SOU 1952:40

Militärpsykologi och personaltjänst : arbetsuppgifter och central organisation : Försvarets personalbehandlingsutrednings betänkande 2

N +” (;(

oå (— - Cija:

&( 4. 101?»

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1952:40 FÖRSVARSDEPARTEMENTET

Militärpsykologi

och personaltjänst

3. Läroböcker och andra hjälpmedel för undervisningen

4. Undervisningsmetoder E. Sammanfattning av utredningens förslag

Kap. V. Psykologiens medverkan vid utformning av utrustning, arbetsmeto-

der och ytlre arbetsbelingelser.

Inledande översikt Konstruktion av utrustning

1. Forskningsområden

2. Exempel på metodik och behandlade problem

C. Arbetsmetoder . . . . . . . . . D. E. Sammanfattning och förslag

Yttre arbetsbetingelser

Kap. VI. Socialpsykologiska frågor. A. B. Socialpsykologisk forskning inom den militära verksamheten

Inledande översikt . .

1. Syften och metoder

2. Förekomst

3. Resultat Anda och gruppmoral _ Allmän trivsel och personligt välbefin- nande — Personligt engagemang i den militära uppgiften —— Till- fredsställelse med ställning och befattning _— Ledarskapsfrågor — Reaktioner under strid . . .

4. Användning. .

Tillämpningsverksamhet i anslutning till militär socialpsykologi

1. Ledarurval och ledarutbildning

2. Individuell psykologisk rådgivning

3. Upplysning och propaganda .. . . . . .

Förslag....

Kap VII. Klinisk-psykologiska frågor.

A. Förhållandet mellan klinisk psykologi och psykiatri B. Undersökningar' över förekomsten och verkningarna av psykiska stör-

nmgar 1nomkr1gsma'kten . . . . . . . . . . . . . .

68 74 75 75 75 76 77 79 80

80 82 85 87 87

89 90 90 91 94 95 95

97 98 98 98

99 109 110 110 110 111 111

• Sida 5
•  Original

A. B.

A.

1. Fredsförhållanden . . 2. Krigsförhållanden . . . .

. Psykologiska metoder som hjälpmedel vid den psykiatriska diagnos-

tiken . . . .

1. Metoder för undersökning av intellektuell efterblivenhet

2. Metoder för »grovsållning» med hänsyn till neurotiska störningar 3. Metoder för psykiatriska personlighetsundersökningar D. Psykologers medverkan vid psykoterapi E. F. Sammanfattning och förslag

Mentalhygieniska åtgärder .

OCH MILITÄRPSYKOLOGISK VERKSAMHET.

Kap. VIII. översikt över de av utredningen berörda verksamhetsområdena.

A. B.

Personaltjänsten Militärpsykologien

Kap. IX. Nuvarande centrala organisation inom försvaret på personaltjäns-

tens och militärpsykologiens områden.

Organen och deras arbetsuppgifter Brister i nuvarande organisation .

Kap. X. Organisationen på personaltjänstens och militärpsykologiens om—

råden i vissa främmande länder.

Personaltjänsten . - (Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Förenta staterna, Norge, Schweiz, Storbritannien.)

Militärpsykologien (Danmark, Finland, Frankrike, Förenta staterna, Nederländerna, Nor- ge, Schweiz, Storbritannien.)

Kap. XI. Civila institutioner på personalbehandlingsomrädet samt arbetsför-

delningen mellan dem och institutioner inom försvaret.

A. Civila institutioner inom utredningens arbetsområde samt deras

B.

resurser .

1. Universitets- och högskoleinstitutionei' för psykologi och pedago- gik samt sociologi . .

2. Institutioner inom statsförvaltningen i övrigt. . . Grunderna för arbetsuppgifternas fördelning på institutioner inom och utom försvaret

1. Personaltjänsten .

2. Den psykologiska verksamheten

Kap. XII. Olika alternativ för organisation av institutioner inom försvaret

på personaltjänstens och militärpsykologiens områden.

A. Organens sammansättning.

]. Förbättringar på den nuvarande organisationens grund

114 118

120 120 121 122 124 124 125

AVDELNING 2. DEN CENTRALA ORGANISATIONEN FÖR PERSONALTJÄNST

129 133

137 146

165 165 167

168 168 170

174 174

• Sida 6
•  Original

2. Samordning i en central institution 3. Samordning i två centrala institutioner B. Organens ställning och befogenheter

1. Allmänna synpunkter

2. Alternativ

3. Förslag

Kap. XIII. Förslag till organisation av ett centralt personalljänstorgan.

A. Allmänna riktlinjer B. Inre organisation

C. Personalbehov . Verksamhetens ledning Kanslisektionen

Socialsektionen

Bidragssektionen . Studiesektionen

Brevskolan

Fältprosten .

Användningen av värnpliktig personal Sammanställning av byråns personalbehov

3. Utnyttjande av värnpliktiga och utbildningen av dessa B. Militärpsykologien

1. Arbetsuppgifter

2. Utnyttjande av värnpliktiga och utbildningen av dessa

Kap. XIX. Sammanfattning av utredningens förslag

BILAGA. ATTITYD- OCH OPINIONSUNDERSÖKNING VID VISSA ARMEFÖRBAND.

. Allmänna försvars- och utrikesproblem . . . . . . . . . . . 239 . Disciplin- och ledarskapsfrågor . . . . . . . . . . . . 242 . Relationerna mellan olika personalkategorier . . . . . . . . . 248 . Trivselfrågor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 257 . Uthildningsirågor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 264

Anm. Hänvisning till litteraturförteckningar vid slutet av kapitlen III—VII sker genom siffror satta inom parentes i texten, t. ex. sålunda (30/86). Siffrorna före strecket beteckna därvid bokens nummer i litteraturförteckningen, siffrorna efter strecket sidnummer i boken. Beteckningar av typen (30,15) hänvisa till flera böcker utan angivande av sidnummer.

• Sida 8
•  Original

• Sida 9
•  Original

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Försvarsdepartementet.

Den 22 september 1949 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för försvars- departementet att tillkalla högst tre utredningsmän för utredning rörande den militärpsykologiska forskningsverksamheten och dennas tillämpning på den pedagogiska och sociala verksamheten inom försvaret i enlighet med vissa angivna riktlinjer. Med stöd av detta bemyndigande tillkallade departementschefen såsom utredningsmän generaldirektören N. R. W. Lundberg, professorn J. K. G. Elmgren och översten C. S. R. Kempff. Åt Lundberg uppdrogs att såsom ord- förande leda utredningens arbete. Såsom sekreterare förordnades den 29 november 1949 förste byråsekre- teraren B. F. Hagvik. Denne efterträddes den 22 september 1950 av fil. lic. K. Hörnqvist. Till experter hos utredningen utsågos den 14 mars 1950 docenten S. M. Ekblad, docenten T. Husén, fil. lic. N. A. Liljedahl, socialvårdsdirektören U. S. Rosenblad och med. lic. K. A. G. Wretblad. Utredningen har arbetat under benämningen försvarets personalbehand- Iingsutredning. Utredningen har den 3 oktober 1950 avgivit ett delbetänkande rörande försvarets personaltjänst (SOU 1951:2). Den 19 mars 1951 har utred- ningen till chefen för försvarsdepartementet överlämnat en preliminär rapport rörande en av utredningen i oktober 1950 företagen attityd- och opinionsundersökning vid vissa arméförband (stencilerad). På grund av remiss har utredningen avgivit utlåtanden över följande ärenden, nämligen den 3 januari 1950 över framställning från centrala värnpliktsbyrån om ytterligare medel för personalprövningsverksamheten; den 14 januari 1950 över 1948 års värnpliktskommittés betänkande med utredning i vissa värnpliktsfrågor; den 31 juli 1950 över en av chefen för försvarsstaben gjord framställning angående bestämmelser för permission och tjänstledighet; den 6 december 1950 över 1950 års besparingsutrednings skrivelse angå- ende avveckling av värnpliktslåneverksamheten ; samt den 16 januari 1951 över framställning från centrala värnpliktsbyrån om

ytterligare medel för personalprövningsverksamheten.

• Sida 10
•  Original

Utöver de i skrivelse till chefen för försvarsdepartementet den 3 oktober 1950 (se SOU 1951:2) redovisade ärendena har Kungl. Maj:t till utred- ningen för beaktande under dess arbete överlämnat dels den 11 november 1949 en framställning rörande vissa tjänster vid marinens personaluttag- ningscentral, dels den 29 februari 1952 en framställning rörande rese- och traktamentsersättning till personalvårdsassistenter i vissa sammanhang. Den förstnämnda framställningen torde få anses besvarad genom utred- ningens förslag rörande organisationen av den militärpsykologiska verk- samheten. I det senare ärendet får utredningen hänvisa till sitt redan av- givna förslag om försvarets personaltjänst (SOU 1951:2 s. 112—115).

I ovannämnda skrivelse den 3 oktober 1950 har utredningen redogjort för sitt arbete fram till denna tidpunkt. Sedan dess ha ytterligare ett antal studiebesök företagits vid militära förband och skolor samt vid civila insti- tutioner på av utredningen berörda arbetsområden. Elmgren har i samband med annat uppdrag studerat den militära personaluttagningsverksamheten i England. Företrädare för i detta betänkande behandlade verksamhetsom- råden ha inför utredningen framlagt synpunkter på berörda frågor. Utred- ningen har varit i kontakt med 1949 års gruppchefsutredning och kom- mittén för det psykologiska försvaret.

I sitt första betänkande har utredningen givit en översikt över personal- tjänstens arbetsuppgifter samt framlagt förslag beträffande personal- tjänstens lokala och regionala organisation. I det betänkande, som här- med överlämnas, lägges huvudv—ikten på den militärpsykologiska verksam- hetens arbetsuppgifter och organisatoriska ställning, varjämte förslag till central organisation på personaltjänstens område framlägges. Vid utar- betandet av detta betänkande har utredningen närmast biträtts av Härn— qvist i de delar som röra militärpsykologien och av Rosenblad i de delar .som röra personaltjänsten. Betänkandet innehåller även en slutlig rapport över ovannämnda attityd- och opinionsundersökning. Samtidigt med detta betänkande överlämnas i särskild ordning en promemoria om organisa- tionen på av utredningen berörda verksamhetsområden under förstärkt försvarsberedskap och krig.

Utredningens arbete är härmed slutfört. Stockholm den 24 november 1952.

RAGNAR LUNDBERG

JOHN ELMGREN C. KEMPFF / Kjell Hörnqvist

• Sida 11
•  Original

. ___—_...

I. INLEDNING

1. Utredningsuppdraget

I de för personalbehandlingsutred- ningens arbete meddelade direktiven har chefen för försvarsdepartementet anfört bl. a. följande.

Personalbehandlingsproblemen inom för- svaret ha under senare år vunnit allt större beaktande, Tillvaratagandet av den mänsk— liga faktorn på ett mera rationellt sätt samt en sådan behandling av personalen som samtidigt skapar arbetstrivsel, ökar utbildningseffektiviteten och stärker sam— hörighetskänslan mellan olika personal- kategorier ha visat sig vara uppgifter av största betydelse. Strävandena att ernå här antydda förbättringar ha under och efter kriget tagit sig olika uttryck.

Alla dessa strävanden, oberoende av vil- ken organisatorisk utformning de ha fått, ha ——— syftat till ökad effektivitet och arbetstrivsel och till att samtidigt inom försvaret tillvarataga allmänt medborger- liga intressen. Den uppfattningen har nu— mera vuxit sig allt starkare,-att den mili— tära miljön skapar vissa anpassningsprob- lem, vilka ej kunna lösas med mindre den ansvariga befälspersonalen erhåller visg skolning och äger kontinuerlig tillgång till sakkunnig rådgivning.

De olika organ som för närvarande svara för här berörda verksamhet äro bl. &. föl- jande. Den psykologiska personalprövnings- verksamheten är koncentrerad till centrala vårnpliktsbyråns personalprövningsdetalj. De pedagogiska arbetsuppgifterna omhän- derhas för marinen av dess militärpedago— giska detalj, vars arbetsresultat kommit till användning även inom övriga försvars- grenar, samt i vissa delar av försvarssta- bens bildningsdetalj. Den sociala verksam- heten i anslutning till personalbehand- lingen åvilar försvarsstabens socialdetalj och i viss utsträckning försvarets social— byrå.

Det har visat sig av behovet påkallat att söka samordna förenämnda verksamhets- grenar och att skapa organisatoriska för- utsättningar för bättre och smidigare ar- betsformer för verksamheten i dess helhet. Under de förflutna åren ha erfarenheter både i fråga om arbetsuppgifter och arbets— former kunnat samlas, vilka kunna moti- vera en översyn av hela detta verksamhets- fält. Redan den alltmer ökade betydelse som numera inom försvaret tillmätas de psykologiska, pedagogiska och sociala syn- punkterna, och som en följd därav de öka- de krav, som ställas på nyssnämnda or— gan, peka i sådan riktning. Vidare för- tjänar framhållas att de psykologiska, pe- dagogiska och sociala uppgifternas fördel— ning pä flera organ skapa vissa svårigheter även vid truppförbanden, vid vilka perso- nalbehandlingen skall komma till prak— tiskt uttryck. ' Föreliggande erfarenheter rörande ut- vecklingen av den rådgivande funktionen inom försvarsorganisationerna i utlandet visa, att man på dessa områden hunnit mycket långt och att det svenska försvaret torde ha åtskilligt att vinna på att den aktuella frågan om effektiva stödåtgärder för personalbehandlingen kunde lösas.

I skrivelse den 29 juni 1948 har överbe- fälhavaren anfört att nuvarande organisa- tion visat sig otillräcklig för att lösa de många praktiska problem av psykologisk— pedagogisk natur som i skrivelsen närmare berörts. Det syntes önskvärt att i försvars- ledningen skapades ett gemensamt forsk- nings- och rådgivningsorgan, som kunde taga sig 1111 dessa uppgifter i samarbete med den civila forskningen på motsvarande om— råden ävensom med den försvarsmedicinska forskningen. En utredning rörande den in- om försvaret förekommande militärpsyl;o- logiska verksamhetens arbetsuppgifter och organisationsproblem vore därför erforder- lig. Utredningen borde kunna inskränkas till att taga ställning till hur ett organ

• Sida 12
•  Original

för militärpsykologisk forskning och mi- litärpedagogisk verksamhet lämpligen skul- le utformas. Vikten av att forskningsan— stalten verkligen stode till de militära myndigheternas disposition — utan att dess anspråk på vetenskaplig rörelsefrihet därigenom begränsades — borde beaktas. Frågan om en lämplig form för samarbete med den civila forskningen på här berörda områden borde också övervägas.

För egen del framhöll jag vid anmälan i statsrådet av 1948 års försvarsproposition (nr 206) att frågan om den militärpsyko- logiska verksamhetens arbetsuppgifter och organisation samt dess samordning med den försvarsmedicinska forskningen tarva- de en närmare undersökning. En utredning på detta område bör nu komma till stånd och i princip omfatta frågor av psykolo- gisk, pedagogisk och social natur, som äga samband med den militära personalbe- handlingen.

Det ter sig naturligt att man i samband med en utredning rörande den militärpsy- kologiska forskningens uppgifter och orga- nisation också gör klart för sig på vad sätt och på vilka områden resultaten av den- [na forskning kunna tillämpas. Omvänt kan man svårligen göra en utredning om den pedagogiska och socialvårdande verksam- heten och dess organisation utan att sam- tidigt taga ställning till frågan om utform- ningen av det organ, som huvudsakligen skall tillhandagå denna verksamhet med metoder och utredningar. Det synes därför ofrånkomligt att en utredning på ifråga— varande områden kommer att omfatta så- väl den psykologiska forskningens som den tillämpande pedagogiska och sociala verk— samhetens uppgifter och organisation in- om försvaret. Vid utredningen bör upp- märksamhet ägnas även åt frågan om det förberedelsearbete som kan vara erforder— ligt för att i ett framtida krig kunna möta svårigheter i fråga om personalbehandling i olika sammanhang.

I anslutning till undersökningen av forsk— ningsverksamhetens uppgifter och organi- sation bör beaktas denna verksamhets sam— band med angränsande vetenskapsgrenar, bland annat med militärpsykiatrien, ett samband som jag haft anledning att något beröra vid behandlingen av den försvars— medicinska forskningen i propositionen 1948:206.

Vid behandlingen av frågan om den till- lämpande pedagogiska och sociala verksam- heten böra olika möjligheter prövas att samordna denna med den psykologiska forskningsverksamheten, som i väsentliga stycken utgör grunden för den tillämpande verksamheten. I detta sammanhang anmä- ler sig alltså spörsmålet i vad mån utrym— me framdeles kommer att finnas för ma- rinens militärpedagogiska detalj. Även frå- gan, hur ett gemensamt organ bör infogas i försvarsorganisationen och på vad sätt de militära myndigheternas möjligheter att utnyttja detsamma böra säkerställas, måste uppmärksammas.

Det synes angeläget att vid utrednings- arbetet uppmärksamma möjligheterna att utvidga och stärka kontakterna med så— dana civila vetenskapliga och praktiskt ar- betande institutioner samt intresseorgani- sationer, vilkas verksamhet är ägnad att stödja och underlätta genomförandet av de uppgifter, som åvila försvarets myndighe- ter på hithörande områden. Hänsyn bör härvid tagas till behovet av en fri samver- kan med den vetenskapliga forskningen vid universitet och högskolor samt med den pedagogiska och sociala verksamheten utom försvaret. Lämpligen borde genom utred- ningen åstadkommas en inventering av de resurser, som finnas inom civila verksam- hetsområden och som med fördel torde kunna utnyttjas för att befordra effektivi— tet och trivsel i militärtjänsten.

Vid bedömandet av här berörda spörsmål bör uppmärksamhet ägnas även åt förhål- landena på motsvarande områden inom andra länders försvarsorganisationer.

2. Betänkandets disposition

Föreliggande betänkande har upp- delats i två huvudavdelningar. I den första avdelningen lämnas en redogö- relse för militärpsykologiens viktigaste arbetsområden, vartill vissa rekommen- dationer och förslag anslutits. De orga- nisatoriska konsekvenserna härav tagas upp i betänkandets andra avdelning, där organisationen på militärpsykolo— giens område behandlas parallellt med den centrala personaltjänstorganisatio— nen. I betänkandets första avdelning

• Sida 13
•  Original

ha de viktigaste militärpsykologiska forsknings- och tillämpningsområ—d-ena erhållit var sina fackligt avgränsade ka- pitel. I den andra avdelningen anslutes kapitelindelningen till de olika stegen i arbetet på ett organisationsförslag. Efter en översikt över personaltjänstens och militärpsykologiens arbetsuppgifter och nuvarande organisation inom det svens— ka försvaret samt i vissa främmande försvarsorganisationer och i civil verk- samhet i vårt land, diskuteras olika al—

ternativ för sammansättning och inpla- cering i försvarslednin-gen av organ som skola handlägga dessa frågor i det svens- ka försvaret. Därefter framläggas de- taljförslag beträffande ett centralt per- sonaltjänstorgan och ett mili-tärpsyko- logiskt organ. Till slut behandlas frågor som röra verksamheten under förstår-kt försvarsberedskap och krig.Denna fram- ställning kompletteras på vissa punkter av en särskild promemoria om krigs- organisationen.

• Sida 14
•  Original

• Sida 15
•  Original

1. Testmetodernas syfte och berätti- tigande i den militära personalut- tagningsverksamheten

Den militära personaluttagningsverk- samheten skall medverka till, att varje person som placeras på en viss utbild- ningslinje eller i en viss befattning i största möjliga utsträckning har förut- sättningar att tillgodogöra sig ifråga- varande utbildning resp. är lämplig för ifrågavarande befattning. När det gäller de värnpliktiga skall personaluttag- ningsverksamheten därjämte underlätta en med hänsyn till deras personliga förutsättningar rättvis fördelning mel- lan olika vapenslag och utbildnings- linjer.

Som ett led i den militära personal- uttagningen användas sedan lång tid tillbaka och inom flertalet krigs-makter olika psykologiska prövningsmetoder, vilka i praktiken visat sig kunna för- bättra uttagningens tillförlitlighet och underlätta den rättvisa personalfördel- ningen. Innan vi i det följande gå in på en beskrivning av olika metoders an— vändning och tillförlitlighet, skola vi här framlägga några allmänna syn- punkter på dessa frågor.

Med avseende på det syfte, i vilket

de psykologiska prövningsmetoderna användas, brukar man ibland skilja mellan urval och vägledning. Med ur- val avses närmast det förfarande då man väljer ut de för en viss befattning eller utbildning mest lämpade och ej tar ställning till de prövades lämplig- het i andra avseenden. Med vägledning avses det förfarande då man åt Varje man söker finna den placering som pas- sar hans förutsättningar bäst. Dessa yt— terli-ghetsfall förekomma emellertid säl- lan renodlade. Som de engelska mili- tuärpsykologerna Vernon och Parry på- peka (30/86)1, torde det för militärpsy- kologiens del vara mer riktigt att tala om en blandform, som de kalla »klassi- fikation». Vid detta förfarande söker man att under hänsynstagande till in- dividens önskningar para ihop utbild- ningslinjernas behov och krav med in- dividernas förutsättningar, såsom de komma fram bl. a. vid olika psykolo- giska prövningsförfaranden. Härvid blir också kravet på rättvis personalfördel— ning bättre tillgodosett än vid urval, ty ingen linje tillåtes lägga beslag på

1 Siffrorna inom parentes hänvisa till litteraturförteckning i kapitlets slut. I det- ta fall anger 30 bokens nummer i förteck- ningen, 86 avsedd sida i boken.

• Sida 21
•  Original

2. Testtekniska synpunkter

Utarbetandet av en prövningsmetod (ett test) omfattar en lång rad olika stadier. En kort översikt skall här läm- nas över dessa, varvid några viktigare testtekniska metoder och begrepp, som återkomma i det följande, skola be- handlas. Sammanfattan-de brukar man benämna detta testkonstruktiva arbete testets standardisering.

Testkonstrnktionsarbetet utgår som regel från en mer eller mindre detal- jerad analys av de krav som ställas på individen inom den utbildningslinje el- ler det yrke, som testet avses förutsäga individens lämplighet för. Med utgångs- punkt från denna analys och med kän- nedom om vad som i likartade samman- hang visat sig vara lämpliga met-oder planeras testets eller prövningssystemets sammansättning. De principer som skola gälla för testets detaljutformning fastställas. Dessa principer gälla dels testets form, dels dess innehåll.

Med avseende på testens form står valet bl. a. mellan sådana alternativ som om testet skall göras med en individ åt gången eller ske i grupp och om det skall ges med eller utan tidsbegräns- ning. Principerna skola vidare ange bl. a. om uppgifter av olika art skola förekomma blandade med varandra in- om hela testet eller sammanförda till enhetliga grupper (s. k. deltest). En ytterligare fråga som rör testets utform- ning är om testuppgifterna skola bestå av helt öppna frågor eller på förhand

vara försedda med svarsförslag att välja mellan. Ställningstvagandet till dessa frå- gor blir ofta bestämt av praktiska syn- punkter i samhand med testets till- tänkta användning. Så snart användning i större skalaoch inom en relativt snäv tidsram åsyftas, såsom oftast inom den militära prövningsverksamheten, blir man som regel hänvisa-d till grupptest- n'ingsmetovder med någon form av be- gränsning av lösningstiden för proven. Härvid kan man gå miste om vissa värdefulla iakttagelser beträffande in- dividens sätt att angripa uppgifterna, vilka bli möjliga vid 'individualtestning. Å andra sidan möjliggör grupptestning användningen av större persongrupper och flera uppgifter på experimentsta- diet, vilket ofta leder till att grupp- testen i tekniskt hänseende bli mer finslipa-de mätinstrument. Vidare är det numera vanligt att arbeta med enhet- ligt sammansatta deltest, i vilka de olika frågorna äro försedda med på förhand givna alternativsvar. Det senare under- lättar objektiv utvärdering av provre- sultaten.

Med avseende på testens innehåll erbjuder sig inom nutida psykologisk forskning ett mycket stort variationsom- råde. Detta torde bl. a. framgå av den översikt över olika testmetoder som läm- nas i nästa avsnitt av detta kapitel. Här skola vi endast beröra principerna för indelning av test och enskilda testupp- gifter i innehållsligt avseende. Som grund för indelningen har man sedan lång tid tillbaka av brist på lämpliga vetenskapliga metoder tillgripit utvägen att på rent logisk och introspektiv väg uppställa olika egenskapssystem och tolka testen i enlighet med dessa. Sam- tidigt har man också grundat försök i denna riktning på bl. a. kliniska iakt- tagelser och genetiskt studium av ut-

• Sida 23
•  Original

vecklingens förlopp. På senare tid har man emellertid också i den psykolo- giska faktoranalysen fått ett instrument att objektivt kontrollera, om den logiska egenskapsindelningen motsvaras av psy- kologiska realiteter. Fa'ktoranalysen vi- sar, om testtyper som vid den intro- svpekliva indelningen sammanförts så- som likartade också äro funktionellt samhöriga — om de ge uttryck för sam- ma >>faktorer>>. På grund av metodens centrala inom den psyko- metriska forskningen kan det här vara befogat att inskjuta några synpunkter på dess art och betydelse.

ställning

Den psykologiska faktoranalysen utgår från korrelationer, d. v. s. matematiska ut- tryck för samband, mellan olika testpres— tationer och bearbetar dessa Vidare med matematiska metoder till dessa faktorer framträda, som »förklara» de ursprungliga korrelationerna och utgöra mer fundamen- tala enheter än poängtalen i de använ— da testen. Själva testprestationerna kunna därvid betraktas som mer eller mindre sammansatta uttryck för faktorer som fin- nas hos individerna och mätas av testen.

Dessa faktorer kunna vara av olika art. Man har att räkna med generella faktorer som gå igenom vidsträckta funktionsområ- den, gruppfaktorer som var för sig verka på relativt avgränsade funktionsområden och specifika faktorer som verka inom myc- ket smala sektorer och i stort sett äro olika från test till test. Vid indelningen av testtyper äro framför allt gruppfaktorerna av intresse. På begåvningsområdet exem— pelvis kan man betrakta bl. a. följande gruppfaktorer som någorlunda Säkerställda genom omfattande forskning, nämligen ver— bala faktorer som avse förmågan att för- stå språkliga. sammanhang, numeriska fak- torer som avse färdighet i sifferräkning, spatiala faktorer som komma till uttryck i prov, där man skall föreställa sig läges- förändringar i rummet, och en induktiv faktor som avser förmågan att härleda och tillämpa generella principer. Dessa fakto- rer på begåvningsområdet variera som re- gel mellan en nollpunkt och positiva vär- den. Särskilt på känslo- och driftslivets

område påträffas emellertid också 8. k. bi- polära faktorer eller typfaktorer.

Den psykologiska faktoranalysens bety- delse för det testkonstruktiva arbetet lig- ger framför allt på det ekonomiserande och jämförande planet. Man kan med tillhjälp av faktoranalys utvälja de test som äro starkast mättade med de begåvningsfakto- rer man i första hand vill komma åt att mäta, och samtidigt undvika onödiga dubb- leringar vid representationen av olika si- dor av begåvningen. Även om föreliggande forskningsresultat tillåta en viss renodling av faktorerna redan vid en förberedande planering, sker dock utrensningen av test enligt faktoranalytiska principer bäst på ett senare stadium av verksamheten, när en rad test redan konstruerats, prövats och underkastats faktoranalytisk bearbetning. Vid denna bearbetning är det av vikt att man kan utgå från ett relativt omfattande testbatteri, använt på ett stort antal per- soner, ty annars bli resultaten osäkra. — Faktoranalysen kan även med fördel an- vändas vid nykonstrnktion av test som av- se att ersätta tidigare sådana, om därvid en likartad faktorkomposition eftersträvas. Andra användningsområden, till vilka vi ha anledning återkomma,finner manisam- hand med uppställandet av testresultaten i s.k. begåvningsprofiler, d.v.s. grafiska sam— manställningar i avsikt att visa olika be- gåvningssidors utpräglingsgrad hos en per- son, samt i samband med analysen av ut- bildningsbetyg och andra lämplighetsmått, mot vilka testresultatens tillförlitlighet kontrolleras.

I enlighet med de test-konstruktiva principer som på planeringsstadiel fast- ställts, utarbetas därefter ett stort an- tal uppgifter för vart och ett av de pla- nerade testen. De sammanställas i test- utkast och prövas på personer vilka i stort sett motsvara den kategori som det slutliga provet är avsett att gälla.

Resultaten av denna preliminära ut- prövning läggas till grund för en gall- ring blan-d de i utkastet medtagna test- uppgifterna. Detta stadium, den s. k. item-analysen, omfattar dels en lämp- lig avvägning av svårighetsgraden på uppgifterna i det slutliga testet, dels en

• Sida 24
•  Original

undersökning av de enskilda uppgifter- nas samband med resultatet av totala testet eller med ett yttre lämplighets- kriterium av den art som testet är avsett att förutsäga. I regel får man nöja sig med det förstnämnda slaget av sam- bandsundversökning —— mot 5. k. interna kriterier. Vad man på denna väg kan åstadkomma är främst en mera enhetlig sammansättning av testet, vilken dock icke alltid medför en gynnsam effekt på testets samband med yttre kriterier, varför metoden måste brukas med stort omdöme. För det testkonstruktiva ar- betet äro dessa metoder av den allra största betydelse. De göra det möjligt att noggrant granska varje i testet in- gående uppgift, utesluta sådana testen- heter som ej motsvara de testtekniska kraven och systematiskt arbeta på att förbättra dem som äro otillräckligt till- förlitliga. —— På detta stadium böra ock- så principerna för poängsättning av provresultaten utprövas.

Efter uprpgiftsurvalet prövas testet i nya persongrupper, varvid till en början en lämplig tidsbegränsning utexperi- menteras, om sådan behöver införas. Därefter fastställas två grundläggande mått på testets tillförlitlighet, nämligen reliabilitet och validitet.

Reliabilileten avser i huvudsak testetas förmåga att motstå slumvpinflytelser. Den uttryckes i en s. -k. reliabilitets-koef— ficient, som utgör ett mått på sambandet mellan ungefär samtidiga mätningar med parallella test, (1. v. s. sådana som konstruerats efter samma principer så— väl i formellt som innehållsligt avseen- de. Koefficienten är en vanlig korrela- tionskoefficient, som kan variera mellan 0 och 1. Vid värdet 0 föreligger inget som hel-st samband mellan de båda mät- ningarnas resultat. Vid värdet 1 är sam- bandet perfekt. Vid reliabilitetsberäk-

ningar äro endast positiva koefficienter (mellan 0 och + 1) aktuella _ i regel erfordras värden omkring + 0.9 för att testet skall anses tillfredsställande —, men i andra sammanhang kan korrela- t-ionskoefficienten även anta negativa värden, varvid de båda mätningsserier- na variera omvänt mot varandra. Av- vikelser från + 1 i reliabilitetskoeffi- cienten kunna återföras på en rad olika felkällor. En grupp av felkällor hänför sig till bristande precision i mätningen av individernas prestationer och bris- tande objektivitet i utvärderingen av re- sultaten _ det senare en mycket obe- tydlig felkälla vid test med på förhand givna svarsförslag. En annan grupp hän- för sig till kvarstående innehållsliga skillnader mellan de båda test som be- handlas som parallella. Den ovan- nämnda item—analysen mot interna kri- terier riktar sig framför allt mot denna felkälla. Reliabiliteten sammanhänger på ett mycket markant sätt med antalet uppgifter i testet — ju fler uppgifter desto mindre blir de nämnda fel—källor- nas relativa betydelse.

Validiteten avser tes-tets förmåga att mäta eller förutsäga det beteende som det gör anspråk på att mäta. Den ut- tryckes i korrelations-koefficienter mel- lan testet och yttre kriterier på de prestationer, t. ex. utbildningsresultat, som testet avser att förutsäga. Val—iditets- koefficienter bruka sällan överstiga vär- den omkring + 0.6. Bland de felkällor som svara för avvikelsen från + 1, må först reliabilitetsbrister samt tidsbe- tingade förändringar i individernas psykologiska struktur nämnas. Om pro- vet är behäftat med mätningstekniska brister eller om de egenskaper det mäter sakna konstans hos individen ned- bringas sambandet med ett yttre kri- terium automatiskt. Därtill kommer att

• Sida 25
•  Original

* .,wv— _;4—2 _

reliabilitetsbrixster även kunna -— och oftast i hög grad bruka — göra sig gällande i själva kriteriet, vilket t. ex. kan yttra sig i låg samstämmighet mel- lan oli'ka bedömare inbördes. Ytterligare sambandsminskning sker ofta på rent statistisk väg genom att lä—mplighetskri- terier endast erhållas för en i jämförelse med dem som skola prövas i utta-gnings- syfte gallrad grupp av personer. Inom denna grupp kunna absolut taget små avvikelser från förutsägelserna bli rela- tivt stora i förhållande till variationen inom gruppen. De utöva därvid en starkt reducerande effekt på validitets— koefficienterna. Den sammanlagda in- verkan av ovannämnda felkällor, som huvudsakligen äro av bearbetningste-k- nisk natur, är ofta åtkomlig för ungefär- lig kalkyl och justering. Kvar stå sedan de icke obetydliga validitetsbrister som bero på att provet faktiskt ej mäter ett rätt sammansatt eller tillräckligt omfat- tande urval av de prestationer eller per- sonlighetsdrag (de faktorer), som det avser att förutsäga. Detta hindrar emel- lertid ej att det ensamt eller hellre i kombination med andra test kan för- bättra förutsägelsemöjligh-eterna betyd- ligt utöver den nivå som kunnat upp- nås utan dessa hjälpmedel. Ofta kun- na validitetskoefficienter för enskilda test eller hela testbatterier uttryckas i form av en matematisk förväntan (esc- pektans) för en person med visst test- resultat att nå viss nivå i kriterievari- abeln. Exempel härpå finnas i redogö- relsen för den militärpsy-kologiska pröv- ningsverksamheten i vårt land.

Som sista led i standardiseringsanbetet kommer normering av testet. Denna normering kan endera bestå i upprät- tandet av betygsnormer i viss standard- skala eller fastställandet av godkänd- gränser i testet. Det förra torde numera

vara det vanligare. Standlardskalorna bru-ka endera ansluta till den s. k. nor- mala fördelningskurvan och samman- föra poängtalen i testen till betygs- klasser, som omfatta få individers pres- tationer i ytterdelarna av fördelningen och många individers i fördelningens centrala delar. Eller också uppdelas för- delningen i procentuellt lika stora delar, som tilldelas var sina betyg (5. k. per- centilskalor). Alla standards'kalor utgå från resultaten i en viss persongrupp, och det gäller att vid normeringen välja denna på ett med hänsyn till testets framtida användning lämpligt sätt. An- tingen kan normen vara representativ för hela befolkningen i en viss ålders- klass eller också för en efter speciella principer utvald grupp. Ofta kunna gruppnormer erbjuda ett värdefullt komplement till en generell norm. Så- lunda förekomma t. ex. wgruppnormer för oli-ka skolutbildningsnivåer och olika yrkesgrupper vid sidan av all- männa intelli-genskvotskalor & militära intelligenstest. De underlätta hänsyns- tagandet till tidigare intellektuell trä- ning hos individen. Vid normeringen gäller det att med tillhjälp av lämpliga statistiska metoder utvälja en represen- tativ normeringsgrupp. Detta kan t. ex. ske med hjälp av s. k. stratifiera—d samp- ling, varigenom tillses att olika befolk- ningsski-kt bli proport-ionsvis riktigt re- presenterade i den utval-da gruppen. Detta har i vårt land skett exempelvis vid standardisering av barntest i sam- band med 1946 års skolkommissions be- gåvningsundersökningar och vid stan- dardisering av militära intelligenstest.

Vid den slutliga presentationen av testresultaten kunna de tidigare om- nämnda profilmetodema komma till an- vändning. Fördelaktigt är därvid att faktoranalytiska principer fått göra sig

• Sida 26
•  Original

gällande vid urval och hopgruppering av test.

3. översikt över olika testmetoder

Såsom övergång till redogörelsen för inom försvaret använda prövningsme- toder, skall här en kort översikt över olika till buds stående metoder läm- nas. Självfallet äro de här tillämpade indelningsprincilperna —— i likhet med andra på området förekommande — ej invändningsfria. De torde dock under- lätta den systematiska överblicken över området.

I. Prestationsmätande metoder

A. Kunskapstest avseende skol- och yrkeskun- skaper inom olika läroämnen och fack.

B. Begåvnings- och funk- t i o n s t e s t 1. Test för teoretisk och prak- tisk intelligens avseende dels den allmänna intelligensfak- torn, dels olika gruppfakto- rer, t. ex. de verbala, de spatiala, den induktiva (jfr sid. 23 om faktoranalys). 2. Test på andra psykiska funk- tionsområden, t. ex. a. Minnesprov b. Prov på uppmärksamhet och iakttagelseförmåga c. Sensoriska test (t. ex. på syn och hörsel) d. Manuella och motoriska test (t. ex. på handlag och koordinationsförmåga).

II. Personlighelsundersökande metoder

A. Karaktärs- lighetstest 1. Projektiva test

och person-

t. ex. Rorschach, TAT, Wart- egg, Szondi.

2. Uttryckspsykologiska meto- der t. ex. studium av handstilens psykologi.

3. Frågescheman avseende t. ex. karaktärs- och temperamentsdrag, in- tressen och attityder.

4. Personlighetstest av objektiv art, där endera det siffer- mässiga resultatet eller oh— servationer av beteendet un- der provet och de kvalita— tiva lösningsm—etoderna läg- gas till grund för personlig- hetsbedömningen.

B. Sociala situationstest

1. Personligt samtal (explora- tion, intervju)

2. Studium av ledarskap och grupipeffektivitet i sociala situationer

t. ex. 5. k. »leaderl-ess-group» test.

Medan indelningen av .de prestations— mätande metoderna snarast är anpas- sad cfter de undersökta funktionernas art, tar indelningen på personlighets- området mera fasta på metodernas ut- formning. Detta betingas dels av att gränsdragningen mellan olika funktions- områden här är mindre skarp, dels av att de flesta av dessa metoder snarare söka belysa personligheten som helhet än avgränsade personlighetsområden.

En nästan genomgående indelning

, skulle också 'kunna göras efter den test-

tekniska synpunkten om testen äro av- sedda för individual- eller gruppunder— sökning. Mest relevant är en sådan in- delning dock på intelligensundersök- ningens område. Då intelligensunder- sökningarna också intag-a en central

• Sida 27
•  Original

ställning i testpsykologisk praxis kan en något utförligare framställning på denna punkt vara motiverad.

Det första i praktiken lyckade intelli— genstesfningsförfarandet var det 5. k. Binet- Simonsystemet, I sin individualtestnings- skala av 1905 föreslogo fransmännen Binet och Simon test för prövning av intel- ligensfunktionerna hos barn i åldrarna 53—13 år. Dessa testtyper voro föregångna av ett intensivt jämförande studium av vuxna, intellektuellt efterblivna och de- fekta samt barn i olika åldrar med hänsyn till respektive intelligensnivåer. På grund— val av detta omfattande förberedelsearbete sammanställde Binct och Simon slutligen testen i en enhetligt normerad åldersskala samt införde begreppet intelligensålder. Varje ålder motsvarades av fem test och varje test kom sålunda att representera grovt sett 0.2 intelligensår. Genom att jäm- föra individernas lösningsresultat på de olika åldersnivåerna enligt intelligenstcst- skalan och deras levnadsålder eller krono— logiska ålder, fick man ett uttryck för in- telligensutvecklingens normalitet, efterbli- venhet eller försprång uttryckt i intelli- gensår. 1912 införde den tyske psykologen William Stern det sedermera så flitigt nyttjade begreppet intelligenskvot eller IQ (i svensk vetenskaplig terminologi under- stundom IK), d. v. s. förhållandet mellan intelligensålder och levnadsålder. I nor- mala fall är detta förhållande 1 eller i en— lighet med amerikansk praxis 100. Låga intelligenskvoter komma då att represen- tera olika grader av efterblivenhet och defekt. Man räknar t. ,ex. med att ett ordi— närt hjälpskolebarn har en IQ av 75—80. En debil individ har i genomsnitt en IQ av omkring 70, en imbecill en IQ av om- kring 50 och en lågt stående idiot en IQ av 25—30. Givetvis äro dessa bestämningar av intelligensnivån endast ungefärligen giltiga och många andra kriterier på intel- lektuell, social och fysisk mognad måste till, för att man skall kunna bedöma inne— börden av en intelligenskvotbestämning. Naturligt nog är IQ ett indicium på den intellektuella nivån men säger ingenting om orsakerna till eventuell efterblivenhet. Dessa måste fastställas genom en särskild medicinskt-klinisk undersökning omfattan- de hälso- och nervstatus samt icke minst hjärnbeskaffenheten, de endokrina funktio-

nerna och det autonoma nervsystemets reaktionssätt. Man måste också ta hänsyn till graden av emotionell mognad samt ka- raktärs- och personlighetsbeskaffenheten och icke minst störningar på känslo- och driftslivets område samt psykiska sjuk— domsfaktorer t. ex. hjärnskador, endogena depressionstillstånd, tidiga encephaliter m. m.

Detta utesluter icke att man först genom den strikta intelligenstestningsmetodiken bör söka skaffa sig en hållbar översikt över de varierande graderna och även i viss ut- sträckning de olika typerna av intellektuell efterhlivcnhet och defekt. Det sagda ute— sluter sålunda icke en mycket hög värde— sättning av intelligenstestningsmetodiken. I de populära diskussionerna så ofta ut- talade varningar för övertro på intelligens- testningens resultat ha giltighet framför- allt för överdrivna förväntningar och van— föreställningar hos den stora allmänheten eller icke specialistutbildade och icke psy- kologiskt skolade som syssla med testning, men äger icke tillämpning på fackpsykolo- gens sätt att handha testningsinstrumen- ten. Ingen torde vara mera kritiskt försik- tig och mera angelägen om att komplet- tera intelligenstestningens resultat med all- männa personlighetspsykologiska data och noggranna upplysningar om bl. a. hälsotill- stånd, personlighetsegenskaper och social miljö än den psykologiskt utbildade test- ningsspecialisten.

Övergraderna av intellektuell begåvning motsvaras av intelligenskvoter över 100. I regel brukar man räkna med att de minimikrav som skolgång t.o.m. real- examen ställer motsvara en IQ på 105— 110, medan studier t. o. m. studentexamen torde kräva en IQ på 115—120. Även per- soner över dessa nivåer misslyckas emel— lertid ofta på grund av t. ex. bristande ener- gi och uthållighet, personlighetsstörning— år eller dålig anpassning till skolmiljön. Osedvanligt framträdande intellektuell be- gåvning motsvaras av intelligenskvoter över 145. I den stort anlagda specialunder- sökning av intellektuellt högtstående indi- vider som den amerikanske psykologen Terman och hans medarbetare genomfört följde man 10-åringar med en intelligens- kvot på 140 och uppåt samt konstaterade vid fortsatta undersökningar, den senaste när deltagarna var i 35-årsåldern, en mycket nära överensstämmelse mellan

• Sida 28
•  Original

individernas testningsresultat och deras framgång i livet. Forskningarna ifråga tor- de utgöra det starkaste beviset för att in- telligenstestningarna kunna utsäga en hel del om de framtida intellektuella presta— tionerna. När man ett 25-tal år efter testningarnas genomförande med stor möda spårade upp de undersökta individerna fann man dem bland eliten av USA:s lä- kare, jurister, vetenskapsmän och socialt framträdande personligheter i de ifrågava- rande levnadsåldrarna. Det förhåller sig dock så, att intelligenstesten fortfarande förnämligast svara mot uppgiften att fast- ställa intellektuell normalitet samt grader av efterblivenhet och defekt, medan dår- cmot mycket återstår att göra för att ut- arbeta test som i synnerhet kvalitativt med samma grad av noggrannhet kan skilja mellan olika grader och arter av intellek- tuell överbegåvning.

Övergången till grupptestningsmetodik i större skala ägde rum i samband med de stora amerikanska arméprövningarna un- der första världskriget, då man testade när- mare 2 miljoner man med två omfattande testbatterier Army alpha och Army beta, av vilka det förra var språkligt och det se- nare en ospråklig parallelltestvariant av- sedd för immigranter som endast ofull- ständigt behärskade engelska språket samt personer som icke kunde läsa. Den stora framgången för de amerikanska armétest- ningarna medförde att grupptestningsme- todiken efter krigets slut infördes på de flesta andra sociala tillämpningsområden t. ex. i skolor och industrier. Grupptest- ningsmetodiken torde sedan dess användas för den större delen av all testning av nor- malt utvecklade vuxna, medan individual- testen alltjämt dominera vid undersökning- ar av barn och intellektuellt underutveck- lade vuxna. Fördelarna med grupptestning— en ligga framförallt på det rent praktiska och ekonomiska planet. Den tillåter där- emot ej direkta observationer av de prö- vades beteende under testningen, vilka kun- na vara av värde för bedömning av resul- taten. Testtekniskt nå grupptesten däremot ofta en högre nivå än individualtesten var- för för- och nackdelar motväga varandra i fråga om båda metoderna.

Om också intelligenstesten spela en framträdande roll, är det en missupp-

fattning, när man, som ofta sker, tror att psykologiska test huvudsakligen av- se den intellektuella beskaffenheten. I ett modernt utrustat praktiskt arbetande vetenskapligt institut på detta område utgöres den totala uppsättningen av test- hatterier endast till en liten del av egent- liga intelligenstest. Det finns ett myc- ket stort antal test på andra funktioner och annan begåvning än intelligens. De mera rutinbetonade medicinska testen på syn och hörsel måste sålunda ofta i psykologisk praxis kompletteras med undersökningar som avse annars obe- aktade centrala processer i varsebliv- ningsverksamheten, t. ex. visuell diskri- mination och synfältets organisation samt hörsellokalisation och rytmupp- fattning. Dylika mera komplexa psyko- logiska varseblivningsstudier ha visat sig vara av största betydelse icke minst i praktiska sammanhang vid faststäl- lande av sensorisk lämplighet för t. ex. militär observations- och signal- tjänst.

Den psykologiska undersökningen av uppmärksamheten måste ta hänsyn till att denna icke utgör en enhetlig funk— tion utan snarare en funktionsgrupp. Särskilda undersökningar måste därför göras för olika uppmärksamhetsarter samt vissa genomgående gemensamma drag i dessa, t. ex. synuppmärksamhet, hörseluppmärksamhet, motorisk upp- märksamhet eller blandformer bland dessa huvudgrupper. Bland metoderna för undersökning av uppmärksamhets- funktioner märkas s. k. cancellations- prov av olika slag som bygga på att ett eller flera isolerade element eller kombinationer av element överstrykas enligt vissa regler. Dessa senare prov avse närmast uppmärksamhetens snabb- het samt vid mera komplicerade former den s. k. simultankapaciteten, d. v. s.

• Sida 29
•  Original

2. Metoder för urval av värnpliktiga för särskilda utbildningslinjer

a. Specialprov utarbetade vid centrala värnpliktsbyrån

Användning och omfattning

Vid sidan av de allmänna prov (lev- nadsbeskrivning och enskilt samtal) samt de psykiatriska undersökningar, som äga rum i samband med inryck- ningen till första tjänstgöring, kunna även vissa Specialprov eller särskilda pr-ov (S-prov) företas med värnpliktiga som preliminärt uttagits för utbildning på viss linje. Proven avse att möjlig- göra en kontroll av den på uppgifter från inskrivningen grundade prelimi- nära uttagningens lämplighet och en ut- gallring av dem som enligt provresulta- ten ha de minsta förutsättningarna för utbildningen i fråga.

S-prov finnas av följande (3/19): Telegrafistprov för uttagning till signaltjänst. Denna provserie omfattar ett prov på förmågan att inlära morse- tecken och att tillämpa det inlärda vid mottagning av en längre teckenföljd samt ett prov på förmågan att uppfatta rytmiska ljudenheter.

Tekniska prov för uttagningen till särskilt tekniskt betonade utbildnings- linjer. Såväl grupprov som individual- prov finnas. Grupprovet avser att pröva teknisk uppfattning och orientering. Det omfattar de skriftliga proven >>häv- stänger», >>for.mprov>>, »teknisk förståel- se» och »teknisk information». Indivi— dualprovet består av en demonterad ap- parat som skall bringas att åter funk- tionera (s. k. »montageprov»).

Räkneprov för uttagningen till eld- lednings- och mättjänst inom artilleriet och luftvärnsartilleriet. Såväl ett enkelt prov på sifferräkning som ett kvalifi- cerat räkneprov finnes.

Prov på förkunskaper inom det tele— tekniska området för uttagningen av signal- och radarmekaniker.

Tillförlitlighet

S—proven ha ej i samma utsträckning som I-proven blivit föremål för kon- trollundersökningar av olika slag. Mest genomarbetade torde telegrafistproven vara. B. Hällje har i en licentiatavhand- ling om telegraferingsutbildningen vid armén (22) redogjort för provens kon- struktion och tillförlitlighetsundersök- ningar vid olika signalskolor. Grupper- na ha emellertid i regel varit små och proven varierat, varför några definitiva resultat beträffande provens validitet knappast kunna sägas föreligga. För de båda telegrafistproven tillsammans an— ges korrelationen +0.59 med resultat

• Sida 40
•  Original

av mottagningsprov i 60-takl efter 100 utbildningstimmar och +0.46 för mot- svarande prov i 80-takt efter 150 tim- mar (22/86).

Detta resultat bekräftas av en vid flottans radioskola företagen undersök- ning av CVB:s telegrafistprov. Korre- lationen mellan färdighet -i radiosigna- lering och telegrafistprovresultat upp- gick till +0.53 för en grupp av värn- pliktiga radiotelegrafister.

Några av de tekniska proven ha in- gått i provserier för aspiranter och andra mer kvalificerade utbildningska- tegorier. Vissa validitetsdata föreligga i dessa sammanhang, till vilka vi åter- komma i ett senare avsnitt.

b. Anderberg—Hörnfeldts radiotelegrafist- prov

För flottans räkning utarbetades un- der åren 1940—42 en provserie för radiotelegrafister av R. Anderberg Och R. Hörnfeldt (2). Provet omfattar fyra mottagnings- och två sändningsprov. I varje delprov finnas godkänd-gränser fastställda, vilket skiljer denn-a prov— serie från CVB:s telegrafistprov. Provet torde ha ungefär samma validitet som CVB:s prov, om också de undersök- ningsresultat som föreligga kraftigt va- riera inbördes. Genomgång av provet tar c:a 5 timmar i anspråk mot c:a 135 timme för CVB:s prov.

c. Försöksverksamhet i samband med flottans yrkesgrensuttagning

Under 1951 har en försöksverksamhet inletts vid flottan i syfte att skapa ett provbatteri som underlättar placeringen av de värnpliktiga i yrkesgrenar. Som utgångspunkt har vid flottan en analys av yrkesgrenarnas krav på personalen ur psykologiska synpunkter företagits med hjälp av bedömningar som enligt

ett särskilt schema infordrats från of- ficerare och med dem likställda i ci- vilmilitära befattningar. Därefter ha testmetoder utvalts och utarbetats för sådana »egenskaper» eller faktorer, som analysen berört och där skillnader mel- lan yrkesgrenarna ha kunnat påvisas. Slutligen ha dessa testmetoder prövats på värnpliktiga omedelbart efter inryck- ningen till 1. tjänstgöring. Avsikten är att följa utbil-dningsresultaten hos dessa värnpliktiga för att kontrollera provens tillförlitlighet, ävenså graden av sam- stämmighet mellan de genom bedöm- ning uppställda yrkeskraven och de vid validitetsundersökningarna fastställda vikterna för test-metoder, som avse att pröva motsvarande egenskaper. Ännu föreligga endast högst preliminära re— sultat i detta avseende. Det beräknas vara nödvändigt att utsträcka försöks- verksamheten över minst ett par års- kontingenter av värnpliktiga, innan man i de olika yrkesgrenarna erhåller till- räckligt material för en bedömning av prövningsmetodernas värde.

De viktigaste av de faktorer som bli föremål för prövning äro följande:

Språklig förståelse Slutledningsförmåga Räknefärdighet Teknisk förståelse Snabbhet i varseblivningen Synminne Hörselminne Fingerfärdighet och handskicklighet Djupseende Förkunskaper inom vissa yrkesområ- den (mekaniska, elektriska).

Resultaten i resp. prov uttryckas i en niogradig skala och multipliceras med de vikter för faktorerna som erhållits genom yrkesanalysen, varefter jämförel- setal i enhetlig skala uträknas för varje

• Sida 41
•  Original

ifrågakommande yrkesgren. Med led- ning av dvifferenserna mellan jämförel- setalen för resp. yrkesgrenar uppgöres förslag om placering.

En viss svårighet föreligger att ren- odla de olika testen så att differenserna i slutvärdena bli tillräckligt stora för att tjäna som vägledning vid place- ringen. Försöken ha hittills huvudsak- ligen berört däcksavdelningens yrkes- grenar, som inbördes äro betydligt mera besläktade och förete mindre skill- nader i fråga om vikter än vad som är fallet exempelvis mellan däcks-avdel- ningens å ena sidan och maskin- eller hantverksavdelningens yrkesgrenar å den andra. Om verksamheten vidgas till att även omfatta en fördelning av de värnpliktiga på yrkesavdelningar kan denna svårighet beräknas minska.

Motsvarande prövningssystem har även försöksvis använts i samband med fördelningen av kustartilleriets underof- ficersvärnpliktiga på utbildnings-katego- mer.

