SOU 1956:43

Zigenarfrågan

nu...-...;-

av zigenarna i landet, dels ock en undersökning av dem berörande förhållanden. Inventeringen ägde rum den 10 december 1954 och utfördes av polismän i de olika polisdistrikten. Det andra ledet av undersökningen rörande zigenarnas förhållanden genomfördes av en särskilt utsedd intervjuare, som besökte zigenarna i deras läger och bostäder. I det följande redovisas huvudiesultaten av dessa båda undersökningar.

Materialets beskaffenhet. Inventeringen skulle omfatta alla zigenare i Sverige den 10 december 1954, alltså även zigenare av främmande nationalitet som uppehöll sig i landet. Uppgifterna inhämtades vid personliga besök i alla zigenarläger samt hos alla mer eller mindre bofasta grupper av zigenare. Även alla fast boende zigenare och zigenarfamiljer skulle medräknas vid inventeringen. Avkomlingar till zigenare och icke-zigenare skulle likaledes medräknas, för såvitt det icke klart framgick, att dessa personer icke längre tillhörde eller själva ansåg sig tillhöra zigenarnas krets. Även svenskar som levde med zigenarna har i stor utsträckning medtagits vid inven- teringen; i tabellerna har dock svenskarna uteslutits.

På uppgiftsblanketten vid inventeringen skulle för varje medlem av en grupp eller en familj anges fullständiga för- och efternamn (även zigenarnamnet), födelseår, födelseort, mantalsskrivningsort, civilstånd, släktskapsförhållandet till föreståndaren för lägret etc., yrke och sysselsättning samt läs- och skrivkunnighet. För varje läger (grupp, familj) skulle vidare anges belägenhet (kommun, län), näst föregående vistelseort, vistelsetid på den aktuella platsen samt vissa uppgifter om bostadsförhål— landen.

Vid den efterföljande intensivundersökningen, vilken redovisas i bil. 1, skedde en komplettering och justering av de uppgifter som erhölls vid inventeringen den 10 december 1954-. Det är det sålunda kompletterade och justerade materialet, som ligger till grund för redovisningen i denna bilaga. Uppgifterna avser förhållandena den 1 maj 1955.

Trots den kontroll och genomgång av materialet som vidtagits torde detta vara behäftat med vissa svagheter. Uppgifterna om ålder, läs- och skrivkunnighet, skolgång saint yrke och civilstånd, vilka uppgifter endast i begränsad utsträckning varit möjliga att kontrollera, måste sålunda betecknas som ganska osäkra.

Undersökningens resultat. Antalet zigenare i Sverige uppgick enligt det komplet- terade materialet till 372 män och 368 kvinnor, eller till sammanlagt 740. Av dessa var 560 helzigenare, medan övriga var avkomlingar till zigenare och icke-zigenare. I materialet ingår även 55 svenskar som sammanbor med zigenare; som redan nämnts ingår dock ej dessa i det ovannämnda antalet (740) .

I tab. 1 redovisas zigenarnas fördelning efter ålder. I tabellen återges även mot- svarande fördelning för Sveriges folkmängd den 31 december 1954. Vid jämförelse mellan zigenarnas och svenskarnas åldersfördelningar bör ihågkommas att zigenarnas åldersuppgifter, som i stor utsträckning vilar enbart på muntliga upplysningar, är ganska osäkra.

Zigenarutredningen lät under vintern 1954/55 verkställa dels en allmän inventering

Tab. 1. ZIGENARNAS ANTAL DEN 1/5 1955 OCH SVERIGES FOLKMÄNGD DEN 31/12 1954 MED FÖRDELNING EFTER ÄLDER

Ålder Zigenarnas antal Sveriges folkmängd

Män [Kvinnor Samtliga Mån lKvinnor Samtliga

A . Absoluta tal

0—6 74 77 151 401 540 379 757 781 297 7—14 67 82 149 479 753 457 612 937 365 15—39 163 146 309 1 224 050 1 206 898 2 430 948 40—64 52 54 106 1 136 621 1 165 131 2 301 752 65— 16 9 25 363 049 420 253 783 302 S:a 372 368 740 j3 605 013 3 629 651 7 234 664

B. Relativa tal

0—6 19,9 20,9 20,4 11,1 10,5 10,8 7— 14 18,0 22,2 20,1 13,3 12,6 13,0 15—39 43,8 39,9 41,8 34,0 33,2 33,6 40—64 14,0 14,6 14,3 31,5 32,1 31,8 65— 4,3 2,4 3,4 10,1 11,6 10,8

S:a 100,0 100,0 100,0 100,0,100,0 100,0

I tab. 2 återfinns en fördelning av zigenarna efter civilstånd. Även dessa uppgifter bygger på muntliga uppgifter, vilka endast i begränsad utsträckning kunnat kontrol- leras. Att antalet gifta män och antalet gifta kvinnor icke överensstämmer vare sig det gäller lagligt gifta eller gifta genom zigenarvigsel beror på att ingifta svenskar icke ingår i siffrorna.

