SOU 1946:39
Den svenska växtodlingens utvecklingstendenser samt dess inriktande efter kriget : utredning
N ©) (;(
oå (»
— CU u,
&( 4, IGT?»
National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012
DEN SVENSKA 'VÄXTODLINGENSQM; UTVECKLINGSTENDENSER" f SAMT "DESS INREIKTANDE ' EFTER KRIGET”
jordbrukskommitté
av
i . ' Uti-edning verkställd på uppdrag— av 1942 åré PROFESSOR ÅKE ÅKERMAN
! _ li _? ' _| _ . . l _s T 0 0 K 11 O?L'Mf 1 9 4 6:
Kronologisk !
Betänkande angående rundradion i Sverige. Dess ak- tuella behov och riktlinjer för dess framtida verk- samhet. Norstedt. 167 5. K. . Dödföddheten och tidigdödlighcten i Sverige. Dess samband med nativitetsminskningcn och' dess förhål- lande vid olika former av förlossningsvard samt dess socialmedicinska och befolkningspoliliska betydelse. Av C. Gyllenswärd. Beckman. 115 s. S. . Betänkande med förslag till ändrade grunder för ftottningslagstittmngen m. m. tlaeggs'tröm. 90 5. Jo. . Betänkande med förslag angående unilormspliktens omfattning för viss personal vid försvarsvasendel. V. Petterson. 59 s. 0. . Betänkande om barnkostnadernas fördelning med ' förslag angående allmänna barnbidrag m. m. V. liet- terson. 351 s. 5. Betänkande om barnkostnadernas fördelning med för- slag angående allmänna barnbidrag m. in. Bilagor. Beckman. 153 s. 5. Betänkande och förslag rörande åtgärder för att be- gränsa antalet kontraktsanstältt. manskap inom krigs- makten. Beckman. 136 s. 1-'ö. 1941 års lärarlöncsakkunniga. Betänkande med för— slag till boställsordning för folkskolans lärare m. m. Marcus. 146 s. Fi. ' 1945 års universitetsberedning. 1. Docentinstitutionen. liseggström. 62 s. . Betänkande med förslag till omorganisation av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen m. m. Kalalog- 0. Tid- skriftstryck. 217 s. K. ' 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 4. Skolpliktstidens skolformer. 2. Folkskolan. A. All- män dcl. Idun. 3415. E. . Betänkande om tandläkarutbildningens ordnande in. to. Del 1. Beckman. 216 5. E. - — lnvesteringsutrcdningens betänkande med utredning rörande personal- och materielresurser m. rn. för ge- ' nomförande av ett arbetsprogram enligt av utrednin- gen tidigare framlagt förslag. Marcus. 72 s. Fi. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 4. Skolpliktstidcns skolformer. 4. Realskolan. Prak- tiska Iinjer. Idun. 193 5. E. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 4. Skolpliktstidens skolformer. 2. Folkskolan. B. För- slag till undervisningsplaner. Idun. 253 s. . Betänkande angående forsknings- och försöksverk- samheten pä jordbrukets område i Norrland. V. Pet- terson. 133 s. Jo.
—D_en familjevårdande socialpolitiken. Beckman. 132
s. . ' PM angående utvecklingsplanering på jordbrukets område. Marcus. 252 5. Jo.
Betänkande med förslag rörande den ekonomiska någrsvaråberedskapens framtida organisation. Idun. s. 0. . Betänkande angående den centrala organisationen äg] det givila mcdicinal- och vetct—inärväscndet. Idun.
s. . ' Betänkande med utredning och förslag angående rät- ten till arbetstagares u'ppfinningar. Norstedt. 71 s. Ju.
. Betänkande med förslag till ordnande av kreditgiv- mngs- och_ rådgivningsvcrksamhet för hantverk och småindustri samt bildande av företagarnämnder. Marcus. 144 5. H. ' '
orteckning'
.c, Socialvårdskommitténs betänkande. 12. Utredning och, åörslag angående moderskapsbidrag. Beckman. 115 s." . Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkande. 1.-
Förslag till effektiviserad kurators- och arbetsför: medlingsverksamhet för partiellt arbetsföra m. m. Katalog och 'I'idskriftstryck. 200 s. S. ,' lleänkande med förslag till lag med särskilda lie-. stämmelser om uppfinningar m. in. av betydelse för! rikets försvar. Norstedt. 37 s. Ju. Betänkande angående tjänslepensionsförsäkringens or_-_ ganisation. Marcus. 71 s. . — &. Betänkande med förslag till investeringsreserv 'fbi: budgetåret 1946/47 av statliga, kommunala och stats— understödda anläggningsarbetcn. Marcus. vij. 378 s..-_, Bilagor till betänkande med förslag-till'investerings-w reserv för budgetåret 1916/17 av statliga, kommunala' och såatsunderstödda anläggningsarbeten. Marcus.. 95 s. i.
. 1943 års jordbrukstaxeringssakkunniga. Betänkande '
med förslag till ändrade bestämmelser i fråga om'. taxering av inkomst av jordbruksfnstighet samt lag om jordbruksbokföring. Marcus. 281 s. 3 bil. Fi. . Socialutbildningssakknnniga. 2. Utredning och för- '
slag rörande statsvetenskapliga examina m. m. Hager .; ström. 127 5. E. 1910 års skolutrednings betänkanden och utrednin— gar. 6. Skolans inre arbete. Synpunkter på fostran och undervisning. Idun. 191 s. E. . Betänkande med förslag till förordning angående _ allmänt kyrkomöte m. m. Häggström. 161 s. . - »Försäkringsutredningen. Förslag till lag om försäk— * ringsrörelse m. m. 1. Lagtext. Norstedt. iv, 150 5. H. ' Försäkringsutredningen. Förslag till lag om försäk- ringsrörelse m.m. 2. Motiv. Norstedt. vi, 441 3. H. Statsmakterna och Iolkhusbållningen under den till följd av stormaktskrigct'1939 inträdda krisen. Delfi. Tiden juli 1944—juni 1945. Idun. 476 s. Fo. Parlamentariska undersökningskommissionen angå- ende flyktingärenden och säkerhetstjänst. 1. Betän- . kände sangående flyktingars behandling. Beckman. 5 0 s. . Socialvårdskommitténs betänkande. 13. Förslag an— ' gående folkpensioneringens administrativa handha- vande m. m. V Petterson 114 s. 8. Betänkande med förslag rörande officersutbildningen inom armén m. m. Haeggström. xiij, 504 s. 5. Den svenska växtodlingens utvecklingstendenser samt _ dess inriktande efter kri et. Idun. 106 5. Jo. Betänkande angående antverkets och småindu- striens befrämjande. Marcus. 192 s. H. Betänkande med förslag till skogsvärdslag m. m. Marcus. 430 5. Jo. . Riktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken. Del 1.
Idun. 282 8. Jo. . Betänkande med förslag till vcrkstadsorganisation
för väg— och vattenbyggnadsväsendet. Sv. Tryckeri AB. (2) 105 5. K.
Sakkunniga angående arbetsförmedlingens organisa- tion. Del 1. Den offentliga arbetsförmedlingen under krigsåren. V. Petterson. 300 s. Fi.
. Betänkande med förslag till åtgärder för främjande av ridhästaveln rn. m. Norstedt. 94 s. Fo. . Riktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken. Del 2. Idun. 006 s. 10.
Anm. Om särskild tryckort ej angives, år kryckor-ten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelse- bokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. ='ecklesiastikdepartementet. Jo. - .tordbruksdepartcmentet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningar: yttre anord- ning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1946:39 JORDBRUKSDEPARTEMENTET
DEN SVENSKA VÄXTODLINGENS UTVECKLINGSTENDENSER SAMT DESS INRIKTANDE EFTER KRIGET
Utredning verkställd på uppdrag av 1942 års
jordbrukskommitté
att
PROFESSOR ÅKE ÅKERMAN
STOCKHOLM 1946 muns TRYCKERI AKTIEBOLAG. nssnnrn AB
616130
Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Jordbruksdepartementet.
Genom beslut den 12 februari 1943 bemyndigade Kungl. Maj:t 1942 års ' jordbrukskommitté att företaga en undersökning angående den svenska växt- ' odlingens utvecklingstendenser samt dess inriktande efter kriget samt för- ordnade professorn Åke Åkerman, Svalöf, att såsom särskild sakkunnig bi- träda kommittén vid undersökningen. Jordbrukskommittén får nu vördsamt överlämna en av Åkerman efter samråd med kommittén verkställd utredning i frågan.
Stockholm den 1 juni 1946.
1942 års jordbrukskommitté. BO HAMMARSKJÖLD
C. H. Nordlander.
Inledning.
Ändamålet med denna utredning skulle, enligt mig av 1942 års jordbruks- kommitté givet uppdrag, i första hand vara att bl. a. med ledning av de erfarenheter, man kunnat göra om det svenska jordbrukets utvecklingsten- denser under de senaste årtiondena och i synnerhet under mellankrigsperio— den 1919—1939, försöka angiva vissa riktlinjer för växtodlingens utveck- ling och inriktande efter det nu pågående kriget. Särskild uppmärksamhet skulle härvid ägnas åt de förändringar i skördeutbytet utav olika växtslag, som kunna förväntas, sedan mera normala förhållanden åter inträtt, samt åt de möjligheter till produktionens rationalisering och förbilligande, som kunna uppnås genom en mera ändamålsenlig fördelning av vegetabiliepro- duktionen inom olika landsdelar, t. ex. genom förläggande utav en större del av brödsädsproduktionen samt odlingen av olika handelsväxter (socker- betor, olje- och spånadsväxter samt köksväxter) i huvudsak till södra Sverige, under det att foderväxtproduktionen, i den mån den avser mjölkproduktion, i större omfattning än som nu är fallet skulle förläggas till landets övriga delar. '
Såsom utan vidare inses, måste man, då det gäller att taga ställning till hithörande frågor rörande växtodlingens inriktande, utgå från vissa förut- sättningar, såsom t. ex. beträffande jordbruksproduktionens allmänna in— riktning (mer eller mindre animaliebetonad) och intensitet (extensivt eller intensivt) samt i vad mån självförsörjning eller icke eftersträvas. I sistnämnda hänseende har närmast följts den linje, som av kommittén betecknas som beredska—pslinjen.
För att få utredningen möjligast allsidig och uttömmande anmodade ut- redningsmannen, efter samråd med jordbrukskommittén, några av landets främsta specialister på växtodlingens område att medverka vid densamma. Sålunda har professor G. N i l ss o n-L eis 5 n er, Svalöf, i samråd med tjänstemän vid Svenska vall- och mosskulturföreningen gjort en utredning rörande vallodlingens utveckling och inriktande. Professor H. Osvald, Ultuna, har på liknande sätt medverkat beträffande potatisodlingen. Båda dessa utredningar finnas återgivna i särskilda bilagor. Därjämte har docent E. Åk erb er g, Ultuna, gjort en särskild utredning om den norrländska växtodlingen. Vidare hava värdefulla bidrag lämnats av fil. dr G. An-
d e r s s 0 n, Svalöf, rörande oljeväxtodling, fil. dr I. G r a n h a 11, Svalöf, ' rörande korn, professor R. Torssell, Ultuna, rörande baljväxter samt fil. lic. K. F r 6 i e r, Svalöf. Slutligen hava uppgifter till utredningen läm- nats av Lantbrukshögskolans jordbruksförsöksanstalt, Experimentalfältet, Svenska sockerfabriks AB, Malmö, Weibullsholms växtförädlingsanstalt, Landskrona, m. fl.
Ett särskilt värdefullt samarbete har utredningsmannen haft med direktör Nils Heidendahl och agronom B. Wennerström, vilka biträtt vid utarbetandet av viktiga delar av utredningen.
De i utredningen använda statistiska sifferuppgifterna hava i huvudsak hämtats från Statistisk årsbok, årg. 1942 och 1943.
Utredningen förelåg färdig i november 1943 och överlämnades då till jord- brukskommittén för att användas vid de inom kommitténs kansli pågående utredningarna. Någon omarbetning av de olika avdelningarna av utred- ningen med hänsyn till det material, som därefter blivit disponibelt, har ej ansetts påkallad. Senare erhållna statistiska uppgifter m. ni. ha emellertid redovisats i de olika avdelningarna, huvudsakligen i form av noter. Dess- utom har till utredningen fogats ett tillägg, vari på grund av de erfaren— heter, som vunnits under de båda sista åren, vidtagits vissa justeringar av de förut i utredningen gjorda prognoserna för möjligheterna till ytterligare ökning av skördeutbytet av olika åkerbruksväxter.
I. Den svenska växtodlingens utveckling under de senaste femtio åren.
1. Åkerjordens användning.
För att kunna bedöma den svenska växtodlingens utvecklingstendenser är det nödvändigt att gå rätt långt tillbaka i tiden och undersöka, hur ut- vecklingen hittills försiggått. Av särskilt intresse är naturligtvis att få fast- slaget vilka förändringar, som ägt rum under de sista decennierna efter förra världskriget, men det kan i vissa fall vara nödvändigt gå ännu längre till- baka. I sådant fall har man vanligen såsom utgångspunkt valt början utav 1880-talet, emedan vid denna tidpunkt betydelsefulla förändringar och för- bättringar började genomföras i vår jordbruksdrift, såsom t. ex. mera ratio- nell torrläggning av jorden, anskaffande av bättre redskap för jordens bruk- ning, införande av moderna växtföljder, i vilka bl. a. rotfruktsodlingen gavs ökat utrymme, tillkomsten av nya sorter genom växtförädling, rationellare gödsling, särskilt genom användande av konstgödsel o. s. v.
I de tabeller, som här intagits till belysande av växtodlingens utveckling, ha endast medtagits de båda första krigsåren, alltså åren 1939 och 1940. Av dessa får det förstnämnda året anses såsom ett fullt normalt är. Det fanns då obegränsad tillgång på konstgödsel, och tillgången på arbetskraft var någorlunda normal. Under år 1940 började visserligen verkningarna utav krigsförhållandena göra sig gällande, och därtill kom, att skördarna av samtliga växtslag blevo abnormt låga på grund av en mycket sträng vinter och svår torka under sommaren. Att man i tabellerna trots detta också tagit med detta är, beror på, att man därigenom får en lämplig »motvikt» till de ovanligt goda åren i slutet på 1930-talet. Växtodlingen under det nu på- gående världskriget behandlas i övrigt i ett särskilt kapitel.
Vad då först den för växtodlingen tillgängliga åkerarealen beträffar, så har denna ända sedan tiden för förra världskriget varit så gott som kon- stant och uppgått till 37 a 38 miljoner hektar. Dessförinnan var den stadd i en ganska jämn ökning på grund av nyodling, särskilt av ängsmarker. Nyodlingsverksamhet förekommer emellertid numera endast i ringa ut- sträckning och huvudsakligen i Västerbottens och Norrbottens län. Den arealökning, som därigenom vinnes, uppväges emellertid av den minskning, åkerarealen i de sydligare länen undergår på grund av den ökade bebyggel-
sen samt igenläggning av mindre goda och ur driftssynpunkt olämpligt be— lägna arealer. Nyodlingsverksamheten kan sålunda icke längre anses hava någon nämnvärd betydelse för vegetabilieproduktionens ökning i vårt land.
Såsom framgår av en utav överdirektören E. Höi jer till »1938 års jordbruksutredning» utarbetad promemoria angående den vegetabiliska produktionens storlek, vilken ställts till vårt förfogande, har den genom ny- odling tidigare vunna åkerarealen till allra största delen använts för odling av foderväxter, vilka sedan 1880-talet fått sin areal nära fördubblad. Upp— odlingen av ängarna innebär enligt Höijer därför icke någon egentlig omläggning av jordbrukets produktionsinriktning utan får snarare betraktas som en intensifiering av foderproduktionen genom dess överflyttning från de naturliga ängarna till åkern. I övrigt har även rotfruktsodlingen under- gått en stark ökning, medan spannmålsodlingen efter någon ökning under periodens första hälft sedermera gått åtskilligt tillbaka. Ett betydelsefullt drag i utvecklingen och ett tydligt uttryck för växtodlingens intensifiering är också den starka minskningen av trädesarealen. Tillbakagången började omkring år 1900 och har sedan dess medfört en minskning av sagda areal med ungefär 200 000 hektar eller med cirka 45 procent.
Brödsädesarealens utveckling sedan början av 1880-talet framgår när- mare av följande sammanställning:
Tabell 1. Brödsädsarealens förändringar sedan år 1880.
Hektar (medeltal per är) A r 1 i g e n
Höstvete Väx-vete S:a vete Rag S:a brödsäd 1881/85 ...................... 65 499 5 772 71 271 381 767 453 038 1886/90 ...................... 68 044 5 275 73 319 381 011 454 430 1891/95 ...................... 66 065 4 951 71 016 400 796 471 812 1896/00 ...................... 68 859 5 285 74 144 409 740 483 884 1901/05 ...................... 74 825 6 500 81 225 410 791 492 016 1906/10 ...................... 85 648 5 931 91 579 405 542 497 121 1911/15 ...................... 108 648 7 067 115 715 387 662 503 377 1916/20 ...................... 116 225 23 819 140 044 365 221 505 265 1921/25 ...................... 115 935 26 532 142 467 338 243 480 710 1926/30 ...................... 184 950 35 374 220 324 277 773 498 097 1931/35 ...................... 217 773 66 341 284 114 221 581 505 695 1936/40 ...................... 231 297 75 644 306 941 189 213 496 154
Den totala brödsädesarealen befann sig, såsom av tabellen här ovan fram- går, i sakta ökning fram till 5-årsperioden 1916—1920. Den största bröd— sädesarealen nåddes år 1918 med nära 537 000 hektar. Därefter ägde under 1920-talet en viss tillbakagång rum. Dock må anmärkas, att siffran för perio- den 1921—1925 är abnormt låg, beroende på att under år 1924 på grund av ogynnsamma väderleksförhållanden närmare 177 000 hektar med höstsäd besådd areal måste plöjas upp.
Sedan slutet av 1920-talet har brödsädesodlingen hållit sig ganska kon-
stant vid cirka 500 000 hektar, bortsett dock från krigsåret 1940, då den på grund av utvintring nedgick till cirka 480 000 hektar.
Det andra starkt framträdande draget beträffande brödsädesarealernas förändringar är den mycket genomgripande förskjutning, som ägt rum från råg till vete, och som på femtio år bragt upp vetearealen (höst- och vårvete) från cirka 71 000 till 307 000 hektar, samtidigt som rågarealen reducerats från cirka 382 000 till 189 000 hektar. Övergången tog sin början under de första åren av 1900-talet men tog full fart först under 1930-talet.
I den övergång inom brödsädesodlingen från råg till vete och i den starka utvecklingen av vårveteodlingen, som kunnat konstateras för riket i dess helhet, hava alla landsdelar i södra och mellersta Sverige tagit del, ehuru med växlande styrka. I Sydsverige. där brödsädsodlingen i sin helhet och icke minst odlingen av höstvete under de första decennierna av detta år— hundrade nått större omfattning än inom någon annan del av landet, hava förändringarna relativt sett varit minst. Inom övriga Götaland liksom Svea- land har däremot övergången från råg- till veteodling varit mycket stark och fortsatt ända fram till det nu pågående världskriget.
Tabell 2. Åkerjordens användning 1881—1940, 1 000 hektar.
Å r 1 i g e n Brödsäd Korn Havre Blandsäd Baljväxter 53:13:33] 1881/85 ................ 453 230 690 88 52 1 514 1886/90 ................ 454 221 775 101 47 1 599 1891/95 ................ 472 218 812 113 46 1 662 1896/00 ................ 484 218 815 124 41 1 683 1901/05 ................ 492 214 816 135 36 1 694 1906/10 ................ 498 193 793 153 33 1 669 1911/15 ................ 504 176 786 174 32 1 672 1916/20 ................ 506 171 743 248 40 1 707 1921/25 ................ 482 166 731 268 46 1 692 1926/30 ................ 498 135 700 245 32 1 610 1931/35 ................ 505 109 660 245 26 1 546 1936/40 ................ 496 102 657 260 24 1 540
Säd till Foder- Vall Summa
A r 1 i g e n grön— Ppita- Säcken rot- fyallllö för Aålnan Träda åker-
foder s e or frukter or hete 0 mg jord
1881/85 ................ 7 155 1|4 722 144 13 423 2 992 1886/90 ................ 16 156 21 839 157 8 408 3 205 1891/95 ................ 15 158 32 919 158 7 418 3 369 1896/00 ................ 16 157 26 19 993 156 5 420 3 475 1901/05 ................ 16 155 26 27 1 078 158 4 409 3 566 1906/10 ................ 21 152 33 55 1 159 159 3 379 3 630 1911/15 ................ 39 152 31 75 1 218 156 3 346 3 692 1916/20 ................ 102 156 36 85 1 235 151 9 311 3 792 1921/25 ................ 126 157 38 95 1 228 137 11 320 3 803 1926/30 ................ 118 144 31 93 1 312 135 8 288 3 738 1931/35 ................ 104 133 45 81 1 375 182 9 253 3 729 1936/40 ................ 99 133 53 70 1 379 231 9 223 3 737
Odlingen av korn, som i början på 1880-talet omfattade en areal på något över 230 000 hektar, har successivt minskat och uppgick under sista 5-års- perioden till blott något över 100 000 hektar. I stället har odlingen av bland— säd ökat från cirka 88 000 till 260 000 hektar.
Odlingen av havre har ungefär samma omfattning som den hade på 1880- talet. Den ökades emellertid under slutet av förra århundradet och nådde sitt maximum vid sekelskiftet för att därefter åter avtaga.
Då minskningen utav korn- och havrearealen ungefär uppvägts utav öknin- gen av blandsädsarealen, har någon större förändring av fodersädsarealen under denna tid icke ägt rum, såsom av nedanstående tabell framgår.
Tab. 3. Arealen fodersäd och baljväxter åren 1881—1940, 1 000 har.
Å r 1 i g e n Fodersäd Årter Bönor Vicker 1881/85 ........................ 1 008 34 5 13 1886/90 ........................ 1 097 30 5 12 1891/95 ........................ 1 143 28 6 12 1896/00 ........................ 1 157 24 6 11 1901/05 ........................ 1 165 21 5 10 1906/10 ........................ 1 139 19 4 10 1911/15 ........................ 1 136 21 3 9 1916/20 ........................ 1 162 32 2 6 1921/25 ........................ 1 165 39 2 6 1926/30 ........................ 1 080 25 2 5 1931/35 ........................ 1 014 21 1 4 1936/40 ........................ 1 019 20 1 5
I tabellen hava också medtagits siffror för arealerna utav olika baljväxter. Såsom härav framgår, har odlingen utav ärter minskat, bortsett från en till- fällig ökning under förra världskriget och efterkrigsåren, då den stora bristen på äggvita och därav föranlett ökat pris på ärter medförde ökat intresse för odlingen härav. Även odlingen utav bönor och vicker har successivt minskat.
Den minskade odlingen av baljväxter sammanhänger utan tvivel med att dessa växter vid skörden äro mera arbetskrävande än spannmål. Vidare torde den rikliga tillgången på såväl vegetabilisk som animalisk äggvita hava minskat behovet av och efterfrågan på baljväxter. I fråga om åkerbönoma tillkommer dessutom, att förädlingen och försöksverksamheten hittills för- bisett dessa, varför skördeutbytet därav brukar vara rätt dåligt.
Odlingen av grönfoder ökade starkt till i början av 1920-talet, samtidigt som arealen renträda minskade. Sedan dess har denna odling åter avtagit, utan tvivel i huvudsak beroende på den starka ökningen utav arealen vall till bete och grönfoder, vilken odling som regel är mera ekonomisk än grön- foderodling.
Potatisodlingen, som i slutet av förra århundradet nådde sitt maximum med nära 160 000 hektar, har sedan dess långsamt sjunkit till något över 130000. Den viktigaste orsaken härtill torde vara att söka i en i samband med de förbättrade ekonomiska förhållandena minskad potatiskonsumtion.
Odlingen utav sockerbetor har successivt ökat från en obetydlig areal i början av 1880-talet till gott och väl 50 000 hektar. Även odlingen utav foderrotfrukter uppvisar en kraftig ökning. Den nådde sitt maximum om- kring 1920 för att sedan åter avtaga. Minskningen torde i första hand bero på svårigheten att få folk, som äro villiga sköta rotfrukterna, men också på den ökade sockerbetsodlingen, från vilken avfall (blast och betmassa) er- hålles, som kan ersätta foderrotfrukterna.
Beträffande vallodlingen förtjänar framhållas, att arealen slåttervallar kraftigt ökat till slutet av 1920-talet för att sedan hålla sig relativt konstant. Arealen betesvall höll sig ganska konstant till i slutet av 1920-talet men har under de sista tio åren undergått en, relativt sett, betydande ökning. Mellan 1927 och 1932 ökades den från 104 000 till 144 000 hektar och har därefter ytterligare stegrats. Under åren 1936—1940 uppgick denna areal till i medel- tal cirka 230000 hektar per år. Den under 1920- och 1930-talet kraftigt bedrivna propagandan för ökad beteskultur, enligt vilken det ansågs ända- målsenligt utlägga viss del även av åkern till bete, har tydligen lett till avsett resultat.
Ett annat uttryck för det stegrade intresset för en ordnad beteskultur är, att den kultiverade betesängens areal ökats från 31 000 hektar år 1927 till 58 000 hektar år 1932 och ytterligare till över 90 000 hektar år 1937, en för- ändring av stor betydelse för vår folkförsörjning vid avspärrning från till- försel utifrån.
Slutligen mä framhållas, att arealen träda numera endast är något mera än hälften så stor som den var för femtio år sedan. I det intensiva, starkt mekaniserade jordbruket har trädan i stor utsträckning kunnat undvaras.
2. Stegringen utav skördeutbytet av olika åkerbruksväxter. Det svenska jordbruket har liksom industri, handel och flertalet andra grenar av vårt näringsliv under de sista decennierna varit statt i en mycket kraftig utveckling, vilken bl. a. tagit sig uttryck i en stark rationalisering som medfört en avsevärt stegrad produktion utav både vegetabilier och ani- malier. I början på 1880-talet producerades på åkern i medeltal endast 1 470 skördeenheter per hektar. Omedelbart före förra världskriget hade man kommit upp till cirka 1 900 skördeenheter. Efter en viss tillbakagång under kriget ökades produktionen ytterligare och hade i slutet utav 1930—talet stigit till cirka 2 200 skördeenheter, alltså en ökning från början av 1880-talet på i runt tal 50 procent.
I nedanstående tabeller lämnas en översikt över skördarnas storlek per hektar för olika åkerbruksväxter.1 Såsom framgår av tabell 4, har skörde-
1 Beträffande de i dessa tabeller återgivna skördesiffrorna må framhållas, att desamma under tiden före 1913, då jordbruksstatistiken omlades och moderniserades, äro väsentligen osäkrare än efter detta år.
Tabell 4. Skörd per hektar i deciton av brödsäd, åren 1881—1940.
Å r li g e n Höstvete Värvete Höstråg Värråg 1881/85 ............ 13-0 14-9 133 124 1886190 ............ 15-0 13-6 14-4 11-3 1891/95 ............ 163 149 141 11-9 1896/00 ............ 18-3 14-3 14-8 11-5 1901/05 ............ 17-3 13-9 14-4 11-5 1906/10 ............ 21-1 16-3 156 130 1911/15 ............ 21-1 14? 15!) 11-9 1916/20 ............ 18-5 11-5 14-1 9-7 1921/25 ............ 21-7 13-0 16-4 10-8 1926/30 ............ 221 166 16-4 12-0 1931/35 ............ 24-1 18-3 19-4 13-3 1936/40 ............ 228 181 184 135
utbytet för höstvete, om man jämför skörden under de första och sista 10- årsperioderna, stigit med tillhopa icke mindre än 95 deciton eller 68 procent. Stegringen kom här relativt fort, i det man redan före förra världskriget hade kommit upp till en medelskörd på cirka 21 deciton. För höstvete liksom för övriga åkerbruksväxter skedde en viss tillbakagång under sagda världs— krig — ett resultat av bl. a. den ringa tillgången på konstgödsel — men steg- ringen fortsatte sedan, trots att veteodlingen kraftigt ökades och därför till en del kom att förläggas till mindre utpräglade, från produktiv synpunkt svagare vetejordar.
Skörden utav vårvete, vilken under 1880-talet genomsnittligt taget var fullt så hög som av höstvete — odlingen var då koncentrerad till goda och för detta krävande sädesslag lämpliga jordar — ökades icke lika fort som den av höstvete, och den totala stegringen uppgår till endast cirka 40 deciton eller 27 procent.
Hösträgen uppvisar i stort sett samma skördestegringskurva som vårvetet med den skillnad dock, att nedgången i skördeutbyte för detta »förnöj- samma» sädesslag under förra världskriget var mindre än för höstvetet. Efter hand som rågodlingen minskat i omfattning har densamma mer och mer förskjutits till svagare jordar, vilket utan tvivel är en sak att beakta vid bedömande utav skördeökningen. Denna uppgår till 51 deciton eller 36 procent.
Vårrågen är nu som för femtio år sedan ett lågt avkastande sädesslag. Skördestegringen uppgår blott till 1'6 deciton. Vårrågen blir också ofta styv- moderligt behandlad med hänsyn till jord och gödsling. Någon förädling av odlingsmaterialet har knappast heller förekommit.
Beträffande övriga sädesslag (tabell 5) må framhållas, att skördeöknin- garna för korn och havre är praktiskt taget lika höga.
För blandsäd, som till väsentlig del under hela tiden torde hava utgjorts av s. k. stråblandsäd av korn och havre och endast till en mindre del av balj- _ växtblandsäd — i vissa fall dock av s. k. fyrblandsäd med både ärter och
Tabell 5. Skörd per hektar i deciton av fodersäd oeh baljväxter, åren 1881—1940.
Å r 1 i g e 11 Kom Havre Blandsäd Arter Bönor Vicker 1881/85 ................ 147 134 146 137 133 138 1 1886/90 ................ 150 129 149 148 11-9 — 1891/95 ................ 145 136 15-7 151 106 — 1896/00 ................ 14-4 128 155 155 10.2 — 1901/05 ................ 143 120 149 123 9-6 14-0 1906/10 ............... 169 153 19-0 18-1 11-7 17»; 1911/15 ................ 17-9 14-8 17-9 14—3 14-2 15-9 1916/20 ................ 154 136 160 138 150 13-0 1921/25 ................ 17-0 150 188 143 151 13-6 1926/30 ................ 18-2 16.8 19-9 14-2 18-8 15-6 1931/35 ................ 198 176 21-2 151 185 15-2 1936/40 ................ 205 183 21-4 151 180 162
1 Siffrorna gälla 5-årsperioden 1876/80.
vicker, någon gång även med vårråg — ligga siffrorna genomgående högre än för de olika i densamma ingående komponenterna. Förhållandet torde närmast sammanhänga med att blandsäden, åtminstone tidigare, huvudsak- ligen odlades på ganska goda jordar i södra och mellersta Sverige, under det en väsentlig del av kornodlingen varit förlagd till Norrland. Havre odlas visserligen inom samma område, men förekommer mera än blandsäd på dålig jord.
Även ärter och vicker uppvisa, som synes, stigande skördesiffror. Siffrorna för potatis, rotfrukter och vallar finnas återgivna i tabell 6. Såsom därav framgår, hava potatisskördarna ökats mycket starkt eller med icke mindre än 66 deciton per hektar (= 85 procent). Trots detta få de skördar, som de senaste åren erhållits, ingalunda anses särskilt höga.
Även i fråga om socker- och foderbetor äro mycket påtagliga skörde- ökningar att notera. Däremot hava vallskördarna icke ökats så särskilt mycket. Vallarna hava också ofta blivit ganska styvmoderligt behandlade,
Tabell 6. Skörd per hektar i deciton åren 1881—1940.
Socker- Foder-
A r 1 i g e n Potatis betor rotfrukter Vallhö Ångshö 1881/85 .............. 75 131 29 — 1886/90 .............. 80 179 25 9 1891/95 .............. 81 218 28 10 1896/00 .............. 77 265 163 30 10 1901/05 .............. 89 268 180 28 10 1906/10 .............. 102 293 317 35 11 1911/15 .............. 110 298 358 33 12 1916/20 .............. 115 252 321 29 12 1921/25 .............. 113 276 305 33 12 1926/30 .............. 115 283 340 38 11 1931/35 .............. 141 351 368 35 12 1936/40 .............. 145 361 383 34 12
så väl då det gäller utsäde som konstgödsel. Såsom i det följande skall visas, torde dock vallskördarna hava förbättrats mera, än de direkta skördeupp- gifterna giva vid handen.
Då det för denna utredning är av särskild vikt att få fastslaget, hur stor den samlade genomsnittliga Skördeökningen varit för olika grödor, har en direkt jämförelse gjorts mellan skördarna under 1880-talet och de, som er- hållits åren 1931—1940. Att man härvid valt en så relativt lång årsperiod som tio år, beror på, att man härigenom hoppas få av »årsmånen» förorsa- kade variationer i möjligaste mån utjämnade. Man har också diskuterat att göra något slag av regressionsberäkning för att på detta sätt få fram siffror på Skördeökningen men har avstått härifrån bl. a. och framför allt därför, att man har anledning antaga, att stegringen icke skett kontinuerligt. Tvärt om vet man ju t. ex., att skördarna under förra krigsperioden gingo starkt tillbaka på grund av den ringa tillgången på konstgödsel. Vidare har det förekommit avsevärda tillfälliga förskjutningar i arealen, beroende på väx- lande lönsamhet för olika odlingar m. m., vilket måste hava påverkat skörde- utbytet.1
För övrigt må framhållas, att de resultat, man vid sådana regressions- beräkningar kommer till, ickenämnvärt avvika från dem, som erhållits vid den nämnda direkta jämförelsen av skördesiffrorna för de två ovan nämnda perioderna.
I tabell 7 har en jämförelse gjorts mellan skördesiffrorna för de två perio- derna. Såsom härav framgår, uppvisar bland sädesslagen höstvetet största skördestegringen med icke mindre än 68 procent. Närmast komma blandsäd, havre, korn och höstråg med mellan 44 och 36 procent. Det anmärknings- värda förhållandet, att blandsädsskördarna ökat mera än skördarna av de i blandsäd ingående komponenterna (korn, havre, ärter och vicker) har tidi— gare berörts och förklarats bero på olikheter i odlingsbetingelserna, vilka varit mera gynnsamma för blandsäden.
Skördeökningen för potatis är anmärkningsvärd och uppgår till icke mindre än 85 procent. Men så voro potatisskördarna för femtio år sedan mycket låga, endast 7 750 kilogram per hektar eller något över 100 hekto— liter. På goda potatisjordar i hög kultur kan med lämpliga sorter och friskt utsäde uppnås skördar, som äro bortåt fyra gånger så höga.
I fråga om sockerbetor och foderrotfrukter har jämförelse skett med me- delskördarna för 5-årsperioden 1896 1900, detta av den anledningen, att man i den officiella statistiken först från och med år 1896 har skilt mellan skördeuppgifterna för desamma, under det att de tidigare redovisades till- sammans.
Stegringen av sockerbetsskördarna uppgår, som synes, till 34 procent. Där- jämte må emellertid bemärkas, att sockerhalten under denna tidsperiod också
1 En närmare diskussion av skördekurvorna har framlagts av aktuarie L. Juréen i en särskild utredning.
.mM x. .—.__..-,.
Tabell 7. Skördeökning av
viktigare åkerbruksväxter från mitten av 1800-talet.
Medelskörd .. .. . kg per hektar Skordeoknmg Vaxtslag Total Per” 1881/90 1931/40 k /ha kg/ha % %
Höstvete ...................... 1 400 2 345 945 68 19 Vårvete ...................... 1 425 1 820 395 28 8 Höstråg ...................... 1 385 1 890 505 36 10 Vårräg ...................... 1 185 1 340 155 13 3 Korn ........................ 1 485 2 015 530 36 11 Havre ........................ 1 315 1 795 480 37 10 Blandsäd ...................... 1 475 2 130 655 44 13 Ärter ........................ 1 425 1 510 85 6 2 Vicker ........................ 1 410 1 1 570 160 11 3 Potatis ...................... 7 750 14 300 6 550 85 131 Sockerbetor .................. 26 500 2 35 600 9 100 34 228 Foderrotfrukter ................ 16 300 2 37 550 21 250 130 531 Slåttervall .................... 2 700 3 450 750 28 15
1 Siffrorna gälla åren 1871—1880. För åren 1881—1890 finnas inga siffror i »Statistisk Årsbok». 2 Medeltal för åren 1896—1900.
stigit avsevärt, varför produktionsökningen, om man, som man bör, räknar med mängden socker per hektar, blir vida större. Enligt uppgifter, som er- hållits från Svenska sockerfabriksaktiebolaget, har sockerhalten under de sista femtio åren stigit från i medeltal 120 procent till 17'5 procent, mängden producerat socker per hektar har alltså stigit från 3 180 kilogram till 6 265 kilogram eller med nära 100 procent. Denna stegring utav sockerhalten i Vitbetan, vilken blir ännu mera påtaglig, ju längre man går tillbaka i tiden, är så gott som uteslutande resultat av en planmässig växtförädling och utgör ett av de mest påtagliga framsteg, som på detta område hittills uppnåtts.
Skördarna av foderrotfrukter visa enligt statistiken under den ifråga- varande perioden en ökning med icke mindre än 21 250 kilogram eller 130 procent. Siffran får emellertid anses ganska osäker och beror utan tvivel till stor del på de betydande förändringar av både odlingsområden och odlingsj material, som ägt rum.
Tidigare var odlingen mera likformigt fördelad över landet än nu, då den är mest omfattande i våra främsta sydsvenska jordbruksbygder. Därjämte odlades förr t. ex. rovor och morötter i betydligt större omfattning än nu, då man i de viktigaste produktionsområdena i södra Sverige numera ganska allmänt övergått till att använda de högre avkastande rotfruktsslagen foder— beta och kålrot.
Skörden från slåttervallarna uppvisar en ökning med 28 procent. Denna siffra torde dock icke, som tidigare framhållits, giva en fullt riktig bild av den utveckling, som ägt rum på vallodlingens område, emedan man härvid
också har att taga hänsyn till den betydelsefulla förändring i höproduktionen, som ägt rum genom övergången till tidigare slåtter, vilken medfört bättre kvalitet och kraftigare återväxt. Vi återkomma härtill längre fram.
Beträffande orsakerna till skördestegringen för olika växtslag ligger det ju nära till hands att tänka på de förändringar i jordens brukning, häri inberäknat torrläggning och andra grundförbättringar, som ägt rum under denna tidsperiod. Men därjämte har gödslingen av jorden förbättrats, dels ge- nom ökad tillgång på stallgödsel av allt bättre kvalitet, dels genom ökad an- vändning av konstgödsel. Vidare ha under dessa år en mängd åtgärder vid- tagits för bekämpande av växtsjukdomar och skadeinsekter, och slutligen har odlingsmaterialet av flertalet åkerbruksväxter betydligt förbättrats genom övergång till allt högre avkastande sorter. Den insats, växtförädlingen i detta sistnämnda avseende gjort för höjande av skördarna, är, såsom försök vid Sveriges utsädesförening på Svalöf och vid dess filialer visa,1 mycket bety- dande ( jämf. nedanstående tabell 8).
Tabell 8. Växtförädlingens och konstgödselns betydelse för den under åren 1885—1935 konstaterade skördestegringen.
Skördeökning total Skördeökning genom V ä. x t 5 l a g Växtförådling Konstgödsel kg/ha % % kg/ha % kg/ha
Höstvete ................ 945 68 30 420 28 390 Vårvete .................. 395 28 12 170 13 180 Höstråg .................. 505 36 15 210 17 240 Kom .................... 530 36 12 180 13 190 Havre .................. 480 37 12 160 14 180 Ärter .................... 85 6 5 70 ? ? Vicker .................. 160 11 3 40 ? ? Potatis .................. 6 550 85 ? ? ? ? Sockerbetor .............. 9 100 34 ? ? ? ? Foderbetor .............. 21 250 130 ? ? ? ? Slåttervall .............. 750 28 ? ? 1 1 290
Såsom framgår av tabell 8, äro framstegen vid växtförädlingen störst för höstvete, för vilket växtslag det i medeltal för hela landet uppgår till 30 procent. Allra störst har ökningen varit för Skåne, där den kan beräknas till 35 a 40 procent och lägst i norra delarna av Svealand med blott 5—10 procent.