(1. Mekanikerprov vid kustartilleriet

Vid kust-artilleriet få värnpliktiga som med ledning av utbildnings- och yrkes- uppgifler preliminärt uttagits för ut- bildning till mekaniker av vissa kate- gorier genomgå prov på yrkeskunska- per. Proven äro skriftliga och beröra områdena allmän elektroteknik, radio- teknik och finmekanik, det sistnämnda genom 5. k. verktygsprov, där de prö- vade få identifiera och ange använd— ningen av olika verktyg.

3. Prövningen av stammanskap a. Antagningsprov Användning och omfattning I samband med ansökan om fast an- ställning vid krigsmakten såsom volon- tär (iungman) få de sökande genomgå

det s. k. volontär- eller V-provet, vil- ket är ett skriftligt grupprov (25) kom— pletterat med ett kortare enskilt sam- tal. Provet t-ar c:a 3 timmar. Det genom- gås årligen av inemot 3000 anställ- ningssökande vid samtliga försvarsgre- nar. Provet består av följande del-ar:

1. Levnadsbeskrivning motsvarande den som författats av de värnplik- tiga i samband med inryckningen.

2. Frågeschema i huvudsak motsvaran- de det de värnpliktiga ifylla vid in- skrivningen men dessutom beröran- de motiven för ansökan om fast an- ställning och vederbörandes fram- tidsplaner.

3. Inlelligensprov omfattande Instruktioner (jfr I-pro— vet). tll-mänfrågor närmast av kunskapsinventerande karaktär. Motsatser: att bland ett antal alternativ finna det ord som in- nebär motsatsen till ett givet ut- gångsord.

Talserier: att finna den re- gel efter vilken en serie av tal är uppställd och därefter fort- sätta serien. Jämförelser: som utgångs- ord ges två begrepp, som stå i en bestämd relation till varandra, jämte ett tredje, som man skall para ihop med ett begrepp som finnes bland ett antal givna svarsalternativ, så att ett analogt begrepp-spar bildas. U r v al (jfr I-provet).

4. Rättslavning med fyra olika stav- ningsvarianter givna för femtio ord. De rätta alternativen skola under- strykas.

5. Räkning omfattande såväl obenämn- da som benämnda uppgifter av så-

• Sida 42
•  Original

dan art, som förekommer i folksko- lans kurs.

6. Enskilt samtal mellan provledaren och de sökande i c:a 15 minuter. Ett schema likartat med det som gäl- ler för kompanichefens samtal med de värnpliktiga efter inryckningen finnes till ledning för provledaren.

7. Fysiskt prov i hinderbana.

Vid utnyttjandet av provresultaten sammanräknas antalet rätt i intelligens- provet (max. 100) med antalet rätt i rättstavningsprovet (max. 50) och an- talet rätt i räkneprovet (max. 15) mul- tiplicerat med koefficienten 3.

För att bli godkänd fordras

a) att vid läkarundersökningen ha för- klarats lämplig;

b) att i proven 1—2 och 6—7 (se ovan) ha bedömts lämplig; och

c) att i proven 3—5 ha uppnått en to- talpoäng av minst 80.

Som jämförelse kan nämnas, att V- provet uppvisar en korrelation av stor- l-eksordni'ngen +0.8 med I-provet, och att 80 poäng i V—provet motsvarar en IK på 90 enligt I-provet.

V-provet ingår även i det prövnings- system som användes i samband med antagning av fältflygare med folkskola som bakgrund. Därtill lkomma emeller- tid eu rad andra prov, som behandlas 'i ett senare avsnitt.

I samband med övergången till ett nytt system för underbefälsrekrytering planeras vissa omläggningar i pröv- ningsförfarandet.

Tillförlitlighet

Inom CVB ha vissa undersökningar beträffande sambandet mellan V-prov 1947 och utbild-ningsresultat i volontär- soldatskolan utförts. Några korrelatio-

ner inom ett material från 10 regemen- ten (192 man) redovisas nedan.

Medelbetyg i

samtl. ämnen civila ämnen V-prov totalt... +0,66 + 0,56 V-prov intelli- gens ......... +0,60 + 0.56 Rättstavningsprov — betyg i modersmålet ............... + 0,48 Räkneprov — betygi räkning + 0,58

För flottans del föres vid marinens militärsociala detalj en fortlöpande sta- tistik över rekryteringen av stamman- skap och resultaten av deras utbildning. Avgången har under de senaste åren varit betydande, och man har studerat, hur denna förhåller sig till V-prOVSre- sultaten. I figur 2 återges avgångspro- centen av olika anledningar inom olika klasser enligt totalpoängen i V—provet, dels för ett material som följts t. 0. m. korpralskolan (19% utbildningsår), dels för ett material som följts t. o. m. re- krytskolan (% år). Sambandet mellan avgång och provresultat är avsevärt.

Avgång-en på grund av sjukdom är obetydlig i alla klasser. På egen begä- ran går en relativt stor andel av den bästa gruppen enligt provet, och detta inträffar framför allt på senare utbild- ningsstadier. Avgången på grund av un- derkända betyg 'i skolor eller på grund av olämplighetsförklaring följer prov- resultaten på ett markerat sätt. I sämsta resp. i bästa resultatklassen slutade av dessa anledningar sammanlagt

t. o. m. t. o. m, korpral- rekryt- skolan skolan Lägsta poäng-klass enl. V-provet ......... 68,8 % 61,5 % Högsta poäng-klan... enl, V-provet......... 7,6 % 7,4 %

• Sida 43
•  Original

Fig. 2. Avgångna i procent av antagna vid flottans stamskolor.

1.

t. o. m. korpralskolans slut. Antal an- tagna: 1076. ;o; 80 -

70.6 70 ' 65.0 60 50

43.6 40 - 38.2 81.8 30 — / 26.4 lll ²⁰ / / 10 _ _ 44—67 (53-91 92-115 116-139140—163 ”34-137

V -poäng

En närmare undersökning av de t. 0. m. korpralskolan följda har visat, att proven Rättstavning, Allmänfrågor och Räkning — alltså prov med ett tydligt kunskapsinslag —— mest tillförlitligt ha- de lyckats förutsäga avgången på grund av underkännande och olämplighet. Därnäst kommo de språkligt betonade proven, Motsatser och Instruktioner. Minst effektiva voro de logiskt inrik— tade proven, Talserier, Urval och Jäm- förelser.

Frågan om var godkändgränsen skall läggas blir en avvägning mellan utbild- ningsbehov och utbildningskostnader. Varje färdigutbildad man kostar förhål- landevis mycket mer i de lägsta än i de högsta resultatklasserna, om man tar hänsyn till avgången av halvutbildade, som bara ha kostat pengar men ej nått någon högre användbarhetsnivå.

Antagna april 1947—april 1949 och följda 2. Antagna april 1947—april 1950 och följda

t. o. m. rekrytskolans slut. Antal an— tagna: 1736. Avgångszmlcdning: olämplig [IIIB ' 61.5 underbetyg ” egen begäran E:] 4 . 54 sjukdom _ 28.5 , 22.0 / ”5.6 I | U 13.3 , / , n ;

44-67 68-91 ()?—Hå Ile-139 IHJ—163 164487

V-poäng

b. Prov i samband med uttagning av stam-

anställda för officersutbildning

Vid armén ha de 5. k. långvägarna prövats vid kadettskolorna efter redan påbörjad officersutbildning tillsammans med övriga officersaspiranter. Från 1952 göres emellertid ett urval på grund av psykologiska prov redan före inträdet i plutonchefsskola (för korp- raler) eller kadettskola (för furirer). Prövningen har framför allt tagit fasta på förutsättningarna att tillgodogöra sig utbildningen vid försvarets läroverk och omfattat prov på studiekapacitet och teknisk förståelse. Jämte omdömen från befälets sida ha dessa provresultat leg-at till grund för kommenderingen till officersutbildning.

Inom marinen prövas långvägarna vid Sjökrigsskolan tillsammans med dem

• Sida 44
•  Original

som söka som aspiranter (se nedan mom. 4 b).

Inom flygvapnet anordnas en särskild prövning av fältflygare, som av för- bandscheferna preliminärt föreslås till officersutbildning. Prövningen omfat- tar årligen c:a 40 man och äger rum under våren. Proven v-id uttagningen av långvägare till officersutbildning äro något annorlunda upplagda än antag- ningsproven för aspiranter och fältfly— gare (se nedan mom. 5). De bestå av följande delar:

1. Skriftligt grupprov omfattande Studiekapacitetsprov, Matematikprov, Prov på teknisk förståel- se motsvarande aspiranternas, Motortekniskt kun— skapsprovmotsvarande aspi— ranternas, TAT motsvarande aspiranter- nas.

2. Situationsprov med beteendestudium Praktiska prov enligt flyg- vapnets egen uppläggning dels med, dels utan på förhand ut- sedd ledare. Dessa pmv avse att ge underlag för bedömning av förmåga att leda och sakligt do- minera samt organisations- OCh planeringsförmåga. I bedömning- en delta samtliga medlemmar av uttagningskommissionen, som är sammansatt på ungefär likartat sätt som vid antagningsprov för aspiranter och fältflygare. Gruppintervju rörande praktiska människobehandlings- och ledarproblem. Gruppdiskussion dels an— gående allmänt ämne som före- läggs gruppen, dels för lösande av planerings- och organisations- uppgift.

3. Exploration utförd av fackpsykolog. Kommissionen uppsätter de prövade i bedömd lämplighetsordning, vilken överlämnas till förbandscheferna, som underställa chefen för flygvapnet slut— giltigt förslag om uttagning.

4. Officersaspirantprövningar &. Armén

Prövningarnas organisation och omfatt- ning

Sedan 1944 prövas samtliga elever (sammanlagt 1200—1300 elever årligen) vid arméns kadettskolor — blivande of— ficerare, reservofficerare och värnplik- tiga officerare. Prövningen avses vara rådgivande såväl ifråga om slutgiltig antagning som i fråga om personalbe— handling under utbildningstiden.

Prövningen (O-provet) omfattar dels skriftlig grupptestning, dels exploration av fackpsykolog. Resultaten av pröv- ningen framläggas inför ett kollegium av skol—befälet och deltagande psykolo- ger, varvid varje man mer eller mindre utförligt blir föremål för en jämförande diskussion.

De skriftliga proven, som ta c:a 5174; timmar i anspråk och genomföras med större elevgrupper några dagar före ex- plorationernas början, omfatta dels en grupp begåvningsprov, dels s. k. per- sonlighets- och intressescheman av olika slag. Vi ha i nedanstående uppställning följt denna indelningsgrund.

Begåvningsprov

Intelligensprou av principiellt likartat slag som de i I—provet förekommande men på en högre svårighetsnivå. Det omfattar fyra delprov, nämligen S y n o n y m e r (jfr I-provet). T als e r i e r (jfr I-provet). M 0 t 5 a t 5 e r (jfr V-provet).

• Sida 45
•  Original

Bokstavsserier: att finna den regel efter vilken en serie bokstäver är uppställd och därefter fortsätta serien. lntelligensprovet uppvisar en korre- lation på + 0.7—0.8 med I-provet. Teknisk förståelse: ett prov där olika, ofta vardagliga tekniska situationer och fysikaliska förlopp äro framställ- da i bilder, och där det gäller att an- ge vilket av tre alternativa förslag som ger den riktiga beskrivningen, t. ex. av ett hjulsystems rörelserikt- ningar under vissa förhållanden. Simultankapacitel: ett prov på förmå- gan att fördela uppmärksamheten och arbeta under samtidigt iakttagande av flera regler. Såväl prestationernas kvantitet som kvalitet bli bedömda.

Personlighets— och intressescheman

Levnadsbeskrivning i form av fri upp- sats under 25 min. Självbiografiskt schema med en rad frågor om skolgång, hem, uppväxt- förhållanden o. d. Intresseschema som omfattar frågor rö- rande intresset för olika skolämnen, fritidssysselsättningar och samhälls- frågor. Yrkesintressen som upptar yrken av olika typer, som den prövade genom parvisa jämförelser skall ange sitt in- tresse för. Personlighetsschema som omfattar frå- gor om den prövades sätt att reagera i olika situationer. Ur svaren erhålles mått på tre olika personlighetsdrag, nämligen graden av I nt r 0 v e r s i o n (inåtvändhet),som kommer till uttryck i tendenser att i sociala sammanhang vilja dra sig un- dan och att föredra arbeten och sys- .selsättningar med liten kontakt med omgivningen.

Sensibilitet (känslighet), som kommer till uttryck i stark känslighet för vad omgivningen tycker och tän- ker om en, psykosomatisk labilitet m. m. Aggressivitetoch dominans som visar sig i tendenser att ta led- ningen i olika sammanhang och göra sin vilja gällande. Självbedömning, varvid den prövade får bedöma sig själv i förhållande till kamratgruppcn i fråga om olika egenskaper, där en jämförelse med de mer objektiva provresultaten se- dan kan äga rum. Samhällsproblem där man får ta ställ- ning till olika sociala reformer eller förändringar. Schemat går tillbaka på ett av den engelska psykologen H. J. Eysenck (6) konstruerat attitydsche— ma. TAT (se sid. 29).

Varken begåvningstest eller oli— ka personlighetsscheman få direkt på- verka vederbörandes antagning utan båda typerna av prov äro, tillsammans med explorationen, avsedda som under- lag för psykologens helhetsbetonade be- skrivning och bedömning av aspiran- ten. I synnerhet gäller detta de olika personlighetsundersökande metoderna. Denna helhetsbild framläggs för kolle- giet i form av ett s. k. karakterologiskt utlåtande, där normalt följande förhål- landen beröras och sättas i relation till varandra:

Hemförhållanden och uppväxt; skol-

gång. Intressen. Anlagsutrustning. Personlighetsutveckling, såsom käns-

lomässig mognad, arbetskaraktär, social anpassning, ledaregenskaper. Inställning till militärtjänsten; fram-

tidsplaner.

• Sida 46
•  Original

Utlåtandet införes på elevkort som står till skolchefens förfogande och föl- jer vederbörande under utbildningen.

Med ledning av provresultaten och intrycken under exploration-en skall psykologen dessutom i en niogradig skala avge omdömen om vederböran- des

a) förmåga att tillgodogöra sig teore-

tisk utbildning,

b) lämplighet som officer samt 0) utsikter att hävda sig i det mili-

tära. Dessa skattningar meddelas ej kolle- giet utan äro endast avsedda för senare validitetsundersökningar.

Beträffande officers- och reservoffi- cersaspiranter föreligga planer på att förlägga prövningen till ett tidigare sta- dium och låta den få karaktären av antagningsprövning såsom sker vid ma- rinen och flygvapnet.

Tillförlitlighet

Husén 'har nyligen sammanställt en rad valideningsdata från 1946 och fram- åt för olika delar av O-provet (18). För tidigare år finns en redogörelse i upp- satsform (12). Vi ha här ytterligare sammandragit de senaste årens resultat

och ange i nedanstående tabell ge- nomsnittsvärden för de korrelationer som erhållits mellan olika delar av 0- provct och olika mått på framgången under kadettskolan. I tabellen anges ge— nomsnitt av resp. korrelationskoeffici- enter samt inom parentes högsta och lägsta värde som förekommit, om mer än ett redovisats.

Var för sig korrelera alltså intelli- gensprovet och det tekniska provet om- kring +0.4 med utgångsordningen. In— bördes äro de båda proven relativt lågt korrelerade (+0.25—0.30), varför de tillsammans ge en något högre korre- lation än vardera för sig med utgångs- ordningen, nämligen i nivån +0.5.

Vid bedömningen av dessa korrela- tioner får man observera, att kadettsko- lornas klientel utgör i hög grad gall- rade grupper i jämförelse med hela po- pulationen. De uppvisa i intelligens- hänseende c:a 30 % av spridningen i en hel åldersklass, och deras medeltal är kraftigt förskjutet uppåt (genom- snittlig IK vinterlinjen 1949—50 121 mot 100 i hela åldersklassen). Detta verkar i korrelationssänkande riktning.

Av mera detaljerade undersöknings- resultat framgår en tendens till högre korrelationer mellan testresultat och ut-

Intelligensprov Särås: Teknisk Verbal!) del lnduktiv”) del Hela provet pacitet forstaelse +0,36 +0,2s +0,39 +0,39 Utgångsordning (+0,33—+0,39) (+0,20——+0,86) (+O,34——+0,43) (+0,31—+0,5o) +0,34 +O,31 +0,4o Taktik............ (+0,26—+0.41) (+0,21—+0,47) (+O,31—+O,45) +0,s4 +0,ss +O,49 Vapenlära ...... +0,28 +O,27 (+O,37—+O,39) +O,44 (+0,40—+0,58) Reglements- +O,40 kunskap ...... +0,33 +0,24 (+O,33—+0,47) +0,28 Trupputbildn. +O,21 +0,12 (+0,17—+0.39)

1 Synonymer och motsatser.

2 Tal- och bokstavsserier.

• Sida 47
•  Original

gångsordningar på mer tekniskt beto- nade kadettskolor. De olika ämnena på kadettskolan ge korrelationer av i hu- vudsak samma storleksordning och äro också inbördes högt korrelerade.

Exploratörernas skattningar ha blivit föremål för likartade validitetsunder- sökningar. Påtagliga och återkomman- de skillnader mellan olika psykologers säkerhet att ställa prognos på utbild- ningsresultaten ha därvid framkommit. Olikheterna i korrelationer exploratörer emellan måste emellertid även delvis bero på att de enskilda exploratörernas validitetskoefficienter bygga på relativt små material och följaktligen ha stora medelfel. Nedan återges medeltal samt yttervärden för av Husén redovisade exploratörs-korrelationer.

De olika exploratörerna nå i genom- snitt validitetskoefficienter av samma storleksordning som provens. Ett suc- cessivt urval av psykologer med led- ning av validitetskoefficienterna bör emellertid kunna höja det sammanlag- da prognosvärdet utöver denna nivå. Någon validering av vare sig proven eller exploratörernas arbete på längre sikt — mot kriterier på lämpligheten i trupptjänst o. d. — har ännu ej före- tagits men har planerats äga rum vid truppslagsofficersskolorna, vilka de ti- digast prövade aspiranterna nu hunnit genomgå.

Vid sidan av de kriterier på fram- gången under utbildningen som de of-

ficiella betygen ge ha även bedöm- ningar företagits. Inom vissa utbild— n—ingsavd—elningar ha lärarna och även eleverna själva i experimentsyfte fått bedöma aspiranterna ur olika synpunk- ter. Bedömningarna ha skett genom parvisa jämförelser, där namnet för varje aspirant i tur och ordning har parats ihop med alla övrigas namn. Därefter har man genom förstrykning fått markera, vilken i varje par som är mera framstående än den andra i det avseende bedömningen gäller. Vid bearbetningen erhåller man en total rangordning mellan aspiranterna inom avdelningen, dels enligt lärarens, dels enligt elevernas egen bedömning. Dessa rangordningar ha korrelerats med prov- resultat och officiella ut'bildningsresul- tat. Några siffror ur denna undersök- ning återges nedan (17,20).

. Intelli- Intelligens enl. Utgångs- _ . genstest- . bedömning av resultat ordning kamrater ............... + 0,63 + 0,87 officerare ............... + 0.54 + 0,54 b. Marinen

Prövningarnas organisation och omfatt- ning

Inom marinen tillämpas något olika prövningssystem vid flotta och kustar- tilleri. Flottan har hela sin officersut- bildning förlagd till Sjökrigsskolan och

Exploratörens bedömning av

Utgångsordning ..............................

Taktik + vapenlära ........................

förmåga att till- godogöra sig teo-

låmplighet som utsikter att

retisk utbildning om" häVda Sig +0,40 +0,42 +0,89

(+0,29—+0,so) (+0,12—+0,61) (+0,15—+0,57) +0,46 (+0,16——+0,77)

• Sida 48
•  Original

använder psykologiska prov i samband med antagningen före militärtjänstens påbörjande. De som ej antas som aspi- ranter få i regel fullgöra sin tjänstgö- ring vid annat vapenslag. Vid kustartil- leriet liksom vid armén är den första utbildningen förlagd till förbanden och gemensam för aspiranter och till be- fälsutbildning uttagna värnpliktiga. An— tagning av aspiranter vid kustartille- riet sker efter psykologiska prov en tid efter inryckningen till första tjänstgö- ring. De som ej antas fortsätta som regel ändå vid vapenslaget. Antagning- en vid flottan måste alltså helt grundas på civila meriter och resultaten av prövningen. Vid kustartilleriet tillkom- mer befälets bedömning av den sökan- de under den första utbildningstiden. Detta har medfört olikheter i pröv- ningsförfarandets uppläggning.

Flottan

Vid flottan sker en tvådagarspröv- ning förlagd till sjökrigsskol-an av samt- liga som söka som aspiranter. Pröv- ningarna berörde 1952 sammanlagt c:a 170 man. De sökande inkallas i åtta- mannagrupper. Varje åttamannagrupp tas om hand av en kommission be- stående av två officerare, som regel löjtnanter, och en psykolog, vilken föl- jer gruppen under samtliga prov och avger omdömen om de sökandes lämp- lighet. Två kommissioner äro i arbete och erhålla nya grupper varannan dag. Som ordförande i båda kommissioner- na fungerar den kapten som skall vara chef för aspirantkompaniet. Prövning- en berör såväl sjöofficerare på aktiv stat och i reserven som marinintenden- ter (stam och reserv) och mariningen- jörer. I regel omfattar en åttamanna- grupp endast sökande ur en kategori, och inkallandet av grupper sker så att vardera kommissionen kommer att spe—

cialisera sig på någon eller några kate- gorier av sökande, vilket är önskvärt med hänsyn till bedömningarnas jäm- förbarhet.

Den psykologiska prövningen omfat- tar följande delar:

1. Skriftliga grupprov. Dessa utgöras dels av prov som användas vid ar- méns kadettskolor (se beskrivning ovan), dels av nedannämnda prov. Marininformation som bely- ser den sökandes förkunskaper i fråga om dels sjömansskap dels an- ställnings— och andra yrkesförhål- landen för flottans officerare. Motiv, ett frågeschema som berör motiven för valet att söka officers- utbildning inom flottan.

M i n n e 5 p r 0 v.

Specialprov för dem som söka som mariningeniörer resp. marin- intendenter. Dessa prov ställas till förfogande av psykotekniska insti- tutet och äro av samma typer som de vid antagningen till tekniska högskolan resp. handelshögskolani Stockholm använda.

2. Situationsprov för beteendestudium. Dessa prov gå främst tillbaka på den s. k. leaderless-group tekniken som under kriget utvecklades i England och Amerika för uttagning av befäl och ann-an särskilt kvali- ficerad personal (4, 10, 30). De prövade försättas grupp- eller par— vis i standardiserade situationer, och provledarna studera därvid de- ras beteende och inbördes relatio- ner samt söka bedöma de sökande ur olika på förhand givna synpunk- ter. Vid flottans antagningsprövningar förekomma två olika typer av såda- na prov, arrangerade av marinens militärsociala detalj, nämligen

• Sida 49
•  Original

i *.

t

Praktiska gruppuppgifter där de sökande i grupper om fyra man få utföra en rad förflyttningar och transporter över olika hinder m, m., vilka ej kunna klaras utan samverkan mellan gruppmedlem- marna och som helst även förut- sätta spontan ledning av arbetet från någon av dem.

Improvisationer där de sö- kande två och två få »dramatise- ra» en personalbehandlingskonflikt. Den ena har rollen av överordnad, den andra rollen av underordnad. Värdera får studera en förutsätt- ning och sedan spela vidare fram till en lösning av konflikten. Provledarna, såväl officerare som psykolog, skola på grundval av be- teendet 'i de olika situationerna av- ge omdömen i en niogradig skala om de sökandes intelligens, ledar- förmåga, samarbelsegenskaper, kän- slomässiga stabilitet och fysiska prestationsförmåga. Som underlag för bedömningen av sistnämnda egenskap förekommer gymnast-ikprov.

även ett

3. Exploration utförd av fackpsykolog som i huvudsak berör de sökandes intressen och yrkesvalsmotiv.

Prövningen utmynnar dels i ett ka- rakterologiskt utlåtande av redan be- skrivet slag, dels i en rad av kommis- sionen på grundval av betyg, provre- sultat och egna intryck avgivna siffer- mässiga omdömen, nämligen om den sökandes

a) intellektuella kapacitet b) personlighetsegenskaper c) fysiska egenskaper

d) specialanlag för viss linje e) betygsmeriter

f) praktikmeriter och slutligen såsom totalresultat g) allmänna lämplighet för resp. linje.

På grundval härav uppgöres av chefen för Sjökrigsskolan förslag till antag- ning i graderna »bör antagas», >>kan antagas» och >>bör icke antagas», vilka underställas chefen för marinen i hans egenskap av chef för sjöofficerskåren resp. cheferna för marinintendentur- och mariningenjörkårerna, som besluta om antagning av aspiranter i resp. kårer. .

Kustartilleriet

Vid kustartilleriet är såsom nämnts prövningen förlagd till början av första tjänstgöringen. Prövningen omfattar så- väl (lem som anmält sig som sta-m— och reservofficersaspiranter som vissa värn- pliktiga vilka senare möjligen ha för av- sikt att söka och som frivilligt anmäla sig att genomgå proven. Sammanlagt prövas varje år c:a 50 man. Prövningen är upplagd ungefär på samma sätt som vid arméns kadettskolor med inledande skriftliga prov i grupp och därefter ex- ploration av fackpsykolog. Proven ut- mynna i ett karakterologiskt utlåtande av tidigare beskriven typ, vilket jämte övriga data av vikt föredras vid ett kommissionssammanträde med skolbe- fälet och fackpsyvkologerna. På grundval av utlåtande och intryck av provresul- tat och de prövades i tjänsten visade lämplighet uppgör kommissionen för- slag till antagning. Detta förslag under- ställes inspektören för kustartilleriet som äger besluta om antagning.

Vid aspirantprövningarna 1951 kom- mo även för såväl aspiranter som värnpliktiga befälselev'er vis-sa s. k. yr- kesgrensprov till användning, utvalda bland dem som på försök användas vid flottans uttagning av värnpliktiga till

• Sida 50
•  Original

yrkesgrenar. De utgjorde prov på räkne- färdighet och snabbhet i avläsningsar- bete samt CVB:s telegrafistprov. Resul- taten avsågos vara till hjälp vid fördel- ningen, särskilt av de värnpliktiga un- derofficerseleverna, på olika utbild- ningslinjer (artilleri-, signal- och min- utbildning).

Tillförlitlighet

De vid marinen prövade grupperna äro efter uppdelning på skilda utbild- ningslinjer så små, att kontroller över en följd av år äro nödvändiga för att ge säkra resultat. Det vid kustartilleriet tillämpade systemet är så likartat »ar- méns, att de validitetsdata som i armén framkommit i huvudsak torde gälla även för kustartilleriet. Detsamma torde vara fallet med flottans äldre förfarings- sätt. Det här beskrivna prövningssyste— met inom flottan, som första gången tillämpades 1950, erbjuder emellertid stort intresse ur valideringssynpunkt. Främst är det betydelsefullt att söka fastställa de 5. k. s'ituationsprovens prognostiska värde. Den första aspirant- grupp som prövades befinner sig i sitt tredje utbildningsår. Vissa jämförelser ha emellertid redan gjorts och skola nedan i korthet redovisas.

Mellan utgångsordningen i 1. under- befälskurs efter c:a 10 månaders ut- bildning och några av de viktigaste sammanfattningsbetygen från pröv- ningen erhöllos följande korrelationen. De olika linjerna redovisas för sig. Ute-

slutna äro reservofficerslinje A (sjö- kaptener) och intendenter slam med 6 resp. 4 elever.

Det allmänna lämplighetsomdöme som sammanfattar alla av prövningen be- rörda data och närmast ligger till grund för förslagen om antagning tycks be- sitta en validitet i förhållande till dessa högst preliminära kriterier av samma storleksordning som O-provens validitet på arméns kadettskolor. Specialprovens värde på intendent- och ingenjörslin- jerna förefaller också att vara säker- ställt.

c. Flygvapnet

Prövllingarnas organisation och omfatt- ning

Även vid flygvapnet sker aspirantpröv- ningen före militärtjänstens början och utgör grundval för antagningen. De sö- kande prövas i åttamannagrupper, som efter godkänd speciell läkarundersök- ning vid flottilj inkallas för provtjänst- göring i två dagar. Endast en kom- mission är här i verksamhet och följer de sökande huvudsakligen un- der deras andra prövningsdag. Första prövningsdagen ägnas åt skriftliga prov inför särskild provledare. — Kommis— sionen fattar själv beslut i fråga om uttagning till skillnad från förhållande- na vid marinen. Den ledes av rege- mentsofficer ur flygstabens personalav- delning och består dessutom av en flyg- läkare ur flygstaben, två flyglärare (kompoff) samt såsom konsulterande

Allmän . Personlig- . _ Antal lämplig- Intelli- hetsegen- Spectal het gens skaper prov Sjöofficer, stam ........................... 20 + 0,41 + 0,21 + 0,15 Sjöofficer, reserv B .................... 11 + 0,48 + 0,56 + 0,37 Intendent, reserv 10 + 0,67 + 0,56 + 0,02 + 0,69 Mariningenjör .............................. 9 + 0,35 — 0,01 — 0,22 + 0,46

• Sida 51
•  Original

två psykologer. Aspirantprövningarna genomgås av dem som söka såsom offi- cerare (stam och reserv), ingenjörer, intendenter och meteorologer, samman— lagt c:a 180 man årligen.

Den psykologiska delen av prövning- en omfattar följande:

1. Skriftliga grupprov, vilka utöver de O-prov som användas vid arméns ka- dettskolor även omfatta Flygorientering, som berör den sökandes förkunskaper i fråga om sådant som har med flygning att göra. Provet ger ett indirekt mått på de sökandes sakliga intresse för flygning.

2. Ett tekniskt betonat individnalprov, under vilket den sökande blir före- mål för systematiskt beteendestudi- um och bedöms i ett antal olika hänseenden.

3. Gruppintervju, där den sökande in- för hela uttagningskommissionen blir försatt i en viss tänkt situation, var- efter provledarna genom frågor tvinga vederbörande att bedöma si- tuationen ur olika synvinklar och anpassa sitt handlingssätt till olika alternativ. Provet påminner om de >>improvisationer>> som ingå i flot- tans aspirantprövningar. Under pro- vet observeras och bedömas i nio- gradig skala omdöme och objektivi— tet, inlevelse och llttryclcs/örmåga samt nppslagsrikedom och argumen- tationsförmåga.

4. Exploration utförd av fackpsykoxlog. Vardera psykologen explorerar fyra man per dag. Resultaten av prov och samtal sammanfattas i karakte- rologiskt utlåtande av samma typ som vid tidigare beskrivna aspi- rantprövningar. Vid kommissionssammanträd—e andra prövningsd-agens eftermiddag föredra

de olika kommissionsmedlemmarna mera betydelsefulla data om den sökan— de, bland vilka förutom de psykologiska provresultaten ingå läkarutlåtanden, skolbetyg, resultat av gymnastikprov m. m. Slutligen fastställes efter sluten omröstning kommissionens slutbetyg i lämplighet, och den sökande meddelas utgången av prövningen.

Inom flygvapnet utbildas även värn- pliktiga studenter i besiktningsgrupp 4 till reservofficerare i luftbevaknings- tjänst. Dessa genomgå i stort sett samma slags skriftliga prov som arméns kadet- ter. I övrigt äro proven likartade dem som gälla för flygaspiranterna. 1951 prövades 250 man under maj och juni.

Tillförlitlighet

Validitetsundersökningarna vid flyg— vapnet ha fått en något annan ut- formning än vid övriga försvarsgrenars aspirantprövningar. En mycket bety— dande del av de antagna misslyckas nämligen under den grundläggande flygutbildningen, och målsättningen med proven har främst varit att ned- bringa procenten som misslyckas med flygutbildningen.

I figur 3 återges procenten utgallra- de under den grundläggande flygut- bildningen på olika nivåer enligt uttagningskommissionens bedömning. Sökande med betygen 1—3 ha ej antagits, varför diagrammen omfatta en- dast de högre graderna. Om sökande på den lägsta nivån släppts fram, skulle sambandet mellan provresultat och misslyckande i flygutbildningen sanno- likt framstått än mera markerat. I en aspirantkull antogos också sökande med betyget 3. Av 13 antagna med detta be- tyg klarade endast 2 den grundläggan- dc flygutbildningen. Amerikanska ex- periment tyda på att kurvan skulle

• Sida 52
•  Original

% utgallrade

Fig. 3. Gallringsprocent i grundläggande flygutbildning.

1947—48, 257 elever 1949—50, 425 elever

80

70 69 66

60 58 / 57

50 47 48

1. Prövningen av värnpliktiga

I det följande förutsättes ett inskriv- ningsförfarande av i princip nuvarande

utformning ligga till grund för fördel- ningen av de värnpliktiga på försvars- grenar och truppslag och för uttagning— en av värnpliktiga till befälsutbildning. Därmed är ramen för själva prövnings- verksamheten på väsentliga punkter given. Utredningen har att inom denna ram ta ställning till prövningsverksam- hetens utformning. Däremot ligger det ej inom dess arbetsuppgifter att här diskutera själva inskrivningsförfaran- dets funktioner och utformning i stort. Utredningen vill dock i detta samman- hang erinra om att den i sitt remiss- yttrande över 1948 års värnpliktskom- mittés förslag att förlägga befälsuttag- ningen till inskrivningsförrättningarna uttalat starka farhågor beträffande för- utsättningarna att på den till buds stå- ende tiden skapa ett tillförlitligt under- lag för denna uttagning.

Den psykologiska verksamheten vid inskrivningsnämnderna omfattar, så- som tidigare utförligt beskrivits, ett s. k. inskrivningsprov och en exp-lora- tion av den enligt inskrivningsprovet bättre delen av de värnpliktiga. Inskriv- ningsprovet har till uppgift att under- lätta en rättvis fördelning av de värn- pliktiga på olika truppslag, att utgöra en av grunderna för befälsuttagningen samt att möjliggöra ett tidigt utgallran- de av dem som överhuvud sakna för-

• Sida 58
•  Original

måga att tillgodogöra sig den militära utbildningen. Explorationen är huvud— sakligen ett led i befälsuttagningen och tillkom i samband med denna uttag- nings förläggande till nämnderna.

Inskrivningsprovet har för närvaran- de form-en av ett allmänt intelligensprov och syftar till att ge en uppfattning om den prövades allmänna utbildbarhet. Provet har också genom olika under- sökningar visat sig vara av stor bety— delse för bedömningen av de värnplik- tigas intellektuella förutsättningar att tillgodogöra sig militär utbildning på olika stadier och linjer. Med tanke på det utpräglade tekniska inslaget i ut- bildningen inom allt större delar av för- svaret har man, såsom tidigare nämnts, inom CVB nu tagit upp frågan om en breddning av I-provets omfattning till att gälla även tekniska begåvningsan- lag. Så sker på vissa håll utomlands, och det förefaller mycket rimligt att an- taga att en större säkerhet i förutsägel- serna kunde nås på denna väg. Även räknefärdighetsprov och ett frågesche- ma rörande de värnpliktigas förhands- inställning till militärtjänsten avses bli föremål för utprövning såsom led i in- skrivningsprovet.

Utredningen är av den uppfattningen, att den nu inslagna vägen skall komma att visa sig föra till en ökning av in- skrivningsprovets värde som prognos- instrument för den militära duglighe- tcn. Redan de undersökningar som led- de fram till den nu i stort sett gällande I-provsversionen ge f. ö. stöd för ett så- dant antagande. Konstruktörerna av prov-et togo i de då utförda validitets- undersökningarna som kriterium hu- vudsakligen fasta på befälets bedöm- ning av de värnpliktigas allmänintelli- gens och kom-mo med dessa urvalsprin- ciper fram till ett prov av nuvarande språkligt-logiska art. Om man går till—

baka till originalundersökningen (14) och där i stället väljer befälets bedöm- ning av de värnpliktigas allmänmilitära duglighet som huvudkriterium, finner man att provet borde ha en något an- norlunda sammansättning. Man skulle då snarast ersätta de nuvarande del- proven Urval och Instruktioner med ett tekniskt prov (Transmissioner) och ett räknefärdighetsprov (Multiplikationer), vilka funnos bland de då prövade test- typerna. Dessa ge till-sammans med åter- stoden av nuvarande I-prov tydligt högre validitet mot det militära duglig- hetskriteriet och bibehålla ändå validi- teten mot allmänintelligensbedömning- en på oförändrad nivå. Detta senare sker trots en sänkning av delprovens ge- nomsnittliga korrelation med kriteriet och förklaras genom en ännu mer mar- kerad nedgång av den genomsnittliga korrelationen mellan prov-en inbördes (14/tab. 4 och 5 samt bilaga 3).

En betydelsefull fråga i detta sam- manhang är, om provet även med så- dana nya inslag skall mynna ut i ett to— talvärde över den värnpliktiges intel- lektuella resurser och utbildbarhet eller om någon form av differentiell bedöm- ning skall införas, exempelvis genom angivandet av en »begåvningsprofil», där allmänintelligens, teknisk förståel- se, räknefärdighet och eventuella andra mätt redovisas var för sig. Det senare förfaringssättet torde i princip vara att föredraga men medför f-lera komplika- tioner utöver dem som utarbetandet av ett enstaka totalmått är förenat med. Profileringen ställer sålunda minst lika höga krav på de enstaka provens relia- bilitet (jfr mom. A) vart för sig som den reliabilitet som kräves av ett totalmått. Vidare få provens inbördes korrelatio- ner ej vara särskilt höga för att betydel- sefulla skillnader skola kunna framträ- da mellan oli-ka sidor av individens be-

• Sida 59
•  Original

gåvningsutrustning. Vid användningen måste därjämte någon form av analys av olika utbildningslinjers krav i av prov-en belysta hänseenden föreligga, antingen som underlag för en samman- vägning av provresultaten eller för ett subjektivt hänsynstagande till begåv- n—ingsprofilens form. I det senare fallet ställas större krav på dem som utnyttja provresultaten, än när ett enstaka total- mått föreligger. Dessa svårigheter böra dock ej hindra en försöksverksamhet som är inriktad på att utnyttja proven för en sådan differentiell bedömning av de prövades begåvning.

Medan det föregående närmast berört de värnpliktigas allmänna utbildbarhet resp. speciella begåvningsförutsättning— ar för olika utbildningslinjer, syftar som redan nämnts det andra ledet i inskriv- ningarnas psykologiska verksamhet —— explorationen —— till en bedömning av den värnpliktiges person-lighetsmässiga förutsättningar för att uttagas till befäl. Utredningen har i ett tidigare omnämnt remissyttrande anfört betänkligheter mot att låta befälsuttagningen bero på en så kortvarig och på den individuelle intervjuarens lämplighet i så hög grad beroende procedur som explorationen i dess nuvarande form. Utredningen med- ger å andra sidan att detta förfarings- sätt med utgångspunkt från det nuva- rande uttagningssystemet är det enda möjliga på den till buds stående tiden. Av hittills utförda kontrollundersök- ningar (se ovan B 1 b) att döma har förfarandet slagit relativt väl ut. Man har anledning vänta sig att det förbättrar förutsägelsernas tillförlitlig- het så mycket att det väl motsvarar de kostnader som äro förenade med me- todens användning. Därtill kommer att man tydligt tyckt sig märka en allmän goodwill-befrämjande effekt av den mer personliga behandling av de värnplik-

tiga som explorationen ger möjligheter till. Även detta är en värdefull om ock- så svårmätbar effekt. Tillförlitligheten i cxploratörernas förutsägelser har följts genom kontinuerliga kontrollundersök- ningar, vilka även torde kunna ge upp- slag till förbättringar inom systemets ram, icke minst i fråga om valet av ex— ploratörer, då tydliga skillnader mellan säkerheten i deras förutsägelser visat sig föreligga. Man måste dock självfallet räkna med att knappast nå den grad av tillförlitlighet som en mera omfattande karakterologisk undersökning skulle kunna ge. En sådan kan å andra sidan av praktiska skäl ej förläggas till inskriv- ningsförrättningarna utan måste ske un- der själva värnpliktstjänstgöringen. En exploration mot bakgrund av en viss tjänstgöringstid inom det militära skulle f. ö. sannolikt också ge tillförlitligare utslag på befälslämplighet än den nu- varande som ju äger rum relativt långt före tjänstgöringens början. I detta sam— manhang vill utredningen starkt under- stryka, att värdet av exploration och liknande metoder i hög grad är bero- ende på tillgången på kvalificerade och för praktiska uppgifter lämpade psy- kologer. Den utbildning som vid cen- trala värnpliktsbyrån givits exploratö- rerna synes dock ha utjämnat många av de skillnader i utbildningsunderlag o. (1. som förefunnits mellan de till kurser- na utvalda.

Den i sa-m-band med inskrivnings- provet berörda frågan om yrkesanalys och differentiell prövning av de värn- pliktiga blir också i hög grad aktuell, när det gäller personaluttagningsverk- samheten efter de värnpliktigas inryck- ning. Två utvägar ha härvid prövats. Den ena är att endast pröva värnplik- tiga som äro preliminärt utvalda för, vissa särskilt betydelsefulla utbildnings- ' linjer, varvid enstaka, på utbildnings—

• Sida 60
•  Original

linjerna i fråga dominerande begåv- ningsfunktioner prövas. Arméns speci- alprov äro i huvudsak upplagda efter dessa principer. De förutsätta ingen särskilt detaljerad y-rkesanalys utan ta i stället fasta på enstaka fundamentala begåvningskrav. Den andra linjen är att söka sortera upp hela gruppen av värn- pliktiga på de utbildningsgrenar som förekomma och därvid ta fasta på deras förutsättningar i en hel rad olika av- seenden. Om relativt många faktorer resp. yrken samtidigt skola beaktas, är detta genomförbart endast med något formellt vägningsförfarande för de oli- ka provresultaten. Detta förutsätter i sin tur en detaljerad och i viktkoeffi- cienter fixerad yrkesanalys. Denna se— nare väg har beträtts i den försöksverk- samhet som äger rum i samband med marinens yrkesgrensuttagning. På pröv- ningssidan äro svårigheterna härvid de- samma som ovan nämnts i diskussionen om profilering av I-provsresultaten, nämligen krav på hög validitet och re- liabilitet samt låg korrelation mellan de olika delproven. De metodiska svå- righeterna vid yrkesanalys ha vi där- emot ej tidigare gått in på, och de för- tjäna att diskuteras i detta samman— hang, om också dessa problem ej speci- fikt gälla prövningen av de värnplik- tiga.

Yrkesanalys kan företas för många olika syften, t. ex. personalplacering, utbildning, förbättring av arbetsproces- sens utformning. De metodiska proble- men variera i viss mån med dessa syf- ten. I detta fall skall endast yrkesanalys i personalfördelningssyfte diskuteras.

Den vanligaste metoden för yrkesana- lys torde vara att yrkenas krav bli före- mål för bedömning av endera med yr- kesanalytiska metoder eller med yrke- nas praktiska utövning speciellt för- trogna personer. Bedömningen resulte-

rar antingen i en allmän beskrivning av yrkenas krav, sådana de uppfattas av bedömaren, eller i en siffermässig fixe- ring av kraven enligt ett viss skattnings- schema. I båda fallen är det subjektiva momentet högst betydande. Det torde på det psykologiska området vara svårt att få fram några måttsenheter för ar- betskraven, som med någon högre grad av objektivitet kunna användas vid ob- servation av arbetet. På det fysiologi- ska området har man exempelvis det av amerikanen Bert Hallman utarbetade och även i Sverige, bl. a. försöksvis i marinen, tillämpade förfaringssättet att låta tiden för exempelvis en rörelses ut- förande bli den viktigaste måttsenheten (8, 9). En sådan måttsenhet har på det psykologiska området som regel ingen relevans. Däremot torde det här nämn- da analyssystemet möjligen kunna vara av visst värde för den militära perso- nalplaceringen ur fysiska synpunkter. Vissa vådor av subjektiviteten i be- dömningarna kan man komma ifrån t. ex. genom anlitande av flera av var- andra oberoende bedömare. Det största problemet återstå-r emellertid, nämligen att komma över från de bedömda yrkes- kraven till metoder att fastställa om in- dividerna motsvara dessa krav, alltså att åstadkomma en kongruens mellan yr- kesana-lysens bedömningar och olika prövningsmetoder. Detta underlättas visserligen, om faktorerna vid bedöm- ningen väljas bland sådana som finnas testmässigt belagda och dessa sedan väl avgränsas inbördes och definieras på ett konkret sätt. Men fortfarande är det mycket svårt att förutse om analys och prövningsmetoder träffa samma funk- tioner, eller om överensstämmelsen mellan dem ligger endast på det verbala och definitionsmässiga planet. Innan en sådan kongruens visat sig föreligga, är yrkesanalysen att betrakta som en ar-

• Sida 61
•  Original

. __ _,_._

betshypotes för urvalet av prövnings- metoder och bör revideras allteftersom resultat av kontrollundersökningar framkomma.

Två sätt att komma för-bi dessa pro- blem, ej heller de helt tillfredsställan-de, skola här beröras. Det ena sättet är att pröva sådana personer som redan lyc- kats i olika yrken och ta fasta på de skillnader i proven som föreligga mel- lan yrkesgrupperna för att sedan vid personalfördelningen väga provresultat i relation till dessa skillnader. Denna metod förutsätter dock i alltför hög grad en rationellt verkande naturlig urvals- process till och inom yrkena för att vara tillfredsställande. Det andra sättet är att pröva personer före fördelningen på yrken och sedan undersöka samban- det mellan de oli-ka provresultaten och yrkesframgången. Därigenom erhålles ett system av s. k. regressionskoeffici- enter, som tillsammans utgöra en form av yrkesanalys och som kunna använ- das vid sammanvägningen av testresul- tat inom nya grupper av prövade. För att undvika statistiska komplikationer böra provresultaten i försöksgrupperna ej tillåtas influera på placeringen. Den största praktiska svårigheten med den- na metod är att den är så tidskrävande. Härtill komma de ytterligare svårighe- terna —. dock ej specifika för denna metod _ att stora undersökningsmate- rial och tillförlitliga framgångskriterier behövas för att man skall nå hållbara resultat. I och för sig torde denna me- tod i längden visa sig vara den säk- raste, när det gäller att utnyttja prov- resultat för different-iell bedömning av individ-ens förutsättningar för olika yrken och utbildningslinjer. Utredning- en anser också en försöksverksamhet efter dessa riktlinjer vid fördelningen .av de värnpliktiga vara i hög grad önskvärd.

Utredningen vill därjämte betona vär- det av att praktiska situationstest i viss utsträckning komma till användning vid utrönandet av den allmänna militä- ra dugligheten och att specialprov be- gagnas i större utsträckning än för när- varande är fallet med avseende på sär- skilda kvalifikationer för viss militär tjänst samt befälsegenskaper. Utred- ningen vill peka på dessa problem som lämpliga forskningsuppgifter för det planerade militärpsykologiska institu- tet i samverkan med forskningsinstitu- tioner på det experimentalpsykologiska och psykotekniska området vid univer- sitet och högskolor. Det är enligt utred- ningens uppfattning angeläget att de till sin karaktär övervägande språkliga me- toderna i svensk militärpsykologisk un- dersökningsmetodik kompletteras med praktiska och ospråkliga testförfaran- den, i synnerhet med hänsyn till en tänkbar inverkan av olika grader av skolutbildning och andra miljöskillna- der på testen.

2. Prövningen av stammanskap

Antagningen av stammanskap sker efter vad man skulle kunna kalla ett något utvidgat inskrivningsprovsystem. Huvudvikten ligger på de intellektuella förutsättningarna att klara utbildning- en, och förutsägelserna härutinnan ha visat sig ha en betydande tillförlitlig- het. Sannolikt skulle denna emellertid kunna höjas, om man i likhet med vad som planeras för de värnpliktiga utvid- gade prövningsförfarandet med teknis- ka prov av någon typ (räkneprov ingår redan och har visat sig vara av vär- de). De kontrollresultat som förelig- ga inom flottan tyda också på att prov med viss kunskapsbetoning icke äro mindre tillförlitliga än mer renodlade begåvningsprov. Åtminstone gäller detta

• Sida 62
•  Original

mot kriterier, som bygga på bortfall under utbildningen. Om ett differen- tiellt prövningsförfarande utvecklas för de värnpliktiga, torde detta lämpligen också kunna användas för att föreslå utbildningslinjer för stammanskapet. Vid armén blir ju detta på sätt och vis vis automatiskt fallet vid övergången till rekrytering av instruktörsaspiranter bland förtidsinskrivna värnpliktiga.

I samband med övergången till offi- cersutbildning möta de stamanställda (»långvägarna») de prövningsförfaran— den som gälla för officersaspiranter i övrigt. I princip är det emellertid önsk- värt, att ett karakterologiskt undersök- ningsförfaran—de av liknande omfattning också äger rum före kommenderingen till underofficersutbildning. Dessa frå- gor sammanhänga emellertid i hög grad med den lösning man kommer fram till beträffande de olika befälskårernas framtida sammansättning. Utredningen vill på denna punkt ej framlägga några konkreta förslag utan endast [påpeka önskvärdheten av att allt mera kvalifi— cerat befäl blir föremål för psykologisk personlighetsbedömning under sin ut- bildning.

3. Prövningen av officersaspiranter

Medan tyngdpunkten i prövningarna av värnpliktiga och stammanskap tyd- ligt ligger på begåvningsundersök- ningar, inta de karak-terologis-ka momen- ten en framträdande roll vid undersök- ningen av officersaspiranter. Vid arméns kadettskolor ligger huvudvikten vid personlighetsundersökningen på exploration och frågescheman. Vid flot- tan och flyget användas därjämte olika situationsprov, under vilka de prövades uppträd—ande studeras. Projektiva meto- der spela överallt en relativt underord— nad roll, om också försök med TAT-

och Rorschach-metoderna ha förekom- mit. På begåvningssidan förekomma all— männa intelligensprov, tekniska prov och uppmärksamhetsprov.

De delar av dessa undersökningar som utredningen framför allt anser det angeläget att utveckla ytterligare äro de som syfta till den allmänna personlig— hetsundersökningen. En utveckling i riktning mot mer objektiva pröv- ningsmetoder vore här synnerligen önskvärd, men även projektiva me- toder och prov för beteendestudium i praktiska situationer torde vara för- tjänta av ökad användning. Utveck- lingen av dessa prövningsmetoder är också starkt beroende av att framgångs- kriterier utarbetas som ge ett säkrare uttryck för de prövades personlighets- mässiga lämplighet för befälsutövning än vad nuvarande huvudsakligen ut- bildningsbetonade kriterier ge. — Dessa problem på personlighetsundersökning- ens område äro — det bör här betonas — på intet sätt unika för militärpsyko- logien eller för psykologien i vårt land. utan de äro överallt bland de mest brän- nande av den praktiska psykologiens problem. De förtjäna att underkastas intensiv forskning och försöksverksam- het på alla håll, där möjligheter därtill finnas.

n

4. Gemensatnma frågor

Genom den praktiska personalpröv- ningsverksamheten sammanföres årli- gen mycket stort material,som är av vär- de för den teoretiska forskningen i olika avseenden. Särskilt gäller detta pröv- ningarna vid inskrivningen som också använts för omfattande pedagogiska och socialpsykologiska undersökningar, främst av T. Husén. Det är önskvärt att detta material även i framtiden till— varatas för grundforskning i den mån

• Sida 63
•  Original

så är möjligt, både av de inom försvaret sysselsatta psykologerna och av forska- re vid universitet och högskolor. Bl. a. statens samhällsvetenskapliga forskningsråd har ställt medel till för- fogande för fortsatt bearbetning av inom militärpsykologien sammanbragt material. Det är att hoppas att så kan ske också i fortsättningen, då de mili- tärpsykologiska organens resurser främst måste utnyttjas för de med den militära verksamheten direkt samman- hängande undersökningsup'pgifterna. Vinsten för den civila forskningen blir ändå högst betydande genom att kost- naderna för fältarbete i stor utsträck- ning bortfalla, om det militärpsykologis- ka materialet ställes till förfogande och kan utnyttjas för fortsatt vetenskaplig bearbetning. Dessutom erhålles i många fall större och mer komplett material än som under andra betingelser skulle vara möjligt.

