. den 9 oktober 1944 genom meddelande nr 211 fri försäljnina, medan för s. k. standolja (litografisk fernissa) samma begränsade inköps- rätt för förbrukare tilläts som i fråga om linolja.

Andra kemiska produkter.

Enligt avtal med industrikommissionen i juni 1943 (se del IV sid. 352) hade Aktiebolaget Bofors uppfört en fabrik för framställande av acetylsali- cylsyra. Försökstillverkning pågick därstädes under hösten 1944. Först vid årsskiftet 1944/45 beräknades emellertid produktionen komma att motsvara den planerade kapaciteten av 200 ton per år. Under tiden hade svårigheten att upprätthålla en önskvärd försörjning med acetylsalicylsyra och andra till sina verkningar likartade preparat alltmer stegrats. Genom medicinal- styrelsens materielnämnds försorg hade därför införts en viss reglering av förbrukningen, vilken innebar bl. a. att droghandlare och läkemedels- fabriker erhöllo en tilldelning av acetylsalicylsyra, motsvarande cirka 40 procent av den normala till omkring 165 ton per år uppskattade förbruk— ningen. I den mån den inhemska produktionen ökades i omfattning kunde givetvis dessa restriktioner förväntas komma att bortfalla, men även sedan full täckning av normalkonsumtionen nåtts, kunde enligt industrikommis- sionens åsikt en viss reglering på området, nämligen i fråga om importen och prissättningen, komma att visa sig behövlig, enär priset å de först till- verkade 200 tonnen av den svenska produkten bestämts avsevärt högre än det pris den importerade varan betingade. På industrikommissionens hem- ställan förordnade Kungl. Maj:t fördenskull genom kungörelse den 6 okto- ber 1944 (nr 672) om förbud fr. o. m. den 12 oktober mot införsel av ace- tylsalicylsyra utan tillstånd av industrikommissionen. Under förbudet inbe- greps även salicylsyra och andra föreningar därav (salter och estrar m. m.); detta skedde av kontrollhänsyn för att förhindra att acetylsalicylsyra fram— ställdes av importerade varor av sistnämnda slag till priser understigande det för den svenska produkten fastställda priset. Importregleringen avsågs skola tillämpas på sådant sätt, att all import koncentrerades till reservför— rådsnämnden, som vid utförsäljningen finge följa noteringen å den svenska produkten. Den härigenom uppkomna vinsten tänkte man sig skola använ-

das som bidrag till den inhemska produktionen av acetylsalicylsyra för att tidigare än eljest skulle bli fallet nedbringa priset på denna vara i nivå med importpriset.

En annan vara, vilken något senare under hösten blev föremål för im- portreglering, var gips. Den till 6000 a 7 500 ton per år uppskattade för- brukningen av gips hade tidigare helt tillgodosetts genom import, huvud- sakligen från Tyskland men även i någon mån från Frankrike och Balti- kum. Den importerade gipsen utgjordes huvudsakligen av s. k. bränd gips. erhållen genom bränning av naturlig gipssten. Av de härav förekommande två kvaliteterna, stuckgips och modellgips, är den senare mera finmalen och användes för mer krävande ändamål. Viss import förekom även av s. k. fälld gips, erhållen på syntetisk väg. Förhrukningen fördelade sig i stort sett sålunda: 3 å 400 ton för tandläkares behov av formar, 150 ton för sjukhus (bandageändamål), 2 000 ton för porslinsindustrien, 3 år 4 000 ton för bygg- nadsindustrien och 500 ton för diverse. Redan i början av kriget hade Rey— mersholms gamla industriaktiebolag igångsatt svensk tillverkning av fälld gips. År 1943 uppnåddes en kvantitet av cirka 700 ton. Kapaciteten medgav en fördubbling av denna produktionssiffra; fortfarande var _dock långt till självförsörjning efter förkrigsmått och därtill kom, att den svenska gipsen ej var fullgod för vissa ändamål. Den under senare hälften av 1944 starkt minskade importen gjorde därför en nedskärning av gipsförbrukningen ofrånkomlig. Lättast syntes denna kunna genomföras inom byggnadsindu- strien, där möjlighet fanns att övergå till annat material. Då ett beslag på hithörande område ansågs helst böra undvikas, valdes här på industrikom- missionens hemställan vägen med importreglering. Genom kungörelse den 24 november 1944 (nr 742) förordnades alltså om förbud, gällande fr. o. m. den 1 december 1944, att utan industrikommissionens tillstånd importera gipssten, gips, såväl bränd som fälld, samt gipsavfall. Genom den kontroll över importen, som härigenom erhölls, sattes kommissionen i stånd att med de kvantiteter, som väntades inkomma från utlandet, tillgodose i första hand behovet hos tandläkarna, vilkas förbrukning syntes minst säkerställd. Öv- riga kvalificerade förbrukare ämnade kommissionen hänvisa huvudsakligen till inhemsk gips, vars försäljning vore möjlig att avtalsvis reglera i önsk- värd riktning. Närmare upplysningar angående försörjningen med och di- stributionen av modellgips lämnade industrikommissionen senare genom meddelande nr 232.

I fråga om Iim (draglim och gelatinlim), vars försäljning reglerats i sam- band med beslag i februari 1942 (se del 111 sid. 319), medgav industrikom— missionen enligt meddelande nr 213, med anledning av att en viss förbätt- ring inträtt i försörjningsläget, fr. o. m. den 10 oktober 1944 en mindre lättnad i inköpsrätten så tillvida att förbrukare tilläts hos handlande fritt inköpa intill 5 kg per månad. Förteckning över sådana försäljningar skulle

föras av vederbörande handlande på samma sätt som föreskrivits för andra liknande fall.

En inträdd förbättring i fråga om tillgången på sprängämnen föranledde, att den på detta område fr. o. m. den 20 december 1942 genomförda han- delsregleringen för vissa dylika ämnen, nämligen dynamit, territ och bore- nit (se del IV sid. 107), enligt industrikommissionens meddelande nr 220 upphävdes med ingången av år 1945. Det allmänna beslaget å sprängämnen kvarstod dock. _

Däremot vidtogs fr. o. m. årsskiftet en viss skärpning beträffande regle- ringen av handeln med natriumhydrat och vissa andra enligt kungörelse den 8 juli 1943 (nr 628) (se del V sid. 83) beslagbelagda varor.

Åtgärder för ökning av varutillgången. Ersättningsproduktion.

Järn och järnvaror.

Genom nya produktionsavtal med inhemska industriföretag sökte industri- kommissionen i någon mån kompensera den under hösten avbrutna tillför- seln från Tyskland av gjutna rör av olika slag, en vara som för byggnads- verksamhetens upprätthållande är av största betydelse.

Sålunda avtalade kommissionen, efter av Kungl. Maj:t den 13 oktober 1944 givet bemyndigande, med Aktiebolaget Eksjö mekaniska verkstad om

tillverkning av raka normalrör till en kvantitet av 600 ton under tiden no— vember 1944—oktober 1945. Villkoren voro i stort sett desamma som i de föregående år med Aktiebolaget Åkers styckebruk och Gjuteriaktiebolaget normalrör slutna produktionsavtalen (se del V sid. 85). Vidare träffade kom- missionen enligt Kungl. Maj:ts medgivande den 25 augusti 1944 överenskom- melse med Husqvarna vapenfabriks aktiebolag, varigenom bolaget åtog sig att vid Norrahammars bruk före den 1 december 1944 mot erhållen avsätt- ningsgaranti påbörja och under loppet av ett år fullfölja tillverkning av sammanlagt 2 100 ton gjutna tryckrör i dimensionerna 100, 150 och 200 mm inre diameter. Kungl. Maj:t uppdrog i bägge fallen åt reservförrådsnämnden att inköpa de kvantiteter av ifrågavarande produkter, till vilka kronan på grund av avsättningsgarantien kunde bliva skyldig att anskaffa köpare. Genom utnyttjandet av ännu förefintliga lager av importerade gjutna tryckrör ävensom genom fullföljandet av med inhemska företag träffade av— tal angående tillverkning av dels gjutna järnrör, dels s. k. Bonnarör (se del V sid. 287) samt slutligen genom fortgående produktion av stålmuffrör och armerade trärör ansåg industrikommissionen försörjningen med tryck- rör, beräknad till cirka 15 500 ton per år, kunna tillgodoses intill slutet av år 1945; vissa kvantiteter antogos därjämte kunna disponeras för beredskaps- ändamål. För tiden efter 1945 kunde försörjningen under förutsättning 'av fortsatt importspärr —— däremot icke anses tryggad, även om man räk—

nade med förlängning av gällande produktionsavtal. Kommissionen medde- lade i skrivelse den 18 oktober, att undersökningar verkställts för att utröna möjligheterna att inom landet anlägga ett nytt större rörverk för tillverk- ning av gjutna tryckrör. Undersökningarna hade resulterat i ett preliminärt avtal med en grupp intressenter, som planerade upptagande av dylik till- verkning enligt en från Schweiz förvärvad metod, kallad centrifugalgjut- ningsmetoden. Denna metod medförde visserligen stora anläggningskostna- der men hade visat sig billig i drift och möjliggjorde tillverkning av rör av god kvalitet och av olika dimensioner. Statligt stöd krävdes för igångsätt- ningen, men tillverkningen lovade eljest att i fortsättningen bliva självbä- rande i olikhet med den eljest vid flera verkstäder upptagna produktionen av gjutna tryckrör, vilken finge anses vara av tillfällig karaktär. Avsikten var att för ändamålet skulle bildas ett särskilt bolag. Den planerade fabriken skulle förläggas till Oxelösund och dimensioneras för en kapacitet av 15 000 ton rör per år. Genom beslut den 27 oktober bemyndigade Kungl. Maj:t industrikommissionen att definitivt avsluta ifrågavarande avtal. Ännu vid årets utgång hade något dylikt avtal icke kommit till stånd.

Enligt beslut den 9 juni 1944 hade Kungl. Maj:t förordnat om inköp i beredskapssyfte av vissa kvantiteter tackjärn, varjämte industrikommis- sionen bemyndigats att träffa avtal med vissa järnverk, varigenom dessa, i ändamål att befrämja en ökad tackjärnstillverkning, åtogo sig att inköpa eller tillverka ökade mängder träkol mot statlig avsättningsgaranti för därav framställt tackjärn (se det V sid. 285). I anknytning härtill ingav kommis- sionen för ekonomisk efterkrigsplanering den 20 juni en promemoria angå- ende möjligheterna att för lagringsändamål ytterligare utöka landets tack- järnsproduktion. Enligt promemorian skulle en sådan ökad tackjärnstill— verkning —— vilken syntes angelägen med hänsyn till de anspråk som under omställningstiden efter krigets slut komme att ställas på landets tillgångar av järn och stål samt till risken för en otillräcklig import av handelsjärn och fossilt bränsle -—— vara möjlig under år 1945, enär utsikterna att an- skaffa den för denna tillverkning erforderliga kvantiteten träkol vore för— hållandevis goda, medan däremot möjligheterna för en utökad tackjärnstill- verkning för tiden efter år 1945 bedömdes som mera ovissa med hänsyn till träkolsförsörjningen. En förutsättning för att tillräckliga träkolskvan- titeter för 1945 års tackjärnstillverkning skulle kunna framkomma vore dock, att avverkningarna av kolved snarast igångsattes.

Sedan industrikommissionen i anledning av promemorian verkställt ut- redning rörande landets behov av tackjärn under år 1945 och de föränd- ringar i lagren av denna vara, vilka kunde förväntas uppstå under olika för- hållanden, uppdrog Kungl. Maj:t den 28 juli 1944 åt reservförrådsnämnden att i samråd med industrikommissionen under år 1944 inköpa dels intill 15000 ton träkolstackjärn av 1944 års tillverkning utöver de kvantiteter,

som kunde komma att inköpas jämlikt Kungl. Maj:ts förenämnda beslut den 9 juni 1944, dels ock intill 40000 ton sådant tackjärn av den de] av 1945 års produktion därav, som icke vore avsedd för träkolshyttornas egna be- hov, för leverans enligt de tidigare mellan industrikommissionen och vissa producenter av tackjärn träffade avtalen eller för avsalu. Såsom villkor för inköp av 1945 års produktion skulle gälla, att de berörda hyttorna, i likhet med vad fallet vore enligt garantiavtalen, åtoge sig att inköpa eller tillverka den för tackjärnstillverkningen erforderliga kvantiteten träkol.

Då det sedermera visade sig, att man med sannolikhet kunde räkna med vissa överskottskvantiteter av träkolstackjärn utöver vad som tidigare upp- skattats, samtidigt som möjligheter syntes förefinnas att öka tillverkningen av valsade järn- och stålprodukter utöver förhandenvarande nivå, bemyn- digade Kungl. Maj:t reservförrådsnämnden genom beslut den 20 oktober 1944 att utöver tidigare beslutade kvantiteter inköpa ytterligare intill 20 000 ton träkolstackjärn av den inhemska tillverkningen under återstoden av år 1944 och under första kvartalet 1945 samt sedermera genom beslut den 25 oktober att, utöver de 40 000 ton järn av 1945 års produktion, varom nämn- den redan erhållit inköpsuppdrag, på motsvarande villkor än ytterligare in- köpa intill 50 000 ton av samma års produktion.

Angående täckandet av kostnaderna för ifrågavarande till en samman- lagd kvantitet av 160 000 ton uppgående tackjärnsinköp i runt tal beräk- nade till 40 milj. kronor, varav 30 milj. kronor belöpande på budgetåret 1944/45 framlade Kungl. Maj:t proposition till 1944 års riksdags höst- session, nr 302. Enligt Kungl. Maj:ts förslag beslöt riksdagen, att dessa kost- nader, i vad de avsåge budgetåret 1944/45, finge bestridas från det å allmän l'örskottsstat I för nämnda budgetår uppförda anslaget till åtgärder för eko- nomisk efterkrigsberedskap.

Frågan om ytterligare kapitaltillskott till N o r r b 0 t t e n 5 j ä r 11 v e r k aktiebolag för fortsatt utbyggande av dess järnverksanläggning vid Luleå bragtes under riksdagens prövning genom proposition vid riksdagens höstsession, nr 305. (Rörande tidigare anslagsbevillningar för järnverket se del III sid. 110 och del V sid. 285.) I propositionen meddelades, att industri- kommissionen efter erhållet uppdrag den 26 oktober 1944 inkommit med utredning rörande dels frågan om uppförande av en tredje tackjärnsugn vid järnverket, dels frågan om dettas komplettering med ett thomasverk för framställning av stålgöt. Kommissionens utredning utmynnade denna gång i ett avstyrkande av bägge dessa av bolagets styrelse påyrkade anläggningar, varvid åberopades dels mera allmänna produktionsmässiga skäl, dels den omständigheten att anläggningarna i fråga icke kunde förväntas bliva av betydelse för landets järnförsörjning under rådande krisläge. I avgivna ytt- randen hade däremot såväl kommissionen för ekonomisk efterkrigsplane- ring som den sittande norrlandskommittén tillstyrkt, att båda de ifrågasatta

anläggningarna snarast komme till utförande. Handelsministern framhöll, att en utbyggnad av Norrbottens järnverk med dels en tredje elektrisk tack- järnsugn, dels ett thomasverk i själva verket överensstämde med vad riks- dagen åren 1939 och 1941 härutinnan redan beslutat. Vad angick den före- slagna nya tackjärnsugnen komme denna att medföra en utvidgning av ka- paciteten med cirka 50 procent —— från 60 000 till 90 000 ton per år _ utan att kostnaderna ökades i motsvarande mån. Räntabiliteten skulle alltså för- bättras. Anläggningen skulle dessutom öka den inhemska tackjärnstillgån- gen, vilket vore av betydelse även om någon produktion som följd därav ej komme till stånd förrän i början av år 1946. Våra möjligheter till import av tackjärn vore tills vidare ytterst ovissa, varför tillgång till en ökad kvan- titet inhemskt tackjärn även efter nämnda tidpunkt syntes eftersträvans- värd. Beträffande uppförandet av ett thomasverk fann statsrådet jämväl övervägande skäl tala för att ett sådant utan dröjsmål komme till stånd och detta såväl ur rent ekonomisk synpunkt, i det att produktionen måste anses bli starkare och verkets avsättningsmöjligheter förbättrade, om detsamma kompletterades för göttillverkning, som med hänsyn till betydelsen av den ifrågasatta investeringen för den norrländska befolkningens försörjning.

Kostnaderna för berörda anläggningar beräknades till sammanlagt 8 milj. kronor. I propositionen hemställdes, att detta belopp måtte anvisas å tilläggs- stat för budgetåret 1944/45 såsom förstärkning av bolagets aktiekapital. Riksdagen biföll propositionen.

Andra metaller.

Förnyade ansträngningar befunnos nödvändiga för att upprätthålla en pro- duktion av koppar, som kunde möjliggöra en fortsatt behovstäckning av denna metall utan ytterligare kännbar nedpressning av förbrukningen. En sänkning härav under 1944 års nivå (cirka 18 700 ton mot 21 500 ton under 1943) ansågs skola vålla allvarliga olägenheter. Industrikommissionen dis— kuterade i skrivelse till Kungl. Maj:t den 7 juli 1944 de tänkbara möjlig- heterna för en utvidgning av kopparproduktionen. Kommissionen framhöll, att en föreslagen brytning vid vissa undersökta, dittills obearbetade koppar- malmfyndigheter tillhörande de västerbottniska malmfälten, varigenom ett fullt utnyttjande av kapaciteten vid Bolidenbolagets smältverk i Rönnskär skulle kunna uppnås, komme att medföra alltför dryga kostnader för att kunna i rådande läge på allvar ifrågasättas. Bästa sättet att tillfälligt öka tillgången på ren koppar fann kommissionen i stället vara att tillvarataga de befintliga, ej utnyttjade eller för mindre kvalificerade ändamål använda till- gångarna av kopparhaltigt skrot. En kompletterande utväg vore även att till elektrolytkoppar överföra den cementkoppar, som utvanns vid Reymers- holms gamla industriaktiebolags anläggningar i Hälsingborg. Kommissionen hade till förverkligande av dessa planer upptagit förhandlingar med Aktie- bolaget svenska metallverken om uppförande av ett elektrolysverk för fram-

ställning av elektrolytkoppar i anslutning till bolagets anläggningar i Väs- terås. Angående villkoren härför hade kommissionen med bolaget träffat ett preliminärt avtal, för vars definitiva avslutande kommissionen nu begärde Kungl. Maj:ts bemyndigande. Enighet hade uppnåtts om samarbete mellan de två nämnda bolagen. Reymersholmsbolaget skulle i enlighet härmed till en beräknad kostnad av 103000 kronor iordningställa en anläggning för att av mässingsskrot och cementkoppar framställa anoder, vilka sedan jämte anoder, producerade i Västerås av kopparskrot, skulle därstädes elektroly- seras. Genom beslut den 4 augusti 1944 biföll Kungl. Maj:t framställningen. Avtalet med Metallverken ingicks den 18 augusti. Enligt detsamma åtog sig bolaget att i Västerås bygga ett elektrolysverk för framställning av elektro- lytkoppar med en kapacitet av cirka 2 500 ton per år samt att därefter vid verket framställa 5 000 ton dylik koppar. Framställningen beräknades kunna påbörjas omkring den 1 januari 1945 och skulle vara avslutad senast den 31 december 1946. Bolaget medgavs rätt att, sedan 3 000 ton koppar blivit framställda, inställa produktionen, i den mån avsättning för återstående 2000 ton icke k'unde vinnas till det fastställda priset. Kostnaderna för an- läggningen beräknades till 610 000 kronor. Bolaget förband sig att lämna in- dustrikommissionen eller den kommissionen anvisade förhandsrätt att inköpa den framställda produkten. Från kronans sida lämnades avsättningsgaranti för först tillverkade 3 000 ton intill utgången av år 1946, dock med rätt att, sedan 2000 ton tillverkats, i stället inbetala visst belopp till bolaget. Med hänsyn till det varierande utgångsmaterialet fastställdes för den framställda kopparn tre olika försäljningspris, som dock efter förhandlingar med pris- kontrollnämnden skulle kunna ändras enligt i avtalet angivna grunder. Av- skrivningen av anläggningarna ned till vissa restvärden lades på de först framställda 3000 tonnen, varför kostnaden för återstående 2000 ton be— stämdes lägre. Viss eftergift medgavs vid beräkning av krigskonjunktur- skatten.

Den i enlighet med avtal mellan industrikommissionen och Bolidenbolaget bedrivna framställningen av nickel (se del V, sid. 86), vilken i början mött svårigheter, fortskred under år 1944 planmässigt. I den avtalade fördel- ningen av tillverkningen på dels metallisk nickel, dels nickelsulfat vidtogs under året den ändringen, att den förra produkten skulle ökas från 630 till 665 ton och den senare i motsvarande mån minskas. Förhrukningen av metallisk nickel, som år 1943 utgjort cirka 414 ton, beräknades för år 1944 komma att nedgå, beroende på dels minskad åtgång för militära behov, dels inskränkning i tillverkningen av rostfritt material som följd av knapphet på krom. Den från Finland inköpta nickelmalmen förutsågs bliva förbrukad vid 1944 års utgång, varför för fortsatt produktion blott kunde räknas med den inhemska malmtillgången, som, i den mån den var känd, var till sin storlek tämligen begränsad. Då det emellertid var angeläget, att den sålunda

på inhemsk råvarubas bedrivna produktionen i görlig omfattning upprätt- hölls, slöt industrikommissionen, enligt härom av Kungl. Maj:t den 25 augusti 1944 erhållet bemyndigande, nytt avtal med Bolidenbolaget rörande nickel- produktionen under år 1945. Härvid förutsågs en tillverkning för året av 520 ton nickel med rätt för kommissionen att bestämma hur stor del därav som skulle levereras i form av sulfat. Avtalet innehöll som förut bestämmelser om statlig avsättningsgaranti samt om föfhandsrätt för kommissionen eller den kommissionen anvisade att inköpa den enligt avtalet framställda pro- dukten. Priset nedsattes från 16 till 14: 60 kronor per kg nickel. Kronan för- behölls rätt att uppsäga avtalet med sex månaders varsel. Fortsatt befrielse från krigskonjunkturskatt medgavs. Under förutsättning av anmodan före den 15 februari 1945 åtog sig bolaget att utföra undersökningar rörande malmtillgångarna mot djupet i Lainijaur-gruvan.

En någorlunda god försörjning med zink kunde ända till slutet av 1944 upprätthållas tack vare främst de tidigare leveranserna från Tyskland som motprestation för sligleveranser dit från svensk sida men även tack vare den om än i mindre skala inom landet upptagna tillverkningen vid Troll- hättan. I och med upphörande av sligexporten i samband med inskränk— ningen av den svenska sjöfarten i Östersjön måste läget förväntas bli ett annat. Vidare måste hänsyn tagas till att produktionen vid Trollhättan ej ännu fått beräknad omfattning samt att zink i ökade kvantiteter börjat för- brukas för den tillverkning "av zinkvitt, som upptagits för att ersätta ute— bliven import av färgpigment från Tyskland. Det syntes därför mycket önsk- värt, att nya möjligheter för inhemsk zinkproduktion måtte kunna utfinnas.

Sedan någon tid hade ett försöksverk för framställning av elektrolytzink drivits av Stora Kopparbergs bergslags aktiebolag i Falun, varvid tekniska och ekonomiska erfarenheter vunnits angående denna tillverknings natur. Kostnaderna voro högre än som motsvarade gällande prisstoppbestämmelser. Ehuru det tillskott till produktionen, som ett upprätthållande av driften vid nämnda försöksverk kunde giva, ej var synnerligen betydande, ansåg sig industrikommissionen, sedan Kungl. Maj:t den 8 december 1944 därtill lämnat bemyndigande, höra med nämnda bolag sluta avtal, varigenom bola- get åtog sig att efter komplettering av anläggningen och med fullt utnyttjande av dess kapacitet framställa sammanlagt 400 ton elektrolytzink under 14 månader. Industrikommissionen betingade sig förhandsköp till inköp av produkten. Statlig avsättningsgaranti gavs till ett pris av 1 030 kronor per ton, vilket var 140 kronor per ton högre än reservförrådsnämndens försälj- .ningspris.

Genom de avtal, som industrikommissionen med Kungl. Maj:ts bemyndi- gande år 1942 ingått med trenne bolag, nämligen Säters, Källfallsgruvans och Uddgruvans molybdenbolag (se del III sid. 321 och del IV sid. 109),

hade dessa förbundit sig att producera vissa kvantiteter molybdensulfid i slig samt att lämna kommissionen eller den denna anvisade förhandsrätt att inköpa den framställda sligen till i avtalen angivna priser, medan kronan å sin sida till samma pris garanterat avsättning för närmast efter tillverk- ningens början men ej senare än den 31 augusti 1944 framställd slig, dock högst 198 600 kg. I verkligheten stannade bolagens produktion långt under den förutsedda kvantiteten. Det kunde sålunda beräknas, att vid garanti- tidens utgång ej mer än tillsammans omkring 50 000 kg slig komme att ha producerats. Industrikommissionen fann emellertid angeläget, att ifrågava- rande produktion även efter nämnda tidpunkt bedreves i största möjliga omfattning. På kommissionens hemställan uppdrog Kungl. Maj:t den 7 juli 1944 åt reservförrådsnämnden att av alla tre bolagen till förut avtalat pris inköpa dels den kvantitet molybdenmalmslig, somav dem framställts eller före den 1 september 1944 komme att framställas, dels ock därutöver av Säters. och Uddgruvans bolag tillsammans 53 500 kg slig att successivt leve- reras under tiden 1 september 1944—31 augusti 1945. Den 8 september 1944 förordnade Kungl. Maj:t ytterligare om inköp från Källfallsgruvans molyb- denbolag av 10 000 kg molybdenslig intill utgången av år 1944. Samtidigt bestämdes, att reservförrådsnämnden i stället för sådan slig finge i förekom- mande fall av bolagen inköpa motsvarande kvantiteter ferromolybden.

Elektrisk materiel.

På grund av den allt knappare tillgången på koppar, som kunde disponeras för kraftledningsändamål, träffade industrikommissionen under sommaren 1944 överenskommelse med telegrafverket om neddragning till 1,78 mm dia- meter av sådan 8 mm koppartråd, som inom telegrafverket bleve disponibel genom att vissa av dess friledningar successivt utbyttes mot kabelledningar, samt om spinning av densamma till en fyrtrådig kopparlina med cirka 10 mm2 area. Fr. o. m. den 1 augusti 1944 skulle dylik fyrtrådig kopparlina komma till användning vid uppläggande av sådana friledningar, för vilka eljest 10 mm2 koppartråd skulle ha använts.

En från industrikommissionen publicerad översikt över t i 1 1 g 0 d 0 s e e n- det av elektroindustriens materielbehov och utsikterna härför under den närmaste framtiden (Från departement och nämnder 1944, h. 23) gav vid handen, att dessa behov kunnat hjälpligt fyllas under år 1944 samt att, oaktat någon fortsatt import av hithörande materiel knappast vore att räkna med, det syntes vara möjligt att under år 1945 under förutsätt— ning av sparsamhet hos förbrukarna och lojal åtlydnad av utfärdade be- stämmelser —— kunna vidmakthålla en tilldelning av för elektroindustrien erforderliga, ransonerade varor och annan materiel, för vars framställning inom landet svårigheter kunde uppstå, av i det närmaste samma omfattning som under år 1944.

!

Beträffande kopparförsörjningen framhölls betydelsen av att man för högspänningsledningar kunnat i stor utsträckning utan olägenhet ersätta kopparledningarna med stålaluminiumlinor. Priset på ledningar av koppar och av stålaluminium med ekvivalenta areor var ungefär lika. Elektrifierin? gen på landsbygden hade kunnat pågå i minst samma takt som före kriget. På grund av knappheten på koppar och vissa andra materialier med därav betingad ransonering hade emellertid en något lägre standard beträffande anläggningarnas tekniska genomförande måst av myndigheternamedgivas, dock icke på långt när i samma utsträckning som under förra världskriget, För tillverkningen av elektriska maskiner, transformatorer och apparater av skilda slag hade koppartilldelningen kunnat upprätthållas någorlunda obe-, skuren. Av betydelse var här särskilt att den starka inskränkningen i exporten av elektriska maskiner berett möjlighet att tillföra den svenska marknaden vad därav eljest skulle frångått landet. Behovet av materiel för järnvägs- och spårvägsanläggningar o. d., innefattande företrädesvis dels underhåll avbe- fintliga elektrifierade järnvägslinjer, dels nyelektrifiering av ännu icke elektrifierade linjer, hade ansetts så viktigt, att koppar för dessa ändamål måst reserveras i erforderlig omfattning. Kopparbehoven för fördelningsnät i städer och övriga samhällen, för industrianläggningar samt för inställa-. tionsrörelsen hade kunnat i stort sett nöjaktigt tillgodoses, men på grund av den alltmer stegrade byggnadsverksamheten hade tilldelningen för dessa ändamål måst ske efter en allt noggrannare prövning i varje särskilt fall.

I fråga om bly för ledningskablar och ackumulatorer hade försörjningen under de. gångna krigsåren liksom i fråga om elektriska maskiner under- lättats genom att exporten i väsentlig mån bortfallit, i viss mån även genom besparingar vid tillverkningen. Som ersättning, åtminstone delvis, för den minskade och slutligen bortfallna blyimporten hade en inhemsk blyproduk- tion kommit till stånd av praktiskt taget fullgod beskaffenhet.

Kabelindustriens gummibehov hade kunnat hjälpligt fyllas med anlitande av dels importerat syntetiskt gummi (buna), dels och framför allt regenerera't gummiavfall. Stora svårigheter hade mött att under den allmänna bristen på mineraloljeprodukter upprätthålla försörjningen med transformatorolja som följd av de stora fordringar som måste ställas på ersättningsprodukterna för att de överhuvud taget kunde anses användbara. Genom en mycket sträng behovsprövning hade dock de viktigaste behoven kunnat tillgodoses. För de ändamål, där så varit möjligt, hade man måst använda luftkylda transformatorer. Goda utsikter syntes föreligga att ur skifferråol ja framställa en användbar transformatorolja.

Den för det inhemska behovet i och för sig tillräckliga tillverkningen av isolatorer hade hämmats genom bristande tillgång på sådana råvaror, som ej stode till buds inom landet, särskilt kaolin och feta leror samt gips för formningen. Även den knappa bränsleförsörjningen hade vållat svårig- heter. Det kunde befaras, att isolatorfrågan komme att vid fortsatt import-

spärr utgöra en hindrande faktor för elektroindustrien, särskilt i fråga om nya kraftöverföringar. Av installationsmateriel hade den svenska tillverk— ningen med få undantag varit obetydlig. Behovet därav växlade med bygg- nadsverksamhetens omfattning, och dess tillgodoseende under pågående stegring härutinnan hade berett vissa bekymmer, vilka givetvis måste förutses komma att stiga genom handelsstoppet söderut och föranleda en sträng spar- samhet med hithörande materiel.

För tillverkningen av glödlampor samt radio- och röntgenrör m. m. sak- nades inhemsk tillgång på vissa detaljer. Med anlitande av förefintliga lager hade dock behoven kunnat rätt väl tillgodoses. I fråga om elektriska mätare och mätinstrument kunde landet, tack vare en utvecklad industri, anses vara i huvudsak självförsörjande beträffande de flesta normala typer.

Tegel.

Genom beslut den 13 november 1942 hade Kungl. Maj:t ställt 125000 kronor till statens byggnadslånebyrås förfogande för att av byrån användas till er- sättning åt sådana tegelbruk, som i normala fall bedrevo tillverkning endast under den varmare årstiden men som förklarade sig villiga att bedriva pro- duktion även under vintern. Ersättningen avsågs skola utgå för ökade bränslekostnader, förluster på sönderslaget tegel m. m. med sammanlagt 10 kronor per 1 000 tegel. Befarad knapphet under våren och sommaren 1943 hade föranlett beslag å och reglering av handeln med vissa slag av tegel fr. o. m. den 13 januari 1943. Härefter kunde tegelkonsumtionen ända t. o. m. våren 1944 tillgodoses på ett i huvudsak tillfredsställande sätt och handelsregleringen kunde efter hand avvecklas. Under försommaren 1944 inträdde emellertid en viss knapphet på tegel till följd av ökad byggnads- verksamhet samt en huvudsakligen av ogynnsam väderlek betingad nedgång i tegelproduktionen. Knappheten fortfor trots förbättrade produktionsför— hållanden under hela sommaren, och vid utgången av den ordinarie till- verkningssäsongen 1944 funnos inga nämnvärda kvantiteter i lager.

Då även för vintern 1944/45 planerades en tämligen omfattande byggnads- verksamhet och då jämväl i fortsättningen ett avsevärt behov av tegel före- låg, som beräknades ganska betydligt överstiga den löpande produktionen”, syntes behövligt att genom statliga åtgärder stimulera till en ökad tillverk- ning framför allt under vintermånaderna. Vid förda förhandlingar ställde sig ock tegelföretagen villiga att, därest erforderligt bränsle ställdes till för— fogande och under förutsättning av extra gottgörelse enligt samma grunder som gällde för merproduktionen vintern 1942/43, öka sin tillverkning med inemot 35 milj. tegel. Sedan bränslekommissionen garanterat" en tillräcklig bränsletilldelning, beslöt Kungl. Maj:t den 13 oktober 1944 anvisa en summa av 400 000 kronor att av industrikommissionen i samråd med priskontroll- nämnden användas till ersättningar för sådana tegelbruk, som i normala fall bedreve tillverkning endast under den varmare årstiden men som för"- klarade sig villiga att producera tegel även under vintern 1944/45.

Textilvaror.

Produktionen vid Aktiebolaget Cellulls fabrik vid Älvenäs, vilken hade påbörjats våren 1943, fortsatte med 1 huvudsak full drift under hela är 1944. Tillverkningen var då cirka 7 200 ton mot cirka 3 400 ton år 1943. Tillsam- mans med vad som framställdes vid den för bolagets räkning jämväl drivna Norrköpingsfabriken och Aktiebolaget svenskt konstsilke i Borås uppgick cellulltillverkningen år 1944 till omkring 15200 ton, vilken kvantitet, om än delvis med någon svårighet, vann avsättning inom landet. (En viss av- sättning vanns även genom export och lönspinning i utlandet.) Mot slutet av året hämmades produktionen i någon mån av tilltagande brist på natronlut.

Genom beslut den 17 mars 1944 hade Kungl. Maj: t bestämt, att kronan skulle för en tredje produktionsperiod, omfattande tiden 16 augusti 1944— 15 februari 1945, enligt det mellan industrikommissionen och Aktiebolaget cellull ingångna produktionsavtalet garantera bolaget avsättning till fast- ställt pris för under perioden tillverkad cellull (se del V sid. 290). Marknads- läget på cellull' 1 fortsättningen bedömdes av kommissionen böra bliva sådant, att staten jämväl för den fjärde och sista produktionsperioden, omfattande tiden 16 februari—15 augusti 1945, borde vidbliva sin avsättningsgaranti och sålunda ej begagna den i avtalet reserverade utlösningsrätten. Kungl. Maj. t bekräftade detta genom beslut den 4 augusti 1944 samt uppdrog åt re- servförrådsnämnden att inköpa de kvantiteter cellull, till vilka kronan på grund av garantiförklaringen kunde bliva skyldig att anskaffa köpare.

Gummi.

Till uppförande och drift av två fabriker för framställning av synte- tiskt gummi vid Ljungaverk och Stockvik hade under åren 1942 och 1943 anvisats tillhopa 9 9 milj. kronor, varav 3 milj. kronor för anläggnin- garnas drift (se del IV sid. 349, del V sid. 93). Fabriken vid Ljungaverk blev färdig att tagas i bruk på försommaren 1944 och vid midsommartiden framkom det första vid fabriken tillverkade syntetiska gummit. Försöks- tillverkning pågick därefter till den 5 oktober 1944, då en explosionsolycka inträffade vid anläggningen, som föranledde driftstopp. Sammanlagt till- verkades under sagda period något över 15 ton neoprengummi. Explosionen nödvändiggjorde tämligen omfattande reparationer och omändringar vid fabriken, vilka arbeten förutsattes vara avslutade i februari 1945, då driften således beräknades kunna återupptagas. Uppförandet av fabriken vid Stock- vik visade sig mera tidsödande än från början avsetts. Arbetet beräknades vara avslutat i mars eller april 1945.

Det tekniskt vetenskapliga forskningsarbetet i laboratoriemässig skala för ytterligare studium av gummisyntesen fortsattes vid fysikalisk- -kemiska institutionen i Uppsala. Vid det i samma stad inrättade Svenska gummiforsk-

8'6 ningslaboratoriet drevos som förut experimentella försök i halvstor skala; dessutom förekom därstädes en viss mindre tillverkning av neopren för försvarsväsendets räkning. Kostnaderna för sistnämnda tillverkning bestäm- des av Kungl. Maj. t den .6 oktober 1944 skola täckas genom inflytande för- säljningsmedel, medan för forsknings- och försöksarbetena finge, i den mån särskilt anvisade medel ej räckte till, anlitas de medel som ställts till för-' fogande såsom rörelsemedel för driften vid anläggningarna i Ljungaverk och Stockvik.

_ Genom beslut den 24 februari 1944 hade Kungl. Maj. t ställt visst belopp till industrikommissionens förfogande för bestridande av kostnaderna för under ar 1944 bedriven försöksodling av den g u m m 1 f ö r a n d e v ä x t e 11 T a r a 11 a c u m k 0 k'- 5 a _g h y z (i hithörande handlingar sedermera. be— nämnd »koksad t,ysväxtem) (se det V sid. 291). Kommissionen redogjorde i skrivelse den 23 augusti för den under sommaren bedrivna odlingsverksam- heten. Det meddelades, att odlingarna enligt den vegetativa metoden, vilken utförts med såväl inhemskt som tyskt rotmaterial och omfattat omkring 4 hektar, slagit helt fel; det finge anses utrett, att denna metod, i motsats till vad tidigare på grundval av vissa utländska uppgifter antagits, icke var användbar. De odlingar som skett med frösådd hade omfattat sammanlagt omkring 10 hektar och bedrivits dels i skogsbygder över större delen av landet, dels _i _.betodlingsområden i södra Sverige. På båda hållen hade allt frö grott, men på odlingarna i skogsbygden hade den fortsatta utvecklingen starkt försenats framför allt beroende på bristande ogräsbek'ämpning. I bet—' områdena däremot, där odlingarnas skötsel varit bättre, hade resultatet i allmänhet blivit utmärkt. I samband med odlingsförsöken hade prov anställts med djupregledngsanordningar för maskinsådd och med maskiner' för frö- skörd och rotskörd. Försök med maskiner för utplantering av i drivbänk uppdragna småplantor och _med ogräsbekämpning genom beSprutning hade ock påbörjats. '

Då hithörande odlingstekniska frågor ännu icke kundedanses tillfreds- ställande utredda, vore enligt industrikommissionens mening ytterligare od— lingsförsök önskvärda. I fråga om' förädlingsverksamheten' hade arbetet endast hunnit påbörjas, och även på detta område borde därför fortsatta arbeten bedrivas. På kommissionens hemställan ställde Kungl. Maj: t genom beslut den 25 augusti 1944 till kommissionens förfogande ett belopp av 30000 kronor att användas för bestridande av utgifter under tiden intill den 1 rna-rs 1945 för fortsatta odlingsförsök och förädlingsarbeten med kok- 's'agysväxten i huvudsaklig överensstämmelse med en av Sveriges utsädes— förening uppgjord arbetsplan. Denna verksamhet bedrevs helt i anslutning till Sveriges utsädesförenings anläggning vid Svalöv.

Med de garvämnesproducerande företagen, Garvämnesaktiebolaget Wei- bull, Landskrona, och Aktiebolaget Tannin, Västervik, hade bränslekommis- sionen, som omnämnts i del V sid. 93, för tiden fram till utgången av juni 1944 slutit avtal angående uppköp av ekved, varjämte kommissionen utfär- dat auktorisation för de båda bolagen som ensamma ekveduppköpare intill samma tidpunkt. Efter förda förhandlingar förklarade sig bolagen villiga att träffa överenskommelse om uppköp av ekved även för avverknings— säsongen 1944/45 på samma villkor som gällt under 1943/44. Sedan Kungl. Maj. t den 10 november 1944 härom meddelat bemyndigande, avslöt bränsle- kommissionen dylika avtal med bolagen, gällande intill den 1 juli 1945. [ avtalen stadgades, att den som till något av bolagen sålt ekved skulle äga påfordra, att veden av köparen mottoges senast den 30 juni 1945. Priserna förblevo oförändrade.

Andra kemiska produkter.

Med stöd av Kungl. Maj:ts beslut den 23 juli 1943 hade inom industri- kommissionen inrättats en clearingkassa för flytande harts, till vilken jäm- likt avtal mellan kommissionen och tre företag, som i förädlingssyfte an- vände flytande harts, skulle inbetalas clearingavgifter för vissa av dem till— verkade produkter (raffinerat sulfatharts, hartsbeck och kokillolja), medan från kassan skulle utbetalas bl. a. prisutjämningsbidrag till de ifrågavarande 'bolagen vid deras inköp av flytande harts från reservförrådsnänmden (se del V sid. 94). På grund av uppsägning från bolagens sida upphörde avtalet i mars 1944 att gälla. Orsaken härtill var framför allt en inträffad prissänk- ning å importerat harts, vilken vid' bibehållandet av clearingavgiften härför syntes komma att göra den svenska sulfathartsen osäljbar. Under sådana förhållanden äventyrades' den fortsatta prisutjämningen för flytande harts. Ett fullt uttagande av reservförrådsnämndens självkostnadspris för denna vara komme att särSkilt drabba den av flytande harts framställda talloljan, vilken under krisen funnit användning som en viktig och efter hand som den huvudsakliga råvaran för såpfabrikationen. (Reservförrådsnämndens självkostnadspris för inneliggande lager av flytande harts var c:a 43 öre per kg, marknadspriset 30 öre). En prishöjning å tallolja måste ofelbart draga med sig höjning av priset jämväl å såpa. För att förhindra en med hänsyn till den förda prisstabiliseringspolitiken icke önskvärd stegring av priset å en viktig hushållsförnödenhet anbefallde Kungl. Maj:t den 22 september 1944 på livsmedelskommissionens hemställan reservförrådsnämnden att, sedan behållningen i den förutnämnda nu ej längre verksamma clearing— kassan icke längre försloge för utbetalande av prisbidrag till förbrukarna av flytande harts, vid försäljningen av denna vara till hartsförädlingsverken 'tillämpa eljest gällande marknadspris å denna vara. Till täckande av den härigenom uppkommande förlusten anvisades särskilda medel.

Som följd av den under senare delen av år 1944 skeende åtstramningen och slutligen upphörandet av importen från Tyskland inträdde självfallet i flera hänseenden en försämring i försörjningen med industriella råvaror och fabrikat. Ej minst gjorde denna sig kännbar på det kemiska området. Genom omläggning eller forcering av den inhemska produktionen eller upp- tagande av nya tillverkningar blev det emellertid i viss mån möjligt att här motverka följderna av den tidigare importens uteblivande. Till belysning av hithörande frågor må lämnas en sammanfattning av vad därom anfördes i en vid Sveriges kemiska industrikontors årsmöte den 7 december 1944 lämnad översikt.

Främst påpekades betydelsen av saltimportens inskränkning, vilken trots förefintligheten av relativt stora lager tedde sig allvarlig, särskilt i betrak- tande av den kemiska industriens under krigsåren avsevärt stegrade behov. Sålunda hade de starkt koksaltförbrukande tillverkningarna av klor och alkali samt av glaubersalt, saltsyra och klorkalcium ökats i betydande grad. Om saltimporten förbleve stoppad under några månader, komme detta att föra till pro'duktionsinskränkningar för dels de' direkt berörda industrierna och dels sådana industrier som använde t. ex. alkali, d. v. s. cellulosafabri- kerna, cellulosablekerierna, tvåltillverkningen o. s. v. Lagren av glaubersalt vore goda och tillräckliga även i händelse av ökad sysselsättning för sulfat- massefabrikerna. Vad beträffar soda kunde de befintliga lagren anses mot- svara de begränsade behoven under åtminstone ett år. Om ingen import komme till stånd, bleve dock ytterligare inskränkningar i förbrukningen ofrånkomliga. Glasindustrien bleve i ett sådant läge framför allt berörd.

Den tidigare till 4 a 5000 ton per år uppgående importen av vattenglas kunde numera till stor del ersättas med sådant vattenglas, som sedan ett par år tillverkades vid flera svenska företag.

För porslinsfabrikerna komme särskilt bristen på modellgips att bli känn- bar, under det att tillgången på lera vore bättre. En mindre svensk gipstill- verkning hade, som redan förut omnämnts, igångsatts. Gipsbristen bleve besvärande även för andra förbrukare, icke minst byggnadsverksamheten, som dessutom hade att motse andra bekymmer, såsom brist på asfalt och därigenom på takpapp, brist på elektriskt installationsmaterial (konstmassor) och målnings'material. De 10 a 15 000 ton färgpigment, som tidigare årligen importerats, kunde endast i viss utsträckning framskaffas inom'landet. Pig- mentbristen drabbade bland de kemiska industrierna främst färg- och fer- nissindustrien samt linoleumtillverkningen. Den förut obetydliga svenska zinkvittfabrikationen vore emellertid under utbyggnad, och även'svensk bly- mönja och blyglete väntades inom kort komma i marknaden. Den svenska krommönjan hade under det senaste året vunnit uppmärksamhet. Planer funnes därjämte på tillverkning av titanpigment.

Cementindustrien vore beroende av importerad gipssten men hade på ett

89 föredömligt sätt klarat denna sak'och' kunde troligen även i fortsättningen bemästra situationen. '

' Järn- och metallindustrien och den mekaniska industrien hade ett starkt behov av vissa kemikalier, som huvudsakligen tagits från Tyskland. 'Salmiak, som var nödvändig för all galvanisering och för torrbatterier, komme emel- lertid inom kort att tillverkas i Sverige. En brist på sådana varor som fluo— rider, kryolit, tenn-, antimon- och titanoxider drabbade framför allt emaljer- verken. Vissa svenska ersättningar funnes här att tillgå eller vore under arbete. Kromsyra, nickelsalter och cyansalter vore ett livsvillkor för all galvanisk ytbehandling, alltså förkromning, fömickling, försilvring o. s. v. Nickelsalter tillverkades numera av den kemiska industrien, och även pro- blemet med de ännu viktigare cyansalterna hade börjat bearbetas. Även på andra viktiga punkter hade metall- och verkstadsindustrien fått goda hand- tag av den kemiska industrien.

Läder- och textilindustrierna vore beroende av åtskilliga kemikalier, som mest tagits från Tyskland. Lagerställningen var dock här ganska god och svenska kemikalier hade delvis redan tagits i bruk som ersättning (t. ex. kromalun), delvis kunde ock ytterligare" nytillverkning förväntas. '

Ifråga om läkemedel, sötningsmedel, konserverings- och skyddsmedel av varjehanda slag hade Tyskland betytt mycket, och en avspärrning måste bliva kännbar men dock mycket mindre nu än för ett par år sedan, eftersom den organiskt kemiska industrien under kriget lyckats få fram svensk till- verkning på många punkter inom dessa områden, såsom t. ex. acetylsalicyl- syra, sulfatiasolpreparat, kloramin, sackarin, desinficieringsmedel, betnings- ' medel för utsäde, växtskyddsmedel och impregneringsmedel byggda på arse—

niksalter. .

Detsamma gällde beträffande olika slags konstmassor, lösnings- och mjuk- göringsmedel samt syntetiskt lim. Ytterligare svenska nytillverkningar inom ' dessa områden kunde väntas i fortsättningen.

Tillvaratagande av skrot och avfallsprodukter.

Under år 1944 bedrevs liksom under föregående år vid sidan av skrot- . handelns normala uppsamlingsverksamhet en omfattande insamling av' skrot ; och avfall av skilda slag såsom bidrag till industriens råvaruförsörjning. ( Utöver den insamling som ägde rum genom vederbörande industrier själva _ samt genom inleverering av förslitna varor och avfall i samband med varu- ) regleringarna, särskilt i fråga om gummiartiklar och glas, införskaffades genom särskilda skrotkampanjer i samarbete med skolor och organisationer ävensom genom den av Sveriges ungdomsberedskap även detta år anord- nade Rikstävlingen icke obetydliga mängder avfallsprodukter.

Vid höstens början startade Rikstävlingen i samråd med Rädda barnen en särskild insamling, vars behållning skulle gå till Europas barn. Jämväl vid

de av skolor och organisationer anordnade" skrotinsamlingärnaa-Vsattes hela eller någon del av förtjänsten till verksamheten för Europas barn.

Den genom Rikstävlingen organiserade skrotinsamlingen representerade ett värde av c:a 230 000 kronor. Beloppet fördelade sig på följande sätt: järn- skrot 92 000 kronor, metallskrot 29000 kronor, gummiskrot 77 000 kronor, _ glasskrot 5 000 kronor och ben 26 000 kronor. Därjämte insamlades tomglas till ett värde av 104 000 kronor.

6. Bränsle- och smörjmedelshushållningen. _

A. Fasta bränslen.

Försörjningslåget.

" Importen av stenkol och koks hade under första halvåret 1944 försiggått i förhållandevis tillfredsställande omfattning. Den överträffade den import som ägt rum "under motsvarande tid av vart och ett av de tre föregående. åren. Även under juli och augusti upprätthölls en någorlunda god tillförsel. Denna upphörde emellertid under loppet av september månad, sedan först krigsförsäkringsskyddet för svenska fartyg vid färd till och från tyska hamnar vid såväl Nordsjön som Östersjön upphört samt sedermera all ut— ländsk handelssjöfart i svenskt territorialvatten inom Östersjöområdet för-' bjudits. I sin helhet uppgick importen av fossilt bränsle under senare halv-. året 1944 till 1 117 000 ton (varav 629 000 ton stenkol och 488 000 ton koks och briketter) mot 2610 000 ton under senare halvåret 1943. För hela 1944 belöpte sig kol- och koksimporten till 3606 000 ton (varav 2348 000 ton stenkol samt 1 258 000 ton koks och briketter), vilket utgjorde 73 procent av 1943 års och endast 41 procent av 1939 års import. Betänkligast var, att importstoppet måste förutses komma att bestå under en förhållandevis lång tid framåt, tills handelsförbindelserna med kolexporterande länder hunnit återknytas'. ' '

Kol- och koksimportens upphörande påverkade ej i högre grad bränsle— hushållningen under hösten 1944, utom så till vida att en i viss mån ökad åtstramning skedde i tilldelningen av fossilt bränsle till industrier m. m. samt att medgivande fr. o. 111. oktober gavs till fri varmvattenberedning för att minska gasförbrukningen och därigenom spara på de begränsade lagren av gaskol. Däremot måste planläggningen av den kommande tidens bränslehushållning på avgörande sätt präglas av det genom importstoppet uppkomna nya läget och detta så mycket mer som vedavverkningarna under

senare halvåret 1944 givit ett dåligt resultat samt torvproduktionen blivit sämre än vad man tidigare räknat med. Vad det dåliga utfallet av vedpro- duktionen angår sammanhängde detta i väsentlig mån med ogynnsamma väderleksförhållanden. Det regniga vädret försvårade i hög grad skogs- arbetet, vilket gällde såväl avverkningarna somi ännu högre grad vedtrans- porterna. De vedlager som vid bränsleårets början voro upplagda i skogarna och vid upplagsplatser utefter sämre eller medelgoda bilvägar kunde ofta nog icke forslas fram, då markerna gjorts vattenfyllda och vägarna botten- lösa. Härtill kommo svårigheter att erhålla tillräcklig arbetskraft. En ej ringa skuld till att vedavverkningen så starkt nedgick (se sid. 106) har säker- ligen också den omständigheten, att produktionsplikten upphävts från bräns- leärets ingång och ersatts med ett system med frivilliga uppköp.

Med avseende å bränslehushållninge'n—fr. o. m. lajuli 1944 hade tidigare inom bränslekommissionen utarbetats alternativa planer, varierade med hänsyn till importsituationen för kol och koks. För tiden 1 juli 1944—30 juni 1946 hade sålunda kommissionens planläggningsavdelning uppgjort dels en normal försörjningsplan, dels en s. k. nödplan. Den förra förutsatte i stor sett full behovstäckning, ehuru med viss nedskärning av kol- och kokstilldelningen. Den senare planen, vilken förelåg blott i grovt skisserad form, innefattade vissa inskränkningari tilldelningen under ytterligare och kraftigare utdrygning av lagret av fossila bränslen. Termen »nödplan» an- gav, att vissa bränslebebov vid denna plans tillämpning förutsattes icke skola kunna täckas vare sig med inhemskt eller med importerat bränsle.

Den uppgjorda försörjningsplanen bragtes på beräknat sätt i tillämpning fr. o. m. den 1 juli 1944. De kvantiteter kol och koks, som inkommo under tredje kvartalet och som till större delen lades i reserv, gjorde det emellertid möjligt att något skjuta på ikraftträdandet av nödplanen eller att något öka den fossila tilldelningen utöver den kalkylerade under den tid nödplanen kunde komma att gälla. En jämkning i de uppgjorda planerna fanns alltså böra ske. Bränslekommissionen utarbetade för tillämpning under första halvåret 1945 en »försörjningsplan B», vilken utgjorde ett mellanting mellan den ursprungliga försörjningsplanen och den ursprungliga nödplanen, som nu benämndes »nödplan"'A». Med avseende på hushållningen under bränsle- året 1945/46 gjordes därjämte utkast till en '»nödplan B», vilken emellertid förutsattes senare behöva omarbetas i enlighet med då föreliggande om- ständigheter. '

I och för sig erbjöd bränsleförsörjningen fram till den 1 juli 1945 inga oöverkomliga svårigheter. Det bränsle, som planenligt skulle tilldelas, fanns tillgängligt inom landet. Svåra problem mötte emellertid att ordna bränsle- tillförseln till konsumtionsorterna. Motorfordonstransporterna voro som följd av gummibristen starkt inskränkta, och ytterligare begränsningar måste räk- nas med, så framt ingen ljusning skedde igummiförsörjningen. Den ökade vedförbrukningen och den geografiska förskjutningen av vedproduktionen

ställde ansenligt stegrade krav på järnvägarnas transportförmåga. Tidigare hade fordrats järnvägstransportering av cirka 71/2 milj. kbm ved, därav för inomlänstransporter 1 milj. och för mellanlänstransporter 61/2 milj. kbm. Härför behövdes i genomsnitt 685 järnvägsvagnar per dag, beräknat under antagande av en lastförmåga per vagn av 40 kbm och ett utnyttjande av 275 dagar per år. Den under hösten 1944 tillämpade försörjningsplanen hade pressat upp tågtransportmångderna till 10 milj. kbm, därav 4'3 milj. inom- läns- och 57 milj. utomlänsbefraktning. Detta motsvarade 915 vagnar per dag. Nödplanen utgick ifrån ett behov av järnvägstransporter för 13 milj. kbm, varav 4'3 milj. inomläns och 8"! milj. utomläns. För att åstadkomma denna väldiga forsling skulle det behövas 1 180 vagnar, d .v. s. icke mindre än ett trettiotal fullastade vedtåg per dag, en prestation som måste komma att ställa järnvägarnas transportförmåga på de hårdaste prov. En viss ut- vidgning av sjötransporterna måste man även räkna med. Fraktrum komme att finnas tillgängligt genom det lediggjorda östersjötonnaget. Mer än upp till omkring 11/2 milj. kbm ved antogs dock icke kunna komma att fraktas sjövägen eller ungefär det dubbla av den redan tidigare sjötransporterade vedmängden.

Förbrukningsreglertngen beträffande fasta bränslen.

Med hänsyn till befarade transportsvårigheter fann bränslekommissionen, vad angick h 11 s h ål 1 s f ö r b r u k nin g e n, önskvärt, att vissa kvanti- teter fossilt bränsle redan under sommaren utlevererades till förbruknings- ställena inom de delar av ortsgrupp I, som voro belägna i Skåne. I cirkulär nr 286 föreskrev kommissionen därför, att leveranser av fossilt bränsle finge fr. o. m. den 27 juli i viss utsträckning levereras till innehavare av för bränsle- året 1944/45 gällande hushållslicenser av typ B inom nämnda områden. Till de minsta förbrukarna fick sålunda redan nu levereras hela den för 1944/45 avsedda nettokvantiteten A-poäng, till de större förbrukarna förhållandevis mindre mängder, dock lägst hälften av årskvantiteten.

Beträffande hushållsförbrukarna inom övriga delar av ortsgrupp I samt inom ortsgrupperna II och III lämnade bränslekommissionen i cirkulär nr 293 motsvarande föreskrifter om leverans av fossilt bränsle fr. o. m. den 15 september (förbrukarna inom ortsgrupp IV voro, såsom omnämnts i del 'V sid. 297, utom i gasverksstäderna helt avstängda från tilldelning av fos- silt bränsle under 1944/45).

I samma cirkulär inskärpte bränslekommissionen angelägenheten av att all uppvärmning, med hänsyn till det rådande försörjningsläget och de ökade svårigheter som kunde förutses, skedde under iakttagande av största spar- samhet. Kontinuerlig eldning borde icke tillgripas förrän den på grund av väderleksförhållandena bleve oundgängligen nödvändig. I sådana fall, där eldning skulle ske med såväl fossilt bränsle som ersättningsbränsle, borde

det fossila bränslet" reserveras för användning under de kallaste vintermåna— derna. Förbrukare med licens å koks måste vara beredda att, i den utsträckt», ning leverantören så påfordrade, mottaga koks av mindre styckestorlek än vad som normalt plågat användas. Inom samtliga ortsgrupper förpliktades förbrukarna att mottaga gasverkskoks, därest så påfordrades av leveran- tören. . ' ' ' * När bränslekommissionen i slutet av november gick att meddela bestämf melser om leverans av de kvantiteter fossilt bränsle, som ansågos ytterligare kunna frigivas för hushållsförbrukning under bränsleåret, hade importen av stenkol och koks redan upphört för obestämd tid framåt. Detta gjorde, 'att kommissionen i fråga om större delen av B-licenserna inom ortsgrupperna 11 A och Ill A (Stockholms'stad med omnejd samt städerna Örebro och Väs- terås). såg sig nödsakad att än mer nedskära tilldelningen av fossilt bränsle, varjämte i Skåne innehavare av A-licenser å utländska stenkol ålades uttaga viss del av licenskvantiteten i svenska stenkol. Den andel av den i B-licen— serna angivna A-poängsumman, som totalt fick levereras under 1944/45, nedsattes härvid för ortsgrupperna IIA och IIIB från tidigare bestämda 60 procent till 40 procent. Föreskrifter lämnades i kommissionens cirkulär nr 306 om de sålunda beskurna restleveransernas utlämnande i sin helhet fr. o. m. den 1 december 1944. . .

Redan en längre tid före kolimportens upphörande hade tillförseln av gasverkskol varit otillfredsställande, till följd varav gasverkens kollager successivt nedgått. Då möjligheten till ytterligare import tills vidare var utesluten, framstod det som synnerligen betydelsefullt att i möjligaste mån 'nedbringa gasförbrukningen. Det medel, som härvid i första hand tillgreps, 'var att fr. o. m. den 1 oktober 1944 ånyo, liksom skett föregående höst, medge rätt att tillhandahålla varmvatten från central varmvatten- beredningsanläggning (bränslekommissionens cirkulär nr 295). Erfaren.- heten från föregående bränsleår, då varmvatten fick tillhandahållas under tiden 1 oktober 1943—30 april 1944, hade visat, att varmvattnet medfört en icke obetydlig gasbesparing. Sålunda hade gasverket i Stockholm den tid då va'rmvattenförbud varit rådande förbrukat cirka 4000 ton kol mera i månaden än under den tid då så ej varit fallet. Å andra sidan vållade en fullt fri varmvattentillgång i Stockholm en ökad vedförbrukning Om cirka 60 000 kbm i månaden, motsvarande 60 fullastade järnvägsvagnar om dagen. Det gällde alltså här att väga mot varandraolägenheterna av ett ökat tärande på de knappa gaskollagren och av en ökad vedförbrukning i storstäderna. Bränslekommissionen ansåg det i rådande läge vara viktigare att spara på gasverkskol än att söka helt undgå den belastning av den hårt ansträngda transportapparaten, som ökade vedtransporter medförde. Samtidigt be- tonade kommissionen i en utsänd kommuniké vikten av att hushållen i gas,- verkstäderna, då varmvattnet nu frigåves, vinnlade sig om att med dess till— hjälp och i övrigt på allt sätt spara på gasen, varigenom tvånget att införa

en allmän gasransonering tills vidare avlägsnades. Sparsamheten med gas finge dock icke leda till slöseri med varmvatten. Kommissionen vädjade där-' för till allmänheten att begränsa sin varmvattenförbrukning till vad som verkligen var nödvändigt. -

Varmvattenfriheten, vilken först begränsats till tiden 1 oktober—15 no- vember 1944, förlängdes senare genom cirkulär nr 303 att gälla t. o. m. den 15 januari 1945. Samtidigt lämnades föreskrifter om extra tilldelning av bränsle för varmvattenberedning i huvudsak överensstämmande med dem som tillämpats föregående år (se del V sid 101).

Med avseende å tilldelningen av bränsle till industrien meddelade bränslekommissionen i cirkulär nr 276, att det av transporthänsyn icke an- setts genomförbart att tillämpa en likformig tilldelning av fossilt bränsle över hela landet. De mest utsatta bristområdena måste därför erhålla en viss tilldelning av dylikt bränsle, medan förbrukare inom områden, där till- gången på inhemska ersättningsbränslen var relativt god, tills vidare icke kunde erhålla tillstånd till inköp av fossilt bränsle annat än för sådana ända- mål, där ersättningsbränsle av tekniska skäl icke var möjligt att använda; I enlighet härmed specificerades närmare i vilken omfattning leveranser fr. o. m. den 1 juli 1944 beträffande särskilda industrier finge ske till för- brukare, som erhållit industrilicens för inköp av fossilt bränsle. Dessa be- stämmelser gällde till utgången av år 1944. Det skärpta försörjningsläget befanns då nödvändiggöra ytterligare begränsningar i tilldelningen. I cirkulär nr 307 förklarade bränslekommissionen, att den ämnade efter årsskiftet med än större stränghet reservera inom landet befintliga lager för sådana kon- sumenter, som av tekniska skäl vore absolut beroende av fossilt bränsle för driftens upprätthållande, såsom exempelvis gasverk, kokshyttor, gjuterier 0. dyl. Tilldelningen av fossilt bränsle till andra industriförbrukare måste därför radikalt nedskäras, vilket innebure, att största delen av dessa icke komme att erhålla någon fossil tilldelning. För utebliven sådan tilldelning )komme som ersättning ved att licenseras efter ansökan hos den bränsle- )myndighet, som utfärdat licens å fossilt bränsle. I

åBegränsning av gasförbrukningen.

Det förutnämnda frigivandet fr. o. m den 1 oktober 1944 av varmvatten— )beredningen i central värmeanläggning i bostadshus hade åsyftat att på )indirekt väg begränsa användningen av gas som hushållsbränsle. Emellertid togs också ett steg för att direkt ernå samma syfte. Det skedde genom en kungörelse den 20 oktober 1944 (nr 699), varigenom med stöd av lagen den 12 december 1941 (nr 925) om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft och gas förordnades, att gas endast i den omfattning och på de villkor, som av bränslekommissionen eller å dess vägnar bestämdes, fick användas 1 an- ordning, särskilt inrättad för beredning av varmvatten eller för tändning av

värmepannor. Bränslekommissionens i anledning härav meddelade föreskrif- ter innefattades i kommissionens cirkulär nr 300. Genom cirkuläret förbjöds fr. o. m. den 1 november 1944 generellt användning av i kungörelsen avsedd gasapparat, så vitt icke kristidsnämnd efter ansökan i samråd med, vederbörande gasverk meddelat tillstånd härtill för viss begränsad tids Sådant tillstånd kunde lämnas då särskilda skäl härtill prövades föreligga, såsom behov av varmvatten vid sjukdom, i vilket fall kristidsnämnden kunde påfordra läkarintyg för styrkande av behovet. Undantag från förbudet gällde beträffande anordning som nyttjades i samband med yrkesutövning, för vilken krävdes varmvattentillgång i större omfattning (hit hänfördes bl. a. hotell- och pensionatrörelse), vidare beträffande varmvattenanordning inom sjukvårdsinrättning eller militärt etablissemang samt i allmänhet beträf- fande varmvattenberedare av mindre storlek, tvåttpanna eller tvättmaskin. Det ålåg vederbörande gasverk att vidtaga åtgärder till förhindrande av överträdelser av förbudet.

Redan tidigare under året hade bränslekommissionen igångsatt en upp-_ lysningsverksamhet för åstadkommande av frivillig inskränkning i hushål- lens gasförbrukning. I början av november meddelade kommissionen, att gasförbrukningen i Stockholm, som i detta sammanhang var av avgörande betydelse, under oktober månad visat någon nedgång. Bortsett från den in— skränkning, som finge tillskrivas varmvattenförbudets hävande och som kunde beräknas motsvara 14 procent av konsumtionen, hade gasförbruk- ningen genom verkligt sparande under månaden sjunkit med 3 procent. Denna siffra var ju tämligen blygsam, men tendensen pekade på fortsatt minskning. För ytterligare intensifiering av upplysningskampanjen för fri- villig begränsning av gasförbrukningen ställdes ökade medel till kommisf sionens förfogande. I huvudsak fick denna kampanj formen av en gemen- samt med gasverken bedriven omfattande annonsering. Därjämte föranledde kommissionen gasverken att direkt hänvända sig till de större industriför- brukarna jämte större restauranger och inrättningar med anmaning till dessa att vidtaga energiska åtgärder för att minska sin gaskonsumtion. Kom- missionen sökte vidare intressera gasverken för användning av ersättnings- bränslen, såsom ved, torv eller. torvkol, i syfte att utdryga stenkolstillgången.

Då det emellertid måste förutses, att nu nämnda besparingsåtgärder i läng- vden komme att bliva otillräckliga för upprätthållande av balans mellan de tillgängliga kolkvantiteterna och gasförbrukningen, utfärdade Kungl. Maj:t den 8 december 1944 på hemställan av bränslekommissionen kungörelse (nr 762) angående förberedande åtgärder för r e g le r i n g a v f ö r b r 11 k- ningen av gas (bemyndigande för Kungl. Maj:t i sådant hänseende hade givits genom lagen den 12 december 1941, nr 925). Samtidigt uppdrog Kungl. Maj:t åt kommissionen att i enlighet med av denna framlagd plan förbereda förbrukningsregleringens genomförande. Planen offentliggjordes omedelbart genom kommissionens cirkulär nr 305. Beträffande tidpunkten

) i ) ! i )

för ransoneringens eventuella ikraftträdande meddelades, att denna komme att bli beroende av hur de redan vidtagna besparingsåtgärderna visade sig inverka på gasförbrukningen ävensom av försörjningsläget. En period av cirka tre månader beräknades i varje fall åtgå för det förberedande arbetet.

Planen innebar i huvudsak följande. Gasförbrukarna indelades i ransoneringshänseende i två grupper. Till förbrukaregrupp I räknades hushållsabonnent som förbrukade eller för- brukat gas för enskilt hushåll i gasspis, gaskök, gasugn, värmeskåp, stryk— järnsvärmare, braständare eller varmvattenberedare, kopplad till abonnen- tens mätare. Till förbrukaregrupp Il räknades alla ett gasverks abonnenter, som icke kunde inordnas under grupp I. Gaseldade tvättmaskiner och tvätt- pannor, kopplade till särskild mätare, i en för två eller flera hushåll gemen- sam tvättstuga undantogos från den allmänna gasransoneringen.

Det skulle åligga varje gasabonnent att till vederbörande gasverk avgiva uppgifter angående till gasverkets ledningsnät anslutna apparater i den av abonnenten begagnade lokalen och i den eller de lokaler, han nyttjade år 1942, ävensom angående gasmätarens typ och nummer. Hushållsabonnenter skulle därjämte lämna uppgifter angående hushållsmedlemmarnas antal och ålder ävensom angående utrustningen av den av abonnenten vid uppgiftens avlämnande bebodda lägenheten och den lägenhet han bebodde 1942 med avseende å varmvatten och ved- eller kolspis. Uppgifterna skulle före den 1 februari 1945 avlämnas till den som handhade förvaltningen av fastigheten (husvärd, portvakt etc.). Denne hade att senast den 7 februari överlämna uppgifterna till gasverket.

Med ledning av de inkomna uppgifterna samt egna anteckningar ägde gasverken att för envar av .gasransoneringen berörd, till verket ansluten .. abonnent enligt i cirkuläret angivna grunder fastställa de ransoneringskvan- titeter, på vilka ransoneringen skulle grundas. Dessa ransoneringskvantiteter, som skulle angivas i kbm gas per dygn, räknat med två decimaler, avsågo, vad angick förbrukaregrupp I, dels »tidigare kvantitet.? (A), dels »jämförelse- kvantitet» (B) och skulle specificeras allt efter det fall att ved- eller kolspis fanns eller saknades (A 1, A2 resp. B 1, B2). .Den ».tidigare kvantiteten» skulle i princip vara lika med abonnentens genomsnittliga dygnsförbrukning under 1942, dock med tillägg eller avdrag med hänsyn till inträffade för— ändringar i fråga om abonnentens gasbehov, vilka kunde förväntas mera avsevärt ändra den på grund av 1942 års förbrukning beräknade kvanti- teten. »Jämförelsekvantitetem skulle utgöra a) där central varmvattenanlägg- ning eller elektrisk varmvattenberedare fanns: för varje abonnent 0'20 kbm per dygn samt därutöver för varje hushållsmedlem född före 1944 0:25 och för varje hushållsmedlem född 1944 eller senare 0'50 kbm per dygn; b) där central varmvattenanläggning eller elektrisk varmvattenberedare saknades: för varje abonnent 0'30 kbm per dygn samt därutöver för varje hushålls- medlem född före 1944 035 och för varje hushållsmedlem född 1944 eller

senare 07!) kbm per dygn. Till hushållsmedlem räknades person som" till-' hörde abonnentens hushåll och hos denne hade fast bostad. "För person, exempelvis hembiträde, som ej hade sin bostad hos abonnenten men där regel- bundet intog sina måltider, skulle till (jämförelsekvantiteten tilläggas vid heldagsvistelse 8lm och vid halvdagsvistelse 4/1o av jämförelsekvantiteten för hushållsmedlem. I fråga om abonnent hänförlig till förbrukaregrupp II hade gasverk att fastställa ransoneringskvantitet C 1 för hushållsförbrukare och ransoneringskvantitet C 2 för övriga förbrukare. Dessa skulle helt grun- das på den för vederbörande förbrukare beräknade »tidigare kvantiteten». Härmed förstods i princip abonnentens genomsnittliga dygnsförbrukning under 1942 men med höjning eller sänkning därav med hänsyn till sedan dess inträffade omständigheter, såsom nyanslutning eller minskat innehav av gasförbrukande apparater m. m. Det ålåg gasverk att senast den 1 april 1945 underrätta envar abonnent om de för honom fastställda A— och B- kvantitetema resp. den fastställda C-kvantiteten. Dessförinnan skulle gas- verken, efter sammanräknande av de fastställda ransoneringskvantiteterna, insända sammandrag häröver till bränslekommissionen.

