BETÄNKANDE

MED FÖRSLAG

TILL

VERKSTADSORGANISATION FÖR VÄG- OCH VATTENBYGGNADS- VÄSENDET

AV GIVET AV

inom kommunikalionsdepartementel.

tillkallade sakkunniga

STOCKHOLM 1946

SVENSKA TRYCKERIAKTIEBOLAGET 461915

• Sida 2
•  Original

• Sida 3
•  Original

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid. Skrivelse till chefen tör kommunikationsdelmrtementet ............ 5 Historik till väg- och vattenbyggnadsverkets verkstadsfråga ........ 7 Kommitténs utredningsuppdrag .................................. tt Våg- och vattenbyggnadsverkets l'inansierings- och förvaltningsfor— mer vid handhavandet av verket tillhöriga motorfordon och arbets- maskiner. Förrådsfonden, förrådsbyrån, maskincentralförråd-et .. 13 Arbetsun-derlaget för en väg- och vattenbyggnadsverkets verkstads- organisation .................................................. 16 Bestämmandet av den mängd verkstadsarbete, som betingas av ma— tericluppsättningen vid sked-d upprustning ...................... 18 17 ör väg- och vattenbyggnadsverket tillgängliga verkstadsresurser . . 21 Egna serviceverkstäder & . 21 Privata verkstäder ............................................. 23 Tillgodoseendet av väg- och vattenbyggnadsverkets revisions— och reparationsbeh-ov ............................................. 24- Samordning med andra statliga verkstäder ....................... 24 Statens järnvägar ............................................. 24 Statens vattenfallsverk . . . . . . . . . . .. . . . . .. . . 27 Telegrafverket ................................................ 27 Postverket .................................................. 27 Försvarsväsendcts verkstäder ................................... 27 Anlitande av privata verkstäder ................................. 29 Tillgodoseendet av väg- och vattenbyggnadsverkets behov av egen verkstadsorganisation ......................................... 32 Centralverkstadsalternalivet ..................................... 33 Alternativet: till tre platser centraliserade större verkstäder ........ 34 Depåverkstadsalternativet ....................................... 35 Centralverkstad för revision och renovering 'av motorer ............. 36

Administrationen för verkstadsrörelsen .......................... 39

• Sida 4
•  Original

Kommitténs val mellan alternativen för våg- och vattenbyggnads-

verkets verkstadsorganisation .................................. 44. Verkstadsbohov för hamnväsendet .............................. 46 Verkstadsbehov i samband med nitrevisioner å järnbroar .......... 48 Kommitténs hemställan ........................................ 49 Särskilt yttrande av ledamoten Hallgren .......................... 50

Bilagor ]. Sammanställning över vid utgången av år 1945 i väg- och vat- tenbyggnadsvcrkets förrådsfond redovisat antal motorfordon och arbetsmaskiner av viktigare slag .......................... 52 2. Sammanställning över det antal motorfordon och arbetsmaski— ner av viktigare slag, som beräknas ingå vid full upprustning i väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfon-d ................ 53 3. Program för periodiska revisioner å fordon och vägmaskiner . . . 54 Bilar Väghyvlar Vägvältar Traktorer Krossverk Motorer för krossverk 4. Fördelning av antalet revisionsarbetstimmar å de olika objekt- grupperna inom varje länsområde . ........................ 62 5. Beskrivning till planskiss för alternativet till tre platser cenrali- serade större verkstäder .................................. 65 6. Förteckning över verkstadsutrustning för de till tre platser cent- raliserade större verkstäderna .............................. 67 7. Principerna för depåverkstadsbyggnaderna .................. 69 Förteckning över verkstadsutrustning för depåverkstad . ...... 70 Nybyggnad för dlepåverkstad i kombination med huvudgarage . . 71 10. Till— och ombyggnad av huvudgaraget i Hammarby för anord- nande av depåv—erkstad i Stockholms län .................... 73 11. Ny- och ombyggnad av huvudgaraget i Flen för anordnande av depåverks-tad i Södermanlands län . ........................ 75 12. Till- och ombyggnad av garaget i Tenhult för anordnande av

depåverkstad i Jönköpings län ............................

• Sida 5
•  Original

Sid. 13. Till- och ombyggnad av huvudgaragct i Bergsnds för anordnande av depåverkstad i Kronobergs län .......................... 79 Till- och ombyggnad av huvudgaragct i Ålem för anordnande av depåverkstad i Kalmar län ................................ 81 Till- och ombyggnad av huvudgaragct i Slipp för anordnande av depåverkstad i Göteborgs och Bohus län .................... 83 Till- och ombyggnad av huvudgaraget i Rångedala för anord- nande av detpåverkstad i Älvsborgs liin ...................... 85

Till— och ombyggnad av liuvudgtaraget i H julsbro för anordnande av depåverkstad i Skaraborgs län .......................... 87

Till- och ombyggnad av huvudgaraget i Sannahed för anordna-n— de av depåverkstad i Örebro län .......................... 89

Till- och ombyggnad av huvudgaraget i .S'tennr'iset för anordnan- de av depåverkstad i Kopparbergs län ...................... 91

Till- och ombyggnad av huvudgaraget i Bollnäs för anordnade av depåverkstad i Gävleborgs län .......................... 93

Till- och ombyggnad av huvudgaraget i Sollefteå för anordnande av depåverksta-d i Västernorrlands län ...................... 95 Till- och ombyggnad av huvudgaraget i Brunflo för anordnande av depåverkstad i Jämtlands län ............................ 97 Till— och ombyggnad av huvudgaragct i Vännäs för anordnande av depåverkstad i Västerbottens län ........................ 99

Till- och ombyggnad av huvudgaragct i Gammelstad för anord- nande av drepåverkstad i Norrbottens län .................... 101

Standardritning till huvudgarage typ lt .

Standardritning till huvudgaragc typ Ill. .................... 105

• Sida 6
•  Original

• Sida 7
•  Original

Till Herr Statsrådet och Chefen för

Kungl. Kommunikationsdepartementet.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 juni 1945 har Herr Stats- rådet samm-a dag dels tillkallat f. d. generaldirektören A. M. Granholm, ord— föranden i bilverkstädernas riksförbund, fabrikören H. H. Hallgren, ledamo-

• Sida 8
•  Original

ten av riksdagens andra kammare, metallarbetaren A. 5. Hedqvist, dåva— rande överingenjören i arméförvaltningen, numera tekniske direktören vid Norrahammars Bruk R. A. Malcolm, förrådsdirektören i väg- och vat— tenbyggnadsstyrelsen J. E. Nelrander samt verkstadsdirektören vid statens järnvägar T. R. Norinder, att såsom sakkunniga inom kommu'nikalionsdc- partementet biträda med utredning rörande väg- och vattenbyggnadsväsen— dets verkstadsorganisation m. m., dels uppdragit åt Granholm att såsom ordförande leda de sakkunnigas arbete.

De sakkunniga ha antagit benämningen verkstadskommittén 1945 för väg- och vattenbyggnadsväsendet.

Såsom sekreterare har enligt Herr Statsrådets förordnande den 10 aug. 1945 tjänstgjort överingenjörsassistenten i arméförvaltningen L. E. Laurin. Amanuensen i k0mmrunikaftionsdepartementet juris och filosofie kandidaten N. J. G. Hård af Segersta-d har jämlikt förordnande samma dag tidvis tjänst- gjort såsom biträdande sekreterare.

Ingenjören vid arméförvaltningens tyga-vdelning F. A. A. Bell, som jäm- likt Herr Statsrådets beslut den 12 november 1945 förordnats att såsom ex- pert biträda kommittén, har i samarbete med berör-da tjänstemän vid väg- och vattenbygb adsstyrelsens förrädsbyrä uppgjort de till betänkandet hö— rande rit-ningsförslagen med tillhörande utrednings-planer och kostnadsbe- räkningar.

Till fullföljande av u'tredningsuppdraget får kommittén härmed vördsamt överlämna bifogade betänkande mcd hemställan och förslag rörande verk— stadsorganisat—ion för väg- och vattenbyggnadsväsendet.

Undertecknad Hallgren åberopar i vissa delar särskilt yttrande.

Stockholm den 25 maj 1946. AXEL GRANHOLM ll. HALLthÖN S. llliDQVlST lt. MALCULM

li. NELANDER T. NORINDER

/ L. Innu-in.

• Sida 9
•  Original

Historik till väg- och vattenbyggnadsverkets

verkstadsfråga.

Verkstads—frågan för det numera under väg- och vattenbyggnadsverket ti det följande betecknat vov-verket) sorterande allmänna vägväsendet — som vid den förelagda utredningen är av dominerande intresse — hör väsentligen samman med införandet av ett maskinellt vägunderhåll. En övergång till sådan arbetsform tog sin början under de före är 1937 fungerande väghåll- ningsdistriktens tid. För reparationer av fordon och vägmaskiner anlitades länge huvudsakligen privata verkstäder. Av väghällningsdistrikten själva ägda och drivna verkstäder voro sällsynta och då sådana förekommo voro de i regel provisoriska och dåligt utrustade.

Vid den ändrade indelningen i väghållningsdistrikt år 1937, varigenom större enheter, s. k. vägdistrikt, bildades, fingo dessa distrikt till sitt förfo- gande i många fall jämförelsevis betydande maskinparken Reparationsbe— hovet tillgodosågs i allmänhet till en början alltjämt vid privata verkstäder. i många fall mindre sådana å landsbygden. Vägdistriktens ledning kom emellertid efter år 1937 i flera fall att vara förlagd till större samhällen, vil- ket medförde, att reparationsuppdragen för maskiner inom vägd'istrikten i större utsträckning började anförtros åt inom sådana samhällen befintliga verkstäder, vilka ofta voro bättre rusta-de än de mindre, ä rena landsbygden belägna verkstäder, som tidigare anlitats.

Den nämnda centraliseringen av vägdistriktens ledning och det därav för— anledd-a samman-förandet av maskinparken till vissa platser samt maskin- parkernas fortgående utökning under åren närmast efter år 1937 medförde också, att behov av egna, större garageanläggningar för *vägdistrikten gjorde sig mera gällande. I samband därmed aktualiserades även frågan om inrät- tandet av egna verkstäder. Det började också uppföras å centrala platser in- om vägdistrikten jämförelsevis stora anläggningar, vilka i sig inrymde ga- rage, verkstad, förråd m. m. I många fall anordnades för reparationstjänsten blott en smedja, vilken endast kunde användas för smärre arbete—n. Privata verkstäder anlitades fortfarande i väsentlig omfattning.

Sedan maskinparken omställts till gengasdrift i samband med det andra världskriget, blev re'parationsbehovet ökat, 'vilket medförde tillkomsten av ytterligare verkstadsanläggningar inrättade av vägdistrikten, men till väsen-t-

• Sida 10
•  Original

lig del anlitades alltjämt privata verkstäder. Utförandet av motorrenove- ringar o. dyl. anförtroddes utan undantag åt privata specialverkstäder, en omständighet, som sammanhängde med 'de stora krav på maskinell utrust— ning i verkstäderna, som dylika arbeten krävde.

Endast i vissa län, såsom Kristianstads och Malmöhus län, hade vid tid- punkten för vägväsendets förstatligande vägdistrikt-ens egna verkstäder ut— byggts i sådan omfattning, att så gott som alla förekommande arbeten med undantag av motorrenoveringar kunde utföras. I de flesta andra län hade verkstäderna jämförelsevis liten kapacitet, och det fanns ett stort antal väg— distrikt, som helt saknade egna verkstäder. Utbyggnaden av garage och verkstäder för vägväsendet pågick emellertid under hela den tid vägdistrik— ten fungerade och hade tvivelsutan fortsatts a—v distrikten, om ej vägväsendet hade förstatligats.

i samband med frågan om vägväsendets förstatligande upptogs även spörsmälet om vägväsendet-s reparationsverksläder. 1938 års sakkunniga för utredning av frågan om ett förstatligande av den allmänna väghållningen på landet m. m. erinrade sålunda i sitt den 9 april 1941 avgivna betänkande (SOU 1941: 12, s. 114), att större och mera genomgripande reparationer än de, som kunde utföras vid garagegärdarnas reparationssmedjor, i allmänhet brukade överlämnas till privata verkstäder, samt anförde i fortsättningen. att om distrikten bleve av den storleksordning, som i förslaget förutsatts _ d. v. 5. enligt de sakkunnigas alternativ I enheter av omkring två normal— lä'ns storlek och enligt alternativ II i allmänhet ett länsdistrikt _ skulle säkerligen framkomma krav på att distriktsverkstäder för större reparatio- ner anordnades. Då tillräcklig erfarenhet saknades för att bedöma, huruvida det lönade sig att inrätta dylika verkstäder, ville de sakkunniga inskränka sig till att. framhålla, att denna fråga funnes liggande latent, så snart man överginge till en organisation med tillräckligt stora distrikt.

Även 1942 års vägsakkunniga upptogo förevarande spörsmål. I sitt den 27 januari 1943 avgivna betänkande med förfat'tnings- och orgavnis-ationsförslag för genomförande av förstatligandet av den allmänna väghållningen på lan- det m.m. (SOU 1943: 1, s. 212) ha de sakkunniga vid behandlingen av förslaget till statlig vägorganisation i fråga om garage-, verkstads- och för— rådsbyggnader bland annat anfört, att de befintliga vägdistriktens innehav av garage-, verkstads— och förrådsbyggnader vore mycket olika. På vissa håll vore behovet väl tiblgodosett, medan på andra håll knappast funnes nö- digt sky-dd för maskinerna—. I vilken utsträckning vägväsendet borde förses med egna verkstäder ansåges av de sakkunniga icke vara möjligt att bedö- ma. De sakkunniga ville såsom sin- mening uttala, att hela verks'tadsfrågan fram-deles, sedan erfarenhet vunnits om den nya organisationen, borde upp— tagas till prövning.

• Sida 11
•  Original

Vid vägväsendets förstatligande den 1 januari 1944 funnos sammanlagt omkring 180 garageanläggningar med mer eller mindre utbildade verkstä- der. Såsom förut framhällits. hade flertalet av dessa synnerligen liten kapa- citet och utgjordes i vissa fall endast av enkla smedjor.

Den första tiden efter förstatligandet av vägväsend'et den 1 januari 1944 anlitades privata verkstäder i ungefär samma utsträckning som förut. Vov- verkets egna till garagen knutna verkstäder ha emellertid sedermera efter— hand något ul-byggts och bättre utrustats med arbetsmaskiner och verktyg, sa att de numera äro me'a kvalificerat, om än fortfarande helt otillräckligt rusta-de att utföra de revisio—ns- och reparationsarbeten som erfordras.

Verkstadsfrågan är av betydelse även för det under vev-verket sorterande hamnväsendet, för vilket vov--verket har att bedriva byggna-ds- och under— hållsverksamhet, samt för luftfart.s-m'ixendet, för nu del verket har att ut- föra nyanläggningar av flygfält.

I skrivelse till investeringsutredningen den 21 februari 1944 framhöll väg- och vatltenbyggnadsstyrelsen, att för vägväsendets Adel behov förefurnnes dels av garagebyggnader, dels av särskilda förrådsbyggnader, dels ock av en utbyggnad av en för reparation av vägväsendets maskin- och fordon-s- park avsedd verkstadsrörelse. Varken de so-m investeringsreserv föreslagna företagen eller de garageanläggningar. för vilka medel äskats i vanlig ord- ning, vore detaljplanerade. och ej heller kunde erforderlig detaljplanering medhinnas av styrelsens ordinarie personal. Styrelsen hemställde om inves- teringsutrednin-gens medverkan i syfte att utverka ej mindre att ett anslag om 4000 000 kronor npptoges för reservinvesteringar för här avsett ända- mål än även att ett anslag av 55000 kronor snarast ställdes till styrelsens förfogande för planering av ifrågavarande anläggningar.

Investeringsuitredningen fann vid prövning av väg- och vattenbyggnads— styrelsens framställning frågan om en sådan väg- och vattenbyggnadsväsen- dets verkstadsrörelse, som i skrivelsen antytts, vara av så stor omfattning och principiell natur, att den tarva-de ingående undersökningar och övervägan- den av den art, att d-et fölle utanför utredningens uppdrag att vidtaga så— dana eller föransta'lta därom. Det syntes utredningen, att frågan borde bliva föremål för utredning i annan ordning.

Väg- och vattenbyggttadsstyrelsen har sedermera i skrivelse den 30 a-u- gusti 1944 till statsrådet och chefen för kungl. komnmnikationsdepa-rtementet även hemställt, att en utredning måtte bringas till stånd rörande rationalise- ring av verkstadsrörels-en för väg— och vattenbyggnadsväsende-t. I 'denna s-in skrivelse anförde styrelsen bland annat, att med den stora maskinpark, som numera hölles för underhållet av de allmänna vägarna i landet, följ—de högst betydande kostnader för maskinernas underhåll och reparation. För bedömande av storleken av denna kostnad funnes inga tillförlitliga upp—

• Sida 12
•  Original

gifter, men med utgångspunkt från maskinparkens nuvarande omfattning beräknades de årliga utgifterna härför vara av betydande storleksordning. Översyn och reparation av maskinerna verkställdes för närvarande dels vid väg- och vattenbyggnadsväsendets egna ofta jämförelsevis små verkstäder, dels ock i jämförelsevis stor omfattning vid enskilda verkstäder. Väg- och va'ttenbyggnads—väsendets verkstadsrövrelse vore med hänsyn till de förhål— landen, under vilka den utvecklats-, icke upplagd för en drift, som ktm-de betjäna större förvaltningsenheter. Genom vägväsendets förstatligande hade emellertid andra förutsättningar skapats för verkstadsrörelsen.

Med hänsyn till de betydande kostnader, som voro förenade med översy- nen och reparationen av maskinerna för den allmänn-a väghållningen, skulle, fortsätter styrelsen, en rationalisering av verkstad'srörelsen» kunna in- nebära betydande kostnad-sbesparringar. Dessa besparingar skulle icke alle- nast uppkomma därigenom, att reparationsarbetena i vissa fall skulle kun- na förbilligas, utan även härröra från det förhållandet, att om översynen av maskinerna kunde ske vid egna verkstäder, reparation av maskiner och därmed följande avbrott i maskinernas användning under tider, då de vore mest erforderliga, exempelvis bilar under snöplogningen, skulle i större ut— sträckning kunna undvikas. Större förutsättningar för en begränsning av lagerhållningen av reservdelar och maskintillbehör, särskilt då av större och dyrbarare delar, skulle ävenledes erhållas, om vissa centrala verkstä- der anordnades för väg- och vattenbyg—gnadsväsendet. En förutsättning för verkstadsrörelsens rationalisering vore, att tidsenliga och välutrustade verk— städer stode till förfogande. Detta vore för närvarande endast undantagsvis fallet. För. styrelsens befattning med hamnbyggna-dsarbeten och liknande I'örelåge behov av varvs- och slipanordningar, som ej heller funnes i tillräck— lig omfattning. Sådana anläggningar syntes lämpligen böra kombineras med verkstäder. På angivna grunder vore det angeläget, att en utbyggnad skedde av verkstäderna vid väg- och vattenbyg'gnadsväsendet.

