SOU 1957:28
Lärarutbildningen på det husliga området
Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Ecklesiastikdepartementet
Den 9 oktober 1953 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för ecklesiastik- departementet att tillkalla högst sex sakkunniga för att inom departemen- tet verkställa fortsatt utredning och avgiva förslag rörande organisationen av lärarinneutbildningen på det husliga området och därmed sammanhäng- ande utbildnings- och lokalfrågor.
Med stöd av nämnda bemyndigande tillkallade departementschefen den 20 november samma år såsom sakkunniga dåvarande byråchefen i eckle— siastikdepartementet, numera överdirektören och chefen för överstyrelsen för yrkesutbildning G. Birger Öhman, ledamoten av riksdagens första kam— mare lanthrukaren K. E. Rudolf Boman, rektorn vid fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala Karin M. Holmvall, professorn vid lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök K. Ivar Johansson, filosofie licentiaten Karl N. A. Lindegren och ledamoten av riksdagens andra kammare fru Tekla J. L. Torhrink. Åt Öhman uppdrogs att såsom ordförande leda de sakkunnigas arbete och åt Lindegren att tjänstgöra såsom sekreterare hos de sakkun- niga. De sakkunniga antog namnet 1953 års lärarinneutbildningskommitté.
Under arbetets gång har de sakkunniga erhållit vissa ytterligare utred- ningsuppdrag. Sålunda förordnade Kungl. Maj:t genom beslut den 5 feb— ruari 1954, att de sakkunnigas utredningsuppdrag jämväl skulle omfatta det i statsutskottets utlåtande 1953: 183 åsyftade spörsmålet rörande under- visningen i barnavård. Genom beslut samma dag uppdrog Kungl. Maj :t vi— dare åt kommittén att verkställa i statsutskottets utlåtande 1953: 184 av- sedd utredning rörande åtgärder för forskning och högre utbildning på näringslärans område samt därmed sammanhängande spörsmål. Genom beslut av Kungl. Maj:t den 26 februari 1954 överlämnades till kommittén för att tagas under övervägande vid fullgörandet av dess uppdrag skolöver—
styrelsens skrivelse till Kungl. Maj:t den 12 mars 1953 angående bemyndi- gande att föreskriva speciella behörighetsvillkor för tjänst i kvinnlig slöjd och hushållsgöromål vid folkskoleseminarium m. fl. läroanstalter.
I nådigt brev den 4 juni 1954 fäste Kungl. Maj:t kommitténs uppmärk— samhet på vad statsutskottet i sitt utlåtande 1954: 8 under punkten 187 ut— talat med anledning av två inom riksdagen väckta motioner berörande den högre utbildningen inom det husliga området.
Den 4 februari 1955 förordnade Kungl. Maj:t med anledning av en av Svenska ekonomiföreståndarinnors förening gjord framställning, att kom- mitténs utredningsuppdrag skulle omfatta även frågan om utbildning av ekonomiföreståndarinnor.
Den 6 april 1955 har till kommittén överlämnats _ för att tagas i över- vägande i samband med det kommittén anförtrodda uppdraget _ en fram— ställning av den 6 november 1947 från dåvarande rektorn för statens skol- köksseminarium om slopande av terminsavgifterna vid seminariet.
Slutligen har Kungl. Maj:t genom beslut den 8 februari 1957 till kom- mittén _ för att tagas i övervägande vid fullgörandet av kommitténs upp- drag _ överlämnat en framställning den 4 september 1950 av Svenska barnavårdslärarinnors förening om behörighet för barnavårdslärarinnor att tjänstgöra å barnavårdscentraler.
För att såsom experter stå till kommitténs förfogande för överläggningar, samråd och specialundersökningar har departementschefen tillkallat den 5 oktober 1954 ombudsmannen inom Sveriges agronom- och lantbrukslärar- förbund, lanthushållslärarinnan fil. kand. Eva Ernest, den 22 oktober 1954 rektorn vid seminariet för huslig utbildning i Umeå Birgit Herngård, den 3 december 1954 rektorn vid Nordenfeltska skolan i Göteborg Anna-Stina Johanson och den 12 november 1956 e.o. byråingenjören i byggnadsstyrel- sen Carl Ahlén. Experten Ernest har för kommitténs räkning verkställt be- räkningar av det antagliga examinationsbehovet av lärarinnor inom det hus- liga området men icke i övrigt deltagit i kommitténs arbete. Experten Ahlén har utfört vissa kostnadsberäkningar.
Kommittén har under sitt arbete haft överläggningar dels med den tidi- gare utredningsmannen inom ämnesområdet, byråchefen i överstyrelsen för yrkesutbildning Ingrid Osvald-Jacobsson, dels ock med skolöverstyrelsens konsulent för undervisning i hemkunskap samt skolmåltidsverksamhet Ebba Virgin, skolöverstyrelsens konsulent för undervisning i kvinnlig slöjd Greta Davidsson, överstyrelsens för yrkesutbildning konsulent för hem- slöjdsundervisning Brita Azdotter Sundblad och statens inspektör för lant- hushållsskolorna rektor Ruth B:son Norup. Vidare har kommittén haft överläggningar med företrädare för olika lärarinneorganisationer inom det husliga området och för Svenska ekonomiföreståndarinnors förening.
Efter därtill erhållna bemyndiganden har kommittén besökt samtliga nu— varande seminarier för utbildning av lärarinnor på det husliga området för
att studera deras arbets- och lokalförhållanden. Med vederbörligt tillstånd har kommittén också studerat kursundervisningen i husliga ämnen vid universitetet i Aarhus.
Kommittén har avgivit remissutlåtanden över ett flertal utredningar och framställningar, berörande det husliga området. Den har vidare mottagit skrivelser från myndigheter, organisationer och enskilda rörande olika spörsmål.
I och med färdigställandet av förevarande betänkande har kommittén slutfört sitt utredningsuppdrag i vad det avser organisationen av lärarinne— utbildningen på det husliga området och utbildningen av ekonomiförestån- darinnor ävensom med denna organisation sammanhängande utbildnings- och lokalfrågor. Kommittén får härmed vördsamt överlämna detta betän- kande. Övriga delar av utredningsuppdraget avser kommittén att redovisa i ett kommande betänkande.
Stockholm den 17 juli 1957.
Birger Öhman Rudolf Boman Karin Holmvall Ivar Johansson Karl Lindegren
Tekla Torbrink
Avdelning I. Inledning
KAPITEL 1
Utredningsuppdraget
Direktiven för kommitténs arbete innefattas i ett anförande till statsråds- protokollet den 9 oktober 1953 av chefen för ecklesiastikdepartementet. Kommitténs uppgift skall enligt detta vara att verkställa en översyn av det betänkande med förslag till utbildning av lärarinnor på det husliga områ- det, som den 1 december 1950 avlämnades av 1945 års utredning, d.v.s. byråchefen i överstyrelsen för yrkesutbildning Ingrid Maria Osvald, vilken jämlikt beslut av Kungl. Maj :t den 31 juli 1945 förordnats att som sakkun— nig inom ecklesiastikdepartementet biträda med utredning och avge förslag rörande organisationen av den ifrågavarande utbildningen. Eftersom kom- mitténs uppdrag avser en bearbetning av förslagen i detta tidigare betän- kande är även direktiven för den tidigare utredningen av betydelse för kommittén.
Direktiven för 1945 års utredning
innefattas i ett anförande till statsrådsprotokollet den 31 juli 1945 av dåva— rande chefen för ecklesiastikdepartementet.
I anförandet erinrades bl. a. om att 1942 års riksdag bifallit ett av Kungl. Maj :t framlagt principförslag rörande omorganisation av statens skolköksseminarium och hushållsskola till ett statens skolköks- och handarbetsseminarium, att 1941 års befolkningsutredning i sitt betänkande angående den husliga utbildningen an- sett sig böra ägna en ingående uppmärksamhet åt lärarinneutbildningen samt att även i norrlandskommitténs betänkande angående yrkesutbildningen i Norrland uppmärksamhet ägnats åt den husliga utbildningens problem med utgångspunkt från speciellt norrländska förhållanden.
Vidare erinrades om att Kungl. Maj:t den 30 juni 1939 anbefallt lantbrukssty- relsen att verkställa utredning rörande frågan om utbildning av lärarinnor för lanthushållsskolor och därmed sammanhängande spörsmål men att det arbete, som dittills verkställts inom sagda utredning, givit vid handen, att svårigheter mötte att utbryta frågan om utbildningen av lärarinnor till lanthushållsskolor ur det stora sammanhanget av lärarinneutbildningen på det husliga området över- huvudtaget.
Den sakkunniges främsta uppgift skulle vara att undersöka förutsättningarna för skapandet av en utbildningsorganisation, vilken samtidigt som den kunde ge
en god och jämn utbildning över hela linjen även bevarade möjligheten till själv- ständiga och fruktbärande initiativ vid de olika utbildningsanstalterna.
För att kunna lösa den nämnda uppgiften hade den sakkunnige att ta ställning till framförallt två frågor, nämligen dels frågan om de yttre organisatoriska för- utsättningarna för en förbättrad lärarinneutbildning, dels frågan om anordnar.- det och planläggningen av själva utbildningen.
Ifråga om de organisatoriska förutsättningar-na borde enligt direktiven klar— göras, om det antydda målet för utbildningen skulle kunna uppnås utan alltför stora och genomgripande förändringar av den befintliga organisatoriska ramen. Det torde därvid vara nödvändigt att i ökad omfattning ekonomiskt understödja de icke statliga utbildningsanstalterna, hette det i direktiven. Det kommunala och enskilda initiativet på området är av så stor betydelse, framhöll departements- chefen, att ett förstatligande av läroanstalter endast bör ifrågakomma, ifall sär- skilt påtagliga fördelar därmed skulle vinnas.
Stor uppmärksamhet borde dock ägnas befolkningsutredningens förslag om upprättandet av ett statligt seminarium, som skulle omfatta samtliga linjer av lärarinneutbildningen. Ett sådant seminarium skulle fylla en viktig uppgift icke endast som utbildningsanstalt utan också som normgivare och vägledare för all lärarinneutbildning på det husliga området. Den sistnämnda uppgiften skulle bli särskilt värdefull vid ett bibehållande av det hittillsvarande systemet med även andra än statliga utbildningsanstalter.
Den sakkunnige skulle bilda sig en uppfattning om det ungefärliga framtida behovet av lärarkrafter och hur många lärarinnor, som därför årligen borde ut- bildas. Med ledning härav skulle behovet av utbildningsanstalter och deras regio- nala fördelning anges. Om den sakkunnige fann en avveckling eller ett överta- gande från statens sida av de icke—statliga utbildningsanstalterna ändamålsenlig, skulle de linjer anges, efter vilka sådana åtgärder borde vidtagas.
Den sakkunnige borde vidare i samband med utredningen av de organisatoriska förhållandena undersöka om det icke var möjligt att koncentrera handläggningen av ärenden rörande den husliga utbildningen och framlägga förslag härom. Nu handlägges sådana ärenden av fyra olika myndigheter, nämligen skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning, lantbruksstyrelsen och kommerskollegium.
Ifråga om anordnandet och planläggningen av utbildningen borde den sakkun- nige först undersöka, om icke de nuvarande lärarinnekategoriernas antal kunde minskas. Befolkningsutredningens förslag om sammanslagning av utbildningen av skolkökslärarinnor och lanthushållslärarinnor skulle särskilt undersökas. I samband därmed borde övervägas om ändring av de nuvarande ämneskombina- tionerna. Man borde eftersträva en utbildning, som i vissa grundläggande hän- seenden blev gemensam för alla eller i varje fall för flertalet lärarinnekategorier. Härigenom skulle vinnas att de blivande lärarinnorna i viss utsträckning gjordes förtrogna med olika utbildningsområden.
En viktig fråga var det sätt, på vilket utbildningen borde bedrivas. Det kunde enligt direktiven ifrågasättas, om icke en grundligare och allsidigare teoretisk skolning för samtliga lärarinnekategorier var av behovet påkallad. Befolknings- utredningens tanke om ett högskolemässigt studiesystem med individuella tenta- mina och prov, sedan. föreskrivna föreläsningar och kurser genomgåtts, borde enligt departementschefens mening prövas utan att han själv ville taga ställning till systemets värde och lämplighet. Han underströk vidare i direktiven att strä- van efter en god teoretisk utbildning icke fick skymma blicken för den praktiska eller manuella utbildningens behov. De blivande lärarinnorna måste praktiskt behärska sitt yrke men utbildningen finge icke läggas så, att det praktiska arbetet inverkar störande och hindrande på den teoretiska undervisningen.
I samråd med ämnesrepresentanter och experter skulle den sakkunnige ut— arbeta detaljerade kursplaner för undervisningen. Därvid borde frågan om öv- ningsundervisningen ägnas särskild uppmärksamhet, eftersom den vore mycket olika tillgodosedd vid de olika utbildningsanstalterna.
Frågan om möjligheten att anordna fortsatt utbildning för dem som vill erhålla kompetens till särskilt kvalificerade tjänster borde även upptagas till behandling av den sakkunnige. Därvid borde klargöras, om en differentiering av denna ut- bildning efter tre linjer _ påbyggnadsutbildning för lärarinnor, utbildning för konsulenter och högre huslig utbildning _— lämpligen borde och kunde genom- föras, så som befolkningsutredningen tänkt sig. Likaså borde undersökas hur en sådan utbildning borde anknytas till det ifrågasatta seminariet, till hemmens forsk- ningsinstitut eller andra befintliga högre läroanstalter, t. ex. lantbrukshögskolan.
Den sakkunnige hade vidare till uppgift att undersöka behovet av nya bygg- nader för Iäroanstalterna och teknisk utrustning för dessa. Först och främst gjorde sig härvid med styrka gällande behovet av nya lokaler för det ifrågasatta statliga seminariet. Statens skolköksseminarium disponerar icke egna lokaler utan är inrymt i provisoriska sådana. Tiden var fördenskull inne att upptaga denna fråga till noggrann prövning. Departementschefen förutsatte, att den sak- kunnige i anslutning till ett eventuellt förslag om inrättande av ett allmänt semi— narium för huslig lärarinneutbildning i samråd med ledningen för statens skol- köksseminarium, skolöverstyrelsen och byggnadsstyrelsen framlade utredning rö- rande de nybyggnadsarbeten som befinns erforderliga samt kostnadsberäkningar över dessa arbeten. I detta sammanhang borde även lokalfrågan för hemmens forskningsinstitut upptas till prövning, varvid borde beaktas önskvärdheten av att dessa båda institutioner med hänsyn till lämpligheten av ett intimt samarbete dem emellan förläggas i anslutning till varandra.
Departementschefen förutsatte att vid förslagens utarbetande den sakkunnige skulle eftersträva så kostnadsbesparande lösningar som möjligt utan att utbild— ningens intressen eftersattes.
1945 års utrednings betänkande blev föremål för remissbehandling i vanlig ordning men har icke föranlett några förslag till riksdagen från Kungl. Maj:ts sida. I kap. 2 och i bilaga 1 till nu förevarande betänkande lämnas en redogörelse för innehållet i 1945 års utrednings betänkande och remissinstansernas yttranden över detsamma.
Direktiven för 1953 års lärarinneutbildningskommitté
I det statsrådsprotokoll den 9 oktober 1953, som innefattar direktiv för 1953 års lärarinneutbildningskommitté, framhåller chefen för ecklesiastik- departementet, att i remissyttrandena över betänkandet från 1945 års ut- redning framförts en hel del avvikande synpunkter. De centrala statliga skolmyndigheterna har delvis önskat en annan lösning för framtiden än den sakkunnige tänkt sig. Statskontoret har framlagt förslag till ekono— miskt mindre betungande problemlösningar i en hel del frågor. I remissytt— randena från de olika föreningarna och intresseorganisationerna har re— spektive särintressen framkommit med större eller mindre skärpa. Ingen remissmyndighet eller enskild organisation eller förening har underkänt betänkandet i dess helhet. På grund av den stora rikedomen på förslag, som
betänkandet innehåller, är emellertid ändrings- eller motförslagen i remiss— yttrandena mycket omfattande till antalet. Departementschefen framhåller därefter:
Beträffande vissa lärarinnegrupper råder en utpräglad brist på utexaminerade lärarinnor. Detta gäller främst handarbetslärarinnor (sömnadslärarinnor), barna- vårdslärarinnor, skolkökslärarinnor och lanthushållslärarinnor (hushållningslära- rinnor). Den föreliggande bristen måste av olika skäl — bl. a. den ökning av elev- antalet i såväl de obligatoriska som de icke-obligatoriska skolorna, som kan förut- ses under den närmaste framtiden — befaras öka. Även frågan om lanthushålls- lärarinnornas utbildning och om gränsdragningen mellan dessa lärarinnor och skolkökslärarinnorna är aktuell. _
Orsaken till att det framlagda betänkandet icke kunnat föranleda några åtgär- der är alltså icke den, att en översyn och rationalisering av den ifrågavarande utbildningen icke är aktuell. Orsaken är främst att söka i att betänkandets genom- förande är så kostnadskrävande för statsverket. En noggrann prövning av möjlig- heterna att begränsa kostnaderna synes därför vara nödvändig. Förutsättningen för en dylik granskning är emellertid en omprövning av det föreslagna utbild- nings- och organisationsprogrammet. En sådan omprövning bör alltså ske. Här- vid bör man enligt departementschefens mening utgå från att utbildningens åsyftade reformering icke skall åstadkomma en kompetenshöjning hos lärarin- norna genom exempelvis längre utbildningstid, mera högskolemässig utbildning 0. (1.
Vid den granskning av utbildnings- och organisationsprogrammet, som i det föregående berörts, bör också vissa av utredningens speciella förslag ytterligare övervägas eller omprövas i anledning av vad som framkommit under remiss- behandlingen. I vissa fall har i yttrandena direkt yrkats på förnyad utredning av speciella frågor.
Med hänsyn till det anförda synes det föreliggande betänkandet och därmed också hela det ifrågavarande frågekomplexet böra bli föremål för en översyn av särskilda sakkunniga heter det vidare i direktiven. Vid denna översyn måste främsta intresset vara att med beaktande av de mest angelägna önskemålen åstad- komma förslag till en utbildningsorganisation, som icke blir omöjlig att genom- föra på grund av de kostnader den medför. översynen bör alltså i främsta rum- met bli ekonomiskt och organisatoriskt-administrativt betonad. Emellertid bör vid översynen också upptagas till behandling de många pedagogiska problem, som bör omprövas i anledning av uttalanden och förslag i skilda remissutlåtan- den. Bland dessa problem må nämnas spörsmålen om utbildningen av lanthus— hållningslärarinnor samt om förhållandet mellan denna utbildning och utbild- ningen av hushållningslärarinnor. Härvidlag framhålles följande.
I 1945 års utrednings betänkande tages tiil utgångspunkt, att producent- och konsumenthushållen numera är så likartade, att den nuvarande skillnaden i ut- bildningen av lanthushålls- och skolkökslärarinnor icke längre är motiverad. Såsom framgår av vissa remissyttranden är denna uppfattning emellertid icke allmänt omfattad; man har bland annat framhållit, att husmödrarna på lands- bygden har att vid sidan av det rena hushållsarbetet utföra ett betydande arbete i jordbruksproduktionens tjänst. Vid översynen bör därför särskilt prövas frågan, i vad mån utbildningen av lanthushållningslärarinnor bättre bör lämpas efter landsbygdens behov. I samband därmed torde även det årliga utbildningsbehovet av lanthushållnings— och hushållningslärarinnor böra omprövas. Jämväl i övrigt torde de erinringar och förslag, som framförts i remissyttrandena, böra närmare provas.
1953 års lärarinneutbildningskommitté har efter sin tillkomst av Kungl. Maj:t erhållit i uppdrag att utreda vissa specialfrågor, sammanhängande med utbildningen av lärarinnor på det husliga området.
Genom beslut den 5 februari 1954 uppdrog Kungl. Maj:t, med anledning av riksdagens skrivelse den 9 december 1953 (nr 409), åt kommittén att verkställa i statsutskottets utlåtande nr 1953: 184 avsedd utredning rörande åtgärder för forskning och högre utbildning på näringslärans område samt därmed sammanhängande spörsmål.
Det ifrågavarande utlåtandet från statsutskottet vid 1953 års riksdag avgavs över de likalydande motionerna I: 131 och II: 291, vari hade hemställts att riks- dagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam utredning rörande inrättandet av en professur i näringslära och en institution för professurens äm- nesområde. Statsutskottet ansåg, att åtgärder i syfte att bereda möjligheter för forskning och högre utbildning på näringslärans område vore önskvärda. Det syntes särskilt vara av vikt att kompetenta lärarkrafter utbildas för undervisning i ämnet vid skolköks- och lanthushållsseminarierna. En närmare utredning rö- rande ifrågavarande spörsmål och vad därmed kunde stå i sammanhang borde fördenskull enligt utskottets mening komma till stånd. Utskottet ifrågasatte för sin del huruvida icke denna uppgift kunde anförtros åt den av riksdagen inne- varande år begärda utredningen rörande utbildningsfrågor inom det husliga om- rådet (statsutskottets utlåtande 1953: 8 punkt 294, sid. 152).
I anledning av likalydande motioner vid 1954 års riksdag, I: 302 och II: 229, vari yrkats, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte fram— hålla vikten av att den nu tillsatta kommittén rörande organisationen av lärarinneutbildningen på det husliga området (1953 år kommitté) får i uppdrag att även utreda frågan om den högre utbildningen på förevarande område, framhöll statsutskottet (utlåtande nr 8, punkt 187 ) dels att utskot- tet icke ansåg ett allmänt behov av högre utbildning på förevarande område föreligga, dels ock att det icke syntes böra föreligga hinder för lärarinne— utbildningskommittén att vid fullgörande av sitt utredningsuppdrag också pröva, huruvida i andra ämnen inom det husliga området än näringslära en högre utbildning kunde vara erforderlig för sådana lärare vid lärar- utbildningsanstalterna, som omhänderhade den teoretiska seminarieutbild— ningen. Utskottet pekade tillika på några av de spörsmål, som därvid kunde aktualiseras, nämligen dels huruvida en dylik högre utbildning borde hase— ras på den normala utbildningen för ifrågavarande lärarinnekategorier eller på annan särskild fackutbildning, dels om helt andra former av högre ut— bildning i vissa fall kunde vara mer ändamålsenliga och dels i vilken ord— ning en högre utbildning borde inpassas i förhållande till den praktiska lärartjänstgöring, som borde ha fullgjorts, innan vederbörande bleve lärare vid här avsedda utbildningsanstalter. I skrivelse till Kungl. Maj:t den 8 maj 1954 (nr 8) gav riksdagen tillkänna vad utskottet anfört. Genom beslut
den 4 juni 1954 fäste Kungl. Maj:t kommitténs uppmärksamhet på vad statsutskottet uttalat under den angivna punkten i utlåtandet nr 8.
Enligt beslut av Kungl. Maj :t den 26 februari 1954 har skolöverstyrelsens skrivelse till Kungl. Maj:t den 12 mars 1953 angående bemyndigande att föreskriva speciella behörighetsvillkor för tjänst i kvinnlig slöjd och hus- hållsgöromål vid folkskoleseminarier m.fl. läroanstalter överlämnats till kommittén för att tagas i övervägande vid fullgörandet av kommitténs uppdrag.
Enligt beslut av Kungl. Maj:t den 5 februari 1954 skall det i statsutskot— tets utlåtande nr 183 år 1953 (riksdagens skrivelse nr 408) åsyftade spörs— målet rörande undervisningen i barnavård jämväl ingå i kommitténs utred- ningsuppdrag. Spörsmålet ifråga avsåg de problem som angivits i en mo— tion, nr 292 i andra kammaren, till 1953 års riksdag. I motionen hade yrkats, att riksdagen skulle uppdraga åt Kungl. Maj:t »att verkställa när- mare utredning rörande undervisning i barnavård, att vidtaga sådana änd- ringar i övningslärarstadgan, avlöningsregleinentet för övningslärare och kungörelsen angående timarvoden till vissa lärare i civila och militära sko- lor, att lärare i barnavård erhålla likställdhet med andra lärare i övnings- ämnen och praktiska läroämnen samt att där så befinnes lämpligt vidtaga ändringar i undervisningsplaner för olika skolformer, innebärande utökad undervisning i barnavård».
Den 4 februari 1955 förordnade Kungl. Maj:t med anledning av en av Svenska ekonomiföreståndarinnors förening gjord framställning, att kom- mitténs utredningsuppdrag skulle omfatta även frågan om utbildning av ekonomiföreståndarinnor.
Slutligen har kommittén genom beslut av Kungl. Maj:t den 6 april 1955 resp. den 8 februari 1957 anbefallts att taga i övervägande också dels den fråga, som avses i en framställning den 6 november 1947 av dåvarande rek- torn för statens skolköksseminarium om avskaffande av terminsavgifterna vid seminariet, dels också den fråga om behörighet för barnavårdslärarinnor att tjänstgöra å barnavårdscentraler, varom svenska barnavårdslärarinnors förening gjort framställning den 4 september 1950.
KAPITEL 2
1945 års utrednings betänkande m. m.
1945 års utredning föreslog, att åtta olika kategorier av lärarinnor på det husliga området skulle utbildas, nämligen barnavårdslärarinnor, hus- hållningslärarinnor, lanthushållningslärarinnor, sömnadslärarinnor, yrkes— lärarinnor i sömnad, vävlärarinnor, hushållnings-sömnadslärarinnor och slöjdlärarinnor.
Förslagen beträffande de olika lärarinnekategorierna motiverades på un— gefär följande sätt:
Med hänsyn till den vikt, som samhället bör lägga på uppfostran av barn, bör undervisningen på barnavårdens område handhas av personer med erforderlig fackutbildning och pedagogisk utbildning, barnavårdslärarinnor.
För undervisning i hushållsgöromål inom olika skolformer vore det önskvärt att erhålla tillgång till enhetligt utbildade lärarinnor, som ej stod främmande för skötseln av vare sig ett producent- eller konsumenthushåll. Utbildningen av de nuvarande kategorierna skolköks— och lanthushållslärarinnor föreslogs förden- skull upphöra och ersättas av utbildning av hushållningslärarinnor.
Lärarinnor med specialutbildning i trädgårdsskötsel och djurvård vore enligt utredningens uppfattning nödvändiga för undervisning i dessa ämnen i lanthus- hållsskolor och vissa ungdomsvårdsskolor samt även i andra skolor, där under- visning i trädgårdsskötsel förekommer. Eftersom trädgårdsskötsel och djurvård intar en framskjuten plats inom ett lanthushåll föreslog utredningen benämningen Ianthushällningslärarinnor för dessa specialutbildade lärarinnor i stället för den också tänkbara tyngre kombinationen trädgårdsskötsel—djurvårdslärarinnor.
Enligt utredningens uppfattning vore det en allmänt omfattad åsikt, att special- utbildade lärarinnor för undervisning i handarbete eller kvinnlig slöjd erfordra- des. Sådana lärarinnor borde enligt utredningens mening kallas sömnadslärarin- nor.
Utredningen föreslog bibehållande av lärarinnekategorien yrkeslärarinnor i sömnad, vilka skulle handha den verkliga yrkesutbildningen i sömnadsfacket.
För handhavande av särskilt yrkesväverskornas utbildning och dessutom under- visningen i mera avancerade vävkurser föreslog utredningen specialutbildade väv- lärarinnor. Dessa lärarinnor skulle även användas för arbete inom hemslöjdens område samt för konsulterande verksamhet.
De nuvarande skolköks- och lanthushållslärarinnornas tjänstgöringsförhållan- den vore på sina håll på landsbygden synnerligen besvärliga genom korta tjänst- göringsperioder på olika orter, framhöll utredningen. För att i någon mån rätta till dessa missförhållanden och även med tanke på den då planerade omorganisa- tionen av skolväsendet föreslog utredningen, att som försöksverksamhet skulle ordnas utbildning av Iiushållnings-sömnadslärarinnor, vilka skulle undervisa i så- väl hushållsämnen som sömnad. Deras huvudsakliga tjänstgöring skulle förläggas till folk- och fortsättningsskolor men de skulle icke bli kompetenta att efter en-
hetsskolans införande updervisa på ett så högt stadium som_ i. enhetsskolan's klass 9 y med huslig inriktning.
Den sista kategorien, slöjdlärarinnor, skulle utbildas för underv1snin'g i såväl sömnad som vävning inom husmoders- och lanthushållsskolor, där- undervisning i båda dessa ämnen förekommer, men där omfattningen av denna undervisning krävde endast en lärarinna, De skulle även kunna undervisa vid kortare kurser i både sömnad och vävning inom yrkesskolväsendet.
Ifråga om utbildningskapaäteten innehar utredningens förslag 'en årlig examinatiön' av 354 lärarinnor, därav 36 barnavardslararlnnor 120 hushåll- ningslärarinnor, 6 lanthushållningslärarinnor (12 vartannat år), 48 söm- uadslärarinnor, 36 yrkeslärarinnor i sömnad, 36 Vävlärarinnor, 24 hushåll— nings-sömnadslärarinnor och 48 slöjdlärarinnor.
Den sammanlagda utbildningstiden föreslogs för flertalet lärarinnekatego- rier komma att bli fem är, uppdelad på genomgång av förskolor, praktik, för- beredande lärarinnekurs samt seminariekurs. De tre förstnämnda momen- ten skulle i regel omfatta vartdera ett år samt seminariekursen två år. Kra- ven på teoretisk förutbildning för inträde på lärarinnebanan skulle bli avlagd realexamen eller avgångsbetyg från kommunal flickskola med kvalificerade betyg i ämnen, som var av särskild vikt för varje särskild utbildningslinje. Avlagd studentexamen med godkända betyg i vissa angivna ämnen skulle också uttryckligen anges som kvalifikationsgrund för inträde på lärarinne- bana inom det husliga området.
Utredningen föreslog inrättande av statliga seminarier i Stockholm, Göte- borg, Umeå och Lund. Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala borde fort- sätta sin verksamhet i samma regi som hittills. Vid seminariet i Stockholm skulle årligen utexamineras 36 hushållningslärarinnor, 24 barnavårdslära- rinnor, 24 sömnadslärarinnor, 24 yrkeslärarinnor i sömnad och 24 väv- lärarinnor samt vartannat år 12 lanthushållslärarinnor. Göteborgssemina- riet skulle årligen utexaminera 24 hushållslärarinnor, 24 sömnadslärarinnor och 12 yrkeslärarinnor i sömnad. Vid fackskolan i Uppsala skulle utbild- ningen omfatta 24 hushållningslärarinnor, 24 hushållnings-sömnadslärarin- nor, 24 slöjdlärarinnor och 12 barnavårdslärarinnor per år. Seminariet i Umeå skulle tillsvidare endast utexaminera 12—16 hushållningslärarinnor per år, men dess kapacitet skulle sedan utbyggas, så att även barnavårds- lärarinneutbildning skulle kunna äga rum där. Vid seminariet i Lund slut— ligen skulle den årliga examinationen omfatta 24 hushållningslärarinnor och 24 slöjdlärarinnor.
Samtliga övriga nu befintliga seminarier skulle enligt utredningens för— slag upphöra med sin verksamhet. Vid Slöjdföreningens skola i Göteborg, som icke berördes av utredningens förslag i övrigt, borde dock utbildning av vävlärarinnor förekomma. Ett tiotal sådana lärarinnor borde årligen utexamineras från denna skola.
I remissyttrandena över 1945 års utrednings betänkande framfördes på
många punkter avvikande meningar från utredningens förslag. Några en- hetliga uppfattningar mellan remissinstanserna inbördes gjorde sig i regel dock ej gällande. Ofta förelåg betydande meningsskiljaktigheter mellan olika remissinstanser rörande samma problem. Med hänsyn härtill är det prak- tiskt omöjligt att söka ge någon kort sammanfattande redogörelse för inne- hållet i remissyttrandena.
En utförlig redogörelse för 1945 års utrednings förslag och remissinstan— sernas yttranden över desamma återfinnes i bilaga 1 till betänkandet.
KAPITEL 3
Den nuvarande utbildningen av lärarinnor inom det husliga området
lärarinnekategorier och utbildningsnnstnlter
Utbildning av lärarinnor på det husliga området sker för närvarande vid elva olika undervisningsanstalter. Av dessa anstalter är en statlig, tre kom- munala och sju enskilda. Den statsägda anstalten är statens skolkökssemi— narium i Stockholm och de kommunägda Göteborgs skolköksseminarium, Nordenfeltska skolan i Göteborg och seminariet för huslig utbildning i Umeå. Utbildningsanstalterna i enskild ägo är fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, Fredrika Bremer-förbundets lanthushållningsseminarium i Rim- forsa, Andrea Eneroths högre handarbetsseminarium, Fredrika Bremerför- bundets högre skola för kvinnlig yrkesutbildning, Handarbetets vänners vävskola och Johanna Brunssons vävskola, samtliga i Stockholm, samt Slöjdföreningens skola i Göteborg.
Sju olika kategorier av lärarinnor utbildas, nämligen skolkökslärarinnor, lanthushållslärarinnor, handarbetslärarinnor, skolköks—handarbetslärarin- nor, yrkeslärarinnor i sömnad, vävlärarinnor och barnavårdslärarinnor.
Skolkökslärarinnor utbildas vid statens skolköksseminarium, fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, Göteborgs skolköksseminarium och seminariet för huslig utbildning i Umeå. Göteborgs skolköksseminarium har fram till år 1956 endast tagit in elever vartannat år till skolkökslärarinnekursen och seminariet i Umeå startade sin första lärarinnekurs år 1948. Antalet nyut— examinerade skolkökslärarinnor under tiden 1950—1956 fördelar sig på de olika seminarierna på följande sätt:
Seminarium 1950 1951 1952 1953 1954 1955 1956 Statens skolköksseminarium ...... 16 24 15 17 24 16 25 Fackskolan för huslig ek ......... 16 17 16 15 17 30 15 Göteborgs skolkökssem ........... — 16 _- 14 _— 16 _— Seminariet i Umeå .............. 14 —— 15 12 12 12 16 Antal utexaminerade per år ..... 46 57 46 58 53 74 56
Lanthushållslärarinnor utbildas vid fackskolan för huslig ekonomi 1 Upp- sala och lanthus-hållningsseminariet i Rimforsa. Den årliga examinationen vid de båda seminarierna under tiden 1950—1956 var följande:
Seminarium ""'*"'19'50 '19'51' "1952 1953" 1954 1955 1956
Fackskolan för huslig ek ......... 31 18 17 18 17 17 17 Lanthushållningssem. i Rimforsa. 16 14 14 10 15 13 121L Antal utexaminerade per år ...... 47 32 31 28 32 30 29
1 Siffrorna för Rimforsaseminariet inbegriper vockså;dem, som etexaminerats från seminariets slöjd— och trädgårdslinje. '
"H'andarbetslå'rarinnOr utbildas 'vid Andrea Eneroths'högr'e'handarbets- seminarium, Nordenfeltska skolan, fackskolan för huslig ekonomi och semi— nariet för huslig utbildning i Umeå. Vid det sistnämnda seminariet påbör- jades utbildning av handarbetslärarinnor först år 1954 och eleverna i denna ..första kurs utexaminerades _år 1956. Vid fackskolan för huslig ekonomi har utbildning av handarbetslärarinnor tidigare förekommit endast ISpor-adiskt. Examinatiönen av handarbetslärarinnor vid respektive seminarier under perioden 1950—1956 utgjorde följande:).
. i
Seminarium 19503 '195'1- 1952" '19535 .1954 '1955. 1956
Andrea Eneroths h. handarbetssem. 25 126 27 28 . -. 27 . 27. 28 Nordenfeltska skolan ............ 15 ' "_12 '14 " 14 ' 13' _ '14 14 Fackskol'an f. huslig ekonomi.-14 -._ ' .'—' '.1 ' 11 .—*— l7-. . . 14 Seminariet i Umeå ............ .. ., —- . . .—, ,—. .. —.. . —— — 12. Antal utexaminerade per år....' 54 " 38 ' 41 ' " 43 40 ' 58' " '68 ;
Anm. Härtill kommer de lärarinnor, som utekaminerats från trädgårds' och slöjdl'ärarinne- linjen vid lanthushållnings'seminariet. å Rimforsa; de; lärarinnor som utexaminerats. från skol— överstyrelsens 1- årskurser åren 1953/54 och 1954/55 för utbildning av handarbetslärarinnor, samt de lärarinnor, Som genomgått eller genomgår överstyrelsens för yrkesutbildning -1- åriga yrkeskurs i Sömnad, avsedd för sådana som avlagt vävlärarinneexamen. Vid den första av skol- överstyrelsens kurser utexaminerades 22 och vid den andra 24 lärarinnor
'..F '
v
_ Skolkoks-handarbetslararmnoz har utbildats endast vid fackskolan föi huslig ekonomi' 1 Uppsala. Utbildningen av denna lararmnekateaori har tills— Lvidare lagts ned, eftersom antalet sökande till lararlnnekursen har varit ringa. Sedan januari 1953 har inga elever antagits. Examinatlonen u'n'd'e1 perioden 1950—1956 har varit följande:" '
..i.
1050 1951 19.52 1953....H1.954 1955 ..1956
Fackskolan' för huslig ekonomi. .. 10 _ _11 . 13' ; '_
Yrkeslärarinnor i sömnad utbildas dels vid Nordenfelts'ka skolan'och dels -vid Fredrika Bremerförbundets' högre skola för kvinnlig" yrkesutbildning. Examinationen vid 'de båda seminarierna under perioden 1950—1956 var följande: . ,
seminarium _1050' 1051 _- 1952 ' 1953 1951" 91955 " 1956 Nordenfeltska skolan ...... ' ...... 17 ' 12 9 10.3 ' 8 6 . *f. : ?8* Fredrika Bremerförbundets skola - _ .. . _ . .
för kvinnlig yrkesutbildning. . . . 14 13 ' 12 ' 11 11 '11 ' ' 14 '
Antal examinerade' per år. . . . . . . .. 31 25 21 21 139 17 '. 22
Vävlärarinnor utbildas vid Handarbetets vänners vävskola, Johanna Brunssons vävskol-a och Slöjdföreningens skola i Göteborg. Tidigarehar utbildning av vävlärarinnor förekommit-även vid Nordenfeltska skolan och Katrineholms stads praktiska skolor. Vid den förstnämnda skolan har väv— lärarinneutbildningen tills vidare lagts ned efter utgången av läsåret 1953—. 1954 och vid den sistnämnda upphörde den definitivt från och med läsåret 1954—1955. Examinationen-under tiden 1950—1956vid de olika seminarier- .na fördelade sig på följande-sätt:
Seminarium 1950 '1951 1952 1953 1954 _ 1955 1956
Handarbetets vänners vävskola .. 29 _ 2.0 21 14 15 19 __ 20— Johanna Brunssons vävskoia. . 20 23 21 23 ' 15 ' 22 9 Slöjdföreningens skola. ......'.... »8 ' _ 3 9 ' 4 . 4 - . _ 7 . .4 Nordenfeltska skolan ............ . 23 7 9 _ — . 9 —_ _ _ — Katrineholms praktiska skolor. . . . 15 16 16 14 — ' 16 7 ' '—
33
Antal examinerade per år ....... 96 ' 69 ' 76 ' 55 - .- 59 . 55
Barndvårdslärarinnor utbildas endas-t .vid'f-ackskolan för 'huslig ekonomi i Uppsala. Antalet nyutexaminerade lärarinnor under perioden 1950—19.56 fördelar sig på följande sätt på de olika åren. »
"1950 1951 1952 '1953 ..1954 1955 . '195'6
gckskolan för huslig ekono_rni.._... 3 _ 5 . s. ..9 . ' 12: _ ' .9'... __12"
Behörighetsregler för lärarinnor' på det husliga omradet ' "
Inom det allmänna skolväsendet. För behörighet till' ovmngslarartjanst
11 u s h a l l 5 g 6 r o m a 1 fordras, att sökanden skall ha genomgått staa 'tens skolköksseminariums skolkokslararlnnekurs eller. lararmnekul sen vid Ateneums skolköksseminarium 1 Stockholm eller Göteborgs skolkökssemina- rium eller skolkökslärarinnekurs vid seminariet för huslig utbildning _i Umeå eller vid fackskolan för huslig. ekonomi i Uppsala,- lärarinnekursen i huslig ekonomi (A- -_kurse:u). eller i huslig ekonomi och handarbete _(B _k_u._1'_— .sen) . » » -» Behörig att söka o'c'l'1' inneha tjänst i hushallsgoromal vid allmant lära-_ verk, ...högre kommunal skola, folkhögskola, folkskola,.fortsattmngsskola, .statsunderstödd särskola för. psykiskt efterblivna, ep11ept1kerskola .o_c_h_ pri—_
vatläroverk är dessutom lärarinna, som genomgått lärarinnekursen i huslig ekonomi med lanthushållning vid fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala (C-kursen) eller skolkökslärarinne- eller lanthushållslärarinnelinjerna vid lanthushållningsseminariet i Rimforsa.
För tjänst vid folkskoleseminarium, statens skolköksseminarium, fack- skolan för huslig ekonomi i Uppsala, seminariet för huslig utbildning i Umeå, Göteborgs skolköksseminarium, statens normalskola, kommunal flickskola och enskild flickskola (flickskolelinje) äger skolöverstyrelsen föreskriva ytterligare krav på utbildning.
För behörighet till tjänst i hushållsgöromål med lanthushållning fordras genomgången lärarinnekurs i huslig ekonomi med lanthushållning vid fack- skolan för huslig ekonomi i Uppsala eller lanthushållslärarinnelinjen vid lanthushållningsseminariet i Rimforsa. Lärarinna som avlagt avgångsexa- men vid statsunderstött lanthushållningsseminarium eller genomgått lära- rinnekursen i huslig ekonomi med lanthushållning är behörig att inneha tjänst som hemkonsulent hos hushållningssällskap.
