SOU 1946:8
Betänkande med förslag till boställsordning för folkskolans lärare m. m
N 4-0 %
oå (- _ CUL"
&( 4. IGT?»
National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012
1941. ÅRS LÄRARLÖNESAKKUNNICA
BETÄNKANDE
MED FÖRSLAG TILL
BOSTÄLLSORDNING FÖR FOLK- SKOLANS LÄRARE M. M.
STOCKHOLM '1946
Krono'logis'k förteckning
1. Betänkande angående rundradion i Sverige. Dess 5. Betänkande om barnkostnadernas fördelning med aktuella behov och riktlinjer för dess framtida verk- förslag angående allmänna barnbidrag m. m. V. Pet- samhet. Norstedt. 168 5. K. ter-son. 351 s. S.
2. Dödföddheten och tidigdödligheten i Sverige. Dess . 6. Betänkande om barnkostnadernas fördelning med samband med nativitetsminskningen och dess för- förslag angående allmänna barnbidrag m. m. Bila- hallande vid olika former av förlossningsvard samt ger. Beckman. 153 s. S. dess socialmedicinska och befolkningspolitiska be- 7. Betänkande och förslag rörande åtgärder för att be- tydelse. Av C. Gyllensward. Beckman. 115 s. s. granss. antalet kontraktsanstallt manskap inom . 3. Betänkande med förslag till ändrade grunder för krigsmakten. Beckman. 136 5. Fö. ] » flottningslagstittningen m. m. Häggström. 99 s. Jo. 8. 1941 års lärarlönesakkunniga. Betänkande med för- , — 4. Betänkande med förslag angående uniformspliktens slag till boställsordnjng för folkskolans lärare in. in. * omfattning för viss personal vid i'örsvarsvasendet. Marcus. 146 s. Fl. ! ' V. Petterson. 59 s. Fo. »
Anm. Om särskild tryckeri: ej anglves, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med ietstil utgöra begynnelse- bokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet J 0. = jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 aug. statens ottentliga utredniugnrs yttre anord— nin: (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR1946:8 FINANSDEPARTEMENTET
1941 ÅRS LÄRARLÖNESAKKUNNIGA
BETÄNKANDE MED FÖRSLAG
TILL
BOSTÄLLSORDNING FÖR FOLK- SKOLANS LÄRARE M. M.
STOCKHOLM 1946 ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG 458893
Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartemeniet.
1941 års lärarlönesakkunniga få härmed vördsamt överlämna »Betänkande med förslag till bosiällsordning för folkskolans lärare m. m.».
Jämlikt vederbörliga förordnanden ha följande experter biträtt de sak- kunniga under utredningsarbetet, nämligen arkitekten B. G. Jonson i bostads— byggnadsfrågor och tillförordnade förste aktuarien i socialstyrelsen G. R. V. Berggren med vissa beräkningar rörande hyresavdrag och bränsleavdrag för tjänstebostäder åt lärare vid folk- och småskolor.
Under utredningsarbetet ha de sakkunniga haft överläggningar dels den 17 november 1943 med sex av statens folkskolinspektörer, dels ock den 11, 12 och 19 maj samt den 13 december 1945 med representanter för folksko- lans lärare. Lärarrepresentanterna ha utgjorts av: för Sveriges allmänna folkskollärarförening ledamoten av riksdagens andra kammare, folkskollära- ren 0. J. N. Malmborg, för Sverges folkskollärarförbund ombudsmannen Lennart Frankman, för Sveriges folkskollärarinneförbund överläraren Hedvig Norgren och för Sveriges småskollärarinneförbund småskollärarinnan Ruth Linder.
Sedan statens bostadsnämnd i skrivelse den 31 december 1940 hemställt om vidtagande av åtgärder för anpassning efter bränslekostnadernas höjd av den för tjänstebostad utgående ersättningen och Kungl. Maj :t i anledning av nämnda skrivelse vidtagit vissa åtgärder, har Kungl. Maj:t genom beslut den 21 november 1941 förordnat, att samtliga handlingar i ärendet skulle överlämnas till 1941 års lärarlönesakkunniga för att, såvitt anginge en av skolöverstyrelsen i dess utlåtande över framställningen berörd fråga om ned— satt bostadsavdrag för lärare som icke bebodde honom anvisad tjänstebo- stad, tagas i övervägande vid fullgörande av de sakkunnigas uppdrag.
Till de sakkunniga har också, för att tagas i övervägande vid utredningen, genom remiss överlämnats en den 30 augusti 1941 dagtecknad skrivelse från 1940 års civila byggnadsutredning angående, bland annat, vissa ändringar i 1937 års boställsordning för lärare vid folk- och småskolor.
Vidare har till de sakkunniga inkommit en den 29 september 1944 dag- tecknad skrift, vari Sveriges småskollärarinneförbund gjort vissa framställ- ningar i anledning av revisionen av boställsordningen.
Vid betänkandet finnes fogat ett av förenämnda lärarrepresentanter av- givet särskilt yttrande.
Stockholm den 27 december 1945.
JOSEF WEIJNE DAVID ANDERSSON V. ARVIDSSON ESKIL KÄLLQUIST
ERIK SWARTLING GUSTAF TAMM
/ Birger Öhman.
KAPITEL 1.
Historik.
Enligt Kungl. Maj:ts nådiga stadga den 18 juni 1842 angående folkunder- visningen i riket (»1842 års folkskolestadga»; SFS 1842 nr 19, s. 1) skulle »wederbörligen, enligt denna Författnings föreskrift, examinerad och antagen skollärare» äga att i avlöning åtnjuta dels årlig lön, bestämd på visst sätt, och dels vissa naturaförmäner. Beträffande dessa sistnämnda stadgades föl- jande (5 4 mom. 2 och 3):
»2:0. Skolläraren skall ock af församlingen förses med tjenlig bostad och nödigt bränsle. Äfvenledes bör åt honom anskaffas sommarbete och winterfoder för en ko, eller ock, der locala eller andra förhållanden sådant förhindra, minst wärdet af twå tunnor spannmål af förenämnde sädesslag i ersättning lemnas.
3:o. Dessutom bör, så widt sig göra låter, ett lämpligt jordland ställas till skol- lärarens disposition, dels 'till brukning för eget behof af jordfrukter, dels för att lemna tillfälle till underwisning i trädplantering och trädgårdsskötsel.»
Sedan genom en är 1853 (SFS nr 65, s. 1) vidtagen ändring av 1842 års folkskolestadga medgivits, att »mindre skolor» finge inrättas, där byar, hem- man, torp eller lägenheter voro så avlägsna, att dit hörande barn icke utan svårighet kunde begagna den vanliga skolan, vilken skulle vara försedd med en vid ett seminarium godkänd lärare, vidtogs även den ändringen av folk- skolestadgan, att de angivna naturaförmånerna tillförsäkrades »wederbörli— gen, enligt denna Författnings föreskrift, vid Seminarium godkänd och se- dermera vid folkskola anställd skollärare». För de mindre skolornas lärare, vilka icke behövde vara »godkända vid seminarium», skulle genom avtal mellan hnsfäderna i det område, för vilket sådan skola inrättats, och i sam- råd med skolstyrelsens ordförande bestämmas »en tillräcklig, i penningar eller lefnadsmedel utgående, aflöning, äfwensom husrum, der så nödigt är» (ä 4 mom. 4).
Efter en är 1874 (SFS nr 42, s. 1) verk-ställd ändring av % 4 mom. 1 i 1842 års folkskolestadga tillkommo de i 2 och 3 momenten av samma paragraf angivna naturaförmånerna »lärare, hwilken efter undergången godkänd af- gångsexamen från seminarium blifwit i föreskrifwen ordning vid folkskola anställd».
År 1882 utbrötos bestämmelserna om lärares avlöning ur folkskolestad— gan och intogos i en särskild författning, kungörelsen den 20 januari 1882 angående aflöning åt lärare och lärarinnor vid folkskolor och småskolor (SFS 1882 nr 8, s. 3). I 1 % 3 och 4 mom. av denna kungörelse stadgades
följande i fråga om naturaförmånerna åt »ordinarie lärare eller lärarinna, som efter undergången godkänd afgångsexamen från seminarium blifvit vid folkskola anstäld i föreskrifven ordning»:
»3. Sådan lärare eller lärarinna skall ock af skoldistriktet förses med tjenlig bostad och nödigt bränsle. Äfvenledes bör åt honom eller henne anskaffas sommar- bete och vinterfoder för en ko, eller ock, der [lokala eller andra förhållanden sådant förhindra, minst värdet af 31 kubikfot 5 kannor (8 hektoliter 24,355 liter) spann- mål af förenämnda sädesslag i ersättning lemnas.
4. Dessutom bör, så vidt sig göra låter, ät läraren eller lärarinnan till brukning för eget behof af jordfrukter upplåtas ett lämpligt jordland; och skall detta noga afskiwljas från skolträdgården.» Beträffande övriga lärares och lärarinnors avlöning stadgade 2 g: »För öfriga lärare eller lärarinnor, som äro anstälda vid skolor, upprättade af hela skoldistriktet, eger kyrkostämma, der icke annorlunda är eller kan varda före- skrifvet, att besluta om erforderliga löneförmåner, men för lärare eller lärarinnor, anstälda vid smäskolor eller mindre folkskolor, som upprättats af en del af di- striktet, bestämmes genom aftal mellan husfäderna inom det område, för vilket skolan är a-fsedd, och i samråd med Skolrådets ordförande en tillräcklig, i penningar eller lefnadsmedel utgående aflöning äfvensom husrum, der så nödigt är.»
I ett genom kungörelse den 28 maj 1897 (SFS nr 50, s. 8) nytillkommet moment av 1 % av 1882 års avlöningskungörelse meddelades särskilda be- stämmelser i fråga om avlöningen till >>lärare eller lärarinna, som, efter att hafva i stadgad ordning vid vederbörligt seminarium eller, enligt Q' 6 i Kongl. kungörelsen angående lönetillskott af allmänna medel för lärare och lärarin- nor vid folkskolor och småskolor den 5 Juni 1885, inför folkskoleinspektör undergått pröfning för anställning vid småskola, vid mindre folkskola eller vid folkskola i egenskap af biträdande lärare eller lärarinna, blifvit behö— rigen antagen till lärare eller lärarinna vid någon af förenänmda skolor». Skoldistriktet ålades att förse sådan lärare eller lärarinna med »tjenlig i sko- lan eller nära denna belägen bostad jämte nödig vedbrand» eller ock, där hinder eller svårighet härför mötte, >>lemna honom eller henne i ersättning derför minst femtio kronor för år».
För de vikarierande lärarna meddelades särskilda avlöningsbestämmelser första gången genom kungörelsen den 1 juni 1894 angående aflönande i vissa fall af vikarie för sådan ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola, som af sjukdom urståndsättes att fullgöra sin tjenst (SFS 1894 nr 43, s. 3). Härvid stadgades, bland annat, att vikarie skulle »förses med tjenlig, skolan närbe- lägen bostad, bestående af ett rum, med vedbrand, eller ock erhålla ersättning derför, beräknad efter minst 50 kronor för åtta månaders undervisningstid». Samma förmåner tillerkändes vikarie genom kungörelsen den 1 juni 1900 (nr 58, s. 11) angående aflönande af vikarie för lärare vid folkskola eller små- skola under tjenstledighet på grund af sjukdom, vilken kungörelse ersatte 1894 års kungörelse.
1882 års avlöningskungörelse upphävdes och ersattes av kungörelsen den 1 juni 1900 angående aflöning åt lärare vid folkskolor och småskolor (SFS 1900 nr 58, s. 1). Den nya avlöningskungörelsen innehöll följande bestäm-
melser i fråga om ordinarie folkskollärares ( » ordinarie lärare, som, efter un- dergången godkänd afgångsexamen från folkskolelärareseminarium, blifvit i föreskrifven ordning anstäld vid folkskola») naturaförmåner (% 1 mom. 2 och 3) :
»2. Sådan lärare, som i mom. 1 omförmäles, skall ock af skoldi-striktet förses med tjenlig bostad och nödigt bränsle eller ersättning derför.
Öfvergångsstadgande.
Ordinarie lärare, hvilken *vari't å innehafvande tjenst anstäld före den 1 Januari 1901 och erhåller kofoder in natura eller ersättning derför till högre belopp än ett- hundra kronor för år, må vara berättigad att vid sålunda hittills åtnjuten förmån bibehållas, hvad ersättningen vidkommer dock ej längre än hvartill beslutet eller öfverenskommelsen föranleder; skolande, der i enlighet härmed kofoder in natura eller kofodersersättning utgår, denna förmån anses motsvara etthundra kronor af den i mom. 1 och i öfvergängsstadgandet vid samma mom. faststälda minimilön.
3. Dessutom bör, så vidt sig göra låter, åt läraren till brukning för eget behof af jordfrukter upplåtas ett lämpligt jordland; och skall detta noga afskiljas från skol- trädgården.» Lärare vid småskola eller mindre folkskola och biträdande lärare vid folkskola, vilken i och för anställning vid sådan skola undergått prövning vid vederbörligt seminarium eller —— för visst angivet fall —— inför folkskol- inspektör, var skoldistriktet enligt 1900 års kungörelse skyldigt att »förse med tjenlig, i skolan eller nära denna belägen bostad jemte nödig vedbrand» eller ock, där hinder eller svårighet härför mötte, lämna i ersättning för nämnda förmåner minst femtio kronor för år. (Ersättningen höjdes 1908 till minst 100 kronor för är. Se SFS 1908 nr 78, s. 1). Beträffande övriga lä- rare stadgade 1900 års kungörelse, bland annat, att för lärare, anställda vid småskolor eller mindre folkskolor, som upprättats av en del av ett skol- distrikt, skulle genom avtal mellan husfäderna inom det område, för vilket skolan var avsedd, och i samråd med Skolrådets ordförande bestämmas »en tillräcklig, i penningar eller lefnadsmedel utgående aflöning äfvensom hus- rum, der så nödigt är».
Utvecklingen hade alltså lett till att omkring år 1915 följande huvudregler gällde i fråga om folk- och smäskollärarnas naturaförmåner. Ordinarie lä- rare vid folkskola skulle förses med tjänlig bostad och nödigt bränsle eller ersättning därför samt, såvitt sig göra läte, ett lämpligt trädgårdsland. Annan examinerad, vid folkskola antagen lärare tillkom husrum och vedbrand eller ersättning därför. Lärare vid småskola, lärare vid mindre folkskola och bi- trädande lärare vid folkskola skulle skoldistriktet förse med tjänlig, i skolan eller nära denna belägen bostad jämte nödig vedbrand eller ock, där hinder eller svårighet härför mötte, lämna honom ersättning för nämn-da förmåner med minst 100 kronor för år. Sjukvikarie för folk- eller småskollärare skul- le förses med tjänlig, skolan närbelägen bostad, bestående av ett rum med vedbrand, eller ock erhålla ersättning därför, beräknad efter minst 50 kro- nor för åtta månaders undervisningstid.
Beträffande samtliga dessa naturaförmåner —— med undantag av träd- gårdsland för folkskollärare — eller däremot svarande ersättning gällde, att
rätta fullgörandet av dem uppställts såsom villkor för att statsbidrag skulle få utgå till vederbörande lärares kontanta avlöning (se kungörelsen den 1 juni 1900, nr 58 s. 6, angående statsbidrag till aflönande af lärare vid folk- skolor och småskolor; ändrad bland annat genom SFS 1906 nr 75, s. "4, 1907 nr 37, s. 1, 1908 nr 78, s. 2, och 1914 nr 193).
I fråga om tjänstebostads beskaffenhet hade, såsom framgår av det före- gående, i huvudsak ingen annan bestämmelse givits än att bostaden skulle vara »tjänlig». En viss komplettering till denna allmänna bestämmelse gavs genom kungörelsen den 26 januari 1917, nr 54, varigenom till 1897 års folk- skolestadgas 52 'i, som stadgade skyldighet för skoldistrikt att anskaffa och underhålla skollokaler, lades ett nytt stycke av följande lydelse: »Lärarbostad, som av distrikt tillhandahålles, skall lämna trygghet åt innehavaren och bör, därest den förlägges tillsammans med skolans övriga lokaler, vara på lämpligt sätt avskild från dessa.»
Innan denna bestämmelse tillkom, hade emellertid förslag framlagts om införande av mera konkreta föreskrifter i fråga om folk- och småskollärar- nas tjänstebostäder. Den 31 oktober 1914 hade den s. k. lärarlönenämnden avgivit betänkande med förslag till löne- och pensionsreglering för lärarper- sonalerna vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet, statens folkskoleseminarier, folk- och smäskolor, högre folkskolor samt kommunala mellanskolor. Förslaget innebar i fråga om folk— och småskollärarnas natu- raförmåner, att dessa borde regleras genom en särskild av Konung och riks- dag fastställd boställsordning — av nämnden intagen i & 11 av nämndens förslag till författning angående den vid folk- och småskolor anställda lärar- personalens avlöning — samt att detaljerna i folk- och småskollärarnas bo- stadsförhållanden borde regleras genom särskilda av Kungl. Maj:t utfärdade anvisningar för tillämpningen av boställsordningens kortfattade grundbe- stämmelser.
Lärarlönenämndens förslag till boställsordning hade följande lydelse:
»Rörande den lärarpersonalen vid folk- och småskolor tillförsäkrade bostadsför- mån skola gälla följande grunder, ankommande det på Kungl. Maj:t att utfärda de normerande bestämmelser, som må vara erforderliga och gagneliga som vägledning vid tillämpningen av dessa grunder.
1. Lärarbostad skall vara förlagd antingen till särskilt i skolans närhet liggande hus eller ock till skolhuset, skolande i sistnämnda fall ingången till lärarbostaden vara skild från ingången till skollokalen.
2. Vid bostad, avsedd för ordinarie folkskollärare, eller i dess närhet skall, där hinder ej möter, upplåtas erforderligt område till trädgård åt läraren, och skall, där särskild skolträdgård finnes, lärarens trädgård vara noga avskild från denna. Även vid bostad, avsedd för lärare vid småskola, lärare vid mindre folkskola elller biträdande lärare vid folkskola bör, där omständigheterna sådant medgiva, lämpligt område för enahanda ändamål avsättas. Å område, 'som, enligt vad här ovan sagts, blivit till trädgård åt lärare avsatt, skall distriktet ombesörja nödig stenbrytning, röjning och dikning. Nödigt stängsel kring bostadstomt och trädgård skall av distriktet uppföras och underhållas.
3. 'Det åligger distriktet att anlägga och underhålla för lärarbostaden erforderlig utfarvtsväg.
4. Till lärarbostad skall höra vedbod, hushållskällare, tvättstuga eller annat lämp- ligt utrymme för tvätt samt, där så erfordras, bakstuga ävensom hemlighus. I lärarhostaden eller dess närhet skall finnas tillgång till för lärarens hushåll nödigt vatten.
5. Lärarbostad skall vara försedd med skafferi, erforderliga garderober och kontor samt. där hinder ej möter, förstuga och egen tambur.
6. Där flera bostadslägenheter äro förlagda till samma hus, böra dessa vara väl avskilda från varandra.
7. Rummen i lärarbostaden skola vara sunda och rymliga, försedda med nödiga anordningar för eldning och uppvärmning samt även i övrigt ändamålsenligt inredda.
8. Lärarbostad skall innehålla: för ordinarie manlig folkskollärare: minst tre sammanhängande rum och kök; för ordinarie kvinnlig folkskollärare: minst två sammanhängande rum och kök; och för annan lärare: minst ett rum och kök på samma botten. Där lärarbostad icke innehåller det sålunda stadgade antalet rum, skall läraren enligt hyrespriserna å orten erhålla särskild kontant ersättning för vad i sådant avseende brister, dock att ogift manlig ordinarie folkskollärare, vars bostad inne- håller två rum och kök, icke äger rätt till särskild ersättning.
9. Därest läraren icke åtnjuter bostad in natura, skall han enligt priserna å orten erhålla hyresersättning: ordinarie manlig folkskollärare, som är gift eller åt- njuter familjetillägg, ävensom kvinnlig folkskollärare, som åtnjuter familjetillägg, för tre rum och kök; ordinarie manlig folkskollärare, som är ogift, ävensom ordi- narie kvinnlig folkskollärare, som icke åtnjuter familjetillägg, för två rum och kök; samt annan lärare för ett rum och kök; ävensom ersättning för bränsle.»
T ill lärarlönenämndens förslag hörde också följande övergångsstadganden:
»Om lärarbostad vid ingången av år 1916 saknar egen ingång och förhållandena icke medgiva anordnande av sådan, mä därvid bero utan hinder av bestämmelsen & mom. 1 av denna &.
Om bostad, som vid ingången av år 1916 är upplåten till lärarbostad, saknar hus- hållskällare och sådan icke utan större svårighet kan anordnas, skall distriktet åt läraren inreda annat lämpligt och erforderlig-t utrymme för förvaring av livsmedel.
Om i bostad, som vid ingången av år 1916 är upplåten till lärarbostad, något av rummen ligger ä annan botten än de övriga eller eljest är från densamma skild, må därvid bero utan hinder av bestämmelsen i inom. 8 av denna 5.»
Sedan lärarlönenämndens betänkande remitterats till 1902 års löneregle- ringskommitté, avgav kommittén den 21 februari 1918 utlåtande i ämnet. I fråga om folk- och småskollärarnas naturaförmåner uttalade därvid kom- mittén (1902 års löneregleringskommittés betänkande LV, sid. 252—254), att det vore önskvärt, att bestämmelserna angående lärarnas naturaförmåner erhölle en sådan avfattning, att såvitt möjligt anledningar till tvistigheter fö- rekommes och att av bestämmelserna framginge å ena sidan, vilka de skyl- digheter vore, som distrikten borde hava sig ålagda, samt å den andra, vilka rättigheter vederbörande boställshavare kunde yrka på. Kommittén funne, att det av lärarlönenämnden framlagda förslaget till boställsordning i stort sett kunde anses ägnat att tillfredsställa berättigade anspråk å ömse si- dor. Beträffande detaljerna i förslaget fäste kommittén uppmärksamheten på ett par omständigheter. Den restriktiva bestämmelsen i mom. 5, att bo- staden endast såvida hinder ej mötte skulle vara försedd med förstuga och
egen tambur, ansåge kommittén ej vara av någon mera avsevärd verkan, enär åtminstone i flertalet fall en anordning med förstuga och egen tambur borde kunna anordnas utan alltför stor svårighet. Emellertid vore bestäm- melsen om förstuga och egen tambur ej lämplig ens med den angivna restrik— tionen, ty dels kunde den ge anledning till att krav uppställdes på i många fall onödigtvis stora utrymmen, om man nämligen tolkade orden förstuga och tambur i deras sedvanliga bemärkelse, och dels torde bestämmelsen ej låta sig väl förena med vissa moderna byggnadsformer, där förstuga och tambur understundom kunde vara sammanslagna eller ock ersatta med ett vindfång och en mindre hall. Bestämmelsen i mom. 8, att rummen i en or- dinarie folkskollärares tjänstebostad skulle vara »sammanhängande», borde enligt kommitténs mening utbytas mot en föreskrift att de skulle »stå i lämplig förbindelse med varandra». Kommittén ansåge sig vidare böra fram- hålla önskvärdheten av en bestämmelse om huru länge avliden boställsha- vares stärbhus vore berättigat att efter befattningshavarens död åtnjuta de ifrågavarande naturaförmånerna.
I proposition den 22 mars 1918 (nr 260) förelade Kungl. Maj:t riksdagen förslag till löne- och pensionsreglering för de lärarpersonaler, som avsägos i lärarlönenämndens ovannämnda betänkande. I sitt anförande till det vid propositionen fogade statsrådsprotokolle—t uttalade föredragande departe- mentschefen, bland annat, sin anslutning i stort sett till löneregleringskom— mitténs förslag i fråga om löneregleringen för lärarpersonalen vid folk- och småskolor men berörde icke närmare spörsmålet om naturatörmånerna. De- partementschefen hemställde, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen be- stämma, bland annat, att avlöningen för de olika slagen av folk- och små- skollärare skulle utgöra »förutom fri bostad och bränsle eller motsvarande ersättning» (i två fall med tillägg av >>enligt ortens pris») vissa angivna kon- tantbelopp, samt att Kungl. Maj:t skulle få utfärda de närmare villkor och bestämmelser, vilka, i huvudsaklig överensstämmelse med den uppfattning, åt vilken departementschefen uttalat sin anslutning, borde stadgas för sagda avlöningsförmåners åtnjutande, ävensom de närmare föreskrifter, som kun- de anses erforderliga för tillämpningen av vissa omförmälda villkor och be- stämmelser eller i övrigt.
Under ärendets behandling i riksdagen yrkades i en inom andra kamma- ren väckt motion (nr 439), att riksdagen skulle bestämma, att tjänstebostad för »annan lärare» skulle bestå av »minst två rum och kök, därav minst ett rum och kök på samma botten».
Riksdagen fastställde, med bifall till propositionen och Statsutskottets hem- ställan i dess över propositionen avgivna utlåtande (nr 197), ny lönereglering för lärarpersonalen vid bland annat folk- och småskolor samt gav Kungl. Maj:t det begärda bemyndigandet (riksdagens skrivelse 1918 nr 394). Det i den omförmälda motionen framställd-a förslaget föranledde icke något sär- skilt uttalande från utskottets eller riksdagens sida.
Sedan frågan om boställsordning för lärarpersonalen vid folk— och små- skolor härefter ytterligare beretts genom särskilt tillkallade sakkunniga, ut-
färdade Kungl. Maj:t den 18 september 1918 kungörelse (nr 792) angående boställsordning för sagda lärarpersonal. Man följde således ej lärarlönenämn— dens förslag, att de grundläggande bestämmelserna skulle stå i en i avlö— ningsreglementet intagen kortfattad boställsordning — liksom avlöningsregle- mentet i övrigt fastställd av Konung och riksdag gemensamt — och detal- jerna regleras genom av Kungl. Maj:t utfärdade anvisningar. Skälet till från— gående av förslaget torde ha varit, att bestämmelsernas särskiljande på olika författningar blivit obehövligt därigenom, att riksdagen bemyndigat Kungl. Maj:t att utfärda alla avlöningsförfattningarna. I den två dagar före boställs- ordningen utfärdade kungörelsen (nr 760) angående avlöning åt lärare vid folk- och småskolor samt statsbidrag till sådan avlöning stadgades emeller— tid beträffande alla slag av lärare vid nämnda skolor, att de skulle åtnjuta vissa kontanta avlöningsförmåner samt dessutom, »i enlighet med vad där- om är särskilt stadgat, fri bostad och bränsle eller motsvarande ersättning enligt ortens pris» (åå 1 och 2). Såsom villkor för erhållande av statsbidrag till sådana lärares avlöning föreskrevs bland annat [18 % d)], att »lärarens avlöningsförmåner, såväl den kontanta avlöningen som ock naturaförmå- nerna», fullt motsvarade vad i sådant avseende stadgats.
1918 års boställsordning _ som trädde i kraft den 1 januari 1919 och ägde giltighet till och med den 31 december 1937 — ändrades genom kun- görelser den 26 september 1921, nr 601, den 15 juni 1922, nr 319, den 12 december 1924, nr 535, och den 28 oktober 1932, nr 481. Ändringarna åren 1921 och 1922 skedde på grund av framställningar av riksdagen i anledning av motioner (riksdagens skrivelser 1921 nr 257 och 1922 nr 82). 1924 års änd- ring föranleddes av vissa av riksdagen i dess skrivelse nr 8 A samma år (5. 60, 64—66) gjorda uttalanden. 1921 års ändring, som omfattade % 2 inom. 2 och 5 10 mom. 4, innebar dels ett medgivande, att tjänstebostad för kvinn- lig lärare kunde få förläggas över skollokal och att folkskollärarbostad om tre rum och kök kunde få inrymmas i skolhus, som var avsett för endast en läraravdelning, dels ock en utsträckning av den tid, inom vilken av- och tillträdessyn skulle äga rum, från tre till fyra månader från dagen för tjänste- bostadens avträdande respektive tillträdande. 1922 års ändring, som omfat- tade & 10 mom. 1 och 3, innebar i huvudsak, att av- och tillträdessynen, som ditintills varit obligatorisk, nu blev beroende på att yrkande om syn gjor- des av vederbörande tillträdare eller skoldistrikt, dock 'att, om under loppet av fem är varken boställshavare eller skoldistrikt påkallat syn, sådan skulle verkställas vid näst därefter infallande lärarombyte, ändå att yrkande där- om ej framställts. 1924 års ändring avsåg & 12 mom. 2 och innebar, att viss begränsning infördes i fråga om ogift ordinarie manlig folkskollärares rätt till ersättning för bristande bosta-dsförmån. Den sista ändringen, år 1932, innebar, att till ä 2 fogades ett nytt moment, som gav skolöverstyrel— sen rätt att meddela beslut om avvikelse från bestämmelserna i nämnda paragraf, därest sådant av särskilda förhållanden påkall-ades.
Under den tid, 1918 års boställsordnjng ägde giltighet, fick riksdagen även i andra fall än de förut nämnda anledning att sysselsätta sig med bestäm-
melserna om folk- och småskollärarnas tjänstebostäder. Sålunda avslog 1920 års riksdag motioner (nr 12 i FK och nr 42 i AK) om statsbidrag ät mindre bärkraftiga skoldistrikt på landsbygden för uppförande av skolhus jämte lärarbostäder. Första kammaren vid 1921 års riksdag avslog en motion (nr 25) om utredning, huruvida, bland annat, folk- och småskollärarnas naturaför- måner borde upphöra och ingå i kontant lön. 1924 års riksdag avslog dels en motion (nr 3 i FK), i vilken hemställdes, att riksdagen skulle såsom villkor för utgående av anslagen till folkskoleväsen-det och särskilt till folkskolin- spektionen foga, bland annat, »att Kungl. Maj:t ville ombesörja en revision av boställsordningen för lärarpersonalen vid folk- och småskolorna ävensom av motsvarande författningar för andra vid folkundervisningen anställda lärare till närmare överensstämmelse med riksdagens år 1918 fattade beslut i ämnet och med uttryckliga bestämmelser om rätt till klagan över beslut rö- rande byggnad och underhåll av de i dessa boställsordningar avsedda lägen- heter», dels ock två likalydande motioner (nr 161 i FK och nr 228 i AK), vari hemställdes, att riksdagen måtte »vid fattandet av beslut rörande anslag till folkskoleväsendet i motiveringen anhålla, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för att omarbeta för folkskoleundervisningen gällande författningar i syfte att bereda kommunerna skälig trygghet mot att för folkskoleunder- visningens utveckling åläggas alltför tryckande ekonomiska bördor genom administrativa myndigheters åtgärder», varvid särskilt borde beaktas, bland annat, att det enligt riksdagens mening vore önskvärt, att de föreskrifter, vil- ka meddelats i folkskolestadgan och i särskild boställsordning för lärarper- sonalen vid folk- och småskolor rörande kommuns skyldighet att tillhanda- hålla lärarbostäder, efter omarbetande med tillgodogörande av vunnen prak— tisk erfarenhet måtte föreläggas riksdagen till godkännande. Vid 1929 års riksdag avslogo kamrarna var för sig motioner (nr 56 i FK och nr 98 i AK), i vilka hemställdes, att riksdagen skulle hos Kungl. Maj:t anhålla om viss ändring av övergångsbestämmelsen till ä 2 i boställsordningen, syftande till lättnader för skoldistrikten i fråga om bestämmelsen att äldre tjänstebostä- der skulle förses med egen ingång. Vid 1930 års riksdag avslog andra kam- maren en motion (nr 363) med ungefär samma syftemål som de nyssnämn- da motionerna vid 1929 års riksdag. Vid 1936 års riksdag slutligen avslog andra kammaren en motion (nr 616), i vilken hemställdes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om sådan ändring av boställsord- ningen, att äkta makar, som båda innehade lärartjänster vid folk- och små- skola å samma plats, icke finge rätt att uppbära hyresersättning för mer än en tjänstebostad tillsammans.
Genom tillkomsten av 1918 års boställsordning blev bestämmelsen i se- nare delen av det ovan återgivna, år 1917 nytillkomna andra stycket till 52 & folkskolestadgan överflödigt. I samband med det år 1921 verkställda ny- trycket av stadgan (SFS 1921 nr 604) erhöll också stycket följande formu- lering, som det ännu äger:
>>Lärarbostad, som av distriktet tillhandahålles, skall lämna trygghet åt innehava- ren, och skall i övrigt beträffande bostadsförmän åt lärare gälla vad därom är särskilt stadgat.»
Vid 1937 års riksdag genomfördes ny lönereglering för folk- och småskol- lärare (propositionen nr 270/1937; statsutskottets utlåtande nr 140 och me- morial nr 178; riksdagens skrivelse nr 468). Regleringen innebar bland an- nat den betydande nyheten, att den för folkskolans lärare dittills gällande net— tolöneprincipen, enligt vilken läraren skulle ha vissa naturaförmäner utöver den fastställda kontantlönen, avlöstes av bruttolöneprincipen, enligt vilken lä- raren icke hade rätt till någon ersättning utöver kontantlönen utan i stället, om han av skoldistriktet försågs med tjänstebostad, hade att gälda ersättning för bostaden genom avdrag ä avlöningen.
Till grund för 1937 års lönereglering låg ett förslag av 1936 års lärarlöne- sakkunniga (SOU 1936: 48). De sakkunniga hade icke ingått på någon dis- kussion av lärarnas naturaförmåner utan endast —_ i samband med ett påpe— kande att vid genomförandet av den nya regleringen erfordrad-es åtskilliga författningsföreskrifter utöver själva avlöningsreglementet —— erinrat om att boställsordningen för lärarna måste i vissa avseenden revideras, närmast till följd av bruttolöneprincipens införande. Därutöver uttalade emellertid de sak- kunniga, att de hade förutsatt, att det i samband med denna översyn av bo- ställsordningen borde undersökas, huruvida icke möjlighet kunde förefinnas att få till stånd en opartisk utredning angående storleken av den nedsättning, som borde förekomma i det fall, då tjänstebostad icke uppfyllde boställsord- ningens föreskrifter.
Ej heller i löneregleringspropositionen förekom någon närmare redogörelse för eller diskussion av lärarnas naturaförmåner. Departementschefen hem- ställde, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att, bland annat, dels besluta, att de i propositionen angivna lärarkategorierna skulle från och med den 1 januari 1938 åtnjuta avlöning jämlikt propositionens förslag till avlöningsreg- lemente, dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda de tilläggsbestämmelser och tillämpningsföreskrifter, som kunde erfordras för genomförandet av av- löningsbestämmelserna eller eljest stode i samband därmed.
Naturaförmånerna nämndes ej i utskottsutlåtandet eller i någon av de i anledning av propositionen väckta motionerna.
Riksdagen uttalade, bland annat, att riksdagen icke hade något att erinra mot de allmänna principerna för utformningen av avlöningsreglementet lik- som ej heller mot att Kungl. Maj:t utfärdade de tilläggsbestämmelser och till- lämpningsföreskrifter, som kunde erfordras för genomförande av de nya av- löningsbestämmelserna eller eljest stode i samband därmed (riksdagens an- förda skrivelse s. 10, 15). Riksdagen beslöt i enlighet härmed, bland annat, att för ifrågavarande lärare skulle enligt angivna grunder genomföras löne- reglering från och med den 1 januari 1938, samt lämnade Kungl. Maj:t det begärda bemyndigandet att utfärda tilläggsbestämmelser och tillämpningsfö- reskrifter (skrivelsen s. 18, 19).
Sedan Kungl. Maj:t med stöd av detta bemyndigande anbefallt skolöversty- relsen att till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till vissa bestämmelser, som kunde böra av Kungl. Maj:t meddelas i anledning av riksdagens beslut om ny lönereglering för folk- och småskollärare, avgav överstyrelsen den 17 septem—
ber 1937 förslag till bland annat boställsordning för nämnda lärare. Över för- slaget inhämtades utlåtande från statskontoret. Därefter utfärdade Kungl. Maj:t den 10 december 1937 kungörelse (nr 998) angående boställsordning för lärare vid folk- och småskolor.
Den nya boställsordningens avvikelser från den äldre voro i allt väsentligt endast av formell natur. En saklig ändring, direkt föranledd av den nya löne- regleringen, var att ordinarie kvinnlig folkskollärare skulle ha lika stor tjäns— tebostad som ordinarie manlig sådan lärare. Vidare ha i den nya boställsord- ningen bestämmelserna om syn utbyggts och en bestämmelse om tid för av- trädande av tjänstebostad i vissa fall införts.
1937 års boställsordning har icke undergått någon ändring. I 1937 års avlöningsreglemente, som utfärdades av Kungl. Maj:t den 30 sep- tember nämnda år (SFS nr SöS/1937), gavs —- såsom en följd av bruttolöne- principens införande — för första gången bestämmelser om skyldighet för lärare att mottaga tjänstebostad. Därom stadgades i 13 & av reglementet: »Därest ät lärare anvisas tjänstebostad av 'tjänlig beskaffenhet, skall han vara
skyldig att mottaga densamma och ställa sig till efterrättelse föreskrifterna i gäl- lande boställsordning.»
Detta stadgande har med endast en formell ändring intagits i det nu gäl- lande folkskolans avlöningsreglemente (SFS nr 619/1942, 5 37).
Däremot gåvos år 1937 inga bestämmelser i fråga om skoldistrikts skyl- dighet att tillhandahålla tjänstebostad åt lärare. I den nya statsbidragskun- görelse, som utfärdades av Kungl. Maj:t den 10 december 1937 (SFS nr 999/ 1937), föreskrevs såsom ett av villkoren för statsbidrags utgående, att »lärar- nas avlöningsförmåner» utginge i enlighet med vad därom vore stadgat (5 % f). Då naturaförmånerna icke. ingingo i de stadgade avlöningsförmånerna, kunde icke detta villkor åberopas såsom en bestämmelse om skoldistriktens skyldighet att tillhandahålla tjänstebostäder. Ett uttryckligt stadgande om när dylik skyldighet föreligger infördes emellertid i statsbidragskungörelsen genom en ändring däri år 1941 (kungörelsen den 13 juni 1941, nr 463). Ge- nom denna ändring — föranledd av ett uttalande av folkskolans besparings- sakkunniga (se SOU 1940 nr 24, s. 74—75) stadgades såsom villkor för statsbidrags utgående, »att distriktet tillhandahåller tjänstebostad åt lärare i de fall, då bostadsförhållandena på orten icke möjliggöra för läraren att i skolans närhet hyra annan tjänlig bostad än sådan, som tidigare varit upplå— ten såsom tjänstebostad». Vid framläggande av förslaget till denna ändring anförde föredragande departementschefen (propositionen nr 140/1941, 5. 16 ——17):
»Vad beträffar frågan om skyldighet för skoldistrikt att tillhandahålla tjänste— bostad, vill jag till en början framhålla, att 1937 års lönereglering för lärarperso- nalen vid folk- och småskolor ej avsåg att medföra någon ändring i de förhållan- den, som tidigare rådde i detta hänseende. Såsom statskontoret framhållit, rtorde nämligen ett skoldistrikt icke kunna fullgöra sin skyldighet att inom distriktet upp— rä'tthålla erforderligt antal folkskolor utan att samtidigt tillse, att vid varje skola anställd lärare har möjlighet att skaffa tjänlig bostad åt sig i skolans närhet. Lä— raren kan å andra sidan ej påfordra tjänstebostad, därest annan bostad, som upp-
fyller de krav boställsordningen ställer på tjänstebostad eller därmed likvärdig bos-tad, finnes att tillgå i skolans närhet. Den omständigheten, att hyran för en sådan bostad överstiger de i avlöningsreglementet fastställda ersättningsbeloppen för tjänstebostad, kan däremot ej medföra någon skyldighet för distriktet att tillhanda- hålla tjänstebostad. A andra sidan synes man i allmänhet ej böra :fordra, att tjänste- bostad, som varit upplåten å't lärare, även i fortsättningen måste användas för detta ändamål. Endast i de fall, då annan lämplig bostad ej finnes att tillgå, synes detta krav höra uppställas. Däremot synes mig uppenbart, att skoldistrikt ej bör få i syfte att förhindra tillämpningen av boställsordningen på tjänstebostaden uthyra denna till läraren. Jag ansluter mig därför till de sakkunnigas uppfattning. Skoldistrikt bör sålunda vara skyldigt tillhandahålla tjänstebostad i de fall, där bostadsförhällan- dena på orten icke möjliggöra för läraren att själv hyra tjänlig bostad i skolans närhet. Vidare bör givetvis boställsordningen alltid vara tillämplig på skoldistriktet tillhörig bostad, vilken anvisas såsom bostad åt lärare. För att ernå kontroll över efterlevnaden härav synes i villkoren för statsbidrag till avlöning ät lärare vid folk- och småskolor böra inrymmas bestämmelser av den innebörd skolöverstyrelsen före— slagit.»
I 14 5 av 1937 års avlöningsreglemente gävos bestämmelser om den ersätt- ning för tjänstebostad jämte bränsle, som lärare var skyldig att lämna. De i denna paragraf stadgade hyresavdragsbeloppen höjdes sedermera med anled- ning av de väsentligt stegrade bränslepriserna (Kungl. Maj:ts proposition nr 175/1941; riksdagens skrivelse nr 282/1941; SFS nr 448/1941 punkt 6). De nu gällande hyresavdragsbestämmelserna återfinnas i 38 & av folkskolans av- löningsreglemente.
Den 27 november 1934 avgavs av särskilt tillkallade sakkunniga betänkande och förslag angående statens övertagande av Vissa kostnader för folkskole- väsendet m. m. (SOU 1934: 47). I betänkandet anförde de sakkunniga bland annat följande (5. 67—71). Den kommunerna ävilande skyldigheten att till— handahälla tjän-stebostäder åt lärare eller ersättning härför innebure för kom- munerna en betydande börda. Det syntes med hänsyn härtill icke kunna för- svaras, att, då det gällde att bereda kommunerna en effektiv lättnad i utgifter- na för folkskoleväsendet, lämna kostnaderna för tjänstebostäderna ur räk- ningen. Ett statsbidrag till dessa kostnader kunde dock — i motsats till stats- bidraget till skollokalerna — ej lämpligen anknytas till byggnadskostnaderna, enär boställsordningen öppnade möjlighet för kommunerna att utbetala hy- resersättning till sina lärare i stället för att uppföra bostäder. De sakkunniga föresloge, att statens tjänstebostadsbidrag skulle utgå med visst belopp per lärare. Det påpekades, att det vore en möjlighet att låta statsbidragets stor- lek bestämmas efter de särskilda orternas indelning i dyrortsgrupper. Enligt de sakkunnigas mening kunde det emellertid befaras, att en sådan anordning lätt nog komme att betraktas som prejudicerande vid en blivande löneregle— ring. De sakkunniga betonade upprepade gånger, att tjänstebostadsbidraget måste givas en provisorisk karaktär och dess bestämmelser så utformas, att man uteslöte varje möjlighet till en prejudicerande verkan vid en blivande lönereglering.
De sakkunniga gåvo följande sammanfattning av sitt förslag till tjänstebo- stadsbidrag (s. 160):
»Staten bidrager till bestridande av kostnaderna för tillhandahållande av tjänste- bostädcr åt lärarpersonalen eller ersättning härför med följande årliga belopp, näm- ligen för ordinarie manlig folkskollärare 160 kronor, för ordinarie kvinnlig folkskol— lärare 120 kronor och för övriga lärare 80 kronor (Tjänstebostadsbidrag). Har tjänstebostad tillkommit utan kostnad för distriktet, utgår intet tjänstebostadsbidrag. Tjänstebostadsbidraget är avsett såsom ett provisorium att gälla, intill dess i samband med genomförande av ny lönercglering för ifrågavarande personal spörsmålet om naturaförmånerna tages under omprövning.»
En minoritet inom de sakkunniga reserverade sig för tjänstebostadsbidra- gets gradering på visst sätt efter dyrortsgrupperingen.
l proposition den 8 mars 1935 (nr 174) angående statens övertagande av vissa kostnader för foll—zskoleväsendet m. m. föreslog Kungl. Maj:t riksda- gen att, bland annat, godkänna att staten bidroge till bestridande av skol- distriktens kostnader för tillhandahållande av tjänstebostäder åt lärarperso- nalen eller ersättning därför med de av de sakkunniga föreslagna beloppen. Tjänstebostadsbidrag föreslogs skola utgå för i regel varje lärartjänst, obero- ende av om tjänstebostad tillhandahölls läraren eller ersättning lämnades honom för bristande bostadsförmån. I det vid propositionen fogade utdraget av statsrädsprotokollet uttalade föredragande departementschefen bland an— nat (s. 83):
»Samma skäl, som motivera, att staten bidrager till kommunernas kostnader för skolbyggnader, tala enligt mitt förmenande för att staten också lämnar understöd till tjäns'tebostäder för lärare. Vad de sakkunnigas majoritet i detta hänseende före- slagit kan jag i allt väsentligt biträda. Jag 'vill betona, att jag —— trots att åtskilliga myndigheter förordat en anordning, innebärande att statsbidraget till förevarande ändamål skulle bestämmas efter dyrortsgrnppcringen — ej anser mig kunna bi- träda åtgärder i sistnämnda riktning, enär de äro ägnade att verka prejudicerande vid en blivande reglering av lärarnas löner. Det av mig nu tillstyrkta tjänstebos-tads- bidraget har endast provisorisk karaktär.»
Riksdagen biföll Kungl. Maj:ts förslag i fråga om tjänstebostadsbidrag (statsutskottets utlåtande nr 142, s. 70—71; riksdagens skrivelse nr 359, s. 19—20). Riksdagen anförde därvid, att riksdagen visserligen funnit skäl kunna anföras för det av bland andra reservanterna framförda förslaget, att statsbidraget till förevarande ändamål skulle bestämmas efter dyrorts- grupperingen. Med hänsyn dels till vad departementschefen anfört därom, att åtgärder i denna riktning vore ägnade att verka prejudicerande vid en blivande lönereglering, dels ock till det ifrågasatta tjänstebostadsbidragets provisoriska karaktär hade riksdagen dock funnit sig böra bifalla Kungl. Maj:ts förslag.
Författningsbestämmelserna om tjänstebostadsbidrag gåvos i & 14 av den av Kungl. Maj:t den 6 mars 1936 utfärdade kungörelsen (nr 45) angående statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet.
Bestämmelserna hava ändrats genom kungörelser den 22 juni 1939, nr 363, den 27 september 1940, nr 853, den 30 juni 1942, nr 625, och den 9 juni 1944, nr 444. Genom sistnämnda kungörelse höjdes tjänstebostadsbidraget för ordi- narie kvinnlig folkskollärare från 120 kronor till 160 kronor med hänsyn till att sådan lärarinna från och med den 1 juli 1943 är berättigad till lika stor
tjänstebostad som ordinarie manlig folkskollärare, för vilken tjänstebostads- bidraget ju utgår med 160 kronor.
Efter 1944 års ändring gälla följande bestämmelser i fråga om tjänstebo- stadsbidraget :
»1. Tjänstebostadsbidrag skall till skoldistrikt utgå för sådan lärare, för vilken distriktet enligt 3 5 2 mom. kungörelsen den 10 december 1937 (nr 999) angående statsbidrag till avlöning av lärare vid folk- och småskolor m. m. skal-l verkställa avdrag med belopp motsvarande hyresavdraget.
Tjänstebostadsbidraget utgör för år räknat 160 kronor för ordinarie folkskollärare , och 80 kronor för annan lärare. ) Där distriktet förhyr bostad för lärares räkning, må dock bidraget icke överstiga den av distriktet erlagda hyran.
2. Statsbidrag utgår icke för tjänstebostad, som tillkommit utan kostnad för skol- distriktet. För tjäns'tebostad, till vars uppförande utgått bidrag av statsmedel, utgår statsbidrag med så stor del av det enligt mom. 1 eljest utgående bidraget, som läns- styrelsen vid prövning finner svara mot skoldistriktets egen andel i kostnaden.
3. Tjänstebostadsbidraget beräknas efter samma grunder och tidsenhet som den kontanta avlöningen till vederbörande lärare. Beträffande extra lärare och pensio- nerad lärare, som avses i 49 % folkskolans avlöningsreglemente, skall bidraget för varje dag, läraren innehar anställning, utgöra 1/273 av årsbeloppet.
4. Såsom villkor för utgående av tjänstebostadsbidrag gäller, att skoldistriktet med avseende ä vederbörande lärare fullgjort vad i gällande författning är före- skrivet om tillhandahållande av tjänstebostad.»
Enligt vad de sakkunniga ha sig bekant, har det i 4:e punkten av de ovan återgivna bestämmelserna om tjänstzebostadsbiwdrag stadgade villkoret i verk- ligheten knappast någon gång tillämpats. Hänsyn har alltså ej tagits till att anvisad tjänstebostad ej stått i överensstämmelse med boställsordningens bestämmelser eller att tjänstebostad icke anvisats, då så bort ske.
Slutligen må nämnas, att från och med år 1917 finnes i % 53 folkskole- stadgan intagen en föreskrift, att Skolråd skall inhämta yttrande från statens folkskolinspektör, då fråga är om uppförande för skola av ny byggnad, »vare sig byggnaden är ämnad att inrymma lärorum eller andra för skolans bruk avsedda lokaler eller lärarbostad». Yttrandet skall avse den tilltänkta tomtens läge och ändamålsenlighet samt, sedan ritningarna med tillhörande» beskrivning blivit uppgjorda, de särskilda lokalernas eller lekplatsens lämp- i lighet för sitt ändamål. I tillämpliga delar skall detsamma gälla, »dä redan |” befintlig byggnad av angivna slag skall ombyggas, tillbyggas eller på annat I sätt förändras eller då för annat ändamål uppförd byggnad skall för skol- bruk anordnas».
KAPITEL 2.
Vissa statistiska uppgifter rörande tjänstebostäder för lärare vid folk- och småskolor.
Under sommaren 1942 anhöllo de sakkunniga _ genom statens folkskol- inspektörers förmedling _ hos samtliga skolstyrelser i landet om vissa upp- gifter rörande tjänstebostäder för lärare vid folk- och småskolor. Uppgifterna skulle avse vårterminen 1942 och lämnas på så sätt, att Skolrådets eller skol- styrelsens ordförande ifyllde ett formulär med vissa av de sakkunniga upp- ställda frågor. De upplysningar, de sakkunniga önskade, rörde för varje skol- distrikt dels antalet inom distriktet anställda lärare av olika slag med un- dantag för vikarier, dels antalet lärare, som innehade tjänstebostäder, dels antalet tjänstebostäder, som ytterligare erfordrades utöver de redan befintliga, dels ock i vissa avseenden beskaffenheten av de befintliga tjänstebostäderna.
I anledning av nämnda anhållan ha de sakkunniga erhållit önskade upp— lysningar beträffande 2 454 skoldistrikt, d. v. 5. så gott som samtliga distrikt i landet. Upplysningarna giva vid handen bland annat följande. Under vårter- minen 1942 funnos i dessa distrikt sammanlagt 23 229 lärare, varav 13 376 folkskollärare och 9853 småskollärare, biträdande lärare och lärare vid mindre folkskolor. Tjänstebostäder funnos vid samma tid för sammanlagt 14 314 av de nämnda lärarna, nämligen för 8062 folkskollärare och för 6 252 småskollärare och därmed likställda lärare. Enligt skolmyndigheternas uppgifter erfordrades under vårterminen 1942 ytterligare 1 444 tjänstebostä- der, varav 866 för folkskollärare och 578 för småskolllärare o. d.
Uppgifter saknas emellertid för Stockholm och Göteborg samt för vissa andra städer och större samhällen, rörande vilka vederbörande folkskol- inspektör i regel meddelat, att ifrågavarande skoldistrikt icke anvisade tjänstebostäder till några lärare. De lämnade uppgifterna synas ock tyda på, att i orter, där det kan antagas, att hyresmarknad finnes, tjänstebostäder förekomma i ringa utsträckning eller ock bostäder, som tidigare använts så— som tjänstebostäder, numera icke nyttjas som sådana. Skäl finnas därför för antagandet, att tjänstebostadsfrågan har ringa betydelse för orter med hyresmarknad.
De sakkunniga ha ansett det riktigast att i den utförliga statistiska behand- lingen av de lämnade uppgifterna såvitt möjligt endast medtaga de skol- distrikt, där tjänstebostadsfrågan är eller kan förmodas vara aktuell. Bästa bilden av problemet skulle man därvid — med hänsyn till vad ovan sagts —— erhålla, om man i statistiken endast medtoge de uppgifter, som avse orter,
% !
där hyresmarknad icke finnes. Detta önskemål går dock ej att helt realisera, bland annat därför att många skoldistrikt omfatta både orter med hyres- marknad och orter utan sådan och därför att det mången gång kan vara svårt att avgöra, om hyresmarknad finnes eller ej. Ett steg i önskad riktning tar man dock, om man ur statistiken utesluter städer och köpingar, som äro självständiga skoldistrikt. Dessa torde nämligen med relativt stor säkerhet kunna förutsättas ha hyresmarknad. Någon ytterligare nedskärning av ma- terialet torde emellertid icke kunna göras utan att resultatet av den statis— tiska behandlingen blir osäkert.
Ovan angivna synpunkter ha föranlett de sakkunniga att låta den statistik som här framlägges omfatta samtliga skoldistrikt med undantag för de stä- der och köpingar, som bilda självständiga skoldistrikt. Efter denna ned— skärning omfattar det statistiska materialet uppgifter från 2 292 skoldistrikt.
Som ovan nämnts, avse samtliga uppgifter förhållandena under vårter— minen 1942.
Antalet befintliga tjänstebostäder.
Inom de nämnda 2 292 skoldistrikten funnos vid angivna tid 13 814 med tjänstebostad försedda lärare vid folk- och småskolor. Detta motsvarade 73,7 procent av det totala antalet lärare av angivna slag inom samma skoldistrikt (18 749).
Specificerade uppgifter för varje inspektionsområde angående antalet lä- rare och antalet tjänstebostäder samt det procentuella förhållandet mellan de senare och de förra återfinnas i tabell A.
