SOU 1953:5

Lättnader i fråga om tullbehandling m. m. av motorfordon i trafiken mellan de nordiska länderna

Sammanfattning

trafikförsäkringsföreningarna i syfte att erhålla deras samtycke till att kravet på att registreringsbevis som dokumen— tation i fråga om giltig trafikförsäkring skall företes vid inresa till annat nor- diskt land slopas.

5. Samtliga nordiska motorfordon be— frias från vägskatt vid uppehåll i annat nordiskt land i samma utsträckning som temporär tullfrihet medges.

B. Icke-nordiska motorfordon

1. Kontrollen av carnet, triptyque och liknande dokument för icke-nordiska motorfordon förlägges helt till det nor- diska områdets yttergränser, varigenom Norden kommer att bilda ett gemensamt ”carnet—område”. Hittillsvarande kon- troll vid Nordens innergränser upphör. För att så skall kunna ske bör överens- kommelse träffas mellan de nordiska ländernas tullmyndigheter och motor- organisationer om att garantiförsäkran, avgiven till tullväsendet i införsellandet, gäller som säkerhet för tulls erläggande i vart och ett av de nordiska länderna. Överenskommelse bör vidare träffas mellan de nordiska länderna om att ut- ländska motorfordonsförare erhåller rätt att få eventuellt inbetalt depositionsbe— lopp utbetalat vid utresa ur annat nor- diskt land än inreselandet.

2. Överenskommelse träffas om att för tillfälligt bruk utlämnade turistvagn-

skyltar ges giltighet inom hela Norden. Vid uttagandet av skyltar bör ett på förhand bestämt pris debiteras för så vitt avgift kräves.

3. Körkort för tillfälligt bruk utfärdat i något av de nordiska länderna erhåller giltighet i samtliga dessa länder.

4. Förhandlingar bör tas upp med de nordiska ländernas trafikförsäkringsför— eningar i syfte att få dessa att sluta sina överenskommelser med icke-nordiska länders trafikförsäkringsföreningar på sådant sätt att A-korten och de inter- nationella försäkringskorten blir gällande för hela det nordiska området. Ett ge- mensamt nordiskt ”B-kort” bör införas; även härom bör förhandlas med trafik— försäkringsföreningarna.

Stockholm den 9 januari 1953.

Hans Hedtoft Olavi Kajala

N iels Elgaaral Uuno H annula

Einar P. Foss Eino K ilpi

Helge Madsen Y rjö Soini

Oluf Steen Bruno Suviranta Ebba Östensan

/Hans P. Gatr'lk /T. Horn

5. Alla slag av motorfordon befrias från vägskatt i samma utsträckning som temporär tullfrihet medges, dock att den danska gruppen i kommittén ifråga om Danmark förbehållit sig rätten att bibe— hålla vägskatt för icke-nordiska motor- fordon i yrkesmässig trafik.

C. Speciella förslag

1. Speciella bestämmelser om extra tullförrättningsavgift, som berör icke kommersiell trafik, bör upphävas där sådana förekommer.

2. Förekommande hamnavgifter för Vissa slag av motorfordon, som lastas eller lossas utan hjälp av hamnutrust— ning, bör upphävas.

Hj. Larsen Rolf Edberg Hans Borgen Leif Cassel

Paul I ngebretsen J. F. Grym

H åkon Johnsen Filip Kristensson Sven Nielsen Olof Pålsson

/ Alf Gunstram / Sten Amina)?

BILAGA 1

Skrivelse från De nordiska motororganisationernas permanenta kommitté till Nordiska parlamentariska kommittén för

friare samfärdsel m. m. den 23 april 1952

I analoga skrivelser i november månad 1951 har Kongl. Dansk Automobil Klub, Forenede Danske Motorejere, Finlands Automobilklubb, Suomi Touring Club, Kongelig Norsk Automobilklub, Norges Automobil-Forbund, Kungl. Automobil Klubben och Motormännens Riksför- bund ombetts att i samarbete utarbeta ett gemensamt förslag till önskade lätt- nader beträffande gränsformaliteter inom motorfordonstrafikens område. Den Nor— diska Parlamentariska Kommitténs mål— sättning har angivits vara, att den inter- nordiska trafiken borde liberaliseras i största möjliga utsträckning, och som arbetshypotes borde man utgå ifrån att Kommittén kommer att lägga fram för— slag till en nordisk passunion och till sådana lättnader i fråga om förtunningen, att tullvisitation av resandes hand- bagage som regel icke skall äga rum vid passerandet av de nordiska gränserna.

