SOU 1954:5

Vården vid ungdomsvårdsskolorna : Ungdomsvårdsskoleutredningens betänkande

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Socialdepartementet

Genom beslut den 16 juni 1950 bemyndigade Kungl. Maj:t statsrådet och chefen för socialdepartementet att tillkalla högst sju sakkunniga för att inom departementet biträda med utredning angående vården vid ungdoms- vårdsskolorna. Med stöd av detta bemyndigande tillkallades därefter såsom sakkunniga landshövdingen Per Nyström, tillika ordförande, docenten Gunnar Boalt, ledamöterna av riksdagens andra kammare Märta Boman och Brita Elmén, dåvarande ledamoten av riksdagens andra kammare nu- mera statsrådet Hjalmar Nilson, chefen för Lövsta skolhem och yrkesskola Birger Sjödén samt ledamoten av riksdagens andra kammare Adolf Wal- lentheim. De sakkunniga antog benämningen ungdomsvårdsskoleutred- ningen. ,

På därom gjord framställning entledigade chefen för socialdepartementet den 22 november 1951 Nilson från uppdraget och tillkallade filosofie licen- tiaten Karl Lindegren att i Nilsons ställe vara ledamot av utredningen.

Sjödén avled den 23 mars 1953 och Wallentheim den 22 augusti 1953. Den 1 juni 1951 uppdrog Kungl. Maj:t åt utredningen att jämväl utreda frågan om en utvidgning av möjligheterna att erhålla ersättning av staten för skador vållade av personer, som intagits på vissa anstalter.

Att såsom experter biträda vid utredningsarbetet tillkallade departe— mentschefen den 20 december 1950 i vad det avsåg en översyn av flitpen- nings- och avlöningssystemet vid ungdomsvårdsskolorna dåvarande t. f. rek- torn Maja Stehn, rektorn Arvid Tågmark och dåvarande t. f. rektorn Henry Wester, den 29 juni 1951 i vad det avsåg utredningens allmänna uppdrag t. f. byråchefen Lars Bolin, i vad det avsåg frågan om en utvidg- ning av möjligheterna att erhålla ersättning av staten för skador vållade av personer, som intagits på vissa anstalter dåvarande hovrättsassessorn

Gunnar Engström och i vad det avsåg en särskild undersökning av klien- telet vid skolorna numera t. f. rektorn Dick Blomberg. Därutöver har den 4 mars 1952 tillkallats rektorn Paul Lindblom och den 22 augusti 1952 rektorn Algot Wickberg.

Såsom sekreterare åt utredningen förordnades den 21 augusti 1950 nu- mera förste byråsekreteraren Olov Johnsson och såsom biträdande sekre- terare den 29 juni 1951 numera konsulenten Ivan Hultan.

Till socialdepartementet har utredningen ingivit följande skrivelser: den 30 september 1951 förslag till vidgade möjligheter att erhålla ersätt- ning av statsmedel för skador vållade av personer, som varit intagna på vissa anstalter;

den 8 oktober 1951 förslag till nytt avlönings- och flitpenningssystem för eleverna vid ungdomsvårdsskolorna ;

den 27 oktober 1951 förslag till viss omändring av Sundbo yrkesskola för möjliggörande att där omhändertaga ett anstaltsbesvärligare klientel;

den 29 oktober 1951 förslag till vidgade möjligheter för vård i enskilda hem av ungdomsvårdsskoleelever ; samt

den 15 oktober 1952 plan på längre sikt för omändrings- och nybyggnads- arbeten m. m. vid ungdomsvårdsskolorna.

Med anledning av remisser har utredningen till Kungl. Maj:t avgivit ut- låtanden dels den 19 januari 1952 gemensamt med barnavårdskommittén och strafflagberedningen över en framställning den 24 september 1951 av riksåklagaren angående den kriminalpolitiska behandlingen av brottslig ungdom i åldern 15—17 år m. m. dels ock den 2 juni 1953 över en fram- ställning den 7 april 1953 av socialstyrelsen om ändrad stationeringsort för tre eftervårdskonsulenter.

Utredningen får härmed vördsamt överlämna sitt betänkande.1 I en bilaga till betänkandet lämnas redogörelse för särskilt företagna undersökningar rörande klientelet vid ungdomsvårdsskolorna.

Av utredningens arbete återstår endast färdigställandet av en upplys- ningsskrift om ungdomsvårdsskolorna, vilket arbete beräknas vara avslutat inom kort.

Stockholm den 18 september 1953.

Per Nyström

Gunnar Boalt Märta Boman

Brita Elmén Karl Lindegren /Olov Johnsson

1 Betänkandet överlämnat i stencilupplaga den 28 september 1953.

Inledning

Denna utredning tillsattes i en situation, då en märkbar klientelförsämring på ungdomsvårdsskolorna skapade stora svårigheter såväl inom skolorna som för allmänheten i skolornas närhet. Samtidigt förebådade reformsträvan- dena på strafflagstiftningens område, att en ytterligare försämring av skolor- nas klientel kunde väntas under de när— maste åren, därigenom att ungdomar under 18 år, som tidigare dömts till fängelse, för framtiden helt skulle hän- visas till ungdomsvårdsskolorna.

En huvuduppgift för utredningen var att föreslå en sådan förstärkning av ungdomsvårdsskolorna, att dessa skulle sättas i stånd att bättre bemästra situa- tionen. Vid sina överläggningar med skolledningarna under besök på sko- lorna möttes utredningen av tre huvud- önskemål: ge oss möjligheter att dela upp ungdomarna på mindre förlägg— ningar inom skolan, ge oss möjligheter att avskilja de mest oroliga elementen från de övriga eleverna, ge oss ökade möjligheter att hålla ungdomen syssel- satt under fritiden, då rymningarna of— tast sker!

Det är egentligen i stort sett dessa önskemål — framsprungna ur erfaren- heterna på skolorna — som utred- ningens förslag avser att förverkliga. Under utredningsarbetets gång har emel- lertid även andra problem dykt upp, som tarvat särskilda förslag.

Det stod emellertid klart för utred- ningen från början, att de framförda

önskemålen —— hur enkla och klara i tillämpningen de än tedde sig — skulle kräva stora förändringar och framför allt dra stora kostnader. Detta dels där- för att det gamla byggnadsbeståndet på skolorna är utformat för större förlägg- ningar, dels därför att mindre avdel- ningar medför en avsevärd utökning av personalen.

Under den första tiden av utred- ningens verksamhet framfördes i den allmänna debatten kring ungdomsvårds- skoleväsendet tanken på en särskild central anstalt för den mest anstaltsbe- svärliga delen av klientelet, ett ”ung- domsvårdens Roxtuna”.

Av flera skäl avvisade utredningen detta förslag. Det skulle medföra olä- genheten med transporter av de anstalts- besvärliga. Det skulle medföra kostna- der så omfattande, att dessa skulle läg- ga hinder i vägen för den spaltning av övriga skolor på små avdelningar, som är ett av skolledningarnas huvudönske- mål.

Sedan utredningen tagit ståndpunkt i denna fråga, framlade utredningen för- slag till byggande vid vissa skolor av små specialavdelningar för de anstalts- besvärliga. Detta skedde i skrivelser av den 27 oktober 1951 och 15 oktober 1952. Dessa förslag innebar inrättande av specialavdelningar vid Sundbo, For- sane, Lövsta och Margretelund. För Sundbo och Forsane upptog förslagen dessutom inrättande av särskilda ut- skrivningsavdelningar.

Genom dessa förslag skulle åstadkom- mas, dels att klientelet vid dessa skolor skulle kunna differentieras enligt den lilla gruppens princip, dels att möjlig- heten att på ett särskilt sätt omhänder- taga rymmare och andra anstaltsbesvär— liga skulle utökas högst väsentligt.

Utformningen av de föreslagna spe- cialavdelningarna byggde på erfaren- heter från den s.k. slutna avdelningen vid Långanäs. Utredningen ansåg det emellertid vara möjligt att göra vissa modifikationer i utformningen, jämfört med Långanäsavdelningens, vilka inne- bar en större likhet med anstaltsavdel- ningarna i övrigt utan att rimliga krav på rymningsskydd eftersattes.

Att utredningen bröt ut förslagen be— träffande dessa specialavdelningar från sitt huvudförslag innebär icke, att ut- redningen underskattat behovet av möj- ligheten till differentiering av kliente- let vid andra skolor. Utredningen var emellertid av den uppfattningen, att framför allt hänsynen till allmänhetens berättigade krav gjorde det nödvändigt att skyndsammast ge skolorna ökade resurser att hindra i synnerhet sådana elever att rymma som ställde till svårig- heter för allmänheten.

Utredningens förslag i detta avseende har i det stora hela godtagits av stats- makterna, och ifrågavarande specialav- delningar är nu under uppförande. I och med att dessa försetts med personal har första delen av utredningens pro- gram förverkligats. Avdelningarna be- räknas kunna bemannas med personal, specialavdelningen vid Sundbo den 1 januari 1954 och övriga avdelningar den 1 juli 1954.

Också beträffande vissa andra frågor fann utredningen det angeläget att skyndsamt avgiva förslag, redovisade i särskilda skrivelser under år 1951. Ut- redningen har sålunda framlagt förslag om vidgade möjligheter att erhålla er-

sättning av statsmedel för skador vålla— de av personer, som intagits på vissa anstalter, förslag om nytt avlönings- och flitpenningssystem för eleverna vid ungdomsvårdsskolorna samt förslag om vidgade möjligheter för vård i enskilda hem av ungdomsvårdsskoleelever. Samt- liga dessa förslag har sedermera godta- gits av statsmakterna.

Det är emellertid så att rymningarna inte är begränsade till de skolor för relativt vuxna pojkar vid vilka nu spe— cialavdelningar inrättats. I själva verket är rymningsfrågan ett i vissa avseenden värre problem vid skolor för flickor. Den förekommer även vid hemmen för pojkar i folkskoleåldern. Rymningarna från dessa skolor är visserligen mindre uppmärksammade av allmänheten, där- för att dessa rymmare i regel ställer till mindre ohägn än förrymda vuxna poj- kar. Ur skolornas synpunkt är de emel— lertid ett icke mindre allvarligt prob- lem, enär de i lika hög grad verkar nedbrytande på rymmarna, ja, för flic- kornas del är konsekvensen av en rym- ning oftast värre än för pojkarnas. En förrymd flicka blir i regel sexuellt ut- nyttjad på samvetslöst sätt.

Även för dessa kategorier av skolor är det nödvändigt att skapa ökade möj- ligheter till intensivare behandling och bättre övervakning genom en differen- tiering av klientelet på små avdelnin— gar och genom en förstärkning av per- sonalen. De förslag till omdisposition av äldre byggnader och nybyggnader av avdelningar vid vissa skolor, som utred- ningen framlägger i detta betänkande är en konsekvens av denna utredningens uppfattning om skolornas upprustnings- behov. Skall de erfarenheter, som per- sonalen delgivit utredningen om över- lägsenheten av behandlingen i små grupper, kunna förverkligas, så bör det av utredningen framlagda ombyggnads- programmet i 5 etapper, preliminärt

redovisat redan iutredningens skrivelse den 15 oktober 1952, snarast komma till utförande. Utredningen är angelägen framhålla, att dessa förslag ur ungdoms- vårdsskoleväsendets synpunkt är icke mindre viktiga än de redan förverkli- gade, även om dessa senare avsåg att bemästra särskilt utåt uppmärksamma- de svårigheter.

Utredningen har redan i fjol — den 15 oktober 1952 — framlagt förslag om inrättandet av en särskild sjömansskola. Utredningen framför ännu en gång detta förslag, ty den är övertygad om att detta förslag bär på pedagogiska moment, som kan bli av stort värde i skolornas verksamhet.

Den föreslagna allmänna omformnin- gen av skolornas struktur — genom uppspaltningen av de större förlägg- ningarna i mindre avdelningar _ med- för i och för sig ökade personalkostna- der. Därutöver anser sig utredningen emellertid böra upptaga i de förslag till personalplaner, som utarbetats av ut- redningen, en avsevärd förstärkning dels av den högre specialutbildade per- sonalen, dels av vårdpersonalen. Utred- ningen har under sitt arbete med ung- domsvårdsskolornas problem blivit allt mer övertygad om att ett gott resultat av verksamheten framför allt är bero- ende av tillgången till kvalificerad och lämplig personal. Ökade befordrings- möjligheter för den lägre personalen är ett villkor för att skolorna skall få be- hålla de mest lämpade. Vill man minska rymningsfrekvensen och vill man draga konsekvenserna av den erfarenhet, som gjorts på skolorna av fördelarna med

små enheter, är sålunda ökade personal- kostnader ofrånkomliga. Vill man göra något för att avhjälpa bristen på perso- nal för fritidssysselsättningen _— en er- känd svaghet i skolornas nuvarande ut- rustning — verkar detta också i samma riktning.

Beträffande de förslag, som framläg- ges i detta betänkande, vill utredningen här inledningsvis ytterligare understry- ka endast ett, nämligen förslaget att genom särskilda bokhållare —— som nu endast finns vid ett fåtal skolor —— mins- ka rektorernas befattning med administ- rativa göromål. Det kan icke vara rik- tigt, att den ledande kraften i skolans fostrarverksamhet i den utsträckning, som nu oftast är fallet, nödgas syssel- sätta sig med administrativa göromål. I den utsatta position, som skolorna i re- gel befinner sig, är det vidare av vikt, att rektor kan ägna tid åt förhållandet till den omgivande bygden liksom med— verka vid ungdomarnas utplacering i enskilda hem.

En närmare redogörelse för principer och praxis vid ungdomsvårdsskolorna avser utredningen lämna i en särskild för allmänheten avsedd upplysnings- skrift. I här föreliggande betänkande har dock utredningen ansett det vara önskvärt att i särskilda kapitel lämna en kort redogörelse för dels klientelet vid skolorna, dels vissa metoder i ar- betet, enär de i de därefter följande ka— pitlen framlagda förslagen bör ses mot bakgrunden av utredningens ställnings- taganden i vissa principiella frågor, som behandlas i de förra kapitlen.

FÖRSTA KAPITLET

Klientelet på ungdomsvårdsskolorna

Ur den undersökning av klientelet på ungdomsvårdsskolorna, som utrednin- gen låtit företaga och som redovisas som särskild bilaga, kan vissa typiska sär- drag och företeelser utläsas. Den föl- jande sammanställningen berör blott materialet som grupp betraktat, oaktat de individuella variationerna kan vara mycket stora inom gruppen.

Den vanart som är den egentliga an- ledningen till att ungdomarna placeras på ungdomsvårdsskolor är av skiftande slag. Bland pojkarna är egendomsbrott den vanligaste asocialitetsyttringen. För de yngre pojkarna rör det sig därvid mest om automatinbrott, badstrandsstöl- der och snatterier vid varuhusdiskarna, medan de äldre efter hand övergår till butiks— och lägenhetsinbrott. Motorfor- donstillgreppen kommer också att ut- göra ett markant inslag hos de äldre. De flesta kriminalitetsformer som eldsan- läggning, förfalskningsbrott, rån och misshandel etc. förekommer naturligt- vis också men i avsevärt mycket mindre omfattning.

Även hos flickorna intar egendoms- brotten den främsta platsen inom den rena kriminaliteten, men vida vanligare är icke direkt brottslig vanart och då främst sexuella förseelser i form av prostitution med lösdriveri och liknan- de som följdföreteelser.

Det är naturligtvis så att ett beteende kan vara mindre önskvärt ur samhällets synpunkt och behöva korrigeras utan att detta beteende lagmässigt är att be-

trakta som ett brott. Elevernas asociali- tet yttrar sig inte bara i kriminella handlingar utan också i beteendestör- ningar på andra områden. Helt gene- rellt kan man kanske säga, att det rör sig om en allmänt bristande anpass- ningsförmåga. Denna oförmåga till an- passning yttrar sig inom familjen i all- männa uppfostringssvårigheter som trots och egensinne, svartsjuka mot sys- konen och terroriserande av föräldrar— na. Inlemmandet i den normala skol- gången har för ungdomsvårdsskoleklien- telet inneburit betydande svårighet. Det stora flertalet av eleverna redovisar skolkning, störande uppträdande under lektionerna och svårigheter med kam— raterna som utmärkande drag för be- teendet i skolklassen. I arbetslivet kom- mer företeelsen åter: huvudparten av det äldre klientel, som före omhänder- tagandet haft tillfälle att komma ut i förvärvslivet, kännetecknas av ett upp- repat byte av arbetsplats och av långa perioder frivillig arbetslöshet, där den ekonomiska försörjningen skett genom snyltande på föräldrarna, mer eller mindre maskerat bettleri, pokerspel och prostitution i de fall, där livsuppehälIet inte bestritts genom renodlat kriminell verksamhet.

Elevernas normala uppväxtmiljö av- viker mycket starkt från den ideala och har mera sällan varit ägnad att förminska dessa svårigheter till anpass- ning. Påfallande många är födda utom äktenskapet. I stort sett endast var

tredje elev kommer från ett hem, där fa- dern och modern sammanlever, medan resten representerar hela skalan av andra hemförhållanden från en kon- stant uppväxtmiljö hos samma foster- föräldrar eller hos endera av föräld- rarna till ett ständigt bollande mellan olika fosterhem och anstalter. Det finns exempel på elever, som bytt miljö inte mindre än 25 gånger. Föräldrarnas in- tresse för barnens fostran har ofta varit liten, tillsynen har varit ringa eller obe- fintlig, och slapphet och likgiltighet har präglat inställningen till barnen.

Föräldrarnas möjligheter att påverka sina barn i positiv riktning synes även ha varit ganska inskränkta. Sinnessjuk— dom, sinnesslöhet och annan psykisk abnormitet är inte ovanliga företeelser hos föräldrarna och mycket ofta påträf- far man utpräglat asociala drag som kriminalitet, alkoholism, arbetsovilja och prostitution.

Även i materiellt avseende synes ut— gångsläget ofta ha varit dåligt. Fattig- dom, stora syskonskaror och trång- boddhet är vanliga inslag i dessa ung- domars förhistoria.

Det förefaller alltså finnas ett sam- band mellan den dystra uppväxtmiljön och beteenderubbningarna. Om detta samband huvudsakligen beror på ned- ärvda dåliga egenskaper, vilka yttrar sig såväl i föräldrarnas oförmåga att skapa en harmonisk hemmiljö som i den unges vanart, eller på en ren miljöpå- verkan genom den undermåliga omgiv- ningen kan väl inte avgöras med så- kerhet.

Ofta måste man nog räkna med en kombination av å ena sidan konstitu- tionella defekter som hjärnskador, hor— monella rubbningar och liknande och å den andra den bristfälliga miljön. Det är ju bara en del av alla de ungdomar, vilka växer upp under svåra miljöför- hållanden, som blir asociala. Liksom

människor med sämre fysisk motstånds— kraft lättare dukar under för epidemier, torde det bli de unga, som i andra av- seenden är illa utrustade, vilka lättast ger efter för den dåliga miljöns infly- tande.

Det visar sig också, att flertalet ele- ver i många avseenden är psykiskt un- derutvecklade och handikappade. De flesta ligger många år efter sin ålder i allmän mognad.

Känslomässigt är de omogna och torf- tiga, reagerar flackt och ytligt och sak- nar förmåga till djupare känsloengage- mang. I åtskilliga fall heter de sig som småbarn med meningslösa raseriutbrott, matvägran eller egocentrisk självhäv- delse. Många är genom tidigare pin- samma erfarenheter av vuxnas bete— ende rädda för personalen på skolan eller aggressivt och trotsigt inställda mot dem. Också gentemot kamraterna visar de många gånger bristande kon- taktförmåga och en tydlig motvilja att inlemma sig i kollektivet.

Även i intellektuellt avseende är många allvarligt nedsatta och en stor del av eleverna ligger flera år efter den genomsnittliga mognaden för respektive ålder. Omdömesförmågan är nedsatt och möjligheterna att fatta orsakssam- manhang eller att förstå följderna av en viss handling är små. När det gäller den låga genomsnittliga begåvningsnivån, spelar naturligtvis kulturarmodet och bristen på intellektuell stimulans i hem- miljön en viss roll.

Eleverna på ungdomsvårdsskolorna präglas i hög grad av sina bristande energitillgångar. De har liten uthållig- het och har svårt att stå emot yttre tryck och påfrestningar. Framför allt hos den omhändertagna storstadsung- domen är fritidsintressena utpräglat passivt inriktade — man tycker om att gå på bio, dansa, stå och hänga i gat- hörnen och liknande, medan förenings-

tillhörighet, fritidsstudier, hobbyverk- samhet och mer aktiva, initiativkrä- vande sysselsättningar är ovanliga i förhållande till det för åldern normala.

Det rör sig alltså här om en grupp psykiskt mer eller mindre allvarligt skadade och omogna ungdomar med un- derutveckling på det känslomässiga pla- net, intellektuell efterblivenhet, passivi- tet och otillräckliga energiresurser som de dominerande inslagen. I många fall synes man kunna betrakta defekterna som miljöskador, där en ansenlig efter- mognad kan inträffa i en mer gynnsam miljö. I andra fall är skadorna djupare och mer svårpåverkade.

Denna ganska grova och onyanserade sammanfattning av de utmärkande dra— gen gäller endast det nu aktuella elev- materialet, sådant det avtecknar sig i utredningens klientelundersökning. Alla erfarenheter pekar nämligen på att kli- entelet ständigt skiftar sammansättning och karaktär i takt med förändringar i samhället i stort. Motorfordonsparkens tillväxt medför indirekt fler billånarc på skolorna, till dess man skapar effek- tiva billås; ungdomsfylleriets ökade omfattning innebär, att fler unga alko- holister kommer att bli omhändertagna; förebyggande åtgärder, exempelvis ge- nom inrättande av specialklasser i folk- skolorna eller genom utbyggande av rådgivningsverksamheten i uppfost- ringsfrågor, torde medföra, att många ungdomars anpassningsproblem kan lösas utan tillgripande av anstaltsvård.

Men även faktorer, som inte så direkt har med asocialiteten att göra, kan på- verka klientelsammansättningen. Fa- miljelivéts förändrade karaktär, förhål- landena på arbetsmarknaden, nöjeslivets merkantilisering och seriemagasinen är exempel på faktorer, som brukar näm- nas som orsaker till att ungdomsbrotts— ligheten synes öka och till den enligt mångas förmenande tilltagande ohyfs-

ningen. Så enkelt är naturligtvis inte problemet, utan man måste tänka sig ett oändligt komplicerat samspel mellan olika faktorer.

Helt allmänt kan man nog ändå säga, att varje förändring i samhället och dess värderingar har olika effekt på olika individer. Vid en tidpunkt, då den fysiska styrkan förhärligas, löper den klene och sjuklige största risken att inte kunna anpassa sig; minskar det sociala fördömandet av homosexualiteten, tar troligen fler av de bisexuella gränsfallen steget över; en mer praktiskt betonad inriktning av skolundervisningen med- för kanske, att den debile får större möjligheter att klara sin allmänna an- passning.

Nu tycks förhållandet vara det, att klientelet på ungdomsvårdsskolorna ge- nomgått en förändring i tämligen kon- stant riktning under de senaste årtion- dena. Samstämmiga erfarenheter från alla skolor säger, att klientelet år för år har försämrats och att den typiske ele- ven nu är geléaktig, slapp och håll- ningslös, arbetsovillig och svårpåver— kad. Tidigare tycks elevmaterialet mer ha karakteriserats av robusta, utåtvän- da och aktiva bråkmakare, som trots sin besvärlighet på anstalten var förhållan— devis lättillgängliga för påverkan och behandling. Samstämmigheten i vittnes- börden gör, att man måste acceptera denna gradvisa klientelförsämring som en realitet.

En bidragande orsak till försämrin- gen torde vara, att elevantalet efterhand minskats, vilket medfört, att antalet sär- skilt svåra elever nu är proportionsvis större, eftersom det naturligtvis i första hand är de mest lättbehandlade, som kunnat tillrättaföras med mindre starka medel än anstaltsvistelse.

Detta räcker dock knappast som för- klaring, eftersom klientelet tydligen inte blott försämrats utan också ändrat

karaktär. Orsakerna till denna föränd- ring är icke tillräckligt klarlagda. Det är f.n. endast möjligt att komma med förmodanden. Kanske har den ökade urbaniseringen med större möjligheter till parasitliv, prostitution, häleri och spritlangning bidragit till förändringen. I en tidigare generation med större krav på underkastelse under föräldrarna, skolan och arbetsgivaren misslyckades kanske i första hand de revolterande, oppositionella och kraftfulla, medan nu de svaga och veka spårar ur, då de inte kan klara sig utan dessa auktori- teters krav och stöd. Ett bättre klarläg- gande av dessa orsakssammanhang ge- nom systematisk forskning —— sociolo-

gisk, psykologisk, medicinsk _ skulle enligt utredningens uppfattning vara till starkt stöd för den ungdomsvårdan- de verksamheten i samhället.

Vad man emellertid nu måste ha klart för sig är enligt utredningens mening, att klientelet faktiskt föränd- rats och att problemen är andra nu än för bara tio år sedan. Lika väsentligt är att inse, att klientelet oupphörligt kom- mer att genomgå förändringar även i framtiden, att nya och åter nya prob- lem kommer att uppstå och att man därför inte får läsa fast sig i slentrian— tänkande utan ständigt får vara beredd på anpassning av motåtgärderna.

ANDRA KAPITLET

Målsättningen för skolornas arbete och medlen för

dess genomförande

Vården på ungdomsvårdsskolorna är ett led i raden av olika åtgärder, som samhället kan vidtaga för att tillrätta- föra barn och ungdomar med beteende- rubbningar. Den psykiska barna— och ungdomsvården, hjälpkrlasser och obser- vationsklasser samt barnavårdsnämn- dernas omhändertagande med, bl. a., åt- följande placeringar i enskilda hem är exempel på andra sådana samhälleliga åtgärder.

Utredningen har funnit det vara av betydelse för förståelsen av dess ställ- ningstaganden och förslag att i detta kapitel belysa skolornas ställning i för- hållande till övriga organ för tillrätta— förande och att lämna en redogörelse för målet och medlen för ungdoms- vårdsskoloruas arbete.

Målet för den vård, fostran och be— handling, som skall ges i dessa skolor, sammanfaller i stort med målet för den uppfostran, som bör meddelas alla ung- domar i deras vanliga miljö, nämligen att göra dem till harmoniska människor och dugliga samhällsmedlemmar.

I flera avseenden försvåras emeller- tid skolornas möjligheter att nå detta mål. Av utredningens klientelundersök- ning framgår sålunda, att elevernas ti— digare fostran kännetecknats av stora brister. De metoder som tillämpats på eleverna i deras uppväxtmiljö, i föräld— rahemmet och i skolan har liksom de tidigare åtgärder, som vidtagits från samhällets sida, misslyckats. Det blir

ungdomsvårdsskolans uppgift att söka reparera dessa misslyckanden och trots det ogynnsamma utgångsläget förverk- liga målet.

Eleverna företer uppförandebrister av olika slag och skall via ungdoms- vårdsskolan socialt anpassas, dvs. de skall lära sig att någorlunda friktions- fritt leva tillsammans med andra män- niskor, arbeta och försörja sig samt kunna ta ansvar och följa de regler, som gäller för samlevnaden. Deras mot- ståndskraft mot frestelser och olämp- liga påverkningar skall stärkas. När kamrater lockar dem utanför lagens rå- märken, skall de kunna säga nej. De skall lära sig att ta motgångar och miss- lyckanden utan att bli desperata, kunna anpassa sig till en regelbunden arbets- och livsrytm samt kunna sköta sin eko- nomi.

Även i fråga om sin psykiska utrust- ning har eleverna stora svagheter och brister. De är omogna och känslomäs- sigt outvecklade. Deras anpassning är sämre, än man kan vänta sig med hän- syn till deras ålder. Behandlingen på skolan avser då att häva eller bota des— sa brister, den siktar till att främja ele- vernas naturliga utveckling och den måste avpassas efter deras ålder och mognad. Stundom kan emellertid just dessa brister vara av så djupgående art, att de i och för sig är oåtkomliga för behandling. I sådana fall blir uppgiften att stärka andra sidor av deras person-

lighet eller finna en för eleven lämpligt avpassad miljö, som icke ställer alltför stora krav på hans svaga punkter.

Vid sitt studium av skolornas verk- samhet har utredningen fått ett starkt intryck av hur denna påverkas av den allmänna samhällsutvecklingen. Proble- men vid skolorna speglar förändring- arna i ungdomens situation över huvud. Familjen, skolan och arbetslivet genom- går f. n. snabba förändringar; uppfatt- ningarna om ungdomens fostran likaså. Från andra skolformer omvittnas t. ex., att de disciplinära svårigheterna ökat. Nya vanarts- och brottstyper såsom det tilltagande alkoholmissbruket och ök- ningen av antalet veneriskt smittade i yngre åldrar är andra exempel på för- ändringar, som inverkar på ungdoms- vårdsskolornas klientelsammansättning. För 10 år sedan var bilstölder bland ungdomen sällsynta. Nu är denna brottstyp vanlig. Egendomsbrott bland flickorna var tidigare relativt ovanliga. Nu förekommer det alltmer, att flickor- na stjäl från sina tillfälliga bekantska- per eller tjänar som lockfåglar vid rån. Den grövre vanarten och brottsligheten gräver sig allt längre ner i yngre ålders- grupper. Ikraftträdandet av den beslu- tade nya lagstiftningen beträffande den kriminella ungdomen i åldern 15—17 år kommer att tillföra skolorna ett delvis nytt klientel. Allt detta ställer skolorna inför nya och mera svårlösta uppgifter. Skolornas metoder och resurser måste därför ändras i takt med dessa förskjut- ningar.

Ungdomsvårdsskolornas samband med samhällslivet i övrigt gör, att många av skolornas problem icke helt kan lösas utan motsvarande reformer även på andra områden. Detta märks särskilt tydligt, när resultaten av skolornas ar- bete skall värderas. I det nutida sam— hället finns många asocialitetsfrämjan- de faktorer, såsom urbaniseringen, bo-

stadsbristen, frestelsetrycket, motoris- mens lockelser o. d. Ungdomsvårdssko- lorna kan givetvis icke hindra att dessa negativa drag påverkar ungdomen utan får inskränka sig till att söka stärka sina elevers motståndskraft mot ogynn- samma inflytelser och öka deras an- passningsförmåga. Utredningen, som bl. a. haft i uppdrag att föreslå en för- stärkning av ungdomsvårdsskolornas resurser, kan emellertid i detta samman— hang icke underlåta att betona vikten av att samhället även ges ökade resurser att förebygga uppkomsten av vanart och kriminalitet över huvud samt att hindra återfall i ett asocialt liv. Sådana åtgärder kommer att öka skolornas möjligheter att med ett gott och bestå- ende resultat återförena sina elever med samhället.

Huvuduppgiften är icke att i första hand anpassa eleverna till ungdoms— vårdsskolornas fordringar med risk att få dem initiativlöst anstaltsanpassade utan att göra dem dugliga för ett liv utanför skolan. Skolornas arbete är en förberedelse för tiden efter skolvistel- sen och skall syfta till att träna upp och utveckla socialt beteende hos eleverna. Därför måste alla möjligheter till social fostran tillvaratas och vidare måste sko- lan i så stor utsträckning som möjligt likna samhället utanför.

Metoderna för den fostran, som med- delas i ungdomsvårdsskolorna, är icke en gång för alla givna. Man har fått pröva sig fram med ledning av erfaren- heterna. Ett dylikt tillvägagångssätt kan ingalunda bli utan misstag. Efter hand har erfarenheterna kombinerats med kunskapsresultat från ungdoms- psykologien och -sociologien. Enligt utredningens uppfattning är det utmär- kande för skolornas personal, att den icke låst fast sig i en gång för alla fixe- rade metoder utan varit inställd på att pröva nya vägar. En dylik inställ-

ning bör stimuleras bl. a. genom att höga krav ställs på personalens utbildning och vetenskapliga inriktning och att det gives möjlighet inom ungdomsvårdssko- lornas ram att systematisera och veten- skapligt bearbeta erfarenheterna.

Att ett visst utrymme för vetenskap- ligt arbete på detta område bör skapas inom institutionerna bör vara lika själv- klart som att dylika möjligheter gives inom kroppssjukvården.

Utredningen har iakttagit, att meto- diken och uppfattningen om elevbe- handlingen icke är helt likartad vid de olika skolorna. Bland annat kommer rektorns uppfattning av uppfostrings- problemen att i viss mån sätta sin prä- gel på en skola. Utredningen ser inget fel häri utan vill tvärtom understryka vikten av att ledningen för en skola inom rimliga gränser får finna de for- mer, som lämpar sig vid just den sko- lan. Härigenom vinnes att olika he— handlingsmetoder kan prövas och att skolorna får en viss individualitet, som ökar möjligheterna till en nyanserad differentiering av klientelet. Skolornas särart får icke utplånas ej heller deras initiativkraft bindas genom alltför de- taljerade bestämmelser eller centralt givna direktiv.

Även om utvecklingen fortskrider och även om skolorna i viss mån präglas av olika metoder, finns det dock gemen- samma principer, som man erfarenhets- mässigt kommit fram till och om vilka i stort sett enighet råder bland skolor- nas personal. Utredningen vill här ta fasta på några av dessa principer för vilkas tillämpning enligt utredningens mening ökade möjligheter bör beredas.

Ungdomsvårdsskolornas elever kom- mer i många fall från oordnade, slarviga och ohygieniska förhållanden. På ung- domsvårdsskolan blir då i många fall den första åtgärden att lägga in deras

tillvaro under regelbundna vanor och lära dem vissa elementära hygieniska regler. Målet för det fortsatta arbetet i denna del blir sedan att göra vardags— livets mångahanda detaljer till ett sys- tem av vanehandlingar, där de livsnöd- vändiga funktionerna fogas in under en fast regelbundenhet i fråga om t.ex. sovtider, mattider och renlighet. Regler måste finnas för anstaltslivets organise- ring, men ctt stereotypt och detaljerat regelsystem för mänsklig samlevnad är livsfientligt. Även här måste de regler, som gäller för livet utanför ungdoms— vårdsskolan, vara mönstret för skolor- na. Viktigt är vidare, att reglerna för samvaron på skolan är så få som möj- ligt, motiverade utifrån sakliga grun- der, lätta att förstå och lätta att accep- tera samt helst också framvuxna i sam- arbete mellan personal och elever. Klientelundcrsökningen har visat, att elevernas fostran före vistelsen på ung- domsvårdsskolan i regel varit alltför sträng eller alltför slapp eller växlat mellan hårdhet och eftergivenhet. Som regel har eleverna kommit till ungdoms- vårdsskolan mot sin vilja. De har berö- vats sin frihet och är skilda från hem, familj och kamrater. De måste under- kasta sig regler för sitt dagliga liv och stora inskränkningar i sin rörelsefrihet. Intagningen på ungdomsvårdsskolan betyder självfallet en omvälvning i den unges liv. I många fall betraktar eleven intagningen på skolan som ett straff. Det finns ingen anledning för skolan att ytterligare skärpa denna straffin— ställning, som är synnerligen ofruktbar för behandlingen. Eleven bör därför från första dagen mötas med vänlighet och förtroende och få en känsla av att skolans personal vill elevens bästa och står på dennes sida i försöken att ändra honom till det bättre. Ett starkt personligt tillits- och kontaktförhål— lande mellan personal och elev är nöd-

vändigt för att den unge skall kunna hjälpas till rätta.

Denna inställning till skolornas elever har ibland uppfattats som mjäkighet, släpphänthet och dalt. Utredningen får som sin mening uttala, att en sådan ka- rakteristik av skolornas pedagogik är oriktig och vill här i korthet utveckla den uppfattning i denna del som utred- ningen under sitt arbete kommit till.

Skolorna undviker att söka påverka eleverna med opersonlig hårdhet och genom åtgärder av tvångskaraktär. Men detta får inte förväxlas med brist på fasthet och konsekvens. En lugn och jämn, från aga, hot och straff, från för- ödmjukelse och irritation fri fostran har ingenting med slapphet att göra. Den orsakssökande inställningen till elevernas problem försöker att tränga bakom de aktuella beteendena och finna grunden till uppförandebristerua samt rätta behandlingen därefter. Det är oriktigt att uppfatta denna inställning som ett uttryck för ett låt-gå-system eller som ett försvar för vanartshand- lingen. Skolornas rektorer har stundom ansetts i alltför hög grad överse med eller t. o. m. försvara sina elevers brotts— liga handlingar, när de påvisar deras dåliga uppväxtförhållanden eller själs- liga brister. De söker i stället- en för- klaring till den brottsliga handlingen och vägar att reparera bristerna.

Skolorna vill i sin fostran hellre ge uppmuntran än klander, de söker ge utlopp för de ungas verksamhetsbegär i stället för förbud, ger hellre friheter och förmåner, som kan dras in, än an— vänder tjat och straffhot, söker fånga intresset och leda aktiviteten i accep— tabla banor samt undviker tvång. till förmån för andra påverkningsmedel: goda vanor, suggestioner, personliga exempel 0. d.

En fostrare måste dock ibland tillgri- pa tvång, då han står i en situation, som

kräver ögonblicklig handling eller då resurser och personal icke räcker till, men han erkänner då sitt tvångsläge och upphöjer icke utvägen till ett ideal.

Ungdomsvårdsskolornas pedagogik avser sålunda icke att låta eleverna ge ett ohämmat utlopp åt sina driftsartade tendenser och önskningar, ”att låta dem göra vad de vill”, utan i stället att leda dem från kortsynta impulser till lång- siktigare mål och få dem att utan kon- flikter godtaga alla de inskränkningar i deras frihet som är socialt nödvändiga.

Utredningen har funnit det i hög grad kännetecknande för ungdoms- vårdsskolornas verksamhet att personal och elever samarbetar. Det finns en medveten strävan att så långt möjligt minska klyftan mellan de båda grup- perna. Utredningen anser det riktigt, att personalen deltar i elevernas arbets- uppgifter och fritidssysselsättningar och icke går vid sidan av eleverna för att enbart vakta dem. Ibland kan den nödvändiga och värdefulla vi-känslan skapas, då eleverna får delta i olika uppgifter beträffande skolans skötsel, ges förtroendeuppdrag, representera skolan vid idrottstävlingar, demonstre- ra skolan för besökare o. d. De försök, 5011] på olika håll gjorts att låta elever- na delta i byggnads-, planerings- och inredningsarbeten, tjänar samma syfte. I sina förslag till' ny- och ombyggnader har utredningen därför räknat med att eleverna i görligaste mån skall hjälpa till och att vid skolornas verkstäder så långt möjligt skall tillverkas möbler, textilier och andra inventarier för eget behov. Alla möjligheter bör sålunda till- varatas för att få eleverna att känna, att de är medlemmar i en gemenskap, att de betyder något för sin skola samt att de i positiv mening identifierar sig med skolan och dess strävanden, dvs. blir inlemmade i ett socialt sammanhang.

Elevernas sociala fostran befordras genom gruppsamvaro. För detta ford- ras att gruppen hålles liten och någor- lunda konstant, men det kräves också en aktiv handledning från personalens sida för att lära eleverna att ta hänsyn till andra och infoga sig under gemen- samma krav.

Ungdomsvårdsskolornas till institutioner för en individualiserad behandling kännetecknas av att an- staltsgrupperna krympts. Utredningen har vid sina besök fått den uppfatt- ningen, grundad bl.a. på skollednin- garnas praktiska erfarenhet, att flera av skolornas nuvarande svårigheter skulle minska, om eleverna kunde uppdelas i mindre grupper. Dessa ger bättre möjlig- heter till individuell omvårdnad och till— syn. Känslor av samhörighet mellan personal och elever utvecklas lättare i små grupper. Eleverna får där ett visst mått av social trygghet, anpassning och förtrolighet, som de inte kan få i ett större kollektiv. Många av eleverna har aldrig upplevat en trygghet av liknande art eller haft tillfälle att i sin tidigare miljö knyta några positiva känsloband av gillande och sympati med vuxna människor. Enligt klientelundersöknin- gen är eleverna i stor utsträckning lätt- irriterade och benägna för kortslut- ningsreaktioner, vilket synes särskilt utmärkande för flickorna. Det buller och bråk, som lätt uppstår i en stor grupp elever av detta slag, nöter givet- vis på de intagnas nerver och försvårar möjligheterna till en framgångsrik be- handling. Även ur personalsynpunkt är det av betydelse, att sådana irrita- tionsmoment elimineras.

I stora grupper av psykiskt labila barn och ungdomar ger friktioner och konflikter gruppmedlemmarna emellan kraftiga utslag. Psykisk smitta, impul- siva handlingsböljor o.d. uppträder på ett ständigt skiftande sätt. Upplopp,

utveckling

överspelningar, massrymningar, kollek- tivt trots, mat- och arbetsstrejk är exem- pel på lnasshystcriska fenomen i stora anstaltsgrupper. I den lilla gruppen blir utslagen av dessa fenomen aldrig så stora, de kan behärskas och avledas av personalen och denna har lättare att i positiv riktning utnyttja de psykolo- giska krafter, som gruppsamvaron in— nebär.

Den riktiga storleken för en grupp elever av det slag, som vårdas vid ung- domsvårdsskolorna, torde vara omkring 10. Utredningen vill här redovisa några av de erfarenheter, som ligger bakom denna uppfattning.

Lövsta har sin skolhemsavdelning uppdelad i fem paviljonger med 7 ele- ver i varje. Erfarenheterna härifrån är mycket goda. Vid samma skola inrät- tades för ca tio år sedan en specialav- delning för det äldre svårbehandlade yr- kesskolklientelet. Avdelningen inreddes med 12 platser. Ganska snart visade det sig emellertid, att denna grupp var allt- för stor. Den gav ur behandlingssyn- punkt en klart negativ effekt, i det att ledningen av gruppen lätt gled över från personalen till eleverna. Platsan- talet minskades därför först till 10 och därefter i samband med en ombyggnad till 7. Specialavdelningen vid Långanäs, avsedd för skolornas anstaltsbesvärli- gaste elever, har 9 platser, vilket där an- ses vara det högsta möjliga elevantalet.

Utredningen anser i princip, att elev- grupperna för normalklientelet bör om- fatta 10 elever, medan det anstaltsbe- svärligaste klientelet bör uppdelas i ännu mindre grupper, på 7 elever. I sina förslag har utredningen emellertid tvingats att ta hänsyn till redan befint- liga byggnader och till att en radikal nedskärning av gruppernas storlek är synnerligen kostnadskrävande. I vissa fall har utredningen föreslagit något större elevgrupper i mellangradsavdel-

ningarna, medan specialavdelningarna och utskrivningsavdelningarna fått 8 platser. Utredningen vill vidare påpeka, att erfarenheterna från ungdomsvårds- skoleväsendet har vunnit tillämpning inom fångvården, där ungdomsanstalten ltoxtuna konstruerats efter den lilla gruppens princip.

Inom utredningen har jämväl skolor- nas storlek diskuterats. Beläggnings- möjligheterna vid skolorna varierar f. 11. från 19 (Morängen och Eknäs) till 82 (Lövsta). Vissa skäl talar för små skolor med omkring 20 elever. Vid en skola av denna storlek kan anstaltsprä- geln lättare undvikas och skolan kan på ett relativt omärkligt sätt smälta in i den omkringliggande bygden. Skolor av denna storleksordning är emellertid synnerligen personal- och kostnadskrä- vande. Vissa andra skäl talar jämväl mot alltför små skolor. Möjligheterna till differentiering av eleverna inom varje skola skulle begränsas och fördel- ningen av eleverna inom olika skolfor- mer och yrkesutbildningsgrenar försvå- ras. Även för olika fritidssysselsättnin- gar fordras ett större antal deltagande elever. Alltför små skolor kan ej heller bära nödvändiga gemensamhetsanord— ningar såsom exempelvis gymnastik- lokaler.

Med hänsyn till här anförda skäl har utredningen vid sina förslag i denna fråga stannat för följande principer. Flickskolornas platsantal bör —— med undantag av Ryagården, som består av två skolor med tillhopa 58 elever, belägna 3 km från varandra — icke överskrida 30. Dubbelskolhemmen bör icke ha över 48 platser och de större yrkesskolorna för pojkar icke fler än 46 platser. Ett undantag utgör Lövsta med dess spe— ciella uppgifter. Utredningen anser, att skolornas uppdelning i flera små avdel- ningar belägna på ett relativt långt av- stånd från varandra minskar de nack-

delar, som är förknippade med skolor av ifrågavarande storleksordning.

Klientelundersökningen har visat, att elevernas uppväxtsituation känneteck- nats av brister och missförhållanden. Större delen har fått växa upp i oordnade förhållanden och saknar er- farenhet av en trivsam hemmiljö. De är säkerligen samtidigt i större utsträck- ning än vanliga barn känsliga för den omgivande miljön och påverkas av den- na. De bör därför under skolvistelsen få känslan av att vara i en hemliknande atmosfär. Anstaltsprägeln kan natur- ligtvis inte helt undvikas, men utred- ningen har vid sina förslag till nybygg- nader och omändringar i möjligaste mån sökt tillgodose detta krav. Utred- ningen har vid sina besök på olika ung- domsvårdsskolor emellertid konstate- rat, att vissa skolor har sina lokaler och inventarier i ett mindre tillfredsställan- de skick beroende på knappheten på anslag. En del skolor är otillräckligt utrustade med möbler och textilier i elev- och dagrum, vilka ger ett torf- tigt och dystert intryck. Utredningen vill därför rekommendera, att tillräck- liga anslag ställes till skolornas förfo- gande för att upprusta lokalerna och förse dem med en enkel och robust men samtidigt smakfull och trivsam in- redning.

Utredningen har här ovan tagit fasta på och rekommenderat vissa riktlinjer för utformningen av skolorna och deras inre arbete. Utredningen övergår nu att helt kort redogöra för vissa av de mo- ment, vari detta arbete kan uppdelas och vars praktiska utformning närmare redovisas i samband med utredningens detaljförslag. Det bör emellertid anmär- kas, att de olika momenten i verklig- heten är intimt förknippade med var- andra, ehuru de av framställningstek- niska skäl här måste hållas i sär.

För att den mer individuellt avpas-

sade behandlingen skall bli framgångs- rik krävs en ingående kännedom om varje elevs särart. Denna kännedom nås under den dagliga samvaron mellan elever och befattningshavare och genom iakttagelser av elevens beteende i ar- betslivet och under fritiden. När det gäller elever med mer djupgående per— sonlighetsstörningar, är emellertid des- sa iakttagelser inte alltid tillräckliga. ] sådana fall kan de praktiska erfarenhe- terna många gånger erhålla ett värde— fullt komplement genom utnyttjande av olika testmetoder, främst av ”projek- tiv” art, dvs. uppgifter där försöksper- sonen sig själv ovetande låter sina dju- pare konflikter träda fram, varigenom orsakerna till beteenderubbningarna lättare kan klarläggas.

Ungdomsvårdsskolornas elever behö- ver ofta någon att tala ut med och an- förtro sig åt. Dessa samtal mellan ele- verna och personalen har sedan länge varit en viktig del av den individuella behandlingen vid skolorna. Den person- liga kontakten spelar härvid en stor roll. I samtalstekniken ingår moment av klarläggande, stödjande, stärkande och suggererande art. _

Vid sidan av samtal av detta slag har man vid några skolor försökt andra for.- mer av individualbehandling, delvis grundade på moderna djuppsykologiska metoder. I vårt land är dessa metoder

emellertid relativt oprövade, medan man t.ex. i amerikansk anstaltsvård har större erfarenhet härav. Utred— ningen vill därför rekommendera, att de specialister, som enligt utredningens förslag skall arbeta med nämnda be- handlingsformer, beredes tillfälle att ta del av utländska erfarenheter på om.- rådet. . ._

I. detta sammanhang bör också näm— nas den rent. medicinska behandling, som eleverna vid behov erhåller av skolornas kroppssjukläkare och rådgi-

vande psykiatrer t.ex. medikamentös behandling av vissa hjärnskador eller hormonpreparat mot inresekretoriska rubbningar, varigenom också de ofta åtföljande psykiska störningarna kan elimineras. Ett allt större antal av ele- verna visar sig vara alkoholmissbru- kare. Det är därför angeläget, att sko- lorna blir bättre rustade att möta kra- ven på en effektivare behandling av detta klientel. Det har för utredningen yppats, att bristen på medicinsk exper- tis vid skolorna för här ifrågavarande behandling är kännbar.

En mycket stor del av behandlingen vid ungdomsvårdsskolorna sker i grupp. Vid vissa skolor har även prö— vats gruppierapi i mera organiserad form t.ex. samtals- och diskussions- grupper, som är sammansatta på ett visst sätt och soul tar upp till behand- ling gemensamma problem. Man har även prövat s.k. spontanteater: clever- na får improviserat uppträda i situatio- ner, som kan erinra om tidigare erfa— renheter och som får dem att känslo— mässigt uppleva varför de handlat aso- cialt. I "ett liknande syfte används t. ex. rytmik, skrammelmusik och spontan- målning. Dessa metoder, som med fram- gångbar prövats inom amerikansk an- staltsvård och på de svenska centra- lerna för psykisk barna- och ungdoms- vård, bör kunna ytterligare utvecklas och bli en viktig del i behandlingen.

”Klientelundersökningen visar, att ele- verna tidigare i mycket stor utsträck- ning haft stora anpassningssvårigheter i skolarbetet: störande. uppträdande, motorisk oro, ouppmärksamhet, skolk- ning, läs— och skrivsvårigheter av olika slag o.. d. För många av dem är skol- arbetet starkt olustbetonat. Nödvän- digt är' därför att så långt möjligt använda sig av undervisningsmetoder, som minskar olusten. Skolhemmens små läraravdelningar— 1051 12 elever i

varje —— ökar möjligheterna till en mer individualiserad, lusthetonad undervis- ning.

Ungdomsvårdsskolornas elever skall ha samma möjligheter till skolutbild- ning som andra barn, varför den all— männa folkskolans undervisningsplaner följes så långt möjligt är. Allt fler skol- distrikt har infört ett åttonde skolår och den nioåriga enhetsskolan börjar snart genomföras. Ungdomsvårdsskoleorgani- sationen måste anpassa sig till denna utveckling. Se vidare kapitel IV.

Redogörelsen för klientelet visar, att en stor del av detta har mycket stora anpassningssvårigheter, när det gäller yrkesarbete. Vid skolorna för elever över skolåldern blir därför en väsentlig upp- gift att med effektiva medel bemästra detta problem. Arbetet på skolorna be- drives i två former, dels som yrkes- utbildning och dels som arbetsterapi. Utredningen är av den uppfattningen, att båda dessa former bör utvecklas ytterligare. De intresseskapande mo- menten bör ges stort utrymme. Elevens framtida möjligheter till god yrkesan- passning skall framför allt beaktas. Ut- redningen har däremot icke i detta sammanhang tagit hänsyn till jord- bruks- och verkstadsdriftens lönsam— het. Utredningen har i kapitel V fram- lagt förslag rörande yrkesutbildning och arbetsterapi.

Utredningen vill framhålla betydelsen av att elevernas aktivitet ledes i rätta banor. Den intensifiering av fritids- verksamheten, som utredningen före- slår, är ett av medlen härför. Fritiden på en anstalt får enligt utredningens uppfattning icke betraktas som en onyt— tig spilltid utan bör organiseras på ett sådant sätt, att den blir ett viktigt led i behandlingen.

Eleverna är i många fall fastlåsta i negativa attityder. Deras energi har tidigare haft sitt huvudsakliga utlopp i

handlingar, vilka rubriceras som van- art och kriminalitet. Sysselsättning, ak- tivitet, utlösning för fantasi och experi- mentlusta är därför nödvändiga ingre- dienser i skolornas pedagogik. Den för- slöande anstaltslunken måste till varje pris undvikas och därför bör tillräck- liga och lustbetonade sysselsättnings- möjligheter kunna erbjudas eleverna icke endast i undervisningen och ut- bildningen utan även under fritiden.