För vårvete blir medeltalet efter tillkomsten av Diamantvårvete II och Progressvårvete cirka 12 procent. _
I södra Sverige giva de nyaste förädlade rågsorterna ungefär 35 procent högre kärnskörd än sådana lantsorter som Östgöta gråråg. Då man emel— lertid har anledning antaga, att redan på 1870- och 1880-talet en del högre
1 Sveriges utsädesförening 1886—1936. En minnesskrift. Svalöf 1936.
-r_—.-;u . -_
avkastande sorter inkommit till våra sydligaste landskap, har siffran blott satts till 15 procent. Denna siffra överensstämmer med den, som erhållits i andra delar av landet vid jämförelse mellan de gamla lantsorterna och de sista förädlingsprodukterna.
För korn har siffran satts till 12 procent. För havrens vidkommande kom- mer man vid jämförelse med de gamla lantsorterna till cirka 15 procent. Emellertid infördes och odlades redan på 1880—talet den tyska Probsteier— havren, som redan betecknade ett icke obetydligt framsteg över lantsorterna. Framsteget har därför även för havrens vidkommande endast satts till 12 procent.
Vid dessa beräkningar har ingen hänsyn tagits till halmavkastningen. Någon ökning av denna genom förädling har icke heller förekommit. Sna- rare har halmskörden härigenom sjunkit, emedan man i allmänhet strävat efter att minska strålängden i avsikt att vinna ökad stråstyrka.
De försök, utredningen gjort att framskaffa ett liknande siffermaterial för övriga åkerbruksväxter, hava icke lett till något resultat, emedan man för dessa icke kunnat genomföra direkta försök på samma sätt som med stråsäden. Det råder emellertid icke något tvivel om, att förädlingen även _ ifråga om dessa resulterat i en avsevärd skördestegring. I varje fall var denna påtaglig under de första årtiondena, under det att den, såsom helt naturligt är, under senare åren varit avsevärt mindre, en sak sonilutred— ningen längre fram skall återkomma till.
Enligt denna undersökning, vars resultat anföres med all reservation, kommer man till, att växtförädlingen för stråsädesslagens vidkommande skulle vara orsak till mellan hälften och en tredjedel av den skördesteg- ring, som förekommit i vårt land under de sista femtio åren. Härtill kom- mer emellertid även andra framsteg av betydelse, bland vilka i första hand må nämnas förbättringar av skördeprodukternas kvalitet. Såsom ett ekla- tant exempel härpå kan anföras förbättringen av kvaliteten hos höstvete. Här har växtförädlingen genom korsning mellan västeuropeiska glutenfat'— tiga (mjuka) veten och våra gamla glutenrika lantveten uppdragit sorter med så god kvalitet, att vi för att bibehålla en tillräckligt god mjölkvalitet numera under normala förhållanden icke behöva importera något utländskt kvalitetsvete. Härtill har emellertid också den avsevärt stegrade odlingen av bakningskraftigt vårvete i hög grad bidragit.
Hos havren är en viktig kvalitetsegenskap låg skalhalt, varigenom nä— ringsvärdet stiger; de förädlade sorterna betyda härvidlag avsevärda fram- steg.
Hos alla rotfrukter har torrsubstanshalten ökats, och hos sockerbetorna sammanhänger sagda ökning med en avsevärd stegring utav sockerhalten, vilken, som ovan anförts, kan uppskattas till bortåt 50 procent. Även inom vallväxtförädlingen har kvalitetsfrågan under de senaste åren beaktats, och vissa framsteg torde även för dessas vidkommande vara att anteckna.
Den återstående delen av Skördeökningen, som icke kan bero på framsteg vid förädlingen, torde, såsom ovan framhållits, till väsentlig del bero på kraftigare gödsling, särskilt med konstgödsel. Tack vare 1937 års konst- gödselinventering har man betydligt bättre och säkrare kännedom om för— brukningen utav konstgödsel inom olika områden och storleksklasser av jordbruk samt om användningen därav till olika grödor vid denna tidpunkt än vad förut varit fallet.
Enligt beräkningar, som av jordbruksförsöksanstalten utfördes på grund- val av resultatet utav denna inventering, uppgick den av konstgödselanvänd- ningen inom Svea- och Götaland förorsakade Skördeökningen för höstsäd till omkring 330 kilogram per hektar, för vårsäd till nära 190 kilogram per hektar, för rotfrukter, alla slag, samt potatis till över 6 150 kilogram per hektar och för slåtter- och betesvallar till omkring 300 kilogram hö per hektar. Konstgödselanvändningen till höstvete och höstråg har vid invente- ringen, som förut nämnts, redovisats under en gemensam rubrik. Då höst— vete i allmänhet erhåller avsevärt mera konstgödsel, särskilt kväve, än höst- råg, har den av konstgödseln förorsakade Skördeökningen beräknats vara 50 procent större för höstvete. Enligt detta beräkningssätt skulle 28 procent av den under ifrågavarande 50-årsperiod konstaterade skörde- stegringen för höstvete förorsakats av konstgödseltillförseln, omkring 13 procent för vårvete, cirka 17 procent för höstråg, 13 procent för korn samt 14 procent för havre. Liknande beräkningar hava icke utförts beträffande vårråg och blandsäd. Vårrågodlingen är nämligen ganska obetydlig, och blandsäden består ibland förutom av korn och havre av vissa baljväxter, så- som ärter och vicker, vilka kunna tillgodogöra sig kvävet i luften och där- igenom åstadkomma ett kvävetillskott även åt den i dylik blandsäd ingå- ende stråsäden, varigenom beräkningarna bliva ytterst osäkra. Andra åt- gärder, såsom torrläggning och kalkning av jorden samt bättre brukning, bättre tillvaratagande av den naturliga gödseln, skulle enligt här gjorda he- räkningar vara av relativt underordnad betydelse. Detta torde bl. a. delvis få sättas i samband därmed, att de jordar, där sortprövningen utförts, redan tidigt varit i relativt god hävd och gödselkraft. Hade försöken utförts på dåligt torrlagda och svagt gödslade jordar, hade de förädlade sorterna icke på samma sätt kunnat göra sig gällande, och en större del av skördeöknin- gen därför kunnat gottskrivas jordens torrläggning och bättre brukning. Direkta försök, som på senare åren utförts, bekräfta riktigheten härav.
I detta sammanhang må anföras några siffror från försöken på Svalöf, som äro nog så intressanta. Här har nämligen under en lång följd av år prövats en och samma sort. Sålunda har Segerhavren ingått i försöken se- dan är 1900. Genom att prövningen gällt samma sort, och då försöken alltid varit utlagda efter samma förfrukt — rotfrukter — kan man få verkningarna av andra skördestegrande åtgärder än växtförädlingen så att säga renod- lade. Ett studium av den här bifogade skördekurvan visar, att man visser-
e-o.—iw hua f_n... _...—
ligen under de senare åren erhållit betydligt högre skördar av Segerhavren än tidigare, men denna stegring sker icke kontinuerligt. Åren 1927/1928 sker en markerad stegring. Gör man t. ex. en beräkning av regressionen för åren 1900—1927 och förutsätter, att denna skulle vara rätlinjig, finner man den- samma till och med negativ. Den blir nämligen ——6'6 i 161 kilogram per år men som synes med så stort medelfel, att den lika gärna skulle kunna vara i 0. Medeltalet för skördeutbytet för denna tidsperiod är 3 704 kilo- gram, alltså en ganska hög skörd.
Tabell 9. Kärnavkastning, kg/ha, för Segerhavre i Utsädesföreningens försök på Svalöf 1900—"1942 (exklusive år 1908).
År Skörd År Skörd 1900 .............. 2 920 1922 .............. 4 045 1901 .............. 4 300 1923 .............. 4 220 1902 .............. 4 440 1924 .............. 3 270 1903 .............. 3410 1925 .............. 3970 1904 .............. 3 710 1926 .............. 3110 1905 .............. 2 533 1927 .............. 3 990 1906 .............. 4 654 1928 .............. 5 010 1907 .............. 4 280 1929 .............. 4 940 1908 .............. _— 1930 .............. 3 990 1909 .............. 4 350 1931 .............. 3 940 1910 .............. 3 750 1932 .............. 5 460 1911 .............. 3619 1933 .............. 3830 1912 .............. 4 220 1934 .............. 4 380 1913 .............. 4 240 1935 .............. 4 600 1914 .............. 2 560 1936 .............. 4 285 1915 .............. 3 090 1937 .............. 3 390 1916 .............. 4 570 1938 .............. 5 280 1917 .............. 2 675 1939 .............. 4 040 1918 .............. 3 050 1940 .............. 4 345 1919 .............. 4 230 1941 .............. 2 700 1920 .............. 3 440 1942 .............. 4 340 1921 .............. 3 365
M1900—1942=3 918 leg/ha (42 försöksår) M1900—1927=3 704 kg/ha (27 försöksår) M1928—1942=4 302 kg/ha (15 försöksår)
För åren 1928—1942 blir medeltalet dock betydligt högre eller 4 302 kilo- gram. Regressionen blir här —62'3 i 409 kilogram. Det är det dåliga året 1941, som här gör sig starkt gällande och »drager ned» regressionssiffran. Den skillnad, som förefinnes mellan de två försöksserierna, är i detta fall lätt att förklara. År 1928 ökades i samband med tillkomsten av försökrin- garna i Skåne kvävegivorna till havreförsöken från tidigare 0—100 kilo— gram per hektar till 200—250 kilogram. Utan tvivel är det denna ökning av , kvävegivorna med bortåt 200 kg, som här förorsakat åtminstone största de- len av Skördeökningen. Enligt de mycket omfattande kombinerade sort- och kvävegödslingsförsök, som utförts på Svalöf (Sveriges utsädesförenings tid-
skrift årg. 1940, sid. 231—236), kan man nämligen räkna med just en så , hög skördestegring, som här konstaterats, för 200 kilogram salpeter.
Till liknande resultat kommer man, om man undersöker andra skörde- kurvor från Svalöf, t. ex. för Guldregnshavre I och Gullkorn, vilka sorter också prövats i försöken under en mycket lång följd av år.
Av höstvete finnas tyvärr icke lika långa försöksserier. Därjämte variera skördarna här så starkt på grund av utvintring, angrepp av vetemygga o. s. v., att det är svårt få fram entydiga resultat. Av råg och vårvete finnas icke heller tillräckligt långa försökssericr. Rågen lämpar sig såsom typisk korsbefruktare för övrigt icke för sådana undersökningar.
De anförda siffrorna bestyrka sålunda den uppfattningen, till vilken vi tidigare kommit, att förbättringen av sådana kulturåtgärder som jordbear- betning och liknande icke hava någon större betydelse på egendomar, som redan tidigare varit relativt välskötta. Detta är ju i och för sig ganska natur- ligt, men vi hava dock ansett oss böra framföra dessa siffror, då de giva ett värdefullt belägg för den ifrågavarande uppfattningen.
Å andra sidan är det ju klart, att jordens torrläggning och kalkning samt dess skötsel utgöra så viktiga förutsättningar för kulturväxternas trivsel, att avsevärda skördeökningar måste erhållas, i samband med att förbätt— ringar i dessa hänseenden genomföras på egendomar, som tidigare varit i sämre kultur. Siffror, erhållna vid försök vid Utsädesföreningens filial på Ultuna giva ett tydligt belägg härför. Till jämförelse härmed anföras också vissa siffror från filialen på Tornby (Linköping) i Östergötland. Fil. lic. Käre Fröier, som utfört vissa beräkningar häröver, har härom med- delat följande:
Vid båda dessa nämnda filialer föreligga resultat från jämförande avkast— ningsförsök med de tre havresorterna Seger, Guldregnshavre I och Stormo- gulhavre, vilka försök sträcka sig från 1900—1942 på Ultuna och från 1914—1942 vid Linköping. Eftersom bland de undersökta havresorterna så- väl typisk vithavre (Seger, Guldregn I) som svarthavre (Stormogul) ingå, torde siffrorna från dessa mångåriga försök få anses lämna ett mycket vä- gande bidrag till diskussionen om jordbearbetningens m. fl. skördestegrande faktorers effekt under 1900—talet.
Vända vi oss först till resultaten från Ultuna (se kurvorna över kärnav- kastning per hektar 1900—1942l), så har härstädes under åren efter sekel- skiftet en successivt skeende, långsam förbättring av försöksfälten ägt rum. Förre filialföreståndaren, professor R. T 0 r s ell, har härom meddelat, att denna förbättring till övervägande delen torde bestå i en grundligare jord- bearbetning, vilken dels företagits vid allt lämpligare tidpunkt och dels med härför allt mer avpassade redskap. Till året 1924 förlägger professor T 0 r s— sell en vändpunkt i jordbearbetningen vid egendomen; den gamla regi— men ersattes då av en ny, Växtföljden på de olika skiftena planerades mera systematiskt, och traktorplöjningens fördelar komma till sin rätt. Den nu-
varande (1943) standarden uppnåddes omkring 1930 eller 1932, varefter med säkerhet ingen väsentlig ytterligare förbättring i de rena jordkultive- ringsåtgärderna inträtt. Beträffande gödslingen har denna icke på senare år — såsom fallet varit i Svalöf från 1928 —— intensifierats från något visst är räknat. Göres nu på grundval av kurvorna för kärnskörden hos de trenne betraktade havresorterna en undersökning av regressionens förlopp, kan man därför indela materialet i tvenne perioder, 1900—1928 samt 1928— 1942, och uträkna regressionen för var och en av dessa perioder. Att året 1928, ej 1924, 1930 eller 1932 valts som gränsår mellan de båda perioderna, beror på en i viss mån villkorlig men sannolikt icke alltför ogrundad skatt- ning; härvid antages nämligen endast, att, om år 1924 den nya regimen satte in och senast 1932 nuvarande standard nåddes, jordens kultur först efter halva den mellanliggande tidrymden, alltså är 1928, märkbart begyn- ner påverka regressionslinjen. För säkerhets skull hava regressionskalky- lerna utförts med år 1928 som slutår i första perioden och som begynnelseår i andra perioden. Man finner då för Segerhavrens kärnskörd per hektar perioden 1900—1928 regressionskoefficienten + 45'7 & 19'4 kilogram. Denna positiva regression på nära 46 kilogram kärna per år har en statistisk signi- fikans. Sannolikheten för att nämnda regressionskoefficient uppkommit rent tillfälligt blott genom slumpens spel är sålunda mindre än 1 på 20. För Guld- regnshavren finner man under samma period regressionskoefficienten + 371 i 177 kilogram per hektar. Här är sannolikheten också mindre än 1 på 20 för det rent slumpmässiga uppträdandet av regressionen. För Stormogulhavren slutligen finner man under samma tid en likaledes posi- tiv regressionskoefficient på +53'6 i 180 kilogram per hektar. Här är sannolikheten mindre än 1 på 100 för det rent slumpmässiga uppträdandet av regressionen. Enär nu för alla tre havresorterna positiv regression kun- nat visas 1900—1928 med ungefär samma grad av statistisk signifikans, sy- nes man vara berättigad att i genomsnitt skatta den faktiska årliga skörde- ökningen å Ultuna försöksfält till mellan 35 och 50 kilogram per hektar under den betraktade perioden. Fullföl ja vi nu vidare regressionsberäknin- garna för samma tre havresorter för perioden 1928—1942, finna vi däremot regressionskoefficienten (respektive —34'6; —14'9 samt + 144 kilogram per hektar), vilka fullständigt sakna statistisk signifikans och alltså lika gärna kunnat vara i 0; deras uppträdande faller helt inom den normala, slumpmässiga variationens ram. Undersökningen bekräftar alltså, att man på Ultuna efter 1930-talets inbrott icke haft någon i varje fall statistiskt påvisbar årlig skördeökning för havrens vidkommande, medan däremot yttre faktorer, främst då den förbättrade jordkulturen från sekelskiftet fram till 1928, orsakat en årlig skördeökning på egendomen på 35—50 kilogram per hektar. Till eventuella klimatförändringars medverkan i nämnda regres- sions uppkomst återkomma vi nedan efter redogörelsen för Linköpings- filialens försöksresultat med samma havresorter.
Tusen- tol kg/hu
l l l l | | i I 1900 1905 1910 1915 1920 1925 1930 1935 1940
Kämskörd (kg/ha) av Segerhavre i Sveriges Ufsädesfärenings försök vid Svalöf, åren 1900—1942.
Vid Utsädesföreningens Östgötafilial på Tornby vid Linköping föreligger en ur flera synpunkter unik, obruten försöksserie med havresorterna Seger, Guldregn och Stormogul från filialverksamhetens start, 1914, till år 1942. I detta fall befann sig nämligen vid verksamhetens början år 1914 de till— gängliga försöksfälten i bevisligen högsta kultur; jordmånen är den bekanta bördiga dungleran och Växtföljden var från början mycket väl ordnad. För- frukten har så när som på ett enda är av tjugonio varit sockerbetor. Beträf-
Tusen— tal kg/ho
6—
1 1 1 L 1 | 1 . 1900 1905 1910 1915 1920 1925 1930 1935 1940
Kämskörd (kg/ha) av Segerhavre i Sveriges Utsädesförenings försök vid Ultuna, åren 1900—1942.
Tusen- tcl kg/ha
1 1 1 1 1 1 | 1 1900 1905 1910 1915 1920 1925 1930 1935 1940
Kärnskörd (kg/ha) av Segerhavre i Sveriges Ufsädesförenings försök vid Tornby, åren 1914—1942.
fande kvävegödslingen har denna inom mycket snäva gränser varierat nå- got mellan olika år men alltid varit mycket måttlig med hänsyn till den på dessa rikbärande jordar alltid lurande liggsädsrisken vid olämplig väder- lek. År 1938 erhölls sålunda t. o. m. rekordskörd på en mild, kraftig kväve- rik lermylla, utan att någon N—gödsling alls hade tillförts. Fosfat- och kali- gödslingen har även hållits med rätt konstanta givor under hela perioden. Man är därför, att döma av filialföreståndarens, fil. lic. 1. W åhls t e dt s noggranna uppgifter från de olika skördeåren, fullt berättigad att behandla hela perioden 1914—1942 som en biologiskt sluten serie och undersöka de olika havresorternas regression för hela perioden. Vi finna då för Seger- havren en årlig regression på + 611 i" 221) kilogram per hektar, för Guld- regnshavren + 597 i 17'9 kilogram samt för Stormogulhavren + 477 i" 189. Samtliga regressioner äro positiva, och samtliga äro statistiskt signifikanta. Under tiden 1914—1942 har alltså en årlig skördeökning på cirka 45—60 kilogram uppträtt på Tornby. Orsakerna till denna skördeökning kunna tydligen, enligt vad ovan anförts, icke gärna ligga i någon ökning av gödsel— givorna, ej heller i växtföljd eller i intensivare jordbearbetning, innehållan- det av optimal såtid, bättre såbädd m. 111. En reservation bör här måhända dock göras för inverkan av den tack vare traktordriften efter hand alltmer förbättrade jordstrukturen, denna inverkan synes dock vid Tornby spela en avgjort mindre roll än på Ultuna. För att förklara den nämnda, icke obe- tydliga regressionen måste man antingen antaga förekomsten av en all- män klimatförbättring, verkande i stort sett alltsedan början på detta århundrade, eller också inverkan av den kortare årsföljden av ovanligt gynnsamma skördeår omkring 1930—1939 som den för regressionens upp-
komst huvudansvariga faktorn. Beträffande det första alternativet har detta utförligt diskuterats av docenten A. Ångström i ett par publikationer (se bl. a. Ån g 5 tröms, A.: »Principiella synpunkter på undersökningar över klimatets förändring med tillämpning på det svenska klimatet», Medd. från Statens Meteorologisk-Hydrografiska Anstalt nr 42, 1942), varur fram- går, att man icke efter 1860 (respektive efter 1760) med säkerhet kunnat konstatera någon förändring vare sig av nederbörds- eller temperaturklima- tet; en klimatförändring i avseende på vintertemperaturerna har däremot otvetydigt ägt rum, vilken dock icke avspeglar sig i årsmedelvärdena utan blott i januari — och även i stort sett december —— och februaritempera— turerna. Inverkan av denna faktiska förändring på ifrågavarande re- gressionskurvor torde svårligen kunna fastställas och ha väl sannolikt icke i högre grad förmått verka avkastningshöjande hos vårsådda växtslag, om än under en längre årsföljd sekundärt något gynnsammare såddbe-V tingelser (tidigare avsmältning med snabbare upptorkning av jorden) kunna förväntas uppträda. Vid studium av siffrorna för kärnskörden hos de tre havresorterna faller fastmer i ögonen dels den nämn-da kortare perio- den av mycket gynnsamma år på 30-talet, dels också de mindre gynnsamma åren 1914—1917 i 29-årsseriens början. I anslutning till Ångströms redogörelser för den starka, årliga, rent slumpmässiga variationen av temperatur- och nederbördsklimatet synes man därför mycket väl kunna förklara uppträdandet av denna regression såsom i varje fall till en icke oväsentlig del orsakad av inom filialens område periodvis slumpmässigt sam- manträffande ogynnsamma och gynnsamma betingelser; periodiciteten i dy- lika fenomen (30-talets höga skördar) är påfallande men har åtminstone hittills visat sig omöjlig att få statistiskt bekräftad. Härtill krävas mycket långa årsperioder. Det är dock att förutse, att vid nämnda försöksplatser, Ultuna och Linköping, här omtalade havresorter även i fortsättningen komma att ingå i de ordinarie försöken och sålunda utgöra ett framtida, synnerligen värdefullt material för hithörande frågors lösning. Det bör an- märkas, att de låga skördesiffrorna 1941 och 1942 lätt förklaras genom dessa år rådande extrem försommartorka och sålunda kunnat uteslutas; den funna regressionen förändras dock icke väsentligt därigenom. Sammanfattningsvis torde alltså för Ultuna-Siffrornas vidkommande under tiden 1900—1928 de funna regressionerna alldeles övervägande vara att skriva på kulturförbätt- rande åtgärders konto, medan vid Linköping i första hand periodiskt upp— trädande betingelser av gynnsam respektive mindre gynnsam totalverkan i varje fall måste haft möjlighet att starkt påverka regressionen.
I samband med denna utredning vädjade utredningsmannen i pressen till lantbrukare, vilka sedan längre tid fört noggranna anteckningar över skörde- utfallet på sina egendomar, att meddela sig med livsmedelskommissionen. Härmed avsågs att direkt från praktiken söka få fram eventuellt förefintliga längre, sammanhängande årsserier av skörderesultat, vilka kunde vara av
. _ > ;w_._=4__.
intresse för utredningen. Denna vädjan kan icke sägas ha rönt något egent- ligt gensvar — med ett betydelsefullt undantag dock. Förvaltaren Gottfrid Carlsson, Ultuna egendom, har nämligen översänt sammanställningar över skörderesultaten av höstråg, höstvete, vårvete, korn, havre och potatis un- der delvis mycket långa, sammanhängande årsföljder. Av förv. Carlssons siffror, till vilka även fogats upplysningar om förfrukt och gödslingsåtgär- der under de olika åren, tilldraga sig uppgifterna för potatisskördens stor— lek det i detta sammanhang största intresset och torde vara de egentligen. enda, vilka tillåta en relativt invändningsfri regressionskalkyl. De nämnda uppgifterna omfatta åren 1895—1942 (48 år) i obruten följd. Emellertid ha olika sorter kommit till odling under denna tid, vilket naturligtvis kompli- cerar möjligheterna att draga säkrare slutsatser. Om man emellertid för varje år bildar medelskörden av samtliga det året odlade sorter — antalet växlar från 1 till 4 — synes man dock i stort sett erhålla ett acceptabelt grundvärde för potatisens maximalavkastning på egendomen under året ifråga. Utföres nu en beräkning av regressionen av knölskörden per ha och år, finner man, om man betraktar perioden 1895—1929, en regressions— koefficient på + 1303 kg/ha och år. Medelfelet är emellertid så högt som i 783 kg, vilket innebär, att någon statistiskt säker signifikans ej förelig- ger. I 10—20 % av tänkbara årsserier av denna längd och variation kan alltså en dylik regression erhållas blott på grund av rent slumpmässig för— delning av årsvärdena. Emellertid torde man vid bedömningen av ifrågava- rande regressionsvärdes sannolikhet böra ta hänsyn till, vad tidigare anförts vid regressionsberäkningarna för havresorterna Seger, Guldregn och Stor- mogul i Utsädesföreningens filiala fältförsök vid Ultuna, varvid för perio- den 1900—1927 otvetydiga positiva, statistiskt mycket säkra regressioner påvisades. Vidare har professor R. Torssell, Ultuna, klart formulerat sin upp- fattning om en fram till omkring 1930 fortgående förbättring av jordbruks- driften på Ultuna egendom, särskilt sedan dåvarande förvaltaren E. Sjö- gren övertagit ledningen av egendomen. Det synes därför sannolikt, att den erhållna regressionen, 130 kg/ha och år, för potatisskörden verkligen är reell, om än årsvariationen varit för stor för uppnående av säker statistisk signi- fikans. Teoretiskt möta härför inga hinder; den statistiska analysen visar ju blott, att i ett fall på fyra (till i ett fall på nio) en dylik regression rent slumpmässigt kan uppkomma, och den eliminerar därmed ingalunda möjlig- heten av dess verkliga existens. På basis dels av det från egendomen kända faktum angående jordbruksdriftens allmänna intensifiering fram till om- kring 1930 samt dels av de från havresorterna vid Ultunafilialen framräk- nade, säkra regressionerna synes potatisskördens regression i själva verket mycket plausibel.
Utföres regressionsanalysen på perioden 1896—1942 (47 år), finner man en regressionskoefficient på 56'9 kg/ha och år; medelfelet är här 391 kg. Ej heller här när man alltså statistisk signifikans. En analys på perioden 1930—
1942 ger ingen positiv regression alls. Den betraktade 47-årsperioden utmär- kes, som redan är känt, av en fram till 1930 skeende jordbruksintensifiering. Därtill kommer, att tiden 1936—1942 förutom stallgödseln artificiellt kväve i givor på 100—200 kg,/ha (normal kväveprocent i de olika gödselmedlen), tillförts, vilken omständighet väl sannolikt förmått inverka på regressionens förlopp. För denna regressionsperiods senare hälft (1930—1942) kan man dock icke med säkerhet fastslå, att så verkligen varit fallet.
De allmänna slutsatserna av bearbetningen av förv. Carlssons sifferupp- gifter för potatisskörden på Ultuna egendom synas bli dessa: För perioden 1895—1929 har man högst sannolikt en verklig regression — ehuru ej sta- tistiskt signifikant — medan efter 1930 ingen dylik tydligt kan spåras. För perioden 1896—1942 föreligger sannolikt även en genomgående regression, vars storlek dock är mycket svår att uppskatta; huvudparten av denna fal- ler alldeles övervägande på perioden före 1930, och den andel av regressio- nen, som motsvaras av tiden efter 1930, undandrar sig tillsvidare närmare uppskattning.
Såsom av det anförda framgått, hava skördarna under de senaste decen- nierna stigit avsevärt. Särskilt har man kunnat visa, att den forsknings- och försöksverksamhet på växtförädlingens område samt rörande gödsling, som bedrivits, lett till mycket påtagliga praktiska resultat. Verkan av andra kul- turåtgärder måste naturligtvis också tillskrivas betydelse, även om dessa-på goda jordar, vilka tidigt voro väl hävdade, hava ringa eller ingen inverkan på skördeutbytet. På jordar, som ursprungligen varit dåligt torrlagda och även i andra hänseenden i dålig kultur, men som senare förbättrats, får man räkna med större skördestegring. På dåliga jordar kunna de förädlade sorterna icke göra sig gällande på samma sätt som på goda sådana, varför framstegen vid förädlingen för landet i sin helhet också satts något lägre än som försöken visat.
Tack vare dessa framsteg har vår jordbruksproduktion avsevärt stegrats. Såsom framgår av den bifogade tabellen och som tidigare redan anförts, upp- gick det antal skördeenheter, som producerades på våra åkrar för åren 1881 —1890 till i medeltal endast 1 453 per hektar och år men steg sedan ganska kontinuerligt för sista 10-årsperioden till 2 199 alltså med cirka 50 procent.
I själva verket är denna stegring av skördeenheterna ännu större, emedan man här icke tagit hänsyn till den ovan nämnda förbättringen av vallskör- darnas kvalitet, som uppnåtts tack vare tidigare slåtter och kraftigare års- växt. '
Till sist må en jämförelse göras mellan befolkningens förändringar och skördestegringen. Under 1880-talet uppgick befolkningen till i medeltal 4675 000 personer och under 1930-talet till 6276 000. Eftersom det sam- ; lade antalet skördeenheter per år på 1880-talet uppgick till 54 miljarder men på 1930-talet till 88 miljarder, blir antalet skördeenheter per person ' och år under 1880-talet 1 155, under 1930-talet däremot 1 402. Då en skörde-
Tabell 10. Skörd i skördeenheter per hektar.
Säd till Hela . Å r ] i g e n mogen Rot— decr- äker- Naturlig _ frukter vaxter ang SkOI'd arealen
1881/85 ............................ 1 788 1 887 1 566 1 469 523 1886/90 ............................ 1 796 2 138 1 329 1 437 489 1891/95 ............................ 1 839 2 496 1 504 1537 505 1896/00 ............................ 1 805 2 653 1 585 1 561 542 1901/05 ............................ 1 747 2 906 1 464 1515 523 1906/10 ............................ 2 085 3 604 1 899 1 898 600 1911/15 ............................ 2 028 3 824 1782 1 869 645 1916/20 ............................ 1 851 3 699 1 541 1 700 639 1921/25 ............................ 2 070 3 721 1 732 1 884 683 1926/30 ............................ 2 232 3 820 1 991 2 068 692 1931/35 ............................ 2 358 4 920 1 958 2191 719 1936/40 ............................ 2 325 5 237 1 952 2 207 738
enhet motsvarar ett kilogram brödsäd, så skulle detta innebära, att det på 1880-talet till varje svensks förfogande av inhemsk skörd årligen stod en kvantitet skördade produkter motsvarande 113 säckar vete åt 100 kg mot numera 1411 alltså en höjning med 20 procent. Skördeökningen har sålunda icke blott motsvarat folkökningen utan lämnat ett överskott, som avsevärt förbättrat våra försörjningsmöjligheter. Därjämte har kvaliteten hos de skördade produkterna i flera fall förbättrats. Härvid är emellertid att märka, att denna förbättring av vårt försörjningsläge till mycket stor del beror på den ökade användningen av konstgödsel, en sak som särskilt måste beaktas, då det gäller bedöma våra möjligheter för självförsörjning i händelse utav landets avspärrning från tillförsel utifrån.
II. Växtodlingen under kriget.
1. Riktlinjerna för jordbruksproduktionen under kriget.
Under mellankrigsperioden hade en betydande förändring skett i konsum- tionsvanorna på grund av den höjda levnadsstandarden. Medan vegetabi- liska livsmedel, såsom bröd, potatis, ärter och bönor m. fl. intogo den främ- sta platsen bland livsmedlen före förra världskriget och under detsamma, ägde under mellankrigsperioden en genomgripande förändring rum i kost- hållet, så att animaliska livsmedel, såsom kött, matfett och ägg kommo att intaga en mera betydande plats. Inom vissa befolkningskategorier, såsom lant- och skogsarbetare, som tidigare huvudsakligen konsumerat vegetabi— liska livsmedel, ökades under denna tid konsumtionen av matfett och ägg med icke mindre än 80 procent.
Vid världskrigets utbrott stod man inför problemet att på mest ända- målsenliga sätt använda tillgängliga lager samt de inhemska skördarna för att tillgodose befolkningens behov av livsmedel, enär avspärrning från till- försel utifrån snart nog väntades stoppa eller i varje fall begränsa im- porten icke blott av flertalet livsmedel utan även av viktiga produktions- medel (konstgödsel, drivmedel för traktorer m. m.). Man hade därvid att välja mellan att så långt som möjligt basera folkförsörjningen på vegetabi- liska livsmedel eller att liksom tidigare omvandla en betydande del av vege- tabilierna till animaliska sådana. Härvid gällde emellertid framför allt att tillse, att man erhöll största mängden näringsenheter för befolkningens för- sörjning. Då detta sker vid direkt konsumtion av vegetabiliska födoämnen, medan man måste räkna med avsevärda förluster, när vegetabilierna använ- das till foder och därvid omvandlas till animaliska livsmedel, försökte man inrikta produktionen så, att möjligast stora mängder skulle frambringas av sådana jordbruksprodukter, som kunna konsumeras direkt utan omvand- ling i djurkroppen, särskilt brödsäd, däri inräknat korn samt potatis och sockerbetor. Utförda försök visa nämligen, att man vid mjölkproduktion med kött som biprodukt endast erhåller 33 procent av det antal närings- enheter, som djuret erhåller i fodret. Vid svingödning angives motsvarande tal till 34 procent och vid äggproduktion med kött som biprodukt till en-
dast 9 procent. Under dessa förhållanden var det givetvis nödvändigt att minska animalieproduktionen för att i stället kunna ställa möjligast stora kvantiteter vegetabiliska livsmedel till befolkningens förfogande.
i 2. Förändringar i växtodlingens inriktande samt i skördeutfallet ; under krigsåren 1939—1943.
Förändringarna i växtodlingens inriktande samt i skördeutfallet under krigsåren 1939—1943 framgå av tabellerna 11—13, vilka sammanställts med hjälp av tillgängliga arealuppgifter, för olika växtslag samt för de skördar utav dessa, som erhållits. Av tabell 11 framgår, att den totala brödsädes- arealen under iO-årsperioden 1930—1939 uppgått till något över 500000 hektar per år. År 1940 minskades arealen med något över 30000 hektar men ökades året därpå till 493 058 hektar. År 1942 uppgick odlingen av vete och råg till 528 043 hektar för att år 1943 sjunka ned till 488 502 hektar.
Under hela krigsperioden har höstveteodlingen minskat successivt från 253 507 hektar år 1939 till 153 342 hektar år 1943 eller med omkring 40 procent.1 Orsakerna härtill torde i första hand vara att söka i de stränga vintrarna 1940, 1941 och 1942, då betydande arealer utvintrade och måste besås med vårsäd eller oljeväxter. Enligt vad arealinventeringarna giva vid handen, utvintrade under de nämnda åren nedanstående arealer höstsäd:
Å r 1 i g e n Höstvete Höstråg 1940 .................... 28 000 3 000 1941 .................... 53 800 6 700 1942 .................... 26 400 10 300 1943 .................... 3 500 9 300
Samtidigt som höstveteodlingen minskat, har emellertid vårveteodlingen ökat från 83 639 hektar år 1939 till 115223 hektar år 1943, alltså med 31 584 hektar.2 Det starkt ökade intresset för vårveteodling torde dels vara en följd av det relativt höga pris, som av statsmakterna fastställts för vår— vete, dels bero på att sådden av höstvete hösten 1942 blev mycket försvårad.
Rågodlingen har under samma tid ökat för att år 1942 nå sitt högsta värde med 241.236 hektar, vilket innebär en ökning från år 1939 med hela 43 procent. 1943 års höstrågodling visar nedgång och omfattar endast 212 247
1 De båda senaste åren har höstvetearealen åter ökat. År 1944 uppgick den till 191 691 hektar och för 1945 beräknas den till 207 696 hektar. 3 De båda senaste åren har vårvetearealen åter gått tillbaka till c:a 84000 respektive 89 000 hektar.
hektar, enär 9 000 hektar utvintrat och ersatts med andra grödor.1 Odlingen av vårråg har hela tiden varit obetydlig och blott uppgått till omkring 7 OOO—8 000 hektar per år.
Korn odlades under det sista decenniet före krigsutbrottet på i runt tal endast 108410 hektar per år och år 1939 var arealen därav ännu något mindre. År 1941 hade den sjunkit ned till något under 100 000 hektar. San- nolikt tack vare det för 1942 års kornodling medgivna arealtillägget åstad- koms detta år en ökning av kornarealen till 111 777 hektar, trots att kornet under konsumtionsåret 1941/42 betraktades som brödsäd och förbud för utfodring därmed utfärdats att gälla i Svea- och Götaland. År 1943 visar ifrågavarande areal en ytterligare mindre stegring och uppgick då till 113 162 hektar.2
Odlingen av havre i rent bestånd har minskat från 660 030 hektar till 574 834 hektar eller med cirka 85 000 hektar, och denna minskning är ett bra steg i riktning mot den önskade reduceringen av havrearealen med 100000 hektar, som livsmedelskommissionens produktionsavdelning efter- strävade för att i stället få till stånd en ökning av arealen av blandsäd — särskilt baljväxtrik sådan _— samt vårvete och korn. Blandsädsarealen har också ökat från 252 037 hektar år 1939 till 276 804 hektar år 1943. Härtill kommer så den ökade arealen av korn och ärter. Arealen ärter har nämli- gen under samma tid ökat från år 1939 endast 14 033 hektar till 33 711 hektar. Däremot har odlingen av vicker i rent bestånd efter en kraftig steg- ring år 1940 och 1941 under år 1943 ånyo minskats till ungefär samma nivå som före krigsutbrottet.
Sockerbetsodlingarna hava haft ungefär samma omfattning under vart och ett av de senare åren under 1930-talet, nämligen något över 50 000 hektar. Trots intensiv propaganda för ökad odling av foderrotfrukter har den under hela 1930—talet fortgående successiva minskningen av dessa od— lingar även fortsatt efter krigsutbrottet. Under 10-årsperioden 1930—1939 odlades nämligen foderrotfrukter på cirka 79 730 hektar per år, medan arealen år 1940 minskades till 63 645 hektar. År 1941 omfattade dessa od- lingar sammanlagt 67 695 hektar, år 1942 67 982 hektar och år 1943 64 566 hektar. Orsaken till minskningen av foderrotfruktsodlingarna torde vara, att foderrotfrukter i likhet med sockerbetor höra till de mest arbetskrävande grödorna, varför bristen på arbetskraft motverkat ökade odlingar. Dess- utom torde det bättre tillvaratagandet av rotfruktsblasten och den alltmer ökade användningen av A.I.V.-f0der ävenledes hava bidragit till minsknin- gen av rotfruktsarealen.
Odlingen av potatis inom det egentliga jordbruket har trots en intensiv propaganda under de senare åren endast varit stadd i långsam ökning.
1 Åren 1944 och 1945 gick rågodlingen åter tillbaka till c:a 203000 resp. 171 000 hektar. 2 De båda senaste åren (1944—1945) har kornodlingen åter gått tillbaka till något under 100 000 hektar.
Arealen har sedan 10-årsperi0den 1930—1939 ökat från i medeltal cirka 133 000 hektar till 1943 års 147 307 hektar, vilket icke kan anses vara helt till fyllest för landets behov i avspärrningstider. Därjämte har emellertid ett stort antal husbehovsodlingar kommit till stånd på kolonilotter och andra platser. Sammanlagt torde minst 3 000 hektar hava odlats med potatis vid sidan av de egentliga potatisodlingarna hos jordbrukarna.
Arealen slåttervall har under de sista fyra åren hållit sig jämförelsevis konstant. Någon mera allmän övergång till mera kortvariga vallar, vilket vid krigsutbrottet ansågs önskvärt, har därför icke åstadkommits, sannolikt beroende på bristen av arbetskraft vid jordbruket. Betesvallarna hava där- emot ökat betydligt från 246 350 hektar år 1939 till 309 878 hektar år 1943.
Man kan sålunda konstatera, att växtodlingen här i landet under de gångna krisåren icke genomgått några mera genomgripande förändringar. Den mest påtagliga förändringen är, att odlingen av fodersäd minskat något, vilken minskning emellertid kompenseras utav ökningen av ärter, olje- och Spånadsväxter samt köksväxter.
Under de fyra gångna krigsåren har nämligen utöver tidigare odlade åkerbruksväxter en betydlig odling av nya växtslag kommit till stånd. I syn- nerhet har odlingen av olje- och spånadsväxterna gått framåt.