En annan fråga som berör hela per- sonalprövningsverksamheten, är hur prövningsresultat och lämnade person- liga uppgifter skola hållas konfiden- tiella. De nuvarande bestämmelserna föreskriva, att provhandlingar ej få visas för andra än dem som för sin tjänst inom försvaret behöva taga del av desamma, dock lägst plutonchefer och befäl i motsvarande ställning. När det gäller siffermässigt uttryckta prövnings- resultat. få de prövade ej heller själva taga del av dessa, vilket har' stadgats med tanke på de risker för misstolk- ningar och andra olägl'iga konsekvenser som en delgivning skulle kunna få. I personliga samtal lämnade uppgifter av strängt förtrolig natur få ej antecknas eller på annat sätt föras vidare. Prov- ledare och exploratörer, liksom den personal som användes för rättning och statistisk bearbetning av proven, arbeta under tystnadsplikt. Dessa åtgärder

tjäna huvudsakligen som ett skydd för individen och ha stor betydelse för hans inställning till personalprövn-ings- verksamheten och för hans vilja att göra sitt bästa och ge uppriktiga svar på frågescheman och under samtal. Det juridiska underlaget för dessa skydds- åtgärder är däremot mindre klart. Frågan om provresultatens offentlig- het var på sin tid på given anledning föremål för övervägande inom 1943 års sekretessutredning, som emellertid fann det tveksamt, om gällande sekre- tessbestämmelser borde utvidgas till att omfatta nämnda resultat. I en prome- moria, som med skrivelse den 30 no- vember 1944 överlämnades till statssek- reteraren i justitiedepartementet, an- fördes bl. a., att de psykologiska proven syntes utgöra sådana kunskapsprov, som avsåges i 7 & sekretesslagen och 4 & kungörelsen den 25 november 1938 (nr 757) med förordnanden på försvars- väsendets område jämlik-t nyssnämnda lag [motsvarande 5 & försvarets sekre- tesskungörelse den 16 juni 1950 (nr 462)] och att formulären till proven därför syntes kunna hemlighållas så länge de prov påginge, för vilka formu- lären närmast vore avsedda. En sådan fönfattningstolkning synes dock lämna rum för tvivel. Personalbehandlingsut- redningen vill framhålla, att försvarets u—ttagningsprov främst syfta till att mäta vederbörandes intelligensnivå och vissa karaktärsegenskaper, bl. a. förmåga till ledanskap, men icke hans kunskaper. Sekretessutredningen ansåg å andra sidan, att man icke utan att pressa orda- lagen syntes kunna giva författnings- bestämmelserna en så vidsträckt tolk- ning, att formulären kunde hemlighål- las efter nämnda tidpunkt. Detta skulle, framhöll sekretessutredningen, inne— bära att formulären skulle förbliva hem- liga under en lång följd av år och allt-

• Sida 64
•  Original

så icke kunde bliva föremål för offent- lig granskning. Det syntes sekretessut- redningen tveksamt, om en bestämmel- se av denna omfattning borde införas. Med denna utgångspunkt måste man räkna med att nya prov skola utarbetas flera gånger årligen, vilket skulle helt äventyra personalprövningsverksamhe- ten. Utan att underskatta betydelsen av att denna verksamhet icke undandrages offentlig granskning, vill personalbe— handlingsutredningen ifrågasätta, om en saklig bedömning av de psykologiska proven överhuvudtaget är möjlig utan att bedömaren har omfattande förkun- skaper rörande hithörande spörsmål och om icke med hänsyn härtill det skulle vara tillräckligt, att formulären hållas tillgängliga för vetenskaplig granskning. En förutsättning för en så- dan begränsning lärer dock böra vara, att proven icke beröra den prövades politiska inställning.

I vad avser skydd åt den prövade har sekretes-sutredn'ingen funnit tvivelak- tigt, om det vore påkallat att utvidga sekretessbestämmelserna härutinnan. Sekretessutredningen har därvid på tal om det enskilda samtalet framhållit, att det borde vara tillräckligt med privata minnesanteckningar härom för prov- ledarens personliga bruk. Bl. a. med hänsyn till att en av psykologiskt ut- bildad person utförd exploration nu- mera införts såsom ett betydelsefullt led i personalprövningen, torde anled- ning finnas att taga nämnda spörsmål under förnyad prövning. Härvid kan finnas skäl att beakta, att provhandling- ar med den prövades eget medgivande få användas vid yrkesvägledning. Det torde finnas skäl att fortfarande hålla denna möjlighet öppen liksom att med- giva att handlingarna få, också med ve- derbörandes egen tillåtelse, begagnas vid handläggning av socialfall.

Med hänsyn till det anförda finner personalbehandlingsutredningen önsk- värt, att gällande sekretessbestämmelser ånyo överses i här berörda hänseenden med utgångspunkt från de prov, som nu äro eller inom överskådlig tid kunna bliva aktuella. Personalbehandlingsut- redningen föreställer sig, att avsedda syften skulle kunna vinnas genom jämk- ningar i 7 och 16 55 sekretesslagen och i 5 % försvarets sekretesskungörelse. En tredje fråga, som berör personal- prövnintgsverksamheten i dess helhet, är arbetsfördelningen mellan officera- re och fackpsykologer. För närvaran- de utföres större delen av det fältarbete som innebär grupptestning av personal av därtill speciellt utbildade officerare. Vid inskrivningarnas explorationer är fördelningen ungefär lika mellan offi- cerare och civila med psykologisk ut- bildning av varierande art. Vid de ka- rakterologiskt inriktade prövningarna av aspiranter, fältflygare m. fl. katego- rier anlitas fackpsykologer med grund- ligare träning, varvid huvudvikten i deras arbete ligger på exploration ooh beteendestudium. Utarbetande och kon- troll av metoder sker huvudsakligen av vid försvaret anställda fackpsykologer med specialisering på psykometriska frågor. Denna arbetsfördelning hat i huvudsak visat sig lämplig både hos oss och i andra länder. Utredningen vill dock understryka önskvärdheten av att den utbildning som ges militär perso- nal i dessa frågor om möjligt ökas, och att den kommer att omfatta icke en— dast provledare och exploratörer vid inskrivningsförrättningar utan även personaluttagnings- och rekryterings- officerare vid förbanden, vilket ännu ej varit fallet annat än i mindre utsträck- ning. Personalprövningsverksamheten bör också fortsätta att ha den rådgivan- de ställning gentemot militära chefer

• Sida 65
•  Original

och inskrivningsmyndigheter som den hittills har haft. Till dessa senare frå- gor återkommer utredningen emeller- tid i de avsnitt som beröra de militär- psykologiska organenus ställning och be- fogenheter.

10.

11.

12.

13.

14.

CITERAD LITTERATUR

Anderberg, It.: Recruitment at the Royal Swedish Navy with the aid of intelligence tests. Uppsala uni- versitets årsskrift 1935:4. Anderberg, R. & Hörnfeldt, R.: Radio- telegrafi. Psykologiska prov för personalurval. Undersökningar vid flottan. Tidskrift för sjöväsendet. h. 2 1942. Anvisningar för urvalsprov mm med till 1. tjänstgöring inryckande värnpliktiga utgivna av CVB. Lund 1951. Assessment of men. Selection of per- sonnel for the Office of strategic services. OSS assessment staff. New York 1948. Coucheron-Jarl, V.: Militacrpsykolo- gicn i Norge. Nordisk psykologi nr 5—6, 1950. Eysenck, H. J.: Primary social atti- tudes. International journal of opinion and attitude research 1947. Flanagan, J. G.: Aviation. I: Handbook of applied psychology vol. 1 utgi- ven av D. H. Fryer & E. R. Henry. New York & Toronto 1950. Hanman, B.: Fysiologiska synpunkter på yrkesanalysen. I: Westerlund, G. (red.): Människan och arbetet vol. 1. Kristianstad 1950.

— Physical capacities and job place— ment. Stockholm 1951.

Harris, II.: The group approach to leadership testing. London 1949. Husén, T.: Psykologiska undersök— ningar av flygaspiranter. Tidskrift i militär hälsovård årg. 71, 1946. -— Psykologiska undersökningar av officersaspiranter. Praktisk psyko— logi h. 2 1946. — Begåvning och miljö. Stockholm 1948.

— Konstruktion och standardisering av svenska krigsmaktens inskriv- ningsprov. 1948 års version. Lund

. 1948.

16.

17.

18.

19.

20.

21.

22.

24.

25.

26.

27.

28.

29.

30.

vuxna. Reviderad upplaga. Lund 1949.

— Testresultatens prognosvärde. Lund 1950.

— Ratings by acquaintances as a

means of obtaining validation cri— teria. Occupational psychology no. 3 1952.

—— Några validitetsundersökningar av de vid rekryteringen av officers- aspiranter använda prövningsme— toderna. Stene. 1951.

— Testresultatens stabilitet. Svenska läkartidningen 1951:48:133 (nr 3). — Kamratbedömning som validitets— kriterium och som medel att stu- dera gruppdynamiken. Nordisk psykologi nr 6 1951. — & Henricson, S.—E.: Some prin— ciples of construction of group in- telligence tests for adults. Stock- holm 1951.

Ilällje, B.: Telegraferingsntbildningen vid armén. Maskinskr. 1951.

Instruktion för explorationer vid in- skrivningsförrättningar (l Explor) utgiven av CVB. 2. uppl. Lund 1951.

Instruktion för provledare i samband med inskrivningsförrättningar (I Pl) utgiven av CVB. 8. uppl. Lund 1951.

Instruktion för provledare vid pröv- ning av sökande till fast anställ- ning inom krigsmakten (I Pl V- prov) utgiven av CVB. 3. uppl. Lund 1948. Lanier, L. H.: The psychological and social sciences in the national mi— litary establishment. The Ameri— can psychologist nr 5 1949. Murray, H. A.: Thematic apperception test. Cambridge 1943. Sisson, E. D.: Military personnel ma- nagement. I: Handbook of applied psychology vol. 1 utgiven av D. H. Fryer & E. R. Henry. New York & Toronto 1950_ Stuit, D. B. (red.) : Personnel research and test development in the Bureau of naval personnel. Princeton 1947. Vernon, P. E. & Parry, J. B.: Person- nel selection in the British forces. London 1949.

• Sida 66
•  Original

IV. PEDAGOGISK-PSYKOLOGISKA FRÅGOR

A. Avgränsning av utredningens arbetsuppgifter

I samband med utbildningsfrågorna inom försvaret har utredningen att syss- la med dels den pedagogisk-psykologi- ska forskningens möjligheter att bidra till en effektiv utformning av metoder och hjälpmedel för den militära utbild- ningen, dels den psykologiska och pe- dagogiska skolningen av framför allt be- fälet.

Detta innebär att utredningen, när det gäller den egentliga militära utbildning- en eller den allmän-bildande undervis- ningen inom försvaret, ej har att ta ställning till deras nuvarande utform- ning eller innehåll. Dessa frågor behand- las kontinuerligt inom försvarsgrenar- nas utbildningsavdelningar och ha även varit resp. äro under utredning av sär- skilda statliga kommittéer (lantförsv'a- rets och sjöförsvarets utbildningskom- missioner, försvarets Skolutredning, be- fälsutredningen, 1949 års gruppchefs- utredning m. fl.). Däremot kommer pversonalbehandlingsutredningen att i korthet beröra nuvarande förfaringssätt för bedömning av olika utbildningsme-

toders lämplighet såsom bakgrund för en diskussion av de möjligheter till ef- fektivisering som en vetenskaplig be- arbetning av vissa sådana problem kan innebära.

På gränsen mellan de tidigare be- handlade personal-urvalsfrågorna och utbildningsproblemen stå metoderna för betygsättning av personalen grun- dad på bedömning eller objektiv mät- ning av prestationerna under utbild- ning och praktisk tjänst. Dessa metoder skola ge underlag för en kontroll dels av urvalsförfarandets prognostiska vär- de, dels av utbildningens effektivitet, och förtjäna följaktligen stor uppmärk- samhet i båda sammanhangen, om det också har ansetts lämpligt att behandla dem i detta avsnitt.

Slutligen har utredningen att på ett område även syssla med utbildningens innehåll och utformning, nämligen _ såsom redan nämnts — när det gäller den psykologiska och pedagogiska skol- ningen av befälet.

B. Valet av effektiva utbildningsmetoder och pedagogiska

2. Den pedagogisk-psykologiska forskningens funktioner

Den pedagogisk-psykologiska forsk- ningen grundar sig också på den prak- tiska erfarenheten men söker så långt möjligt systematisera verklighetsiavkt- tagelsen. Urtypen för dess arbetsmeto- der är det naturvetenskapliga experi- mentet, där olika faktorers inflytande på en eller flera »beroende» variabler studeras med ovidkommande faktorer såvitt möjligt under kontroll, för att en tolkning av de experimentellt framkal- lade förändringarna skall bli möjlig. Inom äldre experimentteknik studerade man inflytandet på den beroende varia- beln för en faktor åt gången med övriga förhållanden såvitt möjligt »fysiskt» konstanta. I modern experimentteknik studerar man i gengäld ofta inflytandet av flera faktorer samtidigt, vilka varie— ras efter ett system (en s. k. »experi- mental design») som tillåter en statis- tisk avvägning av faktorernas relativa inflytande på den beroende variabeln och inflytandet av faktorernas inbör- des samspel (genom 5. k. variansana- lys). Kontrollen av ovidkommande fak- torer sker här snarast på statistisk väg genom avsiktlig slumpmässighet i för— delningen av försöksmaterialet på de olika kombinationerna av de systema- tiskt varierade faktorerna. Intimt sam- mankopplad med denna vetenskapliga metodik är någon form av mätning av förändringarna. Denna mätning är ej

bunden till konkreta, fysiska måttsen- heter utan kan även utgå från i grunden subjektiva men under kontrollerade be- tingelser avgivna omdömen.

Denna forskning kan utnyttjas på det militära området på två olika vägar. Dels kan dess teknik användas för en experimentell lösning av praktiska me- todproblem. Dels kan dess i andra sam— manhang vunna resultat tillämpas i nya situationer, som äro tillräckligt lika de ursprungligen undersökta för att en ge- neralisering till den nya situationen skall kunna anses ha rimlig tillförlitlig- het. Både vid utförandet av empiriska undersökningar och vid rådgivning uti- från redan befintliga resultat är anli- tande av psykologisk expertis i de flesta fall nödvändig.

a. Experimentella undersökningar

De forskningstekniska problemen vid experimentella undersökningar gälla dels själva uppläggningen av experi- mentet, dels mätningen -av de exp—eri- mentellt framkallade förändringarna. Vi skola här lägga huvudvikten vid den förstnämnda synpunkten och spara den senare till ett särskilt avsnitt om be- dömning och mätning av prestationer under utbildningen, vilka ju utgöra de variabler som p—ed-agogisk-psykologiska metodexperiment oftast söka påverka. I många fall är mätningstekniken täm- ligen given, i andra, där man måste lämna de fysiska måttsenheterna, kan den erbjuda betydande problem.

Militära inlärningsexperiment ha framför allt utförts i Förenta staterna under och efter andra världskriget. De ha berört liknande problem som den civila universitetsforskningen inom pe- dagogisk psykologi och ha för övrigt också ofta utförts av civila institutio- ner kontrakterade för vissa forskningar åt krigsmakten. Problemen äro sådana

• Sida 69
•  Original

3. Industriella snabbutbildningsmeto- der i militär tillämpning

Under senaste världskriget när till- gången på arbetskraft inom industrien var synnerligen knapp, utarbetadesi Förenta staterna ett system för snabb- utbildning av arbetsledare i instruk- tionsteknik, personalbehandling och arbetsförenkling, det 5. k. TWI-syste- met (>>trainin-g Within industry»). Sär- skilt kurserna i arbetsinstruktion ha ge- nomgåtts av stora mängder av arbets— ledare. I Sverige har systemet införts av Industriförbundets arbetsledarein- stitut.

Utbildningen i arbetsinstruktion går ut på att instruktören skall analysera det arbete han skall lära ut i olika klart avgränsade moment, och sedan när han lär ut dessa tillämpa en standardmotod som bygger på vissa grundläggande in- lärningspsykologiska regler.

Vid sitt besök i Frankrike fick utred- ningen ta del av ett instruktionssystem för arméns underbefål, som synes bygga på likartade principer, även om det där har förts så långt att instruktören- gruppchefen erhåller centralt utarbeta— de anvisningar för hur instruktionen i en viss övningsgren skall försiggå steg för steg. För varje gren består anvis— ningarna av en inledande instruktion och en serie kort, ett för varje övnings— pass. Korten innehålla detaljerade an- visningar .för instruktörens tillväga- gångssätt, frå-gor att framställa m. rn.

Det här beskrivna systemet synes vara av värde vid snabbutbildning av instruktörer, kanske även som icke bindande »minvneslistor» för mera ruti-

• Sida 75
•  Original

nerat instruktionsbefäl. Vid utbild- ningen av underbefäl för stridsuppgif— ter synes däremot större vikt böra läg- gas på självständigt tänkande och band- lande än vad ett system med så detal- jerade föreskrifter uppmuntrar till.

4. Förslag

Utredningen har genom studium av psykologiens användning i samband med utbildningsmetodiska problem inom den militära verksamheten kom- mit —till den uppfattningen, att den psykologiska forskningen på detta om- råde i 'en rad sammanhang kan lämna för det praktiska utbildningsarbetet värdefulla resultat. Där man haft till- fälle att skaffa sig erfarenhet av psyko- logisk forskning och rådgivning inom militärt utbildningsarbete, betraktas den också som en mycket löftesrik och utvecklingsbar gren av militärpsykolo-

gien. Även företrädare för utbildnings- arbetet inom det svenska försvaret, som vi ha varit i kontakt med, ha be- tonat behovet av psykologisk rådgiv- ning och forskning i utbildningsfrågor, ett behov som inom nuvarande organi- sation endast i ringa män kan tillgodo- ses. Utredningen vill därför förorda, att den svenska militärpsykologien erhål— ler personella och materiella resurser för bearbetning av utbildningsmetodi- ska frågor inom ett organ, vilket för det militära uthildningsarbetet ansva- riga myndigheter kunna konsultera, och där utnyttjandet av tidigare forsk- ningsresultat samordnas med original- forskning utförd antingen inom orga- net självt eller utlagd på civila forsk- ningsinstitutioner alltefter problemens art och tillgängliga resurser. Till orga— nisationsförslag återkommer utredning- en i betänkandets senare del.

1. Konventionella metoder

Betygsättning av den militära perso- nalen sker regelbundet såväl vid skolor som under praktisk tjänst. Vid skolor- na utdelas ämnesbetyg som regel i ska- lan 1—10, där graderna under 5 utgöra underkända betyg. Under praktisk tjänst utdelas oftast endast allmänna uppförande-, duglighets— och tjänstbar- hetsbetyg. Vid flertalet sko-lor tilläm- pas en sammanvägning av de enskilda ämnesbetygen med fixerade koefficien- ter. Den vägda summan lägges till grund för en s. k. utgångsordning, som är av stor betydelse för befordran och kommenderingar.

Var för sig bruka enskilda ämnes- betyg uppvisa relativt liten spridning. Endast en del av den 10-gradiga ska- lan utnyttjas, och den övervägande

majoriteten av eleverna hopas på be- tygsgraderna G, 7 och 8. När det gäller att använda betygen exempelvis som kriterium vid undersökningar av ur— valsmetoders tillförlitlighet, utgör den- na ringa differentiering -en uppenbar olägenhet. Denna olägenhet motvägs emellertid ofta av att olika ämnesbetyg inbördes uppvisa så höga korrelationer att det kan anses berättigat att addera dem till ett mått, som närmast kan an- ses vara ett uttryck för allmän duglig- het. Detta har exempelvis befunnits vara fallet vid arméns kadettskolor, där i varje fall de teoretiskt betonade ämnen—a tydligt gruppera ihop sig och utgöra den viktigaste faktorn i den be- tygssumma som ligger till grund för ut- gångsordningen (opublicerade under- sökningar vid CVB). Samma erfaren-

• Sida 76
•  Original

het har gjorts vid de norska kadett- skolorna, där betygen blivit föremål för faktoranalytisk undersökning inom Forsvarets psykologiske avdeling (hit- tills opublicerad). Också från England rapporteras liknande resultat (21/124).

Det kraftiga inflytande av en allmän faktor i utbildningsbetygen, som ofta kunnat konstateras, skapas väl till störs- ta delen av en kombination av intel- lektuella och karakterologiska förut- sättningar för framgångsrikt kunskaps— inhämtande överhuvudtaget, men även formerna för examinationen torde ofta verka i korrelationshöjande riktning. Det är känt från många skolsamman- hang, att lärarens värdering av skriftliga prov, som ju ofta ligga till grund för betygsättningen, påtagligt influeras av elevens förmåga att uttrycka sig skrift- ligt, liksom bedömningen av muntliga prestationer påverkas av den muntliga uttrycksförmågan. Språkliga faktorer i själva kunskapsprövningen skapa på detta sätt en länk mellan ämnen av de mest skilda innehåll. Även lärarnas hel- hetsvärdering av eleven såsom person torde påverka ämnesbetygen. Man har funnit högre korrelationer mellan be- dömningar inbördes än mellan objek- tiva provresultat inbördes i fråga om samma färdigheter, vilket kan tydas i den riktningen att bedömningen mera är av helhetskaraktär (21/125). I den mån objektiva uttryck för elevens kun- skaper inom ett visst ämne eftersträvas, äro dessa sambandshöjande faktorer att betrakta som felkällor, vilkas inflytande såvitt möjligt bör reduceras genom mer objektiva metoder för kunskapspröv- ningen. Sådana metoder ha på många håll varit föremål för militärpsykolo- gernas arbete.

Allmänna utbildbarhetskriterier med tillfredsställande spridning, om också behäftade med andra nackdelar, kunna

alltså erhållas ur de summerade ämnes- betygen från militära skolor. Betydligt vanskligare ställer det sig att erhålla an- vändbara prestationsmått för en viss avgränsad praktisk färdighet eller för den praktiska tjänsten överhuvudtaget. Detsamma gäller kriterier på det karak- terologiska området, i synnerhet krite- rier på befälslämplighet.

Då en tillförlitlig betygsättning av prestationerna under utbildning och tjänst såväl ur effektivitets- som rätt- visesynpunkt är en synnerligen vik-tig angelägenhet inom försvarets utbild- ningsväsende, och då denna betygsätt- ning dessutom är nödvändig som krite- rium i samband med värdering av ur- valsmetoder och experiment rörande ut- bildningsmetoder, har man på olika håll arbetat på 'att avhjälpa de allvar- ligaste bristerna i nuvarande betygsätt- ning. Man har gått fram på två vägar, dels genom utarbetande av objektiva observations- och mätningsmetoder, dels genom systematisering av subjek- tiva bedömningsmetoder.

2. Objektiva prestationsmått

Objektiva prestationsmått för en rad ur mätningssynpunkt föga komplexa färdigheter äro sedan länge allmänt ve- dertagna och skola ej här upptagas till behandling. Hit höra skjutresultat, sändnings- och mottagningstakt i tele- grafi, hastighet i maskinskrivning m. fl. Problemet att skapa objektiva presta- tionsmått är relativt lättlöst, så länge endast en eller ett par synpunkter på prestationerna äro relevanta, och någon form av automatisk registrering är möj- lig. Vid skjutning är träffsäkerheten hu- vudsynpunkt för mätningen, även om övre tidsgräns för provserien ibland är stipulerad. Vid telegrafering och ma- skinskrivning är hastigheten den va- riabel man mäter med krav på viss mi—

• Sida 77
•  Original

4. Förslag

Vi ha i detta avsnitt velat rikta upp- märksamheten på de synnerligen svår- bemästrade problem som äro förenade med en tillförlitlig betygsättning av den militära personalen. Såsom redan fram- hållits är betygsättningen viktig såväl med hänsyn till det effektiva utnyttjan- det av de personella resurserna inom försvaret som till personalens krav på rättvis behandling och bedömning — i och för sig stimulerande till framsteg i utbildning och tjänstbarhet. Därjämte utgör den en nödvändig grundval för den effektivitetsförhöjande forskning- en på urvals- och utbildningsområdet. Därför anse vi det synnerligen ange- läget, att de problem som sammanhänga med betygsättningen angripas med vetenskapliga metoder i anslutning till urvals- och utbildning-sfrågor. Särskilt viktigt synes det vara att åstadkomma tjänstekriterier vid sidan av utbild- ningskriterier, som nu äro de vanli- gaste. I synnerhet gäller detta på befäls- lämplighetens område, där behovet av karakterologiskt betonade tjänstekrite- rier är starkt framträdande.

Utredningen vill i detta sammanhang även hänvisa till ett uttalande som ny- ligen gjorts av en internordisk militär- psykologisk konferens. Uttalandet berör i främsta rummet frågor som gälla ur- valet av befäl. Det heter där bl. a.:

• Sida 80
•  Original

Från samtliga deltagande delegationer framhölls det starkt, att ett av de vikti- gaste villkoren för ett effektivt arbete på att höja befälskårens kvalitet är en grund- lig vetenskaplig analys både av befälets ar- betsuppgifter och av de principer och rikt- linjer som läggas till grund för värdering av befälets duglighet i tjänsten. Utan så— dana undersökningar är det knappast möj- ligt att effektivisera de metoder som använ- das vid befälsuttagningen, samtidigt som man i väsentlig utsträckning kommer att sakna underlag för ett rationellt utnytt-

jande av den tillgängliga befälspersonalen. Undersökningar av detta slag skulle dess- utom skapa förutsättningar för en mer än- damålsenlig uppläggning av befälsutbild- ningen.

Uttalandet utmynnar i en rekommen- dation att söka skaffa medel för forsk- ning på detta område. Utredningen vill för sin del kraftigt understryka bety- delsen av dessa synpunkter.

D. Psykologisk och pedagogisk skolning av befälet

Arméns officersutbildningskommitté framlade i sitt betänkande (3) omfat- tande förslag rörande utbildningen av arméns officerare i psykologi och peda- gogik. Dessa förslag ha sedermera i hu- vudsak genomförts inom armén. I nå- gon mån ha de även blivit normgivande för andra befälskategorier och vapen— slag, men stora variationer i utbildning- ens omfång och innehåll föreligga allt- jämt på alla stadier, vilket framgår av de sammanställningar som utredningen nedan skall redovisa.

1. Den psykologiska och pedagogiska befälsutbildningens omfång och innehåll

a. Nuvarande läge

Psykologi— och pedagogikundervis- ningens nuvarande omfattning inom för- svaret framgår av tablå på sid. 82—83. På grundval av gällande utbildnings- planer och anvisningar har utredningen där angivit den sammanlagda utbild- ningstiden i ämnet på olika stadier jämte en klassificering av kursernas in- nehåll. Vid klassificeringen tages fas- ta både på en klassindelning efter teo- retiska grunder (personlighetspsyko- logi, socialpsykologi o. d.) och på i den militära befäl-sutbildningen ofta sammanhållna och »naturliga» enheter

(ledarskapsfrågor, anpassningsfrågor o. d.). Grupper av den förra typen in- nefatta oftast de teoretiska aspekterna på ämnet, medan de senare utgöra till- lämpningar. Samhörigheten mellan oli- ka grupper har markerats genom en in- delning i fem bredare kategorier.

Självfallet har ibland viss tvekan rått om huru de i kursplanerna angivna äm- nena skola redovisas. Stora variationer förekomma mellan olika skolor i fråga om undervisningens faktiska utform- ning beroende på lärarpersonalens he- terogena sammansättning m. m. Trots sådana felkällor torde tablån ge en nå- gorlunda rättvisande bild av de nuva- rande förhållandena.

Tablån avser i första hand utbild- ningen av aktivt befäl i trupptjänst men är indirekt tillämplig på vissa andra kategorier, i den mån olika utbildnings- linjer följa varandra, såsom utbildning- en av alla slags officerare på de första stadierna i armén.

Som synes av tablån äro variationerna såväl med avseende på utbildningens omfång som dess sammansättning syn- nerligen betydande mellan olika vapen- slag och utbildningsstadier. En något mera överskådlig bild erhålles av den sammanfattning som lämnas i tablåns

• Sida 81
•  Original

sista kolumner. Dessa uppta endast obligatorisk utbildning för aktivt befäl till officer och som officer resp. till un- derofficer vid olika försvarsgrenar och vapenslag. Uppgifterna om samman- lagd utbildningstid sammanfattas ne- dan.

Utbildningstid i psykologi

till off som off till uoti' Armén ......... 90 15 85 Flottan ......... 35 10 80 Kustartilleriet 55 50 85 Flygvapnet 45 5 100

Underofficersutbildningen är ungefär lika omfattande inom alla försvarsgre- nar och för flottans och flygvapnets del avsevärt längre än den sammanlagda obligatoriska officersutbildnin'gen i äm- net.1 Även utbildningens sammansätt- ning varierar kraftigt, och detta ännu mer om man tar hänsyn till placeringen på utbildningsstadier. Dessa variationer torde i mycket ringa mån vara motive- rade av skillnader i tjänstens art utan vara betingade av brist på enhetliga principer för undervisningens upplägg- ning. Utredningen har fördenskull fun- nit påkallat att i det följande framlägga ett principförslag beträffande psykologi- och pedagogikutbildningens omfattning på olika ut-bildningsstadier.

b. Förslag

I de följande förslagen ha vi sökt t-ill- lämpa den huvudprincipen att utbild- ningen allligenom skall anknyta till de kunskapsb-ehov som den praktiska tjäns- ten skapar på olika utbildningssladier. Den teoretiska lärobyggnaden skall komma först i andra hand och på rela- tivt sena utbildningsstadier, när den er-

1 Läsåret 1952/53 införes en föreläsnings- serie på 25 timmar vid sjökrigshögskolans allmänna kurs.

farenhetsmässiga bakgrunden till gene- ralisering av kunskaperna har vuxit fram. Psykologien bör icke intaga ställ- ningen av ett allmänbildande läroämne på undervisningsschemat, utan dess stu— dium bör göras till ett effektivt led i den praktiska be/älsutbildningen i per- sonalbehandling.

Utredningens förslag framgår av tah— låer på sid. 84—85. Ingen skillnad har där gjorts mellan olika försvarsgrenar. I vad avser den tidigare delen av utbild- ningen sammanfalla även planerna för officers- och underofficersutbildning.

Förslaget innebär dels en utökning av tiden för den psykologiska och pedago- giska befälsutbildningen, särskilt. för flottans och flygvapnets officerare, dels för vissa skolor en ganska radikal om- läggning av lårostoffet. I jämförelse med nuvarande läge innebär förslaget en viss tendens till förskjutning av tyngd- punkten mot senare utbildningsstadier, vilket torde överensstämma med befä- lets egen uppfattning om den lämpligas— te placeringen, sådan denna uppfattning har kommit till uttryck i utredningens egen attitydundersökning, och även sammanfalla med de erfarenheter som psykologilärarna vid vissa militära sko— lor ha samlat.

Utöver de föreslagna kurserna, som böra kunna utgöra en stomme för be- fäls-utbildningen i hithörande frågor, måste givetvis alltjämt olika specialkur- ser äga rum, t. ex. för lärare vid stam- skolor, lärare i medborgarkunskap, provledare och exploratörer. Utredning- en har ej funnit anledning gå in på des- sa kursers utformning men föreslår att planerna för dem uppgöras i samråd med det militärpsykologiska organ som utredningen i det följande framlägger förslag till. Detta bör även medverka vid .detaljutformn-ingen av den ordina- rie befälsutbildning, för vilken utred-

• Sida 82
•  Original

. Armén Flottan Kustartilleriet hån" . em Off Uoff OH Uoh' Off Uotf 58 l.”. 2 = = l .: .: . E ' a 'N' " "E' å. & ec & 5 =: g i? .; 5 _ __ a 's '; m , o & ... 5 o m 2 _. & o :s .— &_ Eiga-5.55 isa—%s äss 35,5 3532 2 =? m 3 _»; 5» o o __.4 ., .: o 2 o ,. .: o 3 o I; .: o 2 :; *åzäöi-äh 52-535 ars Jäs-?: ars === 'on-U_Eoåuugg ..':&=-un.1.':&==-u=os.':a:-ut. immunoxowozounogo _s=oo=ouo CL. & & O = = ..! & B- D = > :: Li.. D H :: :E Lf. Li.. D = !=- . . J Timantal (avrundat till när- - ' ' 4 . 7 "* " maste 5-tal) ------------------ 25 254015 10 75 20” 10” 50 25 35 10 10 30 35 20 35 50 20 30 35 15 201 Personlighetspsykologi ...... x _ X X X X X X X X Ungdomspsykologi ............. x. )( Explorationens teknik och' . psykologi .. ................... X X Testpsykologi och personal- _ prövning ........................ ' X" X ' x X X Abnormpsykologi ..., ........... )( X X Krigspsykiatri .................. x X X - x Socialpsykologi ............ x x'x, .. X X X x X X x x Ledarskaps- och disciplin- ' . ' . » - —— frågor ...... ................... x-xxx 'xfx x x,x_xvxxx xxx xx x x Anpassniugs- och trivsel-_ , . frågor ........................... . . x x X X x Krigets sOcialpsykologi ...... x ' X X X X X X X X X Propaganda ochÅpsykologisk . . krigföring ..................... x x X X X' X x X X Sinnespsykologi ............... X _X X Arbetets psykologi och fysio- , * logi .............................. x x x x x x' x x. lnlärnings- och inövnings- _ . . - psykologi ...... . .X .. X X X X X X X X X X X Undervisningsmetodik ...... x . x x x x x' ' x x x x x x x x x x Däijiimte c .a 35 tim. speciell ämnesmetodik, provlektloner m.m. ” Ingår 1 större ämne, 'vari utrednil

uppskattat psykologiens andel.

ningen här gett vissa. riktlinjer.- önsk-

värt vore att även kurser kunde anord- nas för redan utbildat befäl som ej ti- digare erhållit psykologisk skolning. .Även under trupptjänsten böra befä- lets kunskaper vidmakthållas och ut- vecklas.-—Detta kan ske genom föredrag och annan upplysningsverksamhet. vid förbanden, diskussions-V och .stud'ie- grupper. Också civ—ila kurser kunna med fördel utnyttjas; och i.-_specie,lla_ fall

böra även högskolestudier i psykologi och pedagogik tillåtas inom tjänsten så- som skett exempelvis i Danmark och Frankrike. För uppgiften lämpade of- ficerare böra kommenderingsvägen, förslagsvis under tre år, beredas till- fälle tillsådan utbildning.

2. Lärarpersonal En utvidgning av psykologi- och pe- dagogikundervi'sningen inom försvaret

• Sida 83
•  Original

översikt över befäl'sutbildningen i psykologi "och pedagogik (forts)

Flygvapnet Försvaret 'Sammanlagt i ordinarie stamutbildning Off Uotf gemensnmt 1111 011 som 911 1111 uoff . å . rupp ” 93 S. 5 '" 2 å % *63 "63 å !! 71 "C,, 2 'å' 2 = ; $ ; ä 45 '” o _ a := ** 'o = = = |: = :: ue % 35 o. '— .:4 % Ä ., '.': a. . '.'-' &. ".:-' :=. äzåååsesisåsggåärgåsr ”5 U m j: '" oa > .— U & " u " '" u ? _59 'U bo |.- &: V: o C:. E '" w bb E "” 01 ha. E "' m w :. a :o :: o av |. K |. 2 :l 3” l.. .9. =! 2' l- .9 = 3” = & :l: Lu D E G.- lx-l 4: Lu- & Ll- 42 l:- ! L:. 41 l:— & I:— antal (avrundat till när— ' aste 5-tal) ------------------ .5 40 5' 60 40 202 103 70' 90 35 55 45 15 10 50 5" 85 80 85100 sonlighetspsykologi ...... x X X X X )( x x x x x )( gdomspsykologi ............ X plorationens teknik och sykologi .................. Z.. )( x x tpsykologi och personal- rovning ........................ x x X x x x x x )( x mormpsykologi ............... x .x x x x x x 'igspsykiatri .................. X x cialpsykologi .................. x x x ' x x x x x x x x )( ldarskaps- och disciplin- ' hågor .......................... xx xx xxxxxxxxxxxx lpassnings- och trivsel- . Frågor ........................... x x x x x igcts socialpsykologi ...... x x x X X X X paganda och psykologisk rigföring ..................... x' x x x x x x X x X ncspsykologi ............... x x x x X X X etets psykologi och fysio- ogi .............................. x x x x x x x x x x x ärnings— och inövnings- . sykologi ..................... X X X X X X X X X X X X dervisningsmetodik ...... x x x X x x x'x )( x x x x x x x

kjämte c:a 5 tim. militäradministrativa frågor m. "m. tgor m. m. ' _ ' ' Därjämte c.: a 30 tim.

militäradministrativa

minstone i alla grundläggande befälssko- lor med fördel handhas av militärt be- fäl med viss psykologisk skolning, i

medför också ökade krav påkvalifice- rad lärarpersonal. För närvarande är denna till sin sammansättning mycket skiftande. Där förekomma befäl i olika grader med högst varierande skolning på området, lärare från läroverk, semi- narier,- folkhögskolor och folk-skolor samt i någon utsträckning fackpsykolo- ger med' militärpsykologisk inriktning. Hittills vunna erfarenheter Synas peka -i den riktningen," att— undervisningen åt-

främsta rummet officerare vilka erhållit psykologisk utbildning vid krigshögf skolorna. Anledningen härtill torde vara att den psykologiska och pedagogis- ka befälsutbildningen för att vara, till verkligt gagn måste intimt samordnas med befälsutbildningen i övrigt och den praktiska trupptjän—sten. En från.

• Sida 84
•  Original

Förslag till utbildningsplaner i psykologi och pedagogik 1. Utbildningen 'till och som officer

Stadium Ämnen Timantal Gruppchefsskola Psykologiska synpunkter på ledarskap i mindre 10 ; (motsv) grupper och det lägre befälets disciplinproblem. Plutonchefsskola Sinnesorganen såsom militärt betydelsefulla in- (motsv) strument, Psykologiska synpunkter på inlärning och inöv- ning. Arbetseffektivitet och trötthet. 30 Ledarskaps- och disciplinfrågor (utöver tidigare kurs). Personliga anpassningsproblem under militär-

tjänsten. Truppcns reaktioner under strid.

Personlighetens utveckling; individuella olikheter; personlighetsstörningar. Kånslolivcts psykologi. Individ och grupp; gruppens sammansättning och 20 sätt att verka. Tillämpning av ovanstående på konkreta anpass- nings- och personalbehandlingsproblem. Psykologisk krigföring. Undervisningsmetodik. 10

1. kadettåret

Personalurvalsmetoder. Inlårningspsykologi och trupputbildningsproblem. Ledarskapets psykologi. Personliga anpassningsproblem under militärtjäns- 40 ten samt ledarskaps- och disciplinfrågor i anslut- ning till konkreta problemfall.

2. kadettåret

Krigspsykiatri. Officersskola Repetition av tidigare utbildningsstadiers kurser. 10 (motsv) Vårnpliktsålderns psykologi med särskild hänsyn

till anpassnings- och disciplinprohlem. Truppens reaktioner under strid. Åtgärder att förebygga psykiska krigsskador. 20 Personalurvalsmetoder. Explorationens teknik och psykologi. Psykologiska synpunkter på betygsättning och per- sonalbedömning.

Anm. Utbildningen under de båda kadettåren bör nära samordnas inbördes. Detaljanvis- ningar böra förebygga dubblering.

teoretisk undervisning kan meddelas.

de vardagliga tillämpningsproblemen En utvecklingslinje vore här att inrätta avskuren, alltför teoretiskt hållen un- dervisning är varken ägnad att väcka elevernas intresse eller att hjälpa dem i konkreta personalbehandlings- eller ut- bildningsproblem, åtminstone på tidi- gare stadier. Civila fackpsykologer ha sin funktion på högstadiet, där en mer

ett för de militära högskolorna och ev. krigsskolorna gemensamt lektorat i mi- litärpsykologi. Utredningen har kommit fram till att de i tablå på sid. 86 'an- givna kvalifikationer skulle kunna vara lämpliga för lärare på olika stadier,

• Sida 85
•  Original

Stadium Ämnen Timantal Korpralskola : Gruppchefsskola (motsv) 10 Furirskola : Plutonchefsskola (motsv) 30 Uoffskola Personlighetsutvecklingen; individuella olikheter;

personlighetsstörningar.

Känsiolivets psykologi. lndivid och grupp; gruppens sammansättning och sätt att verka. Ledarskapets psykologi. 40 Tillämpning av ovanstående på konkreta anpass- nings- och personalbehandlingsproblem. Personalurvalsmetoder. Krigspsykiatri. Psykologisk krigföring. Undervisningsmetodik. 10

dock utan att man enligt utredningens mening bör vara helt bunden av dessa krav vid valet av lärare.

Vid övervägandet av de militära psy- kologilärarnas kvalifikationer ha vi funnit att en speciell kurs för dessa i hög grad är erforderlig. Utredningen har också förutsatt tillkomsten av en sådan i ovannämnda krav på på lärar- personalen.

Då det knappast kan beräknas vara möjligt att frigöra lämpligt befäl för ge- nomgång av sådan utbildning under längre tid än 3 a 4 veckor, bör den tänkta kursen koncentreras till en för- djupad genomgång av det kunskaps- stoff som skall behandlas i de grund- läggande befälsskolorna. Huvuddelen av tiden bör ägnas åt arbete i mindre stu- die- och diskussionsgrupper, där lämp- lig kurslitteratur genomgås och per—so- nalbehandlingsproblem framläggas och diskuteras. Orienterande förläsningar gemensamma för hela kursen böra även i viss utsträckning ifrågakomma. Störs- ta utbytet av kurstiden skulle sanno- likt vinnas genom internatförläggning av kursen i likhet med exempelvis arméns lärarkurser på Gripsholm. Själv-

fallet kan en kurs av detta omfång ej ge mer än en högst elementär psykolo- gisk utbildning men sannolikt ändå vara tillräcklig för lärare på lägre ut- bildningsstadier.

Eleverna böra besitta omfattande trupperfarenhet, varför i första hand kaptener och äldre löjtnanter (med offi- cersskola) böra ifrågakomma. Kom- mendering till kursen bör vara frivillig så att endast därför intresserade offi- cerare erhålla utbildningen i fråga. Man bör eftersträva att vid varje för- hand, där befälsutbildning innehållan- de psykologi- och pedagogikundervis— ning bedrives, ha tillgång till ett par officerare som genomgått denna lärar- kurs. En ärlig kurs på 30—40 elever skulle relativt snabbt få fram och vid- makthålla denn—a standard.

Kursernas närmare uppläggning och organisation böra handhas av det av utredningen föreslagna militärpsykolo- giska institutet.

3. Läroböcker och andra hjälpmedel för undervisningen

Arméns officersutbildningskommitté har i sitt betänkande redogjort för läro-

• Sida 86
•  Original

Förslag till lcvalifikatio'nskrav för lärare i psykologi och pedagogik vid militära skolor.

Stadium Kvalifikationer

Gruppchefsskola (motsv.), plu— tonchefsskola (motsv.), korpral- skola, furirskola

Officer med speciell kurs för militära lärare i psy- 1 kologi och pedagogik eller med psykologiutbild— & ning vid krigshögskola. )

Officer med ovannämnd kurs samt teoretisk ut- bildning av minst motsv. omfång som nuvarande speciella kurs vid krigshögskolan eller för upp- giften lämplig akademiker. Speciallärare åtmins- tone i personalurvalsmetoder, exploration och krigs- psykiatri.

1. och 2. kadettåret, underoffi- cersskola, officersskola

Högskola, speciella kurser

ning. Huvudsakligen speciallärare med akademisk utbild—

boksfrågan fram till 1946 (3/108—109). Kommittén föreslog även utarbetandet av en särskild lärobok för plutonchefs- skolorna. I en av T. Husén författad bilaga till 1945 års militärutrednings betänkande (4/288) beröres också läro- boksfrägan. Han föreslår att den ameri- kanska handboken >Psychology for the armed-services» (8) skall utges i en eft-er svenska förhållanden anpassad upplaga. Denna bok på originalspråket användes nu vid krigshögskolan. Förslagen ha hittills resulterat i en 1947 utgiven »Lärobok i psykologi för arméns plutonchefsskolor» författad av E. Bjelfvenstam, T. Husén och S.-E. Henricson (6). Boken utkom 1949 i för- bättrad och utvidgadupplaga under titeln »Lärobok i militärpsykologi» (7). Man har vid omarbetningen eftersträvat att ge boken en fastare anknytning till den militära verksamheten, vilket t. ex. på ett förtjänstfullt sätt skett i re- dogörelsen för krigsneuroser och själs- liga abnormreaktioner. Kapitlet om »Ögat och örat som militära instru- ment» skulle dock säkerligen vinna på att förses med lämpliga illustrationer. Framställningen i kapitlet om »Ledar— skapets psykologi» torde- ej på. alla

punkter göra rättvisa åt en mera modern socialpsykologisk uppfattning om dessa frågor. Även exemplifieringen skulle här vinna på en översyn. Boken använ- des även på andra stadier än det den ursprungligen varit avsedd för. Det kan också ifrågasättas,'om boken ej lämpar sig bättre för ett något högre stadium. För den pedagogiska delen av under- visningen finnes dessutom arméns nya pedagogiska anvisningar (2).

För flygvapnet fastställdes 1948 ett kompendium i pedagogik (16). — Vid marinens militärsociala detalj utarbeta— des 1950 (omarbetad upplaga 1951) ett kompendium i människokunskap (15), avsett för marinens un-derbefälsskolor. Det ansluter i sina grundläggande psy- kologiska delar till den av US Naval academy 1949 utgivna kadetthandboken »Naval leadership» (18). Som lärobok för eleverna själva torde den också lämpa sig tidigast på kadettstadiet. Nu är den närmast avsedd som lärarhand- bok i un'derbefälsskolorna.

Försvarets brevskola har under de senaste åren utgivit en kurs i »Psykolo- giens grundfrågor» av Alf Ahlberg (1) och en kurs i >Ungdomspsykologi» av T. Husén (12). En krigspsykologiskt be-

• Sida 87
•  Original

tonad kurs'av finländaren IK. von Fieandt är under förberedelse. Dessa kurser nå företrädesvis det redan ut- bildade befälet.

På civilt håll ha bl. a. utkommit »Handbok i psykologi», redigerad av D. Katz (13) samt »Människan och arbe- tet» (23) under redaktion av G. Wester- lund. Delar av dessa arbeten utgöra kurslitteratur vid krigshögskolan. Här må också hänvisas till det kända stan- dardverket på detta område »Psykolo- gisk pedagogisk uppslagsbok» " (19).

Läroboksfrågan har sålundagjort vis- sa framsteg under de senasteåren. Fortfarande saknas emellertid en till- räckligt lättfattlig och praktiskt beto- nad lärobok för-tidiga stadier av ut- bildningen. För dessa bör finnas en bok ..rik på konkreta exempel, [gärna trevligt illustrerad. Den bör ha till syfte att hos befälet tidigt grundlägga förståelse för individen och väcka in- tresse för de psykologiska sidorna av befälsutövningen snarare än att ge nä- gon teoretiskt väl underbyggd männi- skokunskap. Den synes i första hand böra behandla ledarskaps- och anpass— ningsfrågor, krigets psykologi, inlär- ningspsykologi, delar av känslolivets psykologi, sinnesorganens funktions- sätt samt arbetspsykologiska frågor. Till utgångspunkt tages lämpligen stridens psykologi som ger en god bakgrund till disciplin- och ledarskapsproblemen.

Även film och bildband böra kunna tas i psykologi-undervisningens tjänst. Filmer om krigsneuroser och deras be-

handling, personalurvalsmetoder, ut- bildningsmetoder m. m. finnas inspela- de. Även mer teoretiskt betonade äm- nesdelar ha blivit illustrerade på film bl. a. genom "Unesco. '

Det militärpsykologiska organ som föreslås, bör få till uppgift att befordra utvecklingen när"det gäller läroböcker och andra pedagogiska hjälpmedel för försvarets psykologi-undervisning, och därvid torde en lösning av läroboksfrå- gan för lågstadiet efter de linjer Som vi skisserat vara särskilt angelägen.

4. Undervisningsmetoder.

Psykologiundervisningen torde— för närvarande i rätt Stor utsträckning be'- drivas i föreläsningens form. I och med att lämpliga läroböcker efterhand till- komma, möjliggöres också en ökad an- vändning av sådana utbildningsmeto- der som kräva mer aktivt deltagande från elevernas sida, vilket utredningen finner i hög grad önskvärt. I synnerhet torde arbete i relativt små diskussions- och studiegrupper, där så är möjligt med hänsyn till lärartillgängen, vara en gynnsam form för denna. utbildning. Goda resultat med denna undervis- ningsform ha vunnits vid krigsskolan. Konventionella lektioner med kunskaps- kontroll som framträdande inslag tor'de ej som regel vara lämpliga på detta om— råde. En påverkan av elevernas allmän- na inställning till personalbehandlings- problemen torde oftast vara viktigare än kunskapsinhämtandet såsom sådant.

E. Sammanfattning av utredningens förslag

Vi ha i detta kapitel behandlat dels psykologiens användning i samband med en effektivisering av. den militära

utbildningen, dels utbildningen av be- fälet i psykologi och pedagogik. I den förstnämnda frågan ha vi fun-

• Sida 88
•  Original

nit starka skäl tala för att psykologisk expertis mer än vad som nu är fallet tas i anspråk för rådgivning i metod- frågor inom försvarets utbildning—sverk- samhet. Denna rådgivning bör grundas dels på den pedagogiska psykologiens samlade resultat, dels på originalforsk- ning i försvarets regi. I samband här- med har frågan om betygsättningsmeto- der diskuterats och befunnits förtjäna stor uppmärksamhet från militärpeda- gogiskt håll.

När det gäller den militärpsykologis- ka utbildningen av befälet har utred- ningen sökt uppställa vissa allmänna riktlinjer för denna utbildnings omfatt- ning på olika utbildningslinjer och sta- dier, föreslagit kurser för militära lä- rare på detta område samt givit syn- punkter på läroböcker och utbildnings- metoder.

CITERAD LITTERATUR

1. Ahlberg, A.: Psykologiens grundfrågor. Brevkurs utgiven av Arméns brev- skola 1947.

2. Allmänna utbildningsbestämmelsar för armén del II: Pedagogiska anvis- ningar 1951.

3. Betänkande med förslag rörande offi- cersutbildningen inom armén mm avgivet av Arméns officersutbild- ningskommitté. SOU 1946: 38. Stockholm 1946.

4. Betänkande och förslag angående för— hållandet mellan befäl och meniga inom krigsmakten mm avgivet av 1945 års militärutredning. SOU 1946:75 . Stockholm 1946.

5. Betänkande rörande gruppchefsutbild- ningen och därmed sammanhäng- ande frågor. SOU 1951: 57. Stock- holm 1951.

6. Bjelfvenstam, E., Husén, T. & Hen- ricson, S.-E.: Lärobok i psykologi för arméns plutonchefsskolor. Lund 1947. 7. —, — & -——: Lärobok i militärpsyko- logi. Lund 1949.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

17.

18.

19.

20.

21.

22.

23.

the armed services. Washington 1945.

Bray, C. W.: Psychology and military proficiency. Princeton 1948. Dunlop, ]. W.: Bio-mechanics. l: Hand- book of applied psychology vol. 1 utgiven av D. H. Fryer & E. R. Henry. New York & Toronto 1950. Hovland, C. I., Lumsdaine, A. A. & Sheffield, F. D.: Experiments on mass communication. Studies in social psychology in world war Il, vol. 3. Princeton 1949.

Husen, T.: Ungdomspsykologi. Brev— kurs utgiven av Försvarets brev- skola.

Katz, D. (red.): Handbok i psykologi. Stockholm 1950.

Kemp, E. H. & Johnson, A. P. (red.) : Psychological research on bombar- dier training. Army air forces avia- tion psychology program, research report no. 9. Washington 1947. Kompendium i människokunskup vid marinens underbefälsskolor ut— givet av marinens militärsociala detalj (stenc). Kompendium i pedagogik för flyg- vapnet, fastställt genom fo nr B 53/1948 (stenc). Miller, N. E. (red.): Psychological re- search om pilot training. Army air forces aviation psychology pro— gram, research report no. 8. Wash- ington 1947. Naval leadership prepared at the Uni- ted States naval academy. Anna- polis 1949.

Psykologisk pedagogisk uppslagsbok del 1—4. Stockholm 1943—1946. Trankell, A.: Den elementära flyg- ningens grundkomponentcr. Före- drag vid andra nordiska psykolog-

mötet i Göteborg 1950.

Vernon, P. E.: The structure of hu— man abilities. London & New York 1950.

Vernon, P. E. & Parry, J. B.: Person- nel selection in the British forces. London 1949.

Westerlund, G. (red.): Människan och arbetet, vol. 1. Kristianstad 1950, vol. 2. Kristianstad 1951.

• Sida 89
•  Original

V. PSYKOLOGIENS MEDVERKAN VID

UTFORMNING AV UTRUSTNING, ARBETS- METODER OCH YTTRE ARBETS- BETINGELSER

A. Inledande översikt

1 de närmast föregående kapitlen har utredningen behandlat psykologiens bi- drag till att effektivisera urval och ut- bildning av den militära personalen. Men även vid utformning av utmatning, arbetsmetoder och arbetsbetingelser med sikte på maximal effektivitet be- höva psykologiska synpunkter beaktas. Detta sker självfallet i viss mån även utan den vetenskapliga psykologiens medverkan, men då snarast på intuitiv väg, vilket inte alltid borgar för tillför- litliga lösningar av problemen.

Den gren av psykologien, som här skall behandlas, studerar hur arbetet bör utformas för att underlätta männi- skans anpassning till dess psykiska krav. Den gränsar mot olika delar av den tekniska forskningen, särskilt ar- betsstudierna, och mot arbetsfysiolo- gien, vilken studerar människans an— passning till arbetets fysiska krav. Ut- tryck för an-knytningen till dessa andra forskningsgrenar finnas i många av de namn som denna tämligen nya gren inom den tillämpade psykologien har fått i de anglosaxiska länderna. »Psy- chotechnology», »human engineering» och »bio-mechanics» markera alla an- knytningen till ingenjörskonsten, de

båda senare dock utan att trycka på specifikt psykologiska utan på allmänt mänskliga eller biologiska aspekter. Andra namn framhäva mera den psy- kologiska inriktningen, såsom »psycho- logical problems in equipment design», »applied experimental psychology», >applied psychopbysics». Från tyskt håll komma beteckningar som objekts— psykologi och objektspsykoteknik. Nå— gon stabilisering på namnområdet har ännu ej inträtt, och flertalet benäm- ningar täcka i realiteten ungefär samma innehåll (5/311). Ett något vidare bé— grepp är arbetspsykologi, som även in- nefattar urvalsmetoder och frågor som röra trivsel och arbetsmoral.