Behandlingen på skolan avser att göra eleven bättre rustad för de besvär- liga samlevnadsproblem, som möter ho- nom ute i samhället. Man uppnår inte detta mål genom att avskilja honom. Exempel finns sålunda på barn och ungdomar, som en längre tid levat iso- lerade på en anstalt och som blivit so- ciala invalider. En längre tids isolering från yttervärlden kan också medföra andra icke önskvärda följder. Ungdo- mar i de ömtåliga brytningsåren kan snedvridas i sitt känsloliv även för framtiden. Skolorna söker därför att genom permissioner, utflykter o.d. bryta isoleringen. I samma riktning verkar sammanträffanden med utomstå- ende personer och medlemmar i för- eningar och organisationer. Utrednin- gen har funnit dessa kontakter med till- varon utanför skolan synnerligen vär- defulla och föreslår, att resurserna ökas för att intensifiera denna verksamhet.

Fritidssysselsättningarna och skapan- det av kontaktmöjligheter kräver plane- ring och förberedelser av särskild per- sonal, som har förmåga att rycka med sig eleverna, fånga deras intresse och stimulera deras aktivitet. Utredningens förslag om en förstärkning av de per— sonella resurserna återfinnes i kapitel VII, medan frågor om lokaler o. (1. har upptagits i kapitel VI.

Aga får icke i någon form förekomma vid ungdomsvårdsskolorna. När en elev vägrar att följa givna föreskrifter och

ordningsregler, söker man att genom klarläggande samtal lösa konflikterna. Misslyckas detta, finns vissa korrige- rande medel att tillgå: friheter och för- måner kan inskränkas eller eleven kan avskiljas från kamraterna. Reglerna härför finns angivna i nu gällande ung- domsvårdsskolestadga.

Utredningen har icke funnit anled- ning föreslå annan ändring i gällande regler än vad som här nedan följer av utredningens förslag beträffande spe- cialavdelningarna. Härom vill utred- ningen anföra följande.

En av utredningens huvuduppgifter har varit att föreslå särskilda åtgärder i anledning av de problem, som ök- ningen under senare år av det anstalts- besvärliga klientelet ställer. Vid diskus- sionen av olika alternativa lösningar har utredningen avvisat tanken på in- rättandet av en sluten centralanstalt för detta klientel. Utredningen har i sin skrivelse den 27 oktober 1951 framhållit som sin bestämda uppfattning, att en så- dan central anstalt icke hör hemma i so— cialvårdens organisation av anstalter, drivna efter den öppna vårdens prin- cip. Även om åtskilliga av de svårig- heter, som skolorna brottas med, enligt utredningens uppfattning kommer att minskas, om det öppnas ökade möjlig- heter till differentiering av eleverna i små grupper, har dock utredningen funnit det nödvändigt att föreslå spe- ciella anordningar för behandlingen av det mest anstaltsbesvärliga klientelet. De ytterligare krav på skolornas resur- ser, som ikraftträdandet av 1952 års lagstiftning om påföljd för brott av un— derårig kommer att medföra, har ytter- ligare ökat denna nödvändighet. I sina skrivelser av den 27 oktober 1951 och den 15 oktober 1952 har utredningen föreslagit inrättandet vid Sundbo, For- sane, Lövsta och Margretelund av s.k. specialavdelningar. Detta utredningens

förslag har vunnit statsmakternas be- aktande, och de föreslagna specialav— delningarna — i stort sett anordnade efter av utredningen framlagda ritnin— gar är nu under uppförande. Därest utredningens förslag till personalstater godkännes, kan de beräknas vara i bruk, Specialavdelningen vid Sundbo från 1 januari 1954 och specialavdel- ningarna vid Forsane, Lövsta och Marg- retelund från 1 juli 1954.

Dessa specialavdelningar avses fylla samma uppgifter som den redan vid Långanäs befintliga. I likhet med Långa- näsavdelningcn har de vissa byggnads- tekniska anordningar, som skall för- svåra rymning. De är försedda med speciella fönster och låsanordningar, varigenom det är möjligt att hålla ele- verna avskilda. De skiljer sig emeller- tid från Långanäsavdelniugen däri att deras anstaltsprägel är mindre påfal— lande, fritidslokalerna är rymligare till— tagna och att de saknar stängsel runt byggnaden.

Elevbehandlingen vid specialavdel- ningen på Långanäs har i stort sett samma prägel som elevbehandlingen på skolan i övrigt. Eleverna sysselsättes sålunda utanför avdelningen med skogs-, anläggnings-, väg- och träd— gårdsarbeten samt inomhus med snic- keri- och målningsarbeten jämte ce- mentarbete. De hålles emellertid även i arbetet avskilda från eleverna på övriga avdelningar och detta kräver större personalresurser vid denna avdelning än vid övriga. Även en del av fritids- sysselsättningen sker utanför avdelnin- gen: biobesök i Eksjö, idrottsövningar, bandy— och fotbollspel o. d. Dock gäller även härvid, att övervakningen är strän- gare än beträffande övriga avdelningar.

Erfarenheterna från Långanäsavdel- ningen kan enligt utredningen bedömas som goda. Genom att personal vid av— delningen tillsammans med eleverna

bildar en samarbetande enhet, har goda kontaktmöjligheter skapats mellan elever och personal.

Enär specialavdelningar -— efter ge- nomförande av utredningens förslag _— kommer att finnas vid 5 pojkskolor (och dessutom vid Ryagårdens yrkes- skola för flickor), kommer den klientel- blandning, som nu är en nackdel vid Långanäsavdelningen, att kunna undvi— kas. Till avdelningarna bör enligt ut- redningens uppfattning kunna i korri- gerande syfte överföras elever, som icke på annat sätt kunnat förmås att ställa sig anstalternas regler till efterrättelse. De byggnadstekniska anordningarna kan beräknas ha en återhållande effekt på vanerymmare — något som erfaren- heten från Långanäs ger vid handen. Avskildheten avses vidare ge persona- len bättre möjligheter till personlig på- verkan.

Eleverna skall ha tillgång till en rik variation av sysselsättningsmöjligheter under såväl arbets- som fritid. Stor vikt bör läggas vid sysselsättningar utom- hus. Befattningshavarna bör på grund av klientelets anstaltsbesvärlighet ut- väljas med största omsorg.

En schematiserad och stereotyp an- vändning av Specialavdelningen måste enligt utredningens uppfattning undvi- kas. I stället bör rådande förhållanden vara avgörande; graden av avskildhet bör skärpas vid behov och mjukas upp allteftersom klientelet växlar.

Utredningen får vidare föreslå, att i ungdomsvårdsskolestadgan .intas be- stämmelser rörande intagningen och överflyttningen från samtliga special- avdelningar (inklusive avdelningarna vid Lövsta och Ryagården). Sålunda föreslås, att intagning skall beslutas av skolbyråchefen beträffande i ungdoms- vårdsskola nyintagen elev eller från annan sådan skola överflyttad elev, me- dan vederbörande skolstyrelse skall

godkänna intagning av skolans egna ele- ver. Utskrivning av elev från avdelnin- gen skall ske senast efter 2 månaders vistelse och godkännas av skolstyrelsen, såvida särskilda skäl icke finnes för en längre vistelsetid. I sistnämnda fall skall beslut härom ske efter skolbyråchefens godkännande. Skolbyråchefen, liksom vederbörande skolstyrelse, bör vidare åläggas att med särskild uppmärksam- het följa verksamheten vid specialav- delningarna. Utredningen anser, att ge— nom här föreslagna regler tillräckliga garantier skapas för att avdelningarna icke missbrukas eller får en icke önsk- värd sluten karaktär.

Genom att en dylik specialavdelning — omfattande 8 elever —— är liten i för— hållande till vederbörande skolas övri- ga avdelningar och genom att vårdtiden på avdelningen som utredningen före- slagit är strängt avgränsad, anser utred- ningen, att tillkomsten av en dylik av- delning vid en skola icke ändrar skolans karaktär av öppen vårdanstalt.

En av de buvudanmärkningar mot behandlingen vid de dåvarande skydds- hemmen som framfördes av 1934 års skyddshemssakkunniga gällde de allt- för långa vårdtiderna. De sakkunnigas förslag gick ut på att effektivisera be— handlingen, så att vistelsetiden kunde avkortas. 1942 års skyddshemsutred- ning angrep samma problem men från ett något annorlunda utgångsläge. Nämnda utredning föreslog åtgärder ägnade att effektivisera eftervården för att därigenom möjliggöra snabbare ut! skrivningar.

En undersökning beträffande elever. som slutligt utskrivits under år 1951, visar, att medelvårdtiden på skolan hade varit ungefär 1 år och 11 måna- der. I denna vårdtid innefattas emeller- tid också den tid eleven varit återtagen efter föregående villkorlig utskrivning. Jämför man denna medelvårdtid med

motsvarande siffror för 1940-talet, vi- sar det sig, att någon förkortning av vårdtiden icke ägt rum de senaste 10 åren. Däremot har medelvårdtiden för den första vistelsen på ungdomsvårds- skolorna visat en fortgående tendens att nedgå, samtidigt som antalet åter- tagningar ökat.

Medelvårdtiden visar också stora va- riationer de skilda skolorna emellan. Här inverkar icke blott den praxis, som olika skolor utformat beträffande vård- tiden, utan också vissa formella olik- heter. Skolhemsklientelet, som i all- mänhet får avsluta sin skolgång före utskrivningen, har sålunda medelvård- tider på omkring två år. Det klientel, som omhändertages enligt barnavårds- lagens 22 5 mom. d) och sålunda vid intagningen i skolan är i åldern 18— 21 år, har en medelvårdtid av något under ett år. Detta sammanhänger med att pojkarna ofta utskrives i samband med att de påbörjar sin militärtjänstgö- ring. Barnavårdslagens särbestämmelser beträffande detta klientel medför också, att många på grund av åldersskäl måste utskrivas efter en kort vårdtid. Medel— vårdtiden för det i begåvningshänse- ende efterblivna klientelet är något längre än för normalklientelet. Orsaken härtill är, att de efterblivna mognar långsammare och att inträningen av so— ciala vanor tar längre tid. Den största spridningen i fråga om långa och korta individuella vårdtider uppvisar special- skolorna för psykiskt särskilt belastade elever, där vissa elever kan skrivas ut efter några få månaders vistelse vid skolan, medan andra uppvisar vårdti- der på flera år. Det senare förhållandet gäller ett litet restklientel av kroniska vårdfall.

Utredningen har sålunda konstaterat, att praxis beträffande vårdtidens längd utvisar stora variationer och att tid- punkten för utskrivningen bestämmes

efter vad som anses lämpligt i varje en- skilt fall.

De sålunda tillämpade reglerna har utsatts för kritik från olika håll.

Mot alltför lång vårdtid kan riktas den anmärkningen, att eleverna kan bli anstaltsskadade och att avsaknaden av de sociala stimuli, som finns i livet ute i samhället, kan försvåra deras anpass- ning efter utskrivningen. För att skapa garantier för att eleverna icke kvarhål— les på skolorna längre än nödvändigt, finns i ungdomsvårdsskolestadgan den bestämmelsen, att skolans styrelse skall, då två år förflutit, sedan eleven intagits och därest eleven fyllt 15 år, upptaga frågan om hans villkorliga utskrivning minst en gång varje kvartal.

Mot de korta vårdtiderna kan följan- de kritik riktas. Det är svårt att ge eleverna en grundlig uppfostran, ut- bildning och behandling på en alltför kort vårdtid. Utbildningskravet får en- ligt utredningens uppfattning dock icke dominera, så att eleven enbart av detta skäl mot sin vilja får kvarstanna på skolan en alltför lång tid. Särskilt stark har reaktionen mot de korta vårdtider- na varit från barnavårdsnämndernas och de judiciella organens sida. Från ungdomsvårdsskolehåll har ibland sko— lornas skiftande utskrivningspraxis kri- tiserats, framför allt ur rättvisesyn- punkt. Bland eleverna finns stundom den uppfattningen, att en del skolor har mycket kortare vårdtider, framför allt specialskolorna Lövsta och Ryagården, dit rymmare från andra skolor bru- kar överföras. Detta har medfört, att ungdomar ibland rymmer och begär brott för att bli överflyttade till nämnda skolor i förhoppning om att bli fortare utskrivna. Utredningen anser, att sist- nämnda förhållande icke bör tillmätas någon större betydelse, enär vårdtiden vid nämnda skolor enligt uppgift ten- derar att öka och närma sig de vård-

tider, som tillämpas vid övriga här ifrå- gakommande skolor. De av utredningen föreslagna specialavdelningarna vid vissa skolor kommer också att medföra, att rymmare och anstaltsbesvärliga ele- ver i mindre utsträckning än tidigare behöver överföras till specialskolorna, varigenom ett av skälen för rymningar av detta slag kommer att bortfalla. De diskussioner, som i olika sammanhang förts om vårdtidens längd, har i viss ut- sträckning färgats av det förhållandet, att domstolarna under de senaste åren i ökad omfattning icke formellt men reellt via villkorlig dom ”dömt” ung- domar till intagning i ungdomsvårds- skola. Detta har för ungdomarna aktua- liserat frågan om längden av anstalts- vistelsen och graden av tidsbestämdhet och tidsobestämdhet, vilket enligt ut- redningens uppfattning skapat ett olyck- ligt utgångsläge för elevbehandlingen. När vistelsen på ungdomsvårdssko- lorna av eleverna och deras anhöriga uppfattas icke såsom ett straff utan så- som en åtgärd för uppfostran, vård och behandling, blir stundom följden den, att vissa elever frivilligt kvarstannar på skolan för att t.ex. avsluta en på- börjad yrkesutbildning. Under sådana omständigheter förekommer inga dis- kussioner om vårdtiden. Genom den nya lagstiftningen rörande den kri- minalpolitiska behandlingen av ung- dom under 18 år kommer säkerligen här nämnda olägenheter att minska. Ut- redningen vill emellertid kraftigt un- derstryka betydelsen av att ungdoms- vårdsskolorna icke betraktas som straff- anstalter eller att vårdtiden på skolor- na bedömes som en för ett visst brott utdömd strafftid. Det blir då lättare för olika berörda parter att acceptera att tidens längd skiftar från fall till fall. Diskussionerna om vistelsetidens längd får ej heller färgas av missupp- fattningar om anstaltsvistelsens verk-

liga art. Genom de olika lättnader i an- staltsisoleringen som numera göres på skolorna _ permissioner, vistelse un- der ferierna hos sommarföräldrar, lä- gervistelse, utflykter och annat — har vissa garantier skapats för att eleverna icke skadas av någon isolering. Den faktiska tid eleverna vistas på anstalts- området är därför i många fall vida kortare än den vårdtid som redovisas.

Här framförda synpunkter har bi- bringat utredningen den uppfattningen, att någon detaljerad reglering eller skarp fixering av vårdtidens längd icke är lämplig. Utredningen vill därför re- kommendera, att tidpunkten för den villkorliga utskrivningen får avgöras från fall till fall, men samtidigt uttala, att vårdtiden bör vara omkring ett år samt att avsteg från denna praxis bör kunna ske i den ena eller den andra riktningen. Barnavårdslagens bestäm- melser om utskrivning från ungdoms- vårdsskola synes medge nu tillämpad praxis. Dock anser utredningen, att här framförda synpunkter bör beaktas vid den nu pågående översynen av barna- vårdslagstiftningen.

Av alla de problem och svårigheter, som ungdomsvårdsskolorna i sitt dag- liga arbete har att brottas med, väcker dock rymningarna den största upp- märksamheten utåt.

För skolornas del innebär en rym- ning ett allvarligt avbräck i den lugna rytm, som är en viktig förutsättning för ett framgångsrikt fostringsarbete. Sko- lornas rektorer känner alltid oro och ängslan för sina avvikna elevers Öden. Personalen rycks från sina egentliga arbetsuppgifter för att delta i sökandet efter rymmarna. Bland de kvarvarande eleverna sprider sig oro och misstäm- ning. För den rymmande eleven kan en rymning medföra, att han genom t. ex. motorfordonsstölder söker skaffa sig

möjligheter att snabbt komma bort från skolans närmaste omgivning och att han begår inbrott, bettlar eller prosti- tuerar sig. När han återförs, är han be- lastad med kriminalitets- och vanarts- handlingar och i dålig fysisk och psy- kisk kondition. De rymmande flickorna återvänder ofta i ett bedrövligt skick: nedsmittade, gravida, smutsiga och ut- hungrade. Det före rymningen påbör- jade fostringsarbetet har i många fall brutits ned och får tas om från början.

Även utanför skolan har rymningarna negativa följder. Polisen får ett visst merarbete genom att rymmarna måste efterspanas och deras brott utredas. Allmänheten, som får sin egendom stu- len eller förstörd, blir irriterad och särskilt hos befolkningen i skolornas närhet uppstår lätt en avog inställning till skolorna, vilket försvårar det nöd- vändiga och värdefulla samarbetet. Pressen, som ofta ägnar stort utrymme åt sensationsmättade reportage om rym- ningarna, skulle kunna motverka denna avoga inställning från allmänhetens sida och bidra till att skapa förståelse för ungdomsvårdsskolornas arbete, om den överlag ville behandla förhållandena vid skolorna på ett objektivt sätt.

Enligt utredningens mening är det angeläget, att rymningarnas antal ned- bringas. Utredningen har sökt skapa sig en uppfattning om rymningarnas orsaker och de lämpligaste motåtgär- derna bl. a. genom att införskaffa upp- gifter om rymningarna under år 1951 och ta del av skolbyråns utredningar i ämnet samt av skolpersonalens erfa- renheter och synpunkter. Utredningen har slutligen genom en särskild inten- sivundersökning sökt få en bild av de psykiska särdrag, som kännetecknar rymmarna.

Utredningen har icke funnit anled- ning att närmare ingå på en analys av rymningsproblemet i stort, eftersom er-

sakssammanhangen visat sig vara myc— ket komplicerade och i vissa fall ligger utanför skolornas räckvidd. Utrednin- gen har åtnöjt sig med att söka få fram förhållanden, som kan ge en fingervis- ning om praktiska motåtgärder.

Beträffande rymningsfrekvensen må följande anföras. Denna växlar kraf- tigt från skola till skola. Vid några före- kommer rymningar mycket sällan, me- dan för andra redovisas mycket höga rymningstal. En del skolor har under längre tidsperioder en nära nog kon- stant rymningsfrekvens, medan vid andra skolor perioder med många rym- ningar omväxlar med rymningsfria så- dana. Dessa skillnader kan bero på kli— entelets art, olikheter i fråga om perso- nal och lokalresurser, skolans läge 0. d.

Rymningsrisken synes vara störst under sommaren och vid växlingarna mellan inne- och utesäsong. En stor del av rymningarna företas på sön- och helgdagar eller dagen dessförinnan. De flesta sker under elevernas fritid.

Omkring 15 % av pojkarna och 26 % av flickorna kan enligt utredningens klientelundersökning betecknas som rymmare, dvs. de har visat en mera re- gelbunden tendens att inför svårigheter och konflikter avvika från skolan. Un— dersökningen visar vidare, att vane- rymmarna i själsligt avseende är dåligt utrustade. De är psykiskt och socialt omogna, har dålig kontaktförmåga och är föga omtyckta bland kamraterna. Deras känslomässiga reaktioner är i mycket liten utsträckning normala. De- ras intressen karakteriseras av passiva sysselsättningar under fritiden. Även i övrigt visar de påfallande liten aktivitet och uthållighet och de har en negativ inställning till anstaltsvistelsen.

Enligt utredningens uppfattning kan rymningsproblemet icke lösas som en från övriga problem inom ungdoms- vårdsskolorna isolerad företeelse. Den

upprustning av skolornas personella och lokala resurser som utredningen funnit anledning föreslå kommer att göra skolorna bättre skickade även att förhindra rymningar. Några av dessa förstärkningar är emellertid i detta sam- manhang särskilt motiverade.

Den stora frekvensen av rymningar under sommarmånaderna, veckoslut och helgdagar samt i övrigt under ele- vernas fritid pekar på att tillsynen bör ökas under nämnda tidsperioder och att särskilt förhållandena under fritiden behöver förbättras.

Rymmarnas passiva tendenser och undanglidande flyktreaktioner liksom deras oförmåga till känslomässiga enga— gemang kräver en intensiv påverkan från personalens sida. En sådan kan bäst ske på små avdelningar av det slag utredningen föreslagit inrättade.

Även om den föreslagna upprustnin- gen kommer att öka skolornas möjlig- heter att hindra rymningar, kan sådana enligt utredningens uppfattning dock icke helt undvikas, så länge skolorna i princip är öppna. Det har därför synts utredningen angeläget, att befolkningen i skolornas närhet hålles skadelös för följderna av rymmarnas framfart. Ut- redningen får beträffande denna fråga hänvisa till sin skrivelse den 30 sep— tember 1951 med förslag till vidgade möjligheter att erhålla ersättning av statsmedel för skador vållade av perso- ner, som varit intagna på vissa anstalter.

*

I detta kapitel har utredningen redo— visat sin bedömning av de viktigaste av de principer och metoder, som tilläm- pas vid skolorna. Den ståndpunkt ut- redningen intagit till dessa innebär, att utredningen i stort sett kan godtaga den allmänna inställning till vården av van- artig ungdom, vilken nu kommer till uttryck i ungdomsvårdsskoleväsendets

praxis. Utredningen har under sin kon- takt med skolorna oftast mött ett levan- de intresse för uppgiften hos persona- len. Och utredningen är angelägen att understryka vikten av att detta intresse bevaras och stimuleras, bl. a. därigenom att inom skolsystemets ram utrymme ges inom rimliga gränser åt en indivi- duell gestaltning av de olika skolorna.

Utredningen bedömer ungdomsvårds- skoleväsendet som en i det stora hela välskött institution. En rad reformer och förbättringar har genomförts under senare år. Icke desto mindre innebär de förslag, som av utredningen tidigare framlagts och de nya, som framlägges i detta betänkande, sammanlagt stora kostnadsökningar. Kostnaderna blir stora, därför att

skapandet av möjligheter till differen- tiering av klientelet enligt den lilla gruppens princip och inrättandet av specialavdelningar för det mest anstalts— besvärliga klientelet kräver en tämligen genomgripande och därför kostsam om- byggnad av anstalterna, som ursprungli- gen byggts för relativt stora förläggnings- enheter. Därtill kommer stora ofrån- komliga kostnader för personalbostäder.

De öppna hehandlingsformer, som tillämpas vid skolorna och som utred- ningen ansett att man bör bygga vidare på, är personalkrävande. Genom att be- handlingsgrupperna göres mindre, samt genom att ökad vikt — som utredningen föreslår — lägges vid fritidsverksam— het och aktiv terapeutisk behandling samtidigt som övervakningsmöjlighe- terna förstärkes, ökar också personal- behovet. Härigenom medför utrednin— gens förslag även ökade personalkost- nader. Det är utredningens uppfattning, att tillgången på kvalificerad personal i hög grad är avgörande för skolornas effektivitet liksom för deras möjligheter att utveckla nya metoder och idéer.

TREDJE KAPITLET

Intagning i ungdomsvårdsskola m.m.

Ansökan om intagning i ungdomsvårds- skola av en för skyddsuppfostran om- händertagen flicka eller pojke må av barnavårdsnämnd göras hos socialsty- relsens skolbyråchef. Sådan ansökan skall åtföljas av vissa handlingar, såsom prästbevis, utlåtande av lärare och lä- kare, social utredning, protokoll och andra handlingar, som berör omhän- dertagandet, samt annan utredning, som kan vara av värde vid bedömningen av fallet.

Det åligger Skolbyråchefen, som till- lika är statens inspektör för ungdoms- vårdsskolorna, att pröva och avgöra an- sökan om intagning i nämnda skolor. I dessa ärenden biträdes han av en råd- givande psykiater. Vid behandlingen av en ansökan tages först ställning till hu- ruvida intagning i ungdomsvårdsskola över huvud kan anses erforderlig för vederbörandes tillrättaförande. Det har visat sig, att bedömningsgrunderna väx- lar från barnavårdsnämnd till barna- vårdsnämnd. De större städernas bar- navårdsnämnder väntar sålunda ofta länge med ansökan om intagning av so— cialt missanpassad ungdom, vilket stun- dom kan medföra, att ungdomarna kom— mer in på skola, först sedan de blivit mycket svårt kriminellt belastade. Andra barnavårdsnämnder åter, fram- för allt i mindre orter eller på lands- bygden, visar emellanåt benägenhet att alltför tidigt vidtaga åtgärder för an- staltsvård.

Innan medgivande till intagning i

ungdomsvårdsskola lämnas, har skol- byråchefen att på grundval av förelig- gande handlingar söka utröna, huruvida sådan skola är den lämpligaste place- ringen för den omhändertagne. Den som har en intelligenskvot under 70 kan så- lunda i regel icke intagas i ungdoms— vårdsskola utan får hänvisas till sinnes- slövården. Denna gräns upprätthålles emellertid icke strikt utan emellanåt förekommer intagning av sådana som i intelligenshänseende uppnår lägre kvo- ter. I dylika undantagsfall måste emel- lertid genom lärarutlåtande, skolbetyg, socialutredning eller andra handlingar ha gjorts troligt, att den omhändertag- nes utveckling i övrigt är sådan, att han anses mottaglig för den vård, fost- ran och utbildning, som ges i ungdoms- vårdsskola. Möjligheterna att i ung- domsvårdsskola mottaga sinnessjuka eller könssjuka barn och ungdomar är mycket begränsade.

Sedan det beslutats, att vederbörande skall intagas i ungdomsvårdsskola, av- göres frågan till vilken skola hänvis- ning skall ske. Enligt nuvarande dif- ferentieringsplan' fördelas eleverna mel- lan de olika skolorna efter kön, ålder, begåvning och graden av psykisk ohäl- sa. Bedömningen av begåvning och det psykiska tillståndet måste ske på grund— val av föreliggande — emellanåt ofull— ständiga —— utredningar av barnavårds- nämnderna och misstag vid placeringen kan sålunda icke uteslutas. För att i största möjliga mån undvika felplace-

ring intages numera varje elev för ob— servation under tre månader. Under denna tid undersökes eleven av skolans rådgivande psykiater och skolans per- sonal gör erforderliga observationer. Vad sålunda iakttagits sammanfattas i ett observationsutlåtande, utmynnande i ett förslag till placering av eleven. Detta förslag, som tillställes skolbyrå— chefen för ytterligare prövning och beslut, kan gå ut på att eleven bör de— finitivt intagas i den skola vid vilken han tillbragt observationstiden eller att han bör överflyttas till viss annan ung- domsvårdsskola. Det har kanske kon- staterats, att behov av anstaltsvård över huvud taget icke föreligger och att cle- ven sålunda bör återlämnas till barna— vårdsnämnden för vård i annan form. Vid omtestningar och observationer kan man kanske också ha funnit eleven vara sinnessjuk eller sinnesslö, varför han föreslås överförd till sinnessjukvården respektive sinnesslövården etc.

I den allmänna diskussionen har ibland framförts tanken på byggandet av en särskild observationsanstalt för nyintagna elever. För en sådan- anstalt talar bl. a., att en mera enhetlig bedöm- ning av klientelet skulle bli möjlig, än vad nu är fallet i de nuvarande 23 sko- lorna med skilda psykiatrer och be— fattningshavare med olika utbildning och inställning till problemen. Även för forskningen på området skulle det vara en stor fördel med en sådan anstalt. Mot anordningen talar emellertid flera skäl. Sammanförandet till en enda sådan anstalt skulle medföra, att där bilda— des en högst heterogen samling elever i olika åldrar, av alla begåvningsgra- der och med olika psykiska särarter. Utredningens klientelundersökning vi- sar, att en stor del av eleverna vandrat från den ena miljön till den andra och det måste anses angeläget att undvika onödiga miljöbyten. Vidare har det visat

sig, att den nuvarande anordningen med observation vid de skilda skolorna i stort sett slagit väl ut. Omplacering vid observationstidens slut har sålunda på grund av här ifrågavarande orsaker blott behövt företagas i ca 2 % av fal- len. Det finns anledning antaga, att har- navårdsnämndernas resurser i fråga om utredning av fallen kommer att ökas. Sålunda lär några av barnavårdsnämn- derna i de större städerna redan nu planera särskilda utredningshem. Tan- ken på sådana hem har enligt vad ut- redningen under hand inhämtat även varit föremål för övervägande inom barnavårdskommittén, som jämväl till behandling upptagit frågan om upprät— tande av särskilda psykiatriska ung- domskliniker. Då därjämte den psy- kiska barna- och ungdomsvården ut— byggts, kan det förutsättas. att barna- vårdsnämndernas ansökningshandlin- gar i regel kommer att innehålla ett så rikhaltigt material, att på grundval därav differentieringen av klientelet mellan de olika skolorna skall kunna ske med större säkerhet, än vad nu är fallet. Slutligen kan framhållas, att an— läggningskostnaden för en observations- anstalt för ungdomsvårdsskoleklientelet kan beräknas bli mycket dryg.

Utredningen har efter övervägandet av frågan funnit sig icke böra föreslå inrättandet av en dylik observationsan— stalt. Utredningen vill emellertid fram- hålla vikten av att tillgängligt utred- ningsmaterial av barnavårdsnämnderna ställes till skolbyråchefens och skolor- nas förfogande. Anvisningar härom bör utfärdas av socialstyrelsen.

I de fall, där från barnavårdsnämn— dernas sida tveksamhet rått om den lämpligaste behandlingen av för skydds- uppfostran omhändertagna barn och ungdomar, har skolbyrån i- allt ökad omfattning kommit att verka som ett rådgivande. organ. Resultatet av rådgiv-

ningen har många gånger blivit, att har- navårdsnämnden avstått från ansökan om intagning i ungdomsvårdsskola och i stället beslutat vidtaga andra åtgärder, exempelvis placering i enskilt hem.

Skolbyråchefen har enligt vad som inhämtats sökt att så långt möjligt und- vika anstaltsvård för det yngre kliente— let. Då det gäller barn under 10 år före- kommer numera regelbundet jämväl samråd under hand med chefen för sty- relsens barnavårdsbyrå om de lämpli- gaste åtgärderna.

Restriktiviteten vid behandlingen av ansökningar om plats för de yngre ål- dersgrupperna kan förutsättas ha icke oväsentligt bidragit till nedgången i Skolhemmens beläggningssiffror för de 4 senaste åren. Antalet elever i skolhem- men har således stegvis sjunkit från 290 den 1 juli 1949 till 239 samma da- tum år 1953. Nämnas bör, att för närva- rande vid ungdomsvårdsskolorna icke finnes några 9-åringar eller yngre barn samt att antalet 10-åringar och ll-årin— gar endast utgör 8 respektive 20. Hu- vudparten av dessa yngsta elever har före intagningen i ungdomsvårdsskola med misslyckat resultat varit placerade i ett eller flera fosterhem och/eller barnhem.

Utredningen vill som sin bestämda mening uttala, att det synes i allra högs- ta grad angeläget, att anstaltsvård icke tillgripes annat än i sådana fall, där andra åtgärder icke visat sig vara till fyllest. I all synnerhet gäller detta de yngsta barnen.

För närvarande gäller, att för skydds- uppfostran omhändertaget barn kan in- tagas i ungdomsvårdsskola, så snart det inträder i skolpliktig ålder. Då numera i praktiken barn i de allra lägsta klas- serna icke annat ån i mycket sällsynta undantagsfall intages i ungdomsvårds- skola och stor återhållsamhet vid intag- ningen av något äldre barn synes ådaga-

lagd, har utredningen icke funnit sig böra föreslå någon höjning av den nedre åldersgränsen för intagning i sådan skola.

Minst lika viktigt som att ungdomar icke intages i ungdomsvårdsskola, förr- än alla utvägar till vård i friare former prövats, måste det enligt utredningens uppfattning vara, att möjligheterna till omplacering i enskilda hem eller an- norstädes av vissa i sådan skola redan intagna elever prövas redan efter en kortare tids anstaltsvistelse. Utrednin- gen har härvid i åtanke icke blott elever med särskilt god prognos utan även så- dana som på grund av svårigheter att finna sig tillrätta i anstaltsmiljön eller av annan orsak anses icke böra kvar- stanna på skolan men likväl är i behov av en mera regelbunden tillsyn, än den som i regel förekommer under villkor- lig utskrivning.

Under senare år har antalet från sko- lorna utackordcrade elever ökat. Sålun- da kan nämnas, att under år 1950 var i genomsnitt 17 skolhemselever och 11 äldre elever utackorderade i enskilda hem. Den 1 juni 1953 hade totalantalet stigit till 54. Enligt skolledningarnas uppfattning skulle denna verksamhet kunna ytterligare något ökas, men hit- tills har utbyggnaden av den kvalifice- rade familjevården hindrats av fram- för allt två orsaker, nämligen svårighe- ten att till verksamheten kunna knyta ett tillräckligt antal lämpliga familjer, som är villiga att i sina hem mottaga ett besvärligare klientel, samt knapp- heten på anslag, som medfört, att ersätt- ningarna till de familjer, som mottar elever, i regel måst sättas så lågt, att de i huvudsak endast täcker familjernas direkta utlägg men icke utgör någon gottgörelse för uppoffringar, möda och besvär i samband med fostringsarbetet.

I fråga om kostnaderna för familje- vård må här framhållas, att de jämfört

med anstaltskostnaderna är ringa. Så- lunda utgör enligt vad som uppgivits från socialstyrelsens skolbyrå driftkost- naderna vid ungdomsvårdsskolorna ca 25 kronor per elev och dag. Utackorde- ringsavgifterna har hittills endast i un- dantagsfall överstigit 5 kronor om da- gen. Även om dessa avgifter skulle hö— jas avsevärt, vilket enligt utredningens mening torde vara ofrånkomligt, är en utvidgning av utackorderingsverksam- hcten jämväl ur ekonomisk synpunkt fördelaktig.

Beträffande ungdomsvårdsskolornas anslag till utackordering kan erinras

om att en anslagsförstärkning med 50 000 kronor på förslag av utredningen hösten 1951 numera beviljats. Anslags- belastningen uppgår f.n. till ca 65000 kronor per år. För nästkommande bud- getår har socialstyrelsen i sina förslag till anslagsäskanden hemställt om en uppräkning av anslaget med 25 000 kro- nor. Utredningen vill förorda förslaget men tillägga, att det därmed likväl icke synes vara möjligt att i fullt tillräcklig omfattning utvidga utackorderingsverk- samheten, varför ytterligare ökad me- delsanvisning sedermera icke torde kunna undvikas.

FJÄRDE KAPITLET

Klientelets uppdelning på olika skolor

Inom ungdomsvårdsskoleorganisationen finns för närvarande 23 skolor med till- hopa 809 platser (570 vid pojkskolorna och 239 vid flickskolorna) nämligen följande (inom parentes angives nuva- rande platsantal).

I. SKOLOR FÖR MANLIGA ELEVER

a) skolhem: Östra Spång (50), Ham- margården (40), Vemyra (50). Gud- mundsgården (25), Folåsa (20) och Gräskärr (30);

b) yrkesskolor: Råby (31), Margrete- lund (30), Fagared (40), Forsane (38), Sundbo (46), Johannisberg (40) och Långanäs (48);

c) skolhem (82).

Eleverna placeras i de olika skolorna med hänsyn till ålder, intelligensut- veckling och psykisk särart. Skolhem— men avses för elever i skolpliktig ålder. Till Gudmundsgården hänvisas i regel endast välbegåvade elever. Folåsa mot- tager psykiskt abnorma elever. Vid Gräskärr intages det yngsta och psy- kiskt mest ömtåliga klientelet. Till yr- kesskolorna hänvisas elever, som avslu- tat sin skolgång men icke fyllt 18 år. Vid Långanäs mottages dock elever i åldern 18—21 år samt i övrigt särskilt svårfostrade yngre elever. Råby och Margretelund avses för debila pojkar och Fagared för Välbegåvade. Övriga skolor har normalhegåvat klientel. Lövsta är avsett för elever i och över skolpliktig

och yrkesskola: Lövsta

ålder, vilka på grund av psykisk abnor- mitet bör stå under särskild läkartill- syn.

II SKOLOR FÖR KVINNLIGA ELEVER

a) skolhem: Broby (28);

b) yrkesskolor: Brättegården (20), Här- sjögården (24), Eknäs (19), Mor- ängen (19), Hornö (30), Lingatan (20) och Ryagården (58);

c) hemskola: Bistagården (21).

Differentieringen mellan dessa skolor sker i huvudsak på samma sätt som vid pojkskolorna. Till Brättegården sändes de bäst begåvade eleverna. Härsjögår— den, Eknäs och Morängen avses för efterblivna flickor. Hornö mottager nor- malklientelet och Ryagården abnorm- klientelet i åldern 15—21 år. Till Bista— gården slutligen hänvisas väntande eller nyblivna mödrar. Vid Lingatan, som mottagit 18—21-åringar, är verksamhe- ten f.n. nedlagd.

Det framtida platsbehovet

I skrivelse till statsrådet och chefen för socialdepartementet den 15 oktober 1952 redogjorde utredningen för en verkställd beräkning angående det framtida platsbehovet vid ungdoms- vårdsskolorna. En närmare redogörelse härför lämnades i 1953 års statsverks- proposition (V ht p. 37), varför här torde vara till fyllest att nämna föl- jande. Utredningen konstaterade först, att vid bedömningen av det framtida

behovet av elevplatser'inom organisa— tionen hänsyn måste tagas till ett fler- tal faktorer. Sålunda beräknades enbart förändringarna i befolkningens ålders- sammansättning öka elevantalet med ca 25 % åren 1951—57, varför i slutet av sistnämnda år skulle behövas ytterligare ca 175 platser. Genomförandet av 1952 års lagstiftning om påföljd för brott av underårig förutsattes medföra ett behov av 20 nya platser. Även andra mera osäkra faktorer ansågs tyda på ett ökat platsbehov. Vissa andra faktorer där- emot ansågs kunna motverka behovet av en platsökning vid skolorna. Sålun- da anfördes, att man inom socialvården strävat efter att öka resurserna i fråga om åtgärder för att söka undvika an— staltsvård. En utbyggnad av fosterhems- vården har ägt rum. Utbyggnaden av den psykiska barna- och ungdomsvår- den beräknades medföra ökade möjlig- heter till behandling av problembarn. Utvecklingen av hjälpskolan och andra särskoleformer ansågs kunna minska behovet av ett tidigt omhändertagande av barn med enbart skolsvårigheter. Platsbehovet beräknades därjämte kun— na komma att påverkas av ett genom- förande av utredningens förslag om effektivisering av vården vid skolorna. Utredningen framhöll slutligen, att det varit svårt att ställa en prognos an- gående det totala behovet av vårdplat- ser, men att den vid sina övervägan- den kommit till den uppfattningen, att man icke kunde undgå att räkna med en viss utbyggnad av ungdoms- vårdsskoleorganisationen och utrednin— gen stannade för ett förslag om ökning med ca 70 platser.

Även om utredningen konstaterat, att beläggningstalet något växlar från tid till annan, har utredningen med hänsyn till ovan redovisade tendenser vid för— nyat övervägande icke funnit sig böra frångå det framlagda förslaget.

Dill'erentieringen av klientelet mellan de olika skolorna

I fråga om differentieringen i ålders— hänseende av klientelet mellan de olika skolkategorierna förutser utredningen —— såsom närmare utvecklats i skrivel- sen den 15 oktober 1952 _— att vissa för— skjutningar kommer att äga rum. Utred- ningen räknar sålunda med att efter- frågan på platser för manliga yrkes- skoleelever kommer att visa en relativt stor ökning, medan en mindre ökning kan förutses för manligt Skolhemsklien- tel och för äldre flickor. Behovet av skolhemsplatser för flickor slutligen an- tages förbli konstant.

Av de tillkommande platserna har utredningen vid sina överväganden stannat för att ca 50 bör avses för man- ligt yrkesskoleklientel och återstoden ca 20 platser reserveras för skolhems- pojkar och äldre flickor.

Frågan om nya grunder för en upp- delning mellan de olika skolorna av elever, som på grund av psykiska eller andra skäl kan vara i behov av särbe- handling, har varit föremål för övervä- ganden inom utredningen, som kommit till den uppfattningen, att, sedan försla- gen om uppdelning av skolorna på mindre behandlingsenheter genomförts, en ytterligare differentiering av ele- verna mellan de skilda skolorna icke torde vara erforderlig.

Omorganisationsplan

Med utgångspunkt dels från att sko— lorna inom de närmaste åren behövde tillföras sammanlagt ca 70 platser dels ock från att en effektivisering av vår- den skulle kunna genomföras framlade utredningen föregående år en samlad plan för omorganisation på längre sikt av hela anstaltsorganisationen, omfat— tande ny- och ombyggnadsarbeten un— der fem årsetapper. Utredningens mål för programmets genomförande var ele-

vernas uppdelning i små grupper, för det 5. k. normalklientelet högst 15 i varje grupp och för det svåraste klientelet i än mindre antal per grupp; på grund av de dryga byggnadskostnaderna fann sig utredningen emellertid nödsakad förorda, att i vissa fall — vid ett antal skolhem och vid yrkesskolor för kvinn- ligt klientel — något större avdelningar tills vidare behölles. Utredningen förut- skickade, att vissa justeringar och jämkningar i planen sedermera skulle kunna visa sig vara påkallade.

Av de byggnadsarbeten utredningen föreslagit är vissa f. 11. under utförande, nämligen en specialavdelning vid var- dera Sundbo, Lövsta, Margretelund och Forsane samt utskrivningsavdelningar vid Sundbo och Forsane. Vidare företa- ges ombyggnadsarbeten i de största elevförläggningarna vid Lövsta och For- sane och uppföres ett antal bostadslä- genheter vid dessa skolor. Genom att samtidigt vissa avdelningar krympes, inskränkes dock den totala platsvinsten till 14. Övriga föreslagna arbeten har fått anstå.

Utredningen har med hänsyn till att vissa i första byggnadsetappen föreslag- na projekt ännu icke kommit till utfö- rande och på grund av vad som fram- kommit vid utredningens fortsatta ar- bete funnit sig nu böra framlägga en delvis reviderad plan.

Jämväl enligt den nya planen är byggnadsprogrammet uppdelat i fem etapper. Utredningen föreslår, att ut- byggnaden påbörjas under budgetåret 1954/55 (etapp I) och därefter fortsät- tes med en etapp per år.

Etapp I

Föränd- ring 1 platsantal

Omändring av Lingatans yrkes- skola för flickor till sjömans- skola för pojkar . ............ —- 4 Iordningställande av ytterligare

en elevavdelning vid Eknäs yr— kesskola Uppförande av terapiverkstäder vid Lövstas yrkesskoleavdel- ning och Långanäs yrkesskola. Omändring av tapetseriverksta- den vid Forsane yrkesskola till en radioreparatörs- och elektri— kerverkstad. Ändring av stall vid samma skola till en verk- stad för reparationer av jord- brukets och skogsbrukets ma- skiner. Nybyggnad av bilrepa- rationsverkstad vid Sundbo yr- kesskola och omändring vid samma skola av snickeriverk- stad till murarlokal.

Nybyggnad av gymnastikhus vid Sundbo och omändringsarbeten i elevförläggningen Herrgården vid samma skola.

25 bostadslägenheter vid ett antal skolor.

Etapp II

Nybyggnad av en utskrivningsav- delning vid Johannisbergs yr- kesskola

Omändring av Folåsa skolhem en- ligt småstugusystem (35 elever fördelade i 5 stugor) ........

Iordningställande av ytterligare en elevavdelning vid Härsjö— gårdens yrkesskola .......... Personalbostäder.

....................

Etapp III

Minskning av den största elev— förläggningen vid Fagareds yr- kesskola Minskning av den största elevav- delningen vid Långanäs yrkes- skola och nybyggnad av en mindre avdelning ............ Iordningställande av ytterligare en elevavdelning vid Morängens yrkesskola . . .

....................

..............

+ 8

———10

+ 6

Nybyggnad av en utskrivnings— avdelning vid Hornö yrkesskola + 8 Omändring av elevförläggningen vid Broby skolhem samt ny- byggnad av 2 småstugor ...... 0 Pcrsonalbostäder.

Etapp IV

Nybyggnad av en utskrivningsav- delning vid Hammargårdens skolhem Omändring av huvudbyggnaden vid Gräskärrs skolhem samt nybyggnad av tre elevavdel- ningar och två verkstadsloka- ler . ....................... . — 4 Nybyggnad av en utskrivningsav- delning vid Gudmundsgårdens skolhem Pcrsonalbostäder.

Etapp V

Minskning av nuvarande elevför- läggningar och nybyggnad av en utskrivningsavdelning vid Vemyra skolhem ............ — 2 Minskning av elevavdelningar och nybyggnad av en utskrivnings- avdelning vid Östra Spångs

skolhem .................... 0 Nybyggnad av en elevavdelning vid Brättegårdens yrkesskola . . + 10

Personalbostäder.

Utredningen övergår nu till att när- mare redogöra för de förslag, som är avsedda att genomföras under nästa budgetår, här kallade etapp 1.

Lingatan. Utredningen föreslog före- gående år, att Lingatans yrkesskola för flickor skulle omändras till en sjömans- skola för pojkar och anförde därvid följande:

Av en inom utredningen företagen under— sökning om yrkesvalet vid den villkorliga utskrivningen har framgått, att av de man— liga elever, som utskrevos villkorligt under

1951, icke mindre än 16 %, eller 54 stycken, vid första utskrivningstillfället erhöllo an— ställning inom sjömansyrket. Det kan där- jämte antagas, att ytterligare ett antal ele— ver vid förnyad utskrivning under året jämväl gått till sjöss.

I viss utsträckning torde äventyrslystnad och romantiska föreställningar om sjö- manslivet ha bidragit till att så många elever valt detta yrke, men yrkesvalet har troligen i åtskilliga fall även bottnat i ele- vernas olust inför tanken att återvända till hemorten eller annan plats, där de kunnat räkna med att utsättas för exempelvis forna kamraters anspelningar på deras ti- digare vistelse vid ungdomsvårdsskola. Även det förhållandet att många elever saknat föräldrahem eller anhöriga över hu— vud taget torde ha varit en bidragande orsak.

Bortsett från vad som legat till grund för yrkesvalet, kvarstår dock det förhållandet, att så gott som samtliga ifrågavarande ele- ver trätt in i sitt nya yrke utan minsta ut- bildning härför och mycket nödtorftigt orienterade om kommande arbetsuppgif- ter till sjöss. Arbetsgivarna ha till följd härav ofta blivit missnöjda med dem och arbetskamraterna ha emellanåt uppträtt hånfullt vid upptäckten av de nykomna kamraternas valhänthet i arbetet. Sist— nämnda orsaker torde pä ett väsentligt sätt ha medfört att avgången från yrket blivit onormalt stor för elevernas del.

Avsaknaden av såväl utbildning i som orientering om sjömansyrket har haft till följd att flertalet elever utsatts för stora påfrestningar i det arbete de förhoppnings— fullt sett fram emot. Försöket till social återanpassning har därför äventyrats och ofta misslyckats. Sjömansyrket måste emel- lertid anses ha alltför många positiva sidor för att antydda missförhållanden skola få pågå längre. Yrket torde passa ungdoms- vårdsskoleklientelet väl, då arbetet giver en viss spänning, medför växlande arbets— uppgifter och skapar känsla av gemensam- het och samhörighet.

Kravet på att kunna giva hågade och därtill lämpliga ungdomsvårdsskoleelever utbildning i sjömansyrket _— som redan äger rum exempelvis i England —— har un- der senare år blivit allt mera framträdan- de. Med möjlighet till sådan utbildning skulle en gallring kunna företagas bland eleverna, så att endast de som ha förut- sättningar att lyckas i yrket tillrådas att gå till sjöss. Ett större förtroende från ar-

betsgivares och arbetskamraters sida gent— emot ungdomsvårdsskoleeleverna inom sjö— manskåren skulle härigenom kunna vinnas samtidigt som eleverna på ett bättre sätt än vad nu är förhållandet skulle kunna hävda sig inom yrket. Med denna möjlighet till yrkesutbildning av sjömän skulle man även nå närmare målet med allt uppfost- ringsarbete, nämligen elevernas sociala anpassning.

Utredningen vill upplysa om att vid underhandsdiskussioner i ärendet represen- tanter för Svenska sjöfolksförbundets och Sveriges redareförenings undersöknings- och bestraffningsnämnd förklarat sig in— tresserade av att sjömansutbildning kom- mer till stånd inom ungdomsvårdsskoleor— ganisationen. Därvid uttalades från nämn— dens sida intresse för att sjöfartsnäringen blir representerad i den nya sjömanssko- lans ledning.

Med hänsyn till den nuvarande ungdoms- vårdsskoleorganisationen och dess framtida utformning har utredningen funnit det mest lämpligt att föreslå en omändring av Lingatans yrkesskola för flickor till sjö— mansskola för ynglingar. Byggnaderna äro gamla och slitna och därjämte äro de olämpligt disponerade för sitt nuvarande ändamål och helt otillräckliga för att till— godose nutida krav på personalbostäder, fritidsutrymmen m.m. Skolans isolerade läge och därmed sammanhängande svårig- heter till värdefull anknytning i samhälls— livet har också gjort, att utredningen fun- nit det mindre lämpligt att i fortsättningen använda Lingatan såsom ungdomsvårds- skola av gängse typ. Närheten till sjön _ Lingatan ligger vid Gullmarsfjorden H skulle däremot skapa en gynnsam miljö för sjömansutbildning och det isolerade läget skulle till och med kunna väntas med— föra vissa fördelar, då det gäller utbildning av sjömän. I detta sammanhang kan näm- nas, att en upprustning och utbyggnad av Lingatan efter de principer som legat till grund för omorganisation av andra skolor enligt gjorda beräkningar skulle draga en kostnad av närmare 600000 kronor.

Den planerade Sjömansskolan bör till en början endast ha 16 platser. Att utrednin— gen stannat inför detta förhållandevis låga antal elever, trots att mer än ett 50-tal år— ligen gä till sjöss, beror bl.a. på att sär- skild hänsyn ansetts böra tagas till befint- liga lokaler.

Erfarenheterna från länder, som bedriva en mera omfattande sjömansutbildning än

vad fallet är i Sverige, ha visat, att utbild— ning av sjömän lämpligen bör ske i inter- nat, där arbets- och bostadsförhållandena anpassas efter dem som äro rådande om— bord på ett handelsfartyg. Vid uppgörandet av ombyggnadsförslaget har hänsyn tagits härtill.

Enligt inhämtade upplysningar söka de ungdomsvårdsskoleelever som gå till sjöss merendels däcks— och köksanställning. Ut— gående från detta förhållande har utred- ningen funnit det mest lämpligt att i en första omgång anordna en kockavdelning och en däcksavdelning för att vid en se— nare tidpunkt, om behov därav skulle upp- komma, upprätta även en maskinavdelning. Bidragande orsaker till att utredningen stannat inför förstnämnda utbildningsav- delningar äro dessutom, att dessa äro minst kostnadskrävande såväl i fråga om lokaler som utrustning. Kockutbildningen är avsedd att bedrivas i nu befintliga köks— lokaler under så långt möjligt enahanda förhållanden, som råda i ett fartygskök med dess begränsade utrymmen. Utbild- ningen av såväl kockar som däcksmanskap bör i huvudsak läggas upp efter de utbild- ningsplaner som finnas vid redan befint— liga sjömansskolor.

För att nå målet med utbildningen — att grundligt förbereda eleverna för komman- de arbetsuppgifter till sjöss — är det ound— gängligen nödvändigt, att sjömansskolan utrustas med visst båtmaterial. Utredningen har sålunda funnit det lämpligt att föreslå inköp av förslagsvis en mindre fiskebåt. Av kostnadsskäl torde man få nöja sig med en begagnad båt, som kan omändras och utrustas för sitt nya ändamål.

Fördelaktigt i detta sammanhang vore, om skolan mot ersättning skulle kunna ut- föra mindre transporter, bogseringsupp- drag o.d. Skolan borde vidare kunna åtaga sig vinterförvaring och värutrustning m.m. av segel- och motorbåtar ävensom enklare arbeten å båtar för exempelvis tull— och lotsverkens samt väg- och vattenbyggnads- styrelsens räkning. Sjömansskolan måste således förses med en verkstadslokal, efter— som många arbetsuppgifter komma att krä— va viss maskinell utrustning och därför, särskilt vintertid, äro föga lämpade att ut- föras utomhus.