Tab. 2. ANTAL ZIGENARE AV ÖLIKA KÖN OCH CIVILSTÄND MED FÖRDELNING EFTER CIVILSTÅND Uppgifterna avse 1 maj 1955

. _ , Antal zigenare i en ålder av ClVilstand

0—14 15—19 20—29 30—39 40—49 50— S:a

Ogift m. 141 41 31 8 3 1 225

,, kv. 159 19 25 9 9 2 223

Gift m. 12 13 16 12 53

,, kv. 1 15 20 16 9 _61 D:o zigenarvigsel

m. 1 30 25 12 12 80 kv. 4 31 19 10 10 74

Änkling m. 1 8 9 Anka kv. 1 5 6

Skild m. 1 1 1 2 . 5

,, kv. 2 2 4

5:61 96 70

Av tab. 3 framgår, inom vilka yrken zigenarna är sysselsatta. Sådana sysselsätt- ningar som zigenarna av ålder ägnat sig åt har i tabellen sammanförts under rubriken zigenaryrken. Det bör understrykas att zigenarna ofta uppgivit flera sysselsättningar; särskilt vanligt synes det vara att de ägnar sig åt musik vid sidan av en annan syssel- sättning. I tabellen har ett försök gjorts att fördela zigenarna efter den huvudsakliga sysselsättningen. Under zigenaryrken har även upptagits spådom, åt vilket kvinnorna ägnar sig vid sidan om hemarbetet. Antalet anställda uppgår enligt tabellen till 65, vilket motsvarar 15 % av de vuxna zigenarna. Under gruppen fria yrken har upp- tagits t. ex. handelsidkare, skomakare och borstbindare.

Tab. 3. ZIGENARE MED OLIKA YRKEN FÖRDELADE EFTER ÄLDER Uppgifterna avse 1 maj 1955

Y T 1 Därav i en ålder av

rke om t 0—14 15—19 20—29 30_39 40_49| 50— Zigenaryrken 253 Därav musiker 85 9 32 23 : 7 14

,, kopparslag. 53 5 13 11 j 12 12 ,, skrothandl. 25 3 3 11 6 2 ,, spådom 90 2 38 24 19 7

Industriarbete 19 4 9 1 3 2

Anställda i övrigt 46 8 24 6 6 2 Fria yrken 23 2 11 5 2 3 . Intetförvärvsarb. 399 300 33 17 15 15 19

S:a 740 300 ( 66 'I 147 | 96 70 61

Zigenarnas skolgång redovisas i tab. 4. För att få ett mått på hur många zigenare som fått en utbildning motsvarande genomgången folkskola har alla som uppgivit sig ha gått i skolan 6 a 7 år sammanförts i en grupp. Bland dem som uppgivit sig icke ha gått i skolan har ett 10-tal framhållit att de var begränsat läs- och skrivkunniga.

Tab. 4. ZIGENARNAS SKOLGÅNG MED FÖRDELNING EFTER ÄLDER

Antal zigenare i en ålder av SkOIgang 0-6 7-14 15-19 20-29 30-39 40-49 50- 511111”; Skolgång 6—7 år 7 16 19 4 1 1 48 ,, .kortare tid 46 16 47 17 14 3 143 Ingen skolgång 151 96 34 81 75 55 57 549 S:a | 151 66 | 147 96 | 70 | 61 740

Zigenarnas bostadsförhållanden framgår av följande tablå, i vilken även angivits hur de'in'ed zigenare sammanboende svenskarna bodde.