Med avseende å gasransoneringens tillämpning meddelades, att bränsle- kommissionen, därest försörjningsläget så påfordrade, komme att föreskriva hur stor kvantitet som abonnent ägde- rätt att- förbruka. Denna kvantitet skulle fastställas till vissa procentsatser av A- och B- resp. C-kvantiteterna. Beroende på ransoneringens stränghet komme olika procentsatser att till- lämpas för de nämnda kategorierna för att på så sätt ernå kraftigare be- gränsning av gasförbrukningen för de abonnenter i förbrukaregrupp I, som tidigare haft större gasförbrukning i förhållande till jämförelseförbruknin- gen, samt för dem som genom användning av tillgänglig vedspis utan större olägenhet kunde minska sin gasförbrukning.

Ansökan om tillstånd att förbruka större gasmängd än som eljest med tillämpning av de uppställda reglerna medgivits kunde göras hos vederbö- rande gasverk. Sådan ansökan skulle av gasverket med eget yttrande vidare- befordras till bränslekommissionen för avgörande. Det betonades, att undan- tag endast komme att medgivas, då mycket vägande skäl härför kunde anföras.

För sådan del av ransoneringskvantitet, för vilken tillstånd till förbruk- ning medgivits under viss period, skulle avgift utgå enligt för resp. gasverk och förbrukare gällande taxa. Abonnent, som under avläsningsperiod ut- tagit större kvantitet än den tillåtna, skulle, förutom till-gasverket utgående avgift, till staten erlägga en överuttagningsavgift per kbm gas, vars storlek komme att meddelas, när gasransoneringen trädde i kraft.

Handels- och prisregleringen beträffande stenkol och koks. .,

För att underlätta försäljningen av smideskol till förbrukare, som an- vände sådana kol i små kvantiteter, såsom lantbrukare, egnahemsbyggare,

v 1 )

hantverkare m. fl., medgav bränslekommissionen genom cirkulär nr 284, i likhet med vad som skett under vart och ett av de föregående bränsleåren, vissa undantag från den föreskrivna handelsregleringen (se del II sid. 106), gällande för bränsleåret 1944/45. Lagerhandlare och återförsäljare, vilka dittills brukat försälja smideskol åt ifrågavarande småförbrukare, medgavs rätt att av kristidsstyrelse på ansökan erhålla särskild licens för smideskol, vilken berättigade dem att i viss omfattning försälja kol till ifrågavarande förbrukare utan att dessa behövde förete inköpslicens. De licenser, som så- lunda kunde utfärdas för lagerhandlare och återförsäljare för 1944/45, finge ej avse större kvantiteter än vederbörande handlande försålt under tiden juli 1943—juni 1944. Till en och samma förbrukare finge under tiden juli 1944— juni 1945 ej försäljas mer än sammanlagt högst 2 hl smideskol.

När senare på hösten så gott som all import av stenkol upphörde, utfär— dade bränslekommissionen genom cirkulär nr 290 förbud, gällande fr. o. m. den 15 oktober 1944, mot användning av vissa slag av stenkol, nämligen westfaliska kol, alla slag utom antracit och s. k. Magerkohle, samt engelska och amerikanska kol, alla slag. Ansökan om undantag från detta förbud kunde göras hos bränslekommissionen men förklarades komma att medgivas endast i de fall, då trängande tekniska skäl härtill förelåge. I samband här-_ med förordnade kommissionen om inventering av landets tillgångar på nämnda slag av stenkol natten mellan den 14 och 15 oktober 1944.

Av övriga slag av fossilt bränsle befanns knapphet föreligga framför allt på smideskol samt koks för gjuteriändamål. Bränslekommissionen beräk- nade, att vissa leverantörer inom relativt kort tid icke komme att ha täck- ning för utelöpande licenser på dessa varuslag. Kommissionen såg sig därför nödsakad genom cirkulär nr 301 föreskriva, att leverantör ägde rätt att till förbrukare leverera vissa andra bränslen som ersättning för de nämnda, därest tillgången icke medgåve leverans av i licenserna angivna mycken- heter därav. Som ersättning för smideskol finge sålunda i mån av tillgång levereras antingen smideskoks i smärre sortiment, små ångkol eller träkol (varvid 1 ton smideskol skulle motsvara 6'5 kbm träkol). Som ersättning för gjuterikoks finge levereras värmekoks. Vid debitering skulle det pris tillämpas, som gällde för det faktiskt levererade bränsleslaget.

Avräkningspriserna för stenkol och koks m. m., som importerades till svensk hamn, förblevo oförändrade.

Handels- och prisregleringen beträffande ved och träkol.

I cirkulär nr 241, vilket utfärdatsi oktober 1943, hade bränslekommis- sionen meddelat vissa bestämmelser (sedermera i viss mån ändrade) an- gående tillägg till normalpriset på brännved, som efter transport med häst levererades vid konsumtionsort, upplagsplats vid järnväg eller lastningsplats vid strand under förutsättning att leveransen skedde före viss angiven tid (se del V sid. 110). Ytterligare kompletterande föreskrifter gåvos av kom-

missionen i cirkulär den 3 augusti 1944, nr 287. Enligt dessa skulle för ved, som skogsägare levererade med häst till konsumtionsort, någon tidsbegräns- ning tills vidare ej gälla som villkor för erhållande av stadgat tillägg till normalpriset. För ved, som avverkats före den 1 juli 1943 och framkördes med häst för vidarebefordran med järnväg, komme, där leveransen skedde efter den 1 juli 1944, pristillägg icke att medges. Däremot skulle sådant till- lägg bestås vid leveranser av detta slag av senare avverkad ved, nämligen för ved, avverkad före den 1 juli 1944, om den framkörts till uppläggnings— plats vid järnväg senast den 28 februari 1945, samt för ved, avverkad fr. o. m. den 1 juli 1944, om den framkörts till uppläggningsplals vid järnväg senast den 30 juni 1945. Vad beträffar ved, som av skogsägare framkördes med häst för vidarebefordran med fartyg eller pråm, skulle gälla, att tillägg till normalpriset finge utgå: för ved, avverkad före den 1 juli 1944 om den framkörts till lastningsplats vid strand senast den 31 augusti 1944 inom Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och Gävleborgs län och senast den 30 september 1944 inom söder därom belägna län, samt för ved, av- verkad fr. o. m. den 1 juli 1944, om den framkörts till lastningsplats vid strand senast den 30 juni 1945. Pristillägg skulle dock vid framkörning med bäst till lastningsplats vid strand ifrågakomma endast i händelse sådan framkörning skedde på grund av särskild överenskommelse, men däremot icke för ved som under alla förhållanden måste levereras vid strand,-t. "ex. vid lastningsplatser på kusten, där bilväg saknades, eller på öar utanför kusten.

Normalpriserna å k a s t v e (1 (prima ved, pannved och utskottsved) under- gingo under senare hälften av 1944 i stort sett ingen ändring. Däremot be- fanns ändamålsenligt att underkasta" normalprissättningen åt m a s s a v e (1 en revision, samtidigt som densamma utsträcktes över hela landet, ävensom att fastställa normalpris å p r o p 5.

Vad massaveden beträffar förutsattes," att under säsongen 1944/45 en ganska betydande råvaruanskaffning borde komma till stånd för massa- industriens behov och att därjämte, särskilt i mellersta och södra Sverige, massaved måste komma att tillgripas i rätt stor omfattning för bränsleända- mål för att trygga bränsleförsörjningen (se nedan sid. 104). Normalpriser å ' massaved hade alltsedan hösten 1941 gällt för ett område av landet som i huvudsak omfattade de sjutton södra länen. För de norr därom belägna delarna av landet hade gällt överenskommelsepriser, vilka fastställts av bränslekommissionen. Av kommissionen hade jämväl fastställts priser å flott- ningsbrännved. Samtliga dessa priser hade av kommissionen sammanställts i särskilda pristabeller. Med hänsyn till att virkesmarknaden i landet under föregående avverkningssäsong blivit fastare reglerad genom införande av normalpriser å sågtimmer av furu och gran samt i samband därmed läm- nade mätningsbestämmelser fann bränslekommissionen efter samråd med priskontrollnämnden lämpligt, att priserna på massaved och flottningsbränn-

) ) ) )

ved i hela landet finge karaktären av normalpriser med bibehållande i stort sett av gällande prisläge samt dittills tillämpade kvalitetsfordringar å virke. Häromlgjorde kommissionen framställning till Kungl. Maj:t den 19 sep— tember 1944. Kommissionen meddelade samtidigt, att under instundande avverkningssäsong vissa kvantiteter props komme att avverkas i södra och mellersta Sverige (se sid. 106). För props ansåg kommissionen, att särskilda priser borde fastställas i viss anslutning till priserna för massaved inom de områden, där props enligt av kommissionen lämnat tillstånd finge uppköpas.

] anledning av nämnda framställning upphävde Kungl. Maj:t genom kun- görelse den 30 september 1944 (nr 668) de i tidigare kungörelse meddelade bestämmelserna om normalpriser å massaved samt uppdrog genom beslut samma dag åt bränslekommissionen att i huvudsaklig överensstämmelse med av kommissionen framlagt förslag fastställa normalpriser dels å massa— ved och flottningsbrännved, dels å props att gälla för tiden efter den 8 okto- ber 1944.

Bestämmelserna angående normalpriser på massaved (pappersved) av furu eller gran samt på flottningsbrännved utfärdades av bränslekommis- sionen genom cirkulär nr 298. Med avseende å massavedspriserna indelades riket i fem prisområden, vilkas gränser bestämdes efter floddistrikten. I fråga om flottningsbrännveden gjordes ingen indelning i prisområden, men priserna varierades även här efter floddistrikt. I enlighet med vad som gjorts gällande i kommissionens förutnämnda framställning avsågo de nya prisbestämmelserna icke att medföra någon egentlig rubbning av den gäl- lande prisnivån.

Beträffande props meddelade bränslekommissionen normalprisbestäm- melser i cirkulär nr 309 med giltighet fr. o. m. den 1 januari 1945. Härvid indelades riket i två prisområden. Cirkuläret innehöll även kvalitets- och inmätningsbestämmelser rörande props.

Bestämmelserna angående rätten till förvärv av s k 0 g s a v v e r k ni 11 g s- rä tt (se del V sid. 108) erhöllo genom bränslekommissionens cirkulär nr 294 viss utvidgad tillämpning. Bl. a. föreskrevs, att i de fall då i tidigare cirkulär tiden för avverkningsrätt angivits skola begränsas till den 30 juni 1944 i stället skulle som slutdag gälla den 30 juni 1945.

Enligt tidigare genomförd reglering av handeln med träkol gällde gene- rellt förbud mot att utan tillstånd inköpa sådan vara (frånsett träkolsstybb) för användning som bränsle vare sig vid drift av industri, järnväg eller far- tyg eller för uppvärmning av byggnad, för varmvattenberedning eller eljest för hushållsändamål. Från förbudet gällde emellertid de mycket betydelse- fulla undantagen, att träkol fick fritt inköpas för tillverkning och förädling av tackjärn, för viss kemisk användning samt för gengasdrift av motorfordon och båtar; dock gällde i fråga om råkol jämväl för sistnämnda ändamål de särskilda bestämmelserna om reglering av handeln med sådant kol (se del IV sid. 118).

Sedan tillgången på träkol under år 1943 förbättrats i den utsträckning, att svårigheter uppstått för avsättning av vissa träkolssortiment på de nor- mala användningsområdena, hade bränslekommissionen från senare delen av nämnda år i viss omfattning lämnat tillstånd till inköp av råkolssorti- mentet stubbugnskol till fastighetsuppvärmning och liknande ändamål. Dessa tillstånd hade huvudsakligen meddelats i städerna Stockholm, Göteborg och Malmö och inköpen hade fått ske utan motsvarande avdrag på den ordinarie bränsletilldelningen. I viss begränsad omfattning hade jämväl inköp av trä— kol i övrigt medgivits för fastighetsuppvärmning m. m.

I cirkulär den 11 juli 1944, nr 283, meddelade bränslekommissionen, att sistnämnda medgivande finge med hänsyn till det labila läget på träkols- marknaden betraktas som en tillfällig företeelse. Däremot komme medgi- vande även fortsättningsvis tills vidare under återstoden av år 1944 att lämnas att som bränsle i fastigheten använda 5 t u b b u g 11 s k 0 1. I samma cirkulär meddelades föreskrifter angående handeln över huvud med stubb- ugnskol för andra ändamål än järnindustriens behov och upparbetning till bilkol att gälla fr. o. m. den 1 augusti 1944. Huvudinnehållet i bestämmel- serna var, att stubbugnskol för sådana andra ändamål fick inköpas från producent endast av de sex företag som dittills varit auktoriserade som upp- köpare av råkol, av kollagerhandelns för ändamålet bildade inköpsorgan i Stockholm, Göteborg och Malmö samt av vissa för berörda ändamål särskilt auktoriserade grossistföretag. Särskilda tillstånd till inköp av stubbugnskol komme på ansökan att av bränslekommissionen meddelas industriföretag för annat ändamål än framställning och förädling av tackjärn. För hushålls- förbrukning fick inköpstillstånd meddelas av kristidsstyrelse till en kvantitet av högst 10 procent av förbrukarens totala tilldelning. De förutnämnda upp- köparna ägde rätt att försälja stubbugnskol till kollagerhandlare, som voro medlemmar av Svenska kolimportörers förening. Såväl de auktoriserade uppköparna som kollagerhandlarna finge sälja stubbugnskol till industri- förbrukare, som erhållit inköpstillstånd. Kollagerhandlarna hade däremot ensamrätt att sälja dylikt kol till hushållsförbrukare, vilka för hithörande inköp hänvisades envar till den kolhandlare, som innehade hans hushålls- licens.

I slutet av året medgav bränslekommissionen, att stubbugnskol fingo på samma villkor som förut inköpas till industri- och fastighetsbrånsle även under första halvåret 1945. Det meddelades dock, att de relativt begränsade kvantiteter som stodo till förfogande i huvudsak komme att förbehållas in- dustrier, som fått sin tilldelning av fossilt bränsle starkt nedskuren och för vilka tekniska svårigheter förelåge att använda vedbrånslen, samt dessutom hushållsförbrukare inom ortsgrupp IV, i sistnämnda fall dock endast för urbränning av pannor.

Genom beslut den 22 juni 1944 hade Kungl. Maj:t bestämt, att de för bränsleförsörjningen erforderliga vedkvantiteterna skulle, vad angick av- verkningsåret 1944l45, .tills vidare anskaffas på frivillighetens väg, samt uppdragit åt bränslekommissionen att söka före den 1 november 1944 få till stånd överenskommelser och uppköpskontrakt om en avverkning av om- kring 21 milj. kbm (travat mått), huvudsakligen kastved (se del V sid. 313). Samtidigt uppdrog Kungl. Maj:t åt bränslekommissionen att i god tid och senast den 15 oktober 1944 inkomma med utlåtande, i vad mån det för tryggande av bränsleförsörjningen vore erforderligt att vidtaga åtgärder för ytterligare bränsleanskaffning. I enlighet med sedermera utfärdade de- taljföreskrifter angående vedanskaffningen träffade bränslekommissionen, till fullföljande av uppdraget, överenskommelse dels med domänstyrelsen om avverkning av bränsleved på under styrelsens förvaltning stående sko- gar, dels med vissa större skogägande bolag om avverkning för tillgodo— seende av de egna företagens och av anställdas vedbehov ävensom av orts- behov samt om försäljning till kommissionen av vissa kvantiteter kastved; kommissionen bemyndigade vidare dels kristidsstyrelserna att sluta över- enskommelser angående avverkning och försäljning av ved ä vissa allmänna skogar ävensom skogar, tillhöriga vissa mindre, skogägande bolag, dels auktoriserade brännveduppköpare att uppköpa vissa kvantiteter ved. Dess- utom lämnade kommissionen tillstånd till vissa industriföretag att inköpa långved för tillgodoseende av dessa företags eget bränslebehov.

Resultatet av nämnda åtgärder »blev emellertid icke det väntade. I skrivelse den 17 oktober 1944 anmälde bränslekommissionen, att avtal om avverk- ning av endast cirka 155 milj. kbm kunde beräknas bliva träffade intill den 1 november samma år, d. v. 5. för blott ungefär tre fjärdedelar av den utav Kungl. Maj:t medgivna kvantiteten och drygt hälften av den erforder- liga årskvantiteten. Huvudorsaken till det otillfredsställande resultatet för- klarades vara den minskade tillgången på arbetskraft. I vad angick åtgär- derna för avverkningsprogrammets genomförande hade kommissionen in— fordrat yttranden från kristidsstyrelserna rörande ett fortsatt tillämpande av den s. k. uppköpslinjen. Av yttrandena framginge, att ungefär halva antalet kristidsstyrelser ansåge uppköpslinjen framkomlig, medan halva antalet förordade beslut om avverkningsålägganden. Bland skogsvårdsstyrelserna förordades i allmänhet, att man ännu en tid ställde sig avvaktande, innan uppköpslinjen frånginges. Själv förordade bränslekommissionen, att —— då säkra hållpunkter saknades för bedömande av utsikterna att med oförändrade metoder genomföra avverkningsprogrammet — vedanskaffningen tills vi- dare skulle fortgå som förut fram till den 1 januari 1945 och avse en till 24 milj. kbm förhöjd kvantitet samt att kommissionen före den 15 januari skulle inkomma med förnyat utlåtande. Genom beslut den 27 oktober 1944 lämnade Kungl. Maj:t bränslekommissionen det begärda bemyndigandet att

före den 1 januari 1945 träffa avtal beträffande anskaffning av 24 milj. kbm, men anbefallde kommissionen att snarast möjligt och senast den 15 november 1944 inkomma med en plan för bränsleförsörjningen under tiden t. o. m. den 30 juni 1946 ävensom förslag till åtgärder för anskaffande av de'ved- kvantiteter, som erfordrades under sagda tid. Genom'samma regeringsbeslut bemyndigades bränslekommissionen därjämte _ med hänsyn därtill att massaved sannolikt komme att behöva tillgripas för bränsleändamål i be- tydligt större omfattning än tidigare räknats med att träffa nya avtal med massaindustrien, varigenom såväl ökad massavedproduktion, särskilt i södra Sverige, som ökade inköp av sådan ved för bränsleförsörjningen (intill 2 milj. kbm) säkerställdes.

Med skrivelse den 14 november 1944 framlade bränslekommissionen i en- lighet med Kungl. Maj:ts förenåmnda beslut en plan för bränsleförsörj— ningen under tiden 1 januari—30 juni 1945, ävensom preliminär plan för bränsleförsörjningen under tiden 1 juli 1945—30 juni 1946, uppgjord under förutsättning av fortsatt avbrott i importen av fossila bränslen.

Enligt dessa planer beräknades behovet under bränsleåret 1944/45 av ved för bränsleändamål och för kolning av såväl bilkol som industrikol till sammanlagt cirka 44 milj. kbm. För att täcka detta behov räknade kommissionen med att 55 milj. kbm massaved skulle behöva tagas i anspråk. För bränsleåret 1945/46 upp- tog planen ett motsvarande behov av cirka 493 milj. kbm, varvid ändock den sam— manlagda bränsleförbrukningen måst nedskäras med cirka 3 procent. Av hithörande kvantitet beräknades cirka 34 milj. kbm brännved och kolved kunna erhållas från 1944/45 års avverkning, cirka 6 milj. kbm genom en forcerad avverkning av sådan ved under tredje kvartalet 1945 samt cirka 2 milj. kbm genom utfallet av ribbved och s. k. bakar under 1945/46; återstoden måste tagas från massavedslagren. Som kommissionen tidigare räknat med en avverkning utanför programmet av cirka 4 milj. kbm kolved för industriens träkolsbehov och 2 milj. kbm brännved av 1944/45 års avverkning antogs komma att användas redan under samma år, skulle alltså" av- verkningen av brännved behöva uppgå till 32 milj. kbm, vilket översteg det upp- gjorda avverkningsprogrammet med 2 milj. kbm. Kommissionen ansåg det emeller- tid lämpligt att fortfarande inrikta sitt arbete på 30-miljonersprogrammet. Redan detta vore svårt att genomföra under rådande transportförhållanden och med bibe- hållande av kraven på god skoghushållning. Skulle transportläget, framför allt på grund av knappheten på gummiringar, fortfarande försämras eller skulle vedbehovet ökas, bleve det nödvändigt att vidtaga djupt ingripande åtgärder och att införa helt andra metoder än tidigare, vilket sannolikt skulle medföra ur såväl skogs- som arbets- marknads- och transportsynpunkt mindre önskvärda följder. Dylika åtgärder borde tillgripas först då de tedde sig oundgängligen nödvändiga. Ett slutligt ståndpunkts- tagande borde därför uppskjutas till en senare tidpunkt efter årsskiftet 1944/45. Kom- missionen hyste alltjämt den förhoppningen, att de programenliga vedkvantiteterna skulle kunna erhållas genom avverkning på frivillighetens väg.

Sedan frågan huruvida avverkningsålägganden borde utfärdas jämlikt lagen om avverkningsskyldighet varit föremål för diskussion mellan folk- hushållningsdepartementet och kommissionen, inkom bränslekommissionen den 28 november 1944 med en promemoria, vari kommissionen hemställde

om bemyndigande att i viss utsträckning utfärda avverkningsålägganden för kastved.

Emellertid beslöt Kungl. Maj:t den 8 december 1944, att den s. k. upp- köpslinjen skulle tillämpas tills vidare även i fortsättningen, samt anbefallde bränslekommissionen att söka före den 1 april 1945 träffa avtal om avverk— ning av tillhopa 26 milj. kbm brännved ävensom att, utöver vad tidigare medgivits, avtala om inköp av högst 2 milj. kbm massaved. Tillika anbefalldes kommissionen att före den 1 februari 1945 avgiva yttrande över i vad mån ytterligare åtgärder för anskaffning av erforderliga vedkvantiteter vore be- hövliga.

På denna punkt stod frågan om vedavverkningens fortsatta anordnande vid årsskiftet 1944/45.

Beträffande avverknings- och leveranstiderna för ved, som jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 22 juni 1944 och bränslekommissionens cirkulär nr 275 uppköptes av de auktoriserade brännveduppköparna, hade i nämnda cirkulär bl. a. föreskrivits, att ifrågavarande ved skulle inom de sju nordligaste länen vara avverkad före den 1 februari 1945 men i de övriga länen före den 1 juli samma år, medan för hela landet som senaste leveransdag enhetligt bestämts den 1 juli 1945. Vissa jämkningar medgåvos av bränslekommissionen genom cirkulär nr 302 i de sålunda fastställda terminerna, så tillvida som avverk- ningstiden jämväl inom de sju nordligaste länen utsträcktes till den 1 juli , 1945. Leveranstiden för framdeles (d. v. 5. efter den 28 november 1944) ! kontraherad, efter den 30 juni 1944 avverkad ved fick intill hälften av den | ;

i resp. kontrakt upptagna kvantiteten utsträckas till den 1 februari 1946. I : olikhet mot vad tidigare gällt skulle inom ramen för de auktoriserade bränn- : veduppköparnas auktorisationer enligt cirkulär nr 299 få inräknas jämväl ' sekunda aspved och kastved av utskottskvalitet av ved avverkad före den 1 i juli 1944; samma rätt medgavs genom cirkulär nr 302 för senare avverkad ved ' intill en sammanlagd kvantitet av 5 procent av den för 1944l45 medgivna ; auktorisationskvantiteten. Utöver dessa 5 procent ägde uppköpare utom ; ramen för auktorisationen efter särskilt tillstånd uppköpa sekunda aspved % och kastved av utskottskvalitet. | Vedproducenternas redovisningsskyldighet, vilken ursprungligen innefattat månatlig redovisning av alla producenter, hade under avverkningsåret 1943/44 i viss mån förenklats, så tillvida att den första ; redovisningen bestämts skola för alla vedproducenter omfatta ett helt kvar- , tal, varjämte även i fortsättningen producenter med mindre avverknings- skyldighet medgivits redovisa kvartalsvis (se de] V sid. 116). Samma ordning skulle enligt bränslekommissionens cirkulärskrivelse nr 283 tillämpas också under avverkningsäret 1944/45, trots att avverkningsplikt icke längre åvilade skogsägarna. Det mindre tillfredsställande avverkningsresultatet under hösten 1944 samt de mycket ovissa utsikterna att åter erhålla import av fossilt bränsle gjorde emellertid, att bränslekommissionen önskade med större nog—

.grannhet än förut kunna följa, avverkningarnas och framkörningarnas för- lopp månad för månad. Kommissionen fann sig därför föranlåten bestämma. att fr. o. m. år 1945 samtliga producenter, som avverkade ved för annat ändamål än husbehov, skulle tills vidare avlämna deklarationer varje månad (cirkulärskrivelse nr 292). Kristidsstyrelser och kristidsnämnder tillhöllos .att i avverkningslistorna följa avverkningarnas förlopp.;l de tjugo södra länen skulle härvid för varje skogsägare det uppnådda avverkningsresul- tatet jämföras med motsvarande kvantitet i den av kristidsstyrelsen efter samråd med skogsvårdsstyrelsen upprättade vedavverkningslängden för året, varigenom erhölles en uppfattning om vilka skogsägare som särskilt behövde övertygas om vikten av att göra sitt bästa för att avverka största möjliga mängd ved.

Sammanställningen av avverkningsresultaten. vid årsskif- tet 1944/45 visade, att intill dess hade från juli månads början avverkats 615 milj. kbm kastved, långved och stubbved samt 1'8,milj. kbm massaved och props eller sammanlagt 8'4 milj. kbm (travat mått). Siffrorna för mot- svarande tid 1943 voro 134 milj. kbm kastved, långved och stubbved samt 39 milj. kbm massaved och props eller tillsammans 17'3 milj. kbm. Den sam- manlagda avverkningskvantiteten uppgick sålunda under— hösten 1944 till mindre än hälften av fjolårets motsvarande produktion. Förhållandet var i stort sett detsamma i de norra som i de södra länen. Den övervägande delen av den sålunda avverkade veden kvarlåg vid årsskiftet i skogarna och där- jämte cirka 4'4 milj. kbm av den ved, som avverkats före den 1 juli 1944 (exkl. långved i mila, för vilken ved framkörningsuppgifter icke behövde lämnas).

Vissa åtgärder vidtogos under hösten 1944 för att främja tillverkningen av p r o p s med tanke på att iordningställa lager av denna vara för export till de länder, som tidigare varit avnämare därav, så snart möjligheter för en dylik export åter yppades. Efter förslag av Svenska propsexportörernas förening uppdrog Kungl. Maj:t den 11 augusti åt bränslekommissionen _att träffa avtal med propshandlare om tillverkning för kommissionens räk- ning mot viss ersättning av intill 300 000 kbm props samt att uppköpa för ändamålet erforderlig mängd massaved. Det visade sig sedermera, att ifråga— , varande tillverkning, bedriven efter från början tilltänkta linjer, måste avse- ? värt begränsas. Då emellertid ändamålet ansågs böra fullföljas, gav Kungl. Maj:t den 24 november 1944 bränslekommissionen i uppdrag att utöver den tidigare bestämda kvantiteten föranstalta om uppköp av 300 000 kbm props. 'Det förutsattes därvid, att uppköpen skulle verkställas enligt av kommis- sionen meddelade särskilda tillståndsbevis och avse av leverantörerna själva förberedd vara. Uppköparna skulle därvid förbindas att icke utan särskilt "tillstånd försälja propsen till annan än kommissionen, vilken komme att be-

) i ) i | | v )

stämma om varan skulle användas som bränsle eller, därest den finge ex- porteras, vart och på vilka villkor detta skulle ske. Kostnaderna för ifråga- varande propsinköp skulle bestridas av medel som ställts till bränslekom— missionens förfogande för inköp av ved.

En av bränslekommissionen gjord framställning, att länsstyrelserna måtte anmodas att inför den kommande vintern — för möjliggörande av ett effek- tivare utnyttjande av transportkapaciteten hos den lastbilspark, som stode till förfogande för vedtransporter —— taga under förnyad omprövning frå- gan om högsta tillåtna hjultrycken å de allmänna vägarna under den tid då vägbanan var tjälad samt att i den utsträckning så vore möjligt medgiva en höjning av hjultrycket i dylika fall, föranledde, att Kungl. Maj:t i skrivelse till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt länsstyrelserna den 2 november 1944 erinrade om vad härom tidigare anförts i chefens för kommunikations- departementet cirkulärskrivelse i ämnet den 6 mars 1942 (se del III sid. 391). Rörande effekten av sistnämnda skrivelse kunde bränslekommissionen meddela, att åtskilliga länsstyrelser som följd därav med stöd av 23 % 1 mom. vägtrafikstadgan medgivit, att fordon under vintern finge framföras å samt- liga eller vissa av resp. läns allmänna vägar, ehuru hjultrycket överstege det eljest för ifrågavarande vägar fastställda högsta hjultrycket.

Produktionen av träkol och gengasved.

Genom kungörelse den 21 februari 1941 (nr 74) hade föreskrivits skyldig— het dels för tillverkare av träkol att lämna fortlöpande månatliga uppgifter om tillverkningskvantiteten, dels ock för innehavare av kolugnar att lämna uppgifter om antalet och beskaffenheten av dessa (se del 11 sid. 328). Någon motsvarande uppgiftsskyldighet beträffande tillverkningen av gengasved hade däremot icke funnits stadgad. Sedan den i stort sett under hela krisen tidigare föreliggande goda tillgången på bilved under år 1944 försämrats, fann bränslekommissionen emellertid en rapportering jämväl om tillverk- ningen av bilved behövlig. Kommissionen ansåg vidare en allmän invente— ring av beståndet av kolugnar och anläggningar för framställning av gen- gasved önskvärd. På kommissionens hemställan utfärdade Kungl. Maj:t den 28 juli 1944 kungörelse (nr 562) rörande dylik uppgiftsskyldighet. Uppgif- terna rörande lager och tillverkning av träkol och gengasved (bilved) skulle månatligen insändas till vederbörande kristidsstyrelse och av denna efter sammanställning senast den 15 i varje månad insändas till bränslekommis- sionen. Uppgifterna om kolugnar och anläggningar för framställning av gen- gasved, vilka voro av engångsnatur, skulle avse förhållandet den 1 augusti 1944 och senast den 15 augusti vara bränslekommissionen tillhanda. I sam— band härmed upphävdes kungörelsen den 21 februari 1941 (nr 74).

Genom kungörelse den 8 december 1944 (nr 761) förordnades angående inventering av landets förråd av träkol och gengasved vid årsskiftet 1944/45.

Torvproduktionen och regleringen av handeln med bränntorv.

. Den sena våren och den myckna nederbörden under försommaren häm- made i viss mån 1944 års bränntorvtillverkning, som härigenom stannade vid cirka 920 000 ton mot 1 160 000 ton närmast föregående år. Kvantiteten var dock något större än vad bränslekommissionen under våren 1944 räk- nat med. Huvuddelen av tillverkningen utgjordes som förut av maskintorv. Produktionen härav uppgick till cirka 810 000 ton, varav cirka 650 000 ton för avsalu. Av frästorv producerades en kvantitet av omkring 105 000 ton, avsedd för torvbrikettillverkning eller för vissa tillverkares egna behov, samt av sticktorv cirka 5 000 ton, varav 3 000 ton för avsalu. Försäljningssystemet för torven var ungefär detsamma som det vilket tillämpats under föregående år. Liksom då ålades industrier och kommu- nikationsföretag i södra och mellersta Sverige att i viss utsträckning fylla sitt bränslebehov med torv. Inom de 5. k. torvlänen (omfattande större de- len av Götaland) skulle den genom kristidsstyrelserna förmedlade bränsle- tilldelningen till småindustrier m. fl. alltjämt till vissa angivna procenttal utgå i form av torv. För Skåne gällde, att i de större städerna jämväl en del av ersättningsbränslet för hushållsförbrukarna skulle levereras i torv, me- dan i övrigt i denna provins viss del av nettokvantiteten A-poäng å hus- hållslicenserna måste uttagas i form av torvbriketter i stället för i fossilt bränsle. Vad maskintorven beträffar fördelade sig förbrukningen därav på olika användningsområden i huvudsak på följande sätt:

Storindustrier ........... . ............................... 460 000 ton Statliga och kommunala anläggningar ...................... 85 000 > Kommunikationsföretag, främst järnvägar .................. 125 000 » Småindustrier och hushållsförbrukare ...................... 140 000 » Summa 810000 ton

En hopslagning ägde under året rum av de i del V sid. 120 omnämnda sammanslutningarna Svenska torvfabrikanters förening och Bränntorvpro- ducenternas riksförbund på sådant sätt att den förra föreningen helt upp- gick i den senare.

B. Flytande bränslen. Försörjningslåget.

Importen av flytande bränslen fortskred planmässigt under andra halv- året 1944. Sammanlagt infördes ej obetydligt mera än under närmast före— gående kalenderhalvår. Bensinimporten uppgick för vartdera halvåret till cirka 22 000 kbm, medan importen'av motor- och pannbrännolja steg från

cirka 30000 ton under första till cirka 52 000 ton under andra halvåret. Flygbensin och brännolja, vilka utgjorde de huvudsakliga importvaroma, reserverades såsom förut för krigsmaktens räkning. Produktionen av in— hemska flytande bränslen uppvisade en ökning'i fråga om skifferoljepro- dukter, medan i fråga om sulfitsprit läget icke undergått någon avsevärd förbättring sedan första halvåret 1944.

) Mlneraloljor och motyL

Tilldelningen av oblandad bensin skedde alltjämt i mycket inskränkt om-' fattning och begränsades liksom förut i huvudsak dels till gummi- och fett— extraktionsindustrierna' för användning såsom lösningsmedel och dels till sjukvårdsändamål. Någon tilldelning av Iättbentyl för civila ändamål före-. kom icke under perioden. "Detta bränsle, som tidigare tilldelats för bl. a. startändamål, ersattes helt av motyl 25 (beståendeav 25 procent motoralko- hol och 75 procent skifferbensin). Med hänsyn till den ökade produktionen av skifferbensin kunde tilldelning av motyl 25 även: under, denna period lämnas för driftändamål. Sålunda lämnades i viss begränsad omfattning motyl 25, förutom till ambulansfordon och brandkårernas fordon, till fiske och jordbruk samt till vissa statliga verk och inrättningar för motorfordons-

. drift, varjämte mindre kvantiteter tilldelades för komplettering av luftskyd- j dets förstahandsförråd. Förhrukningen av.:motyl 25 var något större än un- ' der första halvåret, såsom naturligt är, då lantbrukets behov äro större un- , der höstbruket än under vårbruket samt då fisket särskilt vid ostkusten kan bedrivas längre tid under hösthalvåret än under vårhalvåret.

Motyl 98, som tidigare tilldelats för fiske och kustfart, ersattes till största delen'av motortjära. Endast i obetydlig omfattning lämnades tilldelning av motyl :98 till kustfarten. '

Förbrukning av Iysfotogen förekom för samma ändamål och i samma omfattning som förut. Detsamma gällde motorfotogen, som alltjämt i be— gränsad omfattning utransonerades till fiske, jordbruk, kustfart och flott- ning. Även under denna period utlämnades motorfotogen i form av bland- ning av lika delar mineralfotogen och skifferfotogen, enär den sistnämnda visat sig icke lämpligen kunna användas i oblandat skick i förekommande motortyper utan omändring av motorerna. Brånnolja tilldelades i endast obetydlig utsträckning, huvudsakligen .för provkörning av nya motorer vid motorverkstäderna. Tilldelning av eldningsolja förekom icke alls.

Skifferoljeprodukter.

Utbyggnaden av skifferoljeindustrien fullbordades under andra halvåret 1944 och produktionen av skifferoljor ökade till 42100 kbm mot endast 26600 kbm under första halvåret 1944. Denframkomna brännoljan dispo- -

nerades helt för marinens räkning. Sedan Svenska skifferoljeaktiebolagets raffineringsanläggning i Kvarntorp blivit färdigbyggd, ombesörjdes från den 1 juli 1944 raffineringen av de lätta skifferoljeprodukterna uteslutande vid det nya raffinaderiet. Den vid raffineringen erhållna bilbensinen disponera- des, som förut nämnts, för tillblandning av motyl 25, vilken kom till använd- ning för såväl den militära som den civila drivmedelsförsörjningen. Att skif- ferfotogenen vid försäljningen tillsattes med 50 procent mineralfotogen är redan berört.

Sulfitsprit.

Sulfitspritproduktionen uppvisade under perioden en mindre ökning. Så— lunda uppgick densamma till 22 500 kbm 95-procentig sprit mot 20 000 kbm under första halvåret 1944. Användningen fördelades som förut enligt fast- ställd plan på motordrift, tekniska ändamål, hushållsbruk och förtäring. Någon produktion av potatisbrännvin förekom icke under andra halvåret 1944". Vin- och Spritcentralen bemyndigades fördenskull att inköpa Och till förtäringsändamål försälja vissa kvantiteter sulfitsprit utan skyldighet för bolaget att disponera motsvarande kvantiteter potatisbrännvin för s. k. skattefria ändamål.

Trätjära 'oeh trätjärprodukter.

I* anledning av att de mellan bränslekommissionen och Aktiebolaget sta- tens skogsindustrier den 9 februari 1942 (leveransavtal B) samt den 31 de- , cember 1943 och den 10 januari 1944 (leveransavtal C) träffade avtalen an—

gående tillverkning av motortjära .(se del III sid. 355 och del V sid. 320) utlöpte den 15 september 1944, träffades nytt avtal med bolaget att gälla fr. o. m. den 16 september 1944- tills vidare med tre månaders ömsesidig uppsägning. Enligt detta avtal åtog sig bolaget att producera 600 ton motor- tjära per månad. Hela produktionen av motortjära uppgick under andra halvåret 1944 till 8777 ton. Därav utgjorde Aktiebolaget statens skogs— industriers andel 3 995 ton. Den för motorändamål avsedda tjäran kom liksom förut i huvudsak till . användning för fiske och kustfart. I stort sett kunde de härför erforderliga bränslekvantiteterna tillhandahållas. Mindre kvantiteter stubbtjärdestillat tilldelades jämväl för flottningsändamål. Konsumentpriset på motortjära var under perioden oförändrat 45 öre per kg.

Under andra halvåret 1944 tillverkades sammanlagt 19 514 ton stubbtjära och stubbterpentin, varav cirka 15466 ton levererades av Skogsägarnas oljeaktiebolag. Liksom tidigare förbrukades stubbtjäran i huvudsak för smörjoljeframställning, medan stubbterpentinen till största delen levererades till Färg- och fernissindustriens råvaruförening. Anmälda behov för bestryk- ning och impregnering kunde helt tillgodoses. S. k. B-tjära och lövvedstjira användes huvudsakligen för eldningsändamål.

Tilldelningen av trädestillat för användning som motorbränsle för bilar och motorcyklar, vilken mera allmänt börjat tillämpas från den 1 april 1944 (se del V sid. 321), fortsattes under andra halvåret. Då den för utdelning tillgängliga kvantiteten destillat ökats, kunde ett något större antal fordon insättas i trafik på detta bränsle. Av inkomna ansökningar, cirka 25 000 st., kunde kommissionen för den tilldelningsperiod, som började den 1 oktober 1944, bifalla 4802 st. Prövningen av ärenden rörande tilldelning av trä- destillat överflyttades enligt kungl. brev den 1 september 1944 från bränsle— kommissionen till länsstyrelserna. Liksom tidigare ägde vissa tjärproducen- ? ter rätt att för motorfordonsdrift förfoga över en del av de vid tjärtillverk- ningen framkomna lättare derivaten.

Den under första halvåret 1944 utförda försökstillverkningen av ett på grundval av motortjära och blandvedstjära framställt tjärdestillat för drift , av traktorer ( traktordestillat) hade icke lämnat tillfredsställande resultat ( (se del V sid. 250). I anledning härav igångsattes försökstillverkning av för

( traktorer lämpligt bränsle på grundval av stubbtjärdestillat, en produkt som

' framkom vid tillverkning av tjärsmörjolja. Efter raffinering och fraktione- rad destillation av nämnda destillat erhölls en produkt, som visade mycket goda driftsegenskaper. Någon tilldelning därav till jordbruket kom dock icke tillstånd under året.

Drivmedelscentralen. ; Den i tidigare halvårsredogörelser (se de] IV sid. 386 och del V sid. 322) ; omnämnda Drivmedelscentralen fortsatte och avslutade under andra halv- ' året 1944 sitt planläggningsarbete för undanförsel och distribution av fly- tande bränslen vid krig eller krigsfara.

C, Gengas.

Antalet i centrala automobilregistret upptagna gengasdrivna motorfordon företedde vid utgången av år 1944 ingen större förändring jämfört med ställningen ett år tidigare samt vid halvårets början, såsom framgår av föl— ' jande sammanställning:

31 dec. 1943 30 juni 1944 31 dec. 1944 ; Omnibussar .................... 3 539 3 549 3 555 : Lastbilar ...................... 34 292 34 374 34 349 Personbilar .................... 32 949 33 872 34 991 Summa 70 780 71 795 72 895

Antalet omnibussar visar en svag stegring, antalet personbilar en förhål- landevis något större ökning, medan antalet lastbilar hållit sig i stort sett konstant. Gengasdrivna motorcyklar redovisas för. den 31 december 1944 till ett antal av 963. Av omnibussarna uppgåvos vid samma tidpunkt 76

procent, av lastbilarna 55 procent och av personbilarna 11 procent vara vedeldade, vilket betecknar någon ökning av vedeldningen för bussarna och lastbilarna men någon minskning för personbilarna jämfört med läget vid halvårsperiodens början.

I förhållande till hela beståndet av registrerade motorfordon (bilar och bussar) representerade de gengsdrivna vid 1944 års utgång 897 procent; mot- : svarande procenttal utgjorde beträffande bussar 91'2, beträffande lastbilar ? 8913 och beträffande personbilar 894, tillsammans alltså i runt tal 90 procent.

För frågan angående bränsleförsörjningen vid gengasdriften hänvisas till sid. 107. .

I enlighet med de riktlinjer, vilka angivits i en vid 1944 års riksdag fram- lagd och av riksdagen godkänd proposition, nr 256 (se del V sid. 325), för- ordnade Kungl. Maj:t genom beslut den 30 juni 1944, att ledningen av den medicinska forskningsverksamheten rörande f ö r g i f t n i n g 5 f a r a n vi 6 gen gas d rif t skulle fr. o. m. den 1 juli 1944 under medicinalstyrelsens överinseende handhas av ett statens gengasforskningsråd. Kungl. Maj:t ut- såg ledamöter och suppleanter i rådet samt utfärdade instruktionför dess verksamhet. Enligt instruktionen skulle det tillkomma rådet bl. a. att upp- göra plan för forskningsverksamhetens fortsatta bedrivande, att verka för , att undersöknings- och behandlingsstationer för gengasskadade i erforder-, , lig omfattning komme till stånd samt att meddela råd och anvisningar rö- rande verksamheten vid stationerna ävensom rörande medicinska undersök- ningar å arbetsplatser, där stationär gengasdrift förekomme. Rådet skulle vidare verka för åstadkommande av samarbete mellan detsamma och de * myndigheter, institutioner och organisationer, som hade beröring med frå- gor rörande gengasdrift.

) )

En utvidgning ägde under halvåret rum av gengaskliniken vid Sabbats- bergs sjukhus i Stockholm, varjämte åtgärder av vissa landsting vidtogos för upprättande av undersöknings- och behandlingsstationer vid sjukhus . i landsorten. ' )

D. Smörj medel.

Se härom nedan sid. 298.

| | !

7. Kraftförsörjningen.

Kraftsituationen Nederbörden var under halvåret tämligen riklig, sär- skilt under de två sista månaderna. Sålunda uppgick nederbördsmängden till 109 procent av den normala under tredje kvartalet och 157 procent un- der det fjärde. Motsvarande siffra för hela halvåret var 129.

Bortsett från en mindre nedgång under augusti månad höll sig vatten- krafttillgången un-der hela perioden tämligen hög. Under tredje och fjärde kvartalen uppgick vattenkraftindex till 101 resp. 109 procent och under hela halvåret till i medeltal 105 procent.

Vattenmagasinen voro vid halvårsskiftet fyllda till cirka 85 procent. Un- der perioden ökades fyllnadsgraden, så att denna vid årets slut uppgick till cirka 93 procent. Den rikliga nederbörden i södra Sverige under november och december gjorde att vattenståndet i Vänern steg över dämningsgränsen. Trots att tappningen därstädes under november hölls vid 900 m3/s och under december ökades till 1000 m3/s, utgjorde fyllnadsgraden vid årets slut 121 procent.

Belastningsintensiteten vid kraftverken visade under årets tredje kvartal en anmärkningsvärd stegring och förblev under fjärde kvartalet, bortsett från mindre variationer, tämligen konstant. Belastningsutvecklingen kan ut- läsas ur nedanstående tabell över belastningsindex med årsskiftet 1935/36 som bas.

Belastningsindex i medeltal Månad under månaden Juli .................................................. 1 56 Augusti .............................................. 160 September ............................................ 1 66 Oktober .............................................. 1 63 November ............................................ 162 December ............................................ 1 64

Den goda fyllnadsgraden hos landets vattenmagasin samt den rikliga vat— tentillgången under halvåret medförde att komplettering med ångkraft er- fordrades endast i ringa utsträckning, till stor del betingad av tekniska skäl. I medeltal under halvåret uppgick ångkraftproduktionen till cirka 2 pro- cent av den totala kraftproduktionen.

Förbudet att använda elektrisk kraft för ånggenerering kvarstod for- mellt under perioden. Riksdriftbyrån lämnade emellertid i samråd med 8—511103

bränslekommissionen dispens från förbudet i den utsträckning så var möj- ligt. I realiteten kom härigenom elektrisk ånggenerering att ske utan in- skränkning, i den mån respektive leverantörer kunde tillhandahålla kraft.

Den centrala driftledningen ( CDL). Den kontinuerliga övervakningen av kraftsituationen genom CDL pågick under halvåret i normal utsträckning. Kraftsituationen var dock sådan, att anledning till några anmärkningsvärda åtgärder ej förefanns. _ .

Även beträffande behandling av frågor av militär art, såsom bevakning, skyddsanordningar och reparationsberedskap, fortgick verksamheten efter samma linjer som tidigare. ' Enligt gällande instruktion för CDL skulle denna vara organiserad un- der krig och krigsfara. På sammanträde i november 1944 ingingo emellertid de i organisationen anslutna företagen en överenskommelse, att CDL skulle vara organiserad även under tid då förstärkt försvarsberedskap eller mobili- sering icke rådde. Dess uppgift under fredsförhållanden skulle vara att verka för en rationellt ordnad kraftproduktion och kraftdistribution i landet.

I detta sammanhang må något mera ingående redogöras för de åtgärder som vidtagits för skyddande av de viktigare kraftanläggnin- garna i landet mot skadegörelse till följd av krigshand- lingar. I föregående halvårsöversikt redogjordes för reparationsberedska- pens ordnande på kraftförsörjningsområdet. De därvid omnämnda utred- ningarna behandlade även ingående frågan om hur skydd av kraftanlägg- ningarna borde anordnas. Redan vid den tidigaste luftskyddslagstiftningen undantogos från de allmänna luftskyddsmyndigheternas handläggning ären- ( den rörande luftskyddet vid de statliga kraftanläggningarna och vid de större (

)

icke statliga. Dessa frågor skulle i stället handläggas vid vattenfallsstyrelsen, som skaffat sig särskild sakkunskap på detta område. Hithörande ärenden ha där närmast handhafts av styrelsens försvarskontor under ledning av ) militärassistenten. Med tiden ha allt flera icke statliga kraftanläggningar på detta sätt i luftskyddshänseende ställts under vattenfallsstyrelsens ledning. Detaljerade anvisningar ha utarbetats och en omfattande konsultations- och instruktionsverksamhet bedrivits. Vid kraft- och transformatorstationer ha splitterskydd och i vissa fall bombskyddstak anordnats, brandberedskapen ( har stärkts avsevärt och undersökningar ha verkställts vid dessa anlägg- ( ningar liksom vid kraftledningar om möjligheterna att genomföra vissa ) maskeringsåtgärder. Därjämte har en omfattande övnings- och instruktions- verksamhet för personalen pågått.

Med hänsyn till den betydelse kraftförsörjningens säkerställande tillmätes från statens sida. utfärdades år 1942 en lag rörande särskilda skyddsåtgär- der för vissa kraftanläggningar (SFS 1942, nr 335). Enligt denna lag är kraftverksägare skyldig att vid större kraftanläggningar vidtaga ur försvars- synpunkt önskvärda anordningar, som kunna vara skäliga och som närmare

angivas i lagen. Redogörelse för lagens bestämmelser i övrigt har lämnats i del III sid. 236.

Den tidigare luftskyddslagstiftningen ersattes hösten 1944 med den nya civilförsvarslagen och den nya civilförsvarskungörelsen, vilka trädde i kraft den 1 december s. å. För kraftföretagens det innebar den nya lagstiftningen icke några större principiella förändringar. Det må dock nämnas, att nu- mera även förstöring och undanförsel ingå bland de åtgärder som regleras i denna lagstiftning. I samband med tillkomsten av den ovannämnda lagen rörande särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar utökades an- talet kraftanläggningar, som skola vara underställda vattenfallsstyrelsen i civilförsvars-(luftskydds-)hänseende, till att omfatta praktiskt taget samt- liga de anläggningar som falla under denna lag. Vid årsskiftet 1944l45 voro anläggningar tillhörande cirka 50 icke statliga kraftföretag på detta sätt underställda vattenfallsstyrelsen i civilförsvarshänseende.

Såsom en del av skyddet för anläggningarna ingår även ordnande av

( besökskontroll. Denna ordnas dels genom övervakning utförd av egen per- ( sonal, dels i vissa fall genom militär försorg. För besökskontrollen ha tidi- ; gare gällt skilda bestämmelser vid olika typer av anläggningar i landet. För att underlätta och effektivisera kontrollen ha enhetliga bestämmelser ) utfärdats med stöd av en kungl. kungörelse, den s. k. legitimationskungö- ) relsen den 15 juli 1944 (nr 565). Den innebär bl. a., att ett enhetligt och

) för alla förbjudna områden inom riket likformigt formulär till legitima- ) tionskort införts. Vattenfallsstyrelsen har i anslutning härtill utfärdat de- taljföreskrifter för styrelsens egna och densamma i civilförsvarshänseende underställda icke statliga kraftanläggningar. Även övriga i den centrala ( driftledningens organisation ingående anläggningar kunna tillämpa dessa ) föreskrifter.

) Någon lokal organisation, som speciellt representerat industrien har tidi- gare icke funnits, vilket ur CDLzs synpunkt ansetts vara en brist med hän- syn till den betydelse kraftförsörjningen har för industrien. Närmast som representanter för krigsmaterielverket ha emellertid under hösten 1944 ut- setts s. k. krigsindustriombud, ett i varje län (se sid. 23). Krigsindustri- ombudets uppgift skall vara att informera krigsmaterielverket om krigs— industrien inom länet samt under sådan tid, då förbindelserna med krigs- materielverket äro brutna, utöva detta verks befogenheter i länet. Genom tillkomsten av dessa krigsindustriombud ha blockcheferna fått ökade möj- ligheter att särskilt vid uppträdande kraftbrist lokalt kunna avgöra priori- tetsfrågor rörande tilldelning av kraft för industrien.

Tillfälliga vattenregleringar. Under senare halvåret 1944 inlämnades ett antal ansökningar om tillstånd till reglering enligt 1939 års lag om tillfäl- liga regleringar. De avsågo emellertid uteslutande mindre regleringsföretag. Bland de berörda vattensystemen må nämnas Klarälven och Långan (biflod

till Indalsälven) samt en del mindre vattensystem i Västerbottens län. En an— sökan avsåg förnyat tillstånd. Dessutom lämnades under perioden tillstånd till korttidsreglering inom Indalsälvens flodområde i Gesunden, Stadsför- sens magasin och Storsjön.

Utbyggnad av nya krafttillgångar. Krafttillskottet genom nytillkomna sta- tioner var under perioden avsevärt. Av de största märkas Midskog i Indals- älven (88 000 kW), vars första aggregat togs i drift i juli och andra aggre- gat i oktober, Järpströmmen i ett av de övre tillflödena till Indalsälven (80 000 kW), där båda aggregaten togos i drift i november, samt Lerings- forsen i Gimån (8000 kW), som likaledes igångkördes i november. Kraft- tillskotten blevo helt tagna i anspråk för täckande av kraftbehoven under högbelastningstid.

Även en del större linjer togos under perioden i drift. Bland dessa kan nämnas 200 kV linjen Järpströmmen—Midskog och 130 kV linjen Kil— Hallsberg.

Flera större nybyggnader påbörjades, nämligen de statliga kraftverken vid Nämforsen och Forsmo i Ångermanälven på resp. 46 000 och 74 000 kW samt det av Hjälta aktiebolag byggda kraftverket vid Hjälta i Faxälven på cirka 100000 kW. Dessutom påbörjade Uddeholms aktiebolag en station. planerad för cirka 4000 kW, vid Nykroppa i Kroppaälven, en biflod till Gullspångsälven.

8. Statlig lagerhållning.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 9 juni 1944 hade reservförrådsnämnden bemyndigats att på samma sätt och på samma villkor som förut efter fram- ställning eller tillstyrkan av någon av försörjningskommissionerna försälja eller utlåna varor under årets tredje kvartal till en myckenhet av 20 procent av den lagrade kvantiteten av vederbörande varuslag vid kvartalets början. Motsvarande bemyndigande gavs genom Kungl. Maj:ts beslut den 22 sep- tember och den 22 december 1944 för fjärde kvartalet 1944, resp. första kvartalet 1945.

Reservförrådsnämndens verksamhet med avseende på inköp och lagring samt försäljning av u t l ä n d 5 k a v a r o r fortgick efter i stort sett samma linjer som tidigare år. Lejdtrafikens obehindrade uppehållande under hela året gjorde, att möjligheterna för varulagrens komplettering och i vissa fall utökning voro relativt goda på flera viktiga varuområden.

Vad i n h e m 5 k a v a r o r angår erhöll nänmden under halvåret åt- skilliga nya inköpsuppdrag. I de flesta fall gällde det härvid ett fullföljande av tidigare inledd uppköpsverksamhet. Delvis voro inköpsuppdragen för- anledda av förbindelser, som staten med hänsyn till avsättning och pris iklätt sig genom nya eller förlängda produktionsavtal med särskilda företag eller intressentgrupper men som kunde väntas komma att aktiveras först i hän- delse av yppade avsättningssvårigheter och f. ö. i de flesta fall lämnade sta- ten valfrihet mellan inlösning av produkterna eller inbetalning till produ- centen av visst engångsbelopp. Direkt och omedelbar upphandling från re- servförrådsnämndens sida avsågo bl. a. vissa av Kungl. Maj:t lämnade in- köpsuppdrag beträffande träkolstackjärn, vilka delvis voro avsedda att så- kerställa en tillräcklig träkolsproduktion (se sid. 77), ett i huvudsak av prishänsyn förestavat uppdrag om inköp från Bolidenbolaget av ett större parti koppar, framställd av importerad finsk malm, vidare inköpsuppdrag i fråga om bensol, avsedd för tillblandning av motorbränslen, samt tran. Nämnden beordrades därjämte att fortsättningsvis inköpa betydande kvan- titeter stubbugns- och blandvedstjära samt att verkställa förädling därav till smörjolja, fiskebåtsbränsle och bildestillat m. m. Åt nämnden uppdrogs även- ledes att låta omarbeta hos densamma befintliga förråd av krommalm till

ferrokrom ävensom att — i fullföljd av tidigare uppdrag låta i Danmark verkställa lönspinning av vissa av nämnden övertagna partier cellull.

Inköpsuppdrag, vilka lämnats nämnden allenast för eventuellt fullföl- jande på grund av ianspråktagna garantiförpliktelser, avsågo bl. a. gjutna järnrör (normalrör och tryckrör), nickel och nickelsulfat, zink samt molyb- denmalm.

I skrivelse den 16 november 1944 anmälde nämnden, att densamma 1 an— ledning av tidigare erhållet uppdrag inköpt sammanlagt 25 000 ton svenskt armeringsjärn.

Beträffande den under livsmedelskommissionens överinseende bedrivna uppköps- och lagringsverksamheten, vilken omfattade huvudsakligen smör. slaktvaror och fisk samt frukt och bär, se sid. 307.

9. Utrikeshandeln.

Statistisk överblick.

Utrikeshandelns sammanlagda värde var för år 1944 lägre än för något föregående år under kriget. Under första halvåret hade väl åtminstone im- porten ännu hållit sig uppe på en relativt god nivå, men under senare halv- året nedgick densamma synnerligen starkt, varjämte exporten — med un- dantag för en tillfällig uppgång i slutet av året — fortsatte att sjunka. Minsk- ningen i den utländska handelsomsättningen som helhet betraktad stod fram- förallt i samband med de hinder som fr. o. 111. augusti och september upp- restes mot sjöfarten i Östersjön (se sid. 128). Lejdtrafiken på Göteborg fort- gick obehindrat under hela året.

I nedanstående tablå lämnas en översikt över utrikeshandelns värdemäs- siga omfattning halvårsvis åren 1939—1944.

Å r Import milj. kronor Export milj. kronor ölxizgktiit-t

res . år

Jan.-juni juli-dec. Hela året Jan.-juni Juli-dec. Hela året milj). kr. 1939 ............ 1 142 1 357 2 499 913 976 1 889 610 1940 ............ 1 148 856 2 004 .690 637 1 327 677 1941 ............ 797 877 1 674 . 596 749 1 345 329 1942 ............ 754 1 026 1 780 550 769 1 319 461 1943 ............ 881 933 1 814 601 571 1 172 642 1944 ............ 939 738 1 677 410 443 853 824

Månadssiffrorna för importen och exporten voro under år 1944 i milj. kronor följande: '

Import Export Import Export Januari ................ 123 48 Juli .................... 145 81 Februari ................ 157 64 Augusti ............ .. . . . 141 69 Mars .................... 170 71 September .............. 138 56 . April .................. 159 65 Oktober ......... ' ....... 102 58 Maj .................... 166 75 November .............. 110 . 100 Juni .................... 164 87 December .............. 102 79

Kvantitativt belyses utvecklingsgången i stora drag genom uppgifterna" angående utrikeshandelns »volym», vilka i form av indextal, uträknade på basis av genomsnittssprisema år 1936, angivas här nedan. Medeltalen för åren 1936/38 ha härvid satts = 100. ' '

1939 1940 1941 1942 1943 1944 Importvolym .................. 123 74 50 49 46 45 Exportvolym .................. 102 58 55 44 36 24

Enligt dessa siffror utgjorde importvolymen år 1944 endast 45 procent av motsvarande volym åren närmast före kriget, medan exportvolymen ned- gått till en så låg nivå som 24 procent av förkrigsnivån.

För sex olika huvudgrupper av varor anges i efterföljande tablå de in- och utförda varumängderna i tusental ton för varje år fr. o. m. 1939.

Animal. Mineral o. Kemiska Hudar,tex- Trävaror, Maskiner, o. veget. metaller prod., göd- tilvaror, pappers- transport- Summa ämnen m. m. selmedel kautschuk massa, pap- medel m. m. m. m. m. 111. per 111. m. m. m. Import, 1 000 ton: 1939. . . . 950 12 504 1 143 188 315 233 15 333 1940. . .. 678 7 274 742 108 212 127 9 141 1941 . . .. 321 5 632 618 65 301 74 7 011 1942. . . . 450 4 808 631 75 142 71 6 177 1943. . . . 330 5 668 647 56 182 67 6 950 1944. . .. 380 4 279 579 69 124 78 5 509 Export, 1 000 ton:

1939. . . . 227 14 825 115 26 6 390 221 21 804 1940. . . . 99 10 928 64 8 3 593 104 14 796 1941. . . . 87 10 622 48 2 3 349 52 14 160 1942. . . . 28 9 293 35 2 2 597 67 12 022 1943. . . . 23 10 857 25 2 1 493 38 12 439 1944 . . .. 106 4 990 30 7 1 152 39 6 324

I tabellen å sid. 121 lämnas beträffande ett antal viktigare varuslag upp- gifter angående import och export under vart och ett av åren 1939—1944. Man fäster sig i fråga om importen bl. a. vid den ganska betydande ök- ningen för införda fettråvaror och oljekraftfoder samt även vissa industri- råvaror såsom bomull och koksalt, medan däremot en betydande minsk- ning redovisas för stenkol, tackjärn, Vm'etaller m. m. Exportminskningen är mycket framträdande för såväl trävaror och pappersmassa som järnmalm och järn.

Importens och exportens fördelning på ursprungs- och förbrukningslän- der framgår av tabellen å sid. 122. En vissförskjutning i nedåtgående rikt- ning ägde år 1944 rum i fråga om den europeiska kontinentens (exkl. Sov- jetunionen) andel i Sveriges såväl import som export samt en motsvarande relativ ökning för »övriga länder», varav de viktigaste utgjordes av länder å den amerikanska kontinenten, framför allt Sydamerika. Huvudorsaken till nämnda förskjutning var den särskilt under årets sista månader mycket mar- kerade nedgången i handeln på Tyskland och Italien, men stark nedgång visade även de västeuropeiska länderna och Balkanländerna, medan där- emot en ökning förmärkes beträffande bl. a. Schweiz och länderna på Ibe—

1939 1940 1941 1942 1943 1944

T 11 s e n t o n (där ej annat angives)

Importvaror

Livsmedel och jordbruksråvaror :

Kött och fläsk .................. 76 3-1 4-3 5-4 5-3 8-7 Agg ............................ 0-7 1-3 2-3 0-5 0-3 0-5 Fisk ........................... 52-7 28-4 15-6 7-7 2-9 1-1 ( Kaffe, orostat .................. 56-0 40-0 17-4 7-9 10-7 20-2 ( Vete och råg ................... 41-8 94-3 0—4 99-4 9-0 16-8 ( Havre .......................... 1-8 37-7 68 6-6 12-8 0-1 1 Majs ........................... 42-4 49-1 3-9 13-3 9-3 5-9 Kli ............................ 12-9 14-0 30-7 6-3 Frukter, färska ................. 91-6 44-6 32-3 18-7 32- 7 38-6 Frukter, torkade o. dyl. ......... 23—6 17-9 133 150 7- 5 8'7 Fetträvaror (jordnötter, kopra, so- jabönor, linfrö m. m.) .......... 223-6 687 8-7 43-1 53% 70-2 Vegetabiliska feta oljor .......... 45-4 19!) 5-3 22—6 11-4 4-1 * Oljekraitfoder ................... 166—9 141-9 94-7 117—5 890 137-0 ( Räfosfat ........................ 187-3 40-2 26-3 — —— 8-5 Chilesalpeter .................... 81-7 1815 1-6 1—6 0-8 18-6 ) Kalksalpeter .................... 139-4 119-7 127-5 104-2 100—4 70-8 ( Kalisalter ...................... 116-7 90-2 60-5 87-2 108-6 97-1 ') Brånslen: ( Stenkol ........................ 6 3425 3 9964 3 160-0 2 704-6 3 561-0 2 348-4 Koks .......................... 2 339-1 1 7250 1 643-2 1 185-6 1 242-51 1 213—7

Industriråvaror m. m.:

( Koksalt ........................ 241-s 184-6 197-1 202-0 211-7 233-5 ) Soda ........................... 39-5 41-2 134-11 298 27-9 27-8 ! Glaubersalt ..................... 117-6 828 456 51-2 45-5 26'5 ' Hudar, oberedda ................ 230 121 7-0 8-0 7-6 8-4 Ull ............................ 13-3 9-7 4-5 6-9 6-4 6-7 Bomull ......................... 46-9 20] 16-4 32-0 18? 34-7 Tackjårn och tackjärnsgjutgods.. 278-5 130-4 96? 938 941 45-4 Smidbart järn och stål .......... 6014 3506 249-15 296-4 241-4 252-1 ! Koppar, bly, tenn och zink. . .. 135'5 51-6 11-3 22-1 22! 11—6 Exportvaror Fläsk .......................... 13-9 41 1'0 —- —— Smör .......................... 26-2 9-8 1-5 —— —— —- Fisk ........................... 362 177 3-7 1-7 —— 4-6 Hudar, oberedda ................ 11-5 1-6 — _— 0-2 Trävaror, oarbetade, bilade, sågade och hyvlade 1 000 m* .......... 3 8600 2 861-11 2 964-0 2 1440 1 420-4 1 069-9 ' Pappersmassa (torrtänkt vikt). . . . 2 331-0 982-0 755-8 6588 439-51 296-6 ( Papper och papp ............... 601-7 246-9 190-4 237-8 194-4 207'0 , Järnmalm ..................... 13 650-5 10 137-2 9 539-55 8 6252 10 257-1 4 598-4 ( Tackjäm och tackjärnsgjutgods.170-4 98-4 90-9 65-0 57-4 22-3 ) Smidbart järn och stå] .......... 206-0 197-8 227-4 141-3 116-9 84-4 )

riska halvön. Den höjda siffran för exporten till »övriga länder» härrör ej endast från ökad transocean utförsel i samband med lejdtrafiken utan även från en stegrad utförsel till Sovjetunionen (cirka 40 milj. kronor). Denna sammanhängde därmed att, sedan transportmöjligheter öppnats på nämnda land, skeppning kunde ske dit av förut för sovjetrysk räkning i Sverige be-

Miljoner kronor Procent

1939-1942 1943 1944 1939 1942 1943'1944

Import från Europeiska kontinenten (exkl. Sovjetunionen) ......... 1 352-8 ] 396-7 1 491-57 1 314-9 .54-1 78-5 82—2 781 Därav: Nordiska länder ................ 130.0 130.3 1374 1501) 7.2 7.3 7—6 3.9 Tyska riket .................... 619-8 80843 8943 793.5 24-8 45'4 49.3 47-6 Italien ........................ 39.3 1212 78-9 9.3 1-6 7.2 4.3 0-6 Schweiz ....................... 45.9 91.2 109-g 1384; 1.3 5.1 60 8-3 Ungern. . . ._ ..... . ............... 17.0 33.5 33.7 20.3 0.7 1.9 2.1 1.2 Vasteuropeiska landerl .......... 311.3 45.8 45.1 32.3 12.5 2.6 2.5 1.9 Span1en_ och Portugal ........... 13.5 27-8 66-5 79.2 0.5 1-6 3.7 4.7 Balkanlander .................. 30.9 105.0 95.4 49'8 1.2 5.9 5.3 3.0 Övr. europ. kontinentalländer . .. 95.1 27-6 24.8 36-4 3-8 1.5 1.4 2.2 Övriga länder .................. 1 1459 383-5 3253 362-5 45.9 21.5 17., 21-6

Summa 2498-7 [ 780-2 1 814-2 1 677-4 "100 100-0 100-0 100-0

Export till Europeiska kontinenten

(exkl. Sovjetunionen) ......... 1 040-8 1 167-0 1 091-3 698-1 551 88-5 93-1 81-8

Därav: Nordiska länder ................ 329-5 2661 193-6 140-5 17-4 20? 16-5 16-5 Tyska riket .................... 369'0 529'5 537'9 345'3 19'5 40'1 45'9 40'5 Italien ........................ 44'5 115'7 45'0 _ 2'4 8'8 3'8 _" Schweiz ......... I .............. 17'8 93'4 106'8 87'5 0'9 7'1 9'1 10'2 Ungern ........................ 5'7 21'0 24'6 4'8 0'3 1 6 2'1 0'6 Västeuropeiska länder' .......... 194'4 54'4 44-1 16-5 10-3 4-1 3-8 1-9 Spanien och Portugal ........... 13'1 31'1 59—0 70-2 0-7 2-4 5-0 &? Balkanländer .................. 14'3 25'3 45'1 11'5 0'3 1 9 3'3 1'3 Övr. europ. kontinentalländer. . . 52'5 30"? 35'7 21'8 2'8 2'3 3'1 ,2'6 Övriga länder .................. eu-a 151'3 80-5 155-3 44-9 11-5 6—9 18-2

_| e 0 9

Summa ] BBB-6 13188 1 17243 853-4 1 ("PO 100'0 100-0

1 Frankrike, Nederländerna, Belgien och Luxemburg.

ställda och här tills vidare lagrade varor. Handelsbytet med Danmark och Norge var år 1944 väsentligt mindre än de föregående åren; däremot steg handeln på Finland, vilket i synnerhet gällde den svenska utförseln dit under årets sista månader.

Utrikeshandelns reglering.

Importreglering i form av införselförbud med licensmöjlighet genomfördes för ytterligare vissa varuslag såsom hjälpmedel för den inhemska handels- och förbrukningsregleringen beträffande ifrågavarande varuslag. Sålunda stadgades förbud mot införsel utan tillstånd av industrikommissionen genom kungörelse den 6 oktober 1944 (nr 672) i fråga om salicylsyra och acetyl— salicylsyra samt vissa andra salicylsyreföreningar, genom kungörelse den 24 november 1944 (nr 742) i fråga om gipssten och gips samt genom kun- görelse den 22 december 1944 (nr 792) i fråga om gjutna raka heltjocka

muffrör av icke smidbart järn. Beträffande de särskilda motiven för dessa importregleringar se ovan sid. 74, 75 och 67. Närmast av valutapolitiska skäl förestavades de genom kungörelser den 20 oktober 1944 (nr 694 och 695) införda importförbuden beträffande oarbetat guld och guldmynt, oarbetad platina samt för tekniskt bruk avsedda artiklar jämte plåt, rör och träd av guld och platina (se sid. 174). Importförbudet beträffande oarbetat guld och guldmynt innebar ensamrätt till import härav för Sveriges riksbank och den internationella regleringsbanken i Basel.