Vi skola i det följande behandla tre sidor av arbetspsykologien, nämligen psykologiens medverkan vid utform- ningen av (1) utrustning, (2) arbets- metoder och (3) yttre betingelser för arbetet (yttre arbetsmiljö). Självfallet äro dessa problemområden intimt för— knippade med varandra liksom med de båda tidigare behandlade grenarna av den tillämpade psykologien, nämligen dess- medverkan vid urval och inlär- ning. Utvecklingen inom arbetspsykolo- gien torde gå mot ett enhetligt och

0

• Sida 90
•  Original

samtidigt angripande. av' arbetet 'ur samtliga ;eller flera av dessa synpunk- ter, en forskning centrerad kring män- -

niskan—maskinen som , funktionell en- het snarare än ensidig urvals- eller in-

lärnings- eller konstruktionsforskning." Denna tendens gör sig starkt gällande hos Bray i hans arbete »Psychology and military proficiency» (2), "där han ger en översikt över forskningsprojekt omfattande urvals-, utbildnings- och konstruktionsfrågor i anslutning till olika militärtekniska problem, t. ex. bombfällning.

Bland de grenar som skola behand-i las i detta kapitel, är konstruktions- forskningen den som går längst in på teknikens hävdvunna kompetensområ- de, men paradoxalt nog samtidigt den där de mest specifikt psykologiska iri- Satserna' presteras: Medan ingenjörs- konsten givit de tekniska synpunkterna en markerad övervikt vid konstruk- tionsarbetet och ofta överlåtit åt män- niskan—brukaren att anpassa sig efter en given teknisk utformning, eller nöjt sig med att på intuitiv väg ta hänsyn till de psykologiska faktorerna, vill den

psykologiska konstruktionsforskningen på ett vetenskapligt systematiskt sätt föra in. psykologiska synpunkter redan på konstruktionsstadiet. och låta maski- nen även anpassasig efter brukarens förutsättningar. Härvid komma experi- mentalpsykologiens metodik och resul- tat till användning i långt större ut- sträckning än tidigare skett i praktiska sammanhang. _ När det gäller arbets- metod'ernas utformning skiljer sig psy- kologiens bidrag ej lika kraftigt från teknikens, här närmast tids- och arbets- studieteknikens, och psykologien har

”åtminstone" hittills färre originella bi-

drag att uppvisa på detta område än på det föregående", även om 'det skulle kun- na verka, som om det läge närmare till hands för psykologien att studera män- niskan-s arbetssätt änutfor-mningen' av de maskiner hon skall bruka. I fråga om de yttre arbetsbetingelserna är gräns- dragningen i gengäld» särskilt *svår när det gäller att skilja mellan arbetspsyko- logi och arbetsfysiologi. Ungefärtsam- ma miljöfaktorer studeras och relateras ofta till samma effektivitetskriterier av både—psykologer och fysiologer.

B. Konstruktion av utrustning

1. Forskningsområden

Den psykologiska konstruktionsforsk- ningen gjorde synnerligen stora fram- steg under det senaste världskriget, framför allt i Förenta staterna. Den snabba utvecklingen inom området sammanhänger med den stegrade kom- plexiteten hos den apparatur som den militära personalen har att betjäna. Ju större krav apparaturen ställer på operatören, dess viktigare är det att känna gränserna för dennes förmåga Och med hänsyn till denna begränsning

tillvarata de fördelar som en viss ut- formning har framför en annan.

Det amerikanska arméflyget gick i spetsen för utvecklingen av den till- lämpade experimentalpsykologien. I re- dogörelsen för arméflygets konstruk- tionsforskning anger P. M. Fitts (8/7— 10) fem typer av problem som syssel- sätta forskaren på detta område.

1. Konstruktion av signal- och visarsystem (display sy- stems) med hänsyn till varseblivnings- psykologiska faktorer. Hit höra sådana

• Sida 91
•  Original

frågor som förmågan” att under (olika förhållanden urskilja olika typer av sin- nesintryck (ljus,: ljud etc.), olika in-

trycks förmåga (att fånga uppmärksam— '-

heten (särskilt aktuellt för varnings- signaler), faktorer söm påverka instru- mentskalors läslighet faktorer som påverka orienteringen i rummet samt inflytandet av yttre fak- torer på var'seblivningen såsom syre- brist, acceleration, ning (8/22—33). 2. Konstruktion av regle- r i n g 5- (control systems) med hänsyn till mo- toriska faktorer. Hit höra sådana frågor»- som lemmarnas förmåga att intaga fixe- ._.._ handling. rade lägen i olika riktningar från krop- pen och förmågan att avpassa riktning, " omfång och tryck hos skilda typer av

rörelser (8/36—37) .

3. Fastställande av gränser för den mänskliga tionsförmågan i olika avse.- e n de n. Sådana problem uppstå vid konstruktion av ny apparatur som kan visa sig ställa orimliga krav på opera— tören eller ge onödigt fina utslag i för- hållande till operatörens förmåga att utnyttja den. De undre prestationsgrän- serna äro av betydelse för förebyggan- det av olycksfall.

4. Utrustningens förmåga att bli accepterad av dem som skola bruka den.Här komma så- dana synpunkter in som att utrustning- en skall vara bekväm samt att dess bru- kare skall _känna förtroende för den (särskilt viktigt i fråga om säkerhets- anordningar) och vara stolt över att få begagna den.

5. Sammanställanlde av sig— nal- och rwegleringssystem till större enheter med hänsyn till olika operationers inbördes följd,

och tolkbarhet,”

trötthet och spän-

och styranordningar,

presta-V

uppmärksamhetsfördel- ning. samverkan mellan flera operatö- rer o. dyl. '

Bland dessa problenityper kan nr 3 (prestationsgränserna)v* betraktas som ett specialfall av någon,-av de båda förs- ta problemkretsarnå. Den sistnämnda typen (sammanställande till större en- heter) är en kombination av .de båda första. Problemen under mom. 4 före- träda en helt' annan aspekt än de öv- riga och ha den subjektiva tillfreds- ställelsen snarare än de objektiva pre- stationerna som förstahandskriterier. — I det följande skall utredningen ge exempel på konkreta problem från några av dessa områden och deras be-

2 Exempel på metodik och behand- lade problem .. ..

Forskningsresultaten på objektspsy-

_ kologiens område återfinnas i sådana

arbeten som Chapanis, Garner & Mor- gan: »Applied experimental psycholo- gy» (3), där de viktigaste resultaten av såväl militär— som industripsykologisk forskning på området äro föredömligt framställda, i den mån de varit fri- släppta för publicering. En något kor- tare framställning författad av Fitts finns i en nyutkommen experimental- psykologisk handbok (9). Det ameri- kanska arméflyget har ägnat den sista delen av sin serie av rapporter över psykologisk forskning (nr 19) åt »Psy- chological research on equipment de- sign» (8), varur ovan redovisade indel- ning av problemen har hämtats. Den amerikanska marinen har genom »Office of naval research» understött samman— ställandet av en »Handbook of human engineering data for design engineers» (10), som innehåller grundforsknings- resultat om varseblivning, motorik

• Sida 92
•  Original

Typ 1—3

Procent fel på 11.7 lm fot eller mer & 17.4 Tolkningstid 7.1 ! sek. 7.5

2. Förekomst

Den hittills mest omfattande social- psykologiska forskningen med enhetlig ledning och syftning ägde under kriget rum inom den amerikanska armén. En forskningsavdelning inom arméledning- en-s »Information and education divi- sion» företog inemot 250 fältundersök- ningar, flertalet av attitydundersök- ningstyp, och ett stort antal socialpsy- kologiska experiment. Medan kriget på- gick publicerades resultaten i en serie periodiska meddelanden, »What the soldier thiuks», som gjorde det möjligt för de militära cheferna att följa atti- tydutvecklingen och reaktionerna hos truppförband-en. Efter kriget ha under- sökningar av mera allmänt intresse pu- blicerats i ett samlingsverk, »Studies in social psychology in world war II», vol. 1—4 (6—9). I de båda första volymer- na under den gemensamma titeln »The American soldier» behandlas huvudsak- ligen fältundersökningar rörande an- passningen hos soldaterna (vol. 1: Ad- justment during army life, vol. 2: Com- bat and its aftermath). I den tredje volymen behandlas experimentella un- dersökningar rörande informations-, propaganda- och bildningsverksamhet (vol. 3: Experiments on mass commu- nication)». I den fjärde slutligen, som

• Sida 99
•  Original

avviker från de övriga, eftersom den nästan helt ägnas åt undersökning-stek- niska frå-gor, diskuteras mätnings- och prognosproblem (vol. 4: Measurement and prediction). Som en efterskrift har utkommit en samling uppsatser, där olika författare söka dra ut konsekven- serna av arméforskningen för social- psykologisk och sociologisk teoribild- ning (4).

I Sverige har den socialpsykologiska forskningen inom försvaret hittills haft formen av attitydundersökningar. Fyra större sådana ha utförts.

I mars 1945 gjordes under ledning av N. A. Liljedahl en attitydundersökning av omkring 10.000 värnpliktiga inom marinen, till största delen sådana som voro inkallade till beredskapstjänst. Vissa preliminära resultat ha publice- rats i 1945 års militärutrednings betän- kande (1/286).

I januari 1946 utfördes under ledning av T. Husén åt nyssnämnda kommitté en undersökning av 4.409 värnpliktiga tillhörande 1944 års klass vid tio armé- förband. Resultaten återfinnas i militär- utredningens betänkande (1/230—285).

1947 gjordes inom arméledningen av T. Husén en undersökning av den akti- va befälspersonalen. Sammanlagt del- togo 1.328 befäl i graderna kapten— furir vid tretton arméförband. Resulta— ten ha publicerats i Officersförhunds- bladet (3).

I oktober 1950 utförde personalbe- handlingsutredningen en attitydunder- sökning av 495 befäl i graderna kapten —furi.r och 4.477 lägre underbefäl och meniga, till större delen inkallade till krigsförbandsvisa repetitiousövningar vid tio arméförband. Efter en prelimi— när rapport i mars 1951 redovisas resul- taten i bilaga till detta betänkande.

Slutligen kan nämnas, att en serieun- dersökning över trivselutvecklingen un-

der värnpliktstjänstgöringcn i januari 1952 inletts vid flottan. Avsikten är att följa ett par kontingenter värnpliktiga under deras tjänstgöring och mäta deras anpassning och inställning vid uppre- pade tillfällen under tjänstgöringen.

3. Resultat

I det följande ha några exempel på problem och forskningsresultat inom den militära socialpsykologien samman- ställts. En viss uppdelning efter prob- lemkretsar har försökts, men över- gång—sformerna äro många, vilket gör gränserna något flytande.

Det bör i detta sammanhang starkt understrykas, att syftemålet med atti— tydundersökningar är att fastställa folks reaktioner, åsikter och attityder och icke att göra något slags omröstning om hur förhållandena under militärtjänsten skola ordnas. Ej heller kan man räkna med att skapa sig någon objektiv bild av de yttre förhållanden, på vilka folk reagerar. Syftemålet är helt enkelt att skaffa sig en så sann bild som möjligt av folks reaktioner.

Anda och gruppmoral

Ett centralt begrepp som sammanfat- tar en rad icke-tekniska aspekter på ett förbands stridsduglighet är det engelska »morale», som avser samverkan inom en grupp och strävan att nå ett visst gemensamt mål, i detta fall det som upp- ställts av den militära ledningen. Hos oss motsvarar uttrycket närmast be— greppet »anda», och vi komma i det föl- jande att bruka denna beteckning om- växlande med beteckningen »gruppmo- ral».

Andan eller gruppmoralen är själv- fallet ett viktigt undersökningsobjekt för den militära socialpsykologien, och en stor del av den forskning som före—

• Sida 100
•  Original

ligger kan sägas gruppera sig omkring detta. Den grundläggande frågeställ- ningen är: vilka faktorer äro av bety- delse .för andan?

Personalbehandlingsutredningen ställ- de i sin undersökning (sid. 243) ungefär denna fråga till befäl och manskap. Be- dömningen skulle avse faktorer som skapa anda och disciplin. Bland ett an- tal givna faktorer som skulle betygsät- tas efter inbördes vikt fingo följande en mycket framskjuten ställning i alla huvudgrupper av materialet:

Befälets personliga omtanke om trup-

pen Ömsesidigt förtroende Yrkesskicklighet hos befälet Befälet framhävde dock kraftigast:

Personliga egenskaper hos befälet och Förmåga has befälet att göra sig åt-

lydd. Båda kategorierna, här dock manska- pet starkast, betonade även betydelsen av »laganda». Manskapet tenderar att trycka mest på sådana moment som in- nebära någon form av samverkan, kon— takt eller kommunikation mellan befäl och manskap, medan befälet starkare framhäver betydelsen av befälets per- sonliga insatser. Självfallet utgöra sva- ren mer ett uttryck för med den mili- tära ställningen varierande subjektiva värderingar än ett objektivt fastställan- de av olika faktorers betydelse. Vi kom- ma emellertid att finna stöd för den höga värderingen av ledar— och befäls egenskaperna i andra undersökningsre- sultat.

Andan eller gruppmoralen är en kol- lektiv företeelse och som sådan svår att göra till föremål för mätning. Man kan, som i utredningens egen undersökning, låta medlemmarna av en grupp bedöma andan inom gruppen. När man vill göra jämförelser mellan olika grupper, har emellertid en sådan bedömning den

nackdelen att någon enhetlig och ge- men-sam värderingsnorm ej finnes. Vid stora skillnader mellan olika gruppers bedömning av den egna gruppens mo- ral, och om skillnaderna gå igen i olika personalkategoriers omdömen, kunna gruppmedelvärdena dock med viss till- försikt begagnas som ett slags index på gruppmoralen.

Ett exempel på denna metodik vid undersökning av ledaregenskapernas betydelse för moralen kan hämtas från den amerikanska armén (fi/3861”). Man lät bataljons- och kompaniofficerare samt de värnpliktiga själva bedöma an- dan inom kompaniet i 34 kompanier tillhörande Army service forces (under- hållstjänst). De sex mest positivt be- dömda resp. de sex minst positivt be- dömda kompanierna uttogos och järn- fördes med avseende på procenten värnpliktiga som uttryckt sitt gillande av förhållandena inom kompaniet i 15 olika avseenden. I 77 av 90 (6x15) möj- liga fall hade två tredjedelar eller mer av manskapet inom kompanier med god anda uttryckt sitt gillande. Bland kompanierna med mindre god anda förekom endast i 12 av 90 möjliga fall denna andel positivt inställda bland manskapet. Den kraftigaste differentie- ringen mellan de båda grupperna av kompanier åstadkoms av följande fak- torer:

Officerarna intresserar sig för

sina män ((i—_D)1 Officerarna förstår sina mäns behov (6—0)

1 Siffrorna inom parentes ange antalet kompanier med en positiv svarsfrekvens på lägst 67 % bland kompanierna med god resp. mindre god anda. 6—0 betyder såle- des att i alla de sex bästa kompanierna svarade minst två tredjedelar av manska- pet, att officerarna vid kompaniet intresse- rar sig för sina män, medan däremot fre- kvensen för detta svar ej nådde 67 % i något enda av de sex sämsta kompanierna.

• Sida 101
•  Original

3. Ovanligt skicklig i sin spec-ial- tjänst och kunnig i fråga om

47%

sin utrustning 25 4. Delar sina mäns faror 22 5. Tillgänglig för uppslag och

för personliga problem 22 6. Förmåga att upprätthålla dis-

ciplin 21 7. Opartiskhet 19 8. Entusiasm och ansvarskänsla 16 9. Stridserfarenhet 15

(+ ytterligare 23 »egenskaper» med 1 % eller högre).

Hos de dåliga ledarna nämndes föl- jande egenskaper oftast.

l. Brist på hänsyn till sina mäns

»Välfärd» 18 % 2. Ej skicklig i sin specialtiänst och mindre kunnig i fråga om sin utrustning 15 3. Försöker vinna personliga fördelar, opportunist 12 4. Oförmåga att upprätthålla disciplin 11 5. Brist på entusiasm och an- svarskänsla 11 6. Partiskhet 10

(+ ytterligare 22 »egenskaper» med 1 % eller högre). '

Ytterligare ett antal undersöknings- metod—er (analys av stridsskildringar m. m.) tillämpades. På grundval av de samlade resultaten kom man fram till fem bredare kategorier av ledaregen- skaper (10/186), nämligen

Initiativ och intresse för tjänsten Skicklighet i de tekniska sidorna av

yrket

Åsidosåttande av egen välfärd och

säkerhet Skicklighet i personalbehandling Vissa personlighetsdrag såsom lugn i

kritiska situationer, självförtroen- de, anspråkslöshet etc. Dessa faktorers inbördes vikt variera- de med verksamhetens syften och leda- rens ställning i den militära hierarkien (IO/52).

Ledaren identifieras ofta med verk- samhetens syften. Ett gott ledarskap kan bidra till att dessa syften accepteras av gruppen och att dess »moral» höjes. Men om syftena av olika skäl ej accep- teras, blir ledaren ofta syndabock för det system varmed han identifieras. Detta torde ofta gälla inom det mili- tära, där många värnpliktiga ha svårt att finna sig tillrätta i det kollektiva

• Sida 107
•  Original

tvång som de militära reglerna skapa för individen. Denna anpassningssvå- righet kommer till uttryck ej bara i all- männa omdömen om trivseln i militär- tjänsten utan påverkar också inställ- ningen till befälet, som övervakar reg- lernas efterlevnad och som överhuvud taget tenderar att identifieras med själ- va systemet. Detta torde vara en för- klaring till bl. a. de skillnader i fre- kvensen av positiva omdömen som befäl av olika kategorier har erhållit vid man- skapets hedömning av befälet ur olika synpunkter i utredningens egen under- sökning. Statbefälet—yrkesmilitärerna ha där blivit minst gynnsamt bedömda, det värnpliktiga befälet som nästan räk- nas till manskapets egen grupp har bli- vit mest positivt bcdömt (sid. 251). Man- skapets värderingar när det gäller le- daregenskaper är emellertid också mer likartade det värnpliktiga befälet—s än statnbefälets. Vissa andra omständighe- ter som antas ha påverkat resultaten i denna riktning diskuteras i redogörel- sen för attitydundersökningen. Ledarskapsfrågornva äro på många håll föremål för intensiv forskning. Främst förtjänar kanske den amerikan- ska marinens forskningsprogram att uppmärksammas. Nyligen har en serie rapporter över dess »research in human relations» under perioden 1945—50 pu- blicerats under titeln »Groups, leader— ship and men» (2). Man arbetar här bl. a. med sociometriska metoder för att fastställa samspelet mellan olika grupp—medlemmar och ledarens infly- tande på gruppens sätt att verk-a.

Reaktioner under strid

De psykologiska stridsreaktionerna blevo under andra världskriget föremål för omfattande forskning särskilt från amerikansk sida. I detta avsnitt skola

vi behandla vad man kan kalla de »nor- mala» stridsreaktionerna. Krigsneuroser och andra sjukliga avvikelser komma att beröras i nästa kapitel om klinisk— psykologiska frågor.

Ett viktigt problem på detta område är: hur förhålla sig stridsprestationer— na till tillförsikten till den egna för- mågan att uthärda kampen? Vi ha tidi- gare sett att kompanier med genom- snittligt hög tillförsiktsgrad också för- hållit sig mer gynnsamt med avseende på vissa objektiva, från de egentliga stridsprestationerna fristående moral- kriterier. Amerikanarna undersökte även sambandet mellan attityder på ett tidigt utbildningsstadium och omdömen om stridsprestationer under invasionen i Europa (7/30—41). De som bedömdes ha utfört stridsprestationer över ge- nomsnittet hade också i medeltal sva- rat ur militär synpunkt mer tillfreds- ställande på följande frågor:

Om ni sändes i verklig strid efter ett års utbildning, hur tror ni att ni skulle klara er? Är ni någonsin ängslig för att bli sårad i strid innan kriget är över? Hur tror ni det skulle kännas att döda en japansk soldat resp. en tysk soldat?

Vi ha i detta resultat ett belägg för at- titydern-as prognostiska värd-e ej blott på det kollektiva planet, om också för- utsägelserna i det individuella fallet na- turligtvis äro behäftade med fel i viss utsträckning.

Fruktan kan göra soldaten ineffektiv på slagfältet. För att nedbringa dess verkningar sökte amerikanarna förutom genom bortgallring av individer med bristande psykisk motståndskraft och genom realistisk drillmässig utbildning inplanta den uppfattningen .hos solda- terna att fruktan var en naturlig, bio-

• Sida 108
•  Original

logiskt djupt rot-ad och icke skamlig reaktion på livshotande situationer, men att dess verkningar voro överkomliga och att riskerna alltid tenderade att verka större än vad de faktiskt voro. Man utvecklade en tolerant inställning mot symtom på extrem fruktan och upp- muntrade diskussion av dessa problem soldaterna emellan. Detta anses ha haft en mentalhygienisk betydelse och mins- kat frekvensen av allvarligare neuros- fall i jämförelse med första världskri- get, då symtomen däremot undertryck- tes (7/196—207). _— Den extrema form av fruktan som masspaniken utgör tycks ha varit betydligt mindre vanlig i det senaste världskriget, sammanhängande bl. a. med att man stred ensam eller i smågrupper, varvid underlaget för masseffekter saknas.

På grundval av soldaternas beskriv- ning av symtom på fruktan gjorde man upp en symtomskala som gav ett slags mått på intensiteten ien individs rädsla. Symtom—antalet enligt denna måttskala visade sig stå i tydligt samband med olika tillförsiktsmått före och under striden. Av dem som rapporterade ett ringa antal symtom (0—1) svarade 56 % att de hade rätt gott självförtroende innan de gick ut i strid första gången mot endast 38 % bland dem med många symtom (6—9). Soldaterna med få sym- tom angåvo i 46 % att deras självkänsla ökades med ytterligare stridserfarenhet mot 17 % bland dem med många sym- tom. Liknande skillnader gällde ifråga om självförtroendet att leda trupp i strid (7/225). Veteranerna förordade starkt realistisk stridsträning under eld.

Det rådde stora skillnader mellan oli- ka vapens förmåga att framkalla fruk- tan, och förskjutningar i uppfattningen om de olika vapnens verkan inträffa- de också med ökad stridserfarenhet. Fruktan för flyganfall tycktes sjunka

med ökande stridsvana, medan däremot fruktan för artilleriet växte. Fruktan stod ej alltför starkt i samband med de faktiska riskerna, utan den varierade också tydligt med ljus- och ljudeffekter, oviss väntan på nedslag utan att kunna vidta motåtgärder o. d. (7/231—241).

Ökande stridserfarenhet verkade åt- minstone ej bland manskapet inom in- fanteriet avtrubbande på fruktan, utan fruktan tenderade snarare att stiga en- ligt männens egen beskrivning (7/71). Inom flyget kunde man konstatera hur stridsviljan avtog med ökande antal bombningsföretag (7/368—369).

Såsom faktorer som bidrogo till att minska fruktan nämnde man inom fly- get oftast förtroende för utrustning, kamrater och överordnade, effektiv verksamhet för att lätta spänningen och kamratlig samvaro under prat och skämt (IO/132 f). Man sökte också över- huvud stärka moralen inom flygplans- besättningarna genom att vid deras sammansättning ta hänsyn till vän- skaps- och förtroendeband, som ti— digare påvisats genom sociometriska undersökningar (5/455 f). Inom in- fanteriet uppgav man oftast att bön liksom tankar på kamraterna hade va- rit till god hjälp i svåra situationer. Hatkänslor mot fienden och tankar på krigsmålen spelade inte på långt när samma roll (7/174—175). På en fråga om vad männen ansågo som det vikti- gaste motivet för att hålla ut och göra sitt bästa svarade 39 % att det var att få slut på »eländet» och 14 % solidari- tet mot gruppen. Officerarna bedömde det vara främst ledarskap och disciplin som höll uppe soldaterna (19 % mot 1 % i deras egen bedömning) samt soli— daritet och pliktkänsla (15 % vardera). De ideologiska faktorerna tycktes spela en mycket underordnad roll. _ Detta resultat kan självfallet ej utan vidare

• Sida 109
•  Original

' l l l l l l l 1 | ! v

. ! i &

antas gälla länder med annan samhälls- struktur eller länder som ha kriget in- om sina egna gränser. Överhuvudtaget måste man vara mycket försiktig vid överflyttningen av resultat på detta om- råde från en miljö till en annan. Denna reservation gäller samtliga de referat från utländska undersökningar som här ha lämnats.

4. Användning

De undersökningsresult'at på den mi- litära socialpsykologiens område som återgivits i föregående avsnitt ha fram- för allt ett allmänt informativt värde. När de framkommo och redovisades se- parat för olika förband, kunde de emel- lertid också ge underlag för moral'be- främjande ingrepp. Några undersök- ningar företogOS i direkt syfte att för- utsäga reaktionen på administrativa åt- gärder, och vi skola här i korthet refe- rera ett par sådana, fortfarande ur den rika källa som »American soldier»-un- dersökningarna utgöra.

När det började bli aktuellt att för- bereda truppernas demobilisering och hemförlovning, diskuterades olika alter- nativ inom arméledningen. Man kunde hemförlova trupperna förbandsvis, men då skulle stora orättvisor uppstå mot veteraner i kvarvarande förband. Man kunde också hemförlova individuellt, men det var svårt att få rättvisa urvals- grunder även vid detta förfaringssätt. Man beslöt att låta soldaterna själva gradera olika faktorers vikt för priori- tetsrätt till hemförlovning och åstad- kom på så sätt ett system, som tämligen allmänt accepterades av soldaterna och medförde relativt små olägenheter i form av försämrad anda hos kvarvaran- de i förbanden, trots att det vid själva genomförandet uppstod vissa svårighe- ter (7/520—548)l. Man skapade med ut-

gångspunkt från den av soldaterna be- dömda angelägenhetsordningen ett po- ängsystem så beskaffat att soldaterna själva kunde beräkna sin poäng och jämföra den med de officiellt fastslagna poänggränserna för hemförlovning. Angelägenhetsordningen såg ut på föl- jande sätt (7/526):

1. Män som har varit längst i aktiv fronttjänst

2. Gifta män med barn

3. Män som har varit borta från Ame- rika längst

4. Män som har varit i armén längst

5. Män över 35 år

6. Män på nyckelposter i civil industri.

Andra prognosproblem gällde rea-k- tionerna hos truppen omedelbart efter stridshandlingarnas upphörande i Euro— pa och yrkes- och studieplanerna efter hemförlovningen. I det förra fallet gjorde man upp omfattande promemo- rior över vad som enligt socialpsykolo- gisk erfarenhet kunde väntas inträffa i fråga om soldaternas attityder: glädje och lättnad, iver — småningom otålighet — att komm-a hem, om för framtiden. sänkt anda hos förbanden, ovilja att förflyttas till Stilla havsfronten, aggres- sion mot de militära myndigheterna, minskande samhörighetskänsla med al- lierade trupper osv. I god tid gjordes ett program för motåtgärder upp. Efter- åt sökte man genom undersökningar följa hur prognosen slagit in. På det hela taget tycks den ha stämt, samtidigt som motåtgärde-rna minskade de nega- tiva effekterna (7/549—595). _ Solda- ternas fredsplaner lades till grund för omfattande förberedelser 'i form av stu- dieprogram och förmedlingsverksamhet i syfte att minska återanpassningssvå- righeterna till den civila miljön (!)/568 ——708).

• Sida 110
•  Original

C. Tillämpningsverksamhet i anslutning till militär” socialpsykologi

Den militära socialpsykologien an- gavs i början av detta kapitel syssla med individens anpassning till den mi- litära miljön och den militära verksam- hetens syften. Det faller av sig självt att ansvaret för tillämpningen på detta område ligger hos befälet. I vissa spe- cialfrågor ha de militära cheferna emel- lertid till sitt förfogande rådgivande verksamhetsgrenar. En av dessa är per- sonaltjänsten, som utredningen behand- lat i sitt tidigare betänkande och som i detta sammanhang huvudsakligen har speciella tillämpningsfunktioner på den personliga anpassningens område, låt vara ofta genom kollektivt regleran- de åtgärder. En annan rådgivande gren är militärpsykologien, vars främsta funktion på detta område är un- dersökande, vartill komma vissa tillämp- ningar för vilka psykologisk skolning är önskvärd som bakgrund. Vi skola i detta avsnitt behandla dessa senare och ta därvid upp psykologiens medverkan vid ledarurval och ledarutbildning, in- dividuell psykologisk rådgivning sam-t medverkan vi-d utformning av militär upplysning och bekämpning av fientlig propaganda.

1. Ledarurval och ledarutbildning

Med hänsyn till den stora betydelse som led-arna ha för anda och personlig anpassning inom det militära är rekry- tering och utbildning av lämpliga leda- re en angelägenhet av största vikt för försvaret. Dessa frågor ha tidigare be- rört-s i de avsnitt av betänkandet som speciellt behandla urvals— resp. utbild- ningsfrågor, och utredningen skall där- för här endast hänvisa på frågans cent- rala betydelse. Vid ledarurvalet komma

de person]ighetspsykologiska aspekter— na i förgrunden. Vi ha framhållit de-t angelägna i att metoderna på detta om— råde utvecklas, liksom att erforderliga kriterier på ledarlämplighet skapas. Utan sådana kriterier röra sig metod- undersökningarna på osäker mark. Vid ledarutbildningen synas de psykologis- ka och pedagogiska frågorna förtjäna än större utrymme än de nu ha, även om en viss förbättring på senare år har ägt rum.

2. Individuell psykologisk rådgivning

För personer med anpassningssvårig- heter i militärtjänsten — om också ej av klart sjuklig art —— skulle en person- lig psykologisk rådgivning sannolikt vara av 'stort värde. Med hänsyn till till— gången på psykologer, disponibla anslag m.m. kan detta emellertid på nuvarande stadium endast leda till ett önskemål, att när tillfälle därtill ges, exempelvis i exploration-er under personalpröv- ningar, möjligheterna till rådgivning och hjälp med anpassningssvårigheter, yrkesvalsproblem eller dylikt tillvara- tas. Det personliga samtalets goodwillbe- främjande funktioner få ej t'örsummas, och den explorerade bör såvitt möjligt alltid lämna det med en känsla av att ha fått ett personligt utbyte av kontak- ten.

Den viktigaste parten av den person- liga rådgivningen kommer emellertid på befälets och personalvårdarens lott. Ovan angivna synpunkter böra vara vägledande för deras kontakter med manskapet. Anpassningsproblem-en äro störst under den första tiden i det mili- tära. Då sker också truppbefälets ex- plorationer, men därutöver böra goda

• Sida 111
•  Original

% I

kontaktmöjligheter finnas för dem som känna behov därav. Även utryckningen skapar övergångsproblem, framför allt på yrkesområdet. Sedan 1945 sker i samråd med arbetsmarknadsorganen en allmän orientering om arbetsmarknads- läget och yrkesvägledning för dem som stå i begrepp att avsluta sin första tjänst- göring. Även om en effektivisering av denna verksamhet genomfördes 1948, har kapaciteten på sina håll dock Visat sig vara för liten. Både personalvårdar- na inom försvaret — efter lämplig ut- bildning —— och arbetsförmedlingsorga- nen böra i ökad utsträckning kunna in- kopplas på detta område.

3. Upplysning och propaganda

Vissa psykologiska upp-gifter på upp— lysnings- och propagandaområdet äro av forskningskaraktär (jfr de amerikans- ka filmexperimenten), andra bestå i tillämpning av psykologiska principer vid utformning av upplysning och pro— paganda riktade både till de egna trup- perna och mot fienden. Som grundval för upplysningen till egna trupper kun- na ofta resultaten av opinions- och atti- tydundersökningar tjäna. Vid utform- ningen av propaganda mot fienden kan en analys av innehållet i fiendens inåt- riktade propaganda göra liknande tjänst som attitydundersökningarna på den

egna sidan. På detta område gäller det under fredvsförhållanden framför allt att utbilda personal för krigsuppgifter, sprida upplysning om krigspropagan— dans verkningssätt samt följa utveck- lingen på propagandaforskningens om- råde. Problemen bli på många punkter desamma som för det totala psykologis— ka försvaret, och med hänsyn till att de utförligt behandlas av en särskild utredning för detta område, skola vi i detta avseende inskränka oss till ovan- stående allmänna synpunkter.

Ett av dessa spörsmål skall här ytter- ligare något beröras, nämligen upplys- ningsverksamheten till egna trupper un- der fredsutbildningen. På detta område användas bl. a. vissa krigsfilmer, varav »Elddopet» torde vara den i vårt land mest kända. Det förekommer även myc— ket realistiska förevisnings- och vänj- ningsövningar. Det har diskuterats, om dessa medel verkligen ha en gynnsam effekt på truppens anda eller om de snarast skapa en defaitistisk inställning. Denna fråga synes kunna —— och höra — besvaras med hjälp av experimentel- la metoder i likhet med dem som till- lämpats i de amerikanska filmexperi- menten. Någon säker slutsats torde där- emot knappast nås genom endast dis- kussion av sådana kontroversiella frå— gor.

1. Metoder för undersökning av intel- lektuell efterblivenhet

I kapitlet om personalurval ha olika intelligensundersökningsmetoder och deras användning inom krigsmakten be- handlats. Dessa metoders syfte har i re- gel varit tvåfaldigt: att uppspåra dem som på grund av efterblivenhet kunna

misstänkas vara mindre lämpliga för militärtjänst och att fördela de intel- lektueut väl utrustade till mera krävan- de tjänster i för trupp- och vapenslagen rimliga proportioner. Här intresserar den förstnämnda aspekten.

Tillvägagångssättet här som utom- lands är i regel det att hela värnplikts- massan underkastas grupptestning. Personer under en viss resultatnivå bli därefter föremål för ytterligare, oftast psykiatrisk undersökning, innan defi- nitivt beslut om duglighet för militär- tjänst fattas. På detta senare stadium kontrollera-s som regel grupptestnings- resultatet genom individualtestning, och även personlighetsfaktorer beaktas vid bedömningen.

Inom den svenska krigsmakten an- vändas inskrivningsprovet, som utföres i grupp med samtliga värnpliktiga, och CVB-skalan i fullständiga eller förkorta- de varianter, som är ett individualintel- ligenstest. Proven ha behandlats i kap. III. Vid de psykiatriska undersökningar- na användas även kortare och sannolikt mindre tillförlitliga skalor av s. k. point—scaletyp.

En undersökning över anpassningen hos de värnpliktiga med särskilt låga testresultat har inlett-s inom CVB. Den beräknas komm-a att ge ytterligare håll- punkter för användningen av detta klientel inom krigsmakten.

• Sida 121
•  Original

2. Metoder för »grovsållning» med hänsyn till neurotiska störningar

Vi-d utsållningen av psykiskt labila personer för ytterligare undersökning användas i regel frågescheman, där per- sonen själv får ange sitt sätt att reagera i olika situationer eller sina besvär av olika typer. Metoderna äro vanskliga bl. a. ur de synpunkterna att många personer ej känna eller förmå bedöma sitt eget beteende, och att möjligheterna att förställa sig äro ganska stora. Frå- gorna kunna dock ofta göras så kon- kreta att de flesta förmå ta ställning till dem. Förställningstendenserna verka inom det militära snarast i den rikt- ningen att man framhäver sina even- tuella besvär och personlighetstörningar i hopp om lindrigare tjänst, vilket vi-s- serligen ökar antalet utsållade för ytter- ligare undersökning men i övrigt ej är någon allvarlig felkälla, då syftet med sållningen är att så få som möjligt med labila tendenser skola kunna passera oförmärkt.

Ett av de mest omfattande projekten på detta område är den amerikanska arméns konstruktion av ett »neuropsy- chiatric screening adjunct», förkortat NSA (11/488—567). Mau utgick från ett schema omfattande drygt 100-talet frå— gor, som berörde olika aspekter på per- sonlighetsutvecklingen (barndomsupp- levelser, anpassning i skolan, förhål- lande till föräldrarna m. m.), vissa per- sonlighet—segenskaper (kontaktbehov, överkänslighet, psykosomatiska besvär m. m.)- samt det personliga engageman- get i de militära syftena. En grupp n—eurotiker på krigssjukhus och ett tvär- snitt av »normala» soldater fingo be- svara samtliga frågor, varefter de båda grupperna-s svar jämfördes. Man fann att frågorna om psykosomatiska besvär differentierade kraftigast mellan neuro-

tiker och normala och nästan lika bra som alla frågor tillsammans. Olika va- rianter prövades, varefter ett slutgiltigt schema om 15 frågor upptagande en- dast psykosomatiska besvär (sömnsvå- righeter, svimningar, hjärtklappning, huvudvärk, handsvett, magkrångel, kall- svett o. d.) sammansattes. Vid en viss experimentellt fixerad poänggräns (motsvarande symtom i ungefär halva antalet av berörda avseenden), under vilken vederbörande blev föremål för grundligare undersökning, differentie- rade schemat i följande utsträckning (11/501).

& %. ,._

3. Metoder för psykiatriska person- lighetsundersökningar

Den mest använda metoden för psy- kiatrisk och klinisk-psykologisk diag- nostik är det personliga samtalet (inter- vjun, explorationen), varvid undersöka- ren söker skapa sig en bild av patien- tens personlighet. Utvecklingen går mot att komplettera denna metod med olika prövningsförfaranden. På det intellek- tuella om'rå-det ha ju sedan länge intelli- genstestresultat varit av stor betydelse för bedömning av patienten. Frågesche- man om neurotiska symtom o. d. kunna också ses som ett steg i denna riktning. Psykologerna sträva emellertid efter att få fram mera objektiva och för den prö- vade mindre genomskinliga testmeto- der. Utvecklingen på detta område har varit synnerligen livaktig under senare år.

• Sida 123
•  Original

Den viktigaste typen bland dessa me- toder utgöres av de 5. k. projektiva per— sonlighetstesten, i vilka den prövade får tolka eller bygga vidare på ett ostruk- turerat eller mångtydigt material, t. ex. bilder eller ofullbordade satser. Dessa metoder utgå från den hypotesen att personerna »tolka in» sina cgna reaktionsbenägenheter i de beskriv— ningar de ge och projioiera sin egen personlighet vid struktureringen av materialet. För utförlig översikt hän- visa-s till en handbok somBeII: Projec- tive techniques (2). Metoderna lla av oss behandlats i kap. III A 3.

Flertalet av dessa metoder ha utgått från personligh-etspsykologiska teorier, och man har ofta rätt länge bekymrat sig föga om empirisk kontroll av resul— tatens tillförlitlighet. Validitetsfrågorna ha emellertid på de sista åren kommit i förgrunden, även om mycken rent doktrinär och apriorisk användning av testen fortfarande förekommer. Meto- derna ha haft en mindre lycklig ten- dens att dra till sig anhängare, som exklusivt hängett sig åt en viss teori och tillerkänt den universell giltighet utan normala vetenskapliga kontroll- krav. Detta har lett till att prov-en på sina håll råkat i misskredit. Sannolikt finns det emellertid mycket att vinna genom projektiva metoder, när det gäl- ler att åstadkomma en fördjupad per- sonlighetsundersökning, men det är nödvändigt att låta olika prov komplet— tera varandra och att fortlöpande kon- trollera deras tillförlitlighet mot lämp- liga kriterier. Mycken forskning på detta område återstår att göra och sy- nes vara värd att understödjas.

D-e projektiva testen ha använts även i militära sammanhang, om de också i regel ha måst begränsas till enstaka in- dividualundersökningar med hänsyn

till provens tidskrävande natur. Grupp- varianter av vissa prov, t. ex. Ror- schach, ha föreslagits och prövats i tidsbesparingssyfte, men resultaten härav synas ej alltför lovande. I vårt land ha vissa av metoderna prövats vid aspirantantagning (jfr knåp. III), men några belägg på deras värde föreligga ännu ej. Dessutom pågår en större un— dersökning vid Göteborgs högskola un- der Elmgrens ledning, där olika person- lighetstest använts på personal ur mari- nen. Avsikten är att jämföra personlig- hetstesten inbördes och med befälsbe- dömningar av personalen.

Även prestationsprov såsom intelli- genstest, manuella prov och labora— toriemetoder från den experimentella psykologiens område kunna användas i samband med personlighetsundersök- ningar. Sådana objektiva personlighets— test ha f. ö. vid sidan av de projektiva begagnats i ovannämnda undersökning. I vissa intelligenstest användas relatio- nerna mellan olika delar av provet och svarens allmänna nnönster» för person- ligh-etsbedömningen (Wechsler-Bellevue scale, Shipley-Hartford retreat scale for intellectual impairment). Vid vissa psykiska störningar försämras det logis- ka tänkandet kraftigt medan ordför- rådet bevaras. Relationen mellan dessa funktioner får därigenom diagnostiskt värde. Shipley-Hartford-testet begagna- des — dock med föga framgång —— bl. a. vid det amerikanska flygets konvale- scentsjukhus (3/133—157).

Inom det amerikanska flyget pågår nu ett omfattande forskningsprojekt över objektiva personlighetstest. Bl. a. Chicagouniversitetets psykometriska la- boratorium under L. L. Thurstone del— tar i dessa undersökningar (12/248— 262).

• Sida 124
•  Original

Proven syfta närmast till studium av den normala personligheten men torde även kunna bidra .till den kliniska dia- gnostiken. Omvänt gäller, att flera av

de inom det kliniska området utarbe- tade metoderna, t. ex. Rorschach, nu användas vid personlighetsundersök— ningar inom normalt klientel.

D. Psykologers medverkan vid psykoterapi

Medan psykologernas funktion vid ut— arbetande och tillämpning av klinisk— diagnostiska metoder torde vara täm- ligen allmänt erkänd, har deras medver- kan vid psykoterapi blivit -mer omdis- kuterad. Utredningen har berört denna fråga i ett tidigare avsnitt och för sin del ej kunnat se principiella hinder mot psykologers utövande av psykolo- gisk terapi under förutsättning att de som utöva den äga tillräcklig utbild- ning och personlig lämplighet för upp- giften samt att samarbete sker med före- trädare för psykiatrien. I praktiken har så också ofta skett, ej minst inom krigs- makten och då särskilt i Förenta sta- terna. Menninger (7/315) uppger att både psykiatriker, psykologer och psy- kiatriska socialarbetare hade hand om gruppsykoterapi vid krigssju'khusen.

I det amerikanska flygets konvales- centvå-rdsprogram deltogo psykologer på alla stadier av verk-samheten (3/15— 51). Följande arbetsuppgifter lågo där på psykologerna:

1. Orientering av nytillkommande parti- enter om konvalescentvårdens syf- ten och arbetsmetoder. Denna orien- tering var till för att skapa intresse för vårdprogrammet och aktiv med- verkan från patienternas sida.

2. Undersökning av patientens bak-

grund, personliga anpassning, an- lagsutrustning och intressen. Känne- domen härom skulle ligga till grund för diagnos och behandling.

3. Specialundersökningar av vissa fall, eventuellt under och efter behand- lingen för att konstatera föränd- ringar i tillståndet, attityder till be- handlingen o dyl.

4. Rådgivning vid personliga problem. Yrkes- och utbildningsrådgivning.

6. Gruppkonferenser om personliga an- passningsfrågor (gruppterapi). 5”

De tre sista momenten kunna räknas till behandlingen. Denna omfattade dessutom fysisk träning, arbetsterapi i form av yrkesundervisning och rt'eore- tiska studier samt somatisk-medicinsk behandling.

De viktigaste psykologiska behand- lingsmetoderna torde vara de redan om- nämnda, den personliga rådgivningen och gruppt-erapin, som båda syfta till att ge patienten insikt om hans problem och hjälpa honom .till rationella meto- der att komma tillrätta med dem. Detta ligger också till grund för psykoana- lysen i dess klassiska eller modifierade varianter, även om den utgår från spe- ciella teorier om personlighetens upp- byggnad och bar en specifik teknik att blotta problemen.

1. Verksamhetens ledning

Den centrala ledningen för de olika verksamhetsområdena bör ha konsulta- tiva, kontrollerande och samordnande uppgifter. Den konsultativa verksamhe- ten kommer till uttryck bl. a. i organi- satoriska anvisningar till dem som äro ansvariga för verksamheten vid för- hand, skolor och andra myndigheter. Den kontrollerande verksamheten ut- övas framförallt genom besök på re- spektive tjänsteställen och eventuellt i samband därmed företagna inspektio- ner. Samordningen kommer att bli ak— t=uell både vid verksamhetens planlägg- ning i stort och i det löpande arbetet. Ett nära samarbete med övriga centrala organ är även en nödvändig förutsätt- ning för den allmänna ledningen.

2. Personal- och organisationsfrågor

Såsom framgår av betänkande I måste den centrala ledningen för personal- tiänsten få väsentliga arbetsuppgifter ifråga om underställd personal och sär- skilt dess anställning och utbildning. Anbetsuppgifterna gälla i huvudsak frå- gor rörande

anställning av personalkonsulenter, assistenter, personalofficerare, militär- pastorer och bibliotekarier;

ekonomiska förmåner till den egna personalen;

placering av denna personal, trans- porter, befordringar, vikariat och kom- menderingar;

utbildning av denna personal genom kurser, konferenser och viss särskild tjänstgöring;

• Sida 130
•  Original

utbildning av annan personal, bl. a. bcfälspersonal, i personaltjänst genom särskilda kurser eller genom föreläs- ningar vid militära skolor (se bl. a. be- tänkande 1, kap. XV);

utbildning för militär personal i pe- dagogik och samhällslära genom sär- skilda kurser eller i vissa fall enskilda föreläsningar;

uttagning av den personal, som är av- sedd för krigsplacering i befattningar inom dessa områden;

utbildning av denna personal genom särskild obligatorisk fackutbildning (facktjänstgöring), kurser och frivillig utbildning genom korrespondenskurser, kvällslektioner och lägerkurser;

krigsplacering av assistenter, präster, förströelsepersonal m. fl.;

förordnande av denna personal och de flesta av ovannämnda åtgärder även ifråga om den centrala organisa- tionens egen personal.

I nära sammanhang med krigsplace- ringsuppgifterna bör även krigsplan- läggningen av organisationen handläg- gas.

fält-

3. Själavård

För ett centralt organ innebär själa— vå-rdsverksamheten i huvudsak följan- de:

Anvisningar och direktiv för militär- pastorernas verksamhet, bl. a. ifråga om gudstjänster och korum, enskilda samtal och religiös verksamhet i soldat- hemmen eller på andra håll;

handledning för soldathemtsverksam- heten, fördelning av statsmedel för den- na verksamhet och granskning m. m. av soldathemmens behov av nybyggnad, reparationer, inventarier osv.;

anvisningar rörande hand-läggningen av frågor om vapenfrihet;

medverkan vid uttagning av präster

och predikan-ter avsedda för krigspla- cering i själavårdsbefattning samt

planläggning av krigsgravtjänsten, däribland utarbetande av erforderliga instruktioner och utväljande av lämp- lig personal.

4. Socialtjänst

Som vi tidigare framhållit i betän- kande I är detta verksamhetsområde till sitt innehåll ganska svårdefinlierbart. De områden, inom vilka socialtjänsten fungerar, kunna beröra så stora delar av samhällslivet och krigsmakten, att det är svårt att förutse alla de olika slag av ärenden som kunna komma att be- handlas. Erfarenheten från den nuva- rande sociala verksamheten inom för- svaret visar emellertid, att dessa om— råden i huvudsak omfatta personalens tjänstgörings- och arbetsförhållanden, ekonomiska förmåner, hälso- och sjuk- vård, ledighet, övergång till civil verk- samhet, bostadsproblem och andra lik- nande sociala förhållanden. Vidare kun- na hit räknas vissa frågor rörande rätts- vård, rekrytering, arbetsvärdering, för» hållandet mellan olika personalkatego- rier samt tillämpning av den allmänna socialvårdens bestämmelser inom för— svaret.

Socialtjänstens uppgift blir sålunda i första hand att medverka till att de förmåner som tillkomma personal inom krigsmakten bli lämpligt avpassade men att samtidigt vaka över att dessa för— måner verkligen komma personalen till (tel.

Huvuduppgifterna för ett centralt or- gan för den militära socialtjänsten bli därför i stort sett följande:

Orientering i dessa frågor — dels till förband-en och deras funktionärer och dels till allmänheten, däri inbegripet blivande värnpliktiga, värnpliktiga som

• Sida 131
•  Original

icke äro i tjänst och personalens anhö- riga —— genom utsändande av medde- landen, sammanställning av författning- ar m. m., utarbetande av handböcker och vägledande broschyrer, artiklar och föreläsningar samt distribution av so— ciala facktidskrifter, sammanställningar m. m.; '

registrering och läsning av författ- ningar och andra bestämmelser, anvis- ningar, prejudikat, artiklar i fack- och dagspress samt deltagande i viktigare konferenser och kurser på dessa områ- den;

rådgivning i eller handläggning av mer kvalificerade ärenden;

behandling av förfrågningar och kla- gomål från allmänheten, icke minst från anhöriga till personal vid krigsmakten;

undersökningar och utredningar så- som förberedelse till framställningar om ändring i gällande bestämmelser eller om nya bestämmelser på hithörande områden;

tolkning av gällande bestämmelser i nära samverkan med berörda myndig- heter;

rådgivning åt försvarsgrensledningar- nas olika organ;

prövning av olika förmåners skälig- het och samordning av dem;

utarbetande av förslag till åtgärder för arbetst-rivsel och god personalbe- handling i samverkan med psykologiska och militära fackmän;

fördelning av vissa anslag; tillsyn av vissa organs handläggning av frågor om sociala förmåner;

beviljande av vissa bidrag eller lån i enskilda fall;

kontroll av att socialtjänsten vid för- band m. m. utföres på lämpligt sätt och enligt givna föreskrifter samt

planläggning av socialtjänsten i krig, d. v. 5. frågor rörande till krigsmaktens

personal under krig utgående förmåner, ersättning vid kroppsskada, ledighet, skydd i vissa rättsliga angelägenheter samt möjlighet till rådgivning och hjälp i enskilda angelägenheter samt, då svå- righeter uppstå i fråga om anhörigas försörjning,rättsskydd, social hjälp och förmåner vid den försörjandes frånfälle eller invaliditet samt frågor rörande samordningen med den allmänna social- lagstiftningen och med de sociala orga- nens verksamhet för eivilbefolkningen under krig;

vissa allmänna frågor rörande förhål- landet mellan överordnad och under— ordnad samt mellan olika personalkate- gorier samt

anskaffning av bostäder åt krigsmak— tens personal.

I detta sammanhang må understrykas att beslutanderätten och tillämpningen inom flertalet av dessa områden faller inom andra myndigheters kompetens- område. Soeialtjänsten är sålunda i den— na mening i flertalet fall konsultativ.

2. Personal- och organisationsfrågor

Även personalfrågorna gripa över olika fackliga specialområden och kun- na utskiljas som en självständig arbets- funktion. Arbetsuppgifterna inom den- na del av verk-samheten beröra i hu- vudsak personalens anställning, utbild- ning och krigsplacering och äro bl. a. följande:

An-ställningsförfarande, ekonomiska förmåner, befordringar m. m. för per- sonal vid ett centralt militärpsykolo- giskt organ respektive för fackutbildad personal avsedd för tillämpningsarbete på fältet, i det senare fallet exempelvis exploratörer och andra psykologer;

utbildning av nämnda personal i för verksamheten speciella frågor samt fackutbildning av värnpliktiga avsedda för 'militärpsykologisk verksamhet (värnpliktiga psykologer);

utbildning av militär personal, vilken tillfälligt kommenderats för militär-

psykologisk verksamhet, t. ex. såsom provledare eller lärare i militärpsyko- logi, eller vilken tjänstgör inom sådan verksamhet, som begagnar inom militär- psykologien utarbetade metoder, t. ex. såsom personaluttagnings- eller rekryte- ringsofficerare; samt

frågor som sammanhänga med uttag- ning, krigsplacering och förordnande av personal på militärpsykologiens om- råde.

I anslutning till det sagda böra även för verksamheten gemensamma krigs- planläggningsfrågor av organisatorisk art nämnas.

3. Personalurval och personalplace— ring (jfr kap. III)

Ett centralt militärpsykologiskt or- gans uppgifter på personaluttagningens område bli i huvudsak:

att följa behovet av psykologiska hjälpmedel för personaluttagningsverk- samheten inom olika delar av försvaret;

att följa den fackliga utvecklingen på personalprövningsområdet inom och utom landet;

att utarbeta metoder för psykologisk personalprövningsverksamhet;

att upplägga personaluttagningsför— faranden och utfärda anvisningar för dessas genomförande;

att i vissa fall ställa personal till för- fogande för personalprövningsverksam— hetens genomförande;

att kontrollera metodernas tillämp- ning ute på fältet;

att utföra statistisk kontroll av till- lämpade metoders effektivitet; samt

att bedriva sådan forskning i anslut- ning till prövningsverksamheten som är ägnad att bidraga till den me-todolo- giska utvecklingen på området.

Såsom indirekt framgår av denna översikt faller all beslutanderätt i frå—

• Sida 135
•  Original

gor, som gälla tilldelning, antagning eller uttagning av viss personal till viss tjänst, utanför ett centralt militärpsy- kologiskt organs befogenheter. Denna rätt bör givetvis alltjämt tillkomma in- skrivningsmyndigheter respektive för- svarsgrens-, truppslags eller förbands- chefer enligt gällande bemyndiganden. Organet bör tillförsäkras direktivrätt i metodfrågor men i övrigt ha en rådgi- vande ställning _— en fråga vartill vi ha anledning återkomma i det följande.