Såsom av kolumn 4 av tabellen framgår, förelågo högst betydande varia- tioner i fråga om det procentuella förhållandet mellan antalet med tjänste- bostad försedda lärare och det totala antalet lärare inom varje inspektions- område (nämnda förhållande för enkelhetens skull här kallat tjänstebostads-- procenten). Högsta tjänstebostadsprocenten är 91,1, men sjutton inspektions— områden uppvisa en tjänstebostad'sprocent överstigande 85,0. Lägsta tjänste— bostadsprocenten ha de norrländska inspektionsområdena, särskilt de i Väs- terbotten och Norrbotten. Lägsta tjänstebostadsprocenten av all-a (29,4) upp- visar Norrbottens norra inspektionsområde. De sydligare landsdelarnas högre tjänstebostadsprocent framgår ock av följande tablå:
Summa befintliga Antal folk— tjänstebostäder Landsdel och små- .. i procent skollärare antal av antalet lärare Svealand ................ 4 742 3 809 803 Götaland .............. 8 691 7 060 81'2 Norrland .............. 5 316 2 945 554 13 814 737
Tab. A. Antalet lärare och tjänstebostäder samt tjänstebostadsprocenten för de särskilda inspektionsområdena.
(tjb = tjänstebostad)
Inspektionsområde
Folk— och små- skollärare
Endast småskol- lärare Endast folkskol- lärare Endast manliga folkskollärare
Endast kvinnliga folkskollärare
därav med tjb
därav med tj b därav med tib därav med D
i proc. av an- talet lärare
antal därav med b
antal i proc.
lärare av an- lärare
antal talet
lärare
antal
antal
talet
i proc. av an-
lärare
i proc. av an-
talet
lärare
i proc. av an-
talet
lärare
4 ,. (
10 13 16
Adde-"Sei '
tried HH
17. 18. 19. 20. 21.
Stockholmstraktens . . . . Roslagens............. Upplands... Södermanlands östra ..
» västra .
Östergötlands östra . . . .
» västra. .. Nordsmålands östra . . .. » mellersta » västra .. Sydsmälands västra . . . . : mellersta.. » östra Gotlands.......... Blekinge.......... Nordskånes östra .. » västra Sydskånes östra . . » västra. Hallands södra. . .
) 1101'1'3. . .
303 809 85"? 861 806 81'4 779 785 792 718 700 802 86'0 787 79%) 779 8613 857 888 825 909 31-3 83-5 86'6 901 852 8323 77'6 794 761 708 71'2 772 880 71-52 782 833 87-5 91-2 9043 86'3 93'6 29'8 791 849 832 773 798 781 77!) 81-2 724 690 825 84'6 754 800 741 857 55% 87-7 79-1 88%; 30-4 81-5 870 873 81'8 81-5 76'7 789 861 71-3 709 836 87-3 80'8 821 770 88'6 87-15 2382 Bio 91'9 292 766 808 783 699 766 801; 76-13 710 75'6 630 79.3 80-53 659 772 679 785 727 86.5
Göteborgstraktens
Bohusläns . . . . . . . Dalslands . . . . . . . Älvsborgs norra. » södra . Skaraborgs södra
» norra . Värmlands västra . . .
» mellersta
» östra Närkes Västmanlands västra
) östra . Dalarnas södra . .
) östra . .
» norra. . Gästriklands .. Hälsinglands södra.
» norra Medelpads Ångermanlands södra.
» norra.
Jämtlands södra. . . . . . > norra Västerbottens södra. . . .
» mellersta .
: norra. . . . Norrbottens södra . . . . .
» mellersta. .
» norra . . . . . Tornedalens...........
Emellertid finnes utanför Norrland ett inspektionsområde, nämligen Stock- holmstraktens, som har en tjänsrtebostadsprocent så låg, att den endast obe- tydligt överstiger Norrbottens norra inspektionsområdes. Orsakerna till det ringa antalet tjänstebostäder torde dock ej vara desamma såvitt gäller Stock- holmstraktens inspektionsområde och de norrländska inspektionsområdena. I Stockholmstraktens olika skoldistrikt har bebyggelsen länge varit så tät, att hyresmarknad funnits på många orter. Skoldistrikten behöva därför i regel ej förse sina lärare med tjänstebostäder. I de stora norrländska skol- distrikten med deras glesa bebyggelse är väl förhållandet det motsatta. Där har funnits och finnas ännu blott relativt få samhällen med hyresmarknad. De flesta lärarna hade därför behövt förses med tjänstebostäder. Men här har kommunernas alltför ringa ekonomiska förmåga försvårat uppförandet av tillräckligt antal tjänstebostäder. Om orsakerna äro de som här antytts, bör behovet av flera tjänstebostäder vara ringa i Stockholmstraktens in- spektionsområde men stort i de norrländska inspektionsområdena. Detta be- kräftas av de av skolmyndigheterna lämnade uppgifterna.
Av det sagda framgår, att tjänstebostadsprocenten icke utgör något mått på i vad mån man inom ett inspektionsområde tillgodosett behovet av tjänste- bostäder. Skall ett sådant mått erhållas, måste en jämförelse ske med upp- gifterna om antalet ytterligare erforderliga tjänstebostäder.
Av de förenämnda 13 814 tjänstebostäderna voro 7 751 tjänstebostäder för folkskollärare och 6 063 tjänstebostäder för smäskollärare, biträdande lärare och lärare vid mindre folkskolor. Detta innebär, att inom de skoldistrikt, varom nu är fråga, 73,6 procent av de 10 535 folkskollärarna och 73,8 pro- cent av de 8 214 småskollärarna, biträdande lärarna och lärarna vid mindre folkskolor voro försedda med tjänstebostäder. I 45 av landets 52 inspektions- områden innehade flertal-et av folkskollärarna tjänstebostad. Av de övriga lärarna hade i 46 inspektionsområden flertalet tjänstebostad. En jämförelse mellan tjänstebostadsprocenten för folkskollärare och för småskollärare o. d. i de särskilda inspektionsområdena visar, att 34 inspektionsområden voro procentuellt bättre försedda med småskollärarbostäder än med bostä- der för folkskollärare, medan motsatsen gällde för 18 inspektionsområden. Skillnaden i procenttal beträffande folkskollärare och småskollärare var dock inom många inspektionsområden ringa, i 6 områden mindre än en procent. Av de 15 norrländska inspektionsområdena voro 7, eller ungefär hälften, procentuellt bättre försedda med folkskollärarbostäder än med små- skollärarbostäder.
Under vårterminen 1942 gällde fortfarande olika bestämmelser i fråga om storleken av tjänstebostad för manlig folkskollärare och tjänstebostad för kvinnlig folkskollärare. Inom de skoldistrikt, som omfattas av denna sta- tistik, funnos vid nämnda tid 6 738 manliga och 3 797 kvinnliga folkskol- lärare. Av dessa voro med tjänstebostad försedda 5175 manliga och 2 576 kvinnliga lärare, motsvarande respektive 76,8 och 67,8 procent av antalet lärare av nämnda slag. De manliga lärarnas tjänstebostäder, som voro 2 599
flera än de kvinnliga lärarnas, utgjorde 66,8 procent av hela antalet folk— skollärarbostäder, medan de kvinnliga lärarnas tjänstebostäder endast ut- gjorde 33,2 procent av nämnda antal. Tjänstebostadsprocenten var störst för de manliga folkskollärarna i samtliga inspektionsområden med undantag av fyra.
Behovet av nya tjänstebostäder.
Enligt de lokala skolmyndigheternas av folkskolinspektörerna granskade uppgifter erfordrades vårterminen 1942 inom de skoldistrikt, som omfattas av denna statistik, ytterligare 1 432 tjänstebostäder för lärare vid folk— och småskolor, därav 856 bostäder för folkskollärare och 576 bostäder för små- skollärare, biträdande lärare och lärare vid mindre folkskolor. Detta behov motsvarade 7,6 procent av sammanlagda antalet av omförmälda lärare samt 8,1 respektive 7,0 procent av antalet folkskollärare respektive antalet små- skollärare och därmed jämställda lärare. Från en annan synpunkt sett be- tyder det, att antalet tjänstebostäder för folkskollärare behöv-de ökas med 10,8 procent av det dåvarande antalet och antalet tjänstebostäder för öv- riga lärare med 9,2 procent av det dåvarande antalet.
Anm. Bland dessa 1 432 nya tjänstebostäder finnas några, som av särskilda skäl icke erfordrades vårterminen 1942 (exempelvis därför att den dåvarande läraren bebodde egen villa eller 'var gift och bodde hos sin make) men som beräknas kom- ma att erfordras 'vid lärarombyte. Det har ansetts riktigast att medtaga även dessa tjänstebostäder såsom nu erforderliga, då ju behovet av dem när som helst kan bliva aktuellt.
De olika landsdelarnas behov av nya tjänstebostäder framgår av följande
( tabell: Antal ytterligare erforderliga tjänstebostäder , L a n d 5 d e 1 för folk- för små- S a skollärare skollärare umm Svealand .............. 142 83 225 . Götaland .............. 215 118 333 ( Norrland .............. 499 375 874 ( 856 576 1 432
Av de 2 292 skoldistrikt, som omfattas av denna statistik, ha 1828 (eller
, 79,8 procent) angivits vara utan behov av ytterligare tjänstebostäder. Endast 464 skoldistrikt (eller 20,2 procent av hela antalet) anse sig ha behov av ( flera tjänstebostäder. En undersökning av hur många nya bostäder som er- fordras inom vart och ett av dessa 464 skoldistrikt visar följande. I 249 distrikt anser man sig ha behov av en ny tjänstebostad, medan man i 94 distrikt anser sig behöva två nya tjänstebostäder och i 39 distrikt tre nya tjänstebostäder. Av de återstående 82 skoldistrikten hava 6-0 angivit behov varierande mellan 4 och 11 nya tjänstebostäder och 22 angivit behov varie-
rande mellan 12 och 56 nya tjänstebostäder. De sistnämnda distrikten äro alla belägna i Norrland.
Grupperas inspektionsområdena efter antalet nya tjänstebostäder, som yt- terligare erfordras inom vart och ett av dem, erhålles följande summariska
uppställning:
1— 10 nya tjänstebostäder erfordras i 9 insp.-område(n), 11— 20 >> >> » » 23 » » , 21— 30 » » » >, 9 » » , 31— 40 >> » » t 3 >> » 41— 50 » >> >> >> 1 » >> 51— 60 >> » >> » 1 » *) _ Öl.—_ 70 » :> » ) 0 :> >> , 71— 80 » >) >, ) 0 :> :. , 81— 90 » >> » » 3 :> » , 91—100 » » ) >> 1 » » ,
flera än 100 » » >> » 2 >; —- _
Specificerade uppgifter angående behovet av ytterligare tjänstebostäder i de särskilda inspektionsområdena återfinnas i tabell B.
Anm. För Norrbottens mellersta inspektionsområde har _ såsom framgår av ta- bell B — uppgivits anmärkningsvärt låga siffror i fråga om antalet erforderliga nya tjänstebostäder. De sakkunniga ha i anledning härav erhållit följande upplysningar från 'folkskolinspektören i området. De låga siffrorna för vårterminen 1942 hade berott dels på att inspektören varit mycket restriktiv vid sin granskning av de upp- givna behoven, dels ock på att många av lärarna då icke önskat att tjänstebostäder skulle uppföras. Av skilda orsaker, främst de minskade hyresmöjlighet—erna och de ökade bränslekostnaderna samt den på grund av bl. a. nativitetsökningen alltfort skeende utökningen av antalet lärartjänster, vore förhållandena nu annorlunda. Folkskolinspektören uppskattade det vid årsskiftet 1944/45 föreliggande behovet av ytterligare tjänstebostäder inom inspektionsområdet med undantag av städerna till 60 folkskollärarbostäder och 40 småskollärarbostäder. Med hänsyn till att de nu- varande svårigheterna att förhyra bostäder torde vara övergående, ansåge dock folkskolinspektören, att uppförandet av 32 folk- och 23 småskollärarbostäder skulle täcka behovet under avsevärd tid framåt.
Vissa uppgifter om de befintliga tjänstebostädernas beskaffenhet.
I denna del av de av de sakkunniga utsända formulären ha de lokala skol- myndigheterna i de skoldistrikt, som denna statistik omfattar, redovisat sam- manlagt 13 928 tjänstebostäder för lärare vid folk- och småskolor. Detta an- tal är något större än det antal lärare, som uppgivits ha tjänstebostad (13 814). Någon orsak till denna bristande överensstämmelse har icke angi- vits, men man torde kunna utgå från att orsaken är, att en del lärartjänster indragits och till följd därav vissa tjänstebostäder stå obegagnade. Det torde få anses riktigt, att skolmyndigheterna medtagit även dessa, när det gällt en undersökning av de befintliga tjänsteb-ostädernas beskaffenhet.
De sakkunniga indelade i sitt frågeformulär tjänstebostäderna efter deras beskaffenhet i följande fyra kategorier:
Tab. B. Specificerade uppgifter angående behovet av ytterligare tjänstebostäder ! de särskilda inspektionsområdena.
Ytterligare erforderliga tjänstebostäder
för för för folk- och
I 11 5 p e k t t 0 n s 0 m r ä (1 e folkskollärare småskollärare småskollärare
? i % av i % av i % av antal antalet antal antalet antal antalet
lärare lärare lärare
1. Stockholmstraktens ................ 3 20 — 0 3 115
2. Roslagens ......................... 15 63 10 61 25 6'2 ; 3. Upplands ......................... 23 96 13 7'3 36 86 | 4. Södermanlands östra ............... 9 4-5 4 28 13 38 5. » västra ............. 7 3'6 3 22 10 30
6. Östergötlands östra ................ 16 81 10 74 26 7'8
7. » västra ............... 2 08 1 06 3 07
8. Nordsmålands östra ............... 13 58 8 5"? 21 5'7
9. » mellersta ........... 5 24 7 49 12 34 10. » västra .............. 8 46 11 97 19 66 11. Sydsmålands västra ............... 13 66 6 39 19 5'4 12. » mellersta ............. 9 40 7 41 16 41 13. » östra ................. 10 39 2 10 12 27 14. Gotlands .......................... 6 26 11 71 17 44 15. Blekinge .......................... 11 4'2 8 46 19 4'3 16. Nordskånes östra .................. 9 34 5 26 14 3'1 17. ) västra ................ 9 31) 6 3'6 15 3'8 18. Sydskånes östra ................... 12 3'6 3 1'5 15 28 19. » västra .................. 12 49 2 12 14 it"-& 20. Hallands södra .................... 10 4'9 Ö 2"? 15 39 21. » norra ................... 11 60 4 26 15 4'4 22. Göteborgstraktens ................. 13 58 1 07 14 37
; 23. Bohusläns ......................... 14 87 3 1'9 17 54 i 24. Dalslands ......................... 6 3'8 5 3'1 11 33 25. Älvsborgs norra ................... 9 47 5 3'6 14 43 26. » södra ................... 5 27 4 2": 9 27 27. Skaraborgs södra .................. 5 26 2 16 7 21 28. ) norra .................. 7 3'2 2 1'3 9 24 29. Värmlands västra ................. 13 61 9 61 22 61 30. » mellersta ............... 9 40 5 33 14 3'7 31. » östra ................... 15 8'2 7 57 22 7'2 32. Närkes ............................ 4 19 1 0' 7 5 ]'4 33. Västmanlands västra .............. b 27 4 3'3 9 29 34. » östra ................ 10 4-1 9 51 19 4-5 35. Dalarnas södra .................... 6 4'1 6 4'8 12 44 36. ) östra ..................... 14 8' t 11 86 25 8'3 37. » norra .................... 9 48 1 08 10 32 38. Gästriklands ....................... 35 19'1 13 86 48 144 39. Hälsinglands södra ................. 14 7'8 9 53 23 6'6 40. » norra ................ 25 13"? 12 69 37 104 41. Medelpads ......................... 19 7'3 11 60 30 68 42. Ångermanlands södra .............. 4 1'9 7 42 11 29 43. norra ........... 17 11'3 18 101 35 106 44. Jämtlands södra ................ 14 82 14 84 28 8'3 45. ) norra ................... 29 17'6 29 161 58 168 46. Västerbottens södra ................ 47 229 37 23'4 84 231 47. » mellersta ............ 50 305 66 258 116 27'6 48. norra ................ 58 322 42 19 7 100 25 6 49. Norrbottens södra ................. 44 341 42 27'6 86 306 50. » mellersta .............. 11 126 8 66 19 9'1 3 51. » norra ................. 50 27'0 31 21'8 81 24 8 t 52. Tornedalens ....................... 82 339 36 1713 118 264
a) tjänstebostäder med bekvämligheterna vatten, avlopp, elektriskt ljus, centralvärme, badrum och vattenklosett;
b) tjänstebostäder med bekvämligheterna vatten, avlopp, elektriskt ljus och centralvärme;
c) tjänstebostäder med bekvämligheterna vatten, avlopp och elektriskt ljus; samt
d) tjänstebostäder, i vilka vatten, avlopp och elektriskt ljus saknas helt eller delvis.
Anm. En mycket stor procent av de redovisade bostäderna äro icke sådana, att de direkt äro hänförliga till viss av de angivna typerna av bostäder. I en stor mängd fall har skolmyndigheten, sedan en bostad antecknats vid viss bokstav, genom strykningar eller tillägg angirvit, att bostaden har en särskild beskaffenhet, avvikande från den vid bokstaven angivna. I dessa fall har i de sakkunnigas pri- mära statistik bostaden hän-förts till den bostadstyp den så att säga »täcker», och de överskjutande bekvämligheterna ha i marginalen anmärkt-s såsom tillägg. Så har t. ex. en bostad, som av skolmyndigheten upptagits under a) men för vilken ordet »badrum» överstrukits, i statistiken redovisats såsom tjänstebostad av typen b) med en marginalanteckning, att bostaden dessutom är försedd med vattenklosett. Särskilt omfattande har den ändring i detta hänseende varit som berört bostäder, för vilka vatten, avlopp eller elektriskt ljus saknas. I många fall ha nämligen dy- lika bostäder, om de haft några andra bekvämligheter, upptagits under a) eller b) med angivande av att vatten, arvlopp eller elektrisk-t ljus saknas. Då det ansetts rik— tigast att i statistiken icke under a), b) eller c) redovisa någon bostad, som saknar primärbekvämligheterna vatten, avlopp och elektriskt ljus eller någon av dessa, har en sådan bostad alltid hänför-ts till typen (1) med marginalanteckning om den eller de ytterligare bekvämligheter, som finnas.
En allmän översikt över de 13 928 redovisade tjänstebostäderna giver vid handen,
att 991 bostäder eller 7,12 procent äro a)-bostäder,- att 3820 bostäder eller 27,43 procent äro b)-bostäder; att 14292 bostäder eller 30,82 procent äro c)-bosläde1'; att 4 825 bostäder eller 34,63 procent äro d)—bostäder. De olika bostadstyperna fördela sig inom skilda landsdelar på följande sätt:
Tjänstebostäder av varje typ. Antal och i procent av :Summa tjänstebostäder» Summa Landsdel tjänste- a b c d bostäder Antal % Antal % Antal % Antal % Svealand ............ 342 89 1 000 259 1 415 36'7 1 099 285 3 856 Götaland ............ 478 67 2 037 287 2 167 305 2 418 341 7 100 Norrland ............ 171 58 783 263 710 23'9 ] 308 44'0 2 972 991 71 3 820 27'4 4 292 308 4 825 347 18 928
De olika bostadstypernas förekomst inom de särskilda inspektionsområdena framgår av tabell C.
De hittills gjorda översikterna ha visat tjänstebostäderna sammanförda gruppvis efter den bokstav, under vilken de redovisats. De sakkunnigas frå-
Tab. C. De olika bostadstypernas förekomst inom de särskilda inspektionsområdena.
Antal tjänstebostäder av typen Summa
Inspektionsområde tjänste-
b c d bostäder i 1. Stockholmstraktens .............. 11 32 16 15 74 2. Roslagens ..................... 14 66 103 140 323 3. Upplands ........... . . . . . 21 92 155 92 360 4. Södermanlands östra ........... 34 77 132 62 305 5. ) västra ........... 23 36 147 67 273 6. Östergötlands östra .............. 12 56 117 85 270 7 » västra ............. 54 90 103 71 318 8. Nordsmålands östra ............. 9 20 111 145 285 9. » mellersta ......... 6 17 103 153 279 10. » västra ............ 32 20 71 85 208 11. Sydsmålands västra ............. 8 33 78 131 250 12. » mellersta ........... 5 42 99 175 321 13. » östra ............... 7 29 127 229 392 14. Gotlands ........................ 13 93 36 138 280 15. Blekinge ........................ 3 47 96 203 349 16. Nordskånes östra ................ 17 74 178 89 358 ' 17. » västra .............. 40 174 100 36 350 18. Sydskånes östra ................. 30 186 202 43 461 19. » västra ................ 42 182 135 11 370 1 20. Hallands södra ................. 19 105 96 105 325 , 21. ) norra ................. 39 98 96 68 301 1 22. Göteborgstraktens . ............. 25 108 29 60 222 23. Bohusläns ....................... 14 94 45 127 280 24. Dalslands ....................... 10 98 55 127 290 25. Älvsborgs norra. ................ 12 113 65 79 269 26. » södra ................. 33 67 101 65 266 27. Skaraborgs södra ................ 32 149 60 76 317 28. ) norra ................ 16 142 64 117 339 29. Värmlands västra ............... 11 59 90 137 297 30. » mellersta ............ 20 76 137 87 320 31. » östra ................ 23 54 84 104 265 32. Närkes .......................... 19 122 79 95 315 33. Västmanlands västra ............ 24 88 ' 97 60 269 34. ) östra ............. 28 92 182 64 366 35. Dalarnas södra .................. 41 54 59 76 230 36. ) östra .................. 61 68 59 44 232 37. » norra ................ 12 84 75 56 227 38. Gästriklands .................... 23 107 62 94 286 39. Hälsinglands södra .............. 17 82 115 91 305 40. » norra .............. 8 24 122 123 277 41. Medelpads ..................... 7 86 98 105 296 42. Ångermanlands södra ............ 11 93 75 67 246 43. » norra ............ 8 65 68 30 171 44. Jämtlands södra ................. 21 84 59 82 246 45. » norra ................ 18 47 41 112 218 46. Västerbottens södra .............. 16 51 23 108 198 47. » mellersta .......... 13 35 11 107 166 48. » norra ............. 2 33 8 75 118 49. Norrbottens södra ............... 8 9 4 64 85 50. » mellersta ............ 3 12 13 67 95 51. » norra ............... 15 37 5 45 102 52. Tornedalens ..................... 1 18 6 138 163
geformulär hade emellertid även en annan indelning av tjänstebostäderna, nämligen efter det slag av lärare, för vilket bostaden var avsedd, och — inom denna indelning — efter bostadens golvutrymme. En sammanställning av de
lämnade uppgifterna med hänsyn tagen jämväl till de sistnämnda synpunk- terna får följande utseende.
Antal redovisade tjänstebostäder mcd nedannämnda bekvämligheter
skrifter:
a) h) d) Slag av tjänstebostad v., avi., v avl c) v., avi., . ., ., Bostadens storlek 6ch elr-11135, el. ljus, v., avi., (ll-j;; Grupp- tralv., "år???" 0%.11121' saknas summa badrum värme ] helt el. o. WC delvis l. ijer för manliga eller kvinnliga folkskollärare om minst tre rum och i Svealand . . . . 211 463 586 266 1 526 kftik och .mid En siltmmaillagd solåv- i Götaland.... 311 1 011 937 722 2981 y a, som 1 5 or se mo svarar 0- . . ställsordningens föreskrifter beträf— l l Norrland. ' ' ' 107 354 240 252 933 fande bostad för manlig folkskollä- Gruppsumma 629 1808 1 763 1240 5440 rare: 2. _ ijer för manliga folkskollärare om I I Svealand ' ' ' ' 2 10 22 30 64 tre rum och kök med en samman— 1 Gotaland. - -- 4 20 42 47 113 lagd golvyta. som väsentligt under— i Norrland.... 0 5 14 7 26 stiger boställsordningens föreskrifter: Gruppsumma 6 35 78 84 203 3. ijer upplåtna till manliga folk— . skollärai'e, om två rum och kök med]! Svealand.... 3 12 33 32 80 en sammanlagd golvyta, som i stort 1 Götaland.... 1 14 20 34 69 sett motsvarar boställsordningens i Norrland. . . . 2 22 28 64 116 fare-skrifter för bostad av denna stor— Gruppsumma 6 48 81 130 265 4. . _ " . 1 Svealand . . . . 38 150 179 163 530 ijer for kvlnnlig folkskollärare om i Götaland 42 238 214 303 797 två rum och kök med en samman- . . lagd golvyta, som i stort sett mot— 1 Norrland.... 18 134 96 146 394 svarar boställsordningens föreskrifter: Gruppsumma 98 522 489 612 1 721 5. . ijer för kvinnlig folkskollärare om i Svealand - - -- 2 6 12 28 48 två rum och kök med en samman- i Götaland.... 4 21 26 69 120 lagd gglvytlzla, som väsentligt under- i Norrland. 0 6 17 30 53 s t" d . .. . _ lger os a sor nmgens foreskrlfter. Gruppsumma 6 33 55 127 221 6 ijer för småskollärare, biträdande . lärare och lärare vid mindre folkskolor [ Svealand ' ' ' ' 84 343 544 476 1 447 om ett rum och kök med en sam— i Götaland.. .. 111 720 899 1 127 2857 manlagd goåvyiah som i stort sett iNorrland.... 43 277 299 708 1327 mo ' " smä?” ”5 a sordnmgens ””* Gruppsumma 238 1340 1 742 2311 5631 ijer för småskollärare, biträdande . lärare och lärare vid mindre folkskolor ' Svealand ' ' ' ' 2 16 39 104 161 om ett rum och kök med en sam— i Götaland.. .. 5 13 29 116 163 manlagd golvyta, som väsentligt un— i Norrland. . .. 1 5 16 101 123 derstiger boställsordningens före— - Gruppsumma 8
I en anmärkning ovan har omförmälts, att skolmyndigheterna i många fall genom strykningar eller tillägg angivit, att viss tjänstebostad har en beskaf- fenhet, som avviker från den vid bokstaven angivna. Då dessa anteckningar verkställts för endast en del skoldistrikt, torde en statistisk behandling av de- samma för att uppvisa ifrågavarande tjänstebostäders särskilda beskaffenhet icke ha större värde. Emellertid äro anteckningarna talrikast beträffande d)- bostäderna. De avse där 1 213 av de redovisade 4825 bostäderna, d. v. s. ungefär 25 procent av hela antalet. Då ju dessutom denna grupp av bostäder är så omfattande och heterogen (den innefattar alla bostäder, som helt eller ", delvis sakna vatten, avlopp och elektriskt ljus, oberoende av om bostäderna ha en eller flera andra bekvämligheter), torde det kunna vara av intresse att närmare undersöka beskaffenheten av dessa 1 213 bostäder. Resultatet av en sådan undersökning framgår av följande tabell.
Antal Bostadens beskaffenhet tjänste- ? bostäder 1. Alla bekvämligheter saknas ............................ 45 2. Endast vatten finnes .................................. 0 3. Endast avlopp finnes .................................. 5 4. Endast el. ljus finnes .................................. 657 5. Endast centralvärme finnes ............................ 5 6. Endast vatten och avlopp finnas ........................ 91 ' 7. Endast vatten och el. ljus finnas ........................ 25 8. Endast avlopp och el. ljus finnas ...................... 179 9. Endast elektriskt ljus och centralvärme finnas .......... 113 10. Endast avlopp och centralvärme finnas .................. 14 11. Avlopp, elektriskt ljus och centralvärme finnas .......... 46 12. Vatten. elektriskt ljus och centralvärme finnas .......... 1 13. Vatten, avlopp och centralvärme finnas ................ 24 14- Vatten, avlopp, centralvärme och badrum finnas ........ 8 1 213
Det framgår av tabellen, att vatten finnes i 149 och saknas i 1 064 tjänste- bostäder, att avlopp finnes i 367 och saknas i 846 tjänstebostäder samt att elektriskt ljus finnes i 1 021 och saknas i 192 tjänstebostäder.
KAPITEL 3.
Allmänna synpunkter.
F olkskolans lärare äro kommunalt anställda. Till deras avlöning äger kom- mun uppbära bidrag av staten. Ett av villkoren för statsbidrag är, att lärar- nas avlöningsförmåner utgå i enlighet med vad därom stadgas, d. v. 5. enligt gällande avlönin-gsbestämmelser. Ett annat villkor är, att skoldistriktet (i regel sammanfallande med den borgerliga kommunen eller med en försam— ling) dä vissa förhållanden föreligga tillhandahåller lärare tjänstebostad (5 å statsbidragskungörelsen enligt den lydelse, paragrafen erhållit genom kungörelsen den 13 juni 1941, nr 463).
Beträffande tjänstebostads beskaffenhet ges en allmän regel i 5 52 folk- skolestadgan, nämligen att bostaden skall lämna »trygghet» ät innehavaren. Dessutom anges i samma paragraf, att i övrigt beträffande bostadsförmån åt lärare skall gälla vad därom är särskilt stadgat. Dessa mera specificerade be- stämmelser givas i boställsordningen. Om tjänstebostad av »tjänlig» beskaf— fenhet anvisas en lärare, är han enligt föreskrift i folkskolans avlöningsregle- mente skyldig att mottaga bostaden och lämna ersättning för den genom i avlöningsreglementet bestämt avdrag å avlöningen (hyres-avdrag). Uppfyller tjänstebostaden i väsentliga avseenden icke fordringarna i boställsordningen, skall hyresavdraget nedsättas med skäligt belopp.
Statsbidraget till lärares avlöning utgår i regel med ett belopp motsvarande hela avlöningen, minskad med det för vederbörande lärare gällande oredu— cerade hyresavdraget. Skoldistriktets andel i kostnaden för lärarens avlönan- de består alltså antingen i ett belopp motsvarande hyresavdraget eller ock i att distriktet tillhandahåller tjänstebostad åt läraren. I de fall, då skoldistrikt tillhandahåller tjänstebostad men hyresavdraget nedsatts, får distriktet även stå för så stor del av avlöningskostnaderna, som motsvarar hyresavdragets nedsättning. På grund av denna konstruktion av statsbidraget blir det i de fall, då tjänstebostad tillhandahålles in natura, i kostnadshänseende likgil- tigt för skoldistriktet men ej för läraren, hur stort det oreducerade hyresav- draget är. Om däremot tjänstebostad icke tillhandahålles utan skoldistriktet betalar läraren bruttolön, inverkar hyresavdragets storlek på skoldistriktets kostnader men ej på lärarens avlöning.
Staten bidrager emellertid icke endast till lärarnas avlöning utan lämnar även understöd till tjänstebostäder för lärare, det 5. k. tjänstebostadsbidra- get. Detta utgår dock oberoende av om tjänstebostad tillhandahålles eller ej och är fastställt till generella belopp (160 kronor för år för ordinarie folk- skollärare och 80 kronor för år för annan lärare).
Såsom i ett tidigare kapitel påpekats, fanns före ändringen år 1941 (SFS nr 463) av statsbidragskungörelsen icke i nämnda kungörelse någon uttryck- lig bestämmelse, som antydde när skyldighet förelåg för ett skoldistrikt att tillhandahålla tjänstebostad. Enligt de avlöningsbestämrnelser, som gällde från och med år 1901 till och med år 1937, skulle lärare utöver den kontanta lönen ha fri bostad och bränsle eller ersättning därför (»motsvarande er- sättning» enligt ordalagen i 1918 års avlöningsreglemente). Icke heller i dessa avlöningsbestämmelser angavs alltså, när skyldighet förelåg för skoldistrikt att tillhandahålla lärare tjänstebostad, utan bestämmelserna föreskrevo alle- nast två alternativa avlöningsförmäner: bostad in natura eller motsvarande ersättning. Grunden för skoldistrikts eventuella skyldighet att tillhandahålla tjänstebostad fick således sökas på annat håll. Icke så sällan torde sådan skyldighet ha förelegat av den anledningen, att läraren vid anställningen hos skoldistriktet tillförsäkrats rätt till tjänstebostad. Men även i andra fall har, såsom flera rättsfall utvisa, sådan skyldighet ansetts finnas. Rättsgrunden måste här vara att söka i skoldistrikts allmänna skyldighet enligt kommunal- lagarna och folkskolestadgan att sörja för folkundervisningen. Denna skyl- dighet kan icke anses fullgjord med mindre skoldistrikt tillser, att åtminstone varje mera varaktigt anställd lärare har möjlighet att erhålla tjänlig bostad i skolans närhet. Saknar läraren sådan möjlighet, kan därför föreläggande meddelas skoldistriktet att tillhandahålla läraren tjänstebostad. Även Vites- föreläggande synes härvid kunna givas.
Alltjämt torde skoldistriktens allmänna plikt beträffande folkskoleväsendet utgöra rättsgrunden för förelägganden att förse lärare med tjänstebostad. Genom 1941 års ändring i statsbidragskungörelsen har allenast uttryckligen angivits, i vilka fall statsbidrag kan innehållas av den anledningen, att tjäns- tebostad icke tillhandahållits. Men ändringen torde därutöver få anses ha den betydelsen, att därigenom indirekt preciserats, i vilka fall förelägganden kunna givas med stöd av den först angivna rättsgrunden.
Om ett skoldistrikt icke tillhandahåller tjänstebostad åt en lärare, ehuru distriktet är skyldigt därtill, kan för närvarande rättelse vinnas på två olika vägar. Antingen gör läraren framställning till skoldistriktet om att bliva an— visad tjänstebostad. Avslår distriktet hans framställning, äger han besvära sig däröver hos länsstyrelsen eller anhålla hos länsstyrelsen om åläggande för skoldistriktet att tillhandahålla honom tjänstebostad.1 I sista hand kan ärendet prövas av regeringsrätten. Eller ock kan länsstyrelsen, med hänsyn till att distriktet icke uppfyllt ett av de i 5 & statsbidragskungörelsen upp- ställda villkoren, innehålla statsbidraget till den ifrågavarande lärarens av- löning eller eventuellt till samtliga inom distriktet anställda lärares avlöning.
* De sakkunniga vilja i detta sammanhang framhålla, att de förutsätta, att länsstyrelsen äger på grund av stadgandet i 6 5 1 mom. 5 punkten landshövdinginstruktionen (SFS nr 902/1937) upptaga mål och ärenden angående folk- och smäskollärarnas tjänstebostäder, ehuru tillhanda- hållandet av tjänstebostad efter 1937 års lönereglering icke är någon egentlig avlöningsförmån. Regeringsrättens praxis synes icke tyda på att någon ändring inträtt i länsstyrelsernas rätt att upptaga ifrågavarande mål och ärenden.
Innehållandet syftar då närmast till att framtvinga statsbidragsvillkorets full- görande. Besvär över länsstyrelsens beslut avgöres även i detta fall av rege- ringsrätten.
Det sistnämnda sättet att vinna rättelse är emellertid behäftat med vissa olägenheter. För att statsbidrag skall innehållas, måste i själva statsbidrags— ärendet utredas och konstateras, att skoldistriktet i det speciella fallet verk- ligen haft skyldighet att tillhandahålla tjänstebostad och att distriktet under- låtit att fullgöra denna sin skyldighet. En annan och kanske betydelsefullare olägenhet är, att beslutet om innehållande av statsbidrag faller till tiden efter utgången av det redovisningsår, som statsbidraget avser. Om ett skoldistrikt i ett tveksamt fall ansett sig icke ha skyldighet att tillhandahålla viss lärare tjänstebostad, kan alltså efter redovisningsårets utgång beslut fattas, att di- striktet rätteligen haft sådan skyldighet och att distriktet, eftersom det icke fullgjort sin skyldighet, icke skall äga uppbära statsbidrag. Måhända har icke ens krav framställts hos skoldistriktet att tillhandahålla sådan bostad. Och i varje fall saknas garanti för, att distriktet från det sådant krav fram- ställs haft skälig tid att åstadkomma rättelse. Det torde vara denna olä- genhet, som medfört, att i de fall, då frågan dragits under regeringsrättens bedömande och regeringsrätten ej gjort ändring i länsstyrelsens beslut att innehålla statsbidrag, Kungl. Maj:t i statsrådet så gott som undantagslöst på regeringsrättens tillstyrkan medgivit, att skoldistriktet, därest andra hinder ej mötte, ändock finge uppbära det rätteligen innehållna statsbidragsbe- loppet.
Vad härefter angår spörsmålet om tjänstebostädernas beskaffenhet, inne- sluter detta i sig frågan, vilka krav man skall anses ha rätt att ställa på tjänstebostäder för lärare vid folk- och småskolor, och frågan, hur man skall kunna åstadkomma, att tjänstebostäderna verkligen givas den beskaf- fenhet, som författningarna bestämma.
Den nuvarande bos-tällsordningen, som utfärdats år 1937 men tillkommit genom en blott formell revision av 1918 års boställsordning, innehåller före- skrifter om hur en tjänstebostad skall vara beskaffad i olika avseenden. Dessa föreskrifter äro ibland mycket specificerade, så t. ex. bestämmelserna i 4 & angående rummens inredning. Andra bestämmelser, som vore behöv— liga, saknas helt. Så är i åtskilliga hänsenden fallet, när det gäller be- stämmelser om tjänstebostads bekvämligheter.
Om ett skoldistrikt, som är skyldigt tillhandahålla en lärare tjänstebostad, visserligen gör detta men tillhandahåller en tjänstebostad som icke uppfyller de i boställsordningen givna bestämmelserna, kan — enligt vad rättspraxis synes utvisa _ för närvarande rättelse sökas på någon av de förut angivna vägarna, genom lärarens begäran om föreläggande för skoldistriktet eller genom länsstyrelsens beslut om innehållande av statsbidrag. Vid bedömandet av frågan, vilka möjligheter som för närvarande stå en lärare till buds, om han önskar få sin tjänstebostad förbättrad till överensstämmelse med bo- *ställsordningens föreskrifter, måste emellertid här först observeras följande. Enligt 37 & folkskolans avlöningsreglemente är en lärare skyldig att mottaga
en tjänstebostad, så snart den är »av tjänlig beskaffenhet», och av sista styc- ket av 38 å i samma avlöningsreglemente framgår, att en tjänstebostad kan vara av tjänlig beskaffenhet, även om den »i väsentliga avseenden» ej upp- fyller fordringarna i boställsordningen. Saknas överensstämmelsen med bo- ställsor-dningens fordringar, skall nedsättning av hyresavdraget äga rum. De angivna stadgandena i folkskolans avlöningsreglemente innebära tydligen, att läraren i en viss situation, nämligen vid mottagandet av en tjänstebostad, måste acceptera en bostad, som till och med i väsentliga avseenden icke upp- fyller fordringarna i boställsordningen, och nöja sig med hyresnedsättning i proportion till bristen eller bristerna.
Som ovan angivits finnas dock de två möjligheterna till framtvingande av förbättringar. Föreläggande för skoldistrikt att förbättra tjänstebostad har — efter vad av regeringsrättens årsbok framgår —— under åren 1920—1944 givits av länsstyrelserna och regeringsrätten i en hel del fall. I föreläggande:- na har man därvid använt olika uttryck. Ibland har skoldistriktet ålagts att försätta viss tjänstebostad »i laga skick». Andra gånger åter har länsstyrel- sen eller regeringsrätten direkt angivit, vad åläggandet skulle innebära. Ex- empel härå äro uttryck såsom »förse viss tjänstebostad med hushållskällar—e», >>låta uppföra tvättstuga» till viss tjänstebostad, >>verkställa de reparationer å golven i H:s lärarbosta-ds kök och matrum», vilka föreslagits vid besiktning en angiven dag, eller vidtaga åtgärder för viss tjänstebostads förseende med vatten. Det synes sannolikt, att vid dylika måls avgörande även skälighets- synpunkter tillmätts betydelse, så att man icke endast frågat efter, om bosta- den stått i överensstämmelse med boställsordningens föreskrifter, och, om så ej varit fallet, givit föreläggande, utan även frågat sig, om det kunde vara skäligt att för den anmärkta bristens skull giva ett föreläggande. I den mån ekonomiska synpunkter härvid beaktats, måste beträffande ekonomiskt mindre bärkraftiga skoldistrikt den icke tillfredsställande följden ha blivit, att förelägganden ansetts icke böra givas i fråga om mera betydelsefulla och kostnadskrävande ändringar, men däremot givits i fråga om smärre, mindre betydelsefulla förbättringar.
Ett annat sätt att —— om än indirekt — framtvinga förbättringar är, som ovan nämnts, att statsbidraget till lärarens avlöning innehålles. Såsom rätts- lig grund för en sådan åtgärd gällde under tiden 1919—1937 stadgandet i 18 5 d) av 1918 års avlönings- och statsbidragskungörelse (SFS nr 760/1918), att ett villkor för erhållande av statsbidrag till en lärares avlöning skulle vara, att »lärarens avlöningsförmåner, såväl den kontanta avlöningen som ock naturaförmånerna» fullt motsvarade vad i sådant avseende stadgades. Under den tid, detta stadgande ägde giltighet, var frågan om statsbidrags innehållande i anledning av brister å tjänstebostad föremål för regerings- rättens prövning i ett tiotal fall. Regeringsrättens beslut blev dock varje gång, att av vederbörande länsstyrelse meddelat beslut om innehållande av stats- bidrag upphävdes. Ordalagen i dessa regeringsrättens beslut synas tyda på att regeringsrätten i varje mål verkställt en skälighetsprövning och därvid ej funnit det skäligt, att de -i målet upplysta bristerna skulle föranleda stats-
bidragets innehållande för det ifrågavarande redovisningsåret. Men härav be- höver icke utan vidare följa, att förelägganden om dessa bristers avhjälpande icke skulle kunnat erhållas.
I 1937 års statsbidragskungörelse (SFS nr 999/1937) inskränktes villkoret så, att det stadgades att »lärarnas avlöningsförmåner» skulle utgå »i enlig- het med vad därom är stadgat». Genom den samma år verkställda löneregle- ringen upphörde emellertid tjänstebostad att vara en egentlig avlöningsför- mån. Först genom kungörelsen den 13 juni 1941, nr 463, gavs — såsom lika- ledes är ovan nämnt — en uttrycklig bestämmelse om att ett villkor för statsbidrags utgående skulle vara, att skoldistriktet tillhandahölle tjänste- bostad åt lärare i vissa angivna fall. Även om härvid ej föreskrevs något om beskaffenheten av den tjänstebostad, som skulle tillhandahållas, torde det icke vara helt uteslutet, att stadgandet skulle kunna åberopas som stöd för ett innehållande av statsbidrag, när tjänstebostad, som tillhandahållits, varit av icke lagenlig beskaffenhet, d. v. s. ej »tjänlig». Sådant innehållande kan dock icke ske i andra fall, än då vederbörande skoldistrikt är skyldigt att tillhandahålla tjänstebostaden i fråga. Har skoldistriktet icke sådan skyldig- het, är ju tjänstebostadens tillhandahållande icke något villkor för statsbi- dragets utgående.
Slutligen kan läraren påkalla syn å bostaden jämlikt 10 5 av gällande bo- ställsordning. Synen förrättas av statens vederbörande folkskolinspektör eller annan lämplig person, som skolöverstyrelsen efter framställning av inspektö- ren förordnar. I syneprotokollet skall bland annat anteckning göras om be- fintliga brister och skador å tjänstebostaden. Folkskolinspektören skall vid inspektion, som förrättas närmast efter ett år från syneförrä'ttningen, tillse, att vid synen anmärkta reparationer bli vit verkställda.
Denna syn är icke någon »laga syn» i vanlig mening, d. v. s. syn av valda ojäviga män, vilkas beslut vinna laga kraft, om de ej överklagas hos dom— stol. Syn enligt 10 å boställsordningen förrättas av en enda person, som dess- utom aldrig är utsedd av parterna. Dessas medverkan vid synen inskränker sig till att de skola vara närvarande vid syneförrättningen, Skolstyrelsen ge- nom ombud och lärarna personligen eller genom ombud. Parterna ha icke rätt att inverka på besluten eller få sin mening antecknad till protokollet. — Mottätter sig skoldistriktet: att vidtaga en i syneprotokollet angiven åt- gärd, torde den ej kunna genomdrivas på grund av synen utan framställning måste göras till länsstyrelsen, att denna måtte giva föreläggande för den felande att vidtaga åtgärden i fråga. I själva verket torde boställsordningens syn endast utmynna i en anvisning till parterna, huru tjänstebostaden enligt syneförrättarens mening bör förbättras.
Bestämmelsen om skoldistrikts skyldighet att tillhandahålla tjänstebostad kräver i ett bruttolönesystem ett komplement i form av en bestämmelse om lärares skyldighet att mottaga tjänstebostad. Lärarens skyldighet är för när- varande fastslagen i 37 % folkskolans avlöningsreglemente.
Av de statistiska uppgifterna i kapitel 2 framgår, att de lokala skolmyn- digheterna angivit ett behov av ytterligare 1432 tjänstebostäder. Även om i några fall dessa bostäder icke behövas för närvarande utan först vid en senare tidpunkt, borde det övervägande flertalet av dem nu vara anvisade såsom tjänstebostäder åt lärare. Detta måste betyda, att skoldistrikten i ett mycket stort antal fall icke uppfylla statsbidragsvillkoret att tillhandahålla lärare tjänstebostad, då så är nödvändigt. I många fall har denna under- låtenhet att tillhandahålla tjänstebostad föranlett, att lärare måst bosätta sig utanför skoldistriktet. Av anledningar, som de sakkunniga ej känna, ha folkskolinspektörerna emellertid ej ansett skäligt att föreslå innehållande av statsbidrag i dessa fall av underlåtet uppfyllande av statsbidragsvillkoren. Ibland torde inspektörerna härvid ha underlåtit att ingripa, därför att de varit av den uppfattningen, att skoldistriktet i det aktuella fallet ej varit skyldigt att tillhandahålla tjänstebostad. De sakkunniga betvivla ej, att folk- skolinspektörerna haft fullgoda skäl att icke föreslå innehållande av stats- bidrag i dessa fall, men vilja påpeka, att författningsbestämmelsen icke sy— nes lämna något utrymme för folkskolinspektörernas prövning i vidare mån än för avgörande av frågan, om skyldighet att tillhandahålla förelegat eller ej. Har skyldighet förefunnits, synes innehållande av statsbidraget ha bort följa, även om skäl förelegat för överseende med underlåtenheten.
Vidare framgår av de statistiska uppgifterna, att när tjänstebostäder till- handahållas-, de i ett stort antal fall icke uppfylla boställsordningens bestäm— melser.
( Vid en omarbetning av de gällande bestämmelserna beträffande folk- och ' småskollärarnas tjänstebostäder bör man enligt de sakkunnigas mening i första hand genom bestämda regler angiva, när ett skoldistrikt har skyl- dighet att tillhandahålla tjänstebostad och hur den tjänstebostad, som skol- distrikt tillhandahåller, skall vara beskaffad. Föreskrifter härom höra en- ligt de sakkunnigas mening intagas i folkskolestadgan, i vilken dock, be- träffande bostädernas beskaffenhet, hänvisning bör ske till boställsordning- en. Riksdagens bemyndigande för Kungl. Maj:t att utfärda ifrågavarande föreskrifter torde böra inhämtas, varigenom rättsgrund skapas för föreläg- ganden från myndigheternas sida såväl i fråga om skyldighet att tillhanda- hålla tjänstebostäder som beträffande bostadsförbättrande åtgärder. Utformandet av reglerna för när tjänstebostad skall tillhandahållas bör ske under ständigt aktgivande på grundorsaken till att denna skyldighet före- finnes, den nämligen, att kommunerna hava skyldighet att på ett lämpligt sätt ordna sitt skolväsen och att denna skyldighet icke kan fullgöras utan att kommunerna samtidigt tillse, att vid deras skolor mera varaktigt an- ställda lärare ha möjlighet att skaffa tjänliga bostäder åt sig i skolornas närhet. Garantier böra alltså skapas för att, när en tjänstebostad ur sist- nämnda allmänna synpunkt behöves, den också tillhandahålles. Å andra sidan böra bestämmelserna göras så elastiska, att de varken framtvinga en tjänstebostad, som ej är erforderlig, eller tvinga de tillämpande myndigheter- na att i praktiken sätta bestämmelserna u-r kraft i vissa fall.
Vad nu sagts gäller ock om kraven på de befintliga tjänstebostädernas beskaffenhet. Boställsordningens föreskrifter skola enligt de sakkunnigas förslag vara tvingande. Dispens från desamma skall endast kunna medde- las, när så uttryckligen angives i boställsordningen. Sådana dispensmöjlig- heter måste i betydande omfattning öppnas särskilt för äldre tjänstebostä— der, beträffande vilka också i övrigt särskilda bestämmelser måste intagas i boställsordningen. Å andra sidan föreslå de sakkunniga av naturliga skäl (den nuvarande boställsordningens bestämmelser tillkommo år 1918) mycket betydande ändringar i bestämmelserna om tjänstebostads beskaffenhet, vilka särskilt få betydelse för nya tjänstebostäder. Enligt de sakkunnigas uppfatt- ning böra tjänstebostäderna för folkskolans lärare principiellt icke vara av lägre standard än den, som vid bostadsbyggande i allmänhet nu för tiden eftersträvas. I överensstämmelse med denna sin uppfattning komma de sak- kunniga att föreslå, bland annat, att tjänstebostad för folk- eller småskol— lärare skall förses med bekvämligheterna vatten, avlopp, elektriskt ljus, centraluppvärmning, badrum och vattenklosett.
Nämnda bekvämligheter saknas för närvarande, helt eller delvis, i en stor del av de befintliga tjänstebostäderna. Vissa av dessa bostäder torde icke kunna förses med samtliga angivna bekvämligheter. De flesta torde det dock säkerligen, men det måste förutses åtgå en icke ringa tidrymd, innan stan- dardhöjningen hunnit genomföras mera allmänt, detta även om — såsom de sakkunniga nedan komma att föreslå _ staten lämnar bidrag till kostnader- na för bostädernas förbättrande. Tjänstebostäder av mycket olika standard måste därför förutses komma att finnas under många år framåt. Av skäl, som i annat sammanhang närmare utvecklas, anse de sakkunniga lämpligt, att den ändringen genomföres, att tjänstebostäder av olika standard ej längre skola betinga samma hyra. De sakkunniga vilja föreslå, att alla tjänstebo- städer klassindelas med hänsyn till sin beskaffenhet och att olika hyresbe— lopp fastställas för de olika klasserna. Härav bör givetvis följa, att det nu- varande statsbidragssystemet ändras så, att statsbidraget icke längre göres be— roende av hyresavdragets storlek. De sakkunniga, i vilkas uppdrag jämväl ingår att undersöka statsbidragsfrågan, komma att i annat sammanhang framlägga förslag till ändring av statsbidragsbestämmelserna i nyss nämnd riktning.
Den grundläggande klassificeringen av alla befintliga tjänstebostäder bör äga rum under ett visst budgetår och förrättas av en för varje inspektionsom- råde utsedd särskild synenämnd med folkskolinspektören såsom ordföran- de. Efter den allmänna klassificeringen förekommande klassificering bör an— förtros åt folkskolinspektören.
På klassificeringen bör icke inverka bostadens beskaffenhet i underhålls- hänseende. Därför bör vid klassificeringssyn ej heller bostadens nämnda be- skaffenhet undersökas. För sådan undersökning bör i stället finnas en un- derhållssyn, i huvudsak överensstämmande med den nuvarande synen enligt 10 % gällande boställsordning.
Såsom garanti för att meddelade förelägganden fullgöras, bör i statsbi- dragskungörelsen föreskrivas, att, sedan vederbörande länsstyrelse eller re- geringsrätten givit föreläggande för skoldistriktet att vidtaga viss åtgärd med tjänstebostad, statsbidraget till vederbörande lärares lön skall _ utom i vissa särskilt angivna fall — indragas utan ytterligare prövning av sakfrågan, så- vida föreläggandet ej efterkommes. Vitesföreläggande erfordras däremot icke enligt de sakkunnigas uppfattning.
Under 1800-talet och de två första decennierna av 1900-talet torde det ha varit mycket ovanligt, att man underlät att bygga erforderligt antal tjänste- bostäder, då ny skola uppfördes. På senare tid ha emellertid många skolor uppförts, utan att behovet av tjänstebostäder samtidigt därmed tillgodosetts. Detta har förekommit särskilt ofta, då skola tillbyggts på grund av att den utvecklats till högre skolform. För innehavaren av den nya lärartjänst, som därvid tillkommit, torde endast sällan ha byggts tjänstebostad.
Orsaken till, att tjänstebostäder ej sällan saknas eller, där de finnas, ofta ej uppfylla boställsordningens krav, är främst att söka i ekonomiska förhål- landen. Det är numera i regel ekonomiskt ofördelaktigt för ett skoldistrikt att bygga ny tjänstebostad eller lägga ned kostnader på förbättrande av en äldre bostad. Tidigare var det ur ekonomisk synpunkt tämligen likgiltigt för ett skoldistrikt, om det uppförde tjänstebostad eller lämnade bostadsersätt- ning. Det var relativt billigt att bygga en lärarbostad, i all synnerhet som den inte behövde förses med några bekvämligheter, och i övrigt skulle bo- stadsersättningen — alternativet till tjänstebostad —— utgå efter ortens pris. Un- der de senare årtiondena har av flera skäl läget blivit ett annat. Arbets- och ma— terielkostnaderna ha stigit, och bostädernas allmänna standard har höjts avse- värt, låt vara att boställsordningen fortfarande icke kräver några bekvämlig- heter i tjänstebostäderna. I regel ha icke de ökade byggnadskostnaderna kompenserats av i samma mån ökad hyresersättning. I samband med ändrad konstruktion av statsbidraget till läraravlöningarna vid 1937 års löneregle- ring fastställdes också bostadsersättningen till vissa bestämda hyresavdrag, vilka i allmänhet icke äro tillräckliga för att förränta och amortera det ka— pital, som skoldistrikten med nuvarande byggnadskostnader måste investera i bostaden vid nybyggnad, och ersätta de löpande omkostnaderna. Förbätt- ringen av standarden i de äldre tjänstebostäderna åter försvåras av att hyres- avdragen icke äro graderade efter bostadens beskaffenhet. Skoldistrikten kunna således icke genom höjd hyresensättning få någon ersättning för kost— nader, som lagts ned på ombyggnad och modernisering, såvida icke bosta- den tidigare i så väsentliga avseenden avvikit från fordringarna i boställs- ordningen, att hyresersättningen varit nedsatt. I någon mån kommer änd- ring att inträda i detta förhållande, därest, på sätt de sakkunniga i det före— gående antytt, statsbidraget icke göres beroende av hyresavdragets storlek samt olika hyresavdrag tillämpas för bostäder av högre och lägre kvalitet.