I nära samband med frågan om väg- och vattenbyggnadsväsendets verk- stadsrörelse hörde, fortsätter styrelsen, frågan om nitrevision å broarna på de allmänna vägarna. Enligt de av styrelsen fast-ställda föreskrifterna rö- rande br—oar,' färjleder och andra konstbyggnader s-kulle nitade stålöver— byggnader undergå partiell eller to-tal nitrevision med vissa intervaller. Stör- re broar skulle sålunda undergå partiell nitrevision vart fjärde år och total vart tolfte år. Mindre broar skulle undergå total nitrevision vart tolfte år. Enligt föreskrifterna skulle för revisionernas verkställande anlitas med bro- konstruktioner väl förtrogna verkstadsarbetare. Då styrelsen för det dåva- rande saknadle sådana arbetare hade föreskrivits, att styrelsen efter fram— ställning från vederbörande Vägförval'tnin'g komme att träffa överenskom- melse med lämpliga verkstäder om revision-ernas verkställande. Det vore, framhåller styrelsen, önskvärt att styrelsen förfogade över ett antal verk-

• Sida 13
•  Original

stadsarbetare, vilka kunde utföra erforderliga nitrevisioner samt i samband härmed verkställa utbyte av skadade eller lösa nitar. Härigenom skulle man vinna en icke oväsentlig kostnadsbesparing, varjämte det skulle bliva möj— ligt att planlägga revisionen på ett mer ändamålsenligt sätt, än om verksta— der slkulle anlitas, vilka sannolikt icke alltid kunde ställa folk till disposi— tion vid Önskade tidpunkter.

Under åberopande av det anförda hemställde styrelsen, att en utredning snarast måtte komma till stånd rörande rationalisering av verkstadsrörelsen för väg- och vattenbyggnadsväsendet.

I en undersökning under förra delen av år 1945, vilken företagi-ts av sla- tens sakrevision beträffande förråds-verk—sam'heten samt vissa i samband där— med stående frågor inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens verksamhets— områden, beröres även verkstadsfrågan I det av anlitade undersöknings- förrättaren den 22 maj 1945 avgivna betänkandet uttalar denne sålunda i frågan om det ifrågasatta a-nordnandet av centrala huvudverkstäder, att även om som han rekommenderat — garagegårdarna efter hand komme att givas en verkstadsutrusming, som vore avpassad för de normala, löpande underhållshehoven och som samtidigt erbjöd—e en viss elasticitet i kapaci— teten, vilken möjliggjorde utförandet, då så lämpade sig, även av övriga, nå— got större reparationer och revisioner — mås'te likväl fordon och vägmaski— ner ofta hänvisas till större verkstäder för de mera omfattande reparations— behoven. För» dylika arbeten stode för närvarande endast privata verkstä- der till buds. Det vore givetvis en öppen fråga, om med avseende å dessas tekniska leveransförmåga, leveranstider och priser väg- och vattenbyggf nadsväsenldet kunde anses betjänt av en dylik ordning, eller om det kunde anses vara driftstekniskt och ekonomiskt lämpligare att inom förrådsfon— dens ram anlägga och driva egna huvudverkstäder. Under nuvarande kris- förhållanden inom bilindustrien och motorväsendet i allmänhet vore det, anför utredningsmannen, ytterst svårt att lämna något svar på denna fråga. Ulredningsmannen ville därför tillrad-a sakrevis—ionen att ställa sig avvak tande i verkstadsfr-ågan till dess från kommunikationsdepartementet beslut meddelats i anledning av väg- och vatlenbyggnadsstyrelsens hemställan om särskild utredning i frågan.

Kommitténs utredningsuppdrag.

Ovan diskuterade utredning har sedan bringats till stånd, i det att jäm— likt Kungl. Maj:ts åt stats-rådet och chefen för kommunikationsdepartemen— tet den 29 juni 1945 givna bemyndigande departementschefen tillkallat sak— kunniga för densammas utförande.

• Sida 14
•  Original

Av de direktiv och utgångsförulsältningar, som av departementschel'en angivas för utrednings—männen, må följande framhållas.

En sådan organisation av verkstadsväsendet, som möjliggör rationalise- ring med avseende å utnyttjandet av maskinella resurser, är önskvärd. Må- hända kunna också kos-tn-adsbesparingar vinnas genom en centralisering av verkstadsväsende't för åtminstone väg- och flygfältsunderhället. En dylik centralisering med därmed förbundna möjligheter till en längre driven ra- tionalisering torde emellertid kräv-a ganska avsevärda kapitalinvesteringari byggnader och maskinell utrustning. Om en sådan kapitalinvestering skall ske i statliga verkst'adsanläggningar, bör densamma föregås av en noggrann utredning rörande behovet och den lämpliga storleken av de erforderliga verkstäderna m. m. Härvid bör beaktas, att ett bottenbehov arv verkstadsre— surser i varje fall föreligger och måste tillgodoses vid garagegårdama för den dagliga skötseln och värden samt det löpande mekaniska underhåll-et av ar— betsmaskine—rna ävensom för brådskande reparationer å desamma, så att des- sas kontinuerliga utnyttjande ej äventyras eller en förtidig' förstöring av de- samma riskeras. Denna bottenutrustning skapar en viss elasticitet i nämnda verkstäders kapacitet, som bör kunna tillvara'tagas för attiden mån det är möjligt verkställa även ganska stora underhålls- och revisionsarbeten vid ga- ragegårdarna under sådana vid det säsongbeto—nade vägbyggnads- och under- hållsarbetet alltid förekommande perioder, då garagegåldaamlas verkstadsper- sonal och verkstadsapparat ej äro så hårt tagnai'anspråk för att tillgodose den yttre byggnads-och underhållstjän-sten. Det bör emellertid förutsät'tnings- löst prövas, huruvida och i vilken utsträckning enskilda verkstäder kunna och lämpligen böra anlitas i stället för eller vid sidan av statliga verkstäder för att upptaga top-pbelastningar vid dessa verkstäder eller eljest. Mot var— andra måste vägas å ena sidan kostnader för transporter av fordonen och andra olägenheter av en mera centraliserad verkstads—rörelse samt å andra sidan fördelarna ur arbetslednings- och driftssynpunkt i övrigt av större verk— stadsenheter.

Ehuru vägväsendets maskin- och bilpark, sedan underhålls- och vägby g— nadsarbeten återtagit normal omfattning, kan beräknas bliva tämligen om- fattande, kan det ifrågasättas, om densamma är av sådan storleksordning, att den kan möjliggöra ett utnyttjande i önskvärd grad av stordriftens för- delar samtidigt med tillgodoseende av önskemålet om låga transportutgifter och därmed följande begränsade spill'lidskostn-ader. Om en statlig verk— stadsrörelse för den väsentliga delen av vägväsendets reparationsbehov an- ses bö-ra upprättas, bör därför till övervägande upptagas frågan, om det kan vara ändamålsenligt, att väg- och vattenbyggnadsväsendets verkstadsrörelse samordnas med en eller flera av de verks—tadsorganisa'tioner, som för repa- rationer av motorfordon och arbetsmaskiner finnas inom andra statliga in- stitutioner, t. ex. statens järnvägar, statens vattenfallsverk, telegrafverket,

• Sida 15
•  Original

postverket och försvarsväsendet. Fördelar och olägenheter med en dylik sain- ordning mellan verkstadsrörelsen, vid väg- och vattenbyggnadsväsendct samt vid andra statliga verk böra prövas.

Utredningen bör taga sikte på att framlägga av kostnadsberäkningar åt- följda alternativa förslag till organisation av och investeringsbehov för en verkstadsrörelse antingen i större eller mindre grad samordnad med annan statlig verkstad's'drift eller avsedd enbart för väg- och vattenbyggnadsväsen- dets samt luftfarlsväsendets behov. Förslag bör även framläggas till lämp- lig organisation och omfattning av den varvs— eller sliporganisaltion, som må anses påkallad av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens befattning med bygg- nads- och underhållsarheten för hamnar och farleder.

Väg- och vattenbyggnadsverkets finansierings- och för- valtningsf'ormer vid handhavandet av verket tillhöriga motorfordon och arbetsmaskiner. Förrådsfonden,

förrådsbyrån, maskincentralförrådet.

] enlighet med statsmakternas beslut i samband med vägviisendets förstat- ligande bedrives väg- och vattenbyg-gnadsverkets förrådsrörel-se som en affär för sig. En av den sålunda friställda förrädsrörel-sens grenar innefattar för- valtningen av verket tillhöriga motorfordon och arbetsmaskiner.

För förrådsrörelsen har inrättats en med stats'lånemedel finansierad ka- pitalfo'nd, vov-verkets förrådsfond. Genom beslut av Kungl. Maj:t den 3 sep- tember 1943 skulle fonden bildas genom sammanför—ande till densamma av de förutvarande vägdistriktens tillgångar av bl. a. dels fastigheter, dels mo- torfordon och arbetsmaskiner. Till fonden skulle därjämte föras tillgångar- na i det hos väg- och valtenbygg-nadsstyrelsen redan före vägväsendets för- statligande förefintliga s. k. byggnadscentralförrådet, som utgjordes av ar- betsmaskiner och för vars anskaffande disponerats ett under fonden för förlag till statsverket för budgetåret 1940/41 anvisat reservationsanslag å 1 000 000 kronor för anskaffning av vägmaskiner. Vidare skulle till fonden överföra-s motorfordon och övriga större maskiner och farkoster, vilka dit— tills förvaltats av styrelsens järnvägs- och luftfartsbyrå samt hamnbyrå.

Fondens tillgångar äro uppdelade i fyra grupper, nämligen 1) förrådsbyggnader m. m.,

) maskincentralförrådet, ') grusmaterialförrådet, )

h.?

effektförråd'et.

• Sida 16
•  Original

Ä de i förrådsfonden investerade kapitalmedlen erlägges från den 1 juli 1945 ränta efter en räntefot av 4 0/o. Räntebeloppet skall tillföras den å riks- statens inkomstsida uppförda inkomsttiteln »Diverse kapitalfonder».

Inom förrådsfonden äro samtliga verket tillhöriga motorfordon och ar- betsmaskiner, såväl de från vägdistrikten öv'ertatgna som de av verket an- skaffade, sammanförda till maskincentralförrådet såsom en rörelsegren in- om fonden.

De från vägdistrikten Övertagna motorfordonen och maskinerna äro upp- förda å förrådsfonden till ett värde av 11 263 656 kronor. De från styrelsens hamnbyrå in. tl. förvaltningsställen överförda maskinerna ha upptagits å fonden till ett värde av 1 006 926 kronor.

Förrådsfondens för nmskizncentralförrådet avsedda kapital, däri inberäk- nat investeringsanslag till och med budgetåret 1945/46, framgår av följan- de sammanställning.

Invärdering per den 1 januari 1944 .................................. 12 270 582: -—— Tillgångar från byggnadscentralförrådet ............................. 1 000 000: — lnvesteringsanslag budgetåret 1943/44 ................................ 3.000.000: »- » » 1944/45 ............................... 3 590 000: —-

» » 19-15/46 ................................ 9000 000: -- -

28 860 582: _

I maskincentralförrådet den 1 juli 1946 investerat kapital uppgå-r således till nära 30 milj. kronor.

Enligt gällande bestämmelser angående bokföring av inkomster och ut— gifter å förrådsfonden skall för maskincentralförrådet avskrivning ske ge— nom avsättning till värdeminskningsko-nto. I samband härmed skola här- igenom uppkommande likvida medel tillföras vederbörlig post å investe— ringsstatens inkoms-tsida, varigenom det för fonden erforderliga investerings— bemyndigandet (d. v. s. fondens nettoupplåningsbehov) minskas. Storleken av avsättningen till värdeminskninlgskontot för motorfordon och maskiner skall ske med belopp, som svara mot den på varje redovisningsperiod belö- pande förslitningskos'tnaden', beräknad med hänsyn till vederbörande ma— skins livslängd.

F örrådsfonden förvaltas inom väg- och vattenbylggncadsstyrelsen närmast av förrådsdirektören, vilken som chef för förrådsbyrån är ledamot i styrel— sen och föredragande av bl. a. dess förrådsären-den. Förrådsdirektören är samtidigt chef för verkets förrådsorganisation— samt ledare av dess: verk- samhet. '

Under förråd-sdirektören finnes å förrådsbyrån i styrelsen för förvaltning av maskincentralförrådet en avdelning, benämnd maskin'avdelnlingen, vil- ken såsom föreståndare un'der förrådsd'ireletören har en byråingenjör (i lö- negrad A 24).

• Sida 17
•  Original

Maskinavdelningen arbetar på tre sektioner, en för inköp av motorfordon och maskiner med tillbehör, en för reparation och underhåll av maskin- cenlralfölrrådet tillhörande objekt samt en för maskincentralförrådets bok- föring och statistik.

För inspektion av maskincentralförrådets över hela landet förefintliga ob- jekt finnas närmast underställd-a byråin-genjören verkmästare, f. 11. till an- talet sju. Dessa öva åven rådgivande verksamhet beträffande objektens an- vänd-ande och tekniska vård ute på arbets- och uppställningsplatserna.

I maskineentralförrådet ingående motorfordon och arbetsmaskiner äro. när de ej äro i användning, förvarade dels vid de förrådsfonden tillhörande depåförråden, som regel ett inom varje vägförvaltningsområde (län), dels hos styrelsens lokala förvaltningar. vägförvaltningarna och hamnarbet's- distrikten, där fordon och maskiner förvaras vid förvaltningarna (vågmäs- tarna) underställda garagegårdar eller vid tillfälliga för pågående anlägg- ningsarbetefi av olika slag uppförda förråd.

Motorfordon och arbetsmaskiner m. fl. objekt uthyras av maskincentral— förrådet till de lokala förvaltningarna för användning. Under uthyrnings— tid—er äro fordon och maskiner under maskincentralförrådets uppsikt an- förtrodlda till den förhyrande lokala förvaltningen, som äger att driva och bruka dem för underhålls- och anläggningsarbeten. För användningen har förvaltning att erlägga hyra enligt en av styrelsen fastställd taxa. Sedan halv- årsskiftet 1945 utgår hyra för utlånade fordons och maskiners drift och an- vändning per effektiv användning-stimme. Timtaxan är härvid beräknad att innefatta ersättning ej endast för förrådsfonden-s kapitalkostnader för resp. objekt (ränta och-avskrivning), utan även för fordon—ens och maskinernas drift och underhåll (delvis bemanning, dri-v- och smörjmedel, garagevård. revisioner och reparationer inklusive reservdelar m. m.). Timhyran skall vara avvägd på sådant sätt, att förrådsfondens (maskincen'tra'lförrådets) självkostnader för fordons- och maskinparkens hållande årligen skola täc- kas av inflytande hyror. Eventuellt uppkommande över-eller underskott å rö- relsen skola balanseras till närmastmöjliga utjämning kommande budgetår.

För att praktiskt kunna tillämpa en anordning i enlighet med det förut angivna ingår i systemet, att vägförvaltningarna m. fl. väg- och vatten— byggnadsstyrelsen underställda lokala organ. som förhyra fordon och ma- skiner från maskincentralförrådet, äro under användningstiden — i viss mån även under uppställwn-ingstiden — anförtrodda att ombesörja objektens drift, vård och underhåll för maskincentralförrådets räkning och på dess bekostnad. Endast i fråga om mera omfattande reparationer eller ombygg- nad av objekt skall tillstånd inhämtas från maskincentralförrådet före verk- ställigheten genom förvaltnings försorg av sagda åtgärder. Givetvis kan föranstaltanden härvidlag ske även genom maskincentralförrådets direkta försorg. Vidare gäller, i fråga om motorrenoveringar, att dessa av

2 __ 461915

• Sida 18
•  Original

den förhyrande förvaltningen rekvireras hos maskincentralförrådet, vilket med hänsyn till beläggningen och*katpaciteten hos de enskilda verkstäder, som utföra sådana arbeten åt styrelsen, utlägger motorrenoveringar vid 'de skilda verkstäderna.

De kostnader, som fordons och maskiners drift, vård och underhåll hos lokal förvaltning betinga, skola, som förut nämnts, bestridas av maskin- centralförrådet. För att vinna arbetshespauring vid verkets olika berörda in- stanser tillgår detta på det sättet, att ifrågavarande kostnader likvideras av de lokala förvaltningarna, till vars förfogande härför ställts en maskincent- ralförrådets utgiftstitel. Kostnaderna avföras av förvaltningarna å denna ult- giftstitel och konteras av desamma direkt på vissa förrådsfondens kon-ti i enlighet med av styrelsen utfärdade anvisningar för kontering av hithörande utgifter.

Som belysande storleken av maskincentralförrådets driftsekor'tomiska om- slutning kan nämnas, att sedan förut angivna förvaltningssystem kommit till användning, har under senare halvåret 1945 utlåningsrörelsen betingat en debitering av vägförvaltninga—rna uppgående till nära 16 milj. kronor. vilket i sin tur kan jämföras med summan av deras underhållsstater, divi— derade med 2, eller omkring 31 milj. kronor. Vidare kan till belysande av mas-kincentralförrådets affärsekonomis-ka storleksordning anföras, att under år 1945 gjorda investeringar uppgingo till omkring 5 milj. kronor samt av— och bortskrivningar till ungefär samma belopp.

Arbetsunderlaget för en väg- och vattenbyggnads-

verkets verkstadsorganisation.

Vid utgången av år 1945 funnos i verkets förrådsfond, maskincentralförrå— det, redovisat för vägväsendets, hamnväsendets samt luftfartsväsende-ts un- derhålls— och byggnadsverksamhet avsedda motorfordon och arbetsmaskiner till antal, som här nedan anges i avrundade tal, sammanfattat i grupper av viktigare (större) slag av objekt.

Lastbilar ................................................ 1 190 st. Person- och paketbilar, brandbilar ...................... 340 » Väghyvlar ............................................... 780 » Vägvältar .......................................... . ...... 2 90 » Traktorer ............................................... 220 » Kompressorer ........................................... 140 » Krossverk ................................... 650 » Betongblandare ..................... . .................... 55 » Motorpumpar ............................................ 180 » Bergborrmaskiner och tryckluftspett .................... 380 »

• Sida 19
•  Original

Särskilt avsett för det under vov-verket sorterande havmnväsendets under- hålls- och byggnadsverksamhet fanns- därtill en del större, flyt-ande materiel, nämligen:

Muddervcrk . ............................................ 9 st. Mudderpråmar .......................................... 20 » Bogserbåtar ............................................. 10 » Ponton- och ångkranar .................................. ö »

Hur materielen inom de numerärt större grupperna är fördelad för an- vändning inom landet framgår av vidlagda, med fördelning på Vägförvalt— ningsområden (län) upprättade tablå, bilaga nr 1.

V id vägförstatlig'an'det hade vev-verket att övertaga största delen av ovan angiven materiel från de förutvarande vägdistrikten. Den sålunda övertag- na materielen var särdeles heterogen såväl i avseende på typer som i av- seende på ålder och underhållsstandar-d. Den erhållna materieluppsättning— en var även på många håll otillräcklig i numerär, trots att under tiden som i'örgått efter vägförstatligandet vägunderhållsarbetena kunnat bedrivas en- dast i reducerad omfattning. Det har på grund av de rådande krigskrisför- hållandena ej heller varit möjligt för vev-verket att i någon större omfatt- ning anskaffa ny och mera standardiserad materiel.