För behörighet att inneha tjänst som lärarinna i kvinnlig slöjd vid de sko— lor, för vilka stadgan för övningslärare tillämpas, fordras att vederbörande skall ha genomgått lärarinnekurs vid Andrea Eneroths högre handarbets- seminarium eller slöjdlärarinnekursen eller lärarinnekursen i huslig eko- nomi och handarbete vid fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala eller lärarinnekursen i kvinnlig slöjd vid seminariet för huslig utbildning i Umeå eller, efter 1928, lärarinnekurs i kvinnlig slöjd vid Nordenfeltska skolan. För tjänst vid folkskoleseminarium, småskoleseminarium, statens skolköks- seminarium, fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, seminariet för huslig utbildning i Umeå, statens normalskola, kommunal flickskola och enskild flickskola (flickskolelinje) äger skolöverstyrelsen föreskriva ytterligare krav på utbildning.
För behörighet till lärarinnetjänst i vävning fordras, att vederbörande er- hållit en grundlig praktisk och pedagogisk utbildning samt av skolöversty- relsen förklarats behörig att söka och inneha tjänst i ämnet vid den skol- form, som ansökningen avser.
För behörighet till lärarinnetjänst i barnavård kräves, att sökande skall ha genomgått kursen för utbildning av barnavårdslärarinnor och barnhems— föreståndarinnor vid fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala eller barna- vårdslärarinnekursen år 1948 vid statens skolköksseminarium och hus- hållsskola.
Inom yrkesskolväsendet. Ifråga om behörighet att inneha lärartjänster inom yrkesskolväsendet har tidigare inga formella kunskapsprov krävts. Behörighet har meddelats av överstyrelsen för yrkesutbildning i varje sär- skilt fall. Sedan en ny yrkesskolstadga utfärdats år 1955 har överstyrelsen för yrkesutbildning med stöd av bestämmelserna i denna utfärdat föreskrif- ter rörande generell behörighet att inneha lärartjänster. Vad beträffar behö-
righet för lärarinnor inom det husliga området gäller numera enligt dessa föreskrifter följande: Genomgången utbildning till s k 0 1 k ö k sl ä r a ri n n a eller ta 11 t- h u 5 h ä 1 l s l ä r a r i n n a ger behörig-het att vid skolor och kurser inom industri och hantverk undervisa i matlagningslära, närings- och födoämnes- lära, yrkesekonomi samt material- och verktygslära vid yrkesavdelning för kokerskor i storkök och för kockar. Vid skolor och kurser inom husligt ar— bete ger den nämnda utbildningen behörighet att undervisa i närings-, födo- ämnes- och matlagningslära (kostlära), hälsolära och hemsjukvård, hem- mets ekonomi, hemvårds- och bostadslära, material- och verktygslära, tvätt- lära saint hithörande praktiska ämnen. Genomgången lanthushållslärarin- neutbildning ger dessutom behörighet att undervisa i trädgårdsskötsel. Genomgången utbildning till h a r n a v ä r d s lä r a r i n n a ger behörig- het att inom skolor och kurser för husligt arbete undervisa i barnavårds- lära, uppfostringslära, hälsolära och hemsjukvård, familjekunskap, prak- tisk spädbarns- och småbarnsvård (1—4 år); i barnsköterskekurs även kost- och hemvårdslära med dithörande praktisk undervisning. Genomgången utbildning till y r k e s 1 ä r a r i n n a i sömnad ger behö- righet att vid skolor och kurser inom industri och hantverk undervisa i yrkesarbete med verktygslära, mönsterkonstruktion och mönsterformning, textil materiallära och stillära vid yrkesavdelning för klänningssömmerskor samt vid skolor och kurser inom husligt arbete i sömnad, mönsterformning, mönsterkonstruktion, verktygs- och materiallära samt stillära. Genomgången utbildning till v ä v l ä r a r i n n a ger behörighet att vid skolor och kurser inom husligt arbete undervisa i vävning, vävteori och materiallära. Dessutom må framhållas, att generell behörighet att undervisa i fackteckning inom vävundervisningen tillkommer den som erhållit av- gångsbetyg från högre konstindustriella skolans avdelning för textilarbete såväl vid konstfackskolan som vid Slöjdföreningens skola i Göteborg.
Utbildningsgången
Utbildningsgången för de olika lärarinnekategorierna kan i stort sett upp- delas i förskolor, praktik och seminariestudier. För till- träde till de olika lärarinneseminarierna finns vissa fordringar uppställda på skolunderbyggnad, praktik m. m. Dessa krav uppvisar vissa olikheter de skilda typerna av utbildningsanstalter emellan. Ifråga om den teoretiska förutbildningen uppställes som krav för inträde i skolkökslärarinnekurser- na avlagd realexamen eller genomgången högre flickskola med normalskole- kompetens med kvalificerade betyg i vissa ämnen. Även för inträde i lärarin- nekurserna på övriga utbildningslinjer kräves i praktiken, ehuru icke for- mellt, samma kunskapsmått. Vid lärarinnekurserna för vävlärarinnor och yrkeslärarinnor i sömnad kan dock inträde vinnas av elev, som genomgått
årig . tfolkhögsköläf Ett ' undanta-"g *i'futg'ör fVävlärarinneutbildningen”"vid Slöjdföreningens skola i Göteborg. För att antagas till elev vid'denna skota kräves inga "formella" examenSmeriter, endast. avgångsbetyg från folkskola. Däremot 'måste den inträdeSSökande äga särskild konstnärlig fallenhet och anlag för konstindustriella yrken. Stor vikt fästes fördenskull vid ritningar och arbetsprover, som den sökande måste uppvisa. Skolans uppgift är att ge högre utbildning för konstindustriella yrken. Vävlärarinneutbildningen där utgöres av en pedagogisk påbyggnad på utbildningen i textilarbete. För inträde i Vävlärarinnekurser vid Katrineholms "stads praktiska skolor har icke krävts så ”pass kvalificerad teoretisk förutbildning som realexamen. Denna vävlärarinnekurs har som förut framhållits numera nedlagts och ersatts med en 1 —årig kurs för affäi sanstä—llda inom hemslöjden.
_ Kraven på praktik inom det ämnesområde, inom vilket vederbörande sö— kande ämnar avlägga lärarinneexamen, är i allmänhet formulerade så, att sökanden skall ha förvärvat vana vid praktiskt arbete genom praktikant— tjänstgöring. I praxis har emellertid kraven i regel blivit så utformade, att de inträdessökande måste ha utfört praktiskt arbete under viss minimitid. I vissa! _fall är praktikens minimilängd angiven i inträdesfordringarna. Äl antalet sökande till en viss utbildningslinje mycket stort kommer därigenom de sökande'merendels att ägna sig åt praktisk tjänstgöring under längre tid _än som annars får anses no1.1nalt ' . Y » För inträde- i skolkökslärarinnekuis kräves att ha förvälvat vana vid praktiskt arbete genom lpraktikanttjänstgöring såväl i stadsT somlanthus— håll. Därutöver är det önskvärt medett par månaders praktik i storhushåll, socialpraktik o.d. '
Sökande till lanthushållslärarinnekurs skall ha genomgått lanthushålls— skola Ghaivu-dkurs under minst .5 månader) saintförskaffatsig praktik i arbeten,;spm berör,..ett hem,-pä landet. Praktiken bör helst omfatta följande; lanthushåll under cirka ett år, trädgåldsskötsel under 6 månader, ladugårds— skötsel under 2 år 3 månader samt smådjursskötsel under 2 ä 3 månader. Dessutom är en aspirantkurs 0111 3 månader vid något av lanthushållnings— seminarierna obligatorisk-.; Det är till fördel, om den sökande dessutOm' har tjänstgjort söm hospitant vid lanthushållsskola eller hilsmoderss'kola och vidare ägnat sig någon tid åt socialt arbete, ..t ex. inom hemvårdarinneverk— samheten. ' ' . : ' :. -.
Blivande handarbetslärarinnor skall ifråga om förprakt'iken ha förvärv at vitso'rdad färdighet 1 sömnadsarbeten av olika slag samt 1.Vavn1ng. KraVet på färdighet i vävning är dock icke obligatoriskt vid alla handarbetsäeiminarier. De'flesta sökande genom3går'de'n icke'ob'ligato—riska förberedänd'e seminarie—4 kurs'om en termin, 'som'anordnastvvid'.Seminarierna» i'StOckh'olm 'och'Götei— borg.- Praktiktiden torde” för "flertalet 'elevéfbmfåtta ett "Och ' ett ' halvt .å' två år och i enskilda'fal'l ännu .l'ängre'tidiiffMånga sökande till handarbetslärarinf
25 neseminariei'na har genomgått 2—"årig verkstadsskola för klänningssöm- merskor. . .' .. , .
' Den som vill utbilda sig till yrkeslärarinna 1 sömnad skall ha genomgått 2— —årig verkstadsskola för klänningssömmerskor samt vidare .ha minst tre års välmeriterad atel _] épraktik. Sökande, som icke genomgått verkstadSskola, skall styrka sig äga mötsvarande yrkesutbildning. -
Vävlärarinneutbildningen har numera omlagts, vilket bl. a. innebär, att »inträdesfordringar och kursplaner gjorts likformiga vid Handarbetets vän-.- ne'rs' och Johanna" Bruns-söns-vävskolor. Ifråga om förpraktik kräves nu minst ett-årig dylik. Denna kan fullgöras på olika sätt, t. ex. genom bevis- tande av antingen en 1-årig kurs för affärsanställda inom hemslöjden eller en »vävkurs på en termin, kompletterad med: ett halvt års praktik inom den organiserade hemslöjden, vid något-' större väveri eller liknande.:Sökande, som vill genomgå vävlärarinneutbildning vid Slöjdföreningens skola i Göte- borg, måste ha förvärvat kunnighet i vävning,.motsvarande en 5 veckors förberedande kurs i vävning, som anordnas under augusti månad varje år vid skolan. För erhållande av avgångsbetyg från Vävlärarinnekursen fordras dessutom intyg över minst 6 månaders obligatorisk praktiktjänst inöm hem"— s'löjden, texti'lindustrien eller andra textila företag.
Vad slutligen barnavårdslärarinnorna beträffar mäste sökande till kurs för utbildning'av dylika ha genomgått barnsköterskekurs, en'husmoders- kurs eller styrka sig äga vana vid hushållsarbete samt ha förvärvat praktik i barnavård i hem under minst tre månader.
För inträde i seminarierna fordras dessutom, att den sökande'genom lä- karintygkan'styrka, att hon är fri från sjukdom eller lyte-, som gör. henne olämplig för läraryrket. Minimiåldern för inträde växlar mellan 19" Och 22 är, beroende på vilke-11 utbildningslinje det är fråga- om. '
Efter den förberedande teoretiska och praktiska utbildningen följer så seminariestudlerna, som leder fram till la1ar1nneexamen Semma11estud1er- nas längd va11e1 ar för de olika utb1ldn1ngsl1njerna
För blivande skolkökslärarinnor omfattar semmarleutblldnmgen en tid av tre är fördelad på en förberedande lärarinnekurs om 1 år och en lära1i11- neku1s om 2 år. Undervisningen i båda kurserna omfattar såväl teoretiska som praktiska ämnen. Under den förberedande kursen lägges dock huvud— vikten vid de praktiska ämnena.
För den-. utbildning till skolkök'sLhandarbetslärarinna, som ägt rum. vid fackskolan 1. Uppsala men som' för närvarande är nedlagd, har krävts 4- å-riga s'eminaries—tiidier, nämligen-först den 4-1--åriga förberedande lärarinneku'rsen för blivande skolkökslärarinnor samt sedan en 3-årig lärarinnekurs.. Sökan— de till denna 'utbildnin'gslinje skulle ha genomgått i stort sett samma för- praktik samakrävs på såväl skolkökslärarinne- som handarbetslärarinnelim jen: .=' '. . ' ,' _" _ . .: . "1.15
Seminariestudierna för blivande lanthushållslärarinnor omfattar en tid av två år. Någon annan förberedande lärarinnekurs än den förutnämnda obligatoriska aspirantkursen vid lanthushållningsseminarium förekommer inte. Vid fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala tillbringar eleverna i lant- hushållslärarinnekursen den första terminen, som alltid är en hösttermin, vid huvudanstalten i Uppsala och sedan ett helt läsår med 4 veckors ferier på sommaren och 3 veckors ferier vid jultiden på skolans lantgård Brogård samt den därpå följande vårterminen åter i Uppsala. Även vid lanthushåll- ningsseminariet i Rimforsa är lärarinnekursen 2-årig. Kursen vid Rimforsa är organiserad på tre speciallinjer, för vilka undervisningen är gemensam under första läsåret. Under andra året differentieras undervisningen på en linje för skolkök och djurvård (lanthushållslinjen), en linje för skolkök (skolkökslinjen) och en linje för trädgårdsskötsel och slöjd (trädgårds- och slöjdlinjen).
Vid handarbetsseminarierna omfattar lärarinnekursen en tid av två läsår. Lärarinnekursen för blivande yrkeslärarinnor i sömnad pågår under ett läs- år. Seminariestudierna för blivande vävlärarinnor omfattade tidigare en 1- årig lärlingskurs och en 1-årig lärarinnekurs men omfattar numera vid Handarbetets vänners och Johanna Brunssons vävskolor en 2-årig lärarinne- kurs, som kallas Kurs för utbildande av vävlärarinnor och yrkesväverskor. Vid Slöjdföreningens skola i Göteborg är utbildningstiden för vävlärarinnor 4-årig, först en 1-årig grundkurs och därefter den 3-åriga högre konstin- dustriella skolan. För erhållande av avgångsbetyg erfordras ett godkänt examensarbete samt för erhållande av vävlärarinnekompetens även godkän- da betyg i psykologi och pedagogik, bokföring och kalkylation samt under- visningsövningar.
Barnavårdslårarinnekursen omfattar en tid av 3 år, som tillbringas dels på fackskolan i Uppsala och dels vid olika barnavårdande institutioner och barnsjukhus i Uppsala och Stockholm.
Träning för sina kommande pedagogiska arbetsuppgifter erhåller eleverna i lärarinnekurserna genom hospitering och undervisningsövningar vid sko— lor av skilda former.
Ekonomisk! förhållanden
Löner och omkostnader vid statens skolköksseminarium, den enda stals- ågda utbildningsanstalten på detta område, betalas givetvis helt av statsver— ket. Seminariets lärarpersonal är inordnad i det statliga lönesystemet. Elev- avgifter upptages icke vid lärarinnekursen men väl vid den förberedande lärarinnekursen.
Till samtliga övriga seminarier lämnas s t a t 5 b i (1 r a g från olika an— slagstitlar och efter varierande grunder. Ifråga om de kommunägda semina- rierna har givetvis varje huvudman att i första hand bära ansvaret för ve—
derbörande seminariums ekonomi. Även de flesta seminarier i enskild ägo åtnjuter kommunala bidrag.
Till fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, till seminariet för huslig ut- bildning i Umeå och till Göteborgs skolköksseminarium lämnas statsbidrag till löner och omkostnader under en särskild anslagstitel för vart och ett av seminarierna under åttonde huvudtiteln i riksstaten och till lanthushåll- ningsseminariet i Rimforsa under en särskild anslagstitel under nionde hu- vudtiteln. Lärarpersonalen vid dessa seminarier är inordnad i det statliga lönesystemet på så sätt, att statens allmänna avlöningsreglemente tillämpas ifråga om rektorer och vissa ämneslärare och avlöningsreglementet för öv- ningslärare för övriga lärare. Arvoden till timlärare utgår enligt gällande statliga bestämmelser för ersättning åt timlärare.
Statsbidrag till handarbetsseminarierna utgår från en gemensam anslags- titel under åttonde huvudtiteln. Som villkor för att ett seminarium skall er- hålla bidrag från denna anslagstitel gäller bland annat att lärarnas löner skall utgå med vissa minimibelopp, vilka sedan lägges till grund för beräk- ningen av bidragsunderlaget.
Statsbidrag till seminarier för utbildning av vävlärarinnor och yrkeslä— rarinnor i sömnad lämnas från anslaget till »Bidrag till driften av lokala yrkesskolor» under åttonde huvudtiteln. Bidrag lämnas dels till avlöning av lärare och dels till övriga kostnader.
De statliga och kommunala bidragen är icke tillräckliga för att bestrida kostnaderna för driften av de icke-statsägda seminarierna. Samtliga dessa seminarier med undantag av seminariet i Umeå uttar fördenskull avgifter av eleverna med varierande belopp.
Slutligen må nämnas, att eleverna vid de i det föregående angivna lärar- utbildningsanstalterna kan erhålla statlig s t 11 d i e hj ä 1 p i olika former enligt gällande bestämmelser.
KAPITEL 4
De husliga? ämnenas förekomst inom olika skolformer '
Kommittén har övervägt att i detta kapitel lämna en utförlig redogörelse för timplaner och kursplaner jämte målsättningar för undervisningen i de husliga ämnena inom olika skolformer. En sådan redogörelse skulle emel— lertid komma att tyngas av ett mycket omfattande siffermaterial samt en mängd övriga sakuppgifter, vilket allt skulle göra framställningen onödigt tung. Detsvenska skolväsendet befinner sig också för närvarande i en pe.— riod av ständigt fortgående reformer, vilket innebär att organisatoriska och pedagogiska omläggningar ofta sker med ändringar av tim— och kursplaner som följd. En redogörelse för de för tillfället gällande planerna blir förden- skull ganska meningslös, eftersom uppgifterna relativt snabbt kan bli in- aktuella. Bestämmelserna rörande tillämpningen av fastställda timplaner eller förebilder och kursfördelningar är också i många fall synnerligen in- vecklade och svåröverskådliga- för icke- fackmän på området.
Av dessa här anförda skäl har kommittén funnit det lämpligt att icke försöka lämna en så ingående redogörelse för de husliga ämnenas före— komst mom de olika skolformerna, som ovan antytts..I stället kommer 1 det följande att redogör—as endast i stora drag för vilka ämnen,.soniförekom- mer. inom skilda skolformer, hur undervisningen i dessaämnen är. upp-. lagd, vilka syften den vill söka uppnå o. s. v.' Framställningeni detta kapitel hör jämföras med bil. 2, i vilken uppgifter lämnas om den faktiska kvanti— tativa omfattningen av undervisningen i olika husliga ämnen i skilda skol— former.
Beteckningarna för de husliga ämnena på de skilda skolformernas tim- och kursplaner är icke enhetliga. Ämnen med ungefär samma kursinnehåll kan gå under olika benämningar inom skilda skolformer. Ser man bort från denna oenhetlighet, kan man ange följande huvudgrupper inom det husliga ämnesområdet, nämligen hemkunskap och hushållsgöromål, kvinn- lig slöjd, sömnad, vävning och barnavård. I folkskolan och realskolan utgör hemkunskap och hushållsgöromål ett ämne, men undervisningen sker se— parat för var och en av de båda ämnesgrenarna. Schematiskt kan skillnaden mellan de båda ämnesgrenarna anges så, att hemkunskap avser att ge teo— retisk undervisning och hushållsgöromål praktisk undervisning i skötseln av ett hem. Hushållsgöromål kan förekomma som självständigt ämne i vissa skolformer, ibland med annan beteckning, t. ex. hushållsgöromål med hus-
29 hållslära. **I- kvinnlig slöjd'ingår-all'tid sömnad "av olikaf's'ilav'g-och' ibland även vävning; Inom vissa skolformer-, framförallt i yrkeSSkolo'rna, användes "icke "termen”kvinnligislöjd utan termerna sömnad och vävning. Även'i andra skolformer förekommer'dessa som självständiga ämnen. Termen barnaVård slutligen- användesigenOmgående inom alla skolformer, där undervisning i ämnet förekOmmer. Kur'Splanerna varierar däremot givetvis.
' "Inom enhetsskolans försöksverksamhet skiljer man icke mellan manlig
och kvinnlig slöjd utan i stället mellan olika slag av slöjd: träslöjd metall- slöjd och textilslöjd. '
Hemkunskap och'hushållsgöromål '
Undervisning i hemkunskap och huShå'lls'göromål förekommer i större 'eller mindre omfattning inom de flesta skolformer. I gymnasiet meddelas Zemellertid praktiskt taget ingen undervisning i detta ämne.
. I den sjuå1iga folkskolan är undervisningen i hemkunskap obligatorisk 'i sista klassen, alltså den sjunde, medan undervisningen 1 hushållsgöromål är frivillig. Ifråga 0111 de lägre klasserna föreskrives, att en mindre kurs i hemkunskap och hushållsgöromål skall ordnas för eleverna 1 någon av klas— serna 3—6, om skoldistriktet så beslutar. Lärjunge skall dock en gång under skoltiden beredas tillfälle att i nämnda klasser genomgå en sådan kurs. 'Vidare bör underviSning 1 trädgårdsskötsel ordnas, om detta låter sig göra. Även inom 8— och 9- åriga folkskolor är underviSningen i hemkunskap obligatorisk och i hushållsgöromål frivillig från och med klass 7. Undervis- ningen kan'ordnas enligt olika alternativa kursplaner i åttonde Och'nionde ”klasserna...Ifråga om hemkunskapen finns tre olika alternativ: enligt'det första .meddelas undervisning av allmänt teoretisk-typ,—det andra 'är avsett att ge möjlighet till förberedande utbildningi yrke och det tredje 'har 'all— *mänt praktisk inriktning. När något av de båda sistnämnda alternativen tillämpas, ingår i undervisningen också sådana ämnen som arbetsplan'cring, näringslära, varukännedom, matlagningslära och hemvård. ' ' * Undervisningen 1 hemkunskap och hushållsgöromål 1 folkskolan är ”enligt "kursplanerna avsedd att 'ge eleverna kännedom om hemmet som bostad och arbetsplats, :omnyttig kost och'ekonOmisk'planering;Den praktiska nfnder- .visningen skall ge dem en viss färdighet i att rätt utföra olika hem'Sy'sslor samt lära dem att organisera arbetet i'hemmet. Undervisningen'bör bedr'ivas så, att den väcker förståelse för hemmets betydelse". för individ och" samhälle. 'Den' bör vänja eleverna vid såväl självständigt arbete som'samarbete, till- 'varataga och-utveckla deras intresse'för hushållsarbete samt stimulera dem 'att hjälpa till i hemmet och bidraga till trevnaden där. Den mindre kursen -i klasserna 3—6 omfattar enklare hemsysslor, avsedda att lära eleverna att reda sig själva. . Inom försöksverksamheten för enhetsskolan förekommer motsvarighet till
ämnesgrenen hushållsgöromål inom folkskolan endast inom klass 9 y på linjen för husligt arbete. Undervisningen där är relativt omfattande. I öv- rigt läses enbart hemkunskap. Denna förekommer som självständigt ämne endast på högstadiet, medan den på mellanstadiet ingår i den undervisning, som betecknas som praktiskt arbete. Förutom hemkunskap ingår slöjd i denna undervisning. I klass 8 kan hemkunskap vara ett tillvalsämne, varvid en mera omfattande undervisning ges utöver den obligatoriska kursen. Träd- gårdsskötsel kan vara tillvalsämne i såväl klass 7 som klass 8.
Undervisningen i hemkunskap i enhetsskolan syftar till att göra eleverna förtrogna med de sysslor, som förekommer i ett hem, ge insikt i samhälls— frågor rörande hemmet och skapa aktning för husmoderns arbete som ett yrke samt ta sikte på familjemedlemmarnas samarbete och trivsel. På mel- lanstadiet omfattar undervisningen enkla hemsysslor, övning i att handskas med vanliga hushållsredskap och husgeråd, goda kostvanor samt oriente- ring om hemmets arbetsliv. På högstadiet omfattar den kostlära och mat— lagning, hemmet som arbetsplats (arbetsorganisation och tekniska hjälp- medel), hemmet som samlingsplats, sociala välfärdsanordningar, orientering i samhället, kollektivanordningar till hemmets tjänst, hemmets ekonomi, barnet i hemmet och hemsjukvård.
I fortsättningsskolan, en skolform som befinner sig på avskrivning, före- kommer icke obligatorisk hushållsundervisning men väl frivillig. Den är synnerligen varierande till sin omfattning och kurser av olika längd före— kommer.
I realskolorna är undervisningen i hemkunskap obligatorisk, liksom fallet är i folkskolan och enhetsskolan. Praktisk undervisning i hushållsgöromål är frivillig men skall stå öppen för alla elever. Undervisningen i de båda ämnesgrenarna är koncentrerad till den näst högsta klassen, alltså fjärde klassen, i 5-årig realskola och tredje klassen i 4-årig realskola samt kommu- nal realskola och praktisk kommunal realskola utan huslig linje. För den nya 3-åriga realskola, som enligt beslut av 1956 års riksdag skall ersätta den 5-åriga, har, när detta betänkande utarbetas, ännu inga tim- och kurs- planer fastställts. Olika timplaner tillämpas i realskolorna för manliga och kvinnliga elever, flickorna erhåller en mera omfattande undervisning än pojkarna. Pojkar kan emellertid få följa timplanen för flickor och omvänt kan också flickor få följa timplanerna för pojkar. I praktiska kommunala realskolor med huslig linje kallas ämnet hushållsgöromål med hemkunskap. Det är i denna skolform ett praktiskt läroämne och skall leda fram till såväl teoretiskt som praktiskt prov vid realexamen. Fördenskull meddelas en jäm- förelsevis grundlig undervisning i matlagning med bakning och konserve- ring, i tvätt och andra hemvårdsarbeten, i närings- och födoämneslära samt i hemvårdslära och hushållsekonomi. Undervisning i ämnet förekommer i samtliga klasser men undervisningsplanerna växlar de olika skolorna emel-
lan. Vidare må nämnas att i realskolor med inbyggd huslig linje en rätt om- fattande undervisning i hemkunskap och hushållsgöromål förekommer i båda årskurserna.
Kommunala flickskolor och högre flickskolor med normalskolekompelens. Vid vissa av dessa skolor förekommer såväl teoretisk som praktisk utbild- ningslinje. Undervisningen är gemensam till och med femte klassen i sjuårig och fjärde klassen i sexårig skola, varefter en linjeuppdelning sker. Vid flick- skolor med teoretisk utbildningslinje meddelas undervisning i hemkunskap och hushållsgöromål i klasserna 4, 6 och 7 i sjuårig och klasserna 3, 5 och 6 1 sexårig skola. I flickskolor med även praktisk utbildningslinje, vilket en— dast förekommer i ringa utsträckning, ägnas större utrymme åt ämnet hem- kunskap och hushållsgöromål. Undervisningen sker i de båda högsta klas— serna och eleverna kan läsa antingen en större eller en mindre kurs i ämnet. Undervisningen i hemkunskap och hushållsgöromål i flickskolan har till uppgift att bibringa eleverna kunskap om de i ett hem förekommande arbe- tena och viss färdighet i att utföra dem, att därvid utveckla deras praktiska anlag, organisationsförmåga och ekonomiska omdöme samt att väcka deras intresse och ansvarskänsla för hemmets uppgifter. .
Vid folkhögskolorna varierar undervisningsplaner och veckotimmar för hushållsundervisningen från skola till skola. Hushållsgöromål kan förekom- ma i såväl första som andra årskursen men i regel endast i den förstnämnda. Vid många skolor anordnas sommarkurser för kvinnliga elever med huvud- sakligen praktisk undervisning jämte teoretisk undervisning i mindre om— fattning. Eleverna i dessa kurser får ägna sig åt matlagning, hemvård och vid vissa skolor trädgårdsskötsel. Några skolor har kurser för mera allsidig husmodersutbildning.
Vid folk- och småskoleseminarier undervisas kvinnliga elever i hushålls- göromål under ett fåtal veckotimmar under seminarietiden. De blivande lä- rarinnorna skall genom denna undervisning bibringas en rätt insikt om kos- tens betydelse för hälsan och kunskaper i tillagning av enkel och hälsosam mat.
Lanthushållsskoloma är yrkesskolor för blivande lanthusmödrar och de ger fördenskull en grundlig undervisning i hushållsgöromål. Undervisning meddelas bl. a. i följande ämnen: närings-, födoämnes- och matlagningslära, hemmets ekonomi, hemvårds- och bostadslära samt hemvård. Vidare under— visas i husdjurslära och mjölkhushållning samt trädgårdsodling. Kurspla- nerna är utformade efter förhållandena i den bygd, vari skolan är belägen. På grund av geografiska förhållanden och sedvänjor inom olika delar av landet kan en lanthusmoders arbete bli åtskilligt annorlunda inom en del av landet än inom en annan. Vid lanthushållsskolorna förekommer två olika kurstyper, dels en kurs om ett helt år och dels en halvårskurs. Den sist- nämnda är den vanligast förekommande.
. I. skolor- för yrkesundervisning på det husliga området 'méddelas-u'nd'er- .fvis—ning i hushållsgöromål vid såväl längre söm» kortare kurser. Vid' längre husmoderskurser ges en allsidig utbildning i alla göromål, som förekommer i ,ett hem. Utbildningen omfattar praktisk och teoretisk undervisning. i hus— hållsgöiomål och sömnad samt teoretisk undervisning. i hälsovård, barna,— vårdslära och barnuppfostran, samhälls- och familjekunskap. Vid flertalet 11us111oderskurser ingår även praktisk undervisning _i vävning eller träd- gårdsskötsel eller spädbarns— och småbarnsvård. Numera har också vid en del yrkesutbildningsanstalter inrättats en 1-a11g husmoderskurs 911139 vec- kor med allmänna ämnen, vilken kan ers-åtta klass 9 y med huslig linje inom enhetsskolan. Vid ko1 tare husmoderskurser (_en. termin) bibringas eleverna kunskap 1 rationell matlagning och sammansättning av fullvärdig kost för olika åldrar och under olika förhållanden. Jämsides med den praktiska un— dervisningen ges teoretiska lektioner i anslutning 'till vad som förekomma i det praktiska arbetet vid kursen. Vidare förekommer inom yr kesskolväsen- det kortare ämneskurser i såväl hushållsgöromål som hemvård av olika ty- per och för olika åldersstadier. Därjämte förekommer givetvis ren yrkes- utbildning i kurser av längre varaktighet vid yrkesskolor inom det husliga området.
Vid vissa 'yrkesskolor utbildas hemvårdarinnor- ( hemsystrar) Utbild- ningen omfattar både teori och praktik och pågår under en tid av 1.5..måna- der. 'Dylikutbildning.förekommer också vid vissa lanthushållsskolor. Hem- vårdarinneutbildningen avser att ge eleverna en mycket grundlig huslig "ut- bildning. Förutom denna utbildning anordnas .vid vissa, lanthushållsskolor, folkhögskolor. och skolor för yrkesundervisning på det husliga området s. k. prov- och kompletteringskurser om 3 månader, vilka avser att ge äldre och i hemarbete erfarna kvinnor den speciellautbildning, som fordras för att få kompetens som hemvårdarinnav '
Specialskol'or .I ungdomsvårdsskolor, avsedda för kvinnliga elever, före- kommer undervisning i.allt slagshusligt arbete. Vissa .av dessa skolor äger eget jordbruk och undervisningen där påminner om den, som meddelasi lanthushållsskolorna. Systemet med egna jordbruk vid dessa skolor befinner sig emellertid under avveckling och torde endast komma att bibehållas vid en skola. I de till ungdomsvårdsskoleorganisationen hörande skolhemmen, som mottar elever i skolpliktig ;ålder, anpassas undervisningen i hemkun- skap och hushållsgöromål efter den undervisning, som förekommer på mot- svarande stadier inom folkskolan. _ _ f ' ' _ _ _
Blinda, döva, vanföra ochpsykiskt efterblivna barn och ungdomarunder- visas i hushållsgöromål i sina respektive skolinternat. För blinda är under- visningen av mindre omfattning men tillmätes dock en relativt stor betydel- se. De får lära sig att utföra elementära hushållsarbeten. Undervisningen av döva har i vissa skolor endast allmänbildande karaktär men i andra skolor
erhålles en relativt allsidig utbildning i skötseln av ett hem. Utvecklings— hämmade erhåller en undervisning i hushållsgöromål, som anpassas efter deras utvecklingsstadium.
Kvinnlig slöjd, Sömnad
I folkskolan har undervisning i kvinnlig slöjd tidigare icke varit obliga- torisk men dock förekommit allmänt. Enligt 1955 års undervisningsplan blir ämnet obligatoriskt och undervisning i detsamma skall meddelas från och med tredje klassen. Om lokalbrist eller andra hinder föreligger kan dock skoldistrikt tillsvidare erhålla befrielse från skyldigheten att ordna under- visning i kvinnlig slöjd. I klasserna 3—6 upptar undervisningsplanen 4 vec— kotimmar, men detta timantal kan under vissa förutsättningar minskas. I klass 7 minskas omfattningen av undervisningen i kvinnlig slöjd för de elever, som deltar i undervisningen i hushållsgöromål. Ifråga om åtta- eller nioåriga folkskolor gäller specialbestämmelser för undervisningen i klas- serna 8 och 9. De elever i klass 9, som genomgår förberedande yrkesutbild- ning inom annat område, undervisas icke i slöjd.
Undervisningen i kvinnlig slöjd avser endast textilslöjd, och målsätt- ningen för undervisningen i den obligatoriska sjuåriga folkskolan är att ge eleverna kännedom om de vanligaste slöjdmaterialen och grundlägga deras färdigheter att hantera de vanligaste redskapen i arbeten för eget bruk eller hemmets behov. Undervisningen bör bedrivas så, att den dels utvecklar ele- vernas praktiska omdöme och händighet, deras förmåga till självständigt och skapande arbete, deras känsla för form, färg och kvalitet, dels ock bi- drar till att väcka respekt och intresse för handens arbete. I åttonde och nionde klasserna ges en mera specialiserad och fördjupad utbildning med bl.a. ekonomiska synpunkter på inköp och underhåll av olika slag av textilier.
Inom försöksverksamheten för enhetsskolan förekommer slöjden som självständigt ämne endast på högstadiet. På mellanstadiet ingår ämnet i den undervisning, som med en samlingsrubrik betecknas som Praktiska ämnen. Inom enhetsskolan är ämnet slöjd, som tidigare påpekats, icke uppdelat i manlig och kvinnlig slöjd. På såväl mellanstadiet som högstadiet finns två olika alternativ, dels en längre kurs i textilslöjd och en kortare kurs i trä— och metallslöjd, dels en kortare kurs i textilslöjd och en längre kurs i trä- och metallslöjd. Kursmomenten är givetvis olika i de olika alternativen och på de båda stadierna.
Som mål för undervisningen i textilslöjd uppställes, att eleverna skall lära sig tillverka enkla föremål i textil för eget bruk och hemmets behov, förvärva kännedom om de vanligaste materialen, lära sig planera inköpen av de i ett hem förekommande textilierna samt vårda dessa. Undervisningen bör utveckla elevernas förmåga till skapande arbete och deras känsla för färg, form och kvalitet och på så sätt ge estetisk fostran.
I fortsättningsskolorna utgör undervisningen i kvinnlig slöjd en påbygg- nad av den undervisning, som enligt tidigare bestämmelser meddelats i folkskolan.
Realskolor. Undervisning i kvinnlig slöjd meddelas i 5-åriga realskolor i de tre lägsta klasserna och i 4—åriga realskolor samt kommunala realskolor i de två lägsta klasserna. I realskolor med inbyggd praktisk hushållslinje utgör sömnad ett praktiskt läroämne. I praktiska realskolor utan huslig linje är undervisningen i kvinnlig slöjd av varierande omfattning. Ämnet kan vara obligatoriskt eller frivilligt och möjlighet finns också att välja mellan detta ämne och hushållsgöromål. I praktiska realskolor är ämnet liksom i realskolor med inbyggd praktisk hushållslinje ett praktiskt läroämne, som kallas sömnad med material- och verktygslära. I den praktiska realexamen på den husliga linjen ingår examensarbete i sömnad.
Kommunala flickskolor och högre flickskolor med normalskolekompetens. I flickskolan pågår undervisningen i kvinnlig slöjd i samtliga klasser. I den praktiska linjens båda högsta klasser kan undervisningen omfatta antingen en större kurs i sömnad eller en mindre kurs i textilslöjd.
Undervisningen i kvinnlig slöjd i flickskolan har till uppgift att på grund— val av folkskolans undervisning i ämnet bibringa eleverna färdighet i att tillverka klädesplagg och andra för hemmet nyttiga handarbeten samt un— derhålla hemmets textilier, att utveckla deras smak och att väcka håg och aktning för praktiskt arbete. Undervisningen i sömnadskursen på den prak- tiska linjen har till mål att i anslutning till den förut genomgångna kursen i slöjd bibringa eleverna ökad kunskap och färdighet i olika slag av sömnad.
Vid folkhögskolorna är undervisningen i kvinnlig slöjd av synnerligen varierande omfattning. Vid vissa skolor förekommer ämnet icke alls. Vid ungefär hälften av de skolor, där vinterkurs anordnas, ingår undervisning i kvinnlig slöjd för de kvinnliga eleverna under första årskursen. Under sommarkurserna förekommer i regel undervisning i slöjd. Slöjdundervis- ningen har ofta högt timantal under de perioder, då den pågår. 0111 vävning och hushållsgöromål också ingår i kurserna delas undervisningstiden unge— fär lika mellan de tre ämnena.
Vid 4—årigt folkskoleseminarium för kvinnliga elever undervisas i textil- slöjd under de tre första åren, under det andra året även i pappslöjd. Under fjärde året förekommer ämnet icke på schemat, men un—dervisningsövningar i detsamma kan förekomma. På studentlinjen undervisas i kvinnlig slöjd under båda läsåren. Seminariernas undervisning i ämnet har till mål att bibringa eleverna sådana insikter och färdigheter, som gör dem skickade att undervisa i ämnet i folkskolan. I undervisningen i speciell metodik fram- häves slöjdens betydelse som uppfostringsmedel. Vid småskoleseminarierna undervisas i kvinnlig slöjd i båda klasserna. Undervisningen i metodik är av samma karaktär som vid folkskoleseminarierna.
Inom lanthushållsskolorna förekommer sömnad i varierande omfattning. Vid den teoretiska undervisningen kallas ämnet slöjdteori vari även ingår vävteori. Undervisningen avser att ge eleverna dels färdighet i att för hem- mets behov förfärdiga hushålls— och sänglinne samt kläder för vuxna och barn, dels ock färdighet i omsömnad, renoveringar, lagningsarbeten o. (1.
I skolor för yrkesundervisning meddelas sömnadsundervisning av varie- rande omfattning. Den egentliga yrkesutbildningen ges i tvååriga verkstads— skolor. I de kortare husmoderskurserna anpassas undervisningen efter hem— mets behov av hushålls- och sänglinne, spädbarnsutrustning, enkla modeller av barn— och damkläder, renoveringar, lagningar o. (1. De längre husmoders- kurserna ger en mera allsidig utbildning i sömnad. Vid många yrkesutbild— ningsanstalter anordnas dels längre och dels kortare grundkurs i sömnad. Dessutom förekommer en del Specialkurser av varierande längd.
Vid utbildningen av hemvårdarinnor (hemsystrar) undervisas i sömnad och mönsterritning och vid prov- och kompletteringskurserna förekommer praktiskt sönmadsarbete.
Specialskolor. Vid de kvinnliga ungdomsvårdsskolorna liksom vid skol— hemmen inom ungdomsvårdsskoleorganisationen förekommer undervisning i slöjd av olika omfattning. Även i skolorna för blinda, döva, vanföra och psykiskt efterblivna meddelas slöjdundervisning. I särskolorna är den av särskild betydelse för elevernas utveckling.
Vävning
Undervisning i vävning förekommer inom många skolformer men i vissa fall icke som självständigt ämne utan som en del av ämnet kvinnlig slöjd. Vid folkskolor och kommunala flickskolor förekommer således ibland un— dervisning i vävning men icke som självständigt ämne utan ingående i den kvinnliga slöjden. Inom enhetsskolan ordnas vävundervisning inom klass 9 y. Inom realskolan meddelas regelmässigt ingen vävningsundervisning. I folkhögskolorna växlar omfattningen av undervisningen från skola till skola. Den är inriktad på tillverkning av bruksvaror och inredningstextilier m.m. Även i lanthushållsskolorna varierar vävningsundervisningen betyd- ligt. Inom skolor för yrkesundervisning förekommer grundkurs i vävning, fortsättningskurs i vävning, kurs i vävuppsättning samt en del ämneskurser med textil anknytning. Kursverksamheten i vävning är mycket omfattande. Den bedrives vid mellan 350 och 400 kommunala och privata yrkesskolor med oftast ett flertal kurser vid varje skola årligen. Den direkta yrkesutbild— ningen i vävning är av relativt blygsam omfattning. Till dylik utbildning hör bl.a. I-årig kurs för affärsanställda inom hemslöjden, som ordnas vid ett fåtal yrkesutbildningsanstalter. Vid textilinstituten i Borås och Norrkö— ping meddelas grundlig yrkesutbildning i såväl handvävning som maskin— vävning. Vid kvinnliga ungdomsuårdsskolor samt vid skolorna för blinda,
döva, vanföra och psykiskt efterblivna undervisas i vävning, som inom dessa skolformer spelar en stor roll i arbetsterapeutiskt hänseende. Detsamma är förhållandet med den vävning, som förekommer vid sinnessjukhus, sanato- r1er m. m.
Det må vidare framhållas, att undervisning i vävning förekommer i be- tydande omfattning utanför de organiserade skolformerna. Hemslöjdsför— eningarna anordnar sålunda, ofta i samarbete med landstingen, både fasta och ambulerande kurser i vävning. Vissa hushållningssällskap anordnar i egen regi kurser i vävning. Även privata textilfirmor ordnar vävutbildning.
Barnavård
Undervisning i barnavård förekommer inom flertalet skolformer men har hittills varit föga omfattande. Den torde emellertid för framtiden komma att utbyggas i både kvantitativt och kvalitativt avseende inom många skol- former, framförallt inom skolor och kurser för yrkesundervisning samt inom enhetsskolan.
I folkskolan meddelas undervisning i barnavård, men ämnet har tidigare icke intagit en självständig ställning utan undervisningen har ingått i un- dervisningen i hemkunskap och hushållsgöromål. Även i den nya undervis— ningsplanen för folkskolan är förhållandet i princip likartat. I kursplanerna för klasserna 1—7 finns ingenting föreskrivet rörande barnavården, medan kursplanen för klass 9 innehåller följande moment: barnen i hemmet, något om deras uppfostran och vård, betydelsen från samhällssynpunkt av goda hem. I kursplanen för yrkeskunskap i anslutning till hushålls— och vård— nadsyrken inom klasserna 8 och 9 föreskrives, att undervisning skall ordnas rörande grunderna för späda barns skötsel samt i anslutning därtill läggas synpunkter på barns uppfostran. I klass 9 kan undervisningen i anslutning till yrkespraktiken inriktas på övervägande socialvårdande arbete, däribland barnavård.