Som redan tidigare i detta kapitel framhållits, äro de sakkunniga av den uppfattningen, att de nya bestämmelser i fråga om folk- och småskollärar-
nas tjänstebostäder, som nu böra meddelas, böra så utformas, att genom dem kan i möjligaste mån åstadkommas, dels att tjänstebostäder verkligen till- handahållas i de fall, då behov därav föreligger, dels ock att tjänstebostä- derna givas en med nutidens krav överensstämmande standard, de nya ome- delbart vid uppförandet och de äldre successivt under en ej alltför lång tid- rymd, Av det föregående är emellertid tydligt, att detta program icke med nu gällande bestämmelser kan genomföras utan betydande ekonomiska upp- offringar från de skoldistrikts sida, vilka äro skyldiga att tillhandahålla tjänstebostäder. De sakkunniga komma därför att föreslå ekonomiskt stöd i olika former åt dessa skoldistrikt. Riktpunkten har därvid varit, att ett skoldistrikt icke på grund av skyldigheten att hålla tjänstebostad skall nöd- gas vidkännas större kostnader för sina lärare än de skoldistrikt, som icke ha denna skyldighet.
Enligt de sakkunnigas mening _ närmare motiverad i kapitel 11 —— kan icke en effektiv utjämning i ansvarsbelastning olika skoldistrikt emellan upp- nås, utan att de distrikt, som tillhandahålla tjänstebostäder, vid uppförande av ny tjänstebostad eller omfattande ombyggnad av redan befintlig sådan erhålla statligt bidrag till byggnadskostna-derna. Detta statsbidrag bör så av- passas, att förräntning och amortering av återstoden av byggnadskostnaderna jämte årliga omkostnader täckas av det blivande hyresavdraget för tjänste- ' bostaden. Därjämte bör ett skoldistrikt i vissa fall även utan statsbidrag kunna erhålla gottgörelse för tjänstebostads modernisering genom gradering av hyresavdraget efter bostadens beskaffenhet, något som även ur andra syn- punkter måste anses väl befogat.
I samband med förslaget om införande av ett tjänstebostadsbidrag enligt den princip, som här antytts och i fortsättningen närmare skall utvecklas, komma de sakkunniga att förorda, att det nuvarande tjänstebostadsbidraget — som ju utom i några få undantags-fall utgår oberoende av om skoldistrikt tillhandahåller tjänstebostad eller ej och därför icke kan sägas vara något egentligt tjänstebostadsbidrag _— indrages, dock att en ersättning i huvudsak- lig överensstämmelse med det nuvarande tjänstebostadsbidraget för viss be- gränsad tid får utgå till sådana skoldistrikt, som under de senaste tjugu åren nedlagt mera avsevärda kostnader på nybyggnad eller ombyggnad av tjänste— bostad. Om till det nya tjänstebostadsbidraget enligt de sakkunnigas förslag anslås ungefär samma belopp, som kan beräknas bliva anslaget till det nu— varande tjänstebostadsbidraget, därest detta skulle bibehållas, torde det bliv-a möjligt att inom en tidrymd av tjugu år genomföra den allmänna förbättring å ifrågavarande område, som måste anses önskvärd.
Vad slutligen beträffar lärares skyldighet att mottaga tjänstebostad, anse de sakkunniga, att föreskrift därom alltfort bör finnas i 37 & folkskolans avlöningsreglemente. De sakkunniga föreslå emellertid viss annan utform- ning av bestämmelsen. Rörande de sakkunnigas överväganden i denna fråga hänvisas till det nedan intagna kapitlet om lärares skyldighet att mottaga tjänstebostad eller att eljest bo i skolans närhet.
% i i !
KAPITEL 4.
Skoldistrikts skyldighet att tillhandahålla tjänstebostad.
*Som i nästföregående kapitel angivits, anse de sakkunniga, att i folkskole- stadgan böra intagas bestämda regler om när ett skoldistrikt har skyldighet att tillhandahålla tjänstebostad. Dessa regler böra vidare enligt de sakkunni- gas mening utformas under aktgivande på grundorsaken till denna skyldighet, nämligen kommunernas plikt att på ett lämpligt sätt ordna sitt skolväsen, vil- ket icke kan ske utan att samtidigt tillses, att lärarna inom skoldistriktet, åt- minstone de mera varaktigt anställda, ha möjlighet att erhålla tjänliga bo- städer, envar i närheten av den skola där han är verksam.
En förutsättning för att en lärare skall ha möjlighet att anskaffa tjänlig bostad i skolans närhet är _ om han ej själv låter uppföra sådan _ att på den ort, där skolan är belägen, finnes hyresmarknad för bostäder, som till storlek och beskaffenhet motsvara sådan bostad, som läraren enligt författ— ningarna är berättigad att erhålla. Skoldistriktets skyldighet att tillhanda- hålla tjänstebostad bör alltså föreligga, om på nämnda ort saknas hyres- marknad för sådana bostäder, som till storlek och beskaffenhet i huvudsak motsvara gällande boställsordnings krav på bostad för den ifrågavarande lä- raren. Frågan om hyresmarknad föreligger eller ej torde kunna avgöras först efter prövning av de särskilda förhållandena i varje ifrågasatt fall. Följande synpunkter torde emellertid enligt de sakkunnigas mening i allmänhet böra vara vägledande vid frågans besvarande. Vid sådan prövning skall bortses från alla kommunen tillhöriga bostäder. För att hyresmarknad skall anses förefinnas, bör icke krävas, att något större antal förhyrningsbara bostäder skola finnas på orten. Vid prövningen måste observeras, att hyresmarknad skall finnas » för sådana bostäder, som till storlek och beskaffenhet i huvud- sak motsvara gällande boställsordnings krav på bostad för den ifrågavarande läraren». Det kan tänkas, att på grund av särskilda förhållanden på en ort finnas flera förhyrningsbara bostäder om två rum och kök men inga sådana bostäder om tre rum och kök. Hyresmarknad bör då, därest övriga villkor äro uppfyllda, anses finnas för bostäder motsvarande tjänstebostäder för » an- nan lärare» men saknas för bostäder motsvarande tjänstebostäder för ordi- narie folkskollärare. Slutligen må påpekas, att enligt de sakkunnigas uppfatt- ning en ort icke kan vid viss tidpunkt anses sakna hyresmarknad. om sådan under normala tider finnes på orten men möjlighet att vid nämnda tidpunkt anskaffa bostad åt en lärare är mindre eller kanske så gott som utesluten på
grund av vissa särskilda förhållanden. Sålunda böra t. ex. icke de försvårade hyresmöjligheter, som råda under nuvarande kristid, tagas till utgångspunkt för bedömande av frågan om på en ort hyresmarknad finnes eller saknas. Skulle man tillåta, att frågan besvarades efter de vid varje aktuell tidpunkt föreliggande förhållandena, skulle enligt de sakkunnigas uppfattning oskäliga krav kunna komma att ställas på skoldistrikten.
Beträffande frågan, huruvida på hyresmarknaden finnes bostad, som till storlek och beskaffenhet i huvudsak motsvarar boställsordningens krav, må framhållas, att de sakkunniga av skäl, som nedan angivas, förorda, att de ordinarie folkskollärarnas tjänstebostäder givas något större mått än som kan anses normalt för en bostad åt en stadsfamilj på ungefär motsvarande sociala nivå som folkskollärarna. Givetvis måste dock en sådan bostad, som sist avses, i förevarande hänseende anses till sin storlek i huvudsak motsvara boställsordningens krav.
Från den omförmälda huvudregeln, att skyldighet att tillhandahålla tjänste- bostad skall föreligga då hyresmarknad saknas, torde emellertid vissa un- dantag vara motiverade. Nuvarande bestämmelser giva ingen klar vägled- ning för besvarande av frågan, åt vilka slag av lärare ett skoldistrikt kan vara skyldigt att tillhandahålla tjänstebostäder. Att sådan skyldighet icke bör föreligga gentemot t. ex. en tillfälligt anställd sjukvikarie, är enligt de sakkunnigas uppfattning uppenbart. I sådant fall skulle nämligen de flesta skoldistrikt vara nödsakade att hålla en eller flera >>extra» tjänstebostäder, vilka i regel icke skulle behöva tagas i anspråk utan stå oanvända. Oskälig- heten i att ett skoldistrikt skulle vara skyldigt tillhandahålla tjänstebostad åt en på några dagar eller veckor anställd lärare torde vara så uppenbar, att anspråk därpå väl i regel ej framställes, såvida ej i närheten av skolan finnes en tjänstebostad, som under tiden för lärarens anställning eljest skulle stå oanvänd. Detta torde för övrigt gälla vid alla anställningar för tid ej upp— gående till en termin. Annorlunda kunna förhållandena tänkas gestalta sig, om lärares anställning från början kan förutses komma att omfatta minst en termin. Gift lärares intresse av att i sådant fall erhålla familjebostad i sko— lans närhet torde icke kunna frånkännas visst berättigande. Emellertid kan det i sådana fall i likhet med vid kortare anställningar vara oskäligt att ålägga skoldistrikt en skyldighet att tillhandahålla tjänstebostad _ vilket i vissa fall kan innebära skyldighet att bygga ny bostad _ åt en sådan till- fälligt anställd lärare, t. ex. en vikarie för en sjukledig lärare. Enligt de sak- kunnigas mening torde gränsdragningen ej kunna ske efter anställningstidens längd. Däremot torde det vara berättigat, att åt skoldistrikten alltid med- gives befrielse från skyldighet att tillhandahålla tjänstebostäder åt lärare, som tjänstgöra såsom vikarier för tjänstlediga lärare. Kan vikarierande lä- rare icke förhyra lämplig bostad åt sig i skolans närhet, torde hans bostads- fråga ofta kunna ordnas genom att den tjänstledige läraren upplåter någon del av sin tjänstebostad till bostad åt vikarien.
Skäl för befrielse för skoldistrikt från skyldighet att tillhandahålla tjänste- bostad föreligger ock enligt de sakkunnigas uppfattning, om den lärare, för
vilken tjänstebostad ifrågasättes, uppehåller sådan tjänst som kan anses vara av tillfällig natur. De sakkunniga tänka härvid närmast på det relativt kort- variga behov av bostad, som kan uppkomma vid en tillfällig utökning av antalet läraravdelningar vid en skola.
För ett positivt bestämmande av det antal tjänstebostäder, som ett skol— distrikt bör vara skyldigt att tillhandahålla, kan man, som de sakkunniga förut framhållit, icke uppställa regler, som göra skoldistriktets skyldighet beroende av anställningstidens längd för vederbörande lärare. Däremot skulle man med visst berättigande kunna tänka sig en regel, att varje skoldistrikt, som är skyldigt tillhandahålla tjänstebostäder, är skyldigt tillhandahålla lika många tjänstebostäder, som det finnes mera varaktigt behövliga läraravdel- ningar vid distriktets skolor. Tillhandahålles detta antal, erhålles en tjänste- bostad för varje varaktigt behövlig lärartjänst vid de ifrågavarande sko- lorna. Varje bostad utöver detta antal är därför att betrakta endast såsom reserv, att användas såsom bostad åt vikarie för med tjänstebostad försedd lärare i distriktet.
En regel med angivna innehåll kan emellertid endast angiva det maximi- antal, ej det exakta antal tjänstebostäder, som ett skoldistrikt skulle kunna vara skyldigt tillhandahålla. Av skäl, som nedan omförmälas, måste nämli- gen anses, att ett skoldistrikt, som har en generell skyldighet att tillhandahålla tjänstebostäder åt sina lärare, under vissa omständigheter icke skall behöva fullgöra denna skyldighet gentemot en lärare, som ändå har eller kan an- skaffa tillfredsställande bostad åt sig.
De sakkunniga finna det icke möjligt att formulera en konkret bestäm- melse, genom vilken den nu ifrågavarande skyldigheten skulle kunna nog- grant fixeras. Enligt de sakkunnigas uppfattning bör skoldistriktets skyldig- het att tillhandahålla tjänstebostad föreligga gentemot varje lärare, vars an_- ställning inom distriktet icke är av den tillfälliga karaktär, som här ovan an- tytts. Dock bör skoldistriktet i intet fall _ frånsett då överlärare utan egen klassavdelning är knuten till skolan _ vara skyldigt att tillhandahålla flera tjänstebostäder än antalet läraravdelningar vid den skola, varom fråga är. i Om ett skoldistrikt enligt den regel, för vilken nu redogjorts, icke har skyl— dighet att tillhandahålla viss lärare tjänstebostad, hör det dock åligga distrik- tet att på allt sätt söka hjälpa läraren att erhålla bostad. Då en lärare med tillfällig anställning bör vara skyldig att för anställningstiden åtnöjas med för-hyrning av ett möblerat rum och ej heller bör kunna ha anspråk på att hans bostad skall ligga i skolans närhet, torde i de flesta fall en sådan lärare kunna erhålla bostad inom distriktet. Skulle emellertid så ej kunna ske utan läraren bliva nödsakad anskaffa bostad i t. ex. ett utanför skoldistriktet be- läget samhälle, tillhörande högre ortsgrupp, torde Kungl. Maj:t på lärarens framställning och under förutsättning, att lärarens anställning är av viss varaktighet, kunna medgiva denne rätt att uppbära lön efter bostadsortens högre ortsgrupp.
Det hittills sagda har givit en regel, som i stora drag skulle kunna formu- leras så: Saknas hyresmarknad på ort, där skola är belägen, och är lärare
mera varaktigt knuten till skoldistriktet, är distriktet skyldigt att förse lära- ren med tjänstebostad. Emellertid kan det tänkas, att läraren utan att skol— distriktets skyldighet fullgöres ändå har eller kan anskaffa bostad åt sig, t. ex. därigenom att läraren bygger sig egen bostad eller bor i sitt föräldrahem eller att kvinnlig lärare är gift och bor hos sin make. I dylika fall kan det vara oskäligt att fasthålla vid att skoldistriktet har skyldighet att tillhandahålla tjänstebostad. I stadgandet om skoldistriktens tjänstebostadsskyldighet bör enligt de sakkunnigas mening intagas en bestämmelse om att —— under vissa förutsättningar — sådan skyldighet icke skall föreligga i fall som de nämnda. De förutsättningar, som måste uppfyllas för att undantag skall medgivas, sam- manhänga delvis med att ett undantag av nu angivet slag eljest kan tänkas komma att användas på ett olämpligt sätt. En lärare kan t. ex. förespeg- las, att ett löfte från hans sida om att avstå från att fordra tjänstebostad skall öka hans utsikter att vinna anställning i visst distrikt, eller en lärare kan utsättas för påtryckningar att icke begära tjänstebostad. Enligt de sak- kunnigas uppfattning bör såsom förutsättningar för att ett skoldistrikt skall bliva befriat från skyldigheten att tillhandahålla tjänstebostad på den grund att läraren ändå har eller kan anskaffa bostad åt sig gälla, dels att läraren icke påfordrar, att tjänstebostad anvisas honom, dels ock att folkskolinspektören prövar frågan och därvid finner, att den bostad läraren ändå har eller kan anskaffa, kan godtagas såsom bostad åt läraren. De sakkunniga ha funnit det särskilt viktigt, att folkskolinspektören vid denna granskning prövar bostadens godtagbarhet med hänsyn till lärarens tjänstgöringsrförhållanden, t. ex. dess avstånd från skolan och den möj- lighet till lugn och arbetsro, som bostaden bereder. Men prövningen bör avse bostadens lämplighet även ur andra synpunkter. Folkskolinspektörens prövning bör icke vara beroende av initiativ från lärarens sida. Skulle in- spektören finna lärarens bostad icke godtagbar, hör han alltså äga att hos skoldistriktet påkalla, att läraren tillhandahålles tjänstebostad. Å andra si- dan bör skyldighet för skoldistriktet att tillhandahålla tjänstebostad före- ligga, så snart läraren påfordrar att bliva anvisad sådan bostad. (Att även vissa andra omständigheter kunna föranleda befrielse för skoldistriktet från sagda skyldighet, framgår av nästföljande stycke.) Det nu sagda gäller na— turligen under förutsättning, att skoldistriktet enligt huvudregeln har skyl- dighet att tillhandahålla läraren tjänstebostad.
Om i ett skoldistrikt en skola är belägen i omedelbar närhet av ett i an- nat skoldistrikt liggande samhälle, och om hyresmarknad finnes i samhäl- let men saknas inom den ort, där skolan är belägen, kunna förhållandena tänkas vara sådana, att det skulle framstå såsom olämpligt att hävda, att det förstnämnda skoldistriktet vore skyldigt att tillhandahålla tjänstebostä— der'åt lärarna vid den omförmälda skolan. Ej heller torde det vara lämp- ligt att konstituera skyldighet för ett skoldistrikt att tillhandahålla tjänste— bostäder åt lärarna vid en skola, om det med stor sannolikhet kan förutses, att skolan inom ett begränsat antal år kommer att indragas eller omändras till sådan skolform, att tjänstebostäder av visst slag bliva överflödiga. I fall
som de nu nämnda torde möjlighet böra beredas skoldistrikten att kunna bliva befriade från eljest föreliggande tjänstebostadsskyldighet. Beslut om befrielse på sådan grund förutsätter en noggrann prövning av förhållandena i varje särskilt fall. Denna prövning torde lämpligast kunna anförtros åt vederbörande länsstyrelse. Då andra lika motiverade undantagsfall som de här angivna kunna tänkas förekomma, bör enligt de sakkunnigas mening i stadgandet om skoldistriktens skyldighet att tillhandahålla tjänstebostäder intagas en bestämmelse, att sådan skyldighet icke skall föreligga, om veder— börande länsstyrelse efter därom av skoldistrikt gjord framställning förkla- l rar, att distriktet tills vidare icke skall vara skyldigt tillhandahålla tjänste- bostäder åt sina lärare eller tjänstebostad åt viss lärare.
Enligt de sakkunnigas uppfattning hänga frågorna om när ett skoldistrikt skall vara skyldigt att tillhandahålla tjänstebostad och hur en tillhandahål- len tjänstebostad skall vara beskaffad så intimt samman, att skyldigheten att tillhandahålla icke kan anses fullgjord, förrän skoldistriktet tillhanda- hållit en sådan tjänstebostad, som överensstämmer med meddelade bestäm- melser. Med denna uppfattning blir det naturligt att, som de sakkunniga framhållit i kapitel 3, i folkskolestadgan även böra givas föreskrifter — ehuru i form av hänvisning till boställsordningen —— om huru de tjänstebostäder, som skoldistrikt tillhandahåller, skola vara beskaffade.
Beträffande varje tjänstebostad, som tillhandahålles, bör man enligt de sakkunnigas mening kunna kräva, att den skall stå i överensstämmelse med
, de i boställsordningen givna eller med stöd av boställsordningen meddelade ; bestämmelserna. Uppställandet av detta krav kan kanske från vissa syn- l punkter synas något tveksamt, såvitt rörer tjänstebostäder som tillhandahål- l las av skoldistrikt, som icke hava skyldighet att tillhandahålla sådana bo- städer. Enligt va—d i nästföljande kapitel kommer att närmare utvecklas, föreslå emellertid de sakkunniga, att för lärarna skall stadgas skyldighet att mottaga tjänstebostad, även om den anvisas av skoldistrikt, som icke är " skyldigt att tillhandahålla den. Då sålunda mottagningsskyldighet ålägges ' lärarna, bör man enligt de sakkunnigas uppfattning ålägga skoldistrikten att , tillse, att de tjänstebostäder, som tillhandahållas, uppfylla det förut nämnda kravet. Härigenom vinnes ock, att kravets uppfyllande i fråga om en till— ! handahållen tjänstebostad kan hävdas, utan att utredning behöver verkstäl— ! |
las beträffande skoldistriktets skyldighet att tillhandahålla bostaden.
KAPITEL 5.
Lärares skyldighet att mottaga tjänstebostad eller att eljest bo i skolans närhet.
Enligt 37 % folkskolans avlöningsreglemente gäller för närvarande, att, om tjänstebostad av tjänlig beskaffenhet anvisas åt en lärare, han är skyldig att mottaga densamma och ställa sig till efterrättelse föreskrifterna i gällande boställsordning.
Som tidigare antytts, är en föreskrift om lärares skyldighet att mottaga tjänstebostad icke erforderlig i ett nettolönesystem sådant som det före år 1937 för folkskolans lärare gällande, där tjänstebostad utgör en avlönings- förmån utöver den kontanta lönen och skoldistriktet ålagts att förse läraren med tjänstebostad eller giva honom ersättning därför. Om däremot i ett brut- tolönesystem sådant som det för närvarande för folkskolans lärare gällande det ålägges skoldistrikten att i vissa fall tillhandahålla lärarna tjänstebostä— der, bildar en föreskrift om lärares skyldighet att mottaga tjänstebostad ett nödvändigt komplement till bestämmelsen om skoldistriktens skyldighet att tillhandahålla tjänstebostäder. Skoldistriktens och lärarnas skyldigheter kor- respondera då inbördes. Enligt de sakkunnigas uppfattning måste emeller- tid —— som också tidigare antytts för lärarna stadgas mottagningsskyl- dighet även i vissa fall, då det ej ålägges skoldistrikten skyldighet att till- handahålla tjänstebostäder. Det kan synas oegentligt att på så sätt ensidigt ålägga lärarna en skyldighet, då skoldistrikten icke ha motsvarande förplik- telse. En närmare granskning visar emellertid, att lärares frihet från skyl— dighet att mottaga tjänstebostad i dessa fall skulle kunna giva rätt otill- fredsställa—nde resultat. Att ett skoldistrikt har tjänstebostäder utan att vara skyldigt att tillhandahålla sådana, beror i många fall därpå, att på den ort, där skolan är belägen, hyresmarknad tidigare saknats men genom ortens utveckling sedermera uppkommit. Skoldistriktet har alltså tidigare varit skyl- digt att anskaffa de tjänstebostäder, det äger. Skulle i och med att hyres- marknad tillkomme lärarnas skyldighet att mottaga tjänstebostäder bortfal— la, kunde skoldistriktet riskera, att lärar-na icke mottoge bostäderna. Vid så— dant förhållande måste skoldistriktet se till att få bostäderna uthyrda till andra personer. Därvid kunde många gånger hända, att svårigheter mötte att få från skolans synpunkt lämpliga hyresgäster i de oftast i skolans ome- delbara närhet belägna tjänstebostäderna. Dessa olägenheter ha synts de sakkunniga så betydelsefulla, att de sakkunniga ansett riktigast, att skyldig-
het stadgas för lärarna att _ där ej i särskilt fall annorlunda bestämmes — under eljest gällande förutsättningar (se härom nedan) mottaga tjänstebo— städer, även om dessa tillhandahållas av skoldistrikt, som icke äro skyldiga tillhandahålla tjänstebostäderna.
På grund av det anförda förmena de sakkunniga, att en uttrycklig be- stämmelse om lärares skyldighet att mottaga tjänstebostad alltjämt är er- forderlig. Bestämmelsens plats torde även i fortsättningen böra vara i av- löningsreglementet.
De sakkunniga ha i nästföregående kapitel framhållit, att generellt un- dantag från föreskriften om skoldistriktens skyldighet att tillhandahålla tjänstebostäder torde böra medgivas för två fall, nämligen såvitt gäller bostad åt lärare, som tjänstgör såsom vikarie för tjänstledig lärare, och bostad åt lärare, som uppehåller tjänst, vilken kan anses vara av tillfällig natur. Enligt de sakkunnigas uppfattning bör direkt motsvarighet till dessa undantag icke skapas, när det gäller lärares skyldighet att mottaga tjänstebostad. Enbart anställningsformen eller tjänstens beskaffenhet torde nämligen för läraren icke i större mån inverka på behovet av tjänstebostad eller svårigheten att mottaga sådan bostad. Den ojämförligt största inverkan torde dessa frågor i stället röna av anställningstidens längd. Anställes lärare för kortare tid, 11. ex. mindre än en termin, torde han ibland endast med svårighet kunna tillgodogöra sig fördelarna av en anvisad tjänstebostad, bland annat därför att den i regel är omöblerad. Är anställningstiden redan från början bestämd till minst en termin, torde läraren emellertid i regel kunna ordna så, att det blir fördelaktigt för honom att mottaga tjänstebostad. Anställes lärare för minst en termin, bör han därför enligt de sakkunnigas uppfattning kunna mottaga en tjänstebostad, även om han är vikarie för tjänstledig lärare eller uppehåller tjänst, som kan anses vara av tillfällig natur. Generellt befriade från skyldighet att mottaga tjänstebostad böra alltså endast de lärare vara, som tillställas för kortare tid än en termin.
Lärarens skyldighet att mottaga tjänstebostad är för närvarande beroende På beskaffenheten av den bostad som erbjudes honom såsom tjänstebostad. 0111 bostaden icke är av »tjänlig» beskaffenhet, föreligger ingen skyldighet för läraren att mottaga den. Som de sakkunniga påpekat ovan i kapitel 3, utvisar en jämförelse med stadgandet i 38 & sista stycket folkskolans avlö- ningsreglemente, att det återgivna stadgandet i 37 & samma reglemente inne- bär en skyldighet för en lärare att vid mottagandet acceptera en tjänstebostad, som till och med i väsentliga avseenden icke uppfyller fordringarna i bo- ställsordningen.
De sakkunniga anse det riktigt, att lärarens skyldighet att mottaga tjänste- bostad är avhängig av beskaffenheten av den bostad, som erbjudes honom. Däremot kunna de sakkunniga icke ansluta sig till den definition på nämnda beskaffenhet, som för närvarande gäller. De sakkunniga ha tidigare såsom sin åsikt framhållit, att bestämmelserna om folk- och småskollärarnas tjänstebostäder böra så utformas, att varje till tjänstebostad avsedd bostad skall uppfylla eller bringas att uppfylla boställsordningens fordringar. Förr-
än bostaden uppfyller dessa fordringar, skall den icke anses såsom tjänste- bostad. Härav bör följa, att ett skoldistrikt icke bör anses ha fullgjort sin skyldighet att tillhandahålla tjänstebostad, förrän det tillhandahållit en bo- stad, som uppfyller boställsordningens krav. Enligt de sakkunnigas uppfatt- ning bör läraren icke vara skyldig att mottaga sämre bostad än skoldistrikt är skyldigt att tillhandahålla, om för distriktet finnes eller skulle finnas skyl- dighet att tillhandahålla den ifrågavarande tjänstebostaden. Huvudregeln bör alltså bliva, att läraren är skyldig mottaga en tjänstebostad, så snart åt honom tillhandahålles en bostad som uppfyller boställsordningens krav. En sådan regel utgör ock ett led i de sakkunnigas strävan att göra boställs— ordningens bestämmelser i alla situationer tillämpliga på folk- och småskol- lärarnas tjänstebostäder.
Anm. De sakkunnigas förslag till boställsordning innebär, att Kungl. Maj:t eller skolöverstyrelsen i vissa fall tilldelas befogenhet att medgiva dispens från boställs— ordningens föreskrifter eller meddela andra särskilda bestämmelser. Då en tjänste- bostad, beträffande vilken Kungl. Maj:t eller skolöverstyrelsen meddelat beslut av angivet slag, givetvis ej till alla delar uppfyller boställsordningens föreskrifter, ha de sakkunniga i sina författningsförslag icke använt formuleringen, att en tjänste- bostad skall upp-fylla boställsordningens krav eller fordringar eller föreskrifter, utan genomgående nyttjat den formuleringen, att tjänstebostaden skall stå i över- ensstämmelse med de i gällande bostä'llsordning givna eller med stöd av boställs- ordningen meddelade bestämmelserna. För enkelhetens skull använda dock de sak- kunniga ibland i annan text än författningsförslag beteckningen »uppfylla boställs- ordningen-s krav». Denna beteckning åsyftar dä detsamma som den i författnings- förslagen använda, längre formuleringen.
Enligt den angivna huvudregeln blir den tillhandahållna bostadens beskaf- fenhet ensamt avgörande för frågan om lärarens skyldighet att mottaga bo- staden såsom tjänstebostad. Därav följer, bland annat, att lärarens omför— mälda skyldighet i princip är lika, vare sig skoldistriktet har skyldighet att tillhandahålla tjänstebostaden eller ej. I ett fall torde dock — på sätt nedan framhålles -— undantag från den angivna regeln vara motiverat.
Enligt de sakkunnigas uppfattning måste man i princip utgå från att en lärare skall vara skyldig att mottaga en tjänstebostad, som uppfyller bo- ställsordningens krav, även om den erbjudes av ett skoldistrikt, som icke har skyldighet att tillhandahålla tjänstebostäder. De sakkunniga förbise emel- lertid ej, att denna principiella regel i vissa fall kan komma att förefalla väl sträng. Detta sammanhänger med att de sakkunniga i sitt förslag till boställs- ordning måst föreslå rätt vittgående särbestämmelser för äldre tjänstebostä- der. En äldre tjänstebostad kan således tills vidare sakna de flesta s. k. mo- derna bekvämligheter och även i andra hänseenden vara mindre tillfreds- ställande men ändå »stå i överensstämmelse med de i boställsordningen giv- na eller med stöd av boställsordningen meddelade bestämmelserna». Anvisar ett skoldistrikt, som icke har skyldighet att tillhandahålla tjänstebostäder, en sådan äldre tjänstebostad åt en lärare, som på hyresmarknaden kan anskaf— fa en fullgod bostad, torde det kunna förefalla hårt för läraren, om han un— der alla förhållanden skall vara skyldig mottaga den anvisade bostaden. Det
synes de sakkunniga icke oskäligt, om man för fall liknande det anförda be- redde läraren möjlighet att bliva befriad från den honom eljest åvilande skyldigheten att mottaga tjänstebostad. Sådan befrielse bör kunna medgivas först efter särskild prövning. Denna prövning torde lämpligen böra anförtros åt vederbörande länsstyrelse.
Som tidigare framhållits, kan skoldistrikts skolväsen icke anses vara an- ordnat på lämpligt sätt, med mindre lärarna inom skoldistriktet, i varje fall de mera varaktigt anställda, ha möjlighet att anskaffa tjänliga bostäder åt sig, envar i närheten av den skola där han är verksam. Saknas nämnda möj— lighet, skall enligt vad de sakkunniga tidigare förordat skoldistriktet i all- mänhet vara skyldigt att tillhandahålla tjänstebostad, belägen i skolans när- het. Denna skyldighet att sörja för lärares möjlighet till bosättning i skolans närhet, som sålunda ansetts böra åvila skoldistriktet, är betingad icke blott , av lärarnas enskilda utan även av allmänna intressen. En bosättning i sko- lans närhet giver läraren bättre möjligheter till kontakt med skolbarnens hem och målsmän. Lärarens bosättning inom den kommun, där skolan är belägen, är även ägnad att stärka intresset för nämnda kommun. En sådan bosättning är därför av betydelse för det allmänna, även om till äventyrs kommunikationerna med en annan ort, där läraren har bosatt sig eller vill bosätta sig, äro så välordnade, att det direkta skolarbetet ej behöver bliva li- dande på att läraren ej bor -i skolans närhet.
Om det sålunda anses vara ett allmänt intresse, att de mera varaktigt an- ställda lärarna äro bosatta i skolans närhet, och om skoldistrikten därför åläggas vissa skyldigheter för att möjliggöra en sådan bosättning, skulle det givetvis ligga nära till hands, att också skyldighet stadgades förr lärarna att bo i skolans närhet. För folkskolans lärare har hittills icke gällt någon sådan bosättningsplikt. Lärare vid rikets allmänna läroverk ha däremot alltsedan den 1 maj 1905 genom en uttrycklig bestämmelse i låroverkssta-dgan varit förpliktade att, där ej vederbörande myndighet (för närvarande skolöversty- relsen) i särskilda fall finner skäligt medgiva undantag, under terminen bo inom den kommun, där läroverket är beläget (& 135 gällande läroverksstadga av den 17 mars 1933, nr 109).
Om sådan bosättningsplikt, som nyss angivits, skulle stadgas för folksko- lans lärare, kan man för dessa uppenbarligen icke såsom i läroverksstadgan nöja sig med att begränsa skyldigheten till bosättning inom den kommun, ) där skolan är belägen. Inom många landskommuner äro nämligen avstånden ' så stora och kommunikationerna mellan kommunernas olika delar så dåliga,
att ändamålet icke skulle vinnas med en sådan föreskrift. I stället måste skyldigheten avse ett begränsat område omkring vederbörande skola. Ehuru de sakkunniga äro medvetna om att förhållandena i förevarande avseende på åtskilliga håll icke äro tillfredsställande, ha de likväl ansett, att sådan bo- stadsplikt icke bör föreskrivas, åtminstone icke för närvarande. Det äri all— mänhet icke på tätorterna utan på landsbygden, som bosättning sker mera avlägset från skolan. Lärarna bosätta sig då ej sällan i mer eller mindre av-
lägset belägna samhällen, och anledningen härtill torde ofta vara, att tjänste— bostäder saknas. Bosättningsplikten kan i dessa fall icke effektueras, förrän dylika bostäder anskaffats. De sakkunniga förvänta visserligen, att efter ge- nomförandet av de sakkunnigas förslag, som bland annat innebär att staten skulle ekonomiskt bistå skoldistrikten vid nybyggnad av tjänstebostäder eller större ändringsarbeten å sådana bostäder, tjänstebostäder i sinom tid komma att finnas i så gott som alla fall, där de behövas. Men innan så blir förhål- landet — och givetvis måste man här räkna med en rätt lång tid — bör bo- sättningsplikt enligt de sakkunnigas uppfattning icke föreskrivas. Huruvida sådan skyldighet bör stadgas, när tjänstebostäder finnas i tillräckligt antal, torde böra göras beroende av de erfarenheter, som då kunnat vinnas. De sak- kunniga hålla emellertid för sannolikt, att det då ——- med hänsyn särskilt till lärarnas skyldighet att mottaga dem anvisade tjänstebostäder och de möjlig- heter skoldistrikten härigenom i realiteten ha att i önskad utsträckning binda lärarnas bosättning till skolans närhet —— icke skall visa sig nödvändigt med någon föreskrift härom.
Utöver den omförmälda bestämmelsen i läroverksstadgan om viss bosätt- ningsplikt för lärare vid de allmänna läroverken finnes i samma stadga en föreskrift, att lärare är skyldig att varje vecka under läsåret på bestämd, i katalogen angiven mottagningstid lämna lärjungarnas målsmän tillfälle att med honom rådgöra om angelägenheter, som angå skolan (5 135 punkt 5). Ej heller till denna bestämmelse finnes någon motsvarighet för folkskolans lärare. Enligt de sakkunnigas uppfattning bör emellertid för de lärare i folk- skolan, som icke äro bosatta i skolans närhet, införas en skyldighet att under en för mottagning avsedd tid vara för lärjungarnas målsmän tillgängliga i skolan. Men hänsyn till att målsmännen till folkskolans elever i stor utsträck- ning torde vara förhindrade att infinna sig till en mottagning, som förlagts i anslutning till skolans lektionstimmar, torde den mottagning, varom nu är fråga, stundom böra förläggas efter vanlig arbetstids slut, exempelvis efter kl. 18 eller 19. Å andra sidan torde mottagning i folkskolan icke behöva äga rum så ofta som varje vecka. En gång varje månad under läsåret synes vara tillräckligt. Det torde icke kunna anses för betungande för lärarna, om det ålägges dem mottagningsskyldighet i skolan en gång i månaden. Mottagnings- tidens längd bör enligt de sakkunnigas mening icke bestämmas generellt. Det torde böra Överlåtas åt vederbörande skolstyrelse att i samråd med läraren bestämma dag och klockslag för mottagningen ävensom den minsta tid, lära- ren vid varje mottagning skall vara tillgänglig i skolan. De sakkunniga vilja endast framhålla, att mottagningstiden måste givas den längd, att erforder- ligt tillfälle lämnas till verkligt rådgörande mellan läraren och målsmännen. De sakkunniga förutse, att folk- och småskollärarnas mottagningar åtminsto- ne till en början icke komma att bliva så talrikt besökta, men anse, att ett meddelande om att lärarna på vissa tider stå till målsmännens förfogande bör kunna på ett önskvärt sätt stimulera målsmännen till att utnyttja den möjlighet till kontakt, som dåligenom erbjudits.
Bestämmelsen Om den ifrågavarande mottagningskyldigheten bör medde- las i folkskolestadgan och, som tidigare angivits, inskränkas till att avse de lärare, som icke bo i skolans närhet. För de lärare, som äro bosatta i skolans närhet, synes det nämligen icke nödvändigt att föreskriva sådan skyldighet, varom här är fråga. De sakkunniga vilja erinra om att lärare enligt 5 29 mom. 4 folkskolestadgan bör så mycket som möjligt för barnens uppfostran anlita föräldrarnas medverkan. Den kontakt mellan lärare och målsmän, som sålunda förutsättes, synes utan svårighet —— och utan att några särskilda fö- reskrifter behöva meddelas — kunna åstadkommas i de fall, då läraren bor i orten. Intet hindrar emellertid, att sådan lärare ändå överenskommer med Skolstyrelsen om viss mottagningstid.
4—458893.
KAPITEL 6.
Tjänstebostads belägenhet och storlek.
Belägenhet. Enligt gällande boställsordning är huvudregeln, att tjänste- bostad skall vara förlagd till särskilt hus i skolans närhet. Viktigaste undan- taget från huvudregeln utgör det fall, att skolhuset är avsett för endast en läraravdelning. Ett annat undantagsfall föreligger, då »tjänstebostad ej lämpligen kan förläggas till särskilt hus». Därutöver äger skolöverstyrelsen en allmän rätt att besluta om avvikelse från de angivna bestämmelserna, då sådan avvikelse påkallas på grund av särskilda förhållanden.
'Enligt de sakkunnigas uppfattning måste det innebära en betydande för- del, om en tjänstebostad kan förläggas till särskilt hus. Det torde icke kunna undvikas, att tjänstebostads belägenhet i skolhuset för läraren och hans familj innebär vissa olägenheter, åtminstone i form av mindre lugn och ar- betsro. De sakkunniga giva därför sin anslutning till den nuvarande huvud- regeln.
Är skolhuset avsett för endast en läraravdelning, torde de antydda olägen— heterna icke Vara av större omfattning. En kombination med skola och bo- stad i samma hus men förlagda bredvid varandra torde i sådana fall vara det ur praktiska och i viss mån även ur ekonomiska synpunkter mest ända- målsenliga. Av dessa skäl anse de sakkunniga, att det först omförmälda undantaget från huvudregeln allt-fort bör uttryckligen angivas i boställsord- ningen.
Beträffande det andra av de i gällande boställsordning särskilt omnämnda undantagsfallen (då tjänstebostad ej lämpligen kan förläggas till särskilt hus) förhåller det sig för närvarande tydligen så, att frågan, huruvida för- läggande till särskilt hus ej lämpligen kan ske, enligt författningsbestämmel- sen skall avgöras av vederbörande skoldistrikt självt. I praxis har dock, såvitt de sakkunniga kunnat utröna, nämnda fråga alltid hänskjutits till skol- överstyrelsens prövning. De sakkunniga förmena ock, att detta undantags- fall rätteligen bör vara ett dispensfall, så att undantaget bör medgivas av skolöverstyrelsen — eller, enligt de sakkunnigas förslag, i vissa fall av Kungl. Maj:t — i överensstämmelse med vad som gäller för övriga, ej särskilt an- givna fall av avvikelse från boställsordningens bestämmelser om tjänstebo- stads belägenhet. De sakkunnigas förslag innebär ändring av författnings- föreskriften men, enligt det ovan sag—da, i praxis icke någon inskränkning i de beslut, som fattas av skoldistrikten själva.
Som ovan omförmälts, skall tjänstebostad vara förlagd till särskilt hus »i skolans nänhet». Vad med det citerade uttrycket skall [förstås, torde icke vara lätt att angiva. Av rättspraxis får man, såvitt de sakkunniga kunnat finna, ej annan vägledning för bedömande av frågan om det största avstånd, som bör kunna inrymmas i begreppet, än att i ett av regeringsrätten avgjort mål en tjänstebostad, som varit belägen på ett avstånd av 1 137 meter från skolan, icke ansetts vara belägen i skolans närhet (Regeringsrättens årsbok 1928, not E 209).
I regel torde det icke möta några svårigheter att avgöra, om en tjänste- , bostad är belägen i skolans närhet eller ej. Oftast torde nämligen tjänste- bostäderna byggas alldeles invid skolorna. Ibland kunna dock särskilda för- hållanden medverka till att tjänstebostad förlägges på något avstånd från skolan. Detta kan t. ex. förekomma, om äldre skola på grund av otillräck- lighet eller för dålig beskaffenhet ersättes med ny skola och i samband där- med det äldre skolhuset ombygges till tjänstebostäder. Lämpligaste platsen för nya skolhuset kan därvid visa sig vara belägen ett stycke från det äldre skolhuset. Andra fall, då tjänstebostad kan komma att ligga på något av- stånd från skolan, äro de, då ett skoldistrikt på grund av skolhusets otill- räcklighet måste för skoländamål taga i anspråk i skolhuset eller i dess ome- delbara närhet belägna tjänstebostäder och i anledning därav anskaffa nya tjänstebostäder åt lärarna. Vare sig skoldistriktet därvid bygger nya tjänste- hostadshus eller köper en fastighet och upplåter den till tjänstebostäder eller anvisar lärarna tjänstebostäder i någon kommunen redan tillhörig fastighet, t. ex. kommunalhus, kan det hända, att de nya tjänstebostäderna icke bliva belägna så nära skolan. För fall som de nu nämnda är det erforderligt, att innebörden i uttrycket >>i skolans närhet» kan åtminstone till viss grad be- stämmas.
De sakkunniga ha övervägt möjligheten av att i författningstexten närmare precisera den ifrågavarande bestämmelsen men funnit, att en precisering icke är möjlig. Orsaken härtill är, att bedömandet av frågan, om en viss tjänste- bostad skall anses vara belägen i skolans närhet eller ej, ofta torde röna inflytande av beskaffenheten av vägen eller vägarna mellan skolan och tjäns- tebostaden, vilken beskaffenhet ju kan vara mycket olika i olika fall. Då ledning för bestämmande av innebörden i det ifrågavarande uttrycket torde kunna erhållas genom en jämförelse med ett liknande uttryck i annan för- fattningstext, vilja de sakkunniga här rikta uppmärksamheten på bestämmel- sen i de sakkunnigas förslag till ändrad lydelse av g 52 punkt 2 folkskole- stadgan, att skoldistrikt skall vara skyldigt tillhandahålla tjänstebostad, om hyresmarknad icke finnes >>i skolans närmare omgivning». Skillnaden i ut- tryck mellan de båda här avsedda bestämmelserna är medvetet åstadkom- men och motsvaras enligt de sakkunnigas uppfattning av en bestämd skillnad mellan de längsta avstånd, som böra medgivas i det ena och det andra fallet. Gäller det frågan, om ett skoldistrikt skall vara skyldigt tillhandahålla tjäns- tebostad åt en lärare, bör nämligen enligt de sakkunnigas uppfattning sådan skyldighet icke anses föreligga, om hyresmarknad finnes på ett med hänsyn
till såväl lärarens som skolans intressen ej oskäligt avstånd från skolan. De sakkunniga anse, att detta avstånd icke lämpligen kan fixeras i författnings- bestämmelsen, men med det av de sakkunniga valda uttrycket har avsetts att angiva, att gränserna för det område, inom vilket hyresmarknad skall fin— nas, torde böra dragas på ett avstånd av ungefär 2 km från skolan, farbar väg. Men om hyresmarknad ej finnes på nämnda avstånd och skyldighet således bör föreligga för skoldistriktet att tillhandahålla tjänstebostad, då bör distriktet enligt de sakkunnigas mening vara skyldigt att tillhandahålla en bostad, som ligger närmare skolan än den på nyss nämnt sätt bestämda yttersta gränsen för det område, inom vilket hyresmarknad skall finnas. Då de sakkunniga i bestämmelsen om tjänstebostads belägenhet föreslagit bibe— hållande av det i hittillsvarande boställsordningar använda uttrycket »i sko- lans närhet», ha de sakkunniga varit av den uppfattningen, att nämnda ut- tryck icke medgiver så stora avstånd som uttrycket >>i skolans närmare om- givning». Enligt de sakkunnigas uppfattning torde man såsom allmän regel böra utgå från att en tjänstebostad icke kan sägas ligga >>i skolans närhet», om den är belägen mer än 1 km från skolan. Detta maximiavstånd torde för övrigt enligt de sakkunnigas mening böra medgivas endast i enstaka un- dantagsfall.
Bestämmelsen om tjänstebostädernas belägenhet innehåller för närvarande också vissa föreskrifter om huru en tjänstebostad, som är belägen i ett skol- hus, skall vara belägen inom skolhuset. Från lärarhåll har i olika samman- hang framkommit önskemål om vissa liknande bestämmelser för tjänste- bostäderna i allmänhet. De sakkunniga vilja påpeka, att hälsovårdsstadgan och byggnadsstadgan vilka gälla även för folk- och småskollärarnas tjänstebostäder —- innehålla vissa bestämmelser om bostads läge inom bo- ningshus. Enligt de sakkunnigas mening garantera dessa bestämmelser, där- est de efterföljas, att varje tjänstebostad gives ett sunt och lämpligt läge. En mera genomgripande reglering på detta område anse de sakkunniga ej lämplig.
Storlek. Härom gäller för närvarande (enligt 3 g 1 mom. av 1937 års boställsordning), att tjänstebostad för ordinarie folkskollärare skall innehålla minst tre i lämplig, direkt förbindelse med varandra stående rum och kök med en sammanlagd golvyta "av omkring 90 kvadratmeter och att. tjänstebo- stad för annan lärare skall innehålla minst ett rum och kök i direkt förbin- delse på samma botten med en sammanlagd golvyta av omkring 45 kvadrat- meter. Enligt en vid boställsordningen fogad övergångsbestämmelse gällde in- till den 1 juli 1943, att tjänstebostad för ordinarie kvinnlig folkskollärare skulle innehålla minst två i lämplig, direkt förbindelse med varandra stående rum och kök med en sammanlagd golvyta av omkring 65 kvadratmeter.
De sakkunniga ha undersökt, vad vissa statliga myndigheter ansett lämp- ligt att fastställa i fråga om storlek-en å sina tjänstebostäder. De upplys— ningar, som därvid vunnits, äro i huvudsak följande.
För befattningshavare vid statens järnvägar har järnväg-sstyrelsen med giltighet från och med den 1 september 1940 fastställt grunder, som innebära, att tjänsteman i någon av lönegraderna A 1———14 må normalt kunna tilldelas tjänstebostad om ett rum och kök eller två rum och kök, medan tjänsteman i någon av lönegraderna A 15—19 må kunna tilldelas tjänstebostad om tre rum och kök. Om ytinnehället i de olika tjänstebostäderna saknas bestämmelser. Enligt uppgift är nämnda innehåll mycket varierande för bostäder med samma antal rum.
De flesta av domänverkets tjänstebostäder äro anvisade åt ordinarie kronojägare, som äro placerade i någon av lönegraderna 9, 10 eller 12 av löneplan A. Enligt domänstyrelsens bestämmelser är en kronojägare berättigad erhålla tjänstebostad om två rum och kök. Utöver dessa rum måste bostaden emellertid även förses med ett tjänsterum (kontor) åt kronojägaren. I viss utsträckning torde han kunna ut- nyttja detlta tjänsterum som om det tillhörde hans privatbostad. I praxis har man åt kronojägarna i regel byggt tjänstebostäder om tre rum och kök förutom det er- forderliga tjänsterummet, vilket sistnämnda då givits liten golvyta, ofta mindre än 9 kvadratmeter. Golvytan i en sådan tjänstebostad torde oftast utgöra — förutom golvytan av kontoret — inemot 100 kvadratmeter. Häri är då inräknat sådana ut- rymmen som förstuga, skafferi o. dyl. —— Domänverket har ock vissa tjänstebostä- der för assistenter i lönegrad Eo 19 och biträdande jägmästare i lönegraderna A 20 och A 22. Dessa tjänstebostäder äro emellertid för närvarande utan undantag be- lägna i av domänverket inköpta fastigheter, varför deras storlek är mycket väx- lande. Om domänverket skulle bygga tjänstebostäder åt de nu nämnda befattnings— havarna, skulle en assistent anses berättigad erhålla en tjänstebostad om tre rum och kök och en biträdande jägmästare anses berättigad erhålla en tjänstebostad om fyra rum och kök. — Även ett antal jägmästare i lönegrad A 26 och överjägmästare i lönegrad A 29 har försetts med tjänstebostad. De förra ha därvid ansetts berät- tigade till en bostad om fem rum och kök och de senare till en bostad om sex rum och kök, i båda fallen med kontorslokaler utöver det angivna antalet rum.
Vid lots— och fyrstaten är den ojämförligt största delen av fyrpersonalen försedd med tjänstebostad, medan endast ett fåtal lotsar ha sådan bostad. Bland fyrperso- nalen äro fyrmästarna (vilka tillhöra lönegraderna A 8, A 10 och A 12) berättigade erhålla tjänstebostäder om tre rum och kök samt fyr-vaktarna (i lönegraderna A 6, A 7 och A 8) och fyrbiträdena (i lönegraderna A 5 och A 6) berättigade erhålla tjänstebostäder om två rum och kök. För lotspersonalen gäller, att överlotsar (löne- grad A 12) och lotsförmän (lönegraderna A 8, A 9 och A 11) skola anvisas tjänstebostäder om tre rum och kök, medan lotsarna, vilka tillhöra lönegraderna A 7 och A 8, skola åtnjuta bostäder om två rum och kök. Bland fyrpersonalen måste tjänstebostad i viss utsträckning anvisas även åt de extra befattningshavarna. Sådana tjänstebostäder bestå antingen av ett rum och kök eller av ett enkelrum. —— Vid lotsverket skola tjänstebostäderna omfatta en fri golvyta av 63 kvadratmeter för bostäder om tre rum och kök, 47 kvadratmeter för bostäder om två rum och kök och 32 kvadratmeter för bostäder om ett rum och kök. Vid bestämmande av den fria golvytan skall bortses från den areal, som upptages av förstuga, tambur, trappor, garderober, skafferi, klosett, badrum och andra dylika utrymmen.
Vid statens vattenfallsverlc gäller, att en tjänsteman i någon av lönegraderna 1—14 av löneplan A bör anvisas en tjänstebostad om ett rum och kök eller två rum och kök, medan en tjänsteman tillhörande någon av lönegraderna 15—19 av samma löneplan bör anvisas en tjänstebostad om tre rum och kök. En lägenhet om ett rum och kök ska-lll ha en fri nettogolvyta av minst 32 kvadratmeter, medan den fria nettogolvytan för en lägenhet om två rum och kök skall utgöra minst 47 kvadratmeter och för en lägenhet om tre rum och kök minst 63 kvadratmeter. I den fria nettogolvytan skall inräknas sammanlagda fria arealen av golven i lägen- hetens samtliga boningsrum och kök samt halva arealen av den del av hall, som är möblerbar. Om hall och tambur utgöra ett sammanhängande utrymme, räknas
10 kvadratmeter utgöra tambur. I den fria nettogolvytan skall däremot icke inräk- nas de delar av arealen i boningsrum och kök, som upptagas av vägg'fasta skåp, diskbänkar och dylikt liksom ej heller arealen av förstuga, tambur, trappa, korri- dor, garderob, klosett, skafferi o. dyl.
Tjänstebostäder åt beställningshavare, underkastade militära avlöningsreglementet eller militära iclce—ordinariereglementet, äro i fråga om sin storlek (»bostadsstan- dard») beroende dels av vederbörande beställningshavares lönegradsplacering och dels av om beställningshavaren är gift eller ogift. (Ogift beställningshavare, som har eget hushåll, likställes med gift.) För de med folk- och småskollärarna när— mast jämförliga grupperna av beställningshavare, vilka tillhöra Iöneplanerna (la och MEo, är »bos-tadsstandarden» fastställd på detta sätt:
L 6 n e p 1 a n Ca MEo Bostadsstandard L 6 n e g r a d Gifta : 7 1— 8 1 rum och kök 10—12 9—1?) 2 » » » 14—17 14—18 3 » » , lil—22 19—24 4 » » »
Ogifta : 7—10 1—12 1 rum 12—22 3—24 2 »
Tjänstebostads normalyta är för enkelrum 22 kvadratmeter, för dubblett och för ett rum och kök 40 kvadratmeter, för två rum och kök 60 kvadratmeter, för tre rum och kök 80 kvadratmeter och för fyra rum och kök 100 kvadratmeter.
I skrivelse den 30 augusti 1941 till statsrådet och chefen för kommunika- tionsdepartementet, vilken skrivelse överlämnats till 1941 års lärarlönesak- kunniga för att tagas i övervägande i samband med det åt de sakkunniga lämnade uppdraget, har 1940 års civila byggnadsutredning _ under åbero- pande av att [i utredningsd'irektiven framhållits, att vid utredningen borde undersökas. i vad mån av statliga och kommunala myndigheter utfärdade normer och föreskrifter i avseende å byggnadsverk-samheten verkade onödigt fördyrande och därför kunde tänkas böra revideras —— avgivit förslag till bl. a. vissa ändringar i gällande föreskrifter rörande bostäder för kommunalt anställda lärare. Civila byggnadsutredningens förslag innebär bland annat viss ändring av bestämmelserna om tjän'stebostads storlek i boställsordningen för lärare vid folk— och småskolor. Härutinnan anför byggnadsutrednvingen i huvudsak följande.
V'id granskning av olika förslag till nybyggnader hade utredningen bibragts den uppfattningen, att gällande föreskrifter i vissa avseenden fastsloge en högre utrym- mess'tandard, än som regelmässigt förekomme i fråga om motsvarande bostäder å den allmänna hyresmarknaden. I betraktande av den kvalitativa förbättring, sär- skilt genom en mera praktisk rumsindelning och inredning, som under senare tid genomförts, syntes en mindre begränsning av utrymmena skälig och icke vara ägnad att ingiva betänkligheter. Vad anginge boställsordningen för lärare vid folk- och småskolor, hölle utredningen sålunda före, att vissa jämkningar i 3 % vore av
omständigheterna motiverade. Sålunda borde en sammanlagd golvyta av 80 kvadrat- meter, i stället för den föreskrivna 90 kvadratmeter, motsvara vad som på den allmänna hyresmarknaden erbjödes i 3-rumslägenheter med fullt tillfredsställande planläggning. Jämväl bostaden för annan än ordinarie lärare borde kunna begränsas åtminstone till 40 kvadratmeter mot nu stadgade 45 kvadratmeter. Utredningen ville framhålla, att för militära befattningshavare med bostäder av motsvarande storlek gällde en normalyta av 80 respektive 40 kvadratmeter.