Denna upprustning är alltså en uppgift, som förestår för vov-verket sedan särskilt motorfordonsmarknaden en gång blir mera fri och samtidigt mera stabilisera-d i standardisermgshänseende. Verket beräknar nu enligt en till kommittén som bedömningsunderlag lämnad uppgift, att vid erforderlig full uppsättning här för ovannämnda olika ändamål beräknas i runda tal i maskincentralförrådet finnas nedan angivna antal motorfordon och arbet-s- maskiner:

Lastbilur ................................................ 1510 st Person- och paketbilar, brandbilar, ambulansbilar ...... 675 » Väghyvlar ............................................... 855 » Vägvältar . .............................................. 190 » Traktorer . .............................................. 115 » Kompressorer ........................................... 140 » Krossverk . .............................. , ............... 665 » Betongblandare ........................................... 55 » Motorpumpar ............................................. 190 » Bcrgborrmaskiner och tryckluftspett .................... 380 » Snöslungor .............................................. S »

Dessutom tillkommer den i det föregående angivna, för hamnväseudet avsedda flytande större materielen:

Mudderverk ............................................. 9 st. Mudderpråmar .......................................... 20 » Bogserbåtar . ............................................ 10 » Ponton- och ångkranar ................................. 6 »

• Sida 20
•  Original

Hur materielen inom de större grupperna beräknas framd—eles komma att fördela sig inom landet framgår av vidlagda tablå, bilaga nr 2.

Till den ovan angivna materielparken, som alltså skulle behöva tillgodo- ses lned möjligheter för löpande revisioner och reparationer, kommer så en mängd större och mindre redskap och verktyg. Poster-na härav var för sig och sammanlagt äro dock icke av någon sådan storleksordning, att särskilda anordningar k-ulnna behövas för tillgodoseende av de reparationsbehov. som häl-alv betingas.

Bestämmandet av den mängd vcrkstadsarhcte, som he- tingas av nlaterieluppsättningen vid skedd upprustning.

För de i lnaskincentralförrådet ingående, för vov—verkets underhålls- och byggnadsverksamhet avsedda motorfordonen och viktigare objektgrlrpper av arbetsmaskiner h-a-r kommittén utarbetat program för periodiska revi— sioner, ett rationaliserat underhållssystem, vilket hittills ej kunnat av 'vov— verket praktiseras i brist på därför nödig verkstadsap-parat. Enligt dessa program för preiodiska revisioner. vilka äro bifogade såsom bilaga llvl' 35. skola de berörda olika objekten som regel genomgå en mindre revision vart 3:e år samt en större sådan vart 6:e år.

Revisiousperiodiciteten samt nödig arbetstid i verkstad för rcln'siomurbe—

!) (

tets utförande fralngal' av nedanstående tabell.

Större revision Mindre revision ltevisionstid i Objekt medeltal pr år tidsintervall tid tidsintervall tid och objekt Personbilar .......... vart 0 år 385 l. vart 3 år 130 [. c:a 80 timmar Lastbilar ............ » 390 » » 155 » » 91 » Väghyvlar .......... » 450 » » 200 » » 108 » Vägvältar ............ » 400 » » 200 » » 100 » Traktorer: Fordson .......... » 50 » » 50 » » 17 » Munktell .......... » 100 » » 70 » » 28 » Krossverk: Stenkrossar, rullager vartannat år 100 » _— _ » 50 » » glid— » varje år 125 » _ _— » 125 » Sorterverk ........ vartannat år 150 » — — » 73 » Motorer: Tändkule— . . . .. .. . vart 6 år 80 » vart 3 år 50 » » 22 » Semidiesel- . . . ,. .. . » 110 » » (30 » » 28 »

• Sida 21
•  Original

I tabellen angiven revisionsperiodicitet och för revisionernas utförande angivna arbetstimmar omfatta ej revision eller renovering av motorerna.

Med utgångspunkt från det i det föregående angivna, efter skedd upprust- ning förekommande antalet av här ifrågavarande materielobjekt beräknas det för de periodiska revisionerna erforderliga antalet verkstadsarbetstim- lll'tlll' totalt bliva i avrundade tal:

För lastbilar . ..................................... 137 000 timmar » person— och paketbilar ...................... 58 000 » » traktorer . .................................... 3 000 » » väghyvlar ..................................... 92 000 » » vägvältar .................................... 19 000 » » krossverk .................................... 117 000 »

Summa: 426 000 timmar

Denna siffra har kommittén, då beräkningen i varje fall endast kan bliva approximativ, velat upprundla till 500 000 verkstadsarbetstimmar.

Fördelningen av antalet på de olika objektgrupperna inom resp. läns- områden fallande ve—rkstladsarbetstimmar framgår (hänförande sig till det förstnämnda summatalet) av bilaga nr 4.

Den mellan ovan omnämnda periodiska revisioner erforderliga servicen beräknas som hittills skola ske vid huvudgaragens verkstäder, vari ävenle— des utföras en mängd olika arbeten för skötseln och vidmakthållandet av redskap m. 111. Med ledning av vissa kända tal för verksamheten vid garage- verkstäderna under år 1945 kan kommittén uppskattningsvis ange antalet för dylika arbeten framdeles erforderliga arbetstimmar i huvudgaragens serviceverkstäder till sammanlagt omkring 300 000 verkstadsarbetstl'mmar. Till jämförelse kan nämnas. att antalet verkstadsarbetstimmar, som preste- rats för ändamålet under 1945, utgör i runt tal 215 000 timmar.

För bestämmandet av den arbetsmälrgd, som betingas av reparationer av motorfordon och arbetsmaskiner, gäller att omfånget av reparationerna över huvud ej låter sig på förhand bestämmas för resp. objekt och grupper av objekt. Reparationsbehov bero på särskilda, oftast oförutsebara- inträffanden i driften. Fr—am-deduceralndet av verkstadsarhetsmängden för reparationer av materielen har därför måst ske genom beaktande av vissa kända omständig- heter och föreliggande erfarenhetsfaktorer.

I första hand framträder som en faktor av vikt, att under år 1945 utför-ts vid huvudgaragens verkstäder — utöver löpande service och diverse verk- stadsarbet—en _ reparationsarbe—te på större materiel med omkring 570 000 verkstadsarbetstimmar samt vid privata verkstäder med omkring 750000 timmar (här ej inräknat arbetet hos lnotorrenoveringsverkstäderna), sum-

• Sida 22
•  Original

ma- 1 320 000 timmar. Kommittén kan överhuvud ej bestämma., hur stor del av denna arbetsmängd, som är att hänföra till vad som ovan behandlats som arbete särskilt för periodiska revisioner, då som ovan. anförts någon syste— matiserad periodisk revision hittills ej förekommit. Kommittén lllaslt- göra en på erfarenhetsgrunder vilande grov upp-skattning, att omkring en tredje- del av ovan angivna 1320 000 verkstadsarbetstimmar hänför sig till revi— sioner och två tredjedelar till reparationer. För l'eparatioll-sbellov skulle så- lunda ha utförts omkring 880 000 verksbadsarbetstilnlnalr, som här avrundas till 900 000 verkstadsarbetstt'mmar.

År 1945 var berörda material i numerär något mindre, än vad den fram- deles blir, och ma'terielparken skulle därför egentligen även påfordra pro- portionsvis mera reparati-onsarbete. Häremot stå emellertid vissa betydelse— fulla omständigheter av praktiskt slag. _

Sålunda böra efter införandet av ett systenla-tiserat revisionsomlopp au— ledningarna till särskilda reparationshehov väsentligen minskas. Dels ligger i revisionsarbetets natur, att samtidigt med revisionen och så att säga in- gående i densamma företages reparation av fel och skador, som vid genom- gången av revisionsobjektet komma i dagen och befinnas erforderliga. Där— m'ed skap-as hos det reviderade objektet större motståndskraft mot påfrest— ningar, som annars kanske snart skulle ha medfört behov av särskilda repa— rationer. Vidare gäller, att när vov-verkets system av serviceverkstäder snart blir färdigutbygg-t, den därmed möjli-ggjo-rda bättre dagliga tillsynen och skötseln av materielen kommer att verka till ett förstärkande av materielen, profylaktiskt mot förstörelser i-driften. Vidare är av stOr betydelse, att med materielens fortgående förnyelse och standardisering allmänt följer en ökad styrka hos materielen och en större motståndskraft mot förstörels-er i drif— ten, vilka annars sklulle medföra särskilda reparationsbehov.

Kommittén har med stöd av dylika erfaren—hetsbedömandeu ej ansett sig behöva räkna med någon på grund av lnaterielgruppernas ökning i nume— rär uppträdande ökning av reparations'behovet och därav betingad verk- stad'sarbetsmängd. Kommittén har därför stannat vid ovan angivna tal. 900000, som mått på för reparationer erforderligt antal verkstadsarbetzs— timmar. i

Den sammanlagda mängd verkstadsarbete, som skulle betinga-s av vov— verkets materiel'uppsät'tning vid förutsebar full upprustning, skulle alltså bliva, uttryckt i effektiva verkstadsarbetstimlmar:

för periodiska revisioner ................ 500 000 timmar » reparationer . ........................ 900000 » » diverse arbete i garageverkstäderna .. 300 000 »

Summa: 1700 000 vel'kstadsarbetstimlnar.

• Sida 23
•  Original

För väg- och vattenbyggnadsverket tillgängliga

verkstadsresurser.

Revision, reparation och löpande underhåll av vov—verkets fordon och ar- betsmaskiner ha hittills skett dels vid de ofta nämn-da egna till huvudgara- gen anslutna mindre serviceverkstäderna, dels vid privata verkstäder, främst bilverkstäder.

Möjligheterna att utföra reparationer vid egna serviceverkstäder ha varit mycket olika inom skilda län och olika arbetsområden. Vissa län äro rela— tivt väl försedd-a med dessa egna verkstäder, så att huvudparten av repara— tions- och underhållsarbetet kunnat utföras där. And-ra län ha det mindre väl ordnat i detta hänseende, och mångens-tädes saknas helt egna reparations möjligheter. Vissa arbetsområden ha därför varit helt och hållet hänvisade till privata verkstäder. Efter vägväsendets förstatligande har en viss förbätt- ring skett i detta hänseende, i det att ett antal garage med verkstadsu-trym- men uppförts och utrustning med verkstadsmaskiner och verktyg anskalf- fats för en del huvudgarage med serviceverkstäder, som tidigare saknat så- dan utrustning.

Där de egna 'verkstädernas kapacitet icke medgivit utförande av samtliga revisions— och reparationsa-rbeten vid dessa, ha som regel i första hand till de egna verkstäderna förlagts arbeten är väghyvlar och krossverk, bortsett från rena motorarbeten ä dessa. Deima arbetsfördelning har mås-t vidtagas med hänsyn till svårigheten att finna enskilda mekaniska verkstäder, som skulle kunna anförtros de mera speciella arbetena å hyvlar och krossverk. I andra hand ha i mån av tillgänglig kapacitet arbeten ä motorfordon ut- fört-s vid de egna verkstäderna, varvid de mindre omfattande arbetena fö- reträdesvis kommit i fråga. Större reparationer av motorfordon ha i allmän— het och övervägande utförts vid privata verkstäder. Helrenovering av moto— rer har undantagslöst utförts vid privata specialverkstäder.

Sammanlagt besitta emellertid dessa egna serviceverkstäder, under år 1945 befintliga till ett antal av ca 180 st., en betydande kapacitet. Enligt uppgift, som kommittén införskaffat från väg- och vattenbyggnadsstyrel- sen, skall sålunda antalet i dem under år 1945 utgjorvda effektiva verk-stads— arbetstimmar hålla sig vid någonting omkring 785 000 timmar, varav för egentligt revisions— och reparationsarhete på fordon och maskiner utgjorts omkring 570 000 arbetstimmar. En del av dessa timmar hänför sig emeller— tid till revisions— och reparationsarbet—e å fordon och maskiner, vilket utförts i själva garagelokalen. Den senare siffran kan till visst belysande jämföras med siffran för det antal verkstadsarbetstimmar, som utgjorts för samtidigt under året till privata verkstäder anförtrott revisions- och reparationsarbete. vilken siffra kunnat uppskattas till någonting omkring 750 000 timmar.

• Sida 24
•  Original

Vov-verket är vidare i färd med att utföra nya eller ombilda befintliga hnvudgarage med serviceverkstäder efter enhetligt och rationaliserat sys- tem och beräknar att ha sitt utvecklingsprogram härvidlag genomfört till det mesta under åren 1946 och 1947 samt slutfört under år 1948. Antalet serviceverkstäder kommer därmed att uppgå till 270, och härigenom till- kommer en kapacitet hos huvudgaragens serviceverkstäder, SOm kommit- tén i samråd med väg- och vatte-nbyggnadsstyrelsen genom proportioneringr uppskattat — precisioner kunna ej ernlås —- till någonting omkring 390 000 timmar. Detta innebär, att de egna serviceverkstädernas samla-de kapacitet —— uttryckt i möjliga effektiva.verkstadsarbetstimniar —— för revisioner och särskilt reparationer av fordon och maskiner skulle komma att uppgå till någonting omkring 1 175 000 verkstadsarbetstimmar. Beräkningsgrund och tal äro för övrigt mycket tänjbara, i det att talet för de i och vid verkstä- derna i praktiken möjliga arbetstimmarna givetvis kan inom ganska vida gränser ökas genom ökning av antalet i verkstadslokaliteterna använda arbetare.

Angående den betydelse, som vid kommitténs utredningsarbete hör till- läggas des-sa garageserviceverkstäder, är sagt i departementschefsdirektiven bl. a., att ett bottenbehov av ve-rkstadsresurser i varje fall föreligger och måste tillgodoses» vid garagegårdarna för den dagliga skötseln och värden sam-t mekaniska underhållet av arbetsmaskinerna: ävensom för brådskan-(le reparationer å desamma, så att dessas kontinuerliga utnyttjande ej även- tyras eller en för-tidig förstöring av desamma riskeras. Denna bot-teutrust— nin—g erbjuder en vis-s elasticitet i nämnda verkstäders kapacitet, som bör kunna tillvaratagas för att i den mån det är möjligt verkställa även ganska stora underhålls- och revisionsarbeten vid garagegårdarna under sådana vid det säsongbetonade vägbyggnads- och underhållsarbetet alltid förekom— mande perioder, då garagegålrdarnas 'verkstadspersonal och verkstadsappa— rat ej äro så hårt tagna i anspråk för att tillgodose den yttre byggnads- och underhållstjänsten. '

Kommittén omfattar de meningar, som här kommit till uttryck. Det är visserligen! vanskligt att något mera bestämt beräkna den kapacitet hos ga— ragegårdarnas- verkstäder, som kan i bredd med' deras löpande servicenpp— gift övas för upptagande av revisions- och reparationsarbeten. Av de be— räkningar och uppgifter, som här ovan kunna—t framläggas, lär dock framgå som uppenbart, att även'med beaktande av att en väsentlig del av kapa— citeten skall avses för 'den löpande skötseln av fordonen och maskinerna i garagen m. m. annat _ den därutöver möjliga arbetsmängden a'v egentliga revisioner och reparationer mås-te bliva av en betydande storleksordning, när inom relativt kort tid samtliga vägmästareom'råden blivit försedda med modernisera-de huvudgarage, vart och ett med sin serviceverkstad.

Vad särskilt beträffar tillgången på verkstadsresurser för fordon och ma-

• Sida 25
•  Original

skiner använda för byggnadsåndumdl inom väg-. hamn— och luftfartsväsen- det är följande att beakta.

Förhållanden och kraven härvidlag ställa sig skäligen lika vid vov-verket med vad som gäller vid statens järnvägars och vat-tenfallsverkets byggnads- arbeten.

Revision och reparation av enklare arbetsmaskiner och större arbetsred- skap samt av decauvilleräls och vagnar m. m,, tillhörande statens järnvägars till dess förrådsrörelse slutna byggnadscentralförräd, ske så gott som ute— slutande vid de mindre smides- och reparationsver-kstäder, som på ett eller flera ställen uppföras vid varje större linjebyggnsadsföretag. Vid nya järn- vägsbyggnader och dubbelspårshyggnader ha dylika verkstäder varit er— forderliga på var 31dje eller 4z-de mil, när arbetet bedrives med normal ar- betsstyrka. Dessa verkstäder, i regel anslutna till byggnadsförråden, pläga givas en skäligen god kapacitet genom god utrustning med verksta'dsm-aski— ner. Vid arbetsbefälsstället, med det något större arbetsförråd, som i regel är förlagt dit, plågar utrustningen vara något större., och efter avslutat b g- ge brukar materielen hopbrin—gas dit för att centralt ges en översyn. innan den beordras till andra byggnadsplatser. Mera omfattande reparationsarbeten samt revisioner av större maskiner utföras deLs vid SJ huvudverkstäder och dels vid enskilda härför lämpade verkstäder och därvid helst 'vid verkstad eller fabrik, som tillverkat maskinen i fråga. Reparation. av materielen sker i regel ej periodiskt utan så smart sådan är erforderlig och tillämpas dess- utom, att materielen för att befinna sig i tillförlitligt och brukbart skick skall på tid som kan passa undergå genomgående revision. Analogt förfares även vid vattenfallsverkets byggnad-sverksam-het, och i viss mån har så varit och är så fallet, om än i mindre förhållanden], vid vov-verkets pågående väg- byggnadsverksamhet. De för vo'v-verkets byggnad'sändamål avsedda ma- skinerna äro i huvudsak av samma slag som de för SJ förekomman- de, varför löpande nnderhåll och reparationer alltid lära få förutsät- las komma att utföras vid ovannämnda verkets egna tillfälligt ordna- de förrådsverkstäder. Vilken kapacitet och prestation dylika verkstäder därvid kunna representera kan icke bestämmas. Byggnadsverksamheten är icke av någon permanens och regelbundenhet vare sig till geografisk belä- genhet eller till omfattning. Ibland försiggår den i verkets egen regi, ibland i entreprenadform. Förräd-sverkstäderna (re-parationssmedjorna) vid bygg- nadsplatserna variera därför till livslängd och kapacitet, men tillgången i fråga är givetvis en faktor att räkna med.

Tillgången på lämpliga privata verkstäder för vov-verkets 1revisions— och reparationsbehov, om de även i fortsättningen skulle i väsentligaste omfatt- ning förläggas till sådana verkstäder, är givetvis för bilverkstädernas det något ojämn i olika delar av landet, men i det hela taget god. Man har här- vidlag att räkna med även en sannolik expansion inom bilverkstadsväsendet

• Sida 26
•  Original

i landet, detta av betydelse för fordonsparkernas underhåll. Av särskild betydelse framstår, att tillgången på privata verkstäder, som särskilt ägna sig åt motorrevisioner och reparationer av motorer, motorrenoveringar, är både vad kapacitet och kvalitet beträffar god och utrustningen först—ktassiv, samtidigt som dessa verkstäders geografiska läge är skäligen tillfredsstäl— lande för vov-verkets ändamål och behov. Tillgången på lämpliga meka— niska verkstäder för upptagaurde av revisions- och reparationsarbeten ä. vägmaskinsparkerna (väghyvlarna, vägvältarna, krossverken m. fl. objekt— grupper med övervägande rent mekaniska konstruktionsdetaljefr) är där- emot väsentligen sämre och har som ovan nämnts föranlett orientering av dylika, övervägande mekaniska arbeten dels och övervägande till verkets garageverkståder, dels men i mindre omfattning till maskinfabrikanternas verkstäder.

Tillgodoseendet av väg och vattenhyggnadsverkets

revisions- och reparationsbehov.