Hektarskördarna (tabell 12) hava under krigsåren 1939—1943 varit rätt växlande beroende på flera orsaker. En jämförelse mellan medeltalen av hektarskördarna för 10-årsperioden 1930—1939 och de fyra sista årens hektarskördar giver vid handen, att de sistnämnda äro betydligt underlägsna förkrigsårens. Särskilt åren 1940 och 1941 uppvisa mycket låga skördar av spannmål och vallar, vilket beror på de kalla vintrarna i samband med kyliga och blåsiga vårar samt extrem försommartorka. Under sensommaren 1940 och 1941 inträffade emellertid en regnperiod, som åtminstone räddade rotfrukts- och potatisskördarna. Vad rotfrukterna beträffar, komma hektar- skördarna dock icke fullt upp till medeltalen för 10-årsperioden 1930—1939, då däremot potatisen per hektar lämnade mycket hög skörd. Särskilt 1940 års potatisskörd är den högsta, som någonsin noterats inom landet. Även vallarna repade sig efter regnet och lämnade en förhållandevis god åter— växt, som, även om den vanligen icke räckte till en andra skörd, dock läm- nade ett gott bete.
Åren 1942 och 1943 hava varit mera normala ifråga om avkastningen per hektar, även om de icke kunna mäta sig med förkrigsåren. På grund av dålig övervintring gav höstvetet även är 1942 betydligt lägre skörd än normalt. De två sista årens vårar voro också kalla och blåsiga, varför grö- dan blev tillbakasatt i utvecklingen. Därtill kom, att försommaren 1942 hade lägre medeltemperatur än normalt, och motsvarande tid 1943 karakterise- rades i östra, mellersta och norra Sverige av ihållande torka, vilket inver- kade menligt på avkastningen. En gröda, som dock klarade sig över för— väntan bra, var höstrapsen, som lämnade en relativt god skörd år 1943.
Totalskördarna (tabell 13) av de olika grödorna stå ju i relation till hektar- skördarna, varför de lägsta siffrorna av fullt naturliga skäl äro att finna under åren 1940 och 1941. Av brödsäd erhölls år 1940 endast 62 procent och 1941 endast 56 procent, medan fodersäden 1940 gav 82 procent och 1941 endast cirka 70 procent av normal skörd. De båda följande åren visa bättre resultat med 86 respektive 88 procent för brödsäd och 85 respektive 82 procent för fodersäd likaledes beräknad efter normal skörd. Potatisen har klarat sig förhållandevis bättre beroende på sensommarregn och gynn- sam temperatur, varför totalavkastningen av potatis alla fyra åren blivit god. Skördarna av sockerbetor få betecknas såsom normala, under det att skördarna av foderrotfrukter varit betydligt lägre än tidigare. Vallarna hava på grund av frostskador och torka varit svaga och därför lämnat en total- skörd under medelmåttan alla fyra krigsåren. Återväxten har emellertid varit god i synnerhet under år 1943, så att en bra andra skörd mången- städes erhållits. '
Den på landets åkerareal skördade grödan, som i medeltal för åren 1930 ——t939 uppgick till nära 9 miljarder skördeenheter, har under krisåren sjun- kit till följande tal:
1940 ............ 6,8 miljarder 1941 ............ 5,6 » 1942 ............ 7,9 »
Anledningen härtill är utan tvivel i första hand att söka i de mindre gynn- samma väderleksförhållandena. Men det är ju givet, att de sista årens sämre tillgång på vissa växtnäringsämnen också menligt inverka på de år- liga skördeavkastningarna. Hur stor denna inverkan varit, är emellertid svårt att utläsa ur de nu föreliggande skörderesultaten men torde icke få tillmätas så stor betydelse, som man på sina håll har velat göra gällande. Liksom vid stegrad konstgödselanvändning skörden icke stiger i direkt pro- portion till de tillförda konstgödselmängderna, får man vid minskad använd- ning av konstgödsel heller icke räkna med att skörden skall sjunka direkt proportionellt mot minskningen av konstgödselgivan. Därtill kommer, att till- gången på kväve och kali under krigsåren varit normal eller till och med något större än tidigare. Fosfattillgången har däremot minskat med ungefär två tredjedelar. Om ett växtnäringsämne är i minimum, bestämmer detta ämne tillväxtens storlek på så sätt, att övriga ämnen icke kunna upptagas i full utsträckning. Under hänsynstagande till denna synpunkt torde fosfat- bristen enligt statsagronom O. F ran ck vid Jordbruksförsöksanstalten för år 1943 hava förorsakat en skördeminskning av spannmål med 5—6 pro- cent. Ifråga om brödsäd beräknas skördenedgången av statsagronom Franck till 60000 ton, av rotfrukter till 300 000 ton och av vallhö till 106 250 ton lågt räknat. Uträknat i procent på hela brödsädsskörden blir detta endast cirka 5 procent, av rotfrukts- och potatisskörden 7 procent samt av vall-
Tabell 11. Areal. (hektar).
1930/39
1937 1938 1939
Höstvete
Vårvete. . Höstråg. . Vårråg . .
Korn . . . . Havre . . Blandsäd . Ärter . . . . . Bönor Vicker Säd till grönfoder Potatis . . . . . Sockerbetor .. . . Foderrotfrukter Vall för hö Vall för bete ..
Annan odling: Oljeväxter. . . . . . . . . Spånadsväxter . . . . . Andra växtslag . Träda och obrukad åkerjord . . . . . .
Summa åkeri ord
Upplåid areal av: Höstvete
..........................
224 294 66 513 204 900 7 543 503 250 108 406 660 689 250 995
1 020 090 20 014
1 109 4 323 104 078 132 847 47 287 79 372
1 375 485 192 401 8 919 241 805 8790 980
233 961 65 308 189 795 7 307 496 371
95 078 657 255 251 444
1 003777
18 823 832
4 193
95 161 130 927 55 241 72 557 1 399 527 211 158
8 647 233 824 3 731 038
240 460 68 014 181 569 6 558 496 601 101 518 660 839 252 838
1 015 195 17 028 752
3 875
95 026 133 142 50 760 70 985 1 390 569 231 867
8 580 220 153 3 734 533
253 507 83 639 168 646 6 296 512 088 104 240 660 030 252 037
1 016 307 14 033 734
3 233
94 956 131 967 50 752 67 700
1 375 732 246 350 7 859 216 143 3 737 754
1939/40 28 000
216 770 91 998 163 735 7 196 479 699 106 847 635 045 284 259
1 026 151 24 485 701
8 076 107 613 134 816 54 448 63 645
1 357 915 269 390
300 10 560 206 871
3 744 671
3 000
1940/41
53 830 6 837
177 039 109 371 198 477
8171
493 058
99 184 629 266 290 627 1 019 077 25 762 931
9 453 133 419 137 375 53 403 67 695 1 315 882 283 801
8100
1 150 10130 188 390
3 746 698
1941/42
26 387 10 352
164 009 114 535 241 236
8 263
528 043 111 777 597 230 278 387 987 394
29 574
2 516 4 743 120 090 142 096 53 288 67 982 1 320 475 287 027
18 200 4 400 11 480 174 762 3 752 132
153 342 115 223 212 247
7 690
488 502 113 162 574 834 276 804 964 800
33 711 402
4 991 1 17 868 147 307 50 335 64 566
1 329 394 309 878
29 520 5 060 18 309 205 996 3 770 639
1942/43
3 475 9 321
skörden 3 procent. Som synes äro de av väderleksförhållandena förorsakade variationerna i skördeutbyte ojämförligt mycket större.
Den naturliga gödseln har sedan krigsutbrottet minskat betydligt både kvantitativt och kvalitativt. Den beräknade minskningen av växtnärings- ämnen i naturlig gödsel till följd av minskat djurantal motsvarar jämfört med förkrigsåren för produktionsåret 1942/43 enligt utförda beräkningar följande konstgödselmängder:
15,5 procentig saltpeter ................ 43 600 ton 20 » superfosfat .............. 27 000 » 40 » kali .................... 34 000 »
Den kvalitativa försämringen är svårare att komma till rätta med. Ned- gången av kväve och fosfor i naturlig gödsel till följd av minskad oljekraft- fodertillgång beräknas för samma år motsvara
15,5 procentig saltpeter ................ 20 000 ton 20 » superfosfat .............. 8000 »
Den sammanlagda förlusten av växtnäringsämnen genom kreatursgöd- selns kvantitativa och kvalitativa försämring är sålunda betydande. Vid jäm- förelse med vad den minskade konstgödseltillgången betyder är emellertid att märka, dels att användningen av naturlig gödsel är bunden till produk- tionsorten, dels ock att de olika växtnäringsämnena icke förekomma ät— skilda, vilket gör, att de icke kunna utnyttjas på samma förmånliga sätt som konstgödsel. Vidare användes en hel del naturlig gödsel på trädorna, där effekten ofta är mycket dålig. Med dessa synpunkter för ögonen torde skördeminskningen till följd av minskad tillgång av växtnäringsämnen i na— turlig gödsel enligt Franck icke böra beräknas till mer än 80—110 miljoner skördeenheter.
En faktor, som under nu förlupna krigsår har kunnat påverka utveck- lingen för någon längre tid framåt, är, förutom bristen på konstgödsel och naturlig gödsel, även svårigheten att få tillräckligt med arbetskraft för jord— brukets räkning. Möjligheter att snabbt återställa jordens produktivitet före— finnas dock i mycket hög grad, om efter kriget tillgången på arbetskraft åter blir normal, tillgången på naturlig gödsel genom ökade kreatursbesätt- ningar blir större och importen av i synnerhet råvaror till framställning av fosforhaltiga konstgödselmedel upptages i full utsträckning. Verkan av nu- varande fosfatbrist kan då snabbt kompenseras, men vad den minskade till— gången på naturlig gödsel kan betyda, är svårt att yttra sig om. Dock torde genom ett bättre tillvaratagande och en mera rationell användning av de till— gängliga kvantiteterna mycket vinnas. Det finns därför anledning antaga,- alt efter kriget, om tillgången på arbetskraft blir mera normal, genomsnitts- skördarna efter något år skola vara lika höga som före detsamma samt att skördestegringen därefter åter kommer att fortsätta. Särskilt bör detta bliva fallet vid en utökad och fullt rationell användning av konstgödsel.
Tabell 12. Skörd per hektar ! deciton.
V å ): 1 s 1 3 g lfgå; 1937 1938 1939 1940 1941 1942 1943 Höstvete ...................... 24-5 24-4 27-4 27-8 12-5 10—7 17-8 23-3 Vårvete ...................... 18-2 18-1 20-1 18-6 16-3 12-9 15-8 14-5 Höstråg ...................... 19-1 19-2 201 204 15-7 13-7 18-2 18-2 Vårråg ...................... 13-4 13-1 14-4 14-6 12-0 9-1 11-2 106 Kom ........................ 20-3 19—9 23-7 22-2 17-7 15-9 19-7 20-6 Havre ........................ 18-2 18-9 20-8 19-3 14-8 123 155 14—8 Blandsåd ...................... 21-6 21-4 24-8 235 168 14-5 19-0 17-9 Ärtcr ........................ 15-1 16-5 16-6 14—1 14-0 11-7 15-4 13-4 Bönor ........................ 18-6 19-8 20-0 17-0 16-0 14-0 11-1 14-5 Vicker ........................ 15!) 17-1 18-0 16-1 137 109 13-3 133
All spannmål 18-5 20-2 22-6 21-6 15-2 13-0 17-1 17-7 Potatis ........................ 139 140 140 137 170 151 130 147 Sockerbetor .................. 352 376 361 374 342 345 325 371 Foderrotfrukter ................ 376 397 397 377 369 333 338 351 Vallhö ........................ 36 39 40 34 23 16 30 29 Ängshö ...................... — 13 13 13 10 9 11 11
Tabell 13. Totalskörd ! ton.
V & : t s ] n g 1930/39 1937 1938 1939 1940 1941 1942 1943
Höstvete Vårvete.. Höstråg.. Vårt-äg
533 010 571 129 667 532 704 973 270 669 189 929 291 486 356 956 121 470 118 386 136 600 155 880 150 060 141 128 180 545 167 259 391 390 364 609 365 231 344 401 257 290 271 848 438 841 396 640
10 140 9 589 9 422 9 169 8 603 7 395 9 248 8 113
Summa 1 076 010 1 063 713 1 170 785 1 214 428 686 622 610 300 920 120 928 968
Korn 218320 188908 240140 231723 189281 157697 220103 232621 Havre 1201590 1240661 1374885 1271083 937128 775733 926039 850306 Blandsäd .. . .. . .. . .. 541 060 538660 627 802 591373 476 136 420066 528 415 494 682
Summa 1 960 970 1 060 229 2 242 827 2 094 179 1 604 545 1 354 396 1 674 557 1 577 609
Ärter 30130 31045 28326 19804 34369 30037 45574 45104 Bönor 2059 1646 1506 1248 1121 1305 2791 580 Vicker . . . . . 6 810 7 178 6 990 5 200 11 031 10 346 6 328 6 829 Potatis . . . . . . . 1 844 130 1 837 984 1 857 554 1809 264 2 294 417 2 071086 1840136 2171 118 Sockerbetor . . . . . . . . . . . 1 682 220 2 076 865 1 833 856 1 899 870 1 859 297 1 843 676 1 733 861 1 868 256 Foderrotfrukter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 970 050 2 883 488 2 820 846 2 547 143 2 346 244 2 256 312 2 295 302 2 267 356 Vallhö 4989990 5445994 5491852 4625387 3058142 2120045 3951289 3894364 Ängshö . . . . . . . . . -— 437 127 438 855 447 581 329 828 304 925 371 921 378 279
? 1111. Möjligheterna för ytterligare ökning utav skörde- utbytet av olika åkerbruksväxter.
Såsom av det föregående framgått, är det särskilt tre omständigheter, som varit orsak till den hittills konstaterade Skördeökningen av olika åkerbruks- växter, nämligen vid växtförädlingen framkomna resultat i form av bättre sorter och stammar, kraftigare och mera rationell gödsling samt bättre jord- kultur. Då det gäller bedöma utsikterna för ytterligare skördeökning de närmaste åren, får det därför anses lämpligt försöka utreda, med vilka möj- ligheter för ytterligare framsteg man kan räkna inom ifrågavarande olika områden.
Vad då först växtförädlingen beträffar, så torde det vara allmänt bekant, att man som regel vid denna måste räkna med en ganska lång tid för att uppnå ett visst praktiskt resultat. Detta sammanhänger därmed, att flertalet sortegenskaper av praktisk betydelse, såsom avkastningsförmåga, stråstyrka, vinterhärdighet och kärnkvalitet, visat sig vara ytterst komplicerade från ärftlighetssynpunkt och beroende av ett stort antal genetiska faktorer. Det blir därför i allmänhet omöjligt att med ett slag — genom t. ex. en enda korsning och därefter följande urval — uppnå en viss egenskapskombina- tion, utan detta sker vanligen först efter ett omfattande kombinationsarhete. Åtskilliga exempel från det praktiska växtförädlingsarbetet kunna anföras härpå. Sålunda har det ända sedan växtförädlingens början här i landet i slutet på 1880-talet framstått såsom ett önskemål att med de svenska lant- höstvetesorternas säkra vinterhärdighet och goda bakningsförmåga förena den betydligt högre avkastningsförmågan — cirka 50 procent — och bättre stråstyrkan hos vissa västeuropeiska veten, t. ex. det engelska Squarehead- vetet eller det holländska VVilhelminavetet. Trots att betydelsefulla framsteg genom ett mycket omfattande korsningsarbete redan vunnits, vilka medfört en genomsnittlig ökning av den svenska höstveteskörden med cirka 30 pro- cent, äro vi ännu långt ifrån slutmålet, d. v. 5. ett vete lika härdigt som lantvetet men med 50 procent högre kärnavkastning.
Även erfarenheterna från förädlingen av övriga sädesslag samt rotfruk- ter och vallväxter gå i samma riktning. Man finner sålunda, att det är möj- ligt att i allehanda betydelsefulla hänseenden förbättra dessa växtslag, men att förbättringarna endast kunna åstadkommas successivt, emedan de en- * skilda årens framsteg som regel äro ganska små.
Under senare åren har växtförädlingen, i anknytning till den moderna
38 g ärftlighetslärans landvinningar, slagit in på nya vägar och försöker uppnå; ytterligare framsteg i skördeutbyte genom ökning av kromosomtalet eller. genom stegrande av mutationsfrekvensen, det senare särskilt genom röntgen— bestrålning. Visserligen hava på dessa vägar åtskilliga intressanta och värde- fulla resultat framkommit, men man har även här kunnat konstatera, att mera betydelsefulla praktiska resultat endast kunna förväntas efter ett om- fattande kombinationsarbete och mångårig prövning av de erhållna nya sorterna.
Lika säkert som det är, att växtförädlingen är ett tålamodsprövande ar— bete på lång sikt, som endast successivt och efter omfattande undersökningar och prövningar giver praktiska resultat, lika säkert är, att efter hand myc- ket betydelsefulla resultat kunna uppnås. Erfarenheterna från ett mer än 50-årigt växtförädlingsarbete vid Sveriges utsädesförening visar detta med all önskvärd tydlighet liksom också de skördeökningar, som vår svenska jordbruksstatistik uppvisar för flertalet åkerbruksväxter. Mycket återstår emellertid ännu att göra, och glädjande nog bedrivas dessa arbeten här i landet, alla av kristiden förorsakade svårigheter till trots, med den allra största intensitet, dels av den halvofficiella statsunderstödda Sveriges utsädesförening i Svalöv med åtta filialstationer i olika delar av landet, dels av vissa privata företag, bland vilka särskilt må nämnas W. Weibull AB i Landskrona, som också åtnjuter statsanslag för Weibullsholms växtförädlingsanstalt. Även vid Svenska sockerfabriksaktiebolagets för än- damålet särskilt upprättade institut för vitbetsförädling å Hilleshög bedri— ves ett mycket omfattande, rent privat finansierat förädlingsarbete, helt in- riktat på sockerbetor. I betraktande av de stora värden, växtförädlingen av åkerbruksväxter skapat genom sin verksamhet — med de år 1936 gällande priserna, beräknade till minst 50 miljoner kronor per år, d. v. s. till över 300 procent på härför under alla åren tillhopa anslagna belopp av allmänna me- del — skulle det utan tvivel vara en god affär för staten att för detta ändamål satsa ännu större belopp. Särskilt borde växtförädlingen för Norrland ut- vidgas.
I detta sammanhang må även framhållas den stora betydelsen av en nog- grann kontroll av det utsäde, som användes. Statens centrala frökontroll- anstalt har liksom de statsunderstödda frökontrollanstalterna en viktig upp- gift att fylla genom den möjlighet de bereda för jordbrukarna att få sitt utsäde kontrollerat.
Jämte sortförbättringen genom förädling får, som ovan visats, grödornas , kraftigare gödsling anses som den viktigaste orsaken till den under de se— ' naste decennierna konstaterade Skördeökningen. Dels har ju tillgången på den naturliga gödseln ökats genom större djurhållning och därutöver även blivit kvalitativt förbättrad genom kraftigare utfodring och bättre tillvara- tagande, dels har användningen av konstgödsel avsevärt ökat. Den minskade tillgång på naturlig gödsel, som blivit en följd av krisförhållandena. torde,
under förutsättning av att animalieproduktionen icke minskas, sedan nor— mala förhållanden inträtt, snart nog upphöra. Man har också anledning an- taga, att denna gödsel skall bliva bättre skött och tillvaratagen samt använd på mera ändamålsenligt sätt än förut och därigenom få ännu större bety- delse för produktionen än tidigare.
Växternas näringsbehov kan emellertid som regel icke tillgodoses med enbart stallgödsel, även om denna är av förstklassig kvalitet, utan måste för uppnående av möjligast rika och i kvalitativt hänseende högvärdiga skördar kompletteras med konstgödsel eller, som den nu vanligen kallas, handelsgödsel. Såsom förut redan framhållits, har användningen av konst— gödsel avsevärt ökat under tiden efter förra världskriget. Det råder emeller— tid icke något tvivel om, att det även vid samma relativa prisnivå på jord— brukets produkter som i slutet på 1930-talet skulle löna sig att avsevärt stegra konstgödselgivoma.
Beträffande användningen av olika slag av konstgödselmedel må ifråga om kvävehaltiga sådana framhållas, att användningen härav med lämpliga sorter .skulle kunna ökas ännu mera. I bifogade tabell har utförts en sam- manställning utav de kvantiteter konstgödselkväve, som genomsnittligt taget skulle kunna förbrukas med nuvarande sortmaterial, om alla jordbrukare utnyttjade de möjligheter de hava att på denna väg uppnå mera räntabla skördar.1 Såsom därav framgår, kommer man till ett kvävebehov på 430 000 155 procentig vara eller till mer än dubbelt så mycket, som försåldes år 1939, då kväveförbrukningen här i landet uppgick till cirka 190 000 ton.
Tabell 14. Förbrukning av konstgödselkväve, räknat såsom 15,5 procentig vara, om samtliga jordbrukare använde kväve upp till lönsamhetsgränsen.
.. Areal 1942 Kilogram V a x t 5 l a g hektar per hektar Ton Höstsäd ...................... 405 170 150 60 800 Vårsäd ...................... 1 111 840 100 111 200 Ärter ........................ 29 560 —— — Bönor ...................... 2 490 — -— Vicker ...................... 4 7 00 — —— Potatis ...................... 141 990 200 28 400 Sockerbetor .................. 53 320 400 21 300 Foderrotfrukter .............. 67 830 400 27 100 Säd till grönfoder ............ 117 140 — —— Vall till slåtter .............. 1 319 130 100 131 900 Permanent betesvall .......... 151 300 150 22 700 Annan vall .................. 135 670 150 20 400 Oljeväxter .................. 18 200 200 3 600 Spånadsväxter ................ 4 400 200 900 Andra växtslag .............. 11 480 200 2 300 Träda och brukad äkerjord . . . . 174 770 — —— Summa 3 748 970 — 430 600
1 De här anförda siffrorna för kväveanvändningen hava diskuterats med ett flertal försöks- män och praktiska jordbrukare, och hava de icke haft något att erinra mot desamma.
Statsagronom O. F ra n c k har också gjort en liknande beräkning rörande den optimala kväveförbrukningen och har därvid såsom framgår av tabell 15, kommit till det resultatet, att en avsevärd stegring utav kväveanvänd- ningen vore motiverad. Han räknar, som synes, med antingen 275000 ——300 000 eller 450 000—500 000 ton. Med den goda effekt, som i allmänhet erhålles, vid användande av konstgödselkväve — cirka 200 kilogram sädes- kärna'av 100 kilogram salpeter — skulle en sådan ökning betyda en avse- värd skördestegring,
Tabell 15. Konstgödselkväveanvändning, räknat som 15,5 procentig vara, under olika alternativa förutsättningar enligt statsagronom O. Franck.
_ _ . Normal betesdrift, Intensiv kvävekultur, 15,0 procentig vara 1 ton ton I form av kalkkväve .................... 75 000—100 000 100 000 » » » sv. ammoniak ................ 20000 30000 » » » salpeter ...................... 175 000—200 000 300 000—350 000 Sammanlagt cirka 275 000—300 000 450 000—500 000 1 Denna höga förbrukning förutsätter också höga kali- och superfosfatgivor.
Beträffande förbrukningen av fosfathaltiga handelsgödselmedel framhölls av statsagronom O. Franck i »Meddelande nr 456, 1935, från Central- anstalten», att denna för landet i sin helhet icke tillnärmelsevis uppnått den undre gräns, som på grundval av jordarnas allmänna fosfattillstånd kunde anses vara ekonomiskt fördelaktig. Enligt underhandsmeddelande från statsagronom F ra nc k torde »det ekonomiska minimibehovet» uppgå till över 400 000 ton 20-procentigt superfosfat, vilket är cirka 100 000 ton mera än som användes åren före det andra världskriget.
Såsom en »ekonomiskt tolerabel» fosfatförbrukning angiver Franck i förenämnda meddelande 600 000 ton 20-procentigt superfosfat, vilken siffra erhållits såsom resultat av en approximativ överslagsberäkning, varvid förutsatts, att såsom tillskott till en normal stallgödselgiva, en giva av 40 kilogram fosforsyra per hektar vore räntabel på de jordar, som beteck- nats såsom säkert fosfatbehövande, samt att ett tillskott av 20 kilogram per hektar likaledes vore lönsamt på de jordar, som tillhöra den ovissa klassen.
Enligt tabellen skulle den totala åkerarealens fosfatbehov uppgå till cirka 1'2 miljoner deciton fosforsyra, vilket omräknat i 20-procentigt superfosfat utgör cirka 600 000 ton, mot cirka 300 000 ton år 1939. Detta vore att be- trakta såsom en praktisk maximisiffra.
Såsom en önskvärd förbrukning av kaliumhaltiga gödselmedel angives av statsagronom F r a n c k siffran 175 000 ton, räknat såsom 40-procentigt kali- salt, varav enbart på våra torvmarker 60 000 ton och resten pä sandjordar samt eventuellt kalibehövande lerhaltiga jordar. Kaliumförbrukningen borde
% ; i %
Tabell 16. Åkerarealens totala fosfatbehov inom de naturliga jordbruksområdena (enligt Franck).
Antal hektar FosfatbehOV' Åker beräknat så- hektar Säkert | Ovisst Inget som decitoln fosfatbehov fosforsyra 1. Skånska slättbygden .......... 322 000 87 000 74 000 161 000 49 600 2. Sydsvenska mellanbygden . . . . 253 000 134 000 53 000 66 000 64 200 i 3. Sydsvenska höglandet ........ 722 000 614 000 65 000 43 000 258 600 4. Öland—Gotland .............. 116 000 77 000 22 000 16 000 32 200 5. Östgötaslätten .............. 167 000 91 000 30 000 45 000 42 400 6. V. Sveriges slättbygder ...... 658 000 546 000 66 000 46 000 231 600 7. Södra Bergslagen ............ 70 000 67 000 3 000 — 27 400 8. Mälar—Hjälmarbygden ...... 798 000 543 000 104 000 151 000 238 000 9. Norra Bergslagen ............ 258 000 225 000 18 000 15 000 93 600 10. Nedre Norrlands kustland . . . . 170 000 143 000 13 000 13 000 59 800 11. Övre Norrlands kustland ...... 96 000 87 000 7 000 2 000 36 200 12. Norrländska mellanbygden . . . . 61 000 50 000 6 000 4 000 21 200 13. Jämtländska silurområdet . . . . 44 000 35 000 5 000 4 000 15 000 14. Fjäll- och moränbygden ...... 46 000 36 000 5 000 5 000 15 400 S:a 1 188 200
1 Härvid har räknats med att ett tillskott av 40 kilogram fosforsyra per hektar är räntabelt inom den säkert fosfatbehövande klassen och 20 kilogram per hektar inom den ovissa klassen.
alltså kunna ungefär fördubblas. Maximalt kunde behovet uppskattas till 225 000—250 000 ton.
Enligt S u n d elin och F r a 11 c k i »Meddelande nr 369, 1930, från Cen- tralanstalten» kommo konstgödselsakkunniga på sin tid till det resultatet, att det årliga kalkbehovet för hela landets åkerjorder lågt räknat utgjorde 571000 ton ren kalk, alltså CaO. Dessutom räknades med ett årligt behov av 17 000 ton ren kalk för nyodlingar och 119 000 ton för naturliga ängs- och betesmarker. Professor H. 0 s v al d ( 1925) angiver det årliga kalkbeho- vet till 510000 åt 580 000 ton bränd kalk, vilket väl överensstämmer med kontgödselsakkunnigas beräkningar.
På grundval av sina egna systematiska kalkundersökningar beräknade S u n d el i n och F r a 11 c k överslagsvis, att det årliga kalkbehovet för hela landets åkerjordar för de närmaste 7 a 8 åren skulle utgöra 547 000 eller i runt tal 550 000 ton ren kalk. De senaste åren har försätts cirka hälften av vad som borde användas.
Såsom av det anförda framgått, vore en betydande ökning av konstgödsel- användningen motiverad under förutsättning naturligtvis av minst lika gynn- sam relation' mellan konstgödselpriser och produktpriser som före det sista världskriget. Av mycket stor vikt är emellertid, att konstgödseln blir * använd på riktigt sätt. För uppnående härav böra om möjligt alla åkerjor- dar' undersökas med hänsyn till deras innehåll av fosfat och kalium samt deras kalktillstånd fastställas (markkartering). Vidare böra ökade möjlig— heter beredas för forsknings— och försöksverksamheten på'detta område.
Förutom här nämnda konstgödselmedel behöver även en del av våra åker- f jordar och hagmarker ett tillskott av vissa s. k. mikroelement (spårelement), bland vilka i första hand må nämnas mangan för undvikande av gråfläck— ' sjuka, natriumtetraborat mot bl. a. hjärtröta hos betor och kopparföreningar mot gulspetssjuka. Någon svårighet att under normala förhållanden erhålla tillräckliga mängder härav torde icke förefinnas.
Förutom genom växtförädling och ökad gödsling har man också i fort- sättningen att räkna med en viss skördestegring på grund av ytterligare för- bättrad torrläggning av de stora områden, som ännu lida av vatten. Trots att betydande arealer under senare åren täckdikats eller på annat sätt torr- lagts, finnas ännu här i landet stora områden, som äro vattensjuka och där- för giva betydligt lägre skördar än de skulle göra, om de blivit ordentligt torrlagda. Genom jordens torrläggning kan sådden utföras tidigare än där den är vattensjuk, varigenom tidigare och därigenom också säkrare skördar kunna påräknas.
Beträffande jordens brukning och skötsel hava stora framsteg gjorts under de sista årtiondena, särskilt tack vare övergången till motordrift samt till— komsten utav mera effektiva åkerbruksredskap. Mycket återstår emellertid otvivelaktigt att göra på detta område.
Såsom emellertid framgår av de förut relaterade försöken på Svalöf, får betydelsen för skördeutbytet av den intensiva jordkulturen icke överskattas och kan icke förväntas medföra någon större skördestegring i områden, där jordbruket redan bragts upp till en relativt hög nivå.
En annan sak, som under kommande år kan i gynnsam riktning påverka skördeutbytet, är intensifiering av kampen mot ogräs och växtsjukdomar. Tyvärr förekomma på många håll här i landet ogräs i sådan omfattning, att desamma måste antagas avsevärt nedsätta skördeutbytet av olika åkerbruks- växter. De beräkningar, som av sakkunniga gjorts för fastställande utav den av ogräs förorsakade skördenedsättningen, tyda på, att denna skulle uppgå till flera procent per år.
Även växtsjukdomar och skadeinsekter förorsaka vissa är betydande skördeminskningar. Sålunda kunde enbart svartrosten på stråsäd vissa år förorsaka minskningar i skördevärdet, som uppskattas till över 10 miljo— ner kronor på ett år. Bladmöglet på potatis beräknas vissa nederbördsrika år hava nedsatt skörden med cirka 50 procent. Svåra skador hava också förorsakats av snömögel, svartpricksjuka m. fl. sjukdomar på höstsäd samt av virussjukdomarna på potatis.
Bland skadeinsekter må särskilt nämnas vetemyggan, som i slutet av 1920-talet och början på 1930-talet i vissa områden i Skåne nedsatte skör— darna med i många fall 30 till 50 procent.
En intensifierad kamp mot dessa sjukdomar och skadeinsekter, vilken är i högsta grad påkallad, bör sålunda kunna förorsaka en icke obetydlig stegring av skördarna.
En av de viktigaste orsakerna till de låga skördar, som vissa år erhållas, är, om man bortser från vinterskador på höstsäden, stark torka under våren och försommaren. Gentemot denna har man förutom lämplig jordbearbet- ning i första hand att rekommendera artificiell bevattning. Det råder icke något tvivel om att sådan, särskilt i landets östra delar, där torkan brukar vara mest långvarig, skulle kunna bliva lönande och medföra viss stegring av de genomsnittliga skördarna, i synnerhet av vallar och köksväxtodlingar.
Såsom av det ovan anförda framgått, kan man efter hand räkna med ett tack vare växtförädlingen ytterligare förbättrat sortmaterial av de olika åkerbruksväxterna, samtidigt som man genom ännu kraftigare gödsling bör ytterligare kunna öka tillgången på näring åt växterna i jorden. Den fortsatta mekanisering av jordbruket, som kan förväntas ske efter kriget, torde även i förening med ytterligare grundförbättringar samt en intensi- vare kamp mot ogräs och växtsjuk-domar komma att bidraga till gynnsam- mare förhållanden för kulturväxterna och därigenom till ett ytterligare för- bättrat skörderesultat. I det följande skall göras ett försök att uppskatta de skördeökningar, som under de närmaste åren genom dessa åtgärder kunna påräknas för olika växtslag.
För att börja med brödsädesslagen, så erinra vi oss från det föregående, att vi för höstvetets vidkommande under de sista decennierna räknat med en skördestegring på 19 kilogram per hektar och är, beroende i huvudsak på tillkomsten av bättre odlingsmaterial och stegrad användning av konst- gödsel.1 Härtill kommer emellertid såsom en viktig omständighet, att de klimatiska förhållandena under 1930-talet genomsnittligt taget voro ovan- ligt gynnsamma för odling utav både höstvete och höstråg. Det må bl. a. erinras om, att vi icke under dessa år hade en enda riktig sträng vinter. Tvärt om voro vintrarna som regel milda, och om höstsäden någon gång uttunnades, berodde detta vanligen på angrepp av snömögel ( F usarium ) eller svartpricksjuka ('Septoria ) däremot icke på direkta köldskador, vilka, som vi alla veta, kunna bliva särskilt katastrofala. Högt avkastande sorter med medelgod vinterhärdighet kunde därför användas. Därtill kom, att vi på grund av gynnsamma väderleksbetingelser under somrarna voro i hög grad befriade från svårare angrepp av växtsjukdomar och skadeinsekter, bortsett från ett svårt angrepp av vetemygga åren omedelbart före och efter år 1930.
Trots den pågående förändringen av vårt klimat mot ett mera atlantiskt sådant (jämför Ån g strö m 5 förut citerade arbete), hade man anledning antaga, att de ovan omnämnda gynnsamma förhållandena för höstsäden icke skulle fortsätta allt för länge. Så blev icke heller förhållandet. Efter det mycket goda året 1939 följde icke mindre än tre år med extremt stränga vintrar, under vilka höstvetefälten betydligt uttunnades, så att de till stor del måste plöjas upp och besås med andra grödor. Svår försommartorka
1 Räknar man endast med årsperioden 1919—1940, kommer man till 22 kg.
bidrog under åren 1940 och 1941 också till att avsevärt försämra skörde- utbytet. Erfarenheterna från dessa år visade oss, att vårt odlingsmaterial av höstvete i allmänhet icke var tillräckligt frosthärdigt för att kunna motstå så svåra påfrestningar som de, för vilka vetet då blev utsatt. Särskilt illa åtgångna blevo de för södra Sverige uppdragna sorterna (Standard II, Skandia II, Äring 11 m. fl.), men även flertalet övriga sorter (Gyllen II, Sol III, Ankar II, Ergo m. fl.) uppvisade under svåra förhållanden otill- räcklig vinterhärdighet. Däremot övervintrade de gamla lantvetena, som ännu odlas här och var, bra, och detsamma var fallet med några för Svea- land uppdragna förädlade sorter (Sveavete II, Thulevete III och Gluten- vete). Växtförädlingen måste därför under de närmaste åren särskilt in- rikta sig på förbättring utav höstvetets vinterhärdighet för att därigenom göra detsamma ännu mera odlingssäkert. Samtidigt pågå dock allt fort- farande omfattande arbeten för ytterligare stegring utav dess specifika av- kastningsförmåga samt förbättring av stråstyrka och bakningsförmåga.
Trots att dessa förädlingsarbeten bedrivas med stor intensitet och trots att ett par nya sorter redan utlämnats (Weibulls Eroica och Svalövs Borg- vete) och ytterligare sådana äro under förökning, torde man icke böra räkna med samma starka skördestegring genom förädlingen som under 1920- och 1930-talet. En viss sådan bör dock kunna påräknas särskilt för de västra delarna av Götaland och för Svealand.
Genom uppdragande av sådana extremt stråstyva sorter, som de nu i marknaden tillgängliga, bör gödslingen och särskilt användningen av konst- gödsel till höstvetet kunna ökas och en viss skördeökning också därigenom åstadkommas. Så värst stor torde denna dock icke kunna bliva, emedan vetet, som i regel sätts på trädad jord, redan tidigare erhållit relativt stora givor av både naturlig gödsel och konstgödsel. Även dräneringen av ännu icke täckdikade arealer, vilket motverkar vetets uppfrysning, bör verka i skördestegrande riktning liksom också en ytterligare förbättrad bearbetning av trädesarealerna i samband med den fortsatta mekaniseringen av jord- bruksdriften.
Att uppskatta den årliga skördeökning, som härigenom skulle kunna åstad- kommas för de närmaste åren, är naturligtvis mycket vanskligt. Man torde nog göra klokt i att icke beräkna densamma högre än till 15 kilogram per hektar och år. På tio år skulle skörden sålunda ökas med tillhopa 150 kilo- gram.1 Med en höstveteareal på 230 000 hektar (= medeltalet för åren 1936— 1940) skulle detta betyda en skördestegring under denna tid på 34 500 ton eller 6—7 procent. Härav beräknas hälften vara resultat av växtförädling' och resten av kraftigare gödsling och andra kulturåtgärder. En viktig förut- sättning för att dessa kalkyler skola visa sig hållbara är, att inga mera väsent- liga förskjutningar av odlingens omfattning äga rum medförande, att vete—
] Härvid räknas icke med någon skördeökning under krigsåren.
odlingen skulle komma att bedrivas på jordar, vilka med hänsyn till sin bördighet mera avsevärt skilja sig från dem, som för närvarande användas härför.
Beträffande vårvete-odlingen torde man också, då normala förhållanden föreligga, få räkna med en viss skördestegring, under förutsättning att odlingen icke förskjutes till sämre jordar. Vårvetet har nämligen visat sig mycket tacksamt att förädla. Trots att en mera omfattande korsningsför- ädling härmed först började omkring 1910, alltså betydligt senare än i fråga om höstvetet, hava betydande framsteg redan uppnåtts. Sålunda lämna de bästa i marknaden för närvarande tillgängliga sorterna (Fylgia, Dia- mant II, Atle och Progress) enligt försök på Svalöf och vid utsädesför- eningens filialer 15—20 procent högre kärnskörd än Svalövs Kolben och de gamla lantveten, som i början av detta århundrade voro föremål för odling här i landet.
Det råder emellertid icke något tvivel om, att ytterligare framsteg i kärn— avkastning äro att förvänta inom en rätt snar framtid, bl. a. genom kors— ning mellan vissa högt avkastande men sent mognande västeuropeiska sor— ter, såsom t. ex. Rouge de Bordeaux, Hatif inversable, van Hoekls Sommer- tarve m. fl. och våra tidigt mognande sorter av Kolben- eller Diamanttyp. Erfarenheten har nämligen visat, att den höga avkastningen hos dessa väst- europeiska veten endast till en del avhänger av deras sena mognad utan i hög grad också beror på andra egenskaper (kraftig växt, stora ax och kär- nor m. m.), vilka kunna förenas med tidigare mognad.1
Men även genom andra korsningar bör avkastningsförmågan hos vårt odlingsmaterial av vårvete kunna stegras. Lovande resultat hava t. ex. upp— nåtts genom korsning mellan vår- och höstveten. Ur en sådan korsning mellan Extra Kolbenvårvete och Wilhelminahöstvete har på Svalöv upp— dragits sorten Blankavårvete, vilken i genomsnitt för femton år (1928—- 1942) överträffat Extra-Kolbenvårvetet med i medeltal 230 kilogram kärna per hektar eller 68 procent. Sorten är på grund av relativt sen mognad och svag bakningskvalitet visserligen icke direkt odlingsvärd i vårt land, men den är dock av intresse i detta sammanhang, då det genom tillkomsten av densamma visats, att man även på denna väg kan åstadkomma en bety- dande ökning utav avkastningsförmågan.
Liknande resultat hava på Weibullsholm erhållits genom sorten Atle— vårvete, ur korsning Extra-Kolbenvårvete )( Saxo höstvete.
Även genom åstadkommande av mera stråstyva sorter, som kunna ut— nyttja större konstgödselgivor, särskilt kväve, bör en ytterligare stegring
1 Jämför härom H. Nilsson-Ehle: Versuche, Friihreife mit hoher Ertragfähigkeit durch Kreuzung zu kombinieren. Beiträge zum landwirtschaft. Pflanzenbau. Berlin 1924 samt Å. Åkerman: Försök till stegrande av vårvetets avkastning. Sveriges utsädesförenings tidskrift 1943, sid. 51—61.