I skrivelse den 29 september 1944 till de sakkunniga har Sveriges små- skollärarinneförbund framlagt de huvud'synpunkter beträffande en reviderad boställsordning, som framkommit vid diskussioner inom förbundets kretsar och vid dess förbundsmöte sommaren 1944. Som en av huvudsynpunkterna har angivits, att tjänstebostad för småskollärarinna bör bestå av två rum och kök samt ha en golvyta av minst 60 kvadratmeter.
Från lärarhåll har i övrigt i skilda sammanhang framkommit olika önske- mål beträffande tjänstebostädernas storlek. Bland dessa önskemål mä föl— jande här nämnas. Sveriges allmänna folkskolläranförenings ombudsmöte sommaren 1944 och Sverges folkskollärarförbunds förbundskongress samma år antogo var för sig uttalanden i fråga om en revision av boställsordningen. I båda uttalandena framhölls, att tjänstebostad åt en ordinarie folkskollärare borde ha en golvyta av minst 100 kvadratmeter. Beträffande golvytan i tjänste- bostad för annan lärare gingo uttalandena i sär, i det folkskollärarföreningen ansåg den böra vara minst 60 kvadratmeter och folkskollärarförbundet ansåg den böra vara minst 70 kvadratmeter. I det ena uttalandet framhölls ock, att tjänstebostad för ordinarie folkskollärare borde omfatta minst fyra rum och kök och tjänstebostad för annan lärare minst två rum och kök.
För närvarande utgöras bestämmelserna om tjänstebostads storlek av dels en primär föreskrift om antalet rum och dels en sekundär föreskrift om den golvyta, som bostaden skall omfatta. De sakkunniga anse bestämmelser i båda dessa aVSeenden erforderliga även i fortsättningen. Då emellertid antalet rum är i viss utsträckning oberoende av golvytans storlek, så att ett större antal rum ej behöver innebära större utrymme, och då det enligt de sakkunnigas Uppfattning bör vara en bostad av visst utrymme som tillförsäkras läraren, finna de säkkunniga det riktigare, att författningsbestämmelsen i första hand fastslår den golvyta, som tjänstebostad skall omfatta, och i andra hand giver besked om hur denna golvyta bör vara disponerad. En bestämmelse av detta innehåll är enligt de sakkunnigas mening ägnad att skapa större rättvisa tjänstebostadsinnehavarna emellan.
En på här angivet sätt uppbyggd föreskrift om tjänstebostads storlek kräver tydligen en otvetydig definition av vad som skall förstås med golvyta. Enligt nu gällande boställsordning skall därmed förstås »rummets totala golvyta, således med inräknande av plats, som upptages av vindfång, kapprum, skaf— feri, garderober och liknande utrymmen». På sätt framgår av den ovan läm- nade översikten över de föreskrifter i nu ifrågavarande hänseende, som gälla för vissa statliga befattningshavares tjänstebostäder, är begreppet golvyta de- finierat på olika sätt. De sakkunniga anse den i gällande boställsordning för
lärare vid folk- och småskolor gjorda bestämningen av begreppet alltfort vara den för här avsett fall lämpligaste. För att minska möjligheterna till feltolk- ning bör man emellertid enligt de sakkunnigas uppfattning vidtaga dels en re— daktionell ändring av bestämmelsen och dels en utvidgning av den i bestäm- melsen intagna exemplifieringen. De sakkunniga vilja påpeka, att i golvytan här icke skall inräknas innerväggar och innermurar. Detta innebär en viss mot— sättning mot en i den öppna hyresmarknaden stundom förekommande praxis att med golvyta förstå all golvyta innanför yttermurarna. Denna praxis torde delvis ha uppkommit därigenom, att bostad i den öppna hyresmarknaden ibland uthyrts, innan huset uppförts, och hyresvärden därvid velat giva hy- resgästen viss valfrihet beträffande innerväggarnas placering. De sakkunniga anse det icke motiverat att i detta fall frångå boställsordningens nuvarande regel.
Tjänstebostad för ordinarie folkskollärare skall enligt gällande boställs— ordning innehålla minst tre, i lämplig direkt förbindelse med varandra stå- ende rum och kök med en sammanlagd golvyta av omkring 90 kvadrat— meter. Civila byggnadsutredningen har föreslagit minskning av det nu stad- gade måttet på golvytan, medan från lärarhåll yrkats på höjning av samma mått. Civila byggnadsutredningens förslag har dikterats av det allmännas in- tresse av att byggnadskostnaderna hållas så låga som möjligt. Dessutom har byggnadsutredningen som ett skäl för minskad golvyta åberopat den kvalita- tiva förbättring, särskilt genom en mera praktisk rumsindelning och inred- ning, som under senare tid genomförts.
Tjän-stebostäderna för folkskolans lärare äro till allra största delen belägna på den egentliga landsbygden. På landet föreligger emellertid av olika an- ledningar behov av relativt stora bostäder. I verkligheten äro också bostä- derna på landsbygden regelmässigt större än bostäderna i städer och övriga tätorter. Tjänstemän, som ha sin stationeringsort på landsbygden, förses ock ofta med större bostäder än som skulle tillkommit dem, om de varit statione- rade i städer eller samhällen. Folkskolans lärare kunna därför icke sägas intaga någon särställning, om för deras tjänstebostäder fastställes en något större golvyta än som kan anses normal för motsvarande bostäder i städer och övriga tätorter.
Det finnes en obestridlig strävan hos landsbygdens lärare att söka erhålla platser i städer och andra tätorter. Detta förhållande är icke alltid till fördel för folkskoleväsendet i dess helhet, och i sådana fall bör denna tendens en- ligt de sakkunnigas uppfattning motverkas med lämpliga medel. Ett sådant medel är, förmena de sakkunniga, att man söker bereda landsbygdens lärare ökad trivsel genom rymligare bostäder än dem, som städernas lärare i all- mänhet kunna förhyra.
De sakkunniga vilja i detta sammanhang erinra om ett uttalande av statsutskottet vid 1944 års riksdag i dess utlåtande nr 215, punkten 8:0), i anledning av Kungl. Maj:ts förslag om anslag till vissa byggnadsarbeten vid Folåsa skolhem. Kungl. Maj:ts förslag innebar, bland annat, anvisande av
medel till uppförande av en lärarbostad vid skolhemmet. Bostadens golvyta hade ursprungligen föreslagits till 106 kvadratmeter men föreslogs av Kungl. Maj:t minskad till omkring 85 kvadratmeter. Sedan utskottet erinrat om att folkskollärares tjänstebostad enligt gällande boställsordning skulle innehålla minst tre rum med en sammanlagd golvyta av omkring 90 kvadratmeter, utta- lade utskottet såsom sin mening, att mindre tjänstebostäder än nämnda bo- ställsordning tilläte i allmänhet icke borde byggas för lärarpersonal. l anled- ning av vad utskottet sålunda uttalat, föreslog utskottet en höjning av det av Kungl. Maj:t äskade anslaget med så stort belopp, som kunde beräknas mot- svara den besparing, som skulle ha uppkommit vid en minskning av lärar— bostadens golvyta från 105 till omkring 85 kvadratmeter. Under punkten 9zo) av samma utlåtande har utskottet bland annat — under åberopande av vad utskottet anfört under punkten 8:o) — förklarat sig icke kunna tillstyrka, att en till uppförande föreslagen lärarbostad vid Lövstahemmet minskades från 105 till omkring 85 kvadratmeter, och i anledning härav föreslagit en mot den avstyrkta minskningen svarande höjning av det begärda anslags- beloppet. Riksdagen gjorde statsutskottets uttalande till sitt och beviljade de av utskottet föreslagna högre anslagen.
De sakkunniga anse giltiga skäl föreligga för att de ordinarie folkskollä- rarnas tjänstebostäder givas något större mått än som kan anses normalt för en bostad åt en stadsfamilj på ungefär motsvarande sociala nivå som folkskol- lärarna. De sakkunniga hålla före, att ur kostnadssynpunkt tillräckliga skäl ej föreligga för vidtagande av den av civila byggnadsutredningen föreslagna nedskärningen av bostadsutrymmet för folkskolans lärare. Beträffande den av civila byggnadsutredningen som ytterligare skäl för en golvyteminskning åberopade kvalitativa förbättringen vilja de sakkunniga anföra, att enligt de sakkunnigas uppfattning de ordinarie folkskollärarnas tjänstebostäder icke äro av den storlek, att den kvalitativa förbättringen bör inverka på av bygg- nadsutredningen angivet sätt. En allmän minskning av golvytorna i för- hållande till genomförda förbättringar och allt eftersom nya förbättringar komma att genomföras torde för övrigt enligt de sakunnigas förmenande vara olämplig från bl. a. befolkningspolitiska synpunkter.
Med hänsyn till det anförda och till riksdagens omförmälda uttalanden och beslut kunna de sakkunniga icke tillstyrka någon minskning av den golvyta, som för närvarande är bestämd för de ordinarie folkskollärarnas tjänstebostäder, d. v. s. »omkring 90 kvadratmeter». De sakkunniga vilja till- lika uttala, att de sakkunniga härvid förutsätta, att tjänstebostad, som upp- föres efter nya boställsordningens ikraftträdande, icke gives mindre golvyta än 90 kvadratmeter.
Som ovan omförmälts, har från lärarhåll framkommit yrkanden om ök- ning av den föreskrivna golvytan i tjänstebostad för ordinarie folkskollärare. De sakkunniga kunna icke förorda en sådan ökning. Enligt de sakkunnigas mening uppfyller nämligen redan en bostad på 90 kvadratmeter de anspråk på större utrymme, som skäligen kunna framställas. Av den tidigare i detta
kapitel intagna översikten av förhållandena i fråga om vissa statliga befatt— ningshavares tjänstebostäder synes icke heller framgå, att folkskollärarna äro med nuvarande bestämmelser sämre ställda i fråga om tjänstebostads golv- yta än flertalet statstjänstemän i närmast motsvarande tjänsteställning.
En föreskrift om 90 kvadratmeters golvyta i tjänstebostad för ordinarie folkskollärare är enligt de sakkunnigas uppfattning tillfredsställande ur än- nu en synpunkt. Enligt gällande bestämmelser skall en tjänstebostad av an- givet slag innehålla minst tre rum och kök. De sakkunniga anse sig icke kunna föreslå någon höjning av denna minimibestämmelse men vilja uttala, att det enligt de sakkunnigas mening är mycket önskvärt, om en folkskol- lärare kan beredas en tjänstebostad om åtminstone fyra rum och kök. En så— dan bostad torde ock utan större svårigheter kunna utvinnas på en golvyta av 90 kvadratmeter. En lämplig disposition av en sådan golvyta torde enligt de sakkunnigas uppfattning vara: ett stort vardagsrum och tre mindre rum, av vilka ett lämpligen torde kunna användas som arbetsrum åt läraren eller anvisas åt ett eventuellt anställt hembiträde. Med hänsyn till arten av det hemarbete, som lärartjänsten medför, är det av stor betydelse, om läraren kan beredas ett särskilt arbetsrum. Å andra sidan torde, när hembiträde finnes, ett av de mindre rummen behöva anvisas åt henne. De sakkunniga vilja påpeka, att enligt gällande boställsordning, vars bestämmelser i all- mänhet äro direkt överflyttade från 1918 års boställsordning, i köket bör finnas utrymme för sovplats åt tjänarinna, där ej särskilt rum för ändamålet upplåtes. Det torde nu för tiden i de flesta fall vara omöjligt att erhålla hem- biträde, som åtnöjes med sovplats i köket. Behöver man hembiträde — och detta behov måste förutsättas finnas i många folkskollärares familjer — måste därför i regel ett rum reserveras åt hembiträdet. Detta innebär ock. att man måste för detta ändamål avsätta större del av golvytan än vad man i gällande boställsordning räknat med.
Tjänstebastad för annan lärare än ordinarie folkskollärare — i de allra flesta fall är det liktydigt med tjänstebostad för småskollärarinna — skall enligt gällande boställsordning innehålla minst ett rum och kök i direkt för- bindelse på samma botten med en sammanlagd golvyta av omkring 45 kva- dratmeter. Civila byggnadsutredningen har föreslagit golvytans minskning till 40 kvadratmeter. Från lärarhåll har å andra sidan framkommit förslag om ökning av golvytan, t. ex. till 60 kvadratmeter, och ökning av rumsantalet till två rum och kök.
Enligt en annan bestämmelse i boställsordningen bör skoldistrikt, om bostad, avsed-d för ensamt boende lärarinna, har ett avskilt läge, låta sig angeläget vara att genom särskilda åtgärder bereda lärarinnan trygghet i tjänstebostaden, antingen genom att utöver det stadgade antalet rum i bo- stadshuset åt lärarinnan upplåta ytterligare ett i förbindelse med de övriga rummen stående boningsrum, tjänligt att användas av anhörig eller annan lämplig person, eller ock genom andra ändamålsenliga anordningar.
Har ensamt boende lärarinnas bostad ett avskilt läge, torde utan tvekan det bästa sättet att bereda lärarinnan lindring i den psykiska påfrestning,
som följer av ensligheten, vara, att det gives henne möjlighet att ha annan person — släkting eller hembiträde —— boende hos sig. Denna möjlighet till annan persons sällskap eller hjälp torde emellertid med skäl vara efterläng- tad även av många andra lärarinnor än de avskilt boende. Är tjänstebostad ej avsedd för småskollärarinna utan för extra ordinarie folkskollärare, kan den bliva tagen i bruk av t. ex. en manlig lärare med familj. Behovet av två rum torde då framträda än tydligare.
Den förut i detta kapitel intagna översikten beträffande vissa statliga be- fattningshavares tjänstebostäder utvisar ock, att många sådana befattnings- havare i lönegrad 9 (samma lönegrad som ordinarie småskollärarinna till- hör) äro berättigade till tjänstebostäder om två rum och kök eller alterna- tivt ett rum och kök och två rum och kök. I praxis bygger man dock för statliga befattningshavare numera aldrig tjänstebostäder om ett rum och kök.
Enligt de sakkunnigas uppfattning bör annan lärare än ordinarie folkskol- lärare göras berättigad att erhålla en tjänstebostad om två rum och kök.
För en bostad om två rum och kök är en golvyta av 45 kvadratmeter en- ligt de sakkunnigas uppfattning icke tillräcklig. De sakkunnigas förslag om utökning av rumsantalet bör därför medföra ökning även av golvytan. Ett ytterligare skäl för en sådan ökning framkommer enligt de sakkunnigas me- ning vid en jämförelse med vad som för närvarande gäller i fråga om golv- ytan i ordinarie folkskollärares tjänstebostad. En ordinarie folkskollärare, även en kvinnlig sådan, skall enligt gällande regler tilldelas en tjänstebostad om tre rum och kök och omkring 90 kvadratmeter. Tjänstebostad för ordi- narie småskollärarinna skall för närvarande innehålla ett rum och kök och omkring 45 kvadratmeter. De sakkunniga kunna icke finna detta vara en rättvis avvägning med hänsyn till proportionen mellan folk- och småskollä- rarnas tjänsteställningar och avlöningsförmåner.
Vid avvägandet av storleken av den ifrågasatta ökningen i golvyta ha de sakkunniga stannat för att föreslå en ökning från omkring 45 till omkring 55 kvadratmeter. Härvid ha de sakkunniga förutsatt, att tjänstebostad, som uppföres efter nya boställsordningens ikraftträdande, icke gives mindre golv- yta än 55 kvadratmeter. En golvyta av sistnämnda storlek bör enligt de sak- kunnigas uppfattning kunna utan svårigheter så disponeras, att den kom- mer att inrymma en bra och relativt rymlig bostad om två rum och kök. Förhållandet mellan golvytan i ordinarie folkskollärares tjänstebostad och i »annan lärares» tjänstebostad blir också härigenom mera tillfredsställande.
De småskollärarinnor, som äro försedda med tjänstebostäder, äro i viss utsträckning gifta, och i ett stort antal fall äro dessa gifta småskollärarin- nors familjeförhållanden sådana, att lärarinnans tjänstebostad måste an- vändas såsom familjebostad. En bostad om ett rum och kök med en golv- yta av omkring 45 kvadratmeter torde enligt de sakkunnigas uppfattning svårligen kunna anses såsom lämplig familjebostad. Vidtagas de av de sak- kunniga nu föreslagna ökningarna i fråga om golvyta och rumsantal i tjänstebostäderna för »annan lärare», erhåller man emellertid bostäder, som enligt de sakkunnigas mening kunna godtagas såsom familjebostäder.
Enligt de sakkunnigas förslag skall således åt en ordinarie folkskollärare anvisas en tjänstebostad med omkring 90 kvadratmeters golvyta, fördelad på minst tre rum och kök, samt åt annan lärare anvisas en tjänstebostad med omkring 55 kvadratmeters golvyta, fördelad på två rum och kök. De sakkunniga förutse emellertid, att fall kunna förekomma, då det torde sy- nas skäligt att även en ordinarie folkskollärare skall vara skyldig åtnöjas med tjänstebostad av sistnämnda slag. Om nämligen tjänstebostad skall till- handahållas en ordinarie folkskollärare, som är ensamstående, och en bo- stad om 90 kvadratmeter och tre rum och kök icke står till förfogande men det finnes en bostad om två rum och kök, bör enligt de sakkunnigas mening läraren vara skyldig att mottaga den mindre tjänstebostad, som står till förfogande. De sakkunniga föreslå, att en särskild bestämmelse om den- na skyldighet intages i boställsordningen. Bestämmelsen bör ock innebära, att skoldistriktet i dessa fall har fullgjort sin skyldighet att tillhandahålla en tjänstebostad, som uppfyller boställsordningens krav, därest det tillhan- dahållit en sådan mindre tjänstebostad som läraren är skyldig att mottaga.
Grunden för en sådan skyldighet för ordinarie folkskollärare att åtnöjas med mindre tjänstebostad bör vara, att läraren presumeras icke ha behov av så stora utrymmen, som en folkskollärarbostad enligt huvudregeln skall omfatta. Av denna anledning bör skyldigheten aldrig åligga gift folkskol- lärare. Den bör ej heller åvila alla ogifta. Skyldigheten bör enligt de sak- kunnigas uppfattning föreligga endast för lärare, som är ensamstående. Ogift lärare, som har närstående anförvanter boende hos sig, bör enligt de sakkunnigas mening i regel icke sägas vara ensamstående. Detsamma bör enligt de sakkunnigas mening gälla lärare, som har hushållerska.
Orsaken till att en tjänstebostad, som uppfyller huvudregelns krav på tjänstebostad för en ordinarie folkskollärare, icke står till förfogande torde ibland kunna tänkas vara den, att tjänstebostad av nyss angivet slag givits åt »ann—an lärare», som enligt huvudregeln icke skulle ha rätt till så stor bostad. Sådana fall torde dock vara mycket sällsynta. De torde ytterst säl- lan giva upphov till några stridigheter, enär en ensamstående lärare i regel föredrar en mindre bostad med lägre hyresavdrag och mindre utrymmen att möblera. Det sist sagda torde för övrigt medföra, att även i andra fall än de nämnda ensamstående ordinarie folkskollärare frivilligt åtnöjes med eller rent av önskar mindre tjänstebostad än den föreskrivna om 90 kvadrat- meter. Även för dessa fall, då tjänstebostadsfrågan ordnats genom en fri- villig överenskommelse, bör gälla, att skoldistriktet fullgjort sin skyldighet att tillhandahålla en tjänstebostad, som uppfyller boställsordningens krav.
De förslag till bestämmelser om tjänstebostädernas storlek, för vilka de sakkunniga hittills redogjort, avse principiellt alla slag av tjänstebostäder, såväl nya som äldre. Förslagen innebära emellertid, "att de för »annan lärare» avsedda tjänstebostäderna skola utökas i fråga om golvyta och rumsantal. Även till den del förslagen icke innebära någon utökning bör bemärkas, att
t
av de statistiska uppgifter, som de sakkunniga infordrat, framgår, att många av de för närvarande befintliga tjänstebostäderna icke uppfylla de nuva- rande storleksbestämmelserna i 1937 års boställsordning med därtill höran- de övergångsbestämmelser. Om de befintliga tjänstebostäderna skola kunna uppfylla den nya boställsordningens bestämmelser i fråga om storlek, krä- ves därför i många fall, antingen att de nuvarande golvytorna utökas, eller ock att undantagsbestämmelser givas i erforderlig män. Den förstnämnda utvägen torde i regel ej vara framkomlig av byggnadstekniska och ekono- miska skäl. Dessutom torde en utökning av golvytan till den nya boställs- ordningens mått icke alltid vara önskvärd. Fall kunna nämligen tänkas, då en lärare eller lärarinna icke önskar större tjänstebostad än den han eller hon har. En ensamstående ordinarie folkskollärarinna torde ock i vissa fall anse en tjänstebostad om 65 kvadratmeter mera lämplig för sig än' en tjänstebostad om 90 kvadratmeter. I dessa fall göra lärarens personliga för- hållanden, att det icke är så angeläget med en utökning av golvytan. På grund härav böra enligt de sakkunnigas mening dessa tjänstebostäder tills vidare anses vara reglementsenliga utan någon ändring. Föreskrifter härom böra meddelas i form av undantagsbestämmelser till boställsordningens be- stämmelser om tjänstebostads storlek. Dessa undantagsbestämmelser böra dock icke givas längre giltighetstid än som nödvändigt är. Sker efter den nya boställsordningens ikraftträdande sådan om- eller tillbyggnad av det hus, vari tjänstebostad är belägen, eller sådan mera omfattande reparation å nämnda hus, att tjänstebostadens golvyta kan utökas till den enligt hu- vudregeln gällande storleken, böra därefter undantagsbestämmelserna icke få åberopas för ett fortsatt godkännande av för liten golvyta.
Grunden till att de avsedda undantagsbestämmelserna böra givas är olika i olika fall. Å ena sidan finnas här nämligen sådana tjänstebostäder, som uppfylla tidigare eller närmast före den nya boställsordningens ikraftträ- dande gällande föreskrifter i fråga om golvytans storlek. Hit höra folk- skollärarinnebostäderna med en golvyta av omkring 65 kvadratmeter, vilka varit reglementsenliga intill den 1 juli 1943, samt de tjänstebostäder för »annan lärare», som ha en golvyta av omkring 45 kvadratmeter och därför överensstämma med de nuvarande föreskrifterna i ämnet. För dessa två slag av tjänstebostäder bör enligt de sakkunnigas uppfattning givas ett stad- gande, att de må utan prövning tills vidare avvika från de enligt nya bo- ställsordningens huvudregel gällande föreskrifterna beträffande golvyta. Å andra sidan finnas ock en hel del tjänstebostäder, som aldrig uppfyllt gäl- lande bestämmelser i fråga om golvytans storlek utan endast på grund av stadgande i övergångsbestämmelserna till boställsordningen ansetts såsom tjänliga tjänstebostäder. Ehuru de sakkunniga väl inse fördelen och önsk- värdheten av att i den nya boställsordningen sättas bestämda minimimått i fråga om sagda storlek, anse de det dock ej möjligt att giva sådana före- skrifter, att alla dessa sistnämnda tjänstebostäder med för liten golvyta måste utdömas såsom tjänstebostäder. Enligt de sakkunnigas uppfattning böra där- för undantagsbestämmelserna givas sådan räckvidd, att de må kunna om-
fatta även vissa av dessa tjänstebostäder. I detta fall böra de för små bo- städerna dock ej bliva godkända omedelbart på grund av ett stadgande i boställsordningen, utan möjlighet torde böra öppnas för skolöverstyrelsen att, om särskilda förhållanden anses därtill föranleda, på framställning av skoldistrikt giva dispens för sådan bostad från boställsordningens övriga bestämmelser om golvyta. Dispensen torde höra av skolöverstyrelsen givas viss tids giltighet, dock så att den alltid upphör, om sådan ovan omför— måld åtgärd vidtages med tjänstebostaden eller det hus, vari den är inrymd, att golvytan kan ökas till de föreskrivna måtten.
Två frågor torde vålla särskilda svårigheter vid tillämpningen av de av de sakkunniga här skisserade undantagsbestämmelserna. Den första frågan är, var man skall anse att gränsen går mellan de undantagsfall, som böra vara godkända omedelbart på grund av stadgandet i boställsordningen, och de undantagsfall, för vilkas godkännande fordras dispens av skolöverstyrelsen. Som förut nämnts, böra omedelbart på grund av stadgandet i boställsord- ningen godkännas dels folkskolläran'nnebostäderna om två rum och kök med en sammanlagd golvyta av omkring 65 kvadratmeter och dels bostäder för »annan lärare» om ett rum och kök med en sammanlagd golvyta av omkring 45 kvadratmeter. Tolkningssvårigheten är här knuten till 01det »omkring». Enligt de sakkunnigas uppfattning torde detta ord här böra medgiva en avvi- kelse på ungefär 10 procent. Under denna undantagsbestämmelse böra alltså falla bostäder om två rum och kök med en sammanlagd golvyta av minst 58 kvadratmeter och bostäder om ett rum och kök med en sammanlagd golvyta av minst 40 kvadratmeter. Det kan tyckas, att dessa gränser verka godtyckliga. Då gränsdragningen i detta fall blir i viss mån godtycklig, hur den än verkställes, anse dock de sakkunniga lämpligast, att man i detta fall ej går utöver en avvikelse av ungefär 10 procent.
Den andra frågan, som torde komma att bereda svårigheter, är var skol- överstyrelsen skall sä-tta en lägsta gräns för dispensfallen. Denna gräns tor- de icke kunna bestämt fastställas utan torde böra variera från fall till fall. Den torde vara avhängig av flera omständigheter, av vilka tre böra särskilt nämnas. Den första är tjänstebostadsinnehavarens personliga förhållanden. En ensamstående lärare t. ex. behöver i regel icke så stor bostad som en lä- rare med familj. Men en ensamstående lärare kan bilda familj och därige- nom få behov av större bostad. Eller en ensamstående lärare kan sluta sin anställning och efterträdas av en lärare med familj. De sakkunniga anse rik- tigt, att vid dispensfrågans avgörande hänsyn tages till tjänstebostadsinneha- varens personliga förhållanden. Dessa förhållandens föränderlighet bör emel- lertid föranleda, att skolöverstyrelsens medgivande visserligen gives för viss tid men dock med giltighet endast tills vidare under denna tid. Därigenom vinnes, att dispensfrågan kan upptagas till omprövning, om förändring in- träder i lärarens personliga förhållanden. Skulle den inträdda förändringen anses böra medföra medgivandets upphörande, må dock observeras, att med- givandet måste gälla så lång tid efter beslutet om dess upphörande, att skol- distriktet lämnas tillfälle att anskaffa en annan tjänstebostad. Denna över-
gångstid torde i regel icke kunna fastställas till kortare tid än ett år. Den andra omständighet, som har särskild betydelse för avgörandet av var den nedre gränsen för dispensfallen skall sättas, är hur tjänstebostadens golvyta kan beräknas bliva disponerad under dispenstiden. En praktiskt disponerad bostad kan tillåtas ha mindre golvyta än en opraktiskt disponerad. Som en tredje omständighet bör nämnas tjänstebostadens bekvämligheter och kvali- tet 'i övrigt. Även om hänsyn tages till nämnda och eventuellt förekommande andra omständigheter, måste det dock finnas en gräns, under vilken man aldrig bör få gå. De sakkunniga vilja uttala, att enligt de sakkunnigas me- ning dispens beträffande tjänstebostäderna för »annan lärare» bör givas yt- terst sällan för bostäder med mindre golvyta än 40 kvadratmeter.
De sakkunniga vilja till slut påpeka, att enligt den konstruktion, som av de sakkunniga givits åt de nu föreslagna undantagsbestämnielserna, de bo- städer, som enligt nämnda bestämmelser bliva godkända såsom tjänstebo- städer, stå i överensstämmelse med »de i boställsordningen givna eller med stöd av boställsordningen meddelade bestämmelserna». På grund härav är lärare skyldig att mottaga sådan tjänstebostad, under förutsättning att öv- riga villkor för mottagningsskyldjghet föreligga. Läraren kan alltså icke neka att mottaga tjänstebostaden under hänvisning till dess alltför ringa golvyta.
KAPITEL 7.
Tjänstebostads bekvämligheter.
Med »bekvämligheter» förstå de sakkunniga i detta sammanhang vatten (medelst i bostaden indragen vattenledning), avlopp, elektriskt ljus, central- uppvärmning, badrum och vattenklosett. I denna betydelse använda de sak- kunniga även uttrycket »de moderna bekvämligheterna». I vissa fall använ— des dessutom uttrycket »primärbekvämligheterna». De sakkunniga avse här- med bekvämligheterna vatten, avlopp och elektriskt ljus.
Gällande boställsordning —— vars bestämmelser i detta hänseende äro lika- lydande med 1918 års boställsordnings — innehåller ingen annan föreskrift om bekvämligheter än följande föreskrift om vatten: »I tjänstebostad eller dess närhet skall finnas tillgång till friskt och gott vatten i för tjänstin-ne- havarens hushåll tillräcklig mängd.» Som av ordalydelsen framgår, innebär detta icke något krav på att tjänstebostad skall vara försedd med i bostaden indragen vattenledning.
De ovan i kapitel 2 redovisade statistiska uppgifterna utvisa, att endast ungefär 7 procent av samtliga tjänstebostäder för lärare vid folk- och små- skolor äro försedda med alla de moderna bekvämligheterna. I ungefär 27 procent av antalet tjänstebostäder finnas bekvämligheterna vatten, avlopp, elektriskt ljus och centralvärme, eventuellt någon därutöver men ej alla be- kvämligheterna. Ungefär 31 procent av tjänstebostäderna äro försedda med >>primärbekvämligheterna>> vatten, avlopp och elektriskt ljus, medan i unge- fär 35 procent av bostäderna dessa primärbekvämligheter saknas helt eller delvis.
En av de sakkunniga företagen undersökning av de bestämmelser och den praxis i fråga om tjänstebostäders bekvämligheter, som gälla på vissa områ- den inom statsförvaltningen, har givit följande resultat.
För statens järnvägars tjänstebostäder finnas inga bestämmelser i nu förevarande aVSeende. Då ny tjänstebostad bygges eller ombyggnad verkställes av äldre tjänste- bostad, förses bostaden emellertid nu för tiden såvitt möjligt med vatten, avlopp, elektriskt ljus, centraluppvärmning och vattenklosett. Badrum förekommer i många fall men ej alltid; det inredes mest i de större tjänstebostäderna. Av till de sak- kunnigas förfogande ställda uppgifter beträffande 7 500 tjänstebostäder eller om- kring 80 procent av statens järnvägars samtliga tjänstebostäder framgår, att »vatten- och avloppsledningar» finnas i 80 procent av de 7500 tjänstebostäderna, medan central- eller våningsvärmeledning finnes i 30 procent av samma bostäder.
Ej heller för domänverkets tjänstebostäder finnas några bestämmelser om be- kvämligheter. Vid de nybyggnader, som för närvarande verkställas, förses tjänste-
bostäderna emellertid alltid med vatten, avlopp, centraluppvärmning och vatten- klosett ävensom med elektriskt ljus. På grund av att dessa tjänstebostäder stundom äro belägna på stora avstånd från ledningar för elektrisk ström, kan det ibland vara svårt att förse bostäderna med elektriskt ljus. Man brukar då bygga vindmo- torer för strömalstringen. Tjänstebostäderna förses ock i regel med badrum.
Även vid Iots- och fyrstaten saknas fastställda regler om tjänstebostädernas be- kvämligheter. Lotsstyrelsen brukar emellertid, i den mån det praktiskt är möjligt och kostnaderna ej bliva alltför stora, i tjänstebostäderna inreda vatten, avlopp, elektriskt ljus, centralvärme och badrum (det sistnämnda i regel i tvättstugan). Där— emot förses tjänstebostäderna mycket sällan med vattenklosett. _ För statens vattenfallsuerks tjänstebostäder finnes i de av vattenfallsstyrelsen den ( 14 juni 1941 fastställda bestämmelserna för beräkning av hyror för nämnda tjänste- bostäder en föreskrift, att till tjänstebostad skola höra »kök, tambur, torrklosett, erforderliga garderober, källare och tillgång till tvättstuga, varjämte i hela lägen- heten skola vara installerade ledningar för elektrisk belysning samt i köket vatten- och avloppsledningar». Enligt hyresbestämmelserna skall grundhyran höjas med vissa belopp, om tjänstebostad är försedd med, bland annat, vattenklosett, badrum och centralvärmeledning.
Generella bestämmelser angående bekvämligheterna saknas ock såvitt gäller tjänstebostäder för beställningshavare, underkastade militära avlöningsreglementet eller militära icke-ordinariereglementet. Vid byggande av nya tjänstebostäder förser man numera bostäderna med vatten, arvlopp, elektriskt ljus, centraluppvärmning, badrum och vattenklosett. Största delen av de äldre tjänstebostäderna äro emeller- tid icke försedda med alla dessa bekvämligheter. Det är vederbörande myndigheters strävan att få i de äldre tjänstebostäderna inreda samma bekvämligheter, varmed de nya förses, men denna strävan har starkt hämmats av nu rådande kristid.
i I detta sammanhang ha de sakkunniga även inhämtat upplysningar om de fordringar i fråga om bekvämligheter, som egnahemsstyrelsen uppställer för beviljande av egnahemslån. Dessa fordringar kunna vara av intresse därför, att de angiva de minimikrav i fråga om bostäders beskaffenhet, som anses böra uppfyllas för att staten skall ha skäl att understödja egnahems- byggandet. Av naturliga skäl måste dessa krav vara mindre vittgående än de krav, som böra ställas på tjänstebostäder för folkskolans lärare. Kraven på bostädernas standard kunna på grund härav vara olika. Då emellertid såväl tjänstebostäderna för folkskolans lärare som de byggnader, för vilkas uppförande egn-ahemslån beviljas, till största delen äro belägna på lands- bygden, och egnahemsstyrelsen bland annat har till uppgift att »verka för , en förbättring av byggnadsbeståndet på landsbygden», ha de sakkunniga ; trots de angivna olikheterna dock ansett det vara av värde att här lämnas i vissa uppgifter om villkoren för egnahemslån. Dessa villkor gälla, såvitt l avser byggnadens standard, egentligen endast golvutrymme och rumsantal.
| Förefintlighet av någon eller några bekvämligheter utgör nämligen icke nå- got villkor för beviljande av egnahemslån. Grundprincipen är, att vatten,
i avlopp och centralvärme böra indragas, om det kan ske för en rimlig kost-
nad. Egnahemsstyrelsen har inga krav på att badrum skall inredas. Däre— mot söker m—an om möjligt genomföra, att i varje bostad inredes ett litet tvättrum med tvättställ ävensom torkutrymme. —— Beträffande vattenklosett må nämnas, att egnahemsstyrelsen i en utredning av år 1942 angående vat— tenförhållandena på landet närmast uttalat sig mot att man söker inreda
vattenklosett på landet annorstädes än på platser, där avloppsförhållan- dena äro förstklassiga. Egnahemsstyrelsen anser, att de hygieniska olägen- heter, som följa med en vattenklosett, om avloppsförhållandena icke äro fullt tillfredsställande, äro så betydande, att de överväga fördelarna av denna bekvämlighet. —- Slutligen må observeras, att egnahemsstyrelsen, som alltså icke uppställer förefintligheten av vissa bekvämligheter såsom krav vid be- viljande av egnahemslån, dock har rätt vidsträckt möjlighet att befrämja införandet av de primära bekvämligheterna. Styrelsen kan nämligen giva bidrag — även till dem som eljest icke kunna få egnahemslån —— för inre- dande i redan färdiga bostäder av vatten, avlopp och elektriskt ljus.
De sakkunniga vilja ock påpeka, att enligt 3 & kungörelsen den 22 juni 1939 (nr 465) om lantarbetarbostadslån och lantarbetarbostadsbidrag må Iantarbetarbostadslän utgå för »iordningställande av lägenhet om minst två rum och kök av lämplig storlek, vilken inrättas så, att den ur hygienisk syn- punkt och 1ned hänsyn till möjligheterna att underlätta det husliga arbetets bedrivande utgör en god och ändamålsenlig bostad». I paragrafen föreskrives ock, att lägenheten, där så kan ordnas inom rimlig kostnad, skall förses med vatten- och avloppsledningar samt anordningar för centraluppvärm- ning. Enligt 17 & samma kungörelse i den lydelse, paragrafen erhållit genom kungörelsen den 30 juni 1943, nr 632, kan lantarbetarbostadsbidrag beviljas för, bland annat, iordningställande av sådan i 3 % avsedd lägenhet, som förses med vatten- och avloppsledningar samt anordningar för centralupp— värmning eller förses med enbart vatten- och avloppsledningar.
I förevarande sammanhang, då det är fråga om bostäder på landsbygden, anse de sakkunniga det vara av intresse att här även erinras om vissa upp- gifter i 1940 års byggnadslcostnadssakkunnigas betänkande den 29 januari 1941 med utredning angående byggnadskostnaderna (SOU 1941: 4). Bygg- nadskostnadssakkunniga ha å s. 278—307 i sitt betänkande redogjort för vissa uttalanden rörande orsakerna till stegringen av byggnadskostnaderna på landsbygden, vilka uttalanden på begäran av byggnadskostnadssakkunniga gjorts av egnahemsdirektörer, hushållningssällskap, stiftsjägmästare och bo- ställsnämndsordförande. I de flesta uttalanden har standardhöjningen fram- hållits såsom en av orsakerna till stegringen. Bland de sidor av standardhöj- ningen som särskilt omnämnts är, att en del av vad man brukar anse ingå i »modern bostadsstandard» från städerna trängt ut till landsbygden. I detta sammanhang nämnas bl. a. vatten, avlopp, elektriskt ljus, värmeledning, vat- tenklosett och tvättrum eller bad. Den roll, standardhöjningen spelat för byggnadskostnadernas stegring, bedömes mycket olika, såväl i de skilda landsdelarna som ock inom samma trakt av landet. Meningarna gå ock i sär när det gäller frågan, hur långt standardhöjningen fortskridit på landsbyg- den, d. v. s. vilka av de moderna bekvämligheterna som kunna sägas ha blivit så vanliga, att det vid nybyggnader ansetts normalt att förse bostä- derna med dem. En sammanfattning av uttalandena på denna punkt torde svårligen kunna göras. Lärarlönesakkunniga vilja inskränka sig till att hän- visa till redogörelsen i det omförmälda betänkandet, särskilt s. 278—280 och 290—295.
De sakkunniga. De sista åren ha medfört en högst betydande höjning av bostadsstandarden i allmänhet i landet. Denna höjning skedde först i stå— der och övriga tätorter, men under senare delen av 1920-talet och framför allt under 1930-talet spred den sig även till landsbygden.
Som ovan påpekats, uppställde 1918 års boställsordning inga krav på att tjänstebostad skulle vara försedd med någon av de moderna bekvämlig— heterna. Detta torde ha stått i överensstämmelse med vad man vid tiden för nämnda boställsordnings tillkomst ansåg sig kunna kräva i fråga om stan- darden på bostäder på landsbygden. 1937 års boställsordning innebar en— l, dast en formell revision av den tidigare boställsordningen. Vid tillkomsten ) av 1937 års boställsordning upptogos de olika problemen, bland annat det )
om tjänstebostads bekvämligheter, ej till saklig prövning. Redan före till- komsten av den nu gällande boställsordningen torde emellertid 1918 års bo— ställsordnings inställning till bekvämligheterna ha varit föråldrad. Utveck- lingen hade gått förbi författningsbestämmelserna. Då 1937 års boställsord- ning icke upptog några föreskrifter om bekvämligheter i tjänstebostäderna, var den därför redan från början distanserad av de faktiska förhållandena på detta område. Under åren efter 1937 har detta missförhållande alltmer ökat. Numera torde det knappast förekomma, att skoldistrikten uppföra nya tjänstebostäder, som icke äro försedda med åtminstone primärbekvämlig— heterna. Boställsordningen skall enligt de sakkunnigas uppfattning innehålla tving- , ande bestämmelser om huru tjänstebostäderna för folkskolans lärare skola ) vara beskaffade för att tillfredsställa de anspråk, som lärarna enligt de för- ' fattningsgivande myndigheternas uppfattning skäligen böra ha rätt att ställa. Dessa anspråk böra icke vara mindre än de, som i allmänhet ställas på van- liga bostäder för personer i ungefär samma samhällsställning som folksko- lans lärare inneha. Bostadsstandarden torde emellertid med all sannolikhet komma att fortsätta att stiga, åtminstone på landsbygden, där den ännu är betydligt lägre än i tätorterna. Den boställsordning, varom nu skall fram- läggas förslag, måste antagas bliva gällande under rätt lång tid. Med hänsyn härtill och till den med sannolikhet fortsatta standardhöjningen bör enligt de sakkunnigas mening den nya boställsordningen upptaga bestämmelser i fråga om tjänstebostads bekvämligheter, som motsvara den standard man 1 nu för tiden vid byggande av nya bostäder i allmänhet strävar efter att ;. uppnå.
? Tjänstebostad torde i regel kunna förses med vatten medelst i tjänstebo- staden indragen vattenledning. Finnes ej allmän vattenledning på orten och kan ej genom självtryck vatten ändå inledas i tjänstebostad, bör enligt de sakkunnigas uppfattning vatten inledas i tjänstebostaden medelst en hydro- foranläggning och ledningar från en brunn. Finnes i tjänstebostaden tillgång till elektrisk ström, bör hydroforanläggningen göras automatiskt verkande. Avlopp från tjänstebostad torde ock i allmänhet kunna tillfredsställande ordnas. Större svårigheter torde det i vissa trakter bereda att förse tjänstebostad
med elektriskt ljus. Ännu finnas många kommuner, exempelvis på Gotland, som icke äro elektrifierade. I vissa skogstrakter kan det också på grund av de stora avstånden till närmaste med elektrisk belysning försedda plats vara stora ekonomiska svårigheter förknippade med införande av elektriskt ljus i en tjänstebostad. I vissa fall torde _ på sätt som, enligt vad ovan angivits, stundom sker vid domänverkets tjänstebostäder — de antydda svårigheterna kunna övervinnas genom att invid tjänstebostaden uppföres en vindmotor för strömalstring. Svårigheterna att förse tjänstebostäderna med elektriskt ljus bliva emellertid med tiden allt mindre på grund av den utbyggnad av ledningsnätet, som alltfort pågår.
De svårigheter, som sålunda ibland kunna föreligga för tjänstebostads för- seende med vatten, avlopp och elektriskt ljus, äro enligt de sakkunnigas me- ning icke större eller oftare förekommande, än att den nya boställsordning- en bör upptaga såsom huvudregel, att de nänmda primärbekvämligheterna skola finnas i varje tjänstebostad.
Har innehavare av äldre tjänstebostad på egen bekostnad inlett elektriskt ljus i bostaden och för att erhålla elektrisk ström tecknat andelar i en dist— ributionsförening, bör i och med ikraftträdandet av den nya boställsordning- en skoldistriktet inträda såsom ansvarig för alla de förpliktelser, läraren måst ikläda sig för att erhålla den elektriska strömmen. Skoldistriktet bör på grund härav vara skyldigt att av läraren övertaga dennes andelar i distri- butionsföreningen.
Även om de sakkunniga således anse svårigheterna att förse tjänstebostad med vatten, avlopp och elektriskt ljus icke vara större än att huvudregeln bör vara, att primärbekvämligheterna skola finnas i varje tjänstebostad, för- utse de sakkunniga, att de nämnda svårigheterna någon gång kunna vara så betydande, att det kan vara skäligt att tjänstebostad i avvaktan på svårig- hetemas undanröjande får sakna nämnda bekvämligheter eller någon av dem. Svårigheten att förse tjänstebostad med vatten kan bero på att bostaden är belägen på sådan berggrund, att vattenledningarnas nedläggande på frostfritt djup kan vara förenat med stora praktiska svårigheter och oprop-ortionerligt stora kostnader. Svårighet att förse tjänstebostad med elektriskt ljus torde uteslutande bero på att trakten, där bostaden är belägen, icke är elektrifierad. Med hänsyn till möjligheten av antydda betydande svårigheter bör därför en- ligt de sakkunnigas uppfattning huvudregeln ej göras orygglig utan möjlighet öppnas för skolöverstyrelsen att efter framställning av skoldistrikt medgiva undantag. Avser medgivandet att tjänstebostad får sakna vatten (medelst i tjänstebostaden indragen vattenledning), måste dock tillses, att bostadsinne- havarens hushåll på annat sätt beredes tillgång till erforderligt vatten. Fin— nes friskt och gott vatten i tillräcklig mängd att hämta i en brunn i tjänste- bostadens omedelbara närhet, bör tjänstebostadsinnehavaren vara skyldig att åtnöjas därmed under den tid skolöverstyrelsens medgivande gäller. Fin- nes vatten ej att hämta i en brunn i tjänstebostadens omedelbara närhet, bör skoldistriktet vara skyldigt att ombesörja, att vatten på lämpligt sätt tillhan- dahålles.
% | ;
Näst efter de nu föreslagna torde centraluppvärmning vara den bekväm- lighet, som genomförts mest allmänt. Centraluppvärmningen torde i regel möjliggöra bättre bränsleekonomi. Dess övriga fördelar — t. ex. jämnare värme, mindre besvär med eldningen — äro lätta att påvisa och enligt de sakkunnigas uppfattning mycket betydande. Med hänsyn härtill vilja de sak- kunniga föreslå, att även centraluppvärmning i boställsordningen upptages bland de bekvämligheter, varmed varje tjänstebostad skall förses. Ett gene— rellt, under på visst sätt bestämd tid gällande undantag från denna regel torde böra stadgas för de äldre tjänstebostäder, som sakna denna bekväm- lighet. De sakkunniga ha ock övervägt den frågan, huruvida undantag från regeln borde tillåtas även för de nya tjänstebostäder, beträffande vilka skol— överstyrelsen medgiver, att de få sakna vatten. Då de sakkunniga emellertid inhämtat, att centraluppvärmning kan utan större svårigheter användas även om vatten medelst i bostaden indragen vattenledning ej finnes, anse de sak- kunniga sig ej böra föreslå något undantag av sist angivet slag.
Äro flera tjänstebostäder belägna i samma hus, kunna de antingen ha ge- mensam centraluppvärmning eller ock var sin sådan, s. k. våningsvärme- ledning. I förstnämnda fallet kunna irritationsmoment lätt uppkomma. Tjäns- tebostadsinnehavarna kunna t. ex. ha olika uppfattning om när eldningen i den gemensamma värmepannan skall börja eller sluta eller om hur riklig eller sparsam eldningen skall vara eller om hur ansvaret för eldningens om- besörjande skall fördelas. I sistnämnda hänseende kan t. ex. förekomma, att tjänstebostadsinnehavare anser sig icke skyldig att deltaga i ombesörjandet av och kostnaden för uppvärmningen av huset under jullovet, om han då är bortrest. För undvikande av tvister som de nämnda höra i boställsordningen ock intagas noggranna författningsbestämmelser om fördelning av ansvar och kostnad i fall, då gemensam centraluppvärmning förekommer.
Badrum torde —— jämte vattenklosett — vara den bekvämlighet, som längst ansetts vara »lyx». Kanske finnes detta betraktelsesätt ännu kvar i vissa trak- ter av landet eller inom vissa folklager, framför allt på landsbygden. Det tor— de kunna förutses, att med en fortsatt höjd bostadsstandard den uppfattning- en allmänt skall göra sig gällande, att badrum icke är lyx utan bör jämställas med de övriga här förut omnämnda bekvämligheterna.
Av den ovan intagna redogörelsen för praxis i fråga om tjänstebostäders bekvämligheter inom vissa områden av statsförvaltningen framgår, att nya tjänstebostäder där i allmänhet förses med badrum. Detsamma gäller om äldre tjänstebostäder, som undergå mera omfattande reparationer eller om- byggnader.
I sin förut omförmälda skrivelse med förslag till bl. a. vissa ändringar i boställsordningen för lärare vid folk- och småskolor har 1940 års civila bygg— nadsutredning till särskild behandling upptagit även frågan, om i nämnda boställsordning borde intagas en föreskrift, som kunde främja inredandet av badrum i ifrågavarande tjänstebostäder. Civila byggnadsutredningen anför härom.
Slutligen vill utredningen framhålla, att utredningen principiellt hyser den upp— fattningen, att tillgång till badrum, där så är möjligt, bör beredas i alla familje- bostäder. Vid granskning av olika byggnadsförslag har utredningen ock låtit sig angeläget vara att främja en utveckling i sådan riktning trots de kostnader, som därmed äro förbundna. Utredningen har med hänsyn härtill övervägt att låta önske- målet i fråga komma till uttryck i boställsordningen för här förevarande befatt- ningshavare. Enär emellertid anordnandet av särskilt badrum i en lägenhet för närvarande torde approximativt draga en merkostnad av mellan 800 och 1 000 kro- nor, bör denna merkostnad givetvis föranleda en i motsvarande mån förhöjd hyres— ersättning. förslagsvis uppskattad till 60—72 kronor för år. En sådan utväg låter sig emellertid knappast anlitas till följd av det sätt, på vilket sagda ersättning för folkskolans lärare är författningsmässigt reglerad. Utredningen har därför ansett sig böra avstå från att föreslå åtgärder i angivna syfte, så mycket mera som upp- tagandet av en dylik minimifordran i boställsordningen skulle kunna föranleda, allt tjänstebostad utan badrum ansåges icke uppfylla boställsordningens fordringar och sålunda berättigade till nedsättning i fastställda hyresbelopp.
De sakkunniga dela civila byggnadsutredningens uppfattning, att tillgång till badrum, där så är möjligt, bör beredas i alla familjebostäder. Då det sy— nes de sakkunniga uppenbart, att vid den fullständiga omarbetning av bo- ställsordningen, som nu verkställes, ändring även måste komma att ske i frå- ga om hyresavdragsbeloppen, bortfaller för de sakkunniga det skäl, som av- hållit civila byggnadsutredningen från att föreslå införandet i boställsord- ningen av en bestämmelse om badrum. Enligt de sakkunnigas uppfattning bör man emellertid vid införandet av en sådan bestämmelse gå längre än civila byggnadsutredningen efter ordalagen i sin skrivelse synes vara benägen att göra. Enligt civila byggnadsutredningens uppfattning bör tillgång till badrum beredas i alla »familjebostäder». Då i fråga om tjänstebostäderna för folkskolans lärare alla bostäder, såväl de större som de mindre, kunna kom- ma att tjäna som familjebostäder, vilja de sakkunniga föreslå, att bestäm- melsen om badrum gives tillämpning å varje tjänstebostad för lärare vid folk- eller småskola, oberoende av om den är familjebostad eller ej. (Att ett från annan synpunkt berättigat undantag från denna generellt formulerade regel dock bör medgivas, kommer nedan att påpekas.) Uttrycket »tillgång till badrum» tyder ock på att civila byggnadsutredningen icke ansett, att varje tjänstebostad borde förses med eget badrum utan att ett badrum kunde vara gemensamt för flera tjänstebostäder. De sakkunniga vilja avråda från en bestämmelse, som kan medgiva en sådan tolkning. Systemet med ett för två eller flera tjänstebostäder gemensamt badrum torde enligt de sakkunnigas me- ning vara ägnat att framkalla irritation och tvister mellan tjänstebostadsin- nehavarna. De sakkunniga anse, att systemet med särskilt badrum till varje tjänstebostad är väl värt den merkostnad, som därigenom uppkommer. Då skillnaden i merkostnad för ett badrum och för ett tvättrum ej heller är stor — den utgöres egentligen endast av kostnaden för badkaret — men förde- larna med ett badrum enligt de sakkunnigas uppfattning äro mycket större än fördelarna med ett tvättrum, finna de sakkunniga det ej motiverat, att fordringarna sänkas till krav på endast tvättrum.
På grund av det anförda föreslå de sakkunniga, att i boställsordningen in-
tages en bestämmelse, att tjänstebostad skall vara försedd även med badrum. Från denna huvudregel böra dock två undantag medgivas. Då badrum enligt de sakkunnigas uppfattning icke kan tänkas, om bostaden saknar vatten medelst i bostaden indragen vattenledning, bör gälla, att tjänstebostad må sakna badrum under tid, då den enligt medgivande av skolöverstyrelsen må sakna vatten. Dessutom bör generellt undantag av samma räckvidd som i fråga om centraluppvärmning stadgas för äldre tjänstebostäder.
Är tjänstebostad försedd med vatten och avlopp, torde inga mera betydan- de svårigheter förefinnas för inredande av vattenklosett i bostaden. Som ovan oml'örmälts har visserligen egnahemsstyrelsen uttalat sig mot inredande av vattenklosett i andra fall än där avloppsförhållandena äro fullt tillfredsstäl— lande. Enligt vad de sakkunniga inhämtat böra dock de anordningar för av- lopp från vattenklosett, som numera finnas (t. ex. septic-tank), kunna anses vara så tillfredsställande, att de sakkunniga icke på den grund behöva av hållas från att föreslå tjänstebostädernas förseende med vattenklosett. Ej hel- ler torde kostnaderna för inredande av denna bekvämlighet vara så stora, att de böra inverka avhållande. De sakkunniga finna sig därför böra föreslå, att i boställsordningen intages en bestämmelse om att tjänstebostad jämväl skall förses med vattenklosett. Dock bör tjänstebostad få sakna vattenklosett under tid, då bostaden enligt medgivande av skolöverstyrelsen må sakna vatten. För äldre tjänstebostäder bör även här stadgas generellt undantag av viss räckvidd.
I boställsordningen skall alltså enligt de sakkunnigas förslag intagas en be- stämmelse, att varje tjänstebostad skall förses med vatten, avlopp, elektriskt ljus, vattenklosett, centraluppvärmning och badrum. Några erforderliga un— dantag från bestämmelsen ha ovan angivits. Eljest bör bestämmelsen princi- piellt gälla i alla fall, således för såväl nya som äldre tjänstebostäder. Emel- lertid framgår av de ovan i kapitel 2 redovisade statistiska uppgifterna, att en mycket stor del av de äldre tjänstebostäderna sakna de flesta eller rent av alla moderna bekvämligheter. Det är såväl praktiskt SOm ekonomiskt omöj— ligt att omedelbart förse denna mängd äldre tjänstebostäder med alla de mo- derna bekvämligheterna. Å andra sidan är det icke motiverat, att denna brist på bekvämligheter skall omedelbart medföra, att alla dessa bostäder utdö- mas som tjänstebostäder, vilket ju måste bliva resultatet, om de icke stå i överensstämmelse med de i boställsordningen givna eller med stöd av bo- ställsordningen meddelade bestämmelserna. Det måste i detta sammanhang betonas, att även dessa äldre tjänstebostäder i fråga om bekvämligheter upp- fylla den nuvarande boställsordningens fordringar.