Samordning med andra statliga verkstäder.

I de kommittén av departementschefen lämnade direktiven förutsättes. att kommittén skall taga under omprövning frågan om möjligheterna att samordna vov-verkets verkstadsrörelse med en eller flera av de verkstads- organisationer, som för reparationer av motorfordon och arbetsmaskiner finnas inom and-ra statliga institutioner, t. ex. statens järnvägar, statens vat- ten-fallsverk, telegrafverket, postverket och försvarsväsendet.

Kommittén har undersökt möjligheterna för och lämpligheten av någon sådan samordning och vill i första hand uppehålla sig vid frågan om, i vad mån någon samordning skulle kunna tänkas med statens järnvägar.

Utveckling-en av statens järnvägars allmänna verkstadsväsen har känne- tecknats av en fortgående koncentration och specialisering av de olika verk- städernas arbetsuppgifter. Samtliga verkstäder med undantag av verkstaden i Örebro sakna emellertid utrustning och personal för reparation och revi-_ sion av motorfordon över huvud taget. Vid Örebrove'rkstaden finnes däremot en särskild motora-vdelning, avsedd'i första hand för revision och repara— tion av motorvagnar, rälsbussar, lokomotorer m. fl. rälsgående motorfor- don. För större reparation och revision av fordon tillhörande SJ bilrörelse ha hittills blott enstaka landsvägsbussar kunnat mottaga-s vid huvudverk— staden i Örebro. Övriga huvudverkstäder ha över huvud taget icke anlitats härför.

Efter det program för plan-mässigt verkstadsnnde'rhäll av SJ bilmateriel. som en järnvägsstyrelsens kommittéutredm'ng, den s. k. verkstadsutredning- en, framlagt är 1942, har underhålls-arbetet upp-delats på underhåll vid tin—

• Sida 27
•  Original

je-verkstäder och huvudverkstäder. Linjeunderhållet har för åstadkomman— de av en rationell drift koncentrerats till ett antal i förhållande till de stora billinjegruppern—a välbelägnra översyns- och revisionsgarage, där fordonen kunna intagas utan längre tomkörning enbart för verkstadsbehandlinge-n. Dit hänför—as samtliga erforderliga arbeten med Översyn samt mindre revi- sion och reparatiOn av bilfordonen. Till h'uvudverkstadsunderhållet hänfö- ras storrevisionerna och de större reparationerna. Ett samm-anförande av allt underhållsarbete till en- eller två centrala verkstäder har på grund av bil— linjenätets stora geografiska utbredning och därav följande långa transport— alvstånd för fordonen icke ansetts lämpligt. I fråga 0111 storrevisionerna, som äro av enhetlig omfattning och därför lämpade att utföras i industriell drift. har däremot en centralisering ansetts fördelaktig, särskilt efter genomföran— det av den standradisering av bilnraterielen, som verkstadsutredningen re- kommenderat.

Den bilpark SJ använde i sin rörelse år 1942 krävde utförande årligen av omkring 90 större revisioner. Efter de beräkningar verkstadsutredningen verkställt skulle antalet storrevisioner inom en ej alltför avlägsen framtid komma att ökas till mer än, fyra gånger det för år 1942 angivna antalet.

Frågan om utförande av storrevisionerna ha därför måst upptagas i ett vidare sammanhang, än rådande inskränkta förhållanden inom bilrörelsen betingade.

Verkstadsutredningen har först upptagit till behandling frågan, om dessa storrevisione-r skola utföras vid en enda central verkstad eller vid flera verk- städer. Ur såväl *anläggnings- som driftskostnadssynpvu—nkt bleve det enligt utredningens uppfattning mer-a kostsamt med flera av varandra oberoende verkstäder än en gemensam verkstadsanläggning för storrevisionerna, och detta trots att kostnaderna för transport av fordon till och från en central verkstad betinga-de en ökning av transpo-rtkostjn'aden. Verkstadsutredningen har därför rekommenderat en storrevisionsverkstad, förlagd till mellersta delen av landet. Verkstaden skulle komma att kräva en anläggningskostnad av omkring 3 milj. kronor, vilken investering av utredningen beräknas syn- nerligen väl räntabel.

Det har lik-väl funnits andra syn-punkter, som talade emot inrättande av ett sådant etablissement under hittills råd-ande förhållanden. Ett rationellt bedrivande av stor-revisionerna i flytande arbetsgån-g kräver nämligen, att vagnpxarken nått den enhetliga och allmänna standardisering, som vore en av förutsättning-arna för ett gott utbyte av den ifrågavarande verkstadsbe- handlingen av fordonen.

Som en övergång intill dess behovet av en central sto-rrevisionsverksltad kunde anses aktuellt har SJ verkstadsu-t—redning därför rekommenderat en — nu för övrigt fullbordad —— mindre utökning av motorver-ks'taden i Öre— bro. Kapaciteten hos denna motsvarar visserligen icke mer än ungefär hal-

• Sida 28
•  Original

va nuvarande normala behovet av storrevisioner och återstoden får alltså, på sätt som redan tidigare i viss utsträckning skett, lämnas till privata verk- städer. Av de undersökningar, som verkstadsutredningen på sin tid företa- git, hade nämligen framgått, att inom landet funnos flera verkstäder, som hade intresse av och ägde resurser att utföra storrevisioncr av SJ bilfordon enligt anbud. Genom att SJ vid egen verkstad utförde samma slags arbeten l'örel'unnos goda möjligheter att kontrollera dessa åtaganden både i fråga om arbetsomfattning och kostnader.

För 'Vidare behandling av frågan om inrättande av en central verkstad för större revisioner och reparationer av bilfordon har järnvägsstyrelsen i ok- tober 1945 upptagit en förnyad kommittéutredning. Något resultat av denna lär emellertid ej vara att förutse ännu på något år, och en eventuell nyan» läggning kan beräknas träda i funktion tidigast under loppet av år 1950. Under tiden kan en samordning av vev-verkets och SJ *verkstadsresurser i varjt fall ej komma i fråga.

Dessa utredningar vid SJ, som refererats. avse behovet av verk-stadsresur- ser för SJ bilfordon, vilka äro av tämligen enhetligt slag. SJ äger emellertid i likhet med vov-verket en betydande park av arbetsmaskiner för väg- och rattenbyggnadsändamål, förvaltade inom ramen av SJ byggnadscentral- förråd.

Hur vid SJ förfares med dessa maskiners revision och reparation har kommittén refererat i det föregående och må i här förevarande samman- hang endast anföras, vatt SJ behöver använda sina huvudverkstäder endast i ringa utsträckning för mekaniskt underhåll av vad som motsvarar vov-ver- kets vägar-betsmaskiner. SJ umgås ej heller med några pia-ner på att an- ordna någon centraliserad verkst-adsapparat för behovet i fråga. Skulle den för deras bilrörelse diskuterade central-a motorverkstaden komma till stånd och utbildas även för det förenämnda mera mekaniskt betonade verkstads- arbetet, bleve den även en» verkstad av annan typ, för vilken gåves föga ar- betsunderlag (otillräcklig storleksordning för enhetliga objektgrupper av maskiner), även om man tänkte sig att dit förlägga vov-verkets här ifråga- varande revis-ions- och reparationsarbeten.

Kommittén finner sig därför beträffande en samordning mellan SJ och vov-verkets verkstadsväsen kunna ifrågasätta en sådan endast så till vida. att om SJ under diskussion varande centrala bil- och motorverkstad kan vid den pågående utredningen befinnas böra givas en sådan utrustning, att dit kan förläggas bl. a. även de Specialmaskiner m. m. krävande motorrenove- ringarna, så kunde måhända denna SJ motorrenoveringsavdelning dimen- sioneras så stor, att den kunde upptaga även vev-verkets motsvarande mo— torrevisioner. Det synes kommittén, att denna fråga borde bliva föremål för övervägande gemensamt mellan verken och möjligheterna för ett samgåen- de pä denna punkt närmare undersökas vid det utredningsarbete, som järn-

• Sida 29
•  Original

vägsstyrelsen förehar. Beaktas bör därvid då även möjligheten att till den av SJ diskuterade centrala verkstadens speciella motoravdelning hänlägga motor—revisionerna från posten, telegrafen, vattenfall m. fl. statens civila verk.

Statens vattenfallsverk äger enligt vad kommittén inhämtat icke någon bilverkstadsorgauisation av större mått, än som erfordras för täckande av en del av verkets egna behov, och verket umgås ej med planer på att upp— lägg-a någon väsentligt större. Vad beträffar det mera mekaniskt betonade verkstadsarhetet — huvudsakligen. hänförande sig till verkstadsbehandling av maskiner använda vid kraftverksbyggena _— förfar verket analogt med vad som gäller beträffande maskinparken i SJ byggnadscentralförråd. Nä- gon fråga om samordning av verkstadstjänsteu mellan vov-verket och vat- tenfalls-verket kan kommittén alltså ej aktualisera.

Telegrafverket äger föga av egen utrustning för tillgodoseende av behov av verkstadsbehan-dling avseende motorfordon och arbetsmaskiner och är alltså ej heller med nuvarande och nära förutsebara resurser att räkna med för någon samordning.

Postverket äger, förutom de vanliga serviceverkstäderna av varierande men i varje fall mindre kapacitet i sina garage ute vid verkets billiujer i landet, en verkstadsult'rustning av modernt slag i Ulvsunda och Stockholm. Vid dessa samordnade et—ablissement utföras större revisions- och repara- tiousarheten för verkets hela fordonspark, undantagandes motorrevisioner- na, somhänläggas till privata specialverkstäder. Från generalpoststyrelsen meddelas, att en- fortsatt utveckling av verksamheten i Ulvsunda—Stock- holm är att emotse, men hittills ha endast enstaka reparations- och revi- sionsuppdrag från vissa andra *verk med små inotorl'ordouisbestånd kfunnat mottagas, emedan verkstäderna 'arit i det närmaste fullbelagda med ver- kets egna fordon och förväntas så bliva även vid efterhand, i mån av ökade behov ökad kapacitet. Härtill kommer. att postverkels verksta-dsresurser avse endast motorfordon och ej något som vägarhetsmaskiner. Kommittén har därför ej kunnat upptaga tanken på någon samordning av postens och vev-verkets verkstadsrörel'se.

De försvarsm'isendeis verkstäder, som kunna tänkas ifrågakomma för re- visioner och reparationer av vov—verkets fordon och vägarbetsmaskiner, äro arméns mekaniska verkstäder. Dessa verkstäder, l,)euämnda tygverkstäder, äro uppdelade i tvenne enhetsgrupper, lygverkstäder av 1. klassen, som ha att betjäna flera förband [hel garnison), samt tygverkstäder av 2. klassen, som äro anknutna till de enstaka belägna truppförbanden. De mindre verk- städerna utföra i regel endast servicearbeten. Det är således blott de större

• Sida 30
•  Original

(tygverkstäderna av 1. klassen), som kunna ifrågakomma för vor-verkets revisions- och reparationsbehov. De av dessa verkstäder, vilka äro utrustade med såväl bilverkstäder som grövre mekaniska verkstäder och sålunda skulle kunna tänkas utföra ovan nämnda arbeten, äro verkstäderna vid:

Bodens tygstation Boden Norrlands trängkår Sollefteå Norrlands artilleriregemente Östersund Bergslagens artilleriregemente Kristinehamn _ Stockholms tygstation Stockholm Södermanlands pansarregemente Strängnäs Östgöta luftvärnsregemente Linköping Smålands artilleriregemente Jönköping , Skaraborgs pansarregemente Skövde Karlsborgs tyg'sta'tion Karls-borg Göta artilleriregemente Göteborg Vendes artilleriregemen'te Kristianstad Skånska pansarregementet Hässleholm Gotland-s tygstation- Visby

Att här närmare precisera den kapacitet, som kan bliva över för andra beställare än försvarsväsendets egna organ, är icke möjlig-t, emedan försvars- väsendets eget reparationsbehov är synnerligen varierande och verkstäderna i stort sett endast äro och avses att bliva dimensionerade för utförande av reparationer å den för öv'ningsän—damål avsedda krigsmaterielen. Även om under fred—sförhållanuden viss kapacitet ändock torde kunna bliva över för utomstående beställare, synes det kommittén ej kunna vara lämpligt och tjänligt att bygga på försvarsväsendet's— verkstadsdrift för vov-verkets fram- tida permanenta behov. Försvarsväsendets etablisse—ment lära nämligen komma att vid beredskaps- och mobiliseringstillfällen vara strängt upptag- na av krigsmaktens repa'rationsbehov med företrädesrätt, och vov-ve'rket kan då ej vänta att få sina revisions- och reparationsbehov tillgodosedda i en vid sådana tillfällen även för väghållningen kritisk tid.

Däremot framträder givetvis som önskligt med löpande tillämpning av en sådan- ordning, att vov-verket vid toppbelasztning av egna verkstäder, eller då så kan- på annat sätt vara motiverat, bland andra verket utomståen- de verkstäder även anlitar försvarsväsendets verkstäder under fredstid. Detta kan komma att gälla främst i fall, då geografiskt läge för någon för- svarsväsendets verkstad i förhållande till revisions- och reparationsobjek- tens hemort inbjuder härtill. Givetvis får förutsättas att därvid tillämpas även med andra statliga verkstäder samt med privata verkstäder konkur- renskraftiga arbetspriser och leveranstider.

• Sida 31
•  Original

Emot ett alternativ, att vov-verket skulle främst för vägunderhållels for— dons- och maskinbehov red-a sig tills vidare för framtiden med de fullt ut- byggda huvudgaragens serviceverkstäder men i övrigt i det väsentliga re- pliera på den privata verkstadsindustrien, resa sig bestämda betänkligheter och möta andra önskemål inom verket.

De lokala vägförvaltningarna framhålla i svar på en kommitténs rund- fråga, att de efter gjorda erfarenheter- önska få en bättre trygghet för prompt service. Det anföres, att de privata verkstäderna mången gång ej haft möj- ligheter att hålla öns-kade leveranstider, dels på grund. av svårigheter att an— skaffa erforderliga reservdelar och dels på grund av anhopning av arbeten även från vägväsendet utomstående. Svårigheter ha på sina håll förekom- mit att få reparationer utförda på enskilda verkstäder, då affärsmässigt n-a- turliga krav rests från verkets sida att för revisioner och reparationer få hålla av verket självt anskaffade reserv-delar. I en del fall ha enskilda verk- städer helt enkelt vägrat att utföra reparationer .under sådana förutsätt- ningar. Iandra fall ha enskilda verkstäder förklarat, att förtjänsten vid re- paration av andra fordon än vov-verke-ts vore större, varför dessa finge komma i första och vägväsendets reparationer i andra hand. Härigenom ha reparationer för vägväsen-det kommit att kräva onormalt lång tid.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen reser erinringar emot arbetet hos pri- vata verkstäder med särskilt motorrevisioner. För helrenovering av mo-tor av Scania-Vabis och Volvos större typer skulle sålunda få som normalt räk- "nas med 2 år 3 arbetsveckor vid renovering-sverkstad, vartill kommer erfor- derlig tid för transporter till och från verkstaden-. I verkligheten har verk- stadstid'en under år 1945 uppgått till i medeltal ca 4 arbetsveckor per ino-tor. Detta torde dock, anför styrelsen, till stor del ha haft sin orsak dels i svå- righeterna att under nuvarande förhållanden anskaffa erforderliga reserv- delar till motorerna, dels i omständigheten att huvudsakligen endast små— verkstäder med ringa kapacitet kunde anlitas under den tid verkstadskon- flikten pågick. Under den senare delen av året har en viss fördröjning av leveranserna uppstått på grund av anhopning av arbeten hos flertalet mo- lorrenoveringsverkstäder i samband med den allmänna omställningen av motorfordon för bruk av flytande drivmedel.

I regel förmena de lokala vägförva-ltningarna även, att revisions- och re— parationsarbe-tena ställa sig dyrare vid anlitande av privata bil- och andra verkstäder än vid utförande i egen regi. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har även till en undersökning under år 1945 genom statens sakrevision av förrådsverksamheten vid vev—verket framlagt kostnadssiffror från ett par län, där jämförelser kunnat genom kalkyl'ationsbokföringen göras, vilka sy- nas vittna om ganska betydande skillnader vov-verke:ts egen verksamhet till favör.

• Sida 32
•  Original

Betydelsen för vov-verket i driftsekonomiskt hänseende, som använd- ningen i och för de till maskincentralförrådet hörande materialparkernas löpande underhåll av egna resp. privata verkstäder äger, framgår av följande tabell över kostnaderna per år, där angivna kostnadstal, som äro avrundade, dock ej innefatta kostnaderna för flytande materiel.

Egna verkstäder Privata verkstäder Summa Objekt Därav Därav Därav

Kostnad ”reservdelar Kostnad reservdelar Kostnad reservdelar Lastbilar ...... 1 373 000 627 000 2 854 000 1 197 000 4 227 000 1 824 000

Person- och ' paketbilar . . . . 151 000 51 000 268 000 88 000 419 000 139 000 Väghyvlar . . . . 562 000 203 000 986 000 358 000 1 548 000 561 000 Vägvältar _ , . . . . 40 000 12 000 73 000 22 000 113 000 34 000 Krossverk ...... 490 000 264 000 1 005 000 521 000 1 495 000 785 000 Övriga maskiner 88 000 23 000 85 000 24 000 173 000 47 000 Summa 2 704 000 1 180 000 5 271 000 2 210 000 7 975 000 3 390 000

Kommittén har! sökt att i samarbete med väg- och vattenbyggnadsstyrel- sen samt representanter för bilverkstadsindustrieu komma ovan berörda fråga om de vid användandet av de privata bilverks-tiädenna uppträdande kostnadernai jämförelse med motsvarande kostnader vid verkets egna verkstäder något närmare in på livet. Med utgångspunkt från siffror, som avse verksamheten vid gazrageverkstädern-a under senare halvåret 1945, har kommittén därvid fått framtaget, dels att antalet verkstadstimmar, som för all slags service- och reparationsa-rbete utförts under denna tid vid dessa verkets egna verkstäder, kan uppskattas till någonting omkring 490 000 verkstads— arbetstimmar, dels att kostnaderna för det totalt utförda service- och repa- rationsarbetet uppgått till i runt tal 1 275 000 kr. Detta ger en kostnad för en effektiv verkstadsarbetstimme av i genomsnitt kr. 2:65, varvid kommit— tén dock önskar anmärka, att kostnaderna variera rätt så avsevärt inom olika vägförvaltningsom-råden (län), beroende dels på olika tekniska förut- sättningar för verkstavdsarbetenas rationella bedrivande och dels på dyrorts— gruppering m. m. I förbigående vill kommittén emellertid samtidigt fram- hålla, att när systemet av huvudgarage med tillhörande serviceverkstäder blir rationellt utbyggt, så kommer givetvis en utjämning av de nu inom lä— nen konstaterade ojämnheterna i kostnaderna per effektiv verkstadsarbets- timme att ske.

I ovan nämnda kostnad kr. 2: 65 per effektiv verkstanstim-me ingå för- utom avlöningar till den kollektivavtalsanställda personalen även lönekost- naderna för den för arbetsledning m. m. (exempelvis förmän) använda per- sonalen. Vidare ingå kostnader för förbrttkningsmateriel, elektrisk energi.