Bostadstyp Antal 'Antal Antal familjer Zigenare svenskar Tält 37 165 4

Buss 8 33 —

Husvagn 80 307 16 Hyreslägenhet 57 177 27 Eget hem 17 43 8

På barnhem _ 12 —— I fosterhem — 3 —— Summa 199 740 55

Vid inventeringen skedde även en bedömning av bostädernas kvalitet. Enligt denna bedömning bodde 39 familjer, omfattande 137 zigenare, i dåliga husvagnar och 18 familjer, omfattande 73 zigenare, i dåliga hyreslägenheter.

i

» ' ZIGENARNAS ÖNSKEMÅL

362 zigenare, representerande 695 zigenare, har fått uttala sina önskemål angående skolgång, fast bostad, fast arbete och den statliga åtgärd, som i nuv. läge vore mest av behovet. Önskemålen framgår av nedanstående tabell:

| i (1 1 Önskemål Antal tillfrågade Represgläzäiåre anta Skolgång önskar 362 695 Fast bostad 362 695 Eget hem önskar 74 142 Hyreslägenhet önskar 205 408 Ej fast bostad ,, 61 108 : Ingen åsikt har 22 37 i Fast arbete 362 695 Vill ha 251 483 ; Vill ej ha ' 106 199 1 Ingen åsikt 5 13 j Önskvärd åtgärd — 362 695 | Viktigast bostad 238 452 ,, lägerplats 108 224 Ingen åsikt 16 19

Bilaga 3

REDOGÖRELSE FÖR FOLKBOKFÖRINGSFÖRORDNINGENS TILLÄMPNING Ä ZIGENARE

Av kammarrättsrådet Erik Hedelius.

Frågan om zigenarnas folkbokföring har mest kommit under kammarrättens pröv- ning i mål om huruvida viss vistelse i en kommun varit tillräckligt stadigvarande för att föranleda kyrkoskrivning och därmed mantalsskrivning. Dessa frågor ha i princip bedömts efter samma regler som gälla för andra medborgare. Praxis torde kunna sägas vara, att då en person antar arbete, som icke avser begränsad tid, anses anställ- ningen innebära bosättning, även om den anställde i verkligheten flyttat redan efter kort tid såsom några få veckor. Saknas bosättningsort men har den ifrågavarande per— sonen på annat sätt stadigvarande anknytning till viss ort, anses han enligt 13: 7 folkbokföringsförordningen bosatt å denna ort, och lagrummets grunder torde ibland ha tillämpats i fall där det kringresande levnadssättet icke föranletts av yrke eller tjänst.

Dessa regler bli emellertid endast i undantagsfall tillämpliga på zigenare. I all- mänhet sakna zigenarna både bosättning och stadigvarande anknytning till viss kommun. Frågan om vilka förhållanden som i sådana fall böra föranleda kyrkobok- föring är icke reglerad i författningen. Även här synes kammarrätten ha i huvudsak följt samma regler som fastslagits för andra medborgare, även om ibland på grund av zigenarnas säregna förhållanden och för undvikande av att de bli utelämnade från folkbokföring tämligen kortvariga vistelser ha godtagits. '

13. F. Taikumer, som var medlem av ett musikkapell, hade åtminstone från och med oktober 1949 till och med februari 1950 vistats i Fryksände socken, varest kapellets medlemmar bott i husvagn. Kammarrätten ansåg honom hava varit bosatt i socknen (utslag den 12 oktober 1951). Vistelsen var visserligen ganska kortvarig, men man har ibland talat om att då en zigenare stannat över vintern i viss kommun, kan detta godtagas som grund för kyrkoskrivning. Att han hade förvärvsarbete har nog också medverkat. Musikern O. Taikonen hade vistats två månader i tält på en plats. Det räckte inte för kyrkobokföring (utslag den 18 december 1952). Ingrid E. Taikumer har ansetts böra kyrkoskrivas i Vetlanda på grund av vistelse

i tält under åtta och en halv månader, ehuru förvärvsarbete saknats (utslag den 10 mars 1953).

0. Demitri och Amina Taikumer, som uppgåvos vara gifta på zigenarvis, ansågos , icke böra kyrkobokföras i Västervik på grund av att en omnibus, som de använde som bostad, stått parkerad där under juli-november 1950. Demitri hade enligt uppgift ' huvudsakligen sysslat med förtenning av kopparkärl och därjämte drivit handel I med begagnade motorfordon i mindre omfattning (särskilda utslag den 12 juni ' 1953). Man torde knappast ha ansett att något godtagbart förvärvsarbete förelåg.

Änkan Kajsa Lola Larsson, född Bolalolo, försörjde sig enligt uppgift genom att sälja ståltrådsarbeten eller vispar och tavlor och genom att spå i kort. Hon bodde

. i tält jämte sina tre barn. Från slutet av september 1950 till början av juni 1951

var tältet uppställt inom Orsa kommun. Hon mantalsskrevs för år 1951 i Orsa (utslag den 5 juni 1953 på besvär av Orsa sockens fattigvårdsstyrelse) .