Då den nuvarande boställsordningen icke kräver någon av de moderna be— kvämligheterna, anse de sakkunniga, att äldre tjänstebostads avsaknad av bekvämligheter icke i och för sig bör medföra, att den efter den nya boställs- ordningens ikraftträdande utdömes såsom tjänstebostad. Den bör dock icke få godkännas såsom tjänstebostad hur länge som helst. Sker efter nämnda ikraftträdande om- eller tillbyggnad av hus, inrymmande tjänstebostaden, el-
ler mera omfattande reparation å sådant hus och kan bostaden därvid förses med de föreskrivna bekvämligheterna eller någon eller några av dem, bör bostaden ock förses därmed. Sker ej så, trots att möjlighet därtill finnes, bör tjänstebostaden därefter ej anses uppfylla boställsordningens krav i fråga om de bekvämligheter, med vilka bostaden kunnat förses.
Äldre tjänstebostad bör således enligt de sakkunnigas förslag icke få sakna bekvämlighet längre än till den tidpunkt, då i samband med i nästföregå- ende stycke angiven åtgärd med tjänstebostaden eller tjänstebostadshuset möjlighet finnes att förse bostaden med den ifrågavarande bekvämligheten. Detta bör gälla i fråga om alla de moderna bekvämligheterna. Det kan emel- lertid dröja många år efter nya boställsordningens ikraftträdande, innan an- given åtgärd vidtages. De sakkunniga anse icke skäligt, att äldre tjänstebo- stad skall under längre tid få sakna de viktigaste bekvämligheterna, de 5. k. primärbekvämligheterna vatten, avlopp och elektriskt ljus. Därför vilja de sakkunniga föreslå, att i boställsordningen intages en bestämmelse, att äldre tjänstebostad, som saknar primärbekvämligheterna eller någon av dem, skall in0m viss tid, lämpligen fem år, från boställsordningens ikraftträdande vara försedd med samtliga primärbekvämligheter. Från denna bestämmelse bör dock göras ett undantag i vardera riktningen. Sker omförmäld ombyggnad, tillbyggnad eller reparation tidigare än fem år från ikraftträdandet, bör tjänstebostaden redan vid omförmälda a'tgärds vivdtagande förses med primär- bekvämligheterna. Å andra sidan bör tjänstebostad få sakna dessa bekväm- ligheter även efter femårstidens utgång, om — på sätt ovan är sagt — skol- överstyr—elsens medgivande därtill lämnats.
KAPITEL 8.
Bränsle och bränsleersättning.
Enligt 6 å gällande boställsordning för lärare vid folk- och småskolor skall med tjänstebostad följa ved eller annat för uppvärmning av bostaden lämpligt bränsle till lärarens husbehov. Läraren äger erhålla veden upphug- gen och framforslad till samt inlagd i den till bostaden hörande vedboden. Vedens sönderhuggning skall ombesörjas av läraren. I 9 ?; 2 punkten före- skrives vidare, att lärare skall vinnlägga sig om sparsamhet i användningen av honom tilldelat bränsle samt att lärare icke får avyttra eller från tjänste- bostad bortföra bränsle, som åtföljer bostaden. Ersättning för bränslet be— redes skoldistriktet därigenom, att de i 38 & folkskolans avlöningsreglemente angivna hyresavdragsbeloppen utmätts så, att de beräknats innefatta både egentlig hyra och ersättning för bränsle.
Tillhandahålles tjänstebostad åt en folk- eller småskollärare, skall läraren alltså förses även med erforderligt bränsle till bostaden. Härutimian intaga folkskolans lärare en särställning. För tjänstebostäder, som anvisas åt stat- liga befattningshavare underkastade de civila eller militära avlöningsregle— mentena, finnas inga andra bestämmelser i fråga om bränsle än en före- skrift, att ersättning för tjänstebostad i förekommande fall skall inbegripa gottgörelse för centraluppvärmning. Detsamma gäller beträffande de tjänste- bostäder, som anvisas åt lärare, underkastade avlöningsreglementet för de högre kommunala skolorna. Enligt lagen om reglering av prästerskapets avlöning skall fri bostad beredas kyrkoherde och komminister, varjämte det åligger pastoratet att såsom bidrag till uppvärmning av tjänstebostad gälda, till kyrkoherde 200 kronor och till komminister 160 kronor för år.
Som nyss omförmälts, innefatta de i 38 å folkskolans avlöningsreglemente angivna hyresavdragen både egentlig hyra för tjänstebostaden och ersätt- ning för bränsle. Av dessa delposter är den förstnämnda betydligt mindre föränderlig än den sistnämnda.1 Med anledning av bränsleprisens starka stegring i början av nu rådande kristid föreslog Kungl. Maj :t år 1941 riks- dagen (proposition nr 175) att besluta om höjning av, bl. a., de då gällande, i 14 5 av 1937 års avlöningsreglemente för folkskolans lärare angivna hyres- avdragsbeloppen. Höjningen, som angavs skola utgöra särskild ersättning
1 Ohserveras bör, att den sedan 1940 inträdda starka disproportionen mellan bränsle- och hyreskostnadernas nivå framför allt beror på att hyresnivån genom statsingripande hållits kon— stant.
för tjänstebostads uppvärmning, föreslogs av Kungl. Maj:t till 24 kronor för år och eldstad. Kungl. Maj:ts förslag blev av riksdagen bifallet.
Av ett uttalande i den omförmälda propositionen framgår, att föredragan- de departementschefen anslutit sig till den meningen, att, om ersättning för tjänstebostad inbegriper gottgörelse för bostadens uppvärmning, ersättningen bör under sådana förhållanden som nu råda periodvis omregleras med hän- syn till bränsleprisens variationer. En dylik omreglering kan, såvitt angår tjänstebostäderna för folkskolans lärare, med nuvarande regler endast ske genom direkt ändring av avlöningsreglementet eller genom tillägg till det- samma. De sakkunniga kunna icke finna detta tillfredsställande. Skall bränsle alltfort medfölja tjänstebostäderna för folkskolans lärare och skall ersätt- ning för bränslet alltfort utgå med vissa generellt fastställda belopp, torde det därför enligt de sakkunnigas uppfattning vara mest ändamålsenligt, att bränsleersättningen utbrytes ur hyresavdraget och gives formen av ett sär- skilt bränsleavdrag. Härigenom vinnes, att bränsleersättningen kan ändras efter bränsleprisens variationer, utan att ändring behöver vidtagas i fråga om hyresavdragen. Emellertid torde det även i bränsleposten finnas en rela- tivt konstant del. Den del av bränslekostnaden, som motsvarar bränslepriset under normala prisförhållanden, torde nämligen uppvisa endast obetydliga variationer. Med hänsyn härtill torde kunna övervägas, huruvida ej _— för det fall att ett särskilt bränsleavdrag skall tillskapas — bränsleavdraget lämpligen borde uppdelas i två delar, av vilka den ena vore fast och endast den andra vore föränderlig med hänsyn till bränsleprisens variationer.
Systemet med fritt bränsle har såväl fördelar som nackdelar. För syste- met talar bland annat följande. Då skoldistrikt genom centrala uppköp stundom torde ha möjlighet att erhålla bränslet billigare än den enskilde läraren torde kunna, kan bostadens uppvärmning förbilligas genom att bränslet tillhandahålles av skoldistriktet. Om flera lärare bebo ett tjänste- bostadshus med centraluppvärmning, innebär systemet med fritt bränsle färre irritationsmoment än ett system, där lärarna gemensamt skola skaffa bränsle för eldning av värmepannan. Slutligen medför systemet med fritt bränsle, att ett skoldistrikt, som tillhandahåller en tjänstebostad som är dålig och svår att uppvärma, självt får stå för den på grund av bostadens dåliga beskaffenhet ökade uppvärmningskostnaden, vilket bör göra skol- distriktet mera villigt att försätta tjänstebostaden i bättre skick.
Mot systemet med fritt bränsle talar bland annat, att detta system icke medgiver fritt konsumtionsval. Bränsleförbrukaren bestämmer varken bräns- lets art, beskaffenhet, kvalitet eller kvantitet. En annan nackdel med syste- met utgör svårigheten för skolstyrelserna att i varje särskilt fall avgöra, hur mycket bränsle som bör medfölja tjänstebostad. Denna fråga har varit före- mål för regeringsrättens prövning i ett par fall. I praxis torde man för när- varande många gånger godta-ga regeringsrättens beslut i de nämnda fallen såsom anvisningar beträffande den erforderliga bränslemängden. Skall syste- met bibehållas, torde emellertid böra övervägas, om icke lämpligast vore, att i boställsordningen angåves, hur mycket bränsle som borde tillhandahållas
i de särskilda fallen. _— Mot systemet talar även, att det från ekonomiska synpunkter icke är lämpligt med fritt bränsle. Det inbjuder nämligen ej till sparsamhet med bränslet. — Slutligen må framhållas, att, såvitt de sakkun- niga kunnat utröna, folkskolans lärare äro de enda, åt vilka tillhandahålles bränsle till tjänstebostäderna.
Vid ett övervägande av frågan, om det nuvarande systemet bör bibehållas eller ersättas med ett annat, är att märka, 'att två av systemets fördelar icke med nödvändighet behöva gå förlorade i ett annat system. Irritationsmomen- ten i samband med en gemensam centraluppvärmning kunna till största delen elimineras, om för dylikt fall delaktigheten i arbete och kostnad i författ— ningsväg noggrant regleras. Skoldistrikts särskilda intresse av att tillhanda- hålla tjänstebostäder, som äro bra ombonade och lätta att uppvärma, kan ock bibehållas, om nämligen föreskrift gives om nedsättning av hyresavdra- get för en tjänstebostad, som är särskilt svår att uppvärma.
Med hänsyn till det i nästföregående stycke anförda kunna de sakkunniga icke finna det nuvarande systemets fördelar överväga dess nackdelar. Dess- utom kunna de sakkunniga ej finna det motiverat, att folkskolans lärare även i fortsättningen skola intaga en särställning i nu ifrågavarande hänse- ende. På grund härav föreslå de sakkunniga, att i nya boställsordningen icke införes någon bestämmelse om att bränsle skall medfölja tjänstebostad. Folkskolans lärare bliva härigenom likställda med statens befattningshavare och med lärarna vid de högre kommunala skolorna. Vidare föreslå de sak- kunniga, att hyresavdragen omräknas till att endast innefatta egentlig hyra för tjänstebostaden samt att i boställsordningen intagas bestämmelser i de i nästföregående stycke angivna avseenden.
KAPITEL 9.
Ersättning för tjänstebostad
(Hyresavdrag).
Gällande bestämmelser om ersättning för tjänstebostad återfinnas i 38 % folkskolans avlöningsreglemente den 30 juni 1942 (nr 619). Paragrafen har följande lydelse.
1 mom. För tjänstebostad jämte bränsle skall lärare månadsvis i efterskott lämna ersättning genom avdrag å avlöningen eller genom kontant inbetalning, i den mån utgående avlöningsbelopp ej förslår till avdraget ( hyresavdrag).
2 mom. Hyresavdraget skall, där ej annat följer av tredje och fjärde styckena här nedan, för olika hyresgrupper utgå med .följande belopp, för redovisningsår räknat:
H y r e 5 g 1- n p p | För tjänstebostad . . | n | | w| v | w | | vm| .. K r o n o r 1 rum och kök ........ 330 414 498 582 666 750 834 918 1 002 2 rum och kök ........ 492 624 756 888 1 020 1 152 1 284 1 416 1 548 3 rum och kök ........ 660 834 1 008 1 182 1 356 1 530 1 704 1 878 2 052
Fördelningen å nämnda nio hyresgrupper av de orter, där lärarna äro stationerade, fastställes av Kungl. Maj:t på grundval av utredning rörande de för orterna gäl— lande hyreskostnaderna.
Innehåller tjänstebostad större antal rum än boställsordningen föreskriver, skall lärare icke på grund härav vidkännas högre hyresavdrag än eljest.
Uppfyller tjänstebostaden i väsentliga avseenden icke fordringarna i boställsord— ningen, skall skolstyrelsen nedsätta hyresavdraget med skäligt belopp.
Hyresavdragsbeloppen äro desamma som i 1937 års avlöningsreglemente (SFS 1937 nr 868, 5 14), om därtill lägges den år 1941 i anledning av de stegra- de bränsleprisen beslutade särskilda bränsleersättningen av 24 kronor för år och eldstad. Beträffande de överväganden, som ligga till grund för hyresav- dragsbeloppens fixerande, torde få hänvisas till 1936 års lärarlönesakkun- nigas betänkande den 27 november 1936 (SOU 1936: 48) s. 63—67 samt till kungl. propositionen den 5 mars 1937, nr 270, s. 31—33 och 35, och till kungl. propositionen den 21 mars 1941, nr 175, s. 4—12.
I de år 1937 fastställda hyresavdragen ingick ersättning för bränsle till ett uppskattat belopp av 40 kronor för år och eldstad. Den egentliga hyran för tjänstebostad beräknades alltså till följande belopp.
Hyresgrupp
Föltjänftebosmd I | 11 | 111 | IV ) v | VI | vn | Vill) IX innehauande Kronor 1 rum och kök ........ 202 286 370 454 538 622 706 790 874 2 rum och kök ........ 300 432 564 696 828 960 1092 1224 1356 3 rum och kök ........ 404 578 752 926 1100 1274 1448 1622 1796
Då boställsordningen icke kräver, att tjänstebostad skall vara försedd med någon bekvämlighet (i den mening, vari de sakkunniga i kapitel 7 använt detta uttryck), innebär den återgivna regleringen av hyresavdragen å ena sidan, att tjänstebostadsinnehavare icke kan fordra nedsättning av hyresav- draget på den grund att hans bostad saknar en eller flera, eventuellt alla bekvämligheter, och å andra sidan, att — såsom i kapitel 3 påpekats _ skol- distrikt icke kan genom förhöjt hyresavdrag utfå någon ersättning av tjäns— tebostadsinnehavare för kostnader, som nedläggas på tjänstebostads för- seende med bekvämligheter.
På sätt i kapitel 7 angivits föreslå de sakkunniga, att i boställsordningen skall såsom huvudregel föreskrivas, att tjänstebostad skall förses med be- kvämligheterna vatten, avlopp och elektriskt ljus (primärbekvämligheterna) samt centraluppvärmning, badrum och vattenklosett. För ny tjänstebostad skall undantag från denna huvudregel endast få göras, när betydande svårig- heter föreligga för bostadens förseende med primärbekvämligheterna, och då endast efter medgivande av skolöverstyrelsen. De flesta äldre tjänstebo— städer sakna nu en eller flera av dessa bekvämligheter. Dessa bostäder kun— na icke, åtminstone ej omedelbart, förses med de bekvämligheter, som må erfordras för att bostäderna skola uppfylla boställsordningens huvudregel i fråga om bekvämligheter. Då å ena sidan alla dessa bostäder icke gärna kunna utdömas såsom tjänstebostäder men å andra sidan de sakkunniga anse, att efter nya boställsordningens ikraftträdande alla tjänstebostäder skola uppfylla boställsordningens krav, föreslå de sakkunniga vissa special- bestämmelser för äldre tjänstebostäder, vilka innebära att dessa bostäder tills vidare, intill dess viss tid förflutit eller vissa omständigheter inträffat, må godkännas såsom tjänstebostäder utan hinder av att de sakna vissa bekväm- ligheter.
Ungefär detsamma gäller enligt de sakkunnigas förslag i fråga om äldre tjänstebostäder med för liten golvyta enligt nya boställsordningens bestäm- melser. De må tills vidare godkännas såsom tjänstebostäder oaktat nämnda avvikelse från boställsordningens regler, i vissa fall dock blott efter skol- överstyrelsens medgivande.
Av det sagda framgår, att även efter nya boställsordningens ikraftträdande komma att finnas tjänstebostäder av växlande kvalitet och beskaffenhet, särskilt i fråga om äldre bostäder. De sakkunniga kunna icke finna det till- fredsställande, att _ såsom för närvarande gäller — hyran skall vara obe-
roende av tjänstebostädernas växlande beskaffenhet. Från tjänstebostads- innehavamas sida måste det synas orättvist, att samma hyra skall betalas av en lärare med en tjänstebostad utan någon bekvämlighet och av en lärare med en tjänstebostad, som är försedd med alla moderna bekvämligheter. Vidare måste systemet med lika hyra för bostäder av högst växlande beskaf- fenhet såsom ovan framhållits vara ägnat att hämma skoldistriktens intresse av bostadsförbättringar.
De sakkunniga vilja föreslå, att tjänstebostäderna för bestämmande av hyresavdrag indelas i klasser, och att skilda hyresavdragsbelopp fastställas för de särskilda klasserna. Nya tjänstebostäder böra enligt de sakkunnigas uppfattning indelas i två klasser. Till följd av den kontroll, s0m i statsbi- dragsärendena kommer att utövas över dessa bostäders utförande, kunna de alla förutsättas bliva sådana, att de i fråga om t. ex. golvytans dispone- rande och bostadens inredning uppfylla berättigade krav. Växlande kva— litet hos nya tjänstebostäder kommer därför huvudsakligen att bero på bo- städernas bekvämligheter. Till den högsta klassen, lämpligen benämnd klass A, torde böra hänföras tjänstebostad som är försedd med alla de moderna bekvämligheterna. Tjänstebostad, som på grund av betydande svårigheter icke kunnat förses med alla bekvämligheterna, bör hänföras till den läg- re klassen, lämpligen benämnd B. Emellertid anse de sakkunniga, att även tjänstebostad som saknar bekvämligheten elektriskt ljus må kunna hän- föras till klass A, om den nämligen till sin allmänna beskaffenhet göres mera utmärkt än eljest är vanligt eller ock förses med särskilda anord- ningar och bostadens allmänt utmärkta beskaffenhet eller de särskilda an— ordningarna kunna anses kompensera frånvaron av den ifrågavarande be— kvämligheten. Med hänsyn till den standardisering beträffande nya tjänste- bostäder, som måste förutses bliva en följd av bland annat systemet med statsbidrag till byggnadskostnaderna, torde dock någon kompensation för frånvaron av bekvämligheter icke kunna tänkas annat än i undantagsfall.
De gemensamma kraven på alla nya tjänstebostäder bliva enligt de sak- kunnigas förslag mycket betydande. Skillnaden mellan tjänstebostäder av klass A och tjänstebostäder av klass B blir därför icke så stor. Med anled- ning härav bör skillnaden mellan hyresavdragen för de båda klasserna en- ligt de sakkunnigas uppfattning vara relativt liten.
Äldre tjänstebostäder, som ju i fråga om såväl allmän beskaffenhet som bekvämligheter komma att förete större skiljaktigheter än de nya tjänste- bostäderna, böra enligt de sakkunnigas uppfattning indelas i tre klasser. Dessa böra lämpligen benämnas A, B och C. Då enligt de sakkunnigas me- ning vissa minimikrav alltid måste ställas på de äldre tjänstebostäderna _ vilket kan förutses medföra, att vissa av de nuvarande tjänstebostäderna icke efter nya boställsordningens ikraftträdande kunna godkännas såsom tjänstebostäder — är det i detta fall nödvändigt, att villkor uppställas även för tillhörighet till klass C. Till klass A bör hänföras tjänstebostad, som är av god beskaffenhet och försedd med samtliga moderna bekvämligheter. Till denna klass bör emellertid enligt de sakkunnigas uppfattning även hän—
föras tjänstebostad som är försedd med bekvämligheterna vatten, avlopp och centraluppvärmning samt minst en av bekvämligheterna elektriskt ljus, badrum och vattenklosett, om nämligen tjänstebostaden genom sin allmänt utmärkta beskaffenhet eller på grund av särskilda anordningar anses böra hänföras till klass A. När det gäller en äldre tjänstebostad kan en sådan kompensation för frånvaron av någon bekvämlighet lättare tänkas före- komma än i fråga om en ny tjänstebostad. I äldre tjänstebostäder äro t. ex. utrymmena ofta mycket olika, till såväl storlek som disposition. Päpekas kan ock, att till en äldre tjänstebostad ibland kan höra en trädgård av så— dant värde, att den måste anses med rätta kunna medverka till tjänstebosta- dens placering i högre klass. Till klass B hänföres tjänstebostad, som an- tingen är av någorlunda god beskaffenhet och försedd med samtliga mo- derna bekvämligheter eller ock är av god beskaffenhet men saknar högst två av ifrågavarande bekvämligheter, dock ej vatten och avlopp. Sistnänmda begränsning av de tjänstebostäder, som skola hänföras till klass B, är av- hängig av de sakkunnigas uppfattning, att vatten och avlopp äro så primära bekvämligheter, att en tjänstebostad, som saknar dem, ej bör kunna hän- föras till högre klass än den lägsta. Till klass C slutligen bör hänföras så- dan tjänstebostad av god eller någorlunda god beskaffenhet, som icke enligt vad i det föregående sagts skall hänföras till klass A eller klass B. Tjänste- bostäder, som icke ens kunna hänföras till klass C, böra alltså falla utanför de fastställda klasserna, d. v. s. ej längre godtagas såsom tjänstebostäder.
Med anledning av den klassindelning av äldre tjänstebostäder, som så- lunda föreslagits, anse de sakkunniga, att i fråga om hyresavdragen för dessa tjänstebostäder bör gälla detsamma som förut sagts om hyresavdragen för nya tjänstebostäder, nämligen att skillnaden mellan hyresavdragen för tjänstebostäder av klass A och för tjänstebostäder av klass B icke bör vara så stor. Däremot bör hyresavdragen för tjänstebostäder av klass C vara be— tydligt lägre än hyresavdragen för tjänstebostäder av klass B.
Då klassindelningen på detta sätt till stor del gjorts beroende av tjänste- bostads »beskaffenhet», bör genom en särskild bestämmelse föreskrivas, att på klassindelningen ej må inverka bostadens »tillfälliga beskaffenhet i un- derhållshänseende». I detta fall innefattas i stället i begreppet »beskaffen- het» huvudsakligen tjänstebostadens rumshöjd, lämpligheten av golvytans fördelning och rummens förbindelse med varandra samt de inre anordning- arna eller inredningen, d. v. s. vad som innehålles i 6 5 samt 8 % a) och c) ävensom till viss del i 7 5 1 mom. av de sakkunnigas förslag till ny boställs- ordning.
Vid redogörelse för huru tjänstebostäderna enligt de sakkunnigas uppfatt— ning böra klassindelas har intet sagts om tjänstebostads golvyta. Detta be- ror på att golvytan enligt de sakkunnigas mening icke bör inverka på klass; indelningen. Om tjänstebostads golvyta är väsentligt mindre än den enligt boställsordningen skall vara, bör detta i stället medföra skyldighet för skol- styrelsen att med skäligt belopp nedsätta det hyresavdrag, som är fastställt för den klass till vilken tjänstebostaden hänförts. När en tjänstebostads golv-
yta skall anses vara väsentligt mindre än den enligt boställsordningen skall vara, kan enligt de sakkunnigas uppfattning ej angivas i bestämda mått. Vid bedömandet av denna fråga bör man emellertid utgå från de exakta måtten av respektive 90, 65, 55 och 45 kvadratmeter. De sakkunniga vilja ock anföra att, om exempelvis en tjänstebostad för ordinarie folkskollärare har en golvyta av endast 75 kvadratmeter, är detta enligt de sakkunnigas upp— fattning en väsentlig avvikelse. Hyresavdraget för en sådan tjänstebostad skall därför nedsättas med skäligt belopp.
Klassificering av tjänstebostäder bör ske vid syn. För de äldre tjänste- bostädernas del bör den ske vid en särskild klassificeringssyn, som måste häl- las innan de nya bestämmelserna om hyresavdrag graderade med hänsyn till klassindelningen kunna vimia tillämpning. Ny tjänstebostad bör i regel klassi- ficeras vid den avsyning, som bör äga rum sedan tjänstebostaden färdig- ställts. Närmare redogörelse för förfarandet vid klassificering lämnas i nästa kapitel.
Som förut nämnts böra hyresavdragen fastställas till olika belopp för de olika klasserna. Därvid bör gälla, att hyresavdraget för en klass bör vara det- samma, vare sig tjänstebostaden är ny eller äldre, d. v. 5. klass A för nya tjänstebostäder och klass A för äldre tjänstebostäder böra anses vara samma klass samt klass B för nya tjänstebostäder och klass B för äldre tjänstebo- städer också anses vara samma klass.
Som av redogörelsen för klassindelningen framgått, är det främst förefint- ligheten eller frånvaron av de olika bekvämligheterna, som bestämmer till vilken klass en tjänstebostad skall höra. Därav följer emellertid att, då olika hyresavdragsbelopp fastställas för de olika klasserna, vid den författnings- mässiga bestämningen av hyresersättningen hänsyn tages till förefintlighet eller avsaknad av bekvämligheter. Hyresavdragen för klass A böra nämligen enligt de sakkunnigas uppfattning så utmätas, att de innefatta ersättning för alla de moderna bekvämligheterna. Saknas någon av bekvämligheterna, skall tjänstebostaden i regel hänföras till lägre klass, varmed följer att lägre hyra skall utgå för tjänstebostaden. Skall bostaden trots avsaknaden av viss eller vissa bekvämligheter ej hänföras till lägre klass, måste den enligt de sakkunnigas förslag till klassindelning ha andra fördelar som kunna anses uppväga den ifrågavarande avsaknaden av bekvämlighet. Av detta följer emellertid, att avsaknad av någon eller några bekvämligheter aldrig bör med- föra nedsättning av det fastställda hyresavdraget för den klass tjänstebosta- den tillhör.
Nedsättning av det i boställsordningen fastställda hyresavdraget bör där— emot ske i två andra fall, det ena nämnt tidigare i detta kapitel och det andra omnämnt i kapitel 8. Nedsättning med skäligt belopp bör nämligen ske, dels om tjänstebostads golvyta är väsentligt mindre än vad i boställsordningen föreskrives, och dels om upplåten tjänstebostad på grund av sin beskaffen- het är svår att uppvärma. Som i kapitel 8 angivits, bör den sistnämnda möj- ligheten till nedsättning förefinnas, för att skoldistriktens intresse av tjänste- b-ostädernas tillbörliga ombonande icke skall bortfalla i samband med att .systemet med det fria bränslet borttages.
Utöver den angivna variation-en med hänsyn till olika klasser böra hyres- avdragen liksom hittills helt naturligt variera med hänsyn till bostädernas rumsantal. På grund av att de sakkunniga föreslå, att » annan lärare» hädan- efter skall beredas en tjänstebostad om två rum och kök med en samman— lagd golvyta av omkring 55 kvadratmeter, bör hyresavdragstabellen i den nya boställsordningen upptaga fyra grupper av tjänstebostäder, nämligen tjänstebostad om ett rum och kök; tjänstebostad om två rum och kök med en sammanlagd golvyta av omkring 55 kvadratmeter; tjänstebostad om två rum och kök med en sammanlagd golvyta av omkring 65 kvadratmeter samt tjänstebostad om minst tre rum och kök.
Tjänstebostad skall i ett bruttolönesystem principiellt icke vara en avlö- ningsförmån. Skulle så bliva förhållandet, motverkas nämligen ett av ända- målen med ett med noggranna föreskrifter försett avlöningsreglemente och ett för statsbidrag stadgat villkor, sådant som det för folkskolans lärarlöner uppställda, att avlöningen skall utgå i enlighet med vad därom stadgats. Med avlöningsreglementets noggranna bestämmelser och det omförmälda statsbidragsvillkoret avses nämligen, bland annat, att såvitt möjligt åstad— komma garantier för rättvisa befattningshavarna emellan. För att så skall ske, skulle tydligen fordras, att befattningshavarens, i detta fall lärarens, av- löningsförmåner icke få röna inverkan av om tjänstebostad tillhandahålles eller ej. Sådan inverkan undvikes emellertid endast, om läraren får för an- visad tjänstebostad betala lika stor hyra, som han i fria hyresmarknaden — om sådan finnes eller funnes _ skulle få giva för en likvärdig hyresbostad på orten. Från angivna synpunkter skulle alltså för varje tjänstebostad hyres- avdraget fastställas till ett belopp, motsvarande den hyra som bostaden kan beräknas skola ha betingat om den uthyrts i fria marknaden. En anpassning av hyrorna för tjänstebostäderna efter hyresnivån på orten måste också vara naturlig med hänsyn till att »dyrortsgraderingen av lönerna till stor del beror på att hyrorna äro olika höga på olika orter.
Vid hyressättningen av tjänstebostäderna för folkskolans lärare måste emellertid _ såsom ock torde ske vid hyressättningen av tjänstebostäder för statliga befattningshavare _ hänsyn även tagas till den bundenhet och eventuellt den olägenhet, som uppkommer för läraren därigenom, att han icke får själv med hänsyn till sina personliga förhållanden välja bostad och plats för densamma. Till följd av denna bundenhet för bostadsinnehavaren måste nämligen tjänstebostaden anses vara något mindre värd än eljest jäm— bördiga lägenheter i fria marknaden. Det mindre värdet äger tjänstebosta- den alltså just för att den är tjänstebostad. Då hyran enligt den ovan upp— ställda huvudregeln principiellt skall utgöra tjänstebostadens hyresvärde, följer av det sagda, att hyresavdragen för tjänstebostäderna böra fastställas till något lägre belopp än de, till vilka de enligt huvudregeln bort fastställas.
Från de synpunkter, som ovan anlagts på spörsmålet om hyresavdrags- beloppens storlek, torde bästa lösningen på frågan om sättet för bestämman- de av nämnda belopp vara den, att hyresavdraget bestämdes särskilt för varje tjänstebostad under hänsynstagande till tjänstebostadens storlek och
beskaffenhet och till hyresförhållandena på orten. En dylik individuell hy- ressättning gäller i regel för statliga befattningshavares tjänstebostäder. I fråga om tjänstebostäderna för folkskolans lärare gäller däremot alltifrån tillkomsten år 1937 av systemet med hyra för tjänstebostad, att hyra för tjänstebostad, som icke företer alltför stora avvikelser från boställsordning- ens regler, utgår med vissa i författning — för närvarande avlöningsregle- mentet _ fastställda belopp. Från de överväganden, som föranlett detta skiljaktiga system, torde följande böra återgivas.
1920 års lärarlönekommitté har visserligen icke direkt uttalat sig i nu förevaran- de fråga, men i samband med att kommittén behandlat en fråga om borttagande av naturaförmånerna för folkskolans lärare har kommittén gjort bland annat följande uttalande (lärarlönekommitténs betänkande den 15 augusti 1923, SOU 1924: 13, s. 37—38).
»Det är från början klart, att en värdering av bostäderna och åsättande av hy- resvärde i varje särskilt fall, såsom sker vid kommunikationsverken, icke är möj— lig utan betydande kostnader för det allmänna. Det stora antalet lärarbostäder, av vilka många äro belägna på milslånga avstånd från kommunikationer, skulle nöd- vändiggöra en mängd värderingsnämnder eller värderingsmän, vilkas rese- och dag- traktamenten måste uppgå till ansenliga belopp, helst värderingen på grund av ombyggnad, ändringar eller ombyte av boställsinnehavare tid efter annan måste göras om. Enda möjlighet-en att bestämma det belopp, som skulle avdragas å lönen för de lärare, vilka åtnjuta bostad in natura, vore att bestämma ett för hela landet eller för varje särskild dyrortsgrupp gällande medelvärde. En sådan anordning före- slogs av ett par reservanter i 1914 års lönekommitté för statens järnvägar men ut- dömdes av kommitténs majoritet samt enhälligt av kommunikationsverkens löne— kommitté. Att tillämpa denna princip på lärarpersonalen vore ännu olämpligare, alldenstund deras bostäder, som i många fall ligga långt mera avlägset, skulle även inom samma dyrortsgrupp betinga betydligt mera växlande hyrespris.»
1928 års lönekommitté har i sitt betänkande den 21 juli 1930 med förslag till lönereglering för befattningshavare vid undervisningsväsendet (SOU 1930: 20) fram- lagt förslag till bland annat »avlöningsreglemente för kommunalt anställda lärare». I 27 5 av detta reglementsförslag stadgas följande om ersättning för naturaför- maner.
»1. För tjänstebostads begagnande skall lärare månadsvis erlägga ersättning ge- nom avdrag å avlöningen. Är bostadsinnehavaren på grund av tjänstledighet icke berättigad att uppbära någon avlöning för månaden, eller förslår ej utgående av- löningsbelopp, skall nämnda ersättning eller vad däri brist-er i stället kontant in- betalas.
2. Där värdering av tjänstebostad icke begäres av läraren eller den, som till- handahåller bostaden, skall ersättning för bostad och bränsle utgå med för olika ortsgrupper nedan angivna belopp:
0 r t 5 g r 11 p p
I II III IV V kr. kr. kr. kr. kr. 1 rum och kök samt bränsle ............. 300 390 490 570 660 2 rum och kök samt bränsle ............. 480 630 780 9.50 1080 3 rum och kök samt bränsle ............. 660 870 1 ORO 1290 1 500 4 rum och kök samt bränsle ............. 840 1110 1380 1 650 1 920
och kök samt bränsle ............. 1740
Begäres särskild värdering, skall ersättning för tjänstebostad, däri inbegripen, i förekommande fall, gottgörelse för bränsle, bestämmas med hänsyn till det pris, som å orten i allmänhet gäller för lägenhet, vilken beträffande storlek och bekväm- lighet samt beskaffenhet i övrigt kan anses likvärdig med tjänstebostaden i fråga.
Har åt lärare anvisats större lägenhet, än som motsvarar boställsordningens be- stämmelser, skall skälig jämkning av hyresbeloppet vidtagas.
3. Kan överenskommelse rörande ersättningens storlek icke träffas mellan ve- derbörande myndighet och lärare, som skall bebo lägenheten, skall frågan hän- skjutas till länsstyrelsen, som har att i ärendet inhämta yttrande av statens folk- skolinspektör respektive folkhögskolinspektör. Över länsstyrelses beslut i ärende, som hänskjutits till dess avgörande, må besvär kunna anföras hos statens bostadsnämnd, över vars beslut klagan icke må föras. Intill dess ersättningens storlek blivit bestämd, skall densamma utgå med ovan angivet belopp, med rätt och skyldighet för bostadsinnehavaren att, därest ersätt- ningen slutligen fastställes till annat belopp, återbekomma respektive utgiva skill— naden. Jämkning av fastställd ersättning för tjänstebostad må icke påkallas, förrän minst ett år förflutit från det ersättningen senast fastställdes. '
4. Där andra förmåner än bränsle tillhandahållas läraren i samband med bostad, bestämmes ersättningen för dessa enligt av skolöverstyrelsen fastställda grunder.» I specialmotiveringen till detta stadgande har kommittén bland annat anfört, att då kommittén föreslagit att, i de fall särskild värdering begäres, ersättning för: tjänstebostad skulle bestämmas med hänsyn till det pris, som å orten i allmänhet gällde för liknande lägenhet, hade kommittén icke förbisett det förhållandet, att en tjänstebostad kunde vara belägen å ort, som saknade egentlig hyresmarknad. För sådana fall borde av kommittén fixerade ersättningshelopp kunna tjäna som ett visst underlag för fastställande av den lämpliga bostadsersättningen och i dessa be— lopp skälig jämkning företagas. Å andra sidan borde termen med hänsyn till icke fattas så, att ersättningen nödvändigtvis sattes lika med å en ort för liknande lägen- het gällande pris-.
1935 års lärarlönesakkunniga föreslogo _ i likhet med lärarlönekommittén men till skillnad från 1928 års lönekommitté _ att nettolöneprincipen alltfort borde till- lämpas för de kommunanställda lärarnas vidkommande. Till stöd för detta förs-lag anförde lärarlönesakkunniga, att enligt deras uppfattning allvarliga svårigheter av praktisk art mötte mot en tillämpning av bruttolöneprincipen för nämnda lärare. Särskilt borde framhållas, uttalade de sakkunniga, att det knappast kunde vara möjligt att inom en rimlig kostnadsram få till stånd en rättvis och efter enhetliga grunder verkställd uppskattning av de belopp, som skulle avdragas från lärarnas bruttolöner som ersättning för åtnjutna naturaförmåner.
Även 1936 års Iärarlönesakkunniga hava _ i sitt betänkande den 27 november 1936 (SOU 19:36:48) _ behandlat frågan om sättet för hyresersättningens fast- ställande i samband med frågan om det lönesys'tem, netto- eller bruttolönesystem, som borde göras tillämpligt å folkskolans lärare. Efter noggranna redogörelser för vad som tidigare anförts för och emot de båda systemen uttala 1936 års lärar- lönesakkunniga härom och om sättet för hyresersättningens fastställande följande.
»I likhet med de föregående sakkunnigberedningarna anse sig 1936 års lärar- lönesakkunniga böra förorda en lönereglering för folk- och småskolans lärare på grundval av det nya statliga lönesystemet. Det framstår för de sakkunniga såsom ett ur rättvisans och billighetens synpunkt välgrundat krav och såsom ägnat att skapa ökad reda och ordning i administrationen, att alla av statsmedel avlönade befattningshavare så långt som möjligt behandlas efter enhetliga avlöningsregler. Med hänsyn härtill och på grund av de påtagliga fördelarna av att kunna anpassa lönerna för här avsedda lärare i så nära anslutning som möjligt till ifrågavarande lönesystem med tillvaratagande av alla dess möjligheter till en rättvis avvägning
av reallönens storlek å olika orter, har det synts de sakkunniga vara angeläget att även för lärarna söka tillämpa bruttolöneprincipen. De sakkunniga hava emellertid, i likhet med 1935 års lärarlönesakkunniga, icke kunnat ansluta sig till 1928 års lön-e- kommittés förslag till värderingsförfarande utan i stället ansett sig böra undersöka, huruvida det icke skulle vara möjligt att på annat sätt få till stånd en tillförlitlig och i huvudsak rättvis uppskattning av storleken av den ersättning, som en lärare bör erlägga för honom anvisad tjänstebostad. Härvid har det synts de sakkunniga ligga synnerligen nära till hands, att en värdering av tjänstebostäderna sker med ledning av de utav socialstyrelsen i samband med indelningarna av rikets olika orter i dyrortsgrupper uppskattade hyresvärdena.
Att märka är nämligen, att socialstyrelsen i samband med dyrortsgrupperingarna måste verkställa värdering av hyrespriserna å de olika orterna. Då denna värdering är verkställd med så stor noggrannhet, att den kan läggas till grund för de till sina ekonomiska verkningar ganska betydelsefulla dyrortsgrupperingarna, synes den även kunna tjäna till ledning för bestämmandet av värdet av lärarnas tjänstebostäder. De sakkunniga hava ägnat denna fråga en synnerligen ingående granskning och, såvitt de sakkunniga kunnat finna, skulle det knappast vålla några svårigheter av praktisk art att på denna väg nå fram till en lösning av föreliggande spörsmål. Ej l heller skulle genomförandet av en dylik anordning behöva föranleda några nämn- ! värda merkostnader för det allmänna. !
Det bör likväl vid en sådan värdering uppmärksammas, att socialstyrelsens hyres- siffror äro medeltal, avseende samtliga bostäder, såväl bättre som sämre, på de olika orterna. Lärarnas tjänstebostäder äro åter enligt de krav, som gällande boställsord- ning uppställer, av genomgående bättre beskaffenhet, än vad som kan anses mot- svara genomsnittet av bostadsbeståndet på orten. Beaktas bör jämväl, att till tjänste- bostad för ifrågavarande lärare bör, så vitt möjligt, upplåtas även trädgård. För att få fram hyresvärdet av en lärarbostad synes därför det av socialstyrelsen beräk- nade medelhyr-esvärdet för orten böra höjas med visst belopp. Denna höjning synes lämpligen kunna beräknas till omkring 15 0/0. Det har nämligen visat sig' att av tjänstemän i allmänhet i den fria marknaden förhyrda bostäder betinga ett hyres- pris av 10_20 0/0 över genomsnittet (se statens offentliga utredningar 1933: 21 s. 24). Socialstyrelsens ifrågavarande undersökningar avse smålägenheter och sammanfattas i medelhyror för bostäder om 2 rum och kök. Med ledning av dessa värderingar torde man utan svårighet kunna beräkna värdet av lägenheter om 3 rum, respektive 1 rum och kök. Värdet av en trerumslägenhet torde nämligen i stort sett få anses utgöra 4/3 och en lägenhet om 1 rum och kök 2/3 av värdet på en tvårumslägenhet. Härtill måste emellertid läggas värdet av b'räuslekostnaderna, vilka i runt tal torde kunna uppskattas till 35 a 40 kronor per år och eldstad.
I fråga om formen för fastställandet av dessa tjänstebostadsersättningar kunde det Väl vara möjligt att för varje ort direkt 'angåves, vilken ersättning som skulle utgå för lärarnas tjänstebostäder. Det synes emellertid innebära en väsentlig för- enkling att fastställa vissa hyresbelopp för ett Visst antal hyresgrupper och sedan hänföra de olika orterna till den av dessa hyresgrupper, som upptager hyresbelopp, som närmast motsvara ortens hyrespris. Fördelningen av de olika orterna å dessa hyresgrupper torde lämpligen böra bestämmas av Kungl. Maj:t efter förslag av socialstyrelsen. Med nu beskrivna, av 1936 års lärarlönesakkunniga förordade och i deras förslag till avlöningsreglemente med därtill hörande specialmotivering när- mare utformade och motiverade ordning vinnes den avgörande fördelen, att indi- viduella värderingar med åtföljande besvär och omgång undvikas.
Vad nu anförts gäller allenast sådana tjänstebostäder, som i väsentliga avseenden uppfylla fordringarna i boställsordningen. I de fall, då brist i bostad föreligger, torde nedsättning av hyresbeloppet böra medgivas på samma sätt, som skoldistrik- ten för närvarande lämna kontant ersättning för vad som brister i läraren lagligen tillkommande bostadsförmåner. I det avseendet skulle alltså i sak ingen förändring i- nuvarande förhållanden inträda.»
1936 års lärarlönesakkunnigas förslag i fråga om- såväl lönesystem som regler för fastställande av ersättning för tjänstebostad godtogs av Kungl. Maj:t och riks- dagen. Det avlöningsreglemente för lärarevid folk- och småskolor, som _ efter förslag av Kungl. Maj:t i proposition den 5 mars 1937, nr 270, och efter beslut av riksdagen den 11 juni samma år (riksdagens skrivelse nr 468) — av Kungl. Maj:t utfärdades den 30 september 1937 (SFS nr 868/1937), innehöll därför bestämmelser om ersättning för tjänstebostad, som uteslöto individuell värdering av tjänstebostä— derna. Om värderingsfrägan anförde chefen för ecklesiastikdepartementet i den fö— renämnda propositionen följande (5. 34—35).
»De olägenheter och fördelar, som äro förbundna med en utformning av löne- systemet efter netto- respektive bruttoprinciper, hava på ett uttömmande sätt blivit klarlagda genom i ärendet verkställda utredningar. Jag vill icke bestrida, att netto— lönesystemet i själva verket synes ägnat att ge den mera tillfredsställande avväg- ningen mellan lönerna till lärare å skilda orter, Främst beror detta på att en all- mänt genomförd individuell värdening av bostadsförmånen av praktiska skäl ej kan ifrågakomma och att det material, vartill man under dessa omständigheter är hänvisad, när det gäller att i lönerna inarbeta naturaförmänerna, är förhållande- vis ganska bristfälligt.
Vid övervägandet av frågan om sättet för naturaförmånernas infogande i syste- met har jag likväl stannat för att förorda ett bruttolönesystem med hyresavdrag för bostadsförmånen. Därvid hava följande synpunkter varit avgörande.
Huvudinvändningen mot ett bruttolönesystem ligger i svårigheten att erhålla en tillfredsställande bostadsvärdering. Olika utvägar hava i diskussionen anvisats. Ytter- lighetslinjerna representeras å ena sidan av förslaget om en allmänt genomförd in- dividuell bostadsvärdering och å den andra av det av 1936 års lärarlönesakkunniga förordade systemet med reglementsbundna hyresavdrag differentierade efter hyresorts- grupp, varvid hyresortsgrupperingen baseras på det av socialstyrelsen vid den all- männa dyrortsgrupperingen utnyttjade statistiska materialet. Mellanformer kunna tänkas. Så förordar 1928 års lönekommitté en anordning med bestämda hyresav- drag för 'varje ortsgrupp men med möjlighet till justeringar genom individuell värdering.
De praktiska svårigheterna vid en individuell värdering hava starkt understru- kits av 1936 års lärarlönesakkunniga, vxilkas förslag ju utesluter ett sådant värde- ringsförfarande. För min del måste jag lägga den största vikt vid detta förhållande. Väljes ett system, som öppnar möjlighet till individuell värdering, är jag över- tygad om att detta kommer att draga med sig en sådan mängd av tvister om hyres- sättningen, utspelade först hos skolstyrelserna, därefter hos länsstyrelserna och slutligen hos regeringsrätten, att konsekvenserna måste komma att te sig ojämför- ligt mycket svårare och olägligare än de till Kungl. Maj:t framförda klagomål över dyrortsgrupperingen, som möjligen kunna tänkas föranledda av en tillämpning av den ordning, 1936 års sakkunniga föreslagit. Med hänsyn till vad av socialstyrelsen och i en inom finansdepartementet utarbetad promemoria anförts angående be- skaffenheten av det material, som ligger till grund för de av styrelsen verkställda hyresvärderingarna, kan man visserligen mot de sakkunnigas förslag invända, att det leder till en ganska summarisk värdesättning och följaktligen i vissa fall måste medföra resultat. som för den enskilde icke komma att te sig helt rättvisa. Detta förslag synes mig likväl av ovan anförda skäl innebära den lösning av den före— liggande frågan som kan väntas ge det ur praktiska synpunkter bästa resultatet. I stort sett torde för övrigt genom det av de sakkunniga föreslagna tillvägagångs- sättet erhållas godtagbara värden å tjänstebostäderna och längre kan man i detta fall enligt min tanke icke komma. Jag fäster härvid särskild vikt vid att, på sätt framgår av sakkunntigbetänkandet, vederbörande lärarrepresentanter, som förhand- lat med de sakkunniga i frågan, för sin del funnit sig kunna godtaga förslaget.
Ävenledes vill jag fästa uppmärksamheten vid att förslaget dessutom åstadkommer en relativt lättillämpad ordning för kostnadsfördelningen mellan staten och kom- munerna. Jag anser mig alltså böra i förevarande del förorda 1936 års lärarlöne- sakkunnigas förslag.»
Vlid överförandet från 1937 års avlöningsreglemente till det nu gällande folk- skolans avlöningsreglemente hava bestämmelserna om ersättning för tjänstebostad en- dast undergått vissa formella ändringar.
Av det refererade framgår, att vissa speciella omständigheter i fråga om tjänstebostäderna för folkskolans lärare ansetts motivera en anordning för hyresersättningens bestämmande, avvikande från det eljest vanliga. Dessa motiv äga alltfort giltighet. 1941 års lärarlönesakkunniga anse därför rik- tigt, att hyresavdragen för ifrågavarande tjänstebostäder även i fortsätt- ningen utgå med i författning fastställda, generella belopp, varierande med hänsyn till olika hyresgrupper. Då detta, av speciella omständigheter för- anledda sätt för hyrornas reglering icke bör försätta lärarna i annan ställ- ning än de skolat intaga, om det naturligare sättet med individuell värde- ring tillämpats, böra såväl hyresavdragen som orternas fördelning på olika hyresgrupper kunna ändras under löpande löneregleringsperiod. Folkskolans lärare böra nämligen i detta hänseende icke intaga annan ställning än stats- tjänstemän med tjänstebostäder.
De hyresavdragsbelopp, som för närvarande gälla enligt 38 & folkskolans avlöningsreglemente, äro —— om hänsyn ej tages till den förhöjning på grund av stegrade hränslekostnader, som vidtogs år 1941 _— beräknade på grund- val av de hyresvärden, som framkommit vid 1933 års hyresräkning. Dessa värden kunna enligt de sakkunnigas uppfattning icke läggas till grund för en verklig hyresreglering år 1945. Med större berättigande skulle man kun- na utgå från de hyresvärden, som framkommit vid den år 1939 verkställda hyresräkningen. Även dessa, för sex år sedan gällande värden äro emeller- tid enligt de sakkunnigas mening icke ägnade att vara representativa ut- uttryck för det år 1945 rådande hyresläget. Reella siffervärden för detta hyresläge givas däremot vid den hyresräkning, som har verkställts under hösten 1945. De vid denna hyresräkning framkommande värdena komma emellertid enligt upplysning, som de sakkunniga erhållit, icke att kunna vara uträknade förrän tidigast omkring den 1 januari 1947. Skall en hyres— reglering därför verkställas av de sakkunniga, måste den enligt de sakkun- nigas uppfattning grundas på de vid hyresräkningen år 1939 erhållna vär— dena. Av skäl som anförts måste de sakkunniga emellertid betrakta en så- dan hyresreglering såsom icke tillfredsställande.
Vid införandet år 1937 av de i författning fastställda hyresavdragen för tjänstebostäderna för folkskolans lärare graderades hyresavdragen med hän- syn till stationeringsorternas fördelning ä nio hyresgrupper, Man utgick alltså från att hyresgrupperna borde vara lika många som dyrortsgrup-per- na. I sitt nyligen avgivna betänkande (SOU 1945: 32) har dyrortskommittén föreslagit, att antalet ortsgrupper i dyrortshänseende inskränkes till fem. Då ett sådant förslag framlagts, anse de sakkunniga det icke lämpligt att
nu föreslå en hyresreglering -— ej ens provisorisk —— med bibehållande av det nuvarande antalet hyresgrupper. Om dyrortskommitténs förslag genom- föres, synes det nämligen lämpligt att också antalet hyresgrupper bestäm- mes till fem. De sakkunniga ha ock övervägt, huruvida ej antalet hyresgrup- per borde än ytterligare inskränkas. Eftersom det emellertid är hyreskost- naderna, som vid dyrortsgrupperingen ha den största spännvidden, kom— mer, om antalet hyresgrupper göres lika stort som antalet dyrortsgrupper, hyresgrupperingen troligen att i regel på ett naturligt sätt ansluta sig till dyrortsgrupperingen, vilket enligt de sakkunnigas mening är en fördel. En större begränsning av antalet hyresgrupper än antalet dyrortsgrupper torde därför icke böra ske.
Emellertid förefaller det, som om det nuvarande systemet med nio hyres— grupper numera icke motsvarade de verkliga förhållandena på hyresmark- naden. Det skulle alltså kunna ifrågasättas, om icke redan nu borde genom— föras en provisorisk begränsning av hyresgruppernas antal till fem. En så- dan genomgripande åtgärd bör dock icke vidtagas, med mindre samtidigt en allmän översyn sker av de olika orternas placering i hyresgrupper. Det behöver knappast betvivlas, att den nuvarande hyresgruppsplaceringen på många håll icke är riktig. Icke heller den gruppering, som skulle kunna gö- ras på grundval av materialet från 1939 års hyresräkning, blir enligt de sakkunnigas uppfattning riktig. Förhållandena ha på åtskilliga håll ändrats sedan 1939. Dessutom skulle en sådan översyn kunna få icke lämpliga åter- verkningar beträffande den gällande dyrortsgrupperingen. Troligen skulle nämligen en ändring av en orts hyresgrupp föra med sig ändring av ortens dyrortsgrupp och hela den nuvarande dyrortsgrupperingen skulle därigenom allvarligt rubbas, vilket naturligtvis icke är önskvärt i det nuvarande läget. Om en ändring av antalet hyresgrupper sker, måste detta enligt de sakkun- nigas uppfattning få till resultat, att hyresavdragen höjas på åtskilliga orter. Om icke orten samtidigt placeras i högre dyrortsgrupp, skulle ändringen av antalet hyresgru'pper mindre väl överensstämma med den sedan 1942 pro- klamerade och förda löne- och prispolitiken.
Av skäl som nu angivits förefaller det de sakkunniga även oriktigt att med utgående från t. ex. materialet från 1939 års hyresräkning höja hyres- avdragsbeloppen utan att samtidigt undersöka orternas placering i hyres- grupper. Skälen mot en dylik översyn :ha dock redan angivits.
På grund av vad de sakkunniga sålunda anfört, finna de sakkunniga det i nuvarande läge riktigast att —— om en reglering av hyresavdragen skall ske — regleringen göres provisorisk med utgångspunkt från de gällande belop- pen i 38 % folkskolans avlöningsreglemente. Regleringen kommer då endast att innebära, att den del av de nuvarande avdragen, som beräknats utgöra bränsleersättning, borttages och att avdragen sedan graderas efter den av de sakkunniga föreslagna klassindelningen av tjänstebostäderna.
De sakkunniga ha emellertid funnit sig icke böra föreslå ens en provisorisk reglering av hyresavdragen nu. Skälen härför äro följande. Bestämmelser om hyresavdrag, graderade med hänsyn till den föreslagna klassindelningen av
tjänstebostäderna, kunna visserligen meddelas redan nu men ej tillämpas, förrän tjänstebostäderna klassificerats. För verkställandet av klassificerings— syner å samtliga för närvarande befintliga tjänstebostäder torde emellertid enligt de sakkunnigas uppfattning erfordras ungefär ett års tid. De sakkun- niga ha utgått från att budgetåret 1946/47 bör anslås härtill. Först den 1 juli 1947 skulle alltså de nya, med hänsyn till klassindelningen graderade hyresavdragen kunna tillämpas. En redan nu verkställd provisorisk regle- ring av hyresavdragsbeloppen, sådan som den i nästföregående stycke ifråga— satta, kan således icke verkställas med beaktande av klassindelningen. Den skulle därför endast komma att bestå i en revision av hyresavdragsbeloppen med hänsyn till upphörandet av rätten till fritt bränsle. Enligt vad de sak- kunniga erfarit är det emellertid troligt, att en ny 'dyrortsgradering och en allmän lönereglering komma att genomföras från och med den 1 juli 1947. Genomföras dessa, erfordras dock enligt de sakkunnigas mening helt nya beräkningar för fastställandet av hyresavdragen för folkskolans lärares tjänstebostäder. Med hänsyn härtill och till att en sådan provisorisk hyres- avdragsreglering, som de sakkunniga ovan skisserat, icke bör verkställas om det ej är nödvändigt, finna de sakkunniga sig icke böra föreslå någon hyres- avdragsreglering nu. De sakkunniga vilja i stället föreslå, att de nuvarande hyresavdragsbeloppen — alltfort inbegripande bränsleersättning —— få gälla intill den dag, då en ny dyrortsgradering och en allmän lönereglering ge- nomföras.