Enligt utredningens mening bör den nu- varande jordbruksdriften vid skolan slo- pas och större delen av skolans jord utar- renderas. I samband härmed komma vissa jordbruksbyggnader att bliva överflödiga

1 i l !

och en dylik byggnad skulle säkerligen med elevernas hjälp kunna för en kostnad av högst 10000 kronor flyttas och omändras till lämplig verkstadslokal.

Vid sjömansskolan föreligger slutligen behov av några småbåtar för att eleverna skola kunna tränas i segling och rodd m.m. Utredningen räknar också med att eleverna komma att ägna en stor del av sin fritid åt sjösport och fiske.

För personalen måste nyuppföras 4 tjäns- tebostäder.

I administrativt hänseende har det be- funnits mest ändamålsenligt, att skolan åtminstone till en början ordnas som en filial -— förslagsvis benämnd Gullmarens sjömansskola —— till Forsane yrkesskola, som är belägen cirka sex mil därifrån. Den nuvarande'rektorn vid denna skola torde vara väl lämpad som chef för sjömanssko- lan. Såsom hans närmaste man bör en av- delningsföreståndare tjänstgöra.

De båda utbildningsavdelningarna böra stå under ledning av yrkeslärare med god utbildning i sina yrken. I personalorganisa- tionen böra dessutom ingå tre vårdare, en biträdande husföreståndare samt ett eko- nomibiträde. Personalen skulle alltså ut- göras av sammanlagt åtta heltidsanställda befattningshavare, dvs. en befattningsha- vare mindre än Lingatans nuvarande per— sonalstyrka.

Enligt utredningens mening bör sjömans— utbildningen lämpligen uppdelas i följande tre etapper, tillsammans omfattande unge— fär 1 är: först en kortare vistelse vid For- sane eller eventuellt annan skola, därefter sex månaders utbildning vid Gullmarens sjömansskola och slutligen under omkring ett halvt år tjänstgöring i handelsflottans fartyg. Under hela utbildningstiden bör en fortlöpande utgallring ske av de för sjö- mansyrket mindre lämpade eleverna. Ge- nom att låta eleverna tjänstgöra i handels— flottan under senare hälften av utbild- ningstiden kunna även sjöfartsnäringens representanter lämnas tillfälle att bedöma elevernas lämplighet för yrket.

Sammanfattningsvis kan alltså sägas, att den föreslagna sjöniansutbildningen är av- sedd att leda till att elever, som ådagalagt håg och fallenhet för sjömansyrket, skola kunna gå ut i yrkeslivet med tillfredsstäl- lande kunskaper inom sitt framtida arbets- område. Man kan sålunda förvänta, att ar— betet med den sociala återanpassningen skall giva ett förbättrat resultat i fråga om sådana elever.

Utredningens förslag blev föremål för remissförfarande. Praktiskt taget samtliga hörda myndigheter och orga- nisationer tillstyrkte förslaget eller ville i varje fall icke motsätta sig dess ge- nomförande. Från utredningens syn- punkter avvikande meningar anmäldes dock i en del avseenden. Sålunda ifrå- gasattes lämpligheten att förlägga en sjömansskola till Lingatan med dess isolerade läge.

Kungl. Maj:t tog i avvaktan på utred— ningens slutbetänkande icke ställning till förslaget.

Utredningen har efter förnyat över- vägande av frågan funnit sig böra vid- hålla sitt förslag och vill här tillägga följande.

Lingatan ligger liksom de flesta ung— domsvårdsskolorna på landsbygden. Avståndet till närmaste järnvägsstation, Hallinden, är ca 6 km. Därifrån är av- ståndet på järnväg till Lysekil och Uddevalla 24 respektive 35 km. Till des- sa städer kommer eleverna ha möjlig- het att emellanåt bege sig vid sina per- missioner. Utredningen har icke funnit, att avstånden till närmaste tätorter är så stora, att de kan anses vara ett av- görande skäl mot en placering av sjö- mansskolan vid Lingatan. För pojkar med intresse för sjömansyrket torde anstaltens läge i förhållande till om- kringliggande orter vara av mindre be- tydelse än för andra elevkategorier.

Eknäs. Såsom utredningen jämväl föregående år framhöll, nödvändiggör omändringen av Lingatans yrkesskola för flickor till sjömansskola en utök— ning av platsantalet vid kvarvarande flickskolor. Utredningen föreslog där- för, att platser i första hand skulle ut— vinnas genom anordnandet av en ny elevavdelning i huvudbyggnaden vid Eknäs.

I samband med ombyggnadsarbeten vid skolan har emellertid kunnat kon-

stateras, att huset befinner sig i så då- ligt skick, att en genomgripande repa- ration över huvud taget icke lönar sig ur ekonomisk synpunkt. Yttertaket är sålunda så trasigt, att ett nytt måste på- läggas, innertaket hänger och det bå- rande systemet är ofullkomligt. Golven lutar så att det märks, då man går på dem. Rörledningarna är föråldrade, varför nya installationer i rummen er- fordras. Lagas en vägg på insidan, fal- ler rappningen av på utsidan etc.

På grund av vad sålunda framkommit föreslår utredningen, att vid Eknäs i stället nyuppföres en friliggande mind— re elevavdelning. Denna avdelning bör kombineras med ett centralkök och elevmatsal. Genom ökningen av elevan- talet kommer nämligen gränsen för det nuvarande kökets kapacitet att över- skridas. Att utöka, reparera och omdis- ponera detta kök, som är beläget i den ovan beskrivna huvudbyggnaden, torde icke kunna anses försvarligt ur ekono- misk synpunkt.

Innan huvudbyggnaden så småning- om måste rivas, torde den kunna in- rymma kontorslokaler, undervisnings- salar och samlings- och hobbyrum för eleverna.

Verkstadslokaler. Beträffande motive- ringen till förslaget om nya verkstads- lokaler hänvisas till kapitel V.

Sundbo. Beträffande denna skola vill utredningen till att börja med förorda ett av socialstyrelsen i innevarande års petita framlagt förslag om uppförande av ett gymnastikhus.

Därjämte vill utredningen återkomma med ett i skrivelse den 27 oktober 1951 framlagt förslag om viss ombyggnad av elevavdelningen Herrgården. Förslaget, för vilket en redogörelse lämnades i 1952 års statsverksproposition (V ht p. 37), går i huvudsak ut på att en lek- tionssal, ett syrum och ett mottagnings— rum för skolans rådgivande psykiater

iordningställes, att personalmatsalen utökas och att en ny personalbostad in— redes.

Personalbostäder. För närvarande saknas enligt vad socialstyrelsen upp- givit familjebostäder för 54 manliga och kvinnliga befattningshavare. Vid bifall till utredningens i kapitel VII framlagda förslag till normalplan er— fordras nya bostäder för ytterligare ca 65 befattningshavare. Ett genomförande av utredningens förslag i dess helhet medför därutöver ett behov av ca 50 bostäder. Totalbehovet av bostäder skulle sålunda bli ca 170.

Utredningen, som finner det naturligt, att uppförandet av personalbostäder måste ske successivt under ett antal år, upptar i denna etapp —— förutom dem som erfordras för personalen vid Gull— maren (Lingatan) och den nya elevför- läggningen vid Eknäs —— 25 familjebo— städer.

Utredningen har icke ansett det möj- ligt att nu framlägga något specificerat byggnadsprogram för dessa bostäder utan föreslår, att det uppdrages åt so- cialstyrelsen att inkomma med ett efter angelägenhetsgrad utformat förslag till byggnadsplan.

Beträffande de i etapperna II—V upptagna byggnadsprojekten, vars ut- förande endast syftar till ett förverkli- gande av utredningens förslag om plats- ökning och uppdelning av skolorna på mindre behandlingsenheter, har utred— ningen icke funnit det erforderligt att här lämna någon ytterligare kommen- tar. Däremot kommer utredningen att här nedan närmare beröra vissa organi- satoriska förändringar vid fyra skolor.

Långanäs och Gräskärr. Vid Långa— näs yrkesskola mottages dels ett psy- kiskt belastat klientel av vagabondna- tur i åldern 18—21 år dels ock särskilt svårhanterliga, aktiva, robusta och mer eller mindre kriminella elever i ål-

dern 15—17 år. Denna hopblandning på samma skola av olika elevkategorier har visat sig otillfredsställande och medfört svåra störningar i uppfost- ringsarbetet.

Vid Gräskärrs skolhem intages — som redan tidigare nämnts —— det yngsta och psykiskt mest ömtåliga kliente- let. Socialvårdens ökade resurser i fråga om förebyggande åtgärder, utbyggnaden av fosterhemsvården och den psykiska barna- och ungdomsvården samt den fortskridande utvecklingen av hjälpsko- lan och andra särskoleformer torde en- ligt utredningens mening komma att verka i den riktningen, att behovet av en skola av Gräskärrs typ inom en snar framtid icke längre torde kvarstå.

Med utgångspunkt från vad här ovan anförts föreslår utredningen, att skol- hemsverksamheten vid Gräskärr, när förhållandena så medgiver, nedlägges och att skolan i fortsättningen får mot- taga ett klientel i åldern 18—21 år. Här- igenom blir det möjligt att vid Långa— näs inrikta behandlingen enbart på den yngre elevkategorien.

Omläggningen av verksamheten vid Gräskärr medför behov av nya elevav- delningar — skolans nuvarande elev-

förläggning är av sådan beskaffenhet, att den i fortsättningen icke rimligen kan tjäna detta ändamål —- nämligen en special-, en mellangrads- och en ut— skrivningsavdelning med tillhopa 26 platser samt uppförandet av två mindre verkstadsbyggnader.

Vemyra och Fagared. Jämlikt 44 5 barnavårdslagen skall i organisationens skolhem meddelas skolundervisning, motsvarande den som förekommer i sjuårig folkskola och därpå följande fortsättningsskola enligt gällande be- stämmelser om folkundervisningen. I själva verket meddelas emellertid re- dan nu vid tre skolhem undervisning motsvarande den som förekommer i åt- taårig folkskola. Frågan om införande av åttaårig skolundervisning jämväl vid återstående skolhem torde få bli bero— ende på utvecklingen av det allmänna folkskoleväsendet. Inom en icke alltför avlägsen framtid torde organisationen komma att stå inför problemet om in— förande av undervisning motsvarande enhetsskolans. Enligt utredningens pla- ner bör då Vemyra avses för sådana elever, som skall genomgå klass 9 y, medan övriga linjer lämpligen kan för- läggas till Fagared.

FEMTE KAPITLET

Yrkesutbildningen

YRKESSKOLOR FÖR POJKAR

Elevernas huvudsakliga sysselsättning vid det stora flertalet skyddshem för pojkar utgjordes intill omkring år 1937 av jordbruksarbete, husdjurs- och träd- gårdsskötsel. Vid sidan därav förekom emellertid hantverksarbeten, bestående i reparation av skor, kläder och red- skap för hemmens behov. Endast vid ett fåtal hem förekom verklig undervisning i något hantverk, företrädesvis i snic- keri. Denna undervisning måste dock med några enstaka undantag anses ha varit mycket bristfällig, vilket åtmins- tone delvis torde ha berott på att anta- let arbetsdugliga elever över skolåldern vid de dåvarande skyddshemmen, som hade stora åldersskillnader inom klien- telet, var så ringa, att en stor del av klientelet åtgick för skötseln av jord- bruk och trädgård samt för handräck- ningsarbeten inom hemmen.

Genom beslut av 1936 och 1937 års riksdagar genomfördes en reform av anstaltsorganisationen, åsyftande att vinna en starkare differentiering och i samband därmed en bättre yrkesutbild- ning av klientelet. Reformen innebar i differentieringshänseende bl.a., att det inrättades särskilda skolhem för skol- pliktiga barn och yrkeshem (numera kallade yrkesskolor) för äldre pojkar. Psykiskt abnorma elever i alla åldrar sammanfördes i särskilt hem. För dem som omhändertagits i åldern 18—21 år (dock ej psykiskt abnorma) skulle lik- som tidigare finnas särskilt hem, kallat

ungdomshem (numera är benämningen yrkesskola).

Yrkeshemmen inrättades som kombi- nerade jordbruks- och hantverkshem och utbildning skulle meddelas i jord- bruk med ladugårds- och trädgårdssköt- sel samt i snickeri och mekaniskt verk- stadsarbcte ävensom i något ytterligare, ”lättare” yrke. För undervisningen i de olika hantverksgrenarna skulle finnas tre hantverkslärare med specialutbild- ning. För elever med speciell läggning för annat yrke skulle utbildningen kun- na förläggas utom hemmet.

I fråga om yrkesundervisningen grundar sig jämväl den nuvarande ung- domsvårdsskoleorganisationen i huvud- sak på förenämnda beslut vid 1936—37 års riksdagar. I vissa fall har emeller- tid förändringar genomförts. Beträf- fande de yrkesutbildningsgrenar, som f. n. finns vid yrkesskolorna för pojkar, se tab. överst å sid. 41.

Med hänsyn till lokaler och yrkesper- sonalens storlek m. ni. kan i yrkessko— lorna samtidigt meddelas undervisning åt högst 291 elever under sommarhalv— året och 234 under vinterhalvåret. Stort utrymme lämnas alltjämt åt utbildnin- gen i jordbruk med ladugårds- och trädgårdsskötsel, som under sommaren upptar ca 55 % och under vintern ca 45% av skolornas totala platsantal i yrkesgrenar.

Mer än hälften av de år 1951 villkor- ligt utskrivna eleverna hade också er— hållit utbildning i jordbruk med ladu—

Jord- bruk .. Tapet- . Skola med glålrjitå- Snickeri Metall- Skräd- seri O' regålra- [Egil];

ladu- skötsel arbete deri sadel- tion nin gårds- makeri g skötsel

Lövsta ........... X X X 1 X 1 Långanäs ......... x X X X Fagared .......... X X X X )( Forsane .......... x x x )( )( Sundbo ........... x x x x )( Johannisberg ...... )( )( )( x Råby ............. x x x Margretelund ...... x x x

1 Terapibetonad trä- och metallslöjd.

gårds- och trädgårdsskötsel såsom fram- går av nedanstående uppställning, som utvisar i vilka yrkesgrenar de under nämnda år villkorligt utskrivna elever- na erhållit den huvudsakliga utbildnin- gen vid skolan.

Såsom framgår av vidstående upp- ställning, som är avsedd att belysa före- nämnda, år 1951 villkorligt utskrivna, elevers övergång till arbetslivet, erhöll mer än en fjärdedel (28,2 %) av elever- na vid utskrivningen arbetsanställning i motsvarande yrke vari de vid skolan erhållit den huvudsakliga utbildningen.

Uppställningen överst å s. 42 utvisar dels hemorten för de elever, som vill- korligt utskrevs 1951, dels ock deras ut- skrivningsort. Såsom en elevs hemort har vid denna undersökning betraktats

_ _ Antal ,, Yrkesgren elever 1 A, Jordbruk ................. 132 39,7 Trädgårdsskötsel .......... 47 14,1 Snickeri .................. 25 7,5 Metallarbete .............. 68 20,4 Trä- och metallslöjd1 ...... 14 4,2 Skrädderi ................ 8 2,4 Tapetseri och sadelmakeri . . 6 1,8 Bilreparation ............. 4 1,2 Kockyrk et ................ 5 1,5 Köks- och renhållningsarbete m. m. .................. 24 7,2 Summa 333 100,0

1 Vid Lövsta.

den plats, där eleven vistats de när- maste åren före intagningen i ungdoms- vårdsskola. Den som haft sin bostad i en till staden angränsande kommun men gått i skola, haft arbete eller i öv- rigt vanligtvis dagligen vistats i staden, har jämväl räknats ha haft sin hemort i ”storstad" respektive ”annan stad”. På enahanda sätt har förfarits med ut- skrivningsorten.

91 % av pojkarna kom sålunda från

Anställda Dar” 1 elever svårfgffde Yrkesgren yrkesgren antal i % utbildade elever Jordbruk ........ 44 13,2 39 Trädgårdsskötsel 11 3,3 9 Snickeri ......... 8 2,4 5 Metallarbete ..... 67 20,1 35 Skrädderi ....... 2 0,6 2 Tapetseri o. sadel- makeri ........ 1 0,3 1 Bilreparation . . . . 8 2,4 3 Kockyrket ....... 6 1,8 0 Arbete till sjöss . . . 54 16,2 —— Div. fabriksyrken1 27 8,1 -— Övriga yrken2 . . . . 92 27,7 — Militärtjänst ..... 13 3,9 —— Summa 333 100,0 94

1 Avser olika slag av fabriker med undantag för metallindustri och snickerifabriker. 2 Under "övriga yrken" har jämväl upptagits ett mindre antal elever, som villkorligt utskrivits för intagning på sjukvårdsanstalt, och sådana som icke erhållit arbetsanställning före åter- tagning till skolan m. m.

Utskrivningsort Hemort stor- annan annan lands- till Summa % stad stad tätort bygd sjöss Storstad (Sthlm, Gbg 0. Malmö) 84 13 5 10 25 137 41 Annan stad ................ 4 82 11 19 22 138 42 Annan tätort ............... 3 5 12 4 4 28 8 Landsbygd ................ 1 7 1 18 3 30 9 Summa 92 107 29 51 54 333 % 28 32 9 1 5 16 1 00

städer eller andra tätorter. Av dessa återvände 72 % vid den villkorliga ut- skrivningen till sådana orter, 17 % gick till sjöss och 11% kom till landsbyg- den.

I fråga om uppläggningen av yrkes- undervisningen kan framhållas, att so- cialstyrelsen år 1942 efter samråd med skolöverstyrelsen fastställde undervis- ningsplaner för utbildningen i verk- stadsyrkena vid de dåvarande yrkes- hemmen. Kurserna, som var tvååriga, upplades efter mönster från de centrala verkstadsskolorna. Denna planläggning från år 1942 har man emellertid åtmins- tone vid vissa skolor på senare tid tvin- gats frångå. Orsakerna härtill är bl.a. att söka i den klientelförskjutning som inträtt. Vidare har bland det klientel, som för närvarande mottas i yrkessko- lorna, arbetsoviljan och arbetsolusten tilltagit. Vissa elektroencefalografiska undersökningar, som gjorts på bl.a. hammargårds- och fagaredsklientelet ut- visar, att detta klientel åtminstone be- träffande en faktor, uttröttbarhetsfak- torn, på ett markant sätt avviker från normalgruppen. En bidragande orsak till ett partiellt frångående av 1942 års undervisningsplaner har slutligen varit den förkortning av första vårdtiden på skolan som på senare år ägt rum.

I stället för verklig yrkesutbildning har man sålunda vid några skolor i viss begränsad omfattning övergått till en terapiliknande, individuellt anpas-

sad arbetsträning, som syftar till att i första hand giva arbets— och skapar- glädje och få eleverna att komma till klarhet om sina egna möjligheter. Man har försökt att få eleverna att använda sina händer i nyttigt arbete, att arbeta med verktyg och maskiner och att vänja dem vid atmosfären på en arbetsplats. I stället för att börja nederst på skalan med de lättaste arbetsuppgifterna i en övningsserie, där för övrigt många ar- beten kan synas mer eller mindre me- ni'ngslösa, låter man eleverna arbeta med uppgifter, som ter sig särskilt loc- kande och väcker intresse hos dem.

YRKESSKOLOR FÖR FLICKOR

Vid skyddshemmen för flickor om- fattade utbildningen intill omkring år 1937 undervisning i hushållsgöromål av alla slag, sömnad och trädgårdsarbeten samt vid åtskilliga av dem även jord- bruksarbete.

Enligt beslut av 1936 års riksdag skall flickorna huvudsakligen sysselsättas med allmänt husligt arbete, men därut— över skall, där så låter sig göra, tillfälle till verklig utbildning i något eller någ- ra speciellt kvinnliga yrken givas.

Sedan reformens genomförande har med några undantag nya utbildnings- möjligheter icke tillskapats, men på sis- tone har vid några flickskolor yrkesut- bildningen i mindre omfattning ersatts med en intresseväckande arbetsträning, där särskild hänsyn tages till elevernas

Träd— Hus- Bar- Skola gjord" gå?.ds' hims- Tvätt Som- Hand" V.” Bageri na- ruk skot- goro- nad arbete nmg vå d sel mål » r Ryagården .............. x x x X X X1 x Lingatan ................ x x x )( Brättegården ............ )( X )( x x Hornö .................. x X X >: X >( Eknäs .................. X )( )( x X Morängen ............... x x x x x x x Härsjögården ............ x x x x x x )( Bistagården ............. X x X X X X X

1 Konsthantverk.

individuella anlag och önskemål. För närvarande är ovanstående yrkesgrenar representerade vid flickskolorna.

Till skillnad mot vad som är fallet vid yrkeskolorna för pojkar utbildas elever- na vid förenämnda skolor icke i enbart en yrkesgren utan genomgår under vis- telsen i regel ett antal kurser i förekom- mande yrkesgrenar. Detta gäller dock icke Brättegården, där eleverna under ett läsår deltar i teoretisk undervis- ning av folkhögskolekaraktär och där- utöver bevistar kortare klädsömnads—, skolköks- och hushållskurser.

De 201 elever, som år 1951 villkorligt utskrevs från yrkeskolorna och hemsko- lan, hade erhållit den längsta utbildnin- gen i följande yrkesgrenar:

lantbruk: 2 trädgårdsskötsel: 1 allm. hushållsarbete: 142 tvätt: 7 sömnad: 27 vävning: 2 bageri: 2 barnavård: 1 l:a årets folkhögskolekurs: 7 diverse: 10

Mer än hälften av flickorna erhöll så- som framgår av uppställningen här ne- dan vid den villkorliga utskrivningen anställning i husligt arbete.

Om elevernas hemort respektive ut- skrivningsort lämnas uppgifter i tabel- len överst å s. 44.

89 % av flickorna hade sin hemorti städer eller andra tätorter. Av dessa hade 77 % vid den villkorliga utskriv- ningen återvänt till sådana orter och återstoden, 23%, kommit till landsbyg- den.

Av de 105 villkorligt utskrivna ele- ver, som erhöll anställning inom det hus- liga området, hade 29 sin hemort i stor- stad, 43 i annan stad, 15 i annan tätort och 18 var från landsbygden. Utskriv- ningsorten var för samma flickor stor- stad: 22, annan stad: 23, annan tätort: 23 och landsbygd: 37. Det kan tilläggas, att ytterst få av de elever, som utskrivits till landsbygden, hade fått plats hos lantbrukarfamiljer.

Därav i mot- ställda svarande Yrkesgren yrkesgren elever utbildade elever Trädgårdsskötsel ....... 1 0 Hushållsarbete ......... 105 86 Tvätt ................. 5 3 Sömnad ............... 15 9 Bageri ................ 2 1 Barnavård ............ 6 0 Övriga yrken ........... 65 —— Teoretisk utbildning . . . . 2 0 Summa 201 99

Utskrivningsort Hemort stor- annan annan lands- Summa % stad stad tätort bygd Storstad (Sthlm, Gbg och !

Malmö) ................ 43 8 9 5 i 65 32 Annan stad ............... 6 45 15 25 91 45 Annan tätort .............. 4 3 14 2 23 12 Landsbygd ............... 2 2 5 13 22 1 1

Summa 55 58 43 45 20 1 % 2 7 29 22 22 100

Utredningens synpunkter och förslag

Den avsevärda försämring av ung- domsvårdsskolornas klientel, som un- der senare år inträtt och den olikhet i sammansättningen klientelet företer, medför enligt utredningens uppfatt- ning, att utbildningen vid yrkesskolor- na i fortsättningen i största möjliga ut- sträckning måste anpassas efter de en- skilda elevernas anlag och förutsätt- ningar. Sålunda bör vid vissa skolor gi- vas verklig yrkesutbildning, som för pojkarnas del kan medföra möjlighet att avlägga gesällprov. Vid andra skolor bör tillfälle givas till en något enklare yrkesutbildning eller yrkesträning och vid specialskolorna bör anordnas sär- skilda terapiverkstäder. Helt visst torde det i en avsevärd del av fallen icke kun- na bli tal om att bibringa eleverna en fullständig yrkesutbildning, utan man synes i stället få inrikta sig på att ut- röna deras anlag, yrkesintressen och yrkesinriktning samt att giva dem en god arbetshandledning och sysselsätta dem på lämpligaste sätt.

Yrkesutbildningen och yrkestränin- gen bör enligt utredningens mening i första hand utgöra ett led i elevbehand- lingen vid skolan. Sysselsättningen måste emellertid anordnas på sådant sätt, att eleverna såvitt möjligt kan få verklig nytta därav i sitt förvärvsarbete efter utskrivningen.

Den uppläggning av yrkesundervis-

ningen, som här ovan förordats, med- för, att ett relativt stort urval av yrkes- grenar i fortsättningen måste finnas vid yrkesskolorna. Med utgångspunkt här- ifrån och med ledning av de erfaren- heter, som under senare år vunnits vid skolorna, förordar utredningen följande förslag till nedläggande av utbildnings- grenar och inrättande av nya.

A. Skolor för manligt klientel

Lövsta. En ny terapiverkstad bygges med avdelningar för träslöjd, metallar- bete, målning, keramik, fotografering och bokbinderi.

Långanäs. Byggnads- och inrednings- snickeriet bibehålles, men snickaravdel- ningen utökas med en mindre terapi- verkstad med avdelningar för _— för- utom trä —— målning, keramik och bok- binderi.

Fagared. Trädgårdsskötseln slopas som utbildningsgren (skolan saknar växthus). Fruktträdgård och prydnads- anläggningar skötes genom jordbruks— avdelningens försorg och trädgårdsmäs- tartjänsten indrages.

Forsane. Möbelsnickeriet omändras till inrednings- och byggnadssnickeri. Tapetserarutbildningen slopas. I stället uppföres en verkstad för reparationer av jordbrukets och skogsbrukets maski- ner. Trädgårdsskötseln nedlägges som utbildningsgren och trädgården skötes på samma sätt, som här ovan föreslagits

för Fagared. I stället för trädgårdssköt- sel anordnas utbildning till radiorepa- ratörer och elektriker. Åkerarealen, 49 hektar, föreslås minskad.

Sundbo. Jordbruket utarrenderas och snickeriet nedlägges. Nya avdelningar inrättas för bilreparatörer och murare.

För Råbys och Margretelunds vidkom- mande föreslås f. n. inget utbyte av yr- kesgrenar. Vid sistnämnda skola, som förfogar över 105 hektar åkerjord, bör åkerarealen minskas.

För Johannisbergs del utredes frågan om den framtida yrkesundervisningen av särskilt tillkallade sakkunniga.

Beträffande de yrkesgrenar vari av- delningar föreslås nedlagda må här föl- jande anföras.

Jordbruk och trädgårdsskötsel. Såsom framgått av den tidigare redogörelsen lämnas för närvarande stort utrymme åt undervisningen i jordbruks- och trädgårdsskötsel. Flera skäl talar emel- lertid för att det borde övervägas, om icke jordbruk och framför allt träd- gårdsskötsel nu lämpligen kunde slopas som utbildningsgrenar vid ett antal yrkesskolor för pojkar eller i varje fall utbildningsjordbrukens storlek mins— kas. Angående jordbrukens storlek vid skolorna se vidare tabell 1 (s. 134). Sedan lång tid tillbaka spelar de olika upptagningsområdena icke samma roll vid differentieringen av klientelet. Där- med har förutsättningarna för de kom- binerade jordbruks- och yrkesskolorna, som tillskapades vid 1936—37 års skyddshemsreform, i viss mån fallit. Vi- dare har den fortgående rationaliserin- gen och mekaniseringen av landets jord- bruk medfört, att ökade krav ställes på de anställdas kvalifikationer och att be- hovet av okvalificerad arbetskraft mins- kat. En viss omläggning av jordbruksun- dervisningen vid ungdomsvårdsskolorna synes därför påkallad. Under det att tidi- gare enstor del avzeleverna kom från

landsbygden, utgöres klientelet numera till övervägande delen av ungdomar från städer och andra tätorter (se tabell å s. 42). En stor del av den senare elevkate- gorien torde i regel sakna sinne för lant- bruks- och trädgårdsarbete och för den torde det därför merendels vara lämp- ligare med utbildning i andra yrken. Ur sysselsättningsterapeutisk synpunkt däremot synes det värdefullt, att jord- bruksskötseln tills vidare bibehålles vid ett antal skolor.

Beträffande de skolor — Forsane och Margretelund —- vid vilka jordbrukens areal nu föreslagits reducerade må här följande framhållas. Vid Forsane är jordbrukets omfattning av den storle- ken, att de elever, som erhåller utbild- ning i eller regelmässigt sysselsättes med jordbruksgöromål, tidvis icke hin- ner med allt arbete. Undervisningen vid verkstadsavdelningarna måste då avbrytas och verkstadseleverna för lång- re eller kortare tid användas som hjälp i jordbruksarbetet. Detta förhållande måste anses vara till stort men för den övriga verksamheten vid skolan. Tilläg- gas kan, att vissa av skolans ägor är belägna på tämligen stort avstånd från gården och att förutsättningarna för en utarrendering av dessa bedömts som goda.

Vid Margretelund omfattar, som här ovan redan nämnts, åkerjorden icke mindre än 105 hektar, varav 49 tillhör skolan och återstoden arrenderas. Sko- lans ledning har för utredningen fram- hållit, att, sedan numera en del av ele— verna sysselsättes i verkstadsyrken, en reducering av jordbruksdriftens om- fattning är önskvärd.

Utredningen har för sin del funnit, att starka skäl talar för en minskning av jordbruksdriftens omfattning vid dessa båda skolor. Vid Forsane bör så- lunda snarast utarrendering ske av mera avlägset belägna ägor och vid

Yrkesgrenar Skola . stationära yrken kursverksamhet

Hornö .................. lanthushåll, sömnad skolkök div. kurser Eknäs .................. tvätt, terapiverkstad skolkök div. kurser Morängen ............... sömnad, terapiverkstad skolkök div. kurser Bistagården ............. sömnad, barnavård skolkök Brättegården ............ sömnad, kontorsgöromål skolkök Härsjögården ............ lanthushåll, tvätt, konfektionssömnad skolkök Ryagården .............. skolkök, bageri, sömnad, konsthant-

verk, tvätt, jordbruk och trädgårds- skötsel

Margretelund bör så snart sig göra låter ett avträdande från viss arrenderad areal äga rum. För att säkerställa att skolorna erhåller en nr jordbrukstek- nisk synpunkt lämplig areal, synes vid genomförandet av utredningens förslag expertis på området böra anlitas.

Snickeri. Möbelsnickarutbildningen torde i regel vara allt för krävande för ungdomsvårdsskoleelever. Betecknande är att endast en av de elever, som vill- korligt utskrevs år 1951, ägnade sig åt snickaryrket såsom hantverkare. Övriga sju elever, som valde denna bransch, fick anställningar i snickeriverkstäder eller fabriker. För utbildning av fab— riks- och verkstadsarbetare torde av- delningar för inrednings- och bygg- nadssnickeri vara ändamålsenligare vid ungdomsvårdsskolorna än möbelsnic- karavdelningar. Trots nedskärningen måste snickaryrket, som över huvud ta- get synes vara på avskrivning som hant- verk och ersatt med fabriksmässig till- verkning, anses vara överrepresenterat vid skolorna.

Tapetseri. Enligt de erfarenheter, som vunnits vid Forsane, är tapetseri- och sadelmakeriutbildningen ej lämp- lig för det klientel, som numera intages på skolorna. Intresset från elevernas sida har även varit mycket ringa.

Om de föreslagna, för yrkesskolorna nya yrkesgrenarna må följande anföras.

Såsom framgått av redogörelsen å s. 41 söker sig ett mycket stort antal av eleverna till metallbranschen. Med hän- syn till elevernas ådagalagda intresse för maskiner kan man vänta sig, att ut- bildningen till lantbruksmaskinrepara- törer kommer att visa sig värdefull. Framtidsutsikterna inom yrket måste anses goda, vilket även är fallet med muraryrket. För radioreparatörsyrket och elektrikeryrket har eleverna enligt vad som uppgivits visat intresse.

B. Skolor för kvinnligt klientel

Vid varje yrkesskola för flickor finns för närvarande i regel anställda 2 lära- rinnor i hushållsgöromål och 2 lärarin- nor i kvinnlig slöjd samt 1 lärarinna i annat yrke. Utredningen föreslår, att vid huvudparten av skolorna i fortsätt- ningen skall vara stationerade endast 2 befattningshavare för fackundervisnin- gen samt att undervisningen i övrigt skall ske i form av kortare kurser (1—2 månader), i exempelvis affärs- och kon— torsgöromål, hårvård, skönhetsvård, sjukvård och barnavård. Kurserna för- utsättes skola hållas av ambulerande personal. Förslagets utformning i stora drag redovisas i uppställningen å s. 46.

Beträffande en omläggning av verk- samheten vid Lingatan hänvisas till ka- pitel. IV.

Vid Eknäs, Bistagården och Brätte-

gården föreslås, att jordbruksdriften nedlägges och jorden utarrenderas samt att trädgårdsskötseln slopas som ut- bildningsgren. Vad här ovan anförts om jordbruksutbildning för pojkar tor- de i stort gälla även för de kvinnliga eleverna. Tilläggas kan, att vid de nu ifrågavarande flickskolorna ytterst få

elever sysselsatts i jordbruksarbete un- der de senaste åren.

Beträffande de genom den här före- slagna omläggningen av undervisningen vid yrkesskolorna föranledda föränd- . ringarna i den undervisande personal-

gruppens sammansättning hänvisas till kapitel VII.

SJÄTTE KAPITLET

Fritidsverksamheten

Fritiden på ungdomsvårdsskolorna med— för en rad problem. Många elever är håglösa och vet inte vad de skall ta sig till. En del blir oroliga, då de kommit ur den vanliga arbetsrytmen, andra sysslar med rymningsplaner. Här kan sålunda nämnas, att icke mindre än 74 % av samtliga rymningar vid sko- lorna under år 1951 företogs under ele- vernas fritid. Det har också i utrednin- gens klientelundersökning visat sig, att de notoriska rymmarna i stor utsträck- ning saknar egentliga intressen och att deras fritid präglas av passivt vegete- rande. Det här ovan anförda torde be- lysa betydelsen av en organiserad fri- tidsverksamhet.

Inom skolorna förekommer numera i varierande omfattning fritidssysselsätt- ningar av olika slag, såsom gymnastik, lek och idrott, hobbyverksamhet, mu- sik, teaterverksamhet, filmförevisningar samt studiecirklar, korrespondenskur- ser, föredrag och annan kulturell verk- samhet. Elevernas fritidssysselsättnin- gar organiseras och ledes i stor ut— sträckning av personalen.

Erfarenheten har visat, att den lilla gruppens princip bör tillämpas även när det gäller fritidsverksamheten. Vid vissa sysselsättningsformer — exempel- vis studiecirklar eller musikutövande är det av praktiska skäl nödvändigt att begränsa antalet deltagare. Även i övrig fritidsverksamhet synes dock de små grupperna vara eftersträvansvärda, då de ger en starkare känsla av samhö-

righet och skapar ett mer aktivt delta- gande i uppgiften, vare sig det gäller lekar eller kanotbygge.

Utredningen vill framhålla, att fri- tidsverksamheten i hög grad bidrar till att skapa samhörighet och god person-- lig kontakt mellan personal och elever. Den måste också anses utgöra ett tjän- ligt hjälpmedel vid förebyggandet av rymningar. Organiserandet och ledan— det av elevernas fritidssysselsättningar är emellertid ett mycket tidsödande och krävande arbete. Det ställer stora an— språk på skolans ledning och fordrar en specialutbildad personal. Utredningen vill understryka vikten av att särskild hänsyn tages till dessa arbetsuppgifter vid beräkningen av personalanslagen.

För en intensifiering av fritidsverk— samheten erfordras emellertid icke blott att skolorna tillföres därför lämpad yt- terligare personal utan även att tillgång finns till ändamålsenliga fritidslokaler. I detta hänseende är enligt utredningens mening en upprustning påkallad. Så- lunda saknar många skolor hobbyloka— ler. Flera skolor har icke gymnastiksal. De flesta skolorna är belägna på lands- bygden långt från närmaste idrotts- plats. Anläggandet av löparbanor skulle därför medföra en förbättring för sko- lorna i fritidshänseende. Dessa löpar- banor skulle också kunna användas av ungdomar i bygden, vilket skulle möj- liggöra ett stärkande av samarbetet mel- lan skolorna och ortens befolkning.

Lika viktigt som att fritidsverksam-

heten inom skolan förbättras, lika vik- tigt torde det vara, att eleverna under fritiden beredes tillfälle att knyta nya kontakter utanför skolan med välan- passade människor i trakten kring sko— lan, med ungdomsföreningar och andra organisationer. Skolornas ledning torde därvid kunna utnyttja det intresse för saken, som redan visats av idrottsför- eningar, politiska, religiösa och kultu- rella organisationer m.fl.

Här må nämnas, att redan nu vid vis- sa skolor förekommer ett livligt idrotts- ligt samarbete med föreningar i trakten. Elever deltar sålunda i korporations— serier och idrottstävlingar mellan för- eningar och klubbar, vilket medför, att eleverna beredes tillfälle att komma utanför skolan och får träffa andra ung- domar och samlas kring ett gemensamt intresse. Det måste anses mycket värde- fullt, att eleverna får samlas i ett lag eller en grupp och utåt representera sin skola, vilket icke blott bidrar till att skapa en stark sammanhållning utan även kan ha den följden, att eleverna kommer att tycka bra om sin skola, att slåss för dess rykte och ära. Dessutom kan det vara en god motvikt mot sen- sationer kring rymningar och annat, som kan sätta skolans anseende på spel. Härtill kommer, att ungdomsvårdsskole- eleverna genom dessa kontakter kan komma att intresseras för medlemskap i föreningar a-v olika slag.

Givetvis kan föreningskontakten ut- nyttjas icke blott i idrottsligt avseende, utan det kan även bli fråga om utbyte av nöjespatruller, gemensam underhåll- ning m.m. på eller utanför skolan.

Föreningskontakten skapar även öka- de möjligheter för eleverna att knyta individuella kontakter med människor utanför anstalten. Av särskild betydelse synes detta vara i sådana fall, där per- sonalen av en eller annan anledning icke helt lyckats skapa god personlig

kontakt mellan sig och en elev. Här kan erinras om det system med s.k. sön- dagsföräldrar, vilket prövats för skol- hemselever och slagit väl ut. Det inne- bär, att lämpliga familjer mer eller mindre regelbundet i sina hem mottar en eller flera elever över söndagen eller veckoslut och låter dem få uppleva, hur ett verkligt familjeliv gestaltar sig. An- ordningen har visat sig vara en värde- full komplettering till livet i kollektiv på anstalten. Anskaffandet av söndags— föräldrar torde kunna ske via folkrörel— sernas lokalföreningar.

Som ett exempel på den nytta sko- lorna kan ha av ett intimt samarbete med intresserade organisationer må följande nämnas. Vid en flickskola hade man försökt att utan att personal från skolan medföljde om söndagarna sända en grupp elever till den närbelägna sta- den för att bevista biografföreställnin- gar. Flickorna ofredades emellertid ofta där av ynglingar. Husmodersföreningen på orten intresserades emellertid för att bistå flickorna på det sättet, att olika medlemmar en söndag i taget ”har jour”. De möter flickorna vid ankoms- ten till staden, tar hand om dem, med- följer på bio, bjuder på kaffe efteråt och följer dem sedan till bussen.

Slutligen kan här erinras om det bl. a. i USA utformade systemet med s. k. Big Brothers och Big Sisters, vilket går ut på att särskilt utvalda, några år äldre ungdomar regelbundet besöker anstalterna och deltar i anstaltslivet, följer internerna på permissioner och håller kontakt med dem per brev eller telefon m. m.

Utredningen har för sin del funnit anknytningen till föreningslivet vara ett så värdefullt hjälpmedel för skolor- na i det sociala uppfostringsarbetet, att ingen möda bör lämnas osparad i för- söken att utvidga denna verksamhet.

SJUNDE KAPITLET

Personalplaner

Rektorn vid en ungdomsvårdsskola bör enligt utredningens mening i största möjliga utsträckning koncentrera sitt arbete på själva elevbehandlingen. Rek- torn bör vara den befattningshavare som ständigt följer behandlingen och vid behov själv ingriper, allt ifrån ele— vens första dag på skolan, under hela anstaltsvistelsen och eftervårdstiden fram till dagen för den slutliga utskriv- ningen. Av stor vikt är enligt utrednin- gens åsikt, att utrymme lämnas åt rek- torns individualitet och att han får möjlighet att sätta sin personliga prägel på skolan och arbetet där.

För varje elev bör uppläggas en in- dividuell behandlingsplan och det skall åligga rektorn att svara för samordnin- gen av de olika behandlingsfaserna.

Under observationstiden, de första tre månaderna, måste i regel uppgifter- na om elevens personliga förhållanden kompletteras och eleven bli föremål för undersökning av skolans rådgivande psykiater. Därjämte måste erforderligt psykologiskt utredningsmaterial fram- bringas. Under tiden skall även frå- gorna om skolgång eller yrkesträning och lämplig yrkesutbildning lösas. Det gäller vidare att bl.a. söka utröna ele— vens fritidsintressen, att upprätthålla kontakten med elevens hem och att om så är erforderligt intressera barnavårds— nämnden eller annat lokalt organ för en sanering av hemmiljön.

Då tiden för den villkorliga utskriv- ningen nalkas, blir det rektorns uppgift

att tillse, att eleven erhåller en lämplig utrustning, att frågan om fortsatt skol- gång löses eller en lämplig arbetsan- ställning beredes, att bostadsförhållan- dena ordnas och att en övervakare ut— ses.

Det är också många gånger önskvärt, att rektorn får tillfälle att följa eleven till utskrivningsorten och installera ho- nom i bostaden och på arbetsplatsen, sammanföra honom med övervakaren och eventuellt med eftervårdskonsulen- ten.

När rektorn sålunda överlämnat ele- ven, får eftervårdskonsulenten ta vid. De socialkurativa uppgifterna får sedan delas mellan rektorn och konsulenten, men det måste fastslås, att det är rek- torn, som är ansvarig för eleven. Sådana uppgifter som anskaffande av ny bo- stad, arbetsbyte och andra materiella uppgifter kan i första hand omhänder- has av övervakare och konsulent, men i många fall är det av vikt, att den emo- tionella kontakten, känslobindningarna till skolan och dess personal blir be— stående. Då måste eleven veta, att han främst har skolan och rektorn att vän— da sig till med sina personliga bekym— mer.

Sammanfattningsvis kan man alltså säga, att rektorn skall bestämma den plan efter vilken eleven skall behand- las, tillse att- planen följes och att be.- handlingen blir så effektiv som möjligt.

En förutsättning för att det här ovan skisserade programmet skall kunna

genomföras på ett effektivt sätt är, att rektorn befrias från ett stort antal de— taljgöromål, som för närvarande åvilar honom. Som hjälp i elevbehandlingen, för vissa administrativa ärenden och tidskrävande skrivgöromål såsom av- givande av utlåtanden över eleverna till barnavårdsnämnder, domstolar, psy- kiatriska undersökningsstationer m.m., behöver rektorn vid sin sida främst ett antal assistenter samt för skolans kame- rala ledning en bokhållare eller annan kvalificerad befattningshavare.

Att i detalj beskriva de arbetsuppgif- ter, som kan komma att åvila assisten- terna vid en ungdomsvårdsskola, torde icke här vara möjligt och utredningen inskränker sig därför till följande av- snitt.

Diagnos och personlighetsundersök- ning. Om de flesta elever, som intages i ungdomsvårdsskola, är en mängd fakta rörande social bakgrund och tidigare förhållanden kända (se redogörelsen för utredningens klientelundersöknin- gar). Det kan sålunda framhållas, att flertalet kommer från bedrövliga fa- miljeförhållanden med täta miljöbytcn, att många är svagt begåvade eller i andra avseenden underutvecklade. Då det exempelvis endast är en liten del av alla obegåvade eller psykiskt under- utvecklade som blir kriminella, är det alltså icke tillräckligt, att de asociala symtomen behandlas, utan orsaken måste fastställas. För en effektiv be- handling och för att fi—nna de lämpli- gaste sociala stödåtgärderna synes det därför nödvändigt att i varje särskilt fall söka belysa de personliga mekanis- mer som utlöst asocialiteten. Som exem- pel kan här nämnas misshandel, skade- görelse. och auktoritetstrots uppkomna ur en negativ inställning till föräld- rarna, stölder för att kompensera att syskon blivit favoriserade, rymningar bottnande i en verklighetsflykt. I sådana

fall har de projektiva testmetoderna och den intensifierade intervjutekniken vi- sat sig vara till stor hjälp vid klarläg- gandet av problemställningarna. Fram- för allt de projektiva metoderna är emel- lertid mycket tidskrävande (t. ex. Bor-' schach, TAT och Szondi) i fråga om så— väl upptagning som bearbetning.

Brist på kvalificerad personal vid skolorna har medfört, att arbetsuppgif— terna inom detta område blivit i icke ringa grad eftersatta.

Anlagsprövning och yrkesvalshjälp. En riktig arbetsplacering måste anses vara av största vikt för klientelet. Det finns all anledning att vänta sig, att ett tillämpande av psykotekniska anlags- prövningar kan leda till ett bättre resul— tat, då det gäller yrkesvalet. Med en samordnad verksamhet på detta område de olika skolorna emellan vore det möjligt att inom relativt kort tid åstad- komma ett sådant statistiskt underlag. att åtminstone för de enklare fallen en tillräckligt grundlig bestämning av yr- kesanlag utan alltför _stora kostnader kan utföras. I många fall torde därvid en ingående begåvningsbestämning er- fordras för avgörande av studieförut- sättningarna. ' -

Jämväl inom nu berörda område är enligt utredningens åsikt en intensifie— rad verksamhet påkallad.

Terapeutisk behandling. Visserligen kan man räkna med att skolan som hel- het skall utgöra en väsentlig terapifak- tor med olika delelement i form av gruppaktivitet, yrkesutbildning, inträ- nande av sociala vanor, samtal mellan elever och olika befattningshavare, känsloanknytningar etc.,, men åtmins- tone vid de större skolorna torde det icke för rektorn eller andra befattnings- havare, som har en mångfald uppgifter av annat slag, vara möjligt att så helt sätta sig in i varje elevs personliga problem som önskvärt vore. I många

(fall gäller frågan också att hjälpa eleven att komma 'till klarhet om sig själv och att belysa de individuella problemen. Det kan nämnas, att de erfarenheter, som vunnits vid Lövsta såväl av indivi- duell samtalsterapi som terapi i form av gruppsamtal, varit mycket goda, fram- för allt i fråga om neurotiserade elever. Vidare har det iakttagits, att då psyko- logiskt skolad personal genom en grundlig personlighetsanalys med olika testmetoder kunnat bibringa eleven sin uppfattning om honom, har en god grund lagts för ett gemensamt utarbetat behandlingsschema. Då det gäller det yngre klientelet, har sådana behand- lingsmetoder som lekterapi med mål- ning, sandlåda och liknande emellanåt visat sig värdefulla.

Forskning. Den vetenskapliga forsk— ningen om problembarnen och deras behandling samt om vuxna problem- människor kan sägas ha nått relativt långt. I fråga om mellangruppen, pu- bertetsungdomarna, däremot är kun- skapen betydligt mindre. Sålunda kan nämnas, att kännedomen om de psyko— logiska element, som påverkar indivi- den och gruppen under de speciella förhållandena på en ungdomsvårds- skola, är ytterst liten. Praktiskt taget outforskade är även sådana faktorer som hur stor en grupp på skolan lämpli- gen bör vara, om differentieringen bör ske mellan skötsamma och svårbehand- lade eller om de skötsamma har ett gynnsamt inflytande på de övriga, om vilka vårdtider som ger bästa resultat, om prognosen är bättre för sådana ele- ver, som skrives ut till föräldrahemmet än för andra, om elever som erhåller yrkesutbildning klarar sig bättre i sam- hället en sådana som icke erhåller.

Större klarhet -i, dessa för skolornas verksamhet vitala frågor skulle säker- ligen kunna åvägabringas, därestcsko- lorna tillfördes personal med tid och

kvalifikationer för sådana forsknings— uppgifter.

Utredningen vill här ånyo understry- k—a vikten av att en systematisk veten— skaplig bearbetning av behandlingsre— sultaten vid skolorna sker, vilket över huvud taget måste anses som en förut- sättning för att hela ungdomsvårds- skoleväsendet skall kunna utvecklas, att nya rön skall kunna näs och att nya behandlingsmetoder skall kunna fram— komma.

Frilidsverksamheten. I fråga om fri— tidsverksamheten hänvisas i första hand till vad Som härom anförts i ka- pitel VI. Härutöver må framhållas, att då det gäller ungdomsvårdsskoleklien— telet det icke kan bliva fråga om enbart en individualiserad psykologisk be- handling utförd i behandlingsrummet, utan att en mycket viktig del av behand- lingen måste äga rum i små grupper sysselsatta med olika hobbies och annan fritidsverksamhet. Fritidsassistenten har sålunda en minst lika viktig uppgift att fylla som 'den psykologiskt särskilt skolade befattningshavaren. '

Socialknrativ verksamhet. Det torde vara uppenbart, att samtidigt som ele- verna på skolan beredes bästa tänkbara behandling, måste deras förhållanden utom anstalten ägnas stor omsorg. Från skolans _sida måste man sålunda stå i förbindelse med elevernas föräldrar eller andra anhöriga, barnavårdsnämn- der och övervakningsdomstolar. Vidare skall frågor. om abort och sterilisering, åtalseftergift och villkorlig dom m.m. utredas. Därjämte måste sådan 'plane- ring för utackordering eller villkorlig utskrivning ske såsom anskaffning'av övervakare, arbetsanställningar och bo- städer. Under elevernas vistelse vid sko- lan kommer icke sällan till skollednin- gens kännedom en mängd sociala miss- förhållanden .i .hemmiljön. Enligt utred- ningens mening skulle i dylika fall från

skolornas sida en viktig socialkurativ insats kunna göras, genom .att barna- vårds— och nykterhetsnämnder, social— läkare, den lokala familjerådgivningens organ eller andra kommunala organ underrättades.

Tillsynen över elevavdelningama. Ut- över de mera kvalificerade behandlings- uppgifterna och skolornas pedagogiska verksamhet, uppgifter som huvudsakli- gen handhas av rektor och assistenter samt undervisande personal, kräver till- synen dygnet runt av eleverna en stor personal, nämligen tillsyns-män och vår- dare.

Insikten om att det för utformandet av miljön vid skolorna är av den största betydelse, att denna personal är väl orienterad beträffande skolornas he- handlingsformer och metodik, har lett till införandet av särskilda utbildnings- kurser. Det är också av stor betydelse, att till denna personalkategori kan re- kryteras personer lned gott omdöme, god begåvning och ambition. Det vore av intresse, om begåvad ungdom från folkhögskolor och ungdomsrörelser skulle i vårdartjänsterna vid ungdoms- vårdsskolorna se en lockande arbets- uppgift. Tjänstgöringen vid en anstalt av detta slag medför stor bundenhet och är över huvud taget pressande. Vårdarbefattningen är placerad i 12:e lönegraden. Möjligheten till befordran på denna tjänst är synnerligen begränsad, då det f.n. endast finnes 7 befordringstjäns- ter (tillsynsman) på 63 vårdartjänster. Om det skall bli möjligt för skolorna att draga till sig och behålla lämplig per- sonal av ifrågavarande kategori, är det nödvändigt att bättre befordringsmöj- ligheter tillskapas. Utredningen har an- sett, att detta bör ske genom tillskapan- det av ytterligare ett antal tjänster som tillsynsman. När sålunda utredningen föreslår en utökning av ifrågavarande personal, upptager detta förslag en re-

lativt större: ökning av antalet tillsyns- män än av antalet vårdare. Genom ut- ökningen av tillsynsmännen skulle även ur skolorganisatoriska synpunkter stora fördelar vinnas. Tillsynsmännen skulle bli ”husfäder” på avdelningarna. Här— igenom skulle assistenterna kunna fri- kopplas från tidsbestämd vakttjänstgö— ring samt från vissa rutingöromål på avdelningarna och sålundavfå tillfälle att i betydligt större utsträckning än för närvarande är fallet ägna sig åt indi- viduell behandling av eleverna och de specialuppgifter, som i det föregående omnämnts.