M. Demeter och hans familj hade varit kyrkoskrivna i Göteborg men den 4 mars 1952 överförts till bok över obefintliga. De yrkade att för år 1953 bli mantalsskrivna i Höörs köping. Där hade de bott i husvagnar den 27 september—den 6 november 1952. De hade inget annat arbete än handel med bilar och musikinstrument. De an- sågos icke böra mantalsskrivas någonstädes för år 1953 (utslag den 25 maj 1954).

Musikern A. Gustafsson (zigenare) och hans talrika familj drevo tivolirörelse och vistades den 10 september—den 15 november 1952 inom Sandhults kommun. De . bodde i husvagn. Gustafsson betalade under'den första tiden för rätten att sätta i upp dansbana på viss plats men uppehöll sig efter troligen den 9 oktober på två

andra platser inom kommunen utan tillstånd. Vistelsen föranledde icke mantals- skrivning (utslag den 19 oktober 1954 på besvär av Sandhults kommun och fattig- vårdsstyrelse) .

J . P. Poradis barn blevo för år 1952 icke mantalsskrivna i Reftele kommun, där de bott i tält från början av september till början av december 1951. Fadern hade

I arbetat någon vecka vid ett brobygge men mestadels försörjt sig genom förtenning 1 av kopparkärl (utslag den 26 november 1954) . ? I fall av denna art har vederbörande blivit mantalsskriven där han senast bort kyrkobokföras, såvida han icke enligt 14: 8 folkbokföringsförordningen skolat över- föras till boken över obefintliga. Beträffande zigenare inträffar emellertid ibland, att upplysning icke kan vinnas om någon vistelse som kan grundlägga kyrkobok- j föring. I sådana fall mantalsskrives personen jämlikt 14: 7 folkbokföringsförord- * ningen där modern vid nedkomsten var upptagen i församlingsbok eller bok över 1 obefintliga eller, om hon då icke var någonstädes så bokförd, i den församling där ! nedkomsten skedde (referat nr 9 år 1949; var modern fänns eller funnits hade inte

i kunnat utrönas). : .

' Då man icke kan finna någon mantalsskrivningsort för ett år, har det ansetts att | personen ifråga bör mantalsskrivas där han'mantalsskrivits för föregående år, även

om denna mantalsskrivning varit felaktig, såvida han'icke därefter bort kyrkobokföras å annan ort. (Utslag den 26 juni 1956 på besvär av Sandvikens stad, som kommer

att refereras.) Saken har varit föremål för olika meningar, men enligt Prop. 255/46 s. 264 skall kyrkobokföringen rättas efter mantalsskrivningen, och då mantalsskriv- ningen för- föregående år vunnit laga kraft, får alltså mantalsskrivningsorten anses vara rätt kyrkobokföringsort.

Frågan om huru lång tid som den okända vistelsen bör ha varat för att en person skall mantalsskrivas utan känt hemvist, torde ännu icke vara klar. I utslag den 19 december 1953 angående T. R. Söderlund har kammarrätten förklarat en person böra mantalsskrivas för år 1952 utan känt hemvist, då upplysning icke kunnat vinnas om hans vistelseort efter slutet av september 1951 (referat nr 20 år 1953). 1 utslag den 30 april 1954 på besvär av Sala stads fattigvårdsst-yrelse har kammarrätten däremot icke vidtagit ändring i en'mantalsskrivning å kommunen, då den .tid under vilken vistelsen icke kunnat fastställas endast sträckt sig från den 20 oktober till den _15 november. Något yrkande om skrivning utan känt hemvist förelåg visserligen icke.