Inom enhetsskolan förekommer barnavård som självständigt ämne i klass 8 och på den husliga linjen inom klass 9 y. I övrigt ingår ämnet i hemkun— skap och hushållsgöromål. Undervisningen i barnavård på högstadiet bör inriktas på att bibringa eleverna kunskap om och intresse för barn i olika åldrar, främst barn under skolåldern. Eleverna bör stimuleras att deltaga i vården av mindre syskon eller småbarn i övrigt, i den mån detta är möj- ligt. Undervisningen bör bli en förberedande föräldrafostran och bidra till förståelsen för vad familjebildning och gott familjeliv betyder för barnens välbefinnande, trygghetskänsla och framtida utveckling. Undervisningen omfattar teoretiska lektioner, praktiska demonstrationer och övningar samt eventuella besök vid barnavårdande institutioner.
I praktiska realskolor förekommer barnavårdsundervisning men av ytterst liten omfattning.
På den teoretiska linjen inom flickskolorna förekommer barnavård icke
som självständigt ämne, men i kursen för hälsolära i klass 6 (klass 5 i den 6-åriga flickskolan) skall ingå undervisning i grunddragen av fosterutveck- lingen och synpunkter på barnets kroppsliga och andliga utveckling under de första levnadsåren. På den praktiska linjen är barnavård ett självständigt ämne och läses i de båda högsta klasserna. Målsättningen för denna under— visning är att ge eleverna en inblick i de elementära grunderna för en god barnavård samt väcka deras intresse för och förståelse av ett litet barns kroppsliga och andliga vård.
Vid folkhögskolorna ingår barnavård i ämnet hälsovård och omfattar ett fåtal lektioner. Vid lanthushållsskolorna ingår i kursplanerna i allmänhet teoretisk undervisning i hälsolära med barnavård. Vid såväl folkhögskolor som lanthushållsskolor ordnas undervisningen ofta av Svenska socialvårds- förbundet genom dess ambulerande kurser, som ledes av barnavårdslärarin- nor.
I skolorna för yrkesundervisning meddelas barnavårdsundervisning vid husmoderskurserna samt i olika kurser för husligt arbete, men även fri- stående kurser i barnavård anordnas. För yngre elever ordnas kurs i barna- vård och barnuppfostran och för föräldrar och andra uppfostrare kurs i barnuppfostran. Vidare förekommer olika typer av kurser i barn— och fa- miljefrågor. En kurstyp är avsedd endast för manliga elever. Samtliga kur- ser är relativt korta och omfattar ett fåtal timmar.
Yrkesutbildning av barnsköterskor sker inom ramen för yrkesskolväsen— det. Vid ett tjugutal kommunala anstalter för yrkesundervisning anordnas 6—8 månaders kurser med heldagsundervisning för utbildning av barnskö- terskor. Huvudmän för denna utbildning är i regel landsting och i vissa fall städer. Den praktiska utbildningen sker vid av huvudmännen ägda barn- hem eller andra barnavårdande institutioner. Även några enskilda barnskö- terskeskolor finns. Vid vissa barnsköterskeskolor anordnas påbyggnadskur- ser med heldagsundervisning, där utbldning av instituiionsbarnskölerskor äger rum.
Vid hemvårdarinneutbildningen lägges stor vikt vid barnavårdsundervis- ningen. Huvudvikten lägges vid den rent praktiska undervisningen. Vid prov— och kompletteringskurserna förekommer också undervisning i prak— tisk barnavård, förlagd till barnbördshus, barnhem, daghem och liknande institutioner.
Ifråga om specialskolorna torde undervisning i barnavård endast före— komma vid den för mödrar med barn eller blivande mödrar avsedda hem- skolan inom ungdomsvårdsskoleorganisationen.
Kursverksamhet utanför de organiserade skolformernas ram anordnas av Svenska socialvårdsförbundet samt även av andra sammanslutningar och föreningar. Vidare må i detta sammanhang erinras om den verksamhet som utövas vid de av landsting och städer, som icke deltar i landsting, upprättade mödra- och barnavårdscentralerna samt de psykiska rådgivningsbyråerna.
Avd. III. Kommitténs förslag rörande lärarinneutbildningen
KAPITEL 5
Allmänna synpunkter
Inledning
I direktiven för lärarinneutbildningskommittén har departementschefen framhållit, bl. a., att främsta intresset vid den översyn av 1945 års utred- nings betänkande, som kommittén skall göra, måste vara att »med beaktan- de av de mest angelägna önskemålen åstadkomma förslag till en utbild- ningsorganisation, som icke blir omöjlig att genomföra på grund av de kost— nader den medför». Kommittén har i enlighet med detta uttalande ständigt varit medveten om att alla förslag måste noggrant avvägas, så att intresset av den bästa lösningen i pedagogiskt hänseende väges mot intresset av att hålla kostnaderna inom en begränsad ram. När det gäller det ekonomiska resultatet av kommitténs arbete jämfört med 1945 års utredning måste emel- lertid vissa ändrade förhållanden beaktas. För det första har ju, som all- mänt är bekant, löne- och prisnivån i landet stigit högst avsevärt sedan 1950, d.v.s. det år då 1945 års utredning framlade sitt betänkande. Vidare har under hela 1950-talet försiggått en intensiv forskning och industriell utveck- ling på det husliga området. Denna forskning och industriella utveckling måste medföra kostnadsökningar för utbildningen, därför att seminarierna måste förses med dyrbarare utrustning och givas möjlighet att ständigt hålla sig 51 jour med även den kommande utvecklingen.
Den ekonomiska avvägningen vid en utbildningsreform ligger inte bara på det penningmässiga investeringsprogrammet. Ur ekonomisk synpunkt har utbildningstidens längd i det långa loppet en minst lika stor betydelse. Kom- mittén har ägnat mycket arbete åt att försöka hålla utbildningstiden i stort sett inom den nuvarande ramen. Detta har varit mycket svårt med hänsyn till just de förut påpekade framstegen inom forskningen och industrien. Ett ytterligare svårighetsmoment har uppstått för kommittén därigenom, att den ansett nödvändigt att ge elevernas övningsundervisning betydligt större rum än för närvarande är fallet och som de skulle erhålla enligt 1945 års utred- nings förslag. Genom att föreslå en långt driven rationalisering av studierna har utredningen emellertid lyckats att i stort sett hålla nuvarande utbild- ningstid. En förutsättning för att detta program också skall kunna genom- föras i praktiken är emellertid, att seminariernas utrustning i fråga om loka-
ler och materiel blir fullgod, tidsenlig och rationell. Även ur denna speciella synpunkt blir alltså en rätt betydande engångsinvestering nödvändig.
En annan förutsättning för att lärarutbildningen på det husliga området skall bli förstklassig i fortsättningen är, att seminarierna får den bästa möj- liga lärarpersonal. Kvaliteten hos de lärare som hittills verkat i seminarier- na l1ar, såvitt kommittén kunnat finna, varit mycket god. Med ökad forsk- ning och ökade industriella landvinningar på det husliga området måste emellertid nödvändigtvis följa ökade krav på kunskaper hos seminarielä— rarna.
En förbättring av lärarutbildningen inom det husliga området är också aktuell och önskvärd med hänsyn till att den nya skolan lägger så stor vikt vid de praktiska ämnena.
»Det husliga området))
För att kunna göra en översyn av utbildningen av lärare inom det husliga området är det nödvändigt att först klarlägga innebörden av begreppen »det husliga området» och »den husliga utbildningen». I annat fall kan ju icke fastställas, vilka lärargrupper som bör omfattas av översynen.
Om man till det husliga området också räknar arbetet med barnens vård och fostran, kan man särskilja tre olika huvudområden för det husliga arbe- tet, nämligen hushållsarbetet i egentlig mening, d.v.s. kosthållet, hemvår- den och familjevården samt speciella lanthushållsgöromål såsom djurvård och trädgårdsskötsel, arbetet med textilmateriel, sömnad, vävning m.m., samt slutligen barnavården.
När det gäller att ta ställning till frågan, vilka kategorier lärarinnor, som bör utbildas för undervisningen inom det husliga området, bör den angivna uppdelningen i olika huvudområden vara vägledande.
Den nämnda uppdelningen är emellertid mera en teoretisk-schematisk konstruktion än en realitet. I verkligheten är ju de olika momenten i det dagliga hushållsarbetet mycket nära sammanflätade med varandra; ett ar- betsmoment på kosthållets område kan omedelbart följas av ett annat på textilvårdens eller barnavårdens områden. Med hänsyn till den faktiska ka- raktären av hushållsarbetet låter det mycket väl säga sig, att man borde utbilda endast en enda kategori av lärarinnor, vilka vore kapabla att under- visa i allt, som kan förekomma inom hushållsarbetet. En dylik lösning av problemet 0111 antalet lärarinnekategorier är emellertid ur andra synpunkter orimlig. Det kanske räcker med att påpeka, att utbildningstiden för en sådan typ av lärarinnor måste bli oerhört lång.
Ur såväl praktiska som psykologiska synpunkter är det helt säkert till fördel att utbilda olika kategorier av lärarinnor för undervisning på olika områden. Emellertid bör enligt kommitténs mening det naturliga samban- det mellan olika arbetsuppgifter inom det husliga området medföra en redu-
cering av antalet lärarinnekategorier på detta område. Redan i direktiven för 1945 års utredning angavs, att en sådan reducering borde eftersträvas, men utredningen lyckades icke genomföra denna uppgift. I direktiven för 1953 års lärarinneutbildningskommitté har ånyo utsagts, att en reducering bör ske. Kommittén har ägnat denna fråga en omsorgsfull prövning och anser sig kunna motivera en viss reduktion av antalet lärarinnekategorier. En dylik minskning kan icke vara något självändamål utan måste ställas i relation till strävandena att ordna undervisningen på det husliga området på ett rationellt sätt och göra densamma effektivare än hittills. Som närma- re utvecklas i kap. 6 anser kommittén, att reduceringen av antalet lärarinne- kategorier kommer att medföra denna effekt. Värdet härav uppväger enligt kommitténs uppfattning vissa nackdelar av reduceringen.
Syftet med undervisningen i husliga ämnen
Värdet av en effektiv huslig utbildning är numera så allmänt erkänt, att det icke torde vara nödvändigt att här närmare motivera detsamma. Flera tidigare statliga utredningar har för övrigt ägnat denna fråga mycket ingå— ende uppmärksamhet, t.ex. befolkningsutredningen och 1945 års utredning angående organisationen av lärarinneutbildningen på det husliga området. Endast några mera allmänt hållna synpunkter må här läggas på ämnet.
Det moderna arbetslivet har genom den tekniska utvecklingen blivit allt- mer komplicerat och kräver fördenskull ökad yrkesskicklighet. Detta gäller också om arbetet inom de enskilda hushållen. Det är ofrånkomligt för en husmor att äga goda kunskaper 0111 och god praktisk färdighet i hemarbetets skilda moment. Saknar hon dessa kunskaper och färdigheter, blir såväl triv— seln i hemmet som hemmets ekonomi lidande härpå. Trivsel och ekonomi betingar visserligen icke alltid ömsesidigt varandra, men är hemmets eko— nomi god är också förutsättningarna för skapande av trivsel bättre, än om ekonomien på grund av misshushållning är svag.
En god huslig utbildning är också av utomordentlig betydelse icke endast för de enskilda hemmens ekonomi utan också för hela samhällets. För att belysa detta påstående vill kommittén härnedan lämna en del sifferuppgif- ter, hämtade ur Sveriges officiella statistik, kompletterade med uppgifter rörande textilvaror och tvätt i bostadskollektiva kommitténs betänkande III (SOU 1955: 8).
Det totala antalet hushåll i vårt land utgjorde år 1950 cirka 2 385 000, av vilka cirka 1553 000 var familjehushåll. Den sammanlagda privata kon— sumtionen beräknades år 1954 utgöra cirka 26 182 milj. kr. Av denna summa belöpte sig 10 526 milj. kr. på livsmedel, 2 251 milj. kr. på bostads- kostnader, 1 195 milj. kr. på bränsle och lyse, 3 636 milj. kr. på beklädnads- varor, 1 874 milj. kr. på inventarier och 1 588 milj. kr. på sjukvård, hygien
och hemvård. Värdet av de svenska hemmens textilförråd uppskattas till ungefär 10 000 milj. kr. och materialkostnaderna för underhåll av kläder, skodon och inventarier till cirka 30 milj. kr. pr år. Enbart tvätten inom hus— hållen är av mycket betydande storlek, bostadskollektiva kommittén har he- räknat tvättmängden pr person och år till 130 kg, vilket gör drygt 900 000 ton sammanlagt pr år. Ungefär 95 procent av all tvätt förrättas i hemmen.
Huvuddelen av den privata konsumtionen är av sådan art, att husmöd- rarna måste bära det omedelbara ekonomiska ansvaret för densamma. Det är således enorma ekonomiska värden husmödrarna har att förvalta. Hur de sköter denna uppgift är en angelägenhet, som intimt berör hela samhälls- ekonomien. En riktig skötsel av hemmet och dess inventarier, kläder m.m. innebär minskade utgifter för de enskilda hushållen. En nedskärning av kostnaderna för konsumtionen ger i sin tur möjlighet till ökat enskilt spa— rande, vilket är betydelsefullt för näringslivets utveckling och höjandet av den ekonomiska standarden för alla folkgrupper.
De yrkesarbetande husmödrarnas speciella problem måste också ägnas stor uppmärksamhet vid planläggningen av lärarinneutbildningen. Antalet husmödrar, som sköter både yrkesarbete och hushållsarbete i det egna hem- met, befinner sig ju i ständig ökning. Skall dessa husmödrar — i synnerhet de som har barn att ta vård om — orka med sitt många gånger ytterst krä- vande dubbelarbete, är det nödvändigt, att de väl behärskar också sitt yrke som husmor. För dessa husmödrar är organisationen av hemarbetet, konsu— mentupplysniugen och användningen av tekniska hjälpmedel av än större betydelse än för andra. För husmödrar inom jordbruket, vilket producerar livsmedel både till avsalu och till förbrukning inom det egna hushållet, krävs ett visst mått av kunskap om sambandet mellan lanthushållningens olika grenar, icke endast om specialgrenarna trädgårdsskötsel och små- djursskötsel, vilka redan tidigare tillmätts stor betydelse vid lanthushålls- lärarinneutbildningen.
Vad barnavårdsundervisningen beträffar måste beaktas, att den bör avse att lära föräldrar och blivande föräldrar såväl att rätt sköta den fysiska vården av barn i späda åldrar som att befrämja barnens mentala utveck- ling. Den fysiska och psykiska vården av småbarnen utgör ingalunda två från varandra helt skilda områden, de hänger intimt samman med var- andra. Tidigare har man vid utbildningen av barnavårdslärarinnor lagt tonvikten huvudsakligen på den fysiska vården. Numera har utbildningen omlagts, så att den psykiska vården av barnen mer uppmärksammas. Det är givet, att så bör ske även vid den framtida utbildningen av barnavårds- lärarinnor. Undervisning i barnavård genom utexaminerade barnavårdslära- rinnor har hittills givits åt ett alltför ringa antal kvinnor och knappast åt några män. Det är kommitténs förhoppning, att barnavårdsundervisningen skall komma allt större grupper tillgodo i framtiden.
I likhet med andra lärarkategorier bör lärarinnorna på det husliga områ- det vara både undervisare och uppfostrare. Det är givet, att undervisningen måste vara det väsentliga, men undervisning för barn och ungdom i skol— åldern kan icke gärna meddelas utan att den också är förenad med ett visst mått av fostran. Det är alltså nödvändigt, att dessa lärarinnor icke endast äger ett betydande kunskapsmått i de ämnen, i vilka de skall undervisa, utan också äger och målmedvetet utvecklar sådana egenskaper, som gör dem lämpade som uppfostrare. Sett mot bakgrunden härav är det uppenbart, att lärarinnorna på det husliga området bör erhålla en så gedigen utbild- ning som deras egna förutsättningar och samhällets resurser tillåter. De brister, som vidlåder den nuvarande utbildningen och som 1945 års utred- ning påvisat, bör avhjälpas och utbildningens kvalitet förbättras, såväl be- träffande inhämtande av kunskaper och tillägnande av manuell skicklighet som ifråga om utvecklandet av den pedagogiska förmågan. De höjda krav på en grundlig och gedigen utbildning, som bör ställas, skulle i och för sig motivera en relativt lång utbildningstid. Detta blir emellertid ur andra syn- punkter svärt att åstadkomma. Hänsyn måste, som inledningsvis framhål— lits, också tagas till de ekonomiska faktorerna, såväl de samhällsekono- miska som de blivande lärarinnornas privatekonomiska. Utbildningstidens längd för de nu ifrågavarande lärarinnorna måste också stå i rimlig rela— tion till motsvarande tid för andra lärargrupper. En kompromiss mellan olika intressen är således ofrånkomlig.
Vissa krav på lärarinnorna kan emellertid icke eftersättas. En god all— mänbildning är oundgänglig för ett framgångsrikt utövande av lärarinne— yrket. För inträde på lärarinnebanan måste krävas en teoretisk förutbild— ning, som ger eleverna ett icke ringa mått av allmänkunskaper. Under ut— bildningens gång måste de tillägna sig en stor fond av kunskaper inom det speciella verksamhetsområde, för vilket de förbereder sig, men de bör här— vid icke isolera sig inom detta speciella område utan alltid ha blicken öppen för andra utbildningsgrenars betydelse. Det är också självklart, att lärarin— norna bör äga en viss insikt i de samhällsvetenskapliga ämnena, så att de står kunskapsmässigt rustade att följa samhällsutvecklingen, framförallt på de områden, som har nära anknytning till deras lärarinnearbete. Ett gott omdöme och förmåga till kritisk sovring av ett kunskapsmaterial är också önskvärda egenskaper.
Lärarinneutbildningen vid seminarierna måste ordnas med hänsynsta— gande till de förhållanden, under vilka hemarbetet bedrives inom olika fa— miljetyper och yrkesgrupper samt på skilda platser. Det är fördenskull nöd— vändigt, att seminariernas ledning noga följer utvecklingen på detta om— råde, så att lärarinneutbildningen smidigt anpassas efter de förändringar som sker i hemarbetet. Dylika förändringar kan bero såväl på ändringar i
samhällsstrukturen som på nya vetenskapliga rön och tekniska uppfin— ningar eller förbättringar av gamla arbetsmetoder och hjälpmedel.
På grund av den speciella karaktär lärarinneyrket på det husliga om— rådet äger, måste utbildningen vid seminarierna omfatta såväl inhämtande av teoretiska kunskaper som utvecklande och uppövande av praktiska fär— digheter. Utbildningen måste vara både teoretisk och praktisk, vilket ställer särskilda krav såväl på lärarpersonalen vid seminarierna som på eleverna själva. Teori och praktik måste vara nära förbundna med varandra.
Enligt kommitténs mening är det också väsentligt, att övningsundervis- ningen får en mera framskjuten plats på seminariernas arbetsschema. Själv- klart är, att den teoretiska undervisningen i psykologi och pedagogik i sam- band härmed måstc ägnas stort utrymme, då goda kunskaper i dessa ämnen är oundgängliga för all lärarutbildning.
Sammanfattningsvis vill kommittén framhålla, att den anser det vara en angelägenhet av största vikt, att en förbättrad och fördjupad utbildning av lärarinnorna inom det husliga området snarast genomföres. Det framstår därvid som kanske det allra viktigaste, att lärarinnorna under sin utbild- ningstid bibringas en allmänbildning och en allmän kunskapsnivå, som sät- ter dem ännu bättre i stånd att själva i fortsättningen följa med utveck- lingen inom sitt område. Detta innebär ingen överbetoning av den teoretiska delen av utbildningen.
Kommittén känner behov av att med skärpa framhålla vikten av att den äldre, många gånger nedvärderande synen på den husliga utbildningen ra- dikalt försvinner och utbytes mot en ny syn på denna utbildning.
Några synpunkter på reformprogrammet
Vid reformeringen av lärarinneutbildningen på det husliga området är det vissa huvudsynpunkter som främst bör iakttagas.
Helt naturligt tänker man vid reformeringen av en utbildning i första hand på den inre reformeringen, d.v.s. förbättring, modernisering och ra— tionalisering av själva studierna. Detta har också varit kommitténs första huvudsynpunkt. Visserligen har kommittén funnit, att den nuvarande ut— bildningen i många stycken är mycket bra. De nuvarande seminarierna och deras lärare har, så vitt kommittén kunnat finna, utnyttjat föreliggande möjligheter till det yttersta. Emellertid torde vissa ytterligare förbättringar stå att vinna. Den omläggning av seminariestudierna till mera självständiga studier, som i de flesta seminarier redan pågått i flera år, synes bör sättas mera i system och bli ännu mera allmän. En koncentration och fördjupning i samband med självständiga arbetsuppgifter i något ämne under semina— rietiden synes också böra prövas. Naturligtvis är det lika viktigt vid de nu ifrågavarande seminarierna som vid alla andra läroanstalter, att timplaner och kursplaner tid efter annan genomgås och bearbetas. Kommittén har
genom sina experter ägnat mycken tid åt att utarbeta förslag till nya tim- och kursplaner, som är anpassade efter dagens behov och situation. En starkt pådrivande orsak till omarbetningen måste ju vara industrialise- ringens ökade omfattning och betydelse inom det husliga området. I paritet med annan lärarutbildning bör också den nu förevarande förstärkas ifråga om utbildningen i psykologi och pedagogik. I samband främst med de där- med sammanhängande problemen har kommittén noga övervägt, huruvida icke det riktiga vore att utbildningen av lärarinnor på det husliga området hädanefter förlades till lärarhögskolorna. Onekligen talar många och starka skäl för en dylik förläggning. Emellertid kan man icke bortse ifrån, att lärarinnorna på det husliga området har en ovanligt stark anknytning till det praktiska livet. Deras utbildning måste läggas så, att den praktiska och den teoretiska undervisningen ständigt växlar men dock hålles ihop till ett enhetligt system. Kommittén har därför kommit till den övertygelsen, att lärarinneutbildningen inom det husliga området även i fortsättningen bör ske vid särskilda seminarier. Detta utesluter emellertid inte, att kontakt bör tas med den befintliga lärarhögskolan och de blivande lärarhögskolorna i mesta möjliga män på de områden, där de gemensamma problemen främst finnes.
Den i det föregående skisserade förbättringen av själva utbildningen vid lärarinneseminarierna förutsätter dock som ett absolut villkor, att semina— rierna erhåller tillräckliga och för sitt ändamål anpassade lokaler. Det torde icke vara överdrift att säga, att de nu ifrågavarande lärarinneseminarierna — med ett undantag — har sämre och mindre ändamålsenliga lokaler än någon annan lärarutbildning i vårt land. Innan lokalfrågan löses, kan ingen egentlig reformering av utbildningen ske. Detta är kommitténs andra hu- vudsynpunkt.
Lokalfrågan är emellertid av direkt avgörande betydelse även i ett annat hänseende. Kommitténs undersökningar visar med övertygande beviskraft, att seminariernas elevkapacitet måste snarligen ökas till ungefär det dubbla, om icke den redan uppkomna och ytterst kännbara lärarinnebristen skall bli rent katastrofal. Detta är starka ord men icke för starka. För kommittén måste det alltså framstå såsom det allra viktigaste att försöka visa på möj— ligheter att snabbt åstadkomma de nödvändiga lokalerna för lärarinneut— bildningen. Det är mot bakgrunden av det mycket allvarliga läget och lokal- frågans dominerande plats i reformprogrammet som kommitténs förslag i det följande får ses.
Slutligen har kommittén funnit, att en tredje huvudsynpunkt i reform— programmet måste vara att söka ge lärarinneseminarierna bättre utbildade lärarkrafter. Kommittén har erhållit Kungl. Maj:ts uppdrag att utreda frå- gan dels om en professur i näringslära och dels om högre utbildning inom det husliga området. Detta uppdrag kan kommittén fullgöra först senare. Med hänsyn till frågans vikt kommer kommittén emellertid redan i nu före—
varande betänkande att ge ett förslag till en provisorisk lösning av frågan om bättre utbildning för lärarinnorna vid seminarierna.
För kommittén framstår det som mest ändamålsenligt att utbildnings— gången för de skilda lärarinnekategorierna så mycket som möjligt blir ge— mensam eller åtminstone i huvudsak likvärdig. Ur denna synpunkt är det mest rationellt, att varje fas av utbildningen diskuteras endast en gång i betänkandet och då med tillämpning på alla lärarinnekategorierna. En så- dan uppläggning är rationell ur många synpunkter, men innebär onekligen vissa svårigheter för den, som vill följa utbildningsgången för en viss lära- rinnekategori. Kommittén har därför funnit det lämpligt att i en särskild tablå i samband med sammanfattningen av förslagen redovisa dessa efter kategorilinjen, d. v. s. hela utbildningsgången för varje lärarinnekategori för sig.
KAPITEL 6
Lärarinnekategorierna
Förslag från tidigare utredningar
Det framgår av redogörelsen i kap. 3, att enligt gällande bestämmelser sju olika kategorier av lärarinnor på det husliga området utbildas, nämligen sl—zolkökslärarinnor, lanthushållslärarinnor, handarbetslärarinnor, skolköks- handarbetslärarinnor (utbildningen av denna kategori för närvarande ned- lagd), yrkeslärarinnor i sömnad, vävlärarinnor och barnavårdslärarinnor.
Utbildningen är således uppdelad på ett flertal olika linjer och i direkti- ven för 1945 års utredning framhöll föredragande departementschefen, att det borde bli en uppgift för utredningen att undersöka, om icke antalet lärarinnekategorier kunde minskas något. Enligt departementschefens me- ning syntes den av 1941 års befolkningsutredning i betänkandet SOU 1945: 4 förordade sammanslagningen av utbildningen av skolkökslärarinnor och lanthushållslårarinnor vara värd att närmare undersöka. I samband där— med borde övervägas möjligheten att ändra de nuvarande ämneskombina— tionerna. Det vore även ett önskemål att i stället för de nuvarande strängt åtskilda utbildningsformerna för olika lärarinnor åstadkomma en utbild— ning, som i vissa grundläggande hänseenden vore gemensam för alla eller i varje fall för flertalet lärarinnekategorier. Härigenom skulle förutsätt— ningar vinnas för att göra de blivande lärarinnorna 1 viss utsträckning för- tiogna med olika utbildningsområden.
Som framgår av redogörelsen 1 kap. 2 ansåg sig 1945 års utredning ej kunna uppfylla de i direktiven framställda önskemålen om en minskning av antalet lärarinnekategorier. Dess förslag innebar icke en minskning utan tvärtom en ökning av detta antal. Utredningen föreslog nämligen utbild— ning av åtta olika kategorier, nämligen hushållningslärarinnor, lanthushåll— ningslärarinnor, sömnadslärarinnor, yrkeslärarinnor i sömnad, vävlärarin— nor, hushållnings—sömnadslärarinnor, slöjdlärarinnor och barnavårdslära- rinnor.
1945 års utrednings förslag byggde på grundtankarna i det förslag till utbildning av lärarinnor på det husliga området, som framlagts av 1941 års befolkningsutredning. Denna sistnämnda utredning föreslog fyra huvud— typer av lärarinnor, nämligen hushållslärarinnor, sömnadslärarinnor, väv- lärarinnor och barnavårdslärarinnor samt två kombinerade typer, en för hushåll—sömnad och en för trädgårdsskötsel-djurvård. Denna sistnämnda
kombinerade typ motsvarar den av 1945 års utredning föreslagna katego— rien lanthushållningslärarinnor. Därutöver föreslog 1945 års utredning yt— terligare en kombinerad typ, nämligen för sömnad-vävning (slöjdlärarin— nor), samt bibehållande av kategorien yrkeslärarinnor i sömnad.
Befolkningsutredningen förordade i sitt förslag, att vissa grundläggande ämnen skulle bli gemensamma för samtliga utbildningslinjer. Sedan en grundläggande kurs i vissa ämnen genomgåtts, skulle de övriga ämnena utbyggas alltefter de speciella fackens krav. De båda av utredningen för— ordade kombinerade typerna skulle erhålla specialutbildning genom ett års studier utöver hushållslärarinneutbildningen. Den gemensamma grundläg- gande utbildningen skulle möjliggöras därigenom, att utbildningen av samt- liga lärarinnekategorier föreslogs förlagd till ett enda stort seminarium.
Tanken på en viss gemensam utbildning återkom även i 1945 års utred— nings betänkande. Denna utredning föreslog inrättande i Stockholm av ett stort seminarium, vid vilket utbildning skulle ske av samtliga icke kombi— nerade kategorier. I förslaget till utbildningsgång för de olika lärarinne— kategorierna upptogs visserligen icke samläsning i några ämnen, men som skäl för förläggning till samma seminarium av utbildningen av olika lära- rinnetyper angav utredningen, att elever på de skilda utbildningslinjerna genom att linjerna förlägges till samma seminarium skulle få möjlighet att bl.a. lära känna hemmets hela arbetsområde. Därutöver föreslog utred- ningen emellertid även seminarier för olika utbildningslinjer på skilda plat- ser i landet.
Beträffande remissinstansernas ställningstagandc till förslagen från 1945 års utredning hänvisas till redogörelsen i bil. 1. Av denna redogörelse fram- går, att flertalet instanser ansett antalet lärarinnekategorier vara för stort, men ingen har dock lagt fram ett eget förslag om hur många kategorier som bör utbildas och hur de olika kategorierna bör avgränsas gent emot var- andra. Karakteristiskt för 1'emissyttrandena är deras så gott som enhälliga kritik av de båda kombinerade kategorier 1945 års utredning föreslog, sär- skilt av förslaget om hushållnings—sömnadslärarinnor. Kompetensen hos denna lärarinnetyp med den utbildning, som den skulle få enligt 1945 års utrednings förslag, måste bli låg, säger man, varför det kommer att uppstå svårigheter att rekrytera densamma. Det vore också tveksamt, om det bleve möjligt att skaffa dessa lärarinnor anställning, eftersom kompetensen skulle bli begränsad. Kategorien slöjdlärarinnor avstyrktes icke så bestämt, men flertalet remissinstanser var dock skeptiska ifråga om värdet av en dylik utbildningslinje.
Det må i detta sammanhang erinras om att såväl 1936 års yrkesskolsak— kunniga som 1936 års lärarutbildningssakkunniga förordade, att undervis— ning i teckning och slöjd, såväl manlig som kvinnlig, borde kombineras. Teckningslärare borde i lämplig utsträckning förvärva kompetens att un—
dervisa i slöjd och lärarinnor i slöjd borde likaså erhålla kompetens att un- dervisa i teckning. Den sistnämnda utredningen förordade vidare, att under- visning i kvinnlig slöjd och hushållsgöromål skulle kombineras.
Konstutredningen har i sitt betänkande (SOU 1956: 13) framhållit, att frågan om att lägga upp utbildningen av kvinnliga teckningslärare på så sätt, att de även blir kompetenta att undervisa i kvinnlig slöjd, borde tas upp till ingående debatt, med hänsyn till de pedagogiska fördelar, som där— med kunde uppnås, och till de nya övningslärartjänster, som på så sätt skulle kunna inrättas. Lärarkombinationen teckning och kvinnlig slöjd be- traktar konstutredningen såsom den idealiska lösningen, när det gäller att åvägabringa ett intimare samarbete dessa ämnen emellan, och den borde enligt utredningens mening kunna resultera i metodiska landvinningar för båda ämnena. I avvaktan på 1953 års lärarinneutbildningskommittés förslag avstår konstutredningen från att framlägga förslag om hur en komplette— rande slöjdutbildning för de kvinnliga teckningslärarkandidaterna bör ut— formas.
Lärarinneutbildningskommitténs förslag
1953 års lärarinneutbildningskommitté har enligt de för densamma med— delade direktiven att verkställa en allmän översyn av förslagen i det be— tänkande, som avlämnats av 1945 års utredning. Därav följer, att kommit— tén måste till prövning upptaga frågorna om vilket antal lärarinnekatego- rier, som behövs, och om de av den föregående utredningen föreslagna kate- gorierna kan anses lämpliga eller om en revidering av dess förslag kan an- ses påkallad. Även om översynen i första hand bör bli ekonomiskt och orga- nisatoriskt-administrativt betonad måste vid densamma uppmärksamhet också ägnas åt de många pedagogiska problem, som aktualiserats genom uttalandena i remissyttrandena. I direktiven nämnes särskilt bland dessa problem frågorna om utbildningen av lanthushållslärarinnor samt om för- hållandet mellan denna utbildning och utbildningen av hushållningslära- rinnor.
I föregående kapitel om allmänna synpunkter på lärarinneutbildningen har kommittén ansett det möjligt att uppdela det husliga arbetet på tre olika huvudområden, nämligen hushållsarbete, textilt arbete och barna- vård. Denna uppdelning bör enligt kommitténs mening läggas till grund för bedömningen av hur många olika lärarinnekategorier som bör utbildas. Tre huvudgrupper av lärarinnor bör alltså utbildas. Inom de olika huvud- grupperna måste ytterligare differentiering i olika kategorier ske. Diffe- rentieringen betingas inom hushållsarbetets område av skillnaderna mellan konsumenthushåll och jordbrukarhushåll och inom det textila området hu- vudsakligen av skillnader i målsättning mellan undervisningen inom det allmänna skolväsendet och inom den kvalificerade yrkesutbildningen. Inom
barnavårdens område anser kommittén det dock tillräckligt meden enda lärarinnekategori.
Lärarinnor på hushållsarbetets område
För undervisning i de ämnen, som faller inom hushållsarbetets område, utbildas för närvarande två olika lärarinnekategorier, nämligen skolköks- lärarinnor och lanthushållslärarinnor. Utbildningen av skolkökslärarinnor försiggår efter enhetliga linjer, någon uppdelning på olika speciallinjer förekommer inte. Så är ej heller fallet med den lanthushållslärarinneutbild— ning, som äger rum vid fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala. Däremot är motsvarande utbildning vid lanthushållningsseminariet i Rimforsa lipp- delad på tre olika speciallinjer efter ett första gemensamt seminarieår. Skol- kökslärarinnornas verksamhetsområde omfattar de allmänna skolorna, olika slag av yrkesskolor, folkhögskolor, små- och folkskoleseminarier, fackseminarier och viss spccialundervisning m.m. Lanthushållslärarinnor— nas utbildning är närmast avsedd för lanthushållsskolornas behov men de— ras verksamhet omspänner även sedan gammalt flera av de skolformer, inom vilka skolkökslärarinnor arbetar, t. ex. folk- och fortsättningsskolor, folkhögskolor, yrkesskolor och fackseminarier m.fl. Genom en ändring är 1956 av stadgan för övningslärare har deras verksamhetsområde utsträckts att omfatta även allmänna läroverk, högre kommunala skolor och privat- läroverk. Lanthushållsskolornas uppgift är att meddela kunskap i skötseln av jordbrukarhushåll, varför lanthushållslärarinnornas utbildning har fått en något annan inriktning än skolkökslärarinnornas.
Såväl befolkningsutredningen som 1945 års utredning ansåg, att en dylik skillnad i utbildningshänseende mellan dessa båda lärarinnekategorier icke längre var erforderlig. Lärarinnorna inom hushållsarbetets område borde i stället erhålla en sådan utbildning, att de inte stod främmande för skötseln av vare sig ett producent— eller ett konsumenthushåll. Dessa lärarinnor borde få en viss inblick såväl i de olika produktiousgrenarna inöm ett jord— brukarhushåll som i städernas och tätorternas hushållningssystem och i den industriella produktionen av konsumtionsvaror. De skulle sålunda bli läm'å pade att tjänstgöra både i stads- och landsbygdsdistrikt. I överensstämmelse med denna tankegång föreslog 1945 års utredning utbildning av en' kate-' gori lärarinnor, som skulle erhålla benämningen hushållningslärarinnor och som skulle erhålla kompetens att undervisa i hemkunskap och hushålls- göromål vid flertalet skolformer, såväl i städer och tätorter som på lands— bygden. För att tillgodose speciellt lanthushållsskolornas behov föreslog ut- redningen dessutom utbildning av en specialkategori lärarinnor, som k'al- lades lanthushållmngslärarinnor. Dessa skulle erhålla sådan utbildning, att de blev kompetenta att undervisa i den trädgårdsskötsel och djurvård, som en husmor i ett jordbrukarhem vanligtvis tar befattning med. Utbildningen borde dock bli så pass omfattande, att lärarinnan lärde känna en lanthus—
hållsskolas alla arbetsområden, så att hon vid behov kunde vikariera på andra lärarinnetjänster och avancera till rektor vid skolan. Lanthushåll- ningslärarinnorna skulle även i vissa andra skolformer kunna undervisa i trädgårdsskötsel, exempelvis vid folkhögskolor, vissa husmodersskolor samt små— och folkskoleseminarier. Även befolkningsutredningen hade för- ordat utbildning av en lärarinnekategori, som skulle undervisa i trädgårds- skötsel och djurvård. Enligt sistnämnda utrednings mening skulle denna lärarinnekategori erhålla samma utbildning som övriga hushållningslära- rinnor och sedan efter denna gemensamma utbildning specialutbildas i trädgårdsskötsel och djurvård. 1945 års utredning accepterade icke denna utbildningsgång utan föreslog, att lanthushållningslärarinnekategorien skulle erhålla en utbildning, som redan från början inriktades på slutmålet, lärarinneexamen med kompetens att undervisa i trädgårdsskötsel och djur- vård.
1945 års utredning tog alltså till utgångspunkt för sina förslag på det här ifrågavarande området, att producent- och konsumenthushållen numera är så likartade, att den nuvarande skillnaden i utbildningen av skolköks— och lanthushållslärarinnor icke längre är motiverad. Endast för undervisning i trädgårdsskötsel och djurvård för blivande husmödrar i jordbrukarhem ansåg utredningen för ändamålet specialutbildade lärarinnor vara erforder- liga. Det framgår av redogörelsen i bil. 1, att myndigheter och organisatio- ner med speciell anknytning till jordbruket i sina remissyttranden över ut- redningens betänkande icke omfattade dess mening, att skillnaderna mellan producent— och konsumenthushåll numera skulle vara så starkt utplånade, som utredningen velat göra gällande. Utredningen hade förbisett, framhölls det, att särskilt husmödrarna inom det mindre jordbruket i stor utsträck- ning deltar i själva jordbruksarbetet. I dessa remissyttranden förordades fördenskull omprövning av frågan, vilka lärarinnekategorier på hushålls- arbetets omräde, som borde utbildas. Även i remissyttranden från andra håll framfördes kritiska erinringar mot utredningens förslag om utbildning av de båda kategorierna hushållnings- och lanthushållningslärarinnor. Även om man principiellt icke hade invändningar att göra mot förslaget om ut- bildning av hushållningslärarinnor för tjänstgöring i såväl tätorter som städer, ansåg man, att dessa lärarinnor enligt den föreslagna utbildnings— gången skulle erhålla en alltför tidskrävande utbildning i skötseln av ett lanthushåll, medan lanthushållslärarinnorna i sin tur icke skulle komma att erhålla tillräckliga dylika kunskaper.
Vid sina överväganden har lärarinneutbildningskommittén funnit, att den nuvarande skillnaden i utbildning av skolkökslärarinnor och lanthushålls- lärarinnor icke längre kan anses motiverad. Även om lanthushållslärarin— nornas utbildning i första hand är inriktad på tjänstgöring vid lanthushålls- skolorna, läser de dock i stor utsträckning samma ämnen som, skolköks-
lärarinnorna under sin seminarietid. (Ett undantag utgör speciallinjen för trädgårdsskötsel och slöjd vid lanthushållningsseminariet i Rimforsa, från vilken bortses i detta sammanhang). Kursplanerna skiljer sig dock från varandra, därför att de blivande lanthushållslärarinnorna måste inrikta sig på förhållandena i producenthushållen.
Trots att några väsentliga olikheter i utbildningen icke föreligger, har den formella kompetensen för de båda lärarinnegrupperna hittills varit olika. Lanthushållslärarinnorna har icke varit behöriga att inneha tjänster i hushållsgöromål vid de allmänna läroverken, privatläroverken, de högre kommunala skolorna och seminarierna. Frånvaron av gemensam kompe— tens för de båda lärarinnegrupperna har givit upphov till vissa olägenheter. Den begränsade kompetensen för lanthushållslärarinnorna har inskränkt deras möjligheter att erhålla anställning. Å andra sidan har det varit svårt för läroverken och de högre kommunala skolorna att erhålla formellt kom— petenta lärare i hushållsgöromål. På grund av bristen på skolkökslärarin- nor har många lanthushållslärarinnor antagits som timlärare vid de nämnda högre skolorna, men ordinarie anställningar har de icke kunnat erhålla utan dispens. Många lanthushållslärarinnor har icke ansett det vara lönande att tjänstgöra som timlärare, och på grund härav har skolväsendet gått miste om väl utbildade och goda lärarkrafter, trots att bristen på lärare i hem- kunskap och hushållsgöromål är så omfattande. Genom den ovan relaterade ändring av övningslärarstadgan, som företagits år 1956, har de olägenheter, som följt av den begränsade kompetensen hos lanthushållslärarinnorna, kunnat elimineras. Numera äger lanthushållslärarinnor, som utexaminerats från fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala samt från skolköks— och lant— hushållslärarinnelinjerna vid lanthushållningsseminariet å Rimforsa, gene- rell behörighet att inneha lärartjänster i hushållsgöromål även vid de all- männa läroverken, de högre kommunala skolorna och privatläroverken. Det må vidare i detta sammanhang påpekas, att skolkökslärarinnor och lanthus- hållslärarinnor numera äger samma generella behörighet att inneha tjäns— ter inom yrkesskolväsendet, med det undantaget att behörighet att under- visa i trädgårdsskötsel endast tillkommer lanthushållslärarinna.