Sedan de nordiska motororganisatio- nerna under hand skriftligen behandlat frågan, har därefter vid ett samman— träde i Köpenhamn i mars 1952 inom De Nordiska Motororganisationernas Per- manenta Kommitté organisationerna enat sig om att framhålla följande syn— punkter.

De av Kommittén i förevarande sam- manhang upptagna spörsmålen synes kunna grupperas i tre huvudgrupper, nämligen a) underlättande av formalite-

tema för i de nordiska länderna registre- rade motorfordon vid trank mellan dessa länder, b) underlättande av formalite— terna för trafik inom de nordiska län- derna för motorfordon, icke registrerade i något av dessa länder, c) övriga med underlättandet av trafiken med motor- fordon inom Norden sammanhängande frågor såsom enhetliga trafikregler och enhetlig lagstiftning angående motor- fordonstrafiken i övrigt m. in.

Det är med särkild tillfredsställelse de nordiska motororganisationerna hälsat det initiativ, som Den Nordiska Parla- mentariska Kommittén tagit. Organisa- tionerna kan göra detta så mycket hellre som de under snart 40 års tid, till en början genom nordiska bil- och motor— cykelkongresser och sedan år 1921 vid regelbundna sammanträden inom De Nordiska Motororganisationernas Per- manenta Kommitté (PK), kontinuerligt arbetat för underlättandet av trafiken med motorfordon inom och mellan de fyra nordiska länderna.

a) Underlättande av formaliteterna för i de nordiska länderna registrerade motorfordon vid trafik mellan dessa länder.

Vad till en början angår frågan om de nationella körkortens giltighet vill orga- nisationerna erinra om den vägtrafik- konvention, som den 19 september 1949 undertecknats i Geneve bl. a. av Dan-

mark, Norge och Sverige och som nu- mera även ratificerats av Sverige. Denna konvention förutsätter i sin artikel 24, att varje fördragsslutande stat skall utan ytterligare prov kunna tillåta varje förare, som inkommer på dess område och uppfyller vissa angivna krav, att på dess vägar föra motorfordon av lika— ledes visst angivet eller angivna slag, under förutsättning att gällande körkort i annan fördragsslutande stat finnes och att det nationella körkortet som utfär- dats överensstämmer med till konven- tionen fogad modell.

Enligt reciproka överenskommelser mellan de nordiska länderna, flertalet från åren 1930 och 1931, jämte tillämp— ningsbestämmelser ger körkort för fö- rande av motorfordon, utfärdat i det ena landet och där gällande, innehavaren rätt att, utan att inneha internationellt körkort i det andra landet i icke yrkesmäs- sig trafik framföra personmotorfordon av den beskaffenhet, vartill körkortet berättigar honom, i vilket hänseende kör- kortet skall gälla som legitimation.

De svenska överenskommelserna med Danmark och Finland talar om att kör- kortet gäller för tillfälligt uppehåll och den med Norge under tillfälligt uppe— håll av högst ett år. I samtliga fall bort- faller rätten, när vederbörande tager stadig hemvist i det andra landet.

Organisationerna kan icke se någon anledning till att överenskommelserna icke skulle kunna utvidgas att omfatta rätten att framföra lastbil i såväl yrkes- mässig som icke yrkesmässig trafik eller bussar och trafikbilar i yrkesmässig tra- f1k. Motsvarande gäller tillståndsbevisen (registreringsattest, registerutdrag eller rekisteriote, vognkort, besiktningsinstru- ment).

De internationella tillståndsbevisen och såsom ovan anförts de internatio- nella körkorten har sin betydelse som översättning och som legitimation i de fall nationella besiktningsinstrument och körkort är obekanta eller på grund av språket oförståeliga. Även om det finska språket skiljer sig från de övriga nor— diska ländernas, har det icke visat sig, att medgivandet angående körkortens giltighet i icke yrkesmässig trafik med— fört några olägenheter, varför, oavsett om formulär, överensstämmande med den internationella konventionens, kom- mer att införas i de nordiska länderna eller ej, någon anledning att icke medgiva en utvidgning på sätt antytts torde föreligga. Härvid synes böra tillses, att de blivande bestämmelserna i de olika nordiska länderna blir helt uniforma även beträffande exempelvis tiden för medgi- vandets giltighet.

Beträffande frågan om möjligheten att slopa ifyllandet av särskilda blan- ketter vid gränserna för att därigenom bl. a. stockningar i trafiken skall und— vikas, har organisationerna i och för sig anledning hälsa även detta förslag med tillfredsställelse.