KAPITEL 10.
Syn.
I 10 & av gällande boställsordning givas följande bestämmelser om syn.
1. Då tjänstebostad från- eller tillträdes, skall syn hållas å bostaden med till- hörande hus, trädgård och övriga anläggningar, vid frånträde dock endast om sådant påkallas av Skolstyrelsen eller den frånträdande. Har under loppet av tre år syn å tjänstebostad icke förekommit, skall syn hållas, om skolstyrelsen eller läraren så påkallar.
2. Syn påkallas hos statens vederbörande folkskolinspektör och förrättas av inspektören eller annan lämplig person, som skolöverstyrelsen efter framställning av inspektören förordnar, i närvaro av ombud för Skolstyrelsen sam—t vederbörande lärare eller deras ombud. Synen, till vilken förrättningsmannen i god tid skall hava kallat vederbörande, hålles å tid, som förrättningsmannen bestämmer. Den, som utses att i inspektörs ställe förrätta syn, äger att för de av uppdraget för- anledda resor åtnjuta resekostnads- och traktamentsersä'ttning efter samma grunder som folkskolinspektör; skolande nämnda ersättning gäldas av de med-el, som ställts till förfogande för bestridande av inspektörens resekostnader i tjänsten.
3. Det åligger Skolstyrelsen att, när tjänstebostad skall tillträdas av ny tjänstinne- havare, i god tid föru-t lämna folkskolinspektören meddelande därom.
4. Syn, som förrättas i samband med ombyte av tjänstinnehavare, må ej hållas tidigare än fyra månader före dagen för tjänstebostads frånträdande, respektive till- trädande eller senare än fyra månader efter samma dag.
5. Vid syn skall protokoll föras av förrättningsmannen. I protokollet skall anteckning göras om befintliga brister och skador å tjänste- bostaden med tillhörande hus, trädgård och övriga anläggningar. Därest brist eller skada uppenbarligen vållats genom frånuträdande lärares eller hans husfolks vårds— löshet, skall detta särskilt anmärkas. Befinnes vid tillträdessyn, att tjänstebostad i väsentliga avseenden ej uppfyller fordringarna å dylik bostad enligt bestämmelserna i denna boställsordning, skall an- teckning i protokollet göras jämväl härom liksom om det belopp, varmed enligt förrättningsmarmens och de enligt 2 mom. vid synen närvarandes mening eljest för tjänstebostaden utgående ersättning til-1 skoldistriktet bör nedsättas. Protokollet skall underskrivas av förrätttningsmannen och förvaras hos folkskol- inspektören, vilken har att, så snart ske kan, tillställa såväl Skolstyrelsen som veder- börande lärare bestyrkt avskrift därav.
6. Folkskolinspektören skall vid inspektion, som förrättas närmast efter ett år från syneförrättningen, tillse, att vid synen anmärkta reparationer blivit verk- ställda.
Vid ett genomförande av de sakkunnigas förslag, att alla tjänstebostäder skola klassificeras, blir det erforderligt med en utbyggnad av syneinstitutet, så att detta kommer att omfatta två olika slag av syneförrättningar, lämp- ligen benämnda klassificeringssyn och underhållssyn.
Klassificeringssyn.
Innan de nya bestämmelserna om hyresavdrag kunna vinna tillämpning, måste samtliga tjänstebostäder klassificeras. Då för närvarande finnas något mer än 14 000 tjänstebostäder, måste klassificeringen av dessa taga en rätt betydande tid. Enligt de sakkunnigas uppfattning måste man räkna med att hela budgetåret 1946/47 åtgår för dessa syneförrättningar.
Klassificeringssynen under budgetåret 1946/47, alltså den första, grundläg- gande klassificeringen, bör i varje inspektionsområde utföras av en syne- nämnd, i vilken statens vederbörande folkskolinspektör är ordförande och som dessutom består av två av länsstyrelsen utsedda personer, varav den ene bör vara byggnadssakkunnig och den andre i allmänna värv betrodd. För vinnande av en enhetlig bedömning av tjänstebostäderna inom inspektions- områdets olika delar är det önskvärt, att samma personer förrätta synen för hela inspektionsområdet. Något förbud för länsstyrelsen att då så finnes på- kallat utse olika bisittare för olika delar av inspektionsområdet bör dock icke uppställas.
Synen bör förrättas i närvaro av representant för Skolstyrelsen samt ve- derbörande tjänstebostadsinnehavare eller ombud för denne.
Vid klassificeringen skall beträffande varje tjänstebostad fastställas om bostaden kan godkännas såsom tjänstebostad enligt boställsordningens krav och -— därest detta kan ske —— till vilken klass tjänstebostaden skall hän- föras.
Särskilt viktigt att i detta sammanhang observera är, att vid klassifice- ringen icke skall tagas hänsyn till bostadens tillfälliga beskaffenhet i under- hållshänseende. Det kunde emellertid tänkas, att synenämnden finge begagna tillfället att granska bostaden även ur denna synpunkt samt i syneprotokol- let anteckna brister i underhållet och uppfordra skoldistriktet att avhjälpa dessa. Enligt de sakkunnigas uppfattning skulle dock detta bli alltför hin- dersamt. Vid klassificeringssynen måste därför alla underhållsfrågor lämnas å sido.
Därest de tre ledamöterna av synenämnden ej kunna enas i fråga om klas- sificeringen av en tjänstebostad, bör som synenämndens beslut gälla det, var- om två ledamöter enas.
Synenämndens beslut om klassificering bör snarast delgivas skoldistriktet och tjänstebostadsinnehavaren. Därest någon av dessa eller båda icke äro nöjda med beslutet, bör besvär få anföras hos länsstyrelsen inom 30 dagar efter det vederbörande fått del av beslutet. Över länsstyrelsens utslag i fråga om tjänstebostads klassificering bör klagan icke få föras.
En klassificering av samtliga befintliga tjänstebostäder enligt det förslag, som här framförts, måste medföra en del kostnader. Sålunda måste rese- kostnads- och traktamentsersättning utgå till synenämnd-ens tre ledamöter. Folkskolinspektören bör åtnjuta ersättning enligt samma rese- och trakta— mentsklass, som gäller för honom vid resor i tjänsten, d. v. s. klass II C. De
övriga två ledamöterna av synenämnden böra enligt de sakkunnigas upp- fattning åtnjuta ersättning enligt rese- och traktamentsklass II D. Vidare torde särskild ersättning i form av arvode, lämpligen fastställt till 15 kronor per dag, böra utgå till de av länsstyrelsen utsedda ledamöterna. En rätt be- tydande kostnad torde ock uppkomma därigenom, att folkskolinspektören måste antagas bliva i behov av tjänstledighet från sin inspektörsbefattning under någon del av det ifrågavarande budgetåret. I vad kostnaderna beröra folkskolinspektören böra desamma belasta folkskolinspektionens anslag. De sakkunniga anse sig icke kunna uppskatta övriga kostnader för klassifice- ringen till lägre belopp än 25 kronor för varje klassificerad lägenhet, eller för de nuvarande ca 14 000 tjänstebostäderna ungefär 350 000 kronor. För bud- getåret 1946/47 bör därför på riksstaten uppföras ett anslag å sistnämnda belopp till klassificering av tjänstebostäder för folkskolans lärare. Då grun- derna för ersättningarna till synenämn-dens ledamöter torde kunna exakt an- givas, torde anslaget böra upptagas som ett förslagsanslag.
Ett av de sakkunniga i överensstämmelse med det ovan sagda upprättat förslag till kungörelse angående allmän klassificering av äldre tjänstebostä- der har såsom bilaga fogats till detta betänkande (Bilaga 1 ).
Det hittills sagda har endast berört den klassificering, som under budget- året 1946/47 skall verkställas av de då befintliga tjänstebostäderna. Emeller— tid måste klassificering ske även efter nänmda budgetårs slut. Vid senare tidpunkt måste klassificeras tjänstebostäder, som först senare anskaffas, ävensom sådana vid den allmän-na klassificeringen befintliga bostäder, som då antingen icke godkänts som tjänstebostäder eller ock godkänts men hän- förts till lägre klass än klass A och som sedan förbättrats i så betydande om- fattning, att en omklassificering är motiverad.
För sådan klassificering, som sker efter den allmänna klassificeringens av- slutande, torde det icke vara erforderligt med särskild synenämnd. Denna klassificering kan enligt de sakkunnigas uppfattning anförtros åt folkskol- inspektören ensam. Det kan nämligen förväntas, att genom den allmänna klassificeringen en tämligen enhetlig praxis beträffande bostädernas bedöm- ning kommer att utbildas. Vidare blir bedömningen av nya tjänstebostäder betydligt enklare än bedömningen av de äldre tjänstebostäderna, enär ny tjänstebostad aldrig får byggas annat än som A-bostad eller — under vissa särskilda förhållanden —— såsom B-bostad. Sökes statsbidrag för anskaffande av ny tjänstebostad, blir också bostadens kvalitet noga prövad i statsbidrags- ärendet. Efter den allmänna klassificeringen kommer emellertid också att förekomma omklassificering av äldre tjänstebostäder, som ombyggas eller förbättras. Då även i dessa fall skall så vitt möjligt åstadkommas en höjning av bostadens kvalitet upp till klass A, samt dessutom bostadens beskaffenhet i regel kommer att bliva noga prövad i samband med ansökan om statsbidrag till bostadens förbättrande, torde även i dessa fall klassificeringen ej bliva så tveksam. Enligt de sakkunnigas mening bör därför den mera omfattande proceduren med synenämnd kunna utan risk undvaras, sedan den allmänna klassificeringen slutförts. Klassificering genom särskild synenämnd skulle
för övrigt ställa sig förhållandevis betydligt mera kostsam, om den avsåge klassificering av en enstaka bostad, än som ovan beräknats för samtidig klassificering av ett helt inspektionsområdes bostadsbestånd.
Sådan klassificering, som sker efter den allmänna klassificeringens avslu— tande, kan tänkas ske vid följande tillfällen. I de fall, då statsbidrag beviljats till tjänstebostadens iordningställande — och det måste antagas bliva det övervägande antalet fall — bör klassificering ske vid den avsyning, som en- ligt vad de sakkunniga i annat sammanhang föreslå skall verkställas, innan tjänstebostad efter nybyggad, ombyggnad eller avsevärd förbättring tages i bruk. Har statsbidrag ej beviljats till tjänstebostadens iordningställande, bör bostaden klassificeras vid den underhållssyn, som enligt särskilt stadgande i boställsordningen skall hållas, då bostaden första gången efter byggnadsåt- gärdernas avslutande tillträdes. I de nu nämnda fallen kommer klassificering- en att inskränkas till ett av folkskolinspektören meddelat beslut i samband med annan syn, nämligen avsyning eller underhållssyn. Klassificering kan emellertid tänkas förekomma på ännu ett sätt. Skoldistrikt, som iordningställt tjänstebostad utan statsbidrag, kan tänkas begära klassificering utan samti- dig underhållssyn. Sker så, får tjänstebostaden klassificeras vid en särskild klassificeringssyn. För denna bör enligt de sakkunnigas mening gälla i hu- vudsak samma bestämmelser, som i det följande angivas för underhållssyn.
Då klassificeringsbeslut alltid har vissa omedelbara rättsverkningar, bör sådant beslut få överklagas genom besvär hos länsstyrelsen även i de fall, då klassificeringsbeslutet meddelats av folkskolinspektören ensam. För sådant överklagande bör gälla detsamma, som ovan sagts i fråga om besvär över synenämnds klassificeringsbeslut.
Underhållssyn.
Den syn, varom stadgas i 10 & av gällande boställsordning, är en under- hållssyn.
De sakkunniga ha i kap. 3 ovan framhållit, att den nuvarande underhålls- synen icke är någon »laga syn» i egentlig mening. Motsätter sig skoldistrik- tet att vidtaga en i syneprotokollet angiven åtgärd, torde den ej kunna ge— nomdrivas på grund av synen, utan framställning måste göras till länssty- relsen, att denna måtte giva föreläggande för den felande att vidtaga åtgär- den i fråga.
Enligt de sakkunnigas mening bör underhållssynen i huvudsak bibehålla sin nuvarande karaktär och icke utbyggas till någon »laga syn». Därmed måste ju följa ett både omständligare och dyrbarare förfarande. En av folk- skolinspektören verkställd syn är enligt de sakkunnigas mening till fyllest för det ändamål det här gäller. Om skoldistriktet eller läraren ej är ense med syneförrättaren om de åtgärder, som böra vidtagas, bör emellertid ärendet underställas länsstyrelsens prövning. Besvär bör däremot ej få anföras. En- ligt de sakkunnigas mening bör underställning ske, därest skoldistriktet och
|
läraren eller endera till folkskolinspektören inom viss tid insända förkla- ringar, att de ej godkänna syneprotokollet. Länsstyrelsens prövning av under- ställt ärende skall vara materiell, ej endast formell. Finner länsstyrelsen an- ledning därtill föreligga, bör länsstyrelsen förelägga skoldistriktet att inom viss tid vidtaga den eller de åtgärder, som i syneprotokollet angivits eller som länsstyrelsen eljest finner påkallade. Detta föreläggande bör ej vara förenat med vite. Om de förelagda åtgärderna ej äro vidtagna inom bestämd tid, bör detta av folkskolinspektören anmälas för länsstyrelsen, som äger besluta om innehållande av skoldistriktets statsbidrag till avlönande av den lärare, som anvisats den ifrågavarande tjänstebostaden.
Om skoldistrikt ej verk-ställer vid syn rekommenderade åtgärder, ehuru distriktet icke gjort anmärkning mot syneprotokollet, bör på samma sätt, som i föregående stycke sägs, kunna hos länsstyrelsen utverkas föreläggande för skoldistriktet.
Underhållssyn bör i övrigt enligt de sakkunnigas mening i huvudsak ha den uppgift och följa den ordning, som angives beträffande syn i 10 å av nu gällande boställsordning.
Underhållssyn bör alltså hållas vid från- och tillträde av tjänstebostad samt, under förutsättning att syn under loppet av tre år ej förekommit, om sk-olstyrelsen eller läraren så påkallar. De sakkunniga ha övervägt, huruvida underhållssyn obligatoriskt borde företagas, om syn ej under viss tid före- kommit, men ha ansett, att bestämmelse härom ej torde vara erforderlig.
Vid synen skall förutom folkskolinspektören närvara representant för skol- styrelsen samt vederbörande lärare eller dennes ombud. Därest folkskolin- spektören skulle anse, att han vid syn av viss tjänstebostad är i behov av byggnadssakkunnigt biträde, bör han äga hos Skolstyrelsen göra framställ- ning om sådan hjälp. Kostnaden för sådant byggnadssakkunnigt biträde bör betalas av skoldistriktet.
Syneprotokollet skall föras och underskrivas av förrättningsmannen. I protokollet bör, då så ske kan, angivas de beräknade kostnaderna för repa- rationer, som skola utföras. Folkskolinspektören har att, så snart ske kan, tillställa såväl skolstyrelse som vederbörande tjänstebostadsinnehavare be- styrkt avskrift av syneprotokollet.
KAPITEL 1 1.
Statsbidrag till nybyggnad och ombyggnad av tjänstebostäder.
Såsom av redogörelse ovan i kapitel 1 framgår, skall för närvarande till skoldistrikt utgå tjänstebostadsbidrag enligt % 14 av kungörelsen den 6 mars 1936 (nr 45) angående statsbidrag till nybyggnader för folkskoleväsendet (se- naste lydelse av € 14 se SFS 444/1944).
Vid åtminstone två tillfällen efter tillkomsten av 1936 års tjänstebostads- bidrag har fråga uppkommit om bidragets indragande. Sist har denna fråga diskuterats av folkskolans besparingssakkunniga i deras den 24 augusti 1940 avgivna betänkande och förslag angående statsbidrag till byggnader för folk- skoleväsendet m. rn. (SOU 1940: 24). I besparingssakkunnigas uppdrag ingick bland annat att undersöka möjligheterna av ändrad fördelning mellan staten och kommunerna av kostnaderna för folkskoleväsendet. Efter att ha lämnat en redogörelse för gällande bestämmelser erinrade de sakkunniga om de olika meningar, som framställts i fråga om tjänstebostadsbidragets bibehållande (s. 71 ff.):
Sedan skolöverstyrelsen i sina anslagsäskanden för budgetåret 1939/40 framlagt förslag om att tjänstebostadsbidraget skulle inarbetas & statsbidraget till lärarlönerna, ifrågasatte statskontoret i yttrande över överstyrelsens förslag, om icke skoldistrikten hädanefter med hänsyn till statens under de senare åren alltmer stegrade utgifter för folkskoleväsendet borde bestrida hela kostnaden för bostäder åt "lärarna. Vederbö- rande departementschef anförde bland annat (1939 års åttonde huvudtitel, punkten 166), att vissa skäl talade för statskontorets uppfattning om avskaffande av tjänste- bostadsbidragen, och att den av statskontoret väckta frågan syntes förtjänt att när- mare övervägas.
Med anledning av vid 1939 års riksdag motionsvis väckt förslag, innebärande att riksdagen skulle uttala sig mot en ändring av nuvarande grunder för tjänstebostads- bidragets utgående, anförde riksdagen i skrivelse nr 439/1939, att riksdagen visser- ligen insåge, att en minskning av till kommunerna utgående statsbidrag för skol- väsendet skulle bli en besvikelse för flertalet skoldistrikt men att riksdagen utginge ifrån, att de kommunala intressena ej bleve obeaktade vid det övervägande, departe- mentschefen förebådat.
Sedan skolöverstyrelsen anbefallts att, med beaktande av, bland annat, vad i äm- net yttrats av riksdagen i nämnda skrivelse, taga i övervägande frågan om avskaf— fande av tjänstebostadsbidragen, framlade överstyrelsen i skrivelse den 31 augusti 1939 förslag i ämnet. Överstyrelsen anförde härvid, bland annat, att de skäl, som föranledde 1935 års riksdag att i skatteutjämnande syfte besluta, att staten skulle icke blott åtaga sig kostnaderna för den till lärarna utgående kontanta lönen utan även lämna bidrag till bestridande av kostnaderna för tjänstebostäder, vore alltjämt giltiga. Under sådana förhållanden kunde överstyrelsen icke tillstyrka, att detta av
statsmedel utgående tjänstebostadsbidrag indroges, såvida icke statsbidraget i övrigt till folkskoleväsendet ökades med belopp, som minst motsvarade tjänstebostadsbi- draget. I avgivet yttrande framhöll statskontoret, att vad överstyrelsen anfört icke övertygat statskontoret om att icke skoldistrikten hädanefter borde åläggas att be- strida hela kostnaden för bostäder åt lärarna. Ämbetsverket ville emellertid i nu- varande läge icke påkalla åtgärder av sådan innebörd, då det måste anses angeläget att undvika alla icke ofrånkomliga rubbningar i kommunernas ekonomi. Slutligen har departementschefen i Kungl. Maj:ts proposition nr 155 till 1940 års riksdag uttalat, att han lutade åt den uppfattningen, att tjänstebostadsbidragen —— framför allt med hänsyn till att skoldistriktens kostnader för skolväsendet proportionsvis torde vara mindre nu än är 1935 —— borde avskaffas. Då emellertid departements— chefen i likhet med statskontoret ansåge, att åtgärder, som medförde rubbningar i kommunernas ekonomi, under rådande förhållanden borde om möjligt undvikas, ville han ej nu förorda någon ändring av sådan innebörd, men förutsatte, att frågan vid en lämpligare tidpunkt ånyo toges under omprövning.
Besparingssakkunniga framhöllo därefter, att de ansett det vara av värde för ett ställningstagande till det föreliggande spörsmålet att få utrönt, vilken inverkan en indragning av ifrågavarande statsbidrag skulle få beträffande den kommunala utdebiteringen. I sådant syfte hade de sakkunniga verkställt viss utredning, varpå visserligen icke kunde grundas några exakta beräkningar men varav dock borde kunna dragas vissa slutsatser. De sakkunniga anförde härom:
Undersökningen har avsett ett fyrtiotal kommuner, städer och landskommuner, inom olika delar av landet. Beträffande landskommunerna har undersökningen före- trädesvis avsett sådana, där man haft anledning antaga, att utdebiteringen röner en mera påtaglig inverkan även av en jämförelsevis obetydlig inkomstminskning. Till grund för beräkningarna hava lagts tillgängliga uppgifter om antalet skattekronor enligt 1938 års taxeringar samt antalet lärartjänster vid slutet av vårterminen 1939 inom respektive kommuner (skoldistrikt). Här må även anmärkas, att tjänste- bostadsbidraget beräknats utgå med 160 kronor för såväl manlig som kvinnlig folk- skollärare, enär enligt bestämmelserna i gällande boställsordning för lärare vid folk- och småskolor tjänstebostaden även för ordinarie kvinnlig folkskollärare från och med den 1 juli 1943 skall innehålla minst tre rum och kök och tjänstebostads- bidraget från denna tidpunkt sålunda kommer att utgå med 160 kronor för både manlig och kvinnlig ordinarie folkskollärare.
Den med tillämpning av här angivna beräkningsgrunder verkställda undersök- ningen har givit vid handen, att en indragning av tjänstebostadsbidraget skulle i frå- ga om stadskommunerna komma att medföra endast en ringa höjning av utdebite- ringen. För de städer, som ej deltaga i landsting och vilka komma i åtnjutande av omkring en tiondel av hela det utgående tjänstebostadsbidraget, torde höjningen komma att uppgå till mellan 1—3 öre per skattekrona. Även för övriga städer synes man kunna räkna med en jämförelsevis obetydlig höjning, sannolikt uppgående till högst 10 öre för inkomsthundra. Endast en av de städer, som medtagits vid under- sökningen, skulle drabbas av en så stor höjning som 10 öre. Ifrågavarande stad in- tageriemellertid en särställning beträffande utdebiteringens storlek, i det att hela det kommunala utdebiteringsbehovet 1938 utgjorde 24 kronor 30 öre per skatte- krona. Statsbidrag till skattelindring utgick dock i detta fall med 4 kronor 59 öre per skattekrona.
Beträffande landsbygdskommunerna torde man kunna utgå från att avskaffandet av tjänstebostadsbidraget nära nog undantagslöst skulle komma att medföra en större ökning av utdebiteringen än vad ovan angivits beträffande städerna. Sanno- likhetsskäl tala för, att ökningen för det övervägande antalet kommuner dock icke
skulle överstiga 20 öre per skattekrona. I icke så få fall torde man böra räkna med en höjning av mellan 20 och 40 öre, och i vissa undantagsfall komme ökningen san- nolikt att uppgå till omkring 50 öre. Härvid bör emellertid bemärkas, att i samtliga undersökta fall statsbidrag till skattelindring utgått till kommuner, vilka vid en even- tuell indragning av tjänstebostadsbidraget beräknats få utdebiteringen höjd med 20 öre per skattekrona eller däröver. Man har med hänsyn härtill anledning antaga, att ifrågavarande kommuner vid ett på grund av mistat tjänstebostadsbidrag ytterligare ökat skattetryck hade möjlighet att erhålla en viss kompensation härför genom ett något ökat statsbidrag till skattelindring.
Ehuru den verkställda undersökningen omfattat ett mycket begränsat antal kom- muner, torde dock undersökningsresultatet kunna läggas till grund för bedömande av frågan, vilken inverkan avskaffandet av tjänstebostadsbidraget skulle få på den kommunala utdebiteringen. Undersökningen synes sålunda giva vid handen, att verk- ningarna i skattehänseende av en sådan åtgärd .för flertalet kommuner bleve jämförelsevis obetydliga, medan en del kommun-er, framför allt sådana med ett redan förut högt skattetryck, finge vidkännas en i förhållande till deras ekonomiska bärkraft mera kännbar skattehöjning, som dock i regel torde komma att i viss mån reduceras genom att statsbidrag till skattelindring i dylika fall komme att utgå.
Besparingssakkunniga uttalade efter dessa överväganden, att, om någon för- skjutning av kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna borde vid- tagas utöver vad de sakkunniga i övrigt i sitt betänkande föreslagit, avskaffan- det av tjänstebostadsbidraget därvid borde ifrågakomma i främsta rummet. Enligt de sakkunnigas mening borde dock en sådan åtgärd icke vidtagas under då rådande förhållanden, utan därmed borde anstå till en tidpunkt, som av statsmakterna kunde befinnas lämplig.
Lärarlönesakkunniga. Det nuvarande tjänstebostadsbidraget utgår obe- roende av om tjänstebostad tillhandahålles eller ej och med generellt fast- ställda belopp (160 kronor för år för ordinarie folkskollärare och 80 kronor för annan lärare). Beloppen äro icke av den storleksordning, att bidraget kan utgöra någon verklig hjälp för de skoldistrikt, som äro skyldiga att tillhanda- hålla tjänstebostad. Det nuvarande tjänstebostadsbidraget är därför i grun- den huvudsakligen ett statligt bidrag till alla skoldistrikt i syfte att minska distriktens andel i kostnaderna för folk- och småskollärares avlöning.
För närvarande bestrida skoldistrikten sin andel i avlöningskostnaderna antingen genom att tillhandahålla tjänstebostad åt läraren eller ock genom att till läraren erlägga s. k. bruttolön. (Se kapitel 3, s. 30.) I det förra fallet betalar skoldistriktet, om bostaden är i sådant skick, att läraren för den skall vidkännas oreducerat hyresavdrag, icke något kontant lönehelopp till läraren utöver det belopp, 'som staten lämnar som bidrag till lärarens avlöning. I det senare fallet betalar skoldistriktet — i stället för att tillhandahålla tjänste- bostad — till läraren ut ett avlöningsbelopp, som ej minskats med hyresav- drag, och får alltså självt bidraga med ett belopp, motsvarande det författ- ningsmässigt bestämda hyresavdraget. I båda fallen minskas emellertid skol- distriktens andel i avlöningskostnaderna med ovan berörda tjänstebostads- bidrag.
Under förutsättning att de med upplåtandet av tjänstebostaden förenade kostnaderna exakt svara mot hyresavdraget, skulle sålunda ett skoldistrikts
ekonomiska ansvar bliva lika stort, vare sig distriktet tillhandahåller tjänste- bostad eller ej. Tidigare torde man icke heller ha haft att räkna med någon alltför framträdande ojämnhet i detta avseende, i all synnerhet som före 1938 hyresersättning enligt ortens pris utgick till lärare, vilka icke åtnjöto fri bo- stad och bränsle. På grund av den ökning av byggnadskostnaderna, som skett under de senaste decennierna, och sedan hyresavdragen från och med år 1938 till sina belopp fastställts i författning, har emellertid den förskjutningen ägt rum, att de skoldistrikt, som tillhandahålla fullgoda tjänstebostäder, nu- mera i regel ha större kostnader för sina lärare än andra skoldistrikt i mot- svarande dyrortsgrupper. En utjämning av den på det sättet uppkomna olik- heten i ansvarsbelastning skoldistrikten emellan måste enligt de sakkunnigas mening ur rättvisesynpunkt anses såsom angelägen. Den framstår för de sak- kunniga såsom särskilt betydelsefull även ur den synpunkten, att i annat fall fullt tillfredsställande tjänstebostäder näppeligen komma att beredas folksko- lans lärare.
De sakkunniga ha övervägt olika förslag till utjämnande av olikheten i ansvarsbelastning mellan sådana kommuner, som äro skyldiga att tillhanda- hålla tjänstebostäder, och sådana, som icke ha denna skyldighet. Närmast till hands ligger måhända tanken att utan ändring av statsbidragsbeloppens storlek fastställa högre hyresavdrag och låta skoldistrikten tillgodogöra sig hyresökningen. De sakkunniga anse skäligt, att i genomsnitt högre hyresbe- lopp än de nuvarande utgå, men finna, att även efter en avsevärd höjning ifrågavarande skillnad icke kan komma att tillräckligt utjämnas. Icke heller skulle därigenom någon utjämning ske av den skiftande ansvarsbelastning, som åvilar de distrikt, vilka tillhandahålla tjänstebostäder. Dessa distrikt äro nämligen inbördes mycket olika tyngda, bland annat och framför allt beroende på hur lång tid som förflutit, sedan större kostnader nedlagts på tjänstebostäderna.
En annan tänkbar åtgärd vore att på sådant sätt ombilda det nuvarande tjänstebostadsbidraget till ett egentligt bidrag till kostnaderna för hållande av tjänstebostad, att det utginge endast till de skoldistrikt, som tillhanda- hölle tjänstebostäder. Dessa distrikt skulle då utan ökad medelsanvisning i tjänstebostadsbidrag kunna erhålla ungefär dubbelt så stort belopp som för närvarande. En dylik åtgärd skulle dock endast ofullständigt utjämna olik— heterna i ansvarsbelastning mellan sådana distrikt, som äro skyldiga att tillhandahålla tjänstebostäder, och sådana, som icke ha dylik skyldighet, och icke alls utjämna de inbördes olikheterna mellan de distrikt, som äro skyldiga att tillhandahålla tjänstebostäder. En ytterligare begränsning av rätten till tjänstebostadsbidrag, innebärande att sådant bidrag skulle utgå endast för sådana tjänstebostäder, å vilka nedlagts större kostnader under ett visst antal är närmast före bidragsåret, skulle visserligen vara mera ägnad att minska olikheterna, men en dylik begränsning skulle vara svår att av- väga på tillfredsställande sätt.
Enligt de sakkunnigas mening kan icke en effektiv utjämning i ansvars- belastning olika skoldistrikt emellan uppnås, utan att de distrikt, som till-
handahålla tjänstebostäder, i samband med uppförande av ny tjänstebostad eller omfattande ombyggnad av redan befintlig sådan erhålla statligt bidrag till byggnadskostnaderna. Detta statsbidrag skulle då så avpassas, att för- räntning och amortering av återstoden av byggnadskostnaderna jämte årliga omkostnader täcktes av det blivande hyresavdraget för tjänstebostaden. I överensstämmelse med denna uppfattning föreslå de sakkunniga, att ett nytt tjänstebostadsbidrag, i fortsättningen kallat byggnadsbidrag, införes att utgå enligt här skisserade riktlinjer.
Ett tjänstebostadsbidrag av den art, som av de sakkunniga föreslagits, kan ur utjämningssynpunkt utgå oberoende av om det nuvarande tjänstebostads- bidraget skall bibehållas eller icke. Detta är nämligen, såsom ovan framhål- lits, icke något egentligt tjänstebostadsbidrag, eftersom det utgår även till skoldistrikt, som icke tillhandahålla tjänstebostäder. De sakkunniga hålla emellertid före, att i och med införandet av ett verkligt tjänstebostadsbidrag det nuvarande tjänstebostadsbidraget såsom sådant bör avskaffas, dock att ett skoldistrikt övergångsvis under vissa villkor, som nedan närmare skola utvecklas, må äga uppbära en ersättning i huvudsaklig överensstämmelse med det nuvarande tjänstebostadsbidraget. Huruvida skoldistrikten generellt i annan form böra erhålla kompensation för det indragna tjänstebostadsbi- draget, är en fråga, som de sakkunniga icke anse sig böra taga ställning till i detta sammanhang utan först vid behandlingen av det åt de sakkunniga ävenledes givna uppdraget att utreda frågan om en eventuell omläggning av det nuvarande systemet för statsbidrag till lärarlönerna.
Beträffande det av de sakkunniga föreslagna byggnadsbidraget vilja de sakkunniga vidare uttala, att det enligt deras mening icke, såsom kommu- ? nalskatteberedningen ifrågasatt, bör graderas efter antalet skattekronor inom vederbörande skoldistrikt. Syftemålet för de sakkunnigas förslag om ett nytt byggnadsbidrag har varit att utjämna skillnaden i ansvarsbelastning mellan skoldistrikt, som äro skyldiga att tillhandahålla tjänstebostäder, och skol- distrikt, som icke ha denna skyldighet. En gradering av byggnadsbidraget skulle ha till följd, att en ny ojämnhet uppkomme mellan dessa båda grup— per av skoldistrikt. De sakkunniga föreslå därför, att byggnadsbidraget får utgå med belopp, som icke göras beroende av antalet skattekronor inom skol— distriktet.
För att ett skoldistrikt, som tillhandahåller tjänstebostad, i avseende på utgifterna för läraravlöning skall bliva jämställt med de distrikt, som icke tillhandahålla tjänstebostäder, erfordras _ med tillämpning av ovan an- givna princip — att vid uppförande av tjänstebostad ett statsbidrag utgår med så stor del av byggnadskostnaderna, att ränta och amortering å åter- stående del av byggnadskostnaderna jämte underhåll och övriga årliga om- kostnader å tjänstebostaden täckas av den hyresersättning, som skoldistrik- tet får tillgodogöra sig. Givetvis går det icke att i varje enskilt fall uppnå fullständig jämställdhet — alltför många omständigheter, som icke låta sig beräknas i förväg, spela in, för att detta skall bliva möjligt _ men i det stora
hela böra dock de olägenheter, som vidlåda det nuvarande systemet, kunna avhjälpas.
De faktorer, som framför allt påverka storleken av det erforderliga bygg- nadsbidraget, äro byggnadskostnader, räntesatser och underhållskostnader samt de hyresavdrag, som komma att bliva fastställda för de olika tjänste- bostadstyperna. Byggnadskostnaderna bliva beroende bland annat av tjänste— bostadens belägenhet och av det byggnadsmaterial, som användes. Det blir t. ex. dyrare att bygga en bostad i särskilt hus än att bygga flera bostäder i samma hus. I det senare fallet blir det billigare att förlägga en bostad över en annan än att förlägga bostäderna intill varandra i samma plan. Från lärarhåll har påyrkats, att bestämmelse måtte införas om att tjänstebostad alltid skall byggas i särskilt hus. De sakkunniga ha icke funnit tillräckliga skäl att — ehuru givetvis hinder icke möter för skoldistrikt att förlägga tjänstebostad på sådant sätt — föreslå en föreskrift därom. Däremot Vilja de sakkunniga uttala, att det torde överensstämma med den nu rådande all- männa tendensen, att tjänstebostäder, när de inredas i samma hus, förläggas bredvid varandra och icke den ena över den andra. Enligt upplysningar, som de sakkunniga erhållit från byggnadssakkunnigt håll, kunna de ungefärliga byggnadskostnaderna för ett hus av trä, inrymmande bredvid varandra en tjänstebostad på omkring 90 kvadratmeter och en tjänstebostad på omkring 55 kvadratmeter, för närvarande uppskattas till 50 000 kronor, varav unge- fär 30 000 kronor kan beräknas belöpa sig på den större och ungefär 20 000 kronor på den mindre tjänstebostaden. Ett hus av tegel ställer sig i allmän- het något dyrare, men de därigenom ökade byggnadskostnaderna torde i stort sett kompenseras av minskade underhållskostnader och större varaktig- het. Med en räntesats av 3 0/0 torde ränta och amortering å i byggnaden ned- lagt kapital kunna uppskattas till ungefär 3,75 0/0 för hus av trä. Underhåll och omkostnader torde i förevarande fall böra uppskattas till minst 1,25 [3/0 av byggnadskostnaderna. Vad beträffar hyresavdragen, ha de sakkunniga i annat sammanhang förklarat sig icke kunna för närvarande framlägga preci- serade förslag till dylika avdrag utan att avvakta beslut i anledning av avgivet förslag om ny dyrortsgradering och pågående utredning om de allmänna löne— beloppen. De sakkunniga räkna emellertid med en icke oväsentlig genom- snittlig höjning av hyresavdragen. Även med beaktande härav ha de sak- kunniga kommit fram till den meningen, att i nuvarande läge ett byggnads- bidrag är åtminstone 40 0/'0 av byggnadskostnaderna i normala fall skulle be- hövas för att kompensera ett skoldistrikt för den utgiftsökning, som skyldig- heten att tillhandahålla tjänstebostad medför.
Utan tvivel skulle största möjliga rättvisa uppnås, om byggnadsbidraget ut- mättes efter särskild prövning av speciellt byggnadskostnaderna och hyresav— dragen i varje enskilt fall. Den administrativa handläggningen av bidrags- ärendena skulle emellertid därigenom bliva ganska omständlig. På grund av det stora antalet bidragsårenden, som man har att räkna med, skulle alltså en dylik ingående prövning bliva mycket arbetskrävande och medföra ogynn— sam ti-dsutdräkt. Enligt de sakkunnigas uppfattning är det nödvändigt, att
handläggningen av ärendena i möjligaste mån förenklas. I överensstämmelse med denna mening vilja de sakkunniga föreslå, att ett för olika bostadstyper fixerat bidragsbelopp normalt får utgå oberoende av de faktiska byggnads- kostnaderna i det enskilda fallet. Genom en bestämmelse, att byggnadsbidra— get under inga omständigheter får överstiga viss procent av byggnadskostna- derna, skulle garantier samtidigt kunna vinnas mot att statsbidrag på otill- börligt sätt tages i anspråk.
Ovan ha kostnaderna för en tjänstebostad på omkring 90 kvadratmeter och en tjänstebostad på omkring 55 kvadratmeter bredvid varandra i samma hus uppskattats till normalt ungefär 50 000 kronor, varav ungefär 30 000 kro- nor skulle belöpa sig på den större bostaden och ungefär 20 000 kronor på den mindre bostaden. Dessa belopp böra enligt de sakkunnigas mening kunna läggas till grund för beräkningar av ett generellt byggnadsbidrag, låt vara att byggnadskostnaderna i de enskilda fallen kunna vara mycket varierande. Vi- dare har det behövliga bidraget approximativt beräknats till 40 % av de ovan angivna byggnadskostnaderna. I enlighet härmed skulle byggnadsbidrag för tjänstebostad på omkring 90 kvadratmeter utgå med 12 000 kronor och för tjänstebostad på omkring 55 kvadratmeter med 8 000 kronor.
Möjligen skulle kunna ifrågasättas, om icke bidragsbeloppen borde graderas efter hyresgrupper. De sakkunniga ha emellertid icke ansett tillräckliga skäl föreligga för dylik gradering, enär efter genomförandet av ny hyresgruppering i samband med revision av den nuvarande dyrortsindelningen samtliga eller så gott som samtliga tjänstebostäder kunna förväntas vara belägna å orter tillhörande lägsta hyresgruppen.
Såsom redan antytts, torde en sådan spärregel böra införas, att ett skol- distrikt, som för särskilt låga kostnader kunnat uppföra tjänstebostad, icke skall i byggnadsbidrag erhålla högre belopp än som motsvarar behovet av utjämning gentemot sådana skoldistrikt, som icke tillhandahålla tjänstebo- städer. I och med att byggnadskostnaderna understiga de ovan presumerade kostnaderna, sjunker under i övrigt likartade förutsättningar behovet av byggnadsbidrag snarare med skillnadsbeloppet än med viss procent å bygg- nadskostnaderna. Med hänsyn härtill ha de sakkunniga övervägt, huruvida icke i dylika fall byggnadsbidrag borde utgå efter en glidande skala av pro- centsatser å byggnadskostnaderna, allteftersom dessa understiga 30 000 kro— nor respektive 20 000 kronor. De sakkunniga ha emellertid stannat vid för- slag om generell minskning till 40 0/0 av de verkliga byggnadskostnaderna.
Minskning av byggnadsbidraget torde även böra föreskrivas vid en annan eventualitet. Det bör sålunda icke utan vidare få förekomma, att ett skol- distrikt avyttrar en redan befintlig tjänstebostad och med fullt byggnadsbidrag bygger ny tjänstebostad. Ej heller bör en kommun utan vidare för annat än- damål få utnyttja en befintlig tjänstebostad och uppbära fullt byggnadsbi- drag för nybyggnad av tjänstebostad. Det torde därför böra föreskrivas, att därest ny tjänstebostad är avsedd att ersätta en äldre tjänstebostad, byggnads- kostnaderna böra anses reducerade med det belopp, som prövas motsvara den äldre tjänstebostadens värde. På grundval av den sålunda uppkomna kost-
nadssumman bör sedan beslut om byggnadsbidrag fattas. På enahanda sätt bör förfaras, om äldre tjänstebostad förstörts eller skadats genom eldsvåda eller annorledes och skoldistriktet på grund av försäkring eller eljest ägt att uppbära ersättning därför.
Vad som hittills av de sakkunniga anförts om byggnadsbidrag har ute- slutande berört nybyggnad av tjänstebostad. Emellertid kan tjänstebostad anskaffas även genom inköp av redan befintligt hus, eventuellt i förening med ombyggnad.
Om ett relativt nybyggt hus inköpes för att användas till tjänstebostad, blir skillnaden häremellan och nybyggnad för tjänstebostad ganska obetydlig. Dock torde man få antaga, att inköpet ställt sig ekonomiskt förmånligt för skoldistriktet, eftersom detta annars sannolikt icke skulle ha reflekterat på köp i stället för nybyggnad. Detta fall är sålunda närmast jämförligt med det ovan påpekade, då ett skoldistrikt för särskilt låga kostnader kunnat upp- föra tjänstebostad och då byggnadsbidrag enligt de sakkunnigas förslag skulle utgå med 40 0/0. Vad åter beträffar ett sådant fall, att ett äldre hus inköpts och, eventuellt efter ombyggnad, iordningställts som tjänstebostad, kunna visserligen kostnaderna för förvärvet av denna bostad antagas ha varit så pass låga, att hyresavdraget skulle kunna täcka — förutom de årliga om- kostnader-na -— en avsevärd del av engångskostnaderna. Å andra sidan gör det äldre husets kortare bestånd, att annuiteten måste bliva icke oväsentligt högre — med en räntesats av 3 0/0 blir sålunda annuiteten under 30 år 5,i02 0/0 av kapitalet, under det att den under 60 år uppgår till endast 3,613 %, Även i detta fall skulle därför en föreskrift om byggnadsbidrag av 40 0/o kunna vara tillämplig. Några särbestämmelser för anskaffande av tjänste- bostad genom inköp av redan befintligt hus synas sålunda icke erforderliga.
Enligt de sakkunnigas ovan uttalade mening borde byggnadsbidrag även kunna utgå till ombyggnad av redan befintlig tjänstebostad. Av de statistiska uppgifterna i kapitel 2 framgår, att blott en ringa del av de vårterminen 1942 existerande omkring 14 000 tjänstebostäderna voro av den beskaffenhet, att de skulle kunna hänföras till A—bostäder. Om de flesta bostäderna torde dock gälla, att de efter om- eller tillbyggnad eller mera omfattande ändrings- arbeten skulle kunna godtagas såsom A-bostäder. Då de skoldistrikt, som äro skyldiga att tillhandahålla tjänstebostäder, i princip bliv—a skyldiga att efter viss övergångstid tillhandahålla A-bostäder, är det av största vikt, icke minst ur samhällsekonomisk synpunkt, att möjligheterna till förbättring av det redan befintliga bostadsbeståndet tillvaratagas. Utan bidrag av statsmedel torde emellertid en sådan standardhöjning icke kunna allmänt och inom rimlig tid genomföras. Visserligen kommer ett skoldistrikt att i viss utsträck- ning gottgöras för kostnaderna genom ett högre hyresavdrag, sedan tjänste- bostaden blivit uppflyttad till A-bostad, men vid mera omfattande byggnads— åtgärder kan dock icke alltid höjningen av hyresavdraget vara tillräcklig för att motsvara distriktets ökade utgifter i förhållande till sådana distrikt, som icke äro skyldiga att tillhandahålla tjänstebostäder.
Från den förbättring av bostadsstandarden, som de sakkunniga här åsyf- tat, måste noggrant skiljas sådana byggnadsåtgärder, som äro att hänföra till underhållsarbeten eller nödvändiga reparationer till följd av eftersatt årligt underhåll. Dylika åtgärder, även om de vid enstaka tillfällen skulle betinga avsevärda kostnader, liksom mindre omfattande ändringsarbetcn böra bekostas helt av skoldistrikten det nya byggnadsbidraget är också så beräknat, att bland annat underhållskostnader skola täckas av hyresav- draget. Enligt de sakkunnigas åsikt bör byggnadsbidrag komma i fråga en- dast i de fall, då tjänstebostad efter om- eller tillbyggnad eller mera om- fattande ändringsarbeten får sådan beskaffenhet, att den kan uppflyttas från lägre klass till klass A eller, om den på grund av betydande svårigheter icke kunnat förses med samtliga för A-bostad föreskrivna bekvämligheter, likväl blivit väsentligt förbättrad.
När det gäller storleken av detta bidrag, kunna icke sådana beräkningar framläggas, som ovan skett i fråga om nybyggnader, eftersom kostnaderna bliva långt mera varierande. Det får därför anses uteslutet att i författning fastställa byggnadsbidrag till visst eller vissa belopp för varje tjänstebostad. I stället torde även här ett statsbidrag med en viss procent av kostnaderna vara motiverat. Det har synts de sakkunniga riktigast att föreslå något lägre procenttal vid förbättrande än vid nybyggnad, dels med hänsyn till att i fler- talet fall skoldistrikten efter tjänstebostads förbättring i här avsedd omfatt- ning komma att få tillgodogöra sig ökat hyresavdrag, dels ock därför att i ombyggnadsarbeten i regel ingå även reparationer och underhållsarbeten, vilka principiellt skola åvila skoldistrikten. De sakkunniga ha sålunda stan- nat för att förorda byggnadsbidrag å 25 % av byggnadskostnaderna.
Genom ovan framställda förslag om indragande av det nuvarande tjänste- bostadsbidraget och införande av ett egentligt tjänstebostadsbidrag till ny- byggnader och ombyggnader m. ni. av tjänstebostäder komma emellertid de skoldistrikt, vilka nyligen verkställt nybyggnad eller ombyggnad, att ställas i en något ogynnsam situation. Det torde nämligen få anses uteslutet, att det nya byggnadsbidraget skulle kunna retroaktivt utgå till dessa skol- distrikt. Att så icke kan ske, torde dock knappast behöva väcka alltför all— varliga betänkligheter, alldenstund dessa skoldistrikt icke haft anledning att räkna därmed och därför ej heller inrättat sig därefter. Mera anmärknings- värt skulle vara, om de nu berövades det — om än ej så stora —— tjänste— bostadsbidrag, som för närvarande utgår och som de torde få anses ha haft fullgiltiga skäl att räkna med för byggnadsåtgärdernas finansiering.
De sakkunniga finna skäligt, att åt dessa skoldistrikt gives ett särskilt bi— drag i någon form. Då en ingående prövning av varje enskilt fall icke gärna kan ske, torde det lämpligaste vara, att distrikten under en viss övergångstid för varje tjänstebostad, å vilken mera omfattande byggnadsåtgärder vidta- gits, tillerkännas en ersättning med generell-t belopp. Enligt de sakkunnigas uppfattning bör det vara tillfyllest, om dylik ersättning får uppbäras, intill dess 20 år förflutit från det tjänstebostaden efter de ifrågavarande bygg-
nadsåtgärdernas verkställande tagits i bruk. Ersättningen torde kunna be- stämmas till belopp, som svara mot det nuvarande tjänstebostadsbidraget. Dock torde finnas anledning att gradera bidragsbeloppen med hänsyn till den ifrågavarande bostadens storlek och icke med hänsyn till den lärare, åt vil- ken bostaden upplåtits. Före den 1 juli 1943 utgick tjänstebostadsbidraget med tre olika belopp: 160 kronor för ordinarie manlig folkskollärare, 120 kronor för ordinarie kvinnlig folkskollärare och 80 kronor för annan lärare. Vidare skulle enligt då gällande boställsordning tjänstebostadens samman- lagda golvyta uppgå till omkring 90 kvadratmeter för ordinarie manlig folk- skollärare, omkring 65 kvadratmeter »för ordinarie kvinnlig folkskollärare och omkring 45 kvadratmeter för annan lärare. I anslutning härtill föreslå de sakkunniga statsbidrag, i fortsättningen kallat övergångsbidrag, med 160 kronor för bostad på omkring 90 kvadratmeter, 120 kronor för bostad på omkring 65 kvadratmeter och 80 kronor för bostad på omkring 45 kvadrat- meter.
Övergångsbidrag bör givetvis icke givas för vilken som helst åtgärd, som under de sista 20 åren vidtagits med en tjänstebostad. Att övergångsbidrag för nybyggnad skall kunna utgå, torde icke böra föranleda tvekan. Enligt de sakkunnigas mening bör övergångsbidrag även kunna utgå i de fall, då tjänstebostaden om- eller tillbyggts eller i densamma utförts mera omfattan- de ändringsarbeten. Att nu kräva bevisning angående omfattningen av an- givna byggnadsåtgärder torde emellertid icke kunna komma i fråga. Enligt de sakkunnigas upp-fattning torde det vara tillräckligt att fastställa en viss minimikostna—d för åtgärden, förslagsvis 8 000 kronor för bostad på omkring 90 kvadratmeter, 6 000 kronor för bostad på omkring 65 kvadratmeter och 4 000 kronor för bostad på omkring 45 kvadratmeter. Det bör anmärkas, att det angivna beloppet skall avse i ett sammanhang företagna åtgärder med tjänstebostaden. Övergångsbidrag bör alltså icke utgå, om kostnaderna för underhåll av bostaden jämte mindre omfattande reparationer och ombygg— nadsarbeten under ett visst antal år tillsammans uppgått till det ifrågavaran- de beloppet.
Sammanfattningsvis äro de sakkunnigas förslag i fråga om tjänstebostads- bidrag följande.
Ett nytt, egentligt tjänstebostadsbidrag, här kallat byggnadsbidrag, bör in- föras att utgå till skoldistrikt vid nybyggnad av tjänstebostad eller vid inköp av hus, avsett att användas såsom tjänstebostad, ävensom vid om- eller till- byggnad eller mera omfattande ändringsarbeten å red-an befintlig tjänste- bostad, varigenom bostaden får sådan beskaffenhet, att den kan uppflyttas från lägre klass till klass A eller, om den på grund av betydande svårig- heter icke kunnat förses med samtliga för A-bostad föreskrivna bekvämlig- heter, likväl blivit väsentligt förbättrad. Vid nybyggnad eller inköp bör bygg- nadsbidraget utgå med 12 000 kronor för tjänstebostad på omkring 90 kvad- ratmeter och 8 000 kronor för tjänstebostad på omkring 55 kvadratmeter, dock att byggnadsbidraget i intet fall mä överstiga 40 0/0 av skoldistriktets
kostnader för anskaffande av tjänstebostaden. Vid om- eller tillbyggnad eller mera omfattande ändringsarbeten bör byggnadsbidrag kunna utgå med 25 0/0 av kostnaderna.
Det nuvarande tjänstebostadsbidraget bör indragas. Till skoldistrikt, som under de sistförflutna 20 åren verkställt nybyggnad av tjänstebostad eller ned- lagt mera avsevärda kostnader på om— eller tillbyggnad av tjänstebostad, bör dock övergångsvis, intill dess 20 år förflutit från det att ifrågavarande bygg- nadsåtgärder vidtagits, utgå ett tjänstebostadsbidrag, här kallat övergångs- bidrag, med visst belopp för varje av byggnadsåtgärderna berörd tjänste- bostad, nämligen 160 kronor för bostad på omkring 90 kvadratmeter, 120 kronor för bostad på omkring 65 kvadratmeter och 80 kronor för bostad på omkring 45 kvadratmeter.
Till följd av det nya byggnadsbidragets införande torde även böra medde- las bestämmelse om skyldighet för skoldistrikt att, om sådan tjänstebostad, till vilken statsbidrag beviljats, skulle av kommunen försäljas eller använ- das för annat ändamål utan att samtidigt ny tjänstebostad anskaffades, till Kungl. Maj:ts prövning hänskjuta frågan, huruvida och i vad mån utbetalt bidragsbelopp skall återgäldas till statsverket.
Beslut om byggnadsbidrag bör efter förslag av skolöverstyrelsen meddelas av Kungl. Maj:t. De sakkunniga utgå från att skolöverstyrelsens pensonal- behov för ifrågavarande ändamål blir på sådant sätt tillgodosett, att ären- denas handläggning kan ske utan onödig ti-dsutdräkt. Beträffande formerna för ansökan om byggnads- och övergångsbidrag och utbetalande av bidra- gen får de sakkunniga hänvisa till bifogat förslag till författning (Bilaga 2).
i detta sammanhang vilja de sakkunniga framhålla, att byggnadsbidrag en- ligt de sakkunnigas mening bör, i den mån så är möjligt, utdelas med hän- syn tagen till angelägenhetsgraden hos de arbeten, till vilka bidrag sökes. An- sökningens ankomstdag bör således ej vara utslagsgivande. Genom att de mest angelägna arbetena givas företräde, bliva de sämsta tjänstebostäderna först förbättrade. Detta innebär i sin tur den snabbaste höjningen av den genomsnittliga bostadsstandarden för folkskolans lärarpersonal.
De sakkunniga övergå så till beräkningen av de anslagsbehov, som ovan framställda förslag skulle medföra.
Givetvis ställer sig uppskattningen av medelsbehovet å anslaget till det nya byggnadsbidraget ganska osäker. De statistiska uppgifterna i kapitel 2 ut- visa, att vårterminen 1942 saknades bekvämligheterna vatten, avlopp och elektriskt ljus helt eller delvis i bortemot 5 000 tjänstebostäder och central- värme i ytterligare mer än 4 000 bostäder. Medräknar man de tjänstebostä- der, som saknade badrum och vattenklosett, är man uppe i ett antal av drygt 12 900 bostäder, och lägger man därtill de 1 400 nya tjänstebostäder, varav behov finnes, blir summan 14 300. Givetvis måste nybyggnad och ombyggnad till A-bostäder av alla dessa 14 300 tjänstebostäder fördelas på en längre pe- riod. Med en fördelning på 20 år blir den årliga omsättningen något mer än 700 tjänstebostäder. Även om det i åtskilliga fall blir möjligt att av äldre
tjänstebostäder åsladkomma A-bostäder utan »mera omfattande ändrings- arbeten» och således utan statsbidrag, torde det knappast vara för högt räk- nat, om man under en tjugoårsperiod räknar med behov av byggnadsbidrag till i runt tal 500 tjänstebostäder per år.