'i 46 %, utav avkastningen kunna påräknas. En sådan sort som Progress, vilken : liksom Atlevårvetet är mycket stråstyv, har vid kombinerade sort- och kväve- ' gödslingsförsök på Svalöv visat sig väl kunna betala kvävegivor på upp till 400 kilogram per hektar. Det torde icke dröja så värst länge, innan hela vårt sortiment av vårvete har lika god stråstyrka som dessa, och att därmed kommer att följa en ökning av kvävegivorna till vårvete får, under förut- sättning av att ungefär samma prisrelation mellan vårvete samt korn eller havre kommer att bliva rådande som före kriget, anses otvivelaktigt. Man har därför under dessa förutsättningar att för vårvetets vidkommande räkna med en icke obetydlig skördestegring, vilken för en period av tio år borde kunna uppskattas till minst 10 procent, därav ungefär hälften genom framsteg vid växtförädlingen och resten tack vare andra åtgärder, i första hand kraftigare gödsling och intensivare kamp mot ogräs, svampsjukdomar (t. ex. svartrost) och skadeinsekter (vetemygga och Cortophila-larver). En sådan skördeökning skulle med en medelskörd på 1 800 kilogram per hektar betyda en årlig stegring av skördeutbytet på cirka 20 kilogram per år.
Tack vare ett planmässigt och mycket omfattande växtförädlingsarbete har man också lyckats att med de nya sorternas höga avkastningsförmåga förena god bakningsförmåga. I samband med ökade givor av konstgödsel— kväve torde denna ytterligare kunna stegras.
Även i fråga om hösträgen torde man under kommande normala är kunna räkna med ökat skördeutbyte, kanske i första hand genom kraftigare göds- ling. Genom uppdragning av den mycket stråstyva sorten Kungsråg II, som de sista åren fått stor spridning här i landet, bör rågen kunna betala rätt betydligt ökade kvävegivor. Visserligen är denna sort endast tillräckligt härdig för Götaland och för de mera gynnsamt lottade trakterna av Svea- land, men omfattande arbeten pågå, vilka avse att med dess utmärkta strå- styrka förena ännu säkrare vinterhärdighet. Därjämte hör man kunna för- vänta en viss skördestegring genom uppdragande av mera torkresistenta sorter för våra sandjordsområden samt genom framalstrande av särskilt vinterhärdiga och ännu högre avkastande sorter för de områden i Svealand och Norrland, där de sydsvenska sorterna icke visat sig tillräckligt härdiga.
Betydelsefulla erfarenheter hava de senaste åren därjämte kunnat göras rörande vissa lantsorters motståndskraft mot snömögel, något som lett till omfattande korsningsarbeten, avseende att få fram sorter, vilka förena de förädlade sorternas höga specifika kärnavkastning med bättre resistens mot denna svåra sjukdom.
Genom växtförädling och kraftigare gödsling torde skördeutbytet hos rågen i södra och mellersta Sverige kunna stegras med 5 procent under de ifrågavarande tio åren, vilket med en medelskörd på 1900 kilogram per hektar skulle betyda en årlig skördestegring på cirka 10 kilogram per år.
Någon särskild förbättring av bakningsförmågan behöver här icke ifråga- komma, emedan svensk råg, om den blott kan bärgas utan att bliva mält-
ningsskadad, har god bakningsduglighet. I stället inriktas rågförädlingen numera särskilt på uppdragande utav sorter med långsam groningsmognad, som böra bliva mindre ömtåliga vid dåligt bärgningsväder än de nu odlade. En viss hänsyn bör dock även tagas till rågens råproteinhalt.
Odling av vårråg har ju i vårt land mycket liten betydelse och är kon— rcentrerad till vissa dåliga sand- och grusjordar. Vårråg giver lågt skörde- utbyte. Det är sannolikt, att detsamma skulle kunna ökas något genom för— ädling och kraftigare gödsling. Något nämnvärt framsteg under de närmaste tio åren torde dock knappast kunna förväntas.
För kornets vidkommande synas däremot ytterligare framsteg genom förädling kunna påräknas. Ledaren av kornförädlingen på Svalöv, fil. dr i. G r a 11 h a l 1, har härom meddelat följande:
»De i officiell statistik angivna hektarskördarna för korn visa för de olika 5-årsperioderna fr. o. m. 1871—1875 och t. o. 111. 1901—1905 förvånande jämna siffror, endast varierande mellan 1413 och 150 deciton. Däremot in- leda perioderna 1906—1910 och 1911—1915 en kraftig stegring, vilken dock avbytes genom en av förra världskriget betingad vågdal, perioden 1916— 1920. Jämföres 10-årsperioden 1931—1940, då hektarskörden uppgått till 203 deciton, med 10-årsperioden 1881—1890, då medelskörden var 14'8 deciton, erhålles en skördestegring av 55 deciton per hektar (37 procent) eller omkring 11 kilogram per år. Liksom beträffande andra stråsädesslag synes denna höjning hava uppnåtts genom en samverkan av förbättrade jord— kultur- och gödslingsåtgärder å ena sidan samt tillkomsten av ett värde- fullare sortmaterial å den andra.
De mest'betydelsefulla framstegen i fråga om det syd- och mellansvenska sortmaterialet framträdde under 1930-talet, då de danska sorterna Opal, Kenia och Maja utlämnades samt efter hand kommo i mera allmän odling. I jämförelse med Gullkornet (utlämnat 1913) betecknar den mest avkast— ningsrika av dessa sorter, Majakornet, en skördeökning av i runt tal 10 procent. Gullkornet å sin sida överträffade äldre sorter av Chevalier- och Printice-typ samt lantsorterna med 2—15 procent i olika landsändar av södra och mellersta Sverige. Då avkastningen icke är den enda avgörande faktorn för en sorts utbredning utan även sådana egenskaper som maltkornsvärde, stråstyrka och mognadstid spela in, förekomma vid sidan av Majakornet även Kenia och flera andra sorter med något lägre avkastning i odling. Under de allra senaste åren hava två nya sorter, SvaIÖVS Frejakorn och Weibulls Balderkorn, tillkommit, vilka synas bättre förena de olika värdeegenska- perna och följaktligen innebära möjligheter till något stegrad medelavkast— ning, i den mån de komma i allmännare odling. Nytt förädlingsmaterial före- ligger vidare, vilket delvis t. o. m. överträffat Majakornets avkastning med 2—5 procent. Det synes rimligt att på grundval av dessa förutsättningar ( räkna med en genomsnittlig skördeökning av sortmaterialet under de när— , maste tio åren om 2 procent.
I fråga om det norrländska kornområdet betydde Vegakornet, som ut- lämnades 1920, ett framsteg i avkastning i jämförelse med tidigare odlade lantsorter med lågt räknat 10 procent. Våren 1943 utlämnades en ny sort, Svalövs Eddakorn, vilken betecknar en ny epok i skördestegringen för detta område. Eddakornet har nämligen i medeltal av ett stort antal försök över- träffat Vega med cirka 10 procent. Spridningen av sorten under de närmast följande åren torde kunna medföra en genomsnittlig skördeökning av åt— minstone cirka 5 procent i mellersta och övre Norrland.
De moderna kornsorterna beteckna i fråga om stråstyrka ett synnerligen betydelsefullt framsteg framför lantsorterna och andra äldre sorter. Den förbättrade stråstyrkan har möjliggjort högre kvävegivor än tidigare och har därigenom bidragit till den totala skördestegringen för kornet. Om hän- syn tages jämväl till att det under närmast kommande 10-årsperiod använda sortmaterialet torde i genomsnitt innebära ytterligare någon förbättring även härvidlag, synes en genomsnittlig skördeökning för hela landets hektar— skördar av kom med 3 5 procent uppnåelig genom sortmaterialets för- bättring.»
Den skördeökning, som hittills uppnåtts i fråga om haute, uppgår enligt förut anförda beräkningar till i medeltal 10 kilogram per år. Härav synes cirka hälften böra tillskrivas växtförädlingen och resten andra åtgärder. På grund av havreodlingens stora omfattning i landet både i renbestånd och i blandsäd äro dessa framsteg mycket betydelsefulla. För den framtida foder- försörjningen kan emellertid en ytterligare ökning utav havreskörden bliva nog så värdefull. Det råder icke något tvivel om, att havren hittills ofta blivit mera styvmoderligt behandlad än flertalet andra grödor. Sålunda kommer den ofta sist i Växtföljden, d. v. s. längst från trädan, och får därför icke så sällan föra en hårdare kamp mot ogräset än övriga grödor. På grund härav får den även genomsnittligt taget mindre nytta av den naturliga gödseln, vilken åtminstone hittills vanligen mest utspritts på trädan och till rotfruk- terna, alltsåi början av omloppet. Man har nog också som regel varit mera sparsam med konstgödsel till havren än till brödsäd och rotfrukter.
Vid riklig tillgång på relativt billig konstgödsel har man emellertid all anledning antaga, att användningen av konstgödsel till havre och blandsäd kommer att öka avsevärt, liksom man kan förmoda, att man kommer att bättre fördela den naturliga gödseln till olika grödor än man tidigare gjort. Tillkomsten av de stråstyva sorterna Solhavre II, Bambuhavre, Stormogul— havre II, Orionhavre III m. fl. möjliggör användande av betydligt ökade kvävegivor. Havreskördarna böra härigenom kunna stegras ganska betyd- ligt, vartill även ett bättre bekämpande av ogräset genom intensivare jord- kultur bör kunna bidraga.
Naturligtvis är det mycket vanskligt beräkna, vad dessa åtgärder kunna betyda för skördeutbytet. Försiktigheten torde bjuda att icke räkna med större skördeökning på tio år på grund av bättre gödsling än 5 procent.
Härtill komma så eventuella framsteg i skördeutbyte genom förädling. Havren har visserligen ansetts »svår att förädla». Påtagliga framsteg hava dock redan uppnåtts, t. ex. genom Örnhavre och Solhavre II, Guldregns— havre II, Stormogulhavre II, Orionhavre II och Samehavre. Sålunda visa ; ju de förut onmämnda, mycket omfattande försöken på Svalöv, att Örn- *havre genomsnittligt taget giver 6 procent högre kärnskörd än den gamla standardsorten Seger och denna skillnad har bekräftats dels genom försök vid utsädesföreningens filialer och i lokala sortförsök i sortens odlingsområde i södra Sverige, dels genom omfattande försök i Danmark, Holland, Tysk- land och Polen. Liknande erfarenheter kunna anföras rörande de andra ovan omnämnda sorterna. Men kan man komma vidare? Ja, arbetena på Svalöv och vid filialema i Skara, på Varpnäs (Värmland) och i Lännäs (Ångermanland) visa detta mycket tydligt. Men framstegen äro icke stora, utan synas röra sig om en eller annan procent. Man torde därför göra klokt i att för de närmaste åren icke räkna allt för mycket härmed. Efter över- läggningar med utsädesföreningens tjänstemän och andra häronf samt efter att hava inhämtat vederbörande växtförädlares vid Weibullsholms växtför- ädlingsanstalt uppfattning om saken har jag stannat vid 2 procent för de närmaste tio åren.
Tillsammans skulle de beräknade framstegen alltså röra sig om 6 a 7 procent under tio år. Med en medelskörd på knappt 1 800 kilogram per hektar och år skulle detta alltså för landet i sin helhet betyda en skörde- ökning på cirka 12 kilogram per hektar och år.
Ärter och vicker spela trots sin relativt höga äggvitehalt under normala förhållanden liten roll i försörjningen. Trots detta är det naturligtvis av största vikt, att möjligast hög skörd eftersträvas vid odling därav. Ökad gödsling för dessa är visserligen av betydelse, men då ärterna själva förse sig med kväve tack vare sina rotbakterier, har gödslingen mindre betydelse för skördeutbytet. Endast på jordar, som lida brist på fosforsyra och kali, kan någon gödselverkan påräknas.
På kalkfattiga jordar är kalkning en viktig förutsättning för stegrande av ärternas avkastning. Försökssiffror från bl. a. Lanna försöksgård i Väs— tergötland visa detta mycket tydligt.
De senaste årens resultat vid växtförädlingen av ärter tyda ganska be— stämt på möjligheten av ytterligare icke obetydliga framsteg. Professor R. Torssell på Ultuna, specialist på baljväxter, har härom meddelat föl- jande:
»Redan föreliggande sorter av kokärter för södra och mellersta Sverige, vilka nu skola förökas, representera ett framsteg på inemot 5 procent fram- för Torsdagsärt II. Då ett synnerligen rikt förädlingsmaterial nu föreligger, och då den hittillsvarande bearbetningen av detta lämnat lovande resultat, synes ett framsteg i fråga om kärnavkastningen på ytterligare några procent under de närmaste tio åren icke vara uteslutet.
Även för Norrland bearbetas ett ganska omfattande förädlingsmaterial av '"” kokärter. Det har dock hittills visat sig synnerligen svårt att få fram för? de norrländska förhållandena väl lämpade kokärtsorter.
Genom foderärtsorten 01080 torde, om hela det tilltänkta odlingsområdet _ w_ södra och mellersta Sverige — beaktas, ett icke obetydligt framsteg framför " nuvarande sorter vara säkerställt. På grund av sortens tidighet (sex dagar tidigare än Solo), bör detta också i stor utsträckning kunna utnyttjas. Arbe- tena i fråga om foderärter synas innebära väl så stora möjligheter som be- träffande kokärter, varför inom de närmaste åren ytterligare framsteg på inemot 5 pocent bör ligga inom räckhåll vid denna förädling för södra och mellersta Sverige.
För Norrland föreligga i och med de nya sorterna 05321 och 05322, vilka f. n. förökas i stor skala, synnerligen vackra och betydelsefulla framsteg, vilka få anses innebära en avkastningsstegring på c:a 10 procent. Dessa sorter äro sålunda värdiga motsvarigheter till Eddakornet och Samehavren, som nyligen utlämnats i marknaden. Även på grund av vinsten i tidighet torde man kunna räkna med, att dessa sorter skola medföra ökad och mera lö- nande baljväxtodling. Det rika förädlingsmaterial av foderärter för Norr- land, som f. n. bearbetas, giver förhoppning om, att ytterligare icke obe- tydliga skördestegringar skola kunna åstadkommas inom de närmaste 10 a 15 åren.
Förädlingen av vicker kan måhända synas mera problematisk. Den klar- het, som erfarenheterna under de senaste åren lämnat, bör dock bidraga till uppnåendet av resultat. Här är emellertid av allt att döma det direkta ur- valet av lantsorter ännu icke på långt när uttömt. Med den snabbhet, var- med vickern förökas, bör även i fråga om detta växtslag framsteg vid för- ädlingen kunna påräknas inom de närmaste åren.»
I anslutning till professor To r s s el ls utredning torde man sålunda kunna räkna med ett genomsnittligt framsteg vid ärtförädlingen under de när- maste tio åren på minst 50 procent, vartill kommer någon eller några pro— cent som resultat av andra kulturåtgärder. Om vi tillhopa räkna med i medeltal 7'0 procent., skulle detta med nuvarande skördar på 1 500 kilogram , betyda en årlig skördestegring på 10 kilogram per år.
I fråga om vickern bör samma stegring icke sättas högre än till 5 kilo- gram per år.
Det torde numera vara ett ganska allmänt känt förhållande, att potatisen här i landet lämnar jämförelsevis låg skörd och lägre än i våra grannländer. , Professor H u g 0 0 s v a 1 d, Ultuna, som i en särskild utredning behandlat frågan om möjligheterna att öka potatisskördarna (bil. 1), har som viktigaste orsak till de förhållandevis låga skördarna angivit: Olämpligt sortval, an- grepp av växtsjukdomar, särskilt bladmögel och viroser, för knapp gödsling och rikligt förekommande av ogräs. Professor 0 s v al d menar emellertid, att man genom lämpliga) åtgärder snart nog skulle kunna uppnå betydligt »
ökade potatisskördar. Särskilt kan detta bliva fallet, om sortfrågan ägnas större uppmärksamhet och insyning och kontroll av utsädesproduktionen er- hålla större omfattning, än vad hittills varit fallet. På initiativ av livsmedels- kommissionens produktionsavdelning har av Statens centrala frökontroll- anstalt en sådan insyningsverksamhet redan igångsatts, och man har all an- ledning antaga, att jordbrukarna efter den propaganda, som bedrivits här- för, komma att ägna mera intresse åt utsädesfrågan än hittills. Då man vid insyningen även tager hänsyn till förekomsten av viroser, bör denna även kunna bliva ett betydelsefullt led i kampen mot dessa.
Enbart genom bättre sorter och friskt utsäde böra skördarna av potatis kunna stegras avsevärt. Men även genom kraftigare, mera rationell göds- ling är mycket att vinna liksom också genom intensivare kamp mot ogräset.
Om de här behandlade åtgärderna genomföras och om ett energiskt arbete av hushållningssällskap och andra nedlägges på upplysning och propa— ganda, kan potatisskörden enligt professor 0 s v a l (1 ökas högst väsentligt. Det synes enligt honom icke vara omöjligt, »att inom ett par årtionden åstad- komma en stegring med femtio procent av den nuvarande medelskörden». Femtio procent kan visserligen tyckas vara mycket, men då en sådan Ökning blott innebär, att medelskörden av potatis i vårt land skulle stiga till om- kring 22 ton per hektar, synes en skördeökning av angiven storlek icke ligga utanför möjlighetens gräns. Icke på något annat område inom växtodlingen torde det vara möjligt att uppnå en så betydande skördeökning som inom potatisodlingen. Då det emellertid givetvis tager några år, innan de här föreslagna åtgärderna till förbättrande av potatisskördarna kunna förväntas giva mera påtagliga resultat, torde man för de närmaste tio åren endast böra räkna med en årlig skördeökning på 1 procent, vilket betyder 140 kilogram per år eller för tillhopa tio år 101) procent.
Såsom förut framhållits, hava skördarna utav sockerbetor under de sista decennierna stigit så betydligt som från 267 ton per hektar i medeltal för åren 1891 1900 till 35'6 ton för åren 1931—1940. Samtidigt ökades socker- halten från cirka l.3'0 procent i början av 1890-talet till mellan 170 och 181) procent i slutet på 1930—talet. Det är utan tvivel i första hand det inten- siva växtförädlingsarbetet, som åstadkommit dessa stora framsteg. Enligt meddelande från chefen för Svenska sockerfabriksaktiebolaget i Malmö, assessor N. W. Lundblad, synes man vara ganska tveksam om, huru- vida mera påtagliga framsteg med hänsyn till avkastning och sockerhalt kunna påräknas de närmaste åren. Något kan kanske, menar han, vinnas genom att uppmärksamheten mera riktas på fabriksdugligheten hos betan. Vad industrien särskilt har intresse av, är ju det socker, som kan utvinnas. »En fabriksgod beta och ett så gott tekniskt förfarande som möjligt kunna visserligen icke öka det s. k. polsockerutbytet (= totala sockermängden) , per hektar», meddelar assessor L un dbla d, »men däremot den utvunna ( råsockermängden i fabrikerna, och det är ju med denna, som både odlarna
och industrien hava att räkna; endast detta socker kan betalas till odlarna och komma konsumenterna till godo.»
Ett ökat utbyte av »polsocker» per hektar skulle möjligen kunna uppnås, om man överginge till en något sockerfattigare beta med större rotvikt. Här— med ökar man emellertid transportkostnaderna för både odlare och industri och kan riskera att försämra det ekonomiska utbytet för industrien. Sam- tidigt vinnes emellertid en ökad mängd betmassa, vilket kan vara till gagn för odlaren.
I betraktande av att ett omfattande arbete måste nedläggas enbart på att upprätthålla, vad som genom växtförädling redan åstadkommits och med de erfarenheter, man de senaste åren kunnat göra rörande svårigheterna att genom växtförädling åstadkomma ytterligare framsteg, torde man göra klo- kast i att under de närmast följande åren icke räkna med några mera på- tagliga sådana.
Ett »språng» i utvecklingen är dock tänkbart, om man genom ökning av kromosomtalet kan få fram en högre avkastande typ av betor, utan att kvaliteten alltför mycket försämras. Uppdragande av triploida former synes öppna vissa nya möjligheter i denna riktning.
Icke heller genom kraftigare gödsling torde något vidare vara att vinna för sockerbetornas vidkommande. Man var redan före kriget uppe i ganska stora gödselgivor, framför allt av kväve. Många jordbrukare använde t. o. m. över 400 kilogram salpeter per hektar. En riktigare differentiering av konstgöds- lingen skulle möjligen hava utsikt giva vissa positiva resultat. I fortsätt- ningen borde nog större uppmärksamhet ägnas åt gödslingens inverkan på kvaliteten än som tidigare varit fallet.
Vissa andra kulturåtgärder (dränering, kalkning, tillförande av spårele— ment) böra också i någon mån kunna höja sockerbetsskördarna. En för- bättrad såteknik och optimalt plantantal skulle främja betplantans tillväxt och öka skördeutbytet. På denna punkt möter man emellertid också faktorer, som motverka skördestegringen. I första hand gäller detta den brist på arbetsfolk inom jordbruket, som man kan befara skall bliva av bestående natur, och som kan tvinga till ytterligare mekanisering av arbetet, vilket å sin sida, åtminstone innan anpassning skett, kan komma att motverka en skördeökning.
Av skäl, som här anförts, torde man sålunda under de närmaste tio åren icke böra räkna med någon större ökning utav skördarna av sockerbetor. ! I de följande kalkylerna har endast räknats med en stegring av 90 kilogram per år eller 2—3 procent.
Enligt upplysningar, som införskaffats från växtförädlare och försöks- män, synes man icke heller i fråga om foderrotfrukter (foder- och foder- sockerbetor, kålrötter, rovor och fodermorötter) böra räkna :med några större skördeökningar. Växtförädlingen har här, liksom i fråga om socker- betor, mycket arbete med att endast upprätthålla de uppnådda resultaten.
Vad gödslingen angår, så har man även här redan konmit upp i så höga givor av både naturlig gödsel och konstgödsel, att icke heller genom kraf- tigare sådana någon större ytterligare skördeökning kan påräknas. Skötseln av foderrotfrukterna lämnar visserligen, särskilt i landets mellersta och norra delar, ofta åtskilligt övrigt att önska. En mångårig, relativt resultatlös pro- paganda för en bättre skötsel av rotfrukterna har emellertid lärt oss, att man icke bör räkna med någon nämnvärd förbättring härutinnan. Fram- stegen under de närmaste tio åren beräknas därför här endast till 95 kilo- gram per hektar och år eller tillhopa under tio år till 2—3 procent.
På grund av vallodlingens stora omfattning i vårt land och dess till följd därav stora betydelse för vår jordbruksproduktion har frågan om vallodlin- gens utvecklingsmöjligheter i denna utredning ägnats särskild uppmärk- samhet. För att få hithörande frågor möjligast allsidigt och ingående belysta har utredningsmannen sökt samarbete med en av de främsta specialisterna på svensk vallodling, professor G. N i 1 s s 0 n - L e i s s 11 e r, tidigare an- ställd vid Sveriges utsädesförening i Svalöf, och anmodat denne att efter samråd med föreståndaren för och tjänstemän hos Svenska vall- och moss- kulturföreningen utarbeta en särskild redogörelse för vallodlingens utveck- ling i södra och mellersta Sverige (bil. 2).
Som framgår av de nämnda utredningarna, böra stora utsikter till steg- rande av vallskördarna redan de närmaste åren förefinnas. Såsom viktigaste åtgärder härför beträffande slåttervallarna ifrågasättes:
1. Omloppstiden göres kortare än som hittills varit fallet. Särskilt gäller detta för Norrlands vidkommande, där lågt avkastande, mångåriga vallar äro mycket vanliga.
2. Större intresse ägnas vallutsädet. Särskilt gäller det få fram större mängder utsäde av de bästa lokalstammarna och de uthålliga förädlade stam- marna av rödklöver och timotej. Luzernen bör få ökad utbredning på därför lämpliga jordar. _
3. Mera uppmärksamhet ägnas insådden och skyddssåden, varvid bl. a. beaktas, att man allmänt bör övergå till radsådd samt att gödslingen till skyddssäden sker så, att vallbrodden icke skadas. Där kalkbrist förefinnes, bör jorden kalkas, varjämte kali och fosfat tillföras, där så erfordras.
4. Klöverfattiga äldre vallar böra mera allmänt övergödslas med kväve än som hittills skett. Där kvävegödsling redan brukat företagas, böra givorna ofta kunna ökas.
5. Slåttern bör, särskilt i mellersta och norra delarna av landet, företagas ännu tidigare än som hittills varit fallet.
6. Minst 5 procent av skörden bör inläggas som A. I. V.-foder, detta icke minst för att uppnå ökad halt av karotin och A—vitamin i vintermjölken och det därav framställda smöret.
Beträffande betesvallama har av de gjorda utredningarna särskilt fram- gått behovet av utökade arealer kulturbeten, vilken ökning åtminstone delvis
bör ske på slåttervallarnas bekostnad. Vidare böra betesvallarna gödslas kraftigare och på ett mera rationellt sätt. Eventuellt överskott från sådana vallar, som icke hinna avbetas, användes lämpligen till ensilage.
Under förutsättning av en kraftig propaganda för dessa och andra lik- nande åtgärders genomförande till förbättrande av vår vallodling, råder det icke något tvivel om, att man på rätt kort tid skall kunna utvinna avsevärt högre vallskördar än dem, vi hittills erhållit. För de närmaste tio åren efter kriget torde, under ovan ofta angivna förutsättningar beträffande priser 111. m., vallskördarna under denna tid kunna ökas med tillhopa 10 procent, alltså med 35 kilogram per år.
Bland andra kulturväxter, som efter kriget torde komma att bliva av in- tresse för vår växtodling, mä särskilt nämnas Sötlupinen.
Sötlupinen kan med fördel odlas på magra sandjordar, där eljest endast ganska låga skördar av råg och potatis kunna erhållas. Dess odlingsområde är Sydsverige, åtminstone t. o. m. Halland—Småland, men nordgränsen är icke definitivt fastställd.
Lupinen lämnar höga grönmassaskördar — 30 ton per hektar är ingen för hög siffra utan överträffas ofta — men medräknas även de sämsta jordar, på vilka lupinen kan odlas, torde denna siffra giva ett ungefärligt medeltal. Torrämnehalten är ganska låg, varierande omkring 15 procent, men i gengäld är den äggviterik med hög kvalitet och smältbarhet. Den an- givna skörden svarar mot ungefär 5 ton prima klöver- eller luzernhö per hektar, alltså en bra skörd även för goda jordar.
Lyckas man genom förädling framställa tidigt mognande sorter —— arbeten med detta syfte pågå i stor omfattning —— kan även odling av frö till foder- ändamål komma i fråga. Äggvitehalten hos fröna ligger vid 130—% pro- cent, och även här rör det sig om högkvalitativ och relativt lättsmält ägg- vita; lupinen anses i detta avseende komma näst efter sojabönan. Vad angår skördens storlek torde kunna sägas, att den är minst jämngod med stråsäd på motsvarande jord; på grund av den osäkra mognaden föreligga dock icke fullt tillförlitliga svenska resultat mer än för ett fåtal odlingar.
Redan nu har lupinen tilldragit sig ett betydande intresse, och dess areal ökas troligen är från år. Svårigheten att erhålla frö och dettas höga pris utgör tills vidare en begränsande faktor för lupinodlingen. Växtförädlingen strävar på olika vägar att framställa tidigare mognande sorter, vilka skulle möjliggöra säkrare och billigare fröproduktion. Anledning finnes att antaga, att åsyftade resultat skola ernås, men huruvida nya sorter hinna ut i mark— naden, så att de få något inflytande inom den närmaste 10-årsperioden, är tvivelaktigt. Vissa utsikter härför förefinnas dock.
När Sötlupinen definitivt slagit igenom, är det sannolikt, att dess odling kommer att omfatta minst 10000 hektar om året _— enbart i Gärds och Villands härader finnas omkring 10000 hektar för sötlupin lämplig jord. Med ovan antagna produktionssiffror skulle detta innebära ett tillskott till
landets äggviteförsörjning av 45 000 ton äggviterikt torrämne. I hela landets försörjning är detta kanske ingen större kvantitet, men de magra sandjords- områdena som f. n. äro notoriskt äggvitefattiga, skulle med sötlupinens hjälp kunna bliva självförsörjande i fråga om detta näringsämne, samtidigt som deras totala foderproduktion ökade kraftigt, och detta i stor utsträckning genom utnyttjande av jordar, som hittills knappast varit värda att odla.
(I det ursprungliga manuskriptet hade i detta sammanhang även lämnats en redogörelse för odlingen av oljeväxter och de möjligheter för ökade skör- dar av dessa, som synas förefinnas. På grund av de ytterligare erfarenheter, som vunnits rörande dessa växter under de allra senaste åren, har det emel- lertid icke ansetts lämpligt att här intaga denna redogörelse. Frågan om oljeväxtodlingens framtidsutsikter har för övrigt så ofta behandlats i andra sammanhang av sakkunniga, att någon särskild redogörelse härför knap- past kan anses behövlig.)
IV. Vegetabilieproduktionens storlek och inriktande efter kriget.
Såsom av det föregående framgått, kan man under vissa förutsättningar räkna med en icke obetydlig skördeökning utav flertalet åkerbruksväxter, då mera normala förhållanden åter inträda. De nämnda förutsättningarna skulle i första hand vara, att förhållandena i priser mellan jordbrukets produkter och dess viktigare produktionsmedel, arbetskraften hän" inbe— gripen, bliva minst lika gynnsamma som före kriget, så att jordbrukarna finna det lönsamt bedriva ett intensivt jordbruk samt att använda bästa möjligt utsäde, relativt stora mängder konstgödsel o. s. v. Blir så fallet, och om inga mera genomgripande omläggningar av vegetabilieproduktionen ifrågasättas, som kunna medföra avsevärda arealförskjutningar i fråga om de olika kulturväxterna, skulle man, enligt vad som i föregående kapitel påvisats, kunna räkna med nedanstående ökning av skörden utav följande åkerbruksväxter:
Skördeökning
Under 10 är Per år Höstvete ........................ 6—7 % 15 kg/ha Vårvete .......................... 10 % 20 » Höstråg .......................... 5 % 10 » Vårråg .......................... — —— Korn ..................... .... 5 % 10 kg/ha Ijavre .......................... 6—7 % 10 » Arter ............................ 7 % 10 » Vicker .......................... 2—3 % 5 » Sockerbetor ...................... 2—3? % 90 » Foderrotfrukter .................. 2—3? % 95 » Potatis .......................... 10 % 140 » Slåttervall ........................ 10 % 35 kg hö/ha Betesvall på äker ................ 10 % 35 o »
För att få en uppfattning om, vad dessa stegringar av skördeutbytet ge- nomsnittligt taget skulle komma att betyda för vår jordbruksproduktion, har en kalkyl över den samlade vegetabilieproduktionen ungefär år 1950 och vid normala väderleksbetingelser uppgjorts. Härvid har man utgått ifrån, att
man i vår jordbrukspolitik närmast skulle följa den linje, som betecknats som »förkrigslinjen», alltså en kompromisslinje mellan en extrem självför- sörjningslinje och en mera frihandelsbetonad )utrikeshandelslinje». Skulle man också vilja uppgöra kalkyler enligt de andra alternativen, kunna sådana, i anslutning till här framlagda resultat, lätt åstadkommas.
Vid användande av de ovan anförda siffrorna för beräkning av skör- darnas storlek efter kriget bör ihågkommas, att vi vid tidigare utförda be- räkningar av hektarskördarnas storlek utgått från medeltalet från 10-års- perioden 1931—1940, alltså från medio av 1930-talet. Eftersom verkningarna av krigsförhållandena på skördeutbytet först kunna beräknas hava gjort sig nämnvärt gällande efter 1940, skulle ju en viss del av den i ovanstående tabell angivna Skördeökningen under tio är redan vara realiserad.
Från och med 1940 måste man, av skäl som också ovan framhållits, an- taga, att en viss tillbakagång av skördeutbytet ägt rum; skördekurvan sjunker liksom under förra kriget. Hur länge efter kriget denna tillbakagång, som för övrigt motverkas av framstegen vid växtförädlingen, kommer att göra sig gällande, är svårt att fastslå. Under icke allt för ogynnsamma betingelser borde 1940 års standard kunna vara uppnådd redan ett par år efter freds- slutet. Den angivna skördeökningen på 6—7 procent för höstvete, 10 procent för vårvete o. s. v. skulle i så fall uppnås redan i början av 1950-talet.
Beträffande brödsäden utgå vi till att börja med ifrån, att odlingen härav lämpligen bör ha sådan omfattning, att vi liksom före kriget bliva självför- sörjande med vete och råg. Härmed torde nämligen kravet på en betryg— gande försörjningsberedskap bäst tillgodoses, i det man knappast kan upp- fylla detta på ett tillfredsställande sätt enbart genom lagring — erfaren- heterna särskilt från de gångna krigsåren visa detta med all önskvärd tyd- lighet. Låt oss därför till att börja med utgå ifrån, att man bör eftersträva en brödsädsareal på tillhopa cirka 500000 hektar, samt att denna areal för att i möjligaste mån tillfredsställa konsumenternas krav, fördelas med cirka 230 000 hektar på höstvete, 80 000 hektar på vårvete — en så stor .vårveteodling får anses behövlig för upprätthållande av fullgoda mjölkvali- teter — samt 190 000 hektar på höst- och vårråg, varav 5 000 hektar av det sistnämnda växtslaget. Efter tio normala är från 1935 räknat, alltså i början av 1950-talet, skulle, om de ovan beräknade skördeökningarna kunna realise— ras, från denna areal följande totalskördar erhållas:
Deeiton . . Hektar per hektar Skörd 1 ton Höstvete .................. 230 000 25-0 575 000 Vårvete .................. 80 000 20-93 161 600 Höstråg .................. 185 000 19-9 368 150 Vårråg .................... 5 000 113-& 6 700 Summa 1 1 1 1 450
Åren 1931—1940 uppgick brödsädesskörden här i landet till i medeltal 1 044 360 ton per år. Under ovan angivna förutsättningar skulle man sålunda efter den angivna tiden hava att räkna med en merskörd på i runt tal 67 000 ton eller 6'5 procent. Denna ökning är cirka dubbelt så stor som folköknin- gen i medeltal varit för de sista tio åren. I betraktande av att tillgången på brödsäd här i landet under de åtta åren närmast före kriget (1931—1938) var tillräcklig för täckande av konsumtionsbehovet —— den då förekommande importen motsvarades nämligen enligt dåvarande aktuarien E. G a rl s s 0 n1 i det allra närmaste av det överskott, som genom försäljning till foder eller export undandrogs marknaden _ och då icke obetydliga myckenheter av skörden torde hava använts till foder, enligt E. G a rls s on mellan 75 000 och 125 000 ton vete samt mellan 90 000 och 155 000 ton råg, kan, i synner- het under goda år, då det även är god tillgång på fodersäd, mycket bety- dande överskott komma att uppstå. Detta var ju också fallet under 1930- talet, då man vissa goda år fick räkna med överskott på hundratusentals ton. En del av sådant eventuellt överskott kan lämpligen för tryggande av vår försörjningsberedskap under åren närmast efter kriget uppläggas i lager. Men även om betydande kvantiteter disponeras härför, komma dock, 'om två eller flera goda år följa efter varandra, och särskilt om odlingen skulle ökas över de angivna arealerna, stora svårigheter att uppstå för av- sättning härav. Visserligen kan man ju tänka sig en export av överskottet, men vid sådan export får man nog ofta räkna med efter våra förhållanden mycket låga priser och följaktligen med avsevärda ekonomiska förluster för det allmänna, om visst pris skulle garanteras odlarna för brödsäd.
Redan 1938 års jordbruksutredning hade ju fått sig förelagt att fram- komma med förslag till åtgärder för motverkande av det stora brödsäds- överskott, med vilket man med då förekommande skydd för brödsädsodlin- gen måste räkna. Bland andra åtgärder, som diskuterades, var också den att försöka motverka en ytterligare ökning av brödsädsodlingen och helst borde man eftersträva att få densamma minskad genom särskilda stödåtgär- der, syftande till att i de starkast brödsädsodlande områdena få till stånd odling av vissa nya eller hittills endast i obetydlig omfattning odlade kul- turväxter. Man tänkte härvid särskilt på vissa växter med oljerika frön, så- som raps, vallmo, vitsenap, soja m. fl. Oljan från dessa skulle kunna an- vändas för framställning av matfett, av vilket ett betydande underskott före- låg, som täcktes genom import.
På uppdrag av sagda jordbruksutredning gjorde undertecknad i samband med en utredning om jordbrukets inriktande i händelse av landets avspärr- ning vid krig en undersökning rörande möjligheten för en odling av olje— växter här i landet. 1939 års riksdag beviljade också, med anledning av vissa av Kungl. Maj:t i anslutning till den nämnda utredningen framlagda för—
1 E. Carlsson: Brödsädst'örbrukningen och 1937 års skörd. Landtmannen—Svenskt Land, årg. 1937, häfte 40—41.
slag, medel för möjliggörande av en begränsad odling av oljeväxter för att därigenom få till stånd en viss utsädesreserv härav.
Då kriget hösten 1939 bröt ut, vidtogos omedelbart åtgärder för åstad- kommande av en mera omfattande oljeväxtodling. Dessa hava, som bekant, lett till mycket gott resultat, i det att ganska omfattande odlingar härav förekommit de båda senaste åren. De gynnsamma erfarenheter, man här— vid kunnat göra rörande oljeväxtodlingen hava medfört, att frågan om fort— satt stöd åt denna odling väl förtjänar upptagas till förnyad prövning i sam- band med frågan om åtgärder för begränsande av brödsädsodlingen.
Med de relativt låga skördar, man under de närmaste åren måste räkna utav raps, vallmo m. fl. kommer det stöd, som skulle behövas för upprätt- hållande av en oljeväxtodling, sannolikt att bliva väl så kostbart som ex- port av brödsäd eller förbilligande av densamma för användning till foder. Det finns emellertid andra skäl, som tala för bibehållande av oljeväxtodlin— gen i viss omfattning, nämligen dels denna odlings betydelse från bered- skapssynpunkt, dels dess betydelse i samband med en ytterligare "rationalise- ring av jordbruket i landets södra slättbygder.
Jämväl för fodersädens vidkommande torde man, som av det förut an— förda framgått, få räkna med en icke obetydlig skördeökning. Denna kan, om icke behovet av fodersäd för en väsentligt ökad animalieproduktion steg- ras, liksom fallet var före kriget, i prisreglerande syfte nödvändiggöra visst skydd mot import av fodersäd.
Om man vill uppgöra en kalkyl över fodersäden, kan man lämpligen utgå från en areal på tillhopa 1 000000 hektar stråsäd, fördelad på sätt, som nedan angives, vartill skulle komma tillhopa cirka 30 000 hektar rena baljväxter (ärter 24 000 hektar, vicker 5 000 hektar och bönor 1 000 hektar). Kalkylen skulle då bliva följande:
Deciton i Hektar per hektar Skörd i ton Korn ...................... 120 000 21-15 253 800 Havre .................... 550 000 18-95 1 042 250 Blandsäd .................. 330 000 22-30 735 900 Summa 2 031 950
Härtill komma 36 480 ton ärter, 7 900 ton vicker och 1 830 ton bönor. Från beredskapssynpunkt är det av vikt, att odlingarna av baljväxter upprätthål— las i icke alltför liten omfattning.
Det kan naturligtvis ifrågasättas, huruvida man icke skulle räkna med ytterligare någon ökning särskilt av arealerna för kom och blandsäd. Bland annat vore en sådan ökning av fodersädsarealen på vallarealens bekostnad motiverad i synnerhet i Norrland, där en icke obetydlig produktionsökning vore att vinna genom en omläggning av växtodlingen i angiven riktning.
Redan med de arealer, som här ifrågasatts, skulle den totala fodersäds- skörden stegras från i medeltal under åren 1931—1940 1 932 384 ton till den ovan angivna kvantiteten 2 031 950 ton eller med cirka 100 000 ton.
Ifråga om säd till grönfoder må endast framhållas, att arealen av denna. ofta mycket dåligt räntabla gröda beräknas efter hand komma att minska, samtidigt som kulturbetena ökas och förbättras. Grönfoderodlingen beräk- nas därför efter tio är endast uppgå till 3/4 av nuvarande areal eller till i runt tal 85 000 hektar. Någon skördeökning från grönfoderarealerna torde icke böra påräknas. Visserligen bör en förbättrad jordkultur och kraftigare gödsling även ifråga om grönfodret verka skördestegrande, men då växtför- ädlingen strävar efter att minska strålängd och halmavkastning, har man icke anledning räkna med någon bestående skördeökning härav.
Betydande framsteg äro däremot, såsom tidigare framhållits, att förvänta ifråga om potatis. Det är naturligtvis mycket vanskligt bilda sig någon be— stämd uppfattning om, hur stor potatisareal, som efter några år kan påräk- nas. På grund av den stabilitet, potatisarealen under senare tiden visat, har här endast räknats med en mindre höjning av densamma, nämligen från cirka 146 000 hektar år 1943 till 150 000 hektar. Åren 1931—1940 var denna areal i medeltal cirka 133 000 hektar. Det är emellertid tänkbart, att odlingen efter tio år kommer att bliva ännu större, om blott jordbrukarna mera all- mänt komma till insikt om potatisens stora värde i foderstaterna för både nötkreatur och svin.
Utgående från en potatisodling på 150 000 hektar och en med 10 procent Ökad skörd skulle detta efter tio år betyda en normalskörd på 2 260 000 ton. Denna myckenhet potatis kan förslagsvis tänkas använd på följande sätt:
Utsäde efter 2 500 kilogram per hektar .................... 375 000 ton Potatismjöl (25 000 ton) .................................. 140 000 » Sprit (25 miljoner liter) .................................. 100 000 » Direkt konsumtion ...................................... 800 000 » Lagringstörluster (10 % på cirka 2 miljoner ton) ............ 200 000 » Till utfodring .......................................... 645 000 »
Tillhopa 2 260 000 ton
En så stor-kvantitet som 645 000 ton torde nog vid normal kreaturshåll- ning kunna finna avsättning till foder.
Under förutsättning av att man önskar upprätthålla sockerbetsodling i sådan omfattning, att den någorlunda täcker landets behov av rörsocker, erfordras härför med samma sockerkonsumtion som före kriget en areal på cirka 55 000 hektar. Med en normal skörd på 36 400 kilogram per hektar skulle detta med en sockerhalt på 17'0 procent betyda en råsockerskörd på cirka 340 000 ton. Möjligheten att upprätthålla en så stor odling kommer att i hög grad bero på tillgången på arbetskraft för betornas skötsel och upp- tagning. Utan tvivel kunna svårigheter härför uppstå, vilka dock kunna
motverkas genom fortsatt mekanisering utav olika arbetsmoment. Sålunda kan man möjligen hava att räkna med något minskat arbetsbehov, dels vid gallringen genom sådd av ensamfrön i stället för frösamlingar, dels vid upp- tagningen genom användande av mekaniska betlossnings- och blastnings- anordningar. Skulle trots detta en tillräcklig areal icke kunna erhållas — något som naturligtvis i hög grad också är en prisfråga — måste den åter— stående delen av konsumtionsbehovet täckas genom import.
Av foderrotfruker beräknas odlingen under åren närmast efter kriget uppgå till endast cirka 60 000 hektar. Med en skördeökning per hektar på tillhopa 950 kilogram skulle detta efter tio år betyda en totalskörd av 2 256 000 ton. Egentligen är denna rotfruktsodling allt för liten med tanke på vår stora nötkreatursstam. Den kunde mycket väl varit 50 procent större, utan att man behöver tala om någon »överproduktion». Icke minst från beredskapssynpunkt vore det önskvärt uppnå en så stor rotfruktsareal, eme— dan det icke finnes något växtslag, som kan tävla med rotfrukterna, då det gäller produktion av näringsenheter per hektar ( jämf. härom P. A. 0 ls o 11: Svensk rotfruktsodling. Sveriges utsädesförenings tidskrift 1942, sid. 45 ——104).
Trots en intensiv propaganda under kriget har man icke lyckats få till stånd en ökad rotfruktsodling, och utsikterna härför under normala förhål- landen torde också vara relativt små, i första hand beroende på att rotfruk- terna äro mycket arbetskrävande. En ytterligare mekanisering av arbetet med rotfrukternas skötsel och upptagning kan dock möjligen komma att medföra en förändring härutinnan. Med tanke på särskilt de röda moröt- ternas halt av karotin vore en mera utbredd odling härav synnerligen önsk— värd. Vidare må i detta sammanhang understrykas de basiska rotfrukternas stora värde som komplement till det sura A.I.V.—fodret.
Vid planläggningen av jordbruksdriften för framtiden måste naturligtvis särskilt intresse ägnas vår vallodling, detta dels på grund av denna odlings mycket stora omfattning, dels emedan vallarna utgöra den viktigaste ägg— vitekällan för vår mjölkproduktion. Därtill kommer, att skörden från val- larna, i varje fall i grönt stadium, är mera allsidigt sammansatt och därige- nom lämpligare för djuren än flertalet övriga fodermedel. Tyvärr hava vall- skördarna enligt jordbruksstatistiken, vare sig skörden beräknas i kilogram eller i skördeenheter, under de tre sista decennierna icke visat någon egent- lig stegring. Detta förefaller ju synnerligen anmärkningsvärt i betraktande av att skördarna av spannmål under de sista decennierna ökades ganska avsevärt.
Vore förhållandet beträffande avkastningen från vallarna det nyss nämnda, kan man emellertid icke nöjaktigt förklara den starkt ökade mjölk- produktionen, även om all nödig hänsyn tages till det med åren förbättrade djurmaterialet samt en rationellare utfodring m. rn. Dessutom är det utan vidare av all erfarenhet uppenbart, att vallodlingen just under här ifråga-
varande tid undergått en mycket stark kvalitativ förbättring i första hand genom tidigare slåtter. Skördestatistikens bristande överensstämmelse med erfarenheten har ock bl. a. den förklaringen, att man vid beräknanlet av skördeavkastningen, mätt i skördeenheter, icke tagit hänsyn till sistnimnda förhållande. Man har nämligen under hela 1930-talet räknat med, itt det åtgår 25 kilogram hö till 1 foderenhet. Vidare har man uppskatta; åter- växten på vallarna, som avbetas eller som på annat sätt omhändertages, till 1/3 av höskörden, trots att denna på grund av den tidigare slåttern måste ha ökats.1
Beträffande utvecklingen inom vallodlingen under mellankrigspa'ioden må här anföras ett yttrande av dåvarande aktuarien E. Carlsson, av- givet till den utredning, som jag i egenskap av särskild utredningsman inom jordbruksdepartementet år 1938 fick i uppdrag utföra rörande det svenska jordbrukets inriktande i händelse av landets avspärrning från till- försel utifrån. Aktuarien Carlsson påpekade däri följande förhållan- den, som i gynnsam riktning påverkat vallskördarna och som medfirt, att de i jordbruksstatistiken angivna siffrorna för de senare åren måste anses för låga.
1) Man har alltmer övergivit fleråriga slåttervallar, och numera torde 2- eller 3-åriga vallar vara de allmännast förekommande formerna i Syd- och Mellansverige. I Norrland förekomma dock mestadels fleråriga vallar. Denna omläggning av driften har medfört, att inslaget av baljväxteri höet numera i genomsnitt är större än tidigare.
2) Man har i allt större utsträckning övergått till tidigare höslåtter, var— igenom hömängderna måhända minskats eller i varje fall icke ökat, men i stället har fodervärdet hos höet stegrats och efterslåttern samt betesnöjlig— heterna ökat. Av efterslåttern tillvaratagas ökade myckenheter i form av ensilage m. m. I detta sammanhang kan vidare påpekas, att avkastningen från vallarna tillvaratages bättre nu än tidigare jämväl därigenom, att man, särskilt i Sydsverige, håller djuren ute på bete i långt större utsträckning än tidigare. Vidare bärgas höet bättre nu än tidigare.
3) Man har slutligen icke tagit hänsyn till den omständigheten, att de numera allt vanligare kultiverade betesvallarna snarast avkasta ett större antal foderenheter än de vanliga slåttervallarna, och man har också bortsett ifrån den kultiverade betesängens i vissa fall stora betydelse.
Söker man bilda sig en uppfattning om, vad dessa olika förhållanden be— tytt för produktionen bör enligt aktuarie C a rl s s 0 n följande synpunkter framhållas.
Enligt i Malmöhus län under åren 1937 och 1938 företagna höinventerin— gar jämte andra liknande undersökningar rörande fodervärdet hos vanligt
* Sedan detta skrevs år 1943 har Statistiska centralbyrån infört en ny beräkningsgrumi vid beräkning av antalet skördeenheter i ha, vid vilken dessa förhållanden beaktats (Landt— mannen, årg. 1944, sid. 1016).
vallhö har man funnit, att som regel mellan 1'9—2'3 kilogram hö motsvara 1 foderenhet. En omfattande höinventering i Norrbottens län 1938 gav till resultat, att det i medeltal erfordras 2'3—2'5 kilogram hö till 1 foderenhet på ler- och sandjord samt 2'3—2'4 kilogram myrjord. Anmärkningsvärt är, att enligt dessa undersökningar höet från första årsvall i medeltal hade sämre fodervärde än hö från fleråriga vallar. Av hö från första årsvall på ler-, sand- och myrjord erfordrades nämligen i medeltal 25 respektive 24 kilogram till 1 foderenhet, medan av hö från vallar, som legat fyra år och däröver på samma jordar, endast åtgick i medeltal 23 kilogram.
Med hänsyn till här ovan nämnda undersökningar samt nyss anförda uppgifter syntes det enligt aktuarie Carlssons mening fullt berättigat att anse talet 22 såsom ett riktigare tal för omräkning av höskörden till foderenheter än det tidigare använda 25.1 Möjligen är 22 fortfarande något högt, och i den mån höslåttern ännu mer allmänt företages på ett tidigt stadium, blir det med säkerhet ett för högt omräkningstal.
För efterslåtter och beten har man enligt ovan räknat med en avkast— ning svarande mot 1/3 av höskörden i riket räknat. Enligt vissa företagna undersökningar är denna avkastning från återväxten å vallarna för lågt räknad. Förvandlad till hö torde nämligen efterslåttern lämna omkring 40 procent av själva höslåttern. På grund av efterslåtterns sammansättning, och enär densamma som regel avbetas, torde dess värde i foderenheter åtmin- stone i södra Sverige uppgå till ännu högre procent av höskörden. Innan närmare undersökningar föreligga rörande dessa förhållanden, torde emel- lertid försiktigheten bjuda att räkna med, att återväxten i foderenheter sva— rar emot nämnda 40 procent av själva höskörden. Då skörden av vallhö år 1937 beräknats till 5490 684 ton, böra nu nämnda förhållanden medföra en ökning av avkastningen från slåttervallarna med
1 (140 133 1/,
5 490 684 [m) % — 2,5 )] X 1 000 = 565 707 000 skördeenheter.
Resultatet innebär ock, att slåttervallarna nämnda år i riket i genomsnitt böra hava avkastat 2 530 foderenheter per hektar i stället för tidigare be- räknade 2120 foderenheter per hektar eller omkring 19 procent mer än hittills beräknats. I detta sammanhang bör emellertid erinras därom, att 1937 års höskörd var osedvanligt riklig och dessutom till kvaliteten god.
Vad angår betesvallarnas avkastning har man i skördestatistiken ansett, att man från desamma erhållit samma antal foderenheter per hektar som från slåttervallarna. I regel torde det nog förhålla sig så, att betesvallarna, där de äro väl underhållna och särskilt där det icke är fråga om allt för lätt jord, lämna större avkastning än slåttervallarna. Enligt vad som fram-
1 Riktigheten av denna uppfattning har bekräftats genom ett stort antal undersökningar av senare datum.
går av resultat från Svenska betes- och vallföreningens undersökningar och vad som under hand inhämtats torde en avkastning från betesvallar på om— kring 3000 foderenheter per hektar icke vara ovanlig. Man torde därför icke räkna med för hög utan snarare för låg avkastning från betesvallarna, om man alltjämt anser dem avkasta lika mycket som slåttervallarna eller är 1937 i genomsnitt 2 530 foderenheter per hektar. Den egentliga betesval- len detta år torde enligt aktuarien Carlsson hava uppgått till cirka 160 000 hektar. Man bör sålunda räkna med, att från denna areal erhållits (2 530—2 120) X 160 000 fler foderenheter, än vad skördestatistiken angiver eller cirka 66 000 000 foderenheter.
Vidare har man i skördestatistiken räknat med samma avkastning från den kultiverade betesängen som från den naturliga ängen eller för år 1937 med 826 foderenheter per hektar. Säkerligen är detta allt för lågt. Antag- ligen är avkastningen från de kultiverade betesängarna åtminstone dubbelt större än från den naturliga ängen. För år 1937 bör man således räkna med ytterligare en ökning om 826 )( 90000 foderenheter eller cirka 75 000 000 skördeenheter.
Slutligen kan det enligt C a rl s s 0 n ifrågasättas, om icke även ängshöets och särskilt ängsbetenas fodervärde är betydligt större än vad som motsva- ras av 2'5 kg per foderenhet. Tills vidare lämnas dock detta spörsmål åsido. Enligt vad ovan sagts, bör emellertid 1937 års skörd i foderenheter. räknat samt med hänsyn till vallarnas och betenas avkastning, enligt ak- tuarie Carlssons åsikt, ökas med minst följande myckenheter, näm- ligen
för slåttervallarna .............. 566 000 000 foderenheter » betesvallarna ................ 66 000 000 » » kultiverad betesäng .......... 75 000 000 »
Summa 707 000 000 foderenheter
Då totalskörden år 1937 tidigare varit angiven till 9601235 000 foder- enheter, innebär detta en förhöjning av skörden med 7'4 procent, alltså en rätt betydande kvantitet. Till sist påpekar Carlsson, att nyss nämnda kvantitet, 707 miljoner skördeenheter, vida överstiger det antal foderenhe- ter, som årligen importeras.
Även om höets fodervärde under de allra senaste åren varit så högt, att endast 22 kilogram i medeltal för hela landet erfordrats till 1 foderenhet, och återväxten uppgått till 40 procent av själva höslåttern i överensstäm- melse med aktuarie Carlssons antagande, ansåg sig utredningen dock icke böra räkna fullt så optimistiskt för åren 1930—1937 för att mera vara på den säkra sidan i kalkylerna. Utredningen har i stället för åren 1930—1934 räknat med 24 kilogram hö till 1 foderenhet och 35 procent av höskörden ,såsom återväxt. För åren 1935—1937 hava motsvarande omräkningstal an— tagits vara 23 kilogram hö till 1 foderenhet och 37 procent återväxt.
Slutligen har för åren 1938—1942 räknats med endast 2'2 kilogram hö till 1 foderenhet och att återväxten uppgår till 40 procent utav hömängden. Att en dylik successiv förbättring av vallskördarnas kvalitet verkligen före— kommit, hava undersökningar av hökvaliteten i olika delar av landet klart visat. Särskilt under åren 1940—1941, då höbärgningen försiggick under mycket gynnsamma väderleksförhållanden, blev kvaliteten särskilt god även i de trakter, där man använde volmningsmetoden för lufttorkning av vall- skörden. Även om höskördarna dessa år voro mycket små påigrund av för- sommartorkan, blev kvaliteten hög.
Den kultiverade betesängen har i likhet med Ca rls s 0 ns förenämnda förslag antagits lämna dubbelt så stor avkastning per ytenhet som den na- turliga ängen. Då arealen kultiverad betesäng icke framgår av de årliga re— presentativa jordbruksräkningama, har utredningen måst utgå från resul- tatet av de senaste hittills kända fullständiga jordbruksräkningarna av åren 1927, 1932 och 1937. År 1927 uppgick arealen kultiverad betesmark till 31 291 hektar, 1932 till 58 433 hektar och 1937 till 98 141 hektar. En ökning med i medeltal 6000 hektar "per år har sålunda förekommit under 5-års— perioden 1927—1932, medan ökningen per år under den följande 5-års- perioden, alltså 1932—1937, uppgått till nära 8000 hektar. För tiden efter 1937 har i nedanstående sammanställning räknats med en ökning av endast 5000 hektar per är, beroende på att bristen på arbetskraft särskilt under krigsåren sannolikt medverkat till en begränsad ökning av den kultiverade betesängen.
Genom en dylik omräkning ökas totalskördens näringsvärde med lägst omkring 160 miljoner foderenheter eller 1'9 procent är 1933 och högst 730 miljoner foderenheter eller 69 procent år 1938. Den under senare år be- drivna propagandan för tidigare slåtter samt bättre skötsel av vallar och betesmarker skulle sålunda enligt dessa beräkningar hava burit riklig frukt.
Arealen slåttervall har i anslutning till doktor N i l s s 0 n-L e i s 5 n e r s utredningar under de närmaste åren sänkts till 1 300000 hektar, varemot betesvallen på åkerjord (»annan vall») beräknas stiga till 320000 hektar.
I anslutning till vad här anförts rörande växtodlingens inriktande efter kriget, för den händelse »förkrigslinjen» skulle bliva accepterad, har en tablå uppgjorts (tabell 17), utvisande den omfattning, i vilken odlingen av olika växtslag då lämpligen skulle bedrivas. Till jämförelse härmed har an- givits omfattningen av samma odlingar i medeltal för åren 1930—1939. Nå— gon särskild areal för oljeväxter har icke upptagis, då denna beräknas skola tagas av de 500 000 hektaren brödsäd. Såsom härav framgår, skulle skill— naderna i odlingens omfattning av olika grödor icke bliva stora, bortsett från att arealen vall till bete (»annan vall») skulle öka avsevärt på bekostnad i första hand av fodersäd, säd till grönfoder, slåttervall och träda. Den totala åkerarealen beräknas bliva något minskad genom att allt för dåliga marker
Tabell 10. Fodervärdet 1 avkastningen från vallar på odlad jord samt kultiverad betesäng.
Sammanlagd
Areal Fe per Fe ! ökning av ant. Totallkörden Procen-
hektar 1 OOO-lll ie | 1 OOO-tal | 1 000 fe tuell ök- ning av
Ökning Areal vall Fe per av antalet fe
till slåtter + hektar Summa kultiverad _ _ i 1 OOO-tal enligt av kul— fr. vallar på annan vall enligt ut te ! 1 000 tal betesäng officiell tiverad ad jord och efter om- ska | nu
genom om- hektar redningen läkningen hektar statistik betesäng kultiverad räkningen vlrde
betesäng 2 4 5 6 9 10
1464 283 3113 066 141352 146 000 173 874 9119 122 1 512 353 3 250 047 147 472 1 52 000 185 328 8 556 589 1 568 234 3 387 385 143 972 58 433 187 271 9 554 984 1 566212 2819182 113713 165000 158888 8 674232 1569 610 2886 513 123 436 171000 171432 9 112 938 1 572 290 3 380 424 341 011 1 77 000 399 223 9 491 586 1 570 668 3 339 240 319 981 1 84 000 383 905 9 158 500 1 580 685 3 662 447 382 526 ' 98 141 461 333 9 884 472 1 592 436 4 001 792 646 529 1 103 000 728 105 10 574 052 1 592 082 3 403 871 550 860 1 108 000 633 588 9 654 572 1 597 305 2 287 341 370 575 1113 000 434 872 7 151 841 1 569 683 1 608 925 260 567 1118 000 319 567 5 915 145 1 577 502 2 831 616 459 053 1123 000 542 693 8 450 374
1 Uppskattad areal.
eller sådana på långt avstånd från gårdarna planteras med skog. De i tabel- len angivna siffrorna få betraktas såsom mycket preliminära.
Tabell 17. Arealer av olika växtslag.
-Area11hektar' V ä : 1 s 1 a s 1930/39 Beräknad areal Ökning + Medeltal ”"'" 5 *" '"" Mtnsknin _ krigets slut ' Höstvete .................................... 224 290 230 000 + 5 710 Värvete .................................... 66 510 80 000 + 13 490 Höstråg .................................... 204 900 185 000 — 19 900 Vårråg ...................................... 7 540 5 000 — 2 540 Summa brödsäd 503 240 1500 000 —- 3 240 Kom ...................................... 108 410 120 000 + 11 590 Havre ...................................... 660 690 550 000 — 110 690 Blandsäd .................................... 251 000 330 000 + 79 000 Summa fodersäd 1 020 100 1 000 000 —- 20 100 Ärter ...................................... 20 010 24 000 + 3 990 Vicker ...................................... 4 320 5 000 + 680 Bönor ...................................... 1 110 1 000 — 110 Potatis ...................................... 132 850 150 000 + 17 150 Sockerbetor ................................ 47 290 55 000 + 7 710 Foderrotfrukter .............................. 79 370 60 000 — 19 370 Säd till grönfoder .......................... 104 080 85 000 — 19 080 Vall till slåtter .............................. 1 375 490 1 300 000 —- 75 490 Annan vall .................................. 192 400 i 350 000 + 157 600 Diverse växtslag ............................ 8 920 ' 15 000 + 6 080 Trada och obrukad jord ...................... 241810 160000 — 81 810 Summa (total) 3 730 990 3 705 000 — 25 090 ' Härav beräknas 50000 har eventuellt komma att användas för odling av oljeväxter. ' Häri ingå 30 000 hektar till fröodlingar. * Huvudsakligen köksvåxter och Spånadsväxter. Möjligen kan denna areal komma att ökas, i synnerhet om köksvaxtodlingen skulle visa en mera avsevärd ökning.
Den här framlagda översikten över vegetabilieproduktionens utveckling efter kriget visar sålunda, att vi, om jordbruket kommer att bedrivas efter ungefär samma linjer som förut, lätt nog skulle kunna bliva självförsör- jande med cerealier samt med socker och potatis. Likaledes skulle vi, att döma av de erfarenheter, man kunnat göra under kriget, genom egen pro- duktion kunna täcka även ett avsevärt ökat konsumtionsbehov av köksväx— ler, bortsett naturligvis från vissa primörer och specialiteter.
Den beräknade Skördeökningen av fodersäd samt av vallskördarna skulle jämväl medföra en avsevärt förbättrad foderförsörjning. Genom tidigare slåtter och bättre foderkonservering bör även fodrets koncentration och ägg- vitehalt kunna förbättras. Särskilt blir detta fallet, om man i betydligt större utsträckning övergår till inläggning av vallskörden och i första hand efterslåttern till ensilage (A.I.V.-foder eller liknande). Härigenom skulle
också vinnas en med hänsyn till A-vitaminhalten förbättrad vintermjölk, varigenom vinter'smörets konkurrenskraft med det vitaminiserade marga- rinet skulle ytterligare stärkas.
En beräkning av våra fodertillgångar, sådana de under ovan angivna förutsättningar vid normala väderleksförhållanden skulle gestalta sig ungefär fem år efter kriget, har också utförts. Härvid har förutom till arealer och skördeutbyte för olika odlingar också tagits hänsyn till dels de lagringsför- luster, man måste räkna med, dels de myckenheter av olika skördeproduk- ter, som direkt eller efter industriell bearbetning kunna förbrukas till män- niskoföda liksom också till de kvantiteter av spannmål och potatis, som be- räknas åtgä till utsäde. Av brödsäden hava 705 000 ton beräknats bliva an- vända till förmalning av mjöl och gryn. Detta är samma kvantitet, som ak- tuarie C a rl s s 0 n beräknade hava förbrukats härför under konsumtions- året 1937—1938. Möjligen kommer vid stigande välstånd brödkonsumtio-l nen, såsom förut framhållits, att minska. I betraktande av att folkmängden samtidigt kommer att öka, får den anförda siffran dock icke anses allt för hög.
Av kornet hava 50000 ton per år beräknats åtgå för framställning av gryn och mjöl. Även denna siffra kan emellertid efter hand komma att gå ned. Vidare hava 40 000 ton ansetts åtgä för industriella ändamål, i första hand för beredning av malt.
För framställning av havregryn beräknas åtgå 45 000 ton havre per år. Enligt kalkylen skulle under de gjorda förutsättningarna till foder åter- stå 7 602 miljoner foderenheter med 750388 ton smältbar äggvita. Enligt av utredningsmannen tidigare utförda beräkningar1 av liknande slag upp- gick det år 1937 disponibla totala antalet foderenheter till 7 153 miljoner och mängden smältbar äggvita till 717 110 ton. Ökningen skulle sålunda uppgå till 6'3 respektive 415 procent.
Såsom förut redan framhållits, kan under här antagna förutsättningar överproduktion på brödsäd förväntas. Dels med hänsyn härtill, dels för att få möjlighet till en ytterligare rationalisering av jordbruket i landets sydligaste, från klimatisk synpunkt mest gynnade områden, bör, såsom för- ut redan framhållits, bibehållande av oljeväxtodlingen och särskilt då av raps och rybs övervägas. Skulle odling härav på t. ex. 50 000 hektar komma till stånd, skulle detta kunna medföra en minskning av brödsädsskörden på något över 100000 ton. I stället skulle från oljeväxtodlingarna erhållas något över 50 000 ton oljekraftfoder, vilket på grund av sin höga äggvite— halt i första hand får beräknas finna avsättning inom de sockerbetsodlande områdena för att komplettera de äggvitefattiga fodermedlen betmassa och melass samt foderbetor.
Skulle emellertid oljeväxtodling i den ovan angivna omfattningen befinnas
1 Den förut omnämnda utredningen om jordbrukets inriktandeå händelse av avspärrning.
l l
bliva för kostbar genom att kräva för stort stöd från det allmännas sida, bör med hänsyn till vår försörjningsberedskap sådan dock bedrivas på en begränsad areal. Denna bör dock icke få vara allt för liten för att möjlig— göra, att ett tillräckligt antal odlare kan få ingående kännedom om odlings- . tekniken och om lämpligaste metoderna för bekämpande av oljeväxternas
sjukdomar och skadeinsekter. Vidare är det av vikt, att odlingen bedrives i sådan omfattning, att erfarenhet på relativt kort tid kan vinnas rörande det praktiska värdet hos nya sorter. Odlingen bör dessutom förekomma inom skilda områden, så att man efter hand kan få klart fastslaget, var förhål- landena bäst lämpa sig för de olika arterna. En areal på minst 10 000 hektar och ännu hellre 15 000 får nog anses lämplig efter kriget.
Även odlingen av lin och hampa hör av samma skäl, som anförts beträf- fande oljeväxterna, uppehållas i viss omfattning. I betraktande av att våra nuvarande lin- och hampberedningsverk utbyggts för en kapacitet, motsva- rande cirka 5 000 hektar lin och 2 000 hektar hampa, höra i varje fall dessa arealer eftersträvas.
Slutligen må här understrykas vikten och betydelsen av, att, hur jord- bruksproduktionen här i landet än må inriktas, densamma blir i möjligaste mån rationaliserad och förbilligad. Såsom av det förut anförda framgått, hava visserligen avsevärda framsteg i detta hänseende redan uppnåtts, sär- skilt genom växtförädling och genom den kännedom, som vunnits, om konst- gödselns betydelse och rätta användning. Men här återstår ännu oerhört mycket att göra liksom också ifråga om jordbruksdriftens fortsatta meka- nisering, genom rationalisering och förenkling av lantbruksbyggnader, genom jordens torrläggning, genom bättre arrendering av brukningsdelarna o. s. v. Två åtgärder av betydelse för jordbruksdriftens rationalisering och förbilli- gande anser jag mig såsom växtförädlare och försöksman särskilt böra fram- hålla som önskvärda. Den första är den, att jordbruksforskning och försöks- verksamhet böra erhålla ökade möjligheter för att på kortast möjliga tid försöka åstadkomma ännu bättre och säkrare resultat; den andra och minst lika viktiga är den, att samarbetet mellan forskare och försöksmän måste utvidgas och fördjupas, ty i detta senare hänseende brister det för närva- rande ofta till stor skada för jordbruksnäringen. En rikligare understödd, intensifierad och bättre koordinerad forsknings- och försöksverksamhet på jordbruksområdet skulle utan tvivel medföra, att produktionen tack vare härvid uppnådda framsteg icke blott skall kunna betydligt stegras och där- igenom förbilligas utan den skulle också med stöd av en sådan forsknings— och försöksverksamhet lättare kunna anpassas till olika ekonomiska förut- sättningar.
V. Tillägg.
Ifrågavarande utredning slutfördes, såsom inledningsvis nämnts, redan i november 1943 och överlämnades då till jordbrukskommittén. Sedan dess har åtskilligt inträffat, som gör, att man i vissa hänseenden haft anled- ning ändra uppfattning om storleken av de skördeökningar, som kunna förväntas under de närmaste åren. Sålunda har intresset för ökad an- vändning av konstgödsel och särskilt av kvävehaltiga gödselmedel visat sig vara mycket stort, varför användningen härav kan komma att öka snabbare, än som tidigare antagits. Vidare ha vissa nya framsteg blivit gjorda inom växtförädlingen, som medföra, att man har anledning att för några växtslag räkna med en större skördeökning under de närmaste åren. än man tidigare ansett sig böra göra. Någon större betydelse ha dock knap- past de skillnader, det här kan röra sig om, då man, i synnerhet om det gäller förutsägelser om Skördeökningen för längre tidsperioder, ändå icke kan väga draga några mera bestämda slutsatser om skördarnas storlek utan huvudsakligen får nöja sig med att konstatera den tendens, som därur kan utläsas. Det har dock befunnits lämpligt här angiva de något av— vikande skördeökningar, man vid förnyat övervägande kommit till, och detta år så mycket angelägnare, som man i kommitténs kalkyler över skördeutvecklingen använt sig av de sålunda justerade siffrorna.
I fråga om höstråg har i utredningen räknats med en skördeökning av 10 kg per hektar och år. På grund av de framsteg, som de senare åren uppnåtts i synnerhet vid rågförädlingen för mellersta Sverige och Norr- land, borde man nog i stället kunna räkna med 12 kg.
Då man för korn endast räknat med en skördestegring på 10 kg per år, beror detta i första hand på den erfarenhet man vid växtförädlingen gjort om svårigheten att genom förädling av tvåradskorn komma vidare i steg- rad avkastningsförmåga. Vidare har vid uppgörandet av kalkylen härför räknats med en utvidgad kornodling till mindre goda kornjordar. I be— traktande av de stora framsteg i skördeutbyte, som under de allra senaste åren uppnåtts vid förädling av sexradskorn för mellersta Sverige och Norrland, vågar man kanske dock för de närmaste åren vara något mera optimistisk och räkna med en årlig skördestegring på 15 kg.
Beträffande havren må endast framhållas, att de allra senaste årens oväntade framsteg vid förädlingen av svarthavre för mellersta Sverige och Norrland även torde motivera någon ökning utöver den i utredningen an- givna skördeökningen 12 kg per år, och har därför föreslagits att även i fråga om denna räkna med en stegring på 15 kg per år. Under sådana förhållanden bör även siffran för blandsäd ökas till 15 kg.
Vidare må här understrykas, att de här uppgjorda prognoserna endast gälla för en kort tidsperiod — 10 år — och under förutsättning att inga mera avsevärda förändringar av odlingsarealen —— totala eller regionala —— inträffa. Möjligen kan man tillämpa dem för ytterligare en tioårsperiod, men måste man då vara på det klara med, att osäkerheten i beräkning- arna bliva vida större på grund av de många osäkra och ovissa moment, som ingå i dessa kalkyler.
Riktlinjer för potatisodlingen utveckling i Sverige.
Av professor Hugo Osvald.
Bland kulturväxterna i vårt land intar potatisen en särställning därigenom, att den odlas vid så gott som varenda brukningsdel. Dess betydelse för folkförsörjningen är mycket stor, särskilt är så fallet under kristider. Före kriget liksom ock under senare år har potatis odlats på 130 000—135 000 ha. Skörden kan i genomsnitt sägas ha upp- gått till 18 till 20 miljoner ton. Härav användes ungefär 40 % till matpotatis, 25 % till foder, 121/z % går till brännvinsbrännerier och potatismjölsfabriker och slutligen 121/2 % till utsäde. Den normala lagringsförlusten kan uppskattas till omkring 10 %.
Potatisen ger en betydligt större avkastning per ytenhet än de flesta andra kultur- växter, och ur försörjningssynpunkt vore det därför önskvärt, om potatisodlingen kunde utvecklas ytterligare. Under senare år har man också fått allt större förståelse för den betydelse potatisen har som foder. Länge har potatisen i mycket stor utsträck- ning använts som svinfoder, men senare års forskningar på utfodringslärans område ha tydligt ådagalagt, att man med stor fördel kan utfodra även andra djur än svin med potatis. En utvidgning av potatisodlingen synes därför vara betingad av en vidgad användning av potatis för foderändamål. Inte minst viktig synes en sådan utveckling vara i vårt lands norra delar, där rotfruktsodlingen aldrig kommit att spela någon större roll och sannolikt ej heller kommer att göra det.
En ökning av vårt lands totala potatisskörd kan åstadkommas på tvenne vägar: dels genom en ökning av potatisarealen, dels genom en ökning av skörden per hektar. I själva verket synas båda dessa vägar böra anlitas.
Inom de delar av vårt land, där man kan producera en god matpotatis, skulle en ökning av potatisarealen medföra, att man kunde underkasta den potatis, som salu— föres som matpotatis, en strängare sortering. Man finge därigenom fram en vara, som kunde försäljas till ett högre pris än den mindre väl sorterade varan och samtidigt skulle man vid jordbruket få kvar stor potatis och småpotatis, vilka kunde användas som fodermedel till nötkreatur, hästar och svin. Vi ha stora områden i vårt land, fram- för allt i norra Mellansverige och södra Norrland, där betingelserna äro synnerligen goda för produktion av förstklassig matpotatis, men där ännu så länge potatisodlingen intar en jämförelsevis blygsam plats i växtodlingen. Dessa trakters jordbruk skulle kunna göras betydligt mera räntabelt än vad det för närvarande är genom en utveck- ling av potatisodlingen efter här antydda linjer.
I vårt lands södra delar och kanske framför allt inom områden, där jordmånen ej särskilt väl lämpar sig för produktion av en högklassig matpotatis, borde odlingen av mycket rikt givande, sena foderpotatissorter kunna ökas. Det torde knappast vara möj- ligt att här angiva några värden på storleken av den arealökning, som kan anses vara önskvärd. En mängd olika faktorer komma härvidlag att inverka på potatisodlingens utveckling.
Viktigare än arealökningen torde dock ökningen av skörden per hektar vara. Det synes också under senare år ha blivit klart för allt vidare-kretsar, att en kraftansträng—- ning måste göras för att rycka upp potatisodlingen. Det är inte någon svårighet att uppnå en avkastning på 25 eller 30 ton per ha, och det finns t. o. m. många odlare, ' som med vissa sena matpotatissorter kommit upp till 50 ton per ha. Men den svenska» medelskörden stannar vid omkring 145 ton per ha, och under det för potatisen godav året 1941 steg den blott till 15 ton per ha. Det finns tydligen här ett mycket stort fält för förbättringar av olika slag. Det gäller då att i första hand söka utreda vad det beror på att potatisskörden vanligen blir så låg.
Det är givetvis många orsaker, som medverka till att potatisskörden hålles nere. På många, ja, kanske de allra flesta håll, gödslas potatisen alltför knappt, och skötseln och kampen mot ogräset ägnas inte nödig omtanke. Men det förefaller likväl, som om de viktigaste orsakerna vore att söka i potatissortimentets bristfälliga beskaffenhet och i de härjningar, som sjukdomar av skilda slag anställa i potatisfälten. Vi skola här i främsta rummet uppehålla oss vid sortfrågorna och vid kampen mot sjukdomarna.
Antalet potatissorter är mycket stort. De sorter, som förekomma i vårt land, kunna förvisso räknas i hundratal. Potatissorterna äro med hänsyn till avkastningsförmåga, kvalitet, sjukdomsresistens m. m. varandra mycket olika. Förutsättningen för att man skall kunna nå ett gott resultat av odlingen är därför, att man använder sig av ett rent och friskt utsäde av goda och rikt givande sorter. Ehuru sortproblemet sålunda är intimt sammankopplat med frågor, som röra kampen mot sjukdomarna, skola vi här till en början behandla det utan att närmare ingå på sorternas förhållande gentemot sjukdomarna.
Vid de undersökningar, som för flera år sedan igångsattes inom Stockholms län av Statens centrala frökontrollanstalt, konstaterades, att sorterna voro mycket blandade och ofta odlades under felaktiga namn. Detta resultat har sedermera ytterligare be— kräftats såväl av de vid frökontrollanstalten fortsatta undersökningarna som genom de i stor skala genomförda potatisinventeringarna, vilka under åren 1936—1943 utförts av Institutionen för växtodlingslära. Hela det vid denna inventering insamlade mate- rialet uppgår nu till 11000 prov. Allt detta är ännu icke bearbetat, men för flera län ha sammanställningar blivit gjorda. Det torde här kunna vara av intresse att återge några av resultaten. Inom ett län i södra Sverige uppgick hela antalet prov till 464. Av dessa hade 275 prov eller 59 % rätt uppgivet sortnamn, under det att 68 prov eller 15 % inte hade något sortnamn alls och 121 prov eller 26 % felaktigt uppgivet sort- namn. Att det under sådana förhållanden lätt kan uppstå villervalla vid försäljningen i sådana fall, då en köpare önskar en viss bestämd sort, ligger i öppen dag. Ännu värre är det emellertid, att endast en mindre del av hela antalet prov var fri från in- blandningar. Rena prov med rätt uppgivet sortnamn utgjorde nämligen endast 32 % och övriga rena prov 8 %, d. v. s. de rena proven uppgingo till sammanlagt 40 %; under det att de mer eller mindre starkt uppblandade utgjorde 60 % av hela antalet. De flesta av dessa 60 % eller 278 proven bestodo av 2 sorter, men det förekom också många prov med 3, 4, 5, 6 och 7 sorter, och i ett prov fanns det t. o. m. 8 sorter representerade. Det är en 'allt annat än uppmuntrande bild av tillståndet inom ett av' vårt lands viktigaste potatisdistrikt, som dessa siffror ge. I själva verket torde emeller- tid förhållandet vara sämre, än vad siffrorna utvisa. De insamlade proven ha näm- ligen av praktiska skäl måst vara små, och i de fall, där ett prov blivit enhetligt, kan det mycket väl ha uttagits från ett parti, som innehållit en viss inblandning av fråm-' mande sorter. Likväl kan man inte säga, att förhållandet i det här åsyftade länet är" sämre än inom övriga delar av landet. Från ett mellansvenskt län, i" vilket 590 prov insamlats, erhölls endast 93 rena prov med rätt uppgivet Sortnamn, eller 16 % 'av hela antalet; rena prov utan sortnamn uppgingo till 24 % och sådana med fel sortnamn'till
7 %. Här utgjorde de rena proven allt som allt 47 %, under det att de blandade upp- gingo till 53 %. Av proven från ett tredje län voro 46 % rena och 54 % blandade. I ett fjärde län voro de rena proven 43 % och de blandade 57 %. Det innebär ingen överdrift, om man påstår, att mer än hälften av den potatis, som odlas i vårt land, utgöres av sortblandningar och ofta nog sortblandningar av mer än två sorter. En nödvändig förutsättning för en framgångsrik potatisodling är dock, att sortimenten hållas rena, och att man på varje plats odlar den eller de sorter, som ge det ekono— miskt bästa utbytet. Det behövs följaktligen en grundlig upprensning av potatissorti- mentet i Sverige, och en sådan kan endast åstadkommas genom en vidgad kontroll av utsädesodlingen och utsädesförsäljningen.
Kontrollen å sin sida förutsätter en insyning av potatisen. Men det är inte möjligt att vid insyningsverksamheten arbeta med ett så stort antal sorter som det nuvarande. En sortbegränsning är därför en nödvändig förutsättning för en uppryckning av vår potatisodling. Sortbegränsningen bör inte åstadkommas genom förbud mot odling av vissa sorter utom i de fall, som längre fram skola nämnas, utan torde åtminstone i huvudsak kunna uppnås därigenom, att insyningen helt enkelt begränsas till ett mindre antal sorter. En sådan anordning har man sedan länge genomfört i Skottland, där en stark begränsning av sortmaterialet uppnåtts helt och hållet på frivillighetens väg. I Tyskland har man uppställt en rikssortlista av tillåtna sorter, och i Schweiz har man uppställt ett s. k. riktsortiment upptagande de sorter, som insynas och som följaktligen kunna säljas under kontroll. En anordning sådan som den schweiziska synes vara lämplig även för vårt land. Genom en lämpligt avvägd prisrelation mellan kontrol- lerad och icke kontrollerad utsädesvara torde så småningom den kontrollerade varan komma att tillta på den icke kontrollerades bekostnad.
Det kan diskuteras, hur många potatissorter ett dylikt riktsortiment för Sverige skulle behöva omfatta. Även om man tar all rimlig hänsyn till behovet av tidiga, medel- tidiga och medelsena matpotatissorter, till behovet av kräftresistenta sorter, inom vissa delar av landet, till behovet av högt avkastande fabriks- och foderpotatissorter och slut- ligen till de speciella önskemål, som i vissa delar av landet uppställas i fråga om pota- tisens färg eller form eller dylikt, t. ex. det norrländska behovet av mandelpotatis, torde det likväl räcka, om riktsortimentet begränsas till ett 30-tal sorter. För mången kan det måhända synas mycket även med 30 sorter, men om man betänker, att det nu- varande sortantalet i Sverige sannolikt är minst 10 gånger så stort, så skulle helt visst ett dylikt riktsortiment så småningom kunna medföra en betydande förbättring.
Först efter omsorgsfulla försök i olika delar av landet skulle nya sorter kunna upp- tas i riktsortimentet, och man borde då tillämpa den principen, att en ny sort i regel skulle inträda i stället för någon av de äldre, som då måste avföras ur riktsortimentet. En sådan omsorgsfull prövning, som här fordras, kan emellertid inte åstadkommas med ledning av sortförsök av den art, som nu göres i vårt land, utan en genomgri— pande omläggning av sortförsöksverksamheten med potatis synes vara ofrånkomlig. Till en närmare behandling av detta problem återkomma vi i det följande.
En uppryckning av vår potatisodling är icke möjlig, om vi icke samtidigt med en begränsning av sortimentet ägna ökad uppmärksamhet åt kampen mot sjukdomarna. De sjukdomar, som därvidlag i främsta rummet avses, äro bladmöglet. Phylophtom infestans, och virussjukdomarna.
Bladmöglet och den därmed förknippade brunrötan har tidigare förorsakat vår pota- tisodling större förluster än någon annan sjukdom, och alltjämt är den skadegörelse, bladmöglet och brunrötan anställa, högst betydande. Man har uppskattat de av denna sjukdom förorsakadeförlusterna till i genomsnitt 10 it 15 % av potatisskördens värde. och under det regniga året 1927 uppgick förlusten till 30 21 40 %. Det har även senare förekommit är, då i vissa landsdelar bortåt hälften av potatisskörden ruttnat bort. Det
är med dessa siffror för ögonen onödigt att understryka, hur viktigt det är att bekämpa potatisbladmöglet. Antag, att potatisodlingen år 1941 hade härjats av bladmögel lika kraftigt som år 1927, så skulle vår livsmedelsförsörjning ha blivit mycket knapp. Det är angeläget, att vi för framtiden göra vad som göras kan för att undanröja riskerna för missväxt på potatis till följd av bladmögelangrepp.
Sedan länge har man känt till, att potatisbladmöglet kan bekämpas med kopparhal- tiga preparat, av vilka den s. k. bordeauxvätskan, som sprutas över potatisen, torde vara det bäst kända. Tillredningen av bordeauxvätskan är emellertid förenad med ett visst besvär, och besprutning med detta preparat har därför aldrig blivit allmänt till- lämpad, inte ens i vårt lands stora potatisdistrikt. Under senare år har man fått mera lätthanterliga hjälpmedel, t. ex. det tyska preparatet Kopparkalk Bayer, som redan i flera år funnits i marknaden, vidare det svenska Cuzol och det engelska Perenox. Härigenom ha möjligheterna till en allmännare användning av dessa vapen mot möglet i hög grad förbättrats. Ett svårt hinder är emellertid alltjämt, att spridningen kräver särskilda sprutor, vilka betinga en icke obetydlig kostnad. Av stor betydelse har det därför varit, att sprutor under de senare åren genom statsmakternas försorg ställts till jordbrukarnas förfogande för halva inköpspriset. Liknande åtgärder kunna även må- hända i framtiden komma att bli erforderliga, och i varje fall torde det krävas ett intensivt upplysningsarbete för att ytterligare klargöra för jordbrukarna nödvändig— heten av att bekämpa bladmöglet.
Forskningen och försöksverksamheten bör emellertid också inriktas på att finna ännu mera effektiva och samtidigt mera lätthanterliga medel än dessa preparat, som sprutas över potatisblasten. Sedan flera år tillbaka använder man i England, där ju potatisodlingen spelar en utomordentligt stor roll, kopparhaltigt puder, som medelst större eller mindre spridare allt efter odlingarnas storlek spridas över potatisfälten. Man undviker härigenom transporten och utspridningen av stora mängder vätska. vil- ken normalt uppgår till 1000 liter vatten eller något därutöver per hektar.
I kampen mot bladmöglet bör också växtförädlingen anlitas. Det föreligger som be- kant en stor variation i mottagligheten, i det att vissa, framför allt medelsena och sena sorter, äro jämförelsevis motståndskraftiga mot bladmöglet, under det att andra lätt falla offer för sjukdomen. Någon mot bladmöglet fullt resistent potatissort finns dock icke, åtminstone icke bland dem som hittills utsläppts på marknaden. På skilda håll i världen har man emellertid särskilt under de båda senaste årtiondena arbetat på att framställa fullt bladmögelresistenta sorter. I början på 1930-talet såg det också ut, som om man skulle ha lyckats härmed, men då uppträdde plötsligt nya biologiska for- mer av bladmögel, vilka helt och hållet förstörde de potatissorter, som man förut trott vara resistenta. En närmare granskning visade då, att man kunde urskilja åtminstone 8 olika typer av bladmögel, och endast få potatissorter, varav dock ingen praktisk an- vändbar, voro resistenta mot alla dessa olika typer. Från ett besök i Skottland är 1935 medförde författaren bland annat några knölar av en sort, som där, åtminstone dit- tills, varit fullt resistent mot bladmögel. Vid odling på Ultuna skadades denna sort lika svårt som många äldre, icke resistenta sorter. Arbetet på att kombinera resistens mot bladmögel med övriga praktiskt värdefulla egenskaper hos potatisen fortgår alltjämt. Det är ett arbete, som även i vårt land bör ägnas större uppmärksamhet än hittills från de anslagsbeviljande myndigheternas sida. '
Även om bladmöglet kan sägas vara den mest välkända av potatisens svåra sjukdo- mar, torde det dock vara virussjukdomarna, bladrullsjuka, mosaiksjuka, krussjuka. strecksjuka m. fl., som numera i främsta rummet förorsaka, att potatisskördarna hållas nere på en låg nivå. Ännu för några år sedan voro potatisens virussjukdomar jämfö— , relsevis okända i vårt land, och man kan utan överdrift påstå, att de nu äro långt
allmännare än vad man "endast för några år sedan förmodade. I flera trakter av vårt
land och särskilt längs västkusten och i Skåne kan man vissa år få ett rent skrämg', mande intryck av dessa sjukdomars stora utbredning. Man kan flerstädes i Västsverige påträffa odlingar, i vilka man inte kan uppleta en enda frisk planta. Av vissa sorter- finns det överhuvud taget icke friskt utsäde att uppbringa. Vid den inventering, som förut omnämnts, har det visat sig, att inte någon landsända är helt fri från virussjuk- domar på potatis. För att belysa situationen må här nedan anföras några procent- siffror för olika län, som angiva i hur stor del av de insända proven virussjuka plantor förekommit. Dessa siffror kunna liksom talen för de rena proven sägas vara minimi- värden, eftersom de grunda sig på så små prov. De prov, som vid kontrollodlingen varit fullt friska, kunna nämligen mycket väl härstamma från partier, som varit mindre starkt angripna av virus.
Prov med vi-
År Län russjukdomar % 1939 ........................ Västernorrlands 11 1939 ........................ Gävleborgs 5 1939 ........................ Älvsborgs 10 1939 ........................ Jönköpings 8 1 939 ........................ Kronobergs 8 1941 ........................ Kopparbergs 7 1941 ........................ Östergötlands 7 1 941 ........................ Örebro 9 1 942 ........................ Örebro 33 1941 ........................ Skaraborgs 17 1942 ........................ Skaraborgs 36 1941 ........................ Kalmar 1 3 1 941 ........................ Malmöhus 34 1 942 ........................ Malmöhus 43
Siffrorna för år 1942 äro märkbart högre än siffrorna för år 1941 inom ett och samma län. Detta kan icke förklaras enbart därav, att proven delvis härstamma från olika områden, utan skillnaden torde framför allt bero därpå, att symtomen på virus- sjukdomarna framträda olika tydligt under olika förhållanden. Men det synes också sannolikt, att en del av olikheten beror på att virussjukdomarna befinna sig i till- tagande. En liknande bild av tillståndet ger den inventering av potatisodlingarna i Stockholms och Södermanlands län, som.utförts genom Statens centrala frökontroll- anstalt och som beskrivits av Esbo. Det är sålunda ställt utom allt tvivel, att virus- sjukdomarna f. n. ha en mycket stor spridning i vårt land. De åtgärder, som hittills vidtagits, ha varit alltför otillräckliga för att hindra sjukdomarnas vidare utbredning.
Om det sålunda är lätt att fastställa, att dessa sjukdomar äro allmänt spridda, är det svårare att få en något så när riktig uppfattning om hur stort avbräck dessa sjuk- domar åstadkomma på vår potatisodling. Det finns exempel på att man genom att odla en virussmittad stam år efter år redan efter 4 år kommit ner till en avkastning på endast 25 % av sortens avkastning i friskt tillstånd. Fortsättes odlingen av den sjuka potatisen längre, blir så småningom avkastningen mindre än den mängd, som sättas. En viss föreställning om virussjukdomarnas skadegörelse kan man få, om man jämför skördesiffrorna per hektar från olika delar av vårt land. Det är nämligen känt och torde också i viss mån antydas av de förut återgivna siffrorna, att virussjuka domarna ha en betydligt större spridning i södra Sverige än i norra. Den genomsnitt- liga avkastningen i vårt land utgör, som förut nämnts, 14'5 ton per ha, medan den i Norrbottens län uppgår till 17 ton, i Malmöhus och Kristianstads län till 16 ton och i
vissa delar av Mellansverige till endast 11—12 ton. Visserligen är det sant, att man i Norrbottens län ägnar potatisen en långt större omsorg än i södra Sverige, men med hänsyn till de stora skillnader i odlingsbetingelserna, som för övrigt föreligga mellan sydligaste och nordligaste Sverige, måste det ändå sägas vara märkligt, att Norrbottens län uppvisar högre hektarskördar än Malmöhus och Kristianstads. Man måste näm— ligen också ta hänsyn till att de sorter, som odlas i Norrbotten, i och för sig ha en avsevärt lägre specifik avkastningsförmåga än de fabrikspotatissorter, som i huvudsak odlas i södra Sverige. En betydande orsak till den nu behandlade skillnaden mellan landets olika delar är helt säkert olikheterna i virusfrekvensen.
Jämför man vidare hektarskördarna i Sverige och i Finland, där virussjukdomarna äro mindre vanliga än i större delen av vårt land, för åren närmast före kriget, skall man finna, att beträffande de flesta grödor ligger vårt land i genomsnitt 25—30 % över Finland. Endast potatisen utgör ett märkligt undantag, i det att den i vårt land i genomsnitt ger 7 % lägre avkastning än i Finland.
Den av virussjukdomarna förorsakade skördenedsättningen uppskattas av vissa fors- kare till 10—15 %, av andra till 20—30 %, men även om vi nöja oss med att säga. att den årliga skördenedsättningen motsvarar 200 000—300 000 ton potatis, är ju detta i alla fall en kvantitet, som med nu rådande priser representerar ett värde av åtmins- tone ett par tiotal miljoner kronor. Det är också viktigt att betona, att om inte mycket effektiva åtgärder snarast vidtagas, komma dessa sjukdomars skadeverkningar helt säkert att tillta ganska snabbt. Den form av insyningsverksamhet, som i år efter ini- tiativ av livsmedelskommissionen igångsatts av Statens centrala frökontrollanstalt, utgör ett steg i rätt riktning, och för den framtida utvecklingen av vår potatisodling måste denna insyning och kontroll av utsädesproduktionen erhålla en betydligt större omfatt- ning än vad den hittills kunnat få. I Skottland, där man länge haft blicken öppen såväl för sortrenhetens och sortäkthetens som för virusfrihetens betydelse, har insynings- verksamheten kommit att spela en synnerligen viktig roll i den officiella kontrollen av potatisodlingen i landets skilda delar. Man har där kommit så långt, att det knappast är möjligt att sälja sättpotatis utan statliga kontrollbevis. Det är det mål, till vilket även den svenska potatiskontrollen bör sträva.
Hittills har i vårt land både utsädespotatis och konsumtionspotatis kontrollerats. Båda kontrollformerna ha sin stora uppgift att fylla, men det torde inte vara någon tvekan om att det är kontrollen av utsädet, som framför allt bör utvecklas och på vars utbyggande man nu framför allt bör nedlägga arbete och kostnader. Kontrollen av konsumtionsvaran torde i större utsträckning än hittills kunna omhänderhas av jord- brukets ekonomiska organisationer.
Virussjukdomarna utgöra ett allvarligt hot mot vår potatisodling, framför allt därför att vi inte kunna bekämpa dem med de metoder, som eljest bruka användas i kampen mot sjukdomarna. Man kan inte se på en potatisknöl. om den är virussmittad, och man kan inte genom betning av utsädet åstadkomma någon förbättring. Inte heller kan man genom besprutning eller bestoftning motverka sjukdomarnas spridning. Det finns endast en metod, som hjälper, och det är att framställa ett friskt utsäde och sedan se till att utsädet förblir friskt. Jordbrukarna kunna själva i viss utsträckning medverka i detta arbete, men i huvudsak måste det dock komma att påvila myndigheterna. Den förut nämnda kontrollen och insyningen är ett led i denna verksamhet. Ett annat led i detta arbete på att framskaffa ett friskt potatisutsäde och sedan skydda det mot smitta består i en detaljerad utforskning av smittans spridningsvägar och av sjukdoms- alstrarnas art och egenskaper. Det torde inte vara erforderligt att här i detalj skildra problemställningarna, utan det torde vara tillfyllest att framhålla den stora betydelsen av vidgad forskning på detta område. Det är utan tvekan en av de mest angelägna uppgifterna inom jordbruksforskningen, att de forskningsanstalter, som arbeta på detta
område, erhålla en ändamålsenlig utrustning med laboratorier, växthus och personal för ett studium av potatisens virussjukdomar.
Om man skall lyckas att bevara utsädet friskt eller åtminstone i det närmaste friskt, måste man också försäkra sig om att man har ett elitstamutsäde, som odlas under syn— nerligen minutiös kontroll, helst inom områden där annan potatisodling icke får före.- komma, och helst så organiserad, att man endast odlar en elitsort.inom varje område. Sådana elitstamsodlingar skulle lämpligen kunna tänkas förlagda till avsides belägna bygder i norra Mellansverige och södra Norrland, där risken för smitta från omgiv- ningen är minimal. Formerna för en dylik elitstamsodling torde komma att närmare utredas av en av livsmedelskommissionen tillsatt kommitté, som har till uppgift att framkomma med förslag rörande vissa frågor inom potatisodlingen.
Även i kampen mot virussjukdomarna bör stor hänsyn tagas till sortvalet. Det finns redan nu mycket stora olikheter i fråga om mottagligheten för virus, och vissa sorter äro toleranta emot en del virussjukdomar. Av de arbeten, som hittills utförts rörande förädling i syfte att framställa virusresistenta sorter, ha visserligen ännu icke några praktiskt användbara resultat blivit uppnådda, men det förefaller likväl icke uteslutet, att man på denna väg skulle kunna uppnå resultat av värde för vår potatisodling. Ur. denna synpunkt är det befogat att även växtförädlingen mot virussjukdomar på potatis erhåller statsmakternas stöd.
För en framgångsrik kamp emot virussjukdomarna kräves det jämte de nu antydda åtgärderna en intensifierad upplysning om de resultat, vartill forskningen kommit. Men det synes dessutom önskvärt, ja, nödvändigt att taga lagstiftningen till hjälp. Om t. ex. i en tätt befolkad jordbruksbygd en enda jordbrukare odlar ett virussmittat utsäde, så kunna alla hans yrkesbröders ansträngningar att frambringa frisk potatis vara för- gäves. Det är inte bara den försumlige själv, som i ett sådant fall lider följderna av sin försumlighet, utan även många av hans grannar. Det ligger därför nära till hands att tänka sig att ingripa med lagstiftning emot försäljning av virussmittat utsäde, lika väl som man genom lagstiftning ingripit mot försäljning av underhaltigt frö. Det kan t. o. m. ifrågasättas, om man inte borde gå ännu längre och genom lagstiftningsåtgärder söka förhindra odlingen av en potatis, som är så starkt virussmittad, att den utgör en farlig smittokälla för hela omgivningen.
Vid behandlingen av potatissortimentet berördes frågan om sortförsöksverksamheten. Med hänsyn till de stora olikheter, som föreligga i fråga om virusens inverkan på olika potatissorter är det nödvändigt, att också ta mycket stor hänsyn till virussjukdomarna vid utformandet av försöksverksamheten och framför allt sortförsöksverksamheten. Då man vet, att virussmitta kan nedsätta en potatissorts avkastning med flera tiotal pro- cent, och då man samtidigt vet, att nästan alla eller åtminstone flera av potatissorterna i våra lokala sortförsök varit mer eller mindre starkt smittade med virus, är det lätt att inse, att de under senare är utförda sortförsöken äro av ringa värde. En rikt givande sort kan bli helt och hållet felbedömd, om det utsäde man råkar använda är smittat med virus, och det är just denna felkälla, som föreligger i ett betydligt större antal fall, än vad man tidigare antagit. Om sortförsöksverksamheten skall ha något värde, måste den organiseras på ett sådant sätt, att endast fullt friska stammar jämföras med varandra. Det är en på många håll gjord erfarenhet, att det är mycket svårt att i odlingar, där flera sorter förekomma samtidigt, hålla virussjukdomarna borta, vilket bl. a. sammanhänger därmed, att en del sorter äro toleranta och sålunda inte omedel- bart ge tillkänna, om de bära smitta eller ej. Nu har man under senare år strävat efter att frambringa utsäde av olika potatissorter inom ett och samma område för att därmed undvika den felkälla, som kan ligga i olika klimat- och jordmånsförhållanden på produktionsorterna. Men man har i stället utsatt sig för de betydligt svårare fel, som förorsakas därav, att de olika potatissorterna kunna smitta ner varandra eller att
ett friskt sortiment kunnat bli nedsmittat av en nyintagen, med hänsyn till sundhetstill- ståndet otillräckligt känd sort. Så har t. ex. sorten Aal, som för några år sedan intogs i sortförsöken, i hög grad bidragit till att sprida virussmitta bland våra potatissorter. Den framtida försöksverksamheten synes därför böra ordnas på så sätt, att utsädet frambringas på ett stort antal platser i landet och att endast en sort odlas på varje plats.
I anslutning till de nu behandlade sjukdomarna bör också ett par ord sägas om potatiskräftan. Den betraktades i början av 1900-talet såsom det allvarligaste hotet mot hela Europas potatisodling. Men sedan vi nu fått ett mycket stort antal mot sjukdomen fullt resistenta sorter och bland dem även flera, som i kvalitativt avseende stå mycket högt, skrämmer oss potatiskräftan ej längre. Några ytterligare åtgärder mot potatis- kräftan utöver dem, som redan äro genomförda, synes icke vara erforderliga.
De åtgärder, som här ovan behandlats, måste givetvis kompletteras med en energisk upplysning rörande potatisodlingens olika faser. Ett gott resultat av potatisodlingen nås endast om även odlingstekniken står högt. Här inbegripes en mängd problem rörande t. ex. näringstillförsel och gödsling, utsädets förgroning och beskaffenhet i övrigt, vilka dels redan kunna sägas vara lösta, dels måste bli föremål för ytterligare omprövning genom praktiska försök.
En särskilt stor uppmärksamhet måste ägnas åt mekaniseringen av sättningen och upptagningen. En del goda konstruktioner för dessa arbetsmoment ha redan kommit i marknaden, men det synes icke uteslutet att här åstadkomma avsevärda förbättringar.
Om de här behandlade åtgärderna genomföras och ett energiskt arbete nedlägges på upplysning och propaganda, kan potatisskörden per hektar ökas högst väsentligt. Det synes icke vara omöjligt att inom ett par årtionden åstadkomma en stegring med 50 % av den nuvarande medelskörden. 50 % kan synas vara mycket, men då en sådan ökning blott innebär, att medelskörden av potatis i vårt land skulle stiga till omkring 22 ton per hektar, synes en skördeökning av angiven storlek icke ligga utanför möj- ligheternas gräns. Även om potatisarealen förblir konstant, ja t. o. m. om den skulle minska något, skulle en sådan skördeökning per arealenhet innebära ett mycket bety- dande tillskott till den potatiskvantitet, som nu användes som foder. Inte på något annat område inom växtodlingen torde det vara möjligt att uppnå så goda och snabba förbättringar som inom potatisodlingen och värdet av den skördeökning, som skulle kunna erhållas, uppgår till många tiotals miljoner kronor per år. Med hänsyn härtill synes det vara en angelägenhet av allra största vikt, att statsmakterna snarast möjligt vidtaga de åtgärder, som på dem ankomma för att rationalisera den svenska potatis- odlingen.
Lantbrukshögskolans institution för växtodlingslära den 23 oktober 1943.
Hugo Osvald. Tillägg.
Under den tid som förflutit sedan ovanstående uppsats skrevs, ha vissa undersök— ningar rörande potatisodlingen, särskilt i södra Sverige, givit vid handen, att en av potatisens svåraste parasiter, potatisålen, har en betydligt större utbredning än vad man tidigare kunnat ana. Därigenom har denna nematod kommit att framstå såsom ett mycket allvarligt hot mot den svenska potatisodlingens framtida utveckling. Många mena rent av, att den f. n. är det allvarligaste av alla. En effektiv kamp mot potatisålen hör därför också till de åtgärder, som måste komma att intaga en framskju- ten plats i arbetet på den svenska potatisodlingens rationalisering. Det skulle föra för långt att nu gå närmare in i detalj på detta spörsmål, men jag har dock ansett, att det förtjänar att omnämnas.
Kungl. Lantbrukshögskolans institution för växtodlingslära den 11 april 1945. Hugo Osvald.
_ Bilaga 2.
Vallodlingens utveckling i Sverige under de närmaste åren.
Av prof. G. Nilsson-Leissner, Stockholm, i samarbete med Svenska Vall- och Moss— kulturföreningens tjänstemän.
Vallodllngens omfattning och avkastning från vallarna.
Som bekant intar vallodlingen en mycket framträdande plats i det svenska jord- bruket. Ej mindre än 1 607 500 hektar av åkerjorden eller 42-8 procent därav upp- togos 1942 av slåtter- och betesvallar; härtill kommer dessutom en mycket avsevärd areal naturlig äng, som 1937 uppskattades till 1019 000 hektar (se tab. 1). Procen- ten vallar av åkerjorden varierar starkt beroende på naturliga förutsättningar för vallodlingen och för andra grödor samt mera allmänna cirkulationstyper i olika områden m. m. I allmänhet kan man säga. att denna procent stiger från söder till norr och från slätt- till skogsbygd. I medeltal är vallprocenten i Götaland 35'3, i _Svealand 44'2 och i Norrland 71'6 procent. På skånska slättbygden är den ej stort mer än 16 procent och i vissa trakter av det inre Norrland 80 procent eller däröver. Trots att sålunda en mycket avsevärd vallareal förekommer i Norrland, ha dock Svea- och Götaland tillhopa 78'7 procent (1264 600 hektar) av alla vallar på åker- jord och 67'9 procent (692 000 hektar) av den naturliga ängen. Vallodlingen inom södra och mellersta Sverige spelar alltså en mycket betydande roll för den svenska lanthushållningen.
Under det att arealerna av vallar på åkerjord varit stadda i en jämn utökning, ända sedan egentlig vallodling infördes i landet, har samtidigt arealen av naturlig äng kontinuerligt minskats, då denna alltmera tagits i anspråk för nyodling, efter- hand som vallarna inkräktat på åkern. Även under mellankrigstiden har denna ut- veckling stadigt fortgått (se tab. 2). ehuru den under de allra senaste åren synes ha avstannat. Detta gäller för totalarealen vall samt för slåttervallarna, vilka senare sedan 1938 minskats med i runt tal 70000 hektar, medan betesvallarna under samma tid ökats med bortåt 60 000 hektar.
I den officiella statistiken återfinnas uppgifter angående avkastningen av slåtter- vallarna beräknad i deciton hö per hektar (se tab. 3) . Enligt dessa var medelavkastnin- gen under Pö—årsperioden 1866—90, 282 dt/hektar, 1891_—1915 30'8 dt/hektar, 1916— 1940 338 dt/hektar, alltså visande en stegring på i det allra närmaste 20 procent. Jäm- för man mellankrigstiden (1920—1939), som uppvisar en medelavkastning av 35'8 _dt/hektar, med perioden 1866—90, blir avkastningsstegringen än större, nämligen 27 procent. Att med tillhjälp av dessa statistiska uppgifter påvisa någon säker stegring un- der 20-årsperioden 1920—1939 torde vara ganska svårt. Uppdelar man den i 5-års- perioder, erhållas följande medelvärden i kronologisk ordning: 33'2, 37'2, 358 och 37'0 dt hö per hektar. Då emellertid vissa år i början av såväl 1920— som 1930-talet voro mindre gynnsamma för vallproduktionen och likaledes vissa år i slutet av de båda nämnda decennierna voro ovanligt goda vallår, är det ej möjligt att fastställa någon bestämd gång i hela talserien. Även om man alltså kan säga. att en succes—
Vallarcalerna enligt Statlstlsk Årsbok 1943.
Åkerjorden 1942
Naturlig äng
1 9 3 7 L ä n Åker _ ha Slättervall Vall for bete etc. Slåtter Bete etc. ha % ha % ha ha
Gävleborgs .......... 113 720 66 421 584 5 609 4-9 12 512 18 965 Västernorrlands ...... 101 464 66 344 65-4 3 896 3-8 26 057 27 817 Jämtlands .......... 69 799 50 745 727 1 548 2-2 11 812 24 745 Västerbottens ........ 119 810 85 938 71—7 3 943 3-3 39 455 36 672 Norrbottens .......... 74 373 55 438 74-5 2 987 4-0 98 360 30 484 Norrland ............ 479 166 324 886 67-8 17 983 3-8 188 196 138 783
342 869 (71-6 %) 326 979 Stockholms .......... 157 222 53 955 34-3 12 790 8-1 3 530 16 448 Uppsala .............. 154-496 45 738 296 13 532 8-8 3 883 - 13 332 Södemanlands ........ 177 080 55 637 31-4 13 538 7—6 2 241 24 189 Värmlands .......... 187 742 79 887 42-6 16 300 8-7 13 906 30 242 Örebro .............. 158 249 58 296 368 12 578 7-9 4 043 18 818 Västmanlands ........ 163 548 54 151 331 14 068 8-6 3 217 11 800 Kopparbergs ........ 108 634 55 109 50-7 4 117 3.8 32 260 23 509 Svealand ............ 1 106 971 402 773 36-4 86 923 7-9 63 080 138 338
489 696 (442 %) 201 418" Östergötlands ........ 249 248 63 104 25-3 13 022 5—2 6 353 62 084 Jönköpings .......... 135 520 50 783 37-5 6 948 5-1 19 149 55 155 Kronobergs .......... 100 544 *32 743 326 6 499 6-5 15 018 39-349 Kalmar .............. 188 709 49 936 265 13 158 7-0 8 814 50 256 Gotlands ............ 83 740 21 875 261 8 167 9-8 2 694 19 582 Blekinge ............ 63 003 14 895 23-6 5 522 8-8 2 494 11 948 *Kristianstads ........ 237 778 52 685 222 25 795 10-8 4 339 41 615 Malmöhus .......... 338 925 60 697 17-9 29 370 8-7 5 184 24 408 Hallands ............ - 144 918 35 650 246 17 447 120 2 595 9 968 Göteborgs och Bohus 94 032 30. 103 320 8 882 9-4 3 567 15 596 Alvsborgs ............ 209 425 80 371 38-4 18 853 9-0 10 715 34 497 Skaraborgs .......... 322 153 99 974 31-0' 28 465 8-8 3 988 41 245 Götaland ............ 2 167 995 592 816 27-3 182 128 7-5 84 910 405 703
774 944 (3543 % 490 613. Sverige 3 752 132 1 320 475 35-2 287 027 7-6 336-186 682,824
1 607 502142-8 %) 1 019 010
siv stegring av avkastningen från våra slåttervallar ägt rum från mitten av 1800 talet och fram till tiden efter förra världskriget, är det knappast möjligt att med utgångspunkt från dessa uppgifter avgöra, om stegringen alltjämt fortgår eller. om den numera avstannat. Flera andra förhållanden peka emellertid på, att utveckf lingen fortsätter i samma riktning som tidigare. För det första grunda sig statisti- kens siffror blott på höskörden från första slåttern för året. Då nu bevisligen under de senaste 20 åren lantbrukarna för att få bättre hökvalitet förlagt höskörden allt tidigare och därigenom otvivelaktigt i någon mån minskat den kvantitativa av- kastningen i, första men å andra sidan ökat densamma i andra skörden, avspeglar d_etta sig ej i tabellens siffror.. Av denna orsak är man alltså berättigad att kal- kylera med en stegring i slåttervallarnas avkastning, som ej kommer fram i, sta- tistikens siffror. För det andra peka vissa uppgifter av J. A x e l s s 0 n i en under-
sökning över mjölkproduktionens och foderförbrukningens förändring inom vårt lands kontrollerade besättningar (Kungl. Lantbruksakad. Tidskrift 1941) mycket tydligt på en fortlöpande kraftig stegring av procenten vallfoder (hö och bete) i mjölkkornas foderstat, under det att vallarealernas ökning under de senaste 15 åren varit ganska obetydlig. Slutligen bör framhållas, att resultat från enskilda egen— domar mycket ofta överträffa statistikens medeltalssiffror med 100 % och mera visande, att på välskötta jordbruk en avsevärt mycket högre skörd som regel kan erhållas. Det är därför fullt berättigat att förutsätta, att efterhand som de senaste rönen angående vallodlingens rätta bedrivande mera allmänt bli tillämpade, en fort- löpande stegring av slåttervallarnas avkastning är att förvänta även under de när- maste tio åren.
Vad avkastningen från betesvallarna beträffar, är det mycket svårt att få en mera exakt uppfattning om, hur medelavkastningen förändrats. Inga statistiska uppgifter finnas här att tillgå, utan man får helt stödja sig på mera allmänna resonemang. I början av detta århundrade nedlade man i allmänhet mycket litet pengar och möda på att försöka höja avkastningen från betesmarkarna, vilka så gott som undantagslöst voro belägna på okultiverad eller blott i ringa grad uppröjd mark. Sedan propaganda för rationell betesskötsel, främst tack vare doktor A. E l 0 f 5 o n s och Svenska Betes- och Vallföreningens (numera Sv. Vall- och Mosskulturförenin- gens) målmedvetna strävanden. under 1920- och 1930-talen kommit riktigt igång, ha förhållandena på detta område radikalt förändrats. Visserligen släppas på många håll djuren allt fortfarande på bete i skogen eller på ljung- och enristäckta kal- marker, men detta anses numera allmänt endast vara nödfallsutvägar, då man ej har bättre beten att tillgå. Å andra sidan har röjning av hag-, busk- och skogs— marker för anläggande av kulturbeten och upplåtande av allt större arealer av den egentliga åkerjorden för samma ändamål tagit allt större och större omfattning. Ej heller nöjer man sig numera med den avkastning från dessa betesmarker, som erhålles utan vidare, utan vidtager allehanda kulturåtgärder och gödslingar för att i möjligaste mån öka produktionen. Det har nämligen visat sig, att resultatet mycket väl betalar dylika åtgöranden. Betet har också i jordbrukarnas ögon förvandlats från att vara egendomens sämsta och värdelösaste areal till att räknas bland de mera värdefulla, som i många fall ger mera avkastning av foder än någon annan av grödorna. Denna åsiktsförändring skulle aldrig ha kommit till stånd, om ej en högst avsevärd ökning av medelavkastningen under samma tid ägt rum. Uppskatt- ningsvis torde man numera kunna räkna avkastningen från betesmarkerna i södra och mellersta Sverige (förutsatt att hälften är belägen på åkerjord och hälften på röjd mark av annat slag) ;till något mindre än 2000 fe per hektar och år, men under gynnsamma omständigheter kan man komma upp till både det 2- och 3-, ja t. o. ni. det 4-dubbla. De ej kulturpåverkade betesmarkerna däremot giva, oav- sett att de dessutom lämna ett i många avseenden kvalitativt bristfälligt foder, i all- mänhet blott några hundra fe per hektar.
Till ytterligare belysning av frågan om den möjliga avkastningen från betesval- larna kan nämnas, att en sammanställning av avkastningsberäkningar från 552 kontrollbeten utlagda i alla delar av Tyskland, på både goda och dåliga jordar, i både fuktiga och torra lägen m. rn. under åren 1935—1938 och omfattande tillhopa 6000 hektar genomsnittligt givit en anmärkningsvärt hög och jämn avkastning. Sålunda gåvo varje år 74—80 % av betena mellan 2 900 och 5 700 fe per hektar. Under torkåret 1935 erhölls en medelavkastning på 3300 och under de tre övriga åren en sådan på 4100—4 400 fe per hektar. Det torde ej ligga utanför möjlig- heternas gränser att åtminstone i mera klimatiskt gynnade områden i södra och mellersta Sverige på välskötta beten komma upp i liknande medelavkastningar.
Tabell 2. Vallarealer på åkerjord och vallprocenten under olika år.
Å r Åker Slåttervall Betesvall Summa vall Vallprocenter 1916e20 .......... 3 792 264 1 235 396 150 990 1 386 386 366 1921 —25 .......... 3 803 487 1 227 617 137 468 1 365 085 359 1926—30 .......... 3 738 291 1 312391 ' 134 752 1 447 143 38-7 1931—35 .......... 3 728 871 1 375 337 182 403 1 557 740 41-8 1936—40 .......... 3 737 347 1 379 444 231 191 1 610 635 ' 43-1 1935 .............. 3 734 895 1 376 034 196 256 1 572 290 421 1936 .............. 3 738 741 1 373 476 197 192 1 570 668 420 1937 .............. 3 731 038 1 399 527 211 158 1 610 685 432 1938 .............. 3 734 533 1 390 569 231 867 1 622 436 43-4 - 1939 .............. 3 737 754 1 375 732 246 350 i 622 082 431. 1940 .............. 3 744 671 1 357 915 269 390 1-627 305 43-5 1941 .............. 3 746 698 1 315 882 282 801 1 599 683 42-7 1942 .............. 3 752 132 1 320 475 287 027 1 607 502 42-8
Tabell 3. Höavkastningcns storlek enl. Stat. Årsbok 1943.
P e rio d dt/ha Rektal Å r dt/ha Å r dt)ha 1866—90 ........ 282 100 1920 .......... 37 1930 .......... 38 1891—1915 ...... 30-8 109 1921 .......... 31 1931 .......... 38 1916—1940 ...... 33-8 120 1922 .......... 30 1932 .......... 38
1923 .......... 34 1933 .......... 32 1924 .......... 34 1934 .......... 33 Medeltal 33-2 Medeltal 358 1925 .......... 36 1935 .......... 36 1926 .......... 37 1936 .......... 36 1927 .......... 40 1937 .......... 39 1928 .......... 36 1938 .......... 40 1929 .......... 37 1939 .......... 34 Medeltal 37-2 Medeltal 37-0
På enstaka egendomar ha, som redan nämnts, även betydligt högre avkastnings- siffror redan kunnat noteras.
Billigare foder.
Hur den svenska jordbruksproduktionen i framtiden än kan komma att inriktas måste man utgå ifrån, att uppehållande av en relativt omfattande animalieproduk- tion blir nödvändig. Sannolikt blir en utökning av den produktion, vi hade före kriget önskvärd. Ty för det första steg ju konsumtionen av såväl kött som smör oavbrutet före kriget, och direktkonsumtionen av mjölk har under kriget ökat med drygt 20 procent. Visserligen har man anledning antaga att mjölkkonsumtionen åter kommer att minska, när normala förhållanden åter inträda, men en viss del av ökningen torde nog bliva bestående.
Det är emellertid också önskvärt, att allt göres som kan bliva gjort för de ani- maliska produkternas förbilligande — särskilt gäller detta för smör och kött —, så att de i möjligaste mån bliva konkurrenskraftiga på den internationella mark- naden. Tillgången på billigt kreatursfoder blir härvid av den största betydelse. Av stor vikt är emellertid också, att fodret har en allsidig sammansättning, så att det
är väl tjänligt som djurföda och att de produkter. som därav erhållas, äro av hög kvalitet med möjligast hög halt av skyddsämnen.
Vad, som i detta fall väger tyngst, är produktionen av tillräckligt koncentrerat och äggviterikt samt billigt foder för djuren. Här intager vallarnas avkastning den viktigaste positionen. Avkastningen från vallar, inklusive beten, torde lämpligen. kunna ingå till minst 70 % i mjölkkornas foderstat. I vissa fall kan man komma närmare 90 %. I den mån, man kan framställa sådant foder av tillräckligt god kvalitet och till billigt pris, kan också ladugårdsskötseln bli lönande även vid fri kon- kurrens med näringsmedel från utlandet.
Här skall dock endast ordas om förbilligande av djurens utfodring. I detta fall kunna vi skilja mellan olika möjligheter, nämligen åstadkommande av billigare foder och framställande av foder med större produktionseffekt.
I vilken utsträckning det blir möjligt att få billigare produktion genom att an— vända sig av billiga fodermedel blir beroende av prisrelationen efter kriget. I början av 1930-talet kunde man köpa äggvitan så billigt i oljekakor, att det knappast lönade sig att genom olika åtgärder få fram extra mycket äggvita i det hemproducerade fodret. Blir oljekakskraftfodret relativt dyrare, kommer det att bli större fördel med ökning av äggvitan i hemmafodret, liksom även koncentrationen av detsamma. Härigenom blir det möjligt att utfodra med större mängder vallfoder: hö, torkat på vanligt sätt eller konsttorkat, eller också som ensilage. Att man genom en större konsumtion av bete kan få billigare mjölkproduktion är känt och välkänt, även om man i detta fall ibland går för långt i sina förhoppningar, vilket längre fram skall påvisas.
Det gäller således att försöka få fram dels en billigare produktion av fodermedel. dels kvalitativt förbättra de billiga fodermedlen, så att dessa kunna ersätta dyrare sådana. Vidare att genom en bättre planläggning av betesdriften och en bättre skötsel av betesmarkerna få fram en högre betesprocent i foderstaten. I detta senare fall står mest att vinna, enär en foderenhet stallfoder kostar ungefär dubbelt så mycket som en foderenhet bete.
Ökande av fodrets effekt på mjölkproduktionen.
Detta kan ske utfodringstekniskt genom lämpligt sammansatt foder och i vissa fall rikligare utfodring men även genom val av bättre foder. Genom produktion av mera koncentrerat och äggviterikt foder kan dock även en betydande stegring av fodrets produktionseffekt åstadkommas.
För att belysa vilken vikt, som bör tillmätas denna omständighet, må anföras. att av den totala kostnaden för ett kg mjölk utgör foderkostnaden knappt 2/:. Unge- fär hälften av fodrets energi åtgår emellertid för underhåll av kroppsfunktionerna. Kostnaden för det produktionsfoder, som erfordras för att frambringa ett kg mjölk. uppgår således till endast % av den totala produktionskostnaden. Det blir därför mycket billig mjölk, som på detta sätt kan erhållas, även om sådant foder, som har denna produktionsstegrande effekt, ställer sig något dyrare.
I fråga om tekniken vid utfodringen på stall må endast nämnas önskvärdheten av en bättre förståelse för just intensitetsproblemet, och denna sida av utfodringen borde också mera undersökas, så att upplysningsarbetet kunde ske i större utsträck— ning på föreliggande fakta och praktiska resultat. Särskilt försök med underut— fodring skulle bidraga till att belysa denna fråga.
Genom förbättring av fodret, såsom ökning av äggvitehalten och koncentrations- graden hos hö och ensilage, står mycket att vinna ävensom genom odling av vissa foderslag, såsom luzern och lupin på härför lämpliga jordar. Genom bättre gödsling
Lyx—»..
...and ___-...».
kan klövern bättre bibehållas i vallarna, varigenom äggvitemängden höjes, och ge- nom överhuvudtaget bättre vallodling kan ett både mera näringsrikt och äggviteå haltigt hö åstadkommas.
Den väg, man utan tvivel kan vinna mest på, är en förbättrad betesdrift. Det talas dock mycket om, att man under betestiden får den högsta mjölkavkastningen, varigenom man förledes att tro, att betestiden ger större möjligheter för åstadkom-' mande av hög mjölkavkastning än under stallfoderperioden. Så är dock fallet endast en kort tid på våren och försommaren. I regel kan man från och med början av juli månad konstatera, att avkastningen går under det normala, och på hösten är Sänk- ningen av kornas avkastning avsevärd. Den minskning av mjölkproduktionen, som på grund av olika samverkande omständigheter, såsom minskad betestillgång, längre och mörkare nätter m. m. i allmänhet blir följden, kan uppskattas till åtminstone 10 procent av kornas årliga produktion. Till stöd för detta påstående kan hän- visas till statistiken över till mejerierna invägd mjölk under året, av vilken framgår att kvantiteten under oktober och november månader är blott 60—70 procent av den under maj och juni månader invägda mängden. I denna stora skillnad har utan tvivel en viss förskjutning av kalvningarna till våren del, men till stor del är orsaken säkerligen nyss nämnda förhållanden. Om denna sänkning med ekonomiska åtgär— der kan helt och hållet nndgås är svårt att uttala sig om, men givetvis kan en be- tydande ökning i varje fall åstadkommas genom en förbättrad betesdrift.
Vad, som i detta hänseende bör göras, är att höja betesmarkernas avkastning per ytenhet, alltså en ökning av djurens möjligheter att upptaga foder. Detta kan ske genom starkare gödsling, så att den totala avkastningen blir högre, men också genom en lämplig fållindelning samt bättre organisation av betesdriften. Vilka summor, som härigenom kunna vinnas, framgår av att mjölkproduktionen i landet strax före krigets början uppskattades till över 4 miljarder kg per år.
Man har dock alltför liten kännedom om vilken avkastning. som fordras på en betesmark, för att en ko med ett visst behov av näring skall få sitt behov fullt till- fredsställt och således även kunna lämna fullgod produktion. Detta är en sak, som ovillkorligen måste utredas, om man skall kunna göra propaganda för förbättrade beten, utöver att få fram det billigaste fodret.
Även fållindelningen måste man komma bättre tillrätta med. Nu sker indelning så gott som alltid på måfå, utan några egentliga grunder utan blott efter godtycke. Bristen på kännedom om vilken indelning, som under olika förhållanden kan vara mest lämplig, är synnerligen stor. Ett trängande behov av undersökningar och för- sök föreligger, särskilt för att kunna bedöma behovet av avkastning per ytenhet samt grunderna för fållindelning, varvid den genom uppdelningen ökade momentana ymnighetens verkningar på djurens foderupptagande borde studeras.
Vallprodukternas förbilligande och förbättrande.
Det finnes många olika sätt, på vilka vallodlingen kan förbilligas och vallpro- dukterna förbättras. Även om som redan tidigare nämnts, vallfodret hör till de bil- ligaste och värdefullaste foderslagen, kan dock mycket göras för att än ytterligare förkovra odlingen och därigenom ge den en gynnsammare ställning i förhållande till andra grödor. Dels kan man utnyttja vissa tekniska hjälpmedel härför och dels kunna en mångfald olika kulturbefrämjande åtgärder vidtagas.
Tekniska hjälpmedel.
Bland tekniska hjälpmedel för vallodlingen spela maskinella anordningar för skörd och lastning av grönmassa och 116 en mycket viktig roll, då behovet av arbetskraft
för denna odling är störst just vid dessa arbetsmoment. Användandet av hästräfsor och släpräfsor för hö. hopsamlingsapparat för kort gräs på slåttermaskinen vid skörd i tidigt utvecklingsstadium samt hölastare och s. k. »Cutliftmaskiner» för last- ning av vallfodret vid avtransporten frän fältet torde i framtiden komma att spela allt större roll. I synnerhet blir detta fallet efterhand som billigare konstruktioner av de mera komplicerade redskapen framkomma. Att beräkna ekonomin av dylika maskiners arbete för framtiden låter sig ej göra, då priserna ej äro kända, men av utförda försök vid Jordbrukstekniska Föreningen framgår otvetydigt. att betydliga besparingar av mänsklig arbetskraft kunna göras.
Andra tekniska hjälpmedel för vallodlingen utgöra de olika bärgningsmetoderna. av vilka torkning direkt på marken och den enkla volmningen till utförandet äro de billigaste men också lämna de sämsta resultaten både kvantitativt och kvalitativt. Redan hässjningen i sina olika utföranden är förenad med betydligt mindre för- luster. under det att pressfoderberedning och artificiell torkning, i synnerhet för högvärdigt vallfoder skördat på tidigt stadium, på senare år öppnat hittills oanade möjligheter för ett mera fullständigt tillvaratagande av vallprodukternas närings- ämnen. De två senaste metoderna, som ju båda endast varit i allmänt bruk under relativt kort tid, hålla alltjämt på att förbättras och förbilligas och ha säkerligen. även om de äro förenade med avsevärda anläggningskostnader, framtiden för sig. De olika bärgningsmetodernas fördelar behandlas i annat sammanhang nedan.
Skördestegrande åtgärder.
Många äro de åtgärder, genom vilka en stegring av vallskördarna kunna åstad- kommas. alltifrån ett förbättrande av själva växtmaterialet och utsädets kvalitet samt metoderna för vallens anläggning och till sådana, som mera direkt avse att höja skörden av det befintliga beståndet, såsom skötsel av vallen, gödsling. bevatt- ning, bärgning med mera.
I fråga om vallväxterna ha förädlingen och stamprövningen åstadkommit stora möjligheter för ett höjande av avkastningen, även om dessa hitintills blott ofull- ständigt utnyttjats av det praktiska jordbruket. Först och främst har man kunnat påvisa vissa vallväxtarters företräden framför andra. Som det bästa exemplet härpå kan framhållas, hur blåluzernens stora odlingsvärde för vårt land kunnat fastställas. I 20—åriga försöksserier vid Sveriges Utsädesförenings försöksstationer i Svalöf och på Ultuna har sålunda klarlagts, att på därför lämpad mark luzernen i medeltal i Skåne ger praktiskt taget samma skörd i l-årsvall som bästa rödklöverstam och i Uppland endast 10—15 procent mindre. I andraårsvall ligger luzernen i Skåne om- kring 45 procent och i Uppland 30 procent över rödklövern. Under det att röd- klövern i äldre vallar stadigt minskar och snart helt försvinner, fortsätter blåluzer- nen att öka sin avkastning åtminstone t. o. m. fjärde skördeåret för att sedan blott sakta minska i avkastning upp till 6:e eller 7 :e året, då vallen på grund av stigande ogräshalt vanligen bör upplöjas. Dessa höga medeltalssiffror sammanhänga ej blott med blåluzernens mycket höga specifika avkastning utan också med dess relativt stora motståndskraft emot klöverröta och stora torkresistens. På Öland och Got— land samt i östra delarna av fastlandet, där nederbörden under vegetationsperioden är lägre än på andra håll i landet och svår sommartorka ofta förekommer, borde därför luzernen odlas i långt större utsträckning. än vad nu är fallet. Men även på andra håll i södra och mellersta Sverige, där förutsättningar för luzernens trivsel finnas, borde den få större plats i växtodlingen. Åtminstone borde som en säker; hetsåtgärd mot torkskador i de vanliga växtföljdsvallarna 1/a--—1/: av rödklöver- utsädet utbytas mot blåluzern. Härigenom kan under torkår stora värden räddas. utan att under fuktigare år avkastningen minskas —— snar-are tvärtom.
...—auf _
En ytterligare fördel med luzernodlingen är dess stora förfruktsvärde i cirkula- tionen, som påvisats bl. a. av professor S jöströ in vid Ultuna, vilken jämförde en cirkulation med 3-ärig rödklövervall och en annan med en lika långvarig luzern— vall. Ännu & år efter vallbrottet kvarstod trots kraftig gödsling och helträdning luzernens avgjort bättre efterverkan i jämförelse med rödklöverns. Luzernen ej blott förbättrar näringsförhållandena i jorden utan dränerar även effektivt såväl matjorden som alven med sina kraftiga, djupgående rötter.
I detta sammanhang bör omnämnas, att för de torraste, magra sandjordarna på senare år tillkommit en ny äggviterik och högt avkastande foderväxt, nämligen sötlupinen, vilken äntligen givit sandjordsodlarna möjlighet att erhålla en ersätt- ning för lerjordens frodiga rödklöver- och luzernvallar. När blott frågan om ut- sädesodlingen av denna växt i vårt klimat blivit löst, kommer utan tvivel sötlupi- nens införande att bli epokgörande för foderodlingen på dessa annars ganska van- lottade jordbruk. Trots ett f. n. mycket högt utsädespris och brist på utsäde är redan inom sandjordsområdena intresset för denna odling i ständigt stigande.
För klöverodlarna har försöksverksamheten på många olika ställen i landet kun- nat påvisa den tidiga, s. k. schlesiska rödklöverns vanligen stora underlägsenhet gent- emot de svenska medelsena och sena stammarna. I en nyligen publicerad redo- görelse över i Skåne utförda stamförsök med rödklöver (Lantbruksakademiens Tid— skrift 1943) kommer man till den slutsatsen. att »all odling av —— _— —— s. k. schle- sisk klöver från Centraleuropa är i jämförelse med odling av dessa» (medelsena stammar) »direkt förlustbringande». Då detta med sådan bestämdhet kan sägas om schlesisk klöver i Skåne, är det tydligt, att den har än mindre berättigande i klimatiskt mindre gynnade trakter. [ torkområdena i Kalmar län synes den dock på grund av sin tidiga utveckling ofta kunna klara sig bättre än senare klöverstam- mar, men fråga är, om ej på dessa platser rödklövern helt borde ersättas med blå- luzern, som i allmänhet här har mycket goda förutsättningar att trivas. I varje fall borde den schlesiska rödklövern ej användas i vanliga slåttervallar, som blott skördas en å två gånger på sommaren.
En annan för rödklöverodlingen synnerligen viktig fråga, som klarlagts av för- söksverksamheten men ännu ej kunnat fullt utnyttjas i praktiken, är lokalstam— marnas synnerligen stora värde, var och en inom sitt område. Rödklövern är ytterst variabel och känslig för ändringar i klimat och jordmån. Genom att en klöverstam under flera generationer efter varandra fröodlas inom ett och samma område, kom- mer det naturliga urvalet att utforma vissa bestämda stamtyper, som äro bättre an- passade för förhållandena på platsen än vad stammen ursprungligen var. Odlaren erhåller därför också bättre avkastning av en dylik stam än av de flesta andra. Försöksverksamheten har nu efter mångåriga försök kunnat påvisa vissa bestämda dylika stammar med framstående egenskaper vid odling inom vissa provinser, t. ex. för Uppland Ultunastammen, för Värmland stammar från Labberud, Vagge och Rottneros, för Västergötland Hassle-Säby och T ranebergsstammarna, för Östergöt- land stammar från Sörby-Okna, Väversunda och Björnsnäs, för Skåne sådana från Karaby och Spannarp, för Blekinge Flakaryd-stammen o. s. v. Felet med dessa stammar är emellertid i regel, att utsädestillgången som regel är begränsad, varför en organisation av fröproduktionen av lokalstammar inom respektive områden skulle vara av allra största betydelse och lämpligen borde omhändertagas av frö- odlareföreningarna. -—— I detta sammanhang bör omnämnas, att även i fråga om alsikeklöver och timotej ett visst, om än ej så rikhaltigt material av värdefulla lokal- stammar finnes i landet, vilket även borde omhändertagas och uppförökas.
Vid våra vårt/örädlingsanstalter ha tidigare uppdragits och framställas även allt- fort nya förbättrade stammar av de flesta vallväxterna. Före marknadsförandet
utprövas dessa i olika delar av landet och äro därför inom de växtarter, där värde- fulla lokalstammar finnas, avsedda att kunna med framgång konkurrera med eller efter hand ersätta dessa i de flesta områdena. Avsevärda framsteg såväl i fråga om avkastningsförmåga, motståndskraft emot parasiter och sjukdomar, som'beträf- fande lämplig tidighetsgrad och fodrets kvalitet ha sålunda uppnåtts. Som exem- pel kunna i fråga om rödklöver nämnas de för södra Sverige avsedda mot klöveräl och -röta motståndskraftiga sorterna Merkur och Resistenta samt Götaklöver för mellersta Sverige och den tidiga Essi, samt i fråga om övriga vallväxter Svea alsike- klöver, Gloria-, Kämpe-, Bore- och Bottniatimotej, Viktoria rajgräset samt sorter av hundäxing, ängs- och rödsvingel, ängsgröe och vitklöver. I jämförande försök har man kunnat påvisa, hur dessa, var och en på sitt sätt, äro överlägsna andra stammar och eventuellt varandra; framsteg i t.- ex. avkastning på omkring 10 procent äro ej ovanliga. Om i fortsättningen samma arbetstakt hålles inom förädlingen av vallväxterna som under senare år och om resultaten dessutom snabbt sprides inom praktiken, bör man kunna kalkylera med en ej obetydlig ökning av vallarnas av- kastning inom det närmaste decenniet enbart på grund härav.
Genom lagar och kontrollåtgärder är det numera ganska väl sörjt för, att det vallutsäde, som kommer i handeln, är av någorlunda tillfredsställande kvalitet. Dä emellertid en mycket stor del av det vallfrö, som årligen sås i svensk jord, aldrig kommer i den öppna marknaden, är dock ej härmed allting välbeställt. Visserligen insända mera framsynta lantbrukare prover av hemmaodlat frö till undersökning vid frökontrollanstalterna, även om de ej tänka salubjuda detsamma utan blott använda det för eget behov. Men antalet av dem, som verkligen bruka förfara så- lunda, är jämfört med hela totalantalet husbehovsodlare fortfarande förvånande litet, varför man med säkerhet kan räkna med, att en mycket väsentlig del av det vallutsäde, som årligen utsås, kommer i jorden, utan att dess kvalitet undersökts. Stark inblandning av ogräsfrön, angrepp av sjukdomar och nedsatt groningsför- måga m. m. karakteriserar ofta dylikt frö och orsakar utan tvivel ofta väsentligt nedsatt och kvalitativt försämrad avkastning av våra vallar. Om en intensiv pro- paganda för betydelsen av ett förbättrat vallutsäde igångsattes, borde rätt mycket vara att vinna för vallodlingen.
Det är emellertid ej blott valet av lämpliga stammar och sörjandet för en hög kvalitet hos utsädet, som är avgörande för, om vallanläggningen skall lyckas. Stor omsorg måste även nedläggas på jordens ändamålsenliga bearbetning och förberedelse för sådden samt på denna senares utförande. Valet av lämpligt skyddssäde, om sådant överhuvud skall användas, och många andra frågor i detta sammanhang måste lösas med omsorg, om ett gott 1esultat skall kunna säkras. Stora framsteg i dessa avseenden ha under senare år gjorts, särskilt i södra Sveriges slättbygder, där man t. ex. rätt allmänt börjat övergå till radsådd av vallutsädet med åtföljande jämnare fördelning av fröet över fältet och bättre och jämnare groning och upp- komst, särskilt vid försommartorka. Därigenom att man använder stråstyva spann- målssorter till skyddssäde och ej ger dem för stark kvävegödsling, ha också vall— bestånden kunnat avsevärt förbättras. I dessa avseenden ha emellertid ännu blott på de mera välskötta jordbruken en förbättring gjorts, men mycket återstår ännu, innan dylika åtgärder allmänt slagit igenom. Då detta en gång blir fallet, komma otvivelaktigt medelskördarna från vallarna att ej oväsentligt stiga, då ju en lyckad vallinsådd påverkar skörderesultaten från vallen under flera år framåt, om den är mera varaktig. Särskilt frågan om broddbildningen på styvare jordar borde bli föremål för ingående undersökningar.
89 Gödsling.
Medelavkastningen från våra vallarealer är ju, som redan visats, förhållandevis låg. Den viktigaste orsaken härtill är utan tvivel bristande näringstillgång i jorden. Bevis härför har man fått genom 1 OOO-tals gödslingsförsök men även i stor utsträck- ning genom att i praktiken giva väl avvägda mängder av såväl naturliga som konst- gödselmedel. För att emellertid en lämplig sådan avvägning skall kunna äga rum, måste man genom undersökning av jordens näringsinnehåll på kemisk väg (mark- kartering) eller genom utförande av gödslingsförsök skaffa sig kännedom, om för- hållandena på platsen. Utförda undersökningar synas visa, att just vallarna äro de grödor, som vanligen behandlas mest styvmoderligt i gödslingsavseende. Före kriget erhöllo sålunda i genomsnitt slåtter- och betesvallar i vårt land blott 24 kg rent kväve, motsvarande 15 51 16 kg salpeter per hektar och år, vilket efter all er- farenhet att döma är i högsta grad otillräckligt. Även kalium och fosforsyra, som inom stora områden finnas i alltför ringa mängd i jorden, givas genomsnittligt i otillräcklig mängd. Genom en allsidig gödsling höjas ej blott hektarskördarna utan även kvaliteten på det skördade fodret. Denna kvalitetsförbättring sammanhänger till en del därmed, att genom en lämplig gödsling livslängden hos de värdefulla insådda klöver- och gräsarterna ökas, varigenom samtidigt halten av mindervärdiga, frivilligt inkommande växtarter minskas. Även motståndskraften emot torka och frost hos växtbeståndet befrämjas av gödslingen. Kvävegödslingen bör alltid an- passas efter den i vallen ingående mängden baljväxter och ökas, allteftersom denna minskas. Medan kali— och fosforsyra lämpligast gives som grundgödsling vid vall- insådden och sedan som övergödsling under vinterhalvåret, bör kvävet till slåtter- vallen dels givas på våren, dels som övergödsling på sommaren efter första skörden. Genom användande av större mängder kvävegödselmedel erhålles i gräsrika bestånd alltid en ökning av proteinavkastningen per hektar. Däremot erhålles endast, då be- tingelserna för en god tillväxt äro dåliga (t. ex. i torka), en ökning av proteinhalten i fodret; i motsatt fall resulterar N-gödslingen ofta i en sänkt proteinhalt.
Till belysande av, vilka skördeökningar man kan vänta sig vid en rationellare gödsling av slåtter— och betesvallarna, kunna följande beräkningar av Jordbruks- försöksanstalten anföras. Om de artificiella konstgödselmedlen inom Göta- och Svealand på varje plats användas i de myckenheter, som de lokala försöken visat skulle ge bästa ekonomiska resultat efter 1937 års prisläge, skulle en skördeökning på ej mindre än 1 162 600 ton hö i genomsnitt därigenom kunna påräknas. Så stora konstgödselmängder komma väl lantbrukarna i gemen ej på länge att ge sina vallar, då det säkerligen tar många år att övertyga dem om lönsamheten därav, men möjlig- heten till en så starkt ökad produktion förefinnes dock. En annan beräkning av samma anstalt visar emellertid, att om man blott har tillgång till hälften av de konstgödselkvantiteter, som förbrukades under 1937, men fördelade dem efter för- söksresultatens anvisningar, skulle fortfarande en skördeökning på 420 800 ton hö, kunna vara att förvänta i Svea- och Götaland.
Att vallproduktionen skulle kunna högst väsentligt ökas blott och bart genom användande av en förståndigare och rikligare gödsling är sålunda ställt utom allt tvivel.
En åtgärd, som åtminstone inom mera begränsade områden, där tillgång till vat- ten finnes, i framtiden kommer att få stor betydelse är av allt att döma den konst- gjorda bevattningen. Störst betydelse kommer den naturligtvis att få inom de mera nederbördsfattiga områdena utmed ostkusten, men då vallarna för sin rätta trivsel fordra stor tillgång på fuktighet och dagligen avdunsta kubikmetervis vatten per * hektar, har det visat sig. att dylik behandling för dessa grödor kan ge stora skörde- l ökningar och vara ekonomisk även i relativt fuktigt klimat. Enligt undersökningar
av professor Freckman i Berlin äro vallväxtgrödorna, såväl slåtter- som betesvallar, de mest fuktighetskrävande av alla våra grödor. Som optimala nederbördsmängder för dem anger han: i april 60 mm. maj 90—120, juni 90—100, juli 100—120 och augusti 80—120 mm. De flesta länen i södra och mellersta Sverige ha under ingen av dessa månader en medelnederbörd. som ens tillnärmelsevis når upp till dessa värden. T. 0. m. på västkusten är det blott på eftersommaren sådana regnmängder bruka falla. Tydligtvis ha vi i bevattningen ett medel i vår hand, med vilket man högst avsevärt kan höja vallproduktionen på mera begränsade områden. För att fullt utnyttja den måste man emellertid även samtidigt öka gödslingen till de be- vattnade vallarna. Tyvärr kan man väl inte räkna med, att bevattningen någonsin kan komma att bli använd på mer än några få procent av Sveriges stora vallareal. men där den genomföres, kan man ofta räkna med skördeökningar, som uppgå till 50 procent eller mera och vilka kunna erhållas just vid de tidpunkter på året, då foderbrist annars brukar inställa sig. Deras värde kan därför ej nog framhållas.
Bland åtgärder för att förhöja medelavkastningen från slåttervallen bör även fram- hållas betydelsen av, att den ej får ligga för många år. I sydligaste delarna av lan- det, där redan 3-årsvallarna höra till sällsyntheterna, syndas väl mera sällan mot denna regel men i mellersta Sverige, —— för att ej tala om förhållandena i Norrland — förekommer ej sällan alltför gamla vallar, som endast till mycket ringa procent bestå av de från början insådda arterna utan mest av gräs och andra mindervärdiga arter. Dylika vallar borde plöjas upp och ersättas av kortvarigare. För dem, som ej vilja omlägga sin cirkulation, finnes ett gott redskap för att reparera den gamla vallen i den hjälpsåningsmaskin för äldre vallar, som konstruerats av intendenten Behm på Uddeholm. Denna maskin har med mycket gott resultat använts för att förnya gamla vallar både på Uddeholm och i en hel del försök i olika delar av landet.
Kualitets/örbåttrande åtgärder.
En av de viktigare kvalitetsförbättrande åtgärderna, när det gäller slåttervallarna. är utan tvivel förläggandet av skörden till ett tidigt utvecklingsstadium. Detta för- hållande har belysts i ett stort antal försök både i utlandet och i Sverige. Av de senare höra särskilt framhållas Jordbruks- och Husdjursförsöksanstalternas gemen- samma försök på Offers försöksgård, vilka pågått sedan 1930. I det senaste med- delandet därom framhålles bl. a. följande: »Med allt senare företagen första skörd ökade klöverprocenten, emedan klövern växte fortare än gräsen vid tidpunkten för skörden. Såväl klöverprocenten som skördetiden påverkade höets kemiska samman- sättning i hög grad. Vid den tidigaste första skörden uppvisade höets organiska substans en råproteinhalt av 17% procent, som sjönk till 13'2 procent vid sen skörd.» — »Växttrådhalten ökade snabbt med fortskridande utveckling för första- och andra- årsvall.» — »Att höets kvalitet nedgår med fortskridande utveckling framgår alltså redan av den kemiska sammansättningen men visas också av de anförda smältbar— hetskoefficienterna för organisk substans samt det med ledning av smältbarheten beräknade näringsvärdet.» — »Högsta hektarskörd av första skörden erhålles vid den sena skörden. Skillnaderna äro dock ej särdeles betydande. För den smält— bara äggvitan däremot ange medeltalen, att högsta hektarskörd uppnåddes vid den tidigaste skörden, och skillnaden var här störst mellan medeltidig och sen skörd.» [ detta sammanhang förtjänar ett uttalande av professor J. Axelsson (Kont- rollnämndens redogörelse 1941/42) i en redogörelse för 1942 års höundersökning att omnämnas. Han skriver": ». .. antalet fe per kg hö är ett mycket ofullkomligt uttryck för höets effekt som produktionsfoder. Däremot giver den ingående mäng— den smältbart protein en bättre uppfattning om denna effekt, beroende på att fod-
rets proteinhalt i långt högre grad än energihalten utgör mjölkproduktionens be— gränsningsfaktor, vilket särskilt är fallet under nu rådande förhållanden. Vad detta betyder kan illustreras av följande exempel.»
»Vi antaga, att höskörden år 1942 företagits så tidigt, att höet hållit 65 i stället för 58 g smältbar protein per kg. Höjningen skulle ha erhållits. utan att antalet fe behövt minskas, genom att skörden skett några dagar tidigare, än som fallet var. Denna ökning av 7 g smältbart protein per kg hö motsvarar, med det av 1942 års jordbrukskommitté använda reduktionstalet 22 kg hö per fe, 15'4 g smältbart pro- tein per fe. Som hömängden enligt det inledningsvis anförda uppskattades till 2'2 milliarder fe, skulle genom en sådan åtgärd ha erhållits 33 880 ton mera smältbart protein, än som ingår i årets höskörd. Hela denna kvantitet skulle givetvis kunnat utnyttjas för produktionsändamål, enär den befintliga mängden täcker behovet för underhåll och en viss produktion.» — »Den sent företagna höskörden 1942 för- orsakar därför det svenska jordbruket en förlust, som måste mätas i 100-tal mil- joner kronor.»
En försening av första skörden betyder alltid en förminskning av andra skörden. l Offer-försöken erhölls sålunda vid tidig första skörd 26 procent av årsskörden foderenheter som efterslåtter, medan vid medeltidig, resp. sen första skörd mot- svarande tal voro 19, resp. 9 procent.
Skördetidens inflytande på vallväxtskördarnas storlek framgår av en del samman- ställningar från Sveriges Utsädesförenings vallväxtavdelning i Svalöf. G. Julén har sålunda i Sveriges Utsädesförenings Tidskrift 1942 publicerat en tabell rörande timo- tejen, vilken här delvis återgives (tab. 4). Under de tidigare åren skördades de rena timotejparcellerna ganska sent, varför i regel ingen återväxt alls erhölls. 1912, 1914. 1917, 1918 och 1920 erhölls dock återväxt. Tyvärr saknas anteckningar om skörde- datum 1912, men att skörden tagits rätt sent även detta år är otvivelaktigt. 1917 var ett ovanligt tidigt är, varför skördedatum den 29 juni detta år dock betyder ett sent utvecklingsstadium. Som synes, är under alla dessa år återväxtprocenten mycket ringa och uppgår aldrig till 10 procent. Under åren 1936—1940 ha skördarna alltid tagits i slutet av juni och återväxtprocenterna ligga då omkring 30 procent.
För rödklöver har en liknande sammanställning gjorts i l-årsvall fr. o. m. 1909 t. o. m. 1942 (1915 saknades l-årsvall). Materialet har här sammanslagits i 5-års- grupper och visas i tabell 5. Även i detta fall kunna två väl skilda perioder påvisas: den ena med relativt sena skördar omfattar de 20 första åren och den andra med tidiga skördar de återstående 13 åren. Under den första, då skördarna i medeltal företogos i mitten av juli (medeltal 14 juli) utgjorde återväxten blott omkring 22 procent av totalskörden; under den senare, då skörden i allmänhet med undantag för de sista abnorma åren, företagits i slutet av juni (medeltal 28 juni), var återväxt- procenten betydligt högre (medeltal 37 procent). På det ursprungliga siffermaterialet ha en del korrelationsberäkningar av intresse utförts, av vilka det bl. a. framgår, att för varje dags uppskjuten skörd av rödklövern återväxtprocenten i medeltal minskats med 128, under det att totalavkastningen i grönmassa minskats med 440 kg per hektar och torrsubstanshalten i huvudskörden ökats med 0'66 procent. Denna ökning i torrsubstanshalten i huvudskörden betyder en ökning av huvudslåtterns höavkast— ning på bortåt 200 kg per dag, medan efterslåtterns höavkastning samtidigt sjunker med omkring 100 kg per dag.
En förskjutning av vallproduktionen från första till andra skörden genom att den förra tages tidigare, förbättrar, som redan nämnts, kvaliteten i huvudskörden. Under förutsättning av, att allt väl tillvaratages, förbättras emellertid ytterligare totalskör- dens för året kvalitet, då efterslättern i regel har högre kvalitet än huvudslåttern. Det måste emellertid med skärpa framhållas, att de vinster, som kunna göras genom
tidigare vallskörd, mycket lätt kunna förbyta's i förluster, om ej särskild omsorg lägges på att väl tillvarataga det spädare och därför mera svårkonserverade foder, som härvid erhålles. Om första skörden ej ensileras eller konsttorkas, måste den omsorgsfullt hässjas och den del av efterslåttern, som ej avbetas, bör helst tillvara- tagas genom ensilering eller artificiell torkning.
Ett annat förhållande angående skördetider för vall, som spelar stor roll för var- aktigheten, är att baljväxterna för att uppnå full vinterhärdighet vid vinterns inbrott måste vara försedda med riktig upplagsnäring i rötterna och med vinterknoppar vid stambaserna. Detta problem har utretts av professor N. Sylvén i Svalöf och sedan bekräftats på andra håll (t. ex. i Offer-försöken). Av denna orsak bör sista vallskörden för året antingen tagas mycket tidigt eller också först, då vinterkylan sätter in. Mot denna regel syndas det på så gott som vartenda jordbruk i landet med resultat, att de äldre vallarna ofta äro rena gräsvallar. En ändring av detta missförhållande skulle betyda avsevärt förbättrade 2- och B-årsvallar. En ytterligare åtgärd för att förbättra övervintringen är att taga hög stubb vid sista slåttern för året.
En kvalitetsfråga hos vallfodret, som f. n. är föremål för omfattande undersök- ningar. är halten av olika för husdjuren och människan viktiga vitaminer. Halten av A-, B- och C-vitamin har bestämts men det är särskilt A- och dess i växterna förekommande provitamin karotinet, som varit föremål för undersökning. Det har nämligen visat sig, att i den svenska folkkosten är det framför allt A-vitaminet, som förekommer i för ringa mängd under vinter- och vårmånadema. Vår förnämsta A-vitaminkälla är mjölken och mjölkprodukterna och så länge kreaturen gå på bete eller utfodras med grönfoder är halten av A-vitamin i mjölk och smör fullt tillräck- lig. Under stallfodringsperioden nedgår emellertid denna halt vanligen långt under vad som kan anses lämpligt, varför A-vitaminbrist uppkommer. Undersökningarna, som i Sverige utförts i Nordiska Jordbruksforskares Förenings regi, ha gått ut på att undersöka, vilka vallväxtarter, som ha den högsta karotinhalten, och på vilket utvecklingsstadium växten har den högsta koncentrationen samt slutligen vilka bärg- ningsmetoder, som bäst tillvarataga och konservera karotinet. Bland de preliminära resultaten från dessa studier kan nämnas, att karotinhalten är högst hos klöver- och luzernarter, lägre hos gräsen. Vidare erhålles den högsta koncentrationen vid skörd på mycket tidigt stadium samt på försommaren. Vid vanlig höberedning förloras det allra mesta av karotinet och blott 10—20 procent återstår, då höet köres in. Under lagringen förlorar dessutom höet ytterligare karotin, så att det fram på våren knap- past har någonting kvar. A. I. V.-foderberedning och artificiell torkning tillvaratager praktiskt taget allt karotin och i ensilaget äro lagringsförlusterna så gott som inga. Artificiellt torkat hö och hömjöl förlorar rätt mycket karotin under lagringen, så att efter 6 månader vanligen blott hälften finnes kvar.
Då mjölkens vitaminhalt är en synnerligen viktig kvalitetsegenskap, kan man förutsätta. att den i framtiden kommer att bli mera beaktad, än vad fallet hittills varit. Om en snabbmetod för bestämning av karotin kunde införas, borde t. o. m. kvalitetsbetalning av mjölken efter karotinhalt kunna tänkas för framtiden. På vall- odlingen skulle detta inverka synnerligen fördelaktigt, i det att lantbrukarna då fingo ännu ett skäl —- och ett, som kunde räknas direkt i kronor och ören — att skörda vallarna tidigt och att vinnlägga sig om hög baljväxtprocent i vallbeståndet.
I fråga om bärgningen av vallskördarna står det svenska jordbruket tyvärr ännu ej på toppen. Ännu får man i södra Sverige se volmning av 'höet använd i mycket stor utsträckning, trots att denna metod bevisligen är förenad med mycket stora förluster i fråga om fodervärde och särskilt äggvita samt vitaminer. Under mindre gynnsamma förhållanden" kunna dessa förluster uppgå till 40 procent och mera.
Tabell 4. Gloriatimotejens avkastning och återväxtprocent under olika är vid Svalöf. (Enl. G. Julén.)
Skördeår .................... 1912 1914 1917 1918 1920 1936 1937 1938 1939 1940 Skördedatum för I:sta skörd.. 9 8/ =-/, n/, 1/7 av, 281, av, =-/, n),
' 7 Totalskörd dt, grönmassa/ha .. 245 110 88 169 237 183 335 270 170 103
Atervåxtiprocent därav ...... 3-1 7-3 4-3 4-7 22 39-4 31'5 30-0 23-2 38-5
Tabell 5. Svalöfs renodlade rödklövers avkastning och återväxtprocent under olika är i l-årsvall.
Skördeår ............ 1909—13 1914—19 1920—24 1925—29 1930—34 1935—439 1940—42 Datum för första skörd "], 17/1 14/7 'I, "/. "I. '/, Totalskörd dt, grönmas-
sa/ha .............. 309 208 403 487 396 492 323 Återväxt i procent där-
av ................ 21-7 25-2 18-5 23-8 37-1 28-2 45'9
Korrelalion för tid för första skörd och totalavkastning. rl) = ——O-37* b*) = ———O-44 ton per dag Korrelalion mellan tid för första skörd och torrsubstansprocent. r = +O-52* b = 066 procent per dag. Korrelation mellan tid för första skörd och återväxtprocent. r = —O-59"* !) = —1-28 procent per dag.
Hässjningen, som ju är en enkel och billig metod, säkrar åtminstone för de största förlusterna och begränsar dem till omkring 25 procent för foderenheterna och 30 procent för råproteinet. Även under relativt gynnsamma år synes den ha bestämda företräden framför volmningen. I de höinventeringar, som i 6 år pågått i Malmöhus län, har sålunda under samtliga är med undantag av det på försommaren exceptio- nellt torra året 1941, en bättre kvalitet hos det hässjade höet kunnat påvisas i jäm- förelse med det volmade. Genomsnittligt för alla åren har en ökning av antalet fe per 100 kg hö med omkring 5 procent, av råproteinprocenten i torrsubstansen med 8 procent och av procenten smältbart råprotein med omkring 10 procent kunnat fast- ställas. 1941 voro, som nämnts, skillnaderna obetydliga men under andra är betydligt större än de här angivna medeltalen. Dessutom gjordes avsevärda vinster i fråga om t. ex. kalkhalt och minskad växttrådshalt, varför den ekonomiska fördelen av hässj- ningen även på den blåsiga skånska slätten under ett normalt skördeår kan anses vara fullt säker. En övergång från volmning till hässjning innebär därför betydande fördelar för vallodlingen.
Betydligt bättre konserveringsmetoder ha vi i pressfoderberedning med tillsats av A. I. V.-vätska, myrsyra eller vissa andra försöksvis använda konserveringsmedel samt i den artificiella torkningen. En första förutsättning för, att dessa metoder skola kunna bli ekonomiska, är emellertid, att det använda fodret skall vara på spått ut- vecklingsstadium samt ha hög baljväxthalt och följaktligen också hög proteinhalt. Om detta villkor är uppfyllt och alla föreskrifter noggrant följas, begränsas genom A. I. V.- och myrsyrametoden förlusterna vid konserveringen till omkring 10 procent både beträffande foderenheter och smältbar äggvita. I förhållande till den vanliga höberedningen utgör detta ett mycket stort steg framåt. Härtill kommer dessutom, som redan nämnts, ett mycket fullständigt tillvaratagande av karotinet utan några lagringsförluster. De 5. k. varm- och kalljäsningsförfarandena för framställning av pressfoder äro däremot förenade med flera gånger större förluster än A. I.V.-bered—
r , korrelationskoefficient. b = regressionskoefficient.
ningen och kunna därför här helt förbigås. Husdjursförsöksanstalten har utfört smält- barhetsförsök med nötkreatur för att jämföra fodervärdet i-det enligt olika ensile- ringsmetoder erhållna ensilaget: A. I. V.-foder, amasil-(myrsyra-)foder, s. k. miko- foder (tillsats av Ca-, Na- och P-haltiga salter och snabbpressning) och vanligt ensilage utan tillsats av konserveringsmedel (Meddelande nr 13—1943). Med hänsyn till pro- leinkonserverande förmåga visade sig A. I. V.-f0dret vara bäst och mängden smältbar protein var även störst i detta foder. Smältbarhetskoefficienterna för organisk sub- stans voro dock något högre för amasilfoder än för A. 1. V.- och mikofoder samt van- ligt ensilage. Bättre mjölkavkastning och viktökning erhölls hos de försöksgrupper, som utfodrades med amasilfoder jämfört med ekvivalenta mängder A. I. V.-foder. Även kväve-, kalcium- och fosforbalansförsök utfördes, vilka beträffande A.I. V.— fodret visa, att god, d. v. s. positiv, kvävehushållning samt negativ mineralämnes- balans erhållits. Vid utfodring med amasilfoder erhölls positiv kvävebalans och där— jämte även positiv mineralämnesbalans. Vid utfodring med s. k. mikofoder erhölls negativ balans för både kväve och mineralämnen. Med mineralämnen avses här kal- cium och fosfor.
Det är tydligt, att frågan om vilken konserveringsmetod, som är den ur alla syn- punkter bästa, ännu ej kan anses avgjord. Tills vidare är det av de nämnda blott A. IV.-metoden, som- kommit till användning i praktiken i vårt land. Dess mera allmänna införande har under kristiden uppmuntrats av myndigheterna genom livlig propaganda i tal och skrift samt genom fördelaktiga lån och direkta understöd för uppförande av silosbehållare. A. I. V.-inläggningens omfattning har också på några få år 3-dubblats, men fortfarande är det icke ens en procent av vallskörden, som bärgas på detta sätt. Dä emellertid intresset härför stadigt stegras och goda resultat överallt i bygderna ständigt mana till efterföljd, är det att förutse, att inom de när- maste tio åren A. I. V.— eller någon liknande konserveringsmetod för surfoder på allvar kommer att slå igenom. Som ovan visats, kommer ju därigenom, även om man alltid måste tänka sig, att den större delen av vallfodret torkas på hässja, mycket stora värden att tillvaratagas. Då dessutom ensileringen kan utföras i fuktig väderlek och långt ut på hösten, då fälttorkning ej kan ifrågakomma, möjliggör detta för- farande tillvaratagande av stora mängder vallprodukter, som annars skulle varit så gott som värdelösa.
Även den artificiella torkningen av vallfoder har under senare år blivit mycket uppmärksammad och understötts av myndigheterna genom lån för uppförande av de dyrbara torkanläggningarna och garantipriser för de framställda produkterna. Husdjursförsöksanstalten har i Meddelande nr 11 —— 1942 redogjort för undersök- ningar rörande näringsutbytet vid konsttorkning av vallväxter. Två torkanläggningar ha prövats, nämligen schakttork enligt system Edholm och pneumatisk tork med ro- terande trumma enligt system Pehrson. Resultaten sammanfattas sålunda: »Edholms- torkning. Smältbarheten för grönfodrets såväl proteinhaltiga som proteinfria närings- ämnen nedsättes endast i obetydlig grad. Omsättningar under torkningsförloppet för- orsaka någon förlust av både kvävehaltig och ej kvävehaltig substans. Som slut- resultat vid torkning under relativt kall och fuktig väderlek å senhösten kan på- räknas ett utbyte av 93 % av grönfodrets innehåll av såväl foderenheter som smält— bar äggvita.» — »Pehrsontorkning. Smältbarheten för det gröna fodrets proteinfria näring påverkas icke under torkningen, medan däremot proteinets smältbarhet sjun- ker med c:a 8 enheter. Omsättningsförlusterna bli minimala. Vid torkning av klöver- rikt material erhålles ett utbyte av 97 procent av grönfodrets innehåll av foder- enheter resp. 89 procent av dess halt av smältbar äggvita. Då förlusterna huvudsak- ligen äro att tillskriva nedgången i proteinets smältbarhet, böra de bliva lägre vid avtagande proteinhalt i utgångsmaterialet.» En hel del andra torktyper av såväl
svenskt som utländskt fabrikat ha dessutom prövats i landet. Till sin verkan torde de närmast kunna jämställas med Pehrsontorken. Som redan påpekats päannat ställe, äro förlusterna i karotin vid artificiell torkning ganska obetydliga, medan lagringsförlusterna för detta ämne i artificiellt torkat hö eller hömjöl äro stora. Pressning till briketter —— även efter tillsatsav något bindemedel, t. ex. melass — ' kan ej heller förhindra dessa förluster.
