SOU 1946:35
Statsmakterna och folkhushållningen under den till följd av stormaktskriget 1939 inträdda krisen
N 4-0 (;(
oå (- - CDL"
&( 4. IGT?»
National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012
STATSMAKTERNA OCH FOLKHUSHÅLL- NINGEN UNDER DEN TILL FÖLJD AV STORMAKTSKRIGET 1939 INTRÄDDA KRISEN
DEL VI
TIDEN JULI_1944—JUNI 1945
Redogörelse utarbetad inom rikskommissianen för
ekonomisk försvarsberedskap
STOCKHOLM 1946
l;.'BetänkandeNangående rundradion i Sverige. Dess ak- ftuella behov och riktlinjer lör dess framtida verk— i samhet. _,Norstedt. 167 s. K.
, . samband med nativitetsminskmngen och dess för-hål- l _»l'ande vid olika former av förlossningsvard samt dess ”socialmedicinska och befolkningspoliliska betydelse. ' Av C. 'Gyllen'swärd. Beckman, 115 5. S. '
tlotlningslagstiftmngen m. m. Engström. '99 5. Jo. . ,. LunBetånka-nde? med förslag angående "uniformsplikt'ehs _ otutattning för viss personal vid 'försvarsvåsendet. ' 'Va- Petterson. 59 s. Fö. -
!
**?"an ätit s.. S. . _ . Betänkande'om barnkostnadernas fördelning medför—
--försl'ag_ai1916nde allmänna harnbidrag._1n. m. V._Ret-.
chinsu-15.153 s; s. ' . , ,
* in" ten. Beckman. 136 s. »Fö. . ' . 1 fl års lärarlönesakkunniga;"Betänkande med för- "g till b'ostållsordning iör'tolkskolans_;l_ärare mcmu Mercus. 14G's. Fi. — » ' ' .. Haeggålröm, 62 s. e. _ lOIE'Betånkande '.»slxriitstryck. 217 5. K.
1940 års skolutredntngs män del. Idun. 341 s. E. -
' ; -._'Del*1. Beckman. 216 s. E.
.=_,rör'ande personal- och materielresurscrm. m.för ge- "gen tidigare tramlagt förslag. Marcus. 72 s. Fi. . : 19401års skolutrednings betänkandenoch utredningar." "».,4. Skolpliktstidens skolformer. 4. Realskolan; Prak- tiska linjer. Idun. 193 ;. 'E. , . 21940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 14. iSkolpliktstidens skolformer. 2. Folkskolan._-B._För— ' j slag till undervisningsplaner. I'duu. 253 s. "
'»terson. 133 5. Jo ' '
- S- . .» . ,PM "angående utvecklingsplanering . på"" jordbrukets ,omrade. Murcus. 252 5. Jo. '
» ågrsvaråberedskapens framtida organisationL _: E.. VS.' 0- ,20.'-Betånkande angående den centrala organisationen ;; det onda medicinal- och vcterinärväs'endet'. Idun.
' ls. . . — ' 21. Betänkande med utredning och förslag "angåcnde rät,
om till arbetstagares uppfinningar. "Norstedt. 71' s. Ju.
'»22. "Betänkande med förslag till ordnande ,av kreditgiv- ' . -ning_s- och rådgivningsverksamhet för hantverk och ' ' gsmåmdustri samt bildande av företagarnämnder. . ,— Marcus. 144 5. H. ' '
.;Anm.--Omlsi;rskild tryckort ej angives, bnks'liv'ern'aiill det departement, under
Ä,.a-Döoföddheten och tidigdödlighelen i Sverige. _Dess
'&låäkdådémn barnkostnadernas fördelning 'med—
efånkandemch'iörslag rörande åtgärder för att be— ' ånsaantalet kolilraktsanstållt manskap inom krigs-
lao.
' års- universitetsberedning. .1.. Docentinst—itutionen. &.
med förslag till omorganisation av-jvägf ,bchfvattenbyggnadsstyrelsen m. m. Katalog-Å o; T_id- _
. _ betänkanden" och utredningar. . 4. :Sk'olpliklstidens skolformer. 72. .Foltksk'olan. A .All-'_ =.
' : 112. Betänkande om tandläkarutblld'ningcns ordnandc'm. _m. :: 13.1nvesteringsutredningens betänkande med utredning" ]
»nomförande av elt.arbetsprogra'm enligt av utrednin-
E. Betänkande angående forsknings- och iö'rsöksverk» samheten på'iordbrukets området Norrland. .V. Pet—.
Den tamiljevårdande socialpolitikcn. Beckman.— 132
Betänkande med förslag rörande -den»iekunori1åska " nn. .1
23.
24.
:25.
i. "Betänkandemed förslag nu ändrade grunder tör'i
26,
2.8,
gangaende allmänna barnbidrag" m. .m'. L'Bila'gor. '
29.
Kronologi—sk "förteckning
Socialvårdskommitténs betänkande. 12. Utredning och tsm-slag angående moderskapsbidrag. Beckman, 115 s. Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkande. 1. Förslag till effektiviserad kurators- och arbetsför- medlingsverksamhet för partiellt arbetsföra m. ni. Katalog och 'l'idskritlstryck. 200 s. S. Be.änkande med förslag till lag med särskilda be- ' stämmelser om uppfinningar m. rn. av betydelse för
, rikets försvar. Norstedt. 37 5. Ja".
Betänkande angående tjänstepensionstörsåkringens or- ganisation. Marcus. 71 5. 'H.'
. Betänkande "med förslag *till investeringsreserv för budgetåret 19—16/47 av statliga, kommunlala och stats- understödda andäggningsnrbeten; Marcus, vii. 378 s. .:
Bilagor ullhetånkande'med iörsla'g— l.1'lll_ mveslermgs- reserv för »budgétaret,»1946l47 av statliga, kommunala
ogh' sätsunderstödda anläggningsarbesten. Marcus. .1943' »års jordbrukstaxeringssakkunniga_ Betänkande
med förslag till. ändrade bestämmelser i fråga om
32. _ ' 3.3."
,36.
37
' 38. ' 39—
40.
"341.
42.
' 43, 44.
45.-
46.
takering av inkomst av jordbrukstastighet' Samt lag: om_ jordbruksb_oktöring.- Marcus., 281 s. 3 bil. Fi. Socialutbildningssaiikunniga." 2. Utredning och för—
_ ' stag rörande statsvetenskapligaexamina m. m. Hagg- 31- '
ström. 127 s. E . , _
1910, års skolutredni'ngs betänkanden och utrednin- -gar. 6. Skolans inr—e arbete. Svnpunkter på fostrat: och» undervisning. Idun—.,194ys. E.
Betänkande. med förslag—till förordning angående allmänt kyrkomöte m. rn. Häggström. 161 s. E. >Försakringsutredningen'. Förslag till lag om försäk- ringsrörelse m. m. 1. Lagtext. Norstedt. iv, 150 5. H. .;'_Försä-kringsutfredningen'.— Förslag till lag om försäk—
' ringsrörelse m. ml 2. ,Motiv.jNorstedt. Vi, 441 5. H. Statsmakterna' och folkhushallningen under den till 'löljdfav.stormakts'krigct 1939 _»inträdda krisen. Dels. Tiden. juli.1944—juni 1945. Idun; 476 s. Fo. _Parlamentariska undersökningskommissionen angå- ende flyktingarehden'och säkerhetstjänst.'1. Betän- kääade samgående flyktingars behandling. Beckman. 5 s. ." Socialvardskom'mitténs betänkande. 13. .Förslag an- gående —folkpe,nsioneringens administrativa handha- vande m. _m. V. Petterson 114' s. S.
Betänkande med förslag rörande o'fficer'su'tbildningen ';
.inom armén "m. m. Baggström. xiij, 5044 s. Fd. Den 'svenska 'Näxtodlingens utvecklingste-ndenser samt dess'inrlktande efter kriget. Idun. 106 s. 10. ' Betänkande angående hantverkets och småindu- striens befrämjande. Marcus. 192 5. H. Betänkande med förslag till skogsvårdslag m. m. Marcus. ,430 5. Jo. _ _ Riktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken. Del 1. Idun. 282 5. Jo. — Betänkande med förslag till verkstadsorganisation förvag— och vattcnbyggnadsväsendet». Sv. Tryckeri AB. (2) 105 5. K. . _ Sakkunniga angående ai'bets'förmedlingens organisa— tion. Del 1; Den ,olferitliga arbetslörmedlingen under krigsåren. V. Petterson. 390 s. Fi. . , _ Betänkande 'med förslag "till åtgärder för främjande av, ridhåStaveln m. m=. Norstedt. 94 s. Fii. _ ' ' Riktlinjer för den tramtida jördbrukspoltitiken. Del 2. Idu'n. 006 5. Jo.
.” (neitonen-Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelse-
_ jvxlket utredningen» avgivits, t. ex. E.
iordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars' yttre anord- (nrål) utlovas utredningen. i omslag med enhetlig tira för varje departement.
" ecklesiastlkdepnrtementet, Jo. "
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR194öz35 FOLKHUSLHÅLNINGSDEPARTEMENTET
STATSMAKTERNA OCH FOLKHUSHÅLLNINGEN UNDER DEN TILL FÖLJD AV STORMAKTSKRIGET 1939 INTRÄDDA KRISEN
DEL VI
TIDEN JULI 1944——JUNI 1945
Redogörelse utarbetad inom rikskommissionen för
ekonomisk försvarsberedskap
STOCKHOLM 1946 muxs TRYCKERIAKTIEBOLAG, ESSELTF. An 515703
I serien av Översikter angående »Statsmakterna och folkhushållningen under den till följd av stormaktskriget 1939 inträdda krisen», vilka utarbe- tats inom rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 17 november 1939, ha förut utgivits fem volymer, omfat- tande tiden augusti 1939—juni 1944. Dessa ha i form av halvärsredogörelser budgetårsvis publicerats såsom nr 1941: 18, 1942: 25, 1943: 25, 1944: 11 och 1945: 17 av Statens offentliga utredningar. Härmed framläggas liknande redogörelser för andra halvåret 1944 och första halvåret 1945, utarbetade efter i huvudsak samma plan som de tidigare. I likhet med den närmast föregående delen innehåller även den nu publicerade, utöver de i de äldre delarna behandlade ämnena, framställningar angående svenskt deltagande i internationell återuppbyggnads- och hjälpverksamhet samt angående stat- lig fredsplanering.
För närmare kännedom om det statsfinansiella läget hänvisas nu som förut till vederbörande statsverkspropositioner.
Biträde har vid redogörelsernas avfattande ävensom vid granskning av arbetets skilda avdelningar lämnats av hefattningshavare inom olika äm- betsverk och kristidsorgan. Redaktionsarbetet har beträffande den nu fram— lagda delen av dessa översikter i likhet med fallet varit med samtliga före- gående delar handhafts av rikskommissionens kanslichef fi]. doktorn Karl Amark.
Stockholm i december 1945.
INNEHÅLL
E lite avdelningen
Tiden juli—december 1944
Inledning .................................................... . Beredskapslagstiftning samt annan av krisläget föranledd lagstiftning av allmän natur ..............................................
l'atentlagstiftningen sid. 15. _ Pcnningväsendet sid. 15. — Civilförsvaret sid. 16.
*. Kristidsorganisationen
l.ivsmedelshushållningen sid. 22. _ Industrien sid. 22. _ Trafikväsendet sid. 23. _ Arbetsmarknaden sid. 23. _ Civilförsvaret sid. 24. _ Informationsvcrksam— hcten sid. 25.
. Jordbruket och livsmedelshushållningen ..........................
Försörjningsläget sid. 26. _ Prisregleringen på jordbruksområdet sid. 32. _ Tillgodoscendet av jordbrukets behov av arbetskraft sid. 39. _ Nlotordriften vid jordbruket sid. 40. —- lx'onstgödselregleringen sid. 41. _ Skördegarnsregle- ringen sid. 42. _ Regleringen beträffande brödsäd och brödsädsprodukter, ärter och bönor m. m. sid. 42. _ Fodermedelsregleringen sid. 44. _ Fröhandelsregleringen sid. 47. _ Regleringen beträffande potatis och potatisproduktcr sid. 47. _ Oljeväxt— odlingen sid. 49. _ Kött- och fläskregleringen sid. 50. _ Regleringen beträffande mjölk, mejeriprodukter och annat matfett sid. 51. — Äggregleringen sid. 53. _— Fisket och fiskhandelsregleringen sid. 53. _ Åtgärder för tillvaratagande av in— hemska fruktcr och bär samt för ökad köksväxtodling m. m. sid. 57. _ Heg- lcringen av handeln med ris och risgryn sid. 58. _ Regleringen av handeln med socker och sirap sid. 58. _ Regleringen av handeln med kaffe, te och kakao sid. 59. _ Regleringen av handeln med torkad frukt, kryddor m. m. sid. 60. _ Regleringen av handeln med tobaksvaror sid. 60. _ Diverse föreskrifteri samband med livsmedelsransoneringarna m. m. sid. 60. _ Inventeringar på jord- bruks— och livsmedelsområdena sid. 60.
Industrien
Översikt av produktionsutveeklingen sid. 62. _ Utvecklingen inom särskilda in- dustriområden sid. 63. _ Regleringsåtgärdcr beträffande råvaruförsörjning, pro- duktion och konsumtion: järn och järnvaror sid. 66; andra metaller sid. 68; glas— varor sid. 68; textilvaror sid. 69; läder och skodon sid. 72; gummivaror sid. 72; feta oljor och fettämnen, tvättmedel m.m. sid. 73; andra kemiska produkter sid. 74. _ Åtgärder för ökning av varutillgängen. Ersättningsproduktion: järn och järnvaror sid. 76; andra metaller sid. 79; elektrisk materiel sid. 82; tegel sid. 84; textilvaror sid. 85; gummi sid. 85; garvämnen sid. 87; andra kemiska produkter sid. 87. _ "tillvaratagande av skrot och avfallsprodukter sid. 89.
'. Bränslc- och smörjmedelshushållningen A. Fasta bränslen ............................................
Försörjningsläget sid. 91. _ Förbrukningsregleringen beträffande fasta bränslen sid. 93. _ Begränsning av gasförbrukning'en sid. 95. _ Handels- och prisregle— ringen beträffande stenkol och koks sid. 98. —— Handels- och prisregleringen be- träffande ved och träkol sid. 99. _ Vedproduktion och vcdanskaffning sid. 103.
Sid. 1 3
15
Sid. _ Produktionen av träkol och gengasved sid. 107. — 'l'orvproduktionen och reg- leringen av handeln med bränntorv sid. 108. B. Flytande bränslen .......................................... 108 Försörjningsläget sid. 108. _ Mineraloljor och motyl sid. 109. _ Skifferolje— produkter sid. 109. _ Sulfitsprit. sid. 110. _ Trätjära och trätjiirprodukter sid. 110. _ Drivmedelscentralen sid. 111. C. Gengas .................................................. 11l D. Smörjmedel .............................................. 112 7. Kraftförsörjningen ............................................ 113 8. Statlig lagerhållning .......................................... 117 9. Utrikeshandeln .............................................. 119 Statistisk överblick sid. 119. _ Utrikeshandelns reglering sid. 122. _ Handels— avtal sid. 123. 10. Sjöfarten ........................ . ........................... 126 Fartygsbeståndet sid. 126. _ Sjötrafikens omfattning sid. 128. —- Lcjdtrafiken sid. 130. _ Fraktfartsrcgleringen sid. 131. _ Neutralitets— och sjöfartsskydd sid. 132. 11. Landtrafiken . . . . . ........................................... 1341 A. Statens järnvägar ............... . .......................... 134 B. De enskilda järnvägarna .................................... 139 C. Motorfordonstrafiken ........ . ............................... 140 12. Postverket ............. . ............. . ...................... 1115 13. Telegrafverket .. ................... . .......................... 147 14. Krigsriskförsäkringen .......................................... 1-19 Transportförsäkring sid. 149. _ Annan krigsskadeförsäln'ing sid. 151. _ Olycks- fallsförsäkring sid. 151. 15. Arbetsmarknaden. Löncfrågor och social hjälpverksamhet .......... 1.32 Statistisk överblick sid. 152. _ Arbetsmarknadsläget inom olika näringsomrädcn sid. 153. _ Arbetsmarknadsregleringcn sid. 155. _ Kollektivavtalen sid. 158. _ Lönefrågor beträffande statliga befattningshavare sid. 159. — Socialförsäkrings— och understödsfrågor sid. 161. 16. Byggnads- och bostadsväsendet . . . . . . . . . . ...................... 161 Bostadsförsörjningen sid. 164. _ Regleringen av byggnads- och anläggnings- verksamheten sid. 165. _ Hyresreglcringen sid. 167.
17. Sjukvård och läkemedelsanskaffning ............................ 168 18. Priser och prisreglering . . . . . ................................... 170 Översikt av prisutvecklingen sid. 170. — Prisreglerandc och priskontrollerunde åtgärder sid. 172. 19. Pcnningväsendet .............................................. 174 20. statsfinanserna ............. . ................................ 178 21. Statlig informationsverksamhet .................................. 179
Tolfte avdelningen
Tiden januari—juni 1945
Inledning .................................................... 183
. Bcredskapslagstiftning samt annan av krisläget föranledd lagstiftning av allmän natur ..............................................
Tvångsförfogandc över egendom sid. 185. _ Moratorielagstiftning sid. 185. _ Jämkning av arrendeavtal m. m. sid. 185. _ Patentlagstiftningen sid. 186. -— Bestämmelser angående vissa statsmyndigheter, enskilda organisationer och förvalt— ningsorgan samt angående förmynderskap m. fl. ärenden vid krig eller krigsfara sid. 187. _ Krafthushållningen sid. 187. — Utrikeshandcln sid. 187. _ Försäk- ringsvåsendet sid. 187. _ Arbetsmarknaden sid. 188. — Lönefrägor sid. 188. _ Den militära beredskapstjänsten sid. 188. _ Byggnads— och bostadsväsendet sid. 191. _ Prisregleringen sid. 191. _ Penningväsendct sid. 192. _ Bolagslagstift- ningen sid. 193. _ Civilförsvaret sid. 193.
I. Kristidsorganisationen ........................................
l_ivsmedelshushållningen sid. 194. _ Industrien sid. 194. — Arbetsmarknaden
sid. 194. _ Prisregleringen sid. 195. _ luformationsverksamheten sid. 195. —-
Förberedelser för krisadministrationens avveckling sid. 196.
. Jordbruket och livsmedelshushållningen ......... . ................
Försörjningsläget sid. 198. _ Prisregleringen på jordbruksområdet sid. 200. _ Prisreglerande åtgärder för regleringsäret 1945/46 sid. 203. _ Tillgodoseendet av jordbrukets behov av arbetskraft sid. 207. _ Motordriften vid jordbruket sid. 207. _ Konstgödselregleringen sid. 208. _ Skördegarnsregleringen sid. 209. _ Regleringen beträffande brödsäd och brödsädsprodukter, ärter och bönor m. 111. sid. 209. _ Foder- medelsregleringen sid. 211. _ Utsåde sid. 214. _ Fröhandelsregleringen sid. 215. _ Regleringen beträffande potatis och potatisprodukter sid. 215. _ Regleringen av sockernäringen sid. 216. _ Odlingen av spåuads- och oljeväxter sid. 218. _ Kött- och fläskregleringen sid. 220. _ Regleringen beträffande mjölk, mejeripro- dukter och annat matfett sid. 222. _ Äggregleringen sid. 223. _ Fisket och fiskhandelsregleringen sid. 224. _ Regleringen beträffande vitaminhaltiga varor m. m. sid. 225. _ Åtgärder för tillvaratagande av inhemska frukter och här samt för ökad köksväxtodling m. m. sid. 226. _ Regleringen av handeln med ris och risgryn sid. 228. _ Regleringen av handeln med socker och sirap sid. 228. _ Regleringen av handeln med kaffe, te och kakao sid. 229. _ Regleringen av han- deln med torkad frukt, kryddor m. m. sid. 230. _ Regleringen av handeln med koksalt sid. 230. — Regleringen av handeln med tobaksvaror sid. 232. _ Diverse föreskrifter i samband med livsmedelsransoneringarna sid. 233. _ Inventeringar på jordbruks— och livsmedelsområdena sid. 233.
Industrien ................................... . ..............
Översikt av produktionsutvecklingen sid. 236. — Regleringsåtgärder beträffande råvaruförsörjning, produktion och konsumtion: tegel sid. 239; byggnadspapp m.m. sid. 240; textilvaror sid. 240; hudar, skinn och läder samt skovaror sid. 242; feta oljor och fettämncn, tvättmedel, färger m. 111. sid. 244; andra kemiska produkter
sid. 246. _ Åtgärder för ökning av varutillgången. Ersätiningsproduktimu: malxnbrytning sid. 247; tackjärn sid. 218; andra metaller sid. 249; magnesit sid. 25]: gummi och gummivaror sid. 252; garvämnen sid. 255. — Tillvaralagande av skrot och avfallsprodukter sid. 256.
'. Bränsle— och smörjmedelshushållningen
A. Fasta bränslen
Försörjningsläget sid. 258. -— Förbrukningsregleringen beträffande fasta bränslen sid. 259. _ Begränsning av gasförbrukningen sid. 263. Vedhandclsregleringen sid. 265. _ Prisregleringen beträffande ved och träkol sid. 208. _ Prisclearing för fasta bränslen sid. 271. _ Vedproduktion och vedanskaffning under avverk- ningsåret 1944/45 sid. 272. _ Åtgärder beträffande vedproduktionen under av— verkningsåret 1945/46 sid. 283. _— Produktionen av träkol och gengasved sid. 287. _ Torvproduktionen och regleringen av handeln med bränntorv sid. 290.
B. Flytande bränslen .......................................... Försörjningsläget sid. 292. _ Mineraloljor och motyl sid. 292. _. Skilferolje- produkter sid. 293. _ Sulfilsprit sid. 293. _ Trätjära och triiljärprodnkter sid. 294. _ Importrcglering för flytande bränslen sid. 294.
C. Gengas D. Smörjmedel
7. Kraftförsörjningen ............................................
. Statlig lagerhållning . Utrikeshandeln Statistisk överblick sid. 309. — t'ti'ikcsliamlclns reglering sid. 311. -—-- lixpol't— kredit sid. 312. _ Handelsavtal sid. 313. . Sjöfarten ....................................................
Fartygsbcståndet sid. 317. — Sjötrafikens omfattning sid. 317. __ Lejdtrafiken sid. 319. _ Fraktfarlsreglering, briinsleförsörjning m. m. sid. 319. _ Den inter— nationella sjöfartspoolen sid. 320. _ Krigsriskcrsättning sid. 324. _ Minskydds— anordningar å samt nvmagnetisering av fartyg sid. 324. _ Neutralitets— och sjö- fartsskydd sid. 325.
. Landtraliken
A. Statens järnvägar .......................................... 13. De enskilda järnvägarna .................................... C. Motorfordonstrafiken .................... . ................... . Postverket
. Telegrafverket ................................................ . Krigsriskförsäkringcn ..........................................
Transportförsäkring sid. 313. _ Annan krigsskadcförsäkring sid. 316. Olycks- fallsförsäkring sid. 347.
. Arbetsmarknaden. Lönefrågor och social hjälpverksamhet
Statistisk överblick sid. 348. _ Arbetsmarknadsläget inom olika näringsområden sid. 349. _ Arbetsmarknadsregleringen sid. 351. Anslagsfrågor beträffande ar— betsmarknadens reglering sid. 355. _ liollektivavtalen sid. 357. _ Lönefrågor be- träffande statliga befattningshavare sid. 358. _ Socialförsäkrings- och understöds— frågor sid. 360.
zoo 295 301 306 309
Sid. Byggnads— och bostadsväsendet ................................ 363 lSostadsförsörjningen sid. 363. _ Regleringen av byggnads- och anläggnings- vcrksamhetcn sid. 367. _ Hyresrcgleringen sid. 369. Sjukvård och läkemedelsanskaffning ............................ 372 Priser och prisreglering ........................................ 374 Översikt av prisutvecklingen sid. 374. —_ Den allmänna prispolitiken sid. 376. _ Prisrcglerande och jiriskontrollernnde åtgärder sid. 380. Pcnningväsemict .............................................. 383 Statsfinanserna .............................................. 385 Statsregleringen för budgetåret 194—1/45 sid. 385. __ Statsrcgleringcn för budget- året 1945/46 sid. 386. —_ Skattelagstiftning sid. 388. _ Statsskuldcn sid. 392. Svenskt deltagande i internationell återuppbyggnads- och hjälpverk- samhet ...................................................... 394 Statlig kreditgivning till utlandet sid. 39l. _- Sveriges elterlwigslcveranscr sär- skilt till de nordiska grannlämlcrna och Xct'lerländernn sid. 398. —— l'lumanitära hjälpåtgärder av gåvokarnktär sid. 403. Statlig fredsplancring .......................................... 407
Statlig informationsverksamhet .................................. 411
Bilaga
Bilaga
Bilaga
Bilaga
Bilaga
Bilaga
C:!
Bilagor
Förteckning över författningar av beredskapskaraktär eller eljest sammanhängande med kristidsförhållandena, utfärdade under tiden 1 juli 1944—30 juni 1945 ................................
Förteckning över de centrala kristidsmyndigheterna samt deras ledande personal, sakkunniga, rådsledamötcr m. fl. den 1 juli 1945 ..................................................
Ransoneringskort för livsmedel m. m., utdelade av statens livs— medelskommission intill utgången av juni 1945 ..............
Kvantitetsuppgifter rörande ransoneringen av livsmedel samt tvätt— och rengöringsmedel ......................................
Förteckning över varuslag, som lagts under beslag under tiden 1 juli 1944—30 juni 1945 ................................
Normalprisbestämmelser, utfärdade intill utgången av juni 1945
Sid.
417
436
447
465
468 469
Elfte avdelningen
Tiden juli—december 1944
1. Inledning.
Det allmänna ekonomiska läget var under år 1944 fortfarande relativt väl stabiliserat. I stigande grad fick dock vårt land känning av det våldsamma tryck som det stora kriget under sitt allt häftigare slutskede utövade på världsekonomien, då krafter av dittills okänd storleksordning drabbade sam- man och det centrala Europa steg för steg förvandlades till ett slagfält, där utrymmet för reguljär ekonomisk verksamhet alltmer krympte ihop.
De stora förväntningar som man på försommaren hyst beträffande skörde- resultatet blevo icke infriade annat än i fråga om höskörden, men totalut- fallet blev likväl så pass gott och lagerställningen var så gynnsam, att ingen egentlig inskränkning i vår egen försörjning eller i planerade hjälpaktioner till våra grannländer behövde ifrågakomma.
Den industriella produktionen höll sig genomsnittligt på samma nivå som under 1943. Ehuru utgångsläget var något oförmånligare, beroende bl. a. på massaindustriens försämrade avsättningsmöjligheter och en tillfällig ned— gång i byggnadsverksamheten, låg sysselsättningen under senare halvåret 1944 i stort sett t. o. m. på en högre nivå än under motsvarande tid före- gående år. Detta måste sägas vara anmärkningsvärt i betraktande av de stegrade hindren för exportindustriernas avsättning och den allt knappare råvarutillförseln utifrån. Bidragande till den ökade sysselsättningen, all- mänt sett, var otvivelaktigt ej minst den omsvängning i gynnsam riktning som byggnadsverksamheten undergick under årets lopp.
Vad utrikeshandeln beträffar förlöpte den i början tillfredsställande om ock inpressad inom en snävare ram till följd av det begränsade utrymme som beretts densamma i handelsavtalen med Tyskland och andra kontinen- tala länder. Lejdbåtstrafiken fortgick obehindrat, och handelsutbytet innan- för våstspärren företedde en viss återhämtning, vartill i synnerhet en an- svällning av kolimporten bidrog. Efter hand bortföllo emellertid undan för undan transiteringsmöjligheterna över kontinenten, och på hösten inträdde praktiskt taget trafikstopp i förhållande till länderna söderut, varmed även den dittills viktigaste marknaden, Tyskland, till största delen var ur räk- ningen. Härtill medverkade å ena sidan ökad oreda inom vederbörande ut- landsområden, å andra sidan de hinder för sjöfarten som från svensk sida med hänsyn till de ökade krigsriskerna upprestes. I augusti indrogs sålunda krigsriskförsäkringen för svenska fartyg till tyska hamnar, något som sär-
skilt drabbade malmexporteu samt importen av kol och tunga kemikalier, och i september förbjödos utländska fartyg tillträde till svenskt territorial— vatten i Östersjön. Genom dessa åtgärder lamslogs sjöfarten inom östersjö— området och de svenska fartygen innanför spärren upplades i växande orn- fattning. Även det under krigsåren mycket decimerade svenska tonnaget utanför spärren fick på grund av krigsläget sin rörelsefrihet ytterligare in— skränkt.
Största bekymren vållade under årets senare del bränsleförsörjningen, vil- ken allvarligt hotades genom den från september helt inställda tillförseln av fossila bränslen. Därtill kom, att det uppgjorda programmet för vedpro- duktionen av skilda anledningar icke kunde fullföljas. På hushållningen under år 1944 inverkade detta dock endast så tillvida, att en åtstramning i bränsletilldelningen ansågs böra ske med tanke på försörjningen under åter. stående delen av bränsleåret.
Prisnivån inom landet bibehölls fortfarande i stort sett stabil. Årets sista kvartal fick emellertid sin prägel av en tilltagande lönepolitisk oro, väsent- ligen sammanhängande med de överdrivna förväntningar man under hösten gjorde sig om ett snart krigsslut. De sålunda uppkomna lönepolitiska slit— ningarna ökade påfrestningen på de mödosamt uppbyggda fördämningarna mot inflationsfaran.
Den under hösten starkt stegrade flyktingströmmen till Sverige nödvän— diggjorde från svensk sida mycket omfattande åtgärder med avseende på flyktingarnas omhändertagande och sysselsättning. Ledningen av hithörande verksamhet har i främsta rummet omhänderhafts av statens utlännings- kommission, i vissa hänseenden ock av civilförsvarsmyndigheterna och arbetsmarknadskommissionen.
I det internationella återuppbyggnads- och hjälparbetet särskilt gent emot de nordiska grannländerna deltogr Sverige mycket verksamt, om ock detta arbete ännu till stor del måste stanna vid planläggning och t'örbertalelser för kommande aktiva insatser i större skala.
2. Beredskapslagstiftning samt annan av krisläget föran- ledd lagstiftning av allmän natur.
Patentlagstiftningen.
Lagen den 1 november 1940 (nr 924) med särskilda bestämmelser an- gående patent vid krig eller krigsfara (se del 11 sid. 16) har genom kun- görelse den 14 september 1944 (nr 601) —— i samma omfattning som tidigare skett beträffande vissa andra länder — bragts i tillämpning i förhållande till Canada t. o. m. den 30 juni 1945. Intill samma dag har genom kun- görelse den 22 december 1944 (nr 795) det tidigare meddelade förordnandet om tillämpning av samma lag i förhållande till Norge prolongerats.
Penningväsendet.
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 mars 1944 hade bankofullmäktige an- fört, att utvecklingen på kreditmarknaden under de senaste åren känneteck— nats av en viss stabilisering av ränteläget. Denna stabilisering hade dittills kunnat bevaras trots en fortgående stegring av likviditeten, orsakad bl. a. av inströmningen av valutor. Med hänsyn till att tillflödet av fria valutor under den kommande tiden kunde tänkas få en ökad omfattning särskilt i samband med i kurssäkringssyfte företagna valutatransaktioner ansågo full- mäktige ur beredskapssynpunkt behövligt att öka möjligheten till över- vakning och förhindrande av dylika kapitalrörelser samt hemställde, att Kungl. Maj:t måtte begära riksdagens bemyndigande att komplettera gäl- lande valutaförordning med sådana bestämmelser, som kunde befinnas er- forderliga härför. Framställning i ämnet gjordes av Kungl. Maj:t i valuta— propositionen till 1944 års riksdag, nr 252, vilken av riksdagen jämväl i denna punkt bifölls.
Med stöd av riksdagens beslut utfärdade Kungl. Maj:t den 20 oktober 1944 förordning (nr 693) om ändring i valutaförordningen den 25 februari 1940 (nr 97) ävensom kungörelser (nr 694 och 695) angående importförbud å oarbetat guld m. m. samt å oarbetad platina m. m. Importförbuden av- sågo dels guld, oarbetat, även i stänger samt skrot, s. k. guldsmedssopor och guldmynt, dels platina, oarbetad, även i stänger samt skrot, för tekniskt bruk avsedda artiklar av guld eller platina (i tulltaxan ej särskilt nämnda) samt plåt, rör och träd av guld och platina.
Angående innebörden av ändringen i valutaförordningen se nedan sid. 174.
I föregående halvårsredogörelse (del V sid. 233) har omnämnts, att 1944 års riksdag med smärre ändringar antog av Kungl. Maj:t i propositioner nr 268—270 framlagda förslag angående civilförsvarslag och vissa i sam— band därmed stående författningar. Riksdagen fattade därjämte beslut an- gående anslag till civilförsvaret under budgetåret 1944/45 samt avlönings- reglemente för personal i det allmänna civilförsvaret m. m.
Civil/örsuarslagen jämte lag om skyldighet i vissa fall för civilförsvars— pliktig att tjänstgöra utom civilförsvaret samt avlöningsreglemente för civil— försvarspersonalen ävensom av civilförsvarslagen föranledda författningar angående ändring i åtskilliga tidigare lagar och förordningar utfärdades den 15 juli 1944 (nr 536—548). Härtill kommo vissa tillämpningsförfatt- ningar, utfärdade den 14 september 1944 (nr 646—666), nämligen i främsta rummet civilförsvarskungörelse (nr 646), vidare kungörelser om ändring i landshövdinginstruktionen och instruktionen för överståthållarämbetet, i kungörelsen om skyddsplacering av varuförråd in. m., i rekvisitionsförord- ningen, i kungörelsen om företrädesrätt med avseende å planläggning av rekvisition och förfogande, i civila uttagningsförordningen etc. 1 visst sam- band med författningarna angående civilförsvaret stodo även kungörelserna den 13 oktober 1944 (nr 696 och 697) angående statsbidrag till anläggande av branddammar och till uppförande av brandstationer samt kungörelsen den 24 november 1944 (nr 749) med vissa föreskrifter angående trafik med motorfordon och släpfordon vid utrymning. Civilförsvarslagen och civil- försvarskungörelsen skulle gälla t. o. m. den 30 juni 1949.
Genom lagstiftningen om civilförsvaret upphävdes bl. a. följande författ- ningar: luftskyddslagen den 11 juni 1937 (nr 504), lagen den 31 mars 1938 (nr 90) om förfoganderätt för luftskyddets behov, kungörelsen den 3 no- vember 1939 (nr 800) om vad vid luftskyddstillstånd är att i vissa hän- seenden iakttaga, lagen den 1 mars 1940 (nr 119) om skyldighet för ägare av anläggningar och byggnader att anordna skyddsrum m. m., kungörelsen den 1 mars 1940 (nr 120) angående inrättande av skyddsrum för anlägg- ningar och byggnader m. m., luftskyddskungörelsen den 13 april 1940 (nr 239), kungörelsen den 31 maj 1940 (nr 427) med vissa bestämmelser om enskilda näringsföretags och organisationers planläggning för utrym- ning, utrymningslagen den 28 juni 1941 (nr 582), utrymningskungörelsen den 28 juni 1941 (nr 588) samt cirkuläret den 27 februari 1942 (nr 61) an» gående beredskapsgrader inom det civila luftskyddet under luftskydds- tillstånd.
Rörande civilförsvarets uppgifter och organisation må här lämnas en kortfattad översikt, vilken i huvudsak bygger på en i tidskriften »Från de- partement och nämnder» 1944, h. 15, intagen redogörelse av hovrättsasses- sorn E. Göransson.
Civilförsvaret är en civil försvarsorganisation och dess uppgift angives i civilförsvarslagen vara att i de hänseenden Konungen bestämmer utöva så-
dan verksamhet för rikets försvar som icke åvilar krigsmakten, så ock annan i samband därmed stående verksamhet. Organisationen har över- ' tagit de uppgifter som förut handhafts av luftskyddet och utrymningsorga— nisationen, däri inbegripet brandförsvaret och skogsbrandförsvaret under krig. Civilförsvaret skall vidare handha verksamheten för undanförsel av egendom under krig och planläggningen härför ävensom i viss utsträckning verksamhet för förstöring av egendom för att förhindra att den faller i fien- dens hand. Ledningen och övervakningen av skyddsåtgärder mot spioneri och sabotage ankommer jämväl på civilförsvaret liksom även åtgärder för omhändertagande, i den mån Kungl. Maj:t särskilt förordnar därom, av en mera omfattande flyktingström. I övrigt skall civilförsvaret handha sådan på det allmänna ankommande civil verksamhet för rikets försvar, som icke enligt vad därom är eller kan bliva föreskrivet åvilar annan myndighet.
Vid krig eller krigsfara äger Kungl. Maj:t förordna, att civilförsvaret skall inom riket eller del därav intaga förstärkt beredskap (civilförsvarsbered— skap), varav särskiljas tre olika beredskapsgrader.
Den centrala ledningen av civilförsvaret utövas av civilförsvarsstyrelsen, som bildats genom sammanslagning av luftskyddsinspektionens och utrym— ningskommissionens kanslier samt ställts under ledning av en generaldirek- tör. Ledningen av civilförsvaret utövas inom varje län av länsstyrelsen. För detta ändamål har länsstyrelsernas organisation utvidgats, i det att vid varje länsstyrelse inrättats en försvarsavdelning under ledning av en civilförsvars- direktör. Försvarsavdelningen, vid vilken även tjänstgör en länsnotarie, utgör en del av landskansliet. För uppehållande av sambandet med krigs- makten ha vid försvarsavdelningarna anställts militärassistenter, vartill vid några länsstyrelser utsetts aktiva officerare, vid de övriga pensionerade dy— lika. Anmärkningsvärt är, att länsstyrelserna i vad rör civilförsvaret äro underordnade civilförsvarsstyrelsen. På denna punkt har alltså avsteg gjorts från den eljest gällande principen, att länsstyrelserna lyda direkt under Kungl. Maj:t. I lokalt hänseende indelas riket i civilförsvarsområden. Varje landsfiskalsdistrikt och stad som ej ingår i dylikt distrikt skall utgöra ett civilförsvarsområde, där ej Kungl. Maj:t annorlunda förordnar. Inom varje civilförsvarsområde utövas ledningen av civilförsvaret av en civilförsvars- chef. Som regel förutsättes att polischefen skall vara civilförsvarschef, men det antages att i många fall undantag måste göras från denna huvudregel. Civilförsvarschef förordnas av vederbörande länsstyrelse.
Civilförsvaret består dels av a l l ut å n t, dels av s ä r s k i lt e i v i l fö r- s va r. Särskilt civilförsvar skall, i den mån så är påkallat med hänsyn till bebyggelsens täthet eller eljest, vara organiserat för enskilda byggnader och anläggningar. Det benämnes hemskydd, om det är avsett för byggnad för bostadsändamål, eljest v e r k 5 k y d d. ' Särskilda t j ä n s t e g r e n a r inom civilförsvaret äro: ordningstjänst (för upprätthållande av ordning och för bevakning), observations- och förbin-
delsetjänst (för observation och alarmering samt för befordran av rapporter och order), brandtjänst, teknisk tjänst (för röjning av samfärdsleder och byggnader samt räddning av dem som blivit instängda vid byggnadsras, reparation av samfärdsleder, ledningar och byggnader m. m.), gasskydds— tjänst (för ordnande av avgasningsplatser och vidtagande av andra skydds- åtgärder mot stridsgaser), sjukvårdstjänst, utrymnings— och socialtjänst (för utrymning, inkvartering och utspisning m. m.) samt undanförsel- och för- störingstjänst. Inom varje civilförsvarsområde skall det allmänna civilför- svaret omfatta den eller de tjänstegrenar, som med hänsyn till områdets be- lägenhet, naturbeskaffenhet, bebyggelse eller näringsliv samt andra förelig- gande förhållanden anses böra vara företrädda inom området. Särskilt civil- försvar skall vara organiserat på tjänstegrenar endast i den mån så befinnes ändamålsenligt.
Inom civilförsvarsområde skall för varje tjänstegren finnas en tjänste— grenschef, som har att under civilförsvarschefen leda verksamheten inom tjänstegrenen. För tillsynen över verkskydd och hemskydd skall i civilför— svarsområde, där så är erforderligt, finnas en eller flera verkskydds- och hemskyddsinspektörer. Omfattar civilförsvarsområde mera än en kommun, äger länsstyrelsen beträffande en eller flera av kommunerna bestämma, att för kommunen skall finnas en inkvarteringsledare med uppgift att under tjänstegrenschefen för -utrymnings— och socialtjänsten leda ifrågavarande verksamhet inom kommunen.
Ledningen av verksamheten vid särskilt civilförsvar utövas inom verk- skydd av en verkskyddsledare och inom hemskydd av en hemskyddsledare. För verkskydds- och hemskyddsledare skall finnas en eller flera ersättare. Verkskydd och hemskydd må kunna sammanföras till block, vart och ett under ledning av en blockchef.
Där förhållandena det påkalla äger civilförsvarsstyrelsen på framställning av länsstyrelsen förordna, att civilförsvarsområde skall vara indelat i civil- försvarsdistrikt. Å andra sidan kan civilförsvarsstyrelsen i särskilda fall förordna, att två eller flera civilförsvarsområden inom ett län må samman- föras till en civilförsvarskrets.
Det fastslås i civilförsvarslagen, att civilförsvaret inom visst civilförsvars- område skall under krig kunna tagas i anspråk för uppgifter som ej röra det egna området, liksom även att verkskydd och hemskydd skola kunna tagas i anspråk för uppgifter som ej röra den egna anläggningen eller bygg- naden. Härigenom har möjlighet öppnats för civilförsvarsmyndigheterna att så disponera civilförsvaret inom ett län, att ur allmän synpunkt så fördel— aktigt resultat som möjligt uppnås.
Där det för nödig samordning av civilförsvaret och krigsmakten prövas oundgängligt, må Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, överbe- fälhavaren förordna, att under högsta civilförsvarsberedskap — d. v. 5. när krig eller omedelbar krigsfara är för handen -— militär myndighet må för
särskilda fall meddela civilförsvarsmyndighet föreskrift om fullgörande av civilförsvaret åvilande uppgifter. =
De grundläggande bestämmelserna rörande civilförsvarets omfattning och beskaffenhet inom varje civilförsvarsområde skola upptagas i en organi— s a tionspla n. Denna plan skall angiva bl. a. de tjänstegrenar som skola- vara företrädda inom området, distrikts-' och kretsindelning, som berör om- rådet, storleken av den personal som får tagas i anspråk för det allmänna civilförsvaret, omfattningen av dess utrustning, de särskilda anordningar med civilförsvarssyfte, som skola finnas inom området m. m. Planen fast- ställes av länsstyrelsen.
Vid civilförsvarets planläggning har åsyftats, att dess personal i så stor utsträckning som möjligt skall rekryteras på frivillighetens väg, men det har förutsatts, att i varje fall möjlighet till tvångsrekrytering måste finnas. Fördenskull ha i lagen meddelats bestämmelser om civilf örsvars4 plikt, innebärande att envar i riket boende svensk medbOrgare fr. o. in. det kalenderår, varunder han fyller 16 är, t. o. 111. det kalenderår, varunder han fyller 65 år, skall vara skyldig att fullgöra sådan tjänstgöring i civil- försvaret, som hans kroppskrafter och hälsotillstånd medgiva. Personal, som är avsedd att under civilförsvarsberedskap fullgöra viss tjänst i civilförsva— ret, uttages på förhand därtill genom inskrivning, vilken verkställes av civil-' försvarschefen. För att inskrivning skall kunna ske fordras dock godkän- nande av länsarbetsnämnden. Vägras detta, må frågan om inskrivning prö- vas av ett bl. a. för lösande av dylika personfrågor inom vederbörande län särskilt inrättat organ, personalprövningsnämnden, med lands- hövdingen som ordförande samt civilförsvarsdirektören, länsarbetsnämndens ordförande, vägdirektören och en av militärbefälhavaren utsedd officer som ledamöter. För verkskydd och hemskydd förutsättes inskrivning skola ske i huvudsak endast av verkskydds- resp. hemskyddsledare och dennes er— sättare.
Civilförsvarsplikt skall under tid, då civilförsvarsberedskap råder, fullgö- ras i den omfattning, som är nödig med hänsyn till pågående eller befarad fientlig verksamhet samt till behovet av utbildning och övning i civilföra svarstjänst. Under annan tid må civilförsvarspliktig icke tagas i anspråk för annat än utbildning och övning och ej under längre tid under varje kalenderår än 30 timmar. Civilförsvarspliktig, som inskrivits för viss tjänst- göring i civilförsvaret, må dock åläggas att deltaga i utbildning och övning under högst 60 timmar under ett kalenderår samt, om inskrivningen skett för tjänstgöring i befälsbefattning, att därjämte medverka vid förberedelse— arbetet inom civilförsvaret i den omfattning, som prövas nödig.
Medan såväl luftskyddet som utrymningsorganisationen förut betraktats såsom principiellt statliga organisationer, ehuru både kommuner och en- skilda haft att i betydelsefulla hänseenden medverka vid deras upprätthål- lande, stadgas i civilförsvarslagen, att det åligger kommunen att i enlighet
med gällande organisationsplan ekonomiskt och materiellt svara för upp- rätthållande av det allmänna civilförsvaret, däri inbegripet anordnande av allmänna skyddsrum och källarmursgenombrott. Om två kommuner helt eller delvis ingå i samma civilförsvarsområde, skola kommunerna gemen— samt svara för civilförsvarets upprätthållande i vad det enligt planen hän- för sig till civilförsvarsområdet i dess helhet och i övrigt var för sig. De gemensamma kostnaderna skola därvid förskjutas av den kommun, inom vilken civilförsvarschefen skall under högsta civilförsvarsberedskap ha sin uppehållsort, eller, då uppehållsorten är belägen utom civilförsvarsområdet, av den kommun länsstyrelsen bestämmer. Därefter skola de gemensamma kostnaderna fördelas mellan kommunerna i förhållande till det antal skatte- kronor och skatteören, som inom varje kommun eller del av kommun på- förts de skattskyldiga vid nästföregående års taxering till allmän kommu— nalskatt. Länsstyrelsen äger dock bestämma annan fördelningsgrund, när särskilda skäl därtill finnas.
I fråga om det särskilda civilförsvaret skall det åligga kommunerna att sörja för att civilförsvarspersonalen i erforderlig omfattning utbildas och övas. Undantag härifrån gäller endast i den mån Kungl. Maj:t föreskriver, att sådan skyldighet skall åvila ägare av anläggning eller byggnad, för vil- ken verkskydd skall vara inrättat.
Nu omförmälda kostnader skola emellertid icke helt åvila kommunerna. Liksom förut avses att staten skall tillhandahålla kommunerna viss mate— riel och utrustning, som lämpligen blir föremål för central upphandling. Vi— dare har i stor utsträckning medgivits kommunerna rätt till bidrag av stats- medel för deras kostnader, som regel med två tredjedelar av kostnadernas belopp. Full ersättning av statsmedel erhålles bl. a. dels för avlöning till civilförsvarschef och ställföreträdare för denne samt för avlöning under civilförsvarsberedskap till annan civilförsvarspersonal, dels i allmänhet för kostnader för inkvartering av utrymda och därmed sammanhängande upp- gifter av social natur.
Inom varje kommun skall finnas ett kommunalt organ för civilförsvaret, civilförsvarsnämnden. I mindre kommuner kan dock uppdragas åt kommunalnämnd eller drätselkammare att vara civilförsvarsnämnd. De förutvarande inkvarteringsnämnderna ha avskaffats. Deras uppgifter ha överflyttats dels på civilförsvarsnämnderna, dels på civilförsvarscheferna och under dem på tjänstegrenscheferna för utrymnings- och socialtjänsten.
Skyldigheten att sörja för uppehållande av verkskydd och hemskydd '
åvilar enligt civilförsvarslagen principiellt ägaren av vederbörlig anläggning eller byggnad, i vissa hänseenden, där anläggningen eller byggnaden upp- låtits med nyttjanderätt, nyttjanderättshavaren. Beträffande särskild an- läggning eller byggnad, där industriell eller annan verksamhet av väsentlig betydelse för försvaret eller folkförsörjningen bedrivas, kan länsstyrelsen ålägga den som driver verksamheten att vidtaga åtgärder, som av hänsyn
till fara för fientlig verksamhet äro påkallade till förhindrande av spioneri och sabotage eller eljest till vidmakthållande av driften och förebyggande av skada.
Såsom förut skall det åligga anläggningens eller byggnadens ägare att in- rätta, inreda och underhålla skyddsrum, som skall finnas inom densamma. Vissa skärpta krav ha ställts på skyddsrummens utrymme och beskaffenhet. En nyhet i civilförsvarslagen är, att fastighetsägaren ålagts att svara för an— skaffning och tillpassande av mörkläggningsmateriel, medan denna skyldig- het förut i fråga om uthyrd lägenhet ansetts åvila hyresgästen. I vissa fall kan fastighetsägare som haft kostnader för civilförsvarsåtgärd erhålla er- sättning därför av statsmedel, nämligen i sådana fall där de kostnader, som ägaren genom åtgärden åsamkats, avsevärt överstiga den nytta han själv kan anses ha av densamma.
Samtliga civilförsvarsförfattningar erhöllo gällande kraft den 1 december 1944. Redan fr. o. m. den 1 oktober 1944 trädde emellertid de viktigaste av de nya organen i funktion. Så var fallet beträffande civilförsvarsstyrelsen och länsstyrelsernas försvarsavdelningar. Rörande civilförsvarsstyrelsens verksamhet under tiden oktober—november 1944 se sid. 24.
Genom kungörelse den 14 september 1944 (nr 647) förordnade Kungl. Maj:t, att civilförsvarsberedskap, beredskapsgrad III (lägsta beredskapsgra- den), skulle råda inom hela riket fr. o. m. den 1 december 1944 (jfr nedan sid. 193).
3. Kristidsorganisationen.
lesmedelshushållningen.
I fråga om statens livsmedelskommissions kansli skedde från den 1 de- cember 1944 den ändringen, att inom varuomsättningsavdelningen byråerna för utsädesvaror, fodermedel och lagringsfrågor utbrötos från resp. admi- nistrativa sektionen, spannmålssektionen och matfettssektionen och direkt underställdes resp. ledamot. Den förut fristående byrån för äggärenden för- svann och dithörande ärenden hänfördes under sektionen för slaktvaror. Inom konsumtionsavdelningen upphörde byrån för textilärenden som en särskild byrå liksom ock inom juridiska sektionen byrån för administrativa ärenden. Det. sista sammanhängde med att ärenden av administrativ natur (anslagsfrågor o. dyl.) i huvudsak samlats under den administrativa sektio- nen inom varuomsättningsavdelningen.
Utöver! själva kanslipersonalen voro under år 1944 hos livsmedelskom- missionen anställda närmare ett sextiotal reseombud och kontrollanter för kontroll över kvarnarna och mejerierna med avseende å efterlevnaden av villkoren för erhållande av förmalningsersättning, resp. mjölkpristillägg m. m., för övervakning av slaktdjursregleringen och charkuteritillverk- ningen, för övervakning av fiskhandelsregleringen samt för övervakning av handeln med ransonerade varor.
Vad beträffar den lokala kristidsförvaltningen fortgick verksamheten vid kristidsstyrelserna och de till dem knutna kontrollbyråerna i ungefär oför- ändrad omfattning. Genom vidtagna rationaliseringar i arbetet kunde dock styrelsernas totala personalstyrka nedbringas från 1 871 vid årets början till 1 777 den 1 augusti.
Antalet kristidsnämnder var under hela året 1944 praktiskt taget oför- ändrat men minskades den 1 januari 1945 till följd av sammanslagning av kommuner från 1754 vid 1944 års början till 1751.
Kostnaderna för år 1944 för de kristidsnämnder, vilka sökt statsbidrag. uppgingo till sammanlagt 9 656 128 kronor. Statsbidragen härför belöpte sig enligt de fastställda grunderna till 2 461 569 kronor.
Industrien.
I samband med civilförsvarsstyrelsens inrättande upphörde statens indu— strikommissions undanförselbyrå fr. o. m. den 1 december 1944. Hos kom-
missionen var dock fortfarande anställd en sakkunnig för skyddsplacerings- frågor.
I proposition vid 1944 års riksdag nr 271 hade Kungl. Maj:t föreslagit, att ombud för krigsmaterielverket skulle länsvis tillsättas med upp- gift att dels vara verkets rådgivare i angelägenheter, som krävde lokal in- dustriell sakkunskap, främst i på verket ankommande krigsindustriplane— ringsfrågor, dels hålla verket underrättat om sådana lokala förhållanden, som borde bringas till verkets kännedom, dels ock inför civilförsvarsmyn- digheterna i länen företräda krigsmaterielverkets synpunkter och önskemål i frågor om undanförsel och förstöring av krigsindustriföretag samt i an— slutning därtill genom rådgivning lämna biträde åt samma myndigheter. Propositionen hade av riksdagen bifallits. I anslutning härtill tillsatte Kungl. Maj:t den 30 september 1944 efter förslag av krigsmaterielverket krigs— industriombud i samtliga län med undantag av Stockholms stad och Got- lands län. Inom varje län förordnades ett ombud, dock inom Älvsborgs län två, ett för norra och ett för södra länsdelen. Konferens med ombuden rö- rande dessas verksamhet och rörande planläggningsarbetet i allmänhet hölls i oktober 1944. Instruktionsbestämmelser för krigsindustriombuden hade ännu vid årsskiftet ej utfärdats.
Trafikväsendet.
Inom statens trafikkommission inrättades fr. o. m. den 1 november 1944 en särskild byrå för handläggning av ärenden rörande gummilicensansök- ningar, vilken ställdes under ledning av kommissionens kanslichef.
Arbetsmarknaden.
Den av statens arbetsmarknadslcommission bedrivna yrkesutbildningen av arbetskraft överflyttades fr. o. m. den 1 juli 1944 till överstyrelsen för yrkes- utbildning.
Genom kungörelse den 8 december 1944 (nr 818) ändrades arbetsmark— nadskommissionens instruktion därhän, att kommissionen skulle bestå av en ordförande och chef samt nio (förut åtta) ordinarie ledamöter.
Genom Kungl. Maj:ts beslut samma dag fastställdes ny plan för indelning av kommissionens kansli att gälla fr. o. m. den 1 januari 1945. Härvid blev kansliet uppdelat på tre avdelningar i stället för två. Därjämte bestämdes, att planläggningsbyrån skulle indragas och sektionen för ärenden angående byggnadstillstånd ombildas till byrå. Till första avdelningen skulle höra ar- betsförmedlingsbyrån och socialhjälpsbyrån ävensom sektionen för läns- arbetsnämnderna och sektionen för ungdomsförmedling och yrkesvägled- ning. Till andra avdelningen skulle höra tekniska byrån, byrån för ärenden angående byggnadstillstånd samt kameral- och förrådsbyrån. Till tredje av-
delningen skulle höra utredningsbyrån, uppskovsbyrån, värnpliktshjälps- byrån och arbetsblocksbyrån ävensom kanslisektionen.
I fråga om länsarbetsnämnderna vidtogos vissa organisationsföränd- ringar genom kungörelse den 20 oktober 1944 (nr 703) angående ändring av kungörelsen den 7 maj 1940 (nr 328). Enligt den nya kungörelsen, som trädde i kraft den 1 januari 1945, skall länsarbetsnämnd, som dittills ut- gjorts av ordförande och två ledamöter, bestå av ordförande samt ledamöter till det antal Kungl. Maj:t bestämmer, dock i Stockholms stad minst fem och annorstädes minst sex. En av ledamöterna skall vara vice ordförande och för varje ledamot skall finnas personlig ersättare. Ordförande, leda- möter och ersättare förordnas av Kungl. Maj:t för en tid av fyra år i sänder efter förslag i särskild ordning. Sålunda skall förslag till ordförande och vice ordförande avgivas av ordföranden och chefen för arbetsmarknadskom- missionen. Beträffande övriga ledamöter jämte ersättare för dem skola för- slag, avseende i varje särskilt fall en ledamot, avgivas av: landstingens för— valtningsutskott; stadskollegierna i Stockholm och Göteborg samt drätsel- kamrarnai Malmö, Norrköping, Hälsingborg och Gävle; hushållningssäll- skapens förvaltningsutskott; Svenska arbetsgivareföreningen; Landsorgani- sationen i Sverige; samt Tjänstemännens centralorganisation.
Även bestämmelserna om länsarbetsnämndens råd ha ändrats. I stället för att rådet förut utsetts av arbetsmarknadskommissionen till av kommis- sionen bestämt antal skall enligt de nya bestämmelserna vägdirektören i länet alltid vara ledamot av rådet, vari f. ö. landstingets förvaltningsutskott, skogsvårdsstyrelsen och egnahemsnämnden äga att utse en ledamot var. Be- träffande arbetsnämnden i Stockholm skall i stället stadskollegiet utse tre ledamöter. Härutöver äger arbetsmarknadskommissionen alltjämt utse så många ledamöter som kommissionen finner lämpligt.
Enligt den nya kungörelsen skola länsarbetsnämnderna även följa ut- vecklingen inom resp. län i fråga om hjälpverksamheten i samband med ar— betslöshet samt efter arbetsmarknadskommissionens bestämmande öva till- syn över arbetslöshetsnämndernas verksamhet (se del V sid. 375). Detta innebär, att länsarbetsnämnderna inkopplats som ett led mellan kommissio- nen och arbetslöshetsnämnderna.
Civilförsvaret.
Genom civilförsvarslagen den 15 juli 1944 (nr 536) tillskapades en ny myndighet, civilförsvarsstyrelsen, med uppgift att under Konungen utöva den centrala ledningen av civilförsvaret. Beträffande denna myndighet och den under densamma upprättade lokala organisationen för civilförsvaret och dess särskilda grenar se ovan sid. 17. Genom Kungl. Maj:ts beslut den 14 september 1944 fick civilförsvarsstyrelsen i uppdrag att fr. o. m. den 1 oktober 1944 intill den 1 december s. å., då civilförsvarslagen trädde i
kraft, dels fullgöra de uppgifter, som enligt gällande författningar åvilade lu f t 5 k y (1 (1 sin 5 p e k t i o n e n, dels vara central utrymningsmyndighet och i övrigt fullgöra de uppgifter, som enligt gällande författningar åvilade utrymningskommissionen, dels ock vara central undanför- s e l m y n di g h e t. Luftskyddsinspektionens, utrymningskommissionens och centrala undanförselbyråns verksamhet upphörde alltså med utgången av september 1944.
Informationsverksamheten.
Som följd av den omorganisation av den statliga informationsverksam- heten, vilken beslöts av 1944 års riksdag, utfärdades ny instruktion för statens informationsstyrelse den 15 juli 1944 (nr 563) (se del V sid. 238).
Pressnämndens verksamhet upphörde fr. o. m. den 15 augusti 1944. Dess- förinnan hade Kungl. Maj:t jämlikt 8 % i informationsstyrelsens nya in- i struktion förordnat fyra pressakkunniga, vilkas verksamhet nämnda dag ' tog sin början.
Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 30 december 1944 upphörde informations- styrelsens allmänna avdelning med utgången av nämnda år. Fr. o. m. den 1 januari 1945 funnos sålunda inom styrelsen, förutom sekretariatet och folkberedskapssektionen, blott tre avdelningar, nämligen administrativa av- delningen, upplysningsavdelningen samt rådgivnings- och dispensavdel— ningen.
4. Jordbruket och livsmedelshushållningen.
Försörjningsläget.
I jämförelse med 1940 och 1941 års svaga skördar hade skörden såväl 1942 som 1943, totalt sett, utfallit jämförelsevis förmånligt. Detta gällde både produktionen för direkt människoföda och produktionen för foder- ändamål. Som följd härav hade förbrukningen av de viktigaste livsmedlen kunnat under de båda konsumtionsåren 1942/43 och 1943/44 upprätthållas på en i huvudsak fullt tillfredsställande nivå. Kreatursantalet hade från låg- .punkten sommaren 1942 kunnat ökas rätt avsevärt, nämligen vad nötkrea- tur angår med 9'6 procent till juni 1943 och med 123 procent till juni 1944 och vad svinen angår med resp. 171 och 248 procent. Härigenom hade en förhållandevis god utgångspunkt nåtts för produktionen av animaliska livs- medel under konsumtionsåret 1944/45. Totalskörden år 1944 blev, i skörde— enheter räknat, ännu något större än de närmast föregående två åren. Mot 8229 000 skördeenheter år 1942 och 8256 000 år 1943 svarade 8 731000 skördeenheter år 1944, varvid emellertid är att märka, att spannmåls- och rotfruktsskördarna sistnämnda år gåvo ett något sämre resultat än året förut, medan däremot utbytet av sträfoderskörd och bete blev avsevärt bättre.
En viss imp o rt av brödsäd ägde rum under våren 1944, nämligen c:a 16 800 ton argentinskt vete. En vida större export skedde emellertid under hösten till grannländerna, särskilt Finland, uppgående till 45 500 ton vete och 40 200 ton råg eller sammanlagt 85 700 ton brödsäd. I fråga om livs— medel i övrigt må nämnas, att år 1944 infördes c:a 14 600 ton socker, c:a 8 500 ton kött och fläsk samt 490 ton ägg. F iskimporten var obetydlig, näm- ligen endast 1 130 ton. Däremot förekom, tack vare den obehindrat på- gående lejdtrafiken, en relativt stor import av kolonialvaror. Av kaffe in- fördes sålunda c:a 20 200 ton mot föga mer än hälften är 1943, av te och kakao resp. 362 och 9 900 ton mot 344 och 3 700 ton föregående år. Jäm- förelsevis stor ökning visade även importen av färska frukter och här; den uppgick till 38 500 ton (varav 31 200 ton apelsiner från Spanien) mot 32 700 ton 1943. Importen av torkad frukt, sammanlagt 8800 ton, var däremot blott obetydligt större än fjolårets. Lökimporten nedgick från 6200 till 2 300 ton.
Vad angår fodermedel var införseln av oljekraftfoder relativt betydande,
nämligen 137 000 ton mot endast 89 000 ton år 1943. Av vegetabiliska fett— råvaror infördes 37 500 ton jordnötter och kopra samt 32 700 ton lin-, raps— och andra oljeväxtfrön.
I fråga om konstgödsel märkes, att för första gången sedan år 1941 in- kom en last råfosfat, nämligen från Marocko, om 8 540 ton. Importen av kvävegödselmedel var något minskad jämfört med fjolåret, nämligen från 104 200 till 86 700 ton; däri ingick även en kvantitet chilesalpeter om 12 700 ton. Importen av kalisalter var ungefär normal.
Nedanstående tablå utvisar den o dlade jo rdarealens förde l- ning på olika växtslag ävensom skörden per hektar åren 1943 och 1944 samt till jämförelse härmed motsvarande förhållanden under tioårsperioden 1930/39.
Skördad areal Skörd per hektar hektar kilogram
1930139 1943 1944 1930/39 1943 1944 Höstvete ................. 224 300 153 300 192 000 2 450 2 330 2 180 Vårvete .................. 66 500 115 200 84 200 1 820 1 450 1 480 Höstråg .................. 204 900 212 300 196 900 1 910 1 870 1 780 Vårråg ................... 7 500 7 700 6 100 1 340 1 060 1 110 Summa brödsäd 503 200 488 500 479 200 2 140 1 900 1 880 Kom .................... 108 400 113 200 95 100 2 030 2 060 1 840 Havre .................... 660 700 574 800 555 800 1 820 1 480 1 310 Blandsäd ................. 251 000 276 800 278 600 2 160 1 790 1 690 Vicker ................... 4 300 5 000 4 400 1 590 1 370 1 310 Årter .................... 20 000 33 700 29 400 1 510 1 340 1 070 Potatis ................... 132 000 147 300 138 700 13 880 14 740 10 340 Sockerbetor .............. 47 300 50 300 55 000 35 210 37 120 32 790 Foderrotfrukter ........... 79 400 64 600 66 100 37 640 35 120 29 660
Säd till grönfoder ......... 104 100 117 900 130 900 —— —— —— Olje- och Spånadsväxter . . . — 37 500 53 900 — — —— Slåttervall ................ 1 375 500 1 329 400 1 341 552 3 640 2 930 3 770
Det framgår av tablån, att arealen för brödsäd minskat med 9 300 hektar från 1943 till 1944 samt med ej mindre än 24 000 hektar vid jämförelse med tioårsperioden före kriget. Sammanlagda vetearealen var dock 1944 7 700 hektar större än 1943, medan rågarealen nedgått med 17 000 hektar. I fråga om fodersäden inskränktes arealen för såväl korn som havre i rent bestånd; blandsädsarealen däremot ökades något. Sammanlagt minskades foder- sädsarealen (inkl. vicker) från 1943 till 1944 med 35 900 hektar. En mindre nedgång i odlingsvidden drabbade även ärterna och potatisen, medan soc- kerbetor och foderrotfrukter visa stegring. Den totala arealminskningen för nu nämnda grödor kom huvudsakligen vallodlingen till godo. Avkastningssiffrorna per hektar voro som synes genomgående lägre 1944 än 1943 utom vad slåttervallarna beträffar. Skördens storlek för de olika grödorna framgår av efterföljande tablå. *
Skörd i __ Skörd Skörd _ medeltal Skörd Skord 1943 1944 V a 1: t 5 l a g 1930/39 1943 1944 ton ton ton i% av skördetalen 1930/39
Vete .................. ' ............. 674 500 524 200 542 700 77-7 80!) Rag ................................ 401 500 404 800 356 800 100-8 88-9 Summa brödsäd 1 076 000 929 000 899 500 86'3 83-6
Korn ............................... 218 300 232 600 175 300 106—6 803 Havre .............................. 1 201 600 850 300 730 000 708 608 Övrig fodersäd .(blandsäd och vicker) 547 900 501 500 476300 91-5 869 Summa fodersäd 1 967 800 1 584 400 1 381 600 80-5 70-2
Ärter (huvudsakligen matärter) ........ 30 100 45 100 31 500 1498 104-7 Bönor (huvudsakligen bruna bönorl) .. . 2 100 3 200 2 800 152-4 133-3 Potatis .............................. 1 844 100 2171 100 1 434 600 117-7 77-8 Sockerbetor ......................... 1 682 200 1 862 300 1 803 400 110-7 107—2 Foderrotfrukter ...................... 2 970 100 2 267 400 1 960 200 76-3 66-0 Hö (vallhö och ängshö) ............... 5 495 200 4 272 600 5 485 200 778 99-15 Halm ............................... 3 767 200 3 065 900 3 021 100 81-4 802
1 Åren 1930/39 dock mest foderbönor.
Siffran för totala brödsädsskörden år 1944, 899 500 ton, understeg siffran för 1943 med 29 500 ton och medeltalssiffran för tioårsperioden före kriget med ej mindre än 176 500 ton eller 164 procent. Arealförskjutningen från råg till vete åtföljdes av en motsvarande förskjutning i skördekvantiteterna, i det att veteskörden vid jämförelse med 1943 steg men rågskörden minska- des. En liknande utveckling hade skett från 1942 till 1943. Till kvaliteten blev 1944 års brödsädsskörd av utmärkt beskaffenhet, med ovanligt hög hektolitervikt, mycket låg halt av grodda kärnor och, för höstsäden, låg vattenhalt.
De inom landet disponibla lagren av brödsäd uppgingo vid ingången av förmalningsåret (september—oktober) 1943/44 till i runt tal 300000 ton. Dessa lager ökades under förmalningsåret, så att de vid dess utgång upp- gingo till sammanlagt c:a 390 000 ton. I denna kvantitet ingick dock en viss mängd mältad brödsäd, som endast kunde komma till användning för ut- fodring. Handelsförmalningen beräknades komma att under förmalnings— året 1944/45 taga i anspråk c:a 600000 ton råg och vete. Någon inbland- ning i mälden av korn beräknades icke skola ifrågakomma, detta även av det skälet att kornskörden blivit jämförelsevis svag. För gryntillverkning räknades med i stort sett samma kvantitet havre som föregående år.
Ärtodlingen, som förut under kriget gått starkt framåt, visade 1944 till- bakagång både i fråga om areal och avkastning. Skörden, 31500 ton, var betydligt mindre än föregående år men dock fortfarande större än under förkrigstiden.
Beklagligtvis gav potatisen ett särdeles klent skördentbyte. Den tog allvar—
lig skada av torkan under juli och augusti och nådde sedan aldrig full ut— veckling. Regnet på hösten kom för sent och bidrog snarare att försämra kvaliteten. Potatisen gav i medeltal år 1944 en avkastning av endast 10 340 kg per hektar mot 14 740 kg året förut, och totalskörden blev så låg som 1 434 600 ton, vilket var mindre än 80 procent av medelgod skörd. Vad där- emot sockerbetorna angår blev skörden av någorlunda tillfredsställande storlek främst tack vare den arealökning, som här ägt rum.
En mycket betydande minskning drabbade fodersädsskörden, vilken är 1944 uppgick till allenast omkring 70 procent av förkrigstidens motsvarande skörd. Utbytet av fodersädsodlingen måste alltså anses synnerligen ogynn- samt. Orsaken härtill låg väsentligen i den för denna odling olämpliga väderleken under senare delen av året med stark torka under eftersommaren och otjänligt bärgningsväder på hösten.
Med hänsyn till att fodersädsskörden utfallit så svag var det en lycka att höskörden i stället blev så mycket rikligare. Hela skörden från vallar och ängar angives till närmare 55 milj. ton mot endast 43 milj. ton 1943. Höet blev dock icke överallt av fullgod kvalitet och Skördens näringsvärde sva— rade därför icke helt mot den stora kvantiteten.
Den minskade fodersädstillgången kunde i viss mån kompenseras genom tilldelning av betfor samt delvis även av melass. För mjölkproduktionen var det av betydelse, att tilldelningen av oljekraftfoder kunde höjas. Medan denna tilldelning under produktionsåret 1942/43 uppgått till sammanlagt c:a 90 000 ton och under 1943/44 till c:a 110 000 ton blev det möjligt att för produktionsåret 1944/45 kalkylera med en tilldelning av c:a 160000 ton. Till den så avsevärt ökade tillgången bidrog i ej ringa mån den tilltagande produktionen av inhemska oljehaltiga fröer.
Att den under år 1943 inträdda ökningen i kreatursbeståndet fortsattes under 1944 har redan antytts. Hela antalet nötkreatur tillväxte enligt kreatursräkningarna från 2 546 000 den 1 juni 1942 till 2 790 000 vid motsvarande tidpunkt 1943 och till 2859 000 den 1 juni 1944. Ökningen från 1943 till 1944 var dock jämförelsevis liten beträffande korna (från 1 704 000 till 1 747 000 eller 25 procent), medan den för ungnöt uppgick till 12'8 procent (från 546 000 till 619 000), vilket förebådade en blivande star- kare stegring i koantalet. Fortsatt tillväxt framträdde även i fråga om får- och svinstammen. Antalet får, som ökats från 435 000 år 1942 till 520 000 år 1943, steg sålunda år 1944 till 558 000, under det att svinens antal steg från 845000 år 1942 till 989000 år 1943 och till 1 054000 år 1944. Den huvudsakliga tillväxten föll härvid på gödsvinen, medan antalet modersug— gor sistnämnda år minskades. Trots den skedda allmänna återhämtningen höllo sig emellertid talen för hela nötkreaturstammen 1944 ännu 6 procent, kostammen 9 procent och svinstammen 26 procent under de för år 1937 (det sista förkrigsår, då allmän kreatursräkning ägde rum) redovisade mot- svarande talen. Enligt svinräkningen i oktober 1944 uppgick svinstammen
då till 981 procent av antalet i oktober 1943 och 84'6 procent av antalet i oktober 1939. '!
Växlingarna i fråga om den besiktigade och kontrollerade (d. v. s. i huvud- sak den marknadsförda) sl a k t en fr. o. m. 1942 framgå av följande siffé ror i ton: Får och Nötkreatur getter Hästar Svin Summa
1942 .................... 66 400 1 600 6 500 45 400 119 900 1943 .................... 81 100 2 900 7 600 65 500 157 100 1944 .................... 97 000 3 5001 9 400 95 700 205 600 1944 1 kV. .............. 23 100 3001 2 300 23 900 49 600 2 kv. .............. 24 200 3001 1 700 29 700 55 900 3 kV. .............. 22 700 1 2001 1 400 18 700 44 000 4 kv. .............. 27 000 1 7001 4 000 23 400 56 100
Tabellen utvisar en fortgående förbättring i tillgången på kött och fläsk. Framför allt gäller detta fläsket, varav produktionen från 1942 till 1944 mer än fördubblades. Till ovan anförda kvantiteter bör läggas den, särskilt i fråga om svin, avsevärda hemslakten, som emellertid under 1944 var mindre än närmast föregående år. (Den beräknas ha uppgått till c:a 50 000 ton, varav svin c:a 46 000 ton.) En beräkning, som jämväl omfattar hem- slakten, visar, att trots den försiggångna stegringen från bottenläget 1942 köttillgången ännu 1944 var mer än 25 procent och fläsktillgången i det närmaste 10 procent lägre än under 1939.
Att den under vintern 1943/44 tillämpade, av fodermedelstillgången be— tingade prispolitiken på fläskområdet föranledde en kraftig utslaktning av tyngre svin har omnämnts i föregående redogörelser (se del V sid. 26, 246). Härigenom tillfördes marknaden mycket stora kvantiteter fläsk, varigenom avsevärda extratilldelningar härav kunde medgivas under maj och juni. Sedan slakten av svin fr. o. m. juni 1944 börjat minska kraftigt, måste en åtstramning i köttransoneringen åter vidtagas. Ransonerna sänktes undan för undan och lågo fr. o. 111. november t. o. m. lägre än under motsvarande tid året förut, ehuru slaktsiffrorna visat en motsatt utveckling.
M jölkproduktionen hade liksom kött- och fläskproduktionen nått sin lägsta nivå under kriget är 1942. Från en kvantitet av uppskattningsvis 3652 000 ton detta år höjde den sig till 3976 000 ton 1943 och 4228 000 ton 1944. Sistnämnda kvantitet motsvarade c:a 90 procent av produktionen under produktionsåret 1938/39. Mjölkinvägningen vid mejerierna utgjorde 1944 3 108 000 ton mot 2852 000 ton år 1943 och 2 518000 ton år 1942.
Den invägda mjölken användes i alltjämt mycket betydande omfattning för försäljning som konsumtionsmjölk. Dock avbröts under 1944 den ända dittills pågående stegringen härutinnan. Försäljningen av grädde visade en
* Beräknade siffror. Fullständig statistik över slakten av får och getter under 1944 före— ligger ej, emedan denna var fri under större delen av året och därför ej redovisades till livsmedelskommissionen.
kraftig uppgång, alltsedan gräddransoneringen i februari 1944 slopats. I (nedanstående sammanställning anges halvårsvis försäljningen per månad av konsumtionsmjölk, standardiserad till 3 procents fetthalt, samt av grädde,- omräknad till fetmjölk. Tablån innehåller även uppgifter om smör- och. ostproduktionen.
Försåld Försåld Mejeriproduktionen konsumtions- grädde (omräknad av mjölk till mjölk) smör ost T 0 11 p e r m å n a d
1942 jan.—juni .......... 67 210 5 630 5 700 1 370 juli—dec. ......... 75 330 4 940 6 240 1 130 1943 jan.—juni .......... 79 880 6 530 5 960 1 740 juli—dec. . . . . . . . . . 80 650 5 530 7 250 1 810 1944 jan.—juni .......... 77 280 11 400 6 920 2 550 juli—dec. ......... 79 490 11 630 7 630 2 440
Produktionen av smör och ost befann sig som synes i tillväxt. Den be- tydelse som mjölkstandardiseringen ägde för smörproduktionen framgår av det faktum, att härigenom kunnat inbesparas en mängd mjölkfett, motsva- rande för år 1942 c:a 6 100, för år 1943 c:a 6 300 och för år 1944 c:a 6 700 ton smör eller i genomsnitt omkring 8 procent av resp. års mejerismörtill- verkning.
Margarinproduktionen kunde, tack vare fortsatt tillförsel genom lejdtra- fiken av vegetabiliska fettråvaror och inhemsk produktion av oljeväxtfröer, upprätthållas i ungefär samma omfattning som förut.
En sammanställning av förbrukningen av skilda slag av matfett under åren 1939 och 1942—44 ter sig sålunda:
1939 1942 1943 1944
ton ton ton ton Smör (mejeri- och lantsmör). . 70 520 76 290 83 640 99 280 Margarin, matolja m. rn. ..... 65 790 42 180 38 750 40 530 Summa 136 310 118 470 122 390 139 810
1 procent av förbrukningen 1939 86.9 89.8 102.6
Enligt dessa siffror skulle matfettförbrukningen år 1944 ha överstigit 1939 års förbrukning med 213 procent. I betraktande av att folkmängden under perioden (inkl. flyktingar, evakuerade finska medborgare och finska barn) vuxit med c:a 6 procent blir dock resultatet, att förbrukningen per person 1944 fortfarande låg något under förkrigsförbrukningen. Härvid bör emellertid observeras, att i sammanställningen ovan å ena sidan icke med— räknats vissa slag av matfett, såsom ister och flott, samt att å andra sidan konsumtionen av annat animaliskt fett, såsom fläsk och framför allt salt sill, nedgått väsentligt under krigsåren.
Ostproduktionen under 1944 stegrades utöver 1943 års kvantitet med c:a 40 procent. Det bör härvid jämväl nämnas, att på grund av det förbättrade försörjningsläget för mjölk fr. o. m. juli 1944 medgivits en ökning av ostens
tillåtna fetthalt upp till 33 procent, vilket innebar att 5. k. halvfet ost 11 fick tillverkas. Ökningen i ostproduktionen föranledde en motsvarande för bättring i tilldelningen av ost till konsumenterna.
Med ledning av de företagna hönsräkningarna ha beräkningar verkställt rörande antalet värphöns i genomsnitt under olika produktionsår sam ä g g p r o d 11 k tio n e n s storlek. Beräkningarna ha givit följande unge- färliga resultat:
. _ .. Äggproduktionen Produktionsår Antal varphons per höna, st. ton 1938/39 ................ 9 210 000 112 60 860 1942/43 ................ 6 689 000 106 35 580 1943/44 ................ 6 650 000 1 12 43 940 1944/45 ................ 7 980 000 112 52 730
Stegringen under de två sista produktionsåren är som synes ganska avse- värd. Den motsvaras även av ökade försäljningssiffror för ägg. Sålunda redovisas de auktoriserade partihandlamas inköp till 105 milj. kg för 1942, 11'8 milj. kg för 1943 och 172 milj. kg för 1944.
Beträffande fisktillgången se sid 53.
Jämlikt gjorda åtaganden exporterades från Sverige huvudsakligen till Finland under senare hälften av 1944 ej obetydliga kvantiteter livsmedel. Sålunda utfördes bl. a. omkring 29200 ton vete (jämte 16300 ton under första halvåret), 40 200 ton råg, 2 100 ton ärter och 1 100 ton potatis; dess-
utom omkring 5 200 ton kraftfoder, 1800 ton kalkkväve, 5000 ton super- fosfat- m. m.
Prlsreglerlngen på jordbruksområdet.
I föregående halvårsöversikt (se del V sid. 245) har omnämnts, att Kungl. Maj:t den 24 mars 1944 meddelade beslut angående grunderna för prissätt- ningen på jordbrukets produkter under regleringsåret 1944/45. Detta beslut byggde på en inom 1942 års jordbrukskommitté upprättad kalkyl angående jordbrukets inkomster och kostnader under nämnda regleringsår. Enligt kal- kylen skulle jordbruket vid normal skörd och med oförändrade priser få inkomster, som med ungefär 106 milj. kronor överstege vad som erfordrades för att täcka de sedan krigets början inträdda kostnadsökningarna. Kungl. Maj:ts beslut innebar, att detta inkomstöverskott icke skulle föranleda andra prissänkningar än sådana som kunde anses erforderliga för att främja av- ( sättningen eller av liknande skäl. Några sådana prisnedsättningar skedde, redan i samband med Kungl. Maj:ts nyssnämnda beslut (beträffande potatis, matärter, hö, fläsk m. m.), och andra förutsattes skola vidtagas på hösten. En omräkning av kalkylen skulle emellertid dessförinnan göras i augusti på basis av då föreliggande förhållanden. Om det enligt denna omräkning fortfarande förelåge inkomstöverskott, skulle detta till ett belopp av högst
106 milj. kronor få användas till att möjliggöra en höjning av löne- och in- komstnivån för arbetarna inom jordbruket. Bleve inkomstöverskottet större än 106 milj. kronor, skulle det överskjutande beloppet däremot utjämnas genom prisjusteringar.
Resultatet av den med utgångspunkt från skördeuppskattningen per den 15 juli utförda omräkningen av kalkylen i augusti (se härom närmare Jord- bruksekonomiska uppgifter 1944 nr 9) gav vid handen, att jordbruket, be- traktat som en helhet, skulle med då gällande priser erhålla ett kalkylmäs- sigt inkomstöverskott av omkring 1426 milj. kronor. Enligt principbeslutet i mars skulle av detta belopp högst 106 milj. kronor utjämnas genom höj- ning av arbetskostnadsposten, medan återstoden, 366 milj. kronor, skulle utjämnas genom prisjusteringar. Genom beslut den 25 augusti 1944 förord- nade Kungl. Maj:t efter förslag av livsmedelskommissionen — ett förslag som jämväl tillstyrkts av kommissionens råd och priskontrollnämnden — att prisutjämning skulle ske till nyss angivna belopp. Kungl. Maj:t bemyn- digade tillika livsmedelskommissionen att i huvudsaklig överensstämmelse med av kommissionen angivna grunder företaga de prisjusteringar, som er- fordrades härför. Till största delen skulle, i enlighet härmed, den erforder- liga utjämningen åstadkommas genom sänkning av priserna på slaktpro- dukter av olika slag och främst på sådana, för vilka avsättningssvårigheter redan förelåge eller under konsumtionsåret kunde antagas komma att före- ligga.. Prisnivån för vete och råg samt för mjölk och mjölkprodukter komme att förbli oförändrad.
Eftersom det ansetts föreligga anledning befara, att skördeutfallet beträf- fande vissa grödor skulle bli sämre än som antagits vid skördeuppskatt- ningen per den 15 juli, bestämde Kungl. Maj:t emellertid, att ny omräkning av inkomst- och kostnadskalkylen skulle göras i januari 1945, samt bemyn- digade livsmedelskommissionen att företaga den omprövning av priserna å jordbrukets produkter och förnödenheter, Som kunde föranledas av resul- tatet av denna omräkning.
Med stöd av Kungl. Maj:ts förutnämnda beslut den 25 augusti 1944 med- delade livsmedelskommissionen i cirkulär nr 2011 och 2012 föreskrifter an- gående priserna å brödsäd, fodersäd, ärter och bönor samt angående spann- målshandeln under regleringsåret 1944/45. Med regeringsbeslutet åsyftades i stort sett ingen ändring i den genomsnittliga prisnivån för spannmål. Pris- regleringen, sådan den slutligen utformades, innebar emellertid i princi- piellt hänseende vissa betydelsefulla olikheter i förhållande till regleringen föregående år. Delvis sammanhängde dessa med en strävan att övervinna lagringssvårigheter, vilka förmodades skola uppstå vid omhändertagandet av den nya skörden till följd av de relativt stora lager som funnos av bröd- säd av äldre skörd. Man önskade av detta skäl i största möjliga utsträck- ning hålla tillbaka utbuden från jordbrukarna till handeln och kvarnarna
under hösten och vintern. För att nå detta syfte fastställdes fasta successivt stigande priser för hela regleringsåret, och därjämte bereddes jordbrukarna möjlighet att mot särskild ersättning lagra brödsäd hemma på gårdarna. Dessutom genomfördes lättnader i fråga om rätten för jordbrukarna att an- vända icke fullgod brödsäd för utfodring hemma på sina gårdar.
Systemet med fasta successivt stigande priser innebar beträffande brödsäd den olikheten i jämförelse med det under regleringsåret 1943/44 tillämpade riktprissystemet, att jordbrukarna redan från början kunde avgöra vilken ersättning de komme att få vid en viss tidpunkt under året. Såväl spannmåls- handlarna som kvarnarna förpliktades nämligen att betala de fastställda brödsädspriserna fullt ut. Samtidigt som dessa voro normalpriser voro de alltså även garantipriser. Detsamma gällde beträffande normalpriserna för fodersäd. För samtliga spannmålsslag fastställdes prisskalor med begyn- nelsepriser per den 1 september 1944, vilka sedan stego med 10 öre per deci- ton för varje halvmånad, slutande beträffande brödsäd med början av juni och beträffande fodersäd med början av april 1945. Med hänsyn till att för det nya konsumtionsåret ej räknades med någon inblandning av kom i bröd- säden hänfördes nu korn för hela riket till fodersäden. Då härvid syntes önskvärt, att prisskillnaden mellan kom och blandsäd ej bleve alltför stor, nedsattes genomsnittspriset för kom med. 50 öre per deciton i förhållande. till priset under föregående regleringsår.
En sammanfattning meddelas här av begynnelse- och slutpriserna även- som de för resp. spannmålsslag med hänsyn till fördelningen av leveran- serna på olika månader beräknade medelpriserna.
Begynnelsepris Slutpris Medelpris
kr./dt kr./dt kr./dt Värvete .................. 27: 90 29: 70 28: 50 Höstvete .................. 25: 90 27: 70 26: 50 Råg ...................... 24: 90 26: 70 25: 50 Kom .................... 21: 90 23: 30 22: 50 Vithavre .................. 18: 30 19: 70 19: —— Svarthavre ................ 17: 80 19: 20 18: 50 Stråblandsäd .............. 19: 40 20: 70 20: —— Vicker och foderärter1 .. . . 25:30 26:70 26:—
För att stimulera till lagring av brödsäd hos odlarna erbjödos dessa att före den 1 december 1944 teckna avtal om lagring med leverans tidigast 1 april 1945. För dylik lagring skulle utöver den månatliga prisstegringen utgå en extra ersättning till odlaren med 75 öre per deciton.
Det under föregående regleringsår tillämpade prisortsystemet för brödsäd i södra och mellersta Sverige bibehölls. Prisorterna blevo i stort sett de- samma som förut med tillägg av ytterligare några orter.
Ovan angivna priser avse fullgod vara, för brödsädfritt prisort och för fodersäd fritt mottagningsort, där. auktoriserad spannmålshandlare fanns. Prisreglering efter kvalitet skulle ske för vete, råg och grynhavre efter i stort
1 För Vicker och foderärter, dugliga till'utsäde, skulle priserna vara 8 kr. per deciton högre. . . ».
sett samma grunder som gällde under regleringsåret 1942/43. Kvalitetsregle- ring å fodersäd skulle däremot icke tillämpas. Icke fullgod brödsäd räknades som fodersäd och skulle, för den händelse dylik vara (vete eller råg) för- såldes, betalas 1 resp. 2 kronor under kornpriset. I fråga om handelsmar- ginaler m. 111. vid försäljning från handeln till kvarnar och andra förbru- kare skulle gälla i huvudsak samma bestämmelser som förut.
Normalpriserna på matårter vid försäljning från odlare slopades. I stället bestämdes, att Svenska spannmålsaktiebolaget skulle under juni 1945 inlösa fullgoda matärter, som av odlare hembjödes till bolaget senast den 15 maj 1945, till ett pris av 33: 25 kronor per deciton för gula och 38: 25 kronor per deciton för gröna ärter. Normalpriset på matbönor vid överlåtelse från od- lare till auktoriserad uppköpare eller spannmålsbolaget fastställdes till 90 kronor per deciton, vilket innebar en sänkning med 10 kronor per deciton från föregående regleringsår.
Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 21 juli 1944 utsträcktes den tidigare för importerade bruna bönor tillämpade prisclearingen (se del III sid. 30) till att jämväl omfatta svenskodlade bönor. Orsaken härtill var, att den in- hemska skörden av bönor beräknades bliva sådan, att en kvantitet av upp till ett par tusen ton beräknades kunna under konsumtionsåret 1944/45 stäl- las till förfogande för civil konsumtion, medan den svenska produkten under närmast föregående år väsentligen tagits i anspråk för militärt behov. Clea- ringen åsyftade att genom utjämning av priserna å de billigare importerade och de dyrare svenskodlade bönorna undgå en eljest nödvändig höjning av normalpriset i detaljhandeln. .
Av spannmålsbolaget genomfördes i enlighet med livsmedelskommissio- nens i slutet av november givna föreskrifter prisskillnadsreglering med spannmålshandlare och kvarnar för utjämning av vinster och förluster, som uppkommit å inneliggande lager såsom följd av prisregleringen å spannmål vid övergången från det gamla till det nya regleringsåret (livsmedelskom- missionens cirkulär nr 2070).
Den tidigare utgående förmalningsersättningen av 2 kronor per deciton vid löneförmalning av vete och råg samt kom i Svea- och Göta- land borttogs vid utgången av juli 1944. Förmalningsersättningen vid han- delsförmalning, som för förmalningsåret 1943/44 utgått med 6: 50 kronor per deciton, bestämdes skola tills vidare fr. o. m. den 1 september 1944 för- skottsvis utgå med 5 kronor per deciton, till dess ersättningens storlek för förmalningsåret 1944/45 bleve definitivt bestämd. Så skedde genom Kungl. Maj:ts beslut den 30 december 1944, varvid ersättningen till handelskvarnar vid förmalning av spannmål till mjöl till människoföda för tiden 1 septem- ber 1944—31 augusti 1945 bestämdes till 6: 50 kronor per deciton. För sep- tember, oktober och november 1944, då förmalningsersättning utgått med 5 kronor per deciton, skulle efterreglering ske genom livsmedelskommissio- nens försorg. Samtidigt nedsattes fr. 'o. m. den 1 januari 1945 högsta priset å ovitaminiserat mjöl (enhetsmjöl, grahamsmjöl, samsikt och sammalet råg-
mjöl) vid försäljning från kvarn med 1 krona per deciton (jfr del V sid. 243).
Vad beträffar priserna å andra fodermedel än fodersäd skedde fr. o. m. den 1 september en viss omreglering av normalpriserna på kli, varvid priset på vetekli något höjdes, medan priset å rågkli liksom ock å maltgroddar sänktes. Nedsättning skedde vidare i normalpriset å melass (med 2 kronor per deciton) samt fr. o. m. årsskiftet 1944/45 i normalpriset å vetefodermjöl och sopmjöl. Jämväl å fodertran reglerades priserna nedåt. (Livsmedels- kommissionens cirkulär nr 1963, 2046, 2115, 2028.) Priserna å oljekraft- foder bibehöllos i enlighet med härom tidigare meddelade föreskrifter.
Det synnerligen goda utfallet av höskörden under sommaren 1944 gjorde det möjligt att även sänka priset å strå/oder. Från mitten av juli slopades (jämlikt livsmedelskommissionens cirkulär nr 1946) det tidigare gällande särskilda normalpriset på vallväxthö vid försäljning från odlare, medan för- brukarpriset sänktes från 13: 25 kronor till det vid ingången av reglerings- året 1943/44 gällande priset 11:75 kronor per deciton med vissa områdes- och transportkostnadstillägg (jfr del V sid. 33). Normalpriserna å grön- foderhö samt å halm av alla slag upphävdes helt fr. o. m. den 17 juli 1944.
Medan, som framgår av det sagda, på fodermedelsområdet en viss pris- sänkande tendens gjorde sig gällande, föranledde däremot det försämrade försörjningsläget i fråga om potatis en utveckling av prisförhållandena i mot— satt riktning. De normalpriser å matpotatis, som fastställts i augusti 1942, hade bestämts icke skola äga tillämpning å potatis av 1943 års skörd och i slutet av maj 1944 föreskrevs, att de icke heller skulle gälla potatis av 1944 års skörd. Sedan resultatet av årsskörden blivit känt, visade det sig emel- lertid påkallat att åter införa normalpriser å matpotatis. Så skedde fr. o. m. den 13 oktober 1944 genom livsmedelskommissionens cirkulär nr 2040, i viss mån jämkat genom cirkulär nr 2057 och 2072. Indelningen av landet i sju prisområden bibehölls härvid i stort sett oförändrad (se del IV sid. 32). De nya' normalpriserna sattes vid försäljning från odlare 1 krona per deci- ton högre än de under hösten 1942 gällande normalpriserna, dock med undantag för sjätte och sjunde prisområdena, omfattande Värmlands och Kopparbergs län samt Norrland, inom vilka områden oförändrade normal- priser skulle gälla. Producentprisets höjning medförde i stort sett motsva- rande höjningar av konsumentpriserna. S. k. varmvagnstillägg, uppgående till 1 krona per deciton utöver normalpriset, infördes för de fyra nordli- gaste länen fr. o. m. den 27 november och för de närmast söder därom be- lägna länen samt vissa län i Mellansverige fr. o. m. den 2 december. ' De priser som tillverkare av potatisstärkelse och brännvin ägde att betala till potatisodlare under kampanjen 1944/45 förblevo oförändrade i förhål- lande till dem som gällde under föregående kampanj.
I anslutning till de av Kungl. Maj:t den 25 augusti 1944 utfärdade bestäm- melserna angående grunderna för prissättningen på jordbruksprodukter under regleringsåret 1944/45 meddelade livsmedelskommissionen i cirkulär nr 1990 föreskrifter, gällande från den 11 september, angående sänkning av normalpriserna såväl på kött av nötboskap, får och bäst som på fläsk samt vissa organ och inälvor. Priset på storboskap sänktes med 7 öre, priset på mindre kalv med 5 öre och priset på häst med 25 öre per kg. Beträffande får och lamm skedde en genomsnittlig prissänkning med 35 öre per kg. Vad beträffar svin voro prissänkningarna mest markerade för djur under 60 och över 100 kg, medan för mellangrupperna prissänkningen begränsades till 5—7 öre per kg.
Härtill kommo ytterligare betydande prisnedsättningar på slakterifett samt tarmar, varvid prisutjämning ägde rum för lager av importerade tar- mar med anlitande av clearingkassan för kolonialvaror.
De vidtagna prisförändringarna beträffande slaktprodukter och tarmar gåvo ett tydligt utslag i detaljhandelns priser på kött, fläsk och charkuteri- varor. Dessa återverkningar förstärktes därigenom att samtidigt även en minskning av handelns marginaler ägde rum.
En viss prisökning å hela, halva och fjärdedels kroppar av svin skedde fr. o. m. den 15 november 1944 i form av höjning av områdestilläggen för mellersta och norra Sverige med 2 öre per kg (cirkulär nr 2073).
Kungl. Maj:t bemyndigade den 2 november 1944 livsmedelskommissionen att på liknande sätt som skett under de föregående åren vidtaga åtgärder för att under månaderna april—juni 1945 stödja priset på s mågrisar. Ett minimipris garanterades under april och maj av 225 och under juni av 200 öre per kg levande vikt för till fortsatt gödning lämpade smågrisar vägande 15—25 kg. Något särskilt anslag för ändamålet ansågs ej erfor- derligt, enär ännu fanns en behållning av de för hithörande prisreglering tidigare anslagna medlen om sammanlagt 800 000 kronor.
I enlighet med riksdagens beslut angående jordbruksregleringen under budgetåret 1944/45 utfärdade livsmedelskommissionen genom cirkulär nr 1935 bestämmelser i vad angick prisregleringen på mjölkområdet att gälla tills vidare fr. o. m. juli 1944. Föreskrifterna angående allmänt mjölkpristill- lägg överensstämde med de tidigare alltsedan juni 1942 gällande (se del IV sid. 33). Vad åter angår de i Norrland och vissa delar av Svea- och Göta- land utgående extra mjölkpristilläggen genomfördes den ändringen, att med dem sammanslogos de förut utgående s. k. norrländska differentieringstill- läggen för mjölk. Dessa skulle alltså icke vidare utgå såsom särskilda till- lägg. I stället ökades de extra mjölkpristilläggen, såvitt angick Norrland utom Gästrikland, med belopp, som ungefär motsvarade de tidigare diffe- rentieringstilläggen. Samtliga tillägg kommo därigenom att beräknas efter kvantiteten mjölkfett i den invägda mjölken. De härvid fastställda beloppen
blevo följande i öre per kg mjölkfett i den vid mejeri från mjölkproducenter invägda mjölken: Norrbottens län, Västerbottens läns lappmark samt vissa socknar i
Ångermanland .................................. , .......... 129 öre Västerbottens läns kustområde ................................ 116 » Västernorrlands län utom nyssnämnda socknar i Ångermanland
samt Jämtlands län och Hälsingland ........................ 80 » Gästrikland, Kopparbergs län samt'delar av angränsande län i Mel-
lansverige ................................................ 20 »
De sålunda bestämda mjölkpristilläggen voro avsedda att bibehållas i stort sett oförändrade intill utgången av juni 1945. Därest skördeutfallet 1944 bleve sådant, att med tillämpning av de fastställda allmänna grun- derna för prissättningen prisjusteringar uppåt eller nedåt å jordbrukets pro- dukter skulle vidtagas, kunde emellertid ändring av tilläggens belopp komma i fråga.
Genom beslut den 25 augusti 1944 ställde Kungl. Maj:t ett av riksdagen beviljat belopp av 4 milj. kronor till livsmedelskommissionens förfogande att utgå såsom lokala differentieringstillägg för mjölk inom områden som i särskild grad lidit av ogynnsamma väderleksförhållanden under sommaren. Fördelningen av bidragsbeloppen fastställdes av kommissionen genom cir- kulär nr 2117.
De ändrade bestämmelser som livsmedelskommissionen genom cirkulär nr 1935 meddelade angående producentbidragen för mjölk under 1944/45 överensstämde med riksdagens härom fattade beslut (se del V sid. 248). Bi- drag för uppehållande av mejeriernas körlinjer skulle i fortsättningen utgå efter samma grunder som förut. Normalpriserna å mjölk förblevo oför- ändrade.
Fr. o. m. den 25 september 1944 nedsattes priset på hushållsmargarin vid försäljning till förbrukare med 20 öre per kg, vilket möjliggjordes därigenom att dels accisen på dylikt margarin genom kungörelse den 14 september 1944 (nr 622) sänkts från 30 till 18 öre per kg, dels en viss prissänkning, delvis fr. o. m. den 7 augusti, i övrigt fr. o. m. den 11 september, genomförts på animaliska fettråvaror.
Fr. o. m. den 1 september 1944 upphävdes normalpriserna på mesvaror och vit getost.
Säsongmässiga höjningar inom ramen för fastställda genomsnittspris å ägg ägde rum per den 18 september och den 16 oktober 1944 med 20 öre per kg vid vartdera tillfället. Därtill kommo fr. o. m. den 7, resp. för vissa prisområden den 18 december 1944 s. k. varmvagnstillägg, varierande från 2 till 5 öre per kg.
Priserna å konstgödsel, vilka som förut fixerats efter en under förbruk- ningsåret stigande skala, förblevo desamma som under föregående förbruk- ningsår med undantag av att priset på superfosfat sänktes med 50 öre per decitonvid leverans före den 1 februari 1945 och med 30 öre för leverans under tiden därefter. '
Med denna prisnedsättning å superfosfat förhöll det sig på följande sätt. För frambringande av för superfosfattillverkningen användbar råvara, apatit, under den tid importerad råfosfat ej stod till buds, hade Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag låtit i Malmberget uppföra en anläggning för anrikning av fosforhaltig järnmalm från bolagets fyndigheter, varjämte även uppförts ett jämsligverk, vilket avsetts skola under viss del av året användas för apatittillverkning. Kostnaderna för förstnämnda anlägg- ning ävensom den del av kostnaderna för järnsligverket, vilken ansetts böra belasta apatittillverkningen, hade uppgått till omkring 33 milj. kronor. Då anläggningarna förutsattes skola komma att sakna värde, då råfosfat åter blivit tillgängligt, hade det ansetts skäligt att anläggningskostnaderna helt avskrevos under den rådande kristiden. I enlighet härmed hade också under de gångna åren i den kostnadskalkyl, som lagts till grund för bestämmande av apatitpriset, upptagits betydande belopp för avskrivning å nyssnämnda anläggningar. Vid utgången av andra kvartalet 1944 hade ifrågavarande anläggningskostnad helt avskrivits, vilket medfört att försäljningspriset å superfosfat för gödselåret 1944/45 nedsatts med ett belopp, svarande mot den i apatitpriset tidigare ingående avskrivningskostnaden.
Någon prissänkning å apatit skedde däremot icke av det skälet att i apatitkalkylen fr. o. m. den 1 juli 1944 inräknades avskrivningskostnad för vissa förberedelsearbeten för fortsatt produktion av apatit, vilka ansetts önskvärda för att vidmakthålla produk- tionsberedskapen på ifrågavarande område. Kostnaden bestämdes skola tills vidare bäras av livsmedelskommissionens clearingkassa för förnödenheter för jordbrukets be- hov. Då nämnda förberedelsearbeten saknade omedelbar betydelse för försörjningen med fosfatgödselmedel under kristiden, ansåg livsmedelskommissionen det icke moti— verat, att kostnaderna för arbetena skulle slutligt bäras av clearingkassan, och hem- ställde hos Kungl. Maj:t, att ett särskilt anslag måtte anvisas härför. Genom beslut den 16 februari 1945 lämnade Kungl. Maj:t dock framställningen utan bifall.
Tlllgodoseendet av jordbrukets behov av arbetskraft.
Liksom de föregående åren vidtogos under sommaren och hösten 1944 från de militära myndigheternas sida omfattande åtgärder för att, speciellt under skördesäsongerna, trots en vidmakthållen hög försvarsberedskap, lämna jordbruket arbetshjälp genom tillfälligt lösgörande av värnpliktig arbetskraft. Värnpliktiga som erhållit uppgiftskort, tillhörande klasserna A, B och C, bereddes i mycket stor omfattning ledighet från militärtjänstgö- ring under hela sommaren samt, med växlingar för olika kategorier och i olika landsdelar, även under september och oktober, varvid dock undantag i viss utsträckning måste ske för inkallelser till fältförband, för utbild- ning m. 111.
Även för värnpliktiga jordbrukare som icke tilldelats uppgiftskort med- gavs på arbetsmarknadskommissionens framställning i icke ringa utsträck- ning ledighet från militärtjänstgöring. För deltagande i myr- och hack— slåtter gavs sålunda minst tre veckors ledighet för ifrågakommande värn-
pliktiga inom vissa socknar i Norrland, Dalarna och Värmland. Värnplik- tiga, tillhörande åldersklass 1943, vilka sommaren 1944 fullgjorde sin första tjänstgöring, beviljades i Göta- och Svealand med undantag av Gotland i viss omfattning ett extra övningsuppehåll om 7 dagar — utöver tidigare an— befallt 14-dagars övningsuppehåll _ för deltagande i skördearbete. Denna ledighet uttogs mestadels i slutet av augusti och första delen av september och omfattade även icke jordbrukare, som åtogo sig jordbruksarbete. Dess- utom anbefalldes i generalorder den 4 augusti, att vapenfria värnpliktiga, som fullgjorde första tjänstgöring, kunde dels för skördearbete hempermit— teras högst en månad, dels ställas till förfogande i närheten av förläggnings- plats.
För tillvaratagande av .potatisskörden i Blekinge län utverkades hemper- mittering under tre veckor för ett mindre antal värnpliktiga ensambrukare under oktober och november. I de sockerbetsodlande länen, där register upplagts över värnpliktiga sockerbetsodlare samt betskötare och betupp- tagare, utverkades för dylik personal ledighet från militärtjänstgöring dels under tre veckor å en månad på försommaren för betskötseln, dels under fyra å fem veckor under hösten för betupptagning.
Med stöd av särskild generalorder ställde vidare militärbefälhavare efter framställning av länsarbetsnämnd eller överblockledare liksom föregående år på åtskilliga orter personal samt hästar med fordon och seltyg ur fält- eller lokalförsvarsförband till jordbrukares förfogande för medverkan i jordbruksarbete i närheten av resp. förbands grupperingsplats.
Beträffande läget i övrigt å jordbrukets arbetsmarknad samt de åtgärder som vidtogos för att tillföra jordbruket frivillig arbetskraft se sid. 153, 156.
Motordriften vid jordbruket.
Fr. o. m. den 1 juli utgjordes de jordbruket tilldelade kvantiteterna fly— tande bränsle i huvudsak av antingen motyl 25 (en blandning av 25 procent sprit och 75 procent skifferbensin) eller motorfotogen, det förra för för- gasarmotorer, det senare (i vissa fall ersatt av motorbrännolja) för tänd- kule- och dieselmotorer. Kvantiteterna motsvarade ungefär de tidigare läm- nade, sålunda under juli och augusti för traktordrift av självbindare 5 liter och för plöjning och harvning 30 liter samt under september—december för höstplöjningen 30 liter, allt per hektar av den s. k. traktorarealen. Under vardera perioden gavs för tröskningsändamål högst 075 liter per deciton av den spannmål som beräknades komma att utvinnas. Startbränsle lämnades för gengasdrivna motorer med 1 liter motyl 25 eller motorfotogen per be— räknad full arbetsdag.
Det tidigare annonserade traktordestillatet kom under höstbruket till an- vändning för provdrift av från tilldelning avstängda tändkuletraktorer, som ej försetts med gengasaggregat.
Tillgången på konstgödsel av olika slag var ännu under senare halvåret 1944 relativt god trots de inskränkningar i importen som skett. Produktionen av apatitslig vid Malmberget hade utvecklats därhän, att den motsvarade c:a 290 000 ton 15-procentig superfosfat per år. Under hösten inkom där- jämte från utlandet en fartygslast råfosfat om c:a 8 500 ton. Den inhemska produktionen av thomasfosfat motsvarade per år c:a 15000 ton. Den så- lunda beredda tillgången möjliggjorde en fosfatförbrukning uppgående till omkring 75 procent av förkrigstidens. Lagren av kaliumhaltiga gödselmedel voro goda och skulle i och för sig medgivit oförändrad förbrukning under gödselåret 1944/45. Nödvändigheten med hänsyn till den starkt inskränkta importen att reservera en del till kommande år föranledde dock en viss minskning i tilldelningen. I fråga om kvävegödselmedlen hade den inhemska produktionen successivt ökats. Fortsatt import kunde påräknas från Norge. Tilldelningen kunde beräknas komma att upprätthållas vid samma storlek som föregående år.
Plan för regleringen av handeln med gödselmedel under gödselåret 1944/45 framlades av livsmedelskommissionen i stora drag i cirkuär nr 1918. Liksom förut skulle tilldelningen uppdelas på tre perioder, den första om- fattande tiden juli—september 1944, den andra tiden oktober 1944—januari 1945 och den tredje tiden februari—juni 1945. I samma cirkulär fastställdes i detalj tilldelningen under första perioden, avseende i huvudsak behovet för höstsådden; för återstoden av gödselåret gåvos motsvarande föreskrifter i cirkulär nr 2001. En viktig förändring i förhållande till vad förut gällt var, att f 0 s f a t g ö d 5 el (superfosfat och thomasfosfat) med hänsyn till den förbättrade tillgången fick under hela gödselåret försäljas fritt, d. v. 5. utan mottagande av inköpsbevis. Av k alig ö dsel tilldelades under första perioden 40 och under andra perioden 25, d. v. s. tillsammans 65 procent av den under hela gödselåret 1943/44 lämnade ordinarie tilldelningskvantiteten, allt med avrundning uppåt för vederbörande förbrukare till jämnt 80-tal kg. Därav skulle under första perioden minst en fjärdedel utgå i kainit, åter- stoden i form av 40-procentigt kalisalt. Beträffande k v ä v e g ö d 5 el gavs för första tilldelningsperioden en kvantitet kalkkväve, motsvarande högst * 20 procent av den sammanlagda kvävetilldelningen 1943/44; för andra pe-
rioden bestämdes tilldelningen av kalksalpeter, ljungasalpeter och/eller ammoniumsulfat samt kalkkväve till resp. 30, 20 och 20 procent av totala _ kvävetilldelningen under 1943/44. För bägge perioderna tillsammans er- _ hölls alltså 90 procent av föregående års tilldelningskvantitet. Avrundning
skedde som förut till närmast högre med 50 delbara tal. På Gotland och Öland samt i Norrland fick kalkkvävet i viss utsträckning utbytas mot ljungasalpeter eller ammoniumsulfat. Särskilda bestämmelser meddelades. om tilldelning av konstgödsel till handelsträdgårdar m. m.
Angående prisregleringen för konstgödsel se sid. 39. För att stimulera
jordbrukare att så snart som möjligt uttaga tilldelningen av kalksalpeter, be träffande vilket gödselslag lagerutrymmena voro hårt ansträngda, medga , livsmedelskommissionen, att vid leverans av denna vara under tiden 16 sep- tember—31 oktober 1944 fick lämnas en rabatt-av 50 öre per deciton.
Skördegarnsreglerlngen.
Sedan den 24 mars 1944 hade försäljning av pappersskördegam fritt fått äga rum. De tillgängliga kvantiteterna dylikt garn räckte väl till för att fylla behovet men lämnade heller intet större överskott, varför den statliga inlösningsgarantien för den avtalsenligt fullgjorda tillverkningen icke be- hövde tagas i anspråk. Sammanlagt försåldes för 1944 års säsong omkring 5700 ton pappersskördegam. Någon försäljning av skördegarn av sisal- .hampa förekom praktiskt taget ej.
Då möjligheterna till import av sisal eller sisalgarn fortfarande syntes ovissa, befanns lämpligt att även för år 1945 träffa avtal med de fem på om- rådet verksamma fabrikerna om tillverkning med statlig avsättningsgaranti .av den nödvändiga minimikvantiteten pappersgarn. Sådant avtal slöts av industrikommissionen med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 ok- tober 1944. Den avtalade tillverkningen omfattade 5100 ton, vilken skulle "vara fullgjord till den 30 juni 1945. Kommissionen förbehöll sig emellertid rätt dels att efter utgången av december 1944 uppsäga avtalet till upphö- rande efter sex veckor, dels ock att, om så skulle erfordras, påkalla en t. o. m. den 31 augusti 1945 fortsatt tillverkning. Statlig garanti lämnades för avsättning till föreskrivet pris för sådant garn som icke försålts före den 1 september 1945. I avtalen inrycktes därjämte åläggande för vederbörande bolag att — därest tillverkning av skördegarn på bolagets egen risk fort- .satts, sedan den kontrakterade kvantiteten fyllts (sådan tillverkning hade år 1944 skett till en kvantitet av 180 ton) — icke utan industrikommissionens medgivande före den 1 september 1945 utbjuda dylikt garn till försäljning, innan den statsgaranterade kvantiteten i sin helhet försålts.
Regleringen beträffande brödsäd och brödsädsprodukter, ärter och bönor m. m.
Systemet för brödsädsregleringen under regleringsåret 1944/45, sådant det fastställdes av livsmedelskommissionen genom cirkulär den 25 augusti 1944. nr 2011, företedde — frånsett de ändrade föreskrifterna i prishänseende, för vilka redogjorts ovan å sid. 33 ff. —— inga mera framträdande olikheter mot vad som gällt under 1943/44. En viss skillnad låg däri, att kornet nu åter i tekniskt regleringshänseende räknades som fodersäd, icke som brödsäd, vil- ket sammanhängde med att utfodringsförbudet för korn lättades.
Ordningen för handeln med utsäde för höstsådden var i stort sett densamma som under föregående år. Rätt medgavs genom cirkulär nr 1951 att till jordbrukare för användning uteslutande å dennes brukningsdel utan särskilt tillstånd försälja utsädesspannmål av vete, råg, kom och luddvicker.
Motsvarande bestämmelser meddelades beträffande utsäde av spannmål för vårsådden genom cirkulär nr 2059. Härvid genomfördes en allmän pris— sänkning för samtliga spannmålsslag.
Nya förmalningsbestämmelser för brödsäd infördes att gälla fr. o. 111. september 1944 genom livsmedelskommissionens cirkulär nr 2016. Bland de ändringar som härvid skedde jämfört med tidigare bestämmelser märkes främst, att föreskrifterna om inblandning av korn eller kornmjöl vid framställning av vete- och rågmjöl bortfallit. Inblandningen av vårvete eller La Platavete skulle utgöra i genomsnitt 20 procent av den spannmåls- blandning, som förmäldes till vetemjöl. Utmalningsprocenten nedsattes vid förmalning av spannmål till siktat vetemjöl från i genomsnitt 76 till 75 pro— cent men höjdes vid förmalning till samsikt från i genomsnitt 74 till 75 procent. Inblandningen av veteeftermjöl i samsikt sänktes från i genomsnitt 30 till 26 procent. Fr. o. m. den 1 november 1944 genomfördes enligt cir- kulär nr 2020 vissa ytterligare ändringar i förmalningsreglerna. Vid förmal- ning av vete för framställning av siktat mjöl eller grahamsmjöl sänktes råg- inblandningen från minst 15 till minst 10 procent. Utmalningsprocenten höj- des beträffande siktat vetemjöl till 755 och beträffande samsikt till 76 pro- cent, medan den genomsnittliga inblandningsprocenten för veteeftermjöl vid framställning av samsikt ånyo höjdes från 26 till 30 procent. Höjningarna av utmalningsprocenten stodo väsentligen i samband med den förbättrade kvaliteten hos årets skörd i jämförelse med fjolårets.
Beträffande förmalningsersättningen se sid. 35. I fråga om mjöl- och brödransoneringen vidtogos inga större förändringar. Tilldelningskvantiteterna förblevo i stort sett desamma som förut. Fr. o. m. den 25 september medgavs rätt att inköpa mjöl och bröd av vete mot samtliga brödkortskuponger.
Försäljningen av korngryn, kornmjöl och kornflingor samt rent kornbröd frigavs helt fr. o. m. den 15 augusti. Under tiden 10 juli 1944—8 januari 1945 gavs särskild tilldelning av sammanlagt 3 kg havregryn eller havre— mjöl eller alternativt motsvarande kvantitet andra varor, som fingo inköpas mot brödkortskupong. Försäljningen av matärter och potatismjöl, vilken fr. o. m. den 22 maj 1944 undantagits från ransoneringen, förblev fri. Sär- skild tilldelning av bruna bönor förekom som förut vid sidan av mjöl- och brödransoneringen. Från slutet av augusti tillhandahöllos jämväl svensk- odlade bruna bönor, vilka under de närmast föregående åren icke förekom- mit till försäljning i allmänna handeln.
I slutet av juni 1944 avslöt kontrollstyrelsen överenskommelse med Svenska bryggareföreningen, enligt vilken fr. o. m. den 1 augusti den till- låtna högsta stamvörtstyrkan för maltdrycker av andra klassen höjdes från dittillsvarande 7 procent till 82 procent, såsom fallet varit under år 1942 (jfr del IV sid. 46, del V sid. 43). För maltdryckstillverkning under kalen-
deråret 1945 medgavs de skattepliktiga bryggerierna rätt att använda intill 18 000 ton korn. För de skattefria bryggerierna räknades med en förbruk- ning under tillverkningsåret 1944/45 av 5 000 ton korn.
Fodermedelsregleringen.
Det förhållandevis goda försörjningsläget i fråga om brödsäd samtidigt med en mindre riklig tillgång beträffande fodersäd gjorde, att man ansåg sig kunna lätta på de tidigare begränsningarna i rätten att utfodra brödsäd. Jordbrukare medgavs sålunda rätt att utan särskilt tillstånd utfodra avrens av brödsäd samt sådan brödsäd, som enligt gällande kvalitetsbestämmelser ej var leveransgill såsom fullgod kvarnspannmål. Villkor härför var emel- tid, att jordbrukaren, innan utfodring ägde rum, gjorde anmälan till kris- tidsnämnden om storleken av det parti, som han ämnade utfodra, och om anledningen till dess lägre kvalitet. Kristidsnämnden ägde att verkställa undersökning av partiet, om skäl därtill funnes.
Den förhållandevis bättre tillgången på brödsäd än på fodersäd var också anledningen till att, som förut nämnts, den tidigare inblandningen av kom vid brödsädsförmalningen slopades.
Kornet jämställdes inom hela riket med annan fodersäd i vad gällde rätten att använda detsamma för utfodring och att inköpa kom mot inköps- bevis för fodersäd.
Trots att höskörden utfallit ovanligt riklig och därigenom i någon mån kompenserade nedgången i fodersädsskörden, ådagalade kalkylerna över den totala fodermedelstillgången nödvändigheten att, i motsats mot tidigare hysta förhoppningar i motsatt riktning, även för år 1944 års skörd tillämpa leveransplikt för fodersäd. Därvid kom emellertid ett i viss mån änd- rat system till användning vid fördelningen av leveransplikten på de olika styrelseområdena, varom upplysningar meddelades av livsmedelskommissio- nen i cirkulär nr 1950. Under de föregående åren hade beräkningen av leveranskvantiteterna verkställts centralt inom livsmedelskommissionen med ledning av tillgängliga rapporter om skördeutfall och djurantal m. m. I av— sikt att kunna anknyta leveransplikten så nära som möjligt till de olika om- rådenas faktiska leveransförmåga gick man nu så till väga, att man redan under sommaren förelade kristidsnämnderna att göra grundläggande be- räkningar angående de kvantiteter fodersäd, som nämnderna ansågo möjliga att uttaga inom sina områden. Före den 10 september skulle nämnderna meddela kristidsstyrelserna resultatet av de verkställda beräkningarna, var- efter dessa skulle, efter granskning och eventuell justering av de inkomna uppgifterna, senast den 23 september till livsmedelskommissionen uppge den sammanlagda kvantitet, som kunde avstås inom vederbörligt styrelseområde. På grundval av så erhållet material träffade kommissionen härefter avgö- rande angående leveranspliktens fördelning på kristidsstyrelseområden. Då
. de kvantiteter fodersäd, vilka kristidsstyrelserna uppgivit kunna avstås, vi- sade sig otillräckliga för att täcka det av kommissionen beräknade minimi- behovet under regleringsåret 1944/45 och då flertalet kristidsstyrelser vid hållna överläggningar förklarade sig anse, att de framräknade kvantiteterna ' icke kunde höjas genom en högre uppskattning av hektarskördarnas storlek, såg sig kommissionen nödsakad att beträffande vissa djurslag vidtaga en nedskärning av de vid de preliminära beräkningarna använda foderstaterna (cirkulär nr 2060).
Första ransoneringsperioden för fodersäd (inkl. betfor m. 111.) under ut- fodringsåret 1944/45 omfattade september månad 1944. Under denna period utgick jämlikt livsmedelskommissionens cirkulär nr 2014 tilldelning endast för hästar, minst 3 år gamla, samt svin och fjäderfä efteri huvudsak samma grunder som under föregående period. En mindre sänkning av tilldelningen för vissa kategorier arbetshästar och svin hade dock ansetts påkallad, var— jämte tilldelningen av underhållsfoder till yrkeshönserier något nedsatts. Tilldelningen av produktionsfoder till fjäderfä utgick oförändrad med 35 kg per kg försålda ägg. Under andra ransoneringsperioden, oktober—december, gavs enligt cirkulär nr 2026 tilldelning av fodersäd m. m. jämväl för ung- hästar, nötkreatur, får, getter och kaniner. Viss del av tilldelningen till såväl hästar som nötkreatur skulle utgöras av betfor. För fjäderfä minskades produktionsfoderransonen från 35 till 3 kg per kg försålda ägg. Samman- lagda tilldelningen av fodersäd och betfor understeg föga tilldelningen under motsvarande tid föregående år. Totaltillgången' för jordbruket i dess helhet var emellertid minskad därigenom att de kvantiteter, som jordbrukarna vid leveranspliktens utgörande beräknades få behålla för utfodring av egna djur, i viss mån nedsatts. Då det till följd av den knappa tillgången. på fodersäd icke finge anses osannolikt, att man framdeles under utfodringsåret kunde nödgas vidtaga vissa ytterligare inskränkningar i tilldelningsnormerna, upp- manades jordbrukarna att vid utfodringen i så stor utsträckning som möj- ligt använda fodercellulosa som ersättning för fodersäd.
I fråga om oljekraftfoder och kli fastställde livsmedelskommissionen i cirkulär nr 1952 för konsumtionsåret 1944/45 liksom föregående är, vad be- träffar Svea- och Götaland samt Gävleborgs län, dels en grundkvantitet mjölk per ko (grundproduktionen), för vilken någon kraftfodertilldelning ej skulle beräknas, dels ock de kvantiteter oljekraftfoder och kli, som skulle utdelas inom resp. kristidsstyrelseområden per 1 000 kg mjölk utöver grund- produktionen. Avvägningen mellan oljekraftfoder och kli skulle ske så, att tilldelningen av det förra slaget bleve förhållandevis störst inom områden med riklig tillgång på rotfrukter och annat äggvitefattigt saftfoder (bet- massa) och minst i områden som hade största tillgången på hö, allt i avsikt att nödig koncentration skulle uppnås i foderstaterna. Tilldelningen skulle vara i huvudsak verkställd senast den 15 september 1944. Jordbrukare, som
efter tiden för ordinarie tilldelning av oljekraftfoder och kli ökat sitt ko- antal genom att kvigor kalvat utan att motsvarande antal kor utrangerats, kunde erhålla tilläggstilldelning för de nykalvade korna.
Särskilda föreskrifter meddelades angående extra tilldelning av oljekraft- foder till jordbrukare, som för skördeåret 1944 tecknat och därefter behö- rigen fullföljt kontrakt med vissa angivna företag om odling av oljeväxter, spånadslin eller hampa (cirkulär nr 1823 och 2052).
Ovan har nämnts, att livsmedelskommissionen som följd av begränsningen i fodersädsleveranserna från de leveranspliktiga jordbrukarna såg sig nöd- sakad att beträffande vissa djurslag minska de ursprungligen tilltänkta foderstaterna. Sålunda sänktes genomgående foderstaterna för tjurar, oxar och kor med 20 kg per djur. Såsom kompensation härför medgavs emeller- tid en allmän tilldelning av melass till innehavare av nötkreatur (cirkulär nr 2046). För modersuggor nedsattes foderstaten med 100 kg per djur. I stället gavs för modersuggor en motsvarande kvantitet kli. Samtidigt be- stämdes, att någon extra tilldelning av fodersäd för modersuggor i samband med grisning icke längre skulle utgå. Nedskärningen av foderstaterna för nötkreatur och suggor avsåg såväl de kvantiteter, som de leveransskyldiga fingo behålla för utfodring, som de myckenheter, vilka skulle utdelas mot inköpsbevis till ej leveranspliktiga jordbrukare.
I fråga om melass nämndes nyss, att en allmän tilldelning skulle ske. Denna uppgick för utfodringsåret 1944/45 till 20 kg per ko i de områden som deltogo i fodersädsavståendet, nämligen Götaland, Svealand och Gävle- borgs län. Inom övriga landsdelar blev motsvarande tilldelning 15 kg per djur. Sockerbetsodlarna fingo i sedvanlig ordning, enligt bestämmelserna i upprättade odlingskontrakt, från sockerbolaget uttaga 11/2 fat melass (c:a 390 kg) för varje påbörjad hektar under år 1944 odlade sockerbetor.
Det gynnsamma skördeutfallet i fråga om strå/oder gjorde, att livsmedels- kommissionen fann sig föranlåten att upphäva det tidigare gällande förbu- det att bränna och kompostera halm.
Något avtal om tillverkning och leverans under år 1944 av fodercellulosa hade icke träffats med cellulosaindustrien. En viss om än begränsad för— säljning från kvarvarande lager ägde rum, särskilt för erhållande av ut- fyllnad i fodersädstilldelningen åt hästar. Emellertid fanns ännu i novem- ber 1944 hos Svenska spannmålsaktiebolaget en tillgång på omkring 220 000 ton dels sulfit-, dels sulfatcellulosa, användbar för foderändamål men åt- minstone till större delen, om än i begränsad mån, brukbar även för pap- perstillverkning m. m. Rörande försäljning av de lager av cellulosa, som ej komme att behövas som kreatursfoder, slöt spannmålsbolaget avtal med Svenska cellulosaföreningen, varigenom ' överenskoms att all' försäljning Skulle ske i samråd med cellulosaföreningen eller genom dennas försorg, så att minsta möjliga störning vållades på 'cellulosamarknaden.
Genom cirkulär nr 2059 fastställde livsmedelskommissionen bestämmelser angående handeln med samt normalpris på vallväxt- och rotfruktsfröer samt utsäde av olje- och Spånadsväxter för vårsådden 1945. De meddelade för- säljningsföreskrifterna överensstämde i huvudsak med tidigare gällande regler, utom att som uppköpare av oljeväxtfrö i stället för Svenska spann- målsaktiebolaget inträtt Sveriges oljeväxtodlares centralförening samt att handeln med linutsäde lämnats helt fri. De nya priserna inneburo en viss sänkning i förhållande till de föregående år bestämda normalpriserna. För frö av spånadslin fastställdes inga normalpriser utan för sådant frö skulle gälla de priser som livsmedelskommissionen på därom gjord framställning ; föreskrev för varje särskild sort. ' Nya normalpriser fastställdes jämväl för köksväxtfrö genom livsmedels- (kommissionens cirkulär nr 2110. Även dessa inneburo i flertalet fall en. sänkning av förut gällande priser.
Regleringen beträffande potatis och potatisprodukter.
Den otjänliga väderleken under eftersommaren och hösten medförde, att , 1944 års potatisskörd blev anmärkningsvärt dålig. Den beräknades preli- » minärt för hela riket till endast c:a 1 450 000 ton mot 2 170 000 ton: år 1943, d. v. s. endast omkring två tredjedelar av fjolårets skörd (den definitiva » skördesiffran var 1434 600 ton, se sid. 28). Då det var av vikt att framför ; allt trygga tillgången på konsumtionspotatis, beslöt livsmedelskommissionen jämlikt cirkulär nr 2057 att fr. o. m. den 6 november återinföra förbudet ? att använda potatis för utfodring av djur, dock med undantag för småpotatis och s. k. frånsorterad potatis. För att vinna kontroll över efterlevnaden av , utfodringsförbudet återupplivades det tidigare gällande förbudet mot kok— ; ning av potatis för utfodringsändamål vid mejeri, bränneri, stärkelsefabrik eller annan industriell anläggning eller medelst ånga. Samtidigt återinfördes förbudet att skala potatisen före kokningen på näringsställen och allmänna inrättningar, militärförläggningar m. m. Detta s. k. råskalningsförbud lind- rades sedermera genom cirkulär nr 2093 så till vida, att kristidsnämnderna bemyndigades efter ansökan medge näringsställe eller allmän inrättning etc.,. som inköpt eller efter en på eget initiativ vidtagen sortering erhållit potatis- partier uteslutande bestående av knölar om minst 8 cm i längd, rätt att skala
, sådan potatis före kokningen. '
Till följd av minskningen i potatistillgången måste en avsevärd begräns— ning ske jämväl i användningen av potatis för industriella ändamål. Livs- medelskommissionen planerade sålunda, att för potatismjölstillverkning skulle få användas högst en tredjedel av den tidigare för sådant ändamål förbrukade potatiskvantiteten och därvid i främsta rummet s. k. efterplock- . och annan som människoföda mindre lämpad potatis. Då lagren av potatis- mjöl av äldre tillverkning voro relativt stora, skulle dock härigenom icke
någon större inskränkning i konsumtionen av denna vara behöva ske. Den eventuellt. erforderliga begränsningen komme i varje fall icke att drabba hushållsförbrukningen utan endast vissa slag av industriförbrukning. Någon brännvinsbränning av potatis ansåg kommissionen icke kunna tillåtas. Ej heller borde någon tillverkning av potatisflingor medges. ,
På grund av dessa begränsningar i användningen av fabrikspotatisen fann livsmedelskommissionen nödvändigt att bereda främst odlare som normalt levererade potatis till bränneri men även andra avsättning på hösten för åtminstone efterplock- och annan mindervärdig potatis. Kommissionen be- slöt fördenskull uppdraga åt särskilda utsyningsmän att efter framställning från vederbörande odlare utsyna för konsumtion icke användbar potatis för tillverkning av potatismjöl. I anslutning till utsyningsförfarandet erhöllo stärkelsefabrikerna ytterligare tillverkningslicenser, motsvarande de kvan- titeter potatismjöl, som beräknades kunna framvinnas av de utsynade pota- tispartierna. På livsmedelskommissionens hemställan bemyndigade Kungl. Maj:t genom beslut den 20 oktober 1944 kommissionen uppdraga åt Svenska spannmålsaktiebolaget att utbetala transportbidrag till mera avlägset boende odlare för leverans av potatis, som efter utsyning levererades till stärkelse- fabrik. Odlare, som normalt levererade potatis till bränneri, skulle enligt kommissionens plan erhålla ett transportbidrag av 1 öre per kg potatis, där transportvägen landvägsledes översteg 33 km, och motsvarande lägre be- lopp för kortare våglängd.
Efter framställning av livsmedelskommissionen — föranledd av en utav Sveriges potatishandlares riksförbund gjord hemställan om bl. a. förtids- inlösen av potatis — medgav Kungl. Maj:t den 22 december 1944 vissa höj- ningar av de inlösningspriser för till Svenska spannmålsaktiebolaget hern— bjuden potatis, som fastställts den 24 mars 1944 (se del V sid. 258). Syftet härmed var att undanröja det missförhållandet, att nämnda inlösningspris i jämförelse med höstens fabrikspris icke innefattade skälig gottgörelse för potatisens lagring över vintern. Inlösningspriset för fabriks— och foderpotatis bestämdes till 10 kronor per deciton i hela riket med skyldighet för hem- budsgivaren att, om spannmålsbolaget det påfordrade, mot ersättning av 50 öre per deciton verkställa sortering av den hembjudna potatisen i enlig- het med de bestämmelser som kunde komma att föreskrivas för leverans av hembjuden matpotatis. För sorterad matpotatis höjdes inlösningspriset i Skåne och Blekinge från 10 till 10: 50 kronor per deciton.
Åt Svenska spannmålsaktiebolaget uppdrogs genom Kungl. Maj:ts beslut den 10 november 1944 att föranstalta om lagring av c:a 7 000 ton potatis, avsedd i första hand som en konsumtionsreserv under våren och sommaren.
Med stöd av Kungl. Maj:ts den 22 september 1944 lämnade bemyndigande träffade livsmedelskommissionen liksom föregående år avtal med Sveriges stärkelseproducenters förening rörande föreningens inköp och försäljning av potatisstärkelse under tiden 1 oktober 1944—30 september 1945 i enlighet
med kommissionens alltjämt gällande cirkulär nr 1549 (se del V sid. 48). Såsom under föregående tillverkningsår skulle föreningen till fastställt pris inköpa all den potatisstärkelse, som framställdes enligt av livsmedelskom- missionen meddelade tillverkningslicenser med undantag av vad som an- vändes till husbehov för tillverkaren och dennes potatisleverantörer. Där- jämte meddelades som förut bestämmelser om föreningens försäljningspriser samt om avsättnings- och prisgaranti för efter regleringsårets utgång kvar- liggande lager av stärkelse.
Den alltsedan den 22 maj 1944 fria försäljningen av potatismjöl fortfor.
Oljeväxtodlingen.
Odlingen av oljeväxter utvidgades under år 1944 i jämförelse med år 1943 med ej mindre än 14 850 hektar, vilket motsvarade en ökning av omkring 50 procent. Ökningen gällde framför allt höstraps och lin, varemot arealen för vitsenap minskades. Sammanlagda odlingsarealen för oljeväxter uppgick till 44 350 hektar; antalet odlare var c:a 12 600 mot c:a 7 000 år 1943.
En sammanställning meddelas här nedan angående odlingen av de vik- tigare oljeväxtslagen år 1944 enligt odlingskontrakt med Sveriges oljeväxt- odlares centralförening samt till jämförelse därmed uppgifter angående kon- traktsodlingen under åren 1941—43 (enligt kontrakt med Svenska spann- målsaktiebolaget) .
Skördad areal. Hektar 1941 1942 1943 1944
Vinterraps .............. 931 1 377 4 901 11 946 Vårraps ................ —— 205 7 065 8 655 Vitsenap ................ 5 119 13 985 12 995 7 708 Vallmo .... 719 1 901 2 750 Oljelin ' 1 733 2 656 13 258
Summa 7 926 18 019 29 518 4!» 317 Fröskörd. Ton .......... 6 270 21 178 38 389 44 470
Odlingen år 1944 fördelade sig på olika landsdelar sålunda:
Malmöhus " 24 008 hektar Kristianstads » 5854 Östergötlands »
Gotlands Hallands Kalmar
Skaraborgs Övriga
Summa 41. 326 »
1914 års skörd av oljeväxter utföll jämförelsevis oförmånligt. Hektar- skörden understeg avsevärt utbytet under 1942 och 1943. Särskilt gällde detta raps och vitsenap, främst beroende på svåra angrepp av skadeinsekter (rapsbaggen och rapsviveln). Den av 1944 års fröskörd framvunna kvan- titeten olja uppgick till 15 939 ton och kvantiteten oljekraftfoder till 26 889 ton.
Beträffande prissättningen på oljeväxtfrö hade beslut fattats av 1944 års riksdag om garantipriser för årets skörd (se del V sid. 261). Närmare be- stämmelser härom meddelades av livsmedelskommissionen genom cirkulär nr 1953. De fastställda priserna gällde vara av normalkvalitet med 18 pro- cents vattenhalt. För frövara av annan kvalitet skulle prisreglering verk- ställas enligt särskilt angivna grunder. Ersättning skulle därutöver utgå med 7 öre per kg till oljeväxtodlarnes centralförening för fröets torkning och leverans till oljefabrik. Priserna gällde beträffande frö av spånadslin och hampa vid leverans senast den 31 augusti 1945, beträffande frö av olje- lin vid leverans senast den 28 februari 1945 och beträffande frö av övriga oljeväxtslag vid leverans senast den 31 januari 1945. Odlare som ej tecknat odlingskontrakt ägde av föreningen erhålla ett pris, som med 5 öre per kg understeg det fastställda garantipriset för resp. fröslag.
För höstraps och höstrybs av 1945 års skörd föreskrev kommissionen en- ligt cirkulär nr 2005 ett grundpris av 69 öre per kg frö med 18 procent vattenhalt. Härtill kunde enligt föreningens bestämmande komma visst till- läggspris. Priset för odlare, som ej tecknat kontrakt, var 4 öre per kg lägre. Priserna skulle gälla vid leverans senast den 31 januari 1946.
Förlusten å den inhemska odlingen av oljeväxtfrö under år 1944 skulle liksom förlusten å föregående års produktion täckas från den inom livs- medelskommissionen inrättade clearingkassan för fettvaror.
Kött- och fläskregleringen.
I slakteribeståmmelserna skedde under perioden i huvudsak ingen annan ändring än att slakt och överlåtelse av får och getter, vilken sedan den 21 februari 1944 varit fri, fr. o. m. den 18 oktober åter underkastades regle- ring på samma sått som tidigare. I cirkulär nr 2085 meddelade livsmedels- kommissionen en fullständig sammanfattning av samtliga för innehavare av slakteritillstånd gällande bestämmelser.
Läget på kött- och fläskmarknaden visade sig under hösten 1944 sådant, att de tidigare medgivnalättnadernai ransoneringsföreskrifterna delvis måste återtagas och inskränkningar i flera hänseenden ske i förbruk- ningsregleringen. Sålunda hänfördes fr. o. m. den 29 augusti enligt livs- medelskommissionens cirkulär nr 1984 de flesta av de charkuterivaror samt kött- och fläskkonserver, som sedan våren 1944 varit fria, ånyo under ran- soneringen. Ävenledes upphörde den fria serveringen av fläsk på restau- ranger. De ifrågavarande charkuterivarorna åsattes dock ett relativt lågt poängvärde eller c:a 50 procent av vad som egentligen skulle svara mot i dem ingående råvara. Poängvärdena höjdes emellertid fr. o. m. den 1 no- vember avsevärt. Den 18 oktober blev även får- och getkött, som alltsedan februari 1944 fått säljas fritt, underkastat ransonering, i samband med att slakten av får och getter, som förut nämnts, åter reglerades. Fr. 0. m. den
22 november slutligen blevo ett antal dittills fria charkuterivaror kupong- belagda, varjämte höjda poängvärden åsattes övriga ransonerade korvvaror och konserver. Sammanlagda ordinarie tilldelningen till förbrukarna ned- sattes successivt från c:a 86 gram (benfritt kött) per person och dag i juli till endast ungefär hälften i slutet av året.
Med hänsyn till den väntade ökade efterfrågan på skinka till julhelgen beslöt livsmedelskommissionen, att sådan icke fick säljas till förbrukare eller serveras å nåringsställe under tiden 15 november—10 december.
En i Stockholm i november utbruten arbetskonflikt inom charkuteri- och slakteribranschen föranledde livsmedelskommissionen att inom Stockholm med omnejd medge enskilda förbrukare därstädes rätt att mot köttku— ponger alternativt inköpa vissa kvantiteter margarin, matolja, risgryn eller bruna bönor.
Liksom förut lämnades till skogsarbetare särskild tilldelning av ameri- kanskt fläsk. En dylik extratilldelning gavs ock under tiden 4 oktober—- 11 december till hushåll i allmänhet i Norrland och Dalarna.
Angående p r is r e gl e r i n g en å kött och köttvaror se sid. 37.
Regleringen beträffande mjölk, mejeriprodukter och annat matfett.
Beträffande p r i 5 r e g 1 e r i n g e 11 på mjölk- och matfettsområdet och därmed sammanhängande omständigheter hänvisas till framställningen ovan å sid. 37.
En sammanfattande redogörelse för alla de vid skilda tillfällen utfärdade och ännu gällande bestämmelserna om tillverkning av samt handel med mejeriprodukter av olika slag lämnades av livsmedelskommissionen i cirku- lär nr 1980.
Vad angår to rrmj ölk hade fr. o. m. den 12 juni 1944 handeln där- med helt frigivits (se del V sid. 263). Med hänsyn till en hotande arbets- konflikt inom mejeribranschen i Stockholm, varigenom hamstringsköp av denna vara kunde befaras, fann sig emellertid livsmedelskommissionen för- anlåten att fr. o. m. den 11 december 1944 inskränka denna frihet. Från nämnda dag fick torrmjölk icke yrkesmässigt eller i vinningssyfte överlåtas annorledes än mot särskild av kommissionen utfärdad inköpslicens. Osock- rad kondenserad mjölk fick däremot fortfarande överlåtas fritt.
Ransoneringssystemet på matfettsområdet förblev i stort sett oförändrat. Den andel av den ordinarie ransonen som fick uttagas efter fritt val nedsattes under halvåret från två tredjedelar till hälften. Resten skulle uttagas i margarin, matolja, flott eller smält talg. Extra tilldelning utöver grundransonerna tilldelades hushållen under hela perioden med vissa kvan- titeter av sistnämnda fettslag. Även bagerierna erhöllo förhöjd tilldelning, dels av bagerimargarin eller flott, dels av lantsmör.
Några mera betydelsefulla ändringar vidtogos ej heller i bestämmelserna
om mjölk- och matfettsrabatter. I samband med den utdelning av nya rabattkort, som ägde rum i början av december, framflyttades emel- lertid enligt livsmedelskommissionens cirkulär nr 2075 gällande åldersgräns ett år för de kategorier förbrukare som voro berättigade att utan behovs— prövning erhålla rabattkort. Dessutom utsträcktes kristidsstyrelses rätt att i vissa fall tilldela arrendator eller honom närstående person ifrågavarande rabattkort, därest verkligt behov prövades föreligga, oaktat fastighetens taxeringsvärde var högre än det medgivna, till att omfatta samtliga jord- brukare.
Vad angår ost växlade de vid ransoneringen tilldelade kvantiteterna rätt starkt. Under september—oktober och början av november var tilldelningen jämförelsevis riklig, medan före och efter denna period mindre kvantiteter utlämnades.
Försörjningslåget befanns i slutet av augusti sådant, att livsmedelskom- missionen fann möjligt tillmötesgå från producenthåll framställda önskemål om rätt att i viss utsträckning höja fetthalten i mesvaror. Kommissionen tillät genom cirkulär nr 1977, att smör fick användas för framställande av dels getmesost, dels annan mesvara med en fetthalt av högst 11 procent. Härjämte öppnades möjlighet att inblanda grädde av komjölk jämväl i andra mesvaror än getmesost.
Vissa lättnader medgåvos vidare i fråga om rätten att disponera över vissa slag av animaliskt fett. Genom cirkulär nr 1949 lämnade livsmedelskom- missionen sålunda tillstånd till fritt förfogande över ben och annat fetthal- tigt avfall samt tillstadde även att utsmältning av fett ur däggdjursben i autoklav fick ske fritt (jfr del II sid. 299). Beträffande överlåtelse av fett- haltigt avfall, som var dugligt till människoföda, skulle dock alltjämt iakt- tagas bestämmelserna om reglering av köttförbrukningen. Skyldigheten för auktoriserad uppköpare och slakteritillståndsinnehavare att inköpa utbjudna ben och annat fetthaltigt avfall upphävdes samtidigt. Inköpsskyldigheten kvarstod dock i fråga om av autoklavinnehavare utbjudet fett, som utvun- nits vid autoklavsmåltning, samt i fråga om råister och råtalg.
Fr. o. m. den 17 juli 1944 upphävde livsmedelskommissionen genom cir- kulär nr 1948 de bestämmelser angående installerande av f ettavskil- jare vid konserv- och charkuterifabriker samt näringsställen som gällt alltsedan hösten 1941 (se del III sid. 71). Ingen ändring skedde däremot i den genom Kungl. Maj:ts cirkulär den 1 augusti 1941 föreskrivna skyldig- heten att vid vissa militära förläggningar och vid vissa andra statliga in- rättningar anordna fettavskiljare i enlighet med av livsmedelskommissionen meddelade anvisningar. I nyssnämnda cirkulär nr 1948 medgav livsmedels- kommissionen tillika rätt att genom överlåtelse eller på annat sätt fritt för— foga över fett, framvunnet ur avloppsvatten.
Den som vanligt under hösten inträffade minskningen i äggproduktionen medförde en kraftig nedsättning av ransonerna av denna vara. Från en kvantitet av 21'4 gram per person och dag under förra hälften av juli in- skränktes dagsransonen successivt till endast 64 gram eller mindre än ett ägg i veckan fr. o. m. den 25 september. Alternativt med ägg kunde köpas havregryn. Av melange-äggpulver lämnades som förut vid sidan av ägg- ransoneringen viss tilldelning. Fr. o. m. den 6 november frigavs emellertid försäljningen av dylikt äggpulver i förpackningar om 50 gram.
I själva verket nedgick äggproduktionen redan i september starkare än man haft anledning vänta, och det visade sig därför önskvärt att tidigare än eljest plågat vara fallet taga i anspråk hos handeln upplagrade förråd av konserverade ägg. Då emellertid äggpriset enligt den såsongmässigt genom- förda prisregleringen vid denna tidpunkt ännu icke nått den böjd, att det täckte lagerhållarnas kostnader i samband med konserveringsverksamheten, medgav Kungl. Maj:t den 22 september, på livsmedelskommissionens fram- ställning, att av det hos de auktoriserade partihandlarna upplagrade för- rådet av c:a 700 ton konserverade ägg en kvantitet om högst 200 ton fick under de närmaste veckorna utförsäljas på sådana villkor, att en subvention av statsmedel lämnades lagerhållarna, motsvarande 20 öre per kg.
Beträffande p ris r e g 1 e r i n g e 11 å ägg se sid. 38.
Fisket och fiskhandelsregleringen.
I redogörelsen för senare halvåret 1943 (del V sid. 56) har lämnats en översikt angående fångsterna av saltsjöfisk åren 1939—1943, varvid upp- gifterna särskilt för 1943 delvis voro av preliminär natur. Med ledning av en sammanställning i häftet för mars 1945 av Jordbruksekonomiska upp- gifter meddelas här nedan enahanda siffror för åren 1942—1944.
1942 1943 1944 ton ton ton
Sill ............................ 30 600 33 030 39 880 Strömming ..................... 33 340 37 750 28 450 Skarpsill ....................... 11 050 13 610 7 100 Torsk .......................... 16 470 21 820 17 610 Makrill ......................... 5 520 5 530 6 210 Vitling ......................... 7 670 7 690 4 360 Tonfisk ........................ 2 070 20 220 Annan saltsjöfisk ................ 16 010 14 400 21 260
Summa 122 730 133 850 125 090
Den sammanlagda fångsten av saltsjöfisk var alltså är 1944 mindre än den som redovisats för 1943; den var emellertid större än fångsten under vart och ett av de föregående krisåren. Särskilt sillfångsten (varav mer än
hälften föll på första kvartalet) måste för 1944 betecknas som relativt god. Svagare utföll strömmingsfångsten.
Vad beträffar sötvattensfisket, för vilket icke föreligger någon allmän statistik, uppges resultatet under år 1944 även ha varit förhållandevis till- fredsställande.
Importen av färsk fisk var år 1944 mycket obetydlig, endast 1 100 ton, importen av salt eller annorledes beredd fisk nästan ingen. Till Finland utfördes c:a 3 900 ton salt sill av de förråd, vilka för livsmedelskommissio- nens räkning nedsaltats vid de rikliga sillfiskena i början av året. Till Grek- land utfördes under första halvåret som gåva c:a 4 500 ton annan salt fisk.
I nedanstående tablå meddelade siffror — avseende ton färsk råvara — ge en föreställning om omfattningen av den verksamhet som under åren 1942—1944 bedrivits av livsmedelskommissionen eller efter dess anvisning med avseende å saltning, konservering och frysning av sill och annan fisk.
Saltnin g Konservering Frysning
År
. Annan . Annan Annan S*" fiskl 31" fisk1 tiskl
1942 ............................. 9 971 ? 023 200 3 312 215 1943 ..................... -. ....... 7 342 12 137 600 2 309 161 1944: första halvåret .............. 14 137 3 268 903 495 203
andra — 92 55 169 6
1 Annan fisk än sill, skarpsill och strömming.
Med undantag för c:a 2 000 ton stor sill, som livsmedelskommissionen låtit salta för vissa allmänna ändamål, utgjordes de i tabellen för år 1944 redo- visade fiskpartierna av fisk, som icke kunnat absorberas av färskmarknaden. Som synes ägde kommissionens ifrågavarande verksamhet endast obetydlig omfattning under årets senare hälft.
Under de delar av år 1944, då ett friare system för reglering av saltvat- tensfisken var i tillämpning, saltades och konserverades rätt stora fiskpartier utanför livsmedelskommissionens kontroll. Av sill beräknades sålunda under året ha saltats inemot 4 000 ton, huvudsakligen östersjösill under sommar- månaderna. Tillsammans med de kvantiteter sill, som saltats för kommis- sionens räkning eller efter anvisning av densamma, uppskattas den in- hemska produktionen av salt sill år 1944 till c:a 168 000 tunnor, den ojäm- förligt största kvantitet som något av krisåren saltats inom landet. En avse— värd del av ifrågavarande saltsill exporterades, som ovan nämnts, till Finland.
Till torkning i enskilda företags regi torde under år 1944 ha använts c:a 2 100 ton fisk (mest gråsej och torsk) samt för saltning för privata salteriers räkning c:a 300 ton torsk m. 111. Till stor del kom den torkade och saltade fisken (även den för livsmedelskommissionens räkning saltade) till använd- ning för framstållning av lutfisk.
Genom beslut den 31 mars 1944 hade Kungl. Maj:t godkänt en mellan livsmedelskommissionen och fiskarorganisationerna på västkusten träffad överenskommelse, enligt vilken kommissionen åtagit sig bl. a. att under vissa villkor övertaga överskottsfisk, fångad på västkusten norr om Skåne under tiden april—september 1944, varvid dock avsättningsgarantien begränsats till ett belopp av 2 milj. kronor (se del V sid. 266). Till följd framför allt av mycket betydande fångster av makrill under juni månad, vilka kommis- sionen i enlighet med överenskommelsen nödgats övertaga, återstod i slutet av juli blott en mindre del av garantisumman oförbrukad. På livsmedels- kommissionens framställning höjde Kungl. Maj:t genom beslut den 11 augusti det medgivna garantibeloppet till 24 milj. kronor.
Den 5. k. regleringsavgiften, vilken till täckande av livsmedelskommissio- nens kostnader och förluster i samband med omhändertagandet av över- skottspartier av fisk upptogs av personer eller företag, som uppköpte fisk vid fiskauktionerna eller direkt från fiskare, hade genom kommissionens cirkulär nr 1817 fr. o. m. den 5 april 1944 fastställts till 8 procent av in- köpssumman för västkustfisk och 5 procent av inköpssumman för fisk som ilandförts vid syd- eller ostkusten (utom strömming, för vilken reglerings- avgiften utgick med 1 öre per kg). Härutinnan hade redan den 16 maj vid- tagits den ändringen, att regleringsavgiften för färsk, frusen eller rökt sill vid kusten av Skåne och Blekinge nedsatts till 3 procent av inköpssumman. För dylik sill vid västkusten norr om Skåne bestämdes avgiften fr. o. m. den 31 juli till 5 procent av inköpssumman.
Borttagandet av normalpriserna å samtliga fiskslag (med undan— tag av strömming) den 5 april 1944 hade föranletts av den då relativt goda fisktillgången och det gynnsamma försörjningsläget över huvud. Härut- innan inträdde senare under året en bestämd förskjutning, vilken föran- ledde en återgång i flera hänseenden till den förutvarande regleringen.
Första steget härtill togs, då livsmedelskommissionen på grund av framträ— dande kånnbar knapphet på sill, lämpad för saltning, samt på torkad fisk fr. o. m. den 11 septemberi väsentligen oförändrad form återinförde tidigare normalprisbestämmelser beträffande salt sill i de två högsta storleksgrup— perna ävensom beträffande torkad och lutad fisk. Minskad tillgång och stegrade priser å saltvattensfisk över huvud i förening med tendenser inom fiskhandeln att tillämpa högre marginaler än förut aktualiserade senare frå- gan om återinförande av normalprissättningen jämväl å färsk fisk för att därmed vinna en effektiv kontroll över prisutvecklingen. Detta förutsatte ett återupplivande, åtminstone till en del, av tidigare bestämmelser om för- delningen av fisk och därmed sammanhängande handelsreglering. Härom gjorde livsmedelskommissionen, som i denna fråga samrått med priskontroll- nämnden, framställning i skrivelse den 13 oktober 1944. I fråga om regle- ringen av priserna vid försäljning från fiskare hade kommissionen, under förutsättning av Kungl. Maj:ts godkännande, träffat överenskommelser med
vederbörande fiskarorganisationer, innebärande jämväl vissa höjningar av gällande garantipriser samt sänkning av regleringsavgifterna, det sistnämnda för att förekomma en ytterligare stegring av konsumentpriserna. Handels- marginalerna förutsattes icke skola överstiga de senast fastställda. Kungl. Maj:t godkände genom beslut den 20 oktober de ingångna avtalen och be- myndigade kommissionen att efter samråd med priskontrollnämnden besluta i fråga om garantipriser och normalpriser i enlighet med kommissionens förslag ävensom i fråga om regleringsavgifter och handelsreglering av fisk. Bestämmelser i ämnet meddelades av kommissionen i cirkulär nr 2058. Här- igenom återinfördes normalprisbestämmelser på färsk, frusen, saltad, kryddad, sockersaltad och rökt fisk av följande slag, nämligen vitling, torsk, kolja, lyrtorsk, gråsej, kummel, sandskädda, skrubba (flundra), lerskädda, rödtunga och rödspätta, ävensom på färsk och frusen sill. Normalpriser in- fördes av kontrollhänsyn i samtliga försäljningsled, varvid för bestämmande av parti- och detaljhandelspriserna en indelning av riket skedde i olika pris- områden. Normalpriserna vid försäljning från fiskare anslöto sig tämligen nära till motsvarande normalpriser under eftersommaren och förhösten 1943, dock med någon nedsättning för vissa av de allmännast förekommande fiskslagen (torsk, vitling m. m.). Vissa jämkningar i normalpriserna vid- togos genom cirkulär nr 2089, 2096 och 2103. Våstkustfiskarena norr om Skåne erhöllo prisgaranti för samtliga ovannämnda fiskslag intill vissa minimimått med undantag av skrubba och lerskådda. Garantipriserna sam- manföllo i en del fall med normalpriserna, i andra fall lågo de något där- under. För fiskarena vid sydkusten garanterades avsättningen endast be- träffande större torsk samt sill. På den egentliga ostkusten åter avsåg pris- garantien, förutom strömming, endast torsk av större storlek. Reglerings- avgiften å saltvattensfisk i allmänhet nedsattes från 8 till 5 procent av in- köpsvärdet. För sill i de två största storleksgrupperna borttogs reglerings- avgiften helt. För att lösa frågan om fördelningen av prisreglerad fisk vid de tillfällen då denna var mindre än efterfrågan återinfördes vissa bestäm— melser om kvotering av sådan fisk till handlande.
Sedermera medgav livsmedelskommissionen i cirkulär nr 2074, att pris— garanti lämnades jämväl för torsk och sill, som fiskare, hemmahörande vid västkusten norr om Skåne, ilandförde vid Skånes västkust eller vid syd- eller ostkusten. Som särskilt villkor för denna garanti skulle dock gälla, att resp. fiskpartier hembjödes kommissionen i Göteborgs fiskhamn, en bestämmelse som förestavades av bristen på lämpliga salterier vid östersjökusten.
Normalpriserna på färsk strömming ändrades som förut tid efter annan i samband med växlingarna i strömmingsfångsternas storlek. Delvis kom- binerades prisändringarna med förskjutningar i prisområdesindelningen. Sedan fångsterna fr. o. m. mitten av september stadigvarande sjunkit, höjdes priset successivt och förblev efter den senaste prishöjningen den 24 oktober vid 90 öre per kg i första prisområdet och häremot svarande pris i de övriga prisområdena.
I cirkulär nr 2061 lämnade livsmedelskommissionen föreskrifter om sär- skild tilldelning mot av kommissionen utfärdade inköpskuponger av k ris t alls 0 (1 a för beredning av saltad eller torkad fisk till lutfisk. Till- delningen uppgick till 80 gram för varje inköpt kg saltad fisk och 160 gram för varje inköpt kg torkad fisk. Detaljhandlare ägde utan mottagande av inköpsbevis tillhandahålla enskilda fiskköpare motsvarande kvantiteter kristallsoda.
Åtgärder för tillvaratagande av inhemska frukter och här samt för ökad köksväxt- odling m. m.
I cirkulär nr 1922 hade livsmedelskommissionen lämnat meddelande om åtgärder är 1944 för tillvaratagande av här, frukt och köksväxter m. m. Angående innehållet häri se del V sid. 268. Det förutsattes, att statsbidrag nu endast undantagsvis skulle komma att lämnas för dylika ändamål. An- sökan om bidrag till demonstrationskurser m. m. inkommo från två kristids- styrelser men lämnades av kommissionen utan avseende.
De åtgärder, som ifrågasattes i cirkuläret inom ramen för »det lokala arbetet», torde genomgående ha varit av mindre omfattning än under de närmast föregående åren. Några närmare upplysningar därom föreligga dock icke, emedan livsmedelskommissionen med hänsyn till det under år 1944 i jämförelse med tidigare år under krisen förbättrade försörjningsläget icke ansåg nödigt att infordra särskilda redogörelser för de lokala krismyn- digheternas verksamhet i ifrågavarande avseende.
Den 10 augusti 1944 trädde normalpriser på svenska äpplen av sommarsorter i kraft. I jämförelse med föregående års priser inneburo de nya detaljhandelspriserna en sänkning med 10 öre per kg för kvaliteterna extra prima och prima samt 5 öre för standard- och hushållsfrukt. Priset på fabriksfrukt höjdes däremot med 5 öre per kg. För höst- och vinter- sorterna trädde nya normalpriser i kraft den 8 september. Priserna vid för- säljning till konsument av sådan vara understego fjolårspriserna med 5 öre per kg för alla kvaliteter med undantag för priset på fabriksfrukt, som även här höjdes med 5 öre. Sänkning vidtogs även av normalpriserna på schweiziska äpplen.
Med hänsyn till att köksväxtodlingens avkastning blev betydligt mindre är 1944 än är 1943 infördes den 4 december -—— till förhindrande av oskäliga prisstegringar med anledning av den minskade tillgången — normalpris- reglering på morötter, kålrötter, rödbetor och vitkål. För prissättningen in- delades landet i sju prisområden. Höstens minutpriser hade dessförinnan legat i genomsnitt 25 procent över minutpriserna vid motsvarande tid är 1943. Genom normalprissättningen sänktes dessa priser med c:a 15 procent. Odlarpriserna sattes i nivå med de under hösten förut tillämpade priserna.
Normalpriser sattes även fr. o. m. den 27 november på svensk färsk gul
och röd lök, varvid landet indelades i fyra prisområden. Regleringen om- fattade alla handelsled. De nya priserna inneburo en sänkning av förut gäl- lande priser.
Regleringen av handeln med ris och risgryn.
Importen av risgryn, som under första halvåret 1944 varit ganska obe— tydlig, fortfor att vara så även under andra halvåret. Under hela året 1944 infördes c:a 3390 ton risgryn mot 14 870 ton år 1943. Någon import av råris förekom icke, lika litet som under de föregående åren alltsedan väst— spårrens tillkomst.
Tilldelningen av ris, risgryn och rismjöl fortfor kontinuerligt under hela andra halvåret 1944. Ransonen var dock under juli och augusti mycket obe- tydlig, nämligen ej fullt 20 gram per person och vecka. Den höjdes fr. o. m. den 11 september till närmare 30 samt fr. 0. m. den 7 december med hänsyn till julhelgen till c:a 52 gram.
Normalpriset å risgryn sänktes fr. o. m. den 11 september till 1 krona 15 öre per kg vid försäljning till förbrukare (förut 1 krona 35 öre). Sam- tidigt nedsattes det avräkningspris, som låg till grund för clearingen beträf- fande ifrågavarande vara. Till innehavare av partihandelslager av risgryn utbetalades som följd härav visst prisutjämningsbidrag.
Regleringen av handeln med socker och sirap.
Den ordinarie socker- resp. sirapsransonen var under perioden i huvud— sak oförändrad. Därjämte lämnades för syltning och saftning till enskilda förbrukare per person fr. o. m. den 10 juli 1 kg socker, fr. o. m. den 24 juli ytterligare 2 kg och fr. o. m. den 28 augusti än ytterligare 2 kg eller till- sammans 5 kg, samma kvantitet som föregående sommar. Motsvarande sockertilldelning gavs även till allmänna inrättningar. lnternatskolor, barn- bespisningar m. m. erhöllo likaledes viss efter förbrukningen avpassad till- delning. '
Sockertilldelningen till fruktkonservindustrien hade under de gångna åren varit ordnad på sådant sätt, att vederbörande företag för en viss tidsperiod i förskott erhållit en bestämd kvotdel av den mängd socker, som företaget förbrukat under en tidigare period av samma längd. Med stöd av gjorda erfarenheter beslöt livsmedelskommissionen att fr. o. m. den 15 juli 1944 tillämpa ett nytt system, varom meddelande lämnades i cirkulär nr 1944. Sockertilldelningen till fruktkonservindustrien skulle nu i stället utgå i efter- hand och rättas efter den mängd produkter, som varje företag försålt under tiden efter närmast föregående tilldelning, varom företagen hade att avgiva redovisning. Till fruktkonservindustrien räknades företag som yrkesmässigt framställde sylt, saft, kompott, fruktmos, fruktgelé eller marmelad (med undantag av bitmarmelad, vilken hänfördes till sötvaruindustrien). För varje huvudslag av produkter bestämdes den kvantitet socker, som procen-
tuellt högst fick ingå i den färdiga varans vikt. Tilldelningen skulle till två tredjedelar utgöras av svenskt socker och till en tredjedel av s. k. industri- socker.
Enligt tidigare meddelade bestämmelser ägde biodlare för vinterfodring av bin under år 1944 erhålla tilldelning av socker med en kvantitet av 7 eller, inom kallare trakter, högst 8 kg socker per bisamhålle (se del V sid. 271). Med hänsyn till att det 5. k. ljungdraget under året varit starkt försvagat eller helt uteblivit, beslöt livsmedelskommissionen att under vissa förutsättningar lämna biodlare en extra tilldelning av socker för vinter- fodring av bin med högst 2 kg per bisamhålle (cirkulär nr 2035).
Regleringen av handeln med kaffe, te och kakao.
I rätten att erhålla inköpskort för kaffe och te samt de härmed kombi- nerade inköpskorten för tobaksvaror vidtogs ingen ändring vid de kortut- delningar som ägde rum i september och december 1944. Den ordinarie ransonen av kaffe och te var under den nya tilldelningsperiod, som tog sin början den 30 september 1944 och sträckte sig t. o. m. den 8 januari 1945, obetydligt större än den som lämnades under den föregående perioden, d. v. 5. från den 12 juni. Härutöver gavs emellertid, vid sidan av de tilläggs- ransoner vilka liksom förut utgingo till gamla personer samt personer till- hörande vissa yrkesgrupper, extra tilldelning i flera omgångar, varigenom den allmänna kaffe- och teransonen under större delen av halvåret bragtes upp till relativt stora kvantiteter (se bilaga 4). Graderingen av den ordinarie kaffe- och teransonen för olika kategorier av rökare och för icke-rökare var densamma som förut (se del V sid. 272). Extratilldelningarna gåvos lika till alla utan hänsyn till tobakskonsumtionen. Viss extratilldelning gavs även till personer intagna på allmän inrättning samt till militärpersonal liksom ock till handels- och fiskefartyg m. m. Näringsställen samt allmänna in- rättningar kunde under perioden 16 december 1944—15 mars 1945 efter ansökan hos kristidsstyrelse beviljas särskild tilldelning av kaffe av sorterna Rio, Viktoria och Minas.
Fr. o. m. den 30 september erhöllo kaffekorten giltighet för inköp jämväl av viss kvantitet kakaopulver, alternativt med kaffe eller te, vilket icke varit fallet alltsedan den 13 april 1942. Den medgivna extratilldelningen av kaffe och te medförde även rätt till utbyte mot motsvarande kvantitet kakaopul- ver. Kakaotilldelningen till barn mot kuponger till inköpskort C förblev i huvudsak oförändrad.
Med hänsyn till det förbättrade försörjningsläget beträffande kakaobönor upphävdes fr. o. m. den 18 september de förut stadgade begränsningarna i fråga om halten av kakaomassa i chokladvaror, varjämte fr. o. m. den 24 oktober förbudet mot användning av choklad vid tillverkning till avsalu av bakverk och glass borttogs.
Någon allmän tilldelning av torkad frukt hade ej förekommit sedan januari 1943 och gavs ej heller under nu ifrågavarande period. Däremot lämnades alltjämt vissa begränsade kvantiteter till skogsarbetare och sjö- män samt till barnbespisningar m. in. Till innehavare av U-kort gavs dess- utom en tilldelning av 250 gram torkad frukt per person efter beställning hos vederbörande handlande. Inköpen fingo ske fr. o. m. den 11 decem- ber 1944.
Den fortlöpande tilldelningen av mandel och kärnor samt kryddor var oförändrad. En extra tilldelning av vissa kryddor (20 gram per person) medgavs från den 11 december.
Regleringen av handeln med tobaksvaror.
I rätten till utbekommande av tobaksvaror skedde under perioden ingen förändring. Ransoneringen förblev även med avseende på kvantiteter och sorter oförändrad.
Vissa partier av utsorterade cigarrer och cigarrcigarretter, betecknade som utskott, försåldes med nedsatt poängvärde.
Diverse föreskrifter i samband med livsmedelsrausoneringarna m. m.
I cirkulär nr 2000, utfärdat den 15 september 1944, lämnade livsmedels- kommissionen en sammanfattande översikt över gällande bestämmelser an- gående handeln med ransonerade livsmedel, tvätt- och rengöringsmedel samt tobaksvaror m. m., närmast avsedd till handlandenas tjänst. I sam- band därmed genomfördes i och för ernående av största möjliga enhetlighet vissa smärre justeringar i förut tillämpade föreskrifter. I cirkuläret behand— lades följande ämnen: allmänna grundregler i ransoneringssystemet, försälj- ning från handlande, handlandes inköp, ersättning för svinn m. m., lager- ökningslicenser till icke omsättningsskyldiga handlande, användande av handelsrörelses lager av ransonerade varor för tillverkning eller beredning av varor till avsalu, handlandes antecknings— och redovisningsskyldighet m. m., prisrabattering på matfett och mjölk, överlåtelse av handlandes lager av ransonerade varor, frankeringsfrihet för vissa ransonerings- och rabatte- ringsförsändelser samt klagan över kristidsnämnds, kristidsstyrelses och livs- medelskommissionens beslut.
Inventeringar på jordbruks- och livsmedelsområdena.
Kungörelse angående inventering av vissa åkerarealer, lik- nande den som verkställts på hösten under vartdera av de tre föregående åren, utfärdades den 30 september 1944 (nr 642). Så till vida skilde sig ' 1944 års inventering från de föregående, att uppgift angående totala åker- arealen samt den under hösten besådda arealen nu begärdes blott av jord-
brukare med en åkerareal av mer än 2 hektar, medan man vid föregående inventeringar inhämtat motsvarande uppgift av dem som besått minst 1/10 hektar med höstvete, höstråg eller höstraps. Bland höstsädena specificerades nu även höstrybs och vinterkorn. Uppgiftsskyldigheten angående planerad vårsådd begränsades som förut till innehavare av brukningsdelar av minst 2 hektar åker. Uppgifterna skulle senast den 23 oktober insändas till veder- börande kristidsnämnd för vidare befordran till livsmedelskommissionen.
Samtidigt föreskrevs genom kungörelse nr 643 s v in r ä k n i n g per den 16 oktober 1944.
Allmän jordbruksräkning föreskrevs genom kungörelse den 15 juli 1944 (nr 525) skola äga rum under år 1944 i anslutning till 1945 års allmänna fastighetstaxering. Dylika allmänna jordbruksräkningar hade tidi- gare ågt rum åren 1927, 1932 och 1937. Det längre uppskovet denna gång mellan jordbruksräkningarna var föranlett av att den fastighetstaxering, som rätteligen skulle ha skett är 1943, uppskjutits till år 1945.
Sedvanliga kvartalsinventeringar rörande landets förråd av vissa livsmedel m. m. ägde rum per den 11 september och den 4 december 1944 enligt kungörelser den 1 september och den 24 november 1944 (nr 597 och 741). Vid det senare tillfället inskränktes inventeringen till förråd hos partihandlare. Varuslagen voro desamma som vid näst föregående inventering.
Skyldighet stadgades genom kungörelse den 1 september 1944 (nr 598) för handlande att senast den 21 september 1944 till vederbörande kristids- styrelse avgiva deklaration rörande sina förråd den 11 i samma månad av vissa angivna ransonerade varor ävensom rörande sitt innehav vid samma tidpunkt av inköpsbevis för dylika varor. Rörande denna s. k. ransone- ringsinventering, vilken med hänsyn till såväl syftet som genomförandet anslöt sig till föregående dylika inventeringar (se del III sid. 301, del IV sid. 87 och 341), meddelade livsmedelskommissionen föreskrifter i cirkulär nr 1988. Deklarationsplikten omfattade kaffe, te, kakaopulver, socker, sirap, mjöl, gryn och flingor av vete, råg eller havre, majsenamjöl, majsflingor, kruska- kli, hårt bröd, mjukt bröd, småbröd, pepparkakor, kex och skorpor, maka- roner, spaghetti och vermiceller, ost — dock icke getost, mesost och renost — matfett samt ersättningsmedel för matfett och för blockchoklad. I dekla- rationen skulle även lämnas uppgift om sådant förråd av mjöl eller socker, vilket den uppgiftsskyldige innehade såsom beredskapslager för Svenska spannmålsaktiebolagets eller Svenska sockerfabriksaktiebolagets räkning.
5. Industrien.
Översikt av produktionsutvccklingen.
I kvantitativt hänseende företedde den svenska industrien under år 1944, som helhet betraktad, en bild som ej mycket avvek från ställningen föregå- ende år. Sveriges industriförbunds produktionsindex utvisar för bägge åren, vad generalindex angår, i årsgenomsnitt samma tal, nämligen 109 (1935 = 100). Variationerna från månad till månad voro under vartdera året jäm- förelsevis obetydliga. Snarast kunde under senare hälften av år 1944 en viss dragning uppåt förmärkas, i det att produktionsindex gradvis höjdes från 106 åt 107 under tredje kvartalet till 113 i december. Denna stegringstendens var genomgående för flertalet industrigrupper, även cellulosa- och pappers- industrien, vilken visserligen alltjämt företedde en djup depression men dock vid 1944 års slut nådde ett indextal av 58 mot endast 40 vid årets början och 41 i augusti. Beträffande maskinindustrien registrerades för november månad talet 168, den högsta dittills för någon industri uppnådda månads- siffran.
Sysselsättningen inom industrien var genomsnittligt mycket god. Index- talet för sysselsatta arbetare inom samtliga industrigrupper, jämfört med september 1939, utgjorde enligt socialstyrelsens sysselsättningsstatistik under förra halvåret 1944 93; en stegring skedde härutinnan under årets senare hälft upp till 97 a 98 (se i övrigt sid. 155).