Då således olikheterna i utbildningen av respektive skolkökslärarinnor och lanthushållslärarinnor icke kan anses vara av väsentlig art och då den formella kompetensen numera är i stort sett lika för båda grupperna, utgör detta ett vägande argument för att skapa en enda, enhetligt utbildad lärarin— nekategori med behörighet att undervisa ihemkunskap och hushållsgöromål vid alla de skolor och all den kursverksamhet, där undervisning i dessa och motsvarande ämnen förekommer. Lärarinnor, tillhörande en sådan ny kate— gori, bör enligt kommitténs uppfattning bli behöriga att undervisa i skolor såväl i städer och tätorter som på landsbygden. Bortser man från jordbru- karhushållen, torde man icke kunna påvisa några väsentliga skillnader
mellan arbetet inom hushållen i tätorterna och hushållen på landsbygden. Det kan också diskuteras, om det finns dylika skillnader mellan å ena sidan jordbrukarhushållen och å andra sidan alla övriga hushåll. I fråga om det egentliga hushållsarbetet kan man knappast påstå, att dylika skillnader existerar. En annan sak är, att man inom ett jordbrukarhushåll använder sig av gårdens egna produkter som råvaror vid matlagningen, medan man i åtminstone flertalet andra hushåll mäste inköpa råvarorna. Emellertid torde användningen av gårdens egna produkter inom _jordbrukarhushållen numera tendera att minska. Användningen av industrimässigt producerade halv— eller helfabrikat av livsmedel ökar i ständigt stegrad takt även inom jordbrukarhushållen. Den industrimässiga framställningen kan göra va- rorna relativt billiga. Dessutom medför bristen på arbetskraft en fortsatt övergång till industrimässigt framställda konsumtionsvaror. En väsentlig skillnad existerar emellertid mellan jordbrukarhushållen och övriga hushåll och den ligger däri, att husmodern i ett jordbrulmrhem ofta deltar i arbetet inom själva jordbruksföretaget. Hon sysslar icke endast med hushållsgöro- mål utan arbetar också på åkern, i ladugården, i trädgården o.s.v. Så är visserligen ingalunda fallet inom alla jordbrukarhem men inom det mindre jordbruket kan det sägas vara regel, och de flesta jordbruk i vårt land till- hör alltjämt kategorien »mindre jordbruk». Vid dessa jordbruk är husmo- dern sin mans arbetskamrat och måste fördenskull vara förtrogen med fler— talet av de arbetsmoment, som förekommer i arbetet på gården. Hon bör helst också äga någon kunskap om jordbrukets ekonomiska förhållanden för att rätt kunna sköta sin dubbla uppgift. För trädgårdens skötsel bär husmodern i regel ansvaret och därför bör hon äga goda kunskaper på detta område.
På grund av karaktären av det arbete hon har att utföra måste en hus- mor i ett jordbrukarhem ha en utbildning, som är annorlunda än den som behövs för en husmor i ett icke-jordbrukarhem. Den behöver icke vara an— norlunda ifråga om hushållsarbetet i egentlig mening men väl ifråga om de arbetsuppgifter utöver detta, som husmodern i jordbrukarhemmet måste ombesörja. Hon måste tillägna sig kunskaper på djurvårdens, mjölkhus- hållningens och trädgårdsskötselns områden och i viss utsträckning även på jordbruksekonomiens område. Husmodersutbildningen inom jordbrukets kvinnliga yrkesskolor, d. v. s. lanthushållsskolorna och vissa folkhögskolors sommarkurser för flickor, måste alltså läggas upp på ett annat sätt än undervisningen inom yrkesskolväsendet i allmänhet. Den måste anpassas efter de arbetsuppgifter en jordbrukarhustru kommer att möta i sin verk- samhet. De lärarinnor, som skall undervisa i de direkt jordbruksbetonade ämnena i de nämnda skolorna och med dessa jämförbara andra skolor, måste fördenskull äga speciella kvalifikationer för att på ett rätt sätt kunna sköta denna undervisning. Den lärarinnekategori som här ovan talas om, vilken skulle erhålla kompetens att undervisa i hemkunskap och hushålls—
göromål vid praktiskt taget alla skolformer, kommer icke — utan att ut- bildningstiden förlänges i alltför hög grad — att kunna erhålla ett tillräck—I ligt kunskapsförråd inom de speciellt jordbruksbetonade ämnena, Det blir fördenskull nödvändigt att utbilda en kategori av lärarinnor, som visserli— gen kommer att tillhöra den stora huvudgruppen lärarinnor på hushålls- arbetets område, men som skall sköta specialundervisningen i de jordbruks- betonade ämnena.
Om endast en enda lärarinnekategori med oinskränkt kompetens skulle utbildas, är det ofrånkomligt, att dessa lärarinnors utbildning ordnas så, att de icke endast erhåller tillräckliga kunskaper och färdigheter för att nu- dervisa i hemkunskap och hushållsgöromål inom olika skolformer utan också för att undervisa i de ämnen, berörande jordbruk och trädgårdssköt- sel, som finns på schemat inom lanthushålls- och folkhögskolor eller med dem jämförbara skolor. Dessa lärarinnor måste således under sina semina- riestudier inhämta kunskaper i alla dessa här avsedda ämnen samt dess— utom i sin förpraktik förvärva förtrogenhet med hushållsarbetet såväl inom konsumenthushåll som inom jordbrukarhushåll. De måste också erhålla en sådan pedagogisk utbildning och träning, att de blir kapabla att undervisa såväl barn som vuxna elever. Det vore säkerligen inte tekniskt-organisato— riskt omöjligt att ordna en så omfattande utbildning, men det säger sig självt, att den måste bli både lång och dyrbar.
En annan tänkbar utväg är att differentiera kategorien hushållslärarinnor i två utbildningslinjer utan att vardera linjen blev en särskild kategori för sig. Den ena linjen skulle i så fall utbildas med tanke på tjänstgöring i lant- hushållsskolorna och samtliga tjänster vid dessa skulle förbehållas lärarin- nor från denna linje. Därutöver skulle de emellertid också erhålla kompe- tens för anställning vid andra skolor. Den andra linjen skulle utbildas med tanke på det allmänna skolväsendets behov. Lärarinnorna från denna skulle bli behöriga att tjänstgöra vid alla skolor med undantag för lanthushålls— skolorna och andra skolformer, som meddelar likartad utbildning. Även mot denna utväg kan riktas invändningar och av praktiska skäl kan den icke betraktas som acceptabel.
Efter att ha vägt fördelar och nackdelar hos olika lösningar av frågan mot varandra har kommittén kommit till den uppfattningen, att två kategorier av lärarinnor bör framdeles utbildas inom det område, som kommittén tidi- gare har kallat hushållsarbetet. Dessa två kategorier bör alltså tillsammans motsvara de båda nuvarande kategorierna skolkökslärarinnor och lanthus— hållslärarinnor, ehuru utbildning och delvis kompetens blir annorlunda än för de nuvarande kategorierna. Den ena lärarinnekategorien bör, med mo- derniserad utbildning, få samma kompetens som de lärarinnor, som avlagt den nuvarande skolkökslärarinneexamen, samt dessutom behörighet att vid lanthushållsskolor undervisa i »husliga ämnen» utom djurvård och träd-
gårdsskötsel. För dessa lärarinnor använder kommittén tills vidare beteck— ningen hushållslärarinnor.
Kommittén föreslår emellertid en differentiering av hushållslärarinneut— bildningen på två olika linjer — icke undergrupper. De elever, som vill ut- bilda sig till hushållslärarinnor, får välja mellan två olika linjer, nämligen en hushållslärarinnelinje och en hushållslärarinnelinje med lanthushållsin- riktning. Kompetensen blir densamma för lärarinnor på båda utbildnings- linjerna, men utbildningen blir i viss mån differentierad. Under den prak- tiska förutbildningen bör blivande hushållslärarinnor, oavsett vilken linje de sedan väljer, erhålla kännedom om hushållsarbetet såväl inom konsu— menthushåll som inom producenthushåll. Under seminarietiden är under- visningen i praktiska ämnen huvudsakligen koncentrerad till två terminer, det 5. k. »praktiska året». För de elever, som valt den lanthushållsinriktade linjen, sker denna undervisning vid ett internat på landet, knutet till ett av seminarierna.
Beträffande den andra kategorien lärarinnor på hushållsarbetets område — för vilken kategori kommittén tills vidare använder beteckningen lant— hushållslärarinnor — må följande anföras.
Svenska lanthushållslärarinnors förening har framkastat tanken på en utbildning, differentierad på tre olika linjer. En grupp skulle bli endast delvis lanthushållsinriktad men erhålla samma kompetens som de nuvaran- de skolkökslärarinnorna, en andra grupp skulle erhålla kompetens att un- dervisa i ämnena hemvård och djurvård och en tredje grupp i ämnena hem— vård och trädgårdsskötsel. Dessa tre linjer skulle ungefär motsvara den nu— varande linjeuppdelningen vid lanthushållningsseminariet i Rimforsa.
Kommittén har icke helt kunnat ansluta sig till lanthushållslärarinneför- eningens tanke utan sökt lösa frågan på ett något annorlunda sätt. Genom att föreslå en linjeuppdelning inom kategorien hushållslärarinnor har kom— mittén tillmötesgått föreningen, i vad det gäller den första gruppen. Hus— hållslärarinnorna med lanthushållsinriktning motsvarar nämligen ungefär den av föreningen föreslagna första gruppen. Skulle man utbilda en lant— hushållslärarinnegrupp med kompetens endast att undervisa i hemvård och djurvård och en annan grupp med kompetens endast för undervisning i hemvård och trädgårdsskötsel, skulle vardera gruppen erhålla en ytterst be- gränsad kompetens. Det blir svårt att skapa tjänster med full tjänstgöring med så begränsat ämnesinnehåll. Endast ett relativt fåtal dylika tjänster kan tänkas bli inrättade, vilket måste menligt inverka på elevansökningar- na till dessa utbildningslinjer. Kommittén har fördenskull ansett den lämp— liga lösningen vara att sammanföra dessa båda grupper till en enda kate— gori. Utbildningen bör vara så beskaffad, att de färdiga lärarinnorna erhål— ler kompetens att undervisa i de tre ämnena hemvård, djurvård och träd- gårdsskötsel. Den nuvarande kombinerade speciallinjen i trädgårdsskötsel och kvinnlig slöjd vid lanthushållningsseminariet i Rimforsa är enligt kom—
mitténs uppfattning — och den delas säkert av lanthushållslärarinnorna själva _ olämplig, eftersom två så stora och helt olikartade ämnen som trädgårdsskötsel och slöjd icke gärna kan förenas. Antalet sökande till den- na utbildningslinje vid Rimforsa har också under senare år varit mycket ringa.
Det kan givetvis diskuteras, om den av kommittén sålunda förordade lant— hushållslärarinnekategorien erhåller en utbildning, som är lämplig och fullt tillräcklig med tanke på utbildningen av husmödrar i jordbrukarhem. Det är ju främst för detta ändamål dessa lärarinnor skall utbildas. De tre äm— nen, i vilka de blir kompetenta att undervisa, måste dock bedömas som myc- ket väsentliga för en blivande husmor i ett jordbrukarhem. Därutöver bör dessa lärarinnor dock erhålla en relativt grundlig utbildning i ekonomi, såväl av allmänt orienterande karaktär som speciellt inriktad både på hem— mets och jordbrukets ekonomi. Det har i olika sammanhang framhållits, att undervisningen i ämnet ekonomilära för närvarande är otillräcklig vid lant- hushållsskolorna, men då dessa skolor har relativt fria händer att ordna sin undervisning och icke är strikt bundna till bestämda kursplaner _ för- hållandet är för övrigt detsamma vid folkhögskolorna —— bör undervisningen i detta ämne kunna utvidgas utan att fördenskull ändring i kursplanerna behöver ske. Även om invändningar kan riktas mot den föreslagna lanthus- hållslärarinnekategoriens utbildning och kompetens, anser kommittén den vara den mest praktiska, som för närvarande kan åstadkommas. Dessa bli- vande lanthushållslärarinnor skulle bli behöriga att inneha tjänster i äm- nena hemvård, djurvård och trädgårdsskötsel vid Ianthushållsskolor, vid folkhögskolor, där dessa ämnen förekommer, inom enhetsskolans klass 9 g med jordbrukslinje eller lanthushållslinje, vid yrkesskolor och vid special- skolor där de nämnda ämnena förekommer. Inom enhetsskolan skulle de bli behöriga att undervisa i trädgårdsskötsel i alla klasser, där detta ämne före- kommer. På grund av den begränsade kompetensen skulle lanthushållslä— rarinnorna icke bli behöriga att inneha tjänster inom det allmänna skolvä— sendet. Kompetensen att undervisa i hemvård ger således icke behörighet att undervisa i ämnesgrenen hemkunskap vid folkskolor och läroverk m. fl.
Ifråga om n a m n e n på de båda lärarinnekategorierna har kommittén ansett att den nuvarande termen skolkökslärarinna inte kan anses vara adekvat och fördenskull bör utbytas mot någon annan, som bättre ansluter sig till ifrågavarande lärarinnors faktiska arbetsuppgifter. Då deras under- visning ieke är begränsad till hushållsgöromål av i huvudsak praktisk ka— raktär utan även omfattar hemkunskap, blir termen skolkökslärarinna allt- för snäv. Kommittén har för den skull ingående diskuterat andra namnför- slag, såsom hemekonom, hushållspedagog, hemkunskapslärarinna, men icke funnit något av dem helt lämpligt. Den av 1945 års utredning föreslagna be- nämningen hushållningslärarinna är givetvis tänkbar, men kommittén an- ser benämningen tung och dessutom delvis missvisande. Benämningen hus-
hållslärarinna anger bättre vad det är fråga om: en lärarinna, som har att undervisa i hushållsarbete av, olika slag. Begreppet hushållsarbete tas då i så vidsträckt betydelse, att det även omfattar vad som inrymmes i ämnet hemkunskap.
Beträffande namnet på den andra kategorien lärarinnor, som kommittén ,tills Vidare kallat lanthushållslärarinnor, måste observeras, att denna kate- gori lärarinnor får en så helt annan kompetens än de nuvarande lanthus- hållslärarinnorna, att det framstår som nödvändigt —-— ur synpunkten att undvika förväxlingar — att söka en ny beteckning för lärarinnorna i fråga. Denna namnfråga har berett kommittén stora svårigheter. Något fullt till- fredsställande namn har kommittén ej lyckats finna men stannat för att för denna kategori föreslå beteckningen lantgårdslärarinnor.
Lärarinnor på det textila området
För närvarande utbildas tre olika kategorier av lärarinnor på det textila området, nämligen handarbetslärarinnor, vävlärarinnor och yrkeslärarinnor i sömnad. Dessutom finns vid lanthushållningsseminariet å Rimforsa som redan förut nämnts en kombinerad trädgårds- och slöjdlärarinnelinje, som ger viss begränsad kompetens för undervisning i kvinnlig slöjd. Utbild- ningen av de olika kategorierna är helt skild från varandra och någon ge- mensam kompetens finns icke. Lärarinnor, som genomgått handarbetslä- rarinnekurs vid något handarbetsseminarium, liksom lärarinnor, som ge— nomgått kursen i huslig ekonomi och handarbete vid fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, är behöriga att inneha tjänster i kvinnlig slöjd vid alla de skolor, för vilka övningslärarstadgan tillämpas, samt ämneslärartjänster vid de skolformer, där sömnad är läroämne. '
Inom yrkesskolväsendet gäller numera, att genomgången utbildning till vävlärarinna ger generell behörighet att undervisa i vävning, vävteori och materiallära vid alla skolor och kurser för husligt arbete.
Yrkeslärarinnorna i sömnad utbildas företrädesvis för yrkesundervis- ningen vid verkstadsskolorna samt för anställning som arbetsledare vid .sömnadsateljéer. De är icke behöriga att inneha ordinarie tjänst inom det allmänna skolväsendet.
Frånvaron av gemensam utbildning och den därav följande bristen på gemensam kompetens för lärarinnorna på det textila området ger upphov till avsevärda olägenheter. Handarbetslärarinnorna har kompetens att un- dervisa endast i sömnad och vävlärarinnorna endast i vävning. Såväl inom det allmänna skolväsendet som inom yrkesskolorna, däri inberäknat lant— hushållsskolorna, förekommer i större eller mindre utsträckning undervis— ning i både sömnad och vävning. Då de båda lärarinnekategorierna har sin kompetens begränsad till ettdera ämnet, blir det svårt att organisera under- visningen på ett ändamålsenligt sätt. Undervisningen i sömnad, resp. väv— ning, måste handhas av lärarinnor ur olika kategorier. Endast i den mån
de båda ämnena är förenade i ämnet kvinnlig slöjd, blir handarbetslärarin- norna behöriga att sköta undervisningen. Olägenheterna av den begränsade kompetensen gör sig för närvarande särskilt starkt gällande, därför att det råder utpräglad brist på handarbetslärarinnor, medan motsatsen är fallet med vävlärarinnor. Dessa senare lärarinnor har överhuvudtaget mycket svårt att erhålla läraranställning inom sitt ämnesområde. De nödgas ofta söka annat verksamhetsområde och får ej sällan nöja sig med i förhållande till sin utbildning mindre kvalificerat arbete. Däremot måste flertalet skol- former för undervisning i sömnad anlita lärarkrafter, som icke har kom— petens, i varje fall icke full kompetens, för denna uppgift. Inom sömnads- undervisningen i skolorna är klädsömnaden en av de viktigaste grenarna. Blivande husmödrar har stor praktisk nytta av att få lära sig klädsömnad. Emellertid får icke de blivande handarbetslärarinnorna under sin utbild— ning den färdighet i klädsömnad, som är önskvärd med tanke på deras kom- mande arbete i olika skolformer, företrädesvis inom yrkesskolorna.
Liksom ifråga om lärarinnorna på hushållsarbetets område finns alltså ifråga om lärarinnorna på det textila området ett starkt framträdande be- hov av gemensam utbildning, som leder fram till en examen, som ger samma kompetens för alla. Denna gemensamma kompetens bör avse undervisningen i sömnad och vävning inom det allmänna skolväsendet, yrkesskolväsendet, folkhögskolor, lanthushållsskolor och specialskolor, där dessa ämnen före- kommer, men dåremot icke utbildningen av yrkesfolk inom sömnadsfacket eller av yrkesväverskor och textilkonstnären För den sistnämnda kvalifice— rade yrkesutbildningen bör särskilda lärarinnekategorier utbildas. Genom att utbilda en enhetlig lärarinnekategori med kompetens att undervisa, för- utom i ämnet kvinnlig slöjd, i såväl sömnad som vävning vid de ovan upp- räknade skolformerna skulle de nuvarande olägenheterna ifråga om orga— nisation av undervisningen i de nämnda ämnena kunna elimineras. Det blir i så fall väsentligt lättare att samordna tjänster inom samtliga skolformer, som upptar ämnena kvinnlig slöjd, sömnad och vävning i sina undervis- ningsplaner. Under förutsättning att lärarinnorna erhåller denna utvidgade och gemensamma kompetens, blir de nämligen behöriga att undervisa i samtliga dessa ämnen. Deras användbarhet inom skolväsendet ökas således väsentligt. De nuvarande missförhållandena med underskott på handarbets— lärarinnor och överskott på vävlärarinnor kan i viss grad elimineras. I orga- nisatoriskt avseende kommer detta att få sin största betydelse för skolvä— sendet på landsbygden och i mindre tätorter, där det nu är svårt att upprätta tjänster med full tjänstgöring enbart i ettderaav de två ämnena sömnad och vävning liksom att erhålla kompetenta lärarkrafter för undervisning i ämnet kvinnlig slöjd i de allmänna skolorna. Undervisning i sömnad och i vävning för hemmens behov är för övrigt så nära sammanbundna med varandra, att det icke kan anses motiverat att längre upprätthålla en skillnad mellan dem på så sätt, att olika lärarinnekategorier sköter undervisningen i respektive
ämnen. Det är sakligt starkt befogat, att låta lärarinnor med gemensam ut- bildning ombesörja undervisningen i båda ämnena.
Vissa svagheter i den nuvarande utbildningen av handarbetslärarinnor har redan tidigare påpekats, svagheter som accentuerar kravet på en för- bättrad utbildning. Även andra skäl för en förbättrad utbildning kan an— föras. Det är av stor betydelse för hemmets ekonomi, om en husmor äger god färdighet i sömnad. Om hon kan väl värda hemmets förråd av textilier och själv tillverka klädesplagg åt familjemedlemmarna, kan icke ringa be- sparingar göras på hushållets utgiftskonton. Äger hon dessutom kunnighet i vävning och har tid att ägna sig åt denna, kan hon genom tillverkning av textilier också göra dylika besparingar. Indirekt har alltså undervisningen i sömnad och vävning i skolorna även en icke ringa nationalekonomisk be- tydelse. Genom tillkomsten av en yrkesinriktad undervisning på enhets- skolans högstadium och genom den planerade utbyggnaden av yrkesskol- väsendet kommer också framdeles högre krav att ställas på lärarinnorna inom det textila området, vilka krav ytterligare understryker nödvändig- heten av en moderniserad och kvalitativt förbättrad utbildning.
I fråga om n am n et på denna nya lärarinnekategori har kommittén övervägt ett flertal olika alternativa förslag. Den nuvarande benämningen handarbetslärarinna har synts kommittén mindre lämplig, då den för tan- ken alltför mycket på prydnadssöm. Vid utbildningen av den nya lärarinne— kategorien bör ju i enlighet med vad som ovan sagts större vikt läggas vid klädsömnaden. Sömnadslärarinna blir inte ett adekvat uttryck, eftersom dessa lärarinnor skall undervisa inte bara i sömnad utan också i vävning. Sömnads-vävlärarinna borde i så fall vara den logiskt riktiga benämningen, men ett sådant dubbelord är tungt och ohanterligt att använda i dagligt tal. Termen slöjdlärarinna kan användas, men inte heller denna term är logiskt oantastlig, då slöjd ju kan vara av olika art, inte bara textilslöjd utan också trä- och metallslöjd. Termen slöjdlärarinna har emellertid på sätt och vis redan vunnit burskap, då handarbetslärarinnorna ofta kallas slöjdlärarin— nor. Deras fackorganisation här också namnet Sveriges slöjdlärarinueför— ening. Av dessa skäl skulle namnet slöjdlärarinnor på ifrågavarande lärarin- nekategori kunna försvaras, men kommittén har dock icke ansett sig böra förorda detta namn. Kommittén föreslår i stället ett annat alternativ, näm— ligen textillärarinna. Kanske kan detta namn förefalla konstruerat, men det är på sakliga grunder lämpligt, därför att det klart anger det arbetsområde, inom vilket dessa lärarinnor kommer att verka. De har i sin undervisning såväl i egentlig sömnad som ivävning att arbeta med textilier som material.
Textillärarinnorna skulle, som framgår av vad ovan sagts, erhålla en vidgad kompetens. Denna kan dock icke anses bli tillräcklig för den un— dervisning, som avser kvalificerad yrkesutbildning på det textila området. Det är enligt kommitténs uppfattning nödvändigt att bibehålla den nuvaran— de kategorien yrkeslärarinnor i sömnad, varjämte en särskild påbyggnads-
kurs bör tillskapas för de textillärarinnor, som skall handha den mera avan- cerade vävundervisningen i fackseminarier och yrkesskolor.
Den nuvarande kategorien yrkeslärarinnor i sömnad utbildas som ovan sagts för tjänstgöring främst inom verkstadsskolorna i beklädnadsfacket samt som arbetsledare inom sömnadsatelje'er. De är därjämte kompetenta att tjänstgöra som lärarinnor i sömnad och därmed sammanhängande äm— nen inom skolor och kursformer för huslig utbildning inom yrkesskolväsen- det. Kommittén föreslår att yrkeslärarinnorna även i fortsättningen erhåller denna kompetens. Då deras huvudsakliga uppgift blir att undervisa i kläd- sömnad, föreslår kommittén, att namnet på denna lärarinnekategori ändras till yrkeslärarinnor i klädsömnad.
En konsekvens av kommitténs förslag om utbildning av en ny kategori lärarinnor med kompetens att undervisa i såväl sömnad som vävning blir, att den nuvarande utbildningen av vävlärarinnor nedlägges. För den mera kvalificerade vävundervisning, som bedrives vid seminarier för utbildning av lärarinnor på det textila området och vid de yrkesskolor, som bedriver heltidsundervisning i vävning vid längre kurser, måste den kompetens för undervisning i vävning, som textillärarinnorna förvärvar, bedömas vara alltför låg. I syfte att tillgodose behovet av lärare för denna kvalificerade vävundervisning föreslår kommittén en påbyggnadsutbildning i vävning för tertillärarinnor (se härom kap 13).
Barnavårdslärarinnor.
Bland lärarinnekategorierna på det husliga området intar barnavårds— lärarinnorna en särställning. Deras arbetsuppgifter faller nämligen icke endast inom det pedagogiska området, de omfattar också vård av barn på barnavårdande institutioner, främst spädbarn men även andra barn i för- skolåldern.
Barnavårdslärarinneutbildningen tillkom ursprungligen för att tillgodose barnsköterskeskolornas behov av lärarkrafter. I egenskap av lärare vid dessa skolor måste barnavårdslärarinnorna dels ansvara för vården av barnen vid de barnhem, till vilka skolorna var anknutna, och dels undervisa eleverna om barnens vård. Barnavårdslärarinnorna blev alltså både vårdare och pe— dagoger. Så är alltjämt fallet ifråga om de lärarinnor, som är anställda vid barnsköterskeskolor. Så småningom har barnavårdslärarinnornas arbetsom- råde vidgats, så att det numera omfattar undervisning i barnavård såväl inom det allmänna skolväsendet och yrkesskolväsendets kurser för husligt arbete som vid från skolväsendet fristående kurser i barnavård. I allmänhet är undervisningen utanför barnsköterskeskolorna icke förbunden med di- rekt ansvar för vården vid några barnavårdande institutioner. Givetvis före- kommer det, att barnavårdslärarinnor, som är anställda vid barnhem eller daghem, också har deltidstjänstgöring som lärare i barnavård vid skolor
och kurser. Även i sådana fall är barnavårdslärarinnan såväl vårdare som pedagog.
Den ursprungliga utbildningen avsåg att göra barnavårdslärarinnorna kompetenta att undervisa i vård och skötsel av barn upp till 3 års ålder. Huvudvikten lades vid den rent fysiska vården av barnen, medan dessas psykiska utveckling beaktades i lägre grad. 1945 års utredning föreslog för— denskull, att en omläggning av utbildningen borde företagas, så att barna- vårdslärarinnorna blev kompetenta att undervisa i vård och skötsel icke endast av småbarn utan av alla barn i förskolåldern, d. v. 5. upp till 7 års ålder. Utbildningen borde icke i huvudsak inriktas på den kroppsliga vården utan också ta sikte på barnens psykiska utveckling och den mentala vården av dessa.
Utredningen föreslog i överensstämmelse härmed, att utbildningen skulle omfatta en tid av 5 år och göra barnavårdslärarinnorna kompetenta att nu- dervisa i barnavård inom samtliga skolformer samt att kursverksamhet, där undervisning i barnavård förekommer, ävensom att handha vård av barn i åldern 0—7 år.
Sedan 1945 års utredning avlämnat sitt betänkande har utbildningen av barnavårdslärarinnor lagts om ungefär efter de riktlinjer utredningen upp- ställde. Barnens psykiska utveckling och mentala vård uppmärksammas nu i högre grad än tidigare. Praktiktiden vid barnsjukhus har minskats för att ge tid för ytterligare en period med teoretiska studier vid huvudanstal— ten, varvid ämnen som mentalliygien, psykologi, övningar med barnobserva- tioner, småbarnsslöjd m.m. ingår som huvudmoment.
Alltjämt är emellertid utbildningen upplagd på ett sådant sätt, att den ger en tvåsidig kompetens: dels kompetens att undervisa i vård av barn och dels kompetens att vårda barnen. Det ligger för övrigt i sakens natur, att kompetensen måste vara av denna tvåsidiga karaktär. Förmåga att under- visa i vård av barn kräver ju oundgängligen också förmåga att kunna sköta och vårda barn. Genom barnavårdslärarinneutbildningens speciella karak- tär blir barnavårdslärarinnorna kapabla icke endast att inneha lärartjänster i barnavård utan också att inneha tjänster inom offentlig och privat barna- vårdande verksamhet, som kräver en mera kvalificerad utbildning, dock icke sådana tjänster, för vilka en grundlig utbildning i barnsjukvård är nöd- vändig. Enligt gällande författningar ger avlagd barnavårdslärarinneexamen kompetens till innehav av tjänster som föreståndarinnor vid mödra— och spädbarnshem samt vid daghem för spädbarn. Barnavårdslärarinneexamen ger däremot icke kompetens till anställning som sköterska vid barnavårds- central och icke heller till befattning som föreståndarinna vid andra slag av barnhem än mödra- och spädbarnshemmen eller vid lekskolor eller vid andra daghem än sådana för spädbarn. Möjlighet finns dock för barnavårds— lärarinnor att efter prövning i varje särskilt fall erhålla dylika befattningar.
För mera kvalificerade arbetsuppgifter ifråga om vård och skötsel av barn
i förskolåldern finns förutom barnavårdslärarinnor flera andra personal- kategorier: barnsköterskor, förskollärare, barnsjuksköterskor, barnhemsfö- reståndarinnor och daghemsföreståndarinnor, varjämte distriktssköterskor också har erhållit viss utbildning i barnavård. Någon samordning av utbild- ningen av dessa olika kategorier finns icke och icke heller är kompetensen hos varje särskild kategori avgränsad gent emot övriga kategorier. Det före- kommer i många fall, att personal med olika utbildning utför identiskt sani- ma arbetsuppgifter inom en barnavårdande institution.
I remissyttrandena över 1945 års utrednings betänkande berörde flera re- missinstanser inte endast utredningens förslag till omläggning av barna- vårdslärarinneutbildningen utan också utbildningsfrågor för andra yrkesut- övare på barnavårdens område. Socialstyrelsen och Sveriges barnträdgårds- lärarinnors riksförbund underströk starkt behovet av en enhetligt utbildad vårdpersonal för åldersgrupperna 0—7 år vid våra barnavårdande institu- tioner. Inom den sistnämnda organisationen utarbetades senare detaljerade planer för en samordning av utbildningen, vilka planer även omfattade fort- bildning för behörighet till befattningar som föreståndarinnor för barnhem och för daghem, som lärarinnor och praktikhandledare vid lärarinnesemi- narier och som konsulenter och inspektriser inom den barnavårdande verk- samheten.
Kommittén har med anledning av diskussionen kring 1945 års utrednings förslag rörande barnavårdslärarinneu[bildningen ingående debatterat frågan om barnavårdslärarinnornas arbetsuppgifter inom det allmänna skolväsen- det och yrkesskolväsendet samt den barnavårdande verksamheten och vil— ken utbildning barnavårdslärarinnorna med hänsyn till dessa arbetsupp- gifter bör erhålla. Därvid har kommittén sökt ställa frågorna om utbildning och arbetsuppgifter för denna lärarinnekategori i relation till motsvarande frågor för andra kategorier yrkesutövare med kvalificerade arbetsuppgifter på barnavårdens område.
Enligt kommitténs mening föreligger en av de olikartade arbetsuppgifter- na föranledd naturlig skillnad mellan målsättningarna för olika utbildnings- linjer. Gemensamt för de olika utbildningslinjerna är, att utbildning i vård och skötsel av bara måste vara grundläggande för den fortsatta utbildnings- gången. Arbetsuppgifterna för de skilda yrkeskategorierna i övrigt —— allt- så frånsett de rena vårdmomenten — är av varierande slag, varför utbild— ningen torde böra differentieras efter de krav dessa uppgifter ställer. Barna- vårdslärarinneutbildningen är den enda utbildningslinje, som direkt siktar 'till — och måste sikta till att göra eleverna kunniga att undervisa skol- ungdom och vuxna elever i teoretisk och praktisk barnavård, alltså till egentlig lärarutbildning. Även i förskollärarnas utbildning ingår en viss pedagogisk skolning, men denna syftar till att göra eleverna kompetenta att pedagogiskt sysselsätta barn i förskoleåldern.
Bristen på samordning av utbildningen av personal med kvalificerade ar-
betsuppgifter på barnavårdens område och frånvaron av klara kompetens— regler för de olika kategorierna medför enligt kommitténs mening betydande olägenheter. En mera rationell ordning ifråga om utbildningen av den per- sonal det här är fråga om skulle sänka det allmännas kostnader för barna- vården och de kostnader elever vid skilda utbildningsanstalter lägger ner på sin utbildning. En samordnad och effektivt upplagd utbildning skulle vidare också rent allmänt främja barnavården och detta är givetvis det väsentligaste i sammanhanget. Kommittén anser, att en särskild utredning bör företas i syfte att åstadkomma en samordning av utbildningen av de nämnda personalkalegorierna, åtminstone så långt, att grundutbildningen blir gemensam, varjämte klarare kompetensregler bör uppställas. Kom- mitténs direktiv omfattar icke utredning av detta problem i hela dess räck— vidd. Kommittén avser att i särskild skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om att dylik utredning verkställes.
Med hänsyn härtill föreslår kommittén, att barnavårdslärarinnor tills- vidare till dess att en dylik utredning prövat de ovan angivna spörsmålen, utbildas vid lärarinneseminarier på det husliga området. För att icke i onö- dan lägga hinder i vägen för en eventuell samordning framdeles av utbild- ningen av lärare i barnavård med utbildningen av annan personal med kva— lificerade uppgifter på barnavårdens område föreslår kommittén vidare, att barnavårdslärarinneutbildningen för de närmaste åren får i allt väsentligt samma innehåll och samma målsättning som för närvarande. Någon om— läggning av denna utbildning i syfte att ändra barnavårdslärarinnornas kompetens kan kommittén således icke förorda. Kompetensen bör förbli oförändrad. Detta innebär att barnavårdslärarinnorna bör äga behörighet att undervisa i barnavård och därmed sammanhängande ämnen i alla skolor och kursformer, där sådan undervisning förekommer, samt att inneha de tjänster vid olika barnavårdande institutioner de enligt nu gällande författ- ningar är behöriga att inneha. Kommittén vill i detta sammanhang fram- hålla, att den är övertygad om att specialutbildade lärare i barnavård även framdeles kommer att krävas för undervisningen i praktisk och teoretisk barnavård inom olika skolformer, men framförallt inom yrkesskolväsendet.
Genom beslut den 8 februari 1957 överlämnade Kungl. Maj:t en skrivelse från Svenska barnavårdslärarinnors förening jämte övriga handlingar i ärendet till kommittén för att tas i beaktande vid fullgörandet av dess upp- drag. I skrivelsen, som är dagtecknad den 4 september 1950, hemställde för— eningen om sådan ändring i kungl. kungörelsen den 15 juni 1944 (SFS 1944: 396), att barnavårdslärarinnor i likhet med sjuksköterskor erhöll kompe- tens att tjänstgöra vid vissa i den nämnda kungörelsen angivna institutio- ner, nämligen dels barnavårdscentral typ I eller II, dels mödra- och barna- vårdscentral typ II vad avser barnavården, och dels barnavårdsfilial eller mödra- och barnavårdsfilial vad gäller barnavården. Över framställningen har Kungl. Medicinalstyrelsen efter remiss avgivit utlåtande den 7 novem-
ber 1951. Med hänsyn till att utbildningen av barnavårdslärarinnor vid denna tidpunkt befann sig under omprövning ansåg medicinalstyrelsen, att frågan icke då borde avgöras. Intill dess att utbildningsfrågan definitivt av- gjorts, borde frågan om kompetensen för barnavårdslärarinnor, som öns- kar anställning å barnavårdscentral och som på ett tillfredsställande sätt kompletterat sin utbildning lösas genom individuell prövning, varvid sty- relsen vore beredd att, där anledning därtill förelåg, hos Kungl. Maj:t till- styrka dispens för vederbörande från kravet på sjuksköterskeexamen såsom grund för kompetens att tjänstgöra å barnavårdscentral. Medicinalstyrel- sens ståndpunkt bestämdes därav, att barnavårdslärarinnorna enligt sty- relsens mening icke erhöll en så omfattande utbildning i olika sjukvårds— grenar, framförallt icke i barnsjukvård, att de kunde anses kompetenta att på ett tillfredsställande sätt utföra de arbetsuppgifter, som åligger en sjuk- sköterska vid mödra- och barnavårdseentraler. Om en barnavårdslärarinna kompletterade sin sjukvårdsutbildning, vore styrelsen emellertid villig att tillstyrka dispens, om anledning därtill förelåg.
Sedan medicinalstyrelsen 1951 avgav sitt remissutlåtande, har sjukvårds- utbildningen för barnavårdslärarinnor som redan tidigare framhållits ytter- ligare något minskats till förmån för en fördjupad psykologisk—pedagogisk utbildning. Ett bifall till framställningen från Svenska barnavårdslärarin- nors förening, innebärande generell kompetens för barnavårdslärarinnor att tjänstgöra vid de i föreningens skrivelse angivna institutionerna, förutsät- ter en omläggning av lärarinneutbildningen i sådan riktning, att sjukvårds- utbildningen och sjukhuspraktiken utökas. Då kommittén i främsta rum— met måste ta hänsyn till skolväsendets behov av lärarkrafter i barnavård, kan den icke förorda en sådan omläggning av utbildningen. Denna måste i främsta rummet anpassas efter de pedagogiska arbetsuppgifter lärarin- norna har att utföra och för dessa arbetsuppgifter är en utökad sjukvårds- utbildning överflödig. Den skulle komma att förlänga utbildningstiden, vil- ket kommittén finner vara betänkligt.
Kommittén vill emellertid framhålla, att sköterskorna vid mödra— och barnavårdscentraler i viss omfattning utför arbete, som principiellt är av samma karaktär som undervisning i barnavård inom skolväsendet. Vid så— dana centraler anordnas kurser i barnavård för mödrar, och vidare ger skö- terskorna vid besök i hemmen råd och anvisningar åt mödrarna beträffande barnens skötsel. För dylika rent undervisande arbetsuppgifter är barna- vårdslärarinnorna genom sin utbildning väl lämpade. Man skulle förden- skull kunna tänka sig, att vid barnavårdscentraler, där mer än en sköterska är anställd, en tjänst avsågs speciellt för undervisning i barnens vård, medan övriga tjänster avsåg hälsokontrollen av barnen. Som kompetenskrav för innehav av tjänst av det förstnämnda slaget skulle barnavårdslärarinne- examen uppställas. En sådan uppdelning av tjänsterna kräver vissa organi- satoriska och författningsmässiga ändringar ifråga om barnavårdscentra-
lernas verksamhet, varjämte även ekonomiska överväganden från huvud- männens sida rörande möjligheten av en sådan uppdelning måste komma ifråga. Kommittén har icke närmare penetrerat dessa problem utan endast velat peka på en tänkbar utväg att kunna använda barnavårdslärarinnor i den förebyggande mödra- och barnavården.
Ett specialproblem beträffande de nya lärarinnebeteckningarna
Sedan ett femtontal år sker en allmän och medveten utmönstring av de gamla kvinnligt präglade beteckningarna på statligt reglerade tjänster. Denna utmönstring har fortskridit så långt, att det numera är ett mycket litet fåtal befattningshavargrupper, som har en beteckning som hänsyftar på kvinnliga innehavare. Till detta lilla fåtal hör lärarinnorna på det hus— liga området.
Då förslag nu framlägges om genomgripande förändringar av utform- ningen av dessa lärarinnegrupper och i samband härmed förslag till nya beteckningar på lärarinnorna i fråga, bör också enligt kommitténs mening upptagas till diskussion den frågan, 0111 dessa befattningshavare även i fort- sättningen bör kallas »lärarinnor» eller om man bör övergå till beteckningen lärare.
På senare tid har som nämnts enhetlighet i terminologien eftersträvats, och i författningar, som rör skolväsendet, har man tämligen konsekvent an- vänt termen lärare som beteckning för innehavare av tjänster inom skol- väsendet, oavsett om innehavarna varit män eller kvinnor. Med hänsyn härtill kan det sägas, att det vore lämpligt att även i här ifrågavarande fall använda uttrycket lärare. I stället för hushållslärarinnor, lanthushållslära— rinnor, barnavårdslärarinnor o.s.v. skulle alltså användas termerna hus— hållslärare, lanthushållslärare, barnavårdslärare. Emellertid utgör lärarin- neverksamhet på det husliga området ett typiskt kvinnligt yrke, varför ter- men lärare i detta sammanhang för många nog kommer att te sig egendom- lig. I det allmänna språkbruket torde även sådana benämningar som hus— hållslärare och barnavårdslärare få svårt att vinna burskap. Den gamla kvinnligt syftande beteckningen har ju också onekligen en särskild mening just i dessa fall, då det gäller befattningshavare inom det husliga området. Emellertid kan inga logiska skäl anföras mot en övergång till den neutrala beteckningen »lärare». Någon förväxling kan ej heller uppkomma, allra helst som kommittén föreslagit beteckningen textillärarinna och ej slöjdlära- rinna för den nya kategorien lärarinnor på den kvinnliga slöjdens områden. Här skulle ju eljest ha kunnat uppstå förväxling med lärarna i manlig slöjd. I och för sig är dock detta ingen motivering vare sig för eller mot en över- gång till lärarbeteckningen, eftersom samma namn på lärare i olika ämnen förekommer i stor utsträckning redan 1111. Ett starkt skäl för en övergång till den neutrala beteckningen är emellertid den synpunkten, att det bör på allt
sätt göras tydligt att de nu ifrågavarande lärarkårerna bör stå lika öppna för män som för kvinnor. Ett annat starkt skäl är, att alla författningar nu- mera använder lärarbeteckningen. Ett bibehållande av lärarinnebeteck- ningen för nu ifrågavarande grupper medför därför stora svårigheter. Tro- ligen måste lärarinnorna betecknas >>lärare>> i författningarna, även om kom- mittén skulle föreslå ett bibehållande av de kvinnligt hänsyftande namnen.
Sammanfattningsvis kan alltså konstateras, att kommittén föreslår föl- jande kategorier lärare (lärarinnor) på det husliga området:
1. Hushållslärare Lantgårdslärare Textillärare Yrkeslärare i klädsömnad Barnavårdslärare.
?”???”