I hur stor del av dessa supponerade 500 fall det behöver bliva fråga om nybyggnad, undandrager sig ett säkert bedömande. Någon ledning kan dock givas av en av de sakkunniga företagen stickprovsundersökning avseende an- talet tjänstebostäder, som inom 10 av rikets 52 inspektionsområden om- eller tillbyggts under åren 1926—1945. In0m de 10 inspektionsområdena togs un- der tioårsperioden närmast före senaste världskriget årligen 1,5 0/0 av tjänste- bostadsbeståndet i bruk efter nybyggnad eller omfattande ombyggnad. I de allra flesta fall torde det ha varit fråga om nybyggnad. Sannolikt var icke ombyggnadspr-ocenten större, än att den under de närmaste åren kommer att uppvägas av det ökade nybyggnadsbehov, som uppstått på grund av krisårens nödtvungna åtstramning av byggnadsverksamheten — under åren 1940—44 hade enligt samma stickprovsundersökning i årligt genomsnitt endast 0,34 0/0 av tjänstebostadsbeståndet tagits i bruk efter nybyggnad eller andra mera om— fattande byggnadsåtgärder. Med samma procenttal för riket i dess helhet som för de undersökta inspektionsområdena under åren 1929—1938 skulle man komma fram till ett årligt behov av 210 nybyggda tjänstebostäder. Den möjlighet till bättre ekonomiska villkor för skoldistrikten, som öppnas ge- nom det nya tjänstebostadsbidragets införande, torde emellertid göra antalet nybyggnader något större än under åren 1929—1938, då intet egentligt stats- bidrag till tjänstebostads byggande utgick. Man torde därför approximativt kunna antaga, att om det under den närmaste tjugoårsperioden föreligger ett behov av 500 nya eller förbättrade tjänstebostäder per år, kommer detta behov att ungefär till hälften tillgodoses genom nybyggnad. Att man därvid knappast överdrivit nybyggnadsbehovet, göres sannolikt av de ovan medde- lade uppgifterna om de nuvarande tjänstebostädernas beskaffenhet.
De sakkunniga utgå sålunda vid sina beräkningar av medelsbehovet från att årligen 250 tjänstebostäder nybyggas och lika många ombyggas. Till var- je nybyggd tjänstebosta—d torde man i genomsnitt kunna räkna med ett bygg- nadsbidrag av 10 000 kronor. Visserligen kan förväntas, att antalet bostäder på omkring 90 kvadratmeter, till vilka byggnadsbidrag normalt skulle utgå med 12 000 kronor, icke oväsentligt kommer att överstiga antalet tjänstebo- städer på omkring 55 kvadratmeter, till vilka byggnadsbidrag normalt skul- le utgå med 8 000 kronor, men å andra sidan torde i icke så få fall de nämn- da bidragsbeloppen komma att bliva reducerade. För ombyggnad av äldre tjänstebostad torde man kunna uppskatta de genomsnittliga kostnaderna till 8 000 kronor. Härav skulle 25 0/o utgå i statsbidrag. Utifrån dessa antaganden skulle det sammanlagda årliga medelsbehovet under det nya byggnadsbidra-
25 gets anslagspost bliva (250 )( 10 000 + 250 )( m )( 8 000 = 2 500 000 + 500 000 =) 3 000 000 kronor.
Vad beträffar anslaget till övergångsbidrag, torde medelsbehovet kunna ungefärligen beräknas på grundval av de uppgifter, som framkommit i sam- band med ovan berörda stickprovsundersökning. Undersökningen visade, att inom ifrågavarande inspektionsområden 799 tjänstebostäder av 2 963, d. v. s. 27 0/0 av tjänstebostadsbeståndet, under åren 1926—1945 nybyggts eller om- eller tillbyggts. Under förutsättning att samma relationstal gäller för riket i dess helhet, skulle i hela riket dylika byggnadsåtgärder ha vidtagits med om- kring 3800 av de till ungefär 14000 uppgående tjänstebostäderna. Om på sätt, som de sakkunniga föreslagit, övergångsbidrag utgår för dessa tjänste- bostäder, kan bidragsbehovet under det första året uppskattas till omkring 475000 kronor. I fortsättningen kommer detta behov att sjunka år för år för att alldeles upphöra efter 20 år.
Enligt här framställda förslag och utförda beräkningar skulle byggnadsbi- drag och övergångsbidrag tillsammans uppgå till ett belopp av ungefär sam- ma storleksordning som det nuvarande tjänstebostadsbidraget. Medelsåtgång- en åt detta anslag utgjorde under budgetåret 1944/45 3 080 413 kronor, av- seende bidrag för året 1943/44 i efterskott. Den kraftiga ökning av antalet undervisningsavdelningar, som kan förutses för de närmaste åren, skulle emel- lertid — med oförändrade statsbidragsgrunder — medföra en icke obetydlig höjning av anslaget. Enligt 1945 års seminariesakkunnigas prognoser rörande det framtida lärarbehovet skulle sålunda antalet folkskollärare från vårter- minen 1944 till vårterminen 1950 stiga med 13 0/o och antalet småskollärarin- nor med 8,6 0/0. Om de sakkunnigas i detta betänkande framlagda förslag genomföres beträffande *statsbidragen till tjänstebostäderna från och med den 1 juli 1946, skulle s-tatsbidragen under budgetåret 1946/47 utgå med det nuva— rande tjänstebostadsbidraget för året 1945/46 i efterskott jämte ett mindre byggnadsbidrag, förslagsvis 100 000 kronor, och från och med budgetåret 1947/48 med byggnadsbidrag och övergångsbidrag. Under budgetåret 1947/48 torde byggnadsbidrag och övergångsbidrag med ungefär 250 000 kronor över- stiga det belopp, till vilket det nuvarande tjänstebostadsbidraget skulle ha uppgått. Skillnaden kommer emellertid i fortsättningen att hastigt utjämna-5, dels därför att övergångsbidraget sjunker år från är, dels också därför att tjänstebostadsbidraget skulle ha stigit. Redan från och med budgetåret 1950/ .51 — möjligen rent av under budgetåret 1949/50 — kan förväntas, att bygg- nadsbidrag jämte övergångsbidrag enligt de sakkunnigas förslag kommer att ställa sig billigare för statsverket än det äldre tjänstebostadsbidraget.
Det av de sakkunniga föreslagna övergångsanslaget bör givetvis, i likhet med det nuvarande tjänstebostadsbidraget, vara förslagsanslag. Beträffande det nya anslaget till byggnadsbidrag föreslå de sakkunniga, att även det får 'bliva förslagsanslag, dock att riksdagen för varje år maximerar det samman- :lagda bidragsbelopp, som av Kungl. Maj:t får beviljas under avsett budgetår.
KAPITEL 12.
Författningsförslag.
A.
F ö r s 1 a g till kungörelse om ändrad lydelse av 5 29 punkt 4 och 5 52 samt rubriken till kap. 7 folkskolestadgan.
Härigenom förordnas, att % 29 punkt 4, 5 52 och rubriken till kap. 7 folk- skolestadgan skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
& 29.
4. Läraren bör sorgfälligt — — — föräldrarnas medverkan.
Lärare, som icke är bosatt i skolans närhet, är skyldig att en gång varje månad under läsåret på tid, som bestämmes av skolrådet i samråd med lära- ren, lämna lärjungarnas målsmän tillfälle att i lokal inom skolan med honom rådgöra om angelägenheter, som angå skolarbetet.
KAP. 7.
Lärorum, tjänstebostäder, skolmaterial och skolträdgårdar.
g 52.
1. Varje skoldistrikt åligger att anskaffa och underhålla lämpliga lokaler för de skolor, som av distriktet blivit inrättade, att på ett tillfredsställande sätt ombesörja lokalernas uppvärmning, belysning och städning samt att förse lokalerna med ändamålsenliga inventarier och erforderlig undervisnings— materiel.
2. Om på ort, varest skola är belägen, i skolans närmare omgivning icke finnes hyresmarknad för sådana bostäder, som till storlek och beskaffenhet i huvudsak motsvara gällande boställsordnings krav på lärarbostäder, ålig-
ger det skoldistriktet att åt sådan lärare vid nämnda skola, som icke tjänstgör såsom vikarie för tjänstledig lärare eller uppehåller lärartjänst vilken kan anses vara av tillfällig natur, tillhandahålla tjänstebostad, som står i överens- stämmelse med de i boställsordningen givna eller med stöd av boställsord- ningen meddelade bestämmelserna.
Sådan skyldighet föreligger dock icke,
a) därest läraren ändå har eller kan anskaffa bostad, som statens folk- skolinspektör finner godtagbar med hänsyn till, bland annat, lärarens tjänst- göringsförhållanden, och läraren ej påfordrar anvisande av tjänstebostad;
b) därest vederbörande länsstyrelse efter därom av skoldistriktet gjord framställning och efter folkskolinspektörens hörande förklarar, att distriktet tills vidare icke skall vara skyldigt tillhandahålla tjänstebostäder åt sina lä— rare eller tjänstebostad åt viss lärare.
Upplåtes tjänstebostad av skoldistrikt, som icke enligt bestämmelserna i första stycket är skyldigt tillhandahålla dylik bostad, åligger det distriktet att tillse, att tjänstebostaden står i överensstämmelse med de i gällande bo- ställsordning givna eller med stöd av boställsordningen meddelade bestäm- melserna.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1946.
B.
F ö r s 1 a g till kungörelse om ändrad lydelse av 37 och 38 55 folkskolans avlöningsreglemente.
Härigenom förordnas, att 37 och 38 åå folkskolans avlöningsreglemente skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
37 &.
Anställes lärare för minst en termin, är han, därest åt honom anvisas tjäns- tebostad, som står i överensstämmelse med de i gällande boställsordning givna eller med stöd av boställsordningen meddelade bestämmelserna, skyl- dig att mottaga tjänstebostaden och ställa sig till efterrättelse föreskrifterna i boställsordningen.
Anvisas tjänstebostad av skoldistrikt, som icke är skyldigt att tillhanda- hålla läraren sådan bostad, må vederbörande länsstyrelse, där så med hän— syn till bostadens beskaffenhet befinnes skäligt, på framställning av lära— ren och efter folkskolinspektörens hörande medgiva läraren befrielse tills vidare från skyldigheten att mottaga tjänstebostaden i fråga. '
38 5.
För tjänstebostads begagnande skall lärare månadsvis i efterskott erlägga ersättning genom avdrag å avlöningen eller, i den mån honom tillkommande avlöningsbelopp ej därtill förslår, genom kontant inbetalning (hyresavdrag).
Om hyresavdrags bestämmande stadgas i boställsordningen.
Denna kungörelse träder i kraft den
G.
F ö r s 1 a g till kungörelse om ändrad lydelse av 5 & kungörelsen den 10 decem-
ber 1937 (nr 999) angående statsbidrag till avlöning av lärare vid folk- och småskolor m. m.
Härigenom förordnas, att 5 I; kungörelsen den 10 december 1937 angåen- de statsbidrag till avlöning av lärare vid folk- och småskolor m. ni. skall er- hålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
5 g. 1 mom. Såsom villkor för utgående av i denna kungörelse omförmälda statsbidrag skall gälla, c) att distriktet ej underlåtit att efterkomma ett i vederbörlig ordning med- delat föreläggande att fullgöra förpliktelse, som enligt å 52 gällande folk- skolestadga åvilar distriktet;
m) att skoldistriktet — — — annan anstalt.
2 mom. Ändå att distrikt underlåtit att efterkomma sådant föreläggande, som avses i 1 mom. c), må distriktet utfå i denna kungörelse omförmålt stats- bidrag, därest antingen Kungl. Maj:t så medgivit i samband med prövning av ansökan om byggnadsbidrag eller ock den myndighet, som har att pröva frågan om statsbidragets utgående, på grund av föreliggande särskilda om- ständigheter prövar försummelsen icke skäligen böra föranleda därtill, att statsbidrag förvägras distriktet.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1946.
D.
Förslag till
boställsordning för folkskolans lärare. 1 'avd. Allmänna bestämmelser.
1 ä.
1 mom. Bestämmelserna i denna boställsordning skola äga tillämpning å tjänstebostäder för lärare vid folk- och småskolor.
2 mom. Tjänstebostad är varje bostad, som av skoldistrikt upplåtes till lärare vid av distriktet inrättad folk- eller småskola, under förutsättning att bostaden enligt föreskrifterna i 20 % nedan kan hänföras till någon av de i nämnda paragraf angivna klasserna.
Med ny tjänstebostad förstås tjänstebostad, som vid tiden för denna bo- ställsordnings ikraftträdande varken var färdigställd eller under uppförande. Tjänstebostad, som vid nämnda tid var färdigställd eller under uppförande, benämnes äldre tjänstebostad.
2 g. 1 mom. Om skoldistrikts skyldighet att tillhandahålla tjänstebostad åt lä- rare vid folk- eller småskola stadgas i folk-skolestadgan. 2 mom. Om skyldighet för lärare vid folk- eller småskola att mottaga tjänstebostad, som anvisas honom, stadgas i folkskolans avlöningsreglemente. 3 mom. Om statsbidrag till nybyggnad och ombyggnad av tjänstebostad bestämmer Kungl. Maj:t i enlighet med vad därom är särskilt stadgat.
3 5. Med skolstyrelse förstås i denna boställsordning folkskolestyrelsen i kom- mun, där lagen den 6 juni 1930 om skolstyrelse i vissa kommuner äger till- lämpning, samt eljest skolrådet.
2 avd. Om tjänstebostads belägenhet och beskaffenhet.
1 kap. Bestämmelser för tjänstebostäder. i allmänhet.
4 &. Där annat ej följer av vad i 2 kap. här nedan stadgas, skola följande be- stämmelser gälla i fråga om tjänstebostads belägenhet och beskaffenhet.
5 &.
1 mom. Tjänstebostad skall, med undantag för de i 2 mom. omförmälda fall, vara förlagd till särskilt hus i skolans närhet.
2 mom. Där skolhus är avsett för endast en läraravdelning, må bostaden kunna inrymmas i skolhuset. Bostaden skall dock vara väl avskild från skol— lokalen och dess ingång skild från ingången till skollokalen. Bostaden får icke förläggas under skollokalen och ej heller, där ej särskilda skäl därtill föranleda, över densamma.
! 3 mom. Äro flera tjänstebostäder inrymda i samma hus, skola de vara väl avskilda från varandra och, där förhållandena sådant medgiva, försedda med var sin ingång.
4 mom. I den män på grund av särskilda förhållanden avvikelse påkallas från de i 1—3 mom. meddelade bestämmelserna, må skolöverstyrelsen äga besluta därom. Uppkommer fråga om tillstånd till dylik avvikelse i samband med fråga om statsbidrag till nybyggnad eller ombyggnad av tjänstebostad, skall jämväl förstnämnda fråga hänskjutas till Kungl. Maj:t.
6 ©.
Därest ej byggnadsstadgans bestämmelser annat föranleda, skall vånings- höjden i tjänstebostads boningsrum vara omkring 2,90 meter, räknat från golv till golv. I vindsvåning må dock under samma förutsättning våningshöj- den kunna nedgå till 2,70 meter samt undantagsvis i någon del av ett rum till 2,10 meter.
Där tjockleken av bjälklag är större än 32 centimeter, skola ovan angivna våningshöjder ökas med minst det mått, varmed tjockleken av bjälklaget överstiger 32 centimeter.
7 g.
1 mom. Tjänstebostad skall omfatta:
a) för ordinarie folkskollärare en sammanlagd golvyta av omkring 90 kvadratmeter, lämpligt fördelad på minst tre rum och kök; samt
b) för annan lärare en sammanlagd golvyta av omkring 55 kvadratmeter, lämpligt fördelad på två rum och kök.
Med golvyta förstås här bostadens totala golvyla, således med inräknan- de av plats, som upptages av kapprum, skafferi, garderober, badrum och
; vattenklosett. I golvytan inräknas ej utrymme å vind, i källare och i uthus.
* 2 mom. Utan hinder av vad i 1 mom. stadgas skall, därest annan tjänste-
bostad icke står till förfogande eller därest läraren så önskar, för ordinarie folkskollärare, som är ensamstående, såsom tjänstebostad kunna tills vidare godkännas bostad av mindre storlek än som föreskrives under a) i 1 mom., dock minst av den storlek, varom förmäles under b) i samma moment.
8 å. I övrigt skola — utöver vad i gällande hälsovårdsstadga föreskrives — följande bestämmelser gälla i fråga om tjänstebostads beskaffenhet.
a) Tjänstebostads rum skola stå i lämplig, direkt förbindelse med var— andra. Golvytan må icke så disponeras, att ingång till rummen kan vinnas endast genom köket.
b) Tjänstebostad skall vara försedd med vatten, avlopp, elektriskt ljus, centraluppvärmning, badrum och vattenklosett.
Tjänstebostad skall anses vara försedd med vatten, när genom i bostaden indragen vattenledning finnes tillgång till friskt och gott vatten i för bostads- innehavarens hushåll tillräcklig mängd.
Därest betydande svårigheter föreligga för tjänstebostads förseende med vatten i angivna mening, avlopp eller elektriskt ljus, må skolöverstyrelsen på framställning av skoldistrikt medgiva, att bostaden i avvaktan på svårighe- ternas övervinnande må sakna en eller flera av nämnda bekvämligheter. Med- giver skolöverstyrelsen, att tjänstebostad må sakna vatten i angivna mening, skall överstyrelsen, om så erfordras, såsom villkor för medgivandet före- skriva, att bostadsinnehavarens hushåll skall under den tid medgivandet av- ser på annat sätt beredas tillgång till friskt och gott vatten i tillräcklig mängd. För tid, varunder tjänstebostad enligt vad sålunda stadgats må sakna vatten, må den ock sakna badrum och vattenklosett.
c) Tjänstebostad skall innehålla med erforderlig uppvärmningsanordning försett kapprum samt erforderliga garderober. Den skall vid ingången vara försedd med vindfång, dubbeldörrar eller annan efter bostadstypen lämpad anordning för utestängande av kyla och för dämpande av ljud.
Köket skall vara försett med skafferi, diskbänk och erforderliga skåp samt, där så av eldningsförhållandena påkallas, vedlår.
d) Till tjänstebostad skola höra hushållskällare, erforderligt utrymme för bränsleförråd, tvättstuga samt, där förhållandena sådant medgiva, torkrum eller torkvind.
9 &. Där tjänstebostad, avsedd för endast en kvinnlig lärare, har ett avskilt läge, bör skoldistriktet låta sig angeläget vara att genom särskilda åtgärder bereda den kvinnliga läraren trygghet i bostaden.
2 kap. Vissa särskilda bestämmelser beträffande äldre tjänstebostäder. 10 %.
Därest sådan äldre tjänstebostad, som var färdigställd eller under uppfö- rande vid ingången av år 1919, icke är förlagd till särskilt hus i skolans när- het, eller därest sådan tjänstebosta'd inom skolhuset inrymmes över eller un- der skollokalen, må bostaden i dessa hänseenden avvika från bestämmel- serna i 5 5.
Har beträffande annan äldre tjänstebostad än i första stycket avses skol- överstyrelsen före dagen för denna boställsordnings ikraftträdande givit till- stånd till avvikelse från meddelad bestämmelse beträffande i 5 å avsedda förhållanden och omfattar det givna tillståndet jämväl tid efter nämnda ikraftträdande, skall tillståndet utan hinder av denna boställsordnings ikraft- trädande äga tillämpning under den tid, för vilken det givits.
11 &.
Utan hinder av vad i 6 & stadgas må våningshöjden i äldre tjänstebostäder avvika från de i nämnda paragraf angivna måtten.
12 &.
Äldre tjänstebostad, som icke uppfyller de i 7 5 1 mom. givna föreskrif— terna med avseende å tjänstebostads storlek och indelning, må såtillvida av- vika från nämnda föreskrifter, att bostaden må tills vidare, intill dess sådant förhållande inträffar som i 15 & avses, omfatta:
a) tjänstebostad för ordinarie kvinnlig folkskollärare minst två i lämplig, direkt förbindelse med varandra stående rum och kök med en sammanlagd golvyta av omkring 65 kvadratmeter;
b) tjänstebostad för icke ordinarie folkskollärare eller för småskollärare, biträdande lärare och lärare vid mindre folkskola ett rum och kök i direkt förbindelse på samma botten med en sammanlagd golvyta av omkring 45 kvadratmeter.
Om särskilda förhållanden anses därtill föranleda, må skolöverstyrelsen kunna beträffande viss äldre tjänstebostad på framställning av skoldistriktet medgiva sådan avvikelse från föreskrifterna i 7 5 1 mom., att bostaden må tills vidare intill i överstyrelsens beslut angiven tidpunkt, dock längst intill dess sådant förhållande inträffar som i 15 & avses, omfatta mindre golvyta än i första stycket sägs.
13 5.
Är äldre tjänstebostads golvyta så disponerad, att ingång till rummet eller rummen endast kan vinnas genom köket, må skolöverstyrelsen, där särskil- da skäl därtill föranleda, kunna på framställning av skoldistriktet medgiva, att bostaden må tills vidare intill i överstyrelsens beslut angiven tidpunkt, (lock längst intill dess sådant förhållande inträffar som i 15 & avses, i detta hänseende avvika från bestämmelserna i 8 5 a).
14 g.
1 mom. Äldre tjänstebostad, som saknar vatten i dleni 8 5 b) andra styc- ket angivna meningen, avlopp eller elektriskt ljus, skall — såframt ej med- givande som avses i 8 & b) tredje stycket lämnats — förses med nämnda bekvämligheter inom fem år från dagen för denna boställsordnings ikraft- trädande, dock senast då sådant förhållande inträffar som i 15 å avses.
För tid, varunder tjänstebostad saknar vatten i angivna mening, skall gäl- la, att tillgång till friskt och gott vatten i för bostadsinnehavarens hushåll tillräcklig mängd skall finnas i tjänstebostadens omedelbara närhet.
2 mom. Äldre tjänstebostad, som saknar centraluppvärmning, badrum eller vattenklosett, må tills vidare, intill dess sådant förhållande inträffar som i 15 &; avses, i dessa hänseenden avvika från bestämmelserna i 8 g h).
15 %.
...
Avviker äldre tjänstebostad på sätt i 12—14 åå sägs från vissa i 1 och 8 åå givna föreskrifter i fråga om tjänstebostads golvyta och beskaffenhet, skall bostaden, såvitt möjlighet därtill föreligger, vid första efter dagen för denna boställsordnings ikraftträdande skeende om- eller tillbyggnad av hus, inrymmande tjänstebostaden, eller mera omfattande reparation å sådant hus bringas till överensstämmelse med de i sistnämnda paragrafer givna före- skrifterna.
3 avd. Om vissa med tjänstebostad följande förmåner m. m.
16 5.
Vid eller i närheten av tjänstebostad, avsedd för ordinarie lärare, skall, såvitt sig göra låter, upplåtas erforderligt område till trädgård åt bostads— innehavaren. Där särskild skolträdgård finnes, skall bostadsinnehavarens trädgård vara noga avskild från denna.
Ä område, som avsatts till trädgård åt bostadsinnehavare, skall skoldistrik— tet ombesörja nödig stenbrytning, röjning och dikning. Området bör, då det av bostadsinnehavaren tillträdes, vara iordningställt för brukning.
17 &.
Det åligger skoldistriktet att anlägga och underhålla för tjänstebostad er— forderlig utfartsväg ävensom att uppföra och underhålla nödigt stängsel kring bostadstomt och trädgård.
18 ä.
1 mom. Är tjänstebostad försedd med centraluppvärmning och omfattar värmeledningssystemet jämväl annan kommunen tillhörig lokal än tjänste— bostad men icke lokal, som ej tillhör kommunen, åligger det skoldistriktet att ombesörja uppvärmningen.
Bostadsinnehavaren är skyldig att kvartalsvis i efterskott lämna skoldi- striktet ersättning för uppvärmningen av tjänstebostaden. Denna ersättning skall utgöra så stor del av skoldistriktets kostnad för det i värmelednings- systemet använda bränslet, beräknad efter självkostnadspris, som tjänstebo- stadens volym utgör av hela den uppvärmda volymen.
2 mom. Är tjänstebostad försedd med centraluppvärmning och omfattar värmeledningssystemet jämväl annan tjänstebostad eller andra tjänstebostäder men icke andra lokaler än dessa bostäder, äro bostadsinnehavarna gemen— samt ansvariga för uppvärmningens ombesörjande och bränslekostnaden. .Varje bostadsinnehavare bär därvid så stor del av ansvaret, som volymen av hans tjänstebostad utgör av summan av de till värmeledningssystemet anslutna tjänstebostädernas volymer.
Om någon av bostadsinnehavarna så påfordrar, är dock skoldistriktet skyldigt att anskaffa bränsle och ombesörja uppvärmningen av i första styc-
ket avsedda tjänstebostäder. Bostadsinnehavarna äro i så fall skyldiga att kvartalsvis i efterskott bereda skoldistriktet ersättning för dess självkostnader för uppvärmningens ombesörjande och för det använda bränslet. Beträffan- de ersättningsskyldighetens fördelning mellan bostadsinnehavarna skall gälla vad i första stycket stadgas i fråga om fördelningen av där avsett ansvar.
4 avd. Om hyresavdrag.
19 &.
För bestämmande av det hyresavdrag, som det jämlikt 38 & folkskolans av- löningsreglemente åligger bostadsinnehavare att vidkännas såsom ersättning för tjänstebostad, skall varje tjänstebostad hänföras till viss klass.
Om förfarandet vid klassificering stadgas i 7 avd.
20 %.
1 mom. Ny tjänstebostad skall hänföras till någon av klasserna A och B. Tjänstebostad av klass A är tjänstebostad, som är försedd med samtliga i 8 ; b) första stycket angivna bekvämligheter. Till klass A må ock hänföras tjänstebostad, som saknar elektriskt ljus men i övrigt är försedd med de nämnda bekvämligheterna, därest tjänstebostaden på grund av sin allmänt utmärkta beskaffenhet och med hänsyn till särskilda anordningar i bostaden anses böra hänföras till klass A.
Tjänstebostad, som icke anses kunna hänföras till klass A, hänföres till klass B. .
2 mom. Äldre tjänstebostad skall hänföras till någon av klasserna A, B och C.
Till klass A skall hänföras tjänstebostad, som är av god beskaffenhet och försedd med samtliga i 8 % I)) första stycket angivna bekvämligheter. Till denna klass må ock hänföras tjänstebostad, som är försedd med bekvämlig- heterna vatten, avlopp och centraluppvärmning samt minst en av bekvämlig- heterna elektriskt ljus, badrum och vattenklosett, därest tjänstebostaden på grund av sin allmänt utmärkta beskaffenhet och med hänsyn till särskilda anordningar i bostaden anses böra hänföras till klass A.
Till klass B skall hänföras tjänstebostad, som antingen är av någorlunda god beskaffenhet och försedd med samtliga i 8 & b) första stycket angivna bekvämligheter eller ock är av god beskaffenhet men saknar högst två av ifrågavarande bekvämligheter, dock ej vatten och avlopp.
Till klass C skall hänföras sådan tjänstebostad av god eller någorlunda god beskaffenhet, som icke enligt vad i det föregående sägs skall hänföras till klass A eller klass B.
3 mom. På klassindelningen må ej inverka storleken av tjänstebostads golv- yta eller bostadens tillfälliga beskaffenhet i underhållshänseende.
21 5.
Angående hyresavdragens storlek stadgas i 38 & folkskolans avlöningsreg- lemente.
5. avd. Om underhåll av tjänstebostad.
22 5.
Det åligger skoldistrikt att väl underhålla till lärare anvisad tjänstebostad.
"6 avd. Om lärares skyldigheter vid tjänstebostads nyttjande m. m.
23 5.
Det åligger bostadsinnehavare att med aktsamhet begagna och väl värda åt honom anvisad tjänstebostad med vad därtill hörer.
Beträffande bostadsinnehavares skyldighet att ersätta skada å tjänstebosta- den och att giva Skolstyrelsen meddelande om skada eller brist å bostaden skall gälla vad i 3 kapitlet av lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom är stadgat i fråga om hyresgästs skyldigheter i motsvarande fall.
24 &.
Utan skolstyrelsens medgivande äger bostadsinnehavare icke uthyra tjäns- tebostaden eller del därav.
Har bostadsinnehavare uthyrt tjänstebostad eller del därav, skall i fråga om ansvarigheten för skada, som sker ä bostaden, gälla vad i 3 kapitlet av lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom är stadgat för det fall, att hyresgäst överlåtit förhyrd lägenhet till annan.
25 %.
Förbehåll, varigenom bostadsinnehavares ansvarighet för tjänstebostad ut- sträckes utöver vad som följer av 23 och 24 åå, vare utan verkan.
26 &.
Där skoldistriktet tillhandahåller bostadsinnehavare anlagd och planterad trädgård, åligger det bostadsinnehavaren att väl värda och vidmakthålla den- samma. Jämväl eljest åligger det bostadsinnehavare att hålla det till trädgård upplåtna området i ordnat skick.
Låter bostadsinnehavare åt honom upplåten trädgård genom uppenbar van- vård förfalla, må skoldistriktet påkalla sådan syn å trädgården, varom i 8 avd. stadgas. Befinnes vid denna syneförrättning vanvård föreligga och vid- tager bostadsinnehavaren ej rättelse däri inom viss vid syneförrättningen be- stämd tid, må skoldistriktet iordningställa trädgården på bostadsinnehava- rens bekostnad.
27 %. Önskar bostadsinnehavare på egen bekostnad verkställa ändring av honom anvisad tjänstebostad eller därtill hörande byggnad, anordna eller ändra däri gjorda installationer för värme, vatten och avlopp, gas, elektrisk kraft och dylikt eller uppföra byggnad inom till bostaden hörande område, må sådant
ske endast efter därtill av skolstyrelsen meddelat tillstånd samt på av skol- styrelsen föreskrivna villkor. Vid meddelande av sådant tillstånd skall skol- styrelsen angiva, huruvida bostadsinnehavaren skall vara skyldig att vid tjänstebostadens avträdande återställa densamma i det skick, vari bostaden befann sig, innan den medgivna åtgärden vidtogs, eller om det skall åligga honom att till skoldistriktet enligt mellan bostadsinnehavaren och skolstyrel- sen träffad överenskommelse om ersättning återlämna bostaden med den medgivna ändringen eller anordningen. Förklaras ersättning skola utgå, skall skolstyrelsen jämväl vid tillståndets meddelande angiva de grunder, efter vil— ka ersättningen skall beräknas.
7 avd. Om klassificering av tjänstebostäder.
28 %. Äldre tjänstebostad klassificeras första gången genom beslut vid sådan klas— sificeringssyn, som enligt vad därom är särskilt stadgat skall hållas a samt- liga äldre tjänstebostäder. 29 &.
Ny tjänstebostad, till vars uppförande skoldistrikt beviljats statsbidrag, skall klassificeras genom särskilt beslut vid den avsyning, som enligt vad därom är särskilt stadgat skall äga rum, sedan tjänstebostaden färdigställts.
Uppföres tjänstebostad, utan att statsbidrag därtill beviljats, skall bostaden klassificeras antingen vid den syn, som enligt bestämmelse i 33 % skall hållas, då bostaden första gången tillträdes, eller vid av skoldistriktet dessförinnan påkallad särskild klassificeringssyn.
30 &.
Vidtages, efter det sådan klassificering verkställts, som i 28 eller 29 & av- ses, om- eller tillbyggnad eller mera omfattande reparation av tjänstebostad eller förses tjänstebostad efter angivna tid med bekvämlighet, som den förut saknat, och har skoldistriktet beviljats statsbidrag till åtgärdens eller åtgär- dernas utförande, skall frågan om bostadens klassificering upptagas till om— prövning vid den avsyning, som skall äga rum, sedan bostaden färdigställts efter omförmälda åtgärder.
Vidtagas åtgärder, som i nästföregående stycke angivas, utan att statsbi- drag därtill beviljats, må skoldistriktet påkalla särskild klassificeringssyn för omprövning av frågan om tjänstebostadens klassificering.
31 5.
Beslut om klassificering i fall, som i 29 och 30 åå avses, meddelas av sta- tens folkskolinspektör.
Över folkskolinspektörs beslut om klassificering må vederbörande skolsty— relse eller tjänstebostadsinnehavare anföra besvär hOs länsstyrelsen inom trettio dagar efter det klaganden fått del av beslutet.
Länsstyrelses beslut i fråga om klassificering må ej överklagas.
32 &. För särskild klassificeringssyn, som angives i 29 å andra stycket och 30 å andra stycket, skola i tillämpliga delar gälla bestämmelserna i 8 avd. om un- derhållssyn.
8 avd. Om underhållssyn.
33 å.
Då tjänstebostad från. eller tillträdes, skall underhållssyn hållas å bosta— den med tillhörande hus, trädgård och övriga anläggningar; dock att vid frånträde syn skall hållas, endast om sådant påkallas av skolstyrelsen eller den frånträdande, Har under loppet av tre år underhållssyn å tjänstebostad icke förekommit, skall syn hållas, om skolstyrelsen eller läraren så påkallar.
Syn påkallas hos statens vederbörande folkskolinspektör. Det åligger skolstyrelsen att, när tjänstebostad skall tillträdas av ny tjänst- innehavare, i god tid förut lämna folkskolinspektören meddelande därom.
34 &.
Underhållssyn förrättas av folkskolinspektören eller annan lämplig person, som skolöverstyrelsen efter framställning av inspektören förordnar. Synen skall förrättas i närvaro av ombud för skolstyrelsen samt vederbörande lärare eller dennes ombud. Förrättningsmannen må hos skolstyrelsen påkalla bi- träde av lämplig byggnadssakkunnig person.
Syn hålles å tid, som förrättningsmannen bestämmer. Härvid skall dock iakttagas, att syn, som förrättas i samband med ombyte av tjänstinnehavare, ej må hållas tidigare än fyra månader före dagen för tjänstebostads frånträ— dande respektive tillträde eller senare än fyra månader efter samma dag.
Till synen skall förrättningsmannen i god tid kalla skolstyrelsen samt ve- derbörande lärare.
_ 35 5.
Vid underhållssyn skall protokoll föras av förrättningsmannen. I protokollet skall lämnas beskrivning av tjänstebostaden samt anteck- ning göras om befintliga brister och skador å densamma med tillhörande hus, trädgård och övriga anläggningar. Tillika skola alla behövliga repara- tioner antecknas. Såvitt möjligt skall kostnaden för reparationernas utförande beräknas och i protokollet antecknas. Vid avträdessyn skall särskilt anmär- kas, om några brister eller skador förefinnas, vilkas ersättande anses åligga avträdaren.
Befinnes vid syn, att beträffande tjänstebostaden föreligger förhållande, som skäligen bör medföra nedsättning av hyresavdraget, skall anteckning gö- ras härom ävensom om det belopp, varmed hyresavdraget enligt förrättnings- mannens och de enligt 34 9] vid synen närvarandes mening bör nedsättas.
Protokollet skall underskrivas av förrättningsmannen och förvaras hos folkskolinspektören, vilken har att, så snart ske kan, tillställa såväl skolsty- relsen som vederbörande lärare bestyrkt avskrift därav.
Därest skoldistriktet och vederbörande lärare eller endera inom nittio da- gar från det de mottagit bestyrkt avskrift av protokoll, som i 35 & avses, till folkskolinspektören insända förklaring, att de ej godkänna syneprotokollet, skall folkskolinspektören underställa ärendet vederbörande länsstyrelses pröv- ning.
Finner länsstyrelsen vid prövningen av ärendet, att skoldistriktet icke upp- fyllt sina skyldigheter i fråga om den tillhandahållna tjänstebostadens under- håll eller beskaffenhet i övrigt, skall länsstyrelsen meddela föreläggande för skoldistriktet att inom viss tid, som av länsstyrelsen utmätes med hänsyn till i ärendet föreliggande omständigheter, fullgöra de skyldigheter distriktet eftersatt.
37 5.
Har länsstyrelsen meddelat föreläggande, som i 36 å angives, skall folk- skolinspektören vid inspektion, som förrättas närmast efter det den tid tillän- dagått, inom vilken i föreläggandet angivna åtgärder skolat vidtagas, förvissa sig om, huruvida nämnda åtgärder blivit vidtagna.
Har ärendet ej underställts länsstyrelsens prövning, skall folkskolinspek- tören vid inspektion, som förrättas närmast efter ett år från syneförrättning- en, förvissa sig om, huruvida vid synen anmärkta reparationer blivit vidtagna.
Finner inspektören vid inspektion, som i första eller andra stycket sägs, att de förelagda eller anmärkta åtgärderna icke blivit verkställda, skall han därom ofördröjligen göra anmälan till länsstyrelsen. Har ärendet ej varit underställt länsstyrelsens prövning och hava de ifrågavarande åtgärderna an- märkts till utförande av skoldistriktet, skall inspektören därvid tillika göra framställning till länsstyrelsen om föreläggande för skoldistriktet att vidtaga i syneprotokollet anmärkta åtgärder.
38 å. Om påföljd för skoldistrikt, som underlåter att efterkomma av länsstyrelse givet föreläggande av i 36 och 37 åå avsett slag, stadgas i gällande kungörelse angående statsbidrag till avlöning av lärare vid folk- och småskolor.
9 avd. Om avträdande av tjänstebostad m. m.
39 ä.
1 mom. I fråga om tidpunkt för avträdande av tjänstebostad gäller vad i 39 % folkskolans avlöningsreglemente är stadgat.
2 mom. Är vid tiden för avträdandet icke bestämt, vem som kommer att tillträda tjänsten, ankommer det på skolstyrelsen att föranstalta, att tjänste- bostad med vad därtill hörer varder behörigen vårdad, intill dess tillträdare kan övertaga vården av densamma.
Denna boställsordning träder i kraft den 1 juli 1946, dock att bestämmel- serna i 1 & 2 mom. första stycket, 18 å och 19 å första stycket skola träda i kraft å den senare dag, som Konungen bestämmer.
E.
Utkast till kungörelse om ikraftträdande av vissa delar av boställs-
ordningen för folkskolans lärare och om ändring av 21 & samma boställsordning.
Härigenom förordnas, dels att stadgandena i 1 % 2 mom. första stycket, 18 å och 19 5 första stycket boställsordningen för folkskolans lärare skola träda i kraft den , dels oclc att 21 % samma boställsordning skall från och med sagda dag erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
21 ä.
1 mom. Hyresavdraget skall, där ej annat följer av vad i 2 och 3 mom. stadgas, för de olika hyresgrupperna utgå med i nedan intagna tabell an- givna belopp, för redovisningsår räknat.
För tjänstebostad H y r e 5 g r u p 13 hänförd I II III o. s. v. innehållande till klass k r o n o r
1 rum och kök A ......
2 rum och kök A ...... (omkr. 55 m”) B ......
2 rum och kök A ...... (omkr. 65 1112) B ......
3 rum och kök A ......
:)
Fördelningen a angivna hyresgrupper av de orter, där lärarna äro statio- nerade, fastställes av Kungl. Maj:t på grundval av utredning rörande de för orterna gällande hyreskostnadema.
2 mom. Därest tjänstebostads golvyta är väsentligt mindre än vad i 7 & 1 mom. och 12 & första stycket föreskrives, skall skolstyrelsen nedsätta det för bostaden enligt tabellen i 1 mom. fastställda hyresavdraget med skäligt belopp.
Skälig nedsättning av hyresavdraget skall ock verkställas, om upplåten tjänstebostad på grund av sin beskaffenhet är särskilt svår att uppvärma.
3 mom. Omfattar tjänstebostad, som anvisats viss lärare, större golvyta än i 7 & 1 mom. angives för ifrågavarande lärare, skall denne icke på grund härav vidkännas högre hyresavdrag än som skolat utgå, därest bostaden om- fattat i nämnda moment angiven golvyta.
KAPITEL 13.
Specialmotivering.
De nya beståmmelsernas ikraftträdande.
De sakkunniga vilja föreslå, att de nya bestämmelser beträffande folk- och småskollärarnas tjänstebostäder, vartill de sakkunniga framlägga förslag i detta betänkande, skola träda i kraft den 1 juli 1946.
Emellertid kunna ej alla bestämmelser tillämpas från och med nämnda dag. Bestämmelser om hyresavdrag, graderade med hänsyn till klassindel— ningen, förutsätta för sin tillämpning, att alla tjänstebostäder äro klassifice- rade. De sakkunniga hai kapitel 10 framhållit, att en allmän klassificering av befintliga tjänstebostäder icke kan beräknas vara genomförd förrän vid utgången av budgetåret 1946/47. Den 1 juli 1947 skulle alltså vara den tidi- gaste dag, då de nya hyresavdragsbestämmelserna skulle kunna börja till- lämpas. De sakkunniga ha emellertid i kapitel 9 framhållit jämväl ett annat skäl för dröjsmål med ikraftträdandet av hyresavdragsbestämmelserna. Det- ta skäl är den pågående revisionen av dyrortsgrupperingssystemet och av de allmänna löneplanerna. Nya bestämmelser i dessa hänseenden torde kunna förväntas komma att genomföras från och lned den 1 juli 1947. Innan des- sa nya bestämmelser genomförts, kunna icke hyresavdragsbeloppen för folk- och småskollärarnas tjänstebostäder rätteligen bestämmas. Hyresavdragsbe- stämmelsernas ikraftträdande bör därför uppskjutas intill den dag, då en ny lönereglering och en ny dyrortsgruppering genomföras. Till dess så sker böra enligt de sakkunnigas uppfattning de nuvarande hyresavdragsbestäm- melserna i 38 å folkskolans avlöningsreglemente tillämpas. Den paragraf i boställsordningen, som skall innehålla bestämmelserna om hyresavdrag, bör därför tills vidare endast innehålla en hänvisning till förenämnda paragraf i folkskolans avlöningsreglemente.
Klassificeringen av tjänstebostäderna har ock en annan betydelse. Vid klassificeringssynen skall för varje tjänstebostad fastställas, huruvida den uppfyller boställsordningens krav. De bestämmelser, i vilka talas om »tjäns- tebostad, som står i överensstämmelse med de i boställsordningen givna eller med stöd av boställsordningen meddelade bestämmelserna», kunna alltså ej heller tillämpas, förrän den allmänna klassificeringen verkställts. De be- stämmelser, varom här är fråga, äro de sakkunnigas förslag till 1 5 2 mom. första stycket, 18 å och 19 & första stycket boställsordningen, 37 & folksko- lans avlöningsreglemente samt 5 52 mom. 2 folkskolestadgan. De angivna
bestämmelserna i boställsordningen böra enligt de sakkunnigas uppfattning träda i kraft å den dag efter den 1 juli 1946, som Konungen bestämmer. Den föreslagna ändrade lydelsen av 37 % folkskolans avlöningsreglemente torde böra genomföras från och med samma dag. Vad åter angår förslaget till & 52 mom. 2 folkskolestadgan, bör följande bemärkas. Det måste antagas, att vissa skoldistrikt tillhandahålla tjänstebostäder, som ej uppfylla den nya boställsordningens krav. I det nu förevarande författningsrummet ålägges skoldistrikten skyldighet att tillhandahålla tjänstebostäder, som uppfylla sagda krav. Huruvida bostäderna överensstämma med boställsordningens bestämmelser eller ej, blir klarlagt först vid den allmänna klassificeringen. Skulle därvid visa sig, att tillhandahållen tjänstebostad icke uppfyller bo- ställsordningens krav, kan — såsom framgår av de sakkunnigas förslag till ändrad lydelse av 5 & statsbidragskungörelsen 1937z999 — någon påföljd för skoldistriktet icke inträda, förrän länsstyrelsen i vederbörlig ordning med— delat föreläggande för skoldistriktet och distriktet underlåtit att efterkomma detta. Sådant föreläggande torde icke komma att givas, förrän klassifice- ringssyn hållits å bostaden. Med hänsyn härtill bör det enligt de sakkunnigas uppfattning icke föreligga något hinder för att det nu ifrågavarande för- fattningsrummet göres tillämpligt från och med den 1 juli 1946.
Alla de bestämmelser, som icke medtagits bland de undantag, för vilka i det föregående redogjorts, böra följa huvudregeln och träda i kraft den 1 juli 1946.
A.
Vissa ändringar i folkskolestadgan.
& 29 punkt 4.
De sakkunnigas förslag innebär, att till den nuvarande fjärde punkten av 5 29 lägges ett nytt stycke. För innehållet i detta har ingående redogjorts i kapitel 5. 5 52.
Denna paragraf har av de sakkunniga föreslagits uppdelad i två punkter, av vilka den första reglerar skoldistriktens skyldighet att tillhandahålla skol- lokaler med inventarier och undervisningsmateriel samt den andra punkten reglerar distriktens skyldighet att tillhandahålla tjänstebostäder åt sina lärare.
Till första punkten, som i huvudsak motsvarar första stycket av paragra- fen i dess nuvarande lydelse, har av de sakkunniga överflyttats den för när- varande i 5 5 c) statsbidragskungörelsen 1937: 999 intagna föreskriften i frå- ga om skoldistriktens skyldighet att ombesörja skollokalernas uppvärmning, belysning och städning. Det har ansetts riktigast, att denna skyldighet pri- märt stadgas icke i statsbidragskungörelsen utan i folkskolestadgan, och att
i statsbidragskungörelsen endast uppställes såsom villkor för statsbidrag, att den ifrågavarande skyldigheten enligt folkskolestadgan vederbörligen full- gjorts.
Inuebörden av andra punktens bestämmelser framgår av vad de sakkun- niga anfört i kapitel 4.
Därest skoldistrikt underlåter att tillhandahålla lärare tjänstebostad, trots att skyldighet därtill föreligger, bör läraren (eventuellt folkskolinspektören) göra framställning till skoldistriktet om tjänstebostads anvisande. Bestrider skoldistriktet skyldighet därtill eller vägrar distriktet av andra orsaker att bifalla framställningen, bör läraren (folkskolinspektören) anhålla hos ve- derbörande länsstyrelse, att länsstyrelsen skall giva föreläggande för skol- distriktet att tillhandahålla läraren tjänstebostad. Finner länsstyrelsen efter prövning av alla enligt % 52 punkt 2 folkskolestadgan på frågan inverkande omständigheter, att skoldistriktet har eller bör ha skyldighet att tillhanda- hålla den ifrågavarande läraren tjänstebostad, skall länsstyrelsen meddela det begärda föreläggandet. I föreläggandet skall fastställas viss tid, inom vil- ken skyldigheten skall vara fullgjord. Underlåter skoldistriktet att efterkom- ma givet föreläggande, må länsstyrelsen _ utan vidare prövning av frågan, huruvida skyldighet föreligger eller ej _ indraga statsbidraget till lärarens avlöning. I vissa fall må dock statsbidrag utgå trots underlåtet efterkom- mande av givet föreläggande. Härom se de sakkunnigas förslag till ändrad lydelse av 5 % statsbidragskungörelsen 1937: 999.
B. Ändrad lydelse av 37 och 38 55 folkskolans avlöningsreglemente.
37 5.
De sakkunnigas förslag innebär i två hänseenden ändring av nuvarande 37 å, i båda fallen till förmån för lärarna. För det första blir lärare ej längre skyldig mottaga tjänstebostad, om den är »av tjänlig beskaffenhet». Hans skyldighet inträder först, då åt honom anvisas en tjänstebostad, »som står i överensstämmelse med de i gällande boställsordning givna eller med stöd av boställsordningen meddelade bestämmelserna». För det andra ålägges mottagningsskyldighet endast sådan lärare, vars anställning från början är bestämd till minst en termin.
Till andra stycket av 37 & finnes ingen motsvarighet för närvarande. I fråga om skäligheten och innebörden av den dispensmöjlighet, som i detta stycke öppnas för lärarna, torde få hänvisas till vad de sakkunniga därom anfört i kapitel 5.
38 5.
Enligt de sakkunnigas uppfattning är det av flera skäl lämpligast, att be- stämmelserna om hyresavdrag, som sedan år 1938 återfinnas i avlönings-
reglementet, nu intagas i boställsordningen. I avlöningsreglementet bör en- dast fastslås lärarnas skyldighet att vidkännas hyresavdrag, varjämte en hänvisning bör göras till boställsordningars bestämmelser om hyresavdragens bestämmande.
Som förut framhållits, skola de föreslagna ändringarna av 37 och 38 åå folkskolans avlöningsreglemente icke träda i kraft förrän tidigast den 1 juli 1947.
D.
Boställsordningen.
Boställsordningens uppställning m. m.
Efter en inledande avdelning med allmänna bestämmelser giver avdel- ning 2 föreskrifter i fråga om tjänstebostads belägenhet och beskaffenhet. Denna avdelning är uppdelad i två kapitel, av vilka det första innehåller bestämmelser, som gälla tjänstebostäderna i allmänhet, och det andra inne- håller särbestännnelser för äldre bostäder. I avdelning 3 ha sammanförts bestämmelser om vissa med tjänstebostad följande förmåner samt en bestäm- melse om ansvaret för ombesörjande av tjänstebostads uppvärmning och för bränslekostnaden i vissa fall. Föreskrifterna om hyresavdrag bilda 4zde avdelningen. I avdelning 5 har intagits en bestämmelse om skoldistrikts skyldighet att underhålla tjänstebostad, varpå i avdelning 6 följa bestäm- melser om lärares skyldigheter vid tjänstebostads nyttjande. Avdelning 7 innehåller bestämmelser om klassificering av tjänstebostäder och avdelning 8 om underhållssyn. I avdelning 9 slutligen ha intagits de avslutande be- stämmelserna om vissa frågor i samband med avträdande av tjänstebostad.
1 avd. Allmänna bestämmelser.
1 %.
Första momentet av denna paragraf fastställer boställsordningens till- lämpningsområde, i det den angiver de objekt, å vilka boställsordningens bestämmelser skola äga tillämpning. Någon positiv bestämmelse av liknande art finnes icke för närvarande. I & 52 folkskolestadgan stadgas bl. a., att lärarbostad, som av skoldistrikt tillhandahålles, skall lämna trygghet åt innehavaren, och att i övrigt beträffande bostadsförmån åt lärare skall gälla, vad därom är särskilt stadgat. I statsbidragskungörelsen saknas anknytning till boställsordningen. Däremot finnes sådan anknytning i 37 och 38 åå folkskolans avlöningsreglemente. 37 % reglerar lärares skyldighet att mot- taga tjänstebostad och säger, att då sådan skyldighet föreligger är läraren ock skyldig att ställa sig till efterrättelse föreskrifterna i gällande boställs- ordning. 38 & stadgar i sitt sista stycke, att hyresnedsättning skall ske, om
tjänstebostaden i väsentliga avseenden ej uppfyller fordringarna i boställs- ordningen.
Av det sagda framgår, att den föreslagna bestämmelsen i 1 5 1 mom. icke innebär någon saklig nyhet. De sakkunniga ha emellertid ansett det lämpligt, att boställsordningen inledes med den nämnda bestämmelsen.
I andra momentet av första paragrafen definieras begreppet tjänstebo— stad ävensom begreppen ny tjänstebostad och äldre tjänstebostad. Icke heller till denna del av första paragrafen finnes för närvarande någon mot- svarighet.
Bestämmelserna i första och andra momenten av första paragrafen göra tillsammans överflödig viss del av bestämmelsen om tjänstebostad i 5 g e) statsbidragskungörelsen, sådan denna bestämmelse lyder efter den år 1941 vidtagna ändringen (se SFS nr 463/1941). Genom nämnda ändring avsåg man att förhindra, att ett skoldistrikt skulle kunna uppsäga lärare från hans tjänstebostad och sedan erbjuda honom att såsom vanlig hyresgäst förhyra bostaden, varvid bostaden icke längre behövde uppfylla boställs- ordningens krav på tjänstebostads standard och hyran bestämdes efter fri överenskommelse mellan distriktet och läraren. Genom de föreslagna be- stämmelserna i 1 5 är en sådan anordning omöjliggjord. Så snart ett skol- distrikt till en lärare upplåter en bostad, som icke är av alltför dålig be- skaffenhet (gränsen har satts vid B- respektive C-bostad enligt 20 å), blir bostaden tjänstebostad och såsom sådan underkastad bestämmelserna i bo- ställsordningen (även hyresavdragsbestämmelserna). Om skoldistriktet upp- låter en sämre bostad än nyss är sagt, blir bostaden icke tjänstebostad. Bo— ställsordningens bestämmelser bliva sålunda icke tillämpliga, men läraren är icke heller skyldig att mottaga bostaden utan kan hävda, att skoldistrik- tet icke tillhandahållit honom tjänstebostad.
Av uppgifter, som de sakkunniga erhållit, framgår, att den föreslagna definitionen på tjänstebostad torde komma att medföra, att en del av de nuvarande tjänstebostäderna falla utanför begreppet tjänstebostad. Detta har emellertid ansetts ofrånkomligt. Såsom tidigare utvecklats, äro de sak- kunniga av den uppfattningen, att bestämmelserna böra givas sådan for- mulering, att de innebära krav på att varje tjänstebostad skall uppfylla boställsordningens föreskrifter. Från synpunkten av att bostadsstandarden behöver höjas är det otvivelaktigt lämpligt, att kraven upprätthållas så stränga, som angivits, och att samtidigt möjligheter skapas för skoldistrik— ten att åtminstone successivt höja standarden på tjänstebostäderna.
2 %.
Denna paragraf, vartill ingen motsvarighet finnes tidigare, innehåller en- dast vissa hänvisningar.
Som förut angivits, ha de sakkunniga funnit det lämpligt, att en bestäm— melse meddelas, som fastslår, när ett skoldistrikt skall vara skyldigt att tillhandahålla tjänstebostad. Av skäl, som förut anförts, har bestämmelsen ansetts böra intagas i g 52 av folkskolestadgan. Till denna paragraf hänvi- sar 2 & 1 mom.
Stadgandet om lärares skyldighet att mottaga tjänstebostad finnes för närvarande i 37 å folkskolans avlöningsreglemente. De sakkunniga föreslå ingen ändring i fråga om stadgandets placering. Andra momentet i den nu ifrågavarande 2 5 av boställsordningen hänvisar alltså till nämnda paragraf i folkskolans avlöningsreglemente.
Hänvisningen i tredje momentet avser de bestämmelser, som bliva erfor- derliga, därest Kungl. Maj:t och riksdagen godkänna de sakkunnigas för- slag om statsbidrag till nybyggnad och ombyggnad av tjänstebostäder.
Så.
Denna paragraf är likalydande med 1 få av 1937 års boställsordning.
2 avd. Om tjänstebostads belägenhet och beskaffenhet. 1 kap. Bestämmelser för tjänstebostäder i allmänhet.
55.