Av flera skäl kunde emellertid slutas, att grunden för en fortsatt gynnsam utveckling av den industriella produktionen vid 1944 års slut i viss män för— svagats. Avbrottet i sjöfartsförbindelserna söderut måste sålunda ofrånkom- ligt medföra knapphet på ett flertal industriella förnödenheter, i främsta rummet bränsle, varvid den redan förut hårt pressade tilldelningen av kol och koks komme att ytterligare beskäras. Exportutsikterna hade av samma skäl starkt försämrats för flertalet av de stora standardvarorna. Nedgången i de militära beställningarna betydde jämväl på flera områden försämrade avsättningsmöjligheter, ehuruväl ersättning här till god del beretts genom en stadigt växande efterfrågan för den civila förbrukningen. I stället för pro- duktion för omedelbar export trädde i viss utsträckning produktion på lager i förlitande på vidgad avsättning efter inträdande fredstillstånd; härigenom möjliggjordes ett bättre utnyttjande av produktionskapaciteten än vad eljest skulle blivit fallet.
Gjorda sammanställningar beträffande industriens kapitalinvesteringar —— representerande under år 1944 ett sammanlagt värde av något över 600 milj. kronor —— visade någon minskning i jämförelse med föregående år. Dock måste dessa investeringar alltjämt anses som förhållandevis stora (de be- räknades för år 1939 ha uppgått till endast cirka 430 milj. kronor). Ungefär en tredjedel av kapitalinvesteringen hänförde sig till anläggningar inom gruppen malmbrytning och metallindustri, omkring 20 procent avsågo kraft- verk.
Utvecklingen inom särskilda industriområden.
Järnmalmsexporten, som redan under första hälften av 1944 börjat minskas, nedgick fr. o. m. september, sedan sjöfarten på Tyskland över Östersjön upphört, till en obetydlighet. Sammanlagt belöpte sig exporten år 1944 till endast 46 milj. ton mot 103 milj. ton år 1943. Personalen vid ex- portgruvorna kunde emellertid efter exportstoppet i betydande omfattning sysselsättas med undersöknings- och förberedelsearbeten, varför någon ar- betslöshet ej omedelbart behövde uppstå. Driften vid de till järnbruken hö- rande gruvorna upprätthölls hela året i normal omfattning.
Inom järnindustrien nödgade bristen på arbetskraft tidvis till drift- inskränkningar, varjämte bränslesvårigheter och skärpt ransonering av vissa råmaterial verkade i någon mån hämmande på produktionen. Denna kunde dock, vad beträffar valsat och smitt järn, i stort sett upprätthållas på samma nivå som föregående år. En ytterligare förskjutning inträdde mot tillverk- ning av handelsjärn, beroende på ökad inhemsk efterfrågan framför allt för byggnadsindustrien samt skärpta hinder mot export av kvalitetsjärn. Till- verkningen av tackjärn steg med omkring 8 procent. Lagren härav ökades avsevärt, vilket sammanhängde med önskan att vid stoppande av importen kunna bibehålla och eventuellt öka valsjärnsproduktionen. Importen av järn och stål kunde fortgå i tillfredsställande omfattning fram till september och uppgick sammanlagt under år 1944 till ungefär samma kvantitet som året förut trots den starka nedgången under hösten. Någon minskning i den tidi- gare inhemska järnförbrukningen, cirka 1 milj. ton, behövde därför ej ifråga- komma.
Inom verkstadsindustrien rådde fortfarande mycket god sysselsätt- ning. Stora militärinkallelser med därav följande arbetsbrist medförde under vår- och sommarmånaderna någon tillbakagång i produktionen, men detta uppvägdes av en kraftig ökning under hösten. Den livliga efterfrågan på verkstadsprodukter berodde nu som föregående är främst på den omfat— tande byggnadsverksamheten samt de stora industriella investeringarna. Tillverkningen för militära behov, vilken sedan början av 1943 befunnit sig i sjunkande, fortfor att minskas, så att den hösten 1944 vid de större verk- städerna torde ha tagit i anspråk endast ungefär en fjärdedel av kapaciteten mot ungefär en tredjedel under år 1943. Nedgången härutinnan uppvägdes
av ökade beställningar för civila behov. Exporten av maskinprodukter var förhållandevis obetydlig. Däremot förekom en icke ringa produktion på la- ger med tanke på efterkrigsexport.
Vid skeppsvarven unyttjades kapaciteten i den utsträckning som till— gången på material tillät. Särskilt var nu som förut knappheten på fartygs- plåt besvärande. Sammanlagt sjösattes under året cirka 158 000 bruttoton. Orderstocken för såväl svensk som utländsk räkning var mycket betydande och beräknades förslå för tre år framåt.
T e g e 1 in (1 u s t r i e n s produktion hämmades i viss mån genom otjän- lig väderlek och brist på arbetskraft. Den torde under år 1944 ha uppgått till cirka 400 milj. sten, vilket motsvarade 80 a 85 procent av förkrigs- produktionen men var otillräckligt att täcka de stora behov som uppstått genom det omfattande bostadsbyggandet och den till följd av knappheten på armeringsjärn relativt ökade efterfrågan på tegel. En viss utfyllnad er- hölls genom framkomna nya, tegelliknande ersättningsmaterial (Siporex. Y-tong m. fl.). Vad byggnadsmaterial i övrigt angår må nämnas, att cement- industrien förmått upprätthålla en tillverkning som i stort sett motsva- rat efterfrågan. Till följd av knappheten på fossilt bränsle var denna till- verkning liksom förut till mycket stor del, nämligen ej mindre än omkring 80 procent, inriktad på framställning av s. k. E-cement, medan endast om- kring 20 procent utgjorts av standardcement. Glasbruken hade allt- jämt att kämpa med råvarusvårigheter, framför allt bristen på soda. Trots detta kunde den tillverkade glaskvantiteten hållas på ungefär samma nivå som under år 1943, dock med undantag för fönsterglastillverkningen, som måst starkt inskränkas till följd av knappheten på för koksning lämpliga stenkol.
Trä varuindustriens läge var med avseende på exporten ytterst ogynn- samt. Denna stannade under år 1944, vad angick sågade och hyvlade varor, vid i allt omkring 150000 std, vilket var ungefär en femtedel av den normala förkrigsexporten. Av denna kvantitet gick omkring 100000 std till Tyskland i stället för 210000 std, varmed ursprungligen räknats. Cirka 45 000 std exporterades till andra länder på Europas fastland samt 5 000 std till Sydamerika. Lejdtrafiken ägde alltså i fråga om trävaruexpor- ten föga betydelse. Under hösten förekommo emellertid åtskilliga försälj- ningar av trävaror för leverans sedan kriget upphört. Avtal träffades även med vederbörande importorganisation i England angående prolongering av kontrakt, som avslutats redan vintern 1940 men vilka icke kunnat effektue- ras på grund av spärren i Skagerack. På den svenska marknaden förbru- kades i runt tal 600 000 std trävaror. Försäljningarna voro här livliga och bidrogo att förhindra en mer omfattande arbetslöshet, som eljest kunnat bli följden av den starka nedgången i exporten. En rätt betydande produktion på lager förekom.
Pappersmasseindustriens tillverkning av kemisk massa uppgick år 1944 till något över 1 milj. ton, motsvarande ungefär en tredjedel av kapa- citeten. Åren 1942 och 1943 utgjorde tillverkningen resp. 1485 000 och 1 050 000 ton. Då utförseln jämfört med fjolåret ytterligare starkt nedpres- sats, tillväxte lagren av avsalumassa kraftigt, nämligen från cirka 400000 ton vid årets början till cirka 660000 ton vid dess slut. Under de senare höstmånaderna upphörde praktiskt taget all skeppning till de europeiska exportmarknaderna.
Exportsliperierna voro som förut sysselsatta till endast en obetydlighet av sin kapacitet. Någon lagertillverkning kunde här icke ifrågakomma, då en sådan, i motsats till förhållandet på cellulosaområdet, ej är praktiskt ge- nomförbar beträffande slipmassa.
Utöver avsättningssvårigheterna tillkom mot slutet av året en teknisk pro- duktionssvårighet genom brist på blekningsmedel.
Totalexporten av pappersmassa uppgick år 1944 till 297000 ton (torr- tänkt vikt) mot 439 000 ton år 1943 och 2 331 000 ton år 1939.
Pappersindustrien kunde under år 1944 något öka sin tillverkning. Dock utnyttjades endast omkring 65 procent av kapaciteten. Även exporten stegrades i viss mån, nämligen från 195 000 ton 1943 till 207 000 ton 1944. Sistnämnda siffra representerade likväl föga mer än en tredjedel av för- krigsexporten. Enligt handelsavtal förutsedda leveranser av kraftspinnpap- per till Tyskland kunde utan större rubbningar fullgöras ända till dess stop— pet i Östersjötrafiken blev fullständigt. Därefter fortgick denna export en- dast i mycket inskränkt omfattning över västkusthamnar. Tack vare lejd- trafiken kunde skeppningar av tidnings- och tryckpapper samt i viss ut- sträckning kraft- och sulfitpapper försiggå till Sydamerika, huvudsakligen Argentina.
Textilindustrien arbetade i stort sett under samma förhållanden som under år 1943. Bristen på arbetskraft, särskilt kvinnlig sådan, skärp- tes dock efter hand och hindrade i viss mån utnyttjandet av industriens tillverkningsförmåga. Tillförseln av råvaror var förhållandevis god ehuru något skiftande inom olika branscher. Beträffande eljest läget inom textil- industriens skilda grenar se nedan sid. 69.
Tillverkningen inom läder- och skoindustrien kunde upprätthål- las relativt jämnt och läget stabiliserades någorlunda efter det hårda in- grepp, som skoransoneringens införande i april 1943 innebar. En viss knapp- het på grovt bottenläder gjorde sig märkbar, beroende på att de från Syd- amerika importerade hudarna försämrats i fråga om såväl kvalitet som grovlek. Produktionen av ovanläder höll sig väl uppe i förhållande till de föregående åren men förslog likväl endast med svårighet att tillgodose efter- frågan bland skofabrikerna, vilket hade till följd att bestämmelserna för licenseringen av dylikt läder skärptes. Tillverkningen av ersättningsskodon, vilken under år 1943 varit ganska betydande, upphörde helt under år 1944.
De huvudsakligen med inhemska råvaror arbetande livsmedelsindu- strierna kunde tack vare ett förhållandevis gynnsamt skördeutfall bibe- hålla en god sysselsättning. På grund av lejdimporten samt en omfattande inhemsk oljeväxtodling gällde detsamma i väsentlig mån även de av im- porterade råvaror eljest beroende industrierna. Tillverkningen av ersätt- ningsvaror minskades i jämförelse med föregående krigsår som följd av den allmänna förbättringen i livsmedelsläget.
Även under år 1944 fortsattes den kraftiga utveckling, som alltsedan kri- sens början kännetecknat den kemiska industrien. De större investerin- gar, som detta år gjordes, torde i regel få anses ha varit av den art, att de kunna väntas få ett bestående värde även efter krigets slut. Detta gäller såväl tillverkningen av rena kemikalier som framställningen av t. ex. nya konstmassor, läkemedel m. in. Se i övrigt sid. 88.
Vad till sist angår byggnadsverksamheten kunde denna —— vilken alltjämt till väsentlig del bedrevs med finansiellt stöd från staten — trots svårigheter i fråga om tillgången på arbetskraft samt flera slag av mate- rial, till sin omfattning anses mycket tillfredsställande. Antalet i de 5. k. tät- orterna färdigställda lägenheter utgjorde under år 1944 omkring 39 000 mot omkring 32 000 år 1943. Härigenom hade man nått en produktion som var endast ungefär 15 procent lägre än är 1939. Goda framsteg hade genom lämplig anpassning av beviljade byggnadslov gjorts till utjämning av sä- songvariationerna inom bostadsbyggandet.
Regleringsåtgärder beträffande råvaruförsörjning, produktion och konsumtion.
Järn och järnvaror.
I juni 1942 hade industrikommissionen på grund av knappheten å gjutna järnrör ( normalrör) lämnat anvisningar rörande användning av betongrör och glaserade lerrör såsom ersättning för gjutjärnsrör vid avloppsledningar i källare och på vindar. I samband därmed hade statens byggnadslånebyrå föreskrivit, att vid byggnadsföretag, vartill lån beviljats av byrån, finge gjut- järnsrör icke användas för nu nämnda avloppsledningar (se del III sid. 307). Sedan försörjningsläget i fråga om normalrör därefter förbättrats, hade byggnadslånebyrån följande år i samråd med industrikommissionen beslutat att tills vidare tillåta användning av 6” normalrör vid avloppsled- ningar i källare. En på sommaren 1944 företagen inventering utvisade en stark försämring i lagren av 6” normalrör. Den inhemska tillverkningen av denna dimension hade då nedlagts och all import därav stoppats till förmån för smärre dimensioner, beträffande vilka ett mera svårersättligt behov förelåg. Detta gjorde, att industrikommissionen fann sig föranlåten att i samråd med byggnadslånebyrån och efter överenskommelse med veder- börande grossister i juli 1944 föreskriva handelsreglering beträffande 6” normalrör (kommissionens meddelande nr 203). Bestämmelserna i ämnet
inneburo i huvudsak, att förbrukare ägde köpa ifrågavarande rör endast mot av kommissionen utfärdat inköpstillstånd, vilket komme att lämnas en- dast för sådana avloppsledningar, där 6" rör voro särskilt behövliga, t. ex. vid högbebyggelse eller i fastigheter, där källargolvet låg lägre än gatans servisledning. Byggnadslånebyrån annullerade samtidigt sitt tidigare med- givande om användning av 6” normalrör och bestämde, att sådana rör finge vid byggnadsföretag, vartill byrån beviljat lån, endast användas då industri- kommissionen meddelat inköpstillstånd.
Beträffande gjutna heltjocka s. k. tryckrör (muffrör) hade industrikom- missionen under våren 1944 med ett antal företag träffat avtal om tillverk- ning av vissa kvantiteter i dimension över 200 mm inre diameter (se del V sid. 287). Då tillverkningskostnaderna för dessa rör ställde sig jämförelse- vis höga, fann industrikommissionen önskvärt att ett clearingförfarande anordnades för utjämning av försäljningspriserna å de inhemska rören och de rör av enahanda slag, som importerats från Tyskland och ännu funnos i lager eller som framdeles kunde komma att importeras. Härom träffade kommissionen i augusti 1944 enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande avtal med Föreningen för import av tyska muff- och flänsrör u. p. a., vilken förening utgjorde en sammanslutning av samtliga importörer av muffrör från Tysk- land. Genom avtalet förband sig föreningen att under kommissionens över- inseende handha ifrågavarande clearing. Med hänsyn till den ökade oviss- heten rörande möjligheterna till fortsatt import från Tyskland uppdrog Kungl. Maj:t på industrikommissionens hemställan genom beslut den 22 sep— tember åt kommissionen att själv, dock genom förmedling av nyssnämnda förening, handha clearingen samt föreskrev, att inom kommissionen skulle för ändamålet inrättas en särskild clearingkassa för reglering av marknads- priset inom landet å gjutna heltjocka muffrör. Som förlagskapital för kas- san anvisades ett belopp av 300 000 kronor.
Importen från Tyskland av här ifrågavarande liksom av flertalet andra varor upphörde senare under hösten alldeles. Jämväl från annat land syn- tes import under den närmaste framtiden utesluten men kunde givetvis tän- kas ifrågakomma längre fram, i så fall dock sannolikt genom andra firmor än dem som tillhörde ovannämnda importförening. För att säkerställa clearingförfarandet även efter inträdet av en sådan situation meddelade Kungl. Maj:t på industrikommissionens framställning genom kungörelse den 22 december 1944 (nr 792) förbud fr. o. m. den 26 december att utan till- stånd av industrikommissionen till riket införa gjutna, raka, heltjocka muff- rör av icke smidbart järn. Som villkor för beviljande av införseltillstånd uppställde kommissionen jämlikt meddelande nr 228, att importören dels deltoge i gällande clearingförfarande på området efter de grunder som gällde enligt avtalet med importföreningen, dels ock ställde sig till efterrättelse gäl- lande bestämmelser om försäljning av ifrågavarande slag av rör.
Fr. o. m. den 1 maj 1944 hade industrikommissionen medgivit fri försälj- ning och förbrukning av zink samt halvfabrikat, skrot, aska och kräts av denna metall (se del V sid. 278). Det skärpta försörjningsläget på ifråga- varande område, vilket sammanhångde med upphörandet av importen sö- derifrån, nödvåndiggjorde mot årets slut ett återinförande i viss omfattning av den tidigare handels- och förbrukningsregleringen. I meddelande den 20 december 1944, nr 225, föreskrev kommissionen, att bestämmelserna i kom- missionens meddelande den 31 oktober 1941, nr 43 (se del III sid. 93), fr. o. m. den 1 januari 1945 ånyo skulle äga tillämpning å zink och zink- legeringar (oarbetad vara, skrot, aska och kräts), innehållande mera än 50 viktprocent zink, med undantag av legering innehållande mera än 25 pro- cent koppar. Utan hinder härav fick dock till en och samma förbrukare per månad försäljas sammanlagt högst 25 kg zink i form av oarbetad vara. Sådan försäljning skulle antecknas å av säljaren förd förteckning.
Glasvaror.
Försörjningslåget beträffande f ö n s t e r g 1 a s var fortfarande mycket an- strängt och försämrades under periodens lopp. Visserligen medgav industri- kommissionen genom beslut den 28 juli vissa lättnader i fråga om den i maj 1944 genomförda stränga handelsregleringen på området (se del V sid. 280), i det att tillstånd gavs för glasbruk, grossister och andra återförsäljare att tills vidare på vissa villkor till annan lagerhållare försälja enkeltjockt glas av kvalitet A och B med längd plus bredd av högst 108 cm samt 5. k. U- och T-glas (utskottsglas) utan mottagande av inköpslicens. Den sålunda med- givna fria försäljningsråtten upphörde emellertid vid 1944 års utgång enligt industrikommissionens cirkulär nr 223. Samtidigt återkallades det tillstånd som givits återförsäljare att i vissa fall mot avlämnande av mottaget kvitto hos annan återförsäljare inköpa i kvittot angiven kvantitet glas. I stället in- fördes ett system med förskottslicenser, avsedda att deponeras hos återför- säljarens leverantör för uttag i småposter vid behov av lagerkomplettering. Mot dylik förskottslicens fick inköp ske endast i poster med en sammanlagd yta av högst 4 kvm; sålunda förvärvat glas fick endast användas för för- säljning mot kvitto. Glas som mot licens inköptes i fabrikationssyfte fick icke bearbetas för byggnadsändamål utan särskilt av industrikommissionen meddelat tillstånd.
I ett den 20 december 1944 utfärdat meddelande nr 224 lämnade industri- kommissionen en orientering rörande de principer som av kommissionen till- låmpades vid ransoneringen av fönsterglas. Den ledande grundsatsen var, att glas i första hand beviljades för bostadsbyggen sa-mt till reparationer av glas i bostäder. Men även här gällde, att inskränkningar i möjligaste mån måste vidtagas beträffande såväl rutornas storlek som deras tjocklek och kvalitet. Kommissionen påpekade särskilt nödvändigheten av att smådimensioner,
d. v. s. rutor om högst 108 förenade cm, komme till större användning än förut samt att även utskottsglas användes för byggnadsändamål. Det fram- hölls. att det förhållandet att byggnadstillstånd erhållits för visst arbete icke innebure någon garanti för att glas kunde påräknas i önskad utsträckning. Varje ansökan om tillstånd att för byggnadsändamål o. d. få inköpa eller av eget lager förbruka glas underkastades nämligen alltid särskild prövning. Detsamma gällde ock ansökningar om tillstånd att för andra ändamål an- vända glas.
Textilvaror.
Till följd av den under år 1944 framträdande allt fullständigare avstäng- ningen av importen från Tyskland försämrades tillförseln av sådana textil- varor, som förut i rätt stor omfattning importerats därifrån, nämligen i främsta rummet konstsilke i garn och vävnader, strumpstolsarbeten samt cellull och produkter därav. Den tidigare importen från Italien hade bort- t'allit redan med utgången av år 1943, varemot en ersättning i viss mån be- retts genom ökad tillförsel av textilvaror från Schweiz. Importen på textil- området genom lejdtrafiken, vilken till största delen utgjordes av råvaror, var under år 1944 av relativt stor omfattning i synnerhet i fråga om bomull.
Under hösten 1944 kunde driften inom b 0 m ull 5 in d u s t r i e n anses utnyttjad till c:a 80 procent, vilket med hänsyn till kapacite-tens storlek inne- bar, att denna industri tillgodosåg omkring 64 procent av det normala be- hovet av bomullsvaror. Då en betydande mängd garn måste avstås till trikå- industrien och andra branscher, som tidigare importerat garn, blev den kvan- titet bomullsvävnader, som kunde framställas, dock väsentligt mindre. Läget med avseende på råvarutillgången syntes emellertid motivera en rikligare tilldelning av bomull till spinnerierna än den under de sista åren föreskrivna proportionen av 50 procent bomull mot 50 procent cellull samt återupp- tagande av tillverkning av garn av ren bomull. En omläggning av tilldel- ningen och fabrikationen i denna riktning förbereddes till genomförande från början av år 1945. Då cellullen som råvara var dyrare än bomull och en jämlikhet i pris mellan rent bomullsgarn och blandgarn kunnat upprätthållas endast genom ett särskilt clearingförfarande, förutsågs genom en omläggning av produktionen i antydd riktning ett förbilligande såväl av bomullsvävna- derna som av de dittills med clearingtillägg belastade rena cellullvarorna skola kunna genomföras.
Vad y 1 1 eindu strien beträffar kunde denna till följd av tillgången på lump hållas vid en proportionsvis högre tillverkningsnivå än bomulls- industrien. Dess kapacitet kunde under hösten 1944 anses utnyttjad till c:a 92 procent, vilket medförde möjlighet att tillgodose behoven till omkring 78 procent av det normala. Fr. o. m. den 1 november 1944 medgav industri- kommissionen, att ullinblandningen, som år 1940 begränsats till 15 procent och därefter höjts till 25 procent, fick i fråga om kardullsgarn höjas till 40
procent och i fråga om kamgarn (där dittills en avsevärd inblandning av cellull skett) till 70 procent. Dessutom medgavs fabrikant rätt att använda upp till 10 procent av sin ulltilldelning för framställning av yllevaror utan begränsning av ullinblandningen. Det blev sålunda nu möjligt att inom landet, om än tills vidare i ringa omfattning, tillverka 100-procentiga ylle— varor av inhemskt garn. (Beträffande importerat garn hade denna möj- lighet förut funnits, i den mån sådant garn varit att tillgå.)
Inom trikåindustrien hade under de gångna åren konstsilke och cellullgarner i stigande omfattning kommit till användning. På grund härav hade denna industri totalt sett haft en råvarutillgång som överstigit för— krigstidens, och dess tillverkning hade i fråga om flera varuslag, särskilt barnstrumpor och barnunderkläder, väsentligt överträffat förkrigstidens pro— duktion.
Linneindustrien hade, till stor det tack vare återupptagandet av den inhemska linodlingen, kunnat under de gångna åren vidmakthålla sin pro— duktion vid omkring 70 procent av det normala. Sedan försvarsmaktens be— tydande behov av linnevaror i huvudsak täckts, hade linneindustriens pro- duktion småningom i allt större omfattning kunnat inriktas på att tillgodose den allmänna marknadens behov. Råvarutillgångarna medgåvo sålunda nu— mera en relativt omfattande tillverkning av grövre linnevaror (upp till om- kring 85 procent av förkrigskonsumtionen). Däremot voro tillgångarna av råvara för finare garner och vävnader fortfarande mycket knappa.
Vad hampvarutillverkningen angår hade man till stor del tack vare den svenska hampodlingen men även på grund av att viss import av bl. a. chilensk hampa kunnat åstadkommas, kommit därhän, att de vikti- gaste behoven av mjukfibrigt tågvirke och finare bindgarner kunnat till- godoses. Annorlunda var förhållandet beträffande hårdfibrigt material — manila och sisal — varå yttersta knapphet rådde. Alltjämt måste därför räknas med att behovet av skördegarn och emballagegarn fick täckas med pappersgarn. Övervägande med papper arbetade även som förut juteindu- strien. Förbrukningen av råjute uppgick under 1944 endast till omkring 8 procent av förkrigsförbrukningen. Endast för vissa kvalificerade behov, t. ex. för stubintråd, linoleumväv och vissa slag av säckar, tillhandahölls jute.
De restriktioner, som tidigare gällt i fråga om k 0 n f e k tio n sin (1 u— s tri e n s tillverkningar, hade småningom i huvudsak upphävts. Fabrikan- terna hade sålunda under senare delen av 1944 i stort sett full frihet med avseende på mönster och modeller.
Med stöd av tidigare givet bemyndigande fastställde priskontrollnämnden normalpriser å sytråd, såväl importerad som svensk, att gälla fr. o. m. den 24 juli 1944. Vissa prissänkningar kunde från början av juli resp. från
den 21 augusti genomföras för trikåkamgarner samt därav tillverkade strumpartiklar. Även å kardgarner och en del yllevävnader skedde fr. o. m. november en prissänkning med i genomsnitt cirka 4 procent samt å char- meuseväv och damunderkläder av sådan väv fr. o. m. september en pris- sänkning med cirka 7 procent. En i november åstadkommen normalpris- reglering beträffande resårband innebar likaledes en sänkning av tidigare ganska starkt uppdrivna priser. För importerade dylika varor avsåg pris- kontrollnämnden att fastställa normalpriser för varje importerad post. På grund av varierande importpriser kunde likartade band sålunda komma att saluföras till olika priser. För inom landet tillverkade varor skulle priserna fastställas på motsvarande sätt.
Med avseende på textilransoneringen må nämnas, att nya inköps- kort för textilvaror utdelades under december 1944, avsedda att användas under tredje ransoneringsperioden, tiden 1 januari 1945—30 juni 1946. Lik- som tidigare voro korten av olika typ för olika grupper av förbrukare. An- talet sådana grupper hade emellertid minskats frän åtta till fyra. För män och kvinnor funnos fortfarande olika kort. Minskningen av antalet typer hade uppnåtts därigenom att vissa yngre årsklasser, som tidigare haft sär- skilda kort, nu erhöllo samma kort som män och kvinnor i allmänhet. De fyra slagen av inköpskort gällde män resp. kvinnor födda 1935 eller tidi- gare, barn, födda något av åren 1936—44, samt spädbarn, födda efter den 31 december 1944.
Bestämmelser angående själva ransoneringen under nyssnämnda period meddelades i livsmedelskommissionens cirkulär nr 2109. Den ordinarie till- delningen av textilvaror till enskilda förbrukare var ungefär lika stor som under andra ransoneringsperioden. Tilldelningen till barn i olika åldrar var emellertid något jämkad, beroende på att antalet åldersgrupper minskats. Tilldelningens storlek 1 poäng var följande:
Män, födda 1935 eller tidigare .......... (inköpskort TM 3) 120 poäng Kvinnor, födda 1935 eller tidigare ...... ( » TK 3) 110 » Barn, födda 1936—44 .................. ( » TF 3) 105 » Barn, födda 1945 eller senare .......... ( » TS 3) 158 »
Även i fråga om extra tilldelning av textilvaror avsågos i huvudsak oför- ändrade bestämmelser komma att gälla. Någon skillnad gjordes icke heller nu mellan A- och B-poäng. De gamla inköpskorten bibehöllo tills vidare sin giltighet. Ullproducenter och linodlare fingo rätt att under år 1945 uttaga textilvaror från fabrikant enligt samma grunder som gällt under år 1944. Även i fråga om fåruppfödares rätt att uttaga lösa, beredda fårskinn från skinnberederi skulle gälla samma bestämmelser som förut. En nyhet var, att grova fisknät och fiskredskap, i vilka ingingo sådana nät, upptogos i frilistan för fiskredskap.
I meddelande den 9 september 1944, nr 208, lämnade industrikommissio- nen vissa ändrade föreskrifter angående tillverkningen av skodon för civilt bruk. Bl. a. tilläts en ny brun färg för boxkalvskinn och en för mockaskinn och vidare en ny blå färg för boxkalvskinn, avsedd för tofflor och sanda- letter.
Mellan priskontrollnämnden och lädergrossisterna träffades med giltighet fr. o. m. den 1 oktober 1944 en överenskommelse om högsta priser och mar- ginaler på bottenläder, ovanläders- och foderskinn, beklädnadsskinn m. m. Därigenom erhöll den sedan länge svävande frågan om ersättning till mel- lanhänderna i läderbranschen sin lösning. För bottenläder bestämdes ett högsta pålägg av 20 öre per kg vid försäljning till förbrukare. Detta inne- har, att priserna till en stor mängd småfabrikanter sänktes, medan priserna till de större skofabrikerna, vilka dominerade marknaden, kvarstodo i stort sett oförändrade. Före kriget varierade grossistmarginalen på bottenläder mellan 20 och 30 öre per kg. Prisstegringen på bottenläder sedan augusti 1939 uppgick till 100 51 125 procent. För övriga skinnvaror fastställde nämn- den en högsta marginal av 9 procent på de för resp. garverier bestämda för- säljningspriserna. Motsvarande marginal varierade före kriget mellan 10 och 15 procent. Prisstegringen sedan denna tid uppgick för ovanläderskinn till 40 år 45 procent, för foderskinn, beklädnadsskinn och skinn till väskindustrien till cirka 100 procent samt för narvläder och spalt till 100 åt 120 procent.
I stort sett förblevo ransoneringsbestämmelserna för skovaror orubbade, sådana som de tidigare fastställts för perioden 1 juli 1944—31 december 1945. Vissa smärre ändringar föreskrevos dock genom meddelanden nr 206 och 215. Bestämmelser angående den fortsatta extratilldelningen av skovaror till militär personal utfärdades genom meddelande nr 214 samt angående utdelning av nya extrakort till de 5. k. slityrkena genom meddelande nr 216. De i sistnämnda avseende skedda ändringarna i förhållande till vad tidi- gare gällt inneburo främst, att antalet extratilldelningsberättigade yrkes— grupper utökats med bl. a. servitörer och servitriser, sjuksköterskor och sjuk- vårdsbiträden, affärsbiträden i livsmedelsbutiker samt magasins- och lager- arbetare.
lnventering av landets förråd av skovaror ägde rum vid årsskiftet.
Gummivaror.
De av industrikommissionen genom meddelande nr 167 för tiden 1 no— vember 1943—31 oktober 1944 lämnade föreskrifterna angående handeln med omonterat cykelgummi (se del V sid. 81) erhöllo genom meddelande nr 217 i väsentligen oförändrad form fortsatt giltighet för tiden 1 novem- ber 1944—31 oktober 1945.
Beträffande de åtgärder, som av trafikkommissionen vidtogos för åstad- kommande av den mest ändamålsenliga användningen av den mycket knappa tillgången på gummiringar för motorfordon, särskilt lastbilsringar, och hus- hållningen i övrigt på detta område se sid. 142.
Feta oljor och fettämnen, tvättmedel m. m.
Den vid ransoneringen av tvätt- och rengöringsmedel givna ordinarie till- delningen av tvål, såpa och tvättpulver förblev under hela senare halvåret 1944 i poäng räknat praktiskt taget densamma som förut. Fr. o. m. den 31 juli medgavs emellertid inköp till halva poängvärdet (10 poäng för 250 gram) av en av särskild råvara tillverkad s. k. Specialsåpa av mörkare färg än vanlig såpa men av med denna i huvudsak jämförlig kvalitet. Fr. o. m. den 21 september fick Specialsåpa försäljas fritt utanför ransoneringen. Extra tilldelning gavs vidare under hela perioden till enskilda förbrukare dels av tvättvål Special eller pulver därav, dels av toalettvål. Även till verk, inrätt- ningar och företag av såväl allmän som enskild natur gavs för de anställ- das personliga hygien en särskild tilldelning av toalettvål att användas på arbetsplatsen, motsvarande högst 5 poäng per månad och anställd. Över huvud kunde försörjningen med tvätt- och rengöringsmedel anses ganska väsentligt förbättrad, vilket sammanhängde med en relativt god tillgång på fettråvaror. Tillverkningen av s. k. Standardtvål (en fylld toalettvål med hälften så stor fettsyrehalt som den vanliga toalettvålens), vilken pågått se- dan juni 1941 (se del II sid. 300), upphörde fr. o. m. den 10 juli 1944. Kvar- varande lager av denna tvål fingo därefter säljas utan mottagande av in- köpsbevis.
Ransoneringen av soda—blötläggningsmedel förblev oförändrad med samma tilldelning som förut.
Vad angår ransoneringen av ljus ökades den till förbrukning inom oelektri- fierade fastigheter avsedda tilldelningen något redan från början av juli. Fr. o. m. den 28 augusti blev tilldelningen per tidsenhet närmare tre gånger så stor som den varit under det föregående vinterhalvåret eller cirka 400 gram per månad, ett vittnesbörd — jämte den medgivna ökade användnin— gen av tvätt- och rengöringsmedel —— om det allmänt sett förbättrade för- sörjningsläget på fettvaruområdet. Till julen 1944 lämnades liksom före- gående år särskild tilldelning av ransonerade julgransljus till barn, födda år 1928 eller senare. Tilldelningen var som förut ett paket per barn. Till- stånd kunde erhållas till fri försäljning av julgransljus, framställda av icke beslagtagna eller icke handelsreglerade råvaror.
Redan under våren 1944 hade vissa lättnader medgivits vid handelsregle- ringen i fråga om oljefärg och kitt (se del V sid. 283). Det ytterligare för- bättrade försörjningsläget möjliggjorde, att dessa varor jämlikt industri-
kommissionens meddelande nr 207 fingo fr. o. m. den 1 september 1944 fritt försäljas och förbrukas.
Vad angår linolja lättades jämväl enligt samma meddelande det rådande försäljningstvånget så tillvida att förbrukare erhöllo rätt att utan inköps- licens inköpa denna vara i poster om 5 kg per person och månad under för— utsättning att vederbörande handlande vid sådan försäljning förde förteck— ning upptagande dag för försäljningen, försåld kvantitet samt köparens namn och adress.
Beträffande tryckfärg och smörjoljefernissa, vilka varor alltsedan början av år 1942 varit underkastade handelsreglering (se del III sid. 107), med- gavs fr. o. m. den 9 oktober 1944 genom meddelande nr 211 fri försäljnina, medan för s. k. standolja (litografisk fernissa) samma begränsade inköps- rätt för förbrukare tilläts som i fråga om linolja.
Andra kemiska produkter.
Enligt avtal med industrikommissionen i juni 1943 (se del IV sid. 352) hade Aktiebolaget Bofors uppfört en fabrik för framställande av acetylsali- cylsyra. Försökstillverkning pågick därstädes under hösten 1944. Först vid årsskiftet 1944/45 beräknades emellertid produktionen komma att motsvara den planerade kapaciteten av 200 ton per år. Under tiden hade svårigheten att upprätthålla en önskvärd försörjning med acetylsalicylsyra och andra till sina verkningar likartade preparat alltmer stegrats. Genom medicinal- styrelsens materielnämnds försorg hade därför införts en viss reglering av förbrukningen, vilken innebar bl. a. att droghandlare och läkemedels- fabriker erhöllo en tilldelning av acetylsalicylsyra, motsvarande cirka 40 procent av den normala till omkring 165 ton per år uppskattade förbruk— ningen. I den mån den inhemska produktionen ökades i omfattning kunde givetvis dessa restriktioner förväntas komma att bortfalla, men även sedan full täckning av normalkonsumtionen nåtts, kunde enligt industrikommis- sionens åsikt en viss reglering på området, nämligen i fråga om importen och prissättningen, komma att visa sig behövlig, enär priset å de först till- verkade 200 tonnen av den svenska produkten bestämts avsevärt högre än det pris den importerade varan betingade. På industrikommissionens hem- ställan förordnade Kungl. Maj:t fördenskull genom kungörelse den 6 okto- ber 1944 (nr 672) om förbud fr. o. m. den 12 oktober mot införsel av ace- tylsalicylsyra utan tillstånd av industrikommissionen. Under förbudet inbe- greps även salicylsyra och andra föreningar därav (salter och estrar m. m.); detta skedde av kontrollhänsyn för att förhindra att acetylsalicylsyra fram— ställdes av importerade varor av sistnämnda slag till priser understigande det för den svenska produkten fastställda priset. Importregleringen avsågs skola tillämpas på sådant sätt, att all import koncentrerades till reservför— rådsnämnden, som vid utförsäljningen finge följa noteringen å den svenska produkten. Den härigenom uppkomna vinsten tänkte man sig skola använ-
das som bidrag till den inhemska produktionen av acetylsalicylsyra för att tidigare än eljest skulle bli fallet nedbringa priset på denna vara i nivå med importpriset.
En annan vara, vilken något senare under hösten blev föremål för im- portreglering, var gips. Den till 6000 a 7 500 ton per år uppskattade för- brukningen av gips hade tidigare helt tillgodosetts genom import, huvud- sakligen från Tyskland men även i någon mån från Frankrike och Balti- kum. Den importerade gipsen utgjordes huvudsakligen av s. k. bränd gips. erhållen genom bränning av naturlig gipssten. Av de härav förekommande två kvaliteterna, stuckgips och modellgips, är den senare mera finmalen och användes för mer krävande ändamål. Viss import förekom även av s. k. fälld gips, erhållen på syntetisk väg. Förhrukningen fördelade sig i stort sett sålunda: 3 å 400 ton för tandläkares behov av formar, 150 ton för sjukhus (bandageändamål), 2 000 ton för porslinsindustrien, 3 år 4 000 ton för bygg- nadsindustrien och 500 ton för diverse. Redan i början av kriget hade Rey— mersholms gamla industriaktiebolag igångsatt svensk tillverkning av fälld gips. År 1943 uppnåddes en kvantitet av cirka 700 ton. Kapaciteten medgav en fördubbling av denna produktionssiffra; fortfarande var _dock långt till självförsörjning efter förkrigsmått och därtill kom, att den svenska gipsen ej var fullgod för vissa ändamål. Den under senare hälften av 1944 starkt minskade importen gjorde därför en nedskärning av gipsförbrukningen ofrånkomlig. Lättast syntes denna kunna genomföras inom byggnadsindu- strien, där möjlighet fanns att övergå till annat material. Då ett beslag på hithörande område ansågs helst böra undvikas, valdes här på industrikom- missionens hemställan vägen med importreglering. Genom kungörelse den 24 november 1944 (nr 742) förordnades alltså om förbud, gällande fr. o. m. den 1 december 1944, att utan industrikommissionens tillstånd importera gipssten, gips, såväl bränd som fälld, samt gipsavfall. Genom den kontroll över importen, som härigenom erhölls, sattes kommissionen i stånd att med de kvantiteter, som väntades inkomma från utlandet, tillgodose i första hand behovet hos tandläkarna, vilkas förbrukning syntes minst säkerställd. Öv- riga kvalificerade förbrukare ämnade kommissionen hänvisa huvudsakligen till inhemsk gips, vars försäljning vore möjlig att avtalsvis reglera i önsk- värd riktning. Närmare upplysningar angående försörjningen med och di- stributionen av modellgips lämnade industrikommissionen senare genom meddelande nr 232.
I fråga om Iim (draglim och gelatinlim), vars försäljning reglerats i sam- band med beslag i februari 1942 (se del 111 sid. 319), medgav industrikom— missionen enligt meddelande nr 213, med anledning av att en viss förbätt- ring inträtt i försörjningsläget, fr. o. m. den 10 oktober 1944 en mindre lättnad i inköpsrätten så tillvida att förbrukare tilläts hos handlande fritt inköpa intill 5 kg per månad. Förteckning över sådana försäljningar skulle
föras av vederbörande handlande på samma sätt som föreskrivits för andra liknande fall.
En inträdd förbättring i fråga om tillgången på sprängämnen föranledde, att den på detta område fr. o. m. den 20 december 1942 genomförda han- delsregleringen för vissa dylika ämnen, nämligen dynamit, territ och bore- nit (se del IV sid. 107), enligt industrikommissionens meddelande nr 220 upphävdes med ingången av år 1945. Det allmänna beslaget å sprängämnen kvarstod dock. _
Däremot vidtogs fr. o. m. årsskiftet en viss skärpning beträffande regle- ringen av handeln med natriumhydrat och vissa andra enligt kungörelse den 8 juli 1943 (nr 628) (se del V sid. 83) beslagbelagda varor.
Åtgärder för ökning av varutillgången. Ersättningsproduktion.
Järn och järnvaror.
Genom nya produktionsavtal med inhemska industriföretag sökte industri- kommissionen i någon mån kompensera den under hösten avbrutna tillför- seln från Tyskland av gjutna rör av olika slag, en vara som för byggnads- verksamhetens upprätthållande är av största betydelse.
Sålunda avtalade kommissionen, efter av Kungl. Maj:t den 13 oktober 1944 givet bemyndigande, med Aktiebolaget Eksjö mekaniska verkstad om
tillverkning av raka normalrör till en kvantitet av 600 ton under tiden no— vember 1944—oktober 1945. Villkoren voro i stort sett desamma som i de föregående år med Aktiebolaget Åkers styckebruk och Gjuteriaktiebolaget normalrör slutna produktionsavtalen (se del V sid. 85). Vidare träffade kom- missionen enligt Kungl. Maj:ts medgivande den 25 augusti 1944 överenskom- melse med Husqvarna vapenfabriks aktiebolag, varigenom bolaget åtog sig att vid Norrahammars bruk före den 1 december 1944 mot erhållen avsätt- ningsgaranti påbörja och under loppet av ett år fullfölja tillverkning av sammanlagt 2 100 ton gjutna tryckrör i dimensionerna 100, 150 och 200 mm inre diameter. Kungl. Maj:t uppdrog i bägge fallen åt reservförrådsnämnden att inköpa de kvantiteter av ifrågavarande produkter, till vilka kronan på grund av avsättningsgarantien kunde bliva skyldig att anskaffa köpare. Genom utnyttjandet av ännu förefintliga lager av importerade gjutna tryckrör ävensom genom fullföljandet av med inhemska företag träffade av— tal angående tillverkning av dels gjutna järnrör, dels s. k. Bonnarör (se del V sid. 287) samt slutligen genom fortgående produktion av stålmuffrör och armerade trärör ansåg industrikommissionen försörjningen med tryck- rör, beräknad till cirka 15 500 ton per år, kunna tillgodoses intill slutet av år 1945; vissa kvantiteter antogos därjämte kunna disponeras för beredskaps- ändamål. För tiden efter 1945 kunde försörjningen — under förutsättning 'av fortsatt importspärr —— däremot icke anses tryggad, även om man räk—
nade med förlängning av gällande produktionsavtal. Kommissionen medde- lade i skrivelse den 18 oktober, att undersökningar verkställts för att utröna möjligheterna att inom landet anlägga ett nytt större rörverk för tillverk- ning av gjutna tryckrör. Undersökningarna hade resulterat i ett preliminärt avtal med en grupp intressenter, som planerade upptagande av dylik till- verkning enligt en från Schweiz förvärvad metod, kallad centrifugalgjut- ningsmetoden. Denna metod medförde visserligen stora anläggningskostna- der men hade visat sig billig i drift och möjliggjorde tillverkning av rör av god kvalitet och av olika dimensioner. Statligt stöd krävdes för igångsätt- ningen, men tillverkningen lovade eljest att i fortsättningen bliva självbä- rande i olikhet med den eljest vid flera verkstäder upptagna produktionen av gjutna tryckrör, vilken finge anses vara av tillfällig karaktär. Avsikten var att för ändamålet skulle bildas ett särskilt bolag. Den planerade fabriken skulle förläggas till Oxelösund och dimensioneras för en kapacitet av 15 000 ton rör per år. Genom beslut den 27 oktober bemyndigade Kungl. Maj:t industrikommissionen att definitivt avsluta ifrågavarande avtal. Ännu vid årets utgång hade något dylikt avtal icke kommit till stånd.
Enligt beslut den 9 juni 1944 hade Kungl. Maj:t förordnat om inköp i beredskapssyfte av vissa kvantiteter tackjärn, varjämte industrikommis- sionen bemyndigats att träffa avtal med vissa järnverk, varigenom dessa, i ändamål att befrämja en ökad tackjärnstillverkning, åtogo sig att inköpa eller tillverka ökade mängder träkol mot statlig avsättningsgaranti för därav framställt tackjärn (se det V sid. 285). I anknytning härtill ingav kommis- sionen för ekonomisk efterkrigsplanering den 20 juni en promemoria angå- ende möjligheterna att för lagringsändamål ytterligare utöka landets tack- järnsproduktion. Enligt promemorian skulle en sådan ökad tackjärnstill— verkning —— vilken syntes angelägen med hänsyn till de anspråk som under omställningstiden efter krigets slut komme att ställas på landets tillgångar av järn och stål samt till risken för en otillräcklig import av handelsjärn och fossilt bränsle -—— vara möjlig under år 1945, enär utsikterna att an- skaffa den för denna tillverkning erforderliga kvantiteten träkol vore för— hållandevis goda, medan däremot möjligheterna för en utökad tackjärnstill- verkning för tiden efter år 1945 bedömdes som mera ovissa med hänsyn till träkolsförsörjningen. En förutsättning för att tillräckliga träkolskvan- titeter för 1945 års tackjärnstillverkning skulle kunna framkomma vore dock, att avverkningarna av kolved snarast igångsattes.
Sedan industrikommissionen i anledning av promemorian verkställt ut- redning rörande landets behov av tackjärn under år 1945 och de föränd- ringar i lagren av denna vara, vilka kunde förväntas uppstå under olika för- hållanden, uppdrog Kungl. Maj:t den 28 juli 1944 åt reservförrådsnämnden att i samråd med industrikommissionen under år 1944 inköpa dels intill 15000 ton träkolstackjärn av 1944 års tillverkning utöver de kvantiteter,
som kunde komma att inköpas jämlikt Kungl. Maj:ts förenämnda beslut den 9 juni 1944, dels ock intill 40000 ton sådant tackjärn av den de] av 1945 års produktion därav, som icke vore avsedd för träkolshyttornas egna be- hov, för leverans enligt de tidigare mellan industrikommissionen och vissa producenter av tackjärn träffade avtalen eller för avsalu. Såsom villkor för inköp av 1945 års produktion skulle gälla, att de berörda hyttorna, i likhet med vad fallet vore enligt garantiavtalen, åtoge sig att inköpa eller tillverka den för tackjärnstillverkningen erforderliga kvantiteten träkol.
Då det sedermera visade sig, att man med sannolikhet kunde räkna med vissa överskottskvantiteter av träkolstackjärn utöver vad som tidigare upp- skattats, samtidigt som möjligheter syntes förefinnas att öka tillverkningen av valsade järn- och stålprodukter utöver förhandenvarande nivå, bemyn- digade Kungl. Maj:t reservförrådsnämnden genom beslut den 20 oktober 1944 att utöver tidigare beslutade kvantiteter inköpa ytterligare intill 20 000 ton träkolstackjärn av den inhemska tillverkningen under återstoden av år 1944 och under första kvartalet 1945 samt sedermera genom beslut den 25 oktober att, utöver de 40 000 ton järn av 1945 års produktion, varom nämn- den redan erhållit inköpsuppdrag, på motsvarande villkor än ytterligare in- köpa intill 50 000 ton av samma års produktion.
Angående täckandet av kostnaderna för ifrågavarande till en samman- lagd kvantitet av 160 000 ton uppgående tackjärnsinköp — i runt tal beräk- nade till 40 milj. kronor, varav 30 milj. kronor belöpande på budgetåret 1944/45 — framlade Kungl. Maj:t proposition till 1944 års riksdags höst- session, nr 302. Enligt Kungl. Maj:ts förslag beslöt riksdagen, att dessa kost- nader, i vad de avsåge budgetåret 1944/45, finge bestridas från det å allmän l'örskottsstat I för nämnda budgetår uppförda anslaget till åtgärder för eko- nomisk efterkrigsberedskap.
Frågan om ytterligare kapitaltillskott till N o r r b 0 t t e n 5 j ä r 11 v e r k aktiebolag för fortsatt utbyggande av dess järnverksanläggning vid Luleå bragtes under riksdagens prövning genom proposition vid riksdagens höstsession, nr 305. (Rörande tidigare anslagsbevillningar för järnverket se del III sid. 110 och del V sid. 285.) I propositionen meddelades, att industri- kommissionen efter erhållet uppdrag den 26 oktober 1944 inkommit med utredning rörande dels frågan om uppförande av en tredje tackjärnsugn vid järnverket, dels frågan om dettas komplettering med ett thomasverk för framställning av stålgöt. Kommissionens utredning utmynnade denna gång i ett avstyrkande av bägge dessa av bolagets styrelse påyrkade anläggningar, varvid åberopades dels mera allmänna produktionsmässiga skäl, dels den omständigheten att anläggningarna i fråga icke kunde förväntas bliva av betydelse för landets järnförsörjning under rådande krisläge. I avgivna ytt- randen hade däremot såväl kommissionen för ekonomisk efterkrigsplane- ring som den sittande norrlandskommittén tillstyrkt, att båda de ifrågasatta
anläggningarna snarast komme till utförande. Handelsministern framhöll, att en utbyggnad av Norrbottens järnverk med dels en tredje elektrisk tack- järnsugn, dels ett thomasverk i själva verket överensstämde med vad riks- dagen åren 1939 och 1941 härutinnan redan beslutat. Vad angick den före- slagna nya tackjärnsugnen komme denna att medföra en utvidgning av ka- paciteten med cirka 50 procent —— från 60 000 till 90 000 ton per år _ utan att kostnaderna ökades i motsvarande mån. Räntabiliteten skulle alltså för- bättras. Anläggningen skulle dessutom öka den inhemska tackjärnstillgån- gen, vilket vore av betydelse även om någon produktion som följd därav ej komme till stånd förrän i början av år 1946. Våra möjligheter till import av tackjärn vore tills vidare ytterst ovissa, varför tillgång till en ökad kvan- titet inhemskt tackjärn även efter nämnda tidpunkt syntes eftersträvans- värd. Beträffande uppförandet av ett thomasverk fann statsrådet jämväl övervägande skäl tala för att ett sådant utan dröjsmål komme till stånd och detta såväl ur rent ekonomisk synpunkt, i det att produktionen måste anses bli starkare och verkets avsättningsmöjligheter förbättrade, om detsamma kompletterades för göttillverkning, som med hänsyn till betydelsen av den ifrågasatta investeringen för den norrländska befolkningens försörjning.
Kostnaderna för berörda anläggningar beräknades till sammanlagt 8 milj. kronor. I propositionen hemställdes, att detta belopp måtte anvisas å tilläggs- stat för budgetåret 1944/45 såsom förstärkning av bolagets aktiekapital. Riksdagen biföll propositionen.
Andra metaller.
Förnyade ansträngningar befunnos nödvändiga för att upprätthålla en pro- duktion av koppar, som kunde möjliggöra en fortsatt behovstäckning av denna metall utan ytterligare kännbar nedpressning av förbrukningen. En sänkning härav under 1944 års nivå (cirka 18 700 ton mot 21 500 ton under 1943) ansågs skola vålla allvarliga olägenheter. Industrikommissionen dis— kuterade i skrivelse till Kungl. Maj:t den 7 juli 1944 de tänkbara möjlig- heterna för en utvidgning av kopparproduktionen. Kommissionen framhöll, att en föreslagen brytning vid vissa undersökta, dittills obearbetade koppar- malmfyndigheter tillhörande de västerbottniska malmfälten, varigenom ett fullt utnyttjande av kapaciteten vid Bolidenbolagets smältverk i Rönnskär skulle kunna uppnås, komme att medföra alltför dryga kostnader för att kunna i rådande läge på allvar ifrågasättas. Bästa sättet att tillfälligt öka tillgången på ren koppar fann kommissionen i stället vara att tillvarataga de befintliga, ej utnyttjade eller för mindre kvalificerade ändamål använda till- gångarna av kopparhaltigt skrot. En kompletterande utväg vore även att till elektrolytkoppar överföra den cementkoppar, som utvanns vid Reymers- holms gamla industriaktiebolags anläggningar i Hälsingborg. Kommissionen hade till förverkligande av dessa planer upptagit förhandlingar med Aktie- bolaget svenska metallverken om uppförande av ett elektrolysverk för fram-
ställning av elektrolytkoppar i anslutning till bolagets anläggningar i Väs- terås. Angående villkoren härför hade kommissionen med bolaget träffat ett preliminärt avtal, för vars definitiva avslutande kommissionen nu begärde Kungl. Maj:ts bemyndigande. Enighet hade uppnåtts om samarbete mellan de två nämnda bolagen. Reymersholmsbolaget skulle i enlighet härmed till en beräknad kostnad av 103000 kronor iordningställa en anläggning för att av mässingsskrot och cementkoppar framställa anoder, vilka sedan jämte anoder, producerade i Västerås av kopparskrot, skulle därstädes elektroly- seras. Genom beslut den 4 augusti 1944 biföll Kungl. Maj:t framställningen. Avtalet med Metallverken ingicks den 18 augusti. Enligt detsamma åtog sig bolaget att i Västerås bygga ett elektrolysverk för framställning av elektro- lytkoppar med en kapacitet av cirka 2 500 ton per år samt att därefter vid verket framställa 5 000 ton dylik koppar. Framställningen beräknades kunna påbörjas omkring den 1 januari 1945 och skulle vara avslutad senast den 31 december 1946. Bolaget medgavs rätt att, sedan 3 000 ton koppar blivit framställda, inställa produktionen, i den mån avsättning för återstående 2000 ton icke k'unde vinnas till det fastställda priset. Kostnaderna för an- läggningen beräknades till 610 000 kronor. Bolaget förband sig att lämna in- dustrikommissionen eller den kommissionen anvisade förhandsrätt att inköpa den framställda produkten. Från kronans sida lämnades avsättningsgaranti för först tillverkade 3 000 ton intill utgången av år 1946, dock med rätt att, sedan 2000 ton tillverkats, i stället inbetala visst belopp till bolaget. Med hänsyn till det varierande utgångsmaterialet fastställdes för den framställda kopparn tre olika försäljningspris, som dock efter förhandlingar med pris- kontrollnämnden skulle kunna ändras enligt i avtalet angivna grunder. Av- skrivningen av anläggningarna ned till vissa restvärden lades på de först framställda 3000 tonnen, varför kostnaden för återstående 2000 ton be— stämdes lägre. Viss eftergift medgavs vid beräkning av krigskonjunktur- skatten.
Den i enlighet med avtal mellan industrikommissionen och Bolidenbolaget bedrivna framställningen av nickel (se del V, sid. 86), vilken i början mött svårigheter, fortskred under år 1944 planmässigt. I den avtalade fördel- ningen av tillverkningen på dels metallisk nickel, dels nickelsulfat vidtogs under året den ändringen, att den förra produkten skulle ökas från 630 till 665 ton och den senare i motsvarande mån minskas. Förhrukningen av metallisk nickel, som år 1943 utgjort cirka 414 ton, beräknades för år 1944 komma att nedgå, beroende på dels minskad åtgång för militära behov, dels inskränkning i tillverkningen av rostfritt material som följd av knapphet på krom. Den från Finland inköpta nickelmalmen förutsågs bliva förbrukad vid 1944 års utgång, varför för fortsatt produktion blott kunde räknas med den inhemska malmtillgången, som, i den mån den var känd, var till sin storlek tämligen begränsad. Då det emellertid var angeläget, att den sålunda
på inhemsk råvarubas bedrivna produktionen i görlig omfattning upprätt- hölls, slöt industrikommissionen, enligt härom av Kungl. Maj:t den 25 augusti 1944 erhållet bemyndigande, nytt avtal med Bolidenbolaget rörande nickel- produktionen under år 1945. Härvid förutsågs en tillverkning för året av 520 ton nickel med rätt för kommissionen att bestämma hur stor del därav som skulle levereras i form av sulfat. Avtalet innehöll som förut bestämmelser om statlig avsättningsgaranti samt om föfhandsrätt för kommissionen eller den kommissionen anvisade att inköpa den enligt avtalet framställda pro- dukten. Priset nedsattes från 16 till 14: 60 kronor per kg nickel. Kronan för- behölls rätt att uppsäga avtalet med sex månaders varsel. Fortsatt befrielse från krigskonjunkturskatt medgavs. Under förutsättning av anmodan före den 15 februari 1945 åtog sig bolaget att utföra undersökningar rörande malmtillgångarna mot djupet i Lainijaur-gruvan.
En någorlunda god försörjning med zink kunde ända till slutet av 1944 upprätthållas tack vare främst de tidigare leveranserna från Tyskland som motprestation för sligleveranser dit från svensk sida men även tack vare den om än i mindre skala inom landet upptagna tillverkningen vid Troll- hättan. I och med upphörande av sligexporten i samband med inskränk— ningen av den svenska sjöfarten i Östersjön måste läget förväntas bli ett annat. Vidare måste hänsyn tagas till att produktionen vid Trollhättan ej ännu fått beräknad omfattning samt att zink i ökade kvantiteter börjat för- brukas för den tillverkning "av zinkvitt, som upptagits för att ersätta ute— bliven import av färgpigment från Tyskland. Det syntes därför mycket önsk- värt, att nya möjligheter för inhemsk zinkproduktion måtte kunna utfinnas.
Sedan någon tid hade ett försöksverk för framställning av elektrolytzink drivits av Stora Kopparbergs bergslags aktiebolag i Falun, varvid tekniska och ekonomiska erfarenheter vunnits angående denna tillverknings natur. Kostnaderna voro högre än som motsvarade gällande prisstoppbestämmelser. Ehuru det tillskott till produktionen, som ett upprätthållande av driften vid nämnda försöksverk kunde giva, ej var synnerligen betydande, ansåg sig industrikommissionen, sedan Kungl. Maj:t den 8 december 1944 därtill lämnat bemyndigande, höra med nämnda bolag sluta avtal, varigenom bola- get åtog sig att efter komplettering av anläggningen och med fullt utnyttjande av dess kapacitet framställa sammanlagt 400 ton elektrolytzink under 14 månader. Industrikommissionen betingade sig förhandsköp till inköp av produkten. Statlig avsättningsgaranti gavs till ett pris av 1 030 kronor per ton, vilket var 140 kronor per ton högre än reservförrådsnämndens försälj- .ningspris.
Genom de avtal, som industrikommissionen med Kungl. Maj:ts bemyndi- gande år 1942 ingått med trenne bolag, nämligen Säters, Källfallsgruvans och Uddgruvans molybdenbolag (se del III sid. 321 och del IV sid. 109),
hade dessa förbundit sig att producera vissa kvantiteter molybdensulfid i slig samt att lämna kommissionen eller den denna anvisade förhandsrätt att inköpa den framställda sligen till i avtalen angivna priser, medan kronan å sin sida till samma pris garanterat avsättning för närmast efter tillverk- ningens början men ej senare än den 31 augusti 1944 framställd slig, dock högst 198 600 kg. I verkligheten stannade bolagens produktion långt under den förutsedda kvantiteten. Det kunde sålunda beräknas, att vid garanti- tidens utgång ej mer än tillsammans omkring 50 000 kg slig komme att ha producerats. Industrikommissionen fann emellertid angeläget, att ifrågava- rande produktion även efter nämnda tidpunkt bedreves i största möjliga omfattning. På kommissionens hemställan uppdrog Kungl. Maj:t den 7 juli 1944 åt reservförrådsnämnden att av alla tre bolagen till förut avtalat pris inköpa dels den kvantitet molybdenmalmslig, somav dem framställts eller före den 1 september 1944 komme att framställas, dels ock därutöver av Säters. och Uddgruvans bolag tillsammans 53 500 kg slig att successivt leve- reras under tiden 1 september 1944—31 augusti 1945. Den 8 september 1944 förordnade Kungl. Maj:t ytterligare om inköp från Källfallsgruvans molyb- denbolag av 10 000 kg molybdenslig intill utgången av år 1944. Samtidigt bestämdes, att reservförrådsnämnden i stället för sådan slig finge i förekom- mande fall av bolagen inköpa motsvarande kvantiteter ferromolybden.
Elektrisk materiel.
På grund av den allt knappare tillgången på koppar, som kunde disponeras för kraftledningsändamål, träffade industrikommissionen under sommaren 1944 överenskommelse med telegrafverket om neddragning till 1,78 mm dia- meter av sådan 8 mm koppartråd, som inom telegrafverket bleve disponibel genom att vissa av dess friledningar successivt utbyttes mot kabelledningar, samt om spinning av densamma till en fyrtrådig kopparlina med cirka 10 mm2 area. Fr. o. m. den 1 augusti 1944 skulle dylik fyrtrådig kopparlina komma till användning vid uppläggande av sådana friledningar, för vilka eljest 10 mm2 koppartråd skulle ha använts.
En från industrikommissionen publicerad översikt över t i 1 1 g 0 d 0 s e e n- det av elektroindustriens materielbehov och utsikterna härför under den närmaste framtiden (Från departement och nämnder 1944, h. 23) gav vid handen, att dessa behov kunnat hjälpligt fyllas under år 1944 samt att, oaktat någon fortsatt import av hithörande materiel knappast vore att räkna med, det syntes vara möjligt att under år 1945 — under förutsätt— ning av sparsamhet hos förbrukarna och lojal åtlydnad av utfärdade be- stämmelser —— kunna vidmakthålla en tilldelning av för elektroindustrien erforderliga, ransonerade varor och annan materiel, för vars framställning inom landet svårigheter kunde uppstå, av i det närmaste samma omfattning som under år 1944.
!
Beträffande kopparförsörjningen framhölls betydelsen av att man för högspänningsledningar kunnat i stor utsträckning utan olägenhet ersätta kopparledningarna med stålaluminiumlinor. Priset på ledningar av koppar och av stålaluminium med ekvivalenta areor var ungefär lika. Elektrifierin? gen på landsbygden hade kunnat pågå i minst samma takt som före kriget. På grund av knappheten på koppar och vissa andra materialier med därav betingad ransonering hade emellertid en något lägre standard beträffande anläggningarnas tekniska genomförande måst av myndigheternamedgivas, dock icke på långt när i samma utsträckning som under förra världskriget, För tillverkningen av elektriska maskiner, transformatorer och apparater av skilda slag hade koppartilldelningen kunnat upprätthållas någorlunda obe-, skuren. Av betydelse var här särskilt att den starka inskränkningen i exporten av elektriska maskiner berett möjlighet att tillföra den svenska marknaden vad därav eljest skulle frångått landet. Behovet av materiel för järnvägs- och spårvägsanläggningar o. d., innefattande företrädesvis dels underhåll avbe- fintliga elektrifierade järnvägslinjer, dels nyelektrifiering av ännu icke elektrifierade linjer, hade ansetts så viktigt, att koppar för dessa ändamål måst reserveras i erforderlig omfattning. Kopparbehoven för fördelningsnät i städer och övriga samhällen, för industrianläggningar samt för inställa-. tionsrörelsen hade kunnat i stort sett nöjaktigt tillgodoses, men på grund av den alltmer stegrade byggnadsverksamheten hade tilldelningen för dessa ändamål måst ske efter en allt noggrannare prövning i varje särskilt fall.
I fråga om bly för ledningskablar och ackumulatorer hade försörjningen under de. gångna krigsåren liksom i fråga om elektriska maskiner under- lättats genom att exporten i väsentlig mån bortfallit, i viss mån även genom besparingar vid tillverkningen. Som ersättning, åtminstone delvis, för den minskade och slutligen bortfallna blyimporten hade en inhemsk blyproduk- tion kommit till stånd av praktiskt taget fullgod beskaffenhet.
Kabelindustriens gummibehov hade kunnat hjälpligt fyllas med anlitande av dels importerat syntetiskt gummi (buna), dels och framför allt regenerera't gummiavfall. Stora svårigheter hade mött att under den allmänna bristen på mineraloljeprodukter upprätthålla försörjningen med transformatorolja som följd av de stora fordringar som måste ställas på ersättningsprodukterna för att de överhuvud taget kunde anses användbara. Genom en mycket sträng behovsprövning hade dock de viktigaste behoven kunnat tillgodoses. För de ändamål, där så varit möjligt, hade man måst använda luftkylda transformatorer. Goda utsikter syntes föreligga att ur skifferråol ja framställa en användbar transformatorolja.
Den för det inhemska behovet i och för sig tillräckliga tillverkningen av isolatorer hade hämmats genom bristande tillgång på sådana råvaror, som ej stode till buds inom landet, särskilt kaolin och feta leror samt gips för formningen. Även den knappa bränsleförsörjningen hade vållat svårig- heter. Det kunde befaras, att isolatorfrågan komme att vid fortsatt import-
spärr utgöra en hindrande faktor för elektroindustrien, särskilt i fråga om nya kraftöverföringar. Av installationsmateriel hade den svenska tillverk— ningen med få undantag varit obetydlig. Behovet därav växlade med bygg- nadsverksamhetens omfattning, och dess tillgodoseende under pågående stegring härutinnan hade berett vissa bekymmer, vilka givetvis måste förutses komma att stiga genom handelsstoppet söderut och föranleda en sträng spar- samhet med hithörande materiel.
För tillverkningen av glödlampor samt radio- och röntgenrör m. m. sak- nades inhemsk tillgång på vissa detaljer. Med anlitande av förefintliga lager hade dock behoven kunnat rätt väl tillgodoses. I fråga om elektriska mätare och mätinstrument kunde landet, tack vare en utvecklad industri, anses vara i huvudsak självförsörjande beträffande de flesta normala typer.
Tegel.
Genom beslut den 13 november 1942 hade Kungl. Maj:t ställt 125000 kronor till statens byggnadslånebyrås förfogande för att av byrån användas till er- sättning åt sådana tegelbruk, som i normala fall bedrevo tillverkning endast under den varmare årstiden men som förklarade sig villiga att bedriva pro- duktion även under vintern. Ersättningen avsågs skola utgå för ökade bränslekostnader, förluster på sönderslaget tegel m. m. med sammanlagt 10 kronor per 1 000 tegel. Befarad knapphet under våren och sommaren 1943 hade föranlett beslag å och reglering av handeln med vissa slag av tegel fr. o. m. den 13 januari 1943. Härefter kunde tegelkonsumtionen ända t. o. m. våren 1944 tillgodoses på ett i huvudsak tillfredsställande sätt och handelsregleringen kunde efter hand avvecklas. Under försommaren 1944 inträdde emellertid en viss knapphet på tegel till följd av ökad byggnads- verksamhet samt en huvudsakligen av ogynnsam väderlek betingad nedgång i tegelproduktionen. Knappheten fortfor trots förbättrade produktionsför— hållanden under hela sommaren, och vid utgången av den ordinarie till- verkningssäsongen 1944 funnos inga nämnvärda kvantiteter i lager.
Då även för vintern 1944/45 planerades en tämligen omfattande byggnads- verksamhet och då jämväl i fortsättningen ett avsevärt behov av tegel före- låg, som beräknades ganska betydligt överstiga den löpande produktionen”, syntes behövligt att genom statliga åtgärder stimulera till en ökad tillverk- ning framför allt under vintermånaderna. Vid förda förhandlingar ställde sig ock tegelföretagen villiga att, därest erforderligt bränsle ställdes till för— fogande och under förutsättning av extra gottgörelse enligt samma grunder som gällde för merproduktionen vintern 1942/43, öka sin tillverkning med inemot 35 milj. tegel. Sedan bränslekommissionen garanterat" en tillräcklig bränsletilldelning, beslöt Kungl. Maj:t den 13 oktober 1944 anvisa en summa av 400 000 kronor att av industrikommissionen i samråd med priskontroll- nämnden användas till ersättningar för sådana tegelbruk, som i normala fall bedreve tillverkning endast under den varmare årstiden men som för"- klarade sig villiga att producera tegel även under vintern 1944/45.
Textilvaror.
Produktionen vid Aktiebolaget Cellulls fabrik vid Älvenäs, vilken hade påbörjats våren 1943, fortsatte med 1 huvudsak full drift under hela är 1944. Tillverkningen var då cirka 7 200 ton mot cirka 3 400 ton år 1943. Tillsam- mans med vad som framställdes vid den för bolagets räkning jämväl drivna Norrköpingsfabriken och Aktiebolaget svenskt konstsilke i Borås uppgick cellulltillverkningen år 1944 till omkring 15200 ton, vilken kvantitet, om än delvis med någon svårighet, vann avsättning inom landet. (En viss av- sättning vanns även genom export och lönspinning i utlandet.) Mot slutet av året hämmades produktionen i någon mån av tilltagande brist på natronlut.
Genom beslut den 17 mars 1944 hade Kungl. Maj: t bestämt, att kronan skulle för en tredje produktionsperiod, omfattande tiden 16 augusti 1944— 15 februari 1945, enligt det mellan industrikommissionen och Aktiebolaget cellull ingångna produktionsavtalet garantera bolaget avsättning till fast- ställt pris för under perioden tillverkad cellull (se del V sid. 290). Marknads- läget på cellull' 1 fortsättningen bedömdes av kommissionen böra bliva sådant, att staten jämväl för den fjärde och sista produktionsperioden, omfattande tiden 16 februari—15 augusti 1945, borde vidbliva sin avsättningsgaranti och sålunda ej begagna den i avtalet reserverade utlösningsrätten. Kungl. Maj. t bekräftade detta genom beslut den 4 augusti 1944 samt uppdrog åt re- servförrådsnämnden att inköpa de kvantiteter cellull, till vilka kronan på grund av garantiförklaringen kunde bliva skyldig att anskaffa köpare.
Gummi.
Till uppförande och drift av två fabriker för framställning av synte- tiskt gummi vid Ljungaverk och Stockvik hade under åren 1942 och 1943 anvisats tillhopa 9 9 milj. kronor, varav 3 milj. kronor för anläggnin- garnas drift (se del IV sid. 349, del V sid. 93). Fabriken vid Ljungaverk blev färdig att tagas i bruk på försommaren 1944 och vid midsommartiden framkom det första vid fabriken tillverkade syntetiska gummit. Försöks- tillverkning pågick därefter till den 5 oktober 1944, då en explosionsolycka inträffade vid anläggningen, som föranledde driftstopp. Sammanlagt till- verkades under sagda period något över 15 ton neoprengummi. Explosionen nödvändiggjorde tämligen omfattande reparationer och omändringar vid fabriken, vilka arbeten förutsattes vara avslutade i februari 1945, då driften således beräknades kunna återupptagas. Uppförandet av fabriken vid Stock- vik visade sig mera tidsödande än från början avsetts. Arbetet beräknades vara avslutat i mars eller april 1945.
Det tekniskt vetenskapliga forskningsarbetet i laboratoriemässig skala för ytterligare studium av gummisyntesen fortsattes vid fysikalisk- -kemiska institutionen i Uppsala. Vid det i samma stad inrättade Svenska gummiforsk-
8'6 ningslaboratoriet drevos som förut experimentella försök i halvstor skala; dessutom förekom därstädes en viss mindre tillverkning av neopren för försvarsväsendets räkning. Kostnaderna för sistnämnda tillverkning bestäm- des av Kungl. Maj. t den .6 oktober 1944 skola täckas genom inflytande för- säljningsmedel, medan för forsknings- och försöksarbetena finge, i den mån särskilt anvisade medel ej räckte till, anlitas de medel som ställts till för-' fogande såsom rörelsemedel för driften vid anläggningarna i Ljungaverk och Stockvik.
_ Genom beslut den 24 februari 1944 hade Kungl. Maj. t ställt visst belopp till industrikommissionens förfogande för bestridande av kostnaderna för under ar 1944 bedriven försöksodling av den g u m m 1 f ö r a n d e v ä x t e 11 T a r a 11 a c u m k 0 k'- 5 a _g h y z (i hithörande handlingar sedermera. be— nämnd »koksad t,ysväxtem) (se det V sid. 291). Kommissionen redogjorde i skrivelse den 23 augusti för den under sommaren bedrivna odlingsverksam- heten. Det meddelades, att odlingarna enligt den vegetativa metoden, vilken utförts med såväl inhemskt som tyskt rotmaterial och omfattat omkring 4 hektar, slagit helt fel; det finge anses utrett, att denna metod, i motsats till vad tidigare på grundval av vissa utländska uppgifter antagits, icke var användbar. De odlingar som skett med frösådd hade omfattat sammanlagt omkring 10 hektar och bedrivits dels i skogsbygder över större delen av landet, dels _i _.betodlingsområden i södra Sverige. På båda hållen hade allt frö grott, men på odlingarna i skogsbygden hade den fortsatta utvecklingen starkt försenats framför allt beroende på bristande ogräsbek'ämpning. I bet—' områdena däremot, där odlingarnas skötsel varit bättre, hade resultatet i allmänhet blivit utmärkt. I samband med odlingsförsöken hade prov anställts med djupregledngsanordningar för maskinsådd och med maskiner' för frö- skörd och rotskörd. Försök med maskiner för utplantering av i drivbänk uppdragna småplantor och _med ogräsbekämpning genom beSprutning hade ock påbörjats. '
Då hithörande odlingstekniska frågor ännu icke kundedanses tillfreds- ställande utredda, vore enligt industrikommissionens mening ytterligare od— lingsförsök önskvärda. I fråga om' förädlingsverksamheten' hade arbetet endast hunnit påbörjas, och även på detta område borde därför fortsatta arbeten bedrivas. På kommissionens hemställan ställde Kungl. Maj: t genom beslut den 25 augusti 1944 till kommissionens förfogande ett belopp av 30000 kronor att användas för bestridande av utgifter under tiden intill den 1 rna-rs 1945 för fortsatta odlingsförsök och förädlingsarbeten med kok- 's'agysväxten i huvudsaklig överensstämmelse med en av Sveriges utsädes— förening uppgjord arbetsplan. Denna verksamhet bedrevs helt i anslutning till Sveriges utsädesförenings anläggning vid Svalöv.
Med de garvämnesproducerande företagen, Garvämnesaktiebolaget Wei- bull, Landskrona, och Aktiebolaget Tannin, Västervik, hade bränslekommis- sionen, som omnämnts i del V sid. 93, för tiden fram till utgången av juni 1944 slutit avtal angående uppköp av ekved, varjämte kommissionen utfär- dat auktorisation för de båda bolagen som ensamma ekveduppköpare intill samma tidpunkt. Efter förda förhandlingar förklarade sig bolagen villiga att träffa överenskommelse om uppköp av ekved även för avverknings— säsongen 1944/45 på samma villkor som gällt under 1943/44. Sedan Kungl. Maj. t den 10 november 1944 härom meddelat bemyndigande, avslöt bränsle- kommissionen dylika avtal med bolagen, gällande intill den 1 juli 1945. [ avtalen stadgades, att den som till något av bolagen sålt ekved skulle äga påfordra, att veden av köparen mottoges senast den 30 juni 1945. Priserna förblevo oförändrade.
Andra kemiska produkter.
Med stöd av Kungl. Maj:ts beslut den 23 juli 1943 hade inom industri- kommissionen inrättats en clearingkassa för flytande harts, till vilken jäm- likt avtal mellan kommissionen och tre företag, som i förädlingssyfte an- vände flytande harts, skulle inbetalas clearingavgifter för vissa av dem till— verkade produkter (raffinerat sulfatharts, hartsbeck och kokillolja), medan från kassan skulle utbetalas bl. a. prisutjämningsbidrag till de ifrågavarande 'bolagen vid deras inköp av flytande harts från reservförrådsnänmden (se del V sid. 94). På grund av uppsägning från bolagens sida upphörde avtalet i mars 1944 att gälla. Orsaken härtill var framför allt en inträffad prissänk- ning å importerat harts, vilken vid' bibehållandet av clearingavgiften härför syntes komma att göra den svenska sulfathartsen osäljbar. Under sådana förhållanden äventyrades' den fortsatta prisutjämningen för flytande harts. Ett fullt uttagande av reservförrådsnämndens självkostnadspris för denna vara komme att särSkilt drabba den av flytande harts framställda talloljan, vilken under krisen funnit användning som en viktig och efter hand som den huvudsakliga råvaran för såpfabrikationen. (Reservförrådsnämndens självkostnadspris för inneliggande lager av flytande harts var c:a 43 öre per kg, marknadspriset 30 öre). En prishöjning å tallolja måste ofelbart draga med sig höjning av priset jämväl å såpa. För att förhindra en med hänsyn till den förda prisstabiliseringspolitiken icke önskvärd stegring av priset å en viktig hushållsförnödenhet anbefallde Kungl. Maj:t den 22 september 1944 på livsmedelskommissionens hemställan reservförrådsnämnden att, sedan behållningen i den förutnämnda nu ej längre verksamma clearing— kassan icke längre försloge för utbetalande av prisbidrag till förbrukarna av flytande harts, vid försäljningen av denna vara till hartsförädlingsverken 'tillämpa eljest gällande marknadspris å denna vara. Till täckande av den härigenom uppkommande förlusten anvisades särskilda medel.
Som följd av den under senare delen av år 1944 skeende åtstramningen och slutligen upphörandet av importen från Tyskland inträdde självfallet i flera hänseenden en försämring i försörjningen med industriella råvaror och fabrikat. Ej minst gjorde denna sig kännbar på det kemiska området. Genom omläggning eller forcering av den inhemska produktionen eller upp- tagande av nya tillverkningar blev det emellertid i viss mån möjligt att här motverka följderna av den tidigare importens uteblivande. Till belysning av hithörande frågor må lämnas en sammanfattning av vad därom anfördes i en vid Sveriges kemiska industrikontors årsmöte den 7 december 1944 lämnad översikt.
Främst påpekades betydelsen av saltimportens inskränkning, vilken trots förefintligheten av relativt stora lager tedde sig allvarlig, särskilt i betrak- tande av den kemiska industriens under krigsåren avsevärt stegrade behov. Sålunda hade de starkt koksaltförbrukande tillverkningarna av klor och alkali samt av glaubersalt, saltsyra och klorkalcium ökats i betydande grad. Om saltimporten förbleve stoppad under några månader, komme detta att föra till pro'duktionsinskränkningar för dels de' direkt berörda industrierna och dels sådana industrier som använde t. ex. alkali, d. v. s. cellulosafabri- kerna, cellulosablekerierna, tvåltillverkningen o. s. v. Lagren av glaubersalt vore goda och tillräckliga även i händelse av ökad sysselsättning för sulfat- massefabrikerna. Vad beträffar soda kunde de befintliga lagren anses mot- svara de begränsade behoven under åtminstone ett år. Om ingen import komme till stånd, bleve dock ytterligare inskränkningar i förbrukningen ofrånkomliga. Glasindustrien bleve i ett sådant läge framför allt berörd.
Den tidigare till 4 a 5000 ton per år uppgående importen av vattenglas kunde numera till stor del ersättas med sådant vattenglas, som sedan ett par år tillverkades vid flera svenska företag.
För porslinsfabrikerna komme särskilt bristen på modellgips att bli känn- bar, under det att tillgången på lera vore bättre. En mindre svensk gipstill- verkning hade, som redan förut omnämnts, igångsatts. Gipsbristen bleve besvärande även för andra förbrukare, icke minst byggnadsverksamheten, som dessutom hade att motse andra bekymmer, såsom brist på asfalt och därigenom på takpapp, brist på elektriskt installationsmaterial (konstmassor) och målnings'material. De 10 a 15 000 ton färgpigment, som tidigare årligen importerats, kunde endast i viss utsträckning framskaffas inom'landet. Pig- mentbristen drabbade bland de kemiska industrierna främst färg- och fer- nissindustrien samt linoleumtillverkningen. Den förut obetydliga svenska zinkvittfabrikationen vore emellertid under utbyggnad, och även'svensk bly- mönja och blyglete väntades inom kort komma i marknaden. Den svenska krommönjan hade under det senaste året vunnit uppmärksamhet. Planer funnes därjämte på tillverkning av titanpigment.
Cementindustrien vore beroende av importerad gipssten men hade på ett
89 föredömligt sätt klarat denna sak'och' kunde troligen även i fortsättningen bemästra situationen. '
' Järn- och metallindustrien och den mekaniska industrien hade ett starkt behov av vissa kemikalier, som huvudsakligen tagits från Tyskland. 'Salmiak, som var nödvändig för all galvanisering och för torrbatterier, komme emel- lertid inom kort att tillverkas i Sverige. En brist på sådana varor som fluo— rider, kryolit, tenn-, antimon- och titanoxider drabbade framför allt emaljer- verken. Vissa svenska ersättningar funnes här att tillgå eller vore under arbete. Kromsyra, nickelsalter och cyansalter vore ett livsvillkor för all galvanisk ytbehandling, alltså förkromning, fömickling, försilvring o. s. v. Nickelsalter tillverkades numera av den kemiska industrien, och även pro- blemet med de ännu viktigare cyansalterna hade börjat bearbetas. Även på andra viktiga punkter hade metall- och verkstadsindustrien fått goda hand- tag av den kemiska industrien.
Läder- och textilindustrierna vore beroende av åtskilliga kemikalier, som mest tagits från Tyskland. Lagerställningen var dock här ganska god och svenska kemikalier hade delvis redan tagits i bruk som ersättning (t. ex. kromalun), delvis kunde ock ytterligare" nytillverkning förväntas. '
Ifråga om läkemedel, sötningsmedel, konserverings- och skyddsmedel av varjehanda slag hade Tyskland betytt mycket, och en avspärrning måste bliva kännbar men dock mycket mindre nu än för ett par år sedan, eftersom den organiskt kemiska industrien under kriget lyckats få fram svensk till- verkning på många punkter inom dessa områden, såsom t. ex. acetylsalicyl- syra, sulfatiasolpreparat, kloramin, sackarin, desinficieringsmedel, betnings- ' medel för utsäde, växtskyddsmedel och impregneringsmedel byggda på arse—
niksalter. .
Detsamma gällde beträffande olika slags konstmassor, lösnings- och mjuk- göringsmedel samt syntetiskt lim. Ytterligare svenska nytillverkningar inom ' dessa områden kunde väntas i fortsättningen.
Tillvaratagande av skrot och avfallsprodukter.
Under år 1944 bedrevs liksom under föregående år vid sidan av skrot- . handelns normala uppsamlingsverksamhet en omfattande insamling av' skrot ; och avfall av skilda slag såsom bidrag till industriens råvaruförsörjning. ( Utöver den insamling som ägde rum genom vederbörande industrier själva _ samt genom inleverering av förslitna varor och avfall i samband med varu- ) regleringarna, särskilt i fråga om gummiartiklar och glas, införskaffades genom särskilda skrotkampanjer i samarbete med skolor och organisationer ävensom genom den av Sveriges ungdomsberedskap även detta år anord- nade Rikstävlingen icke obetydliga mängder avfallsprodukter.
Vid höstens början startade Rikstävlingen i samråd med Rädda barnen en särskild insamling, vars behållning skulle gå till Europas barn. Jämväl vid
de av skolor och organisationer anordnade" skrotinsamlingärnaa-Vsattes hela eller någon del av förtjänsten till verksamheten för Europas barn.
Den genom Rikstävlingen organiserade skrotinsamlingen representerade ett värde av c:a 230 000 kronor. Beloppet fördelade sig på följande sätt: järn- skrot 92 000 kronor, metallskrot 29000 kronor, gummiskrot 77 000 kronor, _ glasskrot 5 000 kronor och ben 26 000 kronor. Därjämte insamlades tomglas till ett värde av 104 000 kronor.
6. Bränsle- och smörjmedelshushållningen. _
A. Fasta bränslen.
Försörjningslåget.
" Importen av stenkol och koks hade under första halvåret 1944 försiggått i förhållandevis tillfredsställande omfattning. Den överträffade den import som ägt rum "under motsvarande tid av vart och ett av de tre föregående. åren. Även under juli och augusti upprätthölls en någorlunda god tillförsel. Denna upphörde emellertid under loppet av september månad, sedan först krigsförsäkringsskyddet för svenska fartyg vid färd till och från tyska hamnar vid såväl Nordsjön som Östersjön upphört samt sedermera all ut— ländsk handelssjöfart i svenskt territorialvatten inom Östersjöområdet för-' bjudits. I sin helhet uppgick importen av fossilt bränsle under senare halv-. året 1944 till 1 117 000 ton (varav 629 000 ton stenkol och 488 000 ton koks och briketter) mot 2610 000 ton under senare halvåret 1943. För hela 1944 belöpte sig kol- och koksimporten till 3606 000 ton (varav 2348 000 ton stenkol samt 1 258 000 ton koks och briketter), vilket utgjorde 73 procent av 1943 års och endast 41 procent av 1939 års import. Betänkligast var, att importstoppet måste förutses komma att bestå under en förhållandevis lång tid framåt, tills handelsförbindelserna med kolexporterande länder hunnit återknytas'. ' '
Kol- och koksimportens upphörande påverkade ej i högre grad bränsle— hushållningen under hösten 1944, utom så till vida att en i viss mån ökad åtstramning skedde i tilldelningen av fossilt bränsle till industrier m. m. samt att medgivande fr. o. 111. oktober gavs till fri varmvattenberedning för att minska gasförbrukningen och därigenom spara på de begränsade lagren av gaskol. Däremot måste planläggningen av den kommande tidens bränslehushållning på avgörande sätt präglas av det genom importstoppet uppkomna nya läget och detta så mycket mer som vedavverkningarna under
senare halvåret 1944 givit ett dåligt resultat samt torvproduktionen blivit sämre än vad man tidigare räknat med. Vad det dåliga utfallet av vedpro- duktionen angår sammanhängde detta i väsentlig mån med ogynnsamma väderleksförhållanden. Det regniga vädret försvårade i hög grad skogs- arbetet, vilket gällde såväl avverkningarna somi ännu högre grad vedtrans- porterna. De vedlager som vid bränsleårets början voro upplagda i skogarna och vid upplagsplatser utefter sämre eller medelgoda bilvägar kunde ofta nog icke forslas fram, då markerna gjorts vattenfyllda och vägarna botten- lösa. Härtill kommo svårigheter att erhålla tillräcklig arbetskraft. En ej ringa skuld till att vedavverkningen så starkt nedgick (se sid. 106) har säker- ligen också den omständigheten, att produktionsplikten upphävts från bräns- leärets ingång och ersatts med ett system med frivilliga uppköp.
Med avseende å bränslehushållninge'n—fr. o. m. lajuli 1944 hade tidigare inom bränslekommissionen utarbetats alternativa planer, varierade med hänsyn till importsituationen för kol och koks. För tiden 1 juli 1944—30 juni 1946 hade sålunda kommissionens planläggningsavdelning uppgjort dels en normal försörjningsplan, dels en s. k. nödplan. Den förra förutsatte i stor sett full behovstäckning, ehuru med viss nedskärning av kol- och kokstilldelningen. Den senare planen, vilken förelåg blott i grovt skisserad form, innefattade vissa inskränkningari tilldelningen under ytterligare och kraftigare utdrygning av lagret av fossila bränslen. Termen »nödplan» an- gav, att vissa bränslebebov vid denna plans tillämpning förutsattes icke skola kunna täckas vare sig med inhemskt eller med importerat bränsle.
Den uppgjorda försörjningsplanen bragtes på beräknat sätt i tillämpning fr. o. m. den 1 juli 1944. De kvantiteter kol och koks, som inkommo under tredje kvartalet och som till större delen lades i reserv, gjorde det emellertid möjligt att något skjuta på ikraftträdandet av nödplanen eller att något öka den fossila tilldelningen utöver den kalkylerade under den tid nödplanen kunde komma att gälla. En jämkning i de uppgjorda planerna fanns alltså böra ske. Bränslekommissionen utarbetade för tillämpning under första halvåret 1945 en »försörjningsplan B», vilken utgjorde ett mellanting mellan den ursprungliga försörjningsplanen och den ursprungliga nödplanen, som nu benämndes »nödplan"'A». Med avseende på hushållningen under bränsle- året 1945/46 gjordes därjämte utkast till en '»nödplan B», vilken emellertid förutsattes senare behöva omarbetas i enlighet med då föreliggande om- ständigheter. '
I och för sig erbjöd bränsleförsörjningen fram till den 1 juli 1945 inga oöverkomliga svårigheter. Det bränsle, som planenligt skulle tilldelas, fanns tillgängligt inom landet. Svåra problem mötte emellertid att ordna bränsle- tillförseln till konsumtionsorterna. Motorfordonstransporterna voro som följd av gummibristen starkt inskränkta, och ytterligare begränsningar måste räk- nas med, så framt ingen ljusning skedde igummiförsörjningen. Den ökade vedförbrukningen och den geografiska förskjutningen av vedproduktionen
ställde ansenligt stegrade krav på järnvägarnas transportförmåga. Tidigare hade fordrats järnvägstransportering av cirka 71/2 milj. kbm ved, därav för inomlänstransporter 1 milj. och för mellanlänstransporter 61/2 milj. kbm. Härför behövdes i genomsnitt 685 järnvägsvagnar per dag, beräknat under antagande av en lastförmåga per vagn av 40 kbm och ett utnyttjande av 275 dagar per år. Den under hösten 1944 tillämpade försörjningsplanen hade pressat upp tågtransportmångderna till 10 milj. kbm, därav 4'3 milj. inom- läns- och 57 milj. utomlänsbefraktning. Detta motsvarade 915 vagnar per dag. Nödplanen utgick ifrån ett behov av järnvägstransporter för 13 milj. kbm, varav 4'3 milj. inomläns och 8"! milj. utomläns. För att åstadkomma denna väldiga forsling skulle det behövas 1 180 vagnar, d .v. s. icke mindre än ett trettiotal fullastade vedtåg per dag, en prestation som måste komma att ställa järnvägarnas transportförmåga på de hårdaste prov. En viss ut- vidgning av sjötransporterna måste man även räkna med. Fraktrum komme att finnas tillgängligt genom det lediggjorda östersjötonnaget. Mer än upp till omkring 11/2 milj. kbm ved antogs dock icke kunna komma att fraktas sjövägen eller ungefär det dubbla av den redan tidigare sjötransporterade vedmängden.
Förbrukningsreglertngen beträffande fasta bränslen.
Med hänsyn till befarade transportsvårigheter fann bränslekommissionen, vad angick h 11 s h ål 1 s f ö r b r u k nin g e n, önskvärt, att vissa kvanti- teter fossilt bränsle redan under sommaren utlevererades till förbruknings- ställena inom de delar av ortsgrupp I, som voro belägna i Skåne. I cirkulär nr 286 föreskrev kommissionen därför, att leveranser av fossilt bränsle finge fr. o. m. den 27 juli i viss utsträckning levereras till innehavare av för bränsle- året 1944/45 gällande hushållslicenser av typ B inom nämnda områden. Till de minsta förbrukarna fick sålunda redan nu levereras hela den för 1944/45 avsedda nettokvantiteten A-poäng, till de större förbrukarna förhållandevis mindre mängder, dock lägst hälften av årskvantiteten.
Beträffande hushållsförbrukarna inom övriga delar av ortsgrupp I samt inom ortsgrupperna II och III lämnade bränslekommissionen i cirkulär nr 293 motsvarande föreskrifter om leverans av fossilt bränsle fr. o. m. den 15 september (förbrukarna inom ortsgrupp IV voro, såsom omnämnts i del 'V sid. 297, utom i gasverksstäderna helt avstängda från tilldelning av fos- silt bränsle under 1944/45).
I samma cirkulär inskärpte bränslekommissionen angelägenheten av att all uppvärmning, med hänsyn till det rådande försörjningsläget och de ökade svårigheter som kunde förutses, skedde under iakttagande av största spar- samhet. Kontinuerlig eldning borde icke tillgripas förrän den på grund av väderleksförhållandena bleve oundgängligen nödvändig. I sådana fall, där eldning skulle ske med såväl fossilt bränsle som ersättningsbränsle, borde
det fossila bränslet" reserveras för användning under de kallaste vintermåna— derna. Förbrukare med licens å koks måste vara beredda att, i den utsträckt», ning leverantören så påfordrade, mottaga koks av mindre styckestorlek än vad som normalt plågat användas. Inom samtliga ortsgrupper förpliktades förbrukarna att mottaga gasverkskoks, därest så påfordrades av leveran- tören. . ' ' ' * När bränslekommissionen i slutet av november gick att meddela bestämf melser om leverans av de kvantiteter fossilt bränsle, som ansågos ytterligare kunna frigivas för hushållsförbrukning under bränsleåret, hade importen av stenkol och koks redan upphört för obestämd tid framåt. Detta gjorde, 'att kommissionen i fråga om större delen av B-licenserna inom ortsgrupperna 11 A och Ill A (Stockholms'stad med omnejd samt städerna Örebro och Väs- terås). såg sig nödsakad att än mer nedskära tilldelningen av fossilt bränsle, varjämte i Skåne innehavare av A-licenser å utländska stenkol ålades uttaga viss del av licenskvantiteten i svenska stenkol. Den andel av den i B-licen— serna angivna A-poängsumman, som totalt fick levereras under 1944/45, nedsattes härvid för ortsgrupperna IIA och IIIB från tidigare bestämda 60 procent till 40 procent. Föreskrifter lämnades i kommissionens cirkulär nr 306 om de sålunda beskurna restleveransernas utlämnande i sin helhet fr. o. m. den 1 december 1944. . .
Redan en längre tid före kolimportens upphörande hade tillförseln av gasverkskol varit otillfredsställande, till följd varav gasverkens kollager successivt nedgått. Då möjligheten till ytterligare import tills vidare var utesluten, framstod det som synnerligen betydelsefullt att i möjligaste mån 'nedbringa gasförbrukningen. Det medel, som härvid i första hand tillgreps, 'var att fr. o. m. den 1 oktober 1944 ånyo, liksom skett föregående höst, medge rätt att tillhandahålla varmvatten från central varmvatten- beredningsanläggning (bränslekommissionens cirkulär nr 295). Erfaren.- heten från föregående bränsleår, då varmvatten fick tillhandahållas under tiden 1 oktober 1943—30 april 1944, hade visat, att varmvattnet medfört en icke obetydlig gasbesparing. Sålunda hade gasverket i Stockholm den tid då va'rmvattenförbud varit rådande förbrukat cirka 4000 ton kol mera i månaden än under den tid då så ej varit fallet. Å andra sidan vållade en fullt fri varmvattentillgång i Stockholm en ökad vedförbrukning Om cirka 60 000 kbm i månaden, motsvarande 60 fullastade järnvägsvagnar om dagen. Det gällde alltså här att väga mot varandraolägenheterna av ett ökat tärande på de knappa gaskollagren och av en ökad vedförbrukning i storstäderna. Bränslekommissionen ansåg det i rådande läge vara viktigare att spara på gasverkskol än att söka helt undgå den belastning av den hårt ansträngda transportapparaten, som ökade vedtransporter medförde. Samtidigt be- tonade kommissionen i en utsänd kommuniké vikten av att hushållen i gas,- verkstäderna, då varmvattnet nu frigåves, vinnlade sig om att med dess till— hjälp och i övrigt på allt sätt spara på gasen, varigenom tvånget att införa
en allmän gasransonering tills vidare avlägsnades. Sparsamheten med gas finge dock icke leda till slöseri med varmvatten. Kommissionen vädjade där-' för till allmänheten att begränsa sin varmvattenförbrukning till vad som verkligen var nödvändigt. -
Varmvattenfriheten, vilken först begränsats till tiden 1 oktober—15 no- vember 1944, förlängdes senare genom cirkulär nr 303 att gälla t. o. m. den 15 januari 1945. Samtidigt lämnades föreskrifter om extra tilldelning av bränsle för varmvattenberedning i huvudsak överensstämmande med dem som tillämpats föregående år (se del V sid 101).
Med avseende å tilldelningen av bränsle till industrien meddelade bränslekommissionen i cirkulär nr 276, att det av transporthänsyn icke an- setts genomförbart att tillämpa en likformig tilldelning av fossilt bränsle över hela landet. De mest utsatta bristområdena måste därför erhålla en viss tilldelning av dylikt bränsle, medan förbrukare inom områden, där till- gången på inhemska ersättningsbränslen var relativt god, tills vidare icke kunde erhålla tillstånd till inköp av fossilt bränsle annat än för sådana ända- mål, där ersättningsbränsle av tekniska skäl icke var möjligt att använda; I enlighet härmed specificerades närmare i vilken omfattning leveranser fr. o. m. den 1 juli 1944 beträffande särskilda industrier finge ske till för- brukare, som erhållit industrilicens för inköp av fossilt bränsle. Dessa be- stämmelser gällde till utgången av år 1944. Det skärpta försörjningsläget befanns då nödvändiggöra ytterligare begränsningar i tilldelningen. I cirkulär nr 307 förklarade bränslekommissionen, att den ämnade efter årsskiftet med än större stränghet reservera inom landet befintliga lager för sådana kon- sumenter, som av tekniska skäl vore absolut beroende av fossilt bränsle för driftens upprätthållande, såsom exempelvis gasverk, kokshyttor, gjuterier 0. dyl. Tilldelningen av fossilt bränsle till andra industriförbrukare måste därför radikalt nedskäras, vilket innebure, att största delen av dessa icke komme att erhålla någon fossil tilldelning. För utebliven sådan tilldelning )komme som ersättning ved att licenseras efter ansökan hos den bränsle- )myndighet, som utfärdat licens å fossilt bränsle. I
åBegränsning av gasförbrukningen.
Det förutnämnda frigivandet fr. o. m den 1 oktober 1944 av varmvatten— )beredningen i central värmeanläggning i bostadshus hade åsyftat att på )indirekt väg begränsa användningen av gas som hushållsbränsle. Emellertid togs också ett steg för att direkt ernå samma syfte. Det skedde genom en kungörelse den 20 oktober 1944 (nr 699), varigenom med stöd av lagen den 12 december 1941 (nr 925) om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft och gas förordnades, att gas endast i den omfattning och på de villkor, som av bränslekommissionen eller å dess vägnar bestämdes, fick användas 1 an- ordning, särskilt inrättad för beredning av varmvatten eller för tändning av
värmepannor. Bränslekommissionens i anledning härav meddelade föreskrif- ter innefattades i kommissionens cirkulär nr 300. Genom cirkuläret förbjöds fr. o. m. den 1 november 1944 generellt användning av i kungörelsen avsedd gasapparat, så vitt icke kristidsnämnd efter ansökan i samråd med, vederbörande gasverk meddelat tillstånd härtill för viss begränsad tids Sådant tillstånd kunde lämnas då särskilda skäl härtill prövades föreligga, såsom behov av varmvatten vid sjukdom, i vilket fall kristidsnämnden kunde påfordra läkarintyg för styrkande av behovet. Undantag från förbudet gällde beträffande anordning som nyttjades i samband med yrkesutövning, för vilken krävdes varmvattentillgång i större omfattning (hit hänfördes bl. a. hotell- och pensionatrörelse), vidare beträffande varmvattenanordning inom sjukvårdsinrättning eller militärt etablissemang samt i allmänhet beträf- fande varmvattenberedare av mindre storlek, tvåttpanna eller tvättmaskin. Det ålåg vederbörande gasverk att vidtaga åtgärder till förhindrande av överträdelser av förbudet.
Redan tidigare under året hade bränslekommissionen igångsatt en upp-_ lysningsverksamhet för åstadkommande av frivillig inskränkning i hushål- lens gasförbrukning. I början av november meddelade kommissionen, att gasförbrukningen i Stockholm, som i detta sammanhang var av avgörande betydelse, under oktober månad visat någon nedgång. Bortsett från den in— skränkning, som finge tillskrivas varmvattenförbudets hävande och som kunde beräknas motsvara 14 procent av konsumtionen, hade gasförbruk- ningen genom verkligt sparande under månaden sjunkit med 3 procent. Denna siffra var ju tämligen blygsam, men tendensen pekade på fortsatt minskning. För ytterligare intensifiering av upplysningskampanjen för fri- villig begränsning av gasförbrukningen ställdes ökade medel till kommisf sionens förfogande. I huvudsak fick denna kampanj formen av en gemen- samt med gasverken bedriven omfattande annonsering. Därjämte föranledde kommissionen gasverken att direkt hänvända sig till de större industriför- brukarna jämte större restauranger och inrättningar med anmaning till dessa att vidtaga energiska åtgärder för att minska sin gaskonsumtion. Kom- missionen sökte vidare intressera gasverken för användning av ersättnings- bränslen, såsom ved, torv eller. torvkol, i syfte att utdryga stenkolstillgången.
Då det emellertid måste förutses, att nu nämnda besparingsåtgärder i läng- vden komme att bliva otillräckliga för upprätthållande av balans mellan de tillgängliga kolkvantiteterna och gasförbrukningen, utfärdade Kungl. Maj:t den 8 december 1944 på hemställan av bränslekommissionen kungörelse (nr 762) angående förberedande åtgärder för r e g le r i n g a v f ö r b r 11 k- ningen av gas (bemyndigande för Kungl. Maj:t i sådant hänseende hade givits genom lagen den 12 december 1941, nr 925). Samtidigt uppdrog Kungl. Maj:t åt kommissionen att i enlighet med av denna framlagd plan förbereda förbrukningsregleringens genomförande. Planen offentliggjordes omedelbart genom kommissionens cirkulär nr 305. Beträffande tidpunkten
) i ) ! i )
för ransoneringens eventuella ikraftträdande meddelades, att denna komme att bli beroende av hur de redan vidtagna besparingsåtgärderna visade sig inverka på gasförbrukningen ävensom av försörjningsläget. En period av cirka tre månader beräknades i varje fall åtgå för det förberedande arbetet.
Planen innebar i huvudsak följande. Gasförbrukarna indelades i ransoneringshänseende i två grupper. Till förbrukaregrupp I räknades hushållsabonnent som förbrukade eller för- brukat gas för enskilt hushåll i gasspis, gaskök, gasugn, värmeskåp, stryk— järnsvärmare, braständare eller varmvattenberedare, kopplad till abonnen- tens mätare. Till förbrukaregrupp Il räknades alla ett gasverks abonnenter, som icke kunde inordnas under grupp I. Gaseldade tvättmaskiner och tvätt- pannor, kopplade till särskild mätare, i en för två eller flera hushåll gemen- sam tvättstuga undantogos från den allmänna gasransoneringen.
Det skulle åligga varje gasabonnent att till vederbörande gasverk avgiva uppgifter angående till gasverkets ledningsnät anslutna apparater i den av abonnenten begagnade lokalen och i den eller de lokaler, han nyttjade år 1942, ävensom angående gasmätarens typ och nummer. Hushållsabonnenter skulle därjämte lämna uppgifter angående hushållsmedlemmarnas antal och ålder ävensom angående utrustningen av den av abonnenten vid uppgiftens avlämnande bebodda lägenheten och den lägenhet han bebodde 1942 med avseende å varmvatten och ved- eller kolspis. Uppgifterna skulle före den 1 februari 1945 avlämnas till den som handhade förvaltningen av fastigheten (husvärd, portvakt etc.). Denne hade att senast den 7 februari överlämna uppgifterna till gasverket.
Med ledning av de inkomna uppgifterna samt egna anteckningar ägde gasverken att för envar av .gasransoneringen berörd, till verket ansluten .. abonnent enligt i cirkuläret angivna grunder fastställa de ransoneringskvan- titeter, på vilka ransoneringen skulle grundas. Dessa ransoneringskvantiteter, som skulle angivas i kbm gas per dygn, räknat med två decimaler, avsågo, vad angick förbrukaregrupp I, dels »tidigare kvantitet.? (A), dels »jämförelse- kvantitet» (B) och skulle specificeras allt efter det fall att ved- eller kolspis fanns eller saknades (A 1, A2 resp. B 1, B2). .Den ».tidigare kvantiteten» skulle i princip vara lika med abonnentens genomsnittliga dygnsförbrukning under 1942, dock med tillägg eller avdrag med hänsyn till inträffade för— ändringar i fråga om abonnentens gasbehov, vilka kunde förväntas mera avsevärt ändra den på grund av 1942 års förbrukning beräknade kvanti- teten. »Jämförelsekvantitetem skulle utgöra a) där central varmvattenanlägg- ning eller elektrisk varmvattenberedare fanns: för varje abonnent 0'20 kbm per dygn samt därutöver för varje hushållsmedlem född före 1944 0:25 och för varje hushållsmedlem född 1944 eller senare 0'50 kbm per dygn; b) där central varmvattenanläggning eller elektrisk varmvattenberedare saknades: för varje abonnent 0'30 kbm per dygn samt därutöver för varje hushålls- medlem född före 1944 035 och för varje hushållsmedlem född 1944 eller
senare 07!) kbm per dygn. Till hushållsmedlem räknades person som" till-' hörde abonnentens hushåll och hos denne hade fast bostad. "För person, exempelvis hembiträde, som ej hade sin bostad hos abonnenten men där regel- bundet intog sina måltider, skulle till (jämförelsekvantiteten tilläggas vid heldagsvistelse 8lm och vid halvdagsvistelse 4/1o av jämförelsekvantiteten för hushållsmedlem. I fråga om abonnent hänförlig till förbrukaregrupp II hade gasverk att fastställa ransoneringskvantitet C 1 för hushållsförbrukare och ransoneringskvantitet C 2 för övriga förbrukare. Dessa skulle helt grun- das på den för vederbörande förbrukare beräknade »tidigare kvantiteten». Härmed förstods i princip abonnentens genomsnittliga dygnsförbrukning under 1942 men med höjning eller sänkning därav med hänsyn till sedan dess inträffade omständigheter, såsom nyanslutning eller minskat innehav av gasförbrukande apparater m. m. Det ålåg gasverk att senast den 1 april 1945 underrätta envar abonnent om de för honom fastställda A— och B- kvantitetema resp. den fastställda C-kvantiteten. Dessförinnan skulle gas- verken, efter sammanräknande av de fastställda ransoneringskvantiteterna, insända sammandrag häröver till bränslekommissionen.
Med avseende å gasransoneringens tillämpning meddelades, att bränsle- kommissionen, därest försörjningsläget så påfordrade, komme att föreskriva hur stor kvantitet som abonnent ägde- rätt att- förbruka. Denna kvantitet skulle fastställas till vissa procentsatser av A- och B- resp. C-kvantiteterna. Beroende på ransoneringens stränghet komme olika procentsatser att till- lämpas för de nämnda kategorierna för att på så sätt ernå kraftigare be- gränsning av gasförbrukningen för de abonnenter i förbrukaregrupp I, som tidigare haft större gasförbrukning i förhållande till jämförelseförbruknin- gen, samt för dem som genom användning av tillgänglig vedspis utan större olägenhet kunde minska sin gasförbrukning.
Ansökan om tillstånd att förbruka större gasmängd än som eljest med tillämpning av de uppställda reglerna medgivits kunde göras hos vederbö- rande gasverk. Sådan ansökan skulle av gasverket med eget yttrande vidare- befordras till bränslekommissionen för avgörande. Det betonades, att undan- tag endast komme att medgivas, då mycket vägande skäl härför kunde anföras.
För sådan del av ransoneringskvantitet, för vilken tillstånd till förbruk- ning medgivits under viss period, skulle avgift utgå enligt för resp. gasverk och förbrukare gällande taxa. Abonnent, som under avläsningsperiod ut- tagit större kvantitet än den tillåtna, skulle, förutom till-gasverket utgående avgift, till staten erlägga en överuttagningsavgift per kbm gas, vars storlek komme att meddelas, när gasransoneringen trädde i kraft.
Handels- och prisregleringen beträffande stenkol och koks. .,
För att underlätta försäljningen av smideskol till förbrukare, som an- vände sådana kol i små kvantiteter, såsom lantbrukare, egnahemsbyggare,
v 1 )
hantverkare m. fl., medgav bränslekommissionen genom cirkulär nr 284, i likhet med vad som skett under vart och ett av de föregående bränsleåren, vissa undantag från den föreskrivna handelsregleringen (se del II sid. 106), gällande för bränsleåret 1944/45. Lagerhandlare och återförsäljare, vilka dittills brukat försälja smideskol åt ifrågavarande småförbrukare, medgavs rätt att av kristidsstyrelse på ansökan erhålla särskild licens för smideskol, vilken berättigade dem att i viss omfattning försälja kol till ifrågavarande förbrukare utan att dessa behövde förete inköpslicens. De licenser, som så- lunda kunde utfärdas för lagerhandlare och återförsäljare för 1944/45, finge ej avse större kvantiteter än vederbörande handlande försålt under tiden juli 1943—juni 1944. Till en och samma förbrukare finge under tiden juli 1944— juni 1945 ej försäljas mer än sammanlagt högst 2 hl smideskol.
När senare på hösten så gott som all import av stenkol upphörde, utfär— dade bränslekommissionen genom cirkulär nr 290 förbud, gällande fr. o. m. den 15 oktober 1944, mot användning av vissa slag av stenkol, nämligen westfaliska kol, alla slag utom antracit och s. k. Magerkohle, samt engelska och amerikanska kol, alla slag. Ansökan om undantag från detta förbud kunde göras hos bränslekommissionen men förklarades komma att medgivas endast i de fall, då trängande tekniska skäl härtill förelåge. I samband här-_ med förordnade kommissionen om inventering av landets tillgångar på nämnda slag av stenkol natten mellan den 14 och 15 oktober 1944.
Av övriga slag av fossilt bränsle befanns knapphet föreligga framför allt på smideskol samt koks för gjuteriändamål. Bränslekommissionen beräk- nade, att vissa leverantörer inom relativt kort tid icke komme att ha täck- ning för utelöpande licenser på dessa varuslag. Kommissionen såg sig därför nödsakad genom cirkulär nr 301 föreskriva, att leverantör ägde rätt att till förbrukare leverera vissa andra bränslen som ersättning för de nämnda, därest tillgången icke medgåve leverans av i licenserna angivna mycken- heter därav. Som ersättning för smideskol finge sålunda i mån av tillgång levereras antingen smideskoks i smärre sortiment, små ångkol eller träkol (varvid 1 ton smideskol skulle motsvara 6'5 kbm träkol). Som ersättning för gjuterikoks finge levereras värmekoks. Vid debitering skulle det pris tillämpas, som gällde för det faktiskt levererade bränsleslaget.
Avräkningspriserna för stenkol och koks m. m., som importerades till svensk hamn, förblevo oförändrade.
Handels- och prisregleringen beträffande ved och träkol.
I cirkulär nr 241, vilket utfärdatsi oktober 1943, hade bränslekommis- sionen meddelat vissa bestämmelser (sedermera i viss mån ändrade) an- gående tillägg till normalpriset på brännved, som efter transport med häst levererades vid konsumtionsort, upplagsplats vid järnväg eller lastningsplats vid strand under förutsättning att leveransen skedde före viss angiven tid (se del V sid. 110). Ytterligare kompletterande föreskrifter gåvos av kom-
missionen i cirkulär den 3 augusti 1944, nr 287. Enligt dessa skulle för ved, som skogsägare levererade med häst till konsumtionsort, någon tidsbegräns- ning tills vidare ej gälla som villkor för erhållande av stadgat tillägg till normalpriset. För ved, som avverkats före den 1 juli 1943 och framkördes med häst för vidarebefordran med järnväg, komme, där leveransen skedde efter den 1 juli 1944, pristillägg icke att medges. Däremot skulle sådant till- lägg bestås vid leveranser av detta slag av senare avverkad ved, nämligen för ved, avverkad före den 1 juli 1944, om den framkörts till uppläggnings— plats vid järnväg senast den 28 februari 1945, samt för ved, avverkad fr. o. m. den 1 juli 1944, om den framkörts till uppläggningsplals vid järnväg senast den 30 juni 1945. Vad beträffar ved, som av skogsägare framkördes med häst för vidarebefordran med fartyg eller pråm, skulle gälla, att tillägg till normalpriset finge utgå: för ved, avverkad före den 1 juli 1944 om den framkörts till lastningsplats vid strand senast den 31 augusti 1944 inom Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och Gävleborgs län och senast den 30 september 1944 inom söder därom belägna län, samt för ved, av- verkad fr. o. m. den 1 juli 1944, om den framkörts till lastningsplats vid strand senast den 30 juni 1945. Pristillägg skulle dock vid framkörning med bäst till lastningsplats vid strand ifrågakomma endast i händelse sådan framkörning skedde på grund av särskild överenskommelse, men däremot icke för ved som under alla förhållanden måste levereras vid strand,-t. "ex. vid lastningsplatser på kusten, där bilväg saknades, eller på öar utanför kusten.
Normalpriserna å k a s t v e (1 (prima ved, pannved och utskottsved) under- gingo under senare hälften av 1944 i stort sett ingen ändring. Däremot be- fanns ändamålsenligt att underkasta" normalprissättningen åt m a s s a v e (1 en revision, samtidigt som densamma utsträcktes över hela landet, ävensom att fastställa normalpris å p r o p 5.
Vad massaveden beträffar förutsattes," att under säsongen 1944/45 en ganska betydande råvaruanskaffning borde komma till stånd för massa- industriens behov och att därjämte, särskilt i mellersta och södra Sverige, massaved måste komma att tillgripas i rätt stor omfattning för bränsleända- mål för att trygga bränsleförsörjningen (se nedan sid. 104). Normalpriser å ' massaved hade alltsedan hösten 1941 gällt för ett område av landet som i huvudsak omfattade de sjutton södra länen. För de norr därom belägna delarna av landet hade gällt överenskommelsepriser, vilka fastställts av bränslekommissionen. Av kommissionen hade jämväl fastställts priser å flott- ningsbrännved. Samtliga dessa priser hade av kommissionen sammanställts i särskilda pristabeller. Med hänsyn till att virkesmarknaden i landet under föregående avverkningssäsong blivit fastare reglerad genom införande av normalpriser å sågtimmer av furu och gran samt i samband därmed läm- nade mätningsbestämmelser fann bränslekommissionen efter samråd med priskontrollnämnden lämpligt, att priserna på massaved och flottningsbränn-
) ) ) )
ved i hela landet finge karaktären av normalpriser med bibehållande i stort sett av gällande prisläge samt dittills tillämpade kvalitetsfordringar å virke. Häromlgjorde kommissionen framställning till Kungl. Maj:t den 19 sep— tember 1944. Kommissionen meddelade samtidigt, att under instundande avverkningssäsong vissa kvantiteter props komme att avverkas i södra och mellersta Sverige (se sid. 106). För props ansåg kommissionen, att särskilda priser borde fastställas i viss anslutning till priserna för massaved inom de områden, där props enligt av kommissionen lämnat tillstånd finge uppköpas.
] anledning av nämnda framställning upphävde Kungl. Maj:t genom kun- görelse den 30 september 1944 (nr 668) de i tidigare kungörelse meddelade bestämmelserna om normalpriser å massaved samt uppdrog genom beslut samma dag åt bränslekommissionen att i huvudsaklig överensstämmelse med av kommissionen framlagt förslag fastställa normalpriser dels å massa— ved och flottningsbrännved, dels å props att gälla för tiden efter den 8 okto- ber 1944.
Bestämmelserna angående normalpriser på massaved (pappersved) av furu eller gran samt på flottningsbrännved utfärdades av bränslekommis- sionen genom cirkulär nr 298. Med avseende å massavedspriserna indelades riket i fem prisområden, vilkas gränser bestämdes efter floddistrikten. I fråga om flottningsbrännveden gjordes ingen indelning i prisområden, men priserna varierades även här efter floddistrikt. I enlighet med vad som gjorts gällande i kommissionens förutnämnda framställning avsågo de nya prisbestämmelserna icke att medföra någon egentlig rubbning av den gäl- lande prisnivån.
Beträffande props meddelade bränslekommissionen normalprisbestäm- melser i cirkulär nr 309 med giltighet fr. o. m. den 1 januari 1945. Härvid indelades riket i två prisområden. Cirkuläret innehöll även kvalitets- och inmätningsbestämmelser rörande props.
Bestämmelserna angående rätten till förvärv av s k 0 g s a v v e r k ni 11 g s- rä tt (se del V sid. 108) erhöllo genom bränslekommissionens cirkulär nr 294 viss utvidgad tillämpning. Bl. a. föreskrevs, att i de fall då i tidigare cirkulär tiden för avverkningsrätt angivits skola begränsas till den 30 juni 1944 i stället skulle som slutdag gälla den 30 juni 1945.
Enligt tidigare genomförd reglering av handeln med träkol gällde gene- rellt förbud mot att utan tillstånd inköpa sådan vara (frånsett träkolsstybb) för användning som bränsle vare sig vid drift av industri, järnväg eller far- tyg eller för uppvärmning av byggnad, för varmvattenberedning eller eljest för hushållsändamål. Från förbudet gällde emellertid de mycket betydelse- fulla undantagen, att träkol fick fritt inköpas för tillverkning och förädling av tackjärn, för viss kemisk användning samt för gengasdrift av motorfordon och båtar; dock gällde i fråga om råkol jämväl för sistnämnda ändamål de särskilda bestämmelserna om reglering av handeln med sådant kol (se del IV sid. 118).
Sedan tillgången på träkol under år 1943 förbättrats i den utsträckning, att svårigheter uppstått för avsättning av vissa träkolssortiment på de nor- mala användningsområdena, hade bränslekommissionen från senare delen av nämnda år i viss omfattning lämnat tillstånd till inköp av råkolssorti- mentet stubbugnskol till fastighetsuppvärmning och liknande ändamål. Dessa tillstånd hade huvudsakligen meddelats i städerna Stockholm, Göteborg och Malmö och inköpen hade fått ske utan motsvarande avdrag på den ordinarie bränsletilldelningen. I viss begränsad omfattning hade jämväl inköp av trä— kol i övrigt medgivits för fastighetsuppvärmning m. m.
I cirkulär den 11 juli 1944, nr 283, meddelade bränslekommissionen, att sistnämnda medgivande finge med hänsyn till det labila läget på träkols- marknaden betraktas som en tillfällig företeelse. Däremot komme medgi- vande även fortsättningsvis — tills vidare under återstoden av år 1944 — att lämnas att som bränsle i fastigheten använda 5 t u b b u g 11 s k 0 1. I samma cirkulär meddelades föreskrifter angående handeln över huvud med stubb- ugnskol för andra ändamål än järnindustriens behov och upparbetning till bilkol att gälla fr. o. m. den 1 augusti 1944. Huvudinnehållet i bestämmel- serna var, att stubbugnskol för sådana andra ändamål fick inköpas från producent endast av de sex företag som dittills varit auktoriserade som upp- köpare av råkol, av kollagerhandelns för ändamålet bildade inköpsorgan i Stockholm, Göteborg och Malmö samt av vissa för berörda ändamål särskilt auktoriserade grossistföretag. Särskilda tillstånd till inköp av stubbugnskol komme på ansökan att av bränslekommissionen meddelas industriföretag för annat ändamål än framställning och förädling av tackjärn. För hushålls- förbrukning fick inköpstillstånd meddelas av kristidsstyrelse till en kvantitet av högst 10 procent av förbrukarens totala tilldelning. De förutnämnda upp- köparna ägde rätt att försälja stubbugnskol till kollagerhandlare, som voro medlemmar av Svenska kolimportörers förening. Såväl de auktoriserade uppköparna som kollagerhandlarna finge sälja stubbugnskol till industri- förbrukare, som erhållit inköpstillstånd. Kollagerhandlarna hade däremot ensamrätt att sälja dylikt kol till hushållsförbrukare, vilka för hithörande inköp hänvisades envar till den kolhandlare, som innehade hans hushålls- licens.
I slutet av året medgav bränslekommissionen, att stubbugnskol fingo på samma villkor som förut inköpas till industri- och fastighetsbrånsle även under första halvåret 1945. Det meddelades dock, att de relativt begränsade kvantiteter som stodo till förfogande i huvudsak komme att förbehållas in- dustrier, som fått sin tilldelning av fossilt bränsle starkt nedskuren och för vilka tekniska svårigheter förelåge att använda vedbrånslen, samt dessutom hushållsförbrukare inom ortsgrupp IV, i sistnämnda fall dock endast för urbränning av pannor.
Genom beslut den 22 juni 1944 hade Kungl. Maj:t bestämt, att de för bränsleförsörjningen erforderliga vedkvantiteterna skulle, vad angick av- verkningsåret 1944l45, .tills vidare anskaffas på frivillighetens väg, samt uppdragit åt bränslekommissionen att söka före den 1 november 1944 få till stånd överenskommelser och uppköpskontrakt om en avverkning av om- kring 21 milj. kbm (travat mått), huvudsakligen kastved (se del V sid. 313). Samtidigt uppdrog Kungl. Maj:t åt bränslekommissionen att i god tid och senast den 15 oktober 1944 inkomma med utlåtande, i vad mån det för tryggande av bränsleförsörjningen vore erforderligt att vidtaga åtgärder för ytterligare bränsleanskaffning. I enlighet med sedermera utfärdade de- taljföreskrifter angående vedanskaffningen träffade bränslekommissionen, till fullföljande av uppdraget, överenskommelse dels med domänstyrelsen om avverkning av bränsleved på under styrelsens förvaltning stående sko- gar, dels med vissa större skogägande bolag om avverkning för tillgodo— seende av de egna företagens och av anställdas vedbehov ävensom av orts- behov samt om försäljning till kommissionen av vissa kvantiteter kastved; kommissionen bemyndigade vidare dels kristidsstyrelserna att sluta över- enskommelser angående avverkning och försäljning av ved ä vissa allmänna skogar ävensom skogar, tillhöriga vissa mindre, skogägande bolag, dels auktoriserade brännveduppköpare att uppköpa vissa kvantiteter ved. Dess- utom lämnade kommissionen tillstånd till vissa industriföretag att inköpa långved för tillgodoseende av dessa företags eget bränslebehov.
Resultatet av nämnda åtgärder »blev emellertid icke det väntade. I skrivelse den 17 oktober 1944 anmälde bränslekommissionen, att avtal om avverk- ning av endast cirka 155 milj. kbm kunde beräknas bliva träffade intill den 1 november samma år, d. v. 5. för blott ungefär tre fjärdedelar av den utav Kungl. Maj:t medgivna kvantiteten och drygt hälften av den erforder- liga årskvantiteten. Huvudorsaken till det otillfredsställande resultatet för- klarades vara den minskade tillgången på arbetskraft. I vad angick åtgär- derna för avverkningsprogrammets genomförande hade kommissionen in— fordrat yttranden från kristidsstyrelserna rörande ett fortsatt tillämpande av den s. k. uppköpslinjen. Av yttrandena framginge, att ungefär halva antalet kristidsstyrelser ansåge uppköpslinjen framkomlig, medan halva antalet förordade beslut om avverkningsålägganden. Bland skogsvårdsstyrelserna förordades i allmänhet, att man ännu en tid ställde sig avvaktande, innan uppköpslinjen frånginges. Själv förordade bränslekommissionen, att —— då säkra hållpunkter saknades för bedömande av utsikterna att med oförändrade metoder genomföra avverkningsprogrammet — vedanskaffningen tills vi- dare skulle fortgå som förut fram till den 1 januari 1945 och avse en till 24 milj. kbm förhöjd kvantitet samt att kommissionen före den 15 januari skulle inkomma med förnyat utlåtande. Genom beslut den 27 oktober 1944 lämnade Kungl. Maj:t bränslekommissionen det begärda bemyndigandet att
före den 1 januari 1945 träffa avtal beträffande anskaffning av 24 milj. kbm, men anbefallde kommissionen att snarast möjligt och senast den 15 november 1944 inkomma med en plan för bränsleförsörjningen under tiden t. o. m. den 30 juni 1946 ävensom förslag till åtgärder för anskaffande av de'ved- kvantiteter, som erfordrades under sagda tid. Genom'samma regeringsbeslut bemyndigades bränslekommissionen därjämte _ med hänsyn därtill att massaved sannolikt komme att behöva tillgripas för bränsleändamål i be- tydligt större omfattning än tidigare räknats med — att träffa nya avtal med massaindustrien, varigenom såväl ökad massavedproduktion, särskilt i södra Sverige, som ökade inköp av sådan ved för bränsleförsörjningen (intill 2 milj. kbm) säkerställdes.
Med skrivelse den 14 november 1944 framlade bränslekommissionen i en- lighet med Kungl. Maj:ts förenåmnda beslut en plan för bränsleförsörj— ningen under tiden 1 januari—30 juni 1945, ävensom preliminär plan för bränsleförsörjningen under tiden 1 juli 1945—30 juni 1946, uppgjord under förutsättning av fortsatt avbrott i importen av fossila bränslen.
Enligt dessa planer beräknades behovet under bränsleåret 1944/45 av ved för bränsleändamål och för kolning av såväl bilkol som industrikol till sammanlagt cirka 44 milj. kbm. För att täcka detta behov räknade kommissionen med att 55 milj. kbm massaved skulle behöva tagas i anspråk. För bränsleåret 1945/46 upp- tog planen ett motsvarande behov av cirka 493 milj. kbm, varvid ändock den sam— manlagda bränsleförbrukningen måst nedskäras med cirka 3 procent. Av hithörande kvantitet beräknades cirka 34 milj. kbm brännved och kolved kunna erhållas från 1944/45 års avverkning, cirka 6 milj. kbm genom en forcerad avverkning av sådan ved under tredje kvartalet 1945 samt cirka 2 milj. kbm genom utfallet av ribbved och s. k. bakar under 1945/46; återstoden måste tagas från massavedslagren. Som kommissionen tidigare räknat med en avverkning utanför programmet av cirka 4 milj. kbm kolved för industriens träkolsbehov och 2 milj. kbm brännved av 1944/45 års avverkning antogs komma att användas redan under samma år, skulle alltså" av- verkningen av brännved behöva uppgå till 32 milj. kbm, vilket översteg det upp- gjorda avverkningsprogrammet med 2 milj. kbm. Kommissionen ansåg det emeller- tid lämpligt att fortfarande inrikta sitt arbete på 30-miljonersprogrammet. Redan detta vore svårt att genomföra under rådande transportförhållanden och med bibe- hållande av kraven på god skoghushållning. Skulle transportläget, framför allt på grund av knappheten på gummiringar, fortfarande försämras eller skulle vedbehovet ökas, bleve det nödvändigt att vidtaga djupt ingripande åtgärder och att införa helt andra metoder än tidigare, vilket sannolikt skulle medföra ur såväl skogs- som arbets- marknads- och transportsynpunkt mindre önskvärda följder. Dylika åtgärder borde tillgripas först då de tedde sig oundgängligen nödvändiga. Ett slutligt ståndpunkts- tagande borde därför uppskjutas till en senare tidpunkt efter årsskiftet 1944/45. Kom- missionen hyste alltjämt den förhoppningen, att de programenliga vedkvantiteterna skulle kunna erhållas genom avverkning på frivillighetens väg.
Sedan frågan huruvida avverkningsålägganden borde utfärdas jämlikt lagen om avverkningsskyldighet varit föremål för diskussion mellan folk- hushållningsdepartementet och kommissionen, inkom bränslekommissionen den 28 november 1944 med en promemoria, vari kommissionen hemställde
om bemyndigande att i viss utsträckning utfärda avverkningsålägganden för kastved.
Emellertid beslöt Kungl. Maj:t den 8 december 1944, att den s. k. upp- köpslinjen skulle tillämpas tills vidare även i fortsättningen, samt anbefallde bränslekommissionen att söka före den 1 april 1945 träffa avtal om avverk— ning av tillhopa 26 milj. kbm brännved ävensom att, utöver vad tidigare medgivits, avtala om inköp av högst 2 milj. kbm massaved. Tillika anbefalldes kommissionen att före den 1 februari 1945 avgiva yttrande över i vad mån ytterligare åtgärder för anskaffning av erforderliga vedkvantiteter vore be- hövliga.
På denna punkt stod frågan om vedavverkningens fortsatta anordnande vid årsskiftet 1944/45.
Beträffande avverknings- och leveranstiderna för ved, som jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 22 juni 1944 och bränslekommissionens cirkulär nr 275 uppköptes av de auktoriserade brännveduppköparna, hade i nämnda cirkulär bl. a. föreskrivits, att ifrågavarande ved skulle inom de sju nordligaste länen vara avverkad före den 1 februari 1945 men i de övriga länen före den 1 juli samma år, medan för hela landet som senaste leveransdag enhetligt bestämts den 1 juli 1945. Vissa jämkningar medgåvos av bränslekommissionen genom cirkulär nr 302 i de sålunda fastställda terminerna, så tillvida som avverk- ningstiden jämväl inom de sju nordligaste länen utsträcktes till den 1 juli , 1945. Leveranstiden för framdeles (d. v. 5. efter den 28 november 1944) ! kontraherad, efter den 30 juni 1944 avverkad ved fick intill hälften av den | ;
i resp. kontrakt upptagna kvantiteten utsträckas till den 1 februari 1946. I : olikhet mot vad tidigare gällt skulle inom ramen för de auktoriserade bränn- : veduppköparnas auktorisationer enligt cirkulär nr 299 få inräknas jämväl ' sekunda aspved och kastved av utskottskvalitet av ved avverkad före den 1 i juli 1944; samma rätt medgavs genom cirkulär nr 302 för senare avverkad ved ' intill en sammanlagd kvantitet av 5 procent av den för 1944l45 medgivna ; auktorisationskvantiteten. Utöver dessa 5 procent ägde uppköpare utom ; ramen för auktorisationen efter särskilt tillstånd uppköpa sekunda aspved % och kastved av utskottskvalitet. | Vedproducenternas redovisningsskyldighet, vilken ursprungligen innefattat månatlig redovisning av alla producenter, hade under avverkningsåret 1943/44 i viss mån förenklats, så tillvida att den första ; redovisningen bestämts skola för alla vedproducenter omfatta ett helt kvar- , tal, varjämte även i fortsättningen producenter med mindre avverknings- skyldighet medgivits redovisa kvartalsvis (se de] V sid. 116). Samma ordning skulle enligt bränslekommissionens cirkulärskrivelse nr 283 tillämpas också under avverkningsäret 1944/45, trots att avverkningsplikt icke längre åvilade skogsägarna. Det mindre tillfredsställande avverkningsresultatet under hösten 1944 samt de mycket ovissa utsikterna att åter erhålla import av fossilt bränsle gjorde emellertid, att bränslekommissionen önskade med större nog—
.grannhet än förut kunna följa, avverkningarnas och framkörningarnas för- lopp månad för månad. Kommissionen fann sig därför föranlåten bestämma. att fr. o. m. år 1945 samtliga producenter, som avverkade ved för annat ändamål än husbehov, skulle tills vidare avlämna deklarationer varje månad (cirkulärskrivelse nr 292). Kristidsstyrelser och kristidsnämnder tillhöllos .att i avverkningslistorna följa avverkningarnas förlopp.;l de tjugo södra länen skulle härvid för varje skogsägare det uppnådda avverkningsresul- tatet jämföras med motsvarande kvantitet i den av kristidsstyrelsen efter samråd med skogsvårdsstyrelsen upprättade vedavverkningslängden för året, varigenom erhölles en uppfattning om vilka skogsägare som särskilt behövde övertygas om vikten av att göra sitt bästa för att avverka största möjliga mängd ved.
Sammanställningen av avverkningsresultaten. vid årsskif- tet 1944/45 visade, att intill dess hade från juli månads början avverkats 615 milj. kbm kastved, långved och stubbved samt 1'8,milj. kbm massaved och props eller sammanlagt 8'4 milj. kbm (travat mått). Siffrorna för mot- svarande tid 1943 voro 134 milj. kbm kastved, långved och stubbved samt 39 milj. kbm massaved och props eller tillsammans 17'3 milj. kbm. Den sam- manlagda avverkningskvantiteten uppgick sålunda under— hösten 1944 till mindre än hälften av fjolårets motsvarande produktion. Förhållandet var i stort sett detsamma i de norra som i de södra länen. Den övervägande delen av den sålunda avverkade veden kvarlåg vid årsskiftet i skogarna och där- jämte cirka 4'4 milj. kbm av den ved, som avverkats före den 1 juli 1944 (exkl. långved i mila, för vilken ved framkörningsuppgifter icke behövde lämnas).
Vissa åtgärder vidtogos under hösten 1944 för att främja tillverkningen av p r o p s med tanke på att iordningställa lager av denna vara för export till de länder, som tidigare varit avnämare därav, så snart möjligheter för en dylik export åter yppades. Efter förslag av Svenska propsexportörernas förening uppdrog Kungl. Maj:t den 11 augusti åt bränslekommissionen _att träffa avtal med propshandlare om tillverkning för kommissionens räk- ning mot viss ersättning av intill 300 000 kbm props samt att uppköpa för ändamålet erforderlig mängd massaved. Det visade sig sedermera, att ifråga— , varande tillverkning, bedriven efter från början tilltänkta linjer, måste avse- ? värt begränsas. Då emellertid ändamålet ansågs böra fullföljas, gav Kungl. Maj:t den 24 november 1944 bränslekommissionen i uppdrag att utöver den tidigare bestämda kvantiteten föranstalta om uppköp av 300 000 kbm props. 'Det förutsattes därvid, att uppköpen skulle verkställas enligt av kommis- sionen meddelade särskilda tillståndsbevis och avse av leverantörerna själva förberedd vara. Uppköparna skulle därvid förbindas att icke utan särskilt "tillstånd försälja propsen till annan än kommissionen, vilken komme att be-
) i ) i | | v )
stämma om varan skulle användas som bränsle eller, därest den finge ex- porteras, vart och på vilka villkor detta skulle ske. Kostnaderna för ifråga- varande propsinköp skulle bestridas av medel som ställts till bränslekom— missionens förfogande för inköp av ved.
En av bränslekommissionen gjord framställning, att länsstyrelserna måtte anmodas att inför den kommande vintern — för möjliggörande av ett effek- tivare utnyttjande av transportkapaciteten hos den lastbilspark, som stode till förfogande för vedtransporter —— taga under förnyad omprövning frå- gan om högsta tillåtna hjultrycken å de allmänna vägarna under den tid då vägbanan var tjälad samt att i den utsträckning så vore möjligt medgiva en höjning av hjultrycket i dylika fall, föranledde, att Kungl. Maj:t i skrivelse till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt länsstyrelserna den 2 november 1944 erinrade om vad härom tidigare anförts i chefens för kommunikations- departementet cirkulärskrivelse i ämnet den 6 mars 1942 (se del III sid. 391). Rörande effekten av sistnämnda skrivelse kunde bränslekommissionen meddela, att åtskilliga länsstyrelser som följd därav med stöd av 23 % 1 mom. vägtrafikstadgan medgivit, att fordon under vintern finge framföras å samt- liga eller vissa av resp. läns allmänna vägar, ehuru hjultrycket överstege det eljest för ifrågavarande vägar fastställda högsta hjultrycket.
Produktionen av träkol och gengasved.
Genom kungörelse den 21 februari 1941 (nr 74) hade föreskrivits skyldig— het dels för tillverkare av träkol att lämna fortlöpande månatliga uppgifter om tillverkningskvantiteten, dels ock för innehavare av kolugnar att lämna uppgifter om antalet och beskaffenheten av dessa (se del 11 sid. 328). Någon motsvarande uppgiftsskyldighet beträffande tillverkningen av gengasved hade däremot icke funnits stadgad. Sedan den i stort sett under hela krisen tidigare föreliggande goda tillgången på bilved under år 1944 försämrats, fann bränslekommissionen emellertid en rapportering jämväl om tillverk- ningen av bilved behövlig. Kommissionen ansåg vidare en allmän invente— ring av beståndet av kolugnar och anläggningar för framställning av gen- gasved önskvärd. På kommissionens hemställan utfärdade Kungl. Maj:t den 28 juli 1944 kungörelse (nr 562) rörande dylik uppgiftsskyldighet. Uppgif- terna rörande lager och tillverkning av träkol och gengasved (bilved) skulle månatligen insändas till vederbörande kristidsstyrelse och av denna efter sammanställning senast den 15 i varje månad insändas till bränslekommis- sionen. Uppgifterna om kolugnar och anläggningar för framställning av gen- gasved, vilka voro av engångsnatur, skulle avse förhållandet den 1 augusti 1944 och senast den 15 augusti vara bränslekommissionen tillhanda. I sam— band härmed upphävdes kungörelsen den 21 februari 1941 (nr 74).
Genom kungörelse den 8 december 1944 (nr 761) förordnades angående inventering av landets förråd av träkol och gengasved vid årsskiftet 1944/45.
Torvproduktionen och regleringen av handeln med bränntorv.
. Den sena våren och den myckna nederbörden under försommaren häm- made i viss mån 1944 års bränntorvtillverkning, som härigenom stannade vid cirka 920 000 ton mot 1 160 000 ton närmast föregående år. Kvantiteten var dock något större än vad bränslekommissionen under våren 1944 räk- nat med. Huvuddelen av tillverkningen utgjordes som förut av maskintorv. Produktionen härav uppgick till cirka 810 000 ton, varav cirka 650 000 ton för avsalu. Av frästorv producerades en kvantitet av omkring 105 000 ton, avsedd för torvbrikettillverkning eller för vissa tillverkares egna behov, samt av sticktorv cirka 5 000 ton, varav 3 000 ton för avsalu. Försäljningssystemet för torven var ungefär detsamma som det vilket tillämpats under föregående år. Liksom då ålades industrier och kommu- nikationsföretag i södra och mellersta Sverige att i viss utsträckning fylla sitt bränslebehov med torv. Inom de 5. k. torvlänen (omfattande större de- len av Götaland) skulle den genom kristidsstyrelserna förmedlade bränsle- tilldelningen till småindustrier m. fl. alltjämt till vissa angivna procenttal utgå i form av torv. För Skåne gällde, att i de större städerna jämväl en del av ersättningsbränslet för hushållsförbrukarna skulle levereras i torv, me- dan i övrigt i denna provins viss del av nettokvantiteten A-poäng å hus- hållslicenserna måste uttagas i form av torvbriketter i stället för i fossilt bränsle. Vad maskintorven beträffar fördelade sig förbrukningen därav på olika användningsområden i huvudsak på följande sätt:
Storindustrier ........... . ............................... 460 000 ton Statliga och kommunala anläggningar ...................... 85 000 > Kommunikationsföretag, främst järnvägar .................. 125 000 » Småindustrier och hushållsförbrukare ...................... 140 000 » Summa 810000 ton
En hopslagning ägde under året rum av de i del V sid. 120 omnämnda sammanslutningarna Svenska torvfabrikanters förening och Bränntorvpro- ducenternas riksförbund på sådant sätt att den förra föreningen helt upp- gick i den senare.
B. Flytande bränslen. Försörjningslåget.
Importen av flytande bränslen fortskred planmässigt under andra halv- året 1944. Sammanlagt infördes ej obetydligt mera än under närmast före— gående kalenderhalvår. Bensinimporten uppgick för vartdera halvåret till cirka 22 000 kbm, medan importen'av motor- och pannbrännolja steg från
cirka 30000 ton under första till cirka 52 000 ton under andra halvåret. Flygbensin och brännolja, vilka utgjorde de huvudsakliga importvaroma, reserverades såsom förut för krigsmaktens räkning. Produktionen av in— hemska flytande bränslen uppvisade en ökning'i fråga om skifferoljepro- dukter, medan i fråga om sulfitsprit läget icke undergått någon avsevärd förbättring sedan första halvåret 1944.
) Mlneraloljor och motyL
Tilldelningen av oblandad bensin skedde alltjämt i mycket inskränkt om-' fattning och begränsades liksom förut i huvudsak dels till gummi- och fett— extraktionsindustrierna' för användning såsom lösningsmedel och dels till sjukvårdsändamål. Någon tilldelning av Iättbentyl för civila ändamål före-. kom icke under perioden. "Detta bränsle, som tidigare tilldelats för bl. a. startändamål, ersattes helt av motyl 25 (beståendeav 25 procent motoralko- hol och 75 procent skifferbensin). Med hänsyn till den ökade produktionen av skifferbensin kunde tilldelning av motyl 25 även: under, denna period lämnas för driftändamål. Sålunda lämnades i viss begränsad omfattning motyl 25, förutom till ambulansfordon och brandkårernas fordon, till fiske och jordbruk samt till vissa statliga verk och inrättningar för motorfordons-
. drift, varjämte mindre kvantiteter tilldelades för komplettering av luftskyd- j dets förstahandsförråd. Förhrukningen av.:motyl 25 var något större än un- ' der första halvåret, såsom naturligt är, då lantbrukets behov äro större un- , der höstbruket än under vårbruket samt då fisket särskilt vid ostkusten kan bedrivas längre tid under hösthalvåret än under vårhalvåret.
Motyl 98, som tidigare tilldelats för fiske och kustfart, ersattes till största delen'av motortjära. Endast i obetydlig omfattning lämnades tilldelning av motyl :98 till kustfarten. '
Förbrukning av Iysfotogen förekom för samma ändamål och i samma omfattning som förut. Detsamma gällde motorfotogen, som alltjämt i be— gränsad omfattning utransonerades till fiske, jordbruk, kustfart och flott- ning. Även under denna period utlämnades motorfotogen i form av bland- ning av lika delar mineralfotogen och skifferfotogen, enär den sistnämnda visat sig icke lämpligen kunna användas i oblandat skick i förekommande motortyper utan omändring av motorerna. Brånnolja tilldelades i endast obetydlig utsträckning, huvudsakligen .för provkörning av nya motorer vid motorverkstäderna. Tilldelning av eldningsolja förekom icke alls.
Skifferoljeprodukter.
Utbyggnaden av skifferoljeindustrien fullbordades under andra halvåret 1944 och produktionen av skifferoljor ökade till 42100 kbm mot endast 26600 kbm under första halvåret 1944. Denframkomna brännoljan dispo- -
nerades helt för marinens räkning. Sedan Svenska skifferoljeaktiebolagets raffineringsanläggning i Kvarntorp blivit färdigbyggd, ombesörjdes från den 1 juli 1944 raffineringen av de lätta skifferoljeprodukterna uteslutande vid det nya raffinaderiet. Den vid raffineringen erhållna bilbensinen disponera- des, som förut nämnts, för tillblandning av motyl 25, vilken kom till använd- ning för såväl den militära som den civila drivmedelsförsörjningen. Att skif- ferfotogenen vid försäljningen tillsattes med 50 procent mineralfotogen är redan berört.
Sulfitsprit.
Sulfitspritproduktionen uppvisade under perioden en mindre ökning. Så— lunda uppgick densamma till 22 500 kbm 95-procentig sprit mot 20 000 kbm under första halvåret 1944. Användningen fördelades som förut enligt fast- ställd plan på motordrift, tekniska ändamål, hushållsbruk och förtäring. Någon produktion av potatisbrännvin förekom icke under andra halvåret 1944". Vin- och Spritcentralen bemyndigades fördenskull att inköpa Och till förtäringsändamål försälja vissa kvantiteter sulfitsprit utan skyldighet för bolaget att disponera motsvarande kvantiteter potatisbrännvin för s. k. skattefria ändamål.
Trätjära 'oeh trätjärprodukter.
I* anledning av att de mellan bränslekommissionen och Aktiebolaget sta- tens skogsindustrier den 9 februari 1942 (leveransavtal B) samt den 31 de- , cember 1943 och den 10 januari 1944 (leveransavtal C) träffade avtalen an—
gående tillverkning av motortjära .(se del III sid. 355 och del V sid. 320) utlöpte den 15 september 1944, träffades nytt avtal med bolaget att gälla fr. o. m. den 16 september 1944- tills vidare med tre månaders ömsesidig uppsägning. Enligt detta avtal åtog sig bolaget att producera 600 ton motor- tjära per månad. Hela produktionen av motortjära uppgick under andra halvåret 1944 till 8777 ton. Därav utgjorde Aktiebolaget statens skogs— industriers andel 3 995 ton. Den för motorändamål avsedda tjäran kom liksom förut i huvudsak till . användning för fiske och kustfart. I stort sett kunde de härför erforderliga bränslekvantiteterna tillhandahållas. Mindre kvantiteter stubbtjärdestillat tilldelades jämväl för flottningsändamål. Konsumentpriset på motortjära var under perioden oförändrat 45 öre per kg.
Under andra halvåret 1944 tillverkades sammanlagt 19 514 ton stubbtjära och stubbterpentin, varav cirka 15466 ton levererades av Skogsägarnas oljeaktiebolag. Liksom tidigare förbrukades stubbtjäran i huvudsak för smörjoljeframställning, medan stubbterpentinen till största delen levererades till Färg- och fernissindustriens råvaruförening. Anmälda behov för bestryk- ning och impregnering kunde helt tillgodoses. S. k. B-tjära och lövvedstjira användes huvudsakligen för eldningsändamål.
Tilldelningen av trädestillat för användning som motorbränsle för bilar och motorcyklar, vilken mera allmänt börjat tillämpas från den 1 april 1944 (se del V sid. 321), fortsattes under andra halvåret. Då den för utdelning tillgängliga kvantiteten destillat ökats, kunde ett något större antal fordon insättas i trafik på detta bränsle. Av inkomna ansökningar, cirka 25 000 st., kunde kommissionen för den tilldelningsperiod, som började den 1 oktober 1944, bifalla 4802 st. Prövningen av ärenden rörande tilldelning av trä- destillat överflyttades enligt kungl. brev den 1 september 1944 från bränsle— kommissionen till länsstyrelserna. Liksom tidigare ägde vissa tjärproducen- ? ter rätt att för motorfordonsdrift förfoga över en del av de vid tjärtillverk- ningen framkomna lättare derivaten.
Den under första halvåret 1944 utförda försökstillverkningen av ett på grundval av motortjära och blandvedstjära framställt tjärdestillat för drift , av traktorer ( traktordestillat) hade icke lämnat tillfredsställande resultat ( (se del V sid. 250). I anledning härav igångsattes försökstillverkning av för
( traktorer lämpligt bränsle på grundval av stubbtjärdestillat, en produkt som
' framkom vid tillverkning av tjärsmörjolja. Efter raffinering och fraktione- rad destillation av nämnda destillat erhölls en produkt, som visade mycket goda driftsegenskaper. Någon tilldelning därav till jordbruket kom dock icke tillstånd under året.
Drivmedelscentralen. ; Den i tidigare halvårsredogörelser (se de] IV sid. 386 och del V sid. 322) ; omnämnda Drivmedelscentralen fortsatte och avslutade under andra halv- ' året 1944 sitt planläggningsarbete för undanförsel och distribution av fly- tande bränslen vid krig eller krigsfara.
C, Gengas.
Antalet i centrala automobilregistret upptagna gengasdrivna motorfordon företedde vid utgången av år 1944 ingen större förändring jämfört med ställningen ett år tidigare samt vid halvårets början, såsom framgår av föl— ' jande sammanställning:
31 dec. 1943 30 juni 1944 31 dec. 1944 ; Omnibussar .................... 3 539 3 549 3 555 : Lastbilar ...................... 34 292 34 374 34 349 Personbilar .................... 32 949 33 872 34 991 Summa 70 780 71 795 72 895
Antalet omnibussar visar en svag stegring, antalet personbilar en förhål- landevis något större ökning, medan antalet lastbilar hållit sig i stort sett konstant. Gengasdrivna motorcyklar redovisas för. den 31 december 1944 till ett antal av 963. Av omnibussarna uppgåvos vid samma tidpunkt 76
procent, av lastbilarna 55 procent och av personbilarna 11 procent vara vedeldade, vilket betecknar någon ökning av vedeldningen för bussarna och lastbilarna men någon minskning för personbilarna jämfört med läget vid halvårsperiodens början.
I förhållande till hela beståndet av registrerade motorfordon (bilar och bussar) representerade de gengsdrivna vid 1944 års utgång 897 procent; mot- : svarande procenttal utgjorde beträffande bussar 91'2, beträffande lastbilar ? 8913 och beträffande personbilar 894, tillsammans alltså i runt tal 90 procent.
För frågan angående bränsleförsörjningen vid gengasdriften hänvisas till sid. 107. .
I enlighet med de riktlinjer, vilka angivits i en vid 1944 års riksdag fram- lagd och av riksdagen godkänd proposition, nr 256 (se del V sid. 325), för- ordnade Kungl. Maj:t genom beslut den 30 juni 1944, att ledningen av den medicinska forskningsverksamheten rörande f ö r g i f t n i n g 5 f a r a n vi 6 gen gas d rif t skulle fr. o. m. den 1 juli 1944 under medicinalstyrelsens överinseende handhas av ett statens gengasforskningsråd. Kungl. Maj:t ut- såg ledamöter och suppleanter i rådet samt utfärdade instruktionför dess verksamhet. Enligt instruktionen skulle det tillkomma rådet bl. a. att upp- göra plan för forskningsverksamhetens fortsatta bedrivande, att verka för , att undersöknings- och behandlingsstationer för gengasskadade i erforder-, , lig omfattning komme till stånd samt att meddela råd och anvisningar rö- rande verksamheten vid stationerna ävensom rörande medicinska undersök- ningar å arbetsplatser, där stationär gengasdrift förekomme. Rådet skulle vidare verka för åstadkommande av samarbete mellan detsamma och de * myndigheter, institutioner och organisationer, som hade beröring med frå- gor rörande gengasdrift.
) )
En utvidgning ägde under halvåret rum av gengaskliniken vid Sabbats- bergs sjukhus i Stockholm, varjämte åtgärder av vissa landsting vidtogos för upprättande av undersöknings- och behandlingsstationer vid sjukhus . i landsorten. ' )
D. Smörj medel.
Se härom nedan sid. 298.
| | !
7. Kraftförsörjningen.
Kraftsituationen Nederbörden var under halvåret tämligen riklig, sär- skilt under de två sista månaderna. Sålunda uppgick nederbördsmängden till 109 procent av den normala under tredje kvartalet och 157 procent un- der det fjärde. Motsvarande siffra för hela halvåret var 129.
Bortsett från en mindre nedgång under augusti månad höll sig vatten- krafttillgången un-der hela perioden tämligen hög. Under tredje och fjärde kvartalen uppgick vattenkraftindex till 101 resp. 109 procent och under hela halvåret till i medeltal 105 procent.
Vattenmagasinen voro vid halvårsskiftet fyllda till cirka 85 procent. Un- der perioden ökades fyllnadsgraden, så att denna vid årets slut uppgick till cirka 93 procent. Den rikliga nederbörden i södra Sverige under november och december gjorde att vattenståndet i Vänern steg över dämningsgränsen. Trots att tappningen därstädes under november hölls vid 900 m3/s och under december ökades till 1000 m3/s, utgjorde fyllnadsgraden vid årets slut 121 procent.
Belastningsintensiteten vid kraftverken visade under årets tredje kvartal en anmärkningsvärd stegring och förblev under fjärde kvartalet, bortsett från mindre variationer, tämligen konstant. Belastningsutvecklingen kan ut- läsas ur nedanstående tabell över belastningsindex med årsskiftet 1935/36 som bas.
Belastningsindex i medeltal Månad under månaden Juli .................................................. 1 56 Augusti .............................................. 160 September ............................................ 1 66 Oktober .............................................. 1 63 November ............................................ 162 December ............................................ 1 64
Den goda fyllnadsgraden hos landets vattenmagasin samt den rikliga vat— tentillgången under halvåret medförde att komplettering med ångkraft er- fordrades endast i ringa utsträckning, till stor del betingad av tekniska skäl. I medeltal under halvåret uppgick ångkraftproduktionen till cirka 2 pro- cent av den totala kraftproduktionen.
Förbudet att använda elektrisk kraft för ånggenerering kvarstod for- mellt under perioden. Riksdriftbyrån lämnade emellertid i samråd med 8—511103
bränslekommissionen dispens från förbudet i den utsträckning så var möj- ligt. I realiteten kom härigenom elektrisk ånggenerering att ske utan in- skränkning, i den mån respektive leverantörer kunde tillhandahålla kraft.
Den centrala driftledningen ( CDL). Den kontinuerliga övervakningen av kraftsituationen genom CDL pågick under halvåret i normal utsträckning. Kraftsituationen var dock sådan, att anledning till några anmärkningsvärda åtgärder ej förefanns. _ .
Även beträffande behandling av frågor av militär art, såsom bevakning, skyddsanordningar och reparationsberedskap, fortgick verksamheten efter samma linjer som tidigare. ' Enligt gällande instruktion för CDL skulle denna vara organiserad un- der krig och krigsfara. På sammanträde i november 1944 ingingo emellertid de i organisationen anslutna företagen en överenskommelse, att CDL skulle vara organiserad även under tid då förstärkt försvarsberedskap eller mobili- sering icke rådde. Dess uppgift under fredsförhållanden skulle vara att verka för en rationellt ordnad kraftproduktion och kraftdistribution i landet.
I detta sammanhang må något mera ingående redogöras för de åtgärder som vidtagits för skyddande av de viktigare kraftanläggnin- garna i landet mot skadegörelse till följd av krigshand- lingar. I föregående halvårsöversikt redogjordes för reparationsberedska- pens ordnande på kraftförsörjningsområdet. De därvid omnämnda utred- ningarna behandlade även ingående frågan om hur skydd av kraftanlägg- ningarna borde anordnas. Redan vid den tidigaste luftskyddslagstiftningen undantogos från de allmänna luftskyddsmyndigheternas handläggning ären- ( den rörande luftskyddet vid de statliga kraftanläggningarna och vid de större (
)
icke statliga. Dessa frågor skulle i stället handläggas vid vattenfallsstyrelsen, som skaffat sig särskild sakkunskap på detta område. Hithörande ärenden ha där närmast handhafts av styrelsens försvarskontor under ledning av ) militärassistenten. Med tiden ha allt flera icke statliga kraftanläggningar på detta sätt i luftskyddshänseende ställts under vattenfallsstyrelsens ledning. Detaljerade anvisningar ha utarbetats och en omfattande konsultations- och instruktionsverksamhet bedrivits. Vid kraft- och transformatorstationer ha splitterskydd och i vissa fall bombskyddstak anordnats, brandberedskapen ( har stärkts avsevärt och undersökningar ha verkställts vid dessa anlägg- ( ningar liksom vid kraftledningar om möjligheterna att genomföra vissa ) maskeringsåtgärder. Därjämte har en omfattande övnings- och instruktions- verksamhet för personalen pågått.
Med hänsyn till den betydelse kraftförsörjningens säkerställande tillmätes från statens sida. utfärdades år 1942 en lag rörande särskilda skyddsåtgär- der för vissa kraftanläggningar (SFS 1942, nr 335). Enligt denna lag är kraftverksägare skyldig att vid större kraftanläggningar vidtaga ur försvars- synpunkt önskvärda anordningar, som kunna vara skäliga och som närmare
angivas i lagen. Redogörelse för lagens bestämmelser i övrigt har lämnats i del III sid. 236.
Den tidigare luftskyddslagstiftningen ersattes hösten 1944 med den nya civilförsvarslagen och den nya civilförsvarskungörelsen, vilka trädde i kraft den 1 december s. å. För kraftföretagens det innebar den nya lagstiftningen icke några större principiella förändringar. Det må dock nämnas, att nu- mera även förstöring och undanförsel ingå bland de åtgärder som regleras i denna lagstiftning. I samband med tillkomsten av den ovannämnda lagen rörande särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar utökades an- talet kraftanläggningar, som skola vara underställda vattenfallsstyrelsen i civilförsvars-(luftskydds-)hänseende, till att omfatta praktiskt taget samt- liga de anläggningar som falla under denna lag. Vid årsskiftet 1944l45 voro anläggningar tillhörande cirka 50 icke statliga kraftföretag på detta sätt underställda vattenfallsstyrelsen i civilförsvarshänseende.
Såsom en del av skyddet för anläggningarna ingår även ordnande av
( besökskontroll. Denna ordnas dels genom övervakning utförd av egen per- ( sonal, dels i vissa fall genom militär försorg. För besökskontrollen ha tidi- ; gare gällt skilda bestämmelser vid olika typer av anläggningar i landet. För att underlätta och effektivisera kontrollen ha enhetliga bestämmelser ) utfärdats med stöd av en kungl. kungörelse, den s. k. legitimationskungö- ) relsen den 15 juli 1944 (nr 565). Den innebär bl. a., att ett enhetligt och
) för alla förbjudna områden inom riket likformigt formulär till legitima- ) tionskort införts. Vattenfallsstyrelsen har i anslutning härtill utfärdat de- taljföreskrifter för styrelsens egna och densamma i civilförsvarshänseende underställda icke statliga kraftanläggningar. Även övriga i den centrala ( driftledningens organisation ingående anläggningar kunna tillämpa dessa ) föreskrifter.
) Någon lokal organisation, som speciellt representerat industrien har tidi- gare icke funnits, vilket ur CDLzs synpunkt ansetts vara en brist med hän- syn till den betydelse kraftförsörjningen har för industrien. Närmast som representanter för krigsmaterielverket ha emellertid under hösten 1944 ut- setts s. k. krigsindustriombud, ett i varje län (se sid. 23). Krigsindustri- ombudets uppgift skall vara att informera krigsmaterielverket om krigs— industrien inom länet samt under sådan tid, då förbindelserna med krigs- materielverket äro brutna, utöva detta verks befogenheter i länet. Genom tillkomsten av dessa krigsindustriombud ha blockcheferna fått ökade möj- ligheter att särskilt vid uppträdande kraftbrist lokalt kunna avgöra priori- tetsfrågor rörande tilldelning av kraft för industrien.
Tillfälliga vattenregleringar. Under senare halvåret 1944 inlämnades ett antal ansökningar om tillstånd till reglering enligt 1939 års lag om tillfäl- liga regleringar. De avsågo emellertid uteslutande mindre regleringsföretag. Bland de berörda vattensystemen må nämnas Klarälven och Långan (biflod
till Indalsälven) samt en del mindre vattensystem i Västerbottens län. En an— sökan avsåg förnyat tillstånd. Dessutom lämnades under perioden tillstånd till korttidsreglering inom Indalsälvens flodområde i Gesunden, Stadsför- sens magasin och Storsjön.
Utbyggnad av nya krafttillgångar. Krafttillskottet genom nytillkomna sta- tioner var under perioden avsevärt. Av de största märkas Midskog i Indals- älven (88 000 kW), vars första aggregat togs i drift i juli och andra aggre- gat i oktober, Järpströmmen i ett av de övre tillflödena till Indalsälven (80 000 kW), där båda aggregaten togos i drift i november, samt Lerings- forsen i Gimån (8000 kW), som likaledes igångkördes i november. Kraft- tillskotten blevo helt tagna i anspråk för täckande av kraftbehoven under högbelastningstid.
Även en del större linjer togos under perioden i drift. Bland dessa kan nämnas 200 kV linjen Järpströmmen—Midskog och 130 kV linjen Kil— Hallsberg.
Flera större nybyggnader påbörjades, nämligen de statliga kraftverken vid Nämforsen och Forsmo i Ångermanälven på resp. 46 000 och 74 000 kW samt det av Hjälta aktiebolag byggda kraftverket vid Hjälta i Faxälven på cirka 100000 kW. Dessutom påbörjade Uddeholms aktiebolag en station. planerad för cirka 4000 kW, vid Nykroppa i Kroppaälven, en biflod till Gullspångsälven.
8. Statlig lagerhållning.
Genom Kungl. Maj:ts beslut den 9 juni 1944 hade reservförrådsnämnden bemyndigats att på samma sätt och på samma villkor som förut efter fram- ställning eller tillstyrkan av någon av försörjningskommissionerna försälja eller utlåna varor under årets tredje kvartal till en myckenhet av 20 procent av den lagrade kvantiteten av vederbörande varuslag vid kvartalets början. Motsvarande bemyndigande gavs genom Kungl. Maj:ts beslut den 22 sep- tember och den 22 december 1944 för fjärde kvartalet 1944, resp. första kvartalet 1945.
Reservförrådsnämndens verksamhet med avseende på inköp och lagring samt försäljning av u t l ä n d 5 k a v a r o r fortgick efter i stort sett samma linjer som tidigare år. Lejdtrafikens obehindrade uppehållande under hela året gjorde, att möjligheterna för varulagrens komplettering och i vissa fall utökning voro relativt goda på flera viktiga varuområden.
Vad i n h e m 5 k a v a r o r angår erhöll nänmden under halvåret åt- skilliga nya inköpsuppdrag. I de flesta fall gällde det härvid ett fullföljande av tidigare inledd uppköpsverksamhet. Delvis voro inköpsuppdragen för- anledda av förbindelser, som staten med hänsyn till avsättning och pris iklätt sig genom nya eller förlängda produktionsavtal med särskilda företag eller intressentgrupper men som kunde väntas komma att aktiveras först i hän- delse av yppade avsättningssvårigheter och f. ö. i de flesta fall lämnade sta- ten valfrihet mellan inlösning av produkterna eller inbetalning till produ- centen av visst engångsbelopp. Direkt och omedelbar upphandling från re- servförrådsnämndens sida avsågo bl. a. vissa av Kungl. Maj:t lämnade in- köpsuppdrag beträffande träkolstackjärn, vilka delvis voro avsedda att så- kerställa en tillräcklig träkolsproduktion (se sid. 77), ett i huvudsak av prishänsyn förestavat uppdrag om inköp från Bolidenbolaget av ett större parti koppar, framställd av importerad finsk malm, vidare inköpsuppdrag i fråga om bensol, avsedd för tillblandning av motorbränslen, samt tran. Nämnden beordrades därjämte att fortsättningsvis inköpa betydande kvan- titeter stubbugns- och blandvedstjära samt att verkställa förädling därav till smörjolja, fiskebåtsbränsle och bildestillat m. m. Åt nämnden uppdrogs även- ledes att låta omarbeta hos densamma befintliga förråd av krommalm till
ferrokrom ävensom att — i fullföljd av tidigare uppdrag — låta i Danmark verkställa lönspinning av vissa av nämnden övertagna partier cellull.
Inköpsuppdrag, vilka lämnats nämnden allenast för eventuellt fullföl- jande på grund av ianspråktagna garantiförpliktelser, avsågo bl. a. gjutna järnrör (normalrör och tryckrör), nickel och nickelsulfat, zink samt molyb- denmalm.
I skrivelse den 16 november 1944 anmälde nämnden, att densamma 1 an— ledning av tidigare erhållet uppdrag inköpt sammanlagt 25 000 ton svenskt armeringsjärn.
Beträffande den under livsmedelskommissionens överinseende bedrivna uppköps- och lagringsverksamheten, vilken omfattade huvudsakligen smör. slaktvaror och fisk samt frukt och bär, se sid. 307.
9. Utrikeshandeln.
Statistisk överblick.
Utrikeshandelns sammanlagda värde var för år 1944 lägre än för något föregående år under kriget. Under första halvåret hade väl åtminstone im- porten ännu hållit sig uppe på en relativt god nivå, men under senare halv- året nedgick densamma synnerligen starkt, varjämte exporten — med un- dantag för en tillfällig uppgång i slutet av året — fortsatte att sjunka. Minsk- ningen i den utländska handelsomsättningen som helhet betraktad stod fram- förallt i samband med de hinder som fr. o. 111. augusti och september upp- restes mot sjöfarten i Östersjön (se sid. 128). Lejdtrafiken på Göteborg fort- gick obehindrat under hela året.
I nedanstående tablå lämnas en översikt över utrikeshandelns värdemäs- siga omfattning halvårsvis åren 1939—1944.
Å r Import milj. kronor Export milj. kronor ölxizgktiit-t
res . år
Jan.-juni juli-dec. Hela året Jan.-juni Juli-dec. Hela året milj). kr. 1939 ............ 1 142 1 357 2 499 913 976 1 889 610 1940 ............ 1 148 856 2 004 .690 637 1 327 677 1941 ............ 797 877 1 674 . 596 749 1 345 329 1942 ............ 754 1 026 1 780 550 769 1 319 461 1943 ............ 881 933 1 814 601 571 1 172 642 1944 ............ 939 738 1 677 410 443 853 824
Månadssiffrorna för importen och exporten voro under år 1944 i milj. kronor följande: '
Import Export Import Export Januari ................ 123 48 Juli .................... 145 81 Februari ................ 157 64 Augusti ............ .. . . . 141 69 Mars .................... 170 71 September .............. 138 56 . April .................. 159 65 Oktober ......... ' ....... 102 58 Maj .................... 166 75 November .............. 110 . 100 Juni .................... 164 87 December .............. 102 79 —
Kvantitativt belyses utvecklingsgången i stora drag genom uppgifterna" angående utrikeshandelns »volym», vilka i form av indextal, uträknade på basis av genomsnittssprisema år 1936, angivas här nedan. Medeltalen för åren 1936/38 ha härvid satts = 100. ' '
1939 1940 1941 1942 1943 1944 Importvolym .................. 123 74 50 49 46 45 Exportvolym .................. 102 58 55 44 36 24
Enligt dessa siffror utgjorde importvolymen år 1944 endast 45 procent av motsvarande volym åren närmast före kriget, medan exportvolymen ned- gått till en så låg nivå som 24 procent av förkrigsnivån.
För sex olika huvudgrupper av varor anges i efterföljande tablå de in- och utförda varumängderna i tusental ton för varje år fr. o. m. 1939.
Animal. Mineral o. Kemiska Hudar,tex- Trävaror, Maskiner, o. veget. metaller prod., göd- tilvaror, pappers- transport- Summa ämnen m. m. selmedel kautschuk massa, pap- medel m. m. m. m. m. 111. per 111. m. m. m. Import, 1 000 ton: 1939. . . . 950 12 504 1 143 188 315 233 15 333 1940. . .. 678 7 274 742 108 212 127 9 141 1941 . . .. 321 5 632 618 65 301 74 7 011 1942. . . . 450 4 808 631 75 142 71 6 177 1943. . . . 330 5 668 647 56 182 67 6 950 1944. . .. 380 4 279 579 69 124 78 5 509 Export, 1 000 ton:
1939. . . . 227 14 825 115 26 6 390 221 21 804 1940. . . . 99 10 928 64 8 3 593 104 14 796 1941. . . . 87 10 622 48 2 3 349 52 14 160 1942. . . . 28 9 293 35 2 2 597 67 12 022 1943. . . . 23 10 857 25 2 1 493 38 12 439 1944 . . .. 106 4 990 30 7 1 152 39 6 324
I tabellen å sid. 121 lämnas beträffande ett antal viktigare varuslag upp- gifter angående import och export under vart och ett av åren 1939—1944. Man fäster sig i fråga om importen bl. a. vid den ganska betydande ök- ningen för införda fettråvaror och oljekraftfoder samt även vissa industri- råvaror såsom bomull och koksalt, medan däremot en betydande minsk- ning redovisas för stenkol, tackjärn, Vm'etaller m. m. Exportminskningen är mycket framträdande för såväl trävaror och pappersmassa som järnmalm och järn.
Importens och exportens fördelning på ursprungs- och förbrukningslän- der framgår av tabellen å sid. 122. En vissförskjutning i nedåtgående rikt- ning ägde år 1944 rum i fråga om den europeiska kontinentens (exkl. Sov- jetunionen) andel i Sveriges såväl import som export samt en motsvarande relativ ökning för »övriga länder», varav de viktigaste utgjordes av länder å den amerikanska kontinenten, framför allt Sydamerika. Huvudorsaken till nämnda förskjutning var den särskilt under årets sista månader mycket mar- kerade nedgången i handeln på Tyskland och Italien, men stark nedgång visade även de västeuropeiska länderna och Balkanländerna, medan där- emot en ökning förmärkes beträffande bl. a. Schweiz och länderna på Ibe—
1939 1940 1941 1942 1943 1944
T 11 s e n t o n (där ej annat angives)
Importvaror
Livsmedel och jordbruksråvaror :
Kött och fläsk .................. 76 3-1 4-3 5-4 5-3 8-7 Agg ............................ 0-7 1-3 2-3 0-5 0-3 0-5 Fisk ........................... 52-7 28-4 15-6 7-7 2-9 1-1 ( Kaffe, orostat .................. 56-0 40-0 17-4 7-9 10-7 20-2 ( Vete och råg ................... 41-8 94-3 0—4 99-4 9-0 16-8 ( Havre .......................... 1-8 37-7 68 6-6 12-8 0-1 1 Majs ........................... 42-4 49-1 3-9 13-3 9-3 5-9 Kli ............................ 12-9 14-0 30-7 6-3 — Frukter, färska ................. 91-6 44-6 32-3 18-7 32- 7 38-6 Frukter, torkade o. dyl. ......... 23—6 17-9 133 150 7- 5 8'7 Fetträvaror (jordnötter, kopra, so- jabönor, linfrö m. m.) .......... 223-6 687 8-7 43-1 53% 70-2 Vegetabiliska feta oljor .......... 45-4 19!) 5-3 22—6 11-4 4-1 * Oljekraitfoder ................... 166—9 141-9 94-7 117—5 890 137-0 ( Räfosfat ........................ 187-3 40-2 26-3 — —— 8-5 Chilesalpeter .................... 81-7 1815 1-6 1—6 0-8 18-6 ) Kalksalpeter .................... 139-4 119-7 127-5 104-2 100—4 70-8 ( Kalisalter ...................... 116-7 90-2 60-5 87-2 108-6 97-1 ') Brånslen: ( Stenkol ........................ 6 3425 3 9964 3 160-0 2 704-6 3 561-0 2 348-4 Koks .......................... 2 339-1 1 7250 1 643-2 1 185-6 1 242-51 1 213—7
Industriråvaror m. m.:
( Koksalt ........................ 241-s 184-6 197-1 202-0 211-7 233-5 ) Soda ........................... 39-5 41-2 134-11 298 27-9 27-8 ! Glaubersalt ..................... 117-6 828 456 51-2 45-5 26'5 ' Hudar, oberedda ................ 230 121 7-0 8-0 7-6 8-4 Ull ............................ 13-3 9-7 4-5 6-9 6-4 6-7 Bomull ......................... 46-9 20] 16-4 32-0 18? 34-7 Tackjårn och tackjärnsgjutgods.. 278-5 130-4 96? 938 941 45-4 Smidbart järn och stål .......... 6014 3506 249-15 296-4 241-4 252-1 ! Koppar, bly, tenn och zink. . .. 135'5 51-6 11-3 22-1 22! 11—6 Exportvaror Fläsk .......................... 13-9 41 1'0 —- — —— Smör .......................... 26-2 9-8 1-5 —— —— —- Fisk ........................... 362 177 3-7 1-7 —— 4-6 Hudar, oberedda ................ 11-5 1-6 — — _— 0-2 Trävaror, oarbetade, bilade, sågade och hyvlade 1 000 m* .......... 3 8600 2 861-11 2 964-0 2 1440 1 420-4 1 069-9 ' Pappersmassa (torrtänkt vikt). . . . 2 331-0 982-0 755-8 6588 439-51 296-6 ( Papper och papp ............... 601-7 246-9 190-4 237-8 194-4 207'0 , Järnmalm ..................... 13 650-5 10 137-2 9 539-55 8 6252 10 257-1 4 598-4 ( Tackjäm och tackjärnsgjutgods.170-4 98-4 90-9 65-0 57-4 22-3 ) Smidbart järn och stå] .......... 206-0 197-8 227-4 141-3 116-9 84-4 )
riska halvön. Den höjda siffran för exporten till »övriga länder» härrör ej endast från ökad transocean utförsel i samband med lejdtrafiken utan även från en stegrad utförsel till Sovjetunionen (cirka 40 milj. kronor). Denna sammanhängde därmed att, sedan transportmöjligheter öppnats på nämnda land, skeppning kunde ske dit av förut för sovjetrysk räkning i Sverige be-
Miljoner kronor Procent
1939-1942 1943 1944 1939 1942 1943'1944
Import från Europeiska kontinenten (exkl. Sovjetunionen) ......... 1 352-8 ] 396-7 1 491-57 1 314-9 .54-1 78-5 82—2 781 Därav: Nordiska länder ................ 130.0 130.3 1374 1501) 7.2 7.3 7—6 3.9 Tyska riket .................... 619-8 80843 8943 793.5 24-8 45'4 49.3 47-6 Italien ........................ 39.3 1212 78-9 9.3 1-6 7.2 4.3 0-6 Schweiz ....................... 45.9 91.2 109-g 1384; 1.3 5.1 60 8-3 Ungern. . . ._ ..... . ............... 17.0 33.5 33.7 20.3 0.7 1.9 2.1 1.2 Vasteuropeiska landerl .......... 311.3 45.8 45.1 32.3 12.5 2.6 2.5 1.9 Span1en_ och Portugal ........... 13.5 27-8 66-5 79.2 0.5 1-6 3.7 4.7 Balkanlander .................. 30.9 105.0 95.4 49'8 1.2 5.9 5.3 3.0 Övr. europ. kontinentalländer . .. 95.1 27-6 24.8 36-4 3-8 1.5 1.4 2.2 Övriga länder .................. 1 1459 383-5 3253 362-5 45.9 21.5 17., 21-6
Summa 2498-7 [ 780-2 1 814-2 1 677-4 "100 100-0 100-0 100-0
Export till Europeiska kontinenten
(exkl. Sovjetunionen) ......... 1 040-8 1 167-0 1 091-3 698-1 551 88-5 93-1 81-8
Därav: Nordiska länder ................ 329-5 2661 193-6 140-5 17-4 20? 16-5 16-5 Tyska riket .................... 369'0 529'5 537'9 345'3 19'5 40'1 45'9 40'5 Italien ........................ 44'5 115'7 45'0 _ 2'4 8'8 3'8 _" Schweiz ......... I .............. 17'8 93'4 106'8 87'5 0'9 7'1 9'1 10'2 Ungern ........................ 5'7 21'0 24'6 4'8 0'3 1 6 2'1 0'6 Västeuropeiska länder' .......... 194'4 54'4 44-1 16-5 10-3 4-1 3-8 1-9 Spanien och Portugal ........... 13'1 31'1 59—0 70-2 0-7 2-4 5-0 &? Balkanländer .................. 14'3 25'3 45'1 11'5 0'3 1 9 3'3 1'3 Övr. europ. kontinentalländer. . . 52'5 30"? 35'7 21'8 2'8 2'3 3'1 ,2'6 Övriga länder .................. eu-a 151'3 80-5 155-3 44-9 11-5 6—9 18-2
_| e 0 9
Summa ] BBB-6 13188 1 17243 853-4 1 ("PO 100'0 100-0
1 Frankrike, Nederländerna, Belgien och Luxemburg.
ställda och här tills vidare lagrade varor. Handelsbytet med Danmark och Norge var år 1944 väsentligt mindre än de föregående åren; däremot steg handeln på Finland, vilket i synnerhet gällde den svenska utförseln dit under årets sista månader.