4. Pedagogisk-psykologiska frågor (jfr kap. IV)

Arbetsuppgifterna på det pedagogisk- psykologiska området äro i huvudsak följande:

att följa utvecklingen inom de delar av den pedagogiska psykologien och utbildningsmetodiken som äro av in- tresse för försvaret;

att bedriva för försvaret relevant psy- kologisk forskning på det utbildnings- metodiska området;

att på grundval av andras och egen forskning stå försvarets myndigheter till tjänst med rådgivning i fråga o-m utbildningsmetoder samt i fråga om ut— formningen av läroböcker och andra pedagogiska hjälpmedel;

att biträda militära myndigheter med undersökning och utarbetande av meto- der för personalbedömning och betyg- sättning;

att upplägga utbil-dningsplaner inom militärpsykologiens område för militär personal och för personal sysselsatt inom militärp—sykologisk tillämpnings- verksamhet;

att i viss utsträckning ställa lärare till förfogande för undervisning i militär- psykologi; samt

att utarbeta läroböcker och andra hjälpmedel för denna undervisning.

5. Objekts- och' arbetspsykologi (jfr kap. V)

På det objekts- och arbetspsykologis- ka området bli ett centralt organs ar- betsuppgifter:

att följa "utvecklingen inom sådana delar av hithörande områden som äro av betydelse för den militära verksam- heten;

att i mån av resurser bedriva forsk- ning på det objekts- och arbetspsykolo- giska området;

att biträda försvarets myndigheter med rådgivning rörande den ur psyko- logiska synpunkter lämpliga utform- ningen av utrustning, arbetsmetoder och arbetsbetingelser; samt

att genom upplysningsverksamhet söka skapa förståelse för dessa syn- punkter hos den tekniska och taktiska utvecklingens målsmän inom försvaret.

2. Försvarets upplysnings- och personalvårdsnämnd

År 1938 inrättades centralrådet för religiös och kulturell verksamhet inom försvarsväsendet. Dess uppgift var att stödja och leda verksamheten vid freds- förbanden, under det att högkvarteret skulle leda verksamheten vid fältför- band. Härigenom uppstodo vissa frik- tioner, vilka medförde att 1940 års mi- litära socialvårdskommitté föreslog in- rättande av ett särskilt organ inom hög- kvarteret som skulle leda all personal- vårdsverksamhet. I samband därmed föreslogs även, att centralrådet skulle omorganiseras till en nämnd, som borde arbeta fristående men i nära samver- kan med försvarsstaben-s organ.

Den sålunda inrättade försvarsväsen— dets personalvårdsnämn-d tillkom år 1942 och skulle >huvudsak1igen genom rådgivande och annan vägledande verk-

• Sida 142
•  Original

samhet främja den religiösa, kulturella och sociala personalvården inom för- svarsväsendet». Försvarets upplysnings- utredning föreslog år 1945, att nämn- den skulle ombildas så att i den inginge även representanter för :försvarsupplys- ningen.

Sedan den 1 okt. 1948 är personal- vårdsnämnden ersatt med försvarets upply-snings- och personalvårdsnämnd. Denna nämnd, som är ”direkt under- ställd Kungl. Maj:t, har 'till uppgift »att genom initiativ och annan vägledande och rådgivande verksamhet främja för— svarets personalvård, främst den reli- gionsvårdande, sociala och kulturella verksamheten samt upplysningen om och inom försvaret». Enligt sin instruk- tion skall nämnden därvid särskilt följa utvecklingen inom de områden, som beröras av nämndens verksamhet, och göra de framställningar till Kungl. Maj:t, departementschef eller högre militära myndigheter, som nämnden anser er- forderliga. Den skall yttra sig över till- sättande och krigsplacering av viss per- sonal, följa verksamheten vid de mili- tära förbanden och meddela dem erfa— renheter och synpunkter på verksam- hetens bedrivande samt i övrigt avge yttranden i de ärenden, som understäl- las nämnden. Därutöver skall nämnden bl. a. fördela anslag för soldat'hemsverk- samhet, avgiva yttranden över framställ- ningar om bidrag ur lotterimedelsfon- den för ändamål inom försvaret och ytt- randen över de äskanden som gälla nämndens verksamhetsområden.

Nämnden skall bestå av högst sexton ledamöter. Självskrivna ledamöter äro cheferna för försvarsstabens sektion III och personalvårdsavdelning samt fält- prosten. Vidare skola som ledamöter in- gå en präst i svenska kyrkan, en repre- sentant för frikyrkliga samarbetskom—

mittén, två representanter för folkb'ild- ningsverksamheten, varav en skall vara förtrogen med nykt'erhetsupplysningen och en med föreläsningsverksamheten, minst en socialvårdskunnig represen— tant, en representant för pressen, en representant för föreningar som bedriva försvarsupplysning samt en represen— tant för försvar-sväsendets underbefäIS» förbund.

Kungl. Maj:t utser ledamöter och suppleanter för viss tid, i regel tre år, och förordnar dessutom en sekreterare hos nämnden.

Nämnden arbetar till stor del på två sektioner, en upplysningssektion och en personalvårdssektion. Inom nämnden finns ingen heltidstjänstgö- rande personal. Kostnaderna för nämn- den-s verksamhet bestridas av ett stats- anslag som f. n. utgör 12.000 kronor.

3. Försvarets socialbyrå

Under beredskapsåren handlades frå» gor om familjebidrag och värnpliktslån inom arbetsmarknadskommissionens värnpliktshjälpsbyrå (tidigare sektion för värnpliktshjälp), varvid dock är att märka, att beslutanderätten i dessa ären- den i stor utsträckning var delegerad till dels familjebidragsnämnder och länsstyrelser, dels värnpliktslånenämn— der i varje län. Rekryteringsfrågor och ärenden rörande civilan-ställningsför- måner handlades förutom av försvars- grensledningarna och de militära för- banden av försvarets anställningsbyrå. Fr. o. m. den 1 juli 1946 inrättades för- svarets socialbyrå, som kom att över— taga de förut nämnda organens arbets— uppgifter samtidigt med att beslutande- rätten i vissa ärenden, som tidigare handlagts av regionala och kommunala myndigheter, överfördes till socialby- rån.

• Sida 143
•  Original

.Socialbyrån är direkt underställd Kungl. Maj:t och skall i enlighet med sin instruktion »främja manskapsrekry- teringen till försvaret, verka för bere- dande av civilanställning åt avgånget militärmanskap ävensom vara tillsyns- myndighet enligt gällande familjebi- dragsförordning samt lånemyndighet, som avses i gällande bestämmelser an- gående lån från värnpliktslånefonden». Byrån skall leda och lämna råd för den verksamhet som bedrives av förbandens rekryteringsofficerare och civilanställ-'

ningsnämnder.

En särskild styrelse har överinseende över socialbyrån. Denna består av ge- neraldirektören och chefen eller över— direktören och souschefen för arbets- marknadsstyrelsen som ordförande, che- fen för byrån och åtta för tre år för- ordnade ledamöter, som utses på för- slag av .försvarsgrenscheferna, översty- relsen för yrkesutbildning, svenska ar- betsgivareföreningen, landsorganisatio- nen i Sverige, svenska underofficersför- bundet samt försvarsväsendets underbe- fälsförbund. För att handlägga ärenden angående familje-bidrag och värnplikts- lån finnes inom byrån en värnplikts- hjälpsdelegation. Denna utgöres av sty- relsens ordförande, chefen för byrån, chefen för försvarsstabens personal- vårdsavdelning samt två andra för högst tre år utsedda medlemmar. Sty— relsens ordförande erhåller ett arvode av 750 kronor per år samt dagarvode enligt kommittékungörelsen. Ledamöter och suppleanter i styrelsen erhålla sam— manträdesarvoden av 20 kronor per dag samt ledamöter i värnpliktshjälpsdele- ga-tionen årsarvoden av 600 kronor och dagarvoden enligt kommittékungörel- sen.

Vid byrån äro anställda sammanlagt tjugo befattningshavare,

av vilka en

byråchef i lönegrad 'Cp 13, två förste byråsekreterare i lönegrad Ce 29 och en i lönegrad Ce 27, två byråsekreterare i lönegrad Ce 24, en amanuens, tre as- sistenter i lönegrad Ce 19, en kansli— skrivare i lönegrad Ce 15, ett kan-sli— biträde i lönegrad Ce 11, en expedi- tionsvakt i lönegrad Ce 10, en arvodes- anställd underofficer med arvode mot- svarande lön i 22 löneklassen samt sex kontors- och skrivbiträden enligt den reglerade befordringsgången.

Rekryteringsverksamheten för fast anställt manskap omfattar i huvudsak upplysning och propaganda genom kon- ferenser, annonsering, publikationstryck och affischer samt viss medverkan vid uppgörande av ivn-trädesprov för dem som söka fast anställning. Samarbete äger rum med arbetsmarknadsstyrelsen, länsarbetsnämnder, försvarsgrensstaber och förband. De organisatoriska för- ändringar, som nyligen ägt rum beträf- fande både arméns och flygvapnets manskapskader komma att väsentligt inverka på byråns verksamhet på detta område.

Civilanställningsverksamheten består för byråns del i beslut i fråga om vissa civilanaställning-sförmåner och i fördel- ning av medel för civilanställningsut- bildning vid förbanden. Denna verk- samhet ledes i huwu—dsak av byrån, till en del genom förbandens Civilanställ- ningsnämnder.

Som tillsynsmyndighet enligt ..famil— jebidragsförordningen utfärdar byrån anvisningar för familjebidragsnämnder- nas verksamhet och beslutar i fråga om vissa former av familjebidrag. I fråga om andra bidragsformer erfordras by- råns medgivande för att familjebidrags- nämn-ds beslut skall bli giltigt. Byrån fattar även beslut i fråga om de ersätt- ningsfyllnader till kroppsskadade, som

• Sida 144
•  Original

skola komplettera utgående livränta el— ler sjukpenning. samt i fråga om vissa andra bidragsformer m. m. Samarbete äger i dessa frågor rum med centrala värnpliktsbyrån, försvarsstabens social- detalj, riksförsäkringsanstalten, medici- n-alstyrelsen och arbetsmarknadsstyrel- sen m. fl.

Som lånemyndighet beslutar social- byrån i de flesta :frågor, som gälla värn- pliktslån.

4. Försvarets brevskola

Försvarets brevskola inrättades den 20 augusti 1948, då Kungl. Maj:t fast- ställde provisoriskt reglemente för sko- lan. Den är närmast underställd chefen för sektion II i arméstaben.

Personalen består av en major i lö- negrad Ma 30 eller kapten i lönegrad Md 27 som chef, en kapten i Md 27 och en kapten på vakant lön som militära lärare samt tre civila lärare i lönegrad Ce 24 och en lärare, som är avlönad med medel från civilförsvarsstyrelsen med arvode motsvarande lönegrad Ce 24. Dessutom tjänstgöra vid skolan en kan-sliskrivar—e i lönegrad Ce 15, två skriv- och kon-torsbitråden enligt den reglerade befordringsgången samt ett skrivbiträde, som är avlönat av medel från civilförsvarsstyrelsen. En värnplik- tig tjänstgör dessutom som ordonnans.

Skolans arbetsuppgifter äro at-t utar- beta och utgiv—a dels rent militära kur- ser för alla kategorier av befäl, dels kurser som röra samhällsfrågor, utri- kespolitik, psykologi och pedagogik för aktivt befäl, dels kurser på högskole- stadiet, i första hand avsedda för inträ- dessökande till krigshögskolor, del-s kur- ser för civilförsvaret och dels kurser för de frivilliga försvarsorganisationer- na. Skolan upprättar förslag till brev i språkämnen såsom förberedelse för in-

träde vid krigshögskolan och granskar eleverna-s lösningar samt svarar för kunskapsproven i ryska.

Förslag till bestämmelser rörande kursverksamheten upprättas av ett stu- dieråd, som består av chefen för sko- lan, en representant för vardera för- svarsstaben och försvarsgrensst-aberna samt för centralförbundet för befälsut- bildning. I rådet kan för handläggning av vissa frågor ingå även representan- ter för hemvärnet, civilförsvaret och de frivilliga försvarsorganisationerna sam-t civil sakkunskap.

5. Centrala vämpliktsbyråns personal- prövningsdetalj

Kungl. Maj:t beslöt år 1944, att per- sonalprövningsverksamhet skulle som en ny uppgift handhavas av centrala värnpliktsbyrån, och den 28 juni 1944 utfärdad-es bestämmelser, att personal- prövningsdetaljen skulle vara ett cent- ralt organ för personalprövningsverk- samhet inom .hela försvaret och samti- digt chefens för armén organ för verk- samheten. De båda övriga försvarsgre- narna skulle samarbeta med cen-trala värnpliktsbyrån ifråga om denna verk- samhet.

Som chef för detaljen fungerar en re- gementsofficer med arvode mot-svaran- de lön enligt löneklass 32. Vid detaljen finnas anställda en psykolaborator i lö- negrad Ce 30, en psykoassistent i löne- grad Ce 24, en militärpsykolog med ar- vode motsvarande löneklass 27, en kom- menderad kapten ur armén med akade- misk examen i psykologi och angrän- sande ämnen samt ett kan-sli- och ett kontorsbiträde. Dessutom tjänstgöra vanligen fyra å fem värnpliktiga expe- ditions- och skrivbiträden vid detaljen.

Detaljen-s anbetsuppgifter ligga främst inom personalprövningsområdet men

• Sida 145
•  Original

ha vid sidan härav kommit att omfatta såväl pedagogiska och socialpsykologis- ka som klinisk-psykologiska forsknings- och tillämpningsuppgifter.1

På prövningsområdet är den främsta uppgiften att utarbeta och genom sär- skild forskning kontrollera metoderna för psykologisk klassificering av de värnpliktiga i samband med inskriv- ningsförrättningar. Detaljen utbildar även genom särskilda kurser personal som skall tjänstgöra som provledare och exploratörer vid inskrivningar.

Vidare utarbetar detaljen prov för fördelning av värnpliktiga på olika ut- bildningslinjer, prov för antagning av stammanskap samt prov för officers- aspiranter. Detaljens personal organi- serar även själva prövningsverksamhe- ten för aspiranter, sökande som fältfly- gare och elever vid vissa skolor samt deltar i viss utsträckning i fältarbetet vid dessa mera omfattande och kvalifi- cerade prövningar. För samtliga pröv— ningsförfaranden utföras statistiska till- förlitlighetsundersökningar vid detal- jen.

På det pedagogiska området har verk- samheten främst bestått i viss rådgiv- ning rörande utbildningsmetodi—ska frå- gor. Vissa befattning-shavare ha därjäm- te vid sidan av sin tjänst mot särskilt arvode meddelat undervisning i mili- tärpsykologi vid olika högre militära läroanstalter. De ha också medverkat vid utarbetande av läroböcker för d-en- na undervisning.

På det socialpsykologiska och det kli- nisk—psykologiska området har vid de-

1 För rn fylligare beskrivning av de olika arbetsuppgifterna hänvisas till betänkan— dets tidigare delar, i första hand till kap. III B, men därjämte till IV D, VI B och VII B, i vilka verksamheten vid organet behandlas med uppdelning efter fackligt— vetenskapliga synpunkter.

taljen utförts forskning rörande anpass- ningsproblem under militärtjänsten samt forskning rörande skolutbildning- ens och andra miljöfaktorers inverkan på begåvningsutvecklingen. Dessa un- dersökningar ha refererats i betänkan- dets tidigare delar. Därjämte ha befatt- ning-shavare vid detalj-en varit verksam- ma som experter i samband med utred- ningar, t. ex. rörande olika värnplikts- frågor och det psykologiska försvaret. Ävenså ha data ur detaljens arkiv ställts till statliga utredningars förfogande. Detaljen samarbetar med försvars- grensstalmrna, militära utbildningsan- stalter, försvarsstabens sektion 111, för- svarets socialbyrå, försvarets brevskola samt andra militära myndigheter, arbetsmarknadsstyrelscn, vetenskapliga institutioner på området m. fl.

6. Marinens militärsociala detalj

Under beredskapen upprättades inom marinstaben en militärpedagogisk de— talj —— tidvis kallad personaluttagnings- detalj — vilken ledde sitt ursprung från en är 1941 vid KA 1 påbörjad försöks- verksamhet. Detaljen, som ingår i marin- stabens utbildningsavdelning och nu- mera benämnes militärsociala detaljen, är även direkt underställd in-spektören för kustartilleriet i fråga om verksam- heten vid kustartilleriförband. Erinras må, att chefen för marinen nyligen väckt förslag om att ur marinstaben ut- bryta vissa delar, bl. a. utbildningsav- delningen, och sammanföra dem under benämningen flottans personalinspek- tion.

Som chef för detaljen tjänstgör en kommendörkapten av 2. graden. Vidare äro på detaljen kom-menderade två kap- tener ur flottan, en löjtnant ur kustar- tilleriet och tre å fyra värnpliktiga ex- peditions— eller skrivbiträden. Dessutom

• Sida 146
•  Original

tjänstgöra vid detaljen en psykoassi- stent i lönegrad Cg 25, ett kanslibiträde i lönegrad Cg 11 samt ett skriv- och kontorsbiträde.

Forskningen inom marinen på perso- naluttagningsområdet1 är koncentrerad kring frågor som röra personalens pla— cering i olika yrkesgrenar och gäller oli- ka yrkesgrenars krav på individen (yr- kesanalys), urvalsmetoder som svara mot yrkesgrenarnas krav samt metoder för sammanvägning och utnyttjande av testresultat vid personalplaceringen. På tillämpningssidan har detaljen att utar- beta anvisningar och hjälpmedel för personaluttagningsarbetet inom mari- nen. Vid mera omfattande prövningsför- faranden deltager detaljens personal även i fältarbetet. Vid detaljen sker ock- så en fortlöpande statistisk kontroll av sambandet mellan uttagnings- och ut- bildningsresultat. Delvis i anslutning härtill föres vid detaljen — närmast för utbildnings- och organisationsavdel- ningarnas räkning _— en omfattande ut- hildningsstatistik, som berör utfallet av rekrytering och utbildning av stamper- sonal samt vidareutbildning av värnplik- tiga i yrkesgrenar. Detaljen har även att i samarbete med marinstabens organisa- tionsavdelning på grundval av inskriv-

ningsdata upprätta förslag till fördel- ning av flottans värn-pliktiga 'på inryck- ningsomgångar.

Verksamheten i övrigt omfattar dels socialpsykologisk-t inriktad forskning över anpassnings- och ledarskapspro— blem, dels tillämpning inorn militärpe- da-gogik och personalvård. Den social- psykologiska forskningen bedrives i form av attitydundersökningar, vilka omnämnts i kapitel VI. Den militärpe- dagogiska verksamheten omfattar utar- betande av anvisningar för utbildning— en vid marinen i ämnet militärpedago- gik, utbildning av befäl genom särskil- da kurser i militärpsykologi och sam— hällskunskap, undervisning i militär— psykologi vid vissa av marinens skolor genom detaljens befattningshavare-samt utarbetande av kompendier och andra hjälpmedel för undervisningen i mili- tärpedagogik och medborgarkunskap vid marinens skolor. Från och med den 1 januari 1952 har handläggningen av för flottan speciella personalvårdsären- den, såsom vissa remissyttranden 0. dyl., övergått till detaljen efter att tidigare ha skötts av särskild befattningshavare inom marinstabens utbildningsavdel- ning.

B. Brister i nuvarande organisation

Såsom framgår av den i föregående avsnitt lämnade redogörelsen för nulä- get, ha de olika centrala organen i hu- vudsak tillkommit och utvecklats un- der den senaste tioårsperioden. En del av dem organiserades från början för

1 För utförligare redogörelser för olika delar av organets militärpsykologiska verk- samhet hänvisas till kap. III B, IV D och VI B.

att fylla ett heredskapsbehov, medan andra återigen hela tiden varit inrikta- de på mera fredsmässig verksamhet.De äldsta institutionerna voro avsedda att svara för den sociala omsorgen om de inkallade värnpliktiga och deras anhö- riga samt för den fri-tidsverksamhet, som kunde vara erforderlig under fält- mässiga förhållanden. Dessa organisa- tionsformer för den egentliga personal-

• Sida 147
•  Original

vården ingingo alltså som ett led i de allmänna åtgärder för att stärka krigs- maktens effekt, som vore en naturlig följd av det andra världskrigets utbrott.

1. Försvarsstabens sektion III

Under beredskapsåren byggde man upp en central personalvårdsorganisa— tion som anpassades efter beredskaps- årens behov och även förutsatte en täm— ligen riklig tillgång på sådan arbets- kraft som värnpliktig personal och re- scrvpersonal. Sedan den centrala led— ningen av denna verksamhet bestått som beredskapsorgan under föga mer än ett ål, var man beredd att omsätta erfaren- heterna därifrån i förslag till en [redsor- ganisation, som kom att oförändrad på— börja sin verksamhet fem år senare. Erfarenheten visar emellertid, att perso- nalen f. n. icke är tillräcklig för att lösa både de fredsmässiga uppgifterna och de uppgifter, som sammanhänga med krigsplanläggningen.

Ett stort antal nya arbetsuppgifter ha under senare år tillkommit, framför allt på socialtjänstens och upplysnings- verksamhetens områden. Detta ha vi närmare redovisat i betänkande I. Det är även på dessa områden som brist på tillräcklig arbetskraft kan konstateras.

Då några reformer inom den ur- sprungliga organisationen icke ägt rum annat än i obetydlig omfattning, ha ett flertal arbetsuppgifter, som under andra förhållanden måhända hade tillförts försvarsstaben och dess speciella or— gan, kommit att handhavas av andra organ och (befattningshavare.

Det förefaller sålunda icke osannolikt, att den allmänbildande undervisningen i stamskolorna, som tog ny form under de första åren av 1940-talet, hade kun— nat i större utsträckning samordnas med den verksamhet, som tillkommer

försvarsstabens bildningsdetalj. Emel- lertid tog utvecklingen en annan väg, och särskilda studierektorsbefattningar inrättades i de olika försvarsgrenssta— berna.

Likaså är det möjligt, att om försvars- stabens socialdetalj icke vid övergång till fredsorganisation blivit ett mycket litet organ — med en end-a befattnings- havare _— den måhända kunnat över- taga de sociala arbetsuppgifter, som un- der beredskapsåren handlades inom ar- betsmarknadskommi-ssionen och sedan, såsom i det föregående omnämnts, gåvo upphov till en särskild institution, för- svarets socialbyrå. En sådan samord- ning skisserades för övrigt redan i en reservation till 1940 års militära social- vårdskommittés betänkande.

Upplyvsningsverkvsamheten blev ome- delbart efter beredskapsårens slut före- mål för en särskild översyn, som även berörde dess organisation. Som en följd av denna översyn inrättades en särskild upplysningsavdelning inom försvarssta- ben, varvid hithörande arbetsuppgifter brötos ut från personalvårdsavdelning- en. Denna förstärkning kom emellertid att i huvudsak vara av formell karaktär, eftersom hela upplysningsavdelningen endast bestod av två befat-tningshavare. När en fastare organisation skulle åstad- kommas för den del av upplysnings- verksamheten som gällde korrespon- densund—ervisningen för befälspersonal, inrättades försvarets brevskola (tidi- gare arméns brevskola), som icke hade organisatoriskt samband med försvars- stabens upplysningsorgan. Vid ungefär samma tidpunkt förvandlades stabens upplysnin—gsavdelning ånyo till en de- talj med en befattningshavare, men denna gång kom detaljen att tillhöra en annan avdelning, nämligen press— och filmavdelningen.

• Sida 148
•  Original

Av ovannämnda och andra exempel torde framgå, att de nytillkommande or- ganen icke i tillräcklig grad samordnats med de redan förefintliga.

Såsom framgår av avsnittet A i detta kapitel har försvarsstaben i allmänhet icke beslutanderätt i frågor, som gälla personalvården. På detta liksom på and- ra områden ankommer det på veder- börande försvarsgrenschef att leda verk- samheten. Detta medför, att försvarssta- bens personalvårdsorgan icke uttryck— ligen tillagts inspektionsrätt vid förban— den och i allmänhet icke heller den for- mella rätten att träda i direkt kontakt med förbandschefer och motsvarande myndigheter. Ett undantag härifrån är den förut omnämnda rätten till direkta tjänstevägar mellan socialdetaljen och vissa befattningshavare vid förbanden. Det nu tillämpade systemet kan medfö- ra svårigheter i utövningen av personal- vårdens ledning, varför ökade befogen- heter i vissa avseenden torde vara er- forderliga.

2. Försvarets upplysnings— och personalvårdsnämnd

Denna nämnd har delvis ändrat ka- raktär och organisation allteftersom förhållandena på olika verksamhetsom- råden ändrats. Parallellt härmed torde den direkta kontakten med verksamhe- ten vid förbanden ha i viss mån försvå- rats, bl. a. beroende på att denna verk- samhet undan för undan blivit mer komplicerad. Dessa svårigheter torde alltjämt i viss utsträckning göra sig gällande, även om nämnden genom år- ligen återkommande resor följer arbetet vid förbanden. I detta sammanhang må även erinras om att nämnden icke h-ar något verkställande kansli med heltids— anställd personal utan att verkställighe- ten av nämndens beslut ankommer på

ordförande, sekreterare, vilka alla ha detta uppdrag vid sidan av ordinarie tjänst.

Den särställning, som nämnden in- tar, har vidare medfört ett visst dubbel- arbete. Sålunda utföras inom nämnden

prästerlig

vissa arbetsuppgifter, .som äga nära samband med sådana som fullgöras inom försvarsstaben. Särskilt påfallande är detta i vad gäller själavårdsverksam- heten, där nämnden självständigt hand- har soldathemsverksamheten och tillsät- tande av militärpastorer, under det att inom försvarsstaben handläggas bl. a. frågor, som gälla krigsplacering av sjä— lavårdspersonalen och åtgärder för att förbättra andra fritidslokaler än soldat- hem. Otvivelaktigt förekommer dock ett mycket nära samarbete mellan nämn- den och försvarsstaben, vilket bl. a. sam- manhänger med att två befattningsha- vare inom staben äro ledamöter i nämn- den och en befattningshavare i staben nämndens sekreterare.

Enligt sin instruktion skall nämnden bestå av högst sexton ledamöter. För att få en tillräckligt allsidig representation är det möjligen erforderligt med en rela-tivt stor nämnd, men det ligger i sakens natur, att verksamheten inom en nämnd av denna omfattning blir tung- rodd. Det bör även observeras, att nämn-den med sin nuvarande samman- sättning icke har representanter för försvarsgrensledningarna, varigenom den direkta kontakten med försvars- grenarnas utbildnings- och förvaltnings- verksamhet kommer att saknas.

Om sålunda vissa brister finnas i den nuvarande organisationen, vilja vi dock redan här framhålla betydelsen av att _ när det gäller handläggningen av personalvårdsärenden av allmänt sam- hälleligt intresse — ha tillgång till ett organ, som i sig inrymmer representan' ter för olika delar av samhällslivet. Det

• Sida 149
•  Original

är därför angeläget att även framdeles bibehålla ett sådant organ. Dess ställ- ning, arbetsuppgifter och omfattning böra dock bättre kunna anpassas till det praktiska behovet.

3. Försvarets socialbyrå

Socialbyrån tillkom, såsom förut nämnts, genom sammanslagning av en beredskapsbyrå i arbetsmarknadskom- missionen och en mer fristående an- ställningsbyrå. Sammanslagningen tor- de ha varit föranledd bl. a. av att vissa frågor som gällde fast anställt manskap behandlades inom båda organen. Här- till kom att samma personal i viss ut- sträckning var sysselsatt på båda hål- len och samtidigt behärskade dessa ar- betsområden.

Rekryteringsfrågorna ha genom den nuvarande organisationen kommit att i viss utsträckning avsöndras från de organ, som borde ligga närmast till för att handha denna verksamhet. Dessa organ äro dels försvarsgrensledningar- na, i vilkas intresse i hög grad ligger att stimulera en god rekrytering, dels arbetsmarknadsstyrelsen, som på alla andra samhällsområden handhar arbets- förmedling. Särskilt må nämnas, att den statliga arbetsför-medlingen vid ti- den före socialbyråns tillkomst icke var utbyggd i samma omfattning som nu.

Två andra förhållanden, som gälla rekryteringsverksamheten, kunna även förtjäna uppmärksamhet. Sålunda är i den nuvarande organisationen hand- läggningen av de frågor, som angå rekrytering av manskapet, helt skild från behandlingen av ärenden, som beröra rekrytering av officerare, civilmilitär och civil personal m. fl. Härigenom synes ett visst du-bbelarbete —— bl. a. i fråga om upplysningsverksamheten —— ha ägt rum, även om givetvis socialby-

rån och försvarsgrensledningarna sam— arbetat. Än större betydelse måste dock tillmätas det förhållandet, att _ såsom tidigare framhållits — manskapsrekry- teringen i fortsättningen kommer att få en annan karaktär än tidigare. För arméns del innebär detta bl. a. att rekryteringen sker ur de värnpliktigas led och att en pen-sionsberättigande an- ställningsform inom försvaret står öp- pen för underbefälet. Överhuvudtaget tala starka skäl för en närmare organi- satorisk anslutning av rekryteringsfrå- gorna till försvarsgrensledningarna, var- vid dock givetvis kontakten med arbets- marknadsstyrelsen blir av väsenlig be- tydelse.

De ärenden 'som gälla civilanställ- ningsförmåner ha nära samband med handläggningen av ärenden rörande öv- riga ekonomiska förmåner, och civil- anställ-ningsutbildningen har nära sam- manhang med den övriga utbildnings- och bildningsverksamhet som bedrives inom försvaret. Genom den nuvarande anordningen komma dessa frågor att handläggas på annat håll än där de skulle ha sin naturliga plats, nämligen försvarsgrensledningarna, försvarssta- bens sektion III och försvarets civilför- valtning. Vad som ovan anförts om den omlagda manskapsrekryteringen torde även komma att innebära en väsentlig minskning av eivil-anställningsverksam- heten.

Ärenden rörande .familjebidrag och värnpliktslån stå självfallet i nära sam- manhang med de övriga ekonomiska och sociala förmåner, som tillkomma de värnpliktiga. Såsom en följd härav måste exempelvis vid bedömandet av spörsmål om jämkningar och förbätt- ringar av en viss sådan förmån hänsyn tagas till ifrågakommande dylika för- måner av annan art. "Med beaktande härav framstår det såsom ett önskemål,

• Sida 150
•  Original

att handläggningen av hithörande ären- den — icke minst då det gäller initia- tivärenden — icke splittras på alltför många myndigheter. I detta hänseende håller den nuvarande organisationen knappast måttet.

Socialbyrån handlägger även frågor om s. k. ersättningsfyllnader till kropps- skadade. Dessa ersättningar äro avsed- da att komplettera sjukpenning och liv- räntor som utbetalas av riksförsäkrings- anstalten. Förändringar i storleken av de belopp som utgå från riksförsäk- ringsanstalten föranleda i allmänhet även förändringar i ersättningsfyllna- dens storlek. Det synes därför tveksamt, om två olika institutioner skola var för sig besluta i ärenden som äro av så lik- artad natur. Därtill kommer, att arbets- marknadsstyrelsen f. n. har hand om flera av de åtgärder som erfordras för att återföra en civilskadad till insatser på arbetsmarknaden.

Inom socialbyrån finnas f. n. både en styrelse och en beslutande delegation. Det kan ifrågasättas, om ärendenas an- tal och betydelse verkligen motivera, att förutom byråns chef finnas två be- slutande organ. Däremot bör framhål- las, att den representation från perso- nalförbunden och andra intresseorgani- sationer, som finnes i byråns styrelse, är värdefull och bör beaktas även vid en omorganisation.

Det är troligt, att vissa väsentliga för- enklingar skulle kunna ske ifråga om de olika bidragsformerna. Bestämd stånd- punkt härvidlag kan dock ej tagas utan en ingående översyn av gällande före- skrifter som vi icke ansett oss ha an- ledning att verkställa.

4. Försvarets brevskola

Någon erinran mot den omfattning, som skolans organisation f. n. har, ha

vi icke funnit anledning framställa. Be- träffande skolans ställning må d-äremot framhållas, att den f. n. är helt inplace- rad i en försvarsgrensledning men har att i samma utsträckning betjäna samt- liga försvarsgrensledningar och dess— utom flera andra militära institutioner och organisationer. Det studieråd, som enligt bestämmelserna skall finnas och vari ingå representanter för flertalet berörda organ, syn-es icke ha utövat nå- gon mer betydelsefull verksamhet.

Vidare kan ifråga om skolans verk- samhet framhållas, att den i organisa- toriskt avseende icke är knuten till de speciella organ som i första hand skola ha ansvaret för studie- och upplysnings- verksamheten.

5. Centrala värnpliktsbyråns personal—

prövningsdetalj

Genom sina instruktioner och sin ställning inom ett organ för fördelning och redovisning av värnpliktiga år de- taljen huvudsakligen hänvisad till att syssla med personalprövningsfrägor, särskilt. avseende värnpliktig personal. Denna avgränsning av arbetsuppgifter- na har emellertid i praktiken visat sig vara svår att upprätthålla då, förutom marinens militärsociala detalj, andra or- gan icke funnits för att taga hand om övriga personalproblem av psykologisk natur inom stora delar av försvaret. Dessa förhållanden ha lett till att även undersökningar av socialpsykologisk och annan art fått åtminstone delvis omhändertagas av detaljen, utan att den- nas personal och andra resurser varit beräknade för en sådan ansvällning av arbetsuppgifterna. Tidvis ha dock lätt- nader åstadkommits genom tillfälliga anslag och kommenderingar av militär personal till organet. Det har emellertid icke funnits tillräckliga resurser för att

i | i l l

• Sida 151
•  Original

annat än i mycket begränsad omfatt- ning bedriva utanför själva prövnings- vcrksamheten liggande psykologiska ar- betsuppgifter. Ej heller ha resurserna i önskvärd omfattning medgivit en ut- veckling av de använda prövningsmeto- derna.

Organet har alltså visserligen i prak- tiken kommit att betjäna försvaret i dess helhet, men därvid har dess orga- nisatoriska ställning åtminstone på det formella planet försvårat den önskvär— da direkta kontakten med utanför armén befintliga organ. Oklarheten i fråga om organets direktiv- och inspek- tionsrätt i metodiska frågor har också vid vissa tillfällen kunnat äventyra den enhetliga tillämpningen av inom detal- j-en utarbetade prövningsförfaranden och därmed även metodernas använd— barhet. Åtskilliga betydelsefulla arbets- uppgifter ha också av brist på perso— nella och andra resurser måst lämnas åsido.

6. Marinens militärsociala detalj

Den militärsociala detaljen i marin- stabens utbildningsavdelning kan för marinens del anses komplettera det för försvaret gemensamma personalpröv- ningsarbete som centrala värnplikts- byråns personalprövningsdetali bedri- ver. De vid byrån utarbetade metoderna tillämpas också inom marinen, men vid sidan härav använder detaljen, delvis i försökssyfte, ytterligare metoder för att bredda underlaget för personaluttag- ningen. Vid sådan prövning—sverksam- het, där både byrån och detaljen ställa personal och metoder till förfogande, kunna vissa olägenheter dock uppstå.

I övrigt gå militärsociala detaljens arbetsuppgifter utöver dem som per- sonalprövningsdetaljen har, framför allt på det militärpedagogiska området. I

gengäld ha vissa av dessa arbetsupp— gifter sin motsvarighet inom försvars- stabens sektion III. Sålunda anordnas kurser för lärare i medborgarkunskap både av försvarsstabens bildningsdetalj och militärsociala detaljen, om också vissa skillnader i uppläggningen finnas. Detaljens handhavande av övriga per- sonalvårdsärend-en har — såvitt vi er- farit — medfört dubbelarbete, då dessa ärenden måste behandlas även i för- svarsstaben.

Vad slutligen angår utbildningsstati- stiken torde den få anses som klart sam- manhängande med utbildningsavdel— ningens verksamhet. Att dess handha- vande förlagts till militärsociala detal- jen torde huvudsakligen vara betingat av dennas nuvarande inplacering och resurser.

Militärsociala detaljens arbete inne- bär sålunda huvudsakligen en önskvärd komplettering men på några punkter snarare en dubblering av det arbete som bedrives inom organ, som äro gemen- samma för försvaret. Även om arbets- uppgifternas utformning i vissa fall är specifikt giltig endast för marinen, an- ser utredningen, att de dock till största delen äro sådana, som äro av värde för hela försvaret,, och att även de speciellt marina behoven borde på ett tillfreds- ställande sätt kunna tillgodoses av or- gan, gemensamma för försvaret. En viss brist på samordning inom i rask utveckling varande områden kan till en tid vara mycket gynnsam för verksam- heten-s allsidig—a framväxt men utgör i längden en olägenhet för' verksamhe- tens ekonomiska och effektiva bedri- vande. Utredningen anser, att verksam- heten nu nått utöver detta första för- söksstadium och för framtiden skulle vara mera betjänt av en fastare sam- ordning med annan besläktad verksam- het inom försvaret.

• Sida 152
•  Original

De brister, som i första hand höra av- hjälpas genom en omorganisation av den centrala ledningen för personaltjänsten och militärpsykologien, äro i samman- fattning följande:

a) Ärenden, som äga nära samband med varandra, handläggas inom skilda organ.

b) För att lösa vissa väsentliga ar- betsuppgifter saknas erforderligt antal befattningshavare eller tillräckligt kva— lificerad personal. För andra arbetsupp- gifter återigen synes personalbehovet vara något bättre tillgodosett än som egentligen är påkallat.

c) Organ, som äro avsedda att leda viss verksamhet, sakna erforderliga be— fogenheter för att kunna utöva denna ledning.

d) De erfarenheter, som förvärvats under senare år, ha icke kunnat utnytt- jas i önskvärd utsträckning.

e) Resurser saknas för att kunna föl- ja utvecklingen på hithörande områden, varför bl. a. nytillkomna arbetsuppgif- ter icke kunnat fullgöras i erforderlig utsträckning.

f) Organ, som handha ett visst ar- betsområde inom försvaret, sakna re- presentation i andra besläktade organ inom eller utom försvaret.

g) Handläggningen av vissa ärenden torde i onödigt stor utsträckning vara centraliserad.

h) De organ, som finnas inom krigs- makten för ifrågavarande verksamhet, äro icke i tillräcklig omfattning sam- ordnade med och kunna icke utnyttjas inom andra delar av det totala för- svaret.

• Sida 153
•  Original

X. ORGANISATIONEN PÄ PERSONAL-

1. Universitets- och högskoleinstitu- tioner för psykologi och pedagogik samt sociolog-il

Uppsala universitets institution för psykologi och pedagogik

Endast vid Uppsala universitet före- kommer ännu en uppdelning av under- visning och examination i psykologi och pedagogik på två examensämnen. Vartdera ämnet företrädes av en profes- sor och en docent. Övrig personal ut- göres av en förste assistent, en förste amanuens och en e. o. (motsv. tredje) amanuens vid psykologiska laboratoriet,

1 För ytterligare uppgifter samt biblio— grafier hänvisas till redogörelser i Skola och samhälle h. 7—8 1950 sid. 193—240 rörande psykologi och pedagogik, till I. Agrell: Psychology in Sweden. Scandina— vian psychology. July 1951 (specialnum- mer av tidskriften Nordisk psykologi) samt till E. Tegen & B. Rundblad: A survey of teaching and research in socio- logy and social psychology at Swedish uni- versities. Oslo 1951 (stenc). .

• Sida 166
•  Original

en tredje amanuens vid pedagogiska seminariet samt viss kontorspersonal. Institutionen är vid sidan av den di- rekta undervisningen huvudsakligen in- riktad på grundforskningsuppgifter men har tidigare i flera sammanhang utfört undersökningar med inriktning på praktisk tillämpning. Sålunda har pro- fessor Anderberg, delvis i samarbete med yngre forskare, utfört undersök- ningar och utarbetat metoder för per- sonalurval bl. a. inom industrien, inom statens järnvägar och Stockholms spår- vägar samt inom försvarsmakten (när— mast flottan) samt konstruerat testska- lor för intelligensundersökning. Vid det pedagogiska seminariet pågå testpsyko- logiska undersökningar, som bl.a. grun- das på vid den militära personalpröv- ningsverksamheten insamlat material.

Lunds universitets institution för psykologi och pedagogik

Vid Lunds universitet finnes en för psykologi och pedagogik gemensam pro- fessur, men principbeslut föreligger om delning på motsvarande sätt som redan skett i Uppsala. Vardera ämnesdelen företrädes av en docent. Till institutio- nen äro även knutna en förste assistent, en förste amanuens, en tredje amanuens och en extra förste amanuens.

Forskningen vid institutionen är fö- reträdesvis pedagogiskt inriktad. Do- cen-ten i psykologi har deltagit i vissa undersökningar rörande trivseln inom industrien. Vid institutionen har ett av— snitt av statens psykologisk-pedagogis- ka instituts testskala utarbetats.

Stockholms högskolas psykologiska institut

Vid Stockholms högskola finnes en professur och en docenttjänst i psyko- logi och pedagogik. Förslag om delning av professuren har tillstyrkts av univer-

sitetskanslern men något avgörande har ännu icke träffats. Vid'institutionen fin- nas en biträdande lärare, en andre as- sistent, en förste amanuens och en tred- je amanuens. Vid sidan av institutet ar- betar ett särskilt psykotekniskt inst1tut.

Forskningsarbetet vid psykologiska institutet är huvudsakligen experimen- talpsykologiskt inriktat och av grund- forskningskaraktär, men flera medarbe- tare och elever äro därjämte, delvis vid sidan av institutet, sysselsatta med mål- forskningsuppgifter. Institutet har de]- tagit i psykologisk-pedagogiska institu- tets intelligensteststandardisering. In- stitutet har tidigare i samarbete med militära myndigheter utfört en aptit- psykologisk undersökning av värnplik— tiga.

Psykotekniska institutet vid Stockholms högskola

Vid institutet arbetar ett tiotal yngre psykologer jämte teknisk personal. In- stitutets ställning i högskoleorganisatio- nen är ännu icke slutligt fastställd. Det erhåller anslag från staten och staden men finansieras till stor del genom ar- voden för undersökningar.

Institutet arbetar dels med individuell yrkesvalsrådgivning för till institutet remitterade klienter, del-s med urvals— prov till olika läroanstalter såsom fack- högskolor och seminarier samt till vissa industriföretag. Det bedriver målforsk— ning på hithörande områden samt så- väl grund- som målforskning i fråga om olycksfall.

Göteborgs högskolas psykologiska institution

Vid Göteborgs högskola finnes e-n pro- fessur och en docenttjänst i psykologi och pedagogik. Universitetsberedningen har föreslagit en klyvning av professu— ren i å ena sidan psykologi, å andra si-

• Sida 167
•  Original

dan pedagogik och pedagogisk psykolo- gi. Till institutionen äro knutna en bi- trädande lärare i pedagogik, en förste assistent samt en förste amanuens. —- Vid sidan av institutionen arbetar ett psykotekniskt institut, "bckså "under chcfskap av professorn. Forskningsarbetet vid den psykologis- ka institutionen har övervägande haft pedagogisk-psykologisk inriktning med nära anknytning till praktiska problem och med huvudvikten på urvals- och skolmognadsfrågor. De studerande ha också i större utsträckning än vad som vid övriga institutioner är fallet rekry- terats bland lärare. Mest omfattande bland de utförda forskningsuppgilfterna har varit en pedagogisk-psykologisk un- dersökning för 1946 års skolkommis- sion-s räkning. Därjämte ha forskningar bedrivits på personlighets— och konsti- tutionspsykologiens område samt inom elektroencefalografien.

Psykotekniska institutet vid Göteborgs högskola Institutet är anslutet till högskolan men dess budgetmässiga ställning är ännu ej klarlagd och dess personalför- hållanden äro ännu ej stabiliserade. Arbetsuppgifterna omfatta individuell yrkesvalsrådgivning och konsultativ verksamhet i övrigt samt målforskning i samband med urvalsproblem och vissa speciell-a industri-, militär- och vittnes- psykologiska frågor.

Sociologiska institutionen vid Uppsala universitet

Uppsala universitet har landets hit- tills enda professur i sociologi, vilken inrättades år 1947. Vid institutionen finnas därjämte en förste assistent och en andre amanuens.

Bland forskningsuppgifterna vid den- na institution förtjäna i detta samman-

hang särskilt en serie industrisociolo- giska undersökningar att nämnas. Dessa undersökningar syssla med arbetstriv- selns problem bl. a. i relation till arbets- gruppens struktur. Institutionen har även deltagit i ett av Unesco understött internationellt forsk'ningsp'rojekt om uppfostrans utformning i olika sam-häl- len och dess inverkan på spänningar mellan olika grupper i samhället.

Sociologiska institutionen vid Lunds universitet

Vid Lunds universitet bestrides un- dervisning och examination i sociologi av en biträdande lärare, som tillika fö- restår institutionen. Institutionen har en amanuens.

Institutionen har bl. a. bedrivit forsk- ning på arhetssociologiens område ge- nom trivselundersökningar i industri- företag. Den sysslar även med under- sökningar av hela orter och samhällen ur olika sociologiska synpunkter.

Sociologiska institutionen vid Stockholms högskola

Ej heller Stock-holms högskola har ännu någon professur i sociologi, även om universitetskanslern tillstyrkt hög- skolans begäran om inrättande av så- dan. Undervisning och examination handhas av en biträdande lärare. In- stitutionen har en andre amanuens.

Forskningen vid denna institution gäller främst arbetssociologiska, bebyg— gelsesociologiska och kriminologiska frågor. Institutionen har även deltagit i ovannämnda Unesco-projekt.

2 Institutioner inom statsförvalt- ningen i övrigt _ Statens psykologisk-pedagogiska institut 1944 skapades ett institut som skulle utföra eller understödja vetenskaplig

• Sida 168
•  Original

forskning med inriktning på skolans behov samt bedriva kursverksamhet på det pedagogiska området. I institutets styrelse ingå bl. a. professorerna i psy- kologi och pedagogik vid universitet och högskolor. Av institutets anslag går huvuddelen till kursverksamhet-en. Åter- stoden utdelas i mindre poster till en- skilda forskare. Institutet har bl. a. låtit utarbeta testskalor, övervägande för barn i skolåldern, samt standardiserade kunskapsprov i modersmålet och räk- ning för cfolkskolan. Förslag om utvid- gande av institutets verksamhet före- ligga. Det har även diskuterats, om in- stitutet skulle kunna övertaga en del av 1946 års skolkommissions arbets- uppgifter.

Skolöverstyrelsens försöksavdelning

Den pedagogiska försöksverksamhe- ten i samband med skolreformen ledes

centralt av en försöksavdelning inom skolöverstyrelsen. Enligt den av 1952 års riksdag beslutade organisationen skall personalen vid avdelningen om- fatta tre undervisningsråd, en skolpsy- kolog i lönegrad Ce 31, konsulenter för studieplaner och yrkesvägledning samt administrativ personal.

Arbetsmarknadsstyrelsens yrkes- vägledningsbyrd

Yrkesvägledningsbyrån i arbetsmark- nadsstyrelsen är centralt organ för ung- domsförmedlingar och yrkesvägled- ningsbyråer inom den statliga arbets- förmedlingsorganisationen. Den utar— betar metoder för rådgivningsarbetet och skapar genom det 5. k. yrkeskarto- teket ett uppslagsverk innehållande yr- kesbeskrivningar och yrkesanalyser, underlag för yrkesvägledningen ute i landet.

B. Grunderna för arbetsuppgifternas fördelning på institutioner

inom och utom försvaret

1. Personaltjänsten

I nuvarande organisation handhavas vissa arbetsuppgifter på personaltjäns- tens område av institutioner utom för- svaret. Så länge en organiserad perso- nalvård förekommit inom krigsmakten, har man haft en uppdelning av verk- samheten mellan den militära organisa- tionen, andra organ under försvarsde- partementet och institutioner utom för- svaret. Detta har sin naturliga förkla- ring i det förhållandet, att flera av åt- gärderna inom personaltjänsten äro be- tingade av allmänt samhälleliga intres- sen.

Med hänsyn till attden militära per-

sonaltjänstens olika grenar ha sin mot- svarighet i allmänna funktioner inom samhället måste även för framtiden för— utsättas, att arbetsuppgifterna komma att handläggas både inom och utom för- svaret. Däremot torde en ökad ömsesi- dig representation i de institutioner, som inom och utom försvaret handha besläktade frågor, böra ifrågakomma. Något detaljerat förslag härom ha vi icke ansett oss böra framlägga. Vi för- utsätta, att det personaltjänstorgan, som vi i det följande komma att föreslå, efter någon tids verksamhet skall kunna avgiva förslag härom.

Vad angår den själavård-ande verksam- heten är en nära samverkan mellan för-

• Sida 169
•  Original

svaret och kyrkliga myndigheter natur- lig både lokalt och centralt, eftersom såväl militärpastorerna som fältprosten ha sin huvudsakliga gärning som präs- ter inom statskyrkan. I princip bör den militära själavården endast räknas som en gren av den allmänna kyrkliga verk- samheten, som i den mån förhållandena så kräva anpassas efter den militära miljöns krav. I överensstämmelse med denna princip böra såväl stats- som frikyrkliga intressen beredas tillfälle att sätta sin prägel på försvarets själavård i egentlig mening. Sådana frågor där- emot som äro mer betingade av militära förhållanden böra handhavas av organ inom försvaret. Detta gäller exempel- vis soldathemsverk-samheten, som är en betydelsefull faktor även i fråga om personalens trivsel. Här bör verksam- heten givetvis ombesörjas inärmaste samförstånd med de frivilliga organisa— tionerna på området. Även planlägg- ningen av krigsgravtjänsten bör hand- havas inom försvaret.

Ursprungligen har en betydande del av de ärenden, som i det föregående redovisats såsom hemmahörande inom socialtjänsten, handlagts av centrala in- stitutioner utom försvaret. Sålunda ha exempelvis familjebidragsärenden hand- lagts först av länsstyrelserna och senare av statens arbetsmarknadskommission men därefter överförts till ett organ inom försvaret, lförsvarets socialbyrå. Flera liknande exempel synas tyda på att det kan vara lämpligt att i ökad ut- sträckning sammanföra hithörande ärenden till försvarets egna institutio— ner. Anledningarna härtill äro främst dels att dessa ärenden blivit alltmera omfattande och dels att de i många fall höra nära samman med förhållandena inom försvaret och ofta äro helt be- tingade av den militära miljön. Över- befälhavaren, försvarsstaben och andra

myndigheter inom försvaret ha även under senare tid i ökad utsträckning varit initiativtagare i fråga om sociala åtgärder ino-m försvaret. Detta talar för att socialtjänsten i dess olika delar bör ombesörjas av institutioner inom försva- ret, varvid dook representanter för all- män samhällelig verksamhet böra fin- nas i en rådgivande instans. Undantag från denna princip kunna dock av prak- tiska skäl vara motiverade i några fall. Sålunda böra ersättningar till dem, som blivit kroppsskadade i militärtjänst- göring, utgivas av den myndighet, som handhar motsvarande verksamhet för andra personalkategorier, nämligen riksförsäkringsanstalten. Likaså synes det lämpligt, att arbetsmarknadsstyrel- sen, -som bl. a. handlägger frågor om yrkesvägledning och arbetsförmedling samt partiellt arbetsföras omskolning, jämväl i huvudsak svarar för motsva- rande verksamhet inom försvaret. Det kan måhända finnas anledning att när— mare överväga även huruvida länssty- relserna i större utsträckning än f. 11. skulle kunna omhänderhava handlägg- ningen av familjebidragsärenden. Ifråga om de nyssnämnda centrala organen kan dock förtjäna övervägas, om icke försvarets socialtjänst i viss utsträck- ning bör vara representerat vid hand- läggning av hithörande ärenden. Såsom tidigare antytts tillmäta vi planläggningen av' socialtjänsten i krig stor betydelse. Denna planläggning krä- ver medverkan av flera myndigheter, vilka lyda under försvars-, social— och inrikesdepartementen. F. n. saknas otvivelaktigt den organisatoriska sam- ordning av denna verksamhet, som är erforderlig med hänsyn till att en fort- löpande planläggning skall kunna ske allt efter förändringar i de sociala åt- gärderna i fre-d. Det synes mest ända- målsenligt, att den institution, som skall

• Sida 170
•  Original

handhava socialtjänsten inom försvaret, även är sam-ordnande myndighet på detta område och fördenskull leder en samverkan mellan å ena sidan civilför- svarsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrel- sen, socialstyrelsen och andra berörda myndigheter utom försvaret samt å andra sidan försvarets egna organ. Här- för talar framför allt hänsynen till den militära krigsplanläggningen.

Ifråga om studiev—erksamheten i dess förut redovisade omfattning har initia- tivet till att införa flera av verksam- hetsgrenarna i försvaret kommit från organisationer och intresseriktningar utanför det-ta. De folkliga bildni-ngsor- ganisationerna ha härvid gjort en be— tydelsefull insats. Avsikten torde" från deras sida framför allt ha varit att vinna nya områden för den frivilliga bildningsverksamheten och kulturarbe- tet överhuvudtaget. Utvecklingen synes emellertid ha medfört, att verksamheten numera :bedrives för att i första hand tillgodose behov, som ha närmare sam- band med den militära tjänsten. Huvud- vikten har lagts vid åtgärder i syfte dels att sprida upplysning om samhällsfrå- gor för att den militära personalen skall lära sig förstå betydelsen av att göra en militär insats och dels att be- reda personalen tillfälle att utnyttja sin fritid för sådan utbildning som kan gagna eller intressera den eller på annat sätt öka trivseln. Även om den ur- sprungliga målsättningen för folkbild- ningens plats inom krigsmakten härige- nom förskjutits, anse vi den väg, som den skisserade utvecklingen tagit, i i stort sett riktig. Härav följer även, att verksamheten i huvudsak bör hand- havas av organ inom försvaret, varvid givetvis även den sakkunskap och er- farenhet, som finnes i-nom folkrörelser- na, skolväsendet, pressen m. ni., skall

vara representerad i en rådgivande in- stans. Undantag från denna princip kan förekomma bl. a. i fråga om biblioteks- verksamheten, som till sin karaktär och utformning i stort sett är likartad inom och utom försvaret. Det synes icke ute— slutet, att skolöverstyrelsen härvid i större utsträckning än f. 11. skulle kun- na hand-hava även de frågor, som gälla de militära förbandens bibliotek.