Organisationerna kan vitsorda att särskilt sommartid vid de större land— gränstullstationerna stor anhopning av fordon Vissa tider förekommer. Sålunda besöktes exempelvis Norge år 1951 av 477 236 utlänningar, som övernattat; av dessa anlände 273 900 icke sjö- eller Hygledes och sannolikt minst 90 % därav med bil. Bortsett från att de lokala för- hållandena och tullklareringspersonalens otillräcklighet givetvis gör att man vid vissa tillfällen aldrig helt kan räkna med att dröjsmål icke skulle förekomma, tor- de vissa förbättringar kunna åstadkom—

mas, om formulärifyllandet kunde ned- skäras. Enligt organisationernas upp- fattning ligger problemets kärna däri, hur man på ett effektivt sätt skall kunna kontrollera att ett i annat nor- diskt land registrerat fordon inom fö- reskriven tid lämnar gästlandet eller, om det kvarstannar där, att import- tull ävensom i förekommande fall im— portlicens erhållits och att inregistre- ring m. m. ordnas. Av vital betydelse är spörsmålet om kontroll över att tullformaliteterna verkligen iakttagits, innan besiktning och registrering av ett i ett land tidigare icke registrerat fordon må vidtagas. Så har hittills icke varit förhållandet i Sverige, trots att de svenska motororganisationerna vid flera tillfällen framfört önskemål om ändringar. Någon bestämmelse intogs icke i 1951 års vägtrankförordning eller vägtrafikkungörelse, som trädde i kraft med 1952 års ingång. Den 31 mars 1952 har Statens Sakrevision emellertid fäst Kungl. Majts uppmärksamhet på nöd— vändigheten av att utan dröjsmål vid- taga sådana ändringar i vägtrafikkungö— relsen, att förutsättningarna för den svarta marknad beträffande personbilar, som otvivelaktigt förekommer i Sverige, kan undanröjas. Motororganisationerna räknar därför med att om Sakrevisionens förslag snarast kan genomföras, förut- sättningarna för åstadkommande av här åsyftade underlättnader för trafiken högst avsevärt förbättrats. Det torde emellertid ankomma på vederbörande länders importtillståndsgivande, tull- och registreringsmyndigheter att bedöma frå- gan, huruvida och på vilket sätt ett slopande av formalitetema med ifyllande av blanketter skall kunna ske.

Organisationerna vill här framhålla,

att Kommitténs uppfattning om att i intern trafik något registreringsdoku— ment icke behöver medföras icke är riktigt i vad avser Norge, där vogn- * kortet alltid skall medföras. Organisa- tionerna går tvärt emot så långt i sin uppfattning, att det synes dem värde- fullt, om i samtliga länder ett dokument kunde förefinnas, som följde fordonet och där anteckning gjordes i fråga om förändringar med fordonet och ägande- rätten till detsamma. Så är för närva— rande icke förhållandet exempelvis i Sverige. Där behöver sålunda icke ägan— derättsbyte antecknas, om den nye ägaren icke är bosatt inom annat län än det, där den tidigare ägaren haft for- donet registrerat. Från denna synpunkt måste alltså det svenska besiktnings- instrumentet betraktas såsom värdelöst.

I detta sammanhang må understrykas nödvändigheten av kontroll över att registrerings giltighet och den period, för vilken vederbörliga fordonsskatter och försäkringspremier erlagts, icke utlöper under vistelse i annat nordiskt land. I Finland t. ex. synes förhållandet vara det, att ett fordon i så fall tillfälligt av— föres ur registret. Godtar man i princip att ett fordon skall få användas i trafik utanför det egna landet på enklast möj- liga villkor, måste enligt organisatio- nernas uppfattning krav upprätthållas på att fordonet bibehålles registrerat i hemlandet, så att förvissning erhålles om att alla skyldigheter från fiskaliska och andra synpunkter, som där åligger bil— ägaren, också fullgöres.

Med här berörda problem samman— hänger kravet på särskilt körtillstånd , för alla motorfordon i Norge samt tull- angivelse vid ankomst med motorfordon till norsk hamn. Dessa bestämmelser ]

synes vara av huvudsakligast formell karaktär utan nämnvärd allmän prak— tisk betydelse, varför det synes önskvärt att de slopas.

Vidare synes det förhållandet ha sin betydelse, att i Norge särskild avgift är lagd på gummi, varför även vid tillfällig införsel kontroll sker av motorfordons gummiutrustning. Förslag synes böra framläggas om att ifrågavarande gum- miavgift snarast omlägges så, att kon- trollen vid gränsen kan bortfalla.