Av vissa utrikes- och handelspolitiska skäl upphävdes genom kungörelse den 30 december 1944 (nr 814) fr. o. m. den 1 januari 1945 de undantag från det allmänna exportförbudet, som angivits i den till exportförbudskungörel— sen den 21 mars 1941 (nr 168) fogade frilistan. Genom särskilt beslut av handelskommissionen medgavs dock fri utförsel av varor tillhörande den tidigare i frilistan upptagna rubriken tidningar, tidskrifter och modejourna- ler med eller utan bilagor.

Handelsavtal.

Handelsutbytet med Tyskland under kalenderåret 1944 reglerades huvud- ) sakligen genom ett den 10 januari samma år undertecknat avtal, för vars inne- , håll redogörelse lämnats i en tidigare översikt (se det V sid. 136).

Handelsförbindelserna mellan Sverige och Danmark voro under andra ; halvåret 1944 icke föremål för avtalsmässig reglering. I syfte att möjliggöra

en fortsatt svensk-dansk samhandel utan avtalsmässiga förpliktelser med , avseende å de ömsesidiga leveranserna uppdrogos efter överläggningar mel— I lan svenska och danska vederbörande under augusti september 1944 rikt— ) linjer för handhavandet av det fortsatta varuutbytet på kompensationsbasis. ' I enlighet med nämnda arrangemang förutsågs leveranser från Danmark av i första hand livsmedel såsom fläsk, nötkött, mjölkkonserver, konsthonung och fisk. Den svenska exporten beräknades omfatta leveranser av huvud- sakligen trävaror, pappersmassa, papper, vissa maskiner och apparater m. m.

I samband med ovannämnda överläggningar nåddes jämväl enighet om att gällande betalningsöverenskommelse skulle förbliva i kraft, varjämte gällande anordning med avseende å Sveriges finansiella tillgodohavanden i Danmark förlängdes till årets slut.

Det svensk—norska varuutbytet under andra halvåret 1944 försiggick även- ledes utan någon formlig avtalsmässig reglering. De anordningar, som träf- fades med norska vederbörandekunde i praktiken sägas innebära, att de ömsesidiga leveranserna skulle ske inom ramen för kompensationskomplex, varvid den svenska exportlicensgivningen gjordes beroende av att ur SVensk synpunkt godtagbara norska motprestationer successivt infriades. Från norsk sida lämnades utfästelser avseende bl. a. rundvirke, kalksalpeter, kalkkväve,

aluminium och zink. Bland—de svenska exportvarorna märktes i första hand trävaror, läkemedel, järn och stål samt maskiner.

Den 1 juli 1944 undertecknades i Stockholm en överenskommelse mellan Sverige och Finland angående handelsutbytet under andra halvåret 1944. Överenskommelsen förutsåg utförsel från Sverige av varor till ett sam- manlagt värde av något över 9 milj. kronor, däribland järn och stål för c:a 2'3 milj., arbeten av järn och stål för c:a 17 milj. samt maskiner och appa- rater för c:a 37 milj. kronor. I motsats till tidigare halvårsavtal innehöll den nya överenskommelsen icke någon utfästelse om kreditgivning från svensk sida. Å finsk sida förband man sig att upprätthålla utförseln till Sverige i den mån landets försörjningsläge så medgav. '

Genom vapenstilleståndet med Sovjetunionen i september förändrades Fin- lands läge helt även i handelspolitiskt avseende. Varuutbytet med Tyskland och de av Tyskland kontrollerade områdena avbröts, och Finland blev i hög grad hänvisat till Sverige för erhållande av oundgänglig import. På fram- ställning från finsk sida upptogos förhandlingar mellan svenska och finska regeringarna angående leveranser från Sverige av för försörjningen och återuppbyggnaden i Finland erforderliga varor. Förhandlingarna utmyn- nade i att svenska regeringen ställde i utsikt leveranser till sammanlagt värde av omkring 180 milj. kronor, däribland spannmål, matfett eller fettråvaror, socker, gödningsmedel, järn och stål och arbeten därav samt andra oädla metaller, maskiner, textilvaror, hudar, kol och koks, koksalt, läkemedel m. in. För finansiering av inköpen ställdes, med anlitande av de av riks- dagen till återuppbyggnadsändamål anvisade medlen, en kredit på 150 milj. kronor till finska regeringens förfogande genom ett i Stockholm den 25 oktober undertecknat avtal. Till en mindre del beräknades de svenska leve— ranserna kunna likvideras ur den löpande finska exporten till Sverige.

Varuutbytet med Nederländerna och Belgien reglerades även under andra halvåret 1944 genom den med tyska vederbörande den 16 februari 1944 träf- fade överenskommelsen, för vilken redogörelse lämnats i näst föregående halvårsöversikt. Även det svensk-schweiziska varuutbytet fortgick på förut fastställd bas, nämligen enligt de riktlinjer, som uppdragits vid förhandlingar i Bern under februari—mars 1944 (se del V sid. 344, 345).

Vad det svensk-ungerska varuutbytet beträffar blev detta efter den 1 april 1944 icke föremål för någon avtalsmässig reglering. Den tidigare träffade överenskommelsen beträffande reglering av skuldtjänsten å svenska finan- siella tillgodohavanden fortfor i stort sett att tillämpas till den 15 oktober 1944, då betalningarna emellertid helt inställdes.

Genom noteväxling den 19 oktober 1944 mellan Sveriges sändebud i Lima och Perus utrikesminister träffades en modus-vivendiöverenskommelse an- gående tillämpande av mest gynnad nationsbestämmelser i avseende å sjö- farten mellan de båda länderna. Härvid undantogos dock de förmåner, som tillerkänts eller kunde komma att tillerkännas den inhemska kustfarten eller fiskerinäringen. Sedvanligt undantag gjordes jämväl beträffande de särskilda förmåner, vilka Sverige tillerkänt Norge eller Danmark samt Peru tillerkänt sina grannländer.

10. Sjöfarten.

Fartygsbeståndet.

Den svenska registrerade handelsflottan bestod vid ingången av år 1944 av 2076 fartyg med en dräktighet av 1420 608 bruttoton (motsvarande 981 738 nettoton). Vid årets slut uppgick antalet fartyg till 2 092 om 1 557 133 bruttoton (motsvarande 1 080185 nettoton). En ökning hade alltså under året skett med 16 fartyg om 136 525 brutto- resp. 98 447 nettoton, vilket innebar en förhållandevis kraftig förstärkning av handelsflottan vad tonnaget angår, så mycket mer betydande som de nytillkomna fartygens effektivitet merendels var större än de avgångna fartygens. Nedanstående tablå anger det registrerade fartygsbeståndets storlek vid krigets början samt vid års- skiftena 1943/44 och 1944145 med fördelning på olika fartygscert.

31/8 1939 31/12 1943 31/12 1944

Antal Brutto- Antal Brutto- Antal Brutto- fartyg ton fartyg ton fartyg ton

Ångfartyg ......................... 869 838 708 706 564 738 693 555 171 Motorfartyg ....................... 457 691 550 523 774 576 570 921 253 Segelfartyg: med bjälpmaskin (motorseglare). . . 918 83 676 844 81 126 827 80 619 andra ........................... 8 2 806 3 168 2 90

Summa 2 252 1 616 740 2 076 1 420 608 2 092 1 557 133

Sammanlagt tillfördes handelsflottan under år 1944 72 fartyg om 161 762 bruttoton, varav genom nybyggnad 61 st. om 147 638 bruttoton. Av dessa ny- byggda fartyg utgjordes ej mindre än 52 st. av motorfartyg med en dräktighet av 138 615 bruttoton; av de övriga 9 voro 5 ångfartyg och 4 segelfartyg. Avgången under året belöpte sig till 56 fartyg om 25 237 bruttoton. De av- gångna fartygen voro alltså genomsnittligt betydligt mindre än de nytill- komna. Av de avgångna voro 20 ångfartyg, 13 motorfartyg och 23 segel— fartyg. Inga registrerade fartyg redovisas såsom försålda till utlandet. Motor- tonnagets redan förut förhärskande betydelse blev under året alltmer fram- trädande. Ännu vid krigsutbrottet representerade motorfartygen blott 43 pro- cent, ångfartygen 52 och segelfartygen 5 procent av bruttotonnaget. Vid 1944 års slut voro motsvarande procenttal 59, 36 och 5. Ehuru handelstonnaget vid sistnämnda tidpunkt sammanlagt ännu ej fullt nätt samma storlek som vid krigets början, var skillnaden icke särskilt stor, nämligen knappa 60 000

ton. Då flottan emellertid numera till betydande del utgjordes av nybyggda fartyg, hade den under de gångna krigsåren hunnit att väsentligt moderni- seras och kunde därföranses vara i fråga om såväl fart som transport- förmåga betydligt överlägsen den flotta, som landet ägde då kriget bröt ut. Härvid är likväl att märka, att handelsflottans sammansättning ändrats på ett ej i allo lyckligt sätt, i det att det medelstora tonnaget (gruppen 1 000— 3 000 ton, i huvudsak omfattande fartyg för östersjö- och nordsjöfart) ej för- nyats i tillräcklig omfattning.

Antalet under år1944 krigsförlista fartyg var 19 med en sam- manlagd dräktighet av 18 702 bruttoton, därav under senare halvåret 8 far- tyg om 9 049 bruttoton. Krigsförlisningarna sedan krigets början hade föl- jande omfattning:

Antal Brutto- Antal fartyg ton omkomna 1939 .................... 21 38 693 76 1940 .................... 59 154 310 446 1941 .................... 33 106 472 215 1942 .................... 43 147 289 211 1943 ................... 27 77 433 153 1944 ................... 19 18 702 130 Summa 202 542 099 1 231

Utom dessa fartyg hade under hela perioden genom krigsåtgärd förolyc- kats 24 fiskefartyg om sammanlagt 1260 bruttoton, varav under år 1944 6 st. om 321 ton. I samband med fiskefartygsolyckorna hade omkommit 83 personer. Totala antalet krigsförlista fartyg var alltså till utgången av år 1944 226 fartyg om 544159 bruttoton med 1 314 omkomna.

På skilda fartygstyper fördelade sig de krigsförlista handelsfartygen så- lunda:

Ångfartyg Motorfartyg Segelfartyg Antal Bruttoton Antal Bruttoton Antal Bruttoton 1939—42 ................ 111 224 784 44 221 571 1 409 1 1943 .................... 14 30 568 11 46 780 2 85 1944 .................... 13 15 371 2 2 527 4 804 Summa 138 270 723 57 270 878 7 1 298

Enligt de av kommerskollegium publicerade uppgifterna om hand els- flottans användning skulle under år 1944 1 883 fartyg om 1 222609 bruttoton ha under större eller mindre del av året varit tagna i bruk, därav 101 st. om 334 644 bruttoton uteslutande i fart mellan utländska hamnar, d. v. s. praktiskt taget helt utanför västspärren, i tjänst hos de allierade krigförande makterna. Mot sistnämnda tal svarar för år 1943 ett antal fartyg av 117 om 373 542 bruttoton. Nedgången var alltså relativt stor och över— steg, vad tonnaget angår, väsentligen siffrorna för krigsförlista fartyg. Skill- naden torde sammanhänga med vissa egenheter vid redovisningen. Det an- märkes i kommerskollegii redogörelse, att om ett fartyg utfört blott en enda resa i lejdtrafik mellan Sverige och länder utanför spärren, har det dock redo-

visats på fart mellan svenska och utländska hamnar. Däremot ha fartyg, som avgått från Sverige i barlast för att i Röda korsets tjänst frakta varor mellan främmande länder, redovisats på fart endast mellan utländska hamnar.

Av de vid årets slut befintliga fartygen uppgivas ej mindre än 243 st. om 355527 bruttoton ej alls ha varit använda under året. Särskilt mot årets slut ökades tonnageuppläggningen starkt till följd av upphörandet av tra- ? fiken på Tyskland (se nedan), varför antalet vid årsskiftet upplagda fartyg = sannolikt var avsevärt större än det nyss angivna antalet, vilket avser fartyg, som legat upplagda hela året. Liksom förut blevo flera av de stora nybyggda fartygen ej insatta i trafik utan gingo direkt från varven till uppläggning i avvaktan på friare sjöfartsmöjligheter efter kriget. '

Sjötraflkens omfattning.

De statistiska uppgifterna angående fartygstrafiken mellan Sverige och utlandet visade redan för första halvåret 1944 rätt stark nedgång jämfört med såväl motsvarande halvår 1943 som det närmast föregående halvåret. Nedgången fortsatte under hösten 1944 och blev nu särdeles utpräglad.

Nedanstående tablå meddelar månadsuppgifter rörande från utlandet till svenska hamnar ankommande samt därifrån till utlandet avgående tonnage för tiden juli—december 1944 med jämförelsesiffror för åren 1939 och 1943.

Ankommande fartyg Avgående fartyg 1 000 nettoton 1 000 nettoton 1939 1943 1944 1939 1943 1944 Januari—juni ............. 11 484 4 685 3 519 11 830 4 880 3 690 Juli ...................... 2 705 1 123 743 2 780 1 196 793 Augusti .................. 2 627 905 671 2 680 943 601 September ................ 1 807 850 462 1 816 839 399 Oktober .................. 2 139 679 215 2 195 753 237 November .......... . . 2 267 730 228 2 122 759 249 December ......... 1 832 631 219 1 693 645 293 Juli—december ...... . 13 377 4 918 2 538 13 286 5 135 2 572 Summa för hela året 24 861 9 603 6 057 25 116 10 015 6 202

Nedgången i fartygstrafiken sammanhängde med den av krigsläget be- stämda utvecklingen av sjöfarten i Östersjön och Nordsjön, vilken genom en serie åtgärder från svenska myndigheters sida steg för steg inskränktes. På grund av den ökade risken för bombning och minsprängning meddelade krigsförsäkringsnämnden den 9 augusti, att krigsförsäkringar å kasko för resor på holländska och tyska nordsjöhamnar väster om Weserdistriktet tills vidare icke beviljades. Två dagar senare utsträcktes beslutets giltighet även till resor å övriga tyska nordsjöhamnar och hamnar vid Kielkanalen väster om Holtenau. Följden härav blev, att all trafik med svenska fartyg på nämnda hamnar inställdes, vilket innebar att all kol— och koksimport

därifrån upphörde. Inom kort utvidgades försäkringsförbudet även till den egentliga östersjöfarten. Redan den 22 augusti kungjorde krigsförsäkrings- nämnden nämligen, att krigskaskoförsäkring tills vidare icke beviljades för resor till tyska östersjöhamnar över huvud. Härmed var all sjöfart till och från Tyskland med svenska fartyg omöjliggjord och upphörde så snart de fartyg, som ännu befunno sig i tyska hamnar (c:a 160 st.), återkommit till Sverige. Den direkta anledningen till sistnämnda steg var, förutom de ökade minriskerna, det intensifierade luftkriget, som bl. a. medfört att praktiskt taget hela Stettin ödelagts. Härtill kom sannolikheten av att den ryska flot- tan inom kort skulle få tillträde till Östersjön med härav följande ökade risker för folk och materiel.

Ännu upprätthölls i viss omfattning malmtrafiken mellan Sverige och Tyskland, vilken redan förut mestadels ombesörjts med tyska, i mindre omfattning även med finska fartyg. Likaså fortgick med tyska och i någon mån även holländska fartyg en viss trävaruexport från svenska hamnar. Sedan förbindelserna mellan Finland och Tyskland upphört, minskades kraftigt ifrågavarande transporter, och än mer blev detta fallet sedan de tyska fartygen begynt sysselsättas med evakuering av tyska trupper i Finland.

Ett ytterligare slag mot sjöfarten i östersjövattnen utgjorde regeringens beslut att fr. o. m. den 27 september icke längre medgiva utländsk handels- sjöfart i svenskt territorialvatten vid Bottniska viken och Östersjön med anslutna inlandsfarvatten från riksgränsen vid Torne älv t. o. m. Falsterbo kanal (kungörelse den 22 september 1944, nr 624). Fartyg, som vid nämnda tidpunkt befunno sig i dessa svenska vatten och farleder, fingo dock enligt särskilda övergångsbestämmelser fullfölja sina resor. Som följd av rege- ringens beslut inställdes även färjtrafiken Trelleborg—Sassnitz. Nu nämnda åtgärd medförde ett fullständigt stoppande av all sjöfart på Tyskland från svenska ostkusten. Däremot kunde sjöförbindelse med Tyskland ännu upp- rätthållas över svenska hanmar vid västkusten och Vänern. Anledningen till beslutet var närmast det genom den ryska erövringen av Estland och vapen— stilleståndet mellan Ryssland och Finland uppkomna läget med risk för sjö- strider mellan de ryska och tyska sjöstridskrafterna i Östersjön.

Vad Finland beträffar upprätthöllos förbindelserna med Åbo efter vapen- stilleståndet tills vidare helt med svenska fartyg.

I tabellen ovan angående utlandssjöfarten ingår även den s. k. Göteborgs- trafiken (le jdtraf iken). Denna kunde under hela året 1944 fortsätta utan avbrott, i motsats till vad fallet var under de föregående tre åren. Be- träffande de närmare omständigheterna i samband med denna trafik se nedan. 1 rödakorstrafiken på Grekland deltogo under år 1944 maximalt 17 svenska fartyg. Vid årets slut var antaleti sådan fart använda fartyg 13. För Internationella Röda korsets räkning deltogo 6 år 8 svenska fartyg i trafik för humanitära ändamål. I viss utsträckning medverkade Sverige även detta år vid utväxling av diplomater och fångar mellan de krigförande makterna.

Proportionen mellan lastförande och icke lastförande tonnage i ankom- mande och avgående trafik var under senare halvåret 1944 ungefär den- samma som tidigare varit vanlig. Av ankommande fartyg voro sålunda 75 procent och av avgående fartyg 84 procent lastförande. För hela året voro motsvarande siffror resp. 83 och 78 procent. Den lägre siffran i detta fall för den avgående trafiken torde bero på det proportionsvis stora antalet fartyg som under årets första månader avgingo i barlast. De svenska far- tygens andel i den redovisade in- och utgående trafiken uppgick med hänsyn till tonnaget för de båda halvåren till resp. 53 och 42 procent, de tyska far— tygens till resp. 23 och 26 procent. Under sista kvartalet representerade emel- lertid de tyska fartygen en ganska ringa del av det trafikerande tonnaget.

De svenska fartygen utanför spärren sysselsattes under år 1944 på i stort sett samma sätt som tidigare under kriget.

Lejdtrafiken.

Efter ett tillfälligt uppehåll fr. o. 111. november 1943 hade lejdtrafiken i slutet av januari 1944 återupptagits i enlighet med en dessförinnan med Tyskland träffad överenskommelse (se de] V sid. 348). Den fortgick därefter planenligt ända till årets slut.

Följande tablå anger i huvuddrag lejdtrafikens omfattning under år 1944.

Första Andra Hela året halvåret halvåret 1944 Antalet inkommande fartyg .............. 34 45 79 därav tankfartyg med oljor ............ 4 5 9 Antalet utgående fartyg ................ 35 43 78 därav i barlast ...................... 6 7 13 Importerade varor, 1 000 ton ............ 227-2 300-3 527-5 Exporterade varor, 1000 ton ............ 129-4 147-2 276-6

Utvecklingen av ifrågavarande trafik från dess början till slutet av 1944 belyses av nedanstående sammanställning.1

Antal fartygslägenheter Importerade varor Exporterade varor Å r .. Inkom- darav Ut— därav . . mande tankfartyg gående i barlast 1 000 ton milj. kr. 1 000 ton milj. kr. 1941 ........ 32 4 35 9 206-4 222-2 127-5 115-2 1942 ........ 59 5 62 15 426-2 347-2 196-3 158-o 1943 ........ 47 8 44 13 345-6 350-2 149-9 125-3 1944 ........ 79 9 78 13 527-5 499-8 27645 2395

Lejdtrafiken hade, som framgår av de anförda siffrorna, år 1944 större omfattning än något tidigare år. Den befann sig därjämte under året 1944 i fortsatt stegring från kvartal till kvartal.

1 Tidigare i dessa iöversikter anförda siffror ha här korrigerats med stöd av senare till- gängligt material. De angivna import- och exportkvantiteterna avse de under året i fråga in- resp. utskeppade varumängderna till skillnad från de i den officiella handelsstatistiken redovisade, vilka avse in— resp. utförtullade kvantiteter. Värdesiffrorna grunda sig på krigs- försäkrin'gsnåmndens uppskattningar. '

Vad imp o r t en beträffar skedde denna under 1944 liksom tidigare till huvudsaklig del från Sydamerika, framför allt Argentina; omkring 58 pro- cent av kvantiteten av alla med lejdbåtarna inkomna varor härrörde från denna kontinent. Nord- och Mellanamerika bidrogo med cirka 28 procent, vissa afrikanska territorier med cirka 9 procent, Spanien och Portugal med nära 5 procent. Importens sammansättning var följande: livsmedel och livs- medelsråvaror 279 000 ton (därav bl. a. vete 17 000, risgryn 3 000, majs 6 000, kaffe 19 400, kakaobönor 11 400, apelsiner 5900, torkad frukt 3 200 ton), spånadsämnen och hudar 57 600 ton (därav bl. a. bomull 32 200, ull 7 100, hudar 10 700 ton), mineraliska ämnen och kemikalier 41100 ton (därav bl. a. chilesalpeter 17 600, råfosfat 8 500 och koksalt 11 500 ton), mineral- oljor 127 200 ton och övriga varor 22600 ton. Importen från nord- och mellanamerikanska länder (Förenta staterna, Mexiko och Nederländska väst- indien) utgjordes till huvudsaklig del av mineraloljor, helt avsedda för för- svarets räkning, livsmedelsvarorna jämte ull och hudar kommo väsentligen från Argentina och Uruguay, kaffe och bomull från Brasilien, chilesalpeter från Chile, råfosfat, kopra och kakaobönor från Afrika, apelsiner och kok- salt från Spanien.

Den i lejdtrafiken skeende e x p 0 r t e 11, vilken tidigare fördelat sig på ett flertal länder, till större delen dock stater i Sydamerika, hade senare alltmer koncentrerats på ett enda land, Argentina, men fick år 1944 åter något större spridning. Något över hälften av exporten gick detta år till Argentina, 18 procent till andra sydamerikanska länder, 26 procent till Spanien och Por- tugal, 3 procent till Irland. Exporten omfattade liksom tidigare väsentligen pappersmassa, tidningspapper samt annat papper och papp.

Fraktfartsregleringen.

Några större ändringar i fraktförhållandena beträffande östersjö- och nordsjöfarten hade under första halvåret ej ägt rum, såsom framhållits i översikten för denna period. Vad senare halvåret beträffar blev läget själv- fallet ett helt annat till följd av att sjöfarten på Tyskland med svenska fartyg, på sätt förut omnämnts, redan i augusti begynt avvecklas samt senare jämväl främmande handelsfartygs resor på Sverige inom Östersjöområdet omöj— liggjordes.

I och med trafikstoppet på Tyskland upphörde kol- och koksimporten helt, vilket hade till följd att bl. a. en sträng ransonering av bunkerkol måste införas i svenska hamnar. Fartygen nödgades att i stor utsträckning använda ved som bränsle, vilket, förutom rent tekniska svårigheter, även medförde en betydlig ökning av driftkostnaderna. '

Ett flertal fartyg, som ej längre behövdes för den. inskränkta sjöfarten, upplades. Åtskilliga av de förut i malm- och koltrafik sysselsatta båtarna sattes emellertid in i svensk kustfart. Lägetinom landets transportväsen i allmänhet — kännetecknat av bl. av. viss brist på järnvägsvagnar — möjlig-

gjorde, att den sålunda i kustfarten starkt ökade tonnagemängden kunde beredas full sysselsättning.

Kustfartens av nyssnämnda skäl stegrade betydelse gjorde det ur allmänt trafikledande synpunkt önskvärt att vidga möjligheterna för reglering av densamma. Jämlikt kungörelse den 11 december 1942 (nr 956) voro vissa smärre fartyg undantagna från licenstvång, nämligen bl. a. lastångfartyg med en bruttodräktighet understigande 100 ton för resa mellan svenska ham- nar eller mellan svensk och utrikes ort samt andra lastfartyg än ångfartyg (med en bruttodräktighet understigande 350 ton) för resa mellan svenska hamnar. På trafikkommissionens hemställan förordnade Kungl. Maj:t genom kungörelse den 30 september 1944 (nr 644), att nämnda undantag skulle upphöra och sålunda alla registreringspliktiga lastfartyg underkastas licens- tvång för varje resa.

Uppgifterna angående den svenska handelsflottans fraktintåkter skänka en viss belysning åt frågan hur de svenska fartygen i frakthänseende utnytt- jats för olika trader. Nedan anges för den utrikes sjöfartens vidkommande beloppen av utav svenska fartyg intjänade bruttofrakter och tidsbefrakt- ningsinkomster dels för de fartyg som gått i trafik innanför spärren, dels för dem som på ena eller andra sättet utnyttjats utanför densamma åren 1943 och 1944.

Innanför spärren Utanför spärren Tusental kronor

1943 1944 1943 1944

Bruttofraktinkomst vid transporter från Sverige ........................ 109-7 50-6 24-1 37-4 till Sverige ......................... 81-4 60.6 29-7 45-7 mellan utrikes orter .................. 5-2 1-4 126-5 104-3 Summa 196-3 112-6 180-3 187-4 Tidsbefraktningsinkomst .............. 9.5 6-9 77-3 84-1

Sammanställningen ger ett tydligt uttryck för den inskränkning som år 1944 drabbat den svenska fraktfarten inom östersjöområdet, vilken nedgång ju blivit särskilt prononcerad under det sista kvartalet. En viss nedgång förmärkes även i fråga om bruttofraktintäkten vid den utanför spärren be- drivna fraktfarten mellan utrikes orter, en nedgång som dock i viss mån uppvägts genom ökad inkomst av tidsbefraktning. Sistnämnda poster repre- sentera tillsammans väsentligen det fraktarbete, som av den svenska handels— flottan utförts för de krigförande allierade makternas räkning samt i röda kors—fart. Däremot har som en naturlig följd av lejdtrafikens obrutna upp— rätthållande under största delen av året den redovisade fraktintäkten av tra- fiken mellan Sverige och utlandet utanför spärren ganska kraftigt ökats.

Neutralitets- och sjöfartsskydd.

Krigshändelsema under senare hälften av 1944 föranledde vissa inskränk— ningar i mineringarna kring Sveriges kuster. Med stöd av meddelande från tyska beskickningen i Stockholm kunde chefen för marinen sålunda den

15 augusti 1944 officiellt kungöra, att den tyska minering undanröjts, vilken i juni 1941 utlagts i området mellan Öland och den tysk-litauiska kusten (se del II sid. 372). Den 19 i samma månad meddelade chefen för marinen ytterligare, att den svenska minering hemtagits, som i augusti 1941 hade ut- lagts inom svenskt territorialvatten ost om Ölands södra del (se del III sid. 157).

Å andra sidan vidtogos i slutet av förra året från tysk sida vissa åtgärder i avsikt att försvåra sjöfarten i Östersjön och Öresund. Den tyska riksrege- ringen förklarade sålunda den 11 november 1944 hela Östersjöområdet öster om Bornholm, Öland, Gotland och Ålands hav ävensom östra hälften av Bottniska viken upp till Torneå som krigsoperationsområde samt meddelade, att varje fartyg som färdades inom detta område utsatte sig för risken att förstöras. Den 20 november kunde vidare chefen för marinen meddela, att ett tyskt u-båtsnät utlagts i Öresund, vilket omöjliggjorde trafik genom Lill- grundsrännan. Slutligen upplyste tyska beskickningen i Stockholm den 23 november, att farvattnet i Öresund mellan Amager och svenska territorial- gränsen väst om Bredgrund spärrats med minor och u-båtsnät, men att möj- lighet till genomfart med anlitande av tysk minlots fanns.

Någon regelbunden eskorteringsverksamhet förekom icke under här ifråga- varande period. Däremot ordnades som förut eskortering tillfälligtvis utefter den del av kusten, där detta för varje särskilt fall ansågs erforderligt.

Flottans neutralitetsvakt fortfor på samma sätt som tidigare, bestående i patrullering, minsvepning, minbevakning och mindesarmering, u-båtsjakt samt övervakning. Under halvåret oskadliggjordes 199 minor och 10 spräng- bojar.

ll. Landtraiiken.

A. Statens järnvägar.

Persontrafiken. Även under andra halvåret 1944 fortgick den stegring av persontrafiken, som varit framträdande alltsedan krigsutbrottet 1939. An- talet resor under år 1944 uppgick till omkring 99 miljoner, vilket innebär en ökning i jämförelse med föregående år med omkring 10 procent. Person- trafikinkomsten under året uppgick till 2181 milj. kronor eller 111) milj. kronor mer än närmast föregående år. Därjämte tillfördes statskassan en trafikskatt på influtna avgifter med nära 23 milj. kronor, vilket var 12 milj. kronor mer än närmast föregående år.

Den militära persontrafikvolymen mätt i personkilometer utgjorde under år 1944 omkring 23 procent av hela persontrafiken, en visserligen hög siffra men dock något lägre än föregående år.

Indragningar av personförande tåg måste liksom under år 1943 ske i syfte att frigöra elektrolok för godstågsrörelsen. Under tiden 10—24 december gällde i likhet med föregående år förbud mot transport som expressgods eller ilstyckegods av dels oavsett vikten sändningar av nya möbler och grövre snickerier, dels kollin av andra godsslag med vikt över 100 kg. Under samma tid fick som resgods icke befordras kollin med vikt översti- gande 100 kg.

Inskränkning beträffande rätten att för sällskapsresor medge nedsättning gällde beträffande resor fr. o. m. kl. 0.00 vardag före sön- och helgdag till kl. 6.00 vardag efter sön- och helgdag.

En kännbar brist på personvagnar rådde alltjämt. Transporter av finska barn och av flyktingar ägde rum i betydande om— fattning under andra halvåret 1944. Inalles transporterades under året om- kring 28 000 barn till Sverige, huvudsakligen med extratåg över Haparanda, varjämte hemsändes omkring 1600 barn till Finland. Från uppsamlings- läger för baltiska flyktingar till resp. underhållsorter ordnades transporter för omkring 5 500 personer. Upprättandet av polisutbildningsläger för norska flyktingar föranledde transporter av norrmän till och från samt mellan dessa läger. Av järnvägsstyrelsen ordnade transporter av dessa slag, vilka avsågo

grupper om minst tio personer, omfattade omkring 18 000 man, varvid nitton extratåg anordnades.

I samband med de tyska truppernas tillbakadragande från Finland hösten 1944 evakuerades en del av civilbefolkningen från Nordfinland till Sverige. Flyktingarna jämte husdjur, fordon 0. d. transporterades med järnväg från uppsamlingslägren till ett flertal orter i övre Norrland. Transporterna om- fattade omkring 31 000 personer, därav 1 000 sjuka och åldringar, vilka be- fordrades med sjukhuståg, och omkring 16 000 husdjur. Omkring 120 extra— tåg erfordrades, varav omkring 70 för husdjur.

Under september skedde genom Röda korsets förmedling utbyte av krigs- fångar och civilinternerade mellan de krigförande. Transporterna skedde för statsjärnvägarnas del mellan Trelleborg och Göteborg och omfattade 4 787 personer. Liknande transporter utfördes även tidigare under kriget, nämligen i oktober 1943, då 3 687 personer utväxlades.

För ett stort antal barn från samhällen med över 8 000 innevånare ord- nades resor för sommarvistelse på landet. Antalet resor, som på grund härav kommo till stånd, utgjorde omkring 80 000 (fram- och återresa räknade som två resor). Medel till bekostande av resorna hade anvisats av riksdagen.

Cykeltransporterna visade alltjämt stegring och antalet inskrivna cyklar under året uppgick till 2 723 600, vilket antal översteg föregående års med omkring 315 000 eller 13 procent.

Tågföringen var särskilt under sommarmånaderna icke fullt tillfredsstäl- lande, ett förhållande, som i det väsentliga får tillskrivas den fortsatta och oväntat kraftiga stegringen av person- och cykeltrafiken samt den knappa tillgången på lok och personvagnar, som icke medgav anordnande i tillräck- lig utsträckning av dubblerings- och avlastningståg. Ett flertal åtgärder vid- togos till befrämjande av en bättre tågföring, varvid märkas direktiv för att förbättra och underlätta arbetsledningen vid tågexpedieringsarbetet och för att främja samarbetet mellan de olika i tågens expediering deltagande personalgrupperna.

Godstrafiken. Ökningen av godstrafiken var under perioden relativt obe- tydlig. I jämförelse med samma tid föregående år utgjorde ökningen i fråga om godsvagnaxelkilometer och godstonkilometer 32 resp. 3'8 procent, vilken ökning till avsevärd del förorsakades av den ökade transportmängd, som upp- stått till följd av förstatligande av enskilda järnvägar.

Den befordrade styckegodsmängden framgår av följande sammanställning.

A SJ befordrat fraktstyckegods

(i ton) Antal vagnar Å r Egen Sam- lastade med trafik trafik styckegods Juli—dec. 1938. . . 216 549 198 952 277 954 | » 1943. . . 501 819 240 455 404 150

| » 1944. . . 583 920 224 628 428 712

Vagnslasttrafikens omfattning utgjorde: Vagnslastgodså Tonkilometer Antal vid SJ av

A r SJ (exkl. lapp— av vagns— trafikant lastade landsmalm) ]astgods vagnar (exkl. ton milj. malmvagnar) Juli—dec. 1938. . . 5 230 234 933 281 905 » » 1943. . . 12 023 259 2 624 791 430 » | 1944. . . 12 677 004 2 723 865 298

Under perioden transporterade vedmängder voro i tonkilometer räknat 42 procent större än under andra halvåret 1943. De omfattade 1 616 200 ton och 537 milj. tonkilometer.

Av de viktigare godsslagen visade, i tonkilometer räknat, endast följande avsevärd stegring i jämförelse med föregående år: papp och papper, malmer, gödslingsämnen och tackjärn.

Av nedanstående sammanställning framgår, att en betydande brist på godsvagnar varit rådande även under 1944.

Vagnstållningen per dag (ej malmvagnar)

År Tillgång Behov 1938 ........ 4 419 3 424 1939 ........ 3 904 4 038 1940 ........ 3 122 5 318 1941 ........ 3 872 5 966 1942 ........ 4 166 6 931 1943 ........ 4 829 7 145 1944 ........ 5 889 9 928

Höjda vagns- och presenningspengar ävensom nedsättning av lastnings- och lossningsfristerna för vagnlastgods tillämpades i samma utsträckning som närmast föregående år. Detsamma gäller undantagen från trafikstadgans bestämmelser i fråga om fördelning av vagnar och lasttillbehör ävensom medgivandet, att ändringar i befordringsavgifterna icke behövde offentlig- göras. Förbudet mot transport av ved, träkol och torv utan medgivande av bränslekommissionen kvarstod även. Höjning av magasinspengarna tillämpa- des fortfarande vid vissa stationer i likhet med vad tidigare varit fallet.

Godstrafiken till och från kontinenten kunde under andra halvåret 1944 upprätthållas endast i mindre omfattning. Särskilt gäller detta tiden fr. o. m. den 27 september, då färjetrafiken Trelleborg—Sassnitz var helt inställd på grund av den ökade risken för krigshändelser i Östersjöhamnarna och sedan svenska regeringen bestämt, att utländska fartyg _ med undantag av finska icke finge anlöpa svenska östersjöhamnar.

Med längre bort belägna länder på kontinenten, med undantag av Schweiz, omöjliggjordes efter hand upprätthållandet av godstrafiken, närmast som en följd av krigshändelserna och av tyska riksbaneförvaltningen utfärdade förbud mot civil godstrafik med dessa länder.

Den transitering av visst slag av gods för tysk räkning, huvudsakligen livsmedel, som pågått sedan krigsmaterieltransporterna slopades hösten 1943, upphörde helt fr. o. m. den 9 september 1944.

I samband med krigshändelserna i Nordfinland omöjliggjordes fr. o. m. den 1 oktober godstrafiken med Finland.

Tågfärjetrafiken. På färjeleden Trelleborg—Sassnitz inställdes färjetrafi- ken på grund av minfara enstaka dagar, nämligen den 30 och 31 augusti samt den 1, 2 och 12—17 september. Tågfärjan »Drottning Victoria» var på grund av kollision med finska ångaren »Pollux» ur tjänst fr. o. m. den 10 maj t. o. m. den 17 juli. Fr. o. m. den 27 september utfördes, såsom ovan nämnts, bl. a. på grund av det skärpta krigsläget i Östersjön, inga färjeturer på denna färjeled.

Mellan Malmö och Köpenhamn uppehölls trafiken med undantag av kort- variga avbrott, nämligen på grund av minfara 4 dagar, storstrejk i Köpen- hamn 2 dagar och pannrengöring och översyn "21 dagar (5—25 november), då ersättningsfärja ej fanns att tillgå.

Färjetrafiken Hälsingborg—Helsingör var inställd endast två dagar, varav en dag på grund av storstrejk i Danmark.

Införliuning med statsbanenätet av enskilda järnvägar, elektrifierings- arbeten och förändringar i fråga om dragkraft och rullande materiel. Genom förstatligande av Kristianstad—Hässleholms och Östra Skånes samt Sölves- borg—Olovström—Älmhults järnvägar ökades statsbanenätets banlängd fr. o. m. den 1 juli 1944 med 3357 km normalspår. Samma dag övertog staten aktiemajoriteten i Stockholm—Västerås—Bergslagens nya järnvägsaktie- bolag, varvid bestämdes att järnvägen under ett år framåt skulle trafikeras som särskilt bolag.

Elektrifieringsarbeten pågingo under perioden mellan Östersund och Stor- lien och dubbelspårsbyggen på sträckorna Järna—Skebokvarn, Pålsboda—— Hallsberg, Mjölby—Tranås, Gårdsjö—Skövde och Skövde—Falköping.

Lok- och vagnparken ökades under år 1944 dels genom nyanskaffning, dels genom förstatligande. Antalet elektrolok ökades med 17 till 573, antalet ånglok med 26 till 776, antalet rälsbussar och rälsbussläpvagnar med 35 till 260, antalet person-, post- och resgodsvagnar med 109 till 3 596, antalet slutna godsvagnar med 529 till 9447, antalet öppna tväaxliga godsvagnar med 953 till 17 607.

Personalställning och ekonomiskt läge. Personalantalet under december 1944 uppgick till 44 053, varvid ban- och byggnadsarbetare icke medräknats. Ökningen under året utgjorde 2 756 man, varav på grund av förstatligande omkring 800. Antalet personal i jämförelse med trafikomfattningen framgår av följande sammanställning.

Antal Ökning i Vagnaxel- Ökning i A r anställd jämförelse kilometer jämförelse personal med 1938 (i tågdrift) med 1938 i medeltal procent milj. procent 1938 ........ 29 616 _ 1 635 —— 1943 ........ 45 141 524 2 772 69-5

1944 ........ 47 475 60-3 2 780 700

. Inkomsterna under 1944 voro nära 16 milj. kronor större än under 1943. men då utgifterna stegrats med nära 45 milj., beroende på de ökade lok- bränsle- och underhållskostnaderna samt på ökade avsättningar och höjda personalutgifter, blev driftöverskottet, cirka 103 milj. kronor, omkring 29 milj. kronor mindre än närmast föregående år. Det erhållna driftresul- tatet måste trots minskningen anses mycket tillfredsställande. Större drift- överskott ha erhållits endast åren 1941—1943.

Brånsleförsörjningen. Fr. o. 111. juli 1944 kom lokbränsleförsörjningen i ett än svårare läge än vad tidigare varit fallet under kriget. Då infördes näm- ligen av bränslekommissionen en maximering av förbrukningen av fossila bränslen och föreskrevs, att statens järnvägar skulle nedskära sin förbruk- ning av utländska stenkol till högst 116 000 ton per år.

Trots de ökade kraven på dragkraft dels under betkampanjen och dels på grund av extratåg för evakuerings- och militära ändamål kunde genom ökad användning av inhemskt bränsle den anbefallda reduceringen av för— brukningen av utländska stenkol genomföras, vilket närmare framgår av följande sammanställning.

Förbrukning av stenkol torv ved Å r utländska svenska ton % m3 % ton % ton % 1943 .......................... 134 500 37-4 23 000 4-1 50 400 7-1 1 087 000 51-4 1944 .......................... 118 200 31-1 28 000 4-7 98 500 133 1 136 000 50-9 därav jan.—juni ............ 62400 347 11 600 4-1 39100 11-1 531 000 50-1 » juli—dec. ............ 55800 28-0 16400 5-3 59400 152 605000 51-5 Minskning eller ökning jämfört med 1943 —— 16 300 + 5 000 + 48 100 + 49 000

Den månatliga förbrukningen av utländska stenkol nedbragtes från 10 400 ton i juli till 8300 ton i december 1944 eller från 334 till 23'8 procent av den totala till utländska stenkol evalverade bränsleförbrukningen. Torv och vedbrånsle måste i stället utnyttjas i allt större omfattning. Besparingen av utländska stenkol genom den ökade användningen av nyssnämnda inhemska bränslen motsvarade för hela året 1944 omkring 243 000 ton mot omkring 211000 ton år 1943.

Genom ifrågavarande omläggning av bränsleförbrukningen kunde den påbjudna ransoneringskvoten för stenkol mer än väl hållas, i det att under andra halvåret 1944 för lokeldningen konsumerades 55800 ton utländska stenkol, vilket motsvarar 111 600 per år. (Om förbrukningen på under året förstatligade enskilda järnvägar frånräknas, blir siffran cirka 110000 ton per år.) Härtill måste läggas åtgången av utländska stenkol dels för statio-

nära ändamål, som efter diverse besparingsåtgärder kunnat minskas till högst 1 500 ton per år, och dels behovet för tågfärjedriften. Kolkonsumtionen för tågfärjorna blev på grund av driftinskränkning helt obetydlig och kan upp- skattas till omkring 6000 ton per år. Den totala konsumtionen per år, 117 500 ton, motsvarar sålunda rätt väl den anvisade ransonen, 116000 ton per år.

Flytande bränsle inbesparades i ungefär samma omfattning som före- gående är. Den månatliga förbrukningen uppgick till 4 500 liter bensin och bentyl och 12 000 liter motyl 25.

Biltrafiken. Biltrafiken upprätthölls i stort sett i samma omfattning som under föregående period.

Den koncessionerade våglängden, som under perioden utökats med 1 235 km, bl. a. genom övertagande av vissa postdiligenslinjer i Härjedalen och Jämtland, uppgick vid periodens slut till 11406 km, varav dock endast 8 599 km trafikerades.

Jämfört med tiden närmast före den 1 september 1939 upprätthölls statens järnvägars biltrafik i en omfattning motsvarande 41 procent av normal— turlistan.

B. De enskilda järnvägarna.

Under år 1944 nedgick på grund av fortsatt statsinlösen de enskilda järn- vägarnas antal från 48 till 46; den trafikerade banlängden vid de ej förstat- ligade banorna minskades från 5 726 km vid årets början till 5 392 km vid dess slut.

P e r s 0 n t r a f i k e n fortfor liksom vid statsbanorna att ökas. Antalet resor steg jämfört med år 1943 med cirka 11 procent. Ökningen torde väsent- ligen ha stått i samband med restriktionerna beträffande landsvägstrafiken. En viss utökning av persontågsrörelsen förekom vid några av de större järnvägarna. De militära resorna voro alltjämt omfattande, men en viss nedgång häri gjorde sig vid en del järnvägar märkbar.

De inskränkningar i fråga om res-, express- och ilstyckegodstrafiken under tiden 10—24 december, som ovan omnämnts för statsbanornas vidkom— mande, gällde även vid de enskilda järnvägar som ej stodo i samtrafik med de statliga. Dessa berördes jämväl i viss utsträckning av flyktingtransporterna samt de för vissa barn anordnade resorna för sommarvistelse på landet.

I olikhet med persontrafiken uppvisade g 0 (1 s t r a f i k e n för första gången under krigstiden en nedgång, nämligen med cirka 5 procent för den befordrade godsmängden, beroende främst på minskade malm- samt sten- kols- och kokstransporter. Däremot redovisades för vissa järnvägar ökade transporter av ved, trävaror, papper och pappersmassa. *

Person- och godstrafikens omfattning under krigsåren belyses av följande siffror, vilka avse de järnvägar som vid 1944 års slut kvarstodo som enskilda. 1939 1940 1941 1942 1943 1944

Antal resor .................. milj. 24-1 28-8 30-9 35-6 40-1 43-9 Fraktat gods ............. milj. ton 17- -0 17-0 183 197 20-1 19'0 » ........... milj. tonkm 1 620 1 587 1 640 1 695 1 664 1 467

Tvenne bandelar, nämligen 6 km av Stockholm—Roslagens järnvägar (bandelen Vallentuna—Lindholmen) och 70 km av Bergslagernas järnvägar, logos efter genomförd elektrifiering i bruk för eldrift fr. o. m. den 5 juni resp. den 10 oktober 1944. Lok- och vagnparken utökades med ny materiel i följande omfattning. 1 ånglok, 4 elektrolok,1 lokomotor, ll rälsbussar 25 släpvagnar till rälsbussar, ] manövervagn för elektromotorvagnar, 6 per- sonboggivagnar, 104 slutna och 15 öppna godsvagnar, 80 malmvagnar och 8 överföringsvagnar.

Personalantalet undergick en mindre ökning. Vad bränsleförsörjningen beträffar var utvecklingen i stort sett densamma som vid statsbanorna.

Biltrafiken upprätthölls i huvudsak i samma omfattning som under före- gående år, dock med någon utökning av linjelängden.

Det ekonomiska resultatet vid de järnvägar, som vid 1944 års slut kvar- stodo som enskilda, belyses för hela krigsperioden av nedanstående siffror:

1939 1940 1941 1942 1943 1944

Inkomster ................ milj. kr. 982 113-2 1281 1460 156-2 154-0 Utgifter .................. | | 71-4 84-7 99—6 116-0 123-1 123-7 Driftöverskott ............. | » 268 285 28-5 30-0 33-1 303

Av sammanställningen framgår, att den fortlöpande stegring av inkoms- terna, som karakteriserat de senaste åren, under år 1944 icke blott upphört utan förbytts i nedgång. Huvudanledningen härtill var den minskade malm- trafiken, vilken framför allt drabbade Bergslags- och Oxelösundsbanoma. Flertalet mindre och medelstora järnvägar visade däremot även för 1944 stigande inkomstsiffror. Då de totala utgifterna förblevo ungefär oföränd- rade, uppkom för samtliga banor ett minskat driftöverskott.

C. Motorfordonstrafiken.

Totala antalet registrerade bilar och bussar uppgick den 31 december 1944 till 81239 mot 79 477 den 30 juni. Med hänsyn till drivmedlets art fördelade sig motorfordonsbeståndet vid 1944 års utgång sålunda:

Drivmedel Omnibussar Lastbilar Personbilar Summa Gengas .................................. 3 555 34 349 34 991 72 895 Acetylen ................................. —— 1 1 5 136 251 Annan gas ............................... 33 357 161 551 Flytande bränsle ......................... 229 2 344 3 773 6 346 Elektrisk kraft ........................... 79 1 041 67 1 187

Ej uppgivet drivmedel .................... _ — 9 9

I förhållande till ställningen den 30 juni 1944 märkes en ökning —— för- utom av antalet gengasdrivna fordon om 1 100 st. framför allt av antalet fordon, drivna med flytande bränsle, om c:a 700 st., med all sannolikhet en följd av den visserligen begränsade tilldelning av trädestillat som fordons— bränsle, vilken tagit sin början fr. o. m. den 1 april 1944.

För tiden fram t. o. m. den 30 september 1944 gällde beträffande 5 m ö r j— oljetilldelningen till motorfordon — vilken alltjämt var det ' huvudsakliga instrumentet för motortrafikens reglering —— bestämmelserna i trafikkommissionens cirkulär nr 26 (se del V sid. 360). Innehavare av last— bil, tillhörande grupp B eller C, som jämlikt nämnda cirkulär blott ägde rätt till oljetilldelning till utgången av juni 1944, medgavs på ansökan efter för- nyad prövning tilldelning för återstående del av ransoneringsperioden. I fråga om transporter av vissa speciella varuslag (malt- och läskedrycker, speceri- varor, margarin, bröd, slaktdjur och slakteriprodukter, mjölk, tegel, cement och grus m. m.) tillämpades särskilda räjongbegränsningar, från vilka undan- , tag dock i enskilda fall medgåvos efter framställning till trafikkommissio- nen. Länstrafikledarna anmodades att verka för upprättande av transport- planer för hithörande slag av transporter i och för dessas rationalisering. Samordning med järnvägstransport borde i möjligaste mån eftersträvas.

Beträffande smörjoljetilldelningen under å t t o n d e r a n s 0 n e r i n g 5- p e rioden, omfattande tiden 1 oktober 1944—30 mars 1945, meddelade trafikkommissionen föreskrifter i cirkulär nr 31. I stort sett inneburo dessa en fortsatt tillämpning av de bestämmelser som gällt under sjunde perioden. Dock gjordes däri vissa ändringar och tillägg. Det föreskrevs sålunda, att det högsta antal lastbilar, som enligt särskilt av kommissionen utsänt med- delande fick inom varje län bibehållas i grupp B under sjunde ransonerings- perioden, icke fick överskridas vid smörjoljetilldelningen inför åttonde pe- rioden. Endast sådan lastbil, som vid utgången av sjunde perioden tillhörde grupp B, fick kvarstå i denna grupp. Lastbilar, som efter skedd prövning kvarstodo i grupp B eller som tillhörde grupp C med vederbörlig dispens beträffande gummiutrustningen, tillförsäkrades smörjoljetilldelning endast till utgången av år 1944. För rätt till tilldelning under tiden därefter krävdes ny ansökan och efter verkställd prövning nytt tilldelningsbesked. För övriga fordon fick oljetilldelning beviljas för hela perioden. Smörjoljetilldelningen till innehavare av motorfordon eller motorbåt, som medgivits rätt till använd- ning av flytande drivmedel, bestämdes i visst förhållande till den beviljade drivmedelskvantiteten, medan ol jetilldelningen för gengasdrivna fordon skulle som förut regleras efter motorstorleken och den beräknade körlängden enligt särskild tabell.

I skrivelse till länsstyrelserna den 3 november 1944 meddelade trafikkom- missionen, att kommissionen icke funnit anledning giva några ändrade före- skrifter i fråga om smörjoljetilldelningen för lastbilar i grupperna B och C

för senare hälften av åttonde ransoneringsperioden. Denna skulle sålunda verkställas enligt samma grunder som tillämpats för periodens första hälft. Emellertid vore, såsom kommissionen framhöll, den förutsebara tillgången på lastbils- och omnibusdäck så knapp, att samtliga i bruk varande lastbilar i B-gruppen samt omnibussar icke kunde tilldelas däck i den utsträckning, som skulle fordras för att hålla fordonen i trafikdugligt skick intill den tid- punkt, då en förbättring i gummiförsörjningsläget kunde väntas inträda. Åtgärder voro därför nödvändiga för att utsträcka försörjningsperioden på hithörande område. Detta komme att tillgå så, att kommissionen i samband med handläggningen av ansökningar om licenser å däck successivt verkställde en behovsprövning. Efter hand som behovet av tilldelning av däck för lastbil i grupp B bleve aktuellt ämnade kommissionen företaga en prövning icke endast av frågan huruvida. tilldelning av däck vore oundgängligen erforderlig för att hålla fordonet i drift utan även av det lrafikmässiga behovet av for- donets fortsatta användning. Behovsprövningen komme att verkställas under beaktande i främsta rummet av den samhälleliga angelägenhetsgraden av det transportändamål, för vilket fordonet nyttjades, samt vidare den sam- lade tillgången på transportmedel å den ort, där fordonet hörde hemma, med särskild hänsyn tagen till eventuellt föreliggande möjligheter att överföra transporterna till järnväg, båt, traktortåg, hästfordon eller annat transport- medel, som för sin användning icke krävde förbrukning av lastbilsgummi. Kommissionen komme även att taga hänsyn till föreliggande möjligheter att verkställa ombyggnad till P-boggi eller att använda substitut (ersättnings- ringar), då fordonets konstruktion, vägförhållanden och transportändamål icke lade hinder i vägen. För verkställande av berörda behovsprövning in- hämtade kommissionen erforderligt uppgiftsmaterial från länsstyrelserna och från länscentralföreståndarna. .

I fråga om b n s s t r a fi k e n vidtog trafikkommissionen rationaliserings- åtgärder genom fortsatt central övervakning. Länstrafikledarna anbefalldes ha sin uppmärksamhet särskilt riktad på denna trafik. Anvisningar för planläggning av turlistorna under hösten och vintern 1944/45 meddelades i cirkulär nr 30. I huvudsak överensstämde dessa med de tidigare lämnade föreskrifterna, men i ännu något skarpare ordalag underströks den tvingande nödvändigheten, att länsstyrelserna vid fastställande av turlistorna så långt görligt tillvaratoge föreliggande möjligheter att spara på landets knappa förråd av bilgummi. Vad särskilt angick användningen av förstärknings- bussar anmodades länsstyrelserna att för varje bussföretag med iakttagande av största sparsamhet fastställa det högsta härför tillåtna kilometertalet per vecka. .

Sättet för licensgivningen i avseende på däck till omni- bussa r- omlades i besparingssyfte principiellt enligt ett i december 1944 av trafikkommissionen härom utsänt meddelande. Dittills hade busstrafik— företagen i stort sett erhållit tilldelning av däck i mån av behov sålunda att

det för företagen fastställda antalet turlistkilometer tjänat som utgångspunkt vid bestämmandet av däcktilldelningen. På grundval av tillgängliga upp- gifter hade kommissionen för varje bussföretag fastställt den tilldelning per år, som inom ramen av förefintliga gummiresurser kunde komma i fråga. Den tilltagande mängden av ansökningar om däck gjorde det nu nödvändigt att tillämpa en snävare tilldelningsmetod. Det befanns sålunda lämpligt att vid licenseringen låta däcktillgången vara vägledande för antalet turlist- kilometer i stället för tvärtom. Busstrafiken kom på detta sätt att i främsta rummet anpassas efter den verkliga däcktillgången.

Det nya licensgivningssystemet avsåg kommissionen att tillämpa i nära samverkan med och efter förslag av busstrafikföretagen själva. Meningen var att få företagen inriktade på ett slags självhushållning med dem tillkom- mande, av kommissionen fastställd kvot av däck under viss angiven tid. Allt eftersom behov av däcktilldelning bleve aktuell för de olika företagen komme trafikkommissionen att meddela den tilldelning, som kunde påräknas för den närmaste tiden. Med ledning härav skulle företagen själva verkställa översyn av dittills tillämpade turlistor samt till vederbörande länsstyrelse ingiva de förslag till ändringar däri, som kunde anses påkallade med hänsyn till resp. företags gummiresurser. Länsstyrelserna skulle därefter i samråd med trafikkommissionen fastställa de ändringar i gällande turlistor, som ansåges nödvändiga med hänsyn till däcktillgången.

Ökade möjligheter att i gummibesparingssyfte förhindra körning med lastbil å vägar av underhaltig beskaffenhet bereddes trafikkommissionen genom tillkomsten av en kungörelse den 12 augusti 1944 (nr 582), varigenom ett tillägg fogades till kungörelsen den 30 juni 1943 (nr 633) angående förbud i vissa fall att transportera gods med motorfordon eller traktortåg (se del IV sid. 427). Den egentliga avsikten med sistnämnda kungörelse hade varit att tvångsvis kunna genomföra rationaliseringar av de med motorfordon skeende godstransporterna inom resp. körräjonger. Det var alltså här fråga om åt- gärder av trafikreglerande art. Genom författningsändringen gavs trafik- kommissionen befogenhet jämväl att, där sådant till förhindrande av onor- mal gummiförbrukning prövades nödvändigt, meddela förbud mot att be- fordra gods med motorfordon eller traktortåg å väg, upplagsplats eller visst annat område. Härvid åsyftades att förekomma körningar å vägar med så dåligt hållen vägbana, att körningen verkade nedbrytande på fordon och ringar. Trafikkommissionen bemyndigade länstrafikledarna att å kommis- sionens vägnar interimistiskt meddela körningsförbud av här avsedd inne- börd.

Den rätt, som genom förordning den 21 januari 1944 (nr 15) medgivits dem, vilka för tiden 1 april—30 september 1944 tilldelats smörjmedel för att med automobil eller traktortåg åt andra mot ersättning befordra timmer, ved, träkol och torv, att jämlikt biltrafikförordningen den 25 oktober 1940 (nr 910) upprätthålla beställningstrafik med nämnda produkter (se del V

sid. 362), utsträcktes genom förordning den 14 september 1944 (nr 607) att jämväl gälla dem som för enahanda ändamål erhållit smörjmedelstilldelning för tiden 1 oktober 1944—31 mars 1945.

Genom kungörelse den 14 september 1944 (nr 608) förlängdes t. o. m. den 30 september 1945 giltigheten av kungörelsen nr 696/1943 angående rätt att utan särskilt trafiktillstånd använda släpfordon i yrkesmässig trafik för godsbefordran (se del V sid. 162). Vidare utsträcktes genom förordningar den 24 november 1944 (nr 739 och 740) intill utgången av år 1945 giltig- heten dels av vissa tidigare meddelade krisbetonade vägtrafikstadgan berö— rande undantagsbestämmelser, dels av bestämmelserna i förordningen nr 311942 om vissa tidsbegränsade tillstånd till yrkesmässig automobiltrafik.

12. Postverket.

Under andra halvåret 1944 ökades frankoteckensuppbörden med 65 pro- cent och under hela året med 51 procent jämfört med motsvarande period föregående år. ()m man bortser från verkningarna av den med ingången av juli månad vidtagna höjningen av lokalportot, stannar ökningen av upphör- den vid 30 resp. 34 procent.

I fråga om f l y g p 0 s t t r a f i k e n märkes särskilt, att sådan trafik un- der årets senare del igångsattes å en inrikes linje. Under tiden 11 sep- tember—15 oktober utförde nämligen Aktiebolaget Aerotransport daglig för- söksflygtrafik på en linje Malmö—Göteborg—Stockholm—Sundsvall/Härnö- sand—Luleå. Linjen användes för postbefordran dels å hela sträckan från Malmö till Luleå och dels å sträckan från Luleå till Stockholm. Fr. o. m. den 16 oktober till årets slut fortsatte flygtrafiken å linjedelen Malmö—Göte- borg—Stockholm, varvid post befordrades i riktning till Stockholm.

Å flyglinjerna till u t 1 a n d et var posttrafiken alltjämt inskränkt till dagflyg.

Med Finland uppehölls flygförbindelse med dagliga turer i båda riktnin- garna å linjen Stockholm—Äbo—Helsingfors. Fr. o. m. den 8 december uppehölls sådan förbindelse jämväl mellan Stockholm och Mariehamn.

Den direkta flygförbindelsen med Ryssland och de baltiska staterna låg fortfarande nere. På flygpostlinjerna Stockholm—Berlin och Malmö—Köpen- hamn—Berlin fortgick trafiken såsom förut med söckendagliga turer. Å dessa linjer befordrades post till Tyskland och Schweiz samt de av tyskarna ännu besatta områdena i östra, södra och västra Europa. Av brist på post- förbindelser kunde dock b r e v p 0 s t e n ej sändas till Frankrike sedan den 23 augusti, till Belgien sedan den 5 september och till Nederländerna sedan den 20 september. Av samma anledning var postutväxlingen med Rumänien inställd sedan den 24 augusti och med Bulgarien sedan den 25 augusti. Bry- tandet av postförbindelsen med Bulgarien föranledde, att även postförbin- delsen med Kina, Japan samt länder och områden i Östasien måste inställas. Vad däremot Turkiet beträffar kunde efter den 25 augusti luftpost sändas flygledes via England.

Sedan postförbindelsen via Frankrike brutits, kunde endast luftpost expe- dieras till Spanien, Portugal och Sydamerika. Denna post, liksom även tidi- gare luftposten till Nordamerika, sändes därefter uteslutande via England. Dock kunde posten till Spanien och Portugal från och med den 29 november jämväl befordras med flyg via Tyskland. Mot slutet av året upptogs även postutväxlingen med Frankrike i begränsad omfattning. Till befordran mot- togos sålunda endast vanliga brevkort (dock ej illustrerade) av rent personlig natur (ej affärskorrespondens) till hela Frankrike med undantag av vissa departement. Försändelserna befordrades luftledes via England.

Helt avstängda från postutväxling med Sverige voro vid utgången av året dels Albanien, Belgien, Bulgarien, de baltiska länderna, Grekland, Luxem- burg, Monaco, Nederländerna och Rumänien, dels vissa delar av Frankrike, Jugoslavien, Slovakien, Tyskland (av allierade trupper besatta delar), dels ock vissa länder och områden i Ostasien jämte Nya Guinea samt de japanska ögrupperna i Stilla havet.

Till en del länder (Förenta staterna, England, brittiska dominions och be- sittningar m. fl.) kunde blott befordras luftbrevpost och till en annan grupp länder (Norge, utom nordligaste delen, samt vissa länder i Ostasien) blott brevpost utan luftporto.

Utväxlingen av postpaket var även under andra halvåret 1944 in- ställd med nästan alla utomeuropeiska länder samt ett flertal länder i Europa. Sålunda kunde postpaket ej sändas till de baltiska staterna, Belgien, Eng— land, Frankrike (utom Elsass-Lothringen), Grekland, Polen, Ryssland, Irland och Island samt vissa delar av Jugoslavien.

Med lejdbåt ankommo till Sverige under andra halvåret 1944 1580 st. g å v 0 p a k e t, samtliga från Förenta staterna.

I samband med utväxlingen av krigsfångar i Göteborg den 7 september 1944 började genom postverkets förmedling en omfattande utväxling av k ri g s f å n g e p 0 s t över vårt land. Sålunda kommo intill årets utgång omkring 95 000 postsäckar österifrån och c:a 45 000 postsäckar västerifrån, innehållande bl. a. omkring 3 milj. individuellt adresserade gåvopaket till krigsfångar, att transitera över Sverige.

13. Telegrafverket.

Telefon- och telegrafiörbindelserna med utlandet. Tidigare restriktioner kvarstodo i allt väsentligt oförändrade.

Den 6 oktober och den 20 november öppnades åter telegrafförbindelserna via Moskva med respektive Estland och Lettland, dock i det senare landet tills vidare endast med Riga. Telegram befordrades till dessa länder mot samma taxa och enligt samma bestämmelser som gällde för telegram till Sovjetunionen. Vidare öppnades förbindelse via London med Paris och Grek- land, dock endast för befordran av vissa stats- och presstelegram. Till Italien kunde efter den 9 oktober 1944 befordras statstelegram till de av de allierade besatta delarna av landet.

Telegrafförbindelserna med Bulgarien, Rumänien och Ungern voro tidvis brutna. Förbindelsen med Nederländerna bröts den 6 september 1944 och med Ungern den 29 december.

Direkt radiotelegrafförbindelse öppnades den 29 september med Bulgarien (Sofia), under det att motsvarande förbindelse med Ungern (Budapest) bröts den 8 december.

Fr. o. m. den 3 oktober 1944 kunde privata telefonsamtal icke utväxlas med Nordfinland. Med Torneå erhölls dock åter förbindelse den 16 oktober. Vidare brötos telefonförhindelserna med Turkiet den 3 augusti, med Rumä- nien den 25 augusti och med Bulgarien den 9 september.

Utvecklingen av telegrafverkets rörelse. Även under andra halvåret 1944 fortsatte nettoökningen av telefonabonnemangen att stiga. Abonnentökningen uppgick sålunda för tiden juli—december 1944 till 41900 mot 34 500 under motsvarande tid föregående år och slog därmed alla tidigare rekord.

Antalet inländska rikssamtal och telegram steg i jämförelse med samma tid föregående år, samtalen med 60 och telegrammen med 7 '8 procent. Mot- svarande siffror för första halvåret 1944 voro 83 och 122 procent.

Även antalet utländska samtal och telegram företedde ökning i förhål- lande till andra halvåret 1943. Ökningen uppgick för samtalen till 46'0 och för telegrammen till 53 procent. Trots detta låg antalet utländska samtal dock cirka 60 procent och antalet utländska telegram cirka 20 procent under antalet för motsvarande halvår 1938.

Antalet ord i utländska telegram steg i förhållande till motsvarande antal under andra halvåret 1943 med 152 procent. Jämfört med andra halvåret 1938 uppgick ökningen till icke mindre än 149'0 procent.

Närmare uppgifter om utvecklingen av den in- och utländska telefon- och telegramtrafiken under månaderna juli—december 1944 meddelas i nedan- stående översikt, vari jämförelse göres med motsvarande månader såväl år 1943 som år 1938.

Ökning eller minskningi Juli Aug. Sept. Okt. Nov. Dec. Juli—dec. procent av antalet

inländska rikssamtal:

gentemot 1943 ............ + 0-9 + 7-5 + 5-4 + 7»5 + 81 + 5-2 + 6-0 » 1938 ............ + 43- + 44-5 + 41-0 + 43-0 + 44-8 + 39-4 + 42-6 samtal med utlandet: gentemot 1943 ............ + 15-6 + 25-9 + 91—2 + 524 + 47-9 + 47-4 + 46-0 » 1938 ............ —-,69-3 —67-4 ——59-8 ——60-4 —57-5 —55-5 —61'6 inländska telegram: gentemot 1943 ............ + 101 + 11-1 + 14-2 4 4 + 101 + 9 4 + 7 8 » 1938 ............ + 727 + 74-0 + 83-6 + 33 4 + 607 + 63 0 + 62 2 telegram med utlandet: gentemot 1943 ............ + 0-0 + 5-6 + 8-6 + 3-8 +10-7 + 94 + 5-3 » 1938 ............ —27-8 —25-7 -——32-4 —26—3 —20-3 _— 1-6 —22-4 ord i telegram med utlandet: gentemot 1943 ............ + 9-6 +12'8 +21-7 +15-8 +21-5 +10-3 +15-2

» 1938 ............ + 1351 + 150-3 + 128-5 + 145-6 + 156-2 + 179-7 + 149-0

14. Krigsriskförsäkringen.

Transportlörsäkring.

Kuskoförsåkringen. Med hänsyn till den genom krigshändelsernas utveck— ling ökade risken för fartygstrafiken på holländska och tyska nordsjökus- terna upphörde krigsförsäkringsnämnden den 4 augusti med försäkrings- givningen på hamnar väster om Weserdistriktet. Den 11 i samma månad beslöt nämnden att tills vidare icke meddela försäkring för resa överhuvud taget på tysk hamn väster om Holtenau. Den 22 augusti upphörde nämnden med försäkringsgivningen även för de tyska östersjöhamnarna.

Specialnoteringarna för vissa anslutningsresor till lejdtrafiken hade den 28 juni sänkts i vissa fall. Ytterligare nedsättningar i noteringarna genom- fördes den 26 oktober. I övrigt bibehöllos kaskopremierna i stort sett oför- ändrade under perioden.

Fristen för redarna i fråga om utrustningen av fartyg över 1 500 bruttoton i vissa farter med permanenta avmagnetiseringsanordningar utsträcktes till den 15 augusti 1944. Någon tilläggspremie för fartyg utan sådan anläggning under mellantiden bestämd till 20 procent av kaskopremien —-— behövde därefter icke uttagas.

Under halvåret förlorades genom krigsåtgärder 8 hos krigsförsäkrings— nämnden försäkrade fartyg med ett sammanlagt försäkringsvärde av om- kring 5'1 milj. kronor.

Premieintäkten utgjorde 208 milj. kronor. I skadeersättningar utbetalades 10"! milj. kronor. Skadereserven uppgick vid årsskiftet till 425 milj. kronor.

Varuförsäkringen. Sedan krigsförsäkringsnämnden den 21 juli 1944 he- slutat annullera samtliga sådana krigsförsäkringsanmälningar avseende e x p 0 r t via europeiska fastlandet till Turkiet, Frankrike, Spanien och Por— tugal, vilka icke utnyttjats före den 29 i samma månad, meddelade nämnden den 10 nästpåföljande augusti, att nämnden tills vidare icke komme att be- vilja krigs- och frustrationsförsäkringar överhuvud taget för sändningar via Tyskland till eller från Turkiet, Portugal och Spanien. Beträffande Frank- rike skulle den fortsatta försäkringsgivningen bero på eventuella möjlig- heter att ordna transportlägenheter. Därefter följde meddelanden den 24 augusti om upphörande av försäkringsgivningen för Rumänien och Bulga-

rien, den 5 september för Nederländerna, Belgien och Luxemburg samt den 27 september för Ungern och Slovakien.

Under perioden utfärdades dels den 30 augusti Tillägg nr 1 till premie- tariff nr 15 för krigsförsäkring av sjötransporter samt Premietariffer nr 11 för krigsförsäkring av järnvägstransporter, nr 3 för krigsförsäkring av kom- binerade transporter och nr 3 för krigsförsäkring av flygtransporter, dels den 8 september särskilda tillägg nr 1 till sistnämnda tre tariffer. Ändrin— garna inneburo slopande av genom ovannämnda och vissa tidigare inskränk— ningar i försäkringsgivningen icke längre aktuella positioner. När seder- mera Kungl. Maj:t den 22 september 1944 meddelat beslut rörande förbud mot utländsk trafik i svenskt territorialvatten i Östersjön, upphävde nämn- den fr. o. m. den 26 i sistnämnda månad samtliga tariffbestämmelser utom pos. 1 a »Mellan svenska hamnar» i tariff nr 15. Nämndens beslut var för- anlett av den ytterligare begränsning av tillgängligt tonnage, som var att förutse på grund av nyssnämnda förbud. Återgång till de tidigare tariffbe- stämmelserna skedde några dagar senare beträffande sändningar till eller från Danmark, Norge och Finland. Vad importen från Europa i övrigt an— gick utfärdade nämnden, efter samråd bl. a. med handelskommissionen, meddelande därom, att krigsförsäkring komme att meddelas endast för sådana varor från Tyskland eller Schweiz, som befunnes vara av särskild betydelse för försörjningen. Jämväl för den export, som förekom, fordrades på grund av vissa tidigare bestämmelser försäkringarnas godkännande av nämnden i varje särskilt fall.