Som framgår av vårt betänkande I är studieverksamheten till stor del av sådan karaktär, att den kan äga rum lokalt utan någon mer omfattande cent- ral organisation. Vid förbanden torde förutsättningarna för verksamheten till stor del vara beroende av medverkan från civilt håll. Detta medför givetvis, att motsvarande samverkan måste äga rum i de centrala instanserna, vilket bör kunna åstadkommas utan större organisatorisk samordning än den som ovan antytts.

Vad nu anförts om studieverksamhe- ten äger i stort sett motsvarande till- lämpning i fråga om förströelseverksam- heten.

2. Den psykologiska verksamheten

Den militärpsykologiska verksamhe- ten täcker två huvudområden, nämligen forskning och tillämpning. Inom forsk— ningsverksamheten kunna i sin tur olika grader av praktisk inriktning och olika slag av initiativ förekomma. Utredning- en har i kap. 11 givit exempel härpå.

Frågan om en lämplig avvägning mel- lan en strikt målinriktad forskning och en obunden, på forskarens eget initia- tiv igångsatt sådan har tidigare på ett annat område inom försvaret varit före- mål för överväganden. Utredningen syftar härvid på den diskussion, som fördes i sam-band med inrättandet av försvarets forskningsanstalt. Med syft-

• Sida 171
•  Original

ning på den naturvetenskapligt-militär- tekniska forskningen hävdades därvid å ena sidan, att denna, om påtagliga re- sultat skulle kunna nås inom rimlig tid. måste ledas mot på förhand klart fixe— rade mål. Å andra sidan gjordes gällan- de, att en sådan målbundenhet skulle förlama initiativkraften och den förut- sättningslösa prövningen samt att med hänsyn härtill forskarna måste tillmätas ett stort mått av frihet vid valet av mål. Talesmännen för sistnämnda upp- fattning funno det vara av avgörande betydelse, att de forskare, som skulle leda forskningen inom de särskilda specialområdena, intoge en fri och obunden ställning samt envar för sig helt finge taga ansvaret för verksam- heten inom sitt område.

Vid lösandet av de organisatoriska problem, som sammanhängde med den militärtekniska forskningen, valdes en medelväg. I Kungl. Maj:ts proposition 1944:293 (5. 60—61), som lades till grund för statsmakternas beslut att in- rätta försvarets forskningsanstalt, fram- höll dåvarande chefen för försvarsde- partementet, att en sammanjämkning av de skiljaktiga ståndpunkterna borde kunna ske utan att man förkvävde det på detta område mera än på många andra välbehövliga fri—ska initiativet. Det måste emellertid ihågkommas -— anförde departementschefen vidare — att det här gällde frågan om att inrätta en forskningsanstalt, avsedd att tillgo- dose försvarets speciella intressen. En sådan anstalt kunde icke [få samma fria och obundna ställning som forsknings- instituten vid universitet och högsko- lor. Enligt departementschefens me- ning borde ledningen för en försvarets forskningsanstalt äga förhållandevis stor frihet vid målsättningen, medan däremot verksamheten inom en sådan

anstalt borde vara bunden vid de av ledningen uppställda målen. Med detta för ögonen måste man på anstaltens ledning ställa stora krav i fråga om kringsynthet, fantasi, blick för uppsla- gens utvecklingsmöjligheter och säker- het i omdömet. Dessa allmänna syn- punkter blevo avgörande vid valet av organisationsform för forskningsanstal- ten.

Även om frågeställningarna i sam- band med tillkomsten av försvarets forskningsanstalt delvis voro andra än de nu aktuella, kunna likväl de nyss ari/förda synpunkterna vara av betydel- se även i förevarande sammanhang. När det gäller att undersöka den lämp- ligaste organisationen av den psykolo- giska verksam-heten för försvarets räk- ning, tillkomma emellertid ytterligare några omständigheter.

Den militärpsykologiska verksamhe- ten har i hög grad service-karaktär, d. v. 5. olika militära myndigheter, för- hand m. fl. kunna och höra vända sig till det psykologiska organet för att erhålla hjälp vid rekrytering av personal, vid utarbetande av utbildningsbestämm-el- ser, för planläggning och genomförande av undervisning i umilitärpsykologi, vid utförande av särskilda utredningar m. 111. Under de tio år verksamheten bedrivits har det erfarenhetsmässigt visat sig, att det organ som svarar för verksamheten dels måste ha möjligheter att intimt samarbeta med berörda mili- tära myndigheter utan för många mel- laninstanser, dels måste ha en så själv- ständig ställning, att dess verksamhet i vad gäller den rent vetenskapliga sidan kan bedrivas utan obehörig inbland- ning.

Det bör framhållas, att även den mili- tärpsykologiska forskningen i stor ut- sträckning måste baseras på det genom

• Sida 172
•  Original

den praktiska verksamheten erhållna materialet. Vid utförandet av detta forskningsarbete erfordras som regel tillgång till den militäradministrativa apparaten. Då t. ex. ett inskrivnings- prov skall utarbetas, måste man redan vid projekteringen stå i intim kontakt med inskrivningsmynd-igheter, försvars- grensledningar och enskilda förband. Stora personalgrupper äro erforderliga för utförandet av standardiseringen, vid bearbetni-ngarna måste man ha till- gång till militära register m. m. Order om undersökningarnas genomförande vid vissa militära förband måste ut- färdas osv. Dessa förhållanden peka med bestämdhet på att en sådan verk- samhet för att nå erforderlig smidighet och effektivitet måste äga rum inom försvarets mm.

Om således de civila forskningsinsti- tutionerna redan med hänsyn till nu angivna förhållanden skulle möta avse- värda svårigheter, därest de skulle helt omhändertaga den militärpsykologiska forskningen, uppställer sig frågan, hu- ruvida de i nuvarande läge ha resurser hänför, särskilt i ekonomiskt avseende och. vad angår tillgången på personal. Utredningen, som besökt de psykologis- ka, psykotekniska, pedagogiska och sociologiska institutionerna vid våra universitet och högskolor, har för sin del kommit till den uppfattningen, att ett sådant arrangemang skulle förut- sätta en avsevärd utbyggnad av den eller de institutioner, som härvid skulle komma i betraktande. Det sagda torde även gälla statens psykologisk-pedago- giska institut i Stockholm; Att för be- rörda ändamål taga i anspråk medel un- der fjärde huvudtiteln torde knappast böra ifrågakom-m-a. Det synes vidare knappa—st kunna undgås, att verksamhe- ten vid universitets- och högskoleinsti-

tutioner på detta område i främsta rum- met kommer att omfatta forskning i ut- bildningssyfte jämte forskning som skall tillgodose samhällets civila behov, framför allt i samband med skolväsen- de, näringsliv och socialvård. Spörsmå- let om de civila institutionernas resur- ser torde för övrigt bli beroende av de resultat, till vilka en fram-tida utred- ning om psykologutbildningen och där- med sammanhängande frågor kan komma.

I förevarande sammanhang må även framhållas, att 1951 års riksdag i skri- velse (nr 210).- till Kungl. Maj:t med bifall till likalydande motionerna 1:166 och 11:198 anhållit, att en utredning måtte verkställas om i vilken omfatt- ning arbetets och arbetsplatsens förhål- landen nu äro föremål för vetenskap- ' lig forskning och hur en sådan på lämp- ligaste sätt bör främjas och samordnas. I ett remissyttrande till riksdagens bankoutskott över berörda motioner (se utskottets utlåtande nr 13) har bl. a. erinrats om arbet-sforskningens nära samband med det allmänna forsknings- arbetet inom psykologi, sociologi, social- psykologi m. fl. vetenskaper och utta- lats önskemål om en undersökning be- träffande frågan i vad mån man genom en utbyggnad av redan befintliga insti- tutioner med hänsyn till deras lokala och personella .behov kunde stimulera och underlätta den av motionärerna åsyftade arbetsforskningen. I andra remissyttranden har understrukits be- hovet av att redan befintliga institutio- ner på ilfrågakom-mande områden bere- das bättre ekonomiska villkor för forsk- ningar och framhållits den nu rådande påtagliga bristen på kvalificerat folk inom det socialpsykologiska området. Dessa uttalanden bestyrka i sin mån ut- redningens uppfattning om svårigheter-

• Sida 173
•  Original

na att finna utrymme för den militär-

psykologiska forskningen vid de civila! vetenskapliga i-nstitutionerna.

I det nu angivna läget ter det sig för utredningen såsom den naturligaste ut- vägen att räkna med ett i försvaret in- lemmat centralt organ för den militär- psykologiska verksamheten och angrän- sande fack. Det finnes enligt utred- ningens mening så mycket större anled- ning härtill som man kan anknyta till den verksamhet på de här aktuella om- rådena, som redan bedrives inom för- svaret. Det gäller närmast att samordna och effektivisera denna verksamhet. Genom att skapa en fastare organisation skulle man också väsentligen bidraga till att säkerställa behovetiav dugande arbetskrafter för ifrågavarande ända- mål.

Om utredningen sålunda räknar med att ett sammanhållande organ för bit- hörande frågor bör finnas inom för- svaret, innebär detta självfallet icke, att ett sådant organ skall bedriva sin verk- samhet isolerat från eller i konkurrens med de vetenskapliga institutionerna utanför försvaret. Enligt utredningens mening böra dessa kunna tagas i an- språk även för militärt betonade forsk- ningsuppgifter i den mån behov förelig- ger samt det med hänsyn till institu- tionernas resurser och ur andra syn- punkter låter sig göra. Det måste an- komma på det centrala organet att i den ordning, som närmare anges i kap. XV, samordna psykologisk-pedagogiska forskningsuppgifter av militär bety- delse och eventuellt fördela dem på andra institutioner. Det lärer emel- lertid knappast kunna påräknas, att de civila institutionerna i alla lägen skola vara benägna att åtaga sig dy-

lika arbetsuppgifter. Möjligheten att på sådant sätt placera ut uppgifter torde i stor utsträckning bli beroende av i vad mån medel kunna ställas till förfogande för undersökningarnas ge- nomförande. Även andra synpunkter göra sig i detta sammanhang gällande. Vissa arbetsuppgifter kunna exempel- vis av sekretesshänsyn tänkas vara av den art att de icke lämpligen böra över— lämnas till en institution utanför för- svaret. Å andra sidan kan det självfallet understundom vara av intresse att an- knyta en specialundersökning för för- svarets räkning till forskningar, som ti- digare bedrivits vid en viss civil insti- tution. Ur arbetsbesparings- och kost- nadssynpunkt kan det då te sig förmån- ligast för försvaret att anlita nyssnämn- da institution, även om medel måste an- visas för de fortsatta undersökningarna. Man kan här också peka på de ameri- kanska erfarenheterna, som visat nyt- tan av att i vissa fall för militärpsyko- logiska syften direkt tillgodogöra sig dcn kvalificerade vetenskapliga experti- sen vid universitet och högskolor.

Under alla förhållanden måste — så- som vi i olika sammanhang framhållit —— ett intimt samarbete komma till stånd mellan det militära forskningsorganet samt civila psykologiska och pedagogis- ka institutioner, bland dem även insti- tutioner för psykologi och personalad— ministration inom näringslivet. Detta samarbete bör avse icke blott utläggan- de av vissa forskningsuppgifter på sist- nämnda institutioner utan även rådgiv- ning i samband med projektering och utförande av forskningsuppgifter. Or- ganisatoriska förutsättningar för ett så— dant samarbete böra skapas.

• Sida 174
•  Original

XII. OLIKA ALTERNATIV FÖR ORGANISATION AV INSTITUTIONER INOM FÖRSVARET PÅ PERSO- NALTJÄNSTENS OCH MILITÄRPSYKOLOCIENS OMRÅDEN

1. Förbättringar på den nuvarande organisationens grund

Frågan om den nuvarande organisa- tionen kan bibehållas med smärre för- ändringar har först varit föremål för prövning.

Någon myndighet, som har en allmän befogenhet att samordna verksamheten på detta område, finnes f. n. icke i nå- gon instans under Kungl. Maj:t. Över- befälhavaren, försvarsgrenscheferna, försvarsstabschefen, försvarets upplys- nings- och personalvårdsnämnd, försva- rets civilförvaltning, försvarets social- byrå, centrala värnpliktsbyrån och fle- ra andra myndigheter samt avdelningar inom dessa institutioner kunna alla i större eller mindre utsträckning ingripa i hithörande verksamhetsgrenar. Bristen på en klar gränsdragning mellan olika myndigheters kompetensområden torde framgå bl. a. av det avsnitt ur instruk- tionen för försvarsstaben, som tidigare

återgivits (kap. IX A). Såsom förut nämnts ha dessutom en del institutioner utom försvaret vissa befogenheter i fö- revarande hänseenden. Förutsättningarna för att åstadkomma en tillfredsställande lösning av frågan om den allmänna ledningen genom att bibehålla i stort sett nuvarande system torde vara små. Icke minst torde den nuvarande organisationen vara till hin- der för verksamheten vid förbanden. Vid handläggningen av ärenden inom hithörande områden få befattningsha- varna vid förbanden instruktioner och anvisningar från än den ena, än den andra myndigheten. Det torde icke vara uteslutet, att även olika myndigheter un- gefär samtidigt reglera handläggningen av samma arbetsuppgift. Sådana centra- la organ som genom sin verksamhet ha förutsättningar att vara samordnande på ett större område, t. ex. försvarsstabens socialdetalj ifråga om socialtjänsten el- ler personalprövningsdetaljen inom centrala värnpliktsbyrån ifråga om mili- tärpsykologisk verksamhet, sakna in- struktionsmässiga befogenheter härför. Att de centrala institutionerna ändå i den utsträckning, som f. n. är fallet,

• Sida 175
•  Original

åstadkommit ett gott samarbete, torde mera bero på god personlig kontakt mellan olika befattningshavare än på organisationen.

I vilken utsträckning de olika institu- tionerna under nuvarande förhållanden handhava här aktuella arbetsuppgifter framgår av följande sammanställning:

a) Själavårdsverksamheten ledes av försvarsstabens personalvårds- avdelning, bl. a. genom fältprosten, och av försvarets upplysnings- och personal- vårdsnämnd, främst genom dess verk- ställande prästerliga ledamot.

b) Socialtjänsten ledes från försvarsstaben genom socialdetaljen, från försvarets socialbyrå, försvarets upplysnings- och personalvårdsnämnd, försvarsgrensledningarna inberäknat marinstabens militärsociala detalj, ar- betsmarlonadsstyrelsen, riksförsäkrings- anstalten, försvarets förvaltningsmyn- digheter m. fl.

c) Upiplysningsverksamhe- te n handhaves av försvarsstaben genom upplysnings— och bildningsdetaljerna, försvarets brevskola, försvarets upplys- nings- och personalvårdsnämnd samt i vissa delar av försvarsgrensledningar- na (bl. a. mari-nstabens militärsociala detalj), försvarsstabens redaktions- och filmdctaljer m. fl.

d) Bildningsverksamheten har sina cen-trala organ i försvarssta— bens bildningsdetalj. försvarets upplys- nings- och personalvårdsnämnd samt till vissa delar i försvarets socialbyrå och skolöverstyrelsen.

e) Förströelseverksamhe- te n handhaves av försvarsstabens bild- ningsdetalj samt försvarets upplysnings- och persona-lvårdsnämnd.

f) Den militärpsykologiska v e r k 5 a mh e t e n handhaves av cent— rala värnpliktsbyråns personalpröv-

ningsdetalj, försvarsgrensledningarna inberäknat marinstabens militärsociala detalj samt i viss mån av organ inom försvarsstabens sektion III.

Om den nuvarande organisationen i stort sett skulle bibehållas, synes det nödvändigt att avhjälpa de brister, som påvisats i det föregående. En bestämd uppdelning av arbetsuppgifter måste ge- nomföras, ökade befogenheter måste gi- vas vissa organ och slutligen måste en icke oväsentlig personalförstärkning ske vid några institutioner utan att däremot svarande begränsning torde kunna vid- tagas på andra håll. Vi ha ansett sådana åtgärder alltför kostnadskrävande, var- till kommer, att de härigenom uppnåd- da praktiska resultaten ändå icke lära bli helt tillfredsställande. Med hänvis- ning till vad som tidigare anförts ha vi icke ansett oss kunna föreslå lämpliga organisationsformer enligt detta alter- nativ.

2. Samordning i en central institution

Samtliga de åtgärder, som vi ha an- ledning beröra i denna utredning, syfta otvivelaktigt till att befordra arbets- e-ffektivitet och arbetstrivsel inom för- svaret. Förutsättningen för att åstadkom- ma praktiska resultat på detta område är utan tvivel en psykologisk, sociolo- gisk och i viss utsträckning medicinsk forskning. Omvänt torde forskningen för att vinna framgång vara i behov av de erfarenheter, som den praktiska verk- samheten kan utvinna.

Ett försök till samordning av denna verksamhet har genomförts inom mari- nen genom att marinstabens militärso- ciala detalj skall handhava all inom försvarsgrenen förekommande verksam- het av hithörande karaktär. Det må dock i detta sammanhang framhållas, att detaljen i nuläget knappast i större utsträckning sysslar med de frågor, som

• Sida 176
•  Original

tillhöra personaltjänsten, med undantag för medborgarundervisning och utbild- ning i samhällslära för befälspersona- len.

_ Av intresse i detta sammanhang är även den konsultation i personalfrågor som bedrives inom näringslivet. Denna konsultationsverksamhet har avsett att stödja och underlätta det dagliga sam- arbetet på arbetsplatsen. Den har inne- burit dels information om rön och er- farenheter ifråga om personalförvalt- ning inom och utom landet, om veten- skapliga fakta rörande människors reaktioner i olika situationer och om de lagar och bestämmelser, som reglera samarbete och personalbehandling på arbetsplatsen. Den har vidare inneburit rådgivning och direkt medverkan i personaladministrationen eller perso- nalförvaltningen, d. v. s. i verksamhet som avser anskaffande av personal, an- passande av personal till förekomman- de arbetsuppgifter samt omvårdnad och utvecklande av människorna på arbets- platsen. Till dylik verksamhet hör rek- rytering, anställande, introduktion, ut- bildning, information och personal- tjänst. Konsultationen har förberetts ge- nom att man centralt samlat, granskat och sovrat sådana erfarenheter och fak- ta, vilka kunna läggas till grund för det lokala arbetet. Insamlandet har skett i samverkan med representanter för den vetenskapliga forskning, som är av bety- delse för kunskapen om människans reaktioner under olika arbetsförhållan- den, i första hand fysiologi, psykologi, sociologi och yrkeshygien. Granskning och sortering har skett i samverkan med representanter för företagare, ar- betare och tjänstemän. Den nn skisse- rade verksamheten är relativt nystartad och befinner sig under fortsatt utveck- ling.

Frågan om att under enhetlig ledning samla alla de skilda verksamhetsgrenar, som syfta till att tillvarataga de allmän- na medborgerliga intressena inom för- svarets ram, har tidigare varit under diskussion. Bl. a. berördes frågan i vissa remissyttranden över 1945 års militär- utrednings förslag. Från ett håll speci- ficerades då de civila uppgifter, som närmast vore i åtanke till att avse i stort sett följande huvudområden, nämligen

a) åtgärder för främjande av perso- nalrekrytering, personalurval och återinpassande av den enskilde i det civila samhället efter militär— tjänstens slut i form av yrkesväg- ledning m. m.,

b) socialvård av ekonomisk och juri- disk natur,

c) utbildning i människo- och sam- hällskunskap för såväl b'efäl som meniga samt därmed samman- hängande bildnings- och upplys- ningsverksamhet ävensom

d) med vetenskapliga hjälpmedel ge- nomförda undersökningar röran- de truppens standard och dess reaktioner på omständigheter av betydelse för trivsel och effektivi- tet.

I de berörda remissyttrandena syfta- de man till att ett direkt under Kungl. Maj:t ställt organ skulle tillskapas för att omhänderha alla dessa uppgifter. Ett sådant organ —-— en försvarets perso- nalvårdsstyrelse -— kunde måhända tänkas uppdelat på fyra avdelningar, svarande mot nyssnämnda fyra grup- per av arbetsuppgifter och med led- ningen av fritidsstudierna knuten till avdelningen för människo- och sam- hällskunskap. Styrelsen skulle tydli- gen stå i nära kontakt med den huma- nistiska forskningen samt med intresse- och bildningsorganisationerna. Tanken

• Sida 177
•  Original

på en samordning sådan som den skis- serade kan onekligen verka bestickan- de. Icke minst för verksamheten vid förbanden och andra lägre instanser skulle en organisatorisk central sam- ordning vara av praktiskt värde genom att man från förbanden kunde vända Sig till en instans i alla dessa besläktade frågor. Även det intima samarbete, som är nödvändigt för goda resultat på des- sa områden, skulle härigenom säker— ställas.

I utlandet ha vi icke funnit något motstycke till en så långt driven sam— ordning. En sådan skulle vidare för vårt lands vidkommande i nuläget medföra sådana ingrepp i den centrala försvars- organisationeu att man har svårt att Överblicka de praktiska konsekvenser- na. Forskningsverksamheten och den mer praktiskt inriktade personaltjäns- ten ha att oberoende av varandrai stor utsträckning betjäna försvarsgrens- ledningarna och andra myndigheter. En fullständig organisatorisk samordning skulle, innan de båda verksamhetsgre— narna funnit sin form, kunna leda till att bådas serviceuppgifter gentemot andra verksamhetsområden bleve häm- made. Svårigheter skulle säkerligen också möta att [finna en chef för styrel- sen med fullgoda insikter inom de båda var för sig mycket krävande arbetsom- rådena. Med hänsyn till vad nu anförts ha vi 'funnit oss icke för närvarande kunna förorda detta alternativ. Även enligt vår mening måste förutsättningar skapas för en god samverkan mellan de olika här berörda verksamhetsgre- narna. Kravet på samordning behöver dock icke drivas så långt att dessa in- fogas i ett enda organ. Vi återkomma i det följande till detta spörsmål.

Samtidigt måste framhållas, att. redan i nuläget vissa samarbetsvägar, som reg-

leras i bestämmelser för verksamheten, böra finnas. Uttryck för detta önskemål återfinnas i vårt förslag.

3. Samordning i två centrala institutioner

Av den tidigare redogörelsen har framgått önskvärdheten av att de ar- betsuppgifter som ha nära samband med varandra kunna handläggas och lösas inom ett och samma organ. Vi ha kommit till den uppfattningen, att en samordning, som icke utföres så långt som i det nyss skisserade alternativ 2, skulle möjliggöra, att de brister, som angivits i kap. IX under avsnittet B, ändå i stort sett kunde avhjälpas. Där- vid ha vi ansett, att de organ, som 'f. n. arbeta med ärenden av personaltjänst- karaktär, skulle kunna närmare sam— manfogas med varandra. Som en följd härav bör den praktiska ledningen av Själavårdsverksamheten, socialtjänsten, samt studie- och förströelseverksamhe- ten i huvudsak ske från ett och samma organ. Likaså bör den militärpsykologi- ska verksamheten och därmed nära sammanhängande delar av den pedago- giska verksamheten handhavas inom ett organ.

a. Personaltjänsten

De centra-la arbetsuppgifter, som falla inom själavårdens ram, äro icke av så- dan omfattning, att de torde kräva nämnvärd personalförstärkning i för- hållande till nuläget. En betydande del av denna verksamhet gäller personal- och krigsorganisationsfrågor, som lämpligen kunna lösas tillsammans med motsvarande frågor in-om andra områden av personaltjänsten. Överhu- vudtaget synes Själavårdsverksamheten liksom f. n. böra va-ra samordnad med personaltjänsten i övrigt. Socialtjänsten bör, så långt det är

• Sida 178
•  Original

möjligt, samordnas inom ett organ. Vis- sa undantag äro dock av praktiska skäl erforderliga. Sål-unda torde i första hand den verksamhet som bedrives av arbetsmarknadsstyrelsen, riksförsäk- ringsanstalten och försvarets civilför- valtning böra fortgå enligt i stort sett gällande normer. En del av familjebi- drags- och värnpliktslåneverksam-heten skulle möjligen av rent praktiska skäl kunna decentraliseras till länsstyrelser- na, som redan f. n. ha befattningshava- re som i någon mån äro insatta i dessa frågor. För en viss decentralisering ta- lar även, att dessa ärenden under krig torde komma att handläggas av regio- nala myndigheter. De sociala organ som skola ingå i länsstyrelsernas krigsorga- nisation böra nämligen ha de största förutsättningarna för att under krig handhava ledningen av familjebidrags- verksamheten inom respektive län. Rekryteringsfrågorna ha tidigare handlagts av respektive försvarsgrens- ledningar. .Den nyligen beslutade om- läggningen av underbefälsorganisatio- nen torde medföra, att rekryterings- verksamheten, i varje [fall inom armén, i väsentlig grad kommer att ändra ka- raktär. Med hänsyn bl. a. härtill synes anledning finnas förmoda, att de delar av rekryteringsverksamheten, som f. n. handläggas inom försvarets socialbyrå, i 'huvudsak skulle kunna handhavas av försvarsgrensledningarna, som även nu ha särskilda organ eller befattnings- havare för denna verksamhet. Erforder- lig samordning bör med fördel kunna handhavas av det personaltjänstorgan, som vi ämna föreslå. Detta bör givetvis ske i samförstånd med arbetsmarknads- styrelsen, som är den naturliga centrala myndigheten .för all arbetsförmedlings- och anställningsverksamhet inom lan- det. Civilanställningsverksamheten bör

lämpligen handhavas av personaltjänst- organet. Samtidigt torde avgörandet i vissa :frågor kunna decentraliseras till förbandschefer eller försvarsgrensled- ningar. Handläggning av frågor om s. k. ersättningsfyllnader bör kunna anför- tros åt riksförsäkringsanstalten, då dessa frågor ha nära samband med till- lämpningen av militärersättningsför- ordningen. Vid handläggningen av mi- litärsociala frågor inom arbetsmark- nadsstyrelsen och riksförsäkringsan- stalten kunna lämpligen representanter för det tilltänkta o-rganet deltaga.

I övrigt ha de olika arbetsuppgifterna inom socialtjänsten så nära samband med varandra — vilket framgår av den i det föregående lämnade redogörelsen — att de böra handläggas inom samma centrala organ. Att de även ha samband med övriga delar av personaltjänsten har påvisats bl. a. i vårt betänkande I.

De (frågor som falla inom studieverk- samheten anse vi vara av så gemensam natur att de i största möjliga utsträck- ning böra handläggas inom ett och sam- ma organ. Däremot ha vi funnit, att visserligen ett visst samband föreligger mellan studieverksamhetcn å ena och upplysningsverksamheten med press- tjänsten å den andra sidan, men att en fullständig organisatorisk samordning fördenskull icke är nödvändig. Den un- dervisningsverksamhet som handhaves av försvarets brevskola bör vara orga- nisatoriskt samordnad med studieverk- samheten i övrigt. I detta sammanhang vilja vi framhålla, att ledningen av studieverksamheten måste ske i när- maste kontakt med försvarsgrensstaber- nas ledning av övrig utbildningsverk- samhet.

Annan verksamhet för åstadkomman- de av lämpliga trivsel- och förströelse—

• Sida 179
•  Original

åtgärder synes lämpligen böra samord- nas med ledningen av socialtjänsten.

Enligt vår mening föreligga sålunda tillräckligt starka skäl för att till ett centralt organ sammanföra handlägg- ningen av bl. a. de frågor, som f. n. handhavas av följande organ:

försvarsstabens personalvårdsavdel- ning,

försvarets upplysnings- och personal- vårdsnämnd,

försvarets brevskola, försvarets socialbyrå smärre undantag),

försvarsstabens upplysningsdetalj (endast de delar som tillhöra studie- verksamheten),

marinstabens militärsociala detalj (endast de delar som kunna hänföras till personaltjänsten).

(med vissa

b. Militärpsykologien

Den militärpsykologiska verksamhe— ten omfattar såväl forskning som till— lämwpande verksamhet på olika special- områden. Vid vår diskussion av frågan hur man bör skapa de organisato- riska förutsättningarna härför, ha vi funnit det mest ändamålsenligt att förlägga såväl forskning som central ledning av tillämpande verksamhet till ett för försvaret gemensam-t organ, varjämte liksom nu tillämpning enligt centrala direktiv bör försiggå vid för- svarets skolor och förband. Den diskus- sion som utmynnat i detta förslag har framför allt gällt det centrala organet och nedannämnda alternativ till orga- nisation ha därvid särskilt varit före- mål för övervägande. 1) Ett fristående organ för militärpsy- kologisk forskning samt tillämp- ningsorgan inom respektive för- svarsgrensledningar och inom cen- trala värnpliktsbyrån (för inskriv- ningsfrågor).

2) Forsknings- gifter inom a) ett för försvaret gemensam-t organ b) respektive försvarsgrensledningar

och eventuellt cen-trala värn- pliktsbyrån.

och tillämpningsupp- sidoordnade med varandra

Vid valet mellan dessa olika alterna- tiv ha vi ansett oss främst böra beakta följande synpunkter. Civila fack-psyko- loger eller militärer med motsvarande akademisk utbildning behövas inom så- väl forsknings- som t'illämpningsverk- samhet. Det föreligger ett påtagligt un- derskott på personer med lämplig så- d-an utbildning, ett underskott som tidi- gast kan fyllas, när en rationell psy— kologutbildning vid universiteten har kommit till stånd. En statlig utredning om denna utbildnings utformning har förebådats men ännu ej igångsatts, var- för det torde dröja länge, innan till- gången -på utbildade psykologer väsent- ligt förbättras. Den nu tillgängliga, allt- för fåtaliga arbetskraften med för prak— tisk psykologisk verksam-het lämpad ut- bildning måste därför utnyttjas på mest effektiva sätt, vilket självfallet också av ekonomiska skäl är nödvändigt. Vidare måste inom den militärpsykologiska verksamheten en intim kontakt och växelverkan mellan forskning och till- lämpning äga rum. Slutligen måste en lämplig avvägning ske mellan försvars- grenarnas specifika krav på den mili- tärpsykologiska verksamheten och ett av ekonomiska och andra skäl dikterat krav på enhetlighet i verksamhetens ut- formning inom försvaret som helhet.

Det förslag som vi med beaktande av ovannämnda synpunkter slutligen stan- nat för är ett för försvaret gemensamt organ, inom vilket forskn-ings- och till- lämpningsu-ppgifter sidoordnas med varandra (alt. 2 3). En sådan organisa-

• Sida 180
•  Original

tionsform torde utan tvekan medföra det mest rationella utnyttjandet av psy— kologiskt utbildad arbetskraft och till- gängliga ekonomiska resurser. Den är även väl ägnad att befordra en liv- lig växelverkan mellan forskning och tillämpning samt en enhetlig ut- formning av verksamheten inom för— svaret som helhet. Vlid organets sam- mansättning böra därjämte organisato- riska möjligheter skapas för smidig kontakt med de olika försvarsgrensled- ningarna och centrala värnpliktsbyrån.

Vad de båda övriga alternativen be- träffar, torde det första (alt. 1: centralt forskningsorgan och decentraliserad tillämpning) möjligen vara lämpligt med hänsyn till avvägningen mellan försvarsgrensintressen och enhetlig- hetskrav, förutsatt att allt utarbetande av metoder sker i forskningsorganet. Däremot torde alternativet vara svårt att förena med kravet på en fortlöpan- de nära kontakt mellan forskning och tillämpning. Ifrågavarande alternativ torde kräva en förhållandevis större psykologpersonal än det av oss före- slagna organet. Såsom en utvecklings- linje för alternativ 1 har framförts, att forskningsorganet skulle kunna inlem- mas i ett framtida centralt målforsk- ningsinstitut för såväl militära som civila psykologiska forskningsuppgif- ter. Det är möjligt, att en sådan utveck- ling på lång sikt vore gynnsam, men vi ha ej ansett det vara vår uppgift att taga ställning till de organisatoriska frågor som därmed skulle uppkomma. I nuvarande läge torde det vara ofrån- komligt att anknyta till den utveckling, som inletts med de nuvarande militär- psykologiska institutionernas skapande

inom försvaret, och föreslå ett stärkan- de av resurserna för militärpsykologisk verksamhet inom försvaret.

Det sistnämnda alternativet för mili- tärpsy-kologiens organisation (alt. 2 b: decentralisering av hela verksamheten till försvarsgrenarna) torde vara lämp- ligt med hänsyn till kontakten mellan forskning och tillämpning inbördes, men uppvisar betydande brister, såväl när det gäller kravet på samordning och enhetlighet som när det gäller det effektiva utnyttjandet av psykologiskt skolad arbetskraft. Det torde också bli betydligt mer kostnadskrävan-de att nå samma utbyte av verksamheten vid denna organisationsform än vid den av oss förordade.

Vi föreslå sålunda, att forskning och central ledning av tillämpningsverksam- het på militärpsykologiens område för- läggas till ett för försvaret gemensamt organ. Detta org-an bör vara fristående från men samarbeta med det föreslagna centrala pe—rsonaltjänstorganet. Försla- get innebär, att de nuvarande militär- psykologiska organen inom centrala värnpliktsbyrån och marinstaben skola uppgå i det nya centrala organet.

c. Rådgivande organ

För att garantera att såväl olika mili- tära intressen som fackliga synpunkter från besläktade civila verksam-betsom- råden skola ha tillbörlig möjlighet att öva inflytande på verksamheten vid organen föreslå vi, att till vardera insti- tutionen anknytes ett rådgivande organ enligt de närmare förslag som anges i kap. XV. Vissa av dessa råds tänkta be- fogenheter framgå även av det sista av- snittet i detta kapitel.

• Sida 181
•  Original

1. Allmänna synpunkter

Till en början må fastställas, att det icke finnes anledning att giva den ena institutionen en väsentligen annan ställ- ning än den andra. Båda ha, såsom ti- digare fram—hållits, ungefär samma be- hov av kontaktvägar. Härtill kommer ange-lägenheten av att de båda institu- tionerna ha ett nära samarbete med varandra. De böra därför ha i stort sett samma ställning.

För att när-mare kunna bedöma hit- hörande spörsmål måsle man taga hän- syn till arbetsuppgifternas karaktär, samarbetsvägarna, de speciella militär-a förhållandena och de resultat, man vill uppnå genom de föreslagna institutio- nernas arbete.

En av institutionernas viktigaste fredsuppgifter måste vara att fungera som serviceorgan i förhållande till för- banden och till högre myndigheter inom försvaret. Särskilt ifråga om lö- pande ärenden inom socialtjänsten och liknande arbetsuppgifter måste central- organisationens ställning vara sådan, att man kan sända ärenden, förfråg- ningar och anvisningar direkt mellan lokal och central instans utan att vara tvungen anlita tjänsteväg över andra myndigheter. Nödvändigheten av en så- dan di-rekt tjänsteväg har redan tidi- gare beaktats, och både försvarsstabens socialdetalj och försvarets socialbyrå ha direkt kunnat korrespondera med förbanden, kommunala organ osv. Så- som framgår av betänkande "[ kunna även andra uppgifter kräva en mot- svarande ställning för de centrala in- stitutionerna. I princip böra därför des- sa i de frågor, som tillhöra personal- tjänsten och den psykologiska verksam- heten, äga att direkt meddela erforder-

2. Alternativ

a. Självständiga institutioner under

Kungl. Maj:t

Fördelarna med en sådan ställning ligga givetvis i därav följande befogen- heter och -i »det självständiga arbetet. Man får möjlighet att inom givna resur- ser arbeta -fritt, taga upp initiativ och utnyttja samarbetsvägar åt alla håll. En liknande organisation finnes i fråga om personaltjänsten bl. a. i Danmark och Norge.

Mot alternativet kan anföras, att de föreslagna institutionerna icke ha sådan omfattning, att de nödvändigtvis av den anledningen behöva vara självständiga »ämbetsverk». Med hänsyn till statsför- valtningens nuvarande organisation bör man icke heller utan tvingande skäl

öka antalet direkt under Kungl. Maj:t lydande organ. Slutligen bör ifråga om detta alternativ framhållas riskerna för att samordningen med den militära för- svarsledningen kan bli otill—fredsstäl— lande.

b. Institutionerna inordnas i försvarsde- partementets kansli eller försvarets kommandoexpedition Om detta alternativ genomfördes, skulle organen få en ställning som *by- råer. Det är svårt att förutsäga i vad mån denna organisation skulle vara lämplig. Fördelarna torde i viss mån överensstämma med vad som anförts beträffande alternativ a. De arbetsupp- gifter, som komma att åvila institutio— nerna, äro dock i alltför stor utsträck— ning av sådan karaktär — 'detaljarbete _ att de icke vanligen handläggas i denna instans. Departementet eller kom- mandoexpeditionen har icke heller så— dan uppbyggnad att hithörande funk- tioner torde kunna infogas där utan organisatorisk-a svårigheter.

c. Institutionerna lyda under överbefäl- havaren

Vid detta alternativ torde organen i stort sett få den ställning och de be- fogenheter, som vi tidigare framhållit som erforderliga. Ett avgörande skäl mot denna organisation är dock, att överbefälhavaren bör vara i möjligaste mån befriad från handläggning av lö- pande ärenden och att därför så få organ som möjligt böra lyda omedel- bart under honom. Givetvis måste dock en direkt väg finnas mellan överbefäl- havaren och institutionerna.

d. Institutionerna lyda under en försvarsgrenschef

En bestämd fördel med en sådan or- ganisation skulle vara, att institutioner-

• Sida 183
•  Original

na härigenom finge nära kontakt med ledningen av utbildningsarbetet. Ty- värr skulle denna kontakt begränsas till en försvarsgren, om man icke ska— pade särskilda organ av nu avsedda slag för varje försvarsgrensledning. Sist- nämnda väg får av ekonomiska skäl an- ses utesluten och med hänsyn till ar- betsuppgifternas karaktär olämplig. Om institutionerna ställdes under en för- svarsgrenschef, kunde detta försvåra möjligheterna för de båda övriga för- svarsgrenarna a-tt utnyttja dem för eget bruk, liksom institutionerna även skulle få ökade svårigheter att anpassa sin verksamhet efter de olika försvarsgre- narnas förhållanden. Andra väsentliga olägenheter av organisatorisk art fin- nas, som medföra, att detta alternativ icke bör komma ifråga.

e. Institutionerna ingå i försvarsstaben

För denna organisation talar, att den tämligen lätt k-an omställas för krigs- förhållanden och att den ingår i för- svarslevdningen utan att vara knuten till en viss försvarsgren.

Emellertid måste framhållas att försvarsstabens huvuduppgifter ligga på det operativa, krigsplanläggande området och att därför hithörande verksamhetsområden måste komma i andra hand, när en avvägning inom staben skall ske. Den operativa verk- samheten blir självfallet avgörande i fråga om t. ex. erforderliga kvalifika- tioner hos försvarsstabschefen eller för- delning av gemensamma resurser — personal, medel, lokaler o. s. v.

I den diskussion, som på senare år förts, har också från olika håll ifråga- satts, huruvida icke en minskning av försvarsstaben borde ske i syfte att kon- centrera de ledande personernas arbets- kraft på de stora uppgifterna. Stabens

huvuduppgifter _ har det sagts — bor- de icke få undanskymmas av mindre väsentliga ting. Att under sådana för- hållanden nru föreslå en avsevärd utök- ning av försvarsstaben genom att däri intfoga flera organ, som nu höra hemma i andra institutioner, måste väcka be— tänkligheter.

En annan konsekvens av det nu dis- kutera-de alternativet skulle bli, att för- svarsstaben finge övertaga försvarets socialbyrås nuvarande funktioner så- som tillsynsmyndighet enligt familjebi- dragsförfattningarna med därav följan- de uppsikt över länsstyrelsernas och fa- miljebidragsnä-mndernas verksamhet en- ligt dessa författningar. En sådan upp- gift står näppeligen i samklang med de uppgifter, som i övrigt ankomma på en militär stab. Anordningen torde även ur principiella synpunlkter kunna giva rum för erinringar.

Ett annat viktigt skäl mot detta alter- nativ är, att försvarsstaben och dess chef icke lhar den direkta kontakten med utbildningsarbetet och den löpan— de verksam-heten i övrigt vid förbanden samt även saknar befogenheter —— med vissa undantag ——- att utnyttja en direkt tjänsteväg till förbanden.

[. Institutionerna inordnas i andra ämbetsverk eller institutioner

I det föregående ha anförts skälen mot att föra hithörande arbetsuppgif- ter till institutioner vutom försvaret. Vis- sa möjligheter kunna emellertid finnas att föra dem till någon eller några andra centrala myndigheter inom försvaret än de förut nämnda. För en sådan åt- gärd kunde tala, att en del arbetsuppgif- ter ha anknytning till dem, som myn- digheten huvudsakligen sysslar med. Det skulle emellertid erbjuda väsentliga svårigheter att genomföra detta alter-

• Sida 184
•  Original

nativ av den anledningen, att ingen cen- tral myndighet är lämpad att mottaga mer än en mindre del av arbetsuppgif- terna. En splittring av arbetet, som skulle erinra om nuläget, kan beräknas bli :följden. Härtill kommer, att kon- takten med den militära verksamheten skulle kunna bli svag.

3. Förslag

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår k-an intet av de skisserade al- ternativen anses fullt lämpligt. Vi ha därför försökt att i viss mån kombinera några av alternativen och därigenom nå fram till en lösning, som överens- stämmer med de under 1 här ovan an- givna allmänna synpunkterna.

Vårt förslag innebär, att de två in- stitutionerna skola utgöra fristående or- gan, som ingå i försvarsledningen och som genom chefen för försvarsstaben äro underställda överbefälhavaren. Det bör ankom-ma på chefen för försvars- staben — som i förekommande fall bör underrätta Överbefälhavaren — att prö- va respektive institutioner berörande frågor av större principiell betydelse eller eljest, t. ex. ur kostnadssynpunkt, av större räckvidd. Hit höra bl. a. me- delsäskanden eller viktigare ärenden av för krigsmakten gemensam natur eller rörande krigsplanläggningen.

Det bör åligga de båda institu- tionerna att på anmodan av överbefäl- havaren, försvarsgrenschef eller för- svarsstabschefen verkställa undersök- ningar eller vidtaga åtgärder. Vi utgå härvid från att fullt samförstånd mel- lan de berörda myndigheterna i regel skall kunna uppnås. Skulle i särskilt fall hinder föreligga att efterkomma en så- dan anmodan, exempelvis på grund av bristande resurser, eller uppkomma

prioritetsfrågor, lär avgörandet på mot- svarande sätt som sker i andra liknande sammanhang få hänskjutas till överbe- fälhavaren eller i sista hand till Kungl. Maj:t. Vid bedömningen av dylika spörsmål måste självfallet stor vikt till- mätas de syn-punkter, som framföras inom de rådgivande organ, beträffande vilka vi i det följande skola framlägga förslag.

De båda institutionerna böra äga att direkt samarbeta med försvarsgrens- cheferna och deras staber samt med andra centrala myndigheter och institu- tioner inom och utom försvaret. I ären- den av större principiell betydelse eller eljest av större räckvidd bör dock kom- munikationen äga rum genom chefen för försvarsstaben. I vissa fall, där en— ligt huvudregeln direkt kontakt upp- tages, kan dock finnas anledning att i någon form göra anmälan därom till försvarsstabschefen. När så bör ske, torde icke på förhand kunna i detalj regleras; det lär i sista hand få bero på institutionschefernas omdöme. Vad nu är sagt innebär självfallet icke, att nå- gon ändring åsyftas beträffande det di- rekta och rformlösa underhandssamar— bete mellan avdelningar eller befatt- ningshavare inom olika staber och and- ra myndigheter, som för närvarande allmänt praktiseras.

Direkta samarbetsvägar böra även an- vändas i förhållande till familjebidrags- nämnder och länsstyrelser. Det gäller här förfrågningar, upplysningar, anvis- ningar, ärendens underställande .för be- slut m. m.

Från truppförbandschefer (motsva- rande chefer) och berörda befattnings- havare inom förbanden avgående för- frågningar, rapporter över verksamhe- ten, ansökningar om medel m. m. böra insändas direkt till den berörda institu—

• Sida 185
•  Original

tionen. Denna bör också kunna utan mellanled lämna Vägledningar och an- visningar i fackliga frågor samt upplys- ningar ävensom besvara gjorda förfråg— ningar. Skyndsamhet är i dylika fall ofta erforderlig. Likaså bör vederböran- de institution inom sitt fackområde di- rekt ufå taga del av verksamheten vid förbanden och även direkt delgiva de lokala myndigheterna sina detaljiakt- tagelser. Det bör emellertid i detta sam- manhang erinras att, såsom vi i vårt betänkande I framhållit, de militära cheferna i princip böra ha beslutande- rätten och huvudansvaret i fråga om personaltjänsten. Motsvarande bör, så- som tidigare i detta betänkande angi- vits, gälla uttagning och placering av personal. Därvid bör det militärpsyko- logiska organet äga direktivrätt endast i fråga om den metodiska utformningen av själva prövningsvenksamheten men i övrigt ha rådgivande ställning. Veder- börande militära chef fattar själv be- slut om antagning, uttagning eller pla- cering av prövad personal.

Om de lokala myndigheterna taga upp frågor av här avsedd natur, som äga större principiell betydelse eller eljest större räckvidd, böra deras framställ- ningar komma respektive institutioner tillhanda genom vederbörande försvars- grenschef. Institutionens svar på såda- na framställningar böra gå vägen che- fen för försvarsstaben — försvarsgrens- chefen — den lokala myndigheten, detta särskilt om ärendet kan vara av bety- delse för mer än en försvarsgren, eller, eventuellt efter anmälan till chefen för försvarsstaben, den kortare vägen för- svarsgrenschefen — den lokala myndig- heten.

För att ytterligare belysa den ställ- ning inom försvarsorganisationen, som de båda tilltänkta institutionerna skulle

komma att intaga, skola här anföras yt- terligare några exempel på hur-u vissa slag av ärenden enligt vår mening böra handläggas.

Framställning, som innefattar initia- tiv av någon av institutionerna, bör tillställas vederbörande försvarsgrens— chef, om den endast rör en försvars- gren, och chefen 'fÖl försvarsstaben, om den rör flera försvarsgrenar. Framställ- ning till Kungl. Maj:t eller chef för statsdepartement bör insändas genom chefen för försva-rsstaben, som — even- tuellt efter att ha underställt överbefäl- havaren densamma — vidarebefordrar den.

I fall då överbefälhavaren, chefen för försvarsstaben eller någon av försvars- grenscheferna vill taga ett initiativ, bör vederbörande kunna anlita den ifråga- kommande institutionen för att efter angivna riktlinjer utarbeta förslag, som tillställas initiativtagaren i form av en promemoria eller ett förslag till skri- velse. Är xfö-rsvarsgrenschef initiativta- gare men kan förslaget ha betydelse för mer än en försvarsgren, bör för- slaget även delgivas chefen för försvars- staben.

Vid besvarandct av remiss från Kungl. Maj:t eller departementschef till över- befälhavaren, chefen för försvarsstaben eller försvarsgrenschef bör vederbörlig institution på anmodan medverka med erforderlig beredning och föredragning av ärendet samt utarbetande av förslag till utlåtande. Remissmyndigbetens ut- låtande i dess slutliga form bör under- skrivas av den militäre chefen jämte chefen för den ifrågavarande institu- tionen, den sistnämnde såsom föredra- gande. När överbefälhavaren eller che- fen för försvarsstaben anmodas att ef- ter hörande av vederbörlig institution avgiva utlåtande, ankommer det givetvis

• Sida 186
•  Original

på institutionen att i eget namn insända utlåtande till överbefälhavaren respek- tive chefen för försvarsstaben, som i sin tur med eget yttrande vidarebefordrar detsamma.

Vad personalfrågor beträffar böra, så- vitt angår institutionernas egen perso- nal, chefer för respekt-ive institutioner utses av Kungl. Maj:t. Civil personal i 27 eller högre lönegrad utses av Kungl. Maj:t, sedan institutionschefen, efter hö— rande av respektive råd, genom chefen för försvarsstaben avgivit förslag. Mili- tär personal (utom arvodesanställd) för- ordnas av Kungl. Maj:t efter förslag av institutionschef i samråd med försvars- grenscheferna. Kontors- och skrivperso- nal anställes av institutionschefen. Öv-

rig stadigvarande personal anställes av denne efter respektive råds hörande.

Vad angår personal vid förbanden bö- ra personalkonsulenter och assistenter förordnas av chefen för personaltjänst- organet efter yttrande av respektive för- bandschef (motsvarande) och i tvek- samma fall efter hörande av personal- tjänstrådet. Militärpastorer förordnas av Kungl. Maj:t på förslag av personal- tjänstorganet (chef och fältprost) efter yttrande av respektive domkapitel och förbandschefer samt hörande av rådet.

Institutionerna böra ha egna perso- nallförteckningar samt disponera anslag- na medel enligt särskilt -för dem gällan- de avlönings- och omkostnadsstater på sätt framgår av följande avsnitt.

• Sida 187
•  Original

XIII. FÖRSLAG TILL ORGANISATION AV ETT

1. Verksamhetens ledning

Med hänsyn till att arbetsuppgifterna inom de olika avdelningarna äro rela- tivt omfattande och tämligen klart av— gränsade från varandra förutsätta vi, att sektionscheferna komma att arbeta relativt självständigt.

På chefen för byrån skall ankomma att handha den allmänna ledningen av byråns verksamhet och att fatta beslut i alla viktigare frågor, som falla inom byråns kompetensområde. Han skall bl. a. samordna avdelningarnas verk- samhet och fördela arbetsuppgifterna. Vidare förutsätta vi, att han utarbetar allmänna riktlinjer och viktigare anvis- ningar, direkt leder krigsplanläggning- en, är föredragande hos högre myndig- heter och direkt samverkar med för- svarsgrensledningar, försvarsstaben och övriga militära myndigheter samt med berörda civila myndigheter. Han skall ingå i det till byrån knutna rådet och där vara föredragande samt ingå i för— svarets psykologiska instituts råd. Vi-

• Sida 190
•  Original

dare kan han förutsättas i betydande utsträckning bli ianspråktagen för råd- givande och undervisande verksamhet inom försvaret i övrigt. Slutligen avses han vara chef för den personalkår, som omnämnes i betänkande I (kap. X).

Några preciserade krav på kvalifika— tioner kunna knappast uppställas på byråns chef i fråga om examina rn. m. Innehavaren av befattningen måste dock ha grundliga kunskaper och er- farenheter av alla de verksamhetsom- råden, för vilka byrån svarar. Dessutom måste han äga ingående kännedom om administrativa förhållanden och vara förtrogen med statsförvaltningens och särskilt försvarets organisation. Slut- ligen bör han vara insatt i de speciella förhållanden, som äga samband med den militära miljön.

Byråns chef bör i regel förordnas på sex år. I princip bör befattningen kun- na ha antingen civil eller militär inne- havare.

Med hänsyn till de arbetsuppgifter och det ansvar, som komma att åvila byråns chef, 'bör befattningen placeras i lägst lönegrad Cup 13 eller Mp 13.

Det må i detta sammanhang erinras, att de nuvarande befattningarna som chefer för försvarets socialbyrå respek- tive försvarsstahens sektion III, vilka föreslås utgå ur organisationen, äro placerade i lönegraderna Cp 13 respek- tive Ma 37 eller Ma 33 eller Ma 30 (nu- varande innehavaren i Ma 37; vid in- träffande ledighet skall lönegradsplace- ringen underställas Kungl. Maj:ts pröv- ning).

Till chefens för byrån direkta för- fogande bör som sekreterare finnas ett kanslibiträde i lönegrad Ca 11. Sekre- teraren bör vara fullt kompetent att taga diktamen och göra utskrifter, tjänstgöra som sekreterarhiträde vid

sammanträden o. dyl. och i övrigt full- göra sedvanliga sekreterareuppgifter samt handhava byråns bibliotek. I detta bibliotek bör centralt för byrån sam- manföras och registreras erforderlig facklitteratur, tidskrifter och tidningar.

2. Kanslisektionen

Inom kanslisektionen böra handläg- gas personal- och uthildningsfrågor samt ombesörjas planläggning av byråns och den lokala personaltjänstens orga— nisation i krig ävensom byråns kassa-,. expeditions- och arkivverksamhet. Sek- tionen skall sålunda betjäna de övriga sektionerna samt dessutom ha vissa mera fristående arbetsuppgifter.

a. Sektionens ledning

På sektionschefen torde framför allt böra ankomma att samordna handlägg- ningen av personal-, ut—bildnings- och krigsplaneringsärenden. Endast i mind- re omfattning synes han komma att bli upptagen av övriga frågor, som hand- läggas inom avdelningen. Vi ha därför funnit, att åtminstone tills vidare — in- till dess närmare erfarenheter om ar— betskraftsbehovet vunnits _ sektions- chefen samtidigt bör kunna, framgår av c nedan, ha hand om ut- bildningsfrågorna.

Befattni—ngshavaren bör äga god kän- nedom om personaltjänsten inom för- svaret. Han bör även besitta viss peda- gogisk utbildning och erfarenhet liksom god administrativ förmåga.