• Sida 33
•  Original

uppvärmning m. m., och slutligen ingå avskrivning och räntor å kapitalet för såväl den del av garagebyggnaden, som användes till verkstad, som för vcrkstadsav-delninugens utrustning med verkstvadsmaskiner och redskap. Om sedan tillägges för centraladministration i styrelsen. och vägförvaltnin-garna, något högt räknat, 10 öre per timme, så torde den totala kostnaden per effektiv verkstadstimme vid vov—verkets befintliga verkstäder kunna, upp— rundat till att vara på säkra sidan, antagas till kronor 2: 75 per- timme.

V'a'd å andra sidan beträffar den kostnad, som drabbat vev-verket för re- visions- och repacratiorrsarbeten, som under samma tid til'lagts de privata hilverkstäderna, synes ett antagande av någonting omkring kronor 3:30 per verkstfadsarbetstim—me vara ungefärligen riktigt. Detta antagande stödes på ett visst grundlag, som givits genom en stickprovsvis gjord undersök- ning hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsens maskitncenvtralförrå-d av kost- nader, som uppträtt vid ett antal bilverkstäder, som använts inom några län med typiska behov. Härtill skall sedan läggas kostnaden för den kon- troll, som erfordras för arbeten utförda vid privata verkstäder.

Kommittén vill emellertid framhålla, att några säk1a slutsatser angående kostnadsskillnad'en mellan berörda verkstadsairbe'tes utförande i verkets egen regi och i [någon annan regi icke kunna dragas med stöd av ovan an- givna jämförande driftskostnadssiffror. Dessa måste betecknas vara osäkra, och särskilt träder härvidlag den omständigheten fram, [näm- ligen att de verkstadsarbetare, som skulle behöva anställas för en ver— kets egen utvidgade verkstadsrörelse, lära komma att få anställas enligt de för verkstadsarbetaire gällande kollektivavtalens villkor. Dessa äro högre—än villkoren för de hittills vid verkets verksrtadsrörelse i mindre skala använda väg- och byggnadsarbetarna. Det sannolika lär dock vara, att någon större olikhet i kostnaden för ifrågavarande verk-sta—dsarbetes utförande i verkets egen regi jämfört med kostnaderna, som uppträda vid ett mera vidsträckt replierande på den privata verkstadsindustrien, icke lär uppträda. En even— tuell sådan kostnadsskillnad är icke heller någon avgörande faktor. Ett replierainde på den privata bilver-kstadsind-ustrien i en omfattning, som här inledningsvis nämn—es, löser nämligen icke hela behovsfrågan för vev-verket. Det skulle då lämnas kvar att på lämpligt: och tillfyllestgörande sätt tillgo- dose revision-s- och revparationsbehoven för de många andra i verke'ts' ma- terielparker förekommande objektgrupper-na — såsom vägarbets'm-askiner av olika slag — och de privata mekaniska verkstäderna kunna därvidlag, som ovan anförts, ej motsvara vev-verkets behov. Verket skulle sålunda få att i varje fall utvidga sin verkshadsrörelse och apparaten därför men dif— ferentierat, så att under 'det att revisioner och reparationer av fordonspar— kerna skulle övervägande föras till de privata bilverkstäderna, skulle ver- kets egen verkstadsapparat avses och avmätfas för upptagande främst av re- vision och reparation av övriga objektgrupper. En sådan differentiering kan

• Sida 34
•  Original

kommittén ej beteckna som praktiskt lämplig, och ordnandet av vov-verkets verkstadsorganisavtion efter en dylik linje kan helt visst ej medföra några sådana besparingar, varken beträffande investering eller administrations- kostnader, som äro av någon betydelse jämfört med de olägenheter av varje- handa slag, som följa med splittringen i systemet och dess funktion. I mot- sats träda däremot fram med hög relevans de fördelar, som följa med att verket äger- sin. egen verkstadsapparat och får driva sin egen verkstadsrörel- se för att i stort sett helt tillgodose verkets samlade, från dess materiella'egen- dom härflytande revisions- och reparationsbehov.

Mot tanken, att vov-verket skulle i väsentligaste omfattning repliera på utomstående verkstäder för att tillgodose sina diskutera-de behov, talar till slut även omständigheten, att därmed måste följa risk för att de nödvän- diga verkstadsarbetena skola bli et'tersatt'a i tider av hotande eller in—trä- dande ofredsläge. Beträffande de privata bilverkstäderna lär man nämligen i sådant läge ha att räkna med rekvisitioner av desamma för försvarets behov eller med andra förfoganden i försvarets intresse över desamma —- såsom personalens inkallande till militärtjänst in. 111. Därvid kan i sam- manhanget vara av intresse att anföra såsom av betydelse för valet av den egna verkstadsor—ganisationen, hurusom antalet sådana arbet-are (inklusive vad som skulle ha erfordrats för serviceverksntaden vid det h*uv'udgarage till vilket dep-åverkstad anslutits) uppgår till endast 140 man. fördelande sig på 20 arbetsplatser, utspridda över hela landet.

Genom dispositioner som ovannämnda för försvarets del kan _ mera än om verket äger sin egen måttligt dimensionerade verkstadsapparat —— även- tyras verkets förmåga att tillfredsställande fullgöra sina för både den mili- tära och inre fronten så viktiga arbetsuppgifter beträffande väghållningen under en även för denna särskilt kritisk och krävande tid.

Tillgodoseendet av väg- och vattenbyggnadsverkets behov av egen verkstadsorganisation.

För bedömande av frågan. har kommittén studerat tre huvudalternailiv: ]. Ett helcentraliseraut system med en stor verkstads-ainläggning, >>ccntral- verkstad», förlagd till någon ur kommunikations- och samhällssynpunkt lämplig plats i hjärtat av Sverige.

2. Ett halvcentraliserat system med tre större verkstäder förlagda till lämp- liga pl—antser i lan-det, en för ett nonrlandsområde, en för ett med hänsyn till arbets-underlaget lämpligt avvägt område av mellersta Sverige och en för den övriga, sydligare delen av landet.

3. Ett decentraliserat system med ett större antal mindre verkstäder _— i

regel en i var-je vägförvaltningso-mråde (län) anknutna till lämpligt

• Sida 35
•  Original

belägna huvudgarage och därvid särskilt sådana, till vilka även är avsett att förlägga förrådsorganisationens depåförråvd. Dessa verkstäder av mindre mått, som kommittén vill kalla »depåverkstäder», skulle dimen- sioneras för att kunna i samarbete med varandra samt tillsammans: med de till huvudgaragen inom det geografiska område, som de närmast skulle betjäna, hörande serviceverkstäderna upptaga det mesta av revi- sions- och reparationsmängderna, som ges inom respektive Vägförvalt— ningsområden. I vissa undantagsfall skulle depåverkstad kunna betjäna även mera än ett län.

4. Som en sak för sig har kommittén studerat frågan om en större, centralt förlagd specialverkstad för motorrevision (motorrenovering).

Cen traluerkstadsaltemative !.

Lcdmotivet för ett sammanförande av revisions- och reparationsarbetena till en enda stor verkstad skulle vara att ernä en längst möjligt driven ratio- nell användning av arbetsbesparande arbetsmaskiner samt verkstadsarbe- tets metodiska utförande i s. k. flyt—ande gång.

En betingelse för en dylik rationaliserad stordrift är dock, att den före- kommande arbetsmängden, som ges från var för sig tekniskt Inågorlunda enhetliga objektg-rupper, är av tillräckligt hög storleksordning. Även-så. måste för ett tillfredsställande tillgodogö—rande av stordriftens» ekonomis-ka fördel—ar förutsättas en god jänmhet i tillförseln av revisions- och rerpara— tionsobjekvt. Det kräves en. jämn] arbetsbelastning för ett jämt utnyttjande av den stora verkstadsapparaten.

Dessa betingelser äro icke för handen i vov-ver-kets fall. Motorfordon-spar— kerna uppvisa visserligen ganska hög-a tal, men även beträffande dem gäl— ler, att sammansättningen är mycket heterogen och hi'nderlig för arbets- objektens behandling i flytande gång. Sedan framträda med revisions— och reparationsbehov en mängd med varandra mycket olika väg- och andra arbetsmaskiner i grupper av lägre numerärer, som icke kunna försvara an- ordnandet av utrymmen och uppsättning av verkstadsmaskiner för särskilda arbetsvägar inom ett system för verkstadsbehandlinvg i flytande gång. Be- träffande den brokiga sammansättningen av vov-verkets maskinförräd hän- visas till de uppgifter, kommittén i det föregående lämnat, och anmärkas kan, att även om vov-verket strävar till en standardisering inom respektive maskingrup-per, så kvarstår att dessa grupper äro sinsemellan sä olikartade. sammansatta som de äro av objekt till typ och konstruktion väsentligt olika.

Kommittén finner det uteslutet, att en cen-tralverkstad med så beskurna möjligheter för en rationaliserad jämn stordrift skall kunna uppvisa drifts- vins'ter tillräckliga för att kompensera investeringskostnaderna för verksta-

• Sida 36
•  Original

dens anordnande och kostnaderna för dess underhåll, kostnaderna för till— och fräntransp-orternan av materielen samt kostnaderna förbundna med den ökade reservhållning av materiel, som påkallas för neutraliserande av den tidsförlust för materielens produktiva användning, som föra'nledes av objek- tens bortovaro på långa tidskrävande transporter till och från det centrala verkstadsstället.

Kommittén kan. efter anförda praktiska erfarenhetsresonemang a priori ej omfatta alternativet avseende en helcentralisering av vov—verkets verk— stadsdrift och har ej ansett sig böra ingå på någon närmare behandling av alternati'vets detaljer.

Alternativet: till tre platser centraliserade större verkstäder.

För studiet av detta alternativ har kommittén på liknande skäl, som an- förts till föregående alternativ, mäst antaga en mera individuell behandling av de förekommande revisions- och reparationsobjekten, men har likväl förutsatt en rationell användning av arbetsbesparande verkstadsmaskiner samt möjligheter till rationell drift även i övrigt. Dimensioneringen av lo— kaliteterna sanrt utrustningen med verkstadsmaskiner är bestämd med hän— ' syn dels till det antal arbetstimmar för periodiska revisioner, som enligt

det föregående beräknats behöva upptagas, dels till behovet av att upptaga reparationer, som ej kunna komma att i full omfattning förläggas till de i varje fall för det löpande vägun-derhället erforderliga serviceverksläderna vid huvudgaragen, dels till att motorrenoveringar antagits icke skola ut- föras å de halvcentraliserade verkstäderna. . Helt obegränsat utrymme och kapacitet har ej kunnat förutsättas, utan räknar kommittén med att vid toppbelastningar revisions— och reparations- arbete kan få förläggas även till vov-verket utanförstäende, statens eller privata verkstäder.

Enligt ett av kommittén utarbetat förslag för en sålunda diskuterad verk— stadsanläggning är investeringen för vardera av dessa tre verkstäder bc- räknad att bliva ca 850 000 kronor i enlighet med nedanstående.

För vcrkstadsbyggnadcrna ..................... c:a 550000'.— kr. » kalltörräd ................................. » 25 000: _ » » verkstadsutrustning ......................... » 150 000: — » » marklösen ................................. » 35 000: — » » planeringsarbetcn ......................... » 25 000: — » » vägförbindelser . ........................... » 15 000: — » » anslutningsspär till järnväg ................ » 50 000: — »

Szma 850000:— kr.

• Sida 37
•  Original

Planskiss med tillhörande beskrivning ävensom förteckning över verk- stadsulrustning samt normaliserad situationsplan bifogas såsom bilagor nr 5 och 6.

Då dessa verkstäder, därest de skulle komma till utförande, förutsättas med hänsyn till personalrekryterin—g m. m. förlagda till orter av någorlunda storleksordning. synes icke frågan om investeringsbehov för byggande av tjänstebosläder behöva upp—tagas. Berörda kommuner äro som regel ange- lägna om att till sig knyta industri— och verkstadsföretag och bruka därvid sörja för ordnande av bostadsmöjligheter åt personalen.

Systemet med en centralisering av verksladsorganisationen till tre platser i landet har emellertid sina svagheter. Vid bedömandet av detsamma bör nämligen beaktas vissa andra indirekt verkande investerings- och drifts— kostn-adsfaktorer.

Vid varje centralisering följer med de geografiskt längre transportav- stånden något större kostnader för transporterna av materielen från väg- mästarnas m. fl. underhålls- och byggnadsorgans arbetsområden till och från de avlägsna verkstadslplatserna. På grund av den tid de längre transporter- na till verkstäderna kräva erfordras även en något större uppsättning av reservobjekt _ fordon och vägmaskiner m. m. — med ty åtföljande större, investeringsbehov för maskinan'skaffningen samt med något större under- hälls- och vårdkos-tnader, som oundvikligen följa med en högre objekt- numerär.

Hur man än rimligen tillgodoser behovet av reservobjekt, följer med ett centraliserat system en större osäkerhet för de lokala förvaltningarna att få revisioner och reparationer utförda vid tillfälle och på tidslängd, som pas- sar dem för underhållsarbetenas rationella bedrivande. System med en mera centraliserad verkstadsdrift komme därför säkerligen att underhålla en begärelse och en strävan» hos förvaltningarna att under alla förhållanden allt mer och mer få utvidga och öka kapaciteten hos de erforderliga hu-vud- garagens verkstadslokalit—eter med deras personaluppsättningar och övriga utrustning.

Dylika faktorer låta sig ej bestämmas i koslnladssiffror, men samman- lagda kostnadseffekten lär vara av en betydande ekonomisk storleksord- ning och mäste tagas i betraktande vid valet mellan alternativen för verk- stadsorganislation.

Depåverlcstadsaliernativei .

Decentralisationen avser tillskapandet i regel i varje viigförvaltnings- område (län) av en verkstadskapacitet genomsnittligen tillräcklig för den fordons- och maskinpark, som finnes och brukas i förvaltningsomrädet ej

• Sida 38
•  Original

blott för löpande underhållet av vägar utan även för löpande underhållet av närliggande hamnar, kanaler och farleder samt även för den anlägg— ning av vägar, hamnar och flygfält, som kan förekomma inom ifrågava- rande geografiska område.

Vid dimensioneringen av verkstadsapparaten i sådant syfte får beaktas först och främst de som ofta nämnts i varje fall erforderliga i huvudgaragen ingående serviceverkstäderna med deras efter färdig utbyggnad ökade kapa- citet för upptagande även av förekommande reparationsarbeten. Planskis- ser till huvudgarage typ II och III äro bifogade såsom bilagor 25 och 26.

Såväl dessa serviceverkstäders som de tänkta depåverkstädernas drift står uppenbarligen i ett nära beroende av anordningarna för och driften av vov- verkets förrådsrörelse. Kommittén har i detta sammanhang inhämtat, att någon organisation med centrala huvudförråd icke anses erforderlig för vov-verket, utan att verkets förrådsorganisation avses att utbyggas efter ett system, som innebär, att för varje vägförvaltningsområde (län) inrättas ett depåförrårl med lokal anslutning till lämplig huvudgaragegård med dess arbetsförråd, vilket förråd ges för ändamålet ett något större lokalutrymme. än som plågar vara det normala vid en garagegård. Platsen för ett sådant kombinerat förråd väljes, så att goda transportförhållanden erbjudas, var— vid huvudvikten lägges vid att erhålla ett gott läge i förhållande till järn— vägs- och landsvägsförbindelser. Vov-verket är i färd med att anordna d_v— lika depåförråd i erforderligt antal —— ej fullt ett i varje län: i vissa fall skulle ett depåförråd nämligen kunna betjäna mera än ett län.

Faktorer framträda här av betydelse för depåverkstadsfrågan, såsom det ur transportsynpunkt antagna goda geografiska läget för depåförråden, den nära tillgången på där lagrade effekter och materialier av betydelse även för verkstadsdriften, möjligheten att kunna utnyttja redan ägda tomtomrä— den och lokaler samt vidare att underbefäls- och kontorspersonal, ibland verkstadsarbetare, kunna utnyttjas för depåverkstaden gemen-samt med depåförrådet samt i viss mån även med berörda garagegårds lokaler och personal. Dylika faktorer tala bestämt för att de diskuterade depåverk- städerna i regel skola förläggas i anslutning till garagegårdar, dit det är avsett att orientera det berörda förvaltningsområdet betjänande depåför- rådet

Antalet depåverkstäder har kommittén efter hörande av vägförvaltningar- na samt i samråd med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen funnit böra vara 20 st.

Depåverkstädernas ortsförläggning, de på varje plats erforderliga tekniska åtgärderna, oftast avseende till— och ombyggnad av befintliga garagelokaler. samt investeringskostnaderna — omfattande husbyggnadskostnader, verk- stadsutrustning, ifrågakomman-de marklösenkostnader —— framgf av om- stående tabell, va-rvid räknats med nu gällande byggnadskostnader.

• Sida 39
•  Original

Län Åtgärd Investering B Stockholms län ....... Hammarby. till- och ombyggnad ........ 140 0001— kr. D Södermanlands län.... Flen, d:o ............................... 150000: — ». h Östergötlands län ...... Gistad, nybyggnad . .................... 12% 000: —- » F Jönköpings län ........ Tenhult, till- och ombyggnad .......... 140 000: — » G Kronobergs län ........ Bergsnäs, d:o .......................... 130 000: — » H Kalmar län ........... Ålem, till— och ombyggnad ............. 140 000: _ » I Gotlands län .......... Roma, nybyggnad ...................... 120000: — » L Kristianstads län ...... Hässleholm, nybyggnad ................ 120000:— » O Göteborgs & Bohus län Säve, till- och ombyggnad .............. 120000: — » P Älvsborgs län ......... Rångedala, d:o . ........................ 135 000: _ » R Skaraborgs län ........ Hjulsbro, d:o .......................... 130000:— » S Värmlands län ........ Deje, nybyggnad ....................... 120 000: — » T Örebro län ............ Sannahed, till- och ombyggnad ........ 130000:— » U Västmanlands län Kolbäck, nybyggnad .................... 120000: — » W Kopparbergs län ...... Stennäset. till- och ombyggnad ......... 135 000: — » X Gävleborgs län ........ Bollnäs, d:o ............................ 140 000: — » Y Västernorrlands län .. Sollefteå, d:o ........................... 130000: — » Z Jämtlands län ........ Brunflo, d:o ........................... 1%OOO:—— » AC Västerbottens län ...... Vännäs, d:o ............................ 1300001— » BD Norrbottens län ...... Gammelstad, d:o ....................... 120000: — »

Summa 2 595 000: — kr.

Uppsala län förutsättes repliera pä depåverkstäderna vid Hammarby i Stockholms län samt Kolbäck i Västmanlands län, Blekinge lån på depå- verkstaden vid Bergnäs i Kronobergs län, Hallands lån på depåverkstäderna vid Säve i Göteborgs och Bohus län samt vid Hässleholm i Kristianstads län. Malmöhus län har synts kunna reda sig med den kapacitet, nära jämförbar med en depåverkstads, som erbjuds hos de i länet redan befintliga huvud— garageverkstäderna.

Planskisser med tillhörande beskrivningar och förteckning över verk- stadsutrustning återfinnas i bilagorna nr 6—24.

Som framgår av vad som ovan framlagts skulle investeringskostnaderna för de olika alternativen för vov-verkets verkstadsorganisation bliva:

Cenvtraliseringsalternativet .......... ,. . 2 550 000: — kronor Depåverkstadsalternativet ............ 2 595.000. — kronor

Centralverkstad för revision och renovering av motorer.