Utrikeshandelns reglering.
Importreglering i form av införselförbud med licensmöjlighet genomfördes för ytterligare vissa varuslag såsom hjälpmedel för den inhemska handels- och förbrukningsregleringen beträffande ifrågavarande varuslag. Sålunda stadgades förbud mot införsel utan tillstånd av industrikommissionen genom kungörelse den 6 oktober 1944 (nr 672) i fråga om salicylsyra och acetyl— salicylsyra samt vissa andra salicylsyreföreningar, genom kungörelse den 24 november 1944 (nr 742) i fråga om gipssten och gips samt genom kun- görelse den 22 december 1944 (nr 792) i fråga om gjutna raka heltjocka
muffrör av icke smidbart järn. Beträffande de särskilda motiven för dessa importregleringar se ovan sid. 74, 75 och 67. Närmast av valutapolitiska skäl förestavades de genom kungörelser den 20 oktober 1944 (nr 694 och 695) införda importförbuden beträffande oarbetat guld och guldmynt, oarbetad platina samt för tekniskt bruk avsedda artiklar jämte plåt, rör och träd av guld och platina (se sid. 174). Importförbudet beträffande oarbetat guld och guldmynt innebar ensamrätt till import härav för Sveriges riksbank och den internationella regleringsbanken i Basel.
Av vissa utrikes- och handelspolitiska skäl upphävdes genom kungörelse den 30 december 1944 (nr 814) fr. o. m. den 1 januari 1945 de undantag från det allmänna exportförbudet, som angivits i den till exportförbudskungörel— sen den 21 mars 1941 (nr 168) fogade frilistan. Genom särskilt beslut av handelskommissionen medgavs dock fri utförsel av varor tillhörande den tidigare i frilistan upptagna rubriken tidningar, tidskrifter och modejourna- ler med eller utan bilagor.
Handelsavtal.
Handelsutbytet med Tyskland under kalenderåret 1944 reglerades huvud- ) sakligen genom ett den 10 januari samma år undertecknat avtal, för vars inne- , håll redogörelse lämnats i en tidigare översikt (se det V sid. 136).
Handelsförbindelserna mellan Sverige och Danmark voro under andra ; halvåret 1944 icke föremål för avtalsmässig reglering. I syfte att möjliggöra
en fortsatt svensk-dansk samhandel utan avtalsmässiga förpliktelser med , avseende å de ömsesidiga leveranserna uppdrogos efter överläggningar mel— I lan svenska och danska vederbörande under augusti september 1944 rikt— ) linjer för handhavandet av det fortsatta varuutbytet på kompensationsbasis. ' I enlighet med nämnda arrangemang förutsågs leveranser från Danmark av i första hand livsmedel såsom fläsk, nötkött, mjölkkonserver, konsthonung och fisk. Den svenska exporten beräknades omfatta leveranser av huvud- sakligen trävaror, pappersmassa, papper, vissa maskiner och apparater m. m.
I samband med ovannämnda överläggningar nåddes jämväl enighet om att gällande betalningsöverenskommelse skulle förbliva i kraft, varjämte gällande anordning med avseende å Sveriges finansiella tillgodohavanden i Danmark förlängdes till årets slut.
Det svensk—norska varuutbytet under andra halvåret 1944 försiggick även- ledes utan någon formlig avtalsmässig reglering. De anordningar, som träf- fades med norska vederbörandekunde i praktiken sägas innebära, att de ömsesidiga leveranserna skulle ske inom ramen för kompensationskomplex, varvid den svenska exportlicensgivningen gjordes beroende av att ur SVensk synpunkt godtagbara norska motprestationer successivt infriades. Från norsk sida lämnades utfästelser avseende bl. a. rundvirke, kalksalpeter, kalkkväve,
aluminium och zink. Bland—de svenska exportvarorna märktes i första hand trävaror, läkemedel, järn och stål samt maskiner.
Den 1 juli 1944 undertecknades i Stockholm en överenskommelse mellan Sverige och Finland angående handelsutbytet under andra halvåret 1944. Överenskommelsen förutsåg utförsel från Sverige av varor till ett sam- manlagt värde av något över 9 milj. kronor, däribland järn och stål för c:a 2'3 milj., arbeten av järn och stål för c:a 17 milj. samt maskiner och appa- rater för c:a 37 milj. kronor. I motsats till tidigare halvårsavtal innehöll den nya överenskommelsen icke någon utfästelse om kreditgivning från svensk sida. Å finsk sida förband man sig att upprätthålla utförseln till Sverige i den mån landets försörjningsläge så medgav. '
Genom vapenstilleståndet med Sovjetunionen i september förändrades Fin- lands läge helt även i handelspolitiskt avseende. Varuutbytet med Tyskland och de av Tyskland kontrollerade områdena avbröts, och Finland blev i hög grad hänvisat till Sverige för erhållande av oundgänglig import. På fram- ställning från finsk sida upptogos förhandlingar mellan svenska och finska regeringarna angående leveranser från Sverige av för försörjningen och återuppbyggnaden i Finland erforderliga varor. Förhandlingarna utmyn- nade i att svenska regeringen ställde i utsikt leveranser till sammanlagt värde av omkring 180 milj. kronor, däribland spannmål, matfett eller fettråvaror, socker, gödningsmedel, järn och stål och arbeten därav samt andra oädla metaller, maskiner, textilvaror, hudar, kol och koks, koksalt, läkemedel m. in. För finansiering av inköpen ställdes, med anlitande av de av riks- dagen till återuppbyggnadsändamål anvisade medlen, en kredit på 150 milj. kronor till finska regeringens förfogande genom ett i Stockholm den 25 oktober undertecknat avtal. Till en mindre del beräknades de svenska leve— ranserna kunna likvideras ur den löpande finska exporten till Sverige.
Varuutbytet med Nederländerna och Belgien reglerades även under andra halvåret 1944 genom den med tyska vederbörande den 16 februari 1944 träf- fade överenskommelsen, för vilken redogörelse lämnats i näst föregående halvårsöversikt. Även det svensk-schweiziska varuutbytet fortgick på förut fastställd bas, nämligen enligt de riktlinjer, som uppdragits vid förhandlingar i Bern under februari—mars 1944 (se del V sid. 344, 345).
Vad det svensk-ungerska varuutbytet beträffar blev detta efter den 1 april 1944 icke föremål för någon avtalsmässig reglering. Den tidigare träffade överenskommelsen beträffande reglering av skuldtjänsten å svenska finan- siella tillgodohavanden fortfor i stort sett att tillämpas till den 15 oktober 1944, då betalningarna emellertid helt inställdes.
Genom noteväxling den 19 oktober 1944 mellan Sveriges sändebud i Lima och Perus utrikesminister träffades en modus-vivendiöverenskommelse an- gående tillämpande av mest gynnad nationsbestämmelser i avseende å sjö- farten mellan de båda länderna. Härvid undantogos dock de förmåner, som tillerkänts eller kunde komma att tillerkännas den inhemska kustfarten eller fiskerinäringen. Sedvanligt undantag gjordes jämväl beträffande de särskilda förmåner, vilka Sverige tillerkänt Norge eller Danmark samt Peru tillerkänt sina grannländer.
10. Sjöfarten.
Fartygsbeståndet.
Den svenska registrerade handelsflottan bestod vid ingången av år 1944 av 2076 fartyg med en dräktighet av 1420 608 bruttoton (motsvarande 981 738 nettoton). Vid årets slut uppgick antalet fartyg till 2 092 om 1 557 133 bruttoton (motsvarande 1 080185 nettoton). En ökning hade alltså under året skett med 16 fartyg om 136 525 brutto- resp. 98 447 nettoton, vilket innebar en förhållandevis kraftig förstärkning av handelsflottan vad tonnaget angår, så mycket mer betydande som de nytillkomna fartygens effektivitet merendels var större än de avgångna fartygens. Nedanstående tablå anger det registrerade fartygsbeståndets storlek vid krigets början samt vid års- skiftena 1943/44 och 1944145 med fördelning på olika fartygscert.
31/8 1939 31/12 1943 31/12 1944
Antal Brutto- Antal Brutto- Antal Brutto- fartyg ton fartyg ton fartyg ton
Ångfartyg ......................... 869 838 708 706 564 738 693 555 171 Motorfartyg ....................... 457 691 550 523 774 576 570 921 253 Segelfartyg: med bjälpmaskin (motorseglare). . . 918 83 676 844 81 126 827 80 619 andra ........................... 8 2 806 3 168 2 90
Summa 2 252 1 616 740 2 076 1 420 608 2 092 1 557 133
Sammanlagt tillfördes handelsflottan under år 1944 72 fartyg om 161 762 bruttoton, varav genom nybyggnad 61 st. om 147 638 bruttoton. Av dessa ny- byggda fartyg utgjordes ej mindre än 52 st. av motorfartyg med en dräktighet av 138 615 bruttoton; av de övriga 9 voro 5 ångfartyg och 4 segelfartyg. Avgången under året belöpte sig till 56 fartyg om 25 237 bruttoton. De av- gångna fartygen voro alltså genomsnittligt betydligt mindre än de nytill- komna. Av de avgångna voro 20 ångfartyg, 13 motorfartyg och 23 segel— fartyg. Inga registrerade fartyg redovisas såsom försålda till utlandet. Motor- tonnagets redan förut förhärskande betydelse blev under året alltmer fram- trädande. Ännu vid krigsutbrottet representerade motorfartygen blott 43 pro- cent, ångfartygen 52 och segelfartygen 5 procent av bruttotonnaget. Vid 1944 års slut voro motsvarande procenttal 59, 36 och 5. Ehuru handelstonnaget vid sistnämnda tidpunkt sammanlagt ännu ej fullt nätt samma storlek som vid krigets början, var skillnaden icke särskilt stor, nämligen knappa 60 000
ton. Då flottan emellertid numera till betydande del utgjordes av nybyggda fartyg, hade den under de gångna krigsåren hunnit att väsentligt moderni- seras och kunde därföranses vara i fråga om såväl fart som transport- förmåga betydligt överlägsen den flotta, som landet ägde då kriget bröt ut. Härvid är likväl att märka, att handelsflottans sammansättning ändrats på ett ej i allo lyckligt sätt, i det att det medelstora tonnaget (gruppen 1 000— 3 000 ton, i huvudsak omfattande fartyg för östersjö- och nordsjöfart) ej för- nyats i tillräcklig omfattning.
Antalet under år1944 krigsförlista fartyg var 19 med en sam- manlagd dräktighet av 18 702 bruttoton, därav under senare halvåret 8 far- tyg om 9 049 bruttoton. Krigsförlisningarna sedan krigets början hade föl- jande omfattning:
Antal Brutto- Antal fartyg ton omkomna 1939 .................... 21 38 693 76 1940 .................... 59 154 310 446 1941 .................... 33 106 472 215 1942 .................... 43 147 289 211 1943 ................... 27 77 433 153 1944 ................... 19 18 702 130 Summa 202 542 099 1 231
Utom dessa fartyg hade under hela perioden genom krigsåtgärd förolyc- kats 24 fiskefartyg om sammanlagt 1260 bruttoton, varav under år 1944 6 st. om 321 ton. I samband med fiskefartygsolyckorna hade omkommit 83 personer. Totala antalet krigsförlista fartyg var alltså till utgången av år 1944 226 fartyg om 544159 bruttoton med 1 314 omkomna.
På skilda fartygstyper fördelade sig de krigsförlista handelsfartygen så- lunda:
Ångfartyg Motorfartyg Segelfartyg Antal Bruttoton Antal Bruttoton Antal Bruttoton 1939—42 ................ 111 224 784 44 221 571 1 409 1 1943 .................... 14 30 568 11 46 780 2 85 1944 .................... 13 15 371 2 2 527 4 804 Summa 138 270 723 57 270 878 7 1 298
Enligt de av kommerskollegium publicerade uppgifterna om hand els- flottans användning skulle under år 1944 1 883 fartyg om 1 222609 bruttoton ha under större eller mindre del av året varit tagna i bruk, därav 101 st. om 334 644 bruttoton uteslutande i fart mellan utländska hamnar, d. v. s. praktiskt taget helt utanför västspärren, i tjänst hos de allierade krigförande makterna. Mot sistnämnda tal svarar för år 1943 ett antal fartyg av 117 om 373 542 bruttoton. Nedgången var alltså relativt stor och över— steg, vad tonnaget angår, väsentligen siffrorna för krigsförlista fartyg. Skill- naden torde sammanhänga med vissa egenheter vid redovisningen. Det an- märkes i kommerskollegii redogörelse, att om ett fartyg utfört blott en enda resa i lejdtrafik mellan Sverige och länder utanför spärren, har det dock redo-
visats på fart mellan svenska och utländska hamnar. Däremot ha fartyg, som avgått från Sverige i barlast för att i Röda korsets tjänst frakta varor mellan främmande länder, redovisats på fart endast mellan utländska hamnar.
Av de vid årets slut befintliga fartygen uppgivas ej mindre än 243 st. om 355527 bruttoton ej alls ha varit använda under året. Särskilt mot årets slut ökades tonnageuppläggningen starkt till följd av upphörandet av tra- ? fiken på Tyskland (se nedan), varför antalet vid årsskiftet upplagda fartyg = sannolikt var avsevärt större än det nyss angivna antalet, vilket avser fartyg, som legat upplagda hela året. Liksom förut blevo flera av de stora nybyggda fartygen ej insatta i trafik utan gingo direkt från varven till uppläggning i avvaktan på friare sjöfartsmöjligheter efter kriget. '
Sjötraflkens omfattning.
De statistiska uppgifterna angående fartygstrafiken mellan Sverige och utlandet visade redan för första halvåret 1944 rätt stark nedgång jämfört med såväl motsvarande halvår 1943 som det närmast föregående halvåret. Nedgången fortsatte under hösten 1944 och blev nu särdeles utpräglad.
Nedanstående tablå meddelar månadsuppgifter rörande från utlandet till svenska hamnar ankommande samt därifrån till utlandet avgående tonnage för tiden juli—december 1944 med jämförelsesiffror för åren 1939 och 1943.
Ankommande fartyg Avgående fartyg 1 000 nettoton 1 000 nettoton 1939 1943 1944 1939 1943 1944 Januari—juni ............. 11 484 4 685 3 519 11 830 4 880 3 690 Juli ...................... 2 705 1 123 743 2 780 1 196 793 Augusti .................. 2 627 905 671 2 680 943 601 September ................ 1 807 850 462 1 816 839 399 Oktober .................. 2 139 679 215 2 195 753 237 November .......... . . 2 267 730 228 2 122 759 249 December ......... 1 832 631 219 1 693 645 293 Juli—december ...... . 13 377 4 918 2 538 13 286 5 135 2 572 Summa för hela året 24 861 9 603 6 057 25 116 10 015 6 202
Nedgången i fartygstrafiken sammanhängde med den av krigsläget be- stämda utvecklingen av sjöfarten i Östersjön och Nordsjön, vilken genom en serie åtgärder från svenska myndigheters sida steg för steg inskränktes. På grund av den ökade risken för bombning och minsprängning meddelade krigsförsäkringsnämnden den 9 augusti, att krigsförsäkringar å kasko för resor på holländska och tyska nordsjöhamnar väster om Weserdistriktet tills vidare icke beviljades. Två dagar senare utsträcktes beslutets giltighet även till resor å övriga tyska nordsjöhamnar och hamnar vid Kielkanalen väster om Holtenau. Följden härav blev, att all trafik med svenska fartyg på nämnda hamnar inställdes, vilket innebar att all kol— och koksimport
därifrån upphörde. Inom kort utvidgades försäkringsförbudet även till den egentliga östersjöfarten. Redan den 22 augusti kungjorde krigsförsäkrings- nämnden nämligen, att krigskaskoförsäkring tills vidare icke beviljades för resor till tyska östersjöhamnar över huvud. Härmed var all sjöfart till och från Tyskland med svenska fartyg omöjliggjord och upphörde så snart de fartyg, som ännu befunno sig i tyska hamnar (c:a 160 st.), återkommit till Sverige. Den direkta anledningen till sistnämnda steg var, förutom de ökade minriskerna, det intensifierade luftkriget, som bl. a. medfört att praktiskt taget hela Stettin ödelagts. Härtill kom sannolikheten av att den ryska flot- tan inom kort skulle få tillträde till Östersjön med härav följande ökade risker för folk och materiel.
Ännu upprätthölls i viss omfattning malmtrafiken mellan Sverige och Tyskland, vilken redan förut mestadels ombesörjts med tyska, i mindre omfattning även med finska fartyg. Likaså fortgick med tyska och i någon mån även holländska fartyg en viss trävaruexport från svenska hamnar. Sedan förbindelserna mellan Finland och Tyskland upphört, minskades kraftigt ifrågavarande transporter, och än mer blev detta fallet sedan de tyska fartygen begynt sysselsättas med evakuering av tyska trupper i Finland.
Ett ytterligare slag mot sjöfarten i östersjövattnen utgjorde regeringens beslut att fr. o. m. den 27 september icke längre medgiva utländsk handels- sjöfart i svenskt territorialvatten vid Bottniska viken och Östersjön med anslutna inlandsfarvatten från riksgränsen vid Torne älv t. o. m. Falsterbo kanal (kungörelse den 22 september 1944, nr 624). Fartyg, som vid nämnda tidpunkt befunno sig i dessa svenska vatten och farleder, fingo dock enligt särskilda övergångsbestämmelser fullfölja sina resor. Som följd av rege- ringens beslut inställdes även färjtrafiken Trelleborg—Sassnitz. Nu nämnda åtgärd medförde ett fullständigt stoppande av all sjöfart på Tyskland från svenska ostkusten. Däremot kunde sjöförbindelse med Tyskland ännu upp- rätthållas över svenska hanmar vid västkusten och Vänern. Anledningen till beslutet var närmast det genom den ryska erövringen av Estland och vapen— stilleståndet mellan Ryssland och Finland uppkomna läget med risk för sjö- strider mellan de ryska och tyska sjöstridskrafterna i Östersjön.
Vad Finland beträffar upprätthöllos förbindelserna med Åbo efter vapen- stilleståndet tills vidare helt med svenska fartyg.
I tabellen ovan angående utlandssjöfarten ingår även den s. k. Göteborgs- trafiken (le jdtraf iken). Denna kunde under hela året 1944 fortsätta utan avbrott, i motsats till vad fallet var under de föregående tre åren. Be- träffande de närmare omständigheterna i samband med denna trafik se nedan. 1 rödakorstrafiken på Grekland deltogo under år 1944 maximalt 17 svenska fartyg. Vid årets slut var antaleti sådan fart använda fartyg 13. För Internationella Röda korsets räkning deltogo 6 år 8 svenska fartyg i trafik för humanitära ändamål. I viss utsträckning medverkade Sverige även detta år vid utväxling av diplomater och fångar mellan de krigförande makterna.
Proportionen mellan lastförande och icke lastförande tonnage i ankom- mande och avgående trafik var under senare halvåret 1944 ungefär den- samma som tidigare varit vanlig. Av ankommande fartyg voro sålunda 75 procent och av avgående fartyg 84 procent lastförande. För hela året voro motsvarande siffror resp. 83 och 78 procent. Den lägre siffran i detta fall för den avgående trafiken torde bero på det proportionsvis stora antalet fartyg som under årets första månader avgingo i barlast. De svenska far- tygens andel i den redovisade in- och utgående trafiken uppgick med hänsyn till tonnaget för de båda halvåren till resp. 53 och 42 procent, de tyska far— tygens till resp. 23 och 26 procent. Under sista kvartalet representerade emel- lertid de tyska fartygen en ganska ringa del av det trafikerande tonnaget.
De svenska fartygen utanför spärren sysselsattes under år 1944 på i stort sett samma sätt som tidigare under kriget.
Lejdtrafiken.
Efter ett tillfälligt uppehåll fr. o. 111. november 1943 hade lejdtrafiken i slutet av januari 1944 återupptagits i enlighet med en dessförinnan med Tyskland träffad överenskommelse (se de] V sid. 348). Den fortgick därefter planenligt ända till årets slut.
Följande tablå anger i huvuddrag lejdtrafikens omfattning under år 1944.
Första Andra Hela året halvåret halvåret 1944 Antalet inkommande fartyg .............. 34 45 79 därav tankfartyg med oljor ............ 4 5 9 Antalet utgående fartyg ................ 35 43 78 därav i barlast ...................... 6 7 13 Importerade varor, 1 000 ton ............ 227-2 300-3 527-5 Exporterade varor, 1000 ton ............ 129-4 147-2 276-6
Utvecklingen av ifrågavarande trafik från dess början till slutet av 1944 belyses av nedanstående sammanställning.1
Antal fartygslägenheter Importerade varor Exporterade varor Å r .. Inkom- darav Ut— därav . . mande tankfartyg gående i barlast 1 000 ton milj. kr. 1 000 ton milj. kr. 1941 ........ 32 4 35 9 206-4 222-2 127-5 115-2 1942 ........ 59 5 62 15 426-2 347-2 196-3 158-o 1943 ........ 47 8 44 13 345-6 350-2 149-9 125-3 1944 ........ 79 9 78 13 527-5 499-8 27645 2395
Lejdtrafiken hade, som framgår av de anförda siffrorna, år 1944 större omfattning än något tidigare år. Den befann sig därjämte under året 1944 i fortsatt stegring från kvartal till kvartal.
1 Tidigare i dessa iöversikter anförda siffror ha här korrigerats med stöd av senare till- gängligt material. De angivna import- och exportkvantiteterna avse de under året i fråga in- resp. utskeppade varumängderna till skillnad från de i den officiella handelsstatistiken redovisade, vilka avse in— resp. utförtullade kvantiteter. Värdesiffrorna grunda sig på krigs- försäkrin'gsnåmndens uppskattningar. '
Vad imp o r t en beträffar skedde denna under 1944 liksom tidigare till huvudsaklig del från Sydamerika, framför allt Argentina; omkring 58 pro- cent av kvantiteten av alla med lejdbåtarna inkomna varor härrörde från denna kontinent. Nord- och Mellanamerika bidrogo med cirka 28 procent, vissa afrikanska territorier med cirka 9 procent, Spanien och Portugal med nära 5 procent. Importens sammansättning var följande: livsmedel och livs- medelsråvaror 279 000 ton (därav bl. a. vete 17 000, risgryn 3 000, majs 6 000, kaffe 19 400, kakaobönor 11 400, apelsiner 5900, torkad frukt 3 200 ton), spånadsämnen och hudar 57 600 ton (därav bl. a. bomull 32 200, ull 7 100, hudar 10 700 ton), mineraliska ämnen och kemikalier 41100 ton (därav bl. a. chilesalpeter 17 600, råfosfat 8 500 och koksalt 11 500 ton), mineral- oljor 127 200 ton och övriga varor 22600 ton. Importen från nord- och mellanamerikanska länder (Förenta staterna, Mexiko och Nederländska väst- indien) utgjordes till huvudsaklig del av mineraloljor, helt avsedda för för- svarets räkning, livsmedelsvarorna jämte ull och hudar kommo väsentligen från Argentina och Uruguay, kaffe och bomull från Brasilien, chilesalpeter från Chile, råfosfat, kopra och kakaobönor från Afrika, apelsiner och kok- salt från Spanien.
Den i lejdtrafiken skeende e x p 0 r t e 11, vilken tidigare fördelat sig på ett flertal länder, till större delen dock stater i Sydamerika, hade senare alltmer koncentrerats på ett enda land, Argentina, men fick år 1944 åter något större spridning. Något över hälften av exporten gick detta år till Argentina, 18 procent till andra sydamerikanska länder, 26 procent till Spanien och Por- tugal, 3 procent till Irland. Exporten omfattade liksom tidigare väsentligen pappersmassa, tidningspapper samt annat papper och papp.
Fraktfartsregleringen.
Några större ändringar i fraktförhållandena beträffande östersjö- och nordsjöfarten hade under första halvåret ej ägt rum, såsom framhållits i översikten för denna period. Vad senare halvåret beträffar blev läget själv- fallet ett helt annat till följd av att sjöfarten på Tyskland med svenska fartyg, på sätt förut omnämnts, redan i augusti begynt avvecklas samt senare jämväl främmande handelsfartygs resor på Sverige inom Östersjöområdet omöj— liggjordes.
I och med trafikstoppet på Tyskland upphörde kol- och koksimporten helt, vilket hade till följd att bl. a. en sträng ransonering av bunkerkol måste införas i svenska hamnar. Fartygen nödgades att i stor utsträckning använda ved som bränsle, vilket, förutom rent tekniska svårigheter, även medförde en betydlig ökning av driftkostnaderna. '
Ett flertal fartyg, som ej längre behövdes för den. inskränkta sjöfarten, upplades. Åtskilliga av de förut i malm- och koltrafik sysselsatta båtarna sattes emellertid in i svensk kustfart. Lägetinom landets transportväsen i allmänhet — kännetecknat av bl. av. viss brist på järnvägsvagnar — möjlig-
gjorde, att den sålunda i kustfarten starkt ökade tonnagemängden kunde beredas full sysselsättning.
Kustfartens av nyssnämnda skäl stegrade betydelse gjorde det ur allmänt trafikledande synpunkt önskvärt att vidga möjligheterna för reglering av densamma. Jämlikt kungörelse den 11 december 1942 (nr 956) voro vissa smärre fartyg undantagna från licenstvång, nämligen bl. a. lastångfartyg med en bruttodräktighet understigande 100 ton för resa mellan svenska ham- nar eller mellan svensk och utrikes ort samt andra lastfartyg än ångfartyg (med en bruttodräktighet understigande 350 ton) för resa mellan svenska hamnar. På trafikkommissionens hemställan förordnade Kungl. Maj:t genom kungörelse den 30 september 1944 (nr 644), att nämnda undantag skulle upphöra och sålunda alla registreringspliktiga lastfartyg underkastas licens- tvång för varje resa.
Uppgifterna angående den svenska handelsflottans fraktintåkter skänka en viss belysning åt frågan hur de svenska fartygen i frakthänseende utnytt- jats för olika trader. Nedan anges för den utrikes sjöfartens vidkommande beloppen av utav svenska fartyg intjänade bruttofrakter och tidsbefrakt- ningsinkomster dels för de fartyg som gått i trafik innanför spärren, dels för dem som på ena eller andra sättet utnyttjats utanför densamma åren 1943 och 1944.
Innanför spärren Utanför spärren Tusental kronor
1943 1944 1943 1944
Bruttofraktinkomst vid transporter från Sverige ........................ 109-7 50-6 24-1 37-4 till Sverige ......................... 81-4 60.6 29-7 45-7 mellan utrikes orter .................. 5-2 1-4 126-5 104-3 Summa 196-3 112-6 180-3 187-4 Tidsbefraktningsinkomst .............. 9.5 6-9 77-3 84-1
Sammanställningen ger ett tydligt uttryck för den inskränkning som år 1944 drabbat den svenska fraktfarten inom östersjöområdet, vilken nedgång ju blivit särskilt prononcerad under det sista kvartalet. En viss nedgång förmärkes även i fråga om bruttofraktintäkten vid den utanför spärren be- drivna fraktfarten mellan utrikes orter, en nedgång som dock i viss mån uppvägts genom ökad inkomst av tidsbefraktning. Sistnämnda poster repre- sentera tillsammans väsentligen det fraktarbete, som av den svenska handels— flottan utförts för de krigförande allierade makternas räkning samt i röda kors—fart. Däremot har som en naturlig följd av lejdtrafikens obrutna upp— rätthållande under största delen av året den redovisade fraktintäkten av tra- fiken mellan Sverige och utlandet utanför spärren ganska kraftigt ökats.
Neutralitets- och sjöfartsskydd.
Krigshändelsema under senare hälften av 1944 föranledde vissa inskränk— ningar i mineringarna kring Sveriges kuster. Med stöd av meddelande från tyska beskickningen i Stockholm kunde chefen för marinen sålunda den
15 augusti 1944 officiellt kungöra, att den tyska minering undanröjts, vilken i juni 1941 utlagts i området mellan Öland och den tysk-litauiska kusten (se del II sid. 372). Den 19 i samma månad meddelade chefen för marinen ytterligare, att den svenska minering hemtagits, som i augusti 1941 hade ut- lagts inom svenskt territorialvatten ost om Ölands södra del (se del III sid. 157).
Å andra sidan vidtogos i slutet av förra året från tysk sida vissa åtgärder i avsikt att försvåra sjöfarten i Östersjön och Öresund. Den tyska riksrege- ringen förklarade sålunda den 11 november 1944 hela Östersjöområdet öster om Bornholm, Öland, Gotland och Ålands hav ävensom östra hälften av Bottniska viken upp till Torneå som krigsoperationsområde samt meddelade, att varje fartyg som färdades inom detta område utsatte sig för risken att förstöras. Den 20 november kunde vidare chefen för marinen meddela, att ett tyskt u-båtsnät utlagts i Öresund, vilket omöjliggjorde trafik genom Lill- grundsrännan. Slutligen upplyste tyska beskickningen i Stockholm den 23 november, att farvattnet i Öresund mellan Amager och svenska territorial- gränsen väst om Bredgrund spärrats med minor och u-båtsnät, men att möj- lighet till genomfart med anlitande av tysk minlots fanns.
Någon regelbunden eskorteringsverksamhet förekom icke under här ifråga- varande period. Däremot ordnades som förut eskortering tillfälligtvis utefter den del av kusten, där detta för varje särskilt fall ansågs erforderligt.
Flottans neutralitetsvakt fortfor på samma sätt som tidigare, bestående i patrullering, minsvepning, minbevakning och mindesarmering, u-båtsjakt samt övervakning. Under halvåret oskadliggjordes 199 minor och 10 spräng- bojar.
ll. Landtraiiken.
A. Statens järnvägar.
Persontrafiken. Även under andra halvåret 1944 fortgick den stegring av persontrafiken, som varit framträdande alltsedan krigsutbrottet 1939. An- talet resor under år 1944 uppgick till omkring 99 miljoner, vilket innebär en ökning i jämförelse med föregående år med omkring 10 procent. Person- trafikinkomsten under året uppgick till 2181 milj. kronor eller 111) milj. kronor mer än närmast föregående år. Därjämte tillfördes statskassan en trafikskatt på influtna avgifter med nära 23 milj. kronor, vilket var 12 milj. kronor mer än närmast föregående år.
Den militära persontrafikvolymen mätt i personkilometer utgjorde under år 1944 omkring 23 procent av hela persontrafiken, en visserligen hög siffra men dock något lägre än föregående år.
Indragningar av personförande tåg måste liksom under år 1943 ske i syfte att frigöra elektrolok för godstågsrörelsen. Under tiden 10—24 december gällde i likhet med föregående år förbud mot transport som expressgods eller ilstyckegods av dels — oavsett vikten — sändningar av nya möbler och grövre snickerier, dels kollin av andra godsslag med vikt över 100 kg. Under samma tid fick som resgods icke befordras kollin med vikt översti- gande 100 kg.
Inskränkning beträffande rätten att för sällskapsresor medge nedsättning gällde beträffande resor fr. o. m. kl. 0.00 vardag före sön- och helgdag till kl. 6.00 vardag efter sön- och helgdag.
En kännbar brist på personvagnar rådde alltjämt. Transporter av finska barn och av flyktingar ägde rum i betydande om— fattning under andra halvåret 1944. Inalles transporterades under året om- kring 28 000 barn till Sverige, huvudsakligen med extratåg över Haparanda, varjämte hemsändes omkring 1600 barn till Finland. Från uppsamlings- läger för baltiska flyktingar till resp. underhållsorter ordnades transporter för omkring 5 500 personer. Upprättandet av polisutbildningsläger för norska flyktingar föranledde transporter av norrmän till och från samt mellan dessa läger. Av järnvägsstyrelsen ordnade transporter av dessa slag, vilka avsågo
grupper om minst tio personer, omfattade omkring 18 000 man, varvid nitton extratåg anordnades.
I samband med de tyska truppernas tillbakadragande från Finland hösten 1944 evakuerades en del av civilbefolkningen från Nordfinland till Sverige. Flyktingarna jämte husdjur, fordon 0. d. transporterades med järnväg från uppsamlingslägren till ett flertal orter i övre Norrland. Transporterna om- fattade omkring 31 000 personer, därav 1 000 sjuka och åldringar, vilka be- fordrades med sjukhuståg, och omkring 16 000 husdjur. Omkring 120 extra— tåg erfordrades, varav omkring 70 för husdjur.
Under september skedde genom Röda korsets förmedling utbyte av krigs- fångar och civilinternerade mellan de krigförande. Transporterna skedde för statsjärnvägarnas del mellan Trelleborg och Göteborg och omfattade 4 787 personer. Liknande transporter utfördes även tidigare under kriget, nämligen i oktober 1943, då 3 687 personer utväxlades.
För ett stort antal barn från samhällen med över 8 000 innevånare ord- nades resor för sommarvistelse på landet. Antalet resor, som på grund härav kommo till stånd, utgjorde omkring 80 000 (fram- och återresa räknade som två resor). Medel till bekostande av resorna hade anvisats av riksdagen.
Cykeltransporterna visade alltjämt stegring och antalet inskrivna cyklar under året uppgick till 2 723 600, vilket antal översteg föregående års med omkring 315 000 eller 13 procent.
Tågföringen var särskilt under sommarmånaderna icke fullt tillfredsstäl- lande, ett förhållande, som i det väsentliga får tillskrivas den fortsatta och oväntat kraftiga stegringen av person- och cykeltrafiken samt den knappa tillgången på lok och personvagnar, som icke medgav anordnande i tillräck- lig utsträckning av dubblerings- och avlastningståg. Ett flertal åtgärder vid- togos till befrämjande av en bättre tågföring, varvid märkas direktiv för att förbättra och underlätta arbetsledningen vid tågexpedieringsarbetet och för att främja samarbetet mellan de olika i tågens expediering deltagande personalgrupperna.
Godstrafiken. Ökningen av godstrafiken var under perioden relativt obe- tydlig. I jämförelse med samma tid föregående år utgjorde ökningen i fråga om godsvagnaxelkilometer och godstonkilometer 32 resp. 3'8 procent, vilken ökning till avsevärd del förorsakades av den ökade transportmängd, som upp- stått till följd av förstatligande av enskilda järnvägar.
Den befordrade styckegodsmängden framgår av följande sammanställning.
A SJ befordrat fraktstyckegods
(i ton) Antal vagnar Å r Egen Sam- lastade med trafik trafik styckegods Juli—dec. 1938. . . 216 549 198 952 277 954 | » 1943. . . 501 819 240 455 404 150
| » 1944. . . 583 920 224 628 428 712
Vagnslasttrafikens omfattning utgjorde: Vagnslastgodså Tonkilometer Antal vid SJ av
A r SJ (exkl. lapp— av vagns— trafikant lastade landsmalm) ]astgods vagnar (exkl. ton milj. malmvagnar) Juli—dec. 1938. . . 5 230 234 933 281 905 » » 1943. . . 12 023 259 2 624 791 430 » | 1944. . . 12 677 004 2 723 865 298
Under perioden transporterade vedmängder voro i tonkilometer räknat 42 procent större än under andra halvåret 1943. De omfattade 1 616 200 ton och 537 milj. tonkilometer.
Av de viktigare godsslagen visade, i tonkilometer räknat, endast följande avsevärd stegring i jämförelse med föregående år: papp och papper, malmer, gödslingsämnen och tackjärn.
Av nedanstående sammanställning framgår, att en betydande brist på godsvagnar varit rådande även under 1944.
Vagnstållningen per dag (ej malmvagnar)
År Tillgång Behov 1938 ........ 4 419 3 424 1939 ........ 3 904 4 038 1940 ........ 3 122 5 318 1941 ........ 3 872 5 966 1942 ........ 4 166 6 931 1943 ........ 4 829 7 145 1944 ........ 5 889 9 928
Höjda vagns- och presenningspengar ävensom nedsättning av lastnings- och lossningsfristerna för vagnlastgods tillämpades i samma utsträckning som närmast föregående år. Detsamma gäller undantagen från trafikstadgans bestämmelser i fråga om fördelning av vagnar och lasttillbehör ävensom medgivandet, att ändringar i befordringsavgifterna icke behövde offentlig- göras. Förbudet mot transport av ved, träkol och torv utan medgivande av bränslekommissionen kvarstod även. Höjning av magasinspengarna tillämpa- des fortfarande vid vissa stationer i likhet med vad tidigare varit fallet.
Godstrafiken till och från kontinenten kunde under andra halvåret 1944 upprätthållas endast i mindre omfattning. Särskilt gäller detta tiden fr. o. m. den 27 september, då färjetrafiken Trelleborg—Sassnitz var helt inställd på grund av den ökade risken för krigshändelser i Östersjöhamnarna och sedan svenska regeringen bestämt, att utländska fartyg _ med undantag av finska — icke finge anlöpa svenska östersjöhamnar.
Med längre bort belägna länder på kontinenten, med undantag av Schweiz, omöjliggjordes efter hand upprätthållandet av godstrafiken, närmast som en följd av krigshändelserna och av tyska riksbaneförvaltningen utfärdade förbud mot civil godstrafik med dessa länder.
Den transitering av visst slag av gods för tysk räkning, huvudsakligen livsmedel, som pågått sedan krigsmaterieltransporterna slopades hösten 1943, upphörde helt fr. o. m. den 9 september 1944.
I samband med krigshändelserna i Nordfinland omöjliggjordes fr. o. m. den 1 oktober godstrafiken med Finland.
Tågfärjetrafiken. På färjeleden Trelleborg—Sassnitz inställdes färjetrafi- ken på grund av minfara enstaka dagar, nämligen den 30 och 31 augusti samt den 1, 2 och 12—17 september. Tågfärjan »Drottning Victoria» var på grund av kollision med finska ångaren »Pollux» ur tjänst fr. o. m. den 10 maj t. o. m. den 17 juli. Fr. o. m. den 27 september utfördes, såsom ovan nämnts, bl. a. på grund av det skärpta krigsläget i Östersjön, inga färjeturer på denna färjeled.
Mellan Malmö och Köpenhamn uppehölls trafiken med undantag av kort- variga avbrott, nämligen på grund av minfara 4 dagar, storstrejk i Köpen- hamn 2 dagar och pannrengöring och översyn "21 dagar (5—25 november), då ersättningsfärja ej fanns att tillgå.
Färjetrafiken Hälsingborg—Helsingör var inställd endast två dagar, varav en dag på grund av storstrejk i Danmark.
Införliuning med statsbanenätet av enskilda järnvägar, elektrifierings- arbeten och förändringar i fråga om dragkraft och rullande materiel. Genom förstatligande av Kristianstad—Hässleholms och Östra Skånes samt Sölves- borg—Olovström—Älmhults järnvägar ökades statsbanenätets banlängd fr. o. m. den 1 juli 1944 med 3357 km normalspår. Samma dag övertog staten aktiemajoriteten i Stockholm—Västerås—Bergslagens nya järnvägsaktie- bolag, varvid bestämdes att järnvägen under ett år framåt skulle trafikeras som särskilt bolag.
Elektrifieringsarbeten pågingo under perioden mellan Östersund och Stor- lien och dubbelspårsbyggen på sträckorna Järna—Skebokvarn, Pålsboda—— Hallsberg, Mjölby—Tranås, Gårdsjö—Skövde och Skövde—Falköping.
Lok- och vagnparken ökades under år 1944 dels genom nyanskaffning, dels genom förstatligande. Antalet elektrolok ökades med 17 till 573, antalet ånglok med 26 till 776, antalet rälsbussar och rälsbussläpvagnar med 35 till 260, antalet person-, post- och resgodsvagnar med 109 till 3 596, antalet slutna godsvagnar med 529 till 9447, antalet öppna tväaxliga godsvagnar med 953 till 17 607.
Personalställning och ekonomiskt läge. Personalantalet under december 1944 uppgick till 44 053, varvid ban- och byggnadsarbetare icke medräknats. Ökningen under året utgjorde 2 756 man, varav på grund av förstatligande omkring 800. Antalet personal i jämförelse med trafikomfattningen framgår av följande sammanställning.
Antal Ökning i Vagnaxel- Ökning i A r anställd jämförelse kilometer jämförelse personal med 1938 (i tågdrift) med 1938 i medeltal procent milj. procent 1938 ........ 29 616 _ 1 635 —— 1943 ........ 45 141 524 2 772 69-5
1944 ........ 47 475 60-3 2 780 700
. Inkomsterna under 1944 voro nära 16 milj. kronor större än under 1943. men då utgifterna stegrats med nära 45 milj., beroende på de ökade lok- bränsle- och underhållskostnaderna samt på ökade avsättningar och höjda personalutgifter, blev driftöverskottet, cirka 103 milj. kronor, omkring 29 milj. kronor mindre än närmast föregående år. Det erhållna driftresul- tatet måste trots minskningen anses mycket tillfredsställande. Större drift- överskott ha erhållits endast åren 1941—1943.
Brånsleförsörjningen. Fr. o. 111. juli 1944 kom lokbränsleförsörjningen i ett än svårare läge än vad tidigare varit fallet under kriget. Då infördes näm- ligen av bränslekommissionen en maximering av förbrukningen av fossila bränslen och föreskrevs, att statens järnvägar skulle nedskära sin förbruk- ning av utländska stenkol till högst 116 000 ton per år.
Trots de ökade kraven på dragkraft dels under betkampanjen och dels på grund av extratåg för evakuerings- och militära ändamål kunde genom ökad användning av inhemskt bränsle den anbefallda reduceringen av för— brukningen av utländska stenkol genomföras, vilket närmare framgår av följande sammanställning.
Förbrukning av stenkol torv ved Å r utländska svenska ton % m3 % ton % ton % 1943 .......................... 134 500 37-4 23 000 4-1 50 400 7-1 1 087 000 51-4 1944 .......................... 118 200 31-1 28 000 4-7 98 500 133 1 136 000 50-9 därav jan.—juni ............ 62400 347 11 600 4-1 39100 11-1 531 000 50-1 » juli—dec. ............ 55800 28-0 16400 5-3 59400 152 605000 51-5 Minskning eller ökning jämfört med 1943 —— 16 300 + 5 000 + 48 100 + 49 000
Den månatliga förbrukningen av utländska stenkol nedbragtes från 10 400 ton i juli till 8300 ton i december 1944 eller från 334 till 23'8 procent av den totala till utländska stenkol evalverade bränsleförbrukningen. Torv och vedbrånsle måste i stället utnyttjas i allt större omfattning. Besparingen av utländska stenkol genom den ökade användningen av nyssnämnda inhemska bränslen motsvarade för hela året 1944 omkring 243 000 ton mot omkring 211000 ton år 1943.
Genom ifrågavarande omläggning av bränsleförbrukningen kunde den påbjudna ransoneringskvoten för stenkol mer än väl hållas, i det att under andra halvåret 1944 för lokeldningen konsumerades 55800 ton utländska stenkol, vilket motsvarar 111 600 per år. (Om förbrukningen på under året förstatligade enskilda järnvägar frånräknas, blir siffran cirka 110000 ton per år.) Härtill måste läggas åtgången av utländska stenkol dels för statio-
nära ändamål, som efter diverse besparingsåtgärder kunnat minskas till högst 1 500 ton per år, och dels behovet för tågfärjedriften. Kolkonsumtionen för tågfärjorna blev på grund av driftinskränkning helt obetydlig och kan upp- skattas till omkring 6000 ton per år. Den totala konsumtionen per år, 117 500 ton, motsvarar sålunda rätt väl den anvisade ransonen, 116000 ton per år.
Flytande bränsle inbesparades i ungefär samma omfattning som före- gående är. Den månatliga förbrukningen uppgick till 4 500 liter bensin och bentyl och 12 000 liter motyl 25.
Biltrafiken. Biltrafiken upprätthölls i stort sett i samma omfattning som under föregående period.
Den koncessionerade våglängden, som under perioden utökats med 1 235 km, bl. a. genom övertagande av vissa postdiligenslinjer i Härjedalen och Jämtland, uppgick vid periodens slut till 11406 km, varav dock endast 8 599 km trafikerades.
Jämfört med tiden närmast före den 1 september 1939 upprätthölls statens järnvägars biltrafik i en omfattning motsvarande 41 procent av normal— turlistan.
B. De enskilda järnvägarna.
Under år 1944 nedgick på grund av fortsatt statsinlösen de enskilda järn- vägarnas antal från 48 till 46; den trafikerade banlängden vid de ej förstat- ligade banorna minskades från 5 726 km vid årets början till 5 392 km vid dess slut.
P e r s 0 n t r a f i k e n fortfor liksom vid statsbanorna att ökas. Antalet resor steg jämfört med år 1943 med cirka 11 procent. Ökningen torde väsent- ligen ha stått i samband med restriktionerna beträffande landsvägstrafiken. En viss utökning av persontågsrörelsen förekom vid några av de större järnvägarna. De militära resorna voro alltjämt omfattande, men en viss nedgång häri gjorde sig vid en del järnvägar märkbar.
De inskränkningar i fråga om res-, express- och ilstyckegodstrafiken under tiden 10—24 december, som ovan omnämnts för statsbanornas vidkom— mande, gällde även vid de enskilda järnvägar som ej stodo i samtrafik med de statliga. Dessa berördes jämväl i viss utsträckning av flyktingtransporterna samt de för vissa barn anordnade resorna för sommarvistelse på landet.
I olikhet med persontrafiken uppvisade g 0 (1 s t r a f i k e n för första gången under krigstiden en nedgång, nämligen med cirka 5 procent för den befordrade godsmängden, beroende främst på minskade malm- samt sten- kols- och kokstransporter. Däremot redovisades för vissa järnvägar ökade transporter av ved, trävaror, papper och pappersmassa. *
Person- och godstrafikens omfattning under krigsåren belyses av följande siffror, vilka avse de järnvägar som vid 1944 års slut kvarstodo som enskilda. 1939 1940 1941 1942 1943 1944
Antal resor .................. milj. 24-1 28-8 30-9 35-6 40-1 43-9 Fraktat gods ............. milj. ton 17- -0 17-0 183 197 20-1 19'0 » ........... milj. tonkm 1 620 1 587 1 640 1 695 1 664 1 467
Tvenne bandelar, nämligen 6 km av Stockholm—Roslagens järnvägar (bandelen Vallentuna—Lindholmen) och 70 km av Bergslagernas järnvägar, logos efter genomförd elektrifiering i bruk för eldrift fr. o. m. den 5 juni resp. den 10 oktober 1944. Lok- och vagnparken utökades med ny materiel i följande omfattning. 1 ånglok, 4 elektrolok,1 lokomotor, ll rälsbussar 25 släpvagnar till rälsbussar, ] manövervagn för elektromotorvagnar, 6 per- sonboggivagnar, 104 slutna och 15 öppna godsvagnar, 80 malmvagnar och 8 överföringsvagnar.
Personalantalet undergick en mindre ökning. Vad bränsleförsörjningen beträffar var utvecklingen i stort sett densamma som vid statsbanorna.
Biltrafiken upprätthölls i huvudsak i samma omfattning som under före- gående år, dock med någon utökning av linjelängden.
Det ekonomiska resultatet vid de järnvägar, som vid 1944 års slut kvar- stodo som enskilda, belyses för hela krigsperioden av nedanstående siffror:
1939 1940 1941 1942 1943 1944
Inkomster ................ milj. kr. 982 113-2 1281 1460 156-2 154-0 Utgifter .................. | | 71-4 84-7 99—6 116-0 123-1 123-7 Driftöverskott ............. | » 268 285 28-5 30-0 33-1 303
Av sammanställningen framgår, att den fortlöpande stegring av inkoms- terna, som karakteriserat de senaste åren, under år 1944 icke blott upphört utan förbytts i nedgång. Huvudanledningen härtill var den minskade malm- trafiken, vilken framför allt drabbade Bergslags- och Oxelösundsbanoma. Flertalet mindre och medelstora järnvägar visade däremot även för 1944 stigande inkomstsiffror. Då de totala utgifterna förblevo ungefär oföränd- rade, uppkom för samtliga banor ett minskat driftöverskott.
C. Motorfordonstrafiken.
Totala antalet registrerade bilar och bussar uppgick den 31 december 1944 till 81239 mot 79 477 den 30 juni. Med hänsyn till drivmedlets art fördelade sig motorfordonsbeståndet vid 1944 års utgång sålunda:
Drivmedel Omnibussar Lastbilar Personbilar Summa Gengas .................................. 3 555 34 349 34 991 72 895 Acetylen ................................. —— 1 1 5 136 251 Annan gas ............................... 33 357 161 551 Flytande bränsle ......................... 229 2 344 3 773 6 346 Elektrisk kraft ........................... 79 1 041 67 1 187
Ej uppgivet drivmedel .................... _ — 9 9
I förhållande till ställningen den 30 juni 1944 märkes en ökning —— för- utom av antalet gengasdrivna fordon om 1 100 st. — framför allt av antalet fordon, drivna med flytande bränsle, om c:a 700 st., med all sannolikhet en följd av den visserligen begränsade tilldelning av trädestillat som fordons— bränsle, vilken tagit sin början fr. o. m. den 1 april 1944.
För tiden fram t. o. m. den 30 september 1944 gällde beträffande 5 m ö r j— oljetilldelningen till motorfordon — vilken alltjämt var det ' huvudsakliga instrumentet för motortrafikens reglering —— bestämmelserna i trafikkommissionens cirkulär nr 26 (se del V sid. 360). Innehavare av last— bil, tillhörande grupp B eller C, som jämlikt nämnda cirkulär blott ägde rätt till oljetilldelning till utgången av juni 1944, medgavs på ansökan efter för- nyad prövning tilldelning för återstående del av ransoneringsperioden. I fråga om transporter av vissa speciella varuslag (malt- och läskedrycker, speceri- varor, margarin, bröd, slaktdjur och slakteriprodukter, mjölk, tegel, cement och grus m. m.) tillämpades särskilda räjongbegränsningar, från vilka undan- , tag dock i enskilda fall medgåvos efter framställning till trafikkommissio- nen. Länstrafikledarna anmodades att verka för upprättande av transport- planer för hithörande slag av transporter i och för dessas rationalisering. Samordning med järnvägstransport borde i möjligaste mån eftersträvas.
Beträffande smörjoljetilldelningen under å t t o n d e r a n s 0 n e r i n g 5- p e rioden, omfattande tiden 1 oktober 1944—30 mars 1945, meddelade trafikkommissionen föreskrifter i cirkulär nr 31. I stort sett inneburo dessa en fortsatt tillämpning av de bestämmelser som gällt under sjunde perioden. Dock gjordes däri vissa ändringar och tillägg. Det föreskrevs sålunda, att det högsta antal lastbilar, som enligt särskilt av kommissionen utsänt med- delande fick inom varje län bibehållas i grupp B under sjunde ransonerings- perioden, icke fick överskridas vid smörjoljetilldelningen inför åttonde pe- rioden. Endast sådan lastbil, som vid utgången av sjunde perioden tillhörde grupp B, fick kvarstå i denna grupp. Lastbilar, som efter skedd prövning kvarstodo i grupp B eller som tillhörde grupp C med vederbörlig dispens beträffande gummiutrustningen, tillförsäkrades smörjoljetilldelning endast till utgången av år 1944. För rätt till tilldelning under tiden därefter krävdes ny ansökan och efter verkställd prövning nytt tilldelningsbesked. För övriga fordon fick oljetilldelning beviljas för hela perioden. Smörjoljetilldelningen till innehavare av motorfordon eller motorbåt, som medgivits rätt till använd- ning av flytande drivmedel, bestämdes i visst förhållande till den beviljade drivmedelskvantiteten, medan ol jetilldelningen för gengasdrivna fordon skulle som förut regleras efter motorstorleken och den beräknade körlängden enligt särskild tabell.
I skrivelse till länsstyrelserna den 3 november 1944 meddelade trafikkom- missionen, att kommissionen icke funnit anledning giva några ändrade före- skrifter i fråga om smörjoljetilldelningen för lastbilar i grupperna B och C
för senare hälften av åttonde ransoneringsperioden. Denna skulle sålunda verkställas enligt samma grunder som tillämpats för periodens första hälft. Emellertid vore, såsom kommissionen framhöll, den förutsebara tillgången på lastbils- och omnibusdäck så knapp, att samtliga i bruk varande lastbilar i B-gruppen samt omnibussar icke kunde tilldelas däck i den utsträckning, som skulle fordras för att hålla fordonen i trafikdugligt skick intill den tid- punkt, då en förbättring i gummiförsörjningsläget kunde väntas inträda. Åtgärder voro därför nödvändiga för att utsträcka försörjningsperioden på hithörande område. Detta komme att tillgå så, att kommissionen i samband med handläggningen av ansökningar om licenser å däck successivt verkställde en behovsprövning. Efter hand som behovet av tilldelning av däck för lastbil i grupp B bleve aktuellt ämnade kommissionen företaga en prövning icke endast av frågan huruvida. tilldelning av däck vore oundgängligen erforderlig för att hålla fordonet i drift utan även av det lrafikmässiga behovet av for- donets fortsatta användning. Behovsprövningen komme att verkställas under beaktande i främsta rummet av den samhälleliga angelägenhetsgraden av det transportändamål, för vilket fordonet nyttjades, samt vidare den sam- lade tillgången på transportmedel å den ort, där fordonet hörde hemma, med särskild hänsyn tagen till eventuellt föreliggande möjligheter att överföra transporterna till järnväg, båt, traktortåg, hästfordon eller annat transport- medel, som för sin användning icke krävde förbrukning av lastbilsgummi. Kommissionen komme även att taga hänsyn till föreliggande möjligheter att verkställa ombyggnad till P-boggi eller att använda substitut (ersättnings- ringar), då fordonets konstruktion, vägförhållanden och transportändamål icke lade hinder i vägen. För verkställande av berörda behovsprövning in- hämtade kommissionen erforderligt uppgiftsmaterial från länsstyrelserna och från länscentralföreståndarna. .
I fråga om b n s s t r a fi k e n vidtog trafikkommissionen rationaliserings- åtgärder genom fortsatt central övervakning. Länstrafikledarna anbefalldes ha sin uppmärksamhet särskilt riktad på denna trafik. Anvisningar för planläggning av turlistorna under hösten och vintern 1944/45 meddelades i cirkulär nr 30. I huvudsak överensstämde dessa med de tidigare lämnade föreskrifterna, men i ännu något skarpare ordalag underströks den tvingande nödvändigheten, att länsstyrelserna vid fastställande av turlistorna så långt görligt tillvaratoge föreliggande möjligheter att spara på landets knappa förråd av bilgummi. Vad särskilt angick användningen av förstärknings- bussar anmodades länsstyrelserna att för varje bussföretag med iakttagande av största sparsamhet fastställa det högsta härför tillåtna kilometertalet per vecka. .
Sättet för licensgivningen i avseende på däck till omni- bussa r- omlades i besparingssyfte principiellt enligt ett i december 1944 av trafikkommissionen härom utsänt meddelande. Dittills hade busstrafik— företagen i stort sett erhållit tilldelning av däck i mån av behov sålunda att
det för företagen fastställda antalet turlistkilometer tjänat som utgångspunkt vid bestämmandet av däcktilldelningen. På grundval av tillgängliga upp- gifter hade kommissionen för varje bussföretag fastställt den tilldelning per år, som inom ramen av förefintliga gummiresurser kunde komma i fråga. Den tilltagande mängden av ansökningar om däck gjorde det nu nödvändigt att tillämpa en snävare tilldelningsmetod. Det befanns sålunda lämpligt att vid licenseringen låta däcktillgången vara vägledande för antalet turlist- kilometer i stället för tvärtom. Busstrafiken kom på detta sätt att i främsta rummet anpassas efter den verkliga däcktillgången.
Det nya licensgivningssystemet avsåg kommissionen att tillämpa i nära samverkan med och efter förslag av busstrafikföretagen själva. Meningen var att få företagen inriktade på ett slags självhushållning med dem tillkom- mande, av kommissionen fastställd kvot av däck under viss angiven tid. Allt eftersom behov av däcktilldelning bleve aktuell för de olika företagen komme trafikkommissionen att meddela den tilldelning, som kunde påräknas för den närmaste tiden. Med ledning härav skulle företagen själva verkställa översyn av dittills tillämpade turlistor samt till vederbörande länsstyrelse ingiva de förslag till ändringar däri, som kunde anses påkallade med hänsyn till resp. företags gummiresurser. Länsstyrelserna skulle därefter i samråd med trafikkommissionen fastställa de ändringar i gällande turlistor, som ansåges nödvändiga med hänsyn till däcktillgången.
Ökade möjligheter att i gummibesparingssyfte förhindra körning med lastbil å vägar av underhaltig beskaffenhet bereddes trafikkommissionen genom tillkomsten av en kungörelse den 12 augusti 1944 (nr 582), varigenom ett tillägg fogades till kungörelsen den 30 juni 1943 (nr 633) angående förbud i vissa fall att transportera gods med motorfordon eller traktortåg (se del IV sid. 427). Den egentliga avsikten med sistnämnda kungörelse hade varit att tvångsvis kunna genomföra rationaliseringar av de med motorfordon skeende godstransporterna inom resp. körräjonger. Det var alltså här fråga om åt- gärder av trafikreglerande art. Genom författningsändringen gavs trafik- kommissionen befogenhet jämväl att, där sådant till förhindrande av onor- mal gummiförbrukning prövades nödvändigt, meddela förbud mot att be- fordra gods med motorfordon eller traktortåg å väg, upplagsplats eller visst annat område. Härvid åsyftades att förekomma körningar å vägar med så dåligt hållen vägbana, att körningen verkade nedbrytande på fordon och ringar. Trafikkommissionen bemyndigade länstrafikledarna att å kommis- sionens vägnar interimistiskt meddela körningsförbud av här avsedd inne- börd.
Den rätt, som genom förordning den 21 januari 1944 (nr 15) medgivits dem, vilka för tiden 1 april—30 september 1944 tilldelats smörjmedel för att med automobil eller traktortåg åt andra mot ersättning befordra timmer, ved, träkol och torv, att jämlikt biltrafikförordningen den 25 oktober 1940 (nr 910) upprätthålla beställningstrafik med nämnda produkter (se del V
sid. 362), utsträcktes genom förordning den 14 september 1944 (nr 607) att jämväl gälla dem som för enahanda ändamål erhållit smörjmedelstilldelning för tiden 1 oktober 1944—31 mars 1945.
Genom kungörelse den 14 september 1944 (nr 608) förlängdes t. o. m. den 30 september 1945 giltigheten av kungörelsen nr 696/1943 angående rätt att utan särskilt trafiktillstånd använda släpfordon i yrkesmässig trafik för godsbefordran (se del V sid. 162). Vidare utsträcktes genom förordningar den 24 november 1944 (nr 739 och 740) intill utgången av år 1945 giltig- heten dels av vissa tidigare meddelade krisbetonade vägtrafikstadgan berö— rande undantagsbestämmelser, dels av bestämmelserna i förordningen nr 311942 om vissa tidsbegränsade tillstånd till yrkesmässig automobiltrafik.
12. Postverket.
Under andra halvåret 1944 ökades frankoteckensuppbörden med 65 pro- cent och under hela året med 51 procent jämfört med motsvarande period föregående år. ()m man bortser från verkningarna av den med ingången av juli månad vidtagna höjningen av lokalportot, stannar ökningen av upphör- den vid 30 resp. 34 procent.
I fråga om f l y g p 0 s t t r a f i k e n märkes särskilt, att sådan trafik un- der årets senare del igångsattes å en inrikes linje. Under tiden 11 sep- tember—15 oktober utförde nämligen Aktiebolaget Aerotransport daglig för- söksflygtrafik på en linje Malmö—Göteborg—Stockholm—Sundsvall/Härnö- sand—Luleå. Linjen användes för postbefordran dels å hela sträckan från Malmö till Luleå och dels å sträckan från Luleå till Stockholm. Fr. o. m. den 16 oktober till årets slut fortsatte flygtrafiken å linjedelen Malmö—Göte- borg—Stockholm, varvid post befordrades i riktning till Stockholm.
Å flyglinjerna till u t 1 a n d et var posttrafiken alltjämt inskränkt till dagflyg.
Med Finland uppehölls flygförbindelse med dagliga turer i båda riktnin- garna å linjen Stockholm—Äbo—Helsingfors. Fr. o. m. den 8 december uppehölls sådan förbindelse jämväl mellan Stockholm och Mariehamn.
Den direkta flygförbindelsen med Ryssland och de baltiska staterna låg fortfarande nere. På flygpostlinjerna Stockholm—Berlin och Malmö—Köpen- hamn—Berlin fortgick trafiken såsom förut med söckendagliga turer. Å dessa linjer befordrades post till Tyskland och Schweiz samt de av tyskarna ännu besatta områdena i östra, södra och västra Europa. Av brist på post- förbindelser kunde dock b r e v p 0 s t e n ej sändas till Frankrike sedan den 23 augusti, till Belgien sedan den 5 september och till Nederländerna sedan den 20 september. Av samma anledning var postutväxlingen med Rumänien inställd sedan den 24 augusti och med Bulgarien sedan den 25 augusti. Bry- tandet av postförbindelsen med Bulgarien föranledde, att även postförbin- delsen med Kina, Japan samt länder och områden i Östasien måste inställas. Vad däremot Turkiet beträffar kunde efter den 25 augusti luftpost sändas flygledes via England.
Sedan postförbindelsen via Frankrike brutits, kunde endast luftpost expe- dieras till Spanien, Portugal och Sydamerika. Denna post, liksom även tidi- gare luftposten till Nordamerika, sändes därefter uteslutande via England. Dock kunde posten till Spanien och Portugal från och med den 29 november jämväl befordras med flyg via Tyskland. Mot slutet av året upptogs även postutväxlingen med Frankrike i begränsad omfattning. Till befordran mot- togos sålunda endast vanliga brevkort (dock ej illustrerade) av rent personlig natur (ej affärskorrespondens) till hela Frankrike med undantag av vissa departement. Försändelserna befordrades luftledes via England.
Helt avstängda från postutväxling med Sverige voro vid utgången av året dels Albanien, Belgien, Bulgarien, de baltiska länderna, Grekland, Luxem- burg, Monaco, Nederländerna och Rumänien, dels vissa delar av Frankrike, Jugoslavien, Slovakien, Tyskland (av allierade trupper besatta delar), dels ock vissa länder och områden i Ostasien jämte Nya Guinea samt de japanska ögrupperna i Stilla havet.
Till en del länder (Förenta staterna, England, brittiska dominions och be- sittningar m. fl.) kunde blott befordras luftbrevpost och till en annan grupp länder (Norge, utom nordligaste delen, samt vissa länder i Ostasien) blott brevpost utan luftporto.
Utväxlingen av postpaket var även under andra halvåret 1944 in- ställd med nästan alla utomeuropeiska länder samt ett flertal länder i Europa. Sålunda kunde postpaket ej sändas till de baltiska staterna, Belgien, Eng— land, Frankrike (utom Elsass-Lothringen), Grekland, Polen, Ryssland, Irland och Island samt vissa delar av Jugoslavien.
Med lejdbåt ankommo till Sverige under andra halvåret 1944 1580 st. g å v 0 p a k e t, samtliga från Förenta staterna.
I samband med utväxlingen av krigsfångar i Göteborg den 7 september 1944 började genom postverkets förmedling en omfattande utväxling av k ri g s f å n g e p 0 s t över vårt land. Sålunda kommo intill årets utgång omkring 95 000 postsäckar österifrån och c:a 45 000 postsäckar västerifrån, innehållande bl. a. omkring 3 milj. individuellt adresserade gåvopaket till krigsfångar, att transitera över Sverige.
13. Telegrafverket.
Telefon- och telegrafiörbindelserna med utlandet. Tidigare restriktioner kvarstodo i allt väsentligt oförändrade.
Den 6 oktober och den 20 november öppnades åter telegrafförbindelserna via Moskva med respektive Estland och Lettland, dock i det senare landet tills vidare endast med Riga. Telegram befordrades till dessa länder mot samma taxa och enligt samma bestämmelser som gällde för telegram till Sovjetunionen. Vidare öppnades förbindelse via London med Paris och Grek- land, dock endast för befordran av vissa stats- och presstelegram. Till Italien kunde efter den 9 oktober 1944 befordras statstelegram till de av de allierade besatta delarna av landet.
Telegrafförbindelserna med Bulgarien, Rumänien och Ungern voro tidvis brutna. Förbindelsen med Nederländerna bröts den 6 september 1944 och med Ungern den 29 december.
Direkt radiotelegrafförbindelse öppnades den 29 september med Bulgarien (Sofia), under det att motsvarande förbindelse med Ungern (Budapest) bröts den 8 december.
Fr. o. m. den 3 oktober 1944 kunde privata telefonsamtal icke utväxlas med Nordfinland. Med Torneå erhölls dock åter förbindelse den 16 oktober. Vidare brötos telefonförhindelserna med Turkiet den 3 augusti, med Rumä- nien den 25 augusti och med Bulgarien den 9 september.
Utvecklingen av telegrafverkets rörelse. Även under andra halvåret 1944 fortsatte nettoökningen av telefonabonnemangen att stiga. Abonnentökningen uppgick sålunda för tiden juli—december 1944 till 41900 mot 34 500 under motsvarande tid föregående år och slog därmed alla tidigare rekord.
Antalet inländska rikssamtal och telegram steg i jämförelse med samma tid föregående år, samtalen med 60 och telegrammen med 7 '8 procent. Mot- svarande siffror för första halvåret 1944 voro 83 och 122 procent.
Även antalet utländska samtal och telegram företedde ökning i förhål- lande till andra halvåret 1943. Ökningen uppgick för samtalen till 46'0 och för telegrammen till 53 procent. Trots detta låg antalet utländska samtal dock cirka 60 procent och antalet utländska telegram cirka 20 procent under antalet för motsvarande halvår 1938.
Antalet ord i utländska telegram steg i förhållande till motsvarande antal under andra halvåret 1943 med 152 procent. Jämfört med andra halvåret 1938 uppgick ökningen till icke mindre än 149'0 procent.
Närmare uppgifter om utvecklingen av den in- och utländska telefon- och telegramtrafiken under månaderna juli—december 1944 meddelas i nedan- stående översikt, vari jämförelse göres med motsvarande månader såväl år 1943 som år 1938.
Ökning eller minskningi Juli Aug. Sept. Okt. Nov. Dec. Juli—dec. procent av antalet
inländska rikssamtal:
gentemot 1943 ............ + 0-9 + 7-5 + 5-4 + 7»5 + 81 + 5-2 + 6-0 » 1938 ............ + 43- + 44-5 + 41-0 + 43-0 + 44-8 + 39-4 + 42-6 samtal med utlandet: gentemot 1943 ............ + 15-6 + 25-9 + 91—2 + 524 + 47-9 + 47-4 + 46-0 » 1938 ............ —-,69-3 —67-4 ——59-8 ——60-4 —57-5 —55-5 —61'6 inländska telegram: gentemot 1943 ............ + 101 + 11-1 + 14-2 — 4 4 + 101 + 9 4 + 7 8 » 1938 ............ + 727 + 74-0 + 83-6 + 33 4 + 607 + 63 0 + 62 2 telegram med utlandet: gentemot 1943 ............ + 0-0 + 5-6 + 8-6 + 3-8 +10-7 + 94 + 5-3 » 1938 ............ —27-8 —25-7 -——32-4 —26—3 —20-3 _— 1-6 —22-4 ord i telegram med utlandet: gentemot 1943 ............ + 9-6 +12'8 +21-7 +15-8 +21-5 +10-3 +15-2
» 1938 ............ + 1351 + 150-3 + 128-5 + 145-6 + 156-2 + 179-7 + 149-0
14. Krigsriskförsäkringen.
Transportlörsäkring.
Kuskoförsåkringen. Med hänsyn till den genom krigshändelsernas utveck— ling ökade risken för fartygstrafiken på holländska och tyska nordsjökus- terna upphörde krigsförsäkringsnämnden den 4 augusti med försäkrings- givningen på hamnar väster om Weserdistriktet. Den 11 i samma månad beslöt nämnden att tills vidare icke meddela försäkring för resa överhuvud taget på tysk hamn väster om Holtenau. Den 22 augusti upphörde nämnden med försäkringsgivningen även för de tyska östersjöhamnarna.
Specialnoteringarna för vissa anslutningsresor till lejdtrafiken hade den 28 juni sänkts i vissa fall. Ytterligare nedsättningar i noteringarna genom- fördes den 26 oktober. I övrigt bibehöllos kaskopremierna i stort sett oför- ändrade under perioden.
Fristen för redarna i fråga om utrustningen av fartyg över 1 500 bruttoton i vissa farter med permanenta avmagnetiseringsanordningar utsträcktes till den 15 augusti 1944. Någon tilläggspremie för fartyg utan sådan anläggning — under mellantiden bestämd till 20 procent av kaskopremien —-— behövde därefter icke uttagas.
Under halvåret förlorades genom krigsåtgärder 8 hos krigsförsäkrings— nämnden försäkrade fartyg med ett sammanlagt försäkringsvärde av om- kring 5'1 milj. kronor.
Premieintäkten utgjorde 208 milj. kronor. I skadeersättningar utbetalades 10"! milj. kronor. Skadereserven uppgick vid årsskiftet till 425 milj. kronor.
Varuförsäkringen. Sedan krigsförsäkringsnämnden den 21 juli 1944 he- slutat annullera samtliga sådana krigsförsäkringsanmälningar avseende e x p 0 r t via europeiska fastlandet till Turkiet, Frankrike, Spanien och Por— tugal, vilka icke utnyttjats före den 29 i samma månad, meddelade nämnden den 10 nästpåföljande augusti, att nämnden tills vidare icke komme att be- vilja krigs- och frustrationsförsäkringar överhuvud taget för sändningar via Tyskland till eller från Turkiet, Portugal och Spanien. Beträffande Frank- rike skulle den fortsatta försäkringsgivningen bero på eventuella möjlig- heter att ordna transportlägenheter. Därefter följde meddelanden den 24 augusti om upphörande av försäkringsgivningen för Rumänien och Bulga-
rien, den 5 september för Nederländerna, Belgien och Luxemburg samt den 27 september för Ungern och Slovakien.
Under perioden utfärdades dels den 30 augusti Tillägg nr 1 till premie- tariff nr 15 för krigsförsäkring av sjötransporter samt Premietariffer nr 11 för krigsförsäkring av järnvägstransporter, nr 3 för krigsförsäkring av kom- binerade transporter och nr 3 för krigsförsäkring av flygtransporter, dels den 8 september särskilda tillägg nr 1 till sistnämnda tre tariffer. Ändrin— garna inneburo slopande av genom ovannämnda och vissa tidigare inskränk— ningar i försäkringsgivningen icke längre aktuella positioner. När seder- mera Kungl. Maj:t den 22 september 1944 meddelat beslut rörande förbud mot utländsk trafik i svenskt territorialvatten i Östersjön, upphävde nämn- den fr. o. m. den 26 i sistnämnda månad samtliga tariffbestämmelser utom pos. 1 a »Mellan svenska hamnar» i tariff nr 15. Nämndens beslut var för- anlett av den ytterligare begränsning av tillgängligt tonnage, som var att förutse på grund av nyssnämnda förbud. Återgång till de tidigare tariffbe- stämmelserna skedde några dagar senare beträffande sändningar till eller från Danmark, Norge och Finland. Vad importen från Europa i övrigt an— gick utfärdade nämnden, efter samråd bl. a. med handelskommissionen, meddelande därom, att krigsförsäkring komme att meddelas endast för sådana varor från Tyskland eller Schweiz, som befunnes vara av särskild betydelse för försörjningen. Jämväl för den export, som förekom, fordrades på grund av vissa tidigare bestämmelser försäkringarnas godkännande av nämnden i varje särskilt fall.
Enligt nämndens allmänna försäkringsvillkor inträdde nämndens ansvar icke förrän försäkrat gods mottagits av vederbörande trafikförvaltning för befordran till bestämmelseorten, resp. godset befunne sig ombord på ett sjö- gående fartyg. I augusti 1943 hade utfärdats speciella bestämmelser, som inneburo möjlighet för importörer från Tyskland, Nederländerna eller Bel- gien att få krigsförsäkringsskyddet utökat till att omfatta hela transporten från det godset lämnat säljarens fabrik eller magasin (krigsförsäkring gäl- lande »från lagerlokal»). Bestämmelserna hade i maj 1944 utsträckts att gälla även i fråga om importen från Schweiz och Frankrike. Utökningen gällde jämväl frustrationsskyddet med undantag beträffande Tyskland, för vilket land, liksom i fråga om de skandinaviska länderna, frustrationsför- säkring överhuvud taget icke tecknades hos nämnden. Krigsutvecklingen ledde i oktober 1944 till upphävande av ifrågavarande specialbestämmelser såvitt angick frustrationsförsäkringen för varor från Schweiz, under det att krigsförsäkring gällande från lagerlokal alltjämt kunde tecknas för denna import. Nästa steg togs i november samma år, då specialbestämmelserna i övrigt upphävdes utom beträffande krigsförsäkring vid import från Schweiz samt från Tyskland (inklusive Böhmen och Mähren samt Österrike) från orter öster om Rhen eller väster om förutvarande polska »korridorem. S. k. uppehållsförsäkring mot krigsrisk (för varor under beredning eller omarbet-
ning) inskränktes under redogörelseperioden, vad Tyskland m. fl. länder angick, att gälla endast mot materiell krigsskada.
Specialnoteringarna för lejdtrafiken bibehöllos under halvåret i stort sett oförändrade; i fråga om vissa transporter i anslutning till denna trafik vid- togos emellertid i samband med ovannämnda nedsättningar i kaskopre- mierna motsvarande reduktioner i varupremierna. Specialnoteringarna för trafiken på kontinenten kom i huvudsak att ske efter premiesatserna i de tariffer, som senast varit gällande.
Inkomsten av premier för varuförsäkringar uppgingo under andra halv- året 1944 till 142 milj. kronor. I skadeersättningar utbetalades, efter avdrag av influtna försäljningsmedel etc., netto 55 milj. kronor. Skadereserven vid årsskiftet uppgick till 59 milj. kronor.
Annan krigsskadeförsäkring.
Angående statens krigsskadenärnnds verksamhet se sid. 346.
Olycksfallstörsäkring.
Krigsförsäkringen på olycksfallsförsäkringsområdet tillämpades efter samma grunder som förut. Antalet under andra halvåret krigsförlista svenska fartyg, vilkas besättningar voro försäkrade enligt krigsförsäkringslagen, var 9. Vid dessa förlisningar omkommo 51 personer och skadades 22. Dess- utom omkommo under halvåret 4 personer och skadades 31 genom krigs- olycksfall, som ej hade samband med förlisning. Tilläggspremiernas belopp för riksförsäkringsanstalten och krigsförsäkringspoolen gemensamt uppgick under senare halvåret 1944 till 20 milj. kronor.
15. Arbetsmarknaden. Lönefrågor och social hjälpverksamhet.
Statistisk överblick.
Sysselsättningsnivån var under andra halvåret 1944 i stort sett något högre än under sista halvåret 1943. Härtill bidrog icke minst byggnadsverksam- heten, som var betydligt mera omfattande än under motsvarande tid 1942 och 1943. Endast inom vissa lokalt begränsade områden förelåg någon större arbetslöshet. Arbetsmarknadssituationen var sålunda fortfarande minst gynnsam i Västernorrlands län men hade även här undergått en betydande förbättring sedan första halvåret. Däremot hade i Norrbottens län en viss försämring inträtt, beroende på den minskade sysselsättningen inom skogs- bruket.
En sammanställning av de statistiska serier, som belysa arbetsmarknadens utveckling under senare halvåret 1943 och 1944 ger följande resultat.
Antal sysselsatta Antal ansök- Antal av arbets— inom industri, . h t Arbetslösheten löshetsnämn- byggnadsverk- nlngåarlotäml g? e e inom fackför- derna rapporte-
samhet och handel lpt 'de lbgat bunden (% av rade hjälpsökande
M å n a d m. m. Indextal: D E%. ser VI. ar e S' medlemsantalet) arbetslösa i 1 000- sept. 1939 = 100 formedllngarna tal
1943 1944 1943 1944 1943 1944 1943 1944 Juli ........... 90 92 89 90 3-9 2-9 4-6 7-3 Augusti ....... 90 93 90 92 36 2-8 4-4 6-8 September ..... 91 94 93 95 3-5 2-9 4-6 6-8 Oktober ....... 94 96 109 106 4-5 343 5-4 7-5 November ..... 93 97 129 118 5-8 4-2 7-5 8-7 December ..... 90 95 150 129 9-6 7-2 11-7 11-0
Socialstyrelsens sysselsättningsstatistik för industri och angränsande verk— samhetsområden bekräftar, såsom av sammanställningen framgår, att sys- selsättningen låg på en något högre nivå än under senare halvåret 1943. Vid arbetsförmedlingarna var relationen mellan arbetsansökningar och lediga platseri stort sett gynnsam, och det underskott på arbetssökande, som förelåg under sommarmånaderna, var mindre än föregående år.
Arbetslösheten inom fackförbunden låg under redovisningsperioden på en ännu lägre nivå än 1943, och arbetslöshetssiffrorna voro överhuvud taget de
lägsta som någonsin konstaterats. En särskilt gynnsam utveckling utvisa byggnadsfacken. Under december månad, som brukar vara en av de ur sysselsättningssynpunkt ogynnsammaste månaderna, voro sålunda endast 204 procent av medlemmarna i byggnadsfackföreningarna arbetslösa mot 394 procent i december 1939. I augusti 1944 nådde arbetslösheten inom bygg— nadsfacken ett bottenläge; endast 50 procent voro arbetslösa mot 81; procent år 1939. Den säsongutjämning i sysselsättningen, som varit karakteristisk för byggnadsverksamheten under de två senaste åren, får betecknas huvud- sakligen som ett resultat av den statliga regleringen.
Antalet hjälpsökande arbetslösa var under senare halvåret 1944 något högre än under motsvarande tid föregående år. Likväl var hjälpsökande- antalet under året på det hela taget lågt. Vid årets utgång voro 11 044 hjälp- sökande arbetslösa anmälda eller 632 mindre än vid föregående års slut. En närmare undersökning av de hjälpsökandes yrkestillhörighet vid årsskiftet 1944/45 ger vid handen, att 3324 (30 procent) tillhörde byggnadsfacken, medan 1883 (171 procent) redovisades under arbete, ej hänfört till annan grupp (diversearbetare m. fl.). Andra yrkesgrupper med mera betydande antal hjälpsökande arbetslösa voro jord- och stenindustri med 989 (9 pro- cent), landtransport med 972 (88 procent) samt pappers- och grafisk industri med 884 (8 procent). Icke fullt fjärdedelen av de hjälpsökande voro hemma- hörande i storstäderna, och Västernorrlands län uppvisade en ungefär lika stor andel. Andra län med ett mera betydande antal hjälpsökande voro Norr- bottens samt Göteborgs och Bohus län. Dessa båda län representerade till- sammans något mera än en fjärdedel.
Av de hjälpsökande arbetslösa voro 4 694 eller 425 procent över 50 år, medan 800 eller 72 procent voro under 25 år.
Arbetsmarknadsläget inom olika näringsområden.
Även under senare halvåret 1944 förelågo svårigheter att skaffa erfor- derlig arbetskraft till jordbruket, särskilt vid skördetiden. Tack vare gynnsam väderlek och utnyttjande av alla tillgängliga arbetskraftsresurser kunde dock skördearbetet i stort sett försiggå på ett tillfredsställande sätt. Hempermitterade jordbrukare med uppgiftskort samt värnpliktiga, till- hörande 1943 års klass, kunde utnyttjas i skördearbetet, varjämte skolung- dom och semesterlediga i stor utsträckning deltogo som s. k. frivillig arbets- hjälp. Även betupptagningen kunde slutföras med gynnsamt resultat, bl. a. tack vare det samarbete som bedrevs mellan arbetsförmedlingskontoren i olika delar av landet för att uppbringa den erforderliga arbetskraften.
Efterfrågan på arbetskraft till s k 0 g 5 b r u k et var under senare halv- året 1944 betydligt mindre än förut och kunde utan nämnvärd svårighet tillgodoses. Den minskade efterfrågan berodde dels på det ovissa läget med hänsyn till den framtida bränsleförsörjningen, dels på de svåra väderleks- förhållandena under höstmånaderna.
Genom arbetsförmedlingen placerades under senare halvåret 1944 26 092 man i skogsarbete mot 38 914 under förra hälften av året och 44 800 under andra halvåret 1943. Av dessa utgjordes endast ett mindre antal av från andra yrkesområden överflyttade.
Inom malmbrytning och metallindustri var sysselsättnings- nivån under sommarmånaderna fortfarande mycket god, men senare in- trädde en försämring, vilken till största delen berodde på den minskade exporten och huvudsakligen drabbade malmbrytningen. Arbetarna vid export- gruvorna kunde dock i stor utsträckning sysselsättas med förberedelse- och undersökningsarbeten (jfr sid. 63). Inskränkningarna berörde huvudsakligen de mellansvenska exportgruvorna, där sammanlagt omkring 500 man per- mitterades. Den friställda arbetskraften kunde i flertalet fall erhålla annat arbete. Vid de lappländska gruvorna skedde icke någon större reducering av den ianspråktagna arbetsstyrkan, men efter årsskiftet 1944/45 infördes för flertalet arbetare arbetsperioder om fyra veckor och en följande ledig vecka. Sysselsättningsnivån inom verkstadsindustrin var hög ända till årets sista månader, då en del mindre omfattande permitteringar, huvudsakligen av hjälparbetare, förekomme.
Inomkonsumtionsvaruindustrierna var arbetstillgången fort— rande på det hela taget god. Livsmedelsindustrierna visade stegrad efter- frågan på arbetskraft, och inom textil- och beklädnadsindustri var bristen på kvinnlig personal alltjämt ett framträdande drag. Under årets sista månader kunde dock ett stort antal flyktingar placeras i denna industri. Gruppen kemisk-teknisk industri företedde en fortsatt förbättring, vilken särskilt be- rörde tändsticksfabrikationen.
För e x p 0 r tin d u s t r i e r n a var läget alltjämt otillfredsställande, sär- skilt inom massaindustrin, ehuru det i icke obetydlig grad ljusnat. Vid pap- persmassefabrikerna voro sålunda i december 20 procent av arbetarna per- mitterade mot 30 procent i januari. Denna förbättring hade inträtt, trots att mot slutet av året en allt mindre del av den europeiska marknaden stod till förfogande. Produktionsökningen sammanhängde med att de utländska av- nämarna verkställt köp av vissa trävaror och cellulosaprodukter för leverans framdeles när sjövägarna komme att öppnas. Den livliga byggnadsverksam- heten medförde också, att den säsongmässiga nedgången av sysselsättnings- nivån vid sågverken mot slutet av året blev mindre framträdande.
B y g g 11 a d 5 v e r k 5 a m h e t e n nådde, såsom förut framhållits, under senare halvåret 1944 en betydligt högre nivå än motsvarande tid föregående år. Den säsongmässiga nedgången under tredje kvartalet blev sålunda ovan- ligt liten. Detta torde framför allt få tillskrivas de reglerande åtgärder, som vidtagits (se nedan sid. 165).
Som en följd av den livliga byggnadsverksamheten uppvisade även bygg- nadsämnesindustrierna en hög sysselsättningsnivå. Den säsongmässiga ned- gången mot slutet av året var sålunda endast obetydlig. Särskilt gällde detta
kalkbruken och cementfabrikerna. Vid tegelbruken rådde under redovis- ningsperioden tidvis alltjämt brist på arbetskraft.
S j 6 f a r t e n var liksom tidigare starkt begränsad till följd av handels- avspärrningen. Inställandet av sjöfarten på Tyskland föranledde upplägg- ning av ytterligare ett stort antal fartyg och därmed en betydande ökning av antalet arbetssökande sjömän och stuveriarbetare. Emellertid kunde lejd- båtstrafiken upprätthållas i beräknad omfattning och därjämte inträdde en viss ökning i sjöfarten på Finland. Sysselsättningen bland sjöfolket blev där- för under senare halvåret ej så begränsad som man haft anledning att vänta. Under perioden september—november 1944, alltså innan vintersäsongen in- trädde, uppgick antalet lediga platser vid sjömansförmedlingarna inom man- skapsgrupperna till i genomsnitt endast 1 110 eller omkring en tredjedel av medeltalet under samma månader 1939.
Läget inom olika näringsgrenar under senare halvåret 1944 belyses genom efterföljande sammanställning av uppgifter från socialstyrelsens sysselsätt- ningsstatistik. I sammanställningen angivas indextal för antalet sysselsatta arbetare under augusti och november 1943 och 1944 med september 1939 som bas.
Augusti November Näringsgrcnar
- 1943 1944 1943 1944
Malmbrytning och metallindustri .............. 105 105 114 113 Jord- och stenindustri ........................ 86 86 79 81 Träindustri .................................. 73 74 71 74 Pappers- och grafisk industri .................. 79 80 80 88 Livsmedelsindustri ............................ 96 103 106 110 Textil— och beklädnadsindustri ................. 86 88 90 93 Läder-, hår- och gummivaruindustri ........... 66 82 82 90 Kemisk-teknisk industri ....................... 87 95 91 99 Samtliga industrigrupper .................... 90 92 95 98 Byggnadsverksamhet ......................... 61 71 56 71 Statliga verk och byggnadsarbeten ............. 121 128 119 121 Kommunala verk och byggnadsarbeten ......... 84 90 85 90 Handel och varulager ........................ 73 77 79 83 Samtliga näringsgrenar ...................... 90 93 93 97
Arbetsmarknadsregleringen.
Trots att läget på arbetsmarknaden under senare halvåret 1944, såsom framgår av den föregående översikten, i flera avseenden lättats, voro arbets- förmedlande åtgärder av extra ordinär karaktär alltjämt påfordrade. De voro dock på det hela taget av mindre forcerad karaktär än tidigare.
Antalet genom arbetsförmedlingen tillsatta platser under halvåret utgjorde 490 122 mot 449 606 under motsvarande tid föregående är; alltså förelåg en ökning med 40 516.
Ett tecken på att det allmännas grepp över arbetsmarknaden nu ansågs kunna i viss mån mildras var, att arbetsmarknadskommissionen den 5 okto-
ber 1944 (SFS nr 681) upphävde de av kommissionen med stöd av kungl. kungörelsen den 10 maj 1940 (nr 330) utfärdade bestämmelserna (SFS 1940 nr 588) angående skyldighet för arbetsgivare att lämna uppgift om anstäl- lande och entledigande av arbetstagare (se det I sid. 364).
Uppgiften att anskaffa arbetskraft till s k 0 g en var under halvåret icke lika maktpåliggande som under de föregående åren, beroende på det mins- kade avverkningsprogrammet. Antalet genom frivillig medverkan från andra yrkesområden överförda arbetare hade kunnat kraftigt reduceras. Till den ovana arbetskraften utgingo de förmåner, för vilka redogörelse lämnats i tidigare halvårsöversikter. Enligt till arbetsmarknadskommissionen inkomna rapporter var antalet ovana arbetare samt utlänningar, vilka åtnjöto sär- skilt bidrag, i slutet av var och en av månaderna juli—december 1944 följande:
M å n a d Arbetslösa Utlänningar Summa Juli ............... 1 104 493 1 597 Augusti ........... 973 914 1 887 September ......... 1 088 1 591 2 679 Oktober ........... 1 737 1 943 3 680 November ......... 3 208 3 591 6 799 December ......... 3 805 4 511 8 316
Fortsatta inventeringar av arbetskraft för brännvedsförsörjningen skedde med stöd av kungörelsen den 19 juli 1941 (nr 668). Endast större avverkare behövde lämna uppgift varje månad, medan mindre avverkare hade att rap- portera var tredje månad. Med större avverkare avsågos härvid sådana som beräknades under avverkningsåret 1944/45 avverka en kvantitet motsva- rande i södra Sverige 200 kbm eller däröver och i norra Sverige 500 kbm eller däröver.
Propagandan bland ungdomen för frivilliga beredskapsinsat- s er fullföljdes efter samma riktlinjer som tidigare och intensifierades med hänsyn till att beredskapströttheten begynt starkare framträda. Ett betydel- sefullt praktiskt arbete för jordbruksproduktionen utfördes av de frivilliga, såväl de som gingo direkt ut till jordbruksarbete som de vilka genom att åtaga sig luftbevakning medverkade till att inkallade jordbrukare kunde erhålla ledighet från militärtjänstgöring.
Liksom föregående år utfärdades en kungörelse, innebärande att vissa tjänstemän beviljades sammanlagt tio dagars tjänstledighet med oavkortad lön för deltagande i skördearbete, som anvisats av den offentliga arbets- förmedlingen.
För byggnads- och anläggningsverksamheten gällde i stort sett fortfarande de restriktiva bestämmelser, för vilka redogörelse lämnats i del V sid. 186 ff. Se härom vidare nedan sid. 165.
Den alltjämt rådande knappheten på kunniga specialarbetare inom v e r k- 5 t a d s i n d 11 s t r i e n motiverade att de av arbetsmarknadskommissionen redan i maj 1940 igångsatta beredskapskurserna för omskolning och ut-
bildning av tempoarbetare för nämnda industri upprätthöllos. Fr. o. m. den 1 juli 1944 överflyttades emellertid denna verksamhet till överstyrelsen för yrkesutbildning. Vid utgången av år 1944 pågingo 43 kurser, därav 28 för mekaniker, 4 för finmekaniker, 1 för smeder, 8 för svetsare, 1 för lindare och 1 för bilservicemekaniker. Under halvåret voro dessutom anordnade beredskapskurser för utbildning av kvinnlig industriell arbetskraft. Vid årets utgång pågingo två sådana kurser.
Den under första halvåret 1944 beslutade successiva utbyggnaden av u n g- domsförmedlings— och yrkesvägledningsorganisatio- nen genomfördes till en del under senare halvåret. Sedan även Gotland er— hållit en särskild länscentral för ungdomsförmedling och yrkesvägledning, funnos vid årets slut dylika centraler upprättade i samtliga län. Filialer hade vid samma tidpunkt inrättats vid avdelningskontoren i Hälsingborg, Karl- skoga, Lund, Norrköping, Skellefteå, Sundsvall, Södertälje och Ängelholm. Dessutom hade till avdelningskontor i Stockholm knutits 8 s. k. kontaktmän.
Genom kungörelse den 20 oktober 1944 (nr 703) ändrades i vissa avseen- den kungörelsen den 7 maj 1940 (nr 328) om lä n s a r h e ts 11 å m n d e r. Ändringarna berörde länsarbetsnämndernas sammansättning och uppgifter, vilka sistnämnda blevo betydligt utvidgade (se sid. 24). De nya bestämmel- serna trädde i kraft den 1 januari 1945.
Statsbidrag lämnades som förut till ett antal statliga och statskommunala h e r e (l s k a p 5 a rb e t e 11. Dessa hestodo dels av egentliga försvarsarbeten eller eljest arbeten av betydelse för försvaret, dels av väg- och spåranlägg- ningar, flygfält samt flottledsarbeten. Sådana arbeten utfördes förutom i arbetsmarknadskommissionens även i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens samt i järnvägsstyrelsens regi. De sammanlagda kostnaderna under hela året 1944 för dessa arbeten utgjorde 694 milj. kronor, varav 563 milj. kronor utgingo i form av statsbidrag.
Hjälpverksamheten för arbetslösa tillhörande intellektuella m. fl. yrken fortsatte efter samma riktlinjer som förut. Omkring 340 arbets- lösa med sådana yrken sysselsattes vid arkivarbeten, varjämte ett 80-tal musiker erhöllo s. k. lnusikerhjälp. Hjälpverksamhet i nu nämnda form be- drevs dessutom under halvåret för ett betydande antal flyktingar av olika nationalitet.
Tillstånd till bedrivande av dagunderstöds- och hyreshjälpsverksamhet be- hövde under halvåret icke lämnas i någon större skala. Verksamheten be- rörde under de första månaderna av halvåret endast några hundratal per- soner. Sin största omfattning hade den i december, då 1 447 personer åtnjöto dagunderstöd och 1069 hyreshjälp.
Arbetet medregistreringen av olika kategorier arbetare i avsikt att underlätta ledighet från militärtjänstgöring fortsattes. Såsom förut nämnts verkställdes hempermittering vid skördetiden med ledning av de upplagda registren. Därutöver avgav arbetsmarknadskommissionen ytt-
randen över ett stort antal enskilda framställningar om hempermittering från eller anstånd med beredskapstjänstgöring.
Arbetet med krigsindustriens mobiliseringsplanering fortgick efter samma linjer som tidigare.
Kollektivavtalen.
Under tredje och början av fjärde kvartalet 1944 var förhandlingsverk- samheten jämförelsevis ringa, medan den mot slutet av året var synnerligen livlig. Såsom i föregående redogörelse omnämnts pågingo vid utgången av första halvåret 1944 avtalsförhandlingar bl. a. för de till Svenska arbets- givareföreningen anslutna företagen inom de grafiska facken (civiltrycke- rier, litografiska anstalter, bokbinderier m. m.). I slutet av juli träffades uppgörelser i dessa frågor, och tre nya riksavtal upprättades att gälla till den 31 maj 1945. Uppgörelserna berörde sammanlagt omkring 13 000 arbe- tare och inneburo i huvudsak prolongation av de tidigare avtalen med vissa jämkningar, bl. a. höjning av vissa minimitimlöner, speciellt inom bokbin- derifacket. Bland statliga avtal, som utlöpte vid halvårsskiftet, märkas av- talen för telegrafverkets linje- och verkstadsarbetare. Förhandlingar rörande nya avtal pågingo, vilket även omnämnts i föregående redogörelse, vid halv- årsskiftet och resulterade i uppgörelse i slutet av augusti månad. Avtalet för linjearbetarna berörde omkring 6 000 arbetare och skulle gälla i två år eller t. o. m. den 30 juni 1946, medan avtalet för verkstadsarbetare berörde om- kring 1 500 arbetare och skulle gälla ett år eller t. o. m. den 30 juni 1945. Beträffande verkstads- och förrådsarbetare vid statens järnvägar strandade förda förhandlingar mellan parterna — järnvägsstyrelsen och Svenska järn- vägsmannaförbundet —— och förbundet varslade om arbetsnedläggelse fr. o. m. den 27 juli. Sedan Kungl. Maj:t förordnat en särskild förlikningsman att medla i tvisten, träffades i slutet av augusti månad uppgörelse om nytt avtal. Öppen konflikt förhindrades. Uppgörelsen innebar bl. a., att arbetare som fyllt 40 år och haft anställning som verkstadsarbetare vid statens järnvägar under minst 15 år erhöllo ytterligare tre dagars semester fr. o. rn. år 1945. Därjämte skedde en viss förhöjning av sjukersättningen för ackordsarbetare.
Mellan landstingens centrala lönenämnd och Svensk sjuksköterskeförening träffades i början av juli månad överenskommelse om anställnings- och av- löningsförmåner för i landstingens tjänst anställda sjuksköterskor. Överens- kommelsen godkändes sedermera av vederbörande landsting. Genom över- enskommelsen, som berörde omkring 3500 sjuksköterskor, genomfördes väsentliga löneförbättringar för ifrågavarande personal.
I slutet av oktober träffades inför en av Kungl. Maj:t förordnad medlings- kommission uppgörelse angående nya avtal för gat- och kantstensindustrierna samt stor- och finstensindustrien, sedan förhandlingar pågått under en längre period. De nya avtalen skulle gälla för tiden 1 juli 1944—30 juni 1945 och inneburo bl. a. en höjning av timlönerna för de lägst betalda arbetarna samt förbättring av vissa låga ackord.
Avtalen för skogsbruket i Dalarna och Norrland utlöpte den 30 september och nya uppgörelser träffades under oktober och november månader för tiden t. o. m. den 30 september 1945.
För skogsbruket i södra och mellersta Sverige träffades uppgörelse om nya avtal under december månad efter förhandlingar inför en särskild kom— mission. Avtalen skulle gälla till den 1 oktober eller i vissa fall till den 1 november 1945.
För jordbruket upprättades i oktober månad nytt riksavtal och nya löne- avtal för det avtalsår, som började den 1 november 1944. Uppgörelsen inne- har, att lantarbetarna erhöllo en löneförhöjning på i genomsnitt 11 a 12 öre i timmen. Det gamla statsystemet skulle därjämte enligt uppgörelsen avveck- las under det nya avtalsåret.
Den 31 oktober utlöpte inom livsmedelsindustrien en del betydelsefulla avtal, nämligen dels ett avtal för charkuterier, tarmrenserier samt slakteri- och köttgrossistfirmor i Stockholm samt dels avtal för personalen vid olika mejerifirmor i Stockholm. I förra fallet inträdde från den 21 november öppen konflikt, som pågick ännu vid årsskiftet. I det senare fallet hade vid års- skiftet icke heller någon uppgörelse kommit till stånd, trots intensiv förhand- lingsverksamhet.
Beträffande de avtal, som löpte per kalenderår, märkas uppgörelser inom gruvindustrien, där nya avtal träffades under december månad för 1945. Uppgörelserna inneburo endast smärre jämkningar i de tidigare avtalen. Två nya riksavtal inom handelsbranschen, innehållande allmänna bestämmelser för biträden, kontorister samt lager- och utkörarepersonal, träffades även i december månad. Avtalen skulle gälla för år 1945.
Mellan landstingens centrala lönenämnd och Svenska kommunalarbetare- förbundet träffades i november månad för första gången ett riksavtal för biträdespersonalen vid landstingens sjukvårds- och övriga inrättningar. Om- kring 12 000 anställda berördes av det nya riksavtalet, som skulle gälla för år 1945.
Några centrala förhandlingar angående indextillägg förekommo icke vid årets slut i motsats till vad som varit fallet under de senaste åren. Vid de avtalsuppgörelser som träffades blev i allmänhet överenskommet, att 1944 års ramavtal mellan Svenska arbetsgivareföreningen och Landsorganisatio- nen skulle gälla även för den nya avtalsperioden.
Lönefrågor beträffande statliga befattningshavare.
Den restriktiva lönepolitik, som statsmakterna för de statsanställdas del under krisåren nödgats tillämpa i fråga om lönegradsplacering, inrättandet av nya befattningar och allmän befordringsgång, hade icke kunnat undgå att i förening med den allmänna begränsningen av kompensationen för lev- nadskostnadsstegringen medföra kännbara verkningar för därav berörda lön- tagargrupper. Givetvis hade detta varit särskilt framträdande för den lägst
avlönade personalen. Från de anställdas sida framfördes i olika samman— hang önskemål om löneförbättringar. De huvudorganisationer, som repre- senterade personal i de lägsta graderna, begärde under hösten 1944 förhand- lingar om provisoriska lönetillägg åt sådan personal för undanröjande av de mest framträdande svårigheterna.
Kungl. Maj:t, som fann saken icke längre böra undanskjutas, förelade riks- dagen förslag i ämnet vid dess höstsession genom proposition nr 296.
I sin motivering framhöll finansministern, att frågan om och i vad mån en pro- visorisk löneförbättring för sämre ställda grupper av statsanställda borde genom— föras måste i rådande läge bedömas mot bakgrunden av löneutvecklingen på den allmänna arbetsmarknaden och dess betydelse ur allmänna ekonomiska synpunkter. Ett fortsatt vidmakthållande av det sedan hösten 1942 upprätthållna pris- och löne— stoppet vore en förutsättning för att penningvärdet skulle kunna skyddas trots de allvarliga påfrestningar, för vilka det utsattes både genom de med kriget förbundna försörjningssvårigheterna och de omfattande beredskapsutgifterna. Redan när löne- stoppspolitiken först genomfördes, förutsattes emellertid, att den icke skulle ute- sluta inkomstförbättringar för sämre ställda grupper. Sådana justeringar hade också kommit till stånd i viss omfattning. Om en provisorisk lönehöjning för vissa grup- per statsanställda nu skulle kunna godtagas, måste den tydligen begränsas så, att den fölle inom ramen för sådana lönejusteringar, som kunde genomföras utan att förutsättningarna för den allmänna stabiliseringspolitiken rubbades. Frågan hur denna ram borde uppdragas kunde för de statsanställdas del icke bedömas efter fullt samma grunder som på den allmänna arbetsmarknaden, bl. a. därför att det statliga lönesystemets utformning medförde, att de statsanställda i de lägre löne— graderna i början av sin bana vore förhållandevis sämre ställda än arbetare på den allmänna arbetsmarknaden, även om de skulle komma över dessa, när de nådde slutlönen i resp. befattningar. Viktigare vore emellertid, att arbetarna på den all— männa marknaden genom olika omständigheter under krigsåren erhållit en nominal- löneökning, som översteg den som samtidigt kommit statstjänstemännen till del.
Kungl. Maj:ts förslag innebar för de tolv lägsta löneklasserna (g—a samt 1—5) i det allmänna lönesystemet för civilförvaltningen ett lönetillägg av i genomsnitt ungefär 12 procent av samtliga vid ifrågavarande tid utgående löneförmåner. Beräknat för medeldyr ort medförde dessa tillägg, att real— lönen praktiskt taget återfördes till 1939 års nivå. För de tre närmast ovanför liggande löneklasserna (nr 6—8) föreslogs en sjunkande skala för tilläggen, avpassad för ernående av en lämplig anslutning till den där ovanför lig- gande löneskalan. Liknande lönetillägg föreslogs för löntagare i motsvarande inkomstläge enligt andra lönereglementen. Någon skillnad mellan tilläggen i olika dyrortsgrupper gjordes icke. De provisoriska lönetilläggen föreslogos skola utgå retroaktivt fr. o. m. den 1 juli 1944.
Utöver dessa lönetillägg föreslogs ett tillfälligt barntillägg skola såsom ett engångsbidrag utgå till befattningshavare med rätt till provisoriskt lönetill— lägg i syfte att åstadkomma en viss differentiering efter försörjningsbördan. Barntillågget skulle vara högst 100 och lägst 50 kronor för ett barn samt högst 200 och lägst 100 kronor för två eller flera barn under 16 års ålder, varvid undantag skulle göras för barn som redan åtnjöte andra barntillägg
eller dylika förmåner av statsmedel. Förslaget innehöll även bestämmelser om kompensation för förlängning av väntetid för befordran i fråga om vissa extra ordinarie befattningar, i främsta rummet hos statens järnvägar.
Riksdagen biföll propositionen samt beviljade i enlighet med densamma ett anslag å tilläggsstat för budgetåret 1944/45 av 12 milj. kronor för täc- kande av de av tilläggen föranledda kostnaderna. Beträffande anställnings- havare vid de affärsdrivande verken skulle ifrågavarande kostnader bestri- das av dessa verks medel. Kungörelse i ämnet utfärdades den 1 december 1944 (nr 754).
Socialförsäkrings— och understödsfrågor.
I anledning av inom riksdagen väckta motioner hade 1944 års riksdag hos Kungl. Maj:t hemställt om framläggande snarast möjligt av förslag till . en allmän förbättring av utgående folkpensioner och invalidunderstöd. På ( grund härav hade Kungl. Maj:t den 28 april 1944 uppdragit åt socialvårds- i kommittén att skyndsamt inkomma med förslag till provisoriska åtgärder till Ökning av de folkpensioner, som uppenbarligen vore otillfredsställande, varvid borde beaktas, att förslagen icke föregrepe eller försenade en defini- tiv reformering av folkpensionerna. Sedan kommittén till fullgörande av . nämnda uppdrag framlagt vissa förslag och vederbörliga yttranden däröver ! inhämtats, förelade Kungl. Maj:t frågan för riksdagen vid dess höstsession : 1944 i propositioner nr 288 och 297. ' I propositionen nr 297 anförde socialministern, att åstadkommandet av en för- : bättring av de enligt folkpensioneringslagen utgående förmånerna länge utgjort ett av de mera angelägna socialpolitiska önskemålen. Då ett beslut på grundval av den igångsatta utredningen angående en allmän översyn av folkpensioneringen i nämnda syfte kunde beräknas komma att ännu länge vänta på sig, vore ett provisoriskt ord- nande av frågan lämplig. Härvid avsågs icke att bereda dyrtidskompensation, enär de redan utgående dyrtidstilläggen (se del V sid. 381) kunde anses vara tillfyllest. ' Det gällde fastmer en verklig förbättring av provisorisk natur av de folkpensioner, ( som uppenbarligen vore otillfredsställande. (Härvid syftades givetvis endast på folk- pensioner, vari ingick tilläggspensioner samt invalidunderstöd.) Vid förslagets kon- , struktion hade särskild vikt fästs vid bostadskostnadernas inverkan på folkpensionä- I rernas försörjningsläge. Då bostadskostnaden relativt sett vore mera betungande I för ensamboende än för äkta makar, hade förslaget byggts på tankegången att för- stärkningen av pension eller understöd borde utgå med lika stort belopp till varje pensionärshushåll. Huvudregeln i förslaget var, att förstärkning skulle utgå till ogift pensionär med 100 kronor och till gift pensionär med 50 kronor. Då emeller- tid, därest endast den ena av makarna hade tilläggspension, skulle till hushållet utgå endast 50 kronor såsom provisorisk förbättring även då den andra maken icke kunde i nämnvärd grad bidraga till familjens uppehälle och då en individuell pröv- ning av försörjningsförmågan vore utesluten i förevarande sammanhang, hade hu- vudregeln kompletterats därhän att, om den av makarna som ej uppbure tilläggs- pension eller invalidunderstöd fyllt 60 år, den pensionsberättigade maken skulle er- hålla 100 kronor i provisorisk förbättring. Därvid hade presumerats, att arbetsför- mågan vid 60—årsåldern i allmänhet väsentligt nedginge. Kommunernas och lands- tingens bidragsskyldighet föreslogs reglerad i stort sett efter samma regler som an- gåvos i folkpensioneringslagen. 11—513703
Riksdagen godkände Kungl. Maj:t förslag men beslöt i enlighet med ett motionsvis framfört yrkande, att utöver de i propositionen angivna pensions- förbättringarna skulle medges ett belopp motsvarande folkpensionens eller invalidunderstödets belopp för en månad. Till täckande av kostnaderna för de beslutade förstärkningarna av tilläggspensioner och invalidunderstöd an- visade riksdagen å tilläggsstat för budgetåret 1944/45 ett anslag av 44 milj. kronor.
Jämlikt riksdagsbeslutet utfärdades den 1 december 1944 lag i ämnet (nr 751), avsedd att träda i kraft den 1 januari 1945. Samtidigt utfärdades kungörelse (nr 752) med tillämpningsbestämmelser.
De dagunderstöd, som kommunerna ägde med statsbidrag utgiva till oför- vållat arbetslösa, hadei mars 1944 undergått förhöjning (se del V sid. 376). Härigenom hade dagunderstödsbeloppen i ett stort antal fall kommit att överstiga de barnunderstödsbelopp, som vid arbetslöshet i form av daghjälp samt barn- och hustrutillägg utgingo till medlemmar i erkända arbetslös- hetskassor. Då det knappast syntes rimligt, att medlem av erkänd arbets- löshetskassa i händelse av arbetslöshet ställdes i ett sämre läge utan fastmer borde beredas en fördelaktigare ställning än annan arbetslös, och då fram- ställningar om rättelse i denna sak inkommit från flera håll, uppdrog Kungl. Maj:t den 30 juni 1944 åt socialstyrelsen att verkställa utredning rörande de ändringar i bestämmelserna om arbetslöshetsförsåkring, som styrelsen kunde finna påkallade med hänsyn till utvecklingen inom den hjälpverk- samhet, som bedreves av arbetslöshetskommittéerna.
Socialstyrelsens i ämnet avgivna utredning gav vid handen, att en höjning av de från de erkända arbetslöshetskassorna utgående understödsbeloppen vore påkallad. För uppnående av detta syfte föreslog styrelsen vissa åtgär- der, varvid såsom mål angavs, att understöden från erkänd arbetslöshets- kassa borde med 25 procent överstiga motsvarande understöd från arbets- löshetsnämnd. Förslagen upptogos i något jämkad form av Kungl. Maj:t, som i proposition nr 301 framlade frågan för riksdagen vid 1944 års höst- session. Riksdagen antog förslagen med viss ändring, varefter av Kungl. Maj:t den 15 december 1944 utfärdades dels förordning (nr 777) angående ändrad lydelse av 20 5 1—3 mom. förordningen den 15 juni 1934 (nr 264) om erkända arbetslöshetskassor, dels förordning (nr 778) angående belop- pet av barntillägg och hustrutillägg enligt förordningen om erkända arbets- löshetskassor, dels förordning (nr 779) om kristillägg å daghjälp från er- kända arbetslöshetskassor. Författningarna skulle träda i kraft den 1 mars 1945, dock med rätt för Kungl. Maj:t att beträffande viss kassa förordna om tidigare ikraftträdande.
De genom de nämnda förordningarna införda förbättringarna av de från arbetslöshetskassorna utgående understöden voro följande. De statliga barn- och hustrutilläggen höjdes, barntilläggen från 60 öre till en krona per dag
och hustrutilläggen från en krona till en krona 25 öre per dag. Å daghjäl- pen skulle under tiden t. o. m. den 30 juni 1946 utgå ett av statsmedel helt bekostat kristillägg av 75 öre per dag. Sammanlagda beloppet av daghjälp och kristillägg fick dock icke överstiga 7 kronor om dagen mot förut 6 kro- nor. Gällande s. k. överförsäkringsregler — innebärande att de från kas- sorna utgående understöden, barn- och hustrutillägg däri inråknade, icke fingo överstiga, för ensamstående 3/:. och för familjeförsörjare % av den i orten vanliga arbetsförtjänsten för arbetare inom samma yrke och av samma arbetsförmåga som den arbetslöse —— bibehöllos. Dock skulle häri den modi- fikationen gälla, att för familjeförsörjare med tre barn eller därutöver un- derstödets maximibelopp kunde få uppgå till alm av berörda arbetsförtjänst.
Propositionen innehöll utöver författningsförslagen meddelande om att Kungl. Maj:t hade för avsikt att genomföra sådan ändring i direktiven för utgivande av hyreshjälp till kassamedlem. att sådan finge utgå under förut- sättning att sökanden genom intyg från kassan eller arbetslöshetsnämnd kunde styrka, att han vid den tid, då hyreshjälp skulle börja utgå, under de närmast dessförinnan förflutna 30 dagarna uppburit daghjälp eller dag- understöd för sammanlagt minst 18 dagar. Detta innebar modifikationer i två hänseenden av gällande principer för hyreshjälp, nämligen dels minsk- ning av den tid, under vilken arbetslös skulle ha åtnjutit understöd för att komma i fråga till erhållande av hyreshjälp, dels ock införande av möjlig- het att i samma tid inräkna jämväl tid, under vilken dagunderstöd åtnjutits från arbetslöshetsnämnd.
Kostnaderna för de nya eller höjda statsbidragen till de erkända arbets- löshetskassorna ansågos icke böra föranleda höjning av för hithörande bi- drag för budgetåret 1944/45 anvisat anslag.
16. Byggnads- och bostadsväsendet.
Bostadstörsörjntngeu.
De omfattande stödåtgärder åt bostadsbyggandet, vilka statsmakterna ge- nomfört under krigsåren, hade haft till följd, att den stagnation i bostads- produktionen, som inträdde efter krigsutbrottet, kunnat hävas och förbytas i en ökning. Bostadsbyggandet i tätorterna under åren1939 ——1944 kan i runda tal anges sålunda:
Ungefärliga antalet nytillkomna lägenheter:
År Antal År Antal 1939 .................. 45 000 1942 .................. 22 900 1940 .................. 20 000 1943 .................. 31 800 1941 .................. 13 600 1944 .................. 38 900
Beträffande siffran för 1944 bör nämnas, att den ger en något för ogynn— sam bild av bostadsproduktionens omfattning. Den för detta år medgivna bostadsbyggnadskvoten avsåg en produktion av omkring 40 000 lägenheter. Av vissa orsaker blevo emellertid åtskilliga lägenheter, vilka beräknats kunna färdigställas under året, färdiga för inflyttning först under de två första månaderna av år 1945.
Av sammanställningen framgår, att bostadsproduktionen snabbt gick till- baka efter år 1939. Bottenläget nåddes år 1941 med en produktion, som ut- gjorde föga mer än en fjärdedel av 1939 års visserligen rekordartade pro- duktionssiffra. Produktionen ökades därefter undan för undan för att un- der år 1944 — med nyssnämnda tillägg för vid årsskiftet ännu ej fullt får- digställda byggnader — nå upp till ungefär 90 procent av 1939 års nivå. Eftersläpningen till följd av den låga produktionen under de första krigs- åren i förening med en kraftig ökning i familjebildningen medförde, att trots den inträdda produktionsökningen under de senaste åren situationen på bostadsmarknaden alltjämt kännetecknades av en starkt markerad knapp- het på bostäder. Tack vare stegringen i antalet nytillkomna lägenheter kunde man dock i övervägande antalet orter förhindra, att bostadsbristen över— gick i ren bostadsnöd.
Vad beträffar bostadsförbättringsverksamheten på 1 a n d 5 b y g (1 e 11 hade denna ävenledes under krigsåren omfattats med växande intresse, och de anslag som i ökad omfattning ställts till förfogande
för utlämnande av bidrag eller län för sådana ändamål i syfte att söka skapa en mera tillfredsställande levnadsstandard för den mindre bemedlade lands- bygdsbefolkningen hade varit föremål för en allt livligare efterfrågan och avsatt goda resultat.
Regleringen av byggnads- och anläggningsverksamheten.
Lagstiftningen angående tillståndstvång för byggnads- och anläggnings- arbeten var i stort sett oförändrad under hela året 1944.
Vid tillämpningen av byggnadstillståndslagstiftningen har man åsyftat att medverka till upprätthållandet av ett fast penningvärde samt att främja en ändamålsenlig användning av förnödenheter och arbetskraft. Den anordnade kontrollen över förbrukningen av vissa byggnadsmaterial, å vilka brist eller knapphet varit rådande, har varit av stor betydelse för hushållningen med dessa material. Vad angår utnyttjandet av arbetskraften har det lyc- kats att i väsentlig mån utjämna arbetssäsongerna inom byggnadsindustrien. . Detta har skett genom att i görligaste mån fördela byggnadstillstånden lik- formigt över året samt att beträffande byggnadsarbeten som lämpligen kunna utföras vintertid meddela byggnadstillstånd för utförande allenast under vintermånaderna. På detta sätt har flertalet byggnadsarbetare under de sista två åren kunnat beredas en relativt jämn sysselsättning. Det tillämpade reg- leringssystemet har även skänkt möjlighet att anpassa arbetstillgången inom byggnadsindustrien med hänsyn till det varierande arbetskraftsbehovet inom övriga för landet viktiga näringsområden.
[ fråga om sättet för ingivande av ansökan om byggnadstillstånd infördes i samråd med statens byggnadslånebyrå fr. o. m. den 1 oktober 1944 i viss mån nya bestämmelser för ansökningar om bostadsbyggnadsarbeten. Det bestämdes att dylika ansökningar, avseende arbeten i städer och köpingar där byggnadslånebyrån hade förmedlingsorgan, skulle fr. o. m. nämnda dag ingivas till förmedlingsorganet, vare sig statligt lån söktes hos byrån eller ej. I samband härmed bereddes vederbörande sökande tillfälle att, om lån sök- tes hos statens byggnadslånebyrå, erhålla s. k. förhandsgranskning hos by- rån i samband med ansökan om byggnadstillstånd. Ansökningar avseende bostadsbyggnadsarbeten av annan art skulle -— vare sig statligt lån söktes eller ej — i likhet med ansökningar för andra arbeten än bostadsbyggnads- arbeten såsom förut ingivas till vederbörande länsarbetsnämnd.
I samråd med byggnadsberedningen har arbetsmarknadskommissionen ! upprättat en fortlöpande statistik över beviljade och avslagna ansökningar ) om byggnadstillstånd. Denna statistik belyser den tillståndsreglerade bygg- nadsverksamhetens art och omfattning, geografiska fördelning, arbetskrafts- behov samt förbrukning av olika sorters byggnadsmaterial.
Av statistiken framgår, att under år 1944 beviljades sammanlagt 19 425 ansökningar om byggnadstillstånd. Av ansökningarna biföllos 16 472 av ar- betsmarknadskommissionen och 2953 av Kungl. Maj:t. Under samma tid
avslogos 1 374 ansökningar, varav 938 av arbetsmarknadskommissionen och 436 av Kungl. Maj:t. De beräknade byggnadskostnaderna för de under olika månader beviljade resp. avslagna ansök- n i n g a r n a framgå av följande sammanställning.
Beviljade ansökningar. Milj.kr.
.. Av- År 1944 . Byggnader for " . slagna Bo. Jord— forvaltmng, Anlägg- . . .. ansök- Månad stads- bruk, sam- sociala ända- nings- Militara Summa ningar hus skogs- industri färdsel handel mål, sjuk- arbeten arbeten Milj. kr
bruk o. " vård, skolor fiske m. m.
Januari . . . . 97-9 1-7 17-8 2—7 2—3 7-6 9—0 3-6 142-6 51 Februari 93-9 3—6 16-1 5—4 2-0 13-5 10-2 18!) 163-6 13—1 Mars ...... 93-4 4-4 21-6 9-3 6-8 14] 14-9 3-3 167-8 17-1 April ...... 80-0 4-9 15-7 4-3 -1 7-0 4-4 3-7 122-1 9-7 Maj ...... 76-3 4—5 14-6 1-9 1-6 8-0 8-2 8—8 123-9 13-5 Junl ...... 625 3-6 13-6 '"-3 2-7 20-7 8-4 18- 137-2 12-8 Juli ...... 83-5 1-8 12-0 1-4 3-5 9-3 7-0 6!) 125-4 11-0 Augusti . . .. 97-4 1-5 37-6 2-1 3-2 11-0 4-6 10-4 167-8 9-9 September 111-2 1-3 88-5 4-3 4-5 33—8 8-6 10-7 262-9 9'5j Oktober.. . . 81-9 1-1 14-2 2-3 3-0 22-7 3-3 18-8 147-s 11-3 ) November.. 52-1 0-6 16-7 4-5 3-0 15-8 9-3 7-7 109-7 128. December. . 44—6 0—5 14-6 0-8 1—2 6-7 11-9 6-1 86»; 21-9] Summa 974-7 29-5 283-0 46 ' 35-9 170-2 100-3 117-3 1 757-2 147-Li
Något mera än hälften eller 9747 milj. kronor av de beräknade byggnads- ! kostnaderna för de beviljade ansökningarna hänförde sig till bostadshus exklusive personalbostäder. A n t al e t b 0 s t a d 5 l ä g e n h e t e r av olika storlek i under 1944 beviljade byggnadsföretag avseende nybyggnader fram-
wacom—___-
Städer med . ..
.. , . .. Övriga stader
L a g e n 11 e t s t y p Hela riket ovan?:) 000 och tätorter rum .......................... 3 475 899 1 892 rum och kokvrå .............. 3 519 1 955 1 457 rum och kök .................. 10 624 6 340 4 008 rum och kök eller kokvrå ...... 23350 12034 10020 rum och kök .................. 11 373 4 338 5 863 rum och kök .................. 3 383 1 129 1 679 eller flera rum och kök ........ 1 136 239 618 Samtliga lägenheter 56 860 26 934 25 537
! ! gar av foljande sammanställning, 1 Vilken aven personalbostader medtaglts. | !
I statistiken ingår ej sådan byggnadsverksamhet som icke varit tillstånds- reglerad och ej heller arbeten för vilka generellt byggnadstillstånd meddelats. Den viktigaste gruppen av arbeten, som härigenom icke kunnat beaktas, utgöres av s. k. tremansbyggen, d. v. s. arbeten, för vilkas utförande utöver erforderligt antal målare, plåtslagare, elektriker, rörarbetare och glasmäs-
teriarbetare icke sysselsatts mer än tre arbetare. Generellt byggnadstillstånd har bl. a. utfärdats för ett stort antal mindre arbeten för statliga verk och styrelser. Vidare har Kungl. Maj:t den 6 maj 1944 meddelat generellt bygg- nadstillstånd för vissa för skogsbruket betydelsefulla slag av anläggnings- arbeten inom Västernorrlands län.
Även arbeten, för vilka byggnadstillstånd meddelats i vanlig ordning, ha i ett mindre antal fall ej kunnat medtagas i statistiken. Detta gäller särskilt löpande underhålls- och reparationsarbeten, för vilka bestämda uppgifter icke kunnat lämnas beträffande arbetenas omfattning, erforderlig arbets- styrka eller materialåtgång.
Vid jämförelse mellan byggnadskostnaderna för under olika månader be- viljade byggnadstillstånd bör beaktas, att i vissa månadssiffror ingå arbeten av betydande omfattning och med mycket lång byggnadstid. Under septem— ber 1944 beviljades sålunda byggnadstillstånd för vattenkraftsanläggningar vid Forsmoforsen kostnadsberäknade till 485 milj. kronor, vilka arbeten be- räknats vara färdiga först i november 1947.
Av kostnaderna för under 1944 beviljade byggnadsarbeten kommo 871 procent å arbeten med en byggnadstid mellan 1—12 månader; för 83 pro- cent var byggnadstiden 1—2 år och för 413 procent över 2 år.
Hyresregleringen. Se härom sid. 369 ff, där redogörelse lämnas för hyresregleringen under hela budgetåret 1944/45.
17 . Sjukvård och läkemedelsanskaffning.
Medicinalstyrelsens materielnämnds verksamhet fortgick jämväl under andra halvåret 1944 efter de riktlinjer, som angivits i kungl. brevet den 17 januari 1941.
Förnyad inventering av landets förråd av läkemedel och viss annan sjuk- vårdsmateriel ägde rum i oktober 1944. Resultatet av inventeringen utvi- sade, att försörjningsläget i fråga om läkemedel fortfarande var tillfreds- ställande utom beträffande vissa varuslag, vilka till följd av de försämrade importmöjligheterna icke kunnat anskaffas. I anledning av inventeringen vidtog materielnämnden de åtgärder beträffande den frivilliga handelsregle— ringen rörande vissa läkemedel och annan sjukvårdsmateriel, import, in- hemsk tillverkning m. m., vilka med hänsyn till rådande förhållanden kunde anses erforderliga. Här må nämnas, att tillgången på acetylsalicylsyra utvi— sade en fortsatt minskning. Genom den tillverkning av detta läkemedel, som på statsmakternas tillskyndan igångsatts av Aktiebolaget Bofors nobelkrut, kunde emellertid landets behov beräknas bliva till fullo tillgodosett omkring årsskiftet 1944/1945. Åtgärder för import av acetylsalicylsyra utöver de tidi- gare vidtagna ansågos därför ej påkallade. Däremot befanns det nödvändigt att införa kontroll av importhandeln med acetylsalicylsyra med hänsyn till bl. a. prisskillnaden mellan den importerade och den inom landet tillver- kade varan. Efter av industrikommissionen på föranstaltande av materiel- nämnden gjord framställning utfärdade Kungl. Maj:t genom kungörelse den 6 oktober 1944 (nr 672) bestämmelser angående reglering av införseln av salicylsyra och acetylsalicylsyra (se sid. 74), varjämte industrikommis- sionen bemyndigades att enligt vissa grunder genomföra nämnda reglering.
Av andra inventeringsutredningar, som företagits under halvåret, må näm- nas sådana rörande röntgenfilm, insulin, preventivmedel, glasögon, ögonglas och ögonproteser. Inventeringarna av de tre sistnämnda varuslagen till— kommo närmast med anledning av från Finland gjorda förfrågningar om möjligheten att från Sverige erhålla leverans av dessa varor.
Under halvåret blev det tidigare inledda samarbetet mellan nämnden och svenska kommittén för internationell hjälpverksamhet i frågor rörande läke- medel och andra materielnämndens verksamhetsområde tillhöriga varor allt mera omfattande. Efter framställning från kommittén bemyndigade Kungl.
Maj:t genom beslut den 1 september 1944 materielnämnden att för berörda hjälpverksamhet verkställa upphandling av läkemedel inom en kostnadsram av 65 milj. kronor. Med anledning härav träffade nämnden avtal om leve- rans av läkemedel och läkemedelsråvaror med dels olika svenska läkeme- delstillverkare, dels försvarets sjukvårdsförvaltning och dels reservförråds- nämnden. Likaså verkställdes för samma ändamål upphandling av röntgen- och skärmbildsapparater.
Arbetet med insamling och odling av medicinalväxter fortgick enligt tidi- gare fastställda planer. Avkastningen av årets odling blev emellertid något mindre än beräknat på grund av i viss mån felslagen skörd och andra oför- utsedda omständigheter.
Av Kungl. Maj:t anbefalld utredning rörande bl. a. den framtida bered- skapen på sjukvårdens område fortgick jämväl under andra halvåret 1944.
Under tiden 1 juli—31 december 1944 behandlade materielnämnden 420 ansökningar om exportlicens för läkemedel och sjukvårdsmateriel samt 950 ansökningar om transporttillstånd för införsel av sådana varor.
18. Priser och prisreglering.
Översikt av prisutvecklingen.
Under senare hälften av 1944 visade både parti- och detaljprisnivån en svagt fallande tendens. Den väsentliga betingelsen härför utgjorde prissätt— ningen på jordbrukets produkter för produktionsåret 1944/45. Kalkylen över jordbrukets inkomster och utgifter utvisade för detta produktionsår ett in- komstöverskott på 366 milj. kronor, vilket togs i anspråk för prissänk- ningar. Dessa, som ägde rum under loppet av september månad, berörde direkt och indirekt varuslagen kött och fläsk, charkuterivaror, gula ärter, margarin samt handtvål och tvättpulver.
Kommerskollegii p a r t i p ris i n d e x steg 1 enhet mellan juni och juli men sjönk därefter successivt med 1 enhet per månad t. o. 111. oktober. Mellan juli och december uppgick partiprissänkningen till cirka 11/2 pro— cent. Utöver av jordbruksprissättningen föranledda prissänkningar ägde pris— reduktioner under höstens lopp rum på potatis, grönsaker och kaffe. I fråga om i m p 0 r t p r i sin d e x utgjordes enda förändringen av en nedgång med 3 enheter mellan augusti och september. E x p 0 r t p r i s i n d e x vi- sade obetydliga variationer. Kommerskollegii parti-, import- och exportpris- index under ifrågavarande period återges nedan, resp. tal därvid omräknade med augusti 1939 = 100.
År 1944 Partipris- Importpris- Exportpris— index index index Juni .............. 177 265 182 Juli ............... 178 265 182 Augusti ........... 177 265 182 September ......... 177 262 183 Oktober ........... 176 262 183 November ......... 176 262 183 December ......... 176 262 182
Den procentuella prisstegringen för olika huvudgrupper i partiprisindex redovisas i följande tabell. Jordbruksprodukternas dominerande roll för partiprissänkningen under senare hälften av 1944 framgår där tydligt. Mel- lan juli och oktober sjönk delindex för jordbruksprodukter med icke mindre än 5 procent. '
Procentuell ökning för olika varugrupper i kommerskollegii partiprisindex | 0 I '— | | M så &: %% stå åå :, ”a % ”e = "a % 'a %'E % ..- ; ;; ge ge 23 gå ga ge äv Generalindex ........................ 29 21 9 5 0 — 1 76 Uppdelning av varorna efter använd— ning: Jordbruksförnödenheter ............. 16 23 3 4 2 — 1 54 Industritörnödenheter ............... 38 10 11 5 0 0 78 Bränsle och smörjmedel ............ 54 84 4 12 O 0 227 Maskiner och transportmedel ....... 18 8 4 3 0 0 36 Konsumtionsvaror .................. 23 23 1 1 3 0 -— 2 69 Uppdelning av varorna efter härkomst: J ordbruksprodukter ................ 19 22 12 — 2 2 — 3 58 Industriprodukter .................. 31 20 8 6 — 1 — 1 78
Nedgången i detaljprisnivån blev, i motsats till vad fallet var i fråga om partiprisnivån, alls icke av den omfattning, som prissänkningarna på jord- bruksprodukter i och för sig skulle ha givit anledning att förvänta. De ge- nom ianspråktagandet av inkomstöverskottet i jordbrukskalkylen ernådda prissänkningarna inneburo totalt en sänkning av levnadskostnadsindex med cirka 1'3 enheter i 1914 års serie. Trots detta steg socialstyrelsens l e v n a d 5- k 0 s tn a d si n d e x med 1914 som basår mellan juni och september med icke mindre än 3 enheter till 243 eller med 1 procent. I 1935 års serie steg levnadskostnadsindex under samma tid från 154 till 155.
Indexstegringen betingades —— förutom av omräkningen av skatteposten —— uteslutande av prishöjningar på tre varuslag, nämligen potatis, fisk och grönsaker, vilket ledde till en höjning av delindex för livsmedel med 2 pro— cent. Skatteposten omräknades med avseende på stats— och landstingsskat- terna för 1944 och steg med drygt 4 procent till följd av inträffade inkomst- förbättringar mellan 1942 och 1943. 1944 års skörd av potatis blev relativt knapp, varigenom prisläget kom attt utvecklas mycket ogynnsamt. På våren 1944 återgick man till ett system med fri handel med fisk utan såväl han- delsreglering som normalpriser och stoppriser, detta med hänsyn till att ut- sikterna för kött- och fläsktilldelningen bedömdes som mycket gynnsamma och att man hade anledning att räkna med en relativt god fisktillgång. Emel- lertid började efter en tid fångsterna att bliva små och ojämna, varför pri- serna stego kraftigt över de gamla normalprisernas nivå. I fråga om grön- saker hade priskontrollnämnden undvikit ingrepp i den fria prisbildningen utom på några enstaka punkter. Den här skisserade prisutvecklingen ledde emellertid till att man i oktober införde normalprisreglering på potatis och vissa slag av saltvattenfisk samt i december på vissa andra trädgårdspro- dukter. De därigenom ernådda prisreduktionerna medförde, att levnadskost- nadsindex i december sjönk till 241 resp. 154. Den genomsnittliga stegringen av levnadskostnadsindex mellan juli och december utgjorde därmed 03 pro-
cent (räknat med decimal), vilken uppgång helt förklaras av de höjda skat- terna. Riksbankens konsumtionsprisindex, i vilken direkta skatter ej ingå och som därför ger ett mera renodlat uttryck för själva detaljpris- nivåns utveckling, sjönk under tiden juni—december med 0'3 procent.
Prisreglerande och priskontrollerande åtgärder.
Kungörelsen angående a 1 l m ä n t p ri s 5 to p p den 4 juni 1943 (nr 310), vilken enligt senare författningar erhållit giltighet t. o. m. den 31 augusti 1944, prolongerades ytterligare genom kungörelserna den 25 augusti 1944 (nr 595) och den 24 november 1944 (nr 748) för tre månader i sänder eller fram till utgången av februari 1945. Som sekundär stopprisdag bestämdes vid den första förlängningen den 31 augusti 1944 och vid den andra förläng- ningen den 30 november 1944.
| ) I |
Vad angår de prisreglerande åtgärderna för j 0 r (1 b r n k e t 5 p r o d u k- ter och förnödenheter samt livsmedel i övrigt, särskilt fisk, hänvisas till vad härom anföres i kap. 4 (se framför allt sid. 32 ff. och 55). Spannmålspriserna förblevo i huvudsak oförändrade utom beträffande ärter och bönor samt korngryn, för vilka varor priserna något sänktes. Även för åtskilliga andra slag av livsmedel kunde större eller mindre prissänkningar genomföras (margarin, risgryn, kaffe, kakao, äppelmos, honung m. m.). De nya normalpriserna å fisk samt vissa köksväxter m. m. medförde likaledes, såsom å föregående sida antytts, ett nedpressande av förutvarande prisläge. En ny varugrupp, som från årsskiftet underkastades normalprisreglering, var mineralvatten och läskedrycker. Normalpriserna, vilka gällde försälj- ningen från såväl tillverkare och handlande som näringsställen och kiosker, inneburo en sänkning av tidigare tillämpade priser med cirka 10 procent.
Ny var jämväl den normalprisreglering som fr. o. m. den 10 november ] 1944 infördes för kost och logi å turisthotell och därmed likställda restau- ! ranger och pensionat. Bemyndigande härtill gavs priskontrollnämnden ge— nom Kungl. Maj:ts beslut den 6 oktober och 10 november 1944. Bestämmel- serna offentliggjordes genom nämndens meddelande nr 515. Till grund för normalprissättningen lades de priser som år 1938 tillämpats på rum, mål- ( tider och helpension. Till dessa 5. k. grundpriser fingo göras tillägg med ( högst 20 procent på rumspriser, 40 procent på måltidspriser och 331/3 pro- ) cent på helpensionspriser. De sålunda fastställda normalpriserna inneburo betydande sänkningar av dittills tillämpade priser. Företagen ålades att dels på anfordran framlägga förteckning över grundpriserna, dels å utfärdad räk- ning upptaga grundpriserna för sig och de medgivna tilläggen för sig. Varje gäst skulle vid minst tre dagars vistelse åtnjuta förmånen av abonnemangs- eller helpensionspriser under förutsättning att företaget är 1938 tillämpat sådana priser.
Rörande prisregleringen på i n d 11 s t r i o m r ä d e t lämnas vissa upplys— ningar i kap. 5, särskilt angående normalprissättningen å textilvaror. I av-
seende på dessa må ytterligare nämnas, att priskontrollnämnden överens- kommit med Textilgrossisternas riksförbund, Sveriges beklädnads- och ma- nufakturhandlareförening samt Konfektionsindustriföreningen, att det med dessa organisationer slutna avtalet rörande reglering av parti- och detaljhan- deln med importerade textilvaror, vilket utlöpte den 15 oktober 1944, skulle äga fortsatt giltighet t. o. m. den 30 juni 1945 eller den tidigare dag, som Kungl. Maj:t senare eventuellt kunde komma att bestämma (nämndens med— delande nr 511).
Enligt beslut av priskontrollnämnden i slutet av december upphävdes fr. o. m. den 1 januari 1945 de dittills gällande normalpriserna å original- aluminium i tackor m. m. I stället skulle här gälla bestämmelserna om all- mänt prisstopp.
Avtalen med Färghandelns leverantörförening och Kemikaliegrosshandelns importförening angående reglering av parti- och detaljhandeln med färger, droger och kemikalier, vilka utlöpte den 31 december 1944, blevo efter över— enskommelse mellan priskontrollnämnden och föreningarna förlängda att gälla t. o. m. den 30 juni 1945 (nämndens meddelanden nr 542 och 543).
Angående prisregleringen å olika slag av b ränslen se kap. 6. Den 28 september 1944 föreskrev priskontrollnämnden vissa ändringar av normalpriserna på sågtimmer av furu och gran inom norra Sverige (med- delande nr 505). De nya priserna medförde en mindre höjning för de nord- ligaste älvarna. För landets övriga delar fastställdes nya normalpriser å samma varuslag den 16 oktober (meddelande nr 512); dessa inneburo i stort sett ingen ändring i förhållande till tidigare priser (jfr del V sid. 205). Nämn- den fastställde ävenledes nya normalpriser på fanértimmer och plywood- virke av furu, vilka ej väsentligt avveko från de förut gällande. Däremot medförde de nya normalpriser som den 4 november infördes å gagnvirke av lövträ en nedsättning av tidigare priser å sågtimmer av björk med 10 pro- cent. Som följd härav sänktes jämväl priserna på sågad björk från årsskiftet med 4 ä 7 procent (nämndens meddelanden nr 513 och 533).
19. Penningväsendet.
Valutaregleringen. Med anledning närmast av minskningen i de svenska guld- och valutatillgångarna efter krigsutbrottet 1939, i samband varmed även en viss tendens till kapitalflykt från Sverige gjorde sig gällande, hade i början av år 1940 en valutareglering införts, vilken trädde i kraft den 25 februari s. å. Genom regleringen ville man disponera landets guld- och va- lutaförråd så, att de för Sverige viktigaste importbehoven i första hand till- godosåges. Därjämte ville man även reglera eller förhindra utströmningen från landet av här placerat utländskt eller svenskt kapital.
Senare under kriget ändrades läget radikalt. Landets guld- och valutatill- gångar ökades, så att de överstego förkrigsnivån. I stället började tendenser till en kapitalflykt hit förmärkas. Man räknade med att dessa tendenser skulle komma att förstärkas allt eftersom kriget närmade sig sitt slut, vilket måste medföra stora olägenheter. Det befanns därför önskvärt att komplet- tera valutaförordningen med vissa bestämmelser, som gjorde det möjligt att övervaka och hindra en kapitaltillströmning till Sverige. Å andra sidan an- togs, att mycket stora anspråk kunde komma att ställas på guld- och valuta- reserven efter krigets upphörande. Ett betydande importbehov komme då at behöva täckas, samtidigt som en del av importen från Sverige till vissa länder sannolikt måste ske på kredit. Tills vidare kunde därför — trots den ökade valutabehållningen — några generella lättnader i de ursprungliga va- lutabestämmelserna icke medgivas.
Under hänvisning till nu nämnda förhållanden hemställde hankofullmäk- tige i skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 mars 1944, att riksdagens samtycke måtte inhämtas för komplettering av gällande valutaförordning av den 25 februari 1940 (nr 97) med sådana bestämmelser som ökade möjligheterna att övervaka och hindra tillflödet till Sverige av utländska valutor. Ett ut- kast till dylika bestämmelser förelåg redan i en bilaga till den proposition (nr 290) angående valutaregleringens införande, som förelades 1939 års lag— tima riksdag. Sedan riksdagen bifallit i proposition nr 252/1944 framlagt förslag i ämnet, utfärdade Kungl. Maj:t på hemställan av hankofullmäktige och valutakontorets styrelse dels en förordning den 20 oktober 1944 (nr 693) om ändring i valutaförordningen, dels ock tvenne kungörelser 5. d. angå- ende importförbud å oarbetat guld rn. m. samt å oarbetad platina m. m. (nr 694 och 695). Av valutakontoret (riksbanken) utfärdades samtidigt särskilda tillämpningsbestämmelser (riksbankens meddelande nr 19).
Enligt den ursprungliga valutaregleringen (vars innebörd i korthet refereras i del I sid. 379) var det förbjudet för allmänheten att köpa eller sälja utländska valutor annorledes än genom förmedling av riksbanken, valutabankerna (d. v. 5. de 22, sedermera de 18 största affärsbankerna) samt, beträffande resevalutor, vissa särskilt auktoriserade försäljningsställen. Vidare rådde förbud mot in f ö r s el av svenska (men icke utländska) betalningsmedel (d. v. s. sedlar och skiljemynt, växlar, checkar o. dyl.) samt av fordringsbevis. Svenska och utländska värdepapper fingo ej införas till riket annorledes än genom riksbanken eller valutabank. Vissa gene- rella lättnader i dessa importförbud hade emellertid medgivits av valutakontoret. Sålunda var det bl. a. tillåtet att utan särskilt tillstånd införa andra svenska betal- ningsmedel ån sedlar och mynt. Fordringsbevis fingo i regel också fritt införas. Valutaförordningen föreskrev vidare förbud mot 11 t f ö r s el av såväl svenska som utländska betalningsmedel, fordringsbevis och värdepapper. Även beträffande ut- förseln hade dock vissa undantag från gällande förbud generellt medgivits av valuta- kontoret. Det var slutligen förbjudet att utan tillstånd överlåta betalningsmedel. fordringsbevis eller värdepapper på någon som betraktades såsom bosatt i utlandet samt att verkställa inbetalning på konto, som fördes här i riket till förmån för någon bosatt i utlandet.
Genom de nya bestämmelserna, vilka trädde i kraft den 30 oktober 1944, infördes förbud mot införsel jämväl av utländska betalningsmedel samt oar- betat. guld, guldmynt och platina. Valutakontoret uppmjukade dock i tillämp- ningsbestämmelserna förbudet så, att resande från utlandet medgavs rätt att införa utländska betalningsmedel (utom pund- och dollarsedlar över 10 pund resp. 50 dollar), såframt han i en särskild deklaration lämnade uppgift å dessa samt förband sig att icke disponera över dem på annat sätt än genom försäljning till riksbanken, valutabank eller auktoriserat försäljningsställe för resevaluta. Fortfarande ägde resande utan särskilt tillstånd införa svenska sedlar och skiljemynt till ett belopp av högst 99 svenska kronor. Vidare fingo andra betalningsmedel än svenska och utländska sedlar och skiljemynt in- föras.
Beträffande konton eller tillgodohavanden för utländsk räkning i Sverige meddelades bestämmelser, avsedda att möjliggöra en strängare övervakning än förut. De tidigare s.k. fria kronkontona hos valutabankerna skulle nu— mera benämnas »allmänna konton», och deras användningsmöjligheter be- gränsades väsentligt. Vidare reglerades genom specialbestämmelser s. k. »spärrkonton», »blockerade konton» och »clearingspärrade konton».
Personer som enligt valutaförordningens definition voro att betrakta som >>bosatta i utlandet» men som likväl mera stadigvarande vistades här i riket — exempelvis flyktingar — bereddes möjlighet att på särskilt konto i valuta- bank, sparbank eller postsparbanken insätta medel, som de efter sin hitkomst intjänat här i riket eller som härrörde från tillgodohavanden som de haft tillstånd att förfoga över. Dessa konton fingo av nämnda personer fritt dis- poneras för uttag eller betalningar i Sverige, så länge de vistades här. Be- träffande flyktingar föreskrev valutakontoret i övrigt, att utbetalningar fingo göras till dem, såframt betalningen avsåge antingen skälig lön eller ersätt-
ning för prestation som utförts efter ankomsten hit eller ock gåva eller un- derstöd av mindre omfattning; däremot var det förbjudet att lämna lån till en flykting utan valutakontorets tillstånd.
Konto, räkning eller tillgodohavande, som för utlänning fördes hos annan än valutabank, således bl. a. hos firma eller privatperson, benämndes »ut- landskonto». Gottskrift å, resp. disposition av sådant konto fick ske för så— dana betalningar som verkställdes genom riksbanken, valutabank eller clearingnämnden eller som eljest godkänts av valutakontoret.
Den tidigare föreskriften, att den som gent emot utlandet ägde rätt att kräva betalning ej fick medgiva anstånd med betalningen, kompletterades så, att den som ådragit sig betalningsskyldighet gent emot utlandet icke fick uppskjuta betalningen eller träffa avtal om betalnintg på annat sätt än med vanliga betalningsmedel, såframt det ej följde av handelsbruk eller annan sedvänja eller eljest betingades av omständigheterna.
Det förut gällande förbudet för här i riket bosatt att — för att kringgå valutaförordningens bestämmelser — till någon i utlandet, med vilken han hade gemensamt ekonomiskt intresse, sälja varor till lägre pris eller av ho- nom köpa varor till högre pris än de i allmänhet gällande avsåg att hindra en bakom onormala priser dold kapitalflykt från Sverige. Nu komplettera- des denna bestämmelse så, att även kapitalinströmning under täckmantel av onormala priser skulle kunna förhindras.
Tendensen på kreditmarknaden var under sista halvåret 1944 lik den, som rätt närmast föregående halvår.
Affärsbankernas inlåning från den svenska allmänheten steg under över— siktsperoden med 444 milj. kronor, vilket med endast 50 milj. kronor under- skred den hittills största ökningen under något halvår sedan krigsutbrottet. Även affärsbankernas utlåning steg kraftigt och uppgick till 269 milj. kro- nor mot 179 milj. kronor föregående halvår. Utlåningsökningen hänförde sig huvudsakligen till inteckningslån med 178 milj. kronor och lån mot namn- säkerhet med 103 milj. kronor. Motsvarande siffror nästföregående halvår voro 137 milj. kronor resp. en minskning med 4 milj. kronor. Affärsbanker- nas nettoskuld till utlandet minskades med 19 milj. kronor och nettoinström— ningen av guld och utländska valutor till riksbanken uppgick till 99 milj. kronor.
Sparbankernas inlåning ökades med 114 milj. kronor och postsparbankens med 60 milj. kronor, räntekrediteringar frånräknade. Ränteläget blev under översiktsperioden praktiskt taget oförändrat.
Penningpolitiken. I skrivelse till Konungen den 30 september 1944 avgåvo hankofullmäktige yttrande över en av priskontrollnämnden gjord framställ- ning rörande vissa ändringar i gällande prisregleringslag och upptogo i sam- band därmed till behandling frågan om den fortsatta priskontrollen. Full- mäktige anförde därvid bl. a. följande:
>l sin framställning har nämnden inledningsvis behandlat de allmänna riktlinjerna för penningpolitiken och därvid pekat på olika faktorer, vilka kunna försvåra ge- nomförandet av det i våras fastställda programmet. Den översikt över sannolika utveclklingsmöjligheter närmast efter krigsslutet, som nämnden därvid lämnar. leder enligt dess mening till slutsatsen, att fortsatt statlig priskontroll blir nödvändig under övergångstiden till fredshushållning. Nämnden framhåller i detta samman- hang särskilt, att en snabb nedgång av prisnivån i det penningpolitiska programmet angivits vara förutsättningen för den begärda lönestabiliseringen och otvivelaktigt är den enda möjligheten att förhindra starka lönerörelser. Av väsentlig betydelse i detta sammanhang är enligt nämndens mening, att prissättningen på jordbrukspro- dukter utformas i överensstämmelse med det allmänna prispolitiska programmet.»
Fullmäktige hänvisade till sin skrivelse till Konungen den 30 mars 1944 och framlnöllo att de »krav på löneförbättringar, som framträtt och i väntan på ett all- mänt prisfall kunna väntas växa sig allt starkare, endast i begränsad omfattning kunna tillgodoses utan att penningvärdet äventyras. Angelägenheten av att en pris- reduktion kommer till stånd är under dessa förhållanden och med hänsyn till före- komsten av krav på längre gående löneförbättringar uppenbar. Alla möjligheter till prissänkningar måste därför tillvaratagas. Emellertid äro så viktiga kostnads- poster som hyror och bränslepriser för tillfället bundna. Även livsmedelskostna- derna lämna för närvarande blott en ringa marginal för reduktioner. — — På andra områden synas möjligheterna till prisreduktioner vara beroende av att lönenivån kvarstår oförändrad. Pris- och lönepolitikens närmare utformning synes bl. a. med tanke därpå böra hänskjutas till överläggningar mellan berörda parter under statlig ledning. Vid dessa överläggningar borde ett försök göras att stabilisera läget genom ömsesidiga medgivanden, å ena sidan i form av prisreduktioner, å andra sidan genom accepterandet av en oförändrad allmän lönenivå med en klar avgränsning av de sämre ställda grupper för vilka en lönejustering kan ifrågakomma. Med hänsyn lill det prisfall som så småningom är att motse efter ett vapenstillestånd kan även övervägas att föregripa detta prisfall genom att för vissa varor införa allmänna sub- ventioner, som dels böra kunna bliva av relativt kort varaktighet, dels äro förbundna med mindre risker ur penningpolitisk synpunkt än de löneförändringar som genom dem skulle förebyggas.
Fullmäktige vilja betona, att de penningpolitiska hjälpmedel som stå riksbanken till buds äro helt otillräckliga för att råda bot på de skador som kunna vållas, om . i det föregående angivna utgångspunkter för pris- och lönepolitiken icke fasthållas. ' Icke heller på det finanspolitiska området är under den närmaste tiden en utveck—
ling att påräkna, som skulle neutralisera verkningarna av att pris- och lönestop-
pct brytes. — _
Även vid en försiktig pris- och lönepolitik kan den närmaste tiden efer ett vapen- ' stillestånd komma att medföra svårigheter för en stabilisering av penningvärdet därigenom, att ett uppdrivet varubehov i utlandet leder till en tillfällig, omfattande prisstegring på vissa exportvaror. För inflationen i Sverige efter förra kriget synes en sådan utveckling ha spelat en avgörande roll, och tendenser i här angiven rikt- ning måste därför följas med största uppmärksamhet för att vid behov mötas ge- nom lämpliga åtgärder. Efter en övergångstid kan det internationella varubehovet väntas visa en tillbakagång. Med hänsyn därtill kan en förskjutning uppåt av kost- nadsläget inom exportindustrierna, för vilken en första exportprisstegring kan lämna * utrymme, på något längre sikt komma att ställa dessa i ett ogynnsamt konkurrens- läge och därigenom försvåra sysselsättningspolitiken. Möjligheterna att genom växel— kursförändringar motväga en exportprisstegring och ett efterföljande exportprisfall synas mycket ovissa.»
20. Statsfinanserna.
Statsregleringen för budgetåret 1944/45 behandlas i redogörelsen för första halvåret 1945 (sid. 385), likaså frågor rörande statsskulden, som hänföra sig till senare halvåret 1944. Några ändringar i skattelagstiflningen skedde ej under här behandlade
period.
21. Statlig informationsverksamhet.
Enligt den nya instruktion, vilken utfärdats för statens informationssty— relse den 15 juli 1944 (se det V sid. 238), fortgick verksamheten inom sty- relsen efter i huvudsak samma linjer som förut om än i mera begränsad omfattning.
Styrelsens allmänna avdelning hade alltjämt som sin huvudsakliga ar- betsuppgift att följa den utländska propagandan i Sverige. I samband med att upplysningsavdelningens dagliga översikter över in- och utrikespolitiska artiklar i svensk press upphörde inställdes också allmänna avdelningens översikter över ytterlighetspressen. Avdelningens filmverksamhet fortgick i samarbete med folkberedskapssektionen men nedbragtes successivt. Med ut- gången av december månad nedlades avdelningens arbete helt.
Upplysningsavdelningen bedrev liksom tidigare i samförstånd med olika kristidsorgan genom sin artikeltjänst propaganda i en rad för folkförsörj- ningen viktiga frågor. Sålunda sökte avdelningen stimulera till frivilligt del- tagande i skördearbetet och i Ungdomsberedskapens riksinsamling, vilken under året var särskilt inriktad på insamling av järn-, glas- och gummiskrot. Vidare uppmanades till ökad användning av fodercellulosa i foderstaterna, tillvaratagande av rotfruktsblasten som foder, insamling av medicinalväxter m. 111. Under hösten inleddes en omfattande propaganda för gasbesparing, för vilken erhölls särskilt statsanslag.
Den vid årets början inledda kampanjen för allmän ympning mot difteri- faran fullföljdes. I särskilda artiklar påvisades olika sätt att utrota skade- insekter som härja i livsmedelslagren. Den stora landsinsamlingen av klä- der understöddes ock med artiklar liksom den aktion som Ungdomsbered- skapens riksinsamling gjorde till förmån för Rädda barnens verksamhet. I en rad broschyrer behandlades bl. a. pensionsstyrelsens frivilliga försäk- ring, riksbankens handledning för bostadslånesökande samt andra sociala och krisbetonade frågor såsom bostadsanskaffning för försvarets folk, yrkes- rådgivning, hembiträdeslagen m. m. Material erhölls i bostadsfrågor från Svenska Slöjdföreningens presstjänst samt i hushållsfrågor från Aktiv hus- hållning.
Tre informationsdagar för pressen anordnades under halvåret. Därjämte ordnades som förut mindre presskonferenser rörande särskilda aktuella äm-
nen. Frågor på dagordningen behandlades av samarbetskommittén för spar- propaganda och reklamrådet.
Tidskriften »F rån departement och nämnder» utkom under halvåret med 12 nummer. Dagliga pressöversikter utgåvos till utgången av september. Där- efter upphörde denna del av verksamheten.
En viss ökning förspordes i fråga om rådgivnings- och dispensavdelm'n- gens arbete. Antalet muntliga förfrågningar var sålunda större än tidigare. Vid några tillfällen vidtogos från avdelningens sida särskilda åtgärder för att underlätta publiciteten i samband med händelser vid gränserna av större intresse. Därjämte behandlades som förut frågor rörande utförsel av foto- grafier, filmer och andra bilder. I ett antal förtroliga cirkulärskrivelser gjor— des även nu hänvändelser till pressen i publicitetsfrågor av ömtålig natur.
I Folkberedslcapens verksamhet genomfördes en avsevärd begränsning. Ortsombudens arbetsuppgifter inskränktes sålunda högst väsentligt. Vissa redogörelser och anvisningar tillställdes dem alltjämt, men utsändningen av förtroligt informationsmaterial upphörde liksom ock utsändningen av de tidigare sammanställningarna av rykten och klarlägganden i serien »Frågor och svar». Speciella informationskonferenser med ortsombud eller organisa- tionsrepresentanter förekommo ej längre. Däremot voro folkberedskapens länsombud i augusti inkallade till en konferens, varvid en rad upplysande föredrag höllos och vissa av de kortfilmer visades, som inspelats under in- formationsstyrelsens medverkan.
Vid årsskiftet tillställdes ortsombuden ett meddelande, vari de förändrade förutsättningarna för Folkberedskapens arbete angåvos och ombudsorgani- sationens övergång till att numera väsentligen utgöra en beredskapsorgani- sation klarlades.
Medan verksamheten inom den egentliga ombudsorganisationen sålunda minskades, fortgick som förut den förtroliga informationstjänsten till civila och militära myndigheter, riksdagsmän, kristidsstyrelser, länsombud m. fl. och omfattade liksom tidigare redogörelser för och Översikter över Sveriges yttre och inre läge. Likaså fortsatte den i samarbete med norska myndighe- ter och Föreningen Norden anordnade npplysningsverksamheten bland norska flyktingar.
Angående den av A ktiv hushållning bedrivna upplysningsverksam- heten under halvåret se sid. 412.
Tolfte avdelningen
Tiden januari—juni 1945
1. Iuledninv.
Den skärpta knapphetshushållning, som 1944 års händelser framkallat, blev än mer utpräglad under de första månaderna av år 1945. Lejdtrafiken fortgick väl tills vidare som förut, men landets tilltagande isolering i övrigt i handelshånseende gjorde det mer än någonsin nödvändigt att hushålla med egna resurser och lager. Brist framträdde beträffande ett flertal viktiga nyc- kelvaror för den industriella produktionen och en fortgående lageruttömning ägde rum med avseende på såväl råvaror som färdiga konsumtionsvaror i avvaktan på att importen ånyo skulle komma i gång.
Minskningen i lagertillgångarna accentuerades genom leveranser till grann- länderna enligt gjorda utfästelser. Av samma skäl måste till en viss grad livsmedelsransonema skäras ned, vil-ket otvivelaktigt kännbart berörde vida konsumentkretsar, om än det knappast var av väsentlig vikt för näringsme- delsförsörjningen i stort.
Särskilt allvarligt påverkades läget på bränsleområdet genom den fullstän- diga avstängningen av kolimporten. Tilldelningen av fossilt bränsle till in- dustrien och kommunikationsföretagen måste till följd härav undergå en drastisk nedskärning. För att få bättre fart på vedavverkningarna, vilka re- dan under hösten 1944 visat en betänklig eftersläpning i förhållande till det uppgjorda produktionsprogrammet, vidtogos en rad åtgärder. Ehuru dessa småningom visade god effekt, kunde de ej förhindra, att utsikterna för nästa bränslesäsong tedde sig mörka, då utsikterna till en förbättrad koltillförsel under alla förhållanden, även under förutsättning av ett snart slut på kriget, måste framstå som mycket ovissa.
Som en extra försvårande. faktor inträffade i februari en omfattande ar- betsnedläggelse inom metall- och verkstadsindustrierna, vilken varade ända till början av juli. Genom inställandet av all produktion inom en så bety- dande industrigren lättades väl i viss mån trycket med hänsyn till råvaru- och bränsleförsörjningen. Men betydande hinder vållades ej minst bygg- nadsverksamheten, då brist uppstod på många viktiga byggnadsråvaror, var- igenom fullföljandet av årets hostadsbyggnadsprogram äventyrades.
Exporten var under årets första månader nedbragt till ett minimum. Så- lunda låg bl. a. malmexporten till största delen nere, vilket framtvingade av- brott i driften vid exportgruvorna. Genom att personalen därstädes kunde i viss utsträckning sysselsättas med varjehanda tillredningsarbeten kunde
dock förhindras att någon mera omfattande arbetslöshet härav blev följden. Över huvud taget kunde sysselsättningen inom industrien trots ovan antydda svårigheter rätt väl upprätthållas.
I tilltagande grad torde inom näringslivet förberedelser ha begynt vidtagas för en omställning av verksamheten från krigs- till fredsproduktion. Verklig fart tog denna utveckling, sedan i början av maj det europeiska kriget änt— ligen nått sitt slut och då — som en följd därav — arbetet kunde mera mål- medvetet inriktas på krigshushållningens avveckling. Med krigshandlingar- nas upphörande följde. att den s. k. västspärren öppnades, varigenom, sedan minsvepning i större omfattning hunnit ske, fri sjöfart västerut och särskilt till Storbritannien åter blev möjlig. Ändock hade ännu vid halvårsskiftet sjö- farten mellan Sverige och utlandet blott i begränsad omfattning kommit i gång, vilket delvis berodde på de band med avseende på det större tonnagets utnyttjande som pålagts de svenska rederierna genom Sveriges anslutning till den genom överenskommelse mellan de sjöfarande allierade makterna bil- dade internationella sjöfartspoolen.
Omhändertagandet av utländska flyktingar och internerade av olika kate- gorier hade redan tidigare ställt de svenska myndigheterna inför betydande. uppgifter. Genom krigets avslutning vidgades ytterligare dessa uppgifter i om- fattning, samtidigt med att planläggning måste ske för verksamhetens suc- cessiva avveckling och återförandet av flyktingar och interner till deras hemländer.
En annan följd av krigshandlingarnas upphörande var, att den medverkan i det internationella återuppbyggnadsarbetet i form av varuleveranser m. m.. vartill Sverige förbundit sig gent emot de nordiska grannländerna och vissa andra länder, nu kunde börja att i större omfattning effektueras. Till väsent- lig del måste dessa hjälpaktioner ske på kreditbasis. De kreditförpliktelser, som Sverige på detta sätt iklätt sig, måste anses för våra förhållanden myc- ket avsevärda. Sveriges sammanlagda internationella insats i gåvor och kre- diter väsentligen för återuppbyggnads- och humanitära ändamål beräknades vid utgången av första halvåret 1945 belöpa sig till i runt tal 27 miljarder kronor.
1 t !
2. Beredskapslagstiftning samt annan av krisläget föranledd lagstiftning av allmän natur.
' Tvångsförfogandc över egendom.
Giltighetstiden för allmänna förfogandelagen den 22 juni 1939 (nr 293) samt allmänna förfogandeförordningen den 3 september 1939 (nr 613) har genom lag den 11 maj 1945 ("nr 171) resp. förordning 5. (1. (nr 172) förlängts t. o. m. den 30 juni 1946.
Lagen den 14 maj 1943 (nr 245) med särskilda bestämmelser angående gäldande av ersättning enligt allmänna förfogandelagen m. fl. lagar, vilken ägt giltighet till utgången av juni 1945, har ersatts av en lag med samma titel den 22 juni 1945 (nr 384), gällande till utgången av juni 1946. Den över- ensstämmer med den förra lagen utom så tillvida, att hänvisningen i denna till 1938 års lag om förfoganderätt för luftskyddets behov ersatts med hänvis- ning till civilförsvarslagen den 15 juli 1944 samt att Konungen i samband därmed erhållit bemyndigande att meddela föreskrifter om anstånd även med avseende å sådana ersättningsbelopp, som det jämlikt sistnämnda lag ålig- ger kommun att utgiva. Någon ny tillämpningskungörelse i ämnet har med hänsyn till krigstillståndets upphörande i Europa icke ansetts erforderlig.
Mor-atorielagstiftning.
Den i lagen den 4 juni 1943 (nr 274) stadgade förlängda giltighetstidcn för räntc- och utdelningskuponger (se del IV sid. 241) har genom lag den 23 mars 1945 (nr 85) utsträckts t. o. m. den 30 juni 1946. Till samma tid- punkt har även genom lag s. (1. (nr 86) giltighetstiden utsträckts för lagen den 4 juni 1943 (nr 275) om förlängning i särskilt fall av tiden för rätt att lyfta utdelning i konkurs. Samtidigt har genom kungörelse den 23 mars 1945 (nr 87) förordnats, att tid, inom vilken borgenär i Aktiebolaget Kreuger & T olls konkurs äger anmäla sig att lyfta utdelning i konkursen, icke skall utgå före den 1 juli 1946.
Jämkning av arrendeavtal m. 111.
Vad i lagen den 5 mars 1943 (nr 78) om jämkning av arrendeavtal :" vissa fall stadgats i fråga om år 1943 (se det lV sid. 242) och enligt lag den 10
mars 1944 vunnit tillämpning även för år 1944 har genom lag den 23 febru- ari 1945 (nr 37) bestämts skola gälla jämväl beträffande år 1945. Den moti- vering för förlängning av hithörande lagstiftnings tillämpning, som lämnades av jordbruksministern i proposition i ämnet till 1945 års riksdag, nr 13, var i huvudsak densamma som anfördes i motsvarande proposition föregående år (se del V sid. 226).
Genom lag den 16 februari 1945 (nr 28) har lagen den 16 maj 1941 (nr 243) om rätt för arrendator ait bortföra stråfoder m. m. (se del II sid. 259) erhållit förlängd giltighet till utgången av år 1946.
Patcnllagslillningen.
Lagen den 1 november 1940 (nr 924) med särskilda bestämmelser angäv ende patent vid krig eller krigsfara m. m. samt lagen den 30 juni 1942 (nr 550) med särskilda betämmelser om uppfinningar av betydelse för rikets för- svar eller folkförsörjningen m. m. ha genom lagar den 23 mars 1945 (nr 88 och 89) erhållit förlängd giltighet t. o. m. den 30 juni 1946.
Flertalet av de förordnanden, som tidigare, med giltighet till utgången av juni 1944, meddelats om tillämpning av vissa bestämmelser i lagen angående patent vid krig eller krigsfara m. m., ha erhållit förlängd giltighet, nämligen vad angår svenska medborgare genom kungörelse den 15 juni 1945 (nr 299) samt i förhållande till Schweiz, Storbritannien och Norra Irland, Danmark, Finland och Canada genom kungörelser 5. d. (nr 300—304) och i förhållande till Norge och Frankrike genom kungörelser den 29 juni 1945 (nr 435 och 475), isamtliga fall till utgången av juni 1946 utom i fråga om Norge, därvid giltigheten begränsats t. 0. m. den 31 december 1945.
Med avseende på tillämpningen av lagen om uppfinningar av betydelse för rikets försvar eller folkförsörjningen m. m. meddelades i propositionen nr 73 till 1945 års riksdag vissa uppgifter, avseende tiden från lagens ikraftträdande t. 0. m. den 31 december 1944.
I enlighet med den för granskningsnämnden för vissa patentansökningar m. m. gällande instruktionen hade nämndens granskningsarbete varit inriktat dels å upp- finningar, som utan att ha varit patentsökla dock bringats till nämndens kännedom. dels å patentsökta sådana. I sistnämnda hänseende hade granskning ägt rum såväl av de patentansökningar, vilka vid lagstiftningens ikraftträdande redan innelågo hos patent- och registreringsverket, som av därefter inkomna patentansökningar. Antalet granskade ärenden utgjorde 1793. Av dessa utgjordes 38 av framställningar enligt 5 % om offentliggörande av inhemsk icke patentsökt uppfinning rörande krigs— materiel m. m., vilka samtliga bifallits. I 1752 fall hade beslut meddelats enligt 6 % i fråga om hemlighållande av patentsökta uppfinningar, varvid i 96 fall för- ordnats att hemlighållande skulle äga rum. I 3 fall hade behandlats av patent- sökande gjord framställning om tillämpning av 13 %, avseende hemliga patent. I 55 fall hade beslutet om hemlighållande senare upphävts av nämnden och i 17 fall hade beslutet underställts Kungl. Maj:ts prövning. I 26 fall hade nämnden hos Kungl. Maj:t tillstyrkt meddelande av föreskrift enligt 13 % angående hemligt patent.
Bestämmelser angående vissa statsmyndiglieler, enskilda organisationer och förvalt- ningsorgan samt angående förmynderskap m. fl. ärenden vid krig eller krigsfara.
Genom särskilda lagar den 23 mars 1945 (nr 83 och 84) har giltighets- tiden utsträckts t. o. m. den 30 juni 1946 beträffande lagen den 1 novem- ber 1940 (_nr 925) med särskilda bestämmelser angående förmynderskap, godmanskap och boutredning vid krig eller krigsfara m. m. samt lagen den 8 november 1940 (nr 926) med särskilda bestämmelser angående bolag, för- eningar, sparbanker, vissa andra inrättningar och samfälligheter samt stif- telser vid krig eller krigsfara m. 111. Till samma tidpunkt har jämväl giltig- hetstiden förlängts genom lag den 27 april 1945 (nr 147) beträffande lagen den 7 juni 1940 (nr 437) angående utövande under vissa utomordentliga för- hållanden av fullmäktige [ riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret tillkommande befogenheter samt genom lag den 1 juni 1945 (nr 298) beträf- fande lagen den 26 april 1940 (nr 272) med särskilda bestämmelser angående domstolarna och rättegången vid krig eller krigsfara m. m.
Genom skrivelse nr 494 har 1945 års riksdag för budgetåret 1945/46 för- längt det tidigare lämnade bemyndigandet för Kungl. Maj:t att meddela sär- skilda avlöningsföreskrifter vid eventuell övergång till krisadministralion. Även bemyndigandet för banko- och riksgäldsfullmäktige m. fl. att beträffande personalen vid riksdagens verk, därest så finnes påkallat, genomföra en kris— administration och i samband därmed överföra tjänstemän på en temporär krisindragningsstat har förlängts t. o. m. den 30 juni 1946 (jfr bankoutskot- tets utlåtande 1945 nr 59).
Krafthusliållningen.
Lagen den 12 december 1941 (nr 925) om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft och gas har genom lag den 8 juni 1945 (nr 277) erhållit för— längd giltighet t. o. m. den 30 juni 1946. Angående lagens tillämpning se sid. 263 och 302.
| | [ Utrikeshandeln.
Lagen den 30 december 1939 (nr 951) angående vissa utfästelser rörande : införsel och utförsel av varor m. m. har genom lag den 8 juni 1945 (nr 276) ) erhållit förlängd giltighet t. o. m. den 30 juni 1946.
Försäkringsväsendet.