Enligt nämndens allmänna försäkringsvillkor inträdde nämndens ansvar icke förrän försäkrat gods mottagits av vederbörande trafikförvaltning för befordran till bestämmelseorten, resp. godset befunne sig ombord på ett sjö- gående fartyg. I augusti 1943 hade utfärdats speciella bestämmelser, som inneburo möjlighet för importörer från Tyskland, Nederländerna eller Bel- gien att få krigsförsäkringsskyddet utökat till att omfatta hela transporten från det godset lämnat säljarens fabrik eller magasin (krigsförsäkring gäl- lande »från lagerlokal»). Bestämmelserna hade i maj 1944 utsträckts att gälla även i fråga om importen från Schweiz och Frankrike. Utökningen gällde jämväl frustrationsskyddet med undantag beträffande Tyskland, för vilket land, liksom i fråga om de skandinaviska länderna, frustrationsför- säkring överhuvud taget icke tecknades hos nämnden. Krigsutvecklingen ledde i oktober 1944 till upphävande av ifrågavarande specialbestämmelser såvitt angick frustrationsförsäkringen för varor från Schweiz, under det att krigsförsäkring gällande från lagerlokal alltjämt kunde tecknas för denna import. Nästa steg togs i november samma år, då specialbestämmelserna i övrigt upphävdes utom beträffande krigsförsäkring vid import från Schweiz samt från Tyskland (inklusive Böhmen och Mähren samt Österrike) från orter öster om Rhen eller väster om förutvarande polska »korridorem. S. k. uppehållsförsäkring mot krigsrisk (för varor under beredning eller omarbet-

ning) inskränktes under redogörelseperioden, vad Tyskland m. fl. länder angick, att gälla endast mot materiell krigsskada.

Specialnoteringarna för lejdtrafiken bibehöllos under halvåret i stort sett oförändrade; i fråga om vissa transporter i anslutning till denna trafik vid- togos emellertid i samband med ovannämnda nedsättningar i kaskopre- mierna motsvarande reduktioner i varupremierna. Specialnoteringarna för trafiken på kontinenten kom i huvudsak att ske efter premiesatserna i de tariffer, som senast varit gällande.

Inkomsten av premier för varuförsäkringar uppgingo under andra halv- året 1944 till 142 milj. kronor. I skadeersättningar utbetalades, efter avdrag av influtna försäljningsmedel etc., netto 55 milj. kronor. Skadereserven vid årsskiftet uppgick till 59 milj. kronor.

Annan krigsskadeförsäkring.

Angående statens krigsskadenärnnds verksamhet se sid. 346.

Olycksfallstörsäkring.

Krigsförsäkringen på olycksfallsförsäkringsområdet tillämpades efter samma grunder som förut. Antalet under andra halvåret krigsförlista svenska fartyg, vilkas besättningar voro försäkrade enligt krigsförsäkringslagen, var 9. Vid dessa förlisningar omkommo 51 personer och skadades 22. Dess- utom omkommo under halvåret 4 personer och skadades 31 genom krigs- olycksfall, som ej hade samband med förlisning. Tilläggspremiernas belopp för riksförsäkringsanstalten och krigsförsäkringspoolen gemensamt uppgick under senare halvåret 1944 till 20 milj. kronor.

15. Arbetsmarknaden. Lönefrågor och social hjälpverksamhet.

Statistisk överblick.

Sysselsättningsnivån var under andra halvåret 1944 i stort sett något högre än under sista halvåret 1943. Härtill bidrog icke minst byggnadsverksam- heten, som var betydligt mera omfattande än under motsvarande tid 1942 och 1943. Endast inom vissa lokalt begränsade områden förelåg någon större arbetslöshet. Arbetsmarknadssituationen var sålunda fortfarande minst gynnsam i Västernorrlands län men hade även här undergått en betydande förbättring sedan första halvåret. Däremot hade i Norrbottens län en viss försämring inträtt, beroende på den minskade sysselsättningen inom skogs- bruket.

En sammanställning av de statistiska serier, som belysa arbetsmarknadens utveckling under senare halvåret 1943 och 1944 ger följande resultat.

Antal sysselsatta Antal ansök- Antal av arbets— inom industri, . h t Arbetslösheten löshetsnämn- byggnadsverk- nlngåarlotäml g? e e inom fackför- derna rapporte-

samhet och handel lpt 'de lbgat bunden (% av rade hjälpsökande

M å n a d m. m. Indextal: D E%. ser VI. ar e S' medlemsantalet) arbetslösa i 1 000- sept. 1939 = 100 formedllngarna tal

1943 1944 1943 1944 1943 1944 1943 1944 Juli ........... 90 92 89 90 3-9 2-9 4-6 7-3 Augusti ....... 90 93 90 92 36 2-8 4-4 6-8 September ..... 91 94 93 95 3-5 2-9 4-6 6-8 Oktober ....... 94 96 109 106 4-5 343 5-4 7-5 November ..... 93 97 129 118 5-8 4-2 7-5 8-7 December ..... 90 95 150 129 9-6 7-2 11-7 11-0

Socialstyrelsens sysselsättningsstatistik för industri och angränsande verk— samhetsområden bekräftar, såsom av sammanställningen framgår, att sys- selsättningen låg på en något högre nivå än under senare halvåret 1943. Vid arbetsförmedlingarna var relationen mellan arbetsansökningar och lediga platseri stort sett gynnsam, och det underskott på arbetssökande, som förelåg under sommarmånaderna, var mindre än föregående år.

Arbetslösheten inom fackförbunden låg under redovisningsperioden på en ännu lägre nivå än 1943, och arbetslöshetssiffrorna voro överhuvud taget de

lägsta som någonsin konstaterats. En särskilt gynnsam utveckling utvisa byggnadsfacken. Under december månad, som brukar vara en av de ur sysselsättningssynpunkt ogynnsammaste månaderna, voro sålunda endast 204 procent av medlemmarna i byggnadsfackföreningarna arbetslösa mot 394 procent i december 1939. I augusti 1944 nådde arbetslösheten inom bygg— nadsfacken ett bottenläge; endast 50 procent voro arbetslösa mot 81; procent år 1939. Den säsongutjämning i sysselsättningen, som varit karakteristisk för byggnadsverksamheten under de två senaste åren, får betecknas huvud- sakligen som ett resultat av den statliga regleringen.

Antalet hjälpsökande arbetslösa var under senare halvåret 1944 något högre än under motsvarande tid föregående år. Likväl var hjälpsökande- antalet under året på det hela taget lågt. Vid årets utgång voro 11 044 hjälp- sökande arbetslösa anmälda eller 632 mindre än vid föregående års slut. En närmare undersökning av de hjälpsökandes yrkestillhörighet vid årsskiftet 1944/45 ger vid handen, att 3324 (30 procent) tillhörde byggnadsfacken, medan 1883 (171 procent) redovisades under arbete, ej hänfört till annan grupp (diversearbetare m. fl.). Andra yrkesgrupper med mera betydande antal hjälpsökande arbetslösa voro jord- och stenindustri med 989 (9 pro- cent), landtransport med 972 (88 procent) samt pappers- och grafisk industri med 884 (8 procent). Icke fullt fjärdedelen av de hjälpsökande voro hemma- hörande i storstäderna, och Västernorrlands län uppvisade en ungefär lika stor andel. Andra län med ett mera betydande antal hjälpsökande voro Norr- bottens samt Göteborgs och Bohus län. Dessa båda län representerade till- sammans något mera än en fjärdedel.

Av de hjälpsökande arbetslösa voro 4 694 eller 425 procent över 50 år, medan 800 eller 72 procent voro under 25 år.

Arbetsmarknadsläget inom olika näringsområden.

Även under senare halvåret 1944 förelågo svårigheter att skaffa erfor- derlig arbetskraft till jordbruket, särskilt vid skördetiden. Tack vare gynnsam väderlek och utnyttjande av alla tillgängliga arbetskraftsresurser kunde dock skördearbetet i stort sett försiggå på ett tillfredsställande sätt. Hempermitterade jordbrukare med uppgiftskort samt värnpliktiga, till- hörande 1943 års klass, kunde utnyttjas i skördearbetet, varjämte skolung- dom och semesterlediga i stor utsträckning deltogo som s. k. frivillig arbets- hjälp. Även betupptagningen kunde slutföras med gynnsamt resultat, bl. a. tack vare det samarbete som bedrevs mellan arbetsförmedlingskontoren i olika delar av landet för att uppbringa den erforderliga arbetskraften.

Efterfrågan på arbetskraft till s k 0 g 5 b r u k et var under senare halv- året 1944 betydligt mindre än förut och kunde utan nämnvärd svårighet tillgodoses. Den minskade efterfrågan berodde dels på det ovissa läget med hänsyn till den framtida bränsleförsörjningen, dels på de svåra väderleks- förhållandena under höstmånaderna.

Genom arbetsförmedlingen placerades under senare halvåret 1944 26 092 man i skogsarbete mot 38 914 under förra hälften av året och 44 800 under andra halvåret 1943. Av dessa utgjordes endast ett mindre antal av från andra yrkesområden överflyttade.

Inom malmbrytning och metallindustri var sysselsättnings- nivån under sommarmånaderna fortfarande mycket god, men senare in- trädde en försämring, vilken till största delen berodde på den minskade exporten och huvudsakligen drabbade malmbrytningen. Arbetarna vid export- gruvorna kunde dock i stor utsträckning sysselsättas med förberedelse- och undersökningsarbeten (jfr sid. 63). Inskränkningarna berörde huvudsakligen de mellansvenska exportgruvorna, där sammanlagt omkring 500 man per- mitterades. Den friställda arbetskraften kunde i flertalet fall erhålla annat arbete. Vid de lappländska gruvorna skedde icke någon större reducering av den ianspråktagna arbetsstyrkan, men efter årsskiftet 1944/45 infördes för flertalet arbetare arbetsperioder om fyra veckor och en följande ledig vecka. Sysselsättningsnivån inom verkstadsindustrin var hög ända till årets sista månader, då en del mindre omfattande permitteringar, huvudsakligen av hjälparbetare, förekomme.

Inomkonsumtionsvaruindustrierna var arbetstillgången fort— rande på det hela taget god. Livsmedelsindustrierna visade stegrad efter- frågan på arbetskraft, och inom textil- och beklädnadsindustri var bristen på kvinnlig personal alltjämt ett framträdande drag. Under årets sista månader kunde dock ett stort antal flyktingar placeras i denna industri. Gruppen kemisk-teknisk industri företedde en fortsatt förbättring, vilken särskilt be- rörde tändsticksfabrikationen.

För e x p 0 r tin d u s t r i e r n a var läget alltjämt otillfredsställande, sär- skilt inom massaindustrin, ehuru det i icke obetydlig grad ljusnat. Vid pap- persmassefabrikerna voro sålunda i december 20 procent av arbetarna per- mitterade mot 30 procent i januari. Denna förbättring hade inträtt, trots att mot slutet av året en allt mindre del av den europeiska marknaden stod till förfogande. Produktionsökningen sammanhängde med att de utländska av- nämarna verkställt köp av vissa trävaror och cellulosaprodukter för leverans framdeles när sjövägarna komme att öppnas. Den livliga byggnadsverksam- heten medförde också, att den säsongmässiga nedgången av sysselsättnings- nivån vid sågverken mot slutet av året blev mindre framträdande.

B y g g 11 a d 5 v e r k 5 a m h e t e n nådde, såsom förut framhållits, under senare halvåret 1944 en betydligt högre nivå än motsvarande tid föregående år. Den säsongmässiga nedgången under tredje kvartalet blev sålunda ovan- ligt liten. Detta torde framför allt få tillskrivas de reglerande åtgärder, som vidtagits (se nedan sid. 165).

Som en följd av den livliga byggnadsverksamheten uppvisade även bygg- nadsämnesindustrierna en hög sysselsättningsnivå. Den säsongmässiga ned- gången mot slutet av året var sålunda endast obetydlig. Särskilt gällde detta

kalkbruken och cementfabrikerna. Vid tegelbruken rådde under redovis- ningsperioden tidvis alltjämt brist på arbetskraft.

S j 6 f a r t e n var liksom tidigare starkt begränsad till följd av handels- avspärrningen. Inställandet av sjöfarten på Tyskland föranledde upplägg- ning av ytterligare ett stort antal fartyg och därmed en betydande ökning av antalet arbetssökande sjömän och stuveriarbetare. Emellertid kunde lejd- båtstrafiken upprätthållas i beräknad omfattning och därjämte inträdde en viss ökning i sjöfarten på Finland. Sysselsättningen bland sjöfolket blev där- för under senare halvåret ej så begränsad som man haft anledning att vänta. Under perioden september—november 1944, alltså innan vintersäsongen in- trädde, uppgick antalet lediga platser vid sjömansförmedlingarna inom man- skapsgrupperna till i genomsnitt endast 1 110 eller omkring en tredjedel av medeltalet under samma månader 1939.

Läget inom olika näringsgrenar under senare halvåret 1944 belyses genom efterföljande sammanställning av uppgifter från socialstyrelsens sysselsätt- ningsstatistik. I sammanställningen angivas indextal för antalet sysselsatta arbetare under augusti och november 1943 och 1944 med september 1939 som bas.

Augusti November Näringsgrcnar

- 1943 1944 1943 1944

Malmbrytning och metallindustri .............. 105 105 114 113 Jord- och stenindustri ........................ 86 86 79 81 Träindustri .................................. 73 74 71 74 Pappers- och grafisk industri .................. 79 80 80 88 Livsmedelsindustri ............................ 96 103 106 110 Textil— och beklädnadsindustri ................. 86 88 90 93 Läder-, hår- och gummivaruindustri ........... 66 82 82 90 Kemisk-teknisk industri ....................... 87 95 91 99 Samtliga industrigrupper .................... 90 92 95 98 Byggnadsverksamhet ......................... 61 71 56 71 Statliga verk och byggnadsarbeten ............. 121 128 119 121 Kommunala verk och byggnadsarbeten ......... 84 90 85 90 Handel och varulager ........................ 73 77 79 83 Samtliga näringsgrenar ...................... 90 93 93 97

Arbetsmarknadsregleringen.

Trots att läget på arbetsmarknaden under senare halvåret 1944, såsom framgår av den föregående översikten, i flera avseenden lättats, voro arbets- förmedlande åtgärder av extra ordinär karaktär alltjämt påfordrade. De voro dock på det hela taget av mindre forcerad karaktär än tidigare.

Antalet genom arbetsförmedlingen tillsatta platser under halvåret utgjorde 490 122 mot 449 606 under motsvarande tid föregående är; alltså förelåg en ökning med 40 516.

Ett tecken på att det allmännas grepp över arbetsmarknaden nu ansågs kunna i viss mån mildras var, att arbetsmarknadskommissionen den 5 okto-

ber 1944 (SFS nr 681) upphävde de av kommissionen med stöd av kungl. kungörelsen den 10 maj 1940 (nr 330) utfärdade bestämmelserna (SFS 1940 nr 588) angående skyldighet för arbetsgivare att lämna uppgift om anstäl- lande och entledigande av arbetstagare (se det I sid. 364).

Uppgiften att anskaffa arbetskraft till s k 0 g en var under halvåret icke lika maktpåliggande som under de föregående åren, beroende på det mins- kade avverkningsprogrammet. Antalet genom frivillig medverkan från andra yrkesområden överförda arbetare hade kunnat kraftigt reduceras. Till den ovana arbetskraften utgingo de förmåner, för vilka redogörelse lämnats i tidigare halvårsöversikter. Enligt till arbetsmarknadskommissionen inkomna rapporter var antalet ovana arbetare samt utlänningar, vilka åtnjöto sär- skilt bidrag, i slutet av var och en av månaderna juli—december 1944 följande:

M å n a d Arbetslösa Utlänningar Summa Juli ............... 1 104 493 1 597 Augusti ........... 973 914 1 887 September ......... 1 088 1 591 2 679 Oktober ........... 1 737 1 943 3 680 November ......... 3 208 3 591 6 799 December ......... 3 805 4 511 8 316

Fortsatta inventeringar av arbetskraft för brännvedsförsörjningen skedde med stöd av kungörelsen den 19 juli 1941 (nr 668). Endast större avverkare behövde lämna uppgift varje månad, medan mindre avverkare hade att rap- portera var tredje månad. Med större avverkare avsågos härvid sådana som beräknades under avverkningsåret 1944/45 avverka en kvantitet motsva- rande i södra Sverige 200 kbm eller däröver och i norra Sverige 500 kbm eller däröver.

Propagandan bland ungdomen för frivilliga beredskapsinsat- s er fullföljdes efter samma riktlinjer som tidigare och intensifierades med hänsyn till att beredskapströttheten begynt starkare framträda. Ett betydel- sefullt praktiskt arbete för jordbruksproduktionen utfördes av de frivilliga, såväl de som gingo direkt ut till jordbruksarbete som de vilka genom att åtaga sig luftbevakning medverkade till att inkallade jordbrukare kunde erhålla ledighet från militärtjänstgöring.

Liksom föregående år utfärdades en kungörelse, innebärande att vissa tjänstemän beviljades sammanlagt tio dagars tjänstledighet med oavkortad lön för deltagande i skördearbete, som anvisats av den offentliga arbets- förmedlingen.

För byggnads- och anläggningsverksamheten gällde i stort sett fortfarande de restriktiva bestämmelser, för vilka redogörelse lämnats i del V sid. 186 ff. Se härom vidare nedan sid. 165.

Den alltjämt rådande knappheten på kunniga specialarbetare inom v e r k- 5 t a d s i n d 11 s t r i e n motiverade att de av arbetsmarknadskommissionen redan i maj 1940 igångsatta beredskapskurserna för omskolning och ut-

bildning av tempoarbetare för nämnda industri upprätthöllos. Fr. o. m. den 1 juli 1944 överflyttades emellertid denna verksamhet till överstyrelsen för yrkesutbildning. Vid utgången av år 1944 pågingo 43 kurser, därav 28 för mekaniker, 4 för finmekaniker, 1 för smeder, 8 för svetsare, 1 för lindare och 1 för bilservicemekaniker. Under halvåret voro dessutom anordnade beredskapskurser för utbildning av kvinnlig industriell arbetskraft. Vid årets utgång pågingo två sådana kurser.

Den under första halvåret 1944 beslutade successiva utbyggnaden av u n g- domsförmedlings— och yrkesvägledningsorganisatio- nen genomfördes till en del under senare halvåret. Sedan även Gotland er— hållit en särskild länscentral för ungdomsförmedling och yrkesvägledning, funnos vid årets slut dylika centraler upprättade i samtliga län. Filialer hade vid samma tidpunkt inrättats vid avdelningskontoren i Hälsingborg, Karl- skoga, Lund, Norrköping, Skellefteå, Sundsvall, Södertälje och Ängelholm. Dessutom hade till avdelningskontor i Stockholm knutits 8 s. k. kontaktmän.

Genom kungörelse den 20 oktober 1944 (nr 703) ändrades i vissa avseen- den kungörelsen den 7 maj 1940 (nr 328) om lä n s a r h e ts 11 å m n d e r. Ändringarna berörde länsarbetsnämndernas sammansättning och uppgifter, vilka sistnämnda blevo betydligt utvidgade (se sid. 24). De nya bestämmel- serna trädde i kraft den 1 januari 1945.

Statsbidrag lämnades som förut till ett antal statliga och statskommunala h e r e (l s k a p 5 a rb e t e 11. Dessa hestodo dels av egentliga försvarsarbeten eller eljest arbeten av betydelse för försvaret, dels av väg- och spåranlägg- ningar, flygfält samt flottledsarbeten. Sådana arbeten utfördes förutom i arbetsmarknadskommissionens även i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens samt i järnvägsstyrelsens regi. De sammanlagda kostnaderna under hela året 1944 för dessa arbeten utgjorde 694 milj. kronor, varav 563 milj. kronor utgingo i form av statsbidrag.

Hjälpverksamheten för arbetslösa tillhörande intellektuella m. fl. yrken fortsatte efter samma riktlinjer som förut. Omkring 340 arbets- lösa med sådana yrken sysselsattes vid arkivarbeten, varjämte ett 80-tal musiker erhöllo s. k. lnusikerhjälp. Hjälpverksamhet i nu nämnda form be- drevs dessutom under halvåret för ett betydande antal flyktingar av olika nationalitet.

Tillstånd till bedrivande av dagunderstöds- och hyreshjälpsverksamhet be- hövde under halvåret icke lämnas i någon större skala. Verksamheten be- rörde under de första månaderna av halvåret endast några hundratal per- soner. Sin största omfattning hade den i december, då 1 447 personer åtnjöto dagunderstöd och 1069 hyreshjälp.

Arbetet medregistreringen av olika kategorier arbetare i avsikt att underlätta ledighet från militärtjänstgöring fortsattes. Såsom förut nämnts verkställdes hempermittering vid skördetiden med ledning av de upplagda registren. Därutöver avgav arbetsmarknadskommissionen ytt-

randen över ett stort antal enskilda framställningar om hempermittering från eller anstånd med beredskapstjänstgöring.

Arbetet med krigsindustriens mobiliseringsplanering fortgick efter samma linjer som tidigare.

Kollektivavtalen.

Under tredje och början av fjärde kvartalet 1944 var förhandlingsverk- samheten jämförelsevis ringa, medan den mot slutet av året var synnerligen livlig. Såsom i föregående redogörelse omnämnts pågingo vid utgången av första halvåret 1944 avtalsförhandlingar bl. a. för de till Svenska arbets- givareföreningen anslutna företagen inom de grafiska facken (civiltrycke- rier, litografiska anstalter, bokbinderier m. m.). I slutet av juli träffades uppgörelser i dessa frågor, och tre nya riksavtal upprättades att gälla till den 31 maj 1945. Uppgörelserna berörde sammanlagt omkring 13 000 arbe- tare och inneburo i huvudsak prolongation av de tidigare avtalen med vissa jämkningar, bl. a. höjning av vissa minimitimlöner, speciellt inom bokbin- derifacket. Bland statliga avtal, som utlöpte vid halvårsskiftet, märkas av- talen för telegrafverkets linje- och verkstadsarbetare. Förhandlingar rörande nya avtal pågingo, vilket även omnämnts i föregående redogörelse, vid halv- årsskiftet och resulterade i uppgörelse i slutet av augusti månad. Avtalet för linjearbetarna berörde omkring 6 000 arbetare och skulle gälla i två år eller t. o. m. den 30 juni 1946, medan avtalet för verkstadsarbetare berörde om- kring 1 500 arbetare och skulle gälla ett år eller t. o. m. den 30 juni 1945. Beträffande verkstads- och förrådsarbetare vid statens järnvägar strandade förda förhandlingar mellan parterna — järnvägsstyrelsen och Svenska järn- vägsmannaförbundet —— och förbundet varslade om arbetsnedläggelse fr. o. m. den 27 juli. Sedan Kungl. Maj:t förordnat en särskild förlikningsman att medla i tvisten, träffades i slutet av augusti månad uppgörelse om nytt avtal. Öppen konflikt förhindrades. Uppgörelsen innebar bl. a., att arbetare som fyllt 40 år och haft anställning som verkstadsarbetare vid statens järnvägar under minst 15 år erhöllo ytterligare tre dagars semester fr. o. rn. år 1945. Därjämte skedde en viss förhöjning av sjukersättningen för ackordsarbetare.

Mellan landstingens centrala lönenämnd och Svensk sjuksköterskeförening träffades i början av juli månad överenskommelse om anställnings- och av- löningsförmåner för i landstingens tjänst anställda sjuksköterskor. Överens- kommelsen godkändes sedermera av vederbörande landsting. Genom över- enskommelsen, som berörde omkring 3500 sjuksköterskor, genomfördes väsentliga löneförbättringar för ifrågavarande personal.

I slutet av oktober träffades inför en av Kungl. Maj:t förordnad medlings- kommission uppgörelse angående nya avtal för gat- och kantstensindustrierna samt stor- och finstensindustrien, sedan förhandlingar pågått under en längre period. De nya avtalen skulle gälla för tiden 1 juli 1944—30 juni 1945 och inneburo bl. a. en höjning av timlönerna för de lägst betalda arbetarna samt förbättring av vissa låga ackord.

Avtalen för skogsbruket i Dalarna och Norrland utlöpte den 30 september och nya uppgörelser träffades under oktober och november månader för tiden t. o. m. den 30 september 1945.

För skogsbruket i södra och mellersta Sverige träffades uppgörelse om nya avtal under december månad efter förhandlingar inför en särskild kom— mission. Avtalen skulle gälla till den 1 oktober eller i vissa fall till den 1 november 1945.

För jordbruket upprättades i oktober månad nytt riksavtal och nya löne- avtal för det avtalsår, som började den 1 november 1944. Uppgörelsen inne- har, att lantarbetarna erhöllo en löneförhöjning på i genomsnitt 11 a 12 öre i timmen. Det gamla statsystemet skulle därjämte enligt uppgörelsen avveck- las under det nya avtalsåret.

Den 31 oktober utlöpte inom livsmedelsindustrien en del betydelsefulla avtal, nämligen dels ett avtal för charkuterier, tarmrenserier samt slakteri- och köttgrossistfirmor i Stockholm samt dels avtal för personalen vid olika mejerifirmor i Stockholm. I förra fallet inträdde från den 21 november öppen konflikt, som pågick ännu vid årsskiftet. I det senare fallet hade vid års- skiftet icke heller någon uppgörelse kommit till stånd, trots intensiv förhand- lingsverksamhet.

Beträffande de avtal, som löpte per kalenderår, märkas uppgörelser inom gruvindustrien, där nya avtal träffades under december månad för 1945. Uppgörelserna inneburo endast smärre jämkningar i de tidigare avtalen. Två nya riksavtal inom handelsbranschen, innehållande allmänna bestämmelser för biträden, kontorister samt lager- och utkörarepersonal, träffades även i december månad. Avtalen skulle gälla för år 1945.

Mellan landstingens centrala lönenämnd och Svenska kommunalarbetare- förbundet träffades i november månad för första gången ett riksavtal för biträdespersonalen vid landstingens sjukvårds- och övriga inrättningar. Om- kring 12 000 anställda berördes av det nya riksavtalet, som skulle gälla för år 1945.

Några centrala förhandlingar angående indextillägg förekommo icke vid årets slut i motsats till vad som varit fallet under de senaste åren. Vid de avtalsuppgörelser som träffades blev i allmänhet överenskommet, att 1944 års ramavtal mellan Svenska arbetsgivareföreningen och Landsorganisatio- nen skulle gälla även för den nya avtalsperioden.

Lönefrågor beträffande statliga befattningshavare.

Den restriktiva lönepolitik, som statsmakterna för de statsanställdas del under krisåren nödgats tillämpa i fråga om lönegradsplacering, inrättandet av nya befattningar och allmän befordringsgång, hade icke kunnat undgå att i förening med den allmänna begränsningen av kompensationen för lev- nadskostnadsstegringen medföra kännbara verkningar för därav berörda lön- tagargrupper. Givetvis hade detta varit särskilt framträdande för den lägst

avlönade personalen. Från de anställdas sida framfördes i olika samman— hang önskemål om löneförbättringar. De huvudorganisationer, som repre- senterade personal i de lägsta graderna, begärde under hösten 1944 förhand- lingar om provisoriska lönetillägg åt sådan personal för undanröjande av de mest framträdande svårigheterna.

Kungl. Maj:t, som fann saken icke längre böra undanskjutas, förelade riks- dagen förslag i ämnet vid dess höstsession genom proposition nr 296.

I sin motivering framhöll finansministern, att frågan om och i vad mån en pro- visorisk löneförbättring för sämre ställda grupper av statsanställda borde genom— föras måste i rådande läge bedömas mot bakgrunden av löneutvecklingen på den allmänna arbetsmarknaden och dess betydelse ur allmänna ekonomiska synpunkter. Ett fortsatt vidmakthållande av det sedan hösten 1942 upprätthållna pris- och löne— stoppet vore en förutsättning för att penningvärdet skulle kunna skyddas trots de allvarliga påfrestningar, för vilka det utsattes både genom de med kriget förbundna försörjningssvårigheterna och de omfattande beredskapsutgifterna. Redan när löne- stoppspolitiken först genomfördes, förutsattes emellertid, att den icke skulle ute- sluta inkomstförbättringar för sämre ställda grupper. Sådana justeringar hade också kommit till stånd i viss omfattning. Om en provisorisk lönehöjning för vissa grup- per statsanställda nu skulle kunna godtagas, måste den tydligen begränsas så, att den fölle inom ramen för sådana lönejusteringar, som kunde genomföras utan att förutsättningarna för den allmänna stabiliseringspolitiken rubbades. Frågan hur denna ram borde uppdragas kunde för de statsanställdas del icke bedömas efter fullt samma grunder som på den allmänna arbetsmarknaden, bl. a. därför att det statliga lönesystemets utformning medförde, att de statsanställda i de lägre löne— graderna i början av sin bana vore förhållandevis sämre ställda än arbetare på den allmänna arbetsmarknaden, även om de skulle komma över dessa, när de nådde slutlönen i resp. befattningar. Viktigare vore emellertid, att arbetarna på den all— männa marknaden genom olika omständigheter under krigsåren erhållit en nominal- löneökning, som översteg den som samtidigt kommit statstjänstemännen till del.

Kungl. Maj:ts förslag innebar för de tolv lägsta löneklasserna (g—a samt 1—5) i det allmänna lönesystemet för civilförvaltningen ett lönetillägg av i genomsnitt ungefär 12 procent av samtliga vid ifrågavarande tid utgående löneförmåner. Beräknat för medeldyr ort medförde dessa tillägg, att real— lönen praktiskt taget återfördes till 1939 års nivå. För de tre närmast ovanför liggande löneklasserna (nr 6—8) föreslogs en sjunkande skala för tilläggen, avpassad för ernående av en lämplig anslutning till den där ovanför lig- gande löneskalan. Liknande lönetillägg föreslogs för löntagare i motsvarande inkomstläge enligt andra lönereglementen. Någon skillnad mellan tilläggen i olika dyrortsgrupper gjordes icke. De provisoriska lönetilläggen föreslogos skola utgå retroaktivt fr. o. m. den 1 juli 1944.

Utöver dessa lönetillägg föreslogs ett tillfälligt barntillägg skola såsom ett engångsbidrag utgå till befattningshavare med rätt till provisoriskt lönetill— lägg i syfte att åstadkomma en viss differentiering efter försörjningsbördan. Barntillågget skulle vara högst 100 och lägst 50 kronor för ett barn samt högst 200 och lägst 100 kronor för två eller flera barn under 16 års ålder, varvid undantag skulle göras för barn som redan åtnjöte andra barntillägg

eller dylika förmåner av statsmedel. Förslaget innehöll även bestämmelser om kompensation för förlängning av väntetid för befordran i fråga om vissa extra ordinarie befattningar, i främsta rummet hos statens järnvägar.

Riksdagen biföll propositionen samt beviljade i enlighet med densamma ett anslag å tilläggsstat för budgetåret 1944/45 av 12 milj. kronor för täc- kande av de av tilläggen föranledda kostnaderna. Beträffande anställnings- havare vid de affärsdrivande verken skulle ifrågavarande kostnader bestri- das av dessa verks medel. Kungörelse i ämnet utfärdades den 1 december 1944 (nr 754).

Socialförsäkrings— och understödsfrågor.

I anledning av inom riksdagen väckta motioner hade 1944 års riksdag hos Kungl. Maj:t hemställt om framläggande snarast möjligt av förslag till . en allmän förbättring av utgående folkpensioner och invalidunderstöd. På ( grund härav hade Kungl. Maj:t den 28 april 1944 uppdragit åt socialvårds- i kommittén att skyndsamt inkomma med förslag till provisoriska åtgärder till Ökning av de folkpensioner, som uppenbarligen vore otillfredsställande, varvid borde beaktas, att förslagen icke föregrepe eller försenade en defini- tiv reformering av folkpensionerna. Sedan kommittén till fullgörande av . nämnda uppdrag framlagt vissa förslag och vederbörliga yttranden däröver ! inhämtats, förelade Kungl. Maj:t frågan för riksdagen vid dess höstsession : 1944 i propositioner nr 288 och 297. ' I propositionen nr 297 anförde socialministern, att åstadkommandet av en för- : bättring av de enligt folkpensioneringslagen utgående förmånerna länge utgjort ett av de mera angelägna socialpolitiska önskemålen. Då ett beslut på grundval av den igångsatta utredningen angående en allmän översyn av folkpensioneringen i nämnda syfte kunde beräknas komma att ännu länge vänta på sig, vore ett provisoriskt ord- nande av frågan lämplig. Härvid avsågs icke att bereda dyrtidskompensation, enär de redan utgående dyrtidstilläggen (se del V sid. 381) kunde anses vara tillfyllest. ' Det gällde fastmer en verklig förbättring av provisorisk natur av de folkpensioner, ( som uppenbarligen vore otillfredsställande. (Härvid syftades givetvis endast på folk- pensioner, vari ingick tilläggspensioner samt invalidunderstöd.) Vid förslagets kon- , struktion hade särskild vikt fästs vid bostadskostnadernas inverkan på folkpensionä- I rernas försörjningsläge. Då bostadskostnaden relativt sett vore mera betungande I för ensamboende än för äkta makar, hade förslaget byggts på tankegången att för- stärkningen av pension eller understöd borde utgå med lika stort belopp till varje pensionärshushåll. Huvudregeln i förslaget var, att förstärkning skulle utgå till ogift pensionär med 100 kronor och till gift pensionär med 50 kronor. Då emeller- tid, därest endast den ena av makarna hade tilläggspension, skulle till hushållet utgå endast 50 kronor såsom provisorisk förbättring även då den andra maken icke kunde i nämnvärd grad bidraga till familjens uppehälle och då en individuell pröv- ning av försörjningsförmågan vore utesluten i förevarande sammanhang, hade hu- vudregeln kompletterats därhän att, om den av makarna som ej uppbure tilläggs- pension eller invalidunderstöd fyllt 60 år, den pensionsberättigade maken skulle er- hålla 100 kronor i provisorisk förbättring. Därvid hade presumerats, att arbetsför- mågan vid 60—årsåldern i allmänhet väsentligt nedginge. Kommunernas och lands- tingens bidragsskyldighet föreslogs reglerad i stort sett efter samma regler som an- gåvos i folkpensioneringslagen. 11—513703

Riksdagen godkände Kungl. Maj:t förslag men beslöt i enlighet med ett motionsvis framfört yrkande, att utöver de i propositionen angivna pensions- förbättringarna skulle medges ett belopp motsvarande folkpensionens eller invalidunderstödets belopp för en månad. Till täckande av kostnaderna för de beslutade förstärkningarna av tilläggspensioner och invalidunderstöd an- visade riksdagen å tilläggsstat för budgetåret 1944/45 ett anslag av 44 milj. kronor.

Jämlikt riksdagsbeslutet utfärdades den 1 december 1944 lag i ämnet (nr 751), avsedd att träda i kraft den 1 januari 1945. Samtidigt utfärdades kungörelse (nr 752) med tillämpningsbestämmelser.

De dagunderstöd, som kommunerna ägde med statsbidrag utgiva till oför- vållat arbetslösa, hadei mars 1944 undergått förhöjning (se del V sid. 376). Härigenom hade dagunderstödsbeloppen i ett stort antal fall kommit att överstiga de barnunderstödsbelopp, som vid arbetslöshet i form av daghjälp samt barn- och hustrutillägg utgingo till medlemmar i erkända arbetslös- hetskassor. Då det knappast syntes rimligt, att medlem av erkänd arbets- löshetskassa i händelse av arbetslöshet ställdes i ett sämre läge utan fastmer borde beredas en fördelaktigare ställning än annan arbetslös, och då fram- ställningar om rättelse i denna sak inkommit från flera håll, uppdrog Kungl. Maj:t den 30 juni 1944 åt socialstyrelsen att verkställa utredning rörande de ändringar i bestämmelserna om arbetslöshetsförsåkring, som styrelsen kunde finna påkallade med hänsyn till utvecklingen inom den hjälpverk- samhet, som bedreves av arbetslöshetskommittéerna.

Socialstyrelsens i ämnet avgivna utredning gav vid handen, att en höjning av de från de erkända arbetslöshetskassorna utgående understödsbeloppen vore påkallad. För uppnående av detta syfte föreslog styrelsen vissa åtgär- der, varvid såsom mål angavs, att understöden från erkänd arbetslöshets- kassa borde med 25 procent överstiga motsvarande understöd från arbets- löshetsnämnd. Förslagen upptogos i något jämkad form av Kungl. Maj:t, som i proposition nr 301 framlade frågan för riksdagen vid 1944 års höst- session. Riksdagen antog förslagen med viss ändring, varefter av Kungl. Maj:t den 15 december 1944 utfärdades dels förordning (nr 777) angående ändrad lydelse av 20 5 1—3 mom. förordningen den 15 juni 1934 (nr 264) om erkända arbetslöshetskassor, dels förordning (nr 778) angående belop- pet av barntillägg och hustrutillägg enligt förordningen om erkända arbets- löshetskassor, dels förordning (nr 779) om kristillägg å daghjälp från er- kända arbetslöshetskassor. Författningarna skulle träda i kraft den 1 mars 1945, dock med rätt för Kungl. Maj:t att beträffande viss kassa förordna om tidigare ikraftträdande.

De genom de nämnda förordningarna införda förbättringarna av de från arbetslöshetskassorna utgående understöden voro följande. De statliga barn- och hustrutilläggen höjdes, barntilläggen från 60 öre till en krona per dag

och hustrutilläggen från en krona till en krona 25 öre per dag. Å daghjäl- pen skulle under tiden t. o. m. den 30 juni 1946 utgå ett av statsmedel helt bekostat kristillägg av 75 öre per dag. Sammanlagda beloppet av daghjälp och kristillägg fick dock icke överstiga 7 kronor om dagen mot förut 6 kro- nor. Gällande s. k. överförsäkringsregler — innebärande att de från kas- sorna utgående understöden, barn- och hustrutillägg däri inråknade, icke fingo överstiga, för ensamstående 3/:. och för familjeförsörjare % av den i orten vanliga arbetsförtjänsten för arbetare inom samma yrke och av samma arbetsförmåga som den arbetslöse —— bibehöllos. Dock skulle häri den modi- fikationen gälla, att för familjeförsörjare med tre barn eller därutöver un- derstödets maximibelopp kunde få uppgå till alm av berörda arbetsförtjänst.

Propositionen innehöll utöver författningsförslagen meddelande om att Kungl. Maj:t hade för avsikt att genomföra sådan ändring i direktiven för utgivande av hyreshjälp till kassamedlem. att sådan finge utgå under förut- sättning att sökanden genom intyg från kassan eller arbetslöshetsnämnd kunde styrka, att han vid den tid, då hyreshjälp skulle börja utgå, under de närmast dessförinnan förflutna 30 dagarna uppburit daghjälp eller dag- understöd för sammanlagt minst 18 dagar. Detta innebar modifikationer i två hänseenden av gällande principer för hyreshjälp, nämligen dels minsk- ning av den tid, under vilken arbetslös skulle ha åtnjutit understöd för att komma i fråga till erhållande av hyreshjälp, dels ock införande av möjlig- het att i samma tid inräkna jämväl tid, under vilken dagunderstöd åtnjutits från arbetslöshetsnämnd.

Kostnaderna för de nya eller höjda statsbidragen till de erkända arbets- löshetskassorna ansågos icke böra föranleda höjning av för hithörande bi- drag för budgetåret 1944/45 anvisat anslag.

16. Byggnads- och bostadsväsendet.

Bostadstörsörjntngeu.

De omfattande stödåtgärder åt bostadsbyggandet, vilka statsmakterna ge- nomfört under krigsåren, hade haft till följd, att den stagnation i bostads- produktionen, som inträdde efter krigsutbrottet, kunnat hävas och förbytas i en ökning. Bostadsbyggandet i tätorterna under åren1939 ——1944 kan i runda tal anges sålunda:

Ungefärliga antalet nytillkomna lägenheter:

År Antal År Antal 1939 .................. 45 000 1942 .................. 22 900 1940 .................. 20 000 1943 .................. 31 800 1941 .................. 13 600 1944 .................. 38 900

Beträffande siffran för 1944 bör nämnas, att den ger en något för ogynn— sam bild av bostadsproduktionens omfattning. Den för detta år medgivna bostadsbyggnadskvoten avsåg en produktion av omkring 40 000 lägenheter. Av vissa orsaker blevo emellertid åtskilliga lägenheter, vilka beräknats kunna färdigställas under året, färdiga för inflyttning först under de två första månaderna av år 1945.

Av sammanställningen framgår, att bostadsproduktionen snabbt gick till- baka efter år 1939. Bottenläget nåddes år 1941 med en produktion, som ut- gjorde föga mer än en fjärdedel av 1939 års visserligen rekordartade pro- duktionssiffra. Produktionen ökades därefter undan för undan för att un- der år 1944 med nyssnämnda tillägg för vid årsskiftet ännu ej fullt får- digställda byggnader nå upp till ungefär 90 procent av 1939 års nivå. Eftersläpningen till följd av den låga produktionen under de första krigs- åren i förening med en kraftig ökning i familjebildningen medförde, att trots den inträdda produktionsökningen under de senaste åren situationen på bostadsmarknaden alltjämt kännetecknades av en starkt markerad knapp- het på bostäder. Tack vare stegringen i antalet nytillkomna lägenheter kunde man dock i övervägande antalet orter förhindra, att bostadsbristen över— gick i ren bostadsnöd.

Vad beträffar bostadsförbättringsverksamheten på 1 a n d 5 b y g (1 e 11 hade denna ävenledes under krigsåren omfattats med växande intresse, och de anslag som i ökad omfattning ställts till förfogande

för utlämnande av bidrag eller län för sådana ändamål i syfte att söka skapa en mera tillfredsställande levnadsstandard för den mindre bemedlade lands- bygdsbefolkningen hade varit föremål för en allt livligare efterfrågan och avsatt goda resultat.

Regleringen av byggnads- och anläggningsverksamheten.

Lagstiftningen angående tillståndstvång för byggnads- och anläggnings- arbeten var i stort sett oförändrad under hela året 1944.

Vid tillämpningen av byggnadstillståndslagstiftningen har man åsyftat att medverka till upprätthållandet av ett fast penningvärde samt att främja en ändamålsenlig användning av förnödenheter och arbetskraft. Den anordnade kontrollen över förbrukningen av vissa byggnadsmaterial, å vilka brist eller knapphet varit rådande, har varit av stor betydelse för hushållningen med dessa material. Vad angår utnyttjandet av arbetskraften har det lyc- kats att i väsentlig mån utjämna arbetssäsongerna inom byggnadsindustrien. . Detta har skett genom att i görligaste mån fördela byggnadstillstånden lik- formigt över året samt att beträffande byggnadsarbeten som lämpligen kunna utföras vintertid meddela byggnadstillstånd för utförande allenast under vintermånaderna. På detta sätt har flertalet byggnadsarbetare under de sista två åren kunnat beredas en relativt jämn sysselsättning. Det tillämpade reg- leringssystemet har även skänkt möjlighet att anpassa arbetstillgången inom byggnadsindustrien med hänsyn till det varierande arbetskraftsbehovet inom övriga för landet viktiga näringsområden.

[ fråga om sättet för ingivande av ansökan om byggnadstillstånd infördes i samråd med statens byggnadslånebyrå fr. o. m. den 1 oktober 1944 i viss mån nya bestämmelser för ansökningar om bostadsbyggnadsarbeten. Det bestämdes att dylika ansökningar, avseende arbeten i städer och köpingar där byggnadslånebyrån hade förmedlingsorgan, skulle fr. o. m. nämnda dag ingivas till förmedlingsorganet, vare sig statligt lån söktes hos byrån eller ej. I samband härmed bereddes vederbörande sökande tillfälle att, om lån sök- tes hos statens byggnadslånebyrå, erhålla s. k. förhandsgranskning hos by- rån i samband med ansökan om byggnadstillstånd. Ansökningar avseende bostadsbyggnadsarbeten av annan art skulle -— vare sig statligt lån söktes eller ej — i likhet med ansökningar för andra arbeten än bostadsbyggnads- arbeten såsom förut ingivas till vederbörande länsarbetsnämnd.

I samråd med byggnadsberedningen har arbetsmarknadskommissionen ! upprättat en fortlöpande statistik över beviljade och avslagna ansökningar ) om byggnadstillstånd. Denna statistik belyser den tillståndsreglerade bygg- nadsverksamhetens art och omfattning, geografiska fördelning, arbetskrafts- behov samt förbrukning av olika sorters byggnadsmaterial.

Av statistiken framgår, att under år 1944 beviljades sammanlagt 19 425 ansökningar om byggnadstillstånd. Av ansökningarna biföllos 16 472 av ar- betsmarknadskommissionen och 2953 av Kungl. Maj:t. Under samma tid

avslogos 1 374 ansökningar, varav 938 av arbetsmarknadskommissionen och 436 av Kungl. Maj:t. De beräknade byggnadskostnaderna för de under olika månader beviljade resp. avslagna ansök- n i n g a r n a framgå av följande sammanställning.

Beviljade ansökningar. Milj.kr.

.. Av- År 1944 . Byggnader for " . slagna Bo. Jord— forvaltmng, Anlägg- . . .. ansök- Månad stads- bruk, sam- sociala ända- nings- Militara Summa ningar hus skogs- industri färdsel handel mål, sjuk- arbeten arbeten Milj. kr

bruk o. " vård, skolor fiske m. m.

Januari . . . . 97-9 1-7 17-8 2—7 2—3 7-6 9—0 3-6 142-6 51 Februari 93-9 3—6 16-1 5—4 2-0 13-5 10-2 18!) 163-6 13—1 Mars ...... 93-4 4-4 21-6 9-3 6-8 14] 14-9 3-3 167-8 17-1 April ...... 80-0 4-9 15-7 4-3 -1 7-0 4-4 3-7 122-1 9-7 Maj ...... 76-3 4—5 14-6 1-9 1-6 8-0 8-2 8—8 123-9 13-5 Junl ...... 625 3-6 13-6 '"-3 2-7 20-7 8-4 18- 137-2 12-8 Juli ...... 83-5 1-8 12-0 1-4 3-5 9-3 7-0 6!) 125-4 11-0 Augusti . . .. 97-4 1-5 37-6 2-1 3-2 11-0 4-6 10-4 167-8 9-9 September 111-2 1-3 88-5 4-3 4-5 33—8 8-6 10-7 262-9 9'5j Oktober.. . . 81-9 1-1 14-2 2-3 3-0 22-7 3-3 18-8 147-s 11-3 ) November.. 52-1 0-6 16-7 4-5 3-0 15-8 9-3 7-7 109-7 128. December. . 44—6 0—5 14-6 0-8 1—2 6-7 11-9 6-1 86»; 21-9] Summa 974-7 29-5 283-0 46 ' 35-9 170-2 100-3 117-3 1 757-2 147-Li

Något mera än hälften eller 9747 milj. kronor av de beräknade byggnads- ! kostnaderna för de beviljade ansökningarna hänförde sig till bostadshus exklusive personalbostäder. A n t al e t b 0 s t a d 5 l ä g e n h e t e r av olika storlek i under 1944 beviljade byggnadsföretag avseende nybyggnader fram-

wacom—___-

Städer med . ..

.. , . .. Övriga stader

L a g e n 11 e t s t y p Hela riket ovan?:) 000 och tätorter rum .......................... 3 475 899 1 892 rum och kokvrå .............. 3 519 1 955 1 457 rum och kök .................. 10 624 6 340 4 008 rum och kök eller kokvrå ...... 23350 12034 10020 rum och kök .................. 11 373 4 338 5 863 rum och kök .................. 3 383 1 129 1 679 eller flera rum och kök ........ 1 136 239 618 Samtliga lägenheter 56 860 26 934 25 537

! ! gar av foljande sammanställning, 1 Vilken aven personalbostader medtaglts. | !

I statistiken ingår ej sådan byggnadsverksamhet som icke varit tillstånds- reglerad och ej heller arbeten för vilka generellt byggnadstillstånd meddelats. Den viktigaste gruppen av arbeten, som härigenom icke kunnat beaktas, utgöres av s. k. tremansbyggen, d. v. s. arbeten, för vilkas utförande utöver erforderligt antal målare, plåtslagare, elektriker, rörarbetare och glasmäs-

teriarbetare icke sysselsatts mer än tre arbetare. Generellt byggnadstillstånd har bl. a. utfärdats för ett stort antal mindre arbeten för statliga verk och styrelser. Vidare har Kungl. Maj:t den 6 maj 1944 meddelat generellt bygg- nadstillstånd för vissa för skogsbruket betydelsefulla slag av anläggnings- arbeten inom Västernorrlands län.

Även arbeten, för vilka byggnadstillstånd meddelats i vanlig ordning, ha i ett mindre antal fall ej kunnat medtagas i statistiken. Detta gäller särskilt löpande underhålls- och reparationsarbeten, för vilka bestämda uppgifter icke kunnat lämnas beträffande arbetenas omfattning, erforderlig arbets- styrka eller materialåtgång.

Vid jämförelse mellan byggnadskostnaderna för under olika månader be- viljade byggnadstillstånd bör beaktas, att i vissa månadssiffror ingå arbeten av betydande omfattning och med mycket lång byggnadstid. Under septem— ber 1944 beviljades sålunda byggnadstillstånd för vattenkraftsanläggningar vid Forsmoforsen kostnadsberäknade till 485 milj. kronor, vilka arbeten be- räknats vara färdiga först i november 1947.

Av kostnaderna för under 1944 beviljade byggnadsarbeten kommo 871 procent å arbeten med en byggnadstid mellan 1—12 månader; för 83 pro- cent var byggnadstiden 1—2 år och för 413 procent över 2 år.

Hyresregleringen. Se härom sid. 369 ff, där redogörelse lämnas för hyresregleringen under hela budgetåret 1944/45.

17 . Sjukvård och läkemedelsanskaffning.

Medicinalstyrelsens materielnämnds verksamhet fortgick jämväl under andra halvåret 1944 efter de riktlinjer, som angivits i kungl. brevet den 17 januari 1941.

Förnyad inventering av landets förråd av läkemedel och viss annan sjuk- vårdsmateriel ägde rum i oktober 1944. Resultatet av inventeringen utvi- sade, att försörjningsläget i fråga om läkemedel fortfarande var tillfreds- ställande utom beträffande vissa varuslag, vilka till följd av de försämrade importmöjligheterna icke kunnat anskaffas. I anledning av inventeringen vidtog materielnämnden de åtgärder beträffande den frivilliga handelsregle— ringen rörande vissa läkemedel och annan sjukvårdsmateriel, import, in- hemsk tillverkning m. m., vilka med hänsyn till rådande förhållanden kunde anses erforderliga. Här må nämnas, att tillgången på acetylsalicylsyra utvi— sade en fortsatt minskning. Genom den tillverkning av detta läkemedel, som på statsmakternas tillskyndan igångsatts av Aktiebolaget Bofors nobelkrut, kunde emellertid landets behov beräknas bliva till fullo tillgodosett omkring årsskiftet 1944/1945. Åtgärder för import av acetylsalicylsyra utöver de tidi- gare vidtagna ansågos därför ej påkallade. Däremot befanns det nödvändigt att införa kontroll av importhandeln med acetylsalicylsyra med hänsyn till bl. a. prisskillnaden mellan den importerade och den inom landet tillver- kade varan. Efter av industrikommissionen på föranstaltande av materiel- nämnden gjord framställning utfärdade Kungl. Maj:t genom kungörelse den 6 oktober 1944 (nr 672) bestämmelser angående reglering av införseln av salicylsyra och acetylsalicylsyra (se sid. 74), varjämte industrikommis- sionen bemyndigades att enligt vissa grunder genomföra nämnda reglering.

Av andra inventeringsutredningar, som företagits under halvåret, må näm- nas sådana rörande röntgenfilm, insulin, preventivmedel, glasögon, ögonglas och ögonproteser. Inventeringarna av de tre sistnämnda varuslagen till— kommo närmast med anledning av från Finland gjorda förfrågningar om möjligheten att från Sverige erhålla leverans av dessa varor.

Under halvåret blev det tidigare inledda samarbetet mellan nämnden och svenska kommittén för internationell hjälpverksamhet i frågor rörande läke- medel och andra materielnämndens verksamhetsområde tillhöriga varor allt mera omfattande. Efter framställning från kommittén bemyndigade Kungl.

Maj:t genom beslut den 1 september 1944 materielnämnden att för berörda hjälpverksamhet verkställa upphandling av läkemedel inom en kostnadsram av 65 milj. kronor. Med anledning härav träffade nämnden avtal om leve- rans av läkemedel och läkemedelsråvaror med dels olika svenska läkeme- delstillverkare, dels försvarets sjukvårdsförvaltning och dels reservförråds- nämnden. Likaså verkställdes för samma ändamål upphandling av röntgen- och skärmbildsapparater.

Arbetet med insamling och odling av medicinalväxter fortgick enligt tidi- gare fastställda planer. Avkastningen av årets odling blev emellertid något mindre än beräknat på grund av i viss mån felslagen skörd och andra oför- utsedda omständigheter.

Av Kungl. Maj:t anbefalld utredning rörande bl. a. den framtida bered- skapen på sjukvårdens område fortgick jämväl under andra halvåret 1944.

Under tiden 1 juli—31 december 1944 behandlade materielnämnden 420 ansökningar om exportlicens för läkemedel och sjukvårdsmateriel samt 950 ansökningar om transporttillstånd för införsel av sådana varor.

18. Priser och prisreglering.

Översikt av prisutvecklingen.

Under senare hälften av 1944 visade både parti- och detaljprisnivån en svagt fallande tendens. Den väsentliga betingelsen härför utgjorde prissätt— ningen på jordbrukets produkter för produktionsåret 1944/45. Kalkylen över jordbrukets inkomster och utgifter utvisade för detta produktionsår ett in- komstöverskott på 366 milj. kronor, vilket togs i anspråk för prissänk- ningar. Dessa, som ägde rum under loppet av september månad, berörde direkt och indirekt varuslagen kött och fläsk, charkuterivaror, gula ärter, margarin samt handtvål och tvättpulver.

Kommerskollegii p a r t i p ris i n d e x steg 1 enhet mellan juni och juli men sjönk därefter successivt med 1 enhet per månad t. o. 111. oktober. Mellan juli och december uppgick partiprissänkningen till cirka 11/2 pro— cent. Utöver av jordbruksprissättningen föranledda prissänkningar ägde pris— reduktioner under höstens lopp rum på potatis, grönsaker och kaffe. I fråga om i m p 0 r t p r i sin d e x utgjordes enda förändringen av en nedgång med 3 enheter mellan augusti och september. E x p 0 r t p r i s i n d e x vi- sade obetydliga variationer. Kommerskollegii parti-, import- och exportpris- index under ifrågavarande period återges nedan, resp. tal därvid omräknade med augusti 1939 = 100.

År 1944 Partipris- Importpris- Exportpris— index index index Juni .............. 177 265 182 Juli ............... 178 265 182 Augusti ........... 177 265 182 September ......... 177 262 183 Oktober ........... 176 262 183 November ......... 176 262 183 December ......... 176 262 182

Den procentuella prisstegringen för olika huvudgrupper i partiprisindex redovisas i följande tabell. Jordbruksprodukternas dominerande roll för partiprissänkningen under senare hälften av 1944 framgår där tydligt. Mel- lan juli och oktober sjönk delindex för jordbruksprodukter med icke mindre än 5 procent. '

Procentuell ökning för olika varugrupper i kommerskollegii partiprisindex | 0 I '— | | M så &: %% stå åå :, ”a % ”e = "a % 'a %'E % ..- ; ;; ge ge 23 gå ga ge äv Generalindex ........................ 29 21 9 5 0 — 1 76 Uppdelning av varorna efter använd— ning: Jordbruksförnödenheter ............. 16 23 3 4 2 — 1 54 Industritörnödenheter ............... 38 10 11 5 0 0 78 Bränsle och smörjmedel ............ 54 84 4 12 O 0 227 Maskiner och transportmedel ....... 18 8 4 3 0 0 36 Konsumtionsvaror .................. 23 23 1 1 3 0 -— 2 69 Uppdelning av varorna efter härkomst: J ordbruksprodukter ................ 19 22 12 2 2 — 3 58 Industriprodukter .................. 31 20 8 6 1 1 78

Nedgången i detaljprisnivån blev, i motsats till vad fallet var i fråga om partiprisnivån, alls icke av den omfattning, som prissänkningarna på jord- bruksprodukter i och för sig skulle ha givit anledning att förvänta. De ge- nom ianspråktagandet av inkomstöverskottet i jordbrukskalkylen ernådda prissänkningarna inneburo totalt en sänkning av levnadskostnadsindex med cirka 1'3 enheter i 1914 års serie. Trots detta steg socialstyrelsens l e v n a d 5- k 0 s tn a d si n d e x med 1914 som basår mellan juni och september med icke mindre än 3 enheter till 243 eller med 1 procent. I 1935 års serie steg levnadskostnadsindex under samma tid från 154 till 155.

Indexstegringen betingades —— förutom av omräkningen av skatteposten —— uteslutande av prishöjningar på tre varuslag, nämligen potatis, fisk och grönsaker, vilket ledde till en höjning av delindex för livsmedel med 2 pro— cent. Skatteposten omräknades med avseende på stats— och landstingsskat- terna för 1944 och steg med drygt 4 procent till följd av inträffade inkomst- förbättringar mellan 1942 och 1943. 1944 års skörd av potatis blev relativt knapp, varigenom prisläget kom attt utvecklas mycket ogynnsamt. På våren 1944 återgick man till ett system med fri handel med fisk utan såväl han- delsreglering som normalpriser och stoppriser, detta med hänsyn till att ut- sikterna för kött- och fläsktilldelningen bedömdes som mycket gynnsamma och att man hade anledning att räkna med en relativt god fisktillgång. Emel- lertid började efter en tid fångsterna att bliva små och ojämna, varför pri- serna stego kraftigt över de gamla normalprisernas nivå. I fråga om grön- saker hade priskontrollnämnden undvikit ingrepp i den fria prisbildningen utom på några enstaka punkter. Den här skisserade prisutvecklingen ledde emellertid till att man i oktober införde normalprisreglering på potatis och vissa slag av saltvattenfisk samt i december på vissa andra trädgårdspro- dukter. De därigenom ernådda prisreduktionerna medförde, att levnadskost- nadsindex i december sjönk till 241 resp. 154. Den genomsnittliga stegringen av levnadskostnadsindex mellan juli och december utgjorde därmed 03 pro-

cent (räknat med decimal), vilken uppgång helt förklaras av de höjda skat- terna. Riksbankens konsumtionsprisindex, i vilken direkta skatter ej ingå och som därför ger ett mera renodlat uttryck för själva detaljpris- nivåns utveckling, sjönk under tiden juni—december med 0'3 procent.

Prisreglerande och priskontrollerande åtgärder.

Kungörelsen angående a 1 l m ä n t p ri s 5 to p p den 4 juni 1943 (nr 310), vilken enligt senare författningar erhållit giltighet t. o. m. den 31 augusti 1944, prolongerades ytterligare genom kungörelserna den 25 augusti 1944 (nr 595) och den 24 november 1944 (nr 748) för tre månader i sänder eller fram till utgången av februari 1945. Som sekundär stopprisdag bestämdes vid den första förlängningen den 31 augusti 1944 och vid den andra förläng- ningen den 30 november 1944.

| ) I |

Vad angår de prisreglerande åtgärderna för j 0 r (1 b r n k e t 5 p r o d u k- ter och förnödenheter samt livsmedel i övrigt, särskilt fisk, hänvisas till vad härom anföres i kap. 4 (se framför allt sid. 32 ff. och 55). Spannmålspriserna förblevo i huvudsak oförändrade utom beträffande ärter och bönor samt korngryn, för vilka varor priserna något sänktes. Även för åtskilliga andra slag av livsmedel kunde större eller mindre prissänkningar genomföras (margarin, risgryn, kaffe, kakao, äppelmos, honung m. m.). De nya normalpriserna å fisk samt vissa köksväxter m. m. medförde likaledes, såsom å föregående sida antytts, ett nedpressande av förutvarande prisläge. En ny varugrupp, som från årsskiftet underkastades normalprisreglering, var mineralvatten och läskedrycker. Normalpriserna, vilka gällde försälj- ningen från såväl tillverkare och handlande som näringsställen och kiosker, inneburo en sänkning av tidigare tillämpade priser med cirka 10 procent.

Ny var jämväl den normalprisreglering som fr. o. m. den 10 november ] 1944 infördes för kost och logi å turisthotell och därmed likställda restau- ! ranger och pensionat. Bemyndigande härtill gavs priskontrollnämnden ge— nom Kungl. Maj:ts beslut den 6 oktober och 10 november 1944. Bestämmel- serna offentliggjordes genom nämndens meddelande nr 515. Till grund för normalprissättningen lades de priser som år 1938 tillämpats på rum, mål- ( tider och helpension. Till dessa 5. k. grundpriser fingo göras tillägg med ( högst 20 procent på rumspriser, 40 procent på måltidspriser och 331/3 pro- ) cent på helpensionspriser. De sålunda fastställda normalpriserna inneburo betydande sänkningar av dittills tillämpade priser. Företagen ålades att dels på anfordran framlägga förteckning över grundpriserna, dels å utfärdad räk- ning upptaga grundpriserna för sig och de medgivna tilläggen för sig. Varje gäst skulle vid minst tre dagars vistelse åtnjuta förmånen av abonnemangs- eller helpensionspriser under förutsättning att företaget är 1938 tillämpat sådana priser.

Rörande prisregleringen på i n d 11 s t r i o m r ä d e t lämnas vissa upplys— ningar i kap. 5, särskilt angående normalprissättningen å textilvaror. I av-

seende på dessa må ytterligare nämnas, att priskontrollnämnden överens- kommit med Textilgrossisternas riksförbund, Sveriges beklädnads- och ma- nufakturhandlareförening samt Konfektionsindustriföreningen, att det med dessa organisationer slutna avtalet rörande reglering av parti- och detaljhan- deln med importerade textilvaror, vilket utlöpte den 15 oktober 1944, skulle äga fortsatt giltighet t. o. m. den 30 juni 1945 eller den tidigare dag, som Kungl. Maj:t senare eventuellt kunde komma att bestämma (nämndens med— delande nr 511).

Enligt beslut av priskontrollnämnden i slutet av december upphävdes fr. o. m. den 1 januari 1945 de dittills gällande normalpriserna å original- aluminium i tackor m. m. I stället skulle här gälla bestämmelserna om all- mänt prisstopp.

Avtalen med Färghandelns leverantörförening och Kemikaliegrosshandelns importförening angående reglering av parti- och detaljhandeln med färger, droger och kemikalier, vilka utlöpte den 31 december 1944, blevo efter över— enskommelse mellan priskontrollnämnden och föreningarna förlängda att gälla t. o. m. den 30 juni 1945 (nämndens meddelanden nr 542 och 543).

Angående prisregleringen å olika slag av b ränslen se kap. 6. Den 28 september 1944 föreskrev priskontrollnämnden vissa ändringar av normalpriserna på sågtimmer av furu och gran inom norra Sverige (med- delande nr 505). De nya priserna medförde en mindre höjning för de nord- ligaste älvarna. För landets övriga delar fastställdes nya normalpriser å samma varuslag den 16 oktober (meddelande nr 512); dessa inneburo i stort sett ingen ändring i förhållande till tidigare priser (jfr del V sid. 205). Nämn- den fastställde ävenledes nya normalpriser på fanértimmer och plywood- virke av furu, vilka ej väsentligt avveko från de förut gällande. Däremot medförde de nya normalpriser som den 4 november infördes å gagnvirke av lövträ en nedsättning av tidigare priser å sågtimmer av björk med 10 pro- cent. Som följd härav sänktes jämväl priserna på sågad björk från årsskiftet med 4 ä 7 procent (nämndens meddelanden nr 513 och 533).

19. Penningväsendet.

Valutaregleringen. Med anledning närmast av minskningen i de svenska guld- och valutatillgångarna efter krigsutbrottet 1939, i samband varmed även en viss tendens till kapitalflykt från Sverige gjorde sig gällande, hade i början av år 1940 en valutareglering införts, vilken trädde i kraft den 25 februari s. å. Genom regleringen ville man disponera landets guld- och va- lutaförråd så, att de för Sverige viktigaste importbehoven i första hand till- godosåges. Därjämte ville man även reglera eller förhindra utströmningen från landet av här placerat utländskt eller svenskt kapital.

Senare under kriget ändrades läget radikalt. Landets guld- och valutatill- gångar ökades, så att de överstego förkrigsnivån. I stället började tendenser till en kapitalflykt hit förmärkas. Man räknade med att dessa tendenser skulle komma att förstärkas allt eftersom kriget närmade sig sitt slut, vilket måste medföra stora olägenheter. Det befanns därför önskvärt att komplet- tera valutaförordningen med vissa bestämmelser, som gjorde det möjligt att övervaka och hindra en kapitaltillströmning till Sverige. Å andra sidan an- togs, att mycket stora anspråk kunde komma att ställas på guld- och valuta- reserven efter krigets upphörande. Ett betydande importbehov komme då at behöva täckas, samtidigt som en del av importen från Sverige till vissa länder sannolikt måste ske på kredit. Tills vidare kunde därför — trots den ökade valutabehållningen — några generella lättnader i de ursprungliga va- lutabestämmelserna icke medgivas.

Under hänvisning till nu nämnda förhållanden hemställde hankofullmäk- tige i skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 mars 1944, att riksdagens samtycke måtte inhämtas för komplettering av gällande valutaförordning av den 25 februari 1940 (nr 97) med sådana bestämmelser som ökade möjligheterna att övervaka och hindra tillflödet till Sverige av utländska valutor. Ett ut- kast till dylika bestämmelser förelåg redan i en bilaga till den proposition (nr 290) angående valutaregleringens införande, som förelades 1939 års lag— tima riksdag. Sedan riksdagen bifallit i proposition nr 252/1944 framlagt förslag i ämnet, utfärdade Kungl. Maj:t på hemställan av hankofullmäktige och valutakontorets styrelse dels en förordning den 20 oktober 1944 (nr 693) om ändring i valutaförordningen, dels ock tvenne kungörelser 5. d. angå- ende importförbud å oarbetat guld rn. m. samt å oarbetad platina m. m. (nr 694 och 695). Av valutakontoret (riksbanken) utfärdades samtidigt särskilda tillämpningsbestämmelser (riksbankens meddelande nr 19).

Enligt den ursprungliga valutaregleringen (vars innebörd i korthet refereras i del I sid. 379) var det förbjudet för allmänheten att köpa eller sälja utländska valutor annorledes än genom förmedling av riksbanken, valutabankerna (d. v. 5. de 22, sedermera de 18 största affärsbankerna) samt, beträffande resevalutor, vissa särskilt auktoriserade försäljningsställen. Vidare rådde förbud mot in f ö r s el av svenska (men icke utländska) betalningsmedel (d. v. s. sedlar och skiljemynt, växlar, checkar o. dyl.) samt av fordringsbevis. Svenska och utländska värdepapper fingo ej införas till riket annorledes än genom riksbanken eller valutabank. Vissa gene- rella lättnader i dessa importförbud hade emellertid medgivits av valutakontoret. Sålunda var det bl. a. tillåtet att utan särskilt tillstånd införa andra svenska betal- ningsmedel ån sedlar och mynt. Fordringsbevis fingo i regel också fritt införas. Valutaförordningen föreskrev vidare förbud mot 11 t f ö r s el av såväl svenska som utländska betalningsmedel, fordringsbevis och värdepapper. Även beträffande ut- förseln hade dock vissa undantag från gällande förbud generellt medgivits av valuta- kontoret. Det var slutligen förbjudet att utan tillstånd överlåta betalningsmedel. fordringsbevis eller värdepapper på någon som betraktades såsom bosatt i utlandet samt att verkställa inbetalning på konto, som fördes här i riket till förmån för någon bosatt i utlandet.

Genom de nya bestämmelserna, vilka trädde i kraft den 30 oktober 1944, infördes förbud mot införsel jämväl av utländska betalningsmedel samt oar- betat. guld, guldmynt och platina. Valutakontoret uppmjukade dock i tillämp- ningsbestämmelserna förbudet så, att resande från utlandet medgavs rätt att införa utländska betalningsmedel (utom pund- och dollarsedlar över 10 pund resp. 50 dollar), såframt han i en särskild deklaration lämnade uppgift å dessa samt förband sig att icke disponera över dem på annat sätt än genom försäljning till riksbanken, valutabank eller auktoriserat försäljningsställe för resevaluta. Fortfarande ägde resande utan särskilt tillstånd införa svenska sedlar och skiljemynt till ett belopp av högst 99 svenska kronor. Vidare fingo andra betalningsmedel än svenska och utländska sedlar och skiljemynt in- föras.

Beträffande konton eller tillgodohavanden för utländsk räkning i Sverige meddelades bestämmelser, avsedda att möjliggöra en strängare övervakning än förut. De tidigare s.k. fria kronkontona hos valutabankerna skulle nu— mera benämnas »allmänna konton», och deras användningsmöjligheter be- gränsades väsentligt. Vidare reglerades genom specialbestämmelser s. k. »spärrkonton», »blockerade konton» och »clearingspärrade konton».

Personer som enligt valutaförordningens definition voro att betrakta som >>bosatta i utlandet» men som likväl mera stadigvarande vistades här i riket exempelvis flyktingar — bereddes möjlighet att på särskilt konto i valuta- bank, sparbank eller postsparbanken insätta medel, som de efter sin hitkomst intjänat här i riket eller som härrörde från tillgodohavanden som de haft tillstånd att förfoga över. Dessa konton fingo av nämnda personer fritt dis- poneras för uttag eller betalningar i Sverige, så länge de vistades här. Be- träffande flyktingar föreskrev valutakontoret i övrigt, att utbetalningar fingo göras till dem, såframt betalningen avsåge antingen skälig lön eller ersätt-

ning för prestation som utförts efter ankomsten hit eller ock gåva eller un- derstöd av mindre omfattning; däremot var det förbjudet att lämna lån till en flykting utan valutakontorets tillstånd.

Konto, räkning eller tillgodohavande, som för utlänning fördes hos annan än valutabank, således bl. a. hos firma eller privatperson, benämndes »ut- landskonto». Gottskrift å, resp. disposition av sådant konto fick ske för så— dana betalningar som verkställdes genom riksbanken, valutabank eller clearingnämnden eller som eljest godkänts av valutakontoret.

Den tidigare föreskriften, att den som gent emot utlandet ägde rätt att kräva betalning ej fick medgiva anstånd med betalningen, kompletterades så, att den som ådragit sig betalningsskyldighet gent emot utlandet icke fick uppskjuta betalningen eller träffa avtal om betalnintg på annat sätt än med vanliga betalningsmedel, såframt det ej följde av handelsbruk eller annan sedvänja eller eljest betingades av omständigheterna.