En detalj, som också bör uppmärk- sammas, är den, att såväl i Norge som i Sverige efter särskild besiktning hos bil— besiktningsman lastbil kan godkännas för personbefordran, exempelvis vid lustresor och liknande. Även om man synes kunna hysa den uppfattningen, att myndigheterna icke noggrant upp— rätthåller det formella kravet på att sådant godkännande i exempelvis Norge icke berättigar till användning av for- donet för personbefordran i Sverige eller omvänt, synes ett ömsesidigt uttalande böra göras, att medgivandet gäller i de övriga nordiska länderna, så att allmän- heten icke behöver sväva i tvivelsmål på denna punkt.

Vid utresa ur Sverige med motorfordon fordras undertecknande av ett särskilt formulär, identitetssedel; identitetsse- deln innebär bl. a. en förbindelse att fordonet kommer att återinföras till landet inom ett år. Även om många bilister ifyller formuläret i förväg, torde ett slopande av detsamma från här före— varande utgångspunkter medföra vissa lättnader. Enligt organisationernas upp- fattning bör individuell förbindelse icke behöva förekomma, om en generell be- stämmelse om skyldighet att återinföra ett fordon inom viss tid föreligger.

I detta sammanhang synes även för- säkringsspörsmålen böra beröras. För närvarande synes företeende av besikt- ningsinstrumentet (motsvarande) vid gränsen endast motiveras av det skälet, att kontroll av att trafikförsäkring (motsvarande) finns tecknad och vid- makthållen i hemlandet bör göras. Mo— tororganisationerna utgår från att trafik— försäkringsföreningarna i de olika län- derna, vilka har att reglera skador, förorsakade med ett i ett annat nordiskt land registrerat motorfordon, kan hand- ha denna verksamhet utan att registre- ringsbevis företes vid gränsen. Under erinran om sina ovan anförda syn- punkter angående önskvärdheten av att ett dokument angående fordonet alltid bör medföras, synes organisationerna att överläggning emellertid bör ske med trafikförsäkringsföreningarna för att få visshet om att de intet har att erinra mot att bestämmelsen om företeende vid gränsen slopas. I detta sammanhang må erinras om att bestämmelserna an— gående maximiförsäkringssummor etc. icke är enhetliga.

I fråga om beskattningen av utländska motorfordon må framhållas, att i främ- mande land registrerat motorfordon, icke avsett att användas för persontrans— port mot betalning eller för transport av varor, i regel frikallas från skatteplikt under lika lång tid som motsvarande förmån i hemlandet tillkommer i gäst- landet registrerat motorfordon, dock i intet fall under längre tid än ett år. Då kontrollen och efterföljden av dessa reciprocitetsbestämmelser vållar myn— digheterna mycket arbete, och stats— verken erhåller endast relativt obetyd- liga intäkter genom skatten, har den— samma i Sverige (i sina huvuddrag)

upphävts. Skatteplikt kvarstår dock för motorfordon, som är avsett för person- transport mot betalning eller för trans- port av varor, dock med visst undantag (för norska omnibussar).

Det synes organisationerna önskvärt, om frihet för vägskatt under viss tid, förslagsvis ett år, i samtliga fyra länder skulle kunna medges för alla slag av motorfordon icke registrerade i landet i fråga.

Vad angår frågan om hamnavgifter finns i den svenska lagstiftningen an- gående fastställande av hamntaxor den bestämmelsen, att där icke synnerliga skäl föranleda till annat, skall befrielse från hamnavgift åtnjutas för personbil eller motorcykel, som resande medför för eget bruk. Det väckte därför livlig kritik från de för turistverksamheten ansvariga organisationerna i Sverige, då städerna Malmö och Hälsingborg i förslag till nya hamntaxor, avsedda att träda i kraft den 1 januari 1952, hade infört hamnavgifter för sådana fordon.

Vid remiss på städernas framställ- ningar uttalade de för turisttraiiken ansvariga organisationerna att, även om en sådan hamnavgift är ringa och från ekonomisk synpunkt därför knappast skulle behöva föranleda någon imitation från resenärernas sida, erfarenheten emellertid visat, att utländska bilister reagerar mycket häftigt mot obetydliga avgifter, varför man hemställde, att Kungl. Kommerskollegium, som har att fastställa hamntaxor, icke Ville bifalla städernas framställning. Så blev icke heller fallet, men det synes önskvärt, att det generellt fastslås, att hamnavgifter för personbilar och motorcyklar icke må uttagas.