Den artificiella torkningen är utan tvekan det hittills effektivaste bärgningssättet för vallfodret. Ej blott därigenom, att förlusterna därvid bli ytterst små, utan också emedan den färdiga produkten i form av hömjöl eller briketter blir en lätthanterlig och transportabel vara, som för relativt ringa kostnader kan försändas från den ena landsändan till den andra. Detta öppnar hittills oanade möjligheter av särskild be- tydelse, om man skulle vilja gå in för en större specialisering av jordbruket. Till dessa problem skola vi återkomma på annat ställe.
Den största nackdelen —— åtminstone hitintills — med den artificiella hötorkningen är, att anläggningskostnaderna bli mycket dryga. Även bränslekostnadema äro med nuvarande priser mycket stora, varför fe—priset på den färdiga produkten blir ganska högt. För att nedbringa anläggningskostnadernas andel i produktpriset kunna f. n. endast stora anläggningar löna sig. Om dessa skola kunna hållas i gång kontinuerligt tillräckligt lång tid. måste därför den till buds stående vallarealen vara mycket stor. Endast stora gods kunna därför tänkas själva hålla sig med hötorkar, medan annars andelstorkföreningar eller som ren industri bedrivna torkar, vilka sluta kontrakt med jordbrukarna i trakten, kunna tänkas uppstå. För ekonomins skull är det nog även nödvändigt, att ej helt specialiseraisig på hötorkning utan under andra tider på året torka grönsaker, rotfrukter, blast o. d. Så gör t. ex. Svenska Sockerfabriksaktiebolaget vid sina torkanläggningar på sockerfabrikerna, där man på sommaren torkar hö för jordbrukarna i trakten och på hösten betmassa och blast.
År 1939 funnos 13 st. hötorkar i landet, vilka producerade 3300 ton torrt foder. På grund av de Ökade omkostnaderna för anläggning och bränsle och svårigheterna att anskaffa apparater har detta antal anläggningar tills nu endast ungefär fördubb- lats. När normala tider åter inträda och i synnerhet, om räntabla torkapparater av mindre format framkomma, torde i framtiden en utveckling på detta område vara att förvänta, som kommer att få ingripande betydelse för svensk vallodling.
Varken ensilering eller artificiell hötorkning kan beräknas bli av någon större betydelse i de nederbördsfattiga områdena utefter ostkusten. Endast i speciella fall kan man nämligen i dessa trakter räkna med, att vallarna skola kunna räcka till att producera mera än det vanliga höet, vilket man kan komplettera med rotfrukter, som med större fördel kunna odlas i detta klimat. Inom de mera intensiva socker- betsdistrikten torde ej heller pressfoderberedning av vallprodukter bli av någon större betydelse, då man här har tillgång till betmassa och kan ensilera den blast, som ej utfodras direkt.
Ett problem, som man bör försöka i möjligaste mån klarlägga, är i vilken utsträck- ning det kan anses vara lönande att producera koncentrerat äggvitefoder, såsom A. 1. V. och konsttorkat hö, från vallarna. I vissa fall, t. ex. då det gäller att tillvara- taga överskottsproduktion från betesvallarna eller efterslåtter på hösten, i vilka fall värden räddas, som annars skulle ha helt gått förlorade, behöver ju saken ej disku- teras. Men i övriga fall är frågan ej alltid så enkel. Man måste nämligen betänka, att dylik äggviteproduktion alltid ställer sig dyrare än framställandet av äggvita i vanligt hö eller bete. Likaledes torde den nog också bli dyrare än under normala tider importerad foderäggvita i oljekakor o. d. För att pressfoderberedning och artificiell torkning skola vara berättigade, måste vallbestånden skördas på mycket tidigt ut- vecklingsstadium, och härigenom minskas avkastningen i foderenheter i viss mån,
även om större delen fås igen i form av en bättre återväxt. Å andra sidan måste man också betänka, att även andra värden vinnas vid användande av de nya bärgnings- sätten: smältbarhetskoefficienterna stiga och vitaminer bevaras, vilka annars till största delen skulle ha gått förlorade. Man bör nog akta sig för att se problemet ensidigt som en fråga om blott äggviteproduktion utan betrakta det som en möjlighet att inom lantbruket producera ett på flera olika sätt synnerligen värdefullt kraft— foder, som på ett utmärkt vis kan komplettera annat stråfoder och rotfrukter 111. m. Värdefullt ensilage kan f. ö. även produceras av andra växter, såsom baljväxtrikt grönfoder, majs, solros och olika slags blast och behöver alltså icke nödvändigtvis hämtas från vatten. Det är ju synnerligen värdefulla hjälpmedel vi fått i vår hand, som möjliggöra en produktion av snart sagt hela vårt behov av koncentrerad äggvita från vallarealerna, men om detta i framtiden kommer att bli förenligt med god ekonomi, torde helt bli beroende på den prispolitik, som kommer att föras, och det skydd den inhemska produktionen kommer att få.
Bctesskötseln under närmaste efterkrigstiden.
Vallodlingens (gräsmarksodlingens) första och viktigaste uppgift under de närmaste efterkrigsåren synes bli att tillförsäkra boskapen sommarfoder i form av bete. Av allt att döma torde man nämligen få räkna med, att betet blir det billigaste och lämp- ligast sammansatta fodret. Av hela årsförbrukningen av foder till nöt och hästar bör betet med ekonomisk fördel kunna utgöra omkring 40 procent i medeltal för alla djur i Syd— och Mellansverige, under det att man i Norrland torde kunna räkna med 30 procent, på utpräglade fodergårdar mera, mindre på gårdar, som bättre lämpa sig för odling av spannmål och andra direkta handelsväxter än för foderodling. F. n. torde motsvarande »betesprocent» knappast överstiga 25.
Detta behov av hete kan beräknas kräva en areal av i runt tal 0'5 hektar medelgott kulturbete per nötkreatursenhet, förutom befintliga arealer »absolut naturbete», d. v. s. strandbeten, ljungmarker, vissa hagar eller andra marker, vilka äro opåverk— bara av kulturåtgärder, resp. ej med fördel kunna användas för annan odling.
Att skogsbetet bör avvecklas anses av sakkunskapen snart sagt som ett axiom, som icke behöver motiveras. Både då det gäller skogens tillväxt och djurens produktion är skogsbetet till skada. Det kan dock ej förnekas, att det många gånger är ett bil— ligare foder och att det kan föreligga svårigheter att ersätta skogsbetet med något annat. Det kan hända, att man svårligen kan taga någon åker till bete och att den naturliga mark, som finnes, kommer att kräva för höga kostnader, om bete skall anläggas på sådana områden. Det kan i många fall vara ganska svårt att bestämt säga och visa, att skogsbetet är mindre ekonomiskt än relativt dyrbart kulturbete. Vi ha för liten kännedom om, i vilken grad skogsbetet nedsätter djurens avkastning och vad värde det kan ha per fe under olika förhållanden. Skall man kunna få en ändring till stånd i detta avseende, är det nödvändigt att veta den produktions- inskränkning, som blir följden, om djuren skola beta på skogen.
För att få kännedom om denna sak, vilken är av vital betydelse för att kunna övertyga lantbrukarna om, att det även i deras speciella fall är en förlustbringande form av utfodring, fordras försök för utrönande av skogsbetets värde. Först då man med siffror kan visa, huru mycket man såsom jordbrukare eller djurhållare för- lorar på att 'ha djuren på skogen, är det möjligt att åstadkomma en åsiktsföränd- ring hos dem.
För mjölkande kor, särskilt de högmjölkande, erfordras en viss betesproduktion per ytenhet. och den uppnås i regel endast på högt uppdrivna beten, som under- kastas regelbunden gödsling och andra bärav betingade åtgärder vid anläggning och
underhåll. Andra djurgrupper med mindre foderbehov, kunna få tillräckligt foder på svagare beten, i många fall på rena naturbeten. Där sådana finnas, är det därför lämpligt, att de uteslutande utnyttjas för de mindre foderkrävande djuren. Den effektivaste avbetningen och det bästa resultatet av mjölkproduktionen på bete upp- nås dock i regel, när de mest foderkrävande djuren endast behöva tillgodogöra sig det rikligaste och bästa betet vid avbetningen av en fälla, under det att andra djur- grupper slutbeta.
För att säkra betesbehovet även under sommarens mest kritiska del bör betes- arealen medge eller förutsätta en del slåtter på tidigt stadium för beredning av bö eller ensilage. Återväxten på dessa delar, ev. stimulerad genom kvävegödsling, kan i hög grad bidraga att säkra betestillgången under den kritiska tiden. Då det dess- utom kan ifrågasättas om ej beredning av ensilage kommer att få en ökad omfatt- ning, synes det önskvärt, att den egentliga betesarealen erbjuder sådan tillgång på bete, att återväxten på klövervallarna i största möjliga utsträckning kan beredas till ensilage.
Härför behöver dock ej i genomsnitt räknas med större areal kulturbete än den förut angivna. Dels utgöra nämligen naturbeten, även frånsett skogsbetet, ett be- tydande tillskott och dels torde betesskötseln böra hållas inom en mera begränsad ram i trakter med torrt klimat och till betesvall otjänlig jordart.
Åkerjord eller naturmark till kulturbete?
I vilken mån den erforderliga arealen skall åstadkommas, resp. bibehållas på förutvarande åkerjord eller på icke åkerodlad jord, beror på lokala förhållanden men också på den jordbrukspolitiska utvecklingen. Vid de större jordbruken och i de mera utpräglade jordbruksbygderna torde betesanläggning på åkerjord bli det vanligaste, medan vid det mindre jordbruket och i skogsbygder i varje fall de lät- tast kultiverade och bäst belägna naturmarkerna torde komma att utnyttjas för ändamålet, ev. med nuvarande möjligheter till statliga stödåtgärder i detta avseende förändrade, möjligen rent av något utökade.
För Norrlands vidkommande kan man sannolikt räkna med en avsevärd utök- ning av betesarealen på naturlig mark, sedan användningen av Norrländska skogs- produktionsanslaget utsträckts till att omfatta ej blott lappmarken utan hela Norr- land, varvid betesförbättringsbidrag utgå till väsentligt större belopp än förut varit möjligt erhålla, vartill kommer att betesfrågan måste ordnas inom de delar av Norrland, där betesreglering företages på skogsvårdsområden.
Vid val av mark till kulturbete bör dock i stor utsträckning beaktas, att de mo- derna och effektiva metoderna för åkrars brukning och utnyttjande komma till ökad användning även vid mindre jordbruk genom sådan arrendering, att svår- brukade åkrar tagas till bete i den fulla utsträckning, som de lokala förhållandena inbjuda till.
Ävenså bör beaktas torvmarkernas lämplighet för ändamålet, ej minst de redan odlade torvmarkerna. I varje fall torde dessa marker knappast lämpa sig bättre för någon” annan odling än till slåtter- och betesvallar.
Om anläggning, skötsel och utnyttjande av beten.
Vid anläggning av kulturbete på naturlig mark måste markberedningen ägnas större uppmärksamhet än som hittills varit vanligt. Särskilt gäller detta marker med ljung- och annan risvegetation och med råhumus som översta jordskikt. Harv-
ning med s. k. beteskulturharv eller annat motsvarande redskap år en effektiv markberedning, men där plöjning med någorlunda lätthet kan ske, är den i för— ening med annan erforderlig bearbetning den säkraste och i längden billigaste mark- beredningen. Även behandling med klorat för att få bort det gamla växttäcket. vilken metod under senare år försöksvis tillämpats, synes i framtiden kunna få stor betydelse.
Jord, som enligt undersökning är starkt sur, måste kalkas, och på naturlig mark sker detta lämpligen innan markberedningen är avslutad. Råhumusmarker måste utan vidare kalkas med minst 2 000 kg kalk per hektar.
En tillfredsställande gödsling med fosfat och på lättare jordar även kali är grund- villkor för nöjaktig betesproduktion och gräsmattans varaktighet.
Ett annat område, där mycket kan vinnas, är indelningen av betesmarkerna. Denna är genomgående allt för svag. Genom en starkare, men med säkerhet dock ekonomisk indelning, skulle en ökning av avkastningen med i genomsnitt minst 15—20 procent kunna erhållas. Utgår man ifrån, att en miljard fe tagas från våra betesmarker, skulle detta innebära en ökning med 150—200 miljoner fe.
Betesvallens ålder.
På lämplig jord i nederbördsrika distrikt kan betesvallen tydligen ligga både 10 och 20 år eller mera vid rationell skötsel och dito utnyttjande. I torra distrikt och på hårdnande eller genomsläpplig jord samt på fuktiga marker måste man däremot räkna med omläggning eller hjälpsådd av betesvallen efter vissa år. Sådan för— nyelse av växtbeståndet på icke åkerodlad jord, som på grund av stenbundenhet ej kan plöjas, kan ske genom uppharvning.
Bevattning, där sådan är möjlig, i förening med tillräcklig gödsling synes i hög grad påverka betesvallens liggetid.
Synpunkter på vallodlingens framtid.
Sedani det föregående visats, dels vilken omfattning och vilken standard vall- odlingen f. n. har i vårt land och dels vilka ytterligare utvecklingsmöjligheter, som föreligga för den närmaste framtiden, skall nu ett försök göras att uppskissera, hur utvecklingen kan tänkas gå, för att vallarna på bästa sätt skola kunna fylla sina uppgifter i lanthushållningen.
Då skördarna från våra vallarealer uteslutande användas till foder åt hus— djuren, ligger det närmast till hands att sammankoppla frågan om vallodlingens utveckling med animalieproduktionens. Givet är, att vi i vårt land alltid måste ha att räkna med en ganska omfattande animalieproduktion och att härför kommer att behövas en motsvarande foderproduktion. Denna kommer naturligtvis att liksom under tidigare år vara av många olika slag, såsom fodersäd, rotfrukter, hemma— producerade och väl även i viss utsträckning importerade kraftfodermedel, halm och vallprodukter. Av flera olika orsaker kommer bland dessa foderslag vallfodret alltid att intaga en mycket betydande plats. Större delen av vårt land har mycket goda förutsättningar för produktion av dylikt foder. Detta gäller naturligtvis fram— för allt områdena med större nederbördsmängder under vegetationsperioden, alltså särskilt västkusten, men även alla områden, där risken för svårare torka är relativt liten. Sådana finns ju i mycket stor utsträckning utefter våra otaliga sjöar och vattendrag och ej minst på mossodlingar och torrlagda sjöbottnar, där vallodlingen i allmänhet är mycket lönande. Även av ekonomiska skäl bör vallfodret lämnas så
stor plats som möjligt i foderstaterna, då det visat sig, att en rätt bedriven vall- odling ger oss de billigaste foderenheterna. Enligt professor L. Nannesons ekono- miska beräkningar från Svenska Betes- och Vallföreningens kontrollgårdar t. o. rn. 1937 voro kostnaderna per fe i medeltal för kulturbete 5'5—6'5 öre, för hö 10'5 —-11'5 samt för rotfrukter och foderspannmål 14—15 öre. Foderkostnaderna per kg mjölk visade sig i samma undersökning på kulturbete vara 4—5 öre men vid fodring på stall 10—11 öre.
Det sista och viktigaste skälet för, att vallfodret alltjämt kommer att spela en stor roll i foderstaterna, är att det för våra flesta husdjur av dietiska och andra skäl är absolut nödvändigt ej blott för att ernå lämplig koncentrationsgrad utan även därför att vi erhålla det mesta av vår foderäggvita just från vallväxterna. Också för tillförseln av vissa askbeståndsdelar, särskilt kalk och fosforsyra, samt av viktiga vitaminer till husdjuren och de produkter vi erhålla av dem, äro vall- skördarna av största betydelse.
Frågan om, med hur stor procent av den totala foderförbrukningen ett visst slag av foder lämpligen bör ingå i de olika djurslagens foderstater, kan naturligtvis diskuteras från flera olika synpunkter. För att emellertid få en utgångspunkt för beräkningen av den lämpliga vallarealen har följande överslagsräkning utförts. I detta sammanhang bortses från får och getter, som trivas bäst, då de få heta fritt på stora arealer okultiverad mark, samt för svin och höns, för vilka endast mycket blygsamma vallarealer behöva reserveras.
Beräkningen av vallfoder-åtgången i landet samt för tillgodoseende av denna behövlig areal.
Som grund för beräkningen kan för södra och mellersta delarna av landet an- tagas en årlig avkastning av 3 000 kg mjölk per ko, med en fetthalt av i genom- snitt 3-8 procent. För Kopparbergs och Gävleborgs län antages avkastningen vara 2 500 kg mjölk med en fetthalt av 3-9 procent och för det egentliga Norrland 2 000 kg per ko med 3-9 procent fett. Medelvikten kan uppskattas till för södra och mellersta Sverige 500 kg, för Kopparbergs och Gävleborgs län till 400 kg och för Norrland till 330 kg. Årskonsumtionen skulle då bli cirka 2 500 fe per ko i södra och mellersta Sverige, 2 200 för Kopparbergs och Gävleborgs län och 1800 fe för egentliga Norrland.
Ungdjurens foderbehov kan för södra och mellersta Sverige uppskattas till i ge- nomsnitt 4'5 fe per djur och dag eller per år i runt tal 1 500 fe. För Kopparbergs och Gävleborgs län bli siffrorna resp. 4'0 och 1400 fe och för Norrland 35 och 1 200 fe.
Av den konsumerade fodermängden bör för kor och ungdjur i södra och mellersta delarna av landet fodermängden till cirka 70 procent kunna utgöras av foder från slåtter och betesvallar, fördelningen mellan de båda typerna av vallar torde bli hälften på vardera av dem, alltså 35 procent av konsumtionen skulle utgöras av bö, ensilage eller bete från slåttervallar och lika mycket i form av bete, ensilage eller ev. hö från betesvallar. För Kopparbergs och Gävleborgs län kan man räkna med att fodret från slåtter och betesvallar utgör 75 procent av den konsumerade foder- mängden. Fördelningen torde bli att 30 procent tages från betesvallar och 45 pro— cent från slåttervallar. För Norrland beräknas konsumtionen av vallfoder uppgå till 80 procent, varav endast 25 procent tages från betesmarkerna och 55 procent från slåttervallarna.
Kalvar under ett år torde ej förtära mera än 40 procent i form av hö, ensilage och
bete och foderbehovet kan uppskattas till cirka 1 000 fe per år i södra och mellersta Sverige, 800 i Kopparbergs och Gävleborgs län samt 700 för Norrland. Fördelningen av konsumtionen på slåtter och betesmarker torde ställa sig för södra och mellersta Sverige samt Kopparbergs och Gävleborgs län ungefär lika med hälften från var- dera medan man för Norrland får räkna med blott 15 procent från betesmarkerna och 25 procent från slåttervallarna. Då emellertid statistiken medtager även kalvar, som slaktas vid späd ålder, torde det vara riktigt att räkna med att blott hälften av kalvarna konsumera hö och bete.
För hästar är det lättare att direkt angiva antalet fe i form av hö och bete, som konsumeras av dessa. De stora gårdarna föda sina hästar på jämförelsevis små mängder hö, men de mindre utfodra istället så mycket mera. Det torde därför vara riktigast att för arbetshästar i södra och mellersta Sverige samt Kopparbergs och Gävleborgs län räkna med en daglig utfodring av i genomsnitt 3 fe hö per dag, medan man för Norrland kan utgå från 35 fe. För unghästar och föl kan man nöja sig med 1'5 fe hö per dag i genomsnitt utom för Norrland där konsumtionen får uppskattas till 2 fe. Årskonsumtionen blir under sådana förhållanden omkring 1000 fe hö för arbetshästar och 550 fe för unghästar och fö] i hela landet utom Norrland, varest årskonsumtionen blir cirka 1 200 för arbetshästar och 750 för ung- hästar och föl. Beteskonsumtionen för arbetshästar i södra och mellersta Sverige kan ej uppskattas till mera än knappt 300 fe under det att man för Kopparbergs och Gävleborgs län samt för Norrland får utgå från en konsumtion av 400 fe bete per år. För unghästar och föl bli resp. siffror 400 och 500 fe.
För oxar och tjurar kan man, utan att göra sig skyldig till några större misstag, uppskatta foderåtgången från vallar till ungefär lika mycket som för korna.
En tablå över vallfoderkonsumtionen visar följande mängder:
Antal foderenheter från Södra och mellersta Kopparbergs och . , Sverige Gävleborgs län Egentliga Norrland slåtter- be ten slätter- be ten slåtter- be ten vallar vallar vallar
Kor, oxar och tjurar ...... 850 850 1 000 650 1 000 450 Ungnöt .................. 550 550 650 400 650 300 Kalvar .................. 100 100 75 75 100 50 Arbetshästar ............ 1 000 300 1 000 400 1 200 400 Unghästar och föl ........ 550 400 550 500 700 500
Enligt husdjursräkningen 1937 utgör beståndet av nötkreatur och hästar i landet:
Södra och Kopparbergs . mellersta och Gävle- åizlltziiiåå Sverige borgs län
Kor ................ 1 271 692 133 822 273 503 Oxar och tjurar ...... 31 937 984 1 090 Ungnöt .............. 423 875 25 563 44 874 Kalvar .............. 302 832 23 365 58 213 Hästar, över 3 år . . . . 428 540 31 924 58 709 Unghästar och föl. . . . 104 262 2 268 7 573
Tusental foderenheter Södra och mellersta Kopparbergs och , _
Sverige Gävleborgs län Egentliga Norrland
slåtter- betes— slätter- betes- slätter— betes-
vallar marker vallar marker vallar marker Oxar och tjurar .......... 27 146 27 146 984 640 1 090 491 Kör .................... 1 080 938 1 080 938 133 822 86 996 273 503 123 076 Ungdjur ................ 233131 233 131 16 616 10 225 29 168 13 462 Kalvar .................. 30 283 30 283 1 753 1 753 5 822 2 911 Hästar över 3 år ........ 428 540 128 562 31 924 12 770 70 451 23 484 Unghästar och föl ........ 57 344 41 705 1 247 1 134 5 301 3 787 1 857 382 1 541 765 186 345 113 517 385 344 167 210
Utgår man ifrån, att avkastningen på slåttervallarna i genomsnitt för såväl första skörd som bete eller efterslåtter är 2 500 fe per ha i södra och mellersta Sverige, 2 200 i Kopparbergs och Gävleborgs län samt 2 000 i egentliga Norrland, skulle den behövliga arealen för förstnämnda del av landet utgöra 742 953 ha, för andra delen 84 702 och för egentliga Norrland 192667 ha, eller sammanlagt 1020 330 ha slåt- tervallar.
Den areal betesvall på åker, som skulle behövas, är svårare att beräkna. Betel tages dels från skogen, dels från hagmarker. kultiverade och okultiverade, och dels från betesvallar på åker.
Skogsbetningens omfattning är mycket olika. Den torde dock kunna uppskattas på följande sätt:
Ungefärlig procent nötkreatur, som helt eller delvis föda sig på skogsbete under sommaren (i södra och mellersta Sverige cirka 90 dagar, i Kopparbergs och Gävle- borgs län 80 dagar och iegentliga Norr- land eirka 70 dagar)
a. Skåne och Halland, högst .................. 2 b. Sydsvenska höglandet samt Blekinge (Krono- bergs, Jönköpings och Blekinge län) ........ 10—15 c. Egentliga Mellansverige (Göteborgs och Bohus, Alvsborgs, Skaraborgs, Östergötlands, Kalmar,
Gotlands, Södermanlands och Stockholms län) 10 d. Mellersta Sverige (Uppsala, Västmanlands,
Örebro och Värmlands län) ................ 20 e. Gränsen mellan mellersta Sverige och Norrland
(Kopparbergs och Gävleborgs län) .......... 20 f. Egentliga Norrland (Västernorrlands, Jämt- lands, Västerbottens och Norrbottens län) .. 50
102 Djurantalet inom dessa olika områden uppgår enligt statistiken (år 1937) till: A n t a I 0 m r a d e Kor Ungdjur Kalvar a .................. 266 486 127 254 79 929 b .................. 177 584 50 096 37 343 C .................. 596 034 188 598 135 661 d .................. 231 588 57 927 49 899 e .................. 133 822 25 563 23 365 f .................. 273 503 44 874 58 213 1 679 017 494 312 384410 Man kan dock ej räkna med att mera än 1/5 av de i statistiken upptagna kalvarna gå på skogsbete, där sådant förekommer. Även hästar gå på skogsbete i viss utsträckning i Dalarna och Norrland. Det är emellertid synnerligen vanskligt att avgöra i vad mån hästarna gå på skogsbete. varför någon beräkning av vad som av dessa kan uttagas härifrån ej skall göras, särskilt som mängden i och för sig blir tämligen liten. Räknar man betestiden på skogen i södra och mellersta Sverige till 90 dagar, i Kopparbergs och Gävleborgs län till 80 dagar och i det egentliga Norrland till 70 dagar, samt att i södra och mellersta Sverige jämte Kopparbergs och Gävleborgs län kornas konsumtion av bete på skogen uppgår till 45 fe per dag, ungdjurens till 3-2 fe och kalvarnas till 2 fe, under det att man i egentliga Norrland kan räkna med 4'0 fe för kor, 2'8 fe för ungdjur och 1'5 fe för kalvar, blir den totala konsumtionen på skogsbete:
Antal tusental foderenheter 0 m r a d e
Kor Ungdjur Kalvar Summa
3 .................. 2 159 733 59 2 950 bu......n. ....... 8990 1803 168 10961 c .................. 24 139 5 432 488 30 059 d .................. 18 759 3 336 359 22 454 e .................. 14 453 1 963 224 16 640 f .................. 38 291 4 398 569 43 258 106 791 17 665 1 866 126 322
I runt tal 125 miljoner foderenheter skulle alltså tagas från skogen. Emellertid avvecklas skogsbetet mer och mer och borde helt försvinna, varför man lämpligen ej torde behöva räkna med detta i det framtida jordbruket. Ännu något tiotal år framåt kommer dock skogsbetet att användas på flera områden i landet, såvida ej från statens sida extraordinära åtgärder vidtagas för att komma ifrån detta. Beräk- ningen över behovet av betesvaller skall därför göras som om skogsbete ej före- komme, och blir det sedan möjligt att göra reducering av behovet för närvarande.
Avkastningen från kultiverade betesmarker torde kunna beräknas vara följande.
Avkastning i fe pr ha från Åker Naturlig mark Södra och mellersta Sverige .......... 2000 1 200 Kopparbergs och Gävleborgs län ...... 1 800 1 400 Egentliga Norrland .................. 1 800 1 500
Orsaken till att avkastningen på kultiverad naturlig mark beräknas vara högre i Norrland än i södra Sverige, beror på att ju längre norrut man kommer, desto mera nödvändigt är det att utföra anläggningarna av bete mera radikalt och verkställa markberedning och insådd, under det att i södra och mellersta Sverige man oftast blott gödslar marken.
De angivna siffrorna för avkastningen äro med all sannolikhet något för höga för närvarande, men man borde inorn tämligen kort tid kunna komma så långt.
För att kunna beräkna den areal betesmarker, som skulle behövas, är det nöd- vändigt att fastställa i vilken omfattning betning sker på åker och på naturliga marker. Denna fördelning är något olika på olika områden i landet, men torde approximativt kunna uppskattas till:
Beräknad fördelning av beteskonsum- tionen i procent från permanenta från kultiverade vallar på åkerjord naturliga beten Södra och mellersta Sverige .................. 50 50 Kopparbergs och Gävleborgs län .............. 40 60 Egentliga Norrland .......................... 20 80
Särskilt genom utvidgningen av området för utnyttjande av norrländska skogs- 4produktionsanslaget kan man räkna med att det blir en väsentlig förskjutning av betesmarkerna mot kultiverade betesmarker på naturlig mark i Norrland.
Under dessa förutsättningar skulle behovet av betesmarker ställa sig på följande sätt:
Antal tusental ha Betesvallar på Kultiverade åker naturliga beten Södra och mellersta Sverige .................... 385 642 Kopparbergs och Gävleborgs län .............. 25 49 Egentliga Norrland ............................ 19 89
Jämföra vi den nu befintliga arealen slåtter— och betesvallar med de enligt ovan- stående överslagsberäkningar önskvärda arealerna, erhålles följande översikt. Upp- gifterna i tusental ha. -
På åkerjord Naturlig äng
slåttervallar betesvallar för bete Nuvarande (för ängen 1937) .................. 960 288 521 Önskvärda .................................. 743 385 642
Överskott .................................... - 217 -—— ——
Brist ........................................ — 98 121
Kopparbergs och Gävleborgs län
På åkerjord Naturlig ing
slåttervallar betesvallar för beta Nuvarande (för ängen 1937) .................. 121 11 42 Önskvärda .................................. 85 25 49 Överskott .................................... 36 — — Brist ........................................ ——— 14 7
Egentliga Norrland
På åker] ord Naturlig ang
slåttervallar betesvallar till bete Nuvarande (för ängen 1937) .................. 261 14 120 Önskvärda .................................. 192 19 89 Överskott .................................... 69 —— 31 Brist ........................................ —— 5 —
För Göta- och Svealand skulle alltså en brist av betesvallar på åker föreligga men istället har man ett dubbelt så stort överskott av slåttervallar, varför åkerarealen mera än väl kunde räcka för det kreatursantal som förekom 1937.
Om man tänker sig att alla kultiverade betesmarker å naturlig mark utlades på sådan areal, som i statistiken upptages som naturlig äng, skulle en brist på 121000 ha föreligga. Emellertid användes ännu skogsbete i så stor utsträckning. att detta motsvarar över 20 000 ha kultiverad naturlig mark och 15 000 ha betesvall på åker- jord. Härtill kommer, att de kultiverade betesmarkerna många gånger anläggas på skogsmark, varför bristen i verkligheten blir mycket liten om ens någon. I varje fall är överskottet av slåttervall så stort att det mera än väl täcker bristen såväl på betesvallar å åkerjord som kultiverade betesmarker på naturlig mark.
Rättvisligen må framhållas att en god del av den till bete använda naturliga ängen icke är lämplig för kultivering till betesmark, men nyss anförda resonemang håller i alla fall streck.
För Kopparbergs och Gävleborgs län skulle bristen på betesvallar uppgå till 14 000 ha, men även här kan man räkna med ett relativt stort överskott av slåtter- vallar.
Beträffande naturlig äng skulle en brist föreligga, och bristen blir så mycket större, om man betänker att en rätt hög procent av den naturliga ängen icke lämpar sig för kultivering för bete. I detta fall är dock utläggning av skogsmark till bete ännu mera framträdande, varför bristen i verkligheten torde bli ganska liten. För när— varande utnyttjas skogsbetet i så hög grad, att det egentligen är överskott av naturlig mark, om all naturlig äng kunde kultiveras till bete.
För egentliga Norrland skulle enligt beräkningarna brist föreligga blott för betes— vallar på åkerjord. Även om naturlig äng förekommer i så stor utsträckning att den mera än väl skulle räcka, om blott tre fjärdedelar kultiverades till bete, har det dock visat sig att man i mycket stor utsträckning måste taga skogsmark i anspråk för kultivering till bete. Orsaken ligger ej blott däri att många ängar äro olämpliga för beteskultur utan också i mycket hög grad däri att fördelningen är ojämn. Över—
skottet av slåttervallar är dock stort och kan flerfaldigt täcka bristen. För när- varande är behovet av kultiverad naturlig betesmark på grund av det förekommande skogsbetet minst 20 000 ha mindre än det ovan beräknade.
Genom en viss omläggning av vallarealerna skulle i hela landet den nuvarande kreatursstocken kunna underhållas, utan att detta behövde inkräkta på annan od- ling. I det föregående har emellertid visats, att vallodlingen på mångahanda vis kan väsentligen intensifieras och förbättras och vallfodret effektivare tillvaratagas. Här- igenom kunna mycket stora värden vinnas och arealavkastningen väsentligen ökas, varför det ingalunda ligger utom möjligheternas gräns att efter en grundlig rationa- lisering av vallodlingen på samma arealer producera tillräckligt vallfoder för en djurstock, som är minst 10 procent större, än den vi för tillfället ha. Om priserna på animalieproduktionen skulle bli höga, vore en sådan utveckling långt ifrån otänk— har, Om däremot prisutvecklingen skulle gå i motsatt riktning, finge man kanske istället räkna med en extensifiering, en billigare drift och lägre arealskördar.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Sid.
Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Jordbruksdeparte—
mentet ................................................ . . . . . 3 Inledning ...................................................... 5 I. Den svenska växtodlingens utveckling under de senaste femtio åren. . . 7 1. Åkerjordens användning ................................... 7 2. Stegringen utav skördeutbytet av olika åkerbruksväxter .......... 11 II. Växtodlingen under kriget ................................... 28 1. Riktlinjerna för jordbruksproduktionen under kriget .............. 28
2. Förändringarna i växtodlingens inriktande samt i skördeutfallet unler krigsåren 1939—1943 .................................... 29 III. Möjligheterna för ytterligare ökning utav skördeutbytet av olika åker— bruksväxter .............................................. 37 Höstvete .................................................... 43 Vårvete .................................................... 45 Hostråg .................................................... 46 Varråg .................................................... 47 Korn ...................................................... 47 Havre ...................................................... 48 Arter och Vicker .............................................. 49 Potatis .................................................... 50 Sockerbetor ................................................ 5 1 Foderrotfrukter .............................................. 52 Vallväxter .................................................. 53 Sotlupin .................................................... 54 [V. Vegetabllieproduktionens storlek och 1nr1ktande efter knget .......... 56 V. Tillägg .................................................... 70
Bilaga 1: Riktlinjer för potatisodlingens utveckling i Sverige (av professor
Hugo Osvald) .......................................... 72
Bilaga 2: Vallodlingens utveckling i Sverige under de närmaste åren (av pro-
fessor G. Nilsson- -Leissner) ................................ 80
Statens offentliga. "ut,-redningar 1946 — Systematisk förteckning"
(Siffrorna inom klammer beteckn- ntredningarnas nummer-t den kronologiska förteckningen.)
Allmln luetiltntn'. thlelklpnlnl. Fånuård.
Milium-uni”. Allmlu .t-i-inruiiuing.
[Betänkande med förslag till omorganisalion av våg- och vattenbyggnadsstyrelsen m. in. [ 0
Kommunalförultnlnl.
Staten och kommunen-e (tumult-en.
1943 års jordbrukstaxeringssakkunniga. Betänkande med förslag till ändrade bestämmelser i fråga om taxering av inkomst av jordbruksfastighet samt lag om jord- bruksboktöring. [29]
Poll".
Parlamentariska undersökningskommissionen ang. flyk- tingärenden och säkerhetstjänst. 1. Betänkande ang. flyktingars behandling. [36] ,
Nltlonulckonoml och socialpolitik.
Dödföddbelcn och tidigdödligheien iSverige. Dess sam— band nied nutivitetsminskningen och dess förhallande vid olika former av förlossningsvärd samt dess somal- medicinska och befoik'ningspoliliska betydelse. [2] Betänkande om barnkostnndernas fördelning med förslag till allmänna barnbidrag ni. ni. [51 Bilagor, [6]. lnvesteringsutredningens betänkande med utredning rö— .. rande personal- och matericlresurser in. in. för genomfö- rande av ett arbetsprcgram enligt av utredningen fill].- gnre framlagt förslag. [13] . .
Den familievårdande socialpolitiken. [17] Betänkande med förslag rörande den ekonomiska för-
. svarsberedskapens framtida organisation. [19] * _ Socialvardskommitténs betänkande. 12. Utredning och för- slag ang. moderskapsbidrag. [23] ' Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkande. 1. För- slag till effektiviserad kurators- och arbetsförmedlings- verksamhet för partiellt arbetsföra in. in. [24]
Betänkande med förslag till investeringsreserv för hud— getaret 1946/47 av statliga, kommunala och statsunder- stödda anläggningsarbeten. [27] Bilagor. [28] . _ Statsmakterna och lolkhushallningen under den till följd av stormaktskriget 1939 inträdda krisen. Del 6. Tiden 1juli 1944—juni 1945. [35] Socialvårdskommitténs betänkande. 13. Förslag ang. Iglkpensioneringeus administrativa handhavande m. m.
7 ,
Sakkunniga ang. arbetsförmedlingens organisation. Dell. Den offentliga arbetsförmedlingen under krigsåren. [4.1]
Hilln- och ' llukvird.
Betänkande ang. den centrala organisationen av det civila medicinal- och veterinarväsendet. [20
Allmlnt nirlunvllnn.
Betänkande med utredning och förslag ang. rätten till' er- .betstagares uppfinningar. [21
.I'ut eundou. Jordbruk med blnlrinnr.
' Betänkande ang. forsknings- (och försöksverksamheten på jordbrukets område i Norrland. ] .
Pl? lang. utvecklingsplanering på jordbrukets område. 18
Den svenska växtodlingens dess inriktande efter kriget.
Betänkande med förslag- tili förordning ang.
utvecklingstendenser samt .!
Riktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken.'Del. 1: [42] Del 2. [46] * Betänkande med förslag till åtgärder för främjande av ridhästaveln. [45
Vnttenvieen. Skog-bruk. Berubruk.
Betänkande_med förslag till ändrade grunder för flott— nineslacstiftninnen m. m. IB] Betänkandemed "förslag till skogsvårdslag m. m. [41]
Industri.
Betänkgnde med förslag till ordnande av kreditgivninga. och rådgivningsverksamhet för hantverk och småindu- stri samt bildande av företagarnåmnder. [22] . Betänkande ang. hantverkets och småindustriens befräm— iande. [40] "
Bendel och lill-rt.
Kommunlkatlonevälen.
Betänkande ang. rundradion i Sverige. Dess aktuella be- hov och nktlmjer för dess framtida verksamhet. [1] Betänkande med förslag till verkstadsorganisation för vag- och vattenbyggnadsvåsendet. [43]
Bank-. kredlt— och peunlngvieen.
Försäkring-vänn.
Beltänkapzcåe ang. tiänslepensionsförsåkringens organisa-
ion.
Försåln'ingsutredningen. Första till lag om försäkrings- rörelse m. m. 1. Lagtext. [33 . 2. Motiv. [34]
Kyrkoviilen. Undervhntngevinen. Audun odlln: ! lvrllk 1941 års lärarlönesakkunniga. Betänkande med förslag till bostallsordning för folkskolans lärare m. rn. [ 1945 års univerSitetsberedning. 1. Doceiitinstitutionen. [9] 1940 års skolutrednings betänkanden lV. Skolpliktstidens skolformer.
2. Folkskolan. A. Allmän del. [11] B. Förslag till un— derv1snmgsplaner. [15] 4. Realskolam Praktiska-linjer. [14] Vi. Skolans inre arbete. Synpunkter på fostran undervisning. [31] - Beåäilikiandpl] om tandläkarutbildningens ordnande m. m. e . ' . Socialutbildnin'gssakknnniga. 2. Utredning och förslag rörande slatsvetenskapliga examina m. m. [30
och utredningar.
och
allmänt kyrkomöte m. m. [32]
"Pärn-rullen.
Betänkande med förslagang. untformspliktens omfatt- ning för viss personifl vid försvarsvåsendet. [4] Betänkande och förslag rörande åtgärder för att be- gränsa,anta_let kontraktsanställt manskap inom krigs- makten. [7] '
Betänkande med förslag till lag med särskilda bestäm- melser om uppfinningar in. in. av betydelse för rikets försvar. [25] Betänkande med försla rörande officersutbildningen inom armén m. m. ]; — -
_Ulrllmi irc-uden. lnlernntlmu-II rlu.