Lagen den 21 juni 1940 (nr 540) om krigsskadeersättning (se del 1 sid. 204 och del 11 sid. 20) har genom lag den 20 april 1945 (nr 122) erhållit ett till- lägg, varigenom försäkringsskyddet utsträckts att gälla alla för stadigvarande bruk avsedda elektriska anläggningar på sådant sätt, att dylika anläggningar generellt hänförts till lagens fastighetskollektiv, för vilket gäl- ler, att rätt till krigsskadeersättning föreligger oavsett om dithörande egen-
dom är brandförsäkrad eller ej. Det sålunda utsträckta försåkringsskyddet har av billighetsskäl givits tillämpning å alla skador, som uppstått sedan det pågående världskrigets utbrott. Lagändringen har tillkommit efter fram— ställning av Svenska vattenkraftföreningen.
Till motivering för densamma anförde handelsministern i proposition till 1945 års riksdag, nr 86, bl. a. följande.
Elektrisk ledning hänfördes till krigsskadelagens fastighetskollektiv endast i den mån ledningen framginge över mark, tillhörig ledningens ägare. De elektriska distri- butionsföretagens ledningar ginge emellertid i mycket ringa omfattning över före— tagens egen mark. Till den del ledning framginge över annan mark än lednings— ägarens vore ledningen, om den brandförsäkrats, att hänföra till krigsskadelagens lösöre- eller maskinkollektiv. Av naturliga skäl brukade emellertid elektriska led' ningar icke försäkras mot brand. Följaktligen åtnjöte sådana ledningar endast i undantagsfall skydd enligt lagens bestämmelser. Under de gångna krigsåren hade elektriska ledningar i åtskilliga fall skadats genom vinddrivna spärrballonger. Risk funnes uppenbarligen för att nya sådana skador inträffade. Med hänsyn härtill syntes det rimligt, att åtgärder vidtoges för beredande av krigsskadeskydd för elekt- riska ledningar, varvid den närmast liggande lösningen syntes vara, att ledningarna tillfördes krigsskadelagens fastighetskollektiv. Att ledningarna icke åsatts taxerings- värde vore visserligen härvid en olägenhet, men utredningen i ämnet hade visat, att särskild värdering kunde ske utan svårighet. Skyddet borde utsträckas att gälla ej endast starkströmsledningar utan även svagströmsledningar och jämväl transfor- matorstationer och andra liknande anordningar, i den mån de ej redan åtnjöte skydd enligt lagen. Att lagändringen gåves retroaktiv giltighet stode i överensstäm- melse med den år 1943 genomförda ändringen av krigsskadelagen; då denna härvid utsträckts att omfatta även krigsskada under neutralitetstid, hade statsmakterna god- tagit principen om ersättning för redan timade skador.
Arbetsmarknaden.
Lagarna den 30 december 1939 (nr 934 och 935) om tjänsteplikt samt om utvidgad tillämpning i vissa fall av lagen den 28 maj 1920 (nr 245) om med— ling iarbetstvister ävensom lagen den 14 juni 1940 (nr 484) om undantag från gällande bestämmelser rörande arbetstidens reglering m. 171. ha genom lagar den 15 juni 1945 (nr 278, 279 och 281) erhållit utsträckt giltighet t. o. m. den 30 juni 1946.
Lönefrågor. Lagen den 30 juni 1943 (420) angående begränsning av dyrtidstillägg ci lön och pension har genom lag den 11 maj 1945 (nr 167) erhållit förlängd giltighet t. o. m. den 30 juni 1946.
Den militära beredskapstjänsten.
Sedan Kungl. Maj:t i brev till överbefälhavaren den 15 juni 1945 (SFS nr 340) föreskrivit, att den förstärkta försvarsberedskapen, om vars intagande förordnats den 1 september 1939 (se del I sid. 14), skulle upphöra med ut- gången av juni månad 1945, utfärdades den 22 juni 1945 kungörelse (nr 412)
om ikraftträdande fr. o. m. den 1 juli s. å. av de delar av fredsfamiljebidmgs- förordningen den 30 juni 1942 (nr 524) (se del III sid. 233), vilka dittills, medan förstärkt försvarsberedskap varit rådande, icke ägt tillämpning. Sam— tidigt utfärdades kungörelse (nr 413) med tillämpningsbestämmelser till nämnda förordning (fredsfamiljebidragskungörelse), vilken ersatte freds- familjebidragskungörelsen den 17 maj 1940 (nr 423), samt kungörelse (nr 414) angående tillämpningen av bestämmelserna om familjebidrag efter upp- hörandet av förstärkt försvarsberedskap, gällande för tiden 1 juli 1945— 30 juni 1946.
I proposition till 1945 års riksdag, nr 327, anförde försvarsministern, att de särskilda arbetsuppgifter, som vore förknippade med den förstärkta för- svarsberedskapens avveckling, så långt möjligt borde utföras utan att värn- pliktiga och annan personal tvångsvis toges i anspråk. I första hand borde den i krigsmaktens fredsorganisation ingående personalen anlitas för sådant ändamål. [ den mån denna personal icke försloge för de omfattande arbeten om vilka här var fråga, borde civil arbetskraft tillfälligt anställas samt fri- villigt tjänstgörande militär personal ävensom f. d. krigsfrivilliga utnyttjas. Det vore emellertid att antaga, att dessa åtgärder icke bleve tillfyllest för tillgodoseende av det vid avvecklingen uppkommande personalbehovet. Så kunde tänkas bliva förhållandet i sådana fall då i huvudsak endast personal med särskild utbildning kunde komma i fråga, exempelvis vid minsvepnings— arbete. Även i dylika fall borde frivillig rekrytering i första hand ske. Men då det ej kunde utan vidare förutsättas, att genom dylika åtgärder inkal- lelse tvångsvis kunde helt undvikas, syntes särskilda lagbestämmelser om inkallelse av värnpliktiga böra antagas, vilka kunde tillämpas, om personal- behovet beräknades ej lämpligen kunna tillgodoses i annan ordning.
[ nämnda proposition framlades fördenskull förslag angående lag om in- kallelse av. värnpliktiga för avveckling av försvarsberedskap m. m. Förslaget antogs av riksdagen och lag i ämnet utfärdades den 15 juni 1945 (nr 310). Genom densamma bemyndigades Kungl. Maj:t efter statsrådets hörande till tjänstgöring för fullgörande av med avvecklingen av förstärkt försvarsbered- skap sammanhängande arbetsuppgifter inkalla eller kvarhålla värnpliktiga, som icke på grund av eljest gällande bestämmelser kunde tagas i anspråk för dylik tjänstgöring. Därvid borde, där ej särskilda skäl till annat föranledde, i första hand sådana värnpliktiga ifrågakomma, som icke eller endast i ringa utsträckning fullgjort militär beredskapstjänstgöring. I särskild kungörelse den 29 juni 1945 (nr 462) föreskrev Kungl. Maj:t, att vad om militär tjänst- göring under tid för anbefalld förstärkt försvarsberedskap stadgades angå- ende avlönings- eller andra anstä]lningsförhållanden för civil personal i sta- tens tjänst eller vid det statsunderstödda skolväsendet eller annan statsunder- stödd verksamhet skulle ha avseende jämväl å under budgetåret 1945/46 före- kommande militär tjänstgöring av i nyssnämnda lag avsedd beskaffenhet.
I detta sammanhang må omnämnas vissa andra författningar och åtgär- der, vilka mer eller mindre ägde samband med den förstärkta försvarsbered- skapens avveckling.
I kungörelse den 25 maj 1945 (nr 194) föreskrev-s, att den som vid avveck- lingen av för tiden efter den 2 september 1939 anbefalld förstärkt försvars- beredskap fullgjort långvarig militärtjänstgöring kunde för underlättande av återgång till civil verksamhet erhålla ö v e r g å n g 5 f ö r m å n e r i form av avvecklingsersättning och yrkesutbildning. Sådan långtidsinkallad liksom även förutvarande fast anställt manskap, som i samband med försvarsberedska- pens avveckling blivit berättigat till civilanställningsförmåner, medgavs ock genom kungörelse den 25 maj 1945 (nr 195) rätt att på vissa villkor erhålla v ä r n p 1 i k t 5 l ä n i fall då förordningen den 31 augusti 1940 (nr 824) an- gående dylika lån eljest icke var tillämplig.
Med bifall till proposition nr 120 medgav vidare riksdagen, att åtgärder för omskolning av i militärtjänst skadade finge enligt vissa angivna riktlinjer anordnas samt att till sådana skadade utgående livräntor finge, utan hinder av vad eljest stadgats, under tiden för ifrågavarande om- skolning eller däremot svarande utbildning utgå med minst det belopp, var- till livräntetagaren varit berättigad vid omskolnings- eller utbildningstidens början.
Till täckande av kostnaderna för nyssnämnda övergångsförmåner för lång- tidsinkallad beredskapspersonal samt för omskolningen av i militärtjänst ska- dade anvisade riksdagen anslag för budgetåret 1945/46 å resp. 3 200 000 och 400 000 kronor.
Vad eljest angår värnpliktslåneverksamheten efter tiden för den förstärkta försvarsberedskapens upphörande må nämnas, att riksdagen i anledning av proposition nr 198 beslöt, att. för ändamålet skulle fr. o. m. budgetåret 1945/46 inrättas en särskild utlåningsfond, benämnd v ä r n p 1 i k t sl å n e fo n d e 11, under det att dittills utgående värnpliktslån finansierats från fonden för låne- understöd. Bestämmelser angående lån från värnpliktslånefonden meddela- des genom kungörelse den 29 juni 1945 (nr 494). Län från denna fond kunde enligt kungörelsen utgivas dels till manskap som avgått efter att ha innehaft fast anställning å aktiv stat vid försvarsväsendet under minst fem år eller, i fall då avgången föranletts av sjukdom eller då eljest synnerliga skäl före- låge, under kortare tid, dels till värnpliktig som helt eller delvis undergått befälsutbildning. Förvaltningen av nu nämnda värnpliktslån skulle hand— havas av län-sstyrelsema under statskontorets inseende.
Enligt kungörelse den 29 juni 1945 (nr 495) kunde värnpliktslån jämlikt förordningen den 31 augusti 1940 (nr 824), vilken fortfarande förblev i kraft, erhållas även av den som under militärtjänstgöring å tid då förstärkt för- svarsberedskap varit rådande eller vid avveckling av dylik beredskap ska- dats till följd av olycksfall eller ådragit sig sjukdom, ändock att nämnda förordning eljest icke var tillämplig.
Genom lag den 15 juni 1945 (nr 282) har lagen den 30 juni 1943 (nr 444) om tillståndslvång för byggnadsarbete prolongerats t. o. m. den 30 juni 1946.
Giltighetstiden för lagarna den 19 juni 1942 (nr 429 och 430) om hyres- reglering m. m. samt om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostads- rätt m. m. har genom lagar den 23 mars 1945 (nr 67 och 68) utsträckts t. o. m. den 30 september 1946. Härvid har i fråga om den förstnämnda la- gen gjorts vissa smärre ändringar.
Prisregleringen.
Genom lag den 18 maj 1945 (nr 203) har prisregleringslag/en den 30 juni 1942 (nr 459) erhållit fortsatt giltighet t. o. m. den 30 juni 1946. I samband härmed har i lagen vidtagits vissa ändringar och tillägg, varom förslag fram— lagts för 1945 års riksdag i proposition nr 17.
Nämnda proposition grundade sig på en av priskontrollnämnden i skri- velse den 22 augusti 1944 gjord framställning jämte däröver inhämtade re- missyttranden
I avseende på önskvärdheten och behovet av prisregleringslagens fortfa-
) rande bestånd anförde finansministern i propositionen bl. &. följande: ! Efter införande av det allmänna pris- och lönestoppet hade en betydande stabilitet ! varit rådande beträffande såväl priser som löner. Den gynnsamma utvecklingen i under prisstoppsperioden finge emellertid icke undanskymma de risker med avseende ä pris- och löneutvecklingen, som den närmaste framtiden kunde medföra. Den fortsatta ekonomiska utvecklingen vore svårbedömbar och kunde komma att leda till ökade svårigheter för penningpolitiken. Den latenta inflationen kunde komma att öka ej blott genom utifrån kommande impulser till prisstegringar utan även till följd av den interna marknadsutvecklingen. Det vore därför synnerligen betydelse- fullt, att den allmänna stabiliseringspolitiken kunde fortsätta ända till dess sådana ändrade förhållanden inträdde, att möjligheter till en sänkning av kostnader och
! priser förelåge. En fortsatt statlig priskontroll vore på grund härav nödvändig såväl ) |
|
)
under krigets slutskede som under övergångstiden efter kriget, vilketkrävde att prisregleringslagen erhölle förlängd giltighet.
Rörande förutsättningarna och riktlinjerna för den fortsatta priskontrol- len gjordes i propositionen vissa uttalanden. Se härom nedan sid. 378.
De i prisregleringslagen vidtagna ändringarna, vilka väsentligen avsågo att möjliggöra en i vissa hänseenden utsträckt priskontroll, vore i huvudsak föl- jande.
Lagen i dess dittillsvarande lydelse var tillämlig å försäljning av förnöden- heter och utförande av tjänster. I sistnämnda hänseende var dock tillämp- ningsområdet genomgående begränsat till att avse tjänster, som utfördes yr- kesmässigt. Beträffande förnödenheter uppställdes detta villkor endast i fråga om ett fåtal regleringsformer. Genom den vidtagna lagändringen upphävdes denna skillnad, varigenom möjliggjordes en prisreglering av tjänster i samma omfattning som beträffande förnödenheter. Vidare stadgades, att under la-
gens tillämplighetsområde skulle höra jämväl upplåtelse av rätt att nyttja förnödenhet samt upplåtelse av skogsavverkningsrätt och andra 5. k. be- gränsade nyttjanderätter (rätt att å fastighet taga torv, ler, grus, sten m. m.). Uttrycklig föreskrift meddelades, att lagen även skulle vara tillämplig ä över- låtelse eller upplåtelse av immateriell förmögenhetsrättighet. Det tidigare gäl- lande stadgandet om lagens tillämplighet å hotell- och pensionatrörelse be- gränsades till rörelse av dylikt slag, för vilken fordrades myndighets tillstånd (med hänsyn till att annan hotell- och pensionatrörelse föll under hyresregle— ringslagen) .
Såsom en brist i prisregleringssystemet hade priskontrollnämnden beteck- nat det förhållandet, att vid överlåtelse av rörelse den nye innehavaren icke var bunden av det stoppris, som gällt för den tidigare innehavaren, utan var oförhindrad att höja priset till nivå med det gängse. För att fylla denna lucka stadgades nu, att ny innehavare av rörelse icke fick utan tillstånd överskrida det för den tidigare innehavaren gällande stoppriset. Prisstoppbestämmel— sernas tillämpning ä 5. k. nya förnödenheter — d. v. s. sådana som först efter den bestämda prisstoppdagen tillhandahölles inom landet — utvidgades att jämväl gälla sådana nya förnödenheter, som vore avsedda att erhålla samma eller liknande användning som resp. prisreglerade förnödenheter.
En viktig nyhet var den bestämmelse, varigenom möjliggjordes att vid ändrade förhållanden meddela föreskrift om sänkning av gällande stoppri- ser. Beslut härom skulle kunna meddelas såväl beträffande viss förnödenhet eller tjänst som beträffande viss företagare. (Enligt motiven skulle detta kunna ske genom att sagda priser sänktes med visst procenttal.)
En ytterligare nyhet var, att en säljare eller företagare, som i prisregle- rande syfte avgivit viss utfästelse till offentlig myndighet, skulle vara enligt lagen bunden även såvitt utfästelsen avsåge annat än pris.
Slutligen voro i fråga om straffbestämmelserna vissa ändringar gjorda när- mast för att åstadkomma enhetlighet i brottsbeskrivningarna.
Den 18 maj 1945 utfärdades jämväl ny tillämpningskuugörelse (nr 204) till prisregleringslagen, avsedd att ersätta den förut gällande.
Penningväsendet.
De kristidsförfattningar på penning— och bankväsendets område m. m., vil- kas giltighet begränsats till utgången av juni 1945, ha alla blivit genom sär— skilda författningar prolongerade för ytterligare ett år. Så har skett genom lag den 23 mars 1945 (nr 66) beträffande lagen den 16 februari 1934 (nr 19) om fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande till utlandet m. m. (den s. k. clearinglagen), genom lag den 27 april 1945 (nr 146) beträf- fande lagen den 22 december 1939 (nr 895) angående rätt för Konungen att meddela särskilda bestämmelser om riksbankens sedelutgivning och bank- rörelse m. m., genom lagar den 11 maj 1945 [nr 165 och 166) beträffande la- gen den 15 december 1939 (nr 850) angående rätt för Konungen att i vissa
fall meddela särskilda bestämmelser om bankakticbolags kassareserv och valutalagen den 22 juni 1939 (nr 350) samt genom förordning den 16 mars 1945 (nr 58) beträffande förordningen den 18 juni 1937 (nr 481) angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om stäm- pelavgift vid köp och byte av fondpapper.
Fortsatt befrielse till utgången av juni 1946 har genom kungörelse den 29 juni 1945 (nr 418) givits riksbanken från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar med guld. Till samma tidpunkt har förlängning jämväl av riksdagen beslutats beträffande dels bemyndigandet för Konungen att under krig, vari riket befinner sig, utom riket upptaga län, dels bemyndigandet för riksgäldskontoret att till riksbanken i valutavårdande syfte överlämna skatt- kammarväxlar eller skuldförbindelser i annan form, dels ock bemyndigandet för fullmäktige i riksbanken att vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga av krig föranledda förhållanden fatta , de beslut, som påkallas av förhållandena, även om dessa beslut icke skulle i stå i överensstämmelse med föreskrifterna i bankoreglementet (se riksdagens skrivelser nr 119 och 120 samt bankoutskottets utlåtande nr 10).
Bolagslagstiftningen.
Genom lag den 1 juni 1945 (nr 227) har förordnats, att vad i lagen den 5 februari 1943 (nr 28) med särskilda bestämmelser om begränsning av vinst- utdelning frän aktiebolag stadgas i fråga om utdelning till aktieägarna av aktiebolags vinst enligt fastställd balansräkning för räkenskapsår, som ut- gått den 31 december 1942 eller senare, dock före den 31 december 1944 (sedermera utsträckt till den 31 december 1945), skall äga motsvarande till- tämpning i fråga om vinstutdelning för räkenskapsår, som utgått den 31 december 1945 eller senare, dock före den 31 december 1946.
Civilförsvaret.
! Genom kungörelse den 2 februari 1945 (nr 24) har Kungl. Maj:t med stöd av civilförsvarslagen meddelat föreskrifter angående omfattningen under år ' 1945 av civilförsvarsplikt för utbildnings- och övningsändamål. : Med anledning av inträffade förändringar i det krigspolitiska läget i Europa ; utfärdade Kungl. Maj:t sedermera den 11 maj 1945 kungörelse (nr 186), var- i igenom föreskrevs, att det genom kungörelsen den 14 september 1944 (nr 647) jämlikt 2 & civilförsvarslagen meddelade förordnandet om civilförsvars- beredskap (se sid. 21) skulle fr. o. m. den 1 juli 1945 äga tillämpning alle- nast beträffande sådan verksamhet för omhändertagande av flyktingar och med dem jämförliga personer, som ålåge eller komme att åläggas civilför- svaret.
3. Kristidsorganisationen.
Livsmedelshushåltningen.
I fråga om statens livsmedelskommissions organisation är endast att om- förmäla, att kommissionen beslutat fr. o.m. den 1 juli 1945 ombilda den dit— tills under juridiska sektionen hörande byrån för prisclearing m. m. till en fristående byrå, underställd den ledamot av kommissionen, som hade att ut- öva ledningen av bl. a. den juridiska sektionen.
Den lokala kristidsorganisationen förblev i allt väsentligt oförändrad. An- talet kristidsnämnder var den 30 juni 1945 detsamma som vid årets början eller 1 751.
Såsom bidrag till täckande av kostnaderna för kristidsnämndernas verk- samhet under år 1944 anvisade riksdagen för budgetåret 1945,/46 ett anslag av 25 milj. kronor.
Industrien.
Inom statens industrikommission organiserades från årets början en siir- skild planläggningsbyrå i stället för det tidigare sekretariatet för planlägg- ningsärenden.
Under hänvisning till kungörelsen den 15 juni 1944 (nr 384) med bestäm- melser angående byggnads- och reparationsberedskap (se del V sid. 234) före- skrev Kungl. Maj:t i brev till överbefälhavaren den 26 januari 1945 (SFS nr 27), att i hemvärnet skulle under benämningen driftvärn ingå en särskild organisation, bestående av militärt organiserade, på frivillighetens väg rekry- terade förband med uppgift att vid krig eller eljest, då Kungl. Maj:t så för- ordade, verka för det omedelbara skyddet av statliga eller kommunala myn- digheters eller enskilda företags anläggningar och arbeten. Närmare bestäm- melser meddelades i samband härmed angående driftvärnets organisation och verksamhet.
Arbetsmarknaden.
Inom statens arbetsmarknadskommissions andra avdelning inrättades fr. o. m. den 16 mars 1945 tvenne nya sektioner, den ena benämnd sociala beredskapssektionen, den andra tekniska beredskapssektionen. De båda sek— tionerna avsågos skola ha hand om planerings- och förberedelsearbetet för att möta en arbetsmarknadskris.
| |
Genom kungörelse den 15 juni 1945 (nr 280) förlängdes t. o. m. den 30 juni 1946 giltigheten av den bestämmelse i kungörelsen den 7 maj 1940 (nr 329), enligt vilken de offentliga arbetsförmedlingsanstalterna skulle t. v. stå under vederbörande länsarbetsnämnds ledning samt fullgöra vad enligt tjänste- pliktslagen ankomme på arbetsförmedlingsanstalt ävensom i övrigt biträda länsarbetsnämnden.
Antalet ledamöter i länsarbetsnämnderna höjdes genom kungörelse den 1 juni 1945 (nr 339) fr. o. m. den 1 juli s. å. i Stockholms stad till minst sex och annorstädes till minst sju. Det bestämdes vidare, att vid förfall för ord- föranden och vice ordföranden arbetsmarknadskommissionen skulle äga för— ordna annan ledamot att tillfälligtvis fullgöra ordförandens uppgifter.
_
Prisregleringen. _ " #3
En mindre ändring skedde genom kungörelse den 25 maj 1945 (nr 208) i instruktionen för statens priskontrollnämnd. Ändringen, vilken föranleddes av de samtidigt införda nya bestämmelserna i prisregleringslagen (se ovan sid. 191), innebar bemyndigande för priskontrollnämnden att, i den mån det ej förbehållits Kungl. Maj:t eller annan myndighet, förhandla och träffa över- enskommelser med näringsorgamsationer och företag angående prissättningen ej blott å förnödenheter och transporter utan över huvud angående sådana tjänster som avsåges i prisregleringslagen.
Informationsverksamheten.
Den 20 april 1945 avlät Kungl. Maj:t proposition till riksdagen, nr 281, vari under motivering att den utrikes- och militärpolitiska situationen vore sådan, att en organisation av statens informationsstyrelses art tills vidare allt- jämt vore behövlig, äskades anslag för 1945/46 för bedrivande av styrelsens verksamhet i väsentligen samma omfattning som under det löpande budget.— året.
Statsutskottets utlåtande över propositionen avgavs ej förrän den 21 juni. Utskottet framhöll, att det allmänna läget undergått en radikal förändring genom det i Europa inträdda vapenstilleståndet. De av Kungl. Maj:t angivna förutsättningarna för ett bibehållande av informationsstyrelsen vore till följd härav icke längre för handen, varför utskottet icke kunde tillstyrka proposi- tionen i oförändrat skick utan i stället föreslog att en avveckling av styrelsen komme till stånd enligt en av utskottet skisserad plan. Riksdagen godkände helt utskottets förslag. I enlighet med riksdagens beslut, sammanfattat i skri- velse nr 502, meddelade Kungl. Maj:t föreskrifter i ämnet den 29 juni 1945.
Dessa föreskrifter inneburo, att informationsstyrelsens instruktion skulle upphöra att gälla med utgången av juni 1945. Styrelsens kollegiala ledning, pressakkunniga samt den administrativa avdelningen skulle samtidigt upp— höra med sin verksamhet. Styrelsens upplysningsavdelning skulle som sådan upphöra den 30 september 1945, men viss del av dennas verksamhet borde
fortfara även efter denna dag på sätt varom Kungl. Maj:t senare komme att meddela beslut. Rådgivnings- och dispensavdelningen samt det centrala sekre- tariatet och sektionen för kulturell folkberedskap skulle avvecklas senast den 30 september. Förordnandet för ordföranden skulle bestå intill samma dag; hans uppdrag skulle härvid omfatta avveckling av styrelsens personal och verksamhet med ledning av de direktiv riksdagen lämnat; övriga styrelseleda- möters förordnande skulle däremot utgå den 30 juni, kanslichefens den 31 juli, chefens för rådgivnings- och dispensavdelningen den 15 juli, övriga av- delningschefers samt pressakkunnigas den 30 september. 535 ':
”v
Förberedelser för krisadministrationens avveckling.
Avslutandet av det europeiska kriget aktualiserade frågan om indragning av vissa statliga institutioner, som tillkommit under krisåren, eller av per— sonal, som vid statsförvaltningen i övrigt bleve Övertalig i mån av återgång till fredsförhållanden. Riktlinjer för avvecklingen på hithörande område sammanfattades i en inom finansdepartementet upprättad promemoria, vil- ken genom Kungl. Maj:ts cirkulär den 29 juni 1945 (SFS nr 516) bragtes till statsmyndigheternas kännedom för att tjäna till ledning vid myndig- heternas handläggning av förekommande avvecklingsspörsmål. Kungl. Maj:t förklarade härvid, att myndigheterna skulle äga att i förekommande fall vid tillämpning av de i promemorian förordade principerna göra därav be- tingade undantag från de avlöningsföreskrifter, som genom beslut av Kungl. Maj:t fastställts för här avsedd personal. Myndigheternas uppmärksamhet fästes i samband härmed på önskvärdheten av att vid antagning av personal i statstjänst sysselsättning såvitt möjligt bereddes personal, som blivit över— talig genom avvecklingsåtgärderna.
I promemorian framhölls, att vid förekommande avvecklingsåtgärder skälig hän— syn borde tagas till personalens intressen. I detta avseende syntes beträffande sådan civil personal, som icke hade ordinarie eller extra ordinarie tjänstcmannaställning, följande allmänna principer böra vara vägledande.
1. Myndighet borde vid inträdande minskning i arbetsbördan genom omfördel- ning av arbetsuppgifterna o. dyl. verka för att erforderlig personalminskning i första hand åvägabragtes genom frivillig avgång av anställningshavare, vilka önskade övergå till annan anställning, eller genom entledigande av personal med kortare anställningstid.
2. Uppsägning av personal borde helst ske efter hand till undvikande av stock- ningar på arbetsmarknaden och om möjligt med ledning av i förväg utarbetade planer. Därvid borde, med hänsyn till att uppsagd anställningshavare regelmässigt borde förutsättas när som helst kunna själv påkalla entledigande för att övergå till ny anställning, tillses, att tryggad möjlighet funnes att utföra kvarstående arbets- uppgifter med den personal, som stode till förfogande.
3. Personal, som omedelbart erhölle ny anställning, finge anses ha avslutat sin tjänstgöring hos myndigheten, då den nya anställningen tillträddes. Utginge i den nya anställningen lägre lön, kunde övervägas att utbetala viss ersättning för löne- minskning under den uppsägningstid, som i det särskilda fallet tillämpats eller skulle ha tillämpats, om uppsägning skett. Ersättning borde ej utgå till den som
återginge till tidigare innehavd anställning. Här avsedda ersättningsfrågor borde beträffande till försvaret hörande institutioner underställas försvarets civilförvalt- ning. "
4. Det borde förutsättas, att de anställningshavare, som åtnjöte i det följande avsedda särskilda förmåner i form av förlängd uppsägningstid m. m., under upp- sägningstiden sökte ny anställning och därvid i allmänhet anlitade den offentliga arbetsförmedlingen. Vederbörande myndighet borde i så god tid som möjligt under- rätta statens arbetsmarknadskommission om planerade avvecklingsåtgärder. Uppsagd kontors- och annan tjänstemannapersonal, som icke omedelbart erhölle ny anställning, borde av myndigheterna anmälas till den av arbetsmarknadskom- missionen organiserade tjänstemannaförmedlingen.
5. Uppsägning borde i allmänhet ske efter följande grunder:
a) Anställningshavare med minst två års anställningstid skulle åtnjuta tre måna- ders uppsägning.
b)» Anställningshavarc med mellan ett och två års anställningstid skulle åtnjuta två månaders uppsägning.
c) Anställningshavare med kortare anställningstid än ett år skulle åtnjuta en månads uppsägning.
I anställningstiden skulle inräknas all i huvudsak sammanhängande anställning i statliga krisorgan eller eljest i statens tjänst.
Nu angivna särskilda regler om uppsägningstid skulle icke ha avseende på per- sonal, som anställts allenast för viss tid, t. ex. semestervikarier, eller som hade tidigare anställning att återgå till.
Oavsett ovan angivna regler borde varsel om förestående entledigande lämnas per- i sonalen i så god tid som möjligt. ! 6. Under uppsägningstiden skulle anställningshavaren stå till verkets förfogande, L så länge han icke själv begärde entledigande.
Erforderlig permission med bibehållande av samtliga avlöningsförmåner borde medgivas för sökande av ny anställning.
7. Åt anställningshavare, som vore i behov av yrkesutbildning, borde för ända- målet erforderlig lättnad i tjänstgöringsskyldigheten under uppsägningstiden kunna beredas. Därvid finge oavkortad lön medgivas, om han ändock i skälig omfattning stode till myndighetens förfogande. [ 8. Där personalen under uppsägningstiden icke kunde beredas arbete inom myn— digheten, borde undersökas möjligheterna att utlåna personalen till andra stats-
| institutioner såsom semestervikarier o. dyl., varvid kostnaderna för avlöning på | lämpligt sätt finge regleras mellan myndigheterna. Kunde icke heller härigenom sysselsättning beredas den uppsagda personalen, finge vederbörande anses såsom | permitterad med bibehållna löneförmåner och med skyldighet att vid behov inträda i tjänst.
9. Det borde ankomma på myndighet, som berördes av i promemorian framlagda synpunkter, att på lämpligt sätt bringa dessa till personalens kännedom. Myndigheten borde även genom att i största möjliga utsträckning låta personalen få inblick i avvecklingsfrågornas läge verka för att undanröja den osäkerhet, som inför en ifrågakommande avveckling gjorde sig gällande på personalens sida.
En översikt av kristidsmyndigheternas organisation och högre personal den 1 juli 1945 meddelas i bilaga 2.
4. Jordbruket och livsmedelshushållningen.
Försörjningslåget.
Skörden kunde för år 1944 anses ha utfallit i stort sett något under medel- måttan _ samma omdöme som gällde för 1943 års skörd. En större ojämn- het framträdde dock 1944 i fråga om de särskilda grödorna, vilket vållade vissa förskjutningar i försörjningsläget.
Ställningen med avseende å brödsäd var förhållandevis gynnsam. Trots att arealen var något mindre än under de närmast föregående tre åren hade skörden av brödsäd blivit så pass stor, att den icke blott täckte vår egen konsumtion utan även lämnade ett visst överskott, som gjorde det möjligt att enligt gjorda utfästelser bistå Finland och Norge med ej obetydliga kvan- titeter. Under första halvåret 1945 utfördes sålunda dit av vete 13 400 ton, av råg 84 500 ton, av vete- och rågmjöl 9 100 ton samt dessutom vissa kvan- titeter av korn och havre m. m. Kvaliteten av 1944 års skörd var sådan, att den på ett lyckligt sätt kompletterade de äldre lagren av brödsäd. Genom att blanda ny skörd med gammal kunde man utan försämring av mjölkvali- teten taga i anspråk hela den gamla lagertillgången för förmalningsändamål med undantag av vissa kvantiteter mältad vara.
Potatistillgången var däremot till följd av den här felslagna skörden knapp, vil-ket nödvändiggjorde en restriktiv hushållning, yttrande sig bland annat i inskränkt potatismjöl-stillverkning och inställd brännvinsbränning.
Läget på fodermedelsområdet kännetecknades av synnerlig knapphet på fodersäd. Sträfodertillgången var däremot riklig, varjämte relativt goda för- sörjningsmöjligheter funnos beträffande kraftfoder. Bristen i fråga om foder- säd kunde ock i någon mån utfyllas genom förefintliga förråd av mältad eller eljest ej fullgod brödsäd samt av betfor. Det beredde fördenskull ej större svårigheter att upprätthålla den animaliska produktionen på en i stort sett nöjaktig nivå. Kött- och än mer fläskproduktionen var visserligen ej oväsent- ligt mindre än den av särskilda skäl uppdrivna produktionen under förra hälften av 1944, vilket nödvändiggjorde väsentlig inskränkning av ranso- nerna. Mjölkproduktionen bibehölls däremot oförminskad och äggförsörj- ningen var relativt god.
Vad konstgödselmedlen angår medförde avbrottet i handelsförbindelserna med Tyskland, att tillgången på kaligödsel starkt förminskades, vilket hade till följd att begränsning måste ske av tilldelningen härav för vårbruket.
Även tilldelningen av kvävegödsel blev av samma skäl mindre än vad som från början ställts i utsikt, ehuru läget här förbättrades genom ökad tillförsel från Norge. I fråga om fosfatgödsel befanns försörjningsläget så gott, att en viss utförsel kunde ske till Finland.
Det inhemska fisket gav i synnerhet under halvårets senare del riklig av- kastning, vilket gällde såväl det egentliga saltsjöfisket som strömmingsfisket vid ostkusten.
Importen av kaffe uppgick under första halvåret 1945 till 11 300 ton mot 8 7010 ton under första halvåret 1944. Även importen av te var större 1945 än 1944, importen av kakaobönor däremot minskad till ungefär en tredjedel. Importen av färsk frukt nedgick från 34 500 ton under första halvåret 1944 till blott 10 700 ton under 1945, beroende framför allt på minskad införsel av apelsiner.
I likhet med vad fallet varit de föregående åren offentliggjorde livsmedels- kommissionen även för år 1945 en p 1 a 11 f ö r v ä x to d 1 i n g e n, innehål- lande förslag och riktlinjer för odlingen av de viktigare åkerbruksväxterna. De råd och anvisningar, som här lämnades odlarna, anslöto sig i stort sett till dem som meddelats i de föregående produktionsplanerna.
I likhet med vad som skett i tidigare halvårsredogörelser meddelas här till l')el_v.sning av kristidshushållningens inverkan på konsumtionen under den behandlade perioden ett utdrag av socialstyrelsens i Sociala meddelanden offentliggjorda kvartalsundersökningar rörande konsumtionen inom stads- hushåll. Nedan intagna tablå innehåller en sammanställning härav, avseende andra kvartalet under vart och ett av åren 1940—1945. De angivna kvantitets- siffrorna grunda sig på hushållsuppgifter som omfatta en fjortondagars- period för en genomsnittsfamilj inom grupperna arbetare och tjänstemän.
Andra kvartalet Indexta11945 1940 19.11 1942 19.13 1914 1945 1940 _ 100 Mjölk ...................... ] 30-9 32-8 375 404) 40-3 39-9 129-1 Grädde ..................... dl 7-8 6-0 1-4 1-2 6-2 7-6 97-4 Ost ........................ hg 9-1 6-9 3-5 4-1 5 9 6-0 65-9 Ägg ........................ » 18-9 15-s 8-9 10-3 . 11-7 13-7 72-5 Matfett, alla slag ............ » 30-9 25-3 24-0 24-3 28-5 28-1 90-9 Kött, fläsk, charkuterivaror. . » 52-3 51—3 36-8 138-4 553 45-1 86-2 Fisk ....................... » 28-2 26—9 46-8 43-4 28-7 37-5 133-0 Mjöl, gryn, bröd (omräknat till mjöl) .................... » 139-1 154-3 136-G 144-9 152-7 153-G 110'4 Potatis ..................... » 138-0 161-0 217-0 213-0 193-3 189-0 137-0 Andra rotfrukter ............ » 6-7 14-8 12-7 13-0 13-6 9-7 144-8 Grönsaker .................. » 10-6 11-4 10-6 14-9 14-6 11-5 108-5 Frukt och bär .............. » 37-9 36-4 32—6 37-0 39-() 28v8 76-0 Socker, sirap, karameller. . . . » 46-4 40-1 43-4 37-5 37-5 38-3 82-5 Kaffe ....................... » 7-4 3-9 1—3 0-8 2-1 2-6 35-1 Kattesurrogat ............... » _- 1-8 3-0 3-2 1-7 1-0 -—
Vid jämförelse mellan åren 1944 och 1945 framträda vissa förskjutningar. Sålunda föreligger för det senare året en avsevärd ökning i konsumtionen av fisk samt en om ock mindre ökning i konsumtionen av grädde, ost och ägg. Däremot har köttförbrukningen nedgått ganska starkt, vilket påtagligen sam- manhänger med minskningen i ransonerna på detta område. En nedgång företer också konsumtionen av potatis och andra rotfrukter, grönsaker samt frukt och bär. Kostens näringsvärde, mätt i kalorier, vilket året 1944 i för- hållande till utgångsåret 1940 stigit till 101 procent, sjönk år 1945 till 98 procent. Fettförbru-kningen föll från 97 procent 1944 till 91 procent 1945. äggviteförbrukningen från 105 till 102 procent. Födans vitaminhalt sjönk ävenledes, nämligen beträffande vitamin A till 75 procent. Det ovanligt låga värdet för vitamin C sammanhängde med minskningen i konsumtionen av grönsaker, frukt och bär. Däremot nåddes höga tal för halten av järn och vitamin B, vilket torde berott på den tillsats av dessa ämnen till vetemjöl, som påbörjats under hösten 1944 och under påföljande år skett i ökad om- fattning. I stort sett måste konstateras en viss försämring av kosthållet om än icke i oroande grad. Totalutgiften för livsmedel per person och konsum- tion-senhet nedgick från kronor 1:91 är 1944 till kronor 1:80 är 1945. Som medverkande till den häutinnan redovisade minskningen anföres den starkt nedpressade livsmedelsutgiften inom hushåll, som berördes av verkstadskon- t'likten.
Prisregleringen på jordbruksområdet.
Det beslut, som Kungl. Maj:t den 25 augusti 1944 fattade angående jordbrukets prisreglering under 1944/45 och som var baserat på en med led- ning av skördeuppskattningen per den 15 juli verkställd omräkning av den ursprungliga inkomst- och kostnadskalkylen för nämnda regleringsår, vilade på förutsättningen att ny omräkning av kalkylen skulle göras i januari 1945 med hänsyn till det då kända faktiska utfallet av 1944 års skörd. En dylik omräkning kom också till stånd och resultatet av densamma framlades av livsmedelskommissionen för Kungl. Maj:t i skrivelse den 25 januari jämte förslag till prisregleringsåtgärder, vilka i anledning av kalkylresultatet syntes böra vidtagas under återstoden av regleringsåret. Omräkningen, som gran- skats inom 1942 års jordbrukskommitté samt jämväl behandlats inom kom- missionens råd, gav enligt kommissionens åsikt vid handen, att ett kalkyl- mässigt inkomstunderskott av 71 milj. kronor kunde anses föreligga, för vil- ket jordbruket enligt Kungl. Maj:ts tidigare fattade och av riksdagen god- kända principbeslut i prisfrågorna borde erhålla täckning. Beträffande det sätt, på vilket utjämningen av inkomstunderskottet borde ske, framhöll livs- medelskommissionen, att en sänkning av priserna på statssubventionerade jordbruksförnödenheter nu knappast syntes kunna komma i fråga. Jordbru- kama hade nämligen i stor utsträckning redan inköpt hela eller större delen av de kvantiteter av dessa förnödenheter, som tilldelats dem för det löpande
l l i | » | l l
regleringsåret. En ökad dylik subventionering, vilken för jordbrukarna skulle taga sig uttryck i en prissänkning, skulle därför endast komma vissa jord- brukare till godo. För åstadkommande av den erforderliga inkomstutjäm- ningen rekommenderade kommissionen i stället dels en subvention av kött- produktionen, dels en ökning av de lokala differentieringsbidragen för mjölk till mjölkproducenter.
Frågan om täckning av det påvisade inkomstunderskottet för jordbruket för elades riksdagen i proposition nr 104, vari föreslogs att till prisreglerande åtgärder under regleringsåret 1944/45 skulle, utöver det av föregående års riksdag beviljade anslaget, å tilläggsstat för budgetåret 1944/45 anvisas ett anslag av ytterligare 7 milj. kronor. Propositionen bifölls av riksdagen. Till beslutet anknöts ett uttalande av jordbruksutskottet, att inkomstutjämningen syntes böra väsentligen lämnas dels till fläskproduktionen, dels till ytterli- gare lokala differentieringsbidrag för mjölk till jordbrukarna i de områden som fått den förhållandevis sämsta skörden.
Sedan livsmedelskommissionen inkommit med förslag angående 7 milj.- kronorsanslagets användning, meddelade Kungl. Maj:t föreskrifter härom den 23 mars 1945. Det bestämdes, att för ytterligare lokala differentieringsbidrag skulle användas högst 3'5 milj. kronor. Av anslaget skulle vidare bestridas kostnaderna för vissa förut beslutade fraktbidrag för köttvaror. Resten skulle. komma såväl fläsk- som nötköttsproduktionen till godo för stödjande av pro- ducentpriserna.
Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande föreskrev livsmedelskommissionen i cirkulär nr 2210, efter samråd med Sveriges lantbruksförbund och Svenska mejeriernas riksförening, att förenämnda till 1 0 k al a di f f e r e n t i e- r i n g 5 b i (1 r a g f ö r m j ö 1 k avsedda belopp av 3'5 milj. kronor skulle genom riksföreningen utbetalas med en tredjedel för var och en av måna- derna mars—maj 1945 till de. områden av riket, som under regleringsåret redan erhållit sådana bidrag, samt dessutom till landskapet Dalsland även- som Göteborgs och Bohus län utom städerna Göteborg och Mölndal.
Vad det ovanberörda fraktbidraget för k 6 t t v a r o r m. m. beträffar förhöll det sig så, att livsmedelskommissionen enligt Kungl. Maj:ts den 16 februari 1945 givna bemyndigande genom cirkulär nr 2167 bestämt, att bidrag av allmänna medel skulle fr. o. m. den 21 i samma månad utbetalas till köparen eller mottagaren vid vissa långväga transporter av köttvaror och slaktdjur från överskotts- till underskottsområden. Syftet därmed var att underlätta tillförseln till de delar av landet, där produktionen av köttvaror var mindre än konsumtionen, och därigenom åstadkomma en utjämning av försörjningen. Som överskottsområden räknades därvid i huvudsak de tolv sydligaste länen (prisområdena 1—4), medan de norr därom belägna länen (prisområdena 5 ———13) betraktades som underskottsområden. Fraktbidrag skulle utgå endast vid järnvägstransport om minst 250 bankilometer samt avse såväl styckat och ostyckat kött och fläsk jämte organ och inälvor som levande djur, vilka
transporterades för nedslaktning vid offentligt slakthus eller kontrollslakteri. dock endast i partier om beträffande kött minst 2 500 kg brutto och beträf— fande slaktdjur minst 2 500 kg slaktad vikt. Bidragets storlek utgjorde per kg köttvaror netto, resp. för slaktdjur per kg slaktad vikt, 2 öre vid trans- port från 250 till 400 km, 3 öre vid transport från 400 till 550 km, 4 öre vid transport från 550 till 700 km och 5 öre vid transport 700 km eller däröver. För fraktbidrag skulle disponeras en summa av 100 000 kronor per månad intill ett sammanlagt belopp av 600 000 kronor. Det bestämdes vidare genom cirkulär nr 2187, att normalpriserna vid sådan försäljning av köttvaror, som medförde rätt till fraktbidrag, finge överskridas med högst ett belopp mot- svarande fraktbidraget.
l avsikt att stödja fläskproduktionen medgav livsmedelskommissionen nå- got senare (genom cirkulär nr 2205), att normalpriserna på hela, halva och fjärdedels kroppar av svin tills vidare fr. o. m. den 22 mars finge överskridas med högst 6 öre per kg. Däremot medgavs ingen höjning av normalpriserna på styckade varor vare sig i parti- eller i detaljhandeln. Eftersom beslutet sålunda kunde beräknas medföra en sänkning av detaljhandelns marginaler, tillkännagav kommissionen, att den vid en senare tidpunkt, då fläsktillgången var rikligare, ämnade bereda detaljhandeln kompensation härför. Kommis- sionen beslöt sedermera att fr. o. m. den 23 april återkalla nyssnämnda med- givande till överskridande av normalpriserna och bestämde samtidigt, att i utsikt ställda kompensationer till handeln skulle lämnas i form av en sänk- ning av normalpriserna på hela, halva och fjärdedels kroppar av svin med 6 öre per kg. De sänkta normalpriserna skulle gälla, intill dess detaljhandeln kunde beräknas ha erhållit full kompensation i angivet hänseende. Detta meddelades senare kunna anses vara fallet i slutet av maj, vil-ket föranledde att ifrågavarande normalpriser fr. o. m. den 29 maj åter höjdes med 6 öre per kg.
Emellertid innebar riksdagens beslut i anledning av proposition nr 104 an- gående jordbrukets prisreglering under återstoden av regleringsåret 194445, att de ökade medel som då anvisades för detta ändamål delvis skulle använ- das till förmån för kött- och fläskproduktionen. Jämlikt livsmedelskommis- sionens cirkulär nr 2232 anordnades detta stöd på sådant sätt, att till djur- uppfödare fr. o. m. den 23 april tills vidare, dock längst till regleringsårets slut, d. v. s. till och med den 31 augusti 1945, lämnades ett statsbidrag av 12 öre för varje kilogram fläsk, som av denne i vederbörlig ordning överläts till slakt-eritillståndsinnehavare eller till innehavare av annat tillstånd att in- köpa kött och fläsk direkt från djuruppfödare och som blivit godkänt vid köttbesiktning. Senare (genom cirkulär nr 2252) ändrades detta så, att bi- drag skulle utgå även för fläsk som ej undergått nyssnämnda besiktning, an- der förutsättning att fläsket blivit stämplat genom av kristidsnämnd förord- nad stämplingskontrollant. Fr. o. m. den 29 maj, då, såsom ovan nämnts, normalpriserna å hela, halva och fjärdedels kroppar av svin höjdes med 6
l i . |
öre per kg, nedsattes bidraget till hälften, d. v. s. till 6 öre per kg. Det upp- hörde att utgå den 15 juli 1945. I stället beslöt livsmedelskommissionen att fr. o. m. den 2 juli med anlitande av ifrågavarande anslag utbetala ett bidrag av 15 öre per kg kött av storboskap för att stimulera tillförseln härav till slakterierna under sommarmånaderna.
Vissa säsongmässiga ändringar av kött- och fläskpriserna, dock av mindre räckvidd, genomfördes fr. 0. m. den 7 maj.
Av särskilda skäl vidtogos under vintern vissa förbättringar i de tidigare åsatta normalpriserna å potatis På grund av kylan, som på vissa orter före- gåtts av rikligt snöfall, ansågs det nödvändigt att kompensera potatisodlarna för det arbete och de risker, som voro förenade med att öppna potatisstu- korna och sortera potatisen i sådan väderlek. Fr. o. m. den 27 januari höjdes fördenskull jämlikt livsmedelskommissionens cirkulär nr 2138 samtliga nor- malpriser på potatis med 1 öre per kg. Höjningen, vilken var att betrakta som ett särskilt köldtillägg, kunde vid inträdd blidare väderlek ej längre an- ses av det anförda skälet motiverad. Med hänsyn till att potatisen emellertid dåmera belastades med ökade kostnader för lagring, fanns skäligt att pris- höjningen alltjämt fick kvarstå. Däremot bortföll det särskilda varmvagns- tillägget vid järnvägstransport av potatis från den 1 april i Svea- och Göta- land och från den 3 maj i Norrland.
Ett visst bidrag bestämdes skola fr. o. m. den 1 maj av allmänna medel tilldelas potatisodlare såsom ersättning för lagringsförluster och kostnader för avgroddning m. m. (livsmedelskommissionens cirkulär nr 2241). Bidraget skulle utbetalas av Svenska spannmålsaktiebolaget och utgå per deciton po- tatis som levererades under första veckan i maj med 35 öre samt under föl- jande veckor med successivt stegrat belopp, fr. o. m. den 23 maj 2 kronor. Bidrag lämnades endast för leveranser om minst 1000 kg. —— Gällande nor— malpriser skulle enligt föreskrift den 29 maj tills vidare icke tillämpas å ny potatis av 1945 års skörd.
Beträffande den statliga prisgarantien för potatisodlingen se sid. 215.
I samband med att viss ändring företagits i fråga om sammansättningen av den tillhandahållna oljekraftfoderblandningen, i det att halten av råpro- tein och fett höjts från 42 till 47 procent, föreskrevos fr. o. m. den 1 juli 1945 nya normalpriser å denna vara, liksom förut enligt en stigande skala inrättad med hänsyn till tiden för leveransen fram till utgången av juni 1946. Ändrade normalpriser bestämdes jämväl för foderjäst samt sänkta normalpriser på samtliga slag av tran utom fodertran.
Prisreglerande åtgärder för regleringsåret 1945/46.
För att kunna tjäna som underlag vid prissättningen på jordbrukets pro- dukter för regleringsåret 1945/46 verkställdes, liksom skedde åren 1943 och 1944, en kalkyl rörande jordbrukets inkomster och kostnader under nämnda
regleringsår av en särskild av livsmedelskommissionen utsedd delegation. Arbetet med kalkylens upprättande erbjöd denna gång företrädesvis på tvenne punkter, nämligen i fråga om jordbrukets utgifter för förräntning av inves- terat kapital och i fråga om jordbrukets arbetskostnader, väsentligt större svårigheter än tidigare, beroende på de förskjutningar som under årens lopp skett beträffande kapitalinvesteringarna inom jordbruket samt de ändringar som under hösten 1944 vidtagits i avseende på löneformerna för jordbrukets arbetskraft. Kalkylen behandlades inom 1942 års jordbrukskommitté samt sedermera inom livsmedelskommissionen och dess råd, varvid meningsskilj- aktigheter uppstodo särskilt vid beräkningen av nyssnämnda kostnadsele- ment.
I sin skrivelse till Kungl. Maj:t den 22 mars 1945 angående grunderna för prissättningen på jordbrukets produkter under produktionsåret 1945/46 an- förde livsmedelskommissionen, att man syntes böra utgå från tvenne, av olika grupper inom såväl jordbrukskommittén som kommissionens råd stödda al- ternativa beräkningar rörande jordbrukets inkomster och kostnader, utvi- sande den ena ett inkomstunderskott på 118 milj. kronor och den andra ett inkomstöverskott på 128 milj. kronor. Ehuru ovissheten beträffande några poster i kalkylen denna gång visat sig större än tidigare, så att full enighet om beräkningsresultatet icke kunnat ernås, vore likväl de inkomstunderskott resp. inkomstöverskott som förelåge enligt de å ömse håll läng-st gående upp- fattningarna ej större än att de fölle inom en procentuellt sett mycket knapp felmarginal. Med hänsyn härtill vore det enligt kommissionens uppfattning befogat, att man denna gång vid vårprissättningen ej i första hand inriktade. sig på att åstadkomma ett fullständigt kalkylmässigt jämviktsläge utan i stället förfore så, att man först undersökte vilka justeringar av priserna i den ena eller andra riktningen, som med hänsyn till försörjningsläget vore sakligt motiverade, och därefter eftersåge i vad mån dessa justeringar kunde genom- föras utan att den avsedda balansen i stort mellan inkomst- och kostnads- stegringarna rubbades. Befunnes det härvid, att justeringarna kunde vidta- gas utan att man erhölle ett inkomstöverskott eller inkomstunderskott, som kunde anses falla utanför den felmarginal i kalkylen som representerades av de förut redovisade olika meningarna, syntes dessa justeringar böra komma till stånd oberoende av att något fullständigt kalkylmässigt jämvikts- läge ej ernåddes.
De priser, som bestämdes vid vårprissättningen, syntes enligt kommissio- nens mening som följd av de uppställda premisserna böra bibehållas i huvud- sak oförändrade, såvida ej produktions- och kostnadsbetingelserna utveck- lade sig sä, att enligt de vedertagna grunderna för beräkningssättet ett kal- kylmässigt över- eller underskott uppkomme, motsvarande mer än 4 procent av jordbrukets samlade inkomster enligt den uppgjorda inkomst- och kost- nadskalkylen. Då jordbrukets inkomster i denna kalkyl beräknats till nära 2 100 milj. kronor, borde alltså en variation av omkring 85 milj. kronor få
äga rum utan att en förändring i prisläget skulle komma till stånd. Vid större förändrig än den nu sagda borde däremot justering äga rum, så att margi- nalen nedbringades till omkring 85 milj. kronor. Justeringen borde därvid i första hand beröra de produktionsgrenar, som mest föranlett över- eller un- derskottet. Frågan om anledning funnes att tillämpa 4-pr0centregeln borde prövas, så snart statistiskt underlag förelåge för en preliminär beräkning av t skörderesultatet, d. v. s. i augusti 1945. En ny kalkyl beträffande jordbru- kets inkomster och kostnader under produktionsåret 1945/46 borde då upp— rättas. Om det av denna prognos skulle framgå, att justeringar vore berätti- gade, borde dessa ej ske efter rent mekaniska synpunkter utan hänsyn även tagas till försörjningssynpunkter.
Beträffande frågan, vilka justeringar av priserna på jordbrukets produk- ter som redan på våren 1945 kunde anses motiverade för nästkommande regle— ringsår, föreslog kommissionen på jordbrukets inkomstsida vissa mindre pris— höjningar beträffande ärter och fabrikspotatis och en mindre prissänkning för ägg. För övriga jordbruksprodukter ifrågasattes ej någon ändring i pris- nivån. På utgiftssidan föreslog kommissionen prissänkning på superfosfat och en mindre prishöjning för oljekraftfoder.
I anledning av livsmedelskommissionens förslag bemyndigade Kungl. Maj:t kommissionen genom beslut den 6 april 1945 att vid reglering av priserna på jordbrukets produker samt på konstgödsel och kraftfodermedel under regle- ringsåret 1945,/46 utgå från av kommissionen föreslagna grunder, dock att sådana prissänkningar på jordbruksprodukter, som efter prövningen av augustikalkylen vidtoges för att främja avsättningen, i den mån så kunde ske, skulle kompenseras genom prishöjningar för andra produkter eller pris- sänkningar på förnödenheter. Samtidigt godkände Kungl. Maj:t ett av livs- medelskommissionen framlagt förslag, att garantipriserna på potatis skulle. bibehållas oförändrade under produktionsåret 1945/46 och att priserna på potatis för stärkelse- och brännvinstillverkning skulle höjas med 1 öre för hektoliter och stärkelseprocent.
Med bifall till proposition nr 50 beslöt 1945 års riksdag, att prisgaranti för bruna b 6 n o r skulle lämnas även för 1945 års skörd. Riksdagen lämnade utan erinran Kungl. Maj:ts förslag, att inlösningspriset skulle fast- ställas till 85 kronor per deciton, dock med befogenhet för Kungl. Maj:t att justera nämnda pris, därest så skulle visa sig erforderligt med hänsyn till ökning eller minskning i produktionskostnaderna.
På sedvanligt sätt framlade Kungl. Maj:t sedermera för riksdagen i pro— position nr 303 i ett sammanhang frågan om jordbrukets prisreglering un- der det kommande regleringsåret. Kungl. Maj:t stödde sig härvid på livs- medelskommissionens skrivelse den 10 april 1945, vari behandlades regle- ringsåtgärder utöver dem som avhandlats i kommissionens skrivelse den 22 mars. Jordbruksministern framhöll i propositionen — i anslutning till vad livsmedelskommissionen anfört att, om än det allmänna försörjningsläget
under år 1944 undergått vissa förbättringar, en tendens till åtstramning av detsamma sedan slutet av nämnda år dock ånyo gjort sig gällande. Bl. a. på grund av den relativt svaga spannmålsskörden samt till följd av att icke obe- tydliga kvantiteter livsmedel lämnats eller ställts i utsikt för att lindra livs- medelsbristen i vissa av våra nordiska grannländer kunde de för vår egen försörjning disponibla lagren av vissa livsmedel beräknas komma att vid utgången av det löpande regleringsåret avsevärt understiga lagren vid regle- ringsårets början. Med hänsyn härtill och då utvecklingen av det försörj- ningspolitiska läget i allmänhet vore synnerligen oviss, borde gällande regle- ringsåtgärder bibehållas i stort sett oförändrade även under nästa regle- ring-sår. Därest emellertid utrikeshandeln komme i gång snabbare än för till- fället kunde förutses och på grund härav eller av andra omständigheter för- bättring av vårt eller grannländernas försörjningsläge inträdde, borde givet- vis de möjligheter till lättnader i regleringsbestämmelserna, som kunde fin- nas genomförbara, utnyttjas.
Sedan härefter Kungl. Maj:ts beslut i prisregleringsfrågan den 6 april och de härför till grund liggande synpunkterna omnämnts, förordades, att Kungl. Maj:t alltfort intill utgången av augusti 1946 erhölle befogenhet att handha jordbruksregleringen samt vidtaga av omständigheterna påkallade ändringar i densamma. Övriga av riksdagen lämnade bemyndiganden, vilkas giltighet utginge med löpande regleringsår, borde förlängas för ytterligare ett år.
Beträffande prisregleringsåtgärder för särskilda slag av produkter fram- lades i propositionen följande program. De statliga regleringarna beträffande matfett, mjölk och ost samt köttvaror borde tills vidare bibe- hållas i stort sett oförändrade, Kungl. Maj:t dock förbehållet att med hänsyn till utvecklingen av försörjningsläget besluta om deras fortsatta bestånd eller om eventuella ändringar i desamma. För lokala differentieringsbidrag för mjölk föreslogs skola beräknas ett belopp av lägst 6 milj. kronor. Faststäl- landet av grunderna för utbetalningen av sistnämnda bidrag, vilka borde ut— gå i mån av behov, syntes dock böra anstå till hösten, då större möjligheter förelåge att överblicka mjölkproduktionen och produktionsförhållandena inom de olika landsdelarna. Eventuella ändringar i fråga om äggregle- ringen finge bli beroende av produktionsutvecklingen. Därest p 0 t a t i sskör- den år 1945 bleve av normal storlek, syntes det skola bli möjligt att slopa eller väsentligt inskränka gällande reglering av förbrukningen av potatis för vissa ändamål. Vad angick b r 6 d s å d hade livsmedelskommissionen av vissa skäl funnit sig böra räkna med bibehållande av det gällande regleringssyste- met med fasta successivt stigande priser, trots att ett inlösningsförfarande vore den ur regleringssynpunkt mest tilltalande formen för stödjande av brödsädsmarknaden. Ett definitivt ställning—stagande i valet mellan de två systemen borde enligt statsrådets mening kunna anstå till hösten. Några änd— ringar i reglerna för handeln med fodersäd, kraftfodermedel och konstgödsel syntes ej heller påkallade.
Till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område äskades i propositio- nen elt anslag för budgetåret 1945/46 av 126 milj. kronor. Därav beräknades helöpa på producentbidrag och lokala differentieringsbidrag för mjölk 595 (varav pä differentieringsbidrag högst 6), på mjölkpristillägg 54'3, på sär- skilda mjölkbidrag (merfraktbidrag In. m.) 85, på pristillägg för lantsmör 05 samt på diverse kostnader 3 milj. kronor. Sistnämnda belopp var avsett att användas för ersättning till Svenska mejeriernas riksförening för hand- havandet av vissa med mjölk- och matfettsregleringen sammanhängande uppgifter ävensom för täckande av utgifter för åtgärder till stöd för jordbru- ket i Norrland rn. m. Något särskilt anslag till täckande av kostnader i sam- band med Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet ansågs ej erforder- ligt, ej heller något anslag till prisclearing för fodermedel.
Riksdagen biföll propositionen, dock med godkännande av vissa av jord- bruksutskottet gjorda särskilda uttalanden. Sålunda förordade riksdagen, att det utgående pristillägget för lantsmör måtte, åtminstone så länge ranso- neringen å matfett bibehölles, höjas med 20 öre per kg, vilket komme att medföra att de av Kungl. Maj:t beräknade kostnaderna för dessa pristillägg och för omhändertagande av lantsmör ökades från 500 000 till 700 000 kro- nor. Beträffande åggregleringen uttalade riksdagen vidare såsom önskvärt, att en prissänkning på ägg icke komme till stånd under nästa regleringsår. Därest en minskning i äggproduktionen med hänsyn till fodertillgången ? skulle visa sig erforderlig, borde i första hand eftersträvas att åstadkomma
denna minskning genom reglering av fodertilldelningeu och ej genom sänk- ning av äggpriset.
I anledning av proposition nr 297 anvisade riksdagen för budgetåret 1945/46 till fortsatt prisrabattering å vissa livsmedel (mat- fett och mjölk) ett anslag av 100 milj. kronor samt till fö rmalnin g s-
? ersättningar ett anslag av 40 milj. kronor.
' Tillgodoseendet av jordbrukets behov av arbetskraft.
Se härom nedan sid. 349.
Motordriften vid jordbruket.
På grund av att lagren av mineralfotogen voro mycket begränsade be- fanns nödvändigt att fr. o. m. den 1 mars 1945 vid tilldelningen av fly- tande bränsle för drift av traktorer med tändkulemotor övergå från motor- fotogen till inhemska bränsleslag, i första hand traktordestillat S och skiffer- f ologen. Sistnämnda båda bränsleslag hade utprovats vid motorverkstäderna och därvid visat sig vara fullgoda drivmedel för ifrågavarande ändamål. Traktordestillat S hade därjämte med gott resultat i stor omfattning provats i praktisk drift under höstbruket 1944. För drift med traktordestillat S eller skifferfotogen erfordrades emellertid en mindre ändring av motorn till en
kostnad av 150 a 250 kronor. Som gottgörelse för denna ändringskostnad räknade man med att under är 1945 kunna något öka tilldelningen av fly- tande bränsle för traktorer med tändkulemotor jämfört med år 1944. För perioden mars—juni 1945 utlovades sålunda enligt cirkulär nr 2160 en till- delning av traktordestillat S, som med 20 procent översteg tilldelningen av motorfotogen för motsvarande ändamål vid vårbruket 1944. Traktordestil— lat S kom dock ej till önskad användning under vårbruket på grund av verk- stadsstrejken, som medförde att ombyggnad av traktorerna för drift med in- hemskt bränsle endast kunde ske i begränsad omfattning. Såsom drivmedel för ej ombyggda traktorer med tändkulemotor, traktorer med dieselmotor samt stationära tändkule- eller dieselmotorer utgick tilldelning av motor- fotogen samt såsom drivmedel för förgasarmotorer motyl 25.
Med hänsyn till att importförhållandena i fråga om flytande bränslen ännu icke kunde överblickas bibehölls även för de senare sommarmånaderna 1945 (juli—augusti) samma restriktiva tilldelning som förut. De flytande bränslen som tillhandahöllos utgjordes jämlikt livsmedelskommissionens cirkulär nr 2298 av skifferfotogen, motorfotogen och — för förgasarmotorer motyl 25. Mot kupong för skifferfotogen tilläts även att, i mån av tillgång, inköpa traktordestillat S, som eljest nu icke längre var föremål för allmän tilldelning. De ändamål, för vilka tilldelning under perioden tilläts, voro desamma som föregående sommar och de medgivna bränslekvantiteterna ävenledes de- samma med undantag av den tilldelning som utgick i skifferfotogen, vilken, av skäl som ovan angivits, med omkring 20 procent översteg tilldelningen av motorfotogen eller motyl 25.
De bestämmelser, som livsmedelskommissionen i cirkulär nr 1816 lämnat angående tilldelningen av smörjmedel för jordbrukets behov (se del V sid. 250), hade, vad angick traktorer och lantbruksmaskiner inrättade för gen- gasdrift, i huvudsak begränsats att gälla t. o. m. den 31 mars 1945. Nya före- skrifter, i stort sett överensstämmande med de tidigare gällande, lämnades i cirkulär nr 2204, gällande t. o. m. den 31 mars 1946.
Enär försörjningsläget beträffande smörjmedel avsevärt försämrats, fram— höll livsmedelskommissionen nödvändigheten av att största sparsamhet iakt- toges vid tilldelning av smörjmedel för jordbrukets behov. Kristidsstyrelserna och kristidsnämnderna uppmanades att utöva tillsyn över att förbrukarna på ett tillfredsställande sätt tillvaratoge och efter rening ånyo använde all spill- olja. Underläte någon att tillvarataga och på nytt använda spillolja, ägde kristidsstyrelse resp. kristidsnämnd avstänga honom från tilldelning av smörjmedel.
Konstgödselregleringen.
På grund av den knappa tillgången inom landet på kali- och kvävegödsel och de ovissa importutsikterna föranleddes livsmedelskommissionen att för tredje tilldelningsperioden under regleringsåret, omfattande tiden februari——
juni, vidtaga vissa inslu'äukningar i den förut i utsikt ställda tilldelningen. Sålunda medgavs för denna period icke. någon allmän tilldelning till det egentliga jordbruket av kaligödsel och till en början icke heller av kvävegöd- sel. Kuponger, som utlämnats under första och andra perioderna, skulle dock gälla för inköp även under tredje perioden. Allmän tilldelning av gödselmedel för det egentliga jordbruket medgavs tills vidare endast av blandgödsel- medel.
Av kaligödsel kom ingen nämnvärd import till stånd under första halv- året 1945. För kalksalpeter yppades däremot förbättrade utsikter till import från Norge. Sammanlagt infördes därifrån under januari—juni 1945 33 400 ton av denna vara, vilket möjliggjorde en extra tilldelning därav till jord- brukare och fruktodlare. Sålunda erhöllo jordbrukarna, utöver tidigare med- given tilldelning, under maj och juni en tilldelning av kalksalpeter motsva- rande högst 10 procent av den sammanlagda kvantitet kvävegödselmedel, som lämnats dem under gödselåret 1943/44. Vidare erhöll den som bedrev , yrkesmässig fruktodling av minst 1/2 hektars storlek 50 kg kalksalpeter för , varje halvt hektar av bärande odlingar.
Tack vare en ej obetydlig import av chilesalpeter _ sammanlagt under 1944/45 omkrine 27 000 ton —— sattes livsmedelskommissionen i stånd att härmed till väsentlig del tillgodose kvävebehovet för sockerbetsodlingen. Den som med sockerbolaget tecknat kontrakt om odling av sockerbetor under är | 1945 berättigades att före den 1 juli 1945 inköpa 350 kg chilesalpeter, 50 kg
kalkkväve samt 100 kg ljungasalpeter eller ammoniumsulfat per hektar teck— nad sockerbetsareal. Normalpriset ä chilesalpeter bestämdes till 23 kronor per deciton, ett pris som dock nödvändiggjorde subvention av staten.
Extra tilldelning av konstgödsel lämnades jordbrukare liksom föregående år genom kristidsstyrelsernas försorg i särskilda fall efter ansökan. För po— i tatis- och rotfruktsodling kunde jordbrukare ävenledes liksom tidigare efter ' ansökan genom vederbörande kristidsnämnd erhålla dels potatis- och rot- l fruktsgödsel, dels vissa kvantiteter kvävegödsel. !
Skördegarusregleringen.
Försörjningen med skördegarn av papper var till följd av de ingångna produktionsavtalen rörande denna vara fullt tillfredsställande. Försäljningen därav förblev fri. Normalpriset å pappersskördegam vid försäljning till för- . brukare nedsattes den 19 februari 1945 från kronor 1: 72 till kronor 1: 60 per kg. Vid försäljning i kvantiteter understigande 20 kg fick pristillägg om i 2 öre per kg uttagas.
Regleringen beträffande brödsäd och brödsädsprodukter, ärter och bönor m. in.
För handeln med brödsäd tillämpades jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 25 augusti 1944 ett system med fri försäljning från producent till spannmåls-
handlare och kvarnar till fasta, intill den 1 juni 1945 successivt stigande pr ser. l slutet av april meddelade livsmedelskommissionen, att jordbrukare, son, ämm innehade beslagtagen brödsäd av 1944 eller tidigare års skörd, hade att senast den 15 juni 1945 i behörig ordning inleverera densamma till handeln eller kvarnindustrien. Från leverans fick "dock undantagas brödsäd, som var erforderlig till utsäde eller för förmalning mot förmalningskort eller eljest för tillåten hushållsförbrukning eller ock utgjordes av sådan spannmål, som enligt gällande bestämmelser fick användas för utfodring.
I fråga om b r 6 d 5 ä d 5 fö rm al ni 11 g en vidtogos tid efter annan vissa jämkningar. Sålunda sänktes från den 1 januari råginblandningen vid för- malning av vete för framställning av siktat mjöl eller grahamsmjöl från minst 10 till minst 5 procent. Från den 1 mars skulle ingen inblandning av vare sig råg eller annan spanntmål vid dylik förmalning förekomma. lnbland- ningen av vårvete vid framställning av siktat vetemjöl sänktes från den 1 mars från i genomsnitt 20 till 10 it 15 procent men höjdes från den 1 juni ånyo till genomsnittligt 20 procent. Vad angår utmalningsprocenten hade denna från den 1 november 1944 varit bestämd till 755 för siktat vetemjöl och 76 för samsikt. Den höjdes från den 1 januari till 76 för siktat vetemjöl och från den 1 april till 77 för bägge slagen av mjöl. Genomsnittliga inbland- ningen av veteeftermjöl vid framställning av samsikt var under januari—— maj höjd från förutvarande 30 till 33 procent men nedsattes därefter åter till 30 procent.
Angående förmalningsersältningen se sid. 35.
Vad angår m j 6 1- 0 c h 1) r 6 d r a n s on e r in g en må nämnas, att korn— gryn och andra kornprodukter, vilka alltsedan den 15 augusti 1944 fritt fått inköpas, fr. o. m. den 25 februari åter underkastades ransonering, närmast i syfte att förhindra dessa varors användning för utfodring. Samtidigt före— skrevs, att odlare fick förmala korn till mjöl, gryn eller flingor endast för tillgodoseende av det egna husbehovet (inkl. födoråd m. m.). Fr. o. m. den 12 mars inbegrepos kornprodukter liksom tidigare bland de varor, som fingo inköpas mot vanliga brödkuponger. Tilldelningen av havregryn och havre- mjöl förblev kvantitativt oförändrad vid den storlek den haft i slutet av 1944 men skildes fr. o. m. den 12 mars från den allmänna 111 jöl- och brödransone— ringen. Försäljningen anknöts till särskilda inköpskuponger, vilka emellertid alternativt gåvo rätt till inköp även av andra mjöl- och brödvaror. Fr. o. m. den 28 maj minskades tilldelningen något. Särskilt gällde detta tilldelningen till näringsställen.
Mjöl- och brödransoneringen minskades fr. o. m. den 7 maj med ungefär 7 procent genom förlängning av perioderna från 28 till 30 dagar. Därigenom blev tilldelningen densamma som före höjningen i mitten av februari 1941.
Under perioden 28 maj—2 juli lämnades en mindre tilldelning av maka- roner. Den fria inköpsrätten för ärter fortfor, Däremot inbegrepos under ran—
soneringen som förut bruna bönor, fastän tilldelning därav till hushållsför- brukare upphörde fr. o. m. den 10 april.
Enligt livsmedelskommissionens cirkulär nr 2201 minskades tilldelningen av matfett till h a g erierna fr. o. m. den 19 mars 1945 från 75 till 55 procent av 1939 års förbrukning. Jämväl tilldelningens sammansättning änd- rades, i det att proportionen mellan smör och margarin försköts från 1 : 4 till 1:10. Kort därefter, nämligen från den 1 april, sänktes jämväl tilldel- ningen av socker till bagerierna — ändringen ägde samband med en av h jälp- aktionen till grannländerna nödvändiggjord konsumtionsbegrånsning —— var- jämte sirapshalten i vissa typer av matbröd minskades jämlikt kungörelsen den 23 mars 1945 (nr 76). De som följd av dessa inskränkningar i bagerier- nas råvaruförsörjning framkallade kvalitetsförsämringarna beträffande en del brödslag, såväl matbröd som i synnerhet kaffebröd, föranledde ändringar i gällande normalpriser å bröd (livsmedelskommissionens cirkulär nr 2216). Normalprisregleringen för kaffebröd utsträcktes nu även att gälla serveringen på näringsställen.
;.
Genom kungörelse den 26 januari 1945 (nr 12) upphävdes fr. o. m. den 1 februari den genom kungörelse den 30 december 1940 (nr 1038) meddelade bestämmelsen, enligt vilken stamvörtstyrkan hos maltdryck av första klas- sen maximerats till 5 procent (se del 11 sid. 59).
Den tullfrihet för omalet korn och malt, som varit rådande alltsedan den 25 november 1940 och vilken genom kungörelse den 30 juni 1944 (nr 402) förlängts till utgången av juni 1945, blev genom kungörelse den 1 juni 1945 (nr 228) utsträckt att gälla t. o. m. den 30 juni 1946.
Fodermedelsregleringen.
Fodersädsskörden hade år 1944, som ovan nämnts, utfallit förhållandevis svag, vilket gjort att odlarna även under produktionsåret 1944/45 måst åläg— gas att till det allmänna avstå överskottet av all skördad fodersäd utöver vad som enligt en ganska snäv beräkning prövats erforderligt för odlarnas eget behov. I de bestämmelser angående leveransplikten, som utfärdats i oktober 1944, hade särskilda föreskrifter meddelats angående de avdrag, som fingo göras vid leveranspliktens fixerande med hänsyn till utfodringsbehovet för svin, i syfte att anpassa densamma efter växlingarna i svinbeståndet. Leve- ranspliktig jordbrukare hade vidare medgivits rätt att under vissa förutsätt- ningar erhålla nedsättning i leveransplikten för den händelse han utökat sin besättning av hästar eller mjölkkor. För att underlätta kontrollen i nämnda hänseenden verkställdes i slutet av februari och i slutet av april 1945 sär- skild undersökning genom slaktgodemännen rörande antalet svin, hästar och nötkreatur å samtliga leveranspliktiga brukningsdelar.
Utfodringsförbud, gällande fr. o. m. den 26 mars, utfärdades av livsmedels— kommissionen genom cirkulär nr 2214, med stöd av kungörelsen den 16 mars 1945 (nr 65), beträffande till människoföda tjänliga ärter och bönor.
I de bestämmelser som meddelats angående tilldelning av fodersäd m. in. under tredje ransoneringsperioden av regleringsåret 1944/45, omfattande tiden 1 januari—14 mars 1945 (livsmedelskommissionens cirkulär nr 2112), hade tilldelningen till hästar i jordbruksarbete med hänsyn till de förhållandevis arbetslindriga vintermånaderna något sänkts. Även i tilldelningen för mjölk- kor, tjurar och oxar hade en viss nedsättning skett. I samband härmed hade dock för sistnämnda djurslag tilldelats kli såsom ersättning för fodersäd. Vidare hade smärre jämkningar vidtagits i tilldelningen till hästar i åkeri- körslor och därmed jämförligt arbete samt till sådana gödsvin (andra än hushållsgrisar), som ej huvudsakligen utfodrades med matavfall m. m. Nå- gon extra tilldelning av fodersäd till modersuggor i samband med grisning utgick icke längre. Tilldelningen till ungnöt fick valfritt uttagas i form av kli eller betfor, tilldelningen till får och getter valfritt i form av kli, fodersäd eller betfor, tilldelningen till kaniner valfritt i form av kli eller fodersäd.
För fjärde ransoneringsperioden (tiden 15 mars—31 maj 1945) befanns nödigt att med hänsyn till den knappa tillgången på fodersäd och betfor göra ytterligare nedskärningar i tilldelningen. Sålunda erhölls under perioden jäm- likt cirkulär nr 2186 icke någon tilldelning av fodersäd och betfor för mjölk- kor, tjurar och oxar. Tilldelningen till nämnda djurslag utgick i stället i form av kli och oljekraftfoder. För ungnöt lämnades tilldelning endast i form av kli. För får och getter fick tilldelningen valfritt uttagas i form av fodersäd eller kli. Tilldelningen till svin hade måst beskäras något och utgick till hälf- ten i fodersäd och till hälften i gröpad råg. Tilldelningen av foder till hästar hade undergått smärre justeringar i jämförelse med näst föregående period med obetydligt ökad tilldelning till jordbrukshästar med hänsyn till vårbru- ket och till hästar, som användes i skogskörslor. Extra tilldelning av kli och foder-säd beviljades för utfodring av tjänstgörande premierade avelshingstar. Tilldelningen till kaniner höjdes något med hänsyn till den säsongmässiga uppfödningen av ungdjur under perioden. På grund av den begränsade till- gången på fodersäd fann livsmedelskommissionen sedermera nödvändigt att företaga viss ändring av giltigheten för inköpsbevis för fodersäd. Under maj månad fick sålunda mot dylika inköpsbevis (kuponger och licenser) försäljas fodersäd endast till hälften av den kvantitet, varå inköpsbeviset lydde, samt kli till resterande del.
F odertilldelningen för sommarmånaderna ( juni—augusti, cirkulär nr 2265) blev som under de föregående åren avsevärt begränsad. Tilldelning skulle ej vidare utgå till unghästar och föl, ej heller till nötkreatur, får, getter och ka— niner. Enär bete och grönfoder nu fanns tillgängligt, nedsattes tilldelningen till hästar i jordbruksarbete. En sänkning befanns jämväl nödvändig för så- väl övriga kategorier av arbetshästar som svin. Betfor eller oljekaksbland-
ning lämnades icke vidare som ersättning för fodersäd. I stället skulle beträf- fande hästar tilldelningen av fodersäd ersättas med extraherat solrosmjöl eller kli, medan tilldelningen för hushållsgrisar uteslutande lämnades i form av kli.
Vad beträffar fjädefä medgavs från årets början en tilldelning av 35 kg produktionsfoder för varje kg försålda ägg. Denna kvantitet, vilken fick ut- tagas alternativt i form av fodersäd, kli eller standardiserad hönsfoderbland- ning (något olika under olika perioder), minskades successivt 'till blott 1 kg från början av juni.
För att uppmuntra till frivillig leverans av fodersäd beslöt livsmedelskom- missionen jämlikt cirkulär nr 2188 medge jordbrukare en extra tilldelning av oljekraftfoder med en kvantitet, lika stor som den mängd fodersäd, som ve— derbörande försålt oberoende av eller utöver leveransplikten. Tilldelningen lämnades genom kristidsnämnderna och sökanden skulle därvid vederbörli- gen styrka, att han på angivet sätt försålt fodersäd.
Med hänsyn till den begränsade tillgången på melass inom landet fann livs— medelskommissionen nödvändigt vidtaga åtgärder i syfte att på lämpligt sätt fördela de tillgängliga kvantiteterna för olika ändamål. Kommissionen beslöt sålunda fr. o . m. den 16 mars sänka tillsatsen av melass i Cellfor MM från 9 till 6 procent av vikten, medan viktsprocenten fodercellulosa höjdes från 90 till 93 procent. Vidare sänktes tilldelningen av melass vid inköp av fodercellulosa eller Cellfor S från 10 till 7 kg för varje inköpt deciton av fodermedlet. Jordbrukare, som erhållit inköpslicens för melass men ännu ej utnyttjat licensen, ägde utbyta densamma mot inköpsbevis för motsvarande kvantitet ol jekraftfoder.
Jordbrukare, som tecknat och behörigen fullgjort kontrakt om odling av oljeväxter, spånadslin eller hampa, erhöllo även för 1945 års skörd extra till- delning av oljekraftfoder.
Det goda utbytet av 1944 års höskörd gjorde, att den dittillsvarande frihe- ten i handeln med stråfoder kunde upprätthållas. Fr. o. m. den 1 juli gick man ett steg längre och upphävde helt bestämmelserna om reglering av denna handel. Auktorisation av Svenska spannmålsaktiebolaget erfordrades sålunda ej längre härför. Beslaget å stråfoder samt normalprisbestämmelserna kvar- stodo dock alltjämt.
Det med giltighet fr. o. m. den 7 januari 1945 genomförda beslaget å kolc- salt jämte regleringen av handeln med denna vara (se sid. 230) nödvändig- gjorde bestämmelser angående tilldelning av koksalt för utfodringsändamål. Sådana utfärdades av livsmedelskommissionen genom cirkulär nr 2155 i bör- jan av februari att gälla tills vidare till utgången av maj 1946. Härvid befanns lämpligt att utgå från antalet djur hos vederbörande jordbrukare. Därjämte lämnades viss tilldelning, oberoende av djur-innehavet, till jordbrukare som normalt producerade hö till avsalu, nämligen till högst 04 viktsprocent av den kvantitet hö av 1945 års skörd, som beräknades bli försåld. Tilldelningen med hänsyn till djurantalet varierade för olika djurslag från 0'8 kg per djur
och månad för kor och tjurar ned till 0'2 kg för svin över 8 veckor och 015 kg för får och getter. För nötkreatursbesättning, som under närmast föregå- ende kontrollår uppnått en medelavkastning av lägst 4 000 kg mjölk per ko, ägde innehavaren utöver nyss angivna kvantitet erhålla ytterligare högst 02 kg salt per ko och månad.
Även för budgetåret 1945/46 beviljade riksdagen anslag till bidrag för upp— förande av s i 1 o a n l ä g g nin g a r för ensilagefoder, denna gången dock med ett till 50 000 kronor nedsatt belopp. Anslaget motiverades såsom förut med önskvärdheten av att ensilageförfarandet särskilt under rådande för- hållanden komme till användning såsom ägnat att medverka till säkerstäl— lande av äggvitetillgången i nötkreaturens foderstater.
Utsädc.
De på sina håll dåliga bärgningsförhållandena under hösten 1944 hade medfört, att en stor del av 1944 års fodersädsskörd blivit mindre lämplig att använda till utsäde. J ordbrukama kunde därför förutses för vårsådden 1945 bli nödsakade att i större omfattning än eljest inköpa fodersäd till utsäde, och efterfrågan på utsädesduglig fodersäd kunde som följd härav under vintern och våren väntas bli stor. Då det under sådana omständigheter syntes önsk- värt, att jordbrukare som innehade till utsäde lämplig fodersäd i största möj- liga utsträckning sålde denna för utsädesåndamål i stället för att använda den för utfodring, meddelade livsmedelskommissionen vid årsskiftet vissa be— stämmelser i syfte att underlätta dylika försäljningar (cirkulär nr 2123). Kommissionen bestämde sålunda, att jordbrukare inom Svea- och Götaland samt Gävleborgs län, som ej ålagts leveransplikt beträffande fodersäd men som ändock i vederbörlig ordning försålt sådan spannmål, skulle hos ve- derbörande kristidsnämnd äga erhålla inköpsbevis berättigande till inköp av motsvarande mängd fodersäd, som ej lämpade sig som utsäde, eller icke fullgod brödsäd. Jordbrukare som ålagts leveransplikt kunde ävenledes er— hålla sådant inköpsbevis under förutsättning att han levererat större kvanti- teter fodersäd än hans leveransplikt kunde antagas komma att uppgå till. Utbytet befrämjades givetvis i båda fallen av det högre priset å den utsädes- dugliga spannmålen. I de fyra nordligaste länen kunde utbyte ske direkt hos spannmåls- och utsädeshandlare. Skedde härstädes utbyte av kom mot havre eller blandsäd, ägde jordbrukarna återköpa 10 procent mer än den levererade kvantiteten.
Liknande bestämmelser angående åtgärder för frambringande av för ex- port lämpligt spannmålsutsäde som de vilka utfärdats år 1944 meddelades även i fråga om spannmål av 1945 års skörd. Föreskrifterna avsågo sort- och kvalitetskontroll av vårstråsäd och trindsäd och voro avsedda att gälla så länge särskild licens erfordrades för export av dylik utsädesspannmål.
Fröhandclsregleringen.
Vissa lättnader i fröhandeln genomfördes av livsmedelskommissionen ge- nom cirkulär nr 2168 med tillämpning fr. o. m. den 12 mars 1945 (jfr del III sid. 268). Linfrö skulle jämväl för annat ändamål än som utsäde utan någon inskränkning få säljas fritt, där ej kommissionen för särskilt fall annorlunda bestämde. Partihandlare med olje— eller spånadsväxtfröer för andra ändamål än som utsäde ägde endast mot licens inköpa dylika fröer för sin verksam— het men fick utan mottagande av inköpsbevis överlåta dylika fröer till apotek eller detaljhandlare. Gällande inskränkningar i detaljhandlarnas rätt att för- sälja ol je— och spånadsväxtfröer för annat än utsädesändamål (för medicinskt bruk, för hushållsändamål eller för utfodring av burfåglar m. m.) borttogos.
Regleringen beträffande potatis och potatisprodukter.
Potatisskörden hade hösten 1944 givit ett förhållandevis svagt resultat. Den redovisades till en kvantitet av 1 434 600 ton, medan 1943 års skörd uppgått till över 2 milj. ton.
Ehuru läget på potatismarknaden sålunda måste bedömas som relativt ogynnsamt, beslöt livsmedelskom'missionen, med hänsyn till kvaliteten på den potatis som fram på våren kunde salubjudas, att fr. o. m. den 1 april upphäva råskalningsförbudet på potatis i fråga om näringsställen, allmänna inrättningar och militära förläggningar.
Vad angick garantipriserna på potatis, som enligt tidigare meddelade före- skrifter senast den 15 mars 1945 hembjöds Svenska spannmålsaktiebolaget till inlösen, hade dessa genom Kungl. Maj:ts beslut den 22 december 1944 höjts beträffande matpotatis i Skåne och Blekinge från 10 till 10: 50 kronor per deciton samt beträffande fabrikspotatis i hela riket från 9 till 10 kronor per deciton. Den som hembjöd fabrikspotatis skulle dock vara skyldig att, om bolaget så påfordrade, mot en ersättning av 50 öre per deciton sortera den hembjudna potatisen.
Beträffande det särskilda statsbidrag som lämnades potatisodlare såsom ersättning för lagringsförluster m. ni. se sid. 203.
Tillhopa fick spannmålsbolaget från potatisodlare mottaga hembud å po- tatis av 1944 års skörd till en kvantitet av 61 850 ton, därav 14 690 ton mat- potatis och 47 160 ton foder- och fabrikspotatis. Bolagets uppköp från od- larna uppgingo till cirka 18 000 ton, varav 6 600 ton försåldes till stärkelse- t'abriker och 10 700 ton exporterades, medan resten användes för direkt kon- sumtion eller avgick som svinn etc.
Enahanda inlösningsgaranti som den vilken utfästs för potatis av 1944 års skörd lämnades enligt Kungl. Maj:ts beslut den 6 april 1945 jämväl för pota— tis av 1945 års skörd, vilken senast den 15 mars 1946 av odlare eller potatis— handlare hembjöds Svenska spannmålsaktiebolaget till inköp under april
månad sistnämnda år. Utfästelsen gällde såväl matpotatis som fabrikspotatis av fullgod beskaffenhet. Garantipriserna voro desamma som de vilka ur- sprungligen fastställts för fjolårets odling. För potatis som levererades för industriella ändamål (brännvins- eller stärkelsetillverkning) fastställdes in- köpspris, som med 1 öre per stärkelseprocent och hektoliter överstego fjol- årets.
Utöver de åtgärder, som livsmedelskommissionen vidtagit för att få till stånd en ökad koloniodling av grönsaker och potatis, beslöt kommissionen, i syfte att stimulera den fältmässiga potatisodlingen, uppdraga åt kristids- nämnderna att lämna en extra tilldelning av kvävegödsel till potatisodlama. Tilldelningen, vilken utgjordes av 50 kg ammoniumsulfat, ljungasalpeter eller kalksalpeter för varje halvt hektar odlad potatis, dock ej odlingar under ett halvt hektar, lämnades först sedan potatissättningen avslutats och potatis- arealen anmälts till kristidsnämnden.
Livsmedelskommissionen meddelade i detta sammanhang, att några avsätt- ningssvårigheter även i händelse av en stor potatisskörd icke vore att befara, eftersom den potatis som icke behövdes inom landet redan på hösten med all säkerhet kunde exporteras till grannländerna eller andra nödlidande länder i Europa.
Försäljningen av potatismjöl hade den 22 maj 1944 frigivits, vilket med- fört en stark ökning av förbrukningen. Den försämrade po—tatisskörden nöd— vändiggjorde en begränsning av stärkelseindustriens tillverkning och livs— medelskommissionen beslöt därför att under hösten 1944 vidtaga vissa ran- soneringsåtgärder för att hålla förbrukningen nere på en nivå, som svarade mot befintliga lager och planerad tillverkning. Då dessa åtgärder, som endast berörde vissa industrier, icke visade sig tillräckliga för ändamålet, fann kom- missionen påkallat att återinföra den fullständiga ransoneringen av potatis- mjöl. Denna tog sin början den 17 januari 1945, från vilken dag potatismjöl sålunda ånyo endast fick inköpas mot kupong eller licens. Tilldelningen, som nu var helt fristående och icke som förut kombinerad med mjöl- och bröd— ransoneringen, innefattade, vad hushållsförbrukningen angick, mindre kvan- titeter än tidigare.
Regleringen av socker-näringen.
Arealen för 1944 års sockerbetsodling uppgick till nära 55 000 hektar och översteg 1943 års areal med omkring 4 600 hektar. Arealutbylet var emeller- tid avsevärt sämre, nämligen 328 deciton per hektar lnot 371 deciton är 1943. Betskörden blev därför något lägre, 1 803 400 ton mot 1 862 300 ton föregå- ende år, men kunde ändock betraktas som fullt tillfredsställande. Betornas sockerhalt var de båda åren i det närmaste lika eller något över 17 procent. Kvantiteten tillverkat råsocker utgjorde under kampanjåret 1944/45 279110 ton mot 290 910 ton kampanjåret 1943/44. Skillnaden var alltså obetydlig. Rörande regleringen av sockernåringen under produktionsåret 1945/46 fat—
( i |
tade: 1945 års riksdag, med bifall till Kungl. Maj:ts proposition nr 245, be- slut av i huvudsak samma innebörd som de vilka gällt för 1944/45. Enligt beslutet skulle avtal mellan staten och Svenska sockerfabriksaktibolaget rö- rantde sockerproduktionen på brukligt sätt upprättas även för produktions- året 1 augusti 1945—31 juli 1946, med väsentligen samma bestämmelser som i det gällande avtalet. Efter förhandlingar angående sockerbetsodlingen hade uppgörelse rörande betpriset kommit till stånd av det innehåll, att grundpri- set för 1945 års odling skulle i förhållande till priset för 1944 års odling hö- jas med 15 öre till kronor 4: 65 för 100 kg sockerbetor med 16 procent soc— kerhalt. Dessutom skulle till odlare, som är 1945 tecknade kontrakt med Mörbylånga, Roma, Linköpings eller Lidköpings råsockerfabrik, utgå ett arealtillägg av 10 kronor för varje påbörjat halvt hektar odlade betor. För odling som ej översteg 1/l hektar skulle arealtillägget dock utgå med allenast 5 kronor. Skulle svårigheter uppkomma för betodlarna att få arbetare för skötseln av betodlingarna, borde statsmakterna vidtaga åtgärder för anskaf- fande av erforderlig arbetskraft. Bestämmelserna rörande betarbetarlönerna i den förbindelse, som betodlarna hade att avlämna till statens sockernämnd, borde ansluta sig till motsvarande bestämmelser i det för året gällande kol- lektivavtalet. Liksom tidigare skulle uttagas en betodlaravgift om oförändrat 4 kronor för varje uppmätt hektar av odlarnas sockerbetsodling.
Jämlikt riksdagsbeslutet meddelade Kungl. Maj:t bestämmelser angående åtgärder till sockerbetsodlingens uppehållande i skrivelse till generaltullsty- relsen den 27 april 1945 (SFS nr 151).
I propositionen uttalade jordbruksministern, att med hänsyn till rådande ovissa förhållanden den situationen möjligen kunde inträffa, att under avtals- tiden vissa förändringar i de avtalade bestämmelserna kunde bliva nödvän— diga; den omständigheten att avtalsgrunderna prövats av riksdagen borde ej utgöra hinder för Kungl. Maj:t att, därest så av väsentligt ändrade förhål- landen påkallades, med berörda parter överenskomma om av dylika omstän- digheter motiverade jämkningar i kontraktet ävensom eljest företaga de mindre jämkningar, som kunde finnas påkallade. Detta uttalande lämnades av riksdagen utan erinran.
Importmonopolet för sockerbolaget förlängdes genom förordning den 27 april 1945 (nr 150) samt nyssnämnda kungl. brev till generaltullstyrelsen till utgången av juli 1946.
Betodlarna tillförsäkrades för år 1945 liksom för år 1944 antingen ett fat melass om cirka 250 kg per hektar odlade sockerbetor med dubbel rabatt —— d. v. s. nedsättning med 7 öre per kg beträffande före den 1 december och med 5 öre per kg för därefter uttagen kvantitet —— eller, om tillgången det medgåve, två fat melass per hektar med enkel rabatt å varje fat. Särskild ut— fästelse avgavs därjämte angående tilldelning av kvävegödsel, framför allt chilesalpeter.
Förlusten för sockerbolaget i anledning av sockerregleringen under det lö-
pande avtalsåret, vilken förlust staten enligt avtalet med bolaget var skyldig att ersätta, beräknades komma att uppgå till omkring 22 milj. kronor. Anslag till detta belopp anvisades av riksdagen på tilläggsstat för budgetåret 1944/45.
Till bidrag till lastnings- och lossningsanordningar för sockerbetor bevil— jade riksdagen för budgetåret 1945/46 ett anslag av 65 000 kronor.
Odlingen av spånads- och oljeväxter.
Rörande fortsatt .stöd åt odlingen av lin och hampa samt beredningen därav avlät Kungl. Maj:t efter förslag av statens linnämnd samt efter hö- rande av bl. a. kommerskollegium och lantbruksslyrelsen samt livsmedels- kommissionen proposition till 1945 års riksdag, nr 201. I propositionen fram- hölls, att det dittills givna stödet, vilket lämnats i form av dels prisgarantier för odlarna, dels lån och bidrag till uppförande av lin- och hampberednings- verk och dels vissa bidrag till försöksverksamhet, i fråga om linet i stort sett fyllt sitt ändamål, om än vid några beredningsverk förelåge behov av ytterli— gare statsmedel för att möjliggöra vissa utbyggnader samt kompletteringar för rationalisering av driften. Däremot hade stödåtgärderna uppenbarligen icke varit tillräckliga för upprätthållande av den odling och beredning av hampa, som i rådande läge vore erforderlig. Det ekonomiska resultatet av den dittillsvarande verksamheten för beredning av hampa hade av flera or- saker icke varit tillfredsställande. Vissa brister syntes sålunda fortfarande vidlåda odlings- och beredningstekniken på detta område. Härtill kom, att halmskörden per arealenhet icke uppgått till mer än omkring hälften av den beräknade, vilket haft till följd att beredningsverkens kapacitet ej kunnat utnyttjas på ekonomiskt bästa sätt. Den senaste tidens utveckling hade allt- mer understrukit betydelsen av försöksverksamhet beträffande odling och beredning av ifrågavarande Spånadsväxter. Detta gällde främst hampan, men även för linets vidkommande syntes det vara av vikt att produkternas kva- litet förbättrades.
Jordbruksministern upprepade sitt tidigare gjorda uttalande, att den största försiktighet syntes böra iakttagas vid utbyggnad av lin- och hampberednings— anstalterna i betraktande av de ovissa möjligheterna för dessa att bestå i den framtida konkurrenskampen. Med hänsyn till angelägenheten av att driften vid beredningsverken i rådande läge gjordes så effektiv som möjligt ville han emellertid icke motsätta sig att medel nu anvisades till de av myndigheterna såsom behövliga ansedda utbyggnaderna och kompletteringama. Jäimväl ville han förorda de framförda yrkandena dels att medel måtte anvisas till stöd- jande av priset å hamphalm av 1942—1944 års skördar för täckande av för- luster i anslutning till tidigare medgiven statsgaranti, dels att hampbered- ningsanstalterna —— Värmbol invid Katrineholm och Visby _ tills vidare be- friades från skyldighet att amortera ur hemslöjdslånefonden erhållna lån, dels att linnämnden erhölle i uppdrag att med hampberedningsföretagen träffa avtal om avsättning av hamptåga och hampblånor.
Med bifall till Kungl. Maj:ts förslag beslöt riksdagen att för budgetåret 1945/46 anvisa dels såsom bidrag till lin- och hampberedningsanläggningar ett anslag av 145 000 kronor, dels till förstärkning av hemslöjdslånefonden för ytterligare långivning till dylika anläggningar —— däribland för en ny lin- beredningsanstalti Mellansel i Ångermanland ett anslag av 400 000 kro- nor, dels ock till bidrag för stödjande av priset å hamphalm av 1942—1944 års skördar ett anslag av 1 961000 kronor. Förslagen att hampberednings- anstalterna meddelades anstånd med fullgörandet av intill den 1 juli 1946 förfallande amorteringar å lån från hemslöjdslånefonden samt att linnämn- den erhölle uppdrag att med hampberedningsföretagen träffa avtal om av- sättning av hamptåga och hampblånor lämnades av riksdagen utan erinran. Därjämte anvisade riksdagen dels 50000 kronor såsom bidrag till Sveriges utsädesförening för kvalitetsnndersökning av lin m. m., dels 20000 kronor till fullföljande av vissa undersökningar rörande lin- och hampodlingen. (Ä tilläggsstat för budgetåret 1944/45 hade redan tidigare av riksdagen för sistnämnda ändamål anvisats 20 000 kronor.)
Det visade sig sedermera, att avsättningen av hampprodukterna kunde för- siggå utan att särskilda åtgärder härför behövde tillgripas. Något avtal härom mellan linnämnden och hampberedningsföretagen kom därför ej till stånd.
l proposition till 1945 års riksdag nr 50 uttalade jordbruksministern, att det stöd statsmakterna under den pågående krisen lämnat oljeväxtodlingen i stort sett syntes ha fyllt sitt ändamål och bidragit till att inom landet fram— bringa en betydande odling av oljeväxter, vilken i icke oväsentlig grad un- derlättat försörjningen med fettämnen och kraftfoder. Det syntes nödvändigt att även under år 1945 upprätthålla det stöd som lämnats ifrågavarande od- ling. Slödåtgärderna syntes härvid i huvudsak böra erhålla samma natur som de förut tillämpade. Sålunda borde jämväl för årets odling garanteras ett visst pris per kg vårodlat oljeväxtfrö, medan beträffande höstraps och höstrybs av 1946 års skörd borde fastställas ett högsta garantipris. I garanti- priserna för såväl höst- som vårsådda oljeväxter borde inräknas kostnaderna för torkning av fröet in. m.
I fråga om garantiprisernas storlek följde propositionen ett av livsmedels- kommissionen framlagt förslag, vilket innefattade vissa prissänkningar i för- hållande till 1944. Enligt förslaget skulle garantipriserna per kg vårsått till oljefabrikerna levererat frö med 9 procent vattenhalt fastställas till 92 öre för vårraps. 77 öre för vitsenap, 87 öre för Fiskeby senap, 110 öre för vallmo, 85 öre för linfrö, 125 öre för hampa samt 110 öre för solros. (1944 års pri- ser avsågo frö med 18 procent vattenhalt och voro därför skenbart lägre än de för år 1945 föreslagna. Vid omräkning till 9 procent vattenhalt blir för- hållandet det motsatta.) Garantipriset för frö av höstraps och höstrybs av 1946 års skörd borde icke överstiga 95 öre per kg. Dessa priser skulle avse kontraktsodlade fröpartier. Till följd av ovissheten rörande importmöjlig-
heterna borde Kungl. Maj:t emellertid äga befogenhet att vidtaga jämkningar i ovannämnda priser, i den mån sådana befunnes påkallade vid tidpunkten för ärendets slutbehandling. Hinder borde icke möta mot att i fråga om icke kontraktsodlade fröpartier fastställa inlösningspriser, vilka understege de för kontraktsodlare bestämda priserna. Även nu borde statsmakterna tillse, att odlingen av oljeväxter icke finge sådan omfattning, att den inkräktade på odlingen av andra för landets försörjning betydelsefulla produkter. Organisa- tionen av odlingen av de egentliga oljeväxterna borde liksom föregående år handhas av Sveriges oljeväxtodlares centralförening, medan organisationen av odlingen av spånadslin och hampa borde ombesörjas av lin- och hamp- beredningssammanslutningarna samt Riksförbundet lin och hampa.
Riksdagen biträdde till alla delar propositionen samt anvisade i enlighet därmed ett anslag för budgetåret 1945/46 av 35 000 kronor för stödjande av odlingen av hithörande växter. Därav beräknades 18 000 kronor skola utgå till Sveriges utsädesförening för försöksverksamhet med oljeväxter rn. m.
Kungl. Maj:t fastställde sedermera (den 23 mars 1945) garantipriserna per kg vårsått till oljefabrikerna levererat frö med 9 procent vattenhalt till, för samtliga fröslag utom vitsenap, de av livsmedelskommissionen föreslagna vär- dena. Det av kommissionen föreslagna priset å vitsenap höjdes däremot med 3 öre per kilogram, alltså till 80 Öre.
Kött- och fläskrcgleringen.
Läget på köttmarknaden företedde under förra hälften av år 1945 inga mera anmärkningsvärda drag. Tillförseln till slakterierna av nötboskap var i stort sett jämförlig med den som ägt rum under motsvarande tid 1944, tillförseln av svin var däremot mindre. Genomsnittstilldelningen till konsu- menterna hölls under hela perioden relativt låg. Grundransonen per person varierade i allmänhet mellan 40 och 45 gram per dag (benfritt kött); genom— snittet per vecka var omkring 300 gram. Härmed kan jämföras, att grund- ransonen per vecka under första kvartalet 1944 utgjorde omkring 400 gram och under andra kvartalet ej mindre än omkring 700 gram i genomsnitt.
Den jämförelsevis rikliga kött- och fläsktilldelningen under 1944 hade med- fört, att allmänheten i stor utsträckning, i stället för att köpa ut sina ranso- ner, lagrat växlingskort för köttvaror i tydlig avsikt att — enär dessas gil- tighetstid var obegränsad — framdeles använda dem vid inträdande minsk- ning av ransonerna. Den sålunda i allmänhetens händer vid årsskiftet be- fintliga stora mängden av outnyttjade växlingskort innebar en uppenbar fara för att livsmedelskommissionen skulle förlora sitt grepp över köttmarknaden. För att bringa handelns inköpsmöjligheter och lager av köttvaror i överens- stämmelse med de tilldelningar, som beräknades komma att utgå under de närmaste månaderna, fattade kommissionen beslut om indragning av äldre växlingskort för köttvaror den 31 januari 1945. I samband därmed vidtogo-s
vissa särskilda ålgärdcr. Sålunda ålades parti- och detaljhandlare att verk- ställa inventering av sina lager av köttvaror och innehav av inköpsbevis för sådana varor natten mellan den 31 januari och den 1 februari och därom av- giva särskild deklaration. De inköpskuponger för köttvaror, som funnos i handeln vid månadsskiftet, skulle med vissa undantag indragas och icke vi- dare gälla för handlandes återköp från leverantör. Fr. o. m. den 1 februari fingo endast användas nya växlingskort, som utlämnats efter nämnda dag.
Vad beträffar Stockholm med omnejd fann kommissionen skäligt att med- ge viss kompensation till förbrukare, som på grund av slakterikonflikten i november—december icke haft möjlighet att göra inköp på sina gamla väx— lingskort för kött, innan dessa vid utgången av januari upphörde att gälla. Kompensationen skulle lämnas på sådant sätt, att den som i föreskriven ord- ning inlämnat gamla växlingskort i sin affär framdeles i affären erhölle in— köpsrätt för motsvarande kvantitet köttvaror, dock endast upp till 800 poäng per person.
Med hänsyn till senare inträdande läge på köttmarknaden bestämde livs- medelskommissionen, att fr. o. m. den 24 april endast en viss mindre del av tilldelningen av köttvaror skulle få uttagas i form av nöt- och kalvkött, åter- stoden i form av andra köttvaror. Samtidigt höjdes poängvärdet på en del I varuslag, huvudsakligen inälvor och vissa charkuterivaror. Ny ransonerings- . inventering av handlandenas köttvarulager ägde rum den 23 april, i sam- : band varmed vissa inköpsbevis, som inom handeln gällt för återköp av kött- ; varor, indrogos.
Liksom förut erhöllo skogsarbetare särskild tilldelning av amerikanskt fläsk och även av andra köttvaror.
I slutet av april genomförde livsmedelskommissionen, i samråd med pris- kontrollnämnden och efter hörande av Sveriges slakteriförbund samt Koope- i rativa förbundet och representanter för den enskilda kötthandeln, en skärp- t ning av kontrollen över ransonerings- och prisbestämmelsernas efterlevnad i vid handeln med kött och fläsk. Den utvidgade kontrollen omfattade såväl i försäljningen från handlande till konsumenter som försäljningen till hand— lande.
Vissa ändringar i bestämmelserna om tillverkning och försäljning av char- kuterivaror rn. m. vidtogos av livsmedelskommissionen genom cirkulär nr 2140 med giltighet fr. o. m. den 19 februari. Bl. a. förbjöds tills vidare för- säljningen av pressylta. Standardiseringsbestämmelserna ändrades beträf- fande flertalet blandade charkuterivaror.
På hemställan av Landsförbunclet för arbetslöshetens be- kämp a nde beviljade Kungl. Maj:t den 13 april förbundet ett anslag av 7 500 kronor till bestridande av dess kostnader under är 1945 för främjande av insamling av matavfall och avfallsprodukter samt anläggning av central- kokerier i samband med matavfallsinsamling. I avgivna yttranden framhöllo
såväl livsmedelskommissionen som medicinalstyrelsen betydelsen av central- kokerier för bekämpande av svinpest och andra svinsjukdomar. Förbundets verksamhet skulle som förut planläggas i samråd med livsmedelskommis- sionen.
Beträffande p ri s re gl eri n g en å kött och fläsk se sid. 201.
Regleringen beträffande mjölk, mejeriprodukter och annat matfett.
I fråga om 11111 1 fe [ ts ran soneringen bibehölls den ordinarie till- delningen vid ungefär samma storlek som förut. En särskild tilldelning av margarin, matolja, flott eller smält talg gavs hushållen för tiden 22 janu- ari—19 mars. Då denna emellertid var något minskad jämfört med den tidi- gare extratilldelningen, blev den totala kvantitet matfett, som hushållen er- höllo, lägre än förut samt efter den 19 mars, då extratilldelningen upphörde. ytterligare minskad. Per person och dag erhölls därefter endast cirka 36 gram mot cirka 45 vid årets början eller ungefär samma kvantitet som under år 1943. Jämväl bageriernas tilldelning sänktes vid samma tid, nämligen från 75 till 55 procent av förbrukningen under motsvarande tid är 1939. Av denna kvantitet fick endast 10 procent uttagas i form av smör, resten i form av bagerimargarin eller flott.
I samband med den av försörjningshänsyn nedbragta tilldelningen särskilt av smör till bagerierna infördes ett nytt slag av bagerimargarin, kallat ba- geriväxtmargarin, för vilket fastställdes ett normalpris av 3 kronor per kg. medan normalpriset för s.k. kavlingsmargarin förblev vid kronor 2: 89 per kg och normalpriset för hushållsmargarin vid kronor 2:70 per kg. Nu nämnda omreglering gav anledning till ett förenhetligande av margarinbe- skattningen. (ienom kungörelse den 2 mars 1945 (nr 40) föreskrevs nämli- gen, att accisen på allt slags margarin som levererades efter den 4 mars skulle. utgå med 23 öre per kg. Detta innebar en höjning av accisen å hushålls- margarin med 5 öre och en sänkning av accisen å annat margarin med 16 öre per kg. Avsikten var, att de genom accisändringarna uppkomna rubb- ningarna i margarinindustriens kostnader skulle utjämnas genom förmedling av livsmedelskommissionens clearingkassa för fettråvaror och alltså ej in- verka på försäljningspriserna för de olika slagen av margarin.
Beträffande p ris r e gl e r i n g en i övrigt på matfettsområdet och där— med sammanhörande förhållanden se sid. 201.
Ransoneringen av ost fortgick som förut med jämförelsevis begränsad tilldelning. Från mitten av maj företogs en ökning, då ungefär en fördubbling av den förutvarande ransonen skedde. En nyhet var, att servering av ost på näringsställen fr. o. m. 11 juni fick ske endast mot avlämnande av restau- rangkuponger för matfett. En sådan kupong skulle gälla för 15 gram smält- ost eller 10 gram annan ost.
Förut har omnämnts (se sid. 32), att äggproduktionen under produktions— åren 1943j44 och 1944/45 visat en betydande stegring efter den föregående starka nedgången. För året 1945 ansåg livsmedelskommissionen, att den- samma kunde förväntas komma att uppgå till omkring 54000 ton, varav cirka 37 000 ton antogs komma att saluföras. Denna kvantitet närmade sig förkrigsproduktionen, som beräknades till något över 60 000 ton; den inom landet annorstädes än inom producenthushåll förbrukade äggmängden höll sig då vid omkring 40 000 ton. Situationen. hade alltså utvecklat sig därhän, att en förbrukning av nära nog förkrigsstorlek kunde förutses, trots att pri- set ungefär fördubblats.
Frågan om äggrcgleringens bibehållande blev under sådana förhållanden aktuell. Iiivsmedelskommissionen framlade i början av mars en redogörelse för läget. Kommissionen framhöll, att ehuru förutsättningarna för ett hä— vande av regleringen i och för sig syntes goda, betänkligheter reste sig där- emot på grund av det skärpta och ovissa foderläget och åtstramningen i den allmänna försöi'jnin-gssituationen, beroende delvis på hjälpverksamheten till grannländerna. Äggproducenternas uttag av hönsfoder hade under det se- naste produktionsåret ökats till det dubbla. En nedsättning i fodermedelstill- delningcn till hönsen kunde sannolikt undgås endast i händelse årets foder- sädsskörd bleve riklig eller en omfattande import kunde komma till stånd. Trots de olägenheter som voro förbundna med ett bibehållande av äggregle- ringen, icke minst under den kommande högproduktionen, ville kommissio- nen ej tillstyrka dess upphävande, då det ej vore säkert, att den ej kunde behöva återinföras på hösten och dylika växlingar i systemet borde undvikas. Kommissionen avsåg i stället att uppmuntra till ökad lagring och konser- vering.
Den 23 mars 1945 förklarade Kungl. Maj:t anledning för det dåvarande icke föreligga att upphäva äggransoneringen. Äggregleringen korn sålunda att bestå i stort sett oförändrad.
I själva verket visade det sig med hänsyn till den försämrade fodermedels- tillgången påkallat att redan under de följande månaderna starkt minska till- delningen av produktionsfoder till äggproducenterna.
Vissa säsongmässiga prissänkningar skedde ävensom en av årstiden be- Iingad ökning av äggransonernas storlek. Den dittillsvarande tilldelningen av melange-äggpulver såsom komplement till äggtilldelningen i fråga om vissa allmänna inrättningar, sjukhus, bagerier m. fl. samt näringsställen hade re- dan fr. o. m. den 19 februari 1945 upp-hört och ersatts av tilldelning uteslu- tande av ägg. Förbrukare, som innehade licens för melange-äggpulver, berät- tigades att få denna utbytt mot licens, gällande för inköp av ägg. För som- marmånaderna meddelades föreskrifter avsedda att liksom under föregående somrar underlätta försäljningen av ägg från producenter direkt till närboende enskilda förbrukare.
Att döma av siffrorna angående fiskförsäljningen i Göteborgs fiskhanm utföll saltsjöfisket vid västkusten under första halvåret 1945 minst lika gynn— samt som under motsvarande tid föregående år. Sillfångsten synes ha varit av ungefär samma omfattning, medan fångsten särskilt av kolja och röd- spätta ökats. Strömmingsfisket vid ostkusten gav en förhållandevis mycket god avkastning.
De överenskommelser som livsmedelskommissionen under hösten 1944 träffat med våstkustfiskarnas organisationer angående p r i 5 r e g 1 e r i n g och avsättningsgaranti för saltsjöfisk (se sid. 55) fann sig kommissionen föranlåten att uppsäga med utgången av januari 1945. Emellertid enades man om nya avtal, gällande från den 1 februari, vilka skilde sig från de förra huvudsakligen blott däri, att kommissionen erhöll större frihet till uppsägning av avtalet ifortsättningen, ävensom att prisgaranti icke vidare skulle gälla för fisk som av Västkustfiskare fångades i Östersjön samt att vissa mindre höjningar och justeringar av normalpriserna å några fiskslag genomförts beträffande fisket å sydkusten (cirkulär nr 2141).
Redan i mitten av mars ersattes sistnämnda överenskommelser av andra, varigenom dels garantipriserna för torsk generellt sänktes, dels prisgaranti återinfördes för torsk som fiskare, hemmahörande vid västkusten norr om Skåne, ilandförde vid Skånes västkust eller vid syd— eller ostkusten, dock en- dast under förutsättning att de partier torsk, för vilka fiskare påkallade ga— rantiens fullgörande, hembjödes livsmedelskommissionen i Göteborgs fisk- hamn och alltså transporterades dit på fiskarens bekostnad och risk. Vidare föreskrevs, att gällande prisgaranti för sill skulle upphöra att gälla fr. o. m. den 28 mars (cirkulär nr 2190).
Vissa smärre ändringar i och tillägg till gällande bestämmelser angående regleringen av handeln med saltvattensfisk samt angående normalpriser och garantipriser dårå genomfördes fr. o. m. den 7 maj 1945 enligt livsmedels- kommissionens cirkulär nr 2258, vari en sammanfattning lämnades av samt- liga på omrädet gällande föreskrifter.
Efter krigstillståndets upphörande i Europa den 7 maj blev det möjligt för fiskarena vid västkusten att betydligt utvidga sina fångstområden och där- med öka sina fångster, särskilt av kolja och rödspätta i Nordsjön. Som följd härav nödgades livsmedelskommissionen övertaga ganska betydande kvantiteter överskottsfisk jämlikt garantiåtagandena. Kommissionen ansåg sig under sådana förhållanden böra uppsäga de med fiskarorganisationerna träffade överenskommelserna om prisreglering och avsättningsgaranti å salt- vattensfisk samt upptog tillsammans med priskontrollnämnden förhandlingar med organisationerna angående prisregleringen i fortsättningen, varvid myn- digheterna hävdade att normalprissättningen borde fortbestä men att såväl normalpriser som garantipriser borde väsentligt nedsättas. Någon enighet
kunde dock vid dessa förhandlingar icke ernås. Trots detta uppdrog Kungl. Maj:t den 29 juni åt livsmedelskommissionen att i enlighet med av kommis— sionen tillsammans med priskontrollnämnden framlagt förslag fastställa nya normalpriser och garantipriser ä saltvattensfisk. Uppdraget fullgjordes av kommissionen genom cirkulär nr 2316. De härvid fastställda normalpriserna underskredo i genomsnitt med omkring 20 procent de förut gällande; beträf- fande garantiprisema voro sänkningarna delvis ännu större. De nya garanti- priserna trädde i kraft redan fr. o. m. den 25 juni, normalpriserna däremot fr. o. m. den 9 juli.
'En-ligt Kungl. Maj:ts samtidigt meddelade bemyndigande hemställde livs- medelskommissionen genom bränslekommissionen hos vederbörande länssty- relser om upphävande av de förbud som av dessa utfärdats mot ilandföring utomlands av svenskfångad fisk, förbud vilka gällt såsom villkor för tilldel- ning av drivmedel för fiskets behov.
Vad angår prisregleringen ä strömming blevo normalpriserna därå till följd av rikliga fångster i flera omgångar nedsatta. Partihandelspriset sänktes ,så- lunda successivt från 1 krona per kg vid årets början till 60 öre i början av juni för första prisområdet och i motsvarande män för de övriga områdena. Senare under juni höjdes priset åter till 80 öre för första prisområdet och motsvarande för övriga områden.
Beträffande tilldelningen av salt till fiskare se sid. 232.
Regleringen beträffande vitaminhaltlga varor m. m.
Sedan längre tid tillbaka hade, för att förbättra margarinets kvalitet och göra det ur näringssynpunkt mera jämförbart med smöret, s. k. vitaminise- ring av margarinet ägt rum genom tillsats till detsamma av A-vitaminpre-_ parat, mestadels importerade från utlandet. Under de senare krisåren hade därjämte för vitamini-sering även kommit till användning karotin, vilket framställts inom landet av härstädes odlade röda morötter. Med hänsyn till att den fortsatta importen av A-vitaminpreparat syntes oviss fann livsmedels- kommissionen påkallat att träffa anstalter för en fortsatt inhemsk framställ- ning av karotin för att säkerställa vitaminiseringen av margarinet även under år1946. Efter erhållet bemyndigande av Kungl. Maj:t den 16 mars 1945 träffade kommissionen därför avtal med Aktiebolaget Karlshamns oljefabri- ker, varigenom bolaget förband sig att med innehavare av torkan-läggningar överenskomma om odling och torkning av morötter till en kvantitet mot- $varande skörden från intill 335 hektar. Det avsågs härvid att torkerierna skulle i sin ordning teckna odlingskontrakt med enskilda odlare. Nämnda odling kunde anses vid medelgod skörd motsvara c:a 10 000 ton morötter, varur kunde utvinnas 400 år 500 miljarder internationella enheter (I. E.) ka— rotin. Bolaget tillerkändes avsättningsgaranti intill 1946 års utgång för en kvantitet av högst 670 miljarder I. E. till ett pris av kronor 3: 70 per miljon
LE. Risken för staten blev härigenom maximerad till -2'5 milj. kronor, men ansågs icke oroande, då importmöjligheter knappast kunde väntas komma att öppnas utan föregående varsel, som möjliggjorde ett inhiberande helt eller delvis av torkning och karotinutvinning. Möjligheten till ett dylikt inhibe- rande förutsågs i avtalet. För sådan händelse tillförsäkrades bolaget viss er- sättning. En användning av skörden i färskt tillstånd som foder kunde be- räknas medföra en förlust av 3 a 4 öre per kg morötter eller sammanlagt högst c:a 536 000 kronor för skördenfrån hela den kontrakterade arealen. Åt Svenska spannmålsaktiebolaget uppdrog Kungl. Maj:t att infria den av— sättningsgaranti och de ekonomiska utfästelser i övrigt, som staten åtagit sig genom avtalet. ' I anledning av en framställning från statens återuppbyggnadsnämnd— upp- drog Kungl. Maj:t åt livsmedelskommissionen att med förutnämnda bolag på enahanda villkor avsluta ett särskilt avtal om karotintillver-kning från morots- odlingar å ytterligare högst 165 hektar. Ändamålet var att härigenom erhålla möjlighet att bidraga till vitaminförsörjningen i främmande krigshärjade länder. Kostnaderna för denna tilläggsproduktion beräknades till 800 000 a 1 milj. kronor.
Efter samråd med priskontrollnämnden vidtog livsmedelskommissionen ge- nom cirkulär nr 2251 en sänkning av normalpriserna å vissa slag av ttan, nämligen fr. o. m. den 2 maj 1945 för högkvalitativ tran med 50 öre och fr. o. m. den 1 juni för sältran och industritran med 25 öre per kg. De mini- mipriser som trantillverkare förbundits betala för fisklever bibehöllos oför- ändrade utom beträffande makrillever, där priset sänktes med 25 öre per'kg.
Åtgärder för tillvaratagande av inhemska frukter och här samt för ökad köksväxt— odling m. m.
Propagandan _-för ökad husbehovsodling av potatis och k öksvä xter hade varit särskilt livlig under åren 1942 och 1943, då sta-_ ten ställde jämförelsevis betydande belopp till förfogande för sådant ända— mål. Genom de olika åtgärder som vidtogos ökades under nämnda år. ana talet kolonilotter avsevärt. Landet tillfördes härigenom otvivelaktigt mycket stora och synnerligen värdefulla tillskott av livsmedel, som i icke ringa grad underlättade försörjningen.
Under år 1944 gick emellertid odlingen å kolonilotter tillbaka, uppenbar- ligen beroende på den allmänna förbättringen i försörjningsläget. Den ringa efterfrågan på kolonilotter inom flertalet städer och samhällen i. början av. år 1945 tydde på att ytterligare tillbakagång kunde förväntas under året. Livsmedelskommissionen ansåg angeläget att detta förhindrades, ej minst med tanke på de behov som komme att uppstå till följd av livsmedelshjålj pen till grannländerna. Kommissionen vidtog därför åtgärder för att stif
mulera till ökad potatis- och köksväxtodling i trädgårdar'och på koloni- lotter. Skrivelser avsändes till kristidsnämnderna med uppmaning att ener- giskt verka för livligare odlingsverksamhet i angivna hänseende. JNämn- derna uppmanades också att i samråd med de kommunala myndigheterna åstadkomma, att offentliga gräsmattor i största möjliga utsträckning toges i anspråk för potatisodling. Genom artiklar i pressen och genom föredrag i radio sökte kommissionen. påverka allmänheten att utöka ifrågavarande odlingar samt meddelade råd angående deras utförande. I föredrag och an- föranden för landets ungdomskonsulenter (J. U. F.-konsulenterna), Ung- domsberedskapens länsledare och länsblockledama vädjade kommissionen till dessa att var och en inom sitt område verksamt bidraga till ökad odling av potatis och köksväxter. Av bröschyren »Köksväxtodling» utgavs och spriddes en ny stor upplaga.
Efter framställning av kommissionen ställde Kungl. Maj:t den 6 april ett belopp av 30 000 kronor till kommissionens förfogande för bekostande av en i samråd med' informationsstyrelsen bedriven ökad presspropaganda' för utvidgad potatis- och köksväxtodling samt för spridande av ytterligare upplysningar angående odlingarnas utförande. -
. Åtgärderna för att befrämja tillvaratagandet av bär,? , frukt och grönsaker m.m. voro under år1945 ungefär desamma ; som under-fjolåret. Genom cirkulär den 20 april 1945 (SFS nr 132) medgav : Kungl. Maj:t, att ledighet fick beviljas skolungdom under sammanlagt högst [ fyra vedkor, därav högst tre veckor under en och samma termin, för delta-- gande i bl. a. bärplockning. Liksom föregående år utlyste Sveriges ungdoms-i i beredskap för att stimulera ungdomen en tävlan (den s. k. Rikstävlingen), , avseende insamling under sommaren och hösten av olika förnödenheter, bl. a. 3 skogsbär. —3 Det cirkulär .angåede åtgärder för bär- och fruktskördens samt köksväx— ternas tillvaratagande (nr 2308), som livsmedelskommissionen år 1945 lik- som de'föregående åren utfärdade, var av i stort sett samma innehåll som 1944 års motsvarande cirkulär (se del V sid. 268). Icke heller nu fann kom- missionen anledning att hos Kungl. Maj:t begära särskilda medel för att stödja enriksomfattandekursverksamhet med avseende å skörd, lagring och tillvaratagande av trädgårdSprodukter. Kommissionen framhöll emellertid angelägenheten av att kristidsstyrelserna, var inom sitt område, verkade för ett fullgott tillvaratagande och en betryggande lagring av köksväxter och bär m. m. samt att kristidsnämnderna eller av dem tillsatta särskilda kom- mittéer vidtoge lämpliga åtgärder för ifrågavarande ändamål. De under hösten satta n o r m a 1 p ris e r n a på vitkål samt vissa slag av rotfrukter blevo i februari och därefter i april föremål för höjning, orsa- kad av ökade lagrings- och fraktkostnader. De förut gällande normalpriserna på gul och röd svensk lök erforo ävenledes en säsongmässig höjning fr. o. m. den 27 mars. Efter samma grunder som föregående år fastställde priskontroll-
nämnden normalpris på tomater och gröna drivgurkor att gälla vid försälj- ning från producent under tiden 19 mars—24 juni 1945.
En mera vidsträckt rätt till normalprissättning för trädgårdsprodukter m. m. erhöll priskontrollnämnden genom Kungl. Maj:ts beslut den 11 maj 1945. Nämnden bemyndigades härigenom att fastställa normalpriser å alla slag av frukter och bär samt grönsaker och rotfrukter. Bemyndigandet mo- tiverades med hänvisning till de betydande, delvis som oskäliga betecknade prishöjningar, som föregående höst förekommit beträffande åtskilliga dylika produkter, vilka ej varit föremål för prisreglering, samt nödvändigheten av snabba ingripanden på en marknad, där prisfluktuationema ofta kunde vara mycket hastiga. Tills vidare begagnade sig nämnden av detta bemyndigande endast beträffande blomkål och jordgubbar, för vilka normalpriser fastställ- des den 18 juni, samtidigt som normalpriserna sänktes för tomater och gur- kor. Nämnden bwlöt att tills vidare för trädgårdsprodukter i allmänhet ge- nom kungörelse i dagspressen varje måndag tillkännage gällande konsument- priser för att på detta sätt påverka prisbildningen på hithörande område.
Som kapital till frukt- och potatislagerhusfonden hade för budgetåren 1940/41—1944/45 anvisats sammanlagt 2875 000 kronor. För att tillgodose ytterligare läneanspråk för anläggning av lagerhus och lagerkäl- lare, för vilkas till-komst ett växande intresse framträtt, anvisade riksdagen på Kungl. Maj:ts förslag för budgetåret 1945/46 ett investeringsanslag av 500 000 kronor. Därjämte anvisades ett anslag till bidrag för samma ändamål utan återbetalningsskyldighet av 100 000 kronor.
Regleringen av handeln med ris och risgryn.
Då förråden av risgryn vid början av år 1945 voro mycket begränsade och importutsikterna ovissa, medgavs vid utgången av löpande ransoneringstid. den 19 februari, icke någon ny tilldelning, men nämnda period utsträcktes t. o. m. den 26 mars. Andra förbrukare än enskilda hushåll erhöllo efter den 19 februari icke någon vidare tilldelning av risgryn.
I april 1945 inkom en last på cirka 1 500 ton risgryn. Det var i huvudsak allt av denna vara som infördes till landet under halvåret.
Regleringen av handeln med socker och sirap.
Den allmänna tilldelningen av socker och sirap till hushållsförbrukare och till annan direkt konsumtion förblev under halvåret i stort sett oför- ändrad i förhållande till föregående års tilldelning. Fr. o. m. den 18 juni utlämnades därjämte för syltning och saftning 1 kg socker; viss ytterligare kvantitet ställdes i utsikt för inköp senare under året. Även allmänna in-g rättningar, internatskolor och skolkök, barnbespisningar och barnkrubbor
» l l 7 | !
erhöllo för samma ändamål motsvarande eXtratilldelning. För nåringsstäl- len nedsattes däremot sockertilldelningen den 1 april från 75 till 70 och från den 11 juni till endast 65 procent av fredsförbrukningen.
Även beträffande den industriella sockerförbrukningen vidtogos vissa in- skränkningar. Sålunda minskades fr. o. m. den 1 april tilldelningen till ba- gerierna till 70 procent mot förut 80 och till sötvaruindustrien till 72 pro- cent mot förut 80 procent av 1939 års förbrukning. Tilldelningen till frukt- konserv- och läskedrycksindustrien inskränktes likaledes.
Sockertilldelningen åt biodlare bestämdes för år 1945 sålunda, att för vår- fodring skulle utgå 3 kg, för drivfodring 2 eller i särskilda fall 3 kg samt för vinterfodring 7 eller, inom kallare områden, 8 kg, allt per bisamhålle. Utöver dessa kvantiteter kunde för vissa speciella ändamål erhållas ytter- ligare tilldelning.
Den begränsning som vidtogs i fråga om sockerförbrukningen för indu- striella ändamål hade sin grund i den till följd av hjälpsändningar till grannländerna minskade tillgången på socker för den inhemska förbruk- mngen.
Regleringen av handeln med kaffe, te och kakao.
1 februari 1945 utsträcktes rätten att erhålla kaffekort (berättigande jäm- väl till inköp av te och kakaopulver) till ännu en årsklass, nämligen perso- ner födda år 1930, samt rätten att erhålla kakaokort (inköpskort C) till årsklassen född 1944.
De kvantiteter kaffe, te och kakaopulver, som bestämts för den alltsedan den 30 juni 1944 löpande ransoneringsperioden, förblevo väsentligen med smärre förskjutningar oförändrade t. o. m. den 22 april 1945. Därefter vid— togs en beskärning, vilken nedsatte ransonerna av kaffe och te till föga mer än hälften och ransonen av kakaopulver än mera. Den ordinarie veckoran— sonen, vilken i januari uppgick till närmare 60 gram rostat kaffe eller 70 gram te eller 47 gram kakaopulver, utgjorde sålunda efter nyssnämnda dag endast cirka 34 gram kaffe, 40 gram te eller 18 gram kakaopulver. Fr. o. m. den 14 juni höjdes ransonerna för kaffe och te åter i viss mån.
Extraransonen för äldre personer bibehölls och utsträcktes även till per- soner födda 1883, likaledes extratilldelningen till fiskare samt skogs- och flottningsarbetare.
Näringsställen kunde som förut utöver den reguljära tilldelningen efter ansökan bekomma särskild mindre tilldelning av sorterna Rio, Viktoria eller Minas.
wInskränkningarna i kafferansonen för personer som uttagit tobakskort gällde som förut.
"Kakaotilldelningen till barn mot kuponger till inköpskort C förblev i stort sett oförändrad.
I samråd med priskontrollnämnden genomförde livsmedelskommissionen fr. o. m. den 11 juni 1945 vissa ändringar i fråga om de' sorter av choklad— varor som fingo saluföras. Ändringarna inneburo i huvudsak, att kraven på varornas kvalitet i en del fall skärptes och att minimivikterna för vissa sorter höjdes. [ samband därmed vidtogos ändringar beträffande normal- priserna för chokladvaror, vilka i stort sett inneburo prissänkningar.
Regleringen av handeln med torkad frukt, kryddor m. m.
Den allmänna tilldelningen av torkad frukt, vilken varit inställd ända sedan i januari 1943, återupptogs i mindre omfattning i mars 1945. Livs— medelskommissionen bestämde i cirkulär nr 2169, att enskilda förbrukare generellt skulle efter beställning hos vederbörande detaljhandlare erhålla en tilldelning av 150 gram torkad frukt per person. Innehavare av tilläggskort för torkad frukt (skogsarbetare och sjömän) kunde därutöver, likaledes efter beställning, erhålla 250 gram. Beställning skulle göras senast den 28 februari, men inköp fick ske först under tiden 26 mars—30 april. Föreskrif- terna om förutbeställning gällde även sådana förbrukare, som innehade li- cens för inköp av torkad frukt. Russin av alla slag fingo fr. o. m. den_19 februari försäljas fritt.
Ytterligare en allmän tilldelning av torkad frukt gavs under tiden 7—28 maj i form av 150 gram torkade aprikoser. Fri försäljning medgavs fr. o. m. den 11 juni av inom detaljhandeln kvarvarande lager av torkade aprikoser och viss annan torkad frukt. Samtidigt meddelades, att allmän inrättning ägde för de på inrättningen intagnas behov efter ansökan hos vederbörande kristidsstyrelse erhålla en särskild tilldelning av torkad frukt med en kvan- titet motsvarande % kg för varje intagen person.
Den förutvarande tilldelningen av mandel och kärnor samt kryddor fort- gick oförändrad t. o. m. den 30 april. Vad mandel och kryddor beträffar utsträcktes den sista"tilldelningsperioden till den 4 juni. För kryddor fort- satte tilldelningen även efter den 30 april men med kvantiteten nedsatt till en tredjedel. Den omfattade för hela perioden 30 april—26 november 1945 endast 10 gram per person.
Regleringen av handeln med koksalt.
Det allmänna utrikespolitiska läget vid ärskiftet 1944/45 tydde på, itt någon nämnvärd import av koksalt knappast var att påräkna så länge krigs- tillståndet fortfor i Europa. Ej heller kunde man vänta någon mera bety—* dande inhemsk framvinning av koksalt. För landets förbrukning måste man därför inrätta sig för att hushålla med befintliga lager. Dessa uppg-ingo vid årsskiftet till omkring 250000 ton, varav cirka 30 000 antogs finnas inom detaljhandeln. Då hela förbrukningen år 1943 beräknades till cirka 210 000
ton — den längt övervägande delen för industriella ändamål — voro lagren fullt tillräckliga för över ett år, men de voro ojämnt fördelade på inneha- vare och även med hänsyn till kvaliteterna. Lagren av renat salt voro så- lunda jämförelsevis små, medan lagren av oraffinerat grovt salt voro mera betydande. Risk förelåg därför för att knapphet kunde uppstå i fråga om vissa saltkvaliteter, därest handeln lämnades helt fri.
I skrivelse den 2 januari 1945 framlade livsmedelskommissionen en redo- görelse för läget och hemställde, efter samråd med industrikommissionen. att en förbrukningsreglering, grundad på statsbeslag, snarast mätte åstad- kommas. En sådan reglering borde komma till stånd, innan hamstrings- tendenser börjat framträda, enär den eljest vore svår att genomföra. Som följd härav utfärdade Kungl. Maj:t den 4 januari 1945 kungörelse (nr 1) angående statsbeslag å samt reglering av handeln med koksalt. Åt livs— medelskommissionen uppdrogs att efter samråd med industrikommissionen meddela erforderliga tillämpningsföreskrifter. Sådana utfärdades genom livsmedelskommissionens cirkulär nr 2126.
Beslaget, vilket trädde i kraft natten mellan den 6 och 7 januari, omfat— tade dels alla inom riket befintliga förråd av koksalt hos personer eller företag som yrkesmässigt framvunne eller försålde eller i annan yrkesmäs- sig verksamhet än jordbruksdrift använde koksalt, dels förråd hos andra (enskilda hushåll, jordbrukare m. fl.) om minst 10 kg och dels partier som fr. o. m. den 7 januari yrkesmässigt framvunnes inom riket eller dit in- fördes. Beslaget avsåg alla slag av koksalt, såsom hösalt och industrisalt (stensalt), annat grovt salt (havssalt) och finsalt (raffinerat salt och fin- malet stensatt) ävensom bordssalt. Handelsregleringen innebar, att yrkes- mässig överlåtelse eller överlåtelse i vinningssyfte av koksalt fick ske en- dast mot kupong till för ändamålet bestämt inköpskort eller mot särskild av livsmedelskommissionen eller å dess vägnar utfärdad inköpslicens eller eljest i den ordning och under de villkor kommissionen bestämde.
Till en början medgavs enskilda förbrukare rätt att under tiden 7 janu- ari—16 april 1945 mot kupong till beredskapskortet A 4 inköpa 1 kg kok— salt. Någon allmän tilldelning till andra förbrukare skedde tills vidare ej i avbidan på utfärdandet av närmare bestämmelser, vilka förutsatte nog- grannare kännedom om storleken av befintliga lager och behovet av kok- salt för olika ändamål. Under tiden kunde för särskilda fall efter ansökan meddelas inköpslicens. För tiden 16 april—23 juli 1945 lämnades hushål- len ny tilldelning, ävenledes mot kupong till beredskapskort A4, om 1 kg per person.
Angående tilldelning av koksalt för utfodringsändamål meddelade livs- medelskommissionen bestämmelser genom cirkulär nr 2155. (Se härom sid. 213.) Slutligen lämnades i cirkulär nr 2231, med tillämpning fr. o. m. den 23 april 1945, föreskrifter om tilldelning av koksalt för vissa andra ändamål. Tilldelningen till näringsställen fastställdes till 80 procent av för-
brukningen under motsvarande tid är 1944. Vid s. k. hushållSslakt kunde vederbörande erhålla för nedsaltning av köt-tVarorna en kvantitet salt mot"- svarande högst 10 eller, i särskilda fall, högst 15. procent av. djurets slakt- vikt. Mejerierna skulle i efterskott för tiIIVerkning av smör och ost erhålla en tilldelning, motsvarande viss procent av tillverkade kvantiteter. Pro- centtalet komme att fastställas efter prövning i varje särskilt fall. För till- verkning av lantsmör skulle, likaledes i efterskott, erhållas en salttilldel— ning, motsvarande i vikt högst 4 procent av den försålda smörkvantiteten. Margarinfabrikernas tilldelning fastställdes tills vidare till 25 procent av tillverkade kvantiteter margarin. Bestämmelser meddelades även om till- delning av koksalt till allmänna inrättningar, skolkök och barnbespisningar, bagerier, charkuterivarutillverkare samt för fiskberedning. Tilldelningen för andra än nu nämnda ändamål skulle bestämmas från fall till fall efter av- görande i fråga om livsmedelsberedning av livsmedelskommissionen, eljest av industrikommissionen.
Genom ett senare cirkulär, nr 2291, föreskrevs, att yrkesfiskare samt an- nan person som regelmässigt bedrev fiske kunde, därest han var i behov av koksalt för saltning av fisk till husbehov, under vissa givna förutsätt- ningar efter ansökan erhålla tilldelning därav med samma myckenhet per hushållsmedlem räknat, som han för ändamålet använde under år 1944, dock med högst 5 kg koksalt per hushållsmedlem. Även annan person, som regelmässigt brukade nedsalta fisk för hushållsbehov, kunde erhålla till- delning av koksalt för ifrågavarande ändamål, dock med högst 3 kg för varje hushållsmedlem.
Regleringen av handeln med tobaksvaror.
Vid den utdelning av nya inköpskort för tobaksvaror, som ägde rum i februari 1945 i samband med utdelningen av nya inköpskort för kaffe, te och kakao, utsträcktes rätten att erhålla tobakskort till ytterligare en års- klass för var och en av de olika konsumentgrupperna. Rätt att erhålla helt tobakskort tillkom nu män, födda 1925 eller tidigare. Rätt att erhålla halvt tobakskort tillkom män, födda 1927 eller tidigare, samt kvinnor, födda "1925 eller tidigare. Rätt att erhålla tilläggskort för tobaksvaror tillkom män och kvinnor, födda 1919 eller tidigare, som uttagit helt resp. halvt tobakskort. I övrigt förblevo tilldelningsbestämmelserna liksom ock de medgivna ran- sonerna oförändrade.
Med hänsyn till försörjningsläget beträffande vissa råtobakssorter med— delade livsmedelskommissionen i mitten av mars, genom cirkulär nr 2192, att tillverkningen tills vidare inställts av cigarrer och cigarrcigarretter av vissa märken. Befintliga restlager av ifrågavarande märken fingo dock i allmänna handeln försäljas till dittills gällande poängvärden. I .övrigt höj- des genomgående fr. o. m. den 16 mars poängvärdena för cigarrer till 20,
18 och 15 poäng per 10 st. samt för cigarrcigarretter till 11, 9 och 7 poäng per 10 st. för resp. grupperna I, II och III av vardera slaget. Höjningarna vidtogos i syfte att hushålla med lagren av Sumatra- och Java-täckblads- tobak, vilka till följd av rådande läge icke inom överskådlig framtid anså- gos kunna förnyas. För cigarrer av märkena Felix Brasil och Flor de Brasil, vilka innehålla täckblad av brasiltobak, nedsattes emellertid poängvärdet fr. o. m. den 29 juni från 15 till 12 poäng per 10 st.
Diverse föreskrifter i samband med livsmedelsransonertngarna.
Genom kungörelse den 6 april 1945 (nr 110) förordnade Kungl. Maj:t, att för fortsatt kontroll vid utdelning av inköpskort för ransonerade varor och av andra dylika handlingar n y a p e r s 0 n k 0 r t (personkort 1945) skulle utdelas till allmänheten samt att »personkort 1941» i samband där— med skulle indragas. Bestämmelser för tillämpning av kungörelsen utfärda— des av livsmedelskommissionen genom cirkulär nr 2226.
I fråga om extratilldelningen av ransonerade varor till sjuka per- s 0 ne r meddelades vissa ändrade föreskrifter, i det att livsmedelskommis— sionen genom cirkulär nr 2202 med hänsyn till den rikligare tillgången på ägg föreskrev, att kristidsnämnd skulle fr. o. m. den 20 mars äga efter läka— res ordination bevilja extra tilldelning på grund av sjukdom för tre varu- slag även i de fall då tilldelningen tidigare varit begränsad till två varuslagi under förutsättning dockatt ett av varuslagen utgjordes av ägg.
I syfte att genom allmänhetens medverkan öka de kvantiteter livsmedel, som av Sverige kunde ställas till krigshärjade länders förfogande, tog sven- ska kommittén för internationell hjälpverksamhet initiativet till en in s a m- lin g a v in k ö p 5 k 11 p 0 n g e r för vissa slag av livsmedel. Angående denna insamling skulle, enligt överenskommelse mellan kommittén och livs- medelskommissionen", gälla följande: Insamlingen skulle omfatta inköps- kuponger för mjöl—och bröd, för matfett och för socker. Med inköpskuponger avsågos såväl kupouger till ordinarie inköpskort som kuponger till halv- kupongkort, tilläggskort och militära inköpskort. För insamlingen fingo endast användas gällande inköpskuponger, alltså ej sådana, vilkas giltighets- tid utgått. I utbyte mot insamlade kuponger utställde livsmedelskommis- sionen inköpslicenser för kommittén eller enligt dess bestämmande. De livs- medel som inköptes mot licenserna ställdes till krigshärjade länders för- fogande enligt kommitténs bestämmande.
Inventeringar på jordbruks- och livsmedelsområdena.
S vin- 0 c h h ö n 5 r ä k nin g, organiserad på samma sätt som mot-' svarande räkning våren 1944, ägde rum per den 16 april 1945 enligt kungö- relse den 1 mars 1945 (nr 52).
Genom kungörelse den 6 april 1945 (nr 102) "förordnade Kungl. Maj:t om insamlande av uppgifter till rikets officiella jordbruksstatistik rörande skördeutsikterna och skörden år 1945. Bestämmelserna voro av samma innehåll som i motsvarande kungörelse föregående år (se del V sid. 274).
Vissa olikheter mot föregående års motsvarande kungörelse företedde däremot den samma dag utfärdade kungörelsen (nr 103) angående a r e a l- inventering och kreatursräkning inom riket m. m. Avvikel- serna voro främst föranledda därav, att uppgifterna nu icke skulle komma till användning för någon allmän jordbruksräkning. Uppgiftsskyldigheten begränsades till att avse innehavare av brukningsdel med åkerjord av mera än 1/4 hektar. Från uppgiftsskyldighet undantogos innehavare av bruknings- delar eller kreatur inom vissa områden av Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län ävensom personer och företag som icke innehade fastighet i'vad angick dem tillhöriga kreatur.
Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 juni 1945 anbefallde livs- medelskommissionen kristidsstyrelserna och kristidsnämnderna inom Göta— land, Svealand och Gävleborgs län att även under år 1945 liksom under föregående år låta företaga en särskild uppskattning av skör- den på vissa brukningsdelar, avsedd att ligga tillgrund för beräkningarna av de kvantiteter fodersäd, som jordbruket förutsattes skola komma att under året avstå till det allmänna. Bestämmelser härom med- delades av kommissionen i cirkulär nr 2302. Själva metoden för uppskatt— ningen skulle vara densamma som under fjolåret, men de äldre bestäm— melserna kompletterades med regler. som inneburo att kristidsstyrelserna fingo större möjligheter än tidigare att verka för enhetliga bedömningsgrun- der inom vederbörande områden. Dessutom meddelades vissa föreskrifter, som syftade till att åstadkomma största möjliga likformighet mellan de olika styrelseområdena. För vinnande av förstnämnda syfte bestämdes, att en de- legation från kristidsstyrelsen skulle besöka varje nämndsområde och verk- ställa en bedömning av de genomsnittliga hektarskördarna inom området. Delegationens arbete skulle vara i huvudsak avslutat, innan uppskattningen inom de olika nämndsområdena påbörjades. För att i möjligaste mån ernå den önskade likformigheten i bedömningen de olika styrelseområdena emel- lan stadgades, att kristidsstyrelsedelegationens skördebedömning skulle iviss utsträckning följas av särskilda genom livsmedelskommissionens försorg ut- sedda experter med uppgift att verka för dylik likformighet. I samband med uppskattningen inom varje särskilt nämndsområde skulle uppskattnings- männen liksom under fjolåret inhämta uppgifter rörande djurantal och soc- kerbetsareal samt angående det antal lantarbetare, som avtalsenligt voro berättigade erhålla fodersäd av arbetsgivaren, och de fodersädskvantiteter, som skulle utgå till dessa arbetare. '
I samband härmed föreskrevs, att kristidsstyrelserna skulle förordna sär-
skilda kontrollanter för bedömning av den officiella skördeuppskattning, som komme att äga rum jämlikt kungörelsen den 6 april 1945 (nr 102) per den 16 juli, 31 augusti och 15 oktober 1945 samt den 15 januari 1946. (Före- gående år hade kontrollanter förordnats endast vid skördeuppskattningarna i juli och augusti.)
Kvartalsinventering av landets förråd av vissa livsmedel ägde rum på vanligt sätt per den 5 mars och den 4 juni 1945 enligt kungörelser den 16 februari och den 18 maj 1945 (nr 34 och 184). Den förra av dessa inventeringar avsåg lagren hos såväl detalj- som partihandlare och omfattade samma varuslag som inventeringen den 11 sep- tember 1944 med tillägg av ransonerade tvätt- och rengöringsmedel samt Soda-blötläggningsmedel. Juniinventeringen överensstämde till sin omfatt- ning med inventeringen den 4 december 1944 och avsåg endast varor i parti- handeln.
Beträffande.inventeringen av köttvarulagren den 31 januari se sid. 221.
5. Industrien.
Översikt av produktionsutvecklingen.
Vissa omständigheter bidrogo att skänka det allmänna industriella läget under första halvåret 1945 en prägel, avvikande från den bild av måttlig och förhållandevis stadig högkonjunktur, som detsamma företett under de närmast föregående åren. Sålunda påverkades vissa industrigrenar i ej ringa mån av att handelsförbindelserna med Tyskland och Centraleuropa i övrigt praktiskt taget avbrutits sedan slutet av 1944. Härigenom uppstodo på flera områden svårigheter med hänsyn till råvarutillgången, kanske mest känn- bart i fråga om järn samt en del kemiska produkter. I vissa fall framtvinga- des genom råvarubristen skärpningar i den reglerade hushållningen. Än vik- tigare var, att avbrottet i koltillförseln nödvändiggjorde en väsentligt knap- pare tilldelning till industrien av fossilt bränsle. Bortfallandet av export- möjligheterna var givetvis av betydelse framför allt för verksamheten inom de egentliga exportbranscherna — trävaru-, cellulosa- och pappersindustri- erna samt järnindustrien. En ur olika synpunkter viktig omständighet var också, att järnmalmsexporten mot slutet av 1944 praktiskt taget upphört. Å andra sidan innebar öppnandet efter Tysklands sammanbrott i början av maj av handelsvägarna västerut en begynnande lättnad i fråga om såväl import- som exporthandeln, vilken utövade en gynnsam effekt på den sven- ska industrien.
Stark inverkan på hela det industriella läget fick också den arbetskon- flikt, som inträffade inom metall- och verkstadsindustrierna och vilken innehar mer eller mindre total arbetsnedläggelse fr. o. mr' den 5 februari inom dessa stora industrigrenar ända till början av juli med återverkningar även å andra närstående industrier. Den allmänna produktionsindexen föll omedelbart från den relativt höga siffran 113 i januari till 87 i februari och till 83 i mars samt förblev ungefär på denna låga nivå så länge strej- ken varade. För juli månad sprang indextalet med ens upp till 115. Mot- svarande rörelse visar ock socialstyrelsens sysselsättningsindex (vilken an- ger antalet sysselsatta i procent av läget i september 1939). Denna nedgick vad den egentliga industrien beträffar från 97 i januari till 77 i februari och 76 i mars. En viss återhämtning förmärktes dock här redan i juni, då indextalet steg till 81, antagligen som följd dels av den vanliga säsongmäs-
siga lyftningen inom näringslivet, dels ock av de förbättrade exportmöjlig- heterna. I juli visade sysselsättningsindex talet 101.
Vad angår läget inom de särskilda viktigare industribranscherna må an- föras följande.
lnom j ä r n i n d 11 s t r i e n vållade bränslesituationen betydande hinder. Tilldelningen av fossilt bränsle, som under 1944 begränsats till 30 procent av förkrigsbehovet, nedsattes från januari 1945 till endast 15 procent. Denna minskning var så mycket mer kännbar som även ved- och träkolstillförseln till följd av transportsvårigheter allvarligt hämmades. Skrottillgången ned- gick katastrofalt i samband med att driften vid verkstäderna inställdes. Emellertid fortgick produktionen vid järnbruken så långt råmaterial fanns tillgängligt. Göttillverkningen minskades på grund av bränslesvårigheter, varemot tackjärns- och även valsverksproduktionen kunde upprätthållas i någorlunda obeskuren omfattning. Produktionsindex nedgick för järnindu- strien från 147 i januari till 121 i februari och därefter successivt ända till 105 i maj. Nedgången torde väsentligen ha föranletts av driftsinställningen vid de till järnbruken hörande av arbetskonflikten berörda manufaktur- verken.
Då efterfrågan på handelsjärn stegrades på grund av importens upphö- rande, införde industrikommissionen i början av mars försäljningsstopp för valsjärn, armeringsjärn, spikvalsjärn och plåt, vilket upprätthölls ända fram till sommaren. Order beträffande dessa varor fingo som följd härav mot- tagas endast i den mån de voro prioriterade och dispens lämnades av kom- missionen. Exporten av järnvaror låg praktiskt taget nere efter det att tra- fiken söderut upphört, men kunde efter vapenstilleståndet i maj i viss ut— sträckning återupptagas till Amerika, England och även vissa delar av den europeiska kontinenten. Genom de med grannländerna ingångna handels- avtalen kunde affärerna också med dessa länder delvis komma i gång. Be- ställningarna dit gåvos av myndigheterna mestadels företrädesrätt.
Vad verkstadsindustrien och järnmanufakturverken beträffar stod verksamheten där sedan den 5 februari på grund av arbets- konflikten i det närmaste stilla. Produktionsindex för verkstadsindustrien sjönk från 167 i januari till 36 i februari och till endast 16 i mars.
T r ä v a r 11 i n d u s t ri e n berördes ogynnsamt av de hinder, som väl- lades timmerdrivningarna genom otjänliga väderleksförhållanden och även genom bristen på arbetskraft. Exportförsäljningarna ordnades avtalsvis mel- lan svenska regeringen och instanser i skilda länder. Sammanlagt avtala- des härvid leveranser om cirka 750 000 std, varav 450 000 ensamt för Stor- britannien, 100000 för vardera Danmark och Holland, 70000 för Norge och mindre kvantiteter för vissa andra länder. I juni började skeppningarna på allvar komma i gång, varigenom lättnader- vunnos i den abnormt stora lageranhopningen vid sågverken. Som följd av Kungl. Maj:ts beslut den 25
maj skulle vid exporten av trävaror uttagas en prisutjämningsavgift av kronor 8:50 per kbm fast mått (se sid 380).
Beträffande monteringsfärdiga trähus fördes under våren 1945 förhand- lingar om export till England efter det att handelsförbindelserna mellan de båda länderna åter kommit i gång i större omfattning. Avtal slöts i maj om export av 5000 bostadshus, representerande ett värde av omkring 25 milj. kronor. Leveransen skulle fullgöras under årets fyra sista månader.
Inom c e l ] u 1 o s a i n d 11 s t ri e n fortsattes i brist på exportmöjlig- heter den tidigare tillverkningen på lager, vilken resulterade i att lagren för avsalu ökades upp till 750000 ton. Efter vapenstilleståndet vidtog emeller- tid en livlig försäljningsverksamhet och betydande avslut gjordes inom ra- men för de kredit- och varubytesavtal som successivt ingingos mellan svenska och vederbörande utländska myndigheter. Beträffande försäljningarna till Förenta staterna fördes långvariga förhandlingar med de därvarande pris— kontrollmyndigheterna angående tillämpningen av de amerikanska maximi- priserna på svensk importerad cellulosa. De härvid träffade överenskom- melserna, som rörde sig om en kvantitet av cirka 1 milj. ton, voro ur svensk. synpunkt ingalunda gynnsamma och syntes tills vidare knappast möjliggöra någon mera avsevärd export till lönande pris.
Råvarufrågan inom cellulosaindustrien gav anledning till vissa bekymmer med hänsyn till den ovisshetsom rådde, till vilken omfattning lagren av massaved kunde behöva tagas i anspråk för bränsleändamål. Sammanlagt cirka 22 milj. kbm massaved beräknades komma att finnas disponibla om- kring den 1 juli 1945, vilket var 6 ä 7 milj. kbm mindre än vid motsva- rande tid är 1944. Härav förutsågs åtminstone 7 milj. kbm komma att ut— nyttjas som bränsle men sannolikt mer, beroende på kolsituationens utveck- ling och på utfallet av vedavverkningarna under senare hälften av 1945.
Exportsituationen för p a p p e r s i n d 11 s t ri e n tedde sig icke särskilt gynnsam. Trots att behovet av papper efter kriget i många länder var myc- ket stort, syntes det av flera skäl svårt att få någon export i gång i "större omfattning,. bl. a. beroende på brist på betalningsmedel, då den valuta som kunde disponeras av köpareländerna i många fall måste begränsas med hän-' syn till att behoven av andra förnödenheter voro ännu större.
I fråga om he'mmamarknadsindustrierna var råvarubristen delvis-besvärande. Inom skoindustrien måste en skärpning vid årets början vidtagas i tilldelningen av ovanläder. Tillförseln av sydamerikanska hudar för bottenlädertillverkningen var starkt begränsad och kunde icke nöj- aktigt ersättas genom inhemskt hudmaterial. Inom .gummiindustrien blev läget alltmer kritiskt, då all tillförsel av tyskt konstgummi upphört. Pro-' duktionen av svenskt syntetiskt gummi återupptogs i mars efter det uppe— håll, som förorsakats av fabriksolyckan vid Ljungaverk på hösten 1944, varjämte tillverkningen vid *Stockviksfabriken nu även kom i gång, men de gummikvantiteter, som sålunda erhöllos, voro icke betydande. — Driften
vid textilindustrien kunde i allmänhet rätt väl upprätthållas, trots den fort- farande knappheten på i synnerhet kvinnlig arbetskraft. — De kemiska in- dustrierna sysselsattes alltfort i stor utsträckning med produktion av ersätt- ningsvaror, vilkas betydelse ökats i och med att tillförseln av många vik- tiga råvaror och fabrikat upphört.
Vad b y g g n a (1 s v e r k 5 a 111 h e t en beträffar var den fortfarande liv-- lig men begränsades i viss mån genom knappheten på råmaterial. Tillför- seln utifrån av handelsjärn hade, som förut nämnts, nedgått till ett mini- mum, varigenom stora krav ställdes på de svenska järnbrukens tillverkning av armeringsjärn, plåt m. m. Tegel och fönsterglas voro på grund av bris- tande tillgång föremål för en tämligen sträng ransonering. Detsammas gällde byggnadspapp, färger m. m. Den långvariga arbetskonflikten inom verk- stadsindustrien försvårade givetvis i hög grad möjligheterna att för pågå- ende byggnadsföretag- erhålla erforderliga kvantiteter av sådana varor som vatten- och värmeledningsmateriel, artiklar för köks- och badrumsinred- ning, elektrisk installationsmateriel m. m.
Regleringsåtgärder beträffande råvaruförsörjning, produktion och konsumtion.
Tegel.
1 Med stöd av kung]. kungörelsen av 31 december 1942 (nr 977) angående ' beslag å samt reglering av handeln med vissa slag av tegel hade industri- kommissionen genom meddelande nr 5 januari 1943 (nr 108) meddelat täm- ligen snäva bestämmelser angående handelsregleringen på tegelområdet (av- seende vanligt murtegel samt kalksandtegel och oglaserat fasadtegel). Senare under året lättades på restriktionerna och fr. o. 111. juni 1943 sattes handels- regleringen praktiskt taget ur kraft (se härom del IV sid. 323). En under år 1944 inträffande försämring i försörjningsläget vållade, att en del av de medgivna lättnaderna upphävdes. Fr. o. m. den 15 oktober 1944 fick tegel i större kvantitet än 10 000 stenar till ett och samma bygge försäljas endast till förbrukare med byggnadstillstånd. Då under våren 1945 en ytterligare åtstramning förmärktes på tegelmark- naden, befanns nödigt att fr. o. m. den 2 maj återinföra handelsregleringen- i väsentligen samma omfattning som denna hade _i början av år 1943. Yrkes- mässig försäljning till förbrukare fick liksom då, enligt industrikommissio- nens meddelande nr 246, ske endast efter för köparen utfärdad inköpslicens, dock att för byggnadsarbete som krävde högst 10 000 stenar fick till en och samma förbrukare utan licens försäljas erforderlig kvantitet. Under tiden t. o. m. den 15 maj 1945 fick därjämte för byggnadsföretag, där mur- ningsarbetet påbörjats före den 2 maj, utan licens säljas jämväl den kvan- titet utöver 10 000 stenar, som erfordrades för murningsarbetets behöriga fortgång.
240 Byggnadspapp m. m.
På grund av knapphet å impregneringsmedel för byggnadspapp m. m. fann industrikommissionen sig föranlåten att den 26 februari 1945 genom meddelande nr 237 utfärda nya inskränkande bestämmelser angående till- verkning av med bituminöst material impregnerade eller bestrukna papp-, pappers- och textilvaror. De härutinnan under senare delen av år 1943 med- givna lättnaderna (se det V sid. 76) upphävdes.
Av byggnadspapp fick tillverkas tre med hänsyn till impregneringsmed- tets art skilda klasser. Klass I omfattade byggnadspapp, innehållande asfalt, stenkolstjära, skifferolja eller produkter av sådan tjära eller olja; av sådan papp särskildes sju olika slag innehållande olika mängd bituminösa 'be- ståndsdelar. Klass II omfattade byggnadspapp, innehållande av industri- kommissionen tilldelat specialbehandlat beck av töretjära. Sådant beck, be- nämnt tebelit, hade genom kommissionens försorg begynt tillverkas enligt en metod för behandling av träbeck, som utarbetats i anslutning till smörj— oljeframställningen ur töretjära. Byggnadspapp i denna klass fick tillver- kas av fyra olika slag. Klass III utgjordes av byggnadspapp, innehållande annat bituminöst material än de nyssnämnda. Dessutom fick efter särskilt tillstånd tillverkas bitumenmattor, varmed förstods med bituminöst mate- rial impregnerad eller bestruken textil- eller pappersvävnad. För emballage- leller täckningsändamäl fick tillverkas papp och papper, som impregnerats med tebelit eller i särskilda fall med viss mindre mängd asfalt., stenkols- tjåra eller skifferbeck. Fri försäljning medgavs av högst tre standardrullar byggnadspapp tillhörande klasserna II och Ill för ett och samma byggnads- arbete.
Textilvaror.
På textilområdet märkes särskilt vissa åtgärder med avseende på pris- regleringen, varigenom dels vissa förut ej prisreglerade varuslag indrogos under regleringen, dels ändringar och tillägg skedde ifråga om tidigare meddelade prisbestämmelser.
Den under kriget upptagna inhemska h a 111 p 0 dl in g e n 0 0 h h a m p- beredningen hade utvecklat sig därhän, att för år 1945 kunde förut- ses bliva tillgängligt av svensk hampa (mjukhampa) cirka 250 ton tåga och 600 ton blånor. Priserna måste emellertid, för att produktionen skulle bli lönande, hållas på en relativt hög nivå. Importen av hampa hade allt- mer inskränkts. Emellertid hade det lyckats att under senare hälften av år 1944 införa ett större parti chilensk hampa, vars pris ställde sig avsevärt lägre än priset å motsvarande svensk vara. Ett clearingförfarande befanns därför önskvärt för att åstadkomma en utjämning av priset å svensk och utländsk mjukfibrig hampa. På industrikommissionens hemställan med- delade Kungt. Maj:t beslut härom den 9 februari 1945. Beslutet innebar, att
inom industrikommissionen skulle för ändamålet inrättas en särskild clearingkassa, för vilken som förlagskapital anvisades ett anslag av 100 000 kronor. För chilensk hamptåga —— även sådan som framdeles komme att importeras —— skulle erläggas en clearingavgift till kassan, motsvarande skillnaden mellan den importerade varans pris och det avräkningspris som skulle gälla för mjukfibrig hampa. De härigenom erhållna medlen skulle användas till åstadkommande av en sänkning av den svenska hampans pris till nivå med nämnda avräkningspris. Ctearingmedten förutsattes skola ut- betalas till Riksförbundet lin och hampa, vilken sammanslutning å hamp- beredningsverkens vägnar handhade försäljningen av svensk hampa. En- ligt Kungt. Maj:ts bemyndigande ingick industrikommissionen för clearing- förfarandet erforderliga överenskommelser med riksförbundet och med spinneriföretagen.
Beträffande tågvirke hade priskontrollnämnden i juni 1943 enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande fastställt normalpriser (sedermera ändrade) för varor framställda av hampa och bomull. Emellertid hade även andra spånadsämnen, såsom linblånor, cellull och papper, begynt användas för framställning av tågvirke och bindgarn m. m. I synnerhet gällde detta se- kunda tågvirke, exempelvis tömtåg och ktädstreck. För prisregleringen å dylika produkter hade nämnden där så varit möjligt betjänat sig av be— slagspriser, eljest av överenskommelsepriser. Då dessa emellertid visade sig i viss mån ineffektiva, utverkade nämnden för sig Kungl. Maj:ts bemyndi- gande den 23 februari 1945 att —-— i den mån sådan befogenhet icke till- komme nämnden på grund av tidigare bemyndigande (se det IV sid. 326) -— fastställa normalpriser å tågvirke och andra repslageriprodukter av alla slag att gälla vid försäljning från fabrikant (repslagare), grossist och de- taljist. Med stöd härav utfärdade nämnden med giltighet fr. o. m. den 1 mars 1945 nya bestämmelser angående normalpriser å alla slag av tågvirke, linor, segel- och bindgarn m. m. Särskilda bestämmelser hade dessförinnan utfärdats beträffande normalpriser å snurrevadståg. I bägge fallen inne- buro de nya normalpriserna sänkningar av förutvarande priser.
Prissänkningar kunde även i övrigt genomföras inom flera textilbran- scher, så beträffande kamgarner från årets början samt beträffande ett fler- tal yllevaror fr. o. m. den 1 maj, allt såsom följd bl. a. av lägre ullpriser. Å standardiserade band nedsattes normalpriserna från den 20 februari samt å cellullvaror fr. o. m. den 1 juli. Sistnämnda prissänkning ägde samband med att den inhemska cellullindustriens anläggningar numera avskrivits i sådan utsträckning, att en nedsättning av cellullpriset funnits kunna ske, varom ock överenskommelse träffades med producenterna. För garner av cellull uppgick prissänkningen till 16 å 20 procent, för standard- och licens- vävnader av cellull till 10 a 12, i vissa fall dock ända upp till 20 procent.
I fråga om t e x t i t r a n s 0 n e r i n g e n bestämde livsmedelskommis- sionen — för att underlätta övergången till den nya ransoneringsperioden,
som började den 1 januari —* att samtliga kuponger och andra inköpsbevis från förra perioden skulle jämsides med de nya gälla t. o. 'm. den 5'mars. De äldre inköpsbevisen blevo härefter ogiltiga men fingo dock—i vissa fall u-tbytas mot nya. Det fastslogs, att inköpsbevis för textilvaror icke fick av fabrikant, handlande eller hantverkare mottagas från enskild förbrukare annat än — då fråga var om färdiga varor — i samband med sådan varas utlämnande samt — då fråga var om varor vilka tillverkades efter beställ- ning -— i samband med beställning, som avsåge leverans snarast möjligt och vid vilken materialet avskildes för beställarens räkning. Det var alltså förbjudet att inlämna kuponger i förskott.
Från textilransoneringens början hade gällt, att den som idkade handel med textilvaror ägde rätt att, i den mån hinder ej mötte enligt särskilda av livsmedels- eller industrikommissionen utfärdade bestämmelser, använda i eller för handelsrörelsen förvärvade textilvaror för tillverkning eller be- redning av varor till avsalu. Sådana särskilda bestämmelser hade dittills ej utfärdats men meddelades nu genom livsmedelskommissionens cirkulär nr 2200 med giltighet från den 2 maj 1945. Det förbjöds att utan tillstånd av industrikommissionen bleka, färga, trycka eller på annat sätt bereda i handelsrörelse förvärvade textilvaror ävensom att använda lakansväv för tillverkning aV'andra varor än lakan och: örngott. Andra kupongbelagda vävnader än lakansväv fingo icke utan särskilt tillstånd användas för till- verkning för poängfria varor.
Hudar, skinn och läder samt skovaror.
Tillverkningen av gummiskor hade småningom, i den mån bristen på rå- gummi skärpts, kommit att bli så gott'som helt beroende av tillgången på regenererat gummi, som framställts av förslitna gummiskodon. I syfte att befrämja tillvaratagandet av denna råvara hade industrikommissionen kort tid efter skoransoneringens införande medgivit allmänheten rätt att vid in- köp av gummiskodon erhålla viss poänggottgörelse vid avlämnande av för- slitna gummiskor. Insamlingen av dylika, vilken i början förlöpt tillfreds- ställande, hade under hösten 1944 givit dåligt resultat. Då härigenom den fortsatta tillverkningen av gummiskor äventyrades, riktade industrikom- missionen i meddelande nr 227 -en allvarlig vädjan till skohandlarna att in- tensifiera insamlingen av inhytesskrot från vederbörandes kundkrets vid risk att, om så ej skedde, erhålla minskade leveranser av nya gummiskor. För att ytterligare stimulera till ökat skrotutbyte beslöt kommissionen, att inbytespoäng vid avlämnande av förslitna gummiskodon även skulle få tillgodoräknas allmänheten vid köp av läderskodon. Inbytespoängen be- stämdes till 1 för gymnastikskor och andra textilskor med gummisula, 2 för galoscher och bottiner m. m., 3 för dam- och barnstövlar av gummi samt —4 för stövlar och grovskor ävensom gummibottnar. I syfte att under- lätta skohandelns insamling av gamla gummiskor medgav industrikommis-
sionen vidare genom meddelande nr 248, att skohandlarefick utfärda kvitto å tillgodohavande av skokuponger till enskild förbrukare, som till honom inlämnade dylika skodon.
Vissa ändrade föreskrifter för tillverkning av skodon för civilt bruk ut- färdades av industri-kommissionen genom meddelande nr 231. Sålunda stad- gades förbud mot användning av slätt eller naturkrusat läder i arbets- och skolkängor samt vandrarskor. Skaftetå kängor och pjäxor skulle få delas i högst tre del.ar Gällande förbud mot vristremmar upphävdes beträffande pjäxor, dock med viss begränsning av remmarnas bredd. s- Genom avtal den 10 januari 1945 mellan priskontrollnämnden och Sven- ska garveriidkarnas import- och råvaruförening bildades i prisutjämnings- syfte en clearingkassa rörande oberedda hudar, "vilken skulle handhas av föreningen. Enligt avtalet förband sig föreningen att sälja av densamma inköpta importerade oberedda hudar och skinn av nötkreatur, får eller get till de priser som nämnden funne skäliga med hänsyn till för- eningens självkostnad och kvalitetsdifferenserna mellan olika hud- och skinnsorter. Till kassan skulle inbetalas eventuellt överskott å försäljnings- priset utöver föreningens självkostnad för importen, från kassan utbetalas motsvarande underskott. Självkostnaden skulle bestämmas av nämnden efter samråd med föreningen för varje båtlast. Syftet med anordningen var främst, att överskott, som eventuellt uppkomme vid garveriernas försälj- ning av bottenläder till följd av sänkta importkostnader för hudar, skulle om möjligt komma konsumenterna i stället för som dittills Iäderfabrikan- terna tillgodo.
- Enligt den överenskommelse, som i slutet av år 1942 träffats mellan pris.- kontrollnämnden och skofabrikanternas organisationer, samt nämndens i anslutning härtill utfärdade meddelande nr 252 (se det IV sid. 329) voro skofabrikanterna förpliktade att till ett antal, motsvarande minst '30 pro— cent av sin tillverkning av läderskor för civilt bruk, framställa s. k. P-skor, för vilka gällde av nämnden fastställda priser. Beträffande övriga 70 pro- cent av tillverkningen skulle i prisavseende tillämpas ett särskilt kalkyle- ringsförfarande, uppgjort i enlighet med av nämnden lämnade direktiv. I skrivelse: till Kungl. Maj:t den 30 maj 1945 uttalade priskontrollnämnden, att den sålunda genomförda prisregleringen i vad den avsåg P-skodon syn- tes ha verkat tillfredsställande, medan den i övrigt lämnade rum för an- märkningar. En icke obetydlig prisstegring hade sålunda ägt rum beträf- fande andra skor än P-skor. Nämnden ansåg därför, att regleringssystemet borde bibehållas men med utökning av tillverkningen av P-skor. Försök att härutinnan komma till frivillig uppgörelse med fabrikanterna hade ej lett till resultat. Nämnden fann sig fördenskull nödsakad att söka genomföra den önskade ändringen i samband med tilldelningen av bottenläder *för nästa halvår samt hemställde, att såsom 'villkor för den fortsatta botten- läderstilldelningen måtte uppställas vissa angivna åtaganden från fabrikan-
ternas sida.. Kungl. Maj:t tillmötesgick framställningen samt anbefallde den 15 juni 1945 industrikommissionen att vid tilldelning, avseende tiden efter den 30 juni 1945, av bottenläder till skofabrikant uppställa följande villkor: fabrikanten skulle liksom förut tillverka 30 procent P-skor av sin totala titl— verkning av läderskor för civilt bruk; för erhållande av en extra tilldelning av bottenläder, uppgående till 5 procent av förkrigsförbrukningen, skulle fabrikanten skriftligen förbinda sig att för tillverkning av enbart P-skor an— vända dels av den ordinarie tilldelningen ytterligare minst så stor del som motsvarade 25 procent av förkrigsförbrukningen av bottenläder, dels ock den extra tilldelningen. Kommissionen anbefalldes därjämte att i fråga om de dittills tillämpade villkoren för tilldelning av ovanläder vidtaga de änd- ringar, som kunde betingas av de föreskrivna ändrade bestämmelserna för tilldelning av bottenläder.