' iEnligt "utslag den 19 december 1953 på besvär av Linköpings stad skrevs en person å kommunen, ehuru han icke kunde erinra sig var han vistats den 15 september— den 26 november i vidare mån "än att han hälsat på hos ett flertal vänner och bekanta (referat nr 21 år 1953). '

Enligt utslag den 12 maj 1955 på besvär av Tanums kommuns fattigvårdsstyrelse

skrevs en person utan känt hemvist, ehuru man visste att han 1 februari månad under mantalsåret funnits i.:ri'ket. Han hade'då ingen känd bostad. Möjligen hade utgången blivit 'en annan, om man vetat att han fanns i riket den 1 november. . » Kammarrätten brukarwta hänsyn även till upplysningar som icke varit tillgängliga för mantalsskrivningsförrättarna, men vid avgörandet av frågan omen person skall skrivas utan känt hemvist får beaktas, att den som-saknar'känt hemvist skall man- talsskrivas där han varit mantalsskriven föregående år, och det förefaller betänkligt att ändra'.mantalsskrivningsorten på grund av" att en person dyker upp en avsevärd tid- efter .mantalsskrivningen. Resultatet torde icke-inverka på frågan om överförande till :'bok 'öVer obefintliga nästa år, då enligt 1418 andra stycket fordras att vistelse- orten ”ännu” vid nästa mantalsskrivning är okänd och detta stadgande icke torde bli tillämpligt, om vistelsen varit känd under mellantiden.

'Genom _utslag den 6 december 1954 på besvär av Grums köping och fattigvårds- samhälle skrevs 'en person å kommunen, då han varje månad tog ,ut sin folkpension, ehuru 'det icke lyckades att få 'redatpå var han vistats under ett par år. .

Kristina P. Josefsson och ett hennes barn hade i samband med 1952 års mantals- skrivning överförts till boken över obefintliga. —I-'en den 13 februari 1954 till läns- styrelsen:.inkommen skrift yrkade hon undanröjandev av .denna åtgärd. Länsstyrelsen och kammarrätten gjorde ingen ändring, m'en kammarrätten förklarade att Kristina Josefsson och barnet bort den 13 februari 1954, då upplysning om deras _vistelseort inkom till länsstyrelsen, kyrkobokföras å församlingen, där de senast varit kyrko- bokförda (utslag den 12 november 1954). Jämför härom Norrman: Rätt kyrkobok- förings- och mantalsskrivningsort. sid. 101, SOU nr 52 år 1944 sid. 103 och prop. 255 'är 1946 sid. 145.'

( Att dc.sålunda träffade avgörandena icke innebära någon praktiskt lämplig lös— ning ligger i öppen dag. Förvärv av ny kyrkobokföringsort blir ofta beroende av rena obetydligheter, och kommunerna riskera att familjen och alla barn som finnas eller framdeles födas under obestämd tid få hemortsrätt i kommunen. Förmodligen bidrar detta förhållande starkt till att zigenarna ofta fördrivas från sin tillfälliga vistelseort. Att en mängd syskon, vilkas moder aldrig varit kyrkobokförd, skulle skrivas var och en å sin födelseort, torde visserligen med nuvarande bestämmelser vara ofrånkomligt men uppenbart olämpligt. Ofta kunna väl ej ens föräldrarna san- ningsenligt uppgiva var barnen fötts. Zigenare som äro födda i utlandet torde i de typiska fallen sakna möjlighet att bli kyrkobokförda här i riket. Den som en gång blivit kyrkobokförd skulle visserligen ha möjlighet att genom årlig anmälan om sin vistelse _ hur tillfällig denna än varit —— fortfarande få vara kyrkobokförd, men då sådan anmälan antagligen sällan kommer att göras förrän uteslutning skett, skulle förhållandet medföra upprepat indragande av barnbidrag, pensioner m. m. Veter- ligen finnas för övrigt även zigenare med betydande förmögenhet, som förutsätter avsevärda inkomster, och troligt är väl att de zigenare som ha många barn och obe- tydliga inkomster skulle så småningom inkomma med anmälan om sin vistelseort, under det andra med betydande inkomster och inga minderåriga barn skulle under- låta detta. (Att någon effektiv taxering knappast är möjlig, är ingenting för zigenarna säreget). _

För min del finner jag de framförda önskemålen om en centralregistrering av zigenarna innebära den lämpligaste utvägen. Om saken ordnas genom inrättande av en personell församling, torde frågan om hemortsrätten kräva beaktande, men några oöverstigliga svårigheter kan jag inte finna. Även frågan om vilka personer som böra registreras som zigenare och när denna registrering bör upphöra vid bosättning torde innefatta åtskilliga problem.

SAMMANSTÄLLNING AV FÖRSLAG TILL ÅTGÄRDER I FOLKBOKFÖRINGSFRÅGAN

Zigenarutredningen har under hand låtit inhämta Överståthållarämbetets och länsstyrelsernas synpunkter på zigenarnas folkbokföringsförhållanden. Genom de ifrå- gavarande myndigheternas försorg har jämväl erhållits yttranden från lokala man- talsskrivningsmyndigheter, kyrkobokföringsinspektörer och pastorsämbeten.