Det förut gällande förbudet för här i riket bosatt att för att kringgå valutaförordningens bestämmelser — till någon i utlandet, med vilken han hade gemensamt ekonomiskt intresse, sälja varor till lägre pris eller av ho- nom köpa varor till högre pris än de i allmänhet gällande avsåg att hindra en bakom onormala priser dold kapitalflykt från Sverige. Nu komplettera- des denna bestämmelse så, att även kapitalinströmning under täckmantel av onormala priser skulle kunna förhindras.

Tendensen på kreditmarknaden var under sista halvåret 1944 lik den, som rätt närmast föregående halvår.

Affärsbankernas inlåning från den svenska allmänheten steg under över— siktsperoden med 444 milj. kronor, vilket med endast 50 milj. kronor under- skred den hittills största ökningen under något halvår sedan krigsutbrottet. Även affärsbankernas utlåning steg kraftigt och uppgick till 269 milj. kro- nor mot 179 milj. kronor föregående halvår. Utlåningsökningen hänförde sig huvudsakligen till inteckningslån med 178 milj. kronor och lån mot namn- säkerhet med 103 milj. kronor. Motsvarande siffror nästföregående halvår voro 137 milj. kronor resp. en minskning med 4 milj. kronor. Affärsbanker- nas nettoskuld till utlandet minskades med 19 milj. kronor och nettoinström— ningen av guld och utländska valutor till riksbanken uppgick till 99 milj. kronor.

Sparbankernas inlåning ökades med 114 milj. kronor och postsparbankens med 60 milj. kronor, räntekrediteringar frånräknade. Ränteläget blev under översiktsperioden praktiskt taget oförändrat.

Penningpolitiken. I skrivelse till Konungen den 30 september 1944 avgåvo hankofullmäktige yttrande över en av priskontrollnämnden gjord framställ- ning rörande vissa ändringar i gällande prisregleringslag och upptogo i sam- band därmed till behandling frågan om den fortsatta priskontrollen. Full- mäktige anförde därvid bl. a. följande:

>l sin framställning har nämnden inledningsvis behandlat de allmänna riktlinjerna för penningpolitiken och därvid pekat på olika faktorer, vilka kunna försvåra ge- nomförandet av det i våras fastställda programmet. Den översikt över sannolika utveclklingsmöjligheter närmast efter krigsslutet, som nämnden därvid lämnar. leder enligt dess mening till slutsatsen, att fortsatt statlig priskontroll blir nödvändig under övergångstiden till fredshushållning. Nämnden framhåller i detta samman- hang särskilt, att en snabb nedgång av prisnivån i det penningpolitiska programmet angivits vara förutsättningen för den begärda lönestabiliseringen och otvivelaktigt är den enda möjligheten att förhindra starka lönerörelser. Av väsentlig betydelse i detta sammanhang är enligt nämndens mening, att prissättningen på jordbrukspro- dukter utformas i överensstämmelse med det allmänna prispolitiska programmet.»

Fullmäktige hänvisade till sin skrivelse till Konungen den 30 mars 1944 och framlnöllo att de »krav på löneförbättringar, som framträtt och i väntan på ett all- mänt prisfall kunna väntas växa sig allt starkare, endast i begränsad omfattning kunna tillgodoses utan att penningvärdet äventyras. Angelägenheten av att en pris- reduktion kommer till stånd är under dessa förhållanden och med hänsyn till före- komsten av krav på längre gående löneförbättringar uppenbar. Alla möjligheter till prissänkningar måste därför tillvaratagas. Emellertid äro så viktiga kostnads- poster som hyror och bränslepriser för tillfället bundna. Även livsmedelskostna- derna lämna för närvarande blott en ringa marginal för reduktioner. — — På andra områden synas möjligheterna till prisreduktioner vara beroende av att lönenivån kvarstår oförändrad. Pris- och lönepolitikens närmare utformning synes bl. a. med tanke därpå böra hänskjutas till överläggningar mellan berörda parter under statlig ledning. Vid dessa överläggningar borde ett försök göras att stabilisera läget genom ömsesidiga medgivanden, å ena sidan i form av prisreduktioner, å andra sidan genom accepterandet av en oförändrad allmän lönenivå med en klar avgränsning av de sämre ställda grupper för vilka en lönejustering kan ifrågakomma. Med hänsyn lill det prisfall som så småningom är att motse efter ett vapenstillestånd kan även övervägas att föregripa detta prisfall genom att för vissa varor införa allmänna sub- ventioner, som dels böra kunna bliva av relativt kort varaktighet, dels äro förbundna med mindre risker ur penningpolitisk synpunkt än de löneförändringar som genom dem skulle förebyggas.

Fullmäktige vilja betona, att de penningpolitiska hjälpmedel som stå riksbanken till buds äro helt otillräckliga för att råda bot på de skador som kunna vållas, om . i det föregående angivna utgångspunkter för pris- och lönepolitiken icke fasthållas. ' Icke heller på det finanspolitiska området är under den närmaste tiden en utveck—

ling att påräkna, som skulle neutralisera verkningarna av att pris- och lönestop-

pct brytes. — _

Även vid en försiktig pris- och lönepolitik kan den närmaste tiden efer ett vapen- ' stillestånd komma att medföra svårigheter för en stabilisering av penningvärdet därigenom, att ett uppdrivet varubehov i utlandet leder till en tillfällig, omfattande prisstegring på vissa exportvaror. För inflationen i Sverige efter förra kriget synes en sådan utveckling ha spelat en avgörande roll, och tendenser i här angiven rikt- ning måste därför följas med största uppmärksamhet för att vid behov mötas ge- nom lämpliga åtgärder. Efter en övergångstid kan det internationella varubehovet väntas visa en tillbakagång. Med hänsyn därtill kan en förskjutning uppåt av kost- nadsläget inom exportindustrierna, för vilken en första exportprisstegring kan lämna * utrymme, på något längre sikt komma att ställa dessa i ett ogynnsamt konkurrens- läge och därigenom försvåra sysselsättningspolitiken. Möjligheterna att genom växel— kursförändringar motväga en exportprisstegring och ett efterföljande exportprisfall synas mycket ovissa.»

20. Statsfinanserna.

Statsregleringen för budgetåret 1944/45 behandlas i redogörelsen för första halvåret 1945 (sid. 385), likaså frågor rörande statsskulden, som hänföra sig till senare halvåret 1944. Några ändringar i skattelagstiflningen skedde ej under här behandlade

period.

21. Statlig informationsverksamhet.

Enligt den nya instruktion, vilken utfärdats för statens informationssty— relse den 15 juli 1944 (se det V sid. 238), fortgick verksamheten inom sty- relsen efter i huvudsak samma linjer som förut om än i mera begränsad omfattning.

Styrelsens allmänna avdelning hade alltjämt som sin huvudsakliga ar- betsuppgift att följa den utländska propagandan i Sverige. I samband med att upplysningsavdelningens dagliga översikter över in- och utrikespolitiska artiklar i svensk press upphörde inställdes också allmänna avdelningens översikter över ytterlighetspressen. Avdelningens filmverksamhet fortgick i samarbete med folkberedskapssektionen men nedbragtes successivt. Med ut- gången av december månad nedlades avdelningens arbete helt.

Upplysningsavdelningen bedrev liksom tidigare i samförstånd med olika kristidsorgan genom sin artikeltjänst propaganda i en rad för folkförsörj- ningen viktiga frågor. Sålunda sökte avdelningen stimulera till frivilligt del- tagande i skördearbetet och i Ungdomsberedskapens riksinsamling, vilken under året var särskilt inriktad på insamling av järn-, glas- och gummiskrot. Vidare uppmanades till ökad användning av fodercellulosa i foderstaterna, tillvaratagande av rotfruktsblasten som foder, insamling av medicinalväxter m. 111. Under hösten inleddes en omfattande propaganda för gasbesparing, för vilken erhölls särskilt statsanslag.

Den vid årets början inledda kampanjen för allmän ympning mot difteri- faran fullföljdes. I särskilda artiklar påvisades olika sätt att utrota skade- insekter som härja i livsmedelslagren. Den stora landsinsamlingen av klä- der understöddes ock med artiklar liksom den aktion som Ungdomsbered- skapens riksinsamling gjorde till förmån för Rädda barnens verksamhet. I en rad broschyrer behandlades bl. a. pensionsstyrelsens frivilliga försäk- ring, riksbankens handledning för bostadslånesökande samt andra sociala och krisbetonade frågor såsom bostadsanskaffning för försvarets folk, yrkes- rådgivning, hembiträdeslagen m. m. Material erhölls i bostadsfrågor från Svenska Slöjdföreningens presstjänst samt i hushållsfrågor från Aktiv hus- hållning.

Tre informationsdagar för pressen anordnades under halvåret. Därjämte ordnades som förut mindre presskonferenser rörande särskilda aktuella äm-

nen. Frågor på dagordningen behandlades av samarbetskommittén för spar- propaganda och reklamrådet.

Tidskriften »F rån departement och nämnder» utkom under halvåret med 12 nummer. Dagliga pressöversikter utgåvos till utgången av september. Där- efter upphörde denna del av verksamheten.

En viss ökning förspordes i fråga om rådgivnings- och dispensavdelm'n- gens arbete. Antalet muntliga förfrågningar var sålunda större än tidigare. Vid några tillfällen vidtogos från avdelningens sida särskilda åtgärder för att underlätta publiciteten i samband med händelser vid gränserna av större intresse. Därjämte behandlades som förut frågor rörande utförsel av foto- grafier, filmer och andra bilder. I ett antal förtroliga cirkulärskrivelser gjor— des även nu hänvändelser till pressen i publicitetsfrågor av ömtålig natur.

I Folkberedslcapens verksamhet genomfördes en avsevärd begränsning. Ortsombudens arbetsuppgifter inskränktes sålunda högst väsentligt. Vissa redogörelser och anvisningar tillställdes dem alltjämt, men utsändningen av förtroligt informationsmaterial upphörde liksom ock utsändningen av de tidigare sammanställningarna av rykten och klarlägganden i serien »Frågor och svar». Speciella informationskonferenser med ortsombud eller organisa- tionsrepresentanter förekommo ej längre. Däremot voro folkberedskapens länsombud i augusti inkallade till en konferens, varvid en rad upplysande föredrag höllos och vissa av de kortfilmer visades, som inspelats under in- formationsstyrelsens medverkan.

Vid årsskiftet tillställdes ortsombuden ett meddelande, vari de förändrade förutsättningarna för Folkberedskapens arbete angåvos och ombudsorgani- sationens övergång till att numera väsentligen utgöra en beredskapsorgani- sation klarlades.

Medan verksamheten inom den egentliga ombudsorganisationen sålunda minskades, fortgick som förut den förtroliga informationstjänsten till civila och militära myndigheter, riksdagsmän, kristidsstyrelser, länsombud m. fl. och omfattade liksom tidigare redogörelser för och Översikter över Sveriges yttre och inre läge. Likaså fortsatte den i samarbete med norska myndighe- ter och Föreningen Norden anordnade npplysningsverksamheten bland norska flyktingar.

Angående den av A ktiv hushållning bedrivna upplysningsverksam- heten under halvåret se sid. 412.

Tolfte avdelningen

Tiden januari—juni 1945

1. Iuledninv.

Den skärpta knapphetshushållning, som 1944 års händelser framkallat, blev än mer utpräglad under de första månaderna av år 1945. Lejdtrafiken fortgick väl tills vidare som förut, men landets tilltagande isolering i övrigt i handelshånseende gjorde det mer än någonsin nödvändigt att hushålla med egna resurser och lager. Brist framträdde beträffande ett flertal viktiga nyc- kelvaror för den industriella produktionen och en fortgående lageruttömning ägde rum med avseende på såväl råvaror som färdiga konsumtionsvaror i avvaktan på att importen ånyo skulle komma i gång.

Minskningen i lagertillgångarna accentuerades genom leveranser till grann- länderna enligt gjorda utfästelser. Av samma skäl måste till en viss grad livsmedelsransonema skäras ned, vil-ket otvivelaktigt kännbart berörde vida konsumentkretsar, om än det knappast var av väsentlig vikt för näringsme- delsförsörjningen i stort.

Särskilt allvarligt påverkades läget på bränsleområdet genom den fullstän- diga avstängningen av kolimporten. Tilldelningen av fossilt bränsle till in- dustrien och kommunikationsföretagen måste till följd härav undergå en drastisk nedskärning. För att få bättre fart på vedavverkningarna, vilka re- dan under hösten 1944 visat en betänklig eftersläpning i förhållande till det uppgjorda produktionsprogrammet, vidtogos en rad åtgärder. Ehuru dessa småningom visade god effekt, kunde de ej förhindra, att utsikterna för nästa bränslesäsong tedde sig mörka, då utsikterna till en förbättrad koltillförsel under alla förhållanden, även under förutsättning av ett snart slut på kriget, måste framstå som mycket ovissa.

Som en extra försvårande. faktor inträffade i februari en omfattande ar- betsnedläggelse inom metall- och verkstadsindustrierna, vilken varade ända till början av juli. Genom inställandet av all produktion inom en så bety- dande industrigren lättades väl i viss mån trycket med hänsyn till råvaru- och bränsleförsörjningen. Men betydande hinder vållades ej minst bygg- nadsverksamheten, då brist uppstod på många viktiga byggnadsråvaror, var- igenom fullföljandet av årets hostadsbyggnadsprogram äventyrades.

Exporten var under årets första månader nedbragt till ett minimum. Så- lunda låg bl. a. malmexporten till största delen nere, vilket framtvingade av- brott i driften vid exportgruvorna. Genom att personalen därstädes kunde i viss utsträckning sysselsättas med varjehanda tillredningsarbeten kunde

dock förhindras att någon mera omfattande arbetslöshet härav blev följden. Över huvud taget kunde sysselsättningen inom industrien trots ovan antydda svårigheter rätt väl upprätthållas.

I tilltagande grad torde inom näringslivet förberedelser ha begynt vidtagas för en omställning av verksamheten från krigs- till fredsproduktion. Verklig fart tog denna utveckling, sedan i början av maj det europeiska kriget änt— ligen nått sitt slut och då som en följd därav — arbetet kunde mera mål- medvetet inriktas på krigshushållningens avveckling. Med krigshandlingar- nas upphörande följde. att den s. k. västspärren öppnades, varigenom, sedan minsvepning i större omfattning hunnit ske, fri sjöfart västerut och särskilt till Storbritannien åter blev möjlig. Ändock hade ännu vid halvårsskiftet sjö- farten mellan Sverige och utlandet blott i begränsad omfattning kommit i gång, vilket delvis berodde på de band med avseende på det större tonnagets utnyttjande som pålagts de svenska rederierna genom Sveriges anslutning till den genom överenskommelse mellan de sjöfarande allierade makterna bil- dade internationella sjöfartspoolen.

Omhändertagandet av utländska flyktingar och internerade av olika kate- gorier hade redan tidigare ställt de svenska myndigheterna inför betydande. uppgifter. Genom krigets avslutning vidgades ytterligare dessa uppgifter i om- fattning, samtidigt med att planläggning måste ske för verksamhetens suc- cessiva avveckling och återförandet av flyktingar och interner till deras hemländer.

En annan följd av krigshandlingarnas upphörande var, att den medverkan i det internationella återuppbyggnadsarbetet i form av varuleveranser m. m.. vartill Sverige förbundit sig gent emot de nordiska grannländerna och vissa andra länder, nu kunde börja att i större omfattning effektueras. Till väsent- lig del måste dessa hjälpaktioner ske på kreditbasis. De kreditförpliktelser, som Sverige på detta sätt iklätt sig, måste anses för våra förhållanden myc- ket avsevärda. Sveriges sammanlagda internationella insats i gåvor och kre- diter väsentligen för återuppbyggnads- och humanitära ändamål beräknades vid utgången av första halvåret 1945 belöpa sig till i runt tal 27 miljarder kronor.

1 t !

2. Beredskapslagstiftning samt annan av krisläget föranledd lagstiftning av allmän natur.

' Tvångsförfogandc över egendom.

Giltighetstiden för allmänna förfogandelagen den 22 juni 1939 (nr 293) samt allmänna förfogandeförordningen den 3 september 1939 (nr 613) har genom lag den 11 maj 1945 ("nr 171) resp. förordning 5. (1. (nr 172) förlängts t. o. m. den 30 juni 1946.

Lagen den 14 maj 1943 (nr 245) med särskilda bestämmelser angående gäldande av ersättning enligt allmänna förfogandelagen m. fl. lagar, vilken ägt giltighet till utgången av juni 1945, har ersatts av en lag med samma titel den 22 juni 1945 (nr 384), gällande till utgången av juni 1946. Den över- ensstämmer med den förra lagen utom så tillvida, att hänvisningen i denna till 1938 års lag om förfoganderätt för luftskyddets behov ersatts med hänvis- ning till civilförsvarslagen den 15 juli 1944 samt att Konungen i samband därmed erhållit bemyndigande att meddela föreskrifter om anstånd även med avseende å sådana ersättningsbelopp, som det jämlikt sistnämnda lag ålig- ger kommun att utgiva. Någon ny tillämpningskungörelse i ämnet har med hänsyn till krigstillståndets upphörande i Europa icke ansetts erforderlig.

Mor-atorielagstiftning.

Den i lagen den 4 juni 1943 (nr 274) stadgade förlängda giltighetstidcn för räntc- och utdelningskuponger (se del IV sid. 241) har genom lag den 23 mars 1945 (nr 85) utsträckts t. o. m. den 30 juni 1946. Till samma tid- punkt har även genom lag s. (1. (nr 86) giltighetstiden utsträckts för lagen den 4 juni 1943 (nr 275) om förlängning i särskilt fall av tiden för rätt att lyfta utdelning i konkurs. Samtidigt har genom kungörelse den 23 mars 1945 (nr 87) förordnats, att tid, inom vilken borgenär i Aktiebolaget Kreuger & T olls konkurs äger anmäla sig att lyfta utdelning i konkursen, icke skall utgå före den 1 juli 1946.

Jämkning av arrendeavtal m. 111.

Vad i lagen den 5 mars 1943 (nr 78) om jämkning av arrendeavtal :" vissa fall stadgats i fråga om år 1943 (se det lV sid. 242) och enligt lag den 10

mars 1944 vunnit tillämpning även för år 1944 har genom lag den 23 febru- ari 1945 (nr 37) bestämts skola gälla jämväl beträffande år 1945. Den moti- vering för förlängning av hithörande lagstiftnings tillämpning, som lämnades av jordbruksministern i proposition i ämnet till 1945 års riksdag, nr 13, var i huvudsak densamma som anfördes i motsvarande proposition föregående år (se del V sid. 226).

Genom lag den 16 februari 1945 (nr 28) har lagen den 16 maj 1941 (nr 243) om rätt för arrendator ait bortföra stråfoder m. m. (se del II sid. 259) erhållit förlängd giltighet till utgången av år 1946.

Patcnllagslillningen.

Lagen den 1 november 1940 (nr 924) med särskilda bestämmelser angäv ende patent vid krig eller krigsfara m. m. samt lagen den 30 juni 1942 (nr 550) med särskilda betämmelser om uppfinningar av betydelse för rikets för- svar eller folkförsörjningen m. m. ha genom lagar den 23 mars 1945 (nr 88 och 89) erhållit förlängd giltighet t. o. m. den 30 juni 1946.

Flertalet av de förordnanden, som tidigare, med giltighet till utgången av juni 1944, meddelats om tillämpning av vissa bestämmelser i lagen angående patent vid krig eller krigsfara m. m., ha erhållit förlängd giltighet, nämligen vad angår svenska medborgare genom kungörelse den 15 juni 1945 (nr 299) samt i förhållande till Schweiz, Storbritannien och Norra Irland, Danmark, Finland och Canada genom kungörelser 5. d. (nr 300—304) och i förhållande till Norge och Frankrike genom kungörelser den 29 juni 1945 (nr 435 och 475), isamtliga fall till utgången av juni 1946 utom i fråga om Norge, därvid giltigheten begränsats t. 0. m. den 31 december 1945.

Med avseende på tillämpningen av lagen om uppfinningar av betydelse för rikets försvar eller folkförsörjningen m. m. meddelades i propositionen nr 73 till 1945 års riksdag vissa uppgifter, avseende tiden från lagens ikraftträdande t. 0. m. den 31 december 1944.

I enlighet med den för granskningsnämnden för vissa patentansökningar m. m. gällande instruktionen hade nämndens granskningsarbete varit inriktat dels å upp- finningar, som utan att ha varit patentsökla dock bringats till nämndens kännedom. dels å patentsökta sådana. I sistnämnda hänseende hade granskning ägt rum såväl av de patentansökningar, vilka vid lagstiftningens ikraftträdande redan innelågo hos patent- och registreringsverket, som av därefter inkomna patentansökningar. Antalet granskade ärenden utgjorde 1793. Av dessa utgjordes 38 av framställningar enligt 5 % om offentliggörande av inhemsk icke patentsökt uppfinning rörande krigs— materiel m. m., vilka samtliga bifallits. I 1752 fall hade beslut meddelats enligt 6 % i fråga om hemlighållande av patentsökta uppfinningar, varvid i 96 fall för- ordnats att hemlighållande skulle äga rum. I 3 fall hade behandlats av patent- sökande gjord framställning om tillämpning av 13 %, avseende hemliga patent. I 55 fall hade beslutet om hemlighållande senare upphävts av nämnden och i 17 fall hade beslutet underställts Kungl. Maj:ts prövning. I 26 fall hade nämnden hos Kungl. Maj:t tillstyrkt meddelande av föreskrift enligt 13 % angående hemligt patent.

Bestämmelser angående vissa statsmyndiglieler, enskilda organisationer och förvalt- ningsorgan samt angående förmynderskap m. fl. ärenden vid krig eller krigsfara.

Genom särskilda lagar den 23 mars 1945 (nr 83 och 84) har giltighets- tiden utsträckts t. o. m. den 30 juni 1946 beträffande lagen den 1 novem- ber 1940 (_nr 925) med särskilda bestämmelser angående förmynderskap, godmanskap och boutredning vid krig eller krigsfara m. m. samt lagen den 8 november 1940 (nr 926) med särskilda bestämmelser angående bolag, för- eningar, sparbanker, vissa andra inrättningar och samfälligheter samt stif- telser vid krig eller krigsfara m. 111. Till samma tidpunkt har jämväl giltig- hetstiden förlängts genom lag den 27 april 1945 (nr 147) beträffande lagen den 7 juni 1940 (nr 437) angående utövande under vissa utomordentliga för- hållanden av fullmäktige [ riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret tillkommande befogenheter samt genom lag den 1 juni 1945 (nr 298) beträf- fande lagen den 26 april 1940 (nr 272) med särskilda bestämmelser angående domstolarna och rättegången vid krig eller krigsfara m. m.

Genom skrivelse nr 494 har 1945 års riksdag för budgetåret 1945/46 för- längt det tidigare lämnade bemyndigandet för Kungl. Maj:t att meddela sär- skilda avlöningsföreskrifter vid eventuell övergång till krisadministralion. Även bemyndigandet för banko- och riksgäldsfullmäktige m. fl. att beträffande personalen vid riksdagens verk, därest så finnes påkallat, genomföra en kris— administration och i samband därmed överföra tjänstemän på en temporär krisindragningsstat har förlängts t. o. m. den 30 juni 1946 (jfr bankoutskot- tets utlåtande 1945 nr 59).

Krafthusliållningen.

Lagen den 12 december 1941 (nr 925) om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft och gas har genom lag den 8 juni 1945 (nr 277) erhållit för— längd giltighet t. o. m. den 30 juni 1946. Angående lagens tillämpning se sid. 263 och 302.

| | [ Utrikeshandeln.

Lagen den 30 december 1939 (nr 951) angående vissa utfästelser rörande : införsel och utförsel av varor m. m. har genom lag den 8 juni 1945 (nr 276) ) erhållit förlängd giltighet t. o. m. den 30 juni 1946.

Försäkringsväsendet.

Lagen den 21 juni 1940 (nr 540) om krigsskadeersättning (se del 1 sid. 204 och del 11 sid. 20) har genom lag den 20 april 1945 (nr 122) erhållit ett till- lägg, varigenom försäkringsskyddet utsträckts att gälla alla för stadigvarande bruk avsedda elektriska anläggningar på sådant sätt, att dylika anläggningar generellt hänförts till lagens fastighetskollektiv, för vilket gäl- ler, att rätt till krigsskadeersättning föreligger oavsett om dithörande egen-

dom är brandförsäkrad eller ej. Det sålunda utsträckta försåkringsskyddet har av billighetsskäl givits tillämpning å alla skador, som uppstått sedan det pågående världskrigets utbrott. Lagändringen har tillkommit efter fram— ställning av Svenska vattenkraftföreningen.

Till motivering för densamma anförde handelsministern i proposition till 1945 års riksdag, nr 86, bl. a. följande.

Elektrisk ledning hänfördes till krigsskadelagens fastighetskollektiv endast i den mån ledningen framginge över mark, tillhörig ledningens ägare. De elektriska distri- butionsföretagens ledningar ginge emellertid i mycket ringa omfattning över före— tagens egen mark. Till den del ledning framginge över annan mark än lednings— ägarens vore ledningen, om den brandförsäkrats, att hänföra till krigsskadelagens lösöre- eller maskinkollektiv. Av naturliga skäl brukade emellertid elektriska led' ningar icke försäkras mot brand. Följaktligen åtnjöte sådana ledningar endast i undantagsfall skydd enligt lagens bestämmelser. Under de gångna krigsåren hade elektriska ledningar i åtskilliga fall skadats genom vinddrivna spärrballonger. Risk funnes uppenbarligen för att nya sådana skador inträffade. Med hänsyn härtill syntes det rimligt, att åtgärder vidtoges för beredande av krigsskadeskydd för elekt- riska ledningar, varvid den närmast liggande lösningen syntes vara, att ledningarna tillfördes krigsskadelagens fastighetskollektiv. Att ledningarna icke åsatts taxerings- värde vore visserligen härvid en olägenhet, men utredningen i ämnet hade visat, att särskild värdering kunde ske utan svårighet. Skyddet borde utsträckas att gälla ej endast starkströmsledningar utan även svagströmsledningar och jämväl transfor- matorstationer och andra liknande anordningar, i den mån de ej redan åtnjöte skydd enligt lagen. Att lagändringen gåves retroaktiv giltighet stode i överensstäm- melse med den år 1943 genomförda ändringen av krigsskadelagen; då denna härvid utsträckts att omfatta även krigsskada under neutralitetstid, hade statsmakterna god- tagit principen om ersättning för redan timade skador.

Arbetsmarknaden.

Lagarna den 30 december 1939 (nr 934 och 935) om tjänsteplikt samt om utvidgad tillämpning i vissa fall av lagen den 28 maj 1920 (nr 245) om med— ling iarbetstvister ävensom lagen den 14 juni 1940 (nr 484) om undantag från gällande bestämmelser rörande arbetstidens reglering m. 171. ha genom lagar den 15 juni 1945 (nr 278, 279 och 281) erhållit utsträckt giltighet t. o. m. den 30 juni 1946.

Lönefrågor. Lagen den 30 juni 1943 (420) angående begränsning av dyrtidstillägg ci lön och pension har genom lag den 11 maj 1945 (nr 167) erhållit förlängd giltighet t. o. m. den 30 juni 1946.

Den militära beredskapstjänsten.

Sedan Kungl. Maj:t i brev till överbefälhavaren den 15 juni 1945 (SFS nr 340) föreskrivit, att den förstärkta försvarsberedskapen, om vars intagande förordnats den 1 september 1939 (se del I sid. 14), skulle upphöra med ut- gången av juni månad 1945, utfärdades den 22 juni 1945 kungörelse (nr 412)

om ikraftträdande fr. o. m. den 1 juli s. å. av de delar av fredsfamiljebidmgs- förordningen den 30 juni 1942 (nr 524) (se del III sid. 233), vilka dittills, medan förstärkt försvarsberedskap varit rådande, icke ägt tillämpning. Sam— tidigt utfärdades kungörelse (nr 413) med tillämpningsbestämmelser till nämnda förordning (fredsfamiljebidragskungörelse), vilken ersatte freds- familjebidragskungörelsen den 17 maj 1940 (nr 423), samt kungörelse (nr 414) angående tillämpningen av bestämmelserna om familjebidrag efter upp- hörandet av förstärkt försvarsberedskap, gällande för tiden 1 juli 1945— 30 juni 1946.

I proposition till 1945 års riksdag, nr 327, anförde försvarsministern, att de särskilda arbetsuppgifter, som vore förknippade med den förstärkta för- svarsberedskapens avveckling, så långt möjligt borde utföras utan att värn- pliktiga och annan personal tvångsvis toges i anspråk. I första hand borde den i krigsmaktens fredsorganisation ingående personalen anlitas för sådant ändamål. [ den mån denna personal icke försloge för de omfattande arbeten om vilka här var fråga, borde civil arbetskraft tillfälligt anställas samt fri- villigt tjänstgörande militär personal ävensom f. d. krigsfrivilliga utnyttjas. Det vore emellertid att antaga, att dessa åtgärder icke bleve tillfyllest för tillgodoseende av det vid avvecklingen uppkommande personalbehovet. Så kunde tänkas bliva förhållandet i sådana fall då i huvudsak endast personal med särskild utbildning kunde komma i fråga, exempelvis vid minsvepnings— arbete. Även i dylika fall borde frivillig rekrytering i första hand ske. Men då det ej kunde utan vidare förutsättas, att genom dylika åtgärder inkal- lelse tvångsvis kunde helt undvikas, syntes särskilda lagbestämmelser om inkallelse av värnpliktiga böra antagas, vilka kunde tillämpas, om personal- behovet beräknades ej lämpligen kunna tillgodoses i annan ordning.

[ nämnda proposition framlades fördenskull förslag angående lag om in- kallelse av. värnpliktiga för avveckling av försvarsberedskap m. m. Förslaget antogs av riksdagen och lag i ämnet utfärdades den 15 juni 1945 (nr 310). Genom densamma bemyndigades Kungl. Maj:t efter statsrådets hörande till tjänstgöring för fullgörande av med avvecklingen av förstärkt försvarsbered- skap sammanhängande arbetsuppgifter inkalla eller kvarhålla värnpliktiga, som icke på grund av eljest gällande bestämmelser kunde tagas i anspråk för dylik tjänstgöring. Därvid borde, där ej särskilda skäl till annat föranledde, i första hand sådana värnpliktiga ifrågakomma, som icke eller endast i ringa utsträckning fullgjort militär beredskapstjänstgöring. I särskild kungörelse den 29 juni 1945 (nr 462) föreskrev Kungl. Maj:t, att vad om militär tjänst- göring under tid för anbefalld förstärkt försvarsberedskap stadgades angå- ende avlönings- eller andra anstä]lningsförhållanden för civil personal i sta- tens tjänst eller vid det statsunderstödda skolväsendet eller annan statsunder- stödd verksamhet skulle ha avseende jämväl å under budgetåret 1945/46 före- kommande militär tjänstgöring av i nyssnämnda lag avsedd beskaffenhet.

I detta sammanhang må omnämnas vissa andra författningar och åtgär- der, vilka mer eller mindre ägde samband med den förstärkta försvarsbered- skapens avveckling.

I kungörelse den 25 maj 1945 (nr 194) föreskrev-s, att den som vid avveck- lingen av för tiden efter den 2 september 1939 anbefalld förstärkt försvars- beredskap fullgjort långvarig militärtjänstgöring kunde för underlättande av återgång till civil verksamhet erhålla ö v e r g å n g 5 f ö r m å n e r i form av avvecklingsersättning och yrkesutbildning. Sådan långtidsinkallad liksom även förutvarande fast anställt manskap, som i samband med försvarsberedska- pens avveckling blivit berättigat till civilanställningsförmåner, medgavs ock genom kungörelse den 25 maj 1945 (nr 195) rätt att på vissa villkor erhålla v ä r n p 1 i k t 5 l ä n i fall då förordningen den 31 augusti 1940 (nr 824) an- gående dylika lån eljest icke var tillämplig.

Med bifall till proposition nr 120 medgav vidare riksdagen, att åtgärder för omskolning av i militärtjänst skadade finge enligt vissa angivna riktlinjer anordnas samt att till sådana skadade utgående livräntor finge, utan hinder av vad eljest stadgats, under tiden för ifrågavarande om- skolning eller däremot svarande utbildning utgå med minst det belopp, var- till livräntetagaren varit berättigad vid omskolnings- eller utbildningstidens början.

Till täckande av kostnaderna för nyssnämnda övergångsförmåner för lång- tidsinkallad beredskapspersonal samt för omskolningen av i militärtjänst ska- dade anvisade riksdagen anslag för budgetåret 1945/46 å resp. 3 200 000 och 400 000 kronor.

Vad eljest angår värnpliktslåneverksamheten efter tiden för den förstärkta försvarsberedskapens upphörande må nämnas, att riksdagen i anledning av proposition nr 198 beslöt, att. för ändamålet skulle fr. o. m. budgetåret 1945/46 inrättas en särskild utlåningsfond, benämnd v ä r n p 1 i k t sl å n e fo n d e 11, under det att dittills utgående värnpliktslån finansierats från fonden för låne- understöd. Bestämmelser angående lån från värnpliktslånefonden meddela- des genom kungörelse den 29 juni 1945 (nr 494). Län från denna fond kunde enligt kungörelsen utgivas dels till manskap som avgått efter att ha innehaft fast anställning å aktiv stat vid försvarsväsendet under minst fem år eller, i fall då avgången föranletts av sjukdom eller då eljest synnerliga skäl före- låge, under kortare tid, dels till värnpliktig som helt eller delvis undergått befälsutbildning. Förvaltningen av nu nämnda värnpliktslån skulle hand— havas av län-sstyrelsema under statskontorets inseende.

Enligt kungörelse den 29 juni 1945 (nr 495) kunde värnpliktslån jämlikt förordningen den 31 augusti 1940 (nr 824), vilken fortfarande förblev i kraft, erhållas även av den som under militärtjänstgöring å tid då förstärkt för- svarsberedskap varit rådande eller vid avveckling av dylik beredskap ska- dats till följd av olycksfall eller ådragit sig sjukdom, ändock att nämnda förordning eljest icke var tillämplig.

Genom lag den 15 juni 1945 (nr 282) har lagen den 30 juni 1943 (nr 444) om tillståndslvång för byggnadsarbete prolongerats t. o. m. den 30 juni 1946.

Giltighetstiden för lagarna den 19 juni 1942 (nr 429 och 430) om hyres- reglering m. m. samt om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostads- rätt m. m. har genom lagar den 23 mars 1945 (nr 67 och 68) utsträckts t. o. m. den 30 september 1946. Härvid har i fråga om den förstnämnda la- gen gjorts vissa smärre ändringar.

Prisregleringen.

Genom lag den 18 maj 1945 (nr 203) har prisregleringslag/en den 30 juni 1942 (nr 459) erhållit fortsatt giltighet t. o. m. den 30 juni 1946. I samband härmed har i lagen vidtagits vissa ändringar och tillägg, varom förslag fram— lagts för 1945 års riksdag i proposition nr 17.

Nämnda proposition grundade sig på en av priskontrollnämnden i skri- velse den 22 augusti 1944 gjord framställning jämte däröver inhämtade re- missyttranden

I avseende på önskvärdheten och behovet av prisregleringslagens fortfa-

) rande bestånd anförde finansministern i propositionen bl. &. följande: ! Efter införande av det allmänna pris- och lönestoppet hade en betydande stabilitet ! varit rådande beträffande såväl priser som löner. Den gynnsamma utvecklingen i under prisstoppsperioden finge emellertid icke undanskymma de risker med avseende ä pris- och löneutvecklingen, som den närmaste framtiden kunde medföra. Den fortsatta ekonomiska utvecklingen vore svårbedömbar och kunde komma att leda till ökade svårigheter för penningpolitiken. Den latenta inflationen kunde komma att öka ej blott genom utifrån kommande impulser till prisstegringar utan även till följd av den interna marknadsutvecklingen. Det vore därför synnerligen betydelse- fullt, att den allmänna stabiliseringspolitiken kunde fortsätta ända till dess sådana ändrade förhållanden inträdde, att möjligheter till en sänkning av kostnader och

! priser förelåge. En fortsatt statlig priskontroll vore på grund härav nödvändig såväl ) |

|

)

under krigets slutskede som under övergångstiden efter kriget, vilketkrävde att prisregleringslagen erhölle förlängd giltighet.

Rörande förutsättningarna och riktlinjerna för den fortsatta priskontrol- len gjordes i propositionen vissa uttalanden. Se härom nedan sid. 378.

De i prisregleringslagen vidtagna ändringarna, vilka väsentligen avsågo att möjliggöra en i vissa hänseenden utsträckt priskontroll, vore i huvudsak föl- jande.

Lagen i dess dittillsvarande lydelse var tillämlig å försäljning av förnöden- heter och utförande av tjänster. I sistnämnda hänseende var dock tillämp- ningsområdet genomgående begränsat till att avse tjänster, som utfördes yr- kesmässigt. Beträffande förnödenheter uppställdes detta villkor endast i fråga om ett fåtal regleringsformer. Genom den vidtagna lagändringen upphävdes denna skillnad, varigenom möjliggjordes en prisreglering av tjänster i samma omfattning som beträffande förnödenheter. Vidare stadgades, att under la-

gens tillämplighetsområde skulle höra jämväl upplåtelse av rätt att nyttja förnödenhet samt upplåtelse av skogsavverkningsrätt och andra 5. k. be- gränsade nyttjanderätter (rätt att å fastighet taga torv, ler, grus, sten m. m.). Uttrycklig föreskrift meddelades, att lagen även skulle vara tillämplig ä över- låtelse eller upplåtelse av immateriell förmögenhetsrättighet. Det tidigare gäl- lande stadgandet om lagens tillämplighet å hotell- och pensionatrörelse be- gränsades till rörelse av dylikt slag, för vilken fordrades myndighets tillstånd (med hänsyn till att annan hotell- och pensionatrörelse föll under hyresregle— ringslagen) .

Såsom en brist i prisregleringssystemet hade priskontrollnämnden beteck- nat det förhållandet, att vid överlåtelse av rörelse den nye innehavaren icke var bunden av det stoppris, som gällt för den tidigare innehavaren, utan var oförhindrad att höja priset till nivå med det gängse. För att fylla denna lucka stadgades nu, att ny innehavare av rörelse icke fick utan tillstånd överskrida det för den tidigare innehavaren gällande stoppriset. Prisstoppbestämmel— sernas tillämpning ä 5. k. nya förnödenheter d. v. s. sådana som först efter den bestämda prisstoppdagen tillhandahölles inom landet — utvidgades att jämväl gälla sådana nya förnödenheter, som vore avsedda att erhålla samma eller liknande användning som resp. prisreglerade förnödenheter.

En viktig nyhet var den bestämmelse, varigenom möjliggjordes att vid ändrade förhållanden meddela föreskrift om sänkning av gällande stoppri- ser. Beslut härom skulle kunna meddelas såväl beträffande viss förnödenhet eller tjänst som beträffande viss företagare. (Enligt motiven skulle detta kunna ske genom att sagda priser sänktes med visst procenttal.)

En ytterligare nyhet var, att en säljare eller företagare, som i prisregle- rande syfte avgivit viss utfästelse till offentlig myndighet, skulle vara enligt lagen bunden även såvitt utfästelsen avsåge annat än pris.

Slutligen voro i fråga om straffbestämmelserna vissa ändringar gjorda när- mast för att åstadkomma enhetlighet i brottsbeskrivningarna.

Den 18 maj 1945 utfärdades jämväl ny tillämpningskuugörelse (nr 204) till prisregleringslagen, avsedd att ersätta den förut gällande.

Penningväsendet.

De kristidsförfattningar på penning— och bankväsendets område m. m., vil- kas giltighet begränsats till utgången av juni 1945, ha alla blivit genom sär— skilda författningar prolongerade för ytterligare ett år. Så har skett genom lag den 23 mars 1945 (nr 66) beträffande lagen den 16 februari 1934 (nr 19) om fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande till utlandet m. m. (den s. k. clearinglagen), genom lag den 27 april 1945 (nr 146) beträf- fande lagen den 22 december 1939 (nr 895) angående rätt för Konungen att meddela särskilda bestämmelser om riksbankens sedelutgivning och bank- rörelse m. m., genom lagar den 11 maj 1945 [nr 165 och 166) beträffande la- gen den 15 december 1939 (nr 850) angående rätt för Konungen att i vissa

fall meddela särskilda bestämmelser om bankakticbolags kassareserv och valutalagen den 22 juni 1939 (nr 350) samt genom förordning den 16 mars 1945 (nr 58) beträffande förordningen den 18 juni 1937 (nr 481) angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om stäm- pelavgift vid köp och byte av fondpapper.

Fortsatt befrielse till utgången av juni 1946 har genom kungörelse den 29 juni 1945 (nr 418) givits riksbanken från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar med guld. Till samma tidpunkt har förlängning jämväl av riksdagen beslutats beträffande dels bemyndigandet för Konungen att under krig, vari riket befinner sig, utom riket upptaga län, dels bemyndigandet för riksgäldskontoret att till riksbanken i valutavårdande syfte överlämna skatt- kammarväxlar eller skuldförbindelser i annan form, dels ock bemyndigandet för fullmäktige i riksbanken att vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga av krig föranledda förhållanden fatta , de beslut, som påkallas av förhållandena, även om dessa beslut icke skulle i stå i överensstämmelse med föreskrifterna i bankoreglementet (se riksdagens skrivelser nr 119 och 120 samt bankoutskottets utlåtande nr 10).

Bolagslagstiftningen.

Genom lag den 1 juni 1945 (nr 227) har förordnats, att vad i lagen den 5 februari 1943 (nr 28) med särskilda bestämmelser om begränsning av vinst- utdelning frän aktiebolag stadgas i fråga om utdelning till aktieägarna av aktiebolags vinst enligt fastställd balansräkning för räkenskapsår, som ut- gått den 31 december 1942 eller senare, dock före den 31 december 1944 (sedermera utsträckt till den 31 december 1945), skall äga motsvarande till- tämpning i fråga om vinstutdelning för räkenskapsår, som utgått den 31 december 1945 eller senare, dock före den 31 december 1946.

Civilförsvaret.

! Genom kungörelse den 2 februari 1945 (nr 24) har Kungl. Maj:t med stöd av civilförsvarslagen meddelat föreskrifter angående omfattningen under år ' 1945 av civilförsvarsplikt för utbildnings- och övningsändamål. : Med anledning av inträffade förändringar i det krigspolitiska läget i Europa ; utfärdade Kungl. Maj:t sedermera den 11 maj 1945 kungörelse (nr 186), var- i igenom föreskrevs, att det genom kungörelsen den 14 september 1944 (nr 647) jämlikt 2 & civilförsvarslagen meddelade förordnandet om civilförsvars- beredskap (se sid. 21) skulle fr. o. m. den 1 juli 1945 äga tillämpning alle- nast beträffande sådan verksamhet för omhändertagande av flyktingar och med dem jämförliga personer, som ålåge eller komme att åläggas civilför- svaret.

3. Kristidsorganisationen.

Livsmedelshushåltningen.

I fråga om statens livsmedelskommissions organisation är endast att om- förmäla, att kommissionen beslutat fr. o.m. den 1 juli 1945 ombilda den dit— tills under juridiska sektionen hörande byrån för prisclearing m. m. till en fristående byrå, underställd den ledamot av kommissionen, som hade att ut- öva ledningen av bl. a. den juridiska sektionen.

Den lokala kristidsorganisationen förblev i allt väsentligt oförändrad. An- talet kristidsnämnder var den 30 juni 1945 detsamma som vid årets början eller 1 751.

Såsom bidrag till täckande av kostnaderna för kristidsnämndernas verk- samhet under år 1944 anvisade riksdagen för budgetåret 1945,/46 ett anslag av 25 milj. kronor.

Industrien.

Inom statens industrikommission organiserades från årets början en siir- skild planläggningsbyrå i stället för det tidigare sekretariatet för planlägg- ningsärenden.

Under hänvisning till kungörelsen den 15 juni 1944 (nr 384) med bestäm- melser angående byggnads- och reparationsberedskap (se del V sid. 234) före- skrev Kungl. Maj:t i brev till överbefälhavaren den 26 januari 1945 (SFS nr 27), att i hemvärnet skulle under benämningen driftvärn ingå en särskild organisation, bestående av militärt organiserade, på frivillighetens väg rekry- terade förband med uppgift att vid krig eller eljest, då Kungl. Maj:t så för- ordade, verka för det omedelbara skyddet av statliga eller kommunala myn- digheters eller enskilda företags anläggningar och arbeten. Närmare bestäm- melser meddelades i samband härmed angående driftvärnets organisation och verksamhet.

Arbetsmarknaden.

Inom statens arbetsmarknadskommissions andra avdelning inrättades fr. o. m. den 16 mars 1945 tvenne nya sektioner, den ena benämnd sociala beredskapssektionen, den andra tekniska beredskapssektionen. De båda sek— tionerna avsågos skola ha hand om planerings- och förberedelsearbetet för att möta en arbetsmarknadskris.

| |

Genom kungörelse den 15 juni 1945 (nr 280) förlängdes t. o. m. den 30 juni 1946 giltigheten av den bestämmelse i kungörelsen den 7 maj 1940 (nr 329), enligt vilken de offentliga arbetsförmedlingsanstalterna skulle t. v. stå under vederbörande länsarbetsnämnds ledning samt fullgöra vad enligt tjänste- pliktslagen ankomme på arbetsförmedlingsanstalt ävensom i övrigt biträda länsarbetsnämnden.

Antalet ledamöter i länsarbetsnämnderna höjdes genom kungörelse den 1 juni 1945 (nr 339) fr. o. m. den 1 juli s. å. i Stockholms stad till minst sex och annorstädes till minst sju. Det bestämdes vidare, att vid förfall för ord- föranden och vice ordföranden arbetsmarknadskommissionen skulle äga för— ordna annan ledamot att tillfälligtvis fullgöra ordförandens uppgifter.

_

Prisregleringen. _ " #3

En mindre ändring skedde genom kungörelse den 25 maj 1945 (nr 208) i instruktionen för statens priskontrollnämnd. Ändringen, vilken föranleddes av de samtidigt införda nya bestämmelserna i prisregleringslagen (se ovan sid. 191), innebar bemyndigande för priskontrollnämnden att, i den mån det ej förbehållits Kungl. Maj:t eller annan myndighet, förhandla och träffa över- enskommelser med näringsorgamsationer och företag angående prissättningen ej blott å förnödenheter och transporter utan över huvud angående sådana tjänster som avsåges i prisregleringslagen.

Informationsverksamheten.

Den 20 april 1945 avlät Kungl. Maj:t proposition till riksdagen, nr 281, vari under motivering att den utrikes- och militärpolitiska situationen vore sådan, att en organisation av statens informationsstyrelses art tills vidare allt- jämt vore behövlig, äskades anslag för 1945/46 för bedrivande av styrelsens verksamhet i väsentligen samma omfattning som under det löpande budget.— året.

Statsutskottets utlåtande över propositionen avgavs ej förrän den 21 juni. Utskottet framhöll, att det allmänna läget undergått en radikal förändring genom det i Europa inträdda vapenstilleståndet. De av Kungl. Maj:t angivna förutsättningarna för ett bibehållande av informationsstyrelsen vore till följd härav icke längre för handen, varför utskottet icke kunde tillstyrka proposi- tionen i oförändrat skick utan i stället föreslog att en avveckling av styrelsen komme till stånd enligt en av utskottet skisserad plan. Riksdagen godkände helt utskottets förslag. I enlighet med riksdagens beslut, sammanfattat i skri- velse nr 502, meddelade Kungl. Maj:t föreskrifter i ämnet den 29 juni 1945.

Dessa föreskrifter inneburo, att informationsstyrelsens instruktion skulle upphöra att gälla med utgången av juni 1945. Styrelsens kollegiala ledning, pressakkunniga samt den administrativa avdelningen skulle samtidigt upp— höra med sin verksamhet. Styrelsens upplysningsavdelning skulle som sådan upphöra den 30 september 1945, men viss del av dennas verksamhet borde

fortfara även efter denna dag på sätt varom Kungl. Maj:t senare komme att meddela beslut. Rådgivnings- och dispensavdelningen samt det centrala sekre- tariatet och sektionen för kulturell folkberedskap skulle avvecklas senast den 30 september. Förordnandet för ordföranden skulle bestå intill samma dag; hans uppdrag skulle härvid omfatta avveckling av styrelsens personal och verksamhet med ledning av de direktiv riksdagen lämnat; övriga styrelseleda- möters förordnande skulle däremot utgå den 30 juni, kanslichefens den 31 juli, chefens för rådgivnings- och dispensavdelningen den 15 juli, övriga av- delningschefers samt pressakkunnigas den 30 september. 535 ':

”v

Förberedelser för krisadministrationens avveckling.

Avslutandet av det europeiska kriget aktualiserade frågan om indragning av vissa statliga institutioner, som tillkommit under krisåren, eller av per— sonal, som vid statsförvaltningen i övrigt bleve Övertalig i mån av återgång till fredsförhållanden. Riktlinjer för avvecklingen på hithörande område sammanfattades i en inom finansdepartementet upprättad promemoria, vil- ken genom Kungl. Maj:ts cirkulär den 29 juni 1945 (SFS nr 516) bragtes till statsmyndigheternas kännedom för att tjäna till ledning vid myndig- heternas handläggning av förekommande avvecklingsspörsmål. Kungl. Maj:t förklarade härvid, att myndigheterna skulle äga att i förekommande fall vid tillämpning av de i promemorian förordade principerna göra därav be- tingade undantag från de avlöningsföreskrifter, som genom beslut av Kungl. Maj:t fastställts för här avsedd personal. Myndigheternas uppmärksamhet fästes i samband härmed på önskvärdheten av att vid antagning av personal i statstjänst sysselsättning såvitt möjligt bereddes personal, som blivit över— talig genom avvecklingsåtgärderna.

I promemorian framhölls, att vid förekommande avvecklingsåtgärder skälig hän— syn borde tagas till personalens intressen. I detta avseende syntes beträffande sådan civil personal, som icke hade ordinarie eller extra ordinarie tjänstcmannaställning, följande allmänna principer böra vara vägledande.

1. Myndighet borde vid inträdande minskning i arbetsbördan genom omfördel- ning av arbetsuppgifterna o. dyl. verka för att erforderlig personalminskning i första hand åvägabragtes genom frivillig avgång av anställningshavare, vilka önskade övergå till annan anställning, eller genom entledigande av personal med kortare anställningstid.

2. Uppsägning av personal borde helst ske efter hand till undvikande av stock- ningar på arbetsmarknaden och om möjligt med ledning av i förväg utarbetade planer. Därvid borde, med hänsyn till att uppsagd anställningshavare regelmässigt borde förutsättas när som helst kunna själv påkalla entledigande för att övergå till ny anställning, tillses, att tryggad möjlighet funnes att utföra kvarstående arbets- uppgifter med den personal, som stode till förfogande.

3. Personal, som omedelbart erhölle ny anställning, finge anses ha avslutat sin tjänstgöring hos myndigheten, då den nya anställningen tillträddes. Utginge i den nya anställningen lägre lön, kunde övervägas att utbetala viss ersättning för löne- minskning under den uppsägningstid, som i det särskilda fallet tillämpats eller skulle ha tillämpats, om uppsägning skett. Ersättning borde ej utgå till den som

återginge till tidigare innehavd anställning. Här avsedda ersättningsfrågor borde beträffande till försvaret hörande institutioner underställas försvarets civilförvalt- ning. "

4. Det borde förutsättas, att de anställningshavare, som åtnjöte i det följande avsedda särskilda förmåner i form av förlängd uppsägningstid m. m., under upp- sägningstiden sökte ny anställning och därvid i allmänhet anlitade den offentliga arbetsförmedlingen. Vederbörande myndighet borde i så god tid som möjligt under- rätta statens arbetsmarknadskommission om planerade avvecklingsåtgärder. Uppsagd kontors- och annan tjänstemannapersonal, som icke omedelbart erhölle ny anställning, borde av myndigheterna anmälas till den av arbetsmarknadskom- missionen organiserade tjänstemannaförmedlingen.

5. Uppsägning borde i allmänhet ske efter följande grunder:

a) Anställningshavare med minst två års anställningstid skulle åtnjuta tre måna- ders uppsägning.

b)» Anställningshavarc med mellan ett och två års anställningstid skulle åtnjuta två månaders uppsägning.

c) Anställningshavare med kortare anställningstid än ett år skulle åtnjuta en månads uppsägning.

I anställningstiden skulle inräknas all i huvudsak sammanhängande anställning i statliga krisorgan eller eljest i statens tjänst.

Nu angivna särskilda regler om uppsägningstid skulle icke ha avseende på per- sonal, som anställts allenast för viss tid, t. ex. semestervikarier, eller som hade tidigare anställning att återgå till.

Oavsett ovan angivna regler borde varsel om förestående entledigande lämnas per- i sonalen i så god tid som möjligt. ! 6. Under uppsägningstiden skulle anställningshavaren stå till verkets förfogande, L så länge han icke själv begärde entledigande.

Erforderlig permission med bibehållande av samtliga avlöningsförmåner borde medgivas för sökande av ny anställning.

7. Åt anställningshavare, som vore i behov av yrkesutbildning, borde för ända- målet erforderlig lättnad i tjänstgöringsskyldigheten under uppsägningstiden kunna beredas. Därvid finge oavkortad lön medgivas, om han ändock i skälig omfattning stode till myndighetens förfogande. [ 8. Där personalen under uppsägningstiden icke kunde beredas arbete inom myn— digheten, borde undersökas möjligheterna att utlåna personalen till andra stats-

| institutioner såsom semestervikarier o. dyl., varvid kostnaderna för avlöning på | lämpligt sätt finge regleras mellan myndigheterna. Kunde icke heller härigenom sysselsättning beredas den uppsagda personalen, finge vederbörande anses såsom | permitterad med bibehållna löneförmåner och med skyldighet att vid behov inträda i tjänst.

9. Det borde ankomma på myndighet, som berördes av i promemorian framlagda synpunkter, att på lämpligt sätt bringa dessa till personalens kännedom. Myndigheten borde även genom att i största möjliga utsträckning låta personalen få inblick i avvecklingsfrågornas läge verka för att undanröja den osäkerhet, som inför en ifrågakommande avveckling gjorde sig gällande på personalens sida.

En översikt av kristidsmyndigheternas organisation och högre personal den 1 juli 1945 meddelas i bilaga 2.

4. Jordbruket och livsmedelshushållningen.

Försörjningslåget.

Skörden kunde för år 1944 anses ha utfallit i stort sett något under medel- måttan _ samma omdöme som gällde för 1943 års skörd. En större ojämn- het framträdde dock 1944 i fråga om de särskilda grödorna, vilket vållade vissa förskjutningar i försörjningsläget.

Ställningen med avseende å brödsäd var förhållandevis gynnsam. Trots att arealen var något mindre än under de närmast föregående tre åren hade skörden av brödsäd blivit så pass stor, att den icke blott täckte vår egen konsumtion utan även lämnade ett visst överskott, som gjorde det möjligt att enligt gjorda utfästelser bistå Finland och Norge med ej obetydliga kvan- titeter. Under första halvåret 1945 utfördes sålunda dit av vete 13 400 ton, av råg 84 500 ton, av vete- och rågmjöl 9 100 ton samt dessutom vissa kvan- titeter av korn och havre m. m. Kvaliteten av 1944 års skörd var sådan, att den på ett lyckligt sätt kompletterade de äldre lagren av brödsäd. Genom att blanda ny skörd med gammal kunde man utan försämring av mjölkvali- teten taga i anspråk hela den gamla lagertillgången för förmalningsändamål med undantag av vissa kvantiteter mältad vara.

Potatistillgången var däremot till följd av den här felslagna skörden knapp, vil-ket nödvändiggjorde en restriktiv hushållning, yttrande sig bland annat i inskränkt potatismjöl-stillverkning och inställd brännvinsbränning.

Läget på fodermedelsområdet kännetecknades av synnerlig knapphet på fodersäd. Sträfodertillgången var däremot riklig, varjämte relativt goda för- sörjningsmöjligheter funnos beträffande kraftfoder. Bristen i fråga om foder- säd kunde ock i någon mån utfyllas genom förefintliga förråd av mältad eller eljest ej fullgod brödsäd samt av betfor. Det beredde fördenskull ej större svårigheter att upprätthålla den animaliska produktionen på en i stort sett nöjaktig nivå. Kött- och än mer fläskproduktionen var visserligen ej oväsent- ligt mindre än den av särskilda skäl uppdrivna produktionen under förra hälften av 1944, vilket nödvändiggjorde väsentlig inskränkning av ranso- nerna. Mjölkproduktionen bibehölls däremot oförminskad och äggförsörj- ningen var relativt god.

Vad konstgödselmedlen angår medförde avbrottet i handelsförbindelserna med Tyskland, att tillgången på kaligödsel starkt förminskades, vilket hade till följd att begränsning måste ske av tilldelningen härav för vårbruket.

Även tilldelningen av kvävegödsel blev av samma skäl mindre än vad som från början ställts i utsikt, ehuru läget här förbättrades genom ökad tillförsel från Norge. I fråga om fosfatgödsel befanns försörjningsläget så gott, att en viss utförsel kunde ske till Finland.

Det inhemska fisket gav i synnerhet under halvårets senare del riklig av- kastning, vilket gällde såväl det egentliga saltsjöfisket som strömmingsfisket vid ostkusten.

Importen av kaffe uppgick under första halvåret 1945 till 11 300 ton mot 8 7010 ton under första halvåret 1944. Även importen av te var större 1945 än 1944, importen av kakaobönor däremot minskad till ungefär en tredjedel. Importen av färsk frukt nedgick från 34 500 ton under första halvåret 1944 till blott 10 700 ton under 1945, beroende framför allt på minskad införsel av apelsiner.

I likhet med vad fallet varit de föregående åren offentliggjorde livsmedels- kommissionen även för år 1945 en p 1 a 11 f ö r v ä x to d 1 i n g e n, innehål- lande förslag och riktlinjer för odlingen av de viktigare åkerbruksväxterna. De råd och anvisningar, som här lämnades odlarna, anslöto sig i stort sett till dem som meddelats i de föregående produktionsplanerna.

I likhet med vad som skett i tidigare halvårsredogörelser meddelas här till l')el_v.sning av kristidshushållningens inverkan på konsumtionen under den behandlade perioden ett utdrag av socialstyrelsens i Sociala meddelanden offentliggjorda kvartalsundersökningar rörande konsumtionen inom stads- hushåll. Nedan intagna tablå innehåller en sammanställning härav, avseende andra kvartalet under vart och ett av åren 1940—1945. De angivna kvantitets- siffrorna grunda sig på hushållsuppgifter som omfatta en fjortondagars- period för en genomsnittsfamilj inom grupperna arbetare och tjänstemän.

Andra kvartalet Indexta11945 1940 19.11 1942 19.13 1914 1945 1940 _ 100 Mjölk ...................... ] 30-9 32-8 375 404) 40-3 39-9 129-1 Grädde ..................... dl 7-8 6-0 1-4 1-2 6-2 7-6 97-4 Ost ........................ hg 9-1 6-9 3-5 4-1 5 9 6-0 65-9 Ägg ........................ » 18-9 15-s 8-9 10-3 . 11-7 13-7 72-5 Matfett, alla slag ............ » 30-9 25-3 24-0 24-3 28-5 28-1 90-9 Kött, fläsk, charkuterivaror. . » 52-3 51—3 36-8 138-4 553 45-1 86-2 Fisk ....................... » 28-2 26—9 46-8 43-4 28-7 37-5 133-0 Mjöl, gryn, bröd (omräknat till mjöl) .................... » 139-1 154-3 136-G 144-9 152-7 153-G 110'4 Potatis ..................... » 138-0 161-0 217-0 213-0 193-3 189-0 137-0 Andra rotfrukter ............ » 6-7 14-8 12-7 13-0 13-6 9-7 144-8 Grönsaker .................. » 10-6 11-4 10-6 14-9 14-6 11-5 108-5 Frukt och bär .............. » 37-9 36-4 32—6 37-0 39-() 28v8 76-0 Socker, sirap, karameller. . . . » 46-4 40-1 43-4 37-5 37-5 38-3 82-5 Kaffe ....................... » 7-4 3-9 1—3 0-8 2-1 2-6 35-1 Kattesurrogat ............... » _- 1-8 3-0 3-2 1-7 1-0 -—

Vid jämförelse mellan åren 1944 och 1945 framträda vissa förskjutningar. Sålunda föreligger för det senare året en avsevärd ökning i konsumtionen av fisk samt en om ock mindre ökning i konsumtionen av grädde, ost och ägg. Däremot har köttförbrukningen nedgått ganska starkt, vilket påtagligen sam- manhänger med minskningen i ransonerna på detta område. En nedgång företer också konsumtionen av potatis och andra rotfrukter, grönsaker samt frukt och bär. Kostens näringsvärde, mätt i kalorier, vilket året 1944 i för- hållande till utgångsåret 1940 stigit till 101 procent, sjönk år 1945 till 98 procent. Fettförbru-kningen föll från 97 procent 1944 till 91 procent 1945. äggviteförbrukningen från 105 till 102 procent. Födans vitaminhalt sjönk ävenledes, nämligen beträffande vitamin A till 75 procent. Det ovanligt låga värdet för vitamin C sammanhängde med minskningen i konsumtionen av grönsaker, frukt och bär. Däremot nåddes höga tal för halten av järn och vitamin B, vilket torde berott på den tillsats av dessa ämnen till vetemjöl, som påbörjats under hösten 1944 och under påföljande år skett i ökad om- fattning. I stort sett måste konstateras en viss försämring av kosthållet om än icke i oroande grad. Totalutgiften för livsmedel per person och konsum- tion-senhet nedgick från kronor 1:91 är 1944 till kronor 1:80 är 1945. Som medverkande till den häutinnan redovisade minskningen anföres den starkt nedpressade livsmedelsutgiften inom hushåll, som berördes av verkstadskon- t'likten.

Prisregleringen på jordbruksområdet.

Det beslut, som Kungl. Maj:t den 25 augusti 1944 fattade angående jordbrukets prisreglering under 1944/45 och som var baserat på en med led- ning av skördeuppskattningen per den 15 juli verkställd omräkning av den ursprungliga inkomst- och kostnadskalkylen för nämnda regleringsår, vilade på förutsättningen att ny omräkning av kalkylen skulle göras i januari 1945 med hänsyn till det då kända faktiska utfallet av 1944 års skörd. En dylik omräkning kom också till stånd och resultatet av densamma framlades av livsmedelskommissionen för Kungl. Maj:t i skrivelse den 25 januari jämte förslag till prisregleringsåtgärder, vilka i anledning av kalkylresultatet syntes böra vidtagas under återstoden av regleringsåret. Omräkningen, som gran- skats inom 1942 års jordbrukskommitté samt jämväl behandlats inom kom- missionens råd, gav enligt kommissionens åsikt vid handen, att ett kalkyl- mässigt inkomstunderskott av 71 milj. kronor kunde anses föreligga, för vil- ket jordbruket enligt Kungl. Maj:ts tidigare fattade och av riksdagen god- kända principbeslut i prisfrågorna borde erhålla täckning. Beträffande det sätt, på vilket utjämningen av inkomstunderskottet borde ske, framhöll livs- medelskommissionen, att en sänkning av priserna på statssubventionerade jordbruksförnödenheter nu knappast syntes kunna komma i fråga. Jordbru- kama hade nämligen i stor utsträckning redan inköpt hela eller större delen av de kvantiteter av dessa förnödenheter, som tilldelats dem för det löpande

l l i | » | l l

regleringsåret. En ökad dylik subventionering, vilken för jordbrukarna skulle taga sig uttryck i en prissänkning, skulle därför endast komma vissa jord- brukare till godo. För åstadkommande av den erforderliga inkomstutjäm- ningen rekommenderade kommissionen i stället dels en subvention av kött- produktionen, dels en ökning av de lokala differentieringsbidragen för mjölk till mjölkproducenter.

Frågan om täckning av det påvisade inkomstunderskottet för jordbruket för elades riksdagen i proposition nr 104, vari föreslogs att till prisreglerande åtgärder under regleringsåret 1944/45 skulle, utöver det av föregående års riksdag beviljade anslaget, å tilläggsstat för budgetåret 1944/45 anvisas ett anslag av ytterligare 7 milj. kronor. Propositionen bifölls av riksdagen. Till beslutet anknöts ett uttalande av jordbruksutskottet, att inkomstutjämningen syntes böra väsentligen lämnas dels till fläskproduktionen, dels till ytterli- gare lokala differentieringsbidrag för mjölk till jordbrukarna i de områden som fått den förhållandevis sämsta skörden.

Sedan livsmedelskommissionen inkommit med förslag angående 7 milj.- kronorsanslagets användning, meddelade Kungl. Maj:t föreskrifter härom den 23 mars 1945. Det bestämdes, att för ytterligare lokala differentieringsbidrag skulle användas högst 3'5 milj. kronor. Av anslaget skulle vidare bestridas kostnaderna för vissa förut beslutade fraktbidrag för köttvaror. Resten skulle. komma såväl fläsk- som nötköttsproduktionen till godo för stödjande av pro- ducentpriserna.

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande föreskrev livsmedelskommissionen i cirkulär nr 2210, efter samråd med Sveriges lantbruksförbund och Svenska mejeriernas riksförening, att förenämnda till 1 0 k al a di f f e r e n t i e- r i n g 5 b i (1 r a g f ö r m j ö 1 k avsedda belopp av 3'5 milj. kronor skulle genom riksföreningen utbetalas med en tredjedel för var och en av måna- derna mars—maj 1945 till de. områden av riket, som under regleringsåret redan erhållit sådana bidrag, samt dessutom till landskapet Dalsland även- som Göteborgs och Bohus län utom städerna Göteborg och Mölndal.

Vad det ovanberörda fraktbidraget för k 6 t t v a r o r m. m. beträffar förhöll det sig så, att livsmedelskommissionen enligt Kungl. Maj:ts den 16 februari 1945 givna bemyndigande genom cirkulär nr 2167 bestämt, att bidrag av allmänna medel skulle fr. o. m. den 21 i samma månad utbetalas till köparen eller mottagaren vid vissa långväga transporter av köttvaror och slaktdjur från överskotts- till underskottsområden. Syftet därmed var att underlätta tillförseln till de delar av landet, där produktionen av köttvaror var mindre än konsumtionen, och därigenom åstadkomma en utjämning av försörjningen. Som överskottsområden räknades därvid i huvudsak de tolv sydligaste länen (prisområdena 1—4), medan de norr därom belägna länen (prisområdena 5 ———13) betraktades som underskottsområden. Fraktbidrag skulle utgå endast vid järnvägstransport om minst 250 bankilometer samt avse såväl styckat och ostyckat kött och fläsk jämte organ och inälvor som levande djur, vilka

transporterades för nedslaktning vid offentligt slakthus eller kontrollslakteri. dock endast i partier om beträffande kött minst 2 500 kg brutto och beträf— fande slaktdjur minst 2 500 kg slaktad vikt. Bidragets storlek utgjorde per kg köttvaror netto, resp. för slaktdjur per kg slaktad vikt, 2 öre vid trans- port från 250 till 400 km, 3 öre vid transport från 400 till 550 km, 4 öre vid transport från 550 till 700 km och 5 öre vid transport 700 km eller däröver. För fraktbidrag skulle disponeras en summa av 100 000 kronor per månad intill ett sammanlagt belopp av 600 000 kronor. Det bestämdes vidare genom cirkulär nr 2187, att normalpriserna vid sådan försäljning av köttvaror, som medförde rätt till fraktbidrag, finge överskridas med högst ett belopp mot- svarande fraktbidraget.

l avsikt att stödja fläskproduktionen medgav livsmedelskommissionen nå- got senare (genom cirkulär nr 2205), att normalpriserna på hela, halva och fjärdedels kroppar av svin tills vidare fr. o. m. den 22 mars finge överskridas med högst 6 öre per kg. Däremot medgavs ingen höjning av normalpriserna på styckade varor vare sig i parti- eller i detaljhandeln. Eftersom beslutet sålunda kunde beräknas medföra en sänkning av detaljhandelns marginaler, tillkännagav kommissionen, att den vid en senare tidpunkt, då fläsktillgången var rikligare, ämnade bereda detaljhandeln kompensation härför. Kommis- sionen beslöt sedermera att fr. o. m. den 23 april återkalla nyssnämnda med- givande till överskridande av normalpriserna och bestämde samtidigt, att i utsikt ställda kompensationer till handeln skulle lämnas i form av en sänk- ning av normalpriserna på hela, halva och fjärdedels kroppar av svin med 6 öre per kg. De sänkta normalpriserna skulle gälla, intill dess detaljhandeln kunde beräknas ha erhållit full kompensation i angivet hänseende. Detta meddelades senare kunna anses vara fallet i slutet av maj, vil-ket föranledde att ifrågavarande normalpriser fr. o. m. den 29 maj åter höjdes med 6 öre per kg.

Emellertid innebar riksdagens beslut i anledning av proposition nr 104 an- gående jordbrukets prisreglering under återstoden av regleringsåret 194445, att de ökade medel som då anvisades för detta ändamål delvis skulle använ- das till förmån för kött- och fläskproduktionen. Jämlikt livsmedelskommis- sionens cirkulär nr 2232 anordnades detta stöd på sådant sätt, att till djur- uppfödare fr. o. m. den 23 april tills vidare, dock längst till regleringsårets slut, d. v. s. till och med den 31 augusti 1945, lämnades ett statsbidrag av 12 öre för varje kilogram fläsk, som av denne i vederbörlig ordning överläts till slakt-eritillståndsinnehavare eller till innehavare av annat tillstånd att in- köpa kött och fläsk direkt från djuruppfödare och som blivit godkänt vid köttbesiktning. Senare (genom cirkulär nr 2252) ändrades detta så, att bi- drag skulle utgå även för fläsk som ej undergått nyssnämnda besiktning, an- der förutsättning att fläsket blivit stämplat genom av kristidsnämnd förord- nad stämplingskontrollant. Fr. o. m. den 29 maj, då, såsom ovan nämnts, normalpriserna å hela, halva och fjärdedels kroppar av svin höjdes med 6

l i . |

öre per kg, nedsattes bidraget till hälften, d. v. s. till 6 öre per kg. Det upp- hörde att utgå den 15 juli 1945. I stället beslöt livsmedelskommissionen att fr. o. m. den 2 juli med anlitande av ifrågavarande anslag utbetala ett bidrag av 15 öre per kg kött av storboskap för att stimulera tillförseln härav till slakterierna under sommarmånaderna.