Denna paragraf innehåller bestämmelserna om tjänstebostads läge. Bestäm- melserna i 1—3 mom. överensstämma med undantag för ett par smärre ändringar — med de nuvarande bestämmelserna i 2 å 1—3 mom. av 1937 års boställsordning. Ändringarna återfinnas i 2 och 3 mom. I 2 mom. har uteslutits det nuvarande undantagsfallet >>ävensom i annat fall, där tjänstebo— stad ej lämpligen kan förläggas till särskilt hus». De sakkunniga förmena, att det uteslutna fallet rätteligen bör vara ett dispensfall enligt fjärde momen- tets regler.
Beträffande tjänstebostads förläggande över skollokal har vidare den änd- ringen vidtagits, att en sådan åtgärd, som för närvarande är förbjuden när det gäller bostad för manlig lärare men eljest tillåten, enligt förslaget alltid blir beroende på att särskilda skäl föranleda därtill.
I 3 mom. har den ändringen vidtagits, att ordet »böra» utbytts mot ordet »skola». Denna skärpning har ansetts motiverad med hänsyn till den möjlig— het att erhålla dispens från bestämmelsen, som 4 mom. öppnar.
De sakkunniga ha övervägt lämpligheten av att i boställsordningen införa en bestämmelse, att tjänstebostad skall vara på tillfredsställande sätt ljud- isolerad från andra tjänstebostäder och från skollokaler. En sådan bestäm- melse har emellertid ansetts överflödig med hänsyn till att man i den befint- liga föreskriften, att tjänstebostäderna skola vara väl avskilda från var- andra, bör kunna inlägga även ett krav på erforderlig ljudisolering.
Inom de sakkunniga har ock diskuterats möjligheten av att i den nya bo- ställsordningen utesluta bestämmelsen om att tjänstebostäderna, där förhål- landena sådant medgiva, skola vara försedda med var sin ingång. Övervägande skäl ha dock synts tala för att stadgandet bibehålles, helst som kommuner- nas skyldighet härvidlag icke är obligatorisk utan knuten till den angivna förutsättningen » där förhållandena sådant medgiva.
Beträffande 4 mom. av den nu ifrågavarande 5 ,Ej är endast att anteckna,
att dess första mening är likalydande med 4 mom. i 2 å av den nu gällande boställsordningen, samt att dess andra mening tillkommit för att avvärja, att ett statsbidragsärende rörande nybyggnad eller ombyggnad av tjänstebostad kommer att inrymma både frågor, som skola avgöras av Kungl. Maj:t, och frågor, som skola slutligt prövas av skolöverstyrelsen. De olika slagen av frågor torde höra så nära samman, att det torde vara naturligast att de prö- vas och avgöras av samma myndighet.
De fall, då äldre tjänstebostad får — utöver vad av 5 % framgår från bestämmelserna i 5 %, regleras av 10 ä.
6 &.
Denna paragraf innehåller bestämmelserna om tjänstebostads rumshöjd. För närvarande gäller enligt 3 5 2 mom. i 1937 års boställsordning, att boningsrummen skola hålla i höjd från golv till tak minst 2,7 meter och i allmänhet ej över 3 meter. I vindsvåning kan dock rnmshöjden få nedgå till 2,4 meter samt undantagsvis i någon del av ett rum till 1,8 meter.
Dessa boställsordningens bestämmelser överensstämma icke med byggnads- stadgans föreskrifter om rumshöjd. Dessa ha nämligen varit och äro för när- varande av följande lydelse.
avvika
Bestämmelser . . ,, Lydelse fr. 0. m. den l/1 1946 rörande Lydelse intill den (1 1946 enl. kung. nr 364/1945 a) byggnader i stä- Bonings- och arbetsrum skall Våningshöjden i bonings- och ar—
der och stadslik- hava en höjd av minst 270 me— betsrum skall, räknat från golv till nande samhällen ter. I byggnadsordningen må golv, vara minst 2'90 meter. å landet (51 samt dock stadgas, dels att vid öppet Utan hinder av vad nu sagts må 82 och 83 åå). byggnadssätt eller i andra i bygg- våningshöjden vara lägst 270 meter nadsordningen närmare angivna i byggnad, som ej inrymmer flera än fall rumshöjden må minskas till två för familj avsedda lägenheter, 240 meter, dels att på byggnads- och lägst 2'60 meter åt vinden till nämndens prövning må bero, hu- enfamiljshus. ruvida i enstaka rum inom lä- Möter svårighet att för något en- genhet eller eljest isärskilda fall staka rum i bostadslägenhet eller höjden må vara mindre. I intet eljest i särskilt fall ernå föreskriven fall må höjden understiga 2'10 minimihöjd, må byggnadsnämnden meter. tillåta mindre våningshöjd, dock ej under 2'40 meter.
Där tjockleken av bjälklag är större än 32 centimeter, skola ovan angivna våningshöjder ökas med minst det mått, varmed tjockleken av bjälk- laget överstiger 32 centimeter.
Ej må i något fall boningsrums kubikinnehåll understiga 15 kubik- meter.
b) byggnader å den Boningsrum skall i allmänhet Våningshöjden i boningsrum skall, egentliga lands- givas en höjd av minst 2'40 me- räknat från golv till golv, i allmän- bygden (105 å). ter, med rätt för hyggnadsnämn— het vara minst 2'70 meter, med rätt
den att, där så befinnes lämpligt, för byggnadsnämnden att, där så be- i övre våningen elleri vindsrum finnes lämpligt, i övre våningen eller eller eljest i enstaka rum samt i vindsrum eller eljest i enstaka rum i sommarstugor medgiva lägre samt isommarstugor medgiva lägre rumshöjd, dock ej under 2'10 våningshöjd, dock ej under 2'40 me- meter. ter. Där tjockleken —- _ _: ovan
— — — överstiger 32 centimeter.
Beträffande innebörden av övergången från »rumshöjd» till »våningshöjd» torde få återgivas följande avsnitt av föredragande departementschefens an- förande i propositionen 1945: 119 med förslag till kungörelse om ändring i byggnadsstadgan. Departementschefen anförde bland annat:
i stadsplaneutredningens förslag till bestämmelser i förevarande hänseende ha måtten i enlighet med nu gällande praxis hänförts till rumshöjd, d. v. s. nivåskill- naden mellan golv och tak. På de av byggstandardiseringen angivna skälen torde emellertid måtten böra hänföras till våningshöjd, vilket innebär att höjden skall räknas från golv till golv.
De av byggstandardiseringen föreslagna våningshöjderna motsvara de av stads- planeutredningen föreslagna rumshöjderna, ökade med 30 centimeter. Under för- utsättning att bjälklagen ha en tjocklek av 30 centimeter innebär byggstandardise- ringens förslag icke någon ändring av de av utredningen föreslagna rumshöjderna. Byggnadsstyrelsen har upplyst att bjälklagen bruka ha en tjocklek av 20—25 centi- meter, om de äro av betong, och av 30—32 centimeter, om de äro av trä. De angivna våningshöjderna skulle följaktligen i allmänhet innebära vid användande av betong- bjälklag en obetydlig ökning och vid användande av träbjälklag en obetydlig minsk— ning av de rumshöjder, stadsplaneutredningen förordat. Byggstandardiseringen har emellertid förutsatt användandet av bjälklag med en tjocklek av ända till 35 centi- meter utan att våningshöjden skulle behöva ökas. Detta skulle kunna medföra en sänkning av rumshöjden av 5 centimeter i förhållande till stadsplaneutredningens förslag. Då emellertid måttens hänförande till våningshöjderna icke bör kunna med- föra en så stor sänkning, bör våningshöjden ökas, om och i den mån tjockleken av bjälklaget överstiger 32 centimeter.
Här bör bemärkas, att i de särskilda byggnadsordningar, som i stor ut- sträckning finnas, oftast ha stadgats undantag från 51 å byggnadsstadgan, främst från dess hittillsvarande generella minimimått av 2,70 meter. Enligt det av Kungl. Maj:t för intill den 1 januari 1946 gällande förhållanden fast- ställda normalförslaget till byggnadsordning kunna i enlighet med stadgans anvisningar undantag från huvudregeln lämpligen göras i följande fall: För byggnad, som ej inrymmer flera än två för fam—ilj avsedda lägenheter, bör en lägsta rumshöjd av 2,40 meter kurma tillåtas. För vindsrum i enfamiljs- hus bör höjden kunna minskas till 2,30 meter. Där svårighet möter att för något enstaka rum i bostadslägenhet ernå föreskriven minimihöjd, bör mind- re rumshöjd kunna tillåtas, därest rummets kubikinnehåll ej understiger 16 kubikmeter, dock ej under 2,10 meter.
I skrivelse den 30 augusti 1941 har 1940 års civila byggnadsutredning fram- lagt förslag till ändring av bl. a. bestämmelserna om rumshöjd i 1937 års boställsordning för lärare vid folk- och småskolor. Civila byggnadsutredning- en har därvid förordat en sådan ändring, att höjden från golv till tak fast- ställes till högst 2,6 meter i stället för minst 2,7 meter. I vindsvåning bör rums- höjden enligt civila byggnadsutredningens åsikt ej överstiga 2,4 meter.
Som skäl för införande av de av civila byggnadsutredningen föreslagna läg- re måtten skulle kunna åberopas, att en bostad med mindre rumshöjd är lät- tare att uppvärma samt att uppförandet av en bostad måste bliva dyrare,
9—458893.
ju större man gör rumshöjden. De sakkunniga anse, att dessa skäl icke ha den betydelsen, att de böra föranleda den ifrågasatta ändringen av bestäm— melserna från minst 2,70 meter till högst 2,6 meter. Enbart en maximiregel på detta område torde för övrigt icke vara tillräckligt med hänsyn till lärarnas berättigade intresse av att icke behöva godtaga hur lågt i tak som helst. Ett maximimått torde med andra ord kräva en komplettering genom angivande även av minimimått (såsom skett i byggnadsstadgan).
De sakkunniga äro emellertid av den uppfattningen, att det på detta om- råde icke är lämpligt att såsom huvudregel ha vare sig en maximi- eller en minimiregel. En sådan regel medgiver åt ena hållet stor frihet men sätter åt det andra en orygglig gräns, som under så skiftande förhållanden som de här rådande ibland torde vara mindre tillfredsställande. De sakkunniga föreslå därför, att rumshöjden bestämmes till »omkring» visst mått. Här- vid förutsätta de sakkunniga, att ordet >>omkring» i detta sammanhang med- giver en avvikelse av i varje fall 10 cm i vardera riktningen.
Beträffande det mått, omkring vilket rumshöjden bör bestämmas, ha de sakkunniga stannat för 2,6 meter såsom det lämpligaste. En bestämmelse om en rumshöjd av »omkring 2,6 meter» medger, om så skulle anses lämpligt, en höjd av åtminstone 2,7 meter. Den medger å andra sidan en sådan minsk- ning av höjden, att man därigenom kommer i nära kontakt med den första specialregeln för rum i vindsvåning. Härvid bör ock beaktas, att folk- och »småskollärarnas tjänstebostäder i de allra flesta fall torde vara belägna på den egentliga landsbygden, där byggnadsstadgan hittills fordrat och i sak alltjämt fordrar en rumshöjd av i regel minst 2,40 meter.
I likhet med vad som skett med byggnadsstadgans bestämmelser torde bo- ställsordningens bestämmelser böra så ändras, att de hädanefter bliva grun- dade på begreppet »våningshöjd».
Även med denna ändring synes emellertid de sakkunnigas förslag formellt stå i strid med byggnadsstadgans nuvarande bestämmelser, såtillvida som byggnadsstadgan föreskriver »minst 2,90 meter» och de sakkunnigas förslag enligt det ovan anförda skulle bliva »omkring 2,90 meter». På grund av de många undantag, som äro medgivna från byggnadsstadgans bestämmelser, torde dock i verkligheten någon konflikt ej uppkomma. Då möjligheten till konflikt ej är utesluten, ha de sakkunniga ansett riktigast, att boställsord- ningens bestämmelse gives den utformning, att i händelse av konflikt bygg- nadsstadgans bestämmelse skall gälla.
De nuvarande bestämmelserna om rumshöjden i vindsvåning äro enligt de sakkunnigas mening lämpade för att utan annan ändring än den, som be- tingas av övergången till begreppet våningshöjd, överföras till nya boställs- ordningen.
Då man svårligen kan kräva, att rumshöjden i äldre tjänstebostäder skall, om den avviker från de nya bestämmelserna, anpassas efter dessa, har i 11 % gjorts ett generellt undantag för de äldre tjänstebostäderna från stadgandena i 6 5.
7å.
Förevarande paragraf giver i sitt första moment de allmänna bestämmel- serna om tjänstebostads storlek. Bestämmelserna avvika i såväl sakligt som formellt hänseende från de nu gällande, i 3 & 1 mom. av 1937 års boställs— ordning intagna föreskrifterna. För de sakliga ändringarna har tidigare redo— gjorts i kapitlet om tjänstebostads belägenhet och storlek. De formella änd— ringarna äro betingade av att de sakkunniga anse det riktigast att man i första hand garanterar lärarna ett visst utrymme, viss golvyta. Frågan om den garanterade golvytans fördelning bör komma i andra hand. Beträffan- de denna fördelning är att märka, att i författningstexten intagits ett krav— på att fördelningen skall vara »lämplig». De sakkunniga ha observerat fall, då i en lägenhet om ett rum och kök rummet varit mycket mindre än köket eller då man för att uppnå de föreskrivna måtten till en lägenhet medräknat ett eller flera oproportionerligt stora garderobsutrymmen eller vindskontor. De sakkunniga kunna icke finna sådana förhållanden tillfredsställande. Även om de sakkunniga äro medvetna om att riskerna för en olämplig fördelning av golvytan äro relativt små, när det gäller tjänstebostäder, som byggts un— der senare år eller hädanefter komma att byggas, samt att rättelse av en olämplig fördelning i en äldre tjänstebostad kan visa sig vara omöjlig att åstadkomma utan alltför stora kostnader, anse de sakkunniga dock en be- stämmelse av förslagets innehåll önskvärd och betydelsefull.
I detta sammanhang vilja de sakkunniga framhålla, att om man för att ernå föreskriven golvyta till en tjänstebostad medräknat oproportionerligt stora biutrymmen (t. ex. om en tjänstebostad om 45 kvadratmeter består av ett »rum och kök om tillhopa 30—35 kvadratmeter och en garderob om 15—-10 kvadratmeter), det måste vara riktigast att anse, att en sådan tjänste- bostad icke uppfyller de uppställda kraven på tjänstebostads storlek, enär golvytan icke är lämpligt fördelad.
Definitionen på ordet »golvyta» i första momentets andra stycke är utförli— gare än motsvarande definition i gällande boställsordning (3 & 1 mom. andra stycket). Den mera omfattande exemplifiering, som den föreslagna bestäm- melsen innehåller, är enligt de sakkunnigas mening ägnad att minska ris- kerna för feltolkning av bestämmelsen. I övrigt är här att observera, att med >>bostadens totala golvyta» förstås nettogolvytan, d. v. s. den yta mellan ytter- väggarna, som återstår, sedan innerväggar och trappor frånräknats.
För innebörden av bestämmelsen i 7 5 2 mom. har redogjorts ovan i kapit- let om tjänstebostads belägenhet och storlek.
De särbestämmelser för äldre tjänstebostäder, som äro erforderliga när det gäller bostädernas storlek, återfinnas i 12 5.
Så.
8 % motsvarar 4 och 5 åå i 1937 års boställsordning. I 4 & 1 mom. givas utförliga bestämmelser om tjänstebostads beskaffenhet i vissa avseenden. Momentet lyder för närvarande:
Rummen i tjänstebostad skola vara ljusa och i övrigt sunda, väl ombonade, försedda med nödiga och lämpliga anordningar för eldning och uppvärmning samt även i andra avseenden ändamålsenligt inredda. Sålunda skola alla boningsrum förses med dubbelfönster och gipsade, hoaserade eller spända tak. Paneler, dörrar samt dörr- och fönsterinfattningar ävensom annan synlig träinredning skola olje- målas eller på annat lämpligt sätt behandlas. Väggarna skola förses med tapeter eller lämplig målning. Bostaden skall vara försedd med säkra lås och andra nödiga stängningsanordningar för fönster och dörrar.
Om flera av dessa förhållanden givas emellertid bestämmelser i gällande hälsovårdsstadga av den 19 juni 1919, vars 8 och 43 %% båda bära rubriken »Om bostäder och samlingslokaler m. m.» och innehålla bestämmelser rö— rande förhållandena i städerna respektive på landet. Då hälsovårdsstadgan äger giltighet för alla bostäder, således även för här ifrågavarande tjänste- bostäder, och 4 % 1 mom. gällande boställsordning icke innehåller bestäm- melser om alla de förhållanden, som regleras av 8 och 43 åå hälsovårdsstad- .gan, äro tydligen för närvarande båda författningarnas bestämmelser tillämp- liga på folk- och småskollärarnas tjänstebostäder. Man får därför i varje särskilt fall undersöka, vilken författning som har de strängaste kraven och som således i det avsedda fallet måste åtlydas.
De sakkunniga ha icke kunnat finna en sådan anordning tillfredsställande. De sakkunniga anse principiellt riktigast, att i boställsordningen givas be- stämmelser i förevarande hänseenden endast i den mån man önskar genom- driva krav, som gå utöver dem som uppställts av hälsovårdsstadgan. Anled- ningen till att särbestämmelser givas i boställsordningen blir då, att man för denna speciella grupp av bostäder vill ställa strängare krav än hälso- vårdsstadgan gjort. Förhållanden, som icke angivas i boställsordningens sär- bestämmelser, regleras då enligt huvudregeln av hälsovårdsstadgan.
I 8 g a) återfinnes först den redan gällande bestämmelsen, att tjänstebo— stads rum skola stå i lämplig, direkt förbindelse med varandra. Därefter har intagits en ny bestämmelse, att golvytan icke får så disponeras, att in— gång till rummen endast kan vinnas genom köket. Denna regel för golv— ytans disponerande kanske kan synas så självklar, att en bestämmelse där- om borde vara onödig. Enligt vad från olika håll inhämtade upplysningar giva! vid handen, finnas dock ännu åtskilliga tjänstebostäder, särskilt små— skollärarinnebostäder, som ha ingång endast genom köket. Ett sådant för- hållande ha de sakkunniga ansett så otillfredsställande, att förbud däremot bör stadgas i boställsordningen. Är äldre tjänstebostad behäftad med detta fel i fråga om golvytans disponerande, skall bristen vara avhjälpt, innan tjänstebostaden kan anses stå i överensstämmelse med boställsordningens be- stämmelser. För det fall att särskilda skäl därtill föranleda, kan dock skol- överstyrelsen enligt 13 å medgiva viss dispens från denna bestämmelse i 8 & a).
I 8 % b) ha intagits bestämmelserna om tjänstebostädernas bekvämligheter. För de sakkunnigas åsikter och förslag i fråga om bekvämligheterna har så utförlig redogörelse givits i 7 kapitlet, att någon ytterligare motivering för bestämmelserna icke torde behöva lämnas här.
8 % c) innehåller i huvudsak de föreskrifter, som i gällande boställsordning återfinnas i 4 ä 2 och 3 punkterna, dock att i de sakkunnigas förslag icke medtagits någon bestämmelse om att tjänstebostad skall vara försedd med kontor och att köket skall lämna utrymme för sovplats åt tjänarinna, där ej särskilt rum för ändamålet upplåtits. Skälet till att de sakkunniga utelämnat dessa två bestämmelser framgår av vad de sakkunniga anfört i kapitel 6 i samband med behandlingen av frågan om tjänstebostädernas storlek.
De sakkunnigas förslag inrymmer däremot det nya stadgandet, att kapp- rmnmet skall vara försett med erforderlig uppvärmningsanordning. Särskild motivering för denna föreskrift torde vara obehövlig.
I 8 ä (1) slutligen har intagits föreskrift om vissa utrymmen, som skola höra till tjänstebostad. De angivna utrymmena äro i huvudsak desamma, som angivas i 5 € första stycket av gällande boställsordning.
gg.
Denna paragraf motsvarar 4 5 4 mom. i 1937 års boställsordning. I den nu gällande bestämmelsen angives, att de särskilda åtgärder, som böra vid— tagas för att bereda lärarinnan trygghet i tjänstebostaden, skola vara an— tingen upplåtande av ytterligare ett rum, tjänligt att användas av anhörig el- ler annan lämplig person, eller ock vidtagande av andra ändamålsenliga an— ordningar. Med hänsyn till att enligt huvudregeln för de sakkunnigas förslag ingen tjänstebostad skall bestå av mindre än två rum och kök, har det för- närvarande angivna exemplet på lämpliga åtgärder såsom obehövligt uteläm— nats av de sakkunniga.
I förevarande sammanhang vilja de sakkunniga även erinra om att skol- överstyrelsen avgivit ett förslag till lämpliga åtgärder för motverkande av de särskilda svårigheterna för ensamboende lärarinnor. Detta förslag är bero- ende på Kungl. Majtzs prövning.
2 kap. Vissa särskilda bestämmelser beträffande äldre tjänstebostäder.
10——15 åå.
Bestämmelserna i detta kapitel, vilket omfattar 10-—15 åå, äro föranledda därav, att enligt de sakkunnigas förslag varje tjänstebostad måste uppfylla boställsordningens krav. En stor del av de äldre tjänstebostäderna uppfylla icke kraven -i 5—8 åå och man måste räkna med en avsevärd tid, innan sådan överensstämmelse kan uppnås. De flesta av dessa bostäder äro emellertid av sådan beskaffenhet, att de under denna övergångstid böra kunna godtagas så— som tjänstebostäder. På grund härav böra genom särskilda undantagsbe- stämmelser fastslås, att dessa tjänstebostäder uppfylla boställsordningens krav, ehuru de icke uppfylla de strängare kraven i 5—8 åå. De undantags- bestämmelser, som av de sakkunniga ansetts erforderliga i detta hänseende, återfinnas ri 10—14 åå och avse tjänstebostads belägenhet, våningshöjd, stor- lek och indelning samt golvytans disponerande och bostadens bekvämligheter.
Avvikelse från den nya boställsordningens generella regler i fråga om
tjänstebostads belägenhet och våningshöjd torde icke kunna avhjälpas utan mycket genomgripande ändringar av det hus, vari tjänstebostaden är belägen. Godkännes tjänstebostad, som avviker i nämnda hänseenden, bör godkännan- det därför icke vara tidsbegränsat. Avvikelser i fråga om tjänstebostads stor- lek, indelning och bekvämligheter samt dess golvytas disponerande böra där- emot kunna bringas att upphöra vid om- eller tillbyggnad av tjänstebostads- huset eller mera omfattande reparation å detta hus. Då detta är möjligt, bör .det ock ske. De sakkunniga ha ansett lämpligt att intaga en bestämmelse [därom i boställsordningen. Bestämmelsen återfinnes i 15 %.
Avsaknad av vatten, avlopp och elektriskt ljus är emellertid enligt de sak- kunnigas uppfattning en så väsentlig brist för en tjänstebostad, att en bostad. som saknar nämnda bekvämligheter, endast bör få godkännas såsom tjänste- bostad under en viss bestämd kortare tid, lämpligen ej längre än fem år. Undantagsbestämmelsen i 14 å i fråga om bekvämligheter har i överensstäm- melse härmed givits nämnda tidsbegränsning, såvitt avser vatten, avlopp och elektriskt ljus.
3. avd. Om vissa med tjänstebostad följande förmåner m. m. 16 g. 16 % motsvarar 7 & i 1937 års boställsordnlng. Sådan ändring av den nu gällande bestämmelsen har ansetts motiverat att göra, att alla ordinarie lå- rare likställas i fråga om rätten till trädgårdsområde.
17 &.
Denna paragraf är likalydande med 8 % i gällande boställsordning.
18 å.
Bestämmelserna i denna paragraf, till vilken icke finnes någon motsvarig- het i gällande boställvsord—ning, reglera vissa förhållanden i samband med uppvärmningen av tjänstebostad, som är försedd med centraluppvärmning. Såsom ytterligare inskränkning i bestämmelsernas tillämpningsområde gäl— ler, att paragrafens bestämmelser endast avse sådan tjänstebostad, som har gemensamt värmeledningssystem med andra bostäder eller lokaler, dock icke med andra än sådana, som tillhöra kommunen.
1 mom. avser det fall, att värmeledningssystemet omfattar en eller flera tjänstebostäder samt dessutom annan kommunen tillhörig lokal, t. ex. skollo- kal. För detta fa-ll ha de sakkunniga ansett skäligt, att det alltid ålägges skol- distriktet skyldighet att ombesörja uppvärmningen. För kostnaderna för detta ombesörjande bör skoldistriktet icke äga utfå någon gottgörelse av tjänstebostadsinnehavare, då distriktet ändå måste ombesörja uppvärmning av den lokal, som jämte tjänstebostaden eller tjänstebostäderna omfattas av värmeledningssystemet. Däremot bör tjänstebostadsinnehavare betala sin an- del i bränslekostnaderna.
?
2 mom. avser det fall, då värmeledningssystemet omfattar två eller flera tjänstebostäder men icke några andra lokaler. Huvudregeln bör enligt de sak- kunnigas mening i detta fall vara, att tjänstebostadsinnehavarna gemen- samt skola vara ansvariga för uppvärmningens ombesörjande och bränsle- kostnaderna. Med hänsyn till intresset av att i möjligaste mån undvika oenighet mellan tjänstebostadsinnehavarna i fråga om uppvärmningen och kostnaderna därför, bör huvudregeln emellertid kompletteras med två andra regler. För det första bör enligt de sakkunnigas uppfattning införas den fö- reskriften, att om någon av bostadsinnehavarna så påfordrar, skoldistriktet skall vara skyldigt att anskaffa bränsle och ombesörja uppvärmningen. Den- na skyldighet för skoldistriktet skall alltså inträda, så snart någon av bo- Stadsinnehavama det begär, oberoende av de meningar i frågan, som hysas av de andra bostadsinnehavarna. I detta fall skall skoldistriktet dock äga rätt att av tjänstebostadsinnehavama kräva ersättning för sina självkostna- der i anledning av uppvärmningens ombesörjande samt dessutom helt na- turligt för sina kostnader för bränslet. —— Den andra kompletterande be- stämmelse, som hör meddelas, avser fördelningen tjänstebostadsinnehavarna emellan av ansvar och kostnader för uppvärmningen. Ansvaret fördelas en- ligt de sakkunnigas uppfattning mest rättvist, om till fördelningsgrund väljes tjänstebostädernas volymer.
4 avd. Om hyresavdrag. 19—21 åå.
Beträffande innebörden av dessa paragrafer torde vara tillräckligt att här hänvisas till vad de sakkunniga anfört ovan i kapitel 9.
5 avd. Om underhåll av tjänstebostad. 22 %.
Till denna paragraf finnes icke någon motsvarighet i 1937 års boställsord- ning. Då bestämmelserna i 2 avd. icke åsyfta underhållet, men vid under- hållssyn. varom stadgas i 8 avd., skall tillses, bland annat, att skoldistriktet tillfredsställande underhållit tjänstebostaden, bör enligt de sakkunnigas me- ning en positiv bestämmelse meddelas, som fastslår skoldistriktens skyldig- het att underhålla tjänstebostäderna.
6 avd. Om lärares skyldigheter vid tjänstebostads nyttjande m. 111.
23—25 åå.
23 & motsvarar i huvudsak stadgandena i 9 % 1 punkten första och tredje styckena i 1937 års boställsordning. I 24 & första stycket återfinnes stadgan- det i 9 5 1 punkten andra stycket av nämnda boställsordning. I både 23 och 24 åå har dessutom intagits en hänvisning till vissa av de bestämmelser en-
ligt 3 kapitlet nyttjanderätbslagen, som gälla för hyresgäst i fråga om för- hyrd lägenhet. Stadgandet i 25 & har också av de sakkunniga ansetts moti- verat med hänsyn till att motsvarande bestämmelse meddelats i fråga om hyresgästs ansvarighet.
26 5.
Denna paragraf motsvarar 9 5 3 punkten i gällande boställsordning. I det stadgande, som innefattas ' andra stycket av 26 %, har dock vidtagits viss ändring med hänsyn till att enligt de sakkunnigas uppfattning vanvård bör konstateras vid syn, innan skoldistriktet må iordningställa trädgården på bostadsinnehavarens bekostnad.
27 å.
Till denna paragraf finnes icke någon motsvarighet i 1937 års boställs- ordning. De sakkunniga ha ansett det önskvärt, att reglering gives för de fall, då tjänstebostadsinnehavare med skolstyrelsens tillstånd på egen bekost- nad verkställer ändring av sin tjänstebostad eller vidtager vissa andra åtgär- der. En dylik reglering har särskild betydelse vid ombyte av tjänstebostads- innehavare, enär svårlösta ersättningsfrågor då eljest kunna uppkomma.
7 avd. Om klassificering av tjänstebostäder.
28—32 åå.
8 avd. Om underhållssyn.
33—38 åå.
Innebörden av bestämmelserna i 7 och 8 avdelningarna torde tillfredsstäl- lande framgå av vad de sakkunniga anfört ovan i kapitel 10.
9. avd. Om avträdande av tjänstebostad m. m.
39 5.
Denna paragraf motsvarar 11 å i 1937 års boställsordning. Första momentet av 39 % är till formen helt olika I punkten av den nu gällande 11 ?; men innebär i sak ingen ändring, enär hela stadgandet i före- nämnda 11 g 1 punkten oförändrat intagits i 39 % folkskolans avlöningsreg- lemente. Då bestämmelsen icke torde behöva återgivas i två skilda författ— ningar, har här givits endast en hänvisning till nämnda paragraf i folksko- lans avlöningsreglemente.
Andra momentet av 39 & överensstämmer med 11 5 2 punkten i nu gäl- lande boställsordning.
De sakkunnigas hemställan.
Under åberopande av vad 1941 års lärarlönesakkunniga i det föregående i skilda hänseenden anfört och föreslagit få de sakkunniga hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
dels föreslå riksdagen att godkänna 1) i förevarande betänkande framlagda förslag till bo- ställsordning för folkskolans lärare och till kungörelse om ändrad lydelse av 37 och 38 åå folkskolans avlöningsregle- mente;
2) de av de sakkunniga föreslagna grunderna för änd- ring i vissa delar av folkskolestadgan och kungörelsen den 10 december 1937 (nr 999) angående statsbidrag till avlö- ning av lärare vid folk- och småskolor m. m.;
3) de av de sakkunniga föreslagna grunderna för stats— bidrag till nybyggnad samt om- och tillbyggnad m. 111. av tjänstebostäder för folkskolans lärare ävensom de av de sakkunniga föreslagna grunderna för vissa ersättningar vid allmän klassificering av äldre tjänstebostäder;
dels föreslå riksdagen att å riksstaten för budgetåret 1946/ 47 uppföra två förslagsanslag med följande benämning och till följande belopp:
1) Folkskolor m. m.: Byggnadsbidrag till tjänstebostäder ........................ kronor _100 000, 2) Folkskolor m. m.: Vissa kostnader i samband med klassificering av äldre tjänste-
bostäder .............................. » 350 000;
dels vid framläggande för riksdagen av förslag om anvi- sande av anslag för därefter följande budgetår —— med ute- slutande av det för närvarande å riksstaten uppförda för- slagsanslaget till Folkskolor m. m.: Tjänstebostadsbidrag — upptaga, förutom nyssnämnda förslagsanslag till byggnads- bidrag till tjänstebostäder, ett förslagsanslag, benämnt Folk- skolor m. m.: Övergångsbidrag till tjänstebostäder, vartdera anslaget med belopp, som föranledes av de av de sakkun- niga föreslagna statsbidragsgrunderna;
dels ock, vid bifall till vad sålunda hemställts, utfärda erforderliga författningsföreskrifter .i huvudsaklig överens- stämmelse med av de sakkunniga utarbetade förslag.
Särskilt yttrande av folkskolans personalrepresentanter.
I samband med förhandlingar med de sakkunniga avgåvo folkskolans per- sonalrepresentanter följande gemensamma yttrande.
Efter överläggning med 1941 års lärarlönesakkunniga i fråga om boställs- ordning åt folkskolans lärare m. ni. få undertecknade lärarrepresentanter an- föra, att vi ansluta oss till det föreliggande förslaget utom i följande avse- enden.
Beträffande storleken av golvytan i bostad åt »annan lärare» ha de sak- kunniga föreslagit, att nämnda yta skall vara 55 kvadratmeter. Vi hävda emellertid, att denna golvyta bör vara 60 kvadratmeter, då vi anse, att en fullgod familjebostad icke kan rymmas inom en golvyta av 55 kvadratmeter.
Inför de sakkunniga ha vi framhållit önskvärdheten av att varje tjänste- bostad vorc förlagd till särskilt hus. Visserligen ha de sakkunniga uttalat, att hinder icke möter för skoldistrikt att förlägga varje bostad till särskilt hus, men vi anse, att de sakkunniga borde ha tagit positiv ståndpunkt för en så- dan anordning.
O. Malmborg. Lennart Franlcman.
Hedvig Norgren. Ruth Linder.
Bilaga 1.
F ö r s 1 a g till kungörelse angående allmän klassificering av äldre tjänstebostäder för folkskolans lärare.
1 %.
Före den 1 juli 1947 skall klassificeringssyn, varom förmäles i 28 & gällande bo- ställsordning för folkskolans lärare, hållas å samtliga sådana tjänstebostäder för folkskolans lärare, som den 1 juli 1946 voro färdigställda eller under uppförande.
Vid klassificeringssynen skall beträffande varje tjänstebostad fastställas, huruvida bostaden står i överensstämmelse med de i boställsordningen givna eller med stöd av densamma meddelade bestämmelserna. Står bostaden i överensstämmelse med de angivna bestämmelserna, skall den hänföras till viss klass jämlikt de grunder härför, som angivas i 20 g 2 mom. boställsordningen, I annat fall skall bostaden förklaras icke kunna godkännas såsom tjänstebostad.
2 %.
Klassificering, som i 1 % föreskrives, skall verkställas av en synenämnd. I synenämnden, som skall bestå av tre ledamöter, skall statens vederbörande folk- skolinspektör vara ordförande. Övriga två ledamöter, av vilka den ene skall vara byggnadssakkunnig och den andre i allmänna värv betrodd, utses av vederbörande länsstyrelse. Där sä befinnes av förhållandena påkallat, må länsstyrelse utse syne- nämndsledamot att vara ledamot av synenämnd vid klassificering av tjänstebostä- derna inom endast viss del av inspektionsområdet.
Det åligger ordföranden i synenämnden att tillse, att samtliga äldre tjänstebostä- der inom inspektionsområdet bliva inom föreskriven tid klassificerade.
3 %. Klassificeringssyn skall hållas å tid, som ordföranden i synenämnden bestämmer. Syn bör förrättas i närvaro av representant för skolstyrelsen samt vederbörande tjänstebostadsinnehavare eller ombud för denne. Det ankommer på ordföranden i synenämnden att i god tid underrätta vederbö- rande skolstyrelse och tjänstebostadsinnehavare om synen.
4 &. Yppas hos synenämndens ledamöter olika meningar, skall såsom nämndens be- slut gälla den, varom två av ledamöterna förena sig, eller, där var har sin mening, ordförandens.
5 5.
Vid klassificeringssyn skall föras protokoll, som skall underskrivas av synenämn- dens samtliga ledamöter och förvaras hos ordföranden. Det åligger ordföranden att, så snart ske kan, tillställa såväl skolstyrelsen som vederbörande tjänstebostads- innehavare bestyrkt avskrift av protokollet.
6 %. Besvär över synenämndens beslut må av vederbörande skolstyrelse och tjänste- bostadsinnehavare anföras hos länsstyrelsen inom trettio dagar efter det klaganden fått del av beslutet.
Mot länsstyrelsens utslag må talan ej föras.
7 5.
I fråga om ersättning till ledamöterna i synenämnd skola gälla följande be- stämmelser.
Vid resa, som folkskolinspektör företager i egenskap av ordförande & synenämnd, skola bestämmelser om traktamentsersättning åt statens folkskolinspektörer, som Kungl. Maj:t utfärdat med stöd av 1 5 andra stycket allmänna resereglementet, icke äga tillämpning.
Annan ledamot av synenämnd än ordförande skall åtnjuta särskilt arvode av femton kronor för dag, då han deltager i förrättning eller då han på grund av förrättning mäste vistas å annan ort än hemorten. Vid resa i anledning av syne- förrättning skall nu avsedd ledamot av synenämnd äga åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning enligt klass II D i allmänna resereglementet.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1946.
Bilaga 2.
Förslag till
kungörelse angående statsbidrag till tjänstebostäder för folkskolans lärare.
1 avd. Allmänna bestämmelser.
1 €. . Till bestridande av kostnaderna för tillhandahållande av tjänstebostäder åt folk— skolans lärare må skoldistrikt åtnjuta bidrag av staten (tjänstebostadsbidrag) enligt de grunder och i den ordning, som i denna kungörelse stadgas.
2 %. Tjänstebostadsbidrag är antingen byggnadsbidrag eller övergångsbidrag. Byggnadsbidrag utgår till åtgärder, som vidtagas efter denna kungörelses ikraft- trädande. Övergångsbidrag utgår till mera kostnadskrävande åtgärder, som vidtagits under viss tid före denna kungörelses ikraftträdande eller påbörjats men icke avslutats före nämnda ikraftträdande.
3 %. 1 mom. Beslut om byggnadsbidrag meddelas av Kungl. Maj:t. Byggnadsarbete, för vilket byggnadsbidrag avs-es utgå, må ickc igångsättas, innan Kungl. Maj:ts beslut i statsbidragsfrågan föreligger. 2 mom. Beslut om övergångsbidrag meddelas av vederbörande länsstyrelse.
4 5.
Med skolstyrelse förstås i denna kungörelse folkskolestyrelsen i kommun, där lagen den 6 juni 1930 om skolstyrelse i vissa kommuner äger tillämpning, samt eljest skolrådet.
Vad i denna kungörelse sägs om länsstyrelse skall, då fråga är om ärende rörande Stockholms stads skoldistrikt, gälla statskontoret.
2 avd. Om byggnadsbidrag.
1 kap. Statsbidrag till anskaffande av tjänstebostäder.
5 %. Till bestridande av kostnader för anskaffande av tjänstebostad genom nybyggnad må skoldistrikt åtnjuta statsbidrag med följande belopp, nämligen med tolvtusen kronor för tjänstebostad för ordinarie folkskollärare och med åttatusen kronor för tjänstebostad för annan lärare; dock att statsbidraget icke mä överstiga fyrtio procent av de styrkta byggnads— kostnaderna, i förekommande fall reducerade på sätt i 7 & sägs.
6 %.
Statsbidrag enligt i 5 % angivna bestämmelser må ock av skoldistrikt åtnjutas till bestridande av kostnader för anskaffande av tjänstebostad genom inköp av redan uppförd byggnad och inredande av tjänstebostad i denna eller genom inredande av tjänstebostad i annorledes än genom inköp förvärvad byggnad.
7 %.
Därest ny tjänstebostad anskaffas för att ersätta äldre sådan bostad, skall det be- lopp, som av Kungl. Maj:t prövas motsvara den äldre tjänstebostadens värde, från- räknas anskaffningskostnaderna, innan byggnadsbidraget beräknas. På samma sätt skall i de fall, då anskaffandet sker i anledning av att äldre tjänstebostad genom eldsvåda eller på annat sätt förstörts eller skadats, förfaras med ersättning, som skol- distriktet äger uppbära på grund av försäkring eller eljest.
2 kap. Statsbidrag till förbättrande av vid denna kungörelses ikraftträdande befint— liga tjänstebostäder.
8 %.
Till kostnaderna för om— eller.tillbyggnad av vid denna kungörelses ikraftträdan— de befintlig tjänstebostad ävensom för utförande av mera omfattande ändringsar- beten å sådan bostad mä skoldistrikt åtnjuta statsbidrag enligt i detta kapitel stad— gade grunder.
Såsom förutsättning för statsbidrags beviljande skall gälla, att genom den ifråga- varande byggnadsåtgärden antingen tjänstebostad, som omfattar mindre golvyta än i 7 % 1 mom. gällande boställsordning för folkskolans lärare sägs, erhåller väsent— ligt utökad golvyta eller ock tjänstebostad enligt statens vederbörande folkskolin— spektörs beprövande erhåller sådan beskaffenhet, att den kan jämlikt bestämmelserna i 20 & boställsordningen uppflyttas från klass B eller C till klass A, eller, om den på grund av betydande svårigheter icke kan förses med samtliga för A-bostad före— skrivna bekvämligheter, utan sådan uppflyttning likväl blir väsentligt förbättrad.
9 %.
Byggnadsbidrag, som i 8 % avses, skall endast utgå till kostnaderna för sådana åtgärder, som av Kungl. Maj:t i statsbidragsärendet bedömas skäliga. 10 å.
Byggnadsbidrag, som i 8 och 9 %% avses, skall utgå med ett belopp, motsvarande tjugufem procent av ett av Kungl. Maj:t i statsbidragsärendet med hänsyn till de beräknade kostnaderna fastställt belopp.
Därest de verkliga kostnaderna understiga det av Kungl. Maj:t fastställda belop- pet, skall bidraget dock utgå med tjugufem procent av de förra.
3 kap. För olika slag av byggnadsbidrag gemensamma bestämmelser.
11 %.
1 mom. Ansökan om byggnadsbidrag, upprättad enligt av skolöverstyrelsen fast- ställt formulär, skall ställas till Kungl. Maj:t och ingivas till statens vederbörande folkskolinspektör. '
2 mom. Ansökan skall vara åtföljd av
a) utdrag ur protokoll, utvisande att skoldistriktet för sin del beslutat verkställa det inköp eller utföra de åtgärder, .för vilka bidrag begäres;
b) utredning angående behovet av de åtgärder, vartill byggnadsbidrag begäres;
c) av folkskolinspektören granskade huvudritningar med därtill hörande situa- tionsplan;
d) arbetsbeskrivning jämte fullständig kostnadsberäkning, utvisande de för bygg- nadsarbetena beräknade kostnaderna;
e) redogörelse för det sätt, varpå kontroll över arbetets utförande är avsedd att utövas;
f) därest bidrag begäres för anskaffande av ny tjänstebostad, uppgift, huruvida den nya bostaden är avsedd att ersätta äldre tjänstebostad, utredning angående den äldre tjänstebostadens framtida disposition samt av byggnadssakkunnig person ut- färdat intyg rörande dess värde;
g) därest bidrag begäres för anskaffande av ny tjänstebostad på sätt i 6 % sägs, taxeringsbevis eller av byggnadssakkunnig person utfärdat värderingsintyg samt be- skrivning av byggnaden ävensom i förekommande fall köpekontrakt och köpebrev; samt
h) den ytterligare utredning skoldistriktet vill åberopa till stöd för ansökningen. Därest bidrag sökes för utförande av ombyggnads-, tillbyggnads- eller ändrings— arbeten å befintlig byggnad, skall dessutom företes intyg av byggnadssakkunnig person, att byggnaden är av den beskaffenhet, att de planerade arbetena lämpligen kunna utföras.
12 ä.
1 mom. Det åligger folkskolinspektören att granska de i ansökningshandlingarna lämnade uppgifterna. Efter verkställd granskning skall inspektören med eget ytt- rande översända handlingarna till skolöverstyrelsen.
2 mom. Därest bevis, att skoldistriktets i 11 ä 2 mom. a) avsedda beslut vunnit laga kraft, icke fogats vid ansökningshandlingarna, har skoldistriktet att, sedan beslutet blivit lagakraftvunnet, ingiva bevis därom till skolöverstyrelsen.
3 mom. Om skolöverstyrelsen så prövar erforderligt, må överstyrelsen inhämta utlåtande i ärendet från vederbörande länsstyrelse.
Efter verkställd handläggning har skolöverstyrelsen att med eget utlåtande över- lämna handlingarna i ärendet till Kungl. Maj:t.
13 &.
Skoldistrikt, som tillverkänts byggnadsbidrag, är för åtnjutande av bidraget pliktigt: att låta utföra de byggnadsarbeten, till vilka bidraget beviljats, i huvudsaklig överensstämmelse med godkända ritningar med därtill hörande arbetsbeskrivm'ng och i övrigt givna föreskrifter och under kontroll av byggnadssakkunnig person, som efter förslag av skolstyrelsen godkännes av länsstyrelsen;
att bestrida ersättning till den i 14 % omförmälde, av länsstyrelsen förordnade byggnadssakkunnige;
att hava den tjänstebostad, till vars anskaffande ell-er förbättrande byggnadsbi- drag beviljats, brandförsäkrad till av länsstyrelsen godkänt belopp;
att, sedan byggnadsarbetena blivit utförda samt avsynade och godkända, ansvara för tjänstebostadens vård och underhåll; samt
att i övrigt ställa sig till efterrättvelse de föreskrifter, som må hava meddelats vid bidragets beviljande.
Länsstyrelsen äger meddela de föreskrifter i avseende å kontrollens utövande, som må befinnas påkallade. Det åligger kontrollant att till vederbörande avsynings- förrättare avgiva redogörelse över den verkställda kontrollen, de därvid gjorda iakt- tagelserna och därav föranledda åtgärder.
14 ä.
1 mom. S-edan byggnadsarbetena utförts, skall avsyning förrättas av folkskolin- spektören och en av länsstyrelsen förordnad byggnadssakkunnig person i närvaro av ombud för skolstyrelsen. Vid förfall för folkskolinspektören skall skolöversty- relsen förordna annan lämplig person i hans ställe.
Vid avsyningsförrättningen skola vara tillgängliga alla räkenskaper och andra handlingar rörande byggnadsföretaget.
Över vad vid avsyningsförrättningen förekommit skall upprättas protokoll, som
av förrättningsmännen underskrives. I protokollet skall Särskilt antecknas, huruvida byggnadsarbetena blivit på ändamålsenligt sätt verkställda i huvudsaklig överens- stämmelse med godkända ritningar med därtill hörande arbetsbeskrivning och i öv- rigt givna föreskrifter samt förty böra godkännas, ävensom de styrkta kostnaderna för byggnadsföretaget i dess helhet. Protokollet samt räkenskaperna och övriga handlingar rörande byggnadsföretaget skola inom trettio dagar efter förrättningens avslutande insändas till länsstyrelsen, varjämte avskrift av protokollet inom samma tid skall tillställas skolstyrelsen.
2 mom. Sedan protokollet och övriga handlingar inkommit till länsstyrelsen samt skoldistriktet, där länsstyrelsen finner sådant erforderligt, beretts tillfälle att yttra sig i anledning av protokollets innehåll, har länsstyrelsen att meddela beslut i fråga om byggnadsarbetenas godkännande.
Länsstyrelsens beslut skall delgivas skolöverstyrelsen, skolstyrelsen och folkskol- inspektören.
15 %.
Sedan byggnadsföretaget blivit godkänt på sätt i 14 % sägs, skall det byggnads- bidrag, som skall utgå enligt bestämmelserna i denna kungörelse, utbetalas av läns- styrelsen.
16 %.
Därest skoldistrikt .försäljer tjänstebostad, till vilkens anordnande bidrag utgått enligt denna kungörelse, eller bereder sig mera stadigvarande inkomst eller eljest lättnad—i sina utgifter genom bostadens uthyrning eller användning för annat än- damål, har distriktet att härom göra anmälan hos skolöverstyrelsen. Överstyrelsen har att med eget yttrande till Kungl. Maj:ts prövning hänskjuta frågan, huruvida och i vad mån utbetalat byggnadsbidrag skall återgäldas till statsverket.
3 avd. Om övergångsbidrag.
17 %.
1 mom. Övergångsbidrag skall utgå till skoldistrikt, som efter den 30 juni 1926 för i 2 mom. angiven, av distriktet bestridd minimikostnad antingen anskaffat ny tjänstebostad eller ock beträffande befintlig tjänstebostad vidtagit sådan förbättring, som i 2 avd. 2 kap. avses.
2 mom. I 1 mom. omförmälda minimikostnad skall utgöra 8000 kronor, såvitt gäller tjänstebostad med en golvyta av omkring 90 kvadrat- meter,
6000 kronor, såvitt gäller tjänstebostad med en golvyta av omkring 65 kvadrat- meter, och
4 000 kronor, såvitt gäller tjänstebostad med en golvyta av omkring 45 kvadrat- meter.
Den angivna minimikostnaden skall avse i ett sammanhang företagna byggnads- .åtgärder beträffande viss tjänstebostad.
3 mom. Såsom villkor för utgående av övergångsbidrag för visst redovisningsår ,skall därutöver gälla, att bostaden ifråga under det året eller del därav använts såsom tjänstebostad.
18 %.
Övergångsbidrag skall utgå med följande belopp för redovisningsår räknat, näm- ligen med
160 kronor för tjänstebostad med en golvyta av omkring 90 kvadratmeter, 120 kronor för tjänstebostad med en golvyta av omkring 65 kvadratmeter, och
.80 kronor för tjänstebostad med en golvyta av omkring 45 kvadratmeter.
19 %.
Övergångsbidrag skall under i 17 % 3 mom. angivet villkor utgå till och med det redovisningsår, under vilket tjugu år förflutit från den tidpunkt, då tjänstebostaden i fråga tagits i bruk efter verkställd sådan byggnadsåtgärd, som medför rätt till övergångsbidrag; dock att rätt till fortsatt övergångsbidrag skall upphöra, därest för den ifrågavarande tjänstebostaden utbetalats byggnadsbidrag, varom i 2 avd. stadgas.
20 ä.
1 inom. Ansökan om övergångsbidrag, upprättad enligt av skolöverstyrelsen fast- ställt formulär, skall ställas till vederbörande länsstyrelse och ingivas till statens vederbörande folkskolinspektör. Den skall vara åtföljd av sådana handlingar, var- igenom kan anses bliva behörigen styrkt, dels den tidpunkt, då i 17 ä 1 mom. an- given ätgärd vidtagits, dels ock kostnaderna för den ifrågavarande åtgärden.
2 mom. Det åligger folkskolinspektören att granska de i ansökningshandlingarna lämnade uppgifterna. Efter verkställd granskning skall inspektören med eget yttran- de översända handlingarna till länsstyrelsen.
21 %.
Länsstyrelsens beslut om rätt till övergångsbidrag skall innefatta angivande av dels det belopp, varmed övergångsbidrag skall utgå, dels ock den tidpunkt, intill vilken bidrag längst skall utgå.
Avskrift av länsstyrelsens beslut skall tillställas skolöverstyrelsen, folkskolinspek- tören och riksräkenskapsverket.
22 5.
1 mom Rekvisition av övergångsbidrag, upprättad enligt av skolöverstyrelsen fastställt formulär, hör av skolstyrelsen efter ingången av juli och .före utgången av augusti månad näst efter det redovisningsår, som avses, i två likalydande ex- emplar ingivas till statens vederbörande folkskolinspektör.
2 mom. Folkskolinspektören skall granska inkomna rekvisitioner och därvid till- se, att de för övergångsbidrags utgående stadgade villkoren äro uppfyllda och de lämnade uppgifterna riktiga. Efter verkställd granskning skall inspektören snarast möjligt med eget yttrande insända ett exemplar av rekvisitionen till länsstyrelsen.
3 mom. 1 den mån folkskolinspektörens yttrande eller andra på länsstyrelsens beslut inverkande särskilda omständigheter icke prövas annat föranleda, skall över- gångsbidraget, så snart ske kan, av länsstyrelsen utbetalas t—ill skoldistriktet.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1946, från och med vilken dag stad- gandena i & 14 av kungörelsen den (i mars 1936 (nr 45) angående statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet upphöra att gälla.
Innehållsförteckning.
Skrivelse till statsrådet och chefen för tinansdepartementet ............ Sldii Kap. 1. Historik .................................................... 5 Kap. 2. Vissa statistiska uppgifter .................................. 18 Kap. 3. Allmänna synpunkter ....................................... 30 Kap. 4. Skoldistrikts skyldighet att tillhandahålla tjänstebostad ........ 39 Kap. 5. Lärares skyldighet att mottaga tjänstebostad eller att eljest bo
i skolans närhet ............................................ 44 Kap. 6. Tjänstebostads belägenhet och storlek ........................ 50 Kap. 7. Tjänstebostads bekvämligheter .............................. 64 Kap. 8. Bränsle och bränsleersättning ............................... 73 Kap. 9. Ersättning för tjänstebostad (hyresavdrag) ................... 76 Kap. 10. Syn ........................................................ 89 Kap. 11. Statsbidrag till nybyggnad och ombyggnad av tjänstebostäder 941 Kap. 12. Författningstörslag .......................................... 107 Kap. 13. Specialmotiveriug ........................................... 122 De sakkunnigas hemställan ........................................... 137 Särskilt yttrande av folkskolans personalrepresentanter ................ 138
Bilaga 1. Förslag till kungörelse angående allmän klassificering av äldre tjänste-
Bilaga 2.
bostäder för folkskolans lärare ................................ 139
Förslag till kungörelse angående statsbidrag till tjänstebostäder för folkskolans lärare ............................................ 141
Statens offentliga” utredningar 1946 ' » Systematisk förteckning" (Siffrorna inom klammer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)
Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. . Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. ' & Betänkande med förslag till ända-ade grunder för flott— ; ningslagstittningen m. m. [3]
Statsförfattning. Allmän statsförvaltning.
Industri.
Kommunalförvaltning. l Handel och sjöfart.
Statens och kommunernas finansviisen. Kommun]kationsväsen. & Betänkande ang, rundradioni Sverige. Dess aktuella be- , hov och riktlinjer för dess framtida verksamhet. [11
POUU- Bank-, kredlt- och penningväsen.
Nationalekonomi och socialpolitik. Försäkringsväsen. ' Dödföddheten och tidigdödligheten i Sverige. Dess sam- i band med nativitetsminskningen och dess förhållande . vid olika former av törlossningsvård samt dess social- medicinska och befoikningspolitiska betydelse. [2] Betänkande om barnkostnadernas fördelning med förslag till allmänna. barnbidrag m. m. [5] Bilagor [6].
Hälso. och sjukvård. Kyrkovlisen. Undervisningsvlisen. _ Andlig odling i övrigt.
1941 års lärarlönesakkunniga. Betänkande med förslag till boställsordning för folkskolans lärare m. m. [8]
Allmiint näringsväsen. Försvarsväsen.
Betänkande med förslag ang. uniformspliktens omfatt- ning för viss personal vid försvareväaendet. [4] Betänkande och förslag rörande åtgärder för att; begrän-
sa enig-ölet kontraktsanstallt manskap inom krigsmak- en.
Fast. egendom. Jordbruk med binäringar. Utrikes ärenden. Internationell rutt.
Stockholm 1046. Marcus Boktr.-A.-B. 458893