Av alla dem, som uttalat en mening i denna fråga, har så gott som samtliga ansett, att de nu rådande förhållandena icke är tillfredsställande och att en änd- ring av något slag är erforderlig, antingen i gällande folkbokföringsbestämmelser eller i tillämpad praxis, för att zigenarnas folkbokföringsproblem skall kunna lösas. Huvudparten av dem, som framlagt förslag till särskilda åtgärder, har funnit, att det rationellaste sättet att skapa ordning och reda i zigenarnas folkbokföring vore att i någon form centralisera densamma. Olika förslag har framkommit beträffande hur en sådan folkbokföring lämpligen bör läggas upp. De flesta, däribland 18 läns- styrelser, har varit ense om att zigenarna bör folkbokföras i en särskild församling. Somliga har därvid uppenbarligen tänkt sig att arbetet med zigenarnas folkbokfö- ring skulle kunna förläggas till en redan förefintlig församling. Enligt några förslag, däribland länsstyrelsens i Älvsborgs län, vore Storkyrkoförsamlingen i Stockholm särskilt skickad att handha uppgiften med zigenarnas folkbokföring. Den större de- len av de förslagsställande, däribland länsstyrelserna i Östergötlands, Blekinge, Kris- tianstads, Malmöhus, Skaraborgs, Hallands, Kopparbergs och Västerbottens län har dock föredragit inrättandet av en ny, icke-territoriell församling. Länsstyrelserna i Östergötlands, Blekinge och Hallands län jämte flera mantalsskrivnings- och kyrko- bokföringsmyndigheter har föreslagit, att denna icke-territoriella församling skulle administreras av den till statistiska centralbyrån hörande riksbyrån för folkbok- föringen.

Vissa andra förslag får också anses syfta till en centralisering av zigenarnas folk- bokföring. Länsstyrelsen i Uppsala län har föreslagit, att zigenarna bör folkbok- föras i residensstäderna i de län, där de huvudsakligen vistas. Även länsstyrelsen i Gotlands län och ett par andra folkbokföringsmyndigheter är inne på denna tankegång. Barnavårdsassistenten vid länsstyrelsen i Skaraborgs län anser, att zi- genarnas folkbokföring bör koncentreras till Stockholm, Göteborg och Malmö samt några andra residensstäder. Enligt kyrkobokföringsinspektören i Växjö sti/ts andra

inspektionsområde borde zigenarna sammanföras i ett visst antal kommuner inom landet.

Beträffande frågan om vilka zigenare, som bör omfattas av de föreslagna centra- liseringsåtgärderna, har flertalet inte tillkännagivit någon klar mening utan talar

Östergötlands, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads och Gävleborgs län, har dock uttryckligen förklarat, att de anser att den centraliserade folkbokföringen bör omfatta alla zigenare, vare sig de är bofasta eller ambulerande. Ett något större an- tal länsstyrelser, eller de i Kronobergs, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Värmlands, Örebro och Västernorrlands län, har däremot uttalat sig för att endast de ambulerande zigenarna bör folkbokföras i föreslagen ordning.

| i sina yttranden endast om zigenare i allmänhet. Sex länsstyrelser, nämligen de i

Endast ett fåtal av de länsstyrelser och andra myndigheter, som avgivit förslag om anordnande av en centraliserad folkbokföring när det gäller zigenare, har när- mare utvecklat hur de tänkt sig uppläggningen av denna folkbokföring. Länsstyrel- sen i Östergötlands län har vidarebefordrat ett förslag, enligt vilket en förordning skulle antagas, att alla zigenare, var de än vistades, den 1 november visst är skulle ge sig till känna och lämna alla erforderliga uppgifter för kyrkobokföring. Det in- samlade materialet skulle sedan översändas till riksbyrån för folkbokföringen, som hade att insamla alla personakter samt själv utfärda personakter för zigenare, som dittills undandragit sig kyrkobokföring. Rörande födelser, lysning och vigsel samt dödsfall skulle pastorsämbetena göra erforderliga aviseringar till riksbyrån i stället för till länsstyrelserna. Inventering av det faktiska zigenarbeståndet borde därefter ske med vissa tidsintervaller. | (

Kyrkobokföringsinspektären i Skara stifts andra inspektionsområde har föresla- git, att alla pastorsämbeten genom cirkulär från riksbyrån för folkbokföringen skul- le åläggas att upprätta förteckning å samtliga kyrkobokförda zigenare, d. v. s. zige- nare som vore upptagna i såväl församlingsböcker som obefintlighetsböcker. Sam- tidigt skulle genom polismyndighetens försorg en inventering av samtliga zigenare, som vistades i riket, äga rum, varpå förteckningar över dessa zigenare skulle avgi- vas till riksbyrån. Härefter skulle de zigenare, som inte vore någonstädes kyrko- bokförda, samt de som funnes införda i obefintlighetsböckerna och kunde konsta- teras ännu vara i livet, folkbokföras centralt hos riksbyrån. Lasaretten skulle vidare åläggas att till riksbyrån avisera där inträffade födelser och dödsfall och pastors- ämbetena skulle åläggas att avisera hos dem anmälda födelser och dödsfall jämte

l l i lagligen ingångna äktenskap. Om en zigenare bleve stadigt bofast, skulle pastors- l ämbetet rekvirera personakt för vederbörande från riksbyrån för verkställande av kyrkobokföring inom territoriell församling och omvänt skulle i förekommande fall ! personakt från territoriell församling överföras till riksbyrån.

_ Beträffande den särskilda frågan, hur ett centralt register skall kunna hållas ak- tuellt, har synpunkter framförts av flera myndigheter. Länsstyrelsen i Blekinge län och ett par andra folkbokföringsmyndigheter tänker sig sålunda, att de lokala polis- myndigheterna skall medverka vid avisering till den centrala myndigheten av in-

träffade förändringar i fråga om civilstånd, födelser och dödsfall m. m. Länssty- relsen i Gävleborgs län anser att polismyndigheterna närmast bör svara för under- rättelseskyldigheten i fråga om förändringar i zigenarnas vistelseort. Sistnämnda läns- styrelse samt länsstyrelsen i Malmöhus län förordar införande av viss anmälnings- skyldighet för zigenarna själva. Länsstyrelsen i Hallands län framhåller, att de lo- kala folkbokföringsmyndigheterna skulle kunna tänkas bidraga genom att mottaga uppgifter om- folkbokföringsförhållandena och därom avisera den centrala myndig- heten. Till kyrkobokförarna ute i landet borde zigenarna alltså kunna få vända sig med ”anmälningar om födelser, giftermål och dödsfall m. m. och söka råd i folkbok- föringsangelägenheter i samma utsträckning som andra.

Ett förslag, som tar sikte på mantalsskrivning i vanlig ordning av zigenarna men Samtidigt syftar till en central registrering av dem har avgivits av kronoham- reraren i Malmö. Denne föreslår inrättande av ett register hos en central myndig- het, t. ex. statistiska centralbyrån, över alla zigenare i riket. Till detta register skulle zigenarna" årligen vara" skyldiga att anmäla vissa förhållanden. Zigenarnas anmäl- ningsskyldighet "Skulle övervakas av polismyndigheterna. Sedan en rapport om in- träffade förändringar inkommit till den centrala myndigheten, skulle denna över- lämna ett exemplar'därav till mantalsskrivningsförrättaren på den ort, där veder- börande senast varit kyrkobokförd eller mantalsskriven samt ett exemplar till man- talsskrivningsförrättaren i vistelsekommunen. Därefter skulle de olika myndigheterna kunna samråda om vederbörande zigenares rätta folkbokföring.

Bland övriga förslag till underlättande av zigenarnas folkbokföring kan nämnas länsstyrelsens i Jönköpings län, enligt vilket en lösning av zigenarnas folkbokförings- problem skulle kunna ske i överensstämmelse med vad som gäller för lapparna. Härads- skrivaren i Solna har föreslagit, att de zigenare, som överförts i obefintlighets- böckerna, skulle återföras till församlingsböckerna i de församlingar, där de senast varit skrivna. Därest det vid nästföljande mantalsskrivning inte visade sig, att ifrågavarande zigenare hade anknytning till viss fastighet inom kommunen eller uttagit flyttningsbetyg till annan församling, skulle de mantalsskrivas under rub- riken ”å förs uh”. För att en zigenare, som mantalsskrivits såsom saknande känt hemvist, vid mantalsskrivningen påföljande år inte ånyo skulle överföras till obe- fintlighetsboken, borde en bestämmelse införas i folkbokföringsförordningen om att sådan åtgärd inte finge vidtagas beträffande zigenare. Slutligen har ett par av. de folkbok/öringsmyndigheter, som yttrat sig, föreslagit att zigenarna skulle mantalsskrivas på den ort, där de befunne sig den 1 november.