Vissa säsongmässiga ändringar av kött- och fläskpriserna, dock av mindre räckvidd, genomfördes fr. 0. m. den 7 maj.

Av särskilda skäl vidtogos under vintern vissa förbättringar i de tidigare åsatta normalpriserna å potatis På grund av kylan, som på vissa orter före- gåtts av rikligt snöfall, ansågs det nödvändigt att kompensera potatisodlarna för det arbete och de risker, som voro förenade med att öppna potatisstu- korna och sortera potatisen i sådan väderlek. Fr. o. m. den 27 januari höjdes fördenskull jämlikt livsmedelskommissionens cirkulär nr 2138 samtliga nor- malpriser på potatis med 1 öre per kg. Höjningen, vilken var att betrakta som ett särskilt köldtillägg, kunde vid inträdd blidare väderlek ej längre an- ses av det anförda skälet motiverad. Med hänsyn till att potatisen emellertid dåmera belastades med ökade kostnader för lagring, fanns skäligt att pris- höjningen alltjämt fick kvarstå. Däremot bortföll det särskilda varmvagns- tillägget vid järnvägstransport av potatis från den 1 april i Svea- och Göta- land och från den 3 maj i Norrland.

Ett visst bidrag bestämdes skola fr. o. m. den 1 maj av allmänna medel tilldelas potatisodlare såsom ersättning för lagringsförluster och kostnader för avgroddning m. m. (livsmedelskommissionens cirkulär nr 2241). Bidraget skulle utbetalas av Svenska spannmålsaktiebolaget och utgå per deciton po- tatis som levererades under första veckan i maj med 35 öre samt under föl- jande veckor med successivt stegrat belopp, fr. o. m. den 23 maj 2 kronor. Bidrag lämnades endast för leveranser om minst 1000 kg. —— Gällande nor— malpriser skulle enligt föreskrift den 29 maj tills vidare icke tillämpas å ny potatis av 1945 års skörd.

Beträffande den statliga prisgarantien för potatisodlingen se sid. 215.

I samband med att viss ändring företagits i fråga om sammansättningen av den tillhandahållna oljekraftfoderblandningen, i det att halten av råpro- tein och fett höjts från 42 till 47 procent, föreskrevos fr. o. m. den 1 juli 1945 nya normalpriser å denna vara, liksom förut enligt en stigande skala inrättad med hänsyn till tiden för leveransen fram till utgången av juni 1946. Ändrade normalpriser bestämdes jämväl för foderjäst samt sänkta normalpriser på samtliga slag av tran utom fodertran.

Prisreglerande åtgärder för regleringsåret 1945/46.

För att kunna tjäna som underlag vid prissättningen på jordbrukets pro- dukter för regleringsåret 1945/46 verkställdes, liksom skedde åren 1943 och 1944, en kalkyl rörande jordbrukets inkomster och kostnader under nämnda

regleringsår av en särskild av livsmedelskommissionen utsedd delegation. Arbetet med kalkylens upprättande erbjöd denna gång företrädesvis på tvenne punkter, nämligen i fråga om jordbrukets utgifter för förräntning av inves- terat kapital och i fråga om jordbrukets arbetskostnader, väsentligt större svårigheter än tidigare, beroende på de förskjutningar som under årens lopp skett beträffande kapitalinvesteringarna inom jordbruket samt de ändringar som under hösten 1944 vidtagits i avseende på löneformerna för jordbrukets arbetskraft. Kalkylen behandlades inom 1942 års jordbrukskommitté samt sedermera inom livsmedelskommissionen och dess råd, varvid meningsskilj- aktigheter uppstodo särskilt vid beräkningen av nyssnämnda kostnadsele- ment.

I sin skrivelse till Kungl. Maj:t den 22 mars 1945 angående grunderna för prissättningen på jordbrukets produkter under produktionsåret 1945/46 an- förde livsmedelskommissionen, att man syntes böra utgå från tvenne, av olika grupper inom såväl jordbrukskommittén som kommissionens råd stödda al- ternativa beräkningar rörande jordbrukets inkomster och kostnader, utvi- sande den ena ett inkomstunderskott på 118 milj. kronor och den andra ett inkomstöverskott på 128 milj. kronor. Ehuru ovissheten beträffande några poster i kalkylen denna gång visat sig större än tidigare, så att full enighet om beräkningsresultatet icke kunnat ernås, vore likväl de inkomstunderskott resp. inkomstöverskott som förelåge enligt de å ömse håll läng-st gående upp- fattningarna ej större än att de fölle inom en procentuellt sett mycket knapp felmarginal. Med hänsyn härtill vore det enligt kommissionens uppfattning befogat, att man denna gång vid vårprissättningen ej i första hand inriktade. sig på att åstadkomma ett fullständigt kalkylmässigt jämviktsläge utan i stället förfore så, att man först undersökte vilka justeringar av priserna i den ena eller andra riktningen, som med hänsyn till försörjningsläget vore sakligt motiverade, och därefter eftersåge i vad mån dessa justeringar kunde genom- föras utan att den avsedda balansen i stort mellan inkomst- och kostnads- stegringarna rubbades. Befunnes det härvid, att justeringarna kunde vidta- gas utan att man erhölle ett inkomstöverskott eller inkomstunderskott, som kunde anses falla utanför den felmarginal i kalkylen som representerades av de förut redovisade olika meningarna, syntes dessa justeringar böra komma till stånd oberoende av att något fullständigt kalkylmässigt jämvikts- läge ej ernåddes.

De priser, som bestämdes vid vårprissättningen, syntes enligt kommissio- nens mening som följd av de uppställda premisserna böra bibehållas i huvud- sak oförändrade, såvida ej produktions- och kostnadsbetingelserna utveck- lade sig sä, att enligt de vedertagna grunderna för beräkningssättet ett kal- kylmässigt över- eller underskott uppkomme, motsvarande mer än 4 procent av jordbrukets samlade inkomster enligt den uppgjorda inkomst- och kost- nadskalkylen. Då jordbrukets inkomster i denna kalkyl beräknats till nära 2 100 milj. kronor, borde alltså en variation av omkring 85 milj. kronor få

äga rum utan att en förändring i prisläget skulle komma till stånd. Vid större förändrig än den nu sagda borde däremot justering äga rum, så att margi- nalen nedbringades till omkring 85 milj. kronor. Justeringen borde därvid i första hand beröra de produktionsgrenar, som mest föranlett över- eller un- derskottet. Frågan om anledning funnes att tillämpa 4-pr0centregeln borde prövas, så snart statistiskt underlag förelåge för en preliminär beräkning av t skörderesultatet, d. v. s. i augusti 1945. En ny kalkyl beträffande jordbru- kets inkomster och kostnader under produktionsåret 1945/46 borde då upp— rättas. Om det av denna prognos skulle framgå, att justeringar vore berätti- gade, borde dessa ej ske efter rent mekaniska synpunkter utan hänsyn även tagas till försörjningssynpunkter.

Beträffande frågan, vilka justeringar av priserna på jordbrukets produk- ter som redan på våren 1945 kunde anses motiverade för nästkommande regle— ringsår, föreslog kommissionen på jordbrukets inkomstsida vissa mindre pris— höjningar beträffande ärter och fabrikspotatis och en mindre prissänkning för ägg. För övriga jordbruksprodukter ifrågasattes ej någon ändring i pris- nivån. På utgiftssidan föreslog kommissionen prissänkning på superfosfat och en mindre prishöjning för oljekraftfoder.

I anledning av livsmedelskommissionens förslag bemyndigade Kungl. Maj:t kommissionen genom beslut den 6 april 1945 att vid reglering av priserna på jordbrukets produker samt på konstgödsel och kraftfodermedel under regle- ringsåret 1945,/46 utgå från av kommissionen föreslagna grunder, dock att sådana prissänkningar på jordbruksprodukter, som efter prövningen av augustikalkylen vidtoges för att främja avsättningen, i den mån så kunde ske, skulle kompenseras genom prishöjningar för andra produkter eller pris- sänkningar på förnödenheter. Samtidigt godkände Kungl. Maj:t ett av livs- medelskommissionen framlagt förslag, att garantipriserna på potatis skulle. bibehållas oförändrade under produktionsåret 1945/46 och att priserna på potatis för stärkelse- och brännvinstillverkning skulle höjas med 1 öre för hektoliter och stärkelseprocent.

Med bifall till proposition nr 50 beslöt 1945 års riksdag, att prisgaranti för bruna b 6 n o r skulle lämnas även för 1945 års skörd. Riksdagen lämnade utan erinran Kungl. Maj:ts förslag, att inlösningspriset skulle fast- ställas till 85 kronor per deciton, dock med befogenhet för Kungl. Maj:t att justera nämnda pris, därest så skulle visa sig erforderligt med hänsyn till ökning eller minskning i produktionskostnaderna.

På sedvanligt sätt framlade Kungl. Maj:t sedermera för riksdagen i pro— position nr 303 i ett sammanhang frågan om jordbrukets prisreglering un- der det kommande regleringsåret. Kungl. Maj:t stödde sig härvid på livs- medelskommissionens skrivelse den 10 april 1945, vari behandlades regle- ringsåtgärder utöver dem som avhandlats i kommissionens skrivelse den 22 mars. Jordbruksministern framhöll i propositionen — i anslutning till vad livsmedelskommissionen anfört att, om än det allmänna försörjningsläget

under år 1944 undergått vissa förbättringar, en tendens till åtstramning av detsamma sedan slutet av nämnda år dock ånyo gjort sig gällande. Bl. a. på grund av den relativt svaga spannmålsskörden samt till följd av att icke obe- tydliga kvantiteter livsmedel lämnats eller ställts i utsikt för att lindra livs- medelsbristen i vissa av våra nordiska grannländer kunde de för vår egen försörjning disponibla lagren av vissa livsmedel beräknas komma att vid utgången av det löpande regleringsåret avsevärt understiga lagren vid regle- ringsårets början. Med hänsyn härtill och då utvecklingen av det försörj- ningspolitiska läget i allmänhet vore synnerligen oviss, borde gällande regle- ringsåtgärder bibehållas i stort sett oförändrade även under nästa regle- ring-sår. Därest emellertid utrikeshandeln komme i gång snabbare än för till- fället kunde förutses och på grund härav eller av andra omständigheter för- bättring av vårt eller grannländernas försörjningsläge inträdde, borde givet- vis de möjligheter till lättnader i regleringsbestämmelserna, som kunde fin- nas genomförbara, utnyttjas.

Sedan härefter Kungl. Maj:ts beslut i prisregleringsfrågan den 6 april och de härför till grund liggande synpunkterna omnämnts, förordades, att Kungl. Maj:t alltfort intill utgången av augusti 1946 erhölle befogenhet att handha jordbruksregleringen samt vidtaga av omständigheterna påkallade ändringar i densamma. Övriga av riksdagen lämnade bemyndiganden, vilkas giltighet utginge med löpande regleringsår, borde förlängas för ytterligare ett år.

Beträffande prisregleringsåtgärder för särskilda slag av produkter fram- lades i propositionen följande program. De statliga regleringarna beträffande matfett, mjölk och ost samt köttvaror borde tills vidare bibe- hållas i stort sett oförändrade, Kungl. Maj:t dock förbehållet att med hänsyn till utvecklingen av försörjningsläget besluta om deras fortsatta bestånd eller om eventuella ändringar i desamma. För lokala differentieringsbidrag för mjölk föreslogs skola beräknas ett belopp av lägst 6 milj. kronor. Faststäl- landet av grunderna för utbetalningen av sistnämnda bidrag, vilka borde ut— gå i mån av behov, syntes dock böra anstå till hösten, då större möjligheter förelåge att överblicka mjölkproduktionen och produktionsförhållandena inom de olika landsdelarna. Eventuella ändringar i fråga om äggregle- ringen finge bli beroende av produktionsutvecklingen. Därest p 0 t a t i sskör- den år 1945 bleve av normal storlek, syntes det skola bli möjligt att slopa eller väsentligt inskränka gällande reglering av förbrukningen av potatis för vissa ändamål. Vad angick b r 6 d s å d hade livsmedelskommissionen av vissa skäl funnit sig böra räkna med bibehållande av det gällande regleringssyste- met med fasta successivt stigande priser, trots att ett inlösningsförfarande vore den ur regleringssynpunkt mest tilltalande formen för stödjande av brödsädsmarknaden. Ett definitivt ställning—stagande i valet mellan de två systemen borde enligt statsrådets mening kunna anstå till hösten. Några änd— ringar i reglerna för handeln med fodersäd, kraftfodermedel och konstgödsel syntes ej heller påkallade.

Till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område äskades i propositio- nen elt anslag för budgetåret 1945/46 av 126 milj. kronor. Därav beräknades helöpa på producentbidrag och lokala differentieringsbidrag för mjölk 595 (varav pä differentieringsbidrag högst 6), på mjölkpristillägg 54'3, på sär- skilda mjölkbidrag (merfraktbidrag In. m.) 85, på pristillägg för lantsmör 05 samt på diverse kostnader 3 milj. kronor. Sistnämnda belopp var avsett att användas för ersättning till Svenska mejeriernas riksförening för hand- havandet av vissa med mjölk- och matfettsregleringen sammanhängande uppgifter ävensom för täckande av utgifter för åtgärder till stöd för jordbru- ket i Norrland rn. m. Något särskilt anslag till täckande av kostnader i sam- band med Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet ansågs ej erforder- ligt, ej heller något anslag till prisclearing för fodermedel.

Riksdagen biföll propositionen, dock med godkännande av vissa av jord- bruksutskottet gjorda särskilda uttalanden. Sålunda förordade riksdagen, att det utgående pristillägget för lantsmör måtte, åtminstone så länge ranso- neringen å matfett bibehölles, höjas med 20 öre per kg, vilket komme att medföra att de av Kungl. Maj:t beräknade kostnaderna för dessa pristillägg och för omhändertagande av lantsmör ökades från 500 000 till 700 000 kro- nor. Beträffande åggregleringen uttalade riksdagen vidare såsom önskvärt, att en prissänkning på ägg icke komme till stånd under nästa regleringsår. Därest en minskning i äggproduktionen med hänsyn till fodertillgången ? skulle visa sig erforderlig, borde i första hand eftersträvas att åstadkomma

denna minskning genom reglering av fodertilldelningeu och ej genom sänk- ning av äggpriset.

I anledning av proposition nr 297 anvisade riksdagen för budgetåret 1945/46 till fortsatt prisrabattering å vissa livsmedel (mat- fett och mjölk) ett anslag av 100 milj. kronor samt till fö rmalnin g s-

? ersättningar ett anslag av 40 milj. kronor.

' Tillgodoseendet av jordbrukets behov av arbetskraft.

Se härom nedan sid. 349.

Motordriften vid jordbruket.

På grund av att lagren av mineralfotogen voro mycket begränsade be- fanns nödvändigt att fr. o. m. den 1 mars 1945 vid tilldelningen av fly- tande bränsle för drift av traktorer med tändkulemotor övergå från motor- fotogen till inhemska bränsleslag, i första hand traktordestillat S och skiffer- f ologen. Sistnämnda båda bränsleslag hade utprovats vid motorverkstäderna och därvid visat sig vara fullgoda drivmedel för ifrågavarande ändamål. Traktordestillat S hade därjämte med gott resultat i stor omfattning provats i praktisk drift under höstbruket 1944. För drift med traktordestillat S eller skifferfotogen erfordrades emellertid en mindre ändring av motorn till en

kostnad av 150 a 250 kronor. Som gottgörelse för denna ändringskostnad räknade man med att under är 1945 kunna något öka tilldelningen av fly- tande bränsle för traktorer med tändkulemotor jämfört med år 1944. För perioden mars—juni 1945 utlovades sålunda enligt cirkulär nr 2160 en till- delning av traktordestillat S, som med 20 procent översteg tilldelningen av motorfotogen för motsvarande ändamål vid vårbruket 1944. Traktordestil— lat S kom dock ej till önskad användning under vårbruket på grund av verk- stadsstrejken, som medförde att ombyggnad av traktorerna för drift med in- hemskt bränsle endast kunde ske i begränsad omfattning. Såsom drivmedel för ej ombyggda traktorer med tändkulemotor, traktorer med dieselmotor samt stationära tändkule- eller dieselmotorer utgick tilldelning av motor- fotogen samt såsom drivmedel för förgasarmotorer motyl 25.

Med hänsyn till att importförhållandena i fråga om flytande bränslen ännu icke kunde överblickas bibehölls även för de senare sommarmånaderna 1945 (juli—augusti) samma restriktiva tilldelning som förut. De flytande bränslen som tillhandahöllos utgjordes jämlikt livsmedelskommissionens cirkulär nr 2298 av skifferfotogen, motorfotogen och för förgasarmotorer motyl 25. Mot kupong för skifferfotogen tilläts även att, i mån av tillgång, inköpa traktordestillat S, som eljest nu icke längre var föremål för allmän tilldelning. De ändamål, för vilka tilldelning under perioden tilläts, voro desamma som föregående sommar och de medgivna bränslekvantiteterna ävenledes de- samma med undantag av den tilldelning som utgick i skifferfotogen, vilken, av skäl som ovan angivits, med omkring 20 procent översteg tilldelningen av motorfotogen eller motyl 25.

De bestämmelser, som livsmedelskommissionen i cirkulär nr 1816 lämnat angående tilldelningen av smörjmedel för jordbrukets behov (se del V sid. 250), hade, vad angick traktorer och lantbruksmaskiner inrättade för gen- gasdrift, i huvudsak begränsats att gälla t. o. m. den 31 mars 1945. Nya före- skrifter, i stort sett överensstämmande med de tidigare gällande, lämnades i cirkulär nr 2204, gällande t. o. m. den 31 mars 1946.

Enär försörjningsläget beträffande smörjmedel avsevärt försämrats, fram— höll livsmedelskommissionen nödvändigheten av att största sparsamhet iakt- toges vid tilldelning av smörjmedel för jordbrukets behov. Kristidsstyrelserna och kristidsnämnderna uppmanades att utöva tillsyn över att förbrukarna på ett tillfredsställande sätt tillvaratoge och efter rening ånyo använde all spill- olja. Underläte någon att tillvarataga och på nytt använda spillolja, ägde kristidsstyrelse resp. kristidsnämnd avstänga honom från tilldelning av smörjmedel.

Konstgödselregleringen.

På grund av den knappa tillgången inom landet på kali- och kvävegödsel och de ovissa importutsikterna föranleddes livsmedelskommissionen att för tredje tilldelningsperioden under regleringsåret, omfattande tiden februari——

juni, vidtaga vissa inslu'äukningar i den förut i utsikt ställda tilldelningen. Sålunda medgavs för denna period icke. någon allmän tilldelning till det egentliga jordbruket av kaligödsel och till en början icke heller av kvävegöd- sel. Kuponger, som utlämnats under första och andra perioderna, skulle dock gälla för inköp även under tredje perioden. Allmän tilldelning av gödselmedel för det egentliga jordbruket medgavs tills vidare endast av blandgödsel- medel.

Av kaligödsel kom ingen nämnvärd import till stånd under första halv- året 1945. För kalksalpeter yppades däremot förbättrade utsikter till import från Norge. Sammanlagt infördes därifrån under januari—juni 1945 33 400 ton av denna vara, vilket möjliggjorde en extra tilldelning därav till jord- brukare och fruktodlare. Sålunda erhöllo jordbrukarna, utöver tidigare med- given tilldelning, under maj och juni en tilldelning av kalksalpeter motsva- rande högst 10 procent av den sammanlagda kvantitet kvävegödselmedel, som lämnats dem under gödselåret 1943/44. Vidare erhöll den som bedrev , yrkesmässig fruktodling av minst 1/2 hektars storlek 50 kg kalksalpeter för , varje halvt hektar av bärande odlingar.

Tack vare en ej obetydlig import av chilesalpeter _ sammanlagt under 1944/45 omkrine 27 000 ton —— sattes livsmedelskommissionen i stånd att härmed till väsentlig del tillgodose kvävebehovet för sockerbetsodlingen. Den som med sockerbolaget tecknat kontrakt om odling av sockerbetor under är | 1945 berättigades att före den 1 juli 1945 inköpa 350 kg chilesalpeter, 50 kg

kalkkväve samt 100 kg ljungasalpeter eller ammoniumsulfat per hektar teck— nad sockerbetsareal. Normalpriset ä chilesalpeter bestämdes till 23 kronor per deciton, ett pris som dock nödvändiggjorde subvention av staten.

Extra tilldelning av konstgödsel lämnades jordbrukare liksom föregående år genom kristidsstyrelsernas försorg i särskilda fall efter ansökan. För po— i tatis- och rotfruktsodling kunde jordbrukare ävenledes liksom tidigare efter ' ansökan genom vederbörande kristidsnämnd erhålla dels potatis- och rot- l fruktsgödsel, dels vissa kvantiteter kvävegödsel. !

Skördegarusregleringen.

Försörjningen med skördegarn av papper var till följd av de ingångna produktionsavtalen rörande denna vara fullt tillfredsställande. Försäljningen därav förblev fri. Normalpriset å pappersskördegam vid försäljning till för- . brukare nedsattes den 19 februari 1945 från kronor 1: 72 till kronor 1: 60 per kg. Vid försäljning i kvantiteter understigande 20 kg fick pristillägg om i 2 öre per kg uttagas.

Regleringen beträffande brödsäd och brödsädsprodukter, ärter och bönor m. in.

För handeln med brödsäd tillämpades jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 25 augusti 1944 ett system med fri försäljning från producent till spannmåls-

handlare och kvarnar till fasta, intill den 1 juni 1945 successivt stigande pr ser. l slutet av april meddelade livsmedelskommissionen, att jordbrukare, son, ämm innehade beslagtagen brödsäd av 1944 eller tidigare års skörd, hade att senast den 15 juni 1945 i behörig ordning inleverera densamma till handeln eller kvarnindustrien. Från leverans fick "dock undantagas brödsäd, som var erforderlig till utsäde eller för förmalning mot förmalningskort eller eljest för tillåten hushållsförbrukning eller ock utgjordes av sådan spannmål, som enligt gällande bestämmelser fick användas för utfodring.

I fråga om b r 6 d 5 ä d 5 fö rm al ni 11 g en vidtogos tid efter annan vissa jämkningar. Sålunda sänktes från den 1 januari råginblandningen vid för- malning av vete för framställning av siktat mjöl eller grahamsmjöl från minst 10 till minst 5 procent. Från den 1 mars skulle ingen inblandning av vare sig råg eller annan spanntmål vid dylik förmalning förekomma. lnbland- ningen av vårvete vid framställning av siktat vetemjöl sänktes från den 1 mars från i genomsnitt 20 till 10 it 15 procent men höjdes från den 1 juni ånyo till genomsnittligt 20 procent. Vad angår utmalningsprocenten hade denna från den 1 november 1944 varit bestämd till 755 för siktat vetemjöl och 76 för samsikt. Den höjdes från den 1 januari till 76 för siktat vetemjöl och från den 1 april till 77 för bägge slagen av mjöl. Genomsnittliga inbland- ningen av veteeftermjöl vid framställning av samsikt var under januari—— maj höjd från förutvarande 30 till 33 procent men nedsattes därefter åter till 30 procent.

Angående förmalningsersältningen se sid. 35.

Vad angår m j 6 1- 0 c h 1) r 6 d r a n s on e r in g en må nämnas, att korn— gryn och andra kornprodukter, vilka alltsedan den 15 augusti 1944 fritt fått inköpas, fr. o. m. den 25 februari åter underkastades ransonering, närmast i syfte att förhindra dessa varors användning för utfodring. Samtidigt före— skrevs, att odlare fick förmala korn till mjöl, gryn eller flingor endast för tillgodoseende av det egna husbehovet (inkl. födoråd m. m.). Fr. o. m. den 12 mars inbegrepos kornprodukter liksom tidigare bland de varor, som fingo inköpas mot vanliga brödkuponger. Tilldelningen av havregryn och havre- mjöl förblev kvantitativt oförändrad vid den storlek den haft i slutet av 1944 men skildes fr. o. m. den 12 mars från den allmänna 111 jöl- och brödransone— ringen. Försäljningen anknöts till särskilda inköpskuponger, vilka emellertid alternativt gåvo rätt till inköp även av andra mjöl- och brödvaror. Fr. o. m. den 28 maj minskades tilldelningen något. Särskilt gällde detta tilldelningen till näringsställen.

Mjöl- och brödransoneringen minskades fr. o. m. den 7 maj med ungefär 7 procent genom förlängning av perioderna från 28 till 30 dagar. Därigenom blev tilldelningen densamma som före höjningen i mitten av februari 1941.

Under perioden 28 maj—2 juli lämnades en mindre tilldelning av maka- roner. Den fria inköpsrätten för ärter fortfor, Däremot inbegrepos under ran—

soneringen som förut bruna bönor, fastän tilldelning därav till hushållsför- brukare upphörde fr. o. m. den 10 april.

Enligt livsmedelskommissionens cirkulär nr 2201 minskades tilldelningen av matfett till h a g erierna fr. o. m. den 19 mars 1945 från 75 till 55 procent av 1939 års förbrukning. Jämväl tilldelningens sammansättning änd- rades, i det att proportionen mellan smör och margarin försköts från 1 : 4 till 1:10. Kort därefter, nämligen från den 1 april, sänktes jämväl tilldel- ningen av socker till bagerierna — ändringen ägde samband med en av h jälp- aktionen till grannländerna nödvändiggjord konsumtionsbegrånsning —— var- jämte sirapshalten i vissa typer av matbröd minskades jämlikt kungörelsen den 23 mars 1945 (nr 76). De som följd av dessa inskränkningar i bagerier- nas råvaruförsörjning framkallade kvalitetsförsämringarna beträffande en del brödslag, såväl matbröd som i synnerhet kaffebröd, föranledde ändringar i gällande normalpriser å bröd (livsmedelskommissionens cirkulär nr 2216). Normalprisregleringen för kaffebröd utsträcktes nu även att gälla serveringen på näringsställen.

;.

Genom kungörelse den 26 januari 1945 (nr 12) upphävdes fr. o. m. den 1 februari den genom kungörelse den 30 december 1940 (nr 1038) meddelade bestämmelsen, enligt vilken stamvörtstyrkan hos maltdryck av första klas- sen maximerats till 5 procent (se del 11 sid. 59).

Den tullfrihet för omalet korn och malt, som varit rådande alltsedan den 25 november 1940 och vilken genom kungörelse den 30 juni 1944 (nr 402) förlängts till utgången av juni 1945, blev genom kungörelse den 1 juni 1945 (nr 228) utsträckt att gälla t. o. m. den 30 juni 1946.

Fodermedelsregleringen.

Fodersädsskörden hade år 1944, som ovan nämnts, utfallit förhållandevis svag, vilket gjort att odlarna även under produktionsåret 1944/45 måst åläg— gas att till det allmänna avstå överskottet av all skördad fodersäd utöver vad som enligt en ganska snäv beräkning prövats erforderligt för odlarnas eget behov. I de bestämmelser angående leveransplikten, som utfärdats i oktober 1944, hade särskilda föreskrifter meddelats angående de avdrag, som fingo göras vid leveranspliktens fixerande med hänsyn till utfodringsbehovet för svin, i syfte att anpassa densamma efter växlingarna i svinbeståndet. Leve- ranspliktig jordbrukare hade vidare medgivits rätt att under vissa förutsätt- ningar erhålla nedsättning i leveransplikten för den händelse han utökat sin besättning av hästar eller mjölkkor. För att underlätta kontrollen i nämnda hänseenden verkställdes i slutet av februari och i slutet av april 1945 sär- skild undersökning genom slaktgodemännen rörande antalet svin, hästar och nötkreatur å samtliga leveranspliktiga brukningsdelar.

Utfodringsförbud, gällande fr. o. m. den 26 mars, utfärdades av livsmedels— kommissionen genom cirkulär nr 2214, med stöd av kungörelsen den 16 mars 1945 (nr 65), beträffande till människoföda tjänliga ärter och bönor.

I de bestämmelser som meddelats angående tilldelning av fodersäd m. in. under tredje ransoneringsperioden av regleringsåret 1944/45, omfattande tiden 1 januari—14 mars 1945 (livsmedelskommissionens cirkulär nr 2112), hade tilldelningen till hästar i jordbruksarbete med hänsyn till de förhållandevis arbetslindriga vintermånaderna något sänkts. Även i tilldelningen för mjölk- kor, tjurar och oxar hade en viss nedsättning skett. I samband härmed hade dock för sistnämnda djurslag tilldelats kli såsom ersättning för fodersäd. Vidare hade smärre jämkningar vidtagits i tilldelningen till hästar i åkeri- körslor och därmed jämförligt arbete samt till sådana gödsvin (andra än hushållsgrisar), som ej huvudsakligen utfodrades med matavfall m. m. Nå- gon extra tilldelning av fodersäd till modersuggor i samband med grisning utgick icke längre. Tilldelningen till ungnöt fick valfritt uttagas i form av kli eller betfor, tilldelningen till får och getter valfritt i form av kli, fodersäd eller betfor, tilldelningen till kaniner valfritt i form av kli eller fodersäd.

För fjärde ransoneringsperioden (tiden 15 mars—31 maj 1945) befanns nödigt att med hänsyn till den knappa tillgången på fodersäd och betfor göra ytterligare nedskärningar i tilldelningen. Sålunda erhölls under perioden jäm- likt cirkulär nr 2186 icke någon tilldelning av fodersäd och betfor för mjölk- kor, tjurar och oxar. Tilldelningen till nämnda djurslag utgick i stället i form av kli och oljekraftfoder. För ungnöt lämnades tilldelning endast i form av kli. För får och getter fick tilldelningen valfritt uttagas i form av fodersäd eller kli. Tilldelningen till svin hade måst beskäras något och utgick till hälf- ten i fodersäd och till hälften i gröpad råg. Tilldelningen av foder till hästar hade undergått smärre justeringar i jämförelse med näst föregående period med obetydligt ökad tilldelning till jordbrukshästar med hänsyn till vårbru- ket och till hästar, som användes i skogskörslor. Extra tilldelning av kli och foder-säd beviljades för utfodring av tjänstgörande premierade avelshingstar. Tilldelningen till kaniner höjdes något med hänsyn till den säsongmässiga uppfödningen av ungdjur under perioden. På grund av den begränsade till- gången på fodersäd fann livsmedelskommissionen sedermera nödvändigt att företaga viss ändring av giltigheten för inköpsbevis för fodersäd. Under maj månad fick sålunda mot dylika inköpsbevis (kuponger och licenser) försäljas fodersäd endast till hälften av den kvantitet, varå inköpsbeviset lydde, samt kli till resterande del.

F odertilldelningen för sommarmånaderna ( juni—augusti, cirkulär nr 2265) blev som under de föregående åren avsevärt begränsad. Tilldelning skulle ej vidare utgå till unghästar och föl, ej heller till nötkreatur, får, getter och ka— niner. Enär bete och grönfoder nu fanns tillgängligt, nedsattes tilldelningen till hästar i jordbruksarbete. En sänkning befanns jämväl nödvändig för så- väl övriga kategorier av arbetshästar som svin. Betfor eller oljekaksbland-

ning lämnades icke vidare som ersättning för fodersäd. I stället skulle beträf- fande hästar tilldelningen av fodersäd ersättas med extraherat solrosmjöl eller kli, medan tilldelningen för hushållsgrisar uteslutande lämnades i form av kli.

Vad beträffar fjädefä medgavs från årets början en tilldelning av 35 kg produktionsfoder för varje kg försålda ägg. Denna kvantitet, vilken fick ut- tagas alternativt i form av fodersäd, kli eller standardiserad hönsfoderbland- ning (något olika under olika perioder), minskades successivt 'till blott 1 kg från början av juni.

För att uppmuntra till frivillig leverans av fodersäd beslöt livsmedelskom- missionen jämlikt cirkulär nr 2188 medge jordbrukare en extra tilldelning av oljekraftfoder med en kvantitet, lika stor som den mängd fodersäd, som ve— derbörande försålt oberoende av eller utöver leveransplikten. Tilldelningen lämnades genom kristidsnämnderna och sökanden skulle därvid vederbörli- gen styrka, att han på angivet sätt försålt fodersäd.

Med hänsyn till den begränsade tillgången på melass inom landet fann livs— medelskommissionen nödvändigt vidtaga åtgärder i syfte att på lämpligt sätt fördela de tillgängliga kvantiteterna för olika ändamål. Kommissionen beslöt sålunda fr. o . m. den 16 mars sänka tillsatsen av melass i Cellfor MM från 9 till 6 procent av vikten, medan viktsprocenten fodercellulosa höjdes från 90 till 93 procent. Vidare sänktes tilldelningen av melass vid inköp av fodercellulosa eller Cellfor S från 10 till 7 kg för varje inköpt deciton av fodermedlet. Jordbrukare, som erhållit inköpslicens för melass men ännu ej utnyttjat licensen, ägde utbyta densamma mot inköpsbevis för motsvarande kvantitet ol jekraftfoder.

Jordbrukare, som tecknat och behörigen fullgjort kontrakt om odling av oljeväxter, spånadslin eller hampa, erhöllo även för 1945 års skörd extra till- delning av oljekraftfoder.

Det goda utbytet av 1944 års höskörd gjorde, att den dittillsvarande frihe- ten i handeln med stråfoder kunde upprätthållas. Fr. o. m. den 1 juli gick man ett steg längre och upphävde helt bestämmelserna om reglering av denna handel. Auktorisation av Svenska spannmålsaktiebolaget erfordrades sålunda ej längre härför. Beslaget å stråfoder samt normalprisbestämmelserna kvar- stodo dock alltjämt.

Det med giltighet fr. o. m. den 7 januari 1945 genomförda beslaget å kolc- salt jämte regleringen av handeln med denna vara (se sid. 230) nödvändig- gjorde bestämmelser angående tilldelning av koksalt för utfodringsändamål. Sådana utfärdades av livsmedelskommissionen genom cirkulär nr 2155 i bör- jan av februari att gälla tills vidare till utgången av maj 1946. Härvid befanns lämpligt att utgå från antalet djur hos vederbörande jordbrukare. Därjämte lämnades viss tilldelning, oberoende av djur-innehavet, till jordbrukare som normalt producerade hö till avsalu, nämligen till högst 04 viktsprocent av den kvantitet hö av 1945 års skörd, som beräknades bli försåld. Tilldelningen med hänsyn till djurantalet varierade för olika djurslag från 0'8 kg per djur

och månad för kor och tjurar ned till 0'2 kg för svin över 8 veckor och 015 kg för får och getter. För nötkreatursbesättning, som under närmast föregå- ende kontrollår uppnått en medelavkastning av lägst 4 000 kg mjölk per ko, ägde innehavaren utöver nyss angivna kvantitet erhålla ytterligare högst 02 kg salt per ko och månad.

Även för budgetåret 1945/46 beviljade riksdagen anslag till bidrag för upp— förande av s i 1 o a n l ä g g nin g a r för ensilagefoder, denna gången dock med ett till 50 000 kronor nedsatt belopp. Anslaget motiverades såsom förut med önskvärdheten av att ensilageförfarandet särskilt under rådande för- hållanden komme till användning såsom ägnat att medverka till säkerstäl— lande av äggvitetillgången i nötkreaturens foderstater.

Utsädc.

De på sina håll dåliga bärgningsförhållandena under hösten 1944 hade medfört, att en stor del av 1944 års fodersädsskörd blivit mindre lämplig att använda till utsäde. J ordbrukama kunde därför förutses för vårsådden 1945 bli nödsakade att i större omfattning än eljest inköpa fodersäd till utsäde, och efterfrågan på utsädesduglig fodersäd kunde som följd härav under vintern och våren väntas bli stor. Då det under sådana omständigheter syntes önsk- värt, att jordbrukare som innehade till utsäde lämplig fodersäd i största möj- liga utsträckning sålde denna för utsädesåndamål i stället för att använda den för utfodring, meddelade livsmedelskommissionen vid årsskiftet vissa be— stämmelser i syfte att underlätta dylika försäljningar (cirkulär nr 2123). Kommissionen bestämde sålunda, att jordbrukare inom Svea- och Götaland samt Gävleborgs län, som ej ålagts leveransplikt beträffande fodersäd men som ändock i vederbörlig ordning försålt sådan spannmål, skulle hos ve- derbörande kristidsnämnd äga erhålla inköpsbevis berättigande till inköp av motsvarande mängd fodersäd, som ej lämpade sig som utsäde, eller icke fullgod brödsäd. Jordbrukare som ålagts leveransplikt kunde ävenledes er— hålla sådant inköpsbevis under förutsättning att han levererat större kvanti- teter fodersäd än hans leveransplikt kunde antagas komma att uppgå till. Utbytet befrämjades givetvis i båda fallen av det högre priset å den utsädes- dugliga spannmålen. I de fyra nordligaste länen kunde utbyte ske direkt hos spannmåls- och utsädeshandlare. Skedde härstädes utbyte av kom mot havre eller blandsäd, ägde jordbrukarna återköpa 10 procent mer än den levererade kvantiteten.

Liknande bestämmelser angående åtgärder för frambringande av för ex- port lämpligt spannmålsutsäde som de vilka utfärdats år 1944 meddelades även i fråga om spannmål av 1945 års skörd. Föreskrifterna avsågo sort- och kvalitetskontroll av vårstråsäd och trindsäd och voro avsedda att gälla så länge särskild licens erfordrades för export av dylik utsädesspannmål.

Fröhandclsregleringen.

Vissa lättnader i fröhandeln genomfördes av livsmedelskommissionen ge- nom cirkulär nr 2168 med tillämpning fr. o. m. den 12 mars 1945 (jfr del III sid. 268). Linfrö skulle jämväl för annat ändamål än som utsäde utan någon inskränkning få säljas fritt, där ej kommissionen för särskilt fall annorlunda bestämde. Partihandlare med olje— eller spånadsväxtfröer för andra ändamål än som utsäde ägde endast mot licens inköpa dylika fröer för sin verksam— het men fick utan mottagande av inköpsbevis överlåta dylika fröer till apotek eller detaljhandlare. Gällande inskränkningar i detaljhandlarnas rätt att för- sälja ol je— och spånadsväxtfröer för annat än utsädesändamål (för medicinskt bruk, för hushållsändamål eller för utfodring av burfåglar m. m.) borttogos.

Regleringen beträffande potatis och potatisprodukter.

Potatisskörden hade hösten 1944 givit ett förhållandevis svagt resultat. Den redovisades till en kvantitet av 1 434 600 ton, medan 1943 års skörd uppgått till över 2 milj. ton.

Ehuru läget på potatismarknaden sålunda måste bedömas som relativt ogynnsamt, beslöt livsmedelskom'missionen, med hänsyn till kvaliteten på den potatis som fram på våren kunde salubjudas, att fr. o. m. den 1 april upphäva råskalningsförbudet på potatis i fråga om näringsställen, allmänna inrättningar och militära förläggningar.

Vad angick garantipriserna på potatis, som enligt tidigare meddelade före- skrifter senast den 15 mars 1945 hembjöds Svenska spannmålsaktiebolaget till inlösen, hade dessa genom Kungl. Maj:ts beslut den 22 december 1944 höjts beträffande matpotatis i Skåne och Blekinge från 10 till 10: 50 kronor per deciton samt beträffande fabrikspotatis i hela riket från 9 till 10 kronor per deciton. Den som hembjöd fabrikspotatis skulle dock vara skyldig att, om bolaget så påfordrade, mot en ersättning av 50 öre per deciton sortera den hembjudna potatisen.

Beträffande det särskilda statsbidrag som lämnades potatisodlare såsom ersättning för lagringsförluster m. ni. se sid. 203.

Tillhopa fick spannmålsbolaget från potatisodlare mottaga hembud å po- tatis av 1944 års skörd till en kvantitet av 61 850 ton, därav 14 690 ton mat- potatis och 47 160 ton foder- och fabrikspotatis. Bolagets uppköp från od- larna uppgingo till cirka 18 000 ton, varav 6 600 ton försåldes till stärkelse- t'abriker och 10 700 ton exporterades, medan resten användes för direkt kon- sumtion eller avgick som svinn etc.

Enahanda inlösningsgaranti som den vilken utfästs för potatis av 1944 års skörd lämnades enligt Kungl. Maj:ts beslut den 6 april 1945 jämväl för pota— tis av 1945 års skörd, vilken senast den 15 mars 1946 av odlare eller potatis— handlare hembjöds Svenska spannmålsaktiebolaget till inköp under april

månad sistnämnda år. Utfästelsen gällde såväl matpotatis som fabrikspotatis av fullgod beskaffenhet. Garantipriserna voro desamma som de vilka ur- sprungligen fastställts för fjolårets odling. För potatis som levererades för industriella ändamål (brännvins- eller stärkelsetillverkning) fastställdes in- köpspris, som med 1 öre per stärkelseprocent och hektoliter överstego fjol- årets.

Utöver de åtgärder, som livsmedelskommissionen vidtagit för att få till stånd en ökad koloniodling av grönsaker och potatis, beslöt kommissionen, i syfte att stimulera den fältmässiga potatisodlingen, uppdraga åt kristids- nämnderna att lämna en extra tilldelning av kvävegödsel till potatisodlama. Tilldelningen, vilken utgjordes av 50 kg ammoniumsulfat, ljungasalpeter eller kalksalpeter för varje halvt hektar odlad potatis, dock ej odlingar under ett halvt hektar, lämnades först sedan potatissättningen avslutats och potatis- arealen anmälts till kristidsnämnden.

Livsmedelskommissionen meddelade i detta sammanhang, att några avsätt- ningssvårigheter även i händelse av en stor potatisskörd icke vore att befara, eftersom den potatis som icke behövdes inom landet redan på hösten med all säkerhet kunde exporteras till grannländerna eller andra nödlidande länder i Europa.

Försäljningen av potatismjöl hade den 22 maj 1944 frigivits, vilket med- fört en stark ökning av förbrukningen. Den försämrade po—tatisskörden nöd— vändiggjorde en begränsning av stärkelseindustriens tillverkning och livs— medelskommissionen beslöt därför att under hösten 1944 vidtaga vissa ran- soneringsåtgärder för att hålla förbrukningen nere på en nivå, som svarade mot befintliga lager och planerad tillverkning. Då dessa åtgärder, som endast berörde vissa industrier, icke visade sig tillräckliga för ändamålet, fann kom- missionen påkallat att återinföra den fullständiga ransoneringen av potatis- mjöl. Denna tog sin början den 17 januari 1945, från vilken dag potatismjöl sålunda ånyo endast fick inköpas mot kupong eller licens. Tilldelningen, som nu var helt fristående och icke som förut kombinerad med mjöl- och bröd— ransoneringen, innefattade, vad hushållsförbrukningen angick, mindre kvan- titeter än tidigare.

Regleringen av socker-näringen.

Arealen för 1944 års sockerbetsodling uppgick till nära 55 000 hektar och översteg 1943 års areal med omkring 4 600 hektar. Arealutbylet var emeller- tid avsevärt sämre, nämligen 328 deciton per hektar lnot 371 deciton är 1943. Betskörden blev därför något lägre, 1 803 400 ton mot 1 862 300 ton föregå- ende år, men kunde ändock betraktas som fullt tillfredsställande. Betornas sockerhalt var de båda åren i det närmaste lika eller något över 17 procent. Kvantiteten tillverkat råsocker utgjorde under kampanjåret 1944/45 279110 ton mot 290 910 ton kampanjåret 1943/44. Skillnaden var alltså obetydlig. Rörande regleringen av sockernåringen under produktionsåret 1945/46 fat—

( i |

tade: 1945 års riksdag, med bifall till Kungl. Maj:ts proposition nr 245, be- slut av i huvudsak samma innebörd som de vilka gällt för 1944/45. Enligt beslutet skulle avtal mellan staten och Svenska sockerfabriksaktibolaget rö- rantde sockerproduktionen på brukligt sätt upprättas även för produktions- året 1 augusti 1945—31 juli 1946, med väsentligen samma bestämmelser som i det gällande avtalet. Efter förhandlingar angående sockerbetsodlingen hade uppgörelse rörande betpriset kommit till stånd av det innehåll, att grundpri- set för 1945 års odling skulle i förhållande till priset för 1944 års odling hö- jas med 15 öre till kronor 4: 65 för 100 kg sockerbetor med 16 procent soc— kerhalt. Dessutom skulle till odlare, som är 1945 tecknade kontrakt med Mörbylånga, Roma, Linköpings eller Lidköpings råsockerfabrik, utgå ett arealtillägg av 10 kronor för varje påbörjat halvt hektar odlade betor. För odling som ej översteg 1/l hektar skulle arealtillägget dock utgå med allenast 5 kronor. Skulle svårigheter uppkomma för betodlarna att få arbetare för skötseln av betodlingarna, borde statsmakterna vidtaga åtgärder för anskaf- fande av erforderlig arbetskraft. Bestämmelserna rörande betarbetarlönerna i den förbindelse, som betodlarna hade att avlämna till statens sockernämnd, borde ansluta sig till motsvarande bestämmelser i det för året gällande kol- lektivavtalet. Liksom tidigare skulle uttagas en betodlaravgift om oförändrat 4 kronor för varje uppmätt hektar av odlarnas sockerbetsodling.

Jämlikt riksdagsbeslutet meddelade Kungl. Maj:t bestämmelser angående åtgärder till sockerbetsodlingens uppehållande i skrivelse till generaltullsty- relsen den 27 april 1945 (SFS nr 151).

I propositionen uttalade jordbruksministern, att med hänsyn till rådande ovissa förhållanden den situationen möjligen kunde inträffa, att under avtals- tiden vissa förändringar i de avtalade bestämmelserna kunde bliva nödvän— diga; den omständigheten att avtalsgrunderna prövats av riksdagen borde ej utgöra hinder för Kungl. Maj:t att, därest så av väsentligt ändrade förhål- landen påkallades, med berörda parter överenskomma om av dylika omstän- digheter motiverade jämkningar i kontraktet ävensom eljest företaga de mindre jämkningar, som kunde finnas påkallade. Detta uttalande lämnades av riksdagen utan erinran.

Importmonopolet för sockerbolaget förlängdes genom förordning den 27 april 1945 (nr 150) samt nyssnämnda kungl. brev till generaltullstyrelsen till utgången av juli 1946.

Betodlarna tillförsäkrades för år 1945 liksom för år 1944 antingen ett fat melass om cirka 250 kg per hektar odlade sockerbetor med dubbel rabatt —— d. v. s. nedsättning med 7 öre per kg beträffande före den 1 december och med 5 öre per kg för därefter uttagen kvantitet —— eller, om tillgången det medgåve, två fat melass per hektar med enkel rabatt å varje fat. Särskild ut— fästelse avgavs därjämte angående tilldelning av kvävegödsel, framför allt chilesalpeter.

Förlusten för sockerbolaget i anledning av sockerregleringen under det lö-

pande avtalsåret, vilken förlust staten enligt avtalet med bolaget var skyldig att ersätta, beräknades komma att uppgå till omkring 22 milj. kronor. Anslag till detta belopp anvisades av riksdagen på tilläggsstat för budgetåret 1944/45.

Till bidrag till lastnings- och lossningsanordningar för sockerbetor bevil— jade riksdagen för budgetåret 1945/46 ett anslag av 65 000 kronor.

Odlingen av spånads- och oljeväxter.

Rörande fortsatt .stöd åt odlingen av lin och hampa samt beredningen därav avlät Kungl. Maj:t efter förslag av statens linnämnd samt efter hö- rande av bl. a. kommerskollegium och lantbruksslyrelsen samt livsmedels- kommissionen proposition till 1945 års riksdag, nr 201. I propositionen fram- hölls, att det dittills givna stödet, vilket lämnats i form av dels prisgarantier för odlarna, dels lån och bidrag till uppförande av lin- och hampberednings- verk och dels vissa bidrag till försöksverksamhet, i fråga om linet i stort sett fyllt sitt ändamål, om än vid några beredningsverk förelåge behov av ytterli— gare statsmedel för att möjliggöra vissa utbyggnader samt kompletteringar för rationalisering av driften. Däremot hade stödåtgärderna uppenbarligen icke varit tillräckliga för upprätthållande av den odling och beredning av hampa, som i rådande läge vore erforderlig. Det ekonomiska resultatet av den dittillsvarande verksamheten för beredning av hampa hade av flera or- saker icke varit tillfredsställande. Vissa brister syntes sålunda fortfarande vidlåda odlings- och beredningstekniken på detta område. Härtill kom, att halmskörden per arealenhet icke uppgått till mer än omkring hälften av den beräknade, vilket haft till följd att beredningsverkens kapacitet ej kunnat utnyttjas på ekonomiskt bästa sätt. Den senaste tidens utveckling hade allt- mer understrukit betydelsen av försöksverksamhet beträffande odling och beredning av ifrågavarande Spånadsväxter. Detta gällde främst hampan, men även för linets vidkommande syntes det vara av vikt att produkternas kva- litet förbättrades.

Jordbruksministern upprepade sitt tidigare gjorda uttalande, att den största försiktighet syntes böra iakttagas vid utbyggnad av lin- och hampberednings— anstalterna i betraktande av de ovissa möjligheterna för dessa att bestå i den framtida konkurrenskampen. Med hänsyn till angelägenheten av att driften vid beredningsverken i rådande läge gjordes så effektiv som möjligt ville han emellertid icke motsätta sig att medel nu anvisades till de av myndigheterna såsom behövliga ansedda utbyggnaderna och kompletteringama. Jäimväl ville han förorda de framförda yrkandena dels att medel måtte anvisas till stöd- jande av priset å hamphalm av 1942—1944 års skördar för täckande av för- luster i anslutning till tidigare medgiven statsgaranti, dels att hampbered- ningsanstalterna —— Värmbol invid Katrineholm och Visby _ tills vidare be- friades från skyldighet att amortera ur hemslöjdslånefonden erhållna lån, dels att linnämnden erhölle i uppdrag att med hampberedningsföretagen träffa avtal om avsättning av hamptåga och hampblånor.

Med bifall till Kungl. Maj:ts förslag beslöt riksdagen att för budgetåret 1945/46 anvisa dels såsom bidrag till lin- och hampberedningsanläggningar ett anslag av 145 000 kronor, dels till förstärkning av hemslöjdslånefonden för ytterligare långivning till dylika anläggningar —— däribland för en ny lin- beredningsanstalti Mellansel i Ångermanland ett anslag av 400 000 kro- nor, dels ock till bidrag för stödjande av priset å hamphalm av 1942—1944 års skördar ett anslag av 1 961000 kronor. Förslagen att hampberednings- anstalterna meddelades anstånd med fullgörandet av intill den 1 juli 1946 förfallande amorteringar å lån från hemslöjdslånefonden samt att linnämn- den erhölle uppdrag att med hampberedningsföretagen träffa avtal om av- sättning av hamptåga och hampblånor lämnades av riksdagen utan erinran. Därjämte anvisade riksdagen dels 50000 kronor såsom bidrag till Sveriges utsädesförening för kvalitetsnndersökning av lin m. m., dels 20000 kronor till fullföljande av vissa undersökningar rörande lin- och hampodlingen. (Ä tilläggsstat för budgetåret 1944/45 hade redan tidigare av riksdagen för sistnämnda ändamål anvisats 20 000 kronor.)

Det visade sig sedermera, att avsättningen av hampprodukterna kunde för- siggå utan att särskilda åtgärder härför behövde tillgripas. Något avtal härom mellan linnämnden och hampberedningsföretagen kom därför ej till stånd.

l proposition till 1945 års riksdag nr 50 uttalade jordbruksministern, att det stöd statsmakterna under den pågående krisen lämnat oljeväxtodlingen i stort sett syntes ha fyllt sitt ändamål och bidragit till att inom landet fram— bringa en betydande odling av oljeväxter, vilken i icke oväsentlig grad un- derlättat försörjningen med fettämnen och kraftfoder. Det syntes nödvändigt att även under år 1945 upprätthålla det stöd som lämnats ifrågavarande od- ling. Slödåtgärderna syntes härvid i huvudsak böra erhålla samma natur som de förut tillämpade. Sålunda borde jämväl för årets odling garanteras ett visst pris per kg vårodlat oljeväxtfrö, medan beträffande höstraps och höstrybs av 1946 års skörd borde fastställas ett högsta garantipris. I garanti- priserna för såväl höst- som vårsådda oljeväxter borde inräknas kostnaderna för torkning av fröet in. m.

I fråga om garantiprisernas storlek följde propositionen ett av livsmedels- kommissionen framlagt förslag, vilket innefattade vissa prissänkningar i för- hållande till 1944. Enligt förslaget skulle garantipriserna per kg vårsått till oljefabrikerna levererat frö med 9 procent vattenhalt fastställas till 92 öre för vårraps. 77 öre för vitsenap, 87 öre för Fiskeby senap, 110 öre för vallmo, 85 öre för linfrö, 125 öre för hampa samt 110 öre för solros. (1944 års pri- ser avsågo frö med 18 procent vattenhalt och voro därför skenbart lägre än de för år 1945 föreslagna. Vid omräkning till 9 procent vattenhalt blir för- hållandet det motsatta.) Garantipriset för frö av höstraps och höstrybs av 1946 års skörd borde icke överstiga 95 öre per kg. Dessa priser skulle avse kontraktsodlade fröpartier. Till följd av ovissheten rörande importmöjlig-

heterna borde Kungl. Maj:t emellertid äga befogenhet att vidtaga jämkningar i ovannämnda priser, i den mån sådana befunnes påkallade vid tidpunkten för ärendets slutbehandling. Hinder borde icke möta mot att i fråga om icke kontraktsodlade fröpartier fastställa inlösningspriser, vilka understege de för kontraktsodlare bestämda priserna. Även nu borde statsmakterna tillse, att odlingen av oljeväxter icke finge sådan omfattning, att den inkräktade på odlingen av andra för landets försörjning betydelsefulla produkter. Organisa- tionen av odlingen av de egentliga oljeväxterna borde liksom föregående år handhas av Sveriges oljeväxtodlares centralförening, medan organisationen av odlingen av spånadslin och hampa borde ombesörjas av lin- och hamp- beredningssammanslutningarna samt Riksförbundet lin och hampa.

Riksdagen biträdde till alla delar propositionen samt anvisade i enlighet därmed ett anslag för budgetåret 1945/46 av 35 000 kronor för stödjande av odlingen av hithörande växter. Därav beräknades 18 000 kronor skola utgå till Sveriges utsädesförening för försöksverksamhet med oljeväxter rn. m.

Kungl. Maj:t fastställde sedermera (den 23 mars 1945) garantipriserna per kg vårsått till oljefabrikerna levererat frö med 9 procent vattenhalt till, för samtliga fröslag utom vitsenap, de av livsmedelskommissionen föreslagna vär- dena. Det av kommissionen föreslagna priset å vitsenap höjdes däremot med 3 öre per kilogram, alltså till 80 Öre.

Kött- och fläskrcgleringen.

Läget på köttmarknaden företedde under förra hälften av år 1945 inga mera anmärkningsvärda drag. Tillförseln till slakterierna av nötboskap var i stort sett jämförlig med den som ägt rum under motsvarande tid 1944, tillförseln av svin var däremot mindre. Genomsnittstilldelningen till konsu- menterna hölls under hela perioden relativt låg. Grundransonen per person varierade i allmänhet mellan 40 och 45 gram per dag (benfritt kött); genom— snittet per vecka var omkring 300 gram. Härmed kan jämföras, att grund- ransonen per vecka under första kvartalet 1944 utgjorde omkring 400 gram och under andra kvartalet ej mindre än omkring 700 gram i genomsnitt.

Den jämförelsevis rikliga kött- och fläsktilldelningen under 1944 hade med- fört, att allmänheten i stor utsträckning, i stället för att köpa ut sina ranso- ner, lagrat växlingskort för köttvaror i tydlig avsikt att — enär dessas gil- tighetstid var obegränsad framdeles använda dem vid inträdande minsk- ning av ransonerna. Den sålunda i allmänhetens händer vid årsskiftet be- fintliga stora mängden av outnyttjade växlingskort innebar en uppenbar fara för att livsmedelskommissionen skulle förlora sitt grepp över köttmarknaden. För att bringa handelns inköpsmöjligheter och lager av köttvaror i överens- stämmelse med de tilldelningar, som beräknades komma att utgå under de närmaste månaderna, fattade kommissionen beslut om indragning av äldre växlingskort för köttvaror den 31 januari 1945. I samband därmed vidtogo-s

vissa särskilda ålgärdcr. Sålunda ålades parti- och detaljhandlare att verk- ställa inventering av sina lager av köttvaror och innehav av inköpsbevis för sådana varor natten mellan den 31 januari och den 1 februari och därom av- giva särskild deklaration. De inköpskuponger för köttvaror, som funnos i handeln vid månadsskiftet, skulle med vissa undantag indragas och icke vi- dare gälla för handlandes återköp från leverantör. Fr. o. m. den 1 februari fingo endast användas nya växlingskort, som utlämnats efter nämnda dag.

Vad beträffar Stockholm med omnejd fann kommissionen skäligt att med- ge viss kompensation till förbrukare, som på grund av slakterikonflikten i november—december icke haft möjlighet att göra inköp på sina gamla väx— lingskort för kött, innan dessa vid utgången av januari upphörde att gälla. Kompensationen skulle lämnas på sådant sätt, att den som i föreskriven ord- ning inlämnat gamla växlingskort i sin affär framdeles i affären erhölle in— köpsrätt för motsvarande kvantitet köttvaror, dock endast upp till 800 poäng per person.

Med hänsyn till senare inträdande läge på köttmarknaden bestämde livs- medelskommissionen, att fr. o. m. den 24 april endast en viss mindre del av tilldelningen av köttvaror skulle få uttagas i form av nöt- och kalvkött, åter- stoden i form av andra köttvaror. Samtidigt höjdes poängvärdet på en del I varuslag, huvudsakligen inälvor och vissa charkuterivaror. Ny ransonerings- . inventering av handlandenas köttvarulager ägde rum den 23 april, i sam- : band varmed vissa inköpsbevis, som inom handeln gällt för återköp av kött- ; varor, indrogos.

Liksom förut erhöllo skogsarbetare särskild tilldelning av amerikanskt fläsk och även av andra köttvaror.

I slutet av april genomförde livsmedelskommissionen, i samråd med pris- kontrollnämnden och efter hörande av Sveriges slakteriförbund samt Koope- i rativa förbundet och representanter för den enskilda kötthandeln, en skärp- t ning av kontrollen över ransonerings- och prisbestämmelsernas efterlevnad i vid handeln med kött och fläsk. Den utvidgade kontrollen omfattade såväl i försäljningen från handlande till konsumenter som försäljningen till hand— lande.

Vissa ändringar i bestämmelserna om tillverkning och försäljning av char- kuterivaror rn. m. vidtogos av livsmedelskommissionen genom cirkulär nr 2140 med giltighet fr. o. m. den 19 februari. Bl. a. förbjöds tills vidare för- säljningen av pressylta. Standardiseringsbestämmelserna ändrades beträf- fande flertalet blandade charkuterivaror.

På hemställan av Landsförbunclet för arbetslöshetens be- kämp a nde beviljade Kungl. Maj:t den 13 april förbundet ett anslag av 7 500 kronor till bestridande av dess kostnader under är 1945 för främjande av insamling av matavfall och avfallsprodukter samt anläggning av central- kokerier i samband med matavfallsinsamling. I avgivna yttranden framhöllo

såväl livsmedelskommissionen som medicinalstyrelsen betydelsen av central- kokerier för bekämpande av svinpest och andra svinsjukdomar. Förbundets verksamhet skulle som förut planläggas i samråd med livsmedelskommis- sionen.

Beträffande p ri s re gl eri n g en å kött och fläsk se sid. 201.

Regleringen beträffande mjölk, mejeriprodukter och annat matfett.

I fråga om 11111 1 fe [ ts ran soneringen bibehölls den ordinarie till- delningen vid ungefär samma storlek som förut. En särskild tilldelning av margarin, matolja, flott eller smält talg gavs hushållen för tiden 22 janu- ari—19 mars. Då denna emellertid var något minskad jämfört med den tidi- gare extratilldelningen, blev den totala kvantitet matfett, som hushållen er- höllo, lägre än förut samt efter den 19 mars, då extratilldelningen upphörde. ytterligare minskad. Per person och dag erhölls därefter endast cirka 36 gram mot cirka 45 vid årets början eller ungefär samma kvantitet som under år 1943. Jämväl bageriernas tilldelning sänktes vid samma tid, nämligen från 75 till 55 procent av förbrukningen under motsvarande tid är 1939. Av denna kvantitet fick endast 10 procent uttagas i form av smör, resten i form av bagerimargarin eller flott.

I samband med den av försörjningshänsyn nedbragta tilldelningen särskilt av smör till bagerierna infördes ett nytt slag av bagerimargarin, kallat ba- geriväxtmargarin, för vilket fastställdes ett normalpris av 3 kronor per kg. medan normalpriset för s.k. kavlingsmargarin förblev vid kronor 2: 89 per kg och normalpriset för hushållsmargarin vid kronor 2:70 per kg. Nu nämnda omreglering gav anledning till ett förenhetligande av margarinbe- skattningen. (ienom kungörelse den 2 mars 1945 (nr 40) föreskrevs nämli- gen, att accisen på allt slags margarin som levererades efter den 4 mars skulle. utgå med 23 öre per kg. Detta innebar en höjning av accisen å hushålls- margarin med 5 öre och en sänkning av accisen å annat margarin med 16 öre per kg. Avsikten var, att de genom accisändringarna uppkomna rubb- ningarna i margarinindustriens kostnader skulle utjämnas genom förmedling av livsmedelskommissionens clearingkassa för fettråvaror och alltså ej in- verka på försäljningspriserna för de olika slagen av margarin.

Beträffande p ris r e gl e r i n g en i övrigt på matfettsområdet och där— med sammanhörande förhållanden se sid. 201.

Ransoneringen av ost fortgick som förut med jämförelsevis begränsad tilldelning. Från mitten av maj företogs en ökning, då ungefär en fördubbling av den förutvarande ransonen skedde. En nyhet var, att servering av ost på näringsställen fr. o. m. 11 juni fick ske endast mot avlämnande av restau- rangkuponger för matfett. En sådan kupong skulle gälla för 15 gram smält- ost eller 10 gram annan ost.

Förut har omnämnts (se sid. 32), att äggproduktionen under produktions— åren 1943j44 och 1944/45 visat en betydande stegring efter den föregående starka nedgången. För året 1945 ansåg livsmedelskommissionen, att den- samma kunde förväntas komma att uppgå till omkring 54000 ton, varav cirka 37 000 ton antogs komma att saluföras. Denna kvantitet närmade sig förkrigsproduktionen, som beräknades till något över 60 000 ton; den inom landet annorstädes än inom producenthushåll förbrukade äggmängden höll sig då vid omkring 40 000 ton. Situationen. hade alltså utvecklat sig därhän, att en förbrukning av nära nog förkrigsstorlek kunde förutses, trots att pri- set ungefär fördubblats.

Frågan om äggrcgleringens bibehållande blev under sådana förhållanden aktuell. Iiivsmedelskommissionen framlade i början av mars en redogörelse för läget. Kommissionen framhöll, att ehuru förutsättningarna för ett hä— vande av regleringen i och för sig syntes goda, betänkligheter reste sig där- emot på grund av det skärpta och ovissa foderläget och åtstramningen i den allmänna försöi'jnin-gssituationen, beroende delvis på hjälpverksamheten till grannländerna. Äggproducenternas uttag av hönsfoder hade under det se- naste produktionsåret ökats till det dubbla. En nedsättning i fodermedelstill- delningcn till hönsen kunde sannolikt undgås endast i händelse årets foder- sädsskörd bleve riklig eller en omfattande import kunde komma till stånd. Trots de olägenheter som voro förbundna med ett bibehållande av äggregle- ringen, icke minst under den kommande högproduktionen, ville kommissio- nen ej tillstyrka dess upphävande, då det ej vore säkert, att den ej kunde behöva återinföras på hösten och dylika växlingar i systemet borde undvikas. Kommissionen avsåg i stället att uppmuntra till ökad lagring och konser- vering.

Den 23 mars 1945 förklarade Kungl. Maj:t anledning för det dåvarande icke föreligga att upphäva äggransoneringen. Äggregleringen korn sålunda att bestå i stort sett oförändrad.

I själva verket visade det sig med hänsyn till den försämrade fodermedels- tillgången påkallat att redan under de följande månaderna starkt minska till- delningen av produktionsfoder till äggproducenterna.

Vissa säsongmässiga prissänkningar skedde ävensom en av årstiden be- Iingad ökning av äggransonernas storlek. Den dittillsvarande tilldelningen av melange-äggpulver såsom komplement till äggtilldelningen i fråga om vissa allmänna inrättningar, sjukhus, bagerier m. fl. samt näringsställen hade re- dan fr. o. m. den 19 februari 1945 upp-hört och ersatts av tilldelning uteslu- tande av ägg. Förbrukare, som innehade licens för melange-äggpulver, berät- tigades att få denna utbytt mot licens, gällande för inköp av ägg. För som- marmånaderna meddelades föreskrifter avsedda att liksom under föregående somrar underlätta försäljningen av ägg från producenter direkt till närboende enskilda förbrukare.

Att döma av siffrorna angående fiskförsäljningen i Göteborgs fiskhanm utföll saltsjöfisket vid västkusten under första halvåret 1945 minst lika gynn— samt som under motsvarande tid föregående år. Sillfångsten synes ha varit av ungefär samma omfattning, medan fångsten särskilt av kolja och röd- spätta ökats. Strömmingsfisket vid ostkusten gav en förhållandevis mycket god avkastning.

De överenskommelser som livsmedelskommissionen under hösten 1944 träffat med våstkustfiskarnas organisationer angående p r i 5 r e g 1 e r i n g och avsättningsgaranti för saltsjöfisk (se sid. 55) fann sig kommissionen föranlåten att uppsäga med utgången av januari 1945. Emellertid enades man om nya avtal, gällande från den 1 februari, vilka skilde sig från de förra huvudsakligen blott däri, att kommissionen erhöll större frihet till uppsägning av avtalet ifortsättningen, ävensom att prisgaranti icke vidare skulle gälla för fisk som av Västkustfiskare fångades i Östersjön samt att vissa mindre höjningar och justeringar av normalpriserna å några fiskslag genomförts beträffande fisket å sydkusten (cirkulär nr 2141).

Redan i mitten av mars ersattes sistnämnda överenskommelser av andra, varigenom dels garantipriserna för torsk generellt sänktes, dels prisgaranti återinfördes för torsk som fiskare, hemmahörande vid västkusten norr om Skåne, ilandförde vid Skånes västkust eller vid syd— eller ostkusten, dock en- dast under förutsättning att de partier torsk, för vilka fiskare påkallade ga— rantiens fullgörande, hembjödes livsmedelskommissionen i Göteborgs fisk- hamn och alltså transporterades dit på fiskarens bekostnad och risk. Vidare föreskrevs, att gällande prisgaranti för sill skulle upphöra att gälla fr. o. m. den 28 mars (cirkulär nr 2190).

Vissa smärre ändringar i och tillägg till gällande bestämmelser angående regleringen av handeln med saltvattensfisk samt angående normalpriser och garantipriser dårå genomfördes fr. o. m. den 7 maj 1945 enligt livsmedels- kommissionens cirkulär nr 2258, vari en sammanfattning lämnades av samt- liga på omrädet gällande föreskrifter.

Efter krigstillståndets upphörande i Europa den 7 maj blev det möjligt för fiskarena vid västkusten att betydligt utvidga sina fångstområden och där- med öka sina fångster, särskilt av kolja och rödspätta i Nordsjön. Som följd härav nödgades livsmedelskommissionen övertaga ganska betydande kvantiteter överskottsfisk jämlikt garantiåtagandena. Kommissionen ansåg sig under sådana förhållanden böra uppsäga de med fiskarorganisationerna träffade överenskommelserna om prisreglering och avsättningsgaranti å salt- vattensfisk samt upptog tillsammans med priskontrollnämnden förhandlingar med organisationerna angående prisregleringen i fortsättningen, varvid myn- digheterna hävdade att normalprissättningen borde fortbestä men att såväl normalpriser som garantipriser borde väsentligt nedsättas. Någon enighet

kunde dock vid dessa förhandlingar icke ernås. Trots detta uppdrog Kungl. Maj:t den 29 juni åt livsmedelskommissionen att i enlighet med av kommis— sionen tillsammans med priskontrollnämnden framlagt förslag fastställa nya normalpriser och garantipriser ä saltvattensfisk. Uppdraget fullgjordes av kommissionen genom cirkulär nr 2316. De härvid fastställda normalpriserna underskredo i genomsnitt med omkring 20 procent de förut gällande; beträf- fande garantiprisema voro sänkningarna delvis ännu större. De nya garanti- priserna trädde i kraft redan fr. o. m. den 25 juni, normalpriserna däremot fr. o. m. den 9 juli.

'En-ligt Kungl. Maj:ts samtidigt meddelade bemyndigande hemställde livs- medelskommissionen genom bränslekommissionen hos vederbörande länssty- relser om upphävande av de förbud som av dessa utfärdats mot ilandföring utomlands av svenskfångad fisk, förbud vilka gällt såsom villkor för tilldel- ning av drivmedel för fiskets behov.

Vad angår prisregleringen ä strömming blevo normalpriserna därå till följd av rikliga fångster i flera omgångar nedsatta. Partihandelspriset sänktes ,så- lunda successivt från 1 krona per kg vid årets början till 60 öre i början av juni för första prisområdet och i motsvarande män för de övriga områdena. Senare under juni höjdes priset åter till 80 öre för första prisområdet och motsvarande för övriga områden.

Beträffande tilldelningen av salt till fiskare se sid. 232.

Regleringen beträffande vitaminhaltlga varor m. m.