För flickskolornas del medför denna omläggning vidare, att- facklärarinnor- na, som hittills i stor utsträckning jäm- väl sysselsatts med mindre kvalificerade vårduppgifter, i fortsättningen huvud- sakligen kommer att få ägna sig åt un- dervisningen, varigenom deras utbild- ning och övriga kvalifikationer i vä- sentligt högre grad kan komma organi- sationen till godo.

Kamerala göromål. Till förfång för det centrala i verksamheten, elevbe- handlingcn, måste rektorerna enligt ut— redningens uppfattning ägna en alltför stor del av arbetstiden åt de kamerala göromälen. Här må sålunda erinras om att med uppdraget att föra skolans rä— kenskaper enligt föreskrifterna i ung- domsvårdsskolestadgan bl. a. följer skyl- dighet:

1. att uppbära och redovisa till sko- lan inflytande statsmedel och skolans övriga inkomster samt svara för att be- höriga likvider i rätt tid inflyter eller indrives;

2. att granska utgiftsverifikation och ansvara för att debiterat belopp är till siffran riktigt ävensom tillse, att sådan verifikation försetts med vederbörlig attest, innan utanordning med anled- ning av densamma äger rum;

3. att i överensstämmelse med gäl-

lande föreskrifter upprätta avlönings— listor för skolans personal;

4. att verkställa beslutade utbetalnin-

gar; - 5. att å postgirokonto insätta skolans medel, i den mån den kontanta behåll- ningen överstiger visst av styrelsen be— stämt belopp; samt

6. att i övrigt fullgöra de åligganden beträffande räkenskapsföring och för- valtning, som styrelsen bestämmer.

Vid de två största skolorna, Lövsta och Ryagården, finns sedan några år tillbaka inrättade e. o. bokhållartjänster samt vid Långanäs en extra sådan tjänst. Vid övriga skolor däremot biträdes rek- torerna i räkenskapsarbetet och alle- handa andra skrivgöromål _— förutom i viss begränsad omfattning av assisten— terna — endast av kanslibiträden eller deltidsanställd skrivhjälp.

Det är utredningens bestämda upp- fattning, att till huvudparten av skolor- na snarast måste knytas speciell, kvali- ficerad personal, som under redogörar- ansvar handhar räkenskapsgöromålen.

Detaljförslag

Utredningens förslag går, som redan tidigare anförts, i huvudsak ut på att 1. den högre personalen förstärkes vid ett antal skolor, 2. tillsynspersonalen vid elevavdelningarna utökas, 3. utbyte eller indragning sker av vissa tjänster för den undervisande gruppen och eko- nomipersonalen samt att 4. skolorna tillföres speciella befattningshavare för räkenskapsgöromålen.

Om förändringarna inom de olika personalgrupperna må här följande an- föras. . '

Den högre personalen. Utredningen förordar, att den från och med budget— året 1948/49 vid Lövsta inrättade tjäns- ten som biträdande läkare i lönegrad Cg 29, vilkentjänst hittills. varit vakant, omändras till en tjänst som skolpsyko—

log. Tjänsteinnehavaren bör i första hand ägna sig åt utformandet av det psykoterapeutiska arbetet vid Lövsta och handha sådana personlighetsunder- sökningar m. m. varom tidigare talats i detta kapitel. I detta sammanhang må nämnas, att utredningen under sitt ar- bete stött på en mängd problem av stor räckvidd, vilka torde kräva långvariga vetenskapliga undersökningar för sin lösning, bl. a. bearbetning av de inom ungdomsvårdsskoleväsendet vunna er- farenheterna av olika behandlingsmeto- der och frågan om den sociala och psy- kologiska bakgrunden till elevernas be- teendestörningar. Skolpsykologen bör, utöver sitt direkt till LÖVSta bundna arbete, inrikta sin verksamhet på pene— trerandet av sådana problem. Klientelet vid Ryagården och andra flickskolor synes kräva ett motsvarande forsknings— arbete. Sedan erfarenheter vunnits av den föreslagna verksamheten vid Löv- sta, bör en omändring av den nuvaran— de psykologassistentjänsten vid Ryagår— den till en motsvarande skolpsykolog- tjänst övervägas.

Såsom kompetenskrav för innehav av tjänst som skolpsykolog torde böra upp— ställas avlagd filosofie licentiatexamen i psykologi, pedagogik eller sociologi, i vilka senare fall därjämte förutsättes 3 betyg i ämnet psykologi i filosofie kandidatexamen, ävensom praktisk er- farenhet av arbetet vid ungdomsvårds— skola eller jämförlig anstalt. Tjänsten bör med hänsyn till dessa krav placeras i samma lönegrad som rektorstjänst vid de större ungdomsvårdsskolorna, 29 lönegraden. '

För förenämndav forskningsarbete kräves jämväl medel för särskilt tillkal- lad expertis, statistiska bearbetningar, apparaternm'. m". Sådant anslag bör stäl- las till socialstyrelsens disposition.

"Med hänsyn till föreliggande arbets? uppgifter— synes 'det enligt utredningens

mening påkallat, att antalet assistent— tjänster vid skolorna kraftigt ökas. Ut- redningen har därvid räknat med att vid de större skolorna finnes behov av 3 assistenter och vid de mindre av i regel 2. Av kostnadsskäl inskränker sig emellertid utredningen till att föreslå att endast 2 tjänster omedelbart inrät- tas, nämligen vid Långanäs och Marg- retelund, som efter ikraftträdandet av den nya lagen med vissa bestämmelser om påföljd för brott av underårig be- räknas få mottaga ett ännu anstaltsbe- svärligare specialklientel. Efter hand föreslås nya assistenttjänster tillkomma vid Forsane, Råby och Folåsa.

Vid den framtida utbyggnad av vissa skolor, varom anförts i kapitel IV, före- slås sedermera ytterligare 7 assistent- tjänster tillkomma.

Tillsynspersonal. Enligt de förslag till normalplaner för personalen som utred- ningen uppgjort skulle för närvarande föreligga behov av en utökning av ifrå— gavarande personal med 38 tillsynsmän, varav 4 avses för under byggnad varan— de avdelningar, och 29 vårdartjänster, varav 9 avser de redan beslutade spe- cialavdelningarna vid Lövsta, Forsane och Margretelund. Utredningen räknar härvid med att normalutrustningen vid varje avdelning skulle bli 1 tillsynsman och 3 vårdare vid specialavdelningarna och andra avdelningar för särskilt svår- fostrade elever samt för mellangradsav- delningarna 1 tillsynsman och 2 vår- dare. För de tillkommande utskrivnings- avdelningarna vid vissa skolhem före- slås 1 tillsynsman och 1 vårdare, under det att på sådana avdelningar vid yrkes- skolorna förutsättes, att elevtillsynen skall kunna handhas enbart av 1 till- synsman. Utredningen har i denna per- sonal inräknat ersättning för den till- fälliga personal för nattlig tillsyn, so nu fått anställas. ' -

Vid den ytterligare utbyggnad av ung-

domsvårdsskolorna som utredningen upptagit under byggnadsetapperna II— V skulle tillkomma ytterligare 12 till— synsmän och 15 vårdare.

Utredningen är väl medveten om att en dylik utbyggnad av tillsynspersona- lcn såväl av ekonomiska som framför allt av rekryteringsskäl måste ske efter hand. I vilken utsträckning den nuva- rande vårdpersonalen kan anses böra komma i fråga till nya tillsynsmanna- tjänster bör prövas i varje särskilt fall. Utredningen finner, att avgörande här- för bör bli utöver personlig lämplighet även utbildning vid den av socialstyrel- sen anordnade kursverksamheten, var- vid styrelsen i samråd med ungdoms- vårdsskolornas studienämnd bör fast- ställa vissa fordringar.

För nästkommande budgetår räknar utredningen med att det inrättas 18 tillsynsmannatjänster och 25 vårdar- tjänster, varav på de nya specialavdel- ningarna jämte en utskrivningsavdel- ning 4 tillsynsmän och 9 vårdare. Den föreslagna personalökningen täcker de i nuvarande läge mest trängande beho- ven, varvid utredningen beaktat nöd- vändigheten av att motverka rymnin- garna. Utredningen har jämväl särskilt tagit hänsyn till flickskolornas behov av tillsynspersonal. Vid flickskolorna är nämligen antalet rymmare påfallande stort, och tillsynen dygnet runt måste för närvarande i hög grad handhas av rektor, assistenter och lärarpersonal.

Såsom biträde vid läkarexpeditionen och sjukavdelningen vid Ryagården föreslås fr. o. m. nästa budgetår — så- som nu är fallet vid Lövsta — en över— sköterska. Vid samma skola kan 3 hus- föreståndartjänster i lönegrad 15 utgå.

Den undervisande gruppen samt viss ekonomipersonal. Vad först beträffar skolorna-för manligt klientel föreslås såsom framgått av redogörelsen i kapi- tel V utbyte av ett mindre'a'ntal tjänster

för den undervisande personalen. Ingen ökning föreslås.

För Lövstas del har upptagits en hantverkare, då skolan numera förfogar över ett så stort antal byggnader, att skötseln därav icke längre kan hand- has enbart av den befintliga maski- nisten.

Vid flickskolorna föreslås i samband med omläggningen av yrkesundervis- ningen en minskning av antalet tjänster som lärarinna i hushållsgöromål med 7. De kvarstående hushållslärarinnorna vid Eknäs, Morängen och Brättegården föreslås skola hålla skolkökskurser jäm- väl vid Hornö respektive Bistagården och Härsjögården. För övrig kursverk- samhet förutsätter utredningen arvodes- avlönad personal. 6 tjänster som lära- rinna i kvinnlig slöjd utgår. För terapi- verkstäderna vid Eknäs och Morängen tillkommer 2 arbetsterapeuter. 1 ekono- mibiträde (kokerska) i lönegrad 8 an— ställes vid 6 skolor.

Nedläggandet av jordbruksdriften vid 4 skolor möjliggör indragning av lika många jordbruksförmanstjänster samt 2 arvodesanställningar som jordbruks- arbetare. Vid 3 av dessa skolor bör i stället hantverkartjänster inrättas.

Nettominskningen av antalet befatt— ningar under denna rubrik utgör sä- lunda 7, varav 2 arvodesbefattningar.

Samtliga föreslagna personalföränd- ringar förutsättes skola äga rum från och med den 1 juli 1954 eller snarast därefter i sådana fall, då verkstäder skall uppfö- ras, jordbruk utarrenderas, ordinarie befattningshavare omplaceras etc.

Kontorspersonal. För att närmast un- der rektorn s'vara för skolans kamerala ledning föreslår'utredningen, att från och med den 1 juli 1954 vid följande 5 skolor anställes en bokhållare, som jäm- väl skall ansvara för räkenskapsgöro— målen vid en närliggande mindre skola —— eller 2 sådana _ nämligen (befatt-

ningshavaren stationerad vid den först angivna skolan) :

Forsane, Gullmaren (Lingatan); Sundbo, Morängen;

Fagared, Härsjögården; Magretelund, Brättegården;

Eknäs, Hornö, Bistagården. Härjämte förutsätter utredningen, att bokhållaren vid Långanäs i fortsättnin- gen jämväl skall kunna ombesörja rä- kenskapsgöromålen vid Folåsa.

I stället för deltidsanställd skrivhjälp vid Gräskärr, Gudmundsgården, Eknäs och Broby föreslås kanslibiträden.

I den här ovan lämnade redogörelsen för föreslagna förändringar i skolornas personaIsammansättning har icke be— rörts det personalutbyte, som föranle- des av omläggningen av verksamheten vid Lingatan. Se härom i kapitel IV.

Av uppställningen här nedan framgår för varje skola dels nuvarande perso- nalsammansättning, dels utredningens förslag till normalplan, dels förslag till personalplan att tillämpas från och med den 1 juli 1954 dels ock den föreslagna personalstyrkan vid full utbyggnad dvs., då de ytterligare elevavdelningar tillkommit, varom redogörelse lämnats i kapitel IV. Samtliga nya tjänster före— slås inrättade som extra ordinarie.

*

Utredningen har inplacerat de före— slagna tjänsterna i nu gällande löne- skala. Enligt vad utredningen under hand erfarit är rektors- och assistent- gruppens lönegradsplacering för närva- rande föremål för förhandlingar, varför utredningen icke ansett sig böra taga ställning till denna fråga. Utredningen vill emellertid framhålla, att dessa tjäns— ter ställer så stora krav på innehavar- nas lämplighet och kompetens, att detta motiverar en lönesättning, som garan- terar att organisationen tillföres till- räckligt kvalificerad personal.

Antal tjänster

Laxå" Tj änstebenämning nuva- nliiiågns fr. o. m. Vid full gr rande normal- 1 . 7 . 54 utbygg- plan na Östra Spång 29 Rektor ............................... 1 1 1 1 23 Assistent ............................. 2 2 2 2 21 Folkskollärare ........................ 4 4 4 4 18 Tillsynsman .......................... — 2 — 3 15 Husföreståndare ....................... 1 1 1 1 15 J ordbruksförman ...................... 1 1 1 1 15 Trädgårdsmästare ..................... 1 1 1 1 13 Bitr. husföreståndare ................... 1 1 1 1 12 Hantverkare .......................... 1 1 1 1 12 Vårdare .............................. 3 4 4 5 1 1 Kanslibiträde ......................... 1 1 1 1 8 Ekonomibiträde ....................... 2 2 2 2 7 Ekonomibriträde ...................... 1 1 1 1 6 Ekonomibiträde ....................... 3 3 3 3 Summa 22 25 23 27 Hammargården 29 Rektor ............................... 1 1 1 1 23 Assistent ............................. 2 2 2 2 21 Folkskollärare ........................ 4 4 4 4 18 Tillsynsman .......................... _— 2 — 3 15 Husföreståndare ....................... 1 1 1 1 15 Trädgårdsmästare ..................... l 1 1 1 13 Bitr. husföreståndare ................... 1 1 1 1 12 Hantverkare .......................... 1 1 1 1 12 Vårdare .............................. 3 4 4 5 11 Kanslibiträde ......................... 1 1 1 1 8 Ekonomibiträde ....................... 2 2 2 2 7 Ekonomibiträde ....................... 1 1 1 1 6 Ekonomibiträde ....................... 3 3 3 3 Summa 2 1 24 22 26 Vemyra 29 Rektor ............................... 1 1 1 1 23 Assistent ............................. 2 2 2 2 2 1 Folkskollärare ........................ 4 4 4 4 18 Tillsynsman .......................... —— 2 —— 3 15 Husföreståndare ....................... 1 1 1 1 15 J ordbruksförman ...................... 1 1 1 1 15 Trädgårdsmästare ..................... 1 1 1 1 13 Bitr. husföreståndare ................... 1 1 1 1 12 Hantverkare .......................... 1 1 l 1 12 Vårdare .............................. 3 4 4 5 1 1 Kanslibiträde ......................... 1 1 1 1 8 Eko nomibiträde ....................... 2 2 2 2 7 Ekonomibiträde ....................... 1 1 1 1 6 Ekonomibiträde ....................... 3 3 3 3 ——— J ordbruksarbetare ............. . ....... l 1 1 1 Summa 23 26 24 28

Antal tjänster "ne- .. . utred- ' låga—1 Tjanstebenammng nuva- ningens fr. o. m. vg full rande normal- 1 . 7 .54 u yåg- plan na Gudmundsgården 27 Rektor ............................... 1 1 1 1 23 Assistent ............................. 1 1 l 2 21 Folkskollärare ........................ 1 1 1 2 18 Tillsynsman .......................... —— 1 — 2 15 Husföreståndare ....................... 1 1 1 1 15 Trädgårdsmästare ..................... 1 l 1 1 12 Vårdare .............................. l 2 2 3 1 1 Kanslibiträde ......................... — 1 1 1 8 Ekonomibiträde ....................... 1 1 1 1 7 Ekonomibiträde ....................... 1 1 l 1 6 Ekonomibiträde ....................... 2 2 2 2 Summa 10 13 12 17 Folåsa 27 Rektor ............................... 1 1 1 1 23 Assistent ............................. 1 2 1 2 21 Folkskollärare ........................ 2 2 2 3 18 Tillsynsman .......................... — 1 — —— 15 Husföreståndare ....................... 1 l 1 1 15 Jordbruksförman ...................... 1 1 1 1 13 Bitr. husföreståndare ................... — —— — 6 12 Hantverkare .......................... 1 l 1 1 12 Ladugårdsskötare ..................... l 1 1 1 1 2 Vårdare .............................. 1 2 2 1 8 Ekonomibiträde ....................... 1 1 l 1 7 Ekonomibiträde ....................... 1 1 1 1 6 Ekonomibiträde ....................... 1 1 1 7 — J ordbruksarbetare ..................... 1 1 1 1 Summa 13 16 14 27 Gräskärr

27 Rektor ............................... 1 1 1 1 23 Assistent ............................. 1 1 1 2 21 Folkskollärare ........................ 2 2 2 »— 20 Yrkeslärare ........................... — — — 1 18 J ordbruksföreståndare ................. —— — — 1 18 Tillsynsman .......................... —— 1 —— 3 18 Trädgårdsmästare ..................... — —— —— 1 15 Husföreståndare ....................... 1 1 1 1 15 Jordbruksförman ...................... 1 1 l -— 14 Arbetsterapeut ........................ —— —— — 1 14 Ladugårdsförman ..................... —— —— —— 1 12 Hantverkare .......................... 1 1 1 1 12 Ladugårdsskötare ..................... 1 1 1 —— 12 Vårdare .............................. 1 2 2 5 1 1 Kanslibiträde ......................... —— 1 1 1 8 Ekonomibiträde ....................... 1 1 1 1 7 . Ekonomibiträde . ..................... 1 1 1 1

Antal tjänster

-— red- . Lone- Tjänstebenämning a- nllll ens fr. o. m. Vld full grad nuv g utbygg. rande normal- 1.754 (1 plan na 6 Ekonomibiträde ....................... 1 1 l 3 _— .l ordbruksarbetare ..................... 1 1 1 1 Summa 13 16 15 25 Råby 29 Rektor ............................... l 1 l 1 23 Assistent ............................. 1 2 1 2 20 Yrkeslärare ........................... 1 1 1 1 18 Jordbruksföreståndare ................. 1 1 1 1 18 Tillsynsman .......................... 1 2 2 2 18 Trädgårdsmästare ..................... 1 l l 1 15 Husföreståndare ....................... 1 1 l 1 14 Ladugårdsförman ..................... 1 1 l 1 12 Hantverkare .......................... l 1 1 1 12 Vårdare .............................. 2 2 2 2 11 Kanslibiträde ......................... 1 1 1 1 8 Ekonomibiträde ....................... 1 1 1 1 7 Ekonomibiträde ....................... 1 1 1 1 6 Ekonomibiträde ....................... 2 2 2 2 — J ordbruksarbetare ..................... 1 1 1 1 Summa 17 19 18 19 M argre telund 27 Rektor ............................... 1 1 1 1 23 Assistent ............................. 1 2 2 2 21 Bokhållare ........................... —— l 1 1 20 Yrkeslärare ........................... 2 2 2 2 18 J ordbruksföreståndare ................. 1 1 1 1 18 Tillsynsman .......................... 1 3 2 3 15 Husföreståndare ....................... 1 1 1 1 15 J ordbruksförman ...................... 1 1 1 1 14 Ladugårdsförman ..................... 1 1 1 1 12 Hantverkare .......................... l 1 1 1 12 Vårdare .............................. 2 5 5 5 11 Kanslibiträde ......................... 1 1 1 1 8 Ekonomibiträde ....................... l 1 1 1 7 Ekono mibiträde ....................... 1 1 1 1 6 Ekonomibiträde . . ...................... 2 3 3 3 — Jordbruksarbetare ..................... 4 4 4 4 Summa 2 1 29 28 29 F agared

29 Rektor ............................... 1 1 1 1 26 Ämneslärare .......................... —— — — 1 23 Assistent ............................. 2 2 _ 2 2 2 1 Bokhållare ........................... —- l 1 1 20 Yrkeslärare ..... ' .......... ' 3 3 3 3

Antal tjänster -- _ red- . låg)-gå Tj änstebenänming nuva- nliiigens fr. o. m. Vid full rande normal- 1.7 . 54 utbygg- plan na 18 Jordbruksföreståndare ................. 1 1 1 1 18 Tillsynsman .......................... _ 2 — 2 18 Trädgårdsmästare ..................... 1 — — -— 1 5 Husföreståndare ....................... 1 1 1 1 14 Ladugårdsförman ..................... 1 1 1 1 12 Hantverkare .......................... 1 1 1 1 1 2 Vårdare .............................. 3 4 4 4 11 Kanslibiträde ......................... 1 1 1 1 8 Ekonomibiträde ....................... 1 1 1 1 7 Ekonomibiträde ....................... 1 1 1 1 6 Ekonomibiträde ....................... 3 3 3 3 Summa 20 23 21 24 F orsane 29 Rektor ............................... 1 1 1 1 23 Assistent ............................. 2 3 2 3 21 Bokhållare ........................... »— 1 1 1 20 Yrkeslärarc ........................... 3 4 4 4 18 .] ordbruksföreståndare ................. 1 1 1 1 18 Tillsynsman .......................... — 4 2 4 18 Trädgårdsmästare ..................... 1 — — — 15 Hus föreståndare ....................... 1 1 ] 1 14 Ladugårdsförman ..................... ' 1 1 1 1 12 Hantverkare .......................... 1 1 1 1 12 Vårdare .............................. 3 7 7 7 11 Kanslibiträde ................. . ....... 1 1 1 1 8 Ekonomibiträde ....................... 1 1 l 1 7 Ekonomibiträde ....................... 1 1 1 1 6 Ekonomibiträde ....................... 3 3 3 3 — J ordbruksarbetare ..................... 1 1 1 1 Summa 21 31 28 3 1 Sundbo

29 Rektor ............................... 1 1 1 1 23 Assistent ............................. 2 2 2 2 21 Bokhållare ........................... — 1 l 1 20 Yrkeslärarc ........................... 3 4 4 4 18 J ordbruksf öreståndare ................. 1 _ — —— 18 Tillsynsman .......................... 2 4 2 4 18 Trädgårdsmästare ..................... 1 1 1 1 15 Husföreständare ....................... 1 1 1 1 14 Ladugårdsförman ..................... 1 — —- —— 12 Hantverkare .......................... 1 1 1 1 12 Vårdare .............................. 6 7 7 7 1 1 Kanslibiträde ......................... 1 1 1 1 8 Ekonomibiträde ....................... 1 1 1 1 7 Ekonomibiträde ....................... 1 1 1 1 6 Ekonomibiträde ....................... 3 3 3 3 — Jordbruksarbetare ..................... 1 — —— »— Summa 26 28 26 28

"n — .. . utred- - lågaå TJ anstebenammng nuva- ningens fr. o. m. 3; full rande normal- 1.7 .54 ygg- nad plan Johannisberg 29 Rektor ............................... l l 1 1 23 Assistent ............................. 2 2 2 2 21 Bokh ållare ........................... _ -— —— 1 20 Yrkeslärare ........................... 3 3 3 3 18 J ordbruksföreståndare ................. 1 1 l 1 18 Tillsynsman .......................... —— 2 — 3 18 Trädgårdsmästare ..................... 1 1 1 1 15 Husföreståndare ....................... 1 1 1 1 14 Ladugårds förman ..................... l 1 1 1 12 Hantverkare .......................... l 1 1 1 12 Vårdare .............................. 3 4 4 4 1 1 Kanslibiträde ......................... 1 1 1 1 8 Ekonomibiträde ....................... 1 1 1 1 7 Ekonomibiträde ....................... 1 1 1 1 6 Ekonomibiträde ....................... 3 3 3 3 — J ordbruksarbetare ..................... 1 1 l 1 Summa 21 24 22 26 Långanäs 29 Rektor ............................... 1 1 1 1 23 Assistent ............................. 2 3 3 3 21 Bokhållare ........................... 1 1 1 1 20 Yrkeslärare ........................... 2 2 2 2 18 J ordbruksföreståndare ................. 1 1 1 1 18 Tillsynsman .......................... 1 3 3 4 18 Trädgårdsmästare ..................... 1 1 1 1 15 Husföreståndare ....................... 1 1 1 1 14 Arbetsterapeut ........................ —— 1 1 1 1 4 Ladugårdsförman ..................... l 1 1 1 12 Hantverkare .......................... l 1 1 1 12 Vårdare .............................. 8 5 5 7 11 Kanslibiträde ......................... 1 1 1 1 8 Ekonomibiträde ....................... 1 1 1 1 7 Ekonomibiträde ....................... 1 1 1 1 6 Ekonomibiträde ....................... 3 3 3 3 —— J ordbruksarbetare ..................... 1 1 l 1 Summa 2 7 28 2 8 3 l Lövsta

37 Chef, tillika läkare ..................... 1 1 1 1 29 Biträdande läkare ..................... 1 _ —— —— 29 Skolpsykolog ......................... —— 1 1 1 25 Avd.-föreståndare ..................... 2 2 2 2 21 Bokhållare ........................... 1 1 1 1 21 Folkskollärare ........................ 3 3 3 3 20 Yrkeslärare ........................... 1 1 1 1 19 Husförest åndare ....................... 1 1 1 1 18 J ordbruksföreståndare ................. 1 1 1 1 18 Tillsynsman .......................... 2 4 4 4

-- _ utred- . [ååå Tjänstebenämning nuva- ningens fr. o. m. väg full rande normal- 1.7.54 u yåg- plan na 18 Trädgårdsmästare ..................... 1 1 1 1 1 5 Husföreståndare ....................... 1 1 l 1 14 Arbetsterapeut ........................ —— 1 1 1 1 4 Ladugårdsförman ..................... 1 1 1 1 14 Översköterska ......................... 1 1 1 1 13 Bitr. husföreståndare ................... 6 6 6 6 13 Kontorist ............................. 1 1 1 1 13 Maskinist ............................. 1 1 1 1 12 Hantverkare .......................... — 1 1 1 12 Vårdare .............................. 10 13 13 13 8 Ek onomibiträde ....................... 2 2 2 2 8 Kontorsbiträde ........................ 1 1 1 1 7 Ekonomibiträde ....................... 2 2 2 2 6 Ekonomibiträde ....................... 8 8 8 8 — J ordbruksarbetare ..................... 1 1 1 1 Summa 49 56 56 56 Broby 27 Rektor ............................... 1 1 l 1 23 Assistent ............................. 1 1 1 2 21 Folkskollärare ........................ 2 2 2 3 19 Lärarinna i hushållsgöromål ............. 1 1 1 1 19 Lärarinna i kv. slöjd ................... 1 — — — 18 Tillsynsman .......................... — 1 —— 1 15 Husföreståndare ....................... — —— —— 1 15 J ordbruksförman ...................... 1 —— — —— 13 Bitr. husföreståndare ................... 1 1 1 3 12 Hantverkare .......................... 1 1 1 1 1 2 Vårdare .............................. — 2 2 1 1 1 Kanslibiträde ......................... —— 1 1 1 8 Ekonomibiträde ....................... 1 1 1 1 7 Ekonomibiträde ....................... 1 1 1 1 6 Ekonomibiträde ....................... 1 1 1 3 Summa 12 14 13 20 Brättegården 27 Rektor ............................... 1 1 1 1 26 Ämneslärare .......................... 1 1 1 1 23 Assistent ............................. 1 1 1 2 19 Lärarinna i hushållsgöromål ............. 2 1 1 1 19 Lärarinna i kv. slöjd ................... 1 1 1 1 18 Tillsynsman .......................... -— 1 1 2 15 J ordbruksförman ...................... 1 — —— —— 13 Bitr. husföreståndare ................... 1 1 1 1 12 Hantverkare .......................... — 1 1 1 ' 12 Vårdare .............................. —— 2 1 4 8 Ekonomibiträde ....................... —— 1 1 1 — J ordbruksarbetare ..................... 1 — — — Summa 9 1 1 10 15

Löne-

utred-

grad TJ anstebenamnlng nuva- ningens fr. o. m. ggg? rande normal— 1 . 7 .54 nad plan Härsjögården 27 Rektor ............................... 1 1 1 1 23 Assistent ............................. 1 1 1 2 19 Lärarinna i hush ållsgöromål ............. 2 1 1 1 19 Lärarinna i kv. slöjd ................... 2 1 1 1 18 Tillsynsman .......................... — 1 1 2 15 J ordbruksförman ...................... 1 1 1 1 14 Lärarinna i tvätt ....................... — 1 1 1 13 Bitr. husföreståndare ................... 1 1 1 1 12 Vårdare .............................. — 2 1 4 8 Ekonomibiträde ....................... — 1 1 1 Summa 8 1 1 10 15 E knäs 27 Rektor ............................... 1 1 1 1 23 Assistent ............................. 1 1 1 2 21 Bokhållare ........................... _— 1 1 1 19 Lärarinna i hushållsgöromål ............. 2 1 1 1 19 Lärarinna 1 kv. slöjd ................... 2 —— -— —— 18 Tillsynsman .......................... —— 1 1 2 15 J ordbruksförman ...................... 1 — _— -— 14 Arbetsterapeut ........................ —— 1 1 1 14 Lärarinna i tvätt ....................... 1 1 1 1 13 Bitr. husföreståndare ................... 1 1 1 1 12 Hantverkare .......................... —— 1 1 1 12 Vårdare .............................. — 2 2 4 1 1 Kanslibiträde ......................... — 1 1 1 8 Ekonomibiträde ....................... —- 1 1 1 _— J ordbruksarbetare ..................... 1 —- — — Summa 10 13 13 1 7 Morängen

27 Rektor ............................... 1 1 1 1 23 Assistent ............................. 1 1 1 2 19 Lärarinna i hushållsgöromål ............. 2 1 1 1 19 Lärarinna i kv. slöjd ................... 2 1 1 1 18 Tillsynsman .......................... -—— 1 1 2 1 5 Jordbruksförman ...................... 1 l 1 1 14 Arbetsterapeut ........................ — 1 1 1 13 Bitr. husföreståndare ................... 1 1 1 1 12 Vårdare .............................. —— 2 1 4 8 Ekonomibiträde ....................... — 1 1 1 Summa 8 11 10 15

Antal tjänster "n - .. . utred- - Igaå TJ anstebenammng nuva- ningens fr. o. m. vig full rande normal- 1.7.54 u ) åg— plan na Hornö 29 Rektor ............................... 1 1 1 1 23 Assistent ............................. 2 2 2 2 19 Lärarinna i hush ållsgöromål ............. 2 1 1 1 19 Lärarinna i kv. slöjd ................... 2 1 1 1 18 Tillsynsman .......................... —— 2 1 3 15 J ordbruksförman ...................... 1 1 1 1 14 Lärarinna i tvätt ....................... 1 — — — 13 Bitr. husföreståndare ................... 1 1 1 1 12 Vårdare .............................. —— 4 3 4 8 Ekonomibiträde ....................... —— 1 1 1 — J ordbruksarbetare ..................... 1 1 l 1 Summa 1 1 1 5 13 1 6 Lingatan (Gullmaren) 27 Rektorl .............................. 1 —— _ — 25 Avd.-föreståndare ..................... — 1 1 1 23 Assistent ............................. 1 —— — —— 20 Yrkeslärarc ........................... —— 2 2 2 19 Lärarinna i hushållsgöromål ............. 2 —— -— — 19 Lärarinna 1 kv. slöjd ................... 2 — —— — _.I 15 J ordbruksförman ...................... 1 — _ _— 1 3 Bitr. husföreståndare ................... 1 1 l 1 12 Vårdare .............................. — 3 3 3 8 Ekonomibiträde ....................... —- 1 1 l — J ordbruksarbetare ..................... 1 — — _ Summa 8 8 8 Ryagården

37 Chef, tillika läkare ..................... l 1 1 1 25 Avd.-föreståndare ..................... 1 1 1 1 23 Assistent ............................. 3 3 3 3 21 Bokhållare ........................... 1 1 l 1 19 Lärarinna i hushållsgöromål ............. 2 2 2 2 19 Lärarinna i kv. slöjd ................... 2 2 2 2 18 J ordbruksföreståndare ................. l 1 1 1 18 Tillsynsman .......................... —— 4 4 4 18 Trädgårdsmästare ..................... 1 1 1 1 17 Husföreståndare ....................... 1 1 1 1 15 Husföreståndare ....................... 3 — _— —— 14 Lärarinna i tvätt ....................... 1 1 1 1 14 Översköterska ......................... — 1 1 1 13 Bitr. husföreståndare ................... 1 1 1 1 12 Hantverkare .......................... 2 2 2 2 12 Vårdare .............................. 1 l 9 9 9 11 Kanslibiträde ......................... 1 1 1 1 8 Ekonomibiträde ....................... 2 2 2 2 —— J ordbruksarbetare ..................... 2 2 2 2 Summa 36 36 36 36

1 Avlöningsförstärkning 4 000 kr. för rektorn vid Forsane.

Antal tjänster

utred-

Iéggå Tj änstebenämning nuva- ningens fr. o. m. vig full rande normal— 1.7 .54 11 $&,- nad plan Bistagården 2 7 Rektor ............................... 1 1 1 1 23 Assistent ............................. 1 l 1 1 19 Barnavårdslärarinna ................... 2 2 2 2 19 Lärarinna i hushållsgöromål ............. 2 _ _ _ 19 Lärarinna i kv. slöjd ................... 1 1 1 1 18 Tillsynsman .......................... _ 1 1 1 15 J ordbruksförman ...................... 1 _ _ _ 13 Bitr. husföreståndare ................... 1 1 1 1 12 Hantverkare .......................... _ l 1 1 12 Vårdare .............................. 3 4 4 4 8 Ekonomibiträde ....................... — l l 1 Summa 12 13 1 3 13

ÅTTONDE KAPITLET

Personalvård och personalutbildm'ng

Utmärkande för all verksamhet med barn och ungdomar är, att resultatet endast delvis är beroende av yttre tek- niska arrangemang. Den avgörande fak- torn är vederbörandes personliga lämp- lighet för uppgiften. Detta är särskilt förhållandet, om denna verksamhet be- drives i anstaltsmiljö av ungdomsvårds- skolornas typ. Förutom de egenskaper, som krävs av en god människovårdare i allmänhet, fordras av en befattningsha- vare vid sådan skola alldeles speciella egenskaper, nämligen förmåga att kunna stå emot de påfrestningar, som kollek- tiv samvaro med ett svårskött klientel medför. Arbetet är psykiskt tröttande och fritiden ger mindre möjligheter till återhämtning än inom många andra yr- ken. Nervkraft, tålamod och gott humör förbrukas snabbt i yrken av detta slag. Ungdomsvårdsskolornas problem är därför i mycket stor utsträckning ett personalproblem. I någon män kan detta problem elimineras genom en klok per- sonalvård. Det måste skapas goda förut- sättningar för att på olika sätt kompen- sera personalen för den krävande tjänstgöringen samt ge den möjligheter till vila och återhämtning. Lönesättning och utsikter till beford- ran spelar en viss roll för möjligheten att skaffa lämplig och kvalificerad per- sonal. Vad vårdarkategorien beträffar har befordringstjänster varit i det när- maste obefintliga, vilket ur rekryte- ringssynpunkt varit olyckligt. Genom de föreslagna tillsynsmannatjänsterna

kommer emellertid möjlighet finnas för lämpliga vårdare att efter viss fortbild- ning erhålla en acceptabel sluttjänst.

Vid flickskolorna har särskilt bristen på tillsynspersonal inverkat menligt på trivseln. Rektorer, assistenter och lä- rarpersonal vid dessa skolor har för- utom sina ordinarie arbetsuppgifter även i stor utsträckning fått biträda vid tillsynen under elevernas fritid samt under natten. Under senare år har flickskolorna ofta störts av oväl— komna besök av utomstående personer, som med sprit och pengar lockat ut flic- korna och fört bort dem i bilar. Stor— stadsflickornas manliga beskyddare gör skolorna osäkra, när de med ledning av planskisser över förläggningarna söker ”befria” sina väninnor. Den oro, som vid sådana tillfällen uppstår i flick- gruppen, kan vara svår att bemästra för en fåtalig och uttröttad personal. En utökning av tillsynspersonalen vid flick- skolorna är därför synnerligen angelä- gen.

I detta sammanhang vill utredningen beröra de anstaltsproblem, som följer med att flickskolorna i stort sett har enbart kvinnlig personal och pojksko- lorna övervägande manlig. Se tabell 2 (s. 134). Problemet är särskilt fram- trädande vid flickskolorna. Pojkskolorna har fler befattningshavare av motsatt kön, men enligt utredningens uppfatt— ning bör det kvinnliga inslaget där kunna ökas. Därigenom blir en varmare och hemtrevligare atmosfär möjlig. Li-

kaså torde det vara fördelaktigt med ett ökat manligt inslag-på flickskolorna.

Erfarenheterna från specialskolan för flickor, Ryagården, har utredningen funnit värdefulla för ett ställningstagan- de i denna fråga. Vid nämnda skola är hälften av befattningshavarna manliga. Där finns även manlig vårdpersonal, som med framgång deltar i den direkta tillsynen av flickorna. Detta har med- fört en viss avspänning i den sexuellt uppladdade atmosfär, som eljest är van- lig i isolerade flickinternat med enbart kvinnlig personal. Genom att de man- liga befattningshavarna är gifta och bor i familjebostäder inom skolans område, har småbarn och familjeliv kunnat ge en riktig och verklighetslik atmosfär åt gemenskapen på anstalten.

Utredningen vill därför rekommen- dera, att vid personaltillsättniugar hän— syn tages till behovet av en lämplig proportion mellan manliga och kvinn- liga befattningshavare vid ungdoms- vårdsskolorna.

Medan pojkskolorna numera har en fast personal, har flickskolorna haft ständiga och irriterande personalbyten. Se vidare tabell 3 (s. 134). Detta synes bero på _ förutom på ovan relaterade olustmoment _ den bristande tillgån- gen på lämpliga personalbostäder. Den kvinnliga personalen bor i stor ut- sträckning i små enkelrum och i samma korridor som eleverna. Härigenom ges få tillfällen till ro och avkoppling och till skyddat privatliv. Detta medverkar till att personalen fort tröttnar och slu- tar sin anställning.

Utredningen har därför funnit det synnerligen angeläget, att flickskolorna förses med friliggande personalbostä- der.

Utredningen har funnit, att förslit- ningssymtomen hos personalen efter en längre tids tjänstgöring är av så allvar- lig natur, att personalen bör beredas

större möjligheter till återhämtning. Ut- redningen vill därför väcka förslag om att i särskild ordning utredning verk- ställes beträffande förutsättningarna för att bereda de mest utsatta personalkate- gorierna en längre tids sammanhäng- ande ledighet med bibehållen lön i lik- het med vad som tillämpas vid vissa amerikanska institutioner, där persona- len vart sjunde år erhåller ett s. k. sab- batsår. .

Ur personalvårdssynpunkt är det även synnerligen viktigt, att personalen under sin vanliga fritid har möjligheter att lämna skolan. Flera skolor är för— lagda till avskilda platser. Elevernas isolering söker man bryta genom att skolorna får anskaffa bussar för elever- nas transport till och från närbelägna städer och samhällen. Emellertid har det visat sig, att personalens möjligheter att medfölja är inskränkta genom ut- färdade trafikansvarighets- och resebe— stämmelser m.m. Enligt utredningens uppfattning är skolornas personalprob- lem av en sådan art, att formella hin- der här bör vika och utredningen re- kommenderar därför, att efter särskild utredning bestämmelser utfärdas, som gör det möjligt för skolornas personal att medfölja de för eleverna avsedda transportmedlen.

Personalutbildningen

Av stor betydelse är, att personalen gö- res väl skickad för sina uppgifter. Många befattningshavare kan vid tjäns- tetillträdet icke visa upp mycket mer än fallenhet för uppgiften. För tjänst- göringen på en ungdomsvårdsskola be- hövs emellertid speciell utbildning. Denna kan förvärvas dels genom prak— tisk tjänstgöring vid en eller flera sko- lor dels också genom därmed kombine— rade studier.

Utredningen vill rekommendera, att personalen genom tjänstgöring vid flera

olika ungdomsvårdsskolor får tillfälle att lära känna skolorganisationen ur olika aspekter. I detta sammanhang vill utredningen också understryka värdet av ett utbyte av personal mellan olika vårdformer och anstaltstyper såsom fångvård, sinnesslö— och alkoholistvård m.fl.

n—Varje år anordnas kortare fortbild— ningskurser på 2 ä 3 veckor för olika personalkategorier. Dessa kurser avser att orientera personalen i barn- och ungdomspsykologi, psykopatologi, kri— minalsociologi, anstaltspsykologi, skol- och utbildningsfrågor, fritidssysselsätt- ningens metodik o.d. Utredningen an- ser, att kurser av detta slag har en syn- nerligen stor betydelse för att ge per- sonalen kunskaper om utvecklingen på detta område och vill rekommendera en fortsatt kursverksamhet av liknande slag.

För de befattningshavare, som tillhör assistentkategorien och önskar fortbilda sig för att erhålla kompetens för inne- hav av rektorat vid ungdomsvårdsskola. finns numera upplagd en särskild ut- bildning, benämnd ungdomsvårdssko- lornas personalutbildning, högre kur- sen.

, Denna utbildning ledes av ett särskilt studieråd, bestående bl.a. av akade- miska lärare i pedagogik, psykologi, so— ciologi och psykiatri och består av föl— jande olika moment. Utbildningen in- ledes med en treveckors grundkurs. Huvuddelen utgöres av litteraturstudier i ämnena allmän psykologi, utvecklings- och, djuppsykologi, sociologi, psykiatri samt förvaltnings- och författningskun- skap. Tentamen .avlägges för studie-

nämndens ledamöter. I ämnet allmän psykologi ingår en kortare kurs i expe— rimentalpsykologi. Utbildningen avslu- tas med en praktisk kurs i anstaltspsy- kologi jämte hospitering på olika an- stalter och kliniker. Litteraturkursen är upplagd med studentexamen som grund. För varje deltagare upplägges en indi- viduell studieplan, varvid hänsyn tages till föregående utbildning och examina. Genomgången kurs medför formell kom- petens att inneha rektorstjänst vid ung- domsvårdsskola. Befattningshavare, som icke har nämnda kompetens men för- ordnas att uppehålla rektorstjänst, pla- ceras f.n. två lönegrader under tjäns— tens lönegrad. Enligt uppgift genomgår f. n. 20 assistenter ifrågavarande utbild— ning.

Utredningen, som funnit denna ut- bildning värdefull för att säkra en god rekrytering till de ansvarsfulla rektors- tjänsterna, har emellertid kommit till den uppfattningen, att tjänstgöringen vid ungdomsvårdsskolorna måste anses så krävande, att en samtidig utbildning svårligen kan ske. Utredningen vill där- för föreslå, att tjänsteman, som genom- går nämnda utbildning, må kunna er- hålla tjänstledighet med full lön under den tid han inläser litteraturkursen. Denna tjänstledighet bör dock begrän— sas till 180 dagar. övriga i utbildningen ingående kursavsnitt bör räknas som tjänstgöring. Utredningen vill slutligen föreslå, att en lämpligt avpassad utbild— ning upplägges även för övriga perso- nalkategorier avsedd att ge kompetens för ordinarie anställning i egen tjänst eller för högre befattning.

NIONDE KAPITLET

Skolstyrelserna

] ungdomsvårdsskolestadgan föreskri- ves, att verksamheten vid en ungdoms- vårdsskola skall ledas av en styrelse, be- stående av ordförande och fyra andra ledamöter. Såväl män som kvinnor skall vara representerade i styrelsen. Samt— liga styrelseledamöter i skolorna (med undantag för 4 ledamöter i styrelsen för Margretelund och 2 ledamöter i sty- relsen för Råby) utses av Kungl. Maj:t för en tid av högst 3 år. Det samman- lagda antalet styrelseledamöter är f. n. 111.

Beträffande skolstyrelsernas nuva- rande sammansättning må här anföras följande.

Den pedagogiska verksamheten före- trädes av 29 styrelseledamöter, varav 12 lärare vid folkskola och 9 rektorer vid olika läroanstalter. Socialvården representeras av 11 ledamöter. Av leda- möterna är vidare 8 läkare och 9 befatt- ningshavare i Kungl. Maj:ts kansli eller den centrala statsförvaltningcn. Över huvud taget är tjänstemannainslaget i styrelserna påfallande. Minst 8 är leda- möter av eller tjänstemän hos landstin— gen. Dessutom ingår vid några skolor lantbrukare som skolstyrelseledamöter. Slutligen kan nämnas, att inom styrel- serna finnes 10 manliga och 6 kvinnliga ledamöter av riksdagen samt 4 f.d. riksdagsmän.

Av skolstyrelsernas 111 ledamöter har 31 sin hemort i Stockholm eller Göteborg med förorter, 60 har sitt hem- vist i övriga städer, men endast 20 bor

på landsbygden. Med hänsyn bl.a. till möjligheterna att stärka samhörigheten mellan skolorna och ortsbefolkningen förordar utredningen, att antalet orts- representanter ökas. Utredningen anser det vara naturligt, att den kommun inom vilken skolan är belägen i regel är före- trädd i skolans styrelse.

Enligt tillämpad praxis får styrelse- ledamöterna behålla sina mandat tills de uppnått 70 års ålder. Utredningen vill ifrågasätta, om icke denna åldersgräns måste anses väl hög för personer, som skall ha ansvaret för uppfostran och ut— bildning av svårfostrade tonåringar. Be- träffande åldersfördelningen för nuva- rande styrelseledamöter hänvisas till nedanstående uppställning varav bl.a. kan inhämtas, att mer än % av ledamö- terna är 60 år eller äldre.

Utredningen anser det önskvärt, att olika slag av ungdomsorganisationer —— ideella, politiska, religiösa och idrotts- liga —— bleve företrädda i styrelserna. Härigenom skulle dels en föryngring av styrelserna åstadkommas dels ökade förutsättningar för kontakt mellan ung— domsrörelserna och skolorna skapas. _

Ordinarie styrelsesammanträde hålles

Ålder Manl. Kvinnl. Tillhopa 60 0. över ...... 34 6 40 50—59 ........ 22 16 38 40—49 ........ 12 8 20 33—39 ........ 7 6 1 3 Summa 75 36 1 l 1

en gång varje kvartal. Däremellan sam- manträder styrelsen, så ofta ordföran- den finner det nödigt eller minst halva antalet av styrelsens övriga ledamöter för uppgivet ändamål gör framställning därom.

Ärende, som ej är av principiell eller eljest av större betydelse, kan avgöras av ordföranden å styrelsens vägnar, om skyndsamhet är påkallad. Vad sålunda beslntits skall vid nästa sammanträde anmälas av ordföranden och antecknas i styrelsens protokoll.

Vid skyddshemsreformen 1936—37 förutsattes, att styrelserna skulle bli en hörnsten i organisationen. De anförtrod- des en rad ansvarsfulla uppgifter särskilt beträffande elevbehandlingen och förut- sattes skola göra en aktiv insats både i detta avseende och beträffande förvalt— ningen. Det bör således uppmärksam- mas, att alla beslut om intagning och ut— skrivning av elever skall fattas av sty- relsen. Alla diciplinära åtgärder gent- emot eleverna skall anmälas för styrel- sen.

För att kunna fullgöra dessa uppgif- ter förutsättes styrelsen stå i nära kon- takt med skolan. Styrelsens ordförande eller annan ledamot, som styrelsen där- till förordnar (verkställande ledamot), har sålunda att med särskild uppmärk- samhet följa skolans verksamhet och tillse, att den vid skolan anställda per- sonalen ordentligt fullgör sina åliggan- den samt bör för detta ändamål i regel en gång i månaden besöka skolan. Även styrelsens övriga ledamöter bör genom besök vid skolan tillse, att elevernas vård, uppfostran och undervisning samt skolans skötsel och den ekonomiska för- valtningen handhas på ett tillfredsstäl- lande sätt.

Utredningen har kommit till den upp- fattningen, att styrelsernas aktiva del- tagande i skolornas verksamhet är myc- ket skiftande. På vissa håll följer sty-

relsen noggrant elevernas förhållanden och utveckling samt söker skaffa sig in- gående kännedom om förutsättningarna för utskrivning. På andra håll är så icke fallet.

Såsom framgått av det här ovan an- förda skall enligt gällande bestämmelser styrélsen för en ungdomsvårdsskola be— handla en mängd ärenden av vitt skilda slag. Då emellertid styrelsen som regel sammanträder endast en gång i kvarta— let, kan den i praktiken icke i detalj sätta sig in i alla ärenden utan får allt som oftast nöja sig med att besluta — många gånger i efterhand —— efter en summarisk föredragning av skolans rektor.

Utredningen, som betraktar styrel- serna som en mycket värdefull och omistlig del av ungdomsvårdsskolorna, vill ifrågasätta, om icke styrelserna, vil- ka oftast består av personer, som endast kan ägna en högst begränsad tid åt sko- lorna, för att kunna ägna sig åt den väsentligaste uppgiften —— elevbehand- lingen — borde befrias från en del ärenden av förvaltningsmässig natur. Frågan synes böra tagas under övervä— gande vid en kommande revidering av ungdomsvårdsskolestadgan.

I regel torde en förutsättning för att en ordförande skall kunna ägna den tid som avses åt skolan vara, att han får behålla lön och inkomster under den tid han besöker skolan. Även för övriga ledamöter kan frågan om inkomstbort- fall vara avgörande för möjligheterna till ett aktivt deltagande i styrelsens arbete.

För att göra det möjligt för varje lämplig och intresserad kandidat att mottaga förordnande som ledamot i skolstyrelse, föreslår utredningen, att vid fullgörandet av uppdrag som skol- styrelseledamot ersättning för mistade avlöningsförmåner efter Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall skall kun- na utgå.

Styrelsens ordförande och övriga le- damöter åtnjuter icke lön eller arvode men äger att för resor till styrelsens sammanträden eller eljest i styrelsens eller skolans ärende åtnjuta resekost- nadsersättning och traktamente enligt allmänna resereglementet. Verkställan- de ledamot av skolstyrelse uppbär emel- lertid en årlig ersättning för sina ålig- ganden med 525 kronor vid 12 mindre skolor och 800 kronor vid övriga sko- lor.

Utredningen anser, att med hänsyn bl. a. till de många arbetsuppgifter och

det ansvar, som åligger de verkställande ledamöterna, en höjning av de utgående ersättningarna är motiverad och anslu- ter sig till det i socialstyrelsens petita för budgetåret 1953/54 framlagda — men icke bifallna _— förslaget om en uppräkning av ersättningarna till 800 respektive 1 200 kronor.

För att skapa starkare känsla av för- pliktelse anser utredningen, att, i likhet med vad fallet är vid vissa statliga nämnder, ett mindre arvode bör utgå till styrelsernas ledamöter, förslagsvis 20 kronor per sammanträde.

TIONDE KAPITLET

Eftervård

Enligt barnavårdslagens bestämmelser må ungdomsvårdsskoleelev, där så prö— vas lämpligt, villkorligt utskrivas. Så- dan utskrivning bör ej annat än i nu- dantagsfall äga rum senare, än att ele- ven får tillfälle att vistas utom skolan minst sex månader, innan han slutligt ulskrives.

Eftervården utgör numera ett led i den för eleven upplagda behandlings- planen. Eftervårdstiden är för eleven ofta mycket påfrestande. Han har då bakom sig anstaltslivet med dess noga reglerade levnadsförhållanden och har bibringats vissa vanor i fråga om upp- trädande och arbete m.m. Samtidigt har emellertid måhända det detaljregle— rade livet inom anstalten verkat avtrub— bande på honom och hans förmåga att reda sig på egen hand. Under efter- vårdstiden måste anstaltslivets oförmån— liga verkningar neutraliseras och eleven förmås att handla självständigt och un- der eget ansvar.

Från skolans sida måste i första hand tillses, att eleven erhåller en överva- kare, att bostadsfrågan löses och att arbete eller vidareutbildning beredes honom.

Utredningen har icke för avsikt att uppdraga några nya allmänna riktlinjer för eftervårdens ordnande men kommer här nedan att beröra några speciella problem.

Övervakning

I betänkandet rörande effektivisering av skyddshemselevernas eftervård in. in.

(SOU 1945: 10) framhöll 1942 års skyddshemsutredning, att övervaknings— tjänsten var bristfälligt ordnad. Över hälften av de elever som utskrevs un- der 1941 och 1942 saknade övervakare. Stundom hade eleverna utplacerats i skyddshemmens närhet för att person- lig kontakt skulle kunna hållas med cle- verna, men hemmens personal hade på grund av alltför stor arbetsbörda endast i enstaka fall kunnat i tillräcklig grad ägna sig åt de utskrivna. Att skaffa övervakare utom skyddshemmet hade uppenbarligen ställt sig mycket svårt, varpå den omständigheten tydde, att arbetsgivare ofta var övervakare. Enligt 1942 års sakkunniga kunde det icke för— väntas, att eleverna skulle ha samma förtroendefulla inställning till arbets- givaren som till en särskilt förordnad övervakare.

För att utröna hur övervakningsfrå— gan numera löses har ungdomsvårds- skoleutredningen från skolorna inhäm- tat uppgifter beträffande samtliga ele- ver, som den 1 december 1952 var vill- korligt utskrivna. Beträffande resultatet av undersökningen, som redovisas i ta— bell 4 (s. 135), må här följande nämnas.

Till en början kan konstateras, att endast ca 5 % av de villkorligt utskriv- na eleverna saknat övervakare. För en del av dessa kan förutsättas, att sär- skild övervakning icke ansetts erforder- lig (exempelvis flickor som ingått äk- tenskap), under det att i andra fall lämpliga och villiga övervakare måhän- da icke stått att uppbringa på orten.

I icke ringa utsträckning övervakas fortfarande eleverna av befattningsha- vare — vanligtvis rektor eller assistent _ vid skolan. För de manliga elevernas del gäller detta icke blott sådana som har sitt arbete förlagt till skolans när- het utan även sådana som gått till sjöss eller inkallats till militärtjänstgöring. Fortfarande torde gälla, att ifrågava- rande befattningshavare i regel icke har möjlighet att tillräckligt ägna sig åt de utskrivna.

Arbetsgivare anlitas numera endast undantagsvis som övervakare.

Närmare hälften av alla övervakare utgöres av tjänstemän vid socialvårds— byråer, barnavårdsnämnder och andra offentliga organ. Om denna kategori av övervakare kan å ena sidan sägas, att det emellanåt kan vara en fördel att ha tillgång till sådana övervakare, eftersom dessa besitter sakkunskap och ofta har en viss vana vid övervakningsuppdrag över huvud taget, och att de i sådana fall, där eleverna återvänder till hem- orten, ofta redan tidigare känner ele- verna och deras hemförhållanden m. m. Å andra sidan må framhållas, att dessa övervakare emellanåt har alltför många övervakningsuppdrag och att de ofta endast har möjlighet att träffa eleverna på sitt tjänsterum. Besöken måste stun- dom bli kortvariga, då övervakaren måhända har brådskande göromål att utföra etc. övervakaren blir också lätt betraktad som en ”myndighetsperson”. Dessa och liknande omständigheter medför, att de utskrivna eleverna många gånger måste känna, att över— vakare av detta slag icke kan ägna sig i tillräcklig omfattning åt vars och ens problem och att förhållandet till övervakarna icke blir vad det borde vara. Härtill kommer att övervakaren- socialvårdstjänstemannen kanske med- verkat vid den utredning, som legat till grund för beslutet om elevens intagning

i ungdomsvårdsskolan. Misstro eller agg från elevens sida kan då tänkas före- ligga.

Eftervårdskonsulenterna tjänstgör blott i undantagsfall såsom övervakare och då i regel endast till dess annan Övervakare hunnit utses. 35 % av ele- verna övervakas av andra enskilda per- soner.

Från åtskilliga skolor har för utred- ningen framhållits, att på många orter svårigheter föreligger att finna lämpliga personer, som är villiga att åtaga sig övervakningsuppdrag.

I fråga om allmänna åtgärder, som är särskilt ägnade att bidraga till en förbättrad tillgång på lämpliga överva- kare, förordar utredningen, att med- lemmar i ideella och andra föreningar intresseras för övervakningsuppdrag. Det bör här nämnas, att vissa åtgärder i detta syfte redan vidtagits av social- styrelsen. Sålunda höll styrelsen i sam— arbete med fångvårdsstyrelsen hösten 1952 en konferens med ett 30-tal ung- domsorganisationer angående övervak- ningsproblemen. Därefter har bildats ett särskilt kontaktorgan på 12 personer, representerande i stort sett samtliga ungdomsorganisationer i landet. Genom kontaktorganets försorg har en folder om övervakningsarbetet tryckts i 15 000 exemplar och tillställts bl.a. de olika organisationernas lokalavdelningar. En- ligt vad som uppgivits räknar nämnda kontaktorgan med att på det sättet kun- na få fram åtskilliga tusen frivilliga övervakare för social-, nykterhets- och fångvårdens räkning.

Enligt utredningens åsikt bör över- vakningstjänsten ordnas på så sätt, att en stor del av det till storstäderna Stock— holm, Göteborg och Malmö villkorligt ut- skrivna, ofta särskilt besvärliga klien- telet övervakas av de i dessa städer sta- tionerade eftervårdskonsulenterna, att socialvårdstjänstemän anlitas som över-

vakare för en del andra fall, som visat sig mera svårbemästrade, men att för huvudparten av eleverna tjänstgör sär- skilt utvalda medlemmar i ungdomsor- ganisationer m.fl. sammanslutningar eller andra lämpliga och intresserade enskilda personer.

I sina petita avseende budgetåret 1954/55 har socialstyrelsen hemställt om ett anslag på 10 000 kronor till upp— lysningsarbete med syfte att söka värva flera frivilliga övervakare och till ut- bildning av dessa. Utredningen vill för- orda förslaget men tillägga, att det sy- nes vara av vikt, att även nu tjänstgö- rande övervakare erhåller sådana in- formationer och anvisningar, som er- fordras för att uppdraget skall kunna fullgöras på ett tillfredsställande sätt.

I ersättning för utförd övervakning är övervakarna enligt gällande bestämmel- ser berättigade till ett arvode av 2, 4 eller 6 kronor per månad, allt efter upp- dragets svårighetsgrad.

Utredningen föreslår, att den nuva— rande klassindelningen av övervak- ningsarvodena slopas och att arvodets belopp höjes till 10 kronor per månad. Utredningen, som förutsätter, att över— vakare icke skall åtaga sig uppdraget för att bereda sig ekonomisk vinning, har vid prövning av beloppets storlek utgått ifrån att arvodet främst är avsett att täcka smärre utgifter i samband med uppdraget, exempelvis för brev— papper, kuvert, porto och spårvägsre- sor, samt att det i andra hand skall ut- göra viss gottgörelse för besvär och ned- lagt arbete.

Elevernas bostadsförhållanden

Vid pojkskolorna inriktar man sig vanligtvis på att i första hand låta ele— verna återvända till föräldrahemmet vid villkorlig utskrivning, givetvis under förutsättning att icke förhållandena i hemmet är uppenbarligen olämpliga. Av

en av utredningen företagen undersök- ning (se tabell 5 ä 5. 135) beträffande bo- stadsförhållandena för de den 1 decem- ber 1952 villkorligt utskrivna eleverna framgår bl. a., att icke mindre än 65 % av pojkarna återvänt till föräldrahem— met, vilket måste anses vara en anmärk— ningsvärt stor andel. Under rubriken föräldrahem har därvid icke blott redo- visats sådana elever, som återförenats med sammanlevande egna föräldrar utan även sådana, som återvänt till adop- tiv- och fosterföräldrar eller endera av föräldrarna. I detta sammanhang må erinras om att enligt utredningens klientelundersökning, som avsåg samt- liga den 1 januari 1951 i skolorna in- tagna elever, blott något mer än en tredjedel av eleverna hade vuxit upp tillsammans med båda sina föräldrar och att sammanlagt ungefär hälften haft en konstant uppväxtmiljö i vad det gäl— ler förhållandet till uppfostrarna.

Vid flickskolorna är det lika vanligt, att man i första hand söker bereda de elever, som skall villkorligt utskrivas, bostad hos blivande arbetsgivare som att man inriktar sig på att låta dem återvända till föräldrahemmet. Före- nämnda undersökning visar också, att i praktiken 38 % av de kvinnliga elever- na återvänt till föräldrahemmet och att nästan lika många, eller 35 %, inkvar- terats hos arbetsgivare. Såsom framgått av kapitel V erhåller flickorna ofta hemhiträdesplatser.

Av pojkarna bodde 17% hos sina arbetsgivare. Till denna grupp har hänförts ett stort antal elever, som gått till sjöss, varjämte även redovisats sådana, som inkallats till militärtjänst- göring.

24 pojkar, eller 4,5% av hela antalet den 1 december 1952 villkorligt utskriv- na' manliga elever, var placerade i de i IOGT:s regim drivna inackorderings- hemmen.

i | i

Om dessa inackorderingshem må följande anföras. . I varje hem kan mottagas 10' pojkar. Omkring hälften av platserna är av— sedda för utskrivna ungdomsvårdsskole- elever och återstoden skall reserveras för ungdomar, som utvalts i orten. Till en mindre del skall dock kunna mottas sådana av barnavårdsnämnden omhän- dertagna, som är i fara att bliva van- artade men ej ansetts vara i behov av vård under fastare former. För när- varande är verksamheten i gång i 10 städer, nämligen i Borlänge, Halmstad, Karlskoga, Karlskrona, Karlstad, Lands- krona, Linköping, Malmö, Sundsvall och Västerås. Anslag för upprättande av ytterligare 3 hem har beviljats.

Eftervårdskonsulenten i det distrikt, vari inackorderingshemmet är beläget, har att avgöra vilka pojkar _ såväl så- dana från ungdomsvårdsskolorna som andra — som må beredas plats i hem- met.

Från ungdomsvårdsskolorna hänvisas i regel till inackorderingshemmen så- dana elever över den egentliga skolål- dern som dels saknar föräldrahem eller har olämpliga hemförhållanden, dels är i behov av en lugn hemmiljö och per- sonlig tillsyn, dels ock är relativt väl socialt anpassade, dvs. ”lättare fall”. Mera besvärliga pojkar kan däremot icke mottas. Hemmen skulle då näm- ligen lätt få en icke önskvärd karaktär av filial till ungdomsvårdsskola. Oöver— stigliga svårigheter i uppfostringshän- seende skulle också uppstå för förestån- darparen, som själva (mannen har där- jämte förvärvsarbete) med hjälp av ett hembiträde sköter hemmen.

I fråga om ordnandet av bostadsfrå- gan finner utredningen det välbetänkt, att eleverna vid den villkorliga utskriv- ningen i första hand placeras i sina för— äldrahem, då förhållandena där icke är uppenbart olämpliga för de unga. För

sådana elever, som icke kan återvända till föräldrahemmet och där andra en- skilda hem icke står till buds, har utred- ningen funnit de särskilt inrättade inac- korderingshemmen utgöra en god' er- sättning.

Behovet av inackorderingshemsplat— ser synes ännu icke helt täckt. Vid pla- neringen av utbyggnaden av inackorde- ringshemsverksamheten bör enligt ut— redningens förmenande övervägas, om icke i fortsättningen borde upprättas inackorderingshem med färre platser, förslagsvis 5 ä 6. Härigenom skulle kunna vinnas, att hemkaraktären bleve mera framträdande och att föreståndar- paren erhölle en erforderlig lättnad i arbetsbördan. Erfarenheterna från de gångna årens verksamhet har visat, att de göromål, som åvilar föreståndarpa- ren, är av större omfattning än som från början antogs. Särskilt ungdoms— vårdsskoleeleverna är i behov av stor omsorg. Hemmets skötsel tar husmo- derns hela tid i anspråk och husfadern måste regelmässigt ägna praktiskt taget hela sin fritid åt de inackorderade och deras problem. Den stora arbetsbördan har därjämte medfört svårighet att an- skaffa lämpliga föreståndarpar och få behålla dugliga sådana. Arbetets om- fattning och art har vidare medfört, att krav ställts på anställande av biträdan- de hemföreståndare eller annan kvalifi- cerad personal.

Då med en nedskärning av platsan- talet vid hemmen en nedsättning av de- ras ekonomiska bärkraft torde följa, synes här en redogörelse för nuvarande ekonomiska förhållanden påkallad.

Bidrag till inrättande av inackorde- ringshem. Staten betalar första årets hyra (f.n. i genomsnitt ca 7500 kro- nor) och bestrider kostnaderna för in- ventarier med 1 000 kronor per plats (samtliga nuvarande hem har som nämnts 10 platser), dvs. i medeltal

17 500 kronor per hem. Från och med budgetåret 1946/47 har anvisats 219 100 kronor för inrättandet av 13 hem. Här— utöver har såsom bidrag till IOGT:s cen- trala verksamhet till förmån för inac- korderingshemmen anvisats tillhopa 12 000 kronor.

Hemmens driftkostnader. Hemmens huvudsakliga driftinkomster utgöres av inackorderingsavgifterna, som då verk- samheten påbörjades 1947 var 125 kro- nor per plats och månad. Dessa avgifter har därefter successivt måst höjas och utgjorde 1952 150—190 kronor i måna- den. Från och med år 1953 uttages en inackorderingsavgift av i genomsnitt ca 200 kronor per månad.

Vid de 8 hem, som var i verksamhet under hela är 1952, översteg utgifterna inkomsterna (= inackorderingsavgif— terna) med 62 251 kronor. Av staten, som enligt gällande avtal ersätter hem- men för driftförluster intill årshyrans belopp, erhöll hemmen bidrag med till- hopa 55 500 kronor. Återstoden, eller 6751 kronor, tillfördes hemmen från kommunala myndigheter eller från an- nat håll. Sammanfattningsvis kan hem- mens inkomster redovisas på sätt upp- ställningen här nedan visar.

Dårest hemmens drift helt skulle ha bekostats genom inackorderingsavgif- terna, skulle dessa ha fått sättas så högt som 238 kronor per månad. Tilläggas kan, att en av socialstyrelsen företagen undersökning rörande de ersättningar,

Inkomster Inkomstkälla Per in— toålt' ackorderad i % ' och dag, kr. Inackorderings- avgifter ...... 132 910 5: 41 68 Statsbidrag ..... 55 500 2: 27 28 Kommunbidrag m. m. ....... 6 751 0: 26 4 Summa 195 161 7: 94 100

som i öppna marknaden betalades för motsvarande förmåner och tjänster, som tillhandahölls vid IOGT:s inackorde- ringshem, visat, att kostnaderna i stort sett uppgick till sistnämnda belopp.

Utredningen vill framhålla, att det synes svårt att exakt beräkna den rela- tiva kostnadsökning en reducering av hemmens platsantal kan komma att medföra, men att gjorda överslagsberäk- ningar ger vid handen, att med nuva- rande inackorderingsavgift en höjning av statens driftbidrag från 2,27 kronor till ca 3 kronor per plats och dag torde vara erforderlig. I detta sammanhang bör emellertid erinras om att vid en så- dan minskning av hemmen, kostnader för en utökning av personalen torde kunna undvikas.

Då det gäller den fortsatta utbygg- nadsverksamheten vill utredningen sär- skilt understryka viktcn av att inackor- deringshem upprättas jämväl för flickor och erinra om att ungdomsvårdsskole- elever, som saknat anlag eller intresse för hushållsarbete, emellanåt måst ta hembiträdesplats, där arbetsgivaren till- handahåller rum, enbart av den orsa- ken, att bostadsfrågan icke kunnat lösas på annat sätt.

Slutligen vill utredningen framhålla betydelsen av att inackorderingshem endast upprättas på sådana orter, där tillgången på lämpliga arbetsanställ- ningar för de utskrivna eleverna åt— minstone under nu rådande förhållanden kan anses tryggad. Till utredningens kännedom har nämligen kommit att vid ett par av de nuvarande hemmen plat- ser avsedda för ungdomsvårdsskoleele- ver tidvis icke kunnat utnyttjas, då ar- betsanställningar icke kunnat anskaffas.

Vad härefter angår andra elever än sådana, som kan återlämnas till föräld- rar eller anhöriga, kan beredas inkvarte- ring hos arbetsgivare eller på grund av relativ lättskötthet mottagas i inackor-

deringshem, skulle många gånger place- ring i privata hem vara en lämplig lös- ning av bostadsproblemet. För barn i skolåldern har placeringsfrågan också i relativt tillfredsställande omfattning kunnat ordnas på sådant sätt. Vad där- emot beträffar de elever, som lämnat den egentliga skolåldern, har detta visat sig svårare. Visserligen har från sko- lorna under senare år ett mindre antal elever kunnat placeras i kvalificerade fosterhem, men behovet kan därmed icke anses täckt. Såsom läget nu kan bedömas, torde det heller icke kunna förväntas, att skolorna under den när- maste tiden skall erhålla ytterligare an- visningar på lämpliga fosterhem för elever i sistnämnda åldrar annat än på landsbygden. Det bör emellertid här erinras om att huvudparten av eleverna kommer från städer och större samhällen och i de allra flesta fall önskar åter- vända dit. En tvångsmässig överflytt- ning till landsbygden måste givetvis ur behandlingssynpunkt anses förkastlig.

För att uppnå kontakt med ett större antal personer, som är villiga att un- der betryggande former ta emot elever över skolåldern som inackorderingar, torde enligt utredningens mening åtgär— der böra vidtagas för vidgad upplys— ning om skolorna, deras mål och medel samt propaganda för fosterhemsverk- samhet bedrivas. Uppläggningen av en sådan kampanj bör skötas av eftervårds- konsulenterna, som förutsättes själva skola, sedan de numera är stationerade inom respektive distrikt, i ökad omfatt- ning aktivt delta i anskaffningen av lämpliga enskilda hem.

Återtagning av villkorligt utskrivna elever Antalet elever, som under åren 1941 och 1942 återtogs till skyddshemmen, utgjorde tillhopa 136, varav 74 manliga och 62 kvinnliga. I detta antal ingick dels de som måst återtagas för fortsatt

fostran inom anstalt, dels sådana som mer tillfälligt fått återtagas för att un— derlätta ombyte av anställning, över- gång till annan utbildning och liknande.

Under senare år har antalet återtagna elever ökat kraftigt och utgjorde år 1952 icke mindre än 315, varav 215 poj- kar och 100 flickor.

Av orsakerna — eller bidragande or- saker — till återtagningarna under år 1952 dominerade enligt från skolorna lämnade uppgifter vad beträffar de manliga eleverna brottsligt förfarande utanför arbetsplatsen och missanpass- ning i arbetet (arbetsovilja, ”rymning" från arbetet, allmän misskötsamhet i ar- betet etc.). För flickornas del var miss- anpassning i arbetet och sexuell vanart mest framträdande. Se tabell 6 å s. 135.

I många fall missköter sig eleverna under villkorlig utskrivning utan att återtagning till skolan likväl anses på- kallad. Där så visar sig erforderligt, sker omplacering av eleverna antingen genom skolornas egen försorg eller un- der medverkan av eftervårdskonsulen- terna. I de omkring 125 fall, där efter- vårdskonsulenterna år 1952 medverkat till sådana omplaceringar, utgjorde hu- vudorsakerna härtill, enligt uppgifter lämnade av socialstyrelsens skolbyrå, i ca 46 % av fallen missanpassning i ar- betet, i 20 % ”trassel” med bostadsför- hållandena, i 10 % brottsligt förfarande på eller utanför arbetsplatsen, i 8 % sexuell vanart och i återstående fall an- nan orsak.

Det vill synas som om ”trassel” med bostadsförhållandena oftast kan upp- klaras utan att återtagning till skolan behöver ske och att vid anpassningssvå- righeter i arbetet omedelbar återtagning kan undvikas i icke ringa omfattning. Begångna brott däremot medför van— ligtvis, att eleverna måste återtagas till skolan.

Vad beträffar den tid, som förflyter,

innan villkorligt utskrivna elever åter- tages till skolan, må här nämnas följan- de uppgifter, som avser de under år 1952 återtagna. Hälften av flickorna och nära 40 % av pojkarna återtogs inom 3 månader från utskrivningen. I det närmaste % av berörda flickor fick till och med återtagas inom en månad. Se i övrigt tabell 7 (s. 136). Av det sagda framgår med all tydlighet, att den första tiden av den villkorliga utskrivningen är den för eleverna mest kritiska.

Att med bestämdhet uttala sig om or- sakerna till att eleverna i så stor ut- sträckning behöver återtagas inom rela- tivt kort tid måste anses vara synner- ligen vanskligt. Nära till hands ligger emellertid den förklaringen, att ifråga- varande elever utskrivits från skolorna, innan de ännu var färdigbehandlade.

En annan tänkbar förklaring är, att ele- verna den närmaste tiden efter över- gången från livet på anstalt med dess i detalj reglerade tillvaro till det mera fria livet utanför icke erhållit den till- syn och omvårdnad, som just då måste anses särskilt viktig.

En effektivisering av eftervården just under den första tiden av villkorlig ut- skrivning finner utredningen påkallad. Särskilt angeläget synes det vara, att eleverna under den första kritiska tiden åtminstone någon gång får besök av rektorn eller annan befattningshavare vid skolan som kan giva råd samt bistå dem i konfliktsituationer och trång- mål av allehanda slag. Då eleverna är placerade på längre avstånd från skolan, bör vederbörande eftervårdskonsulent fylla samma funktion.

ELFTE KAPITLET

Kostnader

På uppdrag av utredningen har arki- tekten Sten Jonson, Stockholm, utarbe- tat förslag till erforderliga omändrings- och nybyggnadsarbeten beträffande etapp I samt kostnadsberäkningar för samtliga etapper.

Byggnadskostnaderna vid de olika skolorna har därvid beräknats till föl- jande belopp:

Etapp I

Lingatan (Gullmaren) ...... 435 000 Eknäs . .................... 351 500 Verkstadslokaler vid Lövsta,

Långanäs, Forsane och

Sundbo . ................ 328100 Gymnastikhus och ombygg-

nad av elevavdelningen Herrgården vid Sundbo .. 275600 Personalbostäder .......... 1 250 000

Summa kr. 2 640 200

I fråga om specifikation av byggnads- kostnaderna i etapp I hänvisas beträf— fande Eknäs, verkstadslokalerna och Herrgården till bilagda beskrivningar (bilaga 3). Beträffande Lingatan hän- visas till de specifikationer, som läm- nats i samband med utredningens tidi- gare nämnda förslag av den 15 oktober 1952. Förslaget till gymnastikhus vid Sundbo har överlämnats till Kungl. Maj:t i samband med socialstyrelsens förslag till anslagsäskanden för bud- getåret 1954/55.

Etapp II Johannisberg .............. 90 700 Folåsa .................... 681 000 Härsjögården .............. 16 800 Personalbostäder . .......... 1 700 000 Summa kr. 2 488 500

Etapp III Fagared . .................. 45 000 Långanäs ................. 184 800 Morängen ................ 16 800 Hornö .................... 90 700 Broby . .................... 335 000 Personalbostäder . .......... 1 800 000 Summa kr. 2 472 300

Etapp IV Hammargården ............ 92 000 Gräskärr .................. 576 000 Gudmundsgården .......... 90 700 Personalbostäder .......... 1 700 000 Summa kr. 2 458 700

Etapp V Vemyra ................... 156 800 östra Spång . .............. 90 700 Brättegården .............. 134 400 Personalbostäder . .......... 2 050 000

Summa kr. 2 431 900

Utredningen vill understryka, att be- räkningarna beträffande etapperna II— V samt de icke specificerade bostäder- na i etapp I endast är approximativa.

Kostnadsfördelningen i fråga om per- sonalbostäder har beräknats på följande sätt.

Byggnader föranledda av kr?) 335311?!- Nuvarande behov .......... 3 000 000 Personalökningar enligt nor-

malplanen ............... 3 400 000 Senare personalökningar enligt utredningens förslag ....... 2 500 000 Summa 8 900 000

Anslagsbehovet för inköp av inventa- rier har utredningen för budgetåret 1954/55 uppskattat till följande belopp.

Gullmaren .................. 40 000 Eknäs ...................... 25 000 Verkstäder: Lövsta .................. 50 000 Långanäs . ................ 7 000 Forsane, radio och elektri- kerverkstad ............. 50 000 Forsane, maskinverkstad . .. 35 000 Sundbo, bilverkstad ....... 38 000 Sundbo, murarverkstad 3 000 Eknäs, terapiutrustning ...... 3 000 Morängen, terapiutrustning 3 000

Summa kr. 254 000

Ökningen av personalkostnaderna från och med budgetåret 1954/55 har av utredningen beräknats till de be- lopp, som framgår av nedanstående Ökning eller Å . . rhva Personalkategori 111321? kostt— persona- nader, kr. lens antal Högre personal ...... + 2 26 500 Tillsynspersonal ..... + 41 365 500 Undervisande personal och ekonomipersonal — 7 — 62 900 Kontorspersonal ..... + #9 83 200 Omläggningen vid Lin— gatan ' ............ —— 1 '— 17 700 Summa + 44 394 600

uppställning. Hänsyn har därvid emel— lertid icke tagits till att utbyte av vissa tjänster icke torde kunna ske vid in- gången av budgetåret av den orsaken att nya verkstäder skall uppföras, jord- bruk utarrenderas, ordinarie befatt— ningshavare omplaceras etc.

Under rubriken undervisande perso- nal och ekonomipersonal i föregående uppställning har inräknats ett belopp av 36000 kronor avseende kostnader för den föreslagna särskilda kursverk- samheten vid Hornö, Eknäs och Mer- ängen.

Vid genomförandet av den av utred- ningen föreslagna normalplanen beräk- nas därutöver följande årliga personal— kostnader uppkomma.

Ökning av antalet Årliga Personalkategori befatt- kost- nings— nader, kr. havare Högre personal ...... 3 39 000 Tillsynspersonal ..... 24 239 500 Summa 27 278 500

De ytterligare årliga kostnader, som vid en slutlig utbyggnad i personalhänu seende av organisationen enligt utred- ningens förslag kommer att uppstå, har beräknats till 546 000 kronor.

Kostnaderna för genomförandet av ut- redningens förslag i kapitel IX i fråga om skolstyrelseledamöterna har upp» skattats på följande sätt:

Höjning av ersättningarna åt

verkställande ledamöter 8 500 Sammanträdesarvoden ........ 8 800 Ersättning för mistade avlö- '

ningsförmåner ............. 2 000

Summa kr 19 300

Genomförandet av förslaget i kapitel X om en höjning av övervakningsarvoå dena synes enligt utredningens mening

icke erfordra någon anslagsuppräkning. Utredningen har nämligen förutsatt, att besparingar skall kunna uppstå, därige- nom att de i Stockholm, Göteborg och Malmö stationerade eftervårdskonsulen— terna ålägges att utan särskild kostnad för statsverket tjänstgöra som överva- kare för en stor del av de till dessa stä- der villkorligt utskrivna, särskilt be- svärliga klientelet.

För det i kapitel VII föreslagna sär- skilda forskningsanslaget bör beträf-

fande budgetåret 1954/55 upptagas ett belopp av 1 000 kronor.

De beräknade kostnaderna respekti- ve utgiftsökningarna för budgetåret 1954/55 kan sammanfattas på följande Sätt:

Byggnadskostnader ........ '2 640 200 Inventarier . .............. 254 000 Personalkostnader ......... 394 600 Skolstyrelserna ............ 19 300 Forskningsanslag .......... 1 000

1 Därav har 214 000 avseende gymnastikhus vid Sundbo redan upptagits i socialstyrelsens anslagsäskanden.

Sammanfattning

Ungdomsvårdsskoleutredningen anser, att varje elevgrupp vid en skola för nor- malklientel icke bör omfatta flera än 10 elever. Det anstaltsbesvärligaste klien- telet bör uppdelas i än mindre grupper. I sina förslag har emellertid utrednin- gen måst ta hänsyn till de dryga kost- nader en omändring av redan befintliga anstaltsbyggnader medför och sålunda funnit sig nödsakad förorda, att i vissa fall avdelningar med mer än 15 elever tills vidare behålles.

Förläggningen av eleverna bör enligt utredningens mening ske i ett antal, på relativt långt avstånd från varandra be- lägna smärre avdelningar inom skolom- rådet. Platsantalet bör vid flickskolorna icke överstiga 30, vid dubbelskolhem- men 48 och vid yrkesskolorna för poj- kar 46.

Behovet av utökning av det totala an- talet vårdplatser vid skolorna har be- dömts till ca 70, varav ca 50 avses för manligt yrkesskoleklientel och återsto- den för skolhemspojkar och äldre flic- kor. Utbyggnaden av skolorna har på- börjats och organisationen tillföres så- lunda omkring den 1 juli 1954 14 nya platser vid 4 pojkskolor.

En plan för omorganisation på längre sikt av hela anstaltsväsendet, omfat- tande ny- och ombyggnadsarbeten un— der 5 årsetapper har framlagts. I förs— ta byggnadsetappen — avsedd att ge- nomföras under budgetåret 1954/55 _ föreslås omändring av Lingatans yrkes- skola för flickor till sjömansskola för

pojkar, iordningställandet av ytterligare en elevavdelning vid Eknäs yrkesskola för flickor, uppförandet av nya verk- stadslokaler vid 4 pojkskolor, nybygg- nad av ett gymnastikhus vid Sundbo yrkesskola för pojkar, vissa föränd- ringsarbeten i en elevförläggning vid samma skola samt uppförande av ett antal personalbostadshus vid olika skolor.

I en senare byggnadsetapp föreslås sådan ombyggnad av Gräskärrs skolhem för pojkar, att där i fortsättningen i stället kan mottagas manligt klientel i åldern 18—21 år.

Utredningen har funnit, att en detal— jerad reglering av vårdtidens längd vid skolorna är olämplig och utrednin- gen rekommenderar, att tidpunkten för den villkorliga utskrivningen får avgö- ras från fall till fall men uttalar sam— tidigt, att den första vårdtiden vid sko— lan bör vara omkring ett år.

Utredningen föreslår, att intagning i specialavdelning skall beslutas av che- fen för socialstyrelsens skolbyrå beträf- fande i ungdomsvårdsskola nyintagen eller från annan sådan skola överflyttad elev, medan beslut om intagning i spe- cialavdelning av _skolans egna elever skall meddelas av skolstyrelsen. Vistel- setiden i specialavdelning föreslås max— imerad till 2 månader, där ej särskilda skäl till längre vistelsetid föreligger och medgivande till förlängning av tiden lämnas av Skolbyråchefen.

Utbildningen vid yrkesskolorna bör i

största möjliga utsträckning anpassas efter de enskilda elevernas anlag och förutsättningar. Sålunda bör vid vissa skolor givas verklig yrkesutbildning, som för pojkarnas del kan medföra möj— lighet avlägga gesällprov. Vid andra skolor bör tillfälle givas till en något enklare yrkesutbildning eller yrkesträ- ning och vid specialskolorna bör an— ordnas särskilda terapiverkstäder.

Vid yrkesskolorna för manligt klientel föreslås inrättandet av ett antal nya yr— kesgrenar. Vid några yrkesskolor för flickor föreslås viss kursverksamhet i affärs- och kontorsgöromål, hårvård, skönhetsvård, sjuk- och barnavård m.m.

En intensifiering av elevernas fritids- verksamhet såväl inom som utom sko- lorna förordas.

Utredningen framhåller vikten av att en systematisk, vetenskaplig bearbet- ning av behandlingsresultaten sker vid skolorna, vilket enligt utredningens uppfattning måste anses som en förut- sättning för att hela ungdomsvårds- skoleväsendet skall kunna utvecklas, att nya rön skall kunna näs och att nya behandlingsmetoder skall kunna fram- komma. En särskild tjänst som skolpsy- kolog med vissa forskningsuppgifter föreslås inrättad vid Lövsta, varjämte ett speciellt forskningsanslag förordas.

I fråga om personaluppsättningen vid skolorna har framlagts en normalplan, innebärande en utökning av antalet be- fattningshavare med 71, varav på till- synspersonalen (tillsynsmän och vår— dare) belöper icke mindre än 65. Ut- redningen har utgått ifrån att en dylik ökning av tillsynspersonalen såväl av ekonomiska som framför allt av rekry- teringsskäl måste ske efter hand och föreslår att följande personalföränd- ringar äger rum från och med budget- året 1954/55. Se vidstående uppställ- ning.

Ökning eller

. minskning i

Personalkategon personalens antal Högre personal ............. + 2 . Tillsynspersonal ............ + 41

Undervisande personal och

ekonomipersonal .......... —— 7 Kontorspersonal ............ + 9 Omläggningen vid Lingatan . . _— 1 Summa + 44

Utredningen rekommenderar, att vid kommande tjänstetillsättningar hänsyn tages till önskemålen om ett utökat an- tal kvinnliga befattningshavare vid pojkskolorna och flera manliga befatt- ningshavare vid flickskolorna. Utred- ningen rekommenderar därjämte, att personalen genom tjänstgöring vid flera olika ungdomsvårdsskolor får tillfälle att lära känna organisationen ur olika aspekter. Värdet av ett utbyte av perso- nal mellan olika vårdformer såsom fångvård, sinnesslö- och alkoholistvård m. fl. understrykes.

Utredningen föreslår, att befattnings- havare, som för erhållande av kompe- tens för innehav av rektorat vid ung— domsvårdsskola genomgår en särskilt upplagd utbildning, benämnd ungdoms- vårdsskolornas personalutbildning, hög- re kursen, må under viss del av utbild- ningstiden, dock högst 180 dagar, er- hålla tjänstledighet med full lön. För övriga personalkategorier förordar ut- redningen, att det anordnas en lämp- ligt avpassad utbildning, avsedd att ge kompetens för ordinarie anställning i egen eller högre befattning.

Med hänsyn bl.a. till möjligheterna att stärka samhörigheten mellan sko- lorna och ortsbefolkningen förordar ut- redningen, att antalet ortsrepresentanter i skolstyrelserna ökas. Utredningen an- ser det vara naturligt, att den kommun inom vilken skolan är belägen i regel är företrädd i skolans styrelse. Att olika

slag av ungdomsorganisationer — ide- ella, politiska, religiösa och idrottsliga — blir företrädda i styrelserna anser utredningen önskvärt. Härigenom skulle dels en föryngring av styrelserna åstad- kommas dels ökade förutsättningar för kontakt mellan ungdomsrörelserna och skolorna skapas.

Med hänsyn bl. a. till de många ar- betsuppgifter och det ansvar, som ålig— ger de verkställande ledamöterna i skol- styrelserna, föreslås en höjning av nu utgående ersättningar. Vidare föreslår utredningen, att till samtliga ledamöter i skolstyrelserna bör utgå ett mindre arvode _ förslagsvis 20 kronor _ per sammanträde. Därjämte föreslås, att er- sättning för mistade avlöningsförmåner vid fullgörandet av uppdrag som skol- styrelseledamot skall kunna utgå.

Enligt utredningens åsikt bör över- vakningstjänsten ordnas på det sättet, att en stor del av det till storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö villkor- ligt utskrivna, ofta särskilt besvärliga klientelet övervakas av de i dessa städer stationerade eftervårdskonsulenterna, att socialvårdstjänstemän anlitas som

övervakare för en del andra fall, som visat sig mera svårbemästrade, men att för huvudparten av eleverna tjänstgör särskilt utvalda medlemmar i ungdoms- organisationer m.fl. sammanslutningar eller andra lämpliga och intresserade personer. Ett enhetligt övervakningsar- vode om 10 kronor per månad föreslås.

Vid planeringen av utbyggnaden av den i IOGT:s regim drivna inackorde- ringshemsverksamheten bör enligt ut- redningens förmenande övervägas, om icke i fortsättningen borde upprättas hem med färre platser, förslagsvis 5 ä 6, mot nuvarande 10. Vikten av att jäm- väl inackorderingshem för flickor upp- rättas understrykes.

De av utredningens förslag föran- ledda kostnaderna respektive utgifts- ökningarna för budgetåret 1954/55 har beräknats på följande sätt:

Kr. Byggnadskostnader . ........ 2 640 200 Inventarier ................ 254 000 Personalkostnader ......... 394 600 Skolstyrelserna ............ 19 300 Forskningsanslag . .......... 1 000

BILAGA ]

Undersökningar rörande ungdomsvårdsskolornas klientel

Av fil. lic. Dick Blomberg

Trots att ungdomsvårdsskolorna sedan årtionden tillbaka är utsatta för en in- gående uppmärksamhet från olika håll, är dock den faktiska kunskapen om hur de ungdomar är beskaffade, som omhän- dertages på dessa skolor, tämligen be- gränsad.

De svenska undersökningar, som gjorts beträffande asocial ungdom, har antingen varit alltför vittsyftande för att vara direkt tillämpliga på ungdoms- vårdsskolornas elever —— t.ex. Gustav Jonssons undersökning av hela rikets ungdomliga vanartsklientel1 —— eller också har de varit begränsade antingen till vissa kategorier av ungdomsvårds— skoleklientelet eller till vissa egenska- per och sociala förhållanden.2 Någon sammanfattande och grundlig redovis- ning av hela klientelet har alltså inte funnits.

Därtill kommer att klientelet ständigt synes skifta sammansättning och karak- tär i takt med förändringar i samhället i stort. Motorfordonsparkens tillväxt på- verkar antalet billånare på skolorna, ungdomsfylleriets ökade omfattning in— nebär att fler unga alkoholister blir omhändertagna, en förändrad inställ- ning till sexuella frågor medför kanske att färre elever placeras på ungdoms- vårdsskolor på grund av sexuell vanart. Förebyggande åtgärder från samhällets sida, ändrade skolförhållanden, barn- kullarnas storlek, skilsmässofrekvens och en mängd liknande faktorer påver—

kar också klientelets sammansättning. Det är alltså tvivelaktigt om tidigare undersökningar ger en riktig bild av hur elevmaterialet ser ut nu.

När ungdomsvårdsskoleutredningen beslöt att verkställa en undersökning av det aktuella klientelet på ungdomsvårds- skolorna, var också huvudsyftet att ge utredningens ledamöter en på mer objektiv basis grundad uppfattning om ungdomsvårdsskoleklientelets struktur i psykologiskt och sociologiskt avseen- de. På grundval av den kunskap man på detta sätt kunde ernå, skulle man se- dan lättare kunna ta ställning till de åt- gärder, som kunde tjäna till att be- mästra vissa problem inom anstaltsvår- den.

Förutom att denna redovisning av klientelets struktur i vissa avseenden skulle kunna ligga till grund för detalj- problemens behandlande, räknade man också med möjligheten att av en sådan strukturbeskrivning kunna dra vissa slutsatser angående lämpliga grunder för differentieringen av elevmaterialet —— antingen mellan olika skolor eller mellan olika avdelningar på samma skola. Likaväl som differentieringen hit-

1 Gustav Jonsson: Undersökningar angående vanartiga barn och asocial ungdom. SOU 1944: 30. 2 Till exempel: Sven Ahnsjö: Delinquency in girls and its prognosis, 1941. Gideon Nordal: En medicinsk-psykologisk undersökning av eleverna vid vissa skyddshem, 1935. Edith Otterström: Delinquency and children from bad homes, 1946.

tills i huvudsak skett blott efter begåv- ningsnivån vid sidan av den fysiska ål- dern —— samt i någon mån efter graden av psykisk abnormitet — föreföll det rimligt att tänka sig en uppdelning av klientelet efter andra, från begåvningen helt artskilda grunder. Man skulle kun- na tänka sig en differentiering efter anstaltsbeteende, efter prognosmöjlig- heter, efter vanartstyp etc.

En förutsättning för att de olika elev- typer vi kan finna i vårt material också skulle kunna tjäna som grund för en differentieringsnorm, är att de är läm- pade för sinsemellan olika slag av be- handling, vare sig det gäller rent läke- pedagogiska behandlingsformer, yrkes- utbildning eller säkerhetsskäl. Det vore meningslöst att differentiera klientelet efter en bestämd princip, om vi inte kan bevisa eller åtminstone med skäl antaga att för en viss personlighetstyp eller ett speciellt slag av beteenderubbningar en vårdform vore mera lämplig än andra, medan elever av annan läggning och med andra problem skulle ha större möjligheter till återanpassning med en helt annan behandlingsmetod.

Även om man ansluter sig till den åsikt i modernt anstaltstänkande, som anser det olämpligt med alltför långt driven differentiering _— då därigenom anstaltsgruppens sammansättning allt- för mycket skulle avlägsna sig från den genomsnittliga samhällsgruppen, dit in- ternerna sedan skall återgå _— är det naturligtvis ändå av yttersta vikt att med tanke på den individuella behand- lingen söka belysa de olika asocialitets- faktorernas samspel.

Det blir oss därför angeläget att ut- över den rena beskrivningen av klien- telets ytstruktur även söka finna sam- banden mellan de olika variablerna i vårt material, dels för att söka klarare avgränsa olika elevtyper och framhålla deras väsentligaste särdrag, dels för att

närmare undersöka vilka personlighets- egenskaper, miljöpåverkningar och andra faktorer som kan förväntas dis— ponera eleven till en viss beteendetyp. Möjligen kan man sålunda få en säkrare utgångspunkt för behandlingen än om man blott inriktar sig på ett resocialise— rande av de rent yttre beteendemönst- ren.

Undersökningens uppläggning och omfattning

Utredningen beslöt att undersöknin- gen av ungdomsvårdsskolornas klientel skulle ske efter samma linjer, som ung— domsanstaltsutredningen följt i sin un- dersökning av ungdomsfängelsekliente- let,l där ett omfattande frågeformulär rörande varje intern ifyllts av veder— börande anstaltspersonal. Härvid följ- des i stort sett samma formulär som ungdomsanstaltsutredningen tillämpat, även om vissa punkter omarbetades för att bättre motsvara föreliggande under- sökningssyften.

De förhållanden, som blev föremål för undersökning genom detta formu- lär inrymmes i stort sett under någon av följande huvudrubriker: social sla- tus, omfattande familjeförhållanden, uppväxtmiljö, skolgång och liknande; fysisk status,2 omfattande allvarligare sjukdomar, kroppsliga lyten, havande— skap osv.; psykisk status innefattande olika personlighetsegenskaper; vanarts— ytlrz'ngar; tidigare samhällsreaklioner och behandlingsålgärder och slutligen anstaltsstaius. Närmare redogöres för de olika punkterna i anslutning till den fortsatta redovisningen av resultaten.

Denna undersökning, som i fortsätt— ningen benämnes huvudundersöknin- gcn, omfattar samtliga de elever som den 1/1 1951 var intagna på de statliga

1 En anstalt för svårbehandlade. SOU 1950: 47. 3 Dessa uppgifter visade sig så ofullständiga och motsägande. att vi ansett oss ej böra redo— visa dem.

ungdomsvårdsskolorna eller samman— lagt 686 st. Då uppgifterna insamlades under april och maj månader 1951 hade alltså även de senast intagna eleverna stått under observation på skolan under minst 3 månader. De fördelar sig på följande sätt efter kön och skolform:

Flic- kor

Poj-

kar S:a

Skolhem (skh) ...... 190 29 219 Yrkesskola (y) omhän-

dertagna efter

Bvl & 22 c] ....... 293 124 417 Bvl 5 22 d ...... 23 27 50 Summa 506 180 686

Vid bearbetningen av detta material visade det sig nödvändigt att på vissa punkter göra kompletterande och mer fördjupade undersökningar. För upp- läggningen av denna ”intensivundersök- ning” redogöres efter redovisningen av huvudundersökningens resultat.

Bearbetningen av frågeformulären och planläggandet av intensivundersök- ningen har stått under vetenskaplig led- ning av framlidne dr Birger Sjödén och docenten Gunnar Boalt.

Uppgifternas insamlande. Tillsam- mans med ingående skriftliga instruk- tioner utsändes formulären till skolor- na, där respektive rektor svarade för ifyllandet med hjälp av sina assistenter och skolans rådgivande psykiater. Där- vid skulle uppgifterna angående de so— ciala förhållandena tagas ur den sociala utredning, som av vederbörande barna- vårdsnämnd gjorts för ansökan om ele— vens intagande på ungdomsvårdsskola. Vissa uppgifter rörande skolgången skulle hämtas ur det likaledes insända lärarutlåtandet från elevens skola i hemorten, och även på andra punkter skulle uppgifter på liknande sätt häm— tas ur föreliggande aktmaterial. Där- emot skulle de psykiska variablerna be-

dömas av skolans personal liksom na- turligtvis även elevens anstaltsstatus.

I detta sammanhang ber vi få fram- föra vårt tack till personalen på sko- lorna som nedlagt ett omsorgsfullt och tidsödande arbete på ifyllandet av for- mulären.

Materialets bearbetning. Sedan for- mulären insamlats, har uppgifterna överförts på hålkort, varefter samman- räkningar o. d. skett maskinellt. Denna bearbetning har skett på socialstyrel- sens statistiska byrå under ledning av aktuarien Carl ston Hermelin.

Det ursprungliga siffermaterialet har blivit synnerligen omfångsrikt och om- fattar närmare 50 sidor i tabellform. Det har därför av praktiska skäl ansetts lämpligast att i det följande siffermäs- sigt utförligt redovisa blott sådana punkter, när detta kan vara av närmare intresse. På grund av gruppernas olika storlek har värdena så gott som genom- gående redovisats med procenttal, var- igenom jämförelser mellan olika grup— per underlättas.

I enlighet med gängse statistiska principer har skillnaden mellan två värden ansetts statistiskt säkerställd när den överstigit tre gånger me'delfelet. Att en differens mellan två grupper är statistiskt säkerställd behöver emeller- tid inte innebära att den är ett uttryck för faktiska skillnader. Begreppet ”sta- tistiskt säkerställd” innebär endast att olikheten mellan de båda grupperna är alltför stor för att den skulle ha upp- stått endast av en slump, men säger ingenting om vad olikheten orsakats av, vilket exempelvis mycket väl kan vara ett systematiskt fel vid insamlandet av primäruppgifterna.

Ju större två grupper är, desto mind- re är sannolikheten att en bestämd skillnad mellan dem skulle vara slump- betingad. Detta innebär att skillnader mellan de minsta av våra grupper _—

Klientelundersökningens uppgifter .. Inkon- Uppg. God Slapp Strang sekvent saknas Summa

God 5 2 —— —— — 7 Barnavårds- Slapp -— 18 — 5 1 24 nämndernas Sträng —— — —— —— »— () uppgifter lnkonsekvent 1 2 1 12 1 17 Uppgift saknas 1 1 »— —— 3 5 Summa 7 23 1 17 5 53

skolliemsflickorna jämte såväl pojkar som flickor omhändertagna efter 5 22 d —- eller mellan dem och någon av de större grupperna kan vara avsevärd utan att den därför är statistiskt säker- ställd. Förmodligen skulle många av de skillnader, om vilka vi nu inte med så— kerhet kan säga att de inte är slumpens verk, visa sig även i ett större material och där vara statistiskt säkra.

Avsaknaden av ett normalmaterial med vilket jämförelser kunde göras är en kännbar brist vid uttolkningen av våra värden. Så långt möjligt har vi be- gagnat oss av tillgängliga statistiska uppgifter från andra undersöknings- områden. Även om dessa uppgifter inte alltid är direkt jämförbara med vårt material — erhållna på andra ålders- grupper, på grupper med annan fördel- ning mellan stad och landsbygd eller liknande — kan de dock ge en ungefär- lig uppfattning av vissa förhållandens normala förekomst och utbredning.

Materialets tillförlitlighet. En stor del av uppgifterna i huvudundersökningen hämtades ju ur respektive aktmaterial, vilket förvarades på skolorna. Vid sam- manställningen av skolornas svar visade det sig emellertid att stundom motsä- gande uppgifter fanns om samma elev, att många punkter inte blivit besvarade därför att aktmaterialet tydligen inte kunnat ge tillfredsställande besked och slutligen att svarsfördelningen i vissa avseenden kraftigt avvek från vad man hade väntat sig.

För att kontrollera hur stor tillförlit- ligheten var hos de insamlade uppgif- terna beslöts att direkt från vederbö- rande barnavårdsnämnder insamla kon— trolluppgifter. Ur klientelundersöknin- gen utplockades slumpvis 55 elever, och vissa data angående hemförhållanden, vanart och barnavårdsnämndens åtgär- der överfördes från klientelundersök- ningsformuläret, som ifyllts på sko- lorna, till ett för ändamålet speciellt uppgjort formulär. Ett likadant, icke ifyllt formulär översändes till respek- tive barnavårdsnämnd för att där be- svaras. Av de utsända formulären åter- kom 53 st.

Vid jämförelsen visade det sig att stora avvikelser förelåg mellan uppgif- terna från skolorna och dem direkt från barnavårdsnämnderna. Uppgifterna an- gående uppfostringstypen utgör ett be- lysande exempel. Se tabellen ovan.

Uppgifterna är alltså här överens- stämmande i blott 38 fall av 53 eller ca 72 %.

För de övriga punkterna i kontrollun- dersökningen erhåller vi följande vär- den. Se tabell å sid. 89.

Avvikelserna mellan uppgiftslämnar- na, som dock utgått från i stort sett sam- ma primärmaterial, är alltså påfallande. Det ställer sig svårt att med bestämd- het uttala sig om orsakerna till detta. Det kan förhålla sig så att de sociala utredningar och andra rapporter, som av resp. barnavårdsnämnd bifogats in- tagningshandlingarna, varit ofullstän-

Antal Över- . _ över- Antal ens- ) ariabel ens— avvi- stäm- stäm- kelser melser melser i % L'ppväxtort (storstad, landsbygd etc.) . . . . 42 11 79 Börd (inom, före eller utom äktenskapet) 51 2 96 Uppväxtmiljö ....... 38 15 72 Sinnessjukd. i fam. . . . 49 4 92 Sinnesslöhet i fam. . . . 49 4 92 Nerv. rubbn. i fam. . . 42 11 79 Kriminalitet i fam. . . . 42 11 79 Spritmissbruk i fam. 48 5 91 Sex. lösakt. i fam. . . . 42 11 79 Allmän svårfostran . . 36 17 68 Bilstölder .......... 46 7 87 Andra egendomsbrott 43 10 81 Sex. vanart ......... 50 3 94 Skolk o. övr. skolprob. 39 14 74 Misshandel ......... 51 2 96 Eldsanläggn. ........ 51 2 96 Vagabonde ring ...... 42 11 79 Barnavårdsnämnds ti- digare åtgärder: varning .......... 39 14 74 övervakning ...... 43 10 81 skyddsuppf. ut. uvsk. 39 14 74 Vanartens inträdande. 39 14 74 Tid mellan vanarts inträdande o. åtgärd 14 39 26

diga och att uppgiftslämnarna på sko- lorna dragit felaktiga slutsatser ur detta bristfälliga aktmaterial. Detta synes exempelvis gälla barnavårdsnämnder- nas tidigare åtgärder före intagningen på ungdomsvårdsskola. Sålunda har en- ligt klientelundersökningens uppgifter blott 6 elever av de 53 blivit omhänder- tagna för skyddsuppfostran före inta- gandet på ungdomsvårdsskola, medan barnavårdsnämndernas svar på en di- rekt fråga anger 16 omhändertagna för skyddsuppfostran.

Ofta kan det naturligtvis också röra sig om rena definitions- och bedöm— ningssvårigheter. Var går gränsen mel- lan ”god” och ”slapp” uppfostran? Skall en moder, som betecknas som gravt de- bil, räknas som sinnesslö eller ej? Vad är allmän svårfostran?

Vidare har man på skolorna haft möj-

lighet att direkt hos eleven kontrollera tveksamma punkter i handlingarna, vil- ken möjlighet barnavårdsnämnderna saknat, och i några fall tycks eleverna ha passerat olika barnavårdsnämnder, varav blott en varit i tillfälle att besvara kontrollfrågorna, medan på skolan fun— nits utförligare uppgifter om elevens tidigare förhållanden.

Det synes därför inte riktigt att utan reservationer ta avvikelserna mellan barnavårdsnämndernas kontrollsvar och klientelundersökningens uppgifter som ett direkt mått på den senares felmar- ginal. Vi är knappast berättigade att påstå att en bestämd del av klientelun- dersökningens uppgifter —— exempelvis 28 % när det gäller uppfostringstypen —- med säkerhet är felaktiga. Däremot är tillförlitligheten hos dessa 28 % na- turligtvis i hög grad oviss. Även i dessa fall kan klientelundersökningens vär- den vara fullständigt riktiga _- men lika väl kan samtliga av de tvivelaktiga uppgifterna vara fel.

Frånsett de frågor, som gäller åtgär- derna gentemot vanarten, synes dock de bristande överensstämmelserna inte ha någon bestämd tendens. Punkten ”upp- fostringstyp”, som vi ovan anfört som exempel, visar sålunda bristande över- ensstämmelse i 15 fall, men betraktar man fördelningen på de olika typerna av uppfostran finner man denna prak- tiskt taget identisk hos de båda upp- giftslämnarkategorierna. Liknande är förhållandet med flertalet av de övriga punkterna.

När det gäller barnavårdsnämndernas tidigare åtgärder är dock bilden en an- nan. Redan Vid bearbetningen av kli- entelundersökningens råmaterial upp- stod misstanken att skolornas upp- gifter inte var fullständiga på denna punkt. Slår vi ihop de olika åtgärderna under en rubrik erhåller vi följande tabell:

Klientelundersökningens uppgifter Barnavårdsnämndemas tidigare åtgärder Åtgärd Åtgärd ej S företagen företagen umma Barnavårds- Åtgärd företagen 28 13 4 1 nämndernas Åtgärd ej företagen 3 9 12 uppgifter Summa 31 22 53

Här föreligger alltså en uppenbar tendens: avsevärt många fler åtgärder har tydligen vidtagits än vad som upp- givits i aktmaterialet. Men detta är ock— så det enda fall där en tydlig tendens kunnat iakttagas i avvikelserna mellan barnavårdsnämndernas och klientelun- dersökningens uppgifter.

Även när det gäller de rena personlig- hetsvariablerna finns vissa felkällor. Varje skolas elever har blivit bedömda uteslutande av personalen där, och nor- merna för denna bedömning har säker— ligen skiftat något från skola till skola. Visserligen har avsikten varit att elever- na skulle bedömas mot bakgrunden av en normalpopulation i motsvarande ål— der, men uppfattningen om vad som är normalt eller genomsnittligt hos svensk ungdom skiljer sig säkerligen väsentligt åt hos olika bedömare.

Framför allt hos bedömare, som i många år sysslat så gott som uteslu- tande med abnormklientel inom en an- stalts isolerande ram, måste man räkna med en förskjutning i den subjektiva uppfattningen om vad som är normalt i riktning mot det som är normalt för just den ungdomstypen.

En sådan förskjutning torde dock snarast vara ägnad att minska de siffer- mässiga differenserna mellan vårt ma- terial och ett verkligt normalmaterial, eftersom avvikelserna går i en för vårt klientel negativ riktning. Troligen skulle exempelvis en del av de elever, som här fått omdömet ”ordinär uthållighet”, i en vanlig folkskola eller verkstadsskola er— hålla omdömet ”liten uthållighet”, där-

för att man där har ett annat jämförel- sematerial, ett elevklientel som ligger på en högre genomsnittsnivå i fråga om uthållighet än vad ungdomsvårdsskole- eleverna gör. Det förefaller med andra ord troligt att vårt material åtminstone på en del punkter blivit alltför positivt bedömt. Åtminstone torde man kunna räkna med att en felkälla av denna typ inte gjort avvikelserna från det nor- mala större än de realiter är.

Vidare förhåller det sig säkerligen så att anstaltssituationen i sig själv påver- kar individens reaktioner, så att han beter sig på annat sätt än han skulle göra i frihet. Detta komplicerar natur- ligtvis ytterligare jämförelsen med det fiktiva normalmaterialet.

Något annorlunda ligger det till be- träffande reaktionerna på anstaltsvistel- sen, där man över huvud taget inte kan begära någon enhetlig bedömnings— norm. Genom att eleverna i viss ut- sträckning är differentierade efter gra— den av psykisk abnormitet måste indi- viden bedömas mot bakgrunden av den klienteltyp, som just den skolan har. Detta medför att den elev, som anses vara svårhanterlig på en skola med övervägande lättbehandlade och rela— tivt välanpassade, kanske skulle bli helt annorlunda bedömd på en skola med övervägande psykopatklien'tel.

Förutom de svårigheter, som vidlåder detta speciella material, är ju all subjek- tiv personlighetsbedömning behäftad med stora felmarginaler. Egenskaperna går inte alltid att definiera entydigt, varigenom olika bedömare kan komma

att avse skilda sidor av personligheten, och i andra fall påverkas bedömaren av förutfattade åsikter eller sitt rent personliga förhållande till den som be- dömes.

Det är tydligt att såväl uppgifterna rörande yttre förhållanden liksom vär- dena från personlighetsbedömningen måste tolkas med en viss försiktighet i den följande framställningen. När vi i fortsättningen talar om statistiskt säker- ställda differenser mellan olika grup- per, sker detta genomgående med reser- vation för felaktigheter i primärmate- rialet.

I. HUVUDUNDERSÖKNINGEN Uppväxtmiljö och uppfostringsförhållanden

U ppväxtort. Vi har indelat elevernas uppväxtort i olika samhällstyper. Av städerna har Stockholm, Göteborg och Malmö sammanförts till en grupp stor- städer, och de övriga städerna har fått bilda en grupp. Vidare har vi samman- fört de övriga tätorterna och slutligen har vi den rena landsbygden. Gräns- dragningen mellan de olika kategorier- na är naturligtvis något godtycklig. Stä- der som Hälsingborg, Norrköping och Jönköping skiljer sig troligen från de tre storstäderna mer i fråga om det rent numeriska antalet invånare än i fråga om samhällskaraktären i övrigt. Likale- des torde större industrisamhällen ha mera stadskaraktär än de idylliska små- städerna osv. En indelning strikt efter

invånarantal hade kanske varit mer be- lysande men hade blivit tidsödande och svår att genomföra.

Vi har ej haft möjlighet att följa ele— vernas förflyttningar mellan olika sam- hällstyper men i de fall, där eleven bytt vistelseort, har den ort blivit angiven där han huvudsakligen vistats åren före omhändertagandet. I de fall, där eleven haft arbete och fritidsliv förlagt till en viss samhällstyp men bott i ett samhälle av annan karaktär, har det samhälle angivits, där han arbetat och tillbringat fritiden och ej den ort där han blott haft sin bostad. Om det finns något sam- band mellan samhällstyp och asociali- tet, bör detta rimligen gälla den ort där den aktiva delen av dygnet tillbringas. Vårt material fördelar sig enligt tab. I.

Jämförelsetalen från 1945 års folk- räkning för ungdom i aktuell ålder är endast ungefärliga, då vi inte beräknat siffrorna för ett absolut likvärdigt ma- terial i åldersavseende. De anförda siff- rorna är ett medelvärde för de dåva— rande åldersgrupperna 0—15 år. För- ändringar i fördelningen mellan de olika bebyggelsetyperna är också troliga sedan 1945. Förändringarna torde dock knappast röra sig mer än om högst några procent.

Såväl pojkar som flickor på ungdoms- vårdsskolorna kommer tydligen i stör- re utsträckning från städerna ån vad som är genomsnittligt för dessa ålders- kategorier i hela befolkningen. Skillna- derna är Säkerställda. Däremot synes

Tab. I. Procentuell fördelning på olika samhällstyper

' ' 1945 års

Pajkar Flickor folkräk- skh y 22c y 22d S:a skh y 22c y 22d S:a ning Storstad ............. 20,0 40,3 60,9 33,6 17,2 22,6 33,3 23,3 14,0 Annan Stad .......... 50,5 36,8 30,4 41,7 37,9 45,2 11,1 38,9 23,0 Annan tätort ......... 7,9 5,5 4,3 6,3 10,3 14,5 22,2 15,0 19,0 Landsbygd ........... 19,5 16,7 4,3 17,2 24,1 17,7 33,3 21,1 44,0

Utländsk flykting e. d. . . 2,1 0,7 — 1,2 3,4 — — 1,7 —-

skillnaden i frekvens mellan elever från storstad och dem från annan stad vara mindre genomgående, och vissa grup- per ansluter sig i stort sett till den nor- mala fördelningen mellan storstad och annan stad. Hela yrkesskoleklientelet hos pojkarna liksom 22 d-orna hos flic- korna visar dock en statistiskt säker- ställd övervikt för storstäderna framför de övriga städerna.

Tendensen är för båda könen genom- gående och tydlig: med ökad ålder (dvs. kategori skh — yrk få 22 c — yrk ?, 22 d) följer stigande frekvens från storstäderna. Vi kan här inte utan vi— dare antaga att det är storstadsmiljön i sig själv som är kriminalitetsstimule- randc, eftersom man då hade anledning att vänta sig övervikt för storstadspoj- karna även hos Skolhemsklientelet, vil- ket hos pojkarna utgör en tillräckligt stor grupp för att en sådan tendens bor- de klart synas.

Snarare torde företeelsen ha samband med inflyttningen till storstäderna. Det förefaller rimligt att antaga att redan vanartad ungdom gärna söker sig till de stora städerna, där tillfällena till kri- minell verksamhet är fler och möjlig- heterna större att draga sig undan sam- hällets kontroll i form av föräldrars och myndigheters tillsyn. Vidare medför in- flyttningen till storstaden många prob- lem, vilka indirekt kan verka krimi- nalitetsbefrämjande såsom bostadsbrist, svårigheter att få lämpligt arbete, av- saknad av tillfredsställande fritidssys- selsättningar och fritidslokaler vilket i sin tur skapar sysslolösa gäng osv.

Vi har i vårt material inga möjligheter att avgöra vilka elever, som är infödda i storstaden, och vilka som är inflytta- de. Ungdomsvårdskommittén anger emel- lertid i sitt slutbetänkande ”att av den yngre storstadsungdomen (17—21 år) är i runt tal två tredjedelar uppväxta som storstadsbor, (i varje fall från 12-

årsåldern).”l Största åldersgruppen vid inflyttningen är 15—19—åringarna, vilka är fler än alla de yngre sammantagna. Detta synes i viss mån stödja vårt an- tagande att det är omplaceringen i den nya miljön som medför påfrestningar och anpassningssvårigheter. Dessutom har man anledning förmoda att avse- värt många fler i de yngre årgångarna inflyttar tillsammans med sina föräld- rar än de något äldre, vilka har skol- gången avslutad och alltså kan försörja sig själva.

Det förefaller troligt att ett intensi- fierande av den förebyggande ungdoms- vården skulle kunna betyda mycket för underlättande av de nyinflyttades svå- righeter att finna sig till rätta i den nya miljön och därmed medverka till en minskning av ungdomsbrottsligheten. Betydelsen av sådana åtgärder som bo- stadsförmedling speciellt avsedd för ungdom, barnavårdsnämndens nattpa- truller, som tar hand om hemlösa ung- domar, fritidslokaler och ungdomsgår- dar kan knappast överskattas.

Pojkarna synes mer än flickorna komma från städerna. Skillnaden mel- lan könen är säkerställd när det gäller städerna sammanlagt och i det närmaste säkerställd när det gäller enbart stor- städerna. Denna olikhet kan tänkas ha samband med att pojkarnas och flic- kornas vanart tar sig delvis skilda ut- tryck, varom mer längre fram. Sålunda är det tänkbart, att pojkarna är mer beroende av storstadsmiljön för egen- domsbrotten, vilka är deras vanligaste vanartsform. Möjligheterna till snatte— rier, stölder, billån och liknande är na- turligtvis större i en stad än på lands- bygden. Flickorna, som till större delen omhändertages på grund av sexuell vanart eller lösaktighet, är ej lika be- roende av samhällstypen. Dessutom blir den sexuella vanarten mindre uppmärk-

1 SOU 1951: 41 s. 19 11'.

sammad och troligen också mindre re- striktivt beivrad i storstaden.

Faderns yrke. Vi har grupperat fa- derns yrke efter socialklass i enlighet med valstatistikens indelning.

Tab. II. Procentuell fördeIning av fädernas socialklass

Social— . _, _ 4 . 1948 års val, klass Polka" Flickor hela riket 1 1,1 2,5 5,5 2 15,9 11,8 37,7 3 83,0 85,7 56,8

Vi har alltså i vårt material en bety— dande överrepresentation för social- klass 3 med motsvarande underskott för socialklasserna 1 och 2. Förhållandet är tidigare observerat i likartade under- sökningar på såväl svenskt som ut- ländskt asocialitetsklientel. En rimlig förklaring till detta är att de högre so- cialklasserna har bättre möjligheter —— framför allt av ekonomisk natur — till privata åtgärder som omplacering i annan miljö, exempelvis internatsko- lor, gottgörelse till dem som blivit lidande genom barnets förseelser, kon- takt med psykiater. Att försöka avgöra huruvida det föreligger några faktiska differenser i asocialitetsfrekvens en- dast på grundval av barnavårdsnämn- dernas omhändertagande är knappast tillrådligt.

Några uppgifter angående de ekono- miska förhållandena och bostadsförhål- landena kan lämpligen anföras i detta sammanhang. Ekonomiska bristfällighe- ter anses ha förelegat dels i sådana fall, där familjen konstant eller periodiskt åtnjutit understöd, dels i de fall där fa- miljeförsörjarens yrke varit starkt sä- songbetonat och därigenom medfört växlande ekonomisk standard, vilket många gånger kan medföra svårare an- passningsproblem än en konstant dålig ekonomi. För pojkarna har ekonomiska

brister enligt dessa definitioner förele— gat i 42 % av familjerna medan motsva- rande siffra för flickorna är 47 %.

Med exceptionell trångboddhet har vi avsett tre eller fler personer per rums- enhet. Sådan trångboddhet har redovi- sats för 11 % av pojkarna och 14 % av flickorna.

Familjeförhållanden. Brister i den emotionella tryggheten under uppväxt- tiden är en allmänt erkänd orsak till senare anpassningssvårigheter. Bristan- de känslobindningar och otillfredsstäl- lande förhållanden i övrigt i barnets första samliv med andra människor ten- derar lätt till att skapa bestående möns— ter för individens fortsatta inställning till omvärlden. Det är emellertid svårt att beskriva de diffusa och nyansrika känslobanden inom en familj och ännu svårare att klassificera dem för en till— förlitlig bearbetning. Vi är därför hän— visade till yttre, konkreta företeelser, som kan ge anvisning om förhållandena bakom det iakttagbara skeendet.

Börd. Födelse utom eller före äkten- skapet innebär i de flesta fall större eller mindre instabilitet i hemmiljön. Den ogifta moderns ställning medför ofta att barnet placeras hos morföräld- rar eller andra släktingar, utackorderas eller bortadopteras. Om modern kan behålla barnet, måste hon dock i de flesta fall överlåta tillsynen över det till någon annan under den tid hon ägnar sig åt förvärvsarbete. Av tab. III fram- går frekvenserna börd utom eller före äktenskapet i vårt material.

Differensen mellan ungdomsvårds- skoleklientelet och normalpopulationen är säkerställd. Som jämförelse må näm- nas att procentandelen födda u.ä. för samtliga de barn som år 1950 av barna- vårdsnämnderna omhändertogs för skyddsuppfostran uppgick till 22,7.

Skillnaden mellan pojkar och flickor är ej säkerställd liksom ej heller diffe-

Procenttal för skh y 22c y 22d Summa hela riket ' 1931—40 Pojkar ...................... 22,1 26,6 26,1 24,9 Flickor ...................... 31,0 26,6 29,6 27,8 Summa 23,3 26,6 28,0 25,7 13,9

renserna mellan de olika undergrup— perna. Jonsson har dock på sitt mate- rial funnit att utomäktenskaplig börd har avsevärt större negativ betydelse för flickor än för pojkar.1

Uppfostrare. Att fullständigt redovisa de olika kombinationer av uppfostrare som förekommer i vårt material ställer sig närmast ogörligt. Vi har för över- skådlighetens skull valt att sammanföra eleverna i fyra grupper: i en dem som hela uppväxttiden levt tillsammans med båda sina föräldrar, i den andra dem som vuxit upp i annan konstant miljö av hemkaraktär, exempelvis adoptiv- eller fosterföräldrar, hos endera av för- äldrarna eller hos andra anhöriga. Till den tredje gruppen har vi fört dem som bytt hemmiljö en gång. Till denna grupp har vi också hänfört de barn, för vilka hemmiljön av annan orsak blivit ge- nomgripande förändrad, exempelvis ge- nom skilsmässa eller endera av föräld- rarnas död (broken homes). Till den sista gruppen har vi slutligen fört dem vilka upplevt två eller flera miljöbyten. Det bör observeras att vi med miljö i detta fall endast avsett de personer som stått i uppfostrarställning. Om exempel-

vis familjen flyttat från en ort till en annan har det alltså inte rört sig om miljöbyte i denna mening.

Blott något mer än en tredjedel av eleverna har alltså vuxit upp tillsam- mans med båda sina föräldrar, och sam- manlagt har ungefär hälften haft en konstant uppväxtmiljö vad det gäller uppfostrarna. En fjärdedel har bytt uppfostrare en gång och en fjärdedel två eller flera gånger.

Ungdomsvårdskommittén anger att i dess material, som omfattade närmare 8 000 ungdomar i åldern 17—26 år, hade 80,3 % vistats i hem med sammanlevan- de föräldrar under de 15 första levnads- åren.2 Skillnaden i uppväxtsituation mellan våra elever och ett normalma- terial är alltså synnerligen stort i detta avseende.

Bakom de torra siffrorna ligger för barnet kännbara realiteter. Traumatise- rande upplevelser som skilsmässa eller dödsfall med brutna känslobindningar till endera av föräldrarna, barnhems- fostran utan föräldraomsorg och kärlek, kastande mellan olika miljöer med nya

1 A.a. sid. 210. ' A.a. sid. 67.

Tab. IV. Procentuell fördelning på hemmiljö

Pojkar Flickor skh y 22c y 22d sza skh y 22c y 22d sza Sammanlevande egna föräldrar. . . 37,4 37,2 47,9 37,7 20,7 42,7 33,3 37,8 Annan konstant miljö ........... 10,5 17,7 17,4 15,0 6,9 9,7 11,1 9,4 Två miljöer ................... 26,3 22,2 30,4 24,2 37,9 28,2 33,3 30,6 Mer än två olika miljöer ......... 25,8 22,9 4,3 23,1 34,5 19,4 22,2 22,2

Pojkar | Flickor skh y 22c y 22d S:a skh y 22c y 22d sza God .......................... 6,5 20,4 17,4 15,0 3,4 29,8 33,3 26,1 Slapp ........................ 51,9 48,9 65,2 50,8 65,5 35,6 37,9 40,6 Sträng ........................ 7,0 5,0 8,7 5,9 0,0 5,6 0,0 3,9 lnkonsekvent .................. 34,6 25,7 8,7 28,3 31,1 29,0 29,6 29,4

krav på anpassning och med nya upp- fostringsprinciper, allt upplevelser, som måste verka till att undergräva trygghet och säkerhet och i stället skapa rotlös— het och disharmoni.

Uppfoslringstyp. På grundval av res- pektive barnavårdsnämnders sociala ut- redningar har vi försökt fastställa den i hemmet rådande uppfostringstypen. Därvid har vi begagnat oss av beteck- ningarna god, slapp och Iikgiltig (till vilken grupp vi även räknat dem där bristande tillsyn varit det utmärkande draget), sträng och slutligen inkonse- kvent. Någon större tveksamhet tycks inte ha rätt vid ifyllandet av formulä- ren och i blott 18 fall har frågan läm- nats obesvarad. Sedan dessa fall ute- lämnats grupperar sig materialet enligt tab. V.

Förhållandevis fler flickor än pojkar tycks ha erhållit ”god” uppfostran och skillnaden här är i statistiskt avseende säkerställd. ”God” uppfostran tycks vara speciellt ovanlig bland skolhems- klientelet av båda könen och avvikel- serna klart säkerställda. Det förefaller rimligt att antaga att barnavårdsnämn- derna vid beslutet om omhändertagan- de för skyddsuppfostran tagit större hänsyn till förhållandena i hemmet när det gäller de yngre, än när det gäller yrkesskoleklientelet, av vilka dessutom sannolikt en del icke varit bosatta i föräldrahemmet vid omhändertagandet.

Den slappa uppfostringstypen domi- nerar hos såväl pojkar som flickor av alla kategorier. Som tidigare påpekats

har dock till denna grupp förts även dem som exempelvis genom föräldrar- nas förvärvsarbete lämnats utan när- mare tillsyn. I stort sett torde situatio- nen för barnet vara densamma vare sig den bristande tillsynen är beroende av likgiltighet eller av yttre skäl.

Såväl den slappa och likgiltiga upp- fostran som den inkonsekventa, där slapphet och stränghet alternerar på ett sätt som barnet ingalunda kan förstå, medför såväl bristande säkerhet om gängse sociala värdenormer och förvän— tat beteende som en kanske omedveten föreställning hos barnet att det inte är så noga med efterlevnaden av dessa normer, vilket i sin tur minskar mot- ståndskraften mot asociala impulser.

Även med hänsyn tagen till den onyanserade indelningen och vansklig- heten att överhuvud avgöra vilken upp- fostran som bör betraktas som god, är det dock uppenbart att uppfostrings— metoderna i hemmet för huvudparten av vårt klientel varit föga gynnsamma.

Moderns förvärvsarbete. Att modern har yrkesarbete på hel- eller deltid utom hemmet kan på olika sätt inverka menligt på barnet. Dels blir tryggheten och den emotionella kontakten störd genom att andra människor, privat eller på daghem, får ta hand om en stor del av uppfostringsarbetet, dels blir till- synen av barnet ofta lidande. Detta in— skränker sig väl knappast blott till den tid modern vistas utom hemmet, då för- eningen av förvärvsarbete och skötsel av hemmet lämnar föga tid över till

Tab. VI. Procenttal förvärvsarbetande mödrar (hel- eller deltid)

Pojkar Flickor skh y22cy22d S:a skh y22cy22d S:a 34,1 35,7 20,0 34,4 45,8 40,7 26,1 39,4

samvaron med barnet, även under den tid modern är hemma. Frekvensen för- värvsarbetande mödrar framgår av tab. VI.

Några direkt jämförbara siffror för normalpopulationen har vi icke tillgång till. En Gallup-undersökning 1943 an- ger 21 % förvärvsarbetande gifta kvin- nor. Vi kan inte med säkerhet avgöra hur stor del av mödrarna i vårt mate- rial som är gifta, men även med reserva- tion för en viss förskjutning i vårt ma- terial är skillnaden påfallande.

Psykisk abnormitet och asocialitet inom familjen. I vilken utsträckning de manifesterade beteenderubbningarna och vanarten hos vårt klientel kan ha en hereditär bakgrund saknar vi möj— ligheter att med bestämdhet avgöra. Visserligen har vi undersökt förekoms- ten av asocialitet och några slag av psykiska anomalier hos föräldrar och syskon till eleverna —- se tab. VII _ men trots att vi funnit höga frekvenser

hos de närmast anhöriga är vi inte be— rättigade att antaga att detta samband uteslutande beror på nedärvda fakto- rer. En människas personlighet kan helt schematiskt sägas utgöra en produkt av konstitutionella, nedärvda egenskaper och dispositioner och den miljöpåver- kan hon utsätts för i form av uppfost- ran och andra intryck utifrån. Miljö— faktorernas och de konstitutionella egenskapernas inbördes betydelse va- rierar från fall till fall.

Förmodligen spelar den speciella prä- gel miljön i hemmet får genom någon eller några av familjemedlemmarnas avvikelser från det normala beteendet många gånger en större roll än de di- rekt nedärvda egenskaperna, framför allt som exempelvis kriminalitet och asocialitet ingalunda kan betraktas som egenskaper vilka i sig själv skulle kun- na vara ärftliga. Däremot är det natur- ligtvis inte orimligt att tänka sig en ärftlighetsgång för vissa drag i person- lighetsutrustningen vilka indirekt skulle kunna vara asocialitetsdisponerande, exempelvis abnormt låg uttröttnings— tröskel, grav debilitet eller benägenhet för explosiva affektreaktioner.

Med karakterologisk abnormitet har vi här avsett påfallande lynnesegen- domligheter av olika slag, framför allt av neurotisk natur, exempelvis folk-

Tab. VII. Procentuell förekomst av psykisk abnormitet och asocialitet hos föräldrar och syskon

Pojkar Flickor skh y 22c y 22d S:a skh y 22c y 22d S:a Saknas helt ................... 28,9 49,3 26,2 36,6 31,8 30,6 29,6 30,6 Karakt. abnormitet ............. 26,4 17,8 34,8 22,1 20,7 29,0 18,5 26,1 Sinnesslöhet ................... 8,4 5,5 — 6,3 3,5 13,7 ,4 11,1 Sinnessjukdom ................ 9,5 4,1 —— 5,9 10,3 7,3 — 6,7 Sexuell lösaktighet eller vagabon- dering ...................... 27,9 17,8 30,4 23,6 37,9 33,9 40,7 35,5 Spritmissbruk ................. 22,1 29,9 26,1 26,3 17,2 22,6 25,9 22,2 Kriminalitet ................... 32,1 16,4 17,4 22,3 37,9 22,6 11,1 23,3 (Procentsumman överstiger 100 då i många fall mer än en faktor angivits.)

skygghet, raseriutbrott, höggradig kve- rulans, suicidalförsök.

Endast i stort sett var tredje elev har vuxit upp utan negativt inflytan- de i form av psykisk abnormitet eller asocialitet i sin närmaste omgivning. Även utan säker kännedom om normal- frekvensen i fråga om dessa företeelser kan vi tryggt hävda att de här före— kommer i en onormalt stor utsträckning.

Sexuell lösaktighet och/eller vaga- bondering förekommer i större ut- sträckning hos flickornas anhöriga än hos pojkarnas. Skillnaden är statistiskt signifikant. Vidare synes kriminalitet förekomma mer ofta i Skolhemskliente- lets familjer. För pojkarnas del är dif- ferensen i statistiskt avseende säker- ställd.

Sammanfattning. På samtliga de punk- ter, där vi granskat uppväxtsituationen för vårt klientel, synes betänkliga bris- ter eller missförhållanden föreligga. Större delen av ungdomsvårdsskolornas elever har fått växa upp utan de förut— sättningar som anses nödvändiga för en harmonisk barndom: att födas inom ett äktenskap och växa upp i en konstant hemmiljö tillsammans med båda föräld- rarna och under tillfredsställande eko- nomiska förhållanden, att erhålla en uppfostran utan överdrifter åt vare sig slapphet eller stränghet, att inte utsät- tas för påverkan av asocialt eller i andra avseenden abnormt beteende från de närmaste familjemedlemmarnas sida.

Flickorna tycks vara mer belastade än pojkarna i dessa avseenden. De är oftare födda utom äktenskapet, modern har oftare förvärvsarbete utom hemmet, deras familjer har i större utsträckning lidit av dålig ekonomi och de har varit mer trångbodda. Dessutom är frekven- sen av psykiska rubbningar och aso- cialitet hos föräldrar och syskon något större för flickorna än för pojkarna.

Ytterst få av dessa olikheter är dock statistiskt säkerställda men bekräftas av andra undersökningar på likartat klientel.

Även i avsaknad av jämförelsemate- rial för icke vanartad ungdom ger de anförda siffrorna oss en tydlig anvis- ning om att bristfälligheter i uppväxt- miljön är klart vanartsdisponerande. Vi har inte anledning att här närmare gå in på de psykologiska processer som enligt modern barnpsykologisk och psy- kiatrisk forskning ligger bakom detta orsakssammanhang. Vi har redan i korthet berört barnets behov av trygg- het och stabilitet i tillvaron, som blir eftersatt bland annat genom byten av uppfostrare och genom olämpliga upp- fostringsmetoder. På ett annat plan lig- ger en mer direkt påverkan av barnets beteende genom föräldrarnas hand- lingsmönster och värdenormer. Det torde inte vara alldeles ovanligt att bar- nen av sina föräldrar direkt uppmanas till kriminalitet eller annan asocialitet.

Skolförhållanden

Ur aktmaterialet har vi samlat upp— gifter angående elevernas tidigare skol— förhållanden. Framför allt för 22 d- gruppen, vilken omhändertagits efter fyllda 18 år, har lång tid förflutit sedan skolan avslutades och de lärarutlåtan- den, som vi hämtat uppgifterna ifrån, måste bli osäkra. Vi har därför före- dragit att låta denna grupp helt utgå vid behandlingen av skolförhållandena.

Skolform. Vi har indelat utbildnings- formen i tre grupper: en för högre ut- bildning utöver folkskola, en för folk- skolans normalklass och slutligen en för dem som gått i hjälpklass. Till den— na senare grupp har vi även fört några elever som gått i observationsklass, sär- klass eller sinnesslöskola (sammanlagt ungefär 3 %). Gruppen omfattar även dem som under blott någon period un-

Pojkar Flickor skh y 22c summa skh y 220 Summa Högre utbildning ................... 5,3 4,1 4,6 — 5,6 4,6 Normalklass ....................... 50,5 67,6 60,9 62,1 72,6 70,6 Hjälpklass etc. ..................... 44,2 28,3 34,5 37,9 21,8 24,8

dervisats i lägre skolform men i övrigt gått i normalklass.

Hjälpklassiffran måste betecknas som synnerligen hög. För hela riket anges antalet hjälpklassundervisade barn till 1,4 % och för det distrikt där antalet barn i hjälpklass är störst till 8,2 %.1 Även om vi tar hänsyn till att en del av eleverna i vårt material blott under någon tid undervisats i hjälpklass — vilket innebär att procenttalet vid en given tidpunkt bör vara något lägre —— måste dock avvikelserna betraktas som fullt tillförlitliga. På det svåraste bar- navårdsklientelet i Göteborg har man också funnit liknande siffror — näm- ligen ca 34 % pojkar och ca 25 % flic- kor, som gått i hjälpklass eller deltagit i annan särundervisning.2

Fler pojkar än flickor tycks ha åt- njutit hjälpklassundervisning. Skillna- den är i vårt material i det närmaste säkerställd.

Vidare synes för såväl pojkar som flickor gälla att avsevärt många fler av skolhemsklientelet än av de äldre har gått eller går i hjälpklass. Skillnaden är för pojkarnas del säkerställd medan flickgruppen på skolhem är alltför liten för att man skall kunna dra några sta- tistiskt säkra slutsatser. Den större fre-

kvensen hjälpklassbarn inom skolhems— klientelet kan bero på en ökning av an- talet hjälpklassplatser sedan yrkesskole- klientelet gick i skolan, eller på att de yngre kunnat placeras i hjälpklass på skolhemmen, vilket ej kunnat ske på hemorten, men den främsta anlednin— gen torde vara att skolhemsklientelet visat större skolsvårigheter än de äld- rc- gjorde under sin skoltid och därför placerats i hjälpklass. I många fall är skolsvårigheterna bland de kraftigaste skälen för ett omhändertagande.

Intellektuella anpassningssvårigheter. Ur lärarutlåtandena har vi hämtat upp- gifter om elevernas möjligheter att följa med undervisningen i den klass de gick före intagningen på ungdomsvårdsskola (tab. IX). Vidare har vi låtit respektive lärare redogöra för elevens intellek- tuella anpassning på ungdomsvårds- skolan. I det senare fallet kommer na- turligtvis endast skolhemseleverna i fråga.

Det är uppenbart att även en del av de elever som ej undervisats i hjälp- klass —— jämför tab. VIII — dock haft

1 Aktueut från Skolöverstyrelsen. Nr 9, 1950. * Elis Reynér: Vanart och asocialitet hos barn och ungdom i medicinsk-psykologisk belysning. Ingår i Göteborgs barnavårdsnämnds ungdoms— kommittés betänkande 1951.

Tab. IX. Procentuell förekomst av svårigheter att följa med undervisningen

Pojkar Flickor skh y 22c summa skh y 22c summa Före intagningen ................... 54,2 37,9 44,3 51,7 46,0 47,1 På uv-skola ........................ 32,1 -— —— 55,2 — —

Pojkar Flickor skh y 22c summa skh y 22c summa

Störande uppträdande etc.

Före intagningen .................. 78,9 66,9 71,6 44,8 63,7 60,1

På uv-skola ...................... 61,6 — ——- 48,3 — — Skolkning

Före intagningen .................. 40,5 28,0 32,9 20,7 24,2 23,5

På uv-skola ...................... 3,2 -—— -——- 3,4 — —

svårigheter att tillgodogöra sig under- visningen.

Skolhemsklientelet tycks ha haft stör- re intellektuella anpassningssvårigheter än yrkesskoleeleverna hade under sin skolgång.

Pojkarna visar sig ha avsevärt myc- ket lättare att följa med i undervisnin- gen på ungdomsvårdsskolorna än de haft tidigare.

Uppförandebrister i skolmiljön. Vi har på liknande sätt sammanfört såda- na drag som vittnat om bristande emo- tionell anpassning till skolarbetet, näm— ligen störande uppträdande, motorisk oro, ouppmärksamhet, brist på intresse etc. Dessutom har vi separat redovisat Skolkning (tab. X). Det är naturligtvis vanskligt att draga någon bestämd gräns mellan de emotionella och de intellek- tuella orsakerna till skolsvårigheter. Ouppmärksamhet och bristande intres— se beror säkerligen ofta på intellektuella svårigheter men förekommer naturligt— vis också hos dem, som har fullt till- räckliga förutsättningar i begåvnings- avseende.

När det gäller pojkarna är uppenbar- ligen skolhemsklientelet mer behäftat med anpassningssvårigheter i fråga om skolarbetet än de äldre var under sin skoltid, medan tendensen hos flickorna är omvänd ehuru skillnaden här inte är statistiskt tillförlitlig. Skolpojkarna är säkerställt mer belastade än flickor- na av motsvarande kategori.

Skolkning synes förekomma i påfal- lande liten utsträckning på ungdoms— vårdsskolorna i jämförelse med den ti- digare frekvensen. Även de övriga teck— nen på bristande anpassning visar en säkerställd minskning hos pojkarna me- dan någon sådan minskning ej kunnat konstateras hos flickorna.

Anpassningen lill kamraterna. An- passningen till skolgången yttrar sig även i förhållandet till kamraterna. Vi har därför sammanställt sådana före- teelser som tyder på svårigheter i an- passningen till skolkamraterna, exem- pelvis översitteri, svårigheter att kom- ma överens, isoleringstendenser och liknande (tab. XI).

Inga av differenserna mellan de olika grupperna eller mellan könen är statis- tiskt säkerställda. Dock är även här ten- densen den att skolhemspojkarna visar större svårigheter än motsvarande ka- tegori flickor. För såväl pojkar som flic- kor föreligger en liten, ej säkerställd, minskning i anpassningssvårigheterna till skolkamraterna efter intagningen på ungdomsvårdsskola.

Sammanfattning. Utan tillgång till jämförelsesiffror för anpassningssvårig- heterna för icke vanartad skolungdom kan vi inte med säkerhet avgöra i hur hög grad vårt material avviker från skolbarn i allmänhet. Ett mycket stort antal i övrigt icke vanartade barn är säkerligen utsatta för liknande anpass- ningssvårigheter i skolan. Vi kan inte

Pojkar Flickor skh _v 22c summa skh ] y 22c summa Före intagningen ................... 83,7 77,8 80,1 68,9 80,7 78,4 På uv-skola .................. . ..... 72,1 —— — 58,6 -— ——

heller utan vidare bortse från möjlig- heten att de lärarutlåtanden som våra siffror bygger på i vissa fall kunnat vara tendentiöst färgade. Att en' lärare —— omedvetet eller ej — överdriver svå- righeterna, om han därmed kan bli av med en elev som stör ordningen i klas- sen, förefaller inte orimligt. Lärarutlå— tandena utgör ju en del av det material, på vilket beslutet om intagning på ung— domsvårdsskola grundas.

Även med hänsyn till dessa reserva- tioner är det dock uppenbart att skol- gången för en mycket stor del av vårt klientel medför intellektuella och emo- tionella påfrestningar. I några fall har till och med skolsvårigheter varit den enda anledningen till omhändertagandet. De praktiska erfarenheterna visar också att asocialiteten i många fall gått att klart härleda till anpassningssvårigheter i skolan, vilka drivit barnet till skolk- ning. Känsloupproret mot skolan, syss- lolösheten och den bristande kontrollen har därefter snart drivit barnet till snatteri och annan vanart. Vi måste dock naturligtvis även i dessa fall räkna med en viss disposition hos barnet, som gör att det söker inadekvata lösningar på anpassningssvårigheterna.

De äldre pojkarna och flickorna visar i stort sett samma frekvens av anpass- ningssvårigheter under skolgången. För skolhemsklientelet gäller däremot att pojkarna genomgående har svårare att anpassa sig såväl intellektuellt som till skolrutin och kamrater än flickorna av motsvarande kategori. Vidare förelig— ger för flickorna inte några större olik-

heter mellan skolhemskategorin och de äldre flickorna i detta avseende, me- dan skolhemspojkarna uppvisar avse- värt större frekvens skolsvårigheter än de äldre pojkarna.

Det förefaller alltså som om skolhems- pojkarna skulle avvika från alla de öv— riga kategorierna i fråga om uppföran- det i skolan. Delvis torde detta bero på att klientelet i viss mån är selegerat — vissa skolpojkar omhändertas huvud- sakligen just på grund av skolsvårig- heter — delvis på att vanarten hos dem inträtt genomsnittligt tidigare och där- igenom också mer framträtt inom sko- lan än hos de äldre. Skolflicksgruppen är alltför liten för att tillåta några säkra slutsatser, och vi kan inte med säkerhet avgöra varför de inte avviker från de äldre flickorna. En tänkbar förklaring är att de yngre pojkarnas vanart i större utsträckning yttrar sig som opposition och trots och därigenom mer kommer till synes inom skolmiljön.

Pojkarnas anpassningssvårigheter vi— sar en tydlig minskning efter placerin- gen på skolhem medan i flickornas fall endast skolkningen visar någon signi- fikant minskning. Vi kan dock inte utan vidare taga för givet att olikheterna i fre- kvenserna verkligen ger uttryck för en förbättrad anpassning av samma stor- leksordning. Även om en mängd fakto- rer — mindre klassavdelningar och där- med en mer individuellt avpassad un- dervisning, fler hjälpklassavdelningar, unga och av detta speciella klientel in- tresserade lärare — strävar till att mins- ka friktionerna i skolan, blir nog kra-

Pojkar Flickor y 22c y 22d summa y 22c | y 22d | summa

Yrkesinriktad med få arbetsbyten ..... 8,3 — 7,6 11,5 3,7 9,9 Yrkesinriktad med täta arbetsbyten eller

med perioder utan anställning ....... 4,4 13,0 5,1 17,1 -— 13,6 Ej yrkesinriktad med få arbetsbyten . . . 17,4 —— 16,0 12,4 14,8 12,9 Ej yrkesinriktad med täta arbetsbyten

eller med perioder utan anställning . . 69,9 87,0 71,3 59,0 81,5 63,6

ven på uppförandet något mindre än i en skola ute i samhället. Ungdomsvårds- skolornas lärare har nog åtminstone delvis tillämpat andra bedömningsnor— mer. Så har exempelvis blott 6 pojkar av 190 angetts som skolkare på skol- hemmen, medan i en vanlig skola en rymning från hemmet eller skolan räc— ker som kvalifikation för etiketten skol- kare. Ungdomsvårdsskolorna redovisar dock dubbelt så många rymmare som skolkare bland skolhemspojkarna _ jfr tab. XXXII — och därvid är att märka att det inte rör sig om några tillfällig- hetsrymmare utan om elever, som sna- rast kan betecknas som vanerymmare.

Man kan naturligtvis inte generellt hävda att barn blir asociala därför att de har svårt att anpassa sig till skolan, liksom man inte heller med fog kan på- stå att alla skolsvårigheter har sin grund i en missanpassning som orsa- kats av andra faktorer. Skolgången är dock en väsentlig del av barnets liv, och störningar på detta område är utan tvivel ägnade att skapa nya eller för— stärka redan bestående anpassningssvå- righcter. Det förefaller därför rimligt att antaga att sådana åtgärder som ut— byggande av specialundervisningen i form av hjälp- och observationsklasser, inrättande av fler skolpsykologtjänster och tidigare hänvändelse till rådgiv- ningsbyråer skulle vara ägnade att på lång sikt minska ungdomsbrottslighe- ten.

Yrkesutbildning och arbetsliv

Som yrkesutbildning har vi här defi- nierat ”en under längre tid och inom samma yrke bedriven utbildning i skol- form eller hos mästare”. Före intagning på ungdomsvårdsskola har 6,3 % av de pojkar och 4,6 % av de flickor som va- rit tillräckligt gamla härför genomgått sådan utbildning. Även om siffrorna är låga torde de dock knappast i större utsträckning skilja sig från övrig ung- dom i motsvarande ålderskategori.

Vi har även sökt fastställa stabilite- ten i yrkesarbetet (tab. XII). Härvid har 41 pojkar och 19 flickor frånräk- nats, som haft ingen eller mycket kort tid i förvärvsarbete — t. ex. dem som överförts till yrkesskola direkt från skolhem. Vi har här avsett endast för- hållandena före intagningen på yrkes- skola. ”Yrkesinriktad” har vi ansett den vara som hållit sig inom samma yr- kesområde, exempelvis mekaniskt verk- stadsarbete, snickeri, hushållsarbete. Med ”få arbetsbyten” har vi ansett högst två anställningar i genomsnitt per år efter slutad skolgång.

Huvudparten av vårt klientel är allt- så att rubricera som ”Hopp-Jerkor”. Speciellt tydligt är detta inom 22 d- gruppen, där samtliga pojkar bytt ar- betsplats mer än två gånger per år eller längre perioder drivit omkring sysslo- lösa. Även hos flickorna visar 22 d- gruppen större instabilitet även om skillnaden ej är säkerställd. Differen-

serna är lätt förklarliga då ett av skälen för omhändertagande efter & 22 d just är ”lättjefullt liv”.

Flickorna visar något större inrikt- ning på ett visst yrke, även om diffe- rensen ej är statistiskt fullt säkerställd. Detta torde sammanhänga med en snä- vare begränsning av yrkesvalsmöjlighe- tema för flickorna, som till stor del ägnat sig åt hushållsarbete.

Liksom vi i fråga om skolförhållan- dena räknade med en samverkan mellan svårigheter betingade av skolmiljön och personlighetsstörningar och konflikter av annat slag, bör vi inte heller när det gäller arbetslivet utgå ifrån att den bristande anpassningen alltid är endast ett utslag av en mer allmän asocialitet. Särskilt för de konstitutionellt illa ut- rustade kan ett felaktigt yrkesval eller en olämplig arbetsplacering innebära svåra påfrestningar, som leder till ar- betshämningar och neuroser av olika slag. En utbyggnad av yrkesväglednin- gen med tillgång till anlagsprövning för de svårare fallen är med säkerhet en betydelsefull profylaktisk åtgärd vid bekämpandet av ungdomsbrottslighe- ten.

Vanartstyp

Vanartsfaktorer. Ur social utredning, lärarutlåtande, polisrapporter och lik- nande redogörelser har uppgifter in- samlats om hur vanarten manifesterat sig. Därvid har hänsyn tagits endast till vanartsyttringar före elevens intagande på ungdomsvårdsskolan. Bilstöld under en rymning från en ungdomsvårdsskola exempelvis har alltså icke registrerats här. I tab. XIII redovisas frekvenserna för de olika vanartstyperna.

”Allmän svårfostran” avser här så— dana mer allmänna uppfostringssvårig— heter som gravare trots och oppositions- lystnad, vredesutbrott, skadegörelse i hemmet, störande uppträdande och lik-

nande företeelser som ej varit att be— trakta som kriminella. Under rubriken ”Skolkning och andra skolsvårigheter” har förts endast sådana beteenderubb— ningar, som kunnat anses vara uttryck för vanart, men däremot inte svårigheter att tillgodogöra sig undervisning på grund av bristande intellektuella förut- sättningar eller dålig koncentrations— förmåga och inte heller bristande kon- takt med kamrater eller liknande. ”Eldsanläggning” avser blott sådana fall, där eldsanläggningen varit fullt avsiktlig, men däremot inte vådeld upp— kommen genom lek med tändstickor eller brännglas eller på liknande sätt. Gränsdragningen kan dock här stun- dom ha varit osäker. Med ”sexuell van- art” har avsetts icke blott prostitution eller soutenörskap utan sexuell lösak— tighet av alla grader. ”Vagabondering" gäller dem som under längre tid drivit från ort till ort eller som uppehållit sig inom en storstadsräjong och i båda fal- len undanhållit sig ordnat arbete. Un— der rubriken ”annan vanart” har sam- manförts sådana vanartsföreteelser som ej täckts av annan rubrik, och som varit av sådan storleksordning att de ej behövt redovisas separat. Hit har exem- pelvis förts några fall av alkoholism, utpressning och förfalskning. Alkoho- lism förekom ej i frågeformuläret men har dock omnämnts i flera fall. Vi har dock ej ansett det riktigt att redovisa denna faktor separat då siffrorna skulle bli klart missledande. Spritmissbruk eller åtminstone fylleriförseelser skulle troligen ha blivit angivna i betydligt större omfattning än nu skett, om fak- torn varit angiven i formuläret.

Det rör sig här blott om förseelser som varit påtalade i aktmaterialet. Ge— nom att många förseelser aldrig upp- täcks eller anmäles har vi anledning att tro att de verkliga frekvenserna på åt- minstone en del punkter ligger avsevärt

Pojkar Flickor

skh y 22c y 22d sza skh ! y 22c y 22d sza Allmän svårfostran ............. 51,6 46,1 21,7 46,8 58,6 54,8 37,0 52,8 Skolkning o. andra skolrubbningar 45,8 22,2 7,4 30,5 17,2 18,5 18,5 18,3 Billån ........................ 4,2 35,2 21,7 22,9 _ 1,6 3,7 1,7 Andra egendomsbrott ........... 87,9 89,0 60,8 87,3 69,0 49,9 18,5 48,3 Misshandel ................... 2,6 3,8 8,7 3,6 3,4 -— — 0,6 Eldsanläggning ................ 14,7 5,1 —— 8,5 —— —— —— —— Sexuell vanart ................. 4,7 13,0 21,7 10,3 48,2 74,1 92,6 72,8 Vagabondering ................ 5,8 13,6 21,7 11,1 10,3 23,4 55,6 26,1 Annan vanart ................. 1,1 4,7 34,7 4,8 3,4 0,8 3,7 1,7

högre. En sådan vanartsyttring som exempelvis homosexuell eller hetero- sexuell vanart är av naturliga skäl ofta svårbevisbar även om misstankar finns.

Ser vi till de Säkerställda differen- serna mellan totalgrupperna finner vi för pojkarna en signifikant övervikt för billån och andra egendomsbrott, medan flickorna överflyglar pojkarna när det gäller den sexuella vanarten och den därmed nära sammanhängande vaga- bonderingen. Dessa differenser före- kommer genomgående även då man jämför de olika undergrupperna med varandra. Denna företeelse bekräftas av alla liknande undersökningar.

Även hos de olika undergrupperna finner vi vissa utmärkande drag. Sålun- da förekommer skolrubbningarna i så- kerställt större omfattning hos skol- hemspojkarna än i någon annan grupp liksom även eldsanläggning. Bilstölderna visar största frekvens hos yrkesskole- pojkarna omhändertagna efter 5 22 0. En i det närmaste säkerställd minskning av egendomsbrotten föreligger hos 22 d— gruppen, som också redovisar avsevärt lägre frekvens allmän svårfostran. I gengäld ökar den sexuella vanarten och lösdriveriet, liksom också ”annan van- art” som här närmast representeras av alkoholmissbruk. De utmärkande dra- gen för denna grupp har sin grund i principerna för omhändertagandet. För

ungdomar över 18 år med grövre krimi- nalitet eller med annan kriminalitet som inte är förenad med ”oordentligt, lättjefullt eller sedeslöst liv” tillgripes andra åtgärder än intagning på ung- domsvårdsskola.

För pojkarna tycks vanarten i viss mån ändra struktur så att de som om- händertas i skolåren visar mer allmän svårfostran och fler skolsvårigheter än yrkesskoleeleverna i 22 c—gruppen, vil— ken i sin tur överträffar 22 d-klientelet i dessa avseenden. Det förefaller som om detta skulle peka hän mot två skil- da vanartstyper: en tidigt inträdande, som yttrar sig bland annat i trots mot auktoriteterna i hemmet och skolan, och en passiv, mer ”lättfostrad” vars bristande anpassning inträder när hem- mets och skolans stöd och tillsyn upp- hör och som yttrar sig bland annat i vagabondering, alkoholism och homo- sexuell prostitution.

Hos flickorna avtar såväl de allmän— na uppfostringssvårigheterna som egen— domsbrotten i de högre åldersgrupper- na, medan den sexuella vanarten och vagabonderingen tilltar, en utveckling som till största delen torde bestämmas av könsmognadsprocessen.

Tidpunkt för vanartens inträdande. På grund av svårigheterna att exakt fixera den tidpunkt då vanarten först uppträdde har vi inskränkt oss till en

Pojkar Flickor j

skh y 22c y 22d sza skh y 22c y 22d sza

Före skolåldern ................ 24,2 6,8 4,3 13,3 17,2 5,6 -— 6,7 Under skolåldern .............. 75,8 74,0 17,4 72,1 82,8 56,4 44,4 58,9 Efter skolåldern ............... — 19,2 78,3 14,6 — 37,9 55,6 34,4 * indelning i före, under och efter skol- Barnavårdsnämnd. Ansökan om pla-

gången (tab. XIV).

Vanarten inträder genomgående se- nare för äldre klientelkategorier. Vi- dare inträder flickornas vanart senare än pojkarnas. Skillnaderna är statistiskt Säkerställda. Vi kan med tämligen hög grad av visshet antaga att detta sam- manhänger med att flickornas vanart som helhet mer präglas av sexuella för- seelser och därmed är beroende av den fysiska mognaden.

Samhällsreaktioner och behandlingsåtgärder

Placering på ungdomsvårdsskola är blott en av de åtgärder samhället har till sitt förfogande när det gäller till- rättaförandet av vanartad ungdom. Det är tillika en korrektionsform som i all- mänhet tillgripes först sedan andra för- sök visat sig ändamålslösa. Detta inne— bär att flertalet av eleverna redan före intagningen på ungdomsvårdsskola va- rit i kontakt med olika samhällsorgan, vilka med skilda medel sökt häva van- arten. Vi skall i det följande redovisa de olika åtgärder som enligt handlin— garna vidtagits före elevens intagande på ungdomsvårdsskola.

Tab. XV. Procentuell förekomst av tidigare åtgärder från bvn

Pojkar Flickor

skh y22cy22d sza skh y22cy22d sza

51,1 77,2 60,9 66,5 24,1 74,2 51,8 62,8

cering på ungdomsvårdsskola göres av barnavårdsnämnden i elevens hemort. Därvid redogöres också i allmänhet för de åtgärder som tidigare vidtagits för elevens tillrättaförande. Dessa kan hän- föras till någon av följande kategorier: varning, övervakning eller omhänder- tagande för skyddsuppfostran. Den sista åtgärden innebär att barnavårdsnämn- den övertar vårdnaden av barnet vilket kan betyda intagning på barnhem eller upptagningshem, utackordering eller liknande. Samtliga som placeras på ungdomsvårdsskola är omhändertagna för skyddsuppfostran. Förekomsten av tidigare åtgärder från barnavårdsnämn- dens sida enligt aktmaterialet redovisas i tab. XV.

Av siffrorna att döma har ett förvå- nansvärt stort antal elever intagits på ungdomsvårdsskolor utan att barna- vårdsnämnderna först prövat andra åt— gärder. Framför allt tycks detta gälla skolhemsklientelet, där såväl pojkar som flickor säkerställt avviker från de övriga.

Enligt den kontrollundersökning för vilken redogjorts i inledningen tycks dock dessa siffror vara något missvi- sande, och fler åtgärder tycks ha vid- tagits än vad som anges i elevens hand- lingar. Även då barnavårdsnämnderna svarat på en direkt fråga om vilka åt- gärder, som vidtagits, uppgår dock fort— farande antalet elever, som intagits på ungdomsvårdsskola utan att andra vi— gar först prövats, i detta kontrollmate- rial till en så hög siffra som nära 23 %.

Pojkar Flickor skh y 22c y 22d sza skh | y 22c y 22d sza 1 åtgärdstyp ................... 65,0 49 1 57,1 54,0 100,0 53,3 64,3 57,6 2 åtgärdstyper ................. 30,9 43 8 28,6 39,5 -— 40,2 28,6 36,2 3 åtgärdstyper ................. 4,1 7 1 14,3 6,5 —— 6,5 7,1 6,2

Om orsakerna till att man inte prövat andra utvägar, innan man beslutat att ansöka om plats på ungdomsvårdsskola, kan vi inte säga mycket med någon större säkerhet. Man kan dock antaga att i vissa fall har vanarten, när den kommit till barnavårdsnämndens kän- nedom, visat sig vara så grav eller ha pågått sedan så lång tid tillbaka att man ansett det lönlöst att pröva andra åtgärder. Det händer exempelvis att en pojke som åtalats, erhåller villkorlig dom under förutsättning att han intas på ungdomsvårdsskola. Det är också tänkbart att hemmiljön varit undermå- lig och man ej haft möjlighet till annat miljöbyte än placering på en ungdoms- vårdsskola.

Ytterligare en faktor, som kan bidra- ga till att förklara frånvaron av for— mella åtgärder, förtjänar att nämnas. I många fall — framför allt i mindre samhällen där harnavårdstjänstemän- nen även haft andra funktioner, exem- pelvis som folkskollärare och därvid kommit i kontakt med ungdomen — har säkerligen kontakt förelegat mellan bar- navårdsnämnden och eleven, men var- ningar och övervakning har varit av mer informell natur och ej blivit proto- kollförda.

Av visst intresse är en jämförelse med antalet vidtagna åtgärder —— var- ning, övervakning, omhändertagande för skyddsuppfostran — mot dem som överhuvud varit föremål för åtgärd (tab. XVI). Härvid har blott beräknats de olika typer av åtgärd — varning etc. som förekommit men icke hur

många åtgärder av samma slag. Om allt- så barnavårdsnämnden utdelat tre var- ningar men ingen annan åtgärd, har detta räknats som en åtgärd osv.

Liksom färre elever inom skolhems- klientelet än inom de övriga kategorier- na blivit föremål för annan åtgärd av barnavårdsnämnden före placeringen på ungdomsvårdsskola, så har man ock- så i mindre utsträckning prövat olika slag av åtgärder på detta klientel än på de äldre. Skillnaderna är Säkerställda för såväl pojkarna som flickorna.

Rättsvårdande myndighet. En myc- ket stor del av vanarten är av sådant slag att den leder till polisanmälan eller faller under allmänt åtal. Efter hörande av barnavårdsmyndigheterna avgöres om åtal skall äga rum eller ej. Mot barn under 15 år — som alltså icke uppnått straffmyndighetsålder —— anställes icke åtal. Av tab. XVII framgår frekvensen olika åtgärder från rättsvårdande myn- dighets sida före omhändertagandet. Skolhemsgruppen har icke medtagits eftersom dessa elever som regel icke uppnått straffmyndig ålder. Vidare bör påpekas att omkring en tredjedel av så— väl pojkarna som flickorna av katego- rin 22 c vid intagandet inte fyllt 15 år. Procentsummorna överskrider 100 då i några fall samma elev varit föremål för olika slag av åtgärd.

Pojkarna har tydligen i något större utsträckning gjort sig skyldiga till upp- täckt åtalbar vanart än flickorna men skillnaden är ej i statistiskt avseende säkerställd. Däremot föreligger en sta- tistiskt klar övervikt för pojkarna i

Pojkar Flickor y 22c y 22d summa y 22c y 22d summa Ingen åtgärd ....................... 65,2 52,2 64,2 73,3 81,5 74,8 Åtalseftergift ....................... 31,4 21,7 30,7 26,6 7,4 21,9 Böter ............................. 1,7 8,7 2,2 0,8 — 0,7 Villkorlig dom ..................... 8,9 30,4 10,4 —— 14,8 2,6

fråga om vanart som lett till domstols— förhandling (böter eller villkorlig dom).

Intagning på annan anstalt är ung- domsvårdsskola. En stor del av ung- domsvårdsskolornas elever har redan vid intagningen en viss erfarenhet av anstalter. I många av dessa fall har tro- ligen —— ehuru vi ej med säkerhet kan avgöra om så är fallet — barnet place- rats på barnhem inte på grund av visad vanart utan på grund av sådana famil- jeförhållanden som vanskötsel i hem- met, moderns död, hemmets upplösning osv. Vi bör alltså inte utgå från att barnhemsvistelse alltid utgör en reak- tion från samhällets sida på visad van- art även om så ofta är fallet, vilket bland annat gäller dem som tillfälligt placerats på de kommunala barnhem- men (delvis s.k. upptagningshem) på grund av vanart och i avvaktan på annan åtgärd. På grund av ofullstän— diga uppgifter i aktmaterialet har vi dock ej kunnat renodla den grupp som blivit anstaltsplacerad av vanartsskäl.

Pojkarna har i signifikant större ut— sträckning än flickorna tidigare vistats på annan anstalt än ungdomsvårdsskola.

Av den mångfald förklaringar till detta som skulle kunna tänkas, skall vi bara nämna ett par: barnhemsplacering till- gripes kanske oftare mot vanartade poj- kar än mot vanartade flickor; flickor korrigeras kanske lättare på barnhem eller pojkar blir kanske lättare vanar- tade på grund av barnhemsvistelsen än flickor. Vi kan inte ange någon förkla- ring som mer sannolik än de övriga. Tidigare anstaltsvistelse förekommer vidare i en för pojkarnas del säkerställt högre grad hos skolhemseleverna än hos de äldre, men även för flickornas del är skillnaden avsevärd även om den rent statistiskt ligger inom slumpmöjlighe- terna. Även här har vi flera förkla- ringar att välja på. Den som ligger när- mast till hands och som överensstäm- mer med tidigare förmodanden är att vanarten uppträtt genomsnittligt senare hos yrkesskoleeleverna, varigenom ock- så färre blivit placerade på barnhem. Medicinsk-psykiatrisk behandling. En stor del av eleverna har före den lä- karundersökning, som är obligatorisk för intagningsproceduren, varit i kon— takt med medicinsk-psykiatrisk exper- tis. Oftast torde det här ha varit genom

Tab. XVIII. Procentuell förekomst av tidigare anstaltsvistelse

Pojkar Flickor skh y 22c y 22d S:a skh y 22c y 22d S:a Ingen anstalt .................. 48,4 70, 87,0 62,6 62,1 83,0 81,5 79,4 Barnhem ..................... 48,4 27, 13,0 36,2 37,9 16,9 7,4 18,9 Sinnesslöanstalt ................ 3,7 1, — 2,4 3,4 0,8 — 1,1 Psykopatbarnhem .............. 6,8 3, —— 4,3 3,4 1,6 1 ,8 3,9

Tab. XIX. Procentuell förekomst av tidigare medicinsk-psykiatrisk behandling eller undersökning

Pojkar Flickor skh y 22c y 22d s:a skh y 22c y 22d s:a Saknas ....................... 57,3 69,6 69,6 65,0 75,9 69,3 69,9 69,4 Rådgivningsbyrå ............... 31,6 25,6 21,7 27,7 20,7 18,5 36,6 20,6 Psykiatrisk barnklinik .......... 14,7 8,2 8,7 10,3 10,3 10,5 — 8,9 Sinnessjukhus ................. —— 0,3 — 0,2 — 3,2 7,4 3,3

barnavårdsnämndens ingripande eller genom initiativ från lärares, skolläkares eller skolsköterskas sida som kontakt tagits med respektive rådgivningsbyrå för uppfostringsfrågor. I några fall har observation på psykiatrisk barnklinik eller sinnessjukhus förekommit.

Skolhemspojkarna har i en nära sä- kerställt större utsträckning än de öv- riga grupperna blivit undersökta av psykiatrisk expertis. I vad mån denna undersökning lett till behandling kan vi inte avgöra, ej heller i vilken omfatt- ning uppfostringsråd från rådgivnings— byrån blivit följda.

Tid mellan första vanartshandlingen och åtgärd. När det gäller att avgöra hur lång tid som förflutit mellan van- artens inträdande och åtgärd påkallad av vanarten, rör vi oss på mycket osä- ker mark. Vi saknar i allmänhet fixe- rade uppgifter om vid vilken tidpunkt den första vanartshandlingen uppträdde och om när den första åtgärden vid- togs. Vidare förhåller det sig med så— kerhet ofta så att lång tid förlöpt innan den, som haft möjlighet att vidtaga nå- gon åtgärd, erhållit kännedom om van- arten. Det är ju också den punkt som

vid kontrollundersökningen visade de största avvikelserna. Det finns alltså skäl att bedöma resultaten med den största försiktighet.

Fler pojkar än flickor synes bli före- mål för åtgärd inom 3 månader. Skill— naden är säkerställd. Huvudparten av differensen ligger inom kategorin y 22 c, men även de övriga kategorierna visar övervikt för pojkarna. Detta kan sam— manhänga med de typiska olikheterna mellan pojkarnas och flickornas van- artsyttringar. Ett egendomsbrott kom— mer snabbt till polisens kännedom och barnavårdsnämnden meddelas när för- övaren upptäckts, medan den sexuella lösaktigheten kan fortgå länge utan att komma till myndigheternas vetskap.

Längsta tid mellan vanart och åtgärd synes förlöpa för 22 d-klientelet hos så- väl pojkarna som flickorna. Deras van— art är mer kännetecknad av asocialitet än av direkt kriminalitet och påkallar därför myndigheternas uppmärksamhet senare. Man kan i många fall i fråga om detta klientel inte heller tala om vanart förrän en viss tidrymd förflutit. Att tala om vagabondering efter en vec- kas frivillig arbetslöshet är i högsta

Tab. XX. Tid mellan första vanartshandling och åtgärd

Pojkar Flickor skh y 22c y 22d sza skh y 22c y 22d 5111 Under 3 mån. ................. 57,1 73,5 46,7 66,6 52,4 42,1 28,0 41,2 3 mån.—1 år .................. 9,7 9,5 13,3 9,7 4,8 23,4 12,0 19,0 Över 1 år ..................... 33,1 17,9 40,0 23,7 42,9 34,6 60,0 39,9

Pojkar Flickor skh y 22c y 22d sza skh y 22c y 22d sza Normal ....................... 34,3 28,7 21,7 30,4 51,7 29,8 11,1 30,6 Ej fullt mogen ................. 32,6 38,2 52,2 36,8 17,2 35,5 22,2 30,6 Infantil ....................... 33,1 33,1 26,1 32,8 31,1 34,7 66,7 38,9

grad överdrivet, medan beteckningen egendomsbrott efter en stöldturné på en vecka är väl på sin plats. Sammanfattning. Genomgående synes fler försök ha gjorts i korrigerande syfte med pojkarna än med flickorna, även om differenserna inte alltid är statistiskt heviskraftiga. Härtill finns flera samverkande orsaker. Verksamt bidrar troligen det förhållandet, att flickornas vanart oftast består i sexuell lösaktighet, varför en anstaltsisolcring anses vara ett lämpligt sätt att häva vanarten i avvaktan på större psykisk och fysisk mognad. Säkerligen väcker den sexuella vanarten åtminstone på landsbygden större indignation än andra slag av beteenderubbningar, vil— ket påverkar barnavårdsnämndernas ställningstagande (jfr uppväxtorten, tab. 1).

Större delen av ungdomsvårdsskolor- nas elever har varit föremål för olika försök till resocialisering före omhän- dertagandet utan att dessa åtgärder haft någon eller åtminstone tillräcklig posi- tiv effekt. Dessa elever utgör alltså de allra mest svårbemästrade ungdomarna i hela landet _ frånsett de sinnessjuka och dem som tillförts fångvården.

Uppenbarligen finns emellertid på ungdomsvårdsskolorna en stor grupp elever om vilka man inte vet hur svår- påverkad deras vanart är — därför att man aldrig prövat mildare korrektions- metoder. Det innebär att det på sko- lorna finns elever, som kanske gått att återföra till ett socialt levnadssätt med betydligt enklare medel.

Anstalter är naturligtvis i sig själv av ondo, men de är ett nödvändigt ont. Den konstlade miljön, den sociala pre- stigeförlusten, återanpassningssvårighe- terna när eleverna lämnar skolan _ allt detta och mycket annat tillhör anstaltslivets negativa sidor, som man inte bör utsätta någon för om det inte är absolut nödvändigt. Det borde vara ett oavvisligt krav för intagning på ung- domsvårdsskola att alla tillgängliga mildare behandlingsmetoder och åt- gärder först skulle ha prövats.

Psykiskt status

Innan vi övergår till att redovisa de psykologiska variablerna, hänvisar vi till vad som i inledningen sagts om den osäkerhet som oklarheten i bedömnings- normerna medfört. I det föregående har vi övervägande hållit oss till relativt objektiva fakta och lättdefinierbara för- hållanden. De psykiska faktorerna är ju mer obestämda till sin natur och be- dömningen blir mer subjektiv. På några punkter har vi också varit nödsakade att göra grova schematiseringar för att över huvud kunna redovisa materialet överskådligt. Det är således blott en mycket onyanserad bild av klientelets psykiska struktur som vi kan ge, och små och enstaka differenser mellan olika grupper eller mindre avvikelser från ”normalvärdena” får inte överskat- tas till sin betydelse.

Allmän psykisk mognadsgrad. Här- med avses enligt instruktionen i vad mån vederbörande gör intryck av att vara allmänt mogen för sin ålder. Det

Pojkar Flickor skh y 22c v 22d 5'a skh y 22c y 22d sza Övernormal ................... 6,8 5 4,3 5,7 3,4 8,1 7,4 7,2 Normal ....................... 41,0 49 52,2 46,4 44,9 41,2 29,6 40,1 Något underutvecklad .......... 34,3 32 34,8 33,3 37,9 32,2 33,4 33,3 Klart underutvecklad ........... 17,9 13 8,7 14,6 13,8 18,5 29,6 19,4 påpekades särskilt att den psykiska skolbetyg, läraromdömen etc. (tab. mognaden ej får sammanblandas med XXII). intelligens eller psykisk rörlighet. En- ligt den definition variabeln fått kan även en högt begåvad elev vara psy- kiskt omogen eller infantil. Det ”all- männa intrycket” blir naturligtvis en i högsta grad subjektiv företeelse och denna variabel torde höra till de allra vanskligaste i bedömningshänseende. Icke mer än i runt tal en tredjedel av eleverna bedöms som normalt mogna i förhållande till åldern (tab. XXI). Avvi- kelserna från det normala ökar i högre ålderskategorier. Företeelsen kan tän- kas bero på att bedömarna ställer större krav på högre åldersgrupper. Flickorna i 22 d—klientelet avviker signifikant i fråga om infantilitet från varje annan grupp. Det förefaller rimligt att anta att detta sammanhänger med att mer än '/io av detta klientel uppvisar sexuell van- art (se tab. XIII) _ företrädesvis pros- titution — för vilken infantilitet och emotionell omogcnhet många gånger är en förutsättning. Omvänt kan naturligt- vis också tänkas att bedömarna genom förekomsten av prostitution frestats un- dervärdera den psykiska mognaden. Intelligens. Tidigare intelligenstest— ningar ligger här till grund och föl- jande indelningsnormer har tillämpats: övernormalle över 110, normal: IK 91—110, något underutvecklad :IK 80—90, klart underutvecklad=IK un- der 80. I tveksamma fall har hänsyn tagits till övriga intellektuella presta- tionsområden och data, exempelvis

På en normalpopulation skulle vi från kategorin övernormal räknat ha er— hållit ungefär procenttalen 25, 50, 19 och 6 respektive.

Resultaten sammanfaller mycket väl med erfarenheter från andra undersök- ningar på liknande material: intelli- gensdefekterna är av synnerligen stor omfattning hos vanartad ungdom. Den höga frekvensen av brister i begåvnings- utrustningen hos barn, som visat van— art, behöver emellertid inte innebära att undermålig intelligens är en dyna— miskt asocialitetsskapande faktor. Sna- rare torde det förhålla sig så att intelli- gensdefekter underlättar uppkomsten av asocialitet men att orsakerna till denna i huvudsak ligger på det emo- tionella planet.

Det senaste årtiondets undersöknin- gar har för övrigt också klart bevisat att intelligensen _ sådan den kan test- mässigt mätas —— ingalunda är en gång för alla given, utan att den avsevärt kan modifieras av såväl yttre miljöfak- torer som hemmiljö, utbildning etc. som av inre emotionella förändringar. Redan med hänsyn till att huvudparten av vårt klientel uppenbarligen vuxit upp i en miljö, som präglats av kultur- armod och intellektuell torftighet, skulle vi alltså ha rätt att vänta oss en lägre genomsnittlig intelligensnivå.

Man har som sagt också kunnat på— visa att emotionella störningar kraf- tigt kan påverka den intelligens som

Pojkar Flickor skh y 22c y 22d sza skh y 22c y 22d s:a Snabb ........................ 23,1 18,5 17,4 20,2 31,0 18,5 7,4 18,9 Ordinär ...................... 43,2 45,9 39,1 44,6 44,9 45,2 33,3 43,3 Trög ......................... 33,7 35,6 43,5 35,2 24,1 36,3 59,3 37,8

kommer till synes i testresultaten. Man har sålunda efter framgångsrik terapi mot emotionella personlighetsstörnin- gar hos barn fått följdeffekter i form av höjningar av IK med över 40 enhe- ter.1 Vi kan misstänka förekomsten av sådana intellektuella prestationssänk- ningar även hos vårt klientel, som upp- visar grava personlighetsstörningar av av olika slag.

Det väsentliga här är dock att klien— telet genomsnittligt ligger på en tämli- gen låg intelligensnivå — oavsett orsa- kerna till detta —— med de svårigheter detta kan medföra för uppfostringsar- betet.

Psykisk rörlighet. Enligt instruktio- nen avses här närmast den psykiska omställningsförmågan från ett föreställ— ningsinnehåll till ett annat, varvid yt- terligheterna representeras av å ena sidan den snabbe, lättrörlige och å den andra av den tröge, häftande som har svårt att koppla om från ett psykiskt område till ett annat. Variabeln skulle bedömas utan hänsynstagande till in- telligensnivån.

Bedömningen är här i hög grad sub- jektiv och osäker, framför allt som det rör sig om en variabel som väl knappast

bedömarna har någon större vana att gradera människor inom. Uppenbarli- gen är dock en mycket stor del av klien- telet i bedömarnas ögon psykiskt trögt (tab. XXIII). ,

Genomgående är en tendens till större frekvens av tröghet i högre ål- dersgrupper.

Intressetyp. Vi har här endast skiljt på den praktiskt-manuella och den teo- retiskt-intellektuella intresseinriktnin- gen, varjämte vi i en mellangrupp pla- cerat dem som visat sig varken utpräg- lat praktiskt eller teoretiskt intresse- rade. Bedömningen har grundats på det dagliga arbetet på skolan under yrkes- utbildning eller handräckningssysslor och på fritidsaktiviteten.

Enligt denna bedömning är alltså hu— vuddelen av eleverna klart praktiskt orienterad i sin intresseinriktning mc- dan de utpräglat teoretiskt intresserade är påfallande få. Man måste nog här räkna inte bara med brist på kulturella och intellektuella stimuli i elevernas tidigare uppväxtmiljö utan även med att också anstaltsmiljön är förhållande- vis kulturellt torftig och ger bättre möj-

1Nycander: Personlighetsutveckling på av- vägar, s. 73 ff.

Tab. XXIV Intressetyp Pojkar Flickor skh y 22c y 22d sza skh y 22c y 22d s a Praktisk ...................... 47,4 43,4 78,3 46,4 41,4 53,3 55,6 51,6 Indiuerent .................... 45,2 53,9 17,4 49,0 58,6 39,5 40,7 42,8 Teoretisk ..................... 7,4 2,7 4,3 4,6 -— 7,2 3,7 5,6

Pojkar Flickor skh y 22c y 22d sza skh y 22c y 22d sza Hyperaktiv ................... 7,9 3,1 4,3 5,0 — 5,6 7,4 5,0 Aktiv ......................... 34,2 26,0 8,7 28,3 48,3 23,4 33,3 28,9 Ordinär ...................... 34,7 34,9 26,1 34,5 37,9 38,7 59,3 41,7 Passiv ........................ 17,4 29,1 47,9 25,5 6,9 21,0 — 15,6 Slö .......................... 5,8 6,9 13,0 6,7 6,9 11,3 _ 8,9

ligheter för ett tillfredsställande av mer praktiskt betonade intressen. Erfaren- hetsmässigt föreligger dessutom ofta från många elevers sida en negativ atti- tyd mot kulturellt och intellektuellt be- tonade sysselsättningar, vilket kan häm- ma kamrater, vars intressen annars pekat i denna riktning.

Aklivitetsgrad. Aktiviteten har be- dömts efter en femgradig skala med hyperaktiv och slö som ytterlighetspo- ler (tab. XXV).

Värdena ansluter sig i statistiskt av- seende i stort sett till normalfördelnin- gen. Ett undantag härvidlag utgör flic- kornas 22 d-grupp där bedömningen förefaller något tvivelaktig. Man redo- visar inte någon flicka med lägre akti- vitet än ordinär trots att man anser 60 % av eleverna psykiskt tröga, över en fjärdedel oföretagsamma eller för- lamade inför yttre incitament och två tredjedelar i besittning av endast ringa uthållighet etc.!

I övrigt avspeglas en klar tendens till större aktivitet i yngre klientelgrupper.

Uthållighet. Omdömena angående ut- hålligheten grundar sig i första hand på

iakttagelser under skol- och arbetstid, men hänsyn har naturligtvis tagits ock- så till uthållighet med exempelvis kor- respondensstudier och annan fritids- aktivitet.

Uthålligheten är alltså genomgående bedömd som mycket låg. Man bör nog här ta viss hänsyn till att anstaltssitua- tionen knappast är någon arbetsstimu- lans. Åtminstone för flertalet torde ar- betet på anstalten verka mindre lockan- de än motsvarande arbetsuppgift utom anstalten bl.a. på grund av frånvaron av det ekonomiska incitamentet. Även om man tar hänsyn till att elevernas ar- betsinsatser på anstalten är mindre än de skulle vara i annan miljö, är dock differenserna i siffermaterialet av så- dan storleksordning att vi med tämligen stort fog kan hävda att vårt klientel är förhållandevis klent utrustat i fråga om uthållighet.

Känsloreaktionernas typ. Möjligheten att beskriva en individs hela emotio- nella reaktionsmönster genom att pres- sa in honom under en enkel rubrik är naturligtvis närmast obefintlig. Den in- delning, som vi redovisar i det följande,

Tab. XXVI Uthållighet Pojkar Flickor skh y 22c y 22d sza skh y 22c y 22d sza Stor .......................... 7,9 2,7 4,3 4,7 —- 6,4 3,7 5,0 Ordinär ...................... 50,0 43,0 17,4 44,5 75,9 36,3 29,6 41,7 Liten ......................... 42,1 54,3 78,3 50,8 24,1 57,3 66,7 53,3

Pojkar Flickor

skh y 22c y 22d S:a skh y 220 y 22d sza Fyllig — varm ................. 7,4 4,4 4,9 —— 8,9 _- 6,1 Odeciderad ................... 25,8 2 30,4 24,5 17,2 15,3 3,7 13,9 Vek — blöt .................... 21,0 8,7 14,0 13,8 6,5 3,7 7,2 Känslokall _ hard ............. 17,4 1 4,4 17,0 20,7 10,5 11,1 12,2 Flack — ytlig .................. 24,7 3 13,0 30,3 41,4 30,6 48,2 35,1 Känslokall — hård + flack — ytlig 0,5 30,4 4,1 6,9 12,9 22,2 13,3 Övriga kombinationer .......... 3,2 8,7 5,2 — 15,3 11,1 12,2

måste betraktas endast som ett försök att ange det utmärkande draget för den emotionella grundtonen.

Stora svårigheter är förknippade inte bara med ställningstagandet till vad som är det för vederbörande typiska, utan kanske i ännu högre grad med vad termer som känslokyla eller flackhet i känslolivet egentligen innebär. Svårig- heterna belyses av att man i ett stort antal fall måst tillgripa kombinationer mellan de olika angivna reaktionsty- perna.

Inte mer än omkring en fjärdedel av hela klientelet tycks vara utan direkt påtagliga brister i sina emotionella re— aktioner i denna bedömning (katego- rierna fyllig-varm och odeciderad). Härvidlag ligger pojkar genomgående något bättre till men skillnaderna är ej fullt statistiskt Säkerställda.

Inom samtliga grupper dominerar de flacka och ytliga, varvid flackheteu hos flickorna och hos pojkarna i 22 d-grup- pen ofta förekommer i kombination med känslokyla och hårdhet.

Reaktionssätt inför yttre incitament. Denna variabel avspeglar en annan di- mension av emotionaliteten än den fö- regående. Medan vi med ”känsloreak- tionernas typ” närmast avsåg känslo— upplevelsernas djup och klangfärg hos individen, vill vi här bedöma i vilken utsträckning hans reaktioner på direkta yttre stimuli är affektbetonade. Omdö- mena är grundade på beteendet i det

dagliga anstaltslivet och på reaktioner på tillrättavisningar, förbud, kamratkon- flikter och liknande situationer, som i ett eller annat avseende innebär en press för individen.

Vi har indelat variabeln i fem grup- per med hänsyn till i vilken utsträck- ning affektiviteten tar sig aktivt uttryck utåt (tab. XXVIII). Naturligtvis innebär inte oföretagsamhet eller ”förlamning" inför en yttre situation frånvaron av affekt utan pekar väl snarare oftast på en mycket stark emotionell reaktion, som emellertid verkar hämmande på handlingsförmågan. Den ”oberörde” däremot är i mycket liten utsträckning känsloengagerad i sina reaktioner på yttre stimuli. Med ”kortslutningsrcak- tioner” har vi avsett sådana inadekvata retningssvar och lösningar på konflikt- situationer som raseriutbrott, panik- reaktioner och liknande.

I ett stort antal fall har kombinatio- ner angivits. Den vanligaste av dessa _ lättirritabel + benägenhet för kortslut- ningsreaktioner — har redovisats un- der det senare ledet, medan de övriga, sammanlagt 3 % av totala antalet ele- ver, har måst uteslutas då de icke gått att hänföra till någon speciell kategori.

Knappt en tredjedel av pojkarna och knappt en femtedel av flickorna har betecknats som normalt reagerande. För denna variabel torde dock anstalts- situationen vara speciellt betydelsefull, då man har anledning att förmoda att

Pojkar Flickor skh y 22c y 22d sza skh y 22c y 22d sza Oföretagsam — förlamad ........ 6,0 18,2 6,5 6,9 9,3 26,9 11,6 Oberörd ...................... 18,9 30,1 31,1 26,0 3,4 12,7 15,4 11,6 Normalt reagerande ............ 33,4 30,7 9,1 30,8 41,5 14,4 15,4 19,1 Lättirritabel ................... 23,3 22,4 22,8 22,7 44,8 38,2 30,8 38,0 Benägen för kortslutningsreaktioner 18,4 10,8 18,2 14,0 3,4 25,5 11,5 19,7

anstaltsisoleringen medverkar till att irritation och affektreaktioner lättare utlöses.

Flickorna förefaller vara mer lätt- irriterade och benägna för kortslut- ningsreaktioner än pojkarna. Framför allt gäller detta 22 c-grupperna där skillnaderna är klart Säkerställda.

En genomgående samgång synes före- ligga mellan stegringen i ålder och fre- kvensen på variabelns ”passivitetssida”, dvs. oberörd och oföretagsam-förlamad.

Speciella nervösa symtom. Vi har i frågeformuläret i olika sammanhang frågat efter förekomsten av yttre sym- tom på nervösa störningar, och som exempel har vi därvid angett bland annat dag- eller nattvätning, nagelbit- ning, sömn- och aptitrubhningar, stam- ning, tics etc. Uppgifterna förefaller dock i hög grad osäkra, framför allt när det gäller förhållandena före intag- ningen. Det är sålunda oftast omöjligt att erhålla någon uppfattning om företeel- sens frekvens och intensitet i det en- skilda fallet. Vi har därför ansett det riktigast att inte redovisa dessa upp- gifter, om vilkas tillförlitlighet ingen-

ting annat kan sägas med visshet än att den måste betecknas som i hög grad tvivelaktig.

Ett undantag kan dock — med en viss tvekan — göras för nattvätning och nagelbitning vilka företeelser är lätt ur- skiljbara även för lekmannen. Nattvät- ning i onormalt hög ålder — i hemmet före intagningen eller på skolan — har sålunda iakttagits hos ungefär var fjär- de pojke och var sjunde flicka. Skillna- den är i statistiskt avseende säkerställd. Nagelbitning synes förekomma och/el- ler ha förekommit hos ungefär var tredje flicka och var femte pojke. Även här är skillnaden säkerställd. Om man vågar en jämförelse mellan frekvenser- na före och efter intagningen på ung- domsvårdsskola förefaller prognosen för båda symtomen vara bättre för flic- korna.

För undvikande av missförstånd bör påpekas att dessa båda —— nagelbitning och Sängvätning — .i frekvens klart överstiger de övriga nervösa symtomen.

Kontaktattityd. Vi har här avsett ele- vens förmåga till kontakt såväl med be— fattningshavarna på anstalten och and-

Tab. XXIX. Kontaktattityd

Pojkar Flickor skh y 22c y 22d S:a skh y 22c y 22d sza Utan kontaktbesvär ............ 57,4 53,2 34,8 53,9 79,3 50,8 44,4 54,4 Likgiltiga för kontakt ........... 6,8 4,3 8,5 3,5 6,5 11,2 6,7 Med kontaktbesvär ............. 35,8 36,9 60,9 37,6 17,2 42,7 44,4 38,9 8 113

Pojkar Flickor skh | y 220 | y 22d S:a skh y 22c y 22d S:a Ledare ....................... 17,4 12,3 _ 13,6 31,0 16,1 14,8 18,3 Indifl'erenta ................... 65,2 69,3 52,2 67,0 62,1 58,8 63,0 60,0 Hjordtyp ..................... 17,4 18,4 47,8 19,4 6,9 25,0 22,2 21,7

ra vuxna som med sina jämnåriga. Av naturliga skäl har vi här måst inskrän- ka oss till den mer ytliga kontakten, medan möjligheterna att bedöma den djupare känslokontakten med andra människor har varit små. Den goda yt— kontakten kan vara av formellt slag och kombineras med stark ovilja att släppa någon närmare in på livet, me- dan den reserverade och sträva kon- taktytan inte utesluter att vederböran- de är öppen och tillgänglig mot dem han är närmare bekant med.

I frågeformuläret angavs kategorierna påträngande, öppen-tillgänglig, likgil- tig, blyg-försagd, ängslig—misstänksam och sluten-otillgänglig. Då frekvenserna i de olika slagen av kontaktbesvär var för sig är så låga att man ej direkt ut- ifrån dem kan draga några slutsatser, och då den rikliga förekomsten av kom- binationer pekar på betydande svårig- heter i distinktionen mellan olika typer av bristande förmåga till kontakt, har vi sammanfört samtliga dessa under ru- briken ”kontaktbesvär”. På samma sätt har vi under rubriken ”utan kontakt- besvär” sammanfört de påträngande och de öppna—tillgängliga, medan vi separat redovisat de för kontakt likgiltiga, ehuru dessa senare möjligen borde ha hänförts till dem med kontaktstörnin- gar (tab. XXIX).

Vi finner att för i stort sett var tredje elev bereder kontakten med andra män- niskor svårigheter. Det förfaller knap- past riktigt att hänföra dessa kontakt- svårigheter enbart till akuta pubertets- fenomen, eftersom de högsta frekven-

serna redovisas i de båda 22 d-grup— perna där genomsnittsåldern håller sig omkring 20 år.

Bristande kontaktförmåga torde näs- tan undantagslöst medföra utestängdhet och ensamhet i högre eller lägre grad, vilket bidrar till att försvåra den so- ciala anpassningen. Vi är dock knap- past berättigade att påstå att elevernas manifesterade missanpassning skulle bero på den försvårade kontakten med omgivningen. Ett orsaksförhållande i motsatt riktning är lika tänkbart, näm- ligen att kontaktbesvären — vare sig de visar sig som blyghet, misstänksamhet eller avvisande slutenhet — är yttrin- gar av neuroser eller andra mer djup- gående personlighetsstörningar, vilka orsakat även vanarten.

Ledarfunktioner. Erfarenheten visar, att det utan ett objektivt mätningsför- farande ställer sig i det närmaste ogör- ligt att tillförlitligt avgöra de olika ele— vernas dominans och ledarposition bland kamraterna i en skolklass eller en anstaltsgrupp av något så när stor omfattning. Detta synes gälla även då bedömaren har långvarig kännedom om eleverna.

De mer högröstade, hårdhänta ledar- na, som erhållit sin position genom ag- gressivitet och större kroppskrafter, är det inte svårt att peka ut. Vanskligare är det med de ytligt sett mindre domi— nerande, som leder i det tysta i kraft av bättre omdömesförmåga, rikare erfa— renheter, större mått av kamratlojalitet eller liknande egenskaper. Deras infly- tande är ofta betydligt mer djupgående

Tab. XXXI. Social mognad

Pojkar Flickor skh y 22c y 22d sza skh y 22c y 22d sza God .......................... 32,6 18,4 — 22,9 6,9 14,5 7,4 12,2 Mindre god ................... 51,0 49,8 73,9 51,4 48,3 53,2 25,9 48,3 Dålig ......................... 16,4 31,8 26,1 25,7 44,8 32,3 66,7 39,5

än ”despottypens”, även om den senare lättare observeras.

Ledarnas motsats är de passiva med- löparna, som saknar eget initiativ och okritiskt följer de mer dominerande kamraternas förslag. Vi har här kallat dem ”hjordtyp”. Till den indifferenta mellangruppen har vi slutligen fört dem som inte visat några utpräglade ledare- egenskaper men ändå är alltför själv— ständiga för att hänföras till medlö- parna (tab. XXX).

Ledarna är — med undantag för skol- hemsflickorna — oväntat få. Kanske kan ovannämnda svårigheter i ledar— angivelsen ha medverkat. För båda kö- nen gemensamt är att ju högre ålders— kategori. desto mindre är antalet le— dare. Det manliga 22 d-klientelet saknar helt elever av ledartyp.

Social mognad. Med ”social mognad” menas enligt instruktionen här förmå- gan att inordna sig i den för åldern normala samvaron människor emellan och motsvara samhällets krav på be- teende för den åldersgrupp individen tillhör. Skenbart borde enligt denna de- finition knappast någon av eleverna kunna anses uppfylla kraven på till- fredsställande social mognad, då de omhändertagits just på grund av bris— tande social anpassning.

Det förhåller sig dock så att eleven ofta inte kan skrivas ut från skolan så snart han _ enligt skolledningens åsikt _ fortskridit så långt i sin sociala ut- veckling att en återanpassning i sam- hället vore möjlig. Han kanske går i avslutningsklassen, varför ett skolbyte

vore olämpligt; han kanske vill avsluta en pågående yrkesutbildning; det är kanske svårt att anskaffa bostad och lämpligt arbete. Samtidigt bör nog ock— så påpekas att inte alls alla som lämnar ungdomsvårdsskolorna bör etiketteras som ”socialt mogna”. Deras beteende- störningar behöver ju inte innebära asocialitet eller kriminalitet.

Pojkarna är övervägande bedömda som mer socialt mogna än flickorna (tab. XXXI). De har såväl flera som an- ses ha god social mognad som färre med dålig. En viss tendens tycks finnas till sämre mognad i förhållande till ål- dern i högre ålderskategorier, framför allt beträffande kategorin 22 (1.

Sammanfattning. När det gäller de psykiska faktorerna år ungdomsvårds- skolornas elever tydligen i de flesta av- seenden illa utrustade.

När vi behandlade intelligensen be- rörde vi i förbigående en mycket vä- sentlig fråga i detta sammanhang: är vanarten en följd av den bristfälliga psykiska utrustningen och mognaden eller är såväl vanartsutslagen som de psykiska minusvarianterna sidoordna- de symtom på en bakomliggande per- sonlighetsstörning?

Frågan är av väsentlig betydelse för hela arbetet på anstalten. I det första fallet är det kanske tillräckligt att in— rikta ansträngningarna på en terapeu- tisk uppträning av de psykiska bris- terna, varigenom orsaken till vanarten skulle elimineras eller avsevärt minska i betydelse. Då uppstår ett annat prob- lem: vilka av de psykiska variablerna

Pojkar Flickor skh y 22c y 22d sza skh y 22c y 22d S:a Rymmare ..................... 6,3 21,5 4,3 15,0 6,9 28,2 37,0 26,1 Eljest svårhanterliga eller opålitliga 15,3 14,3 4,3 14,2 13,8 16,1 7,4 14,5 Problembetonade men ej störande 20,5 19,5 8,7 19,4 34,5 22,6 14,8 23,3 lnitiativlöst anstaltsanpassade . . . . 17,4 14,0 43,6 16,6 10,3 12,9 22,3 13,9 Förnuftigt anstaltsanpassade ..... 40,5 30,7 39,1 34,8 34,5 20,2 18,5 22.2

är konstitutionellt betingade och där— med relativt oföränderliga och vilka har uppstått genom miljöfunktioner? De konstitutionella svagheterna kan vi inte göra mycket åt, de miljöskapade däremot kan ombetingas.

I det andra fallet, då såväl de psy- kiska bristerna som vanarten är yttrin- gar av djupare personlighetsstörningar i form av neuroser eller andra konflik- ter, räcker det inte med en behandling av symtomen, det yttre beteendet. Även om vi kunde träna upp de sociala funk- tionerna, så är naturligtvis risken för disharmoni och återfall fortfarande stor så länge vi inte löst de primära kon— flikterna.

Troligen förekommer bland ungdoms- vårdsskolornas elever såväl dessa skis- serade rena typfall som alla kombina- tioner dem emellan, och troligen kräver varje fall sin speciella behandlingstek- nik för att en resocialisering skall kun- na uppnås. Men vi rör oss här på osä- ker mark, diagnossvårigheterna är stora och hypoteserna obekräftade. Det vä- sentliga är dock att vi inte slår oss till ro i den obevisade föreställningen, att en stor del av klientelet är konstitutio- nellt så gravt belastat att några behand- lingsförsök knappast lönar sig.

Anstaltsanpassning

Frihetsberövandet och isoleringen på anstalt utgör ett mycket kraftigt ingrepp i den unges normala liv. Anpassningen till den nya livsformen försvåras inte

bara av att den måste äga rum under tvång utan även av att åtminstone hu— vudparten av eleverna är belastade med mer generella anpassningssvårigheter, som redan dokumenterats i det sociala livet i skola, hem och samhälle. Det är därför inte ägnat att förvåna att ett stort antal elever, trots alla åtgärder för att underlätta anpassningen till anstalts- livet, har svårt att finna sig till rätta. Vi har sökt indela eleverna efter de- ras allmänna reaktion på anstaltsvistel- sen (tab. XXXII). Met ”rymmare” har vi avsett dem, som visat en mera regel- bunden tendens att inför svårigheter och konflikter avvika från anstalten. Dessa rymningar behöver inte vara för- enade med kriminell aktivitet och be- höver inte innebära att rymlingen med tvång återföres till skolan —— tvärtom återvänder han ofta självmant. En en— staka rymning räcker inte för att en elev skall rubriceras som rymmare. Med ”eljest svårhanterliga eller opålitliga” eller ”störande” har vi avsett de aggres- siva uppviglarna, skadegörarna, slags- kämparna och dem som missbrukar permissioner och andra förtroenden — med andra ord dem som har svårt att finna sig i skolans bestämmelser och förordningar. De som är både ”rym- mare” och ”störande” har förts till rym- markategorin. Gruppen ”problembeto- nade men ej störande” omfattar dem för vilka anpassningen visserligen är svår men där svårigheterna inte tar sig direkt störande uttryck som fallet är

med rymmarna eller uppviglarna. Som exempel kan nämnas enstöringar och sådana som är utsatta för tvångsföre- ställningar. De ”initiativlöst anstalts- anpassade” kännetecknas i stort sett av att de följer minsta motståndets lag och passivt finner sig i anstaltslivet mest därför att det är för besvärligt att spjärna emot. De tillhör ofta de vaga- bonderande dagdrivarna och återvän- der ofta självmant till anstalten, när på- frestningarna ute i samhället blir allt- för stora för att de skall orka klara upp dem på egen hand. De ”förnuftigt an- staltsanpassade” slutligen finner sig till- rätta med anstaltslivet på ett mer ak- tivt sätt än de ”initiativlösa”. De strä- var mer medvetet efter att göra det bästa möjliga av situationen och känne— tecknas ofta av en stark känsla av sam— hörighet inte bara med kamraterna utan även med skolan som helhet.

Rymmare är enligt dessa uppgifter vanligare på flickskolorna i samtliga kategorier. Dock är endast skillnaden mellan 22 d-grupperna säkerställd.

Liksom vi tidigare funnit att skol— hemsklientelet i flera avseenden ansetts bättre utrustat i fråga om psykologiska egenskaper _ psykisk mognad, rörlig- het, aktivitet etc. _ finner vi också här att den förnuftiga anstaltsanpassningen är störst bland skolhemsbarnen, vilket gäller både pojkar och flickor. Skillna— derna är dock inte Säkerställda.

De initiativlöst anpassade är hos så- väl flickor som pojkar flest inom 22 (i- gruppen, vilket är lättförklarligt, då den vanart de omhändertagits för _ ”oordentligt, lättejfullt eller sedeslöst liv” _ ofta sammanhänger med en all- män ”låt gå-mentalitet”.

Vi har försökt fastställa i vilka öv- riga avseenden de olika kategorierna skiljer sig åt. De olika typerna av be- teende på anstalten är naturligtvis inte klart avgränsade från varandra, men

vissa karakteristiska drag framträder dock. Av utrymmesskäl redovisar vi här resultaten utan det siffermässiga stödet. Vi har i det följande endast tagit hänsyn till grupperna pojkar på skolhem och pojkar och flickor på yrkesskola, omhändertagna efter 22 c, eftersom de övriga grupperna är allt- för små för att en uppdelning på de olika beteendekategorierna skulle kun- na utföras.

1. Rymmare. Åtminstone i fråga om pojkarna förefaller det som om rym- marna skulle vara mindre hereditärt och socialt belastade i hemmiljön än de övriga kategorierna. Däremot har tidi— gare anstaltsvistelse varit något vanli- gare hos rymmarna. I fråga om vanartstypen ligger den enda påtagliga skillnaden i att rym- marna företer vagabondering i högre utsträckning än övriga grupper. I psykiskt avseende är rymmargrup- pen på de flesta punkter dåligt utrus- tad. De bedöms bland annat som i stor utsträckning psykiskt och socialt omog- na och är intellektuellt svaga _ utom flickorna, där rymmargruppen hör till de bättre i intellektuellt avseende. De är vidare i förvånansvärt hög grad pas— siva och har föga uthållighet. Rymmarnas emotionella reaktioner är i mycket liten utsträckning normala. De förefaller vara flacka, känslokalla och oberörda. Deras kontaktförmåga är tämligen dålig.

2. Störande. Dessa har i något större utsträckning än de övriga kategorierna utsatts för miljöbyten under uppväxtti- den men visar i övrigt inga påtagliga avvikelser i fråga om familje och upp- växtförhållanden. Vanarten framträder tidigare hos de störande än hos någon annan grupp. Allmän svårfostran är redovisad oftare hos de störande. De störande är utan tvekan de mest

aktiva men kännetecknas samtidigt av utpräglat dålig uthållighet.

Den genomsnittliga begåvningsnivån är förhållandevis låg och den sociala mognaden bedömes som dålig. De stö— rande är vidare emotionellt outvecklade och kännetecknas av att de är lättirri- terade och benägna för kortslutnings— reaktioner.

3. Problembetonade men ej störande. Denna grupp förefaller heterogen och visar inga speciella särdrag. Troligen har här samlats beteendetyper av helt skilda slag, som ej gått att hänföra till någon av de övriga kategorierna. Gruppen är hereditärt och socialt tämligen hårt belastad. I fråga om de psykiska faktorerna intar de problem- betonade ett mellanläge, varken ut- präglat dåligt eller utpräglat väl utrus- tade. Ett undantag utgör intelligensen. De hör till de mest begåvade och psy- kiskt rörliga.

4. Initiativlösl anstaltsanpassade. Åt- minstone pojkarna inom denna kate- gori har haft sämre uppväxtförhållan- den än de övriga. De har i större ut- sträckning vuxit upp i mer än ett hem och har även i högre grad varit utsatta för inflytande av negativt slag i upp-

växtmiljön. Deras vanart förefaller vara förhål— landevis sent inträdande. Vanarten

präglas i huvudsak av Skolkning och vagabondering. Allmän svårfostran före- kommer i påfallande Iiten utsträckning. Den sexuella vanarten hos flickorna inom denna grupp är avsevärt lägre än inom de övriga kategorierna.

De är bedömda som den intellektuellt svagaste gruppen och är i stor utsträck- ning betecknade som psykiskt tröga.

De beskrives som mycket passiva me- dan deras uthållighet tycks vara förhål- landevis stor.

Emotionellt visar de den näst de för- nuftigt anpassade största frekvensen

normala reaktioner. Kontaktförmågan är tämligen dålig.

I umgänget med kamraterna är de passiva medlöpare och intar mycket sällan någon ledarposition.

Typen är alltså i hög grad präglad av passivitet liksom rymmarna. Däremot är de mycket mer emotionellt stabila. 31 % av de initiativlöst anpassade be— döms som känslomässigt normalt rea- gerande medan motsvarande siffra för rymmarna är endast 12 %.

5. Förnuftigt anstaltsanpassade. Des- sa. avviker i de flesta avseenden posi- tivt från övriga grupper.

De har i väsentligt mindre utsträck- ning vuxit upp i storstad och har också varit utsatta för färre miljöbyten än de övriga.

Deras vanart är av något mindre om- fattning än de övrigas och senare in- trädande.

De bedöms som mer socialt och psy- kiskt mogna och visar en högre genom- snittlig intelligens. I aktivitetsavseende intar de en mellanställning, är varken hyperaktiva eller slöa, och de har den klart största uthålligheten. Den högsta frekvensen normala känslomässiga reak- tioner förekommer hos denna grupp och de har också den bästa kontaktför- mågan.

Vi kommer att i den intensivunder- sökning, som redovisas längre fram, närmare granska dessa olika typer av anstaltsanpassning och med andra un- dersökningsmetoder och på ett nytt elevmaterial pröva om de samband som vi här funnit äger en mer generell till- lämpning.

Behandlingsbehov. Slutligen har vi sökt erhålla en uppfattning om behovet av platser för dem som i vissa bestämda avseenden kräver ”särbehandling”, dvs. dem som inte med framgång kan be- handlas tillsammans med ungdoms— vårdsskolornas ”normalklientel”. Som

Pojkar Flickor

skh y 22c y 22d sza skh y 22c y 22d s:a

Särbehandling önskvärd på grund

av: Psykiska skäl ................ 60 78 5 143 5 52 9 66 Behandlingsbar fysisk defekt . . . 3 2 _ 5 _ 3 1 4 Kronisk fysisk defekt .......... 2 3 — 5 — _ — — Alkoholism o. annat giftmissbruk _ 2 1 3 _ 2 _ 2 Vanerymning ................ 3 20 — 23 1 15 4 20 Ej behandlingsbar å uv-skola . . . 5 13 _ 18 1 2 2 5 Summa 73 118 6 197 7 74 16 97 Ej i behov av särbehandling ..... 121 184 17 322 23 55 16 93

”psykiska skäl” för sådan särbehand- ling har vi räknat psykopati, svårare miljöskador och neuroser, hjärnskador, höggradig debilitet m.m. Under ”be- handlingsbar fysisk defekt" har vi sam- manfört sådana fall av vanförhet, sjuk- dom eller klenhet som kan botas eller kompenseras genom medicinsk behand- ling _ exempelvis sockersjuka -_ och under ”kronisk fysisk defekt” obotliga, kroniska vårdfall, exempelvis grav in- validitet. Som ett speciellt skäl för sär— behandling har vi angett ”vanerym- ning”. Påpekas bör att sådan särbe- handling, som för dessa elever efterly- ses, inte med nödvändighet måste be- stå i säker isolering på en sluten an- stalt. Man har här blott uttryckt ett behov av en lämplig behandlingsform för dessa elever men däremot inte nå- gon åsikt om hur denna behandlings- form skulle gestaltas. Slutligen har vi några elever som ej anses behandlings— bara med ungdomsvårdsskolornas nu- varande resurser. Det rör sig här i hu- vudsak om mycket grava fall av psy— kopati och patologiska tillstånd som gränsar till sinnessjukdom men ej kun- nat beredas plats på sinnessjukhus.

I tab. XXXIII har vi sammanfört de olika platsbehoven. Vi har här före- dragit att i varje kategori ange antalet elever i stället för den procentuella fre-

kvensen, varigenom tabellen ger bättre upplysning om det faktiska platsbe- hovet. Summorna överskrider i några fall det givna antalet elever eftersom stundom flera skäl förelegat för särbe- handling.

Naturligtvis är gränsdragningen mel- lan dem som är i behov av särbehand- ling och dem som lämpligen kan fost- ras på skola avsedd för normalklientel mycket vansklig och siffrorna kan inte ge annat än en mycket vag bild av för- hållandena.

II. INTENSIVUNDERSÖKNINGEN

Vi påpekade redan i inledningen att en stor del av huvudundersökningens uppgifter måste betraktas som osäkra. Även om otillförlitligheten inte var större än att vi kunde hysa en tämligen stor tilltro till värdena för en hel grupp, därigenom att de individuella felen i viss utsträckning syntes upphäva var- andra (se tidigare exempel om upp— fostringstyper ä 5. 88), så blir förhållan- det ett helt annat när vi undersöker de individuella värdena.

Framför allt när vi analyserar sam- banden mellan flera osäkra variabler för samma individ eller för en grupp av individer, förstoras felmarginalerna högst väsentligt och utgör närmast en

produkt av felen hos de ingående va- riablerna.

Vär undersökning av utmärkande egenskaper hos de olika typerna av an- staltsanpassning är ett exempel på en sådan analys av samband mellan olika variabler, och otillförlitligheten i de re- sultat vi där framlade måste betraktas som ganska stor. Då trots detta resulta- ten visade en viss konsekvens och gav antydningar om att man här möjligen skulle kunna få uppslag om de väsent- ligaste problemen för de olika beteende- kategorierna och därmed också om den lämpligaste behandlingsformen, beslöts att en grundligare undersökning skulle vidtagas på detta avsnitt.

Det är också tänkbart, att de resultat vi funnit endast gällde det aktuella un- dersökningsmaterialet och alltså inte hade någon tillämpning på andra indi— vider. Om vi på ett annat material och med tillförlitligare undersökningsmeto- (lik får liknande värden, kan vi vara tämligen säkra på att våra resultat är riktiga och att tillämpningsområdet inte är begränsat blott till en viss popula— tion.

Denna intensivundersökning företogs under oktober, november och december 1952, alltså närmare 2 år efter huvud- undersökningen, varför elevmaterialet här är helt förnyat. Den omfattar sam- manlagt 87 manliga elever från 5 olika yrkesskolor och samtliga är omhänder- tagna efter 5 22 c. Av dessa är 26 be- tecknade som rymmare, 17 som störan- de, 22 som initiativlöst och 22 som för- nuftigt anstaltsanpassade. Gruppen ”pro- blembetonade men ej störande" uteläm- nades dels på grund av sin heterogena karaktär, dels därför att den även i andra avseenden än anstaltsbeteendet var diffus och ej företedde några ut- präglade särdrag.

Rymmargruppen består av regelbund- na vanerymmare, men antalet rymnin-

gar varierar naturligtvis med vårdtiden. Rymningar hade varit relativt ovanliga under tiden närmast före undersök- ningstillfället beroende på den nedgång i rymningsfrekvensen som alltid träffar före julpermissionerna. Det är därför tänkbart att bland dessa som gjort tillfälligt avbrott i rymningarna med tanke på julledigheten även finns sådana som skulle ha slutat att rymma en lockande hempermission förutan.

Som störande har räknats sådana som, utan att rymma, på andra sätt all- varligt stört ordningen på skolan genom aggressivitet mot personal och kamra— ter, skadegörelse, kverulans och ovil— lighet att följa förordningar.

Till de initiativlöst anstaltsanpassade har räknats sådana elever som passivt finner sig i att vistas på skolan utan att dock egentligen ta aktiv del i livet på anstalten. Som typexempel må nämnas sådana som hellre stannar kvar på sko- lan än de skrivs ut och sådana som fri- villigt återvänder till anstalten efter ut- skrivningen, därför att de tycker att livet i frihet är alltför besvärligt.

Som förnuftigt anstaltsanpassade slut- ligen har betecknats de elever som upp- skattar skolans terapeutiska arbete, tar vara på anstaltens uppbyggande möj- ligheter och gör det bästa av situatio— nen.

På grundval av dessa definitioner har på respektive skolor rektor och assi— stenter i samråd utvalt de elever som ingår i undersökningen. Alla elever har naturligtvis inte gått att klassificera på detta sätt och därför har blott de mest typiska för varje kategori kommit i fråga. Härigenom har beteendetyperna blivit mer renodlade än i huvudunder- sökningen.

Undersökningcn omfattade dels be— dömningar av variablerna emotionell mognad, kontaktförmåga, aktivitet och psykisk rörlighet, dels en attitydunder-

in—

sökning rörande inställningen till an- stalt, personal och kamrater, dels ett in- tresseschema och slutligen en kamrat- bedömning för att utröna elevernas po- pularitet inom kamratkretsen. Vidare förekom intelligenstestning i de fall så- dan inte tidigare var utförd.

Några metodfrågor. De i undersök- ningen deltagande eleverna bedömdes av skolans rektor och assistenter obe- roende av varandra efter en 7-gradig skala där 4 borde eftersträvas som me- delvärde för den undersökta gruppen. Samma bedömning utfördes även av undersökningsledaren efter ett längre enskilt samtal med varje elev.

De olika variablerna definierades på samma sätt för bedömarna på alla sko- lor, men ingenting nämndes om vilka resultat man hade anledning att vänta sig för de olika kategorierna. Under- sökningsledaren å sin sida visste vid samtalen lned eleverna inte vilken kate— gori de representerade.

överensstämmelserna i bedömningen måste anses som tillfredsställande. Föl- jande genomsnittsvärden erhålles på in- terkorrelationerna mellan olika bedö- mare:

Emotionell mognad + 0,60 Kontaktförmåga ..... + 0,68 Aktivitet ............ + 0,53 Psykisk rörlighet + 0,51

Varje elevs slutliga poängvärde i des- sa bedömningar utgjordes av ett medel- värde av de tre bedömarnas poäng. Ett undantag utgör faktorn psykisk rörlig- het på en skola, där en bedömare tyd- ligen missuppfattat variabeln och erhål- lit mycket låga korrelationer med de övriga två bedömarna (den ena nega- tiv). I detta fall har medelvärdet beräk- nats på de båda andra.

Ett spörsmål av viss vikt är här i vil- ken utsträckning bedömarna påverkas

av förutfattade åsikter om hur de olika beteendekategorierna är beskaffade i dessa variabler.

[ någon mån har vi kunnat gardera oss för detta genom den utomstående bedömaren, som ej visste till vilken ka- tegori eleverna hänförts av skolans per— sonal. Hans privata åsikter om exem- pelvis rymmarnas psykiska särdrag har alltså haft mycket små möjligheter att färga av sig på bedömningen. Eftersom hans värden ingår med en tredjedel i elevens poängsumma i varje skattad variabel har åtminstone en minskning skett av inflytandet från obekräftade föreställningar. Vidare underrättades naturligtvis inte bedömarna om de re- sultat man kunde ha anledning att vän- ta sig på grundval av erfarenheterna från huvudundersökningen.

Bedömarnas förutfattade åsikter kan tänkas påverka bedömningen på två sätt:

1. Åsikterna överensstämmer med de faktiska förhållandena. Om bedömar- nas föreställningar överhuvud påverkar poängsättningen har man anledning att misstänka att denna tenderar till att i överkant accentuera det verkliga för- hållandet. En bedömare föreställer sig exempelvis att alla rymmare måste vara emotionellt omogna, varför han bedö- mer den individuella rymmaren som omogen, även om en annan individ med exakt samma mognadsgrad men tillhö- rande de förnuftigt anpassade skulle be- dömas som avsevärt mycket mer mo- gen. Nu har han förmodligen rätt i att rymmarna som grupp betraktat är mer emotionellt omogna än andra katego- rier, men differensen blir större än om han gjort en helt objektiv bedömning.

2. De förutfattade åsikterna överens- stämmer inte med de faktiska förhål— landena. Här tenderar bedömarens po- ängsättning att göra differenserna

mindre än de verkligen är. Bedömnin- gen av rymmarnas aktivitet utgör ett exempel på detta. Den gängse föreställ- ningen är att rymmarna hör till de mera aktiva eleverna, varför bedömar- na följdriktigt poängsätter deras akti- vitet utifrån föreställningen att en rym- mare å priori är aktiv. Efter vad vi kan se. av intresseundersökningen _ som här ger ett något mera objektivt mått _ är förhållandet närmast det mot- satta. Följden blir att den faktiska ne- gativa avvikelsen från genomsnittsakti- viteten _ vi utgår hypotetiskt ifrån att intresseinriktningen ger ett objektivt mått _ inte bara minskar utan i be- dömningen till och med blir positiv. Att en sådan uppfattning är riktig får stöd i det förhållandet att försöksledaren, som gjorde sin bedömning utan känne- dom om vilken beteendekategori ele- ven hänförts till, uppvisar avsevärt mycket mer negativa värden än de öv- riga bedömarna på denna punkt.

Hur stor en felkälla av detta slag år, saknar vi möjligheter att avgöra. Vi vet inte graden och ibland inte ens rikt- ningen av bedömarens spekulationer och vi kan inte heller bestämma hans förmåga att bortse från de privata teo— rierna.

Antalet representanter för de olika kategorierna växlar från skola till skola. Då dessutom skolorna i andra avseen- den skiljer sig avsevärt från varandra, kan resultaten utan speciella försiktig- hetsmått bli direkt missvisande.

Medelvärdet av de tre bedömarnas skattningar av variabeln aktivitet är exempelvis på en skola 4,49 och på en annan 3,57. Låt oss antaga att den för- sta skolan representeras av 6 rymmare och 2 störande, som alla har råkat få exakt medelvärdet 4,49, och den andra skolan av 2 rymmare och 6 störande, som alla fått medelvärdet 3,57. Lägger

vi ihop dessa råpoäng finner vi att de 8 rymmarna i genomsnitt fått en poäng av 4,26 och de 8 störande 3,80 _ alltså en väsentlig men helt missvisande skill- nad, eftersom samtliga representerade medelvärdet för respektive skola. Exem- plet är visserligen något överdrivet, men visar att vi inte kan använda rå- poängen.

För att eliminera de statistiska olä- genheterna av sådana felkällor har för varje skola bedömningar och provre- sultat omräknats till en standardskala med 50 som medeltal och 10 som sprid- ning. Ett sådant förfarande innebär inte några som helst förändringar i försöks- personernas inbördes placering, men vi vinner säkrare värden vid hopsumme- ringen av resultaten från de olika sko- lorna eftersom vi gjort deras normer matematiskt enhetliga och jämförbara. I det följande är alltså på alla punkter 50 medelvärdet för hela den undersökta populationen.

Även i denna undersökning gäller att grupperna är så små att differenserna måste vara ansenliga för att ha statis- tiskt bevisvärde. Vi möter även ett pro- blem av delvis annan natur i signifi— kansberäkningen. Då vi beräknar me- delvärdet för en del av en population måste detta påverka medelvärdet för den återstående delen _ såvitt inte de båda delpopulationerna var för sig har samma medelvärde som model—popula- tionen. Följden blir att när någon av våra fyra kategorier när ett värde som i positiv eller negativ riktning avviker från hela populationens medelvärde, som genom standardpoängförfarandet fixerats till' 50, så påverkas därigenom värdena för de övriga kategorierna i motsatt riktning.

Ett gott exempel på detta erbjuder bedömningen av aktiviteten, där föl- jande värden uppnåddes:

Medelvärde Kategori Standard- Rå- poäng poäng Rymmare . ............ 50,50 4,18 Störande .............. 53,71 4,82 Initiativlöst anpassade .. 41,59 2,94 Förnuftigt anpassade . 54,95 4,74 Hela materialet ........ 50,00 4,13

Tydligen har de initiativlöst anpas- sade genomgående bedömts så negativt i fråga om aktiviteten att alla övriga kategorier har fått genomsnittsvärden av positiv karaktär. Men det kan knap- past vara riktigt att här säga att rym- marna är mer än genomsnittligt aktiva. Visserligen stämmer detta rent siffer- mässigt, men det beror på att de initia- tivlöst anpassade lagt beslag på så stor del av de negativa skattningarna. Det förefaller rimligare att påstå att rym- marna genomsnittligt är den näst de initiativlöst anpassade mest passiva kategorin, vilket onekligen är en annan sak än att vara mer aktiv än genom- snittet.

Vi är nu intresserade av hur starkt statistiskt bevislagt detta påstående är. De initiativlöst anpassade avviker myc- ket starkt signifikant från de övriga kategorierna sammantagna. En sådan tudelning av materialet är vi fullt berät- tigade att göra, medan det ur statistisk synpunkt torde vara tveksamt om vi på samma enkla sätt kan signifikansbe- stämma differenserna de fyra under- grupperna emellan, bland annat av det skälet, att vi då måste utgå ifrån att medelvärdena för de båda grupper, som vi kontrasterar mot varandra, påverkas på exakt samma sätt av den eller de utelämnade grupperna. Men så behöver tydligen ingalunda vara fallet, eftersom elevfördelningen på de olika katego— rierna varierar från skola till skola. Följden har blivit att vi i vissa fall ej kan yttra oss om den statistiska säker- heten.

Emotionell mognad. Denna faktor de- finierades som ”förmågan att låta de känslomässiga reaktionerna styras av intellektuella funktioner”, och som mi- nusvariantcr angav vi som exempel kortslutningsreaktioner, affekthandlan- de utan tanke på praktiska konsekven- ser etc. Vi kunde lika väl ha använt be- teckningen ”känslomässig stabilitet” eller något liknande, men valde det mer optimistiska mognadsbegreppet, som dels ger bättre jämförelsemöjligheter med barnets primitivreaktioner, och som dels ger uttryck för vår åsikt att det här verkligen i många fall rör sig om en utvecklingshämning. Följande me— delvärden uppnåddes:

Kategori Medelvärde Rymmare . ............ 43,50 Störande . ............ 47,12 Initiativ]. . ............ 51,95 Förnuft. .............. 57,73

De förnuftigt anpassade avviker posi- tivt i en klart säkerställd utsträckning. Samma gäller i motsatt riktning om rymmarna. Säkerligen är rymningarna också ofta att betrakta som affektreak- tioner och mycket sällan förnuftsmäs- sigt motiverade.

Kontaktförmåga. Liksom i huvudun- dersökningen har vi här blott avsett den mer ytliga, formella kontaktförmå- gan. Möjligheterna för en utomstående att bedöma djup och varaktighet hos kontakten mellan andra människor är naturligtvis ganska liten. Bedömarna uppmanades att ta hänsyn till förmågan till kontakt såväl med vederbörandes jämnåriga kamrater som med anstalts— personalen. Vi erhöll följande värden:

Kategori Medelvärde Rymmare . ............ 47,31 Störande . ............ 50,88 Initiativ]. . ............ 47,18 Förnuft. .............. 55,77

De förnuftigt anpassade är enligt denna bedömning klart överlägsna i fråga om kontaktförmåga och rymmare och initiativlöst anpassade underlägs- na. Skillnaden mellan å ena sidan rym- mare och initiativlöst anpassade och å den andra störande och förnuftigt an- passade är klart säkerställd. Huvudun- dersökningens resultat bekräftas alltså på denna punkt.

Aktivitet. Med denna faktor har vi avsett aktiviteten sådan den visat sig såväl i arbetslivet som under fritiden. Aktiviteten torde vara en ganska ospe- cifik egenskap, och vi fann under resul- tatinsamlingen att vi rätteligen borde ha gjort en uppdelning i dels målinrik— tad aktivitet, dels allmänt verksamhets— behov utan inriktning på något speciellt mål, vilken art skulle kunna exempli- fieras av den neurotiskt-motoriskt oro- lige som ständigt är i farten utan att få någonting uträttat. Vi gjorde dock den- na erfarenhet alltför sent för att kunna begagna oss av den. Det intresseschema, för vilket redogöres längre fram, till- godoser i någon mån dessa synpunkter. De olika kategorierna erhöll följande värden i bedömningen av aktivitets- variabeln:

Kategori Medelvärde Rymmare . ............ 50,50 Störande .............. 53,71 Initiativ]. . ............ 41,59 Förnuft. .............. 54,95

De initiativlöst anpassade betraktas som de mest passiva, följda av rymmar- na, vilka dock erhållit ett något högre värde än man kanske haft anledning vänta sig med hänsyn till de övriga undersökningsresultaten. Uteslutet är väl dock inte att skolans bedömare i någon mån betraktat rymningarna som en aktivitetsyttring. Undersökningsle- daren, som vid sin bedömning inte visste vilken kategori eleverna tillhörde,

har rymmarnas passivitet något kraf- tigare. betonad. Hans värde är: rym- mare = 47,33, störande : 55,76, initia- tivl. : 44,15, förn. = 54,68.

Psykisk rörlighet. Denna variabel de- finierades på samma sätt som i huvud- undersökningen. Bedömningen skulle ske utan hänsynstagande till intelligen- sen i övrigt. För jämförelsens skull re- dovisar vi här samtidigt resultaten av intelligensprövningarna, vilka även de omräknats i standardpoäng.

Medelvärden Kategori Psykisk Intelli- rörlighet gens Rymmare ......... 49,46 49,32 Störande . ........ 49,53 51,43 Initiativ]. ........ 46,00 46,46 Förnuft. ........ 55,64 53,33

Överensstämmelserna är tydliga, och vid en analys av de individuella vär- dena visar det sig att bedömarna inte kunnat renodla den psykiska rörlig- heten. Vi erhåller en produkt-moment- koefficient av + 0,50 mellan ps. rörlig- het och IK. Det är väl också tveksamt om distinktionen överhuvud är teore- tiskt genomförbar, eftersom den psy- kiska rörligheten och omställningsför- mågan måste ha inflytande åtminstone på den testmässigt mätta intelligensen.

Rymmare och störande visar små av- vikelser från respektive genomsnittsvär- den, medan de initiativlöst anpassade framstår som tröga och relativt obegå— vade och de förnuftigt anpassade som både rörliga och tämligen väl begåvade.

Atlitydschema. Attitydschemat omfat- tade 16 olika påståenden rörande för- hållandet till kamrater och personal, in- ställning till omhändertagandet och till skolans möjligheter att påverka indivi- den i positiv riktning etc. Varje påstå- ende var försett med tre alternativsvar uttryckande olika grad av uppskattning och eleven hade att markera det som överensstämde bäst med hans uppfatt-

ning. Svaren poängsattes så att ett ode- lat positivt omdöme gavs 1 poäng, ett ”mellansvar” 2 poäng och ett klart ne- gativt 3 poäng. Påståendena uppdelades i tre grupper: inställning till kamrater, inställning till personalen och inställ- ning till anstalten, dess syften och möj- ligheter. Liksom tidigare omräknades resultaten till standardpoäng, där högre värde visar mer positiv inställning.

Medelvärden av attityd mot

Kategori anstalten personalen kamra- terna

Rymmare . . . . 45,42 46,92 48,85 Störande . 51,59 51,06 51,06 Initiativ]. . 52,82 50,59 51,82 Förnuft. . . . . . 51,05 51,77 48,82 Rymmarna framstår genomgående

som den mest kritiska kategorien och speciellt kraftigt framträder deras ne- gativa inställning till anstalten. De har i allmänhet en mycket liten tilltro till skolans uppfostrande värde, anser att anstaltsvistelsen närmast gör dem säm- re, att endast ett fåtal av de elever som lämnar ungdomsvårdsskolorna verkli— gen klarar sig i fortsättningen etc. Av- vikelsen från övriga kategorier är klart säkerställd. Även i fråga om inställ- ningen till kamrater och personal avvi- ker de negativt men skillnaderna är här inte statistiskt signifikanta.

I övrigt frapperas man av de förnuf- tigt anpassades _ icke säkerställda _ skillnad mellan inställningen till kam- raterna och den positiva attityden i övrigt. Troligen beror detta på ett av- ståndstagande från de mindre sköt- samma bland kamraterna.

Intressen. Det intresseschema, som användes, var i första hand avsett att undersöka fördelningen av intressein- riktningen på å ena sidan aktiva syssel- sättningar som idrottsutövande, slöjd, hobbyverksamhet, fritidsstudier etc. och å den andra mer passiva sysselsätt- ningar som bio, åskådande av idrotts-

tävlingar, lyssnande på musik. Avsikten var att på detta sätt få ett mera objek- tivt mått på den målinriktade aktivite- ten. Visserligen kan en individ utveckla en avsevärd aktivitet när det gäller att ”spisa” grammofonskivor, springa på jazzkonserter eller besöka två bioföre- ställningar samma kväll större delen av veckan, men vi har ansett denna akti- vitet artskild från den som tar sig ut- tryckt i exempelvis eget musicerande eller deltagande i amatörteaterverksam- het.

Intresseschemat bestod av 64 olika sysselsättningar fördelade på 16 grup- per om vardera 4 sysselsättningar. Var- je sådan grupp innehöll två exempel på passiva och två exempel på aktiva fri- tidssysselsättningar. Fp hade till upp- gift att i varje grupp markera de två sysselsättningar som han helst ägnade sig åt. Han kunde alltså inalles uppnå 32 aktiva sysselsättningar.

Allmänt aktiva sysselsättningar.

Kategori Medelvärde Rymmare . ............ 47,31 Störande .............. 52,24 Initiativ]. ............. 48,55 Förnuft. .............. 52,85

Differensen mellan rymmare och ini- tiativlöst anpassade sammantagna å ena sidan och störande och förnuftigt an- passade å den andra ger i det närmaste statistiskt säkerställd skillnad. Tidigare antydningar om att rymmarna och de initiativlöst anstaltsanpassade skulle vara mer passiva än de övriga katego— rierna stödes alltså.

Vidare har de olika punkterna i in- tresseschemat sammanförts till vissa större sysselsättningsgrupper. Härvid har dock medtagits blott de punkter som överhuvud differentierat mellan de olika kategorierna. Sålunda har exem- pelvis 81 elever av 87 angivit att de tycker om att höra jazz-skivor på gram-

mofon, 80 tycker om att se på motor- tävlingar etc.

Idrott. Omfattar huvudsakligen direkt aktiv idrott som att spela handboll, boxas, träna brottning etc., men också ett visst passivt idrottsintresse t.ex. höra idrottsreferat i radion.

Kategori Medelvärde Rymmare . ............ 49,85 Störande .............. 56,18 Initiativ]. . ............ 45,68 Förnuft. .............. 50,00

De störandes idrottsintresse är alltså avsevärt mycket större än de övrigas liksom de initiativlöst anpassades avvi- ker negativt. Skillnaderna är statistiskt Säkerställda.

Praktisk hobbyverksamhet. Omfattar sådana sysselsättningar som modell— bygge, radioteknik, trä- och metallslöjd etc.

Kategori Medelvärde Rymmare . ............ 49,46 Störande .............. 47,12 Initiativ]. . ............ 54,50 Förnuft. .............. 48,3-

De initiativlösas övervikt i förhållan— de till de övriga är i det närmaste säker- ställd.

Läsning av förströelsenatur. Omfattar veckotidningar, detektivmagasin, även- tyrsromaner och liknande.

Kategori Medelvärde Rymmare . ............ 49,62 Störande .............. 44,71 Initiativ]. . ............ 55,81 Förnuft. .............. 48,09

De initiativlösa läser mest, de störan- de minst. Skillnaderna är klart signifi- kanta.

Konstnärlig hobbyverksamhet. Om- fattar musikutövande, amatörteater, teckning och målning.

Kategori Medelvärde Rymmare . ............ 48,11 Störande .............. 49,57 Initiativ]. . ............ 48,59 Förnuft. .............. 54,50

De förnuftigt anpassades övervikt är i det närmaste säkerställd.

Rent passiva sysselsättningar. Här har sammanförts sådana ”sysselsättningar" som att driva omkring på gatorna, sitta på konditori eller restaurang med kam- raterna, studera folklivet på gatorna etc.

Kategori Medelvärde Rymmare . ............ 53,54 Störande .............. 47,12 Initiativ]. . ............ 50,23 Förnuft. .............. 48,00

Resultaten bekräftar iakttagelsen att framför allt rymmarna men även de initiativlöst anpassade i större utsträck- ning än de övriga ägnar sin fritid åt passiva sysselsättningar. Skillnaden mellan å ena sidan rymmare och initia- tivlöst anpassade och å andra störande och förnuftigt anpassade är i det när- maste signifikant.

Teoretisk-intellektuell verksamhet. Hit har förts exempelvis korrespon- densstudier, lära engelska, läsning av facklitteratur, lösa korsord och liknan- de sysselsättningar.

Kategori Medelvärde Rymmare . ............ 47,73 Störande .............. 48,12 Initiativ]. . ............ 49,36 Förnuft. .............. 54,45

De förnuftigt anstaltsanpassade av- viker klart från de övriga och differen- sen är i statistiskt avseende säkerställd.

Uppenbara olikheter föreligger alltså i intresseinriktningen hos de olika ka- tegorierna. Rymmarna har sin tyngd- punkt i de utpräglat passiva sysselsätt- ningarna och ligger i övrigt i alla av-

seenden något under den genomsnitt- liga intresseintensiteten. De störan- de domineras av ett mycket starkt idrottsintresse och får låga värden-i de rent passiva sysselsättningarna. Man synes här kunna räkna med ett starkt fysiskt aktivitetsöverskott, som också kommer till uttryck i den ”störande” verksamheten. De initiativlöst anstalts- anpassade är avsevärt mycket mindre idrottsintresserade än de övriga och sysslar helst med mer stillsamma saker som praktisk hobbyverksamhet och läs- ning. De har vidare en tydlig dragning till den passiva sysselsättningstypen. De förnuftigt anstaltsanpassade slutli- gen utmärks av sitt intresse för mer teoretiskt betonade sysselsättningar som fritidsstudier och för konstnärlig verk- samhet i form av teater, musik, teck- ning och målning. De är tillsammans med de störande de mest aktiva. Olikheterna i intresseinriktningen kan tänkas vara av betydelse såväl för differentieringen på olika anstalter som för behandlingen. De aggressiva, stö- rande kan med fördel placeras på an- stalter med välorganiserad idrottsverk- samhet, de initiativlöst anpassade på an- stalter med möjligheter till slöjd och hobbyarbeten. Kanske kan man ned— bringa rymningarna genom att intensi- fiera fritidsverksamheten och ge rym- marna intressen, som fyller ut fritiden och som binder dem vid anstalten. Kamratpopnlaritet. Samtliga elever på varje skola har deltagit i en bedöm- ning av kamratpopulariteten. Eleverna har fått i uppgift att ange vilka 5 av kamraterna de tyckte bäst om och vilka 5 de tyckte minst bra om. Bedömningen skedde anonymt och samtidigt för alla eleverna så att någon yttre påverkan inte skulle förekomma. De positiva om- dömena kallas i fortsättningen för plus- röster, de negativa för minus-röster. Antalet avgivna röster varierar något

mellan skolorna, framför allt beträf- fande minusrösterna. Likaså varierar procentandelen av rösterna som fallit på den grupp, somävalts för under- sökningen. Dessa olikheter elimineras dock genom omräkningen till standard- poäng.

Medelvärden för popularitet enligt

Kategori Plusröster Minusröster Rymmare ........ 48,08 49,58 Störande . ........ 49,88 44,18 Initiativ]. ........ 47,95 52,18 Förnuft. .......... 54,64 52,82

De förnuftigt anpassade dominerar kraftigt i fråga om plusrösterna och har även erhållit färre negativa omdömen än de övriga kategorierna. Såväl rym- mare som störande faller något under medelvärdena. De initiativlöst anpas- sade erhåller få plusröster och få mi- nusröster. De tycks stå i periferin av kamratkretsens intresse och får därför varken positiva eller negativa omdö— men i samma utsträckning som de öv- riga.

Vidare har för varje elev beräknats differensen mellan positiva och negativa omdömen, vilken därefter poängsatts på samma sätt som tidigare.

Plus— och minusröster sammanslagna.

Kategori Medelvärde Rymmare ............. 48,27 Störande .............. 46,71 Initiativ]. ............. 49,91 Förnuft. .............. 54,82

De förnuftigt anpassade är fortfaran- de de mest omtyckta och skillnaden är här statistiskt klart signifikant. De an- staltsbesvärliga (rymmare + störande) avviker i det närmaste statistiskt säker- ställt från de övriga.

Tendensen kan belysas även på ett annat sätt: genom att jämföra det fak- tiska antalet röster som varje kategori erhållit med det antal röster som skulle ha uppnåtts vid en rent matematisk för-

Rymmare Verkligt antal . ............ 103 Förväntat anta] _ ......... 132

(131,80) Differens ................. _ 29 Minusröster.

Rymmare Verkligt antal . ............ 79 Förväntat antal ............ 74

(73,94) Differens ................. + 5

delning, dvs. utan att någon kategori vore mer populär än någon annan.

Rymmarna erhåller här färre plus- röster och fler minusröster än förvän- tat, de störande lika många plusröster men avsevärt många fler minusröster, de initiativlöst anpassade färre såväl plus- som minusröster och de förnuftigt anpassade slutligen fler plusröster och färre minusröster.

Vilken beräkningsgrund man än väl- jer framstår gruppen av de till anstal- ten förnuftigt anpassade eleverna som de mest populära bland kamraterna.

De initiativlöst anstaltsanpassade kommer tydligt i skymundan, är inte särskilt populära men inte heller påfal- lande impopulära.

De störande avviker obetydligt i fråga om plusrösterna men har avsevärt många fler minusröster än övriga kate- gorier, rimligen därför att de erhåller minusröster från dem som de riktar sin störande verksamhet och sin aggressi- vitet emot, medan deras medlöpare gärna ger dem positiva omdömen.

Rymmarna slutligen ligger oberoen— de av beräkningsmetod under den ge- nomsnittliga populariteten.

Det ställer sig vanskligt att på grund- val av dessa resultat dra några säkra slutsatser rörande orsaksförhållandena i den iakttagna samgången mellan an—

Störande Initiativl. Förn. S:a 88 89 157 437 88 109 108 437 (87,66) (109,37) (108,07) 0 _ 20 + 49 Störande lnitiativl. Förn. S:a 82 41 45 247 48 63 62 247 (48,13) (63,19) (61,75) + 34 —— 22 — 17

staltsbeteende och popularitet hos kam— raterna. Det tycks föreligga minst tre möjligheter:

1. Eleverna påverkas i sin bedöm- ning av kamraterna av de värderingar skolans personal och samhället anläg- ger på deras beteende. Detta kan dock knappast gälla generellt, ty i så fall skulle alla rymmare vara impopulära, men spridningen i rymmargruppen är stor och några rymmare har erhållit höga positiva röstsiffror.

2. Omvänt kan tänkas att eleverna rymmer eller uppträder störande där— för att de är mindre omtyckta av kam- raterna. För rymmarna kan man exem- pelvis tänka sig bråk med kamraterna, vilket får dem att lämna skolan, eller en bristfällig emotionell bundenhet till kamraterna, vilken åstadkommer att rymningsimpulserna lättare tar över- handen. För de störande kan man tänka sig en aggressiv protest mot att de inte blir upptagna i kamratkretsen. Samma inskränkningar som under punkt 1.

3. Såväl anstaltsanpassningen som populariteten hos kamraterna är olika utslag av samma djupare liggande an- passningsmöjligheter. Den som kan an- passa sig så bra till kamraternas krav att han blir omtyckt av dem, han kan också anpassa sig till anstaltens krav. Samma inskränkningar som tidigare.

Troligen samverkar dessa faktorer i olika proportioner hos olika individer.

Uppenbarligen vederlägger dessa re- sultat den på sina håll florerande före- ställningen att ungdomsvårdsskolorna bör betraktas som ”förbrytarskolor”, där de sämre elementen är de klart do- minerande bland kamraterna. Tydligen är det i stället oftast så att den positiva känsloinställningen riktas mot de sköt- samma och välanpassade, som väl där- igenom också _ åtminstone indirekt _ påverkar kamraterna i önskvärd rikt- ning.

Sammanfattning

Intensivundersökningens resultat i förening med bearbetningen av huvud— undersökningens variabler ger oss en tämligen god bild av de olika katego- rierna. Det måste dock påpekas att det rör sig om grupperna som helhet, att individuella undantag naturligtvis kan finnas och att gränsdragningen mellan de olika kategorierna stundom är svår.

1. Rymmarna är den sämst utveck- lade gruppen. Enligt huvudundersök- ningen är vanerymmarna i psykiskt av- seende dåligt utrustade på de flesta punkter. I intensivundersökningen visar de sig vara emotionellt omogna, ha då- lig kontaktförmåga och förmodligen delvis som en följd av dessa egenskaper vara föga populära bland kamraterna. Deras intressen karakteriseras av pas- siva sysselsättningar under fritiden, och även i övrigt visar de liten aktivitet. Det är också den grupp, som har den mest negativa inställningen till anstalts- vistelsen och den minsta tron på att de genom omhändertagandet kommer att klara sig bättre i framtiden. Passiviteten och de känslomässiga störningarna är nog de mest relevanta dragen för rymmarna. Den bristande emotionella anpassningen, som bland annat yttrar sig i oförmåga till känslo-

mässigt engagemang inför idéer och personer _ kontaktförmågan dålig _ gör dem obundna gentemot anstalten, vars påverkningsmöjligheter de inte heller tror på. Samtidigt blir genom de passiva tendenserna den undanglidande flyktreaktionen en naturlig utväg ur an- passningssvårigheterna. Rymmarna är också den kategori som redovisar den högsta frekvensen vagabondering före omhändertagandet. Beteendemönstret är alltså väl intränat.

Mindre avdelningar, större tonvikt på den emotionella kontakten och in- tensifierad fritidsverksamhet med strä- van att skapa sysselsättningsbehov skulle mot bakgrunden av dessa förhål- landen kunna bidraga till minskade rymningar.

2. De störande betecknas också som emotionellt relativt omogna men synes inte ha några egentliga kontaktsvårig— heter. De är dock ganska impopulära bland kamraterna. De är aktiva och de- ras fritidsverksamhet präglas av intres- sen, där de kan tillfredsställa sitt behov av fysisk aktivitet. De är överlag täm- ligen positiva i sin inställning till an- staltsvistelsen.

De störande visar enligt huvudunder- sökningen ett annat slag av emotionella svårigheter än rymmarna. Deras för— måga till känslokontakt och känslomäs- sigt engagerande förefaller större, och genom den större aktiviteten är det dem naturligare att avreagera de personliga svårigheterna inom anstalten än att som rymmarna passivt dra sig undan det som de inte klarar upp.

Placering i tyngre arbete och lämplig fritidsverksamhet kan förmodligen ver- ka dämpande på denna kategori. Vida- re ger naturligtvis mindre avdelningar färre möjligheter till konflikter.

3. De initiativlöst anstaltsanpassade bedöms som tämligen mogna i emotio- nellt avseende, vilket troligen samman-

hänger med deras utpräglat stora passivi- tet, som dämpar den affektiva uttrycks- intensiteten. Det är stillsamma och märks föga, har dålig kontaktförmåga, står litet vid sidan av kamratgruppen i öv- rigt, har ett utpräglat svagt intresse för idrott och sysslar helst med hobbyar- beten och läsning. då de får hålla sig mer för sig själva. I begåvningsavseende framstår de som den sämst tillgodo- sedda kategorien. Uteslutet är väl inte att detta kan sättas i samband med den bristande energitillgången, som hindrar dem att i en testsituation prestera sitt bästa. De har den genomsnittligt sett mest positiva inställningen till förhål- landena på anstalten och kamraterna och personalen där.

Sett i relation till denna grupps be- svärligare uppväxtförhållanden (71 % sociala eller hereditära belastningsfak- torer i hemmet mot 52 % för de övriga enligt huvudundersökningen) är det kanske möjligt att förstå bundenheten vid anstalten, som gör att de gärna dri- ver tillbaka, när det tar emot ute i sam- hället, och kanske också den hämmade aktiviteten och isoleringen från kam— raterna. Det är inte omöjligt att denna grupp är svårare skadad än de övriga. Åtminstone är prognosen för dessa ofta dålig genom passiviteten och den bris— tande motståndskraften.

Uppfostringsarbetet bör väl här strä- va ;mot att i större utsträckning inlem- ma dessa i kollektivet genom exempel- vis praktisk gruppaktivitet, gruppterapi o.d.

4. De förnuftigt anstaltsanpassade slutligen erbjuder inga problem. De äro i de flesta avseenden välutrustade, be- döms som emotionellt mogna och aktiva och har god kontaktförmåga. De är också de bland. kamraterna mest om- tyckta. . .För dennavälanpassade grupp torde anstaltens storlek och liknande faktorer

vara utan större betydelse. Möjligen kan man dock ifrågasätta lämpligheten av att detta klientel måste vistas lika länge på anstalten som de svårare be- lastade. Rimligtvis borde de kräva kor- tare vårdtid. Risken för en alltför kraf- tig anstaltstillvänjning är väl inte all- deles utesluten för detta klientel. Slutligen vill vi åter erinra om att dessa iakttagelser rör kategorierna som grupper betraktade och att inom varje grupp finns stora individuella varia- tioner. Alla individer har inte de kän- netecken, som karakteriserar gruppen som helhet: några rymmare är mycket populära bland kamraterna, vissa ini— tiativlöst anpassade är idrottsintresse- rade, en och annan förnuftigt anpassad betecknas som passiv etc. Vi får alltså inte låta oss förledas att tro att alla individer inom kategorien är beskaffa- de på ett visst sätt av det skälet att hu— vudparten av individerna är det.

Även om vi alltså kunnat konstatera vissa uppenbara olikheter mellan de skilda elevkategorierna, har tillämpan- det av standardpoängmetoden, som va- rit nödvändig för att göra måttskalorna för de olika skolorna jämförbara, med- fört ett speciellt problem.

Antag att det föreligger en faktisk skillnad mellan skolornas genomsnitt i de berörda variablerna även om de till— lämpade statistiska metoderna ger sif- fermässigt samma värde av 50. Det är inte uteslutet att eleverna på en skola verkligen är mer aktiva än på en annan _ en differens somkan tänkas uppstå genom en differentiering av elevmate- rialet eller genom olika slag av terapi. I så fall vore poängdifferensen berätti— gad, men detta kan vi inte avgöra utan ett objektivt mätningsförfarande. I fråga om intelligensen vet vi att så är förhål- landet eftersom differentieringen mel-

lan olika skolor i stor utsträckning sker efter begåvningsnivån. Genomsnittet för IK varierar från 87,3 till 101,9 mellan skolorna.

Vidare har bedömarna fått uttryckli- ga direktiv att i sin poängbedömning endast ta hänsyn till de elever som på respektive skolor utvalts för undersök- ningen och att bemöda sig om att ha 4 som medelvärde.

När vi nu vid en sammanräkning av standardpoängen finner, att exempelvis rymmarna i genomsnitt har sämre kon— taktförmåga och är emotionellt mer omogna än de övriga kategorierna, så behöver detta _ med utgångspunkt från våra siffervärden — inte innebära att alla elever med ett bestämt mått av kon- taktsvårigheter och nedanför en be- stämd emotionell mognadsnivå under alla omständigheter skulle vara att be- trakta som potentiella rymmare. Med säkerhet kan vi endast påstå att på varje skola är det de elever, som i för- hållande till kamraterna på den skolan har den sämsta kontaktförmågan och är emotionellt minst utvecklade, som löper den största risken att bli rym- mare.

Ett sådant påstående stödes av en van- lig grupp—dynamisk iakttagelse. Prak- tiskt taget alla mänskliga grupper synes strukturera sig så att några individer kommer att stå utanför den egentliga gruppsamhörigheten. De blir ”hack- kycklingar” eller ”nollor” som ingen räknar med. I vårt material tycks rym- marna och de initiativlöst anstaltsan- passade enligt popularitetsundersök- ningen utgöra huvudparten av dessa. Om alla andra egenskaper är lika är det troligt att de som har sämre kontaktför- måga än kamraterna löper större risk att också bli de som står utanför _ oav- sett om gruppens genomsnittliga kon— taktförmåga är god eller dålig. Samma sak gäller om den emotionella mogna—

den: den som är mer obalanserad än de övriga och har större svårigheter att känslomässigt anpassa sig har också svårare att få anknytning till gruppen _ även om alla gruppens medlemmar är emotionellt omogna. Det är också rimligt att antaga att de elever, som har sämre anknytning till kamratgruppen, har lättare att lämna den.

Detta innebär att om en elev rymmer från en skola, därför att han på grund av dåliga kontaktmöjligheter, bristande känslobalans etc. står utanför gruppge- menskapen, så slutar han kanske upp att rymma när han överflyttas till en annan skola, där han inte i samma ut— sträckning avviker negativt från kamra— terna.

Vi har alltså två hypoteser: dels att den kvantitativa förekomsten av en egenskap i sig själv står i orsakssam- band med beteendetyperna, dels att or- sakssambandet är avhängigt av den kvantitativa förekomsten av denna egen- skap i relation till dess fördelning i gruppen i övrigt.

De mer objektiva variablerna kan kanske ge någon ledning. Om vi under- söker det genomsnittliga antalet angivna passiva fritidssysselsättningar för varje beteendekategori erhåller vi följande värden : Kategori Medelvärde Rymmare ............. 21,54 » Störande .............. 20,06 Initiativ]. ............. 21,32 Förnuft. .............. 19,91

Differensen mellan å ena sidan rym- mare och initiativlöst anpassade och å den andra störande och förnuftigt an- passade är inte fullt säkerställd även om sannolikheten för att den inte är slumpbetonad är tämligen stor.

Genomsnittsvärdena för de olika sko- lorna fördelar sig på följande sätt:

Medelvärde få:;lfåiriiåelalv

Skola Samtliga 11223?” ryiliiliåfiexfCh A ...... 21,38 22,27 52,4 B ...... 21,06 21,50 55,6 C ...... 20,86 21,50 57,1 D ...... 20,59 21,50 58,8 E ...... 19,88 20,22 52,9

Skolorna skiljer sig alltså åt även om differenserna inte är Säkerställda. Efter— som detta skulle kunna bero på att skolorna redovisar olika många inom de ”passiva” kategorierna rymmare och initiativlöst anpassade, har vi beräknat den procentuella andelen av dessa kate- gorier på respektive skola. Tendensen visar sig närmast omvänd: ju flera rym- mare och initiativlöst anpassade på sko- lan desto lägre genomsnittligt antal pas- siva fritidssysselsättningar.

På alla skolor gäller att rymmare + initiativlöst anpassade genomsnittligt anger fler passiva intressen än de öv- riga grupperna, vare sig elevmaterialet på skolan som helhet har angivit fler eller färre sådana intressen än andra skolor. Således är medelvärdet för rym- mare + initiativlöst anpassade på skola E lägre än medelvärdet för samtliga ka— tegorier på alla de övriga skolorna och för skolorna B, C och D överskrider medelvärdena endast obetydligt medel- värdet för hela skola A. Det förfaller alltså inte vara värdet i passivitetsva— riabeln i sig själv, som sammanhänger med om en elev rymmer eller ej utan snarare detta värde i förhållande till kamraternas på samma skola. Men dif- ferenserna är små och den statistiska beviskraften ringa.

Vi kan hämta ett annat exempel från attityden mot anstaltsvistelsen (ju hög- re värden, desto mer negativ inställ- ning). För hela materialet är genom- snittsvärdet för rymmarna 9,12 och för de övriga kategorierna sammantagna 8,09. Differensen är mycket nära säker—

ställd. På de olika skolorna fördelar sig värdena på följande sätt:

Procentuell

Medelvärde förekomst av

Skola

vriga Rymmare rymmare A ........ 8,00 9,00 28,6 B ........ 8,78 9,34 33,3 C ........ 8,43 9,00 28,6 D ........ 9,00 9,40 29,4 E ........ 7,88 8,80 29,4

Olikheterna mellan skolorna är tyd- ligen inte beroende av skillnader i pro— centen rymmare. På alla skolor är de elever, som rymmer, mer negativt in- ställda än de övriga, men tydligen skif- tar elevernas normer från den ena sko- lan till den andra. Rymmarna på skola E är exempelvis mindre negativt in- ställda än genomsnittet för samtliga elever på skola D. Vår principiella frå- geställning skulle i detta praktiska exempel få följande utformning: ”Krävs det en fixerad grad av negativ inställ— ning, lika för alla skolor, för att en elev skall rymma _ eller är det de i jämfö- relse med de övriga kamraterna mest negativt inställda som rymmer?”

Liksom i föregående fall antyder siff- rorna att det senare svarsalternativet skulle vara det riktiga, men också här gäller att differenserna är alltför små för att vara statistiskt Säkerställda, och vi måste lämna frågan öppen. Tyvärr kan vi ju inte ytterligare pröva våra hypoteser på bedömningsvariablerna, eftersom bedömarna på varje skola fått samma riktpunkt och strävat efter sam— ma medelvärde.

Frågan har dock en viss betydelse ur differentieringssynpunkt. Om det verk- ligen skulle förhålla sig så att det alltid är exempelvis de känslomässigt mest in- stabila på en skola som löper största risken att bli rymmare _ oavsett sko- lans genomsnittliga nivå i fråga om känslomässig stabilitet _ skulle vi då vinna något med att samla alla instabila

på samma anstalt? Fortfarande skulle ju på varje skola finnas elever som var in- stabilare än kamraterna. Omöjligt är å andra sidan inte att en ökad homogeni- tet i gruppernas psykiska sammansätt-

ning skulle öka den sociala samman- hållningen och skapa en mer positiv at- tityd gentemot den egna gruppen. Frå- gan kan dock tydligen inte besvaras ut- ifrån ett teoretiskt resonemang.

Tab. 1. Storleken av jordbruk och träd- gårdar vid yrkesskolor för manligt

Vissa statistiska uppgifter

BILAGA 2

Tab. 2. Fördelningen av personalen vid ungdomsvårdsskolorna i slutet av 1952

klientel i 12:e och högre lönegrad efter kön och civilstånd Nor- Areal mala Pojkskolor Flickskolor an- Civilstånd , talet män kv S:a man kv S:a nöt- Antal Skola krea- växt- - Gift ..... 149 2 151 19 12 31 155353? (3:11; hus Ogift 17 27 44 1 69 70 " gård djur Summa 166 29 195 20 81 101 inräk- nade) Lövsta ...... 50 2 32 l Långanas 30 0,4 28 2 Fagared ..... 17 2 17 — Forsane ..... 49 1,5 35 2 Sundbo ..... 37 1 35 2 Johannisberg 28 0,9 20 2 Råby ........ 25 5 35 2 Margretelund 105 0,5 80 ——

Tab. 3. Antalet befattningshavare i olika personalkategorier som under tiden 1 oktober 1951—30 september 1952 avgått från sina befattningar av annan orsak än uppnådd pensionsålder

Anställningens varaktighet Tillhopa Personalkategori under 1 år 1—3 år över 3 år

män kv män kv män kv män kv s :a

Assistenter .............. 0 1 1 2 O 0 1 3 4 Folkskollärare ........... 0 0 0 0 0 2 0 2 2

Lärarinnor i hushållsg. . . . . _ 2 _ 3 _ 2 _ 7 7

Övrig undervisandepersonal 0 0 0 0 1 O 1 0 1 Vårdare ................ 0 2 5 4 1 1 6 7 13 Övr. vård- och ekonomiper- sonal med und. av kon— torspersonal 0. ekonomi- biträden .............. 0 0 0 0 3 2 3 2 5

Summa 0 5 6 9 5 7 1 1 21 32

Tab. 4. Uppgifter lämnade av ungdomsvårdsskolornas rektorer beträffande olika kategorier av övervakare för de den 1 december 1952 villkorligt utskrivna eleverna

Antal I % Övervakare _ pojkar flickor tillhopa pOjkal' flickor | tillhopa

Befattningshavare vid skolan ......... 65 34 99 12,3 12,2 12,2 EftervårdskonSulent ................. 5 3 8 0,9 1,0 1,0 Tjänsteman vid socialvårdshyrå eller

annan "byråövervakare" .......... 229 119 348 43,2 42,7 43,0 Arbetsgivare ....................... 20 8 28 3,8 2,8 3,5 Annan enskild person ............... 182 102 284 34,3 36,6 35,1 Saknade övervakare ................ 29 13 42 5,5 4,7 5,2

Summa 530 279 809 100,0 100,0 100,0

Tab. 5. Boplatsen den 1 december 1952 för samtliga villkorligt utskrivna elever

Antal 1 % Boplats pojkar flickor | tillhopa pojkar flickor tillhopa

I föräldrahemmet ................... 346 108 454 65,3 38,7 56,1 Hos andra anhöriga än föräldrarna . . . . 16 16 32 3,0 5,7 4,0 I I.O.G.T:s inackorderingshem ........ 24 0 24 4,5 0 3,0 I annat inackorderingshem ........... 14 13 27 2,7 4,7 3,3 Hos arbetsgivaren .................. 91 100 191 17,2 35,8 23,6 I egen (eller tillsammans med annan) förhyrd bostad ................... 34 41 75 6,4 14,7 9,3 På annat sätt ....................... 5 1 6 0,9 0,4 0,7 Summa 530 279 809 | 100,0 | 100,0 100,0

Tab. 6. Orsak _ eller bidragande orsak _ till återtagningar till skolorna av villkorligt utskrivna elever under år 1952

Antal I %1 Orsak pojkar flickor tillhopa pojkar | flickor ' tillhopa

Brottsligt förfarande på arbetsplatsen . . . 8 10 18 3,7 10,0 5,7 Allmän misskötsamhet av arbetet2 ..... 31 24 55 14,4 24,0 17,5 Arbetsovilja2 ....................... 39 22 61 18,1 22,0 19,4 "Rymning" från arbetet2 ............. 20 30 50 9,3 30,0 15,9 Svårigheter att anskaffa nytt arbete . . . . 22 2 24 10,2 2,0 7,6 Brottsligt förfarande utanför arbets-

platsen .......................... 97 9 106 45,1 9,0 33,7 Spritmissbruk ...................... 7 7 14 3,3 7,0 4,4 Sexuell vanart ...................... 4 29 33 1,9 29,0 10,5 Allmän vantrivsel på utskrivningsorten 4 3 7 1,9 3,0 2,2 "Trassel" med bostadsförhållandena . . 11 4 15 5,1 4,0 4,8 Behov av vila och rekreation ......... 1 8 9 0,5 8,0 2,9 Annan orsak ....................... 19 16 35 8 8 16,0 11 1

».

1 Procentsumman överstiger 100, då i många fall mer än en faktor angivits. " Icke mer än en av faktorerna allmän misskötsamhet av arbetet, arbetsovilja och ”rymning” från arbetet har angivits för varje elev.

Tab. 7. Tid mellan villkorlig utskrivning och återtagning till skolan. Uppgifterna avser de år 1952 återtagna eleverna

Absoluta tal :

Pojkar ........ '. . . Flickor ...........

Samtliga ..........

Relativa tal :

Pojkar ........... Flickor ...........

Samtliga ..........

Antal månader

Samtliga

högstll 1—2 2—3 3—6 6—12 12--—18 över18

24 36 24 49 53 12 17 215 24 15 11 20 19 8 3 100 48 51 35 69 72 20 20 315 11,2 16,7 11,2 22,8 24,6 5,6 1,9 100 24,0 15,0 11,0 20,0 19,0 8,0 3,0 100 15,3 16,2 11,1 21,9 22,9 6,3 ,3 100

BILAGA 3

Specifikation av vissa byggnadskostnader m. m.

Kostnadsberäkning av nybyggnad av elevavdelning och bostadshus vid Eknäs yrkesskola, Enköping

Ny elevavdelning inkl. kök och matsal för skolans samtliga elever .. 175 000: —— Bostadshus 2 x 45 m'

Elementhus .......................................... 44 000: —

Grunder m. m. . ...................................... 17 500: _ 61 500: _

Bostadshus 65 m'

Elementhus . ........................................ 28 000:—

Grund .............................................. 16 500: — 44 500: _—

Planeringsarbeten .............................................. 8 000: ——

Ny pump med reningsanordning ................................ 15 000:—

Omläggning av eLnätet . ........................................ 10 000:— 314 000: _—

Arvoden, administration och oförutsett, 12 % (ca) ................ 37 500: _

S:a Kronor 351 500: —— Stockholm den 17 september 1953. Sten Jonson

Kastnadsberäkning av nybyggnad av terapiverkstad vid Lövsta skolhem och yrkesskola, Vagnhärad

Byggnadens volym 800 m3

Byggnadsarbeten, 800 m3 a 95: —— ................................ 76 000: —- V. V. S. installationer, 800 m3 a 20: — ............................ 16 000: — El-installationer, 800 m8 a 10:— ................................ 8 000:—

100 000: —— Utvändiga ledningar och planeringsarbeten ...................... 7 000:—

107 000: — Arvoden, administration och oförutsett, ca 12 % .................. 13000: —

S:a Kronor 120 0001-—

Stockholm den 17 september 1953. Sten Jonson

Volym.

9,4x8,7=82 m”x4—=330 mI

Byggnadsarbeten, 330 m3 a 95: _— ................................ 31500:— V. S. & vent,, 330 m8 a 20:— ............................. » ....... 6 500: — El-installationer, 330 m8 a 10:— ................................ 3000:— 41 000: — Utv. ledningar och planering .................................... 2 000:— 43 000: —— Arvoden, administration och oförutsett, 12 % ..................... 5200:—

Sza Kronor 48 2002——

Stockholm den 15 september 1953. Sten Jonson

Kostnadsberäkning av ombyggnad vid Forsane yrkesskola, Frändefors

Förändring av del av stallbyggnad till mekanisk verkstad .......... 37 000: — Arvoden, administration och oförutsett, 12 % ...................... 4 500: —

S:a Kronor 41 500:—

Stockholm den 18 september 1953. Sten Jonson

Kostnadsberäkning av ny- och ombyggnad vid Sundbo yrkesskola, Västanfors

Nybyggnad av bilmekanisk verkstad Byggnadskostnad inkl. yttre ledningar och planeringsarbeten ...... 96 000: — Ombyggnad av snickarverkstad till murarverkstad ................ 10 001): — Ombyggnad av elevhemmet Herrgården .......................... 55 000: —

161 001): — Arvoden, administration och oförutsett, 12 % .................... 19 000: _

S:a Kronor 18000): _—

Stockholm den 17 september 1953. Sten Jonson