Av vad som i det föregående refererats angående periodiska revisioner framgår, att antalet motorobjekt för personbilar, lastbilar, väghyvlar, väg- vältar och krossverk totalt för hela landet uppgår till omkring 3 800 st. Om det förutsättes, att samtliga motorer äro sexcylindriga och att revision bör företagas vart tredje år, skola omkring 1 300 motorer revideras per år, och

• Sida 40
•  Original

eftersom motorerna äro antagna sexcylindriga. skola därvid omkring 7 800 cylindrar borras.

"En moto—rrenoveringsverkstad, som kommittén studerat, skulle vid utia— gande av 2 200 arbetstimmar per år kunna behandla omkring 8 800 cylin- derlopp per år. Med säkerhetsmarginal för tillfälliga driftstopp och upp- kommande maskinfel samt med tagen hänsyn till reparationsbehov, som kunna uppträda utöver progammet för den periodiska revisionen, skulle denna prestation väl täcka det tidigare framräknade revisionsbehovet för omkring 7 800 st. cylindrar per år.

I det studerade verksladsprojektet äro verkstadsmaskinerna avvägda och samstämda med *arandra med hänsyn till renoveringsbehovet å ena och deras prestandakapacitet å andra sidan, så att sammansättningen av maskin- utrustningen skall vara den ur driftssynpunkt bästa.

Vid ett eventuellt utförande av specialverkstaden ifråga kan givetvis ifrä- gakomma att förlägga den till plats, där depåvcrkstad finnes, men även om så sker måste den i lokalhänseende få antagas utförd såsom ett fristående etablissement. Byggnads- och ntrustningskostnaderna har uppskattats till c:a 1/2 milj. kr.

Den endast preliminära utredning, som kommittén verkställt, visar hän på att antalet motorer i vov-verkets fordons- och maskinpark skulle för sitt revisionsbehov skänka arbets- och driftsekonomiskt underlag för en verkets egen centrala motorrevisionsverkstad. Kommittén har likväl ej ansett sig böra fördjupa undersökningarna för anläggningen av en sådan i akt och mening att kunna framlägga ett positivt förslag. Kommittén anser det näm- ligen önskvärt att avvakta utfallet av den i det föregående omhandlade pa— gående bilverkstadsutredningen vid statens järnvägar. Kommittén anser nämligen, enligt vad som förut omnämnts, att vid denna järnvägsstyrelsens utredning bör i den statliga samordningens intresse beaktas och närmare utredas även frågan om möjligheten och lämpligheten av att utforma den för statens järnvägars behov ifrågasatta eent'ala bilverkstaden med en 1notorrevisionsavdelning så dimensionerad, att där skulle kunna utföras även vov-verkets och möjligen även andra statliga verks motor-revisioner. Tillsvidare skulle vov-verket i avvaktan på resultat av en sålunda utvidgad utredning fortsätta med anlitande av befintliga privata bilverkstäder, som äro speeialutruslade för utförande av motorrevision och renoveringar i stor- drift.

• Sida 41
•  Original

För ledningen av arbetet vid dcpåvcrkstädcrnu, en fråga som kommitten vill avhandla först, erfordras en med arbeten av där förekommande olika slag väl förtrogen arbetsledare. Med hänsyn till verkstädernas ringa storlek och arbetsomslutning var för sig, kan dock ingenjörskompetens icke anses erforderlig för ledningen på tjänstestället, utan anser kommittén, att som föreståndare för depåverkstad bör vara tillräckligt med en kvalificerad ver]:- mästare.

Behov av sådana verkmästare föreligger emellertid inom vägförvaltnings— områdena (länen) oberoende av om depäverksttäderna anordnas eller ej. I och med att vägunderhållet och även anläggningsarbetena allt mera om.- rztällts till maskinell drift, har antalet motorfordon och arbetsmaskiner. som av de berörda lokala förvaltningarna användas inom länen, ökat. Denna utveckling är ännu ej avslutad, utan pågår, som förut framhållits, en upp- rustning. Hittills har övervakningen av materielens underhåll vilat på re— spektive vägmästare, i viss utsträckning med hjälp av ett antal vid stvrel- sens förrådsbyrä placerade resande verkmästare.

Denna hjälp från centralorganet har emellertid kunnat lämnas endast mera sporadiskt. Antalet sådana verkmästare är nämligen mycket litet i förhållande till materielparkernas storlek och starkt spridda geografiska fördelning. I stort sett ha vägmästarna varit hänvisade till sig själva för att bedöma tillstånd och reparationsbehov hos den på deras arbetsområden stationerade materielen. Analogt är fallet när det gäller materiel, som bru- kas för antäggningsändamålcn av olika vov-verket vidkommande slag.

En del vägmästare äga naturlig fallenhet för här ifrågavarande arbete och har därjämte kunnat skaffa sig en längre praktisk erfarenhet. men mång: äro föga förtrogna därmed — vägmästarnas huvudsakligt arbets- uppgifter ligga inom annat område. Dessa förhållanden ha medfört, att re- dan vid nu förekommande materielutrustning ute i länen ett behov gjort sig gällande att erhålla maskintekniskt utbildad personal som hjälp åt väg- förvaltningarna och vägmästarna för skötseln och underhållet av materie- len. Än kraftigare måste detta behov göra sig gällande, då materielen ökats i numerär och särskilt då dess användning i och med ökad vägtrafik och därmed ökat vägunderhållsarbete intensifierats. Ur ekonomisk synpunkt sett lär också anställandet av ifrågavarande befälspersonal med all säker- het vara berättigat i beaktande av de stora värden materielen representerar och de stora belopp, som dess revision och reparation betinga. Det torde där- för vara berättigat förutsätta, att alldeles oavsett hur verkstadsfrägan löses —— verkmästare komma att anställas ute hos vägförvaltningarna i lä- nen, som avgjord regel en inom varje län. _

Den verkmästare, som skulle hava till huvuduppgift att vara förestån-

• Sida 42
•  Original

dare för depåverkstad, har kommittén emellertid ansett höra kunna använ— das även för att bereda vägförvaltningarna biträde vid den löpande skötseln av dem anförtrodda fordon och maskiner i huvudgaragen och deras service- verkstäder. Mot en sådan anordning kan göras invändningen — vilken ock— så under hand gjorts från någon vägförvaltnings sida — att en verkmästare icke kan medhinna båda dessa arbetsuppgifter i länet. Härvidlag måste emellertid beaktas förhållandet, att verkmästare i sin egenskap av förestån— dare för depäverkstad har tillfälle att vid de förekommande revisions- och reparationstillfällena lära väl känna de materielobjekt, som pläga behand- las på depåverkstaden. Samma tillfälle erbjudes honom vid inspektionerua av serviceverkstäderna vid övriga garagegårdar inom länet, där materiel- objekt kunna vara intagna för tillsyn eller reparation. Den ingående känne- dom om maskiner och fordon, som verkmästaren härigenom efter hand förvärvar och 'vidmakthåller, medför, att hans resor till garageverkstäderna för inspektion och information kan begränsas såväl till antal som tidslängd — icke sällan lär han kunna per telefon lämna sina anvisningar för ma- terielens behandling.

Givetvis blir det dock i varje fall nödvändigt för berörda verkmästare i en sålunda kombinerad arbetsuppgift att företaga resor och vara frånva— rande från sitt tjänsteställc vid depåverkstaden. Med hänsyn härtill, men ej endast härtill, erfordras under verkmästaren vid depåverkstaden en_i verkstadsarbetet deltagande verkstadsförman, vilken är så skickad, att han — som i övrigt förutsättes deltaga i utförande av arbete i verkstaden -— kan under verkmästarens resor eller frånvaro i övrigt från verkstaden så- som vid semester, sjukdom o. dyl., utöva arbetsledningen vid verkstaden. Med en sådan organisation av administrationen anser kommittén. det skall vara möjligt för verkmästaren att tillfredsställande kunna sköta båda de diskuterade arbetsuppgifterna.

Det förutsättes även, att verkmästarna skola medhinna kontroll av de arbeten, som kunna komma att anförtros enskilda verkstäder med undan- tag dock av motorrenoveringar vid de därför anlitade specialverkstäderna

Det får även förutses, att verkmästaren skall behöva hjälp vid depåvcrk- staden för kontors- och innearbete, såsom med avlöningshandlingar, arbets- rapporter, underlag för statistik m.m. samt för mellanhavandena med för- rådet. Vid en geografisk orientering av depåverkstad till depåförräden skall givetvis även förrå—dsförman vid depåförråd liksom annan där sysselsatt personal kunna efter tid och lägenhet biträda verkmästaren med kontors- arbete. Kommittén har emellertid likväl räknat med att för depåverkstad måste avses en kontorsarbetskraft i kontorsbiträdes tjänsteställning.

Verkmästarens löneställning får icke sättas för låg, om det skall kunna bliva möjligt för verket att i konkurrens med privata verkstadsindustrien erhålla fullgoda arbetskrafter för tjänsten. Kommittén har i sin i det föl-

• Sida 43
•  Original

jande framlagda sammanfattande och jämförande kalkyl över administra— tionskostnaderna gjort ett antagande beträffande lönekostnaden för verk- mästarna, som härflyter från jämförelser med, vad som plågar betingas vid de affärsdrivande verken. Kommittén har vidare i kalkylen beräknat, att endast halva kostnaden för verkmästaren skall anses belasta depåverkstads— driften, enär kommittén velat antaga, att han, summariskt uppskattat, kom— mer att stå halva sin tjänstetid till visst förfogande för driften av garage- verkstäderna m.m. allt av ovan berörda slag.

För överledning och samordnande av depåverkstädernas arbete, teknisk och ekonomisk kontroll av deras drift m.m. erfordras även i väg- och vat- tenbyggnadsstyrelsen vid maskincentralförrådets ökade omslutning och verksamhet något tillskott av maskin- och verkstadsutbildad befälspersonal. Härför synes böra avses en befattningshavare, vilken kommittén vill benäm- na verkstadsinspektör, placerad vid styrelsens förrå-dsbyrå och där närmast vid förvaltningen av maskincentralförrådet — detta sammanhängande med omständigheten, att driften vid depäverksvtäderna är så intimt förbunden med dispositionerna för praktiskt taget allt, som ingår i maskincentralförrå- dets förvaltning.

Verkstadsinspektören bör äga god verkstadspraktik med erfarenhet från sådana arbeten, som skola förekomma vid depäverkstäderna. Han bör äga ingående kännedom om de verkstadsmaskiner, som användas härför, även- som i övrigt god allmän maskinteknisk utbildning. En person med dessa kvalifikationer kan inom den mekaniska industrien påräkna goda villkor och för att kunna förvärva till vov-verket en sådan kvalificerad arbetskraft måste förutsättas. att tjänsten gives en därför avvägd lönegradsplacering. Kommittén har för sin här nedan gjorda kalkyl beträffande administra- tionskostnaderna räknat med att verkstadsingenjörer vid statens järnvägar och telegrafverket äro placerade i lönegrad A 26.

Som chef för maski'navdelningen å förrädsbyrån fungerar som förut nämnts för närvarande under förrådsdircktören en byråingenjör med maskinteknisk utbildning. Löneställningen för dessa tjänstemän utgår kom- mittén ifrån bör i sammanhanget regleras på sätt som av väg- och vatten- byggnadsstyrelsen redan föreslagits.

Förutom verkstadsinspektören räknar kommittén med att i styrelsen er— fordras en medhjälpare till denne av sådan kvalifikatiou, att han skulle kunna enligt av verkstadsinspektören lämnade anvisningar handlägga jäm— förande statistik rörande det ekonomiska utbytet av driften vid depäverk- städerna. Det är angeläget att kunna erhålla en jämförelse dem emellan liksom mellan depåverkstäderna och andra i större eller mindre omfattning anlitade verkstäder, såväl statliga som enskilda. — I det sammanhanget vill kommittén framhålla betydelsen av att avlönings- och andra administra- tionskostnader hänförande sig till verkstadsrörelsen ej summariskt påföras

• Sida 44
•  Original

något verkets allmänna lönekonto utan på underkonti till det samlade drifts- kontot för verkstadsdriften, tagen som en rörelse för sig inom förrådsfon- dens ram. — Vidare skall verkslarlsinspektörens medhjälpare kunna vara behjälplig med att uppsätta skrivelser och utforma anvisningar till depå- verkstäderna. Han bör under verkstadsinspektörens frånvaro på inspek— tionsresor, semester eller sjukdom m. m. kunna enligt av chefen för maskin— avdelningen lämnade direktiv ombesörja nödvändiga expeditions- och andra förekommande löpande göromål. För detta arbete, som alltså torde delvis få utföras ganska självständigt, erfordras en kontorsskritmre.

Vid ovan diskuterade administrativa utrustning med verkmästare för depåverkstäderna och förvaltningarna i blandad tjänst och därutöver mä- hända några ytterligare verkmästare vid Vägförvaltningen i län, där depå- verkstad ej är förlagd, skulle kunna indragas de sju resande verkmästare, som för närvarande finnas i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vid dess f ör- rädsbyå. Så länge motorrevisioner utläggas på enskilda verkstäder, er- fordras emellertid i styrelsen, som förutsättes alltjämt ha hand om kon— troll av dessa arbeten, någon personal för kontroll av dessa motorarbeten De. sju verkmästare, som nu äro anställda vid styrelsen, kunna beräknas f. n. ägna sin tid för kontroll av motorrevisioner i sådan utsträckning, att det sammanlagt kan anses motsvara full sysselsättning för två sådana befalh ningshavare. Antalet verkmästare, som i den följande beräkningen förut- satts indragna, har i enlighet härmed satts till fem. Det. är emellertid att beakta, att behovet av arbetstid för resande kontrollanter kommer vid ul- vidgad egen kvalificerad verkstadsdrift att i det hela taget bli *a mindre, än om revisioner och reparationer hänläggas till vov-verket utanförstående verkstäder.

Efter en på sådant sätt disponerad personalorgauisation framkomma föl- jande årskostnader för administrationen av depåverksladssystemet varvid. då det här endast är fråga om en kostnadsjämförelse. 'äknats med real- löner alltså inkl. rörligt tillägg och kristillägg.

Lönckostnad (avrundade tal) Verksludsinspcktör i styrelsen .............................. 12 500: — Kontorsskrivurc i styrelsen ................................. (5500:— 2t) verkmästare vid depåvcrkstäderna — halva lönen ...... (335110: — 20 verkstarlsförmän, varför endast viss del, hälften av lönen beräknas, enär de samtidigt med befattningsuppgiftcn skola

utföra verkstadsarbete ................................... 18000:— 20 konlorsbiträden ........................................... 70 500: -— 201 000: — Avgår kostnaden för fem verkmästare i styrelsen ............ 34000: —

Summa ärskostnad: 167 000: —

För att komma till en rättvis bedömning av de av kommittén närmare stu- derade två alternative-n för verkstadsorganisationen bör emellertid i jämförel-

• Sida 45
•  Original

sen också medräknas kostnaden för den. personal, som erfordras hos vägför- valtningarna för skötseln av dem anförtrodda objekt samt för övervakning av arbetet vid huvudgaragens serviceverkstäder. I depåverkstadsalternativet inskränker sig denna kostnad till den halva kostnad för 20 verkmästare, som ej medräknats ovan, eller 63 5()0:—— kronor. Totalkostnadsbeloppet att användas vid jämförelsen blir därmed för depåverlfstadsnlternativet 230 000: _ kronor.

Även i alternativet tre centrala verkstäder, erfordras i styrelsen en verk- stadsinspektör. De kvalifikationer, som erfordras för denne, kunna i detta alternativet icke vara mindre än i depåverkstadsalternativet utan borde sna— rare vara större, då det här är fråga om'verkstäder av annan och högre storleksordning. Kommittén har emellertid räknat med samma löneplace- ring i båda alternativen.

Vid centraliseringsalternativ kommer utfallet av varje sådan verkstads drift att äga en större ekonomisk betydelse än utfallet av en depåverkstads drift tagen för sig. Med hänsyn härtill kan det vara befogat, att verkstads- inspektören mera fortlöpande och ingående följer driftresultatet vid så— dana centrala verkstäder än vid depåverkstäderna. För att detta skall kun— na ske borde egentligen erfordras flera medhjälpare åt verkstadsinspektö- ren i centralorganet än vid alternativet med depåverkstäderna, men kommit- tén har likväl beträffande personalförändringarna i styrelsen förutsatt dessa lika i båda alternativen.

Ärskostnadcn för administrationen i styrelsen vid alternativet med tre centrala verkstäder skulle därmed bliva följande:

Lönekostnad (avrundade tat) Verkstadsinspektör .................................... 12 500: —— Kontorsskrivare . . .. ................................... 0500: —

Summa årskostnad 19 000:—

Uppsättningen av befäl och underbefäl vid en huvudverkstad med till- hörande förråd har kommittén i samråd med väg- och vattenbyggnadssty- relsen velat antaga till:

Lönekostnad (D-ort avrundade tal) *1 verkstadschef (verkstadsingenjör) . .................. 11000: — 2 verkmästare ......................................... 12 500: —— 2 verkstadsförmän .................................... 9500: _ 1 förrådsförman ....................................... 4 500: — 3 kontorsbitråden ..................................... 10 500: ——

Summa årskostnad 48 000:

Efter en på sådant sätt disponerad personalorganisation framkomma föl— jande å—rskostnader för administrationen av verkstadssystemet enligt alterna- tivet med tre huvudverkstäder:

• Sida 46
•  Original

Lönekostnad (avrundade tal)

Styrelsen . .................................................. 10000: — Personalutrustningen för 3 verkstäder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . :_._144,9992_— 103 000: — Avgår kostnaden för fem verkmästare i styrelsen ............ & 34 000: —

Summa årskostnad: 129 000: »—

För att komma till en rätt jämförelse med den ovan. beräknade administra- tionskostnaden för depåverkstadsalternativet bör härtill läggas årskostna- den för det vid här förevarande alternativ erforderliga antalet verkmästare vid vägförvaltningarna. Här måste beaktas, att i alternativet med tre hu- vudverkstäder äro verkmästarna vid Ivägförvaltningarna helt avkopplade från det revisions- och reparationsarbete å objekten. som utföres vid de centraliserade verkstäderna, vilket medför, att dessa verkmästare icke er- hålla den grundliga kännedom om resp. läns fordons- och maskinparker som i alternativet med depåverkstäder och verkmästare i kombinerad tjänst. ] alternativet med centraliserade verkstäder måste därför förutsättas en krävande ökning i verkmästarnas inspektionsresor och därmed i dessa tjänstemäns arbete för förvaltningsområdet. Huru stor denna arbetsökning kan beräknas bliva, kan ej bestämmas men måste antagas vara av sådan storleksordning, att därifrån icke kan bortses. Förutsättes ökningen bliva exempelvis 20 0/0, skulle antalet verkmästare för vägförvaltningarna i detta alternativ kalkylatoriskt bliva 12 (depäverkstadsalternativets 20 verkmäs- tare på halvtid = 10 verkmästare + 20 0/0). Kostnaden för dessa 12 verk- mästare uppg-år till c:a 76 000 kronor.

Den. med depåverkstadsalternalivets administrationskostnad jämförbara summa-kostnaden för centralt)erkstadsaltemutiuet skulle därmed bliva c:a 205 000 kronor.