Befattningen hör med hänsyn till kva— lifikationskr'aven placeras i lönegrad Ca 29 med tjänstebenämningen förste byrå- sekreterare. I anslutning till vad i det föregående föreslagits bör för ifråga-- varande syssla alternativt kunna avses en kommenderad officer, varvid den civila befattningen hör vakanthållas.

såsom

• Sida 191
•  Original

Hit höra, såsom närmare redovisats i betänkande I (kap. XVI) personalfrå- gor av sådan omfattning, att de kom- ma att helt sysselsätta minst en be- fattningshavare, förslagsvis med tjänste- benämningen personalkonsulent. Den- nes uppgift skulle vara att bereda de ärenden, som gälla förordnande av per- sonalkonsulenter, personalassistenter, militärpastorer m. fl., och därmed sam- manhängande ansöknings- och anställ- ningsfrågor, placering av denna perso- nal, transporter och befordringar, till- fälliga vikariatsförordnanden m. m., ut- väljande och placering av all perso-nal- tjänst- och själavårdspersonal, som un- der krig Skall tjänstgöra inom krigsmak- ten, samt uttagning, förordnanden, upp- skov m. m. i fråga om denna personal.

Dessutom erfordras, att han följer de förändringar i krigsorganisationen, som gälla förbandens personalsammansätt— ning, och att han för ständigt aktuella register över all berörd personal, fred's- anställd såväl som krigsplacerad.

Det är icke möjligt att fastställa sär- skilda kvalifikationskrav .för befattning- en. Med hänsyn till att beslut i ärenden av den art, varom här är fråga, torde komma att åvila byråns chef eller — efter delegation — sektionschefen anse vi f. n. tillfyllest, att befattningen pla- ceras 'såsom personalkonsulent i löne- grad Ce 22.

c. Utbildningsfrågor

Såsom nyss anförts, för-utsätta vi, att dessa ärenden t. v. handläggas av che- fen för sektionen. I betänkande I ha de frågor, som sammanhänga med utbild- ningen i personaltjänst m. m., utförligt behandlats ("kap. X, XV, XVI och XVII). Härav framgår, att utbildningskurser, konferenser, förelä-sningsserier, krigs-

spel, övningar m. m. torde komma att sysselsätta sektionschefen under en av- sevärd del av året. Utbildningen kom- mer i första hand givetvis att gälla per- sonaltjä-nstpersonal, d. v. s. personal- officerare, personalkonsulenter och assistenter, militärpastorer, biblioteka- rier m. fl. och värnpliktig personal, som i krig skall tjänstgöra i personaltjänst- befattning. Därutöver kommer den även att gälla bl. a. militär befälspersonal överhuvudtaget, en del civilmilitära be- fattningshavare och lärare i försvarets medborgarundervisning.

Givetvis skall utbildningen i dess oli- ka former ske under medverkan av öv- rig personal inom byrån och andra medhjälpare. Men det bör ankomma på nu ifrågavarande befattningshavare att utföra planläggning, organisation samt alla praktiska och metodiska åtgärder.

d. Expeditionstjänst

I möjligaste mån bör expeditions- tjänsten vara gemensam för alla organ inom byrån. Sålunda bör den erforder- liga skriv- och kontorspersonalen med få undantag vara sammanförd till en expedition med arkiv, skrivcentral och gemensam bu-dsändning. I syfte att ned- bringa personalstyrkan föreslå vi dess- utom, att kanslisektionen får omhänder- taga även vissa mobiliseringsuppgifter.

Enpeditionstjänsten bör ställas under ledning av en pensionerad officer med arvode motsvarande lön i löneklassen 30. Denne skall ansvara för expeditions— tjänsten's bedrivande, handhava vården av hemliga handlingar, registrering av ut— och ingå-ende handlingar m. m. Dess- utom bör han sköta planläggning av by- råns organisation och verksamhet i krig. Denna planläggning torde 'bli rela- tivt omfattande.

Såsom föreståndare för skrivcentra-

• Sida 192
•  Original

len bör finnas ett kanslibiträde i löne- grad Ca 11. Denna befattningshavare skall handhava den närmaste tillsynen över arbetet inom centralen, fördela arbetsuppgifterna, själv ombesörja ut- skrift av hemliga handlingar och sköta byråns 'arkiv.

För skrivgöromålen inom centralen ha beräknats minst fyra biträden för skriv- och kontorsgöromål i reglerad befordringsgång.

För budsändning, vakt- och ord- ningstjänst m. m. beräkna vi, att behov föreligger av en förste expeditionsvakt i lönegrad Ca 11. Med ledning av erfa- renheter från motsvarande institutioner inom nuvarande organisation kan be- räknas, att — som följd av byråns ka- raktär av serviceorgan —- även en gans- ka omfattande distribution av medde- landen, blanketter m. ni. måste äga rum från byrån. Likaså måste ett förråd in- rättas för blanketter, handböcker, mate- rial för beredskaps- och krigsbehov m. m. Även förrådet bör handhavas av expeditionsvakten.

e. Medelsförvaltning

Såsom torde framgå av betänkande I och kap. XVI i detta betänkande blir medelsförvaltningen inom hithörande områden ganska omfattande. Det synes därför nödvändigt att beräkna en sär- skild befattningshavare för att handha- va såväl anslag för byråns personal och verksamhet som de anslag, vilka skola fördelas och användas vid förband m. m. Denne, som bör vara kassachefsut- bildad, föreslås vara en pensionerad underofficer med arvode motsvarande lön i löneklassen 22.

3. Socialsektionen

Såsom tidigare i korthet omnämnts skulle denna sektion handlägga all upp—

1ysnings-, rådgivnings- och övrig ser- viceverksamhet på hithörande områden liksom initiativärenden samt förslag till förbättringar och övriga åtgärder i frå- ga om personalens förmåner. Avdel- ningen bör dessutom verkställa erfor- derliga utredningar och följa verksam- heten på sociala, ekonomiska och juri- diska fackområdcn. Arbetsuppgifterna framgå närmare av betänkande I (kap. VI och XVI) samt av kap. VIII i detta betänkande.

a. Sektionens ledning

Sektionschefen skall samordna verk- samheten inom sektionen, vilket med hänsyn till ärendenas art blir av väsent- lig betydelse, samt noga följa den socia- la verksamheten vid fönband och andra enheter inom försvaret. Vidare skall han följa de aktuella frågorna på de so- ciala och ekonomiska områdena inom och utom försvaret och föreslå de åt- gärder, som kunna vara önskvärda eller erforderliga, samt vara kontaktmän med centrala myndigheter och organi- sationer, som handlägga ärenden av hit- hörande karaktär. Vi förutsätta även, att han inom byrån närmast skall hand- hava de ärenden, som gälla nämnder och motsvarande organ vid förbanden. Dessutom torde han i första hand böra ifrågakomma såsom ställföreträdare för byråchefen. Arbetsuppgifterna inom denna sektion äro genom sin service- karaktär de mest mångsidiga och täcka ett flertal områden, som kräva god sam- verkan åt alla håll.

Av sektionschefen måste krävas en synnerligen god erfarenhet av praktisk social och ekonomisk verksamhet, råd- givnings- och upplysningsverksamhet samt administrativ förmåga, god stilis— tisk förmåga och förhandlingsvana.

Med hänsyn till kvalifikationskraven,

• Sida 193
•  Original

arbetsuppgifterna och uppgiften att vara ställ-företrädare för byråns chef föreslå vi, att denne sektionschef såsom byrådirektör placeras i lönegrad Ca 31.

För skriv- och kontorsgöromål, sekre- terartjänst m. 111. inom sektionen före- slås med hänsyn till den centraliserade exwpeditionstjänsten inom byrån endast ett biträde för skriv- och kontorsgöro— mål.

b. Servicetjänst

För denna krävas minst två befatt- ningshavare, vilka sinsemellan dela upp arbetsuppgifterna. Dessa äro utförligt angivna i betänkande I (kap. XVI) samt i kap. VIII i detta betänkande. Sammanfattningsvis bli arbetsuppgif- terna för dem att handlägga mer kvali- ficera-de ärenden av social och ekono- misk-juridisk eller jämförbar karaktär, som icke lämpligen kunna handläggas vid förbanden, besvara förfrågningar i enskilda .fall från allmänheten m. m., föranstalta om undersökningar av upp— givna missförhållanden i sådana avse- enden som här äro aktuella eller av fall, där enskilda anse sig icke ha er- hållit dem tillkommande förmåner, vid särskilda tillfällen då behov därav upp— kommer tillfälligt tjänstgöra vid för- band och företaga besök vid förband (motsvarande), taga initiativ i frågor rörande personalens förmåner m. m. och verkställa utredningar med an- ledning härav, behandla remisser och förslag i frågor angående sådana för- måner, ägna uppmärksamhet åt för- ströelse- och trivselåtgärder vid förban- den, lämna erforderlig service rörande dessa frågor och i sådant hänseende föreslå lämpliga åtgärder.

Arbetsuppgifterna äro alltså främst

'av servicekaraktär men kräva även i stor utsträckning betydande författ-

ningskunskap. Vi föreslå därför, att för en befattning som förste byråsekretera- re i första hand avses en juridiskt ut- bildad innehavare med administrativ erfarenhet. Även en dugande kraft med god praktisk erfarenhet av försvarets personaltjänst bör dock kunna ifråga- komma. Befattningen bör icke placeras lägre än i lönegrad Ca 29. -

För den andra befattningen bör ifrå- gakomma en person, som har social ut- bildning och erfarenhet samt goda kun- skaper om förhållandena vid förbanden. Befattningen placeras lämpligen som personalkonsulent i lönegrad Ce 22.

c. Informationstjänst

En närmare redogörelse för de hu- vudsakliga arbetsuppgifterna återfinnes i betänkande I (kap. XVI). Sammanfatt- ningsvis bli uppgifterna att utarbeta, sammanställa och utsända meddelanden och anvisningar till förband, andra myndigheter inom försvaret, länsstyrel- scr, familjebidragsnämnder m. fl., ut- arbeta och utgiva handböcker och sam- manställningar av vissa ekonomiska, so- ciala och juridiska bestämmelser m. m., utarbeta och utgiva handledningar till värnpliktiga och allmänheten om förmå- ner, rättigheter och skyldigheter,som äro förknippade med den militära tjänsten, följa alla hithörande författningar och andra bestämmelser, prejudikat, artik- lar i tidskrifter och facklitteratur samt registrera dessa för användning i infor- mations-, rådgivnings- och tolknings- verksamhet, deltaga i konferenser, kur— ser m. m. och inhämta uppgifter till nyt- ta för personaltjänsten samt besöka för- banden för upplysning och vägledning åt berörda befattningshavare.

Till arbetsuppgifterna hör även att medverka vid utbildningen av personal- officerare, konsulenter, assistenter m. fl.

• Sida 194
•  Original

och därvid samverka med kanslisektio- nen, att vid särskilda tillfällen då behov (lärav uppkommer tillfälligt tjänstgöra vid förbanden för att ersätta en kon- sulent (assistent) ell—er förstärka den lokala organisationen samt att biträda bl. a. i fråga om de rekryteringsären- den, som nämnas i det följande.

För dessa arbetsuppgifter krävas åt- minstone två befattningshavare. Av den ene bör fordras administrativa kunska- per, pedagogisk och SIIIII'SIISk förmåga och erfarenhet av verksamheten vid förband och sociala institutioner. Be- fattningen bör upptagas såsom byrå- sekreterare i lönegrad Ca 25. Av den andre befattningshavaren måste krävas ungefär samma kvalifikationer, varvid dock huvudvikten kan läggas vid ad- ministrativ förmåga, ordningssinne och vana vid klassi'fikationsarbet'e. Han bör såsom personalkonsulent placeras i lö- negrad Ce 22.

d. Rekryteringsärenden

I kap. XII (A 3) ha vi framhål- lit, att den nyligen beslutade omlägg- ningen av underbefälsorganisationen måste beräknas få konsekvenser med avseende å rekryteringsverksamheten. I nämnda sammanhang ha vi också för- utsatt, att rekryteringsfrågorna till en del komma att handhavas vid försvars- grensledningarna. Det synes dock erfor- derligt att till ett organ sammanföra de rekryteringsfrågor, som äro gemensam- ma för försvaret. Detta bör ickc gälla enbart frågor rörande det fast anställ- da manskapet. Arbetsuppgifterna bli främst att hålla kontakt med arbets- marknadsstyrelsen i rekryteringsfrågor, följa rekryteringsbchovet och föreslå åtgärder för dess fyllande, samordna försvarsgrenarnas upplysningsverksam- het i dessa frågor och utforma de bro—

schyrer och handledningar, som kun- na vara gemensamma för krigsmak— ten, föreslå fördelning av medel, som anvisas för rekryteringsverksamhet, samverka med försvarets psykologiska institut i fråga om uttagnings- och ur- valsmetoder för fast anställd personal, följa rekryteringsverksamheten vid för- banden och utarbeta anvisningar för denna samt i övrigt taga initiativ, som kunna främja en god rekrytering.

För att handhava dessa arbetsupp- gifter torde krävas minst en befatt- ningshavare. Denne förutsättcs kunna erhålla biträde av den personal, som handhar informationstjänsten och civil- anställningsverksamhetcn. Av vederbö- rande måstc krävas god kännedom om militära förhållanden, särskilt av be- fälsutbildning i olika former, och myc- ket goda insikter om arbetsmarknadens förhållanden. Reservofficersutbildning (motsvarande) måste anses önskvärd. Befattningen —— förste byråsekreterare —— bör placeras i lönegrad Ca 27. Även i detta fall bör i enlighet med vad ovan föreslagits ett utbyte kunna ske mot en kommenderad officer.

e. Bostadsförmedling

Erfarenheterna ha givit vid handen, att inom krigsmakten föreligger ett stort behov av en organiserad förmed- lingsverksamhet (bl. a. i form av by- tcscentral) i fråga om bostäder för försvarets personal, som i större ut- sträckning än andra personalkategorier för sin tjänst är nödsakad byta bostads- ort. Själva bostadsförmedlin-gsverksam- heten, såsom den nu bedrives inom för- svarsstabens socialdetalj, har emeller- tid visat sig behöva kompletteras med andra åtgärder, såsom förhandlingar med statliga och kommunala myndig- heter om markförvärv, beviljande av

• Sida 195
•  Original

byggnadskvot m. m. samt initiativ till bostadsbyggande, information och väg- ledning i dessa frågor m. m. Dessa se- nare uppgifter äro givetvis av väsent- lig betydelse för försvarets personal och tager huvuddelen av 'den nuvarande be- fattningshavarens arbetstid. I avvaktan på närmare erfarenheter av denna del av verksamheten ha vi 'icke beräknat någon särskild befattning härför utan förutsätta, att den t. v. kan åläggas i första hand dem, som hand—hava den allmänna servicetjänsten. För bytes- och förmedlingsverksamheten bör där- emot inrättas en befattning för konto- rist i lönegrad Ce 13.

4. Bidragssektionen

Den serviceverksamhet, som skall be- drivas inom socialsektionen, är avsedd att täcka hela socialtjänstområdet och således även omfatta besvarande eller vidarebefordrande av förfrågningar om sociala och ekonomiska förmåner osv. Däremot är den givetvis icke avsedd för den administrativa och förvalt- ningsmässiga sidan i fråga om löner, sjukvård, ekonomiska ersättningar osv. Som tidigare nämnts bl. a. i kap. XI och XII komm-a dylika uppgifter såsom hittills att åvila andra myndigheter, dock med undantag för vissa bidrags— och hjälpformer, som förutsätta en be- hOVSprövning i det enskilda fallet.

För här avsedd del av socialtjänsten, som icke lämpligen kan hänföras till nå- gon annan central myndighet, erfordras befattningshavare, som böra ingå i en särskild sektion, bidragssektionen, vil- ken dock givetvis måste nära samarbeta med socialsektionen. Till bidragssektio- nen ha vi även fört den administrativa krigsplanläggningen på hithörande om- råden (socialtjänsten i krig).

Sektionschefens arbetsuppgifter bli bl. a. att samordna och leda sektionens arbete, följa familjebidra-gsnämndernas och länsstyrelsernas arbete samt på ort och ställe taga del av deras verksam- het, för byråchefen föredraga eller ef- ter dennes bemyndigande fatta beslut i vissa familjebidrags-, värnpliktslåne- och andra bidragsärenden samt föreslå de förändringar i gällande bestämmel- ser som erfordras för att tillgodose be- hov hos de värnpliktigas anhöriga. Vi- dare skall han i bidrags— och lijälpfrå- gor vara föredragande inför byråns råd —— om vars inrättande förslag fram- lägges i det följande — beräkna medels- behov och kontrollera användning av tilldelade medel samt överhuvudtaget inom byrån närmast ansvara för famil- jebidrags—, låne- och Civilanställnings- verksamhet.

Sektionsohe-fen bör vara juridiskt el- ler ekonomiskt utbildad eller genom långvarig praktik ha förvärvat motsva— rande kunskaper. Dessutom hör han äga god kännedom om administrativ verk- samhet. Befattningen föreslås erhålla benämningen förste byråsekreterare och placeras i lönegrad Ca 29.

Vidare erfordras ett biträde för skriv- och kontorsgöromål.

b. Bidragsärenden

Till denna verksamhet hör handlägg- ningen av alla de familjebidragsären- den, som enligt bestämmelserna måste avgöras av tillsynsmyndighet, och öv- riga familjebidragsärenden, som hän- skjutas till byrån. Vidare skall byrån ha att lämna upplysningar och anvis- ningar till familjebi'dragsnämnwderna och länsstyrelserna samt föreslå sådana ändringar i tillämpningen, som kunna anses önskvärda. I samverkan med riks-

• Sida 196
•  Original

försäkringsanstalten, stiftelsen Kunga- fonden m. [fl. skola även de ärenden be- handlas, som gälla ersättningar till kroppsskadade m. m., allt i den mån dessa ärenden f. n. ankomma på för- svarets personalvårdande myndigheter. Slutligen skola även handläggas ären- den om bidrag och hjälp i annan form till de värnpliktiga och deras anhöriga under tjänstgöringen.

För att handha dessa ärenden krävas minst två befattningshavare. Av den ene bör fordras viss teoretisk utbildning (juridisk examen, examen från social- institut el. dyl.) samt praktisk erfaren- het av socialt arbet-e och militära för- hållanden. Han bör som förste 'byråsek— reterare placeras i lönegrad Ca 27. Den andre, som skall ha god praktisk erfa- renhet av socialt arbete, bör placeras såsom amanuens i den reglerade be- fordringsgången.

c. Civilanställningsfrågor o. dyl.

I detta sammanhang skola handläg- gas alla de ärenden, som gälla över- gången från militär anställning och tjänstgöring till civil verksamhet.

Sålunda höra hit alla värnpliktslåne- ärenden, alla frågor, som gäll-a den fast anställda personalens civilanställnings- förmåner, meritberäkning, yrkesvägled— ning och arhetsmarknadsorientering, omskolningsverksamhet för kroppsska- dade m. m. Ett nära samarbete —— för- utom med de tjänstemän, som handläg- ga rekryterings- och tbi—dragsärenden inom byrån — måste äga rum med främst arb—etsm-arknadsstyrelsen.

För handläggningen av dessa arbets- uppgifter erfordras enligt vår uppskatt- ning två befattningshavare. Den ene förutsättes framför allt äga grundlig kännedom om arbetsmarknadsfrågor och om utbildningsverksamheten inom

försvaret. Han föreslås som byråsekre- terare placerad i lönegrad Ca 25. Den andre befattningshavaren, som bör äga erfarenhet av socialt arbete, föreslås placerad såsom amanuens i den regle- rade befordringsgången.

d. Sociala planeringsuppgifter

I betänkande I (kap. XVI, s. 131) liksom 1 kap. VIII av detta betänkande har framhållits den viktiga uppgiften att med andra berörda myndigheter samordna planläggning av socialtjäns- ten i krig, d. v. s. regler för personalens och de anhörigas försörjning samt so- ciala och ekonomiska s'kydd inom total- försvaret. Denna planläggning måste vara fortlöpande och kräver oavbrutet samarbete med ett flertal centrala myn- digheter. Det synes ligga närmast till hands att anförtro dessa arbetsuppgif- ter åt personaltjänstbyrån. Häriör mås- te beräknas en särskild tjänsteman, förste byråsekreterare i lönegrad Ca 27. Denne bör äga juridisk examen eller vara civilekonom. En sådan teoretisk utbildning bör dock kunna ersättas av långvarig erfarenhet av krigsorgani- satoriskt arbete. I det senare fallet kom— mer alltså en militär befattningshavare närmast i fråga.

Om erfarenheterna skulle visa lämp- ligheten därav, böra dessa arbetsupp- gifter kunna överflyttas till socialsek- tionen.

5. Studiesektionen

Inom denna sektion skola _ såsom tidigare föreslagits i kap. VIII A _- i huvudsak handläggas ärenden rörande studieverksamheten samt vissa frågor om undervisning inom försvaret. Så- lunda ha vi förutsatt, att den upp— lysningsverksamhet om försvaret (in- klusive presstjänsten), som riktar sig till allmänheten, icke skall handhavas

• Sida 197
•  Original

inom byrån. Med hänsyn till "att det närmast ankommit på försvarets skol- utredning att avgiva förslag i fråga om den undervisning, som bedrives för det fast anställda manskapet, anse vi oss icke ha anledning att i vårt organi- sationsförslag inbegripa den centrala ledningen av stamskoleundervisningen. Det synes oss dock kunna övervägas att på liknande sätt som skett i motsvaran- de norsk organisation till detta organ föra även den centrala ledningen av stamskoleundervisningen. Innan slutlig ställning tagits till den omfattning som stamskoleundervisningen för framtiden skall ha, lär dock någon ändring i detta avseende icke kunna göras. I studie- sektionens uppgifter skulle sålunda in- gå de, som f. n. handläggas inom för- svarsstabens bildningsdetalj, en del av dem, som tillhöra stab-ens upplysnings— detalj, och några, som nu ombesörjas på annat håll.

&. Sektionens ledning

De arbetsuppgifter, som komma att åvila chefen för sektionen bli (framför allt att samordna sektionens verksam- het, samverka med undervisningsinsti- tutioner, folkbildningsorganisationer, folkrörelserna m. fl., utarbeta och ut- färda anvisningar av pedagogisk och teknisk natur till förband och skolor m. fl., tillsammans med försvarsgrens- ledningarna och det psykologiska insti- tutet planlägga bildnings- och undervis- ningsverksamheten inom försvaret och föreslå fördelning av tillgängliga medel för denna verksamhet. Dessutom skall han arbeta för att studieverksamheten utövas på ändamålsenligt sätt vid för- banden och särskilt ägna sig åt den del av verksamheten därstädes, som skall förekomma under tjänstetid och som nu handhaves av upplysningsdetaljen.

Av sektionschefen måste krävas god pedagogisk skolning, insikter i militära förhållanden och kännedom om folk- bildningsarbete. För denna befattning räkna vi med förste byråsekreterare i lönegrad Ca 29. Som framgår av det fö- regående bör givetvis även officer på aktiv stat kunna kommenderas att be- strida befattningen.

Liksom .inom förut nämn-da sektioner bör även här finnas ett biträde för skriv- och kontorsgöromål.

b. Studieverksamhet

Hit höra de frågor rörande sådan upplysning och undervisning som i hu— vudsak ingå i den ordinarie utbild- ningen vid förbanden. Sålunda skall inom sektionen hand-havas medborgar- undervisning, truppsamtal, all föreläs- ningsverksamhet, viss kontaktverksam— het, orientering av befälspersonal i sam- hällsfrågor m. m.

Dessutom kan övervägas att till dessa uppgifter lägga utgivandet av tidskrif- ten »K-0ntakt med krigsmakten». Då vi icke ansett oss ha anledning taga ställ- ning till den närmare målsättningen för denna tidskrift och icke heller till frå- gan, om den främst bör riktas till per- sonal inom försvaret eller till allmän- heten, ha vi icke tagit hänsyn till den- na uppgift vid beräkningen av arbets- kraftbehovet.

Ett nära samarbete måste äga rum såväl med försvarsgrensledningarnas utbildningsavdel—ningar som med det organ inom försvarsstaben, som skall handhava upplysningsverksam—heten.

Vi föreslå, att sektionschefen i första hand ägnar sig åt denna verksamhet. Ytterligare minst en befattningshavare torde dock erfordras. Denne hör äga särskilt god kännedom om allmänna försvarsfrågor och militära förhållan-

• Sida 198
•  Original

den, varför en officer är lämpligast som innehavare av befattningen. Av särskilt värde är givetvis, om han även äger någon pedagogisk utbildning utöver den rent militära. För ändamålet bör avses en kapten i lönegrad Md 27.

c. Fritidsverksamhet

Det gäller här den verksamhet, som i bildande eller utbildande syfte före- kommer under personalens fri-tid. Hit höra alltså !fritidsun'dervisning i dess olika former, hobbyverksamhet, musik- och teaterverksamhet, studiebesök, ut- bildning vid förbanden i civilanställ- ni'ngssyrfte m. m.

För handläggningen av alla ärenden på detta område torde erfordras minst en befattningshavare med erfarenhet av ungdomsvnerksamh-et och militära för- hållanden samt med allmänna kulturella intressen. Härför bör inrättas en tjänst såsom studiekonsulent, vil-ken beräkna-s placerad i lönegrad Ca 24.

d. Biblioteksärenden

Såsom tidigare framhållits, bl. a. i kap. IX, förutsätta vi, att en väsentlig del av den centrala ledningen av biblio- teksverksamheten vid förband och sko- lor kan handhavas av myndigheter utom försvarsledningen, i första hand skolöverstyrelsen. Å andra sidan måste framhållas, att en betydande del av den utveckling av försvarets biblliot-eksverk- samhet, som otvivelaktigt ägt rum, be- ror på att särskild befattningshavare inom försvarsstaben kunnat ägna sig åt denna uppgift. Det är visserligen tro- ligt, att huvuddelen av denna uppbygg— nad nu *är avslutad, men en viss central service på detta område torde dock v-a- ra befogad. Vi utgå alltså från att allt- jämt en bibliotekariebefattning skall finnas, varvid vi dock förutsätta, att

innehavaren även kan biträda med handläggning av andra ärenden inom sektionen.

Befavttningshavaren, bibliotekarie, bör ha sedvanlig bibliotekarieutbildning. Lönegradsplaceringen av befattningen bör ske mot bakgrunden av löneställ- ningen för andra liknande bibliotekarie- tjänster. Med beaktande av det nyss sag- da och i avvaktan på beslut i anledning av tjänsteförteckningskommitténs för- slag räkna vi här med att befattningen t. v. bibehålles i lönegrad Ce 26.

6. Brevskolan

Vi ha icke funnit anledning föreslå några väsentliga förändringar i den nu- varande organisationen eller i de ar- betsuppgifter, som f. n. handhavas av försvarets brevskola.

Följande ändringar böra dock vid- tagas.

Som chef för skolan bör kunna ifråga- komma civil eller militär befattnings- havare såsom rektor i lönegrad Ca 29 eller major i Ma 30. Enligt vår mening böra nämligen även sådana civila kva- lifikationer som akademisk examen i bl. a. statskunskap, pedagogik och språkämnen, långvarig erfarenhet inom frivillig bildningsverksambet och sär- skilt korre'spondensun'dervisning kunna tillmätas avgörande betydelse vid be- fattningens tillsättande.

Liksom f. n. bör vidare för brevsko- lan beräknas en kapten i Md 27 och tre civila lärare. I avvaktan på ställningsta- gande till tjänsteförteckningskommit— téns förslag föreslås icke nu någon änd- ring i löneställningen för de sistnämn- da (Ce 24).

Vid-are ifrågasätta vi, om icke ex—pe- di-tionspersonalen 'kan begränsas. De nuvarande arbetsuppgifterna för den- na personal torde i huvudsak kunna

• Sida 199
•  Original

öv-ertagas av den centrala exrpeditionen. Liksom för övriga avdelningar bör 'dock ett biträde för skriv- och kontorsgöro- mål beräknas för skolan.

7. Fältprosten

Vi ha icke funnit anledning föreslå några förändringar i den nuvarande fältprostinstitutionen. Med hänsyn till de arbetsuppgifter, som åvila fältpros- ten, anse vi dock skäligt att, i enlighet med vad tidigare föreslagits av chefen för försvarsstaben, fältprostens arvode ökas till 1 200 kronor för år. Han synes organisatoriskt böra ingå i byrån utan att fördenskull behöva tillhöra en viss sektion.

1. Verks'amhetens ledning

I ett organ som har till uppgift att utarbeta och tillämpa vetenskapliga metoder i samband med psykologiska och pedagogiska frågor inom försvaret är den vetenskapliga inriktningen av verksamheten av primär betydelse, och

C. Personalbehov

därför stannat för att föreslå, att i in- stitutet ingå en forskningss-ektion och en tillämpningssektion.

I samband med både forskning och tillämpning uppkomma krav på omfat— tande statistisk bearbetning och arki- vering av primärmaterial. Då samma primärdata ofta kunna beräknas ge ma- terial åt både .forskning och tillämpning och kraven (på statistisk bearbetning även i övrigt ofta torde kunna samord- nas, bör ett gemensamt serviceorgan för det statistiska arbetet, en statistiksek- tion, upprättas.

Även skrivarbete och andra expedi- tionsgöromål torde lämpligen tillsam- mans med medelsförvaltning kunna sammanföras till en för institutet ge- mensam expedition.

Institutet skulle enligt ovanstående komma att bestå av

cheh 'forskningssektion, tillämpningssektion, statistiksektion (innefattande arkiv och blankethförråd) samt expedition.

en vetenskapligt sa'klig inställning måste genomsyra alla delar av rverksam- heten. Med sådana utgångspunkter för verksamheten torde ledningen av orga— net böra anförtros åt en vetenskapsman med höga kvalifikationer på av organet berörda forskningsområden.

I vårt förslag anvisas sektionerna en tämligen självständig ställning med vägar för direkt inbördes samver- kan. Detta avses bidraga till att göra arbetet inom institutet smidigt men är dessutom motiverat av att chefen,

• Sida 203
•  Original

om han besitter den kompetens och in- riktning som här uppställas som önsk- värda, kan väntas bli tagen i anspråk för många rådgivande och även under- visande uppgifter inom försvaret vid si- dan av ledningen av institutets ordina- rie verksamhet. Så t. ex. föreslås på annat ställe i detta betänkande, att han skall tillhöra personaltjänstibyråns råd.

När det gäller ledningen av institu- tets egentliga verksamhet, kommer ohe- fens tid sannolikt att huvudsakligen ägnas åt kontakt med högre myndig- heter, med civil forskning och med in- stitutets råd, där han föreslås bli före— dragande (se kap. XV), samt åt plan- läggning av nya arbetsuppgifter och handledning av yngre forskare Iinom 'in- stitutet. Han bör i gengäld i möjligaste mån avlastas sådana administrativa ar- betsuppgifter som utan olägenhet kunna handläggas av sektionerna för sig eller i samverkan mellan dem. Chefens hu- vuduppgifter böra följaktligen bli att vara initiativtagare och rådgivande inom institutet samt rverksamhetens företrädare utåt i en rad olika samman- hang. Han bör även ägna stor uppmärk— samhet åt krigsplanläggningen på områ- den, som beröras av institutets verk- samhet.

Högt kvalificerade arbetsuppgifter och ett stort ansvar komma sålunda att åvila föreståndaren för institutet. I ve— tenskapligt hänseende hör av befatt- ningshavaren krävas god docentkompc— tens i psykologi eller pedagogik. Med hänsyn härtill synes föreståndarbcfatt- ningen böra placeras i Cp 13, vilket är samma lönegrad som föreslagits för per- sonaltjänstbyråns chef. Om vederböran- de befattningshavare av sakkunniga be- dömes ha kompetens i likhet med vad som för professurer i ämnet kräves, hör han få benämningen professor och före- ståndare. Vid tillsättningen av tjänsten

bör dess inriktning på målforskning i militärt betydelsefulla frågor särskilt beaktas.

2. Forskningssektionen

Forskningssektionen skall ha till hu- vuduppgift att bedriva vetenskaplig forskning inom för det militära bety- delsefulla delar av psykologi och peda- gogik samt följa den vetenskapliga ut- vecklingen på dessa områden. Vid valet av forskningsuppgifter mottager sek- tionen direktiv från föreståndaren och förslag från tillämpning-sektionen, som även vidarebefordrar förslag från mili- tära staber, skolor och lförban-d sam-t pensonaltjänstbyrån. Forskningsplaner som 'utgå från initiativ inom forsk- ningssektionen själv eller förslag från tillämpningssektionen måste, om de be- dömas kräva avsevärt arbete, under- ställas föreståndaren för godkännande före igångsättandet. Större forsknings- projekt böra underställas det råd, som föreslås i kap. XV.

Inom forskningssektionen bör en uppdelning av verksamvhetsområdet äga rum mellan olika befattningshavare. Denna uppdelning synes kunna ske efter de huvudlinjer, som nedan anges. Från början bör vart och ett av dessa områden få en särskild företrädare, men önskvärt är, att ytterligare befatt- ningshavare småningom tillföras de olika verk-samhetsområdena, varigenom detaljer kunna skapas inom sektionen, samt att ytterligare differentiering kom- mer till stånd och nya områden upp- tagas av självständiga företrädare. Det här avgivna förslaget till forskningssek- tion måste betraktas (som et-t mintimiför- slag med linjer för framtida utbyggnad antydda.

Genom den differentiering, som i nu- varande läge synes böra föreslås, skulle

• Sida 204
•  Original

verksamheten delas i tre områden, näm- ligen

a) urvalsfrågor,

b) pedagogisk-psykologiska frågor samt

c) socialpsykologiska psykologiska frågor.

För dessa områden inrättas särskilda militärpsykologbefattningar med arbets- uppgifter och därmed sammanhängan- de kompetenskrav, som redovisas i det följande. I vetenskapliga frågor sor- terar var och en av dessa befattnings- hav—are direkt under föreståndaren. I administrativa frågor fungerar en av dem tillika som chef för sektionen. Till sektionen knytas dessutom två amanu- enstjänster utan fast tilldelning till verksamhetsområden. Amanuenserna biträda föreståndaren och militärpsy- kologerna enligt 'föreståndarens bestäm- mande. Härtill bör komma ett biträde för (skriv- och kontorsgöromål.

Vid sektionen tjänstgöra dessutom värnpliktiga psykotekniker under fack- utbildning och .facktjänstgöring samt värnpliktiga expeditionsbiträden.

Vad först angår befattningarna så- som militärpsy-kologer böra följande specialområden vara representerade.

och klinisk-

a. Urvalsfrågor (jfr kap. III)

Här avses i främsta rummet forsk- ning rörande test och andra metoder för psykologisk personalplacering, så- som testkonstrukt.ions-, vägn—ingts- och kriteriefrågor, psykologins-k arbetsanalys samt undersökningar av tillämpade me- toders prognosvärde. Befattningshava- ren bör även undervisa i hithörande frågor vid byråns egna utbildningskur- ser, exempelvis för exploratörer och värnpliktiga psykotekniker.

Befattningshavaren bör ha avlagt li- c-entiatexamen :i psykologi eller pe-da-

gogik och därjämte ha kvalificerat be- tyg i statistik i kandidatexamen. Han bör från tidigare praktisk verksamhet besitta särskild erfarenhet av test'psy- kologiska frågor.

b. Pedagogisk-psykologiska frågor (jfr kap. IV)

Befattningen på detta område bör omfatta dels experimentella undersök- ningar rörande utbildnings- och perso- nalbedömningsmetoder samt pedago- gisk rådgivning beträffande läroböcker och annan undervisningsmateriel, dels central planläggning av den psykolo— gisk-pedagogiska undervisningen inom försvaret (läroböcker, kursplaner o. dyl.). Befattningshavaren bör undervisa i pedagogisk psykologi vid institutets egna utbildningskurser.

Att hänföra den centrala planlägg- ningen av militärpsykologisk utbildning till forskningssektionen är i viss mån ett avsteg från de principer för arbets- fördelningen mellan sektionerna som skisserats, men motiveras av att vi velat iakttaga återhållsamhet vid beräkning- en av personalbehovet samt av att des- sa sysslor ganska väl kunna kombine- ras mcd den pedagogiskt inriktade verksamheten i övrigt. Vid en fram- tida utökning av personalen kan man möjligen tänka sig en uppdelning av området mellan en pedagogisk forskare i forskningssektionen och en militärpsykologisk »studieledare» i till- lämpningssektionen. Även vid den nu föreslagna kombinationen av arbetsupp- gifterna är det emellertid avsikten, att endast den allmänna planläggningen av exempelvis militärpsykologiska kurser skall göras inom forskningssektionen. Uppgörande av detaljschema, avtal med föreläsare o. dyl. skall däremot skötas av tillämpningssektionen. På här ifråga-

3. Tillämpningssektionen

Tillämpningsscktionen har till upp- gift att centralt leda samt biträda v-id tillämpningen av vid institutet utarbe- tade metoder ävensom att införskaffa primärmaterial för forskning som be- drives av institutet.

Dessa arbetsuppgifter måste handhas i samarbete med militära myndigheter, som :dels anlita institutet för sina psy- kologiska och pedagogiska problem, dels ställa personal och tid till förfo- gande vid genomförandet av undersök- ningar och andra psykologiska arbets- uppgifter. Ledningen av sektionen ut- öva-s lämpligast av en officer, och dess- utom bör varje försvarsgren ha sin mvi- litära företrädare och kontaktman inom sektionen. Vidare höra till sektionen knytas tre praktiskt inriktade psykolo- ger, som dels tjänstgöra som exploratö- rer och provledare, dels medverka vid planläggningen av det psykologiska och pedagogiska tillämpningsarbetet. Å sek- tionen bör även finnas ett biträde för skriv- och kontorsgöromål. Slutligen

böra även här tjänstgöra värnpliktiga psykotekniker och värnpliktiga expedi- tions-(skriv-)biträden.

Chefen för tillämpningssektionen skall svara för planläggning, genomfö- rande och kontroll av byråns tillämpan- de verksamhet. Därvid skall ltan stå i direkt personlig kontakt — normalt allt— så ej via föreståndaren — med militära staber, inskrivningsmyndigheter, skolor och förband samt — bl. a. i rekryte- ringsfrågor —— med personaltjänustby- rån. Han skall därjämte bistå förestån- daren i militäradministrativa frågor och direkt under föreståndaren hand- lägga personalärenden inom institutets samtliga enheter (tse specifikation i kap. VIII B 2).

För befattningen bör avses en rege- mentsofficer i stabskarriär på aktiv stat, omväxlande från olika försvarsgre- nar. Önskvärt är, att befattningshav-aren besitter tidigare erfarenhet av personal- uttagniings- och annan med byråns ar- betsuppgifter besläktad verksamhet samt att omtbytc å befattningen icke äger rum med alltför täta mellanrum. Vederbörande bör placeras i lönegra- den Ma 30.

De speciella försvarsgrensrepresen- tanterna i tillämpningssektionen ha som huvuduppgifter att undersöka försvars— grenarnas behov av militärpsykologisk verksamhet och delge forskningsscktio- nen önskemål och synpunkter i anslut— ning härtill. De böra vidare i samråd med försvarsgren'ssta'berna planlägga prövningsverksamhet. Slutligen böra de själva i mån av tid och för ändamålet avpassad utbildning tjänstgöra som ex- ploratörer och provledare.

Till befattningarna höra på viss tid kommenderas kom-pantiofficerare på ak- tiv stat från respektive försvarsgrenar. Härvid böra om möjligt officerare med utbildning i militärpsykologi och erfa-

• Sida 207
•  Original

rcnhet av personaluttagningsarbetc ta— gas i anspråk.

Psykologerna inom till-ämpni-ngssek- tionen skola vara sektionschefens råd- givare i psykologiska tillämpningsfrå- gor, deltaga i planläggningen av pröv- nings- och kursverksamhet samt tjänst- göra som exploratörer och provledare. De befattningshavare som föreslås kom— ma tidtals att vara sysselsatta med pröv- ningsverksamhet vid militära skolor och förband. Med hänsyn till att konti- nuerlig explorationsvcrksamhet under alltför länga tidsperioder verkar i hög grad tröttande, bör sådant fältarbete al- ternera med tjänstgöring vid institutet.

Militärpsykologerna inom tillämp- ningssektionen böra ha avlagt minst kandidatexamen med kvalificerat betyg i psykologi eller pedagogik. De böra ha betydande erfarenhet av psykologiens praktiska tillämpningar och i synnerhet av explorationsverksamhet, helst i mili- tära sammanhang. Förslagsvis bör en befattning placeras i Ca 27 och en be— fattning i Ce 25, vartill bör komma en amanuens i den reglerade befordrings- gången.

4. Statistiksektionen

Statistiksektionen bör ha till upp- gift dels att utföra regelmässigt åter- kommande undersökningar på statis- tiskt material, som sammanbragts vid institutets tillämpande verksamhet, dels biträda med statistisk bearbetning av vid institutet utförda speciella un- dersökningar. Sektionen skall därjämte handha skötseln av institutets arkiv och bl.ankettförråd. Även om sektionen ly- der direkt under föreståndaren, bör dock sektionen, när det gäller tillfälliga undersökningar av mindre omfång, ar- beta efter anvisningar direkt av övriga sektioner.

Vi ha räknat med att möjligheter bö- ra beredas institutet att anlita centrala värnpliktsbyråns hålkortsanläggning samt i mån av behov även andra stat- liga och civila organ för maskinell sta- tistisk bearbetning. Ifrågasättas kan dock, om det icke kunde vara av värde att vid institutet ha tillgång till en ap— paratur för sortering av hålkort.

Chef för sektionen bör vara en aktu- arie, som enligt stående direktiv från föreståndaren eller tillfälliga bearbet— ningsplaner från föreståndare och från de övriga sektionerna skall i detalj planlägga, leda och i rapporter redovisa statistiska undersökningar. Han skall föreslå principer för primärmaterialets registrering och arkivering, öva tillsyn över. arkiv och blankettförråd samt i övrigt leda avdelningen—s arbete.

Aktuarien bör ha akademisk utbild- ning i statistik och därjämte vara för- trogen med hålkorts- och andra moder- na bearbetnings- och registrerings—meto— der samt besitta erfarenhet av administ- rativ statistik och arbetsledning i sam- band med praktiskt statistiskt arbete. Tjänsten bör placeras i Ca 27.

En särskild tjänsteman bör handha det omfattande arkiv av provthanrdlingar och annat :statistiskt primtärmaterial som kommer att finnas vid institutet. Han bör även sörja för förvaring och utlämning av obruwkat prövningsmate- rial och andra för den tillämpande verksamheten erforderliga blanketter.

Tjänsten kan '.besättas med pensione— rad underofficer med arvode enligt lö- neklassen 22. Vederbörande 'bör ha er- farenhet av personalregistrerings- och liknande verksamhet.

För registrerings- och samman/ställ- ningsarbete m. ni. hör sektionen såsom fast personal ha två biträden för skriv- och kontorsgöromål.

• Sida 208
•  Original

5. Expeditionen Expeditionen skall handha dels ka- merala ärenden, dels skriv- och andra expeditionsgöromål. Föreståndaren för expeditionen får till uppgift att handha byråns medels— förvaltning, var-a uppbördsman för by- råns inventarier samt leda expeditions- personalens arbete. Tjänsten bör be— sättas med pensionerad underofficer i arvodesbefattning. Vederbörande bör ha erfarenhet av kassa- och expedi- ti-onstjänst.

Som fast personal för ex—peditionrsar- betet erfordras ett kanslibiträde i Ca 11, avsett att vara sekreterare åt insti— tutets chef och i övrigt att handha mera kvalificerade expeditionsgöromål, samt två biträden för skri'v- och kontorsgöro- mål i den reglera-de befordringsgången.

6. Användningen av värnpliktig per- sonal

Inom de militärpsykologiska institu- tioner, som f. n. äro organiserade, tjänst- ,göra värnpliktiga expeditions- och skrivbiträden samt ordonnanser till ett sammanlagt antal av sju ä nio, varav vid centrala värnpliktsbyråns personalprövningsdetalj fyra å fem ur armén och vid marinens militärsociala detalj tre &. fyra ur flottan. Expeditions- och skrivbiträdcna ha framför allt an- vänts för statistiska arbeten. Flera av dem ha varit studenter i besiktnings- grupp 3 och 4 vilka påbörjat eller plane- rat akademisk utbildning inom psyko- logi, sociologi och statistik. En sådan placering har visat sig fördelaktig både för institutionerna och för de värnplik- tiga själva, som härvid erhållit praktik. Det antal värnpliktiga som vanligen varit disponibla har varit ett mini- mum för den nuvarande verksamheten. Eftersom verksamheten vid det här fö- reslagna institutet kan beräknas bli mer

omfattande än vid de nuvarande orga- nen tillsammans, ej minst med avseende på statistiska bearbetningsuppgifter o. dyl., synes det påkallat att föreslå en utökning av antalet värnpliktiga jämfört med nuläget. Å andra sidan torde under de närmaste åren tillkomma en ny ka— tegori av värnpliktiga, nämligen såda- na för psykotekniker-(psykolog-) ut- bildning uttagna, vilka beräknas göra en del av sin utbildningstid vid det centrala militärpsykologiska organet (jfr nedan). Det synes därför rimligt att räkna med att den erforderliga ök- ningen delvis kommer till stånd genom att sistnämnda kategori av värnpliktiga får tagas i anspråk. Antalet värnpliktiga i expeditionstjänst synes med hänsyn härtill kunna bibehållas ungefär vid det nuvarande, nämligen c:a tio, av vilka sex lämpligen böra var expeditionsbi- träden (med studentexamen eller likar- tad skolunderbyggnad), tre skrivbiträ- den och en ordonnans. Expeditionsbi- trädena avses närmast för statistiska ar- beten, skrivbiträdena för arkiv- och kontorsgöromål, ordonnansen för bud- sändning, som biträde vid blankettdist- ribution o. dyl.

Uttagning och utbildning av 'värn- pliktiga psykotekniker (psykologer) be- handlas närmare i kap. XVIII. Där före- slås med utgångspunkt från 1948 års värnpliktskommittés förslag, att utbild- ningen till väsentliga delar skall förläg- gas till det militärpsykologiska institu- tet eller i anslutning till dess verksam- het på fältet.

Inom institutet böra de värnpliktiga psykologerna efter en kursmässig ut- bildning till en början omväxlande tjänstgöra vid forsknings— och tillämp- n'ingssektionerna, varefter en viss spe- cialisering anpassad efter vederböran- des civila utbildning och fackliga in- riktning bör kunna äga rum.

• Sida 209
•  Original

Värnpliktskommittén har räknat med ett årligt utbildningsbehov av 25 psyko- tekniker. Det torde vara tvivelaktigt, om detta antal inom 'de närmaste åren skall kunna uppnås. Visserligen är till- strömning-en till psykologi- och pedago- gikstudier stor, men relativt 'få torde redan före högskolestudicrnas början vara inriktade på dessa ämnen som hu- vudämnen, vilket utgör förutsättning för uttagning i samband med inskrivning. Ej heller torde ett institut av det omfång som utredningen föreslagit ha tillräck- lig utbildningskapaeitct för så många. En väsentlig del av utbildningen måste nämligen ha formen av individuell handledning av de värnpliktiga psyko- logerna i samband med utförandet av forsknings- och tillämpningsuppgifter. Denna handledning kan beräknas bli mycket tidskrävande för de vid institu- tet anställda psykologerna. Även i admi- nistrativt hänseende innebär utbild- ningen en avsevärd arbetsbelastning, såtillvida som något organ _ lämpli- gen just det militärpsykologiska insti- tutet _ måste följa de inskrivna psyko— logernas studier m. m. Om också de värnpliktiga psykologerna genom sitt arbete kunna ge ett värdefullt tillskott till institutets kapacitet, måste man räk- na med att detta till väsentliga delar motvägs av att institutets befattningsha— vare för deras utbildning tagas från si- na övriga arbetsuppgifter. De värnplik- tiga psykologernas utbildning inom in- stitutet är emellertid i hög grad motive- rad av betydelsen ur krigsförberedelse- synpunkt.

I. Sammanställning av institutets per- sonalbehov

1 föreståndare (alt. professor och före- ståndare) Cp 13

Forskningssektionen

3 militärpsykologer Ca 29 2 amanuenser Reglerad be- fordringsgång 1 biträde för skriv- Reglerad be- och kontorsgöromål fordringsgång

Tillämpningssektionen

1 major el. kommen- dörkapt. av 2. gra- den Ma 30 3 officerare represen- terande de olika Kompoft' försvarsgrenarna (kommend) 1 militärpsykolog Ca 27 » Ca 25 1 amanuens Reglerad be— fordringsgång 1 biträde för skriv- o. Reglerad be— kontorsgöromål fordringsgång

Statistiksektionen

Ca 27 Arvode 1: 22

1 aktuarie 1 underofficer

_ 2 biträden för skriv- Reglerad be-

o. kontorsgöromål fordringsgång

Expeditionen

1 underofficer Arvode 1:22 1 kanslibiträde Ca 11 2 biträden för skriv- Reglerad be-

o. kontorsgöromål fordringsgång

• Sida 210
•  Original

1. Försvarets personaltjänstråd

Som framgår av redogörelsen i kap. IX finnas i den nuvarande organisatio- nen .f1era olika organ av nämndkarak- tär. Dessa organ äro försvarets upplys- nings- och personalvårdsnämnd, styrel- sen för försvarets socialbyrå, värn- pliktshjälpsdelegationen inom social- byrån och studierådet vid försvarets brevskola. Upplysnings- och personal- vårdsnämnden är rådgivande och väg— ledande rörande alla personaltjänstfrå- gor. Socialbyråns styrelse sysslar i hu- vudsak —— förutom med vissa administ- rativa uppgifter —— med rekryterings- och civilanställningsfrågor, som gälla fast anställt manskap, medan värn- pliktshjäl-psdelegationen fattar beslut i vissa bidrags- och låneärenden. Studie- rådet vid .brevskolan, vars funktion tor— d-e framgå av namnet, har enligt erhåll- na uppgifter icke utnyttjats i någon väsentlig mån under tiden efter dess tillkomst. När en sådan koncentrat-ion av verk-

samheten genomföres, som föreslagits i kap. XIII, torde med .fördel en förenk- ling av nämndorganisationen kunna komma till stånd. Vi ha, funnit, att till den föreslagna personaltjänst-byrån bör knytas ett råd, försvarets personal- tjänstråd, vilket skulle ersätta de nuva— rande fyra organen. I väsentliga avse- enden kan detta rå-d konstrueras med upplysnings- och personalvårdsnämn- den som förebild. Bl. a. bör dess verk- samhet i regel vara fördelad på två av- delningar.

Persoualtjuänstrådets uppgift skall i första hand vara att genom rådgivning och vägledning stödja personaltjänst- byråns verksamhet samt förmedla im— pulser från ansvarigt militärt håll, be- rörda delar av samhällslivet och per— sonalgrupper i syfte att främja perso- naltjänsten inom försvaret. Rådet skall sålunda yttra sig över sådana förslag och ärenden, som äro av principiell be- tydelse eller eljest underställas rådet, själv avgiva förslag om åtgärder, som

• Sida 212
•  Original

anses böra vidtagas, följa utvecklingen inom hithörande områden och i övrigt giva impulser till fromma för personal- tjänsten inom försvaret. Bl. a. böra framställningar till Kungl. Maj:t, an- slagsäskanden, förslag rörande använd- ning av tillgängliga medel, förslag till utnämning och förordnande av viss personal m. m. underställas rådet för yttrande i den omfattning det 'visar sig ändamålsenligt. Det synes icke möjligt att i förväg i detalj reglera alla de olika slag av frågor, för vilkas handläggning rådets medverkan är önskvärd. Sålunda kan det visa sig lämpligt, att rådet eller en avdelning därav även blir beslutande i vissa bidrags- eller lånefrågor. Vi för- utsätta, att erfarenheten under de första verksamhetsåren skall vara vägledande härutinnan.

Som tidigare anförts under Allmänna syn-punkter anse vi, att rådet i likhet med det senare föreslagna militärpsy- kologiska rådet bör direkt anslutas till vederbörande verkställande organ. Om ett råd av denna karaktär skall kunna utöva något väsentligt inflytande och fylla sin uppgift, måste det vara så nära som möjligt anslutet till det organ, som handhar den verkställande delen av verksamheten. Däremot ha vi icke kunnat finna någon påtaglig fördel för- enad med att —— på sätt skett med några av de nuvarande nämndorganen —— pla- cera rådet direkt under Kungl. Maj:t. För att säkerställa en allsidig represen- tation och erforderlig auktoritet höra likväl nämndens icke självskrivna leda- möter och suppleanter (enligt mom. a—g här nedan) förordnas av Kungl. Maj:t.

De fyra nuvarande nämndorganen ha sammanlagt icke mindre än 37 ledamö— ter jämte suppleanter till samm-a antal, vartill kommer möjligheten att adjunge-

ra ytterligare representanter för olika intresseområden. Även om denna mång- sidiga representation ur vissa synpunk- ter kan vara värdefull, synes dock en väsentlig begränsning av antalet leda— möter nödvändig. Vi ha beräknat, att nämnden hör bestå av högst 16 ledamö- ter, vilket överensstämmer med antalet ledamöter i den nuvarande upplys- nings- och personalvårdsnämnden.