KAPITEL 7
Lärarbehovet
Inledning
Hela vårt skolväsende undergår för närvarande en omstöpningsprocess, vil- ket medför att alla beräkningar rörande behovet av lärare för de närmaste årtiondena blir synnerligen osäkra. Detta gäller för alla eller åtminstone för så gott som alla skolformer. Då undervisning i husliga ämnen förekommer inom de flesta skolformer, är det självklart, att det är förenat med mycket stora svårigheter att beräkna, hur många lärare av de olika kategorier kommittén föreslår, som erfordras för att undervisningen inom de olika skolformerna skall kunna upprätthållas på ett tillfredsställande sätt.
E 11 h e ts s k ola n utgör givetvis det svåraste problemet i detta sam- manhang. Den intar nyckelställningen i allt planerande på skolväsendets område för närvarande. På vilket sätt och i vilken takt genomförandet av enhetsskolan kommer att ske återverkar på flertalet andra skolformer. I samma mån som enhetsskolan växer fram, minskas den nuvarande fo ] k- s k ola n för att till slut uppgå i denna. Detsamma blir också förhållandet med den nuvarande r e als k 0 l a n; i båda fallen under förutsättning, att enhetsskolan kommer att i princip få den form och det innehåll, som för- slagen från 1946 års skolkommission förutsatte. Från avvikelser i detaljer från detta förslag kan bortses i sammanhanget.
Andra skolformer kommer icke att enligt dessa förutsättningar smälta samman med enhetsskolan, men beträffande flera av dem kan förutses be- tydande omvandlingar, vilkas verkningar blir svåra att beräkna. Detta gäl— ler kanske framförallt y r k e s u n d e r vi s nin g e 11. 1955 års riksdag har fattat beslut om en väsentlig utbyggnad av denna undervisning. Beslu- tet förutsätter en utbyggnad av heltidsundervisningen vid de olika yrkes- utbildande skolorna under de närmaste femton åren av sådan omfattning, att den nuvarande kapaciteten skulle komma att ökas med 85 procent. En sådan ökning skulle kunna medge en fördubbling av den heltidsundervis- ning, som ligger huvudsakligen på lärlingsstadiet inom näringsgrenarna in- dustri och hantverk, handel samt husligt arbete. Huruvida utbyggnaden också kommer att äga rum i enlighet med den uppställda målsättningen är emellertid ovisst. Det finns ett visst samband mellan undervisningen i en- hetsskolans klass 9 y och yrkesundervisningen, som man icke kan bortse ifrån. Takten i utbyggnaden av yrkesundervisningen måste i viss mån
komma att påverkas av takten i utbyggnaden av enhetsskolan och av det antal elever inom denna, som väljer yrkeslinjerna inom dess högsta klass. Till viss del kommer säkert undervisningen inom klass 9 y att flyttas in i olika yrkesutbildande skolor. Det må vidare framhållas, att 1955 års riks- dags beslut rörande yrkesundervisningen icke berör alla yrkesskolor, bl.a. icke jordbrukets och skogsbrukets yrkesskolor. Det är troligt, att en utbyggnad kommer att ske även av dessa liksom av andra yrkesskolor, som icke beröres av beslutet. I vilken omfattning och i vilken takt denna utbyggnad kommer att ske är emellertid svårt att bedöma. Ifråga om la n t h u 5 h ä 1 l s s k 0 1 o r n a, som sysselsätter ett icke ringa an- tal lårarinnor på det husliga området, torde man ha anledning att räkna med en viss utbyggnad. Hur stor utbyggnaden kan bli är dock svårt att nu förutse. G y m n a s i e t s utveckling blir visserligen icke direkt beroende av hur och med vilken takt enhetsskolan genomföres, men även gymnasiet befinner sig i omstöpning. Nya linjer upprättas och nya former av gymna- sier tillkommer, t. ex. kompletteringsgymnasier och gymnasier för vuxna. Någon undervisning i husliga ämnen förekommer praktiskt taget icke i de nuvarande gymnasierna och torde enligt nu föreliggande antaganden endast i begränsad omfattning komma att meddelas där i framtiden, varför gym- nasiet ur de synpunkter kommittén haft att anlägga på lärarbehovet icke för närvarande har något intresse. Huruvida de husliga ämnena kan komma att intaga någon plats i de praktiska gymnasier, beträffande vilka utred- ning pågår, vågar kommittén icke säga.
Såväl gymnasiet som andra skolformer påverkas indirekt av enhetssko— lans utveckling. Det är emellertid omöjligt att förutse hur denna påverkan i detalj kommer att ta sig uttryck.Folk— och småskolesemi- n a r i e r n a s verksamhet kommer att påverkas av lärarbehovet inom en- hetsskolan och av den omfattning, i vilken från dessa utbildningsanstalter utexaminerade lärare skall svara för undervisningen i enhetsskolan. Vilken roll f o 1 k h 6 g 5 k 0 1 a 11 skall spela i framtidens skolorganisation är oklart, men det torde icke vara uteslutet, att folkhögskolan kommer att ut— veckla sig tämligen oberoende av enhetsskolan. Däremot torde f 1 i e k s k 0- 1 o r n a icke kunna undgå att påverkas av enhetsskolans utformning. Vad slutligen specialskolorna för blinda, döva och psykiskt efterblivna barn samt ungdomsvårdsskolorna.beträf- far torde man kunna helt bortse från dem i förevarande sammanhang.
Examinationsbehovet inom de olika lärarinnelinjerna blir beroende av två huvudfaktorer. Den ena faktorn utgöres av omfattningen av undervis— ningen i de skilda husliga ämnena inom skolväsendet, vilken i sin tur på- verkas av antalet barn i skolpliktig ålder, och den andra faktorn utgöres av avgången från läraryrket. Inom var och en av dessa båda huvudfaktorer förekommer sedan olika moment, som påverkar examinationsbehovet. Av- gången från läraryrket, för att börja med den sistnämnda huvudfaktorn,
beror liksom i fråga om andra kvinnliga yrken dels på dödligheten inom res— pektive kårer och dels på andra omständigheter, som föranleder att lärarin— norna lämnar sitt yrke. Giftermål torde vara den väsentligaste orsaken här— vidlag, eftersom det i många fall är svårt för gifta kvinnor att på man— nens bostadsort erhålla anställning, för vilken deras utbildning givit dem kompetens. Andra orsaker kan vara övergång till annan verksamhet med bättre löne— och anställningsförhållanden än vad lärartjänsterna inom skolan ger, långvarig sjukdom, avflyttning till utlandet m. 111.
Vid beräkning av det framtida examinationsbehovet av lärare på det husliga området måste hänsyn således tagas till de båda här nämnda huvud— faktorerna. Beräkningen av avgången från läraryrket erbjuder här den relativt lättaste uppgiften, medan, såsom redan antytts, beräkningen av lärarbehovet i förhållande till omfattningen av den framtida undervis- ningen i husliga ämnen inom skolväsendet innebär en mycket svår uppgift. Man tvingas upprätta kalkyler, som vilar på en synnerligen bräcklig grund- val, och det är kanske ingen större överdrift, om man säger, att kalkylerna i viss omfattning måste närma sig den rena gissningen.
För att bilda sig en uppfattning om hur stor procent av utexaminerade lärarinnor inom det husliga området, som lämnar yrket på grund av gifter- mål, sjukdom, dödsfall m.m., lät kommittén på hösten 1954 verkställa en enkät bland ifrågavarande lärarinnekategorier.
Samtliga nu förekommande lärarinnekategorier med undantag av vävlärarin- norna berördes av enkäten. Vävlärarinnorna medtogs icke med hänsyn till upp— given svårighet att erhålla de ifrågavarande uppgifterna.
Enkäten visade, att avgången från lärarinncyrket är mycket betydande med ganska stora variationer mellan de olika kategorierna. Av de under tiden 1916 till 1954 utexaminerade skolkökslärarinnorna var vid enkättillfället i genomsnitt 57,8 procent yrkesverksamma i allmän lärar- eller konsulentverksamhet. För skol- köks-handarbetslärarinnor var motsvarande procenttal 54,1 och för lanthushålls- lärarinnor endast 50,5. För handarbetslärarinnorna var procenttalct 58,3 och för yrkeslärarinnor i sömnad 53,2. Barnavårdslärarinnorna slutligen uppvisade en mycket låg yrkesaktivitet, för deras del uppgick det nämnda procenttalet till en- dast 43,7.
Hur pass omfattande avgången från läraryrket i framtiden kommer att bli inom de olika kategorier, som kommittén föreslår, är givetvis omöjligt att exakt beräkna. Man måste nöja sig med sannolikhetsantaganden. För de två stora kategorierna hushållslärare och textillärare blir kompetensen vid— gad, varför deras möjligheter att erhålla läraranställningar, för vilka de är formellt kompetenta, blir större än för deras nuvarande motsvarigheter, skolkökslärarinnor och handarbetslärarinnor. Då härtill lägges, dels att un— dervisningen i husliga ämnen inom det allmänna skolväsendet och yrkes- undervisningen kommer att utvidgas och dels att genom kommunreformen skoldistrikten i regel blivit större, torde väsentligt bättre anställningsförhål- landen kunna stå dessa lärare till buds framdeles. Man skulle av dessa
anledningar kunna dra den slutsatsen, att avgången från yrket kommer att bli mindre än tidigare. Då man får räkna med utbyggnad av den husliga undervisningen inom olika yrkesskolor, torde goda arbetsmöjligheter stå till buds även för de blivande motsvarigheterna till lanthushållslärarin- norna och yrkeslärarinnorna i sömnad, varför även för deras del avgången från yrket skulle kunna tänkas bli mindre. För lanthushållslärarinnornas del måste man emellertid beakta, att internatformen vid lanthushålls- skolorna gör det svårt för bl. a. gifta lärarinnor att taga sådana tjänster. Yrkeslärarna i klädsömnad torde måhända inom textilindustrien kunna erhålla förmånligare anställningar än inom skolväsendet, varför risk för en rätt hög avgång från läraryrket kan tänkas.
Även om yrkesaktiviteten för framtiden kan väntas bli något högre än för närvarande, anser alltså kommittén försiktigheten bjuda att kalkylera med en ganska betydande avgång från läraryrket. Kommittén har vid sina beräkningar angående lärarbehovet utgått från att i genomsnitt för samtliga kategorier 60 procent av de utexaminerade lärarna kvarstannar i yrket under hela sin yrkesverksamma tid.
Sedan grunderna för beräkning av avgången från läraryrket sålunda fastställts, återstår det svårlösta problemet att sätta lärarbehovet i rela- tion till omfattningen av undervisningen i de husliga ämnena inom de olika skolformer, i vilka undervisning i dessa ämnen meddelas. Genom en enkät bland rikets folkskolinspektörer har kommittén erhållit uppgifter om om— fattningen av undervisningen i husliga ämnen inom folkskoleväsendet. Från vederbörande tillsynsmyndigheter har uppgifter införskaffats om omfatt— ningen av undervisningen i dessa ämnen i andra skolformer, varjämte upp- gifter om antalet fasta lärartjänster med undervisningsskyldighet i dessa ämnen sammanställts. Vidare har uppgifter införskaffats om i vilken ut— sträckning undervisning i husliga ämnen omhänderhas av lärare med annan utbildning, t.ex. folk- och småskollärarinnor, eller av icke—behöriga eller icke fullt behöriga personer. Genom den ovannämnda enkäten hos de olika lärarinnekategorierna har upplysningar kunnat erhållas, som tillåtit en be- räkning av det antal lärarinnor, som har full tjänstgöring, och det antal, som endast har begränsad tjänstgöring.
En relativt fullständig kartläggning av omfattningen av undervisningen i husliga ämnen har sålunda kunnat ske och på grundval av denna är det möjligt att beräkna det just för ögonblicket aktuella behovet av lärarkrafter i dessa ämnen. Så långt erbjuder problemet inga svårigheter. Dessa inställer sig emellertid omedelbart, när det gäller att gå från dagens läge till mor— gondagens. Här utgör, som redan tidigare framhållits, enhetsskolan stöte— stenen. Växer enhetsskolan fram i snabb takt, ökas lärarbehovet snabbt inom denna och minskas behovet inom folkskolan och realskolan. Växer den långsamt, tar de båda sistnämnda skolformerna en större andel av det samlade lärarbehovet tills vidare. Om det sammanlagda lärarbehovet inom
folkskolan, realskolan och enhetsskolan vore konstant, skulle svårigheterna att beräkna detta vara vida mindre. Ökas behovet inom den ena skolformen skulle man — teoretiskt åtminstone — kunna överföra lärare från de övriga formerna till denna. Denna förutsättning föreligger emellertid icke; omfatt- ningen av undervisningen i folkskolans resp. realskolans och enhetsskolans motsvarande klasser är icke densamma. Dessutom vet man icke, om försöks- verksamheten inom enhetsskolan kommer att fortsätta enligt nu tillämpade kursmoment och timplaner eller om ändringar kommer att ske.
Förändringarna i antalet barn i skolpliktig ålder är givetvis också som ovan antytts en faktor, som påverkar behovet av lärare i husliga ämnen liksom behovet av lärare överhuvudtaget. Hur dessa förändringar kommer att te sig fram till början av 1960-talet kan med en hög grad av exakthet beräknas med ledning av födelsesiffrorna och beräkningarna över dödlighe- ten inom barn- och ungdomsåldrarna. Under den återstående delen av 1950- talet ökar årskullarna i skolpliktig ålder för att därefter sjunka i accelererad takt. För senare delen av 1960-talet och tiden därefter måste beräkningarna av barnantalet bygga på sannolikhetsantaganden. Dylika prognoser behöver emellertid erfarenhetsmässigt icke i högre grad avvika från de siffror, som verkligheten kommer att visa.
Vid sina beräkningar av det framtida behovet av lärare inom det hus— liga området har kommittén emellertid icke ansett sig böra uppställa några prognoser för längre tid än fram till år 1970. För tiden därefter saknas håll- punkter för bedömningen av lärarbehovet. Som redan tidigare framhål- lits blir även prognoserna för den närmaste framtiden osäkra på grund av ovissheten om enhetsskolans utveckling. Prognoserna måste bygga på an- taganden, som verkligheten kan komma att verifiera eller korrigera.
Kommittén har utgått från att enhetsskolan kommer att vara fullt genom- förd år 1972 samt att dess organisation och undervisning kommer att unge- fär motsvara nuvarande försöksverksamhet. Beträffande utbyggnadstakten har kommittén förutsatt en relativt långsam ökning fram till år 1960. En- ligt antagandena skulle elevantalet inom klass 9 öka från 2 420 under läs- året 1955/56 till omkring 14600 läsåret 1960/61. Därefter skulle antalet elever kontinuerligt öka under hela 1960-talet. Vidare har kommittén an- tagit, att elever, som inom klass 9y väljer den husliga linjen, skulle bli 15 procent av samtliga, liksom fallet har varit inom försöksverksamheten under de senaste åren. Kommittén är väl medveten om att dessa antagan- den vilar på en osäker och bräcklig grundval. För att överhuvudtaget kunna räkna fram några siffror rörande lärarbehovet är det emellertid nödvän- digt att fixera vissa utgångspunkter.
Med utgångspunkt i dessa antaganden om enhetsskolans utveckling och i omfattningen av den nuvarande undervisningen i husliga ämnen inom olika skolformer jämte vissa antaganden om utvecklingen av denna undervisning
71 i skolformer utanför enhetsskolan har kommittén beräknat det framtida examinationsbehovet av lärare inom de olika kategorierna. Beräkningarna har för kommitténs räkning utförts av lanthushållslärarin- nan fil. kand. Eva Ernest, som bearbetat de inkomna svaren från såväl en— käten hos de olika lärarinnekategorierna som enkäten hos folkskolinspek- törerna och uppgifterna från tillsynsmyndigheterna rörande omfattningen av den husliga undervisningen inom olika skolformer. Resultaten av en- käterna samt beräkningarna av det framtida behovet av lärare inom olika kategorier redovisas i bilagan nr 2 till detta betänkande. Beträffande upp- läggningen av de olika enkäterna, den hittillsvarande avgången från lärarin- neyrket, antalet utexaminerade lärare i husliga ämnen, antalet tjänster i dessa ämnen, den nuvarande omfattningen av undervisningen i husliga äm- nen samt grunderna för beräkningen av det framtida behovet av lärare inom skilda kategorier hänvisas till denna bilaga.
Hushållslärare
De av kommittén verkställda beräkningarna rörande behovet av lärare i hemkunskap och hushållsgöromål åskådliggöres genom diagrammet nr 1 i bil. 2 till detta betänkande. I beräkningarna ingår behovet av hushålls- lärare med inriktning på lanthushåll men däremot icke av lantgårdslärare. Kurvorna nr 1 och 2 på diagrammet visar lärarbehovet och kurvorna nr 3 och 4 tillgången på lärare med den årliga examination kommittén föreslår.
Kurvan nr 1 grundar sig på det antagandet, att lärarbehovet för folksko- lan till och med klass 7 och realskolor m.fl. skolor blir detsamma pr elev efter genomförandet av folkskolans nya undervisningsplan, som nu är fal- let. Genomförandet av enhetsskolan torde komma att medföra en utbyggnad av undervisningen med drygt två tredjedelar enligt de beräkningar, som verkställts av kommittén. Då man emellertid i vissa fall torde få räkna med större klassavdelningar än 12 elever torde ökningen av lärarbehovet kunna beräknas stanna vid 50 %. Härvid har då räknats med att hälften av avdel- ningarna består av 18 elever och hälften av 12 elever (SFS 1954/573). Lärar- behovet för enhetsskolan antages vara 50 procent högre än för folkskolan. Då emellertid även de högre skolorna indragits i dessa beräkningar, har vid den beräknade övergången till enhetsskolan viss korrigering gjorts med an- ledning av föreliggande skillnader skolformerna emellan i fråga om klass- avdelningarnas storlek. Kurvan nr 2 grundar sig på det antagandet, att lärarbehovet för folkskolan minskar med 10 procent i och med den nya undervisningsplanens antagande, beroende på att för avdelningarna i hem- kunskap räknats med 18 elever i varje avdelning i stället för 12 i halva an- talet enligt det förstnämnda antagandet. Lärarbehovet för enhetsskolan antages även i detta fall vara 50 procent högre än för folkskolan. Det visar sig av de båda kurvorna att lärarbehovet stiger oavbrutet fram till år 1972. De båda kurvorna löper i huvudsak parallellt. Stegringen är kraftigast fram
till år 1960 och förlöper sedan jämnare under hela 1960-talet. År 1954 ut- gjorde behovet av ifrågavarande lärarinnor cirka 1 700 och år 1960 skulle _det enligt de antaganden, som ligger till grund för konstruktionen av kur- ' van nr 1 ha stigit till ungefär 2 250 och enligt kurvan nr 2 till knappt 2 200. År 1972 skulle behovet enligt beräkningarna för kurvan nr 1 ha ökat till nära 2 800 och enligt kurvan nr 2 till cirka 2 650.
Vad den årliga examinationen beträffar har kommittén förutsatt att den nuvarande examinationen kommer att hålla sig ungefär oförändrad fram till år 1960—1961. Den utökade seminarieorganisation, kommittén föreslår (se kapitel 16), kan icke genomföras så snabbt, att någon ökad årlig exami- nation kan äga rum före nämnda tidpunkt. Under förutsättning att kom- mitténs antaganden rörande lärarbehovet visar sig överensstämma med den faktiska utvecklingen, och om det vidare förutsättes, att lärarbehovet skulle vara helt täckt först år 1972, skulle det erfordras en årlig examination av närmare 200 hushållslärare under hela perioden 1960—1970. Det exakta årliga examinationsbehovet enligt dessa förutsättningar torde det knappast vara någon mening med att söka räkna fram, eftersom det blir beroende, dels av de antaganden man gör rörande lärarbehovets utveckling och dels av den faktiska yrkesverksamhet de ifrågavarande lärargrupperna kommer att uppvisa. Beräkningarna av lärarbehovet är emellertid osäkra. Härtill kommer, att bristen på lokaler och andra svårigheter torde verka hämmande på utvecklingen av undervisningen i hemkunskap och hushållsgöromål, var- för det finns anledning antaga, att det lärarbehov, som redovisas i diagram- met, i verkligheten kommer att bli lägre. Av bl. a. dessa skäl anser kommit- tén befogat, att man inriktar sig på en utbildning av något lägre antal hus- hållslärare (inklusive hushållslärare med inriktning på lanthushåll) än 200 per år under perioden 1960 1972. Mindre examinationskapacitet än 175 per år kan dock absolut ej tillrådas, framför allt av det skälet att här redan nu föreligger en utpräglad brist, som snarast bör fyllas. Det exakta årliga anta— let föreslår kommittén bestämt till 176. Detta tal har valts därför, att kom— mittén anser, att antalet elever i en avdelning lämpligen bör utgöra 16. Det årliga examinationsbehovet bör alltså uttryckas i ett tal, som är delbart med 16. Detta får naturligtvis icke innebära något hinder för att elevantalet i en avdelning kan bli högre eller lägre än 16. Såsom framgår av nästföljande avsnitt i detta kapitel förordar kommittén en årlig examination av hushålls- lärare med inriktning på lanthushåll om cirka 20, vilka ingår i de angivna 176.
Under förutsättning, att den årliga examinationen blir 176 fr.o.m. år 1961, kommer enligt beräkningarna (kurvorna 3 och 4) antalet hushålls— lärare i tjänst år 1972 att vara 2 600, om man förutsätter en yrkesverksam- het av 60 procent, och 2 300, om nämnda procenttal blir 55. I båda fallen kommer alltså att alltfort råda en viss brist, varför examinationskapaciteten 176 är ett absolut minimum.
Hushållslärare med lanthushållsinriktning
Av föregående kapitel framgår, att kommittén föreslår två olika utbild- ningslinjer inom kategorien hushållslärare. Lärare, utexaminerade på den ena linjen, blir vad man skulle kunna kalla >>rena>> hushållslärare. Lärare, utexaminerade på den andra linjen, skulle erhålla en viss utbildning i lant- hushåll och således närmast komma ifråga till tjänster inom lanthushålls— skolor, inom enhetsskolans yrkesinriktade högstadium i landsbygdsdistrik- ten, inom yrkesundervisningen på landsbygden m.m. Det betyder icke att sådana tjänster skulle vara förbehållna lärare från denna linje, ej heller att de skulle vara bundna till att endast söka dessa tjänster. Kompetensen skulle nämligen bli densamma för lärare från båda utbildningslinjerna.
För det sammanlagda examinationsbehovet i fråga om hushållslärare har redogjorts i det föregående. För bestämmande av den framtida seminarie- organisationen måste man emellertid också söka beräkna det årliga exami- nationsbehovet av hushållslärare med 1anthushållsinriktning. Vid beräk- ningen av detta behov synes det vara lämpligast att sätta behovet i relation till tjänster av ovan nämnd art inom lanthushållsskolor m. fl. skolor, eme- dan man får förutsätta att dessa lärare i första hand kommer att söka sådana tjänster.
Ifråga om lanthushållsskolorna har elevtillströmningen varit stark under senare är, varför man måste räkna med en icke oväsentlig utbyggnad. Med ledning av nu föreliggande planer rörande utbyggnad av lanthushållsskole- väsendet kan man beräkna, att behovet av lärare sammanlagt vid lanthus- hållsskolorna och de s.k. jordbrukets yrkesskolor läsåret 1959/60 kommer att uppgå till ungefär 220. Av dessa är ett 40—tal tjänster vid lanthushålls- skolorna — en vid varje skola _— att betrakta som tjänster för de nuvarande kategorierna sömnads- och vävlärarinnor och från dessa tjänster kan så- ledes bortses i detta sammanhang. En är två tjänster vid varje skola bör lämpligen besättas av lärare ur den föreslagna nya kategorien lantgårdslä— rare (trädgård, djurvård, hemvård) och övriga tjänster av hushållslärare, med eller utan lanthushållsinriktning. Med hänsyn till de stora rekryterings- svårigheter, som hittills förelegat vid lanthushållsskolorna, är det emellertid önskvärt, att beräkningarna rörande examinationsbehovet grundar sig på det totala lärarbehovet för lanthushållsskolornas hushållsundervisning, så att tillgången på hushållslärare med lanthushåll blir så stor, att lanthus- hållsskolorna även i praktiken kommer att kunna erhålla sådan lärarkraft.
Det må påpekas, att lantbruksstyrelsen räknar med ytterligare utbyggnad av lanthushållsskolorna under 1960—talet, varigenom lärarbehovet kommer att ytterligare öka.
Hemkonsulentverksamheten inom hushållningssällskapen torde framdeles komma att byggas ut ytterligare genom anställning av biträdande hemkon- sulenter och av lärare för sällskapens kursverksamhet. Man synes förden— skull ha anledning att räkna med att ungefär ett 50—tal lärare kommer att
erhålla sysselsättning inom hushållningssällskapen. Vid beräkningen av lä- rarbehovet har ifrågavarande tjänster fördelats mellan de två utbildnings- linjerna hushållslärare med lanthushållsinriktning och lantgårdslärare. Här- vid har antagits att båda grupperna skulle vara lika kompetenta för dessa tjänster. Ett större antal tjänster har dock förts på gruppen hushållslärare med lanthushållsinriktning, emedan kursverksamheten i första hand kan antagas ha behov av lärare med denna utbildning. Kommittén har uppskat- tat antalet hemkonsulenttjänster för dessa lärare till 30 å 40 och för lant- gårdslärare till 10 a 20.
Det må i detta sammanhang framhållas, att hemkonsulentverksamhet förekommer även inom vissa större städer. Antalet tjänster är dock för när- varande obetydligt. Om en utbyggnad av denna verksamhet kommer att äga rum, vilket är tänkbart, torde främst hushållslärare utan den lanthushålls- inriktade utbildningen komma att anställas som hemkonsulenter. Då det är omöjligt att med någon högre grad av sannolikhet beräkna antalet sådana tjänster framdeles, har hänsyn till dessa icke tagits vid beräkningarna av lärarbehovet.
Behovet av hushållslärare med lanthushållsinriktning inom enhetsskolan synes på detta tidiga stadium av denna skolforms verksamhet vara omöj- ligt att beräkna. 1946 års skolkommission ansåg, att hushållsundervisningen inom enhetsskolan borde anpassas efter de rådande förhållandena på orten och att den således inom de rena jordbruksdistrikten borde bli lanthushålls- betonad. Denna tanke har ytterligare accentuerats vid försöksverksamhetens uppläggning, då man i timplanen för klass 9 y upptagit en särskild lanthus- hållslinje, i vilken även ämnena husdjurslära och trädgårdsskötsel ingår. Inom enhetsskolans mellanstadium skall undervisning i trädgårdsskötsel, där de lokala förhållandena gör detta möjligt, meddelas alla elever. För denna undervisning skulle lantgårdslärare lämpa sig väl. Undervisningen i trädgårdsskötsel kan dock icke bli av den omfattning, att det kan bli fråga om att inrätta fulla tjänster. Då emellertid enhetsskolan inom varje distrikt blir av sådan storlek, att behov kommer att föreligga av mer än en hushålls— lärare, kan det dels för trädgårdsundervisningens bedrivande och dels ur den synpunkten att det är angeläget att få till stånd fulla tjänster vara önskvärt att kunna anställa lärare, som kan åtaga sig både hushålls- och trädgårdsundervisning. En sådan kombination förutsätter dock att hushålls— lärare med lanthushåll blir kompetent att undervisa i trädgårdsskötsel inom enhetsskolan.
Utöver vad som här angivits föreligger behov av hushållslärare med lant— hushållsinriktning i viss utsträckning inom de husliga lärarseminarierna, ungdomsvårdsskolorna, skogsyrkesinspektionen och hemvårdarinneutbild— ningen.
Det sammanlagda antalet tjänster för hushållslärare med lanthushåll en- ligt ovan angivna beräkningsgrunder inom lanthushållsskolorna, hushåll—
ningssällskapen, skogsyrkesinspektionen, ungdomsvårdsskolorna och lärar- utbildningen kan uppskattas till cirka 150. Härtill kommer ett icke för när- varande beräkningsbart antal tjänster inom enhetsskolan och yrkesunder- visningen på landsbygden.
Av de under åren 1919—1954 utexaminerade lanthushållslärarinnorna har högst 20 procent gått till de nämnda verksamhetsområdena, trots en mycket markant brist på lärarinnor vid lanthushållsskolorna, som tagit sig uttryck i vakanssättning och anställning av icke lanthushållslärarinnor, och trots ett löneläge, som är högre än för flertalet andra lärartjänster inom det hus- liga området. Det torde fördenskull inte vara realistiskt att räkna med att lanthushållsskolorna inom överskådlig tid kommer att kunna dra till sig lärare i större utsträckning än hittills. Svårigheterna härvidlag synes främst sammanhänga med bostadsförhållandena och internatformen. Man torde därför inte heller för framtiden kunna räkna med att mer än 20 procent av de examinerade lärarna inom en viss yrkesverksamhetsperiod går till ovan angivna områden. De övriga yrkesverksamma lärarna kommer sannolikt även i framtiden att söka sig till andra skolformer, till tjänster inom förvalt— ning och forskning m.m. Ungefär en tredjedel av de lärare, som söker sig bort från lanthushållsskolorna m.fl. verksamhetsområden, utgöres av lä- rare, som med anledning av sina familjeförhållanden icke önskar erhålla full tjänstgöring. Det behov av hushållslärare med lanthushåll, som före- ligger inom folkundervisningen på landsbygden, speciellt inom klass 9 y av enhetsskolan, samt inom yrkesundervisningen på landsbygden, synes åt- minstone till viss del kunna tillgodoses genom de lärare, som icke önskar erhålla anställning inom lanthushållsskolor och hushållningssällskap m. 111.
Om man utgår från — vilket kommittén anser sig kunna göra — att behovet av hushållslärare med lanthushåll inom de sistnämnda skolfor- merna täckes genom avgången från lanthushållsskolornas lärarkadrer, skulle det årliga examinationsbehovet av hushållslärare med lanthushålls— inriktning kunna sättas till 20. Kommittén föreslår således, att årligen cirka 20 hushållslärare med lanthushållsinriktning utbildas.
Lantgårdslärare
Kategorien lantgårdslärare med kompetens att undervisa i djurvård, träd- gårdsskötsel och hemvård blir en liten grupp. Deras speciella kompetens ger dessa lärare möjlighet att erhålla anställning endast vid lanthushålls- skolor, inklusive jordbrukets yrkesskolor, samt vid hushållningssällskapen som hemkonsulenter inom sitt ämnesområde eller lärare vid kursverksam- heten. Dessutom finns några få tjänster vid ungdomsvårdsskolorna, var- jämte seminariet för utbildning av denna lärarkategori givetvis kommer att ha någon tjänst för dylika lärare.
Antalet lärartjänster vid lanthushållsskolor, för vilkas innehav skulle
krävas lantgårdslärarexamen, kan uppskattas till för närvarande ungefär 70 och efter genomförandet av en tänkt utbyggnad under närmaste 10-års— period ungefär 80. Inom hushållningssällskapen beräknas komma att finnas 10—20 hemkonsulenter med nu ifrågavarande utbildning, vid ungdoms— vårdsskolorna torde komma att finnas några få tjänster och vid seminariet för utbildning av lärarkategorien ifråga också en få två tjänster för denna lärarkategori. Det sammanlagda antalet tjänster kan uppskattas till omkring 100. Därutöver kan lärare ur denna kategori tänkas erhålla anställning inom enhetsskolan och inom yrkesundervisningen, men vilket behov som därvid— lag kan tänkas komma att föreligga undandrar sig för närvarande varje möjlighet till beräkning.
Det framgår av den enkätundersökning rörande lärarinnornas på det hus- liga området yrkesverksamhet m.m., som kommittén företagit, att i runt tal 50 procent av lanthushållslärarinnorna inom en verksamhetsgeneration är verksamma inom yrket. Då emellertid gifta lärarinnor knappast innehar anställning vid lanthushållsskola, där dock flertalet tjänster för ifråga- varande lärarinnegrupp finns, torde en korrigering nedåt av nämnda pro— centsats vara nödvändig. Räknar man bort gifta lärarinnor, verksamma inom folkundervisningen, högre skolor, yrkesundervisningen samt förvalt- ning och forskning, men låter gifta hemkonsulenter vara kvar i materialet skulle procentsatsen sjunka till 33,3. Huruvida gifta lärarinnor i framtiden kommer att i större utsträckning söka sig till lanthushållsskolor och vinna anställning där, är omöjligt att uttala sig om. Det torde dock knappast komma att ske i någon mera nämnvärd omfattning, då det i allmänhet är mannens arbetsplats, som bestämmer bostadsorten. Man torde fördenskull kunna räkna med att högst 35 år 40 procent av lärarinnorna blir verksamma som lärare vid lanthushållsskolor och som hemkonsulenter.
Det sagda skulle betyda, att det årliga examinationsbehovet i fråga om lantgårdslärare skulle bli 8 ('1 10 lärare. Gifta lantgårdslärare, som i första hand på grund av bostadsband icke har möjlighet att söka anställning vid lanthushållsskola eller hushållningssällskap, synes kunna vinna anställning inom yrkesundervisningen för kurser i hemvård samt inom enhetsskolans trädgårdsundervisning. Då det årliga examinationsbehovet av lantgårdslä- rare blir så pass litet, kan hela utbildningen koncentreras till en grupp inom ett och samma seminarium. Det finns då goda möjligheter att anpassa ut- bildningen efter växlande behov genom att ändra antalet nyintagna elever från tid till annan. En växling av antalet mellan exempelvis lägst sex och högst tolv förefaller rekommendabelt.
Textillärare
Kommitténs beräkningar rörande det framtida behovet av lärare på det textila området åskådliggöres genom diagrammet nr 2 till bilagan nr 2. I
beräkningarna ingår behovet av såväl textillärare som yrkeslärare i kläd— sömnad. Kurvan nr 1 i diagrammet anger behovet och kurvan nr 2 till- gången på dylika lärare under vissa förutsättningar.
Det framgår av de beräkningar, som åskådliggöres genom diagrammet, att det för närvarande råder en avsevärd brist på lärarinnor inom det tex- tila området med undantag av vävlärarinnor. För närvarande torde, enligt vad enkätundersökningarna ger vid handen, cirka 1600 lärarinnor vara verksamma inom området. Dessa 1 600 lärarinnor tillhör fyra olika katego- rier, nämligen handarbetslärarinnor, skolköks-handarbetslärarinnor, yrkes- lärarinnor i sömnad och vävlärarinnor. Behovet av lärarinnor på det textila området däremot kunde för läsåret 1954/55 anges till cirka 2 350. I dessa beräkningar ingår icke tillgång och behov av vävlärarinnor, som tjänstgör utanför de vanliga skolformerna.
Vid beräkningarna av det framtida behovet av lärare på ifrågavarande område har kommittén utgått från samma förutsättningar rörande enhets- skolans utveckling och slutliga genomförande som ifråga om beräkningarna av behovet av lärare i hemkunskap och hushållsgöromål. Vidare har räknats med en yrkesverksamhet av 60 procent. Beräkningarna visar, att lärarbeho- vet når sin kulmen redan under läsåret 1957/58, då det har uppskattats till 2 477. Sedan sjunker det kontinuerligt fram till läsåret 1970/71, då det har uppskattats till 2174, för att sedan troligen stiga något återigen. Anled- ningen till att lärarbehovet sjunker under hela 1960-talet är främst att söka i det sjunkande antalet barn i skolpliktig ålder. Dessutom har vid beräk— ningarna hänsyn tagits till att undervisningen i textilslöjd i försöksverk- samheten för enhetsskolan icke har ökats på samma sätt som fallet är med undervisningen i hushållsgöromål.
Den årliga examinationen av handarbetslärarinnor och yrkeslärarinnor i sömnad uppgår för närvarande enligt nu gällande bestämmelser till i ge— nomsnitt 88. En utvidgning av examinationskapaciteten kan icke ske ome- delbart, varför man bör räkna med samma examination åtminstone fram till och med läsåret 1959/60. För att tillgång och efterfrågan på lärare inom det textila området skall väga ungefär jämnt år 1972 erfordras enligt de statistiska beräkningarna en årlig examination under tiden från och med läsåret 1959/60 och fram till 1972 av minst 140. Det exakta årliga examina- tionsbehovet torde det knappast, lika litet som ifråga om lärare i hemkun- skap och hushållsgöromål, vara någon mening med att söka beräkna, efter- som det blir beroende, dels av de antaganden man gör rörande utvecklingen av lärarbehovet och dels av den faktiska yrkesverksamhet de ifrågavarande lärarinnegrupperna kommer att uppvisa. Med hänsyn till den nuvarande mycket stora bristen på examinerade lärare inom detta område kan det emellertid inte vara tillrådligt att hålla den årliga examinationen vid en så pass låg siffra som den angivna. Vidare måste man ta hänsyn till det för- hållandet, att lärarbehovet, under förutsättning att de gjorda beräkningar-
na visar sig vara hållbara, kommer att minska kontinuerligt under 1960— talet. Det synes därför kommittén riktigast att under större delen av 1960- talet hålla en högre årlig examinationssiffra samt därefter från och med slutet av detta årtionde minska densamma. Med utgångspunkt från dessa överväganden föreslår kommittén att den årliga examinationen av lärare på det textila området under tiden 1960—1968 skall utgöra 180, däri inbe- gripet yrkeslärare i klädsömnad. Av sistnämnda lärarkategori bör årligen utbildas 12, varför den årliga examinationen av textillärare blir 168. Från och med läsåret 1969/70 förutser kommittén, att den årliga examinationen bör nedbringas.
Yrkeslärare i klädsömnad
I ovanstående beräkningar har som sagt kategorien yrkeslärare i kläd- sömnad medtagits. För närvarande finns endast ett 40—tal tjänster, för vilka examen på denna utbildningslinje skulle ge kompetens, nämligen vid fack- seminarierna, vid verkstadsskolor och vid konfektionsindustriens utbild- ningskurser m.fl. skolor. Om yrkeslärarnas tjänstgöring begränsades till enbart dessa utbildningsanstalter, skulle gruppen yrkeslärare framdeles bli ytterst liten och det årliga examinationsbehovet inskränka sig till tre är fyra. Det synes emellertid lämpligt, att yrkeslärare i klädsömnad blir behöriga till alla tjänster i sömnad inom yrkesskolväsendet, varför en högre årlig exa- mination kan äga rum. Det är också möjligt, att konfektionsindustrien fram- deles kan komma att utöka sin kursverksamhet och fördenskull efterfråga flera yrkeslärare än vad som för närvarande sker. Detsamma kan tänkas ske också i fråga om verkstadsskolorna. Kommittén förordar fördenskull, att årligen en grupp yrkeslärare utbildas, vilken grupp normalt bör bestå av 12 elever liksom en avdelning för textillärarelever, men med möjlighet att variera antalet elever efter det behov av yrkeslärare, som kan föreligga.
Barnavårdslärare
En beräkning av det framtida behovet av barnavårdslärare är mycket vansklig att göra. För närvarande anses bristen på dylika lärare vara mycket stor. Detta är såtillvida riktigt, som det föreligger betydande svårigheter att erhålla kompetenta lärarkrafter till undervisning i barnavård inom olika skolformer. Då är emellertid att märka, att antalet fasta lärartjänster i har- navård är relativt ringa. De flesta fasta tjänsterna förekommer vid barn- sköterskeskolorna, varjämte en del tjänster finns inom olika yrkesskolor. Inom det allmänna skolväsendet finns tillsvidare inga tjänster alls i barna- vård. Frånsett barnsköterskeskolorna är de tjänster i barnavård, som icke kan besättas med kompetenta innehavare, timlärartjänster med begränsad tjänstgöring.
Det synes emellertid vara uppenbart, att antalet fasta lärartjänster i har-
navård kommer att öka framdeles. Med all sannolikhet kommer ökningen i det väsentliga att falla inom yrkesskolväsendets område. Inrättande av flera nya barnsköterskeskolor planeras och en kraftig utbyggnad av den husliga utbildningen inom yrkesskolväsendet är att vänta. Vad det allmänna skolväsendet beträffar, kommer enhetsskolans genomförande att medföra en vidgad undervisning i barnavård. Huruvida denna utvidgning av undervis- ningen i barnavård i enhetsskolan också kommer att leda till inrättande av något större antal fasta lärartjänster är mera tveksamt. Med de timplaner för barnavårdsundervisningen, som hittills tillämpats inom försöksverksam- heten för enhetsskolan, kommer underlag för heltidstjänster i barnavård endast att finnas i mycket stora kommuner. Det torde emellertid vara möj- ligt att i viss utsträckning skapa heltidstjänster genom att förlägga under— visningen såväl till enhetsskolan som till andra skolformer.
Att siffermässigt ange, hur behovet av barnavårdslärare kommer att ut- vecklas fram till t. ex. slutet av 1960-talet, är omöjligt. Man kan ju icke med någon högre grad av säkerhet bedöma, hur pass snabbt utbyggnaden av yrkesskolväsendet kommer att ske, och icke heller i vilken takt enhetsskolan kommer att genomföras. Även den slutliga målsättningen för denna skolas undervisning är för närvarande oviss. På begäran av kommittén har översty- relsen för yrkesutbildning avgivit yttrande angående det framtida behovet av barnavårdslärare. Överstyrelsen anser sig icke med tanke på de många faktorer, som påverkar utvecklingen av yrkesskolväsendet, kunna framlägga några detaljerade prognoser över behovet av barnavårdslärare, men fram- håller, att de siffror beträffande lärarbristen för dagen och beträffande de tjänster, som erfordras för nu planerade barnsköterske- och husmoderssko- lor, klart visar, att den nuvarande utbildningskapaciteten är för liten. Med hänsyn till behovet av utbildade barnavårdslärare inom yrkesskolväsendet, sådant det för dagen kan bedömas, och med någon hänsyn tagen också till andra verksamhetsområdens önskemål om arbetskraft av detta slag synes enligt överstyrelsens mening åtminstone en fördubbling av den nuvarande examinationen vara påkallad.