Feta oljor och fettämnen, tvättmedel, färger m. m.
Tilldelningen av tvätt- och rengöringsmedel var under första halvåret 1945 något mera begränsad än under andra halvåret 1944. Den ordinarie tilldelningen var till en början densamma som i slutet av 1944 men sänktes fr. o. m. den 9 april. Den extra tilldelningen av Tvättvåt Special fortsatte, men tillverkningen därav inställdes den 1 juni. Den fria försäljningen av Specialsåpa upphörde fr. o. m. den 18 juni.
Även tilldelningen av soda-blötläggningsmedel minskades något fr. o. m. den 19 mars.
Den för vinterhalvåret bestämda rikligare tilldelningen av ljus upphörde med utgången av mars. Den därefter för sommarbehovet bestämda kvan- titeten var obetydlig.
Vid de flesta slag av byggnadsmåtning användes såsom ingrediens i olje- färger 5. k. vita pigment, vartill framför allt räknas zinkvitt (bestående av zinkoxid i mer eller mindre ren form) och litopon, även kallat zinksulfidvitt (bestående av en blandning av zinksulfid och bariumsulfat) samt blyvitt (bestående av basiskt blykarbonat). Även vid mätning i andra kulörer än vitt plågar vitt pigment ingå såsom en mer eller mindre väsentlig bestånds- det. Till 75 å 80 procent torde de vita pigmenten under senare år ha an— vänts för framställning av oljefärg. Återstoden har fördelat sig på ett flertal andra förbrukare, främst gummi-, textil- och linoleumindustrierna. Hela förbrukningen utgjorde år 1944 c:a 5 500 ton zinkvitt, 5 210 ton litopon och 100 ton blyvitt. Den sammanlagt förbrukade kvantiteten var under 1944 c:a 25 procent större än under 1943.
Av de nämnda färgämnena har endast zinkvitt under senare år varit före- mål för tillverkning i Sverige. Denna har ägt rum vid en fabrik tillhörig Rånäs bruks aktiebolag, vilken utbyggts för en årskapacitet av c:a 2000 ton. Inställandet av importen från Tyskland framkallade farhågor för fe-
lande försörjning på ifrågavarande för byggnadsverksamheten viktiga varu- område, då lagren icke voro särskilt stora och den inhemska produktionen helt otillräcklig. En reglering av förbrukningen för åstadkommande av bästa hushållning med tillgångarna syntes därför påkallad. På framställ— ning av industrikommissionen förordnade därför Kungl. Maj:t genom kun- görelse den 26 januari 1945 (nr 19) om beslag å samt reglering av handeln med vissa vita pigment. Beslaget, vilket trädde i kraft den 4 februari, om- fattade de förutnämnda varuslagen blyvitt, zinkvitt (härunder inbegripet zinkgrått) och zinksulfidvitt eller litopon (härunder inbegripet zinksulfid). Under beslaget innefattades alla inom riket befintliga förråd hos tillverkare, handlande och industriella förbrukare samt partier som efter beslagets datum tillverkades inom riket eller dit infördes. Närmare bestämmelser an- gående beslaget och handelsregleringen lämnades av industrikommissionen i meddelande nr 233. Gummifabriker samt läkemedelsfabriker och apotek berättigades att utan hinder av beslaget fritt använda innehavda förråd i egen rörelse, annan innehavare fick till utgången av februari använda intill 5 procent av vad han vid beslaget innehade; för användning i annat fall av beslagtagen vara fordrades industrikommissionens tillstånd. Försäljning, yrkesmässigt eller i vinningssyfte, fick ske endast mot av industrikommis- sionen eller å dess vägnar utfärdad inköpslicens eller eljest i den ordning och under de villkor kommissionen bestämde.
En mot slutet av 1944 inträdd försämring i försörjningsläget beträffande linolja och oljefärg föranledde industrikommissionen att fr. o. m. den 4 feb- ruari 1945 genom meddelande nr 234 upphäva de lättnader som fr. o. m. den 1 september 1944 medgivits i avseende på handeln med dithörande varuslag (se .sid. 74). I fråga om linolja nedsattes den kvantitet, som fick försäljas fritt mot förteckning, från 5 till 1 kg per person och månad. Kitt fick däremot fortfarande försäljas och förbrukas fritt med undantag för spackelfärg, som endast fick säljas mot licens å linolja.
I meddelande nr 235 lämnade industrikommissionen upplysningar an- gående de ändrade tilldelningsgrunder, som komme att tillämpas beträf- fande målningsmaterial till följd av den nya skärpta regleringen på detta område. För målningsändamål komme vita pigment i regel ej att tilldelas som torr vara utan endast i form av oljeriven färg. Linolja och linoljehal— tigt målningsmaterial komme att tilldelas efter i huvudsak samma grunder som före den 1 september 1944. Dock- måste med hänsyn till .den begrän- sade tillgången å pigment lämnas proportionsvis större mängd linolja i för- hållande till oljefärg än förut. Tidigare hade man i första hand måst in- rikta sig på användning av linoljebesparande målningsmaterial. Nu vore det av lika stor vikt att söka tillämpa pigmentbesparande behandlingssätt.
I samband med återinförandet av de tidigare för förbrukning och försälj- ning av oljefärg gällande bestämmelse-rna föranstaltades om inventering
rörande de lager härav, som natten mellan den 3 Och den 4 februari 1945 funnos hos tillverkare och handlande (kungörelse den 26 januari 1945 nr 20). '
Andra kemiska produkter.
Avbrottet i handelsförbindelserna med Tyskland medförde beträffande en rad för skilda ändamål använda kemikalier krav på regleringsåtgärder för åstadkommande av en noggrannare hushållning med de begränsade till— gångarna. På kommissionens hemställan utfärdade Kungl. Maj:t den 4 januari 1945 två kungörelser (nr 2 och 3), varigenom förordnades om be- slag å samt reglering av handeln med dels vissa industrikemikalier, dels vissa kemikalier som användes för Iivsmedelskonservering eller som erfordrades för sådana varors tillverkning. Till den förra varugruppen hörde fluorväte- syra och fluorider, kalium- och natriumcyanid, tennoxid, antimonoxid och antimonvitt, bariumklorid och bariumkarbonat samt titanoxid och titanvitt. Till den senare varugruppen hörde bensaldehyd, bensoesyra och natrium- bensoat. Beslaget, som trädde i kraft den 14 januari 1945, omfattade alla lager av ifrågavarande varor hos tillverkare och handlande samt yrkesmäs- siga förbrukare, övriga lager om minst 10 kg samt partier som efter beslags- dagen tillverkades inom landet eller dit infördes. Handelsregleringen, varom närmare detaljer lämnades av industrikommissionen genom meddelanden nr 229 och 230, innefattade de för industriella varuregleringar i industri- kommissionens regi 'vanliga bestämmelserna. Varuinnehavare fingo rätt att i egen rörelse använda en viss mindre del av innehavda förråd.
Rörande de beslagna varorna må nämnas följande. Fluorvätesyra och fluorider användas huvudsakligen inom glasindustrien, i viss mån även vid elektrolytisk raffinering av bly. Natrium— och kaliumcyanid ha användning" för galvanotekniska samt för farmaceutiska och fotografiska ändamål även- som för desinfektion. En viss förbrukning har även förekommit för anrik- ning av blyhaltiga malmer. Svensk produktion av råcyanid har planerats. Tennoxid, antimonoxid, antimonvitt samt titanoxid och titanvitt ha alla an- vänts inom emaljindustrien, porslins- och kakelindustrien, gummiindustrien samt färg- och fernissindustrien, titanoxiden därjämte inom cellulltillverk- ningen. Bariumklorid och bariumkarbonat ha kommit till användning sär- skilt vid stålverk _och inom metallindustrien för härdningsändamål samt för rening av koksaltlösningar och liknande inom klor- och alkalifabrikerna och vissa andra viktiga kemiska industrier. Natriumbensoat och bensoesyra förbrukas, som redan nämnts, för livsmedelskonservering, medan bensal- dehyd utgör en mellanprodukt av betydelse för sistnämnda varors och även vissa andra kemiska produkters framställning.
En annan kemisk produkt, varå knapphet uppstod till följd av brist på vissa importerade kemikalier, var vätesuperoxid, som väsentligen användes för antiseptiska och blekningsändamål. För reglering av handeln med detta
ämne träffade industrikommissionen avtal med den inhemska tillverkaren därav samt utfärdade genom meddelande nr 245 vissa bestämmelser, var- igenom rätten till inköp av högprocentig vätesuperoxid gjordes beroende av särskilt inköpstillstånd. För laboratorie- och. hantverksändamål fick dock fri försäljning ske i mindre poster.
En viss lättnad i handelsregleringen ägde rum på ett annat område, i det att industrikommissionen genom meddelande nr 251 på grund av förbättrad varutillgång medgav fri försäljning och förbrukning fr. o. m. den 7 juni 1945 av melamin och karbamid, vilka hörde till de varuslag, som lagts under beslag i januari 1943 i samband med regleringen av handeln med vissa konsthartser m. ni. (se del IV sid. 343).
Åtgärder för ökning av varutillgången. Ersättningsprodukuon. Malmbrytning.
I anledning av de sysselsättningssvårigheter, som inträffat vid gruvfälten i Norrbotten efter malmexportens upphörande under hösten 1944, inkom Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag i början av år 1945 med tvenne fram- ställningar om statliga åtgärder till stöd för bolagets strävanden att fort- sättningsvis bereda sysselsättning åt sina arbetare. För sådan fortsatt sys- selsättning kunde enligt .bolagets åsikt i stort sett ifrågakomma antingen brytning av malm för lagring eller brytning av gråberg i syfte att förbereda senare malmutvinning. Möjligheterna att lagra malm voro av olika skäl starkt begränsade. Man måste därför, liksom vid krisen i början av 1930— 'talet, i väsentlig utsträckning lita till den sysselsättningsmöjlighet vid gru- vorna, som gråbergsbrytningen kunde erbjuda. Av bolagets framställningar avsåg den ena att bereda möjligheter till en ändamålsenlig finansiering av gråbergsbrytningen, den andra en jämkning av gällande regler för frakt— , sättningen vid malmtransporter, en jämkning som motiverades med att ned- fraktningen av malm till utskeppningshamn efter exportens upphörande skedde praktiskt taget blott för lagring.
Med hänsyn till angelägenheten av att sysselsättning bereddes arbetskraf- ten vid de lappländska malmfälten fann Kungl. Maj:t bolagets framställ- ningar skäligen böra tillmötesgås samt avlät proposition härom till 1945 års riksdag, nr 138, vilken av riksdagen bifölls. Genom beslutet beviljades bolaget ett räntefritt statslån på 75 milj. kronor för finansiering av den grå- bergsbrytning, som verkställts fr. o. m. den 1 oktober 1944, då malmbryt- ningen hade reducerats så kraftigt, att »»ytterligare gråbergsbrytning icke kunde anses tekniskt motiverad. Krediten skulle utgå månadsvis med ett be- lopp per ton brutet gråberg icke överstigande bolagets rörliga kostnader för brytningen (beräknade till kronor 1:55 per ton brutet gråberg). Återbetal- ning skulle ske, i den mån krediten med utgångspunkt från den normala relationen mellan malmbrytning och gråbergsbrytning kunde anses komma löpande malmbrytning till godo. Kungl. Maj:t bemyndigades vidare att med
bolaget träffa "överenskommelse om jämkning'av gällande regler för frakt- sättningen vid malmtransporter. Enligt gällande avtal skulle frakterna för malmtransporter bestämmas, när malmpriset översteg viss nivå, under be- aktande av vid varje tidpunkt rådande exportpriser. Det nu fattade beslutet innebar, att bortfraktning av malm för lagring fick betalas enligt de export- priser, sem komme att gälla när malmen utskeppades, och icke efter dags- priser. (Som sådana ifrågakommo tills vidare blott priserna för försålda, relativt ringa kvantiteter högvärdig 'malm, 'och de kunde icke anses repre— sentativa för värdet å exportmalmen över huvud.) Genom den vidtagna an- ordningen ernåddes samma resultat som om lagring 'av den av sysselsätt- ningspolitiska skäl brutna malmen skett vid gruvorna.
Tack järn.
Genom olika beslut under år 1944 hade Kungl. Maj:t uppdragit åt reserv— förrådsnämnden att för statens räkning i beredskapssyfte inköpa och upp- lagra tackjärn intill en sammanlagd kvantitet av 160 000 ton, därav 70 000 ton av 1944 års produktion och 90 000 ton av 1945 års produktion. Kost- naderna härför beräknades till c:a 40 milj. kronor (se del V sid. 285 samt ovan sid. 78). Det visade sig sedermera, att beräkningarna varit hållna i överkant. Sålunda kunde av 1944 års produktion inköpas endast 50 000 ton mot av- sedda 70 000 ton, och av 1945 års produktion syntes kunna komma att upp- köpas högst 74 300 ton i stället för beräknade 90 000 ton. På reservförråds- nämndens framställning medgav Kungl. Maj:t den 22 december 1944, att till täckande av kostnaderna för detta års'tackjärnsinköp finge tagas i anspråk' 105 milj. kronor av det å allmän förskottsstat I för budgetåret 1944/45 upp- förda förskottsanslaget till åtgärder för ekonomisk efterkrigsberedskap. Be- slut om täckningsanslag härför å tilläggsstat för 1944/45 fattades sedermera
av 1945 års riksdag i anledning av proposition nr 308. Med bifall till pro- _
position nr 300 beslöt samma års riksdag jämväl att för budgetåret 1945/46 under fonden för förlag till statsverket anvisa 151) milj. kronor till bestri— dande av kostnaderna för tackjärnsköpen av 1945 års produktion.
Till följd av den oväntade situation, som inträdde genom den långvariga arbetskonflikten inom verkstadsindustrien, uppstodo svårigheter för de järn- bruk, vilka slutit avtal med kronan angående tillverkning av träkolstack— järn (se del V sid. 285), att finna avsättning för de tackjärnskvantiteter som framställts eller komme att framställas enligt produktionsavtalen. Här- igenom aktualiserades frågan om ianspråktagande från brukens sida av den dem i avtalen tillerkända avsättningsgarantien. I anledning av industrikom- missionens framställning bemyndigade Kungl. Maj:t reservförrådsnämnden den 1 juni 1945 att i avräkning på de kvantiteter tackjärn, för vilka kronan garanterat avsättning, efter samråd med industrikommissionen och priskon- trollnämnden inköpa sammanlagt högst 20000 ton träkolstackjärn, huvud— sakligen av martinkvalitet.
Såsom led i strävandena att under den rådande krisen trygga landets för- sörjning med koppar hade i slutet av år 1940 mellan staten och Bolidens gruvaktiebolag träffats ett avtal, det 5. k. legodriftsavtalet, vars omfattning sedermera utvidgats genom i mars 1941 och augusti 1943 ytterligare in— gångna avtal. Genom dessa avtal hade bolaget åtagit sig att till utgången av år 1945 för statens räkning ombesörja driften vid vissa staten tillhöriga eller åt staten av bolaget upplåtna gruvfyndigheter inom Bjurfors-, Rävliden- och Adakfälten i Västerbottens län (se del 11 sid. 98, del III sid. 321, del IV sid. 345). Enligt legodriftsavtalet skulle staten bekosta för driften erforderliga anläggningar, maskiner, inventarier och transportmedel, och till bestridande av dylika kostnader anvisade riksdagen successivt tillhopa 109 milj. kronor. Såsom ersättning för ombesörjandet av driften skulle bolaget erhålla dels en garanterad vinst av 7 procent på medelförsäljningspriset å de utvunna metallerna, dels ock 10 procent å eventuellt driftöverskott, vid vars beräk- nande hänsyn icke skulle tagas till ränta och avskrivningar å statens kost- nader för anläggningar m. m.
Det ekonomiska resultatet av legodriften var för statens vidkommande tämligen oförmånligt och syntes vid avtalstidens slut ingalunda komma att förslå till full förråntning och amortering å det nedlagda kapitalet. Emel- lertid hade huvudsyftet med anordningen ju icke varit att uppnå någon vinst för staten utan att i en för landets metallförsörjning brydsam tid nyttiggöra ifrågavarande malmförekomster, vilkas belägenhet därvid nödvändigtvis måste medföra avsevärda transport- och förädlingskostnader. Genom lego- driften hade ock vunnits ett värdefullt tillskott till landets beredskap på metallområdet.
Då behovet av detta tillskott syntes komma att kvarstå även efter ut- gången av legodriftsavtalets giltighetstid, hade handelsministern, enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande, i juni 1944 uppdragit åt tre sakkunniga att verkställa utredning och avgiva förslag rörande fortsatt utnyttjande av de gruvfyndigheter, varom här var fråga, och i sådant syfte upptaga överlägg- ningar med Bolidens gruvaktiebolag. De sakkunnigas sedermera avgivna förslag innebar, att avla] skulle slutas med bolaget om fortsatt legodrift och om fortsatt upplåtelse till staten av bolagets andelar i de av legodriften om- fattade fyndigheterna. Härvid syntes kunna erhållas för kronan i vissa av- seenden gynnsammare villkor än enligt det gällande avtalet. På grundval av de sakkunnigas utredning avlät Kungl. Maj:t proposition i ämnet till 1945 års riksdag, nr 229, vilken av riksdagen bifölls. Jämlikt Kungl. Maj:ts för- slag beviljade riksdagen ett anslag för budgetåret 1945/46 av 300 000 kronor till bestridande av kostnaderna för vissa ytterligare tillredningar och-under- sökningar i Adakgruvan.
Efter av Kungl. Maj:t den 6 juli 1945 erhållet bemyndigande avslöt kom- merskollegium å kronans vägnar nytt avtal med Bolidenbolaget, gällande
till utgången av år 1950, i enlighet med det förslag som framlagts i propo- sitionen. Den viktigaste ändring som det nya avtalet innehöll i jämförelse med det gamla var, att bolagets vinst skulle beräknas endast å driftöverskot- tet samt utgöra 15 procent av detta. Härigenom avsågs att stimulera bolaget till att söka uppnå ett förbättrat driftresultat.
Sveriges försörjning med bly, vilken under de föregående krisåren till god del tillgodosetts genom import från Tyskland och i viss. mån även från Spa- nien, råkade, sedan denna import upphört, i ett starkt försämrat läge. Lan- det hänvisades därmed för fyllande av sitt blybehov helt — förutom till inneliggande lager —— till egen produktion, som det därför blev än viktigare än förut att söka upprätthålla. Denna produktion representerade år 1944 en kvantitet av c:a 11000 ton bly, varav största delen framställts av Bo— lidens gruvaktiebolag, mindre delar av Avesta jernverks aktiebolag och Svenska ackumulatoraktiebolaget Jungner samt Paul Bergsöe & son aktie- bolag. Bolidenbolagets produktion vilade på ett .av staten med bolaget den 14 juli 1941 ingånget avtal, varigenom bolaget åtagit sig att mot avsättnings- garanti till visst pris framställa 15 000 ton bly ur malm från en bolaget till— hörig fyndighet (Laisvall) i Arjeplogs socken (se del III sid. 109). Nämnda kvantitet bly syntes komma att vara producerad senast omkring den 1 mars 1946, efter vilken tid avtalsenlig förpliktelse för bolaget att bryta malm och framställa bly icke längre komme att föreligga. Den.i gruvan brutna mal- men ägde en halt av c:a 13 procent bly. Tillgången å sådan högvärdig malm beräknades emellertid nätt och jämnt räcka för slutförande av den avtalade produktionen. Därefter fanns endast fattigare malm att tillgå, innehållande 55 procent bly. För att hålla uppe malmbrytningen vid en kvantitet, som ej alltför mycket understeg den dittillsvarande, efter blyproduktionen avpas- sade kvantiteten, måste sålunda kapaciteten för brytning av råmalm avse- värt ökas. Bolaget räknade, att för ändamålet komme att erfordras ny— investeringar till en kostnad av c:a 1 250 000 kronor.
Då tillförseln av bly från utlandet fortfarande måste anses oviss och pro- duktionen hos andra tillverkare än Bolidenbolaget var beroende av tillgång på koks, fann industrikommissionen angeläget att genom ett nytt avtal med sistnämnda bolag betrygga dess fortsatta blyproduktion, trotsatt denna måste ske till förhöjd kostnad. Kommissionen utverkade därför Kungl. Maj:ts tillstånd den 11 maj 1945 att med bolaget avsluta ett tilläggsavtal, varigenom detta förband sig att av malm från Laisområdet, utöver förut av- talade 15 000 ton, före den 15 april 1947 vid smältverket å Rönnskär fram- ställa en kvantitet av 5 900 ton bly, för vilken kronan förband sig att till visst angivet förhöjt pris anskaffa köpare, dock med rätt att i stället, om kronan så funne lämpligt, till bolaget inbetala visst belopp. Lättnader med- gåvos liksom förut vid beräkning av krigskonjunkturskatten för enligt av— talet framställt bly.
"Jämväl försörjningen med zink påverkades ogynnsamt genom avbrottet i handelsförbindelserna med Tyskland. Vissa möjligheter syntes kunna på— räknas till import av zink från annat håll ehuru endast i mindre omfattning. Förefintliga planer på anläggning genom Bolidenbolaget av ett nytt zink— verk hade ännu ej tagit fast form. Under sådana förhållanden syntes det industrikommissionen vara av vikt, att statligt stöd bereddes Trollhättans elektrothermiska aktiebolag till fortsättande av den vid bolagets zinkverk bedrivna produktionen, för vilken avsättning enligt gällande avtal intill en kvantitet av 10 000 ton garanterats till den 1 december 1945 (se del IV sid. 346). Hinder av olika slag hade gjort, att bolaget intill nämnda tidpunkt ansåg sig kunna framställa endast något över 4000 ton. Enligt Kungl. Maj:ts den 27 april 1945 lämnade bemyndigande avslöt kommissionen med bolaget ett tilläggsavtal, varigenom garantitiden utsträcktes till utgången av år 1946. För den efter tilläggsavtalets undertecknande producerade zink- kvantiteten tillförsäkrades bolaget avsättning till ett till 1 200 kronor för- höjt pris per ton för 998 procentig vara (det tidigare garanterade priset var 850 kronor per ton) och till något reducerat pris för zink av lägre renhet, dock ej för vara som producerats senare än fem månader efter det anmälan gjorts från statens sida, att zinkproduktionen kunde upphöra. Det höjda priset var avsett att kompensera bolaget för tidigare ej förutsedda förluster vid tillverkningen.
Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 juni 1945 slöt industrikom- missionen nytt avtal med Aktiebolaget Yxsjö gruvorangående fortsatt pro- duktion under år 1946 av volframmalm på i huvudsak samma villkor som stipulerats i de tidigare med bolaget ingångna avtalen (se del V sid. 87 och 289).
Magnesit.
Beträffande den för järnhanteringen och kopparframställningen nödvän- diga förnödenheten magnesittegel hade försörjningsläget i hög grad försäm- rats, sedan importen av magnesit —— vilken företrädesvis skett från Tyskland —— från 1945 års ingång helt uteblivit. De lager av magnesittegel som funnos inom landet komme enligt industrikommissionens uppfattning att för järn- hanteringens del räcka till 1945 års slut eller något längre, medan i lager befintliga kvantiteter magnesittegel för kopparframställning möjliggjorde drift endast till oktober 1945. Då utsikterna för vidare import av magnesit syntes mycket ovissa, fann kommissionen erforderligt att åtgärder vidtoges i'syfte att främja brytning av magnesit inom landet.
Höganäs-Billesholms aktiebolag hade redan tidigare utfört ett omfattande undersöknings- och prospekteringsarbete inom det lappländska fjällområ- det, varvid konstaterats, att magnesit av för metallurgiska ändamål tillfreds- ställande kvalitet funnes bl. a. inom Sareks nationalpark. Den bästa fyndig-
heten var belägen vid foten av Äpartjåkkos högsta-topp Perikpakte på södra sidan av sjön Perikluoppal. Med hänsyn .till transportkostnaderna hade på magnesit från denna fyndighet baserad tegeltillverkning tidigare ansetts icke kunna ifrågasättas. I rådande läge syntes detemellertid nödvändigt att be- gagna sig av densamma, därest tegeltillverkningen skulle kunna upprätt— hållas. En plan uppgjordes av Höganäsbolaget att från nämnda fyndighet transportera en kvantitet av 500 ton av den brutna magnesiten med flygplan till Stora Sjöfallet, varifrån densamma sedan sjövägen skulle fraktas till järnvägsstation vid Inlandsbanan. Enär fyndigheten 'var belägen inom na- tionalparksområde, var emellertid bearbetning av fyndigheten på grund av bestämmelserna i lagen den 25 juni 1909 (nr 56) angående nationalparker icke tillåten. Det blev därför nödvändigt-att genomföra sådan ändring av lagen, varigenom den ifrågasatta brytningen möjliggjordes. Detta skedde genom lag den 15 juni 1945 (nr 312), sedan riksdagen antagit Kungl. Maj:ts proposition härom, nr 284.
Gummi och gummivaror.
' Då de medel, som redan anvisats till uppförande och drift av de båda fabrikerna för tillverkning av s y nt e tis kt g u m mi i Ljungaverk och Stockvik, visade sig otillräckliga för fabrikernas färdigställande, beviljade riksdagen i början av år 1945, efter framställning i proposition nr 2, å till- läggsstat för budgetåret 1944/45 ett ytterligare anslag för ändamålet av 2 ' milj. kronor. '
Vid fabriken 'i Ljungaverk — vilken i oktober 1944 drabbats av en svår explosionsolycka,nsom medförde långvariga ombyggnads- och ändringsarbe- ten — återupptogs driften den 29 mars 1945. Samma dag påbörjades även driften vid Stockviksfabriken.
Frågan om ytterligare medelsanvisning för tillverkning av syntetiskt gummi upptogs till behandling i proposition till 1945 års riksdag nr 308, vari efter redogörelse för av industrikommissionen verkställd utredning i ärendet medel för ändamålet äskades till ett belopp av 3850 000 kronor, likaledes avsett att uppföras å tilläggsstat för budgetåret 1944/45. I propo- sitionen omförmäldes, att kostnaderna för de två *gummifabrikerna i Ljunga- verk och Stockvik ursprungligen uppskattats till sammanlagt 7 650000 kronor. Den nu verkställda utredningen visade, att kostnaderna för fabri- kernas slutliga färdigställande kunde beräknas med omkring 5 milj. kronor överstiga nämnda belopp.
Främsta anledningen till denna avsevärda fördyring var enligt utredningen att söka i det förhållandet, att med utförandet av de båda fabriksanläggningarna icke kunnat anstå, till dess tillräckligtlång erfarenhet stått till förfogande från experi- ment- och försöksverksamheten i Uppsala och vid gummiforskningslaboratoriet därstädes. Under utförandet av arbetena för gummifabrikerna hade sålunda många ändrings- och tillbyggnadsarheten måst genomföras allt eftersom nya rön fram- kommit vid försöksverksamheten. Dylika arbeten hade vidare förorsakats av det
förhållandet, att vissa anläggningar, som utförts med stöd av erfarenheter. vunna vid tillverkning i halvstor skala vid gummiforskningslaboratoriet. visat sig vid själva driftens igångsättande icke vara såsom antagits ändamålsenliga. Explosionsolyckan vid Ljungaverksfabriken i oktober 1944 hade även medfört avsevärda merkostnader icke blott för iståndsättning av fabriken utan även för åtgärder såväl vid denna fabrik som vid Stockviksfabriken för-att i möjligaste mån tillgodose säkerhetskraven. Enbart för Ljungaverksfabriken hade kostnaderna för åtgärder i sistnämnda syfte uppgått till omkring 1 milj. kronor. Till merkostnaderna hade slutligen medverkat den prishöjning, som under de senaste åren skett inom vissa produktionsområden.
Inberäknat de 2 milj. kronor, vilka redan anvisats på tilläggsstat för bud- getåret 1944/45 uppgingo de kapitalmedel, vilka riksdagen beviljat för gummifabrikerna och deras drift till sammanlagt 11'9 milj. kronor. Då där- till lägges ett bidrag av 750 000 kronor från Stockholms superfosfatfabriks aktiebolag, hade till förfogande ställts ett belopp av inalles 12 650000 kronor. Igångsättnings- och driftkostnaderna per den 31 mars 1945 för de båda gummifabrikerna hade uppgått till cirka 1550 000 kronor. (Av detta belopp representerade emellertid 850 000 kronor anskaffningskostnader för lager av råvaror och förrådsartiklar, varför de egentliga driftkostnaderna stannade vid cirka 700 000 kronor.) För verksamheten t. o. m. nämnda dag vid fysikalisk-kemiska institutionen och vid gummiforskningslaboratoriet hade därjämte jämlikt bemyndiganden av Kungl. Maj:t disponerats av de för anläggning av gummifabrikerna anvisade kapitalinvesteringsmedlen ett belopp av cirka 1 milj. kronor. Tillhopa med det förut angivna beloppet av 12 650000 kronor, vartill fabriksanläggningarnas färdigställande beräknats uppgå, erfordrades alltså kapitalmedel till ett sammanlagt belopp av 1 550 000 + 1 000 000 + 12 650 000 = 152 milj. kronor. Med avdrag för dittills anvisade investeringsanslag samt det av fosfatbolaget tillhandahållna beloppet, 750000 kronor, kvarstod sålunda ett ytterligare anslagsbehov av 2 550000 kronor. Till driftkostnader för fabrikerna under tiden 1 april—— 31 december 1945 hade industrikommissionen räknat med ett medelsbehov av 43 milj. kronor. Försäljningsvärdet av intill utgången av år 1945 pro— ducerat gummi beräknade industrikommissionen enligt ett skäligt mark- nadspris av kronor 3: 50 per kg till cirka 2 milj. kronor. Men då driftkost- naderna för tiden 1 april—31 december 1945 kunde antagas uppgå till cirka 43 milj. kronor, måste man intill sistnämnda tidpunkt räkna med en drift- förlust av 23 milj. kronor, som på ett eller annat sätt måste täckas. Härvid ställde sig Kungl. Maj:t emellertid på den ståndpunkten, att de redan gjorda investeringarna jämte det för anläggningarnas färdigställande ytterligare erforderliga beloppet av 2 550 000 kronor borde, bortsett från värdet av in— neliggande lager och ett mindre restvärde å Stockviksfabriken (sammanlagt 115 milj. kronor), helt avskrivas samt att vid industrikommissionens för- säljning av syntetiskt gummi framdeles skulle uttagas ett pris som täckte framställningskostnaderna (uppskattningsvis angivna till 7 kronor per kg exkl. forskning). På detta sätt komme några särskilda medel icke att behö—
'vas för täckande av "det beräknade underskottet vid fabrikerna för tiden "fr. o. m. den 1 april t. o. m. den 31 december 1945. Huruvida sistnämnda höga pris borde tillåtas framträda vid färdigprodukternas försäljning eller kompenseras genom något subventionsförfarande vore en prispolitisk fråga, vartill Kungl. Maj:t ej ansåg sig behöva taga ställning idetta sammanhang. Beträffande kostnaderna för gummiforskningen, vilken industrikommissio- nen ansett böra bedrivas åtminstone till utgången av år 1945, förutsatte Kling]. Maj:t att desamma tills vidare redovisades såsom en kostnad för framställningen av gummi vid fabrikerna i Ljungaverk och Stockvik. Med tillägg till förutnämnda summa, 2 550 000 kronor, av ett till förlagskapital avsett belopp av 1'3 milj. kronor fann Kungl. Maj:t på grund av det an- förda för gummifabrikernas uppförande och drift ett ytterligare investe- ringsanslag av 3 850 000 kronor erforderligt. Kungl. Maj:ts i anledning här- av gjorda äskande om anvisande av ett anslag till nämnda belopp å tilläggs- stat för budgetåret 1944/45 bifölls av riksdagen.
Samtidigt beslöt riksdagen, att till avskrivning å investeringar för till'- verkning av syntetiskt gummi skulle, likaledes å tilläggsstat för 1944/45, anvisas ett anslag av 12850 000 kronor. *
Under hösten 1944 framlade industrikommissionen olika alternativa för- slag till odling i större skala av den gummiförande koksagys- växten. Intetdera av dessa förslag, vilka samtliga drogo relativt stora kostnader, kunde emellertid _— även för det fall att odlingarna skulle lyc- kas i den omfattning kommissionen förutsatt — väntas lämna ett resultat, som i påtaglig grad skulle få betydelse för lösande av rådande svårigheter på gummiförsörjningens område. Härtill kommo de ovissa utsikterna att överhuvud erhålla frö från utlandet. På grund härav och då erfarenheterna på området ännu måste anses otillräckliga för igångsättande av odlingar 'i större skala, fann sig folkhushållningsministern icke böra för det dåva- rande biträda något av industrikommissionens förslag. Då det emellertid icke syntes uteslutet, att odling av gummiförande maskrosor på längre sikt kunde få betydelse för landets beredskap, ansåg han en fortsatt verksam- het på området önskvärd för att bringa klarhet i de grundläggande förut- sättningarna för koksagysväxtens framtida odling. Genom odlingsförsöken borde sålunda erfarenhet kunna vinnas rörande bl. a. klimatets, jordmå- nens och såningssättets inverkan på odlingsresultatet. Vidare borde en del odlingstekniska frågor bliva utredda, såsom rörande lämpligaste sånings- tid, gödsling samt rad- och plantavstånd. Jämväl det pågående förädlings- arbetet, vilket åsyftade bl. a. ett urval i växtmaterialet med hänsyn till röt- ternas storlek och form samt kautschukhalt, borde fullföljas.
Med åberopande av ovan anförda synpunkter hemställdes i proposition till 1945 års riksdag, nr 2, om anvisande på tilläggsstat för budgetåret 1944/45 av ytterligare anslag för hithörande ändamål å 107500 kronor.
) , | | | % ( | ) ! | | i
Däri ingick ett belopp »av- 30 000 kronor, utgörande återstodenav de beräk- nade kostnaderna förförädlingsarbetet under tiden september 1944—augusti 1945 utöver ett i augusti anvisat lika stort belopp. Vidare ingick ett belopp av 37 500 kronor för fortsatta odlingsförsök med användande av tillgäng- ligt förråd av 35 kg frö samt slutligen ett belopp av 40 000 kronor för kon- struktion och framställning av samt praktiska försök med en planterings- maskin, vilken tog sikte på en alternativt förordad odlingsmetod genom plantering av i drivbänkar uppdraget material. Det framhölls, att en dylik planteringsmaskin kunde tänkas få betydelse även för odlingar, likartade med koksagysodlingen, t. ex. betodlingen. Riksdagen beviljade det begärda anslaget.
På industrikommissionens hemställan hade Kungl. Maj:t i juli och sep- tember 1944 uppdragit åt reservförrådsnämnden att från utlandet (Tysk— land och Schweiz) inköpa dels ett parti konstsilkegarn för framställning av bilcord, dels ock tre aggregat avsedda för tvinning av bilcordgarn. Redan dessförinnan hade kommissionen upptagit förhandlingar med Aktiebolaget svenskt konstsilke i Borås i avsikt att utröna möjligheterna för att vid bo- lagets fabrik därstädes få fram ett för tillverkning av cordgarn lämpligt konstsilke. Sedan dessa förhandlingar lett till tillfredsställande resultat, av- slöt kommissionen med bolaget, enligt av Kungl. Maj:t den 23 mars 1945 lämnat bemyndigande, avtal med bolaget, varigenom detta åtog sig att ut- bygga sin konstsilkefabrik så att därstädes kunde per månad dels fram- ställas 50 ton konstsilke lämpat för hilcordgarn, dels ock tvinnas 37'5 ton dylikt garn. Tillverkningen av konstsilket beräknades kunna börja senast den 1 juni 1945 och tvinningen senast den 1 oktober s. ä. 1 den mån bola- get icke självt kunde tvinna allt det framställda konstsilket, skulle bolaget låta verkställa tvinningen därav i lön. (Möjligheter härför funnos vid Gamle- stadens fabrikers aktiebolag och Rydahls manufakturaktiebolag.) För en framställd kvantitet av 1200 ton cordgarn medgavs från statens_sida, av- sättningsgaranti till visst pris, som inrymde korttidsavskrivning ned till ett visst restvärde å de inköpta maskinerna. Avsättningsgarantien förbands med sedvanlig utlösningsmöjlighet för staten, varigenom dess risk begränsades till högst cirka 1'5 milj. kronor. Bolaget erhöll rätt att i avseende på krigs- konjunkturskatten avskriva anläggningskostnaderna utöver restvärdet.
Garvämnen.
För att stimulera till ökat tilvaratagande av granbark och ekbark för garvämnesberedning utsände industrikommissionen i mars 1945 genom meddelande nr 240 en maning härom till skogsägarna i södra och mellersta Sverige. Kommissionen erinrade, att bränslekommissionen medgivit skogs- ägarna lrätt att fullgöra sin produktionsplikt i form av kastved eller massa- ved efter eget val samt att prima savbarkad massaved betalades med 1
krona högre pris per kbm än vanlig massaved. Dessa omständigheter borde göra det förmånligt för skogsägarna att avverka betydligt mer i form av savbarkad massaved än som tidigare varit vanligt.
Kommissionen meddelade, att före kriget 3000 år 4 000 ton granbark år- ligen tillvaratagits i Sydsverige; detta var tillräckligt för de två garvämnes— fabrikernas produktion, vilken emellertid då till största delen exporterades. medan de svenska läderfabrikerna mest använde importerade garvämnen. Under de första krigsåren, då import av garvämnen varit nästan helt omöj- liggjord, hade den inhemska barktäkten kraftigt ökats. Granbarksskörden hade drivits upp till 10 000 å 12 000 ton. År 1944 inträdde dock en nedgång till ungefär hälften av denna kvantitet, beroende framför allt på den min- skade exporten av savbarkat rundvirke. Detta hade medfört, att tidigare upplagt beredskapslager av granbarksextrakt måst tillgripas och nästan helt förbrukats. En otillräcklig barkskörd sommaren 1945 komme att medföra. att sådana garverier som tillverkade ovanläder måste minska tillverkningen kommande höst och vinter, vilket betydde att skoransoneringen kanske måste skärpas.
Handeln med granbark och ekbark hade under krigsåren varit reglerad genom en överenskommelse, som garvämnesfabrikerna och garverierna träf- fat under industrikommissionens medverkan. Överenskommelsen innehöll bestämmelse om det pris som uppköparna och deras ombud skulle betala till barkskalarna. Detta pris hade tidigare varit kronor 9:50 per 100 kg granbark men hade år 1945 höjts till 10 kronor. På samma sätt hade pri— set på ekbark, som tidigare varit kronor 12:50, nu ökats till 13 kronor per 100 kg. Priserna avsågo torkad bark, fritt å järnvägsvagn eller fritt uppköparens magasin.
I industrikommissionens nyssnämnda meddelande lämnades jämväl upp- lysningar om tillvägagåendet vid barkningen och om barkens tillvarata- gande. Man kunde räkna med att få omkring 50 kg torkad granbark per kbm savskalad ved. Förutom den krona, som erhölls i merpris för den savbarkade veden, lämnade alltså barken en extra inkomst om cirka 5 kronor per kbm avverkad massaved.
Tillvaratagande av skrot och avfallsprodukter.
Insamlingen av skrot och avfall av skilda slag såsom bidrag till indu— striens råvaruförsörjning bedrevs på liknande sätt som förut. Även för år 1945 anordnades liksom de närmast föregående åren genom Sveriges ung- domsberedskap en s. k. rikstävling för landets ungdomar, avseende insam- ling under sommaren av olika förnödenheter m. m. (se sid. 227). Som före- mål för insamlingsverksamheten på det industriella området framhöll in- dustrikommissionen gummi- och metallskrot samt glas som det mest ange- lägna. '
En ny artikel, som år 1945 gjordes till föremål för organiserad insam- ling, var g l 6 d l a 111 p 5 s 0 c k l a r. Den svenska glödlampsindustrien hade dittills varit hänvisad att täcka sitt behov av socklar uteslutande genom import. Införseln av denna vara hade emellertid alltmer försvårats och i början av 1945 helt upphört. Glödlampsindustrien låg visserligen inne med sådana lager av socklar och färdiga lampor, att försörjningen var tryggad för den närmaste tiden. En inhemsk tillverkning av socklar hade ock nyli- gen igångsatts, men denna kunde väntas täcka endast en viss del av beho- vet. Industrikommissionen fann därför påkallat att söka ordna så, att sock- larna till begagnade lampor tillvaratoges och återfördes till glödlampsfabri- kerna, där de efter en visserligen besvärlig rengöringsprocedur åter kunde i komma till användning. Kommissionen träffade fördenskull avtal med de i svenska glödlampsfabrikanterna, varigenom dessa förbundo sig att orga- | nisera en insamling av begagnade lampor i samband med lampförsäljningen
samt att månadsvis till kommissionen redovisa dels antalet insamlade sock— lar, dels antalet tillverkade och försålda glödlampor. Kommissionen åtog sig å sin sida att kraftigt understödja insamlingsarbetet. Upplysningar i saken [ lämnades i kommissionens meddelande nr 243. Det underströks, att vid för- säljning av nya lampor begagnade socklar i möjligaste mån måste lämnas i utbyte. Det borde därför ligga i säljarnas intresse att redan vid försälj— ning ur inneliggande lager uppmana kunderna att avlämna motsvarande antal socklar.
6. Bränsle- och smörjmedelshushållningen.
A. Fasta bränslen. Försörjningslåget
Upphörandet av stenkols- och koksimporten i september 1944 medförde —— som framhållits ovan å sid. 91 —— ingen omedelbar fara för bränsle- försörjningen under bränsleåret 1944/45 tack vare de förhållandevis stora lager av fossilt bränsle som dessförinnan hunnit uppläggas. Kol- och kokstilldelningen, som under bränsleåret 1942/43 hållits vid cirka 32 milj. ton, hade senare måst sänkas men upptogs ännu i planen för 1944/45 till omkring 2'6 milj. ton. Även vedlagren, härrörande i huvudsak från avverk- ningarna under 1943/44, voro beträffande såväl kastved som massaved att anse som betryggande vad angick försörjningen under det löpande förbruk— ningsåret. Över huvud var det möjligt att ordna hushållningen ännu under första halvåret 1945 så, att inga bränslebehov av verklig betydelse behövde eftersättas.
Detta innebar dock ej, att icke väsentliga omläggningar i hushållningen mäste vidtagas. Den fr. o. m. årsskiftet tillämpade försörjningsplanen (den s. k. försörjningsplan B) innebar sålunda, att tilldelningen av fossilt bränsle rätt starkt nedskars, medan tilldelningen av ved i motsvarande grad öka- des, bl. a. genom ianspråktagande av större kvantiteter massaved. Vid pla- nens fortsatta tillämpning genomfördes successivt vissa ändringar. Sålunda infördes i mitten av april gasransonering i flertalet gasverksstäder, repre- senterande 87 procent av totala gasförbrukningen. Redan tidigare hade varmvattenförbudet återinförts. Tilldelningen av kol till sjöfarten sänktes för att en motsvarande merförbrukning under hösthalvåret 1944 skulle kunna kompenseras. Å andra sidan höjdes i åtskilliga fall tilldelningen av fossila bränslen utöver vad som förutsatts i planen, där detta av särskilda skäl ansåges oundgängligt. Bl. a. fingo kokshyttorna medgivande att re- dan under vårhalvåret 1945 taga ut en de] av den tilldelning, som ursprung- ligen avsetts för bränsleåret 1945/46.
Tidvis visade det sig svårt att tilföra ved till underskottsområdena i till- räcklig omfattning. I viss utsträckning bereddes konsumenterna därför möj- lighet att uttaga fossila bränslen i förskott på tilldelningen för 1945/46. Olä— genheterna av den otillräckliga tillförseln av kastved och massaved kunde delvis kompenseras genom användning av icke licenserat vedbränsle. Ved härrörande från rivning av äldre byggnader spelade därvid en icke oväsent-
lig roll. Självfallet skulle 'den otillräckliga vedtillförseln medfört avsevärt större svårigheter, om icke vintern varit mild.
Emellertid undergingo kollagren en successivt fortsatt minskning och då samtidigt vedavverkningarna av olika skäl visade en mycket betydande eftersläpning i förhållande till det uppgjorda programmet — en eftersläp- ning som på ett oroande sätt framträtt redan under höstmånaderna —- tedde sig utsikterna för det kommande bränsleåret allt annat än lovande.
[ den ursprungliga s. k. nödplanen (sedermera modifierad under beteck- ningen nödplan B) hade för bränsleåret 1945/46 förutsatts en total behovs- inskränkning i förhållande till förbrukningen under 1944/45 på cirka 3 pro- cent samt en ytterligare nedskärning av tilldelningen av fossila bränslen och ett motsvarande ianspråktagande av ersättningsbränslen, huvudsakligen ved. Den ifrågavarande planen upptog ett vedbehov för 1945/46 av 49 milj. kbm exklusive ved för varmvatten. Fram på våren syntes tydligt, att denna ved- kvantitet icke komme att stå till förfogande. Ännu vid slutet av mars upp- gick resultatet av avverkningen från Åavverkningsårets början beträffande kastved blott till cirka 70 procent och beträffande massaved till cirka 60 procent av motsvarande avverkning under 1943/44. Bränslekommissionen be-
! räknade att — trots åtskilliga åtgärder, vilka redan vidtagits eller ytterligare [ planerades för att stimulera avverkningen och framkörningen av ved ur sko- l garna (se sid. 268, 275 ff.) — de för 1945/46 disponibla vedtillgångarna blott ! kunde förutsättas komma att uppgå till cirka 35 milj. kbm, varav 7 milj. kbm massaved. Det blev därför nödvändigt att revidera den förut uppgjorda nödplanen och kraftigt inskränka alla reglerbara bränslebehov. Kommis— sionen fann sig sålunda nödsakad att kalkylera med avsevärt minskade tilldelningar till såväl hushållen som industrien, kommunikationsföretagen ; och andra förbrukaregrupper. I slutet av april tillkännagav kommissionen, ' att de enligt nödplan B beräknade bränslebehoven måhända kunde komma : att täckas endast till i genomsnitt 75 procent. Senare preciserades den till- delning, som ställdes i utsikt för hushållsförbrukningen, till omkring 80 procent av den ursprungligen för 1942/43 bestämda licenskvantiteten. Ned- l skärningen av industriernas bränsletilldelning differentierades med hänsyn ; till vederbörande industris betydelse ur försörjnings- och sysselsättnings- » synpunkt. Kommissionen förberedde på att den delvis ganska drastiska be- skärningen kunde komma att för landets försörjning medföra olägliga rubb- ningar i produktionen. Ävenså måste en förutsedd mera avsevärd minsk- ning av bränsletilldelningen till sjöfarten och järnvägarna komma att men- ligt inverka på landets transportkapacitet med vittgående följder för hela näringslivet.
Förbrukningsregleringen beträffande fasta bränslen. Genom de successiva nedsättningar, som till följd av knappheten på fos- silt bränsle måst vidtagas intilldelningen till hushållsförbrukarna av sådant
bränsle i de handelsreglerade orterna och zon 3—orter, hade självfallet upp- kommit ett i motsvarande mån ökat behov av ved. Som följd härav be- stämde bränslekommissionen i cirkulär nr 318, att inom nämnda ortsgrup- per ved skulle tilldelas i kvantiteter, motsvarande samtliga de A-poäng ä hushållslicenser B, vilka icke fingo utnyttjas för uttag av fossilt bränsle. I särskilda tabeller fastställdes hur de ökade vedleveranserna skulle för— hålla sig till dem som angivits i tidigare härom lämnade föreskrifter. Leve- ranserna av bränslen av olika slag för bränsleåret 1944/45 mot licenser och inköpsbevis inom ifrågavarande ortsgrupper fingo fortgå t. o. m. den 30 juni, men alla rekvisitioner måste göras före utgången av maj. (Sedermera utsträcktes dock leveranstiden för ersättningsved på grund av transport— svårigheter t. o. m. den 31 juli 1945, för Göteborgs vidkommande än längre.)
Det visade sig fram i juni, att stora bränslekvantiteter ännu återstodo att leverera, fastän bränslesäsongen då redan var slut. Bränslekommissionen fasthöll vid att förbrukarna skulle fritt få disponera över dessa inbespa- rade kvantiteter. För att emellertid erhålla kännedom om storleken av re- servlagren hos förbrukarna ålade kommissionen leverantörerna att till bränslekontoren inrapportera de leveranser av fossilt bränsle och ved, som fr. o. m. den 15 maj verkställts mot under bränsleåret 1944/45 gällande licenser och inköpsbevis med en poängsumma överstigande 100 poäng. I syfte att åstadkomma en möjligast rättvis fördelning av vedleveranserna under kommande bränsleår uppmanades leverantörerna att avpassa för— skottsleveranserna för 1945/46 med hänsyn till förbrukarnas innehav av besparade vedlager.
Den 9 januari 1945 medgav bränslekommissionen, att den sedan början av oktober 1944 medgivna rätten att tillhandahålla varmvatten från central varmvattenberedningsanläggning skulle fortfara tills vidare, möjligen till slutet av mars, därest transportförhållandena för den erforderliga veden det tilläte. Då emellertid framforslingen av ved till de större städerna till följd av ogynnsamma väderleksförhållanden visade sig förenad med så stora hinder, att redan tillgodoseendet av behoven för bostadsuppvärmningen mötte svårigheter, beslöt kommissionen senare, att varmvattenförbud åter skulle inträda den 1 mars. Varmvatten skulle dock i samband med påsk- helgen få tillhandahållas under de fyra sista dagarna av mars månad. För att täcka det genom varmvattenfriheten under månaderna oktober—feb— ruari uppkomna bränslebehovet medgav kommissionen, att leverans fick ske intill 70 procent av de för sådant ändamål utställda extra licenserna eller inköpsbevisen. De tidigare tillstånd att tillhandahålla varmvatten, vilka voro gällande den 30 september 1944, trädde åter i kraft den 1 mars 1945.
I cirkulär den 12 juni 1945, nr 350, meddelade bränslekommissionen fö- reskrifter angående bränsleförsörjningen för hushållen under bränsleåret 1945/46. Kommissionen erinrade inledningsvis om
upphävandet under hösten 1944 av kol- och koksimporten, vilket i förening med nedgången i de beräknade vedavverkningarna hade gjort att det all- männa bränsleförsörjningsläget för instundande år blivit mycket kritiskt. Särskilt gällde detta tiden innan den nya veden hunnit bli framkörd på vin- terföret. Då kommissionen icke vågade räkna med någon mera betydande bränsleimport under 1945(46, hade det blivit oundgängligen nödvändigt att minska bränsletilldelningarna till samtliga förbrukaregrupper. Även om ved- avverkningarna under sommaren skulle gå programenligt, hade kommissio— nen därför sett sig nödsakad att för bränsleåret 1945/46 utgå från att till- delningen av hushållsbränsle endast komme att uppgå till högst 70 pro- cent av den totala poängsumma, som fanns angiven på A- eller B-licenserna samt inköpsbevisen. Med hänsyn till att den förflutna vintern varit förhållande- vis mild räknade kommissionen med att liksom föregående bränsleår åtmin- stone 10 procents överskott fanns kvar hos förbrukarna. Den för bränsleåret 1945(46 totalt disponibla kvantiteten bleve sålunda 80 procent av licens- kvantiteten, jämfört med 90 procent de två senaste bränslesäsongerna. Denna nedskärning med drygt 10 procent komme givetvis att medföra en sänkning av värmestandarden, i synnerhet om vintern bleve kall. Förbru- karna uppmanades därför att redan från eldningssäsongens början iakt- taga den allra strängaste sparsamhet med bränslet.
I samband med nämnda generella nedskärning av den totala bränsletill- delningen borttogs förbrukarnas tidigare förmån att i handelsreglerad ort och zon 3-ort utan inköpsbevis inköpa en vedmängd av högst 1 kbm. De gamla A- och B-licenserna (ursprungligen utställda för 1942/43, resp. 1943/44) skulle gälla även under bränsleåret 1945/46. Nya licenser och in- köpsbevis behövde därför endast i undantagsfall utfärdas. Däremot skulle leverantörerna för 1945/46 upplägga nya leveranskort enligt särskilt därom meddelade föreskrifter.
I Ortsgruppsindelningen bibehölls i stort sett oförändrad. De huvudsakliga i förändringarna voro, att städerna Örebro, Västerås och Karlstad överförts | från grupp lll till grupp lV. Tilldelningen av fossilt bränsle inom de sär- | skilda ortsgrupperna var, med vissa undantag i sänkande riktning, ungefär | densamma som förut. Förbrukarna inom grupp IV uteslötos helt från rät- ten att bekomma fossilt bränsle.
Kommissionen framhöll, att den i utsikt ställda tilldelningen av fossilt bränsle och ersättningsbränsle i ett försämrat försörjningsläge kunde komma att ytterligare begränsas. Kommissionen kunde därför icke garantera, att de för 1945/46 beräknade kvantiteterna finge uttagas i sin helhet eller i de på licenserna angivna varuslagen.
I särskilda cirkulär föreskrev kommissionen, att under bränsleåret 1945/46 jämväl tilldelningen enligt A-licenserna skulle begränsas till 70 procent av licenskvantiteten. I Malmöhus och Kristianstads län fick beträffande de på stenkol utställda licenserna högst 55 procent av den angivna kvantiteten A-
poäng levereras i form av stenkol. Resterande 15 procent skulle uttagas i form av torvbriketter; stenkol erhölls ej förrän de 15 procenten torvbriket- ter till fullo uttagits. Till innehavare av A-licens i övrigt inom riket fick fr. o. m. den 2 juli 1945 levereras 35 procent av licenskvantiteten å fossilt bränsle.
Erfarenheten från de gångna krisåren hade visat, att förbrukarna inom handelsreglerade orter och zon 3-orter ej alltid uttagit hela de kvantiteter normalved och ersättningsved, för vilka de erhållit inköpsbevis, mest bero- ende på de milda vintrarna, delvis kanske ock på de höga vedpriserna. Med hänsyn härtill bestämde bränslekommissionen, att inköpsrätten i ifrågava— rande fall skulle begränsas till 80 procent av den under 1944/45 verkligen inköpta vedkvantiteten. Ersättningsbränslet skulle i skånestäderna i förut bestämd omfattning levereras i form av torv.
På grund av det ansträngda bränsleförsörjningsläget såg sig bränslekom- missionen ej längre i stånd att garantera, att in d u s t rie n s hela bränsle- behov komme att täckas med licensbelagda bränslen. Hithörande grupper av konsumenter uppmanades därför redan under vårvintern att trygga det egna bränslebehovet genom förvärv av avverkningsrätter eller genom an- skaffning av icke licensbelagt bränsle (se sid. 276).
I ett i slutet av juni utsänt meddelande till större företag inom såväl in- dustrien som kommunikationsväsendet upplyste bränslekommissionen, att densamma i samråd med trafikkommissionen avsevärt begränsat den för det kommande bränsleåret avsedda bränsletilldelningen för såväl land- som sjötrafik. Beträffande industrien hade frågan om fördelningen av de ound— vikliga begränsningarna i bränsletilldelningen ingående dryftats med in- dustri- och livsmedelskommissionerna. Härvidlag hade vederbörande kom- mission inom anvisad ram bedömt tilldelningen till varje industriföretag eller industrigrupp efter graden av dess angelägenhet ur försörjnings- och sysselsättningssynpunkt. Uppgift lämnades om den tilldelning av licens- belagt bränsle som preliminärt beräknades kunna lämnas under bränsle- året 1945/46, dock under framhållande att ytterligare begränsningar må— hända komme att visa sig nödvändiga med hänsyn till försörjningslägets framtida gestaltning. Fossilt bränsle komme att tilldelas endast när in— hemskt ersättningsbränsle var uteslutet av tekniska skäl. Tilldelningen av ved komme att uppdelas i flera deltilldelningar, vilkas storlek bleve bero- ende på den aktuella tillgången för området i fråga. Företag som erhölle torvtilldelning kunde i allmänhet icke påräkna vedtilldelning förrän tidi- gast under senhösten. Kommissionen påpekade även, att relativt stor del av den redan avverkade veden eller den ved som' skulle avverkas under sommaren icke bleve tillgänglig förrän vid vinterföre. Detta medförde, att knappheten på ved komme att vara särskilt utpräglad under höstmånaderna och förvintern.
Tilldelningen genom kristidsstyrelserna av bränsle till småindustrier m. fl.
tillhörande förbrukaregrupp C skulle jämlikt kommissionens cirkulär nr 357 liksom förut ske med ledning av en tabell, vari för de särskilda industri- grupperna angavs hur stor tilldelning som kunde beviljas i procent av 1939 års förbrukning. De för 1945,/46 bestämda procenttalen hade genomgående sänkts med 10 upp till 40 procent av de under föregående bränsleår till- lämpade. Licens hade dittills erfordrats för inköp av ved för drivande av sådan industriell eller därmed jämförlig anläggning, där hela den årliga bränsleförbrukningen, omräknad till ved, översteg 300 kbm. Nu föreskrevs, att även för anläggning med lägre bränsleförbrukning inom handelsreglerad ort eller zon 3-ort skulle gälla enahanda bestämmelse.
Samtliga licenser och inköpsbevis beträffande bränsle för industrier, järn- vägar, sjöfart m. m., som utfärdats för bränsleåret 1944/45, skulle som re- gel, vare sig de utfärdats av kristidsstyrelse eller direkt av bränslekom- missionen, upphöra att gälla den 1 juli 1945. Därest licens ej utnyttjats till fullo och någon tilldelning ännu ej skett för 1945I46, kunde kristidsstyrelse, i det fall att leveransstopp skulle innebära avbrott i företagets verksamhet. tillåta fortsatt leverans av olevererad kvantitet, dock med iakttagande av att denna kvantitet avräknades på fastställd tilldelning för 1945/46.
Begränsning av gasförbrukningen.
Den knappa tillgången på gaskol gjorde det nödvändigt att, utöver redan tidigare påbjudna inskränkningar i gasförbrukningen, förhindra, att gas genom anslutning av nya apparater användes för ändamål som ej voro oundgängliga för folkförsörjningen. Med stöd av lagen den 12 december 1941 (nr 925) om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft och gas förordnade Kungl. Maj:t fördenskull, på hemställan av bränslekommissio- nen, genom kungörelse den 23 februari 1945 (nr 36), att gas finge endast i den utsträckning och på de villkor som av bränslekommissionen eller å dess vägnar bestämdes användas i apparat, som nyanslötes till gasverks led- ningsnät efter viss av kommissionen bestämd dag. I cirkulär nr 324 före- skrev bränslekommissionen, att som nyansluten skulle anses apparat, som anslutits efter den 15 mars 1945. Representant för gasverk ägde plombera huvudkran till apparat eller vidtaga andra åtgärder för att avstänga gas- tillförseln till apparat, som föll under förbudet. Utan hinder av förbudet fingo användas apparater med en maximal gasförbrukning av högst 1'5 kbm per timme ävensom gaskök, gasspis, gasstekugn eller värmeskåp, som instal- lerades i bostadskök, samt tvättapparater i tvättstuga för ett eller flera hus- håll i bostadshus.
De förberedande åtgärder för reglering av gasförbrukningen, som bränsle- kommissionen vidtagit enligt Kungl. Maj:ts uppdrag den 8 december 1944, fortgingo under samverkan med Gasverksföreningens tekniska nämnd och beräknades vara avslutade omkring mitten av april. Då intill dess den fri— villiga gasbesparingen —— vilken avsevärt hämmats genom återinförandet
fr. o. m. den 1 mars av förbudet mot tillhandahållande' av varmvatten — visade sig icke ha kunnat nedbringa gasförbrukningen i en utsträckning som motsvarade tillgången å för gasframställning lämpliga bränslen, syn- tes det oundgängligt att genomföra en a l l m ä n g a 5 r a n s 0 n e ring. Bemyndigande härtill meddelades bränslekommissionen genom kungl. kun- görelse den 6 april 1945 (nr 106). Med stöd härav utfärdade kommissionen cirkulär nr 326, vari meddelades de närmare föreskrifterna angående ran— soneringens genomförande.
Det bestämdes härigenom, att gasransonering fr. o. m. den 16 april 1945 skulle äga rum i samtliga städer med gasverk med undantag av Söder- tälje, Uppsala, Eskilstuna, Linköping, Kalmar, Visby, Uddevalla, Marie- stad, Lidköping, Karlstad, Örebro, Västerås och Härnösand. (Gasförbruk- ningen i Örebro förutsattes skola kunna täckas genom gastillförsel från Kvarntorps skifferverk. I övriga undantagna städer hade gasverken förkla- rat sig villiga att genom egna åtgärder anskaffa den ved som erfordrades för att jämte gasverkets koltilldelning fylla gasbehovet.) Fr. o. m. den 23 maj undantogos jämväl Nyköping, Jönköping, Västervik, Lund, Alingsås, Skara, Skövde, Falun, Gävle och Östersund samt fr. o. m. den 7 juli Norrköping, Vänersborg, Falköping och Sundsvall. Första ransoneringsperioden skulle sträcka sig till omkring den 1 oktober 1945. Samtliga gasmätare tillhörande abonnenter, som innefattades i ransoneringen, skulle avläsas under tiden 16—21 april 1945, i vissa städer genom gasverkets egen personal, i andra städer genom fastighetsförvaltarna eller genom deklaration av abon- nenterna själva. Gasverken hade redan tidigare tillställt varje abonnent ett meddelande, vari angavs storleken av de ransoneringskvantiteter, uttryckt i kbm gas per dygn, vilka skulle ligga till grund för ransoneringen. Syste- met för bestämmande av ransoneringskvantiteterna har beskrivits ovan å sid. 97 vid redogörelsen för bränslekommissionens förberedande cirkulär i ämnet nr 305. De procenttal av de olika grundkvantiteterna, som bestämdes skola gälla under den första ransoneringsperioden, åsyftade att nedbringa hushållens genomsnittliga gasförbrukning med 30 procent. För förbrukare- grupp ] (vanliga hushållsabonnenter) utgjorde tilldelningen 50 procent av den tidigare förbrukningen (A-kvantiteten) plus lägst 10 och högst 20 pro-' cent av den beräknade normalkvantiteten (B-kvantiteten), beroende på om abonnenten även hade tillgång till ved- eller kolspis och varmvattenanlägg- ning eller ej. För förbrukaregrupp II (andra abonnenter) utgjorde tilldel- ningen 70 procent av ransoneringskvantiteten beträffande hushållsförbru- kare, som förutom i kök vanligen förekommande gasförbrukande appara- ter även innehade t. ex. gaseldat kylskåp, gaskamin eller gaseldad tvätt- panna, samt 80 procent av ransoneringskvantiteten beträffande övriga för- brukare, exempelvis yrkesutövare, butiker och industrier. För vissa grup- per av förbrukare medgavs dock högre förbrukning, nämligen 90 procent av ransoneringskvantiteten beträffande livsmedelsindustrier, livsmedelsbuti-
ker, bagerier, näringsställen, tvätt- och badinrättningar, ett flertal allmänna inrättningar ävensom apotek, läkemedelsindustrier samt läkares och tand- läkares mottagnings- och laboratorielokaler. Överuttagningsavgiften (se sid. 98) skulle utgöra, för den del av konstaterad överuttagning som icke översteg 10 procent av den medgivna förbrukningen, 1 krona per kbm samt för den del som översteg nämnda överkvantitet 3 kronor per kbm. Om gas- förbrukningen med mer än 30 procent översteg den tillåtna, skulle abon- nenten dessutom avstängas från gastillförsel under viss tid, där ej kristids- nämnden funne särskilda skäl föranleda undantag från sådan påföljd.
Sedan gasransoneringen varit i kraft ungefär en månad, fann bränsle- kommissionen lämpligt att på grund av vunna erfarenheter vidtaga vissa jämkningar i de meddelade bestämmelserna, avsedda att undanröja eller minska vissa orättvisor eller inkonsekvenser. Bestämmelser härom med- delades i cirkulär nr 347. Bl. a. fastställdes för hushåll av olika storlek vissa minimikvantiteter.
Vedhandelsregleringen.
Det allmänna vedbeslaget, vilket trätt i tillämpning den 19 oktober 1941 men fr. o. m. den 1 januari 1944 hävts för de fyra nordligaste länens vid- kommande, omfattade bl. a. även m a s s a v e (1 0 c h p r o p 5. Beträf- fande sistnämnda tvenne varuslag hade beslaget för hela landet hävts den 1 juli 1944 (se del V sid. 298). Handeln med massaved och props reglera- des därefter enbart genom kungörelsen den 17 december 1943 (nr 906) an- gående reglering av handeln med ved och träkol m. m. Rätt att inköpa ifrågavarande virkesslag tillkom i enlighet därmed endast innehavare av för sådant ändamål av bränslekommissionen utfärdade tillståndsbevis (före beslagets hävande hade i fråga om massaved i samma syfte utfärdats auk- torisationer). Tillståndsbevis för inköp av massaved innehades dels av massa- industrierna, dels av vissa industrier som använde massaved för framställ- ning av träull, lådor m. m., dels ock av vissa skogsägareföreningar. De sist- nämnda kunde sägas uppköpa massaved för massaindustriernas räkning, eftersom de ej fingo sälja till andra än dem. Tillståndsbevis för inköp av props innehades av Svenska propsexportörers förening samt vissa skogs- ägareföreningar. Inköpen skedde för bränslekommissionens räkning.
I tillståndsbevisen för massaindustrierna hade upptagits förbehåll om skyldighet för innehavaren av sådant bevis att på bränslekommissionens anfordran avstå intill 25 procent av all inköpt och inmätt massaved även- som 25 procent av virke från egna skogar. I bevisen angåvos även pris och övriga villkor för den massaved, som sålunda eventuellt komme att över- tagas. (Nämnda förbehåll hade dock ej upptagits i tillståndsbevisen för massaindustrierna inom femte inköpsområdet — södra Sverige — enär med dessa industrier träffats särskild överenskommelse om vad kommissionen skulle övertaga från dem.) De löpande tillståndsbevisen gällde tills vidare
under avverkningsåret 1944/45. Vid tillståndens upphörande skulle dock i fråga om uppköpt ved förpliktelserna enligt tillståndsbevisen alltjämt gälla.
Denna ordning fungerade till en början ur bränsleförsörjningssynpunkt tillfredsställande, beroende på att utbuden av massaved voro större än som motsvarade efterfrågan. På våren 1945 blev situationen en annan. Behovet av att taga massaved i anspråk för bränsleförsörjningen ökade och man tvingades för det kommande bränsleåret räkna med att nödgas för sådant ändamål taga ut avsevärda kvantiteter. Samtidigt förspordes hos massaindu- strierna en strävan att i största möjliga utsträckning få behålla sina massa— vedslager för att i råvaruhänseende stå väl rustade för den export som på- räknades, då spärren västerut hävdes. Bränslekommissionen planerade att för avverkningsåret 1945/46 tillämpa samma reglering av uppköp av massa- ved och props som förut. I de tillståndsbevis eller auktorisationer för upp- köp, som komme att utfärdas, avsåg man att intaga liknande förbehåll som förut om rätt för kommissionen att övertaga intill 25 procent för bränsle- ändamål. En grundläggande förutsättning för att denna metod skulle kunna tillämpas var dock, att överenskommelse om priser och övriga villkor i för- väg kunde träffas.
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 13 april 1945 förmälde bränslekommis- sionen, att stora svårigheter under den senaste tiden mött att, trots förbe- hållet om rätt för kommissionen att uttaga massaved för bränsleändamål, förvärva erforderliga kvaniteter härav. Detta hade berott på — förutom massaindustriens önskan att behålla sin ved _— tekniska hinder att få fram veden ur företagens vedgårdar samt i vissa fall oenighet i fråga om vill- koren för överlåtelse. Kommissionen hade dittills under det löpande bränsle- året på grundval av auktorisationerna för avverkningsåret 1943/44 samt såsom förskott på grundval av 1944/45 års inköpstillstånd träffat avtal om inköp av allenast cirka 45 milj. kbm massaved från massaindustrierna. Där- av hänförde sig något över 1 milj. kbm till 1944/45 års inköpstillstånd. Nå- got uttagande av massaved tvångsvis med stöd av allmänna förfogande- lagen ansåg kommissionen ej skola bli erforderligt före den 1 juli 1945. Kommissionen hoppades att så långt som möjligt även i fortsättningen komma fram på överenskommelsernas väg. Det vore emellertid i rådande läge otillfredsställande, att kommissionen ej hade maktmedel att tillgripa mot enstaka tredskande företag. Vidare kunde det komma att visa sig er- forderligt, att kommissionen hade möjlighet att förfoga över vissa lämpligt belägna partier. Av dessa skäl och då det vore av betydelse för kommissio- nen att kunna i vissa situationer snabbt taga ved i anspråk oberoende av om överenskommelse om pris och villkor i förväg träffats, fann kommis- sionen önskvärt, att ett enhetligt beslag på massavedslagren genomfördes samt att detta beslag gjordes fortlöpande, så att även partier som en in- dustri köpte efter beslagets ikraftträdande eller som därefter avverkades kunde tagas i anspråk, om så skulle visa sig erforderligt. Med hänsyn till
) ) !
det nära sambandet mellan massaved och props syntes det lämpligt,,att beslaget omfattade båda dessa sortiment.
Till följd av bränslekommissionens framställning utfärdade Kungl. Maj:t den 20 april 1945 kungörelse (nr 138) angående beslag å massaved (pappersved) och props att gälla fr. o. m. den 1 maj 1945. Beslaget omfattade alla förråd, som tillhörde producent eller innehavare av tillståndsbevis att inköpa sådant virke, ävensom allt dylikt virke, som efter beslagets genomförande avverkades inom riket eller dit infördes. Under beslaget skulle även falla massaved och props, som för- värvades av innehavare av tillståndsbevis, från den tidpunkt då virket ge- nom inmätning, märkning eller på annat sätt avskilts för tillståndsinne- havarens räkning. För handeln med massaved och props skulle jämlikt bränslekommissionens cirkulär nr 339 tillämpas samma bestämmelser som förut och meddelade tillstånd till inköp och försäljning skulle alltjämt gälla. Beslagtagen massaved fick tills vidare användas som bränsle samt som råvara inom industrier för tillverkning av cellulosa, trämassa, board. träull eller lådor i den omfattning som erfordrades för rörelsen.
Ribbved, bakar och splitved hade liksom massaveden inbe- gripits under det allmänna vedbeslaget 1941 och voro, utom i de fyra nord— ligaste länen, alltjämt underkastade detsamma. Emellertid hade fr. o. m. den 1 januari 1944 medgivits, att dessa sortiment tills vidare skulle få säl— jas fritt oberoende av beslag och handelsreglering. Dock skulle transport- regleringen alltjämt gälla. Den allmänna skärpningen av bränslesituatio- nen under våren 1945 gjorde, att ifrågavarande sortiment nu ansågos äter böra indragas under handelsregleringen. Det skedde genom bränslekom- missionens cirkulär nr 345 med giltighet från den 12 maj 1945.
Genom lag den 23 februari 1945 (nr 38) blev giltighetstiden för lagen den 30 juni 1943 (nr 453) med vissa bestämmelser om mätning a v ved och annat virke, vilken utgick den 30 juni 1945, förlängd på ytterligare ett år.
Vissa särskilda av tidsomständigheterna betingade ut å t t f ö r e s k ri f- ter att gälla vid försäljning av brännved meddelades genom förordning den 16 mars 1945 (nr 57) om ändring av förordningen den 9 maj 1924 (nr 118) med vissa bestämmelser angående handel med brännved och an- nat virke i löst mått. I förordningen föreskrevs bl. a., att vissa av bränsle- kommissionen tidigare använda förkortade bete'ckningssätt för inom bränslehandeln förekommande måttenheter nu skulle allmänneligen bru- kas. Sålunda skulle hektoliter travat mått betecknas hl t., hektoliter stjälpt mått hl s., kubikmeter travat mått rn3 t. samt kubikmeter stjälpt mått m3 5.
268 Prisregleringen beträffande ved och träkol. Vedanskaffningsfrågan befann sig vid årsskiftet 1944/45, som förut fram- hållits, i ett bekymmersamt läge, i det att en betydande eftersläpning upp- stått i den beräknade produktionen, vilken alltsedan bränsleårets början grundats icke på produktionsplikt utan på frivilliga avtal om uppköp från vedproducenterna dels genom de auktoriserade brännveduppköparna, dels genom kristidsnämnderna, dels ock genom bränslekommissionen själv. Det dåliga avverkningsresultatet ansågs väsentligen böra tillskrivas den un- der hela hösten och förvintern rådande ogynnsamma väderleken, som vissa tider mångenstädes praktiskt taget omöjliggjort vedavverkning. Särskilda åtgärder befunnos under dessa förhållanden påkallade, varigenom pro- duktionen måtte kunna under den återstående delen av bränsleåret force— ras och det förlorade sålunda i någon mån inhämtas. Jämlikt Kungl. Maj:ts föreskrift framlade bränslekommissionen i skri- velse den 19 januari förslag i sådant hänseende, innebärande bl. a. ett åter- införande av produktionsplikten (se härom nedan sid. 272). Kommissionen kom härvid även in på frågan om förhöjning av normalpriserna å ved som ett medel att ytterligare stimulera till ökad produktion. Enligt kom- missionens förmenande kunde vissa skäl åberopas för att en mindre höj- ning av normalpriserna på kastved och långved vore befogad. De gångna årens krisavverkningar hade otvivelaktigt bedrivits så, att veden undan för undan avverkats inom de områden som legat närmast de normala av— verkningsplatserna för ved. Återstående vedavverkningar måste därför för- läggas längre bort, vilket för skogsägarna medförde genomsnittligt ökade avverknings- och transportkostnader. En viss mindre ökning av arbets- kostnaderna hade ock, enligt uppgift från skogsägarna, icke kunnat und- vikas, särskilt för de medelstora och mindre skogsägare som varit hänvi- sade att anskaffa lejd arbetskraft utan att därvid kunna tillämpa avtals- enliga löner. Även vid anlitande av fast anställd arbetskraft hade omkost- naderna stegrats. Slutligen vore det förhållandet, att — i händelse produk- tionsplikten återinfördes —- de utfärdade avverkningsbeskeden komme att meddelas relativt sent, ägnat att medföra vissa kostnadsökningar. Kom- missionen uttalade, att därest prispolitiska skäl icke lade absoluta hinder i vägen, en allmän höjning av normalpriserna på kastved med 50 öre per kbm och en motsvarande höjning av priserna på långved förtjänade att tagas under övervägande. För massaved förutsattes däremot ingen höjning av normalpriserna. Något bestämt förslag om en sådan allmän prishöj- ning framförde kommissionen dock icke utom beträffande de kommuner inom Gotlands län, där normalpriset för pannved var 9 kronor per kbm. Från priskontrollnämndens sida avstyrktes av principiella hänsyn be- stämt alla åtgärder i nu nämnd riktning. Kungl. Maj:t fann sig också i rådande läge böra följa priskontrollnämndens mening. Ett av bränslekom- missionen senare framställt yrkande om prishöjning av förut angiven stor-
i | | ) | ) ) i l )
lek åtminstone inom de småländska länen samt de delar av Östergötlands län, där normalpriset var lägst, varvid särskilt hänvisades till att avverk— ningen där vore av stor betydelse för det svårförsörjda Skåne samt västra Sverige, rönte samma öde.
Alldeles uteblevo dock icke åtgärder, vilka syftade till att i någon mån förbättra producentpriserna på vedområdet. I första hand ifrågakom här meddelandet av prisgaranti för sådana fall, där avverkningen bedrevs un— der särskilt ogynnsamma förhållanden. Redan under de två föregående av- verkningsåren hade bränslekommissionen i viss utsträckning beträffande de sju nordligaste länen tillämpat ett sådant förfarande, varigenom skogs- ägarna i särskilda fall efter prövning av kommissionen medgivits tillägg till de fastställda normalpriserna för ved, där detta synts påkallat för upp— nående av en mot ett skäligt rotvärde svarande nettoersättning för den av- verkade veden. Detta förfarande gavs nu en vidsträcktare tillämpning, se- dan kommissionen den 23 februari 1945 erhållit Kungl. Maj:ts bemyndi- gande härtill. I utsänt meddelande till kristidsstyrelserna i nämnda sju län tillkännagav kommissionen, att ifrågavarande garantisystem därstädes skulle generellt komma till användning i fråga om kastved (i vissa fall även långved), som avverkats fr. o. m. den 1 juli 1944 och framkörts till normal leveransplats senast den 31 mars 1946. Prövningen av ersättnings— frågorna skulle handhas av vederbörande kristidsstyrelse. För att med- givna pristillägg icke skulle öva inverkan på konsumentpriserna komme kostnaderna härför att bestridas från vedclearingkassan. Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 23 mars utsträcktes bemyndigandet att i förekommande fall medge pristillägg för uppnående av skäligt rotnetto att även gälla fall då framställning härom gjordes från skogsägare i de sjutton södra länen.. Tilläggen avsågo att möjliggöra för skogsägaren att erhålla en nettoersätt- ning av 50 öre per kbm för pannved och prima aspved, en krona för se- kunda björk- och prima barrved samt 2 kronor för prima björkved.
Särskilda pristillägg föranleddes vidare av de extra ordinära svårigheter för framkörning och vidaretransport av torr ved, vilka under vintern upp— stodo i de norra delarna av landet på grund av onormalt stora snömängder på ofrusen mark. Med hänsyn till att den befintliga torra veden i största omfattning måste göras tillgänglig för det löpande bränsleårets konsum- tion beslöt bränslekommissionen i februari i samråd med priskontroll— nämnden att för de sju norra länen inom områden, som kristidsstyrelserna fastställde, medge ett särskilt tillägg till normalpriset för torr kastved, av— verkad före den 1 juli 1944, som under tiden 1 januari—15 april 1945 framkörts till normal leveransplats och under samma tid där inmätts i hu- vudsak för förbrukning inom tätort, zon 3, eller för leverans till under- skottsområden. Även de härigenom uppkommande kostnaderna avsågos skola till väsentlig del påföras vedclearingen.
I övrigt fann bränslekommissionen, med hänsyn till att uppköpen av
props samt massaved i södra och mellersta Sverige icke givit nöjaktigt re- sultat, efter samråd med priskontrollnämnden erforderligt att fr. o. m. den 1 april 1945 dels höja normalpriserna för helbarkad props med 1 krona 50 öre per kbm (travat mått) samt fastställa dittillsvarande normalpriser att i stället gälla för randbarkad props, dels fastställa särskilda priser på sådan massaved av grövre dimensioner (sulfitved över 8” i topp och sul- fatved över 6" i topp), som försåldes inom nämnda landsdelar (5:e pris- området). Dessa priser för grov massaved avvägdes med hänsyn till gäl- lande normalpriser för sågtimmer och sattes för massaved i 2 meters läng- der 2 kronor per kbm högre än för den klenare massaveden. Prisjuste- ringarna för props och massaved avsågo att främja en eftersträvansvärd inriktning av produktionen mot ifrågavarande sortiment.
Normalpriser hade tidigare ej fastställts för ribbved och bakar samt stubbved. Däremot gällde för dessa varuslag sedan år 1943 vissa riktpri- ser, vilka bragtes i tillämpning vid meddelande av transporttillstånd. Då tillvaratagandet jämväl av hithörande varuslag under rådande ansträngda bränsleförsörjningsläge ansågs böra stimuleras, genomfördes en allmän höj- ning av priserna för samtliga specifikationer därav fr. o. m. den 1 juli 1945.
Åtgärder hade tidigare vidtagits i syfte att stimulera till framkörning av ved med häst till konsumtionsort, uppläggningsplats vid järnväg eller last- ningsplats vid strand, och i anslutning därtill hade fastställts särskilda taxor för hästtransporter. Vidare hade förordnats, att för kastved och långved, som efter transport med häst levererades vid nämnda platser, fick — förutom er- sättning för själva transporten utgå ett tillägg till normalpriset av högst 50 öre kbm, dock maximerat på sådant sätt, att tillägget jämte transport- kostnaden ej fick överstiga för Kopparbergs län och Norrland (utom Gästrik- land) kronor 2: 75 och för övriga landsdelar kronor 2: 50 per kbm (se del IV sid. 121, de] V sid. 110). På grund av den genom bristen på bilgummi och smörjolja framtvungna besparingen i biltrafiken syntes det önskvärt, att bil- transporter av ved även på längre avstånd alltså även över 5 km _ er- sattes med häst— och traktortransport i all den utsträckning, som var möjlig utan att härigenom framkörningarna av ved ur skogen resp. körningarna i jordbruket eftersattes. Bränslekommissionen fastställde fördenskull i januari 1945 genom cirkulär nr 316 ny, även för längre avstånd differentierad taxa för hästtransport av ved. Pristillägget bestämdes härjämte skola utgå obero- ende av våglängden.
Höjning av normalpriserna å vissa virkestransporter skedde genom kungö- relse den 9 mars 1945 (nr 55) (se sid. 336).
Ett prispolitiskt syfte hade jämväl Kungl. Maj:ts beslut den 29 juni 1945, varigenom bränslekommissionen anbefalldes att vid beviljande av tillstånd enligt kungörelsen den 18 juli 1942 (nr 722) angående viss reglering av för- värv av skogsavverkningsrätt m. m. meddela föreskrift om att sådant för-
värv; icke finge ske genom auktionsförfarande ävensom att, därest tillståndet ej meddelades av kommissionen, tillse att sagda villkor ändock knötes vid tillsttåndet.
G-enom kungörelse den 21 april 1944 (nr 166) hade Kungl. Maj:t utfärdat bestämmelser angående normalpriser på vissa råkolssortiment (se del V sid. 300). Bestämmelserna omfattade ej 5 t u h h u g 11 s k 0 ]. Beträffande detta sortiment hade bränslekommissionen sommaren 1944 lämnat tillstånd till iinköp för användning såsom industri— eller hushållsbränsle (se sid. 102). I samband därmed hade priskontrollnämnden i samråd med bränslekommis- siomen fastställt högstpriser å stubbugnskol gällande vid detaljförsäljning för nämnda ändamål. Den ökade efterfrågan på ifrågavarande varuslag fram- kallade en prisstegringstendens, som gjorde en fastare prisbindning på områ- det önskvärd. Med anledning härav bemyndigade Kungl. Maj:t den 23 mars 1945 bränslekommissionen att i samråd med priskontrollnämnden fastställa normalpris å icke bearbetat stubbugnskol att gälla vid försäljning från till- verkare eller för dennes räkning. Bestämmelser i ämnet utfärdades av kom- missionen genom cirkulär nr 333 med giltighet från den 20 april 1945. Nor- malprisregleringen omfattade råkol utvunnet vid kolning av törestubbar. Normalpriset bestämdes till 19 kronor per kbm vagnkuberat mått vid leve- rans fritt banvagn på avsändningsorten eller lastplats vid järnväg eller köpa- rens upplag. I sistnämnda fall fick dock, därest avståndet mellan tillverk- ningsplatsen och upplagsplatsen översteg 15 men ej 40 kbm, utgå tillägg med en krona samt, därest avståndet översteg 40 km, med 2 kronor per kbm.
Prisclearing för fasta bränslen.
l skrivelse den 6 mars 1945 underställde bränslekommissionen Kungl. Maj:ts bedömande, om det genom Kungl. Maj:ts beslut den 22 juni 1944 föreskrivna prisutjämningsförfarandet (se del V sid. 303) skulle vara till- lämpligt även på ved som av gasverken användes för framställning av gas. Gasverkens totala behov av gaskol vid genomförd gasransonering beräkna- des för tiden 1 mars 1945—30 juni 1946 uppgå till 736 000 ton. Den säkra tillgången var endast c:a 580000 ton. Resten måste ersättas antingen med torvkol eller ved, varvid vedbehovet kalkylerades till 300 000 år 400 000 kbm. ] avgivet yttrande tillstyrkte priskontrollnämnden, att den till gasverken levererade veden finge ingå i clearingen. Ersättningen av stenkol med ved komme att för gasverken medföra en avsevärd fördyring, även om veden betalades med clearingpris. Skulle veden betalas som råvara utan tillämp- ning av clearingförfarande, bleve kostnadsökningen än större och det komme att bli svårt att icke tillmötesgå framkommande krav på höjning av gaspriserna. Genom beslut den 20 april fann Kungl. Maj:t hinder icke möta mot att prisutjämningsförfarandet tillämpades på ved, som av gas- verken användes för gasframställning.
I bränslekommissionens cirkulär nr 274 hade med avseende på clearing-
förfarandet vid vedleveranser per fartyg fastställts vissa särbestämmelser. Med hänsyn till att tilldelningen av fossilt bränsle för sjöfartens behov måst alltmer beskäras blev det nödvändigt, att ved för bunkring i allt större ut— sträckning tillhandahölls i kust- och inlandshamnar. I anledning därav ut- färdade bränslekommissionen genom cirkulär nr 328 utvidgade bestämmel- ser om clearing i fråga om kastved för bunkringsändamål att gälla vid leve- ranser, som mot licens verkställdes fr. o. m. den 16 april 1945.
En ändring i clearingförfarandet, förorsakad av att ved i allt större om- fattning tillfördes de stora konsumtionsorterna per järnväg eller fartyg i stället för som tidigare billedes, skedde genom bränslekommissionens cirku- lär nr 351. Däri föreskrevs att clearing vid leveranser av ved per järnväg eller fartyg till vedhandlare i samtliga tätorter, zon 3, utom Stockholms förorter, skulle ske till fastställda avräkningspriser med avdrag av 25 öre per kbm, varigenom vedhandlarnas marginal för dylika leveranser förbätt- rades utan att detta påverkade konsumentpriserna.
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 5 juni 1945 meddelade bränslekommissio- nen, att dittillsvarande kostnader för den i avseende på ved och bränntorv tillämpade prisutjämningen sedan tidpunkten för systemets införande upp- gått till omkring 7 milj. kronor samt att summan beräknades vid budget- årets slut stiga till nära 8 milj. kronor. Denna kostnad hade jämlikt Kungl. Maj:ts föreskrift i första hand burits av vedclearingkassan. För täckande av kassans förlust under budgetåret 1944/45 bemyndigades kommissionen genom Kungl. Maj. ts beslut den 15 juni att till vedclearingkassan överföra 8 milj. kronor från kolclearingkassan.
Vedproduktion och vedanskaffning under avverkningsåret 1944/45.
Ovan har omförmälts, hurusom bränslekommissionen strax efter årsskif- tet 1944/45, oroad av den långsamma takt, vari vedavverkningen fortskred. fann sig föranlåten hemställa om kraftiga åtgärder för att få större fart på huggningarna och framkörningen av veden. I sådant hänseende beslötos ock, såsom nämnts, vissa ekonomiska förmåner för vedproducenterna, äg- nade att verka i stimulerande riktning. Av större betydelse var emellertid det yrkande, som kommissionen i sin underdåniga skrivelse den 19 januari 1945 framförde, att åt kommissionen måtte uppdragas att träffa anstalter för återinförande av avverkningstvånget under återstående delen av avverkningsåret. Med bifall till denna framställning bemyndigade Kungl. Maj:t kommissionen genom beslut den 26 januari 1945 att åt kris- tidsstyrelserna meddela anvisningar om åläggande av avverkningsskyldighet för tiden intill den 1 juli 1945 för såväl kastved som massaved enligt av kommisionen framlagt förslag. Tillika lämnade Kungl. Maj:t föreskrift rö- rande den utsträckning vari sålunda avverkad ved skulle komma i åtnju- tande av statsgaranti på sätt som stadgades i kungörelsen den 30 juni 1943 (nr 502) med vissa bestämmelser till främjande av vedproduktionen (SFS
1945 nr 22). Som förutsättning för giltigheten av garantien skulle gälla, att veidproducenten senast den 1 april 1946 upplagt veden vid normal leverans- plats. Uppfyllandet av meddelad garanti finge påkallas under tiden 1 januari—31 mars 1946. Garantipriserna bestämdes i huvudsak till samma bellopp som föreskrivits för avverkningssäsongen 1942/43 genom kungl. bre— ) vet den 30 juni 1942 och som tillämpats jämväl för säsongen 1943/44 (se del III sid. 343).
De fastställda garantipriserna voro följande:
Kastved: Kr. per matl utskottsved och sekunda aspved .................................. 5:— pannved, prima aspved, sekunda björkved och sekunda bokved 7: _ prima barrved och prima alved .................................. 7: 5 prima björkved och prima bokved ................................ 9: —
, Massaved: lägst högst | prima sulfitved .................................................. 11: _ 13;— . sekunda sulfitved ................................................ 9: — 10:50 prima sulfatved ................................................ 9: 75 11: — sekunda sulfatved .............................................. 7: 50 9: —
! Garantipriserna för massaved, avsedd att flottas och inmätt i fast mått, ) bestämdes till vissa belopp per kubikfot, svarande mot ovanstående. Inom de angivna gränserna skulle bränslekommissionen äga fastställa de garanti— ) priser, som inom olika delar av landet skulle gälla för skilda sortiment och ( vid olika leveransvillkor. | Bränslekommissionen erhöll vidare bemyndigande att, med anlitande av ! för kommissionen tillgängliga uppköps- och förlagsmedel på av kommissio- ) nen föreslagna villkor låta genom de auktoriserade brännveduppköparna * till normalpriser uppköpa kastved, som avverkats intill den 1 juli 1945 och ) som icke på annat sätt vunnit avsättning. Ett förslag, som bränslekommis- sionen tidigare framställt angående utbetalande till de auktoriserade bränn- veduppköparna av premier i syfte att stimulera dessa till en intensifierad , vedanskaffning, vann icke Kungl. Maj:ts bifall. ) Med stöd av nyssnämnda bemyndigande uppdrog bränslekommissionen ' genom cirkulär nr 319 åt kristidsstyrelserna att omedelbart meddela åläg- ganden för skogsägaregrupperna II, III och IV inom samtliga län utom Norr- bottens, Västerbottens och Jämtlands att avverka kastved i enlighet med de tidigare enligt kommissionens föreskrifter uppgjorda avverkningslängderna. Åläggande skulle även meddelas de skogsägare, med vilka kristidsstyrelserna träffat överenskommelse om avverkning och försäljning, liksom ock beträf- fande avsaluveden de 73 större skogägande bolag, med vilka kommissionen överenskommit om vedavverkning och vilka därför ej upptagits i avverk-
1 Angående denna beteckning se sid. 267. 18—518703
ningslängderna (se del V sid. 313). Skogsägare i de 17 södra länen skulle äga rätt att i den ålagda kvantiteten inräkna så stor del massaved, som för dem upptagits i avverkningslängden. Avverkningsåläggandena skulle ej avse långved, men skogsägare berättigades att i produktionsplikten inräkna dels långved för bränsleändamål, därest han upprättat avtal om försäljning därav antingen med konsument eller med auktoriserad brännveduppköpare, dels ock långved för tillverkning av gengaskol och gengasved (men däremot ej långved för tillverkning av industriträkol). Skogsägaren ägde tillgodo— räkna sig allt vad han efter den 1 juli 1944 avverkat till avsalu av de sorti- ment, som kunde ingå i produktionsplikten, oavsett om veden var såld eller icke. Avverkningsskyldigheten skulle vara i sin helhet fullgjord till den 1 juli 1945. Beträffande åtgärder mot skogsägare, som försummade att full- göra ålagd avverkningsskyldighet, och tvångsavverkning i sådant fall för kronans räkning skulle samma förfarande tillämpas som tidigare.
Vad angår massaved kunde avverkningsskyldighet (utöver de kvantiteter, som i de 17 södra länen fingo valfritt inräknas i avverkningsplikten beträf- fande kastved) ej omedelbart åläggas, emedan avverkningslängder härför ej funnos upprättade. Bränslekommissionen gick emellertid oförtövat i för- fattning om uppgörande av sådana längder och amnodade kristidsstyrelserna att före den 1 mars iordningställa dem till av kommissionen bestämda kvan- titeter, sammanlagt för hela landet 16 milj. kbm. Härefter erhöllo styrel— serna genom cirkulär nr 325 föreskrift om meddelande av avverkningsålåg- ganden för massaved för de i längderna upptagna skogsägarna. Dessa skulle äga rätt att räkna sig till godo massaved, som avverkats efter den 1 juli 1944, oavsett om denna var såld eller osåld och oavsett för vilket ändamål den var avsedd att användas. Däremot fick givetvis icke tillgodoräknas massaved, som skogsägare i de 17 södra länen inräknat i avverkningsålig- gandet å kastved. Möjlighet gavs att efter medgivande av kristidsstyrelsen få vid avverkningsskyldighetens fullgörande utbyta massaved mot kastved. Avverkningen skulle vara slutförd till den 1 juli 1945. Med hänsyn till den långt framskridna tiden bemyndigades emellertid kristidsstyrelserna att på särskild framställning förlänga avverkningstiden till den 1 oktober 195. Sedermera medgav bränslekommissionen genom cirkulär nr 343 anstånd :ill sistnämnda dag med fullgörandet av den ålagda produktionsplikten betrif— fande såväl kastved som massaved, utan att framställning till kristidsstyrese behövde göras. En annan viktig ändring var, att full frihet lämnades sant- liga avverkningsskyldiga inom de 17 södra länen att fullgöra produktions- plikten efter eget val i form av kastved eller massaved. Dessutom tillförsäk- rades skogsägare, som under avverkningsåret 1944/45 avverkade ved ozh massaved utöver honom meddelat avverkningsåläggande, rätt att tillgoco- räkna sig sådan överavverkning vid uppfyllandet av den produktionsplkt å ifrågavarande sortiment, som kunde komma att åläggas honom för av- verkningsåret 1945/46.
lDe betänkligheter som ur allmän prispolitisk synpunkt gjorde sig gäl- lamde mot den av bränslekommissionen i dess skrivelse den 19 januari för- orcdade allmänna höjningen av producentpriserna ledde tankarna på utfin- namdet av andra vägar för att ernå en önskvärd stimulans ej blott av ved- avvverkningarna utan ock av framkörningen av veden ur skogarna. 1 under- dåinig skrivelse den 31 januari utvecklade bränslekommissionen ett förslag i :sådant syfte, innebärande en utfästelse av vissa premier till ved- p lr () d 11 e e n t e r n a för till avsalu under löpande bränsleår avverkad ved, s(nm före viss dag framkörts till normal leveransplats eller levererats till koansument. Med hänsyn till den relativt korta tid, som komme att stå till skcogsägarnas förfogande för produktionspliktens fullgörande och för att arrbetet med huggningarna före den 1 juli icke skulle eftersättas för kör— niingar, fann kommissionen, att den tidpunkt, före vilken premieberättigad veed skulle vara framkörd, borde bestämmas så sent som till den 1 januari 1946. För att premieringen jämväl skulle giva ökad effekt åt produktions- pllikten borde som villkor för premie gälla, att den fastställda produktions- pllikten vore fullgjord, såvida skäl ej funnes till särskilda undantag härifrån. Die skogsägare som icke blivit ålagda produktionsplikt, d. v. s. samtliga skkogsägare i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län samt de skogs— äggare inom de 21 övriga länen, som ej funnes upptagna i avverkningsläng- dterna, borde även kunna erhålla premie, beräknad på den faktiskt avver- kaade kvantiteten eller i vissa fall på produktionsplikt, som tidigare gällt. Genom beslut den 2 februari 1945 bemyndigade Kungl. Maj:t bränsle- kommissionen att till skogsägare och innehavare av avverkningsrätter ut— btetala premier för framkörning av ved i enlighet med kommissionens för- sllag. De närmare bestämmelserna i ämnet meddelade kommissionen i cir- ktulär nr 320. Premie kunde erhållas för framkörningar före den 1 januari 15946 av kastved och långved som fick inräknas i produktionsplikten, däremot ejj massaved. Såsom villkor för erhållande av framkörningspremie skulle giälla, att veden för avsalu avverkats och deklarerats som avverkad under tiden 1 juli 1944—30 juni 1945, att produktionsplikten för avverkare, som var umderkastad sådan, helt fullgjorts senast den 30 juni 1945, att veden fram- ktÖl'tS till normal leveransplats eller levererats till konsument före den 1 januari 15946 samt att veden uppfyllde av Skogsstyrelsen föreskrivna kvalitetsfordrin- gzar. Premie kunde även erhållas av avverkningsinnehavare. Premien skulle uttgå efter följande grunder: för framkörd kvantitet överstigande 50 men ej 75 procent av kvantiteten produktionspliktig ved 50 öre per kbm samt för fram- kzörd kvantitet överstigande 75 procent kronor 1: 50 per kbm (för de fall att en- dlast 50 procent eller mindre av den produktionspliktiga kvantiteten framkörts slkulle premie ej utgå) ; premien maximerades på sådant sätt, att en skogsägare itcke sammanlagt kunde erhålla högre premiebelopp än som motsvarade 75 öre per kbm, räknat på all under avverkningsåret för avsalu avverkad ved, som han framkört före den 1 januari 1946. För vedproducent som ej ålagts pro-
duktionsplikt skulle premien beräknas med samma belopp på den kvanti— tet, som före den 1 januari 1946 framkörts, satt i förhållande till kvantite- ten under 1944/45 faktiskt avverkad ved. Genomsnittspremien för all före den 1 januari 1946 framkörd ved kunde i detta fall ej överstiga 50 öre per kbm. Anmälan om framkörningen skulle före den 1 februari 1946 göras till kristidsnämnden i orten, vilken det ålåg att kontrollera uppgifterna och insända handlingarna till kristidsstyrelsen, varefter denna hade att fast— ställa premiebeloppet och översända detsamma till producenten. Kostna- derna för premierna skulle bestridas från vedclearingkassan, varigenom för— hindrades att dessa kostnader komme till uttryck i konsumentpriserna.
På framställning av bränslekommissionen beslöt Kungl. Maj:t den 23 mars, att vissa ändringar skulle ske i premiesystemet, varigenom körnings- premierna komme att beräknas efter för producenterna något förmånligare grunder. Enligt kommissionens i följd härav utfärdade cirkulär nr 336 skulle premie utgå för kastved och långved som avverkats intill den 1 oktober 1945 och framkörts före den 1 mars 1946. Premiens belopp höjdes till 1 krona per kbm för all för avsalu framkörd kastved och 75 öre per kbm för all framkörd långved. Premie kunde ock utgå till skogsägare som icke före den 1 oktober kunnat fullgöra ålagd avverkningsskyldighet, om han senast den 31 augusti anmälde detta hos kristidsnämnden och samtidigt anmälde, att han var villig före den 1 januari 1946 avverka återstående kvantitet. An— mälan om verkställd framkörning skulle ske före den 1 mars 1946.
I syfte att under vintermånaderna underlätta uttransporten av ved ur skogarna vidtog bränslekommissionen vissa åtgärder, vilka betingades av de svåra snöförhållandena. På åtskilliga ställen hade snöfall i hög grid hindrat framkörningen av ved. Kostnaderna för plogning hade varit så stora, att skogsägarna ej mäktat gå i land därmed. Med anledning härav ställde kommissionen belopp" på högst 5 000 kronor till resp. kristidsstyrel- sers i Norrland och Dalarna förfogande för att täcka kostnader för plcg- ning av enskilda vägar. Vidare utverkade kommissionen hos överbefälhaxa- ren, att biträde med plogning kunde erhållas av militära förband, framför allt motoriserade sådana, för att bana vägar till vedupplagen, i den mån ie civila plogtillgångarna ej räckte till.
Ovan omförmälda åtgärder visade sig utöva god effekt till befordranie av vedproduktionen, då det nu gällde att taga igen vad som förlorats ge- nom att avverkningarna under bränsleårets tidigare månader blivit i så hig grad eftersatta. Bränslekommissionen fann dock ytterligare ansträngningir vara av nöden, därest det skulle bli möjligt att under kommande bränsleir förhindra allt för hårda inskränkningar i bränsleförsörjningen. En utvig härvidlag syntes vara att animera enskilda större förbrukare att själva $- nom egna avverkningar och med användande i möjligaste mån av egen arbetskraft, särskilt genom förvärv av avverkningsrätter, li- draga till fyllande av sitt bränslebehov. I sådant syfte utsände kommissiJ—
nem i slutet av mars anmaningar till vissa industrier, rederier och järnvä- garr i de 18 södra länen. Kommissionen förklarade sig därvid beredd att på vissa villkor utfärda tillstånd att förvärva ur transportsynpunkt lämpligt bellägna avverkningsrätter. Ansökan om sådant tillstånd skulle ställas till kommissionen och som villkor för tillståndet föreskrevs bl. a., att arbets- kraft som redan var sysselsatt med avverkningar icke finge anlitas samt att avverkningen skulle ske utöver den produktionsplikt, som ålagts fastig- hettens ägare. Kommissionen uttalade vidare, att beträffande företag, som till mera väsentlig del fyllde sitt behov av bränsle gendm avverkningsrätter, förbehåll för de lokala behovens tillgodoseende kunde komma att göras. I de i anledning av denna anmaning utfärdade tillståndsbevisen föreskrevs också skyldighet för företagen att efter anfordran till kommissionen avstå viss procent av avverkad kvantitet ved eller massaved.
Liknande uppmaning utgick även till tillverkare av träkol och bilved. I cirkulär den 24 april (nr 335) vädjade bränslekommissionen jämväl till kristidsnämnderna att i all möjlig utsträckning anskaffa ved för säkerstäl- lande av bränslebehovet särskilt för hushållsändamål, dels i förekommande fall genom forcerad avverkning å kommunens skogar, dels — efter samråd med och tillstånd från kristidsstyrelsen — genom förvärv av lämpligt be- lägna avverkningsrätter. I sistnämnda hänseende syftades särskilt på kris— tidsnämnder i tätorter tillhörande zon 3. För kristidsstyrelserna framhöll kommissionen, att de inom sådana försörjningsområden omkring tätorter, där särskilda försörjningssvärigheter kunde förutses komma att uppstå, borde genom undersökningar hos skogsägarna och deras föreningar skaffa sig kännedom om var avverkningsrätter kunde och borde anvisas och vilka kvantiteter som kunde utvinnas, samt genom personlig kontakt med veder- börande företag och personer verka för att avverkningsupplåtelser komme till stånd. Själv tillskrev kommissionen domänstyrelsen med hemställan att styrelsen ville bidraga med upplåtelse av avverkningsrätter utöver tidigare avverkningsåtagande å skogar som stodo under styrelsens förvaltning. Lik- nande framställningar gjordes även till Sveriges skogsägareförbund, stifts- nämnderna samt styrelserna för häradsallmänningarna.
Rörande tillvägagåendet vid förvärv av avverkningsrätt hänvisade kommissionen i cirkulär nr 348 till tidigare meddelade bestämmelser (se del IV sid. 116, del V sid. 108). Det tillfogades, att kristidsstyrelse ägde meddela avverkningsrättstillstånd i samtliga fall då kristidsnämnd ej var befogad därtill. Kristidsstyrelsen skulle, då ansökan om tillstånd inkommit för industri- och trafikföretag som erhöll bränsle— tilldelning genom kommissionens försorg, omedelbart inhämta kommissionens upp- gift angående sökandens bränslebehov, tillgången till olika bränslen m. in. För små- industrier, kristidsnämnder i zon 3 samt tillverkare av träkol och bilved ägde kris- tidssyrelsen rätt bevilja tillstånd utan kommissionens hörande. Vid förvärv av av- verkningsrätt finge ej betalas högre pris än som motsvarade normalpriser eller eljest fastställda priser å de sortiment eller kvaliteter, som utfölle eller beräknades utfalla. För bedömande av priset skulle upprättad stämplingslängd företes av sökanden. Den ifrågasatta avverkningen skulle i möjligaste mån ske utöver Skogsägarens pro-
duktionsplikt. I sådana fall, då kristidsstyrelsen funne, att skogsägaren inom före- skriven tid svårligen kunde fullgöra den ålagda produktionsplikten, finge avverk- ningsrätten dock inräknas i produktionsplikten.
I ansökningen om tillstånd till förvärv av avverkningsrätt skulle uppgivas, huru- vida avverkningsarbetet kunde bedrivas med sökandens egna arbetare, vilka icke redan vore sysselsatta med skogsarbete. Vore så fallet, kunde tillståndsbevis omedel- bart utfärdas med däri intaget villkor att endast den av sökanden i ansökningen uppgivna, disponibla arbetsstyrkan finge sysselsättas i arbetet. I annat fall hade kristidsstyrelsen att omedelbart hos vederbörande länsarbetsnämnd inhämta ytt- rande över ansökningen med hänsyn till tillgången på arbetskraft. Tillstyrkte läns- arbetsnämnden ansökningen, skulle tillstånd utfärdas med däri intaget villkor, att arbetskraft som sysselsattes med redan pågående avverkningar icke finge över- flyttas för utförande av det med tillståndet avsedda avverkningsarbetet.
Kristidsstyrelserna skulle vidare tillse, att avverkningsrätterna i möjligaste mån förlades så, att de icke menligt inverkade på de auktoriserade brännveduppköpar- nas verksamhet. Inom tätorternas försörjningsområden finge tillstånd endast läm— nas i sådana fall, då avverkningsrätterna huvudsakligen avsåge grövre skog, ur vilken vid normal upparbetning väsentligen skulle utvinnas gagnvirke.
Frågan om dispositionsrätt över ved från avverkningsrätter, förvärvade av in- dustriföretag. skulle avgöras från fall till fall. Under alla omständigheter borde företagen tillförsäkras dispositionsrätt till minst 75 procent av den avverkade veden. Därest förvärvet i huvudsak avsåge grövre skog, ur vilken vid normal upparbet— ning väsentligen skulle utvinnas gagnvirke, eller det ifrågavarande företagets bränsle— försörjning erbjöde särskilda svårigheter och samtidigt ansåges särskilt angelägen, finge dispositionsrätt intill 100 procent beviljas.
Energiska åtgärder anbefalldes av bränslekommissionen mot skogsägare som försummat att fullgöra sin avverkningsskyldighet. Kommissionen före- skrev, att de skogsägare i de 20 södra länen, vilka icke till någon del eller endast till mindre del fullgjort sin produktionsplikt under 1943/44 och vilka med hänsyn till storleken av den av dem till den 1 maj 1945 avverkade kvantiteten bedömdes icke heller komma att fullgöra sina ålägganden för 1944/45, skulle tillförhindas att ställa skog till förfogande för avverknings- rätter åt konsumenter, som ville genom egna avverkningar tillgodose sitt bränslebehov. Därest dessa skogsägare icke kunde förmås att frivilligt meal- verka härtill och ej heller genom framställning till skogsvårdsstyrelsen om verkställande av utstämpling och genom tecknande av kontrakt med anli— toriserad uppköpare om försäljning av ved ville ådagalägga att de själva komme att fullgöra sin avverkningsskyldighet, borde kristidsstyrelsen göra framställning till kommissionen om beslut angående avverkning för kr)- nans räkning på grund av den under föregående avverkningsår försum- made avverkningsskyldigheten. Sådan anmälan skulle ske senast den 1 juli 1945.
I slutet av maj utsände bränslekommissionen till ett stort antal företag runt om i landet en inträngande maning att vart för sig genom egna bemö— danden medverka till täckandet av det egna bränslebehovet under hänvis— ning till den bränslenöd, som under de fortfarande ovissa utsikterna till import av fossilt bränsle hotade, så framt icke alla ansträngningar gjordes
i l i |
fölr att avvärja detta hot. De insatser som vedkonsumenterna genom egna insatser kunde göra vore, förutom inköp av avverkningsrätter enligt ovan angivna system, produktion och anskaffning av licensfritt bränsle. Bero- enlde på bränslebehovets storlek och lokala förhållanden förelåge här skif- tamde möjligheter. Som exempel framhölls brytande av stubbar, tillgodo- göyrandet av vedavfall, upptagande av sticktorv, utrivande av kolbottnar, riwande av utrangerade byggnader, uppsamlande av kottar etc. Icke mindre betydelsefullt vore att genom alla till buds stående medel nedbringa beho- vet av bränsle. Erfarenheten gäve vid handen, att en sakkunnig översyn av värmebalansen i en fabriksanläggning i regel ledde till avsevärd och i många fall förvånansvärt stor bränslebesparing. Kommissionen fäste med avseende på uppvärmning av bostadsfastigheter och fabrikslokaler upp- miärksamheten på att bränslebesparingen vore i hög grad beroende av det skick, i vilket byggnaden befunne sig, samt dess ventilation. Genom mycket enkla åtgärder kunde ofta betydande bränslebesparing uppnås.
En anordning som syftade till att förbättra tillgången på arbetskraft för vedavverkningarna var införandet enligt Kungl. Maj:ts beslut den 23 mars 1945 av ett särskilt premieringssystem för skogsarbete. Man avsåg härigenom att förmå i främsta rummet de vana skogsarbetarna att under de närmaste månaderna ägna sig åt huggning och framkörning av ved i större utsträckning än eljest brukat vara fallet. Åt arbetsmarknads- kommissionen uppdrogs att handha premieringsverksamheten. Enligt de av denna kommission jämlikt givna direktiv meddelade föreskrifterna skulle till skogsarbetare och skogsägare utbetalas en premie, vars storlek komme att bestämmas i förhållande till den arbetsinkomst som uppnåtts vid hugg- ning och framkörning av kastved, långved och massaved under en viss tids- period, nämligen för de norra delarna av landet tiden 23 april—30 juni 1945 och för landet i övrigt tiden 1 april—30 juni 1945. För huggning skulle premien utgå med 40 procent å den arbetsinkomst under sagda tid, som överstege 150 kronor, dock att premien för jordbruksarbetare, anställd med fast lön, komme att utgå med 20 procent av hela arbetsinkomsten. För fram- körning av veden skulle premien utgöra 20 procent av hela arbetsinkom- sten. För beräkning av den inkomst, efter vilken premiebeloppen skulle beÄ stämmas i fråga om skogsägare, fastställdes vissa värden å huggnings- och körningsprestationerna. (Se vidare sid. 353.)
En framställning som bränslekommissionen vid årsskiftet gjort, att vissa premier skulle utbetalas till de auktoriserade brännveduppköparna i syfte att stimulera dessa till en intensifierad vedanskaffning förföll i samband därmed att produktionsplikten för skogsägarna återinfördes. För uppkö- parnas verksamhet lämnade kommissionen emellertid av de inträffade för- hållandena betingade ändrade föreskrifter beträffande leveranstiderna för av dem uppköpt virke, innebärande i olika hänseenden uppskov i fråga om de dem åvilande prestationerna. För ved avverkad före den 1 juli 1944 även-
som för senare avverkad ved, varom kontrakt upprättats senast den 25 ja- nuari 1945, utsträcktes sålunda leveranstiden ända till den 1 mars 1946, medan leveranstiden för därefter kontrakterad ved, avverkad intill den 1 oktober 1945, bestämdes till senast den 1 april 1946. Uppköparna medgavs rätt att inom ramen för auktorisationen uppköpa jämväl sekunda aspved och kastved av utskottskvalitet. Kristidsstyrelserna anmodades emellertid tillse, att dessa mindre lagringsdugliga sortiment anvisades i första hand och i största möjliga utsträckning för lokalförbrukning eller förbrukning inom kristidsområdet, så att långväga järnvägs- och sjötransporter av dessa mindre hållbara sortiment i möjligaste mån undvekes.
Genom kungörelse den 25 maj 1945 (nr 223) föreskrevs, att inv ente- ring av landets vedförråd ävensom förråd av timmer och vissa andra trävaror skulle liksom de föregående åren äga rum per den 1 juli 1945. Beträffande uppgiftsskyldighetens omfattning gällde samma bestäm- melser som vid 1944 års inventering (se de] V sid. 305).
Det framgår av det föregående, att det för avverkningsåret 1944/45 ur- sprungligen uppställda avverkningsprogrammet, omfattande sammanlagt 50 milj. kbm, av olika skäl icke kunde genomföras utan att man redan tidigt på våren 1945 inriktade sig på ett begränsat program om cirka 35 milj. kbm. Redan detta förutsågs skola möta mycket stora svårigheter att åstad- komma, men tack vare ovan omförmälda åtgärder av dels tvångsmässig, dels direkt produktionsstimulerande innebörd lyckades det att uppnå ett re- sultat av sist angivna storlek. Produktionsplikten, vilken vid avverknings- årets början helt slopats, återinfördes som nämnt i början av februari 1945 med undantag för de tre nordligaste länen. Då emellertid sedermera full- görandet av densamma utsträcktes till den 1 oktober 1945, synes det i detta sammanhang vara av mindre intresse att här närmare redogöra för plikt- kvantiteternas storlek och geografiska fördelning och därmed jämföra de faktiska avverkningsresultaten. I tablån å sid. 282 angivas därför endast de senare jämte jämförelsetal för 1943/44.
Totalt uppgick 1944/45 års vedavverkning till 352 milj. kbm, vilket ut- gjorde något över 80 procent av 1943/44 års avverkning. Av hela produk- tionen bestod 10'4 milj. kbm av massaved, medan enligt planen räknats med 16 milj. kbm. Att den sålunda avverkade massavedskvantiteten — varav en avsevärd del måste beräknas komma att tagas i anspråk för bränsle ändamål — med hänsyn till massaindustriens stegrade råvarubehov var mycket knapp och kunde befaras medföra allvarliga försörjningssvårighe- ter, har förut framhållits.
Jämfört med 1943/44 visar 1944/45 års avverkning minskning för alla lär. utom Gotlands, där emellertid kvantiteten är mycket obetydlig. Stock» holms, Södermanlands och Värmlands län uppvisa eljest resultat, som föga understego fjolårets. Den största skillnaden föreligger för norrlandslänen och
Dalarna, där minskningen uppgår till sammanlagt icke mindre än cirka 415 milj.. kbm eller ungefär 12 procent.
Den avverkade totala vedkantiteten fördelade sig på olika skogsägare- grupper på sätt framgår av nedanstående sammanställning. Grupp I om- fattar kronoskogar, grupp II övriga allmänna skogar, grupp III bolagssko- gar och grupp IV övriga enskilda skogar. Kvantiteterna äro angivna i 1 000 * m3t. Procenttalen ange storleken av 1944/45 års avverkning i förhållande till avverkningen 1943/44. I tabellen ingår icke avverkningen av »övrigt virke». Skogs- Skogs- Skogs- Skogs- . ägare- ägare- ägare- ägare- siimstälgåe grupp I grupp 11 grupp III grupp IV g g Av- Av- Av- Av- Av— verk- % verk- % verk- % verk- % verk- % ning ning ning ning ning Södra Sverige ............... 1339 87 1132 86 2140 89 10 876 84 15 487 85 Värmlands, Kopparbergs och Gävleborgs län ............ 549 82 532 77 3719 90 4255 85 9055 87 De fyra nordligaste länen... 2503 80 274 85 3459 96 4256 71 10 492 81 Summa 4391 83 1938 83 9318 92 19 387 81 35 034 84
* Jämförelsetalen visa, att bolagsskogarna procentuellt nått bästa resulta- tet i förhållande till 1943/44 års avverkning. Härtill torde ha bidragit, icke ) minst att huggningarna på dessa skogar inför utsikterna till knappare ( bränsletilldelning kraftigt intensifierats i slutet av avverkningsåret, bl. a. * med anlitande av egen ovan arbetskraft. Med hänsyn till att avverkningsåläggandena icke varit utfärdade under ) större delen av bränsleåret, bragtes före halvårets utgång tvångsåtgärder mot skogsägare, som försummat sin produktionsplikt, i intet fall till verkställig- 1 het, men förberedelser i sådant avseende vidtogos. Här nedan lämnas en sammanställning som utvisar resultaten av de un- der vart och ett av åren 1941—45 verkställda vedinventeringarna. Förråd den 1 juli
1941 1942 1943 1944 1945 1 000 mat 1 000 mat 1 000 mat 1 000 mat 1 000 mat ! Kastved ............................ 22 904-0 22 304-9 22 201—8 22 319-8 17 807-3 ( Kapved och småved ................. 478-3 845-8 289'8 227-1 226-8 , Kolved och långved för bränsleändamål 2 902-25 3 545-3 5 886-6 5 751-4 3 970-5 ) Dzo för kolning ..................... 3 147-& 3 150-8 3 7307 2 593-6 1 780-6 , Bakar, ribbved och splitved .......... 701'4 837-5 1 118-2 1 026-2 884-4 Grenved och stubbved ............... 108-0 289'1 606-7 5665 360-13
Summa hränn- och kolved m. m. 30 241-9 30 9734 33 833-8 32 484-6 25 029-9 Massaved och props ................. 19 300-0 17 533-0 19 836-5 26 595-1 25 001-7 Summa 49 5413 48 506-4 53 670-3 59 0797 50 031-6
Det bör anmärkas, att deklarationsplikten vid de två första invente- ringarna sträckte sig till innehavare av minst 5 kbm, medan den undre
Avverkning 'I, 1944—"[. 1945 1000 m't K t d A k 1åQ44,/45 as ve . vver - rs :av- Brånslekontors- och lång- hångved Övrigt ning 1/ verkming distrikt ved för '" """ Virke 1943—7 i 0/ av kolning Massa- som in- ,,, ” _annat samt vad räknats Summa /. 1944 1943/44 13:32:35] stubb- i prod.- åns - _ 1 kolning ved plikten 1 000 mi't Stockholms län ......... 916 11 49 1 977 984 99 Uppsala län ............ 577 23 145 3 748 944 79 Södermanlands län ...... 884 20 105 4 1 013 1 061 95 Östergötlands län ....... 1 113 49 230 7 1 399 1 738 80 Jönköpings län ......... 876 33 353 9 1 271 1 830 69 Kronobergs län ......... 1 005 36 242 17 1 300 1 644 79 Kalmar läns norra ...... 842 32 152 17 1 043 1 230 85 Kalmar läns södra ...... 765 9 72 11 857 1 034 83 Gotlands län ............ 156 13 —— _ 169 164 103 Blekinge län ............ 467 3 26 6 502 588 85 Kristianstads län ........ 590 30 7 11 638 749 85 Malmöhus län .......... 230 — 5 9 244 297 82 Hallands län ............ 352 2 31 5 390 450 87 Göteborgs stad .......... 36 — ——- 3 39 40 98 Bohuslän ............... 301 —— 26 4 331 406 82 Älvsborgs läns norra. . . . 634 — 214 1 849 1 095 78 Älvsborgs läns södra. . . . 574 1 82 4 661 920 72 Skaraborgs län .......... 705 19 78 3 805 1 009 80 Örebro län ............. 747 154 463 7 1 371 1 508 91 Västmanlands län ....... 800 86 116 13 1 015 1 161 87 Summa 12 570 521 2 396 185 15 622 18 852 83 Värmlands län .......... 1 184 44 1 717 —— 2 945 3 073 96 Kopparbergs län ........ 1 549 189 1 354 6 3 098 —-3 868 80 Gävleborgs län .......... 1 621 447 950 3 3 021 3 891 78 Summa 4 354 680 4 021 9 9 064 10 832 84 Medelpad .............. 533 12 290 — 835 1 311 64 Ångermanland .......... 1 074 39 591 — 1 704 2 185 78 Jämtlands län .......... 1 320 229 1 098 —- 2 647 3 116 85 Västerbottens län ....... 1 652 395 1 161 3 3 211 4 048 79 Norrbottens län ........ 932 318 848 1 2 099 2 834 74 Summa 5 511 993 3 988 4 10 496 13 494 78 Summa för hela riket 22 435 2 194 10 405 148 35 182 43 178 81
1 Virke för träulls- och lådtillverkning, garvämnesved (ekved) och tändsticksvirke.
gränsen vid de tre sista inventeringarna var satt vid 10 kbm. För vinnande av full jämförbarhet borde rätteligen summorna för de sista åren ökas med 2 år 3 milj. kbm. För alla åren gäller, att ved avsedd för vederbörande skogsfastighets husbehovsförbrukning ej medräknats.
Den redovisade summan för alla virkesslag vid inventeringen den 1 juli 1945 uppgick som synes till något över 50 milj. kbm. Denna kvantitet var cirka 9 milj. kbm lägre än motsvarande summa ett år tidigare men över- ensstämmer bättre med summorna för åren 1941—43. Framför allt är det
förrådet av kastved, d. v. 5. den egentliga bränsleveden, som visar en an- märkningsvärt låg siffra, men även talen för kolved och långved under- stiga avsevärt de siffror, som redovisats vid föregående inventeringstillfäl— len. Däremot närmar sig förrådet av massaved och props den för år 1944 härlför uppgivna kvantiteten och överstiger väsentligt motsvarande tal för årem 1941—43. I denna förhållandevis stora kvantitet massaved låg den reserv, som man räknade med att kunna tillgripa för fyllande av even- tuellt uppkommande brist vid försörjningen med bränsleved under det kommande förbrukningsåret.
Såsom kvarliggande i skogen vid 1945 års inventering redovisades ej mindre än 111 milj. kbm, därav && milj. kbm bränn- och kolved och 23 milj. kbm massaved och props. Detta var avsevärt mer än under år 1944 men mindre än under år 1943. Till konsumtionsort hade framförts 41; milj. kbm hränn- och kolved och 87 milj. kbm massaved och props eller tillsammans 133 milj. kbm. Vad bränn- och kolveden beträffar var nämnda framkörningssiffra förhållandevis låg. Återstående kvantiteter be- funno sig vid bilväg, järnväg eller flottled eller på strand eller ock under transport.
Åtgärder beträffande vedproduktionen under avverkningsåret 1945/46.
Genom lag den 20 april 1945 (nr 123) förlängdes giltigheten av lagen den 30 juni 1942 (nr 493) om avverkningsskyldighet, denna gång för ett och ett kvarts år eller t. o. m. den 30 september 1946. Orsaken till att giltig— hetstiden sålunda med en gång utsträcktes fem kvartal var önskan att, om så skulle visa sig lämpligt, låta en kommande avverkningsperiod om- fatta även månaderna juli—september 1946. Lagen den 30 juni 1943 (nr 458) om inskränkning med hänsyn till försvaret i rätten att avverka skog pro- longerades genom lag den 11 maj 1945 (nr 181) t. o. m. den 30 juni 1946.
Förslag angående vedproduktionens ordnande under bränsleåret 1945/46 förelades 1945 års riksdag i Kungl. Maj:ts proposition den 27 april 1945, nr 294. Väsentligen stödde sig propositionen på bränslekommissionens skri- velse i ämnet den 13 april 1945 samt, i fråga om anslagsäskandena, på kom— missionens skrivelse den 6 december 1944.
Ovissheten rörande den kommande utvecklingen av importen av fossila bränslen gjorde det mycket svårt att beräkna behovet av vedbrånsle för bränsleåret 1946/4 7. Importen hade tidigare under krigsåren, från- sett 1944, varit 4 51 5 milj. ton årligen. Avverkningarna av ved för bränsle— ändamål och kolning hade under åren 1940/41—1943/44 uppgått till genom- snittligt omkring 331; milj. kbm per år, vartill kom den massaved, som under dessa är använts såsom bränsle. Bränslekommissionen hade nu föreslagit ett avverkningsprogram för avverkningsåret 1945/46, som upptog 34 milj. kbm bränn- och kolved samt 16 milj. kbm massaved. Härav skulle den
brännved som avverkades hösten 1945 användas redan under bränsleåret 1945/46. Med hänsyn till ovissheten om vedbehovet under bränsleåret 1946/47 ifrågasatte föredragande statsrådet om icke den föreslagna avverk- ningskvantiteten borde utgöras av massaved till större del än de 16 milj. kbm som kommissionen föreslagit. Härigenom skulle vinnas, att: statens förlustrisker, för den händelse veden på grund av ökad import av fossila bränslen icke skulle behöva användas såsom bränsle, begränsades, einär veden i så fall skulle kunna användas såsom råvara inom massaindustrien. Vidare vore att märka, att tillgångarna på för avverkning lämplig vedskog minskat, varför avverkningsprogrammet lättare syntes kunna genomföras för massaved än för brännved. I varje fall borde avverkningarna tills vi- dare genomföras med stöd- av lagen om avverkningsskyldighet samt med statsgaranterad avsättning för ved som icke funnit köpare till fastställt garantipris. Det gällande systemet för reglering av vedhandeln och vedför- brukningen borde tillämpas även i fortsättningen.
I fråga om storleken av de anslag för budgetåret 1945/46, som kunde be- höva anvisas för vedförsörjningens tryggande, hade bränslekommissionen beräknat det sammanlagda medelsbehovet för reglering av vedproduktionen till omkring 215 milj. kronor. Härav räknades 110 milj. kronor åtgå för utlämnande av förlagskapital till de auktoriserade brännveduppköparna, resten för kommissionens egna inköp av brännved och massaved samt vissa inköp av props. Då av förutnämnda belopp en avsevärd de] fanns dispo- nibel av förut anvisade medel, äskades i propositionen för hithörande ända- mål för budgetåret 1945/46 ett investeringsanslag av 70 milj. kronor. Till omkostnader i samband med inköp och inlösen av ved begärdes ett anslag av 6 milj. kronor, varav 4 milj. kronor beräknades för prisförluster på långved och massaved utöver de förluster, som komme att uppstå på grund av det föregående år införda prisclearingsystemet och som vore avsedda att täckas från kolclearingkassan.
I propositionen gjordes ytterligare vissa uttalanden angående åtgärder för vedförsörjningens tryggande samt för bränslehushållningens ordnande i öv- rigt, vilka icke krävde särskilda statsanslag men som ansetts böra bringas till riksdagens kännedom. Sålunda berördes vedclearingkassans kostnader för begränsning av priserna på ved och torv till vissa högsta prisgränser, vilka kostnader enligt beslut av 1944 års riksdag skulle slutligt bäras av kolclearingkassan. (Som ovan nämnts —— sid. 272 — skedde enligt Kungl. Maj:ts beslut den 15 juni 1945 för täckande av vedclearingkassans förluster för ändamålet under 1944/45 en överföring från kol- till vedclearingkassan av 8 milj. kronor.) För budgetåret 1945/46 beräknades vedclearingkassans kostnader för ifrågavarande prisutjämning till högst 10 milj. kronor. I pro- positionen uttalades vidare, att jämväl vedclearingkassans kostnader dels för den särskilda premieringen för framkörning av ved jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 2 februari och den 23 mars 1945 — av bränslekommis-
sionen beräknade till 20 a 25 milj. kronor — dels för utbetalande av pris- tillägg i syfte att möjliggöra skälig nettoersättning å avverkad ved jämlikt Kungl. Maj:t beslut den 23 februari och den 23 mars 1945 — beräknade till högst 1 milj. kronor — dels ock för utbetalande av premier för utökad tillverkning av torv — beräknade till 750 000 kronor (se sid. 291) — borde ersättas från kolclearingkassan, vars behållning vid slutet av budgetåret 1944/45 antogs skola uppgå till omkring 104 milj. kronor. I samband med gasransoneringen inflytande överuttagningsavgifter föreslogos skola i första hand användas för att täcka med ransoneringen sammanhängande kostna- der; eventuellt överskott borde tillföras vedclearingkassan med hänsyn till att ved som av gasverken användes som ersättning för kol i vissa fall på grund av gällande clearingförfarande medförde utgifter för nämnda kassa.
Kungl. Maj:ts förslag enligt proposition nr 294 biföllos av riksdagen, vil— ken alltså bemyndigade Kungl. Maj:t att vidtaga erforderliga åtgärder för tryggande av bränsleförsörjningen i huvudsaklig överensstämmelse med i propositionen angivna riktlinjer samt anvisade däri äskade anslag.
I detta sammanhang må beröras en fråga, som underställts riksdagen i proposition nr 248 angående anslag till ersättning åt skogsvårdsstyrelserna för visst biträde vid virkesavverkning m. m. Anslag för nyssnämnda ända— mål hade för budgetåren 1943/44 och 1944145 anvisats å resp. 300 000 och 500000 kronor. Därav hade för vardera året ett belopp av högst 100000 kronor avsetts för understödjande av kulturåtgärder efter avverkning i skogsbestånd av otillfredsställande typ (jfr del IV sid. 373). Ändamålet här- med var att få till stånd ökade uttag av ved ur skogar med mindre god be- stockning, där kalavverkning ur skogsvårdssynpunkt vore önskvärd men där utkrävandet av reproduktionsplikt enligt gällande bestämmelser skulle bliva alltför betungande för skogsägarna. Med bifall till Kungl. Maj:ts för- slag beslöt riksdagen, att för ändamålet ett belopp av ytterligare 100000 kronor finge ställas till förfogande för budgetåret 1944/45 samt ett belopp av 400 000 kronor för budgetåret 1945/46. Vid sidan härav godkände riks— dagen, i anledning av vad Kungl. Maj:t efter framställning av bränslekom- missionen anfört i proposition nr 294, att bidrag finge utgå till ett belopp av 2 kronor per kbm upparbetad brännved och massaved vid kalavverk— ning inom de 17 södra länen jämväl av mera virkesrika bestånd ehuru av otillfredsställande typ, där sådan avverkning medförde reproduktionsplikt.
I anslutning till den i proposition nr 294 utvecklade planen för vedan- skaffningen under avverkningsåret 1945l46 framlade bränslekommissionen i skrivelse den 12 juni 1945 ett närmare utformat förslag beträffande rikt- linjerna för ifrågavarande anskaffning. I huvudsak blev detta genom Kungl. Maj:ts beslut den 6 påföljande juli fastställt till efterrättelse (i transumt offentliggjort i SFS 1945 nr 560). Genom cirkulär nr 361 meddelade bränsle- kommissionen närmare tillämpningsbestämmelser i ämnet.
Kommissionen räknade i sin skrivelse med ett avverkningsprogram av
samma omfattning som för avverkningsåret 1944/45, nämligen 50 milj. kbm. Därest kravet på god Skogshushållning skulle upprätthållas, syntes det dock, med hänsyn till vad skogsvårdsstyrelserna anfört, icke möjligt att med dit- tills tillämpade principer meddela åläggande på denna kvantitet. Den sam- manlagda kvantiteten för hela landet beräknades sålunda preliminärt till c:a 44 milj. kbm. Kommissionen ansåg emellertid, att förutsättningar fun- nes för avverkning av en större kvantitet. Dittills hade nämligen ett stort antal skogsägare avverkat avsevärt mera än produktionsplikten, och genom de åtgärder som vidtagits för att stimulera förbrukare att förvärva avverk— ningsrätter utöver produktionsplikten hade man anledning förvänta, att av- verkning av sådan ved som ej inräknats i avverkningslängderna komme att ske i större utsträckning än förut. Om krisen fortsatte, bleve det ock nöd— vändigt tillse, att avverkningsåläggandena i större utsträckning än vad tidi- gare varit fallet verkligen bleve fullgjorda.
Med hänsyn till de ovissa framtidsutsikterna bestämdes, att avverknings- åläggandena för 1945/46 skulle meddelas i etapper. Kungl. Maj:ts beslut innehöll, att första etappen skulle omfatta tiden 1 juli—31 december 1945. Dock skulle för skogsägare, vilkas beräknade avverkning för hela avverk- ningsåret understeg 100 kbm, åläggandena meddelas för hela kvantiteten ouppdelad och avse beträffande de tre nordligaste länen tiden intill den 1 mars och beträffande övriga län tiden intill den 1 april 1946. Samman- lagt skulle avverkningsålägganden för första etappen utfärdas till en kvan- titet av minst 205 milj. kbm brännved, kolved och massaved. De skulle (frånsett nyssnämnda smärre skogsägare) i de särskilda landsdelarna om— fatta följande andel av de i avverkningslängderna upptagna årskvantite- tema: i de tre nordligaste länen 50 procent, i Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs och Västernorrlands län 40 procent, i Örebro och Västmanlands län 35 procent och i övriga län 30 procent. De kvantiteter som skulle av- verkas under andra halvåret 1945 enligt de nya åläggandena skulle åstad- kommas utöver dem som avsågos med tidigare ålägganden, ehuru tiden för dessa utsträckts till den 1 oktober 1945. Överskott å avverkningen en- ligt de tidigare beskeden fingo dock tillgodoräknas vid fullgörandet av skyl» digheten enligt de senare beskeden. Inom de 17 södra länen berättigades skogsägarna liksom tidigare att fullgöra åläggandena efter eget val i form av kastved eller massaved; inom de 7 norra länen skulle åläggandena be- träffande kastved och massaved däremot hållas åtskilda. I avverknings- skyldigheten fick inräknas jämväl långved (såväl för bränsleändamål som för tillverkning av träkol och gengasved samt även för tillverkning av in- dustriträkol), virke avsett för tillverkning av träull, lådor och silltunnstav, props, garvämnesvirke och tändsticksvirke. Statsgarantien skulle omfatta den kastved och massaved, som skogsägarna ålagts avverka eller som de fingo inräkna i avverkningsskyldigheten, däremot ej långved, props och annat virke av speciella slag, som nyss nämnts. För erhållande» av stats-
garanti skulle gälla, att veden upplagts vid normal leveransplats senast den 31 :augusti 1946 eller, enligt bränslekommissionens medgivande, vid senare tidpiunkt, dock senast den 28 februari 1947. Uppfyllandet av garantien fick påkallas fr. o. m. den 1 juli 1946 t. o. m. den dag då veden senast skulle vara upplagd vid normal leveransplats. Veden skulle vid inlösningstillfället uppfylla de kvalitetsfordringar, som fastställts av Skogsstyrelsen. Garanti- priserna voro desamma som angivits i kungl. brevet den 26 januari 1945 (se sid. 273).
Med domänstyrelsen hade bränslekommissionen redan tidigare träffat av- tal om avverkning före den 1 oktober 1945 av vissa kvantiteter ved och massaved på kronoskogarna utöver den avverkning som sammanhängde med åtagandet för avverkningsåret 1944/45. Beträffande de större skogs— bolagen (73 till antalet), med vilka kommissionen under de två närmast föregående avverkningsåren ingått särskilda avverkningsöverenskommelser, ämnade kommissionen upptaga förhandlingar om liknande avtal även för 1945/46, avseende massaved samt brännved som resp. företag i sin egenskap av skogsägare borde tillhandahålla den allmänna bränslemarknaden utöver företagens egen försörjning med bränsle. Några dylika avtal hade dock vid halvårsskiftet ännu icke kommit till stånd.
Produktionen av träkol och gengasved.
Tillgången på bilkol var under större delen av år 1944 mycket god. I viss mån kunde en överskottssituation sägas föreligga, uppenbarligen be- roende därpå att producenter och grossister i avvaktan på ett annalkande fredsslut i stor utsträckning sålt ut sina lager, samtidigt som förbrukarna blivit mindre villiga att köpa kol på längre sikt. De sammanlagda lagren av bilkol inom landet, vilka vid årets början beräknats uppgå till omkring 32 milj. hl, hade vid årsskiftet 1944/45 minskats till omkring 1'9 milj. hl. Samtidigt hade lagren av bilved nedgått från c:a 1'4 till 08 milj. hl. Över- skottssituationen med därav följande nedpressning av prisnivån medförde en viss inskränkning av produktionen, till följd varav mot slutet av år 1944 en omsvängning på marknaden inträdde och en viss knapphet började göra sig gällande. Förhållandet syntes vara, att den privata grosshandeln ej ens vid det sålunda skärpta marknadsläget var villig att taga de risker, som följde med en långfristig kontraktering. Då fara alltså syntes föreligga för att de enskilda företagarna på bilbränsleområdet inför krigets slutskede komme att draga sig ur spelet, så att en lucka kunde komma att uppstå i försörjningen intill dess flytande drivmedel i större omfattning kunde stäl- las till förfogande, fann man sig på ansvarigt håll böra överväga, om icke det allmänna här borde stödjande ingripa, närmast med anlitande av det statliga affärsföretaget på området, Svenska gengasaktiebolaget.
Detta bolags ställning, sedan dess ursprungliga uppgift såsom organ för anskaffning av gengasaggregat avvecklats och verksamheten huvudsakligen
inriktats på bränsleområdet, hade redan tidigare varit föremål för övervä- gande, varvid överenskommelse träffats mellan bränslekommissionen och bolaget om dettas fortsatta befattning med försörjningen av gengasbränsle och särskilt för upprätthållande av en önskvärd lagerhållning.
I början av år 1945 inkom bränslekommissionen, enligt erhållet uppdrag. med förslag angående bilkolsförsörjningens ordnande under övergångstiden samt angående gengasbolagets roll i sådant hänseende. Med utgångspunkt härifrån framlade Kungl. Maj:t —— efter inhämtande av yttranden från olika myndigheter _— i proposition till 1945 års riksdag, nr 181, en översikt av läget jämte förslag till åtgärder.
I propositionen lämnades en redogörelse angående sättet för gengasbolagets bil— kolsanskaffning, varav framgick bl. a. följande. Fran producenter av råkol hade bolaget inköpt sådant kol och verkställt krossning därav i egna krossningsanlägg— ningar. Bolaget hade vidare av Stora Kopparbergs bergslags aktiebolag arrenderat sagda bolags kolugnsanläggning i Bysjön och därstädes tillverkat råkol som krossats till bilkol. Inköp hade även skett av färdigt bilkol. För att få till stånd en ökad till- verkning av sådant kol och samtidigt därmed en ökning av tillverkningen av tjära, avsedd för framställning av fiskebåtsbränsle, hade bolaget igång— satt konstruktions- och provningsarbeten för att få fram en lämplig form av retortugn. Sedan därvid en ugnstyp utexperimenterats, hade bolaget tillverkat ett antal sådana ugnar, vilka sålts till privata företagare. I flertalet fall hade ordnats så, att likviden skulle erläggas genom leverans till visst pris av allt vid ugnen till- verkat bilkol, intill dess slutlig amortering skett, varvid en del av betalningen för kolet innehölls såsom amortering å likviden för ugnen. De flesta ugnarna hade på så sätt amorterats; återstoden beräknades bliva slutgiltigt amorterad under år 1945. Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande hade bränslekommissionen enligt avtal med innehavare av sådana ugnar lämnat garanti för avsättningen till visst pris av den vid ugnarna utfallande tjäran under en tid av två år efter anläggningarnas igång— sättande, dock längst till den 1 juli 1945.
Bolagets försäljning av gengasbränsle hade uppgått till följande kvantiteter:
Bilkol1 Bilved Redovisningsåret 1940/41 .................. c:a 1 200 000 111 36 000 hl 1941/42 .................. » 2 620 000 » 130 000 » » 1942/43 .................. o 2 665 000 » 339 000 » » 1943/44 .................. » 2 370 000 » 131 000 »
Behovet av gengasbränsle beräknades för bränsleåret 1944/45 till c:a 21 milj. 111 bilkol och 22 milj. hl bilved.
Med hänsyn till det uppkomna osäkra läget på bilkolsmarknaden föreslog bränsle- kommissionen, att gengasbolaget tills vidare under år 1945 skulle fortsätta sin verk- samhet med följande uppgifter, nämligen att svara för civil beredskapslagring mot- svarande c:a två månaders behov, att under återstående kontraktstid mottaga arrende- ugnarnas kolproduktion, att i görlig omfattning uppköpa råkol med leveranstermin inom kalenderåret 1945, att företaga kontraktering av färdigt bilkol för leverans på längre sikt, förslagsvis sex månader eller mera, dock inom kalenderåret 1945.
* Enligt senare av gengasbolaget meddelade uppgifter uppgick bolagets försäljning av bilkol till följande kvantiteter: 1940/41 1 120000, 1941/42 2 622000, 1942/43 2665 000 och 1943/44 2371000 hl. Förbrukningen under 1944/45 angavs till c:a 24 milj. hl bilkol och lika stor kvantitet bilved.
samt att tills vidare ombesörja fortsatt drift vid Bysjöanläggningen. Bolagets inköp av råkol (milkol) borde, med hänsyn till den önskade lokaliseringen av milkolningen, begränsas till Norrland och företrädesvis avse Norrbottens och Västerbottens län. Inköpen av färdiga bilkol syntes ej böra begränsas till kvantiteten. Dock borde bo- laget vid sådan upphandling inrikta sig på att uppliva tillverkningen på områden. där denna inställts, genom att taga hand om en produktion. som icke för tillfället funne avsättning.
I propositionen underströks av föredragande statsrådet angelägenheten av statliga stödåtgärder på bilkolsmarknaden i syfte att uppnå en tillfreds- ställande försörjning med gengasbränsle intill dess att flytande drivmedel kunde erhållas i tillräckliga mängder för trafikväsendets behov. (Beträf- fande gengasved förklarades några särskilda åtgärder ej behövliga.) För ändamålet borde gengasbolaget fortsätta sin verksamhet på i huvudsak samma sätt som tidigare och därvid försöka åstadkomma den erforderliga produktionsökningen samt dessutom, så snart tillgången på gengaskol så medgåve, upplägga ett tillfredsställande beredskapslager. Det framhölls, att avsikten med ett sådant beredskapslager icke vore att övertaga de enskilda företagarnas normala lagringsrisker, utan att dessa företagare förutsattes komma att i eget intresse hålla lager av den storlek som betingades av deras affärsrörelse. Gengasbolagets framtida uppgifter angåvos sålunda: Det borde tills vidare inköpa och försälja färdigt bilkol i enlighet med förut tilläm- pade grunder samt i anslutning härtill under år 1945 verkställa de köp av bilkol, som bränslekommissionen funne anledning att i produktionsbefräm- jande syfte uppdraga åt detsamma. Bolaget borde vidare avtala om leverans under år 1945 och första kvartalet av år 1946 av råkol under iakttagande av de föreskrifter som bränslekommissionen funne nödigt meddela samt i lämplig omfattning krossa och försälja sålunda levererat kol. Bolaget borde slutligen i enlighet med bränslekommissionens anvisningar lagra intill 1'5 milj. hl kol. Försäljning av på sådant sätt lagrat kol finge endast ske i en- lighet med bränslekommissionens direktiv. Jämväl lagringen och den i pro- duktionsbefrämjande syfte skeende inköpsverksamheten skulle självfallet bedrivas under hänsynstagande till affärsmässiga synpunkter, i den mån detta kunde ske utan eftersättande av försörjningssynpunkterna. Det för- modades dock icke kunna undvikas att förluster komme att uppstå i ifråga— varande verksamhet. I den mån dessa icke täcktes av överskott å bolagets övriga verksamhet borde de i efterskott ersättas bolaget, vilket även skulle gälla lagringsförluster på grund av prisfall.
Med hänsyn till bolagets fortsatta verksamhet borde de medel som åter— stode å det tidigare anvisade 15 milj.-kronorsanslaget till förlagskapital för bolagets bränsleanskaffning (se del II sid. 125) stå till förfogande även för budgetåret 1945/46. Till täckande av omkostnader för bolagets lagringsverk- samhet under budgetåret 1944/45 äskades ett anslag av 400 000 kronor.
Riksdagen biföll propositionen till alla delar.
Samtidigt som sålunda åtgärder vidtogos för att genom det statliga orga- net åstadkomma produktionsökning och vidgad lagerhållning på bilkols- området fann bränslekommissionen angeläget att söka underlätta och sti- mulera de enskilda bilkol- och bilvedproducenternas verksamhet. I cirku— lärskrivelse till kristidsstyrelserna den 21 februari gav kommissionen an— visning, att vedtilldelningen för tillverkning av bilbränsle skulle utökas. Ved— tilldelningen för dylik tillverkning finge icke åsidosättas till förmån för andra ändamål och borde t. 0. m. i särskilda fall kunna lämnas företräde, även om detta skulle inkräkta på annan försörjning inom vederbörande kristidsstyrelses område eller på dess möjlighet att tillgodose kraven på ut- försel av ved till annat område. Härvid skulle beaktas, att i första hand de anläggningar borde tillgodoses, där tillverkningen drevs rationellt och rä- varan bäst utnyttjades. Bilvedhuggerier och kolugnar skulle i möjligaste mån tilldelas torr ved.
De bestämmelser om obligatorisk inblandning av barr-, asp- eller alved vid tillverkning av bilved, som bränslekommissionen i januari 1944 med- delat beträffande de sjutton södra länen (se del V sid. 314), utsträckte kom- missionen genom cirkulärskrivelse den 27 mars 1945 att gälla jämväl för de sju norra länen. Tillverkning av bilved av ren björkved kunde dock i de tre nordligaste länen av vederbörande bränslekontor medges, t. ex. när över- skott på björkved förelåge inom tillverkningsområdet Och ett upprätthål- lande av inblandningsbestämmelserna skulle medföra, att barr-, asp- eller alved måste dittransporteras, eller om för tillverkningen användes björkved uteslutande av enklare beskaffenhet, såsom gallringsvirke från tillverkarens egen skogsfastighet.
Torvproduktionen och regleringen av handeln med bränntorv.
Framställningar som i början av år 1945 gjordes av torvindustriens riks- organisationer om höjning av normalpriserna på bränntorv föranledde ingen Kungl. Maj:ts åtgärd. Bränslekommissionen och priskontrollnämnden er- kände, att gällande normalpris enligt verkställd utredning finge anses otill- fredsställande för en del torvproducenter, som arbetade under mindre gynn- samma förhållanden. Emellertid vore torvpriset, även efter den sänkning som skett är 1944, högt i förhållande till priset på andra bränslen, och av- sättningssvårigheter vore vid fri marknad helt visst att förvänta. Flertalet. torvfabrikanter antogos även vid gällande pris skola vara villiga att upp- råtthålla sin tillverkning.
För 1945 års kampanj uppställde bränslekommissionen som mål att uppnå en produktion av minst 1 milj. ton. Knappheten på fossilt bränsle hade ökat torvens betydelse som ersättningsvara i de områden, särskilt Skåne, vilka lågo nära torvproduktionscentra och vilkas bränslebehov visat sig särskilt svårt att tillgodose genom tillförsel av ved. För att utdryga lagren av gas-
verkskol beräknade kommissionen, att c:a 150000 ton bränntorv av årets produktion komme att behövas för framställning av torvkol till vissa större gasverk. Då härigenom motsvarande kvantiteter torv komme att undan- dragas förbrukningen för vanliga bränsleändamål, ansåg kommissionen önskvärt, att torvproduktionen för året ökades i jämförelse med fjolårspro— duktionen med åtminstone den mängd som åtginge för framställningen av torvkol, så att samma kvantitet torv kunde disponeras under 1945 som under 1944 för täckande av de behov, som sistnämnda år tillgodosetts med torv.
Som stödåtgärd för torvproduktionens upprätthållande tjänade i första rummet meddelandet genom kungl. brev till bränslekommissionen den 2 februari 1945 (SFS nr 23) av fortsatt statsgaranti för torvtillverkningen på samma villkor och med samma utfästa garantipris som för 1944 års pro— duktion. Garanti skulle som förut få meddelas å en sammanlagd mycken- het av 500 000 ton. Uppfyllandet av meddelad garanti fick påkallas under tiden 1 januari—28 februari 1946. Tills vidare skulle enligt bränslekom- missionens bestämmande statsgaranti få lämnas för sammanlagt 300 000 ton enligt viss fastställd fördelning på de olika länen.
Då emellertid den sålunda utfästa avsättningsgarantien ej ansågs tillräck- lig för förverkligande av det uppställda produktionsprogrammet och det,- samma ej heller antogs kunna ske blott genom propaganda, föreslog bränsle- kommissionen en premiering av produktionen utöver en viss bestämd grund- _ kvantitet. Som ytterligare motiv härför anfördes, att en viss ersättning borde ges för den ökade risken med hänsyn till torvens kvalitet vid en till tiden förlängd torvupptagning, vilken syntes ofrånkomlig för att en produk- tionsökning av avsedd storleksordning skulle kunna komma till stånd.
Förslaget upptogs av Kungl. Maj:t, som den 23 mars 1945 bemyndigade bränslekommissionen att med anlitande av vedclearingkassan till torvföre- tagen utbetala en premie av 5 kronor per ton för maskintorv, vilken utöver en för vederbörande torvföretagare bestämd grundkvantitet under år 1945 tillverkades samt försåldes och levererades till torvhandlare eller förbru- kare. Grundkvantiteten fastställdes av bränslekommissionen för varje be'- rört torvföretag. För företag, som erhållit statsbidrag till bestridande av kostnader för förberedelsearbeten och som träffat avtal med bränslekom- missionen om viss årlig minimiproduktion, beräknades grundkvantiteten i regel efter den principen, att den skulle utgöra medelvärdet av den försålda och levererade produktionen under vart och ett av åren 1943 och 1944 samt den för år 1945 avtalade mängden. För övriga torvföretag avpassades grund- kvantiteten så, att den ungefär sammanföll med medelstorleken av den för- sålda och levererade produktionen under vart och ett av åren 1943 och 1944. För de fall, då de på sådant sätt framräknade medeltalen icke gåvo en riktig bild av vederbörande företags produktionsförmåga, t. ex. genom att ingen eller blott ringa produktion ägt rum under något av åren 1943 och 1944 eller genom att en särskilt hög produktion under dessa är mer eller
mindre förminskat produktionsmöjligheterna under år 1945, vidtogos härav betingade justeringar i beräkningssättet.
Med hänsyn till det ansträngda försörjningsläget i fråga om fasta bräns- len och det förhållandet, att för kommande bränsleår en betydande torv- kvantitet reserverats för torvkolningsändamål och sålunda komme att un— dandragas den tidigare marknaden, syntes det vara av vikt, att maskintorv i görligaste mån nyttiggjordes inom ramen för den allmänna försörjnings- planen. Bränslekommissionen föreskrev fördenskull genom cirkulär nr 340 vissa ändrade bestämmelser beträffande försäljningen av maskintorv från torvproducent. Producenterna erhöllo rätt att fritt försälja av dem fram- vunnen maskintorv till hushållsförbrukare inom det kristidsnämndsområde, där torven framvunnits, eller efter kristidsstyrelsens medgivande inom an- gränsande kristidsnämndsområde. Försäljning till dylik hushållsförbrukare fick dock ej ske i den mån den av köparen begärda kvantiteten uppenbar- ligen översteg hans behov för uppgivet ändamål. Övriga förbrukarc ägde däremot endast inköpa maskintorv mot licens. Sådan komme som regel en- dast att lämnas till de förbrukare, vilka direkt från kommissionen erhölle meddelande om den torvkvantitet, som kommissionen räknade med att de skulle kunna erhålla under bränsleåret 1945/46.
Genom beslut den 23 mars 1945 medgav Kungl. Maj:t tillverkare av såväl maskintorv som stick- och älttorv eftergift beträffande krigskonjunkturskatt för inkomst år 1945.
B. Flytande bränslen.
Försörjningslåget.
Under första halvåret 1945 nedgick importen av flytande bränslen till knappt hälften av importen under närmast föregående kalenderhalvår. Or- saken härtill var den, att lejdtrafiken under de sista krigsmånaderna helt upphörde. Av importen utgjorde en mindre del flygbensin för civilflygets räkning, medan återstoden, som utgjordes av brännolja, reserverades för krigsmaktens räkning. Produktionen av inhemska bränslen undergick icke någon nämnvärd förändring i förhållande till sista halvåret 1944.
Mineraloljor och motyl.
Oblandad bensin blev även under denna period endast i mycket begränsad omfattning föremål för tilldelning, nämligen som förut i huvudsak till gummi- och fettextraktionsindustrierna för användning såsom lösningsmedel samt till sjukvårdsändamål. Tilldelning av Iättbentyl för civila ändamål förekom icke. Tilldelning av motyl 25 lämnades i ungefär samma omfatt- ning och för samma ändamål som under andra halvåret 1944. Genom be- slut den 13 april 1945 medgav Kungl. Maj:t, att en kvantitet av 2 000 kbm
motyl 85 fick ställas till förfogande under år 1945 för tilldelning till sådana innehavare av motorfordon, huvudsakligen lättviktsmotorcyklar, som prö- vades ha särskilt behov av att använda fordonet för färd till eller från arbetsplats eller eljest för sin verksamhet. Detta bränsle försåldes endast blandat med smörjol ja och betingade ett försäljningspris av 113 öre per liter, varav 11 öre belöpte sig på smörjoljan. Moty198 tilldelades i endast obe- tydlig omfattning, huvudsakligen till kustfarten. (Se i övrigt sid. 335.)
Förbrukning av Iysfotogen förekom för samma ändamål och i samma omfattning som under närmast föregående halvår. Med hänsyn till att lag- ren av motorfotogen voro mycket begränsade blev det nödvändigt att före- skriva successiv övergång från drift med den blandning av mineralfotogen och skifferfotogen, som under föregående halvår tilldelats för jordbruk och fiske, till drift med enbart skifferfotogen. Enär skifferfotogen visat sig icke lämpligen kunna användas i oblandat skick i förekommande motortyper utan omändring av motorerna, anmodades traktorfabrikanterna att tillverka och saluhålla erforderliga ändringsdetaljer. På grund av den under perio- den rådande verkstadskonflikten kunde emellertid sådana ändringsdetaljer icke levereras, varför tilldelning av motorfotogen (bestående av lika delar mineralfotogen och skifferfotogen) måste lämnas i ungefär samma omfatt- ning och för samma ändamål som under sista halvåret 1944. Brännolja till- delades liksom tidigare i mycket obetydlig utsträckning, huvudsakligen för provkörning av nya motorer vid motorverkstäderna. Efter krigshandlingar- nas upphörande i Europa lämnades emellertid tilldelning av brännolja under juni månad för den begynnande transoceana sjöfarten. För täckande av detta behov medgav Kungl. Ma jzt marinmyndigheterna att av marinens lager av motorbrännolja överlåta vissa kvantiteter, varjämte för speciella ända- mål reserverade, inom landet befintliga lager fingo tagas i anspråk. Till— delning av eldningsolja förekom icke under perioden.
Skiffer-oljeprodukter.
Under första halvåret 1945 framkommo skifferoljeprodukter i beräknad omfattning. Av produktionen, c:a 49 000 kbm, utgjordes c:a 35 procent av bensin, c:a 10 procent av fotogen och c:a 55 procent av brännolja. Bränn- oljan disponerades helt för marinens räkning.
Sultitsprlt.
Sulfitspritproduktionen fortfor att ökas om än i mindre omfattning. Den uppgick sålunda under första halvåret 1945 till 23300 kbm 95-procentig sprit mot 22 500 kbm under sista halvåret 1944. Användningen fördelades såsom förut på motordrift, tekniska ändamål, hushållsbruk och förtäring.. Någon produktion av potatisbrännvin förekom icke heller under första halvåret 1945.. '
Motortjära framkom under första halvåret 1945 planenligt med c:a 1 300 ton per månad. Därav levererade Aktiebolaget statens skogsindustrier 600 ton per månad enligt med detta företag träffat avtal. Med övriga producen- ter, däribland Skogens kolaktiebolag, hade avtal icke träffats om leverans av motortjära utan denna skedde enligt under hand träffade överens- kommelser.
Tilldelning av för motorändamål avsedd tjära skedde såsom förut i huvud- sak till fiske och kustfart; behovet härvidlag kunde i stort sett tillgodoses. Konsumentpriset var under perioden oförändrat 45 öre per kg.
Under första halvåret 1945 tillverkades sammanlagt 17 209 ton stubbtjära och stubbterpentin. Härav bidrog Skogsägarnas oljeaktiebolag med 13 804 ton. Liksom tidigare gick stubbtjäran i huvudsak till smörjoljeframställ- ning och stubbterpentinen till Färg- och fernissindustriens råvaruförening. Den 1 maj 1945 utgick det ena av de två avtal, som bränslekommissionen träffat med Skogsägarnas oljeaktiebolag angående tillverkning och leverans av stubbtjära och stubbtjärprodukter (se del III sid. 132). Då med hänsyn till rådande försörjningsläge beträffande smörjoljor krackningen av stubb— tjära för framställning av tjärsmörjolja samtidigt upphörde, förföll frågan om förlängning av detta avtal eller ingående av nytt sådant. Anmälda behov av tjära för bestrykning och impregnering kunde helt tillgodoses. Svenska gasverksföreningen igångsatte under våren 1945 vissa försök med gasfram- ställning ur tjära, huvudsakligen stubbtjära och blandvedstjära. S. k. B-tjära samt lövvedstjära användes under perioden för eldningsändamål. Sålunda förbrukade bl. a. marinen mindre kvantiteter lövvedstjära för eldning av flottans värmebåtar.
Tilldelning av trädestillat för användning som motorbränsle för bilar och motorcyklar kunde under första halvåret 1945 lämnas i något ökad omfatt- ning. Den 30 juni 1945 voro 1 267 bilar och 3 595 motorcyklar i trafik med detta bränsle. Härjämte ägde liksom tidigare vissa tjärproducenter rätt att för motorfordonsdrift förfoga över en del av de vid tjärtillverkningen fram- komna lättare derivaten.
Den under andra halvåret 1944 påbörjade tillverkningen av traktordestillat genom raffinering och fraktionerad destillation av stubbtjärdestillat full- följdes under första halvåret 1945 med tillfredsställande resultat. Tilldel- ning härav skedde för jordbruket (se sid. 207).
Importreglering för flytande bränslen.
Efter hävandet av minspärren i väster öppnades möjligheter för att im- porten av flytande bränslen åter kunde komma i gång i större omfattning än som kunnat äga rum genom lejdtrafiken. Det var dock att förutse, att denna import under den första tiden måste bli jämförelsevis begränsad.
främst av det skälet att tonnage i tillräcklig omfattning icke komme att stå till förfogande. Först sedan frågan om tanktonnagets fördelning behandlats inom den internationella sjöfartspoolen (se härom sid. 320) kunde det väntas bli möjligt att med större säkerhet bedöma hur stor nämnda import komme att bli. Då därtill kom, att lagren på området voro små samt att en viss beredskapslagring lämpligen borde upprätthållas, måste det anses ofrån- komligt att förbrukningsregleringen i fråga om flytande bränslen tills vidare under en ej alltför kort tid ägde bestånd. Detta förutsatte att vederbörande ransoneringsmyndighet bereddes möjlighet att, i den mån importen på nytt komme i gång, öva inflytande på dennas sammansättning, så att det bleve möjligt att på lämpligt sätt tillgodose olika förbrukarekategoriers behov.
[ skrivelse till Kungl. Maj:t fäste 1944 års drivmedelsutredning —— vilken tillsatts för att verkställa utredning om ordnandet i fortsättningen av driv- medelsförsörjningen i Sverige —— uppmärksamheten på hithörande förhål- landen. Utredningen framhöll, att oljeimporten västerifrån under avspärr- ningstiden ägt rum nästan uteslutande för försvarets räkning samt hand- hafts av de militära myndigheterna. Utredningen ansåg lämpligt, att im- porten av militära kvoter _— i den mån sådana alltjämt komme att stå till vårt förfogande — liksom förut, åtminstone tills vidare, skedde genom lnili- tärmyndigheternas försorg. Beträffande importen för civila ändamål för- ordade utredningen, att denna finge handhas av de enskilda oljeimportö- rerna med hänsyn till att dessa, liksom under kriget varit fallet, alltjämt syntes böra — själva och genom sina återförsäljare — ombesörja distribu- tionen av de flytande bränslena samt'vården av och tillsynen över de upp— lagrade förråden. En sådan anordning förutsatte dock vid bibehållen ran- sonering, att importen underkastades reglering från försörjningsmyndig- hetens sida, varför drivmedelsutredningen hemställde om utfärdande av föreskrifter härutinnan. Av vikt vore även, att importörerna sinsemellan etablerade ett intimt samarbete. Det sistnämnda ansåg utredningen lämpli- gen kunna ske genom det samarbetsorgan som redan förefanns för de större importörerna, nämligen Förenade svenska oljeimportörers aktiebolag, vilket bildats på bränslekommissionens initiativ som ett centralorgan för oljeim- port och i denna egenskap fungerat bl. a. i fråga om oljeimporten från Ru- mänien under krigets tidigare skede.
Med anledning av denna framställning utfärdade Kungl. Maj:t den 25 maj 1945 kungörelse (nr 207) angående reglering av införseln av vissa mineral- oljor, varigenom föreskrevs, att införsel av såväl rå mineralolja som bensin och andra raffinerade brännoljor fr. o. m. den 1 juni 1945 icke fick ske utan tillstånd av bränslekommissionen. Någon tillämpning av ifrågavarande kungörelse kom emellertid icke till stånd under första halvåret 1945.
C. Gengas.
Endast obetydliga ändringar skedde under första halvåret 1945 i fråga om de i centrala automobilregistret upptagna gengasdrivna motorfordonens antal, såsom nedanstående sammanställning utvisar.
Antalet gengasdrivna motorfordon 30 juni 1944 31 dec. 1944 30 juni 1945
Omnibussar .................. 3 549 3 555 3 547 Lastbilar .................... 34 374 34 349 34 247 Personbilar .................. 33 872 34 991 35 297
Summa 71 795 72 895 73 091
Dessutom funnos i registret upptagna 981 st. tyngre motorcyklar, drivna med gengas. Proportionen mellan de kol- och veddrivna gengasfordonens antal försköt sig under halvåret något till veddriftens förmån beträffande bussar och personbilar (från resp. 76 och 11 procent vedgasfordon vid årets början till resp. 77 och 12 procent vid utgången av juni), medan för last- bilar proportionen förblev ungefär oförändrad.
Naturligt var, att de skymtande utsikterna till ett snart slut på kriget framkallade en viss osäkerhet angående gengasdriftens fortsatta upprätthål- lande, sedan friare tillgång pä flytande bränslen öppnats. I synnerhet gjorde sig denna osäkerhet gällande med avseende på produktionen och anskaff— ningen av gengasbränsle, då verksamheten på detta område liksom beträf- fande träbränsleproduktionen över huvud måste arbeta på relativt lång sikt. För att i någon mån dämpa farhågorna gjordes från bränslekommissionens sida vid årets början ett principiellt uttalande i frågan om gengasdriftens vidmakthållande i fortsättningen. Det fastslogs som tämligen ofrånkomligt. att gengasdriften måste komma att anlitas för landets transportväsen i unge- fär dittillsvarande omfattning under åtminstone ett år framåt, även om en reguljär import av flytande bränslen skulle under denna tid komma att upp- tagas. Emellertid vidtogos vissa åtgärder i syfte att stabilisera bilbränsle- marknaden och trygga försörjningen särskilt med bilkol under övergångs- tiden. Härvid trädde Svenska gengasaktiebolaget i viss män i förgrunden. Se härom sid. 287.
Nyssnämnda bolag hade, såsom redan nämnts, redan före ingången av år 1945 i huvudsak inriktat sig på bränsleanskaffningen och upphört med sin övriga verksamhet, d. v. s. anskaffningen av gengasaggregat samt expe- riment- och försöksarbeten (angående de sistnämnda se särskilt del IV sid. 135). Enligt beslut vid 1945 års riksdag, i anledning'av proposition nr 181, beviljades bolaget ett anslag av 288 000 kronor för reglering av de kostna- der som föranletts av försöksverksamheten, till den del dessa ej täckts genomtidigare för ändamålet till ett sammanlagt belopp av 720 000 kronor anvisade medel.
För kontroll och undersökning av gengasaggregat hade för budgetåren 1940/41—1944l45 anvisats anslag om tillhopa 420 500 kronor, därav 110 000 kronor för budgetåret 1944/45. Medlen hade kommit till användning för— den under bränslekommissionen sorterande gengasbyråns verksamhet. Tids- förhållandena gjorde, att denna verksamhet syntes kunna under nästkom- mande budgetår väsentligt inskränkas. Bränslekommissionen fann, att då gengasdriften numera finge betraktas som en mera normal företeelse i sam- hället erfarenheten om dess funktioner bland fabrikanter, drift- och service- personal samt bland allmänheten blivit så allmän och grundlig, att statlig ledning i många hänseenden kunde undvaras. Den statliga befattning med tekniska gengasfrågor, som alltjämt kunde befinnas nödig, syntes böra över- flyttas på permanenta statliga institutioner, i den mån lämpliga dylika fun- nes eller kunde komma att skapas. Efter överläggning med vederbörande myndigheter och organisationer.bestämdes, att bränslekommissionens be- fattning med frågor rörande gasgeneratorer för motordrift skulle inskränkas till provningar av gengasverk och gengasutensilier i sådana fall då kommis- sionen därom fattade särskilt beslut, undersökning i begränsad omfattning av brandfall, där skadeorsaken kunde befaras vara att söka i gengasdrift, samt vidmakthållande av teknisk expertis för utfärdande av råd och anvis- ningar jämte föreskrifter för gengasdrift. Kommissionens befattning med medicinska frågor i samband med gengasförgiftningsfaran skulle upphöra och helt överlåtas på statens gengasforskningsråd. Dock förutsattes ett visst samarbete mellan de båda organen skola äga rum på det tekniskt-profylak— tiska området.
För upprätthållande av gengasbyråns på angivet sätt begränsade verk- samhet anvisades för budgetåret 1945/46 ett anslag av 68 000 kronor.
Med anledning av framställningar från statens gengasforskningsråd avlät Kungl. Maj:t proposition till 1945 års riksdag, nr 215, med begäran om an- slag till åtgärder i anledning av förgiftningsfaran vid gengas- drift för budgetåret 1945l46. Det begärda anslaget, 230 000 kronor, be- viljades av riksdagen. Därigenom skulle enligt propositionen möjliggöras, att stationer till ett antal av omkring 10 st. komme att upprättas på olika platser i landet för undersökning och behandling av förekommande förgift- ningsfall, att en statlig klinik inrättades i Stockholm vid Karolinska sjuk- huset, att utbildning komme att anordnas för blivande gengasläkare, att personalen vid den redan befintliga Sabbatsbergskliniken förstärktes och ytterligare statligt bidrag lämnades till dess inredning och utrustning, samt att otoneurologisk och neurologisk-psykiatrisk expertis säkerställdes inom gengasforskningen. Beträffande den tekniskt-profylaktiska verksamheten, vilken dittills handhafts av bränslekommissionens gengasbyrå, ingick det i programmet att den skulle snarast möjligt administrativt samordnas med den medicinska forskningsverksamheten på området. Ifrågavarande verk—
samhet skulle utvidgas genom att ytterligare personal ställdes till förfo- gande för att lämna allmänheten anvisningar och råd till avhjälpande av fel å gengasaggregat, att statistiskt bearbeta förgiftningsfrekvensen samt att i samverkan med skyddsombuden på arbetsplatserna sprida ökad kunskap om gällande skyddsföreskrifter. Till en det kunde här angivna åtgärder genomföras redan under förra hälften av år 1945 med anlitande av det an- slag som för budgetåret 1944/45 för hithörande ändamål anvisats av 1944 års riksdag.
Kungörelsen den 5 juni 1942 (nr 361) med vissa bestämmelser till skydd mot skada från gengasdrivet fordon eller redskap, vari meddelats en rad straffsanktionerade bestämmelser till motverkande av förgiftningsrisken vid gengasdrift (se del III sid. 361), ersattes av en ny kungörelse med samma rubrik den 11 maj 1945 (nr 174), vilken innehöll i vissa hänseenden skärpta bestämmelser och bl. a. upptog den nyheten, att giltigheten i viss omfatt- ning utsträcktes till privatgarage. Som följd därav utfärdade bränslekom- missionen cirkulär, nr 355, som — utom redogörelse för och förklaring av bestämmelserna i den nya kungörelsen —— innehöll anvisningar angående tillsyn över och handhavande av gengasdrivna fordon och redskap samt upplysningar angående gengasförgiftning och dess behandling. Detta cirku- lär ersatte kommissionens tidigare cirkulär i ämnet nr 272.
D. Smörjmedel.
Genom Kungl. Maj:ts beslut den 17 april 1942 hade inom industrikom- missionen, samtidigt som smörjmedel av olika slag åsatts normalpriser, in— rättats en clearingkassa för smörjmedel, avsedd att möjliggöra en prisutjämning beträffande såväl från olika håll importerade mineral- smörjoljor som inom landet framställda tjärsmörjoljor (se del III sid. 364). Sedermera hade bestämts, att clearingkassan skulle få tagas i anspråk även för täckande av kostnaderna för raffinering av tjärsmörjoljor. Clearingav- giften för smörjmedel hade fr. o. m. den 1 maj 1944 höjts från 75 öre till 1 krona per kg (se del V sid. 327). I de kalkyler, vilka lågo till grund för nämnda höjning av clearingavgiften och vilka baserats på en beräkning av kostnaderna för tillverkning av viss kvantitet tjärsmörjmedel samt en upp- skattning av utgifterna för smörjmedelsimporten, förutsattes, att clearing— kassans inkomster genom avgiftshöjningen skulle förslå till gäldande av de utgifter som kunde väntas komma att åvila densamma. Emellertid visade det sig, att kostnaderna icke kunde hållas inom den kalkylerade ramen. Ök— ningen berodde dels på att priset på den raffinerade tjärsmörjoljan blivit dyrare än beräknat, dels på att det av tekniska skäl blivit nödvändigt att i betydligt större utsträckning än vad tidigare förutsatts använda raffinerade
tjärsmörjoljor i stället för oraffinerade, dels ock på att en forcerad import av mineralsmörjoljor till kraftigt höjda priser ägt rum under år 1944. För att täcka de sålunda ökade kostnaderna fann sig industrikommissionen föranlåten att med Kungl. Maj:ts medgivande fr. o. m. den 7 februari 1945 höja clearingavgiften för flertalet smörjoljor från 1 krona till 1 krona 50 öre per kg. Samtidigt fastställde priskontrollnämnden nya normalpriser å smörjmedel, vilka inkluderade höjningen av clearingavgiften. För att denna åtgärd icke skulle verka kostnadsstegrande för fisket, lät industrikommis- sionen föra i marknaden nya 5. k. fiskemotoroljor, för vilka clearingavgiften bibehölls vid 1 krona per kg. Dessa oljor fingo säljas endast till fiskare.
Inventering av landets förråd av smörjmedel hade under hösten 1944 ägt rum enligt kungörelse den 22 september 1944 (nr 625), avseende lagerställningen den 1 oktober. Genom kungörelse den 16 mars 1945 (nr 53) förordnades om ny inventering per den 1 april 1945.