Sedan längre tid tillbaka hade, för att förbättra margarinets kvalitet och göra det ur näringssynpunkt mera jämförbart med smöret, s. k. vitaminise- ring av margarinet ägt rum genom tillsats till detsamma av A-vitaminpre-_ parat, mestadels importerade från utlandet. Under de senare krisåren hade därjämte för vitamini-sering även kommit till användning karotin, vilket framställts inom landet av härstädes odlade röda morötter. Med hänsyn till att den fortsatta importen av A-vitaminpreparat syntes oviss fann livsmedels- kommissionen påkallat att träffa anstalter för en fortsatt inhemsk framställ- ning av karotin för att säkerställa vitaminiseringen av margarinet även under år1946. Efter erhållet bemyndigande av Kungl. Maj:t den 16 mars 1945 träffade kommissionen därför avtal med Aktiebolaget Karlshamns oljefabri- ker, varigenom bolaget förband sig att med innehavare av torkan-läggningar överenskomma om odling och torkning av morötter till en kvantitet mot- $varande skörden från intill 335 hektar. Det avsågs härvid att torkerierna skulle i sin ordning teckna odlingskontrakt med enskilda odlare. Nämnda odling kunde anses vid medelgod skörd motsvara c:a 10 000 ton morötter, varur kunde utvinnas 400 år 500 miljarder internationella enheter (I. E.) ka— rotin. Bolaget tillerkändes avsättningsgaranti intill 1946 års utgång för en kvantitet av högst 670 miljarder I. E. till ett pris av kronor 3: 70 per miljon

LE. Risken för staten blev härigenom maximerad till -2'5 milj. kronor, men ansågs icke oroande, då importmöjligheter knappast kunde väntas komma att öppnas utan föregående varsel, som möjliggjorde ett inhiberande helt eller delvis av torkning och karotinutvinning. Möjligheten till ett dylikt inhibe- rande förutsågs i avtalet. För sådan händelse tillförsäkrades bolaget viss er- sättning. En användning av skörden i färskt tillstånd som foder kunde be- räknas medföra en förlust av 3 a 4 öre per kg morötter eller sammanlagt högst c:a 536 000 kronor för skördenfrån hela den kontrakterade arealen. Åt Svenska spannmålsaktiebolaget uppdrog Kungl. Maj:t att infria den av— sättningsgaranti och de ekonomiska utfästelser i övrigt, som staten åtagit sig genom avtalet. ' I anledning av en framställning från statens återuppbyggnadsnämnd— upp- drog Kungl. Maj:t åt livsmedelskommissionen att med förutnämnda bolag på enahanda villkor avsluta ett särskilt avtal om karotintillver-kning från morots- odlingar å ytterligare högst 165 hektar. Ändamålet var att härigenom erhålla möjlighet att bidraga till vitaminförsörjningen i främmande krigshärjade länder. Kostnaderna för denna tilläggsproduktion beräknades till 800 000 a 1 milj. kronor.

Efter samråd med priskontrollnämnden vidtog livsmedelskommissionen ge- nom cirkulär nr 2251 en sänkning av normalpriserna å vissa slag av ttan, nämligen fr. o. m. den 2 maj 1945 för högkvalitativ tran med 50 öre och fr. o. m. den 1 juni för sältran och industritran med 25 öre per kg. De mini- mipriser som trantillverkare förbundits betala för fisklever bibehöllos oför- ändrade utom beträffande makrillever, där priset sänktes med 25 öre per'kg.

Åtgärder för tillvaratagande av inhemska frukter och här samt för ökad köksväxt— odling m. m.

Propagandan _-för ökad husbehovsodling av potatis och k öksvä xter hade varit särskilt livlig under åren 1942 och 1943, då sta-_ ten ställde jämförelsevis betydande belopp till förfogande för sådant ända— mål. Genom de olika åtgärder som vidtogos ökades under nämnda år. ana talet kolonilotter avsevärt. Landet tillfördes härigenom otvivelaktigt mycket stora och synnerligen värdefulla tillskott av livsmedel, som i icke ringa grad underlättade försörjningen.

Under år 1944 gick emellertid odlingen å kolonilotter tillbaka, uppenbar- ligen beroende på den allmänna förbättringen i försörjningsläget. Den ringa efterfrågan på kolonilotter inom flertalet städer och samhällen i. början av. år 1945 tydde på att ytterligare tillbakagång kunde förväntas under året. Livsmedelskommissionen ansåg angeläget att detta förhindrades, ej minst med tanke på de behov som komme att uppstå till följd av livsmedelshjålj pen till grannländerna. Kommissionen vidtog därför åtgärder för att stif

mulera till ökad potatis- och köksväxtodling i trädgårdar'och på koloni- lotter. Skrivelser avsändes till kristidsnämnderna med uppmaning att ener- giskt verka för livligare odlingsverksamhet i angivna hänseende. JNämn- derna uppmanades också att i samråd med de kommunala myndigheterna åstadkomma, att offentliga gräsmattor i största möjliga utsträckning toges i anspråk för potatisodling. Genom artiklar i pressen och genom föredrag i radio sökte kommissionen. påverka allmänheten att utöka ifrågavarande odlingar samt meddelade råd angående deras utförande. I föredrag och an- föranden för landets ungdomskonsulenter (J. U. F.-konsulenterna), Ung- domsberedskapens länsledare och länsblockledama vädjade kommissionen till dessa att var och en inom sitt område verksamt bidraga till ökad odling av potatis och köksväxter. Av bröschyren »Köksväxtodling» utgavs och spriddes en ny stor upplaga.

Efter framställning av kommissionen ställde Kungl. Maj:t den 6 april ett belopp av 30 000 kronor till kommissionens förfogande för bekostande av en i samråd med' informationsstyrelsen bedriven ökad presspropaganda' för utvidgad potatis- och köksväxtodling samt för spridande av ytterligare upplysningar angående odlingarnas utförande. -

. Åtgärderna för att befrämja tillvaratagandet av bär,? , frukt och grönsaker m.m. voro under år1945 ungefär desamma ; som under-fjolåret. Genom cirkulär den 20 april 1945 (SFS nr 132) medgav : Kungl. Maj:t, att ledighet fick beviljas skolungdom under sammanlagt högst [ fyra vedkor, därav högst tre veckor under en och samma termin, för delta-- gande i bl. a. bärplockning. Liksom föregående år utlyste Sveriges ungdoms-i i beredskap för att stimulera ungdomen en tävlan (den s. k. Rikstävlingen), , avseende insamling under sommaren och hösten av olika förnödenheter, bl. a. 3 skogsbär. —3 Det cirkulär .angåede åtgärder för bär- och fruktskördens samt köksväx— ternas tillvaratagande (nr 2308), som livsmedelskommissionen år 1945 lik- som de'föregående åren utfärdade, var av i stort sett samma innehåll som 1944 års motsvarande cirkulär (se del V sid. 268). Icke heller nu fann kom- missionen anledning att hos Kungl. Maj:t begära särskilda medel för att stödja enriksomfattandekursverksamhet med avseende å skörd, lagring och tillvaratagande av trädgårdSprodukter. Kommissionen framhöll emellertid angelägenheten av att kristidsstyrelserna, var inom sitt område, verkade för ett fullgott tillvaratagande och en betryggande lagring av köksväxter och bär m. m. samt att kristidsnämnderna eller av dem tillsatta särskilda kom- mittéer vidtoge lämpliga åtgärder för ifrågavarande ändamål. De under hösten satta n o r m a 1 p ris e r n a på vitkål samt vissa slag av rotfrukter blevo i februari och därefter i april föremål för höjning, orsa- kad av ökade lagrings- och fraktkostnader. De förut gällande normalpriserna på gul och röd svensk lök erforo ävenledes en säsongmässig höjning fr. o. m. den 27 mars. Efter samma grunder som föregående år fastställde priskontroll-

nämnden normalpris på tomater och gröna drivgurkor att gälla vid försälj- ning från producent under tiden 19 mars—24 juni 1945.

En mera vidsträckt rätt till normalprissättning för trädgårdsprodukter m. m. erhöll priskontrollnämnden genom Kungl. Maj:ts beslut den 11 maj 1945. Nämnden bemyndigades härigenom att fastställa normalpriser å alla slag av frukter och bär samt grönsaker och rotfrukter. Bemyndigandet mo- tiverades med hänvisning till de betydande, delvis som oskäliga betecknade prishöjningar, som föregående höst förekommit beträffande åtskilliga dylika produkter, vilka ej varit föremål för prisreglering, samt nödvändigheten av snabba ingripanden på en marknad, där prisfluktuationema ofta kunde vara mycket hastiga. Tills vidare begagnade sig nämnden av detta bemyndigande endast beträffande blomkål och jordgubbar, för vilka normalpriser fastställ- des den 18 juni, samtidigt som normalpriserna sänktes för tomater och gur- kor. Nämnden bwlöt att tills vidare för trädgårdsprodukter i allmänhet ge- nom kungörelse i dagspressen varje måndag tillkännage gällande konsument- priser för att på detta sätt påverka prisbildningen på hithörande område.

Som kapital till frukt- och potatislagerhusfonden hade för budgetåren 1940/41—1944/45 anvisats sammanlagt 2875 000 kronor. För att tillgodose ytterligare läneanspråk för anläggning av lagerhus och lagerkäl- lare, för vilkas till-komst ett växande intresse framträtt, anvisade riksdagen på Kungl. Maj:ts förslag för budgetåret 1945/46 ett investeringsanslag av 500 000 kronor. Därjämte anvisades ett anslag till bidrag för samma ändamål utan återbetalningsskyldighet av 100 000 kronor.

Regleringen av handeln med ris och risgryn.

Då förråden av risgryn vid början av år 1945 voro mycket begränsade och importutsikterna ovissa, medgavs vid utgången av löpande ransoneringstid. den 19 februari, icke någon ny tilldelning, men nämnda period utsträcktes t. o. m. den 26 mars. Andra förbrukare än enskilda hushåll erhöllo efter den 19 februari icke någon vidare tilldelning av risgryn.

I april 1945 inkom en last på cirka 1 500 ton risgryn. Det var i huvudsak allt av denna vara som infördes till landet under halvåret.

Regleringen av handeln med socker och sirap.

Den allmänna tilldelningen av socker och sirap till hushållsförbrukare och till annan direkt konsumtion förblev under halvåret i stort sett oför- ändrad i förhållande till föregående års tilldelning. Fr. o. m. den 18 juni utlämnades därjämte för syltning och saftning 1 kg socker; viss ytterligare kvantitet ställdes i utsikt för inköp senare under året. Även allmänna in-g rättningar, internatskolor och skolkök, barnbespisningar och barnkrubbor

» l l 7 | !

erhöllo för samma ändamål motsvarande eXtratilldelning. För nåringsstäl- len nedsattes däremot sockertilldelningen den 1 april från 75 till 70 och från den 11 juni till endast 65 procent av fredsförbrukningen.

Även beträffande den industriella sockerförbrukningen vidtogos vissa in- skränkningar. Sålunda minskades fr. o. m. den 1 april tilldelningen till ba- gerierna till 70 procent mot förut 80 och till sötvaruindustrien till 72 pro- cent mot förut 80 procent av 1939 års förbrukning. Tilldelningen till frukt- konserv- och läskedrycksindustrien inskränktes likaledes.

Sockertilldelningen åt biodlare bestämdes för år 1945 sålunda, att för vår- fodring skulle utgå 3 kg, för drivfodring 2 eller i särskilda fall 3 kg samt för vinterfodring 7 eller, inom kallare områden, 8 kg, allt per bisamhålle. Utöver dessa kvantiteter kunde för vissa speciella ändamål erhållas ytter- ligare tilldelning.

Den begränsning som vidtogs i fråga om sockerförbrukningen för indu- striella ändamål hade sin grund i den till följd av hjälpsändningar till grannländerna minskade tillgången på socker för den inhemska förbruk- mngen.

Regleringen av handeln med kaffe, te och kakao.

1 februari 1945 utsträcktes rätten att erhålla kaffekort (berättigande jäm- väl till inköp av te och kakaopulver) till ännu en årsklass, nämligen perso- ner födda år 1930, samt rätten att erhålla kakaokort (inköpskort C) till årsklassen född 1944.

De kvantiteter kaffe, te och kakaopulver, som bestämts för den alltsedan den 30 juni 1944 löpande ransoneringsperioden, förblevo väsentligen med smärre förskjutningar oförändrade t. o. m. den 22 april 1945. Därefter vid— togs en beskärning, vilken nedsatte ransonerna av kaffe och te till föga mer än hälften och ransonen av kakaopulver än mera. Den ordinarie veckoran— sonen, vilken i januari uppgick till närmare 60 gram rostat kaffe eller 70 gram te eller 47 gram kakaopulver, utgjorde sålunda efter nyssnämnda dag endast cirka 34 gram kaffe, 40 gram te eller 18 gram kakaopulver. Fr. o. m. den 14 juni höjdes ransonerna för kaffe och te åter i viss mån.

Extraransonen för äldre personer bibehölls och utsträcktes även till per- soner födda 1883, likaledes extratilldelningen till fiskare samt skogs- och flottningsarbetare.

Näringsställen kunde som förut utöver den reguljära tilldelningen efter ansökan bekomma särskild mindre tilldelning av sorterna Rio, Viktoria eller Minas.

wInskränkningarna i kafferansonen för personer som uttagit tobakskort gällde som förut.

"Kakaotilldelningen till barn mot kuponger till inköpskort C förblev i stort sett oförändrad.

I samråd med priskontrollnämnden genomförde livsmedelskommissionen fr. o. m. den 11 juni 1945 vissa ändringar i fråga om de' sorter av choklad— varor som fingo saluföras. Ändringarna inneburo i huvudsak, att kraven på varornas kvalitet i en del fall skärptes och att minimivikterna för vissa sorter höjdes. [ samband därmed vidtogos ändringar beträffande normal- priserna för chokladvaror, vilka i stort sett inneburo prissänkningar.

Regleringen av handeln med torkad frukt, kryddor m. m.

Den allmänna tilldelningen av torkad frukt, vilken varit inställd ända sedan i januari 1943, återupptogs i mindre omfattning i mars 1945. Livs— medelskommissionen bestämde i cirkulär nr 2169, att enskilda förbrukare generellt skulle efter beställning hos vederbörande detaljhandlare erhålla en tilldelning av 150 gram torkad frukt per person. Innehavare av tilläggskort för torkad frukt (skogsarbetare och sjömän) kunde därutöver, likaledes efter beställning, erhålla 250 gram. Beställning skulle göras senast den 28 februari, men inköp fick ske först under tiden 26 mars—30 april. Föreskrif- terna om förutbeställning gällde även sådana förbrukare, som innehade li- cens för inköp av torkad frukt. Russin av alla slag fingo fr. o. m. den_19 februari försäljas fritt.

Ytterligare en allmän tilldelning av torkad frukt gavs under tiden 7—28 maj i form av 150 gram torkade aprikoser. Fri försäljning medgavs fr. o. m. den 11 juni av inom detaljhandeln kvarvarande lager av torkade aprikoser och viss annan torkad frukt. Samtidigt meddelades, att allmän inrättning ägde för de på inrättningen intagnas behov efter ansökan hos vederbörande kristidsstyrelse erhålla en särskild tilldelning av torkad frukt med en kvan- titet motsvarande % kg för varje intagen person.

Den förutvarande tilldelningen av mandel och kärnor samt kryddor fort- gick oförändrad t. o. m. den 30 april. Vad mandel och kryddor beträffar utsträcktes den sista"tilldelningsperioden till den 4 juni. För kryddor fort- satte tilldelningen även efter den 30 april men med kvantiteten nedsatt till en tredjedel. Den omfattade för hela perioden 30 april—26 november 1945 endast 10 gram per person.

Regleringen av handeln med koksalt.

Det allmänna utrikespolitiska läget vid ärskiftet 1944/45 tydde på, itt någon nämnvärd import av koksalt knappast var att påräkna så länge krigs- tillståndet fortfor i Europa. Ej heller kunde man vänta någon mera bety—* dande inhemsk framvinning av koksalt. För landets förbrukning måste man därför inrätta sig för att hushålla med befintliga lager. Dessa uppg-ingo vid årsskiftet till omkring 250000 ton, varav cirka 30 000 antogs finnas inom detaljhandeln. Då hela förbrukningen år 1943 beräknades till cirka 210 000

ton den längt övervägande delen för industriella ändamål — voro lagren fullt tillräckliga för över ett år, men de voro ojämnt fördelade på inneha- vare och även med hänsyn till kvaliteterna. Lagren av renat salt voro så- lunda jämförelsevis små, medan lagren av oraffinerat grovt salt voro mera betydande. Risk förelåg därför för att knapphet kunde uppstå i fråga om vissa saltkvaliteter, därest handeln lämnades helt fri.

I skrivelse den 2 januari 1945 framlade livsmedelskommissionen en redo- görelse för läget och hemställde, efter samråd med industrikommissionen. att en förbrukningsreglering, grundad på statsbeslag, snarast mätte åstad- kommas. En sådan reglering borde komma till stånd, innan hamstrings- tendenser börjat framträda, enär den eljest vore svår att genomföra. Som följd härav utfärdade Kungl. Maj:t den 4 januari 1945 kungörelse (nr 1) angående statsbeslag å samt reglering av handeln med koksalt. Åt livs— medelskommissionen uppdrogs att efter samråd med industrikommissionen meddela erforderliga tillämpningsföreskrifter. Sådana utfärdades genom livsmedelskommissionens cirkulär nr 2126.

Beslaget, vilket trädde i kraft natten mellan den 6 och 7 januari, omfat— tade dels alla inom riket befintliga förråd av koksalt hos personer eller företag som yrkesmässigt framvunne eller försålde eller i annan yrkesmäs- sig verksamhet än jordbruksdrift använde koksalt, dels förråd hos andra (enskilda hushåll, jordbrukare m. fl.) om minst 10 kg och dels partier som fr. o. m. den 7 januari yrkesmässigt framvunnes inom riket eller dit in- fördes. Beslaget avsåg alla slag av koksalt, såsom hösalt och industrisalt (stensalt), annat grovt salt (havssalt) och finsalt (raffinerat salt och fin- malet stensatt) ävensom bordssalt. Handelsregleringen innebar, att yrkes- mässig överlåtelse eller överlåtelse i vinningssyfte av koksalt fick ske en- dast mot kupong till för ändamålet bestämt inköpskort eller mot särskild av livsmedelskommissionen eller å dess vägnar utfärdad inköpslicens eller eljest i den ordning och under de villkor kommissionen bestämde.

Till en början medgavs enskilda förbrukare rätt att under tiden 7 janu- ari—16 april 1945 mot kupong till beredskapskortet A 4 inköpa 1 kg kok— salt. Någon allmän tilldelning till andra förbrukare skedde tills vidare ej i avbidan på utfärdandet av närmare bestämmelser, vilka förutsatte nog- grannare kännedom om storleken av befintliga lager och behovet av kok- salt för olika ändamål. Under tiden kunde för särskilda fall efter ansökan meddelas inköpslicens. För tiden 16 april—23 juli 1945 lämnades hushål- len ny tilldelning, ävenledes mot kupong till beredskapskort A4, om 1 kg per person.

Angående tilldelning av koksalt för utfodringsändamål meddelade livs- medelskommissionen bestämmelser genom cirkulär nr 2155. (Se härom sid. 213.) Slutligen lämnades i cirkulär nr 2231, med tillämpning fr. o. m. den 23 april 1945, föreskrifter om tilldelning av koksalt för vissa andra ändamål. Tilldelningen till näringsställen fastställdes till 80 procent av för-

brukningen under motsvarande tid är 1944. Vid s. k. hushållSslakt kunde vederbörande erhålla för nedsaltning av köt-tVarorna en kvantitet salt mot"- svarande högst 10 eller, i särskilda fall, högst 15. procent av. djurets slakt- vikt. Mejerierna skulle i efterskott för tiIIVerkning av smör och ost erhålla en tilldelning, motsvarande viss procent av tillverkade kvantiteter. Pro- centtalet komme att fastställas efter prövning i varje särskilt fall. För till- verkning av lantsmör skulle, likaledes i efterskott, erhållas en salttilldel— ning, motsvarande i vikt högst 4 procent av den försålda smörkvantiteten. Margarinfabrikernas tilldelning fastställdes tills vidare till 25 procent av tillverkade kvantiteter margarin. Bestämmelser meddelades även om till- delning av koksalt till allmänna inrättningar, skolkök och barnbespisningar, bagerier, charkuterivarutillverkare samt för fiskberedning. Tilldelningen för andra än nu nämnda ändamål skulle bestämmas från fall till fall efter av- görande i fråga om livsmedelsberedning av livsmedelskommissionen, eljest av industrikommissionen.

Genom ett senare cirkulär, nr 2291, föreskrevs, att yrkesfiskare samt an- nan person som regelmässigt bedrev fiske kunde, därest han var i behov av koksalt för saltning av fisk till husbehov, under vissa givna förutsätt- ningar efter ansökan erhålla tilldelning därav med samma myckenhet per hushållsmedlem räknat, som han för ändamålet använde under år 1944, dock med högst 5 kg koksalt per hushållsmedlem. Även annan person, som regelmässigt brukade nedsalta fisk för hushållsbehov, kunde erhålla till- delning av koksalt för ifrågavarande ändamål, dock med högst 3 kg för varje hushållsmedlem.

Regleringen av handeln med tobaksvaror.

Vid den utdelning av nya inköpskort för tobaksvaror, som ägde rum i februari 1945 i samband med utdelningen av nya inköpskort för kaffe, te och kakao, utsträcktes rätten att erhålla tobakskort till ytterligare en års- klass för var och en av de olika konsumentgrupperna. Rätt att erhålla helt tobakskort tillkom nu män, födda 1925 eller tidigare. Rätt att erhålla halvt tobakskort tillkom män, födda 1927 eller tidigare, samt kvinnor, födda "1925 eller tidigare. Rätt att erhålla tilläggskort för tobaksvaror tillkom män och kvinnor, födda 1919 eller tidigare, som uttagit helt resp. halvt tobakskort. I övrigt förblevo tilldelningsbestämmelserna liksom ock de medgivna ran- sonerna oförändrade.

Med hänsyn till försörjningsläget beträffande vissa råtobakssorter med— delade livsmedelskommissionen i mitten av mars, genom cirkulär nr 2192, att tillverkningen tills vidare inställts av cigarrer och cigarrcigarretter av vissa märken. Befintliga restlager av ifrågavarande märken fingo dock i allmänna handeln försäljas till dittills gällande poängvärden. I .övrigt höj- des genomgående fr. o. m. den 16 mars poängvärdena för cigarrer till 20,

18 och 15 poäng per 10 st. samt för cigarrcigarretter till 11, 9 och 7 poäng per 10 st. för resp. grupperna I, II och III av vardera slaget. Höjningarna vidtogos i syfte att hushålla med lagren av Sumatra- och Java-täckblads- tobak, vilka till följd av rådande läge icke inom överskådlig framtid anså- gos kunna förnyas. För cigarrer av märkena Felix Brasil och Flor de Brasil, vilka innehålla täckblad av brasiltobak, nedsattes emellertid poängvärdet fr. o. m. den 29 juni från 15 till 12 poäng per 10 st.

Diverse föreskrifter i samband med livsmedelsransonertngarna.

Genom kungörelse den 6 april 1945 (nr 110) förordnade Kungl. Maj:t, att för fortsatt kontroll vid utdelning av inköpskort för ransonerade varor och av andra dylika handlingar n y a p e r s 0 n k 0 r t (personkort 1945) skulle utdelas till allmänheten samt att »personkort 1941» i samband där— med skulle indragas. Bestämmelser för tillämpning av kungörelsen utfärda— des av livsmedelskommissionen genom cirkulär nr 2226.

I fråga om extratilldelningen av ransonerade varor till sjuka per- s 0 ne r meddelades vissa ändrade föreskrifter, i det att livsmedelskommis— sionen genom cirkulär nr 2202 med hänsyn till den rikligare tillgången på ägg föreskrev, att kristidsnämnd skulle fr. o. m. den 20 mars äga efter läka— res ordination bevilja extra tilldelning på grund av sjukdom för tre varu- slag även i de fall då tilldelningen tidigare varit begränsad till två varuslagi under förutsättning dockatt ett av varuslagen utgjordes av ägg.

I syfte att genom allmänhetens medverkan öka de kvantiteter livsmedel, som av Sverige kunde ställas till krigshärjade länders förfogande, tog sven- ska kommittén för internationell hjälpverksamhet initiativet till en in s a m- lin g a v in k ö p 5 k 11 p 0 n g e r för vissa slag av livsmedel. Angående denna insamling skulle, enligt överenskommelse mellan kommittén och livs- medelskommissionen", gälla följande: Insamlingen skulle omfatta inköps- kuponger för mjöl—och bröd, för matfett och för socker. Med inköpskuponger avsågos såväl kupouger till ordinarie inköpskort som kuponger till halv- kupongkort, tilläggskort och militära inköpskort. För insamlingen fingo endast användas gällande inköpskuponger, alltså ej sådana, vilkas giltighets- tid utgått. I utbyte mot insamlade kuponger utställde livsmedelskommis- sionen inköpslicenser för kommittén eller enligt dess bestämmande. De livs- medel som inköptes mot licenserna ställdes till krigshärjade länders för- fogande enligt kommitténs bestämmande.

Inventeringar på jordbruks- och livsmedelsområdena.

S vin- 0 c h h ö n 5 r ä k nin g, organiserad på samma sätt som mot-' svarande räkning våren 1944, ägde rum per den 16 april 1945 enligt kungö- relse den 1 mars 1945 (nr 52).

Genom kungörelse den 6 april 1945 (nr 102) "förordnade Kungl. Maj:t om insamlande av uppgifter till rikets officiella jordbruksstatistik rörande skördeutsikterna och skörden år 1945. Bestämmelserna voro av samma innehåll som i motsvarande kungörelse föregående år (se del V sid. 274).

Vissa olikheter mot föregående års motsvarande kungörelse företedde däremot den samma dag utfärdade kungörelsen (nr 103) angående a r e a l- inventering och kreatursräkning inom riket m. m. Avvikel- serna voro främst föranledda därav, att uppgifterna nu icke skulle komma till användning för någon allmän jordbruksräkning. Uppgiftsskyldigheten begränsades till att avse innehavare av brukningsdel med åkerjord av mera än 1/4 hektar. Från uppgiftsskyldighet undantogos innehavare av bruknings- delar eller kreatur inom vissa områden av Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län ävensom personer och företag som icke innehade fastighet i'vad angick dem tillhöriga kreatur.

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 juni 1945 anbefallde livs- medelskommissionen kristidsstyrelserna och kristidsnämnderna inom Göta— land, Svealand och Gävleborgs län att även under år 1945 liksom under föregående år låta företaga en särskild uppskattning av skör- den på vissa brukningsdelar, avsedd att ligga tillgrund för beräkningarna av de kvantiteter fodersäd, som jordbruket förutsattes skola komma att under året avstå till det allmänna. Bestämmelser härom med- delades av kommissionen i cirkulär nr 2302. Själva metoden för uppskatt— ningen skulle vara densamma som under fjolåret, men de äldre bestäm— melserna kompletterades med regler. som inneburo att kristidsstyrelserna fingo större möjligheter än tidigare att verka för enhetliga bedömningsgrun- der inom vederbörande områden. Dessutom meddelades vissa föreskrifter, som syftade till att åstadkomma största möjliga likformighet mellan de olika styrelseområdena. För vinnande av förstnämnda syfte bestämdes, att en de- legation från kristidsstyrelsen skulle besöka varje nämndsområde och verk- ställa en bedömning av de genomsnittliga hektarskördarna inom området. Delegationens arbete skulle vara i huvudsak avslutat, innan uppskattningen inom de olika nämndsområdena påbörjades. För att i möjligaste mån ernå den önskade likformigheten i bedömningen de olika styrelseområdena emel- lan stadgades, att kristidsstyrelsedelegationens skördebedömning skulle iviss utsträckning följas av särskilda genom livsmedelskommissionens försorg ut- sedda experter med uppgift att verka för dylik likformighet. I samband med uppskattningen inom varje särskilt nämndsområde skulle uppskattnings- männen liksom under fjolåret inhämta uppgifter rörande djurantal och soc- kerbetsareal samt angående det antal lantarbetare, som avtalsenligt voro berättigade erhålla fodersäd av arbetsgivaren, och de fodersädskvantiteter, som skulle utgå till dessa arbetare. '

I samband härmed föreskrevs, att kristidsstyrelserna skulle förordna sär-

skilda kontrollanter för bedömning av den officiella skördeuppskattning, som komme att äga rum jämlikt kungörelsen den 6 april 1945 (nr 102) per den 16 juli, 31 augusti och 15 oktober 1945 samt den 15 januari 1946. (Före- gående år hade kontrollanter förordnats endast vid skördeuppskattningarna i juli och augusti.)

Kvartalsinventering av landets förråd av vissa livsmedel ägde rum på vanligt sätt per den 5 mars och den 4 juni 1945 enligt kungörelser den 16 februari och den 18 maj 1945 (nr 34 och 184). Den förra av dessa inventeringar avsåg lagren hos såväl detalj- som partihandlare och omfattade samma varuslag som inventeringen den 11 sep- tember 1944 med tillägg av ransonerade tvätt- och rengöringsmedel samt Soda-blötläggningsmedel. Juniinventeringen överensstämde till sin omfatt- ning med inventeringen den 4 december 1944 och avsåg endast varor i parti- handeln.

Beträffande.inventeringen av köttvarulagren den 31 januari se sid. 221.

5. Industrien.

Översikt av produktionsutvecklingen.

Vissa omständigheter bidrogo att skänka det allmänna industriella läget under första halvåret 1945 en prägel, avvikande från den bild av måttlig och förhållandevis stadig högkonjunktur, som detsamma företett under de närmast föregående åren. Sålunda påverkades vissa industrigrenar i ej ringa mån av att handelsförbindelserna med Tyskland och Centraleuropa i övrigt praktiskt taget avbrutits sedan slutet av 1944. Härigenom uppstodo på flera områden svårigheter med hänsyn till råvarutillgången, kanske mest känn- bart i fråga om järn samt en del kemiska produkter. I vissa fall framtvinga- des genom råvarubristen skärpningar i den reglerade hushållningen. Än vik- tigare var, att avbrottet i koltillförseln nödvändiggjorde en väsentligt knap- pare tilldelning till industrien av fossilt bränsle. Bortfallandet av export- möjligheterna var givetvis av betydelse framför allt för verksamheten inom de egentliga exportbranscherna trävaru-, cellulosa- och pappersindustri- erna samt järnindustrien. En ur olika synpunkter viktig omständighet var också, att järnmalmsexporten mot slutet av 1944 praktiskt taget upphört. Å andra sidan innebar öppnandet efter Tysklands sammanbrott i början av maj av handelsvägarna västerut en begynnande lättnad i fråga om såväl import- som exporthandeln, vilken utövade en gynnsam effekt på den sven- ska industrien.

Stark inverkan på hela det industriella läget fick också den arbetskon- flikt, som inträffade inom metall- och verkstadsindustrierna och vilken innehar mer eller mindre total arbetsnedläggelse fr. o. mr' den 5 februari inom dessa stora industrigrenar ända till början av juli med återverkningar även å andra närstående industrier. Den allmänna produktionsindexen föll omedelbart från den relativt höga siffran 113 i januari till 87 i februari och till 83 i mars samt förblev ungefär på denna låga nivå så länge strej- ken varade. För juli månad sprang indextalet med ens upp till 115. Mot- svarande rörelse visar ock socialstyrelsens sysselsättningsindex (vilken an- ger antalet sysselsatta i procent av läget i september 1939). Denna nedgick vad den egentliga industrien beträffar från 97 i januari till 77 i februari och 76 i mars. En viss återhämtning förmärktes dock här redan i juni, då indextalet steg till 81, antagligen som följd dels av den vanliga säsongmäs-

siga lyftningen inom näringslivet, dels ock av de förbättrade exportmöjlig- heterna. I juli visade sysselsättningsindex talet 101.

Vad angår läget inom de särskilda viktigare industribranscherna må an- föras följande.

lnom j ä r n i n d 11 s t r i e n vållade bränslesituationen betydande hinder. Tilldelningen av fossilt bränsle, som under 1944 begränsats till 30 procent av förkrigsbehovet, nedsattes från januari 1945 till endast 15 procent. Denna minskning var så mycket mer kännbar som även ved- och träkolstillförseln till följd av transportsvårigheter allvarligt hämmades. Skrottillgången ned- gick katastrofalt i samband med att driften vid verkstäderna inställdes. Emellertid fortgick produktionen vid järnbruken så långt råmaterial fanns tillgängligt. Göttillverkningen minskades på grund av bränslesvårigheter, varemot tackjärns- och även valsverksproduktionen kunde upprätthållas i någorlunda obeskuren omfattning. Produktionsindex nedgick för järnindu- strien från 147 i januari till 121 i februari och därefter successivt ända till 105 i maj. Nedgången torde väsentligen ha föranletts av driftsinställningen vid de till järnbruken hörande av arbetskonflikten berörda manufaktur- verken.

Då efterfrågan på handelsjärn stegrades på grund av importens upphö- rande, införde industrikommissionen i början av mars försäljningsstopp för valsjärn, armeringsjärn, spikvalsjärn och plåt, vilket upprätthölls ända fram till sommaren. Order beträffande dessa varor fingo som följd härav mot- tagas endast i den mån de voro prioriterade och dispens lämnades av kom- missionen. Exporten av järnvaror låg praktiskt taget nere efter det att tra- fiken söderut upphört, men kunde efter vapenstilleståndet i maj i viss ut— sträckning återupptagas till Amerika, England och även vissa delar av den europeiska kontinenten. Genom de med grannländerna ingångna handels- avtalen kunde affärerna också med dessa länder delvis komma i gång. Be- ställningarna dit gåvos av myndigheterna mestadels företrädesrätt.

Vad verkstadsindustrien och järnmanufakturverken beträffar stod verksamheten där sedan den 5 februari på grund av arbets- konflikten i det närmaste stilla. Produktionsindex för verkstadsindustrien sjönk från 167 i januari till 36 i februari och till endast 16 i mars.

T r ä v a r 11 i n d u s t ri e n berördes ogynnsamt av de hinder, som väl- lades timmerdrivningarna genom otjänliga väderleksförhållanden och även genom bristen på arbetskraft. Exportförsäljningarna ordnades avtalsvis mel- lan svenska regeringen och instanser i skilda länder. Sammanlagt avtala- des härvid leveranser om cirka 750 000 std, varav 450 000 ensamt för Stor- britannien, 100000 för vardera Danmark och Holland, 70000 för Norge och mindre kvantiteter för vissa andra länder. I juni började skeppningarna på allvar komma i gång, varigenom lättnader- vunnos i den abnormt stora lageranhopningen vid sågverken. Som följd av Kungl. Maj:ts beslut den 25

maj skulle vid exporten av trävaror uttagas en prisutjämningsavgift av kronor 8:50 per kbm fast mått (se sid 380).

Beträffande monteringsfärdiga trähus fördes under våren 1945 förhand- lingar om export till England efter det att handelsförbindelserna mellan de båda länderna åter kommit i gång i större omfattning. Avtal slöts i maj om export av 5000 bostadshus, representerande ett värde av omkring 25 milj. kronor. Leveransen skulle fullgöras under årets fyra sista månader.

Inom c e l ] u 1 o s a i n d 11 s t ri e n fortsattes i brist på exportmöjlig- heter den tidigare tillverkningen på lager, vilken resulterade i att lagren för avsalu ökades upp till 750000 ton. Efter vapenstilleståndet vidtog emeller- tid en livlig försäljningsverksamhet och betydande avslut gjordes inom ra- men för de kredit- och varubytesavtal som successivt ingingos mellan svenska och vederbörande utländska myndigheter. Beträffande försäljningarna till Förenta staterna fördes långvariga förhandlingar med de därvarande pris— kontrollmyndigheterna angående tillämpningen av de amerikanska maximi- priserna på svensk importerad cellulosa. De härvid träffade överenskom- melserna, som rörde sig om en kvantitet av cirka 1 milj. ton, voro ur svensk. synpunkt ingalunda gynnsamma och syntes tills vidare knappast möjliggöra någon mera avsevärd export till lönande pris.

Råvarufrågan inom cellulosaindustrien gav anledning till vissa bekymmer med hänsyn till den ovisshetsom rådde, till vilken omfattning lagren av massaved kunde behöva tagas i anspråk för bränsleändamål. Sammanlagt cirka 22 milj. kbm massaved beräknades komma att finnas disponibla om- kring den 1 juli 1945, vilket var 6 ä 7 milj. kbm mindre än vid motsva- rande tid är 1944. Härav förutsågs åtminstone 7 milj. kbm komma att ut— nyttjas som bränsle men sannolikt mer, beroende på kolsituationens utveck- ling och på utfallet av vedavverkningarna under senare hälften av 1945.

Exportsituationen för p a p p e r s i n d 11 s t ri e n tedde sig icke särskilt gynnsam. Trots att behovet av papper efter kriget i många länder var myc- ket stort, syntes det av flera skäl svårt att få någon export i gång i "större omfattning,. bl. a. beroende på brist på betalningsmedel, då den valuta som kunde disponeras av köpareländerna i många fall måste begränsas med hän-' syn till att behoven av andra förnödenheter voro ännu större.

I fråga om he'mmamarknadsindustrierna var råvarubristen delvis-besvärande. Inom skoindustrien måste en skärpning vid årets början vidtagas i tilldelningen av ovanläder. Tillförseln av sydamerikanska hudar för bottenlädertillverkningen var starkt begränsad och kunde icke nöj- aktigt ersättas genom inhemskt hudmaterial. Inom .gummiindustrien blev läget alltmer kritiskt, då all tillförsel av tyskt konstgummi upphört. Pro-' duktionen av svenskt syntetiskt gummi återupptogs i mars efter det uppe— håll, som förorsakats av fabriksolyckan vid Ljungaverk på hösten 1944, varjämte tillverkningen vid *Stockviksfabriken nu även kom i gång, men de gummikvantiteter, som sålunda erhöllos, voro icke betydande. Driften

vid textilindustrien kunde i allmänhet rätt väl upprätthållas, trots den fort- farande knappheten på i synnerhet kvinnlig arbetskraft. De kemiska in- dustrierna sysselsattes alltfort i stor utsträckning med produktion av ersätt- ningsvaror, vilkas betydelse ökats i och med att tillförseln av många vik- tiga råvaror och fabrikat upphört.

Vad b y g g n a (1 s v e r k 5 a 111 h e t en beträffar var den fortfarande liv-- lig men begränsades i viss mån genom knappheten på råmaterial. Tillför- seln utifrån av handelsjärn hade, som förut nämnts, nedgått till ett mini- mum, varigenom stora krav ställdes på de svenska järnbrukens tillverkning av armeringsjärn, plåt m. m. Tegel och fönsterglas voro på grund av bris- tande tillgång föremål för en tämligen sträng ransonering. Detsammas gällde byggnadspapp, färger m. m. Den långvariga arbetskonflikten inom verk- stadsindustrien försvårade givetvis i hög grad möjligheterna att för pågå- ende byggnadsföretag- erhålla erforderliga kvantiteter av sådana varor som vatten- och värmeledningsmateriel, artiklar för köks- och badrumsinred- ning, elektrisk installationsmateriel m. m.

Regleringsåtgärder beträffande råvaruförsörjning, produktion och konsumtion.

Tegel.

1 Med stöd av kung]. kungörelsen av 31 december 1942 (nr 977) angående ' beslag å samt reglering av handeln med vissa slag av tegel hade industri- kommissionen genom meddelande nr 5 januari 1943 (nr 108) meddelat täm- ligen snäva bestämmelser angående handelsregleringen på tegelområdet (av- seende vanligt murtegel samt kalksandtegel och oglaserat fasadtegel). Senare under året lättades på restriktionerna och fr. o. 111. juni 1943 sattes handels- regleringen praktiskt taget ur kraft (se härom del IV sid. 323). En under år 1944 inträffande försämring i försörjningsläget vållade, att en del av de medgivna lättnaderna upphävdes. Fr. o. m. den 15 oktober 1944 fick tegel i större kvantitet än 10 000 stenar till ett och samma bygge försäljas endast till förbrukare med byggnadstillstånd. Då under våren 1945 en ytterligare åtstramning förmärktes på tegelmark- naden, befanns nödigt att fr. o. m. den 2 maj återinföra handelsregleringen- i väsentligen samma omfattning som denna hade _i början av år 1943. Yrkes- mässig försäljning till förbrukare fick liksom då, enligt industrikommissio- nens meddelande nr 246, ske endast efter för köparen utfärdad inköpslicens, dock att för byggnadsarbete som krävde högst 10 000 stenar fick till en och samma förbrukare utan licens försäljas erforderlig kvantitet. Under tiden t. o. m. den 15 maj 1945 fick därjämte för byggnadsföretag, där mur- ningsarbetet påbörjats före den 2 maj, utan licens säljas jämväl den kvan- titet utöver 10 000 stenar, som erfordrades för murningsarbetets behöriga fortgång.

240 Byggnadspapp m. m.

På grund av knapphet å impregneringsmedel för byggnadspapp m. m. fann industrikommissionen sig föranlåten att den 26 februari 1945 genom meddelande nr 237 utfärda nya inskränkande bestämmelser angående till- verkning av med bituminöst material impregnerade eller bestrukna papp-, pappers- och textilvaror. De härutinnan under senare delen av år 1943 med- givna lättnaderna (se det V sid. 76) upphävdes.

Av byggnadspapp fick tillverkas tre med hänsyn till impregneringsmed- tets art skilda klasser. Klass I omfattade byggnadspapp, innehållande asfalt, stenkolstjära, skifferolja eller produkter av sådan tjära eller olja; av sådan papp särskildes sju olika slag innehållande olika mängd bituminösa 'be- ståndsdelar. Klass II omfattade byggnadspapp, innehållande av industri- kommissionen tilldelat specialbehandlat beck av töretjära. Sådant beck, be- nämnt tebelit, hade genom kommissionens försorg begynt tillverkas enligt en metod för behandling av träbeck, som utarbetats i anslutning till smörj— oljeframställningen ur töretjära. Byggnadspapp i denna klass fick tillver- kas av fyra olika slag. Klass III utgjordes av byggnadspapp, innehållande annat bituminöst material än de nyssnämnda. Dessutom fick efter särskilt tillstånd tillverkas bitumenmattor, varmed förstods med bituminöst mate- rial impregnerad eller bestruken textil- eller pappersvävnad. För emballage- leller täckningsändamäl fick tillverkas papp och papper, som impregnerats med tebelit eller i särskilda fall med viss mindre mängd asfalt., stenkols- tjåra eller skifferbeck. Fri försäljning medgavs av högst tre standardrullar byggnadspapp tillhörande klasserna II och Ill för ett och samma byggnads- arbete.

Textilvaror.

På textilområdet märkes särskilt vissa åtgärder med avseende på pris- regleringen, varigenom dels vissa förut ej prisreglerade varuslag indrogos under regleringen, dels ändringar och tillägg skedde ifråga om tidigare meddelade prisbestämmelser.

Den under kriget upptagna inhemska h a 111 p 0 dl in g e n 0 0 h h a m p- beredningen hade utvecklat sig därhän, att för år 1945 kunde förut- ses bliva tillgängligt av svensk hampa (mjukhampa) cirka 250 ton tåga och 600 ton blånor. Priserna måste emellertid, för att produktionen skulle bli lönande, hållas på en relativt hög nivå. Importen av hampa hade allt- mer inskränkts. Emellertid hade det lyckats att under senare hälften av år 1944 införa ett större parti chilensk hampa, vars pris ställde sig avsevärt lägre än priset å motsvarande svensk vara. Ett clearingförfarande befanns därför önskvärt för att åstadkomma en utjämning av priset å svensk och utländsk mjukfibrig hampa. På industrikommissionens hemställan med- delade Kungt. Maj:t beslut härom den 9 februari 1945. Beslutet innebar, att

inom industrikommissionen skulle för ändamålet inrättas en särskild clearingkassa, för vilken som förlagskapital anvisades ett anslag av 100 000 kronor. För chilensk hamptåga —— även sådan som framdeles komme att importeras —— skulle erläggas en clearingavgift till kassan, motsvarande skillnaden mellan den importerade varans pris och det avräkningspris som skulle gälla för mjukfibrig hampa. De härigenom erhållna medlen skulle användas till åstadkommande av en sänkning av den svenska hampans pris till nivå med nämnda avräkningspris. Ctearingmedten förutsattes skola ut- betalas till Riksförbundet lin och hampa, vilken sammanslutning å hamp- beredningsverkens vägnar handhade försäljningen av svensk hampa. En- ligt Kungt. Maj:ts bemyndigande ingick industrikommissionen för clearing- förfarandet erforderliga överenskommelser med riksförbundet och med spinneriföretagen.

Beträffande tågvirke hade priskontrollnämnden i juni 1943 enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande fastställt normalpriser (sedermera ändrade) för varor framställda av hampa och bomull. Emellertid hade även andra spånadsämnen, såsom linblånor, cellull och papper, begynt användas för framställning av tågvirke och bindgarn m. m. I synnerhet gällde detta se- kunda tågvirke, exempelvis tömtåg och ktädstreck. För prisregleringen å dylika produkter hade nämnden där så varit möjligt betjänat sig av be— slagspriser, eljest av överenskommelsepriser. Då dessa emellertid visade sig i viss mån ineffektiva, utverkade nämnden för sig Kungl. Maj:ts bemyndi- gande den 23 februari 1945 att —-— i den mån sådan befogenhet icke till- komme nämnden på grund av tidigare bemyndigande (se det IV sid. 326) -— fastställa normalpriser å tågvirke och andra repslageriprodukter av alla slag att gälla vid försäljning från fabrikant (repslagare), grossist och de- taljist. Med stöd härav utfärdade nämnden med giltighet fr. o. m. den 1 mars 1945 nya bestämmelser angående normalpriser å alla slag av tågvirke, linor, segel- och bindgarn m. m. Särskilda bestämmelser hade dessförinnan utfärdats beträffande normalpriser å snurrevadståg. I bägge fallen inne- buro de nya normalpriserna sänkningar av förutvarande priser.

Prissänkningar kunde även i övrigt genomföras inom flera textilbran- scher, så beträffande kamgarner från årets början samt beträffande ett fler- tal yllevaror fr. o. m. den 1 maj, allt såsom följd bl. a. av lägre ullpriser. Å standardiserade band nedsattes normalpriserna från den 20 februari samt å cellullvaror fr. o. m. den 1 juli. Sistnämnda prissänkning ägde samband med att den inhemska cellullindustriens anläggningar numera avskrivits i sådan utsträckning, att en nedsättning av cellullpriset funnits kunna ske, varom ock överenskommelse träffades med producenterna. För garner av cellull uppgick prissänkningen till 16 å 20 procent, för standard- och licens- vävnader av cellull till 10 a 12, i vissa fall dock ända upp till 20 procent.

I fråga om t e x t i t r a n s 0 n e r i n g e n bestämde livsmedelskommis- sionen för att underlätta övergången till den nya ransoneringsperioden,

som började den 1 januari —* att samtliga kuponger och andra inköpsbevis från förra perioden skulle jämsides med de nya gälla t. o. 'm. den 5'mars. De äldre inköpsbevisen blevo härefter ogiltiga men fingo dock—i vissa fall u-tbytas mot nya. Det fastslogs, att inköpsbevis för textilvaror icke fick av fabrikant, handlande eller hantverkare mottagas från enskild förbrukare annat än då fråga var om färdiga varor i samband med sådan varas utlämnande samt då fråga var om varor vilka tillverkades efter beställ- ning -— i samband med beställning, som avsåge leverans snarast möjligt och vid vilken materialet avskildes för beställarens räkning. Det var alltså förbjudet att inlämna kuponger i förskott.

Från textilransoneringens början hade gällt, att den som idkade handel med textilvaror ägde rätt att, i den mån hinder ej mötte enligt särskilda av livsmedels- eller industrikommissionen utfärdade bestämmelser, använda i eller för handelsrörelsen förvärvade textilvaror för tillverkning eller be- redning av varor till avsalu. Sådana särskilda bestämmelser hade dittills ej utfärdats men meddelades nu genom livsmedelskommissionens cirkulär nr 2200 med giltighet från den 2 maj 1945. Det förbjöds att utan tillstånd av industrikommissionen bleka, färga, trycka eller på annat sätt bereda i handelsrörelse förvärvade textilvaror ävensom att använda lakansväv för tillverkning aV'andra varor än lakan och: örngott. Andra kupongbelagda vävnader än lakansväv fingo icke utan särskilt tillstånd användas för till- verkning för poängfria varor.

Hudar, skinn och läder samt skovaror.

Tillverkningen av gummiskor hade småningom, i den mån bristen på rå- gummi skärpts, kommit att bli så gott'som helt beroende av tillgången på regenererat gummi, som framställts av förslitna gummiskodon. I syfte att befrämja tillvaratagandet av denna råvara hade industrikommissionen kort tid efter skoransoneringens införande medgivit allmänheten rätt att vid in- köp av gummiskodon erhålla viss poänggottgörelse vid avlämnande av för- slitna gummiskor. Insamlingen av dylika, vilken i början förlöpt tillfreds- ställande, hade under hösten 1944 givit dåligt resultat. Då härigenom den fortsatta tillverkningen av gummiskor äventyrades, riktade industrikom- missionen i meddelande nr 227 -en allvarlig vädjan till skohandlarna att in- tensifiera insamlingen av inhytesskrot från vederbörandes kundkrets vid risk att, om så ej skedde, erhålla minskade leveranser av nya gummiskor. För att ytterligare stimulera till ökat skrotutbyte beslöt kommissionen, att inbytespoäng vid avlämnande av förslitna gummiskodon även skulle få tillgodoräknas allmänheten vid köp av läderskodon. Inbytespoängen be- stämdes till 1 för gymnastikskor och andra textilskor med gummisula, 2 för galoscher och bottiner m. m., 3 för dam- och barnstövlar av gummi samt —4 för stövlar och grovskor ävensom gummibottnar. I syfte att under- lätta skohandelns insamling av gamla gummiskor medgav industrikommis-

sionen vidare genom meddelande nr 248, att skohandlarefick utfärda kvitto å tillgodohavande av skokuponger till enskild förbrukare, som till honom inlämnade dylika skodon.

Vissa ändrade föreskrifter för tillverkning av skodon för civilt bruk ut- färdades av industri-kommissionen genom meddelande nr 231. Sålunda stad- gades förbud mot användning av slätt eller naturkrusat läder i arbets- och skolkängor samt vandrarskor. Skaftetå kängor och pjäxor skulle få delas i högst tre del.ar Gällande förbud mot vristremmar upphävdes beträffande pjäxor, dock med viss begränsning av remmarnas bredd. s- Genom avtal den 10 januari 1945 mellan priskontrollnämnden och Sven- ska garveriidkarnas import- och råvaruförening bildades i prisutjämnings- syfte en clearingkassa rörande oberedda hudar, "vilken skulle handhas av föreningen. Enligt avtalet förband sig föreningen att sälja av densamma inköpta importerade oberedda hudar och skinn av nötkreatur, får eller get till de priser som nämnden funne skäliga med hänsyn till för- eningens självkostnad och kvalitetsdifferenserna mellan olika hud- och skinnsorter. Till kassan skulle inbetalas eventuellt överskott å försäljnings- priset utöver föreningens självkostnad för importen, från kassan utbetalas motsvarande underskott. Självkostnaden skulle bestämmas av nämnden efter samråd med föreningen för varje båtlast. Syftet med anordningen var främst, att överskott, som eventuellt uppkomme vid garveriernas försälj- ning av bottenläder till följd av sänkta importkostnader för hudar, skulle om möjligt komma konsumenterna i stället för som dittills Iäderfabrikan- terna tillgodo.

- Enligt den överenskommelse, som i slutet av år 1942 träffats mellan pris.- kontrollnämnden och skofabrikanternas organisationer, samt nämndens i anslutning härtill utfärdade meddelande nr 252 (se det IV sid. 329) voro skofabrikanterna förpliktade att till ett antal, motsvarande minst '30 pro— cent av sin tillverkning av läderskor för civilt bruk, framställa s. k. P-skor, för vilka gällde av nämnden fastställda priser. Beträffande övriga 70 pro- cent av tillverkningen skulle i prisavseende tillämpas ett särskilt kalkyle- ringsförfarande, uppgjort i enlighet med av nämnden lämnade direktiv. I skrivelse: till Kungl. Maj:t den 30 maj 1945 uttalade priskontrollnämnden, att den sålunda genomförda prisregleringen i vad den avsåg P-skodon syn- tes ha verkat tillfredsställande, medan den i övrigt lämnade rum för an- märkningar. En icke obetydlig prisstegring hade sålunda ägt rum beträf- fande andra skor än P-skor. Nämnden ansåg därför, att regleringssystemet borde bibehållas men med utökning av tillverkningen av P-skor. Försök att härutinnan komma till frivillig uppgörelse med fabrikanterna hade ej lett till resultat. Nämnden fann sig fördenskull nödsakad att söka genomföra den önskade ändringen i samband med tilldelningen av bottenläder *för nästa halvår samt hemställde, att såsom 'villkor för den fortsatta botten- läderstilldelningen måtte uppställas vissa angivna åtaganden från fabrikan-

ternas sida.. Kungl. Maj:t tillmötesgick framställningen samt anbefallde den 15 juni 1945 industrikommissionen att vid tilldelning, avseende tiden efter den 30 juni 1945, av bottenläder till skofabrikant uppställa följande villkor: fabrikanten skulle liksom förut tillverka 30 procent P-skor av sin totala titl— verkning av läderskor för civilt bruk; för erhållande av en extra tilldelning av bottenläder, uppgående till 5 procent av förkrigsförbrukningen, skulle fabrikanten skriftligen förbinda sig att för tillverkning av enbart P-skor an— vända dels av den ordinarie tilldelningen ytterligare minst så stor del som motsvarade 25 procent av förkrigsförbrukningen av bottenläder, dels ock den extra tilldelningen. Kommissionen anbefalldes därjämte att i fråga om de dittills tillämpade villkoren för tilldelning av ovanläder vidtaga de änd- ringar, som kunde betingas av de föreskrivna ändrade bestämmelserna för tilldelning av bottenläder.

Feta oljor och fettämnen, tvättmedel, färger m. m.

Tilldelningen av tvätt- och rengöringsmedel var under första halvåret 1945 något mera begränsad än under andra halvåret 1944. Den ordinarie tilldelningen var till en början densamma som i slutet av 1944 men sänktes fr. o. m. den 9 april. Den extra tilldelningen av Tvättvåt Special fortsatte, men tillverkningen därav inställdes den 1 juni. Den fria försäljningen av Specialsåpa upphörde fr. o. m. den 18 juni.

Även tilldelningen av soda-blötläggningsmedel minskades något fr. o. m. den 19 mars.

Den för vinterhalvåret bestämda rikligare tilldelningen av ljus upphörde med utgången av mars. Den därefter för sommarbehovet bestämda kvan- titeten var obetydlig.

Vid de flesta slag av byggnadsmåtning användes såsom ingrediens i olje- färger 5. k. vita pigment, vartill framför allt räknas zinkvitt (bestående av zinkoxid i mer eller mindre ren form) och litopon, även kallat zinksulfidvitt (bestående av en blandning av zinksulfid och bariumsulfat) samt blyvitt (bestående av basiskt blykarbonat). Även vid mätning i andra kulörer än vitt plågar vitt pigment ingå såsom en mer eller mindre väsentlig bestånds- det. Till 75 å 80 procent torde de vita pigmenten under senare år ha an— vänts för framställning av oljefärg. Återstoden har fördelat sig på ett flertal andra förbrukare, främst gummi-, textil- och linoleumindustrierna. Hela förbrukningen utgjorde år 1944 c:a 5 500 ton zinkvitt, 5 210 ton litopon och 100 ton blyvitt. Den sammanlagt förbrukade kvantiteten var under 1944 c:a 25 procent större än under 1943.

Av de nämnda färgämnena har endast zinkvitt under senare år varit före- mål för tillverkning i Sverige. Denna har ägt rum vid en fabrik tillhörig Rånäs bruks aktiebolag, vilken utbyggts för en årskapacitet av c:a 2000 ton. Inställandet av importen från Tyskland framkallade farhågor för fe-

lande försörjning på ifrågavarande för byggnadsverksamheten viktiga varu- område, då lagren icke voro särskilt stora och den inhemska produktionen helt otillräcklig. En reglering av förbrukningen för åstadkommande av bästa hushållning med tillgångarna syntes därför påkallad. På framställ— ning av industrikommissionen förordnade därför Kungl. Maj:t genom kun- görelse den 26 januari 1945 (nr 19) om beslag å samt reglering av handeln med vissa vita pigment. Beslaget, vilket trädde i kraft den 4 februari, om- fattade de förutnämnda varuslagen blyvitt, zinkvitt (härunder inbegripet zinkgrått) och zinksulfidvitt eller litopon (härunder inbegripet zinksulfid). Under beslaget innefattades alla inom riket befintliga förråd hos tillverkare, handlande och industriella förbrukare samt partier som efter beslagets datum tillverkades inom riket eller dit infördes. Närmare bestämmelser an- gående beslaget och handelsregleringen lämnades av industrikommissionen i meddelande nr 233. Gummifabriker samt läkemedelsfabriker och apotek berättigades att utan hinder av beslaget fritt använda innehavda förråd i egen rörelse, annan innehavare fick till utgången av februari använda intill 5 procent av vad han vid beslaget innehade; för användning i annat fall av beslagtagen vara fordrades industrikommissionens tillstånd. Försäljning, yrkesmässigt eller i vinningssyfte, fick ske endast mot av industrikommis- sionen eller å dess vägnar utfärdad inköpslicens eller eljest i den ordning och under de villkor kommissionen bestämde.

En mot slutet av 1944 inträdd försämring i försörjningsläget beträffande linolja och oljefärg föranledde industrikommissionen att fr. o. m. den 4 feb- ruari 1945 genom meddelande nr 234 upphäva de lättnader som fr. o. m. den 1 september 1944 medgivits i avseende på handeln med dithörande varuslag (se .sid. 74). I fråga om linolja nedsattes den kvantitet, som fick försäljas fritt mot förteckning, från 5 till 1 kg per person och månad. Kitt fick däremot fortfarande försäljas och förbrukas fritt med undantag för spackelfärg, som endast fick säljas mot licens å linolja.

I meddelande nr 235 lämnade industrikommissionen upplysningar an- gående de ändrade tilldelningsgrunder, som komme att tillämpas beträf- fande målningsmaterial till följd av den nya skärpta regleringen på detta område. För målningsändamål komme vita pigment i regel ej att tilldelas som torr vara utan endast i form av oljeriven färg. Linolja och linoljehal— tigt målningsmaterial komme att tilldelas efter i huvudsak samma grunder som före den 1 september 1944. Dock- måste med hänsyn till .den begrän- sade tillgången å pigment lämnas proportionsvis större mängd linolja i för- hållande till oljefärg än förut. Tidigare hade man i första hand måst in- rikta sig på användning av linoljebesparande målningsmaterial. Nu vore det av lika stor vikt att söka tillämpa pigmentbesparande behandlingssätt.

I samband med återinförandet av de tidigare för förbrukning och försälj- ning av oljefärg gällande bestämmelse-rna föranstaltades om inventering

rörande de lager härav, som natten mellan den 3 Och den 4 februari 1945 funnos hos tillverkare och handlande (kungörelse den 26 januari 1945 nr 20). '

Andra kemiska produkter.

Avbrottet i handelsförbindelserna med Tyskland medförde beträffande en rad för skilda ändamål använda kemikalier krav på regleringsåtgärder för åstadkommande av en noggrannare hushållning med de begränsade till— gångarna. På kommissionens hemställan utfärdade Kungl. Maj:t den 4 januari 1945 två kungörelser (nr 2 och 3), varigenom förordnades om be- slag å samt reglering av handeln med dels vissa industrikemikalier, dels vissa kemikalier som användes för Iivsmedelskonservering eller som erfordrades för sådana varors tillverkning. Till den förra varugruppen hörde fluorväte- syra och fluorider, kalium- och natriumcyanid, tennoxid, antimonoxid och antimonvitt, bariumklorid och bariumkarbonat samt titanoxid och titanvitt. Till den senare varugruppen hörde bensaldehyd, bensoesyra och natrium- bensoat. Beslaget, som trädde i kraft den 14 januari 1945, omfattade alla lager av ifrågavarande varor hos tillverkare och handlande samt yrkesmäs- siga förbrukare, övriga lager om minst 10 kg samt partier som efter beslags- dagen tillverkades inom landet eller dit infördes. Handelsregleringen, varom närmare detaljer lämnades av industrikommissionen genom meddelanden nr 229 och 230, innefattade de för industriella varuregleringar i industri- kommissionens regi 'vanliga bestämmelserna. Varuinnehavare fingo rätt att i egen rörelse använda en viss mindre del av innehavda förråd.

Rörande de beslagna varorna må nämnas följande. Fluorvätesyra och fluorider användas huvudsakligen inom glasindustrien, i viss mån även vid elektrolytisk raffinering av bly. Natrium— och kaliumcyanid ha användning" för galvanotekniska samt för farmaceutiska och fotografiska ändamål även- som för desinfektion. En viss förbrukning har även förekommit för anrik- ning av blyhaltiga malmer. Svensk produktion av råcyanid har planerats. Tennoxid, antimonoxid, antimonvitt samt titanoxid och titanvitt ha alla an- vänts inom emaljindustrien, porslins- och kakelindustrien, gummiindustrien samt färg- och fernissindustrien, titanoxiden därjämte inom cellulltillverk- ningen. Bariumklorid och bariumkarbonat ha kommit till användning sär- skilt vid stålverk _och inom metallindustrien för härdningsändamål samt för rening av koksaltlösningar och liknande inom klor- och alkalifabrikerna och vissa andra viktiga kemiska industrier. Natriumbensoat och bensoesyra förbrukas, som redan nämnts, för livsmedelskonservering, medan bensal- dehyd utgör en mellanprodukt av betydelse för sistnämnda varors och även vissa andra kemiska produkters framställning.

En annan kemisk produkt, varå knapphet uppstod till följd av brist på vissa importerade kemikalier, var vätesuperoxid, som väsentligen användes för antiseptiska och blekningsändamål. För reglering av handeln med detta

ämne träffade industrikommissionen avtal med den inhemska tillverkaren därav samt utfärdade genom meddelande nr 245 vissa bestämmelser, var- igenom rätten till inköp av högprocentig vätesuperoxid gjordes beroende av särskilt inköpstillstånd. För laboratorie- och. hantverksändamål fick dock fri försäljning ske i mindre poster.

En viss lättnad i handelsregleringen ägde rum på ett annat område, i det att industrikommissionen genom meddelande nr 251 på grund av förbättrad varutillgång medgav fri försäljning och förbrukning fr. o. m. den 7 juni 1945 av melamin och karbamid, vilka hörde till de varuslag, som lagts under beslag i januari 1943 i samband med regleringen av handeln med vissa konsthartser m. ni. (se del IV sid. 343).

Åtgärder för ökning av varutillgången. Ersättningsprodukuon. Malmbrytning.

I anledning av de sysselsättningssvårigheter, som inträffat vid gruvfälten i Norrbotten efter malmexportens upphörande under hösten 1944, inkom Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag i början av år 1945 med tvenne fram- ställningar om statliga åtgärder till stöd för bolagets strävanden att fort- sättningsvis bereda sysselsättning åt sina arbetare. För sådan fortsatt sys- selsättning kunde enligt .bolagets åsikt i stort sett ifrågakomma antingen brytning av malm för lagring eller brytning av gråberg i syfte att förbereda senare malmutvinning. Möjligheterna att lagra malm voro av olika skäl starkt begränsade. Man måste därför, liksom vid krisen i början av 1930— 'talet, i väsentlig utsträckning lita till den sysselsättningsmöjlighet vid gru- vorna, som gråbergsbrytningen kunde erbjuda. Av bolagets framställningar avsåg den ena att bereda möjligheter till en ändamålsenlig finansiering av gråbergsbrytningen, den andra en jämkning av gällande regler för frakt— , sättningen vid malmtransporter, en jämkning som motiverades med att ned- fraktningen av malm till utskeppningshamn efter exportens upphörande skedde praktiskt taget blott för lagring.

Med hänsyn till angelägenheten av att sysselsättning bereddes arbetskraf- ten vid de lappländska malmfälten fann Kungl. Maj:t bolagets framställ- ningar skäligen böra tillmötesgås samt avlät proposition härom till 1945 års riksdag, nr 138, vilken av riksdagen bifölls. Genom beslutet beviljades bolaget ett räntefritt statslån på 75 milj. kronor för finansiering av den grå- bergsbrytning, som verkställts fr. o. m. den 1 oktober 1944, då malmbryt- ningen hade reducerats så kraftigt, att »»ytterligare gråbergsbrytning icke kunde anses tekniskt motiverad. Krediten skulle utgå månadsvis med ett be- lopp per ton brutet gråberg icke överstigande bolagets rörliga kostnader för brytningen (beräknade till kronor 1:55 per ton brutet gråberg). Återbetal- ning skulle ske, i den mån krediten med utgångspunkt från den normala relationen mellan malmbrytning och gråbergsbrytning kunde anses komma löpande malmbrytning till godo. Kungl. Maj:t bemyndigades vidare att med

bolaget träffa "överenskommelse om jämkning'av gällande regler för frakt- sättningen vid malmtransporter. Enligt gällande avtal skulle frakterna för malmtransporter bestämmas, när malmpriset översteg viss nivå, under be- aktande av vid varje tidpunkt rådande exportpriser. Det nu fattade beslutet innebar, att bortfraktning av malm för lagring fick betalas enligt de export- priser, sem komme att gälla när malmen utskeppades, och icke efter dags- priser. (Som sådana ifrågakommo tills vidare blott priserna för försålda, relativt ringa kvantiteter högvärdig 'malm, 'och de kunde icke anses repre— sentativa för värdet å exportmalmen över huvud.) Genom den vidtagna an- ordningen ernåddes samma resultat som om lagring 'av den av sysselsätt- ningspolitiska skäl brutna malmen skett vid gruvorna.

Tack järn.

Genom olika beslut under år 1944 hade Kungl. Maj:t uppdragit åt reserv— förrådsnämnden att för statens räkning i beredskapssyfte inköpa och upp- lagra tackjärn intill en sammanlagd kvantitet av 160 000 ton, därav 70 000 ton av 1944 års produktion och 90 000 ton av 1945 års produktion. Kost- naderna härför beräknades till c:a 40 milj. kronor (se del V sid. 285 samt ovan sid. 78). Det visade sig sedermera, att beräkningarna varit hållna i överkant. Sålunda kunde av 1944 års produktion inköpas endast 50 000 ton mot av- sedda 70 000 ton, och av 1945 års produktion syntes kunna komma att upp- köpas högst 74 300 ton i stället för beräknade 90 000 ton. På reservförråds- nämndens framställning medgav Kungl. Maj:t den 22 december 1944, att till täckande av kostnaderna för detta års'tackjärnsinköp finge tagas i anspråk' 105 milj. kronor av det å allmän förskottsstat I för budgetåret 1944/45 upp- förda förskottsanslaget till åtgärder för ekonomisk efterkrigsberedskap. Be- slut om täckningsanslag härför å tilläggsstat för 1944/45 fattades sedermera

av 1945 års riksdag i anledning av proposition nr 308. Med bifall till pro- _

position nr 300 beslöt samma års riksdag jämväl att för budgetåret 1945/46 under fonden för förlag till statsverket anvisa 151) milj. kronor till bestri— dande av kostnaderna för tackjärnsköpen av 1945 års produktion.

Till följd av den oväntade situation, som inträdde genom den långvariga arbetskonflikten inom verkstadsindustrien, uppstodo svårigheter för de järn- bruk, vilka slutit avtal med kronan angående tillverkning av träkolstack— järn (se del V sid. 285), att finna avsättning för de tackjärnskvantiteter som framställts eller komme att framställas enligt produktionsavtalen. Här- igenom aktualiserades frågan om ianspråktagande från brukens sida av den dem i avtalen tillerkända avsättningsgarantien. I anledning av industrikom- missionens framställning bemyndigade Kungl. Maj:t reservförrådsnämnden den 1 juni 1945 att i avräkning på de kvantiteter tackjärn, för vilka kronan garanterat avsättning, efter samråd med industrikommissionen och priskon- trollnämnden inköpa sammanlagt högst 20000 ton träkolstackjärn, huvud— sakligen av martinkvalitet.

Såsom led i strävandena att under den rådande krisen trygga landets för- sörjning med koppar hade i slutet av år 1940 mellan staten och Bolidens gruvaktiebolag träffats ett avtal, det 5. k. legodriftsavtalet, vars omfattning sedermera utvidgats genom i mars 1941 och augusti 1943 ytterligare in— gångna avtal. Genom dessa avtal hade bolaget åtagit sig att till utgången av år 1945 för statens räkning ombesörja driften vid vissa staten tillhöriga eller åt staten av bolaget upplåtna gruvfyndigheter inom Bjurfors-, Rävliden- och Adakfälten i Västerbottens län (se del 11 sid. 98, del III sid. 321, del IV sid. 345). Enligt legodriftsavtalet skulle staten bekosta för driften erforderliga anläggningar, maskiner, inventarier och transportmedel, och till bestridande av dylika kostnader anvisade riksdagen successivt tillhopa 109 milj. kronor. Såsom ersättning för ombesörjandet av driften skulle bolaget erhålla dels en garanterad vinst av 7 procent på medelförsäljningspriset å de utvunna metallerna, dels ock 10 procent å eventuellt driftöverskott, vid vars beräk- nande hänsyn icke skulle tagas till ränta och avskrivningar å statens kost- nader för anläggningar m. m.

Det ekonomiska resultatet av legodriften var för statens vidkommande tämligen oförmånligt och syntes vid avtalstidens slut ingalunda komma att förslå till full förråntning och amortering å det nedlagda kapitalet. Emel- lertid hade huvudsyftet med anordningen ju icke varit att uppnå någon vinst för staten utan att i en för landets metallförsörjning brydsam tid nyttiggöra ifrågavarande malmförekomster, vilkas belägenhet därvid nödvändigtvis måste medföra avsevärda transport- och förädlingskostnader. Genom lego- driften hade ock vunnits ett värdefullt tillskott till landets beredskap på metallområdet.

Då behovet av detta tillskott syntes komma att kvarstå även efter ut- gången av legodriftsavtalets giltighetstid, hade handelsministern, enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande, i juni 1944 uppdragit åt tre sakkunniga att verkställa utredning och avgiva förslag rörande fortsatt utnyttjande av de gruvfyndigheter, varom här var fråga, och i sådant syfte upptaga överlägg- ningar med Bolidens gruvaktiebolag. De sakkunnigas sedermera avgivna förslag innebar, att avla] skulle slutas med bolaget om fortsatt legodrift och om fortsatt upplåtelse till staten av bolagets andelar i de av legodriften om- fattade fyndigheterna. Härvid syntes kunna erhållas för kronan i vissa av- seenden gynnsammare villkor än enligt det gällande avtalet. På grundval av de sakkunnigas utredning avlät Kungl. Maj:t proposition i ämnet till 1945 års riksdag, nr 229, vilken av riksdagen bifölls. Jämlikt Kungl. Maj:ts för- slag beviljade riksdagen ett anslag för budgetåret 1945/46 av 300 000 kronor till bestridande av kostnaderna för vissa ytterligare tillredningar och-under- sökningar i Adakgruvan.