Med vissa undantag torde det icke vara nödvändigt att instruktionsmässigt fastställa, att varje ledamot, såsom :f. n. är fallet, skall vara representant för en viss intresseriktning eller organisation. Valet av lämpliga ledamöter bör i stäl- let gärna ske med hänsyn till att veder- börande har intresse för och erfaren- heter från flera av verksamhetsområde- na. Möjligen kan på denna väg en av praktiska skäl önskvärd begränsning av antalet ledamöter åstadkommas. Med beaktande av dessa synpunkt-er föreslå vi, att rådets sammansättning blir så- dan, att det tillgodoser följande önske— mål om representation:

a) En militär representant för varje försvarsgrensledning och en för för- svarsstaben. Dessa höra lämpligen vara cheferna för organisations- eller utbild— ningsavdelningarna eller högre befatt— ningshavare inom respektive försvars— grensledning och chefen för det upplys— nings- och pressorgan inom försvars. staben, som omnämnes i kap. XVII. Suppleanter böra vara de, som ha mot- svarande tjänsteåligganden som de ovan nämnda.

b) Två representanter för personal— förb'und som omfattar personal inom försvaret. Därvid bör iakttagas, att suppleanterna för dessa ledamöter lämpligen böra utses från andra dylika organisationer än de bland ledamöterna företrädda. Vi förutsätta, att byrån i det

• Sida 213
•  Original

dagliga arbetet kommer att ha en så nära kontakt med personalorganisatio- nerna att en mera allsidig representa- tion —i rådet i-cke erfordras. Företrädare för organisationer, som icke äro repre— senterade i rådet, kunna och höra givet- vis tillkallas i särskild-a fall, då anled- ning till överläggning med dem är för- handen.

c) En representant för de värnplik- tiga, som relativt nyligen fullgjort sin tjänstgöring. Denne kan antingen ut— väljas bland medlemmarna i någon ung- domsorganisation eller bland dem, som nyligen genomgått en kadettskola eller motsvarande längre militär utbildning.

(1)! En präst i svenska kyrkan och en representant .för frikyrkliga samarbets- kommittén. En av dessa föreslås jämväl vara verkställande prästerlig ledamot och därvid särskilt handhava de ären- den av själavårdande karaktär, som skola handläggas av rådet. Vi förutsätta sålunda, att den ordning, som f. n. gäl- ler i fråga om fördelning av dessa ären- den mellan försvarsstaben och försva- rets upplysnings- och personalvårds- nämnd, i stort sett skall tillämpas även i den nya organisationen.

e) En representant för folkbildnings- verksamheten och en för publicistisk verksamhet, vilka närmast skola följa studieverksamheten.

f) Två representanter för socialvår- dande, ekonomisk eller motsvarande verksamhet i samhället. Åtminstone den ene bör utses bland befattningshavare inom arbetsmarknadsstyrelsen, försva- rets cirvilförvaltning, riksförsäkringsan- stalten, socialstyrelsen eller likartade ämbetsverk, med vilka byrån kan för- utses ha kontinuerligt samarbete.

3) En representant för de frivilliga försvarsorganisationerna, bland vilka i detta sammanhang böra inbegripas för-

eningar, som bedriva försvarsupplys- ning.

h) Cheferna för det militärpsykolo- giska institutet och personaltjänstbyrån, varvid den senare även i allmänhet skall vara [föredragande och därvid äga anmoda befattningshavare inom byrån att utan rösträtt närvara vid samman- träden i nämnden.

Den tanken har även väckts, att de inom försvarets personaltjänst praktiskt arbetande befattningshavarna skulle bli representerade i rådet. För vår del utgå vi emellertid från att dessa befattnings— havares synpunkter böra komma till ut- tryck redan i det fortlöpande samar- betet med personaltj'änstbyrån och där- jämte även vid de allmänna konferenser med personaltjänstens befattningshava- re, som enligt vår mening böra äga rum ungefär vartannat år (se vårt betänkan- de I sid. 84 och 127).

Som tidigare antytts bör rådets arbe- te i huvudsak äga rum inom två avdel- ningar, en för social och en för studie- verksamhet. Den närmare fördelningen av ledamöter på dessa avdelningar bör beslutas av nämnden. Inom avdelning- arna torde sektionscheferna inom by- rån kunna vara föredragande.

Ordförande och vice ordförande böra utses av Kungl. Maj:t, i första hand bland nämn-dens ordinarie ledamöter. Ordföranden bör dock, om så anses lämpligt, kunna utses utanför ledamö- ternas krets. Suppleanter -böra utses till lika antal som ledamöterna. Sekretera- ren hOS nämnden utses lämpligen bland befattningshavarna i personaltjänstby- rån på förslag av chefen för byrån.

2. Försvarets psykologiska råd

Försvarets psykologiska råd skall re- presentera huvudintressenterna försvaret i

inom den militärpsykologiska

• Sida 214
•  Original

verk-samheten samt den vetenskapliga forskningen på motsvarande områden.

Rådet skall följa venksamheten inom det militärpsykologiska organet, med- verka vid samordnandet och angelägen- hetsgraderingen av olika uppdragsgiva- res intressen i fråga om organets verk- samhet, föreslå upptagandet av nya forskningsprojekt, andra arbetsuppgif- ter eller metoder samt överhuvud taget verka för en planering av arbetet på längre sikt. Planerna för större forsk- ningsprojekt eller principiellt bety- delsefulla omläggningar av den tilläm- pande verksamheten skola underställas rådet för granskning. Rådet skall för- dela tillgängliga medel för utläggande av forskningsuppgifter på civila forsk- ningsinstitutioner (jfr C) och granska resultaten av dessa undersökningar. Rådet skall före överlämnandet till för- svarsstabschefen yttra sig över inom institutionen uppgjorda budgetförslag samt över förslag till besättande av tjänster i den ordning som i kap. XII B 3 föreslagits.

Rådet synes böra sammansättas så att följande myndigheter eller intresse- grupper bli representerade i detsam- ma:

a) Försvarsgrensledningarna, för- svarsstaben och centrala värnpliktsby- rån, vilka lämpligen företr-ädas av rege- mentsofficerare som syssla med utbild- nings- eller personalfrågor (högst fem ledamöter).

b) Forskningen vid universitet och högskolor inom psykologi, pedagogik och pedagogisk psykologi samt sociologi (förslagsvis tre ledamöter).

c) Den militärpsykiatriska forsk- nings- och tillämpningsverksamheten (en ledamot).

d) Försvarets personaltjänstbyrå och försvarets psykologiska institut, före- trädda av sina chefer (två ledamöter). Föreståndaren för institutet bör även i allmänhet vara föredragande och där- vid äga anmoda befattningshavare inom byrån att utan rösträtt närvara vid sam- manträden i rådet.

Ledamöterna jämte suppleanter böra utses för en tid av tre år, ledamöter en- ligt mom. a—c av Kungl. Maj:t. Leda- möterna enligt mom. d bli självskrivna. Ordförande och vice ordförande utses för samma tid av Kungl. Maj:t. Av dessa bör den förre kunna väljas utanför kret- sen av ovan angivna ledamöter.

Rådet kan enligt detta förslag komma att omfatta maximalt tolv ledamöter. Om ordförande utses inom den enligt mom. a—d givna ramen nedgår antalet till elva. En ytterligare minskning av anta- let kan tänkas äga rum t. ex. genom att arméchefen som sin representant före- slår samma person som chefen för cent- rala värnpliktsbyrån. Att ytterligare nedbringa antalet ledamöter torde emel- lertid ej vara möjligt utan att alltför sto- ra luckor i representationen uppstå. Samtidigt måste man nog anse organet något större än som med hänsyn till arbetseffektivitcten vore önskvärt. En uppdelning på arbetsgrupper för den detaljerade behandlingen av viktigare ärenden torde därför vara att förorda. Denna uppdelning måste emellertid an- passas efter ärendenas art, varför de- taljförslag här ej kunna framläggas. Rå- det bör också ha befogenhet att med sig tillfälligt adjungera utanför rådet ståen- de experter, t. ex. från psykologiens tillämpning inom näringslivets perso- nalarbete.

Sekreterare 'bör utses blan-d det psy- kologiska institutets personal.

• Sida 215
•  Original

Såsom tidigare framhållits, kan kon- takten med civila institutioner även få formen av direkta uppdrag eller stöd- jande av där bedriven forskning. Detta gäller närmast inom den militärpsyko- logiska verksamheten. Denna samar- betsform har i stor utsträckning tilläm- pats i Förenta staterna, där mycket be- tydande belopp årligen gå till universi- tetsinstitutioner för av försvaret kon- trakterad forskning. Utredningen har funnit, att ett utnyttjande av vid uni- versitet och högskolor befintliga re- surser även hos oss skulle vara gynn- samt, men att det i universitets- ooh högskoleinstitutionernas nuvarande läge skulle ställa sig svårt i någon stör- re utsträckning. En sammankoppling med forskningen vid universitet och högskolor vore i synnerhet önskvärd, där forskare redan arbeta med problem som tangera för försvaret betydelsefulla frågor eller där problemen kräva expe- rimentalpsykologisk laboratorieutrust- ning. Även stödjande av ren grundforsk—

C. Anlitande av civila institutioner för särskilda

forskningsuppdrag m. m.

ning torde i längden ge praktiskt vär- defullt utbyte.

Utredningen har på denna punkt måst stanna vid att föreslå, att ett visst belopp årligen anvisas för tillfälliga mi- litärpsykologiska undersökningar och att detta belopp disponeras av försva- rets psykologiska råd. Detta belopp har här upptagits till 15 000 kronor, vilket torde få betraktas som ett minimibe- lopp. Erfarenheten torde få utvisa i vad mån detta belopp i framtiden be- höver ökas. Rådet skall antingen kunna använda detta anslag för till- fälliga undersökningar utförda inom det militärpsykologiska institutet eller för utläggande av specificerade forsk- ningsuppdrag vhos universitets- och hög- skoleinstitutioner. Uppdragen böra även kunna ha ren grundforsknings- karaktär. Samma principer för utbetal- ning av medel, redovisning m. m. böra därvid tillämpas som gälla för de stat- liga forskningsrådens verksamhet.

• Sida 216
•  Original

XVI. KOSTNADSBERÄKNINGAR

I anslutning till vårt i det föregående framlagda förslag förorda vi, att sär- skilda anslag anvisas under fjärde hu- vudtiteln för dels försvarets personal- tjänstbyrå, dels ock försvarets psykolo- giska institut. För ettvart av organen böra uppföras ett avlöningsanslag och ett omkostnadsanslag. I fråga om övriga för verksamheten erforderliga anslag hänvisas .till vad därom anförts .i utred- ningens betänkande I. Formellt innebär det nu framlagda förslaget en jämkning i vårt tidigare förslag i vad avser ut- gifternas fördelning på olika anslag. Vi räknade tidigare med att medel för av- löningar till personal vid det centrala personaltjänstorganet skulle upptagas under ett anslag till Personaltjänst: Av- löningar. Vi utgå alltjämt från att per- sonalen vid eventuella distriktsorgan och vid truppförband (motsvarande) skall avlönas från ett sådant anslag. Motsvarande jämkning »förutsättes i fråga om vårt tidigare förslag om ett anslag till Personaltjänst: Omkostna— der. Med hänsyn till att enligt föreva- rande förslag försvarets upplysnings- och personalvårdsnämnd kommer att uppgå i försvarets personaltjänstråd kan vidare det i vårt tidigare förslag förutsatta anslaget till Försvarets upp- lysnings- och personalvårdsnämnd m. m. minskas med belopp avseende verksam-heten inom nämnden. I sam- band därmed bör anslaget få annan be— teckning. Vissa andra omarbetningar av förslagen i betänkande I kunna med

hänsyn till förändringar i pris- och lö- neläget sedan det tidigare förslaget av- gavs år 1950, bli erforderliga.

I fråga om avlöningsanslagen ha ef- terföljande vkostnadsberäkningar upp- gjorts med utgångspunkt från lägsta lö- neklassen i angivna lönegrader, dock att för amanuenser och biträden för skriv- och kontorsgöromål kostnaderna beräknats efter 21 resp. 6 löneklassen. Kostnaderna för rörligt tillägg cha be- räknats efter de löner, som utgå enligt kungörelsen den 14 mars 1952 (nr 65). Vid inrättandet av de nya organen avses, på sätt framgår av det föregående, vissa nu vid försvarsstaben, centrala värn- pliktsbyrån och marinstaben inrättade tjänster ävensom samtliga nu för försva- rets socialbyrå och försvarets brevskola uppförda tjänster skola utgå ur organi- sationen. Då nuvarande innehavare av sådana tjänster åtminstone i viss ut- sträckning .kunna förutsättas erhålla tjänster inom de nya organen, kunna härav föranledas jämkningar i kost- nadsberäkningarna för de nya organen, enär åtskilliga av dessa tjänstemän re- dan nu tillhöra högre löneklass än den lägsta inom förekommande lönegrader. Klarhet beträffande sådana överflytt- ningar kan dock ej vinnas förrän längre fram (jämför Kap. XVII. Övergångs- frågor). Utredningen har därför stan- nat vid att föreslå att — i olikhet mot vad normalt sker — väven anslags-poster- na till avlöningar till övrig icke-ordi- narie personal betecknas förslagsvisa.

• Sida 217
•  Original

Kungl. Maj:t torde i samband med fast- ställande av dispositionsföreskrifter för anslagen böra meddela särskilda be- stämmelser av innehåll, att från sist- nämnda anslagsposter må bestridas kostnaderna för löner till inne-havare av vissa särskilt förtecknade tjänster. Sedan erforderlig stadga i den ny-a or- ganisationen vunnits, tbör övergång ske till det normala systemet.

Beräkningarna under omkostnadsan- slagen måste självfallet bliva rätt sche- matiska. De bygga dock i huvudsak på enfarenhetsmässiga grunder. Erfaren- heterna av den nya organisationen un- der de närmaste åren torde emellertid kunna giva anledning till vissa jämk- ningar.

Följande anslag böra upptagas för de centrala organen på nu ifrågavarande områden.

Försvarets personaltjänstbyrå: Av- löningar, förslagsanslag 543 000 kronor.

Avlöningsslat Utgifter 1. Avlöningar till ordinarie

tjänstemän, förslagsvis ...... 210 000 2. Arvoden till pensionerad personal i arvodesbefatt- ningar, förslagsvis ............ 23 000 3. Arvoden och särskilda er- sättningar, bestämda av Kungl. Maj:t .................. 10 000 4. Avlöningar till övrig icke- ordinarie personal, förslags- vis ................................. 130 600 5. Rörligt tillägg, förslagsvis 191 000 Summa kronor 564 600 Särskilda tuppbördsmedel: Pensionsmedel, förslagsvis 21 600

Nettoutgift kronor 543 000

Av posten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t,

beräknas omkring 6 800 kronor för års- arvoden och dagarvoden till personal- tjänstrådet, 1 200 kronor för årsarvodet till fältprosten och 2 000 kronor för an- litande av särskilda sakkunniga.

Till jämförelse må nämnas, att avlö- ningskostnaderna för de vid försvars- staben, försvarets socialbyrå och för- svarets brevskola förefintliga tjänster, som vid genomförande av vårt förslag skola utgå ur organisationen, ävensom för arvoden till upplysnings- och per- sonalvårdsnämnden för innevarande budgetår beräknas uppgå till 547000 kronor. För att jämförelsen skall bli rättvisande ha kostnaderna därvid be- räknats från samma utgångspunkter som angivits i det föregående, alltså ef- ter lägsta löneklaSS inom lönegraden. Hänsyn har icke tagits till de löne- uppflyttningar som kunna bli följden av tjänsteförteckningskommitténs förslag. Omorganisationen skulle således i den- na del medföra en mindre kostnads- besparing.

Försvarels personalijänslbyrå: Om- kostnader, förslagsanslag 92 000 kronor.

Stat 1. Sjuk-vård m. m., förslagsvis 2. Reseersättningar, förslagsvis 3. Expenser, förslagsvis ......... 4. Publikationstryck, förslagsvis

4 000 16 000 50 000 22 000

Summa kronor 92 000

Omkostnadsanslagen under försvarets socialbyrå och försvarets brevskola samt den för personalvårdsverksam- heten vid försvarsstaben uppskattade andelen under försvarsstabens omkost- nadsanslag beräknas för innevarande budgetår av utredningen till 98 500 kro- nor. Utredningens förslag till omkost- nadsstat för personaltjänstbyrån skulle således innebära en besparing av 6 500 kronor.

• Sida 218
•  Original

Försvarets psykologiska institut: Av- löningar, förslagsanslag 314 000 kronor.

Avlöningsstat Utgifter 1. Avlöningar till ordinarie

tjänstemän, förslagsvis ...... 102 700

2. Arvoden till pensionerad personal i arvodesbefatt- ningar, förslagsvis ............ 18 300

3. Arvoden och särskilda er- sättningar, bestämda av Kungl. Maj:t ................... 50 000

4. Avlöningar till övrig icke— ordinarie personal, förslags- vis ................................. 62 000 5. Rörligt tillägg, förslagsvis 98 000 Summa kronor 331 000 Särskilda nppbördsmedel: Pensionsmedel, förslagsvis 17 000 Nettoutgift kronor 314 000

I anslagsposten till arvoden och sär- skilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, ingår dels 5 000 kronor för verk- samheten inom försvarets psykologiska råd, dels 30 000 kronor för arvoden åt sakkunniga, som anlitas i samband med vissa personalpröv-ningar, dels ock 15 000 kronor för bestridande av ut- gifter för särskilda forskningsuppgifter, som antingen kunna utläggas på civila forskningsinstitutioner eller utföras i psykologiska institutets regi.

Kostnaderna för avlöning för inne- varande budgetår till den personal, som nu sysselsättes med hithörande arbets- uppgifter inom centrala värnpliktsby- rån och marinstaben och som förutsät-

tes bliva överförd ti—ll eller ersatt med personal vid psykologiska institutet, uppskattas till 190 000 kronor. Av sam- ma skäl som för personaltjänstbyrån av- ser beräkningen här lägsta löneklass i angivna lönegrader. Utredningens för- slag i denna del innebär sålunda en kostnadsökning av 124 000 kronor. Härvid bör dock beaktas, att sist- nämnda belopp kan komma att minskas med hänsyn till de löneregleringar, som kunna bli resultatet av 1949 års tjänste- förteckningskommittés förslag.

Försvarets psykologiska institut: Om- kostnader, förslagsanslag 108000 kro- nor.

Omkostnadsstat. 1. Sjukvård m. m., förslagsvis 3000 2. Beseersättningar, förslagsvis 45 000 3. Expenser, förslagsvis ...... 30000 4. Publikationstryck, förslags- vis ................................. 30 000

Summa kronor 108 000

Utgifter av här avsett slag för perso- nalprövningsdetaljen inom centrala värnpliktsbyrån och marinens militär- sociala detalj för innevarande budgetår u'pps-kattar utredningen till 82000 kro- nor. Vårt förslag innebär alltså en mer- kostnad på 26 000 kronor i detta avse- ende.

Eftersom de av utredningen i kap. IV föreslagna kurserna för militära lärare i psykologi ej torde återkomma varje år, har utredningen räknat med att medels- anvisning till dessa skall ske i varje särskilt fall.

• Sida 219
•  Original

XVII.

1. Arbetsuppgifter

Personalvårdsverksamheten inom försvaret utvecklades i modern mening först under beredskapsåren 1940—45, då en organisation måste byggas upp för att möta behovet av social omvård- nad och fritidssysselsättning. Erfaren- heterna såväl från vårt eget land som från de krigförande länderna giva vid handen, att personaltjänsten under be- redskaps- och krigsförhållanden inne- fattar arbetsuppgifter av samma karak- tär som [i fred men mångdubbelt större och mer komplicerade. Det har även visat sig att de, som ställa sig tveksam- ma eller t. o. m. helt avvisande till en personaltjänstorganisation i fred, i all- mänhet samtidigt framhålla en dylik organisations betydelse under skärpta förhållanden.

Själavårdsverksamheten torde av na- turliga skäl bli än mer betydelsefull i ett allvarligt beredskaps- eller krigsläge än vad fallet är under fredsförhållan- den. Socialtjänsten kommer även själv- fallet att bli väsentligt mer omfattande och komplicerad både under beredskap och i krig. Studieverksamheten kan i jämförelse med förhållandena under fred beräknas bli av samma eller större omfattning under ett långvarigt bered- skapstillstånd men av mindre omfatt-

2. Organisation och personalbehov

Den närmare utformningen av perso— naltjänstbyråns krigsorganisation och behovet av personal "utöver den i fred anställda bör närmare prövas av byrån och [försvarsstaben gemensamt, när by- råns fredsorganisation är i funktion. In- till dess bör den värnpliktiga personal, som står till förfogande i den nuvaran- de krigsorganisationen, äga disponeras av personaltjänstbyrån i händelse av beredskapstillstånd och krig. Det må dock fram-hållas, att personaltjänstby- rån i krigsorganisationen bör ingå i högkvarteret och nära anslutas till för- svarsstalben.

I särskild ordning överlämnas vissa preliminära förslag till krigsorganisa- tion m. m.

3. Utnyttjande av värnpliktiga och ut- bildningen av dessa

I kap. XVII av betänkande I ha Vi framlagt vissa principiella synpunkter och förslag beträffande uttagning, ut- bildning och kr-igsplacering av personal

• Sida 224
•  Original

inom personaltjänsten. Då förhållande- na i viss utsträckning förändrats sedan dess _ Ibl. a. ha betydelsefulla ändring- ar i värnpliktslagen beslutats — och en del erfarenheter numera föreligga från de krigsförbandsvisa repetitionsövning- arna inom armén, ha vi ansett oss på nytt böra i korthet behandla dessa frå- gor samtidigt med frågan om använ- dande av värnpliktig personal i freds- organisationen. I de fall, då en fråga mer utförligt behandlats i betänkande I, hänvisas endast till detta.

Såsom allmänna principer för an- vändningen av xvärnpliktiga i personal— tjänst bör gälla, att de i fredstid böra kunna tagas i anspråk dels för erfor- derlig 'fackutbildning _— iförutom sed- vanlig militärutbildning _ dels för tjänstgöring i krigsorganiserade staber och förband och dels i vissa nedan an- givna fall Iför 'facktjänstgöring vid per- sonaltjänstbyrån. Under bcredskapstill- stånd och 'i krig sk'ola de värnpliktiga självfallet tagas i anspråk i egen krigs- befattning.

De värnpliktiga böra utnyttjas såsom sta-bs- och lförbandsassistenter, fältpas- torer och fältpredikanter, biblioteks— och förströelsepersonal m. fl.

a. Uttagning

Utöver vad som föreslagits i betän— kande I må följande synpunkter (fram- läggas beträffande de kvalifikationer, som skola vara vägledande vid uttag- ningen.

För samtliga dessa värnpliktiga måste förutsättas, att de fullgjort sin första värnpliktstjänstgöring. Härutöver är det ett önskemål, att de genomgått någon befälsutbildning eller fullgjort längre tjänstgöring under beredskapsåren i kvalificerande befäls- eller specialist- befattn'ing. Självfallet böra vitsorden

från den militära tjänstgöringen vara goda.

I fråga om civila kvalifikationer måste förut-sättas, att själavårdspersona- len antingen är prästvigd eller är sys- selsatt li kyrklig eller friukyrklig verk- samhet och även erhållit utbildning härför. Assistenternas civila kvali-fika- tionuer äro svårare att fastställa. Som exempel på lämpliga sådana må näm- nas juridisk eller statsvetenskaplig exa- men, utbildning vid .socialinstitut eller folkskoleseminarium, examina i socio- logi, psykologi och pedagogik, varvid denna teoretiska utbildning bör vara förenad med någon praktisk erfarenhet av socialt arbete, ungdomsledarskap el- ler folkbildningsarbete. Övrig personal bör ha genomgått bibliotekarieutbild— ning respektive ha god erfarenhet av förströelseverksamhet genom arbete in- om teaterns, musikens, underhållning- ens eller filmens områden.

Med hänsyn till de i det föregående uppställda kvalifikationskraven kan ut- tagningen i allmänhet icke äga rum, förrän vederbörande uppnått en lev- nadsålder av 24—28 år. Undantag här- ifrån skola givetvis kunna ifrågakornma.

En förutsättning för att denna perso- nal skall kunna fullgöra sin tjänst är, att den har ett levande intresse för sin uppgift. Därför är det givetvis önskvärt att i första hand anlita dem, som fri- villigt önska ifrågakomma för uttag- ning. Eftersom denna uttagning, såsom i det följande närmare utvecklas, avses medföra vissa förpliktelser utöver vad som gäller för huvuddelen av de värn- pliktiga, kan det måhända visa sig otill- räckligt att helt lita till den frivilliga insatsen. Ett obligatoriskt uttagnings- system bör därför kunna användas.

Uttagningen bör ske av ett enda or- gan, vilket av naturliga skäl måste vara

• Sida 225
•  Original

personaltjänstbyrån. Jämte det personli- ga ansökningar om uttagning böra prö- vas, torde förslag årligen böra inhämtas från militära myndigheter, domkapitel, frikyrkliga samfund, socialinstituten, folkbildningsorganisationer, frivilliga försvarsorganisationer m. fl.

b. Utbildning

F. n. finnas inga fasta regler rörande specialutbildning a-v personalvårdsper— sonal. Vissa kortare kurser ha dock förekommit i anslutning till repetitions- övningarna och ha visat sig fylla ett stort behov. Såsom framgår av betän- kande I anse vi en mer omfattande fackutbildning nödvändig. Sedan erfa- renheten visat, att repetitionsövningar- na böra utnyttjas för tjänstgöring i krigsbefattningen, blir det nödvändigt, att de, som uttagas till värnpliktiga präster Och assistenter, åläggas en viss obligatorisk fackutbildning. Värnplikts- lagen torde även medgiva, att Kungl. Maj:t förordnar om sådan utbildning i likhet med vad som f. n. gäller för ett flertal andra specialistkategorier.

Fackutbildningens omfattning bör kunna begränsas till en månad under förutsättning, att åtminstone första tjänstgöring är fullgjord. Utbildningen, som givetvis i huvudsak skall vara ge- mensam !för försvaret, bör äga rum vid personaltjänstbyrån antingen i form av särskilda kurser eller — om endast ett fåtal äro inkallade — genom speciell ut- bildning. Den, närmare utformningen bör bestämmas av byrån, som då skall äga erhålla biträde av personal från försvarsgrenarna för den militärt beto- nade delen av utbildningen.

Eleverna böra förläggas vid förband i Stockholm eller dess nänhet och erhålla ekonomiska och andra förmåner som värnpliktiga.

Vid sidan av den obligatoriska utbild- ningen måste finnas möjligheter till fri- v-illig utbildning i form av både repeti- tions- och befordringskurser, som lämp- ligen vkunna anordnas genom de frivil- liga befälsutbildningsförbundens för- sorg. Inom förbunden ha även i ett par fall särskilda föreningar för denna per- sonal bildats, nämligen i Göteborg och Boden. Den fredsanställda personal- tjänstpersonal'en bör kunna utgöra en kärna och biträda som instruktörer. Re- petitionskurserna böra, till sitt innehåll ungefär motsvara den tidigare nämnda obligatoriska utbildningen, medan be- fordringskurserna mera måste inriktas på att giva kunskaper i stabstjänst och fördjupad fackutbil—dning. Kurserna, som böra kunna ha karaktär av både kvällsutbildning och lägerkurser, plan- läggas lämpligen av personaltjänstbyrån i samarbete med centralförbundet för befäl'sutbildning.

För övrigt må i detta sammanhang endast framhållas vikten av att perso- naltjänstbyrån på lämpligt sätt håller fortsatt god kontakt med personalen i den egna krigsorganisationen, oriente- rar den om nyheter och förändringar osv. Om möjligheter därtill skulle yppa sig, vore det måhända även lämpligt att bedriva viss utbildning genom kor- respondenskurser.

c. Krigsplacering

F. 11. svara ett flertal olika myndig- heter .för denna personals krigsplace- ring. Sålunda krigsplaceras t. ex. fält- präster och stalbsassistenter av Kungl. Maj:t i kommandoväg efter förslag av chefen för försvarsstaben, som skall inhämta yttrande från försvarets upp- lysnings- och personalvårdsnämnd, per- sonalen i personalvårdens centrala led- ning i högkvarteret av chefen för för-

• Sida 226
•  Original

svarsstaben Och bataljonsassistenter av truppregistreri'ngsmyndighet. Genom att olika myndigheter ha ansvar för krigsplaceringsanbetet bli uttagnings- principerna varierande samtidigt som möjligheterna minskas att t. ex. ompla- cera en kunnig bataljonsassistent i stabsassistent'befattning.

Såsom antytts i betänkande I bör krigsplacering av all personaltjänstper- sonal handhavas av ett organ och då lämpligen av personaltjänstbyrån i sam- råd med vederbörande truppregistre- ringsmyndighet.

Krigsplacering bör äga rum snarast efter genomgången utbildning. I vissa fall, då särskilda kvalifikationer finnas, bör krigsplacering kunna ske utan att fackutbildning fullgjorts. Detta gäller bl. a. den personal som redan ifred är anställd inom försvarets personaltjänst.

d. Tiänstgöring

All militär tjänstgöring efter avslutad fackutb'ildning hör av denna personal fullgöras i egen krigsbefat-tning vid per- sonaltjänstbyrån eller vid förhand. Så- lunda komma t. ex. sådana värnpliktiga inom armén, vilka krigsplacerats 'som sta'bsassistenter, att under dem åliggan- de repetitionsövningar fullgöra sin facktjänstgöring. Med hänsyn till att de i likhet med läkare m. fl. måste kunna tjänstgöra vid truppen från repetitions- övn-ingarnas [första dag men måhända för flera år sedan avslutat sin fackut- bildning, kan det finnas anledning över- väga att ålägga även dessa personalka- tegorier att genomgå tio dagars befäls— utbildning i likhet med övrig värnplik- tig befälspersonal. Denna tiodagarspe— riod skulle då huvudsakligen användas för fortsatt fackutbildning.

Undantag från regeln, att repetitions— övningar skola fullgöras i egen krigsbe-

fattning, böra dock kunna göras i de fall, då »facktjänstgöring i egentlig mening icke kan förekomma i fred. Närmast av- se vi -i detta fall den personal, vars verk- samhet i krig icke har någon motsvarig- het i fredsorganisationen, t. ex. personal avsedd för krigsgravtjänst. Det bör an- komma på personaltjänstbyrån att till vederbörande militära myndighet av— giva »förslag härom.

Personal, som är fast anställd vid personaltjänstbyrån eller såsom perso- nalkonsulenter, militärpastorer eller assistenter vid förband 'i fred och krigs— placerad i motsvarande befattningar i krigsorganisationen, bör fullgöra veder- börande åliggande repetitionsövningar i dessa sina befattningar. Det finnes icke anledning att i detta avseende be- handla denna personalgrupp inom för- svaret på annat sätt än aktiv militär el- ler civilmili—tär personal.

Eftersom en krigsplacering i perso- naltjänstbefattn-ing äger rum 'först efter fackutbildning eller i vissa fall på grund av särskilda »civila» kvalifikationer, som skola utnyttjas i befattningen, bör denna krigsplacering även medföra ett förordnande i en mot krigsbefattningen svarande tjänsteklass såsom värnpliktig civilmilitär tjänsteman. Detta förord— nande bör icke göras beroende av vi- dare frivillig utbildning i annan mån än att denna kan med-föra lförordnande i högre tjänsteklass. För .fredsanställd personal bör sådan anställning även kvalificera till förordnande i högre tjänsteklass.

Slutligen må framhållas att beslutan— derätten i -de55a frågor bör tillkomma en myndighet, försvarets personal— tjänst-byrå, oavsett vilken försvarsgren personalen tillhör. I den mån princi— piella skiljaktigheter i åsikter mellan byrån och t. ex. en försvarsgrenschef

• Sida 227
•  Original

skulle uppstå, bör dock frågan under- ställas överbefälhavarens eller Kungl. Maj:ts prövning.

e. Sammanfattning

Förslaget beträffande utbildning och tjänstgöring för värnpliktig personal- tjänstp-ersonal kan ås—kådliggöras med nedanstående exempel. En del undan- tag från huvudregeln ha emellertid ovan angivits.

1. Första tjänstgöring enligt värn- pliktslagen och vederbörande even— tuellt ålagd fortsatt tjänstgöring (be- 'fälsutbildning o. dyl.).

2. Uttagning av vissa värnpliktiga med. »civila» kvalifikationer.

3. Fackutbildning under en månad med stöd av värnpliktslagen (undantag för fast anställd personaltjänstper- sonal).

4. Krigsplacering och förordnande i tjänsteklass.

5. Fackutbildning och facktjänstgöring under vederbörande åliggande be- fäls- och repetitionsövningar.

6. Fortsatt frivillig utbildning under tid, då vederbörande är krigsplace- rad.

1. Arbetsuppgifter

Militärpsykologiens arbetsuppgifter under "försvarsberedskap och krig kun- na beräknas bli i huvudsak desamma som de i kap. II—VII beskrivna, om också med en vis-s förskjutning av tyngdpunkten alltefter det militära lä- get. Un—der beredskap och ett stillastå- ende krig kan sålunda stor vikt beräk- nas ligga på uttagnings- och utbild- ningsanbete med åtföljande service från militärpsykologiens sida, samtidigt som opinions- och moralundersökningar ge ett viktigt underlag för åtgärder i sam- band med personalens behandling. I ett hastigt påkommet krigsläge och under ett rörligt krig förskjutes tyngdpunkten kanske mera över på den socialpsykolo- giska och klinisk—psykologiska sidan. Det bör ankomma på det psykologiska institutet att närmare undersöka konse- kvenserna av olika lägen för den psy- kologiska verksamhetens utformning.

Det bör vidare ankomma på institutet att utarbeta detaljlförslag beträffande

verksamhetens organisation under för- svarsberedskap och krig. Vissa princip- förslag härtill överlämnas i särskild ordning.

2. Utnyttjande av värnpliktiga och utbildningen av dessa

En betydelsefull fråga i detta sam- manhang är användningen av värnplik- tig personal inom den psykologiska verksamheten, närmast med sikte på be- redskaps- och krigsbehov. Uttagning och utbildning av sådan person-al skall därför behandlas i detta avsnitt. Frågan har berörts i slutet av kap. XIV under hänvisning till detta kapitel.

1948 års värnpliktskommitté föreslog som en särskild uttagningskategori värnpliktiga psykotekniker. Förslaget vann i stort sett olika remissinstansers gillande. Avsikten var att till denna kategori uttaga värnpliktiga studen- ter som vid inskrivningen förklarade sig ha för avsikt att avlägga akade- misk examen i psykologi och angrän-

• Sida 228
•  Original

sande ämnen. Dessa skulle (först genom- gå en allmän militär utbildning vid armén och därefter, när examen av- lagts, fullgöra fac-kutbildning och fack- tjänstgöring vid centrala värnpliktsby- råns personalprövningsdetalj. Deras sammanlagda värnpliktstjänstgöring skulle uppgå till 540 dagar i likhet med utbildningen för värnpliktiga läkare, tandläkare, vissa tekniker m. fl. Uttag- ning till denna kategori har i enstaka fall ägt rum, men utbildningen har än- nu ej påbörjats och definitiva utbild- ningsplaner föreligga ej. heller. Vi tha därför ansett oss ha anledning att i detta sammanhang något närmare gå in på denna kategoris utbildning och an- vändning.

Utredningen vill först instämma i vissa remissinstansers kritik mot den föreslagna benämningen psykotekniker. Denna kan visserligen antagas gå till- baka på den på kontinenten gängse ter- men psykoteknik [för alla former av till— lämpad psykologi och återfinnes också i namnen på de till våra högskolor knutna praktisk-psykologiska institu- ten. Men 'både hos lekmannen och hos många fackmän associeras denna be- teckning endast med den med särskild apparatur arbetande psykotekniken, vil- ket i detta sammanhang är en miss- visande inskränkning av begreppet, då dessa värnpliktiga väl i mycket liten utsträckning komma att syssla med sådana former av tillämpad psyko- logi. Till valet av termen har väl också den språkliga likheten med övriga tek- nikerbenämningar bidragit. Denna lik- het bör dock icke tillmätas någon större betydelse i positiv riktning. Den ver- kar snarare vilseledande. Utredningen anser det i stället önskvärt att benäm- ningen på kategorien ändras till för- slagsvis psykolog, en beteckning som

under de senaste åren även börjat vinna spridning som yrkesbeteckning, om också ej heller denna term är helt lyc- kad med hänsyn till att det allmänna språkbruket ofta ej förknippar den med en speciell fackubbildning.

De värnpliktiga psykoteknnikernas (psykologernas) uttagning har avsetts äga rum i form av en s. k. dubbelut- tagning vid inskrivningen, som innebär att den värnpliktig—e i första hand ut- tages till »fackutbildningen ifråga, i andra hand, eventuellt i kombination med befälsuttagning, till annan utbild- ningskategori, som han kommer att till- höra, om den åsyftade akademiska ut- bildningen ej fullföljes. Eftersom en del av värnplikten bör kunna fullgöras före de akademiska studiernas påbörjande eller under desamma, är det viktigt, att denna del är av sådan art, att den se- nare kan fullföljas fram till det av den alternativa uttagningen fixerade utbild- ningsmålet, om de akademiska studier- na skulle avbrytas eller taga en annan riktning än den vid inskrivningen an- givna. Den kategori, som redan efter studentexamen planerar studier i psy- kologi och besläktade ämnen, kan som regel [beräknas bestå av studenter på latinlinje, nyspråklig linje eller real- linje utan utpräglade naturvetenskap- liga kombinationer. rDenna utbildning torde för vapen-föra värnpliktiga som regel ej medföra tilldelning till några tekniskt betonade linjer, utan den nor- mala tilldelningen är infanteriet eller pansarinfanteriet med uttagning till be- fälsu'tbildning. En sådan utbildning sy— nes också utgöra en lämplig grundut- bildning för huvuddelen av kategorien värnpliktiga psykologer, då dessa truppslag genom sin numerär också svara för en mycket stor del av militär- psykologernas arbetsuppgifter och för-

• Sida 229
•  Original

trogenhet med deras problem därför är synnerligen betydelsefull. När det gäller värnpliktiga tillhörande lägre besikt- ningsgrupper torde utbildningsgången till en början kunna sammanfalla med den för stabs- eller expeditionsbiträden gällande.

Beträffande utbildningens uppdelning på avsnitt ha två olika alternativ blivit föremål för närmare övervägande. Det ena går ut på att de värnpliktiga psyko- logerna skola följa den ordinarie ut- bildningen av värnpliktiga underoffi- cerare t. o. m. förberedande be'-fälsskol'a. Det andra alternativet är, att man under ungefär lika lång tid försöker få in även en plutonchefss—kola i likhet med vad som nu är fallet 'för bl. a. läkare och apotekare, vilka genomgå en soldat- utbildning på 90 dagar, förberedande befälsutbildning på 85 dagar och plu- tonchefsutbildning på 65 dagar (sam— manlagt 240 dagar). En viktig fördel med det förstnämnda alternativet är, att utbildningen lätt-kan fortsättas till värnpliktig underofficer, om den avsed- da fackutbildningen ej :fullt'öljes. En viktig fördel med det andra alternativet är, att de värnpliktiga psykologerna få ett i teoretiskt militära aVSeenden bre- dare underlag för sin fackutbildning och facktjänstgöring. En annan 'fördel är, att även psykologer i lägre besikt- ningsgrupper böra kunna deltagai så- dan'särskilt anordnad utbildning i lik- het med vad nu är fallet 'bl. au för läkare. Å andra sidan kräver dett—a alter- nativ, att speciell utbildning anordnas för en mycket liten kategori av värn- pliktiga. (Direkt anknytning till läkar- nas utbildning har diskuterats men ej synts lämplig.) En annan olägenhet är, att de värnpliktiga psykologerna i detta fall få mindre kontakt med ordinär mi- litär miljö och värn'pliktsutbildning än

i det första fallet, något som det är vik? tigt att de äga förstahandskännedom om i sitt senare arbete med militära per- sonaluttagnings- och personal-behand- lingsproblem. Båda alternativen synas däremot lämpliga med hänsyn till den sammanlagda tiden för utbildningens militära delar.

Om det första alternativet väljes, bör intet hinder möta, att de värnpliktiga psykologerna fullgöra sin militära ut- bildning vid olika truppslag och att den alternativa uttagningen följaktligen ej nödvändigtvis behöver gälla infanteriet utan kan anpassas efter den värnplik- tiges lämplighet och önskningar i öv- rigt. I princip torde också en så allsi- dig representation som möjligt av för- svarets utbildningslinjer vara att efter- sträva inom denna kategori av värn- pliktiga, som just skall syssla med per- sonalfrågor av skiftande art.

Utbildningskategorien bör såsom ovan nämnts stå öppen för värnpliktiga ur alla besiktningsgrupper. Det centrala militärpsykologiska organet bör ha till uppgift att följa 'de värnpliktiga psyko— logernas studier _och föreslå de förända ringar i uttagningen som eventuellt kun- na erfordras.

Efter att ha fullgjort den allmänmili- tära delen av utbildningen och i sina akademiska studier ha erhållit minst två betygsenheter i psykologi eller pe- dagogik samt ytterligare två inom ämne- na sociologi och statistik böra! de värn- pliktiga psykologerna genomgå sin fackut'bil-dning. Denna bör ha formen av kursmässig genomgång av vissa om- råden jämte =handledd tillämpning i an- slutning till det militärpsykologiska in- stitutets verksamhet. Då antalet som samtidigt skall utbildas kan beräknas bli litet, även vid koncentration av fackut-bildningen till exempelvis vart-

• Sida 230
•  Original

annat år, är det lämpligt att delvis kun- na ansluta den kursbetonade delen till annan pågående utbildning. I första hand kunna de nuvarande exploratörs- kurserna ifrågakomma. Dessa sträcka sig nu över tre veckor och torde ge lämplig utbildning framför allt i fråga om intervjuverksam'het. Viss anknyt- ning till utbildningen av praktiska psy- kologer vid Stockholms högskola kunde även tänkas. På det klinisk—psykologis- ka området borde viss anknytning kun— na ske till utbildningen av läkare. Dock får sådan anknytning ej åstadkommas på bekostnad av enhetlighet och konse— kvens i utbildningen, varför en nog- grann avvägning »här måste ske. Fack— utbildningen bör omfatta c:a 3 måna- der i en följd. Härtill bör komma fack- tjänstgöring i anslutning till institutets verksamhet om c:a 2 månader.

Återstoden av värnpliktstjänstgöring— en, c:a 5 månader, bör fullgöras i form av fortsatt tjänstgöring under perioder om en åt två månader, utspridda över en rad "av år. Tjänstgöringen bör förläggas i anslutning till det militärpsykologiska institutets verksamhet ”och bestå av exempelvis tjänstgöring som exploratör vid inskrivningsför-rättningar.

De värnpliktiga psykologerna böra befordras och förordnas enligt lik-arta- de principer som gälla för läkare och motsvarande fackutbildningskategorier.

Förslaget beträffande utbildnings- gången kan sammanfattas sålunda.

1. Soldat- och befälsutbildning sam- manlagt c:a 245 dagar.

fälsskola gemensamt med värnpliktiga underofficers- elever.

Alt. b. Soldat-, förberedande befäls- och plutonchefsskola på sär- skild utbildningslinje vid in- fanteriet.

2. Fackut'bildning vid försvarets psy- kologiska institut c:a 90 dagar.

3. Facktjänstgöring i anslutning till institutets verksamhet c:a 60 dagar.

4. 'Fortsatt tjänstgöring uppdelad på en åt två månaders perioder under en följd av år, sammanlagt c:a 145

dagar;

Soldat- och ' befäl-sut-bildningen bör vid alt. a. i sin helhet äga rum samtidigt med resp. åldersklass (med undantag för'anstånd enligt allmänt gällande reg- ler). Vid alt. b. bör den kunna uppdelas på tre somrar efter varandra, varvid dock åtminstone två åldersklasser måste sammanföras.

Även psykologer som redan ha full- gjort hela eller större delen av sin värnpliktstjänstgöring i andra befatt— ningar böra i viss utsträckning kunna överföras till kategorien värnpliktiga psykologer. Därvid bör dem åliggande repetitionsövningar få formen av fack- utbildning och facktjänstgöring vid det psykologiska institutet. Överföringen bör göras i samarbete mellan det psy- kologiska institutet och vederbörande truppregistreringsmyndighet. Motsva- rande bör gälla psykologernas krigspla- cering.

• Sida 231
•  Original

XIX. SAMMANFATTNING AV UTREDNINGENS FÖRSLAG '

Efter att i en första avdelning av be- tänkandet ha redogjort för några av militärpsykologiens viktigaste arbets- och användningsområden (ka-p. II— VII), har utredningen framlagt förslag till organisation av en central institu— tion för försvarets personaltjänst och en annan sådan för militärpsykologisk forskning och tillämpning. Institutio- nerna föreslås bli benämnda försvarets personaltjänstbyrå resp. försvarets psy- kologiska institut. För vardera av dem föreslås ett rådgivande organ, försvarets personaltjänsiråd respektive försvarets psykologiska råd.

Utredningen har vid sin behandling av organisationsfrågorna utgått från en detaljerad inventering och klassifice- ring av de olika arbetsuppgifterna på berörda områden (kap. VIII). Dessa äro, förutom allmän ledning samt per- sonal- och organisationsfrågor på vart- dera området, följande.

A. Personaltjänst 1. Själavård 2. Socialtjänst 3. Studieverksamhet 4. Förströelseverksamhet B. Militärpsykologi 1. Personalurval och personalpla- cering 2. Pedagogisk-psykologiska frågor 3. Objekts- och arbetspsykologiska frågor

4. Socialpsykologiska frågor 5. Klinisk-psykologiska frågor.

Den nuvarande organisationen inom försvaret på detta område (kap. IX)' ut- märkes, särskilt på personaltjänstsidan, av en stor splittring av arbetsuppgifter- na på olika organ med mycket olikartad ställning och olikartade befogenheter med hänsyn till direktivgivning, tillsyn av verksam-heten vid förbanden o. dyl. Av dessa och andra skäl har utredning— en ej funnit lämpligt att i sitt organisa- tionsförslag låta sig binda av den nu- varande organisationen och endast före— slå detaljförbättringar på dess grund.

Som utgångspunkt för sitt eget förslag har utredningen studerat organisatio- nen på motsvarande områden i vissa främmande länder (kap. X) och även diskuterat möjligheterna för samverkan med och anknytning till civila organ, främst på det militärpsykologiska om— rådet (kap. XI).

Vid ställningstagandet till den nya organisationens utformning (kap. XII A) har det befunnits, att det stora fler— talet av utredningen berörda arbetsupp- gifter mycket väl kunna handhavas centralt för hela försvaret, och att en decentralisering till de olika försvars- grenarna ej blott skulle ställa sig be- tydligt mera kostnad-skrävan-d'e utan även i vissa hänseenden skulle vara ur fackliga synpunkter olämplig. Det mot-

• Sida 232
•  Original

att centralisering skulle vara olämplig med hänsyn till verksamhetens art, gäller vissa enskilda satta förhållandet, arbetsuppgifter, vilka ej helle-r i det slutliga förslaget tillförts de centrala organen.

Utredningen 'har övervägt, om de bå- da verksamhetsgrenarna personaltjänst och militärpsykologi borde falla inom ett och samma centrala organs arbets— område eller om de borde föras till två skilda organ. Visserligen föreligger ett tydligt samband mellan dessa verksam- hetsgrenar, framför allt i fråga om mål- sättningen, och inbördes samverkan mellan dem är i hög grad påkallad. Men å andra sidan föreligga också betydan- de skillnader såväl med hänsyn till ar- betsmetoder som med hänsyn till arten av den service som de båda verksam- hetsgrenarna ha att prestera gentemot olika militära myndigheter. Militärpsy- kologientorde exempelvis ha minst lika många beröringspunkter med den mili- tära utbildningsverksamheten som med personaltjänsten. Även kraven'på verk- samhetens ledning skilja sig avsevärt mellan de olika områdena. Utredningen har med hänsyn härtill föreslagit två skilda institutioner, vilka dock såtill— vida äro samordnade som de ha ömse- sidig representation i de rådgivande organen. och intaga samma organisato- riska ställning.

När det" gäller institutionernasställ- ning inom försvarsorganisationen (kap. XII B) har utredningen sökt säkerställa dels de militära myndigheternas möj- ligheter till inflytande på verksamhe- tens inriktning, dels institutionernas möjligheter till självständighet i frågor, som gälla verksamhetens fackliga ut- formning. Militärle'dningens inflytande har i förslaget garanterats dels genom att institutionerna — ehuru organisato-

riskt fristående _— i vad avser mera be- tydelsefulla frågor genom chefen för försvarsstaben underställas överbefäl- havaren, dels genom att närmast berör- da militära myndigheter bli represente- rade i de till institutionerna anslutna råden. En ytterligare anknytning till det militära vinnes genom de officerare, som föreslås ingå i institutionernas per- sonal. Möjligheter lför fackliga synpunk- ter att göra sig gällande ha i förslaget skapats dels genom att institutionernas chefer och den personal, som i första hand skall arbeta med fackliga frågor, rekryteras efter fackliga grunder, dels genom att fackmän från angränsande ci- vila verk'sam'hetsområden ingå i råden. Fördelningen av [befogenheter med avse- ende på verksamhetens ledning har ut- förligt behandlats i kap. XII B 3.

Försvarets personaltjänstbyrå före- slås övertaga den verksamhet, som nu bedrives av försvarsstabens personal- vårdsavdelning, försvarets upplysnings- och personalvårdsnämnd (närmast ge- nom personaltjänstrådet), försvarets breVSko'la och försvarets socialbyrå (med vissa undantag) samt delar av verksamheten vid försvarsstabens upp- lysningsdetalj och marinstabens mili- tärsociala detalj.

Försvarets psykologiska institut före- slås övertaga den verksamhet, som nu bedrives av centrala värnpliktsbyråns personalprövningsdetalj och större de- len av verksamheten vid marinstabens militärsociala detalj. '

Vid organisationen av de båda vinsti- tutionerna har utredningen i största möjliga utsträckning sökt hålla sig in- om den nuvarande organisationens kost- nadsram. En ökning av verksamhetens effektivitet har utredningen "framför allt sökt vinna genom att'omdispönera nuvarande tjänster och bortskära det

• Sida 233
•  Original

du'btbelarbete, som med nuvarande or- ganisationsform i viss utsträckning varit oundvikligt. Sådana vinster ha framför allt kunnat göras på personaltjänst- sidan, där en rad organ ha samordnats. På den militärpsykologiska sidan har en viss ökning av de totala resurserna däremot varit oundviklig. Stor återhåll- samhet har emellertid iakttagits, och de nu framlagda förslagen äro att betrakta som minimiförslag med linjer för fram- tida utbyggnad antydda. Det är utred- ningens förhoppning, att en sådan ut- byggnad skall visa sig möjlig, alltefter- som erfarenheterna av organens arbete påvisa önskvärdheten därav.

Försvarets personaltjänstbyrå (kap. XIII) skall enligt förslaget omfatta föl- jande delar.

K a n sl is e k t i o n för expeditions-, arkiv- och kameral verksamhet samt för personal-, utbildnings- och krigsplace- ringsfrågor inom såväl lokal som cen- tral personaltjänstorganisation.

S 0 e i al s e k t io n för upplysnings-, rådgivnings— och annan initiativtagandc och serviccbetonad verksamhet på so— cialtjänstens område.

BidragSSektion för handlägg- ning av bidragsårend-en för värnpliktig och fast anställd personal samt för planläggning av socialtjänsten under krigsförhållanden.

Studiesektion för ledning av studie-, fritids- och biblioteksverksam- het inom [försvaret.

B revsk ola med försvarets brev- skolas nuvarande funktioner.

I byrån skall även fältprosten ingå för handläggning av Själavårds- ä-renden.

Sammanställning av den för byrån beräknade personalen återfinnes på sid. 199—200.

Byråns råd (kap. XV) föreslås omfat-

ta representanter för försvarsstaben, försvarsgrenarna, personalens organisa- tioner samt besläktade civila verksam- hetsområden, nämligen kyrkliga organi- sationer, socialvård och folkbildnings- verksamhet m. m.

De årliga kostnaderna (kap. XVI) för personaltjänstbyrån beräknas till 635000 kronor, varav 533000 kronor utgöra löner till den fasta personalen. De sammanlagda årskostnaderna för de or- gan, som ersättas av personaltjänstbyrån och dess råd, uppgå till 645 500 kronor.

Försvarets psykologiska institut (kap. XIV) skall enligt förslaget omfatta föl- jande delar.

Forskningssektion för veten— skaplig behandling av i första hand frå- gor, som gälla den militära personalens placering, utbildning och anpassning i den militära miljön.

Tillämpningssektion för ge- nom—förande av prövningsverksamhelt, för utbildning och placering av perso- nal för militärpsykologisk tillämpnings- verksam-het m. m.

Statistiksektion för registre— ring, bearbetning och arkivering av provresultat och andra data från insti- tutets verksamhet.

Expedition för medelsförvaltning o. dyl.

Sammanställning av den för institutet beräknade personalen återfinnes på sid. 209.

Institutets råd (kap. XV) föreslås om- fatta representanter för försvarsstaben, försvarsgrenarna och centrala värn- pliktsbyrån samt för vetenskaplig forsk- ning inom psykologi, pedagogik, socio- logi och psykiatri.

De årliga kostnaderna (kap. XVI) för det psykologiska institutet och dess råd beräknas till 422 000 kronor, varav 264 000 kronor utgöra löner till insti-

skrivgöromål,

• Sida 234
•  Original

tutets tfasta personal. De sammanlagda årskostnaderna för de organ, som er- sättas av det psykologiska institutet uppgå till 272 000 kronor.

I kap. XVII har utredningen behand- lat vissa övergångsfrågor och förordat att, sedan beslut i omorganisationsfrå- gan fattats, en mindre organisations- kommitté tillsättes för de personalför- flyttningar och övriga detaljförberedel-

ser som erfordras i samband med över- gången till den nya organisationen.

I kap. XVIII thar utredningen behand- lat vissa frågor i samband med plan- läggningen av verksamheten under krigsfönhållan-den på hit-hörande områ- den. Där har även utbildningen och an- vändningen av värnpliktig personal blivit föremål för överväganden.

• Sida 235
•  Original