För inköp och raffinering genom reservförrådsnämndens försorg av spilloljor hade under åren 1940—44 anvisats belopp om tillsammans omkring 12 milj. kronor. Inköpen av spillolja hade intill den 1 april 1945 omfattat en kvantitet av c:a 600 000 kg. Då de anvisade medlen vid denna tid voro förbrukade men inköpen ansågos tills vidare böra fortgå åtmins- tone till utgången av år 1945, ställde Kungl. Maj:t för ändamålet till nämli- dens förfogande ytterligare ett belopp av 222 000.
Angående användningen vintertid av tjärsmörjoljor lämnade in- dustrikommissionen i meddelande nr 226 vissa anvisningar till tjänst för förbrukarna. Kommissionen framhöll, att den låtit sig angeläget vara att genom fortgående laboratorieundersökningar och provningar förvissa sig (om de successivt framställda nya smörjmedlens användbarhet samt att re- sultaten i praktiken i stort sett varit mycket goda. Karakteristiskt såväl för de under kriget importerade europeiska smörjoljorna som för tjärsmörj- oljorna vore, att de hade relativt gynnsam stelningspunkt men att däremot viskositetsegenskaperna vore ogynnsamma, d. v. 5. att oljorna uppvisade stor förändring av viskositeten med temperaturen, vilket innebure, att oljorna vid höga temperaturer bleve tunnare och vid låga temperaturer mera tjockflytande än förkrigskvaliteterna. Detta nödvändiggjorde iakt- tagandet av vissa försiktighetsmått vid användning av de nya automobil- oljorna för vinterbruk. Även ur lagringssynpunkt fordrade de tjäroljeblan- dade smörjmedlen särskild uppmärksamhet, särskilt med hänsyn till deras halt av s. k. retén, ett vaxliknande kolväte, som vid låg temperatur utfälldes och nedsatte smörjmedlets verkningsförmåga. Förbrukarna tillråddes där- för att förvara särskilt biloljorna i uppvärmda lokaler.
De mellan bränsle— och industrikommissionerna å ena sidan och Skogs- ägarnas oljeaktiebolag å andra sidan tecknade kontrakten om leverans av stubbugnstjära utlöpte den 1 maj och den 1 augusti. På grund av de i sam-
band med Europakrigets slut förbättrade importmöjligheterna i fråga om smörjmedel ansåg sig industrikommissionen icke vilja förorda fortsatt pro- duktion av stubbugnstjära. Raffinaderiet i Nynäshamn uppsade kontraktet med industrikommissionen beträffande tillverkning av tjärsmörjolja och tjäroljeproduktionen var i stort sett avslutad med första halvåret 1945.
7. Kraftförsörjningen.
Kraftsituationen. Nederbörden var under första halvåret 1945 riklig och tämligen jämnt fördelad över hela landet. Under första kvartalet uppgick nederbördsmängden till 136 och under andra kvartalet till 137 procent av den normala. För hela halvåret erhölls procenttalet 137.
Bortsett från en mindre nedgång under februari månad uppvisade vatten- krafttillgången en stigande tendens under första kvartalet. Efter en marke- rad topp under april på grund av den ovanligt tidiga vårfloden sjönk den sedan hastigt för att under juni månad uppnå det lägsta värdet under halv- året. I medeltal uppgick vattenkrafttillgången under dessa kvartal till 111 resp. 114 procent och under hela perioden till 113 procent av den normala.
Vid årsskiftet voro vattenmagasinen fyllda till c:a 93 procent. När fyll- nadsperioden började i slutet av mars månad, hade i magasinen sparats icke mindre än c:a 58 procent av totala magasinstillgången. Fyllnadsgraden steg sedan kontinuerligt under återstoden av halvåret till c:a 92 procent.
Under halvårets fyra första månader var belastningsintensiteten vid kraft- verken i stadigt sjunkande, men steg sedan kraftigt särskilt under juni må- nad. Variationerna framgå av följande värden på belastningsindex med årsskiftet 1935136 som bas.
Belastningsindex i medeltal M å n a d under månaden Januari ................................ 169 Februari ................................ 167 Mars .................................. 156 April .................................. 150 Maj .................................... 156 Juni .................................... 173
Förklaringen till de stora variationerna i belastningsintensiteten torde ligga i verkstadsstrejken, som utbröt i början av februari och pågick till i början av juli.
En del större belastningsobjekt ha tillkommit under perioden. Sålunda ökades belastningen i Norrbottens järnverk till 25 MW i slutet av januari genom tillkomsten av en ny stålugn. En elektrisk ångpanna om 10 MW till- kom i Örnsköldsvik i början av februari, och samma månad togs även den elektrifierade järnvägen Östersund—Järpen i drift.
Den rikliga vattentillgången under halvåret gjorde att ångkraftproduk- tionen kunde begränsas till i medeltal c:a 2 procent av totala kraftproduk- tionen. Den var till stor del betingad av tekniska skäl.
Till Danmark exporterades så mycket kraft som överföringsmöjligheterna medgåvo.
Restriktioner i krafiförbrukningen. Förbudet att använda elektrisk kraft för ånggenerering fortfor att gälla under halvåret. På grund av den goda vattentillgången och belastningsminskningen genom verkstadsstrejken bevil- jade emellertid centrala driftledningen undantag från denna bestämmelse i sådan utsträckning, att elektrisk ånggenerering kunde ske utan inskränkning.
Såsom omförmäles å sid. 264 visade det sig på grund av knappheten på gasverkskol nödvändigt att i april 1945 införa gasransonering inom vissa stä- der med gasverk. Då gasförbrukarnas konsumtion för matlagning m.m. här- igenom inskränktes, måste man räkna med en strävan hos dessa förbrukare att kompensera den påtvingade förbrukningsminskningen genom använd- ning av elektrisk kraft.
Tillgången på elektrisk kraft inom riksnätet var visserligen i och för sig så god, att den kunde anses räcka till för nämnda förbrukningsökm'ng, men i vissa gasverksstäder voro de elektriska ledningsnäten och stigarledningarna i husen icke tillräckliga för att medge någon nämnvärd belastningsökning. Då tillgången på koppar och övrig materiel för förstärkning av näten fort- farande var mycket knapp, var en förstärkning av distributionsnät och sti- garledningar i fastigheterna i den omfattning, som möjligen kunde komma att krävas vid en vidsträcktare användning av elektrisk kraft för kokplattor m. m., icke överallt möjlig. Med anledning härav gjorde de kommunala myn- digheterna i vissa gasverksstäder framställning om bränslekommissionens medverkan vid införande av erforderliga inskränkningar i rätten att använda elektrisk kraft.
Efter hemställan från bränslekommissionen utfärdade Kungl. Maj:t här- efter med stöd av lagen den 12 december 1941 (nr 925) om reglering av för- brukningen av elektrisk kraft och gas kungörelse den 13 april 1945 (nr 117), varigenom de tidigare kungörelserna angående inskränkning i kraftförbruk- ningen (1941 nr 704, 705 och 820 samt 1942 nr 821) upphävdes och ersattes med nya föreskrifter. I den nya kungörelsen bibehölls bestämmelsen om rätt för bränslekommissionen att föreskriva inskränkning i rätten att använda elektrisk kraft för ångalstring. Dessutom bemyndigades kommissionen med- dela föreskrift om inskränkning i förbrukningen eller om användningen i öv.- rigt av elektrisk kraft i ort med gasverk, i den mån sådan reglering påkalla- des av bristande överföringsförmåga hos de elektriska ledningsnäten eller stigarledningarna. Bränslekommissionen utfärdade i cirkulär nr 337 vissa tillämpningsbestämmel-ser, gällande fr. o. m. den 24 april 1945. Det fram- hölls, att då ledningsnäten och stigarledningarna voro olika dimensionerade
såväl inom olika städer som inom olika lokala områden, komme eventuellt meddelade föreskrifter att anpassas efter de rådande lokala förhållandena, och endast gälla de områden, där en för driftsäkerheten och för anläggning- arnas bestånd menlig överbelastning kunde befaras. I övrigt lämnades i cir— kuläret anvisningar rörande ansökningar om införande av restriktioner, rö- rande restriktionernas omfattning samt rörande undantag från och kontroll av restriktionerna. Dessa kunde avse uppvärmning av byggnad, beredning av varmvatten, matlagning samt gatu- och vägbelysning ävensom annan utom- husbelysning. I regel skulle elektrisk matlagning ges företräde framför varm- vattenberedning och byggnadsuppvärmning; av de senare skulle beredning av varmvatten äga företräde framför byggnadsuppvärmning.
Ännu vid utgången av första halvåret 1945 hade tillämpning av kungörel— sen angående inskränkning av elektrisk kraft i vad den avsåg sådan inskränk- ning i gasverksort på grund av bristande överföringsförmåga hos lednings- näten icke i något fall förekommit.
Den centrala driftledningen ( CDL ). CDL:s verksamhet fortgick under halv- året i samma utsträckning och efter samma riktlinjer som tidigare. Tack vare den gynnsamma kraftsituationen behövde övervakningen av samkör— ningen ej föranleda några anmärkningsvärda åtgärder.
Behandlingen av frågor av militär art, såsom bevakning, skyddsanord— ningar och reparationsberedskap, fortsatte efter i huvudsak samma riktlinjer som tidigare. Vapenstilleståndet i Europa i början av maj samt den avmatt- ning av beredskapen inom landet, som blev en följd därav, inverkade givet- vis på behandlingen av dessa frågor. I fråga om reparationsberedskapen och skyddsanordningar m. m. utgingo icke några ändrade direktiv i avvaktan på insamlande av erfarenhet från det avslutade stormaktskriget.
Det kan i detta sammanhang nämnas, att vid kraftanläggningarna under kriget organiserats särskilda hemvärnsförband, tillhörande det 5. k. verks- hemvärnet. Verkshemvärnets uppgifter vid kraftföretagen, såväl de statliga som de icke statliga, ha i huvudsak haft till ändamål att möjliggöra beväp- ning av personalen och utbildning av densamma, så att den skall vara i stånd att vid direkt angrepp mot anläggningarna försvara dessa. För att möjliggöra beväpning även av den personal, som icke är bunden till en viss station, ex— empelvis reparationspersonalen för kraftledningarna, har organiserats en sär- skild form av hemvärn, det 5. k. driftvärnet (jfr sid. 194). Denna organisation är avsedd att dels ersätta verkshemvärnet, dels möjliggöra exempelvis för såväl personalen inom den centrala byggnads- och reparationsberedskapen som de lokala reparationsavdelningarna att bli beväpnade och övade till själv- försvar och försvar av anläggningarna. I början av året fattades beslut om organisation av ett dylikt driftvärn.
Av de för kraftförsörjningen viktiga frågor, som CDL under här ifrågava- rande period upptog till behandling, må särskilt nämnas reglering av leve—
ranstiderna för stora transformatorer. Under kriget hade på grund av mate- rialbrist och på grund av ovissa framtidsutsikter en ganska stor återhållsam- het beträffande nyanläggningar gjort sig gällande. Man sökte begagna sig av befintliga anläggningar så långt möjligt och företog endast absolut nödvän- dig nyanskaffning. Härigenom uppstod ett ackumulerat behov, vilket vid _stormaktskrigets slut under våren medförde en sådan mängd beställningar av framför allt stora transformatorer, att de inhemska tillverkarnas leverans- kapacitet ej på långt när räckte till för de sålunda nyuppkomna behoven. Leveranstiderna för nya transformatorer kom härigenom att stegras upp till 3 år 4 år. Situationen försvårades ytterligare genom verkstadskonflikten. För att tillgodose de nödvändiga behoven och ge dem företrädesrätt framför mindre viktiga behov organiserades på inbjudan av CDL en transformator— beredning med uppgift att söka på frivillighetens väg fastställa en på behovs- prövning baserad leveransplan för stora transformatorer vid de svenska verk— städerna. Denna transformatorberedning trädde i funktion i juni 1945. I den- samma ingingo representanter för bl. a. CDL, Elverksföreningen och Sveriges industriförbund.
Tillfälliga uattenregleringar. Ett fåtal ansökningar om tillstånd till regle— ring enligt 1939 års lag om tillfälliga regleringar inlämnades under halvåret. Bland dessa märkas en ansökan om korttidsreglering i Gimån med återregle— ring i Stödesjön i Ljungan samt en ansökan beträffande reglering av Sporr- sjön i Faxälven. Tillstånd till reglering enligt samma lag lämnades Skön- viks aktiebolag för dämning i Stödesjön till höjden + 50'44 m.
Utbyggnad av nya krafttillgångar. Krafttillskottet genom nytillkomna sta— tioner var under halvåret obetydligt. Bland de största märkas Domnarvet i Dalälven (7 000 kW) och Herting i Ätran (1 000 kW,). Den förstnämnda äges av Domnarvets järnverk och den senare av Falkenbergs stad.
Ej heller tillkommo några större kraftledningar under perioden, men där- emot ombyggdes en del linjer för högre spänning. Sålunda drevs linjen Halls— berg—Finnslätten med 200 kV sedan juni månad och linjen Malfors—Mjölby _Nässjö—Jönköping med 130 kV sedan mars månad.
Utbyggandet av redan påbörjade kraftstationer bedrevs emellertid i force— rat tempo. Ytterligare en del tillbyggnader igångsattes, nämligen ett sjätte aggregat i Krångede på 35 000 kW, ett tredje aggregat i Gammelänge på 21 000 kW' och ett fjärde aggregat i Lanforsen på 9 500 kW. En ny station, planerad för 6 600 kW, började uppföras i Letälven av Degerfors järnverk. Dessutom vidtog statens vattenfallsverk förberedelser för en planerad utbygg— nad av Harsprånget i Lule älv.
Landsbygdens elektrifiering. Till subvention för åstadkommande av elektri- fieringsanläggningar på landsbygden hade under de föregående krisåren, med
hänsyn till den rådande bristen på lys- och brännoljor, anvisats betydande medel, nämligen för budgetåren 1940/41—1944/45 ej mindre än 20 milj. kro— nor. Dessutom hade för ändamålet för budgetåret 1944/45 uppförts å allmän beredskapsstat II anslag ä 2 milj. kronor och å allmän beredskapsstat III an- slag ä 4 milj. kronor. Hithörande anslag utbetalades och disponerades av länsstyrelserna i enlighet med bestämmelser, som meddelades för varje sär- skilt fall.
[ skrivelse den 31 augusti 1944 meddelade elektrifieringsberedningen, att de kvalificerade bidragsanspråken under de senaste två åren uppgått till unge- fär 7 milj. kronor per år samt att någon tendens till avmattning därutinnan ej kunnat spåras. Det förefölle dock inte otroligt, att i den mån en väsentlig förbättring av tillgången på brännoljor för belysning och motordrift kunde ställas i utsikt elektrifieringsintensiteten och därmed bidragsanspråken komme att minskas. Industrikommissionen hade under föregående budgetår utfärdat licenser på koppar för subventionerade elektrifieringsanläggningar i en om— fattning motsvarande ett subventionsbelopp av cirka 6 milj. kronor. En viss skärpning i tilldelningsgrunderna för koppar hade sedermera ägt rum, vil- ken emellertid kompenserades därav att tillgången på aluminium ökats, vil- ket möjliggjorde att detta material kunde komma till användning som ersätt- ning för koppar i elektriska anläggningar i större omfattning än förut. Läget
i övrigt i materialhänseende hade snarare lättat än skärpts. Med hänsyn till dessa omständigheter borde man kunna räkna med att materialtillgången icke skulle utgöra hinder för en årlig subvention av cirka 7 milj. kronor.
Då de för budgetåret 1944/45 anvisade medlen icke förslogo för utförande av såsom särskilt önskvärda betecknade elektrifieringsföretag och då de å allmän beredskapsstat upptagna medlen ansågos icke böra tagas i anspråk, hemställde Kungl. Maj:t i proposition till 1945 års riksdag nr 2, att ett anslag av 3 milj. kronor måtteför ändamålet anvisas å tilläggsstat för 1944/45, vil— ket av riksdagen bifölls.
För budgetåret 1945/46 äskade Kungl. Maj:t, under hänvisning till att en viss knapphet förefanns eller kunde komma att inträda beträffande erforder— liga råvaror, ett anslag till befrämjande av landsbygdselektrifieringen av 5 milj. kronor. I anledning av en i ärendet väckt motion beslöt riksdagen efter gemensam votering en höjning av detta anslag till 7 milj. kronor.
8. Statlig lagerhållning.
Statens reservförrådsnämnds uppköpsverksamhet för lagringsändamål fort- gick, vad u t l ä n d 5 k a v a r o r beträffar, på liknande sätt som förut och under enahanda former med hänsyn till finansieringen. Sammanlagda vär- det av de av nämnden sedan början av dess verksamhet från utlandet in- köpta varorna uppgick den 30 juni 1945 till cirka 900 milj. kronor mot 775 milj. kronor vid motsvarande tidpunkt år 1944. Inköpen under budgetåret 1944/45 uppgingo sålunda till en summa av omkring 125 milj. kronor. Av den inköpta varumängden hade vid förstnämnda tidpunkt varor för cirka 893 milj. kronor inkommit till landet, varav under budgetåret 1944/45 för cirka 130 milj. kronor mot 154 milj. kronor under 1943/44.
Vad angår i 11 h e m 5 k a v a r o r, beträffande vilka Kungl. Maj:t tid efter annan meddelat nämnden inköpsuppdrag, uppgingo nämndens inköp under budgetåret 1944/45 till ett sammanlagt belopp av cirka 75 milj. kronor. Bland sålunda uppköpta varor märkas särskilt tackjärn, andra metaller (koppar, bly och zink), bensol, smörjoljor (spilloljor) och trätjärprodukter. Tackjärnskö- pen intogo så tillvida en särställning som dessa finansierades från anslag å allmän beredskapsstat (se sid. 248). Uppköpen av spilloljor voro liksom förut förbundna med skyldighet för nämnden att ombesörja dessas raffinering; uppköpen av trätjärprodukter (stubbugns- och blandvedstjära) förenades med skyldighet att verkställa förädling därav till smörj- eller brännoljor.
De uppdrag, som reservförrådsnämnden tidigare erhållit att i förekom- mande fall inköpa varor, beträffande vilka staten i samband med produk- tionsavtal åtagit sig avsättningsgaranti, hade ännu icke i någon större om- fattning behövt realiseras för garantiförpliktelsernas fullgörande. Inköp av hithörande slag kunde dock med viss sannolikhet förväntas komma att på- fordras i och med krigets avslutning och därmed följande ökad varutillgång. Ytterligare inköpsuppdrag av denna natur erhöll nämnden under första halv— året 1945 i anknytning till nya produktionsavtal i fråga om bl. a. koppar, bly och bilcordgarn.
Bemyndigande att på samma sätt och under samma villkor som förut efter framställning eller tillstyrkan av någon av försörjningskommissionerna för- sälja eller utlåna varor från de statliga reservförråden gavs nämnden för andra och tredje kvartalen 1945 genom kungl. brev den 16 mars och den 15 juni d. å. Bemyndigandena begränsades som förut till avyttring av varor till en kvantitet av högst 20 procent av den lagrade kvantiteten av resp. varu- slag vid kvartalets början.
Försäljningarna från de statliga reservförråden u-ppgingo under budgetåret 1944/45 ti-ll ett värde av sammanlagt cirka 196 milj. kronor för utländska och 41 milj. kronor för inhemska varor. De till beloppet mest betydande av de försålda varorna voro: metaller (särskilt aluminium, bly, koppar, tenn, zink, nickel, ferrokrom och ferrovanadin samt tackjärn), bleckplåt, stenkol och koks, flytande bränslen (bensin, motorfotogen, pannbrännolja, motoralkohol, bensol, fiskebåtsbränsle), smörjoljor (såväl mineral- som tjärsmörjoljor), feta oljor (cotton- och solrosolja), textilråvaror och textilfabrikat (bomull, ull, hampa, cellullgam, fisknät), koksalt, klorkalium, konstgödsel (kalisalt, ljungasalpeter), rågummi samt däck och slangar till automobiler.
Rörande finansieringen av reservförrådsnämndens verksamhet under bud- getåret 1945/46 framlades förslag i 1945 års statsverksproposition (11:e hu- vudtiteln samt kapitalbndgeten). För fortsatta inköp i utlandet äskades inga ytterligare anslag, enär de medel som härför redan stodo till förfogande an- sågos tillräckliga för ändamålet. Däremot begärdes förnyelse av bemyndigan- det för riksgäldskontoret att till det nya budgetårets utgång förskottsvis, ge- nom överlämnande av statsskuldbevis med form och förfallotid bestämda i samråd med riksbanken, i av riksdagen tidigare medgiven omfattning ställa medel till förfogande för reservförrådsnämnden att användas till förvärv från riksbanken av för nämndens verksamhet erforderliga belopp i guld och va- lutor. Riksdagen biföll denna hemställan samt anvisade jämlikt propositionen för budgetåret 1945/46 dels ett anslag av 42 milj. kronor till förlagskapital för inköp av inhemska varor samt för bearbetning i anbefalld omfattning av dylika varor, dels ett anslag till omkostnader för reservförrådsnämndens lagerhållning av 35 milj. kronor.
Nyssnämnda investeringsanslag var avsett att jämte till nämnden influtna hos densamma kvarstående försäljningsmedel m. m. täcka följande medels— behov: '
för inköp av inhemska produkter ............................ 39-0 milj. kr. » bearbetning eller förädling av lagrade produkter .......... 0-5 » » » lossnings- och transportkostnader m. m. .................. 2-5 » »
Till den under livsmedelskommissionens omedelbara överinseende bedrivna inköps- och försäljningsverksamheten i samband med upplagring av olika slag av livsmedel hade för budgetåret 1944/45 icke anvisats något särskilt investe- ringsanslag, utan hade de för sådant ändamål tidigare anvisade kapitalmed- len ansetts tillräckliga för verksamheten, vilken som förut i huvudsak avsett smör, slaktprodukter, ägg samt fisk och frukt. Däremot hade till omkostna— der för verksamheten anvisats ett anslag av 6 milj. kronor. Liksom under föregående budgetår föranledde livsmedelskommissionens av utfästa garanti- förpliktelser förorsakade fiskuppköp även under budgetåret 1944/45 avse- värda förluster, vilka emellertid antogos kunna täckas dels av redan för ända- målet anvisade medel, dels av medel från fiskclearingkassan, dels ock genom upptagna fiskregleringsavgifter.
Omfattningen av den under livsmedelskommissionens överinseende be- drivna lagringen under budgetåret 1944/45 belyses av efterföljande samman- ställning, vilken anger lagrens storlek den 30 juni och den 31 december 1944 samt den 30 juni 1945. Härvid är att märka. att siffrorna icke tillfyl- lest ange lagringens totala storlek, då denna under året varierat i avsevärd grad och tidvis varit större än som kommit till synes vid halvårssluten.
30/6 1944 31/12 1944 30/6 1945
ton ton ton Slaktvaror . ... .. : .............. 16 620 3 5971 7 079 Smör ............................ 1 001 2104 4 364 Mesmassa ...................... 181 _ ——— Äggmassa ...................... — 17 _ Torrmjölk ...................... — 91 # Fiskvaror ...................... 15 499 1 5 291 1 5 900 Frukt och bär .................. 951 = 439
Omkostnaderna för lagringsverksamheten belöpte sig under budgetåret 1944/45 till 7 451000 kronor, varav 3659 000 kronor hänförde sig till lag- ringen av smör, 2 379 000 kronor till lagring av slaktvaror och återstoden till lagring av övriga produkter.
För budgetåret 1945/46 anvisades icke å kapitalbudgeten några ytterligare medel för hithörande inköps- och försäljningsverksamhet. T ill omkostnader för lagringen — varav en huvuddel utgjordes av hyror för ianspråktagna fryshusutrymmen m. m. —— beviljade riksdagen liksom för föregående bud- getår ett anslag av 6 milj. kronor.
Vad angår täckningen av förluster å Svenska spannmälsaktiebolagets verk- samhet stodo under budgetåret 1944/45 medel till förfogande, vilka anvisats av 1944 års riksdag, nämligen dels ett anslag av 64 milj. kronor för själva verksamheten, dels ett anslag av 9 milj. kronor till prisclearing för foder- medel m. in.
För täckande av förluster under budgetåret 1945/46 hade bolaget ursprung- ligen räknat med ett medelsbehov av resp. 36 och 7 milj. kronor. Som följd av att en omfattande export av spannmål från bolagets lager till vinstgivande priser kunnat komma till stånd samt att —— i motsats mot vad förut antagits — försäljningen av importerat oljekraftfoder kunde beräknas giva en vinst, som täckte förlusten på inhemskt dylikt kraftfoder, visade det sig emellertid se- nare, att någon medelsanvisning för finansiering av spannmålsbolagets verk— samhet samt för prisclearing under budgetåret 1945/46 sannolikt icke komme att erfordras. Kungl. Maj:t ansåg sig därför icke höra av riksdagen äska några anslag för dessa ändamål.
Till undanförsel av i enskild ägo befintliga varuförråd anvisade riksdagen jämlikt proposition nr 308/1945 ett anslag å tilläggsstat för 1944/45 av 515900 kronor.
1 Beredd vikt. * Lingonpulp.
9. Utrikeshandeln.
Statistisk överblick.
Under första halvåret 1945 voro Sveriges handelsförbindelser med utlandet synnerligen inskränkta. Landet var då med hänsyn till varuutbytet med ut— landet mera isolerat än det varit någon gång förut i modern tid. Till detta förhållande medverkade icke blott de redan under föregående höst tillkomna sjöfartshindren utan även krigsutvecklingen i Europa, varvid, i samma mån som de allierade makternas arméer ryckte fram på den europeiska kontinen- ten, möjligheterna till varuutbyte med de inom krigsområdet belägna län— derna i högsta grad försvårades. Tysklands slutliga sammanbrott i början av maj medförde, att handelsförbindelserna med detta land, vilka redan förut begränsats till ett minimum, tills vidare helt upphörde, och detsamma gällde handel och transport via Tyskland.
Lejdtrafiken kunde under årets fyra första månader i viss utsträckning; upprätthållas. Därefter förekom icke vidare någon på de krigförandes lejdf vilande dylik trafik. I och med hävandet av den s. k. västspärren öppnades" emellertid sjöfarten västerut, vilket möjliggjorde ett återupptagande så små— ningom av handeln på de utanför den tidigare spärren belägna länderna.
Importens och ekportens värde under första halvåret 1945 framgår av ne-i danstående sammanställning som jämväl medger en återblick på utvecklingen- fr. o. 111. år 1939.
Å Import milj. kr.. Export milj. kr.
. I'
| Jan.—juni Juli—dec. Hela året Jan.—juni Juli—dec. Hela året 1939 ............... 1 142 1 357 2 499 913 976 1 889 1940 ............... 1 148 856 2 004 690 637 1 327 . 1941 ............... 797 877 1 674 596 749 1 345 1942 ............... 754 1 026 1 780 550 769 1 319 1943 ............... 881 933 1 814 601 571 1 172 1944 ............... 939 738 1 677 410 443 853 1945 .............. 365 - - 293 - -
Månadssiffrorna för halvåret äro i milj. kronor följande:
Januari Februari Mars April Maj Juni.
Import .............................. 107 52 67 41 48 50 Export .............................. 27 31 35 31 44 125
Omsvängningen i utrikeshandeln efter öppnandet av västspärren gjorde sig tidigast märkbar i fråga om exporten. För juni månad framträder därför för första gången på länge ett exportöverskott.
De låga importsiffrorna berodde till väsentlig del på det fullständiga upp- hörandet av importen av fossila bränslen samt andra viktiga råvaror och produkter som förut plägat tillföras landet från Tyskland (kemiska råvaror och produkter, järn och stål, maskingods 111. m.). Likaså påverkades expor- ten starkt genom Tysklands och övriga kontinentalmarknaders bortfallande som avsättningsmarknader.
Importens och expertens fördelning på ursprungs- och förbrukningsländer belyses av efterföljande tablå.
Miljoner kronor Procent
1939 1943 1944 1945 1939 1943 1944 1945
"Import första halvåret resp. år från Europeiska kontinenten
(exkl. Sovjetunionen) ........ 604-4 794-7 762-4 230-3 53-1 90-0 81-8 63-2
Därav: Nordiska länder .............. 76-5 66-4 64-8 63-8 6-7 7-5 6-9 17-4 Tyska riket .................. 251-8 480-0 467-4 79-7 22-1 54-3 50-2 21-9 Italien ........................ 20"! 53-2 5-1 1-8 1—8 6-0 0-6 0-5 Schweiz ...................... 19-8 49-9 67-4 46-2 1—7 5-7 7-2 12-7 Ungern ...................... 7-6 22-5 17-1 0-8 0-7 2-6 1-8 0-2 Västeuropeiska länder1 ........ 150-6 21-2 17-9 4-2 13-2 2-4 1-9 1-1 Spanien och Portugal .......... 5-3 33-4 53-9 21-0 0-5 3-8 5-8 5-8 Balkanländer .................. 14-4 55-2 38-0 9-7 1-3 6—3 4—1 2-7 Övr. europ. kontinentallånder .. 57-7 12-9 30-7 3-3 5-1 1-4 3-3 0-9 Övriga länder .................. 534-0 887 169-J 134-2 46-9 10-0 18"? 36-8
Summa? 1138-4 883—4 931-7 364'5 100-0 100-0 100-0 100-0
Export första halvåret resp. år till Europeiska kontinenten
(exkl. Sovjetunionen) ........ 504-3 552-7 353-1 201-4 55-5 93-7 88-6 68-7
Därav: Nordiska länder .............. 165-8 108-5 367 169-9 18-2 18-4 9-2 58-0 Tyska riket .................. 165'6 250-7 184-7 0-0 18-2 42-5 46-3 — Italien ........................ 19-9 38-3 —— — 2-2 6.5 — — Schweiz ...................... 6:53 61"; 46-3 5-2 0-8 10-4 11-6 1-8 Ungern ...................... 2-8 11—6 4-6 — 0-3 2-0 1-1 -— Västeuropeiska länder1 ........ 93-3 20-8 13-9 5-0 10-3 3-5 3-5 1-7 Spanien och Portugal .......... 62 235 43-3 10-9 0-7 4-0 10-9 3-7 Balkanländer .................. 96 22-0 11-8 9-2 1-0 3-7 3-0 3-1 Övr. europ. kontinentalländer .. 34-2 15-9 11-9 1-2 3-8 27 3-0 0-4 Övriga länder .................. 404-1 36-9 45—5 91-6 444 6-3 11-4 31-3
Summa2 908-4 589-6 388-6 293-0 100'0 100-0 100-0 100-0
1 Frankrike, Nederländerna, Belgien och Luxemburg. ' Att här anförda värdesummor ej fullt överensstämma med de i tabellen å föregående sida återgivna beror på att de förra grunda sig på de preliminära siffrorna i månads- statistiken, de senare (utom för 1945) på korrigerade, definitiva siffror.
Den import från Tyskland, som redovisas i tabellen för första halvåret 1945, torde väsentligen härröra från förtullningar från frihamn eller neder- lag, dit varorna tidigare införts för uppläggning. Ökningen under samma tid i exporten till »övriga länder», d. v. s. i huvudsak länder utanför västspär- ren, sammanhänger till en del med att utförseln på Storbritannien kunde återupptagas under maj och juni. Den uppgick för hela halvåret till 35'8 milj. kronor, medan den förut alltsedan 1940 varit helt obetydlig. En mycket avse— värd stegring visar också utförseln till de nordiska länderna. Den långt vi-k- tigaste var härvid utförseln till Finland.
Det bör framhållas, att i den redovisade utförseln nu liksom tidigare ej medtagits den egentliga gåvotrafiken, vilken främst avsett Finland och Norge men även flera andra länder, särskilt Nederländerna.
Utrikeshandelns reglering.
Den ända sedan år 1932 tillämpade importregleringen för socker, vilken enligt gällande författning skulle äga bestånd t. o. m. den 31 juli 1945, blev genom förordning den 27 april 1945 (nr 150) förlängd till utgången av juli 1946.
I anledning av den förväntade friare införseln av mineraloljor i samband med öppnandet av sjöfarten västerut förordnade Kungl. Maj:t genom kungö- relse den 25 maj 1945 (nr 207) om importreglering fr. o. m. den 1 juni be- träffande bensin, rå mineralolja, oraffinerad motor— och pannbrännolja, foto— gen och andra raffinerade brännoljor. Syftet med denna anordning var att med stöd av densamma kunna genomföra den kontroll av handeln med och dispositionen över inkommande mineraloljor, som krävdes för upprätthål— lande av den alltjämt erforderliga förbrukningsransoneringen på området (se sid. 295). Som licensmyndighet förordnades bränslekommissionen.
Krigstillståndets upphörande i Europa föranledde upphävandet fr. o. m. den 1 juni 1945 av kungörelsen den 9 oktober 1939 (nr 705) angående förbud mot införsel till riket av viss film.
Sedan genom särskilda beslut av handelskommissionen det vid årsskiftet införda exportförbudet för bl. a. trycksaker i vissa avseenden mildrats, blev genom kungörelse den 27 april 1945 (nr 142) _ enär de hänsyn som på- kallat förbudets införande icke längre ansågos göra sig gällande på samma sätt som tidigare -——— full utförselfrihet ånyo medgiven fr. o. m. den 3 maj 1945 med avseende å alla slag av tryckalster (böcker, noter, tidningar och tidskrif- ter, bilder, planschverk och annat tryck, med undantag för vissa fotografier och efterbildningar därav, vilkas utförsel av militära skäl förbjudits genom kungörelse den 31 augusti 1940, nr 802). I samtidigt utfärdat meddelande framhöll handel-skommissionen, hurusom exporten på skilda avsättningsmark- nader hade ett ofrånkomligt samband med de allmänna förutsättningarna för varuutbytet och betalningarna mellan Sverige och resp. länder samt med föreliggande transportmöjligheter, varför det vore önskvärt att offerter och
försäljningar av svenska produkter till utlandet alltjämt ej skedde utan att exportörerna genom förfrågan på vederbörligt håll först sökte inhämta upp— lysning under vilka förutsättningar exportlicens kunde påräknas.
I skrivelse den 6 februari 1945 till svenska beskickningen i Bern meddelade vederbörande myndigheter i Schweiz, att för beviljande av schweiziskt ex— porttillstånd för vara avsedd att utföras till Sverige ej längre fordrades ut— f ästelse från den svenske importören att varan vore avsedd för inhemsk kon— sumtion. Med anledning därav upphävdes den förut stadgade skyldigheten för importörer av varor från Schweiz att tillställa schweiziske exportören sådan utfästelse.
Beträffande införande av prisutjämningsavgift vid utförsel av trävaror se sid. 381.
Exportkredit.
.De med stöd av beslut vid 1944 års riksdag meddelade bestämmelserna an- gående statlig exportkredit utlöpte med utgången av budgetåret 1944/45. Vid 1945 års riksdag upptogs därför frågan om fortsatt bemyndigande att bevilja dylik kredit. Proposition i ämnet framlades av Kungl. Maj:t, nr 169.
I propositionen meddelades, att exportkreditnämnden sedan hösten 1943 starkt inskränkt sin garantigivning i syfte att i möjligaste mån begränsa statens förlust— risk under krigets slutskede. Under år 1944 hade sålunda utställts krediter å endast 23'4 milj. kronor, omfattande ett garanterat belopp av 14-4 milj. kronor. Genom denna restriktiva politik hade summan av gällande garantiförbindelser sjunkit från ett'kreditbelopp' å 213'3 milj. kronor och ett garantibelopp å 130-6 milj. kronor den” 31" december 1943 till 95 resp. 553 milj. kronor den 31 december 1944. Sedan den 1 juli 1933, då exportkreditnämnden började sin verksamhet, hade intill utgången av år 1944 i premier influtit 12'9 milj. kronor och i räntor å överskottsmedel 01 milj. kronor. Nämndens sammanlagda inkomst hade alltså utgjort 13 milj. kronor. Utbetalade skadeersättningar under samma tid hade uppgått till 138 milj. kronor. varav 013 milj. kronor kunnat återvinnas. Nettoutbetalningen för skador utgjorde alltså 132 milj. kronor. Omkostnaderna hade uppgått till 08 milj. kronor. Den åv verksamheten per den 31 december 1944 uppkomna förlusten utgjorde alltså 1 milj. kronor.
Exportkreditnämnden hade i framställning i ämnet framhållit vikten av att den. svenska exportindustrien bereddes tillfälle till ungefär motsvarande stöd som dess utländska konkurrenter med avseende å statlig exportkreditgivning. Det svenska exportkreditgarantisystemet borde fördenskull enligt nämndens mening, under hän- synstagande till de speciella förhållandena i vårt land, i ej ringa grad i sin utform- ning och tillämpning taga hänsyn till vad som gällde i andra länder, främst Brit- tiska riket och Förenta staterna. Det syntes av inhämtade upplysningar troligt, att den statliga exportkreditgarantigivningen efter kriget, åtminstone i Storbritannien, komme att omfatta väsentligt större risker än vad som enligt gällande svenska för- fattningsbestämmelser vore möjligt. Efter kriget kunde därför en ej oväsentlig upp- mjukning av gällande bestämmelser och praxis komma att visa sig nödvändig. Innan klarhet vunnits rörande de för den svenska industrien särskilt betydande konkurrent— ländernas ställningstagande till dessa frågor, ansåg sig nämnden dock icke böra framlägga något förslag till ändring av gällande författningsbestämmelser, vilka för övrigt lämnade utrymme till beviljande av högre garantisatser än dittills brukat ifrågakomma.
] propositionen hänvisades till den av finansministern i proposition nr 139 lämnade översikten över statens totala kreditgivning till utlandet, enskilda bidrag till lindrande av nöden i av kriget härjade länder och av enskilda före— tag till utlandet under kriget lämnade krediter samt de i samma proposition uppdragna riktlinjerna för den fortsatta politiken på detta område (se sid. 394). Med anknytning till vad finansministern anfört särskilt rörande Sveriges förmåga att under förutsättning av en gynnsam importutveckling meddela utlandskrediter förordades i proposition nr 169 förlängning av systemet med statlig garantigivning för enskilda exportkrediter samt bibehållande därvid av maximigränsen för garantigivningen oförändrad vid 300 milj. kronor. Då härav omkring 50 milj. kronor sannolikt komme att på grund av transfere- ringssvärigheter vara mera stadigvarande bundna i finska krediter, återstode således för garantigivningen under efterkrigstiden ett outnyttjat eller kortfris- tigt bundet garantibelopp av cirka 250 milj. kronor, möjliggörande en svensk exportkredit om minst 335 milj. kronor. Någon ändring i gällande regler för garantigivningen föreslogs icke.
Med bifall till propositionen beslöt riksdagen, att svenska staten finge, i överensstämmelse med gällande bestämmelser, under tiden t. 0. m. utgången av budgetåret 1945/46 till belopp av högst 300 milj. kronor —— däri inräknade. de belopp, vartill garantier. beviljats eller före utgången av löpande budgetår beviljades _ iklädas betalningsansvar för till utlandet försålda inhemska alster av industri, jordbruk och fiske.
. De utelöpande exportkreditgarantiema uppgingo den 30 juni 1945 till ett sammanlagt belopp av 44 milj. kronor, motsvarande ett kreditbelopp av 76 milj. kronor». Härtill kommo beviljade men ännu ej utfärdade garantier till ett. belopp av 31 milj. kronor, motsvarande ett kreditbelopp av 51 milj. kro-. nor. Av den beviljade garantisumman föll 41'2 milj. kronor, motsvarande ett kreditbelopp av 72 milj. kronor, på krediter till Finland. Utbetalade skade- i ersättningar uppgingo intill utgången av juni 1945 enbart för Finlands vid- kommande till 14'8 milj. kronor.
Handelsavtal.
j Fr. o. m. den 1 januari 1945 upphörde exporten till Tyskland helt, och im- i porten minskad—es efter hand till en obetydlighet. Efter Tysklands kapitu— | lation i maj förekom icke någon import.
Det svensk-danska liksom det svensk-norska varuutbytet hade redan under senare halvåret 1944 saknat avtalsmässig reglering. Så blev fallet jämväl un- der första halvåret 1945. Samhandeln mellan å ena sidan Sverige och Dan- mark, å andra sidan Sverige och Norge fortsattes liksom förut på kompensa— tionsbasis, varvid de ömsesidiga leveranserna omfattade i stort sett samma varu-slag som tidigare. Gällande svensk-danska och svensk-norska betalnings- avtal förblevo alltjämt i kraft.
Under första halvåret 1945 dominerades det svensk-finska handelsutbytet fortfarande av omfattande återuppbyggnadsleveranser från Sverige på grund- val av de hösten 1944 träffade leverans— och kreditöverenskommelserna mel- lan Sverige och Finland. Sedan den då beviljade krediten om 150 milj. kronor till större delen utnyttjats, ställdes i april och maj från svensk sida kortfris- tiga förskott om sammanlagt 61'5 milj. kronor till finska regeringens förfo— gande för möjliggörande av omedelbara inköp i Sverige av varor av särskild betydelse för försörjningen och återuppbyggnaden i Finland. För återbetal— ning av förskotten skulle utnyttjas de likvider, som inflöto genom finsk ex- port till Sverige, eller andra ur svensk synpunkt godtagbara betalningsmedel.
Varuutbytet med Island hade tidigare icke varit föremål för avtalsmässig reglering. Sedan isländska regeringen under hösten 1944 framfört önskemål om upptagande av underhandlingar med svenska regeringen i sådant syfte och överläggningar pågått i Stockholm under februari—april månader 1945, undertecknades den 7 april 1945 en handelsöverenskommelse mellan de båda länderna. Överenskommelsen, som sedermera av riksdagen godkändes, förut- såg import till Sverige av livsmedel, främst salt sill, och export till Island av bl. a. materiel till kraftstationsanläggningar, fyrmateriel, elektriska moto— rer och annan elektrisk materiel, telefonmateriel, marinmotorer, trävaror, papper och papp. Därjämte bereddes isländska företagare tillfälle att i Sve- rige placera beställningar på 55 fiskebåtar utöver de 45 fiskefartyg, beträf- fande vilka utfästelse av svenska vederbörande lämnats redan före avtalets slutande.
I samband med varuutbytesavtalet träffades jämväl överenskommelse om- reglering av betalningarna för de i avtalet förutsedda varuleveranserna.
Den 6 mars 1945 undertecknades ett avtal med Storbritannien för regle- rande av betalningarna mellan Sverige och sterlingområdet. Vid avtalet voro fogade varulistor, vari angåvos de kvantiteter av olika varuslag, vartill den svensk-engelska handeln uppskattades komma att uppgå under en tolvmäna— dersperiod efter krigets slut i Europa.
Den är 1943 med Storbritannien och Förenta staterna träffade krigshan— delsuppgörelsen angående bl. a. importen västerifrån upphörde att gälla med utgången av år 1944. Efter förhandlingar i London och Stockholm blev över— enskommelsen i väsentliga delar förlängd tills vidare. Från svensk sida fram— lades under förhandlingarna — november 1944 —- de totala svenska import- önskemålen under en tolvmånadersperiod efter krigets slut.
Varuutbytet med Nederländerna var under första halvåret 1945 icke före- mål för avtalsmässig reglering. Förhållandena voro under större delen av nämnda period enahanda i fråga om den svensk-belgiska samhandeln. Sedan efter Europakrigets slut förutsättningar skapats för ett återupptagande av
t t t t t ?
handelsförbindelserna med Belgien, undertecknades efter förhandlingar i Bryssel den 30 maj 1945 därstädes varuutbytes— och betalningsavtal med nämnda land. Varuutbytesavtalet avsågs skola gälla i två är; värdet av de ömsesidiga leveranserna uppgick till 200 milj. kronor i vardera riktningen. Då emellertid Belgiens exportkapacitet under den närmaste tiden kunde be— räknas vara väsentligt nedsatt, sammanställdes de förutsedda belgiska leve— ranserna i en kontingentförteckning, som var avsedd att gälla hela den två- åriga avtalsperioden, under det att Sverige förband sig att fullgöra leveranser till ett sammanlagt värde av 100 milj. kronor under det första avtalsåret och 100 milj. kronor under det andra. Från svensk sida förutsågos leveranser av främst pappersmassa, tidningspapper, pappersemballage, sågade trävaror, pit— props, järn, zink— och blymalm, specialstål, kullager, elektrisk materiel samt maskiner och redskap m. m. Importen från Belgien beräknades omfatta i främsta rummet handelsjärn, zink och zinkplåt, koppar, kemiska produkter, vissa färger, konstsilkegarner, fönsterglas samt fotografisk materiel.
Enligt betalningsöverenskommelsen skulle ömsesidiga krediter till ett högsta belopp av 100 milj. kronor resp. 1 045 milj. belgiska francs ställas till förfo— gande av de båda regeringarna. Riksbanken och Belgiska Nationalbanken komme sålunda att inom den angivna kreditramen kunna tillhandahålla de belopp i kronor resp. belgiska francs, som erfordrades för fullgörande av be— talningar för i varuutbytesavtalet förutsedda leveranser samt i samband där- med uppkommande kostnader.
Under februari—mars 1945 ägde förhandlingar rum i Bern rörande det svensk-schweiziska varuutbytet 1945. (överläggningarna skedde i stort sett efter samma linjer som under tidigare krigsår. Med hänsyn till de genomgri- pande förändringar, som bl. a. till följd av den militära händelseutvecklingen inträtt i fråga om förutsättningarna för det fortsatta varuutbytet mellan de båda länderna, förutsågs en reglering helt motsvarande de närmast föregående årens icke kunna ifrågakomma. Sålunda kunde de schweiziska exportutfäs- telserna i vissa fall endast fastställas på kort sikt; detta gällde bland annat de fortsatta leveranserna av konstsilkegarner. Bland övriga varor på importsidan märktes i likhet med tidigare främst kemiska och farmaceutiska produkter, vävnader av konstsilke och cellull, ur, maskiner, instrument m. ut. Vad be- träffar den svenska exporten avsågo utfästelserna i främsta rummet järn och stål, cellulosa, papper, lantbruksmaskiner m. m.
Den 21 juni 1945 avslöts mellan Sverige och Frankrike ett varuutbytes- avtal och en betalningsöverenskommelse. Enligt varuutbytesavtalet förbundo sig de båda länderna att under en tolvmånadersperiod, slutande den 30 juni 1946, utfärda export- och importlicenser för vissa uppräknade varuslag och till angivna värden. Den svenska exporten till Frankrike beräknades komma att uppgå till ett värde av cirka 150 milj. kronor och den franska exporten
till Sverige till cirka 90 milj. kronor. Sammansättningen av den export och import, som ställdes i utsikt, motsvarade i stort sett det traditionella svensk— franska varuutbytet under tiden före kriget.
Betalningsavtalet, som avslöts för tre år, innehöll bestämmelser angående sättet för fullgörande av betalningar mellan Sverige och Frankrike, avseende såväl varuutbytet som vissa andra prestationer av löpande natur, exempelvis löner, underhållsbidrag, resekostnader, pensioner, räntebetalningar, skatter, m. m. Parterna utfäste sig att samverka i syfte att begränsa kapitalrörelserna mellan de båda länderna till vad som tjänade nyttiga ekonomiska och kom- mersiella syften. Överenskommelsen innehöll ej nägon begränsning av par- ternas förpliktelser att ställa valutor till förfogande för de i avtalet avsedda betalningarna. Emellertid skedde ändock en dylik begränsning i realiteten ge- nom bestämmelserna i varuutbytesavtalet. Såsom framgår av ovan nämnda siffror förutsågs ett svenskt exportöverskott. Detta skulle finansieras på så sätt, att riksbanken av Banque de France övertoge svenska exportfordringar i franska francs. Därest likväl under avtalstiden totalvärdet av de å svensk sida utställda exportlicenserna med visst belopp överskrede totalvärdet av de in fransk sida utställda exportlicenserna, skulle rätt inträda att inställa den svenska exportlicensgivningen. ] en sådan situation skulle förhandlingar upp- tagas för reglering av betalningsfrågan. Märkas bör, att bestämmelserna om finansiering av exportöverskott enligt avtalet voro reciproka.
För att möjliggöra avsättning på den svenska marknaden av de med rå- dande växelkurs dyra franska varorna förband man sig å fransk sida att till exportörerna utbetala bidrag, vilkas storlek skulle variera efter olika varu— grupper.
t !
10. Sjöfarten.
Fartygsbeståndet.
Handelsflottans storlek företedde vid utgången av juni 1945 ingen större ändring i förhållande till vad som redovisats för årsskiftet 1944/45. Samman- lagt uppgives i den preliminära månadsstatistiken antalet registrerade fartyg den 30 juni till 2094 st. om 1569141 bruttoton eller 1089 586 nettoton. Jämfört med motsvarande tal i månadsstatistiken för december 1944 innebar detta en tillväxt med 13 fartyg samt med 13 541 bruttoton och 9 872 nettoton. Liksom förut föll hela ökningen på gruppen motorfartyg, medan såväl ång- fartygen som segelfartygen visade minskning. Som nybyggda under perioden redovisas 1 ångfartyg om 1 191 bruttoton, 10 motorfartyg om 17 590 brutto- ton och 2 segelfartyg om 444 bruttoton.
Under halvåret inträffade blott ett fall av krig s fö rlis n i ng i fråga om egentliga handelsfartyg; det gällde ett ångfartyg om 1 145 bruttoton, vid vars förlisning 10 man omkommo. Däremot voro de fall relativt talrika, dä fiskefartyg förstörts genom krigsåtgärd, nämligen 7 st. om 538 bruttoton med 16 omkomna personer. Sammanlagt hade sedan krigets början t. o. m. den 30 juni 1945 203 handelsfaryg om 544 044 bruttoton förolyckats genom krigsåtgärd, varvid 1 241 man omkommit. Dessutom hade 31 fiskefartyg om tillsammans 1 798 bruttoton förstörts med 93 omkomna. Totala antalet krigs- förlista fartyg var sålunda 234 st. om 545 842 bruttoton med 1 334 omkomna.
Av de krigsförlista handelsfartygen ha efter hand bärgats 4 ångfartyg om till- sammans 3 841 bruttoton. Den minskning den svenska handelsflottan lidit genom krigsåtgärder av olika slag (torpedering, minsprängning m. 111.) upp— går med hänsyn till antalet fartyg (exkl. fiskefartyg) till 97 procent och med 'hänsyn till bruttotonnaget till 349 procent eller mer än en tredjedel av far- tygsbeståndet vid krigets början.
Sjön-ankom omfattning.
Sjöfarten mellan Sverige och utlandet hade, vad trafiken innanför väst- spärren angår, under senare halvåret 1944 och särskilt under dess sista kvar- tal mer och mer inskränkts, sedan under augusti månad krigskaskoförsäkring i olika etapper upphört att lämnas för resor till tyska nordsjö- och östersjö- hamnar samt utländsk handelssjöfart efter den 27 september ej medgivits i svenskt territorialvatten vid Bottniska viken och Öster-sjön. Nedgången fort—
satte under första halvåret 1945 och nådde sitt minimum i mars. Den svenska utland-strafiken utanför spärren, d. v. s. framför allt lejdtrafiken över Göte- borg, fortgick däremot som förut om än i något inskränkt omfattning. Under maj månad började en livligare rörelse förmärkas i utrikes sjöfarten över huvud, och denna tilltog ytterligare, sedan efter den tyska kapitulationen svep- . ning i större skala begynt ske i det stora minbältet i Skagerack, varigenom ' vägar öppnades till haven i väster. Svepningen tog sin början redan i mitten av maj, varvid från svensk sida biträddes med ett hundratal av svenska ma- rinmyndigheter beordrade fartyg. Av särskilda skäl, som nedan omförmälas, kunde dock ännu på någon tid svensk sjöfart av större omfattning ej komma till stånd. Totalt utvisar därför statistiken över den utrikes fartygstrafiken för hela första halvåret mycket låga siffror.
Här nedan lämnas en sammanställning, som halvårsvis för hela krigsperio- den anger omfattningen av det från utlandet till svenska hamnar ankom- mande samt det från Sverige till utlandet avgående tonnaget.
Ankommande fartyg Avgående fartyg 1 000 nettoton 1 000 nettoton
l:a halvåret 2:a halvåret l:a halvåret 2za halvåret 1939 ................................ 11 484 13 377 11 830 13 286 1940 ................................ 5 123 7 326 5 264 7 562 1941 ................................ 4 540 7 052 4 714 7 365 1942 ................................ 3 812 5 749 4 122 6 088 1943 ................................ 4 685 4 918 4 880 5 135 1944 ................................ 3 519 2 538 3 690 2 572 1945 ................................ 797 - 1 239 -
Huru den utrikes fartygstrafiken under första halvåret 1945 fördelat sig månadsvis belyses av nedanstående tablå, som till jämförelse även innehåller motsvarande siffror för åren 1939 och 1944.
Ankommande fartyg Avgående fartyg 1 000 nettoton 1 000 nettoton
1939 1944 1945 1939 1944 1945 Januari .................. 1 694 575 191 1 716 637 175 Februari ................. 1 458 525 117 1 503 515 103 Mars ..................... 1 649 577 92 1 663 575 107 April ..................... 1 904 493 95 2 005 537 115 Maj ...................... 2 362 610 125 2 395 620 188 Juni ..................... 2 417 739 177 2 548 806 551 Januari—juni ............. 11 484 3 519 797 11 830 3 690 1 239
Av de under första halvåret 1945 ankommande fartygen voro 73 procent och av de avgående 72 procent lastförande. Över en tredjedel av de fartyg, som under maj och juni lämnade Sverige, gingo i barlast. Hela fartygstrafiken under perioden ombesörjdes till 56 procent av svenska fartyg, vilket var en ovanligt hög siffra. De tyska båtarna voro nästan helt försvunna.
Fraktfarten utanför spärren för de allierade makternas räkning fortgick som förut, likaså rödakorstrafiken, vilken nu i viss mån även gällde Holland. ! maj avgingo tre svenska fartyg till Argentina för avhämtning av spannmål till Norge.
Lejdtrafiken.
Avtalet med Tyskland den 10 januari 1944 angående lejdtrafikens regle— ring var avsett att gälla endast till 1944 års utgång. Något nytt avtal kom icke till stånd, men trafiken fortgick, om än i minskad omfattning, efter överens- kommelse från fall till fall. Det tyska sammanbrottet i början av maj med- förde, att lejdtrafiken som sådan upphörde. I och med att minfaran i väster . avlägsnades kunde, som förut nämnts, den normala sjöfarten i denna rikt- ; ning småningom åter komma i gång.
Under perioden januari—maj 1945 inkommo i lejdtrafik till Göteborg 17 fartyg, varav 11 under första kvartalet. Av de anlända fartygen utgjordes två av tankbåtar med oljelast. Under samma tid avgingo från Göteborg 6 fartyg med last. Den med lejdbåtarna inkomna varumängden uppgick till 107 700 ton. Kvantiteten utförda varor var 29 700 ton. Inemot 50 procent av de hem- förda lasterna utgjordes av livsmedel och livsmedelsråvaror, därav bl. a. ister 4 800 ton, havre 8 300 ton, majs 4- 300 ton, risgryn 1 500 ton, kaffe 6 600 ton, vin 1 600 ton, apelsiner 5 000 ton, oljehaltiga frukter och frön 12 300 ton och oljekraftfoder 5 300 ton. Därjämte inkom 26 600 ton mineraloljor (för försva— rets räkning), 5 400 ton spånadsämnen, 3 200 ton hudar, 7 900 ton chilesalpe— ter m. m. Importen av ister skedde huvudsakligen för norsk räkning.
Liksom förut härrörde importen till största delen från Sydamerika, främst Argentina, nämligen till 53 procent av hela varukvantiteten. Importen från Förenta staterna (11 procent) utgjordes övervägande av bränn- och smörj- oljor, importen från Mexico (16 procent) helt av brännoljor. Från Portugisiska Östafrika kom en post kopra, från Spanien apelsiner, från Turkiet russin och nötter samt krom o. s. v.
Exporten gick till omkring 70 procent till Argentina och bestod liksom tidi- gare väsentligen av pappersmassa och papper jämte en mindre del trävaror.
Sedan spärren öppnats, vidtogos åtgärder för att med de utevarande f. d. le jdfartygen, påbörja hemtransport av sådana varor som tidigare, delvis länge— g sedan, inköpts och upplagts på skilda platser i avvaktan på möjlighet till hem— transport.
Fraktfartsreglering, bränsleförsörjning m. m.
Några anmärkningsvärda företeelser på fraktregleringens område äro icke att anteckna. Den svenska utrikes sjöfarten i Östersjöområdet var till följd av de åtgärder, som vidtagits i augusti 1944, vad farten på Tyskland beträf— far helt lamslagen. Trafiken på Finland ombesörjdes nu mest av finskt ton— nage. Kustfarten fortgick som förut och på ungefär oförändrade villkor.
Den prekära situationen på bränsleområdet gjorde, att koltilldelningen för sjöfarten måste högst väsentligt nedskäras. Enligt beslut av trafikkom— missionen nedsattes från årsskiftet de kvantiteter kol, som tilldelades ång- drivna fartyg, till omkring 25 procent av vad som lämnats under motsva- rande månader 1944. En något högre tilldelning kunde dock påräknas för vissa specialfartyg såsom bärgningsångare m. fl. Fartyg som trafikerade inre farvatten hänvisades i allmänhet helt till vedeldning. För samtliga far- tyg föreskrevs, att bränslebehovet i hamn för lastning, lossning, uppvärm- ning o. dyl. ävenledes helt skulle fyllas med ved. Någon oljetilldelning till svenska fartyg lämnades ej vidare.
För att kompensera de genom den mera fullständiga övergången till ved— eldning ökade driftkostnaderna medgavs av priskontrollnämnden i vissa fall en höjning av taxorna för inrikes sjötransporter. 'l'axorna för gods- transport med bogserade pråmar höjdes sålunda beträffande vedtransporter med 17 procent och beträffande transport av annat gods med c:a 10 procent. Passageraretaxorna i skärgårdstrafiken höjdes med 10 a 15 procent.
Angående i övrigt fraktfartsregleringen för den utrikes sjöfarten se nedan.
Den internationella sjöfartspoolen.
De förenade nationernas handelsflottor hade under kriget helt varit tagna i anspråk för den gemensamma krigsinsatsen. Efter en konferens i London sommaren 1944 hade den 5 augusti mellan representanter för Förenta sta— terna, Storbritannien, Belgien, Canada, Grekland, Nederländerna, Norge och Polen träffats ett avtal rörande principerna för fortsättandet av den sam- fällda kontrollen över handelssjöfarten (»Inlernationel agreement on prin— ciples having reference to the continuance of co-ordinated control of mer- chant shipping»). Vid överläggningarna var jämväl det franska befrielse- utskottet representerat. Överenskommelsen undertecknades dock icke från fransk sida, men sedermera anslöt sig Frankrike liksom ock Australiska statsförbundet och Brittiska Indien till densamma. Sovjetunionen hade icke tagit någon del i överenskommelsen, men i det officiella 'meddelandet om undertecknandet upplystes, att Sovjetunionen och andra intresserade rege- ringar tillhörande de förenade nationerna hade hållits underrättade om för- handlingarna.
Överenskommelsen innebar skapandet för ändamålet av en s. k. sjö- fa rtsp o o 1. Enligt avtalet förklarade sig de fördragsslutande regeringarna villiga att ställa tonnage till förfogande för militära och andra ändamål, som vore nödvändiga för eller en följd av avslutandet av kriget i Europa och Fjärran östern ävensom för försörjningen av alla befriade områden samt av de förenade nationerna. Dessa åtogo sig å andra sidan att icke till- låta användning av något sitt fartyg i »icke nödvändig» sysselsättning, så- vida icke det totala tonnaget inom sjöfartspoolen överskrede de samman- lagda behoven. Även i ett sådant läge finge fartygen endast användas i en-
lighet med ömsesidigt godtagbara normer, vilka icke finge innebära dis- kriminering av någon stats sjöfartsintressen, och vilka åt alla fördragsslu- tande regeringar skulle inrymma skäliga möjligheter för vederbörande lands fartyg att deltaga i handelssjöfart. Regeringarna åtogo sig att vid- makthålla en sådan kontroll över sitt tonnage, att varje fartyg sysselsattes i enlighet med nyss angivna syften. Denna kontroll skulle utövas genom rekvisition av nyttjande- eller äganderätten till fartygen. För genomföran- det av överenskommelsen åtogo sig de fördragsslutande parterna vidare att utöva kontroll över alla för sjöfarten inom resp. länder nödvändiga tjänster, såsom bunkring, proviantering, klarering, reparationer etc., samt att i övrigt vidtaga de åtgärder, som erfordrades för att säkerställa att alla nationers fartyg användes i överensstämmelse med de förenade nationernas syften. Övriga nationer, som anslöte sig till överenskommelsen, skulle avgiva en motsvarande utfästelse.
Det av avtalet berörda tonnaget skulle i sin helhet ställas till en särskild centralmyndighets förfogande, vilken skulle träda i verksamhet efter upp- hörandet av kriget med Tyskland. Enligt en till överenskommelsen fogad organisationsplan skulle centralmyndigheten bestå av dels ett råd, »L'nited Maritime Council», vilket skulle vara en central för meningsutbyte i prin- cipiella frågor men icke ha någon beslutanderätt, dels ock en verkställande styrelse, » United Maritime Executive Board», fördelad på två sektioner, en i London och en i Washington. I rådet skulle, förutom signatärmakterna, bl. a. även neutrala stater, som anslöte sig, bli representerade. Däremot skulle antalet medlemmar i styrelsen vara begränsat. Enligt överenskommel- sen skulle styrelsen bestå av representanter för amerikanska, brittiska, ne- derländska och norska regeringarna. Kontraherande regering, som icke var representerad i styrelsen, skulle företrädas av en adjungerad ledamot, vilken i frågor berörande fartyg under dess kontroll eller i frågor berörande till- delning av tonnage för dess territorium skulle ha samma befogenheter som styrelsens permanenta medlemmar. Beslut angående fartyg hörande under viss regering skulle fattas i samförstånd med denna regering genom dess representant i styrelsen.
De bestämmelser, som fastställts genom överenskommelsen, avsågos skola träda i kraft vid slutet av kriget mot Tyskland och fortsätta att tillämpas under en period ej överstigande sex månader efter Europakrigets eller Asien- krigets slut, vilkendera tidpunkten som bleve den senare, såvida icke över- enskommelse om tidigare upphörande träffades.
Enligt överenskommelsen skulle neutrala stater, vilkas handelsflottor överstege vad som erfordrades för tillgodoseendet av deras nödvändiga im- portbehov, inbjudas att ansluta sig till avtalet. Dylik inbjudan torde endast ha riktats till Sverige, vilket skedde genom en den 22 september 1944 dag- tecknad inbjudan från Storbritannien och Förenta staterna.
Det gällde alltså att från svensk sida taga ställning till frågan om anslut-
ning till sjöfartspoolen. För ändamålet avsändes två delegerade till London, vilka i december återkommo och avlade rapport till regeringen. Vid för- handlingarna hade framkommit, att det ur allierad synpunkt synts natur- ligt, att Sverige i samma utsträckning som de förenade nationerna efter kri- gets upphörande i Europa genom sin handelsflotta deltoge i arbetet på såväl ett återställande av mera normala förhållanden i Europa som ock de i sam— band därmed erforderliga humanitära hjälpaktionerna. Ett önskemål från allierad sida var uppenbarligen, att Sverige icke lämnades tillfälle att med hjälp av sin moderna och till stor del nybyggda handelsflotta begagna sig av sin neutrala ställning för att skaffa sig särskilda förmåner. Å andra sidan hade det redan i samband med inbjudningen framhållits, att Sveriges bi- trädande av avtalet borde vara helt frivilligt och dikterat av Sveriges egna intressen. En vägran från svensk sida att ansluta sig skulle medföra, att svenska fartyg i de anslutna ländernas hamnar komme att sättas i efter- hand beträffande bunkring, erhållande av skeppsförnödenheter, klarering, reparationer m. m., vilket allvarligt skulle påverka den svenska handels- flottans konkurrenskraft och rörelsefrihet och särskilt svensk linjesjöfarts intressen. Det hade från allierat håll betonats, att avsikten med överens— kommelsen vore icke blott att befordra förenämnda syften utan även att skapa en organisation för eventuellt framtida frivilligt internationellt sam- arbete på sjöfartens område. - ; :
Från svensk sida hade under förhandlingarna.framförts vissa betänklig— heter mot en anslutning till sjöfartspoolen, men ;då- det därvid lyckats att i allt väsentligt vinna beaktande för de svenska synpunkterna, ansåg sig rege- ringen böra för sin del, under förutsättning av "riksdagens godkännande, samtycka till Sveriges anslutning till överenskommelsen. Detta skedde genom en note den 21 mars 1945. Härvid angåvos som villkor för anslutningen två särskilda förutsättningar, nämligen att tilldelningen av tonnage för Sveriges försörjning skulle ske enligt samma grundsatser som beträffande försörj- ningen av de förenade nationerna och" anses som—alla de fördragsslutande regeringarnas angelägenhet samt att svenska fartyg-icke skulle vara skyldiga att frakta vapen, ammunition och krigsmateriel. Angående sättet för genom- förande av kontrollen över det svenska tonnaget förklarades vidare, att ett enda organ skulle vara ansvarigt för handhavandet av allt svenskt tonnage, vare sig genom tidsbefraktning eller på bareboat basis eller för egen räk- ning; ifrågavarande organ skulle i denna egenskap handla med full behö- righet och såsom ombud för svenska regeringen under överenskommelsens giltighetstid.
I proposition till 1945 års riksdag nr 249 begärde Kungl. Maj:t riksdagens godkännande av den vidtagna åtgärden, vilket av riksdagen meddelades. I propositionen angavs den svenska sjögående handelsflottan vid årsskiftet 1944/45 omfatta ett sammanlagt tonnage av omkring 1500 000 bruttoton. Härav befann sig utanför spärren omkring 350000 bruttoton, lejdtonnaget oberäknat.
| i !
!
Genom beslut den 27 april 1945 utsåg Kungl. Maj:t Sjöfartskommittén 1939 att vara det organ, som i enlighet med svarsnoten hade att svara för handhavandet av allt svenskt tonnage under den tid som Sverige var an- slutet till sjöfartspoolen. Kommittén skulle därvid följa de anvisningar, som komme att lämnas av trafikkommissionen. Det skulle ankomma på handels- kommissionen att i samråd med försörjningsmyndigheterna med lämpliga mellanrum upprätta planer över de svenska transportbehoven. Trafikkam- missionen skulle vid meddelandet av tillstånd till fraktfart med svenska far- tyg övervaka, att de sålunda angivna transportbehoven bleve tillgodosedda ävensom att det svenska tonnaget i övrigt endast komme till användning i enlighet med det internationella avtalet samt noten rörande Sveriges anslut- ning därtill. Inom trafikkommissionen skulle såsom rådgivande organ i frå- gor rörande de sociala förhållandena å fartyg, som befraktades i enlighet med bestämmelserna i avtalet och noten, finnas en särskild delegation (sjö- folksdelegationen), vars medlemmar till ett antal av högst 4 komme att utses av chefen för folkhushållningsdepartementet. Delegationen skulle äga att följa utvecklingen på ifrågavarande område samt hos kommissionen göra de framställningar, vartill omständigheterna föranledde.
Kungl. Maj:t utsåg samtidigt två ombud att företräda Sveriges intressen i Förenade sjöfartsrådet samt i Förenade verkställande sjöfartsstyrelsen. Chefen för folkhushållningsdepartementet bemyndigades att tillkalla exper- ter att stå till ombudens förfogande.
Underhandlingar rörande frakter och villkor för Sveriges deltagande i sjöfartspoolen togo sin början i London i slutet av maj. Uppgörelse träffa- des därvid om användning av det större tonnaget — fartyg över 1000 ton _— under det att det mindre tonnaget tills vidare skulle fritt få disponeras inom sjöfartspoolens ram för de transportuppgifter som det normalt betjä- nade. Beträffande frakterna skedde ock vissa överenskommelser, närmast om de viktiga cellulosafrakterna. Flertalet av de fartyg om tillhopa c:a 200 000 ton, som voro sysselsatta i humanitär trafik, särskilt i Greklandsfart, skulle fortsätta därmed. Vidare nåddes överenskommelse om en gradvis avveckling av avtalen om tidsbefraktning enligt svensk-engelska sjöfartsav- talen 1939—40. Detta innebar en välkommen möjlighet att taga hem fartyg, som ej varit i hemlandet sedan Skagerackspärren kom till den 9 april 1940 och vilka i allmänhet voro starkt i behov av översyn. Jämväl med hänsyn till personalen, som så länge vistats borta från hemlandet, var denna hem- tagning av fartygen värdefull.
Med sjöfartspoolens verkställande organ avtalades, att 70 a 80 hemma- varande svenska fartyg — däribland ett tjugutal tankångare — skulle löpa ut snarast möjligt. Tankångarna skulle tomma avgå till New York för att därstädes invänta vidare order. Övriga fartyg, som berördes av beslutet, voro destinerade företrädesvis till engelska och sydamerikanska hamnar och lågo till stor del redan färdiglastade för sådana resor.
Krigsriskersättning.
Genom lag den 15 december 1939 (nr 856) om utbetalande av krigsrisk- ersättning till sjömän hade stadgats, att krigsriskersättning, i den mån Ko- nungen därom förordnade, skulle av redaren insättas hos postsparbanken för den ersättningsberättigades räkning. Lagen hade genom senare författ- ningar förlänats giltighet t. o. m. den 30 juni 1945. Även tillämpningskun— görelsen till lagen hade erhållit giltighet intill samma tidpunkt och skulle alltså gälla krigsriskersättning, som belöpte å tiden till utgången av juni 1945. Genom lag den 20 april 1945 (nr 140) bestämdes, att den förstnämnda lagen skulle äga giltighet till utgången av juni 1946. Som följd av krigstill- ståndets upphörande i Europa fann Kungl. Maj:t emellertid lämpligt att genom kungörelse den 8 juni 1945 (nr 258) föreskriva, att tillämpningskun- görelsens bestämmelser icke skulle gälla krigsriskersättning som belöpte å tid efter den 31 maj 1945, ävensom bl. a. att den 5 i tillämpningskungörel- sen, som stadgade förbud för postsparbanken att utan skälig anledning av— sända hos banken insatta krigsriskersättningsmedel till utlandet, skulle från den 10 juni upphöra att gälla. Till följd härav upphörde ifrågavarande in- sättningar i postsparbanken fr. o. m. den 1 juni 1945 samt bortföllo de sär- skilda inskränkningar, som dittills gällt för sjömän i utlandet att förfoga över insatta medel.
Den i postsparbanken kvarstående behållningen av krigsriskersältnings— medel efter avdrag av uttagningar uppgick vid utgången av år 1944 till 215 och den 31 maj 1945 till 20'8 milj. kronor. Antalet hithörande konton var sistnämnda dag 22 915. *
Jämlikt förordning den 25 maj 1945 (nr 200) medgavs sjömännen, i lik— het med vad förut gällt för åren 1943 och 1944, skattefrihet för 50 procent av krigsriskersättning, som belöpte på år 1945, upp till ett belopp av 10 000 kronor. Det preciserades, att skattefriheten skulle gälla även i de fall, där krigsriskersättningen icke vore att hänföra till intäkt av tjänst, d. v. 5. där sjömännen vore delägare i vederbörande fartyg.
Minskyddsanordningar å samt avmagnetisering av fartyg.
För färdigställande av mät— och avmagnetiseringsstationen i Göteborg hade riksdagen vid höstsessionen 1944 anvisat ett ytterligare an- slag av 250 000 kronor. Samtidigt hade även till försöksverksamhet beträf— fande avmagnetisering av fartyg för budgetåret 1944/45 jämlikt proposition nr 288 anvisats ett anslag av 50 000 kronor.
Göteborgsstationen togs i bruk i januari 1945. Den station i Karlshamn, för vars anläggning av 1944 års riksdag beviljats ett anslag av 1'2 milj. kronor, beräknades bliva färdig för användning under hösten 1945. Behovet av avmagnetisering av fartyg antogs komma att kvarstå ännu flera år efter krigets upphörande på grund av den alltjämt förefintliga faran från kring— drivande magnetminor.
Till driftkostnader för samtliga de tre avmagnetiseringsstationerna i Stock- holm, Göteborg och Karlshamn anvisade riksdagen för budgetåret 1945/46 ett anslag av 440 000 kronor.
intill utgången av juni 1945 hade med kommerskollegii medgivande och med anlitande av vederbörligt statsanslag 96 fartyg försetts med p a ra v a n- utrustning. Beträffande 37 fartyg hade ifrågavarande anordning kom- mit till stånd under tiden juli 1944—juni 1945.
Neutralitets- och sjöfartsskydd.
I Kungörelsen den 26 september 1938 (nr 591) angående sjöfarten inom | svenskt kustvatten under utomordentliga förhållanden, vars bestämmelser ! till följd av upprepade ändringar och tillägg varit svåra att överblicka, har * efter av överbefälhavaren verkställd utredning ersatts av en ny kungö- relse den 9 februari 1945 (nr 31) med vissa bestämmelser angående sjötra- fiken inom svenskt territorialvatten. I den nya kungörelsen ha även inar- betats föreskrifterna i kungörelsen den 14 augusti 1916 (nr 372) om han- delsfartygs skyldighet att föra nationalitetsflagga m. m. Då den nya kun- görelsen avsetts att i vissa delar gälla även i fredstid, har i rubriken orden »utomordentliga förhållanden» borttagits. Författningens tillämpningsom- råde har utvidgats därigenom att formuleringen »sjöfarten inom svenskt kustvatten» ersatts med »sjötrafiken inom svenskt territorialvatten». I fråga om författningens tillämplighet har den ändringen vidtagits, att därifrån undantagits —— utom fartyg tillhörande rikets krigsmakt — »främmande örlogsfartyg», i stället för såsom förut »främmande stats krigsmakt tillhö- rande fartyg», detta för att minska möjligheterna för utländsk krigsmakt tillhörande transport- och förrådsfartyg att undandraga sig kontroll. I öv- rigt ha beträffande åtskilliga detaljer ändringar och förtydliganden av prak-
tisk eller redaktionell natur skett. Den i den tidigare kungörelsen intagna uppräkningen av förbjudna om- råden överflyttades till en särskild tillämpningsförfattning (kungörelse den 9 februari 1945, nr 32). Härvid tillades vissa ytterligare områden, näm- ligen Luleå, Holmsund, Sundsvall, Gävle, Fårösunds krigshamn och Fal- kenberg. I samband med tillkomsten av förutnämnda författningar utfär- dades ny kungörelse den 9 februari 1945 (nr 33) om förbud för utländskt fartyg att befara vissa delar av svenskt territorialvatten, vilken ersatte den tidigare kungörelsen med samma rubrik den 22 september 1944 (nr 624). Efter vapenstilleståndet upphävdes ——- fr. o. m. den 3 juni 1945 — de båda kungörelserna av den 9 februari 1945 (nr 32 och 33). Härigenom hävdes förbudet för fartyg och båtar att utan särskilt tillstånd befara vissa för— bjudna områden, vilket innebar att förfarandet med passersedel eller passer— kort upphörde att tillämpas.
Omedelbart efter Tysklands kapitulation i maj 1945 igångsattes av svenska flottan ett intensivt arbete för att taga hem utlagda svenska mi- neringar samt att svepa vissa områden från utländska m i n o r. '
Av det förra slaget av åtgärder märkas följande. Den 4 juni upphävde chefen för marinen sin kommuniké den 8 maj 1940 angående mineringar i Stockholms yttre skärgård (se del I sid. 340) ävensom kommunikén den 15 maj 1942 angående minfarligt område i Höllviken, Falsterbokanalen och Kämpingebukten (se del III sid. 383). Den 20 juni meddelades, att vissa områden utanför Hälsingborgs och Klagshamns redd i Öresund svepts be- träffande förekomsten av magnetiska minor. Vid halvårets slut pågick vi- dare minsvepningsverksamhet för att undanröja svensk minering i Ålands hav och i området Landsort—Ölands norra udde (se del II sid. 378, del IV sid. 162) samt svenska mineringar på västkusten (se del I sid. 340).
Svepningen av utländska minor resulterade i att redan den 1 juni genom svensk försorg öppnats en 5 dist-min. bred sjöfartsväg mellan Pater Noster och Arendal. Före midsommar vidgades denna till en bredd av 9 dist-min.
Vid halvårsskiftet pågick vidare svepning av en 4 dist-min. bred ränna mellan trakten av Utklippan utanför Karlskrona och trakten av Hela i Danzigbukten samt svepning av minfria vägar i Öresund och utanför Fals— terbo. Slutligen förbereddes ett svepföretag avsett att frilägga dels en 4 dist.- min. bred ränna mellan Kullen och Morup Tånge, dels en 2—8 dist-min. bred sjöfartsväg längs västkusten mellan Vinga och norska gränsen.
Den 11 januari 1945 igångsattes eskortering av svenska handelsfar- tyg på vissa särskilt utsatta kuststräckor och farleder, nämligen kuststräc- korna Svartklubben—Arholma, Landsort—Norra Kalmarsund och Garpen— Trelleborg samt sträckorna Landsort—Gotland och Norra Kalmarsund— Gotland. Fr. o. m. den 3 februari anordnades eskort jämväl å kuststräckan Mysingsfjärden—Furön.
Efter det tyska sammanbrottet, närmare bestämt fr. o. m. den 12 maj 1945, inställdes all eskorteringsverksamhet utom beträffande trafiken på kuststräckan Kalmarsund—Trelleborg samt den regelbundna passagerare- och posttrafiken på Gotland. Det tillråddes dock, att handelssjöfarten längs de svenska kusterna tills vidare måtte framgå på svenskt territorialvatten. Den 11 juni upphörde eskorteringen av Gotlandstrafiken helt och den 14 juni jämväl eskorteringen på sträckan Kalmarsund—Trelleborg.
Liksom tidigare förekom även under första halvåret 1945 vid behov till- fälligt anordnad eskort å särskilda avsnitt av kusten. I övrigt fortgick i erfor- derlig omfattning den alltsedan krigets början av flottan och flyget ombe- sörjda neutralitetsvakten. I samband härmed oskadliggjordes under perio- den 618 minor och 3 sprängbojar.
i i !
ll. Landtrafiken.
A. Statens järnvägar.
Persontrafiken. Krigsårens stegrade persontrafikvolym höll sig väl uppe även under första halvåret 1945. Antal resor utgjorde under denna tid 52 miljoner mot 47'3 miljoner under motsvarande tid är 1944, trots att antalet militära resor minskats med 28 procent.
Persontrafikinkomsten visade en fortsatt ökning med 4 procent till om- kring 103'7 milj. kronor.
I samband med att ockupationen av Danmark och Norge upphörde i bör— jan av maj ordnades hemtransport av danska och norska flyktingar. Trans- porterna omfattade före utgången av juni omkring 12000 danskar och 19 500 norrmän och senare under sommaren omkring 7 000 norrmän. Dess- utom hemtransporterades före utgången av juni månad omkring 12500 man norska polistrupper. Samtidigt ordnades hemresor för ett stort antal franska medborgare, som under kriget inkvarterats i Sverige. Dessa trans- porter omfattade omkring 1000 personer. Från koncentrationslåger i Tysk- land transporterades därjämte till Sverige ett stort antal personer av olika nationaliteter. Dessa transporter omfattade omkring 20000 personer, vilka förlades på olika platser huvudsakligen belägna i Malmöhus, Kristianstads och Kronobergs län. Från Norge förflyttades järnvägsledes omkring 40 000 ryska krigsfångar, vilka färdades över Riksgränsen, Storlien och Charlotten- berg. De avreste från Sverige med båt från Luleå (Karlsvik), Sundsvall och Gävle. Transporterna pågingo till mitten av juli månad.
Den stora resandefrekvensen och de genom verkstadskonflikten förse- nade leveranserna av personvagnar, omfattande bl. a. 240 11 och 1700 III klass sittplatser, vilka skulle levererats under första halvåret, hade till följd att bristen på personvagnar blev mycket kännbar.
Stegringen av statens järnvägars cykeltransporter, vilka under första halvåret 1945 omfattade omkring 1 094 400 inskrivna cyklar, fortsatte under perioden. Ökningen i jämförelse med föregående år utgjorde omkring 13 procent. '
För att underlätta cykeltransporterna under sommaren fastställde Kungl.. Maj:t efter framställning från järnvägsstyrelsen i samförstånd med Svenska järnvägsföreningen för tillämpning under sommartidtabellens giltighet dels en förlängd inlämningstid dock högst 48 timmar — för cyklar som icke skulle befordras med snälltåg, dels en förhöjd tilläggsavgift för transport
av cyklar vägande högst 60 kg med snälltåg på statens järnvägar, nämligen 2 kronor 50 öre mot förut 1 krona 25 öre.
Under 1944 gällande inskränkningar i fråga om nedsalta biljettpriser för sällskapsresor och för gruppresor för skolungdom ägde fortsatt tillämpning. Detta var fallet även med förbudet för transport av kollin av mer än 100 kg vikt vid tiden för påsk-, pingst- och midsommarhelgerna.
Godstrafiken. Godstrafiken under perioden rönte betydande inverkan av den lönekonflikt vid verkstäderna, som pågick under tiden 5 februari—7 juli. Godstransportarbetet, mätt i tonkilometer, visade i jämförelse med före- gående år minskning under perioden med omkring 10 procent och omfat- tade 2 722 milj. tonkilometer. Den transporterade viktmängden exkl. lapp- landsmalm visade ökning med 1'3 procent, medan antalet godsvagnaxelkilo- meter minskade med 24 procent. Styckegodstrafikens omfattning framgår av följande tablå. Å SJ befordrat fraktstycke- Antal vagnar
gods (i ton) lastade med
Egen trafik Samtrafik styckegods Januari—juni 1939 ............................... 199 038 184 703 264 397 » » 1944 ............................... 490 810 224 760 388 980 » » 1945 ............................... 538 844 181 281 395 779
Det befordrade vagnslastgodset omfattade:
Antal vid S.] av trafikant lastade vagnar (exkl.
Vagnslastgods å SJ Tonkilometer av (exkl. lapplandsmalm) vagnslastgods ton milj.
malmvagnar) Januari—juni 1939 ............... 4 767 322 938 264 830 » » 1944 ............... 10 464 364 2 819 678 534 » » 1945 ............... 10 586 160 2 522 720 970
Vcdtransporterna voro, trots vinterns ogynnsamma avverknings— och transportförhållanden i skogarna, av ungefär samma omfattning som före- gående år. Den transporterade viktsmängden ved, 1 735 109 ton, visade ök- ning med omkring 15 procent, medan i tonkilometer räknat vedtranspor- terna nedgingo med omkring 28 procent till 4228 milj. tonkilometer.
Följande godsslag visade avsevärda förändringar i jämförelse med före- gående år:
Ökning: Minskning: Ved och sågavfall .......... 304 tusen ton Kol, koks .............. 305 tusen ton Sågade trävaror ............ 113 » » Järn, maskiner .......... 279 » » Rundvirke (utom pappersved) 86 » » »Wehrmachtcgods ...... 114 » » Byggnadsvaror .............. 195 » » Malmer ................ 85 » » Sten ........................ 84 » » Träkol ................ 67 » » Spannmål, mjöl, potatis ...... 72 » » Papp, papper .............. 67 » » Oljor, tjäror, fett ............ 64 » »
Transporterna av lapplandsmalm, vilka omfattade 457 470 ton, visade minskning med 749 procent. Godsvagnsbristen var även denna period mycket betydande, dock icke i
|
fullt samma omfattning som närmast föregående år. Vagnställningen fram- går av följande tablå, som visar tillgång och behov av godsvagnar (utom
malmvagnar) i medeltal per dag:
Tillgång Behov
Januari—juni 1939 ................... 4 455 3 503 » » 1944 ................... 6 000 8 676 » » 1945 ................... 6646 8712
lfndantagcn från trafikstadgans bestämmelser i fråga om fördelning av *agnar och lasttillbehör och medgivandet att ändringar i befordringsavgif— terna icke behövde offentliggöras ägde tillämpning under perioden i likhet med tidigare under kriget.
Ved, träkol, torv och kolhaltig skifferlera fingo transporteras endast för statens räkning eller efter särskilt tillstånd från bränslekommissionen.
Förhöjningen av vagns- och presenningspengar och på vissa ställen av magasinspengar ävensom minskningen av lastnings- och lossningsfrister gällde fortfarande, likaså bemyndigandet för trafikkommissionen att för säkerställande av sådana järnvägstransporter, som för den allmänna folk- försörjningen eller eljest ur landets synpunkt voro nödvändiga, vad beträf— far statens järnvägar gemensamt med järnvägsstyrelsen, meddela förbud under viss tid mot befordran med järnväg av gods eller visst slag av gods i vagnslaster mellan vissa orter eller platser belägna på i förbudet angivet avstånd.
Tågfärjetmfiken. Mellan Trelleborg och Sassnitz var trafiken under pe- rioden helt inställd. Å färjelederna Malmö—Köpenhamn och Hälsingborg —Helsingör uppehölls trafiken endast i inskränkt omfattning, dels på grund av den förhållandevis ringa trafiken, dels på grund av den knappa till- gången på kol.
Personalställning och ekonomiskt läge. Den fortsatta införlivningen med statsbanenätet av enskilda järnvägar och den ännu alltjämt rådande hög- trafiken medförde en ytterligare ökning av personalantalet. Bidragande orsak till personalökningen var även, att en förhållandevis stor del av per- sonalen var nyanställd och till följd därav först efter en tids övning kunde fullgöra effektiv tjänst. Av följande sammanställning framgår personal- antalet i jämförelse med trafikomfattningen mätt i vagnaxelkilometer.
Personal utom ban- och Vagnaxelkm (i tåg och byggnadsarbetare och bil-
färjedrift) linjepersonal vid perio- dens slut Ökningi % Ökning i % i milj. i jämförelse Antal i jämförelse
med 1939 med 1939
Januari—juni 1939 ............... 818 _- 26 821 » » 1944 ............... 1 356 658 40 571 51-3 » » 1945 ............... 1 329 625 42 797 59-6
330 Det ekonomiska resultatet av järnvägsdriften framgår av följande siffror (milj. kronor):
Inkomster Utgifter Driftöverskott miljoner kronor
Januari—juni 1939 ............................... 123-1 100-6 22-5 » » 1944 ............................... 264-4 223-9 40-5 » » 1945 ............................... 258-8 235- 7 23-l
Det minskade driftöverskottet i jämförelse med 1944 är huvudsakligen att hänföra till minskade inkomster av malmtrafiken (46 milj.), ökade lok- bränslekostnader (4 milj.) och stegrade personalutgifter, de senare delvis beroende på höjda löner för vissa personalgrupper.
Elektrifieringsarbeten, förändringar i tidtabellen m. m. Elektrifierings- arbeten pågingo under perioden mellan Östersund och Storlien, och under februari slutfördes dessa arbeten på sträckan Östersund—Järpen.
Bandelarna Pålsboda—Hallsberg och Skövde—Stenstorp öppnades för dubbelspårsdrift vid tidtabellsskiftet under juni månad.
Dubbelspårsarbeten pågingo därjämte mellan Järna och Skebokvarn, mel- lan Mjölby och Tranås samt mellan Gårdsjö och Skövde.
Den nya tidtabell, som trädde i kraft den 11 juni, innebar en viss utök- ning av tågplanen i jämförelse med föregående sommar. Middagssnälltåget från Stockholm till Malmö och morgonsnälltåget i motsatt riktning, vilka tåg sommaren 1944 voro dubblerade endast mellan Mjölby och Malmö, dubblerades nu hela vägen.
Lokbränsleförsörjningen. Under första halvåret 1945 inträdde en ytter- ligare försämring av landets bränslesituation. Vedavverkningen under år 1944 hade av olika anledningar ej givit tillfredsställande resultat, och den eftersläpning i vedförsörjningen som härav följde föranledde bränslekom- missionen att införa skärpta restriktioner även för statsbanornas bränsle- förbrukning. Den sammanlagda koltilldelningen till statens samt Stock— holm—Västerås—Bergslagens järnvägar, vilken fr. o. m. den 1 juli 1944 varit fastställd till högst 150 000 ton per år, nedskars sålunda fr. o. m. den 1 mars 1945 till högst 100 000 ton per år. Inför de ökade svårigheterna sågo vederbörande myndigheter sig sedermera nödsakade att sänka kolransonen till 65 000 ton per år fr. o. m. den 1 juli 1945.
Under första halvåret 1945 hade statens järnvägar alltså att genomföra en, omläggning av sin bränsleförsörjning motsvarande en minskning av för- brukningen av utländska stenkol till 43 procent av den närmast förut gäl- lande ransonen och ned till omkring 10 procent av den totala bränsleför- brukningen.
_ Trots en del svårigheter på grund av verkstadskonflikten och material- brist kunde detta program genomföras, såsom följande tabell utvisar. För jämförelses skulle ha även siffrorna för juli 1945 införts.
! l l &
Totala Stenkol Torv Ved bränsle- _ _ förbrukn. Ar 1943 utländska svenska evalv. till ton % m' % utl. kol ton % ton % ton
Jan.—febr. ............ 21 984 6 271 4-8 15563 294 218 motsvarar per år . . . . 132 900 43 900 93 380 1 765 300 503 700 Mars—juni ............ 24 667 172 11 476 5-1 23 624 8-4 584 331 693 motsvarar per år . . . . 74 000 34 430 70 870 1 753 000 430 200 Jan.—juni ............ 46 651 205 17 747 5-0 39 187 && 878549 657 motsvarar per år . . .. 454 694 Juli1 .................. 3 980 11-4 2 775 5-1 9 500 14-0 141 950 69-5 motsvarar per år . . . . 47 760 33 300 114 000 1 703 400 416 780
1 Lokbränsle för Halmstad—Nässjö järnvägar inberäknat.
I samband med den senaste utökningen av vedeldningen måste ytterligare 97 lok ombyggas. Hela antalet vedeldningslok utgjorde den 1 juli 1945 428 st. för normalspår och 48 st. för smalspår. 159 lok voro utrustade för torveldning.
Tack vare utökning av såväl bränslestationernas som centralupplagens lagringsmöjligheter vid statsbanorna kunde behovet av bränntorv rätt väl tillgodoses även under »dödtiden» januari—juni. I medeltal kunde en för- hrukning av 6 530 ton per månad hållas, med ett lägsta *värde för juni på 4 527 ton.
För att möjliggöra övergång till vedeldning måste vissa tidtabellsänd— ringar genomföras.
Ved- och torveldning å lok under första halvåret 1945 beräknas ha vållat statens järnvägar en merkostnad i jämförelse med koleldning av c:a 116 milj. kronor. .
För att underlätta vedanskaffningen för tågdriften ålades järnvägsstyrel- sen av bränslekommissionen att ombesörja viss vedavverkning i egen regi och med användande av ban- och byggnadsarbetare, som normalt syssel- sattes med underhållsarbeten. Efter förhandlingar med vederbörande per- sonalorganisationer rörande de närmare villkoren för de banarbetare som skulle överflyttas till vedavverkning samt underhandlingar med skogsägare —— i första hand i Norrland — om rotförsäljningen till statsjärnvägarna igångsattes de första avverkningarna i mitten av juni månad med c:a 250 man. Den direkta arbetsledningen, ävensom anskaffningen av baracker, uppmätning och utbetalning av ackordsförtjänster ombesörjdes av skogs- ägaren-kommissionären, medan baningenjörerna å vederbörande arbetares hemsektion utbetalade måltids- och nattlogiersättningen. För att upprätt- hålla kontakten mellan banarbetarna och deras hemsektioner tillsattes av järnvägsmyndigheterna ett antal förmän, som även hade till uppgift att om- besörja upprättande och insändande av vissa arbetsrapporter. Antalet ban-
arbetare i skogsavverkning ökades snabbt och uppgick senare under som- maren till omkring 1 000 man.
Biltrafiken. Biltrafiken upprätthölls i ungefär samma omfattning som' under föregående period.
Den koncessionerade våglängden, som under perioden utökades med 23 km, bl. a. genom förvärv av linjen Kalmar Ekenäs samt tillkomsten av linjerna Ljunghusen—Falsterbo och Höllviksnäs—Kämpinge—Skåre, upp- gick vid periodens slut till 11 429 km, varav dock endast 8564 km trafi- kerades.
Gällande inskränkningar medförde, att biltrafiken jämfört med tiden när- mast före den 1 september 1939 kunde upprätthållas endast med 41 procent av normalturlistan.
B. De enskilda järnvägarna.
Även vid de enskilda järnvägarna kunde en fortsatt ökning av person- trafiken konstateras, uppgående till omkring 9 procent av dennas omfatt- ning under motsvarande tid är 1944, trots nedgång i de militära resorna. Transporter av flyktingar m. fl. efter krigsslutet förekommo liksom vid statsbanorna ehuru rätt ojämnt vid de olika järnvägarna. Även transpor- terna av cyklar fortforo att ökas. De för statsbanorna omnämnda inskränk- ningarna beträffande vissa nedsatta biljettpriser ävensom förbudet för trans- port av kollin av mer än 100 kg vikt vid påsk-, pingst- och midsommarhel— gerna gällde även i fråga om de enskilda järnvägarna.
Tontalet transporterat gods nedgick kraftigt, nämligen med ej mindre än omkring 20 procent jämfört med första halvåret 1944. Vad i övrigt anförts angående godstrafiken vid statsbanorna hade i stort sett sin motsvarighet vid de enskilda järnvägarna. Godsvagnsbrist förekom ehuru ej i samma om- fattning som vid statsbanorna.
Personalantalet var ungefär detsamma som förut.
Inga nya elektrifieringsarbeten slutfördes under perioden. Den nya tåg- planen var i stort sett oförändrad utom att en viss ökning genomförts å en del av Trafikförvaltningens Göteborg—Dalarne—Gävle linier.
I fråga om lokbränsleförsörjningen var ställningen likartad med den som ovan skildrats beträffande statsbanorna. De större enskilda järnvägarna anordnade omfattande vedavverkningar i egen regi.
Det ekonomiska resultatet av järnvägsdriften fortfor att försämras. In- komsterna minskades och utgifterna stego, vilket medförde att driftöver- skottet nedgick, nämligen med ej mindre än 111 milj. kronor i jämförelse med första halvåret 1944. Orsakerna härtill voro i stort sett desamma som de vilka framkallat liknande resultat vid statens järnvägar.
C. Motorfordonstrafiken.
Antalet i automobilregistret upptagna motorfordon anges här nedan för den 1 januari och den 30 juni 1945 med fördelning på olika slag av driv- medel. (För tidigare tidpunkter se föregående redogörelser under kap. Bränsle- och smörjmedelshushållningen, rubr. Gengas m. m.)
1 januari 1945 30 juni 1945 Omni— Last- Person- Sum— Omni— Last- Pcrson— Sum- bussar hitar bilar ma bussar bilar bilar ma
! Gengas .............. 3 555 34 349 34 991 72 895 3 547 34 247 35 297 73 091 | Acetylengas .......... —— lt5 136 251 — 108 134 242 [ Annan gas ............ 33 357 161 551 33 325 169 527 . ' Flytande bränsle ...... 229 2 344 3773 6 346 245 2 531 4 287 7 063 ! Elektrisk kraft ........ 79 1 041 (37 1 187 80 1041 60 1 181 Ej uppgivet drivmedel . . — _ 9 9 _ 1 9 10 Summa 3 886 38 206 39 137 [N 239 3 905 38 253 39 956 82 114]
Under halvåret förmärkes en ökning framför allt av antalet fordon drivna med flytande bränsle, vilken stod i samband bl. a. med den något rikligare tilldelningen av trädestillat såsom drivmedel. Antalet registrerade tyngre motorcyklar utgjorde vid halvårets början 10 (391 och vid dess slut 17 235. Ökningen var här sålunda avsevärd.
Motorfordonstrafikens reglering medelst smörjoljetilldelning var vid in- gången av år 1945 genom trafikkommissionens cirkulär nr 31 ordnad för en åttonde ransoneringsperiod, omfattande tiden 1 oktober 1944—31 mars 1945. varvid i stort sett bibehållits det system som introducerats genom kommis- missionens cirkulär nr 23 och sedan ytterligare utvecklats genom cirkulär nr 26 (se det V sid. 157 och 360). I huvudsak samma system föreskrevs genom cirkulär nr 32 skola tillämpas jämväl för nionde ranson e- ringsperioden, omfattande tiden 1 april—30 september 1945. Det högsta antal lastbilar, som enligt av trafikkommisionen lämnade medgivan- . den fått hänföras till grupp B under åttonde ransoneringsperioden, fick icke ) överskridas vid smörjoljetilldelningen inför nionde perioden. Endast sådan ) lastbil, som vid utgången av åttonde perioden tillhörde grupp B, tilläts | kvarstå i denna grupp under nionde perioden. ' I fråga om licenseringen av lastbilsdäck tillämpades samma grundsatser som tidigare uppställts. Det 'dåliga skick, i vilket gummiutrustningen på många lastbilar i A- och B-grupp befann sig, föranledde emellertid en ) gummilicensering av sådan omfattning, att den betydligt översteg gummi-
) fabrikernas förhandenvarande tillverkningskapacitet. Det syntes sannolikt.
i att råvarusituationen, framför allt beträffande cordväv, komme att under ) senare delen av året än mer försämras, varför en ytterligare minskning i
ringproduktionen vore att befara. Då en fortsatt licensering i samma om- fattning som förut alltså vore ägnad att äventyra gummiringförsörjningen
för samhällsviktiga transporter, såg sig trafikkommissionen föranlåten att i cirkulärskrivelse till länsstyrelserna, länstrafikledarna och länscentralföre- ståndarna enträget anmoda dessa att ägna särskild omsorg åt hehovsutred- ningen beträffande såväl lastbilarna som dessas gummiutrustning till säker- ställande av att i främsta rummet de oundgängligaste behoven bleve till- godosedda. Av vikt vore att även eventuellt under reparation varande däck deklarerades, varvid det särskilt gällde att bedöma om såsom oreparabla angivna däck icke kunde ännu någon tid användas. Frågan om P-boggidäck borde även ägnas uppmärksamhet, då förbrukningen av sådana var myc- ket stor.
För underlättande av vedtransporterna med lastbil medgavs på bränsle- kommissionens framställning en viss lättnad i den föreskrivna räjong- begränsningen för dylika transporter i övre Norrland (jfr del V sid. 361). Trafikkommissionen föreskrev sålunda den 16 februari 1945, att trans- porter av långved och kastved fingo med lastbil, hemmahörande inom om- råde norr och väster om järnvägslinjerna Bräcke—Storlien och Bräcke— Karungi, utan särskilt tillstånd verkställas å vägsträckor upp till 60 km (förut 40 km), dock under förutsättning att transporten utfördes i samband med användning av släpkälke samt att transportsträckan till hela sin längd var belägen inom nyssnämnda områden. ; —.= ' .
De tidigare meddelade tillstånden för fortlöpande tränsport av vissa varu- slag utanför tillåten körräjong ,,, vilka i allmänhet utlöpte den 31 mars 1945 (se sid. 141), förlängdes tills vidare t. o. m;. den 30 september 1945 vad an- gick distribution eller transport av specenier, margarin,,bröd, slakteripro— dukter, tegel, cement och grus m. m. ävensom uppsamling av slaktdjur. Till- stånden för distribution eller transport av malt- och läskedrycker samt upp— samling av tomglas förlängdes till den 1 maj 1945, varefter kommissionen för tiden fram till utgången av septemberimed hänsyn till det under som- marmånaderna ökade behovet av körningar för sådant ändamål liksom under samma period föregående år efter individuell prövning medgav ut- ökning av antalet turera dispenserade vägsträckor. .v ."
Till följd av den bekymmersamma situationen i fråga om' bilgummi och det i allmänhet ansträngda transportläget fann trafikkommissionen skärpta bestämmelser av nöden för användandet av lastbilar i tran 5 p or t a rbete vid byggnadsföretag (se härom sid. 368).
För turplacering vid lastbilshållning£=.för gods, avsett att transpor- teras med lastbil i yrkesmässig trafik, meddelade trafikkommissionen nya föreskrifter den 10 februari 1945, vari till ',ledning för länscentralerna och lastbilscentralerna i viss mån ändrade regler gåvos beträffande prioritets- ordningen mellan olika godsslag vid förekommande transporter.
I fråga om planläggningen av turlistorna för busstrafiken under sommarperioden 1945 skulle de anvisningar-,som trafikkommissionen med- delat i cirkulär nr 30 (se sid. 142), i tillämpliga delar gälla. Ökning av an-
talet turlistkilometer i förhållande till vad som gällt enligt turlistorna för sommarperioden 1944 fick ej ske utan kommissionens medgivande. Någon lättnad i principerna för tilldelningen av däck till bussar ställdes icke i ut- sikt. Samma principer härför som uppställts i december 1944 skulle allt- jämt tillämpas, vilket innebar att bussföretagen hade att själva inom ramen för fastställd tilldelningskvot av däck i mån av behov föreslå och under- ställa länsstyrelserna de ändringar av turlistorna, som påkallades med hän- syn till resp. företags gummiresurser.
Tilldelningen för trafikändamål av f ] y t a n d e b r ä n s 1 e, väsentligen motyl 25, fortgick efter i huvudsak samma grunder som förut. Särskilda föreskrifter meddelades angående tilldelning av motyl 85 för lättviktsmotor- cyklar ävensom tyngre motorcyklar med en cylindervolym av högst 250 cm”. Tilldelningen av trädestillat ökades. Fr. o. m. den 1 mars 1945 förbjöds an- vändningen av lysgas såsom drivmedel för motorfordon. Detta stod i samband med den under förberedelse varande förbrukningsregleringen i fråga om lysgas. För de tidigare lysgasdrivna fordonen rekommenderades användning av skiffergas, som framställdes vid Svenska skifferoljeaktiebo- lagets anläggning i Kvarntorp. I viss utsträckning beviljades motyl 25 till sådana fordon som tidigare drivits med lysgas.
I oktober 1939 hade dåvarande bensin- och oljenämnden meddelat läns- styrelserna anvisningar i syfte att få till stånd en stadigvarande upp 1 a g- ring a v h ens in och lä ttbentyl i inom landet befintliga lagrings- utrymmen fördylika bränslen. Sådan lagring hade jämväl kommit till stånd på skilda ställen inom landet. Trafikkommissionen fann nu efter samråd med bränslekommissionen skäligt förklara, att hinder icke mötte att sålunda befintliga lager av bensin och lättbentyl fr. o. m. den 1 juli 1945 toges 1 an- språk såsom drivmedel för motorfordon, beträffande vilka körtillstånd re- dan funnes för drift med andra — fasta eller flytande — drivmedel eller, i förekommande fall, för fordon vilka enligt gällande bestämmelser angå- ende gummitilldelning m. ni. kunde insättas såsom ersättning för i drift va- rande fordon. Länsstyrelserna bemyndigades som följd härav efter ansökan utfärda vederbörliga tillstånd att använda ifrågavarande lager. 1 tillstånds- bevisen skulle uttryckligen framhållas, att tilldelning av flytande bränsle, såvitt då kunde bedömas, icke kunde påräknas, sedan det egna lagret för-' brukats.
Den 26 januari 1945 meddelade trafikkommissionen, att densamma med stöd av bestämmelserna i kungörelsen den 4 juni 1943 (nr 285) (se del IV sid. 427) genom särskilda beslut godkänt elva typer av s. k. e r s å t t 11 i n g 3- ringar. De av kommissionen sålunda meddelade godkännandena hade föregåtts av en granskning av ringarnas konstruktion och en förhandsbe- dömning av deras användbarhet som substitut. Några noggrannare prov för utrönande av ringarnas hållbarhet m. ni. hade kommissionen dock i regel icke påfordrat. Kommissionen hade nämligen på grund av nödvändigheten
att nedbringa förbrukningen av lastbilsgummi ansett angeläget att på ett tidigt stadium möjliggöra en allsidig praktisk användning av olika typer av ersättningsringar i syfte att samla erfarenheter till stöd för en fortsatt ut— veckling och förbättring av ersättningsringarna. De erfarenheter, som före- låge beträffande användningen av ersättningsringarna gåvc emellertid an- ledning till antagande, att vissa av de av kommissionen godkända typerna icke kunde anses uppfylla de krav på hållbarhet och användbarhet, som dåmera rimligen borde uppställas i fråga om ersättningsringar. Vidare syn— tes innebörden av de av kommissionen utfärdade bevisen rörande av kom— missionen meddelade godkännanden hava missuppfattats. bland annat där- igenom att vissa försäljare av ersättningsringar åberopat kommissionens godkännande som en garanti för att ringarna befunnits vara fullvärdigt substitut. Kommissionen, som på grund av dessa förhållanden funnit nödigt att taga tidigare meddelade godkännanden under omprövning, fann genom beslutet skäligt förklara, att samtliga godkännanden skulle upphöra att gälla från och med den 1 mars 1945; dock att före nämnda tidpunkt in- köpta ersättningsringar finge användas utan hinder därav.
I beslutet förklarade kommissionen vidare, att tillverkare eller konstruk- tör, som önskade erhålla förnyat godkännande för tiden efter den 1 mars 1945, hade att snarast möjligt till kommissionen insända ansökan därom. Endast en sådan ansökan inkom emellertid och genom beslut den 20 april 1945 lämnade trafikkommissionen tillstånd att använda ersättningsringen av typ »Lundholm». Innan kommissionen lämnade berörda medgivande hade ringen undergått prov i statens väginstituts provningsmaskin.
Den rätt, som tidigare medgivits dem, vilka t. o. m. den 31 mars 1945 erhållit tilldelning av smörjmedel för att med automobil eller traktortåg åt andra mot ersättning befordra timmer, ved, träkol och torv, att jämlikt bil- trafikförordningen upprätthålla beställningstrafik med nämnda produkter (se sid, 143), tillerkändes fortsättningsvis genom förordning den 2 mars 1945 (nr 44) även dem som för enahanda ändamål tilldelats smörjmedel för ti- den 1 april—30 september 1945 eller del därav.
Liknande medgivande lämnades genom förordning den 25 maj 1945 (nr 211) jordbrukare, som för tiden ] april—30 september eller del därav er- hållit tilldelning av smörjmedel för att med traktortåg mot ersättning ut- föra transporter åt annan jordbrukare. Dylik traktorinnehavare skulle an- ses genom beslutet om smörjmedelstilldelning ha erhållit tillstånd att jäm- likt biltrafikförordningen under den tid, för vilken smörjmedel tilldelats, med traktortåg i beställningstrafik utföra ifrågavarande transporter.
Genom kungörelse den 9 mars 1945 (nr 55) fastställdes nya no rma l- p ris e r fö r tra ns port med gengasdriven lastbil av sågtimmer av tall, gran och björk, massaved, props, kolved, martinved och annan lång- ved, kastved samt icke bearbetat träkol (råkol). De nya normalpriserna er- satte dem som gällt sedan den 15 februari 1943, vilka i sin ordning ersatt
de ursprungligen genom kungörelsen den 27 februari 1942 (nr 111) före- skrivna normalpriserna (se del III sid. 395 och del IV sid. 429). 1943 års priser inkluderade ett av priskontrollnämnden tidigare medgivit pristillägg, vilket beräknats ha utgjort cirka 3 procent för sågtimmer och träkol samt 7 procent för övriga sortiment. Genom 1945 års kungörelse höjdes normal— priserna för transport av sågtimmer av björk med i medeltal 17 procent, för transport av långved av björk, bok och ek med i medeltal 10 procent och för transport av annan långved med i medeltal 5 procent. Däremot bibe— höllos priserna för transport av sågtimmer av tall och gran samt kastved och massaved ävensom träkol. För andra timmersortiment än av tall. gran och björk skulle normalpriser ej längre gälla utan skulle härvid, jämlikt priskontrollnämndens meddelande nr 574, de priser vilka tillämpades före den 3 april 1945 gälla såsom stoppriser. Enligt sistnämnda meddelande skulle samtliga tidigare stadgade pristillägg för svåra väg-, lastnings— och lossningsförhållanden gälla och tillämpas även på de förhöjda grundpri- serna. Undantag från föreskrifterna om normalpriser på virkestransporter gjordes för vissa områden genom priskontrollnämndens meddelande nr 583.
12. Postverket.
Frankoteckensuppbörden visade under första halvåret 1945 en ökning med 5'7 procent, jämfört med motsvarande period 1944. Om man bortser från verkningarna av den med ingången av juli månad 1944 vidtagna höj— ningen av lokalportot, stannar ökningen vid cirka 28 procent.
I fråga om f ] y g p 0 s t t r a f i k e n märkes särskilt, att den försöksflyg- trafik å linjen Malmö—Göteborg—Stockholm, som pågick vid 1944 års ut- gång, fortsattes även under första halvåret 1945. Den anlitades alltjämt för befordran av post endast i riktningen från Malmö till Stockholm. Under tiden 11 september—15 oktober 1944 hade försöksflygtrafik pågått även å en fortsättning av linjen norrut, nämligen å sträckan Stockholm—Sunds- vall/Härnösand—Luleå. Denna trafik återupptogs den 1 maj 1945 och upp- rätthölls sedan med en daglig posttur i vardera riktningen.
Å flyglinjerna till u tl a 11 d et var posttrafiken alltjämt inskränkt till dagflyg.
Med Finland uppehölls flygförbindelse med dagliga turer i båda rikt- ningarna å linjen Stockholm—Åbo—Helsingfors under tiden 1 januari—4 mars. Efter sistnämnda dag var flygtrafiken inställd, varför posten beford- rades med järnväg via Haparanda resp. med båt Stockholm—Åbo. Den flyg- förbindelse, som under december 1944 upprättades å linjen Stockholm— Mariehamn, pågick endast t. o. m. den 3 januari 1945.
Den direkta flygförbindelsen med Ryssland och de baltiska staterna låg fortfarande nere. På flygpostlinjerna Stockholm—Berlin och Malmö—Kö- penhamn—Berlin fortgick trafiken såsom förut med söckendagliga turer från årets början t. o. m. den 3 maj, varefter densamma inställdes. Vid samma tidpunkt upphörde all postförbindelse med och över Tyskland i samband med det tyska sammanbrottet. Redan den 21 april hade emellertid avbrott skett i förbindelserna med Böhmen—Mähren, Slovakien, de av tys- karna besatta delarna av Italien, vissa delar av Jugoslavien samt Schweiz. Fr. o. m. den 28 maj befordrades dock åter post till Schweiz, nämligen via England. Från årets början t. o. m. den 20 februari upprätthölls, vad Polen beträffar, postförbindelse endast med vissa delar av detta land, nämligen det tidigare generalguvernementet och med Tyskland införlivade områden, varvid posten befordrades med järnväg via Tyskland. Fr. o. m. den 21 feb-
) ) l
ruari upprätthölls postförbindelse med hela Polen, nämligen båtledes till Finland f. v. h. På samma sätt befordrades även post till Bulgarien, Grek- land, Rumänien och Turkiet samt vissa länder i Afrika och Asien (Egyp- ten, Kina m. fl.).
Med flyglinjen till England befordrades såsom förut post — förutom till England och Irland —— till Frankrike, Spanien, Portugal, Italien, Schweiz och Turkiet samt de utomeuropeiska länder, med vilka postförbindelserna kunnat upprätthållas. För post till Frankrike anlitades även en tillfällig di- rekt flygförbindelse från Stockholm.
Helt avstängda från postutväxling med Sverige voro vid första halvårets utgång Tyskland, Böhmen-Mähren, Slovakien, Belgien, Luxemburg, Neder- länderna, Albanien och Jugoslavien samt vissa utomeuropeiska länder och områden (Hongkong, Franska Indokina, Japan, Birma, Filippinerna, Ne- derländska Indien, N'ya Guinea m. fl.).
Vad ovan sagts avser befordran av bre vp os t en. Till en del länder (Förenta staterna, England, brittiska dominions och besittningar m. fl.) kunde blott befordras luftbrevpost och till en annan grupp länder (de bal- tiska staterna, Ryssland, Polen, Rumänien och Kina, ockuperade delen) blott brevpost utan luftporto.
Utväxlingen av postpaket blev ytterligare inskränkt under här ifrågavarande period och avsåg till slut endast paket till Norge, Danmark (utom Färöarna och Grönland) samt Finland.
I samband med utväxlingen av krigsfångar i Göteborg i september 1944 började genom postverkets förmedling en omfattande utväxling av k r i g 5- f ångepost över vårt land. Denna utväxling avslutades under första halvåret 1945. Under nämnda period ankommo omkring 82000 säckar västerifrån för vidare befordran österut och cirka 20 000 säckar österifrån för befordran västerut.
13. Telegrafverket.
Telegrafverkets organisation m. 111. De av krigsförhållandena framtvingade särskilda föreskrifterna rörande telefon- och telegraftrafiken inom landet blevo, sedan krigstillståndet i Europa i maj 1945 upphört, successivt av- vecklade. Sålunda förordnade Kungl. Maj:t genom brev till överbefälhava- ren den 15 juni 1945 (SFS nr 340) bl. a. att bestämmelserna i instruktio- nen den 10 juni 1938 (SFS nr 487) för telegrafstyrelsen vid krig eller krigs— fara, utom den föreskrift som rörde övertagandet i vissa fall av ledningen av enskilda tillhöriga telegraf—, telefon- och radioanläggningar, skulle upp- höra att gälla fr. o. m. den 1 juli 1945. I samma brev förordnade Kungl. Maj:t om upphörande fr. o. m. den 1 juli 1945 av det i kungörelsen den 10 juni 1938 (SFS nr 488) fastställda reglementet för befordran av fjärrför- bindelsemeddelanden vid krig eller krigsfara (krigstelegrafreglementet). Den 15 juni meddelade Kungl. Maj:t vidare genom bestämmelse, utfärdad i än- nan ordning, att telegrafstyrelsens militärbyrå fortfarande tills vidare skulle vara organiserad och bedriva sin verksamhet såsom vid förstärkt försvars- beredskap.
Särskilda föreskrifter rörande telefon- och telegraftrafiken. Radiotelefon- samtal med svenska fartyg över de svenska kuststationerna blevo åter med- givna fr. o. m. den 29 maj.
Kungl. Maj:t förordnade genom brev den 29 juni 1945, att vissa bestäm— melser för såväl inländska som utländska privattelegram skulle upphöra att gälla fr. o. m. den 1 juli 1945. Dessa bestämmelser hade i huvudsak inne- burit följande: I telegram på klart språk hade endast vissa nordiska och västeuropeiska språk fått användas, varjämte i telegram till och från Fin- land finska språket och i telegram till och från Sovjetunionen ryska språket hade varit tillåtet. Texten i telegram skulle ge en för telegrafpersonalen be- griplig mening, och i de fall telegram hade innehållit code, skulle en orda- grann översättning bifogas. För sådana codetelegram hade debiterats en särskild tilläggsavgift av 50 öre. Chiffer hade icke varit tillåtet i privattele- gram. Vissa identitetsbestämmelser för telegramavsändare hade varit gäl— lande och särskilda sådana för utländsk undersåte med bl. a. förbud för intelefonering av telegram. Radiotelegram till svenskt fartyg hade fått av-
sändas endast av fartygets rederi och radiotelegram till luftfartyg hade icke varit medgivna.
Telefon- och telegrafförbindelserna med utlandet. Telegrafförbindelserna med Polen avbrötos den 27 januari 1945. Samma dag infördes lättnader i telegraftrafiken med Lettland så tillvida, att telegram medgåvos till hela detta land med undantag för städerna Libau och Windau. Via London öpp- nades den 2 februari telegrafförbindelse med Belgien för vissa statstele-
( gram och den 28 februari även för presstelegram på klart engelskt eller franskt språk. Den 15 mars upphörde den direkta radiotelegrafförbindelsen med Sofia, varefter telegram till Bulgarien befordrades över direkt radio— telegrafförbindelse med Bukarest. Telegrafförbindelse öppnades med Frank- rike via London den 19 mars, varvid dock endast vissa stats- och presstele- gram fingo befordras. Den 7 maj lättades restriktionerna därhän, att även privattelegram på klart engelskt, franskt eller portugisiskt språk kunde mot- tagas till befordran. Med Slovakien och Wien avbrötos telegrafförbindel- serna den 14 april, med Berlin den 23 april och med Kroatien den 24 april. Fullständigt avbrott i telegrafförbindelserna med Tyskland inträffade den 2 maj.
Telefonförbindelsen med Berlin bröts den 25 april, vilket hade till följd att Sverige blev utan telefonförbindelse även med de södra delarna av Tysk- land och med samtliga länder i transit via Tyskland. Telefonförbindelsen med Hamburg och norra Tyskland kunde dock upprätthållas t. o. m. den 2 maj.
Fr. o. m. den 5 maj medgåvos privata samtal och telegram till Danmark även i personliga angelägenheter och den 8 maj vidtogos enahanda lättna- der beträffande samtal och telegram till Norge. Den 22 maj infördes ånyo restriktioner för trafiken med Norge, i det att endast klart svenskt, norskt, danskt, engelskt eller franskt språk fick användas i samtalen, varjämte dessa icke fingo avhandla affärsangelägenheter. Under tiden 23—28 maj gällde motsvarande restriktioner för trafiken med Danmark. Telegrafför— bindelsen med Nordnorge (Kirkenes, Vardö och Vadsö), som bröts den 18 januari, återknöts den 29 maj.
Till Grekland kunde ånyo sändas stats- och presstelegram fr. o. m. den 11 maj och privattelegram fr. o. m. den 14 maj. Den 30 maj öppnades åter telegrafförbindelsen med Prag via Moskva och den 30 juni med hela Tjec-( koslovakien via London. Med Luxemburg återupptogs telegrafförbindelsen för stats- och presstelegram den 2 juni och för privattelegram den 26 juni.) Fr. o. m. den 7 juni kunde privattelegram till Belgien och Nederländm mottagas till befordran.
Utvecklingen av telegrafverkets rörelse. Under första halvåret 1945 upp- gick nettoökningen av telefonabonnemangen till 37 600 mot 36300 under
alltså fortsatt.
Antalet inländska rikssamtal och telegram steg i jämförelse med motsva- rande tid föregående år, samtalen med 41 procent och telegrammen med 3'9 procent. Motsvarande siffror för andra halvåret 1944 voro respektive 60 och 7'8 procent.
Antalet samtal med utlandet företedde en kraftig ökning i förhållande till första halvåret 1944, nämligen med icke mindre än 71'3 procent i ge- nomsnitt. Särskilt höga siffror noterades för utlandstrafiken efter det tyska sammanbrottet. Sålunda utvisade maj månad en ökning med 185'8 procent och juni med 1523 procent i förhållande till antalet utländska telefonsam— tal under motsvarande månader är 1944. Trafiken låg visserligen fortfa- rande under 1939 års nivå, men underskottet minskades från cirka 60 pro- cent under tiden januari—april till 167 procent för maj och 194 procent för juni.
Antalet utländska telegram utvisade likaså för maj och juni en kraftig stegring, nämligen med resp. 601) och 421; procent jämfört med samma månader är 1944. Trafiken var t. o. m. livligare än under maj och juni år 1939. Ordantalet ökades för första halvåret 1945 med 43 procent gentemot år 1944 och med 1525 procent gentemot år 1939.
Närmare uppgifter om utvecklingen av den in- och utländska telefon- och telegraftrafiken under månaderna januari—juni 1945 meddelas i nedanstå- ende översikt, vari jämförelse göres med motsvarande månader såväl 1944 som 1939.
Jan. Febr. Mars April Maj Juni Jäla Ökning eller minskning i procent av antalet inländska rikssamtal: gentemot 1944 .......... +12-6 + 2-8 + 2-2 + 6-3 + 1-5 + 0-3 + 4'1 » 1939 .......... +48-7 +44-9 +38-9 +Q'4 +35-2 +33-9 +40'3 samtal med utlandet: gentemot 1944 .......... +41-4 + 5-7 +16-6 +27-9 + 185-8 +152-3 +71-3 » 1939 .......... —61-7 —63-3 ——63-8 —60-o —16-7 —19—4 —47-a inländska telegram: gentemot 1944 .......... + 5-0 + 4-4 +22-9 —16-1 + 4-9 + 6-8 + 3-9 » 1939 .......... +66-6 +66-0 +92-0 +32-6 +75-9 +85-2 +68-9 telegram med utlandet: gentemot 1944 .......... —— 3-0 —26-3 —26-2 —11-9 +60-o +42-6 + 5-4 » 1939 .......... ——22-4 -—35-4 —41-9 —33-8 +14—2 + 8-1 —17'9 ord i telegram med ut— landet: gentemot 1944 .......... + 3-5 —15-3 ——12-9 + 2-1 +34-1 +15-8 + 4-3 » 1939 .......... +153-4 +127—3 +104-8 +141-5 +201-3 +185-3 +152-5 motsvarande tid år 1944. Den starka tillströmningen av nya abonnenter har
14. Krigsriskförsäkringen.
Transportförsäkring.
Kaskoförsäkringen. Enligt meddelande, som krigsförsäkringsnämnden ut— färdade den 11 maj 1945, tillämpade nänmden efter vissa justeringar av de tidigare premiesatserna följande krigskaskopremier för trafiken på Norge. Finland och Ryssland: svensk hamn—norsk hamn ej västligare än Oslo- fjorden 0'2 procent, svensk hamn—norsk hamn väster om Oslofjorden men ej västligare än Skiensf jorden 013 procent, svensk hamn—norsk hamn väster om Skiensfjorden men ej västligare än Arendal O-s procent, svensk hamn —norsk hamn väster om Arendal men ej västligare än Kristiansand 1 pro- cent, svensk hamn—finsk hamn norr om Hangö, denna stad inbegripen, 01 procent, svensk hamn—hamn i Finska Viken öster om Hangö 015 procent, tillägg för resa mellan finska hamnar 0'05 procent, svensk hamn—Lenin- grad 0'25 procent. Noteringarna avsågo tur och returresa utom beträffande Finland och Ryssland, där noteringarna gällde enkelresa.
Specialnoteringarna för den lejdtrafik, som fortsättningsvis förekom efter årsskiftet 1944/45, överensstämde med de närmast därförut tillämpade. För den trafik via Skagerack, som, sedan den tyska kapitulationen kommit att omfatta även det norska territoriet, kom igång under maj, angåvos med till- iämpning fr. o. m. den 16 maj följande premiesatser för resor mellan Sve- rige och nedanstående länder och hamnar: Storbritannien och Irland 0'25 procent, Island 015 procent, Nederländerna och Belgien 075 procent, franska kanal- och atlanthamnar 075 procent, spanska och portugisiska atlantham- nar 015 procent, spanska medelhavshamnar 025 procent, franska och nord- afrikanska medelhavshamnar 035 procent, hamnar i östra Medelhavet 06 procent, väst- och sydafrikanska hamnar samt östafrikanska hamnar intill nordligast Delagoa Bay 015 procent, övriga ostafrikanska hamnar till Röda havet 05 procent, Nord— och Sydamerikas ostkust 015 procent, Pacifickusten 025 procent, Brittiska Indien och Ceylon 1'0 procent, Australien och New Zealand 0'5 procent. De tre sistnämnda noteringarna och noteringen för ost- afrikanska kusten från Delagoa Bay till Röda havet sänktes fr. o. m. den 27 juni till resp. 015, 03, 0'3 och 025 procent. För resa enbart mellan ame— rikanska hamnar tillämpades fr. o. m. den 14 juni en premie av 05 procent.
Sedan nämnden, i anslutning till vissa förhandlingar inom den s. k. sjö- fartspoolen, United Maritime Authority (UMA) (se sid. 321), i slutet av maj
och början av juni beslutat fr. o. m. den 6 juni bevilja —— såsom alternativ till försäkring per resa _ krigskaskoförsäkring för tid, bestämdes premi- erna för resor i svensk kustfart (vartill jämväl räknades anlöpandet av danska öresundshamnar samt norska hamnar innanför Lindesnäs) till 1/2o procent per månad samt för resor i utrikes fart till 3/3 procent per tre- månadersperiod. Redan den 18 juni nedsattes sistnämnda premie till 1/3 pro- cent per tre månader. Ytterligare sänkning av premien för resor i utrikes fart vidtogs fr. o. m. den 27 juni, då densamma bestämdes till 02 procent per tre månader med undantag dock för fartyg som sysselsattes uteslu- tande i trafik mellan amerikanska kontinenthamnar, för vilka premien sat- tes till 01 procent, likaledes per tre månader.
Premierna för upplagda fartyg sänktes i mars 1945 till hälften utom så- vitt angick fartyg i Göteborg, Hälsingborg, Landskrona och Malmö.
Giltighetstiden för krigsutbrottsförsäkringar av kasko utsträcktes ytter- ligare ett halvår till den 1 januari 1946.
I fråga om kostnaderna för fartygens förseende med permanenta avmag- netiseringsanordningar beslöt nämnden i anslutning till vissa nya föreskrif- ter av kommerskollegium, att nämndens bidrag till sådan anläggning — högst 90 procent av kostnaderna — i fortsättningen skulle utgå, icke i form av premieåterbäring, utan i stället kontant. Beträffande bidrag till tidigare utförd anläggning skulle i konsekvens härmed kontant utbetalas vad som av bidraget återstode oguldet.
Under halvåret förlorades genom krigsåtgärd ett hos krigsförsäkrings- nämnden försäkrat fartyg med ett försäkringsvärde av 1 050 000 kronor.
Premieintäkten utgjorde 94 milj. kronor. I skadeersättningar betalades 9-3. milj. kronor. Skadereserven uppgick vid halvårsskiftet till 36'5 milj. kronor.
Varuiörsäkringen. Försäkringsgivningen för importen från Tyskland och Schweiz inskränkte sig vid redogörelseperiodens ingång till att avse allenast särskilt försörjningsviktiga varor. Efter utgången av januari 1945 godkände krigsförsäkringsnämnden nya försäkringar för denna import, såvitt den för- siggick sjö- eller. järnvägsledes, att gälla allenast från tidpunkten för det varan i tysk hamn förts ombord på ett till Sverige destinerat fartyg, resp. från det järnvägsvagnen i lVarnemiinde förts ombord på färjan till Dan- mark. I analogi härmed meddelades för den export som förekom försäkr ringar gällande endast till dess varan i tysk östersjö- eller nordsjöhamn los- sats över sidan av fartyget från Sverige, resp. vid järnvägstransport till dess vagnen lämnat färjan iVVarnemiinde. Med dessa förfoganden kunde frustra- tionsförsäkring av varor till eller från Schweiz icke längre ifrågakomma. Sedan underrättelse ingått därom, att vederbörande schweiziska myndig— heter icke längre medgåvo tullbehandling av exportgods genom Tyskland, som ej var förutbetalt, beslöt nämnden den 22 februari att icke vidare be— vilja krigsförsäkring för post- eller flygförsändelser tillreller från Schweiz.
Möjlighet stod emellertid importör öppen att i avvaktan på återupptagana det av förbindelserna i nämnden lagringsförsäkra redan betald vara, dock' endast mot materiell krigsskada.
Den 10 mars meddelade nämnden, att förlängning av tidigare godkända försäkringar av sändningar berörande Tyskland icke komme att medgivas för tiden efter den 15 mars samt att nya försäkringar för transporter mel- lan Sverige och Tyskland, oavsett vilket transportmedel som komme till an- vändning, icke komme alt medgivas efter sistnämnda dag. Undantag före- kom därefter endast för vissa sändningar för Röda korsets räkning eller eljest i humanitärt syfte.
Sedan förhållandena utvecklats därhän, att trafik på Ryssland i viss ut- sträckning kunde upptagas, bestämdes premien för transport sjöledes av varor till eller från Leningrad eller Viborg till 05 procent. För kombinerade transporter utgjorde premien till eller från europeiska Ryssland via någon av nämnda städer 075 procent. Efter vapenstilleståndet den 7 maj utfärda- des den 14 maj en ny premietariff med tillämpning fr. o. m. den 15 i samma månad. Denna upptog väsentligt reducerade premiesatser. Bortsett från pre- miesatsen för sjötransport till eller från norska hamnar norr om Bergen, vilken upptogs till 05 procent, uppgick premien för resor i Östersjön samt till grannländerna och Ryssland icke i något fall till högre procentsats än 035 (för kombinerade transporter till eller från europeiska Ryssland). Pre- miesatserna för flygtransporter för trafiken på Storbritannien samt mellan sistnämnda land och Förenta staterna, Frankrike och Belgien rn. fl. länder hade sänkts från 025 procent till 0115 procent.
Noteringen för lejdtrafiken i början av året överensstämde i huvudsakliga stycken med den tidigare tillämpade. Under den därpå följande perioden beviljades med hänsyn till den osäkerhet som rådde i fråga om avgångs- 1nöjligheterna för de utgående fartygen icke frustrationsförsäkring för va- ror med' dessa fartyg. ]. stället kunde lagringsförsäkring tecknas för tiden mellan godsets ombordtagning och krigsförsäkringens (reseförsäkringens) början, d. v. s. fartygets avgångstid. Premien härför utgjorde 1/40 procent per påbörjad tremånadersperiod. Sedan meddelande erhållitsom fartygets av- gångsdag, trädde begärd frustrationsförsäkring i kraft från denna dag; pre- mien härför utgjorde alltjämt 1 procent. Från mitten av maj tillämpades för varutransporter via Skagerack i stort sett enahanda procentsatser, som ovan angivits i fråga om kaskoförsäkringen.
Premien för lagringsförsäkring i Förenta staterna m. fl. länder, vilken tidigare utgått efter 0'1 procent per en månad, sänktes fr. o. m. den 1 mars till 01 procent per påbörjad tremånadersperiod.
Sedan Sverige anslutit sig till den ovannämnda sjöfartspoolen (UMA) samt den egentliga lejdtrafiken upphört, förelåg icke längre anledning att anknyta godkännande av krigsförsäkring av. viss vara till det ena eller andra
transportmedlet utan gällde nämndens godkännande i fortsättningen prin— cipiellt för transport med tillgängligt transportmedel.
Med sjöförsäkringsbolagen tecknades avtal angående bolagens ersättning för deras bestyr med krigsförsäkringen under första halvåret 1945.
Inkomsterna av premierna för varuförsäkringen uppgingo under första halvåret 1945 till 56 milj. kronor. I skadeersättningar utbetalades, efter av- drag av influtna försäljningsmedel etc., netto 74 milj. kronor. Skadereser- ven vid halvårsskiftet uppgick till 50 milj. kronor.
Annan krigsskadeförsäkring.
Statens krigsskadenämnds verksamhet under budgetåret 1944/45 bedrevs efter de riktlinjer, som utstakats under närmast föregående budgetår, då nämnden trädde i funktion (se del V sid. 172 och 369).
Under tiden juli 1944—juni 1945 blevo jämlikt lagen om krigsskadeersätt— ning 593 ansökningar angående ersättning för krigsskador föremål för slut- lig prövning hos nämnden. Av dessa ansökningar föranledde 534 utbetal- ning av ersättning, medan 57 ansökningar avslogos eller avvisades på an- nan grund samt 2 ärenden återkallades.
Det övervägande antalet skador avsågo mark— och byggnadsskador, här- hörande från främmande flygplans störtning på svenskt område. Flera så- dana fall inträffade i slutet av år 1944 och början av år 1945 i Sydsverige. I samtliga dessa fall tillhörde de störtade flygplanen den brittiska krigsmak- ten. Betydande skador uppstodo jämväl vid störtning å en ort i Älvsborgs län i oktober 1944. I detta fall nåddes icke full klarhet rörande det störtade flygplanets nationalitet.
De skador å enskild egendom, som uppkommo vid undervattensbåten Ulvens förolyckande i april 1943, fann nämnden vara av beskaffenhet att kunna ersättas enligt lagen om krigsskadeersättning. Ett flertal ansökningar om ersättning mottog nämnden i anledning av den s. k. Hansakatastrofen, då ett passagerarfartyg, Hansa, gick under på väg från Nynäshamn till Visby den 24 november 1944. Eftersom olyckan inträffat utanför den sven- ska territorialgränsen, kunde ersättning enligt krigsskadelagen icke beredas. I underdånig skrivelse den 2 juli 1945 påpekade nämnden den föreliggande inadvertensen i krigsskadelagen, såvitt anginge lagens tillämplighet, samt underströk de stötande verkningarna i det aktuella fallet. Det uttalades, att starka billighetsskäl syntes tala för att ersättning i en eller annan form be- reddes de anhöriga till Hansakatastrofens offer för egendom som förlorades vid olyckan.
Regleringen av det skadekomplex, som hänförde sig till bombfällningen över Lund i november 1943, slutfördes under verksamhetsåret 1944/45. Skade- regleringen verkställdes i samförstånd med brittiska beskickningen i Stock- holm, varefter från brittiska regeringen utbetalades full ersättning för ifråga— varande skador, sammanlagt 587 780: 51 kronor, därav 114 904: 88 kronor
för skador som på grund av restriktioner i krigsskadelagen icke kunnat er- sättas av nämnden.
Av krigsskadenämnden under verksamhetsåret 1944/45 utbetalade skade- ersättningar jämte skaderegleringskostnader uppgingo till ett belopp av 211 925: 78 kronor. Tillhopa hade från! början av nämndens verksamhet intill den 1 juli 1945 i skadeersättningar och skaderegleringskostnader ut— betalts 714 990: 98 kronor, varav brittiska regeringen ersatt 412 875: 63 kro- nor (innefattande även ett visst belopp för nämndens omkostnader och av— löningar).
Olycksfallsförsäkring.
Att kriget nalkades sitt slut gjorde sig på krigsolycksfallsförsäkring- ens område märkbart därigenom att antalet inträffade försäkringsfall var jämförelsevis obetydligt. Under första halvåret 1945 förekomma blott två fall av krigsförlisning av fartyg, vilkas besättningar voro försäkrade enligt krigsförsäkringslagen. Därvid skadades 3 personer. I övrigt inträffade, att 9 personer skadades genom olycksfall, som ansågs fallande under krigsför- säkringen utan att äga samband med krigsförlisning.
Tilläggspremierna för krigsförsäkringen uppgingo under första halvåret 1945 för krigsförsäkringsanstalten och krigsförsäkringspoolen gemensamt till 0'9 milj. kronor.
15. Arbetsmarknaden. Lönefrågor och social hjälpverk- samhet.
Statistisk överblick.
Under första halvåret 1945 kännetecknades den svenska arbetsmarkna- den fortfarande av god arbetstillgång och brist på arbetskraft inom vissa näringsområden. Den i februari utbrutna och till i juli månad pågående verkstadskonflikten medförde emellertid hämmande verkningar på syssel- sättningsnivån, vilka icke enbart begränsade sig till verkstadsindustrien utan även sträckte sig till andra områden av näringslivet. Ett icke ringa antal av de av konflikten berörda arbetarna fingo anställning på annat håll, främst skogsbruket, där tillgången på arbetskraft under hela perioden varit otillräcklig, samt inom jordbruk och torvupptagning. På så sätt uppvägdes i någon mån konfliktens ogynnsamma verkningar på sysselsättningsläget. I de län, främst Västernorrlands och Norrbottens, som under föregående år hade en avsevärd arbetslöshet, undergick läget under halvåret en bety- dande förbättring.
Inemot halvårsskiftet rådde brist på arbetskraft inom flertalet närings— grenar. Bristen blev i viss män på sina håll ännu mera kännbar än tidigare genom de danska och norska flyktingarnas hemresa. Anmärkningsvärt för utvecklingen är, att den förstärkta försvarsberedskapen kunnat avvecklas utan att något egentligt överskott på arbetskraft uppstått inom något nä- ringsområde. Den frigjorda arbetskraften torde omedelbart ha absorberats av arbetsmarknaden, och ännu vid slutet av halvåret var denna icke mättad.
En sammanställning av de statistiska serier, som belysa arbetsmarkna- dens utveckling under första halvåret 1944 och 1945, ger följande resultat.
Antal sysselsatta .. , . Antal av arbets- inom industri, gåtfråleltsgknåmlggä Arbetslösheten löshetsnämnderna byggnadsverksam- le di a l ts? vid inom fackförbun- rapporterade het och handel g p ? er den (% av med- hjälpsökande Månad arbetsformed- . m. m. Indextal: ]" lemsantalet) arbetslösa sept. 1939 = 100 mgama 1 OOO-tal 1944 1945 1944 1945 1944 1945 1944 1945 Januari ....... 90 95 164 131 8-5 6-5 15-8 12-1 Februari ...... 91 77 157 132 8-0 6-2 17-5 12-9 Mars .......... 91 77 139 128 7-2 5-9 17-3 13-5 April .......... 90 79 121 116 5-5 4-5 15-7 12-0 Maj ........... 91 81 103 106 3-7 3-8 11-8 10-0 Juni .......... 92 83 96 103 3-2 3-5 8-8 | 7-9
Den av socialstyrelsen utarbetade statistiken över sysselsättningen inom industri och angränsande verksamhetsområden utvisar, såsom sammanställ— ningen ger vid handen, en lägre sysselsättningsnivå än föregående är, direkt eller indirekt beroende på verkstadskonflikten. Antalet arbetsansökningar på 100 lediga platser vid arbetsförmedlingarna var emellertid lägre än föregå- ende år, utom under halvårets båda sista månader.
Arbetslösheten inom fackförbunden undergick under redovisningsperio- den en säsongmässig minskning och var genomsnittligt lägre än under nå- gon motsvarande period under de sista årtiondena. Starkast framträdde minskningen inom byggnadsfacken.
Antalet av arbetslöshetsnämnderna rapporterade hjälpsökande arbetslösa var också lägre än vid motsvarande tid 1944. Vid månadsskiftet junifjuli ) rapporterades sålunda 7 924 hjälpsökande arbetslösa eller 866 färre än vid
samma tidpunkt föregående år. En granskning av de hjälpsökandes yrkes- tillhörighet den 30 juni 1945 ger vid handen, att 1 910 (24 procent) tillhörde byggnadsfacken samt 1 246 (16 procent) malmbrytning och metallindustri, medan 1253 (16 procent) redovisades under arbete ej hänfört till annan grupp (diversearbetare m. fl.). Över 40 procent av de rapporterade hjälp- sökande voro hemmahörande i de tre största städerna. Arbetslösheten i Västernorrlands län var nu, såsom förut framhållits, av betydligt mindre omfattning än tidigare. Inom detta län rapporterades sålunda i juni 1461 hjälpsökande arbetslösa mot 2 890 i juni 1944. De arbetslösa inom detta län utgjorde dock 18'4 procent av samtliga hjälpsökande i hela riket. Den där— näst största arbetslösheten förelåg i Göteborgs och Bohus (utom Göteborgs stad) samt Norrbottens län, där de rapporterade hjälpsökande arbetslösa utgjorde resp. 963 och 498. Inom sistnämnda län hade arbetslösheten ned- gått avsevärt under halvårets sista månad.
Av de hjälpsökande arbetslösa voro 4122 eller något mer än hälften (52 procent) över 50 år.
Arbetsmarknadsläget inom olika näringsområden.
Inom jo r (1 b ru k et rådde under våren liksom föregående år en avse— värd brist på van arbetskraft och stort behov av extra arbetshjälp. För bet— skötseln kunde sådan erhållas genom anlitande av olika reserver, såsom
, flyktingar, lediga metallarbetare, skolungdom och annan tillfällig arbets- kraft. Under vårbruket var läget besvärligast vid de mindre gårdarna med i regel behov av ensamhjälp, som måste vara van vid alla slags arbeten. Efterfrågan på arbetskraft till s k 0 g s b r n k e t var under årets första kvartal. trots den allvarliga bränslesituationen, alltjämt förhållandevis obe- tydlig och kunde någorlunda tillgodoses. Den ringa efterfrågan berodde till stor del på de under denna tid synnerligen ogynnsamma väderleksförhål- landena. _ Under andra kvartalet intensifierades emellertid avverkningarna i hög
grad, och efterfrågan på arbetskraft kunde då ej på långt när tillgodoses. Genom särskilda åtgärder, för vilka närmare redogörelse lämnas i det föl- jande, uppnåddes en stark ökning i sysselsättningen jämfört med motsva- rande kvartal föregående år. Inventeringen av arbetskraft den 30 juni ut- visade sålunda, att 53 020 man nämnda dag voro sysselsatta hos avverkare med lejd arbetskraft mot 25 381 vid motsvarande tidpunkt föregående år.
Genom arbetsförmedlingarna placerades under halvåret sammanlagt 72 183 man i skogsarbete mot 38 914 under motsvarande tid 1944. Av dessa kommo över 50 000 från andra yrkesområden än skogsbruket.
Inom g r u v i n d u s t ri e 11 var sysselsättningsläget fortfarande otill- fredsställande. Vid de lappländska gruvorna och vid exportgruvor i Mel- lansverige tillämpades alltjämt korttidsarbete.
Beträffande rn e t a l l i n d u s t r i e n medförde lönekonflikten en minsk- ning i antalet sysselsatta med 70 procent vid mekaniska och elektriska verk- städer och 90 procent vid skeppsvarv. Såsom förut framhållits, togs emeller- tid den lediga arbetskraften i viss utsträckning i anspråk inom andra ar- betsområden.
Vid konsumtionsvaruindustrien förefunnos på det hela ta- get alltjämt goda arbetstillfällen. Inom livsmedelsindustrien rådde under se- nare hälften av perioden brist på arbetskraft till bageri- och konditori- yrkena. Textil- och beklädnadsindustrien hade god arbetstillgång. I synner- het rådde knapphet på kvinnlig personal. Denna blev särskilt framträdande efter det att en del utlänningar, som erhållit arbete inom hithörande indu- strier, börjat återvända till sina hemländer. Skofabrikerna hade god sys- selsättning, ehuru råvarubristen på sina håll vållade en del svårigheter, sär- skilt vid de mindre företagen. Framför allt var tillgången på van kvinnlig arbetskraft otillräcklig.
Inom e x p 0 r t i n d 11 s t r i e r n a undergick läget en betydande förbätt- ring, framför allt mot slutet av redovisningsperioden, då skeppningarna i viss utsträckning kommit i gång. Inom cellulosaindustrien uppgavs emellertid vid redovisningsperiodens slut närmare 9 procent av personalen fortfarande vara permitterad på grund av arbetsbrist. Vid möbel- och snickerifabriker var ställningen hela tiden god. ' B y g g 11 a d 5 v e r k 5 a 111 h e ten var under halvåret livlig, särskilt un- der andra kvartalet. En viss brist på murare och snickare gjorde sig då gäl- lande. Å andra sidan var sysselsättningen för rörarbetarnas del tidvis mindre tillfredsställande, beroende på den materialbrist som uppstått ge— nom verkstadskonflikten. Den livliga byggnadsverksamheten medförde ock- så ökad produktion inom byggnadsämnesindustrierna, särskilt tegelbruken. Tegelbrukens och kalkindustriens arbetskraftsbehov kunde mot slutet av redovisningsperioden ej helt tillgodoses.
Sjö f a rte n fick under årets första månader vidkännas ytterligare in- skränkningar. Till följd av verkstadskonflikten fingo även tillfälliga under-
hålls- och reparationsarbeten på upplagda fartyg inskränkas. Under andra kvartalet inträdde emellertid en betydande förbättring framför allt-sedan vapenstilleståndet i maj öppnat friare tillgång till haven samt sedan i början av juni avtalsuppgörelse för sjöfarten träffats. En del linjebåtar gjordes då klara för avgång. Överskott på arbetskraft rådde fortfarande, men svårig- het förelåg på sina håll att anskaffa befaret manskap till insjöfart samt kockar och jungmän till motorseglare. Vid sjömanshusen redovisades under juni månad sammanlagt 7 960 påmönstringar och 2 633 avmönstringar mot 2010 resp. 1277 en månad tidigare. Motsvarande siffror för juni föregå- ende år voro 2 876 och 2 367. I anslutning till de förbättrade förhållandena inom sjöfarten ökades också arbetstillgången för hamn- och stuveriarbetare.
På de speciellt kvinnliga arbetsområdena, nämligen h ä 1 s 0 v ä r d 0 c h sj 11 k v ä r (1 samt h u sl i g t a rb e te, rådde stor brist på arbetskraft. Inom den förstnämnda gruppen gjordes vid arbetsförmedlingen endast 56 ansökningar om arbete på 100 lediga platser. Inom den sistnämnda gruppen var motsvarande relationstal 60.
Läget inom olika näringsgrenar under första halvåret 1945 belyses ge- nom efterföljande sammanställning av uppgifter från socialstyrelsens sys- selsättningsstatistik. I denna angivas indextal för antalet sysselsatta arbe- tare under februari och maj 1944 och 1945 med september 1939 som bas.
Februari Maj Näringsgrenar
1944 1945 1944 1945
Malmbrytning och metallindustri .................. 113 52 107 51 Jord— och stenindustri ............................ 74 79 87 98 Träindustri ...................................... 69 73 73 80 Pappers- och grafisk industri ...................... 79 87 79 90 Livsmedelsindustri ................................ 95 98 96 100 Textil- och beklädnadsindustri ..................... 92 95 90 94 Läder-, hår- och gummivaruindustri ............... 84 92 83 92 Kemisk-teknisk industri ........................... 94 97 92 96 Samtliga industrigrupper 94 76 92 78
Byggnadsverksambet ............................. 50 ' 62 58 71 Statliga verk och byggnadsarbeten ................. 107 112 119 122 Kommunala verk och byggnadsarbeten ............. 86 90 90 101 Handel och varutager ............................ 79 78 75 75 Samtliga näringsgrenar 91 77 91 81
Arbetsmarknadsregleringen.
Genom den offentliga arbetsförmedlingen tillsattes under halvåret 529 508 platser eller 93 599 fler än under första halvåret 1944. Liksom förut voro även under första halvåret 1945 relativt omfattande statliga åtgärder er- forderliga för att få till stånd en ändamålsenlig fördelning av den tillgäng- liga arbetskraften.
Anskaffandet av arbetskraft till s k 0 g 5 b r u k e t medförde, såsom ovan
framhållits, betydande svårigheter, särskilt med hänsyn till att avverkning- arna under senare delen av 1944 varit alltför ringa i förhållande till bränsle— behovet under den kommande säsongen.
Från februari månad forcerades avverkningarna allt mera. Särskilt känn— bar blev bristen på van arbetskraft, och en rad statliga åtgärder visade sig efterhand nödvändiga. Produktionsplikten återinfördes i samtliga län utom Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens. Inkallade vana skogsarbetare, som önskade deltaga i skogsarbete, permitterades från militärtjänstgöring. Då många av de lediganmälda platserna voro svåra att besätta, enär kost— och logiförhållandena för arbetstagarna ej voro ordnade på tillfredsstäl- lande sätt, beslöt arbetsmarknadskommissionen att till mindre skogsägare utlåna viss barack— och sängutrustning.
Beträffande de ekonomiska bidragen till icke yrkesvana skogsarbetare beslöt kommissionen, att ändrade bestämmelser skulle tillämpas från den 1 februari. Det ansågs nämligen angeläget, att den icke yrkesvana arbetskraft. som sysselsattes i skogen, kunde förmås att stanna kvar och att sådana icke yrkesvana, som tidigare varit i skogsarbete, lockades att återvända. Tids- begränsningen i vissa av de ekonomiska förmånerna för ovana skogsarbe- tare utgjorde emellertid ett hinder härför.
Enligt de nya bestämmelserna skulle fr. o. m. den 1 februari tills vidare t. o. m. den 31 juli 1945 till en var i skogsarbete sysselsatt icke yrkesvan arbetare, som antagit av arbetsförmedlingen anvisat skogsarbete, utan tids- begränsning utgå ett bidrag av 2 kronor per dag, kallat omskolningsbidrag. I övrigt gällde samma bestämmelser för tilldelning av bidraget, som tidi- gare tillämpats för utbildnings- och flyltningsbidragen till ovan skogsarbe— tare. Till familjeförsörjare, som erhöll omskolningsbidrag och som antog skogsarbete å annan ort än hemorten, utgick alltjämt familjetillägg i en- lighet med tidigare gällande bestämmelser, dock med den ändring, att fa- miljetilläggen fr. o. m. den 1 februari maximerades på så sätt, att till en och samma familjeförsörjare för hustru och barn icke utgick högre belopp än sammanlagt i ortsgrupp I 3 kronor 50 öre, i ortsgrupp II 4 kronor 15 öre och i ortsgrupp III 5 kronor. Arbetare, som antog skogsarbete på den ort. där han var bosatt och ägde åtnjuta omskolningsbidrag, kunde efter med- givande av länsarbetsnämnd utbyta detta mot familjetillågg. Bestämmel— serna om till ovan skogsarbetare utgående hyresbidrag undergingo i sam— band härmed icke några förändringar.
Efter inhämtande av riksdagens samtycke (proposition nr 128, riksdagens skrivelse nr 107) utfärdade Kungl. Maj:t den 23 mars 1945 kungörelse (nr 81) om hyresbidrag till ovana skogsarbetare, varigenom rätt tillerkändes kommun att efter medgivande av arbetsmarknadskommissionen bevilja hy— reshidrag till arbetare, som utan att äga vana vid skogsarbete utförde så- dant arbete utom hemorten. utan att härvid —— såsom tidigare varit fallet — behövde tagas hänsyn till bestämmelserna angående hjälpverksamheten
för arbetslösa. Beslutet i frågan motiverades genom önskan att bereda möj- lighet till utgivande av hyresbidrag jämväl till arbetare som voro indragna i arbetskonflikt (i detta fall verkstadskonflikten), något som icke förut an- setts möjligt på grund av hyresbidragens formella anknytning till den s. k. hjälpkungörelsen (kungörelse den 30 juni 1934, nr 434, angående statlig och statsunderstödd hjälpverksamhet vid arbetslöshet).
Antalet till kommissionen rapporterade ovana skogsarbetare utgjorde vid slutet av varje månad följande antal:
Januari .................. 12 261 April .................... 21 888 Februari .................. 17 920 Maj ...................... 19 722 Mars .................... 22 896 Juni .................... 16 156
Än större betydelse för anskaffandet av arbetskraft till skogsbruket torde de arbetspremier för yrkesvana skogsarbetare ha haft, vilka infördes genom Kungl. Maj:ts beslut den 23 mars 1945. Bestämmelserna för dessa arbets- premier voro i korthet följande.
Åt skogsarbetare utgick premien för huggning med 40 procent av den ar- betsförtjänst han haft av detta arbete under perioden, minskad med ett »grundbelopp» på 150 kronor. Premien för körning utgick med 20 procent av skogsarbetarens hela förtjänst av körningen. För skogsägare jämte fa- miljemedlemmar, som höggo egen skog, utgjorde premien för huggning 40 procent av det enligt viss prissättning beräknade värdet av prestationen, minskat med grundbeloppet. Skogsägarnas premie för körning fastställdes till 45 öre per kbm i norra och 35 öre per kbm i södra Sverige. En fast an- ställd jordbruksarbetare, som utförde huggning på ackord, erhöll i premie 20 procent av hela förtjänsten. Arbetade han mot fast lön, utgick premien med 20 procent av hela värdet av prestationen. Jordbruksarbetarens pre- mie för körning beräknades på samma sätt som Skogsägarens. Med hänsyn till väderleks- och andra förhållanden indelades landet i två premierings- områden, nämligen norra området, där premieringsperioden från början om- fattade tiden 23 april—30 juni, och södra området, där premieringstiden var 1 april—30 juni. Premieringsperioderna blevo sedermera successivt för- längda.
Inventeringar av arbetskraft för brännvedförsörjningen företogos under redovisningsperioden varje månad liksom tidigare.
I likhet med föregående år bedrevs propaganda bland ungdom för f ri- villiga beredskapsinsatser. Man sökte sålunda intressera ung- domar över 15 år för arbete inom jordbruk och torvtäkt samt de yngre grupperna för Ungdomsberedskapens rikstävling och odlingsverksamheten. Genom länsarbetsnämnderna bedrevs propaganda i samtliga skolor och ungdomsorganisationer. Från arbetsmarknadskommissionen tillställdes den lokala pressen artiklar angående frivilliga insatser genom informationssty-
relsen. Även genom radion utsändes vid olika tillfällen anföranden och appeller med uppmaning att deltaga i jordbruks- och torvarbete.
Den 20 april 1945 utfärdade Kungl. Maj:t, såsom skett under de föregå— ende åren, i särskilt cirkulär (nr 132) bestämmelser angående beredande av ledighet åt lärjungar vid vissa läroanstalter för deltagande i lantbruks- arbete m. m.
Intill den 1 augusti 1945 hade genom den offentliga arbetsförmedlingen placerats över 14 000 personer i frivilligt arbete inom jordbruks- och torv- arbete, huvudsakligast skolungdom.
För utbildning av vissa slag av specialarbetare inom v e r k 5 t a d 5 i n d u- s trien anordnade överstyrelsen för yrkesutbildning under halvåret liksom förut ett antal beredskapskurser. I juni 1945 pågingo inalles 41 kurser för mekaniker, finmekaniker, verktygsskötare, smeder, bilservicemekaniker, gassvetsare, bågsvetsare och lindare (elektr.). Genom Kungl. Maj:ts beslut den 23 februari 1945 bemyndigades överstyrelsen att, i samråd med arbets- marknadskommissionen och statens utlänningskommission, anordna kurser för yrkesutbildning jämväl av flyktingar, huvudsakligen i överensstämmelse med de riktlinjer som gällde för anordnande av beredskapskurser. Ett fler- tal dylika kurser igångsattes.
Beredskapskurser för kvinnlig industriell arbetskraft voro liksom tidigare anordnade under halvåret. Denna kursverksamhet, vilken inriktats på det behov, som kunde förväntas uppstå vid mobilisering eller eljest då det kunde bli nödvändigt att för andra arbetsuppgifter taga i anspråk manlig arbetskraft från industrien, upphörde emellertid, sedan överstyrelsen för yrkesutbildning i maj i samråd med arbetsmarknadskommissionen beslutat, att intagning av elever i dessa kurser icke vidare skulle äga rum. Alltsedan verksamhetens början hade 1 903 elever varit inskrivna vid dylika kurser.
Den tidigare beslutade utbyggnaden av u n g (1 o 111 5 f ö r m e (1 l i n g 5- och yrkesvägledningsorganisationen utvecklades vidare. För- utom en länscentral i varje län funnos sålunda 1 juli 1945 12 filialer för ungdomsförmedling och yrkesvägledning vid arbetsförmedlingens större av- delningskontor. Antalet deltidsanställda »kontaktmän», med uppgift att bi- träda vid arbetet i skolor och vid mindre avdelningskontor, uppgick vid samma tidpunkt till 56. Inom arbetsmarknadskommissionens sektion för ungdomsförmedling och yrkesvägledning bedrevs ett omfattande arbete för att framställa nödvändiga hjälpmedel för den yrkesvägledande verksamhe- ten. Delar av ett yrkeskartotek, innehållande detaljerade beskrivningar av olika yrken, utgåvos successivt liksom även tre häften i en planerad serie av översikter över läroanstalter för yrkesundervisning. Utredningar utfördes även angående stipendiemöjligheter för ungdom och beträffande kompe- tensfordringar för samtliga statliga tjänster.
Under halvåret beviljade arbetsmarknadskommissionen statsbidrag till ett antal statliga och statskommunala h e r e cl 5 k a p 5 a r b e t e n, för vilka totalkostnaderna beräknades till omkring 36 milj. kronor.
Hjälpverksamheten för intellektuella m. fl. yrken fortsattes efter samma riktlinjer som förut. I genomsnitt hade 360 personer arkivarbete, medan ett åttiotal musiker erhöllo s. k. musikerhjälp. Dessutom bedrevs sådan hjälp- verksamhet för ett stort antal intellektuella flyktingar av olika nationalitet. Krigets upphörande medförde emellertid, att flertalet danska och norska flyktingar kunde återvända till sina hemländer.
Dagunderstöds- och hyreshjälpsverksamheten var under halvåret av be- tydligt mindre omfattning än under motsvarande period föregående år. I februari noterades det högsta antalet dagunderstödda arbetslösa, 2 751 per- soner, mot 5 213 i februari 1944. Dagunderstödsverksamheten berörde vid förstnämnda tillfälle 20 städer och 18 landskommuner. Av dessa hade 17 städer och 8 landskommuner beviljats tillstånd att även bedriva hyreshjälps- verksamhet med bidrag av statsmedel.
Arbetet med registreringen av olika kategorier arbe— tare i avsikt att underlätta ledighet från värnpliktstjänstgöring fortsattes. Kommissionen avgav vidare yttranden över ett antal enskilda framställ- ningar om hempermittering från eller anstånd med värnpliktstjänstgöring.
Krigsindustriens mobiliseringsplanering fortgick som förut.
Beträffande värnpliktslåneverksamheten under budgetåret 1944/45 må följande siffror anföras: Antal Lånebelopp
lån kronor Under tiden 1/7 1944—'"]' 1945 inkomna låneansökningar ...................................... 1 044 2 148 789 helt eller delvis bifallna ansökningar ............................ 305 l320 647 Sedan verksamhetens början 1/12 1940 intill 50], 1945 inkomna låneansökningar ...................................... 24 035 37 504 269 därav helt eller delvis bifallna ................................ 8 809 16 620 433
1 Bifallet lånebelopp.
Anslagstrågor beträffande arbetsmarknadens reglering.
I den i 1945 års statsverksproposition intagna finansplanen karakterise- rades det ekonomiska läget, sådant det vid årets början kunde överblickas, såsom en högkonjunktur komplicerad av fortsatt varubrist. Det framhölls, att om den rådande avspärrningen bleve av längre varaktighet, måste den inom vissa områden komma att medföra allvarliga svårigheter för syssel— sättningen och försörjningen. När Kungl. Maj:t senare under riksdagen framlade den sedvanliga propositionen angående anslag till åtgärder för ar- betsmarknadens reglering m. m. (nr 309), hade utsikterna i något högre grad klarnat, ehuru fortfarande stor ovisshet rådde med avseende på be- dömningen av arbetsmarknadsläget under det kommande budgetåret. Det
underströks i propositionen, att det mest framträdande problemet därvidlag icke vore en arbetslöshetsfråga utan svårigheten att i full utsträckning till- godose behovet av arbetskraft i skogarna. Hur god sysselsättningen komme att bliva, sedan skogsavverkningarna upphört under sommaren, bleve i största utsträckning beroende på om bränslefrågan kunde tillfredsställande lösas. Därest så bleve fallet, syntes man ha grundad anledning räkna med att sysselsättningen under budgetåret 1945/46 skulle bliva god och att lan- dets produktionsresurser komme att bliva helt utnyttjade, bl. a. för Sveri- ges medverkan i det internationella återuppbyggnadsarbetet efter kriget.
Föredragande statsrådet anslöt sig vid angivandet av medelsbehovet i fråga om åtgärder för arbetsmarknadens reglering under 1945/46 till ar- betsmarknadskonnnissionens antagande, att behovet av arbetslöshetshind- rande åtgärder kunde förväntas i stort sett bli av den omfattning, som före- kommit eller beräknades förekomma under budgetåret 1944/45. Anslags- äskandena avpassades ock i enlighet med en sådan uppfattning.
I allmän beredskapsstat I, vilken fastställts att lända till efterrättelse så- som förskottsstat för 1944/45, hade upptagits ett belopp av 20 milj. kronor till kostnader för överflyttning av arbetskraft. Från detta anslag voro ut- gifter avsedda att bestridas bl. a. för omskolningsbidrag, familjetillägg, hy- resbidrag m. m. till ovan arbetskraft, som överflyttats till skogsarbete, även- som för industrikonsulenternas verksamhet, arbetsblockorganisationen samt anordnande av jordbruksläger för frivillig arbetskraft. Ur anslaget skulle ock enligt beslut av årets riksdag bestridas kostnaden för premier åt yrkes- vana skogsarbetare ävensom åt enskilda skogsägare m. fl. vid utförande av vissa slag av skogsarbeten. Täckning av utgifterna under ifrågavarande för- skottsanslag beslöts av riksdagen i enlighet med förslag i proposition nr 308. Då Kungl. Maj:t funnit övervägande skäl tala för att någon ny allmän beredskapsstat icke borde fastställas under riksdagens vårsession utan att frågan härom hellre borde anstå till den förväntade höstsessionen, hemställ- des i propositionen, att ett anslag med samma rubrik och till samma belopp måtte upptagas å riksstaten för 1945/46.
Medelsbehovet i övrigt för arbetsmarknadens reglering under 1945/46 upp- skattades till 725 milj. kronor, vilket — med hänsyn till förefintligheten av en beräknad reservation å 25 milj. kronor — föranledde ett anslagsäskande år 475 milj. kronor. Anslagen för arbetsmarknadsregleringens administration hade under 1944/45 måst högst väsentligt överskridas. Då man nu kunde räkna med att den återgång till mera normala förhållanden, som så små- ningom kunde förväntas inträda, komme att medföra viss minskning i ar- betsmarknadskommissionens uppgifter, antogs medelsbehovet för hithö- rande ändamål under 1945/46 kunna väsentligt reduceras.
I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag beviljade riksdagen för budgetåret 1945/46 till uppförande å riksstaten anslag dels till åtgärder för arbetsmark- nadens reglering m. m. till ett belopp av 47'5 milj. kronor, dels till kost—
nader för överflyttning av arbetskraft till ett belopp av 50 milj. kronor, dels till avlöningar och omkostnader för arbetsmarknadskommissionen jämte länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna till ett sammanlagt belopp av 159 milj. kronor, alltså tillhopa 113'4 milj. kronor.
Med bifall till proposition nr 265 beslöt riksdagen vidare bemyndiga Kungl. Maj:t att, intill dess allmän beredskapsstat för budgetåret 1945/46 av riksdagen fastställts, därest arbetsmarknadsläget så påfordrade, inom ramen av ett belopp av 150 milj. kronor meddela beslut om utförande av arbeten, för vilka anslag uppförts å allmän beredskapsstat II och III för budgetåret 1944/45.
Kollektivavtalen.
Såsom omnämnts i redogörelsen för senare halvåret 1944 rådde vid års- skiftet öppen konflikt vid charkuterier, tarmrenserier samt slakteri- och köttgrossistfirmor i Stockholm, varjämte förhandlingar pågingo rörande personalen vid olika mejerifirmor i Stockholm. I förra fallet träffades upp- görelse i början av februari, och öppen konflikt hade sålunda pågått i 11 veckor. För flertalet arbetargrupper höjdes veckolönerna med 3 kronor. I senare fallet träffades nytt avtal i slutet av januari. Det nya avtalet med- förde löneförhöjning per månad med 15 kronor för manliga och 20 kronor för kvinnliga arbetare. Under redogörelseperioden var förhandlingsverksam- heten synnerligen livlig. Ett flertal viktiga uppgörelser träffades. I allmän- het skedde vid dessa uppgörelser en löneförhöjning med i genomsnitt 6 öre beträffande timlönerna och 3—5 kronor beträffande veckolönerna. Fler— talet avtal bestämdes skola gälla ett år. Inom landets mest betydande in— dustri — den mekaniska verkstadsindustrien med omkring 120 000 arbetare —— rådde under nästan hela redogörelseperioden öppen konflikt. Vid ärs- skiftet tillsattes en särskild medlingskommission för detta fack, sedan riks— avtalet utlöpt den 31 december 1944. Förhandlingarna inför kommissionen strandade emellertid och strejk utbröt i början av februari månad samt på— gick ännu vid juni månads utgång trots intensiv förhandlingsverksamhet. Bland avtal som löpte per kalenderår märkas uppgörelser i januari för kon- fektionsfabriker med höjning av timlönerna med 6—7 öre, i februari för byggnadsämnesindustrien med höjning av timlönerna med 5 öre och ackordskompensation med 3 öre samt för textilfabriker med 7—8 öres för- höjning av timlönerna, i mars vid järnbruken och vid träförädlingsfabriker med motsvarande löneförhöjningar. För flottnings- och flottledsarbeten samt arbete vid skiljeställen träffades i slutet av april uppgörelse om nytt avtal. Uppgörelsen innebar höjning av kristillägget för flottningsarbetare med 10 öre i timmen, varjämte arbetare vid skiljeställen erhöllo 10 öres höj- ning av timlönerna. Inför en särskilt förordnad förlikningskommission in- gingos i mitten av mars nya avtal för pappersmassefabriker och pappers- bruk. Genom uppgörelsen erhöllo manliga arbetare en förhöjning av tim-
lönerna med i allmänhet 8 öre. I början av april månad träffades uppgö- relse om nytt avtal för sågverk och hyvlerier. Härvid avskaffades i tidigare avtal förekommande bestämmelser om naturaförmåner (bostad och ved- brand) och ersattes med kontant lön fr. o. m. den 1 juli 1945. Härjämte skedde en förhöjning av timlönen med 8 öre, varav 5 öre i form av ökat rörligt tillägg. Mellan försvarsverkens civila förvaltningsmyndigheter och försvarsverkens civila personals förbund slöts i april nytt avtal rörande för- svarsverkens omkring 20000 arbetare. Genom det nya avtalet utökades semestern för vissa arbetare till 3 veckor, varjämte ett särskilt tillägg med 6—8 öre i timmen skulle utgå vid allt tidlönsarbete. Vidare intogos bestäm- melser i avtalet om inrättande av s. k. produktionsnämnder. För jordbru- ket skedde i mars uppgörelse angående sommarskötsel och upptagning av sockerbetor och foderrotfrukter m. m. under 1945 års säsong för omkring 50000 arbetare. En höjning av ackordspriserna med omkring 10 procent var i huvudsak resultatet av uppgörelsen. En synnerligen viktig uppgörelse kom i juni till stånd inom sjöfartsnäringen, då nya avtal ingingos mellan Sveriges redareförening och de omhordanställdas organisationer inför en särskilt förordnad medlingskommission. Uppgörelsen innehar en höjning av månadslönerna med 50—65 kronor jämte rörligt tillägg dårå. Samtidigt skedde en reducering av krigsriskersättningen. Under redogörelseperioden upprättades för första gången ett riksavtal mellan Folkets parkers central- organisation och Folketshusföreningarnas riksorganisation å ena sidan samt Svenska musikerförbundet å den andra omfattande omkring 5 000 musiker. Riksavtalet ersatte tidigare distrikts- och lokalavtal på detta område.
Av övriga mera omfattande avtalsuppgörelser under perioden kunna näm- nas följande. För byggnadsindustriens omkring 87 000 arbetare (murare, träarbetare och grovarbetare) träffades uppgörelse om nytt avtal i mars månad. För målerifacket och rörledningsfacket slötos nya avtal i april resp. maj månader. Inom gruppen land- och sjötransport träffades i flera fall tvååriga avtal, bl. a. ett nytt ramavtal för åkerifacket.
Förutom vid den mekaniska verkstadsindustrien förekomma under första halvåret 1945 arbetsinställelser av nämnvärd omfattning vid tapetfabri— kerna, där konflikten ännu ej lösts vid halvårsskiftet, samt vidare vid den av Trafikförvaltningen Göteborg—Dalarne—Gävle bedrivna lastbilstrafikrörel- sen och vid de privata renhållningsföretagen i Stockholm. '
Vid slutet av redogörelseperioden pågingo avtalsförhandlingar huvudsak- ligen vid stenindustrierna, de grafiska facken, bagerinäringen, bleck- och plåtslagerifacket samt stuverifacket.
Lönefrågor beträffande statliga befattningshavare.
Giltighetstiden för de av 1944 års riksdag beslutade bestämmelserna om de statsanställdas kristillägg (se det V sid. 380) utgick i och med första kvartalet 1945. Under regleringsperioden 1 april 1944—31 mars 1945 höllo
sig de iindexmässigt bestämda levnadskostnaderna praktiskt taget oföränd- rade. Kvartalssiffran i 1935 års serie av levnadskostnadsindex stod vid periodens början vid talet 154, steg den 1 oktober 1944 till 155 men sjönk den 1 _januari 1945 ånyo till 154. Kristilläggen utgingo som följd härav oförändrade efter 16 procent. Sedan under mars 1945 överläggningar om kristilläggens utformning för nästa regleringsperiod hållits med representan- ter för personalorganisationerna, varvid från tjänstemännens sida framställts önskemål om vissa höjningar av kristilläggen, åsyftande att bereda ökad kompensation för höjning i levnadskostnaderna, framlades proposition i ärendet till 1945 års riksdag, nr 252. Däri föreslogs, att gällande kristill- läggsgrunder skulle utan ändring vinna tillämpning även under tiden fr. o. in. andra kvartalet 1945 t. o. in. andra kvartalet 1946, vilket även blev riksdagens beslut.
Levnadskostnadsindex enligt 1935 års serie visade för den 1 april 1945 siffran 155 och för den 1 juli 1945 siffran 154. Till följd härav skedde ingen ändring i kristillåggsprocenten för andra och tredje kvartalen detta år.
I anledning av beslut vid 1944 års höstsession hade genom kungörelse den 1 december 1944 (nr 754) meddelats bestämmelser om provisoriskt löne- tillägg och tillfälligt barntillägg under budgetåret 1944/45 åt statliga be- fattningshavare och kommunalanställda lärare m. fl. i de lägre lönegraderna (se sid. 160).
Vid förhandlingar med personalorganisationerna om fortsatt provisorisk tilläggsreglering för budgetåret 1945/46 framfördes önskemål om utbyggnad av regleringen, varvid ifrågasattes såväl höjning av beloppen som utsträck— ning av ifrågavarande förmåner till anställningshavare i högre lönelägen.