Efter av Kungl. Maj:t den 6 juli 1945 erhållet bemyndigande avslöt kom- merskollegium å kronans vägnar nytt avtal med Bolidenbolaget, gällande

till utgången av år 1950, i enlighet med det förslag som framlagts i propo- sitionen. Den viktigaste ändring som det nya avtalet innehöll i jämförelse med det gamla var, att bolagets vinst skulle beräknas endast å driftöverskot- tet samt utgöra 15 procent av detta. Härigenom avsågs att stimulera bolaget till att söka uppnå ett förbättrat driftresultat.

Sveriges försörjning med bly, vilken under de föregående krisåren till god del tillgodosetts genom import från Tyskland och i viss. mån även från Spa- nien, råkade, sedan denna import upphört, i ett starkt försämrat läge. Lan- det hänvisades därmed för fyllande av sitt blybehov helt förutom till inneliggande lager —— till egen produktion, som det därför blev än viktigare än förut att söka upprätthålla. Denna produktion representerade år 1944 en kvantitet av c:a 11000 ton bly, varav största delen framställts av Bo— lidens gruvaktiebolag, mindre delar av Avesta jernverks aktiebolag och Svenska ackumulatoraktiebolaget Jungner samt Paul Bergsöe & son aktie- bolag. Bolidenbolagets produktion vilade på ett .av staten med bolaget den 14 juli 1941 ingånget avtal, varigenom bolaget åtagit sig att mot avsättnings- garanti till visst pris framställa 15 000 ton bly ur malm från en bolaget till— hörig fyndighet (Laisvall) i Arjeplogs socken (se del III sid. 109). Nämnda kvantitet bly syntes komma att vara producerad senast omkring den 1 mars 1946, efter vilken tid avtalsenlig förpliktelse för bolaget att bryta malm och framställa bly icke längre komme att föreligga. Den.i gruvan brutna mal- men ägde en halt av c:a 13 procent bly. Tillgången å sådan högvärdig malm beräknades emellertid nätt och jämnt räcka för slutförande av den avtalade produktionen. Därefter fanns endast fattigare malm att tillgå, innehållande 55 procent bly. För att hålla uppe malmbrytningen vid en kvantitet, som ej alltför mycket understeg den dittillsvarande, efter blyproduktionen avpas- sade kvantiteten, måste sålunda kapaciteten för brytning av råmalm avse- värt ökas. Bolaget räknade, att för ändamålet komme att erfordras ny— investeringar till en kostnad av c:a 1 250 000 kronor.

Då tillförseln av bly från utlandet fortfarande måste anses oviss och pro- duktionen hos andra tillverkare än Bolidenbolaget var beroende av tillgång på koks, fann industrikommissionen angeläget att genom ett nytt avtal med sistnämnda bolag betrygga dess fortsatta blyproduktion, trotsatt denna måste ske till förhöjd kostnad. Kommissionen utverkade därför Kungl. Maj:ts tillstånd den 11 maj 1945 att med bolaget avsluta ett tilläggsavtal, varigenom detta förband sig att av malm från Laisområdet, utöver förut av- talade 15 000 ton, före den 15 april 1947 vid smältverket å Rönnskär fram- ställa en kvantitet av 5 900 ton bly, för vilken kronan förband sig att till visst angivet förhöjt pris anskaffa köpare, dock med rätt att i stället, om kronan så funne lämpligt, till bolaget inbetala visst belopp. Lättnader med- gåvos liksom förut vid beräkning av krigskonjunkturskatten för enligt av— talet framställt bly.

"Jämväl försörjningen med zink påverkades ogynnsamt genom avbrottet i handelsförbindelserna med Tyskland. Vissa möjligheter syntes kunna på— räknas till import av zink från annat håll ehuru endast i mindre omfattning. Förefintliga planer på anläggning genom Bolidenbolaget av ett nytt zink— verk hade ännu ej tagit fast form. Under sådana förhållanden syntes det industrikommissionen vara av vikt, att statligt stöd bereddes Trollhättans elektrothermiska aktiebolag till fortsättande av den vid bolagets zinkverk bedrivna produktionen, för vilken avsättning enligt gällande avtal intill en kvantitet av 10 000 ton garanterats till den 1 december 1945 (se del IV sid. 346). Hinder av olika slag hade gjort, att bolaget intill nämnda tidpunkt ansåg sig kunna framställa endast något över 4000 ton. Enligt Kungl. Maj:ts den 27 april 1945 lämnade bemyndigande avslöt kommissionen med bolaget ett tilläggsavtal, varigenom garantitiden utsträcktes till utgången av år 1946. För den efter tilläggsavtalets undertecknande producerade zink- kvantiteten tillförsäkrades bolaget avsättning till ett till 1 200 kronor för- höjt pris per ton för 998 procentig vara (det tidigare garanterade priset var 850 kronor per ton) och till något reducerat pris för zink av lägre renhet, dock ej för vara som producerats senare än fem månader efter det anmälan gjorts från statens sida, att zinkproduktionen kunde upphöra. Det höjda priset var avsett att kompensera bolaget för tidigare ej förutsedda förluster vid tillverkningen.

Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 juni 1945 slöt industrikom- missionen nytt avtal med Aktiebolaget Yxsjö gruvorangående fortsatt pro- duktion under år 1946 av volframmalm på i huvudsak samma villkor som stipulerats i de tidigare med bolaget ingångna avtalen (se del V sid. 87 och 289).

Magnesit.

Beträffande den för järnhanteringen och kopparframställningen nödvän- diga förnödenheten magnesittegel hade försörjningsläget i hög grad försäm- rats, sedan importen av magnesit —— vilken företrädesvis skett från Tyskland —— från 1945 års ingång helt uteblivit. De lager av magnesittegel som funnos inom landet komme enligt industrikommissionens uppfattning att för järn- hanteringens del räcka till 1945 års slut eller något längre, medan i lager befintliga kvantiteter magnesittegel för kopparframställning möjliggjorde drift endast till oktober 1945. Då utsikterna för vidare import av magnesit syntes mycket ovissa, fann kommissionen erforderligt att åtgärder vidtoges i'syfte att främja brytning av magnesit inom landet.

Höganäs-Billesholms aktiebolag hade redan tidigare utfört ett omfattande undersöknings- och prospekteringsarbete inom det lappländska fjällområ- det, varvid konstaterats, att magnesit av för metallurgiska ändamål tillfreds- ställande kvalitet funnes bl. a. inom Sareks nationalpark. Den bästa fyndig-

heten var belägen vid foten av Äpartjåkkos högsta-topp Perikpakte på södra sidan av sjön Perikluoppal. Med hänsyn .till transportkostnaderna hade på magnesit från denna fyndighet baserad tegeltillverkning tidigare ansetts icke kunna ifrågasättas. I rådande läge syntes detemellertid nödvändigt att be- gagna sig av densamma, därest tegeltillverkningen skulle kunna upprätt— hållas. En plan uppgjordes av Höganäsbolaget att från nämnda fyndighet transportera en kvantitet av 500 ton av den brutna magnesiten med flygplan till Stora Sjöfallet, varifrån densamma sedan sjövägen skulle fraktas till järnvägsstation vid Inlandsbanan. Enär fyndigheten 'var belägen inom na- tionalparksområde, var emellertid bearbetning av fyndigheten på grund av bestämmelserna i lagen den 25 juni 1909 (nr 56) angående nationalparker icke tillåten. Det blev därför nödvändigt-att genomföra sådan ändring av lagen, varigenom den ifrågasatta brytningen möjliggjordes. Detta skedde genom lag den 15 juni 1945 (nr 312), sedan riksdagen antagit Kungl. Maj:ts proposition härom, nr 284.

Gummi och gummivaror.

' Då de medel, som redan anvisats till uppförande och drift av de båda fabrikerna för tillverkning av s y nt e tis kt g u m mi i Ljungaverk och Stockvik, visade sig otillräckliga för fabrikernas färdigställande, beviljade riksdagen i början av år 1945, efter framställning i proposition nr 2, å till- läggsstat för budgetåret 1944/45 ett ytterligare anslag för ändamålet av 2 ' milj. kronor. '

Vid fabriken 'i Ljungaverk — vilken i oktober 1944 drabbats av en svår explosionsolycka,nsom medförde långvariga ombyggnads- och ändringsarbe- ten — återupptogs driften den 29 mars 1945. Samma dag påbörjades även driften vid Stockviksfabriken.

Frågan om ytterligare medelsanvisning för tillverkning av syntetiskt gummi upptogs till behandling i proposition till 1945 års riksdag nr 308, vari efter redogörelse för av industrikommissionen verkställd utredning i ärendet medel för ändamålet äskades till ett belopp av 3850 000 kronor, likaledes avsett att uppföras å tilläggsstat för budgetåret 1944/45. I propo- sitionen omförmäldes, att kostnaderna för de två *gummifabrikerna i Ljunga- verk och Stockvik ursprungligen uppskattats till sammanlagt 7 650000 kronor. Den nu verkställda utredningen visade, att kostnaderna för fabri- kernas slutliga färdigställande kunde beräknas med omkring 5 milj. kronor överstiga nämnda belopp.

Främsta anledningen till denna avsevärda fördyring var enligt utredningen att söka i det förhållandet, att med utförandet av de båda fabriksanläggningarna icke kunnat anstå, till dess tillräckligtlång erfarenhet stått till förfogande från experi- ment- och försöksverksamheten i Uppsala och vid gummiforskningslaboratoriet därstädes. Under utförandet av arbetena för gummifabrikerna hade sålunda många ändrings- och tillbyggnadsarheten måst genomföras allt eftersom nya rön fram- kommit vid försöksverksamheten. Dylika arbeten hade vidare förorsakats av det

förhållandet, att vissa anläggningar, som utförts med stöd av erfarenheter. vunna vid tillverkning i halvstor skala vid gummiforskningslaboratoriet. visat sig vid själva driftens igångsättande icke vara såsom antagits ändamålsenliga. Explosionsolyckan vid Ljungaverksfabriken i oktober 1944 hade även medfört avsevärda merkostnader icke blott för iståndsättning av fabriken utan även för åtgärder såväl vid denna fabrik som vid Stockviksfabriken för-att i möjligaste mån tillgodose säkerhetskraven. Enbart för Ljungaverksfabriken hade kostnaderna för åtgärder i sistnämnda syfte uppgått till omkring 1 milj. kronor. Till merkostnaderna hade slutligen medverkat den prishöjning, som under de senaste åren skett inom vissa produktionsområden.

Inberäknat de 2 milj. kronor, vilka redan anvisats på tilläggsstat för bud- getåret 1944/45 uppgingo de kapitalmedel, vilka riksdagen beviljat för gummifabrikerna och deras drift till sammanlagt 11'9 milj. kronor. Då där- till lägges ett bidrag av 750 000 kronor från Stockholms superfosfatfabriks aktiebolag, hade till förfogande ställts ett belopp av inalles 12 650000 kronor. Igångsättnings- och driftkostnaderna per den 31 mars 1945 för de båda gummifabrikerna hade uppgått till cirka 1550 000 kronor. (Av detta belopp representerade emellertid 850 000 kronor anskaffningskostnader för lager av råvaror och förrådsartiklar, varför de egentliga driftkostnaderna stannade vid cirka 700 000 kronor.) För verksamheten t. o. m. nämnda dag vid fysikalisk-kemiska institutionen och vid gummiforskningslaboratoriet hade därjämte jämlikt bemyndiganden av Kungl. Maj:t disponerats av de för anläggning av gummifabrikerna anvisade kapitalinvesteringsmedlen ett belopp av cirka 1 milj. kronor. Tillhopa med det förut angivna beloppet av 12 650000 kronor, vartill fabriksanläggningarnas färdigställande beräknats uppgå, erfordrades alltså kapitalmedel till ett sammanlagt belopp av 1 550 000 + 1 000 000 + 12 650 000 = 152 milj. kronor. Med avdrag för dittills anvisade investeringsanslag samt det av fosfatbolaget tillhandahållna beloppet, 750000 kronor, kvarstod sålunda ett ytterligare anslagsbehov av 2 550000 kronor. Till driftkostnader för fabrikerna under tiden 1 april—— 31 december 1945 hade industrikommissionen räknat med ett medelsbehov av 43 milj. kronor. Försäljningsvärdet av intill utgången av år 1945 pro— ducerat gummi beräknade industrikommissionen enligt ett skäligt mark- nadspris av kronor 3: 50 per kg till cirka 2 milj. kronor. Men då driftkost- naderna för tiden 1 april—31 december 1945 kunde antagas uppgå till cirka 43 milj. kronor, måste man intill sistnämnda tidpunkt räkna med en drift- förlust av 23 milj. kronor, som på ett eller annat sätt måste täckas. Härvid ställde sig Kungl. Maj:t emellertid på den ståndpunkten, att de redan gjorda investeringarna jämte det för anläggningarnas färdigställande ytterligare erforderliga beloppet av 2 550 000 kronor borde, bortsett från värdet av in— neliggande lager och ett mindre restvärde å Stockviksfabriken (sammanlagt 115 milj. kronor), helt avskrivas samt att vid industrikommissionens för- säljning av syntetiskt gummi framdeles skulle uttagas ett pris som täckte framställningskostnaderna (uppskattningsvis angivna till 7 kronor per kg exkl. forskning). På detta sätt komme några särskilda medel icke att behö—

'vas för täckande av "det beräknade underskottet vid fabrikerna för tiden "fr. o. m. den 1 april t. o. m. den 31 december 1945. Huruvida sistnämnda höga pris borde tillåtas framträda vid färdigprodukternas försäljning eller kompenseras genom något subventionsförfarande vore en prispolitisk fråga, vartill Kungl. Maj:t ej ansåg sig behöva taga ställning idetta sammanhang. Beträffande kostnaderna för gummiforskningen, vilken industrikommissio- nen ansett böra bedrivas åtminstone till utgången av år 1945, förutsatte Kling]. Maj:t att desamma tills vidare redovisades såsom en kostnad för framställningen av gummi vid fabrikerna i Ljungaverk och Stockvik. Med tillägg till förutnämnda summa, 2 550 000 kronor, av ett till förlagskapital avsett belopp av 1'3 milj. kronor fann Kungl. Maj:t på grund av det an- förda för gummifabrikernas uppförande och drift ett ytterligare investe- ringsanslag av 3 850 000 kronor erforderligt. Kungl. Maj:ts i anledning här- av gjorda äskande om anvisande av ett anslag till nämnda belopp å tilläggs- stat för budgetåret 1944/45 bifölls av riksdagen.

Samtidigt beslöt riksdagen, att till avskrivning å investeringar för till'- verkning av syntetiskt gummi skulle, likaledes å tilläggsstat för 1944/45, anvisas ett anslag av 12850 000 kronor. *

Under hösten 1944 framlade industrikommissionen olika alternativa för- slag till odling i större skala av den gummiförande koksagys- växten. Intetdera av dessa förslag, vilka samtliga drogo relativt stora kostnader, kunde emellertid _— även för det fall att odlingarna skulle lyc- kas i den omfattning kommissionen förutsatt väntas lämna ett resultat, som i påtaglig grad skulle få betydelse för lösande av rådande svårigheter på gummiförsörjningens område. Härtill kommo de ovissa utsikterna att överhuvud erhålla frö från utlandet. På grund härav och då erfarenheterna på området ännu måste anses otillräckliga för igångsättande av odlingar 'i större skala, fann sig folkhushållningsministern icke böra för det dåva- rande biträda något av industrikommissionens förslag. Då det emellertid icke syntes uteslutet, att odling av gummiförande maskrosor på längre sikt kunde få betydelse för landets beredskap, ansåg han en fortsatt verksam- het på området önskvärd för att bringa klarhet i de grundläggande förut- sättningarna för koksagysväxtens framtida odling. Genom odlingsförsöken borde sålunda erfarenhet kunna vinnas rörande bl. a. klimatets, jordmå- nens och såningssättets inverkan på odlingsresultatet. Vidare borde en del odlingstekniska frågor bliva utredda, såsom rörande lämpligaste sånings- tid, gödsling samt rad- och plantavstånd. Jämväl det pågående förädlings- arbetet, vilket åsyftade bl. a. ett urval i växtmaterialet med hänsyn till röt- ternas storlek och form samt kautschukhalt, borde fullföljas.

Med åberopande av ovan anförda synpunkter hemställdes i proposition till 1945 års riksdag, nr 2, om anvisande på tilläggsstat för budgetåret 1944/45 av ytterligare anslag för hithörande ändamål å 107500 kronor.

) , | | | % ( | ) ! | | i

Däri ingick ett belopp »av- 30 000 kronor, utgörande återstodenav de beräk- nade kostnaderna förförädlingsarbetet under tiden september 1944—augusti 1945 utöver ett i augusti anvisat lika stort belopp. Vidare ingick ett belopp av 37 500 kronor för fortsatta odlingsförsök med användande av tillgäng- ligt förråd av 35 kg frö samt slutligen ett belopp av 40 000 kronor för kon- struktion och framställning av samt praktiska försök med en planterings- maskin, vilken tog sikte på en alternativt förordad odlingsmetod genom plantering av i drivbänkar uppdraget material. Det framhölls, att en dylik planteringsmaskin kunde tänkas få betydelse även för odlingar, likartade med koksagysodlingen, t. ex. betodlingen. Riksdagen beviljade det begärda anslaget.

På industrikommissionens hemställan hade Kungl. Maj:t i juli och sep- tember 1944 uppdragit åt reservförrådsnämnden att från utlandet (Tysk— land och Schweiz) inköpa dels ett parti konstsilkegarn för framställning av bilcord, dels ock tre aggregat avsedda för tvinning av bilcordgarn. Redan dessförinnan hade kommissionen upptagit förhandlingar med Aktiebolaget svenskt konstsilke i Borås i avsikt att utröna möjligheterna för att vid bo- lagets fabrik därstädes få fram ett för tillverkning av cordgarn lämpligt konstsilke. Sedan dessa förhandlingar lett till tillfredsställande resultat, av- slöt kommissionen med bolaget, enligt av Kungl. Maj:t den 23 mars 1945 lämnat bemyndigande, avtal med bolaget, varigenom detta åtog sig att ut- bygga sin konstsilkefabrik så att därstädes kunde per månad dels fram- ställas 50 ton konstsilke lämpat för hilcordgarn, dels ock tvinnas 37'5 ton dylikt garn. Tillverkningen av konstsilket beräknades kunna börja senast den 1 juni 1945 och tvinningen senast den 1 oktober s. ä. 1 den mån bola- get icke självt kunde tvinna allt det framställda konstsilket, skulle bolaget låta verkställa tvinningen därav i lön. (Möjligheter härför funnos vid Gamle- stadens fabrikers aktiebolag och Rydahls manufakturaktiebolag.) För en framställd kvantitet av 1200 ton cordgarn medgavs från statens_sida, av- sättningsgaranti till visst pris, som inrymde korttidsavskrivning ned till ett visst restvärde å de inköpta maskinerna. Avsättningsgarantien förbands med sedvanlig utlösningsmöjlighet för staten, varigenom dess risk begränsades till högst cirka 1'5 milj. kronor. Bolaget erhöll rätt att i avseende på krigs- konjunkturskatten avskriva anläggningskostnaderna utöver restvärdet.

Garvämnen.

För att stimulera till ökat tilvaratagande av granbark och ekbark för garvämnesberedning utsände industrikommissionen i mars 1945 genom meddelande nr 240 en maning härom till skogsägarna i södra och mellersta Sverige. Kommissionen erinrade, att bränslekommissionen medgivit skogs- ägarna lrätt att fullgöra sin produktionsplikt i form av kastved eller massa- ved efter eget val samt att prima savbarkad massaved betalades med 1

krona högre pris per kbm än vanlig massaved. Dessa omständigheter borde göra det förmånligt för skogsägarna att avverka betydligt mer i form av savbarkad massaved än som tidigare varit vanligt.

Kommissionen meddelade, att före kriget 3000 år 4 000 ton granbark år- ligen tillvaratagits i Sydsverige; detta var tillräckligt för de två garvämnes— fabrikernas produktion, vilken emellertid då till största delen exporterades. medan de svenska läderfabrikerna mest använde importerade garvämnen. Under de första krigsåren, då import av garvämnen varit nästan helt omöj- liggjord, hade den inhemska barktäkten kraftigt ökats. Granbarksskörden hade drivits upp till 10 000 å 12 000 ton. År 1944 inträdde dock en nedgång till ungefär hälften av denna kvantitet, beroende framför allt på den min- skade exporten av savbarkat rundvirke. Detta hade medfört, att tidigare upplagt beredskapslager av granbarksextrakt måst tillgripas och nästan helt förbrukats. En otillräcklig barkskörd sommaren 1945 komme att medföra. att sådana garverier som tillverkade ovanläder måste minska tillverkningen kommande höst och vinter, vilket betydde att skoransoneringen kanske måste skärpas.

Handeln med granbark och ekbark hade under krigsåren varit reglerad genom en överenskommelse, som garvämnesfabrikerna och garverierna träf- fat under industrikommissionens medverkan. Överenskommelsen innehöll bestämmelse om det pris som uppköparna och deras ombud skulle betala till barkskalarna. Detta pris hade tidigare varit kronor 9:50 per 100 kg granbark men hade år 1945 höjts till 10 kronor. På samma sätt hade pri— set på ekbark, som tidigare varit kronor 12:50, nu ökats till 13 kronor per 100 kg. Priserna avsågo torkad bark, fritt å järnvägsvagn eller fritt uppköparens magasin.

I industrikommissionens nyssnämnda meddelande lämnades jämväl upp- lysningar om tillvägagåendet vid barkningen och om barkens tillvarata- gande. Man kunde räkna med att få omkring 50 kg torkad granbark per kbm savskalad ved. Förutom den krona, som erhölls i merpris för den savbarkade veden, lämnade alltså barken en extra inkomst om cirka 5 kronor per kbm avverkad massaved.

Tillvaratagande av skrot och avfallsprodukter.

Insamlingen av skrot och avfall av skilda slag såsom bidrag till indu— striens råvaruförsörjning bedrevs på liknande sätt som förut. Även för år 1945 anordnades liksom de närmast föregående åren genom Sveriges ung- domsberedskap en s. k. rikstävling för landets ungdomar, avseende insam- ling under sommaren av olika förnödenheter m. m. (se sid. 227). Som före- mål för insamlingsverksamheten på det industriella området framhöll in- dustrikommissionen gummi- och metallskrot samt glas som det mest ange- lägna. '

En ny artikel, som år 1945 gjordes till föremål för organiserad insam- ling, var g l 6 d l a 111 p 5 s 0 c k l a r. Den svenska glödlampsindustrien hade dittills varit hänvisad att täcka sitt behov av socklar uteslutande genom import. Införseln av denna vara hade emellertid alltmer försvårats och i början av 1945 helt upphört. Glödlampsindustrien låg visserligen inne med sådana lager av socklar och färdiga lampor, att försörjningen var tryggad för den närmaste tiden. En inhemsk tillverkning av socklar hade ock nyli- gen igångsatts, men denna kunde väntas täcka endast en viss del av beho- vet. Industrikommissionen fann därför påkallat att söka ordna så, att sock- larna till begagnade lampor tillvaratoges och återfördes till glödlampsfabri- kerna, där de efter en visserligen besvärlig rengöringsprocedur åter kunde i komma till användning. Kommissionen träffade fördenskull avtal med de i svenska glödlampsfabrikanterna, varigenom dessa förbundo sig att orga- | nisera en insamling av begagnade lampor i samband med lampförsäljningen

samt att månadsvis till kommissionen redovisa dels antalet insamlade sock— lar, dels antalet tillverkade och försålda glödlampor. Kommissionen åtog sig å sin sida att kraftigt understödja insamlingsarbetet. Upplysningar i saken [ lämnades i kommissionens meddelande nr 243. Det underströks, att vid för- säljning av nya lampor begagnade socklar i möjligaste mån måste lämnas i utbyte. Det borde därför ligga i säljarnas intresse att redan vid försälj— ning ur inneliggande lager uppmana kunderna att avlämna motsvarande antal socklar.

6. Bränsle- och smörjmedelshushållningen.

A. Fasta bränslen. Försörjningslåget

Upphörandet av stenkols- och koksimporten i september 1944 medförde —— som framhållits ovan å sid. 91 —— ingen omedelbar fara för bränsle- försörjningen under bränsleåret 1944/45 tack vare de förhållandevis stora lager av fossilt bränsle som dessförinnan hunnit uppläggas. Kol- och kokstilldelningen, som under bränsleåret 1942/43 hållits vid cirka 32 milj. ton, hade senare måst sänkas men upptogs ännu i planen för 1944/45 till omkring 2'6 milj. ton. Även vedlagren, härrörande i huvudsak från avverk- ningarna under 1943/44, voro beträffande såväl kastved som massaved att anse som betryggande vad angick försörjningen under det löpande förbruk— ningsåret. Över huvud var det möjligt att ordna hushållningen ännu under första halvåret 1945 så, att inga bränslebehov av verklig betydelse behövde eftersättas.

Detta innebar dock ej, att icke väsentliga omläggningar i hushållningen mäste vidtagas. Den fr. o. m. årsskiftet tillämpade försörjningsplanen (den s. k. försörjningsplan B) innebar sålunda, att tilldelningen av fossilt bränsle rätt starkt nedskars, medan tilldelningen av ved i motsvarande grad öka- des, bl. a. genom ianspråktagande av större kvantiteter massaved. Vid pla- nens fortsatta tillämpning genomfördes successivt vissa ändringar. Sålunda infördes i mitten av april gasransonering i flertalet gasverksstäder, repre- senterande 87 procent av totala gasförbrukningen. Redan tidigare hade varmvattenförbudet återinförts. Tilldelningen av kol till sjöfarten sänktes för att en motsvarande merförbrukning under hösthalvåret 1944 skulle kunna kompenseras. Å andra sidan höjdes i åtskilliga fall tilldelningen av fossila bränslen utöver vad som förutsatts i planen, där detta av särskilda skäl ansåges oundgängligt. Bl. a. fingo kokshyttorna medgivande att re- dan under vårhalvåret 1945 taga ut en de] av den tilldelning, som ursprung- ligen avsetts för bränsleåret 1945/46.

Tidvis visade det sig svårt att tilföra ved till underskottsområdena i till- räcklig omfattning. I viss utsträckning bereddes konsumenterna därför möj- lighet att uttaga fossila bränslen i förskott på tilldelningen för 1945/46. Olä— genheterna av den otillräckliga tillförseln av kastved och massaved kunde delvis kompenseras genom användning av icke licenserat vedbränsle. Ved härrörande från rivning av äldre byggnader spelade därvid en icke oväsent-

lig roll. Självfallet skulle 'den otillräckliga vedtillförseln medfört avsevärt större svårigheter, om icke vintern varit mild.

Emellertid undergingo kollagren en successivt fortsatt minskning och då samtidigt vedavverkningarna av olika skäl visade en mycket betydande eftersläpning i förhållande till det uppgjorda programmet en eftersläp- ning som på ett oroande sätt framträtt redan under höstmånaderna —- tedde sig utsikterna för det kommande bränsleåret allt annat än lovande.

[ den ursprungliga s. k. nödplanen (sedermera modifierad under beteck- ningen nödplan B) hade för bränsleåret 1945/46 förutsatts en total behovs- inskränkning i förhållande till förbrukningen under 1944/45 på cirka 3 pro- cent samt en ytterligare nedskärning av tilldelningen av fossila bränslen och ett motsvarande ianspråktagande av ersättningsbränslen, huvudsakligen ved. Den ifrågavarande planen upptog ett vedbehov för 1945/46 av 49 milj. kbm exklusive ved för varmvatten. Fram på våren syntes tydligt, att denna ved- kvantitet icke komme att stå till förfogande. Ännu vid slutet av mars upp- gick resultatet av avverkningen från Åavverkningsårets början beträffande kastved blott till cirka 70 procent och beträffande massaved till cirka 60 procent av motsvarande avverkning under 1943/44. Bränslekommissionen be-

! räknade att — trots åtskilliga åtgärder, vilka redan vidtagits eller ytterligare [ planerades för att stimulera avverkningen och framkörningen av ved ur sko- l garna (se sid. 268, 275 ff.) de för 1945/46 disponibla vedtillgångarna blott ! kunde förutsättas komma att uppgå till cirka 35 milj. kbm, varav 7 milj. kbm massaved. Det blev därför nödvändigt att revidera den förut uppgjorda nödplanen och kraftigt inskränka alla reglerbara bränslebehov. Kommis— sionen fann sig sålunda nödsakad att kalkylera med avsevärt minskade tilldelningar till såväl hushållen som industrien, kommunikationsföretagen ; och andra förbrukaregrupper. I slutet av april tillkännagav kommissionen, ' att de enligt nödplan B beräknade bränslebehoven måhända kunde komma : att täckas endast till i genomsnitt 75 procent. Senare preciserades den till- delning, som ställdes i utsikt för hushållsförbrukningen, till omkring 80 procent av den ursprungligen för 1942/43 bestämda licenskvantiteten. Ned- l skärningen av industriernas bränsletilldelning differentierades med hänsyn ; till vederbörande industris betydelse ur försörjnings- och sysselsättnings- » synpunkt. Kommissionen förberedde på att den delvis ganska drastiska be- skärningen kunde komma att för landets försörjning medföra olägliga rubb- ningar i produktionen. Ävenså måste en förutsedd mera avsevärd minsk- ning av bränsletilldelningen till sjöfarten och järnvägarna komma att men- ligt inverka på landets transportkapacitet med vittgående följder för hela näringslivet.

Förbrukningsregleringen beträffande fasta bränslen. Genom de successiva nedsättningar, som till följd av knappheten på fos- silt bränsle måst vidtagas intilldelningen till hushållsförbrukarna av sådant

bränsle i de handelsreglerade orterna och zon 3—orter, hade självfallet upp- kommit ett i motsvarande mån ökat behov av ved. Som följd härav be- stämde bränslekommissionen i cirkulär nr 318, att inom nämnda ortsgrup- per ved skulle tilldelas i kvantiteter, motsvarande samtliga de A-poäng ä hushållslicenser B, vilka icke fingo utnyttjas för uttag av fossilt bränsle. I särskilda tabeller fastställdes hur de ökade vedleveranserna skulle för— hålla sig till dem som angivits i tidigare härom lämnade föreskrifter. Leve- ranserna av bränslen av olika slag för bränsleåret 1944/45 mot licenser och inköpsbevis inom ifrågavarande ortsgrupper fingo fortgå t. o. m. den 30 juni, men alla rekvisitioner måste göras före utgången av maj. (Sedermera utsträcktes dock leveranstiden för ersättningsved på grund av transport— svårigheter t. o. m. den 31 juli 1945, för Göteborgs vidkommande än längre.)

Det visade sig fram i juni, att stora bränslekvantiteter ännu återstodo att leverera, fastän bränslesäsongen då redan var slut. Bränslekommissionen fasthöll vid att förbrukarna skulle fritt få disponera över dessa inbespa- rade kvantiteter. För att emellertid erhålla kännedom om storleken av re- servlagren hos förbrukarna ålade kommissionen leverantörerna att till bränslekontoren inrapportera de leveranser av fossilt bränsle och ved, som fr. o. m. den 15 maj verkställts mot under bränsleåret 1944/45 gällande licenser och inköpsbevis med en poängsumma överstigande 100 poäng. I syfte att åstadkomma en möjligast rättvis fördelning av vedleveranserna under kommande bränsleår uppmanades leverantörerna att avpassa för— skottsleveranserna för 1945/46 med hänsyn till förbrukarnas innehav av besparade vedlager.

Den 9 januari 1945 medgav bränslekommissionen, att den sedan början av oktober 1944 medgivna rätten att tillhandahålla varmvatten från central varmvattenberedningsanläggning skulle fortfara tills vidare, möjligen till slutet av mars, därest transportförhållandena för den erforderliga veden det tilläte. Då emellertid framforslingen av ved till de större städerna till följd av ogynnsamma väderleksförhållanden visade sig förenad med så stora hinder, att redan tillgodoseendet av behoven för bostadsuppvärmningen mötte svårigheter, beslöt kommissionen senare, att varmvattenförbud åter skulle inträda den 1 mars. Varmvatten skulle dock i samband med påsk- helgen få tillhandahållas under de fyra sista dagarna av mars månad. För att täcka det genom varmvattenfriheten under månaderna oktober—feb— ruari uppkomna bränslebehovet medgav kommissionen, att leverans fick ske intill 70 procent av de för sådant ändamål utställda extra licenserna eller inköpsbevisen. De tidigare tillstånd att tillhandahålla varmvatten, vilka voro gällande den 30 september 1944, trädde åter i kraft den 1 mars 1945.

I cirkulär den 12 juni 1945, nr 350, meddelade bränslekommissionen fö- reskrifter angående bränsleförsörjningen för hushållen under bränsleåret 1945/46. Kommissionen erinrade inledningsvis om

upphävandet under hösten 1944 av kol- och koksimporten, vilket i förening med nedgången i de beräknade vedavverkningarna hade gjort att det all- männa bränsleförsörjningsläget för instundande år blivit mycket kritiskt. Särskilt gällde detta tiden innan den nya veden hunnit bli framkörd på vin- terföret. Då kommissionen icke vågade räkna med någon mera betydande bränsleimport under 1945(46, hade det blivit oundgängligen nödvändigt att minska bränsletilldelningarna till samtliga förbrukaregrupper. Även om ved- avverkningarna under sommaren skulle gå programenligt, hade kommissio— nen därför sett sig nödsakad att för bränsleåret 1945/46 utgå från att till- delningen av hushållsbränsle endast komme att uppgå till högst 70 pro- cent av den totala poängsumma, som fanns angiven på A- eller B-licenserna samt inköpsbevisen. Med hänsyn till att den förflutna vintern varit förhållande- vis mild räknade kommissionen med att liksom föregående bränsleår åtmin- stone 10 procents överskott fanns kvar hos förbrukarna. Den för bränsleåret 1945(46 totalt disponibla kvantiteten bleve sålunda 80 procent av licens- kvantiteten, jämfört med 90 procent de två senaste bränslesäsongerna. Denna nedskärning med drygt 10 procent komme givetvis att medföra en sänkning av värmestandarden, i synnerhet om vintern bleve kall. Förbru- karna uppmanades därför att redan från eldningssäsongens början iakt- taga den allra strängaste sparsamhet med bränslet.

I samband med nämnda generella nedskärning av den totala bränsletill- delningen borttogs förbrukarnas tidigare förmån att i handelsreglerad ort och zon 3-ort utan inköpsbevis inköpa en vedmängd av högst 1 kbm. De gamla A- och B-licenserna (ursprungligen utställda för 1942/43, resp. 1943/44) skulle gälla även under bränsleåret 1945/46. Nya licenser och in- köpsbevis behövde därför endast i undantagsfall utfärdas. Däremot skulle leverantörerna för 1945/46 upplägga nya leveranskort enligt särskilt därom meddelade föreskrifter.

I Ortsgruppsindelningen bibehölls i stort sett oförändrad. De huvudsakliga i förändringarna voro, att städerna Örebro, Västerås och Karlstad överförts | från grupp lll till grupp lV. Tilldelningen av fossilt bränsle inom de sär- | skilda ortsgrupperna var, med vissa undantag i sänkande riktning, ungefär | densamma som förut. Förbrukarna inom grupp IV uteslötos helt från rät- ten att bekomma fossilt bränsle.

Kommissionen framhöll, att den i utsikt ställda tilldelningen av fossilt bränsle och ersättningsbränsle i ett försämrat försörjningsläge kunde komma att ytterligare begränsas. Kommissionen kunde därför icke garantera, att de för 1945/46 beräknade kvantiteterna finge uttagas i sin helhet eller i de på licenserna angivna varuslagen.

I särskilda cirkulär föreskrev kommissionen, att under bränsleåret 1945/46 jämväl tilldelningen enligt A-licenserna skulle begränsas till 70 procent av licenskvantiteten. I Malmöhus och Kristianstads län fick beträffande de på stenkol utställda licenserna högst 55 procent av den angivna kvantiteten A-

poäng levereras i form av stenkol. Resterande 15 procent skulle uttagas i form av torvbriketter; stenkol erhölls ej förrän de 15 procenten torvbriket- ter till fullo uttagits. Till innehavare av A-licens i övrigt inom riket fick fr. o. m. den 2 juli 1945 levereras 35 procent av licenskvantiteten å fossilt bränsle.

Erfarenheten från de gångna krisåren hade visat, att förbrukarna inom handelsreglerade orter och zon 3-orter ej alltid uttagit hela de kvantiteter normalved och ersättningsved, för vilka de erhållit inköpsbevis, mest bero- ende på de milda vintrarna, delvis kanske ock på de höga vedpriserna. Med hänsyn härtill bestämde bränslekommissionen, att inköpsrätten i ifrågava— rande fall skulle begränsas till 80 procent av den under 1944/45 verkligen inköpta vedkvantiteten. Ersättningsbränslet skulle i skånestäderna i förut bestämd omfattning levereras i form av torv.

På grund av det ansträngda bränsleförsörjningsläget såg sig bränslekom- missionen ej längre i stånd att garantera, att in d u s t rie n s hela bränsle- behov komme att täckas med licensbelagda bränslen. Hithörande grupper av konsumenter uppmanades därför redan under vårvintern att trygga det egna bränslebehovet genom förvärv av avverkningsrätter eller genom an- skaffning av icke licensbelagt bränsle (se sid. 276).

I ett i slutet av juni utsänt meddelande till större företag inom såväl in- dustrien som kommunikationsväsendet upplyste bränslekommissionen, att densamma i samråd med trafikkommissionen avsevärt begränsat den för det kommande bränsleåret avsedda bränsletilldelningen för såväl land- som sjötrafik. Beträffande industrien hade frågan om fördelningen av de ound— vikliga begränsningarna i bränsletilldelningen ingående dryftats med in- dustri- och livsmedelskommissionerna. Härvidlag hade vederbörande kom- mission inom anvisad ram bedömt tilldelningen till varje industriföretag eller industrigrupp efter graden av dess angelägenhet ur försörjnings- och sysselsättningssynpunkt. Uppgift lämnades om den tilldelning av licens- belagt bränsle som preliminärt beräknades kunna lämnas under bränsle- året 1945/46, dock under framhållande att ytterligare begränsningar må— hända komme att visa sig nödvändiga med hänsyn till försörjningslägets framtida gestaltning. Fossilt bränsle komme att tilldelas endast när in— hemskt ersättningsbränsle var uteslutet av tekniska skäl. Tilldelningen av ved komme att uppdelas i flera deltilldelningar, vilkas storlek bleve bero- ende på den aktuella tillgången för området i fråga. Företag som erhölle torvtilldelning kunde i allmänhet icke påräkna vedtilldelning förrän tidi- gast under senhösten. Kommissionen påpekade även, att relativt stor del av den redan avverkade veden eller den ved som' skulle avverkas under sommaren icke bleve tillgänglig förrän vid vinterföre. Detta medförde, att knappheten på ved komme att vara särskilt utpräglad under höstmånaderna och förvintern.

Tilldelningen genom kristidsstyrelserna av bränsle till småindustrier m. fl.

tillhörande förbrukaregrupp C skulle jämlikt kommissionens cirkulär nr 357 liksom förut ske med ledning av en tabell, vari för de särskilda industri- grupperna angavs hur stor tilldelning som kunde beviljas i procent av 1939 års förbrukning. De för 1945,/46 bestämda procenttalen hade genomgående sänkts med 10 upp till 40 procent av de under föregående bränsleår till- lämpade. Licens hade dittills erfordrats för inköp av ved för drivande av sådan industriell eller därmed jämförlig anläggning, där hela den årliga bränsleförbrukningen, omräknad till ved, översteg 300 kbm. Nu föreskrevs, att även för anläggning med lägre bränsleförbrukning inom handelsreglerad ort eller zon 3-ort skulle gälla enahanda bestämmelse.

Samtliga licenser och inköpsbevis beträffande bränsle för industrier, järn- vägar, sjöfart m. m., som utfärdats för bränsleåret 1944/45, skulle som re- gel, vare sig de utfärdats av kristidsstyrelse eller direkt av bränslekom- missionen, upphöra att gälla den 1 juli 1945. Därest licens ej utnyttjats till fullo och någon tilldelning ännu ej skett för 1945I46, kunde kristidsstyrelse, i det fall att leveransstopp skulle innebära avbrott i företagets verksamhet. tillåta fortsatt leverans av olevererad kvantitet, dock med iakttagande av att denna kvantitet avräknades på fastställd tilldelning för 1945/46.

Begränsning av gasförbrukningen.

Den knappa tillgången på gaskol gjorde det nödvändigt att, utöver redan tidigare påbjudna inskränkningar i gasförbrukningen, förhindra, att gas genom anslutning av nya apparater användes för ändamål som ej voro oundgängliga för folkförsörjningen. Med stöd av lagen den 12 december 1941 (nr 925) om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft och gas förordnade Kungl. Maj:t fördenskull, på hemställan av bränslekommissio- nen, genom kungörelse den 23 februari 1945 (nr 36), att gas finge endast i den utsträckning och på de villkor som av bränslekommissionen eller å dess vägnar bestämdes användas i apparat, som nyanslötes till gasverks led- ningsnät efter viss av kommissionen bestämd dag. I cirkulär nr 324 före- skrev bränslekommissionen, att som nyansluten skulle anses apparat, som anslutits efter den 15 mars 1945. Representant för gasverk ägde plombera huvudkran till apparat eller vidtaga andra åtgärder för att avstänga gas- tillförseln till apparat, som föll under förbudet. Utan hinder av förbudet fingo användas apparater med en maximal gasförbrukning av högst 1'5 kbm per timme ävensom gaskök, gasspis, gasstekugn eller värmeskåp, som instal- lerades i bostadskök, samt tvättapparater i tvättstuga för ett eller flera hus- håll i bostadshus.

De förberedande åtgärder för reglering av gasförbrukningen, som bränsle- kommissionen vidtagit enligt Kungl. Maj:ts uppdrag den 8 december 1944, fortgingo under samverkan med Gasverksföreningens tekniska nämnd och beräknades vara avslutade omkring mitten av april. Då intill dess den fri— villiga gasbesparingen —— vilken avsevärt hämmats genom återinförandet

fr. o. m. den 1 mars av förbudet mot tillhandahållande' av varmvatten visade sig icke ha kunnat nedbringa gasförbrukningen i en utsträckning som motsvarade tillgången å för gasframställning lämpliga bränslen, syn- tes det oundgängligt att genomföra en a l l m ä n g a 5 r a n s 0 n e ring. Bemyndigande härtill meddelades bränslekommissionen genom kungl. kun- görelse den 6 april 1945 (nr 106). Med stöd härav utfärdade kommissionen cirkulär nr 326, vari meddelades de närmare föreskrifterna angående ran— soneringens genomförande.

Det bestämdes härigenom, att gasransonering fr. o. m. den 16 april 1945 skulle äga rum i samtliga städer med gasverk med undantag av Söder- tälje, Uppsala, Eskilstuna, Linköping, Kalmar, Visby, Uddevalla, Marie- stad, Lidköping, Karlstad, Örebro, Västerås och Härnösand. (Gasförbruk- ningen i Örebro förutsattes skola kunna täckas genom gastillförsel från Kvarntorps skifferverk. I övriga undantagna städer hade gasverken förkla- rat sig villiga att genom egna åtgärder anskaffa den ved som erfordrades för att jämte gasverkets koltilldelning fylla gasbehovet.) Fr. o. m. den 23 maj undantogos jämväl Nyköping, Jönköping, Västervik, Lund, Alingsås, Skara, Skövde, Falun, Gävle och Östersund samt fr. o. m. den 7 juli Norrköping, Vänersborg, Falköping och Sundsvall. Första ransoneringsperioden skulle sträcka sig till omkring den 1 oktober 1945. Samtliga gasmätare tillhörande abonnenter, som innefattades i ransoneringen, skulle avläsas under tiden 16—21 april 1945, i vissa städer genom gasverkets egen personal, i andra städer genom fastighetsförvaltarna eller genom deklaration av abon- nenterna själva. Gasverken hade redan tidigare tillställt varje abonnent ett meddelande, vari angavs storleken av de ransoneringskvantiteter, uttryckt i kbm gas per dygn, vilka skulle ligga till grund för ransoneringen. Syste- met för bestämmande av ransoneringskvantiteterna har beskrivits ovan å sid. 97 vid redogörelsen för bränslekommissionens förberedande cirkulär i ämnet nr 305. De procenttal av de olika grundkvantiteterna, som bestämdes skola gälla under den första ransoneringsperioden, åsyftade att nedbringa hushållens genomsnittliga gasförbrukning med 30 procent. För förbrukare- grupp ] (vanliga hushållsabonnenter) utgjorde tilldelningen 50 procent av den tidigare förbrukningen (A-kvantiteten) plus lägst 10 och högst 20 pro-' cent av den beräknade normalkvantiteten (B-kvantiteten), beroende på om abonnenten även hade tillgång till ved- eller kolspis och varmvattenanlägg- ning eller ej. För förbrukaregrupp II (andra abonnenter) utgjorde tilldel- ningen 70 procent av ransoneringskvantiteten beträffande hushållsförbru- kare, som förutom i kök vanligen förekommande gasförbrukande appara- ter även innehade t. ex. gaseldat kylskåp, gaskamin eller gaseldad tvätt- panna, samt 80 procent av ransoneringskvantiteten beträffande övriga för- brukare, exempelvis yrkesutövare, butiker och industrier. För vissa grup- per av förbrukare medgavs dock högre förbrukning, nämligen 90 procent av ransoneringskvantiteten beträffande livsmedelsindustrier, livsmedelsbuti-

ker, bagerier, näringsställen, tvätt- och badinrättningar, ett flertal allmänna inrättningar ävensom apotek, läkemedelsindustrier samt läkares och tand- läkares mottagnings- och laboratorielokaler. Överuttagningsavgiften (se sid. 98) skulle utgöra, för den del av konstaterad överuttagning som icke översteg 10 procent av den medgivna förbrukningen, 1 krona per kbm samt för den del som översteg nämnda överkvantitet 3 kronor per kbm. Om gas- förbrukningen med mer än 30 procent översteg den tillåtna, skulle abon- nenten dessutom avstängas från gastillförsel under viss tid, där ej kristids- nämnden funne särskilda skäl föranleda undantag från sådan påföljd.

Sedan gasransoneringen varit i kraft ungefär en månad, fann bränsle- kommissionen lämpligt att på grund av vunna erfarenheter vidtaga vissa jämkningar i de meddelade bestämmelserna, avsedda att undanröja eller minska vissa orättvisor eller inkonsekvenser. Bestämmelser härom med- delades i cirkulär nr 347. Bl. a. fastställdes för hushåll av olika storlek vissa minimikvantiteter.

Vedhandelsregleringen.

Det allmänna vedbeslaget, vilket trätt i tillämpning den 19 oktober 1941 men fr. o. m. den 1 januari 1944 hävts för de fyra nordligaste länens vid- kommande, omfattade bl. a. även m a s s a v e (1 0 c h p r o p 5. Beträf- fande sistnämnda tvenne varuslag hade beslaget för hela landet hävts den 1 juli 1944 (se del V sid. 298). Handeln med massaved och props reglera- des därefter enbart genom kungörelsen den 17 december 1943 (nr 906) an- gående reglering av handeln med ved och träkol m. m. Rätt att inköpa ifrågavarande virkesslag tillkom i enlighet därmed endast innehavare av för sådant ändamål av bränslekommissionen utfärdade tillståndsbevis (före beslagets hävande hade i fråga om massaved i samma syfte utfärdats auk- torisationer). Tillståndsbevis för inköp av massaved innehades dels av massa- industrierna, dels av vissa industrier som använde massaved för framställ- ning av träull, lådor m. m., dels ock av vissa skogsägareföreningar. De sist- nämnda kunde sägas uppköpa massaved för massaindustriernas räkning, eftersom de ej fingo sälja till andra än dem. Tillståndsbevis för inköp av props innehades av Svenska propsexportörers förening samt vissa skogs- ägareföreningar. Inköpen skedde för bränslekommissionens räkning.

I tillståndsbevisen för massaindustrierna hade upptagits förbehåll om skyldighet för innehavaren av sådant bevis att på bränslekommissionens anfordran avstå intill 25 procent av all inköpt och inmätt massaved även- som 25 procent av virke från egna skogar. I bevisen angåvos även pris och övriga villkor för den massaved, som sålunda eventuellt komme att över- tagas. (Nämnda förbehåll hade dock ej upptagits i tillståndsbevisen för massaindustrierna inom femte inköpsområdet södra Sverige enär med dessa industrier träffats särskild överenskommelse om vad kommissionen skulle övertaga från dem.) De löpande tillståndsbevisen gällde tills vidare

under avverkningsåret 1944/45. Vid tillståndens upphörande skulle dock i fråga om uppköpt ved förpliktelserna enligt tillståndsbevisen alltjämt gälla.

Denna ordning fungerade till en början ur bränsleförsörjningssynpunkt tillfredsställande, beroende på att utbuden av massaved voro större än som motsvarade efterfrågan. På våren 1945 blev situationen en annan. Behovet av att taga massaved i anspråk för bränsleförsörjningen ökade och man tvingades för det kommande bränsleåret räkna med att nödgas för sådant ändamål taga ut avsevärda kvantiteter. Samtidigt förspordes hos massaindu- strierna en strävan att i största möjliga utsträckning få behålla sina massa— vedslager för att i råvaruhänseende stå väl rustade för den export som på- räknades, då spärren västerut hävdes. Bränslekommissionen planerade att för avverkningsåret 1945/46 tillämpa samma reglering av uppköp av massa- ved och props som förut. I de tillståndsbevis eller auktorisationer för upp- köp, som komme att utfärdas, avsåg man att intaga liknande förbehåll som förut om rätt för kommissionen att övertaga intill 25 procent för bränsle- ändamål. En grundläggande förutsättning för att denna metod skulle kunna tillämpas var dock, att överenskommelse om priser och övriga villkor i för- väg kunde träffas.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 13 april 1945 förmälde bränslekommis- sionen, att stora svårigheter under den senaste tiden mött att, trots förbe- hållet om rätt för kommissionen att uttaga massaved för bränsleändamål, förvärva erforderliga kvaniteter härav. Detta hade berott på — förutom massaindustriens önskan att behålla sin ved _— tekniska hinder att få fram veden ur företagens vedgårdar samt i vissa fall oenighet i fråga om vill- koren för överlåtelse. Kommissionen hade dittills under det löpande bränsle- året på grundval av auktorisationerna för avverkningsåret 1943/44 samt såsom förskott på grundval av 1944/45 års inköpstillstånd träffat avtal om inköp av allenast cirka 45 milj. kbm massaved från massaindustrierna. Där- av hänförde sig något över 1 milj. kbm till 1944/45 års inköpstillstånd. Nå- got uttagande av massaved tvångsvis med stöd av allmänna förfogande- lagen ansåg kommissionen ej skola bli erforderligt före den 1 juli 1945. Kommissionen hoppades att så långt som möjligt även i fortsättningen komma fram på överenskommelsernas väg. Det vore emellertid i rådande läge otillfredsställande, att kommissionen ej hade maktmedel att tillgripa mot enstaka tredskande företag. Vidare kunde det komma att visa sig er- forderligt, att kommissionen hade möjlighet att förfoga över vissa lämpligt belägna partier. Av dessa skäl och då det vore av betydelse för kommissio- nen att kunna i vissa situationer snabbt taga ved i anspråk oberoende av om överenskommelse om pris och villkor i förväg träffats, fann kommis- sionen önskvärt, att ett enhetligt beslag på massavedslagren genomfördes samt att detta beslag gjordes fortlöpande, så att även partier som en in- dustri köpte efter beslagets ikraftträdande eller som därefter avverkades kunde tagas i anspråk, om så skulle visa sig erforderligt. Med hänsyn till

) ) !

det nära sambandet mellan massaved och props syntes det lämpligt,,att beslaget omfattade båda dessa sortiment.

Till följd av bränslekommissionens framställning utfärdade Kungl. Maj:t den 20 april 1945 kungörelse (nr 138) angående beslag å massaved (pappersved) och props att gälla fr. o. m. den 1 maj 1945. Beslaget omfattade alla förråd, som tillhörde producent eller innehavare av tillståndsbevis att inköpa sådant virke, ävensom allt dylikt virke, som efter beslagets genomförande avverkades inom riket eller dit infördes. Under beslaget skulle även falla massaved och props, som för- värvades av innehavare av tillståndsbevis, från den tidpunkt då virket ge- nom inmätning, märkning eller på annat sätt avskilts för tillståndsinne- havarens räkning. För handeln med massaved och props skulle jämlikt bränslekommissionens cirkulär nr 339 tillämpas samma bestämmelser som förut och meddelade tillstånd till inköp och försäljning skulle alltjämt gälla. Beslagtagen massaved fick tills vidare användas som bränsle samt som råvara inom industrier för tillverkning av cellulosa, trämassa, board. träull eller lådor i den omfattning som erfordrades för rörelsen.

Ribbved, bakar och splitved hade liksom massaveden inbe- gripits under det allmänna vedbeslaget 1941 och voro, utom i de fyra nord— ligaste länen, alltjämt underkastade detsamma. Emellertid hade fr. o. m. den 1 januari 1944 medgivits, att dessa sortiment tills vidare skulle få säl— jas fritt oberoende av beslag och handelsreglering. Dock skulle transport- regleringen alltjämt gälla. Den allmänna skärpningen av bränslesituatio- nen under våren 1945 gjorde, att ifrågavarande sortiment nu ansågos äter böra indragas under handelsregleringen. Det skedde genom bränslekom- missionens cirkulär nr 345 med giltighet från den 12 maj 1945.

Genom lag den 23 februari 1945 (nr 38) blev giltighetstiden för lagen den 30 juni 1943 (nr 453) med vissa bestämmelser om mätning a v ved och annat virke, vilken utgick den 30 juni 1945, förlängd på ytterligare ett år.

Vissa särskilda av tidsomständigheterna betingade ut å t t f ö r e s k ri f- ter att gälla vid försäljning av brännved meddelades genom förordning den 16 mars 1945 (nr 57) om ändring av förordningen den 9 maj 1924 (nr 118) med vissa bestämmelser angående handel med brännved och an- nat virke i löst mått. I förordningen föreskrevs bl. a., att vissa av bränsle- kommissionen tidigare använda förkortade bete'ckningssätt för inom bränslehandeln förekommande måttenheter nu skulle allmänneligen bru- kas. Sålunda skulle hektoliter travat mått betecknas hl t., hektoliter stjälpt mått hl s., kubikmeter travat mått rn3 t. samt kubikmeter stjälpt mått m3 5.

268 Prisregleringen beträffande ved och träkol. Vedanskaffningsfrågan befann sig vid årsskiftet 1944/45, som förut fram- hållits, i ett bekymmersamt läge, i det att en betydande eftersläpning upp- stått i den beräknade produktionen, vilken alltsedan bränsleårets början grundats icke på produktionsplikt utan på frivilliga avtal om uppköp från vedproducenterna dels genom de auktoriserade brännveduppköparna, dels genom kristidsnämnderna, dels ock genom bränslekommissionen själv. Det dåliga avverkningsresultatet ansågs väsentligen böra tillskrivas den un- der hela hösten och förvintern rådande ogynnsamma väderleken, som vissa tider mångenstädes praktiskt taget omöjliggjort vedavverkning. Särskilda åtgärder befunnos under dessa förhållanden påkallade, varigenom pro- duktionen måtte kunna under den återstående delen av bränsleåret force— ras och det förlorade sålunda i någon mån inhämtas. Jämlikt Kungl. Maj:ts föreskrift framlade bränslekommissionen i skri- velse den 19 januari förslag i sådant hänseende, innebärande bl. a. ett åter- införande av produktionsplikten (se härom nedan sid. 272). Kommissionen kom härvid även in på frågan om förhöjning av normalpriserna å ved som ett medel att ytterligare stimulera till ökad produktion. Enligt kom- missionens förmenande kunde vissa skäl åberopas för att en mindre höj- ning av normalpriserna på kastved och långved vore befogad. De gångna årens krisavverkningar hade otvivelaktigt bedrivits så, att veden undan för undan avverkats inom de områden som legat närmast de normala av— verkningsplatserna för ved. Återstående vedavverkningar måste därför för- läggas längre bort, vilket för skogsägarna medförde genomsnittligt ökade avverknings- och transportkostnader. En viss mindre ökning av arbets- kostnaderna hade ock, enligt uppgift från skogsägarna, icke kunnat und- vikas, särskilt för de medelstora och mindre skogsägare som varit hänvi- sade att anskaffa lejd arbetskraft utan att därvid kunna tillämpa avtals- enliga löner. Även vid anlitande av fast anställd arbetskraft hade omkost- naderna stegrats. Slutligen vore det förhållandet, att — i händelse produk- tionsplikten återinfördes —- de utfärdade avverkningsbeskeden komme att meddelas relativt sent, ägnat att medföra vissa kostnadsökningar. Kom- missionen uttalade, att därest prispolitiska skäl icke lade absoluta hinder i vägen, en allmän höjning av normalpriserna på kastved med 50 öre per kbm och en motsvarande höjning av priserna på långved förtjänade att tagas under övervägande. För massaved förutsattes däremot ingen höjning av normalpriserna. Något bestämt förslag om en sådan allmän prishöj- ning framförde kommissionen dock icke utom beträffande de kommuner inom Gotlands län, där normalpriset för pannved var 9 kronor per kbm. Från priskontrollnämndens sida avstyrktes av principiella hänsyn be- stämt alla åtgärder i nu nämnd riktning. Kungl. Maj:t fann sig också i rådande läge böra följa priskontrollnämndens mening. Ett av bränslekom- missionen senare framställt yrkande om prishöjning av förut angiven stor-

i | | ) | ) ) i l )

lek åtminstone inom de småländska länen samt de delar av Östergötlands län, där normalpriset var lägst, varvid särskilt hänvisades till att avverk— ningen där vore av stor betydelse för det svårförsörjda Skåne samt västra Sverige, rönte samma öde.

Alldeles uteblevo dock icke åtgärder, vilka syftade till att i någon mån förbättra producentpriserna på vedområdet. I första hand ifrågakom här meddelandet av prisgaranti för sådana fall, där avverkningen bedrevs un— der särskilt ogynnsamma förhållanden. Redan under de två föregående av- verkningsåren hade bränslekommissionen i viss utsträckning beträffande de sju nordligaste länen tillämpat ett sådant förfarande, varigenom skogs- ägarna i särskilda fall efter prövning av kommissionen medgivits tillägg till de fastställda normalpriserna för ved, där detta synts påkallat för upp— nående av en mot ett skäligt rotvärde svarande nettoersättning för den av- verkade veden. Detta förfarande gavs nu en vidsträcktare tillämpning, se- dan kommissionen den 23 februari 1945 erhållit Kungl. Maj:ts bemyndi- gande härtill. I utsänt meddelande till kristidsstyrelserna i nämnda sju län tillkännagav kommissionen, att ifrågavarande garantisystem därstädes skulle generellt komma till användning i fråga om kastved (i vissa fall även långved), som avverkats fr. o. m. den 1 juli 1944 och framkörts till normal leveransplats senast den 31 mars 1946. Prövningen av ersättnings— frågorna skulle handhas av vederbörande kristidsstyrelse. För att med- givna pristillägg icke skulle öva inverkan på konsumentpriserna komme kostnaderna härför att bestridas från vedclearingkassan. Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 23 mars utsträcktes bemyndigandet att i förekommande fall medge pristillägg för uppnående av skäligt rotnetto att även gälla fall då framställning härom gjordes från skogsägare i de sjutton södra länen.. Tilläggen avsågo att möjliggöra för skogsägaren att erhålla en nettoersätt- ning av 50 öre per kbm för pannved och prima aspved, en krona för se- kunda björk- och prima barrved samt 2 kronor för prima björkved.

Särskilda pristillägg föranleddes vidare av de extra ordinära svårigheter för framkörning och vidaretransport av torr ved, vilka under vintern upp— stodo i de norra delarna av landet på grund av onormalt stora snömängder på ofrusen mark. Med hänsyn till att den befintliga torra veden i största omfattning måste göras tillgänglig för det löpande bränsleårets konsum- tion beslöt bränslekommissionen i februari i samråd med priskontroll— nämnden att för de sju norra länen inom områden, som kristidsstyrelserna fastställde, medge ett särskilt tillägg till normalpriset för torr kastved, av— verkad före den 1 juli 1944, som under tiden 1 januari—15 april 1945 framkörts till normal leveransplats och under samma tid där inmätts i hu- vudsak för förbrukning inom tätort, zon 3, eller för leverans till under- skottsområden. Även de härigenom uppkommande kostnaderna avsågos skola till väsentlig del påföras vedclearingen.

I övrigt fann bränslekommissionen, med hänsyn till att uppköpen av

props samt massaved i södra och mellersta Sverige icke givit nöjaktigt re- sultat, efter samråd med priskontrollnämnden erforderligt att fr. o. m. den 1 april 1945 dels höja normalpriserna för helbarkad props med 1 krona 50 öre per kbm (travat mått) samt fastställa dittillsvarande normalpriser att i stället gälla för randbarkad props, dels fastställa särskilda priser på sådan massaved av grövre dimensioner (sulfitved över 8” i topp och sul- fatved över 6" i topp), som försåldes inom nämnda landsdelar (5:e pris- området). Dessa priser för grov massaved avvägdes med hänsyn till gäl- lande normalpriser för sågtimmer och sattes för massaved i 2 meters läng- der 2 kronor per kbm högre än för den klenare massaveden. Prisjuste- ringarna för props och massaved avsågo att främja en eftersträvansvärd inriktning av produktionen mot ifrågavarande sortiment.

Normalpriser hade tidigare ej fastställts för ribbved och bakar samt stubbved. Däremot gällde för dessa varuslag sedan år 1943 vissa riktpri- ser, vilka bragtes i tillämpning vid meddelande av transporttillstånd. Då tillvaratagandet jämväl av hithörande varuslag under rådande ansträngda bränsleförsörjningsläge ansågs böra stimuleras, genomfördes en allmän höj- ning av priserna för samtliga specifikationer därav fr. o. m. den 1 juli 1945.

Åtgärder hade tidigare vidtagits i syfte att stimulera till framkörning av ved med häst till konsumtionsort, uppläggningsplats vid järnväg eller last- ningsplats vid strand, och i anslutning därtill hade fastställts särskilda taxor för hästtransporter. Vidare hade förordnats, att för kastved och långved, som efter transport med häst levererades vid nämnda platser, fick förutom er- sättning för själva transporten utgå ett tillägg till normalpriset av högst 50 öre kbm, dock maximerat på sådant sätt, att tillägget jämte transport- kostnaden ej fick överstiga för Kopparbergs län och Norrland (utom Gästrik- land) kronor 2: 75 och för övriga landsdelar kronor 2: 50 per kbm (se del IV sid. 121, de] V sid. 110). På grund av den genom bristen på bilgummi och smörjolja framtvungna besparingen i biltrafiken syntes det önskvärt, att bil- transporter av ved även på längre avstånd alltså även över 5 km _ er- sattes med häst— och traktortransport i all den utsträckning, som var möjlig utan att härigenom framkörningarna av ved ur skogen resp. körningarna i jordbruket eftersattes. Bränslekommissionen fastställde fördenskull i januari 1945 genom cirkulär nr 316 ny, även för längre avstånd differentierad taxa för hästtransport av ved. Pristillägget bestämdes härjämte skola utgå obero- ende av våglängden.

Höjning av normalpriserna å vissa virkestransporter skedde genom kungö- relse den 9 mars 1945 (nr 55) (se sid. 336).

Ett prispolitiskt syfte hade jämväl Kungl. Maj:ts beslut den 29 juni 1945, varigenom bränslekommissionen anbefalldes att vid beviljande av tillstånd enligt kungörelsen den 18 juli 1942 (nr 722) angående viss reglering av för- värv av skogsavverkningsrätt m. m. meddela föreskrift om att sådant för-

värv; icke finge ske genom auktionsförfarande ävensom att, därest tillståndet ej meddelades av kommissionen, tillse att sagda villkor ändock knötes vid tillsttåndet.

G-enom kungörelse den 21 april 1944 (nr 166) hade Kungl. Maj:t utfärdat bestämmelser angående normalpriser på vissa råkolssortiment (se del V sid. 300). Bestämmelserna omfattade ej 5 t u h h u g 11 s k 0 ]. Beträffande detta sortiment hade bränslekommissionen sommaren 1944 lämnat tillstånd till iinköp för användning såsom industri— eller hushållsbränsle (se sid. 102). I samband därmed hade priskontrollnämnden i samråd med bränslekommis- siomen fastställt högstpriser å stubbugnskol gällande vid detaljförsäljning för nämnda ändamål. Den ökade efterfrågan på ifrågavarande varuslag fram- kallade en prisstegringstendens, som gjorde en fastare prisbindning på områ- det önskvärd. Med anledning härav bemyndigade Kungl. Maj:t den 23 mars 1945 bränslekommissionen att i samråd med priskontrollnämnden fastställa normalpris å icke bearbetat stubbugnskol att gälla vid försäljning från till- verkare eller för dennes räkning. Bestämmelser i ämnet utfärdades av kom- missionen genom cirkulär nr 333 med giltighet från den 20 april 1945. Nor- malprisregleringen omfattade råkol utvunnet vid kolning av törestubbar. Normalpriset bestämdes till 19 kronor per kbm vagnkuberat mått vid leve- rans fritt banvagn på avsändningsorten eller lastplats vid järnväg eller köpa- rens upplag. I sistnämnda fall fick dock, därest avståndet mellan tillverk- ningsplatsen och upplagsplatsen översteg 15 men ej 40 kbm, utgå tillägg med en krona samt, därest avståndet översteg 40 km, med 2 kronor per kbm.

Prisclearing för fasta bränslen.

l skrivelse den 6 mars 1945 underställde bränslekommissionen Kungl. Maj:ts bedömande, om det genom Kungl. Maj:ts beslut den 22 juni 1944 föreskrivna prisutjämningsförfarandet (se del V sid. 303) skulle vara till- lämpligt även på ved som av gasverken användes för framställning av gas. Gasverkens totala behov av gaskol vid genomförd gasransonering beräkna- des för tiden 1 mars 1945—30 juni 1946 uppgå till 736 000 ton. Den säkra tillgången var endast c:a 580000 ton. Resten måste ersättas antingen med torvkol eller ved, varvid vedbehovet kalkylerades till 300 000 år 400 000 kbm. ] avgivet yttrande tillstyrkte priskontrollnämnden, att den till gasverken levererade veden finge ingå i clearingen. Ersättningen av stenkol med ved komme att för gasverken medföra en avsevärd fördyring, även om veden betalades med clearingpris. Skulle veden betalas som råvara utan tillämp- ning av clearingförfarande, bleve kostnadsökningen än större och det komme att bli svårt att icke tillmötesgå framkommande krav på höjning av gaspriserna. Genom beslut den 20 april fann Kungl. Maj:t hinder icke möta mot att prisutjämningsförfarandet tillämpades på ved, som av gas- verken användes för gasframställning.

I bränslekommissionens cirkulär nr 274 hade med avseende på clearing-

förfarandet vid vedleveranser per fartyg fastställts vissa särbestämmelser. Med hänsyn till att tilldelningen av fossilt bränsle för sjöfartens behov måst alltmer beskäras blev det nödvändigt, att ved för bunkring i allt större ut— sträckning tillhandahölls i kust- och inlandshamnar. I anledning därav ut- färdade bränslekommissionen genom cirkulär nr 328 utvidgade bestämmel- ser om clearing i fråga om kastved för bunkringsändamål att gälla vid leve- ranser, som mot licens verkställdes fr. o. m. den 16 april 1945.

En ändring i clearingförfarandet, förorsakad av att ved i allt större om- fattning tillfördes de stora konsumtionsorterna per järnväg eller fartyg i stället för som tidigare billedes, skedde genom bränslekommissionens cirku- lär nr 351. Däri föreskrevs att clearing vid leveranser av ved per järnväg eller fartyg till vedhandlare i samtliga tätorter, zon 3, utom Stockholms förorter, skulle ske till fastställda avräkningspriser med avdrag av 25 öre per kbm, varigenom vedhandlarnas marginal för dylika leveranser förbätt- rades utan att detta påverkade konsumentpriserna.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 5 juni 1945 meddelade bränslekommissio- nen, att dittillsvarande kostnader för den i avseende på ved och bränntorv tillämpade prisutjämningen sedan tidpunkten för systemets införande upp- gått till omkring 7 milj. kronor samt att summan beräknades vid budget- årets slut stiga till nära 8 milj. kronor. Denna kostnad hade jämlikt Kungl. Maj:ts föreskrift i första hand burits av vedclearingkassan. För täckande av kassans förlust under budgetåret 1944/45 bemyndigades kommissionen genom Kungl. Maj. ts beslut den 15 juni att till vedclearingkassan överföra 8 milj. kronor från kolclearingkassan.

Vedproduktion och vedanskaffning under avverkningsåret 1944/45.

Ovan har omförmälts, hurusom bränslekommissionen strax efter årsskif- tet 1944/45, oroad av den långsamma takt, vari vedavverkningen fortskred. fann sig föranlåten hemställa om kraftiga åtgärder för att få större fart på huggningarna och framkörningen av veden. I sådant hänseende beslötos ock, såsom nämnts, vissa ekonomiska förmåner för vedproducenterna, äg- nade att verka i stimulerande riktning. Av större betydelse var emellertid det yrkande, som kommissionen i sin underdåniga skrivelse den 19 januari 1945 framförde, att åt kommissionen måtte uppdragas att träffa anstalter för återinförande av avverkningstvånget under återstående delen av avverkningsåret. Med bifall till denna framställning bemyndigade Kungl. Maj:t kommissionen genom beslut den 26 januari 1945 att åt kris- tidsstyrelserna meddela anvisningar om åläggande av avverkningsskyldighet för tiden intill den 1 juli 1945 för såväl kastved som massaved enligt av kommisionen framlagt förslag. Tillika lämnade Kungl. Maj:t föreskrift rö- rande den utsträckning vari sålunda avverkad ved skulle komma i åtnju- tande av statsgaranti på sätt som stadgades i kungörelsen den 30 juni 1943 (nr 502) med vissa bestämmelser till främjande av vedproduktionen (SFS