Då någon säker prognos av utvecklingen av behovet av lärarkrafter för undervisning i barnavård icke kan uppställas men kommittén blivit över- tygad om att en utökning av den årliga examinationen är behövlig, ansluter sig kommittén till överstyrelsens mening, att en fördubbling av den nu- varande examinationskapaciteten ifråga om barnavårdslärare bör genom— föras. Kommittén f ö r e slå r således, att årligen minst 24 barnavårdslä- rare skall utexamineras och att möjlighet att öka detta antal till 28 bör finnas. En så pass omfattande examination bör icke lämpligen äga rum vid ett enda seminarium på grund av att det daghem, som för undervisningens skull måste vara knutet till seminariet, då bleve alltför stort och att övriga barnavårdande institutioner, till vilka lärarelevernas praktiska utbild- ning delvis måste förläggas, ej lämpligen kan taga emot ett alltför stort antal
hospitanter och praktikanter. Utbildningen bör enligt kommitténs mening uppdelas på två seminarier.
Sammanfattningsvis föreslår alltså kommittén en årlig examination under tiden fram till år 1970 av följande antal lärare:
176 hushållslärare, varav cirka 20 med lanthushållsinriktning; 8—10 lantgårdslärare; 168 textillärare;
12 yrkeslärare i klädsömnad; 24 barnavårdslärare.
KAPITEL 8
Den allmänna uppläggningen av utbildningsgången
De olika frågorna i det stora utredningskomplex, som förelagts kommit- tén, hänger många gånger intimt samman. Sålunda kan man svårligen be- stämma vilka lärarkategorier, som bör utbildas, utan att man samtidigt he- dömer möjligheterna att inom rimlig tid och för rimliga kostnader utbilda lärare av de olika typer man anser önskvärda. Man kan inte heller föreslå en viss utbildningstid för varje kategori eller den kompetens en viss lärar- examen bör ge utan att först noggrant ha undersökt, vilka olika faser den samlade utbildningsgången bör omfatta. Vid en dylik undersökning måste ställning tas till frågorna om vilken teoretisk och praktisk förutbildning, som måste krävas av de inträdessökande till seminarierna, och om hur se- minarieutbilduingen bör läggas upp med hänsyn till de teoretiska och prak— tiska förkunskaper eleverna förvärvat. Vidare måste en avvägning ske mellan de olika ämnena på varje seminarietyps schema ifråga om deras inbördes vikt och tidsutrymmet för vart och ett av dem. Genom denna av- vägning kommer utbildningens innehåll att bestämmas, Och därmed anges också vilken kompetens lärarexamen från seminariet kommer att ge.
Kommittén har under sitt arbete övervägt den frågan, om utbildnings- tiden hör bli lika lång för alla lärarkategorier, oavsett skillnader i deras un- dervisningsuppgifter, eller om utbildningstidens längd bör anpassas efter de uppgifter lärare ur respektive kategorier kommer att få utföra i sin lili— vande lärargärning. Kommittén har ansett det enda möjliga svaret på frå- gan vara, att utbildningstiden för varje lärarkategori i princip måste fast- ställas utifrån en objektiv beräkning av den tid, som måste tas i anspråk för att eleverna inom vederbörande lärarkategori skall kunna inhämta för sin blivande undervisning erforderlig utbildning.
Då återstår frågan, hur lång utbildningstiden absolut sett bör bli för var och en av de lårarkategorier, som kommittén i enlighet med förslagen i kap. 6 anser böra utbildas framdeles. Vid alla sina överväganden ifråga om utbildningsgången har kommittén ansett det vara viktigt att söka uppnå en förbättring av den nuvarande utbildningen, eventuellt en omläggning i vissa avseenden, utan någon nämnvärd förlängning av den egentliga utbildnings- tiden. Endast när betydande fördelar av ett eller annat slag synts uppkomma därigenom, har kommittén ansett sig kunna förorda en förlängning av
studietiden. Då är emellertid att märka, att kommittén icke ansett för- längning inträda, om ett förberedande och två egentliga seminarieår för- ändrats till tre sammanhängande studieår vid seminarium.
Utbildningsgången kan för närvarande (jämför kap. 3) uppdelas i leo- retisk förutbildning, praktisk förutbildning och seminariestudier. De sist- nämnda är för vissa kategorier uppdelade i en förberedande kurs och en egentlig lärarinnekurs. Utbildningstiden efter avslutad teoretisk förutbild- ning växlar för de olika lärarinnekategorierna, den omfattar från 3 till 5 år utom för yrkeslärarinnorna i sömnad, där den utgör (i år, samt för väv- lärarinnor, vilkas utbildningstid omfattar 2,5 ä 3 år. Den faktiska utbild- ningstidens längd är emellertid svår att exakt ange av den anledningen, att den praktiska förutbildningen ofta tar längre tid i anspråk än den praktik- tid, som officiellt krävs för inträde i seminariekurs.
Utbildningsgången bör enligt kommitténs mening även framdeles inne- fatta samma faser som nu, d.v.s. teoretisk förutbildning, praktisk förut— bildning och seminariestudier. Enligt det förslag till utbildningsgång, som kommittén framlägger, kommer kraven på teoretisk förutbildning för in- träde på lärarbanan att något skärpas, så att under seminariestudierna teo- retisk undervisning av mera elementär natur kan undvikas till förmån för mera avancerad undervisning. I fråga om den praktiska förutbildningen avses en koncentration och rationalisering av praktiken, som bör medge en förkortning av denna del av utbildningen. Vad slutligen seminariestudierna beträffar, föreslår kommittén, att uppdelningen av dessa i förberedande kurs och lärarkurs upphör, i de fall då en sådan uppdelning nu förekom- mer. För lantgårdslärare och hushållslärare med inriktning på lanthushåll föreslås ett s.k. praktiskt år inlagt i seminariestudierna, men detta blir av annorlunda karaktär än de nuvarande förberedande lärarinnekurserna.
Utbildningstiden vid seminarierna — efter avslutad teoretisk och praktisk förutbildning — skulle enligt kommitténs förslag komma att omfatta 3 år för hushållslärare, textillärare, lantgårdslärare och barnavårdslärare samt 1 år för yrkeslärare i klädsömnad (nu respektive 3, 2, 2, 3 och 1 år för närmast motsvarande lärarinnor). För de lärarkategorier, som kommer att tjänstgöra inom det allmänna skolväsendet och inom yrkesskolväsendet, frånsett den kvalificerade yrkesutbildningen, blir alltså utbildningstiden i stort sett av samma längd.
Den praktiska förutbildningen — d. v. s. praktik, som av kommittén icke inräknas i den egentliga utbildningstiden — kommer för hushålls- lärare och textillärare att omfatta 1 år samt för lantgårdslärare och barna— vårdslärare 1,5 år. Anledningen till att den för lantgårdslärarna och barna- vårdslärarna blir förlängd med ett halvt år är, att dessa lärare måste genom- gå en mera omfattande praktisk förutbildning för att på ett tillfredsställande sätt kunna sköta sina kommande undervisningsuppgifter. Undervisningen vid lanthushållsskolorna och i än högre grad vid barnsköterskeskolorna är
nämligen mera yrkesbetonad än den undervisning, varåt de flesta hushålls— lärare och textillärare kommer att ägna sig.
Seminariestudierna kommer alltså, som tidigare nämnts, att ta i anspråk 3 läsår för samtliga de angivna kategorierna utom för yrkeslärarna i kläd- sömnad. Utökningen av seminarietiden betingas för textillärarna av den vid- gade kompetensen och för lantgårdslärarna av det stora behovet av väsentligt fördjupad utbildning i de direkt lanthushållsbetonade ämnena trädgårds— skötsel, djurvård och lanthushållsekonomi. En särställning intar yrkes- lärarna i klädsömnad. Som namnet på kategorien anger, är det här fråga om utbildning av lärare för ren yrkesundervisning, följaktligen måste den prak- tiska utbildningen med inövande av en synnerligen god manuell färdighet bli det väsentliga. Den praktiska förutbildningen föreslås för denna grupp komma att omfatta en tid av fem år, varav 3 års betald praktik i ateljé eller liknande, varefter följer pedagogisk utbildning under ett avslutande seminarieår.
Kommittén har särskilt inriktat sina ansträngningar på att inom en sam- manlagd utbildningstid utan några större förändringar kunna föreslå en fördjupad teoretisk utbildning samt en effektiviserad och förkortad prak- tisk utbildning. För hushållslärarna blir den sammanlagda utbildningstiden densamma som för de nuvarande skolkökslärarinnorna, för lantgårds- lärarna avkortas tiden med cirka ett halvt år och för textillärarna förlänges tiden med cirka ett halvt åt ett år. För yrkeslärare i klädsömnad och barna— vårdslärare blir utbildningstiden densama. En förlängning av studietiden inträder således endast för kategorien textillärare, av skäl som nyss angivits.
I kapitlet om »Allmänna synpunkter på lärarinneutbildningen» har kom- mittén diskuterat vilka krav, som bör ställas på en lärare på det husliga området. Kommittén framhöll där, att en lärare måste äga goda kunskaper, god pedagogisk kunnighet och god manuell yrkesskicklighet. Dessutom bör hon vara i besittning av sådana egenskaper, som gör henne lämpad att fostra barn och ungdom i skolåldern. Med utgångspunkt från dessa krav på en blivande lärare har utbildningsgängen lagts upp. En hållfast grund för utbildningen måste vara lagd genom den teoretiska förutbildning, som kräves av eleven, innan hon påbörjar sina seminariestudier. På denna teo- retiska förutbildning bygger sedan den praktiska förutbildningen, under vilken eleven tillägnar sig de första grunderna av den yrkeskunnighet hon under sina seminariestudier sedan måste uppöva och vidare utveckla. För yrkeslärarna går den praktiska förutbildningen vida längre och djupare.
Efter avslutad praktisk förutbildning följer så studierna vid seminarium. Några förberedande lärarkurser av för närvarande gällande slag kommer inte längre att anordnas enligt kommitténs förslag. Lärarkursen på respek— tive utbildningslinjer betraktas som en sammanhängande helhet. Utbild— ningen blir både teoretisk och praktisk. Den teoretiska undervisningen an— passas efter de teoretiska förkunskaper eleven besitter och syftar till att
ge henne det kunskapsmått, som erfordras för att hon med framgång skall kunna utöva läraryrket. Den praktiska undervisningen anpassas givetvis också efter den praktiska förutbildning eleven genomgått och syftar till att dels systematiskt träna upp hennes manuella yrkesfärdighet och dels prak- tiskt tillämpa de inhämtade teoretiska kunskaperna. En väsentlig del av seminariestudierna ägnas åt övningsundervisning, som i sig innefattar både teoretiska och praktiska moment. Syftet med denna undervisning är att utveckla och uppöva hennes förmåga att meddela sina kunskaper åt blivande elever, eller med andra ord, att utbilda henne till en god pedagog.
KAPITEL 9
Den teoretiska förutbildningen
Förslag från 1945 års utredning
Av redogörelsen i kap. 3 framgår, att de fordringar på skolunderbyggnad, som för närvarande uppställes för tillträde till de olika lärarinneutbild- ningsanstalterna utgör i stort sett realexamen eller genomgången högre flickskola med kvalificerade betyg i vissa ämnen eller motsvarande kunska- per. Vid vävlärarinneseminarierna kan dock inträde vinnas även av elever, som genomgått 2-årig folkhögskola.
1945 års utredning accepterade för sin del de då faktiskt gällande kraven på teoretisk förutbildning för tillträde till lärarinneseminarierna och före- slog endast att dessa krav skulle utgöras av lägst realexamen eller genom— gången högre flickskola. Därjämte föreslog utredningen, att det uttryckligen skulle föreskrivas, att jämväl studentexamen skulle utgöra kvalifikations- grund. Med hänsyn till att hela vårt skolväsende låg under ombildning vore det emellertid tänkbart, att det framdeles kunde bli önskvärt att uppställa andra krav på den teoretiska förutbildningen för blivande lärarinnor på det husliga området. Eftersom undervisningen på det husliga området vore myc- ket betydelsefull borde dessa lärarinnor ha samma skolunderbyggnad som övriga lärare inom den föreslagna enhetsskolans högre stadium. Flertalet remissinstanser, som yttrat sig över den nämnda utredningens förslag, hade inga invändningar att göra mot dessa uttalanden angående den teoretiska förutbildningen men vissa instanser ansåg dock, att realexamen vore ett för högt krav. En organisation menade, att krav på vissa speciella examina icke borde uppställas. Det fanns nämligen på landsbygden många unga kvinnor, framhöll organisationen ifråga, som först sent bestämmer sig för högre yrkesutbildning, och deras möjligheter till studier och utbildning borde inte hindras genom formella kompetenskrav. Ett par andra remiss- instanser underströk, att lämpliga elever, som genomgått 2-årig folkhög— skola, borde bli berättigade att vinna inträde vid undervisningsanstalter, som utbildar lärarinnor för det husliga området.
Några remissinstanser förordade, som framgår av redogörelsen i bil. 1, inrättande av ett specialgymnasium, vid vilket aspiranter till lärarinnesemi— narierna på det husliga området skulle erhålla teoretisk förutbildning. Ett sådant specialgymnasium borde organiseras på samma sätt som det vid Hvilans folkhögskola befintliga specialgymnasiet för lantbruks- och mejeri-
studerande m.fl. Socialstyrelsen, som anslöt sig till tanken på inrättandet av ett sådant specialgymnasium, ville som inträdesfordran uppställa krav på antingen studentexamen eller begränsad studentexamen, vilken senare kunde avläggas vid specialgymnasiet. Flera remissinstanser uttalade sig för en sådan teoretisk underbyggnad, som skulle komma att fordras för andra lärare på enhetsskolans högstadium, d. v. s. förmodligen studentexamen. En remissinstans ansåg, att studentexamen borde uppställas som obligatoriskt inträdeskrav, t.o.m. med kvalificerade betyg i de för vederbörande utbild- ningslinje väsentligaste ämnena eller eventuellt begränsad studentexamen i dessa ämnen.
Vid de överläggningar kommittén haft med representanter för lärarinnor- nas fackorganisationer har även frågan om kraven på den teoretiska förut— bildningen diskuterats. Fackorganisationernas önskemål divergerade i vissa avseenden men enighet förelåg om att realexamen är otillräcklig som teore— tisk förutbildning. Å andra sidan borde man icke obligatoriskt kräva stu- dentexamen, emedan därigenom många lämpliga sökande skulle utestängas från lärarinneutbildningen. Den bästa lösningen vore enligt organisationer— nas mening att kräva begränsad studentexamen med betyg i ämnen, som vore särskilt betydelsefulla för respektive utbildningslinjer. För skolköks— lärarinnornas del borde studentexamensbetyg krävas i modersmålet och svensk skrivning, matematik, fysik, kemi och biologi enligt de önskemål representanterna för deras fackorganisation framförde. Företrädarna för lanthushållslärarinnornas fackorganisation ansåg, att samma ämnen borde komma ifråga för lanthushållslärarinnorna men därjämte även engelska, eftersom så gott som all facklitteratur i näringslära är skriven på engelska. Representanter för slöjdlärarinnornas fackorganisation förordade för slöjd- lärarinnornas del studentexamensbetyg i modersmål, historia, fysik, kemi och matematik. Företrädarna för vävlärarinnornas organisation framförde icke krav på begränsad studentexamen men förklarade, att realexamen vore ett minimikrav. Normalskolekompetens vore kanske bättre än realexamen. Möjlighet borde dock hållas öppen för sökande till vävlärarinneseminarium att bli antagen, om vederbörande kunde styrka sig äga tillräckliga teore— tiska förkunskaper utan att ha avlagt någon viss examen. Om elever från enhetsskolan skulle medges inträde i lärarinneseminarierna, måste det upp- ställas som ett oeftergivligt krav att vederbörande genomgått klass 9 g med kvalificerade betyg, framhölls enstämmigt av samtliga fackorganisationer.
Kommitténs förslag
Lärarna på det husliga området måste, liksom lärare ur alla andra kate— gorier, äga en god allmänbildning. Utan en dylik fond av kunskaper kan ett framgångsrikt utövande av läraryrket icke vara tänkbart. Grundvalen för
denna allmänbildning måste vara lagd, innan seminariestudierna tar sin början. För att dessa icke skall bli alltför långvariga år det nödvändigt att begränsa undervisningen under seminarietiden till sådana ämnen, i vilka goda kunskaper är nödvändiga i elevens blivande lärarverksamhet.
Hur högt kraven på den teoretiska förutbildningen skall ställas, därom kan givetvis delade meningar råda. Att ställa dem lägre än de nu gällande fordringarna på avlagd realexamen eller genomgången högre flickskola kan icke vara tillrådligt. Utvecklingen på hemarbetets område, icke minst den rent tekniska utvecklingen, har gått så snabbt och nått så långt, att en lärare på det husliga området måste äga en god allmänbildning, om hon skall kunna följa densamma. Vikten av att hon äger relativt goda språk- kunskaper må också understrykas. Facklitteratur i exempelvis näringslära och textilkunskap finns i mycket ringa omfattning på svenska. Enbart god- känd realexamen eller normalskolekompetens är för övrigt icke tillräckligt ens nu för inträde på lärarinnebanan. I fråga om skolkökslärarinnesemina- rierna har Kungl. Maj :t fastställt krav på kvalificerade betyg i vissa ämnen som villkor för inträde. Såväl konkurrensen om platserna i seminariernas lä- rarinnekurser som strävandena att höja lärarinneutbildningens allmänna standard har också i fråga om andra lärarinneseminarier medfört, att de inträdessökande i allmänhet måste uppvisa kvalificerade betyg i realexamen eller i avgångsbetyg från högre flickskola i sådana ämnen, som är av bety- delse för undervisningen inom vederbörande utbildningslinje, för att de skall kunna erhålla elevplatser i lärarinnekurserna.
Vid bedömningen av frågan om kraven på teoretisk förutbildning måste liian enligt kommitténs uppfattning ta fasta på den förskjutning uppåt av inträdesfordringarna, som faktiskt ägt rum på grund av, konkurrensen om elevplatserna. En realexamen eller ett avgångsbetyg från högre flickskola med B som medelbetyg kan enligt kommitténs mening icke anses ge en hållbar grund för de fortsatta seminariestudierna. Detta är, enligt vad kom— mittén inhämtat, en allmän uppfattning icke endast bland seminariernas lä- rarpersonal utan också bland eleverna. Ur många synpunkter skulle det vara till fördel, om en viss bestämd examen utan kompletteringar av betygen gav kompetens för inträde vid seminariernas lärarkurser. Då realexamen icke kan anses vara tillräcklig, borde i så fall logiskt krävas studentexamen av de inträdessökande. Kommittén har emellertid icke velat förorda, att studentexamen obligatoriskt skall läggas till grund för utbildningen av lä- rare på det husliga området. Ställer man upp ett så pass högt krav, kommer man därigenom att från detta yrke utestänga många flickor, som mycket väl skulle vara lämpade för detsamma men som av skilda anledningar icke haft möjlighet att avlägga studentexamen. Ett annat skäl är, att genom- snittsåldern vid avläggande av lärarexamen kommer att höjas, om eleverna först måste ha avlagt studentexamen. Då det är önskvärt att elever vid skilda yrkesutbildningsanstalter icke onödigtvis sent kommer ut i förvärvs-
livet, kan en sådan förskjutning uppåt av medelåldern vid lärarexamen icke vara försvarbar.
Då å ena sidan realexamen respektive normalskolekompetens icke ger en tillräckligt hållbar grundval för seminariestudierna och å andra sidan krav på studentexamen som villkor för inträde vid seminarierna icke bör upp- ställas, blir den enda acceptabla lösningen av frågan om omfattningen av den teoretiska förutbildningen att denna bör bestå av realexamens kun- skapsmått samt därutöver ökade kunskaper i ämnen, som för varje särskild utbildningslinje är av väsentlig betydelse. Realexamen bör alltså bli grund- valen för den erforderliga teoretiska förutbildningen, men denna grundval måste sedan förstärkas. Det blir nödvändigt för aspiranterna till lärarkur- serna att komplettera sina under skoltiden förvärvade kunskaper, innan de kan antagas till elever vid seminarierna.
Enligt kommitténs uppfattning bör aspiranterna äga en viss allmän be- gåvning, varför kommittén anser sig böra förorda, att endast sådana aspi— ranter, som i realexamen eller i avgångsbetyg från högre flickskola erhållit minst betyget Ba i genomsnitt, skall kunna komma i fråga till lärarut— bildning. För inträde i seminarium bör dessutom fordras minst betyget Ba i ämnena modersmålet, engelska, matematik, fysik och kemi. I dessa an- givna ämnen bör även kompletteringsbetyg kunna godtagas. Betygen måste vara givna utifrån fordringarna i den klass, där ämnet i fråga avslutas. För elev, som genomgått enhetsskola, bör krävas betyg från den linje och dessutom sådana betygspoäng, som kan anses motsvara nyssnämnda teo— retiska utbildning.
Av skäl som ovan angivits bör emellertid i vissa ämnen krävas större kun- skaper än dem, som realskolan och flickskolan ger. Dessa ökade kunskaper bör krävas i följande ämnen för aspiranter till samtliga utbildningslinjer: modersmålet, engelska, matematik, fysik och kemi.
Kompletteringen av realexamens- respektive flickskolekunskaperna bör avse att åstadkomma en utbildning, som ungefär motsvarar följande, nämligen
i modersmålet och engelska: till vissa delar betyg från ring 113 och 1114, i matematik: betyg från ring 13 eller 114 på den allmänna linjen, i fysik: betyg från ring III3 eller III*1 på allmänna linjens sociala gren (inkl. frivillig kurs) och
i kemi: betyg från ring 113 eller III4 på allmänna linjens sociala gren. Då komplettering av realexamenskunskaper obligatoriskt skulle krävas av de inträdessökande till seminarierna uppstår det problemet, har denna komplettering lämpligast bör ske. Den bör icke taga alltför lång tid och den bör icke åsamka läraraspiranterna alltför stora kostnader. Det blir icke möjligt för dem att genomföra kompletteringen genom att följa undervis- ningen vid ett gymnasium. De måste läsa in de för kompletteringen erfor— derliga kurserna på egen hand och sedan antingen tentera för gymnasie—
lärare som frivilligt vill åtaga sig denna uppgift eller också begära att få undergå s. k. särskild prövning i den ordning, som föreskrives i läroverks- stadgan. I det förstnämnda fallet får de av vederbörande tentator satta be- tygen icke någon officiell karaktär utan blir endast ett privat intyg om vilket kunskapsmätt eleven äger. Ett dylikt intyg får enligt gällande bestäm- melser icke nu godtagas för inträde i skolköksseminarium, och det bör där- för ej heller framdeles kunna anses tillräckligt. Det må framhållas, att ett dylikt intyg med säkerhet icke skulle berättiga vederbörande att vinna in- träde vid universitets— eller högskolekurs för fortsatta studier. Det må också påpekas, att s.k. särskild prövning skall ske enligt fordringarna för stu- dentexamen i ämne, som kan ingå i denna examen på allmänna linjen, real- linjen eller latinlinjen. Ett s. k. kompletteringsgymnasium har numera trätt i verksamhet i Stockholm men enligt vad kommittén inhämtat kan kom- plettering av den art, det här är fråga om, icke företagas vid detta gymna- sium. Studierna vid detta avser att föra elever, som avlagt sådana examina som folkskollärarexamen, avgångsexamen från socialinstitutet m. m., fram till studentexamen. Vidare kan elever, som redan avlagt studentexamen, komplettera sina studentbetyg vid gymnasiet. Utökade möjligheter till fort- satta studier har emellertid på senare tid skapats också genom kvällsgym- nasier, gymnasium för vuxna m. m.
Då det med all sannolikhet blir både tidsödande och besvärligt för lärar- aspiranterna att komplettera sina kunskaper på egen hand, har kommittén ansett det Önskvärt att skapa kompletteringsmöjligheter vid seminarierna på det husliga området, helst vid varje dylikt seminarium. Kompletteringen skulle då kunna genomföras på relativt kort tid genom koncentrerad under- visning, kontrollerad av seminariets ledning och åtminstone delvis medde- lad av lärare vid detta. En annan fördel med komplettering vid seminarierna är att undervisningen helt kan inriktas på det syfte man vill uppnå med densamma. Såväl timplaner som kursplaner kan anpassas härefter. Det blir icke nödvändigt att läsa exakt samma kurser som i en eller flera av gym- nasieringarna, utan kursplanerna i de olika ämnena kan helt anpassas efter den sedan följande seminarieundervisningens behov. Obligatoriskt deltagan- de i en sådan kompletteringskurs vid seminarium bör dock icke krävas av den inträdessökande. Om det kan ställa sig fördelaktigare för läraraspiran- ten att komplettera sina kunskaper på annat sätt, t. ex. genom att avlägga kunskapsprov vid läroverk i hemtrakten, bör 'det stå henne fritt att göra detta. Likaså bör möjlighet beredas att vid kompletteringskursen avlägga kunskapsprov i olika ämnen utan att vederbörande genomgått denna.
Kommittén f ö r e s ] ä r i överensstämmelse med denna tankegång, att vid seminarierna för utbildning av lärare på det husliga området inrättas preparandkurser med uppgift att meddela inträdessökande till seminarierna de kunskaper utöver realexamen eller normalskolekompetens, som kommit- tén föreslår skall gälla som obligatorisk teoretisk förutbildning för anta-
gande som elev vid lärarkurs. Preparandkursen avser således att ge eleverna en vidgad och fördjupad utbildning utöver vad som medhinnes i realskolan eller i den högre flickskolan. Samtliga de angivna ämnena bör vara obligatoriska för eleverna i preparandkurserna, såvitt icke eleven har vitsord om motsvarande kunskapsmått i något eller några av ämnena.
Preparandkursen bör organisatoriskt anknytas till seminariet. Varje kurs bör omfatta 18—20 arbetsveckor. Med hänsyn till antalet utbildningslinjer vid varje seminarium och antaglig avgång av aspiranter under och efter aspirantkurserna, bör två kurser anordnas årligen vid varje seminarium.
Preparandkurs föreslås omfatta följande antal veckotimmar i de olika ämnena:
Modersmålet ........ 4 timmar Engelska språket . . . . 4 timmar Matematik .......... 5 timmar Fysik .............. 6 timmar (3 lektions- och 3 laborationstimmar) Kemi .............. 9 timmar (5 lektions— och 4 laborationstimmar)
Summa 28 timmar
Vederbörande seminariums ledning bör ha rätt att ändra fördelningen mellan lektions— och laborationstimmar i fysik och kemi på lämpligt sätt, om den ovan angivna fördelningen icke visar sig ändamålsenlig.
Kursplanerna i de olika ämnena föreslås bli i huvudsak följande: M 0 d e r s 111 ål e t. Undervisningen avser att utveckla elevernas färdighet att korrekt och klart uttrycka sig i tal och skrift. Realskolans form- och satslära repeteras och kompletteras i den mån så är erforderligt. Läsning av för ändamålet lämplig litteratur, bl. a. förebildlig sakprosa. För att pröva elevernas kunskaper och skicklighet anordnas ett mindre antal provskriv— ningar. För elevernas träning ges hemuppsatser.
E n g el sk a 5 p r å k e t. Undervisningen avser att öka elevernas ord— förråd samt deras färdighet att läsa och översätta engelsk text till svenska språket. Grammatik studeras endast i den mån detta är nödvändigt för nämnda ändamål. Även talövningar bör förekomma. För läsövningarna an— vändes dels noveller av lämplig svårighetsgrad, dels populärvetenskaplig litteratur i seminariets fackämnen. Större delen av litteraturläsningen för- utsättes ske som hemarbete.
M a t e m a t i k. Undervisningen avser att bibringa eleverna vissa insikter och färdigheter, som är av betydelse vid studiet av ett flertal andra ämnen, bl. a. kemi, fysiologi och redskapslära.
Anm. Delar av realskolans kurs i geometri repeteras med tillämpningar på planimetriska och stereometriska problem. Ekvationer av första graden med två eller flera obekanta. Kortfattad genomgång av ekvationer av andra graden med en obekant. Kortfattad genomgång av rötter och potenser samt logaritmer med
huvudvikten lagd vid deras användning för numerisk räkning. Räknestickans an— vändning. Användning av rätvinkliga koordinater för studium av funktioner med anknytning till elevernas kommande arbetsuppgifter. Uppritning av diagram.
F y 5 i k. Undervisningen avser att underlätta förståelsen av kemi, fysio- logi och redskapslära. Den bör fördenskull omfatta mekanikens grundbe— grepp, energiformerna och deras samband, värmelära och elektricitetslära.
Anm. I fysiken genomgås t. ex. det väsentligaste om krafter och olika slag av rörelse (repetition och någon utvidgning av realskolans kurs) enheter för mått och vikt, metoder att bestämma kroppars täthet, tryck hos vätskor och gaser, kom- nmnicerande kärl, ytspänning och kapillaritet, osmos och diffusion, termometern, mätning av värmemängder, specifikt värme, smältvärme, ångbildningsvärme och lösningsvärme, luftens fuktighet och dess bestämning, metoder att alstra låga tem- peraturer, element och ackumulatorer, elektriskt motstånd och metoder att be- stämma detta, generatorer, motorer, transformatorer, faror förbundna med den elektriska strömmen, energiens omvandlingar, materiens byggnad.
K cm i. Undervisningen har till uppgift att på grundval av realskolans kurs bibringa eleverna vidgade kunskaper i oorganisk och organisk kemi samt om kemiens viktigare tillämpningar inom deras blivande verksamhets— område.
Anm. Framförallt genomgås följande: Allmän kemi: den kemiska bindningen och i samband därmed valensbegreppet samt enkla strukturformler. Oxidation och reduktion, oxider, syror, baser, salter, joner och jonreaktioner. Lösningars halt, ekvivalentvikt och normalitet. Löslighet, löslighetskurvor, färgindikatorer, pH-begreppet, buffertlösningar. Grunderna av kolloidkemien. Exempel på kemisk jämvikt. Oorganisk kemi: Kort översikt av de viktigaste grundämnena och deras föreningar. Allmänna framställningsmetoder. Kvalitativ analys (joner), titreringar. Organisk kemi: Kolväten, alkoholer, aldehyder och ketoner, syror och estrar. Över- sikt av för näringsläran särskilt viktiga föreningar: fettämnen, kolhydrater ooh äggviteämnen. Några aromatiska föreningar.
lnträdessökande till seminarium, som icke genomgått preparandkurs eller avlagt kunskapsprov vid denna måste, för att kunna antagas till elev, styrka sig äga ovan angivna kunskaper. Studentexamen — utom på latin— linjen — utgör givetvis tillräcklig kvalifikation för antagande till lärar— elev. Den som avlagt studentexamen på latinlinjen måste komplettera i matematik, fysik och kemi i enlighet med ovan angivna fordringar.
KAPITEL 10
Den praktiska förutbildningen
Kommitténs förslag
Sedan länge har gällt, att ingen kan antas till elev vid ett lärarinnesemina- rium på det husliga området, som ej genomgått viss praktisk förutbildning.
Den praktiska förutbildningen har varit och är även för närvarande upp- delad mellan genomgång av vissa skolor med övervägande praktisk under- visning samt direkt praktik i hushåll, i social verksamhet, i syateljéer o.s.v., beroende på vilken utbildningslinje den blivande eleven önskar välja. Uppdelningen av den praktiska förutbildningen har visat sig vara mycket värdefull.
Kravet på praktisk förutbildning före seminariestudierna måste helt na- turligt förutsättas ha uppställts, sedan erfarenheten visat, att det förelåg ett behov därav. Vid en grundlig utredning om hela studiegången för de ifrågavarande lärarinnorna måste emellertid också ställas den frågan, om kravet på praktisk förutbildning alltjämt —— och framför allt efter en effek- tivisering av seminariestudierna — är sakligt betingat. Denna fråga är så mycket naturligare, som krav på förpraktik i regel icke förekommer vid au- nan lärarutbildning.
Kommittén har funnit, att det även för framtiden är nödvändigt att kräva viss praktisk förutbildning före seminariestudierna. Skälen härtill är bl. a. följande: Lärarutbildningen inom det nu ifrågavarande området är icke fullt jämförbar med annan lärarutbildning. Som tidigare flera gånger i detta betänkande framhållits, måste lärarna på det husliga området äga en betydande manuell skicklighet, som icke kan förvärvas utan långvarig; praktiska övningar. Denna träning av den manuella färdigheten kan na- turligtvis ske inom ramen för seminariestudierna, men i så fall måste tids- utrymmet för dessa studier väsentligt förlängas. Genom praktiken i hushåll eller på andra områden av arbetslivet förvärvar eleven såväl kännedom om de förhållanden, till vilka hennes undervisning i olika skolformer skall an- knyta, som en viss teknisk färdighet i utförandet av skilda arbetsmoment inom den verksamhet, i vilken hon praktiserar.
Kommittén f ö r e s l ä r därför, att krav på praktisk förutbildning skall uppställas även för framtiden samt att denna förutbildning liksom hittills skall uppdelas på genomgång av kurser med övervägande praktisk under— visning samt praktik inom sådan verksamhet, som är av väsentlig betydelse
för läraren att känna till. Den som önskar studera till hushållslärare bör således genomgå antingen en lanthushållsskola eller en husmoderskurs samt praktisera i stadshushåll eller lanthushåll, varjämte viss praktik i social verksamhet är önskvärd. Den som önskar utbilda sig till lantgårds- lärare bör givetvis genomgå en lanthushållsskola och ägna sig åt praktik i lanthushåll samt specialpraktik i olika grenar av lanthushållningen. Den som önskar utbilda sig till yrkeslärare i klädsömnad bör genomgå verk— stadsskola för klänningssömmerskor samt praktisera på syatelje'er. Aspi— rant till textillärarutbildning bör genomgå sådana kurser i sömnad och vävning, som samtidigt ger såväl yrkesteori som praktik. Den blivande barnavårdsläraren slutligen bör genomgå barnsköterskeskola samt prakti- sera i barnavård.
Den praktiska förutbildningen bör bli den andra fasen i den samlade ul- bildningsgången och således komma närmast efter avslutad teoretisk förut- bildning. Detta bör naturligtvis inte hindra, att en aspirant till lärarbanan kan ägna sig åt praktik redan innan den teoretiska förutbildningen är av- slutad, t.ex. under sommarferier eller i väntan på att vinna inträde vid en preparandkurs. En sådan praktik kan vara nyttig därför, att den kan ge den blivande eleven en vink om, huruvida hon passar för den levnadsbana hon tänkt sig eller icke. Den bör dock normalt icke kunna ersätta den prak— tik, som skall vara obligatorisk för tillträde till olika utbildningslinjer inom seminarieorganisationen.
Som framgått av det föregående ingår flera olika moment i den praktiska förutbildningen. Det är av vikt, att dessa kommer i rätt ordning. En aspi- rant kan icke på ett tillfredsställande sätt tillgodogöra sig de lärdomar och färdigheter praktiken ger, om hon ic_ke dessförinnan i lämplig skola eller kurs lärt sig förstå _ i någon mån åtminstone — samspelet mellan teori och praktik på ifrågavarande områden av arbetslivet. Den som i skolan lärt sig teoriens elementa, bör lättare kunna tillgodogöra sig de erfarenheter praktiken ger. Gången av den praktiska förutbildningen bör alltså bli den, att aspiranten först genomgår den förskola, som är lämplig för den utbild- ningslinje hon tänkt sig, varefter hon bör övergå till praktiken. Är prakti— ken uppdelad i allmän praktik och specialpraktik, bör givetvis den all— männa komma först. En lantgårdsläraraspirant bör således praktisera i ett lanthushåll, innan hon övergår till specialpraktik, t. ex. i ladugårdsskötsel.
Då kommittén av olika skäl, som tidigare i annat sammanhang redo- visats, ansett att en förlängning av den sammanlagda utbildningstiden för lärarna icke bör komma ifråga, är det av väsentlig betydelse, att praktik- tiden väl utnyttjas av de blivande eleverna. Skall seminariestudierna kunna begränsas till 3 år för flertalet lärarkategorier, måste elevernas såväl teo- retiska som praktiska förkunskaper ligga på en relativt hög nivå, så att ele- mentär undervisning eller komplettering av skolkunskaper och otillräcklig manuell färdighet kan undvikas. Det blir fördenskull av yttersta vikt, att
praktiken förlägges till hem eller arbetsplatser, där bästa möjliga utbyte av densamma kan erhållas. Eleverna måste erhålla god handledning av husmodern i praktikanthemmet eller av arbetsledningen på den plats, där praktiken förlägges. Det får icke förekomma, att hushåll eller företag tar emot praktikanter enbart för att utnyttja deras arbetskraft. De måste också samtidigt se till, att praktikanterna erhåller den kunskap och de lärdomar, som praktiken är avsedd att ge. Kommittén förutser, att även i framtiden uppkommer fall, då aspirant söker vinna möjlighet till inträde genom en längre praktisk förutbildning än vad minimifordringarna kräver. Avväg- ningen av den längre praktikens konkurrensvärde i detta sammanhang måste i varje fall prövas av intagningsmyndigheten. Kommittén vill endast framhålla, att, sedan minimifordringarna är uppfyllda, intagningen i hu— vudsak bör grundas på de teoretiska betygen.
Kommittén redovisar i det följande sitt förslag till praktisk förutbildning för respektive lärarkategorier. Denna förutbildning bör bli obligatorisk för alla inträdessökande till resp. utbildningslinjer inom seminarieorganisa- tionen.
Hushållslärare
Enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser skall blivande skolköks— lärarinnor ha utövat praktik i hem under ett år, innan inträde vid skolköks- seminarium kan vinnas. Flertalet sökande till seminarierna har förutom denna hempraktik genomgått längre eller kortare kurs vid lanthushålls— skola, husmodersskola eller liknande. Den praktiska förutbildningen tar således för de flesta elever längre tid i anspråk än vad som motsvarar de officiella fordringarna.
Om seminariestudierna för hushållslärare _ den kategori, som närmast kommer att motsvara den nuvarande kategorien skolkökslärarinnor _ skall kunna behållas 3-årig och om den praktiska förutbildningen icke skall överstiga ett år, är det nödvändigt att rationalisera denna förutbildning. Bästa lösningen synes enligt kommitténs uppfattning vara, att utbyta en del av den nu föreskrivna hempraktiken mot en 5 månaders husmoders- eller lanthushållskurs samt avkorla hempraktiken till 6 månader. Denna förläg— ges antingen till stadshushåll eller lanthushåll, beroende på var förkursen har genomgåtts. Aspirant, som genomgått husmoderskurs, bör praktisera i lanthushåll. Aspirant, som genomgått lanthushållskurs, bör praktisera i stadshushåll. Läraraspiranten måste komma i kontakt med hushåll av båda typerna, därför att hon som färdig lärare skall äga kompetens att undervisa såväl i städer som på landsbygden. Termen lanthushåll syftar givetvis på jordbrukarhushåll. Termen stadshushåll blir fördenskull icke fullt adekvat, den betecknar de facto ett hushåll, som icke är anknutet till jordbruk, var— för ett »stadshushåll» givetvis också kan vara beläget i en mindre tätort på landsbygden. Det synes emellertid vara lämpligast, att praktiken förlägges
till hem i städer eller större tätorter, så att den blivande läraren erhåller inblick i hur hushållsarbete bedrives under de betingelser, som är rådande i sådana samhällen. Praktikhemmen, såväl lant— som stadshushåll, bör helst väljas av praktikanten i samråd med respektive seminariums ledning.
Det mest bärande skälet till kommitténs förslag att ersätta en del av hem— praktiken med en husmoderskurs (resp. lanthushållskurs) är, att en god samordning mellan teoretiska och praktiska kunskaper därigenom kan vin- nas. Som redan tidigare antytts har kombinationen av en kurs vid någon praktisk förskola och efterföljande hempraktik visat sig vara mycket värde- full. Kursen bör vara en vanlig husmoderskurs om en termin vid en yrkes- skola eller en lanthushållsskola, Emellertid är det av särskilt intresse för lärarseminarierna att få garanterad tillgång till övningsundervisning vid en husmoderskurs varje termin. Av detta skäl vill kommittén föreslå, att vid fackseminarierna anordnas också husmoderskurser varje termin. Elever till dessa kurser bör antas enligt samma regler som gäller för hus- moderskurserna vid yrkesskolor och lanthushållsskolor. En aspirant på elevplats vid lärarseminariet skall alltså icke ha förtursrätt, liksom ej heller genomgång av husmoderskurs vid ett seminarium skall ge bättre rätt till elevplats vid seminarium än genomgång av husmoderskurs vid yrkes- skola eller lanthushållsskola. Kursinnehållet i seminariernas kurs bör i möjligaste mån anpassas efter motsvarande kurser vid de andra nämnda skolformerna.
Då många skolkökslärarinnor har vissa rådgivande uppgifter inom skol- måltidsverksamheten och allt flera lärare behövs för utbildning av per- sonal för denna och liknande 'storköksverksamhet, är det nödvändigt att aspiranterna till hushållslärarlinjen erhåller en viss praktik inom storhus- håll. Kommittén föreslår dylik praktik under en månad, vilken tidrymd givetvis är i knappaste laget. En begränsning till denna tid är emellertid nödvändig, då kommittén icke anser sig kunna förorda en utsträckning av tiden för den praktiska förutbildningen utöver ett år.
Någon tids praktik i social verksamhet, särskilt inom hemvårdarinne- organisationen, måste bedömas som synnerligen värdefull för blivande hus— hållslärare, dels därför att den ger eleverna inblick i hushållsarbetet inom skilda typer av hem och dels därför, att den ger dem bättre förutsättningar att som lärare handha utbildningen av hemvårdarinnor. Då kommittén som sagt icke anser sig kunna föreslå längre tid för den praktiska förutbild- ningen än ett år, blir det icke möjligt att lägga in socialpraktik under den ordinarie förutbildningen. Med hänsyn till den sociala praktikens stora värde förordar kommittén emellertid, att eleverna utövar sådan praktik un- der ferierna mellan två läsår vid seminariet. Praktiken bör då kunna om- fatta en tid av cirka sex veckor.
Det hade principiellt varit önskvärt, att de aspiranter till hushållslärarut- bildningen, somvill välja den lanthushållsinriktade linjen, också hade fått
genomgå praktik i de speciella lanthushållssysslorna, framförallt i träd— gårdsskötsel och ladugårdsskötsel, även om de sedan inte skall undervisa i dessa ämnen. Detta blir emellertid otänkbart, såvida man inte vill förlänga utbildningstiden utöver fyra år, vilket av andra skäl icke är lämpligt enligt kommitténs mening. De elever, som väljer den lanthushållsinriktade linjen, kommer dock i alla fall under den praktiska förutbildningen i kontakt med lanthushållens verksamhet, antingen genom en kurs vid lanthushållsskola eller genom praktik vid ett lanthushåll.