Kungl. Maj:t avlät proposition i ämnet till 1945 års riksdag, nr 286. Ut- gångspunkten var därvid, att grunderna för det provisoriska lönetillägget skulle för budgetåret 1945/46 bibehållas i stort sett oförändrade. Med be- aktande av vissa erinringar mot de gällande bestämmelserna föreslogs emel- lertid dels någon jämkning uppåt av tillägget i 7 och 8 löneklasserna av löneplan A resp. däremot svarande lönelägen, dels införande av ett mindre tillägg i 9 löneklassen och mot denna svarande lönelägen. Det framhölls, att sistnämnda löneklass var slutlöneklass i lönegraden A 5, som utgjorde den viktigaste rekryteringsgraden för manlig personal i lägre löneställning. Vi- dare föreslogs, att tillfälligt barntillägg skulle såsom engångsutbetalning utgå jämväl under 1945/46 samt därvid tillkomma anställningshavare i högst 20 löneklassen, resp. däremot svarande lönelägen, i stället för som förut i högst 8 löneklassen.
Riksdagen godkände propositionen men beslöt därutöver, att provisoriskt lönetillägg skulle tilkomma jämväl befattningshavare i 10 löneklassen och däremot svarande lönelägen samt därvid utgå med 10 kronor per månad. Kungörelse i ämnet utfärdades den 29 juni 1945 (nr 490). Genom denna
kungörelse höjdes det provisoriska lönetillägget i 7 löneklassen från 15 till 20 kronor i månaden och i 8 löneklassen från 5 till 15 kronor i månaden, varjämte för 9 och 10 löneklasserna tillkom ett lönetillägg av 10 kronor i månaden. Beloppet av barntillägget, vilket fortfarande skulle utgå som en engångsutbetalning vid mitten av budgetåret, skulle i samtliga lönelägen t. 0. m. 20 löneklassen i löneplan A utgöra 100 kronor för anställningshavare med ett barn under 16 års ålder och 200 kronor för anställningshavare med två eller flera sådana barn. Enahanda höjningar bestämdes för motsvarande löneklasser i de militära löneplanerna samt för befattningshavare vid stals- understödda kommunala skolor m. fl. De provisoriska lönetilläggen och barntilläggen skulle fortfarande vid de affärsdrivande verken bestridas av dessa verks medel samt i övrigt från särskilda under de olika huvudtitlarna anvisade anslag om tillsammans 137 milj. kronor. Sammanlagda kostna- derna beräknades uppgå till 273 milj. kronor, varav 131; milj. kronor kommo på affärsverken.
Socialförsäkrings- och understödsfrågor.
I proposition till 1945 års riksdag, nr 151, framlade Kungl. Maj:t förslag angående dyrtidstillägg å folkpensioner, invalidunderstöd, barnbidrag och blindhetsersäitningar under budgetåret 1945/46. Med hänsyn till att levnads- kostnaderna enligt socialstyrelsens levnadskostnadsindex förblivit väsentligen oförändrade hemställdes, att dyrtidskompensationen måtte bibehålla-s vid samma storlek som för budgetåret 1944/45. Dyrtidstilläggen å folkpensioner, invalidunderstöd och barnbidrag föreslogos alltså fortfarande skola utgå med tre procentuella och två fixa tillägg och å blindhetsersättningarna med 208 kronor, motsvarande i avrundat belopp fem extra månadsutbetalningar.
I fråga om de under hösten 1944 beslutade provisoriska förstärkningarna av tilläggspensioner och invalidunderstöd ifrågasattes ej heller i och för sig någon ändring. I anslutning till förslag, som enligt uppdrag framlagts av socialvårdskommittén, föreslogs emellertid en komplettering genom en sär- skild lag av sistnämnda bestämmelser med föreskrifter angående p r 0 v i s 0- 1'iska u tjämningspensioner och utjämningsunderstöd, vilka åsyftade att utjämna den diskontinuitet, som uppkomme i totalinkom- stens storlek mellan å ena sidan dem som åtnjöte tilläggspension eller inva— lidunderstöd och å andra sidan dem som hade en inkomst av sådan storlek, att den nätt och jämnt utestängde dem från rätt till sådan pension eller sådant understöd. Nämnda diskontinuitet, vilken väsentligen berodde på de fixa dyr- tidstilläggen och den fixa provisoriska förstärkningen, kunde i vissa fall med- föra, att om vederbörandes egen inkomst stege någon krona till den nivå där tilläggspension icke längre medgåves, hans totalinkomst sjönke med flera hundra kronor. De föreslagna utjämningspensionerna och utjämningsunder- stöden voro avsedda att tillkomma dem som voro utestängda från möjlig- heten att erhålla tilläggspension eller invalidunderstöd men vilkas inkomst
icke med mer än 170 resp. 120 kronor översteg gränsen för erhållande av tilläggspension eller invalidunderstöd. Det högre beloppet skulle gälla dem som, om rätt till tilläggspension förelegat, skulle ha erhållit fast provisorisk förstärkning med 100 kronor, det lägre beloppet dem som under samma för- utsättning skulle ha erhållit endast 50 kronor i fast provisorisk förstärkning. Utjämningspension och utjämningsunderstöd skulle enligt förslaget utgöra 170 resp. 120 kronor med avdrag av vederbörandes egen inkomst över grän— sen för rätt till tilläggspension eller invalidunderstöd och med tillägg av en tredjedel av utgående grund- eller avgiftspension. För att diskontinuitet ej skulle uppkomma i skarven mellan dem som åtnjöto tilläggspension (invalid- understöd) och dem som skulle komma att uppbära utjämningspension (ut- jämningsunderstöd) föreslogs, att ur lagarna om dyrtidstillägg å folkpensio- ner, invalidunderstöd och barnbidrag samt om provisoriska förstärkningar av tilläggspensioner och invalidunderstöd skulle borttagas de bestämmelser, som stadgade att dyrtidstillägg och förstärkningar icke skulle utgå å pension eller understöd som ej uppginge till 12 kronor för år räknat. De som upp- bure tilläggspension eller understöd understigande nämnda belopp skulle nämligen eljest erhålla betydligt lägre totalinkomst än inkomsttagarna å ömse sidor, vilka komme att åtnjuta -— därest deras tilläggspension eller inva- lidunderstöd uppginge till 12 kronor eller mera — bl. a. fixa dyrtidstillägg och provisorisk förstärkning samt —— därest deras egen inkomst uteslöte dem från rätt till tilläggspension eller invalidunderstöd -— motsvarigheten till de fixa dyrtidstilläggen och förstärkningen i form av utjämningspension eller utjämningsunderstöd.
Arskostnaden för staten för utjämningspensioner och utjämningsunderstöd beräknades till omkring 200 000 kronor.
Riksdagen biföll de i proposition nr 151 framlagda förslagen samt anvi— sade, jämlikt äskanden i statsverkspropositionen, anslag för budgetåret 1945/46 till dyrtidstillägg å folkpensioner, invalidunderstöd, barnbidrag och blindhetsersättningar till sammanlagt belopp av 66 milj. kronor. Tidigare hade till bidrag till provisoriska förstärkningar av tilläggspensioner och inva- lidunderstöd för 1945/46 anvisats ett anslag av 44 milj. kronor. Författningar i hithörande ämne utfärdades den 1 juni 1945 (nr 231 242).
Av riksdagen beslöts jämväl, med bifall till proposition nr 293, p r 0 v i s 0- risk förstärkning av blindhetsersättningen, inrättad efter mönster av de provisoriska förstärkningarna av tilläggspensioner och inva- lidunderstöd. För ändamålet anvisades för budgetåret 1945/46 ett anslag av 350 000 kronor. Anslag till kristillägg till sjukkassor beviljades till ett belopp av 33 milj. kronor.
Förordningen den 30 juni 1943 (nr 449) angående dyrtidstillägg åt vissa ersättningstagare enligt lagen om f ö r s ä k r i n g f ö r o ] y c ks f all i arbete rn. m. (se del IV sid. 452) samt förordningen den 19 maj 1944 (nr 237) angående dyrtidstillägg åt vissa livräntetagare enligt förordningen den
11 juni 1918 (nr 375) angående en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av olycksfall rn. m. (se del V sid. 382), vilka gällde allenast till utgången av år 1945, erhöllo genom förordningar den 1 juni 1945 (nr 268 och 269) förlängd giltighet t. o. m. den 31 december 1946.
16. Byggnads- och bostadsväsendet.
Bostadsförsörjningen.
Till förbättrande av bostadsförsörjningen väsentligen i tätorterna hade 1944 års riksdag på riksstaten för budgetåret 1944/45 anvisat del-s anslag å driftbudgeten till belopp av 13 milj. kronor, dels investeringsanslag till be— lopp av sammanlagt 152 milj. kronor. Därjämte hade å allmän beredskaps- stat II anvisats vissa anslag för enahanda ändamål. Sammanlagda medels- an-visningen för 1944/45 var följande:
Anslag å atl-
Anslag män bered- å "bätte" skapsstat II m1l]. kr. milj kr på driftbudgeten: ' till hyresrabatter för mindre bemedlade, barnrika familjer 7 —— » bidrag till inrättande av pensionärshem .................. 6 3 på kapitalbndgeten: till lånefonden för bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barn— rika familjer .......................................... 30 15 . tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet ............ 80 80 » tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet ............ 42 3
Av dessa anslag hade under år 1944 de å riksstaten anvisade anslagen i sin helhet ställts till statens byggnadslånebyrås förfogande, de å allmänna beredskapsstaten anvisade anslagen däremot endast delvis. Efter framställ- ning till riksdagen i proposition nr 55 medgavs emellertid det fulla ianspråk- tagandet av ifrågavarande beredskapsanslag, varjämte riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag i proposition nr 2, på grund av den stora efterfrå- gan på bostadsan-skaffningslån, på tilläggsstat II till riksstaten för 1944/45 anvisade ytterligare anslag å 15 milj. kronor till lånefonden för bostadsför- sörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer samt ä 2 milj. kronor för häremot svarande tilläggslån.
För bostadsbyggandet och bostadsförbättringsverksamheten å landsbygden, vars ledning anförtrotts egnahemsstyrelsen, hade 1944 års riksdag å rikssta- ten för budgetåret 1944/45 anvisat dels ett anslag å 7'5 milj. kronor till bi- drag utan återbetalningsskyldighet, dels investeringsanslag å tillsammans 51! milj. kronor. Även för hithörande ändamål hade därjämte å allmän bered- skapsstat II uppförts vissa anslag, nämligen till bidrag till främjande av bo- stadsbyggande på landsbygden 15 milj. kronor samt till hithörande lånefon-
::
der ävenledes sammanlagt 15 milj. kronor. De ifrågavarande a riksstaten
uppförda anslagen ställdes successivt till egnahemsstyrelsens förfogande lik- som också -— efter särskilda riksdagsbeslut — större delen av de år allmän beredskapsstat Il uppförda anslagen. Härutöver anvisade riksdagen, i anled- ning av Kungl. Maj:ts framställning i proposition nr 2, å tilläggsstat för 1944/45 ytterligare ett investeringsanslag till län till uppförande och förbätt- ring av lantarbetarbostäder ä 4 milj. kronor.
Genom beslut den 8 februari 1945 vidtog riksbanken en sänkning av dis- kontot från 3 till 21/2 procent (se sid. 383). Denna åtgärd medförde, att de kreditinstitut som lämnade lån mot säkerhet av första eller andra inteckning i bostadsfastighet sänkte eller kunde förväntas komma att sänka låneräntan i motsvarande grad. Givetvis framstod det som angeläget, att den möjlighet som räntesänkningen öppnat att nedbringa kostnaderna för bostadsförvalt— | ningen i största utsträckning tillvaratoges. )
Huvuddelen av bostadsproduktionen under de senaste åren hade kunnat ) äga rum endast under förutsättning av direkt subvention. Denna hade till en mindre del utgjorts av kommunala bidrag men i övrigt av statliga tilläggs- lån, tills vidare löpande utan ränta och amortering samt avsedda att avskri- vas efter tio år, i den mån hyresnivån då icke stigit på sådant sätt, att veder- börande fastighet kunde bära förräntning och amortering jämväl av tilläggs— _; lånet (jfr det 111 sid. 427). )
I skrivelse den 10 februari 1945 föreslog byggnadslånebyrån, efter en ut— redning av hithörande förhållanden, att räntan å tertiärlån för byggnadsföre— tag, avseende flerfamiljshus, måtte sänkas från 41/2 till 4 procent och att som följd därav annuiteten å dylika lån nedsattes med 1/2 procent under första femårsperioden av länens löptid. Analoga åtgärder föreslogos i fråga om ter— tiärlån för enfamiljshus, som uppfördes eller ombyggdes av kommun eller därmed jämställd företagare. Byrån hemställde därjämte, att den av staten ' lämnade räntegarantien för primär- och sekundärlån likaledes anpassades ) efter det ändrade ränteläget och framdeles baserades på en ränta av 3 pro- cent för primärlån samt en däremot svarande ränta för sekundärlån. Byggnadslånebyråns förslag upptogos av Kungl. Maj:t i proposition nr 125.
Vad angick förslaget om räntegarantiens anpassning till det ändrade allmänna ränteläget framhöll härvid socialministern, att detta icke innebure något ställnings- tagande till frågan om bibehållandet för framtiden av denna anordning i det stat- liga finansiella stödet åt bostadsbyggandet. Förslaget grundade sig icke heller på något antagande om den sannolika ränteutvecklingen under de närmaste åren. Rän- tegarantiens införande år 1941 hade karaktären av en motåtgärd mot den under bör- jan av kriget inträffade stegringen i kapitalkostnaderna för nybyggda fastigheter, vilken utgjorde den viktigaste anledningen till den krisartade nedgången i bostads- byggandet. I nu rådande situation förelåge icke något liknande motiv. Erfarenhe— terna vid räntegarantiens funktion i stödsystcmet för bostadsbyggandet hade emel- lertid givit vid handen, att garantien dittills medfört en ytterst ringa kostnad för statsverket men likväl haft stor betydelse såsom trygghetsskapande faktor. Tack vare räntegarantien hade i den fastighetsekonomiska kalkylen ingen hänsyn behövt
tagas till räntevariationsrisken beträffande icke bundna lån, varigenom å ena sidan större säkerhet för den framtida kontrollen av hyrorna i de med statslån finansierade bostadsfastigheterna kunnat erhållas och å andra sidan behovet av kapitalsubven- tion i form av tilläggslån kunnat i avsevärd grad begränsas. Möjligt vore, att skäl framdeles kunde anses föreligga att förändra formerna för statens bostadspolitiska stödverksamhet, när den akuta bostadsmarknadskrisen hävts eller relationerna mel- lan byggnadskostnader, hyror och inkomster undergått en mera väsentlig förskjut- ning. I ett sådant sammanhang borde även räntegarantien kunna ställas under om- provning.
Sedan riksdagen bifallit ifrågavarande proposition, utfärdades kungörelse i ämnet den 27 april 1945 (nr 176), innefattande ändring i vissa delar av kun— görelsen den 30 juni 1942 (nr 569) om tertiärlån och tilläggslån för vissa hostadsbyggnadsföretag.
Beträffande bostadsproduktionen i tätorter år 1945 hade byggnadslånebyrån tidigare räknat med ett bostadstillskott av 40000 lägen- heter, Vilket ansågs vara det mesta som materialtillgången och läget på ar- betsmarknaden medgåve. Emellertid undergingo förhållandena därutinnan sedermera en förskjutning i sådan riktning, att det befanns möjligt uppställa ett bostadsbyggnadsprogram omfattande 45 000 lägenheter, vilket också la- des till grund för de byggnadstillståndsbevil jande myndigheternas verksamhet.
] underdånig skrivelse den 23 mars 1945 meddelade byggnadslånebyrån, att enligt dess uppfattning minst samma bostadsproduktio-n borde eftersträvas för år 1946 som för år 1945, med hänsyn till angelägenheten av att den allt- jämt förefintliga bostadsbristen i största möjliga omfattning lindrades. Sam- tidigt framhöll byrån emellertid, att detta i främsta rummet bleve beroende av den ännu ovissa tillgången på byggnadsmaterial.
Kungl. Maj:t accepterade i proposition nr 324 den av byggnadslånebyrån rekommenderade utgångspunkten för beräkning av de erforderliga bostads- byggnadsanslagen för budgetåret 1945/46. Socialministern betonade angelä- genheten av att de på riksstaten uppförda anslagen ej beräknades för knappt med hänsyn till att några anslag motsvarande dem, som för budgetåret 1944/45 uppförts å allmän beredskapsstat II och vilka voro ämnade att tagas i anspråk vid en förbättring av materialförsörjningsläget, ej voro avsedda att anvisas för 1945/46. Skulle det befinnas önskvärt att i arbetslöshetslind- rande syfte öka bostadsproduktionen utöver den förordade nivån — högst upp till 50 000 lägenheter ——- borde härför erforderliga medel framdeles få anvisas å beredskapsstat.
I propositionen berördes i samband härmed bl. a. en fråga av betydelse för till- lämpningen av den från det allmännas sida bedrivna låneverksamheten för bostads- försörjningens befrämjande, nämligen angående placeringen av de i förhållade till de statliga tertiärlånen underliggande krediterna, d. v. s. primär- och sekundär- krediterna. Det hänvisades till att i proposition nr 243 till 1943 års riksdag angående förbätt—
rande av bostadsförhållandena föreslagits den ändringen i dittills gällande författ- ningsbestämmelser, att 5. k. räntegaranti skulle kunna förekomma i fråga om alla i förhållande till tertiärlånen underliggande krediter, oavsett vilket slag av kreditin— rättning som anlitats. Därigenom skulle affärsbankslån enligt tertiärlåneförfattningen bliva likställda med lån utlämnade av övriga kreditinstitut. Som förutsättning här- för borde gälla, att affärsbankerna utfäste sig att icke missbruka sin möjlighet att uppsäga lämnade inteckningslån ävensom att i sin räntepolitik följa vissa normer.
Vid riksdagsbehandlingen av propositionen hade statsutskottet i sitt i denna del av riksdagen godkända utlåtande anfört bl. a., att på grund av den avsiktligt snävt hållna avkastningskalkylen de under rådande förhållanden med statens stöd upp- förda bostadsfastigheterna ansågos vara tämligen kriskänsliga, varför ett accepte- rande av underliggande, icke räntegaranterade krediter i vissa lägen kunde innebära allvarliga risker för fastigheternas ekonomi. Ett reservationslöst lämnande av ränte- garanti för affärsbankslån kunde härjämte komma att medföra betydande ekono- miska konsekvenser för statsverket. Ur affärsbankernas synpunkt måste det emeller- tid te sig som en diskriminering, att deras lån icke kunde räntegaranteras, i all syn- nerhet som obundna lån, lämnade av andra kreditinstitut, kunde utrustas med en dylik förmån. Beträffande affärsbankslånens godkännande som underliggande kre- diter ansåge utskottet, att någon anledning till erinran mot byggnadslånebyråns praxis i fråga om dessa lån ej förelåge samt att byrån jämväl i fortsättningen borde få avgöra, när omständigheterna vore sådana, att dylika lån kunde godtagas som underliggande kredit. Då räntegaranti för affärsbankslån vore avsedd att lämnas endast under förutsättning att banken avgåve vissa förklaringar rörande räntevill- koren samt uppsägning av lånen, syntes det i allmänhet ej finnas skäl för att ifråga om nämnda krediter tillämpa andra regler om ränteeftergift än dem som förut gällde beträffande övriga obundna lån. Utskottet hade därför i huvudsak kunnat ansluta sig till förslaget om utsträckning av räntegarantien till att avse även affärsbankslån.
Med utgångspunkt från de sålunda givna direktiven hade inom byggnadslånebyrån utvecklats viss praxis vid avgörande av frågan om godtagande av underliggande kredit, som var placerad hos affärsbank. Nämnda praxis innebure bl. a., att affärs- bankslån ej ansågs böra godtagas, om sådant lån och sparbankslån erbjödes mot samma ränta, såvida ej särskilda omständigheter för godtagande av affärsbankslån förelåge, såsom t. ex. avsaknad av annat kreditinstitut på byggnadsorten eller eljest svårighet att därstädes eller i närliggande samhälle annorledes än i affärsbank an- skaffa erforderligt kapital. Därest affärsbank erbjöde förmånligare ränta än spar- bank, godtogs affärsbankslån som underliggande kredit i enfamiljshus samt, under förutsättning att räntan för affärsbankslån ej alltför obetydligt understege räntan för sparbankslån, jämväl då fråga var om större fastigheter.
Byggnadslånebyråns praxis på ifrågavarande område, sådan den utvecklats på basis av nyss refererade uttalanden i ämnet, hade i huvudsak visat sig lämna ett tillfredsställande resultat. Då emellertid fall kunde förekomma, där en friare pröv- ning av förutsättningarna för godtagande av affärsbankskredit såsom underliggande kredit framstode såsom motiverad, förordades i propositionen, att Kungl. Maj:t i fall där så prövades vara påkallat, med beaktande av olika på frågan inverkande om- ständigheter, finge lämna byggnadslånebyrån medgivande till en sådan friare prövning.
Vad angick låneverksamheten för b ostad s fö rb ä ttrings verk- s a m h e t e n p å la n d 5 b y g (1 e n framhölls i propositionen, att medels- anvisningen här, liksom i fråga om anslagen för främjande av bo- stadsförsörjningen i allmänhet, måste ske med beaktande av de reala för-
utsättningarna för byggnadsverksamheten under det kommande året. Hän- syn måste emellertid härvid jämväl tagas till den inverkan, som igångsättan- det i större omfattning av byggnads- och andra anläggningsarbeten på lands- bygden kunde få på möjligheterna att tillgodose skogsbrukets arbetskrafts- behov. Under hänvisning till den socialt sett höga angelägenhetsgrad, som måste tillmätas en förbättring av bostadsförhållandena på landsbygden, till- styrktes i propositionen, trots anförda omständigheter, egnahemsstyrelsens förslag till medelsanvisning för budgetåret 1945/46.
Riksdagen anslöt sig i sitt beslut till de i propositionen framförda synpunk- terna samt biföll de gjorda anslagsäskandena. Som följd härav anvisades på riksstaten för budgetåret 1945/46 för bostadsändamål följande anslag:
på driftbudgeten: Milj. kr till hyresrabatter för mindre bemedlade, barnrika familjer .................... 8,5 » bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden ................ 20 » bidrag till inrättande av pensionärshem .................................. 8 på kapitalbndgeten: till tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet ............................ 150 » tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet ............................ 21 » lånefonden för bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer .. 50 » lånefonden för främjande av bostadsbyggande på landsbygden ............ 12 » lån till uppförande och förbättring av lantarbetarbostäder ................ 4 » lån till hostadsförbättringsverksamhet .................................... 8
Regleringen av byggnads- och anläggningsverksamheten.
Lagen den 30 juni 1943 (nr 444) om tillståndstvång för byggnadsarbete (byggnadstillståndslagen), vilken gällde t. o. m. den 30 juni 1945, erhöll genom lag den 15 juni 1945 (nr 282) förlängd giltighetstid t. o. m. den 30 juni 1946.
I tillämpningskungörelsen till byggnadstillståndslagen föreskrevs ursprung- ligen bl. a., att utan byggnadstillstånd finge bedrivas annat byggnadsarbete än rivning av hus, såvitt för arbetets utförande icke utöver erforderligt antal plåtslagare, elektriker, rörarbetare och glasmästeriarbetare komme att syssel- sättas mer än tre arbetstagare. Genom en författningsändring den 27 april 1945 (kungörelse nr 148) utbyttes emellertid ordet arbetstagare mot p e rs o- n e r. Till följd härav skulle i arbetsstyrkan inräknas även sådana personer som, utan att anses som arbetstagare, deltoge i arbetet. Exempelvis skulle arbetsgivare, vare sig han utförde arbetet för egen eller annans räkning (byggherre resp. entreprenör etc.), inräknas i arbetsstyrkan, om han deltoge i arbetets utförande. Detsamma skulle gälla personer, som på fritid och utan ersättning deltoge i byggnads- eller anläggningsarbeten.
Samtidigt ändrades kungörelsen därhän, att byggnadstillstånd alltid skulle erfordras för anordnande av skyddsrum, oavsett om dylikt arbete kunde ut- föras med högst tre personer.
Kungl. Maj:ts tidigare förordnande att vid 5. k. tremannabyggen jämväl måleriarbetare skulle räknas till de specialarbetare, vilka fingo sysselsättas utöver i tillämpningskUngörelsen föreskrivet högsta antal personer, förläng-
des ytterligare till att gälla byggnadsarbeten, som påbörjats före den 1 janu- ari 1946.
Med hänsyn till den rådande bristen på bränsle meddelade Kungl. Maj:t på vissa villkor generellt byggnadstillstånd för rivning av sådan av trä upp- förd byggnad, som vid rivningens påbörjande oavbrutet under minst sex må- nader icke varit använd, under förutsättning att trävirket i byggnaden ut- nyttjades till bränsle.
Enär på grund av det ansträngda transportläget större vikt måste läggas vid prövning av behovet av lastbilstransporter vid byggnadsföretag, föreskrev arbetsmarknadskommissionen på framställning från trafikkommissionen, att i samband med ansökan om byggnadstillstånd i vissa fall skulle lämnas upp- gifter om för byggnadsföretaget erforderliga transporter. Sådan uppgiftsskyl- dighet ålades beträffande byggnadsarbeten med en beräknad kostnad av minst 75 000 kronor. I anslutning härtill stadgade Kungl. Maj:t, att i bygg— nadstillstånd skulle intagas föreskrift, att i fråga om för byggnadsföretaget erforderliga transporter de bestämmelser iakttoges, som därom kunde komma att utfärdas av trafikkommissionen eller av vederbörande länstrafikledare.
Det försämrade försörjningsläget beträffande vissa slag av byggnadsmate- rial föranledde arbetsmarknadskommis-sionen att i samråd med industrikom- missionen införa vissa villkor i fraga om ianspråktagande av material vid arbeten, för vilka beviljades byff bgnadstillstånd. Sålunda har ofta i samband med beslut om byggnadstillstånd för mera materialkrävande byggnadsarbe- ten föreskrivits, att material finge användas endast i den utsträckning indu— strikommissionen bestämde.
Beslut om byggnadstillstånd har alltsedan hithörande reglering infördes meddelats antingen av Kungl. Maj:t eller av arbetsmarknadskommis—sionen, varvid i de fall då avgörandet legat hos Kungl. Maj:t beredningen av åren- dena verkställts av en särskild delegation inom socialdepartementet, kallad byggnadsberedningen. (Angående fördelningen av ärendena mellan de två instanserna se del V sid. 188.) Förberedande behandling och föredragning in- för byggnadsberedningen av ärenden angående byggnadstillstånd omhänder- hades tidigare av tjänstemän i beredningens kansli. Fr. o. m. den 15 maj 1945 skedde emellertid en ändring härutinnan, så tillvida att tjänstemän i arbets- marknadskommissionen finge fungera såsom föredragande i beredningen av ifrågavarande ärenden (frånsett ärenden angående besvär över kommissio- ens beslut). Härigenom vanns en mera enhetlig behandling av ärendena.
Antalet under första halvåret 1945 inkomna ansökningar om byggnads- tillstånd utgjorde 14 804 med en beräknad byggnadskostnad av 1351'8 milj. kronor. Under halvåret biföllos 12 293 ansökningar, därav 1345 av Kungl. Maj:t, och avslogos 1013, därav 166 av Kungl. Maj:t. De beräknade bygg- nadskostnaderna för under halvåret beviljade och avslagna ansökningar utgjorde resp. 980' 3 och 98'- 9 111in kronor. Dessa belopp fördelade sig såsom följande sammanställning visar
Beviljade ansöknigar Milj. kr. Av- Byggnader för slag- Bostads förvaltn An- - - na Månad hus(exkl jord- sociala" lägg- M-lh- ansok- ' bruk in- sam— .. — tara Sum- mng- personal. sko s: du- färd- han— andamål, nlngs— arbe- ma ar bostäder) g . del sjukvård, arbe- ten bruk o. strl sel te , . . f. skolor n Mil ] . 1ske m. m. kr. Januari .. . _ 53—0 0-8 6-0 0-2 1-5 6-0 3-6 1-1 72-2 10-4 Februari . . . . 37-2 2-8 14-9 2-9 1-5 6-4 7-1 2-9 75-7 15-5 Mars ...... 104-7 4'1 23-1 74-6 2-8 12-8 23-9 1-0 247-0 11-4 April ...... 96-7 6-0 33-4 1-7 2-9 15-2 10-5 6-6 1730 21-2 Maj ........ 102-7 6—3 70-6 9—1 7-1 18-4 6-1 1-4 221-7 187 Juni ........ 114-6 5-3 31-2 2-9 5-5 11-0 20-0 0-2 190-7 209 Summa 508-9 25-3 179-2 91-4 21-3 69-8 71-2 13-2 980-3 98-1
Vid jämförelse mellan byggnadskostnaderna för under olika månader be- viljade byggnadstillstånd bör beaktas, att i vissa månadssiffror ingå arbeten av betydande omfattning och med mycket långvarig byggnadstid. I kostna- derna för under mars 1945 beviljade byggnadstillstånd ingå 501; milj. kronor för tunnelbana och 11'8 milj. kronor för brobyggnad i Stockholm samt 19'4 milj. kronor för arbeten å Västeråsbanan. Resp. arbeten beräknades kunna slutföras i oktober 1949, juni och oktober 1947. Under maj 1945 beviljades byggnadstillstånd för vattenkraftsanläggning vid Hölleforsen (Jämtlands län) å 48'0 milj. kronor, som beräknades vara slutförd först i september 1951.
Beträffande beviljade ansökningar avseende bostadshus lämnas här nedan en sammanställning över antalet lägenheter av olika typer i hela landet samt inom olika slag av tätorter.
Även lägenheter som ha karaktär av personalbostäder, ingå i sammanställ- mngen.
Städer Övriga
L ä g e n h e t 5 t y p Hela riket med över städer och 30000 inv. tätorter 1 rum ...................................... 1 342 456 684 1 rum och kokvrå ............................ 1 494 810 628 1 rum och kök .............................. 3 822 1 950 1 720 2 rum och kök eller kokvrå .................. 10003 4349 4757 3 rum och kök .............................. 7 375 2 370 3 959 4 rum och kök .............................. 2800 656 1 537 5 eller flera rum och kök .................... 1 175 220 640 Samtliga lägenheter 28 011 10 811 13 925
Hyresregleringen.1
Den genom lagarna den 19 juni 1942 (nr 429 och 430) tillskapade hyres- regleringen fullföljdes under tiden fr. o. m. den 1 juli 1944 t. o. m. den 30
* Framställningen avser hela perioden 1 juli 1944—30 juni 1945. 24—518703
370 juni 1945 efter samma linjer som förut. Genom lagar den 23 mars 1945 (nr 67 och 68) förlängdes hyresregleringslagarnas giltighet till utgången av sep- tember 1946. Under tiden juli 1944—juni 1945 förordnade Kungl. Maj:t om hyresregleringens tillämpning inom ytterligare ett 40-tal orter i landet.
Genom beslut dels den 7 juli 1942, dels den 22 mars 1943 och dels den 24 mars 1944 hade statens hyresråd bestämt att någon generell hyreshöjning utöver den i hyresregleringslagen omförmälda grundhyran icke skulle före- komma under perioderna 1 oktober 1942—31 mars 1943, 1 april 1943 30 september 1944 samt 1 oktober 1944—30 september 1945. Den 12 juni 1945 beslöt hyresrådet att icke heller lämna något generellt medgivande till hyres— höjning för den efterföljande tiden fram t. o. m. den 30 september 1946. Till grund för hyresrådets prövning härutinnan lågo två av socialstyrelsen verk- ställda statistiska undersökningar beträffande fastighetsomkostnadernas för- ändring i olika orter. Den ena undersökningen, som verkställdes under år 1943, avsåg berörda förändringar under åren 1938—1942 och den andra, som verkställdes under år 1945, avsåg förändringarna under åren 1942—1944. Efter att hava funnit det föreliggande utredningsmaterialet utvisa en viss försämring av fastighetsförvaltningens ekonomiska resultat motiverade hy- resrådet sitt nyssnämnda beslut sålunda: Vid hyresregleringens tillkomst för- utsattes, att principerna för dess handhavande skulle följa den utveckling som den allmänna ekonomiska politiken kunde komma att undergå. Sedermera hade för den allmänna varupriskontrollen uppställts den grundsatsen, att ök- ningar i en varas produktionskostnader icke finge föranleda höjning i varans pris, om kostnadsökningen ej vore större än att den skäligen kunde bäras inom producentens vinstmarginal. En analog tillämpning av denna princip på hyresprissättningens område skulle innebära, att för bedömande av frå- gan om generell hyreshöjning bleve avgörande om en inträdd ökning av om- kostnaderna för fastighetsförvaltning hade sådan storleksordning, att den an- såges skäligen kunna bäras av fastighetsägaren genom minskning i avkast- ningen på hans eget, i fastigheten nedlagda kapital. Mot denna bakgrund hade hyresrådet sett det förhållandet, att Kungl. Maj:t 1943 icke medgivit gene- rell hyreshöjning för Göteborg, ehuru det då föreliggande statistiska mate- rialet för denna ort utvisade en kostnadsstegring, som var likvärdig med den nu för övriga orter påvisade.
Över detta hyresrådets beslut anförde Sveriges fastighetsägareförbund be— svär hos Kungl. Maj:t.
Genom kungörelsen den 3 december 1943 (nr 831) om skyldighet att an- mäla hyresledighet m. ni. (se del V sid. 385) hade skapats möjlighet för Kungl. Maj:t att beträffande viss ort, där hyresregleringslagen gällde, föreskriva, att anmälningar om uppkommen hyresledighet skulle göras enligt kungörelsens bestämmelser. Till den 1 juli 1945 hade förordnande om kungörelsens till- lämpning givits för tillhopa nio städer.
Förordnande om tillämpning av kungörelsen den 14 april 1944 (nr 144) om
skyldighet att lämna uppgift angående uthyrning av möblerad bostad (se del V sid. 386) hade t. o. m. den 1 juli 1945 givits för tillhopa tolv orter.
Hyresrådets verksamhet dominerades även under nu ifrågavarande tids- period av besvärsmålen. Antalet under tiden 1 juli 1944— 30 juni 1945 inkomna sådana mål ökades till 3 185 st. mot 2 973 under tiden 1 juli 1943—30 juni 1944. Då antalet avgjorda och återkallade besvär under förstnämnda tid upp— gick till sammanlagt 2 931 st., steg hyresrådets arbetsbalans från föregående år och uppgick den 1 juli 1945 till 1311 st. icke avgjorda besvärsmål. I an- talet inkomna besvärsmål ingå åtskilliga mål rörande fastställande av grund- hyra i fastighet, som färdigställts efter den 1 januari 1942. Dessa mål ha krävt mycken tid och avsevärt arbete.
De i redogörelsen för 1943l44 omförmälda arbetena med utarbetande av anvisningar om hyresregleringslagstiftningens tillämpning slutfördes. An- visningarna sammanfördes i en av trycket utgiven handbok för hyresnämn- derna.
17. Sjukvård och läkemedelsanskaffning.
h-ledicinalstyrelsens materielnämnds verksamhet fortgick under första halv- året 1945 efter tidigare fastställda riktlinjer.
För att kunna bedöma försörjningsläget beträffande vissa betydelsefulla varor tillhörande materielnämndens verksamhetsområde lät nämnden under halvåret, liksom tidigare, företaga ett antal inventeringar. Sålunda företogos i mars månad de regelbundna halvårsinventeringarna rörande dels vissa läke- medel m. m. och dels förbandsgas och viss annan sjukvårdsmateriel, var- jämte särskilda inventeringar företogos beträffande bl. a. tandvårdsmateriel, röntgenrör, röntgenfilm, elektrokardiografpapper, ögonproteser och feber- termometrar.
Inventeringen av läkemedel m. m. utvisade ett i stort sett tillfredsställande försörjningsläge med undantag för vissa importvaror, beträffande vilka sär- skilda åtgärder vidtogos till stöd åt importörerna eller för möjliggörande av inhemsk produktion. Den tidigare kännbara bristen på acetylsalicylsyra kunde under halvåret till största delen hävas genom den på materielnämn- dens föranstaltande och med statligt stöd av Aktiebolaget Bofors Nobelkrut igångsatta tillverkningen av denna vara. Av sjukvårdsmateriel gjorde sig bristen på vissa textilvaror, särskilt förbandsmateriel, och gummiartiklar fort- farande gällande och föranledde nämnden att vidtaga olika besparingsåtgär- der. Även förbandsgips visade stark lagerminskning, föranledd av att impor- ten från Tyskland omöjliggjorts sedan början av året. Detta föranledde nämnden att genom industrikommissionens försorg åstadkomma en utökning av den produktion av syntetisk gips som redan tidigare igångsatts hos Rey- mersholms gamla industriaktiebolag (se sid. 75), varjämte ytterligare an- strängningar gjordes för att underlätta importen västerifrån. Genom nämn- dens försorg importerades från Förenta staterna bl. a. operationshandskar och preventivmedel av gummi, varigenom knappheten på dessa varor så gott som helt undanröjdes.
Avbrottet i handelsförbindelserna med Tyskland gjorde sig för övrigt gäl- lande beträffande många andra varor inom nämndens verksamhetsområde och föranledde vidtagande av olika restriktiva åtgärder. Sålunda fann sig nämnden föranlåten att, efter överenskommelse med importörerna, reglera handeln med och förbrukningen av exempelvis s-kärmbildsfilm och elektro- kardiografpapper.
Kännbarast märktes emellertid avbrottet i den tyska importen beträffande röntgenfilm, vilken vara, frånsett produktionen vid Aktiebolaget Ceaverken i Strängnäs, till helt övervägande del tidigare under krisåren importerats från Tyskland. Den genom lejdbåtstrafiken i viss utsträckning möjliggjorda im- porten från de allierade länderna visade sig alla ansträngningar till trots icke kunna tillnärmelsevis fylla landets behov utan nämnden måste medgiva an- vändande av de förråd hos sjukhusen, som upplagts på nämndens initiativ och avsetts som en yttersta reserv. I detta bristläge visade sig Aktiebolaget Ceaverkens tillverkning av röntgenpapper vara av utomordentlig betydelse. Vapenstilleståndet i början av maj månad medförde emellertid här liksom be- träffande flertalet andra varor snart en förändring till det bättre i import- situationen, vilken ändring dock icke kunde göra sig märkbart gällande förrän vid halvårsskiftet.
Den återgång till relativt normala förhållanden, som kunde förutses genom krigets slut, föranledde nämnden att tillsätta en s. k. avvecklingskommitté, på vars förslag etylmorfin undantogs från läkemedelsransoneringen.
Nämnden fortsatte under halvåret sitt under år 1944 inledda samarbete med svenska kommittén för internationell hjälpverksamhet. Sålunda fullfölj- des den i oktober 1944 på Kungl. Maj:ts uppdrag för kommitténs räkning på— började läkemedelsupphandlingen till ett värde av 6'5 milj. kronor och utred- ning verkställdes för förnyad upphandling till ungefär motsvarande belopp. Utom läkemedel verkställde nämnden för kommitténs räkning uppköp av in- strument och annan sjukvårdsutrustning till bl. a. Finland och Sovjetunionen och tog själv initiativ till och genomförde en gåvoaktion beträffande glas- ögon och ögonglas för Finlands räkning.
Viss upphandling av instrument för komplettering av beredskapssjukhu- sens utrustning verkställdes. Efter Kungl. Maj:ts godkännande utlämnades från nämndens förråd relativt stora kvantiteter sängutrustningar m. m. till civilförsvarsstyrelsen och statens utlänningskommission, avsedda för till lan- det inkomna flyktingar.
Arbetet med insamling och odling av medicinalväxter fortsatte enligt tidi- gare fastställda riktlinjer.
Av Kungl. Maj:t anbefalld utredning rörande bl. a. den framtida beredska- pen på sjukhusens område fortgick jämväl under första halvåret 1945.
Under halvåret handlades 500 ärenden rörande exporttillstånd och 1592 ärenden rörande import (s. k. transporttillstånd).
18. Priser och prisreglering.
Översikt av prisutvecklingen.
En viss uppgång i partiprisnivån ägde rum under förra hälften av 1945. Kommerskollegii p a r t i p r i s i n d e x steg sålunda mellan december 1944 och juni 1945 med omkring 1 procent från 195 till 197 (1935: 100). Kring årsskiftet skedde en del varandra motvägande prisförändringar. Sålunda steg priset på kraftfoder och höjdes delindextalet för gruppen »kemisk-tekniska fetter och oljor» till följd av högre importpris på linfrö, medan å andra sidan priserna sjönko på bl. a. såpa, aluminium och garner. I mars steg partipris- index med 1 enhet huvudsakligen till följd av prishöjning på tenn. I juni inträdde en mera avsevärd säsongmässig uppgång i priserna på potatis och vissa grönsaker, vilken ledde till en höjning av delindextalet för »övriga vege- tabiliska livsmedel» med 3 procent och av generalindextalet med 1 enhet. Några viktiga förändringar i de under rådande förhållanden mycket osäkra imp ort- och exportprisindextalen inträffade ej. Kommerskollegii parti-, import- och exportprisindex för ifrågavarande period återges nedan (sid. 375), varvid resp. indextal omräknats med augusti 1939: 100.
Den procentuella prisstegringen för olika huvudgrupper i partiprisindex redovisas i följande tabell.
Procentuell ökning för olika varugrupper i kommerskollegii partiprisindex as; ss ::: se se: 33 se as a: a: o: a: c> du av ca en G= :» as o: en ca ca H H P( v—l H _ H 1-1 H H v—l H H "1 H "1 bb E .... 'E .... ? ..-— & .... E .... 6 6 "& ub'E :; =.; && E.— 5.55— 53 E% air—:— se Genaralindex .................. 29 21 9 5 0 _— 1 1 77 Uppdelning av varorna efter an- vändning: J ordbruksförnödenheter ...... 16 23 3 4 2 — 1 1 55 Industriförnödenheter ........ 38 1 O 1 1 5 O 0 0 78 Bränsle och smörjmedel ...... 54 84 4 12 0 0 2 234 Maskiner och transportmedel . . 18 8 4 3 0 0 0 36 Konsumtionsvaror ........... 23 23 11 3 0 — 2 1 70 Uppdelning av varorna efter här- komst: J ordbruksprodukter .......... 19 22 12 —- 2 2 — 3 4 64 Industriprodukter ............ 31 20 8 6 — 1 — 1 0 78
index index index December 1944 ................................... 176 262 182 Januari 1945 ..................................... 176 261 182 Februari » ..................................... 176 262 182 Mars » ..................................... 177 263 182 April » ..................................... 177 264 182 Maj » ..................................... 177 263 180 Juni » ..................................... 177 263 180
Detaljprisnivån visade en fortsatt, obetydlig sänkning under första halv- året 1945. Sålunda sjönk riksbankens k 0 n s 11 m t i o n 5 p r i si n d e x med 01 procent till 147"? mellan december 1944 och juni 1945. Priserna på fisk sjönko under vårens lopp. De fr. o. m. 1 januari 1945 införda normalpri- serna på läskedrycker inneburo en prissänkning med 5—10 procent. I juni sattes nya normalpriser på chokladvaror, som understego de förut gällande med i genom-snitt 6 procent. Å andra sidan företogs i mars månad en upp- räkning av bostadsposten i index med 03 procent.
Socialstyrelsens le v n a d 5 k 0 s t n a d sin de x med 1914 som basår steg 1 enhet till 242 mellan december 1944 och mars 1945 men sjönk åter till 241 i juni. Indextalen i 1935 års serie voro vid ifrågavarande tre beräknings- tillfällen resp. 154, 155 och 154. Räknat med en decimal sjönk dock levnads- kostnadsindex från december 1944 till juni 1945 med 02 procent. Under första kvartalet stego livsmedelskostnaderna med något över 1/2 procent, bl. a. bero- ende på viss indragning av rabattkort på mjölk och matfett på grund av det förbättrade inkomstläget. Vidare steg hyreskostnaden med 0'3 procent och skatteposten, omräknad med hänsyn till kommunalskatterna, med 1 procent. Mellan mars och juni visade däremot livsmedelskostnaderna en nedgång med omkring 1 procent, i främsta rummet beroende på säsongmässiga sänkningar av priserna på fisk och ägg. Ändringar i normalpriserna på kött och fläsk vidtogos under denna tid. För kött uppvägde prisförändringarna varandra i det närmaste, under det att för fläsk en mindre kostnadsstegring blev följden. Vidare inträffade prissänkningar på bl. a. potatis, choklad- och karamell- varor samt prishöjningar på en del trädgårdsprodukter. För övriga grupper i levnadskostnadsindex skedde i stort sett inga förändringar.
En sammanfattande översikt av uppgången i kommerskollegii partipris- index, riksbankens konsumtionsprisindex och socialstyrelsens levnadskost- nadsindex (1935 års serie) sedan krigsutbrottet lämnas slutligen i nedanstå- ende tabell.
Procentuell stegring Partipris- Konsumtions-Levnadskost-
index prisindex nadsindex 1939 4. kvartalet .............. 11-9 4-6 4-6 1940 1. » .............. 6-1 3-8 4-4 513, 2. » .............. 2-1 3-7 4-2 3. » .............. 4-2 3-3 1-6 4. » .............. 7-4 4-4 3-2
index prisindex nadsindex 1941 1. kvartalet .............. 5-6 6-0 7-7 2. » .............. 2-4 1-5 0-0 3 » .............. 1-2 2-0 0-7 4 » .............. 2-3 2-6 2-8 1942 1 » .............. 2—8 2-4 4.1 , 2 » .............. 22 1—3 0-7 i 3. » .............. 2-1 2—4 0-7 1 4. » .............. 1-6 1-4 0.0 , 1943 1 » .............. 1-0 —— 0-2 00 l 2 » .............. 0-0 — 02 0-0 3 3 » .............. —- 1'0 — 0-3 0-0 , 4 » .............. 0-0 0-1 0-7 , 1944 1 » .............. 0-0 __ 0-1 0-0 , 2 » .............. 1-0 0-1 0-0 3 » .............. - — 0-5 -0-1 0-6 .1 » ............. _ 0-5 -0-2 - (Ms , 19:15 1 .. .............. 0-5 0-1 0-6 l 2 .. .............. 0-5 —tl-1 _ 0-6 ;
Den allmänna prispolitiken.
I den inledande översikten till 1945 års statsverksproposition framhöll fi- nansministern hurusom det fr. o. m. är 1942 hade varit möjligt att i huvud- sak stabilisera prisnivån. Detta hade kunnat ske trots en samtidig ökning av inkomsterna. Ett stöd hade prisstabiliseringspolitiken erhållit därigenom att . försörjningen under ifrågavarande två år undergått en viss förbättring, främst i tack vare gynnsammare skördeutfall. Denna försörjningsförbättring hade i , själva verket varit tilräcklig för att motväga den samtidiga köpkraftsök- , ningen. . 1 Sannolikheten talade för att man för den närmaste framtiden hade att , räkna med att Sverige, efter utgången av en första period med väsentligt ned- | skuren varuhandel med utlandet, kunde påräkna att få en utpräglad högkon- , junktur inom vissa av exportindustrierna med god sysselsättning och avse- ? värt stigande företagsinkomster, samtidigt som varuförsörjningen på grund , av såväl otillräcklig produktionskapacitet i utlandet som förekomsten av prio- riterade behov i hjälpbehövande länder och en viss valutaknapphet komme att förbli starkt begränsad. De riskmoment, som vore förbundna med ett eko- l nomiskt läge av antydd art, kunde komma att förstärkas genom en ogynn- sam prisutveckling på världsmarknaden. Skulle världsprisnivån på stapel- produkter under trycket av en uppdriven efterfrågan tillåtas stiga, komme den svenska penningp—olitiken att utsättas för en betydande påfrestning. En kraf- tigare importprisstegring, som fritt finge göra sig gällande, skulle sålunda all— varligt rubba kostnadsunderlaget för rådande prisstabilisering. En export- pris-stegring skulle tendera att skapa en spänning mellan prisnivån i export- industrierna och på hemmamarknaden samt vidare tillföra exportföretagen än mera ökade intäkter och därigenom bidraga till en stegring av köpkrafts- överskottet.
Det framhölls emellertid, att vissa omständigheter kunde tänkas medföra,
att läget med hänsyn till den kommande prisutvecklingen kunde komma att te sig ljusare än som framginge av det nyss sagda. Importen kunde möjligt- vis ganska snabbt komma att nå en relativt tillfredsställande nivå. Det över- flöd som otvivelaktigt fanns på vissa förnödenheter kunde vidare tänkas pressa ned priserna. En reduktion av frakterna komme att verka i samma riktning. Skulle så bli fallet, kunde redan under den första övergångstiden en förbättring inträda i pris- och försörjningsläget, som tilläte en däremot sva- rande höjning av realinkomstema.
Det förelåge enligt finansministerns mening ingen motsättning mellan den skisserade utvecklingen och det program för penningpolitiken efter kriget, som godkänts av statsmakterna. Utvecklingen i andra länder gåve anledning att räkna med svårigheter för Sveriges ekonomiska politik under en längre tid än man kanske tidigare i regel varit böjd att förutsätta, men detta uteslöte givetvis icke att varje förbättring i försörjningsläget, när den inträdde, borde föranleda en motsvarande sänkning av prisnivån och förbättring av real- inkomsterna. Till den tidpunkt, då en sådan förbättring kunde komma till stånd, borde emellertid de antagna riktlinjerna för pris- och lönepolitiken vidhållas. Om en gynnsam exportkonjunktur skulle tillåtas återverka på de inre ekonomiska förhållandena i Sverige, så att kostnadsnivån dreves i höj- den, skulle detta icke endast medföra omedelbara inflationsri-sker utan även ett försämrat utgångsläge för Sveriges utrikeshandel på längre sikt och ökade svårigheter att efter en övergångstid nå fram till ett ur olika synpunkter till- fredsställande penningvärde.
Principerna för Sveriges pris- och penningpolitik berördes av finansminis- tern jämväl i propositionen nr 292 angående riksbankens fortsatta befrielse från guldinlösningsskyldigheten. Med instämmande i vad hankofullmäktige därutinnan anfört i skrivelse den 24 april 1945 (se sid. 384) yttrade statsrå— det, att rådande förhållanden icke syntes påkalla vare sig en förnyad diskus- sion rörande de sannolika utvecklingstendenserna eller en omprövning av det tidigare uppställda penningpolitiska programmet. Detta sammanfattades av hankofullmäktige så, att penningpolitiken alltjämt borde avse en stabilisering av penningvärdet resp. inriktas på en förbättring av detta, i den mån efter kriget den extraordinära varuknappheten minskades samt import- och pro— duktionskostnadema nedginge.
Bankoutskottet anslöt sig i sitt utlåtande (nr 51) i anledning av nämnda proposition till de ovan refererade uttalandena. Utskottet riktade i samband därmed uppmärksamheten på vissa drag i det ekonomiska läget, som under den närmaste framtiden vore av betydelse för programmets genomförande. Utskottet underströk sålunda de ökade risker för prisstegringar som komme att uppstå i vårt land genom den efter kriget, samtidigt med fortsatt import- begränsning, förväntade starka ökningen av exporten — väsentligen baserad på kreditgivning jämte hjälpverksamhet till grannländerna m. fl. — varvid marknaden till följd av exportöverskottet komme att tillföras köpkraft i större
utsträckning än som svarade mot varutillgången. På arbetsmarknaden hade krav på ökad lönekompensation framställts, vilka icke uteslutande begrän- sats till särskilt svårt ställda grupper. I den mån lönestegringar komme till stånd och därigenom ny köpkraft i, större omfattning skapades, måste detta — framhöll utskott-et —— med hänsyn till den avtagande varumängden i lan- det medföra ökade påfrestningar på prissystemet. De höjda lönerna stegrade dessutom produktionskostnaderna och kunde härigenom framtvinga prishöj- ningar på priskontrollerade varor samt på längre sikt försvaga näringslivets konkurrenskraft gent emot utlandet. Det förhållandet att vår prisnivå redan stigit högre — inom vi-ssa varubranscher avsevärt högre — än i Förenta sta- terna kunde i förening med de svårigheter, som yppat sig då det gällt att till- föra landet erforderliga råvaror och bränsle, medföra ogynnsamma konse- kvenser för sysselsättningen och försörjningen inom vissa områden av nä— ringslivet.
Med hänsyn till det ömsesidiga sambandet mellan prispolitiken och löne- politiken vore det av vikt att priskontrollens effektivitet uppehölles, varför också lönestegringar borde i möjligaste mån undvikas. I sistnämnda avse- ende borde vetskapen om att en inflationsartad prisutveckling drabbade de stora befol-kningsgrupperna, särskilt de ekonomiskt svaga skikten av lönta- gare och pensionärer, vara ägnad att verka återhållande. Såvitt nu kunde be- dömas vore emellertid de föreliggande svårigheterna väsentligen att återföra till förhållandena under övergångsskedet mellan rådande krishushållning och mera normala ekonomiska relationer. Sedan förbindelserna med utlandet åter- knutits i full utsträckning, borde det kunna förväntas, att den extraordinära varuknappheten komme att successivt avveckla-s samt jämvikten inom pris- och kostnadssystemet återställas. I den mån härvid prissänkningar på rå- varor och bränsle kunde ernås och samtidigt rationaliseringen av närings- livet fullföljdes, komme det sålunda inträdda förbättrade försörjningsläget att inrymma större förutsättningar för en önskvärd höjning av reallönenivån.
Ovan (sid. 191) har omnämnts, att 1945 års riksdag, i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag i proposition nr 17, beslöt prolongering av 1942 års prisregle- ringslag till utgången av juni 1946 samt att därvid vissa ändringar och till- lägg gjordes i nämnda lag, avsedda att möjliggöra en på densamma stödd skärpt priskontroll. Pro-positionen byggde i huvudsak på en av priskontroll- nämnden den 22 augusti 1944 avlåten skrivelse till Kungl. Maj:t. I denna förekommo vissa rekommendationer angående riktlinjerna för den fortsatta priskontrollen, vilka i propositionen i stort sett godtogos.
I samband med ett allmänt uttalande om nödvändigheten av en under över- gångstiden till fredshushållning fortsatt statlig priskontroll förordade nämnden att prisstoppolitiken tills vidare fullföljdes. Av flera skäl kunde därjämte en aktiv p ris s å n k nin g 5 p 0 l i t i k bli nödvändig. Den höjning av penningvärdet, som enligt det penningpolitiska programmet skulle eftersträvas borde komma till stånd
så snabbt som möjligt. Ett hastigt prisfall syntes komma att utlösa mindre skadliga verkningar för näringslivet än en utdragen prisfallsperiod. Förhållandet till pris—
utvecklingen i utlandet motiverade även en effektiv prissänkningspolitik. Vidare framhölls, att en snabb nedgång av prisnivån i det penningpolitiska programmet angivits vara förutsättningen för den begärda lönestabiliseringen och otvivelaktigt vore den enda möjligheten att förhindra starka lönerörelser. Av väsentlig betydelse i detta sammanhang vore, att prissättningen på jordbruksprodukterna utformades i överensstämmelse med det allmänna prispolitiska programmet.
Huvudsynpunkten vid prispolitikens utformning under efterkrigstiden borde vara, att man undveke onödiga ingripanden och i största möjliga utsträckning litade till den fria konkurrensens förmåga att med sin —— i jämförelse med direkt prisregle- ring —— i allmänhet större hårdhet och effektivitet nå resultat. Detta gällde dock endast under förutsättning att betingelserna för en effektiv konkurrens beträffande varutillgång och obundenhet företagarna emellen verkligen förelåge eller kunde ska- pas. I samma mån som man genom fri import lyckades uppnå en tillräcklig varutill- gång och regleringarna i fråga om produktion och förbrukning därför kunde av- skaffas, borde även behovet av prisreglerande åtgärder bortfalla, såvida icke strä- vanden från företags och sammanslutningars sida att hålla uppe priserna på en artificiell nivå påkallade ingripanden.
Nämnden räknade emellertid med att det för stora delar av näringslivet —— till följd av att förutsättningar för effektiv konkurrens i prisnedhållande syfte icke snabbt nog etablerades — under övergångstiden komme att krävas en sträng pris- reglering och en aktiv prissänkningspolitik. Denna kunde komma att möta större svårigheter än priskontrollen under kriget. Det psykologiska motståndet mot pris- kontrollen kunde komma att ökas. De prisreglerande myndigheterna måste skaffa sig god överblick över utvecklingen, vilken kunde komma att vara starkt splittrad. Nämnden räknade bl. a. därför med ett intimt samarbete med näringslivets egna Organisationer. Även om nämnden i största möjliga utsträckning borde söka nå önsk- värda resultat genom frivilligt samarbete med företagarna och näringsorganisatio- nerna, vore en förutsättning för framgång otvivelaktigt, att effektiva möjligheter till tvångsingripanden samtidigt förelåge. En god beväpning borde kunna medföra, att vapnen endast behövde brukas i undantagsfall.
Nämnden berörde i sin framställning även de principer, som i fortsättningen borde ligga till grund för prövningen av prisfrågor. Den 5. k. återanskaffningsprin- cipen tillmättes därvid stor betydelse. Handeln borde sålunda vid sjunkande pris- nivå få rätta sina utförsäljningspriser efter senaste återanskaffningspris, oberoende av det faktiska anskaffningsvärdet på inneliggande lager. På samma sätt borde in- dustrien prissätta sina produkter efter dagens pris på råvaror och förnödenheter. Detta överensstämde med redan tidigare tillämpade principer för priskontrollen. Nämnden borde vidare vid en aktiv prissänkningspolitik kunna i större utsträckning än tidigare begagna kostnadsläget för de effektivaste företagen som grund för pris- sättningen. Man borde därigenom komma närmare den fria konkurrensens sätt att fungera samt bidraga till att stimulera rationaliseringsarbetet. Systemet med frivil- liga prisöverenskommelser, som hade stor betydelse under de första krigsåren, kunde tänkas utvidgat i större skala. En annan form för mjuk prisreglering utgjorde fast- ställande av riktpriser. Önskades fastare bindning, kunde normalpriser och normal- kalkyler fastställas. S. k. tvångskartelleringsavtal räknade nämnden däremot med endast i rena undantagsfall.
De båda vägar, som funnes att genom fasta prisregleringar åstadkomma pris- sänkningar, nämligen fastställandet av normalpriser och normalkalkyler, i synner- het för längre driven fabrikation och för handeln med den stora mängden av små— artiklar, måste bli omständliga. För att nå effekt på dessa områden syntes man kunna tänka sig, att prissänkningsaktionen anknöte till prisstoppläget för ifråga-
varande bransch. Nämnden föreslog därför en sådan komplettering av prisregle- ringslagen — vilken ock vidtogs genom riksdagsbeslutet (se sid. 192) _ som skulle göra det möjligt att efter vissa grunder föreskriva en allmän sänkning med viss procentsats av prisstoppnivån för viss bransch. Självfallet borde en sådan åtgärd tillgripas först sedan det genom utredningar ådagalagts, att en sådan prissänkning rimligen kunde påfordras.
Prisreglerande och priskontrollerande åtgärder.
Bestämmelser om fortsatt a 1 l mä n t p ris sto p p t. o. m. den 31 maj 1945, i huvudsak överensstämmande med de förut gällande, meddelades ge— nom kungl. kungörelse den 23 februari 1945 (nr 35). Som sekundär pris- stoppdag bestämdes den 28 februari 1945. För tiden efter den 31 maj fram t. o. m. den 31 augusti 1945 utfärdades motsvarande föreskrifter genom kun- görelse den 25 maj 1945 (nr 209), varvid den 31 maj bestämdes som sekundär prisstoppdag. De nya bestämmelserna inneburo en viss utvidgning av områ- det för prisstoppregleringen till följd av de ändringar som genom lag den 18 maj 1945 (nr 203) vidtagits i prisregleringslagen (se sid. 191). I meddelande nr 600 lämnade priskontrollnämnden en sammanfattning av samtliga gäl— lande prisstoppföreskrifter. Undantag från det allmänna prisstoppet såväl som från andra under krisen meddelade prisföreskrifter kunde enligt nämn- dens meddelande nr 601 av kristidsnämnd medges beträffande försäljning å auktion för välgörande och andra dylika ändamål.
Ovan har redogjorts för de principer med hänsyn till den allmänna pen- ning— och prispolitiken som under här behandlade period kommo till uttryck i uttalanden från ansvariga instanser. Tydligt var, att en sådan anpassning av växelkurserna och den svenska prisnivån efter de internationella förhållan— dena, som enligt det penningpolitiska programmet borde på något längre sikt eftersträvas, svårligen kunde väntas komma till stånd i det läge, varmed man hade att räkna under övergångstiden. Utgångspunkter komme då ännu att saknas för bedömning av de lämpliga växelkurserna. Och en anpassning av skilda svenska priser vid oförändrade växelkurser efter de från hemma- markngdspriserna delvis avvikande priser, som kunde gälla vid export till olika marknader, skulle — i den mån exportpriserna mera väsentligt över- stege hemmamarknadspriserna — kunna medföra en förskjutning av den in- hemska prisnivån, som på kort sikt bleve av inflatorisk natur och på längre sikt kunde medföra risker för allvarliga bakslag, i den mån kapitalvärden och kostnader i Sverige tillätes anpassa sig efter höga exportpriser av kanske mycket begränsad varaktighet.
Riskerna för en av exportprisutvecklingen betingad stegring av de svenska hemmamarknadspriserna och det möjliga äventyrandet härigenom av den önskvärda prisstabiliseringen väckte tanken på att söka stödja denna genom särskilda prisutjämningsavgifter vid exporten. För att åt Kungl. Maj:t förvärva fullmakt till uttagande av dylika avgifter framlades för riksdagen proposition i ämnet, nr 255. I propositionen framhölls, att pris-
l l i » l l 7 | | i i
utjämningsavgifter skulle behöva utgå endast i de fall där de priser, till vilka exporten skedde, kunde väntas öva ett stegrande inflytande på den inhemska prisnivån. De skulle uttagas blott med de belopp, som vore nödvändiga för att nå det åsyftade resultatet. Så snart spänningen mellan exportpriserna och hemmaprisnivån icke längre hotade att utlösa sådana prisstegringar inom landet, som kunde beräknas försvåra den allmänna prisstabiliseringen, skulle avgifterna helt bortfalla. intäkterna av ifrågavarande avgifter borde icke in- flyta till allmänna budgeten utan fonderas för att användas för sådana ända- mål, som lämpligen borde tillgodoses med intäkter av detta slag.
Såvitt möjligt borde uttagandet av prisutjämningsavgifter efter angivna lin- jer ske i anslutning till överenskommelser mellan staten och vederbörande ex- portindustrier. För att vinna garantier för en enhetlig tillämpning och för att möjliggöra nödvändiga åtgärder även i de fall, där överenskommelser icke kunde nås, vore det dock önskvärt att Kungl. Maj:t erhölle befogenhet att ut- taga prisutjämningsavgifter efter angivna normer. En sådan befogenhet borde icke utnyttjas annat än efter förhandlingar genom priskontrollnämnden med berörda parter. Jämväl handelskommissionen borde regelbundet höras i ifrågavarande ärenden.
Riksdagen biföll propositionen och bemyndigade Kungl. Maj:t att, när be- hov därav ur prispolitiska synpunkter prövades föreligga, meddela föreskrif- ter om uttagande för tiden t. o. m. den 30 juni 1946 av prisutjämningsavgift. Den 25 maj 1945 utfärdades förordning i ämnet (nr 256).
Med stöd av denna förordning utfärdade Kungl. Maj:t samma dag kungö- relse (nr 257) angående prisutjämningsavgif t vid utförsel av vissa i kungörel- sen närmare angivna tr ä v a r o r, nämligen sågade och hyvlade trävaror, lådämnen, stav samt i monteringsfärdiga trähus ingående trävaror. Avgiften skulle utgå med ett belopp av kronor 8: 50 per kbm fast mått av utförd vara. Handelskammissionen hade att förse exportlicens å vara, för vilken prisut— jämningsavgift skulle erläggas, med anteckning därom samt om avgiftens be- lopp. Avgift skulle icke utgå för av svenska myndigheter godkända försälj- ningar, som ägt rum före den 7 april 1945. Uppbörden skulle verkställas av tullverket i samband med varans utförsel. '
Vad angår prisregleringen för j 0 r d b r u k 5 p r o d u k t e r samt för f isk och an d ra under livsmedelskommissionens reglering hörande livs- medel hänvisas till vad därom anförts i kap. 4 (se särskilt sid. 200 ff. och 224). I fråga om varor på livsmedelsområdet, som varit underkastade prisreglering från priskontrollnämndens sida, må nämnas, att normalpriser fr. o. m. den 2 februari 1945 på grund av det försämrade försörjningsläget återinfördes för kött av fågel och vilt, efter det att priserna därå varit fria alltsedan augusti 1943. Angående kost och logi på turisthotell och därmed likställda restauranger och pensionat hade normalpriser fastställts i novem— ber 1944. Genom meddelande den 31 maj 1945 (nr 603) lämnade nämnden
vissa föreskrifter avsedda att möjliggöra en bättre kontroll över prissätt- ningen på detta område.
Vidtagna prisregleringsätgärder beträffande industrivaror omnäm- nas i kap. 5, särskilt vad angår textilvaror samt hudar, läder och skodon. Poolpriserna å handelsjärn m. m. blevo föremål för omreglering i flera etap- per, mestadels i höjande riktning, som följd av bortfallet av importen från Tyskland. Eljest märkes, att sänkningar kunnat åvägabringas i de fastställda priserna å en hel rad industrivaror (aluminium och aluminiumprodukter, mjölkflaskor, såpa, åtskilliga textilvaror, såsom yllevävnader, cellullvaror, strumpor, band och tågvirke, konfektyrer m. m.). Giltigheten av de tidigare överenskommelserna med vederbörande sammanslutningar angående regle- ring av importörernas parti- och detaljhandel med vissa textilvaror samt an- gående handeln med färger, droger och kemikalier utsträcktes att gälla till resp. den 15 augusti och den 31 december 1945. Likaledes utsträcktes t. o. m. den 30 juni 1946 giltigheten av gällande överenskommelse med Bilverkstä- dernas riksförbund angående rätten att yrkesmässigt utföra vissa arbeten å motorfordon m. m.
Prisregleringen på bränsle- och smörjmedelsområdet berö- res ovan 1 kap. 6.
Genom kungörelse den 9 mars 1945 (nr 55) fastställde Kungl. Maj:t nya normalpriser, gällande fr. 0. m. den 3 april 1945, för trans port me d gengasdriven ta 5 th il av sågtinuner av tal], gran och björk samt ved och träkol (se sid. 336). De nya priserna inneburo i flertalet fall höjningar av de förut gällande.
Vad 5 j ö f r a k t e r n a angår fann sig priskontrollnämnden föranlåten att medgiva höjning av vissa taxor för ångfartyg som följd av att dessa ge- nom kolbristen tvungits att i större utsträckning än tidigare eldas med ved (se sid. 320). Vissa tillägg och ändringar gjordes i förutvarande bestämmel- ser om normalpriser å vedtransporter och andra godstransporter med motor- seglare och motorpråmar inom landet.
l i | | ) )
19. Penningväsendet.
Till hjälp för valutaregleringen anordnades under våren 1945 en ny inven- tering av landets tillgångar och skulder i förhållande till utlandet. Bestäm— melser härom meddelades i valutakontorets kungörelse den 3 februari 1945 (SFS nr 21). För möjliggörande av uppgiftsinsamling jämväl från de talrika flyktingarna i Sverige hade valutaförordningen genom en förordning den 26 januari 1945 (nr 16) utökats med vissa härpå siktande tilläggsbestämmelser. Valutadeklaration, avseende innehavet av utländska tillgångar och skulder m. in. vid 1944 års utgång, skulle enligt nyssnämnda kungörelse senast den 3 april 1945 avgivas icke blott för här i riket bosatta personer utan även — till skillnad mot vad som varit fallet vid föregående deklarationstillfällen — för personer som vistades i Sverige men icke kunde betraktas som bosatta härstädes i valutaförordningens mening. Vistelsen här skulle dock för konsti- tuerande av deklarationsplikt ha varat åtminstone sedan den 1 november 1944. Särskild vikt lades i övrigt vid att erhålla så noggranna uppgifter som möjligt beträffande utländska tillgodohavanden i Sverige av olika slag i syfte bl. a. att vinna kännedom om här förefintligt flyktkapital. Deklarationsplikt förelåg icke, där summan av förpliktelser eller skulder understeg 1 000 kronor.
Till följd av de statliga utbetalningarna och inströmningen av valutor från utlandet kännetecknades kreditmarknaden under första halvåret 1945 av fort- satt lätthet. Riksbanken sänkte diskontot med 1/2 procent fr. o. m. den 9 feb- ruari. Kreditinstituten följde efter och sänkte sina in- och utlåningsräntor med samma procentsats. Inlåningsräntan på checkräkning, som före diskonto- sänkningen varit 1/2 procent, bortföll nu helt.
Affärsbankernas inlåning från den svenska allmänheten fortsatte att stiga under halvåret och ökningen uppgick till 242 milj. kronor. Berörda bankers utlåning undergick en stegring med 241 milj. kronor. Motsvarande siffror för föregående halvår voro 444 milj. kronor och 269 milj. kronor. Utlåningen mot säkerhet av inteckning uppvisade en betydande ökning med 212 milj. kronor mot 178 milj. kronor under föregående halvår, varjämte obligations- lånen ökades med 48 milj. kronor under översiktsperioden. Affärsbankernas nettoskuld till utlandet minskades med 10 milj. kronor och nettoinström-
ningen till riksbanken av guld och utländska valutor uppgick till 29 milj. kronor.
Sparbankerna ökade sin insättarebehållning med 212 milj. kronor mot 114 milj. kronor föregående halvår. Postsparbankens inlåningsökning uppgick till 60 milj. kronor eller samma belopp som under föregående översiktsperiod.
Med hänsyn till penningpolitiken anslöto sig hankofullmäktige i skrivelse till Kungl. Maj:t den 24 april 1945 till den översikt över de ekonomiska fram- tidsutsikterna, som framlades i proposition nr 265 till 1945 års riksdag. Det framhölls däri bl. a., att varuknappheten kunde komma att fortbestå eller skärpas efter ett vapenstillestånd i Europa. Särskilt det försämrade försörj- ningsläget beträffande bränsle vore ägnat att inge farhågor på grund av de återverkningar detta kunde få inom stora delar av näringslivet. Man måste även räkna med att ett betydande exportöverskott under den första efter- krigstiden skulle tillföra marknaden köpkraft i större utsträckning än som svarade mot varutillgången. Risken för en depression ansågs ligga något längre fram i tiden än man tidigare räknat med, vilket måste återverka på bedömningen av den ekonomiska politikens detaljutformning. I detta sam- manhang erinrade fullmäktige om att riksbanken ansett sig böra justera ned räntenivån % procent. Priskontrollen och övriga regleringsåtgärder hade medfört, att räntenivåns höjd icke för det dåvarande ägde den betydelse för gestaltningen av konjunkturer och prisutveckling som under normala för- hållanden tillkomme densamma. Tills vidare syntes dock den i propositionen nr 252 till 1944 års riksdag anförda målsättningen för penningpolitiken äga fortsatt giltighet, avseende en stabilisering av penningvärdet resp. inriktning på att förbättra detta i den mån efter kriget den extraordinära varuknapp- heten minskade samt import- och produktionskostnader nedginge.
Beträffande den allmänna penning- och prispolitiken må i övrigt hänvisas till finansministerns och bankoutskottets uttalanden, vilka refereras ovan å sid. 376 ff.
20. Statsfmanserna.
Statsregleringen för budgetåret 1944/45.
I den av riksdagen för budgetåret 1944/45 fastställda riksstaten upptogos inkomsterna till 3 186 milj. kronor samt utgifterna å driftbudgeten till 4 416 milj. kronor. I sistnämnda summa ingick ett belopp av 1 175 milj. kronor å beredskapsstat för försvarsväsendet och ett belopp av 342 milj. kronor å all- män beredskapsstat I. Staten utmynnade sålunda i ett underskott ä 1 230 milj. kronor. Beredskapsstaterna blevo genom beslut den 30 juni resp. den 15 juli 1944 fastställda att fr. o. m. den 1 resp. 15 juli lända till efterrättelse såsom förskottsstater. Sistnämnda dag fastställdes även allmän försvarsberedskaps-V stat II, ehuru med vissa begränsningar i fråga om anslagsdispositionen, så- som förskottsstat. Med bifall till proposition nr 294 medgav 1944 års riksdag vid sin höstsession, att vissa av anslagen å beredskapsstat I finge i närmare angiven utsträckning överskridas, nämligen dels anslaget till flyktingars uppe- hälle, yrkesutbildning m. m., i den mån så funnes erforderligt, dels ock an- slaget till bidrag till internationellt återuppbyggnadsarbete intill ett belopp av högst 150 milj. kronor. (Beträffande den allmänna förskottsstaten se del V sid. 403 och 411.)
Nettoinvesteringen å kapitalbndgeten, d. v. s. summan av de 5. k. investe- ringsbemyndigandena, upptogs i riksstaten till 450 milj. kronor, varav 20 milj. kronor avsågo beredskapsstaten för försvarsväsendet. Bruttoinveste- ringen eller summan av investeringsanslagen uppgick till 648 milj. kronor.
Under budgetåret antogos av rikdagen i likhet med vad som tidigare skett tvenne tilläggsstater till den fastställda riksstaten, innefattande de medels- anvisningar för löpande budgetår som beslutats dels av 1944 års riksdag un- der dess höstsession och dels av 1945 års riksdag (däribland främst anslag för reglering av utgifter å förskottsstaterna). De för 1944/45 budgetmässigt fastställda utgifterna belöpte sig i sin helhet till följande belopp i milj. kronor.
Drift- Kapital- budgeten budgeten (S:a investe- ringsanslag) Riksstaten .......................... 2 899 648 Tilläggsstat I ........................ 78 128 Tillåggsstat II ...................... 1 241 1 300
4 218 2 076
Summa
Då inkomsterna oförändrat upptogos till 3 186 milj. kronor, förelåg alltså med avseende på driftbudgeten ett underskott på 1 032 milj. kronor. Ansla- gen på kapitalbudgeten angivas i sammanställningen ovan till sammanlagt 2 076 milj. kronor, varav ensamt på tilläggsstat II — i huvudsak på grund av den nya internationella kreditgivningen — ett belopp av 1 300 milj. kro- nor. Genomförandet av dessa investeringar beräknades utöver avskrivnings- medel m. m. kräva ett nytillskott av lånemedel om 1 845 milj. kronor.
Enligt riksräkenskapsverkets budgetredouisning blev det verkliga budget- utfallet för 1944/45 följande:
Driflbudgelen: Milj. kr. Milj. kr.
Inkomster ........................ 3 250 Utgifter .......................... 4 103 Reservationerfrån föregående budgetår 1 233 Reservationer till följande budgetår. . 1 328 Underskott ........................ 948
Summa 5 431 Summa 5 43] Kapitalbudyeten: Avskrivningsmedel ................ 523 Bruttoinvestering .................. 1 129 Nettoinvestering .................. 606
Summa 1 129 Summa 1 129
Å driftbudgeten förelåg sålunda vid slutredovisningen ett underskott å 948 milj. kronor att avföras å statens budgetutjämningsfond. Denna utvisade vid budgetårets utgång en brist ä 7 512 milj. kronor. Den över kapitalbndgeten redovisade nyinvesteringen uppgick, som framgår av sammanställningen ovan, till 606 milj. kronor. De från föregående budgetår icke utnyttjade be- loppen å medelsanvisningar under kapitalbndgeten utgjorde vid budgetårets ingång 1 222 milj. kronor, medan de till påföljande budgetår kvarstående out- nyttjade beloppen uppgingo till 2 149 milj. kronor.
Statsregleringen för budgetåret 1945/46.
I finansplanen till 1945 års statsverksproposition upptogs preliminärt på driftbudgeten en inkomstsumma av 3 240 milj. kronor samt utgifter till ett sammanlagt belopp av 2 980 milj. kronor, vartill emellertid kom en utgifts- post för försvarsberedskapsstaten om 260 milj. kronor. Driftbudget—en, inkl. försvarsberedskapsstaten, var alltså praktiskt taget jämnt balanserad. Det förutsattes, att behov därjämte komme att föreligga av en allmän beredskaps- stat, men denna borde enligt finansministerns i propositionen gjorda utta- lande göras enhetlig (alltså ej säsom beredskapsstaten för 1944/45 fördelas på särkilda delstater) och omfatta endast anslag till arbeten, avsedda att utnytt- jas vid en försämring av läget på arbetsmarknaden, jämte ett anslag till pla- nering av allmänna arbeten och ett anslag till överflyttning av arbetskraft. Sistnämnda båda anslag skulle stå till Kungl. Maj:ts fria förfogande. I övrigt skulle anslagen på beredskapsstaten utan riksdagens hörande få utnyttjas blott inom ramen för ett visst högsta belopp. För statens ikraftträdande skulle alltså krävas särskilt beslut av riksdagen. Genom att Kungl. Maj:t skulle vara
befogad att i viss utsträckning utnyttja beredskapsstaten, redan innan sådant beslut meddelats, möjliggjordes en begränsning av arbetslöshetsanslagen på riksstaten till vad som erfordrades under normala förhållanden på arbets- marknaden. Investeringsutredningen föreslog sedermera, att gränsen för Kungl. Maj:ts fria dispositionsrätt skulle fastställas till 150 milj. kronor.
Senare under riksdagen meddelade Kungl. Maj:t, i proposition nr 265, att —— med hänsyn till den redan'långt framskridna tiden för vårsessionen samt till att riksdagen under alla förhållanden torde komma att sammanträda till en höstsession — skäl syntes föreligga att till dess uppskjuta fastställandet av en ny allmän beredskapsstat. Viktigast vore, att man därigenom undginge en forcerad riksdagsbehandling av det mycket omfattande ärendet. I stället föreslogs, att Kungl. Maj:t måtte utrustas med fullmakt att med nyss angivna beloppsbegränsning vid behov igångsätta arbeten inom ramen av den för budgetåret 1944/45 gällande staten. En sådan fullmakt borde ge tillräckliga möjligheter att möta den arbetslöshet, som eventuellt kunde uppkomma un— der mellantiden. Planeringskostnaderna borde, i den mån härför anvisade medel icke räckte, få bestridas förskottsvis i avvaktan på att ny stat fast- ställdes, medan kostnaderna för överflyttning av arbetskraft överfördes till riksstaten och där bestredes från ett särskilt anslag för ändamålet.
Riksdagen godkände förslaget och bemyndigade Kungl. Maj:t att, intill dess allmän beredskapsstat för budgetåret 1945/46 fastställts, därest arbetsmark- nadsläget så påfordrade, inom ramen av ett belopp av 150 milj. kronor med- dela beslut om utförande av arbeten, för vilka anslag uppförts å allmän be- redskapsstat II och allmän beredskapsstat III för budgetåret 1944/45.
Med bifall till proposition nr 313 beslöt riksdagen härefter fastställa riks— staten för budgetåret 1945/46. Här upptogos utgifterna å driftbudgeten till 3 169 milj. kronor, inkomsterna till 3 209 milj. kronor. Ett nominellt över- skott framträdde alltså å 40 milj. kronor, avsett att tillföras budgetutjäm- ningsfonden. Nettoinvesteringen å kapitalbudgeten beräknades till 852 milj. kronor.
Beredskapsstat för försvarsväsendet antogs härjämte enligt proposition nr 325 till ett belopp av 260 milj. kronor å driftbudgeten och 10 milj. kronor å kapitalbudgeten. I olikhet med vad som skedde för budgetåret 1944/45 inför- des försvarsberedskapsstatens utgiftssumma nu icke i riksstaten. Detta moti- verades med hänvisning till det inträdda vapenstilleståndet i Europa, vilket medfört att försvarsberedskapstillståndet avsetts kunna upphöra vid budget- årsskiftet. Kostnaderna för försvarsberedskapens avveckling funnos lämpli- gen böra täckas från anslag under riksdagens fjärde huvudtitel och å kapital- budgeten. Beredskapsstaten hade fördenskull upprättats med hänsyn till freds- förhållanden och medel för löpande utgifter hade beräknats för ett behov un- der tre månader vid en försvarsberedskap av ungefärligen den omfattning som densamma haft under budgetåret 1944/45. På grund av rådande ovissa förhållanden, vilka syntes motivera att möjligheten hölls öppen för finansie-
ring av beredskapsutgifter även en kortare tid efter budgetårsskiftet, lämnade riksdagen Kungl. Maj:t bemyndigande att — under förutsättning att militär beredskap erfordrades jämväl efter utgången av budgetåret 1944/45 — fast— ställa försvarsberedskapsstaten eller viss del därav att lända till efterrättelse såsom förskottsstat fr. o. m. ingången av budgetåret 1945/46 samt att ställa å förskottsstaten uppförda anslag till vederbörande myndigheters förfogande. Kungl. Maj:t har emellertid icke begagnat sig av detta bemyndigande.
Rörande den statliga kreditgivningen till utlandet särskilt med avseende å leveranser för internationellt återuppbyggnadsarbete se sid. 394.
Skattelagstiftning.
Vid 1945 års riksdag beslötos inga mera betydelsefulla ändringar i gällande skatteförfattningar. I stort sett lämnades alltså skattesystemet, sådant det tidi- gare utformats, orubbat.
I avseende på den direkta beskattningen må anföras följande. Med bifall till Kungl. Maj:ts förslag i propositionerna nr 313 och 314 be- slöt riksdagen, att såväl den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten som värnslcaiten skulle för budgetåret 1945/46 uttagas efter samma grunder som för föregående budgetår. Bottenskatten bestämdes sålunda vid den först- nämnda alltjämt skola utgå med 150 procent av grundbeloppet för fysiska personer och 200 procent av grundbeloppet för svenska aktiebolag m. fl. Be- träffande värnskatten yrkades i motioner i riksdagen, att man med hänsyn till försvarsberedskapens begynnande avveckling måtte sänka denna skatt till den nivå som den haft före den år 1942 vidtagna skärpningen av densamma. Förslaget avböjdes av riksdagen under uttalande att det budgetära läget icke gåve utrymme för vidtagande av en dylik åtgärd. Förordning angående värn- skatt för budgetåret 1945/46 jämte tillämpningsförfattningar utfärdades den 29 juni 1945 (nr 430—432).
Vad angår krigskonjunkturskatten framlades i proposition nr 256 förslag om dylik skatt jämväl för år 1945, i allt väsentligt överensstämmande med 1944 års förordning i ämnet.
I propositionen meddelade finansministern, att av honom jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade sakkunniga — 1944 års allmänna skattekommitté —- i december 1944 avlämnat betänkande med förslag till förfarande vid avveckling av krigskonjunkturbeskattningen. Kommittén hade icke ansett det ankomma på den- samma att framlägga förslag om tidpunkten för krigskonjunkturbeskattningens av- veckling men uttalat, att det likväl icke syntes tillrådligt att alltför länge uppskjuta densamma. Det vore nämligen enligt kommitténs mening av vikt, att skattens otvivel- aktigt produktionshämmande verkningar icke tillätes bestå inför den kommande om- ställningsperioden efter krigets slut och de krav på effektiva åtgärder från närings- livets sida för svårigheternas övervinnande, som då måste ställas. Kommittén hade även framhållit, att man icke kunde underlåta att fästa avseende vid de för varje år alltmer ökade svårigheterna att avgöra, huruvida förefintliga merinkomster verk- ligen vore beroende på krig eller krigskonjunktur.
| ) i [
I åtskilliga av de över kommittébetänkandet avgivna remissyttrandena hade på— yrkats en avveckling av krigskonjunkturbeskattningen per den 31 december 1944.
Finansministern erinrade, att det vid krigskonjunkturskattens införande förut- satts, att det avräkningsförfarande, vid vilket den slutliga effekten i beskattnings— hänseende skulle framkomma, skulle äga rum först sedan kriget upphört och för- hållandena hunnit något så när stabilisera sig. Detta program syntes emellertid knappast kunna vidhållas. Med hänsyn till de olägenheter, som vore förenade med ifrågavarande skatteform och som framträdde allt starkare ju längre tidsavståndet bleve mellan det aktuella beskattningsåret och jämförelseåren, syntes nämligen slut- avvecklingen icke kunna uppskjutas, till dess konjunkturläget åter tedde sig nor- malt och stabiliserat.
Även om man sålunda hade anledning att genomföra slutavvecklingen under ett tidigare konjunkturskede än det, med vilket från början räknats, syntes beslut lik- väl icke redan nu böra fattas om en avveckling per den 31 december 1944. Ett sådant beslut skulle innebära, att man avhände sig möjligheten att senare fritt pröva frågan om krigskonjunkturbeskattning av merinkomstcr under år 1945, vilket knappast vore lämpligt. Skälen för och emot en krigskonjunkturbeskattning av det löpande årets merinkomster borde nämligen bättre kunna bedömas vid en senare tidpunkt. Ehuru det ur vissa synpunkter kunde vara till fördel, om statsmakterna redan i rådande läge i princip toge ställning till spörsmålet om formerna för slut- avräkningsförfarandet, syntes med hänsyn till det ännu ovissa läget förutsättningar knappast föreligga för en prövning av den viktigaste frågan i samband med avveck- lingen, nämligen frågan om den prisnivå, efter vilken avvecklingen skulle ske. Vid sådant förhållande syntes det mest ändamålsenligt att låta tills vidare anstå jämväl med prövningen av övriga frågor rörande avvecklingen.
Riksdagen biföll Kungl. Maj:ts förslag, i enlighet varmed alltså utfärdades förordning om krigskonjunkturskatt för år 1945 den 8 juni 1945 (nr 294). I anslutning härtill utfärdades tillämpningsförfattningar (nr 295—297, 440, 441 samt 492 och 493).
I anledning av väckta motioner fattade riksdagen beslut om särskilda be- stämmelser angående taxering för inkomst av under år 1945 avyttrad brännved och massaved m. m. Härom utfärdades förordning den 29 juni 1945 (nr 483) jämte tillämpningskungörelser (nr 484 och 485). Bevillningsutskottet hade i likhet med motionärerna funnit, att i det brydsamma läge, vari frågan om vår bränsleförsörjning för nästkommande vinter befunne sig, alla åtgärder borde vidtagas, som kunde bidraga till en ökad bränsletillgång. En sådan åtgärd vore att i beskattningshänseende för- dela skogsbruksinkomst av ifrågavarande slag på flera år på liknande sätt som skett genom förordningen den 30 juni 1943 (nr 490) beträffande taxering för inkomst av under år 1943 stormfälld skog. Enligt den nu antagna förord- ningen medgavs skattskyldig, som åtnjutnit inkomst av skogsbruk antingen genom avyttring under år 1945 av brännved eller massaved eller ock genom upplåtelse nämnda år av avverkningsrätt till skog, rätt till uppskov med taxe- ring till kommunal inkomstskatt samt statlig inkomst- och förmögenhets- skatt för denna inkomst. Uppskovet fick i fråga om inkomst genom avytt- ring av ved avse högst det belopp, varmed den under beskattningsåret åt-
njutna bruttointäkten å avyttringen översteg de av veden-s avverkning och avyttring föranledda kostnaderna under samma tid med inräknande av den skatteskyldige tillkommande avdrag för genom avverkningen uppkommen värdeminskning å skogen. Beträffande inkomst genom upplåtelse av avverk- ningsrätt till skog fick uppskovet avse högst hälften av det belopp, varmed den under beskattningsåret åtnjutna ersättningen för upplåtelsen översteg de av upplåtelsen föranledda kostnaderna under samma tid. Om den skattskyl- dige emellertid visade, att av ersättningen för upplåtelsen mer än hälften hän- förde sig till skog, som upparbetats till brännved eller massaved, kunde det belopp uppskovet högst fick avse i motsvarande mån jämkas. Såsom villkor för uppskovet skulle gälla, att den skattskyldige, innan deklaration för ifråga- varande beskattningsär senast skulle avgivas, hos riksbanken insatte det be- lopp, för vilket uppskov önskades. Uppskov fick ej meddelas, där summan av den åtnjutna inkomsten av vedförsäljning och ersättningen för avverk- ningsrättsupplåtelse understeg 3 000 kronor. Insättning i riksbanken fick ej avse belopp understigande 1 500 kronor.
Genom förordning den 15 juni 1945 (nr 407) meddelades bestämmelser om vissa ändringar i förordningen den 28 september 1928 (nr 376) om särskild skatt (i vissa lotterivinster. Samtidigt vidtogos vissa härav föranledda änd- ringar i kommunalskattelagen, taxeringsförordningen och lotteriförordningen, varjämte utfärdades ny kungörelse om uppbörd och redovisning av den sär- skilda skatten å lotterivinster (nr 408—411). Den nya lagstiftningen innebar, att alla slag av lotterivinster —— utom vinster i utländska lotterier — undan- togos från den vanliga inkomstbeskattningen för att i stället beskattas enligt lotteriskatteförordningen. Från tillämpningen av nämnda förordning undan- togos dock dels vinster å vadhållning medelst totalisator vid hästtävlingar och dels vinster i varu- eller tombolalotteri, vari endast skän-kta vinstföremål före- kommo. Beträffande vinster i varulotterier stadgades, att sådana vinster skulle bestå _ förutom av det föremål o. dyl. som vinsten avsåge —— av ett kontant belopp, motsvarande den å vinsten belöpande skatten. Vid skattebeloppets beräkning skulle det kontanta beloppet inräknas i vinstens värde. Syftet med den sålunda föreskrivna omläggningen av lotterivinstbeskattningen var att åstadkomma en ändamålsenligare ordning för uttagande av skatt å lotteri— vinster.
. Särskilda regler angående på visst sätt begränsad skattefrihet hade genom förordning den 30 juni 1943 (nr 491) stadgats beträffande krigsrisk- ersättning till sjömän (se del IV sid. 410). Härvid hade medgivits, att vid taxering till kommunal inkomstskatt samt statlig inkomst- och för- mögenhetsskatt 50 procent av den krigsriskersättning, som för åren 1943 och 1944 utgått eller komme att utgå till befälhavare eller besättningsman å svenskt fartyg, icke skulle utgöra skattepliktig inkomst. Samma förmån med- gavs genom förordning den 25 maj 1945 (nr 200) jämväl beträffande krigs- riskersättning för år 1945. Även nu begränsades skattefriheten till ersättnings-
i i i | i i )
belopp understigande 10 000 kronor. Ett tillägg gjordes till den nya förord- ningen, varav framgick att bestämmelserna om skattefrihet skulle gälla även i det fall att sjömannen var delägare i vederbörande rederiföretag.
Enahanda bestämmelser om s. k. 5 k a t t e 5 p ä r r för fysiska personer, innebärande i princip en maximering av statsskatten till 80 procent av in- komsten, vilka gällt för taxeringsåren 1942—1944, föreskrevos genom för- ordning den 29 juni 1945 (nr 433) skola äga tillämpning jämväl i fråga om skatt som påförts på grund av taxering för taxeringsåret 1945.
I avseende på den in dir e kta beskattningen må först nämnas, att frå— gan om revision i materiellt hänseende av förordningen om allmän omsätt- ningsslcatt, vilken bragts å bane genom flera från näringsidkarehåll gjorda framställningar, upptogs till behandling i proposition nr 12 till 1945 års riks- dag. Därvid uttalade finansministern, att det med hänsyn till omsättnings- skattens tillfälliga natur icke syntes vara lämpligt att i föreliggande situation företaga någon mera genomgripande omläggning av förordningens bestäm- melser. I propositionen föreslogos därför endast vissa detaljändringar, som voro särskilt aktuella och som kunde utan ytterligare utredning genomföras. Riksdagen, som tidigare avböjt motionsvis framförda yrkanden om avskaf- fande av den allmänna omsättningsskatten, biföll de i propositionen fram- lagda ändringsförslagen, varefter förordning i ämnet utfärdades den 9 mars 1945 (nr 48), vilken trädde i kraft den 1 april 1945. Av de genomförda änd- ringarna avsågo tvenne att avhjälpa vissa svårigheter med avseende på till- lämpningen av återförsäljarebegreppet. Av sådan anledning likställdes hant- verkare vid anskaffande av varor för tillverknings- eller reparationsarbeten med återförsäljare. Vidare stadgades skattefrihet för s. k. bortlämningsarbe- ten, varmed förstods sådana fall där en företagare för utförande av ändrings- och liknande arbeten å butikshandelsvaror anlitade biträde av annan själv- ständig företagare. En annan ändring var, att omsättningsskattenämnden be- rättigades att — utan hinder av att nämnden meddelat bindande förklaring beträffande frågan, huruvida viss vara vore att hänföra till butikshandels- varor eller ej eller till något av de särskilt angivna skattefria varuslagen —— beträffande samma fråga, efter Kungl. Maj:ts i varje särskilt fall meddelade tillstånd, avge bindande förklaring av annat innehåll.
I förordningen den 25 maj 1941 (nr 251) om varas-katt infördes genom för- ordning den 25 maj 1945 (nr 201) ett tillägg, varigenom stadgades rätt för Kungl. Maj:t att, då synnerliga skäl därtill förelåg-e, medgiva befrielse från eller återbäring av varuskatt. Ändringen innebar, att varuskatteförordningen i denna punkt bragtes i överensstämmelse med förordningen om allmän om- sättningsskatt.
Bestämmelserna om den särskilda skatten å omsättning och utskänkning av spritdrycker, vilka under en följd av år antagits att gälla för ett budgetår i sänder, erhöllo genom förordning den 16 mars 1945 (nr 59) förlängd giltig- het till utgången av juni 1946. Även de gällande förordningarna om tilläggs-
skatt (i bensin och om tilläggsskatt å vissa för drivande av automobil använda brännoljor prolongerades till utgången av juni 1946. (Enligt beslut vid 1945 års riksdags höstsession upphörde båda dessa förordningar att gälla med utgången av år 1945.) Till den 1 juli 1946 uppsköts på nytt ikraftträdan- det av den i förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) föreskrivna skatten å motorsprit. (Förordningar den 16 mars 1945, nr 61—63.)
Slutligen föreskrevs genom förordning den 25 maj 1945 (nr 202), att för- ordningen den 19 november 1943 (nr 778) om tillfällig nedsättning av skat- ten för vissa automobiler (se del V sid. 212), vilken gällde t. o. m. den 31 december 1945, skulle äga fortsatt giltighet till utgången av år 1946.
Statsskulden.
Under budgetåret 1944/45 ökades den fonderade statsskulden med 1062 milj. kronor till 8 372 milj. kronor och den tillfälliga statsskulden med 117 milj. kronor till 2581 milj. kronor. Den totala statsskulden steg sålunda med 1179 milj. kronor till 10 953 milj. kronor den 30 juni 1945. Under budgetåret 1943/44 utgjorde ökningen av den totala statsskulden 1 042 milj. kronor, sedan av den fonderade skulden till vissa statliga fonder ett belopp av 442 milj. kronor kvittats mot motsvarande kapitaltillgångar i statens affärsverks- och fastighetsfonder.
Två nya räntebärande statslån samt ett nytt premieobligationslån emitte— rades under budgetåret 1944/45. Det ena räntelånet, som daterades den 15 december 1944 och upplades i september samma år, var ett 50-årigt 31/2 procentslån, på vilket tecknades sammanlagt 494 milj. kronor, varav 387 milj. kronor eller 77 procent av totalbeloppet av affärsbanker, sparbanker och försäkringsbolag samt 14 milj. kronor eller 3 procent av enskilda per— soner. Teckningskursen var pari. Det andra räntelånet, ett 40-årigt 3 pro- centslån av den 1 juli 1945, emitterades likaledes till parikurs i april 1945 genom konvertering av 1933 och 1934 års 31%; procents statslån samt genom nyteckning. Emissionen gav till resultat ett belopp av 534 milj. kronor, varav 205 milj. kronor genom konvertering och 329 milj. kronor genom nyteckning. Av sistnämnda belopp tecknades 75 milj. kronor av Sveriges riksbank i samband med återbetalning av riksgäldskontorets skuld till ban- ken å växelkrediten nr 2. Av återstoden, 254 milj. kronor, kom ett belopp av 192 milj. kronor eller 76 procent från affärsbanker, sparbanker och för- säkringsbolag, medan enskilda personers teckningar sammanlagt uppgingo till 9 milj. kronor, motsvarande 3 procent av det nyssnämnda beloppet, 254 milj. kronor.
Det under budgetåret 1944/45 emitterade premieobligationslånet'upplades i oktober 1944 närmast för konvertering av 1940 års premieobligationslån år 150 milj. kronor. Det nya lånets belopp bestämdes till 200 milj. kronor, varå årligen komme att utlottas vinster och premier till ett sammanlagt belopp av 6 milj. kronor, eller 3 procent av lånesumman. Någon återbetal-
kronor, motsvarande 96 procent av 1940 års lån, medan premieobligationer å sammanlagt 56 milj. kronor såldes mot kontant betalning.
Det i september 1942 upptagna 2 procents obligationslånet å 500 milj. kronor förföll till betalning den 15 december 1944. Sedan riksgäldskontoret infordrat anbud på övertagande av skattkammarväxlar med 16 månaders löp- tid och ett diskonto av 11,/2 procent i utbyte mot obligationer av 1942 års lån, konverterades av detta lån sammanlagt 487 milj. kronor mot sådana växlar.
Till belysning av de förändringar, som under krigsåren skett i statens upplåning, samt statsskuldens storlek den 30 juni 1939 och den 30 juni 1945 intages här en tablå, grundad på riksgäldskontorets årsbok för budget- året 1944/45. ningstid för lånet fastställdes icke. Genom konvertering emitterades 144 milj. | 7
Fonderad statsskuld S mil'. kr. . .. . umma ] Tåltläålg redovisad Stats- Lån hos Stats- skul d stats- obliga- statsinsti- skuldför- Summa skuld Förändringar i statens upp- tions- tutioner bindelser läning nedanstående bud- län 0. fonder m. m.1 milj. kr. milj_ kr. getår: 1939/40 ................ 377 28 18 423 568 991 1940/41 ................ 1 077 14 116 1 207 338 1 545 1941/42 ................ 1 205 81 75 1 361 396 1 757 ; 1942/43 ................ 956 63 104 1 123 682 1 805 ; 1943/44 ................ 947 —— 347 113 713 329 1 042 ) 1944/45 ................ 908 64 90 1 062 117 1 179 ; Statsskuldens storlek: 30 juni 1939 .......... 1 861 474 148 2 483 151 2 634 30 juni 1945 .......... 7 331 377 664 8 372 2 581 10 953 * Statsskuldförbindelser, sparobligationer, rikskonton, inlåning från sparbanker, av staten övertagna län samt övrig fonderad statsskuld.
21. Svenskt deltagande i internationell återuppbyggnads- oeh hjälpverksamhet.
Statlig kreditgivning till utlandet.
I en till 1945 års riksdag i slutet av februari avlåten proposition, nr 139, lämnade chefen för finansdepartementet en översikt angående den kredit- givning till utlandet som dittills från svenska statens sida ägt rum under kriget, i främsta rummet för återuppbyggnadsändamål samt humanitär hjälpverksamhet men i någon mån även för kommersiella ändamål. (Rö- rande den sistnämnda sidan av kreditgivningen, vilken i huvudsak haft for- men av statlig garantigivning för enskilda exportkrediter, se ovan sid. 312.) Den ifrågavarande översikten omfattade dels krediter, för vilkas reglering riksdagen tidigare beviljat anslag, dels krediter, varom utfästelser gjorts eller som — i vissa fall —— interimistiskt lämnats av riksbanken och vilka ännu icke budgetmässigt reglerats. Summariska uppgifter angåvos även rö- rande storleken av de belopp, som från enskilt håll, kontant eller in na- tura, mestadels såsom gåvor ställts till förfogande för lindrande av nöden i krigshärjade länder.
De tidigare riksdagsbesluten rörande statskrediter till utlandet, vilkas an- vändning ej begränsats till efterkrigstiden, hade uppgått till ett sammanlagt, belopp av 344'5 milj. kronor, som under åren 1941—1945 anvisats på kapi- talbudgeten under fonden för förlag till statsverket. Därjämte hade på drift- budgeten för finansiering av vissa hjälpprestationer anvisats ett anslag av 205 milj. kronor. Genom riksbanken hade lämnats krediter om samman- lagt 45 milj. kronor. För statskrediter avseende leveranser m. in. under efterkrigstiden hade riksdagen å kapitalbudgeten för 1943/44 anvisat 180 milj. kronor, varjämte å allmän beredskapsstat I för budgetåret 1944/45 för samma ändamål uppförts ett anslag av 200 milj. kronor, med sedermera medgiven rätt för Kungl. Maj:t att överskrida detsamma intill ett belopp av 150 milj. kronor. Till bidrag av gåvokaraktär hade vidare för återupp- byggnadsändamål av hithörande slag anvisats ett anslag av 20 milj. kronor.
En sammanställning av totalbeloppen för ifrågavarande redan avtalade krediter samt utgivna bidrag och gåvor angav approximativt följande siffror:
Krediter Gåvor milj. kr. milj. kr. Exportkreditgarantier ........................................ 56 _ Statskrediter, vilkas användning ej begränsats till efterkrigstiden 429-5 205 Statskrediter, avseende leveranser m. in. under efterkrigstiden .. 535 — Bidrag till internationellt hjälparbete .......................... —— 18 Enskilda bidrag och krediter ................................ — 350—400 Summa (avrundat) ] 025 400—450
I propositionen påvisades, hurusom den statliga kreditgivningen till ut- landet framvuxit successivt och för skilda syften. En naturlig konsekvens därav hade varit, att den icke erhållit en enhetlig budgetteknisk behand- ling och redovisning.
Man hade att räkna med tre olika huvudtyper för kreditgivning. Den äldsta var utställandet av s t a t 5 g a r a n t i e r för enskild kreditgivning i samband med ex- port. Den andra, som vunnit tillämpning under kriget och för återuppbyggnads— ändamål, hade formen av en di r e k t 5 t a t 5 k r e d i t i svenska kronor till den främmande regeringen eller någon dess finansiella representant. Den tredje upp- komme genom inköp av det främmande landets valuta, ehuru denna _- om än under normala förhållanden användbar för importinköp utan lokal begränsning — icke för tillfället kunde fritt omväxlas i andra valutor och alltså icke bildade en valutareserv i vanlig mening. Varianter av dessa huvudtyper före- komme även.
Kreditgivningen genom enskilda, med eller utan statsgaranti för viss del av be- loppet, vore den under normala tider mest naturliga formen för en handelspolitiskt motiverad kreditfinansiering. Den bibehölle det enskilda initiativet, innefattade en enkel form för den önskvärda riskfördelningen och avvecklades automatiskt. Över budgeten komme den tydligen att redovisas endast i de fall där ersättningsskyldighet för staten inträtt i sådan omfattning, att den icke bures av garantiavgifterna.
Den direkta statskreditcn borde för vårt lands vidkommande betraktas som en undantagsföreteelse. Den vore motiverad främst i de fall där de handelspolitiska övervägandena måste träda i bakgrunden för särskilda syften, såsom önskemålet att skapa ett fast finansiellt underlag för återuppbyggnadsleveranser. Icke ens i detta fall kunde krediter av denna typ alltid anses vara en lämplig form för exportfinan- siering. De representerade emellertid den naturliga formen, när, såsom i rådande läge i stor utsträckning vore fallet, exportinköpen från Sverige vore helt koncentre- rade hos de främmande ländernas statsorgan samt möjligheter till direkt kontakt mellan den svenske exportören och hans utländska avnämare saknades. Krediterna måste tydligen i sin helhet regleras över budgeten. De statskrediter, som redan läm- nats, hade redovisats under fonden för förlag till statsverket.
Den tredje huvudtypen av krediter, som exemplifierades av valutaköp, stode mycket nära den normala formen för exportfinansiering under förkrigstiden. Den skilde sig i de fall, som kunde väntas bli aktuella efter kriget, från de reguljära valutatransaktionerna före kriget närmast genom det förhållandet, att den inköpta valutan hade ett begränsat användningsområde och därför fungerade som en ut- jämningsfaktor i landets totala betalningsförbindelser med utlandet. Kreditgivning genom valutaköp finansierades av riksbanken, som via affärsbankerna förvärvade valutorna.
Det framhölls vidare i propositionen, att -— om man bortsåge från de betalningstekniska anordningarna och från eventuell svensk upplåning i
utlandet eller utnyttjandet av utländska kapitaltillgångar -— bleve realinne- hållet av all kreditgivning till utlandet, att exporten överstege importen utan att valutareserven — alltså reserven av för importinköp fritt och utan lokal begränsning disponibla valutor — i motsvarande grad ökades. Sveriges mö j- ligheter att lämna krediter till utlandet bleve sålunda beroende av i vilken utsträckning det svenska folkhushållet kunde bära en merexport, som icke tillförde valutareserven ökade tillgångar.
Landets totala exportkapacitet påverkades givetvis i hög grad av importens stor- lek, i det att tillgången på en mängd importvaror _ i främsta rummet bränslen och vissa industriella råvaror — vore en förutsättning för exportproduktionens upprätt- hållande. Emcllertid kunde exporten och dess finansiering i sin tur bli bestämmande för importens storlek. Exporten kunde tydligen i längden finansieras genom kredit endast till sådan omfattning, att inflytande exportlikvider i fria valutor jämnt för- sloge att betala den import som i nyss angivna hänseende framstode såsom en förut- sättning för exporten. I rådande läge, med de stora varubehov som överallt före- låge för återuppbyggnadsändamål, vore det tydligen angeläget, att vår exportkapa- citet kunde fullt utnyttjas. Med hänsyn till läget i de länder, vilkas behov i första hand borde tillgodoses, vore det nödvändigt, att exporten dit till en viss del finansie- rades genom direkt kreditgivning. Härför fordrades emellertid i enlighet med det sagda, dels att importen bleve tillräckligt stor för att möjliggöra den maximala ex- porten, dels att denna export i sådan utsträckning kunde ske mot likvid i fritt disponibla valutor, att valutareserven icke nedginge under vad som med hänsyn bl. a. till de ovissa framtidsutsikterna kunde anses erforderligt. Då exporten till europeiska länder endast undantagsvis kunde ske mot fritt disponibla valutor, bleve tillflödet av sådana valutor beroende av våra möjligheter att snabbt upparbeta en export på transoceana länder.
Sammanfattningsvis uttalade finansministern, att skäl kunde anföras för att den kreditgivning som redan skett från Sveriges sida och som vore att påräkna under den första tiden efter avspärrningarnas upphörande tangerade gränsen för vår kredit— kapacitet, eftersom den — även med en begränsning av importen till det strängt nödvändiga —— sannolikt medförde en belastning av valutareserven, som endast kunde fortgå en kortare tid, samtidigt som den ökade svårigheterna för det inhemska marknadsläget.
Den redan skedda kreditgivningen till utlandet hade avsett att täcka vissa behov i länder, vilka Sverige haft särskild anledning att bistå. Denna kre- ditgivning hade icke varit av sådan omfattning, att den i och för sig behövt ge anledning till betänkligheter. Emellertid gjorde sig fortsättningsvis be- tydande kreditbehov gällande. Ett okontrollerat tillmötesgående av de kre- ditbehov, inför vilka vårt land kunde komma att ställas, skulle, enligt vad finansministern framhöll, otvivelaktigt snabbt bringa oss över gränsen av vår kreditkapacitet. Det vore därför tydligt, att den fortsatta kreditgiv— ningen måste omsorgsfullt planläggas och avvägas med hänsyn till nårings— livets bårkraft.
Enligt ovan anförda tablå hade den svenska kreditgivningen-till utlandet dittills uppgått till c:a 1 025 milj. kronor, varjämte gåvor lämnats till ett sammanlagt värde av åtminstone 400 milj. kronor. Dessa belopp voro i huvudsak redan disponerade. För regleringen av kreditgivningen i fråga
krävdes nu sammanlagt 410 milj. kronor. Utöver de sålunda redovisade be- loppen räknades med ett ytterligare medelsbehov av 70 milj. kronor för humanitär hjälpverksamhet, 85 milj. kronor för krediter till vissa löpande utgifter i Sverige, 145 milj. kronor för ytterligare återuppbyggnadskrediter, 300 milj. kronor för exportkreditgarantier (se härom sid. 313) samt 250 milj. kronor för valutaköp eller tillhopa 780 milj. kronor för krediter och 70 milj. kronor för gåvor. Tillsammans med förut angivna belopp erhölls en total kreditsumma å i runt tal 1800 milj. kronor och gåvobelopp å 740 milj. kronor. Sveriges internationella insats i krediter och gåvor från krigets början och till utgången av budgetåret 1945/46 skulle sålunda enligt dessa beräkningar komma att uppgå till 22 it 23 miljarder kronor.
I propositionen äskades under olika titlar anslag för reglering av redan givna förskott och gjorda utfästelser samt för tillgodoseende av de påräk- neliga nya behoven. Det föreslogs därjämte, att en särskild fond skulle fr. 0. m. budgetåret 1945/46 upprättas för redovisning av alla här ifråga- kommande statliga krediter, benämnd fonden för kreditgivning till utlandet.
I en ny proposition, nr 295, avgiven den 27 april 1945, uttalade finans- ministern, att den snabba händelseutvecklingen nödvändiggjort att redan så snart efter den förra propositionens framläggande komplettera och modi- fiera de där framställda förslagen. Nya kreditbehov hade sålunda aktuali- serats bl. a. för Norges det. Även med avseende å andra länder kunde det befinnas angeläget att ordna handels- och betalningsförhållandena inom sådan tid, att frågan om kreditunderlaget för handelsregleringarna icke — såsom tidigare avsetts —— kunde uppskjutas till riksdagens höstsession utan borde upptagas till behandling före sommaren. Den nya propositionen upp- tog en ökning av de tidigare äskade anslagen med 450 milj. kronor, var- igenom den beräknade finansiella totalinsatsen ökades till i runt tal 27 mil- jarder kronor.
Sedan statsutskottet i ett sammanhang behandlat båda propositionerna, fattade riksdagen beslut i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag. Därigenom godkändes upprättandet från den 1 juli 1945 av den särskilda kapitalfonden för kreditgivning till utlandet samt bemyndigades Kungl. Maj:t att till denna fond överföra den förut i annan ordning redovisade kreditgivningen för ändamålet. Vidare anvisades å tilläggsstat för budgetåret 1944/45 dels under sjunde huvudtiteln 70 milj. kronor till bidrag till internationellt återupp- byggnadsarbete, dels under fonden för förlag till statsverket till reglering av vissa tidigare förskottsvis meddelade krediter 40 milj. kronor, till kreditgiv- ning för vissa löpande utgifter i Sverige 100 milj. kronor samt till bidrag till internationellt återuppbyggnadsarbete 950 milj. kronor. Slutligen anvisades för budgetåret 1945/46 under den nya fonden för kreditgivning till utlandet till förlag för övertagande av vissa valutor från riksbanken 250 milj. kronor.
Sveriges efterkrigsleveranscr särskilt till de nordiska grannländerna och Neder- länderna.1
Ett program för Sveriges medverkan i återuppbyggnads- och hjälparbetet i de krigshärjade länderna efter kriget —— och i viss mån även under tiden dessförinnan _ hade framlagts redan i Kungl. Maj:ts proposition till höst- riksdagen 1943, nr 365 (se del V sid. 418). Sedan under år 1944 tvenne stat- liga organ för verksamhetens handhavande och ledning tillsatts, nämligen statens återuppbyggnadsnämnd och svenska kommittén för internationell hjälpverksamhet, hade planläggningen på området kraftigt fortskridit, hjälp— arbetet i olika hänseenden organiserats, krediter ställts till förfogande i avse- värd omfattning samt praktiska åtgärder för de uppställda syftemålens för- verkligande i viss utsträckning kommit till stånd.
Det framhölls under förberedelsearbetena, att Sveriges bidrag på ifråga— varande område borde bestå icke endast av leveranser av mera direkt åter- uppbyggnadskaraktär, såsom byggnadsmaterial och industriprodukter, utan även av hjälp på livsmedelsområdet för att underlätta försörjningen under en övergångstid, till dess tillförsel från mera naturliga leveransområden kunde genomföras. Att man från svensk sida därvid i främsta rummet in- riktade sig på de nordiska grannländerna syntes naturligt, framför allt med tanke på de band, vilka sedan gammalt funnits mellan den nordiska kret- sens länder, men även med hänsyn till Sveriges av det geografiska läget be- tingade förutsättningar för hjälpleveranser till grannländerna. Det syntes också angeläget, att man icke alltför mycket splittrade stödåtgärderna, var- igenom dessa skulle förlora i effektivitet. Denna inriktning har emellertid icke förhindrat, att hjälpaktioner skett och leveransntfästelser av ur svensk synpunkt betydande omfattning lämnats jämväl åt annat håll. Särskilt har detta varit fallet med avseende på Nederländerna.
Här nedan lämnas — under hänvisning beträffande finansieringsfrågorna till vad som anförts under föregående avsnitt — en sammanfattning av det viktigaste som inträffat på hithörande område under hela budgetåret 1944/45.
Livsmedelshjälpen. Till Finland kommo livsmedelssändningar i större omfattning i gång redan under hösten 1944 efter vapenstilleståndet mellan detta land och Sovjetunionen. Svenska regeringen hade nämligen efter finsk framställning, då frågan om vapenstillestånd blev aktuell i augusti 1944, förklarat sig beredd att, under förutsättning av uppgörelse mellan Finland och Sovjetunionen, ställa till förfogande vissa kvantiteter livsmedel, som från finsk sida betecknades såsom nödvändiga för att trygga Finlands för- sörjning under den närmaste halvårsperioden. Dessa leveranser omfattade i främsta rummet 150 000 ton spannmål, 10 000 ton socker samt råvaror för framställning av 5 500 ton matfett. Sedermera lämnades ytterligare svenska
1 Framställningen i detta avsnitt bygger främst på en i tidskriften Från departement och nämnder, årg. 1945 h. 11——12 intagen redogörelse av byråchefen K. von Horn.
medgivanden, omfattande bl. a. 25 000 ton spannmål, 4 000 ton socker, rå- varor för framställning av 4200 ton matfett, 7000 ton ärter, 4300 ton potatis samt vissa kvantiteter fisk, utsäde, fodermedel och konstgödsel.
Till Norge hade alltsedan hösten 1942 för Svenska Norgehjälpens be- spisningsverksamhet — varom mera nedan — utförts livsmedel. Under se- nare delen av år 1944 och under år 1945 kommo livsmedelsleveranser i övrigt i gång. Redan i början av år 1944 hade efter norsk framställning träffats avtal mellan svenska regeringen och norska regeringen i London om sådana leveranser efter ockupationens hävande. Ytterligare utfästelser lämnades senare, varigenom de utlovade leveranserna kommo att uppgå till bl. a. 55 000 ton spannmål, 7 000 ton mjöl, 17 000 ton socker, 5 000 ton smör och annat matfett, 2 000 ton kött och charkuterivaror, 3 000 ton ärter, 5 500 ton potatis, 10600 ton utsäde och fröer samt vissa kvantiteter torrmjölk, foderkakor, superfosfat etc. Utöver dessa kvantiteter svenska livsmedel m. m. överfördes med lejdfartyg från Sydamerika för norsk räkning om- kring 4 000 ton matfett och 500 ton köttkonserver samt dessutom avsevärda kvantiteter spannmål, vilka sistnämnda delvis ställdes till Norges förfogande såsom gåva från argentinska regeringen.
Med anledning av det svåra livsmedelsläget i N e d e r l ä n d e r n a under början av år 1945 vidtogos efter framställning från nederländsk sida åt- gärder för överföring av livsmedel till de tätt befolkade storstäderna där— städes. Sedan såväl Tyskland som västmakterna lämnat lejd för transpor- terna, påbörjades dessa omedelbart. Sammanlagt levererades sju båtlaster om tillsammans c:a 15000 ton livsmedel, huvudsakligen mjöl, ärter och kornprodukter, margarin, torrmjölk och salt fisk samt mediciner, vacciner och sera; värdet av sistnämnda varor uppgick till c:a 500 000 kronor.
Till Grekland hade tidigare under år 1944 skett livsmedelssändningar om sammanlagt c:a 4000 ton, bestående huvudsakligen av salt fisk och torrmjölk.
Ovan berörda från svensk sida medgivna livsmedelsleveranser omfattade tillhopa omkring 404000 ton, Varav 254 000 ton till Finland, 131000 ton till Norge, 14 800 ton till Nederländerna samt 4 000 ton till Grekland. Total- värdet av dessa leveranser beräknades uppgå till c:a 165 milj. kronor.
Av de i utsikt ställda leveranserna hade till utgången av maj 1945 leve- rerats till Finland bl. a. 145 000 ton spannmål, 10 000 ton socker, 3 300 ton margarinråvaror, 5 000 ton ärter, 8 000 ton salt fisk, 5 000 ton foderkakor samt c:a 3 800 ton potatis. Till Norge hade intill samma tid överförts (inkl. de med lejdbåt hemförda kvantiteterna) c:a 13 000 ton spannmål, 4 500 ton vete- och rågmjöl, 5 000 ton matfett, 1 000 ton köttkonserver, 5 000 ton po- tatis, 7 000 ton socker, 2 000 ton kålrötter samt 5 000 ton superfosfat.
Vid sidan av ovan angivna kvantiteter ha medgivits livsmedelsleveranser för olika mera speciella ändamål, såsom till Finland genom F adderortrörel- sens försorg (350 ton), till de före vapenstilleståndet befriade delarna av
Nordnorge (c:a 400 ton), kontinuerligt under kriget till norska och danska internerade och krigsfångar i Tyskland samt till ryska krigsfångar i Norge. I väntan på Norges befrielse upplades ett förråd av livsmedel längs norska gränsen för omedelbar överföring vid ockupationens hävande (c:a 1000 ton). Livsmedel ställdes vidare till disposition för de i Sverige utbildade och sedermera till Norge överförda polistrupperna jämte vissa i Norge upp- satta truppförband under en tid av sex månader (5 200 ton) ävensom vissa fodermedel för förbandens hästar.
Angående Svenska Norgehjälpens och andra organisationers verksamhet se nedan.
Totala kvantiteten spannmål, som medgivits till utförsel från Sverige till grannländerna —— omkring 250 000 ton — motsvarar ungefär 40 procent av det svenska årsbehovet vid rådande ransonering. I fråga om matfett mot- svara leveranserna omkring 15 procent av det svenska årsbehovet och i fråga om socker 12 procent. Som en följd av ifrågavarande leveranser ned- sattes under år 1945 i jämförelse med 1944 mjöl- och brödransonen med 7 procent, matfettsransonen med 20 procent och sockerransonen med 5'5 procent. I den mån tilldelning av nu nämnda varor utgått till industriella ändamål ha även härvidlag inskränkningar skett sedan år 1944, i fråga om socker exempelvis med 10 procent.
De under 19441'45 inom Sverige vistande bortåt 200 000 utländska flyk— tingarnas livsmedelsförbrukning har motsvarat ungefär 3 procent av den totala svenska konsumtionen.
Industrivaruleveranser. Vid sidan av livsmedelsleveranserna till i främsta rummet de nordiska grannländerna har man å svensk sida även strävat att efter förmåga bistå med leveranser av industrivaror för den direkta åter- uppbyggnaden samt industriella förbrukningsprodukter. Sveriges förmåga att lämna hjälp på dessa områden har emellertid varit beroende av till- gången på ett antal för den industriella produktionen nödvändiga import- varor, främst stenkol och koks samt handelsjärn och åtskilliga kemikalier, och därför med nödvändighet måst få en begränsad omfattning, sedan im- porten av dessa produkter inskränkts eller upphört.
I viss utsträckning har Sverige kunnat bistå grannländerna beträffande försörjningen med textilvaror och skodon. Då såväl Finland som Danmark äga en betydande textilindustri, har hjälpen till dessa länder på beklädnads- området kunnat i väsentlig mån bestå av råvaruleveranser. Till Norge har däremot levererats eller utlovats leveranser jämväl av tyger, trikåvaror, fisk- garn och tågvirke m. m. Vidare har levererats kläder till utrustning åt 50000 barn i Norge samt åt norska fångar i Tyskland. Härtill kommer textilutrustningen för flyktingarna samt de norska och danska polis- trupperna.
I allt torde ha ställts till förfogande omkring 14 300 ton textilvaror, varav 7 700 ton i form av råvaror och 6 600 ton i färdigt material. Dessa kvan-
titeter motsvara ungefär 42 procent av den mängd råvaror, som beräknats åtgå för den svenska förbrukningen under ett år enligt de år 1944 gällande ransoneringsbestämmelserna. i värde motsvara nämnda varupartier 55 år (50 milj. kronor. Leveranserna av färdigt material ha under år 1945 i stor utsträckning tagit de svenska textilfalnikerna i anspråk.
I fråga om läder och skor har den svenska försörjningen trots import västerifrån av hudar och skinn under de senare krigsåren varit synnerligen knapp. Likväl har till Finland avståtts en kvantitet läder, motsvarande i oberedda hudar omkring 1 025 ton, varjämte till Norge levererats skor mot- svarande närmare 300 ton oberedda hudar. 1 juni 1945 förklarade man sig från svensk sida beredd att tillmötesgå en norsk framställning om inköp härstädes för den norska civilmarknadens behov, innebärande leveranser av dels omkring 398 000 par skor — motsvarande en kvantitet av omkring 1 220 ton oberedda hudar — dels bottenläder och ovanläder — motsvarande 530 ton hudar —— i bägge fallen under förutsättning att man från norsk sida vore beredd att, då möjligheter därtill förelåge, ställa till förfogande mot- svarande kvantiteter råvaror. Omräknat i skodon uppgå de sålunda gjorda åtagandena till 636000 par skor. Härtill kommer skoutrustningen för norska och danska polistrupper, härvarande flyktingar och evakuerade m. fl.
Sammanlagt hade vid utgången av här behandlade period verkställts eller ställts i utsikt leveranser av skodon motsvarande en kvantitet av omkring 6 700 ton, räknat i oberedda hudar. Värdet av leveranserna har beräknats uppgå till c:a 35 milj. kronor. De motsvara omkring 40 procent av den normala svenska årstillverkningen av skodon.
Ytterligare må i detta sammanhang nämnas, att arbetsmarknadskommis- sionen erhållit Kungl. Maj:ts uppdrag att upplägga ett centrallager av be- klädnadsmaterial och skoutrustning för 42 000 personer, med fördelning på olika åldersgrupper enligt de erfarenheter, som vunnits vid den tidigare stora finska evakueringen till Nordsverige. Vid beslutet härom tänkte man närmast på ett eventuellt inträffande katastrofläge i Norge eller Danmark i krigets slutskede. Då detta kunnat undgås, bereddes möjligheter att val- fritt insätta ifrågavarande materiel på de punkter, där hjälp i främsta rum- met kunde bliva av nöden.
De leveranser av material för den direkta återuppbyggnaden samt för åter- upprättandet och vidmakthållandet av de hjälpbehövande ländernas närings- liv, som från svensk sida ställts i utsikt, ha avsett i främsta rummet trä- varor och annat byggnadsmaterial, cellulosa, papper, järn och stål, järn- manufaktur, maskiner samt kemikalier rn. m. De varor som det här varit fråga om ha, i den mån de färdigställts, upplagrats i Sverige för leverans, så snart förhållandena det medgivit. Vad Finland beträffar ha inköpen kun- nat verkställas genom vanliga affärsmässiga kanaler och leveranserna ha pågått sedan hösten 1944. '
De varor som utlovats för leverans till Danmark ha uppgått till ett
sammanlagt värde av omkring 70 milj. kronor. De största posterna utgöras av trävaror (däribland 1000 trähus), cellulosa och papper, järn och stål och arbeten därav.
Samma varuslag dominera även beträffande leveranserna till Neder- länderna, vilka uppgå till ett belopp av omkring 82 milj. kronor. Här märkas även lokomotiv till ett värde av 21'8 milj. kronor.
De hithörande leveranserna till Norge representera ett värde av c:a 110 milj. kronor. Även här utgöras de största posterna av trävaror (därav c:a 550 trähus), cellulosa, järn och stål, järnvaror och maskiner samt di- verse kemikalier. Vidare har överenskommits om ett nybyggnadsprogram för den norska handelsflottan, avseende byggandet under en treårsperiod av c:a 550 000 ton d. w. till ett beräknat värde av c:a 290 milj. kronor.
Vad angår F i nl a n (1 ha leveranserna dit erhållit en något annan sam- mansättning än beträffande förutnämnda länder, beroende på att Finland vid brytningen med Tyskland helt avskars från leveranser av åtskilliga för näringslivets funktionerande oundgängligen nödvändiga varuslag, i fråga om vilka de finska lagren voro av ringa storlek, såsom kol, koks, smörj- oljor, koksalt, soda m. in. För att hindra ett sammanbrott av det finska näringslivet under den första övergångstiden medgavs därför från svensk sida export av begränsade kvantiteter av dylika jämväl för den svenska hushållningen mycket knappa importvaror. I övrigt gällde det här rätt be- tydande poster av järn och stål, järnmanufaktur, andra metaller, maskiner och transportmedel, däremot ej trävaror, cellulosa och papper, varpå Fin- land självt har god tillgång. Leveransernas sammanlagda värde har be- räknats till omkring 115 milj. kronor. (Här liksom i de för de övriga län— derna angivna summorna ingå ej leveranser av textilvaror, läder och sko- don.) Då varuutbytet med Finland hela tiden kunnat hållas i gång, ha de till detta land lämnade exportmedgivandena lett till att varukvantiteterna i fråga redan före utgången av första halvåret 1945 till största delen utförts.
Betalningssätt. De inköp, som från dansk, norsk, finsk och nederländsk sida företagits på grund av svenska medgivanden om inköp härstädes av livsmedel och industriprodukter m. ni., ha till övervägande del likviderats genom medel, vilka ställts till förfogande i form av svenska statskrediter. Sålunda erhöll Danmark är 1944 en återuppbyggnadskredit å 75 milj. kronor. Vidare ställdes till de danska myndigheternas förfogande särskilda krediter å tillhopa 65 milj. kronor för täckande av kostnader för polistrup— pernas utrustning och utbildning samt för de danska flyktingarnas vistelse i Sverige. Finland erhöll efter vapenstilleståndet krediter å samman- lagt omkring 220 milj. kronor, delvis av kortfristig karaktär. Neder- länderna erhöll för varuinköp en kredit om 75 milj. kronor. De svenska kreditutfästelserna i förhållande till Norge sluta på ett belopp av om- kring 540 milj. kronor, varav 200 milj. kronor för återuppbyggnadsleveran-
beställningar i Sverige samt för täckande av kostnader för polistruppernas utbildning och för flyktingarnas utrustning och uppehälle härstädes. De sammanlagda svenska kreditutfästelserna till ifrågavarande länder för livs— medels- och äteruppbyggnadsleveranser ha beräknats komma att uppgå till omkring 1000 milj. kronor. Värdet av gjorda svenska leveransåtaganden beräknas till c:a 975 milj. kronor, varav för livsmedel, fodermedel o. dyl. 165 milj. kronor samt resten för diverse industrileveranser, varvid de största posterna utgöra: för textil- och lädervaror (inkl. vad som åtgått för flyk- tingar, polistrupper m. m.) 90 51 95, för trävaror 110, för järn och stål 50 samt för fartygsbyggen 290 milj. kronor.
En betingelse för leveransprogrammets fullföljande på industriområdet måste emellertid vara, att Sverige i tillräcklig omfattning erhölle för pro- duktionen nödvändiga råvaror och förbrukningsartiklar, såsom stenkol och koks, mineraloljor, handelsjärn, vissa kemikalier m. m.
Humanitära hjälpåtgärder av gä'wokaraktär.1
Av de belopp som riksdagen anvisat såsom bidrag till internationellt åter- byggnadsarbete var en summa av 20 milj. kronor avsedd för insatser av hit- , hörande slag. Dock ha medel av återuppbyggnadsanslaget även därutöver
kunnat disponeras för samma ändamål. Ledningen av verksamheten på detta område har handhafts av svenska kommittén för internationell hjälp- verksamhet (SIH).
En avsevärd del av de. tillgängliga medlen har disponerats för medicinska hjälpätgärder. Därvid har det ansetts angeläget att till fullo utnyttja de svenska läkemedelsfabrikernas hela produktionsförmåga till den det denna ej tagits i anspråk för de normala behoven. Med insättande av dubbla skift och utvidgning av den maskinella utrustningen ha dessa fabriker kunnat åtaga sig leveranser för 6'5 milj. kronor för SIH:s räkning. Beställningarna ha skett efter samråd mellan svenska sakkunniga och experter från vissa hjälpbehövande länder. Sändningarna började redan under hösten 1944 och fortgingo sedan kontinuerligt. Härvid ägde leveranser rum — förutom till de nordiska grannländerna — bl. a. till Frankrike, Sovjetunionen (Lenin- grad), Nederländerna och Belgien. 200 ton medicinaltran med ett värde av 700 000 kronor, tillhörande reservförrådsnämndens lager av denna vara på Island, ha ställts till de franska, belgiska och nederländska myndigheternas förfogande.
Det stora behovet av sera och vacciner i det krigshärjade Europa föran- ledde SIH att framställa hos regeringen om omedelbara åtgärder för ut— byggnad av statens bakteriologiska laboratorium och om den ökade kapa- citetens utnyttjande för det internationella hjälparbetet. Sådan utbyggnad
1 Se härom en redogörelse i tidskriften Från departement och nämnder. årg. HHS h. 5, av presidenten B. Ekeberg.
kom ock till stånd och leveranser av hithörande produkter påbörjades under hösten 1944. Bl. a. sändes difteriserum för bekämpande av epidemier, som blossat upp i Finland och Norge.
För bekämpande av tuberkulosen, som åter begynt gripa omkring sig som en krigets följdföreteelsc, anskaffade SIH röntgen- och skärmbildsapparater. vilka kommo till användning särskilt i Finland. Till samma land sändes ! även i avsevärd omfattning tandvårdsmaterial samt ben- och ögonproteser.
Totala värdet av den medicinska hjälp, som lämnats fram till slutet av i första halvåret 1945, uppgick till omkring 8 milj. kronor.
På Iivsmedelsomrädet ha av staten bekostade gåvosändningar förekommit av ganska betydande omfattning. Till Norge har sålunda i två repriser skic- kats socker för tillhopa 4'7 milj. kronor. Till de ockuperade delarna av Nederländerna, där flerstädes hungersnöd rått, ha enligt regeringens beslut sänts livsmedel till ett värde av c:a 12 milj. kronor, varav varor för c:a 4 milj. kronor bekostats av svenska staten, för c:a 1'5 milj. kronor av Svensk-nederländska hjälpkommittén och resten av nederländska rege— ringen. För livsmedelshjälp till den polska civilbefolkningen, närmast eva- kuerade från 'Warszawa, ha på framställning av SIH 500 000 kronor ställts till förfogande. Genom Svenska röda korsets försorg fördes en betydande sändning över till Polen och utdelades under kontroll omkring årsskiftet , 1944/45. Medel ha även ställts till förfogande till hjälp åt ungerska judar, åt franska krigsfångar i Tyskland, åt internerade franska kvinnor 0. s. v.
En del av de från statligt håll ordnade hjälpinsatserna ha avsett utbild— ning av svensk hjälppersonal och organiserande av personliga insatser ute på arbetsfältet. Detta har skett särskilt i samverkan med Röda korset och * med andra organisationer som Rädda barnen, Hjälp krigets offer, Samfun— det för internationellt samhällsstudium och uppbyggnadsarbete, Frälsnings- armén m. fl.
Över huvud har SIH:s arbete till stor del inriktats på att samordna och stödja sådana humanitära åtgärder till hjälp åt av kriget berörda länder, som vidtagits av olika på området verksamma sammanslut- ningar, varav ett stort antal bildats, delvis med syfte på arbetet i sär- skilda länder.
En mycket betydelsefull verksamhet har sedan hösten 1942 utövats av Svenska Norgehjälpen, till vilken insamlats medel, uppgående vid slutet av juni 1945 till sammanlagt omkring 60 milj. kronor, däri inberäknat c:a 23 milj. kronor från industriinsamlingen »Norvegia». Svenska Norgehjäl- pens viktigaste verksamhetsgren har varit bespisningarna (i form av närande soppor m. m.), vilka från en blygsam början utvidgats så, att de vid ocku— pationens upphörande omfattade omkring 325 000 personer, därav 157 000 skolbarn. Livsmedel ha vidare utdelats till sjukhem, ålderdomshem och barnhem i Norge, varjämte livsmedelshjälp lämnats till fångar i koncentra- tionsläger samt till norrmän i stort antal, vilka »levat under jorden». Norge-
hjälpen har även överfört större partier livsmedel, som kommit hela norska folket till godo i form av extraransoner. Overförandet av de livsmedel, som erfordrats för Norgchjälpens bespisningar, har endast kunnat ske i den mån medgivande från de allierades sida lämnats till dylik export. Dessa med- givanden, som avsett vissa månatliga kvantiteter, kunde gradvis utökas och omfattade från februari 1945 1 000 ton livsmedel i månaden. Sammanlagt hade Norgehjälpen till slutet av maj 1945 till Norge överfört omkring 50 000 ton livsmedel, vilka inköpts för insamlade medel.
Tolv stora organisationer för det nordiska hjälparbetet organiserade hös- ten 1944 under SIH:s ledning »Landsinsamlingen 1944» för insamling av beklädnadsvaror till grannländerna och till flyktingar i Sverige. Härvid in- samlades omkring 1 600 ton kläder och skodon. De för Norge och Finland avsedda kvantiteterna överlämnades till Svenska Norgehjälpen och Finlands folkhjälp och distribuerades genom deras försorg, medan utdelningen till flyktingar i Sverige till största delen ombesörjdes av svenska myndigheter. Dessutom insamlades ett avsevärt kontant belopp, varav större delen an- vändes till reparation av insamlade skodon.
Den enskilda hjälpverksamheten har helt naturligt i särskild grad varit inställd på att rädda det uppväxande släktet från sjukdom och lidande. De svenska hemmen ha sålunda i stor utsträckning öppnats för barn från grannländerna, framför allt från Finland, och även i andra former ha de mottagits såsom gäster här i landet. Omkring 52 000 av Finlands barn ha sålunda under årens lopp haft en fristad härstädes, varvid det organisato- riska arbetet i första rummet vilat på Hjälpkommittén för Finlands barn.
Från svenska »faddrar» har länge varje månad sänts betydande under- stöd till över 10 000 barn i Finland och nästan lika många i Norge. Detta är en av de många hjälpformer som främjats av Föreningen Rädda barnen. Denna förenings verksamhet har ej varit begränsad till Norden; direkt eller genom förmedling av särskilt organ har den övat hjälpverksamhet eller stått beredd att inskrida i en rad andra länder. Rädda barnens och med denna förening samverkande organisationers hjälpverksamhet under krigs- åren torde representera ett värde av inemot 30 milj. kronor.
En hjälpform, som vunnit stor omfattning, utgöres av gåvopaketen — individuella sändningar av livsmedel, kläder, tvål In. m. Omfattningen av denna trafik har vuxit, så att den under vintern och våren 1945 uppgick till 800 51 1000 ton i månaden. Paketen ha i första rummet gått till Norge och Finland men i viss utsträckning även till andra länder. _
Bland hjälporganisationerna intager ltöda korset en särskild internatio- nellt erkänd ställning. Rörande dess verksamhet från krigsåren må särskilt erinras om den roll föreningen spelat beträffande sjukvården under finska vinterkriget och senare vid utväxling av krigsfångar. De statliga livsmedels- sändningarna till Nederländerna och Polen ha gått i Röda korsets namn.
Röda korset har vidare direkt eller indirekt deltagit bl. a. även i barnhjäl- pen i Norge och Frankrike.
En organisation av internationell typ är likaledes sammanslutningen Hjälp krigets offer. Dess verksamhet i krigsfångelägren har pågått under hela kriget och dragit betydande kostnader, vilka dock till avsevärd del täckts av utländska medel. 1
I Kungl. Maj:ts ovan berörda proposition till 1945 års riksdag nr 139 an- gående statens kreditgivning till utlandet m. ni. har allmänhetens i olika former lämnade bidrag för lindrande av nöden i krigshärjade länder be- räknats till ett belopp av 350 år 400 milj. kronor, en beräkning som torde kunna betecknas såsom mycket försiktig.
22. Statlig fredsplanering.
I kapitlet om statlig fredsplanering i redogörelsen för 1943/44 (se del V sid. 410) har omförmälts, att arbeten utförts av särskilda sakkunniga, den s. k. inUesteringsutredningen, i syfte att få fram en reserv av statliga. stats- understödda och kommunala anläggningsarbeten, som kunde vid behov igångsättas, därest så av sysselsättningspolitiska skäl skulle befinnas på- kallat under efterkrigstiden. Investeringsutredningens undersökning hade legat till grund för proposition till 1944 års riksdag, nr 281, angående fast- ställande av allmän beredskapsstat för budgetåret 1944/45.
I ett i början av år 1945 avgivet nytt betänkande lämnade investerings- utredningen en redogörelse för åtgärder som dittills vidtagits för granskning av inkomna förslag till arbetsobjekt och för detaljplanering av företag av- sedda att ingå i investeringsreserven. Efter verkställd komplettering och revidering kunde de i den godkända reserven medtagna arbetena anses i stort sett omfatta företag, vilka voro så förberedda, att de —— i den mån klimat- eller materialförhållandena icke utgjorde hinder härför — kunde igångsättas omedelbart eller med endast kort varsel.
Till investeringsutredningens förfogande hade såsom urvalsunderlag stått från statliga och kommunala myndigheter och organ ävensom från enskilda företagare erhållna uppgifter rörande c:a 9000 investeringsobjekt till en uppgiven sammanlagd kostnad av c:a 55 miljarder kronor. Den investe— ringsreserv utöver de normala statliga och kommunala investeringarna, som beräknats kunna bli detaljplanerad och färdig att utnyttjas i arbetsmark- nadsreglerande syfte under budgetåret 1945/46, innefattade anläggningsarbe- ten och anskaffningar för en total kostnad av c:a 790 milj. kronor för den s. k. allmänna reserven och c:a 240 milj. kronor för den särskilda grov- arbetsreserven (mot för budgetåret 1944/45 c:a 580 resp. 215 milj. kronor). Genom den allmänna reserven beräknades under ett budgetår i medeltal c:a 83 000 man och genom grovarbetsreserven c:a 30000 man kunna beredas sysselsättning.
Någon allmän beredskapsstat för budgetåret 1945l46 fastställdes icke av 1945 års riksdag vid dess vårsession. I stället erhöll Kungl. Maj:t, såsom omnämnts ovan å sid. 387, fullmakt att inom ramen av ett belopp av 150 milj. kronor meddela beslut om utförande av arbeten, för vilka anslag upp-
förts å allmän beredskapsstat II och allmän beredskapsstat III för budget- året 1944/45.
Kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering (den s. k. planerings- kommissionen) fortsatte under senare halvåret 1944 och förra halvåret 1945 sina utredningsarbeten och avgav successivt en rad betänkanden förutom remissutlåtanden och särskilda skrivelser.1 I allmänhet hade dessa betän- kanden m. m. tillkommit efter beredning inom av kommissionen tillsatta särskilda delegationer.
I fråga om investeringspolitiken hade kommissionen redan i utlåtande över investeringsutredningens första betänkande framhållit, att ett sammanhang borde eftersträvas mellan de av myndigheterna fastställda riktlinjerna för samhällets allmänna utveckling och investeringsverksamhe- ten. En samordning borde enligt konnnissionens mening åstadkommas t. ex. vid utbyggnad av socialpolitiken, skolpolitiken o. s. v., så att de investerings- objekt, som planerades för att möta en eventuell arbetslöshetskris, inpassa- des i ett större utvecklingssammanhang. l särskilt betänkande i ämnet den 4 oktober 1944 framförde kommissionen förslaget, att man vid sidan av statliga stimulanser till investeringar under lågkonjunktur skulle söka åstad- komma en frivillig samordning. Som mål uppställdes en utjämning av in- vesteringsverksamheten i syfte att uppnå en hög och jämn konjunktur. I samband med åtgärder för att utjämna konjunkturväxlingarna i investe- ringsverksamheten borde även förskjutningarna i näringslivets fördelning på olika orter och landsdelar beaktas.
För att möjliggöra en sådan samordning föreslogs inrättande av ett investeringsråd, där de representanter för regeringen som hade ansvaret för konjunkturpolitiken skulle överlägga med företrädare för näringslivets orga- nisationer. Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 24 november 1944 blev också ett sådant investeringsråd tillsatt. I rådet, vars överläggningar skulle ledas av en av Kungl. Maj:t utsedd ordförande (härtill utsågs statsrådet T. Erlander), skulle ingå tre ledamöter som representerade statliga myndigheter, nämligen investeringsutredningen, arbetsmarknadskommissionen och statens bygg- nadslånebyrå, varjämte tillfälle skulle beredas riksbanken att utse en leda— mot; vidare skulle rådet bestå av elva ledamöter utsedda på förslag av vissa nåringsorganisationer, nämligen två ledamöter av Sveriges industriförbund och två av Landsorganisalionen i Sverige, en ledamot av envar av Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet landsbygdens folk, Svenska arbetsgivare- föreningen, Svenska bankföreningen, Tjänstemännens centralorganisation och Kooperativa förbundet samt en ledamot gemensamt av Sveriges köp— mannaförbund och Sveriges grossistförbund.
1 Planeringskommissionens betänkanden och viktigare utlåtanden under budgetåret 1944/45 ha publicerats i serien Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplanering nr VII—XI (S.0.U. 1944 nr 57 och 1945 nr 11, 30, 31 och 36). Se uppsatser itidskriften Från departement och nämnder, årg. 1944 nr 21 och 1945 nr 14, samt Statsvetenskaplig tidskrift, årg. 1945 av fil. dr A. Björnberg.
I slutet av september 1944 avgav planeringskommissionen betänkande med förslag till inrättande av ett särskilt organ för frågor rörande p r o du k— t i o n f ö r 1 a g r i n g. Kommissionen förutsatte visserligen, att en önskvärd produktion för lagring kunde komma till stånd på företagarnas eget initiativ och på deras egen risk. I vissa fall räknade man emellertid med att statliga åtgärder i en eller annan form skulle bli nödvändiga. Uppmärksamheten riktades härvid dels på frågan om lagerproduktion under omställningsperio- den såsom medel mot befarad arbetslöshet i samband med krigets avslu- tande, dels även på behovet av exportvaror för återknytande av handelsför- bindelserna med utlandet. Det ifrågasatta organet för handläggning av med lagerproduktionen sammanhängande frågor föreslog kommissionen skola få samordnande uppgifter och bli initiativtagande samt arbeta i nära kontakt med främst återuppbyggnadsnämnden samt livsmedels-, industri- och arbets— marknadskommissionerna.
I oktober 1944 avgav planeringskommissionen också betänkande med vissa förslag till förbättring av de understöd åt arbetslösa, som utgingo genom arbetslöshetskassorna och arbetslöshetsnämnderna, samt till förbättring vid mera omfattande arbetslöshet av den individuella hjälp, som lämnades av dessa. I detta sammanhang föreslogs även, att en utredning måtte verkställas, avseende minimikostnaderna för en ur hälsosynpunkt till- fredsställande levnadsstandard, och att resultaten av en sådan utredning måtte beaktas vid den under förberedning varande mera definitiva organi- sationen av socialpolitiken, samt vidare att förslag måtte utarbetas dels till sådana anordningar, att antalet fall då fattigvårdsunderstöd utbetalades i stället för kontanthjälp till arbetslösa kunde ytterligare minskas, dels ock angående åtgärder för förenhetligande av den centrala administrationen för arbetslöshetsförsäkringen och kontantunderstödsverksamheten.
I ett betänkande i början av mars 1945 framförde kommissionen förslag att motverka arbetslöshet genom att under depression ge statligt stöd åt avsättningen av vissa s. k. varaktiga konsumtionsvaror.
Avsikten med förslaget var att under en arbetslöshetsperiod möjligheter skulle skapas för att tillvarataga outnyttjad arbetskraft inom de industrier, där de berörda varorna tillverkades. Kommissionen tänkte sig vidare att vissa befolkningsgrupper, särskilt barnrika familjer och ensamstående mödrar, skulle beviljas rabatt vid in- köp av sådana varor som kläder, inventarier, husgeråd och olika slags hushålls- maskiner. En utredning föreslogs även angående möjligheterna för statliga verk och inrättningar och för kommunala institutioner att under en depressionsperiod göra ökade inköp av inventarier och vissa förbrukningsartiklar. Likaså föreslogs utredning angående möjligheterna att öka avbetalningshandeln under lågkonjunk- turer och att minska den under högkonjunkturer.
Frågan om den svenska h a n d el 5 p 0 l i t i k e n s utveckling efter kriget behandlade kommissionen i ett i maj framlagt betänkande. Kommissionen underströk här vikten av att Sveriges näringsliv funne vägen tillbaka till ett omfattande internationellt byte.
En väsentlig förutsättning för åstadkommandet av en hög och jämn sysselsättning under bevarande av relativt fria marknadsförhållandcn vore, framhöll kommis- sionen, att exporten efter kriget icke endast uppnådde sin förkrigsvolym utan där- utöver om möjligt utvecklades i takt med landets produktionsförutsåttningar. Kom- missionen framhöll vidare, att vår utrikeshandel även efter kriget måste känne- tecknas av en betydande rörlighet, om den skulle kunna göra sig gällande på världs— marknaden. Ytterligare betonades, att det läge i Sveriges intresse, att utrymme be- reddes för en så multilateral handel som möjligt. Detta intresse, som under alla förhållanden vore ekonomiskt motiverat, förstärktes av den speciella inriktningen av Sveriges utrikeshandel. Uppenbarligen måste den svenska utrikeshandeln i främsta rummet komma att orienteras mot de länder, där en sådan utveckling gjorde sig starkt gällande, för att där kunna välja sin mest gynnsamma marknad.
Emellertid komme Sverige av flera skäl att under åren närmast efter kriget san- nolikt bli hänvisat till att inrikta en betydande del av sin exportkapacitet på valuta- svaga länder. En sådan export kunde vara motiverad därav att vi önskade aktivt bidraga till världens ekonomiska rekonstruktion. Vi hade vidare redan engagerat oss för omfattande leveranser på kredit till krigshärjade länder, främst de nordiska grannländerna, och det kunde komma att framstå som en förpliktelse att ytterligare utsträcka dessa krediter. Våra exportindustrier vore även delvis redan sedan för- krigstiden inriktade på leverans till gruppen valutasvaga länder, och en omställning till andra marknader kunde icke utan vidare ske eller tedde sig i varje fall icke alltid lämplig. Skulle en större del av vår exportkapacitet bli på detta sätt bunden, kunde lätt den situationen uppstå, att en tillräcklig exportkapacitet icke bleve dispo- nibel för övriga marknader, varifrån genom bilateralt eller multilateralt byte he- hövliga importvaror kunde erhållas, framför allt från Förenta staterna och de trans- oceana råvaruländerna. En allt för stark utveckling av exporten på de valutasvaga länderna kunde sålunda komma att snedvrida hela vår utrikeshandel. Hur långt denna utveckling komme att gå, bleve tydligen beroende av hur långt den svenska staten resp. enskilda exportörer vore beredda att sträcka sin kreditgivning.
I den män och så länge här antydda förutsättningar gällde, bleve det enligt kom- missionens mening nödvändigt att underkasta den svenska utrikeshandeln en viss grad av kontroll. I varje fall syntes förhållandena under de närmaste åren komma att kräva ett väl utvecklat organ med uppgift att ur allmänna ekonomiska syn— punkter på ett förberedande stadium allsidigt planlägga utrikeshandeln. Kommis- sionen berörde i detta sammanhang även frågan om den parlamentariska kontlol- len över utrikeshandeln och hemställde om ytterligare utredning i syfte att under— söka möjligheterna till en förstärkning av riksdagens inflytande i berörda hänseende.
Den på flera områden mot en starkare planerad ekonomi inriktade hus- hållning, som planeringskommissionen förordade, maste komma att kräva en kraftig utveckling av den e k 0 n o m i s k a s t a ti s t i k e n. Härom fram- ställde kommissionen förslag i en i slutet av maj 1945 avlåten skrivelse till finansministern.
Kommissionen avgav slutligen i juni 1945 ett betänkande angående vissa a r b e t 5 m a r k n a (1 5 f r ä g 0 r, berörande bl. a. arbetskraftens rörlighet och i samband därmed problemet om effektivisering av arbetsförmedlingen, yrkesutbildningen, yrkesvägledningen och yrkesomskolningen.
23. Statlig informationsverksamhet.
I ungefär samma omfattning och på samma sätt som under senare delen av år 1944 fortgick informationsstyrelsens verksamhet under första halv- året 1945 med undantag av att styrelsens allmänna avdelning numera upphört.
Styrelsens upplysningsavdelning bedrev liksom förut en omfattande arti- keltjänst till tidningarna beträffande varjehanda frågor, varvid material i allmänhet lämnades från de olika kristidsmyndigheterna. Bland ämnen som härvid behandlades må nämnas en rad jordbruksfrågor, såsom rörande växtodlingens inriktning, utsäde, utfodring, gödsling m. m., frågor rörande arbetskraft och dragare vid vedavverkningarna, bränsleförsörjningen och gasransoneringen, priskontrollen, bostads- och heminredningsfrågor, utbild- ningen av hemassistenter, Svenska röda korsets arbete för hemtransport av fångar från Tyskland 111. m. Större propagandakampanjer anordnades be- träffande gasbesparing, husbehovsodlingen av potatis och köksväxter, skrot- i11samlingen samt insamling av livsmedelskuponger för den internationella hjälpverksamheten. Vid ordnandet av propagandan för minskad gaskon- sumtion påkallades medverkan av reklamrädet.
Tre allmänna informationsdagar för pressen höllos. För stockholmspres- sen anordnades som förut presskonferenser, varvid redogörelser lämnades för speciella frågor av aktuellt intresse.
Av tidskriften »Från departement och nämnder» utkommo 12 nummer. Rådgivnings— och dispensavdelningens arbete bedrevs under oförändrade former.
Vad Folkberedskapen angår inskränkte sig dess verksamhet i huvudsak till utsändning av meddelanden och referat till länsombuden och till civila och militära myndigheter m. fl. samt till besvarande av från dessa inkomna förfrågningar. Beredningen inom Folkberedskapens nämnd beslöt den 13 juni, att ortsombuden — och ortsnämnderna på de platser där sådana verkat — skulle befrias från sina uppdrag med utgången av juni 1945. Ge- nom beslut av informationsstyrelsen den 18 juni blevo även Folkberedska- pens övriga organ, såsom nämnd med beredning, den politiska rådgivnings- kommittén samt länsombuden, befriade från sina uppdrag fr. o. m. samma tidpunkt.
Beträffande avvecklingen i övrigt av informatiousstyrelsens verksamhel se sid. 195.
Inom priskontrollnämndens sektion för aktiv hushållning följdes under budgetåret 1944/45 i huvudsak de allmänna riktlinjer för arbetet, som upp- drogos vid sektionens start. Samarbete ägde som förut rum med olika kris- tidsmyndigheter, institutioner och organisationer.
Rörande k 0 s t f r ä g 0 r bedrev sektionen upplysningsverksamhet genom besvarandet av förfrågningar samt genom demonstrationskurser, konferen- ser, föredrag m. m. såväl i Stockholm som på åtskilliga platser i landsorten. I samarbete med Lantbrukstekniska förlaget och Sveriges husmodersför- eningars riksförbund anordnades en pristävling för landsbygdens husmöd- rar, kallad »Min hemproduktion», och i samarbete med Föreningen för elektricitetens rationella användning (FERA) en kurs för landets hemkon- sulenter. Därjämte medverkade Aktiv hushållning i bedömningsnämnden för den av Kooperativa förbundet anordnade tävlingen »Hemkunskap», i den av Föreningen rationell textiltvätt tillsatta kommittén för ordnande av tvätt- kurser för husmödrar och personal vid andelstvättstugor och affärstvätterier samt i de av Kooperativa förbundet och Sveriges köpmannaförbund upp- rättade husmodersråden.
Den i föregående årsredogörelse omnämnda enquéten rörande olika gre- nar av hemarbetet slutbearbetades och resultaten Överlämnades till olika institutioner eller reserverades för publicering genom artiklar och bro- schyrer.
I fråga om klädvårdspropagandan må nämnas, att genom Aktiv hushållnings förmedling tillsatts en kommitté, bestående av represen- tanter för läkare, husmödrar och daghemsföreståndarinnor, vilken arbetat för att få fram bättre spädbarnsbäddar och babyutstyrslar. Samarbete har inletts med representanter för barnkläderskonfektion för att få fram bättre och billigare konfektionsmodeller av barnkläder. Vissa undersökningar ha även verkställts angående förebyggande av malskador å kläder m. 111.
En gren av Aktiv hushållnings verksamhet har bestått i presskonferenser samt överläggningar med livsmedels-, industri- och bränslekommissionerna, arbetsmarknadskommissionen, Stockholms gasverk m. fl. Sektionen har även tagits i anspråk för rådgivning och biträde i övrigt vid hjälpverksam- heten i krigshärjade länder i utrustnings- och beklädnadsfrågor. .
Till dagspressen utsände Aktiv hushållning under här behandlade period ett 50-tal artiklar i hushållsfrågor. I arbetet inom Radiotjänsts hus- och hemkommitté tog sektionen verksam del och förmedlade ett flertal radio- föredrag.
Hemmens forskningsinstitut, vilket grundats på våren 1944 på initiativ av Husmödrarnas samarbetskommitté och Hushållslärarinnor- nas samorganisation, erhöll för sin verksamhet under år 1944, som redan omnämnts i föregående årsredogörelse, ett statsbidrag av 50000 kronor.
Institutet, som i övrigt finansierats från enskilt håll, skall enligt sina stad- gar verka för en systematisk rationalisering av arbetsförhållandena i de svenska hemmen genom forskning rörande de tekniska och ekonomiska problem, som äro förbundna med henunens uppgifter som konsumentcentra och arbetsplatser, med hänsynstagande till de psykologiska, hygieniska och sociala problem, som sammanhänga med hennnens allmänna uppgifter. Nära samverkan har ägt rum mellan institutet och Aktiv hushållning även- som med statens institut för folkhälsan, som upplåtit lokaler för forsknings- institutet och i viss utsträckning ställt därvarande tjänstemäns arbetskraft till förfogande.
För forskningsinstitutets fortsatta verksamhet beviljade 1945 års riksdag på Kungl. Maj:ts hemställan (se statsverksprop, 11:e huvudtiteln sid. 52) för budgetåret 1945/46 ett anslag av 50 000 kronor. Härvid förutsattes, att enskilda personer eller organisationer skulle ställa till förfogande för verk- samheten bidrag, motsvarande minst statsbidragets storlek.
BILAGOR
Bilaga ].
Förteckning
över författningar av beredskapskaraktär eller eljest samman-
hängande med kristidsförhållandena utfärdade under tiden 1 juli 1944—30 juni 1945.
(Författningar av rent militärt innehåll äro ej medtagna.)
A. Författningar rörande folkhushållningen.
1. Tvångstörfogande över egendom.
14/9 1944 nr 661 K. F. om ändrad lydelse av 5 5 rekvisitionsförordningen den
14/9
14/9
14/9
1/11 11/5 11/5 11/5 15/6
22/6
1944
1944
1944
1944
1945
1945
1945
1945
1945
30 juni 1942 (nr 586).
» 662 K. K. om ändring i kungörelsen den 26 maj 1939 (nr 414) med
))
»
vissa bestämmelser om företrädesrätt med avseende å plan- läggning av rekvisition och förfogande m. m.
663 K. F. ang. ändrad lydelse av 1 och 14 55 förordningen den 18 februari 1944 (nr 54) om uttagning under fredstid av motor— fordon m. m. för vissa civila behov under krig eller krigsfara (civil uttagningsförordning). 664 K. K. ang. ändrad lydelse av 8 & kungörelsen den 18 februari 1944 (nr 57) med vissa bestämmelser om utnyttjande vid krig eller krigsfara av landets motorfordonspark m. m. 718 Riksvärderingsnämndens kungörelse om taxa, som av riksvär- deringsnämnden upprättats. 171 Lag om fortsatt giltighet (t. o. m. 30/6 1946) av allmänna för- fogandelagen den 22 juni 1939 (nr 293). 172 K. F. om fortsatt giltighet (t. o. 111. 30/6 1946) av allmänna förfogandeförordningen den 3 september 1939 (nr 613). 180 K. F. Om ändrad lydelse av 60 och 70 55 rekvisitionsförord— ningen den 30 juni 1942 (nr 586). 325 K. K. ang. provisoriska begränsningar i rätten att göra rek- visition. 384 Lag med särskilda bestämmelser ang. gäldande av ersättning enligt allmänna förfogandelagen m. fl. lagar. Giltighet t. o. m. 30/6 1946.
2. Moratorium, förmynderskap m.m. 23/3 1945 nr 83 Lag om fortsatt giltighet (t.o.m. 30/6 1946) av lagen den 1 november 1940 (nr 925) med särskilda bestämmelser ang. förmynderskap, godmanskap och boutredning vid krig eller krigsfara m.m.
23/3
1945
23/3 1945
22/12 1944 23/3 1945 23/3 1945 15/6 1945 15/6 1945 15/6 1945 15/6 1945 15/6 1945 15/6 1945 29/6 1945 29/6 1945 23/3 1945 nr
))
))
))
))
86
87
3. Patent m. m. 14/9 1944 nr 601
795
88
89
299
300
301 302 303 304 475 435
Lag ang. utsträckt tillämpning (t. o. m. 30/6 1946) av lagen den 4 juni 1943 (nr 274) om förlängd giltighetstid för ränte— och utdelningskuponger. Lag ang. fortsatt giltighet (t. o. m. 30/6 1946) av lagen den 4 juni 1943 (nr 275) om förlängning i särskilt fall av tiden för rätt att lyfta utdelning i konkurs. K. K. om förlängning (t. o. m. 30/6 1946) av tiden för rätt att lyfta utdelning i aktiebolaget Kreuger & Tolls konkurs.
K. K. om tillämpning (t. o. m. 30/6 1945) i förhållande till Canada av lagen den 1 november 1940 (nr 924) med särskilda bestämmelser ang. patent vid krig eller krigsfara m. m. K. K. om fortsatt tillämpning (t. o. 111. 30/6 1945) i förhållande till Norge av lagen den 1 november 1940 (nr 924) med sär- skilda bestämmelser ang. patent vid krig eller krigsfara m. m. Lag om fortsatt giltighet (t.o.m. 30/6 1946) av lagen den 1 november 1940 (nr 924) med särskilda bestämmelser ang. patent vid krig eller krigsfara m. m. Lag ang. fortsatt giltighet (t. o. m. 30/6 1946) av lagen den 30 juni 1942 (nr 550) med särskilda bestämmelser om upp- finningar av betydelse för rikets försvar eller folkförsörj— ningen m. m. K. K. om fortsatt tillämpning (t.o.m. 30/6 1946) i fråga om svenska medborgare av lagen den 1 november 1940 (nr 924) med särskilda bestämmelser ang. patent vid krig eller krigs- fara m. m. K. K. om fortsatt tillämpning (t. o. 111. 30/6 1946) i förhållande till Schweiz av lagen den 1 november 1940 (nr 924) med sär- skilda bestämmelser ang. patent vid krig eller krigsfara m. m. Dzo d:o i förh. till Storbritannien och Norra Irland.
D:o d:o » » » Danmark. Dzo d:o » » » Finland. D:o d:o » » » Canada. Dzo d:o » » » Frankrike.
K. K. om fortsatt tillämpning (t. o. m. 31/12 1945) i förhållande till Norge av lagen den 1 november 1940 (nr 924) med sär— skilda bestämmelser ang. patent vid krig eller krigsfara m. m.
4. Förvaltningsmyndigheters och enskilda organisationers verksamhet vid krig eller krigsfara. 23/3 1945 nr 84 Lag om fortsatt giltighet (t.o.m. 30/6 1946) av lagen den 8
november 1940 (nr 926) med särskilda bestämmelser ang. bolag, föreningar, sparbanker, visSa andra inrättningar och samfälligheter samt stiftelser vid krig eller krigsfara m. m.
27/4 1945 » 147 Lag om fortsatt giltighet (t. o. m. 30/6 1946) av lagen den 7 juni
1940 (nr 437) ang. utövande under vissa utomordentliga för- ' hållanden av fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riks- gäldskontoret tillkommande befogenheter.
1/6 1945 nr 298 Lag om fortsatt giltighet (t. o. m. 30/6 1946) av lagen den 26 april 1940 (nr 272) med särskilda bestämmelser ang. dom— stolarna och rättegången vid krig eller krigsfara m. m.
5. Allmänna bestämmelser rörande ransoneringssystemel.
6. Kristidsoruanisationen.
15/7 1944 nr 563 K. instruktion för statens informationsstyrelse. 30/9 1944 » 641 K. K. ang. ändrad lydelse av 11 5 1 mom. kungörelsen den 18 april 1941 (nr 215) med vissa avlöningsbestämmelser för befattningshavare vid statens krisorgan. 20/10 1944 » 703 K. K. ang. ändring i kungörelsen den 7 maj 1940 (nr 328) om länsarbetsnämnder.
8/12 1944 » 818 K. K. om ändring i instruktionen för statens arbetsmarknads- kommission den 7 maj 1940 (nr 326). 26/1 1945 » 27 Transumt av K. brev till överbefälhavaren med föreskrifter ang. driftvärnets organisation och uppgifter m. m. 25,/5 1945 » 208 K. K. om ändrad lydelse av 2 & instruktionen den 20 juni 1941 (nr 482) för statens priskontrollnämnd.
1/6 1945 » 339 K. K. ang. ändrad lydelse av 7 och 14 55 kungörelsen den 7 maj 1940 (nr 328) om länsarbetsnämnder. 29/6 1945 » 516 K. cirkulär till statsmyndigheterna ang. Vissa avvecklingsåt— gärder inom statsförvaltningen i samband med övergången till fredsförhållanden.
29/6 1945 » 536 K. K. ang. upphävande av instruktionen den 15 juli 1944 (nr 563) för statens informationsstyrelse.
7. Jordbruket och livsmedelshushållningen. a. Författningar sammanhängande med prisregleringen på jordbruksområdet. 15/7 1944 nr 538 Lag ang. ändring i lagen den 20 juni 1924 (nr 298) om VlSS panträtt i spannmål. 15/7 1944 » 539 Lag ang. ändring i lagen den 30 juni 1942 (nr 505) 0111 viss pant- rätt i spånadslin och hampa. 1/9 1944 » 596 Transumt av K. brev till fullmäktige i riksbanken ang. bestäm- mande av belåningsvärdet å spannmål under regleringsåret 1944/45. 14/9 1944 » 622 K. K. ang. nedsättning av accisen å hushållsmargarin. 14/9 1944 » 623 K. K. ang. tullen ä visst slag av margarin. 14/9 1944 » 632 K. K. om ikraftträdande av lagen den 15 juli 1944 (nr 539) ang. ändring i lagen den 30 juni 1942 (nr 505) om viss panträtt i spånadslin och hampa. 23/2 1945 » 39 K. K. ang. ändring av accisen och tilläggsaccisen å fettemulsion. 2/3 1945 » 40 K. K. ang. ändring av accisen å margarin. 2/3 1945 » 41 K. K. ang. tullen å margarin m. m. 27/4 1945 » 150 K. F. om fortsatt giltighet av förordningen den 22 februari 1932 (nr 30) ang. reglering av införseln av socker. 27/4 1945 » 151 K. brev till generaltullstyrelsen ang. åtgärder till sockerbets—
odlingens uppehållande.
b. Andra lör/attningar rörande jordbruket och trädgårdsskötseln (jfr avd. 7 d). 1 5/7 1944 nr 21]? 1944 » 30/9 1944 » 30/9 1944 » 16/2 1945 » 23/2 1945 » 16/3 1945 » 6/4 1945 » 6/4 1945 » c. Fisket.
525 K. K. om allmän jordbruksräkning år 1944. 553 K. K. om beviljande i vissa fall av tjänstledighet för skörde— arbete. ' 642 K. K. ang. inventering av vissa åkerarealer. 643 K. K. ang. uppgifter för svinräkning den 16 oktober 1944. 28 Lag ang. fortsatt giltighet (t.o.m. 31/12 1946) av lagen den 16 maj 1941 (nr 243) om rätt för arrendator att bortföra strå- foder m. m. 37 Lag ang. fortsatt tillämpning (t. o. m. 31/12 1945) av lagen den 5 mars 1943 (nr 78) om jämkning av arrendeavtal i vissa fall. 52 K. K. ang. uppgifter för svin- och hönsräkning den 16 april 1945. 102 K. K. ang. insamlande av uppgifter till rikets officiella jord- bruksstatistik rör. skördeutsikterna och skörden under år1945. 103 K. K. ang. arealinventering och kreatursräkning inom riket m. m.
(1. Livsmedelshushällningen i övrigt (jfr avd. 7 a—c).
1944 nr 597 K. K. ang. inventering av landets förråd av vissa livsmedel m. m. 1944 » 598 K. K. ang. skyldighet för handlande att deklarera vissa förråd
in 1m
149 10n1 24n1
4u seu
iwz iws
1w3
zws
en 1w5 in
1944 1944 1944 1945 1945
1945 1945
1945
1945
1945 1945 1945
»
av ransonerade livsmedel m. m.
603 K. K. om ändring i kungörelsen den 5 december 1941 (nr 922) ang. beslag å samt reglering av handeln med potatismjöl m.m. 717 K. K. om ändrad lydelse av 5 och 9 55 kungörelsen den 20 novem- ber 1942 (nr 877) ang. prisrabattering å matfett och mjölk m. m. 741 K. K. ang. inventering av landets förråd av vissa livsmedel m. m. 1 K. K. ang. beslag å samt reglering av handeln med koksalt. 12 K. K. om upphävande av kungörelsen den 30 december 1940 (nr 1038) med särskild bestämmelse ang. stamvörtstyrkan hos maltdryck av första klassen. 34 K. K. ang. inventering av landets förråd av vissa livsmedel m. m. 64 K. K. om ändrad lydelse av 7 5 kungörelsen den 6 mars 1942 (nr 91) med vissa bestämmelser ang. handeln med mjölk. 65 K. K. ang. ändring i vissa delar av kungörelsen den 28 juni 1941 (nr 546) ang. beslag å samt reglering av handeln med till människoföda tjänliga ärter och bönor. 76 K. K. om ändrad lydelse av 1 & kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 609) med vissa bestämmelser ang. tillverkning och för- säljning av bröd. 110 K. K. ang. utdelning av nya personkort. 184 K. K. ang. inventering av landets förråd av vissa livsmedel m. m. 228 K. K. ang. tullfrihet under viss tid (t. o. m. 30/6 1946) för kom och malt.
8. Industrien (utom livsmedelsindustri). 6/10 1944 nr 672 K. K. ang. reglering av införseln av salicylsyra och acetyl-
salicylsyra m. m.
22/12 1944 » 792 K. K. ang. reglering av införseln av gjutna, raka, heltjocka
4n
1945
))
muffrör av icke smidbart järn. 1 K. K. ang. beslag år samt reglering av handeln med koksalt.
4/1
26/1
26/1
1945
1945
1945
1 9. Bränsle-
!
))
i)
))
2 K. K. ang. beslag å samt reglering av handeln med vissa industri— kemikalier. 3 K. K. ang. beslag å samt reglering av handeln med bensaldehyd, bensoesyra och natriumbensoat. 19 K. K. ang. beslag å samt reglering av handeln med vissa vita pigment. 20 K. K. ang. inventering av landets förråd av vissa oljefärger.
smörjmedels- och krafthushållningen.
a. Ved och träkol samt kolgas. 28/7 1944 nr 562 K. K. ang. skyldighet att lämna vissa uppgifter rör. tillverkning
14/9
30/9
30/9
20/10
8/12 8/12
26/1 23/2
23/2
2/3 9/3
16/3
16/3
23/3
6/4 20/4
20/4 . 11/5
1944
1944
1944
1944
1944 1944
1945
1945
1945
1945
1945
1945
1945
1945
1945 1945
1945
))
)) ))
))
av träkol och gengasved m. m.
607 K. F. ang. tillstånd för vissa trafikutövare att i beställnings— trafik utföra transporter av ved. m. m. 668 K. K. ang. upphävande av den vid kungörelsen den 17 oktober 1941 (nr 793) med fastställande av normalpriser å vissa ved— sortiment fogade tabellen 4. 669 Transumt av K. brev till statens bränslekommission ang. fast- ställande av normalpriser å massaved och flottningsbränn- ved m. m. 699 K. K. ang. inskränkning i rätten att använda gas för beredning av varmvatten. 761 K. K. ang. inventering av landets förråd av träkol och gengasved. 762 K. K. ang. förberedande åtgärder för reglering av förbruk— ningen av gas. 22 Transumt av K. brev till statens bränslekommission ang.åtgär- der för främjande av vedanskaffningen. 36 K. K. ang. inskränkning i rätten att använda gas i vissa appa- rater. 38 Lag ang. fortsatt giltighet (t.o.m. 30/6 1947) av lagen den 30 juni 1943 (nr 453) med vissa bestämmelser om mätning av ved och annat virke. 44 K. F. ang. tillstånd för vissa trafikutövare att i beställnings- trafik utföra transporter av ved m. m. 55 K. K. med fastställande av normalpriser å vissa virkestrans- porter m. m. 56 K. F. ang. ändrad lydelse av 1 5 förordningen den 13 mars 1942 (nr 112) med särskilda bestämmelser beträffande vissa virkes— transporter med automobil. 57 K. F. om ändrad lydelse av 2 och 3 55 förordningen den 9 maj 1924 (nr 118) med vissa bestämmelser ang. handeln med brännved och annat virke i löst mått. 75 K. K. ang. straffrihet i vissa fall vid överskridande av maximi- last m. in. vid transport av vissa skogsprodukter. 106 K. K. ang. inskränkning av förbrukningen av gas. 123 Lag om fortsatt giltighet (t.o.m. 30/9 1946) av lagen den 30 juni 1942 (nr 493) om avverkningsskyldighet. 138 K. K. ang. beslag å massaved (pappersved) och props. 1945 » 181 Lag ang. fortsatt giltighet (t. o. m. 30/6 1946) av lagen den
30 juni 1943 (nr 458) om inskränkning med hänsyn till för— svaret i rätten att avverka skog.