Kommitténs val mellan alternativen för väg- och vatten-

b orornadsverkets verkstadsorvanisation. en tv

En jämförelse ur investerings- och administrationskostnadssynpunkt mel- lan de. i näst föregående bägge avsnitt av betänkandet diskuterade huvud- alternativen för verkstadsorganisationen ger vid handen, att dessa vad in- vesteringsbehovet beträffar äro ungefär likvärdiga, medan däremot centra- liseringssystemet skulle kalkylationsvis ställa sig billigare vad administra- tionen beträffar. Den kalkylerade skillnaden skulle enligt förestående vara 1330 000—205 000 :: 25 000 kr. per ål.

Denna för centraliseringssystemet gynnsamma faktor kan emellertid ej få anses vara utslagsgivande. Vid de ytterligare bedömandena måste näm-

t

• Sida 47
•  Original

ligen beaktas, att systemet med depåverkstäder erbjuder ett flertal fördelar i driften av praktiskt slag, som bottna i driftsekonomiska värden, ehuru dessa ej låta sig på förhand kalkyleras. Bland sådana fördelar framträder depåverkstadssystemets tänjbarhet i dimensionering och kapacitet. Skulle möjligen erfarenheterna angående någon eller något antal depåverkstäders kapacitet giva vid handen under utvecklingens gång, att den ställer sig otillräcklig, så ligger i planläggningen för byggnaderna möjlighet, att vid sådant behov gradvis utbygga verkstadshallen — givetvis dock inom grän- ser, som betingas av övriga verkstadens vitala lokaliteter — för en relativt ringa kostnad. En tillbyggnad av exempelvis en lamell till verkstadshallen, beredande ytterligare två uppställnings-(arbets-)platser, betingar sålunda en kostnad av endast omkring 10000 kronor. Till skillnad mot vad fal- let är i centraliseringssystemet föreligger också vid det decentraliserade sy— stemet en viss möjlighet för vov-verket att för något läns del, där enligt detta betänkande depåverkstad skulle anläggas, kunna uppskjuta slutliga avgörandet härvidlag i avvaktan på erfarenheter angående möjligheten att låta länet någon kortare eller längre tid betjänas av depåverkstäder, som mera avgjort böra omedelbart anläggas i närgränsande län. Sådana något tveksamma fall finnas, såsom i Kalmar och Gävleborgs län.

Kommittén vill erinra om vad som i det föregående anförts angående de stora möjligheter till samordning med huvudgaragen och depåförråden, som systemet med depåverkstäder erbjuder för ett allt fortgående gemensamt utnyttjande dels av lokaler, verkstads- och förrädsutrnstning m. m., dels av hefäls- och arbetarepersonal.

Den närmare insyn, som depåverkstadssystemet medger de lokala förvalt- ningarna och bättre tryggar dem för att få sina revisions- och reparations- behov tillgodosedda på sätt, som väl eller bäst tjänar deras användnings- behov för iiiatei'ielen, är ägnat, som även förut framhållits, att förebygga . utvidgningar av anläggningar och drift av serviceverkstäderna vid huvud- garagen.

I händelse av ofredslåge för landet erbjuder depåverkstadsalternativet för- delen med driftsanläggningarnas geografiska utspridning i mindre enheter, som likväl kunna samverka.

Man måste vidare beakta det för administrationskostnaden kalkylerade skillnadsbeloppets — 25 000 kr. — ringa storlek i förhållande till verkstads- rörelsens hela driftsekonomiska omslutning —— uppskattad, incl. reparation av flytande materiel, till framemot 10 milj. kronor per år.

I betraktande av allt detta har kommittén ej tvekat i valet mellan ett de- centraliserat och ett mera centraliserat system för en vov-verkets egen verk- stadsorganisation och vill alltså förorda och föreslå valet av det förstnämnda systemet.

• Sida 48
•  Original

Verkstadsbchov för hamnväsendet.

I det föregående har avhandlats behoven. av verkstadsanordningar av olika slag samt tillgodoseende av behoven för behandling av materiel, av- sedd för vägunderhållet, för vägby gnaderna. för vov—verket ävilande flyg— fältsbyggnader samt för förekommande vatten- och avloppsarbeten.

Kommittén har vid avmätandet av anordningarna för dylika verkstads— behovs tillgodoseende förutsatt, att den föreslagna anordningen med depå— verkstäder skulle kunna tillgodose även vissa geografiskt lämpligt oriente- rade behov av revisioner och reparationer, som kunna föreligga för mate- riel avsedd för hamnarnas, kanalernas och farledernas underhåll samt för de hamnbyggnader, vilka kunna komma att utföras i verkets egen regi. Detta gäller i avseende å behov, som ej lämpligen kunna tillgodoses i de tillfälliga större eller mindre förrådsverkstäder eller reparationssmedjor, som alltid plågar anordnas vid byggnadsplatserna, samt i de oftast mindre förråd med serviceverkstäder, som måste finnas vid hamnar, kanaler och andra farleder för förekommande löpande underhåll och drift av anlägg— ningarna.

Depä— och andra, förut berörda med vov-verkets verksamhet förbundna verkstäder kunna däremot ej tillgodose verkstads- och varvsbehandlings— behovet för den verket tillhörig-a flytande arbetsmaterielen.

Enligt uppgift i det föregående ingå i denna materiel följande större en— heter:

9 mudderverk 20 mudderpråmar 10 bogserbåtar och

ö ponton- och ångkranar.

Verkstadsbehandlingen av den flytande materielen ställer sig annorlunda än beträffande den på land brukade, men förhållandena beträffande den flytande materielen i och för sig ställa sig även olika på ostkusten emot på syd- och västkusten. För ostkusten gäller att berörda materielobjekten äro relativt få och kusten lång. Transporterna av materiel för verkstadsbehand— ling skulle bli alltför långa och kostsamma, om man skulle vilja tänka sig behandlingen där sammanförd till en eller ett fåtal verkets egna verkstads— och slipanläggningar. Samtidigt finnes längs kusten god tillgång på latitud— vis spridda och i övrigt lämpligt belägna större eller mindre privata och marinens verkstäder med varvsutrustning och slipar av olika storlek och kapacitet.

För behov av verkstadsbebandling, som ej kan bliva tillgodosett vid de. ovan nämnda tillfälligt ordnade byggnadsförråden med sina reparations- verkstäder eller smedjor samt vid de förråds- och verkstadsanläggningar av

• Sida 49
•  Original

servicenatur, som i varje fall- måste finnas vid de under vov-verkets för- valtning stående hamnarna, kanalerna och farlederna, anser kommittén alltså beträffande ostkusten, att vov-verket bör lita till och även kunna reda sig som hittills genom anlitande av privata jämte marinens verkstäder och varv.

På syd- och västkusterna äro transportavstånden väsentligen kortare än på ostkusten och materielbeståndets geografiska spridning relativt mindre. På här ifrågavarande kustpartier har även hittills förekommit viss vov- verkets egen varvs- och sliparbetsverksamhet förlagd till platserna Barse- bäcks hamn och Lysekil. Dessa etablissement äro, särskilt det vid Lysekil. att förlikna med depåverkstäder i storleksordning och användningsart. Lyse- kilsverkstaden befinner sig även i gott tillstånd, äger en god utrustning och erbjuder en skäligen god kapacitet.

Beträffande denna verkstad bör även bemärkas, att den också lämpar sig väl för underhåll och reparation av färjefarkoster för ett flertal vägväsen- dets färjleder i Bohuslän, från vilka färjefarkosterna kunna transporteras direkt sjöledes till Lysekil.

I Barsebäcks hamn befinna sig verkstads- och slipanläggningarna i sämre tillstånd beträffande såväl anläggningarnas underhåll som den verkstads- tekniska utrustningen. Etablissementet torde enligt ett inom väg- och vat- tenbyggnadsstyrelsen upprättat och aktualiserat kompletteringsprogram krä- va en investering av c:a 100 000 kronor för uppbringande i ändamålsenligt skick. En närmare granskning av detta kompletteringsprogram, som i varje fall bör genomföras, lär dock ligga utanför utredningsuppdraget för kom- mittén, som alltså begränsat sig till att konstatera, att varvsverkstäder i Barsebäck och Lysekil lämpligen böra bibehållas.

Om kommittén icke har funnit skäl föreslå några särskilda verkstads-. varvs- och slipanläggningar för hamn- och farledsväsendets del å andra plat- ser, än där sådana redan finnas, vill kommittén dock framhålla angelägen- heten av att hamn- och farledsväsendets verkstäder i enlighet med den le- dande tanken och linjen för förrådsfondens rörelse stämmes in helt i verkets t'örrådsorganisation och ställes under förrådsbyråns (förrädsdirektörens), enkannerligen maskincentralförrådets ledning och uppsikt på analogt sätt, som de föreslagna depåverkstäderna och i tillämpliga delar de till vägför- valtningarnas huvudgaragegärdar anslutna verkstäderna.

Den för verkstäderna ifråga lokalt erforderliga personaluppsättningen lorde närmast kunna anses motsvara den, som beräknats för depäverkstä- derna, och är redan i stort sett befintlig.

_1 # 451923

• Sida 50
•  Original

å järnbroar.

Enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens föreskrifter rörande broar, färj— leder och andra konstbyggnader, »Tillsyn och underhåll av broar» skall viss periodisk nitrevision av järnbroar verkställas. Sådan revision skall be- träffande större broar ske vart fjärde år. Total nitrevision skall verkställas vart tolfte år. Mindre broar skola undergå total nitrevision vart tolfte år. Det totala antalet nitade större broar uppgår till cirka 190 st. med en sam- manlagd brolängd av ungefär 15 000 m. Antalet nitade mindre broar upp— går till cirka 2 300 st. med en sammanlagd brolängd av ungefär 33 500 111.

Enligt en från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen inhämtad uppgift skall nitrevision av järnkonstruktionerna i broar utföras av förslagsvis tre nit- revisionsgrupper, varje grupp bestående av en nitare samt en å två hant- langare. Bortsett från tid för resor och oförutsedda arbeten har vidare be— räknats, att varje sådan nitrevisionsgrupp om tre man skall medhinna i medeltal cirka 10 m. bro vid total och 15 m. bro vid partiell nitrevision per arbetsdag. Sammanlagda uppskattade antalet gruppdagsverken per år skulle därmed uppgå till 570.

Varje nitrevisionsgrupp är avsedd att utrustas med en mindre bensin- motordriven kompressor med pneumatisk borrmaskin, nit- och skrotham- mare ävensom fältåssja och diverse andra för utförande av mindre repara- tionsarbeten, gasskärning m. m. erforderliga redskap jämte utrustning. Ma— terielen förvaras och transporteras i en särskild för ändamålet utrustad skåpbil.

Som framgår av vad ovan anförts, är den materiella utrustningen, som faller på vardera av de tre nitrevisionsgrupperna, av en så ringa storleks- ordning, att några speciella verkstadsanordningar för ändamålet icke kunna behöva beredas. Eventuella reparationsbehov för materielen böra kunna väl tillgodoses icke endast vid någon lämpligt belägen depäverkstad utan även, om särskilda omständigheter så skulle kräva, vid någon av huvud- garagens serviceverkstäder. Lämpligt belägna tre depåverkstäder kunna var och en för sig tjäna som repliplunkter för ett tremannalag av revisions- arbetare med deras utrustning. Vid ledighet från revisionsarbelet lära dessa arbetare även kunna och även böra beredas annat arbete i sålunda berörd depåverkstad.

• Sida 51
•  Original

Med hänvisning till den jämförande utredning, som kommittén sålunda verkställt, vill kommittén förorda, att till grund för organisationen och det tekniska ordnandet av 'väg- och vattenbyggnad-sverkets ve—rkstadsrörelse läg- ges det decentraliserade system med depäverkståder, för vilket kommittén i det föregående närmare redogjort.

Kommittén vill förorda, att verket för de tekniska anordningarnas genom- förande måtte beviljas ett kollektivanslag å beräknat belopp, omkring 2 600 000 kr., med frihet för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att göra de avvikelser från vad kommittén projekterat, som kunna befinnas önskvärda vid den slutliga bearbetningen inom verket av de av kommittén framlagda vägledande projekten. Kommittén utgår nämligen från att våg- och vatten- byggnadsstyrelsen vid förslagets genomförande kan önska företaga en del avvikelser _ såsom beträffande de av kommittén angivna platserna för de- påverkstädernas förläggning, anläggningarnas detaljplanering m. m.

Kommittén vill vidare förorda, att järnvägsstyrelsen gives i uppdrag att vid sin pågående utredning angående en central bilverkstadsanläggning för statens järnvägars behov även utreda i samråd med andra berörda verk- styrelser, huruvida det kan vara lämpligt att dimensionera en i en sådan statens järnvägars bilverkstad ingående avdelning för motorrevisioner på sådant sätt, att där kunna upptagas motorrevisionerna även för väg- och vat— tenbyggnadsverket, eventuellt även för andra intressesberörda statens verk och inrättningar.

• Sida 52
•  Original

l anslutning till kommitténs betänkande och därtill anknytande förslag angående utbyggnad av vov reparationsanstalter till sådan kapacitet att de 1 egna reparationsbehoven även i fråga om motorfordon i princip skulle till- godoses får jag beträffande nämnda del av projektet reservationsvis anföra följande.

Statliga kapitalinvesteringar i nya anläggningar böra icke ske i andra sam— manhang än där påtagliga fördelar, i första hand av ekonomisk art, härige— nom kunna påvisbart vinnas.

Med tanke på vikten av god förebyggande fordonsvärd synas de 5. k. ga— ragegårdarn-as verkstäder motsvara nämnda krav, vartill gäller att dessa an-läggningars kapacitet är tillräcklig för rationell löpande service och mindre reparationer till en kostnad, som icke torde nämnvärt kunna ned- bringas genom val av andra alternativ för frågans lösning.

Beträffande de 5. k. depåverkstäderna synes nödvändigt att anlägga andra synpunkter. Först och främst kan då bringas i erinran att de militära tyg— verkstädernas bilreparationsverksamhet enligt konstaterande av riksdagens revisorer i dessas berättelse för 1944—1945 visat avsevärt lägre effekt än de privata verkstädernas tillåtna normer. I analogi härmed synas skäl föreligga för antagandet att lägre effekt än vid privata företag kan riskeras även vid de föreslagna depåverkstäderna, vilka i fråga om utrustning och organisa- tion snarast torde bli ogynnsammare ställda än de avsed-da militära repa— rationsanstalterna.

Överförandet av ytterligare produktiv personal till de föreslagna depå- verkstäderna skulle med hänsyn till bristen på kompetent arbetskraft dess— utom få en icke oväsentlig betydelse ur försörjningssynpunkt, om den totala reparationseffekten härigenom minskas enligt ovan anförda farhågor. Det synes ostridigt lämpligast att arbetskraften i ett bristläge som det nuvaran— de, vilket gäller såväl den rullande materielen som personalen, utnyttjas på de arbetsplatser där produktionen ligger högst. Denna synpunkt bör i dagens situation t. o. m. tillmätas större betydelse än själva kostnadsfrågan.

Flera tecken tyda vidare på att utvecklingen i princip går mot ökad spe— cialisering och fabriksmässig renovering av i olika motorfordon ingående såväl aggregat som detaljer. Detta skulle i princip innebära att den ordinära verkstadens uppgift inskränkes till ett i förhållande till själva reparationen enkelt utbyte, i stil med de redan vanliga motorrenoveringarna enligt bytes— system. En längre driven specialisering inom den privata bilbranschens ram måste otvivelaktigt medföra högre effektivitet i förhållande till ev. depå- verkstäder, vilka dels finge mer allroundbetonade uppgifter, dels finge räkna med en även efter- dagens standard relativt ordinär utrustning samt hind— rande formaliteter i fråga om nyanskaffningar och utbyten, som komma att

• Sida 53
•  Original

motiveras av snabbt tekniskt framåtskridande. Även med utgångspunkt från en för dagen tillfredsställande utrustning kan förhållandet snart bli analogt med vad som konstaterats under utredningen, nämligen att arbetet kan ha ställt sig tidsödande och kostsamt på garageverkståder med deras klena utrustning och dåliga utrymmen.

Å andra sidan vill jag erinra om att de privata bilverkstädernas organisa— tion, Bilverkstädernas Riksförbund, deklarerat sin uppriktiga vilja att till-- mötesgå vov beträffande företrädesrätt till reparationer och ekonomiska förmåner, vilket resulterat i ett efter överläggningar med representanter för vov utarbetat förslag till normalavtal. Detsamma tillförsäkrar de privata verkstäderna, vilka icke äro märkesrepresentanter, så anmärkningsvärt läg avans på bilreservdelar som 5—7 0/0. Med hänsyn till de privata verkstäder- nas stora antal, förmånligare läge för vov arbetsobjekt och totala kapacitet böra dessas möjligheter att tillgodose vov reparationsbehov icke underskat- tas. Tvärtom torde vara ur alla synpunkter lämpligt att förlägga de egent- liga revisionsarbetena (6- och 3-årsrevisioner) till privata verkstäder, vilka biträtt av Bilverkstädernas Riksförbund rekommenderat avtal och således icke hit avlasta enbart topparna i reparationsbehovet.

Då det förutsatts att en utbyggnad med depåverkstäder skulle medföra en förbättring även med tanke på mobilisering eller krigsfall, måste erinras om att överbefälhavaren i detta fall har dispositions- och bestämmanderätt samt att behov och företrädesrätt komma att bedömas ur— i första hand mi- litär syn-punkt och med avvägning i förhållande till samtliga föreliggande reparationsbehov. Fördelar kunna sålunda ur denna synpunkt icke påräk- nas, då även icke mobiliserad personal kommer att disponeras på totalt sett lämpligaste sätt och utan hänsyn till anställningsförhållanden.

Under hänvisning till ovan anförda skäl vill jag sammanfattningsvis föreslå, _

att utbyggnadsprogrammet -— i varje fall t. v. —— vad beträffar motorfor- donsrepamtioner inskränkes till garagegårdar enligt: utredningens förslag samt

att för tillgodoseende av reparationsbehov som icke kunna omhändertas vid dessa garagegårdar, innefattande även 3— och ö-årsrevisioner, anlitas pri- vata verkstäder enligt alv Bilverkstädernas Riksförbund utarbetade normal- kontrakt. [

• Sida 54
•  Original

Bilaga 1.

Sammanställning

över vid utgången av år 1945 i väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond .

redovisat antal motorfordon och arbetsmaskiner av viktigare slag.

Lån Lastbilar Person- och V äghyvlar Vågvåltar Traktorer Krossar paketbilar ' B 51 15 47 17 8 25 C 29 13 28 10 10 16 D 31 4 26 5 2 13 E 47 18 40 10 11 28 F 56 12 32 17 4 34 G 34 16 28 18 12 25 H 53 10 35 8 27 I 19 11 16 8 8 K 16 7 14 6 7 9 L 65 16 42 26 33 40 M 87 18 57 29 2) 19 N 7 20 10 14 17 O - 52 17 22 17 10 29 P 67 9 40 16 14 46 R 58 20 41 7 7 29 S 53 14 37 8 1 28 T 38 11 29 7 4 15 U 27 4 21 2 5 16 W 59 20 46 21 8 48 X 46 17 31 7 12 20 Y 68 18 35 21 11 44 Z 63 18 3' 10 5 39 AC 68 19 36 1 1 35 BD 67 26 41 13 5 40

• Sida 55
•  Original

Län Lastbilar B 70 (, 40 I) 43 L 64 1 77 (i 50 H 75 I 23 K 24 1 66 M 7 1 N 36 0 56 1' 86 R 75 S 68 T 53 U 42 W 95

47 & 83 .Z 87 AC 89 90

Sammanställning

förrådsfond.