För en lösning av zigenarnas folkbokföringsproblem utan anlitande av några särbestämmelser uttalar sig endast ett mindre antal av alla de myndigheter, som givit till känna en mening i denna fråga. Länsstyrelsen i Södermanlands län jämte ytterligare några myndigheter anser att frågan kan lösas genom Viss uppmjukning av bosättningsbegreppet i folkbokföringsförordningen. Länsstyrelsen i Norrbottens län förmenar, att de problem, som otvivelaktigt uppkommer på grund av zigenar- nas växlande bosättning, skulle kunna bemästras på samma sätt som beträffande

anläggningsarbetare och andra som ofta byter bostadsort. Länsstyrelsen i Jämtlands län samt ytterligare ett par myndigheter har slutligen som sin mening förklarat, att zigenarnas folkbokföring skulle underlättas om blott bättre utredning om zigenarnas vistelseorter kunde erhållas.

Av det fåtal länsstyrelser och andra myndigheter, som inte ansett några åtgärder på folkbokföringens område, vare sig i fråga om gällande bestämmelser eller praxis, nödvändiga, har några förklarat, att folkbokföringsfrågan skulle lösas av sig självt om zigenarna uppmuntrades till fast bosättning.

Beträffande de kostnader, som i anledning av utgående fattigvård samt alle- handa sociala förmåner, såsom t. ex. folkpensioner och allmänna barnbidrag, kunna uppstå för den eller de församlingar, som avses skola ombesörja en centra- liserad folkbokföring av zigenarna, har länsstyrelserna i Uppsala, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Västmanlands och V äster- norrlands län samt ett flertal andra myndigheter framhållit nödvändigheten av att staten åtar sig ansvaret härför. I ett par fall har förslag framförts om att även vid en oförändrad tillämpning av de nuvarande folkbokföringsbestämmelserna på zige- narna borde staten inträda som garant för alla kostnader.

I fråga om den kommunalskatt, som efter en centralisering'av folkbokföringen av zigenarna eventuellt skulle kunna uttagas av dem, har ett par länsstyrelser förklarat, att denna icke bör få tillgodogöras av den ifrågavarande kommunen. Länsstyrelsen i Uppsala län föreslår, att om tekniska möjligheter därtill finnes, den zigenarna påförda kommunalskatten bör användas för gemensamt kommunalt ända- mål. Länsstyrelsen i Kalmar län vill slutligen att den zigenarna påförda skatten skall tillfalla staten.

KUNGL. BIBL.

Foto: (I-H Tillhagen 1955

Ovan t. u.: Bostadsaagn med väggar av masonit. Ej vinterbonad. T. h.: Förtenning, musikverksamhet och spådom är det svaga ekonomiska underlaget för denna ;igenarfamiljs ”romantiska” liv.

Bo,/asl/zclcns första stu- dium: hjulen monteras av och. henrlnct förses med en provisorisk till- byggnad.

Tältet iir rinler/mstud för låt? ;igenarv.

Svensk :igenarrnmantik nr 1056: temperatur #3 grader. blåst. enda ”möbler" en låda, en hösärk or]: an phi/tunna att elda i. (Jfr bild 10).

()ran !. 1'.: L'Iom lägret uppträder zigenarkvinnorna nästan alltid två och två till ömsesidigt skydd. T. I).: Zigcnarca—förtcnnarcns rer/tstad är den enklast tänkbara.

Ett bofast gammalt :igc- narpar framför sin ägan- dcs sluga.

En arrangerad garn— mal buss har omänd- rats till bostad.

Interiör från ett :igenartält 1955.

[ rti/"sal och sommar- riirmc kan detta rara en. godtagbar bostad. men knappast i höst- regn Oti/1 vinter/fyllt.

Denne man iir den ende som bor i det traditionella gamla :igenartältet. Lägg märke lill snödriran.

Sina kläder syr och [ aga r :igan erskan

fjäll—.

Denna flickas hem. är ett tält. där tempera-

turen nattetid under t'intern sjunker långt under noll.

Bofast :igenarkrinna [' sitt moderna hem.

I de trånga :igenar— hemmen tvingas bar- nen rara uppe till

,” JWAMÅ :*»! -

&;

KUNGL. BIBL.

17 DEC 1958 STOCKHOLM