422 25/5 1945 nr 223 K. K. ang. inventering av landets förråd av ved samt timmer och vissa andra trävaror. b. Torv.
2/2 1945 nr 23 Transumt av K. brev till statens bränslekommission ang. stats- garanti för bränntorv tillverkningssäsongen 1945.
. Flytande bränslen, gengas m. m. 11/5 1945 nr 174 K. K. med vissa bestämmelser till skydd mot skada från gen— gasdrivet fordon eller redskap. 25/5 1945 » 207 K. K. ang. reglering av införseln av vissa mineraloljor.
d. Smörjmedel.
22/9 1944 nr 625 K. K. ang. inventering av landets förråd av smörjmedel m. m. 16/3 1945 » 53 K. K. ang. inventering av landets förråd av smörjmedel m. m.
e. Kra/[hushållning. 13/4 1945 nr 117 K. K. ang. inskränkning av förbrukningen av elektrisk kraft.
8/6 1945 » 277 Lag om fortsatt giltighet (t.o.m. 30/6 1946) av lagen den 12 december 1941 (nr 925) om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft och gas.
10. Iftrikeshandeln. 21. Allmänt.
1/6 1945 nr 216 K. K. om fortsatt giltighet (t. 0.111. 30/6 1946) av kungörelsen den 26 maj 1939 (nr 214) aug. statsgaranti för exportkredit. 8/6 1945 » 276 Lag om fortsatt giltighet (t.o.m. 30/6 1946) av lagen den 30 december 1939 (nr 951) aug. vissa utfästelser rör. införsel och utförsel av varor m. m.
b. Importförbud och importreglering. 6/10 1944 nr 672 K. K. ang. reglering av införseln av salicylsyra och acetylsali-
cylsyra m. 111.
20/10 1944 » 694 K. K. ang. importförbud å oarbetat guld m. m. 20/10 1944 » 695 K. K. ang. importförbud å oarbetad platina m. m. 24/11 1944 » 742 K. K. ang. reglering av införseln av gips m. m. 22/12 1944 » 792 K. K. ang. reglering av införseln av gjutna, raka, heltjocka muffrör av icke smidbart järn. 27/4 1945 » 150 K. F. om fortsatt giltighet av förordningen den 22 februari 1932 (nr 30) ang. reglering av införseln av socker. 1 18/5 1945 » 178 K. K. om upphävande av kungörelsen den 9 oktober 1939 (nr 705) aug. förbud mot införsel till riket av viss film. 25/5 1945 » 207 K. K. ang. reglering av införseln av vissa mineraloljor.
c. Exportförbud. 30/12 1944 nr 814 K. K. om ändrad lydelse av 1 ; kungörelsen den 21 mars 1941 | (nr 168) ang. allmänt exportförbud. 27/4 1945 » 142 K. K. om ändrad lydelse av 1 & kungörelsen den 21 mars 1941
(nr 168) aug. allmänt exportförbud.
30/9 1944 nr 644 K. K. ang. ändrad lydelse av 1 & kungörelsen den 11 december 1942 (nr 956) med förordnande jämlikt 2 5 lagen den 21 mars 1940 (nr 176) med vissa bestämmelser om fraktfart med svenska fartyg. 20/4 1945 » 140 Lag ang. utsträckt tillämpning (t.o.m. 30/6 1946) av lagen den 15 december 1939 (nr 856) om utbetalande av krigsrisk- ersättning till sjömän. 25/5 1945 » 200 K. F. om Viss skattefrihet för av sjömän uppburen krigsrisk— ersättning för år 1945.
8/6 1945 » 258 K. K. om ändring med avseende å tillämpningen av kungörelsen den 15 december 1939 (nr 857) aug. tillämpning av lagen den 15 december 1939 (nr 856) om utbetalande av krigsriskersätt- ning till sjömän.
12. Trafikväseudet i övrigt.
a. Järnvägarna. 15/12 1944 nr 774 K. K. med vissa föreskrifter rör. transport å järnväg.
b. Motorfordonstrafiken. 12/8 1944 nr 582 K. K. om ändrad lydelse av 1 & kungörelsen den 30 juni 1943 (nr 633) ang. förbud i vissa fall att transportera gods med motorfordon eller traktortåg. 14/9 1944 » 607 K. F. ang. tillstånd för vissa trafikutövare att i beställnings- trafik utföra transporter av ved m. m. 14/9 1944 » 608 K. K. om fortsatt giltighet (t. o. m. 30/9 1945) av kungörelsen den 24 september 1943 (nr 696) aug. rätt att utan särskilt trafiktillstånd använda släpfordon i yrkesmässig trafik för godsbefordran. 24/11 1944 » 738 K. K. ang. ändring i kungörelsen den 4 juni 1943 (nr 285) ang. tillfällig eftergift från bestämmelserna i 4 51 mom. h) motor— fordonsförordningen den 23 oktober 1936 (nr 561). 24/11 1944 » 739 K. F. om fortsatt giltighet (t. o. m. 31/12 1945) av vissa, väg— trafikstadgan den 23 oktober 1936 (nr 562) berörande undan- tagsbestämmelser. 24/11 1944 » 740 K. F. om fortsatt giltighet (t. o. m. 31/12 1945) av förordningen den 9 januari 1942 (nr 3) om vissa tidsbegränsade tillstånd till yrkesmässig automobiltrafik. 24/11 1944 » 749 K. F. med vissa föreskrifter ang. trafik med motorfordon och
släpfordon vid utrymning.
K. K. ang. tillfälligt undantag från vissa bestämmelser om efter--
besiktning av motorfordon och släpfordon.
2/3 1945 » 44 K. F. ang. tillstånd för vissa trafikutövare att i beställnings- trafik utföra transporter av ved m. m." 16/3 1945 » 56 K. F. ang. ändrad lydelse av 1 5 förordningen den 13 mars 1942 (nr 112) med särskilda bestämmelser beträffande vissa virkes- transporter med automobil. 23/3 1945 » 75 K. K. ang. straffrihet i vissa fall vid överskridande av maximi- last m. m. vid transport av vissa skogsprodukter. 25/5 1945 » 211 K. F. ang. tillstånd för vissa jordbrukare att med traktortåg
utföra Vissa transporter i beställningstrafik.
19/1 1945 » x]
8/6 1945 nr 263 K. F. om fortsatt giltighet (t. o. m. 30/6 1946) av förordningen den 6 augusti 1942 (nr 737) med vissa tillfälliga bestämmelser ang. släpfordon. 8/6 1945 » 624 K. K. om fortsatt giltighet (t. o. m. 30/6 1946) av 1 & kungörel- sen den 12 februari 1943 (nr 55) med vissa bestämmelser för befrämjande av användningen av personautomobilringar i yrkesmässig trafik för godsbefordran.
13. Post- och telegrafväsentlet. 22/5 1945 nr 206 Telegrafstyrelsens kungörelse om upphävande av kungörelserna den 4 september 1939 (nr 614 och 615) ang. inskränkning i användningen av radioanläggningar ombord å 'svenska och främmande fartyg och luftfartyg.
14. Försäkringsväsendet.
a. Transport/ärsäkring. 20/4 1945 nr 122 Lag ang. ändrad lydelse av 5 5 lagen den 21 juni 1940 (nr 540) om krigsskadeersättning.
b. Olycksfallsförsäkring och personell krigsskadeersätining. 8/6 1945 nr 259 K. K. om tillfällig höjning av ersättningen åt sjöfolk för förlust av effekter vid fartygs förolyckande.
1 5. Arbetsmarknaden.
a. Allmänt. 15/7 1944 nr 541 Lag ang. ändrad lydelse av 18 5 lagen den 30 december 1939 (nr 934) om tjänsteplikt.
5/10 1944 » 681 Statens arbetsmarknadskommissions kungörelse om upphävande av kungörelsen den 14 .juni 1940 (nr 588) ang. skyldighet för arbetsgivare att lämna uppgift om anställande och entle- digande av arbetstagare. 23/3 1945 » 81 K. K. om hyresbidrag till ovana skogsarbetare. 15/6 1945 » 278 Lag ang. fortsatt giltighet (t. 0.111. 30/6 1946) av lagen den 30 december 1939 (nr 934) om tjänsteplikt. 15/6 1945 » 279 Lag ang. fortsatt giltighet (t. o.m. 30/6 1946) av lagen den 30 december 1939 (nr 935) om utvidgad tillämpning i vissa fall av lagen den 28 maj 1920 (nr 245) om medling i arbetstvister. 15/6 1945 » 280 K. K. ang. ändrad lydelse av 1 & kungörelsen den 7 maj 1940 (nr 329) om statlig ledning av den offentliga arbetsförmed— lingen. 15/6 1945 » 281 Lag ang. fortsatt giltighet (t.o.m. 30/6 1946) av lagen den * 14 juni 1940 (nr 484) om undantag från gällande bestämmelser rör. arbetstidens reglering m. m. 15/6 1945 » 309 K. F. ang. tillgodoräknande i vissa fall av tjänsteplikt för rätt till hemortslön m. m.
29/6 1945 nr 537 K. K. ang. viss inskränkning i rätten att bevilja uppskov med inställelse till värnpliktstjänstgöring vid mobilisering eller
b. Uppskov med värnpliktsljänstgöring. | förstärkt försvarsberedskap. *
15/7 20/10 1/12
1/12
1/12
1/12
15/12 15/12 15/12 19/1 6/4 27/4 11/5
1/6
1/6
1/6
1/6
1/6
1944 nr 524 1944 » 691 1944 » 751 1944 » 752 1944 » 754 1944 » 767 1944 » 777 1944 » 778 1944 » 779 1945 » 11 1945 » 1 1 3 1945 » 137 1945 » 167 1945 » 231 1945 » 232 1945 » 233 1945 » 234 1945 » 235 1945 » 236 1945 » 237 1945 » 238
K. K. ang. kristillägg under tredje kvartalet 1944. K. K. ang. kristillägg under fjärde kvartalet 1944. Lag om provisoriska förstärkningar av tilläggspensioner och invalidunderstöd. K. K. med särskilda bestämmelser ang. tillämpningen under budgetåret 1944/45 av lagen om provisoriska förstärkningar av tilläggspensioner och invalidunderstöd. K. K. ang. provisoriskt lönetillägg under budgetåret 1944/45 och tillfälligt barntillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst m. fl. K. K. ang. ändrad lydelse av 4, 5 och 7 55 kungörelsen den 18 september 1942 (nr 761) om kristillägg å sjukpenning från erkänd sjukkassa. K. F. ang. ändrad lydelse av 20 & 1_3 mom. förordningen den 15 juni 1934 (nr 264) om erkända arbetslöshetskassor. K. F. ang. beloppet av barntillägg och hustrutillägg enligt förordningen om erkända arbetslöshetskassor. K. F. om kristillägg å daghjälp från erkända arbetslöshetskassor. K. K. ang. kristillägg under första kvartalet 1945. K. K. ang. utbetalande till skoldistrikt av förskott å kris- tillägg till lärare vid folk- och småskolor. K. K. ang. kristillägg under andra kvartalet 1945. Lag om fortsatt giltighet (t. o. m. 30/6 1946) av lagen den 30 juni 1943 (nr 420) ang. begränsning av dyrtidstillägg å lön och pension. Lag ang. ändrad lydelse av 1 5 lagen den 1 december 1944 (nr 751) om provisoriska förstärkningar av tilläggspensioner och inva— lidunderstöd.
K. K. med särskilda bestämmelser ang. tillämpningen under budgetåret 1945/46 av lagen om provisoriska förstärkningar av tilläggspensioner och invalidunderstöd. Lag om provisoriska utjämningspensioner och utjämnings- understöd. K. K. med särskilda bestämmelser ang. tillämpningen av lagen om provisoriska utjämningspensioner och utjämningsun- derstöd.
Lag om dyrtidstillägg under budgetåret 1945/46 å folkpensioner, invalidunderstöd och barnbidrag. K. K. med särskilda bestämmelser ang. tillämpningen av lagen om dyrtidstillägg under budgetåret 1945/46 å folkpensioner, invalidunderstöd och barnbidrag. K. K. om ändrad lydelse av 2 & kungörelsen den 25 september 1942 (nr 772) ang. sättet och tiden för utbetalning av pensio- ner och understöd jämlikt lagen om folkpensionering och förordningen om invalidunderstöd. K. K. om ändrad lydelse av 2 & kungörelsen den 25 september 1942 (nr 773) aug. sättet och tiden för utbetalning av bidrag enligt lagen om barnbidrag. K. F. om provisorisk förstärkning av blindhetsersättningar.
1/6
1/6
1/6
1/6
22/6 29/6 29 /6
29/6
15/7
25/5
25/5
1945
1945
1945
1945
1945
1945
1945
1945
1944
1944
1944
1944
1945
1945
240 K. K. med särskilda bestämmelser ang. tillämpningen av för— ordningen om provisorisk förstärkning av blindhetsersätt— ningar. 241 K. F. om dyrtidstillägg under budgetåret 1945/46 å blindhets— ersättningar. 242 K. K. med särskilda bestämmelser ang. tillämpningen av för- ordningen om dyrtidstillägg under budgetåret 1945/46 å blind— hetsersättningar. 268 K. F. om fortsatt giltighet (t. o. 111. 31/12 1946) av förordningen den 30 juni 1943 (nr 449) ang. dyrtidstillägg åt vissa ersätt- ningstagare enligt lagen om försäkring för olycksfall i ar— bete m. m. 269 K. F. om fortsatt giltighet (t. o. m. 31/12 1946) av förordningen den 19 maj 1944 (nr 237) ang. dyrtidstillägg åt vissa liv- räntetagare enligt förordningen den 11 juni 1918 (nr 375) aug. en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av olycksfall m. m. 417 K. K. med vissa bestämmelser ang. dyrtidstillägg åt befatt- ningshavare i statens tjänst m. fl. under budgetåret 1945/46. 490 K. K. ang. provisoriskt lönetillägg under budgetåret 1945/46 åt vissa befattningshavare i statens tjänst m. fl. 555 K. cirkulär till statsmyndigheterna ang. vissa förhandlingar rör. lönerna för kollektivavtalsanställd personal i statens tjänst. 558 K. K. ang. omreglering av lönetur i vissa fall.
17. Den militära beredskapstjänstcn; hemvärnet. 15/7 1944 nr 557 K. K. aug. ändrad lydelse av 1 & 1—3 mom. kungörelsen den 29 september 1939 (nr 749) med bestämmelser i fråga om av- löning till viss statsanställd civil personal under tjänstledighet för värnpliktstjänstgöring i anledning av anbefalld förstärkt försvarsberedskap.
558 K. K. ang. ändrad lydelse av kungörelsen den 22 december 1939 (nr 967) med bestämmelser i fråga om avlöning till viss statsanställd civil personal under tjänstledighet för militär tjänstgöring såsom beställningshavare i reserven m. m. i an- ledning av anbefalld förstärkt försvarsberedskap eller partiell mobilisering. ' 559 K. K. ang. ändrad lydelse av 2 & kungörelsen den 19 februari 1943 (nr 65) med bestämmelser i fråga om avlöning till lärare vid statsunderstödda folkhögskolor vid fullgörande av militärtjänstgöring m. m. 560 K. K. ang. ändrad lydelse av 2 & kungörelsen den 14 maj 1943 (nr 254) med bestämmelser i fråga om avlöning till lärare vid statsunderstödda lantbruks— och lantmannaskolor vid full- görande av militär tjänstgöring m. m. 561 K. K. ang. underrättelse i vissa fall till familjebidragsnämnd om utbetalning av avlöningsbelopp. 194 K. K. ang. övergångsförmåner till viss långtidsinkallad militär personal. 195 K. K. ang. värnpliktslån till viss långtidsinkallad militär per—
sonal.
29 /6
29 /6
29/6 29/6
29/6
29/6
18. Byggnads- 26/1 1945 nr
23/3
23/3
27 14
27/4
15/6
1945
1945
1945 1945
1945
1945
1945
1945
1945
1945
1945
))
»
i)
414
462
494 495
556
Gl CJ! &]
och
14
67
68
148
176
19. Sjukvården. 15/7 1944 nr 540
12/8 1944 14/9 1944 22/12 1944 23/3 1945 29/6 1945
»
>)
))
583
630
819
94
491
Lag ang. upphävande av lagen den 9 juni 1944 (nr 284) om upphävande i vissa fall av verkan av uraktlåtenhet att erlägga utskylder till kommun eller annan menighet med avseende å rösträtt och behörighet. K. K. ang. tillämpningen av bestämmelserna om familjebidrag efter upphörandet av förstärkt försvarsberedskap. Giltighet t. o. m. 30/6 1946. K. K. ang. utsträckt tillämpning av vissa för civil personal gällande bestämmelser avseende förstärkt försvarsberedskap. K. K. ang. lån från värnpliktslånefonden. K. K. ang. värnpliktslån till vissa under militärtjänstgöring skadade. K. K. ang. beredande av anställning åt i militärtjänst ska— dade m. m. K. cirkulär till statsmyndigheterna med vissa bestämmelser ang. handläggningen av anställningsfrågor rör. arbetare.
bostadsväsendet.
K. K. ang. ändrad lydelse av 1 5 kungörelsen den 15 januari 1943 (nr 10) om skyldighet att lämna vissa uppgifter ang. fastighets ekonomiska förhållanden. Lag ang. fortsatt giltighet (t. 0. m. 30/9 1946) av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m. m. , Lag ang. fortsatt giltighet (t. o. m. 30/9 1946) av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m. K. K. om ändrad lydelse av 1 & kungörelsen den 29 juli 1943 (nr 640) med tillämpningsföreskrifter till lagen den 30 juni 1943 (nr 444) om tillståndstvång för byggnadsarbete. K. K. ang. ändring i vissa delar av kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 569) om tertiärlån och tilläggslån för vissa bostads— byggnadsföretag.
Lag ang. fortsatt giltighet (t.o.m. 30/6 1946) av lagen den 30 juni 1943 (nr 444) om tillståndstvång för byggnadsarbete.
Lag ang. ändrad lydelse av 9 5 lagen den 22 juni 1939 (nr 310) om sjukhusvård vid krig eller krigsfara. K. K. om ersättning i vissa fall av kostnader för vård av krigs— skadade å civila sjukhus. K. K. ang. ikraftträdande av lagen den 15 juli 1944 (nr 540) aug. ändrad lydelse av 9 5 lagen den 22 juni 1939 (nr 310) om sjukhusvård vid krig eller krigsfara m. fl. författningar. K. K. med vissa särskilda avlöningsbestämmelser för tjänste- pliktig medicinalpersonal. K. K. om ersättning i vissa fall av kostnader för vård av krigs- skadade å civila sjukhus. K. K. med vissa särskilda avlöningsbestämmelser för tjänste—
pliktig medicinalpersonal.
20/4
20/10 26/1 3/2
16/3
23/3
1945
20. Undervisningsväsemfet. 24/11 1944 nr 746 K. K. om ändring i vissa delar av kungörelsen den 3 november
1939 (nr 802) med särskilda bestämmelser ang. verksamheten vid vissa undervisningsanstalter vid krig eller krigsfara.
» 132 K. cirkulär till skolöverstyrelsen, statskontoret, länsstyrelserna,
8 och 9.) 25/8 1944 nr 595 24/11 1944 » 748 23/2 1945 » 35 23/3 1945 » 71 18/5 1945 » 203 18/5 1945 » 204 25/5 1945 » 209 25/5 1945 » 210 25/5 1945 » 256 25/5 1945 » 257
domkapitlen, folkskoleinspektörerna samt rektorerna, före— ståndarna och styrelserna för de under skolöverstyrelsens in— seende ställda läroanstalterna ang. beredande av ledighet under år 1945 åt lärjungar vid vissa läroanstalter för del— tagande i lantbruksarbete m. m.
21. Prisregleringen. (Beträffande prisregleringen för särskilda varuslag se avd. 7,
K. K. om fortsatt giltighet (t. o. m. 30/11 1944) av kungörelsen den 4 juni 1943 (nr 310) ang. allmänt prisstopp. K. K. om fortsatt giltighet (t. o. 111. 28/2 1945) av kungörelsen den 4 juni 1943 (nr 310) ang. allmänt prisstopp. K. K. om fortsatt giltighet (t. o. m. 31/5 1945) av kungörelsen den 4 juni 1943 (nr 310) ang. allmänt prisstopp. K. cirkulär till de myndigheter, vilka hava att sluta avtal om arbeten för statens behov, ang. fortsatt giltighet av före- skrifterna i förnyade cirkuläret den 31 mars 1944 (nr 124) ang. prisförändringars samt ändrade arbetslöners och trans- portkostnaders inverkan på entreprenadsumma m. lll. Lag om fortsatt giltighet (t. 0. m. 30/6 1946) av prisreglerings- lagen den 30 juni 1942 (nr 459). K. K. med närmare bestämmelser ang. tillämpning av pris— regleringslagen den 30 juni 1942 (nr 459). Giltighet t.o.m. 30/6 1946. K. K. ang. allmänt prisstopp. Giltighet t. 0.111. 31/8 1945. K. cirkulär till statsmyndigheterna ang. storleken av vissa taxor och avgifter. K. F. ang. prisutjämningsavgift. Giltighet t.o.m. 30/6 1946. K. K. ang. prisutjämningsavgift å vissa trävaror.
22. Penning- och bankväsendet. 1944 nr 693 K. F. om ändring i valutaförordningen den 25 februari 1940
1945 1945
1945
1945
16
21
58
66
(nr 97).
K. F. ang. ändrad lydelse av 16, 19 och 24 55 valutaförord- ningen dcn 25 februari 1940 (nr 97). Valutakontorets kungörelse ang. allmän deklaration av utländska tillgångar och skulder m. m. vid 1944 års utgång. K. F. om fortsatt giltighet (t. o. m. 30/6 1946) av förordningen den 18 juni 1937 (nr 481) aug. rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper. Lag ang. fortsatt giltighet (t. o. m. 30/6 1946) av lagen den 16 februari 1934 (nr 19) om fullgörande i vissa fall av betal— ningsskyldighet i förhållande till utlandet m. m.
' 114 K. K. ang. ändring av kungörelsen den 28 augusti 1934 (nr 464) om fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet i för— hållande till Tyska riket.
27/4 1945 » 146 Lag om fortsatt giltighet (t. o. 111. 30/6 1946) av lagen den 22 december 1939 (nr 895) ang. rätt för Konungen att meddela särskilda bestämmelser om riksbankens sedelutgivning och bankrörelse m. m. 11/5 1945 » 165 Lag om fortsatt giltighet (t. o. m. 30/6 1946) av lagen den 15
' december 1939 (nr 850) ang. rätt för Konungen att i vissa fall
meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassa— , reserv. 11/5 1945 » 166 Lag om fortsatt giltighet (t. o. m. 30/6 1946) av valutalagen den 22 juni 1939 (nr 350).
1/6 1945 » 227 Lag ang. fortsatt tillämpning av lagen den 5 februari 1943 (nr 28) med särskilda bestämmelser om begränsning av vinst—
utdelning från aktiebolag. 29/6 1945 » 418 K. K. äng. befrielse för riksbanken under viss tid från skyldig- heten att inlösa av banken utgivna sedlar med guld. Giltighet
t. o. m. 30/6 1946.
23. Statsfinanserna. a. Skalteväsendet.
7/7 1944 nr 514 K. K. med vissa föreskrifter rör. beräkning av taxerad mer- inkomst av jordbruk och skogsbruk enligt förordningen den 26 maj 1944 (nr 275) om krigskonjunkturskatt för år 1944. 14/9 1944 » 611 K. K. ang. meddelande i fråga om yrkesmässigt bedrivet fiske av förordnande jämlikt 4 5 5 mom. förordningen den 26 maj 1944 (nr 275) om krigskonjunkturskatt för år 1944.
9/3 1945 » 48 K. F. ang. ändring i förordningen den 13 december 1940 (nr 1000) om allmän omsättningsskatt. 16/3 1945 » 59 K. F. om fortsatt giltighet (t. o. m. 30/6 1946) av förordningen den 8 juni 1923 (nr 155) ang. omsättnings— och utskänknings— skatt å spritdrycker. 16/3 1945 » 61 K. F. ang. fortsatt tillämpning (t.o.m. 30/6 1946) av förord— ningen den 21 juni 1940 (nr 561) om tilläggsskatt å bensin. 16/3 1945 » 62 K. F. ang. fortsatt tillämpning (t. a.m. 30/6 1946) av förord— ningen dcn 21 juni 1940 (nr 563) om tilläggsskatt å vissa för
, drivande av automobil använda brännoljor.
16/3 1945 » 63 K. F. om fortsatt uppskov (t.o.m. 30/5 1946) med ikraft- trädandet av föreskriven skatt å motorsprit.
6/4 1945 » 111'K. K. ang. rätt att taga i anspråk vissa investeringsfonder. 25/5 1945 » 201 K. F. ang. ändring i förordningen den 25 maj 1941 (nr 251) om varuskatt. 25/5 1945 » 202 K. F. ang. fortsatt giltighet (t. 0. in. 31/12 1946) av förordningen den 19 november 1943 (nr 778) om tillfällig nedsättning av skatten för Vissa automobiler.
8/6 1945 » 294 K. F. om krigskonjunkturskatt för år 1945. 8/6 1945 » 295 K. F. med särskilda bestämmelser beträffande taxering för in- komst år 1946 av ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg eller köpeskilling vid avyttring av fartyg.
K. K. med vissa tillämpningsföreskrifter till förordningen den 8 juni 1945 (nr 294) om krigskonjunkturskatt för år 1945. 8/6 1945 » 297 K. K. med föreskrifter rör. provisorisk påföring av krigskon- junkturskatt för år 1945. 22/6 1945 » 440 K. K. ang. fastställelse av vissa formulär till blanketter för deklaration till ledning för taxering till krigskonjunkturskatt år 1945 m. 111.
22/6 1945 » 441 Transumt av k. brev till statskontoret ang. fastställelse av vissa för tillämpningen av förordningen den 8 juni 1945 (nr 294) om krigskonjunkturskatt för år 1945 avsedda formulär. 29/6 1945 » 430 K. F. om värnskatt för budgetåret 1945/46. 29/6 1945 » 431 K. K. med tillämpningsföreskrifter till förordningen den 29 juni 1945 (nr 430) om värnskatt för budgetåret 1945/46. 29/6 1945 » 432 K. K. ang. fastställelse av tabell till ledning vid uträknandet av värnskatt för budgetåret 1945/46. 29/6 1945 » 433 K. F. ang. fortsatt tillämpning av förordningen den 30 juni 1943 (nr 493) om begränsning i vissa fall av skatt till staten. 29/6 1945 » 443 K. F. ang. de procenttal av stadgade grundbelopp, med vilka bottenskatt enligt 18 5 förordningen den 28 september 1928 (nr 373) om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skall för år 1945 utgå. 29/6 1945 » 444 K. K. ang. fastställelse av tabell till ledning vid uträknandet ; av den statliga inkomst— och förmögenhetsskatten för år 1945. 29/6 1945 » 483 K. F. med särskilda bestämmelser ang. taxtering för inkomst av under år 1945 avyttrad brännved eller massaved in. m. 29/6 1945 » 484 K. K. med vissa föreskrifter rör. tillämpningen av förordningen den 29 juni 1945 (nr 483) med särskilda bestämmelser ang. taxering för inkomst av under år 1945 avyttrad brännved eller massaved m. m.
29/6 1945 » 485 K. K. ang. fastställelse av formulär enligt förordningen den 29 juni 1945 (nr 483) med särskilda bestämmelser ang. taxering för inkomst av under år 1945 avyttrad brännved eller massa- ved m. m.
29/6 1945 » 492 K. K. med vissa föreskrifter rör. beräkning av taxerad mer- inkomst av jordbruk och skogsbruk enligt förordningen den 8 juni 1945 (nr 294) om krigskonjunkturskatt för år 1945. 29/6 1945 » 493 K. K. ang. meddelande i fråga om yrkesmässigt bedrivet fiske av förordnande jämlikt 4 g 5 mom. förordningen den 8 juni 1945 (nr 294) om krigskonjunkturskatt för år 1945.
8/6 1945 nr 296
b. Statslån.
14/9 1944 nr 617 K. K. ang. garanti å den rikets gäld, som uppkommit genom utfärdande av obligationer till svenska statens 3 % obliga— tionslån av den 15 april 1943. . 14/9 1944 » 618 K. K. ang. garanti å den rikets gäld, som uppkommit genom ? utfärdande av obligationer till svenska statens 3,5 % obliga— tionslån av den 1 november 1943. 14/9 1944 » 619 K. K. ang. garanti å den rikets gäld, som uppkommit genom
utfärdande av obligationer till 1943 års emission av svenska statens obligationslån för inlösen av enskilda järnvägar.
2/3 1945 nr 42 K. K. ang. garanti å den rikets gäld, som uppkommit genom utfärdande av obligationer till svenska statens 3,5 % obliga- tionslån av den 15 mars 1944.
B. Andra författningar.
24. Nentralitetsbestämmelser m. 111.
14/9 1944 nr 599 K. K. ang. upphävande av kungörelsen den 28 juni 1941 (nr 557) aug. tillämpning av 5 2 mom. 4 kungörelsen den 27 maj 1938 (nr 187) innefattande vissa neutralitetsbestämmelser. 14/9 1944 » 600 K. K. med tillägg till kungörelsen den 26 september 1938 (nr 591) ang. sjöfarten inom svenskt kustvatten under vissa utom—
. ordentliga förhållanden.
22/9 1944 » 624 K. K. om förbud för utländskt fartyg att befara vissa delar av svenskt kustvatten.
9/2 1945 » 31 K. K. med vissa bestämmelser ang. sjötrafiken inom svenskt territorialvatten. 9/2 1945 » 32 K. K. med förordnanden jämlikt 1 goeh 13 g 1 mom. kungörelsen den 9 februari 1945 med vissa bestämmelser ang. sjötrafiken inom svenskt territorialvatten. 9/2 1945 » 33 K. K. om förbud för utländskt fartyg att befara vissa delar av svenskt territorialvatten. Härigenom upphäves K. K. 22/9 1944 (nr 624). 11/5 1945 » 152 Lag med vissa bestämmelser om fartyg, som ankommit från krigförande eller ockuperat land. 11/5 1945 » 163 K. K. med vissa föreskrifter ang. tillämpningen av lagen den 11 maj 1945 (nr 152) med vissa bestämmelser om fartyg, som ankommit från krigförande eller ockuperat land.
1/6 1945 » 213 K. K. om upphävande av kungörelsen den 9 februari 1945 (nr 32) med förordnanden jämlikt 1 5 och 13 5 1 mom. kun- görelsen den 9 februari 1945 med vissa bestämmelser ang. sjötrafiken inom svenskt territorialvatten.
214 K. K. ang. upphävande av kungörelsen den 9 februari 1945 (nr 33) om förbud för utländskt fartyg att befara vissa delar av svenskt territorialvatten.
v
1/6 1945
25. Utlänningskontroll; passbestämmelser m. m.
15/7 1944 nr 526 K. K. ang. ändring i kungörelsen den 26 november 1937 (nr 912) med föreskrifter i anledning av utlänningslagen. 15/7 1944 » 527 K. K. ang. ändring i kungörelsen den 1 september 1939 (nr 599) med vissa särskilda föreskrifter om tillsyn över utlänningar. 15/7 1944 » 528 K. K. om insändande till statens utlänningskommission av vissa uppgifter rör. utlänningar. 15/7 1944 » 529 K. K. om ändrad lydelse av 1 och 2 && kungörelsen den 30 april 1943 (nr 224) ang. utlännings vistelse i vissa delar av riket. 15/7 1944 » 551 K. K. ang. förlängd giltighetstid av uppehållsviseringar för vissa norska medborgare. 12/8 1944 » 592 K. K. om förlängd giltighetstid för vissa uppehållsviseringar å
danska pass.
12/8 1944 nr 594 K. K. om förbud för norska medborgare att lämna riket utan särskilt tillstånd. 14/9 1944 » 609 K. K. med förordnande enligt 1 5 lagen den 28 juni 1941 (nr 587) med vissa bestämmelser ang. omhändertagande av flyktingar m.m.
14/9 1944 » 614 K. K. om förbud för danska medborgare att lämna riket utan särskilt tillstånd. 14/9 1944 » 615 K. K. ang. ändrad lydelse av 8 och 12 55 kungörelsen den 1 september 1939 (nr 599) med vissa särskilda föreskrifter om tillsyn över utlänningar. 27/10 1944 » 701 K. K. ang. godkännande av finskt nationalitetsintyg såsom pass. 27/10 1944 » 713 K. K. ang. ändrad lydelse av 1 5 kungörelsen den 1 oktober 1943 (nr 716) om befrielse i vissa fall för utlänningar från skyldighet att hava arbetstillstånd.
24/11 1944 » 744 K. K. med vissa bestämmelser ang. den civilförsvaret åliggande verksamheten för omhändertagande av flyktingar. 11/12 1944 » 780 Statens utlänningskommissions kungörelse med förbud för utlän- ningar att beträda vissa områden m. m. 15/12 1944 » 793 K. K. om förlängd giltighetstid för vissa uppehållsviseringar å norska pass. 15/12 1944 » 794 K. K. om förlängd giltighetstid för vissa uppehållsviseringar å danska pass.
6/4 1945 » 95 K. K. ang. godkännande av finskt nationalitetsintyg såsom pass m. m. 6/4 1945 » 105 K. K. med vissa bestämmelser ang. avvisning och förpassning enligt utlänningslagen. 20/4 1945 » 124 K. K. ang. godkännande av identitetskort såsom tillfällig legi- timationshandling m. m. 11/5 1945 » 175 K. K. ang. ändrad lydelse av 1 5 kungörelsen den 7 november 1941 (nr 836) om skyldighet för svensk medborgare att vid utresa ur riket innehava giltigt pass.
7/6 1944 » 288 Statens utlänningskommissions kungörelse om upphävande av kungörelsen den 11 december 1944 (nr 780) med förbud för utlänningar att beträda vissa områden m. m. 15/6 1945 » 286 K. K. ang. ändrad lydelse av 2 & passkungörelsen den 31 maj 1940 (nr 471). 15/6 1945 » 287 K. K. ang. ändrad lydelse av 3 & utrikesförvaltningens passkun— görelse den 14 juni 1940 (nr 548). 15/6 1945 » 314 K. K. ang. utlännings vistelse i vissa delar av riket. Härigenom upphäves K. K. 30/4 1943 (nr 224). 15/6 1945 » 315 Lag om utlännings rätt att här i riket vistas (utlänningslag). Giltighet t. o. m. 30/6 1947. Härigenom upphäves lagen 11/6 1937 (nr 344). 15/6 1945 » 316 Lag ang. utlännings omhändertagandeianstalt eller förläggning. Giltighet t. o. m. 30/6 1946. . 15/6 1945 » 317 K. K. med föreskrifter i anledning av utlänningslagen (utlän- ningskungörelse). Giltighet t. o. m. 30/6 1947. Härigenom upp— hävas en rad äldre författningar. 15/6 1945 » 318 K. cirkulär till statliga myndigheter angfutlännings anställande i statens tjänst.
K. K. ang. viseringsfrihet för finska barn m. m. Härigenom upphäves K. K. 25/2 1944 (nr 51).
15/6 1945 » 320 K. K. ang. godkännande av finskt nationalitetsintyg såsom pass. 15/6 1945 » 321 K. K. om fortsatt giltighet av kungörelsen den 12 januari 1939 (nr 28) ang. särskilda villkor för utlännings vistelse inom skyddsområde för fästning eller motsvarande försvarsanlägg— ning samt för utlännings tillträde till etablissement vid för— svarsväsendet m. m. 15/6 1945 » 322 K. K. med föreskrifter i anledning av lagen den 15 juni 1945 (nr 316) ang. utlännings omhändertagande i anstalt eller för- läggning. Härigenom upphäves K. K. 11/12 1942 (nr 946) och 18/9 1943 (nr 715). 15/6 1945 » 323 K. K. om ändrad lydelse av 1 5 instruktionen den 22 juni 1944 (nr 489) för statens utlänningskommission. Härigenom upp- häves K. K. 23/12 1937 (nr 1029). 15/6 1945 » 324 K. K. med vissa bestämmelser rör. utlänningsnämnden. Här— igenom upphäves K. K. 23/12 1937 (nr 1030). 15/6 1945 » 326 K. K. om upphävande av kungörelsen den 16 februari 1940 (nr 95) om svensk medborgares inresa i eller utresa ur riket vid krig eller krigsfara. 22/6 1945 » 365 K. K. ang. förlängd giltighetstid för vissa uppehållsviseringar i
danska och norska pass m. m.
26. Sploneri, sabotage m. 111.
23/3 1945 nr 90 Lag ang. fortsatt giltighet (t. o. m. 30/6 1946) av lagen den 13 december 1940 (nr 995) om straff för sabotage.
27. Ordnings- och säkerhetsföreskrifter.
15/7 1944 nr 565 K. legitimationskungörelse. 20/10 1944 » 728 K. K. om övervakande av samfärdseln över rikets gränser vid krig eller krigsfara (gränsövervakningskungörelse). 20/10 1944 » 729 K. K. ang. tillämpning av 2—1855 kungörelsen den 20 oktober 1944 (nr 728) om övervakande av samfärdseln över rikets gränser vid krig eller krigsfara (gränsövervakningskungörelsen). 20/10 1944 » 730 K. K. med vissa bestämmelser ang. inresa och vistelse i område intill riksgränsen mot Finland och Norge. 20/10 1944 » 731 K. K. om ändrad lydelse avj4 och 5 så reglementet för krigs— polisen vid marinen den 20 juni 1941 (nr 497).
1/6 1945 » 225 K. K. om ändrad lydelse av 2 5 kungörelsen den 6 november 1942 (nr 880) ang. förbud mot försäljning m. ni. av vissa kartor.
28. Tryckfrihet. 1/6 1945 nr 260 Lag ang. ändrad lydelse av 12 5 lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna hand- . lingar. 15/6 1945 » 327 K. K. om upphävande av kungörelsen den 12 april 1940 (nr 197) ang. förbud mot offentliggörande i tryck av vissa under- rättelser om krigsmakten m. m. ' 15/6 1945 » 328 K. cirkulär med angivande av underrättelser om krigsmakten, vilka icke böra offentliggöras i tryck.
14/9 14/9
14/9
14/9
14/9 14/9
14/9 14/9
14 /9 1'4/9 14/9
14/9
1944
1944
1944
1944 1944
1944
1944
1944
1944
1944
1944
1944
1944 1944
1944
1944
1944
1944
29. Civilförsvaret. 15/7 1944 nr 536 Civilförsvarslag. Giltighet t.o.m. 30/6 1949. Härigenom upp—
hävas luftskyddslagen 11/6 1937 (nr 504), lagen om förfogan— derätt för luftskyddets behov 31/3 1938 (nr 90), lagen om skyl- dighet för ägare av anläggningar och byggnader att anordna skyddsrum m. m. 1/3 1940 (nr 119), utrymningslagen 28/6 1941 (nr 582) samt lag med vissa bestämmelser ang. omhän- dertagande av flyktingar 28/6 1941 (nr 587).
537 Lag om skyldighet i vissa fall för civilförsvarspliktig att tjänst- göra utom civilförsvaret. 542 Lag ang. ändring i lagen den 12 juni 1942 (nr 335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar. 544 K. F. ang. ändring i förordningen den 13 april 1940 (nr 215) om utrymningshjälp. 546 K. avlöningsreglemente för personal i det allmänna civilförsvaret. 547 K. F. ang. ändring i vissa delar av förordningen den 28 juni 1941 (nr 595) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under tjänstgöring vid luftskyddet eller under luft— skyddsövning. 552 K. K. ang. fortsatt giltighet av kungörelsen den 28 juni 1941 (nr 556) med bestämmelser om arVOde m. m. åt vissa luft- skyddschefer och ställföreträdande luftskyddschefer. 629 K. K. ang. ikraftträdande av civilförsvarslagen den 15 juli 1944 (nr 536) m. fl. författningar. 634 K. K. ang. upphävande av lagen den 21 juni 1940 (nr 645) om skyldighet att bortföra varuförråd m. fl. lagar. 635 K. K. om upphävande av förordningen den 21 juni 1940 (nr 648) med närmare bestämmelser ang. tillämpning av lagen den 21 juni 1940 (nr 645) om skyldighet att bortföra varuförråd. 636 K. K. ang. överflyttande på civilförsvarsstyrelsen av de upp- gifter, som åvila luftskyddsinspektionen och statens utrym— ningskommission. 646 K. civilförsvarskungörelse. Giltighet t. o. m. 30/9 1949. Här— igenom upphävas en rad äldre författningar. 647 K. K. med förordnande jämlikt 2 5 civilförsvarslagen den 15 juli 1944 (nr 536). 648 K. K. om personalprövningsnämnder. 649 K. K. ang. ändring i vissa delar av kungörelsen den 30 augusti 1941 (nr 720) om beredskapsregister m. m. 650 K. K. om ändrad lydelse av 2 och 6 55 stadgan den 21 februari 1941 (nr 139) ang. statsdepartementen. 651 K. K. om ändring i vissa delar av landshövdinginstruktionen den 19 november 1937 (nr 902). 652 K. K. om ändring i vissa delar av instruktionen för överståt- hållarämbetet den 27 november 1942 (nr 919). 653 K. K. ang. ändrad lydelse av 1 g 2 mom. och 4 ?; 3 mom. kun— görelsen den 3 september 1939 (nr 634) med särskilda bestäm- melser ang. tillämpning av lagen den 22 juni 1939 (nr 310) om sjukhusvård vid krig eller krigsfara.
.a... _;
2.5):_—'_l- _ ...
14/9
14/9
14/9 14/9
14/9
24/11 -2/12
11/6
29/6'
30. Kontroll å 1945 nr
23/3
29/6
29/6
29/6
, 29/6
29/6 29/6 29/6 29/6
5/7
1944
1944
1944
1944
1944
1944
1944
1945
1945
1945
1945
1945
1945
1945 1945 1945 1945 1945
))
654 K. K. ang. ändring i kungörelsen den 3 september 1939 (nr 635) om tjänstgöring i medicinalstyrelsen av representanter för försvarsväsendet och luftskyddet.
655 K. K. om bestämmande av myndighet, som avses i 13 & första stycket förordningen den 13 april 1940 (nr 215) om utrym— ningshjälp.
656 K. cirkulär till statliga myndigheter och institutioner ang. föreskrift för civilförsvarsstyrelsen att fullgöra vissa upp- gifter för skyddande vid krig eller krigsfara av arkivalier, samlingar m. m. 657 K. K. ang. ändring i vissa delar av kungörelsen den 8 januari 1944 (nr 10) om skyddsplacering av varuförråd m. m. 658 K. K. om grunder för ersättning för civilförsvarstjänstgöring i verkskydd. 659 K. K. ang. ändring av kungörelsen den 28 juni 1941 (nr 596) med särskilda föreskrifter ang. tillämpning av förordningen den 28 juni 1941 (nr 595) om ersättning i anledning av kropps- skada, ådragen under tjänstgöring vid luftskyddet eller under luftskyddsövning. 744 K. K. med vissa bestämmelser ang. den civilförsvaret åliggande verksamheten för omhändertagande av flyktingar.
817 K. K. med bestämmelser om arvode m. m. åt vissa civilförsvars— chefer och ställföreträdare för civilförsvarschef. 186 K. K. om begränsning av det genom kungörelsen den 14 sep- tember 1944 (nr 647) meddelade förordnandet jämlikt 2 & civilförsvarslagen. 488 K. K. ang. ändrad lydelse av sista stycket övergångsbestäm—
melserna till eivilförsvarskungörelsen den 14 september 1944
(nr 646).
och återställande av viss utländsk egendom m. m.
82 Lag ang. fortsatt giltighet (t. o. m. 30/6 1946) av lagen den 31 maj 1940 (nr 473) om förbud i vissa fall mot beviljande av kvarstad eller skingringsförbud. 520 Lag om återställande av viss från ockuperat land härrörande egendom. Giltighet t.o.m. 30/6 1946. 521 K. K. med vissa föreskrifter ang. tillämpningen av lagen den 29 juni 1945 (nr 520) om återställande av viss från ockuperat land härrörande egendom. 522 Lag om kontroll å viss utländsk egendom m. m. Giltighet t. o. m. 30/6 1946. 523 K. K. med vissa föreskrifter ang. tillämpningen av lagen den 29 juni 1945 (nr 522) om kontroll å viss utländsk egendom mm. 524 K. instruktion för flyktkapitalbyrån. 525 K. instruktion för restitutionsnämnden. 526 K. K. om skingringsförbud å tysk egendom m. m. 559 K. K. om deklaration av tysk egendom m. m. 527 Flyktkapitalbyråns kungörelse om undantag från gällande skingringsförbud å tysk egendom m. m.
Bilaga 2.
F ö t t e e k ni 11 g över de centrala kristidsmyndigheterna samt deras ledande personal, sakkunniga, rådsledamöter m. 11. den 1 juli 1945.
Beträffande bestämmelser angående de särskilda kristidsmyndigheternas organisation och uppgifter se Statsliggaren för budgetåret 1945/46.
A. Under utrikesdepartementet. 4
Statens lnformationsstyrelse.1 l Instruktion 15/7 1944 (nr 563; upphävd genom K. K. nr 536/1945). K. br. 29/6 1945.
Ordf.: landshövdingen C. Jonsson. Ledamöter: utrikesrådet O. Thorsing, översten G. Källner (suppleant översten O. Sundell), direktören G. Reuterswärd. Verkst. chef och ordförandens ställföreträdare: kanslichefen R. Lund. Sekretariatet: sekreteraren G. Unger och sekreteraren J.-G. Lindström. Sakkunnig: fil. dr Th. Palm.
Avdelningar och sektioner m. m.: Administrativa avdelningen: chef byråchefen A. Croneborg. Upplysningsavdelningen: chef redaktören K. Walles. Krisinformation: redaktören S. Rosén. —— »Från departement och nämnder»: redaktören K. 0. Hammarlund. _ Granskning och klipparkiv: redaktören J. LöwenLhal. Rådgivnings— och dispensavdelningen: chef redaktören S. Frychius. Sekr. redaktören K. 0. Hammarlund. Folkberedskapen: chef kanslichefen R. Lund. Sekr.: fil. kand. T. Tallroth. Försvarsassistenter: översten J. E. M. Björnberg, kaptenen G. Lindberg. Sakkunnig för annonsfrågor: sekreteraren G. Horn. : Pressakkunniga: chefredaktörerna Hj. Berlin, H. Hjörne, A. R. Olson och K. S. l Ward. Folkberedskapens nämnd: samma ledamöter och suppleanter som 1/7 1944. Filmrådet: samma ledamöter som 1/7 1944. Reklamrådet: samma ledamöter som 1/7 1944 utom att direktören K. Roeck— Hansen ersatts med grosshandlaren S. Horwitz.
1 Informationsstyrelsens verksamhet upphörde till större delen med utgången av juni 1945 (se sid. 195). Här meddelade personaluppgifter avse förhållandena i början av år 1945.
B. Under soeialdepartementet.
Statens arbetsmarknadskommission. Instruktion 7/5 1940 (nr 326; ändrad genom K. K. nr 812/1940, 887/1940, 250/1943 och SIS/1944).
Ordf. och chef: landshövdingen A. Thomson. Ledamöter: riksdagsmannen J. Ericsson, överdirektören R. Lundquist, ombuds- mannen H. Adamsson, godsägaren K. 0. H. Andersson, direktören E. Brodén, direktören A. H. Carell, förbundsordföranden E. Falk, förste sekreteraren G. Vahlberg, riksdagsledamoten fru Disa Västberg.
Kommissionens kansli:
Första avdelningen: chef riksdagsmannen J. Ericsson. Arbetsförmedlingsbyrån: chef byråinspektören S. Skogh. Socialhjälpsbyrån: chef fil. dr H. Nordström. Sektionen för administrativa ärenden rör. länsarbetsnämnderna: chef länsarbets- direktören K. G. Norbäck. Sektionen för ungdomsförmedling och yrkesvägledning: chef fil. lic. E. Neymark. Andra avdelningen: chef byråchefen E. Sundström.
Tekniska byrån: chef ingenjören B. Rudhagen. Byrån för ärenden rör. byggnadstillstånd: chef jur. kand. W; Lingren. Kameral- och förrådshyrån: chef civilingenjören J. Jacobson. Sociala beredskapssektionen: chef fil. dr A. Björnberg. Tekniska beredskapssektionen: chef civilingenjören A. Tånneryd. Tredje avdelningen: chef hovrättsassessorn E. Hedfeldt. Värnpliktshjälpsbyrån: chef sekreteraren C. W. Curtman. Utredningsbyrån: chef majoren A. G. Nordin. Uppskovsbyrån: chef översten H. Fahlström. Arbetsbloeksbyrån: chef agronomen E. Grebäck tf. Kanslisektionen: chef jur. kand. T. Mandorff. Delegation för ärenden ang. värnpliktslån m. m.: ordf. arbetsmarknadskommissio- nens ordf. och chef. Medlemmar: ombudsmannen A. Pettersson (vice ordf.), riksdagsled. fru Elsa Johansson, revisionssekreteraren O. Bergholtz. Delegation för ärenden ang. inköp av gatsten för statens räkning: ordf. arbets— marknadskommissionens ordf. och chef. Medlemmar: landshövdingen M. Ja- cobsson (vice ordf.), förrådsdirektören J. E. Nelander, direktören V. Kullgren, förtroendemannen 0. W. Karlsson. Överrevisorer: byråchefen P. A. Valsinger (ordf.), krigsrådet K. Jehander, riks- dagsmannen J. Mårtensson. Arbetsmarknadskommissionens råd: samma ledamöter som 1/7 1944.
Under arbetsmarknadskommissionen höra länsarbetsnämnderna (K. K. 7/5 1940, nr 328; ändrad genom K. K. 703/1944 och 339/1945) och under dem de offentliga arbetsförmedlingsanstaltema (K. K. 7/5 1940, nr 329, om statlig ledning av den offentliga arbetsförmedlingen).
Riksblockmyndigheten. Instruktion 5/2 1943 (nr 53).
Ordf.: landshövdingen A. Thomson. Ledamöter: landshövdingen Bo Hammarskjöld (v. ordf.), godsägaren K. 0. H. Andersson, lantbruksskoleföreståndaren Å. Hovgård.
Ersättare: överdirektören R. Lundquist, direktören A. H. Carell, länsassessorn R. Magnusson, lantbrukaren G. Carlsson. Kansli: Statens arbetsmarknadskommissions arbetsblocksbyrå. Chef: E. Grebäck tf.
Under riksblockmyndigheten höra Idnsblockmyndighelerna (instruktion 5/2 1943, nr 54).
Medicinalstyrelsens materielnämnd. K. hr. 17/1 1941.
Ordf.: riksdagsmannen E. Fast. Ledamöter: lasarettsläkaren B. Bager, överstelöjtnanten B. H. Natt och Dag, apo— tekaren S. E. Svensson, överingenjören S. Telenius, apotekaren A. Welander. Kanslichef: byrådirektören S. Blom. Sekreterare: jur. kand. G. Gerdrup. Upphandlingsärenden: revisor J. E. Olauson. Läkemedelsärenden: apotekaren J. Halldin. Utrikeshandelsärenden: apotekaren H. Nilsson. Medicinalväxtinsamling: laboratorn W. Bondeson.
Statens hyresråd. Instruktion 19/6 1942 (nr 432; ändrad genom K. K. nr 116/1943).
Ordf.: f. d. landshövdingen K. Tiselius. Ordförandens suppleanter: expeditionschefen C. Romberg, hovrättsrådet S. Björk— holm, tf. byråchefen, hovrättsrådet E. Alexanderson. Ledamöter: hovrättsrådet S. Björkholm, tf. byråchefen, hovrättsrådet E. Alexan- derson, advokaten S. Ahlmark, majoren T. Wibom, ombudsmannen O. Bengts— son, hovrättsassessorn S. Larsson. Särskilda sakkunniga: hovrättsrådet H. Zetterberg, byråchefen A. Johansson, byråchefen E. Bexelius, sekreteraren B. Erici, hovrättsassessorn E. Hedfeldt. Kansli:
Byråchef: hovrättsassessorn H. Skogman. Föredragande: tf. revisionssekreteraren G. Ekedahl, hovrättsassessorn B. Nil- son Dag, e.o. hovrättsassessorn S. Nordell, hovrättsfiskalen T. Widleff, as— sessorn N. Gynne, hovrättsfiskalen Ewa Reuterskiöld-Svensson. Sekreterare: rådmannen Y. Carlson; notarie: amanuensen E. Olsson.
Byggnadsberedningen. K. br. 19/6 1942.
Ordf.: statsrådet T. Erlander. Ledamöter: ordföranden i statens arbetsmarknadskommission landshövdingen A. Thomson eller ledamot av eller tjänsteman hos arbetsmarknadskommissionen, som denne i sitt ställe förordnar, vice ordföranden i statens industrikommission direktören S. R:son Sohlman eller ledamot av eller tjänsteman hos industri- kommissionen, som ordföranden i industrikommissionen i dennes ställe förordnar, ordföranden i statens byggnadslånebyrå byråchefen A. Johansson eller ledamot av eller tjänsteman hos byggnadslånebyrån, som denne i sitt ställe förordnar, direktören S. Lundberg, fil. lic. M. Bonow samt vid handläggning av ärenden av särskild betydelse ur transportsynpunkt vice ordföranden i statens trafik- kommission. Tf. kanslichef: länsnotarien Å. Sylwan.
C. Under finansdepartementet.
Valutakontoret. Instruktion 25/2 1940 (nr 125). Styrelse: riksbankschefen I. Rooth (ordf.), f.d. häradshövdingen K. Dahlberg, statssekreteraren D. Hammarskjöld, direktören S. Lundberg, konsuln Th. Lund— gren, bankdirektören F. Wallberg. Jourhavande: v. riksbankschefen K. Böök. Verkst. direktör: bankdirektören H. Magnusson; bitr. direktör: bankokommissa- rien L. Hammarskiöld. Ombudsman: bankdirektören H. Ekengren. Licens- och upplysningsavd.: kontorschef S. Joge, bitr. kontorschef T. B. Carlson. Sekretariatet: kammarskrivaren Å. Lundgren. Kontrollavd.: kammarskrivaren C. Leffler.
Centrala krigskonjunkturskattenämnden. K. F. 8/6 1945 (nr 294) om krigskonjunkturskatt för år 1945.
Ordf.: f. d. kammarrättsrådet E. Hallberg. Vice ordf.: byråchefen K. Wulff. Ledamöter: kamreraren L. Brunes, auktoriserade revisorn O. Jelf, bankdirektören E. Browaldh, direktören T. Petterson, direktören J. Eklund, direktören E. Persson, överdirektören G. Strindlund, direktören A. H. Stensgård. Supplean— ter: assessorn S. Jarnerup, kassören A. W. Strand, auktoriserade revisorn E. Rybeck, direktören H. Ohlin, direktören B. Ljungberger, direktören O. Back- man, professorn P. L. Nanneson, länsjägmästaren A. E. Nyblom, riksdags- mannen K. Hj. Gustafson i Dädesjö. Centralkonsulent: förste revisorn A. Johansson. Sekreterare: länsassessorn A. F. Bzekkevold.
Krigskonjunkturskatterådet. K. br. 20/12 1940.
Ordf.: tf. presidenten friherre H. J. Nordenskjöld. Ledamöter: f. d. kammarrättsrädet. E. D. Sivert, direktören G. Söderlund, kammar— rättsrådet E. Hedelius; suppl. för Söderlund hovrättsrådet B. Lindskog. Sekreterare: amanuensen J. Löf.
Centrala omsättninusskattenämnden. K. F. 13/12 1940 (nr 1000) om allmän omsättningsskatt. Ordf.: justitierådet J. O. Hagander. Vice ordf.: landskamreraren A. Wigert. Ledamöter: direktören J. L. Lindqvist, professorn G. Törnqvist, revisionschefen E. Wingård.
Sekr.: assessorn B. Hybbinette. Centralkonsulent: notarien O. Åkesson.
Statens lönekontrollnämnd. Instruktion 30/6 1943 (nr 623).
Ordf.: justitierådet G. Dahlman. Ledamöter: förste aktuarien F. Anger, riksdagsmannen C. H. Ericsson, professorn Å. Holmbäck, byråchefen A. Johansson, Landsorganisationens ordförande A. Lindberg, direktören F. Söderbäck. Sekreterare: tf. expeditionschefen B. Petri.
Kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering. K. br. 1112 1944.
Ordf.: professorn G. Myrdal. Ledamöter: riksdagsmannen J. A. Andersson, riksdagsmannen Sven Andersson, fil. lic. M. Bonow, riksdagsmannen J. A. Ericsson, redaktören K. Fredriksson, förbundsordföranden J. Grewin, riksdagsmannen E. A. Gustafson, kaptenen E. von Heland, direktören T. Hernod, professorn Karin Kock, godsägaren C. G. Liedberg, fru Eleonor Lilliehöök, Landsorganisationens ordförande A. Lindberg, fil. dr H. Nordenson, riksdagsmannen 0. E. Sandberg, landshövdingen R. Sand- ler, direktören G. Söderlund, direktören E. Wehtje, förbundsordföranden O. Westerlund, direktören Hj. Åselius. Huvudsekr.: professorn Karin Kock. Sekr.: fil. dr A. Björnberg.
D. Under handelsdepartementet.
Statens krigsskadenämnd. Instruktion 3/12 1943 (nr 809). Ordf.: överdirektören 0. A. Åkesson. Ledamöter: hovrättsrådet E. H. Hörstadius (vice ordf.), direktören K. K:son Wistrand, försäkringsdirektören C. G. Juhlin-Dannielt, försäkringsdirektören P. Ulmgren. Suppleanter: byråchefen B. E. Meurk, hovrättsrådet S. A. Af- zelius, riksdagsmannen J. A. Andersson, försäkringsdirektören J. W. Almkvist, försäkringsdirektören S. J. Lönnqvist. Sekr.: hovrättsassessorn 0. H. Appeltofft.
Statens uppfinnarnämnd. Instruktion 14/6 1940 (nr 476).
Ordf.: myntdirektören A. Grabe. Ledamöter: överingenjören B. Thorbjörnson, professorn Hj. O. Dahl. Kanslichef: civilingenjören H. Romanus.
E. Under folkhushållningsdepartementet.
Statens reservförrådsnämnd. Instruktion 14/8 1937 (nr 754).
Ordf.: f. d. landshövdingen A. B. Gärde. Ledamöter: direktören G. A. Holmberg, överdirektören K.-G. Ljungdahl, direk- tören S. Nauckhoff, direktören W. Wehtje. Verkst. direktör: direktören R. Kindgren. Vice verkst. direktör och sekr.: sekreteraren C. Lamberth. Kontorschef: kamreraren J. Söderbaum. Bokföringsavd.: B. Berndt. Läkemedelsavd.: apotekaren A. Welander. Bensin- och oljeavd.: G. Crispin. Cisternförvaltningen: civilingenjören P. Holmström. Gummiavd.: K. Russell. Befraktningar: 0. Sandell. Lagerkontroll: civilingenjörerna E. Delin och C.-E. Uddenberg.
Statens livsmedelskommission. Instruktion 27110 1939 (nr 788; ändrad genom K. K. nr 29/1944).
Ordf. och chef: landshövdingen B. Hammarskjöld. Vice ordf.: lantbruksskoleföre- ståndaren Å. Hovgard. Ledamöter: direktören H. Johansson, rlksdagsled. fru 0. Nordgren, lantbrukaren G. Carlsson, köpmannen L. P. Åslund, hovrättsrådet O. Söderström.
Avdelningar m. m.: Produktionsavdelningen: chef professorn Å. Åkerman; bitr. chef förste aktuarien H. Hagander. Byrån för växtodling: chef agronomen H. Melchert. — Vitamin- och husdjurs- byrån: tf. förest. aktuarien B. Wennerström.
Varuomsättningsavdelningen: Sektionen för administrativa ärenden: chef greve N. Tolstoy. Sektionen för spannmål och fodermedel m. m.: chef agronomen G. Törnblom. Byrån för utsädesvaror m. m.: chef förste aktuarien H. Hagander. Byrån för fodermedel: chef agronomen A. Andersson. Sektionen för matfett m. m.: chef agronomen G. Lund. Byrån för lagringsfrågor m. m.: chef agronomen S. Sjöholm. Sektionen för slaktvaror m. m.: chef agronomen G. Lund. Sektionen för potatis m. m.: chef länsassessorn R. Magnusson. Sektionen för diverse livsmedel: chef greve N. Tolstoy; bitr. chef förste aktu— arien Ch. Hamrin. Konsumtionsavdelningen: chef mantalsintendenten G. Kollherg. Byrån för administrativa ärenden: förest. hovrättsfiskalen G. Malmer. Byrån för omsättningskontrollen: förest. vakant. Byrån för konsumentärenden: förest. sekreteraren G. Hulting. Byrån för industriella ärenden: förest. sekreteraren H. Hiort. Byrån för licensärenden: förest. sekreteraren G. Danielsson. Byrån för handelsärenden: förest. aktuarien H. Näslund.
Allmänna avdelningen: Sektionen för kristidsstyrelserna m. m.: chef länsassessorn R. Magnusson. Planläggningsbyrån: chef byråchefen S. Palmi. Statistiska byrån: chef byråchefen O. Zetterberg. Utredningsbyrån: chef förste aktuarien G. Lange. Juridiska sektionen: chef hovrättsassessorn C.—H. Nordlander (tjl.); tf. chef hov- rättsassessorn K. Larsson. Byrån för vissa löpande ärenden: förest. sekreteraren G. Linnander. Utrikes- och licensbyrån: chef förste aktuarien G. Widell. Byrån för prisclearing m. m.: chef byråchefen N. Eng. Sekretariatet: Sekreterarekontoret: förest. sekreteraren S. Ströberg (til.); tf. notarien Hellman. Kamrerarekontoret: förest. kamreraren A. Savelius. Revisionskontoret: förest. förste revisorn S. Frantzich. Pressdetaljen: förest. redaktören O. Östmark. Personalchef: byråchefen O. Zetterberg. Livsmedelskommissionens råd: Samma ledamöter som 1/7 1944.
Under livsmedelskommissionen höra kristidsstyrelser och krislidsnänmder (K. K. 8/9 1939, nr 657, om kristidsstyrelser; ändrad genom K. K. nr 643/1940. K. K. 8/9
1939, nr 658, om kristidsnämnder. K. K. 8/9 1939, nr 659, om kommunala kris- tidsförbund; ändrad genom K. K. nr 928/1941. K. K. 31/8 1940, nr 817, om kris- tidsnämnd för Stockholms stad.)
Statens industrikommission. Instruktion 27/10 1939 (nr 787; ändrad genom K. K. nr 582/1940).
Ordf. och chef: direktören S. Schwartz. Vice ordf.: direktören S. R:son Sohlman. Övriga ledamöter: överdirektören i domänstyrelsen E. Hedulff, andre ordf. i Lands- organisationen G. Andersson, överingenjören B. Sundfeldt, kommerserådet H. Carlborg, revisionssekreteraren S. Hammarskiöld, direktören E. Fornander, hov- rättsrådet B. Lindskog. Kanslichef: revisionssekreteraren S. Hammarskiöld.
Administrativ sekreterare: jur. kand. H. von Oelreich. —— Teknisk sekreterare: bergsingenjören E. Hylander. —— Kamerala frågor m. m.: notarien S. Björn- wall. — Kontorschef: G. Hammarstrand. —— Clearingkassan för smörjmedel: E. Mildh. — Krisorganens centralupphandling: S. Ejvemark.
Avdelningar: Byggnadsavdelningen: chef direktören A. Sandberg.
Chefsassistenter: disponenten A. Gabrielsson och konsuln G. Enlund.
Löpande ransoneringsfrågor: civilingenjören S. Weisner (cement), ingenjören C. E. Lundenberg (radiatorer), N. G. Åkerblad (fönsterglas, maskinglas, lager- och fabrikationsändamål), ingenjören A. Österholm (fönsterglas, ma- skinglas, byggnadsändamål). Järnavdelningen: chef bergsingenjören P. Odelberg; bitr. avd.-chef överingen— jören H. Uhrus. Tilldelningsbyrån för valsjärn: överingenjören H. Uhrus; bitr. ingenjören H. Silvander. — Legeringsmetaller, elektroder m. m.: bergsingenjören O. Knös. —— Löpande frågor ang. ransonering av krom: V. Eriksson. -— Plåt för varvs- industrien m. m.: A. Gauffin. -—- Tackjärn och skrot: direktören T. Bjerke och G. Malmström. — Rör: direktören O. Birgén.
Kemiska avdelningen: chef civilingenjören S. Larsson.
Bitr. avdelningschefer: civilingenjören C. R. Blomstedt, kammarskrivaren G. Wennersten. l:a kemikaliebyrån: civilingenjören B. Löfström; löpande ransoneringsfrågor: B. Feychting och G. Hansson (soda, natriumsulfat, salt), G. Lindblad (salt). 2:a kemikaliebyrån: civilingenjören C. R. Blomstedt; bitr. ingenjören A. Kling— berg; löpande ransoneringsfrågor: T. Ahrenberg (vita pigment), G. Larsson (bariumklorid m. m. samt gips); sakkunnig för läkemedelsärenden; över- ingenjören S. Telenius. 3ze kemikaliebyrån: civilingenjören F. Bjurner; löpande ransoneringsfrågor: ingenjören L. Engström (asfalt och stenkolstjära), C. D. Montgomery (press- massor m. m.), J. Linnarson (lim), A. Klingberg (glycerin), B. Feychting (harts m. m.). Byrån för lösningsmedel: ingenjören C. A. Nilson; löpande ransoneringsfrågor: ingenjören G. Wermeling (sprit, bensaldehyd m. m.), ingenjören K. Lund- gren (bensololjor, bensin), ingenjören 0. Ekman (tungbensin, terpentin), ingenjören L. Brage (trikloretylen, metanol, formalin). Fettbyrån: disponenten G. Palm; bitr. K. E. Eriksson. Linoljebyrån: S. Larsson; bitr. E. Bengtsson; löpande ransoneringsfrågor: H. Simonsson, G. Bursell (industritilldelning), H. Pettersson (tilldelning för
nybyggnader), E. Bengtsson, U. Ekstam (tilldelning för annan byggnads- målning). Glasbyrån: överingenjören R. Steenhoff; bitr. kamreraren R. Bittner. Krigsindustriavdelningen: chef direktören G. Leire.
Radio- och signalmateriel: byrådirektören E. Magnusson. —— Reservdelar till motorfordon: ingenjören M. Alm. Läderavdelningen: chef direktören E. Hallström.
Sekreterare: jur. kand. C. Sandström. —— Sakkunnig för gummiskodon: di- rektören N. Liljemark. —- Produktionsbyrån: kamreraren L. Lindborg. — Konsumtionsbyrån: B. Gustafsson D. H. S. _— Frågor rörande gummi- stövlar: T. Nilsson. — Utredningsbyrån: kamreraren E. Borgensten.
Metallavdelningen: chef bergsingenjören P. Lagerhjelm.
Ransoneringsfrågor: överingenjören T. Hamberg. — Löpande ransonerings- frågor: S. Czson Bergman (bleckplåt), ingenjören L. Kåberg. Skogsindustriavdelningen: chef direktören P. W. Ekman.
Sekreterare: fil. kand. H. Anstrin. Textilavdelningen: chef direktören E. W. Paues.
Sekreterare: jur. och fil. kand. E. Rosander.
Bomullsbyrån: civilingenjören G. Berg; bitr. ingenjören I. Lindqvist. Löpande frågor: ingenjören I. Lindqvist (bomull och vävnader), G. Schröder (fisknät), K. Unell (garn och band), B. Ståhl, G. Hult (sytråd). — Ullbyrån: advokaten A. Regnell. Löpande frågor: T. Holm (borst, tagel m. m.); T. Ordell (material- provning). — Lin-, jute- och hampbyrån: G. Gibson D. H. G. —— Trikåbyrån: ingenjören L. Swanström. — Konfektionsbyrån: ingenjören B. Nygren. Lö- pande frågor: G. Sjöberg och G. Fundelius.
_Verkstadsavdelningen: chef direktören G. Leire.
Assistent: civilingenjören I. Depken (ärenden rörande förnödenheter för me- kaniska industrien och gjuterier). — Planläggning av civila verkstadsar- beten: direktören G. Klemming (även ärenden rörande verkstadsbyggen och tekniskt gummi). — Verktygsmaskiner: ingenjören C. A. Laurin.
Självständiga byråer:
Elektriska byrån: chef kraftverksdirektören O. Harder. Assistent: ingenjören R. Kihlgren. Gummibyrån: chef direktören U. Houmann. Stf. chef: kamreraren D. Södergren. Tekniska frågor: ingenjören S. Borgström. _— Ärenden rör. bilgummi: notarien L. M. Waern, rör. cykelgummi: L. Engström. Juridiska byrån: hovrättsrådet B. Lindskog. Sekreterare: hovrättsfiskalen B. Reuterskiöld, jur. kand. J. Ouchterlony. Mobiliseringsbyrån: chef direktören G. Jacobsson. Planläggningsbyrån: chef sekreteraren T. Kahlin. Prisbyrån: chef revisorn E. Larsson.
Fordon, signal- och radiomateriel m. m.: revisorn A. Malmström. — Varvs— industri: revisorn A. Henrikson. —— (Flygmateriel: revisorn S. Stenberg. _ Textilvaror: M. Reicke D. H. S. —— Lädervaror: revisorn S. Henrikson. — Anbudsprövning: byråchefen J. E. Svensson. Smörjoljebyrån: chef direktören E. Bristedt. Assistent: civilingenjören S. Schö- ning. Löpande ransoneringsfrågor: S. Dahlin. Statistiska byrån: chef förste aktuarien A. Eriksson. Utrikeshandelsbyrån: chef sekreteraren E. Grafström. —— Exportlicenser, trans- porttillstånd: P. Hammarskiöld. — Avtalsfrågor m. m.: kammarskrivaren P. G. Wennersten. Industrikommissionens råd: samma ledamöter som 1/7 1944.
Statens bränslekommission. Instruktion 14/6 1940 (nr 581).
Ordf. och chef: landshövdingen E. Lundh. Vice ordf. och chefens ställföreträdare: överdirektören K.-G. Ljungdahl. Ledamöter: lantbrukaren C. Carlsson, disponenten B. Höglund, förste ordf. i Lands- organisationen A. Lindberg, direktören Å. Nerell.
Kansli:
Sekretariatet: chef (huvudsekreterare) hovrättsfiskalen T. Andersson; bitr. sekr. jur. kand. O. Robson och pol. mag. G. Hellström. Kameralbyrån: chef taxeringsintendenten B. Alvin; kontorschef F. Kessmeier; kamrer C.-H. Fehrnström. Juridiska byrån: chef hovrättsassessorn H. Digman: sekr. hovrättsfiskalen C. G. Kuylenstierna och jur. kand. N. Witt.
Avdelningar och byråer: Planläggningsavdelningen: chef civilingenjören E. Upmark.
Planeringsbyrån: chef vakant; kalkylator jägmästaren S. Ringselle. _— Sta- tistikkontoret: förest. ingenjören N. Lundmark. Byrån för licensärenden: chef civilingenjören P. 0. Kjellström; assistent B. Birgersson. — Kontoret för fossila bränslen: förest. A. Milton. —— Kon- toret för vedlicenser: förest. T. Frisell. —— Torvhandelskontoret: förest. I. Billström. Byrån för hushållsbränsle: chef inspektören C. Kinander; sekr. jur. kand. C. Tham. Vedavdelningen: chef byråchefen E. F. Malmgren; bitr. chef jägmästaren G. Olhammar. Sekr. jägmästaren R. Nyström; bitr. sekr. jägmästaren S. Malm- gren. Anskaffningsbyrån: chef jägmästaren F. Stålfelt. Transportbyrån: chef byråassistenten H. Runefelt; sekr. M. Rydell. —— Sjö- transporter: disponenten K. Ährberg. Träkolsbyrån: chef jägmästaren S. Hammarberg. Kolavdelningen: chef konsuln T. Ström. Sekreterare: J. V. Wallin. Bensin- och oljeavdelningen: chef disponenten H. Kähr. Sekreterare: jur. kand. M. Rosén. Förste ingenjör: civilingenjören C. von Bahr. —-— Tjänsteman för statistik: F. Ahnsjö. -—— Licenskontoret: förest. O. Ohlsson. — Byrån för drivmedels- kontroll vid militära arbeten: chef majoren K.-G. Bussler. Gengasbyrån: chef tekn. dr N. Gustafsson. Kraftbyrån: chef civilingenjören E. Upmark. Torvbyrån: chef byråchefen E. Rendahl. Sakkunniga: Träkol: direktören G. Frisell. Flytande bränslen: direktören G. Frisell, överingenjören P. H. W. Ågren. Administrativa frågor rör. motorsprit: fil. dr M. Marcus. Tekniska frågor rör. motorsprit: överingenjören B. Thor- björnson. Tjäror: överingenjören C. W. Jacobsson. Torv: statsagronomen K. Lundblad. Gengastekniska frågor: civilingenjören B. Norlin. Acetylengas- frågor: civilingenjören O. Ågren. Information: docenten E. Håstad. Bränslekommissionens råd: samma ledamöter som 1/7 1944.
Statens handelskommission. Instruktion 10/11 1939 (nr 805).
Ordf.: landshövdingen V. Lundvik. Vice ordf.: v. riksbankschefen K. Böök. Ledamöter: direktören E. Sjögren, handelsrådet T. Vinell, fil. lic. M. Bonow, di- rektören E. Kördel, förste v. talmannen C. Gränebo, tf. kommerserådet hov- rättsrådet B. V. Lindskog. Direktör: förste sekreteraren S. Brusewitz.
Exportlicensavdelningen: chef direktören. Importlicensavdelningen: chef tullkontrollören T. Palmstrand.
Transportavdelningen: chef vakant; tf. R. Mattson. Sekretariatet med statistiska avdelningen: sekr. S. Bernunger. Kontorsavdelningen: chef tullkontrollören H. Karlberg.
Statens trafikkommission. Instruktion 1/8 1940 (nr 747; ändrad genom K. K. nr 21/1944).
Ordf. och chef: direktören E. G. Frisell: Vice ordf. och chefens ställföreträdare: byråchefen C. R. Trolle. Ledamöter: majoren C. C. von Horn, direktören Å. Nerell, direktören C. A. Eriks- son, direktören G. Andersson, byråchefen N. Ståhle. Kanslichef: länsnotarien G. Månsson.
Sektioner:
Sektionen för utrikes sjöfart: chefer direktören H. Hoogland och skeppsredaren T. Petterson. —- Sektion för inrikes sjöfart och hamnar: chef vice konsuln K. A. Axelsson. — Sektionen för järnvägstrafik och civil luftfart: chef byrå— assistenten H. Brinck. — Sektionen för motorfordon: chef majoren T. Fred- rikson. -—- Sektionen för personbiltrafik: byråchefen C. R. Trolle. — Sektionen för godsbiltrafik: kaptenen C.-Fr. Grönvall. Trafikkommissionens råd: direktören G. Borgström, ombudsmannen C. Byström, ombudsmannen S. Corneliusson, civilingenjören G. Dieden, direktören J. L. Ekman, direktören K. E. Gillberg, fabrikören H. Hallgren, civilingenjören A. Hammarskiöld, förtroendemannen R. Helgesson, direktören T. Hérnod, direk- tören H. Hoogland, direktören E. Högberg, ombudsmannen B. Johansson, om- budsmannen S. Lindberg, direktören G. Lindmark, ingenjören H. Lindskog, direktören K. J. O. Lindström, direktören Hj. Lundqvist, vicekonsuln C. W. Norenberg, godsägaren B. S. Norup, hanmdirektören G. Osvald, direktören E. Persson, direktören G. Wahlstedt, skeppsredaren P. Waller, direktören P. 0. Westerberg, direktören R. Wijkander.
Statens krigsförsäkringsnämnd.
K. K. 3/9 1939 (nr 596) med närmare föreskrifter ang. tillämpningen av lagen den 10 mars ' 1939 (nr 68) om statlig krigsförsäkring m. m. Ordf.: landshövdingen K. Levinson. Vice ordf.: byråchefen D. Östrand.
Ledamöter: direktören J. L. Ekman, direktören E. Högberg, assuransdirektören N. Rogberg, advokaten E. Henriques, byråchefen N. Ståhle, assuransdirektören C. E. Åhmansson, direktören E. Kördel.
Vid jäv för någon av ovanstående ledamöter inträda i stället, efter kallelse av ordföranden, såsom ledamöter f. d. justitierådet R. Eklund och sjötekniska kon- sulenten hos kommerskollegium B. G. Bergström. Av Kungl. Maj:t förordnad särskild sakkunnig: assuransdirektören Chr. Röhss. Sekreterare: advokaten E. Henriques; bitr. sekr.: jur. kand. L. Waldenström.
Kanslichef: greve F. von Schwerin. Kaskoavdelningen: chef assuransdirektören C. E. Åhmansson. Varuavdelningen: chef assuransdirektören N. Rogberg; avd.-chef för haverier G. Odhelius; bitr. avd.-chef A. Thomander.
Statens priskontrollnämnd. Instruktion 20/6 1941 (nr 482; ändrad genom K. K. nr 607/1942, 312/1943 och 208/1945).
Ordf. och chef: direktören J. Bergvall. Vice ordf.: professorn E. Lundberg. Ledamöter: redaktören A. Lind, direktören H. Älmeby, riksdagsmannen B. S. Norup, civilingenjören C. S:son Schmidt, ombudsmannen P. E. Nyström, di— rektören A. G. Matts, direktören H. Ohlin. Kanslichef: hovrättsassessorn E. H. Dahlin. Juridiska byrån: chef sekreteraren G. Wiedesheim-Paul. Chef för sekretariatet: länsnotarien B. Nordqvist. Chef för publiceringsbyrån: redaktören H. Stuge. Sektionschefer:
Järn- och metallprodukter: civilekonomcn S. Verner-Carlsson. Bränslen och trävaror: jägmästaren Th. Baeckström. Chef för byrån för kol och olja: ingenjören H. Wiborgh. , Textilprodukter: kamreraren J. H. de Broen. Läder och skor: direktören H. Älmeby. Kemisk-tekniska produkter: civilingenjören C. S:son Schmidt. Chef för byrån för kemisk-teknisk handel: direktören H. Strand. Livsmedel: direktören H. Älmeby. Chef för byrån för köttvaror: konsulenten E. Carbell. Priskontrollnämndens representant hos livsmedelskommissionen: sekreteraren H. Lundberg. Allmänna sektionen: civilingenjören C. S:son Schmidt. Importhandel: direktören O. Stenhammar. Prisövervakning: direktören H. Strand. Utredningar och planläggning: professorn E. Lundberg. Transporter: förste sekreteraren H. Engström. Aktiv hushållning: fil. lic. Brita Åkerman-Johansson. Priskontrollnämndens råd: samma ledamöter som 1/7 1944.
A.. ”_.e-__. , , ..: .
Under priskontrollnämnden höra de vid kristidsstyrelserna inrättade priskon- toren (K. K. 20/6 1941, nr 483).
Statens återuppbyggnadsnämnd. K. br. 10/3 1944.
Ordf.: tf. generaldirektören S. Sahlin. Ledamöter: v. riksbankschefen K. Böök, landshövdingen B. Hammarskjöld, ut- rikesrådet R. Sohlman, direktören S. Schwartz. Sekreterare: fil. dr Arne Björnberg, jur. kand. E. Bagge.
Svenska kommittén för internationell hjälpverksamhet. K. br. 10/3 1944.
Ordf.: presidenten B. Ekeberg. Ledamöter: greve F. Bernadotte af Wisborg, fru Elsa Cedergren, ombudsmannen N. Goude, kyrkoherden F. Holmgren, byråchefen E. Leijonhufvud, fru Margit Levinson, fru Alva Myrdal, professorn G. Nyström, folkskoleinspektören K. Steenberg, direktören M. Waldenström.
medelskommission intill
Ransoneringskort för livsmedel m. m., utdelade av statens livs- utgången av juni 1945.
Inköpskortets Tid för utdelning , beteckning m. m. (giltighetstid) O N aruslag Persongrupp 1 2 3 4 Inköpskort A: Okt. 1939 Diverse Alla Beredskapskort (27/3—15/9 1940) Inköpskort A: Sept. 1941 D:o Dzo Beredskapskort (17/10 1941—10/2 1943) Beredskapskort A 3 Mars 1943 Dzo Dzo (1/3 1943—31/10 1944) Beredskapskort A 4 Maj 1944 Dzo D:o (22/5 1944—) Inköpskort 13: April 1940 Kaffe, te, kakao Personer födda 1933 o. Kaffe och te (29/4 1940—7/9 1941) tidigare Tilläggskort till inköpskort April 1940 De Personer födda 1879 0. B: Kaffe och te (29/4 1940—30/9 1942) tidigare Tilläggskort för yrkesfis- D:o Dzo Yrkesfiskare kare till inköpskort B för kaffe och te Tilläggskort för skogs- och Du) Dzo Skogsarbetare flottningsarbetare till in- köpskort B för kaffe och te Inköpskon. B: Sept. 1941 Dzo Personer födda 1926 o. ti- Kaffekort (8/9 1941—31/12 1943) digare; fr. o. m. okt. 1942 ha personer födda 1927 kunnat erhålla B- i st. f. C-kort [inköpskort B 3: Nov. 1943 Kaffe, te Personer födda 1928 o. ti— Kaffe och te (1/12 1943—10/3 1944) digare lnköpskort B 4: Febr. 1944 Dzo Personer födda 1929 o. ti- Kaffe och te (1/3—23/6 1944) digare och som icke ut- tagit inköpskort för to- baksvaror lnköpskort B 5: Juni 1944 Om Personer födda 1929 o. ti-
Kaffe och te
(12/6—30/9 1944)
digare och som icke ut- tagit inköpskort för to- baksvaror
Inköpskon B 6: Kaffe och te
Inköpskort B 7: Kaffe och te
Inköpskort B 8: Kaffe och te
Inköpskort B 9: Kaffe och te
Inköpskort B 10: Kaffe och te
lnköpskort B 11: Kaffe och te
Inköpskort B 12: Kaffe och te
Inköpskort B 13: Kaffe och te
Inköpskorl B 14: Kaffe och te
lnköpskort B 15: Kaffe och te
Inköpskort B 16: Kaffe och te
Tilläggskort 36 till inköps- kort B: Kaffekort för yrkesfiskare
Juni 1944 (12/6—30/9 1944)
Okt. 1944
(30/9 1944—29/1 1945)
D:o
Jan. 1945 (29/ 1 1945—)
Maj 1945 (14/6 1945—)
Okt. 1942 (29110 1942—)
Kaffe. te
Kaffe, te, kakao
Dzo
Kaffe, te
D:o
Mån födda 1926 o. tidi- gare och kvinnor födda 1924 o. tidigare och som uttagit halvt inköpskort för tobaksvaror
Mån födda 1924 o. tidi- gare och som uttagit helt inköpskort för to- baksvaror
Personer födda 1929 o.
tidigare och som icke uttagit inköpskort för tobaksvaror
Män födda 1926 o. tidi- gare och kvinnor födda 1924 o. tidigare och som uttagit halvt inköpskort för tobaksvaror
Män födda 1924 o. tidi— gare och som uttagit ; helt inköpskort för tobaksvaror i
Personer födda 1929 o. tidigare och som icke 4: uttagit inköpskort för tobaksvaror
Män födda 1926 o. tidi- gare och kvinnor födda 1924 o. tidigare och som * uttagit halvt inköps- kort för tobaksvaror
Män födda 1924 o. tidi- gare och som uttagit helt inköpskort för tobaksvaror.
Personer födda 1929 o. tidigare och som icke uttagit inköpskort för tobaksvaror
Män födda 1926 o. tidigare och kvinnor födda 1924 o. tidigare och som ut- tagit halvt inköpskort för tobaksvaror
Mån födda 1924 o. tidi- gare och som uttagit helt inköpskort för to- baksvaror
Yrkesfiskare
Tilläggskort 37 till inköps-
kort B: Kaffekort för äldre personer
Inköpskort C: Rabattkort: Smör
Inköpskort Cp: Smörrabattkort för mjölk-
leverantörer m. fl.
Inköpskort C:
Kakaokort
lnköpskort I): Tvätt- o. rengöringsmedel Tilläggskort till inköpskort
D: Tvått— o. rengörings- medel Tilläggskort (2—6) till in—
köpskort D: Tvått- o. rengöringsmedel Tilläggskort 4 till inköps-
kort D: Tvätt— o. ren- göringsmedel
Tilläggskort 7 till inköps-
kort D: Tvått- o. ren- göringsmedel
Inköpskurt D: Tvätt- o. rengöringsmedel Tilläggskort 19 till inköps—
kort D: Tvått- o. ren- göringsmedel
Tilläggskort 18 till inköps—
kort D: Tvått- o. ren— göringsmedel
Tilläggskort 53 till inköps-
kort D: Soda-blötlägg- ningsmedel
Inköpskort I) 4: ,Tvått- o. rengöringsmedel.
Grupp A—B
Okt. 1942 (29/10 1942—_)
Maj 1940 (27/5—17/11 1940)
Juli 1940 (5/3—17/11 1940)
Sept. 1941 (8/9 1941—)
Juli 1940
(8/7 1940—411 1942) Juni 1940 (10/6—20/10 1940)
Aug. 1940 (12/8 1940—2/2 1941)
Okt. 1940 (21/10 1940—4/1 1942)
Jan. 1941 (3/2 1941—411 1942)
Jan. 1942
(511 1942—2311 1944) Jan. 1942 (5/1—13/12 1942)
Jan. 1943 (1/1 1943—23/1 1944)
Juli 1943 (1/8 1943—31/1 1944)
Jan. 1944 (24/1 1944—_)
Kaffe, te
Matfett
Smör
Kakao, te
Tvättmedel
D:o
Dzo
Dzo
Dzo
Dzo
Dzo
Soda-blötläggnings- medel
Tvättmedel
Personer födda 1880 o. tl-
digare; fr. o. m. aug. 1943 1881 o. tidigare; fr. o. m. febr. 1944 1882 o. tidigare; fr. o. m. febr. 1945 1883 o. tidi- gare
Vissa inkomst- och ålders-
grupper
ll'ljölkproducenter (vissa
inkomst— och ålders— grupper)
Barn födda 1927—39; fr. o.
m. jan. 1942 även 1940; fr. o. m. okt. 1942 även 1941; fr. o. m. aug. 1943 även 1942; fr. o. m. febr. 1944 även 1943; fr. o. m. jan. 1945 även 1944; fr. o. m. 1942 ha barn födda 1927, fr. o. m. aug. 1943 barn födda 1927— 1929 o. fr. o. m. 1945 barn födda 1927—1930 kunnat erhålla B- i st. f. C-kort
Aila Barn födda 1934—1940
Personer inom vissa smut—
sande yrken
Barn födda 1939 o. sena-
re; fr. o. m. mars 1941 1940 o. senare Personer inom vissa smut-
sande yrken
Alla
Barn födda 1936 o. sena—
re; personer tillhörande vissa smutsande yrken Barn födda 1937 o. sena-
re; personer tillhörande vissa smutsande yrken Barn födda 1937 o. sena-
re; personer tillhörande vissa smutsande yrken
Barn födda 193&—1944
1 2 3 4 Inköpskort D &: Jan. 1944 Tvättmedel Personer födda 1937 o. ti Tvätt- o. rengöringsmedel. (24/1 1944—) digare Grupp C—E Tilläggskort 68 till inköps— Jan. 1944 D:o Barn födda 1943 o. sena kort D 4: Tvätt— o. ren- (24/1—27/12 1944) re; personer tillhörand göringsmedel vissa smutsande yrke Tilläggskort 79 till inköps- Okt. 1944 Dzo Barn födda 1943 o. senar kort D 4: Tvätt- o. ren- (2/10 1944—) personer tillhörande vis göringsmedel sa smutsande yrken Tilläggskort 80: Toalett- Okt. 1944 Toalettvål Personer tillhörande viss tvål (okt. 1944—18/6 1945) smutsande yrken Inköpskort D5: Febr. 1945 Tvättmedel Barn födda 1938—1945 Tvätt— o. rengöringsmedel (5/2 1945—) Grupp A—B Inköpskort D 5: Dzo D:o Personer födda 1937 o Tvätt- o. rengöringsmedel tidigare Grupp C—E Tilläggskort 89: Tvätt- 0. Juni 1945 Dzo Barn födda 1944 o. senare rengöringsmedel (18/6 1945—) personer tillhörande vis. sa smutsande yrken [ Tilläggskort 90: Tvål Dzo Toalettväl Personer tillhörande vissa' smutsande yrken " Inköpskort 12: Juli 1940 Diverse Alla '» Beredskapskort (19/8 1940—1911 1941) ' Inköpskort E: Nov. 1940 Mjöl m. m) (dessutom Alla ?
Mjöl och bröd Tilläggskort 1 till inköps- kort E: Mjöl o. bröd Tilläggskort ?. till inköps- kort E: Mjöl o. bröd Tilläggskort 3 till inköps- kort E: Mjöl o. bröd
Inköpskort F: Småbarnskort
Inköpskort G: Fläsk
Halvt inköpskort G: Fläsk
1 Härunder inbegripes mjöl, gryn och bröd av vete, råg, korn eller havre, makaroner, majsena, majs! flingor o. likn. produkter, till människoföda avsett kli, potatismjöl, potatisflingor m. m.
(2/12 1940—28/2 1942) Okt. 1940 (21/9 1940—8/10 1941)
Dzo
D:o
Juli 1940 (8/7 1940—4/1 1942)
Okt. 1940 (28/10 1940—27/4 1941)
D:o
använt som bered- skapskort) Mjöl m. m.1
Dzo
Kakao, te, tvätt-
medel
Fläsk (fr. o. m. april
1941 även andra köttvaror) D:o
fr. o. m. juli 1941 även 1934; personer med be hov av torrskaffning Personer med behov av torrskaffning; skogsar betare
Dzo; dessutom jordbruks arbetare; vissa andra personer med tyngre ar bete
Barn födda 1934—1937 fr. o. m. okt. 1940 äve 1938; fr. o. m. mar 1941 även 1939
Personer födda 1922—3351?
Personer födda 1930 o. ti digare
Personer födda 1931—36 fr. o. m. febr. 1941 även 1940; personer med be; hov av torrskaffning Vissa personer med tyng re arbete; skogsarbetar o. kolare; jordbruksar' betare; fiskare
' l l
Extra tilläggskort till in- köpskort G
Tilläggskort 9 till inköps- kort GS
Inköpskort GS
Halvt inköpskort GS
Inköpskort GS el. GS: 11: Köttkort
Tilläggskort 29 till inköps- kort GS: Köttkort
Inköpskort GS 3: Köttkort. Grupp A
Inköpskort GS 3: Köttkort. Grupp B—E Tilläggskort 54 till inköps— kort GS 3: Köttvaror
Inköpskort GS 4: Kött 0. fläsk. Grupp F
Inköpskort GS 4: Kött 0. fläsk. Grupp G
Inköpskort GS 4: Kött 0. fläsk. Grupp H
Inköpskort GS 4: Kött 0. fläsk. Grupp K Tilläggskort 73 till inköps- kort GS 4: Köttvaror
Tilläggskort 85: Kött och fläsk
Inköpskort H: Socker Tilläggskort 8 till inköps- kort H: Socker
inköpskort H: Socker
Inköpskort H: Socker Tilläggskort 41 till inköps- kort H: Socker
Inköpskort J:
Ljus
Jan. 1941 (2711-3014 1941)
April 1941 (28/4 1941—9/9 1942)
Maj 1941 (3/6 1941—9/9 1942)
Dzo
Maj 1942 (10/9 1942—29/12 1943)
Juni 1942 (10/9 1942—9/9 1943)
Sept. 1943 (10/9 1943—17/7 1944)
Dzo
Sept. 1943 (10/9 1943—19/6 1944) Juni 1944 (12/6 1944—)
Dzo Dzo
Dzo
Juni 1944 (19/6 1944—9/4 1945)
April 1945 (9/4 1945—)
Okt. 1940 (3/11 1940—11/11 1941) Jan. 1941 (27/1 1941 ersatt av H 41)
Okt. 1941 (12/11 1941—6/11 1942)
Okt. 1942
(7/11 1942—13/12 1943) April 1943 (april 1943—)
Jan. 1941
(7/1—31/8 1941)
Salt fläsk
Köttvaror
Dzo
Dzo
Köttvaror (dessutom använt som bered- skapskort) Kött- 0. fläskvaror
Kött- 0. fläskvaror
D:o
Dzo
Dzo
D:o
Dzo
Socker, sirap, ost. charkuterivaror Socker, sirap
D:o
Socker, sirap, svensk konsthonung D:o
Ljus
Skogsarbetare och kolare i Norrland, Dalarna, Värmland Skogsarbetare o. kolare; jordbruksarbetare;gruv- arbetare; torvarbetare; yrkesfiskare; sjömän
Personer födda 1936 o. tl- digare Personer födda 1937 o. se- nare
Alla
Torrskaffning; jordbruks- arbetare; vissa andra personer med tyngre ar— bete; sjömän
Barn födda 1940—44
Personer födda 1939 o. ti- digare Personer med tyngre kroppsarbete; jord- bruksarbetare
Barn födda 1941 o. se- nare
Bam födda 1930—40
Personer födda 1925—29
Personer födda 1924 o. ti-
digare
Personer med tyngre kroppsarbete; jord- bruksarbetare Dzo
Alla
Skogs- o. flottningsarbeta- re; gruvarbetare
Alla
Dzo
Skogs— o. flottningsarbeta- re, gruvarbetare m. fl.
Personer boende i oelektri- fierade fastigheter
Inköpskort J: Ljus
Inköpskort J 3: Ljus
Inköpskort K: Beredskapskort
Inköpskort K: Beredskapskort
Inköpskort K 3: Mjöl o. bröd, matfett, socker. Grupp A (p)
Inköpskort K 3: Mjöl o. bröd, matfett, socker. Grupp B (p)
Inköpskort K 3: Mjöl o. bröd, matfett, socker. Grupp C (p)
Inköpskort K 3: Mjöl o. bröd, matfett, socker. Grupp D (p)
Inköpskort K 3:
Mjöl o. bröd, matfett, socker. Grupp E (p) Tilläggskort 55 till inköps-
kort K 3: Mjöl o. bröd
Tilläggskort 56 till inköps— kort K 3: Matfett Tilläggskort 57 till inköps- kort K 3: Matfett för mjölkproducent
Inköpskort K 4: Mjöl o. bröd, ost, matfett, socker. Grupp A (p)
Inköpskort K 4: Mjöl o. bröd, ost, matfett, socker. Grupp B (p)
Inköpskort K 4: Mjöl o. bröd, ost, matfett, socker. Grupp CD (p)
Inköpskort K 4: Mjöl o. bröd, ost, matfett, socker. Grupp E (p) Tilläggskort 69 till inköps-
kort K 4: Mjöl o. bröd
" Se not 1 å sid. 450.
Aug. 1941 (1/9 1941—3/7 1944)
Juli 1944 (3/7 1944—)
Nov. 1940 (8/12 1940—4/1 1942)
Okt. 1941 (19/11 1941—31/1 1943)
Sept. 1943 (25/9 1943—15/5 1944)
Dzo
Dzo
Sept. 1943 (25/9 1943—13/4 1944)
Sept. 1943 (2/11 1943—17/4 1944) D:o
April 1944 (13/4—11/12 1944)
Dzo
Dzo
April 1944 (13/4—23/10 1944)
Dzo
Diverse
Dzo
Mjöl o. bröd!, matfett, socker
Dzo
Dzo
Mjöl o. brödl
Matfett
Dzo
Mjöl o. bröd,1 ost, mat- fett, socker
Dzo
Dzo
Mjöl o. brödl
Personer boendei oelektri- fierade fastigheter
Dzo
Dzo
Barn födda 1940—44. (Grupp Ap för mjölk- producenter)
Barn födda 1937—39. (Grupp Bp för mjölk- producenter)
Barn födda 1932—36. (Grupp Cp för mjölk- producenter)
Personer födda 1924—31. (Grupp Dp för mjölk- producenter)
Personer födda 1923 a. tt- digare. (Grupp Ep för mjölkproducenter)
Torrskaffning; jordbruks- arbetare; vissa andra personer med tyngre ar- bete; vissa skolbarn
Dzo
Dzo
Barn födda 1940—44. (Grupp Ap för mjölk- producenter)
Barn födda 1937—39. (Grupp Bp för mjölk- producenter)
Personer födda 1924—36. (Grupp CDp för mjölk- producenter)
Personer födda 1923 o. tl— digare. (Grupp Ep för mjölkproducenter)
Torrskaffning; jordbruks- arbetare; vissa andra personer med tyngre arbete; skolbarn födda 1924—38
Tilläggskort 70 till inköps- kort K 4: Matfett
Tilläggskort 71 till inköps— kort K 4: Matfett för mjölkproducent
Tilläggskort 72 till inköps- kort K 4: Mjöl o. bröd
Inköpskort KS: Mjöl o. bröd, ost, matfett, socker, Grupp A (p)
Inköpskort K 5; Mjöl o. bröd, ost, matfett, socker. Grupp B (p)
Inköpskort K 5: Mjöl o. bröd, ost, matfett, socker. Grupp CD (p)
Inköpskort K 5: Mjöl o. bröd, ost, matfett, socker. Grupp E(p) Tilläggskort 76 till inköps- kort K 5: Mjöl o. bröd
Tilläggskort 77 till inköps- kort K 5: Matfett Tilläggskort 78 till inköps- kort K 5: Matfett för mjölkproducent
Inköpskort K (i: Mjöl o. bröd, socker. Grupp
matfett, A (D)
Inköpskort KG: Mjöl o. bröd, socker. Grupp
matfett, B (i))
Inköpskort K G: Mjöl o. bröd, socker. Grupp
matfett, CD (p)
Inköpskort K 6: Mjöl o. bröd, socker. Grupp Tilläggskort 86: bröd
matfett, E (i)) Mjöl o.
1 Se not 1 å sid. 450.
April 1944 (17/4—30/10 1944)
April 1944 (13/4_23/10 1944)
Okt. 1944 (23/10 194—l——)
Dzo
Dzo
Nov. 1944 (23/10 1944—6/6 1945)
Nov. 1944 (30/10 1944—11/6 1945
D:o
Maj 1945 (7/5 1945—)
Dzo
D:o
Juni 1945 (6/6 1945—)
Matfett
Mjöl o. bröd1
Mjöl o. brödl, matfett, socker
D:o
Dzo
Mjöl 0. bröd1
Matfett
Dzo
Mjöl o. bröd 1, fett, socker
Dzo
Dzo
Mjöl o. bröd 1
ost,
mat-
Torrskaffning; jordbruks-
arbetare; vissa andra personer med tyngre arbete; skolbarn födda 1924—38
Dzo
skogsarbetare i Norrland, Dalarna och Värmland
Vissa
Barn födda 1941 o. se- nare. (Grupp Ap för mjölkproducenter)
Barn födda 1938—40. (Grupp Bp för mjölk- producenter)
Personer födda 1924—37. (Grupp CDp för mjölk- producenter)
Personer födda 1923 o. tidigare. (Grupp Ep för mjölkproducenter)
Torrskaffning; jordbruks-
arbetare; vissa andra personer med tyngre arbete; skolbarn födda 1924—38 Dzo
Dzo
Barn födda 1942 o. senare. (Grupp Ap för mjölk- producenter)
Barn födda 1939—41. (Grupp Bp för mjölk- producenter)
Personer födda 1925—38. (Grupp CDp för mjölk- producenter)
Personer födda 1924 o. tidigare. (Grupp Ep för mjölkproducenter)
Torrskaffning; jordbruks- arbetare; vissa andra personer med tyngre arbete; skolbarn födda
1925—39
Tilläggskort 87: Matfett
Tilläggskort 88: Matfett för mjölkproducenter
Inköpskort L: (Rabattkort.) Särskilt matfettskort
Inköpskort L: Rabattkort för matfett
Inköpskort L: Rabattkort för matfett eller Inköpskort Lp: Rabattkort: Matfett för producent Tilläggskort 27 till inköps- kort L: Extra rabatt— kort för matfett Tilläggskort 39:
Rabattkort L: Extra ra- battkort för mattfett
Babuttkort L: Matfett eller Habottkort Lp: Matfett för producent
Inköpskort Ls: Rabattkort: Matfett för statavlönade och jäm- ställda
Rabattkort Ls: För statavlönade och jämställda
Babattkort LA: För statavlönade och jämställda
Rabattkort L 5: Matfett
Rabattkort Lp 5: Matfett för producent
Rabattkort LA 5: För statavlönade och jämställda
Rabattkort L 6: Matfett
Rabattkort Lp 6: Matfett för producent
Juni 1945 (11/6 1945—)
D:o
Nov. 1940 (18/11 1940—25/5 1941)
Maj 1941 (ze/5—3/12 1941)
Nov. 1941 (4/12 1941-—2/12 1942)
Jan. 1942 (jan. 1942 ersatt av L 39)
Nov. 1942 (20/11 1942—Fr.o.m. 1/12 1943 ej vidare utdelat)
Nov. 1942 (3/12 1942—29/11 1943)
Aug. 1942 (13/8—2/12 1942)
Dec. 1942 (3/12 1942—11/1 1943)
Jan. 1943 (12/1—29/11 1943)
Nov. 1943 (30/11 1943—27/12 1944)
De
D:o
Dec. 1944 (20/12 1944—)
Dzo
Matfett
Matfett, grädde (dess- utom fodermedelmm.)
Matfett, grädde (dess- utom fodermedel m. m. på Lp)
Matfett, grädde
Dzo
Matfett, grädde (dess- utom fodermedel m. m. på Lp)
Matfett, grädde
Matfett
Dzo (dessutom foder— medel nl. m.)
Matfett
Dzo
Dzo (dessutom foder- medel m. m.)
Torrskaffning; jordbruks- arbetare; vissa andra personer med tyngre arbete; skolbarn födda 1925—39
Dzo
Vissa inkomst- o. ålders— grupper
Dzo
Dzo (Lp endast för mjölkpro— ducenter)
Lungsjuk innehavare av rabattkort L, Lp
Kroniskt sjuka (innehava- re av rabattkort)
Vissa inkomst- och ålders— grupper (Lp endast för mjölkproducenter)
Statavlönade och jäm- ställda
Vissa inkomst- o. ålders- grupper
Dzo (för producenthushåll)
Statavlönade och jäm- ställda
Vissa inkomst- och ålders- grupper
D:o (för producenthus— håll)
Rabattkort LA 6: För statavlönade jämställda Speciellt rabattkort 60: Matfett
och
Speciellt rabattkort 61: Matfett
* Speciellt rabattkort 62: För statavlönade och jämställda
Inköpskort M: Allmänt matfettskort eller Inköpskort Mp: Allmänt matfettskort för mjölkproducent Tilläggskort 5 till inköps- kort M: Allmänt mat- fettskort eller Tilläggskort 6 till inköps— kort Mp: Allmänt mat- fettskort för mjölkpro- ducent
[nköpskort M: Matfettskort eller Inköpskon Mp: Matfettskort för mjölk- producent Tilläggskort 10 till inköps- kort M: Matfettskort eller Tilläggskort 11 till inköps- kort Mp: Matfettskort för mjölkproducent
Inköpskort M: Matfettskort eller Inköpskort Mp: Matfettskort för mjölk- producent Tilläggskort 30 till inköps- kort M: Matfettskort eller Tilläggskort 31 till inköps- kort Mp: Matfettskort för mjölkproducent
Inköpskort M 4: Matfettskort eller Inköpskort Mp 4: Matfettskort för mjölk-
producent
Dec. 1944 (20/12 1944—)
Nov. 1943 (Giltighetstiden angives på kortet)
Dec. 1943 (Giltighetstiden angives på kortet)
D:o
Jan. 1941 (13/1—25/5 1941)
Maj 1941 (2615 1941—17/6 1942)
Maj 1942 (18/6 1942—16/11 1943)
Maj 1942 (18/6 1942—22/3 1943)
Mars 1943 (23/3—29/11 1943)
Matfett
Dzo
Matfett (dessutom fo- dermedel m. m.)
Matfett
Dzo
Matfett, grädde
Matfett, grädde (dess- utom använt som be- redskapskort)
Matfett, grädde
Statavlönade ställda
och järn-
Kroniskt sjuka, som inneha rabattkort för matfett; vissa inkomst— o. ålders— grupper
Vissa inkomst— och ålders- grupper (för producent- hushåll)
Statavlönade och jäm- ställda
Alla (Mp för mjölkprodu- center, M för övriga för- brukare)
Personer födda 1922—23; personer med behov av ton-skaffning; skogsar- betare; vissa gruvarbe- tare (Mp endast för mjölkproducenter)
Alla (Mp för mjölkprodu— center, M för övriga för- brukare)
Personer födda 1922—33; fr. o. m. juli 1941 även 1934; personer med be- hov av torrskaffning; torvarbetare; sjömän (Mp endast för mjölk- producenter) Alla (Mp för mjölkprodu- center, M för övriga för- brukare)
Personer födda 1924—35; personer med behov av torrskaffning; vissa per- soner med tyngre arbe- te; jordhruksarbetare; sjömän; yrkesfiskare (Mp endast för mjölk- producenter) Personer födda 1923 o. ti- digare; 1936 o. senare (Mp för mjölkproducen- ter, M för övriga för- brukare)
Inköpskort M 5: Matfettskort eller Inköpskort Mp 5: Matfettskort för mjölk- producent Tilläggskort 42 till inköps- kort M: Matfettskort eller
Tilläggskort 43 till inköps-
kort Mp: Matfettskort för mjölkproducent
Inköpskort O: Rabattkort för mjölk
Inköpskort O: Rabattkort för mjölk eller Inköpskort Op: Rabattkort: Mjölk för producent
Habottkort O: Mjölk eller Rabattkort Op: Mjölk för producent
Rabattkort O 5: Mjölk
Rabattkorl. Op 5: Mjölk för producent
Rubattkort O 6: Mjölk
Rabattkort Op 6: Mjölk för producent Speciellt rabattkort 63: Mjölk
Speciellt rabattkort 64: Mjölk för producent
Inköpskort SK 1: Skovaror Grupp F
Inköpskort SK [: Skovaror Grupp G
Inköpskort SK 1: Skovaror Grupp H Inköpskort SK 1: Skovaror
Mars 1943 (23/3 1943—29111 1943)
April 1943 (23/3—1/11 1943)
Juni 1941 (9/6—21/12 1941)
Nov. 1941 (22/12 1941—20/12 1942)
Nov. 1942 (21/12 1942—29/11 1943)
Nov. 1943 (30/11 1943—)
Dzo
Dec. 1944 (20/12 1944—) Dzo
Dec. 1943
(Giltighetstiden angives på kortet) Dro
Juni 1944 (1/7 1944—)
D:o
Grupp K
Matfett, grädde
Mjölk, fodermedel m. m.
Mjölk (dessutom foder- medel m. m. på Op)
Mjölk
D:o (dessutom foder- medel m. m.)
Mjölk
Dzo (dessutom foder-
medel m. m.) Mjölk
D:o (dessutom foder- medel m. m.)
Skovaror
Dzo
Personer födda 1924—35 (Mp för mjölkproducen— ter, M för övriga för- brukare)
Personer med behov av torrskaffning;jordbruks-
——36 (Mp endast för mjölkproducenter)
Vissa inkomst- och ålders- grupper (i regel ej mjölk- producenter)
Vissa inkomst- och ålders- grupper (Op för mjölk- producenter, O för öv- riga förbrukare)
Vissa inkomst— och ålders- grupper
Dzo (för producenthus- hall)
Vissa inkomst- och ålders- grupper
Dzo (för producenthus- håll) Vissa inkomst- och ålders- grupper
Dzo (för producentbus- häll)
Barn födda 1941 o. se- nare
Barn födda 1930—40
Personer födda 1925—29
Personer födda 1924 o. ti- digare
arbetare; andra personer ' med tyngre arbete; vis-, sa skolbarn födda 19243
1 2 13 4 Inköppskort TE Jan. 1942 Textilvaror Barn födda 1929—35 (711 1942—30/6 1943) ' * Inköppskort TF D:o Dzo Barn födda 1936—30/6 1942 Inköppskort TFS: Dzo Spädbarnsutrustning Barn födda 1/7—31/12 Spiädbarnsutrustning 1941 Inköipskort TJ Dzo Textilvaror Kvinnor födda 1925—28 Inköipskort TK Dzo Dzo Kvinnor födda 1924 o. tidigare Inköjpskort TM Dzo Dzo Mån födda 1928 0. tidigare Inköipskort TS: Jan. 1942 Spädbarnsutrustning Barn födda 1/1—30/6 Sp)ädbarnsutrustning (7/1 1942—31/7 1943) ' ' - 1942 Tilläiggskort 20 till inköps- Jan. 1942 Textilvaror Vissa utlänningar; vissa ko>rt för textilvaror (jan. 1942—30/6 1943) yrkesgrupper Tilläiggskort 21 till inköps- Jan. 1942 Textilvaror Barn födda 117—31 [12
kont för textilvaror
(jan. 1942—30/6 1943)
1942; fr. o. m. okt. 1942 ynglingar födda 1925— 31; vissa utlänningar; vissa yrkesgrupper
Tilläggskort 22: Febr. 1942 Gardiner, draperier (Vid byte av bostad) Teextilvaror (febr. 1942—3016 1943) (metervara)
Inköipskort TS: Dzo Spädbarnsutrustning Barn födda 1/7 1942— Srpädbarnsutrustning 30/6 1943
Inköipskort TE 2: Juni 1943 Textiivaror (dessutom Kvinnor födda 1930—36 Teextilvaror (1 /7 1943—31/12 1944) använt till skor)
Inköpskort TF 2: D:o Dzo Barn födda 1937—3016 T(extilvaror 1943
lnköipskort TJ 2: Dzo Textilvaror Kvinnor födda 1926—29 T(extilvaror
Inköipskort TK 2: Dzo Dzo Kvinnor födda 1925 o. Trextllvaror tidigare
Inköipskort TM 2: Dzo Dzo Män födda 1925 o. tidi- Trextilvaror gare
lnköipskort TP 2: Dzo Dzo (dessutom använt Män födda 1930—36 Tcextilvaror till skor) '
Inköbpskort TS 2: Dzo Textilvaror Barn födda 1/7 1943 o. Trextilvaror senare
Inkööpskort TY 2: D:o Dzo (dessutom använt Mån födda 1926—29 Tcextilvaror till skor) Tilläggskort 48 till inköps- Sept. 1943 Textilvaror Vissa yrkesgrupper kcort för textilvaror (1/7 1943—31/12 1944) ' ' Tilläggskort 49 till inköps- Dzo D:o D:o koort för textilvaror Tilläggskort 50 till inköps- Dzo Gardiner, draperier (Vid byte av bostad) koort för textilvaror (metervara) ; Inköpskort TF 3: Dec. 1944 Textilvaror Barn födda 1936—44 T(extilvaror (1/1 1945—) ' '
lnköpskort TK 3: Textilvaror
Inköpskort TM 3: Textilvaror
Inköpskort TS 3: Textilvaror Tilläggskort 82: Textilvaror
Iuköpskort U: Speciellt beredskaps- kort 1
Iuköpskort VR: Mjöl och bröd Grupp A—C
Tilläggskort 13 till inköps— kort VR: Mjöl och bröd Tilläggskort 14 till inköps- kort VR: Mjöl och bröd Tilläggskort 15 till inköps- kort VR: Mjöl och bröd
Tilläggskort 16 till inköps- kort VR: Mjöl och bröd
Tilläggskort 23 till inköps- kort VR: Mjöl och bröd Tilläggskort 24 till inköps- kort VR: Mjöl och bröd Tilläggskort 25 till inköps— kort VR: Mjöl och bröd
Tilläggskort 26 till inköps- kort VR: Mjöl och bröd Tilläggskort 34 till inköps- kort VR: Mjöl och bröd
Inköpskort VR: Mjöl och bröd Grupp A
Inköpskort VR: Mjöl och bröd Grupp B
1 Se not a sid. 450.
Dec. 1944 (ll/1 1945—)
Dzo
D:o Juni 1945 (1/1 1945—)
Okt. 1942 (8/10 1942—)
Okt. 1941 (6/11 1941—2812 1943)
Okt. 1941 (9/10—31/12 1941)
Dzo
Dzo
Jan. 1942 (1/1—1/9 1942)
Jan. 1942 (1 /1-—27/6 1942)
D:o
Dzo
Juni 1942 (28/6—1/10 1942) Aug. 1942 (2/9 1942—24/9 1943)
D:o
Textilvaror
Dzo
Dzo
Dzo
Diverse
Mjöl m. m.1 (dessutom använt som bered- skapskort)
Mjöl m. m.1
Dzo
Mjöl m. m.1 (torrmjölk i Dalarna)
Mjöl m. m.1
Kvinnor födda 1935 o. tidigare
Män födda 1935 o. tidi» gare
Barn födda 1/1 1945 o. senare Vissa yrkesgrupper; yng— lingar födda 1927—34; vid byte av bostad
Efter ansökan enl. vissa förutsättningar
Alla
Personer födda 1923—34
Personer med behov av torrskaffning; personer med tyngre arbete Personer med behov av torrskaffning; personer med tyngre arbete; skogsarbetare Jordbruksarbetare; andra personer med tyngre ar- bete; skogsarbetare; sjö- män Personer födda 1923—34
Personer med behov av torrskaffning; personer med tyngre arbete Personer med behov av torrskaffning; personer med tyngre arbete; skogsarbetare Jordbruksarbetare; perso- ner med tyngre arbete; skogsarbetare; sjömän Personer med behov av torrskaffning; personer med tyngre arbete; jord- bruksarbetare; yrkes- fiskare
Barn födda 1 939——43
Barn födda 1936—38
Inköpslkort VR: Mjöl och bröd Grupp C, Grupp D
Inköpslkort VR:
Mjöl och bröd Grupp E Tilläggskort 35 till inköps- kort VR: l l
Mjöl och bröd
T illäggsskort 45 till inköps- kort VR: Mjöl och bröd
Inköpslkort Y 1:
Inköpslkort Y 2:
Inköpslkort Y 3:
lnköpslkort YC '. eller Inköpslkort YC 5
Inköpslkort Y G: 1: Tilläiggskort YT
Inköpslkort Y 7: Tobzuksvaror Tilläggskort 8 till inköps-
kort Y: Tobzaksvaror Tillägglskort 9 till inköps— kort YC: Tobzaksvaror
lnköpsikort Y 11 : Tobzaksvaror
Inköpslkort Y 12: Tobzaksvaror
Inköpsikort Y 13: Tobzaksvaror
lnköpsskort YC 14: Cigairretter eller' Inköpsikort YC 15:
Cigairretter
1 Se znot & sid. 450.
Aug. 1942 (2/9 1942—24/10 1943)
Aug. 1942 (2/9 1942—2419 1943)
Aug. 1942 (2/10 1942—28/3 1943)
April 1943 (29/3—24/10 1943)
Maj 1942 (1/6—18/9 1942)
Dzo
Dzo
Juni 1942 (1/6—28/6 1942)
Juni 1942
(29/6 1942—) Aug. 1942 (17/8 1942—-26/2 1943)
Dzo
Sept. 1942 (19/9 1942—8/1 1943)
Dzo
Mjöl m. m.1
Dzo
Tobaksvaror
Dzo
Cigarretter
Tobaksvaror
Dzo
Dzo
Dzo
Dzo
Cigarretter
Personer födda 1921—35
Personer födda 1923 o. tidigare
Personer med behov av torrskaffning; personer med tyngre arbete; jord- bruksarbetare; yrkesfis- kare; sjömän Personer med behov av torrskaffning; personer med tyngre arbete; jord- bruksarbetare; vissa skolbarn födda 1924—36
Män födda 1922 o. tidi- gare
Män födda 1924 o. tidi- gare; kvinnor födda 1922 o. tidigare
Män födda 1923—24;kvin- nor födda 1922 o. tidi- gare
Kvinnor födda 1922 o. tidigare
Militärer födda 1924 o. tidigare
Utlänningar, ej bosatta inom riket
Personer födda 1916 o. tidigare
Kvinnor födda 1916 o. tidigare
Män födda 1922 o. tidi- gare
Män födda 1924 o. tidi- gare; kvinnor födda 1922 o. tidigare
Män födda 1923—24; kvin- nor födda 1922 o. tidi- gare
Kvinnor födda 1922 o. tidigare
1 2 3 4 Tilläggskort 2 till inköps- Dec. 1942 Tobaksvaror Personer födda 1916 o. kort Y 18: (5/12—26/2 1943) tidigare Tobaksvaror Tilläggskort 2 till inköps— Dzo Cigarretter Kvinnor födda 1916 o. kort YC 19: tidigare Cigarretter Inköpskort Y21: Jan. 1943 Tobaksvaror Män födda 1922 o. tidi- Tobaksvaror (9/1—25/6 1943) gare Inköpskort Y22: Dzo Dzo Män födda 1925 o. tidl- Tobaksvaror gare; kvinnor födda eller 1923 o. tidigare Inköpskort Y 23: Tobaksvaror Inköpskort YC 24: Dzo Cigarretter Kvinnor födda 1923 o. Cigarretter tidigare eller Inköpskort YC 25: Cigarretter Tobaksvaror Personer födda 1917 o. Tilläggskort 3 till inköps- Febr. 1943 tidigare kort Y 28: (27/2—14/9 1943) Juni 1943 Dzo Män födda 1923 o. tidl- Inköpskort Y 31: (26/6—26/11 1943) gare Tobaksvaror Inköpskort Y32: Juni 1943 Dzo Män födda 1925 o. tidi- Tobaksvaror (26/6—26/11 1943) gare; kvinnor födda eller 1923 o. tidigare Inköpskort Y 33: Tobaksvaror Tilläggskort 4 till inköps- Aug. 1943 Om Personer födda 1917 o. kort Y38 (14/9—26/11 1943) tidigare Inköpskort Yål: Nov. 1943 D:o Män födda 1923 0. tidi- Tobaksvaror (27/11 1943—31/3 1944) gare Inköpskort Y42: Dzo D:o Män födda 1925 o. tidi- Tobaksvaror gare; kvinnor födda eller 1923 o. tidigare Inköpskort Y 43: Tobaksvaror Tilläggskort 5 till inköps- Nov. 1943 Dzo Personer födda 1917 o. kort Y 48: (27/11 1943—10/3 1944) tidigare Tobaksvaror Inköpskort Y51: Febr. 1944 Dzo Män födda 1924 o. tidi- Tobaksvaror (10/3—23/6 1944) gare Inköpskort Y52: Dzo D:o Män födda 1926 o. tidi- Tobaksvaror gare; kvinnor födda 1924 o. tidigare Tilläggskort 6 till inköps— D:o Dzo Personer födda 1918 o. kort Y 58: tidigare Tobaksvaror Inköpskort YGI: Juni 1944 Dzo Män födda 1924 o. tidi-
Tobaksvaror (22/6—6/10 1944)
gare
Inköpskort Y 62: Tobaksvaror l Tilläggskort 7 till inköps- a kort Y 68
llnköpskort Y 71:
' Tobaksvaror ! Inköpskort Y 72: Tobaksvaror
.Tilläggskort 8 till inköps- l kort Y 78
;Inköpskort Y 81: Tobaksvaror
llnköpskort Y 82: * Tobaksvaror
Tilläggskort till kort Y 88
inköps- Inköpskort Y 91: Tobaksvaror
Inköpskort Y 92: Tobaksvaror
Tilläggskort till kort Y 98
inköps- Inköpskort Ä: Äggkort
* Inköpskort Å 2: Age
Inköpskort Å ::: Age
Beställningskort för fisk Inköpskort för hundmat inköpskort 2 för hundmat Tilläggskort 12:
Torkad frukt
Tilläggskort 40: Torkad frukt
Tilläggskort 17: Ärter
. Tilläggskort 38: Arter
Juni 1944 (22/6—6/10 1944 Om
Sept. 1944 (6/10 1944—12/1 1945) Dzo
Dzo
Jan. 1945 (12/1—18/5 1945) Dzo
Dzo
Maj 1945 (18/5 1945—#) Dzo
Dzo
Okt. 1942
(12/10 1942—22/5 1944)
April 1944 (22/5 1944—16/4 1915)
Juni 1945 (2/7 1945—)
Dec. 1942 (11/1 1943—)
April 1941 (april 1941—febr. 1943)
Febr. 1943 (mars 1943—)
Okt. 1941 (10/10 1941 —- ersatt av Tilläggskort 40)
Nov. 1941
(19/11 1941 — ersatt av Tilläggskort 38)
Ersatt av halvkupong— kort
Tobaksvaror Dzo
Dco
Dzo
Ägg, äggpulver, havre- gryn, vissa köttvaror
Dzo
Ägg
Fisk
Mindervärdiga djur- delar
D:o
Torkad frukt
Ärter, bönor
Män födda 1926 o. tidi- gare; kvinnor födda 1924 o. tidigare Personer födda 1918 0. tidigare
Män födda 1924 o. tidi- gare
Män födda 1926 o. tidi- gare; kvinnor födda 1924 o. tidigare Personer födda 1918 o. tidigare
Män födda 1924 o. tidi- gare
Män födda 1926 o. tidi- gare; kvinnor födda 1924 0. tidigare Personer födda 1918 o. tidigare
Män födda 1925 o. tidi- gare Män födda 1927 o. tidi- gare; kvinnor födda 1925 o. tidigare Personer födda 1919 o. tidigare
Icke hönsägare
Dzo
Dzo
Alla inom Stockholms ransoneringsområde
Som regel .nyttohundar»
D:o
Skogsarbetare och kolare;
sjömän
Skogsarbetare; sjömän
Tilläggskort 28 för skogs- Aug. 1942 Amerikanskt fläsk Skogsarbetare arbetare (17/8—30/9 1942) Tilläggskort 32 för skogs- Aug. 1942 Margarinost D:o arbetare (31/8—31/10 1942) Tilläggskort 33: Okt. 1942 Amerikanskt fläsk, Dzo Särskilt tilläggskort för (25/10 1942—7/1 1943) margarinost skogsarbetare ' Tilläggskort 33: Jan. 1943 Dzo Dzo Särskilt tilläggskort för (8/1—21/3 1943) skogsarbetare Tilläggskort 44: Mars 1943 Dzo Dzo Särskilt tilläggskort för (22/3—26/4 1943) skogsarbetare Tilläggskort 46: April 1943 Fläsk, margarin D:o Särskilt tilläggskort för (27/4—31/5 1943) skogsarbetare Tilläggskort 47: Maj 1943 D:o Dzo Särskilt tilläggskort för (1/6 1943—2/7 1943) skogsarbetare Tilläggskort 51: Juni 1943 Amerikanskt fläsk, Dzo Särskilt tilläggskort för (3/7—3/8 1943) margarin skogsarbetare Tilläggskort 52: Juli 1943 Amerikanskt fläsk Dzo Särskilt tilläggskort för (4/8—4/9 1943) skogsarbetare Tilläggskort 58: Aug. 1943 Amerikanskt fläsk, Dzo Särskilt tilläggskort för (5/9—7/11 1943) margarinost skogsarbetare Tilläggskort 59: Okt. 1943 Amerikanskt fläsk, Dzo Särskilt tilläggskort för (7/10—7/12 1943) späck skogsarbetare Tilläggskort 65: Dec. 1943 D:o, margarinost Dzo Särskilt tilläggskort för (8/12 1943—29/2 1944) skogsarbetare Tilläggskort 66: Febr. 1944 Amerikanskt fläsk, Dzo Särskilt tilläggskort för (21/2—24/4 1944) margarinost skogsarbetare Tilläggskort 67: April 1944 D:o Dzo Särskilt tilläggskort för (24/4—26/6 1944) skogsarbetare Tilläggskort 74: Juni 1944 Dzo D:o Särskilt tilläggskort för (26/6—28/8 1944) skogsarbetare Tilläggskort 75: Aug. 1944 D:o D:o Särskilt tilläggskort för (28/8—30/10 1944) skogsarbetare Tilläggskort 81: Okt. 1944 Dzo Dzo Särskilt tilläggskort för (30/10 1944—22/1 1945) skogsarbetare Tilläggskort 83: Jan. 1945 Dzo Dzo Särskilt tilläggskort för (22/1—3/4 1945) skogsarbetare Tilläggskort 84: April 1945 Amerikanskt fläsk el. Dzo Särskilt tilläggskort för (3/4—25/6 1945) andra köttvaror, skogsarbetare margarinost Tilläggskort 91: Juni 1945 Köttvaror, margarin- D:o Särskilt tilläggskort för (25/6 1945—) ost skogsarbetare
DIVERSE KORT.
Växlingskort:
Mjöl och bröd Köttvaror Dzo Dzo Fläsk Dzo Matfett och grädde
Mjölk (rabatt)
Dzo
Mjöl och bröd (sammalet rågmjöl) Dzo Köttvaror (viss tid ej fläsk) Köttvaror Dzo
Dzo Dzo Mjöl och bröd Dzo
enb—Gele
wqemmmmmwwccgnnnmm>
:..m 91.—Num |; re m 'I
Halvkupongkort:
Kaffe, te och kakao Kaffe och te Tvätt- och rengöringsmedel Mjöl och bröd Fläsk Fläsk och köttvaror Socker Matfett Mjöl och bröd (sammalet rågmjöl) V Mjöl och bröd Köttvaror Mjöl och bröd Ägg Bruna bönor Ärter
EHQQMUWE
pcmww
Restaurangkort:
nr 1 Bröd
2 Matfett
3 Ägs 4 Köttvaror
5 Bröd 6 Bröd av sammalet rågmjöl 7 Gryn
...—.—
Dagkort: Dagkort: Bröd, matfett, kött Dagkort 1: De » 2: Bröd, matfett Resekort: Resekort: Mjöl och bröd » V: Mjöl och bröd » R: Sammalet rågmjöl eller bröd därav Utbyteskort för textllvaror:
Nr 1—4
Nr 1—8 (nr 6 endast för skoreparationer)
Militära inköpskort:
Permissionskort 1: Kaffe, te, kakao, socker Militärt inköpskort: Kaffe, te, kakao, socker Dzo MI 1: Kaffe och te Militärt inköpskort: Tvätt- och rengöringsmedel Dzo MI 2: Tvätt- och rengöringsmedel D:o MI 3: Rågbröd Dzo MI 4: Vetebröd (mjöl) Dzo MI 5: Matfett Dzo MI 6: Kött Dzo MI 7: Socker Dzo MI 8: Tvätt— och rengöringsmedel Militärt klådkort A: 1, A: 2, A: 3: Underkläder m. m. Militärt klädkort F: 1, F: 2, F: 3: Underkläder m. m. Militärt klädkort M: 1, M: 2: Underkläder m. m. Militärt reservkort MR 1 Militärt fritidskort MIF 1
465
Kvantitetsuppgifter rörande ransoneringen av livsmedel samt tvätt- och rengöringsmedel.
Gram per dag.
| & 0 E' % 3 3 då :e *5 = = W " H W 0 a " År och gg :! ä .; & få ; & "ä = ; ;? "'>' % månad ...—':: g 13 O ut: o & '$ [— :=.
5232 :s 2 '” '?5 g .a &: alternativt ; alternativt 1940 Mars ....... —- — — — —— — 15'2 6-1 —-— —- — _— '— April ....... — —— -— — — 102 151 6-1 -—- -— -— —— — Maj ........ --— — -— — — 74 14-3 5-7 -— —- 8—6 20-7 17? Juni ........ —— —— —— — —— 86 14'3 5-7 — — 101 2142 17-7 Juli ........ —-— —- — —- —— 114 14'3 5-7 11—4 —- 9-1 18-1 15-1 Aug. ....... — —- — — — 139 14'3 5-7 11—4 —— 8-6 17-1 14'3 Sept ...... 215 --— — — — 107 131 5-3 10-5 — 8—6 17-1 14-3 Okt . 204 28 -— -— — 70 11'6 4-7 9-7 —— 86 136 1433 Nov ...... 214 29 -—- 9 —— 61 10'2 4-1 12-2 -— 8-6 7.1 1443 Dec 206 29 33 17 _— 66 11'0 4-4 13-3 —- 8-6 71 14-3 1941 Jan. . . . . . . . 214 30 35 8 —— 70 11'4 4-6 13—7 —— 8'6 7—1 14-3 Febr. ...... 220 34 40 -— -—- 61 8'9 3-6 10-7 — 36 7-1 14-3 Mars ....... 220 35 39 — — 64 8'6 3-5 10-4 — 8-6 7-1 14-3 April ....... 214 81 41 -— — 67 71) 3-2 9-5 —— 36 7-1 14-3 Maj ........ 214 65 36 -— —— 63 73 3-3 8-8 —— 8-6 7-1 14-3 Juni ........ 193 60 39 — -— 67 4'8 3-8 5-7 _ 7-9 9-3 132 Juli ........ 179 57 39 4 —— 77 4'8 3-8 5-7 — 6—1 15-3 10-2 Aug. ....... 179 57 38 4 _ 94 4'8 3-8 5-7 — 6-1 15-3 10-2 Sept. ...... 179 56 36 10 14 104 53 4-3 6-4 _ 6-1 15-3 10-2 Okt. . . . . . . . 179 62 35 10 13 110 5'5 4-4 6—6 4-8 6-1 15 3 10-2 NOV. . . . . . . . 183 66 36 10 13 80 5'5 4—4 6-6 4-8 6-1 15-3 10»? Dec. ....... 194 63 37 10 13 62 58 4-6 6-9 5-1 6-1 15-3 10-2 1942 Jan. ....... 196 60 37 4 11 61 4"! 3-7 5 6 4-5 5-0 5-5 &? Febr. ...... 190 57 36 4 11 60 3'0 2-4 3-6 36 4-8 4-0 74) Mars ....... 190 52 36 4 11 60 3'0 2-4 3-6 3-6 4-4 3-7 7-3 April ....... 183 44 36 4 11 61 2'1 14% 36 36 4-3 3-6 7-1 Maj ........ 179 32 36 4 9 61 1'5 0-6 0-0 36 4-3 3-6 7-1 Juni ........ 176 25 36 4 17 69 21 0-8 0 0 2-5 4-3 3-6 7'1 Juli ........ 179 23 36 4 11 79 2—8 1-1 0—0 2-2 4-3 3-6 7-1 Aug. . . . . . . . 181 28 36 4 13 96 28 1-1 00 2-2 4-3 45 7-1 Sept. ...... 178 26 39 4 10 125 2'8 1-1 0'0 2-0 4-3 7-2 7-1 Okt. . . . . . . . 174 28 40 4 6 133 4'8 1-9 0-0 0-7 4-3 13-4 7-1 NOV. . .. . . . . 187 30 38 4 5 61 4'8 1-9 00 2-3 4-3 10-7 7-1 Dec. . . . . . . . 224 33 38 7 5 65 4'6 1-8 0'0 1-6 4-1 10-2 6—8 1943 Jan. . .. . . . . 209 29 36 4 5 62 45 1-9 0-0 1-6 3-9 9-9 6-6 Febr. ...... 207 29 36 4 5 61 4'5 1-9 0 0 0'0 4-0 10-1 6”! Mars . . . . . . . 227 31 36 4 9 60 26 1-1 0 0 00 4-3 10-7 7-1 April ....... 210 51 36 4 24 61 26 1-1 00 0-0 4-3 10-7 7-1 Maj ........ 216 59 36 4 7 61 2'6 1—1 0-0 00 4-3 10-7 7-1 Juni ........ 211 76 36 5 11 67 3-5 1-5 00 00 4-3 10-7 7-1
6 ' # o o 32 g & å ;: .. == .. 35 2 År och s.. 5 "I .2 "" m 2 3 i" G "" månad :P..; 3 'o'; 6 vån 3 '— & g 122 :s 2 ” ä 2 _D 3: alternativt Fe alternativt 1943 Juli ........ 209 62 36 5 6 79 2 4 1-0 0-0 0-0 4-3 10-7 71 Aug. ...... 218 64 36 5 '6 93 2—4 1-0 0-0 0-0 4-3 10-7 7-1 Sept. ...... 216 61 36 6 6 116 4-9 3-0 en 0-0 4-5 11-1 7-4 Okt ......... 225 55 36 7 6 94 6-1 4—4 0-0 0-0 4-8 11-9 79 Nov. ...... 228 57 36 7 5 59 8-1 6-0 o-o o-o 4-s 11-9 79 Dec ......... 263 62 42 16 5 69 11-6 8-9 0-0 0—0 8-0 11-9 7-9 1944 Jan. ........ 225 57 43 9 7 60 82 6-6 00 0-0 4-8 16-2 7-9 Febr. ...... 239 57 43 9 16 57 8-2 6-6 0-0 0-0 8-1 13-7 79 Mars ...... 245 57 45 8 20 63 4-9 39 0-0 0—0 9-1 11-8 8-8 April ...... 245 68 43 7 15 54 6-1 4'8 0-0 0-0 103 117 134 Maj ........ 230 125 45 7 19 55 10-0 8'0 0—0 0-0 12-0 11'7 113-'] Juni ........ 213 108 49 10 27 57 7-9 81 O'D 0-0 11-9 121 138 Juli ........ 213 86 49 6 21 72 6-8 81 0-0 0-0 12-0 12-1 13? Aug ......... 207 82 46 10 11 104 9-9 11'9 0-0 0-0 13-6 11-9 12-7 Sept. ...... 204 67 45 17 8 153 11-9 14-4 0-0 0—0 13-3 11-9 12-7 Okt ......... 206 53 45 14 6 60 7-5 9-0 6-0 0-0 11-2 11-9 11-1 Nov. ...... 201 44 45 10 6 57 9-1 113 7-3 00 11-2 11'9 11-1 Dec ......... 204 45 45 7 6 64 14-2 17-0 11-4 0-0 9-8 11-9 11-1 1945 Jan, ........ 205 38 43 5 12 59 10-1 12-1 8-1 0-0 9-6 11-9 11-1 Febr. ...... 205 42 40 6 15 56 8-9 10-7 7-1 o-o 75 11-9 9-s Mars ...... 210 42 38 6 28 56 8-9 10-7 7-1 4-2 7-1 11-9 9-4 April ...... 210 42 36 5 18 55 7-8 9-4 5-9 4—2 6-7 11-0 8-8 Maj ........ 196 42 36 8 16 54 4 8 5 8 2-6 11 5 6.6 10 7 8-6 Juni ........ 187 52 36 15 17 56 6-0 7-2 2—6 0-0 6—9 7-2 9-2 Anmärkningar.
Uppgifterna i tabellen avse grundransonerna för Vuxna personer. För spädbarn ha ransonerna i Vissa fall varit lägre. Tilläggsransoner av särskilda livsmedel ha lämnats dels till äldre perso- ner, 60 år och däröver (endast beträffande kaffe), dels till barn i olika åldrar, dels till havande kvinnor, dels till sjuka personer, dels till vissa kategorier av personer med tungt arbete, dels till vissa kategorier av personer med speciella kostförhållanden. Av tvättmedel ha tilläggs- ransoner lämnats dels för småbarn, dels till personer med smutsande yrke. Se härom bilaga 3.
Siffrorna avse medeltal per dag under resp. månader. Då en ransonering börjat eller slutat å dag inom en viss månad, har medeltalet beräknats för den del av vederbörande månad, under vilken ransoneringen tillämpats.
Beträffande de särskilda varuslagen må följande anmärkas:
Mjöl, gryn och bröd m. m.: Ransoneringen gäller för hela tiden fr. o. m. 3/m 1940 mjöl, gryn och bröd av vete och råg; ransonen av hårt bröd har bestämts till 0.8 och ransonen av mjukt bröd till 1.3 gånger mjölransonen; därjämte omfattar den i ifrågavarande kolumn redovisade
ransoneringen:
fr. o. m. 3/12 1940 även risgryn och rismjöl, » 15/1 1941 » produkter av havre, » 15/, 1941 t.o.m. 14/3 1944 samt fr.o.m. 25/2 1945 även kornprodukter (kont-
gryn, kornmjöl, kornflingor, kornbröd),
» 1"/, 1941 » majsena, majsflingor och makaroner m. m., » W, 1941 » råg- och vetekli (kruskakli), » 1'/u 1941 t.o.m. 21], 1944 även matärter, » 14/12 1941 | 21/5 1944 samt fr. o. m. ”l, 1945 även potatisprodukter (potatis-
mjöl m. m.),
Fr. o. m. 1/1 1942 även bruna bönor, » 20/1 1942 » majsmjöl och majsgryn, » '/11 1942 t.o.m. 15/1 1944 även puddingpulver, » '/u 1942 » ”% 1944 » krämpulver och mazarinpulver, » '/11 1942 » 31/: 1944 » kakpuder, anslagsmjöl och bakmjöl.
Kött och fläsk: ransoneringen omfattar för tiden 'I" 1940—'"]8 1941 endast fläsk, därefter kött och charkuterivaror m. in. av nötkreatur, får, get, häst, svin och ren; ransonen är an— given i gram benfri vara.
Under första halvåret 1944 undantogos successivt åtskilliga slag av köttvaror från ran— soneringen. Så skedde
fr.o.m. 7/2 1944 betr. renkött,
» 21], 1944 » får- och getkött, » '/. 1944 c fläskben och grisfötter, » '/, 1944 » ett flertal charkuterivaror, » 22/5 1944 » övriga blandade charkuterivaror och konserver därav samt » 1:i]; 1944 » de flesta övriga slag av kött- och fläskkonserver.
Fr.o.m. 19/10 1944 återinfördes får— och getkött under ransoneringen, och detsamma blev fr.o.m. 29/5 resp. "In 1944 fallet beträffande ett flertal charkuterivaror och konserver.
Matfett: ransoneringen omfattar under tiden '0/11 1941—"]1 1944 även grädde, varvid 11], liter grädde motsvarat 250 gram smör.
Ost: ransoneringen omfattar för tiden :/11 1940—'I]1 1941 endast hel- och halvfet ost av ko- mjölk, doek ej lantost eller dessertost; fr. o. m. 1I., 1941 omfattar ransoneringen all ost utom mesost, getost och renost (under tiden 1/7 1941—”]. 1942 alternativt med charkuterivaror samt under tiden 1/5—W/, 1942 alternativt med annat matfett än smör, margarin eller matolja).
Ägg: Alternativt med ägg har under olika perioder fått inköpas vissa köttvaror, amerikanskt fläsk, köttkonserver, havregryn, risgryn, potatisprodukter eller melange-åggpulver.
Socker: ransoneringen omfattar under tiden "],—V,, 1940 endast socker, därefter både socker och sirap; ransonen av sirap har varit 1.4 gånger sockerransonen; siffrorna i tabellen avse såväl den ordinarie tilldelningen av socker som den på eftersommaren och hösten resp. år utgående extra tilldelningen för syltning och saftning.
Kaffe, te och kakao: ransonerna avse alternativt kaffe. te eller kakao. Siffrorna i tabellen avse beträffande kaffe — med bortseende från extratilldelning till äldre personer m. fl. — tilldelningen till personer som ej uttagit tobakskort.
Tvätt- och rengöringsmedel: ransonerna avse alternativt tvål, såpa eller tvättpulver.
Bilaga 5.
Förteckning över varuslag som lagts under beslag under tiden 1 juli 1944—30 juni 1945.
Beträffande varubeslag, som skett före den 1 juli 1944, se bilaga 5 i delarna IV och V .
I anmärkningskolumnen betecknar &: att beslaget omfattar förråd inom landet vid beslagstillfället. I): ett beslaget omfattar vara som införas till landet efter beslagets ikraftträdande. c: att beslaget omfattar vara som efter beslagets ikraftträdande tillverkas, beredes eller framvinnas inom landet (5. k. fortlöpande beslag).
Om- K n & lse rb - _ u & ” D=7afgöets e V & r u % r " P P - . namnt Stat. nr Anmarknmgar i ikraft- V 9 1' n 51 3 % texten Datum Nr trådande sid VI. Kemiska produkter etc. 4/1 1945 1 7/1 1945 495 Koksalt &, b, c VI 231 4/1 1945 2 14/1 1945 ur 460 Fluorvätesyra » » » VI 246 » » » 490 Kaliumcyanid och natrium- _ cyanid » » » ur 499 Tennoxid ' ' ' » » » ur 515 Antimonoxid och antimonvitt » » » » » » nr 516 Ammoniumfluorid, ammonium- bifluorid, natriumfluorid samt natriumbifluorid » » » nr 516 Bariumklorid och bariumkar- bonat, fällt » » » » » » nr 562 Titandioxid och titanvitt » » » 4/1 1945 3 14/1 1945 nr 586 Bensaldehyd (konstgjord bitter- mandelolja) » » » VI 2-16 » » » nr 463 Bensoesyra ' ' ' » » » nr 516 Natriumbensoat (bensoesyrat natron) » » » 26/1 1945 19 4/2 1945 557 Blyvitt » » » VI 245 » » » 558 Zinkvitt (zinkoxid), härunder inbegripet zinkgrått » » » » » » ur 559 Zinksulfidvitt (litopon), härun- der inbegripet zinksulfid IX. Trävaror och kork samt arbeten därav etc. 20/4 1945 138 1/5 1945 715 Gruvstolpar (pitprops) &, b, c VI 267 » » » 716 Pappersved (cellulosakubb) » » »
Förkortningar: LK —— Statens livsmedelskommission.
BK — Statens bränslekommission. PN — Statens priskontrollnämnd.
ormalprisbestämmelser, utfärdade intill utgången av juni 1945.
2
3
4
Kungl. Maj:ts beslut
Varuslag
Prisbe- stämn. delegerad till
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande utfärdade normalprisbestämmelser
K.br. 14/11 1941
K.br. 5/12 1941
K. br. 23/1 1942, 4/9 1942
K. br. 31/7 1942, 18/2 1944
a.m. 6/3 1942, 1017 1942, 2/10 1942, 27/11 1942, 30/6 1943, 20/10 1944, 26/1 1945, 29/6 1945
Levande djur och animaliska ämnen
F isk: torkad fisk
sill
strömming, skarpsill
ål
diverse saltvattenfisk
LK LK
LK
LK
LK LK
LK
LK LK
LK LK
cirk. 1067, 1817, 1944 (lut- fisk) cirk. 551, 574, 610, 686, 733, 782, 833, 856, 897, 947, 1206, 1258, 1278, 1739, 1778, 1817, 2058, 2074, 2096, 2103, 2141,2258 (färsk o. frusen sill) cirk. 679, 931, 1232, 1278, 1592, 1817, 1994, 2221 (salt 0. sockersaltad sill) cirk. 1067, 1817 (rökt sill) cirk. 647, 686, 768, 782, 812, 833, 856, 897, 947, 1004, 1080, 1144, 1171, 1206, 1222, 1258, 1350, 1389, 1499, 1521, 1536, 1562, 1598, 1658, 1698, 1718, 1753, 1795, 1865, 1881, 1937, 1957, 2006, 2034, 2042, 2044, 2095, 2154, 2229, 2246, 2267, 2284, 2296, 2303 (färsk o. frusen strömming) cirk. 871, 1361, 1817 (salt strömming) cirk. 1361, 1817 (surström- ming)
cirk. 1067, 1817 strömming, böckling) cirk. 686, 833, 897, 1258, 1278, 1817, 2221 (färsk skarpsill) cirk. 931, 1232, 1817 (salt 0. sockersaltad skarpsill) cirk. 873, 975, 1004, 1452, 1676, 1817 cirk. 686, 719, 733, 735, 782, 833, 856, 975, 1004, 1036, 1120, 1139, 1206, 1258, 1342, 1443, 1551, 1622. 1676, 1817, 1882, 1994, 2058, 2074, 2089, 2096,
(rökt
K. br. 12/6 1942, 11/12 1942, 27/8 1943
'K.br. 27/11 1942, 30/6 1943
K. br. 24/4 1942, 29/1 1943, 21/4 1943
K. br. 29/8 1941, 7/8 1942 K. br. 29/1 1943 K. br. 24/10 1941, 12/12 1941, 30/6_1942,23/10 1942,20/11 1942
K. br. 28/11 1941, 14/8 1942, 4/9 1942
K. br. 28/11 1941,'4/9 1942 K. br. 30/6 1942, 19/2 1943
K. br. 7/11 1941
diverse sötvattenfisk
Kräftdjur: räkor
Kött- och iläskvaror:
köttvaror som avses 1 K. K. 28/3 1941 (nr 173) (kött och fläsk samt ätbara djurdelar av nötkreatur, hästar, får, getter, renar och svin; char- kuterivaror; kött- och fläsk- konserver) samt blod
älgkött tarmar tamfågel
skogsfågel
hare, rådjur kanin
Mjölk och grädde
LK
LK
LK
LK
LK
L K
LK L K PN
PN
PN PN
LK
2141, 2258 (berggylta, berg- tunga, fjärsing, glyskolja, gråsej , guldlax, haj, havkatt, horngädda, hälleflundra, knot, kolja, kolmule eller blåvitling, kummel, kun gs- i fisk, lerskådda, lubb, lyr- torsk, långa, makrill, mar—
ulk, piggvar, rocka, rö dspät- ;
ta, rödtunga, sandskädda, simpa, skoläst, skrubba, slätvar, staksill, stenbit, taggmakrill, tonfisk, torsk, vitling, vitlinglyra, ålkusa, äkta tunga) LK cirk. 834, 947, 1178, 1255, 1392, 1499, 1574, 1817 (abborre, asp, braxen, ia- ren, forell, tärna, gädda, gös, harr, id, karp, lake, lax, laxöring, mört, nejon- ögon, nors, röding, sik, sik- löja, stör, sutare, vimma) LK cirk. 1145, 1258, 1817
LK cirk. 734, 796, 854, 921, 1009, 1194, 1209, 1336, 1339,1425,1576,1581,1611, 1624, 1840, 1956, 1990, 2073, 2187, 2205, 2232, 2252, 2260, 2292 (fläsk) cirk. 734, 796, 854, 921, 1009, 1209, 1339, 1425, 1542, 1611, 1624, 1840, 1990, 2187, 2260, 2292 (kött av nötkreatur, hästar och får) LK cirk. 1039, 1202, 1736, 2055 (renkött) cirk. 796, 854, 1009,1209, 1542, 1611, 1840, 1990, 2260 (organ och inälvor) cirk. 418, 884, 1535 cirk. 1220, 1542, 1991 medd. 36, 58, 65, 141. 164, 199, 221, 268, 334 (höns, kyckling, anka, gås, kalkon, pärlhöns) medd. 52, 147, 164, 268, 556 (fasan, gräsand, järpe, orre, rapphöns, ripa, tjäder) medd. 52, 164, 268, 556 medd. 140, 164, 268, 271, 334, 526, 556 LK LK L K LK PN PN PN PN
E x cirk. 523, 586, 607, 666, 777, 862, 1047,1137,1234, 1444, 1629, 1689 (oskumrxad och standardiserad mjölk samt , steriliserad grädde)
1 | 2 3 4 K. br. 28/6 1941 Ost LK LK cirk. 408, 442, 598, 632, 726, 876, 974, 1360, 1687,1934, 1986, 2261 (vissa ostslag) LK cirk. 598,1508,1977(mes- smör, mesost, getost) K. br. 19/9 1941, 26/9 1941, Ägg LK LK cirk. 446, 466, 495, 509, 536, 241/10 1941, 9/10 1942 577, 595, 606, 636, 665, 711, 755, 807, 993, 1044, 1279, 1328, 1525,1590.1647,1663, 1819, 2002, 2037, 2178, 2086, 2220 K. br. 4/9 1942, 10/9 1943, Honung, svensk PN PN medd. 161, 347, 498 1/9 1944 K. hr. 17/7 1942 Tagel och här 111. m. PN PN medd. 144, 238 (tagel, nöt- här, svinhår, renhär, älg- har, handhar och hundull) Vegetabiliska ämnen K. br. 8/12 1944 Blommor: de ijulhandeln van- PN PN medd. 537, 553 ligast förekommande K. br. 2/10 1942, 6/10 1944 Potatis LK LK cirk. 987, 992, 1015, 1031, 1076, 1126, 1188, 1192, 1243, 1264, 1292, 1300, 1312, 1337, 1363, 1898, 2040, 2057, 2072, 2082, 2083, 2106, 2130, 2138, 2157, 2213, 2255, 2273, 2287 K. br. 15/8 1941, 21/8 1942 Stråioder: hö och halm LK LK cirk. 423, 814, 841, 878, 1449, 1604, 1946 Frukt och grönsaker: K. br. 14/11 1941, 25/9 1942, svenska äpplen PN PN medd. 42, 61, 175, 222, 23/7 1943, 20/8 1943, 4/8 1944 321, 338, 489, 497, 522 K. br. 8/9 1944 lingon PN K. hr. 20/11 1942, 31/12 1943, svenska tomater och gurkor PN PN medd. 227, 270, 290, 299, 9/2 1945, 20/4 1945 303, 308, 482, 454, 458, 568, 590, 598, 604 K. hr. 10/11 1944 16/3 1945 svensk gul och röd lök PN PN medd. 521, 571 K. br. 16/3 1945 sättlök och sticklök LK LK cirk. 2211 K. br. 24/11 1944, 26/1 1945, vitkål, morötter, kålrötter, PN PN medd. 525, 557, 577 16/3 1945, 11/5 1945 rödbetor K. br. 11/5 1945 svenska frukter och här PN PN medd. 607, 614, 617 samt grönsaker och rot- frukter (andra än de förut nämnda) K. br. 11/12 1942, 22/1 1943, importerad färsk'frukt och PN PN medd. 216, 217, 218, 231, 3/9 1943, 17/9 1943, 8/9 1944 lök samt lmporterade_färska 233, 234, 242, 243, 254, bär och grönsaker 265, 273, 336, 352, 356, 359, 374. 379, 388, 389, 408, 437, 516, 522, 532, 540 K. br. 16/7 1943 Te LK LK cirk. 1485, 2185 K. br. 15/8 1941, 2/10 1942, Brödsäd LK LK cirk.411,497,590,702,911. 25/8 1944 1126, 1164, 1410, 1511 a, 1511 b, 2011 (vete, råg) K. br. 15/8 1941, 2/10 1942, Fodersäd LK LK cirk.411,497,661,702,911, 27/8 1943, 25/8 1944 1032, 1126, 1410, 1511 &. 15111), 1890, 2011, 2146 (kom, havre, blandsäd,
vicker, foder-ärter)
K. br. 7/5 1943 les LK LK cirk. 1374
K. br. 26/9 1941, 2/10 1942, Ärter: matärter LK LK cirk.485,510,522,911,964, 27/8 1943, 25/8 1944 1007, 1032, 1126, 1511a, 1511 b, 1993 K. br. 26/9 1941, 2/10 1942, Bönor: bruna bönor LK LK cirk. 485, 573, 592, 911, 27/8 1943, 25/8 1944 1252, 151121, 15111), 1641, 1974, 2011 K. br. 15/8 1941, 2/10 1942, Utsädesspannmål LK LK cirk. 411,522, 592,661, 911, 26/11 1943 1032, 1164,1660,1951,2059 K. br. 26/9 1941 Grym risgryn LK LK cirk. 538, 667, 1298, 1504, 1 1987 K. br. 15]8 1941 Kli LK LK cirk. 437, 497, 1013, 1486, i
1564, 1666, 1963
Fröer: K. br. 4/12 1942, 29/1 1943, vallväxt- och rotfruktsfrö LK LK cirk. 1115, 1182, 1193, * 26/11 1943 1660, 2059 ' K. br. 8/1 1943, 21/1 1944, köksväxtfrö LK LK cirk. 1182, 1700, 2110 30/12 1944 K. br. 26/11 1943 oljeväxtfrö LK LK cirk. 1660, 1951, 2059
Fett och eller av animaliskt eller vegetabiliskt ursprung
K. br. 10/10 1941, 14/0 1944, Fettvaror: matfett och fett- LK LK cirk. 476, 477, 513, 593 i 2/3 1945 råvaror (smör)
LK cirk. 475, 593, 697, 843, 1998, 2201 (margarin) ] LK cirk. 477, 843, 1630, 1813, 1 1992, 2131 (flott, talg m.m.) ( K. br. 26/9 1941, 5/6 1942, Tran LK LK cirk 451, 792, 1505, 1855, i 19/6 1942, 11/6 1943 2028, 2251 | | Produkter av livsmedelsindu- | strl m. m. samt fodermedel %
K. br. 28/5 1943 Chokladvnror PN PN medd. 316, 426, 547. LK cirk. 1436, 1774, 2281
Bröd: K. br. 30/6 1942, 2/6 1944 mjukt matbröd LK LK cirk. 836, 944, 1030, 1058, 1083, 1201, 1748, 1901, 1936, 2067, 2147, 2216 K.br. 23/3 1945 mjukt kaffebröd LK LK cirk. 2216 K. br. 8/10 1943, 14/1 1944, Konditorivaror PN PN medd. 372, 406, 450, 468 18/2 1944 Konserver: K. br. 24/4 1942 kött— och fläskkonserver LK LK cirk. 786, 1209, 1496,1840, 1899 K. br. 30/10 1942 fisk-, skaldjurs- och grön- PN PN medd. 197, 209, 285, 302, * sakskonserver 333, 397, 433, 535 l 1 1 K. br. 8/12 1944, 16/2 1045 Mineralvatten och läskedrycker PN PN medd. 534, 569 | I
Foder-medel: , K. br. 15/8 1941, 22/5 1942, oljekraftfoder LK LK cirk. 437, 748,1450, 1486, ' 30/6 1943, 17/9 1943 1538, 1767, 1925, 2304
910, 972, 1003, 1767
! K. br. 15/8 1941, 16/10 1942 fodercellulosa LK LK cirk. 426, 554, 695, 748, i !
K.br. 12/12 1941
K. br. 22/10 1943
K. br. 12/11 1943 K. br. 12/12 1941, 4/12 1942, 8/7 1943
K. br. 20/2 1942, 19/6 1942, 4/12 1942, 8/7 1943 K. br. 30/1 1942 K. br. 22/5 1942
K. br. 24/7 1942 K. br. 23/10 1942 K. br. 5/3 1943
K. K. 13/6 1941 (nr 383) K. K. 2712 1942 (nr 90) K. K. 9/4 1943 (nr 173) K. K. 3/3 1944 (nr 64) K. br. 17/4 1942, 9/4 1943
K. br. 24/7 1942
K. br. 17/4 1942
K. br. 2/10 1942
K. br. 17/4 1942
K.br. 9/4 1943
K. br. 17/6 1943
K. br. 30/10 1942, 23/3 1945
standardiserade höns- och
kycklingfoderblandningar
vctegroddar, sopmjöl, foder- bröd
avrens av brödsäd, ärter och vicker samt mältad brödsäd klöverfröagnar, klöverfrö- nudlar, hömjöl av fälttorkat hö, maltgroddar
luzernmjöl (konsttorkat hö- mjöl) foderjäst animaliskt kreatursfoder (fo- derbenmjöl, köttfodermjöl, benmjöl, valmjöl) fiskmjöl och fiskensilage dikalciumfosfat diverse annat kreatursfoder (majs, majseftermjöl, lin- kakmjöl, solrosmjöl, vete- fodermjöl, melass, betfor, fodersirap, sockersnitsel, bet- massa)
Mineraliska och fossila äm- nen
Bränntorv: vid försäljning från produ- cent
vid försäljning från återför- säljare
Strötorv, torvmull och torvströ
Smörjmedel: smörjmedel som avses i K.K. 2/5 1941 (nr 226) samt smörj- medel framställda av trä— tjära smörjmedel framställda av skifferråolja paraffin
Kemiska produkter 111. m. samt gödselmedel
Trätjära, avsedd att användas för annat ändamål än som flytande bränsle
Lim: autoklavlim samt drag- lim och gelatinlim
Konstgödsel
LK
LK LK
LK LK LK
PN
PN
PN
PN
LK
LK cirk. 531, 648, 793, 1018, 1163, 1208, 1767, 1824, 2027, 2135 cirk. 1636, 1767, 2115
LK cirk. 1612, 1876
cirk. 531, 638, 1097, 1106, 1463, 1610, 1767, 1963
LK cirk. 649, 814, 1097, 1463, 1767 LK cirk. 619, 1767, 2219 LK cirk. 746, 785,1037, 1215, 1767, 1838
LK cirk. 872, 1767, 1894 LK cirk. 1037, 1767, 1838 LK cirk. 1306, 1522, 1568, 1767, 2046, 2265
BK cirk. 133, 210 LK cirk. 831, 982, 1468
PN medd. 87, 120, 176, 189, 452,
552, 555
PN medd. 189
PN medd. 87, 120
PN medd. 292 (trätjära för bestryknings- eller impreg- neringsändamål m. m.) PN medd. 317
LK cirk. 1026,1294, 1415,1599, 1785, 1918, 2306 (kalksal- peter, chilesalpeter, kalk- kväve, ammoniumsulfat, ljungasalpeter, kall, kainit, superfosfat, thomasfosfat)
K. br.
K.b.
"]
6668 aa H se 1-1—1
?1. Pi
2/5 13/6 31/7
K. br. 30/7 1943
12/11 1943
1714 1942
1940 (nr 1940 (nr 1941 (nr 1941 (nr 1941 (nr 1941 (nr 1941 (nr
420) 664)
13) 199) 231) 381) 684)
17/10 1941 (nr 28/11 1941 (nr 30/12 1941 (nr 1 6/3 1942 (nr 9/10 1942 (nr 11/12 1942 (nr 31/12 1942 (nr 13/8 1943 (nr 22/6 1944 (nr 30/9 1944 (nr 30/9 1944 (nr
6686666666668 asawswaaasaae
K. br. 19/6 1942
K. br. 17/9 1943
i(. br. 25/9 1942 it. br. 15/10
:(. br. 22/12 1943 it. br. 27/8
rc.r(. 28/6 1941 (nr
793) 890) 004)
70) 811) 940) 966) 658) 356) 668) 669)
1943, 27/10 1944
1943, 14/1 1944 602)
!(.1(. 22/8 1:.rc. 12/6 ic.rc. 21/4
K. br.
1941 (nr 1942 (nr 1944 (nr
703) 340) 166)
23/3 1945
Hudar, skinn och pälsverk samt arbeten därav
Fårskinn, svenska, vade, klippta
barkgar-
Arbetshundskar
Kautsehuk, guttaperka och balata samt arbeten därav
Cykelgummi: cykelslangar
cykeldäck och
Trävaror och kork samt arbeten därav
Ved:
vid försäljning från produ- cent
massaved, flottningsbränn— ved och props vid försäljning till återför- säljare
Andra trävaror:
sägtimmer av furu och gran
sågade, hyvlade och bilade trävaror av furu och gran rundvirke av björk, bok, ek, al och asp sågade varor av björk sågade varor av bok
Träkol
icke bearbetat stubbugnskol
PN
PN
BK BK
PN PN PN
PN PN
BK
PN medd. 335
PN medd. 94, 101
BK cirk. 298, 309, 329, 330
BK cirk. 1 943
152, cirk. skr. 26/6
PN medd. 354, 369, 375, 385, 399, 415, 507, 512, 524 PN medd. 181, 204, 283, 608
PN medd. 370, 400, 513
PN medd. 395, 400, 533 PN medd. 353
BK cirk. 333
samt halvfabrikat därav
1 | a 9 | 4 Spånadsämnen samt arbeten därav K. br. 8/5 1942 Skördegarn LK LK cirk. 789, 811, 879, 1184, 1265, 1445, 1796, 2156 (skördegarn och pappers- garn) K. br. 10/3 1944 Puts- och poler-trassel, inne- PN PN medd. 431 hållande fibrer av ull, bom- ull, cellull, konstsilke, lin, inte eller hampa K. br. 4/2 1944 Lackduk, svensktillverkad PN PN medd. 420 K. br. 10/3 1944 Gummitnid samt elastiska PN PN medd. 506, 544, 545 band, snören och vävnader, tlllv. av gummitråd och textilmaterial K. hr. 10/3 1944 Band, vävda och flätade, sy- PN PN medd. 475, 558, 559 träd och sysilke. Andra textilvaror:
K. br. 29/8 1941, 24/7 1942 vävnader som IK godkänt PN PN medd. 269 (bomullsgarn) såsom standardvara eller PN medd. 313, 435, 436, 494, som tillverkats efter av IK 592, 605 (kardgarn) meddelad licens, samt kon- PN medd. 436, 606 (cellullgarn) fektions- el. andra sömnads- PN medd. 59, 72, 119, 151, 224, artiklar av sådan vävnad (i 225, 256, 257, 304, 305, detaljhandeln) 429, 430 (bomullsvävnader)
K. br. 12/2 1943 priskontrollerade S-våvna- PN medd. 59, 72, 119, 151, 173, der, T-vävnader, standard- 174, 202, 203, 224, 225, 235, och licensvävnader av bom- 236, 256, 257, 304, 305, ull el. cellull, kanfasvävna- 311, 361, 362, 411, 412, der, vaxduk, trikåvaror, gar» 429, 430, 462, 463, 483, 548, ner samt konfektion av stan- 549, 587, 588 (yllevävnader) dard— el. licensvävnader av PN medd. 119, 151, 224, 225, bomull el. cellull (i grosshan- 304, 305 (cellullvåvnader) deln) PN medd. 276, 277, 804, 305 K. br. 12/2 1943 T-vävnader, kaniasvävna- (kantasvävnader) der, vaxduk, trikåvaror, gar— PN medd. 263, 264, 281, 282, ner, konfektion av T-vävna- 324, 325, 409, 410, 441, 442, der samt hampaprodukter (i 482, 486, 487, 488, 538, 539 detaljhandeln) (trikå- och strumpartlklar) K. hr. 10/3 1944 lönarbeten, avseende gar— PN medd. 59, 168, 180, 228, ner, vävnader, trikåartiklar, 275, 278, 298, 331, 332, 417, strumpor och konfektions- 418, 448, 449, 451, 453, artiklar 455, 460, 469, 480, 490,518, 519, 593 (konfektion) PN medd. 309, 401, 481, 560, 561, 562 (tågvirke och rep- slageriprodukter) K. br. 23/2 1945 tågvirke och repslageripro— dukter K. br. 30/6 1944 Pappmattor,impregnerade med PN PN medd. 470 asfalt Oädla metaller och arbeten , därav l ÅK. br. 18/12 1942, 31/12 1943 Aluminium m. fl. metaller PN PN medd. 402, 541 (aluminium)
1 2 3 4 K. br. 20/11 1942, 31/12 1943 Alnmlninmkärl och emailarado PN PN medd. 219, 220, .405, 52 kärl (i detaljhandeln) 551 'I'ransportväsen K. K. 27/2 1942 (nr 111) Virkestransporter: transporter — PN medd. 88, 98, 110, , 117, 111 K. K. 12/6 1942 (nr 344) med gengasbii av sågtimmer, 163, 241, 260, 266,-, 288, 39% K. K. 5/2 1943 (nr 50) massaved, props, kolved, 432, 574, 583 K. K. 9/3 1945 (nr 55) martinved och annan lång- ved, kastved samt icke be- arbetat träkol K. br. 10/9 1943, 31/12 1943 Fartygsirakter: transporter in- PN PN medd. 349, 407, 5514, 582 om landet med motorseglare eller motorprårn av massa- ved, props, långved och kastved K. br. 21/4 1943 d:o av annat gods PN PN medd. 297, 514, 5581 Bestaurangväsen K. br. 6/10 1944 Rum, måltider och helpension PN PN medd. 515, 603
vid turisthotell och därmed likställda restauranger och pensionat
*Den svenska växtodlingens utvecklingsteudensei'
(Siffrorna inom klammer beteckna utredningarna: numi'n'eri den kronologiska förteckningen.)
Albula instiftat". RIttukipnlng. Vingård.
Statsförilttntu. Albula utatllttrultnlnu.
Betänkande med förslag till omorganisation av väg- och vattenhyggnadsstyrelsen m, m. 10]
Kommunalförvaitnlu.
Statens och kommunernas ”mannen..
1943 års jordbrukstaxeringssakkunniga. Betänkande med. förslag till ändrade bestämmelser i fråga om taxering av inkomst av jordbruksfaslighet saint lag om jord— bruksbokföring. [29]
Potttl.
Pariamentariska uiidersökningskomm'lissionen ang: flyk-"k Betänkande. ang. _! . :
tingårenden och sakerhetstiänåt. flyktingars behandling. [36]
Nationalekonomi och socialpolitik.
Dödföddheten och tidigdödligheten i Sverige. Bess sani- hand med nativiietsminskningen och dess förhallande . vid olika former av iörlossningsvärd saint dess social-(
medicinska och befolkningspolitiska bety delse. [2] Betänkande om barnkostnaderims fördelning med förslag ,
till allmänna barnbidrag in. nu. [5] Bilagor.- [6] _ lnvesteringsutredningens betänkmide med' utredning r'ö-'
rande personal- och materieli esurser m. m. for genomfö-
rande av ett arbetsprogram enligt av utredningen tidi-
gare framlagt föislag. [13] . » Den familjevårdande socialnolitiken. [17]
- Betänkande med förslag rörande den ekonomiska för—
svarsberedskapens framtida organisation. [19] Socialvårdskommittens betänkande. 12. Utredning och för-.
slag ang. moderskapsbidrag. -][23 Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkande. 1 För.-..
51:13 till effektiviserad kurators- och arbetsförmedlings- verksamhet för partiellt arbetsföra m. m. [241 Betänkande med förslag till investei—ingsreserv för bud--
getåret 1946/47 av statliga. kommunala och statsunder- stödda anlåggningsarbeten. [27] Bilagor. [28]. Statsmakterna och folkhushållningen under den till följd av stormaktskriget 1939 inträdda krisen. Del 6. Tiden juli 1944—juni 1945. [35]
Socialvårdskommitténs betänkand'e.13. Förslag-Vang.
folkpensioneringens administrativa handhavande 111. m.. ' 37.
Sakkunniga ang.arbetsför1nedlingens organisation. Dell Den offentliga arbetsförmedlingen under krigsåren. [41]
Hlilo- och llukvlrd.
Betänkande ang. den centrala organisationen av det civila . medicinal- och veterinarväsendet.
Allmänt närlnnviun.
Betänkande med utredning och förslag ang. rätten till an— .
betstaga res uppfinningar. [21
hot oleadoin. Jordbruk med binärtal-r.
Betänkande ang. forsknings- och försöksverksamheten. på jordbrukets område i Norrland. [16] = PM ang. utvecklingsplanering på jordbrukets område.
samt dess inriktande efter kriget. [39] *
, Socialutbildningssakkunn'iga. _2. ' , rörande statsvetenskapliga examina m. rn. , Betankandc med förslag till förordning ang.
Riktlinjer för den framtida jor.dbrukspolitikeii Dell. 1 [42] Del 2. [461 Betänkande med föislzig till åtgåider för [Tänljalldttå av i'idhästaveln. [45]
Vattenvälen. Skogsbruk. Bullbl'tlk, Betänkande med förslag till ändrade grunder för (flott- ninn'ilaastiftninzen m. m. 7131 Betänkande ined föislag till skogsvårdslag 111. 111. [41]!
' _ lada-tri. _
Betänkande med förslag till ordnande av kreditgivniings— och rådgimiugsverksamhet för hantverk _och smaiuidu- srri samt 'b _dan'de av företagaruåmnder. [22] _; Betänkande ang. hantverkets och småindusti'iens befiräm— jande.
511-11.111 » garnimi. ' 7 _
Kommunikationlvaoen.
' Betänkande ang. rundradion i Sverige. Dess aktuella bc-
hov och riktlinjer för dess framtida verksamhet: [11 Betänkande med förslag till xerkstadsorganisation fin väg- och mitenbvggnadsvasendet _[43] _
"ut'-lh "så"? Och» manga.... ' ' ,,
EBrsikrlnuvä-en.
Beltankaäiztåc ang. tians'tepensionsföråäkrgingens organisa-
ion.. ..
Försäkringsutiedningen. Förslag till lag om försäkiiings- rorelse m. m..] .Lagtext. [33]. 2. Motiv. [34]
Kirkoyölen. undervisningoräoen. Andlig odllni, ! övrilt.
1941 års lärarlönesakkunni'ga. Betänkande med förslag till _bostållsordning för folkskolans lärare, 111. »m. 8 1945 års universitetäberedning 1. Docentinstitutionen. [9]
1040 års skolutrednings betänkanden och utredningar:
_ IV. skolpliktstidens skolform 2. Folkskolan; A. ”11111 11 del. r[11] aB. Förslag till 1111— dervisn'ings'planei; [15] 4. Realskoiaii, Praktiska linjer. [14] VI. Skolans inre arbete. Synpunkter på fostran och undervisiung. [31] Belgäiliklande " om flandfäkarutbifdningens ordnande m.m.
& . Utredning 11ch förslag
allmänt kyrkomöte in. 111.132]
Försvunnen.
"_- Betänkande med förslag ..ang. iiniformsp'liktens omfatt-
ning för viss personal vid försvarsväsendet." [4] Betänkande och förslag rörande åtgärder _iör att be- ,gränsa antalet kontraktsanställt manskap inom krigs- makten. [7]
" Betänkande med förslag till lag med särskilda bestäm-
* melser dm uppfinningar m. in. av betydelse för rikets försvar [15] - Betänkande med försla
rörande officersutbildiiiugcn ' inom armén, 1111 m. [38 .
_111511'11 Iren'den. _lnterna'llonell rllt;