Organisationerna vill härutöver fram-

hålla, att även hamnavgifter för fordon i yrkesmässig traäk, liksom den särskilda tullklarerings- och expeditionsavgift på icke expeditionstid, som i Sverige ut- tages för bussar och lastbilar, bör slopas.

Organisationerna vill slutligen under- stryka önskvärdheten av att i föreva- rande resonemang de icke inregistrerade tävlingsfordonen, avsedda att användas för hastighetstävlingar på slutna banor, icke bortglömmes. Med den omfattning tävlingsverksamheten på motorområdet fått, uppstår ofta svårigheter från tull- synpunkt, därför att nu avsedda fordon i registrerings— och andra hänseenden icke kan identifieras på samma enkla sätt som registrerade fordon.

b) Underlättande av formaliteterna för trafik inom de nordiska länderna för motorfordon, icke registrerade i något av dessa länder.

Motororganisationerna vill till en bör— jan erinra om att de organ, som i ut— landet handhar de nordiska ländernas turistpropaganda, alltmer börjar sträva efter att lämna upplysningar om de nor- diska länderna såsom en reseenhet. Den traäk, varom här är fråga, är också av betydande storleksordning. Med hänsyn till det värde från de olika ländernas synpunkt, som turisterna i allmänhet och bilturisterna i synnerhet har, är det enligt organisationernas uppfattning Vik- tigt, att enklast möjliga formaliteter föreskrives även för icke nordiska motor— fordon.

Det föreligger sålunda stort intresse att åstadkomma sådana lättnader i kontrollhänseende m.m., att de som med motorfordon, registrerade utanför Norden, anländer till en nordisk gräns, i fortsättningen fritt kan röra sig inom området utan att behöva underkasta sig

förnyad tullkontroll vid passerandet av nästa gräns.

Lösningen av detta problem samman- hänger emellertid intimt med den tidi- gare berörda möjligheten att kontrollera, huruvida ett fordon inom vederbörande

tullhandlings giltighetstid återutförts eller, om fordonet kvarstannar, tullfor- maliteterna ordnats, importlicens er- hållits och registrering verkställts. Man återkommer även här till nödvändig- heten av att man för Sveriges vidkom- mande får regler, som omöjliggör be- siktning och registrering av ett sålunda infört fordon utan kontroll av att tull- formaliteterna iakttagits.

Vad angår försäkringsspörsmålen må följande framhållas. För närvarande för- håller det sig så, att om vederbörandes försäkringsanstalt i hemlandet träffat överenskommelse med de nordiska trafik- försäkringsföreningarna, godtas ett för Norden utfärdat s.k. Carte d”assurance serie A såsom bevis om gällande trafik— försäkring (motsvarande) i samtliga de fyra nordiska länderna. Har försäkrings- anstalten i hemlandet icke sådan över- enskommelse eller har vederbörande motorist försummat att begära ett Carte d,assurance serie A, måste vid varje nordisk gräns ett s.k. Carte diassurance serie B lösas. Erlägges vid inresan premie icke för hela vistelsen i ett land, sker reglering av beloppen vid utresan från landet i fråga.

Det synes organisationerna nödvändigt att tillskapa ett tredje slag av Carte d'assurance, som kan lösas vid den första nordiska gränsen och har giltighet

inom hela Norden. Vid underhands- framställning till den svenska trafikför- säkringsföreningen har man nyligen sva- rat, att förutsättning att ordna sådan form av Carte d'assurance f. n. ej före- ligger. Underhandlingar måste därför upptagas med vederbörande trafikför- säkringsföreningar om bildandet av en pool, så att denna fråga kan lösas i avvaktan på att frågan om en internatio- nellt gällande obligatorisk försäkring, som för närvarande behandlas inom ECE, realiseras.

0) Övriga med underlättandet av trafiken med motorfordon inom Norden sammanhängande frågor, såsom enhet- liga trafikregler och enhetlig lagstift- ning angående motorfordonstrafiken i övrigt.

Bland övriga frågor, som synes på- kalla uppmärksamhet i förevarande sam- manhang, vill organisationerna bl. a. framhålla intresset från dansk, finsk, norsk och, med undantag av England, utländsk sida över huvud taget att över- gång snarast möjligt sker till högertrafik i Sverige.

Det synes också böra understrykas, att det är mindre tillfredsställande att lagbestämmelserna angående alkohol och framförande av motorfordon icke är enhetliga i de fyra nordiska länderna. Även här bör ett samarbete inledas för att åstadkomma likartade bestämmelser, och över huvud taget synes det gemen- samma lagstiftningsarbetet på trafik- och fordonsområdet inom de nordiska länderna böra intensifieras.