Med dessa överväganden blir alltså kommitténs förslag för aspiranterna till hushållslärarutbildning följande:
1. Husmoderskurs om en termin (5 månader), alternativt vid facksemina- rium, lanthushållsskola eller yrkesskola.
2. 6 månaders praktik i hem, antingen i stadshushåll eller i lanthushåll, beroende på var husmoderskursen genomgåtts. Elever som genomgått kurs vid lanthushållsskola skall praktisera i stadshushåll och de, som genomgått kurs vid fackseminarium eller yrkesskola, i lanthushåll.
3. 1 månads praktik i storhushåll, t. ex. inom skolmåltidsverksamhet.
Sammanlagt 12 månaders praktisk förutbildning. Kommittén föreslår vidare, att aspiranter till lärarkurs vid hushållslärar- seminarium skall utöva någon form av socialpraktik under c:a 6 veckor, i regel förlagd till ferierna mellan två seminarieår.
Elev, som genomgår husmoderskurs vid lanthushållsskola eller yrkessko— la, får givetvis följa vid vederbörande skolor gällande timplan. För husmo- derskursen vid fackseminarium föreslås följande timplan:
Ämne tihifrliiår matlagning ....................................................... 20 kostlära .......................................................... 3 hemvård ......................................................... 2 hemvårdslära ..................................................... 1 tvätt ............................................................. 2 tvättlära .......................................................... 1 textil materiallära ................................................. 1 sömnad .......................................................... 6 ekonömilära ...................................................... 1 barnavårdslära .................................................... 1 hemsjukvårdslära ................................................. 1 familjekunskap ................................................... 1
Summa 40
Lantgårdslårare Lantgårdslärarna skall undervisa i tre ämnen: hemvård, djurvård och trädgårdsskötsel. Förpraktiken bör alltså helst anknyta till samtliga dessa tre områden. Lantgårdslärarnas utbildning blir i främsta rummet anpassad
för lanthushållsskolornas undervisningsverksamhet, och kommittén finner det fördenskull självklart, att sökande till lantgårdslärarkurs skall ha ge— nomgått 5 månaders kurs vid lanthushållsskola. För att erhålla praktiska kunskaper i hemvård bör aspirant till lantgårdslärarutbildningen praktisera i lanthushåll under någon tid. Kommittén föreslår, att praktiken skall om- fatta 4 månader. Praktiken måste läggas så, att eleven deltar i arbetet såväl inom hemmet som inom trädgård och ladugård. Hon måste se lanthusmo— derns arbete med trädgårdsskötsel och husdjursskötsel i relation till hem— arbetet i övrigt och till arbetet inom lanthushållningen i dess helhet.
Kommittén har övervägt den möjligheten att göra praktiken i lanthushåll så pass ingående och långvarig, att den också skulle kunna ersätta den specialpraktik i trädgårdsskötsel, ladugårdsskötsel och smådjursskötsel, som nu tillämpas. Den måste då komma att omfatta cirka ett år och full- göras vid särskilt utvalda praktikgårdar, där mycket goda möjligheter att förvärva praktiska kunskaper om arbetet i hem, ladugård och trädgård står till buds. Då det skulle erbjuda rätt stora svårigheter att realisera denna tanke, har kommittén funnit det lämpligast, att lantgårdsläraraspiranter även framdeles genomgår specialpraktik såväl i trädgårdsskötsel som i ladu- gårdsskötsel och smådjursskötsel. Kommittén föreslår, att specialpraktiken skall omfatta 6 månader i trädgårdsskötsel, 2 månader i ladugårdsskötsel och 2 månader i smådjursskötsel. Den relativt långa tiden för praktiken i trädgårdsskötsel förklaras av att en sådan praktik måste omfatta en hel vegetationsperiod.
Utöver den nu angivna praktiken bör blivande lantgårdslärare också ha någon tids socialpraktik. Motiveringen härför är densamma som tidigare anförts beträffande hushållslärarna. Inte heller i fråga om lantgårdslärarna blir det möjligt att lägga in socialpraktiken under den ordinarie förprak- tiken. Den bör således också i detta fall läggas under ferierna mellan två läsår vid seminariet.
I överensstämmelse med vad som sålunda anförts föreslår kommittén, att förpraktiken för blivande lantgårdslärare skall omfatta följande:
1. Kurs vid lanthushållsskola om minst 5 månader. 2. 4 månaders allmän praktik i lanthushåll.
3. 6 månaders kurs eller praktik i trädgårdsskötsel. 4. 2 månaders praktik i ladugårdsskötsel.
5. 2 månaders praktik i smådjursskötsel.
Därjämte bör vederbörande ha fullgjort någon form av socialpraktik un- der cirka 6 veckor, förlagd till ferierna mellan två läsår på seminariet.
Textillärare
Nu gällande krav på praktisk förutbildning för blivande handarbetslä- rarinnor innebär, att aspiranterna skall ha förvärvat vitsordad färdighet i sömnadsarbeten av olika slag och i vävning. Kravet på färdighet i vävning
är dock icke obligatoriskt vid alla handarbetsseminarier. Genomgång av Vissa bestämda skolor eller praktik på vissa bestämda arbetsplatser är så— ledes icke föreskriven och överhuvudtaget råder brist på samordning ifråga om de reella kraven för inträde i handarbetsseminarierna. Då dylika krav icke uppställts, har förhållandena ifråga om den praktiska förutbildningen för dessa lärare kommit att utvecklas till en rätt vildvuxen flora. Aspiran— terna till denna utbildningslinje går i regel igenom ett flertal olikartade kur- ser, t. ex. i klädsömnad, linnesömnad, vävning, prydnadssöm, knyppling, till— skärning m.m., samt praktiserar vid sy— och vävateljéer. Många går också igenom 2-årig verkstadsskola för klänningssömmerskor. Den praktiska för— utbildningen tar i genomsnitt ett och ett halvt åt två år i anspråk och i många fall ännu längre tid. Det råder stor brist på kurser, som är lämpliga som förutbildning för denna lärarkategori, och eftersom de befintliga kurserna är förlagda till olika platser förorsakas aspiranterna dryga kostnader. An- sökningsfrekvensen till kurserna är mycket hög och detsamma gäller ifråga om platserna i handarbetslärarinnekurserna. På grund av den stora kon- kurrensen om dessa platser blir väntetiden för inträde i handarbetssemina— rierna mycket lång.
En rationalisering av den praktiska förutbildningen och en koncentration av densamma till vissa bestämda kurser framstår fördenskull som en tving— ande nödvändighet. Givetvis bör också kraven för inträde i seminarierna ytterligare samordnas, så att icke i realiteten olika krav uppställes för in— träde i lärarkurserna vid olika seminarier. Den nya kategorien textillärare skall enligt kommitténs förslag erhålla kompetens att undervisa i både söm- nad och vävning inom såväl det allmänna skolväsendet som yrkesskol— väsendet, frånsett den kvalificerade yrkesutbildningen på sömnadens och vävningens områden. Det är fördenskull nödvändigt att låta den prak- tiska förutbildningen omfatta såväl sömnad som vävning. Kommittén f ö r e— s l ä r i enlighet härmed, att aspiranter till textillärarlinjen skall ge— nomgå dels en kurs i sömnad, dels en kurs i vävning, vardera om en termin (18—20 veckor). De hittills gällande faktiska ehuru icke formellt före-' skrivna kraven på genomgång av andra kurser slopas således. Den prak- tiska förutbildningen kommer att ta en tid av ett år i anspråk och blir lik— artad för alla blivande textillärare.
Det är enligt kommitténs mening av utomordentlig betydelse, att söm- nadskurs av ovan avsedd art kan ordnas vid varje seminarium, som kom— mer att utbilda textillärare. Härigenom öppnas nämligen möjlighet att ordna övningsundervisning med vuxna elever. Det är också betydelsefullt att dylika kurser ordnas vid ett flertal yrkesskolor på skilda håll i landet, så att lärar- aspirant kan få genomgå sådan kurs i sin hemtrakt, varigenom kostnaderna kan nedbringas. I dessa hänseenden gäller vad i det föregående sagts om husmoderskurser vid fackseminarier, yrkesskolor och lanthushållsskolor.
Klädsömnaden föreslås få en dominerande ställning (30 vt) på den ifråga—
Varande sömnadskursen. För att kunna undervisa i klädsömnad måste en lärare nämligen äga en god yrkesskicklighet, vilken endast kan förvärvas genom tillräckligt lång träning. Om den blivande läraren skall lära sig be— härska rutinarbetet på ett rationellt sätt, måste arbetsuppgifterna kon- centreras vid inlärandet och ligga till grund för den efterföljande pedago— giskt inriktade undervisningen vid det 3—åriga seminariet. En tillräcklig koncentration av klädsömnaden under seminarietiden, utöver den för andra läsåret föreslagna (se härom följande kapitel), kan icke äga rum på grund av den mångfald andra absolut nödvändiga ämnen, som måste erhålla plats på schemat. Någon reell ökning av det sammanlagda timantalet för kläd- sömnaden innebär förslaget dock icke, då eleverna för närvarande ofta har genomgått 2-årig verkstadsskola för klänningssömmerskor eller förvärvat sig en utbildning, som innehållsmässigt svarar mot denna. Även ifråga om vävningen gäller samma motivering beträffande inläran- det och koncentrationen som ifråga om klädsömnaden. Med dessa överväganden blir alltså kommitténs förslag för aspiranterna
till textillärarutbildning följande: 1. Sömnadskurs om 1 termin. 40 veckotimmar under 18—20 veckor. Denna
kurs kan genomgås antingen vid fackseminarium eller vid yrkesskola. 2. Vävkurs om 1 termin. 40 veckotimmar under 18—20 veckor. Denna kurs
kan genomgås antingen vid fackseminarium, vid yrkesskola eller vid organiserad hemslöjd.
Timplan för sömnadskursen
-— Vecko—
Amnen timmar Klädsömnad med verktygslära ...................................... 33 Linnesömnad med mönsterkonstruktion ............................. 5 Materiallära med klädvård .......................................... 2 Summa 40
Timplan för vävkursen
Vecko- Ämnen timmar Vävning .......................................................... 32 Vävteori .......................................................... 4,5 Materiallära ...................................................... 1 Teckning ......................................................... 2 Montering ....................................................... 0,5
Summa 40
Yrkeslärare i klädsömnad Förslaget om praktisk förutbildning för yrkeslärare i klädsömnad inne- bär inga förändringar gentemot nu gällande fordringar. Även nu skall aspi- ranter till denna utbildningslinje genomgå 2-årig verkstadsskola, samt där—
efter under minst 3 år ägna sig åt kvalificerad yrkespraktik. Kommittén vill emellertid föreslå, att praktiken bör kunna till en del få fullgöras även på en större konfektionsindustris egen mönster- eller tillskärningsateljé. Kommitténs förslag innebär alltså följande: 1. Två—årig verkstadsskola för klånningssömmerskor. 2. Tre års kvalificerad yrkespraktik, avslutad med godkänt gesällprov. Den praktiska förutbildningen för denna lärarkategori kommer att lik- som hittills bli mycket lång och mycket ingående. De efterföljande semina- riestudierna kommer endast att omfatta ett läsår. Anledningen till att för— utbildningen nu är och föreslås bli så mycket längre än seminarietiden är, att av dessa lärare måste krävas en mycket hög grad av manuell skicklig- het i yrket. Deras kunnighet i detta hänseende måste fullt ut kunna mäta sig med en god hantverkares. Genom denna grundliga och långvariga praktiska förutbildning, först i verkstadsskola och sedan i praktisk verksamhet på enskilda syateljéer och i en konfektionsindustris ateljéer, bibringas aspiran- terna en fullgod yrkeskunskap. Studierna vid seminariet kan sedan helt in- riktas på pedagogisk och teoretisk utbildning.
Barnavårdslärare
Ifråga om praktisk förutbildning för blivande barnavårdslärare krävs för närvarande, att sökande till lärarinnekurs för utbildning av dylika skall ha genomgått en barnsköterskekurs, en husmoderskurs eller styrkt sig äga vana vid hushållsarbete samt ha utövat praktik i barnavård i hem under minst tre månader.
Enligt kommitténs mening är det lämpligt, att en blivande barnavårds- lärare först skaffar sig insikter i hushållsarbete genom att genomgå en hus- moderskurs om minst 5 månader vid yrkesskola, lanthushållsskola eller fackseminarium. Därefter bör aspiranten praktisera i barnavård, vilket bör ske dels i privat hem med småbarn och dels vid barnavårdande institution, t. ex. daghem eller barnhem. Dessa båda typer av praktik bör vardera om— fatta en tid av 3 månader. Förutbildningen avslutas med en barnsköterske— kurs om minst 6 månader. För inträde i en dylik kurs fordras för övrigt redan nu såväl husmoderskurs som praktik i barnavård.
Kommittén föreslår således, att förpraktiken för blivande barnavårdslä- rare skall omfatta följande:
1. 5 månaders husmoderskurs, alternativt vid yrkesskola, lanthushållsskola eller fackseminarium.
2. 3 månaders praktik i barnavård i hem med småbarn. 3. 3 månaders praktik i barnavård vid barnavårdande institution. 4. 6 månaders barnsköterskekurs.
KAPITEL 11
Seminariestudierna
Kommitténs förslag
Efter praktisk förutbildning följer studierna vid respektive seminarier. För samtliga lärarkategorier blir kursen vid seminariet den egentliga lärarut- bildningen.
Önskemål om en effektivare och modernare seminarieutbildning av lärare på det husliga området har sedan länge framförts från skilda håll, exempel- vis från seminarierna själva, från vissa skolmyndigheter, från lärarinnornas fackorganisationer och från husmödrarnas och näringslivets organisationer. I debatten om en reform av nämnda undervisning har önskemålen utkristal- liserat sig kring tre huvudpunkter: friare och mindre katederbunden under- visning vid seminarierna, vidgat utrymme för den teoretiska undervisningen samt förbättrad och ökad övningsundervisning. Från debatten må följande anföras.
Den nuvarande undervisningen vid de olika seminariernas skilda utbildnings— linjer är som känt av såväl teoretisk som praktisk art. Den försiggår delvis i skol- mässiga former, d.v. s. i form av lektioner och tillämpningsövningar. Inom alla utbildningslinjer överväger den praktiska undervisningen. Denna utformning med tonvikten lagd på den praktiska undervisningen och med dominans av kate— derbundna lektioner när det gäller teoretiska ämnen har utsatts för kritik från många håll. Såväl lärare som elever torde vara ense om att den nuvarande under- visningsformen vid seminarierna icke är i allo tillfredsställande. Därtill kommer, att seminariernas i de flesta fall synnerligen otillfredsställande, trånga och omo— derna lokaler i hög grad försvårat en effektiv och tidsenlig undervisning i prak— tiska ämnen.
Även den teoretiska undervisningen blir lidande på de otillfredsställande lek- tionslokalerna. Denna undervisning försvåras också av bristen på lämpliga läro- böcker och åskådningsmateriel. En åtminstone tidigare väsentlig anmärkning har varit, att den teoretiska undervisningen ägnats mindre tid än den praktiska, var- för det kunskapsförråd, eleverna inhämtat, i regel icke synts motsvara de krav lärarinnan ställs inför i sin kommande verksamhet som pedagog. Forskningen och den tekniska utvecklingen på det husliga området går framåt med stora steg. Det är för seminarierna svårt att ge lärarinneeleverna möjlighet att följa denna utveckling på ett fullt tillfredsställande sätt, och möjligheterna till fort- bildning senare är synnerligen begränsade. En stor och allvarlig brist i semina- rieutbildningen är vidare, att övningsundervisningen är otillräcklig. Lärarinne- eleverna erhåller icke den allsidiga pedagogiska utbildning och övning i konsten att undervisa, som i våra dagar måste krävas av en lärare. Undervisningen i psy-
kologi, pedagogik och metodik är för begränsad. Eleverna får hålla ett alltför litet antal övningslektioner, beroende bl. a. på att ett tillräckligt stort antal övnings— klasser eller kurser ur olika skolformer ej står till förfogande för övningsunder- visningen.
I fråga om det först nämnda önskemålet — mindre katederbunden un- dervisning — har i debatten framhållits, att seminarieeleverna bör fostras till självständigt tänkande och självständigt handlande, så att de som lärare kan göra sig förtrogna med litteraturen och följa forskningens framsteg på sina respektive områden och taga egna initiativ för att främja och berika undervisningen i de husliga ämnena. Detta blir inte möjligt har det sagts _ med mindre än att lärarinnorna under sin utbildning får träna sig i självständigt studiearbete och söka lösa problemen på egen hand eller, med andra ord, deras undervisning måste bedrivas i former, som principiellt har samma karaktär som den akademiska eller högskolemässiga undervis- ningen.
Enligt kommitténs mening är det emellertid av flera skäl omöjligt att be— driva undervisningen efter helt högskolemässiga metoder. Lärarna i de hus— liga ämnena måste vara både teoretiskt och praktiskt skickliga och kunna tillämpa de teoretiska kunskaperna i praktiskt handlande. En sådan dub— bel utbildning kan inte bibringas dem enbart genom fria studier av hög- skolemässig karaktär. Den erforderliga träningen i manuella arbeten måste förvärvas genom metodiskt ordnade praktiska övningar. Undervisningen i praktiska ämnen måste i högre grad än hittills få karaktär av tillämpning.?- övningar till den teoretiska undervisningen.
Den teoretiska sidan av utbildningen skulle givetvis kunna bedrivas un— der högskolemässiga former, men är en sådan uppläggning av undervis- ningen verkligen att rekommendera? Kommer den att ge avsett resultat? Den saken är säkerligen mycket diskutabel. För det första är det knappast sannolikt att eleverna har tillräckliga teoretiska förkunskaper för studier under helt högskolemässiga former. Kommittén. föreslår icke, som framgår av kapitlet om den teoretiska förutbildningen, studentexamen som obliga— toriskt krav för inträde i seminarierna. I vissa ämnen kommer eleverna att ha kunskaper, som ungefär motsvarar vad studentexamen på den allmänna linjen ger, men i andra ämnen blir kunskapsmåttet lägre och man måste konstatera, att eleverna vid seminarierna för lärarutbildning på det husliga området generellt sett icke kommer att äga ett allmänt teoretiskt underlag, som motsvarar studenternas.
En undervisning i högskolemässiga former ställer också andra krav på lärarpersonalen vid seminarierna. Skall undervisningen vid seminarierna läggas om, så att dessa kommer att bli ett slags högskolor, torde det bli nöd— vändigt att kräva akademisk examen av samtliga fast anställda lärare. Lägre akademisk examen torde för övrigt icke kunna anses tillräcklig, eftersom de, vilka avlagt dylik examen, i regel icke sysslat med självständig veten-
skaplig verksamhet. Licentiatexamen måste sannolikt bli minimikrav och helst bör lärarna ha avlagt disputationsprov för doktorsgrad.
Såvitt kommittén kan finna är en omläggning av den teoretiska under— visningen i här antydd riktning utesluten i nuvarande läge. Först när pro- blemen rörande den högre husliga utbildningen lösts och dylik utbildning under en följd av år varit i verksamhet, kan tidpunkten vara inne för att på allvar diskutera frågan om införande av högskolemässiga studier i lärar- utbildningen på det husliga området. Redan för närvarande är emellertid undervisningen icke strikt bunden till katedern. Friare former har sedan länge prövats med gott resultat. Seminarieövningar, demonstrationer, grupp- arbeten, enskilda arbeten m.m. anlitas som former för studierna. Kommit- tén anser det vara värdefullt att denna utveckling får fortsätta och ytterli— gare vidgas. Man bör alltså försöka utnyttja enskilt arbete mer än förut och även pröva seminarieövningar i större utsträckning.
I de förslag till timplaner för de olika utbildningslinjerna, som framläg— ges i det följande, utgår kommittén ifrån, att icke alla där angivna timmar skall användas för katederundervisning. Seminariernas ledning bör äga en viss frihet att välja mellan egentliga lektioner och undervisning i friare form ifråga om användningen av det antal veckotimmar eller undervisnings- timmar, som enligt kursplanen anslås till ett visst ämne. Koncentrations— undervisning bör också få anlitas, när möjlighet härtill finns och det i öv- rigt kan anses lämpligt.
Redan genom den valfrihet, som här åsyftas, kommer väsentliga moment av friare studier att inläggas i undervisningen. Kommittén anser, att man bör gå vidare på denna väg.
Med all aktning för de krav på praktisk färdighet, som måste ställas på lärarna, måste dock den teoretiska undervisningens relativt sett tillbaka- satta plats betraktas som en icke oväsentlig brist i hela utbildningsgången. Enligt kommitténs mening måste fördenskull ökat utrymme beredas den teoretiska undervisningen på seminariernas schema. Det är av väsentlig vikt, att seminarieeleverna år kunskapsmässigt väl rustade för sin kom- mande pedagogiska gärning. Då kommittén icke anser sig kunna förorda någon förlängning av utbildningstiden vid seminarierna, måste ett vidgat utrymme för den teoretiska undervisningen åtminstone delvis ske på be- kostnad av den praktiska undervisningen. Det blir ofrånkomligt att i viss omfattning inskränka de praktiska övningarna. Detta betyder emellertid inte, att kommittén vill försämra den praktiska utbildningen. Kommittén är väl medveten om dennas stora betydelse och har sökt kompensera in- skränkningen i de praktiska övningarna vid seminarierna genom att låta eleverna arbeta i mindre grupper och med bättre utrustning samt genom en effektiviserad praktisk förutbildning.
Kommittén är övertygad om att den samlade utbildningsgång den före— slår för olika lärarkategorier skall ge de blivande lärarna bättre praktisk
utbildning än den, som för närvarande meddelas på de skilda utbildnings- linjerna, och dessutom betydligt bättre teoretisk utbildning. Detta kommer att innebära, att, de blivande lärarna blir bättre rustade att meddela såväl teoretisk som praktisk undervisning inom sina speciella ämnesområden.
Vissa ämnen är för närvarande icke tillgodosedda i önskvärd grad och bristande enhetlighet framträder också i kursplanerna. Undervisningen måste bättre anpassas efter de arbetsuppgifter, lärarna kommer att möta, och kursplanerna i olika ämnen vid de seminarier, som utbildar samma lärarkategorier, bör göras enhetliga. Kommitténs förslag syftar härtill.
Sådana för den pedagogiska utbildningen grundläggande ämnen som psy- kologi, pedagogik samt allmän och speciell metodik måste erhålla ett ökat antal veckotimmar.
Detta gäller för alla lärarkategorier, även om det faktiska timantalet kan variera de olika utbildningslinjerna emellan. Kunskap om det moderna samhällets byggnad och funktioner, de sociala förhållandena samt speciellt familjens ställning och uppgifter i samhället är nödvändig för lärare ur samtliga kategorier, även om de i regel inte skall eller bör undervisa i sam- hällslära i egentlig mening. Såväl ifråga om de pedagogiska ämnena som ifråga om samhälls— och familjekunskapen föreslår kommittén vidgat ut- rymme i vissa timplaner samt en modernisering av kursplanerna. Det har varit en svår och grannlaga uppgift att inom ramen för den tid, som kan tillmätas åt seminariekursen, avväga antalet veckotimmar mellan de många olika ämnen, som måste läsas på de skilda utbildningslinjerna. Kommittén har ifråga om såväl tillmätt tid som kursernas innehåll, vilka faktorer ju står i ett nära samband med varandra, sökt bereda de ämnen en stark ställ- ning, som enligt kommitténs mening bör bedömas som särskilt betydelse- fulla för varje utbildningslinje. Ett sådant betydelsefullt ämne har emeller- tid icke alltid fått ökat utrymme på schemat. När så icke har skett, be- ror det därpå, att eleverna under den teoretiska förutbildningen förutsättes erhålla så pass ingående kunskaper i ämnet, att seminariestudierna i def- samma kan förkortas. Detta är t. ex. fallet med kemi och fysik för lärare på hushållslinjerna. Ämnen, som icke lästs under den förberedande teore- tiska skolutbildningen, har i stället bättre tillgodosetts under seminariestu- dierna. I vissa fall har nya ämnen tillkommit.
En teoretisk undervisning kan aldrig bli fullt effektiv, hur goda lärar- krafter som än står till förfogande, om det icke finns läroböcker eller kom- pendier i de skilda ämnena. Bristen på lämpliga läroböcker utgör en svag- het i den nuvarande lärarinneutbildningen. Undervisningen blir lidande på om eleverna i stor utsträckning måste lita till egna anteckningar. Dylika bör ju utgöra ett komplement till läroboken, icke ersätta denna. Det är enligt kommitténs uppfattning av vikt, att de ansvariga skolmyndigheterna och seminarierna själva ägnar frågan om läroböcker vid seminarierna uppmärk- samhet. Detsamma gäller också undervisningsmateriel i övrigt. Även om på
senare tid åtskillig ny materiel kunnat anskaffas, återstår dock alltjämt stora luckor att fylla.
Inom seminarieutbildningen måste övningsundervisningen intaga en framträdande plats. Det hjälper ju föga med en gedigen utbildning inom varje särskilt fackområde, om läraren icke också äger förmåga att meddela sina kunskaper åt de elever hon skall undervisa inom skilda skolformer. Inte bara en god pedagogisk utbildning utan också en allsidig träning i konsten att undervisa är således oundgänglig. I vida större omfattning än vad som hittills i regel varit möjligt måste tillfälle beredas eleverna till auskultering och undervisningsövningar inom skilda skolformer.
I nästa kapitel framlägger kommittén förslag till ordnande av övnings- undervisningen för elever på de skilda utbildningslinjerna. Av praktiska skäl, som i nämnda kapitel redovisas, anser sig kommittén icke kunna fram- lägga förslag om inrättande av särskilda övningsskolor vid seminarierna. Övningsundervisningen måste försiggå vid andra skolor på seminarieorten eller i dess närhet, liksom hittills har varit fallet. Härav följer, att alla se- minarier måste förläggas till orter, där goda möjligheter till övningsunder- visning vid skilda skolformer står till buds.
I det följande framlägger kommittén förslag till tim- och kursplaner för de olika utbildningslinjerna. Till kursplanerna är fogade exempel på ämnen för seminarieövningar, grupparbeten och >>enskilda arbeten». Sådana exem- pel har i regel endast medtagits för de ämnen, i vilka de blivande lärarna kommer att undervisa.
Som tidigare nämnts är kommittén angelägen att framhålla, att ett visst mått av frihet bör tillerkännas seminarierna vid tillämpningen av tim- och kursplaner, så att det antal veckotimmar, som anslagits till de olika ämnena, i viss grad skall kunna disponeras till såväl egentliga lektioner och övningar som till undervisning i friare former.
Hushållslärare
A. Timplan (se tabell)
B. Kursplan Psykologi 168 tim. Orientering i den allmänna psykologien. Arv — miljö. Utvecklingspsyko- logi. Utvecklingens normala förlopp jämte de vanligaste avvikelserna. Be- gåvningen och metoder för dess mätning. Personlighet och karaktär — olika människotyper. Skolsvårigheter av olika art och skolålderns uppfostrings- problem. Barna- och ungdomsårens psykopatologi. Socialpsykologi: famil— jen, gruppen, klassen, ledarskap.
Exempel pä ämnen för grupparbeten och seminarieövningar: se speciell meto- dik och familjekunskap.
l:a 2:a 3:e 4:e 5:e 6:e Summa Läroämnen term. term. term term. term. term. timmar H.T. V.T. H.T. V.T. H.T. V.T. totalt Psykologi .................. 4 _ _ 2 2 1 168 Pedagogik och allmän metodik _ _ _ 3 _ 1 80 Speciell metodik med tillämp- ningsövningar ............ 1 1 1 2 — 1 116 Näringslära ................. 4 _ _ 3 2 _ 168 Varukunskap (livsmedel) ..... 4 1 1 _ _ — 110 Kemi ...................... 6 — _ 5 _ _ 208 Bostads-, hemvårds- och red- skapslära ................ _ 2 2 ' Tvåttlära .................. _ 1 1 13 13 13 326 Arbetsteknik och arbetsorgani- | sation ................... _ 1 1 Ekonomilära ............... 1 1/2 1 1 2 2 _ 141 Samhällslära ............... 2 _ _ _ 1 % _ 63 Familjekunskap ............. — _ _ _ 2 2 76 Fysiologi, hälsolåra .......... 3 _ _ _ _ _ 54 Mikrobiologi ................ 1 _ _ _ 1 5/2 _ 45 Fysik ...................... 21/2 _ _ _ _ _ 45 Matlagningslära ............. — 2 2 _ _ _ 76 Röstvård och muntlig fram- ställning ................. 2 — _ _ _ _ 36 Elevföredrag ............... 1 _ 1 _ _ 1 56 Matlagning (tillåmpningsövn.) _ 20/142 20/142 6 8 6 1 144/1 0002 Hemvård ( » ) _ 4 4 _ _ _ 152 Tvätt ( » ) _ 4 4 _ _ _ 152 Studiebesök ................ 1 1 veckas studieresa 1 _ 1 58 Undervisningsövningar ....... _ 3/22 3/22 4 4 4 346/320a Demonstrationer ............ _ 2 2 2 2 1 172 Arbetsfysiologi med gymnastik 2 _ _ _ _ _ 36 Trädgårdsskötsel och dj urvård2 _ 102 310 _ _ _ 3440 Summa veckotimmar 35 42/452 43/462 33 28 21 1 Med tillämpningsövningar. * Hushållslärare med laiithushållsinriktning.
Läsårets längd = 38 effektiva veckor, höstterminen 18 veckor och vårterminen 20 veckor. Praktiska året på Jälla = 44 veckor.
Pedagogik och allmän metodik 80 tim.
De viktigaste idériktningarna och personligheterna i uppfostrans historia. Orientering rörande nya pedagogiska strömningar. Undervisningslära och metodik. Olika slag av arbetsmetoder. Inlärnings- och övningsproblem. Ar- bets— och studievanor. Karaktärsfostran. Undervisning av svagt begåvade barn. Disciplinfrågor och betygssättning.
Exempel på ämnen för grupparbeten och seminarieövningar: Olika reformpedagogiska riktningar. Arbetssättets anpassning till elevernas an— tal, ålder, intresse och begåvning.
Betygssättningen. Hjälpmedel för undervisningen och hemuppgifterna. Samarbetet mellan skola och hem. Att vara medlem i ett kollegium. Disciplinfrågor.
Speciell metodik 116 tim. med tillämpningsövningar
Historik. Målsättning för ämnet hemkunskap och hushållsgöromål. Olika vägar att nå detta mål.
Undervisningsmetoder och arbetsteknik inom såväl teoretisk som prak- tisk undervisning med hänsyn till olika skolformer, åldersstadier, elevmate- rial, lokalförhållanden och skolortens förläggning. Fostran till aktivitet, or- ganisationsförmåga, självständigt arbete och samarbete.
Hemundervisningens anknytning till reella hemförhållanden genom kon- takt hem och skola.
Övningsundervisning med diskussion om gjorda erfarenheter. Frågor i samband med betygssättning. Undervisningsplaner för olika skolformer. Planläggning av kursverksamhet, studiecirklar, hobbyverksam- het, utställningar och demonstrationer.
Lokaler, planritningar. Undervisningsmateriel. Litteratur, film, m.m. Journaler. Anskaffning av och ansvar för inventarier, förbrukningsmate- rial och dylikt till skolan.
Statliga och kommunala myndigheter för utbildningsfrågor på det hus- liga området. Författningar.
Exempel på ämnen för grupparbeten och seminarieövningar: Aktivitetspedagogik och dess anpassning till vårt ämnesområde. Planläggning av en serie demonstrationer för husmödrar i ett industrisamhälle över ämnet: »Mat som går fort att laga». Planläggning av en kurs för lanthusmödrar över äm- net: >>Frysboxens rationella användning».
På vad sätt kan vårt ämne hjälpa till att fostra elever att bli duktiga, arbets- glada och generösa människor? Kontakt elev_lärare och omvänt. Måltiderna i skolköket _ en kontaktmöjlighet att ta vara på. Disciplinsvårigheter i skolköks- arbetet. En 4zde klass i enhetsskolan skall lära sig goda kostvanor _ hur skall jag bäst gå till väga? Hur kan man hjälpa en hämmad elev att få självförtroende? Hur dämpar man en alltför självsäker elev utan att skada denne? »Att reda sig själv och hjälpa andra», _ en av målsättningarna för undervisningen i hemkun- skap för pojkar. Internatsskolans speciella möjligheter att skapa kontaktmän- niskor.
Näringslära 168 tim.
Målsättning. Historik. Något om näringsforskningens arbetsmetoder. Ut- förlig behandling av de olika näringsämnena: deras förekomst, sammansätt- ning, uppgifter i organismen och förändringar vid matlagning och annan beredning. Födoämnenas smältbarhet och matsmältningskanalens funktion. Energiomsättningen och olika metoder att bestämma dess storlek. Närings- behov under olika betingelser.
Kalori- och andra näringsvärdesberäkningar. Födoämnenas näringsvärde i förhållande till priset. Vardagskostens sammansättning (för olika indivi- der, olika familjetyper, årstidsvariationer) och dess betydelse för folk- hälsan.
Dietik: de vanligaste sjukdomarnas dietiska behandling. Näringsförhållandena i vårt land och i andra länder. Kost- och konsumtionsundersökningar. Metodiska anvisningar för under- visning i näringslära för olika åldersstadier.
Exempel på ämnen för grupparbeten och seminarieövningar: Studier och referat av facktidskrifter, som behandlar näringsfrågor, kost- och konsumtionsförhållanden. Diskussioner omkring aktuella artiklar i fack- och. dagspress. »Näringsfantasteri.» Pris- och näringsvärdesberäkningar på olika typer av veckomatsedlar. Kost för barn i olika åldrar, för den gravida kvinnan, för åld- ringar samt för olika yrkesutövare. Tänderna och kosten. Näringsvärdesberäk- ningar av matsedlar vid Skolmåltider. Kostundersökningar i Vissa bestämda be- folkningsgrupper. Kalorifattiga dieter. Behovet av äggviteämnen för små barn.
Vitaminhaltcn i industriellt framställda konserver.
Varukunskap (livsmedel) 110 tim.
Livsmedelskonsumtion förr och nu. Den aktuella livsmedelssituationen. Vårt lands produktion av livsmedel. Import och export av livsmedel. Produ— cent- och konsumenthushåll, deras förbruknings- och inköpsvanor. De olika födoämnena med hänsyn till näringsvärde, kvalitet, förvaring och pris. Mjölkhushållning. Njutningsmedel.
Livsmedelsindustrien och dess produkter. Livsmedelslagstiftningen. Di- strlbutions- och inköpsfrågor. Varudeklaration. V arumärkning. Livsmedels- reklam. Metodiska anvisningar för undervisning i varukunskap.
Exempel på ämnen för grupparbeten och seminarieövningar: Organisationer och institutioner i livsmedelsforskningens tjänst. Hushållsunder— visningen och livsmedelsreklamen. Vilka faktorer har medverkat till förändringen av våra matvanor under de sista decennierna?
Det svenska hårda brödet. Mjölkförsäljningen i våra dagar. Kvalitetsbcdömning av kött. God matpotatis. Den djupfrysta matens betydelse inom skolmåltidsverk- samheten. Rationell användning av den egna trädgårdens produkter. Färska varor _ konserver.
Kemi 208 tim.
Kort repetition av en del av preparandkursens moment.
Allmän kemi. Osmotiskt tryck, kokpunktsförhöjning, fryspunktsnedsätt- ning. Isotoper och radioaktivitet. Ph-begreppet. Buffertlösningar. Räkne- övningar.
Oorganisk kemi. Utförlig behandling av de metaller, som förekommer i hushållsredskap och andra inventarier samt av de kemiska föreningar, som användes i hushållet eller ingår i kemisk-tekniska preparat för hushålls- bruk.
Organisk kemi. Utförlig behandling av fetter, kolhydrater och äggvite- ämnen, särskilt med hänsyn till förändringar vid matlagning och annan beredning.
Syntetiska tvättmedel. Något om färgämnen, plaster.
Biokemi. Äggviteämnen, enzymer, vitaminer, hormoner. Ämnesomsätt- ning. De kemiska processerna vid livsmedlens förvaring och beredning.
Laborationer. Analys av födoämnen beträffande förekomst och mängd av vissa näringsämnen och andra ämnen. Spjälkning av en del näringsämnen och konstaterande av sönderdelningsprodukter. Titreringar, kvalitativa analyser av t. ex. tvätt- och rengöringsmedel, bakpulver o.dyl. Framställ— ning av plast. Naturliga färgämnen (utvinning, löslighet, förändringar).
Inverkan av organiska lösningsmedel och rengöringsmedel på olika mate— rial i hushållet.
Bostads-, hemvårds- och redskapslära 250 tim. med tillämpningsövningar
Bostadens utveckling. Samhällsplanering (med tanke på t. ex. bostadens läge i förhållande till arbetsplatser, lekplatser, affärscentra, skolor, barna- vårdande institutioner, parker, fritidsområden, ur trafiksynpunkt m.m.). Bostadssociala åtgärder. Olika bostadstyper och bostadsplanlösningar. Bo— stadsvanor. Bostadens funktioner, inredning och utrustning ur hygieniska, praktiska, ekonomiska och estetiska synpunkter. Rationell skötsel av bo— staden och inventarier. Kvalitetsbedömning och konsumentupplysning. Standardiseringsfrägor. Hemvårdsarbetets organisation.
Redskapslära. Olika typer av redskap och maskinell utrustning för ratio- nellt hemarbete med hänsyn till funktion, material, ändamålsenlighet och pris. Förvaring, skötsel och vård av redskap och maskiner. Kalkylationer.
Metodiska anvisningar för undervisning i bostads- och hemvårdslära samt redskapslära.
Tuättlära 38 tim.
Tvättlokalernas inredning och utrustning. Redskap och maskiner för så- väl hemtvätt som mindre tvättanläggning. Kollektiva anordningar för tvätt och klädvård. Vattenfrågan: hårdhet och avhärdning. Tvättmcdlen och de- ras sammansättning, verkningssätt och användningsomräden. Olika fibrers tvättegenskaper. Olika tvättmetoder vid vittvätt, kulörttvätt, fintvätt, ke- misk tvätt.
Klädvård: pressning, uppfräschning av ett plagg. Metodiska anvisningar för undervisning i tvätt och tvättlära för olika åldersstadier.
Arbetsteknik och arbetsorganisalion 38 tim.
Allmän översikt över arbetsstudieteknik. Organisationsproblem för olika typer av hushåll (t. ex. stads- och lanthushåll, hem med förvärvsarbetande husmor, barnfamiljer _ ensamboende _ partiellt arbetsföra). Arbetsplat- sens, redskapens och andra tekniska hjälpmedels betydelse för hemarbetets organisation. Tidsstudier. Samarbetsfrågor och arbetsfördelning. Störnings—
moment i arbetet (fysiska och psykiska). Arbete och vila. Husmodern som arbetsledare.
Metodiska anvisningar för undervisning i arbetsteknik och arbetsorgani- sation inom olika skolformer.
Praktiska övningar: se matlagning och hemvård. Exempel på ämnen för grupparbeten och seminarieövningar: Arbetsschema för visst angivet hem. Jämförande tidsberäkning för visst angivet arbete utfört för hand resp. med maskin. Rätta arbetsställningar. Samarbetspro- blem i samband med kollektiva anordningar. Grannhjälp.
Ekonomilära 141 tim.
Elementär kurs i statistik (omkring 15 timmar). Innebörden av grund— läggande statistiska begrepp samt något om enklare statistiska meloders användning och förutsättningar. Indexberäkningar.
Kurs iallmän ekonomilära (omkring 15 timmar). De nationalekonomiska grundbegreppen: produktionsfaktorer, prisbildning, produktion och kon- sumtion, sparande och kapitalbildning, konjunkturförlopp m.m. Grunddra- gen av den ekonomiska utvecklingen (från naturahushållning till penning— hushållning).
Hushållsekonomi. Husmoderns arbetsuppgifter, sedda ur samhällsekono— misk synpunkt. Ekonomiska synpunkter på produktion i hemmet. Mark- nadsundersökningar, konsumentupplysning. lnköpskunskap. Familjesociala åtgärders inverkan på hemmets budget. Budgetlära med budgetförslag för olika typer av hushåll inom olika inkomstklasser. Hushållsbokföring för såväl lanthushåll som stadshushåll. Kalkylering. Deklaration. Kollektiva anordningar och hemmets ekonomi. Utbildning och ekonomi. Orientering i upphandlingsfrågor för ett skolkök.
Metodiska anvisningar för undervisning i ekonomilära. Praktiska övningar: se matlagning och hemvård. Exempel på ämnen för grupparbeten och seminarieövningar: Utbildningskostnader och försörjningsmöjligheter inom angivet yrke. Kalkyla- tionsuppgifter inom olika grenar av hemarbetet. En förvärvsarbetande husmors inköpsproblem. Matkontot i lanthemmets budget. Ekonomiska synpunkter på köks- trädgården. Barn och pengar. Snaskkonsumtionen ur familje- och samhällseko— nomisk synpunkt. Vad kostar det att ha bil? Spara _ låna till bosättningen.
För hushållslärare med lanthushållsinriktning tillkommer en kurs i jordbruksekonomi om 22 timmar med i huvudsak följande innehåll.
Lantbrukets ställning i svenskt näringsliv. Statistiska uppgifter om jordbrukets befolknings- och produktionsförhållanden. Lönsamhetsfrågor, särskilt beträffande husdjurs- och trädgårdsskötsel. Samspelet mellan jordbruksdriftens olika grenar.
Eleverna bör studera årsförbrukningen inom hushållet vid ett familjejordbruk och göra upp budgetförslag för ett sådant hushåll samt taga del av räkenskaps- resultaten under ett år vid någon av lantbruksförbundets bokföringsgårdar, och där avlägga studiebesök.
Kort orientering i svensk stats- och kommunalkunskap. Statens och kommunernas finanser, beskattnings- och uppbördssystemet. De politiska partierna. Dagspressen.