Person- och Väghyvlar paketbilar 31 31 18 24 22 29 31 ' 41 29 45 25 37 26 36 16 16 12 15 26 37 32 38 16 25 27 % 38 3 26 41 32 45

22 20 33

22 42 31 49 49

24

51 39 55

Vägvåltar

,..1 wwmleCäUlvhw

H— 0103

över det antal motorfordon och arbetsmaskiner av viktigare slag, som be— räknas ingå vid full upprustning i väg— och vattenbyggnadsverkets

Traktorer

H AANIGHONILQQOÅWUWUIWDGUT

MC)—701

NIODUlODUI

Bilaga 2.

Krossar

18 15 18 31 34 as

28 11 11 28 28 18 22

43 31 37 18 18 35 32 49 35 37 40

• Sida 56
•  Original

Bilaga 3.

Program för periodiska revisioner å

fordon och vä gmaskiner.

Arbetsgrupper-ing för revision av bilar.

Större revision (S rev) (c:a 15 000 mil) Vart 6 år. tl gang per fordon)-

1. Demontering och montering av motorn.

2. Renovering av motor. .3. växellåda.

4. » kardan.

." bromsar, axlar," hjul och fjädrar samt styrinrätlning. 6. :> » tippanordning.

7. Undersökning, rengöring, reparation och målning av chassi.

8. Undersökning, rengöring och reparation av karosseri med hjulhus. 9. Målning, fernissning och polering bättras eller förnyas.

10. Klädseln omses och repareras. Ersättes då så erfordras med ny. 11. Revision av hela elektriska utrustningen. 12. Revision och ev. reparation av uppvärmningsanordningar. 13. Tillsyn av märkning och skyltar. 14. Provkörning och besiktning av fordonet. Ungefärlig tid för S rev. Lastbilar 390 timmar exkl. motorrenov. Personbilar 385 :: >> :>

Mindre revision (M rev) (c:a 7 500 mil) Vart 3 år.

1. Demontering och montering av motorn. 2. Renovering av motor.

• Sida 57
•  Original

3—9;

Wm.—lasa

PCNPP'F—PQEV'

10. 11. 12. 13. 14.

Undersökning, rengöring och reparation av växellåda. Undersökning, rengöring och reparation av kardan. Undersökning och ev. reparation av axlar, hjul och fjädrar. Kontroll och erforderlig reparation saint smörjning av styrinrätttning. Rengöring, kontroll och erforderlig reparation av bromsanordningar. Rengöring av fordonet in- och utvändigt samt avhjälpande av härvid upptäckta felaktigheter. Bättring av målning å kaross och chassi. Kontroll och justering av tippanordning.

Ungefärlig tid för M rev. Lastbilar 155 timmar exkl. motorrenov. Personbilar 130 _, »

Arbetsgrupperlng fOI' l'eVlSlOll av vaghyvlar.

Större revision (S rev) (c:a 7 000 tim.) Vart 6 år.

[1 gång per maskin)

Demontering och montering av motorn. Renovering av motor. _ växellåda. *» » kraftöverföring. » » bromsar, axlar, hjul och styriurättning. » :> lyftanordning för hyvelbladet. Undersökning, rengöring, reparation och måhiing av chassi. » » :; »— » » svängbord och hyvelblad. » =: och » av förarhytt. Målning bättras eller förnyas. Revision av hela elektriska utrustningen. Revision och eventuell reparation av nppvärmningsanordningar. Tillsyn av märkning och skyltar. Provkörning av maskinen.

Ungefärlig tid för S rev. c:a 450 timmar, exklusive motorrenovering.

• Sida 58
•  Original

Mindre revision (M rev) (c:a 3500 tim.) Vart 3 år.

Demontering av motorn. Renovering av motor. Undersökning, rengöring och reparation av växellåda. » » » » » kraftöverföring. » och eventuellt reparation av axlar och hjul. Kontroll och erforderlig reparation samt smörjning av styrinrättning. Rengöring, kontroll och erforderlig repa-ration av bromsanordning. Rengöring, kontroll och erforderlig reparation av lyftanordning och hy- velbladet. 9. Rengöring, kontroll och erforderlig reparation. av s-vängbord och hy- velblad. 10. Rengöring av maskin samt avhjälpande av härvid upptäckta felaktig- heter. 11. Båttring av målning.

903959"?pr

Ungefärlig tid för M rev. c:a 200 timmar, exklusive motorrenovering.

Arbetsgruppering för revision av vägvältar.

Större revision (S rev) (c:a 6000 timmar) Vart 6 år.

Ungefär-lig tid för S rev. c:a 400 timmar, exklusive motorrenovering.

Mindre revision (M rev) (c:a 3000 timmar) Vart 3 år.

Ungefärlig tid för M rev. c:a 200 timmar.

Då typer och modeller äro högst varierande kan något revisionsprogram ej angivas. Ovanstående antagande är grundat på hittillsvarande erfarenhet.

• Sida 59
•  Original

???”???pr

_ ?

&”???pr

7.

10.

Arbetsgruppering för revision av traktorer.

Större revision (S rev) (c:a 6000 tim.)

Vart 6 år.

Demontering och montering av motor. Renovering av motor.

» » växellåda.

>> » kraftöverföring.

» » bromsar, axlar, hjul och styrinrättning. » » kraftuttag för arbetsredskap eller rem-skiva.

Undersökning, rengöring, reparation och målning av chassi. Revision av elektrisk utrustning. Målning bättras eller förnyas. Provkörning av maskinen. Ungefärlig tid för S rev. c:a 50 tim. för Fordson traktor, exkl. motorrenov. » 100 » » Munktells » :> »

Mindre revision (M rev) (c:a 3000 tim.) Vart 3 år. Demontering och montering av motor. Renovering av motor. Undersökning, rengöring och reparation av växellåda. » » » » » kraftöverföring. » och erforderlig reparation av axlar och hjul. Kontroll och erforderlig reparation samt smörjning av styrinrättning. Rengöring, kontroll och erforderlig repar-ation av krafttuag för arbets— redskap eller remskiva. Rengöring, kontroll och erforderlig reparation av bromsanordning. Rengöring av maskinen samt avhjälpande av härvid upptäckta felak— tigheter. Bättring av målning. Ungefärlig tid för M rev. c:a 50 tim. för Fordson traktor, exkl. motorrenov. » 70 » » Munktells » » »

• Sida 60
•  Original

_IQ

255939.”

5799”

kl

Arbetsgruppering för revision av krossverk.

Stenkrossar A. Rullagerkross. (cirka 2 500 tim.)

Vartannat år.

Demon—tering a-v krossen. Undersökning av krossaxel och lager med utbyte av eventuellt felaktiga delar. Undersökning och eventuellt erforderligt utbyte av brickpannor och slitmetaller i ledklaffar. Undersökning av stativ med påsvetsniug av slitskador. Montering av krossplattor och sidokilar. Undersökning och eventuellt erforderlig renovering av styrlager och lager för transporthjul. Utbyte eller reparation av utloppsränna och skyddsplåtar. Målning och märkning samt provkörning.

Ungefärlig tid för revision c:a 100 timmar.

B. Glidlagerkross. (cirka 1 250 tim.) Varje år.

Demontering av krossen.

Undersökning av krossaxel och lager.

Eventuellt erforderlig svarvning och slipning av krossaxel. Omgjutning och tillpassning av ramlager. Ombussning och tillpassning av excenterlager. Eventuellt erforderligt utbyte av brickpannor och slitmetaller i led- klaffar. Undersökning av stativ med påsvetsning av slitskador samt montering av krossp-lattor och sidokilar. Undersökning och eventuellt erforderlig renovering av styrlager och la— ger för transporthjul.

• Sida 61
•  Original

9. Utbyte eller eventuell reparation av utloppsränna och skyddsptåtar. 10. Målning och märkning samt provkörning.

Ungefärlig tid för revision c:a 125 timmar.

Sorteruerk. (cirka 2 500 tim.)

Vartannat år.

1. Demontering av sorterverket. Undersökning och eventuellt erforderlig uppriktning och renovering av ramverk.

3. Undersökning och renovering av sortertrumnia respektive skaksåll med härrullar, axlar och lager.

4. Undersökning och renovering av grävelevator med skopband samt driv- och bärrullar. o. Undersökning och renovering av lastelevator med skopband samt driv; och härr—ullar.

6. Undersökning och renovering av remskivor, kuggväxlar, knaphjul, driv- kedjor, axlar och lager.

1. Undersökning, uppriktning och renovering av lastt'icka.

8. Undersökning och renovering av upplyftnings— och transportanord- _l—D

ningar. 9. Undersökning och erforderlig justering och komplettering av skydds— anordningar.

10. Mätning och märkning.

Ungefärlig tid för revision 150 timmar.

• Sida 62
•  Original

|...

359030?

susen.—t.o.m

.”

THC”???”

Arbetsgruppering för revision av motorer

för krossverk.

Större revision (S rev) (c:a 7 500 tim.) Vart 6 år.

Demontering och hopmontering av motorn. Omborrning eller utbyte av cylinderblock. Renovering av vevaxel och lager, utbyte av kolvar.

>> >> kuggväxlar, där sådana förekomma.

» _, bränslesystem. .. » smörjsystem.

>> ;. kylsystem.

» => elektrisk utrustning, där sådan förekommer.

Målning bättras eller förnyas. Provkörning av motorn. Ungefärlig tid för S rev. c:a 80 tim. för 1 cyl. tändkulemotor » 110 » » 2 >> tvåtaktsmotor (Selnidies-el) exklusive omborrning av cylinderblock och slipning av vevaxel.

Mindre revision (M rev) (c:a 2 500 tim.) Vartannat år.

Demontering och hopmontering av motorn. Undersökning och uppmätning samt eventuellt omborrning eller utbyte av cylinderblock. Undersökning och uppmätning av kolvar, utbyte av kolvringar.

» » erforderlig reparation av kuggväxlar. » >> >> >> bränslesystem » :> ;. » » Smörjsystem.

» >», >. » ., kylsystem.

• Sida 63
•  Original

10.

Undersökning och erforderlig reparation av elektrisk utrustning. Rengöring av motorn samt avhjälpande av härvid upptäckta felaktig- heter, bättring av målning. Provkörning av motorn.

Ungefärlig tid för M rev. c:a 50 tim. för 1 cyl. tändkulemotor » 60 >> » 2 » tvåtaktsmotor (Semidiesel) exklusive omborrning av cylinderblock och slipning av vevaxel.

• Sida 64
•  Original

Fördelning av antalet revisionsarbctstimlllar å

LASTBILAR PERSONBILAR VÄGHYVLAR

L A N Antal 132??? Antal 52??? Antal 13353

B Stockholms län ........ 70 6 370 31 2 666 31 3 348 C Uppsala län .......... 40 3 640 18 1 548 24 2 592 D Södermanlands län 43 3 913 22 1 892 29 3 132 E Östergötlands län ...... 04 a 824 31 2 666 41 4 428 F Jönköpings län ........ 77 7 007 29 494 45 4 860 G Kronobergs län ........ 50 4 550 25 2 150 37 3 996 H Kalmar län ............ 75 6 825 26 2 236 36 3 888 I Gotlands län .......... 23 2 093 16 1 376 16 1 728 K Blekinge län .......... 24 2 184 12 1 032 15 1 620 L Kristianstads län ...... 66 6 006 26 2 236 37 3 996 M Malmöhus län ........ 71 6 461 32 2 752 38 4 104 N Hallands län .......... 36 3 276 16 1 376 25 2 700 0 Göteborg- 0. Bohus län. . 56 5 096 27 2 322 25 2 700 P Älvsborgs län . .. . . . . .. . 86 7 826 38 3 268 53 5 724 R Skaraborgs län ........ 75 6 825 26 2 236 41 4 428 S Värmlands län ........ 68 () 188 32 2 752 45 4 860 T Örebro län ............ 53 4 823 22 1 892 24 .. 592 U Västmanlands län ...... 42 3 822 20 1 720 24 2 592 W Kopparbergs län ...... 95 8 645 33 2 838 45 4 860 X Gävleborgs län ........ 47 4 277 22 1 892 31 3 348 Y Västernorrlands län . . .. 83 7 553 42 3 612 51 5 508 Z Jämtlands län ........ 87 1 917 31 2 666 39 4 212 AC Västerbottens län ...... 89 8 099 49 4 214 55 5 940 BD Norrbottens län ........ 90 8 190 49 4 214 48 5 184 8 U M M A 1 510 137 410 675 58 050 855 92 340

• Sida 65
•  Original

de olika objektgrupperna inom varje länsområde.

000 300 600

3 850 7 525 5 425 6 475 3 150

3 150 6 125 5 600 8 575

6 125 6 475 7 000

VÄGVÄLTAR TRAKTORER KROSSVERK S U M M A

Antal 13325 Antal ISS??? Antal 3232? Antal 5342 13 1 300 5 115 18 3 150 168 16 949 4 400 3 69 15 2 625 104 10 874 5 500 "1 69 18 3 150 120 12 656 6 600 ' 115 31 5 425 178 19 058 7 700 3 115 34 5 950 197 21 126 5 500 3 69 28 4 900 148 16 165 5 500 4 92 28 4 900 174 18 441 3 300 3 69 11 1 925 72 7 491 3 300 3 69 11 1 925 08 7 130 13 1 300 7 161 28 4 900 177 18 599 15 1 500 10 230 28 4 900 194 19 947 4 400 5 115 18 3 150 104 11 017

15 25 19 21 13 11 830 23 16 27 21 25 25 749

190

116 375

425 820

r r () _ mim)

Bilaga #.

• Sida 66
•  Original

• Sida 67
•  Original

Bilaga 5. A .__. I _, MÅNE/RMA Ax $ $ $ $ $ d_n $ ;D i ) * snml

[:| unik.

vumnvsum

beskrivning till planskiss för alternativet till tre |» ru. mm: 'I! um» platser centraliserade större verkstäder.

=! nimi mmm [] umlllulmnnul riv. mm © inluu.

___. _

% att %

'..kstadens storlek har bestämts genom att vov-verkets totala revisions— v uppdelats på tre verkstäder av samma storlek. Totala antalet repara- - _ "m. U"" datser i verkstaden är 35, fördelade med 32 i verkstadshallarna, två i ' ' " i ' i ' i ' ' "än och en i målarverkstaden. . kstadcns dimensioner, ca 71 m )( 30 m = ca 2 150 171”, har gjort att ' — Siv-"Slim nmilokalema måst förläggas så centralt som möjligt för att därigenom onödiga tidsförluster skola uppstå vid exempelvis avhämtning av ma- från förrådet. in "nu ) Elan vuunlmu .v bägge verkstadshallarna med vardera 16 reparationsplatser stödja sig " "um Gahm _ mitten av byggnadsplanen förlagda hjälpverkstäder och ekonomiloka- '

lnlv. utv

lk

lil-urtimvlu'f': " , .' . _ -_ . .u

vlmrnsrlulv l . - _ ' . _ ' ! mum

. 5 har inlagts såväl inspektionsgrop som en två—tous tetfer. Varje %Il mmm" . _ - ' ' , . A 'tadshänk är avsedd att betjäna två reparationsplatser. Målarverksta- nu: mumlar» "kam.—| hum namn ' ' ." ' . ' ( innehåller box för Sprutlackering, utrustad med speciella ventilationsan» mmm" "mmm ' ' . ' . . ningar, samt en avdelning för handmålning. Smedjan erbjuder utrym- ' [Eq amkm _ ' : * l— , I- , ' ' ' _ _ . ör två uppställningsplatser för fordon och maskiner.

E %

laskiuavdclningen är gemensam för båda hallarna. I båda verkstads- I i _ H E . ” FISK :] mmm

sunli-

matsalen, vilken beräknats för 52 personer, har anslutits ett mindre """—"" . .. ' 'ngsrum jämte värmeskåp för uppvärmning av medhavd mat. Om- — mmm u'ngsrummet. till vilket anslutits tvätt— och toalettutrymmen, har di- än... __ i'- m" ionemts för 75 personer. _ Verkstaden beräknas normalt sysselsätta "( ( uekaniker. 2 förmän, 2 verkmästare, 3 kontorister samt. 1 verkstadschef, Opa 70 personer. -— För verkmästarna, som antagas skola tjänstgöra en . em verkstadshallen, har avsetts verkmästarekontor, ett för vardera. torsutrymmena. som ha separat ingång utifrån, korrespondent (not verk-

...T

Ani—mln

svusuuu umtiunmunlts rll mm

lm. Elli

vt luumlu mur |» man . nmrvmlm

Mmmm" Stlttllllltttwt tll l'tLL ”lli Nl!!! llltllllliiuli "|!!! Vlllslllll

|_ll reservdelsförrådet har anslutits goåemottagniug. ' forderlig verkstadsutrustning är upptagen i bilaga 6. |. _ . ._ Iltl'tllltllsulq TILL Ttll lll PllTSH (intullttuor ν vumlm

• Sida 68
•  Original

• Sida 69
•  Original

Förteckning över verkstadsutrustning för vardera av de

till tre platser centraliserade större verkstäder.

V erkstadshullarna:

Årbetsbånkar ............... . ................ 54 m 2200: — Kompressorer ............................... 2 st. 4 000: — l'elfrar ...................................... 2 '» 4 000: — Lyft till groparna ............................ 2 » 1600: — llandborrmaskincr .......................... G » 1 500: »- Montörlådor ................................. 60 » 9 500: — Skruvstycken ................................ 34 » 3 500: —

Summa 26 300: —

.llaslcgnavdclningen:

Svarv m gap ......... . ...................... 1 st. 7000: _ Bänksvarv ................................... 1 » 4 000: — Fräsmaskin ................................... 1 » 7 000: — Kipphyvel ................................... 1 » 3700: _ Pelarslipmaskin ............................. 2 » 1 600: — Pelarborrmaskin ............................. 2 » 1 400: -— Bånkborrmaskin ............................. 1 » 570: — Ventilomslipningsmaskin ..................... 1 » 1 200: — Ventilsåtesslipmaskin ........................ 1 » 700: — I';'rassvetsaggregat ............................ 1 » 400: — Ilydraulisk press, 100 ton .................... 1 » 2000: —— Tvättank .................................... 1 » 1 000: ——

Summa 30570: —

Suzetlfu:

Smidesässja, dubbel m [läkt ................. 1 st. 800: ?elarborrmaskin ............................ 1 » 700: — Kallsåg ...................................... 1 » 700: — Smärgelmaskin .............................. 1 » 800: — Gassvetsaggregat ............................ 1 » 6001—— Elsvetsaggregat .............................. 1 » 2 100: —— Gradsax ..................................... 1 » 800: — Handborrmaskiner .......................... 2 » 700: _ Smidesstäd och riktståd . .................... 2 » 500: — Planskiva .................................... 1 » 500: — Handtråvers, 4 ton .......................... 1 » 2400: _ Skruvstycken, smides ........................ 2 » 150: — Plåt- och profiljärnsax ...................... 1 » (500: — Luftverktyg ................................... 2 » 600: _ Diverse smidesverkiyg . ...................... 650: _—

Summa 12 600: