SOU 1955:48

Betänkande med förslag till nya skatteskalor

Kungl. F inansdepartementet

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 17 juni 1955 har chefen för finansdepartementet tillkallat ledamöterna av riksdagens första kammare f. d. lektorn H. L. E. Sjödahl och lantbrukaren G. S. Elofsson, ledamoten av riksdagens andra kammare ombudsmannen S. H. Henriksson, ledamoten av riksdagens första kammare förste aktuarien hos riksförsäkringsanstalten M. Söderquist och kanslichefen O. Östman såsom sakkunniga med uppdrag att på grundval av verkställd teknisk utredning framlägga förslag om en allmän sänkning av den statliga inkomstskatten för fysiska personer. Till- lika har departementschefen uppdragit åt Sjödahl att i egenskap av ord- förande leda de sakkunnigas arbete.

De sakkunniga har antagit benämningen 1955 års statsskatterevision. Den 30 juni 1955 har departementschefen förordnat numera taxeringsin- tendenten S. A. F. Wasteson att vara sekreterare åt de sakkunniga samt upp- dragit åt e. o. aktuarien hos statistiska centralbyrån C. B. Edlund att såsom expert biträda de sakkunniga.

Sedan uppdraget numera slutförts, får revisionen härmed vördsamt över- lämna betänkande med förslag till nya Skatteskalor.

Vid betänkandet fogas särskilda yttranden av undertecknade Elofsson, Söderquist och Östman.

Stockholm den 14 december 1955.

Edgar Sjödahl

G. Elofsson Sture Henriksson Martin Söderquist Oscar Östman

/ Sven Wasteson

Statsskatterevisionens utredningsdirektiv

I yttrande till statsrådsprotokollet den 17 juni 1955 anförde dåvarande chefen för finansdepartementet statsrådet Sköld bl. a. följande.

Genom beslut den 11 februari 1955 erhöll jag Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla två sakkunniga med uppdrag att, såsom en särskild sektion inom 1950 års skattelagssakkunniga, utreda frågan om en allmän sänkning av den statliga inkomstskatten för fysiska personer.

I direktiven för de sakkunniga framhöll jag, att utredningen borde få rent teknisk karaktär och klarlägga de olika möjligheterna att genom ändring av skatteskalorna genomföra den avsedda skattesänkningen. Vid utredningen borde framläggas olika alternativ, varvid tyngdpunkten för skattesänkningen skulle läg- gas på de mindre inkomsttagarna. Ett av utredningens alternativ borde bli ett förslag innebärande — med relativt sett större Skattelättnad för de mindre in- komsttagarna — en sänkning av statsskatten som motsvarade en minskning av den nuvarande uttagsprocenten från 110 till 100. Detta skulle medföra att det totala skatteuttaget minskades med 9,1 procent. Vidare borde framläggas ett alternativ med högre och ett med lägre total sänkning, exempelvis ett förslag som medförde en total skattesänkning av omkring 8 procent och ett annat för- slag, som medförde en total skattesänkning av omkring 12 procent.

Inom varje huvudalternativ kunde, framhöll jag vidare, finnas anledning att konstruera Skatteskalor av olika läggning. Härvid borde dock den nuvarande av- vägningen av skattebördan mellan ensamstående och gifta skattskyldiga i möjli- gaste mån bibehållas.

De sakkunniga, som jämlikt nämnda bemyndigande tillkallades den 15 febru- ari 1955, har i dagarna redovisat resultaten av sin utredning. Härav framgår att under utredningsarbetet övervägts att genomföra skattesänkningen antingen en- bart genom jämkningar av skattesatserna i de nu gällande skatteskalorna eller genom dylika jämkningar i kombination med en höjning av de statliga ortsav- dragen. Därvid har också undersökts möjligheterna att något bredda skiktet för den enhetliga skattesatsen i botten av skalorna. De sakkunniga har på anförda skäl förordat att skattesänkningen genomföres enbart genom jämkningar i skatte- skalorna och alltså utan någon förändring av ortsavdragen eller någon bredd— ning av det första skiktet i skalorna. Till den sålunda förordade lösningen har fogats ett flertal förslag till Skatteskalor av olika progressiv läggning och med- förande olika skattebortfall för staten inom den ungefärliga kostnadsram som uppdragits i direktiven.

Sedan sålunda den tekniska sidan av den föreliggande frågan belysts, bör, i enlighet med vad som i annat sammanhang förutskickats, en granskning av de sakkunnigas resultat verkställas av företrädare för olika politiska meningsrikt- ningar. Dessa bör på grundval av sin granskning framlägga förslag i ämnet.

Hur stort utrymmet kan bli för den avsedda skattesänkningen blir självfallet beroende av den ekonomiska utvecklingen och de budgetberäkningar som sker senare under året. Uppgiften för den utredning som nu skall igångsättas bör där- för inte vara att söka ta någon ståndpunkt till vilket utrymme, som totalt sett

kan finnas för en skattesänkning, utan i stället ange hur en skattesänkning bör ske. Såsom en utgångspunkt får därvid tagas de ungefärliga alternativ för om— fattningen av skattebortfallet varmed den tekniska utredningen haft att arbeta.

Av olika tänkbara metoder att genomföra skattesänkningen har, som nämnts, den tekniska utredningen stannat för att förorda att skattesänkningen genom- föres enbart genom jämkningar i skatteskalorna. Åtskilliga skäl synes, såsom de sakkunniga påvisat, tala för att man bör välja denna lösning. Det nu förestående utredningsarbetet synes därför i första hand böra inriktas på de olika möjlig- heter som kan ifrågakomma vid användning av nämnda metod. Även övriga tänkbara metoder för en skattesänkning bör å andra sidan kunna bli föremål för överväganden.

I detta sammanhang vill jag framhålla, att man inom en förhållandevis nära- liggande framtid bör, såsom ett ytterligare led i strävandena att ernå skattelätt— nad med tonvikt lagd på de mindre inkomsttagarna, överväga möjligheterna att jämka ortsavdragen samt det första skiktet i skalan för den statliga inkomst- skatten uppåt. Såsom jag haft anledning påpeka i tidigare sammanhang är de nuvarande reglerna om ortsavdrag mindre tillfredsställande i det hänseendet att den avsedda skattefriheten för belopp som motsvarar levnadskostnadsminimum inte uppnås. Särskilt gäller detta de kommunala ortsavdragen. Frågan om en höjning av dessa torde emellertid kunna lösas endast i ett större sammanhang. En förutsättning torde nämligen vara, att kommunerna i särskild ordning kan erhålla kompensation för det inkomstbortfall som skulle följa härav. I samband med en översyn av ortsavdragen torde även frågan om den lämpliga utform- ningen av förvärvsavdragen för gift kvinna böra omprövas. Som framgår av det förut sagda är emellertid inte avsikten att den nu aktuella utredningen skulle beröra dessa vidsträckta problemställningar.

Den översyn av den tekniska utredningens resultat, som nu alltså förestår, bör anförtros åt fem särskilda sakkunniga. Arbetet bör bedrivas skyndsamt. Så- som framhållits i direktiven för den tekniska utredningen, bör förslag i ämnet kunna underställas 1956 års riksdag.

FÖRSTA AVDELNINGEN

Den tekniska

utredningens promemoria

Såsom framgår av direktiven har statsskatterevisionens utredningsarbete föregåtts av en närmast teknisk utredning rörande de olika möjligheter, som kan ifrågakomma vid en sänkning av den statliga inkomstskatten för fysiska personer. Denna utredning har verkställts av en särskild sektion inom 1950 års skattelagssakkunniga, vilken utgjorts av dåvarande byrå— chefen hos riksskattenämnden Sten Wilkens och revisionsintendenten Sture Lundell. Den tekniska utredningens arbete har framlagts i en den 15 juni 1955 till departementschefen överlämnad promemoria, vilken här nedan intages såsom en första avdelning av detta betänkande.

I. Utredningsdirektiven

I yttrande till statsrådsprotokollet den 11 februari 1955 anförde chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, följande.

I den till årets statsverksproposition fogade finansplanen berördes möjligheterna att genomföra vissa lättnader i den statliga direkta beskattningen. Det förutskic- kades därvid att förslag om en förenkling av deklarationsreglerna för flertalet inkomsttagare avsågs att föreläggas 1955 års riksdag samt att denna förenkling komme att innebära en icke oväsentlig Skattelättnad. Sådant förslag har seder- mera framlagts i proposition nr 59.

I finansplanen anfördes vidare att — om den förutsatta balansen å driftbud- geten för 1955/56 icke nämnvärt rubbades — kalkylerna över förändringarna på inkomst- respektive utgiftssidan för budgetåren 1956/57 och 1957/58 syntes giva en antydan om att de statsfinansiella förhållandena komme att lämna utrymme för en viss skattesänkning. Under förutsättning av en försiktig utgiftspolitik och så framt de samhällsekonomiska förhållandena icke lade hinder i vägen, förklarade jag mig därför ha för avsikt att i sinom tid hemställa att förslag till en allmän skattesänkning med tyngdpunkten lagd på de mindre inkomsttagarna förelades 1956 års riksdag.

De nu gällande skatteskalorna för uttagande av den statliga inkomstskatten hos fysiska personer m. fl., liksom även den gällande avvägningen av de statliga orts- avdragen, tillkom vid den av 1952 års riksdag beslutade skattesänkningen, vilken trädde i kraft fr. o. m. den 1 januari 1953. Det utrymme som år 1952 förelåg för en skattesänkning medgav emellertid inte skattelättnader i fullt den omfattning som i och för sig kunde framstå såsom motiverad med hänsyn till de förskjut- ningar av penningvärdet och inkomstnivån som ägt rum under de närmast före- gående åren och vilka fått återverkningar på skattetrycket. Dessa återverkningar har inneburit en automatisk skärpning av skattetrycket, som varierar för olika inkomstskikt. Inte minst för de mindre inkomsttagarna har den relativa skatte- belastningen ökat. Bland annat med hänsyn härtill bör den nu åsyftade allmänna skattesänkningen icke åstadkommas genom en sänkning av uttagningsprocenten vid hittills gällande Skatteskalor för den statliga inkomstskatten, utan ta formen av en omarbetning av skatteskalorna.

lfrågavarande omarbetning bör lämpligen ske genom en utredning, som bör få rent teknisk karaktär. Utredningen bör klarlägga de olika möjligheterna att genom ändring av skatteskalorna genomföra skattesänkningen. I den mån så befinnes erforderligt bör även kunna komma under bedömande att genomföra ändringar i de statliga ortsavdragen. Utredningen bör avse allenast skatten för fysiska personer.

Vid utredningen bör framläggas olika alternativ för en allmän skattesänkning. Såsom i finansplanen anförts bör härvid tyngdpunkten för skattesänkningen läg- gas på de mindre inkomsttagarna. Eftersom det på utredningsstadiet icke närmare kan bedömas, hur stort utrymmet kan komma att bli för en skattesänkning, bör framläggas olika alternativ. Om den nuvarande uttagningsprocenten skulle ha sänkts från 110 till 100, d. v. 5. med 10 enheter, skulle detta innebära att det totala

skatteuttaget minskades med ca 9,1 procent. Ett av utredningens alternativ bör bli ett förslag innebärande — med relativt sett större Skattelättnader för de mindre inkomsttagarna —— en sänkning av statsskatten inom en total ram av dylik stor- leksordning. Dessutom bör framläggas ett alternativ med högre och ett med lägre total sänkning, exempelvis ett förslag som medför en total skattesänkning av om- kring 8 procent och ett annat förslag, som medför en total skattesänkning av omkring 12 procent.

Inom varje huvudalternativ kan det finnas anledning att konstruera skatteskalor med olika progressiv läggning. Härvid bör dock den nuvarande avvägningen av skattebördan mellan ensamstående och gifta skattskyldiga i möjligaste mån bi- behållas.

lcke heller bör i detta sammanhang behandlas frågor som i övrigt har betydelse för sambeskattningen av äkta makar, eller frågor som eljest inverkar på fördel- ningen av skattebördan mellan olika kategorier av skattskyldiga i annat avseende än vad som förut framhållits.

Dock bör vid utredningen tagas upp ett spörsmål, som i viss mån sammanhänger med fördelningen av skattebelastningen mellan olika grupper. Jag åsyftar de pro— blem, som väckts av 1950 års skattelagssakkunniga i deras förslag att i förenklings- syfte slopa rätten till avdrag för folkpensionsavgift och fritaga folkpensionsför- månerna från beskattning. Såsom jag anförde i nämnda proposition nr 59 har jag —— trots de avsevärda förenklingar som skulle nås med de sakkunnigas förslag i denna del — inte ansett mig kunna framlägga förslag därom framför allt med hän- syn till den skatteskärpning som skulle följa för befolkningen i de arbetsföra åld- rarna genom borttagande av ifrågavarande avdragsrätt. Jag uttalade emellertid i propositionen att det borde ytterligare undersökas om förslaget kunde genomföras i samband med en allmän skattesänkning. Denna undersökning bör sålunda nu ske. Härvid bör iakttas att en sådan lösning eftersträvas som icke vållar kompli- kationer på andra områden.

Utredningen bör, såsom förut nämnts, vara av teknisk natur och synes böra an- förtros åt 1950 års skattelagssakkunniga. Då denna kommitté har åtskilliga andra arbetsuppgifter, bör den för ändamålet förstärkas med ytterligare två sakkunniga, vilka bör utgöra en särskild sektion för ifrågavarande utredningsarbete. Erforder- lig statistisk och annan expertis torde få ställas till dessa sakkunnigas förfogande. Om det under utredningens gång visar sig erforderligt med ytterligare direktiv, torde dessa få lämnas av chefen för finansdepartementet.

Utredningen bör slutföras å sådan tid att förslag, grundade på utredningen, kan underställas 1956 års riksdag.

II. Den statliga inkomstskatten

Vid taxering till statlig inkomstskatt fastställes för envar skattskyldig en taxerad inkomst, utgörande summan av den skattskyldiges inkomster från olika förvärvskällor, minskad med honom tillkommande allmänna avdrag. Därefter fastställes en beskattningsbar inkomst, vilken för skattskyldig fysisk person framkommer genom att den taxerade inkomsten minskas med honom tillkommande ortsavdrag, i förekommande fall även med det ytter- ligare avdrag som han efter beskattningsnämnds prövning kan medgivas vid nedsatt skatteförmåga. På grundval av den sålunda framräknade beskatt- ningsbara inkomsten bestämmes den statliga inkomstskatten.

För fysiska personer är den statliga inkomstskatten konstruerad som en s. k. rörlig skatt. Detta innebär att skatten beräknas efter ett visst grund- belopp och att årligen bestämmes hur stor procent av grundbeloppet som skall uttagas. Härigenom kan grunden för skattens beräkning kvarligga oförändrad, även om skatteuttaget varierar alltefter skattebehovet. I mot- sats till rörlig skatt talar man om fast skatt, som innebär att skattens storlek är direkt fixerad i den grundläggande författningen. Så är fallet bl. a. med den statliga inkomstskatt, som erlägges av aktiebolag m. fl. juridiska personer.

Utmärkande för den statliga inkomstskatten, såvitt rör fysiska personer, är vidare att den är progressiv, d. v. s. att skatten uttages efter en procent- sats som stiger med inkomstens höjd. Även här föreligger en skillnad i be- skattningen av fysiska personer och av juridiska personer, däri att den stat— liga inkomstskatten för bl. a. aktiebolag är proportionell, d. v. s. utgår med samma procentsats oberoende av inkomstens storlek.

1947 års skattereform1

Före 1947 års ändringar av den statliga direkta beskattningen var den stat- liga inkomstbeskattningen kombinerad med förmögenhetsbeskattningen genom att 1/100 av förmögenheten lades till den taxerade inkomsten. Denna kombination, benämnd statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, frångicks år 1947 och beskattningen har därefter skett genom två från varandra fri— stående skatter, en inkomstskatt och en förmögenhetsskatt.

Den statliga inkomstbeskattningen av fysiska personer ändrades år 1947 i flera viktiga avseenden.

1 SOU 1946: 79, prop. 212/1947, bev.utsk. bet. 50/1947.

Ortsavdrag tillkom tidigare en gift skattskyldig med dels grundavdrag och dels familj eavdrag för hustru. De båda avdragen voro lika stora och utgjorde mellan 600 och 760 kronor beroende på ortsgrupp. Därjämte utgick för hemmavarande eller av den skattskyldige helt eller delvis underhållet barn under 18 år, vilket icke haft minst 600 kronors inkomst, familjeavdrag ut- görande för ett vart av de två första barnen mellan 460 och 620 kronor och för ett vart av de övriga barnen mellan 700 och 940 kronor, allt beroende på ortsgrupp. Avdragens belopp höjdes i samtliga fall genom 5. k. bankning, innebärande att det taxerade beloppet förutom med ortsavdraget minskades, om det taxerade beloppet uppgick till eller översteg ortsavdragets dubbla summa, med ett belopp motsvarande halva ortsavdraget och eljest med hälften av det belopp, varmed det taxerade beloppet översteg ortsavdraget.

Genom ändringarna år 1947 bortföll uppdelningen av ortsavdraget i grund- avdrag och familjeavdrag. Vidare avskaffades bankningen. Ortsavdragen bestämdes för äkta makar gemensamt till mellan 2500 och 3 000 kronor beroende på ortsgrupp. Spännvidden mellan högsta och lägsta ortsgrupp, som tidigare varit omkring 21 procent, minskades härigenom till omkring 16 procent.

En än viktigare följd av 1947 års skattereform var att familjeavdragen för barn helt avskaffades vid den statliga beskattningen. I stället infördes genom en fristående författning skattefria allmänna barnbidrag att utgå fr. o. m. är 1948. Barnbidragen bestämdes till 260 kronor årligen för varje barn. Beloppet har sedermera — i samband med 1950 års kommunala ortsavdrags- reform — höjts till 290 kronor. Barnbidragen utgå fr. o. m. kvartalet efter det, varunder barnet fötts eller rätt till barnbidrag eljest uppkommit, t. o. ni. det kvartal varunder barnet fyllt 16 år.

Beträffande beräkning av ortsavdrag för ensamstående skattskyldig gällde redan före 1947 den ordningen att ortsavdraget reducerades vid stigande inkomst för att slutligen helt bortfalla. Principen bibehölls i 1947 års lag— stiftning men bestämmelserna skärptes så, att reduktionen av ortsavdraget inträdde tidigare och skedde i hastigare tempo än vad förut varit fallet. Orts— avdragets belopp, innan reduktionen påbörjats, bestämdes — med hänsyn till att levnadskostnadsminimum för en ensamstående skattskyldig ansågs motsvara ungefär % av levnadskostnadsminimum för makar — till mellan 1 600 och 2 000 kronor. Spännvidden mellan högsta och lägsta ortsgrupp bibehölls här i stort sett vid vad den tidigare varit, 20 procent. Reduktionen av ortsavdraget började, när den taxerade inkomsten i de olika ortsgrup- perna översteg 2600—23 000 kronor. Reduktionen skedde sedan med 12,5 procent av det ursprungliga avdraget för varje 1 000 kronors ökning av den taxerade inkomsten och var därigenom avslutad vid taxerade inkomster av 10 600 11 000 kronor. Vid taxerad inkomst uppgående till dessa eller högre belopp åtnjöt alltså en ensamstående skattskyldig icke något ortsavdrag.

Ehuru beskattningen genom 1947 års reform i princip frigjordes från hän- syn till barnförsörjningskostnaden, gjordes likväl vid taxering av ogifta personer visst avsteg härifrån. Ogift skattskyldig, varmed jämställdes änk- ling, änka eller frånskild, ägde sålunda, om han haft husföreståndarinna hos sig anställd och tillika haft hemmavarande barn, för vilket rätt till allmänt barnbidrag förelegat, åtnjuta samma ortsavdrag som gift skattskyldig. Annan ogift skattskyldig samt gift, med maken icke sammanlevande skatt- skyldig ägde, om han haft hemmavarande eller av honom helt eller delvis underhållet barn för vilket rätt till allmänt barnbidrag förelegat, att åtnjuta ortsavdrag med samma belopp som ensamstående skattskyldig men utan någon reduktion av avdraget vid stigande inkomst. För den av barnets för- äldrar, som icke haft vårdnaden om barnet, var dock denna rätt till oredu- cerat avdrag beroende av villkoret, att han icke levt tillsammans med vård- nadshavaren.

Omläggningen år 1947 innehar även ändringar i fråga om skattens rör- lighet. Enligt dessförinnan gällande bestämmelser —— tillkomna år 1938 — begagnades vid den statliga kombinerade inkomst- och förmögenhetsbeskatt- ningen dels en rörlig och dels en fast skatt. Fysiska personer hade att erlägga en rörlig bottenskatt, vars grundbelopp utgjorde lägst 4,5 procent och högst 6,5 procent av det beskattningsbara beloppet. Skattskyldiga med beskatt- ningsbart belopp överstigande 8 000 kronor erlade därjämte en fast tilläggs- skatt enligt en progressiv skiktskala, vari den lägsta skattesatsen var 2 pro- cent (för den del av heskattningsbart belopp, som låg mellan 8000 och 10 000 kronor) och den högsta skattesatsen 28 procent (för den del av be- skattningsbart belopp, som översteg 200 000 kronor). Uttagningsprocenten för den rörliga bottenskatten utgjorde för år 1939 120 procent och för åren 1940—1948 150 procent. Vid sidan av den statliga inkomst- och förmögen- hetsskatten utgick fr. o. m. budgetåret 1939/40 en särskild värnskatt. Första gången uttogs värnskatten med halva beloppet av den statliga inkomst- och förmögenhetsskatt, som påförts vid 1939 års taxering. De följande åren ut— gick den efter en särskild skala. Värnskatt uttogs sista gången för budget- året 1948/49 på grundval av 1948 års taxering.

Genom 1947 års lagstiftning frångicks systemet med dels en rörlig och dels en fast skatt. I stället gjordes inkomstskatten i sin helhet rörlig. Grund- beloppet bestämdes efter en progressiv skiktskala, där den högsta skatte- satsen var 70 procent och träffade den del av den beskattningsbara in- komsten som översteg 200 000 kronor. Emellertid begränsades skattens rör- lighet såtillvida, att skatten — för den händelse uttagningsprocenten be- stämdes högre än till 100 procent av grundbeloppet -— icke fick i något skikt överstiga 70 procent av den beskattningsbara inkomsten.

Skalan för grundbeloppet vid den statliga inkomstskatten fick år 1947 följande utformning.

Skatt på vid- Skatt på Beskattningsbar stående be- överskju- inkomst. skattningsbara tande belopp inkomst inom skiktet kr. kr. % 0 0 10 1 000 100 11 2 000 210 12 3 000 330 14 4 000 470 16 6 000 790 18 8 000 1 150 20 10 000 1 550 24 12 000 2 030 28 14 000 2 590 32 16 000 3 230 36 20 000 4 670 40 30 000 8 670 45 40 000 13 170 50 60 000 23 170 55 100 000 45 170 60 200 000 105 170 70

Denna skatteskala gällde för preliminär skatteuppbörd under inkomståren 1948—1951. Skatten uttogs därvid med 100 procent av grundbeloppet. Då uttagningsprocenten för den statliga inkomstskatten enligt ett visst års taxe- ring efter övergången till källskatteuppbörd skall överensstämma med det procenttal, som gällt för uttagande av motsvarande preliminära skatt, följer härav att skatten enligt 1949—1952 års taxeringar uttogs med 100 procent av grundbeloppet.

Då ortsavdraget för ensamstående (före reduktion) bestämdes till omkring 9/3 av ortsavdraget för gift skattskyldig, innebar detta en förskjutning i den tidigare avvägningen av skattebördan mellan ensamstående och gifta. Förut hade avdraget för en ensamstående motsvarat endast hälften av avdraget för två äkta makar. När avdraget för äkta makar genom 1947 års beslut fast- ställdes så att det med endast 50 procent översteg avdraget för en ensam- stående, medförde detta såsom ett i och för sig icke åsyftat resultat, att sam- beskattningens skattestegrande effekt skärptes, där båda makarna hade in- komst över viss storlek. I avvaktan på en definitiv lösning av denna fråga infördes i samband med 1947 års reform en provisorisk regel för att mot- verka nämnda skatteskärpande effekt. Enligt denna provisoriska regel er- höll gift kvinna, som sammanlevde med sin man och som haft inkomst av rörelse eller av eget arbete, vid taxering till statlig inkomstskatt ett särskilt avdrag utgörande hälften av nämnda inkomst, dock högst 1000 kronor. Något dylikt s. k. förvärvsavdrag hade dessförinnan icke förekommit vid den statliga beskattningen efter år 1938. Däremot fanns vid tiden för 1947 års skattereform förvärvsavdrag för gift kvinna vid den kommunala taxeringen, utgörande högst 200 kronor. Sistnämnda avdrag höjdes i samband med reformen till 300 kronor.

I samband med övriga ändringar år 1947 höjdes även det särskilda av-

draget för nedsatt skatteförmåga vid statlig taxering från högst 1 000 kronor till högst 2 000 kronor.1

Ändringar i samband med den kommunala ortsavdragsreformen år 1950

Den av 1950 års riksdag2 beslutade omläggningen och höjningen av de kommunala ortsavdragen medförde övergångsvis en viss jämkning av den statliga inkomstskatteskalan. Höjningen av de kommunala ortsavdragen ansågs nämligen — med hänsyn till skattebortfallet för kommunerna — icke kunna förverkligas utan statligt ekonomiskt stöd. Detta stöd gavs i två former. Sålunda utbetalades direkta statsbidrag till kommunerna i den om- fattning att den sammanlagda utdebiteringen till kommun och landsting icke på grund av de högre kommunala ortsavdragen skulle behöva höjas med mer än högst en krona. För den härefter kvarstående utdebiteringshöj— ningen — inom en krona — kompenserades de skattskyldiga genom jämk- ning av skalan för den statliga inkomstskatten.

Denna jämkning beslöts av 1951 års riksdag.3 Skatteskalans utseende före och efter jämkningen framgår av följande tablå.

.. jämkningen jämkningen

mellan (1 OOO—tal kr.) % % 0—1 10 10 1—2 11 11 2—3 12 12 3—4 14 14 4—6 16 16 6—8 18 17 8—9 20 19 9—1 0 20 20 10—12 24 23 12—14 28 27 14—16 32 32 16—18 36 35 18—20 36 36 20—30 40 39 30—40 45 45 40—50 50 49 50—60 50 50 60—80 55 54 80—100 55 55 100—150 60 59 150—200 60 60 200—250 70 69 250— 70 70

1 Någon höjning av motsvarande avdrag vid den kommunala beskattningen gjordes icke. Följande år (S.F.S. 308/1948) höjdes emellertid maximibeloppet för avdraget även vid kommu- nalbeskattningen från 700 till 2 000 kronor. Genom beslut av 1951 års riksdag har därefter avdragets belopp, såväl vid den kommunala som den statliga beskattningen, höjts till högst 3 000 kronor (S.F.S. 422, 423/1951). 2 Prop. 241, bev.utsk. bet. 57. ” Prop. 91, bev.utsk. bet. 27, S.F.S. 180/1951.

Den jämkade skalan tillämpades vid preliminär skatteuppbörd under in- komståret 1952 (1953 års taxering). Skatten uttogs med 100 procent av grundbeloppet.

1952 års ändringar-1

De av 1952 års riksdag beslutade ändringarna i den statliga inkomst- beskattningen inneburo i första hand en höjning och omläggning av de stat- liga ortsavdragen. För gift skattskyldig höjdes ortsavdragen i de fem orts— grupperna till respektive 3 360, 3 520, 3 680, 3840 och 4 000 kronor. Med gift skattskyldig jämställdes härvid, liksom tidigare, den som under be- skattningsåret haft husföreståndarinna hos sig anställd, under förutsätt— ning att han varit ogift (varmed jämställdes änkling, änka eller frånskild) och haft hemmavarande barn för vilket rätt till allmänt barnbidrag före— legat.

För ensamstående skattskyldig omlades ortsavdragen genom att den förut gällande reduceringen av ortsavdragen vid stigande inkomst avskaffades. Ortsavdragen fixerades sålunda även för denna kategori till fasta belopp och bestämdes i de olika ortsgrupperna till respektive 1 680, 1 760, 1 840, 1 920 och 2 000 kronor.

Såsom en tredje grupp i ortsavdragshänseende upptogs den kategori av skattskyldiga, som förut åtnj utit samma ortsavdrag som ensamstående ehuru utan någon reduktion av ortsavdraget vid stigande inkomst. För denna grupp —— ogifta skattskyldiga med barn — bestämdes ortsavdragen till 50 procent högre belopp än för ensamstående, d. v. s. till respektive 2520, 2 640, 2 760, 2 880 och 3 000 kronor. Gruppen omfattar ogift skattskyldig (varmed jämställes änkling, änka eller frånskild) ävensom gift, med maken icke sammanlevande skattskyldig, om den skattskyldige haft hemmava— rande eller av honom helt eller delvis underhållet barn, för vilket rätt till allmänt barnbidrag förelegat. Om barnet icke stått under den skattskyldi- ges vårdnad, åtnjutes dock ifrågavarande ortsavdrag endast om den skatt- skyldige icke levt tillsammans med den som haft vårdnaden om barnet.

De nu nämnda ändringarna av ortsavdragen hade betydelse i åtskilliga hänseenden. För gifta skattskyldiga inneburo de en betydande höjning, i högsta ortsgrupp från 3 000 till 4 000 kronor. Genom att reduktionen av de ensamståendes ortsavdrag borttogs och ortsavdragen gjordes fasta även för dem erhölls ett mera enhetligt ortsavdragssystem än man tidigare haft. Vidare minskades i detta sammanhang spännvidden mellan ortsavdragen i högsta och lägsta ortsgrupp även för de ensamstående, varigenom spänn— vidden blev lika för gifta och ensamstående, 16 procent. Den bortfallna redu— ceringen, liksom även den minskade spännvidden, innebar en höjning av

1 SOU 1951: 51, prop. 213/1952, bev.utsk. bet. 50/1952.

ortsavdragen även för de ensamstående. För ogifta skattskyldiga med barn inträdde likaledes en förbättring genom att de i förhållande till ensam- stående tillerkändes ett och ett halvt ortsavdrag. Såväl för ensamstående som för ogifta skattskyldiga med barn motvägdes emellertid dessa förmåner i ortsavdrag genom att — som strax skall beröras »— skatteskalan för dem gavs viss skärpning.

Beträffande fördelningen av ortsavdrag mellan makar genomfördes en ny regel. Medan ortsavdraget för dem tidigare beräknats gemensamt, infördes nu den ordningen att makarna erhöllo hälften var av det gemensamma orts- avdraget och att, i den mån ena maken icke kunde utnyttja sådant avdrag, detta tillgodoräknades den andra maken. Skatten för makar uträknas där- efter på summan av deras beskattningsbara inkomster och fördelas mellan dem i förhållande till vars och ens beskattningsbara inkomst.

Ehuru relationen mellan giftas och ensamståendes ortsavdrag nu återförts till vad som gällt före år 1947 bibehölls —- med vissa ändringar — det då såsom ett provisorium införda förvärvsavdraget för gift kvinna.

För den vidare avvägningen av skattebördan mellan de skattskyldiga be- stämdes två skatteskalor, en för gifta och en för ensamstående. Skalorna avpassades så att de vid beskattningsbara inkomster intill 10000 kronor

Skatteskala för gift Skatteskala för ensamstående Beskattningsbar Förutvarande skala A 1952 inkomst Förutvarande År 1952 om reduceringen rt 1 OOO—tal kr. skala antagen skala av ortsavdragen aråkaglen lägges in i skalan a a % % % %

1 2 3 4 5 0—1 10 12 10,0 12 1—2 11 12 13,6 12 2—3 12 12 15,7 12 3—4 14 12 18,4 12 4—5 16 12 19,7 16 5—6 16 12 21,8 16 6——7 18 12 22,8 20 7—8 18 12 24,4 20 8—9 20 16 27,8 24 9—10 20 16 24,0 24 10—12 24 20 27,6 27 12—14 28 25 31,6 30 14—16 32 25 35,6 30 16—18 36 30 36,0 34 18—20 36 30 39,6 34 20—25 40 35 40,0 38 25—30 40 35 41,8 38 30—40 45 40 45,9 42 40—60 50 45 50,5 46 60—100 55 50 55,2 50 100—150 60 55 60,0 55 150—200 60 60 60,4 60 200— 70 65 70,0 65

för äkta makar och 5 000 kronor för ensamstående medförde en skatt, som för ensamstående var hälften av vad äkta makar hade att betala för en dubbelt så stor inkomst (s. k. tudelningsprincip). Till skatteskalan för en— samstående hänfördes även ogifta skattskyldiga med barn. De nya skalorna, jämförda med förhållandena före 1951 års jämkning av skalan, framgå av tablån å föregående sida.

AV särskild betydelse ansågs vara att skattesatsen enligt de nya skalorna gjordes enhetlig för ett relativt brett bottenskikt, upp till en beskattnings- bar inkomst av 8 000 kronor för gift skattskyldig och 4 000 kronor för en- samstående. Inom detta skikt — motsvarande taxerade inkomster i högsta ortsgrupp av 12 000 respektive 6 000 kronor _ medförde skalorna sålunda icke någon progression.

I fråga om skalornas rörlighet bibehölls den förut gällande principen om en viss övre spärr: för den händelse uttagningsprocenten bestämdes högre än till 100 procent av grundbeloppet, fick skatten likväl icke i något skikt överstiga den högsta skattesatsen i skalorna, d. v. s. 65 procent.

De nya skatteskalorna tillämpades första gången vid preliminär skatte— uppbörd för inkomståret 1953. Uttagningsprocenten bestämdes till 110 pro- cent av grundbeloppet. Samma uttagningsprocent har sedermera bestämts för uttagande av preliminär skatt för budgetåren 1953/54 (S.F.S. 440/1953), 1954/55 (S.F.S. 318 1954) och 1955/56 (S.F.S. 299/1955). Detta innebär att skatten uttagits med 110 procent av grundbeloppet enligt 1954 och 1955 års taxeringar och kommer att uttagas med samma procentsats även enligt 1956 och 1957 års taxeringar.

Utfallet av 1952 års ändringar

Ändringarna av den statliga inkomstbeskattningen år 1952 medförde i enlighet med sitt syfte en sänkning av skatten. På grund av de omlägg- ningar som gjordes _— den ändrade skatteavvägningen mellan makar och ensamstående, den enhetliga skattesatsen i botten av skalorna o. s. v. — kunde emellertid denna skattesänkning icke fördelas jämnt mellan de skatt— skyldiga. Omläggningarna måste i och för sig medföra höjningar på ett håll, sänkningar på ett annat. Eftersom det alltid måste utgöra ett starkt hinder för en teknisk omläggning av beskattningen att denna som slut— resultat ger en höjning för vissa skattskyldiga, var det, för att reformen skulle kunna förverkligas, en förutsättning att omläggningarna i allt väsentligt kunde rymmas inom en allmän skattesänkning.

Det visade sig emellertid att den i reformen inlagda allmänna skattesänk- ningen icke till alla delar täckte de höjningar för ensamstående skattskyl- diga, som voro en följd närmast av den enhetliga skattesatsen i botten av skalorna. Sålunda uppkommo, enligt det förslag som framlades av 1949 års skatteutredning, vissa ökningar av den statliga inkomstskatten för ensam—

___—_... % __ —.—_- ...—.... .-.man—.. e.. , ,.

stående skattskyldiga i inkomstlägen vid 3 000 ä 4 000 kronors årsinkomst. Då ökningarna rörde sig om relativt obetydliga belopp _ högst 17 kronor _ och då ifrågavarande inkomsttagare likväl _ om hänsyn togs till den un- der utredningsarbetets gång genomförda kommunala ortsavdragsreformen _ erhölle en betydande sänkning i total skatt, fann skatteutredningen dessa ökningar icke böra hindra systemets genomförande. Förslaget kom emel- lertid, enligt 1952 års riksdagsbeslut, att genomföras icke vid grundbelopps- nivå utan med en uttagningsprocent av 110. Härigenom förstorades ifråga- varande ökningar något, varjämte liknande ökningar framträdde även för ensamstående i inkomstlägen från omkring 30 000 kronor och uppåt.

Utfallet av 1952 års omläggning, om man ser endast till den statliga in- komstskatten och beaktar att uttagningsprocenten bestämdes till 110, fram- går av följande tabell (avseende ortsgrupp III).

Gift Ensamstående Skatt Skatt Skatt Skatt Årsinkomst före efter Skillnad i skatt före efter Skillnad i skatt omlägg- omlägg- omlågg- omlägg- ningen ningen ningen ningen

kr. kr. kr. kr. % kr. kr. kr. %

1 2 3 4 5 6 7 8 9 2 000 _ _ — _ _ _ _ _ 3 000 — _ _ _ 83 104 + 21 + 25,3 4 000 83 _ _ 83 _100,0 197 222 + 25 + 12,7 5 000 179 104 — 75 _ 41,9 326 339 + 13 + 4,0 6 000 283 222 _ 61 _ 21,6 480 457 _ 23 _ 4,8 8 000 532 457 _ 75 _ 14,1 831 746 _ 85 _ 10,2 10 000 819 692 _ 127 _ 15,5 1 210 1 104 _ 106 _ 8,8 12000 1122 927 _ 195 _ 17,4 1 658 1 531 _ 127 _ 7,7 15 000 1 663 1 353 _ 310 _ 18,6 2 334 2 285 _ 49 _ 2,1 18 000 2 328 1 947 _ 381 _ 16,4 3 154 3148 _ 6 — 0,2 20 000 2 862 2 437 _ 425 _ 14,8 3 776 3 736 _ 40 _ 1,1 25 000 4 407 3 803 _ 604 _ 13,7 5 442 5 413 _ 29 — 0,5 30 000 6 128 5 438 _ 690 _ 11,3 7 177 7 273 + 96 + 1,3 40 001) 9 772 8 972 _ 800 _ 8,2 10 982 11 157 + 175 + 1,6 50 000 13 847 12 934 _ 913 _ 6,6 15165 15 384 + 219 + 1,4 60 000 18 215 17 339 _ 876 _ 4,8 19 560 19 887 + 327 + 1,7 80 000 27 454 26 565 _ 889 _ 3,2 28 906 29 304 + 398 + 1,4 100 000 37 129 36 355 _ 774 _ 2,1 38 608 39 094 + 486 + 1,3 200 000 89 342 90 489 + 1 147 + 1,3 90 956 93 406 + 2 450 + 2,7 300 000 148 669 148 339 _ 330 _ 0,2 150 552 151 256 + 704 + 0,5 400 000 210 969 206 189 _4 780 — 2,3 212 852 209 106 _3 746 _ 1,8

Tabellen verifierar det förhållandet att 1952 års ändringar utföllo till stark förmån för familjerna. Saken skulle även kunna uttryckas så att man accepterade en avvägning av skattebördan mellan familjer och ensamstå- ende, enligt vilken de ensamstående tidigare burit en för ringa andel. Då emellertid ökningarna för ensamstående i vissa inkomstlägen _ sedda för sig _— kommit att spela roll i den därefter förda skattediskussionen, torde

här få återgivas de uttalanden, som vid 1952 års riksdag gjordes av departe— mentschefen och bevillningsutskottet i detta avseende. Departementschefen anförde i proposition 213/1952 bl. a. följande.

En olägenhet med ortsavdragens och skatteskalornas avvägning är otvivelaktigt att denna medför vissa mindre höjningar i statlig inkomstskatt för ensamstående skattskyldiga i vissa låga inkomstskikt. _ _ _ Detta är en följd av att skatte- satsen bestämts enhetligt till 12 % i bottenskikten. Skatteutredningen, som haft anledning utarbeta sina förslag i direkt anslutning till den kommunala ortsav- dragsreformen, har ansett att resultatet i detta avseende liksom eljest bör ses gemensamt för statlig och kommunal skatt. Eftersom utredningen betraktat den kommunala ortsavdragsreformen såsom ett första led i en sänkning av de direkta skatterna, har den vid alla jämförelser med nuvarande förhållanden i fråga om sammanlagd kommunal och statlig inkomstskatt utgått från den kommunala in- komstbeskattning som gällde till och med är 1951 och som ligger till grund även för 1952 års taxering, d. v. s. förhållandena före tillämpningen av de nya kom- munala ortsavdragen. Nyssnämnda höjningar i statsskatt för ensamstående skatt— skyldiga framkomma icke vid en sådan jämförelse; i stället visar jämförelsen betydande minskningar i total skatt även för ensamstående i dessa inkomstlägen. Vid sådant förhållande har skatteutredningen icke funnit utfallet av skatteska- lorna på denna punkt böra hindra systemets genomförande.

Emellertid komma skattelättnaderna på grund av den kommunala ortsavdrags- reformen att göra sig märkbara redan under år 1952, medan skatteutredningens förslag kan genomföras tidigast från och med år 1953. Då de båda skatterefor— merna sålunda icke sättas i kraft samtidigt, kan ur de skattskyldigas synpunkt höjningen av statsskatten i vissa skikt framstå såsom en skatteskärpning.

Hur önskvärt det än hade varit att denna olägenhet av det föreslagna skatte- systemet kunnat undvikas, är det enligt min mening icke möjligt att avhjälpa den genom åtgärder inom systemets ram. Det kan sålunda icke ifrågakomma att av- hjälpa denna verkan genom en sänkning av procentsatsen i botten av skatteskalan för ensamstående eller genom en höjning av de föreslagna statliga ortsavdragen för ensamstående. I båda fallen blir det fråga om ingrepp, varigenom man skulle offra väsentliga värden hos systemet och vilka skulle betänkligt rubba förutsätt— ningarna för att över huvud taget kunna förverkliga systemet.

1952 års bevillningsutskott anförde i samma fråga i sitt betänkande nr 50 följande.

Mot den fördel som vinnes genom att skattesatsen bestämmes enhetligt till 12 % i bottenskikten står såsom en olägenhet det förhållandet att det föreslagna skatte- systemet vid övergången skulle komma att medföra vissa mindre höjningar i statlig inkomstskatt för ensamstående skattskyldiga i vissa lägre inkomst- skikt. _ _ _

Även i detta avseende har utskottet diskuterat möjligheterna för en ändring. Utskottet delar emellertid departementschefens mening att ifrågavarande verkan av skattesystemet icke är åtkomlig genom åtgärder inom systemets ram. Att kom- pensera dessa ökningar i statsskatt genom en höjning av de statliga ortsavdra- gen låter sig icke göra. Man kan sålunda icke lämpligen i systemet införa två olika ortsavdrag för ensamstående genom att medgiva viss förhöjning av orts— avdraget vid lägre inkomster. Bortsett från de praktiska olägenheterna med en sådan anordning skulle den medföra tröskelproblem av icke önskvärt slag. För att undvika detta skulle man behöva genomföra en successiv reducering av orts-

avdragen i den mån inkomsten ökade, med andra ord ett system av samma slag som det nu för ensamstående gällande. Därmed skulle emellertid en av grund- tankarna i förslaget ha frångåtts, eftersom ett av förslagets syften varit just att ersätta den nuvarande reduceringen av ensamståendes ortsavdrag med en sär— skild skatteskala. Uppenbarligen kan det icke vara rationellt att bibehålla en reducering av ortsavdragen vid sidan av de två skatteskalorna.

Den höjning av de statliga ortsavdragen för ensamstående, som här skulle ifråga- komma, måste sålunda _ såvitt utskottet kunnat finna _ omfatta alla ensamstå- ende skattskyldiga. För att helt kompensera ökningarna i statsskatt skulle dessa ortsavdrag behöva höjas med 200 kronor vid en uttagning med 100 % av grund- beloppet och med 250 kronor vid en uttagning med 110 %. En dylik höjning, vilken i och för sig skulle motsvara ett inkomstbortfall för staten av omkring 60 miljoner kronor, skulle emellertid medföra en annan avvägning av skatte- bördan mellan makar och ensamstående än den i propositionen föreslagna. Ge- nom att ortsavdragen för ensamstående bestämdes till högre belopp än hälften av ortsavdraget för makar skulle verkningarna av makars sambeskattning komma att skärpas och den i förslaget inom viss gräns godtagna tudelningsprincipen från— gås. För att undvika dylika rubbningar i systemet skulle även ortsavdragen för äkta makar behöva höjas med ett dubbelt så stort belopp som för ensamstående, vilket dock med hänsyn till inkomstbortfallets storlek icke låter sig förverkligas.

En höjning av ortsavdragen för ensamstående, företagen i syfte att avlägsna ifrågavarande ökningar i statsskatt för vissa grupper av inkomsttagare, får så— lunda, efter vad utskottet kunnat finna, verkningar för systemet i dess helhet, vilka kunna riva upp grunderna för systemet och icke utan vidare låta sig över- blickas. Emellertid anser utskottet i likhet med skatteutredningen att den före—

Gift Ensamstående Skatt _ _ Skatt _ . Årsinkomst Skatt efter 1952 Skillnad ! skatt Skatt efter 1952 Skillnad 1 skatt år 1951 års om- år 1951 års om- läggning läggning

kr. kr. kr. kr. % kr. kr. kr. %

1 2 3 4 5 6 7 8 9 2 000 90 — — 90 _ 100,0 117 56 _ 61 — 52,1 3 000 190 106 _ 84 _ 44,2 295 270 _ 25 _ 8,5 4 000 366 216 _ 150 _ 41,0 508 498 _ 10 _ 2,0 5 000 563 430 _ 133 _ 23,6 739 725 _ 14 —— 1,9 6 000 767 658 _ 109 _ 14,2 992 953 _ 39 _ 3,9 8 000 1 218 1 113 _ 105 _ 8,6 1 550 1 462 _ 88 _ 5,7 10 000 1 709 1 568 _ 141 _ 8,3 2 155 2 040 _ 115 _ 5,3 12 000 2 233 2 023 — 210 _ 9,4 2 823 2 687 _ 136 _ 4,8 15 000 3 098 2 779 _ 319 _ 10,3 3 833 3 771 _ 62 — 1,6 18 000 4 101 3 703 — 398 _ 9,7 4 976 4 964 — 12 _ 0,2 20 000 4 851 4 413 _ 438 — 9,0 5 824 5 772 _ 52 _ 0,9 25 000 6 938 6 329 — 609 _ 8,8 8 039 7 999 _ 40 _ 0,5 30 000 9 224 8 514 _ 710 _ 7,7 10 339 10 409 + 70 + 0,7 40 000 13 982 13 148 _ 834 _ 6,0 15 233 15 393 + 160 + 1,1 50 000 19 140 18 210 _ 930 _ 4,9 20 527 20 720 + 193 + 0,9 60 000 24 640 23 715 _ 925 — 3,8 26 027 26 323 + 296 + 1,1 80 000 36 098 35 141 _ 957 _ 2,7 37 621 37 940 + 319 + 0,8 100 000 47 998 47 131 _ 867 _ 1,8 49 521 49 930 + 409 + 0,8 200 000 111 356 112 265 + 909 + 0,8 113 015 115 242 + 2 227 + 2,0 300 000 182 072 181 115 _ 957 _ 0,5 184 003 184 092 + 89 + 0,0 400 000 255 072 249 965 _ 5 107 — 2,0 257 003 252 942 _ 4 061 _ 1,6

liggande skattereformen icke bör ses isolerad från den kommunala ortsavdrags— reform, varom beslut fattades av 1950 års riksdag. Den omständigheten att de båda skattereformerna icke kunnat sättas i kraft samtidigt bör icke rimligen föranleda, att man nu bortser från det samband som funnits mellan reformerna under för- arbetena. Utskottet anser därför att förevarande spörsmål bör ses i belysning av en jämförelse mellan den totala skatt, som erlades av en inkomsttagare under år 1951, och den totala skatt han kommer att erlägga efter såväl höjningen av de kommunala ortsavdragen från och med år 1952 som genomförandet av stats- skattereformen från och med år 1953.

I sistnämnda hänseende åberopade bevillningsutskottet två i dess betän— kande (s. 64 och 65) intagna tabeller, i vilka gjorts jämförelse mellan total skatt för inkomståret 1951 och total skatt efter 1952 års omläggning (vid uttagningsprocent 110). Å föregående sida intagna tablå utgör en samman- ställning av dessa tabeller.

Tiden efter år 1952

Några ändringar i själva beräkningsgrunderna för den statliga inkomst- skatten ha icke skett efter år 1952. De beslut, som då fattades om orts- avdrag och skatteskalor, äro alltjämt gällande rätt. Emellertid har vid 1955 års riksdag genomförts vissa ändringar av inkomstberäkningen, avsedda att medföra en förenklad taxering.1 Då dessa ändringar i och för sig inne— burit en skattesänkning torde de få här i korthet omnämnas.

För löntagare och med dem i beskattningshänseende likställda har in- förts ett minimiavdrag med 100 kronor att göras från intäkt av tjänst. Detta avdrag medgives sålunda även om den skattskyldige icke haft några kostnader för tjänsteintäktens förvärvande eller om hans kostnader upp- gått till mindre belopp än 100 kronor. Om dylika kostnader överstigit 100 kronor erhåller han avdrag för den verkliga kostnaden, varvid dock av— draget avrundas uppåt till närmast högre 100-tal kronor.

Beträffande inkomst av kapital har införts ett extra avdrag med 100 kro- nor för ensamstående och 200 kronor för makar gemensamt.

Vidare har införts ett minimiavdrag för försäkringsavgifter _ avseende kapitalförsäkring och sjukförsäkring _ med 150 kronor för ensamstående skattskyldig och 300 kronor för äkta makar gemensamt. I anslutning här- till har maximibeloppet för avdrag för försäkringspremier höjts till 300 kronor för ensamstående skattskyldiga och 600 kronor för gifta skatt- skyldiga samt ogifta skattskyldiga med barn.

Slutligen skall den beskattningsbara inkomsten för fysiska personer av— rundas nedåt till närmast lägre 100-tal kronor.

De föreslagna ändringarna ha beräknats tillhopa komma att medföra ett bortfall av statlig inkomstskatt åt 114 miljoner kronor.

1 son 1954: 18, prop. 59/1955, bev.utsk. bet. 18/1955, S.F.S. 122/1955.

Ändringarna tillämpas vid preliminär skatteuppbörd från och med år 1956. Vid taxering tillämpas de första gången år 1957.

Slutligen kan nämnas att antalet ortsgrupper från och med inkomståret 1954 (1955 års taxering) minskats till fyra, nämligen ortsgrupperna II_V. Ortsgrupp I tillämpas sålunda icke längre. Spännvidden mellan ortsavdra- gen i högsta och lägsta ortsgrupp har därigenom minskats från 16 till 12 procent, varigenom överensstämmelse vunnits mellan skattegrupperingen och den för statens tjänstemän m. fl. gällande lönegrupperingen.

III. Penningvärdeförsämringens inverkan på skattetrycket

En försämring av penningvärdet måste _ när skatteberäkningen kvar- står oförändrad __ medföra en automatisk skatteskärpning. Detta sker dels genom att ortsavdragen förlora i värde och dels genom att den nominellt högre men reellt oförändrade inkomsten pressas upp i högre progressions- skikt.

För att belysa hur förändringarna i penningvärdet påverkat skattetryc- ket efter år 1947 ha vi gjort de sammanställningar, som redovisas i här in- tagna tabeller. Dessa visa förändringarna i den reella skattebelastningen dels enbart i fråga om statlig inkomstskatt (tab. 1 och 2) och dels i fråga om total skatt, alltså även medräknat kommunalskatt efter genomsnittlig utdebitering (tab. 3 och 4).1

Tab. 1. Förändringar i den reella skattebelastningen 1947—1955. Statlig inkomstskatt. Gift skattskyldig. Ortsgrupp III

År 1955 Procentuell År 1947 (vid indexstegring 40 %) . Skattebeloppen förändring sedan 1 ”lågt;-Vela 1947 i den reella . . ] rs Årsinkomst . _ Statlig Årsink omst . Statlig penningvärde skattebelast-

inkomstskatt mkomstskatt ningen

kr. kr. kr. kr. kr. %

1 2 3 4 5 6

2 000 _ 2 800 _ _ _ 3 000 _ 4 200 _ _ _ 4 000 76 5 600 141 106 + 33,0 5 000 173 7 000 304 242 + 25,6 6 000 277 8 400 466 388 + 20,1 8 000 528 11 200 792 739 + 7,2 10 000 819 14 000 1 137 1 147 _ 0,9 12 000 1 143 16 800 1 610 1 600 + 0,6 15 000 1 708 21 000 2 568 2 391 + 7,4 18 000 2 411 25 200 3 714 3 375 + 10,0 20 000 2 961 28 000 4 568 4 145 + 10,2 25 000 4 548 ' 35 000 6 940 6 367 + 9,0 30 000 6 334 42 000 9 482 8 868 + 6,9 40 000 10 092 56 000 15 201 14 129 + 7,6 50 000 14 250 70 000 21 299 19 950 + 6,8 60 000 18 750 84 000 27 951 26 250 + 6,5 80 000 28 208 112 000 41 503 39 491 + 5,1 100 000 38 108 140 000 56 119 53 351 + 5,2 200 000 91 466 280 000 134 819 128 052 + 5,3 300 000 152 182 420 000 214 899 213 055 + 0,9 400 000 215 182 560 000 294 979 301 255 _ 2,1

1 Den kommunala utdebiteringen per skattekrona har i tabellerna beräknats till 10 kronor för år 1947 och till 12 kronor för år 1955. Vid skatteuträkningen har den angivna årsinkomsten minskats _ förutom med ortsavdrag och avdrag för kommunalutskylder — för år 1947 med 200 kronor för envar skattskyldig och för år 1955 med 450 kronor för gifta och 300 kronor för ensamstående skattskyldiga.

Tab. 2. Förändringar i den reella skattebelastningen 1947—1955. Statlig inkomstskatt. Ensamstående skattskyldig. Ortsgrupp I I I

År 1955

(vid indexstegring 40 %)

Årsinkomst kr.

Statlig inkomstskatt kr.

Skattebeloppen i kol. 2 uttryckta i 1955 års penningvärde

kr.

Procentuell förändring sedan 1947 i den reella

skattebelast-

ningen

%

3

4

5

6

År 1947 . Statlig Årsmkomst inkomstskatt kr. kr. 1 2 2 000 3 000 78 4 000 191 5 000 322 6 000 475 8 000 833 10 000 1 238 12 000 1 706 15 000 2 416 18 000 3 259 20 000 3 907 25 000 5 622 30 000 7 422 40 000 1 1 316 50 000 15 610 60 000 20 110 80 000 29 704 100 000 39 604 200 000 93 098 300 000 154 086 400 000 217 086

2 800 4 200 5 600 7 000 8 400 11 200 14 000 16 800 21 000 25 200 28 000 35 000 42 000 56 000 70 000 84 000 112 000 140 000 280 000 420 000 560 000

217 900 297 980

109 267 451 665 1 166 1 733 2 388 3 382 4 563 5 470 7 871 10 391 15 842 21 854 28 154 41 586 55 446 130 337 215 720 303 920

111,0

13,7 17,1 17,2

|+++++++++++++++++++

Total skatt. Gift skattskyldig. Ortsgrupp III

Tab. 3. Förändringar i den reella skattebelastningen 1947_1955.

År 1955 Procentuell År 1947 (vid indexstegring 40 %) .S'kattebeloppen förändring sedan . [ kol. 2 uttryckta 1947 i den re ll , . _ e a = * 1955 ”5 skattebel t- '! Ärsinkomst Total skatt Årsinkomst Total skatt penningvärde nin geäs kr. kr. kr. kr. kr. % 1 2 3 4 5 6 2 000 90 2 800 61 126 _ 51,6 3 000 190 4 200 229 266 _ 13,9 4 000 366 5 600 538 512 + 5,1 5 000 563 7 000 869 788 + 10,3 6 000 767 8 400 1 199 1 074 + 11,6 8 000 1 218 11 200 1 861 1 705 + 9,1 10 000 1 709 14 000 2 542 2 393 + 6,2 12 000 2 233 16 800 3 351 3 126 + 7,2 15 000 3 098 21 000 4 813 4 337 + 11,0 18 000 4 101 25 200 6 463 5 741 + 12,6 20 000 4 851 28 000 7 653 6 791 + 12,7 25 000 6 938 35 000 10 865 9 713 + 11,9 30 000 9 224 42 000 14 247 12 914 + 10,3 40 000 13 982 56 000 21 646 19 575 + 10,6 50 000 19 140 70 000 29 424 26 796 + 9,8 60 000 24 640 84 000 37 756 34 496 + 9,5 80 000 36 098 112 000 54 668 50 537 + 8,2 100 000 47 998 140 000 72 644 67 197 + 8,1 200 000 111 356 280 000 168 144 155 898 + 7,9 300 000 182 072 420 000 265 024 254 901 + 4.0 400 000 255 072 560 000 361 904 357 101 + 1,3

Tab. 4. Förändringar i den reella skattebelastningen 1947—1955. Total skatt. Ensamstående skattskyldig. Ortsgrupp I I I

År 1955 Procentuell År 1947 (vid indexstegring 40 %) .smttehemppe" förändring sedan ! kol. 2 uttryckta 1947 . d 11 i 1955 års ' e” "” a Årsinkomst Total skatt Årsinkomst Total skatt penningvärde skaåtålgilnast- kr. kr. kr. kr. kr. % 1 2 3 4 5 6 2 000 117 2 800 212 164 + 29,3 3 000 295 4 200 543 413 + 31,5 4 000 508 5 600 873 711 + 22,8 5 000 739 7 000 1 214 1 035 + 17,3 6 000 992 8 400 1 598 1 389 + 15,0 8 000 1 550 11 200 2 451 2 170 + 12,9 10 000 2 155 14 000 3 447 3 017 + 14,3 12 000 2 823 16 800 4 541 3 952 + 14,9 15 000 3 833 21 000 6 289 5 366 + 17,2 18 000 4 976 25 200 8 183 6 966 + 17,5 20 000 5 824 28 000 9 551 8 154 + 17,1 25 000 8 039 35 000 12 966 11 255 + 15,2 30 000 10 339 42 000 16 602 14 475 + 14,7 40 000 15 233 56 000 24 296 21 326 + 13,9 50 000 20 527 70 000 32 210 28 738 + 12,1 60 000 26 027 84 000 40 650 36 438 + 11,6 80 000 37 621 112 000 57 562 52 669 + 9,3 100 000 49 521 140 000 75 643 69 329 + 9,1 200 000 113 015 280 000 171 229 158 221 + 8.2 300 000 184 003 420 000 268 109 257 604 + 4,1 400 000 257 003 560 000 364 989 359 804 + 1,4 Socialstyrelsens levnadskostnadsindex i juni 1947 —— i 1935 års serie utan skatter och sociala förmåner — var 155. I april 1955 skulle motsva-

rande indextal utgjort 217, d. v. s. visat en stegring med 62 enheter eller med 40 procent. Den penningvärdeförsåmring, som återspeglas häri, har inneburit en skatteskårpning, vilken dock motverkats dels genom den kom- munala ortsavdragsreformen år 1950 och dels genom de skattesänkningar som skedde år 1952. Tabellerna visa förändringarna i skattetryck med hån- syn tagen till såväl den 40—procentiga indexstegringen som till de ändrade beskattningsförhållandena.

Exempel: En familj hade år 1947 en årsinkomst av 8 000 kronor. Den statliga inkomstskatten dårå var enligt de år 1947 antagna beskattnings— grunderna 528 kronor. Motsvarande realinkomst år 1955 vid en indexsteg- ring med 40 procent är 11 200 kronor. Skatten dårå är 792 kronor. Skatte— beloppet år 1947 528 kronor motsvarar i 1955 års penningvärde 739 kronor. Skatten har sålunda ökat med 792—739=53 kronor eller 7,2 procent av 739 kronor.

Såsom framgår av tabellerna 1 och 2 har den statliga inkomstskattens tryck icke obetydligt skärpts sedan år 1947. Skärpningen år procentuellt kraftigare i de lägre inkomstskikten än i de högre.

Bilden förändras i någon mån om man bedömer skattetrycket ur den syn- punkt, som för den enskilde ter sig mest naturlig och väsentlig, nämligen med hänsyn inte bara till den statliga inkomstskatten utan även till kom— munalskatten. Av tabellerna 3 och 4 framgår emellertid att även den totala inkomstskattens tryck skärpts betydligt, trots de skattesänkningar som genomfördes 1950 och 1952.

Till de resultat tabellerna visa skulle vi vilja foga följande anmärkningar. Det är icke möjligt att inom den kostnadsram, som nu ifrågakommer, åter- föra skattetrycket till 1947 års nivå. Tabellerna torde giva viss ledning för bedömande av hur en skattesänkning bör läggas i stort. Däremot kan det icke vara befogat att lägga dem till grund för bedömanden i detalj, efter- som skattefördelningen från år 1947 icke med nödvändighet är den rätta; viss principiell omläggning har skett är 1952. Den skatteskärpning som framträder i de lägsta inkomstskikten är framför allt en följd av att orts- avdragen förlorat i värde. Denna skärpning är icke lämpligen åtkomlig ge- nom en justering av skatteskalorna utan bör motverkas genom en höjning av ortsavdragen, varvid dock omprövningen i första hand torde böra in- riktas på de kommunala ortsavdragen.

IV. Förslag till nya skatteskalor

Omläggningen år 1952 av den statliga inkomstskatten för fysiska per— soner syftade icke endast till en skattesänkning utan även till att uppnå vissa resultat av betydelse för skattesystemets allmänna funktion: en lämp- lig avvägning av skattebördan mellan gifta och ensamstående, ett godtag- bart resultat av sambeskattningen mellan makar, ett system som åtminstone i de lägre inkomstskikten icke skulle behöva uppamma skattetänkande o. s. v.

Det torde vara av vikt att den grund, som lades i dessa avseenden, icke utan särskilda skäl rubbas i samband med att skatteskalorna _ eventuellt även ortsavdragen — nu tagas under förnyad prövning. Det har därför synts oss angeläget att något närmare angiva de syften, som lågo till grund för skatteskalorna och ortsavdragen i den form de erhöllo år 1952.

Genom att reduktionen av ensamståendes ortsavdrag vid stigande inkomst avskaffades erhölls ett mera enhetligt ortsavdragssystem än man tidigare haft. En dylik reduktion förekom i skattesystemet endast vid den statliga beskattningen och där endast för gruppen ensamstående. Den utgjorde där- igenom ett splittrande inslag i systemet, som försvårade dess överskådlig— het och hindrade en jämförelse på fast grund mellan äkta makars och en- samståendes beskattning. Reduktionen var också såtillvida inkonsekvent att den för vissa skattskyldiga uteslöt ett hänsynstagande till dyrort: i och med att ortsavdraget reducerades och försvann för ensamstående med högre inkomster, beskattades dessa helt oberoende av dyrort, medan för äkta ma— kar hänsyn till dyrort togs i alla inkomstlägen. Att reduktionen slopades och ortsavdragen gjordes fasta även för de ensamstående hade slutligen också den betydelsen, att man därigenom skapade bättre möjligheter för de skattskyldiga att själva kontrollera skatteuträkningen på debetsedlarna mot sina deklarationer.

För de ensamstående hade reduktionen av ortsavdragen medfört en skärp— ning av deras beskattning i jämförelse med gifta skattskyldiga. Att reduk— tionen borttogs år 1952 innebar emellertid icke att denna skärpning — den s. k. ungkarlsskatten _ kom att försvinna. Beskattningen avvägdes allt- jämt så att den för de ensamstående medförde en viss merbelastning men detta skedde icke längre genom ortsavdragen utan genom skatteskalan, vilken därigenom kom att uppdelas på två skalor, en för gifta och en för ensamstående.

Ändringarna i ortsavdrag hade betydelse även för sambeskattningen av äkta makar. Genom att makars ortsavdrag gjordes dubbelt så stora som

ensamståendes erhölls en relation mellan avdragen, som icke medförde nå- gon skattehöjning för kontrahenterna vid ingående av giftermål. I samma riktning verkade även den nya metod för fördelningen av ortsavdrag mel- lan makar, som infördes år 1952. Medan ortsavdraget för makar tidigare beräknats gemensamt, infördes den ordningen att makarna tillerkändes hälften var av ortsavdraget och att, i den mån ena maken icke kunde ut- nyttja sådant avdrag, det tillgodoräknades den andra maken.

De nya ortsavdragen betydde även en justering av spännvidden mellan högsta och lägsta ortsgrupp. Medan denna tidigare varit — uppifrån räk- nat — omkring 20 procent för ensamstående men endast 16 procent för gifta, bestämdes den nu enhetligt till 16 procent. Genom att ortsgrupp I sedermera i realiteten bortfallit har spännvidden minskats till 12 procent, varigenom överensstämmelse erhållits även med den statliga lönegruppe— ringen.

I fråga om skatteskalorna genomfördes den principen att skattesatsen gjordes enhetlig för ett relativt brett bottenskikt, upp till en beskattnings- bar inkomst av 8 000 kronor för gift skattskyldig och 4 000 kronor för en- samstående. Inom detta skikt — motsvarande taxerade inkomster i högsta ortsgrupp av 12 000 respektive 6 000 kronor —— medförde skalorna sålunda icke någon progression. Man erhöll härigenom en proportionell marginal- skatt tämligen högt upp i inkomstskikten. Reformen ansågs betydelsefull ur flera synpunkter. Med den åsyftades att undanröja de hinder för ökade arbetsinsatser som en från botten genomförd progression kunde tänkas medföra. Reformen var också ett led i lösningen av sambeskattningsfrågan. i enlighet med de undersökningar som gjorts hade man funnit det nöd- vändigt att bibehålla sambeskattningen såsom skatteform för äkta makar. Det var då angeläget att söka neutralisera sambeskattningens negativa verkningar — vilka främst voro en följd av statsskattens progression — och för detta ändamål borde en övergång till en proportionell skattesats inom ett så brett inkomstskikt som möjligt vara av särskild betydelse.

Slutligen avpassades de båda skatteskalorna så att de vid beskattnings- bara inkomster upp 'till 10 000 kronor för gift skattskyldig och 5 000 kro- nor för ensamstående medförde en skatt, som för den ensamstående var hälften av vad den gifte (eller två makar tillsammans) hade att betala på en dubbelt så stor inkomst. Härigenom godtogs upp till nu angiven gräns den avvägning av skattebördan mellan äkta makar och ensamstående, som följer av s. k. sambeskattning enligt tudelningsprincip. Den vidare skatte- avvägningen mellan gifta och ensamstående skedde genom de båda skatte- skalorna, varvid tudelningsprincipen successivt modererades, med hänsyn till att den, konsekvent genomförd, befanns medföra alltför stor skärpning av de ensamståendes beskattning respektive alltför stora fördelar för äkta makar.1

1 SOU 1951: 51 s. 189 och 190 samt 212 och 213.

Enligt direktiven för vår undersökning bör den nuvarande avvägningen av skattebördan mellan ensamstående och gifta skattskyldiga i möjligaste mån bibehållas. Vidare bör, enligt direktiven, i detta sammanhang icke be— handlas frågor i övrigt som ha betydelse för sambeskattningen av äkta makar eller frågor som eljest inverka på fördelningen av skattebördan mellan olika kategorier av skattskyldiga. I sistnämnda hänseende göres dock i direktiven ett undantag: tyngdpunkten för skattesänkningen bör läggas på de mindre inkomsttagarna.

Det nu sagda innebär tydligen att — om ortsavdragen ändras _ propor- tionen mellan ortsavdragen för olika grupper av skattskyldiga likväl bör bibehållas i stort sett oförändrad. Det innebär vidare att den i skatteska— lorna godtagna gränsen för sambeskattning enligt tudelningsprincip och den därefter följande avvägningen mellan de båda skalorna icke nu ställes under diskussion. Förhållandet mellan skattesatserna i de två skalorna bör alltså icke i någon väsentlig män ändras. Härav torde även följa att det vid 1952 års skatteomläggning särskilt diskuterade problemet rörande skatteökningarna för ensamstående i vissa låga inkomstlägen icke nu ak- tualiseras på annat sätt än att dessa ensamstående —— liksom gifta skatt- skyldiga i samma inkomstlägen — böra tillgodoses i den allmänna form att skattesänkningens tyngdpunkt lägges på de mindre inkomsttagarna. Det kan dock i detta avseende anmärkas att ifrågavarande problem fått något minskad proportion sedan 1955 års lagstiftning om schablonavdrag vid taxeringen medfört en viss skattesänkning, som främst torde komma de lägsta inkomsttagarna till godo.

Av väsentlig betydelse för våra undersökningar är frågan om den pro- portionella marginalskatten i botten av skatteskalorna skall behållas i prin- cip oförändrad. Skatteskalorna äro nu uppbyggda på en enhetlig skattesats av 12 procent upp till en beskattningsbar inkomst av 8 000 kronor för gift skattskyldig och 4 000 kronor för ensamstående. Genom att skatten hittills uttagits med 110 procent har skattesatsen i verkligheten varit 13,2 pro- cent. Möjligen kan sägas att den proportionella marginalskatten genom detta skatteuttag kom att mista en del av sin psykologiska effekt: det torde falla sig lättare att göra klart för den stora n'iängd av skattskyldiga, som befinner sig inom detta breda intervall, att deras statsskatt är 12 procent —— och att den vid inkomstökning inom skiktet alltjämt håller sig vid 12 procent — än att driva motsvarande upplysningsverksamhet när skatte- satsen är 13,2 procent. Den reella effekten av proportionaliteten i botten av skatteskalan har dock varit den åsyftade och bör —— såvitt man kan bedöma — ha fyllt sin uppgift.

Enligt vår mening är den enhetliga skattesatsen i botten av skatteska- lorna en av de betydelsefullaste vinsterna av 1952 års omläggning. Det sk ulle innebära en klar försämring att frångå denna uppläggning av skatte- skalorna genom att stycka upp deras nuvarande lägsta skikt i flera inter-

& i i

valler. Däremot bör det enligt vår mening kunna övervägas att ytterligare bredda detta lägsta skikt och låta den enhetliga skattesatsen gå något högre upp i inkomstskikten. För en dylik breddning talar bl. a. den penning- värdeförsämring som ägt rum, sedan skatteskalorna utarbetades under år 1951. Denna fråga skola vi emellertid återkomma till i det följande.

I och med att man önskar i princip behålla den enhetliga skattesatsen i botten av skalorna har man mycket små möjligheter till variationer, när det gäller att endast med hjälp av skalorna förlägga tyngdpunkten av skatte- sänkningen till de mindre inkomsttagarna. Möjligheterna därtill äro prak— tiskt taget endast tre: att bestämma den enhetliga skattesatsen i botten till 12 procent, 11,5 procent eller 11 procent. Dessa möjligheter torde emellertid i och för sig vara tillräckliga för ifrågavarande syfte; med någon av dessa tre skattesatser i botten kan _ såsom våra förslag torde visa — inom den angivna kostnadsramen konstrueras skatteskalor av olika progressiv läggning med skattesänkningens tyngdpunkt förlagd mot basen, d. v. s. till det skikt som omfattas av den enhetliga skattesatsen.

Detta Skikt är emellertid mycket stort. Det sträcker sig numera upp till årsinkomster av inemot 14 000 kronor för en gift person och 7 000 kronor för en ogift person. Till jämförelse kan nämnas att medianinkomsten för fysiska personer vid 1954 års taxering var 7156 kronor. I själva verket omfattar det första Skiktet i skalan 65 procent av de skattskyldiga, för vilka fastställts beskattningsbar inkomst vid den statliga taxeringen. Vill man inom detta breda skikt väga skattesänkningen så att den blir procen'tuellt större för inkomsttagarna med de lägsta inkomsterna har man — om man vill bibehålla principen med en enhetlig skattesats i botten —— icke möjlig- het att göra detta med skatteskalorna utan måste då tillgripa en höjning av ortsavdragen.

Med hjälp av ortsavdragen kan nämligen — såsom vi också skola visa — en stark skattesänkning åstadkommas för just de lägsta inkomsttagarna. Våra undersökningar äro här, i enlighet med direktiven, begränsade till vad som kan göras med hjälp av de statliga ortsavdragen. Det torde emel- lertid kunna riktas mycket vägande invändningar mot att i detta samman- hang höja de statliga ortsavdragen. För att icke skatteavvägningen mellan gifta och ensamstående skall förskjutas —— med verkan bl. a. på sam— beskattningen — måste en sådan höjning göras dubbelt så stor för de gifta som för de ensamstående. Höjningen måste därför i och för sig medföra ett ganska stort skattebortfall för staten. Kostnaden är dock icke av den storlek att icke en höjning av ortsavdragen, även en ganska stor sådan, kan rymmas inom den uppdragna kostnadsramen. Man kan nämligen del- vis »ta igen» det skattebortfall den orsakar genom en justering uppåt av skattesatserna i skalorna. Invändningarna hänföra sig snarare till det för- hållandet att de statliga ortsavdragen äro så mycket större än de kommu- nala ortsavdragen och att denna skillnad skulle ytterligare ökas.

3—509242

Förhållandet mellan de statliga och de kommunala ortsavdragen framgår av följande tablå.

Statliga ortsavdrag Kommunala ortsavdrag Ortsgrupp Ensamstående Gift Ogift med barn Ensamstående Gift (även ogift med

barn)

11 3 520 2 640 1 760 1 760 1 230 Ill 3 680 2 760 1 840 1 840 1 290 [V 3 840 2 880 1 920 1 920 1 340

V 4 000 3 000 2 000 2 000 1 400

Något direkt samband mellan de kommunala och de statliga ortsavdra- gen finnes för närvarande icke. Skenbart föreligger ett sådant samband därigenom att de kommunala ortsavdragen för en gift person äro till belop- pen lika med de statliga ortsavdragen för en ensamstående. Denna över- ensstämmelse är emellertid icke grundad på något principiellt resonemang och fyller icke någon speciell funktion. Att de kommunala ortsavdragen begränsats till de belopp, vartill de för närvarande uppgå, har dikterats uteslutande av kostnadssynpunkter. När dessa avdrag senast fastställdes syntes det naturligt att i första hand nå fram till kommunala ortsavdrag av samma storlek som de statliga. Då en mera väsentlig höjning av avdra— gen icke ansågs möjlig att åstadkomma utan att staten i en eller annan form lämnade kommunerna hjälp, blev emellertid frågan om de kommu- nala ortsavdragens höjd närmast ett spörsmål om vad som var möjligt att statsfinansiellt genomföra. Ur denna synpunkt fann man sig böra stanna vid de nu gällande avdragen.1

Sedan detta skedde — år 1950 -— ha emellertid de statliga ortsavdragen höjts. Såsom framgår av tablån är skillnaden mellan dem och de kommu— nala ortsavdragen nu betydande. I själva verket orsakar denna skillnad många problem inom beskattningen och kan sägas inverka menligt på skattesystemets balans. Det synes vara ett av de viktigaste önskemålen för närvarande att här åstadkomma en bättre jämvikt. Att under sådana förhållanden nu vidga klyftan mellan de båda slagen av ortsavdrag genom en ensidig höjning av de statliga avdragen torde därför helst icke böra ifrågakomma.

Vi äro sålunda av den meningen att ortsavdragen icke böra rubbas i detta sammanhang. Om man önskar ge särskilda skattelättnader åt de lägsta inkomsttagarna, d. v. s. åt dem vars inkomster ligga inom eller nära existensminimum, är detta en ortsavdragsfråga. Denna fråga torde dock ligga något vid sidan av en allmän skattesänkning, även om en sådan skattesänkning anses främst böra inriktas på de mindre inkomsttagarna.

1 SOU 1950:5 s. 41—43.

En reglering av de lägsta inkomsttagarnas skatteförhållanden kan i när- varande läge icke lämpligen ske utan att de kommunala ortsavdragen tagas upp till prövning. Frågan hör därmed, enligt vår mening, hemma i ett större sammanhang, i vilket en omprövning även av de statliga ortsavdragen kan komma att ingå.1 Med hänsyn härtill ha vi i vårt här framlagda huvudför- slag icke tagit upp något alternativ, som innefattar höjning av de statliga ortsavdragen. Trots detta ståndpunktstagande ha vi dock, med hänsyn till att meningarna härom kunna vara delade, i en särskild bilaga redovisat vissa alternativ till skattesänkning i förening med höjda ortsavdrag.

Såsom nyss sagts ha vi utsträckt våra undersökningar även till frågan om en breddning av skiktet för den enhetliga skattesatsen i botten av skatteskalorna. Vad som därvid, inom den angivna kostnadsramen, lämp- ligen kan ifrågakomma är att införa en och samma skattesats upp till en. beskattningsbar inkomst av 10 000 kronor för gift skattskyldig (motsva— rande en årsinkomst av omkring 16 000 kronor) och 6 000 kronor för en— samstående (motsvarande en årsinkomst av omkring 9000 kronor). En dylik breddning av det fält, inom vilket någon progressiv skatt icke skulle drabba en inkomstökning, kan — särskilt med hänsyn till förändringarna i penningvärdet — synas i och för Sig rimlig och önskvärd. Emellertid ha vi icke i vårt huvudförslag stannat för en på detta sätt breddad skala. Skä- let härtill är främst att skattesänkningen då icke kommer att få en lämp— lig avvägning. Tyngdpunkten kommer att ligga vid det nya skiktets Övre gräns, d. v. 5. den största skattelättnaden tillföres gifta skattskyldiga med omkring 16 000 kronors årsinkomst och ensamstående med omkring 9 000 kronors årsinkomst, medan däremot lägre inkomsttagare få en mindre sänkning än dessa. Det uppkommer med andra ord >>en puckel» i kolum- nen för den procentuella skatteminskningen. Denna verkan kan något mild- ras om breddningen kombineras med en höjning av ortsavdragen. Den kan dock icke helt utjämnas inom den angivna kostnadsramen. På grund härav och kanske framför allt därför att vi —- såsom nyss anförts —— icke velat i detta sammanhang föreslå en höjning av ortsavdragen, ha vi icke heller velat förorda en skala av detta slag. Även här ha vi emellertid i en särskild bilaga redovisat de av oss övervägda alternativen.

På grund av nu förda resonemang ha vi kommit fram till ett huvudför- slag, som helt bygger på en jämkning av skattesatserna i de nuvarande skatteskalorna, utan någon rubbning av de statliga ortsavdragen och med bibehållande av det nuvarande skiktet för en enhetlig skattesats i botten. Därvid ha vi ansett det icke vara något direkt hinder att denna enhetliga skattesats bestämmes till ett brutet tal, i detta fall 11,5. Det kan erinras om att motsvarande skattesats för närvarande i verkligheten är 13,2. Även om man hellre skulle se — såsom vi också i huvudförslaget alternativt för-

1 Jfr interpellationssvar, andra kammarens prot. 7/1955 s. 10 ff.

orda — att denna skattesats bestämdes till ett helt tal, 11 eller 12, är dock enligt vår mening ett brutet tal att föredraga framför exempelvis en mindre justering av de statliga ortsavdragen.

Att skattesänkningens tyngdpunkt bör ligga på de mindre inkomsttagar- na kan sägas i och för sig innebära en skärpning av den nuvarande pro- gressiviteten. Hur avvägningen här skall ske blir i Sista hand alltid bero- ende av en skälighetsbedömning. Vi ha emellertid — i enlighet med direk- tiven —— inom vårt huvudförslag framlagt skalor med olika progressiv läggning.

Beträffande skattesänkningens storlek har i direktiven angivits tre olika alternativ. Enligt dessa skulle den totala skattesänkningen — med relativt sett större skattelättnader för de mindre inkomsttagarna _ beräknas till omkring antingen 8 eller 9,1 eller 12 procent. Våra förslag ha grupperats kring dessa tre kostnadsalternativ. Grupp 1 omfattar alltså skalor som med- föra ett skattebortfall för staten med omkring 8 procent av den statliga in— komstskatten, grupp 2 omfattar skalor som medföra ett motsvarande skatte- bortfall av 9 å 10 procent och grupp 3 skalor som medföra ett skattebort— fall av omkring 12 procent. Förslagen ha dock i detta avseende krävt vissa marginaler. Skattebortfallet har angivits dels på grundval av den statliga inkomstskattens storlek för inkomståret 1954 och dels på grundval av dess beräknade storlek år 1957 före sänkning.

Vårt huvudförslag omfattar inom grupp 1 skalorna 1 a och 1 b, med vilka bör jämföras den nuvarande skalan vid 100 procents skatteuttag, inom grupp 2 skalorna 2 a, 2 b och 2 c samt inom grupp 3 skalorna 3 a, 3 b och 3 c. Skalorna äro uppbyggda efter samma princip och skilja sig endast i fråga 0111 den progressiva läggningen. För varje skala redovisas vilken procentuell skatteminskning den skulle medföra dels för gifta och dels för ensamstående. Mera detaljerade tabeller över verkningarna ha intagits en- dast för skalorna 1 a, 2 a och 3 a. Huvudförslaget innefattas i Bilaga 1.

Såsom ovan anförts ha vi funnit oss vid sidan härav böra framlägga även förslag till skalor kombinerade med en höjning av ortsavdragen. I första hand har därvid räknats med en höjning med 100 kronor för ensamstå— ende och 200 kronor för gifta. Dessa skalor ha betecknats 1 c, 2 d, 2 e och 3 d. Härjämte ha uträknats även vissa skalor, som anpassats till en krafti- gare höjning av ortsavdragen, nämligen skalorna 3 e, 3 f, 3 g och 3 h. Samt- liga dessa skalor redovisas i Bilaga 2.

Slutligen har uträknats även en skala, innefattande breddning av skik- tet för den enhetliga skattesatsen i botten. Skalan har betecknats 3 i. För att belysa hur den därvid framkommande ojämnheten i den procentuella skatteminskningen kan mildras genom att en dylik skala kombineras med en höjning av ortsavdragen framläggas vidare skalorna 1 d, 2f, 2g och 3 j. Hithörande skalor redovisas i Bilaga 3.

I samtliga fall förutsättes i första hand att skalorna skola tillämpas vid

en uttagningsprocent av 100, även om skalorna torde besitta den erforder- liga elasticiteten för en tillämpning även vid 90 eller 110 procents uttag.

I fråga om skalornas rörlighet i övrigt ifrågasättes icke annan princip än den nu gällande. För den händelse uttagningsprocenten bestämmes högre än till 100 procent av grundbeloppet, föreslås sålunda att skatten icke i något skikt skall överstiga den högsta skattesatsen i skalorna, d. v. s. 65 procent.

Vid antagande av något av förslagen torde icke erfordras annan författ- ningsändring än att de valda skalorna — för gifta respektive för ensamstå- ende skattskyldiga — inarbetas i 10 5 förordningen om statlig inkomstskatt. Skatteskalan för ensamstående förutsättes sålunda skola liksom för när- varande gälla även för ogifta skattskyldiga med barn.

V. Beskattningen av folkpensionsförmåner och

avdraget för folkpensionsavgift

Förmåner och avgifter enligt lagen om folkpensionering

Lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering skiljer mellan å ena sidan ålderspension, som utgår efter det den pensionsberättigade fyllt 67 år, samt å andra sidan invalidpension, sjukbidrag och änkepension, vilka förmåner utgå för tid dessförinnan.

Efter de ändringar i lagen om folkpensionering, som vidtagits av 1955 års riksdag1 och som träda i kraft den 1 januari 1956, gäller i huvudsak följande.

Ålderspensionens grundbelopp — den s. k. allmänna ålderspensionen — utgår oberoende av inkomstprövning. Beloppet utgör 1 360 kronor om året för gift pensionsberättigad, vars make jämväl åtnjuter folkpension eller vars hustru uppbär hustrutillägg, samt 1 700 kronor om året för annan pen— sionsberättigad.

Invalidpension eller sjukbidrag tillkommer den, vars arbetsförmåga är på visst sätt nedsatt, och utgöres dels av grundpension med 200 kronor om året och dels av tilläggspension med högst 1160 kronor om året för gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter folkpension eller vars hustru upp- bär hustrutillägg, och högst 1 500 kronor om året för annan pensionsberät- tigad. Grundpensionen utgår oberoende av inkomstprövning. Tilläggspen- sionen är däremot inkomstprövad.

Änka, som fyllt 55 år, är berättigad till änkepension, om hon uppnått denna ålder senast det är då mannen avled och varit gift med honom minst fem år. När särskilda skäl. föranleda därtill kan dock änkepension utgå även om dessa villkor icke äro uppfyllda. Om änka åtnjuter folkpension i annan form, är hon ej berättigad till änkepension. Om hon ingår nytt äktenskap upphör rätten till änkepension. Änkepensionen är inkomstprö- vad och utgår med högst 1 360 kronor om året.

Hustrutillägg tillkommer pensionsberättigads hustru, om hon fyllt 60 år och makarna varit gifta minst fem år. Dessa villkor kunna dock eftergivas, när särskilda skäl föranleda därtill. Förmånen utgår efter inkomstpröv- ning med högst 1 360 kronor om året.

De ovan angivna förmånerna höjas i förekommande fall med indextill- lägg, kommunalt bostadstillägg, blindtillägg och vårdtillägg.

1 Prop. 128/1955. Sammans. stats— och andra lagutsk. bet. 5/1955.

Indextillägget bestämmes med hänsyn till det pensionspristal, som fast- ställes för varje månad, och beräknas vid de nya bestämmelsernas ikraftträ- dande den 1 januari 1956 komma att bli per år 80 kronor för änkepensions- berättigad och för den, som uppbär hustrutillägg, ävensom för gift pen- sionsberättigad, vars make åtnjuter ålderspension, tilläggspension eller hustrutillägg, samt 100 kronor för annan pensionsberättigad.

Kommunalt bostadstillägg utgår efter inkomstprövning enligt grunder som bestämmas av vederbörande kommun.

Blindtillägg tillkommer pensionsberättigad, som saknar synförmäga eller vars synförmäga är på visst sätt nedsatt, under förutsättning att han blivit blind före fyllda 60 år. Blindtillägget utgör 1000 kronor om året och är icke inkomstprövat.

Annan, som före 60 års ålder blivit svårt invalidiserad och är i behov av ständig tillsyn och vård, är berättigad till vårdtillägg med 1000 kronor om året. Vårdtillägget är icke inkomstprövat.

Beträffande den inkomstprövning, som enligt vad ovan sagts förekom- mer för vissa former av folkpension, kan nämnas följande. Tilläggspension, änkepension, hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg minskas med en tredjedel av den del av ogift pensionsberättigads årsinkomst, som ligger mellan 1 000 och 1 400 kronor och med två tredjedelar av inkomst därut- över. För gift pensionsberättigad äro motsvarande gränsbelopp 750 resp. 1 050 kronor. Rörande beräkningen av vederbörandes årsinkomst kan näm- nas, att folkpension ej räknas som inkomst, att förmögenhet överstigande 10 000 kronor (för gift pensionsberättigad 7 500 kronor) medför viss höj— ning av årsinkomsten samt att gift pensionssökandes årsinkomst och för— mögenhet anses utgöra hälften av makarnas sammanlagda inkomst resp. förmögenhet.

Nära samband med folkpensionsförmånerna ha de bidrag, som utbetalas enligt lagen den 26 juli 1947 0111 bidrag till änkor och änklingar med barn. Sådant bidrag utgår efter inkomstprövning med belopp motsvarande änke— pension enligt lagen om folkpensionering; även kommunalt bostadstillägg kan utgå.

Jämlikt 19 5 i lagen om folkpensionering, i dess lydelse enligt lag den 5 juni 1953 (nr 291), skall pensionsavgift med nedan angivna undantag erläggas av varje i riket mantalsskriven svensk medborgare i åldern 18 v66 år.

Den som uppbär folkpension är befriad från avgiftsskyldighet. Pensions— avgift skall ej heller erläggas av den för vilken den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten icke uppgår till 1 200 kronor, eller —- om han är gift och skall taxeras enligt-för gift skattskyldig gällande grunder samt andra maken icke är befriad från avgiftsplikt —— makarnas taxerade inkomster sammanlagt icke uppgå till 1 200 kronor.

Pensionsavgiften för ogift och sammanlagda avgiften för äkta makar ut—

går med 1,8 procent av den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten, dock högst med 180 kronor för ogift och sammanlagt högst med 360 kro- nor för makar. För äkta makar gälla följande bestämmelser beträffande avgiftsberäkningen. Äro båda makarna taxerade och avgiftspliktiga erläg- ges pensionsavgift med sammanlagt högst 360 kronor. Därvid skall, om vardera makens taxerade inkomst överstiger 10 000 kronor, envar påföras pensionsavgift med 180 kronor. Om endast den ena makens taxerade in- komst överstiger 10 000 kronor minskas i förekommande fall dennes av- gift så, att makarnas sammanlagda pensionsavgifter icke överstiga 360 kro- nor. Är endast den ena maken avgiftspliktig, och är den andra maken be- friad från avgiftsskyldighet enbart av den anledningen, att för denne ej beräknats taxerad inkomst, utgör maximiavgiften för den avgiftspliktige 360 kronor. Om båda makarna taxerats, men endast den ena är avgiftsplik- tig, eller om endast den ena maken taxerats, och den andra maken ej skulle ha varit avgiftspliktig även om han påförts taxering, utgår högsta pensions- avgift med 180 kronor.

Gällande bestämmelser för beskattningen

Folkpensionsförmåner av olika slag ävensom nämnda bidrag till änkor och änklingar med barn utgöra skattepliktig inkomst. Vid den kommunala inkomsttaxeringen finnas emellertid för dessa fall särskilda bestämmelser om extra avdrag för nedsatt skatteförmåga. Enligt 50 5 2 mom. kommunal- skattelagen skall sålunda skattskyldig, vars inkomst helt eller till huvud- saklig del utgöres av folkpension eller änke- eller änklingsbidrag, därest särskilda omständigheter icke till annat föranleda, anses ha sådan nedsatt skatteförmåga, som berättigar till extra avdrag. I anvisningarna till nämnda paragraf stadgas, att 0111 skattskyldig varit för sin försörjning helt bero- ende av vad han i form av folkpension eller änke- eller änklingsbidrag upp- burit, den taxerade inkomsten regelmässigt bör minskas med ett belopp motsvarande vad han sålunda uppburit, dock högst 3 000 kronor. Om skatt— skyldig åtnjutit jämväl annan inkomst än folkpension eller änke- eller änklingsbidrag, men pensionen eller bidraget likväl utgjort den huvud- sakliga delen av hans inkomst, bör den skattskyldige regelmässigt medgivas ett med hänsyn till omständigheterna jämkat avdrag för nedsatt skatteför— måga. Därest folkpensionen eller änke— eller änklingsbidraget icke uppgått till minst hälften av den sammanlagda inkomsten, bör avdrag, som ovan sägs, medgivas allenast då särskilda skäl därtill föranleda. — Några mot- svarande bestämmelser ha icke ansetts erforderliga vid den statliga taxe- ringen med hänsyn till de vid denna taxering utgående högre ortsavdragen.

Bestämmelser om avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för folkpensions- avgift äro meddelade i 46 Q 2 mom. kommunalskattelagen. Enligt detta stad- gande äger skattskyldig, som varit här i riket bosatt under hela beskatt-

% |

ningsåret, i hemortskommunen åtnjuta avdrag för i slutlig eller tillkom- mande skatt ingående folkpensionsavgift, som under beskattningsåret på— förts den skattskyldige. Därest skattskyldig endast en del av beskattnings- året varit här i riket bosatt, skall avdrag åtnjutas allenast i den mån det belöper å nämnda tid. Har folkpensionsavgift, för vilken avdrag åtnjutits vid inkomsttaxeringen, restituerats, avkortats eller avskrivits, skall intäk- ten härav jämlikt 35 Q 5 mom. kommunalskattelagen upptagas till beskatt— ning som inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet.

Enligt gällande uppbördsbestämmelser utgår icke preliminär A-skatt för folkpensioner eller bidrag till änkor eller änklingar med barn.

lcke heller tages vid beräkning av preliminär A-skatt någon mera exakt hänsyn till den skattskyldiges eventuella rätt till avdrag för folkpensions- avgift. Dylik avgift får emellertid anses inkluderad i de avdrag med schablonmässigt bestämda belopp — 450 resp. 300 kronor — som skola göras vid uträkningen av skattetabellerna.

Skattelagssakkunnigas förenklingsförslag

I sitt betänkande med förslag till förenkling av vissa beskattningsregler (SOU 1954: 18) ha 1950 års skattelagssakkunniga även behandlat frågan om att i förenklingssyfte fritaga folkpensionsförmånerna från beskattning och samtidigt slopa rätten till avdrag för folkpensionsavgift.

I betänkandet (s. 50—54) konstateras att de nuvarande bestämmelserna i detta avseende äro en av de faktorer, som komplicerar deklarations- och taxeringsförfarandet samtidigt som de utgöra ett hinder för uppnående av bättre överensstämmelse mellan den preliminära A-skatten och den slutliga skatten.

Härom anföra de sakkunniga bl. a. följande.

Vad angår de särskilda föreskrifterna om avdrag vid den kommunala taxe- ringen för nedsatt skatteförmåga för folkpensionärer har dessa visat sig med- föra besvärligheter vid taxeringsarbetet. För att i görligaste mån ernå enhetlig tillämpning av berörda föreskrifter har man på vissa håll utarbetat tabeller till ledning vid beräkning av avdragsbeloppet med hänsyn till sidoinkomstens stor- lek. Dessa tabellcr kan emellertid icke alltid följas; hänsyn måste vid avdragets bestämmande ofta tagas till omständigheterna i det särskilda fallet. I många län har man därför nöjt sig med att utfärda allmänna anvisningar till ledning för taxeringsmyndigheterna. Ehuru sålunda vissa åtgärder vidtagits för att underlätta taxeringsarbctet i nu ifrågavarande hänseende, medför dock beräkningarna av de extra avdragen för folkpensionärer alltjämt en icke oväsentlig merbelastning för beskattningsnämnderna.

Rätten till avdrag för folkpensionsavgifter komplicerar såväl deklarations- som taxeringsförfarandet. Den skattskyldige måste från senaste debetsedel å slutlig skatt överföra den honom påförda obligatoriska folkpensionsavgiften till dekla- rationsformnläret. I undantagsfall måste uppgift inhämtas även från debetsedel å tillkommande skatt och sammanläggning ske av de olika beloppen å debetsed— larna till ett gemensamt belopp i deklarationen. Därvid kan lätt förväxlingar ske

med andra å debetsedeln angivna belopp, och fcladderingar göras, om uppgifter skall inhämtas från mer än en debetsedel. För kontroll av det i deklarationen yrkade avdraget måste deklarationsgranskaren antingen infordra vederbörliga debetsedlar från den skattskyldige eller inhämta uppgifter från debiteringsmyn- digheten. En så noggrann kontroll hinner vanligen inte göras under den rela- tivt korta tiden för deklarationsgranskningen annat än i sådana fall, då det yr- kade avdraget förefaller att vara uppenbarligen felaktigt.

Med hänsyn till nämnda olägenheter såväl för deklarations- och taxe- ringsförfarandet som för uppbördssystemet har i betänkandet föreslagits att folkpensionsförmånerna liksom även bidragen till änkor och änklingar med barn skola undantagas från skatteplikt samt att rätten till avdrag för folkpensionsavgift skall avskaffas.

I anslutning till detta förslag anföra de sakkunniga följande.

Sett ur de skattskyldigas synpunkt kan ett genomförande av de sakkunnigas förslag närmast betraktas såsom en viss omfördelning av skattebelastningen så till vida, att de folkpensionärer, som nu måste betala skatt för hela folkpensio- nen eller viss del därav, blir helt befriade från skatt för folkpensionsförmånerna, medan en viss skatteskärpning till följd av avdragsrättens slopande inträder för de skattskyldiga, som nu har att erlägga avgifter enligt lagen om folkpensione— ring. Emellertid kan den lindring, som inträder för folkpensionärcrna beräknas uppgå till sammanlagt större belopp än den sammanlagda skärpningen för övriga skattskyldiga, varför förslaget som helhet betraktat innebär en minskning i skattebelastningen. För de skattskyldiga, som nu är avgiftspliktiga, bör den rela- tivt ringa skärpning av beskattningen, som ett slopande av avdragsrätten inne- bär, kunna betraktas såsom ett förhållandevis billigt pris för förmånen att vid uppnådd pensionsålder eller dessförinnan inträdd rätt till folkpension få komma i åtnjutande av skattefrihet för pensionsförmänerna. Det kan vidare framhållas, att den av förslaget för vissa skattskyldiga föranledda skatteskärpningen kom- penseras av att övriga förenklingsåtgärder är så utformade, att de i allmänhet leder till lindring i beskattningen.

De sakkunniga ha beräknat att den föreslagna skattefriheten för folkpen- sioner skulle medföra en minskning av skatteunderlaget med omkring 520 miljoner kronor. Å andra sidan skulle upphävandet av rätten till avdrag för folkpensionsavgifter öka skatteunderlaget med 420 miljoner kronor.

I de remissyttranden, som avgåvos över de sakkunnigas förslag rörande beskattningen av folkpensionsförmåner och avdragsrätten för folkpensions- avgifter, tillstyrktes förslaget av det övervägande antalet myndigheter och organisationer. Förslaget avstyrktes emellertid av socialstyrelsen, två läns- styrelser, allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden, Landsorganisationen, Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges akade- mikers centralorganisation, Riksförbundet landsbygdens folk och Svenska sjöfolksförbundet. Pensionsstyrelsen och försäkringsanstalterna Folket och Samarbete ansågo sig icke kunna taga ställning till förslaget.

En sammanställning av vad remissyttrandena härom innehöllo har in— tagits i proposition nr 59 till 1955 års riksdag (s. 91—98), vartill här torde få hänvisas.

Departementschefen fann i propositionen att den föreslagna omläggningen skulle ha stora fördelar ur förenklingssynpunkt, framför allt därigenom att de komplicerade bestämmelserna om nedsatt skatteförmåga till stor del skulle bortfalla. Förslaget skulle emellertid leda till en skatteskärpning för sådana skattskyldiga, som ginge miste om avdragsrätten för folkpensions- avgiften, d. v. s. i huvudsak befolkningen i de arbetsföra åldrarna. Med hän- syn till denna konsekvens kunde departementschefen icke godtaga förslaget. Departementschefen hade därför låtit verk ställa preliminära undersökningar, huruvida det vore möjligt att uppnå motsvarande förenklingar genom andra åtgärder. Några tillfredsställande lösningar hade dock icke framkommit.

Med hänsyn till de avsevärda förenklingar, som skulle nås med de sak— kunnigas förslag, ansåg emellertid departementschefen det böra övervägas om förslaget kunde genomföras i samband med en allmän skattesänkning. Förberedande undersökningar hade gett vid handen att stora svårigheter härvid komme att möta men att dock vissa utsikter förelåge till en godtagbar lösning. Det borde ankomma på de särskilda sakkunniga, vilka kunde bliva tillkallade för att utreda frågan om en allmän skattesänkning, att ytterligare undersöka möjligheterna att i samband med en skattesänkning genomföra skattelagssakkunnigas förevarande förslag.

Såsom av direktiven för vår utredning framgått har denna fråga seder- mera hänskjutits till oss.

För år 1956 beräknade belopp

Enligt uppgifter, som inhämtats från pensionsstyrelsen, kunna utbetal— ningarna av folkpensioner under år 1956 beräknas till omkring 1 580 miljo— ner kronor. Härtill komma utbetalningar av änke- och änklingsbidragen med omkring 5 miljoner kronor. Folkpensionsavgifter, som medföra av- dragsrätt vid taxeringen, kunna för inkomståret 1956 beräknas till 425 mil- joner kronor.

Det för år 1956 beräknade antalet pensionstagare och till änke- och änk- lingsbidrag berättigade, fördelade efter de olika förmånerna, framgår av följande sammanställning.

Pensions- eller bidrags- Antal förmåus— inlagg: påedd förmån berättigade .. p va e förmåner Ålderspension ............... 675 000 375 000 Invalidpension och sjukbidrag. 133 000 118 000 Ankepension ................ 16 000 16 000 Hustrutillägg ............... 23 000 23 000 Anke- och änklingsbidrag ..... 4 000 4 000 Sammanlagt 851 000 536 000

Förmånsberättigade, som åtnjuta inkomstprövade förmåner, eller om- kring 60 procent av hela antalet, och ett icke obetydligt antal av övriga för- månsberättigade få antagas åtnjuta ortsavdrag och avdrag för nedsatt skatteförmåga med sådant belopp, att ingen del av förmånerna blir be- skattad.

Av det belopp som beräknas komma att utbetalas under 1956 i folkpen- sioner samt änke- och änklingsbidrag —— 1 585 miljoner kronor _ torde där- för ej mer än en tredjedel eller omkring 530 miljoner kronor komma att bli beskattad.

De sakkunnigas ställningstagande

Ett väsentligt hinder för att genomföra skattelagssakkunnigas förenklings— förslag beträffande beskattningen av folkpensioner är den skatteskärpning, som skulle inträda för befolkningen i de arbetsföra åldrarna genom att rät— ten till avdrag för folkpensionsavgiften avskaffades. Det har emellertid an- setts att man skulle ha vissa utsikter att genomföra reformen om det fick ske i samband med en allmän skattesänkning. Skärpningen skulle då kunna neutraliseras, den skulle bli mindre märkbar för den enskilde om resultatet likväl blev att han fick en sänkt skatt. Man kan också tänka sig att man i detta sammanhang direkt kompenserar den skattskyldige för Skärpningen och sålunda ger en viss sänkning utöver den allmänna skattesänkning, som eljest varit avsedd.

Förenklingsreformen har emellertid två sidor, den verkar inte blott som en skatteskärpning för de avgiftspliktiga utan också som en Skattelättnad för dem som uppbära folkpension. Genom att reformen sammankopplas med en allmän skattesänkning blir sålunda resultatet att de som uppbära folkpension få en dubbel sänkning, dels den allmänna sänkningen och dels en skattebefrielse för viss inkomst. Skulle sänkningen därutöver innebära kompensation till de avgiftspliktiga för bortfallen avdragsrätt medför detta — eftersom det icke torde vara praktiskt möjligt att variera skatteskalorna med hänsyn till ålder o. dyl. — att de pensionsberättigade få del även av denna kompensation och sålunda en tredubbel förmån.

Med hänsyn till dessa verkningar kan det innebära vissa olägenheter att en förenklingsreform av detta slag sammankopplas med en allmän skatte— sänkning. Särskilt är detta fallet när frågan om en allmän skattesänkning tillmätes så stor betydelse som den för närvarande gör. För de jämförelser och avvägningar som måste ske vid en allmän skattesänkning — i förhål- lande till tidigare skattetryck och med avseende å skattebördans fördelning på olika inkomstskikt o. s. v. — torde det bli i hög grad störande med ett dylikt splittrande moment. Resultatet av skattesänkningen blir därigenom ojämnt och svåröverskådligt och dess psykologiska effekt avtrubbas väsent- ligt. Det torde sålunda finnas starka skäl för att en allmän skattesänkning

. i _. i !

i nuvarande läge, om den skall få sin för alla tydliga verkan, genomföres för sig utan inblandning med en annan reform, som verkar på en gång skatte- skärpande och skatteminskande.

Det är särskilt denna dubbla effekt av förenklingsreformen som måste verka förryckande på resultatet av en allmän skattesänkning. I vad mån detta skall bli fallet beror givetvis på hur kraftig den dubbla effekten är och på hur stor den allmänna skattesänkningen blir. Vid en relativt stor skatte- sänkning finns det tydligen bättre förutsättningar för att förenklingsrefor- men skall så att säga försvinna i den allmänna skattesänkningen. Då folk- pensionerna efter standardförhättringen år 1953 och på grund av index- utvecklingen numera uppgå till ingalunda obetydliga belopp och då även folkpensionsavgifterna höjts avsevärt är det emellertid föga utsikt att refor- men på ett mera omärkligt sätt skall kunna rymmas inom en skattesänkning av den i direktiven antydda storleken.

De folkpensionsavgifter, som medföra avdragsrätt vid inkomsttaxeringen, ha för år 1956 beräknats till 425 miljoner kronor. Om avdraget slopades skulle detta medföra skatteökningar — kommunalt och statligt —— med om- kring 125 miljoner kronor. Av det belopp, som för år 1956 kan komma att utbetalas i folkpensioner — cirka 1 585 miljoner kronor — kan omkring en tredjedel eller omkring 530 miljoner kronor antagas komma att bli beskat- tad. Om folkpensionerna fritagas från skatteplikt torde detta medföra skatteminskningar — kommunalt och statligt — med uppskattningsvis lika- ledes 125 miljoner kronor. Den allmänna skattesänkningen, oavsett förenk— lingsreformen, torde med de i direktiven angivna marginalerna komma att röra sig omkring 200 år 350 miljoner kronor. En i denna allmänna skatte- sänkning insprängd reform, som i och för sig medför dels skattehöjningar med 125 miljoner kronor och dels skattesänkningar med samma belopp, kan inte undgå att påverka skattesänkningens verkan för olika inkomsttagare på ett märkbart och irrationellt sätt.

Förhållandet kan belysas med några exempel. En familjeförsörjare med en årsinkomst av 15 000 kronor erlägger pensionsavgift med omkring 230 kronor. Om avdragsrätten borttages, uppkommer i detta läge en skattehöj- ning med cirka 70 kronor. Den skattelindring, som kan beredas veder— börande enligt det av oss framlagda huvudförslage't, rör sig inom gränser av 120—200 kronor. Skattesänkningen skulle alltså här väsentligt undan- dragas vederbörande genom att han samtidigt måste avstå från avdrags- rätten för pensionsavgift. Vid en årsinkomst av 25 000 kronor är pensions- avgiften för en gift person 360 kronor. Avdraget motsvarar då i skatter ungefär 150 kronor. Den skattelindring som kan beredas vid en allmän skattesänkning torde röra sig om 200—400 kronor. Avdragsrättens slopande skulle alltså även här betydligt minska värdet av en skattesänkning.

För en gift pensionär med 15 000 kronor i årsinkomst, i vilken ingår folk- pension för två makar med 2 880 kronor, skulle ett fritagande av folkpen-

sionen från beskattning betyda en Skattelättnad med omkring 800 kronor. Härtill skulle komma den allmänna skattesänkningen med 80—150 kronor. Om årsinkomsten för den gifta pensionären är 25 000 kronor, skulle skatte- sänkningen bli först cirka 1 150 kronor på grund av skattefriheten för folk- pension och sedan 170—340 kronor på grund av den allmänna skatte- sänkningen.

Av dessa exempel torde framgå att verkningarna av den kombinerade reformen skulle bli ytterst ojämna. Slutresultatet skulle för en gift person med en årsinkomst av 15 000 kronor bli en skattesänkning av cirka 100 kronor, om han befunne sig i arbetsför ålder, men inte mindre än 900 kro- nor, om han och hans hustru äro pensionärer. För en gift person med en årsinkomst av 25 000 kronor skulle skattesänkningen bli i förra fallet cirka 150 kronor, i senare fallet cirka 1400 kronor. Disproportionen i utfallet står i än orimligare dager om man betänker att — ehuru inkomsten är lika —— försörjningsbördan normalt är ojämförligt tyngre för den som här er- håller den mindre skattesänkningen.

Eftersom de skattelättnader, som skulle uppkomma genom att folkpen- sionsförmånerna generellt undantagas från skatteplikt, i många lägen bli oproportionerligt stora och dessutom den principiella grunden för en sådan skattefrihet kan ifrågasättas, ligger det nära till hands att undersöka om inte skattefriheten kunde inskränkas till enbart de inkomstprövade folk- pensionsförmånerna. Härför talar också att det främst är dessa förmåner som vålla de taxeringstekniska olägenheter, vilka skattelagssakkunniga velat undanröja med sitt förenklingsförslag. Ett ytterligare skäl är att de inkomst- prövade förmånerna — som ett resultat av det taxeringstekniska besvär de vålla — redan nu i realiteten äro till största delen undantagna från be- skattning.

Tanken på att fritaga de inkomstprövade förmånerna från skatteplikt är icke ny. De särskilda bestämmelserna om hänsynstagande vid den kom— munala taxeringen till utgående folkpensionsförmåner genom avdrag för nedsatt skatteförmåga tillkommo på sin tid som ett provisorium i avvaktan på att de kommunala ortsavdragen skulle höjas. Sedan detta skett vid 1950 års riksdag, täckte de kommunala ortsavdragen sådana folkpensioner, som utgingo utan inkomstprövning. Härigenom aktualiserades frågan om att undantaga de inkomstprövade förmånerna från beskattning, varigenom de nyssnämnda provisoriska bestämmelserna icke längre skulle behövas. I pro- position nr 241/1950 med förslag till omläggning av det kommunala orts- avdragssystemet framhöll departementschefen att skatteförmågan hos per— soner, som komme i åtnjutande av inkomstprövade folkpensioner, i allmän- het finge antagas vara ringa eller helt obefintlig, i följd varav starka sociala skäl talade för att de inkomstprövade folkpensionerna undantoges från be- skattning.

Frågan berördes därefter av 1950 års skattelagssakkunniga i en av dem

den 18 november 1950 avgiven promemoria. De sakkunniga funno sig emel— lertid icke kunna framlägga något förslag i ämnet, närmast beroende därpå att bestämmelserna om inkomstprövningen för folkpensionerna då voro under omarbetning av 1950 års folkpensionsrevision.

Eftersom de inkomstprövade folkpensionerna redan nu i stort sett icke bli beskattade, torde ett formellt fritagande av dem icke behöva möta hinder ur principiell eller finansiell synpunkt. Svårigheterna ligga i stället på det praktiska planet.

För närvarande lämnas icke några kontrolluppgifter till taxeringsnämn- derna rörande uppburen folkpension. Beträffande ålderspensionerna har den skattskyldiges ålder givit en tillräcklig kontrollmöjlighet: om veder- börande fyllt 67 år har man kunnat förutsätta att han uppburit folkpension. I övrigt torde nämndernas personkännedom ha givit tillräcklig ledning. Be- träffande folkpensionsförmåner, som uppburits av personer vilka ej fyllt 67 år, har dessutom förhållandet kunnat utläsas av plåtavtrycket i mantals- och inkomstlängder, som i dylikt fall markerar att vederbörande är befriad från att erlägga pensionsavgift.

Om de inkomstprövade förmånerna skulle undantagas från beskattning men skatteplikten kvarstå beträffande övriga folkpensioner är detta inte liktydigt med att alla folkpensionsförmåner, som tillkomma skattskyldiga ej fyllda 67 år, skulle vara fria. Sådana skattskyldiga kunna nämligen upp- bära förmåner, vilka icke äro inkomstprövade. Så är fallet med den grund- pension, som ingår i invalidpension och sjukbidrag, samt med blindtillägg och vårdtillägg. Å andra sidan kan en folkpensionär, som fyllt 67 år, för- utom den icke inkomstprövade ålderspensionen, ofta uppbära inkomstprö- vade förmåner i form av hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg. In- komstprövade och icke inkomstprövade folkpensioner äro sålunda inblan- dade med varandra på ett sätt, som gör att det icke är möjligt att enbart med ledning av åldern eller av uppgifter i plåtavtrycket bedöma om folkpensio- nerna äro av det ena eller andra slaget. Taxeringsnämnderna skulle därför vid en omläggning troligen behöva tillställas uppgifter utöver dem de nu ha tillgång till.

Övergången mellan olika former av folkpension skulle också medföra svårigheter och sakligt sett föga tillfredsställande resultat. Om en person uppbär invalidpension eller sjukbidrag — som vanligen till huvudsaklig del är en inkomstprövad förmån —— får han, när han fyller 67 år, pensionen ut- bytt mot ålderspension, d. v. s. mot en icke inkomstprövad förmån. Skatt— skyldighet skulle då kunna inträda, oaktat pensionsbeloppet icke behöver ha undergått någon förändring. På samma sätt kan det förhålla sig med änkepension och hustrutillägg. Ålderspensionen kan sålunda ofta innesluta förmåner, som i lägre åldersgrupper varit förenade med inkomstprövning.

Vad nu sagts torde visa att det i praktiken ingalunda går att på ett enkelt sätt särskilja inkomstprövade och icke inkomstprövade folkpensioner samt

att — även om detta läte sig göra —— en sådan uppdelning av förmånerna i skattehänseende ofta icke skulle ge ett materiellt tillfredsställande resultat. Man skulle antagligen alltjämt bli hänvisad till ett bedömande på indivi- duella grunder. En omläggning av beskattningen på detta sätt torde därför bli ganska komplicerad och kan i varje fall icke tjäna till den förenkling som man eftersträvat.

Skattelagssakkunnigas förslag om att fritaga folkpensionsförmånerna från beskattning har i de remissyttranden, som avgivits över förslaget, mött åtskilliga invändningar av principiell natur. Det har anförts att man här— igenom beträffande viss inkomst skulle införa en privilegiering stridande mot det vanliga inkomstbegreppet och ur skatteförmågesynpunkt föga moti- verad, åtminstone, när vederbörande vid sidan av folkpensionen uppbär annan inkomst av betydelse. En dylik skattefrihet skulle illa stämma med den beskattning som eljest drabbade pensionsinkomster och den skulle kom- plicera samordningen mellan tjänstepension och folkpension. Det har också invänts att frågan om folkpensionernas beskattning icke lämpligen kunde lösas utan hänsynstagande till den blivande allmänna pensionsförsäkringen. Slutligen har gjorts den. allvarliga erinran mot förslaget, att detta innebär en omfördelning av skatteunderlag med cirka 500 miljoner kronor, som från pensionärerna lägges över på de förvärvsarbetande årsklasserna.

Mot dessa invändningar står den förenkling, som reformen skulle med- föra i taxeringshänseende. Väsentligen består denna förenkling däri att de särskilda bestämmelserna om avdrag för nedsatt skatteförmåga beträffande folkpensionärer skulle kunna undvaras. Dessa bestämmelser förekomma endast vid den kommunala beskattningen; i fråga om taxering till statlig inkomstskatt ha dylika bestämmelser icke ansetts behövliga med hänsyn till att ortsavdragen där äro av sådan storlek att de i stort sett innebära en självreglering av det fallet att en skattskyldig helt eller huvudsakligen varit beroende av folkpensionen för sin försörjning. Det torde därför med viss rätt kunna sägas att spörsmålet i denna del är en fråga om de kommunala ortsavdragens otillräcklighet. Kunde de kommunala ortsavdragen höjas så att de bättre motsvarade vad som anses utgöra existensminimum, borde där- igenom också de taxeringstekniska problemen beträffande folkpensionärer— nas beskattning komma i annat läge. Under sådana förhållanden kan ifråga- sättas om icke problemet om beskattningen av folkpensionsförmåner rätte- ligen har sin plats i ett annat sammanhang, nämligen vid en kommande revidering av de kommunala ortsavdragen.

Skattelagssakkunnigas förslag skulle emellertid innebära en förenkling även på avdragssidan. Som en konsekvens av att pensionsförmånerna icke längre beskattades skulle rätt till avdrag för folkpensionsavgiften icke längre föreligga. Den överföring av pensionsavgift från debetsedel till deklaration, som nu sker, och den kontroll, som detta förutsätter vid taxeringen, skulle inte längre behövas. Härvid bör emellertid beaktas en sak, nämligen att, så

länge avdraget för kommunala utskylder finnes kvar, den skattskyldige likväl måste vid ifyllandet av sin deklaration hämta uppgifter från debet- sedeln för överföring till deklarationen. Debetsedeln måste alltså ändå framtagas för att uppgiften om kommunalutskylder skall kunna lämnas. Ur förenklingssynpunkt kan det då synas mindre betydelsefullt om över- föringen från debetsedel till deklaration skall avse även folkpensionsavgiften. För den skattskyldige, som varit van vid att båda dessa skatter ha fått av— dragas, kan det snarast vara förvillande att den ena skatten _— pensions- avgiften — uteslutits från avdrag. Åtskilliga skäl torde därför tala för att avdraget för pensionsavgift slopas först samtidigt med att avdraget för kom- munalutskylder är moget för avskaffande, varvid deklarationsblanketten skulle på en gång kunna förenklas i dessa viktiga avseenden.

En särskild fråga blir därvid om avdragsrätten för folkpensionsavgifterna _ liksom avdragsrätten för kommunalutskylder —— skall kunna tekniskt ordnas på ett sådant sätt att avdraget icke behöver belasta deklarations- blanketten. Eftersom avgiften nu delvis kompenseras genom ett avdrag vid beskattningen, synes det ligga närmast till hands att förhållandet reglerades genom att avdragsrätten borttoges och avgiften samtidigt i motsvarande mån reducerades. En sådan kompensation skulle ha den fördelen att den tillfördes just dem som man ville kompensera och icke —— såsom fallet blir så snart kompensationen gives över skatteskalorna _ sprides även till andra än de avgiftspliktiga. Även andra möjligheter att ordna avdragsrätten vid beskattningen torde — såsom remissyttrandena givit vid handen — kunna övervägas i ett dylikt framtida sammanhang.

Vårt ställningstagande till förevarande fråga har främst dikterats av vad som ovan anförts om att ett fritagande av folkpensionsförmånerna från be- skattning respektive ett slopande av avdragen för avgifterna skulle på ett ingripande sätt förskjuta resultatet av en allmän skattesänkning. Särskilt med hänsyn till de stora skattelättnader, som därigenom skulle beredas äldre åldersgrupper i jämförelse med de i egentlig mening förvärvsarbetande grupperna, är det enligt vår mening icke möjligt att i detta sammanhang genomföra ifrågavarande reform. Förutsättningarna för och karaktären av den allmänna skattesänkningen skulle därigenom helt förändras. Såvitt vi kunnat finna är det icke heller möjligt att åstadkomma en tillfredsstäl- lande lösning genom att från beskattning undantaga endast de inkomstprö- vade folkpensionsförmånerna. Under dessa förhållanden ha vi icke ansett oss böra här närmare ingå på olika möjligheter för en teknisk omläggning av avdragsrätten för folkpensionsavgifter. Denna fråga sammanhänger nära med det större spörsmålet huruvida avgiftsplikten över huvud taget skall bibehållas och är därigenom ej endast en skattefråga utan också en fråga av socialpolitisk natur.

ANDRA AVDELNINGEN

Statsskatterevisionens överväganden

och förslag

VI. Uppdragets avgränsning

Med ledning av utfärdade direktiv kan revisionens uppdrag sammanfattas sålunda.

Revisionen har att föreslå en sänkning av den statliga inkomstskatten för fysiska personer. Skattesänkningen skall vara allmän, dvs. medföra mins- kad statsskatt för alla skattskyldiga. Skattesänkningens tyngdpunkt skall emellertid vara förlagd till de mindre inkomsttagarna. Utredningen skall ske på grundval av tidigare företagen teknisk utredning. I enlighet med de för sistnämnda utredning utfärdade direktiven bör den nuvarande avväg- ningen av skattebördan mellan ensamstående och gifta i möjligaste mån bibehållas. Frågor, som i övrigt har betydelse för sambeskattningen av äkta makar eller som eljest inverkar på fördelningen av skattebördan mellan olika kategorier skattskyldiga bör _ med ovan angivet undantag — inte 'behandlas. I uppdraget ingår inte att söka bedöma, vilket utrymme som kan förefinnas för en skattesänkning utan endast att ange, hur en skattesänk- ning bör ske, om vissa givna belopp står till förfogande härför. I första hand bör utredningsarbetet inriktas på möjligheterna till skattesänkning enbart genom jämkning av skatteskalorna. Även övriga tänkbara metoder bör emel- lertid kunna övervägas. Revisionen har vid sin prövning att utgå från de ungefärliga alternativ för omfattningen av skattebortfallet, som angivits i den tekniska utredningens direktiv, dvs. skattebortfall på omkring 8, 9,1 och 12 procent av det totala skatteuttaget.

Första avdelningen av detta betänkande utgöres av den promemoria, i vilken resultatet av den tekniska utredningens arbete redovisats. I ett sär- skilt avsnitt behandlas där det av 1950 års skattelagssakkunniga framställda förslaget att i förenklingssyfte slopa rätten till avdrag för folkpensionsav- gift och fritaga folkpensionsförmånerna från beskattning. De tekniskt sak- kunniga har på angivna skäl ansett förevarande spörsmål inte kunna lösas i samband med den nu planerade skattesänkningen. Revisionen har för sin del inte funnit anledning att upptaga frågan till behandling.

I fråga om den nu gällande ordningen för den statliga beskattningen av fysiska personer och den historiska bakgrunden till gällande bestämmelser får revisionen helt hänvisa till innehållet i nämnda promemoria.

Beträffande penningvärdeförsämringens inverkan på skattetrycket åbe— ropar revisionen vad i promemorian härom anförts.

Till den tekniska utredningens förslag återkommer revisionen i den föl- jande framställningen.

VII. Olika metoder för en skattesänkning

I fråga 0111 den direkta beskattningen av fysiska personer finns det åt- skilliga tekniska möjligheter att åstadkomma skattelättnader. Det är emel- lertid att märka, att en stor kategori skattskyldiga med låga inkomster er- lägger direkt skatt endast i form av kommunalskatt. För dessa inkomst- tagare, vilkas antal kan uppskattas till ca 200 0001, kan sålunda en skatte- sänkning åstadkommas endast genom en reducering av kommunalskatten. Enligt direktiven har emellertid revisionens arbete begränsats till att avse sänkning av den statliga inkomstskatten.

Sänkning av uttagningsprocenten

Den statliga inkomstskatten för fysiska personer är konstruerad som en rörlig skatt, vilket innebär att man årligen bestämmer hur stor procent av skattens grundbelopp som skall uttagas. En nedsättning av uttagningspro- centen kan därför synas utgöra en enkel metod för en skattesänkning. Att skatten för närvarande uttages efter 110 procent av grundbeloppet och att de statsfinansiella förhållandena ansetts lämna utrymme för ett skattebort- fall av den ungefärliga omfattning som en minskning av uttagningsprocen— ten från 110 till 100 skulle innebära, är omständigheter som kan synas tala för en dylik lösning.

Statsskatterevisionen är emellertid av den uppfattningen att en nedsätt- ning av uttagningsprocenten inte skulle medföra en lämplig avvägning av skattebördan. Den tekniska utredningens promemoria har närmare belyst förändringarna i den reella skattebelastningen 1947—1955. Dessa föränd- ringar har inte skett likformigt inom de olika inkomstskikten utan har i särskilt hög grad medfört skärpt skattetryck för de lägre inkomsttagarna. Härtill kommer, att ensamstående skattskyldiga i vissa lägre inkomstlägen drabbades av skatteökningar vid de år 1952 genomförda ändringarna såvitt gäller den statliga inkomstskatten. Om skattesänkningen sker enbart genom en reducering av uttagningsprocenten, kommer dessa ojämnheter i skatte- belastningen mellan olika grupper av inkomsttagare att kvarstå. Därtill kommer, att revisionen enligt sina direktiv har att föreslå en skattesänk- ning, som särskilt gynnar de smärre inkomsttagarna. Detta syfte uppnås inte genom en sänkning av uttagningsprocenten. Revisionen kan därför inte förorda en sådan metod.

1 Samtaxerade äkta makar räknas härvid som en inkomsttagare.

I detta sammanhang vill revisionen framhålla, att det nu gällande syste- met för skattens rörlighet inte alltid är ägnat att leda till ändamålsenliga förändringar av skatteuttaget. I tider med stora förskjutningar i penning- värde och inkomstnivå bör det enligt revisionens uppfattning bli beroende av särskild prövning i det aktuella fallet, huruvida ett ändrat skatteuttag skall åstadkommas genom likformiga procentuella förändringar av uttaget i alla inkomstlägen eller genom en ny avvägning av skattebördan mellan olika kategorier inkomsttagare.

i Övriga metoder

Av övriga metoder för en skattesänkning synes inom ramen för gällande skattesystem endast två förtjäna närmare övervägande, nämligen en jämk- ning av gällande skatteskalor och en höjning av de statliga ortsavdragen. Dessa metoder kan tillämpas antingen var för sig eller i kombination med varandra.

Jämkning av skatteskalorna

Med hjälp av skatteskalorna kan, genom variationer av skattesatsernas storlek och inkomstskiktens bredd, varje önskad fördelning av skattebördan åstadkommas. Inkomster, som är så låga att de vid tillämpning av princi— pen skatt efter förmåga bör vara undantagna från beskattning och som genom systemet med ortsavdrag blir fria från skatt vid nu gällande ordning, finge därvid utgöra skattefria bottenskikt. I praktiken har man emellertid att ta hänsyn till åtskilliga omständigheter som inskränker dessa i princip obegränsade möjligheter.

Sålunda måste man såsom allmän fordran på en progressiv skiktskala uppställa det kravet att skalan företer en i möjligaste mån jämn stegring av skattesatsen vid stigande inkomst. Inkomstskiktens bredd och skatte- satsernas storlek måste avvägas så att inkomstökningar i olika lägen ej medför alltför starka skatteökningar. Om man vill eftersträva ett system som underlättar för den enskilde skattebetalaren att själv beräkna sin skatt, är det vidare ett önskemål att skattesatserna i grundskalan angives i hela tal.

Därutöver kan man, då det gäller att föreslå en skattesänkning inom det gällande skattesystemets ram, inte bortse från de principer, som påverkat utformningen av hittills gällande regler. Sålunda har de mindre önskvärda verkningarna av rådande sambeskattningssystem delvis eliminerats genom skatteskalornas uppbyggnad och inbördes avvägning. Skatteskärpningen vid sambeskattning är i första hand en följd av statsskattens progression. Införandet av en proportionell statsskatt inom ett tämligen brett inkomst- skikt i botten av skatteskalorna har därför ansetts vara en värdefull reform. Upp till viss inkomstgräns har vidare den s. k. tudelningsprincipen genom- förts vid sambeskattning. Metoden har därvid varit att inkomstinterval-

lerna mellan progressionsskikten gjorts dubbelt så stora i skalan för gifta som i skalan för ensamstående, medan skattesatserna i båda skalorna be- stämts lika i motsvarande progressionsskikt.

Inom de ovannämnda bottenskikten med enhetlig skattesats kan sålunda med skatteskalornas hjälp ingen avvägning ske mellan skattskyldiga i olika inkomstlägen. I likhet med de tekniskt sakkunniga anser revisionen för- delarna med en sådan konstruktion av skalorna vara så uppenbara, att någon ändring, innebärande uppdelning av bottenskikten i flera skikt, inte bör genomföras. Vissa skäl kan i stället anses tala för en breddning av hot- tenskikten. Revisionen återkommer i ett följande avsnitt till detta spörsmål.

Höjning av ortsavdragen

Enligt skatteförmågeprincipen skall inkomster som inte överstiger vad som oundgängligen erfordras för den skattskyldiges och hans familjs uppe- hälle vara fria från skatt. Ortsavdragen har haft till syfte att garantera ett sådant skattefritt existensminimum. Sedan barnavdragen numera avskaf- fats vid såväl den statliga som den kommunala beskattningen, är ortsavdra- gen i stort sett avvägda endast efter civilstånd. Därjämte är ortsavdragen anpassade efter dyrortsförhållandena. Antalet ortsgrupper utgör numera fyra (ortsgrupperna II—V) och spännvidden mellan ortsavdrag i högsta och lägsta ortsgrupp uppgår till 12 procent, räknat från beloppen i högsta ortsgrupp. En höjning av ortsavdragen medför givetvis en sänkning av skatten i alla inkomstskikt. De relativt sett mest framträdande verkning— arna inträffar emellertid i de lägre inkomstskikten.

VIII. Skattesänkningens tyngdpunkt

En undersökning av inkomstfördelningen ger vid handen, att antalet in- komsttagare med låga inkomster är förhållandevis stort. Revisionen åbe- ropar härutinnan till en början de tablåer, som intagits i bilaga 4. Denna bilaga har kompletterats med statistiska uppgifter för taxeringsåret 1955. Av tabellen över inkomsttagarnas fördelning på inkomstklasser framgår, att år 1954 316 000 inkomsttagare haft under 2 500 kronor i årsinkomst och ej mindre än 996 000 under 5 000 kronor.

Hur inkomsttagare i olika inkomstklasser fördelar sig på kön och civil- stånd belyses närmare i tabell 5.

Vid en jämförelse av inkomstfördelningarna för gifta och för ensam— stående finner man, att fördelningen är betydligt gynnsammare för de gifta. Sålunda utgör av de ovan nämnda 996 000 inkomsttagarna med en inkomst understigande 5 000 kronor ej mindre än 808 000 ensamstående och endast

Tab. 5. Inkomsllagarna fördelade efter kön, civilstånd (samtaxerade äkta makar :

en inkomstlagare) och inkomstens storlek, är 1.954 (taxeringsåret 1955)

Samtliga —- _ . Samtliga 0 ifta Ogifta ensam- Cifta e' Gifta ej sgktäéd Saniifttlåga inkomst-

Inkomstklasser g .. och förut stående ' ] samtaxe- & p g _ tagare

kronor O.Ch forut ifta (0 ifta samtaxc- rade samtåxe' (taxe- (taxe-

glfta män kg" g .. rade män . rade akta rmgs- . vmnor och forut kvmnor makar enheter) rings- gifta) enheter) 1 2 3 4 5 6 7 8 9

—2 000 54 240 87 130 141 370 8 070 6 449 347 14 866 156 236 2 000 —3 000 116 940 163 020 279 960 24 819 6 724 3 463 35 006 314 966 3 OOO—4 000 99 410 113 100 212 510 47 893 4 116 13 005 65 014 277 524 4 000 —5 000 86 650 88 210 174 860 53 389 4 368 15 148 72 905 247 765 5 OOO—6 000 78 970 81 050 160 020 59 192 5 155 13 199 77 546 237 566 6 000—7 000 78 290 74 040 152 330 73 903 6 047 14 647 94 597 246 927 7 OOO—8 000 80 860 52 420 133 280 93 800 4 060 19 947 117 807 251 087 8 OOO—9 000 76 590 31 940 108 530 114 830 3 192 28 067 146 089 254 619 9 000—10 000 58 820 22 160 80 980 122 465 2 710 36 704 161 879 242 859 10 000—12 000 62 340 28 760 91 100 184 119 3 454 89 886 277 459 368 559 12 000—15 000 32 510 14 280 46 790 130 875 2 453 126 528 259 856 306 646 15 000—20 000 14 320 7 790 22 110 77 469 1 476 115 265 194 210 216 320 20 000—30 000 5 750 4 100 9 850 45 584 1 117 48 504 95 205 105 055 30 000—50 000 1 927 1 038 2 965 14 254 171 12 417 26 842 29 807 50 000—100 000 651 355 1 006 4 462 30 3 966 8 458 9 464 100 000— 168 91 259 808 13 801 1 622 1 881 Samtliga år 1954 848 436 769 484 1 617 920 1 055 932 51 535 541 894 1 649 361 3 267 281 Samtliga år 1953 843 805 767 424 1 611 229 1 074 571 51 255 503 586 1 629 412 3 240 641

Tab. 6. Antal gifta inkomsttagare (samtaxerade äkta makar = en inkomsttagare) i olika åldrar och inkomstklasser år 1954 (taxeringsåret 1955)

Inkomstklasser, kronor Ålder 3 000— 5 000— 7 OOOA _3 000 5 000 7 000 10 000 10 000— summa . 1 2 3 4 5 6 7

—20 år ................ 476 550 303 266 273 1 868 20—25 år ................ 2 044 3 156 6 624 13 313 16 018 41 155 25—67 år ................ 30 273 80 280 138 946 383 115 816 003 1 448 617 67— år ................ 17 079 53 933 26 270 29 081 31 358 157 721 Samtliga 49 872 | 137 919 172 143 | 425 775 863 652 1 649 361

Tab. 7. Antal ensamstående inkomsttagare i olika åldrar och inkomstklasser år 1954 (taxeringsåret 1955)

Inkomstklasser, kronor Ålder 2 000— 3 000— 5 000— —2 000 3 000 5 000 7 000 7 000— Summa 1 2 3 4 5 6 7

—20 år ................ 36 920 58 550 100 960 44 140 13 195 253 765 20—25 år ................ 21 550 37 360 70 350 78 690 68 327 276 277 25—67 år ................ 55 770 99 600 155 640 164 880 379 424 855 314 67— år ................ 27 130 84 450 60 420 24 640 35 924 232 564 Samtliga 141 370 279 960 387 370 312 350 496 870 1 617 920

188 000 gifta skattskyldiga. Bland de ensamstående år inkomstfördelningen gynnsammare för männen än för kvinnorna. Bland de redovisade grup- perna inkomsttagare utvisar samtaxerade äkta makar den största föränd- ringen sedan föregående år. Antalet samtaxeringsfall har ökat med 38 000.

För att söka något närmare klarlägga strukturen hos grupperna av mindre inkomsttagare har revisionen låtit utföra vissa statistiska undersökningar, verkställda i samband med bearbetningen av inkomststatistiken för taxe- ringsåret 1955. Tillgänglig statistik över inkomsttagarnas fördelning på ålder och inkomstklasser upptar samtaxerade äkta makar såsom två skilda inkomsttagare. Samtaxerade gifta kvinnor har ofta mycket låga inkomster. Mer än halva antalet har en inkomst som understiger 3 000 kronor. Ett från- skiljande av de samtaxerade hustrurnas inkomster har därför befunnits nöd- vändigt. Man har därigenom uppnått, att samtaxerade äkta makar redovisas såsom en inkomsttagare, varjämte uppdelning av inkomsttagarna skett på gifta och ensamstående. På grundval av dessa undersökningar har tabellerna 6 och 7 upprättats. I tabellerna redovisas gifta och ensamstående skatt- skyldiga var för sig med fördelning på vissa åldersgrupper och inkomst— klasser.

Då det gäller att på grundval av föreliggande statistiskt material bedöma angelägenheten av lättnader i beskattningen för de små inkomsttagarna, torde mindre avseende få fästas vid de skattskyldiga i de högsta och — i vart fall såvitt gäller ensamstående — jämväl i de lägsta åldersgrupperna. För skattskyldiga i de högsta åldersgrupperna motsvaras ofta taxeringarna inte av erlagd skatt, då dessa skattskyldiga i stor omfattning medges avdrag för nedsatt skatteförmåga vid taxeringen. Vad angår de unga ogifta inkomst- tagarna får deras skattekraft av olika orsaker i allmänhet anses förhållande- vis god, främst emedan de ofta bor i föräldrahemmet eller eljest åtnjuter förmåner från föräldrar eller andra närstående.

Tabellen för de gifta utvisar, att av skattskyldiga i åldern under 67 år 117 000 har lägre inkomst än 5 000 kronor. Dessa torde inte erlägga någon statlig inkomstskatt eller endast obetydlig sådan. Inom nämnda åldersgrupp återfinnes emellertid 146 000 inkomsttagare med inkomst av 5—7 000 kronor och 397 000 med inkomst av 7—10 000 kronor. Av ensamstående in- komsttagare i mellanåldrarna (25—67 år) har 56 000 en inkomst, under— stigande 2 000 kronor. Dessa torde inte erlägga någon statlig inkomstskatt. I inkomstläget 2—3 000 kronor återfinnes emellertid ej mindre än 100 000 skattskyldiga i nyssnämnda åldersgrupp och ytterligare 156 000 i samma grupp har så låg inkomst som 3—5 000 kronor.

Undersökningen utvisar alltså, att ett stort antal skattskyldiga med låga inkomster tillhör mellanåldrarna.

En mera fullständig belysning av förevarande fråga hade varit i hög grad önskvärd. Åtskilliga i inkomststatistiken redovisade inkomsttagare i de lägsta skikten påföres inte någon skatt, då ortsavdragen, eventuellt förhöjda på grund av nedsatt skatteförmåga, överstiger inkomsten. Andra åter torde av skilda orsaker inte erlägga den påförda skatten. För att kunna bedöma, i vilken omfattning ett verkligt behov av Skattelättnad föreligger för de skattskyldiga i de allra lägsta inkomstskikten skulle erfordras en omfat- tande utredning, i vilken man för ett antal representativa taxeringsdistrikt från fall till fall undersökte anledningen till den låga inkomsten. För en dylik undersökning har tillräcklig tid ej stått till buds. Taxeringsnämnder- nas praxis i fråga om taxering av inkomster, understigande existensmini— mum, samt i fråga om medgivande av avdrag för nedsatt skatteförmåga torde för övrigt vara växlande.

Av den undersökning rörande penningvärdeförsämringens inverkan på skattetrycket som redovisas i den tekniska promemorian framgår, att ök- ningen i den reella skattebelastningen främst drabbat inkomsttagare i vissa lägre inkomstskikt. Detta förhållande är särskilt påtagligt i fråga om den statliga inkomstskatten men framträder även, om man betraktar den totala skattebördan. Man kan inte heller bortse från att ensamstående skattskyl- diga i vissa lägre inkomstklasser erhöll en mindre skatteökning vid 1952 års omläggning av statsskatten. Jämväl den bristande överensstämmelse

Tab. 8. Inkomstskattens fördelning på kommunalskatt och statsskatt i olika inkomstlägen Ortsgrupp III. Kommunal utdebitering 12 kr

Gift Ensamstående

. Kom- . Kom- Års- Ståähg munal Total Statl. Kom. Total Stååhg munal Total Statl. Kom. Total . _ in- ink.- ink.- , , in— ink.- ink.- mkomst komst- komst- skatt skatt skatt skatt komst- komst— skatt skatt skatt skatt skatt skatt _ skatt skatt kr % kr % 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 3000 — 85 85 — 100 100 91 169 260 35 65 100 4000 — 205 205 — 100 100 207 289 496 42 58 100 5000 71 325 396 18 82 100 323 409 732 44 56 100 6000 187 445 632 30 70 100 440 529 969 45 55 100 8 000 420 685 1 105 38 62 100 720 769 1 489 48 52 100

10 000 652 925 1 577 41 59 100 1 067 1 009 2 076 51 49 100 12 000 884 1 165 2 049 43 57 100 1 481 1 249 2 730 54 46 100 15 000 1 292 1 525 2 817 46 54 100 2 219 1 609 3 828 58 42 100 18 000 1 844 1 885 3 729 49 51 100 3 066 1 969 5 035 61 39 100 20 000 2 326 2 125 4 451 52 48 100 3 646 2 209 5 855 62 38 100 25 000 3 654 2 725 6 379 57 43 100 5 279 2 809 8 088 65 35 100 30 000 5 246 3 325 8 571 61 39 100 7 118 3 409 10 527 68 32 100 40 000 8 708 4 525 13 233 66 34 100 10 939 4 609 15 548 70 30 100 50 000 12 587 5 725 18 312 69 31 100 15 095 5 809 20 904 72 28 100 60 000 16 943 6 925 23 868 71 29 100 19 548 7 009 26 557 74 26 100 80 000 26 015 9 325 35 340 74 26 100 28 825 9 409 38 234 75 25 100 100 000 35 695 11 725 47 420 75 25 100 38 505 11 809 50 314 77 23 100 200 000 89 059 23 725 112 784 79 21 100 92 060 23 809 115 869 79 21 100 300 000 146 259 35 725 181 984 80 20 100 149 260 35 809 185 069 81 19 100 400 000 203 459 47 725 251 184 81 19 100 206 460 47 809 254 269 81 19 100

som råder mellan ortsavdragens storlek och beloppen för existensminimum utgör en anledning till att inkomsttagarna i lägre inkomstskikt i särskilt hög grad är i behov av skattelättnader. Revisionen har ansett det som en väsentlig uppgift att söka åstadkomma största möjliga lättnader för dessa skattskyldiga.

Revisionen vill emellertid understryka, att för nu ifrågakomna grupp av skattskyldiga kommunalskatten utgör huvuddelen av den totala skatten, vilket belyses av den undersökning rörande inkomstskattens fördelning på kommunalskatt och statsskatt i olika inkomstlägen som redovisas i tabell 8.

Beträffande gifta skattskyldiga är det först vid årsinkomster på omkring 18 000 kronor som den totala skatten är lika fördelad på statsskatt och kom— munalskatt. För årsinkomster däröver avtar successivt kommunalskattens andel i den totala skatten. I fråga om ensamstående skattskyldiga är ten— densen densamma, dock att jämviktsläget där uppnås vid en årsinkomst på omkring 9 000 kronor.

Möjligheterna att åstadkomma lättnader i den direkta beskattningen för inkomsttagare med låga inkomster ligger sålunda i första hand på kommu—

nalskatteområdet, varvid en höjning av de kommunala ortsavdragen synes ligga närmast till hands. En dylik reform har också från statsmakternas sida förebådats genom uttalanden i skilda sammanhang, bl. a. i direktiven för denna utredning. En mera väsentlig höjning av de kommunala orts— avdragen medför emellertid ett skattebortfall för kommunerna av sådan omfattning att kompensation härför åt kommunerna kan bedömas som nödvändig. Härvid uppkommer svårlösta spörsmål, som torde kräva in- gående och tidsödande överväganden. Även om man inom överskådlig fram- tid genom en kommunalskattereform kan åstadkomma lättnader för de lägre inkomsttagarna, bör enligt revisionens mening redan vid den nu före- stående allmänna skattesänkningen i möjligaste mån tillses, att tyngdpunk- ten lägges på denna kategori skattskyldiga.

IX. Revisionens ställningstagande

Den tekniska utredningens förslag

De skatteskalor, som föreslagits av den tekniska utredningen, är i huvud- sak uppbyggda efter mönster av nu gällande grundskala. Skattesatsen i de enhetliga bottenskikten är emellertid i de mera kostnadskrävande alterna- tiven lägre. I övriga skikt ligger skattesatserna mellan dem som upptages i gällande grundskala och dem som för närvarande — vid beaktande av att uttagning sker efter 110 procent —— i verkligheten tillämpas. Skalorna är alltså konstruerade så att de medför en till beloppet stigande skatteminsk— ning vid stigande inkomst. Räknad i procent av statsskatten faller emellertid skatteminskningen successivt.

I fråga om skattebördans fördelning mellan gifta och ensamstående skatt- skyldiga har den nuvarande avvägningen i görligaste mån bibehållits.

De tekniskt sakkunniga har inte velat förorda någon höjning av ortsav- dragen. Deras huvudförslag, som omfattar de i bilaga 1 redovisade ska- lorna, bygger därför helt på jämkning av nu gällande skatteskalor. Den närmare motiveringen till de sakkunnigas ståndpunktstagande i denna del återfinnes på sid. 33 ff. härovan. Huvudskälet för de sakkunniga har varit att man genom en höjning av de statliga ortsavdragens belopp skulle ytter- ligare förstora skillnaden mellan de kommunala och de statliga ortsavdra— gen. En sådan åtgärd skulle enligt deras mening "försvåra den utjämning mellan dessa avdrag som i stället ur många synpunkter vore eftersträvans- värd.

Om man vill behålla den enhetliga skattesatsen i botten av skatteskalorna är, såsom framhållits i den tekniska utredningens promemoria, möjlighe- terna mycket begränsade att enbart med skalornas hjälp inom den angivna kostnadsramen uppnå en skattesänkning med tyngdpunkten förlagd till de mindre inkomsttagarna. Revisionen har inte kunnat ansluta sig till något av de alternativ som ingår i den tekniska utredningens huvudförslag, främst med hänsyn till att dessa alternativ enligt revisionens uppfattning inte med- för skattelättnader av tillräcklig storlek i de lägre inkomstskikten. Där- jämte leder de i huvudförslaget upptagna skalorna i fråga om skattskyldiga med höga inkomster till skatteminskningar, som enligt revisionens mening uppgår till relativt sett alltför höga belopp. Avvägningen av skattebördan mellan stora och små inkomsttagare är i sista hand en skälighetsbedömning. Revisionen anser sig för sin del böra eftersträva en skattesänkning som i möjligaste mån gynnar de små inkomsttagarna.

I bilaga 2 till promemorian redovisar de tekniskt sakkunniga vissa över- vägda alternativ med ortsavdragshöjningar. Jämväl beträffande dessa alter— nativ gäller, enligt revisionens mening, att de inte i önskvärd utsträckning tillgodoser de mindre inkomsttagarna, medan de å andra sidan i alltför hög grad ger skattelättnader åt skattskyldiga med stora inkomster.

De tekniskt sakkunniga har slutligen även övervägt att bredda det en- hetliga bottenskiktet. Dessa alternativ, av vilka vissa jämväl kombinerats med en höjning av ortsavdragen, upptages i bilaga 3 till promemorian. Breddningen har givits den omfattningen att den enhetliga procentsatsen införts i ytterligare ett skikt såväl i skalan för gifta som i skalan för en- samstående. Det enhetliga skiktet skulle därigenom vidgas med inkomst- belopp ä 2 000 kronor för båda kategorierna. Revisionen anser för sin del att — om ett sådant alternativ skulle kunna övervägas — vidgningen för de ensamståendes del bort inskränkas till 1 000 kronor. Det enhetliga skiktet år för närvarande dubbelt så brett för de gifta som för de ensam- stående. För att bibehålla denna proportion borde vidgningen utgöra endast 1 000 kronor för de ensamstående. Härigenom skulle även vinnas, att det enhetliga skiktet komme att sammanfalla med tillämpningsområdet för tu- delningsprincipen. I följande avsnitt lämnas närmare redogörelse för revi- sionens ställningstagande till frågan om breddning av bottenskiktet.

Fråga om breddning av skiktet för den enhetliga skattesatsen

Beträffande det enhetliga bottenskiktet i skatteskalorna, som infördes i samband med 1952 års omläggning av den statliga beskattningen, anför de tekniskt sakkunniga:1

I fråga om skatteskalorna genomfördes den principen att skattesatsen gjordes enhetlig för ett relativt brett bottenskikt, upp till en beskattningsbar inkomst av 8 000 kronor för gift skattskyldig och 4 000 kronor för ensamstående. Inom detta skikt — motsvarande taxerade inkomster i högsta ortsgrupp av 12 000 respektive 6 000 kronor _ medförde skalorna sålunda icke någon progression. Man erhöll härigenom en proportionell marginalskatt tämligen högt upp i inkomstskikten. Reformen ansågs betydelsefull ur flera synpunkter. Med den åsyftades att undan- röja de hinder för ökade arbetsinsatser som en från botten genomförd progres- sion kunde tänkas medföra. Reformen var också ett led i lösningen av sambe- skattningsfrågan. I enlighet med de undersökningar som gjorts hade man funnit det nödvändigt att bibehålla sambeskattningen såsom skatteform för äkta makar. Det var då angeläget att söka neutralisera sambeskattningens negativa verkningar —— vilka främst vore en följd av statsskattens progression — och för detta ändamål borde en övergång till en proportionell skattesats inom ett så brett inkomstskikt som möjligt vara av särskild betydelse.

Skatteskalorna med enhetliga bottenskikt tillämpades första gången i fråga om 1953 års inkomster. Skiktet omfattade då en mycket stor andel — över 70 procent — av det totala antal skattskyldiga, för vilka fastställts beskatt— ningsbar inkomst vid den statliga taxeringen. Inkomstutvecklingen präglas

1 Jfr sid. 31 härovan.

emellertid av en fortgående stegring av inkomsterna och för inkomståret 1957 torde enligt företagna beräkningar nämnda siffra komma att under- stiga 60 procent. En vidgning av skiktet vore därför önskvärd redan för ett bibehållande av de verkningar, som åstadkommits genom en tidigare genom- förd reform, bortsett från att en dylik åtgärd ur allmänna synpunkter kan synas väl värd att överväga vid en planerad sänkning av den statliga in- komstskatten.

Revisionen har därför övervägt, huruvida ej en breddning av skiktet kunde föreslås. En sådan breddning kommer emellertid att medföra ett mycket stort skattebortfall och kan inom den givna kostnadsramen inte anordnas så att den medför den eftersträvade avvägningen av skattelättnaderna. Om det enhetliga skiktet vidgas med 2 000 kronor för såväl gifta som ensam— stående, uppkommer såsom de tekniskt sakkunniga framhållit de största skattelättnaderna för de inkomsttagare som befinner sig inom övre delen av det vidgade skiktet, dvs. för gifta inkomsttagare med ca 16 000 kronor i års- inkomst och för ensamstående skattskyldiga med ca 9000 kronor i års- inkomst. Denna tendens kan i någon mån motverkas genom att bredd- ningen kombineras med en höjning av ortsavdragen. I den tekniska pro- memorian redovisas fyra sådana förslag. Revisionen har i ett alternativ (alt. R 7) kombinerat skalan med en höjning av det statliga ortsavdraget med 600 kronor för gifta och 300 kronor för ensamstående, varvid vidgning av det enhetliga skiktet skett med 2 000 kronor för gifta och 1 000 kronor för ensamstående. I likhet med de nyssnämnda av de tekniskt sakkunniga framlagda förslagen får detta alternativ så ojämna verkningar, att det inte lämpligen kan antagas. Av den i bilaga 7 intagna tablån över skatteminsk- ningarna framgår, att de procentuella skattelättnaderna i inkomstlägena 15— 30 000 kronor för gifta och 8—20 000 kronor för ensamstående skattskyl— diga är högre än i inkomstskikten närmast därunder.

På grund av att ett mycket stort antal skattskyldiga befinner sig i de av breddningen berörda inkomstlägena, blir en breddning alltid mycket kost- nadskrävande. De belopp, som står till förfogande för en skattesänkning, är inte tillräckliga för att åstadkomma lättnader av eftersträvad storlek för de lägre inkomsttagarna samtidigt med en breddning av skiktet.

De ovan nämnda ojämna verkningarna är så framträdande, att revisionen inte kan förorda någon breddning av det enhetliga skiktet. Därest utrymme förefunnes för en väsentligt större sänkning av den statliga inkomstskatten än den nu ifrågasatta, skulle dessa ogynnsamma verkningar kunna avsevärt mildras.

Gränsen för sambeskattning enligt tudelningsprincipen

I samband med införandet av två särskilda skatteskalor, en för gifta och en för ensamstående skattskyldiga, anpassades skalorna så att de upp till viss gräns medförde en skatt som för ensamstående uppgick till hälften av

vad äkta makar hade att erlägga för en dubbelt så stor inkomst. Gränsen för denna avvägning av skattebördan mellan gifta och ensamstående — sam— beskattning enligt tudelningsprincipen —— sattes vid beskattningsbara in- komster på 10 000 kronor för gifta och på 5 000 kronor för ensamstående, vilket motsvarar årsinkomster av omkring 16 000 respektive 8 000 kronor. I inkomstlägen upp till dessa årsinkomster medför alltså ingåendet av äkten- skap inte i något fall skatteskärpning. Ovanför denna gräns inträder efter hand en skatteskärpning, som särskilt framträder om makarnas inkomster är av ungefär samma storleksordning. Revisionen, som inte har att behandla j sambeskattningsfrågan, föreslår ingen ändring av denna princip för skalor— nas uppbyggnad.

Metod för skattesänkningen

Revisionen har att i sitt förslag till skattesänkning framlägga tre olika alternativ, innebärande skattebortfall för staten på omkring 8, 9,1 och 12 procent av det totala skatteuttaget. Dessa skattebortfall beräknas år 1957 uppgå till respektive 265, 301 och 397 milj. kronor. Uppgiften har såtillvida erbjudit svårigheter som de angivna skattebortfallen inbördes förete för— hållandevis små skillnader. Härigenom har de tekniska möjligheterna för- svårats att med tillgodoseende av allmänna krav på skatteskalornas utform— ning åstadkomma serier på tre likformigt uppbyggda förslag. Revisionen har under sitt arbete i likhet med de tekniskt sakkunniga grupperat olika övervägda alternativ efter skattebortfallen och har kallat de olika grup— perna l-alternativ, 2—alternativ och 3-alternativ, därvid l—alternativen med— fört de minsta skattebortfallen och 3-alternativen de största. Om ett visst alternativ till skatteskala ur olika synpunkter tett sig tillfredsställande, har det ej sällan ställt sig svårt att med utgångspunkt från det skattebort- fall, en tillämpning av den övervägda skalan skulle medföra, konstruera de båda övriga alternativen i serien och det har inte kunnat undvikas att man därvid stundom måst räkna med något lägre eller högre skattebortfall än det åsyftade.

Revisionen skall enligt sina direktiv i första hand undersöka möjlighe- terna att genomföra en skattesänkning enbart med skatteskalornas hjälp. På grund av skalornas konstruktion med tämligen breda bottenskikt, inom vilka skatt uttages efter enhetlig procentsats, är möjligheterna till en lös- ning efter nu angivna linjer såsom tidigare framhållits synnerligen begrän- sade. En uppdelning av bottenskiktet i flera smärre skikt skulle underlätta en lösning av den revisionen förelagda uppgiften att framlägga tre på skilda skattebortfall grundade alternativa förslag. Revisionen är emellertid helt ense med de tekniskt sakkunniga därom att nuvarande system för skatte- skalornas uppbyggnad bör i detta avseende bibehållas. En nedsättning av den för bottenskikten gällande skattesatsen medför givetvis skatteminsk- ning. Några möjligheter att inom skiktet med hjälp av skalorna åstadkomma

5—509242

avvägningar finns dock inte. Härtill kommer, att varje nedsättning av ut- taget inom enhetliga skiktet medför ett stort skattebortfalll, som konsu- merar en avsevärd del av den i direktiven angivna totala skatteminskningen. Sålunda uppkommer t. ex. vid en nedsättning av skattesatsen i nämnda skikt från nu tillämpade 13,2 procent till 11 procent ett skattebortfall å ca 285 milj. kronor. För att åstadkomma önskvärd skattelindring för de mindre inkomsttagarna måste en förhållandevis stor reducering ske av skattesatsen i enhetliga skikten. Det kan vara nödvändigt, att till viss del återhämta därav orsakat skattebortfall genom att fastställa högre skattesatser i de övre inkomstskikten än i den nu gällande grundskalan. Redan i skiktet när- mast över bottenskiktet måste, för att det totala skattebortfallet skall kunna hållas inom den för varje fall angivna kostnadsramen, tillämpas en tämli— gen hög skattesats. Denna omständighet innebär en bestämd nackdel, sär— skilt med hänsyn till att en framtida breddning av skiktet därigenom för- svåras.

Annorlunda skulle det förhålla sig om man kunde tillgripa ortsavdrags— höjning. Man behövde då ej eftersträva en så låg skattesats i enhetliga skik- tet. Även en måttlig höjning av ortsavdragen ger nämligen till resultat ett avsevärt skattebortfall i de lägre inkomstskikten. Det förhåller sig i själva verket så att en mera påtaglig skattesänkning i de lägsta skikten i prak- tiken kan åstadkommas endast genom en höjning av ortsavdragen. Då en skattesänkning av nyss angivna effekt eftersträvats av revisionen, har det fallit sig naturligt att revisionen övervägt ortsavdragshöjningar. Direktiven har också givits sådan avfattning att revisionen har ansett sig äga möjlig- het att i vart fall överväga andra lösningar än enbart justeringar av skatte— skalorna. Revisionen har därför närmare undersökt ett antal alternativ med ortsavdragshöjningar.

Revisionen har givetvis ansett sig höra i hög grad beakta de skäl som talar för att lämna ortsavdragen orubbade. Det kan visserligen ifrågasättas huru- vida inte dessa skäl tillmätts alltför stor vikt. Ortsavdragen fyller i prin- cip samma funktion vid den kommunala taxeringen som vid den statliga och det vore därför naturligt om de vid båda taxeringarna utgick med lika stora belopp. Av hänsyn till kommunernas finanser har de kommunala orts— avdragen inte kunnat bringas i paritet med de statliga. Skillnaden mellan ortsavdragsbeloppen är överhuvud så avsevärd, att det kan ifrågasättas, huruvida man kan räkna med en fullständig utjämning inom den närmaste framtiden. En dylik höjning av de kommunala ortsavdragen skulle emel- lertid, under förutsättning att staten helt ersätter kommunerna för det bort- fallande skattebeloppet, bli mycket kostnadskrävande.

Oavsett vad här anförts har revisionen ansett sig oförhindrad att vid sina överväganden pröva alternativ, som innebär en mindre höjning av de stat- liga ortsavdragen, särskilt som en dylik lösning skulle främja utredningens

1 Nedsättning med en enhet medför ett bortfall på ca 130 milj. kronor.

syftemål. Förutsättningen för revisionen har härvid varit, att höjningen hålles inom måttliga gränser för att inte i alltför hög grad försvåra möjlig- heterna att i framtiden åstadkomma en utjämning eller eljest en lämplig avvägning mellan de statliga och de kommunala ortsavdragen.

Skälen för och emot en höjning av ortsavdragen kan sammanfattas så— lunda. Att åstadkomma mera avsevärda skattelättnader för inkomsttagarna i de lägre skikten utgör enligt revisionens uppfattning en angelägen reform, vars genomförande inte bör uppskjutas. För att uppnå detta syfte synes en höjning av ortsavdragen _ de statliga eller de kommunala —— ofrånkomlig. Därest man inför en nära förestående reformering av de kommunala orts- avdragen finner det angeläget att lämna de statliga ortsavdragen orubbade, torde i avvaktan på nämnda reform den statliga inkomstskatten böra sänkas utan att de statliga ortsavdragen ändras. Om å andra sidan en omläggning av kommunalskatten med en mera avsevärd höjning av ortsavdragen be- dömes såsom en reform på lång sikt och om man finner det önskvärt att utan uppskov få till stånd mera påtagliga lättnader i de mindre inkomst— tagarnas skattebörda, synes det naturligt att välja den metod för skatte- sänkningen, där jämkningarna av skatteskalorna kombinerats med höjning av de statliga ortsavdragen.

Revisionen framlägger förslag till skattesänkning, grundat enbart på jämkningar av skatteskalorna, men har dock ansett sig böra lämna en redo- görelse för det inom revisionen övervägda alternativet att åstadkomma skattesänkningar genom justering av skatteskalorna i kombination med ortsavdragshöjningar.

X. Revisionens förslag till nya skatteskalor

Revisionen har övervägt ett flertal alternativ till skattesänkning enbart genom justeringar av skatteskalorna. Till åtlydnad av direktiven har där- vid arbetet inriktats på att erhålla en serie om tre alternativa förslag inom samma ungefärliga kostnadsram som de tekniskt sakkunniga haft att be- akta. Såsom riktpunkt för skattebortfallens storlek har revisionen uppställt de belopp som i nämnda sakkunnigas huvudförslag angivits för alternativen 1 a, 2 a och 3 a, vilka skattebortfall år 1957 beräknats uppgå till respektive 255, 332 och 428 milj. kronor. I fråga om det av revisionen föreslagna 3-alternativet har dock denna kostnadsram måst något överskridas. Skatte— bortfallen beräknas utgöra för 1-alternativet (alt. RI) 7,7 procent, för 2—alternativet (alt. R 2) 10,2 procent samt för 3-alternativet (alt. R 3) 13,4 procent. Minskningen av skatten skulle i kronor räknat år 1957 utgöra respektive 254, 336 och 442 milj. kronor.

Skatteskalornas utseende i jämförelse med gällande grundskala och nu tillämpad skala, dvs. grundskalan med ett uttag av 110 procent, framgår av tabell 9.

Beträffande de föreslagna skalorna förutsättes, att de skall tillämpas vid en uttagningsprocent av 100. För den händelse uttagningsprocenten skulle

Tab. 9. Skatteskalor

Beskatt- Gift Ensamstående 111315)??? Gällande F. 11. till— Gällande F. n. uu- 1 OOO-tal grund- lämpat Alt. Alt. Alt. grund- lämpat Alt. Alt. Alt. kr skala uttag RI R2 R3 skala uttag RI R2 R3 (100 %) (110 %) (100 %) (110 %)

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 1 1 0—4 12 13,2 11,5 11 10,5 12 13,2 11,5 11 10,5 4—6 12 13,2 11,5 11 10,5 16 17,6 17 17 16 6—8 12 13,2 11,5 11 10,5 20 22,0 22 22 21 8—10 16 17,6 17 17 16 24 26,4 26 25 25 10—12 20 22,0 22 21 21 27 29,7 29 28 28 12—16 25 27,5 27 27 26 30 33,0 32 32 31 16—20 30 33,0 32 31 31 34 37,4 37 36 36 20—30 35 38,5 37 37 36 38 41,8 41 41 40 30—40 40 44,0 43 43 42 42 46,2 45 45 44 40—60 45 49,5 49 48 48 46 50,6 50 49 49 60—100 50 55,0 54 54 53 50 55,0 54 54 53 100—150 55 60,5 60 59 59 55 60,5 60 59 59 150—200 60 65,0 65 65 65 60 65,0 65 65 65 200— 65 65,0 65 65 65 65 65,0 65 65 65

bestämmas högre än till 100 procent av grundbeloppet, föreslås, att — lik- som för närvarande gäller — skatten icke i något skikt skall överstiga den högsta skattesatsen, dvs. 65 procent. Skatteskalan för ensamstående är lik- som för närvarande avsedd att gälla jämväl för ogifta skattskyldiga med barn.

Av en jämförelse framgår till en början, att såväl i l-alternativet som i 3-alternativet föreslagits brutet tal för skatteuttaget i de enhetliga botten- skikten. Såsom tidigare framhållits får det ur allmänna synpunkter anses vara ett önskemål att skattesatserna i en skala är angivna i hela tal. Så är också fallet med nuvarande grundskala. Det må emellertid erinras om att gällande system för statsskattens rörlighet medför, att skattesatserna i rea- liteten i stor omfattning övergår till brutna tal vid varje avvikelse från 100 procents uttag av grundskalans skattesatser. Då för närvarande en uttag- ningsprocent av 110 tillämpas, följer härav, att skatten i flertalet inkomst- skikt beräknas på grundval av brutna tal. Givetvis kommer en användning redan i grundskalan av brutna tal för uttaget att ytterligare komplicera framräknandet av skattebeloppen, därest uttaget bestämmes till annat pro- centtal av grundskalan än 100. Olägenheterna aktualiseras dock huvudsak- ligen i samband med uppgörandet av hjälptabeller för debiteringen och torde ej få tillmätas allt för stor vikt. För att åstadkomma en lösning av den revisionen förelagda uppgiften har i vart fall icke inom den angivna kostnadsramen någon annan möjlighet stått till buds än att i vissa alter- nativ tillgripa brutna tal för skattesatserna i enhetliga skikten.

Avvägningen av skattebördan mellan gifta och ensamstående har i en— lighet med direktiven i stort sett bibehållits oförändrad. Enligt nu gällande ordning är skattesatsen i vart och ett av de tre lägsta skikten lika för gifta och ensamstående. Så är även fallet i alt. R1 och R 3, medan i alt. R2 skattesatsen i det tredje skiktet är en enhet högre för ensamstående än för gift. För beskattningsbara inkomster över 60000 kronor gäller för när- varande, att skattesatsen i varje skikt är lika i de båda skalorna. Revisionens förslag innebär ingen ändring härutinnan.

Av tablån kan vidare utläsas, att någon breddning av enhetliga skikten ej ägt rum, att övre gränsen för sambeskattning enligt tudelningsprincipen lämnats utan ändring samt att skattesatserna i 3-alternativet i alla skikt är en enhet lägre än i 1-alternativet. För beskattningsbara inkomster som över- stiger 150 000 kronor har dock genomgående föreslagits samma uttag som för närvarande tillämpas eller 65 procent. Skattesatsens ökning från ett skikt till närmast högre utgör maximalt 6 enheter. I 2-alternativet har ty- värr en ökning av skattesatsen av nu angivna omfattning inte kunnat und- vikas vid övergången från bottenskikten till däröver liggande inkomstskikt. I 1-alternativet och i 3-alternativet är ökningen i motsvarande läge 5,5 en— heter. Av kostnadsskäl har lägre procentsats inte kunnat föreslås för skik- ten närmast över bottenskikten. Ett lägre uttag i dessa skikt skulle eljest

Diagram ]. Skattelättnadens fördelning mellan inkomsttagare i olika inkomstskikt enligt all. R 2

'l-

Ensamstående

Vågrät skala: Utläknad skatt imiljoner kr.

Lodrät skala: Procentuell Skattelättnad.

0-

3,1"ng —1z,ooo izpoo-zqoon zo,ooo—1.o,0oo aopoo— —a,ooo qooo-moooizpoo-zopoo zuooo- åfjfciisgkåt" 880.000 553.000 172.000 24.000 1.117000 350,000 122000 22000 &???" 377 milj.kr. 707 milj.kr. 651 milj.kr. 1.09 mllj.kr. 294 miliJu: 351. milj.kr. 255milj.kr. laZmiljJu. Anm. Beloppen i staplarna anger skattebortfallen år 1957

ha erbjudit större möjligheter för en framtida breddning av de enhetliga bottenskikten.

De av revisionen föreslagna skatteskalorna medför sänkt marginalskatt i de flesta inkomstlägen. Undantag gäller dock för beskattningsbara in- komster som överstiger 150 000 kronor, där marginalskatten är oförändrad. Gifta skattskyldiga med beskattningsbara inkomster i skiktet 10—12000 kronor, motsvarande årsinkomster av omkring 16—18 000 kronor, erhåller i l-alternativet ingen sänkt marginalskatt. Detsamma gäller såväl i 1- som , i 2-alternativet för ensamstående skattskyldiga med beskattningsbara in- ] komster i skiktet 6—8 000 kronor, motsvarande årsinkomster av omkring * 9—11 000 kronor. I nu angivna inkomstlägen är marginalskatten oföränd- rad. För ett närmare studium av marginalskattens verkningar hänvisas till den tabell över totala marginalskatten, som finnes intagen i bilaga 6.

Av diagram 1 framgår, hur den skatteminskning som alt. R 2 medför för- delas mellan inkomsttagare i olika inkomstskikt.

I diagrammet anger staplarnas bredd hur stor del av den sammanlagda statliga inkomstskatten som år 1957 före sänkning erlägges av de skatt-

skyldiga i de olika inkomstskikten. Staplarnas höjd utvisar genomsnittlig procentuell Skattelättnad inom skikten. Den sammanlagda Skattelättnad, som konnuer de olika skikten till del, framgår av staplarnas yta.

För jämförelse mellan gifta och ensamstående skattskyldiga har siffer— uppgifterna i diagrammet sammanfattats i nedanstående tablå:

Ensam- stående

Antal skattskyldiga, 1 OOO-tal ...................... 1 629 1 611 3 240

Gifta Samtliga

Uträknad skatt, milj. kronor ...................... 2224 1 085 3309 Skattebortfall enl. alt. R 2, milj. kronor .......... 229 107 336 » » » R 2, procent .............. 10,3 9,9 10,2

De individuella verkningarna av revisionens förslag framgår av de tabel- ler över skattelättnaderna som intagits i bilaga 6. För ortsgrupperna II—V angives där skatteminskningarna såväl i kronor som i procent dels för gifta och dels för ensamstående. Såsom exempel må nämnas, att för gifta skattskyldiga i ortsgrupp III skattelättnaden vid en årsinkomst på 10 000 kronor utgör enligt l—alternativet 84 kronor eller 12,9 procent, enligt 2-alter- nativet 109 kronor eller 16,7 procent och enligt 3—alternativet 133 kronor eller 20,4 procent. Om årsinkomsten i stället är 20000 kronor, uppgår skattelättnaderna till resp. 156 kronor eller 6,7 procent, 216 kronor eller 9,3 procent och 294 kronor eller 12,6 procent. För en ensamstående skatt— skyldig med 10 000 kronor i årsinkomst föreslås en skattelindring som utgör resp. 80 kronor eller 7,5 procent, 100 kronor eller 9,4 procent och 149 kronor eller 14,0 procent.

För gifta skattskyldiga med årsinkomster å 200 000 kronor och däröver angives skattelättnaderna för 1-alternativet till 1208, för 2-alternativet till , 2008 och för 3-alternativet till 2 708 kronor. Beträffande de allra flesta skattskyldiga i dessa höga inkomstlägen är emellertid 80 V:a-spärren tillämp- lig, varvid den nuvarande skatten inte uppgår till så höga belopp som de i kol. 2 i tabellerna angivna. De lägre skattebelopp, dessa skattskyldiga i verkligheten har att erlägga, torde inte påverkas av den föreslagna skatte—

sänkningen. På motsvarande sätt förhåller det sig jämväl för ensamstående inkomst- tagare.

En jämförelse mellan skattelättnaderna för gifta och för ensamstående skattskyldiga utvisar, att ensamstående med årsinkomster upp till ca 10 000 kronor erhåller större skatteminskning i kronor räknat än gifta med mot— svarande inkomster. Den enhetliga skattesatsen sänkes lika mycket för en- samstående som för gifta, varigenom ensamstående sålunda får samma procentuella Skattelättnad som gifta. Då de ensamstående på grund av lägre ortsavdrag har att för viss inkomst erlägga en högre skatt än de gifta, kommer de följaktligen att i kronor räknat erhålla en större minskning av skatten.

Diagram 2. Procentuella skatteminskningar'för gifta skattskyldiga enligt olika alternativ Ortsgrupp III

Procentuell skatteminskning 22

Alternatlv Skattebortfall

20 . ar1957 X ooo-e.o.. RI 254milj.kr_ 15 * ------—— Rz 336mili.kr. ------------.'-_--l X _ Ra 442milj.kr. 16 . Sänkning av utlag- ! X _______ ningsprocenten 298 milj. kr. 14 & nu 100

. Q 0 N_— I 6 . ä.- X .. **!— | . 4 lo...—ä.'__ N O.. ___-'_—

o.... _ 2 oo. 0

(0.000 5.000 6.000 0.000 10.00012000 15.00018000 20.000 25.000 30.000 40.000 50.000 60.000 80.000 l00.000 kr.

Årsinkomsl. logaritmisk skala.

De procentuella skattelättnaderna i olika inkomstlägen för gifta skatt- skyldiga framgår även av diagram 2, som till jämförelse upptar verkning- arna av en nedsättning av uttagningsprocenten från 110 till 100.

Av diagrammet framgår bl. a., att alt. R 2 för gifta skattskyldiga med in- komster upp till ca 20 000 kronor ger en större Skattelättnad än en sänkning av uttagningsprocenten till 100.

Vad angår progressiviteten hos de föreslagna skalorna må följande an- märkas. Vid förslagets utformning har revisionen eftersträvat största möj— liga skattelättnad åt inkomsttagarna i de lägre skikten. Detta har nödvän- diggjort en viss skärpning av progressionen. Den slutliga avvägningen måste bli resultatet av en skälighetsprövning. I samtliga alternativ stiger skatte- lättnaden i kronor räknad vid stigande inkomst. Eftersom tyngdpunkten lagts på de mindre inkomsttagarna, kommer däremot skattelättnaden, be- räknad i procent av skatten, att vara störst för denna kategori skattskyldiga. Beträffande avvägningen av skattelättnaderna mellan de olika alternati-

ven inbördes är följande att märka. Skillnaden i skattebortfall mellan de olika alternativen innebär, att man i 2-alternativet har ett större belopp till sitt förfogande för skattelättnader och att i 3-alternativet ytterligare medel finnes tillgängliga. Inom revisionen har diskuterats huru långt principen om skattesänkningens tyngdpunkt skulle drivas. Enligt en uppfattning borde, med utgångspunkt från visst alternativ, varje ytterligare belopp som kunde stå till förfogande väsentligen komma de lägsta inkomsttagarna till godo. Enligt en annan mening åter borde man — sedan man i l-alterna— tivet lagt tyngdpunkten på de lägsta inkomsttagarna — fördela den ytter— ligare skattelättnad, man kunde få räkna med, mer eller mindre likformigt i alla inkomstskikt. Revisionens majoritet har enat sig om att vid övergång till mera kostnadskrävande alternativ lägga huvuddelen av den ytterligare skattelättnaden på de lägre inkomsttagarna men låtit samtliga inkomstskikt få del av den ökade skattesänkningen. Som ett uttryck härför har procent- satsen sänkts även i några av de högre inkomstskikten vid övergång från lägre till högre alternativ. Härigenom har dessa inkomstskikt erhållit en lägre marginalskatt.

Skattelättnadernas förändringar vid övergång från l-alternativet till 2-alternativct och från 2-alternativet till 3-alternativet belyses av tabellerna 10 och 11.

De ytterligare skattelättnader som uppkommer i 2— och 3-alternativen är störst för de mindre inkomsttagarna och avtar med inkomstens stegring. Procenttalen i kol. 6 och 8 utvisar emellertid inte en jämnt sjunkande ten- dens vid stigande inkomst utan företer vissa ojämnheter. Detta har ej kun- nat undvikas, då revisionen i görligaste mån använt hela tal för skattesat- serna i skalorna.

Revisionen har även undersökt verkningarna av förslagen i fråga om den totala skatten. Skatteminskningarna i kronor och i procent redovisas i tabeller, som intagits i bilaga 6. I kronor räknat blir givetvis skatteminsk- ningarna desamma som i tabellerna för enbart den statliga skatten. De procentuella skatteminskningarna är däremot lägre. I de flesta inkomst- lägen medför revisionens förslag i procent räknat tämligen obetydliga minsk- ningar av den totala skatten. De största i tabellerna redovisade procentuella ! skatteminskningarna utgör för 1-alternativet 5,9 procent, för 2-alternativet ! 7,6 procent och för 3-alternativet 9,3 procent. Av tabellerna framgår dess— utom, att den procentuella skatteminskningen, vilken vid betraktande av enbart den statliga skatten är densamma inom hela bottenskiktet, här upp- visar successivt stigande tal inom nämnda skikt, beroende på att den stat- liga skattens andel i den totala skatten Växer vid stigande inkomst. Sistnämnda förhållande gör sig gällande jämväl i den ytterligare tabell rörande total skatt, som intagits i bilaga -6. Denna tabell, som anger den totala skatten i procent av årsinkomsten enligt nuvarande ordning och en-

Tab. 10. Jämförelse av skattelättnaderna enligt alt. R], R2 och Rå Gift. Ortsgrupp III

Den ökning av Den ytterligare Nuva- Skatteminskning skatteminskningen ökning av skatte- Årsinkomst rande enligt alt. RI som alt. R2 skulle minskningen som alt. skatt medföra RS skulle medföra kr kr % kr % kr % 1 2 3 4 5 6 7 8 3 000 — _— _— — — _ — 4 000 -— — — _ —— _ — 5 000 71 9 12,7 3 4,2 2 2,8 6 000 187 24 12,8 7 3,8 7 3,7 8 000 420 54 12,9 16 3,8 16 3,8 10 000 652 84 12,9 25 3,8 24 3,7 12 000 884 114 12,9 33 3,7 34 3,9 15 000 1 292 144 11,1 40 3,1 54 4,2 18 000 1 844 148 8,0 60 3,3 60 3,2 20 000 2 326 156 6,7 60 2,6 78 3,3 25 000 3 654 189 5,2 82 2,2 100 2,8 30 000 5 246 246 4,7 100 1,9 126 2,4 40 000 8 708 372 4,3 100 1,1 213 2,5 50 000 12 587 458 3,6 102 0,8 300 2,4 60 000 16 943 502 3,0 190 1,1 300 1,8 80 000 26 015 623 2,4 300 1,1 366 1,5 100 000 35 695 799 2,2 300 0,9 542 1,5 200 000 89 059 1 208 . 1,4 800 0,9 700 0,7 300 000 146 259 1 208 0,8 800 0,6 700 0,5 400 000 203 459 1 208 0,6 800 0,4 700 0,3

ligt de av revisionen föreslagna alternativen, utvisar nämligen mindre skill— nader i procenttalen vid låga inkomster än vid höga.

Revisionen har tidigare påvisat kommunalskattens stora andel i de smärre inkomsttagarnas totala skattebörda och framhållit, att en höjning av de kommunala ortsavdragen utgjorde den närmast till hands liggande utvägen att åstadkomma mera väsentliga skattelättnader för inkomsttagarna i de lägre skikten. Sedan verkningarna av revisionens förslag här ovan belysts, kan en jämförelse av dessa verkningar med de skattelättnader, som relativt stora höjningar av de kommunala ortsavdragen skulle medföra, vara av intresse. Revisionen har därför verkställt beräkningar rörande den effekt som skulle uppnås vid höjningar av de kommunala ortsavdragen dels till 3 000 kronor för gifta och 2 000 kronor för ensamstående och dels till 4 000 kronor för gifta och 2 000 kronor för ensamstående. Beräkningarna har skett under förutsättning att kommunerna av staten erhåller full kompen- sation för skattebortfallet så att någon höjning av utdebiteringen ej blir följden. Som utgångspunkt vid jämförelsen har valts revisionens alt. R 2 och resultatet framgår av tabell 12, i vilken jämväl upptagits kostnaderna, angivna för gifta och för ensamstående var för sig.

Tab. 11. Jämförelse av skattelättnaderna enligt alt. R], R2 och R? Ensamstående. Ortsgrupp III

Den ökning av Den ytterligare Nuva— Skatteminskning skatteminskningen ökning av skatte- Årsinkomst rande enligt alt. RI som alt. R2 skulle minskningen som alt. skatt medföra RB skulle medföra % kr % kr % 1 4 6 8 3 000 91 12 13,2 3 3,3 4 4,4 4 000 207 26 12,6 8 3,8 8 3,9 5 000 323 41 12,7 13 4,0 12 3,7 6 000 440 57 13,0 17 3,8 16 3,7 8 000 720 75 10,4 20 2,8 31 4,3 10 000 1 067 80 7,5 20 1,9 49 4,6 12 000 1 481 82 5,5 27 1,9 60 4,0 15 000 2 219 97 4,4 52 2,3 60 2,7 18 000 3 066 121 3,9 60 2,0 79 2,6 20 000 3 646 138 3,8 60 1,6 97 2,7 25 000 5 279 159 3,0 100 1,9 100 1,9 30 000 7 118 194 2,7 100 1,4 144 2,1 40 000 10 939 277 2,5 100 0,9 232 2,2 50 000 15 095 370 2,5 121 0,8 300 1,9 60 000 19 548 423 2,2 209 1,0 300 1,6 80 000 28 825 562 1,9 300 1,1 385 1,3 100 000 38 505 738 1,9 300 0,8 561 1,5 200 000 92 060 1 128 1,2 800 0,9 700 0,8 300 000 149 260 1 128 0,8 800 0,5 700 0,5 400 000 206 460 1 128 0,5 800 0,4 700 0,4

Totalkostnaden utgör för alt. R2 336 milj. kronor och för höjning av de kommunala ortsavdragen i högsta ortsgrupp till 3 000 kronor för gifta och till 2000 kronor för ensamstående 287 milj. kronor. Därest ortsavdraget för gifta i stället höjes till 4 000 kronor, blir totalkostnaden 458 milj. kronor. Skattebortfallet för kommunerna utgör i verkligheten högre belopp än de här angivna. Nettokostnaden för staten uppgår emellertid till de ovan nämnda beloppen, varvid beräknade statsbidrag till kommunerna reduce- rats med uppskattade ökningar av den statliga inkomstskatten på grund av minskade avdrag för kommunala utskylder.

De skattelindrande verkningarna av ortsavdragens ökning framträder mest i de lägre inkomstskikten och avtar successivt vid högre inkomst, be- roende på utskyldsavdragets inverkan. I fråga om gifta skattskyldiga ger en höjning av kommunala ortsavdraget till 3 000 kronor större skattelätt- nad än alt. R 2 upp till årsinkomster på ca 9 000 kronor, medan en höjning till 4 000 kronor medför större Skattelättnad än alt. R 2 upp till årsinkomster på ca 15 000 kronor. För ensamstående skattskyldiga kommer en ortsav- dragshöjning till 2 000 kronor att ge större Skattelättnad än alt. R 2 endast upp till ca 5 000 kronors årsinkomst. Beträffande såväl gifta som ensam- stående skattskyldiga gäller, att vid högre inkomstbelopp än de ovan an-

Tab. 12. Skatieminskning ikronor enligt all. RZ jämför! med den skatteminskning som höjningar av de kommunala ortsavdragen till nedan angivna belopp skulle medföra Ortsgrupp III

Gift Ensamstående Minskning av total skattl Minsmmg . , av total skatt1 genom höjning av de kom— munala ortsavdra en till genom hc]- Årsinkomst Skatteminsk- g Skatteminsk- ning av de ning enligt ning enligt kommunala alt. R2 3 000 kr i 4 000 kr i alt. R2 ortsavdragen högsta orts— högsta orts— mi 2.000 kr grupp grupp 1 hogsta ortsgrupp 1 2 3 4 5 6 3 000 — 85 85 15 58 4 000 _ 110 205 34 58 5 000 12 95 191 54 58 6 000 31 95 191 74 59 8 000 70 96 191 95 56 10 000 109 95 191 100 53 12 000 147 95 191 109 50 15 000 184 91 181 149 48 18 000 208 81 161 181 47 20 000 216 79 159 198 46 25 000 271 74 147 259 41 30 000 346 68 135 294 41 40 000 472 62 124 377 38 50 000 560 55 111 491 35 60 000 692 55 111 632 36 80 000 923 50 99 862 33 100 000 1 099 50 99 1 038 33 200 000 2 008 39 77 1 928 27 300 000 2 008 39 77 1 928 27 400 000 2 008 39 77 1 928 27 Kostnad år 1957 229 milj. kr 182 milj. kr 353 milj. kr 107 milj. kr 105 milj. kr

1 Häri ingår — förutom statlig inkomstskatt _— kommunal inkomstskatt efter en utde- bitering av 12 kronor per skattekrona.

givna alt. R 2 medför större och med inkomstens storlek tilltagande skatte-

lättnad. * Om staten ej helt ersätter kommunerna för uppkommande skattebortfall !

blir följden, att kommunerna vid oförändrade utgifter måste tillämpa en i högre utdebiteringssats. Skattelättnaderna skulle vid sådant förhållande bli lägre än de i tabellen angivna och vid stigande inkomst efter hand förbytas i skatteökningar.

Xl. Jämkningar av skatteskalorna i kombination med ortsavdragshöjningar

Den ökning i skattebelastningen som penningvärdeförsämringen medfört har, såsom den tekniska utredningen visat', i särskilt hög grad träffat de små inkomsttagarna. Den främsta orsaken är att ortsavdragen förlorat i värde, vilket företrädesvis drabbar skattskyldiga med lägre inkomster, efter- som ortsavdragens relativa betydelse avtager med inkomstens höjd. De av den tekniska utredningen belysta förändringarna i den reella skattebelast- ningen avser tidsperioden 1947—1955 och hänför sig till ortsgrupp III. Under denna tid har de statliga ortsavdragen i nämnda ortsgrupp höjts från 2 750 till 3 680 kronor för gifta och från 1 800 (före reduktion) till 1 840 kronor för ensamstående skattskyldiga. För att motverka penningvärde- försämringen hade en höjning av ortsavdragen med 40 procent varit er- forderlig, dvs. till 3 850 kronor för gifta och till 2 520 kronor för ensam— stående skattskyldiga.

Förändringarna i den reella skattebelastningen har i fråga om den statliga skatten emellertid sin grund jämväl i andra förhållanden, framför allt i den ändring av skattesatserna, som ägde rum i samband med införandet av enhetliga procentsatser i bottenskikten. Dessa ändringar innebar höjning av skattesatserna i de lägsta skikten men sänkning för vissa inkomstklasser i bottenskiktets övre del. I det högsta inkomstskiktet — beskattningsbara inkomster, som överstiger 200 000 kronor — har vidare skattesatsen sänkts 5 enheter. För de ensamstående skattskyldiga i vissa mellanlägen har skatte- tryckets ökning motverkats därav att reduktion av ortsavdragen ej äger rum.

Även om det sålunda är flera och i olika riktningar verkande faktorer som varit bestämmande för skattetryckets utveckling, har skatteökningen för de lägre inkomsttagarnas del främst sin grund i att ortsavdragen förlorat i värde. Såsom i den tidigare framställningen anförts kan väsentliga skatte— lättnader för inkomsttagarna i de lägre skikten åstadkommas endast genom en höjning av ortsavdragen. Det har därför tett sig naturligt för revisionen att pröva alternativ, där justeringar av skatteskalorna kombinerats med höjningar av de statliga ortsavdragen. Dessa höjningar har omfattat belopp mellan 200 och 1 000 kronor för gifta skattskyldiga. Då skattebördans av- vägning mellan gifta och ensamstående i princip bör lämnas utan ändring, har revisionen räknat med att höjningen för ensamstående skulle utgöra

1 Se sid. 26—29 här ovan.

Tab. 13. Skatteskalor

Gift Ensamstående 322213; Nuvaran- Nuvaran- inkomst dem??” Alt. Alt. Alt. Alt. degiga Alt. Alt. Alt. Alt. 1000-talkr 110 % R4 RS Rö R7 110 % R4 R5 RG R7 uttag uttag

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 0—4 13,2 12,5 12 11,5 13 13,2 12,5 12 11,5 13 4—5 13,2 12,5 12 11,5 13 17,6 18 18 17 13 5—6 13,2 12,5 12 11,5 13 17,6 18 18 17 18 6—7 13,2 12,5 12 11,5 13 22,0 22 21 21 18 7—8 13,2 12,5 12 11,5 13 22,0 22 21 21 23 8—10 17,6 18 18 17 13 26,4 26 25 24 23 10—12 22,0 23 22 21 20 29,7 29 28 28 27 12—13 27,5 27 27 26 20 33,0 32 32 31 27 13—16 27,5 27 27 26 25 33,0 32 32 31 31 16—20 33,0 32 31 31 30 37,4 37 36 36 35 20—25 38,5 37 37 36 35 41,8 41 41 40 39 25—30 38,5 37 37 36 40 41,8 41 41 40 43 30—40 44,0 43 43 42 45 46,2 45 45 44 47 40—60 49,5 49 48 48 50 50,6 50 49 49 51 60—100 55,0 54 54 53 55 55,0 54 54 53 55 100—150 60,5 60 59 59 60 60,5 60 59 59 60 150— 65,0 65 65 65 65 65,0 65 65 65 65

Anm. Alt. R 7 avviker från övriga alternativ i fråga om inkomstskiktens bredd.

50 procent och för ogifta med barn 75 procent av de för gifta skattskyldiga i de olika alternativen upptagna höjningarna. En höjning med 1 000 kronor för gifta skattskyldiga och motsvarande lägre belopp för övriga ortsav- dragskategorier har revisionen funnit väl stor med hänsyn såväl till de be- gränsade medel som står till förfogande för en skattesänkning som till för- hållandet mellan de statliga och de kommunala ortsavdragen. Om ortsav- dragshöjningen skall ge önskad effekt, får den dock inte vara alltför obe- tydlig. I det av revisionen närmare undersökta och här redovisade alter- nativet utgör ortsavdragshöjningen 400 resp. 200 kronor. Även här har konstruerats ett l-alternativ (alt. R4), ett 2-alternativ (alt. R5) och ett 3-alternativ (alt. R 6). Beräknade inkomstbortfall år 1957 utgör för alt. R 4 256 milj. kronor (7,7 procent), för alt. R 5 338 milj. kronor (10,2 procent) och för alt. R 6 442 milj. kronor (13,4 procent). Skattebortfallen överens- stämmer sålunda nära med de för alt. R 1, R 2 och R 3 beräknade.

Skatteskalornas uppbyggnad framgår av tabell 13, i vilken för jämförelse har medtagits nu gällande skala vid ett uttag av 110 procent.

Skalorna företer stora likheter med de av revisionen i alternativen R 1, R2 och R3 föreslagna. Vad angår gifta skattskyldiga överensstämmer skattesatserna i alternativen R 4, R 5 och R 6 helt med de föreslagna skalor- nas i fråga om beskattningsbara inkomster överstigande 12 000 kronor. Samma är förhållandet i fråga om ensamstående skattskyldiga med be-

Tab. 14. Jämförelse av skattelättnaderna enligt alt. R2 och Rå Ortsgrupp III

Gift Ensamstående Års- Skatteminskning Skatteminskning Skatteminskning Skatteminskning inkomst enligt alt. R 2 enligt alt. R 5 enligt alt. R 2 enligt alt. R 5 kr % kr % kr % kr % 1 2 3 4 5 6 7 8 9 3 000 — — — — 15 16,5 32 35,2 4 000 _ — — — 34 16,4 43 20,8 5 000 12 16,9 54 76,1 54 16,7 53 16,4 6 000 31 16,6 65 34,8 74 16,8 64 14,5 8 000 70 16,7 86 20,5 95 13,2 80 11,1 10 000 109 16,7 107 16,4 100 9,4 91 8,5 12 000 147 16,6 128 14,5 109 7,4 119 8,0 15 000 184 14,2 163 12,6 149 6,7 165 7,4 18 000 208 11,3 176 9,5 181 5,9 205 6,7 20 000 216 9,3 204 8,8 198 5,4 222 6,1 25 000 271 7,4 275 7,5 259 4,9 293 5,6 30 000 346 6,6 374 7,1 294 4,1 336 4,7 40 000 472 5,4 524 6,0 377 3,4 427 3,9 50 000 560 4,4 619 4,9 491 3,3 549 3,6 60 000 692 4,1 764 4,5 632 3,2 690 3,5 80 000 923 3,5 1 019 3,9 862 3,0 930 3,2 100 000 1 099 3,1 1 195 3,3 1 038 2,7 1 106 2,9 200 000 2 008 2,3 2 148 2,4 1 928 2,1 2 018 2,2 300 000 2 008 1,4 2 148 1,5 1 928 1,3 2 018 1,4 400 000 2 008 1,0 2 148 1,1 1 928 0,9 2 018 1,0

skattningsbara inkomster överstigande 10000 kronor. För lägre beskatt— ningsbara inkomster än de nu angivna är uttaget inom varje särskilt skikt såväl för gifta som för ensamstående skattskyldiga i allmänhet 1 enhet högre än det i alternativen R 1, R 2 och R 3 för motsvarande inkomstskikt före- slagna. Både i 1- och 3-alternativet (alt. R 4 och alt. R 6) är således skatte- uttagen i enhetliga bottenskikten angivna i brutna tal.

De individuella verkningarna framgår av de för ortsgrupp III upprättade tabeller över skattelättnaderna i olika inkomstlägen, som intagits i bilaga 7. I dessa tabeller har räknats med ortsavdragshöjningar å 400 resp. 200 kro— nor för ortsgrupp III. Revisionen har nämligen inte ansett sig böra ta ställ- ning till spörsmålet huruvida en höjning av ortsavdragen bör ske med lika stora belopp i samtliga ortsgrupper eller om en differentiering efter dyrort bör ske så att den nu gällande spännvidden mellan högsta och lägsta orts— grupp fullt ut bibehålles jämväl beträffande de sålunda förhöjda ortsav- dragsbeloppen. Den omfattande undersökning, som för ett sådant ställ- ningstagande erfordrades, har revisionen ansett ligga utanför dess uppdrag att igångsätta. Vid beräkningen av skattebortfallet har revisionen räknat med en genomsnittlig höjning med de angivna beloppen. Därest man låter den föreslagna höjningen få full verkan i högsta ortsgrupp och därefter för

övriga ortsgrupper bibehåller nu gällande spännvidd oförändrad, kommer skattebortfallet att sjunka med ca 10 milj. kronor i ett vart av de olika alternativen.

En jämförelse med det av revisionen föreslagna systemet utan ortsav- dragshöjningar har skett i tabell 14, som upptar de individuella verkning— arna av 2-alternativen (alt. R 2 och alt. R 5). Ortsavdragens skattelindrande inverkan för de lägre inkomsttagarna framträder särskilt vid en jämförelse mellan de båda alternativen av de procentuella skatteminskningarna.

Gifta skattskyldiga med 5 000 kronor i årsinkomst erhåller en skatte- minskning på 12 kronor enligt alt. R 2 och på 54 kronor enligt alt. R 5. Vid 10 000 kronors årsinkomst uppkommer ungefär lika stora skatteminsk— ningar, medan vid 15 000 kronors årsinkomst alt. R 2 ger en större skatte— lättnad — 184 kronor mot 163 kronor enligt alt. R 5.

Att ortsavdragsalternativet jämfört med ett alternativ utan ortsavdrags— ändring medför en större Skattelättnad i det enhetliga bottenskiktets nedre del men en mindre lättnad omkring skiktets övre gräns, gäller även för de ensamstående. Samma förhållande framträder för övrigt vid alla jämförel— ser mellan alternativ med och utan ortsavdragshöjningar, varvid dock förutsättes, att alternativen leder till skattebortfall av ungefär samma stor- lek samt att de större inkomsttagarna har medgivits i möjligaste mån lika stora skattelättnader.

XII. Särskilda frågor

Författningsändring

Revisionen har inte framlagt förslag till ändringar i gällande författ— ningstext. Ett antagande av något av de framlagda alternativa förslagen erfordrar inte annan författningsändring än att nu gällande skatteskalor för gifta och för ensamstående skattskyldiga i 10 5 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt ersättes med de antagna.

Revisionen förordar, att de nya skalorna första gången tillämpas i fråga om det preliminära skatteuttaget under år 1957. Nu gällande skatteskalor bör tillämpas vid 1957 års taxering samt i fråga om eftertaxering för år 1957 och tidigare år.

Beräkniugsgrunder m. m. Revisionen har tillämpat samma beräkningsgrunder som de tekniskt sak- kunniga såväl beträffande skalornas individuella verkningar som beträf- fande skattebortfallet för staten. En redogörelse för dessa beräkningsgrun— der lämnas i bilaga 5. Vad angår skattebortfallet för staten synes emellertid av numera tillgänglig officiell statistik framgå, att skatteunderlaget för in- komståret 1957 kan antas bli inte oväsentligt högre än de tekniskt sakkun- niga räknat med. De nu föreliggande uppgifterna rörande utfallet av 1955 års taxering utvisar en ökning av den sammanräknade nettoinkomsten för fysiska personer med ca 7 procent sedan föregående taxeringsår. Inkomst- året 1955 kan med all sannolikhet väntas medföra en ännu kraftigare in- komststegring. Det för år 1957 beräknade skatteunderlaget torde därför vara uppnått redan vid en tidigare tidpunkt.

Då det under alla förhållanden måste bli fråga om en uppskattning, har någon omräkning av tidigare beräkningar inte skett. Revisionen har funnit det mest rationellt att direkt ansluta sina beräkningar till de tidigare verk- ställda, varigenom jämförelser lättare kan ske. Om de förebragta kostnads- beräkningarna får full aktualitet år 1957 eller redan dessförinnan synes därvid ovidkommande.

6—509242

Särskilda yttranden

Särskilt yttrande av herr Elofsson

Revisionens majoritet har i sin redogörelse för en skattesänkning, utfor— mad genom justering av skatteskalorna i kombination med höjning av ortsavdragen, räknat med en genomsnittlig höjning av 400 kronor för gifta och 200 kronor för ensamstående skattskyldiga. Revisionen har därvid förklarat sig inte höra ta ställning till spörsmålet huruvida en höjning av ortsavdragen bör ske med lika stora belopp i samtliga ortsgrupper eller om en differentiering efter dyrort bör ske så att den nu gällande spännvidden mellan högsta och lägsta ortsgrupp fullt ut bibehålles jämväl beträffande de sålunda förhöjda ortsavdragsbeloppen.

För min del kan jag inte ansluta mig till detta uttalande. Frågan om dyrortsgrupperingen vid beskattningen var föremål för riksdagens behand— ling år 1953, då ortsgruppernas antal reducerades från fem till fyra. I samband därmed (prop. 132/1953) anförde statsrådet Hedlund med instäm- mande av statsråden Norup, Persson och Hjalmar Nilson till statsråds- protokollet följande:

Den politiska meningsriktning, som jag företräder, har sedan lång tid tillbaka hävdat, att dyrortsgrupperingen för bl. a. löner och skatter skall avvecklas frånsett att vissa tillägg göres för delar av Norrland. Med hänsyn främst till kostnaderna för det allmänna har inom meningsriktningen ansetts, att avvecklingen bör ske i etapper. Då det föreliggande förslaget utgör ett steg i riktning mot en avveckling av dyrortssystemet, biträder jag detsamma.

Det förhåller sig otvivelaktigt så att skillnaden i dyrhet orterna emellan sedan lång tid tillbaka successivt minskat. Det kan ifrågasättas, huruvida inte förhållandena numera utvecklats därhän att någon skillnad i levnads- kostnader ej längre föreligger mellan olika orter. Enligt mitt förmenande borde därför tiden nu vara mogen för att ortsgrupperingen vid beskattningen helt avskaffades. Vid sådant förhållande finner jag det angeläget framhålla, att — därest en Skattelättnad skulle komma till stånd genom höjning av ortsavdragen — höjningen bör ske med lika belopp i samtliga ortsgrupper. Skillnaden i kronor räknat mellan ortsavdragen i olika ortsgrupper får enligt min mening ej förstoras.

Särskilt yttrande av herr Söderquist

Revisionen har enligt sina direktiv haft till uppdrag att utarbeta tre olika alternativ för en allmän sänkning av den statliga inkomstskatten för fysiska personer. Kostnadsramen för vart och ett av dessa har i direktiven angivits till ca 8, 9,1 resp. 12 procent av den statliga inkomstskattens totala belopp. Revisionen har därvid haft att i första hand söka finna möjligheter att genomföra skattesänkning genom ändring av skatteskalorna. Skatte- sänkningens tyngdpunkt borde slutligen förläggas till de lägre inkomst— tagarna.

Till fullgörande av sitt uppdrag har revisionen utarbetat tre olika skatte- skalor, en för vartdera av de tre i direktiven angivna kostnadsalternativen. I likhet med övriga ledamöter har jag ansett det önskvärt, att enighet kunde vinnas kring ett förslag till sådana skalor, och har därför biträtt beslutet av de skalor, som i utlåtandet betecknats med alternativen R 1, R 2 och R 3.

Utredningsdirektivens uttryckliga angivande av tre olika kostnadsalterna- tiv kommer emellertid att få den konsekvensen, att den definitiva skatte- skalans utseende blir beroende av det utrymme för sänkning av den statliga inkomstskatten, som kan befinnas vara för handen vid uppgörandet av riks- staten för budgetåret 1956/57. Ett sådant förfarande vid skatteskalornas bestämmande är utan tvekan svårt att hållbart motivera. Skatteskalan har ju i ett progressivt skattesystem till uppgift att fördela inkomstskatten efter bärkraft på de olika inkomstskikten. Statskassans skiftande inkomstbehov å andra sidan bör i princip, så länge inga större förskjutningar i penning- värde, nominell inkomstnivå och därmed reell skattebelastning inträffar, ta sig uttryck i en ändrad uttagningsprocent, åtminstone så länge det ej gäller mera genomgripande ändringar av skattetrycket.

Jag vill i detta sammanhang i principiellt avseende något beröra frågan om metoden att sänka den statliga inkomstskatten genom att variera uttag—

ningsprocenten. Denna metod — att variera den statliga inkomstskattens nivå med hjälp av en årligen fastställd uttagningsprocent — är tekniskt enkel. Den kan sägas vara i princip erkänd som den i det svenska skatte- systemet grundläggande eller normala metoden för sänkning eller höjning av den statliga inkomstskatten. Den bygger på det förhållandet, att den i ett progressivt skattesystem eftersträvade fördelningen av inkomstskatten på de olika inkomstskikten och därmed efter bärkraft i princip fastlagts genom skatteskalans utformning. Genom en rörlig uttagningsprocent kan man åtminstone inom vissa gränser variera skattens storlek utan att ändra progressionen, d. v. s. skatten uttages med bevarad fördelning efter bärkraft.

När en större förskjutning i penningvärdet ägt rum, har därmed en mera avsevärd förändring av den reella skattebelastningen inträffat; skatte- skalorna har snedvridits och avviker — ehuru formellt oförändrade —— i realiteten från vad man vid deras uppgörande ansåg rimligt. Då aktualiseras

naturligtvis åtgärder för återställande av en rimlig och rättvis avvägning. Den tekniska utredningens promemoria har närmare belyst de huvudsakliga av inflationen framkallade förändringarna i den reella skattebelastningen 1947—1955. Dessa förändringar har inte skett likformigt inom de olika inkomstskikten utan har — trots skattesänkningarna 1952 — i särskilt hög grad drabbat de lägre inkomsttagarna. Härtill kommer, att ensamstående skattskyldiga i vissa lägre inkomstlägen drabbades av skatteökningar vid de år 1952 genomförda ändringarna såvitt gäller den statliga inkomstskat- ten. Om den nu aktuella skattesänkningen skulle ske enbart genom en ; reducering av uttagningsprocenten, komme det avsedda syftet att lägga skattesänkningens tyngdpunkt på de lägre inkomsttagarna sålunda inte att förverkligas. Jag har därför företrätt uppfattningen, att en justering av skatteskalorna nu bör genomföras. Uttagningsprocenten bör sedan enligt min mening anpassas efter det i varje läge erforderliga medelsbehovet för statskassan. Om i framtiden ånyo stora förändringar i penningvärdet och därmed icke avsedda ändringar av skatteskalornas reella innehåll skulle inträffa, får naturligtvis frågan om behovet av nya skalor upptagas till behandling. Men detta utgör intet som helst skäl mot att de variationer i , skattetrycket, som föranledas av variationer i de statsfinansiella förutsätt- ningarna, sker genom ändring av uttagningsprocenten.

Enligt min uppfattning borde man i dagsläget eftersträva en väsentlig sänkning av den statliga inkomstskatten för alla skattebetalare men med större procentuell andel för de lägre inkomsttagarna, vars reella skattetryck särskilt skärpts genom inflationen. Skatterevisionen har enligt direktiven inte haft till uppgift att bedöma vilket utrymme som kan finnas för en skattesänkning. Denna uppgift faller av naturliga skäl på Kungl. Maj:t och — i sista hand — riksdagen. Jag vill endast framhålla, att en betydande sänkning av inkomstskatten är så angelägen, att den måste anses vara ett 3 av de primära önskemålen i dagens läge. Utformningen av statens budget i

bör därför ske med hänsyn härtill.

Mot bakgrund av vad jag ovan anfört angående tillämpligheten av meto- den att sänka inkomstskatten genom en lägre uttagningsprocent anser jag att, därest det skulle vara möjligt att uppnå större utrymme för skattesänk— ning än de i direktiven angivna siffrorna, bör en lägre uttagningsprocent än 100 komma till användning vid övergången till de nya skalorna. Naturligt synes det vara att lägga den för mellanalternativet uppgjorda —— med R 2 betecknade — skatteskalan till grund och på denna applicera en sänkt uttag- ningsprocent. Hur en skattesänkning skulle utfalla med denna skatteskala som grund och med exempelvis 95 procents uttag, framgår av nedanstående tablå.

Den procentuella sänkningen av den statliga in- komstskatten enligt skalan för mellanalternativet med 95 procents uttag Ortsgrupp III

Årsinkomst Skatteminskning i procent

kr Gift Ensamstående 3 000 — 20,9 4 000 — 20,8 5 000 21,1 20,7 6 000 20,9 20,9 8 000 21,0 17,5 10 000 20,9 13,9 12 000 20,8 12,0 15 000 18,6 11,4 18 000 15,7 10,6 20 000 13,8 10,1 25 000 12,0 9,7 30 000 11,3 8,9 40 000 10,2 8,3 50 000 9,2 8,1 60 000 8,9 8,1 80 000 8,4 7,8 100 000 7,9 7,6 200 000 7,1 7,0 300 000 6,3 6,2 400 000 5,9 5,9

Som synes skulle härigenom uppnås en sänkning av skatten med minst en tiondel för det övervägande flertalet av de skattskyldiga. Undantagen skulle utgöras av de högsta inkomsttagarna, för vilka den procentuella sänkningen skulle inte obetydligt understiga nyssnämnda andel.

Inkomstbortfallet för statskassan till följd av en dylik skattesänkning kan beräknas till ca 160 milj. kr för det första budgetåret och till ytterligare ca 320 milj. kr för nästa budgetår, motsvarande 480 milj. kr skattebortfall fr. o. m. är 1957/58.

Särskilt yttrande av herr Östman

Den direkta beskattningen i vårt land är byggd på skatteförmågeprincipen. Med utgångspunkt från denna har man bl. a. kommit fram till att den statliga inkomstbeskattningen skall vara progressiv. Principen ger dock föga ledning då det gäller att bestämma progressionsgraden. Frågan härom är närmast av politisk natur och ger följaktligen utrymme även för rena skönsbedömningar. Trots detta erkännes allmänt att en starkt progressiv beskattning kan ha synnerligen menliga verkningar, inte minst med avse- ende å de skattskyldigas vilja att genom nya initiativ och ökade arbetsinsat— ser förbättra sina inkomster. En skärpning av beskattningen kan härigenom leda till en minskning av skatteintäkterna. De psykologiska reaktioner som

alltför höga marginalskatter åstadkommer sätter alltså en gräns för pro- gressionen.

Var denna gräns går kan icke med säkerhet anges. Det framstår dock som obestridligt att den direkta beskattningen i vårt land nått en sådan nivå att risk föreligger för att gränsen redan är överskriden. Det kan erinras om att 1949 års skatteutredning med stor bestämdhet uttalade sig för en skatte- sänkning, >>främst med hänsyn till arbetsvilja och deklarationsmoral» men även »med hänsyn till sparandet». Utredningens förslag gick också ut på en betydande skattesänkning kombinerad med en lindring av progressionen. De av utredningen föreslagna skatteskalorna antogs av 1952 års riksdag i oförändrat skick. I och med att uttagningsprocenten samtidigt fastställdes till 110 i stället för av utredningen föreslagna 100 kom dock skattesänk— ningen att bli väsentligt mindre än enligt utredningens förslag.

Revisionens direktiv

Den naturliga arbetsordningen för en kommitté, som har till uppdrag att lägga fram förslag 0111 nya skatteskalor, måste vara att den i första hand inlåter sig på ett bedömande av gällande skatteskalor samt med utgångs— punkt från de erinringar kommittén kan finna anledning att göra gentemot dessa framlägger förslag till ändringar i de kritiserade avseendena. I nuva- rande läge vore detta så mycket mer befogat som de gällande skalorna icke tillämpats längre än fr. o. m. taxeringsåret 1954 och det dessutom förhåller sig så, att de icke någon gång tillämpats vid grundbeloppsnivå. Något sådant bedömande har emellertid 1955 års statsskatterevision inte inlåtit sig på. Anledningen härtill torde väsentligen vara att revisionen ansett sig vara så bunden av de direktiv finansministern utfärdat för revisionens arbete, att den icke funnit utrymme föreligga för någon fri bedömning. Direktiven innebär nämligen en direkt anvisning om att revisionen skall framlägga förslag till skatteskalor med starkare progression än i de nu gällande skalorna.

Det normala sättet för en ändring av nivån för statsbeskattningen har hittills varit att med bibehållande av gällande skatteskalor besluta om änd- ring av uttagningsprocenten, medan själva skalorna endast ändrats med längre mellanrum. Principen om en varierande uttagningsprocent har så— lunda varit inskriven i våra skatteförfattningar alltsedan 1928. Med hänsyn härtill borde revisionens uppdrag ha bestått i att fastställa enhetliga skatte— skalor utan avseende vid vilket belopp som kunde stå till förfogande för en skattesänkning. Tvärtemot denna vedertagna ordning anges emellertid i direktiven, att revisionen skall föreslå alternativa skalor med utgångspunkt från ett skattesänkningsutrymme motsvarande respektive cirka 8, 9,1 och 12 procent av beloppet för de fysiska personernas statsskatt. En sådan ordning innebär att man på en omväg och utan att någon egentlig prövning förekom- mit sätter systemet med uttagningsprocent ur spel.

Revisionen har själv framhållit, att svårigheter uppkommit då det gällt att koordinera skatteskalorna enligt de angivna alternativen. Den skillnad i skattebortfall som angives i direktiven mellan högsta och lägsta alternativ är 4 procent av den ifrågavarande totalskatten. Ett sådant utrymme är uppenbarligen alldeles för obetydligt för att man på grundval härav skall kunna framlägga väl genomtänkta alternativa förslag. För att ytterligare belysa detta må framhållas, att en ändring i det proportionella bottenskiktet med en enhet medför ett skattebortfall av i det närmaste just 4 % av skatte- uttaget.

Såsom framgår av den i revisionens betänkande redovisade utredningen av de tekniskt sakkunniga rörande förändringarna i den reella skattebe— lastningen 1947—1955 om hänsyn tages till penningvärdeförsämringen un- der samma tid, har en inte obetydlig faktisk skatteskärpning ägt rum för flertalet skattskyldiga, procentuellt sett dock mest betydande i inkomst— skikten upp till cirka 6000 kronor. För en mindre grupp ensamstående skattskyldiga har även en nominell skatteskärpning inträtt. Dessa förhållan- den har spelat en betydande roll i den diskussion som förts sedan riksdagen 1952 fattade sitt beslut om de nuvarande skalorna, detta trots att de varit föremål för överväganden såväl inom 1949 års skatteutredning som inom 1952 års riksdag. De berörda verkningarna äger samband med att det vid 1952 års riksdag infördes ett proportionellt bottenskikt, omfattande beskatt- ningsbara inkomster upp till 8 000 kronor för gifta och 4000 kronor för ogifta. Beträffande de gifta ersatte detta skikt inte mindre än sex tidigare progressionsskikt och beträffande de ogifta fyra sådana skikt. Av naturliga skäl kunde skattesatsen i de nya bottenskikten då icke sättas så lågt som i tidigare bottenskikt. Vid 1952 års riksdag företogs vidare en ändring i fråga om sambeskattningen av äkta makar, i det att den s. k. tudelningsprincipen genomfördes i viss utsträckning. På grund härav kom den väsentliga delen av skattesänkningen att tillgodoföras de gifta.

Ehuru den här berörda utvecklingen för de mindre inkomsttagarna så- lunda icke kommit såsom något nytt inslag i skattedebatten sedan 1952, är det tydligt att den påverkat direktivens utformning. Även enligt min uppfatt- ning finnes skäl att särskilt beakta de lägsta inkomsttagarnas förhållanden. Eftersom den i samband med penningvärdeförsämringen inträdda skatte- skärpningen i det väsentliga har sin grund i att ortsavdraget relativt sett blivit mindre, synes det mig emellertid som om den närmast till hands lig- gande åtgärden bort vara att återställa ortsavdragens realvärde. Revisionen har också diskuterat en sådan åtgärd men med hänsyn till direktivens utformning inte ansett sig i första hand böra utforma sina huvudalternativ med utgångspunkt från förhöjda ortsavdrag.

Av det ovan sagda framgår, att jag av flera skäl anser, att de revisionen givna direktiven icke varit ägnade att befrämja en tillfredsställande lösning av det uppdrag revisionen erhållit.

Revisionens förslag

Revisionens majoritet har icke haft några erinringar att göra gentemot direktiven. Snarare synes det mig som om majoriteten velat ge direktiven en tolkning som går längre i progressionsskärpande riktning än måhända avsetts vid dessas utformande. Revisionen har visserligen i enlighet med direktiven föreslagit skatteskalor, som innebär skattesänkning för alla skatte- betalare. I det allra väsentligaste har emellertid skattesänkningen förlagts till det proportionella bottenskiktet. Som exempel kan anföras att av det till 254 milj. kronor beräknade skattebortfallet vid alternativ R 1 icke mindre än cirka 220 milj. kronor eller 87 procent kommer i bottenskikten. Då detta såsom antytts inte sammanhänger med något direkt bedömande av hur de progressiva skatteskalorna bort utformas utan i huvudsak endast blivit resultatet av en undersökning om hur man tekniskt kunde förlägga så stor del av skattesänkningen som möjligt hos de lägsta inkomsttagarna, har jag inte kunnat ansluta mig till de av revisionen framlagda förslagen till nya skatteskalor.

Såsom jag ovan antytt har jag ansett, att de 1952 fastställda skalorna i första hand bort tagas upp till bedömande. Jag har funnit dessa i huvudsak väl avvägda. De erinringar jag närmast skulle vilja göra gentemot skalorna är att progressionen sätter in kraftigast i de skikt som ligger närmast över bottenskiktet. Jag vill exemplifiera detta genom att framhålla, att en ökning av den beskattningsbara inkomsten för gifta skattskyldiga med något över 4 000 kronor kan medföra ungefär en fördubbling av marginalskatten. Upp till 8 000 kronor beskattningsbar inkomst är sålunda skattesatsen vid grund— beloppsnivå 12 procent, medan den för beskattningsbara inkomster mellan 12 000 och 16 000 kronor är 25 procent. Denna mycket väsentliga skillnad sammanhänger med att de närmast över bottenskiktet liggande två inkomst- skikten vardera inte omfattar större belopp än 2 000 kronor beskattningsbar inkomst och att skattesatsen stiger betydligt vid varje övergång till nytt progressionsskikt. Enligt min mening vore det en angelägen reform att dessa två skikt sammansloges till ett, varigenom det resultatet erhölles att intet skikt hade mindre spännvidd än 4 000 kronor. En sådan anordning, som givetvis finge åtföljas av en sänkning av skatteprocenten även i skik— ten närmast över 12 000 kronor — man kunde i gengäld exempelvis införa en ny skiktgräns vid 25 000 kronor _— skulle bl. a. kunna möjliggöra en vidgning av området för tudelningsprincipens tillämpande vid beskattningen av äkta makar. Man skulle vidare utan att stöta på mycket svårlösta prak- tiska problem kunna i framtiden vidga det bottenskikt där statsskatten är proportionell.

De här sist anförda synpunkterna har jag funnit mycket väsentliga, och jag har även framfört dem inom revisionen. Syftet har därvid icke i första hand varit att söka få fram förslag från revisionens sida om en lös-

ning efter de angivna linjerna _ detta torde inte ligga inom direktivens ram —' utan endast att i någon mån få synpunkterna beaktade vid revisio- nens överväganden. Det kan emellertid konstateras att de av revisionen före- slagna skatteskalorna icke innebär någon som helst förbättring i vad avser progressionen för inkomsterna närmast över bottenskiktet utan tvärtom en icke obetydlig försämring. Medan det sålunda i gällande skalor vid en uttag- ningsprocent av 110 föreligger en skillnad i skattesatserna mellan exempel- vis skikt nummer 3 och bottenskiktet på 8,8 enheter för såväl gifta som ensamstående, förordar revisionen skalor med en skillnad av 10 år 10,5 enheter för gifta och 10,5 a 11 för ensamstående. Gör man samma jämförelse med utgångspunkt från skikt nummer 4, finner man en nuvarande skillnad på 14,3 enheter för gifta och 13,2 för ensamstående mot en skillnad i revisio- nens skalor på 15,5 år 16 enheter för gifta och 14 år 14,5 för ensamstående. Revisionen har därigenom gjort det svårare att i en framtid utöka tillämp- ningsområdet för tudelningsprincipen liksom även att med en rimlig utform- ning av skatteskalan få till stånd en vidgning av de proportionella botten- skikten. Det är visserligen så att det antal skattskyldiga som beröres av den skärpta progressionen inom skikten närmast över det nedersta inte är synnerligen stort — ehuru det omfattar ett icke obetydligt antal äktenskap där båda makarna är förvärvsarbetande _ men detta-förhållande borde rimligen icke få vara avgörande.

Anmärkningsvärd är även den ojämnhet i stegringen av skattesatserna vid övergång till nytt progressionsskikt som kännetecknar revisionens för- slag. Det första steget är genomgående större än det närmast följande. För . alternativ R 2 motsvarar de fem första stegen, tagna i tur och ordning, för gifta 6, 4, 6, 4 och 6 procentenheter samt för ensamstående 6, 5, 3, 3 och 4 enheter.

Går man till de föreslagna skatteskalornas högre skikt, finner man att revisionen inte föreslagit någon som helst minskning för skiktet över 150 000 kronor och endast en blygsam sänkning för de skikt som ligger närmast därunder. Revisionen har i detta avseende gått på en helt annan linje än 1949 års skatteutredning. Enligt det förslag denna utredning framlade skulle den högsta progressionen visserligen liksom tidigare varit fallet ligga i inkomstskiktet över 200 000 kronor men skattesatsen föreslogs sänkt från 70 till 65 procent. Revisionens förslag innebär att den högsta skattesatsen skall tillämpas fr. o. m. 150 000 kronor, trots att penningvärdeförsämringen sedan 1947 gör att den då fastställda högsta gränsen å 200 000 kronor nu kan sägas motsvara cirka 280 000 kronor.

Då revisionen sålunda föreslagit skattesatser inom bottenskiktet som är lägre än enligt gällande skalor även vid en uttagningsprocent av 100 men i skalans näst högsta skikt behållit den nuvarande skattesatsen vid en uttag- ningsprocent av 110, innebär detta en högst väsentlig progressionsskärp- ning i jämförelse med de 1952 av en enhällig riksdag antagna skalorna. Att

dessa skalor tvärtemot vad 1949 års skatteutredning förordat kom att tillämpas vid en uttagningsprocent av 110 i stället för 100 innebar inte något bestridande av skalornas lämplighet. Enligt min mening borde skatte- sänkningen då i första hand ha gått ut på en återgång till grundbeloppsnivå, alltså en sänkning av uttagningsprocenten från 110 till 100. I den mån man därutöver funnit anledning till och utrymme för en ytterligare Skattelättnad föreligga för de lägsta inkomsttagarna, borde åtgärder härför ha fått kom- plettera sänkningen av uttagningsprocenten.

Gentemot förslaget om ett återställande av skattenivån till den som mot- svarar grundbeloppsnivå har, bl. a. inom revisionen, anförts att skatte- sänkningen i absoluta tal i så fall skulle bli »för stor» för de större inkomst— tagarna. Ett dylikt argument finner jag icke sakligt grundat. Det måste i och för sig vara självklart att en allmän skattesänkning leder till större lättnader i kronor räknat ju högre inkomsten är. Godtager man inte ett sådant resonemang, kommer man närmast till det resultatet att en skatte- sänkning aldrig skall genomföras. Såsom revisionen framhållit, befinner sig nämligen ett inte obetydligt antal inkomsttagare i det läget att de ej betalar någon som helst statsskatt och alltså inte kan få någon del i en skattesänkning. I sin yttersta konsekvens skulle då nyssberörda argumen- tation föra fram till att icke någon annan borde få en större >>förmån>> än de som inte har någon statsskatt och vilka följ aktligen representerar de mest ömmande fallen. För min del finner jag det naturligt att man tillämpar samma system vid en höjning av skatten som vid en sänkning. Har sålunda en höj ning av uttagningsprocenten från grundbeloppsnivå inneburit en nomi— nell skattehöjning på t. ex. 9 000 å 10 000 kronor för de högsta inkomst- skikten, finner jag intet stötande i att man vid en sänkning av skatten som innebär en återgång till grundbeloppsnivå kan notera samma relativt höga tal för skattesänkning i det högsta inkomstskiktet. I detta sammanhang vill jag erinra om att 1949 års skatteutrednings förslag innebar en skatte— minskning för en årsinkomst på 400 000 kronor med 18 281 kronor, vilken skatteminskning dock genom uttagningsprocentens höjning till 110 reduce— rades till ungefär halva beloppet. Jag har velat framhålla detta, oavsett att det såsom revisionen framhåller har föga praktisk betydelse vilken inkomst- sats som fastställes i det högsta inkomstskiktet, eftersom ifrågavarande inkomsttagare på grund av förmögenhetsinnehav regelmässigt får sin uträk- nade skatt reducerad på grund av den s. R. 80 %-spärren. Reell betydelse får skattesatsen i det högsta inkomstskiktet främst därigenom att skalans totala utseende givetvis blir beroende av var toppskiktet begynner. Sker detta vid 200 000 kronors beskattningsbar inkomst såsom enligt den nuvarande grundskalan, blir progressionen givetvis lägre än om man såsom revisionen föreslagit sätter gränsen vid 150 000 kronor.

Rörande revisionens alternativa förslag vill jag slutligen framhålla, att revisionen synes ha gått till verket med den förutfattade meningen att pro-

gressionen bör vara hårdare, ju större det potentiella utrymmet för en skattesänkning är. En sådan ståndpunkt kan jag icke dela.

Mitt förslag

Till åtlydnad av direktiven har jag i likhet med revisionens majoritet framlagt tre alternativa förslag till skatteskalor vid bibehållande av nuva- rande ortsavdrag, betecknade Ö 1, Ö 2 och Ö 3, samt likaledes tre alternativ för det fall att ortsavdragen höjes med 400 kronor för äkta makar och 200 kronor för ensamstående, respektive Ö 4, Ö 5 och Ö 6. Alternativen medför i stort sett samma skattebortfall som de av majoriteten föreslagna. Skalor- nas utseende framgår av bifogade tabeller (sid. 94 ff.), i vilka även verk- ningarna av mitt förslag finnes belysta.

Med min inställning till skattefrågorna har jag icke kunnat tillmäta de tre alternativen inom respektive grupp samma värde. Den skala som egent— ligen ger uttryck åt min uppfattning i ett läge, där jag har att hålla mig inom de för revisionen uppdragna direktiven, är den som angives i alterna— tiv Ö 3. Denna skala överensstämmer med nuvarande grundskala utom beträffande de två lägsta progressionsskikten där skatteprocenten satts en enhet lägre. Den lägger sålunda tyngdpunkten av skattesänkningen inom de lägsta inkomstskikten men ger —— utöver den i de två bottenskikten före- tagna extra skattelättnaden _— en procentuellt lika stor minskning för alla skattebetalare med en beskattningsbar inkomst upp till 150000 kronor (jfr efterföljande texttabell).

Att jag anser mig höra på detta sätt ge ett markerat företräde åt ett visst alternativ sammanhänger med min uppfattning att endast en skatteskala bort föreslås med den progression som i och för sig kan anses rimlig. Jag anser alltså inte att alternativen Ö 1 eller Ö 2 bör tillämpas i det fall utrym— met för en skattesänkning blir mindre än som kräves för alternativ Ö 3. Även i ett sådant läge bör enligt min mening alternativ Ö 3 tillämpas, ehuru med högre uttagningsprocent än 100.

Alternativen Ö 1, Ö 2 och Ö 3 överensstämmer i det väsentliga med de av de tekniskt sakkunniga framlagda alternativen 1 A, 2 A och 3 A. Skillnaden består främst i att jag i alternativ Ö 3 föreslagit en skattesats av 15 procent i det näst lägsta skiktet mot 16 procent enligt de sakkunnigas förslag. Beträf- fande alternativen Ö 1 och Ö 2 har jag vidare avvikit något från de sakkun- nigas förslag vad angår ensamstående skattebetalare i skikten fr. o. m. 60 000 kronor beskattningsbar inkomst.

I jämförelse med revisionens motsvarande förslag är den lägsta skatte- satsen i alternativen Ö 1, Ö 2 och Ö 3 genomgående en halv enhet högre. De för ovanliggande inkomstskikt föreslagna skattesatserna är däremot lägre än i de av revisionen föreslagna skalorna, med något enstaka undantag i de två lägre alternativen där skattesatserna är lika. Skalorna utvisar också

Tabell, utvisande de procentuella minskningarna i marginalskatten inom de olika pro- gressionsskikten dels enligt alternativ R 3 dels enligt alternativ Ö 3

Gifta Ensamstående Beskattningsbar . .— , . . o . . . , 1 331532;th Nuvarande Minskning 1 A, enl. Nuvarande Minskning 1 % enl. marginalSkm alt. RB alt. 03 margmaISkatt alt. R 3 alt. 03 0—4 13,2 20,5 16,7 13,2 20,5 16,7 4—6 13,2 20,5 16,7 17,6 9,1 14,8 6—8 13,2 20,5 16,7 22,0 4,5 9,1 8—10 17,6 9,1 14,8 26,4 5,3 9,1 10Ä12 22,0 4,5 9,1 29,7 5,7 9,1 12—16 27,5 5,5 9,1 33,0 6,1 9,1 16—20 33,0 6,1 9,1 37,4 3,7 9,1 20—30 38,5 6,5 9,1 41,8 4,3 9,1 30—40 44,0 4,5 9,1 46,2 4,8 9,1 40—60 49,5 3,0 9,1 50,6 3,2 9,1 60—100 55,0 3,6 9,1 55,0 3,6 9,1 100—150 60,5 2,5 9,1 60,5 2,5 9,1 150—200 65,0 0,0 7,7 65,0 0,0 7,7 200— 65,0 0,0 0,0 65,0 0,0 0,0

genomgående en jämnare stegring av skattesatserna vid övergång till högre progressionsskikt än de av revisionen föreslagna.

En jämförelse mellan alternativen R 3 och Ö 3 i avseende å marginal- skatterna göres i tabellen å denna sida.

Av samma skäl som nyss anförts föredrager jag bland alternativen Ö 4, Ö 5 och Ö 6 det sistnämnda. I jämförelse med alternativ Ö 3 innebär alterna- tiv Ö 6, såsom framgår av tabellerna, en väsentligt större Skattelättnad för de lägsta inkomsttagarna och å andra sidan en icke obetydligt mindre lätt- nad för de högre inkomsttagarna. Detta sammanhänger med att ett mindre belopp stått till förfogande för justering av själva skatteskalorna. Höjningen av ortsavdragen ger i sig själv den relativt största lättnaden åt de lägre inkomsttagarna. Den del av skattesänkningen som härrör av ortsavdragens höjning kan uppskattas till cirka 160 milj. kronor, d. v. s. ungefär en tredjedel av det totala skattebortfall som skulle föranledas av alternativ Ö 6. I övrigt gäller beträffande alternativen Ö 4—Ö 6 vad som anförts kring alternativen ö 1——Ö 3.

I samband med revisionens överväganden rörande en höjning av ortsav- dragen har inom revisionen diskuterats, huruvida höjningen borde göras lika stor inom alla ortsgrupper eller differentieras på samma sätt som de nuvarande avdragen. För min del har jag ansett, att icke några skäl talar för en differentiering av ortsavdragshöjningen. Det torde stå utom varje tvivel att utvecklingen inom vårt land allt fortfarande går emot en dyrhets— utjämning. Den nuvarande spännvidden mellan ortsavdragen, räknat i

förhållande till högsta ortsgrupp, är 12 procent. En höjning i samtliga orts- grupper med 400 kronor för gifta och 200 kronor för ensamstående skatt- skyldiga skulle inte föranleda större ändring av spännvidden än till cirka 11 procent. En sådan smärre ändring synes mig kunna företagas utan några som helst speciella undersökningar. Det är min uppfattning att det även efter en sådan likformig höjning av ortsavdragen alltjämt skulle råda en större skillnad mellan ortsavdragen i den högsta och den lägsta ortsgruppen än som svarar mot den faktiska skillnaden i dyrhet.

Skolorna Ö 1, Ö 2 och Ö 3 förutsätter att nuvarande statliga ortsavdrag bibehål- les oförändrade.

Skalorna Ö 4, Ö 5 och Ö 6 förutsätter en höjning av de statliga ortsavdragen med 400 kronor för gifta, med 300 kronor för ogifta med barn och med 200 kronor för ensamstående.

och deras verkningar)

Skatteskalor för gift skattskyldig

Tabeller till särskilt yttrande av herr Östman (förslag till skatteskalor

Beskattningsbar Gällande F. 11. tilläm- inkomst grundskala pat uttag gui få]? 181?) %li. 1505. 18% 1 OOO-tal kr (100 %) (110 %) 1 2 3 4 5 6 7 8 9 0—8 12 13,2 12 11,5 11 13 12,5 12 8—10 16 17,6 16 16 15 16,5 16 15 10—12 20 22,0 21 21 20 21 21 20 12—16 25 27,5 26 26 25 26 26 25 16—20 30 33,0 31 31 30 31 31 30 20—30 35 38,5 37 36 35 36 36 35 30—40 40 44,0 42 41 40 41 41 40 40—60 45 49,5 47 46 45 47 46 45 60—100 50 55,0 52 51 50 53 52 51 100—150 55 60,5 57 56 55 59 58 57 150—200 60 65,0 62 61 60 65 61 63 200— 65 65,0 65 65 65 65 6") 65 AIotsvarande skatteskalor för ensamstående skattskyldig Beskattningsbar Gällande F.n. tilläm- inkomst grundskala pat uttag 313.312. 131? 3151 ”åns äns 1000-tal kr (100 %) (110 %) 1 2 3 4 5 6 7 8 9 0—4 12 13,2 12 11,5 11 13 12,5 12 4—6 16 17,6 16 16 15 17 16,5 16 6—8 20 22,0 20 20 20 21 20,5 20 8—10 24 26,4 24 24 24 25 25 24 10—12 27 29,7 28 28 27 29 29 28 12—16 30 33,0 32 31 30 33 33 32 16—20 34 37,4 36 35 34 37 37 36 20—30 38 41,8 40 39 38 41 41 40 30—40 42 46,2 44 43 42 45 45 44 40—60 46 50,6 48 47 46 49 49 48 60—100 50 55,0 53 52 50 54 54 53 100—150 55 60,5 58 57 55 59 59 58 150—200 60 65,0 63 62 60 65 64 63 200— 65 65,0 65 65 65 65 65 65 Beräknat skattebortfall för staten år 1957 (miljoner kronor) Nuvarande skala med Alt. Ö 1 Alt. Ö 2 Alt. Ö 3 Alt. Ö 4 Alt. Ö 5 Alt. Ö 6 100 % uttag 298 255 332 447 255 335 442

Statlig inkomstskatt enligt nuvarande ordning och enligt alternativ Ö 1 Ortsgrupp III

Årsinkomst

Gift Ensamstående

Nuvarande skatt kr

Skatt

enligt

alt. Ö 1 kr

Skatteminsk- ning

Nuvarande skatt

kr %

kr

Skatt enligt alt. Ö 1

Skatteminsk—

1

2

2 4

6

3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 15 000 18 000 20 000 25 000 30 000 40 000 50 000 60 000 80 000 100 000 200 000 300 000 400 000

71 187 420 652 884 1 292 1 844 2 326 3 654 5 246 8 708 12 587 16 943 26 015 35 695 89 059 146 259 203 459

65 170 382 593 804 i 174 1 696 2 152 3 403 4 920 8 243 11 946 16 082 24 681 33 833 84 307 140 671 197 871

[ I |

6 9,1 17 9,1 38 9,1 59 9,1 80 9,1 118 9,1 148 8,0 174 7,5 251 6,9 326 6,2 465 5,3 641 5,1 861 5,1 1 334 5,1 1 862 5,2 4 752 5,3 5 588 3,8 5 588 2 7

91 207 323 440 720 1 067 1 481 2 219 3 066 3 646 5 279 7 118 10 939 15 095 19 548 28 825 38 505 92 060 149 260 206 460

970 1 346 2 030 2 845 3 408 4 980 6 740 10 390 14 344 18 568 27 438 36 766 88 311 144 992 202 192

ning

kr % 9 8 9,1 19 9,1 29 9,1 40 9,1 66 9,1 97 9,1 135 9,1 189 8,5 221 7,2 238 6,5 299 5,7 378 5,3 549 5,0 751 5,0 980 5,0 1 387 4,8 1 739 4,5 3 749 4,1 4 268 2,9 4 268 2,1

Statlig inkomstskatt enligt nuvarande ord Ortsgrupp III

ning och enligt alternativ Ö 2

Gift Ensamstående Årsinkomst Nuvarande Skift; Skattemmsk— Nuvarande Skatt Skattemmsk- skatt en ig ' ning skatt enligt 111115; kr alt. Ö 2 kr alt. 0 2

kr kr % kr kr %

1 2 3 4 5 6 7 8 9 3 000 _ »— — — 91 79 12 12,9 4 000 -— —— — — 207 181 26 12,9 5 000 71 62 9 12,9 323 282 41 12,9 6 000 187 163 24 12,9 440 383 57 12,9 8 000 420 366 54 12,9 720 634 86 11,9 10 000 652 568 84 12,9 1 067 950 117 11,0 12 000 884 770 114 12,9 1 481 1 326 155 10,5 15 000 1 292 1 134 158 12,2 2 219 2 010 209 9,4 18 000 1 844 1 656 188 10,2 3 066 2 806 260 8,5 20 000 2 326 2 112 214 9,2 3 646 3 351 295 8,1 25 000 3 654 3 363 291 8,0 5 279 4 879 400 7,6 30 000 5 246 4 854 392 7,5 7 118 6 595 523 7,3 40 000 8 708 8 089 619 7,1 10 939 10 157 782 7,1 50 000 12 587 11 704 883 7,0 15 095 14 023 1 072 7,1 60 000 16 943 15 752 1 191 7,0 19 548 18 159 1 389 7,1 80 000 26 015 24 175 1 840 7,1 28 825 26 854 1 971 6,8 100 000 35 695 33 151 2 544 7,1 38 505 36 006 2 499 6,5 200 000 89 059 82 745 6 314 7,1 92 060 86 671 5 389 5,9 300 000 146 259 138 831 7 428 5,1 149 260 143 092 6 168 4,1 400 000 203 459 196 031 7 428 3,7 206 460 200 292 6 168 3,0

Statlig inkomstskatt enligt nuvarande ordning och enligt alternativ Ö 3 Ortsgrupp III

Årsinkomst

Gift Ensamstående

Nuvarande skatt kr

Skatt enligt alt. Ö 3 kr

Skatteminsk- ning

kr %

Nuvarande

skatt kr

Skatt enligt alt. Ö 3 kr

1

2

3 4

6

7

3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 15 000 18 000 20 000 25 000 30 000 40 000 50 000 60 000 80 000 100 000 200 000 300 000 400 000

71 187 420 652 884 1 292 1 844 2 326 3 654 5 246 8 708 12 587 16 943 26 015 35 695 89 059 146 259 203 459

59 156 350 543 737 1 081 1 576 2 015 3 222 4 669 7 816 11 343 15 303 23 550 32 350 81 064 136 871 194 071

12 16,7 31 16,7 70 16,7 109 16,7 147 16,7 211 16,3 268 14,5 311 13,4 432 11,8 577 11,0 892 10,2 1 244 , 1 640 , 2 465

7 995 9 388 9 388

99 97 95 3345 9,4 90 64 46

91 207 323 440 720 1 067 1 481 2 219 3 066 3 646 5 279 7 118 10 939 15 095 19 548 28 825 38 505 92 060 149 260 206 460

76 173 269 366 603 910 1 286 1 957 2 727 3 255 4 739 6 411 9 885 13 663 17 711 26 145 34 945 83 850 139 752 196 952

Skatteminsk- ning

kr %

9 15 16,7 34 16,7 54 16,7 74 16,7 117 16,3 157 14,7 195 13,2 262 11,8 339 11,1 391 10,7 540 10,2 707 9,9 1 054 9,6 1 432 9,5 1 837 9,4 2 680 9,3 3 560 9,2 8 210 8,9 9 508 6,4 9 508 4,6

Statlig inkomstskatt enligt nuvarande ordning och enligt alternativ Ö 4

Ortsgrupp III

Gift Ensamstående Årsinkomst Nuvarande Sk?” Skatteminsk- Nuvarande Skl'fltt Skatteminsk- skatt enligt ning skatt en igt nmg kr alt. Ö 4 kr alt. 0 4

kr kr % kr kr %

1 2 3 4 5 6 7 8 9 3 000 —— —— —— — 91 64 27 29,7 4 000 — —- —— — 207 178 29 14,0 5 000 71 18 53 74,6 323 292 31 9,6 6 000 187 133 54 28,9 440 407 33 7,5 8 000 420 361 59 14,0 720 671 49 6,8 10 000 652 590 62 9,5 1 067 996 71 6,7 12 000 884 819 65 7,4 1 481 1 382 99 6,7 15 000 1 292 1 195 97 7,5 2 219 2 084 135 6,1 18 000 1 844 1 702 142 7,7 3 066 2 918 148 4,8 20 000 2 326 2 138 188 8,1 3 646 3 498 148 4,1 25 000 3 654 3 369 285 7,8 5 279 5 104 175 3,3 30 000 5 246 4 840 406 7,7 7 118 6 902 216 3,0 40 000 8 708 8 055 653 7,5 10 939 10 632 307 2,8 50 000 12 587 11 663 924 7,3 15 095 14 666 429 2,8 60 000 16 943 15 784 1 159 6,8 19 548 18 978 570 2,9 80 000 26 015 24 424 1 591 6,1 28 825 28 015 810 2,8 100 000 35 695 33 752 1 943 5,4 38 505 37 519 986 2,6 200 000 89 059 86 001 3 058 3,4 92 060 90 162 1 898 2,1 300 000 146 259 143 201 3 058 2,1 149 260 147 362 1 898 1,3 400 000 203 459 200 401 3 058 1,5 206 460 204 562 1 898 0,9

Statlig inkomstskatt enligt nuvarande ordning och enligt alternativ Ö 5 Ortsgrupp III

Gift Ensamstående Årsinkomst Nuvarande Sk?” Skattemmsk- Nuvarande Sk?” Skattemmsk- skatt enhgt nmg skatt enligt ning k alt. Ö 5 kr alt. Ö 5

r kr kr % kr kr %

1 2 3 4 5 6 7 8 9 3 000 —— — -— — 91 61 30 33,0 4 000 — »— — —— 207 171 36 17,4 5 000 71 17 54 76,1 323 281 42 13,0 6 000 187 127 60 32,1 440 391 49 11,1 8 000 420 347 73 17,4 720 647 73 10,1 10 000 652 567 85 13,0 1 067 963 104 9,7 12 000 884 787 97 11,0 1 481 1 342 139 9,4 15 000 1 292 1 150 142 11,0 2 219 2 044 175 7,9 18 000 1 844 1 652 192 10,4 3 066 2 878 188 6,1 20 000 2 326 2 088 238 10,2 3 646 3 458 188 5,2 25 000 3 654 3 319 335 9,2 5 279 5 064 215 4,1 30 000 5 246 4 790 456 8,7 7 118 6 862 256 3,6 40 000 8 708 8 005 703 8,1 10 939 10 592 347 3,2 50 000 12 587 11 613 974 7,7 15 095 14 626 469 3,1 60 000 16 943 15 648 1 295 7,6 19 548 18 938 610 3,1 80 000 26 015 24 113 1 902 7,3 28 825 27 975 850 2,9 100 000 35 695 33 265 2 430 6,8 38 505 37 479 1 026 2,7 200 000 89 059 84 634 4 425 5,0 92 060 89 884 2 176 2,4 300 000 146 259 141 551 4 708 3,2 149 260 146 822 2 438 1,6 400 000 203 459 198 751 4 708 2,3 206 460 204 022 2 438 1,2

Statlig inkomstskatt enligt nuvarande ordning och enligt alternativ Ö 6 Ortsgrupp III Gift Ensamstående Årsinkomst Nuvarande Sk?” Skatteminsk- Nuvarande Sk?” Skatteminsk- skatt enligt nmg skatt enligt nmg kr alt. Ö 6 kr alt. Ö 6

kr kr % kr kr %

1 2 3 4 5 6 7 8 9 3 000 — —— —— _ 91 59 32 35,2 4 000 — — —- — 207 164 43 20,8 5 000 71 17 54 76,1 323 270 53 16,4 6 000 187 122 65 34,8 440 376 64 14,5 8 000 420 334 86 20,5 720 622 98 13,6 10 000 652 545 107 16,4 1 067 930 137 12,8 12 000 884 756 128 14,5 1 481 1 298 183 12,4 15 000 1 292 1 101 191 14,8 2 219 1 974 245 11,0 18 000 1 844 1 576 268 14,5 3 066 2 781 285 9,3 20 000 2 326 1 995 331 14,2 3 646 3 344 302 8,3 25 000 3 654 3 182 472 12,9 5 279 4 906 373 7,1 30 000 5 246 4 609 637 12,1 7 118 6 660 458 6,4 40 000 8 708 7 736 972 11,2 10 939 10 302 637 5,8 50 000 12 587 11 256 1 331 10,6 15 095 14 248 847 5,6 60 000 16 943 15 203 1 740 10,3 19 548 18 472 1 076 5,5 80 000 26 015 23 491 2 524 9,7 28 825 27 332 1 493 5,2 100 000 35 695 32 467 3 228 9,0 38 505 36 660 1 845 4,8 200 000 89 059 82 956 6 103 6,9 92 060 88 185 3 875 4,2 300 000 146 259 139 591 6 668 4,6 149 260 144 862 4 398 2,9 400 000 203 459 196 791 6 668 3,3 206 460 202 062 4 398 2,1

BILAGOR TILL FÖRSTA AVDELNINGEN (1—5)

Bilaga 1

De tekniskt sakkunnigas huvudförslag 1

De föreslagna skalorna äro, i huvudsaklig anslutning till de i direktiven angivna tre kostnadsalternativen, betecknade med siffrorna 1—3. Inom dessa kostnads- alternativ framläggas skalor med olika progressiv läggning, varvid bokstaven a betecknar den minsta progressionen, b en något starkare progression och 0 den starkaste progressionen.

Skatteskalor för gift skattskyldig

& Beskattnings- Nuvaran- Nuvaran- & har inkomst de skala de skala Alt Alt Alt Alt Alt Alt Alt Alt I 1000-tal kr med 110 %med100 % la 1b 2a 2b 2c Sa 3b 3c

' uttag uttag 0—4 13,2 12 12 12 11,5 11,5 11,5 11 11 11 4—6 13,2 12 12 12 11,5 11,5 11,5 11 11 11 6—8 13,2 12 12 12 11,5 11,5 11,5 11 11 11 8—10 17,6 16 16 16 16 16 17 16 16 16 10—12 22,0 20 21 21 21 21 22 20 21 22 12—16 27,5 25 26 26 26 26 27 25 26 27 16—20 33,0 30 31 31 31 31 32 30 31 32 | 20—30 38,5 35 37 37 36 37 37 35 36 37 30—40 44,0 40 42 42 41 42 42 40 41 42 | 40—60 49,5 45 47 48 46 47 47 45 46 47 60—100 55,0 50 52 54 51 52 52 50 51 52 | 100—150 60,5 55 57 60 56 57 57 55 56 57 | 150—200 65,0 60 62 65 61 62 62 60 61 . 62 | 200— 65,0 65 65 65 65 65 65 65 65 65 ! Motsvarande skatteskalor för ensamstående skattskyldig

| . Nuvaran- Nuvaran- lägg??? de skala de skala Alt Alt Alt Alt Alt Alt Alt Alt 10004!” kr med 110 %med 100% 1a lb 23 21) 2c 3a Bb 30

' uttag uttag

0—4 13,2 12 12 12 11,5 11,5 11,5 11 11 11 4—6 17,6 16 16 16 16 16 17 16 16 16 6—8 22,0 20 20 20 20 20 21 20 21 21 , 8—10 26,4 24 24 24 24 24 25 24 25 25 [ 10—12 29,7 27 28 28 28 28 28 27 28 28 | 12—16 33,0 30 32 32 31 32 32 30 31 32 16—20 37,4 34 36 36 35 36 36 34 35 36 20——30 41,8 38 40 40 39 40 40 38 39 40 30—40 46,2 42 44 44 43 44 44 42 43 44 40—60 50,6 46 48 49 47 48 48 46 47 48 60—100 55,0 50 52 54 51 52 52 50 51 52 100—150 60,5 55 57 60 56 57 57 55 56 57 150—200 65,0 60 62 65 61 62 62 60 61 62 200— 65,0 65 65 65 65 65 65 65 65 65

1 Beträffande statsskatterevisionens förslag se bil. 6.

Beräknat"skattebortfall för staten (miljoner kronor)

År

Nuvarande skala med 100 % uttag

Altla Altlb Alt2a Alt2b Alt20 Alt 3a Alt 3b Alt 3c

19541 19571

228 298

201 255

1 96 248

266 332

258 319

231 275

342 428

321 390

298 360

1 Beräkningen har gjorts dels för inkomståret 1954, då den totala statliga inkomstskatten upp- skattats till 2 523 miljoner kronor, och dels för inkomståret 1957, då den totala statliga inkomst-

Procentuell skatteminskning. Gift skattskyldig Ortsgrupp III

skatten —— före sänkning — beräknats komma att uppgå till omkring 3 300 miljoner kronor.

Årsinkomst

Skatteminskning i procent

Nuvarande skala vid 100 % uttag

Altla Altlb Alt2a Alt 2b Alt 2c Alt3a Alt3b Alt 3c

3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 15 000 18 000 20 000 25 000 30 000 40 000 50 000 60 000 80 000 100 000 200 000 300 000 400 000

[ I

». ..

GIIPCDHHI-IHHHLHLL—OHO'OLUI

».

..uue-qv». M

ÅQOOQDQDCOCDCDEDCDCDCOCDCOCDCDCDOO

..

———-——-—1|

mwmc—mmmmqummwwwwm QOOWMHHHQJNCDUIOHOOOHUW

___-...ll

www—ou».—

OOHQWCDCQHWNEDUIOHOOOHUI

12,7 12,8 12,9 12,9

qLLLLbbLmowwww

HH»— WMQQQQQQSWGONN

12,7 12,8 12,9 12,9 12,9

wu»...

mbkbh'wls—oooowwm

Hb—l Mmmmwmmquwom

”*I!

».

».

u-n-u-n—n—u-A

NwUm-P—ÅÄÄÄSJIQOOHMMNNN ähbbäbhhhmqo—wwwmq

16,9 16,6 16,7 16,7 16,6 15,3 13,4 12,5 11,3 10,6 10,0 9,7 9,6 9,4 9,3 9,0 6,4 4,6

16,9 16,6 16,7 16,7 16,6 15,3 12,4 10,9 9,1 8,2 7,6 7,3 7,3 7,2 7,2 7,1 5,1 3,7

16,9 16,6 16,7 16,7

-..—.—

vv—v

wwmmmgpmwmo QNWNHOOHWWW

* Att skattesänkningen i detta skikt blir procentuellt lägre än i de närmast följande beror endast på avrundningen till helt krontal. * Att skattesänkningen blir procentuellt lägre i de tre högsta skikten beror på att den för skalan gällande spärren verkat inom dessa skikt.

Procentuell skatteminskning- Ensamstående .skattskyldig Ortsgrupp III

Skatteminskning i procent Årsinkomst Nuvarande skala vid 100 % uttagAlt 1aAlt 1bAlt 2aAlt2bAlt 2cAlt 3aAlt 3bAlt 30 3 000 8,8 8,8 8,8 13,2 13,2 13,2 16,5 16,5 16,5 4 000 9,2 9,2 9,2 12,6 12,6 12,6 16,4 16,4 16,4 5 000 9,0 9,0 9,0 12,7 12,7 12,7 16,7 16,7 16,7 6 000 9,1 9,1 9,1 13,0 13,0 13,0 16,8 16,8 16,8 8 000 9,2 9,2 9,2 11,9 11,9 10,4 14,7 14,7 14,7 10 000 9,1 9,1 9,1 11,0 11,0 8,3 12,8 12,1 12,1 12 000 9,1 9,1 9,1 10,5 10,5 7,4 11,8 10,1 10,1 15 000 9,1 8,5 8,5 9,4 9,4 6,7 10,9 8,5 8,5 18 000 9,1 7,2 7,2 8,5 7,9 5,9 10,4 7,8 7,2 20 000 9,1 6,5 6,5 8,1 7,1 5,4 10,2 7,5 6,5 25 000 9,1 5,7 5,7 7,6 6,0 4,9 9,9 7,2 5,7 30 000 9,1 5,3 5,3 7,3 5,6 4,7 ,7 7,1 5,3 40 000 9,1 5,0 5,0 7,1 5,2 4,7 9,5 7,0 5,0 50 000 9,1 5,0 4,8 7,1 5,1 4,7 9,4 7,0 5,0 60 000 9,1 5,0 4,5 7,1 5,1 4,8 9,3 7,0 5,0 80 000 9,1 5,1 3,8 7,1 5,2 5,0 9,2 7,1 5,1 100 000 9,1 5,2 3,3 7,2 5,2 5,1 9,2 7,1 5,2 200 000 8,9 5,3 1,8 7,1 5,3 5,3 8,9 7,1 5,3 300 000 6,3 3,8 1,1 5,1 3,8 3,8 6,4 5,1 3,8 400 000 4,6 2,7 0,8 3,7 2,8 2,7 4,6 3,7 2,7 Statlig inkomstskatt enligt nuvarande ordning och enligt alt. 1 a Ortsgrupp III Gift Ensamstående . Skatt Skatte- Skatt Skatte— Årsmkomst Nuvarande enligt minskning Nuvarande enligt minskning skatt skatt alt. 1 a alt. 1 a kr. kr. kr. % kr. kr. kr. % 1 2 3 4 5 6 7 8 9 3 000 —— — — — 91 83 8 8,8 4 000 — -— -— -— 207 188 19 9,2 5 000 71 65 6 8,5 323 294 29 9,0 6 000 187 170 17 9,1 440 400 40 9,1 8 000 420 382 38 9,0 720 654 66 9,2 10 000 652 593 59 9,0 1 067 970 97 9,1 12 000 884 804 80 9,0 1 481 1 346 135 9,1 15 000 1 292 1 174 118 9,1 2 219 2 030 189 8,5 18 000 1 844 1 696 148 8,0 3 066 2 845 221 7,2 20 000 2 326 2 152 174 7,5 3 646 3 408 238 6,5 25 000 3 654 3 403 251 6,9 5 279 4 980 299 5,7 30 000 5 246 4 920 326 6,2 7 118 6 740 378 5,3 40 000 8 708 8 243 465 5,3 10 939 10 390 549 5,0 50 000 12 587 11 946 641 5,1 15 095 14 344 751 5,0 60 000 16 943 16 082 861 5,1 19 548 18 568 980 5,0 80 000 26 015 24 681 1 334 5,1 28 825 27 354 1 471 5,1 100 000 35 695 33 833 1 862 5,2 38 505 36 506 1 999 5,2 200 000 89 059 84 307 4 752 5,3 92 060 87 171 4 889 5,3 300 000 146 259 140 671 5 588 3,8 149 260 143 592 5 668 3,8 400 000 203 459 197 871 5 588 2,7 206 460 200 792 5 668 2,7

Statlig inkomstskatt enligt nuvarande ordning och enligt att. 2a. Ortsgrupp III

Gift Ensamstående Skatt Skatte- Skatt Skatte- Årsinkomst Nuvi? rån de enligt minskning Nuvlf rån de enligt minskning 1 5 & alt.2a s ** alt. 2a I kr. kr. kr. % kr. kr. kr. % , 1 2 3 4 5 6 7 8 9 : 3 000 -— — — — 91 79 12 13,2 4 000 — —— — —— 207 181 26 12,6 | 5 000 71 62 9 12,7 323 282 41 12,7 6 000 187 163 24 12,8 440 383 57 13,0 8 000 420 366 54 12,9 720 634 86 11,9 10 000 652 568 84 12,9 1 067 950 117 11,0 12 000 884 770 114 12,9 1 481 1 326 155 10,5 15 000 1 292 1 134 158 12,2 2 219 2 010 209 9,4 ; 18 000 1 844 1 656 188 10,2 3 066 2 806 260 8,5 ' 20 000 2 326 2 112 214 9,2 3 646 3 351 295 8,1 25 000 3 654 3 363 291 8,0 5 279 4 879 400 7,6 30 000 5 246 4 854 392 7,5 7 118 6 595 523 7,3 40 000 8 708 8 089 619 7,1 10 939 10 157 782 7,1 50 000 12 587 11 704 883 7,0 15 095 14 023 1 072 7,1 * 60 000 16 943 15 752 1 191 7,0 19 548 18 159 1 389 7,1 80 000 26 015 24 175 1 840 7,1 28 825 26 769 2 056 7,1 1 100 000 35 695 33 151 2 544 7,1 38 505 35 745 2 760 7,2 * 200 000 89 059 82 745 6 314 7,1 92 060 85 530 6 530 7,1 300 000 146 259 138 831 7 428 5,1 149 260 141 692 7 568 5,1 400 000 203 459 196 031 7 428 3,7 206 460 198 892 7 568 3,7

Statlig inkomstskatt enligt nuvarande

Ortsgrupp III

ordning och enligt att. 3a.

Gift Ensamstående , . Skatt Skatte- Skatt Skatte-

Årsmkomst Nuvi! räl de enligt minskning Nuvi rån de enligt minskning &

s & alt.3a s & alt. 3a ]

kr. kr. kr. % kr. kr. kr. % "

1 2 3 4 5 6 7 8 9 l

3 000 _ -—— — — 91 76 15 16,5 ' 4 000 — — _— — 207 173 34 16,4 5 000 71 59 12 16,9 323 269 54 16,7 6 000 187 156 31 16,6 440 366 74 16,8 8 000 420 350 70 16,7 720 614 106 14,7 10 000 652 543 109 16,7 1 067 930 137 12,8 12 000 884 737 147 16,6 1 481 1 306 175 11,8 15 000 1 292 1 094 198 15,3 2 219 1 977 242 10,9 18 000 1 844 1 596 248 13,4 3 066 2 747 319 10,4 20 000 2 326 2 035 291 12,5 3 646 3 275 371 10,2 25 000 3 654 3 242 412 11,3 5 279 4 759 520 9,9 30 000 5 246 4 689 557 10,6 7 118 6 431 687 9,7 40 000 8 708 7 836 872 10,0 10 939 9 905 1 034 9,5 50 000 12 587 11 363 1 224 9,7 15 095 13 683 1 412 9,4 60 000 16 943 15 323 1 620 9,6 19 548 17 731 1 817 9,3 80 000 26 015 23 570 2 445 9,4 28 825 26 165 2 660 9,2 100 000 35 695 32 370 3 325 9,3 38 505 34 965 3 540 9,2 200 000 89 059 81 084 7 975 9,0 92 060 83 870 8 190 8,9 300 000 146 259 136 891 9 368 6,4 149 260 139 772 9 488 6,4 400 000 203 459 194 091 9 368 4,6 206 460 196 972 9 488 4,6

Statlig inkomstskatt enligt nuvarande ordning och enligt alt. 1 a.

Ortsgrupp V Gift Ensamstående . Skatt Skatte- Skatt Skatte- Årsinkomst Nuvarande enligt minskning Nu??? de enligt minskning skatt alt. 1 a 5 a alt. 1 a

kr. kr. kr. % kr. kr. kr. %

1 2 3 4 5 6 'l 8 9 3 000 — -— _ —— 71 65 6 8,5 4 000 — — ——- —— 187 170 17 9,1 5 000 32 29 3 9,4 304 276 28 9,2 6 000 148 134 14 9,5 420 382 38 9,0 8 000 380 346 34 8,9 693 630 63 9,1 10 000 612 557 55 9,0 1 034 940 94 9,1 12 000 845 768 77 9,1 1 441 1 310 131 9,1 15 000 1 239 1 126 113 9,1 2 175 1 988 187 8,6 18 000 1 778 1 633 145 8,2 3 016 2 797 219 7,3 20 000 2 244 2 074 170 7,6 3 597 3 360 237 6,6 25 000 3 555 3 310 245 6,9 5 221 4 924 297 5,7 30 000 5 130 4 809 321 6,3 7 055 6 680 375 5,3 40 000 8 576 8 117 459 5,4 10 870 10 324 546 5,0 50 000 12 448 11 813 635 5,1 15 019 14 272 747 5,0 60 000 16 795 15 941 854 5,1 19 472 18 496 976 5,0 80 000 25 850 24 525 1 325 5,1 28 743 27 276 1 467 5,1 100 000 35 530 33 677 1 853 5,2 38 423 36 428 1 995 5,2 200 000 88 864 84 121 4 743 5,3 91 963 87 078 4 885 5,3 300 000 146 064 140 476 5 588 3,8 149 163 143 495 5 668 3,8 400 000 203 264 197 676 5 588 2,7 206 363 200 695 5 668 2,7

Statlig inkomstskatt enligt nuvarande ordning och enligt alt. 2a.

Ortsgrupp V Gift Ensamstående . Skatt Skatte- Skatt Skatte- ÅrsmkomSt Nuvärftnde enligt minskning Nuvfrfg'de enligt minskning S 3 alt.2a 5 & alt. 2a

kr. kr. kr. % kr. kr. kr. %

1 2 3 4 5 6 7 8 9 3 000 -— — —- — 71 62 9 12,7 4 000 _ — -— ——-— 187 163 24 12,8 5 000 32 28 4 12,5 304 264 40 13,2 6 000 148 129 19 12,8 420 366 54 12,9 8 000 380 331 49 12,9 693 610 83 12,0 10 000 612 534 78 12,7 1 034 920 114 11,0 12 000 845 736 109 12,9 1 441 1 290 151 10,5 15 000 1 239 1 086 153 12,3 2 175 1 968 207 9,5 18 000 1 778 1 593 185 10,4 3 016 2 759 257 8,5 20 000 2 244 2 034 210 9,4 3 597 3 305 292 8,1 25 000 3 555 3 270 285 8,0 5 221 4 825 396 7,6 30 000 5 130 4 746 384 7,5 7 055 6 537 518 7,3 40 000 8 576 7 966 610 7,1 10 870 10 093 777 7,1 50 000 12 448 11 574 874 7,0 15 019 13 953 1 066 7,1 60 000 16 795 15 614 1 181 7,0 19 472 18 089 1 383 7,1 80 000 25 850 24 022 1 828 7,1 28 743 26 693 2 050 7,1 100 000 35 530 32 998 2 532 7,1 38 423 35 669 2 754 7,2 200 000 88 864 82 562 6 302 7,1 91 963 85 439 6 524 7,1 300 000 146 064 138 636 7 428 5,1 149 163 141 595 7 568 5,1 400 000 203 264 195 836 7 428 3,7 206 363 198 795 7 568 3,7

Statlig inkomstskatt-' enligt nuvarande ordning'ochrenligt alt; Ba. Ortsgrupp V

Gift Ensamstående . Skatt Skatte— Skatt Skatte— Åi-smkomst Nu:;gftnde enligt minskning Nuåäånde enligt ' minskning alt. 3 21 alt. 3 &

kr. kr. kr. % kr. kr. kr. %

1 2 3 4 5 6 7 8 9 3 000 _— _ —— — 71 59 12 16,9 4 000 — -— -— — 187 156 31 16,6 5 000 32 26 6 18,8 304 253 51 16,8 6 000 148 123 25 16,9 420 350 70 16,7 8 000 380 317 63 16,6 693 590 103 14,9 10 000 612 510 102 16,7 1 034 900 134 13,0 12 000 845 704 141 16,7 1 441 1 270 171 11,9 15 000 1 239 1 046 193 15,6 2 175 1 937 238 10,9 18 000 1 778 1 536 242 13,6 3 016 2 702 314 10,4 20 000 2 244 1 960 284 12,7 3 597 3 230 367 10,2 25 000 3 555 3152 403 11,3 5 221 4 706 515 9,9 30 000 5 130 4 584 546 10,6 7 055 6 374 681 9,7 40 000 8 576 7 716 860 10,0 10 870 9 842 1 028 9,5 50 000 12 448 11 236 1 212 9,7 15 019 13 614 1 405 9,4 60 000 16 795 15 188 1 607 9,6 19 472 17 662 1 810 9,3 80 000 25 850 23 420 2 430 9,4 28 743 26 090 2 653 9,2 100 000 35 530 32 220 3 310 9,3 38 423 34 890 3 533 9,2 200 000 88 864 80 904 7 960 9,0 91 963 83 780 8 183 8,9 300 000 146 064 136 696 9 368 6,4 149 163 139 675 9 488 6,4 400 000 203 264 193 896 9 368 4,6 206 363 196 875 9 488 4,6

Den totala marginalskattens storlek1 vid enbart arbetsinkomst Ortsgrupp III

Marginalskatt i procent för Gift Ensamstående Årsinkomst th l'gt en I . . en 1 . . . uuvaran de Enlilgt 311125 årligt nuvarande lifligt ä;]llåt elizligst ordning a. a a . a a. a ordning a . a a . a a. a 3 000 12,0 12,0 12,0 12,0 23,6 22,6 22,1 21,7 4 000 12,0 12,0 12,0 12,0 23,6 22,6 22,1 21,7 5 000 23,6 22,6 22,1 21,7 23,6 22,6 22,1 21,7 6 000 23,6 22,6 22,1 21,7 23,6 22,6 22,1 21,7 8 000 23,6 22,6 22,1 21,7 27,5 26,1 26,1 26,1 10 000 23,6 22,6 22,1 21,7 31,4 29,6 29,6 29,6 12 000 23,6 22,6 22,1 21,7 35,2 33,1 33,1 33,1 15 000 27,5 26,1 26,1 26,1 38,1 36,6 36,6 35,8 18 000 31,4 30,5 30,5 29,6 41,0 40,2 39,3 38,4 20 000 36,2 34,9 34,9 34,0 41,0 40,2 39,3 38,4 25 000 41,0 39,3 39,3 38,4 48,8 47,2 46,3 45,4 30 000 45,9 44,6 43,7 42,8 48,8 47,2 46,3 45,4 40 000 50,7 49,0 48,1 47,2 52,7 50,7 49,8 49,0 50 000 55,6 53,4 52,5 51,6 56,5 54,2 53,4 52,5 60 000 55,6 53,4 52,5 51,6 56,5 54,2 53,4 52,5 80 000 60,4 57,8 56,9 56,0 60,4 57,8 56,9 56,0 100 000 60,4 57,8 56,9 56,0 60,4 57,8 56,9 56,0 200 000 69,2 66,6 65,7 64,8 69,2 66,6 65,7 64,8 300 000 69,2 69,2 69,2 69,2 69,2 69,2 69,2 69,2 400 000 69,2 69,2 69,2 69,2 69,2 69,2 69,2 69,2

Bilaga 2

Skalor kombinerade med höjda ortsavdrag

Skolorna 1 c, 2 d, 2 e och 3 d förutsätta en höjning av de statliga ortsavdragen med 200 kronor för gifta, med 150 kronor för ogifta med barn och med 100 kronor för ensamstående.

Skolorna 3 e och 3f förutsätta en höjning av de statliga ortsavdragen med 800 kronor för gifta, med 600 kronor för ogifta med barn och med 400 kronor för ensamstående. ' '

Skalorna 3g och Sh förutsätta en höjning av de statliga ortsavdragen med 1 000 kronor för gifta, med 750 kronor för ogifta med barn och med 500 kronor för ensamstående. '

Skatteskalor för gift skattskyldig

Beskattnings- Nuvarande Nuvarande bar ink omst skala med skala med Alt. Alt. Alt. Alt. Alt. Alt. Alt. Alt. 100043] kr 100 % 110 % lc 2d 2e 3d Se 3f 3g 3h ' uttag uttag

0—4 12 13,2 12,5 12 12 11,5 13 13 13,5 13,5 4—6 12 13,2 12,5 12 12 11,5 13 13 13,5 13,5 6—8 12 13,2 12,5 12 12 11,5 13 13 13,5 13,5 8—10 16 17,6 16 16 17 16 18 18 18 18 10—12 20 22,0 21 21 22 21 22 22 22 22 12—16 25 27,5 26 26 27 26 26 27 26 27 16—20 30 33,0 31 31 32 31 31 32 31 32 20—30 35 38,5 36 36 37 36 36 37 36 37 30—40 40 44,0 41 41 42 41 41 42 41 42 40—60 45 49,5 46 46 47 46 46 47 46 47 60—100 50 55,0 51 51 52 51 51 52 51 52 100—150 55 60,5 56 56 57 56 56 57 56 57 150—200 60 65,0 61 61 62 61 61 62 61 62 200— 65 65,0 65 65 65 65 65 65 65 65

Motsvarande skatteskalor för ensamstående skattskyldig

Nuvarande Nuvarande

%Zsfägggä skala med skala med Alt. Alt. Alt. Alt. Alt. Alt. Alt. Alt. 1000-tal kr 100 % 110 % 1 C 211 2e 3d 3e 3f 3g 3h ' uttag uttag

0—4 12 13,2 12,5 12 12 11,5 13 13 13,5 13,5 4—6 16 17,6 16 16 17 16 17 17 17 17 6—8 20 22,0 21 21 21 21 21 21 21 21 8—10 24 26,4 25 25 25 25 25 25 25 25 10—12 27 29,7 28 28 28 28 28 28 28 28 12—16 30 33,0 31 31 32 31 31 32 31 32 16—20 34 37,4 35 35 36 35 35 36 35 36 20—30 38 41,8 39 39 40 39 39 40 39 40 30—40 42 46,2 43 43 44 43 43 44 43 44 40—60 46 50,6 47 47 48 47 47 48 47 48 60—100 50 5 55,0 51 51 52 51 51 52 51 52 100—150 55 & 60,5 56 56 57 56 56 57 56 57 150—200 60 65,0 61 61 62 61 61 62 61 62 200—— 65 65,0 65 65 65 65 65 65 65 65

Beräknat skattebortfall för staten (miljoner kronor)

Alt. 1 c Alt. 2 d Alt. 2 e Alt. 3 d Alt. 3 e Alt. 3 ! Alt. 3 g

216 271 238 327 335 322 351

1957 270 334 287 397 405 384 422 401 Procentuell skatteminskning. Gift skattskyldig Ortsgrupp III Skatteminskning i % Årsinkomst Alt. 1 c Alt. 2 d Alt. 2 e Alt. 3 11 Alt. 3 e Alt. 3 ( Alt. 3 g Alt. 3 h

3 000 — _— —— —— — — —— — 4 000 —— — — —— — -— — —

5 000 40,8 42,3 42,3 45,1 100,0 100,0 100,0 100,0 1 6 000 18,7 21,9 21,9 25,1 56,7 56,7 69,5 69,5 8 000 11,4 14,8 14,8 18,3 26,4 26,4 30,0 30,0 10 000 9,2 12,7 12,7 16,4 17,5 17,5 18,4 18,4 12 000 8,1 11,8 11,8 15,5 13,2 13,2 13,0 13,0 15 000 8,5 11,6 10,7 14,7 12,0 12,0 11,7 11,7 18 000 8,1 10,3 8,2 12,5 10,0 10,0 10,2 10,2 20 000 8,0 9,7 7,3 11,4 10,4 10,0 10,9 10,6 25 000 7,5 8,6 5,8 9,7 9,8 8,3 10,4 9,0 30 000 7,3 8,1 5,3 8,8 9,5 7,7 10,1 8,3 40 000 7,1 7,6 4,9 8,1 8,8 6,7 9,3 7,2 50 000 7,1 7,4 4,9 7,7 8,2 6,1 8,6 6,4 60 000 7,1 7,3 4,9 7,6 8,1 6,0 8,4 6,3 80 000 7,2 7,3 5,1 7,5 7,9 5,9 8,2 6,1 100 000 7,2 7,3 5,2 7,4 7,8 5,8 7,9 5,9 200 000 7,1 7,2 5,3 7,2 7,4 5,6 7,5 5,7 300 000 5,1 5,1 3,8 5,2 5,3 4,0 5,4 4,1 400 000 3,7 3,7 2,8 3,7 3,8 2,9 3,9 2,9

Procentuell skatteminskning. Ensamstående skattskyldig Ortsgrupp III 'Skatteminskning i % Årsinkomst Alt. 1 c Alt. 2 d Alt. 2 e Alt. 3 (1 Alt. 3 e Alt. 3 f Alt. 3 g Alt. 3 h

3 000 18,7 22,0 22,0 25,3 58,2 58,2 71,4 71,4 4 000 11,1 15,0 15,0 18,4 26,6 26,6 30,4 30,4 5 000 9,0 12,7 12,7 16,4 17,6 17,6 18,6 18,6 6 000 8,2 11,8 11,8 15,7 13,4 13,4 13,2 13,2 8 000 8,6 11,4 10,0 14,2 11,5 11,5 11,1 11,1 10 000 8,4 10,3 8,4 12,2 10,6 10,6 10,7 10,7 12 000 7,7 9,0 7,7 10,4 10,1 10,1 10,4 10,4 15 000 7,1 8,0 7,1 8,9 9,1 9,1 9,4 9,4 18 000 6,9 7,5 6,3 8,2 8,6 8,1 9,0 8,5 20 000 6,7 7,3 5,8 7,8 8,2 7,3 8,5 7,6 25 000 6,8 7,1 5,2 7,5 8,0 6,5 8,3 6,8 30 000 6,8 7,1 5,0 7,3 7,9 6,2 8,1 6,4 40 000 6,8 7,0 4,9 7,2 7,6 5,7 7,8 5,9 50 000 6,9 7,0 4,9 7,1 7,6 5,6 7,7 5,8 60 000 6,9 7,0 5,0 7,1 7,5 5,5 7,6 5,6 80 000 7,0 7,1 5,1 7,2 7,4 5,5 7,5 5,6 100 000 7,1 7,1 5,2 7,2 7,4 5,5 7,5 5,6 200 000 7,1 7,1 5,3 7,1 7,2 5,5 7,3 5,5 300 000 5,1 5,1 3,8 5,1 5,2 3,9 5,2 3,9 400 000 3.7 3,7 2,7 3,7 3 7 2 8 3 8 2 8

Skalor med breddning av skiktet för den första skattesatsen

Skalan 3i medför en breddning av ifrågavarande skikt med 2000 kronor för såväl gifta som ensamstående. Skiktet för den enhetliga skattesatsen kommer d'ar- igenom att omfatta beskattningsbara inkomster upp till 10000 kronor för gifta och 6000 kronor för ensamstående. Någon höjning av ortsavdragen förutsättes icke vid denna skala.

Skalorna 1 d, 2 f, 2 g och 3j medföra samma breddning som nyss nämnts. Dessa skalor ha dock kombinerats med en höjning av de statliga ortsavdragen, nämligen

1 d, 2 f och 3j: med en höjning av ortsavdragen med 200 kronor för gifta och 100 kronor för ensamstående;

2 g: med en höjning av ortsavdragen med 400 kronor för gifta och 200 kronor för ensamstående.

| | Skatteskalor för gift skattskyldig Beskattningsbar Nuvarande skala . . inkomst 10004211 kr. med 100 % uttag Alt. 31 Alt. 1 (1 Att. 2f Alt. 31 Alt. 2 g 0—4 12 11,5 13 12,5 12 13 4—6 12 11,5 13 12,5 12 13 6—8 12 11,5 13 12,5 12 13 8—10 16 11,5 13 12,5 12 13 10—12 20 18 20 19 18 20 12—14 25 24 26 25 24 26 14—16 25 30 26 25 30 26 1 16—20 30 34 32 31 34 32 | 20—30 35 38 37 37 38 37 , 30—40 40 42 42 42 42 42 1 40—60 45 47 47 47 47 47 | 60—100 50 52 52 52 52 52 . 100—150 55 57 57 57 57 57 150—200 60 62 62 62 62 62 200— 65 65 65 65 65 65

Motsvarande skatteskalor för ensamstående skattskyldig

» Beskattningsbar Nuvarande skala

inkomst 100041” kr. med 100 % uttag Alt. 3i Alt. 1 d Alt. 2f Alt. 3j Alt. 2 g

0—4 12 11,5 13 12,5 12 13 4—6 16 11,5 13 12,5 12 13 ; 6—8 20 18 20 19 18 20 i 8—10 24 24 24 24 24 24 * 10—12 27 28 28 28 28 28 1 12—16 30 32 32 32 32 32 16—20 34 36 36 36 36 36 20—30 38 40 40 40 40 40 30—40 42 44 44 44 44 44 40—60 46 48 48 48 48 48 60—100 50 52 52 52 52 52 100—150 55 57 57 57 57 57 150—200 60 62 62 62 62 62 200— 65 65 65 65 65

År Alt. 21 Alt.2 g 1954 267 258 _1957 352 333 Procentuell skatteminskning. Gift skattskyldig Ortsgrupp III Skatteminskning i % Årsinkomst Alt. 2 t' Alt. 2 g 3 000 — _- _ 4 000 -— _ — _— 5 000 40,8 74,6 6 000 12,8 15,0 18,7 28,9 8 000 12,9 7,9 11,4 14,0 10 000 12,9 5,5 9,2 9,5 12 000 12,9 4,4 8,1 7,4 15 000 16,9 8,0 11,6 10,1 18 000 18,3 10,2 13,9 12,4 20 000 17,1 9,7 13,4 12,0 25 000 9,2 8,0 11,6 9,7 9,8 30 000 6,3 6,9 9,7 6,8 8,3 40 000 4,5 5,8 7,6 4,9 6,8 50 000 4,5 5,5 6,7 4,9 6,2 60 000 4,7 5,4 6,3 4,9 6,0 80 000 4,9 5,4 6,0 5,1 5,8 100 000 5,0 5,4 5,8 5,2 5,7 200 000 5,3 5,4 5,6 5,3 5,6 300 000 3,8 3,9 4,0 3,8 4,0 400 000 2 7 2,8 2,9 2,8 2,9

Procentuell skatteminskning. Ensamstående skattskyldig.

Ortsgrupp III

Skatteminskning i %

400 000

».

Årsinkomst Alt. 2 1 Alt. 2 g 3 000 15,4 18,7 29,7 4 000 7,7 11,1 14,0 5 000 5,6 9,0 9,6 6 000 4,5 8,2 7,5 8 000 9,9 13,3 11,7 10 000 2,8 16,4 14,7 12 000 2,1 15,5 13,7 15 000 0,7 12,9 11,9 18 000 8,9 10,5 9,9 20 000 8,0 9,3 10,7 8,8 25 000 6,8 7,7 8,7 7,4 30 000 6,2 6,9 7,6 6,7 40 000 5,6 6,1 6,5 6,0 50 000 5,4 5,8 6,1 5,7 60 000 5,4 5,6 5,9 5,5 80 000 5,4 5,5 5,7 5,5 100 000 5,4 5,5 5,6 5,5 200 000 5,4 5,5 5,5 5,5 300 000 3,9 3,9 3,9 3,9 2 8 2 8 2 8 2 8

».

Statistiska uppgifter

(Statsskatterevisionen har kompletterat sammanställningarna med preliminära uppgifter för taxeringsåret 1955.)

Fr. o. m. taxeringsåret 1944 redovisas i inkomstlängderna för varje inkomst— tagare en sammanräknad nettoinkomst. Denna utgör summan av de till statlig be- skattning fastställda inkomsterna från olika förvärvskällor efter avdrag för under-

uppgick sammanräknad nettoinkomst till följande belopp.

| skott på förvärvskälla men före andra allmänna avdrag. För fysiska personer Andel i samman- Ökning från räknad netto— _ _ _ föregående inkomst för Taxeringsår Mil]. kronor taxeringsår samtliga % skattskyldiga % 1947 14 362,2 15,9 86,31 1948 16 012,3 11,5 90,2 1949 17 865,0 11,6 91,7 1950 18 491,13 3,5 91,9 1951 19 392,5 4,9 90,2 1952 23 434,2 20,8 89,1 1 1953 26 978,3 15,1 91,3 | 1954 27 799,8 3,0 90,6 ! 1955 29 693,2 6,8 90,2 |

1 Procenttalet för år 1947 är påverkat av särskilda förhållanden (skattebefrielse i samband med övergång till källskatteuppbörd).

Den sammanräknade nettoinkomstens procentuella fördelning på olika inkomst- slag var för fysiska personer följande.

' Taxeringsår

| 1947 1948 1949 1950 1951 1952 1953 1954 1955 i ? Uppskattad inkomst av ' ! jordbruksfastighet . . . . 8,9 7,8 7,2 7,4 7,4 8,2 7,8 6,8 6,7 ; Uppskattad inkomst av an- nan fastighet .......... 1,8 1,6 1,5 1,5 1,5 1,2 1,1 1,1 1,2 Uppskattad inkomst av rö- relse o. dyl. . . .. ........ 9,5 9,0 8,4 8,3 8,5 8,0 7,6 7,8 7,9 Uppskattad inkomst av ' tjänst m. m. .......... 77,2 79,2 80,9 80,8 80,7 80,8 81,9 82,7 82,4 Uppskattad inkomst av ka- pital ................. 3,1 2,9 2,6 2,6 2,5 2,4 2,2 2,3 2,3 Avdrag för underskott å förvärvskälla ......... — 0,5 ._ 0,5 — 0,6 — 0,6 — 0,6 — 0,6 — 0,6 —— 0,7 __ 0,5 Sammanräkn. nettoinkomst 1 00 1 00 100 1 00 1 00 100 100 1 00 100

Beloppen för allmänna avdrag, taxerad inkomst, ortsavdrag och beskattningsbar inkomst voro följande.

Taxerad inkomst Beskattningsbar inkomst _ Ökning eller Allmanna Orts- . . Taxeringsår avdrag, Öätie'ååefågn avdrag, s?d2;k?å?eg- milj. kr. Mil]. kr. taxerin gs år milj. kr. Mil]. kr. gående taxeringsår % % 1947 1 235,7 13 391,5 17,2 5 305,1 8 086,4 + 28,0 1948 1 243,5 15 040,7 12,3 5 553,0 9 487,7 + 17,3 1949 2 085,8 15 764,4 4,8 6 694,5 9 069,9 _ 4,4 1950 2 264,2 16 218,9 2,9 6 780,2 9 438,7 + 4,1 1951 2 397,8 16 986,9 4,7 6 815,5 10 171,4 + 7,8 1952 2 627,5 20 797,3 22,4 6 879,4 13 917,9 + 36,8 1953 3 186,2 23 782,8 14,4 6 685,0 17 097,8 + 22,8 1954 3 784,8 24 007,0 0,9 9 057,5 14 949,5 —- 12,6 1955 3 9362 25 749,3 7,3 9 335,6 16 413,7 + 9,8

Skatteunderlag och uträknad statlig inkomstskatt utgjorde för fysiska personer.

Beskattningsbar Utraknad skatt Taxermgsår inkomlså, mil]. Milj kr i % av beskatt— ' ' ' ningsbar inkomst 1947 8 086,4 0,5 0,01 1948 9 487,7 1 536,2 16,2 1949 9 069,9 1 359,7 15,0 1950 9 438,7 1 411,7 15,0 1951 10 171,4 1 537,3 15,1 1952 13 917,9 2 198,4 15,8 1953 17 097,8 2 751,2 16,1 1954 14 949,5 2 475,8 16,6 1955 16 413,7 2 758,7 16,8

1 På grund av övergången till källskatteuppbörd uttogs i allmänhet icke någon skatt vid 1947

års taxering.

Hela antalet inkomsttagare har varit följande (samtaxerade äkta makar = en

inkomsttagare) . . . Ökning sedan I % av Taxeringsår Gifta s'katt— Ensamstående Samtliga tö r e g åen de folk- skyldiga skattskyldiga skattskyldiga taxerin gs år i % mängden 1947 3 131 168 1,8 46,3 1948 3 240 670 3,5 47,4 1949 3 367 806 3,9 48,6 1950 3 384 834 0,5 48,5 1951 . . . . 3 401 393 0,5 48,3 1952 1 611 066 1 728 016 3 339 082 —- 1,8 47,0 1953 1 616 245 1 622 509 3 238 754 —— 3,0 45,3 1954 1 629 412 1 611 229 3 240 641 0,1 45,1 1955 1 649 361 1 617 920 3 267 281 0,8 45,2

Nedgången i antal åren 1952 och 1953 kan delvis sammanhänga med att olika beräkningsmetoder använts för åren 1947—1951 och för åren 1952—1955. Därtill kommer att inkomstgränsen för deklarationsskyldighet, som för taxeringsåren 1947 -—1952 var 600 kronor, höjts till 1 200 kronor från och med 1953 års taxering.

Inkomstklasser, kronor Taxeringsår 5 000__ 10 000__ Hogst 2 500 2 500—5 000 10 000 20 000 Över 20 000 Absoluta tal 1947 .............. 1 025 193 1 172 295 750 010 142 409 41 261 1948 .............. 933 235 1 118 830 963 640 182 400 42 565 1949 .............. 884 669 1 057 975 1 140 631 236 076 48 455 1950 .............. 846 623 1 036 270 1 192 476 258 633 50 832 1951 .............. 807 471 994 396 1 247 829 295 383 56 314 1952 .............. 616 585 798 674 1 365 155 480 188 78 480 1953 .............. 399 120 685 006 1 314 272 730 072 110 284 1954 .............. 372 553 693 060 1 281 095 770 291 123 642 1955 .............. 316 028 680 463 1 233 058 891 525 146 207 Inkomstklasser, kronor Taxeringsår 5 000_ 10 000_ Hogst 2 500 2 500—5 000 10 000 20 000 Över 20 000 Relativ fördelning (%) 1947 .............. 32,8 37,3 24,0 4,6 1,3 1948 .............. 28,8 34,6 29,7 5,6 1,3 1949 .............. 26,3 31,3 34,0 6,9 1,5 1950 .............. 24,9 30,6 35,3 7,7 1,5 1951 .............. 23,8 29,2 36,7 8,7 1,6 1952 .............. 18,5 23,9 40,9 14,3 2,4 1953 .............. 12,3 21,2 40,6 22,5 3,4 1954 .............. 11,5 21,4 39,5 23,8 3,8 1955 .............. 9,7 20,8 37,7 27,3 4,5

En mera specificerad uppdelning av inkomsttagarna på olika inkomstklasser har gjorts i följande tablå, som visar procentuella antalet inkomsttagare med in- komst ej understigande

Taxeringsår Krono. 1947 1948 1949 1950 1951 1952 1953 1954 1955 100 000 0,04 0,03 0,03 0,03 0,04 0,04 0,05 0,05 0,06

50 000 0,2 0,2 0,2 0,2 0,2 0,2 0,3 0,3 0,3 30 000 0,6 0,5 0,6 0,6 0,6 0,7 1,0 1,1 1,3 20 000 1,3 1,3 1,5 1,5 1,6 2,4 3,4 3,8 4,5 15 000 2,4 2,5 2,9 3,1 3,3 5,4 8,4 9,3. 11,1 12 000 3,9 4,3 5,1 5,5 6,1 10,1 16,0 17,5 20,5 10 000 5,9 6,9 8,4 9,2 10,3 16,7 25,9 27,6 31,8 8 000 10,1 12,3 15,1 16,5 18,4 29,3 41,6 43,0 47,0 7 000 13,9 17,2 21,3 23,1 25,6 38,2 50,2 51,3 54,7 6 000 19,9 25,1 30,5 32,7 35,5 48,0 58,6 59,4 62,2 5 000 29,9 36,6 42,4 44,5 47,0 57,6 66,5 67,1 69,5 4 500 36,4 43,2 48,4 50,4 52,7 62,3 70,4 70,9 73,1 4 000 43,9 50,2 54,6 56,5 58,5 67,0 74,4 74,8 77,1 3 500 51,5 57,3 60,8 62,6 64,3 71,6 78,6 79,0 81,2 3 000 59,4 64,4 67,2 68,8 70,2 76,6 83,0 83,5 85,6 2 500 67,2 71,2 73,7 75,1 76,2 81,5 87,7 88,5 90,3 2 000 75,5 78,4 81,1 82,2 82,9 87,2 92,7 94,1 95,2 1 500 84,2 86,2 89,0 89,8 90,1 93,0 97,6 98,9 98,8

Medelinkomst'och medianinkomst (det inkomstbelopp som överträffas eller understiges-av ett lika stort antal inkomsttagare) har för inkomsttagarna eniigt taxeringarna åren 1947—1955 varit följande (beloppet avser sammanräknad netto- inramat”. & "' '

. . Medelinkomst . Medianinkomst Taxeringsår

Landsbygd Städer Hela riket Landsbygd Städer Hela riket

1947 ............... 3 665 5 608 4 584 3 034 4 402 3 599 1948 ............... 3 951 6 010 4 934 3 357 4 939 4 021 1949 ............... 4 249 6 436 5 303 3 591 5 383 4 369 1950 ............... 4 395 6 589 5 458 3 744 5 535 4 525 1951 ............... 4 604 6 841 5 697 3 922 5 764 4 740 1952 ............... 5 625 7 930 6 764 4 905 6 847 5 795 1953 ............... 6 773 9 295 8 039 6 049 8 140 7 020 1954 ............... 6 910 9 679 8 301 6 094 8 369 7 156 1955 ............... 7 359 10 163 8 775 6 511 8 846 7 608

Det kan påpekas att de här ovan angivna inkomststegringarna till följd av pen- ningvärdets under åren 1946—1954 fortgående förändring icke helt motsvaras av en ökning i realinkomst. Till jämförelse kan nämnas att socialstyrelsens levnads— kostnadsindex, inräknat skatter och sociala förmåner, med 1935 som basår upp- gick år 1946 till 155 men stigit år 1954 till 214.

Beräkningsgrunder

A. Beträfande skalornas individuella verkningar

I de tabeller, som framlagts i denna promemoria för att visa verkningarna av de olika förslagen till skalor, har skatteuträkningen skett enligt följande grunder.

Den angivna årsinkomsten har vid skatteuträkningen minskats —— förutom med ortsavdrag och avdrag för kommunala utskylder — med 450 kronor för gift skatt- skyldig och med 300 kronor för ensamstående. Nämnda belopp avse att schablon- mässigt täcka kostnader för intäkternas förvärvande, andra allmänna avdrag än för kommunala utskylder samt avjämningen av beskattningsbar inkomst till helt hundratal kronor.

Vid beräkning av det vid statlig taxering medgivna avdraget för kommunala utskylder har den kommunala utdebiteringen antagits vara 12 kronor per skatte- krona. Beträffande gift skattskyldig har inkomsten förutsatts vara intjänad av mannen

ensam.

B. Beträffande skattebortfallet för staten

Skattebortfallet för staten vid genomförande av olika alternativ har beräknats (lets för år 1954 och dels för år 1957. Av grundläggande betydelse är härvid de skattskyldigas fördelning på olika skikt av beskattningsbara inkomster. Beträf- fande beräkningarna för år 1954 har denna fördelning framräknats med utgångs— punkt från den fördelning av inkomsttagarna efter sammanräknad nettoinkomst, som angives i statistiska centralbyråns berättelse rörande skattetaxeringarna för

[ l Beskattningsbar Antal skattskyldiga i 1 OOO-tal Genomsnittlig l inkomst beskattningsbar f 1 OOO—tal kr. Gifta Ensamstående Samtliga inkomst kr. 1 ' _ 132 137 269 _ | 0—1 71 288 359 510 ' 1—2 79 209 288 1 510 i 2#3 100 172 272 2 520 l 3—4 125 160 285 3 520 4—5 157 152 309 4 490 I 5—6 169 136 305 5 470 ? 6—8 264 190 454 6 870 i 8—10 181 85,8 267 8 880 ; 10—12 113 35,3 148 10 900 , 12—14 73,7 17,6 91,3 12 910 5 14—16 44,4 9,1 53,5 14 920 * 16—20 50,7 9,2 59,9 17 750 | 20—30 44,3 7,2 51,5 23 800 ! 30-—40 12,1 1,6 13,7 34 200 l 40—60 8,0 1,1 9,1 47 800 | 60—100 3,6 0,53 4,1 74 300 100—150 0,90 0,15 1,05 119 200 150—200 0,26 0,05 0,31 171 000 200—_ 0,25 0,05 0,30 336 000 Summa 1 629 1 611 3 240 _—

8—509242

taxeringsåret 1953, varvid hänsyn tagits till uppskattade inkomstökningar från år 1952 till år 1954.

För år 1957 har gjorts en liknande beräkning rörande inkomsttagarnas fördel— ning efter beskattningsbara inkomster, vilken beräkning dock med hänsyn till ovissheten beträffande den kommande inkomstutveeklingen måste bli ganska osä- ker. Beräkningen har skett med utgångspunkt från den fördelning av inkomst- tagarna efter sammanräknad nettoinkomst, som angives i statistiska centralbyråns berättelse rörande skattetaxeringarna för taxeringsåret 1954. Inkomstökningen från är 1953 till år 1957 har antagits komma att bli 20 procent. Även om beräk- ningarna äro ganska osäkra med avseende å förhållandena 1957 torde de dock lämna relativt god ledning med avseende å ett läge, då inkomsterna ökat med 20 procent sedan år 1953. Den för år 1957 erhållna fördelningen av de skattskyl— diga på olika klasser av beskattningsbar inkomst redovisas i tablån å föregå— ende sida.

Om fördelningen enligt tablån lägges till grund för en uträkning av statlig in- komstskatt för fysiska personer enligt gällande beskattningsgrunder, blir den ut- räknade skatten 3 309 miljoner kronor. Då den statliga inkomstskatten för år 1954 beräknats till 2 523 miljoner kronor, skulle detta innebära att intäkterna av skatten från år 1954 till år 1957 eller sålunda på tre år skulle komma att öka med omkring 30 procent.

BILAGOR TILL ANDRA AVDELNINGEN (6—7)

Bilaga 6 Statsskatterevisionens förslag. Skatteskalor och verkningar

Skatteskalor

Beskatt— Gift Ensamstående Piggs”; Gällande F. 11. till- Gällande F. n. till- 116083; 1 grund— lämpat Alt. Alt. Alt. grund- lämpat Alt. Alt. Alt. kr a skala uttag R 1 R 2 R 3 skala uttag R 1 R 2 R 3 (100 %) (110 %) (100 %) (110 %) 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 0—4 12 13,2 11,5 11 10,5 12 13,2 11,5 11 10,5 4—6 12 13,2 11,5 11 10,5 16 17,6 17 17 16 6—8 12 13,2 11,5 11 10,5 20 22,0 22 22 21 8—10 16 17,6 17 17 16 24 26,4 26 25 25 10—12 20 22,0 22 21 21 27 29,7 29 28 28 12—16 25 27,5 27 27 26 30 33,0 32 32 31 16—20 30 33,0 32 31 31 34 37,4 37 36 36 20—30 35 33,5 37 37 36 38 41,8 41 41 40 30—40 40 44,0 43 43 42 42 46,2 45 45 44 40—60 45 49,5 49 48 48 46 50,6 50 49 49 60—100 50 55,0 54 54 53 50 55,0 54 54 53 : 1012-150 55 60,5 60 59 59 55 60,5 60 59 59 . 150—200 60 65,0 65 65 65 60 65,0 65 65 65 | 200— 65 65,0 65 65 65 65 65,0 65 65 65 l !

Beräknat skattebortfall för staten år 1957 (miljoner kronor)

skala med 100 % uttag

i

l _l Nuvarande : Alt. R 1 Alt. R 2 Att. R 3

298

8*—509242

Statlig inkomstskatt enligt nuvarande ordning och enligt alt. RI Ortsgrupp II

Gift Ensamstående

. Skatt Skatte- Skatt Skatte—

Årsmkomst Niuvaran— enligt minskning Nuvaran- enligt minskning e skatt de skatt kr alt. R 1 kr alt. R 1

kr kr % kr kr %

1 2 3 4 5 6 7 8 9 3 000 — _- — — 100 87 13 13,01 4 000 — —— _ — 216 189 27 12,51 5 000 91 79 12 13,21 333 290 43 12,91 6 000 207 181 26 12,61 449 391 58 12,91 8 000 440 383 57 13,01 732 657 75 10,2 10 000 672 585 87 12,91 1 082 1 002 80 7,4 12 000 904 788 116 12,81 1 500 1 417 83 5,5 15 000 1 318 1 173 145 11,0 2 240 2 143 97 4,3 18 000 1 884 1 735 149 7,9 3 089 2 967 122 3,9 20 000 2 368 2 210 158 6,7 3 670 3 530 140 3,8 25 000 3 704 3 513 191 5,2 5 308 5 149 159 3,0 30 000 5 304 5 055 249 4,7 7 147 6 953 194 2,7 40 000 8 774 8 401 373 4,3 10 972 10 694 278 2,5 50 000 12 662 12 202 460 3,6 15 131 14 760 371 2,5 60 000 17 018 16 514 504 3,0 19 584 19 160 424 2,2 80 000 26 097 25 473 624 2,4 28 864 28 301 563 2,0 100 000 35 777 34 977 800 2,2 38 544 37 805 739 1,9 200 000 89 156 87 948 1 208 1,4 92 106 90 978 1 128 1,2 300 000 146 356 145 148 1 208 0,8 149 306 148 178 1 128 0,8 400 000 203 556 202 348 1 208 0,6 206 506 205 378 1 128 0,5

1 Att skattesänkningarna i dessa skikt inte blir procentuellt lika stora beror endast på avrund- ningen till hela krontal.

Statlig inkomstskatt enligt nuvarande ordning och enligt alt. RI Ortsgrupp 111

Gitt Ensamstående . Skatt Skatte- Skatt Skatte- Årsmkomst låuvzgart- enligt minskning Tillval-at? enligt minskning ”3 alt.R1 ”a alt.R1 kr kr kr % kr kr kr % 1 2 3 4 5 6 7 8 9 3 000 — — — — 91 79 12 13,2 4 000 — _ — — 207 181 26 12,6 5 000 71 62 9 12,7 323 282 41 12,7 6 000 187 163 24 12,8 440 383 57 13,0 8 000 420 366 54 12,9 720 645 75 10,4 10 000 652 568 84 12,9 1 067 987 80 7,5 12 000 884 770 114 12,9 1 481 1 399 82 5,5 15 000 1 292 1 148 144 11,1 2 219 2 122 97 4,4 18 000 1 844 1 696 148 8,0 3 066 2 945 121 3,9 20 000 2 326 2 170 156 6,7 3 646 3 508 138 3,8 25 000 3 654 3 465 189 5,2 5 279 5 120 159 3,0 30 000 5 246 5 000 246 4,7 7 118 6 924 194 2,7 40 000 8 708 8 336 372 4,3 10 939 10 662 277 2,5 50 000 12 587 12 129 458 3,6 15 095 14 725 370 2,5 60 000 16 943 16 441 502 3,0 19 548 19 125 423 2,2 80 000 26 015 25 392 623 2,4 28 825 28 263 562 1,9 100 000 35 695 34 896 799 2,2 38 505 37 767 738 1,9 200 000 89 059 87 851 1 208 1,4 92 060 90 932 1 128 1,2 300 000 146 259 145 051 1 208 0,8 149 260 148 132 1 128 0,8 400 000 203 459 202 251 1 208 0,6 206 460 205 332 1 128 0,5 Statlig inkomstskatt enligt nuvarande ordning och enligt att. B] Ortsgrupp IV Gift Ensamstående . . Skatt Skatte— Skatt Skatte— Årslnkomst Tillval??? enligt minskning Nim/agan; enligt minskning esa alt.R1 ”& alt.R1 kr kr kr % kr kr kr % 1 2 3 4 5 6 7 8 9 3 000 _ __ _ _— 81 70 11 13,6 4 000 _ — _ _ 197 171 26 13,2 5 000 51 45 6 11,8 313 273 40 12,8 6 000 168 146 22 13,1 429 374 55 12,8 8 000 400 348 52 13,0 706 632 74 10,5 10 000 632 551 81 12,8 1 049 969 80 7,6 12 000 865 753 112 12,9 1 460 1 378 82 5,6 15 000 1 265 1 122 143 11,3 2 195 2 099 96 4,4 18 000 1 811 1 663 148 8,2 3 039 2 919 120 3,9 20 000 2 285 2 129 156 6,8 3 620 3 482 138 3,8 25 000 3 605 3 417 188 5,2 5 247 5 089 158 3,0 30 000 5 188 4 944 244 4,7 7 085 6 892 193 2,7 40 000 8 642 8 272 370 4,3 10 903 10 626 277 2,5 50 000 12 514 12 056 458 3,7 15 055 14 685 370 2,5 60 000 16 869 16 367 502 3,0 19 508 19 085 423 2,2 80 000 25 932 25 311 621 2,4 28 781 28 220 561 1,9 100 000 35 612 34 815 797 2,2 38 461 37 724 737 1,9 200 000 88 961 87 753 1 208 1,4 92 008 90 880 1 128 1,2 300 000 146 161 144 953 1 208 0,8 149 208 148 080 1 128 0,8 400 000 203 361 202 153 1 208 0,6 206 408 205 280 1 128 0,5

Statlig inkomstskatt enligt nuvarande ordning och enligt alt. RI Ortsgrupp V

Gift Ensamstående Årsinkomst Nuvaran- Skatt _Skatte- Nuvaran- Skatt Skatte— enligt mlnsknin enligt mlnsknin de skatt alt R 1 5 de skatt alt R 1 g kr kr kr % kr kr kr % 1 2 3 4 5 6 7 8 9 3 000 — — —— -— 71 62 9 12,7 4 000 — — — -— 187 163 24 12,8 5 000 32 28 4 12,5 304 264 40 13,2 6 000 148 129 19 12,8 420 366 54 12,9 8 000 380 331 49 12,9 693 620 73 10,5 10 000 612 534 78 12,7 1 034 954 80 7,7 12 000 845 736 109 12,9 1 441 1 360 81 5,6 15 000 1 239 1 097 142 11,5 2 175 2 079 96 4,4 18 000 1 778 1 630 148 8,3 3 016 2 897 119 3,9 20 000 2 244 2 089 155 6,9 3 597 3 460 137 3,8 25 000 3 555 3 369 186 5,2 5 221 5 063 158 3,0 30 000 5 130 4 889 241 4,7 7 055 6 863 192 2,7 40 000 8 576 8 207 369 4,3 10 870 10 595 275 , 50 000 12 448 11 991 457 3,7 15 019 14 650 369 2,5 60 000 16 795 16 294 501 3,0 19 472 19 050 422 2,2 80 000 25 850 25 230 620 2,4 28 743 28 182 561 2,0 100 000 35 530 34 734 796 2,2 38 423 37 686 737 1,9 200 000 88 864 87 656 1 208 1,4 91 963 90 835 1 128 1,2 300 000 146 064 144 856 1 208 0,8 149 163 148 035 1 128 0,8 400 000 203 264 202 056 1 208 0,6 206 363 205 235 1 128 0,5 Statlig inkomstskatt enligt nuvarande ordning och enligt alt. RZ Ortsgrupp II Gift Ensamstående . Skatt Skatte— Skatt Skatte- Årsmkomst läuvegaä- enligt minskning %uvalfaä' enligt minskning ”3 alt.R2 ”3 alt.R2 kr kr kr % kr kr kr % 1 2 3 4 5 6 7 8 9 3 000 — — — -— 100 84 16 16,0 4 000 — —— — — 216 180 36 16,7 5 000 91 76 15 16,5 333 277 56 16,8 6 000 207 173 34 16,4 449 374 75 16,7 8 000 440 366 74 16,8 732 637 95 13,0 10 000 672 560 112 16,7 1 082 982 100 9,2 12 000 904 753 151 16,7 1 500 1 390 110 7,3 15 000 1 318 1 133 185 14,0 2 240 2 090 150 6,7 18 000 1 884 1 675 209 11,1 3 089 2 907 182 5,9 20 000 2 368 2 150 218 9,2 3 670 3 470 200 5,4 25 000 3 704 3 430 274 7,4 5 308 5 049 259 4,9 30 000 5 304 4 955 349 6,6 7 147 6 853 294 4,1 40 000 8 774 8 301 473 5,4 10 972 10 594 378 3,4 50 000 12 662 12 099 563 4,4 15 131 14 639 492 3,3 60 000 17 018 16 323 695 4,1 19 584 18 951 633 3,2 80 000 26 097 25 173 924 3,5 28 864 28 001 863 3,0 100 000 35 777 34 677 1 100 3,1 38 544 37 505 1 039 2,7 200 000 89 156 87 148 2 008 2,3 92 106 90 178 1 928 2,1 300 000 146 356 144 348 2 008 1,4 149 306 147 378 1 928 1,3 400 000 203 556 201 548 2 008 1,0 206 506 204 578 1 928 0,9

Statlig inkomstskatt enligt nuvarande ordning och enligt alt. R2 Ortsgrupp III

Årsinkomst

Gift Ensamstående

Nuvaran- de skatt

kl'

Skatt enligt alt. R 2 kr

Skatte- minskning

kl' %

Nuvaran- de skatt

kl'

1

2 3 4 5 6

3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 15 000 18 000 20 000 25 000 30 000 40 000 50 000 60 000 80 000 100 000 200 000 300 000 400 000

71 187 420 652 884 1 292 1 844 2 326 3 654 5 246 8 708 12 587 16 943 26 015 35 695 89 059 146 259 203 459

59 156 350 543 737 1 108 1 636 2 110 3 383 4 900 8 236 12 027 16 251 25 092 34 596 87 051 144 251 201 451

271 346 472 560 692 923 1 099 2 008 2 008 2 008

16,9 16,6 16,7 16,7 16,6

HH HIF—

4.

OåwHMHA-kmåwww

91 207 323 440 720 1 067 1 481 2 219 3 066 3 646 5 279 7 118 10 939 15 095 19 548 28 825 38 505 92 060 149 260 206 460

Skatt Skatte-

enligt minskning alt. R 2

kr kl' %

7 8 9 76 15 16,5 173 34 16,4 269 54 16,7 366 74 16,8 625 95 13,2 967 100 9,4 1 372 109 7,4 2 070 149 6,7 2 885 181 5,9 3 448 198 5,4 5 020 259 4,9 6 824 294 4,1 10 562 377 3,4 14 604 491 3,3 18 916 632 3,2 27 963 862 3,0 37 467 1 038 2,7 90 132 1 928 2,1 147 332 1 928 1,3 204 532 1 928 0,9

Statlig inkomstskatt enligt nuvarande ordning och enligt alt. R2 Ortsgrupp IV

Gift Ensamstående

. Skatt Skatte- Skatt Skatte-

Årsmkomst läuvalll'aält- enligt minskning åuvaliaä' enligt minskning ”a alt.R2 &” alt.R2

kr kr kr % kr kr kr %

1 2 3 4 5 6 7 8 9 3 000 ——- —— —— — 81 67 14 17,3 4 000 -— —— —— _ 197 164 33 16,8 5 000 51 43 8 15,7 313 261 52 16,6 6 000 168 140 28 16,7 429 357 72 16,8 8 000 400 333 67 16,8 706 612 94 13,3 10 000 632 527 105 16,6 1 049 949 100 9,5 12 000 865 720 145 16,8 1 460 1 352 108 7,4 15 000 1 265 1 082 183 14,5 2 195 2 048 147 6,7 18 000 1 811 1 604 207 11,4 3 039 2 859 180 5,9 20 000 2 285 2 069 216 9,5 3 620 3 422 198 5,5 25 000 3 605 3 337 268 7,4 5 247 4 989 258 4,9 30 000 5 188 4 844 344 6,6 7 085 6 792 293 4,1 40 000 8 642 8 172 470 5,4 10 903 10 526 377 3,5 50 000 12 514 11 956 558 4,5 15 055 14 565 490 3,3 60 000 16 869 16 179 690 4,1 19 508 18 877 631 3,2 80 000 25 932 25 011 921 3,76 28 781 27 920 861 3,0 100 000 35 612 34 515 1 097 3,1 38 461 37 424 1 037 2,7 _200 000 88 961 86 953 2 008 2,3 92 008 90 080 1 928 2,1 300 000 146 161 144 153 2 008 1,4” 149 208 147 280 1 928 1,3 5400 000 203 361 201 353 2 008 1,0 206 408 204 480 1 928 0,9

Ortsgrupp V

Statlig inkomstskatt enligt nuvarande ordning och enligt alt. R.?

Gift Ensamstående

. Skatt Skatte- Skatt Skatte-

Årsmkomst Nduvalzaält- enligt minskning äuvaiaä' . enligt minskning ”a alt. R2 ”& alt.R2

kr kr kr % kr kr kr %

1 2 3 4 5 6 7 8 9 3 000 — — _ —— 71 59 12 16,9 4 000 _ — _— _— 187 156 31 16,6 5 000 32 26 6 18,8 304 253 51 16,8 6 000 148 123 25 16,9 420 350 70 16,7 8 000 380 317 63 16,6 693 600 93 13,4 10 000 612 510 102 16,7 1 034 934 100 9,7 12 000 845 704 141 16,7 1 441 1 335 106 7,4 15 000 1 239 1 057 182 14,7 2 175 2 028 147 6,8 18 000 1 778 1 573 205 11,5 3 016 2 837 179 5,9 20 000 2 244 2 029 215 9,6 3 597 3 400 197 5,5 25 000 3 555 3 290 265 7,5 5 221 4 964 257 4,9 30 000 5 130 4 789 341 6,6 7 055 6 763 292 4,1 40 000 8 576 8 107 469 5,5 10 870 10 495 375 3,4 50 000 12 448 11 891 557 4,5 15 019 14 531 488 3,2 60 000 16 795 16 107 688 4,1 19 472 18 843 629 3,2 80 000 25 850 24 930 920 3,6 28 743 27 882 861 3,0 100 000 35 530 34 434 1 096 3,1 38 423 37 386 1 037 2,7 200 000 88 864 86 856 2 008 2,3 91 963 90 035 1 928 2,1 300 000 146 064 144 056 2 008 1,4 149 163 147 235 1 928 1,3 400 000 203 264 201 256 2 008 1,0 206 363 204 435 1 928 0,9

Ortsgrupp II

Statlig inkomstskatt enligt nuvarande ordning och enligt alt. Rå

Gift Ensamstående

. Skatt Skatte- Skatt Skatte-

Årsinkomst bål”??? enligt minskning lfluvallz'aå- enligt minskning ”a mens ”3 alt.R3

kr kr kr % kr kr kr %

1 2 3 4 5 6 7 8 9 3 000 — —— -—— -—- 100 80 20 20,0 4 000 —- -— —— — 216 172 44 20,4 5 000 91 72 19 20,9 333 265 68 20,4 6 000 207 165 42 20,3 449 357 92 20,5 8 000 440 350 90 20,5 732 606 126 17,2 10 000 672 534 138 20,5 1 082 933 149 13,8 12 000 904 719 185 20,5 1 500 1 330 170 11,3 15 000 1 318 1 078 240 18,2 2 240 2 030 210 9,4 18 000 1 884 1 614 270 14,3 3 089 2 828 261 8,4 20 000 2 368 2 071 297 12,5 3 670 3 373 297 8,1 25 000 3 704 3 330 374 10,1 5 308 4 948 360 6,8 30 000 5 304 4 828 476 9,0 7 147 6 708 439 6,1 40 000 8 774 8 086 688 7,8 10 972 10 361 611 5,6 50 000 12 662 11 799 863 6,8 15 131 14 339 792 5,2 60 000 17 018 16 023 995 5,8 19 584 18 651 933 4,8 80 000 26 097 24 806 1 291 4,9 28 864 27 616 1 248 4,3 100 000 35 777 34 134 1 643 4,6 38 544 36 944 1 600 4,2 200 000 89 156 86 448 2 708 3,0 92 106 89 478 2 628 2,9 300 000 146 356 143 648 2 708 1,9 149 306 146 678 2 628 1,8 400 000 203 556 200 848 2 708 1,3 206 506 203 878 2 628 1,3

Ortsgrupp III

Årsinkomst

Gift Ensamstående

Nuvaran- de skatt

kr

Skatt Skatte-

enllgt minskning alt. R 3 kr kr %

Nuvaran- de skatt

kr

Skatt Skatte- enligt minskning alt. R 3 kr kr %

1 _

2 3 4 5 6 7 8 9

3 000 —— —— — —— 91 72 19 20,9 4 000 — — — —— 207 165 42 20,3

5 000 71 57 14 19,7 323 257 66 20,4 6 000 187 149 38 20,3 440 350 90 20,5 8 000 420 334 86 20,5 720 594 126 17,5 10 000 652 519 133 20,4 1 067 918 149 14,0 12 000 884 703 181 20,5 1 481 1 312 169 11,4 15 000 1 292 1 054 238 18,4 2 219 2 010 209 ,4 18 000 1 844 1 576 268 14,5 3 066 2 806 260 8,5 20 000 2 326 2 032 294 12,6 3 646 3 351 295 8,1 25 000 3 654 3 283 371 10,2 5 279 4 920 359 6,8 30 000 5 246 4 774 472 9,0 7 118 6 680 438 6,2 40 000 8 708 8 023 685 7,9 10 939 10 330 609 5,6 50 000 12 587 11 727 860 6,8 15 095 14 304 791 5,2 60 000 16 943 15 951 992 5,9 19 548 18 616 932 4,8 80 000 26 015 24 726 1 289 5,0 28 825 27 578 1 247 4,3 100 000 35 695 34 054 1 641 4,6 38 505 36 906 1 599 4,2 200 000 89 059 86 351 2 708 3,0 92 060 89 432 2 628 2,9 300 000 146 259 143 551 2 708 1,9 149 260 146 632 2 628 1,8 400 000 203 459 200 751 2 708 1,3 206 460 203 832 2 628 1,3

Statlig inkomstskatt enligt nuvarande ordning och enligt alt. Rå

Ortsgrupp IV

Gift Ensamstående _ Skatt Skatte- Skatt Skatte- Arsmkomst Ijiuvalzax enligt minskning håuvaéaiit- enligt minskning ”a alt.R3 ”3 alt.R3

kr kr kr % kr kr kr %

1 2 3 4 5 6 7 8 9 3 000 — _— _— — 81 64 17 21,0 4 000 —- —— _ —— 197 156 41 20,8 5 000 51 41 10 19,6 313 249 64 20,4 6 000 168 133 35 20,8 429 341 88 20,5 8 000 400 318 82 20,5 706 582 124 17,6 10 000 632 503 129 20,4 1 049 902 147 14,0 12 000 865 688 177 20,5 1 460 1 292 168 11,5 15 000 1 265 1 030 235 18,6 2 195 1 988 207 9,4 18 000 1 811 1 544 267 14,7 3 039 2 781 258 8,5 20 000 2 285 1 993 292 12,8 3 620 3 327 293 8,1 25 000 3 605 3 237 368 10,2 5 247 4 889 358 6,8 30 000 5 188 4 720 468 9,0 7 085 6 648 437 6,2 40 000 8 642 7 960 682 7,9 10 903 10 295 608 5,6 50 000 12 514 11 656 858 6,9 15 055 14 265 790 5,2 60 000 16 869 15 879 990 5,9 19 508 18 577 931 4,8 80 000 25 932 24 647 1 285 5,0 28 781 27 536 1 245 4,3 100 000 35 612 33 975 1 637 4,6 38 461 36 864 1 597 4,2 200 000 88 961 86 253 2 708 3,0 92 008 89 380 2 628 2,9 300 000 146 161 143 453 2 708 1,9 149 208 146 580 2 628 1,8 400 000 203 361 200 653 2 708 1,3 206 408 203 780 2 628 1,3

Statlig inkomstskatt enligt nuvarande ordning och enligt att. Rs

Ortsgrupp V Gift Ensamstående

. Skatt Skatte- Skatt Skatte-

Årsmkomst Envall-agi- enligt minskning Ifiuvall'art- enligt minskning ”3 alt.R3 ”a alt.R3

kr kr kr % kr kr kr %

1 2 3 4 5 6 7 8 9 3 000 —- —— — — 71 57 14 19,7 4 000 —— — _ — 187 149 38 20,3 5 000 32 25 7 21,9 304 241 63 20,7 6 000 148 118 30 20,3 420 334 86 20,5 8 000 380 302 78 20,5 693 570 123 17,7 10 000 612 487 125 20,4 1 034 887 147 14,2 12 000 845 672 173 20,5 1 441 1 275 166 11,5 15 000 1 239 1 006 233 18,8 2 175 1 968 207 9,5 18 000 1 778 1 513 265 14,9 3 016 2 759 257 8,5 20 000 2 244 1 954 290 12,9 3 597 3 305 292 8,1 25 000 3 555 3 190 365 10,3 5 221 4 864 357 6,8 30 000 5 130 4 666 464 9,0 7 055 6 620 435 6,2 40 000 8 576 7 897 679 7,9 10 870 10 264 606 5,6 50 000 12 448 11 593 855 6,9 15 019 14 231 788 5,2 60 000 16 795 15 807 988 5,9 19 472 18 543 929 4,8 80 000 25 850 24 567 1 283 5,0 28 743 27 499 1 244 4,3 100 000 35 530 33 895 1 635 4,6 38 423 36 827 1 596 4,2 200 000 88 864 86 156 2 708 3,0 91 963 89 335 2 628 2,9 300 000 146 064 143 356 2 708 1,9 149 163 146 535 2 628 1,8 400 000 203 264 200 556 2 708 1,3 206 363 203 735 2 628 1,3

Den totala marginalskattens storlek1 vid enbart arbetsinkomst Ortsgrupp III

Marginalskatt i procent för Ensamstående Årsinkomst enligt enli gt nuva— enligt enligt enligt nuva- enligt enligt enligt rande alt. R 1 alt. R 2 alt. R 3 rande alt. R 1 alt. R 2 alt. R 3 ordning ordning

1 2 3 4 5 6 7 8 9 3 000 12,0 12,0 12,0 12,0 23,6 22,1 21,7 21,2 4 000 12,0 12,0 12,0 12,0 23,6 22,1 21,7 21,2 5 000 23,6 22,1 21,7 21,2 23,6 22,1 21,7 21,2 6 000 23,6 22,1 21,7 21,2 23,6 22,1 21,7 21,2 8 000 23,6 22,1 21,7 21,2 27,5 27,0 27,0 26,1 10 000 23,6 22,1 21,7 21,2 31,4 31,4 31,4 30,5 . 12 000 23,6 22,1 21,7 21,2 35,2 34,9 34,0 34,0 15 000 27,5 27,0 27,0 26,1 38,1 37,5 36,6 36,6 18 000 31,4 31,4 30,5 30,5 41,0 40,2 40,2 39,3 20 000 36,2 35,8 35,8 34,9 41,0 40,2 40,2 39,3 25 000 41,0 40,2 39,3 39,3 48,8 48,1 48,1 47,2 30 000 45,9 44,6 44,6 43,7 48,8 48,1 48,1 47,2 40 000 50,7 49,8 49,8 49,0 52,7 51,6 51,6 50,7 50 000 55,6 55,1 54,2 54,2 56,5 56,0 55,1 55,1 60 000 55,6 55,1 54,2 54,2 56,5 56,0 55,1 55,1 80 000 60,4 59,5 59,5 58,6 60,4 59,5 59,5 58,6 100 000 60,4 59,5 59,5 58,6 60,4 59,5 59,5 58,6 200 000 69,2 69,2 69,2 69,2 69,2 69,2 69,2 69,2 ; 300 000 69,2 69,2 69,2 69,2 69,2 69,2 69,2 69,2 & 400 000 69,2 69,2 69,2 69,2 69,2 69,2 69,2 69,2

1 Häri ingår — förutom statlig inkomstskatt — kommunal inkomstskatt efter en utdebitering av 12 kronor per skattekrona.

Ortsgrupp III

Total inkomstskatt1 enligt nuvarande ordning och enligt att. RI

Gitt Ensamstående

. Skatt Skatte- Skatt Skatte—

ÅrsmkomSt Tillval:?" enligt minskning TV??; enligt minskning ”3 alt.R1 ”3 alt.R1

kr kr kr % kr kr kr %

1 2 3 4 5 6 7 8 9 3 000 85 85 — — 260 248 12 4,6 4 000 205 205 — _ 496 470 26 5,2 5 000 396 387 9 2,3 732 691 41 5,6 6 000 632 608 24 3,8 969 912 57 5,9 8 000 1 105 1 051 54 4,9 1 489 1 414 75 5,0 10 000 1 577 1 493 84 5,3 2 076 1 996 80 3.9 12 000 2 049 1 935 114 5,6 2 730 2 648 82 3,0 15 000 2 817 2 673 144 5,1 3 828 3 731 97 2,5 18 000 3 729 3 581 148 4,0 5 035 4 914 121 2,4 20 000 4 451 4 295 156 3,5 5 855 5 717 138 2,4 25 000 6 379 6 190 189 3,0 8 088 7 929 159 2,0 30 000 8 571 8 325 246 2,9 10 527 10 333 194 1,8 40 000 13 233 12 861 372 2,8 15 548 15 271 277 1,8 50 000 18 312 17 854 458 2,5 20 904 20 534 370 1,8 60 000 23 868 23 366 502 2,1 26 557 26 134 423 1,6 80 000 35 340 34 717 623 1,8 38 234 37 672 562 1,5 100 000 47 420 46 621 799 1,7 50 314 49 576 738 1,5 200 000 112 784 111 576 1 208 1,1 115 869 114 741 1 128 1,0 300 000 181 984 180 776 1 208 0,7 185 069 183 941 1 128 0,6 400 000 251 184 249 976 1 208 0,5 254 269 253 141 1 128 0,4

1 Häri ingår -— förutom statlig inkomstskatt —- kommunal inkomstskatt efter en utdebi- tering av 12 kronor per skattekrona.

Total inkomstskatt1 enligt nuvarande ordning och enligt att. B.? Ortsgrupp III

Gift Ensamstående

. Skatt Skatte- Skatt Skatte-

Årsinkomst I:!iuvalzaä- enligt minskning båuvalzaält- enligt minskning ”3 alt.R2 ”& alt.R2

kr kr kr % kr kr kr %

1 2 3 4 5 6 7 8 9 3 000 85 85 — -—— 260 245 15 5,8 4 000 205 205 —- — 496 462 34 6,9 5 000 396 384 12 3,0 732 678 54 7,4 6 000 632 601 31 4,9 969 895 74 7,6 8 000 1 105 1 035 70 6,3 1 489 1 394 95 6,4 10 000 1 577 1 468 109 6,9 2 076 1 976 100 4,8 12 000 2 049 1 902 147 7,2 2 730 2 621 109 4,0 15 000 2 817 2 633 184 6,5 3 828 3 679 149 3,9 18 000 3 729 3 521 208 5,6 5 035 4 854 181 3,6 20 000 4 451 4 235 216 4,9 5 855 5 657 198 3,4 25 000 6 379 6 108 271 4,2 8 088 7 829 259 3,2 30 000 8 571 8 225 346 4,0 10 527 10 233 294 2,8 40 000 13 233 12 761 472 3,6 15 548 15 171 377 2,4 50 000 18 312 17 752 560 3,1 20 904 20 413 491 2,3 60 000 23 868 23 176 692 2,9 26 557 25 925 632 2,4 80 000 35 340 34 417 923 2,6 38 234 37 372 862 2,3 100 000 47 420 46 321 1 099 2,3 50 314 49 276 1 038 2,1 200 000 112 784 110 776 2 008 1,8 115 869 113 941 1 928 1,7 300 000 181 984 179 976 2 008 1,1 185 069 183 141 1 928 1,0 400 000 251 184 249 176 2 008 0,8 254 269 252 341 1 928 0,8

1 Häri ingår -— förutom statlig inkomstskatt — kommunal inkomstskatt efter en utdebitering av 12 kronor per skattekrona.

Total inkomstskatt1 enligt nuvarande ordning och enligt alt. R3 Ortsgrupp III

Gift Ensamstående

. Skatt Skatte- Skatt Skatte-

Årsmkomst båuvalzailt- enligt minskning ltljuvalzaixt- enligt minskning esa alt.R3 ”3 alt.R3

kr kr kr % kr kr kr %

1 2 3 4 5 6 7 8 9 3 000 85 85 — -—— 260 241 19 7,3 4 000 205 205 -— —- 496 454 42 8,5 5 000 396 382 14 3,5 732 666 66 9,0 6 000 632 594 38 6,0 969 879 90 9,3 8 000 1 105 1 019 86 7,8 1 489 1 363 126 8,5 10 000 1 577 1 444 133 8,4 2 076 1 927 149 7,2 12 000 2 049 1 868 181 8,8 2 730 2 561 169 6,2 15 000 2 817 2 579 238 8,4 3 828 3 619 209 5,5 18 000 3 729 3 461 268 7,2 5 035 4 775 260 5,2 20 000 4 451 4 157 294 6,6 5 855 5 560 295 5,0 25 000 6 379 6 008 371 5,8 8 088 7 729 359 4,4 30 000 8 571 8 099 472 5,5 10 527 10 089 438 4,2 40 000 13 233 12 548 685 5,2 15 548 14 939 609 3,9 50 000 18 312 17 452 860 4,7 20 904 20 113 791 3,8 60 000 23 868 22 876 992 4,2 26 557 25 625 932 3,5 80 000 35 340 34 051 1 289 3,6 38 234 36 987 1 247 3,3 100 000 47 420 45 779 1 641 3,5 50 314 48 715 1 599 3,2 200 000 112 784 110 076 2 708 2,4 115 869 113 241 2 628 2,3 300 000 181 984 179 276 2 708 1,5 185 069 182 441 2 628 1,4 400 000 251 184 248 476 2 708 1,1 254 269 251 641 2 628 1,0

1 Häri ingår — förutom statlig inkomstskatt — kommunal inkomstskatt efter en utdebitering av 12 kronor per skattekrona.

Total inkomstskatt1 i procent av årsinkomst enligt nuvarande ordning och enligt alt. RI, R.? och Rå

Ortsgrupp I I I

Gift Ensamstående Årsinkomst Nuva- Skatt enligt alt. Nuva— Skatt eniigt alt. rande rande skatt R 1 R 2 R 3 skatt R 1 R 2 R 3

1 2 3 4 5 6 7 8 3 000 2,8 2,8 2,8 2,8 8,7 8,3 8,2 8,0 4 000 5,1 5,1 5,1 5,1 12,4 11,8 11,6 11,4 5 000 7,9 7,7 7,7 7,6 14,6 13,8 13,6 13,3 6 000 10,5 10,1 10,0 9,9 16,2 15,2 14,9 14,7 8 000 13,8 13,1 12,9 12,7 18,6 17,7 17,4 17,0 10 000 15,8 14,9 14,7 14,4 20,8 20,0 19,8 19,3 12 000 17,1 16,1 15,9 15,6 22,8 22,1 21,8 21,3 15 000 18,8 17,8 17,6 17,2 25,5 24,9 24,5 24,1 18 000 20,7 19,9 19,6 19,2 28,0 27,3 27,0 26,5 20 000 22,3 21,5 21,2 20,8 29,3 28,6 28,3 27,8 25 000 25,5 24,8 24,4 24,0 32,4 31,7 31,3 30,9 30 000 28,6 27,8 27,4 27,0 35,1 34,4 34,1 33,6 40 000 33,1 32,2 31,9 31,4 38,9 38,2 37,9 37,3 50 000 36,6 35,7 35,5 34,9 41,8 41,1 40,8 40,2 60 000 39,8 38,9 38,6 38,1 44,3 43,6 43,2 42,7 80 000 44,2 43,4 43,0 42,6 47,8 47,1 46,7 46,2 100 000 47,4 46,6 46,3 45,8 50,3 49,6 49,3 48,7 200 000 56,4 55,8 55,4 55,0 57,9 57,4 57,0 56,6 300 000 60,7 60,3 60,0 59,8 61,7 61,3 61,0 60,8 400 000 62,8 62,5 62,3 62,1 63,6 63,3 63,1 62,9

1 Häri ingår — förutom statlig inkomstskatt — kommunal inkomstskatt efter en utdebitering av 12 kronor per skattekrona.

Andra skalor och deras verkningar

Skalorna R4, R5 och RG förutsätter en höjning av de statliga ortsavdragen med 400 kronor för gifta, med 300 kronor för ogifta med barn och med 200 kronor för ensamstående.

Skalan R 7 förutsätter en höjning av de statliga ortsavdragen med 600 kronor för gifta, med 450 kronor för ogifta med barn och med 300 kronor för ensamstående.

Skatteskalor Gift Ensamstående __ 35.823; , inkomst ra" e Alt. Alt. Alt Alt. ”" e Alt. Alt. Alt. Alt. skala med ' skala med ! 1000-talk!” 110% R4 R5 Rö R7 110% R4 Rö RG R7 ' uttag uttag 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 0—4 13,2 12,5 12 11,5 13 13,2 12,5 12 11,5 13 ' 4—5 13,2 12,5 12 11,5 13 17,6 18 18 17 13 5—6 13,2 12,5 12 11,5 13 17,6 18 . 18 17 18 6—7 13,2 12,5 12 11,5 13 22,0 22 21 21 18 7—8 13,2 12,5 12 11,5 13 22,0 22 21 21 23 8—10 17,6 18 18 17 13 26,4 26 25 24 23 . 10—12 22,0 23 22 21 20 29,7 29 28 28 27 _ 12—13 27,5 27 27 26 20 33,0 32 32 31 27 | 13—16 27,5 27 27 26 25 33,0 32 32 31 31 ] 16—20 33,0 32 31 31 30 37,4 37 36 36 35 : 20—25 38,5 37 37 36 35 41,8 41 41 40 39 1 25—30 38,5 37 37 36 40 41,8 41 41 40 43 30—40 44,0 43 43 42 45 46,2 45 45 44 47 ' 40—60 49,5 49 48 48 50 50,6 50 49 49 51 ] 60—100 55,0 54 54 53 55 55,0 54 54 53 55 ' 100—150 60,5 60 59 59 60 60,5 60 59 59 60 150— 65,0 65 65 65 65 65,0 65 65 65 65

Anm. Alt. R7 avviker från övriga alternativ i fråga om inkomstskiktens bredd.

Beräknat skattebortfall för staten år 1957 (miljoner kronor)

Alt. R 4 Alt. R 5 Alt. R 6 Alt. R 7

256 338 442 396

Statlig inkomstskatt enligt nuvarande ordning och enligt att. R4 Ortsgrupp III

Gift Ensamstående

. Skatt Skatte- Skatt Skatte- Årsinkomst låuviraträ— enligt minskning åuvfaå— enligt minskning ”& alt.R4 ”3 alt.R4 kr kr kr % kr kr kr % 1 2 3 4 5 6 7 8 9 3 000 —— —— —— — 91 61 30 33,0 4 000 — -— —— _— 207 171 36 17,4 5 000 71 17 54 76,1 323 281 42 13,0 6 000 187 127 60 32,1 440 391 49 11,1 8 000 420 347 73 17,4 720 660 60 8,3 10 000 652 567 85 13,0 1 067 1 003 64 6,0 12 000 884 787 97 11,0 1 481 1 407 74 5,0 15 000 1 292 1 169 123 9,5 2 219 2 124 95 4,3 18 000 1 844 1 723 121 6,6 3 066 2 941 125 4,1 20 000 2 326 2 182 144 6,2 3 646 3 504 142 3,9 25 000 3 654 3 457 197 5,4 5 279 5 104 175 3,3 30 000 5 246 4 972 274 5,2 7 118 6 902 216 3,0 40 000 8 708 8 284 424 4,9 10 939 10 632 307 2,8 50 000 12 587 12 068 519 4,1 15 095 14 685 410 2,7 60 000 16 943 16 365 578 3,4 19 548 19 085 463 2,4 80 000 26 015 25 296 719 2,8 28 825 28 215 610 2,1 100 000 35 695 34 800 895 2,5 38 505 37 719 786 2,0 200 000 89 059 87 711 1 348 1,5 92 060 90 862 1 198 1,3 300 000 146 259 144 911 1 348 0,9 149 260 148 062 1 198 0,8 400 000 203 459 202 111 1 348 0,7 206 460 205 262 1 198 0,6 Statlig inkomstskatt enligt nuvarande ordning och enligt alt. Rå Ortsgrupp III Gift Ensamstående . Skatt Skatte- Skatt Skatte- ÅrsmkomSt Ifiuvfaå' enligt minskning TV??; enligt minskning ”3 alt.R5 ”3 alt.R5 kr kr kr % kr kr kr % 1 2 3 4 5 6 7 8 9 3 000 — _— _ _ 91 59 32 35,2 4 000 _ _ _ _ 207 164 43 20,3 5 000 71 17 54 76,1 323 270 53 16,4 6 000 187 122 65 34,8 440 376 64 14,5 8 000 420 334 86 20,5 720 640 80 11,1 10 000 652 545 107 16,4 1 067 976 91 8,5 12 000 884 756 128 14,5 1 481 1 362 119 8,0 15 000 1 292 1 129 163 12,6 2 219 2 054 165 7,4 18 000 1 844 1 668 176 9,5 3 066 2 861 205 6,7 20 000 2 326 2 122 204 8,8 3 646 3 424 222 6,1 25 000 3 654 3 379 275 7,5 5 279 4 986 293 5,6 30 000 5 246 4 872 374 7,1 7 118 6 782 336 4,7 40 000 8 708 8 184 524 6,0 10 939 10 512 427 3,9 50 000 12 587 11 968 619 4,9 15 095 14 546 549 3,6 60 000 16 943 16 179 764 4,5 19 548 18 858 690 3,5 80 000 26 015 24 996 1 019 3,9 28 825 27 895 930 3,2 100 000 35 695 34 500 1 195 3,3 38 505 37 399 1 106 2,9 200 000 89 059 86 911 2 148 2,4 92 060 90 042 2 018 2,2 300 000 146 259 144 111 2 148 1,5 149 260 147 242 2 018 1,4 400 000 203 459 201 311 2 148 1,1 206 460 204 442 2 018 1,0

Statlig inkomstskatt enligt nuvarande ordning och enligt alt. Rb' Ortsgrupp III

Gift Ensamstående . Skatt Skatte- Skatt Skatte- ÅrsmkomSt Tillval:”; enligt minskning Ifiuvfaft' enligt minskning ”3 alt.R6 ”a alt.R6 kr kr kr % kr kr kr % 1 2 3 4 5 6 7 8 9 3 000 _ _ _ _ 91 56 35 38,5 4 000 _ _ _ — 207 157 50 24,2 5 000 71 16 55 77,5 323 259 64 19,8 6 000 187 117 70 37,4 440 360 80 18,2 8 000 420 320 100 23,8 720 611 109 15,1 10 000 652 522 130 19,9 1 067 936 131 12,3 12 000 884 724 160 18,1 1 481 1 318 163 11,0 15 000 1 292 1 080 212 16,4 2 219 1 994 225 10,1 18 000 1 844 1 592 252 13,7 3 066 2 784 282 9,2 20 000 2 326 2 028 298 12,8 3 646 3 329 317 8,7 25 000 3 654 3 259 395 10,8 5 279 4 886 393 7,4 30 000 5 246 4 730 516 9,8 7 118 6 640 478 6,7 40 000 8 708 7 955 753 8,6 10 939 10 282 657 6,0 50 000 12 587 11 651 936 7,4 15 095 14 246 849 5,6 60 000 16 943 15 859 1 084 6,4 19 548 18 558 990 5,1 80 000 26 015 24 614 1 401 5,4 28 825 27 512 1 313 4,6 100 000 35 695 33 942 1 753 4,9 38 505 36 840 1 665 4,3 200 000 89 059 86 191 2 868 3,2 92 060 89 342 2 718 3,0 300 000 146 259 143 391 2 868 2,0 149 260 146 542 2 718 1,8 400 000 203 459 200 591 2 868 1,4 206 460 203 742 2 718 1,3 Statlig inkomstskatt enligt nuvarande ordning och enligt alt. R7 Ortsgrupp III Gift Ensamstående . Skatt Skatte- Skatt Skatte— Årsinkomst Ifluvagaiit- enligt minskning I:!luvalic'ant- enligt minskning esa alt.R7 ”3 alt.R7 kr kr kr % kr kr kr % 1 2 3 4 5 6 7 8 9 3 000 — — _— -—— 91 51 40 44,0 4 000 _ — — — 207 165 42 20,3 5 000 71 — 71 100,0 323 279 44 13,6 6 000 187 107 80 42,8 440 394 46 10,5 8 000 420 335 85 20,2 720 623 97 13,5 10 000 652 564 88 13,5 1 067 929 138 12,9 12 000 884 793 91 10,3 1 481 1 311 170 11,5 15 000 1 292 1 136 156 12,1 2 219 1 956 263 11,9 18 000 1 844 1 576 268 14,5 3 066 2 693 373 12,2 20 000 2 326 1 935 391 16,8 3 646 3 238 408 11,2 25 000 3 654 3 112 542 14,8 5 279 4 752 527 10,0 30 000 5 246 4 529 717 13,7 7 118 6 458 660 9,3 40 000 8 708 7 933 775 8,9 10 939 10 326 613 5,6 50 000 12 587 11 893 694 5,5 15 095 14 532 563 3,7 60 000 16 943 16 270 673 4,0 19 548 19 020 528 2,7 80 000 26 015 25 367 648 2,5 28 825 28 322 503 1,7 100 000 35 695 35 047 648 1,8 38 505 38 002 503 1,3 200 000 89 059 88 101 958 1,1 92 060 91 277 783 0,9 300 000 146 259 145 301 958 0,7 149 260 148 477 783 0,5 400 000 203 459 202 501 958 0,5 206 460 205 677 783 0,4