Befolkningsfrågan. Översikt av den moderna sociallagstiftningen i all- mänhet och sociala stödåtgärder i synnerhet. Arbetsmarknadens organisa— tion och förhållandet mellan arbetare och arbetsgivare. Bostadslagstiftning och bostadsföreningar. Folkrörelserna och folkbildningsarbetet. Kvinnorna och samhället.
Familjekunskap 76 tim.
Forskning som rör hemmet. Levnadsvanorna i staden och på landet. Bar- nen och familjen. De unga och hembildningen. Familjerättsliga frågor. An- passningsproblem inom familj, skola, yrke och samhälle. Fritidsproblem. Arbetskraftsfrågan inom hemmet. Åldringsvård.
Exempel på ämnen för grupparbeten och seminarieövningar: Möjligheter till förströelse och nöjen inom hemmet. Trivselproblem för in- ackorderade ungdomar i skolstäder. Planering av hobbyverksamhet inom en viss angiven samhällstyp. Småbarnsmammornas specialproblem i storstädernas för- orter. De s.k. >>nyckelbarnen>>. Flykten från landsbygden —— ett familjeproblem. Att vara anställd på föräldrarnas gård. Pressen som opinionsbildare i hem- och familjefrågor. Problemställningar, som kan uppstå för ensamstående mor resp. far.
Fysiologi — Hälsolära 54 tim.
Allmän fysiologi med särskild vikt lagd vid ämnesomsättning, matsmält- ning, nervsystemet, huden. Sexualkunskap. Ärftlighetslära. Nervernas var- dagsvård. Dietiska behandlingar. Förebyggande tandvård. »Kulturgifternas> inverkan på organismen samt förebyggande och motverkande åtgärder. Den enskildes åtgärder för förebyggande av smittosamma sjukdomar. Samhäl- lets hälsovårdande åtgärder.
Mikrobiologi 45 tim.
Mikroorganismernas morfologi och fysiologi samt deras betydelse vid produktion och lagring av födoämnen och njutningsmedel.
Övningarna (omkring 25 timmar) avser att bibringa eleverna praktisk kännedom om odlingsmetoder för mikroorganismer samt om mikroskope- ring och olika steriliseringsmetoder.
Fysik 45 tim.
Kort repetition av en del av preparandkursens moment. Beräkning av förbrukning av elektrisk energi i olika hushållsapparater, ekonomiska kal- kyler utifrån olika elektriska tariffer och olika energikällor.
Optik: särskilt belysningsläran, läran om färgerna. Akustik: ljudisolering, bostaden och arbetsplatsen ur akustisk synpunkt.
Råvarornas rätta behandling ur näringssynpunkt. Olika tillagningsmeto- der. Principerna för tillagning av olika typrätter. Bakning. Konservering. Användning av livsmedelsindustrins produkter. Proportionsberäkningar. Terminologi. Matlagningsekonomi. Organisation av matlagningsarbetet. An- vändning av lämpliga redskap och maskinell utrustning vid olika matlag- ningsmoment. Sammanställning av matsedlar. Genomgång av olika typer av kokböcker. Uppställning av recept och receptförändringar.
Metodiska anvisningar för undervisning i matlagningslära och matlag- ning.
Exempel på ämnen för grupparbeten och seminarieövningar: Se matlagning.
Röstvård och muntlig framställning 36 tim.
Metodiskt ordnade taltekniska övningar avsedda att främja elevernas röst- och ljudbildning. Övningar i muntlig framställning med tonvikten lagd på vårdat talspråk.
Elevföredrag 56 tim. Elevföredrag. Referat. Övningar i att leda en diskussion.
Matlagning 1 144 tim. (tillämpningsövningar)
Övningar i olika matlagningsmetoder och arbetsmoment. Typrätter. Till— lagning av rätter och måltider, sammansatta med hänsyn till pris, smak, tidsåtgång samt kalori— och övrig näringsvärdesberäkning. Användning av industrellt förberedda livsmedel. Bakning. Konservering med särskild hän- syn till olika metoders lämplighet för olika råvaror. Tillagning av kost för olika åldersgrupper, olika yrkesutövare 1n.m. Den gravida kvinnans kost. Sjukmatlagning. Beredning av matsäck. Matlagning för större hushåll, t. ex. Skolmåltider, barnkolonier, läger, barnhem o. dyl.
Övningar i samordning av matlagningsarbetet och övriga hemsysslor (i anslutning till undervisningen i arbetsorganisation). Utprövning av olika redskap, hushållsmaskiner, spistyper m.m. Utprövning av olika förvarings- sätt av livsmedel. Den experimentella matlagningen bör företrädesvis ske i form av laborationer och omfatta analyser och jämförande undersökningar av arbetsmetoder, redskap och råvaror, bränsleåtgång m.m. och ge övning i att avläsa och bedöma resultaten ur olika synpunkter samt att skriva rapporter.
Exempel på ämnen för grupparbeten och seminarieövningar: Uppställning och tillagning av matsedlar av olika typer, t. ex. kalorifattiga, ägg— viterika, vegetariska m.m. (med beräkningar av näringsvärde, pris och tids-
åtgång vid tillagningen). Lämpliga rätter för »novisen vid spisen». Jämförelser mellan hembakat och industriellt framställt bröd. Olika djupfrysningsprodukter — upptiningsmetoder, tillagning, bedömning. Olika lagringsmetoder för rotsaker med angivande av viktförluster. Jämförelse mellan den djupfrysta varan och dagens färskvaror. Ekonomiska och organisatoriska synpunkter på matlagning för 2 personer och för 200 personer. Jämförande försök vid bakning enligt olika meto- der och med olika råvaror. Hel- och halvfabrikat av en viss typ rätter, t. ex. sop- por på burk, i kakform, vacuumtorkade m. m. Olika sätt att undvika mörkfärgning av frukt vid hermetisering. Praktiska råd för matens förvaring i kylskåp, resp. frysbox, skafferi, källare. C—vitaminet och bärkonserverna. Vi lagar mat på ett mini- mum av tid. Alkoholfria måltidsdrycker. Borddukning till vardag och fest. Mat- kultur och mattraditioner i olika länder resp. olika delar av vårt land. Plan över matlagningsarbetet i ett medelstort lanthushåll under skördetiden. Hur kan hus— fadern och barnen klara matlagningsbekymren under mammans husmoders- semester?
Hemuård 152 tim. (tillämpningsövningar)
Övning i olika hemvårdsarbeten och arbetsmoment. Användande av mekaniska och tekniska hjälpmedel med tids- och kost- nadskalkyler. Arbetsstudier (i samband med undervisning i arbetsteknik och arbetsorganisation). Möblerings- och inredningsövningar. Sångklädes- vård. Förfärdigande av viss undervisningsmateriel. Undervisningsövningar.
Exempel på ämnen för grupparbeten och seminarieövningar: för hemvårdsun- dervisningen (teoretisk och praktisk).
Hemmet som arbetsplats och samlingsplats. Barnen och bostaden. Bostadsmil- jöns inverkan på individen. Bostadskollektiva anordningar. Bosättningsförslag för olika typer av hembildare. Modernisering av ett lanthem. Ett gammalt kök skall rustas upp. Golv i kök — sovrum — barnkammare —. Kostnad i tid och pengar för
a) städning med och utan dammsugare i angiven typ av bostad,
b) användning av olika typer av köksmaskiner,
c) diskning med och utan diskmaskin i ett 4 personers hushåll. Förvaringsutrymmena i ett hem. Färgerna i hemmet. Nyttokonst — bruksvara. Nya material i hemmens bruksföremål. »Med begränsade medel gå vi att sätta bo». Köksutrustning för det nya hemmet. Möbleringsförslag (med kostnadsberäkning.) av t. ex. ett pojkrum, familjens >>allrum>>, >>de gamlas» bostad på en gård o. dyl. Gammalt och nytt sida vid sida i heminredningen.
Institutioner, organisationer och fackpress inom hithörande ämnesområden.
Tvätt 152 tim. (tillämpningsövningar)
Övning 1 olika tvättmetoder och arbetsmoment. Tvätt av plagg av olika slag och material. Flåckurtagning. Inskötningsarbeten. Kemisk tvätt. Jäm- förande försök med olika tvättmedels effekt i t. ex. mjukt och hårt vatten; på olika material m.m. Utprövning av olika redskap och maskiner. Tids- och kostnadsberäkningar. Undervisningsövningar.
Exempel på ämnen för grupparbeten och seminarieövningar: Drifts- och arbetskostnader för olika tvättmaskiner. Tvättkostnader för hem- tvätt —— bortlämnad tvätt. Andelstvätterier. Tvättarbetet genom tiderna. Konsu- mentupplysning beträffande tvättmedel. Kemisk tvätt i hemmet. Vattnets inver— kan på det textila materialet. Maskiner, redskap och metoder för strykning. Sträck- hängning — ett sätt att underlätta eller utesluta mangling. Planlösning över en moderniserad tvättstuga. Klädvärdsundervisning i en pojkklass. Förvaring av smutskläder —— ett problem för trångbodda familjer.
Studiebesök 58 tim.
Besök i olika lokaler och institutioner för undervisning i hushållsgöro- mål samt industriella anläggningar, utställningar och institutioner av bety— delse för hem och samhälle.
Arbetsfysiologi med gymnastik 36 tim.
Övningar och instruktioner som speciellt tar sikte på rätt arbetsställning och god hållning. Olika musklers anspänning vid olika arbeten och rörelser. Speciell fotgymnastik. Avspänning och vila. Vikten av rekreation och fri- luftsliv. Instruktioner för lärarens medverkan under friluftsdagar.
Trädgårdsskötsel och djurvård 440 tim.
För hushållslärare med lanthushållsinriktning tillkommer undervisning i ämnena trädgårdsskötsel och djurvård. Undervisningen skall för vartdera ämnet omfatta 220 timmar, varav 35—40 timmar teoretisk undervisning i trädgårdslära och husdjurslära samt resten praktiskt arbete.
Trädgårdslära
Översikt över de viktigaste trädgårdsväxterna och deras odlingsbetingel- ser. Planering av familjejordbrukets trädgård med hänsyn till ekonomiska förutsättningar, jordmån och klimat, sortval m.m. Redskapslära. Träd- gårdsronder under lärares ledning.
Undervisningen bör vara direkt anknuten till det praktiska arbetet, som omfattar odling, skörd och förvaring av trädgårdsprodukter samt tillsyn av förråden under vinterhalvåret. Lämpliga arbeten i prydnadsträdgården. Skötsel av krukväxter.
Husdjurslära
Översikt över Sveriges husdjursavel och de allmänna åtgärderna för dess främjande. Utfodringslärans grundbegrepp. Utfodring och skötsel av nöt- kreatur, får och svin. Fjäderfäskötsel. Mjölkningen samt mjölkningsmaski- nernas skötsel och mjölkens behandling på produktionsplatsen. Mjölkhus— hållning: mjölkens sammansättning, kvalitet och kvalitetsundersökningar, förädling och utbyte vid förädlingen, mjölkens betalning.
Undervisningen bör vara direkt anknuten till det praktiska arbetet i djur— stallarna och omfatta skötsel av nötkreatur, svin, får och fjäderfä.
Lantgårdslärare
A. Timplan för 3-årig seminariekurs för utbildning av lantgårdslärare
(trädgård, djurvård, hemvård)
»Prak- l:a tiska 4:e 5:e 6:e Summa Läroämnen term. året» på term. term. term. timmar H.T. Jälla 44 V.T. H.T V.T. totalt veckor Psykologi ...................... 4 (g) 2 108 Pedagogik o. allmän metodik. . . . 3 (g) 1 (g) 80 Speciell metodik ................ 1 (g) 1 2 102 Kemi .......................... 6 (g) 2 148 Fysik .......................... 2 1/2 (g) 45 Bostads—, hemvårds- och redskaps- lära ......................... 2 Tvättlära ...................... 1 3 (g) 3 (g) 3 (g) 370 Arbetsteknik och -0rganisation. . . . 1 1/_. (g) 1 1 Ekonomilära inkl. jordbrukseko- nomi ......................... 1 1 2 (g) 2 198 Samhälls- och familjekunskap. . . . 2 2 76 Fysiologi och hälsolära .......... 3 (g) 54 Botanik ........................ 2 2 76 Mikrobiologi .................... 2 1 % (g) 63 Husdjurslära och mjölkhushållning 1 1/2 2 3 3 3 289 Trädgårdslära .................. 1 Vz 4 4 2 258 Näringslära .................... 2 2 76 Varukunskap ................... 1 1/2 1 71 Matlagningslåra ................. 1 44 Röstvård och muntlig framställning 2 36 Elevföredrag ................... Vz 1 1 (g) 62 Husdjursskötsel, tillämpningsövn. 8 352 Trädgårdsskötsel, » 7 308 Hemvård, » 4 176 Tvätt, » 4 176 Matlagning, » 5 4 292 Studiebesök .................... 1 (g) en vecka 1 (g) 1 (g) — Arbetsfysiologi m. gymnastik ..... 2 (g) 36 Undervisningsövningar (inkl. de— monstrationer) ................ 2 4 4 3 300 Summa veckotimmar 33 42 27 23 1/2 21
Läsårets längd: Praktiska året på Jälla, 44 veckor. Övriga läsår, 38 effektiva veckor fördelade på 18 veckor under höstterminen, 20 veckor under vårterminen.
(g) = gemensamt med hushållslärarna.
Den 3-åriga seminariekursen fördelas så, att eleverna tillbringar första terminen, som alltid är en hösttermin, vid seminariet i Uppsala, andra och tredje terminerna vid Jälla samt de återstående terminerna i Uppsala.
De båda terminerna vid J älla ägnas huvudsakligen åt praktisk utbildning, medan tiden vid seminariet ägnas åt övervägande teoretisk utbildning.
Arbetets fördelning under Jälla-året
Teoretisk undervisning ................................ ca 8 veckor Husdjursskötsel (ladugård, fjäderfä) ................... >> 9 » Trädgårdsskötsel .................................... >> 8 » Hemvård och tvätt .................................... » 9 » Matlagning .......................................... >> 6 » Studieresa ........................................... >> 1 vecka Undervisningsövningar ............................... » 3 veckor 44 veckor B. Kursplan Psykologi 108 tim.
Samma kursplan som för hushållslärare, dock med erforderlig nedskär- ning.
Pedagogik och allmän metodik 80 tim.
Samma kursplan som för hushållslärare.
Speciell metodik 102 tim. med tillämpningsövningar
Historik. Målsättning. Undervisningsmetoder och arbetsteknik inom så- väl teoretisk som praktisk undervisning med hänsyn till olika skolformer, åldersstadier, elevmaterial, lokalförhållanden och skolortens förläggning. Fostran till aktivitet, organisationsförmåga, självständigt arbete och sam— arbete.
Undervisningens anknytning till reella hemförhållanden genom kontakt hem och skola.
Övningsundervisning med diskussion om gjorda erfarenheter. Frågor i samband med betygssättning. Undervisningsplaner. Planläggning av kursverksamhet, studiecirklar, hobbyverksamhet, utställ- ningar och demonstrationer. Lokaler, planritningar.
Undervisningsmaterial. Litteratur, film, m.m. Journaler. Anskaffning av och ansvar för inventarier och förbrukningsmaterial. Stat- liga och kommunala myndigheter för utbildningsfrågor på lanthushåll- ningens område. Författningar.
Exempel på ämnen för grupparbeten och seminarieövningar: Aktivitetspedagogik och dess anpassning till vårt ämnesområde. På vad sätt kan vårt ämne hjälpa till att fostra elever att bli duktiga, arbetsglada och generösa människor? Kontakt elev—lärare och omvänt. Hur kan man hjälpa en hämmad elev att få självförtroende? Hur dämpar man en alltför självsäker elev utan att skada henne? Internatskolans speciella möjligheter att skapa kontaktmänniskor. Lantliushållsskolan som impulsgivare. Planläggning av
b) en serie demonstrationer över ämnena »Bra arbetsredskap», »Blommor ute och inne».
Kemi 148 tim.
I stort sett samma kursplan som för hushållslärare, dock med vissa ned- skärningar.
Fysik 45 tim.
Samma kursplan som för hushållslärare.
Bostads-, hemvårds- och redskapslära 262 tim.
Samma kursplan som för hushållslärare.
Tvättlära 44 tim.
Samma kursplan som för hushållslärare.
Arbetsteknik och arbetsorganisation 64 tim.
Allmän översikt över arbetsstudieteknik. Organisationsproblem för olika typer av lanthushåll (t. ex. jordbrukarhem där husmor deltager i jordbruks- arbetet, hem med förvärvsarbetande husmor, barnfamiljer, ensamboende, partiellt arbetsföra). Arbetsplatsens, redskapens och andra tekniska hjälp— medels betydelse för hemarbetets organisation. Tidsstudier. Samarbetsfrågor och arbetsfördelning. Samorganisation av arbeten inom hushåll, djurvård och trädgård. Störningsmoment i arbetet (fysiska och psykiska). Arbete och vila. Husmor som arbetsledare.
Metodiska anvisningar för undervisning i arbetsteknik och arbetsorgani- sation.
Praktiska övningar: se matlagning och hemvård. Exempel på ämnen för grupparbeten och seminarieövningar: Arbetsschema för visst angivet hem. Jämförande tidsberäkning för visst angivet arbete utfört för hand resp. med maskin. Rätta arbetsställningar. Samarbetspro- blem i samband med kollektiva anordningar. Grannhjälp på landet. Organisation av säsongbetonade sysslor på en lantgård.
Ekonomilära 198 tim. (inkl. jordbruksekonomi)
Statistik och allmän ekonomilära: samma kursplan som för hushållslä- rare.
Hushållsekonomi: i stort sett samma kursplan som för hushållslärare, dock med erforderlig nedskärning.
Jordbruksekonomi : Lantbrukets ställning i svenskt näringsliv. Statistiska uppgifter angående jordbruket, t. ex. beträffande areal, fastighetsstruktur,
äganderättsförhållanden, produktionsinriktning. Analys av lantbrukets tek- niska och ekonomiska förutsättningar i vårt land. Jordbrukspolitik.
Befolkningsförhållanden. Jordbruksbefolkningens inkomst- och levnads- standard. Jordbrukets föreningsrörelser.
Driftsekonomiska principer och begrepp på jordbrukets område. Lönsamhetsfrågor framför allt beträffande husdjurs- och trädgårds- skötsel.
Exempel på ämnen för grupparbeten och seminarieövningar: Utbildningskostnader och försörjningsmöjligheter inom angivet yrke, som lig- ger landsbygdsungdomen nära. Kalkylationsuppgifter inom olika grenar av hem- arbetet. Lanthemmets inköpsförhållanden. Lanthusmoderns speciella inkomster. Ekonomiska synpunkter på fläskproduktionen, resp. ägg- och mjölkproduktionen i vårt land. Köksträdgårdens ekonomiska facit under ett år i angivet hushåll. Någon gren av lantbrukets ekonomiska föreningsrörelse i min hemtrakt. Matkon- tot i lanthemmets budget. Spara — låna till bosättningen. Vad kostar det att ha bil?
Samhälls- och familjekunskap 76 tim.
I_ stort sett samma kursplan som för hushållslärare, dock med erforderlig nedskärning.
Fysiologi och hälsolära 54 tim.
Samma kursplan som för hushållslärare.
Botanik 76 tim.
Växtkännedom, särskilt med hänsyn till lantbrukets och trädgårdens nyt— toväxter samt vanliga ogräs. I anslutning härtill huvuddragen av växternas anatomi.
Växtfysiologi, särskilt med avseende på växternas allmänna livsbetingel- ser, deras näringsupptagande och uppbyggande av organisk substans samt fortplantning. Något om principerna för förädling av lantbruks- och träd- gårdsväxter.
Mikrobiologi 63 tim.
Samma kursplan som för hushållslärare, varjämte tillkommer en kombi— nerad föreläsnings- och övningskurs på ca 30 timmar i anslutning till under- visningen i mjölkhushållning och trädgårdslära. De patogena bakterierna.
Husdjurslära och mjölkhushållning 281 + 352 tim.
med tillämpningsövningar Husdjurens anatomi och fysiologi, särskilt med hänsyn till fodersmält- nings— och fortplantningsorganen. (Under första term.) Den teoretiska un— dervisningen under »det praktiska året» bör vara anknuten till det praktiska arbetet och omfatta följande: mjölkningen, mjölkningsmaskinens konstruk-
tion och skötsel, diskning, mjölkens behandling på produktionsplatsen (dessa avsnitt avslutas under detta år).
Utfodringslärans grundbegrepp, fodermedelskännedom, planläggning av utfodringen av nötkreatur, får och svin, uppgörande av foderstater, skötsel och vård av djuren, utfodring, skötsel och vård av fjäderfä, kläcknings- maskinerna och deras skötsel, batteriuppfödning m.m.
Den teoretiska undervisningen under fjärde—sjätte terminerna omfattar: avels— och raslära (husdjursgenetik, avelsmetoder, Sveriges husdjursraser samt några viktigare utländska raser). Utfodringslära: (djurkroppens äm- nes- och energiomsättning, fodermedlens kemiska sammansättning, foder- medelsvärderingen, fodermedlens inflytande på de animaliska produkterna, det ekonomiska utbytet vid olika utfodringsintensitet, ungdjursuppfödning, hälsorubbningar på grund av felaktig utfodring).
Demonstrationer av vid lantbrukshögskolan och Statens husdjursförsök pågående djurförsök. Exkursioner.
Mjölkhushållning: mjölken och mjölkprodukternas sammansättning, kvalitet och kvalitetsundersökningar, förädling och utbyte vid förädlingen, mjölkens betalning.
Husdjurens hälso- och sjukvårdslära. Metodiska anvisningar för under- visning i husdjurslära.
Tillämpningsövningar: (husdjursskötsel), utfodring och vård av nöt- kreatur, svin, får och fjäderfä, ungdjursuppfödning, gödning. Maskin- och redskapsstudier. Arbets- och tidsstudier.
Exempel på ämnen för grupparbeten och seminarieövningar: Nya metoder för rengöring av mjölkningsmaskiner (resp. rengöring av djur- stallar). Utfodringens inflytande på mjölkens resp. fläskets, äggens kvalitet. Olika faktorers inflytande på a) äggens kläckbarhet eller b) kycklingdödligheten eller e) på värphönsens dödlighet. Hur kan man minska leukosfrekvensen inom hönsgår— darna? Kalkonuppfödning vid ett medelstort jordbruk. Uppfödning av gödkalvar. Olika faktorers inverkan på nötköttets kvalitet. Betydelsen av avkastningskontroll för mjölkkor. Värpkontrollen och dess utnyttjande inom hönsaveln.
Trädgårdslära 258 + 308 tim. med tillämpningsövningar
Under det >>praktiska året» skall den teoretiska undervisningen anknyta till det praktiska arbetet och omfatta: växtkännedom och sortval, skadedjur och sjukdomar, bänkodling, förslag till mindre trädgårdsanläggning med uppgifter om växtmateriel, kostnader m.m. Krukväxtodling.
Den teoretiska undervisningen under fjärde—sjätte terminerna omfattar: marklära och allmän växtodlingslära (jordbearbetning, gödsling m.m.). Översikt över de viktigaste trädgårdsväxterna och deras odlingsbetingelser. ärftlighetslära, växtförädling, försöksteknik samt växtpatologi, allt med hän- syn till trädgårdsväxterna. Köksväxtodling, fruktodling och fruktkännedom,
något om fältmässig odling av köksväxter för försäljning. Anläggning av trädgårdar vid jordbruk av olika storlek. Behandling, förvaring och utnytt- jande av trädgårdens produkter. Trädgårdens ekonomi, inklusive trädgårds- bokföring.
Exkursioner till trädgårdsanläggningar av olika storlek och produktions— inriktning.
Metodiska anvisningar för undervisning i trädgårdslära. Tillämpningsövningar: Skötsel av familjejordbrukets trädgård, bänkod- ling, arbeten i prydnadsträdgården, skörd och förvaring av trädgårdspro- dukter samt tillsyn av förråden under vinterhalvåret. Bär- och fruktodling. Odling av krukväxter.
Maskin- och redskapsstudier. Grunderna i trädbeskärning. Bekämpning av ogräs, skadedjur och växt- sjukdomar. Laboratorieförsök. Experiment som syftar till förenkling och rationalisering av rutinarbetet i trädgården. Kalkyleringsuppgifter och tids— studier.
Exempel på ämnen för grupparbeten och seminarieövningar: Planläggning av trädgården vid ett familjejordbruk. Fruktodling (bärodling, köksväxtodling etc.) vid mindre och medelstora jordbruk i min hemtrakt. Koloni- trädgårdarna och det ekonomiska utbytet av desamma. Anläggning och utnyttjande av ett mindre växthus. Sortvalet vid fruktodling, bärodling under vissa angivna betingelser. Nya bekämpningsmedel mot ogräs (skadeinsekter, svampsjukdomar).
Trädgårdsundervisningen inom lanthushållsskolorna. Skolträdgården, en möjlighet till produktivt arbete och estetisk fostran.
Näringslära 76 tim.
Något om näringsforskningens arbetsmetoder. Näringsämnena: deras förekomst, sammansättning, uppgifter i orga- nismen och förändringar vid matlagning och annan beredning. Födoämne- nas smältbarhet och matsmältningskanalens funktion. Energiomsättningen och olika metoder att bestämma dess storlek. Näringsbehov under olika betingelser. Kalori- och andra näringsvärdesberäkningar. Födoåmnenas näringsvärde i förhållande till priset. Vardagskostens sammansättning (för olika individer, olika familjetyper, årstidsvariationer) och dess betydelse för folkhälsan.
Dietik: de vanligaste sjukdomarnas dietiska behandling. Näringsförhållandena i vårt land och i andra länder. Kost- och konsumtionsundersökningar.
Varukunskap (livsmedel) 71 tim.
Livsmedelskonsumtion förr och nu. Den aktuella livsmedelssituationen. Vårt lands produktion av livsmedel. Import och export av livsmedel. Produ-
cent- och konsumenthushåll, deras förbruknings- och inköpsvanor. De olika födoämnena med hänsyn till näringsvärde, kvalitet, förvaring och pris.
Nj utningsmedel.
Livsmedelsindustrin och dess produkter. Livsmedelslagstiftningen. Distri- butions- och inköpsfrågor. Varudeklaration. Varumärkning. Livsmedels- reklam. '
Matlagningslära 44+292 tim. med tillämpningsövningar
I stort sett samma kursplan som för hushållslärare, dock av mindre om- fattning.
Huvudvikt lägges vid rationellt tillvaratagande av lanthushållets egna produkter, konservering, lönsamhetsberäkningar och organisationsövningar.
Hemvård 176 tim. (tillämpningsövningar) Samma kursplan som för hushållslärare. Tvätt 176 tim. (tillämpningsövningar Samma kursplan som för hushållslärare.
Röstuård och muntlig framställning 36 tim.
Samma kursplan som för hushållslärare.
Elevföredrag 62 tim.
Samma kursplan som för hushållslärare.
Studiebesök
Samma kursplan som för hushållslärare.
Arbetsfysiologi och gymnastik 36 tim.
Samma kursplan som för hushållslärare.
Textillärare A. Timplan (se tabell) B. Kursplan Psykologi 152 tim.
Orientering i den allmänna psykologien. Arv — miljö. Utvecklingspsyko- logi. Utvecklingens normala förlopp jämte de vanligaste avvikelserna. Be-
l:a 2:a 3:e 4:e 5:e 6:e Summa Låroämnen term. term. term. term. term. term. timmar H.T. V.T. H.T. V.T. H.T. V.T. totalt Psykologi ...................... 2 2 _ — 2 2 152 Pedagogik och allmän metodik. .. 1 1 — —— 1 — 56 Speciell metodik med tillämpn.övn. 1 1 1 1 1/2 1 105 Allmän konsthistoria ............ 2 2 —— — — — 76 Textil— och dräkthistoria ........ — — 1 1 1 1 76 Materiallära .................... 2 2 — __ — —- 76 Kemi .......................... 2 2 _ —— — -— 76 Fysik m. tillämpn.övn ........... 2 — — — — _- 36 Textilvård ..................... — — 2 — —— — 36 Ekonomi- och samhällslära ...... —— 11/2 —— —— — 1 50 Hygien ........................ — — — —— 1 _ 18 Vävteori ....................... — 1(1) — 2 2 76 + 18 = 94 Skolarbeten .................... 6 6 2 2 -— — 304 Mönsterkonstruktion m. mönster- formning ..................... 2 2 3 3 —— 1 210 Klädsömnad .................... 6 6 22 24 4 4 1 256 Linnesömnad ................... 3 3 3 3 — — 228 Prydnadssöm och knyppling ...... 2 2 2 2 4 4 304 Vävning ....................... — _ 1(5) 1(5) 7 7 456 Växtfärgning ................... _ —— 1(1) 1(1) — — 38 Teckning ....................... 2 2 2 2 2 2 228 Röstvård och muntlig framställ- ning ......................... 2 -— —— — _— 36 Elevföredrag ................... 1 — — 1 — 1 58 Arbetsfysiologi med gymnastik. . . . — _ 1 1 — —— 38 Studiebesök .................... 1 -— 1 -— 1 — 54 Undervisningsövningar ........... -— 3 3 3 3 3 288 Summa veckotimmar 37 351/2 43 43 281/2 29 1( + 7) 1( + 7) 1 Under sommaren mellan första och andra läsåret skall 6 veckors vävnadsundervisning läggas in. Sammanlagt 40 veckotimmar. Vävning 31 vt. ca 100 timmar sammanlagt. Vävteori 3 vt. ca 18 timmar. Växtfärgning 6 vt. ca 38 timmar.
Läsårets längd = 38 effektiva veckor, varav höstterminen 18 veckor och vårterminen 20 veckor.
gåvningen och metoder för dess mätning. Personlighet och karaktär — olika människotyper. Skolsvårigheter av olika art och skolålderns uppfostrings— problem. Barna- och ungdomsårens psykopatologi.
Socialpsykologi: familjen, gruppen, klassen, ledarskap.
Exempel på ämnen för grupparbeten och seminarieöuningar: Socialpsykologiska frågor. De ungas förhållande till hem, föräldrar, lärare och kamrater. Ledarskapets psykologi och pedagogik. Psykologiska synpunkter på det praktiska arbetets betydelse. Klädedräktens psykologi. Psykisk hygien.
Pedagogik och allmän metodik 56 tim.
De viktigaste idériktningarna och personligheterna i uppfostrans historia. Orientering rörande nya pedagogiska strömningar. Undervisningslära och
metodik. Olika slag av arbetsmetoder. Inlärnings- och övningsproblem. Ar- hets- och studievanor. Karaktärsfostran. Undervisning av svagt begåvade barn. Disciplinfrågor och betygssättning.
Exempel på ämnen för grupparbeten och seminarieövningar: Disciplinfrågor. Olika reformpedagogiska riktningar. Arbetssättets anpassning till elevernas antal, ålder, intresse och begåvning. Betygssättningen. Hjälpmedel för undervisningen och hemuppgifterna. Samarbete mellan skola och hem. Att vara medlem i ett kollegium.
Speciell metodik 105 tim. med tillämpningsövningar
Historik. Den textila slöjdens betydelse som uppfostrings- och bildnings- medel, dess målsättning. Olika vägar att nå detta mål.
Undervisningsmetoder och arbetsteknik inom såväl teoretisk som prak- tisk undervisning med hänsyn till olika skolformer, åldersstadier, elevma- terial, lokalförhållanden och skolortens förläggning. Fostran till aktivitet, organisationsförmåga, självständigt arbete och samarbete.
Inredning av och anordningar av olika slag i arbetslokaler för undervis— ning i textilslöjd. Undervisningsmateriel, läroböcker, film och bildband. An- skaffning och redovisning av förbrukningsmateriel. Ordning i arbetssalen.
Instruktion för övningsundervisningen och diskussion om gjorda erfaren- heter inom denna. Undervisningsplaner. Planläggning av kursverksamhet, studiecirklar, hobbyverksamhet, utställningar och demonstrationer.
Statliga och kommunala myndigheter för utbildningsfrågor inom det tex- tila området.
Exempel på ämnen för grupparbeten och seminarieöuningar: Aktivitetspedagogik och dess anpassning till ifrågavarande ämnesområde. Plan- läggning av en serie lektioner i t. ex. stickning eller detaljövningar. Planläggning av en serie demonstrationer av de olika redskapen för handvävning.
Kontakten mellan lärare och elever. Disciplinsvårigheter. Hur skall man hjälpa en hämmad elev att vinna självförtroende? Hur dämpar man en alltför självsäker elev utan att skada henne?
Allmän konsthistoria 76 tim.
Översikt av de olika konststilarnas uppkomst och utveckling. Inrednings- konst och konsthantverk. Svensk tradition.
Textil— och dräkthistoria 76 tim.
De textila mönstren från äldsta till nuvarande tid. Vävda tapeter, mattor, kyrkliga textilier, broderier och spetsar. Heni- slöjdsrörelsen. De svenska allmogetextilierna. Klädedräktens historia genom tiderna.
Exempel på ämnen för grupparbeten och seminarieövningar: Gamla metoder i nutida konsthantverk. En nu levande textilkonstnärinnas verk. Något om sakralt broderi. Spetsarnas historia. Klädedräktens sociala och psyko- logiska bakgrund. Allmogens dräktskick i min hemtrakt. Dopdräkten.
Materiallära 76 tim.
De textila råvarornas förekomst, framställning och förädling. Materialets användning för olika ändamål. Varukännedom, inköpskunskap och konsu- mentupplysning. Enkla laborationer, påvisande olika materials ursprung och egenskaper.
Metodiska anvisningar för undervisning i materiallära. Exempel på ämnen för grupparbeten, seminarieövningar och laborationer:
Olika råvaror för framställning av kläder, sängkläder och andra heminred- ningsartiklar. Spinnredskapen och deras användning. Svensk ull. Olika fram- ställnings- och beredningsmetoder. Varudeklaration och marknadsundersökningar. Organisationer och institutioner för forskning på det textila området. Bestäm— ningsnyckel för textilfibrer.
Kemi 76 tim.
Grunddragen av allmän kemi med avseende fäst vid de ämnen och före- teelser, vilka ha betydelse för det textila området.
Konstämnenas, textiliernas och färgämnenas kemi.
Laborationer:
Beredning och analys av olika fibrer. Undersökning av olika fibrers och färg— ningars beständighet mot värme, kemikalier och ljus. Tvättmedlens inverkan på textilt material.
Fysik 36 tim. med tillämpningsövningar
Kort repetition av en del av preparandkursens moment. Beräkning av förbrukning av elektrisk energi i olika apparater för tex- tilt arbete. Ekonomiska kalkyler utifrån olika elektriska tariffer och olika energikällor.
Optik: särskilt belysningsläran, läran om färgerna. Mikroskopi. Akustik: ljudisolering och textiliernas betydelse i detta sammanhang.
Textilvård 36 tim.
Klädvård. Tvättmedel och deras inverkan på olika textilier. Fintvätt. In- redning och skötsel av garderober och andra förvaringsutrymmen för tex— tilier.
Sängkläderna och deras vård. Metodiska anvisningar för undervisning i textilvård. Exempel på ämnen för grupparbeten och seminarieövningar: Fläckurtagning. Malens bekämpande. Pressning. Skovård. Aktsamheten om och värden av kläderna sett ur ekonomisk och uppfostrande synpunkt.
Ekonomilära: Innebörden av grundläggande statistiska begrepp samt nå- got om enklare statistiska metoders användning och förutsättningar. Index— beräkningar.
Allmänna synpunkter på hemmets ekonomi och dess betydelse för hem och samhälle. Textilkostnaderna ur den enskildes och ur nationalekono- miska synpunkter. Klädbudget.
Kalkylering.
Samhällslära: Familjesociala frågor. Kvinnorna och samhället. Vissa kol— lektiva anordningar till hemmens tjänst. Föreningskunskap.
Exempel på ämnen för grupparbeten och seminarieövningar: Budgetuppgifter. Ekonomiska synpunkter på hemmets textilförråd. Textilierna i bosättningskalkylen. Lönsamhetsfrågor. Vissa sociala frågor med anknyning till hemmets textilier. Utbildnings- och inkomstmöjligheter för en flicka med textila intressen.
Hygien 18 tim.
Personlig hygien. Klädedräktens hygien. Arbets- och skolhygien. Sexual— kunskap.
Vävteori 94 tim.
Vävredskapens konstruktion och användning, deras skötsel och vård. Skedberäkningar. Varp- och inslagsåtgång efter olika beräkningssystem. Bindningslära: grundbindningarna, härledningar, analyser och solvnotor. Metodiska anvisningar för undervisning i vävteori. Exempel på ämnen för grupparbeten och seminarieövningar: se vävning.
Skolarbeten 304 tim.
Material- och verktygslära. Olika material och verktyg samt deras meto- diska användbarhet för olika åldersstadier och skolformer, deras skötsel och Vård. Vikten av god anpassning mellan material och verktyg.
Kvalitets- och färgbedömning. Kostnads- och tidsberäkningar. Det metodiska inlärandet: Genomgång av hithörande tekniker. Utarbe- tande av modeller i planmässigt ordnade övningar med hänsyn till elever- nas utvecklingsstadium och individuella förutsättningar. Hänsyn tages lika- ledes till modellernas användbarhet och lättskötthet samt till för bygden ev. förekommande typisk hemslöjd.
Metodisk genomgång av linne- och klädsömnad samt enklare renoverings- arbeten. Undervisningsövningar.
,Metodiska anvisningar för undervisning i skolarbete.
Exempel på ämnen för grupparbeten och seminarieövningar: Beräkning av förbrukningsmaterialet för en skola av angiven storlek och typ.
Möjligheten att passa in en viss trakts typiska slöjd i den givna kursplanen. Olika metoder att uppöva elevernas färgsinne. Användning av i handeln förekommande tillklippningsmönster.
Erfarenheter från övningsundervisningen.
Mönsterkonstruktion med mönsterformning 210 tim.
Konstruktion av mönster till linne- och klädsömnad för barn och vuxna. Mönsterformning och utarbetande av modeller efter journal. Modellform- ning i papper och väv på provdocka. Granskning av i handeln förekommande mönster. Tyg- och kostnadsberäkningar. Mönsterutläggning.
Metodiska anvisningar för undervisning i mönsterkonstruktion och möns— terformning.
Exempel på ämnen för grupparbeten och seminarieövningar: se klädsömnad.
Klädsömnad 1 256 tim.
Verktygslära. Detaljarbeten. Sömnad av plagg i olika material och model- ler till eleven själv och till annan person (blusar, kjolar, klänningar och barnkläder).
Provning. Pressning och renovering. Omsömnad. Tids- och kostnads- beräkningar.
Metodiska anvisningar för undervisning i klädsömnad. Exempel på ämnen för grupparbeten och seminarieövningar i mönsterkonstruk— tion, mönsterformning och klädsömnad:
Verktygens lämplighet och användning för olika material. Sybehör. Modellens och materialets anpassning efter olika åldersstadier. Kläd- sömnaden sedd ur synpunkten >>rationellt hemarbete». Konfektion eller hemsöm- nad? Ändring av mönster i normalstorlek till viss angiven person. Modellens möj- lighet att dölja defekter i figuren. Planering av garderoben för personer av olika ålder och med olika ekonomiska förhållanden och betingelser i övrigt. Verktygens historia.
Rätt klädd vid rätt tillfälle. Tonårskläder.
Linnesömnad 228 tim.
Detaljarbeten. Sömnad av nattdräkter, underkläder och skyddskläder för barn och vuxna. Hushålls- och sänglinne. Lappning och stoppning på ma- skin. Detaljarbeten för bäddutrustning och annan heminredningstextil.
Tids- och kostnadsberäkningar. Metodiska anvisningar för undervisning i linnesömnad. Exempel på ämnen för grupparbeten och seminarieövningar: Linneförrådets anpassning efter hushållets behov.
Kläder och övriga textilier till ett spädbarn. Gardiner. Bäddens textilier. Duk- tyget och dess historia. Nya textila materials användning inom heminredningen.
127 Prydnadssöm och knyppling 304 tim.
Prydnadssöm: Material- och verktygslära. Genomgång av hithörande tek- niker i såväl bundna som fria sömsätt.
Utförande av modeller, studier och under teckningslektionerna fram- komna kompositioner i skilda tekniker.
Montering. Märkning. Mönsteröverföring. Knyppling: Material— och verktygslära. Mönsteruttagning och uppstick- ning av mönster. Utförande av prover av skilda svenska spetstyper i såväl metervara som avpassade mönster. Spetsarnas skötsel.
Metodiska anvisningar för undervisning i prydnadssöm och knyppling. Exempel på ämnen för grupparbeten och seminarieövningar:
Vitbroderiet i svenska folkdräkter. Broderiet i andra länder. Broderiet som nu- tidskonst. Prydnadssömmens betydelse i modern heminredning. Applikation som skolarbete. Materialets och de olika teknikernas anpassning till olika ålderssta- dier och skolformer. Broderi och knyppling som avkoppling och i terapiens tjänst. Svenska allmogespetsar. Vad har gjorts för att bevara svensk knyppeltradition?
Vävning 456 tim.
Uppsättning och vävning i olika tekniker och material. Bandvävning. Något om montering av olika vävnader. Metodiska anvisningar för undervisning i vävning. Exempel på ämnen för grupparbeten och seminarieövningar i vävteori, vävning och växtfärgning:
Vävstolen genom tiderna. Handvävt —— maskinvävt. Färg och kvalitet. Skapan- dets glädje. Vävningen i terapiens tjänst. Vävtraditionerna i min hemtrakt.
Planläggning för en serie vävuppsättningar för undervisningen vid t.ex. en folkhögskola. Olika sätt att väva band.
Uppläggning och skötseln av ett garnförråd vid en skola, som har obligatorisk undervisning i vävning.
Inhemska färgväxter och deras förekomst. Indigo och krapp.
Växtfärgning 38 tim.
Inhemska och utländska färgväxter samt hithörande kemikalier, deras användning och beredning. Insamling av färgväxter. Tvättning av ullgarn. Färgning av olika garner. Uppsättning av prover.
Metodiska anvisningar för undervisning i växtfärgning. Exempel på ämnen för grupparbeten och seminarieövningar: se vävning.
Teckning 228 tim.
Frihandsteckning. Färglära, färgstudier och färgsammansättning. Kostym- och modeteckning. Teckning på svart tavla. Kompositions- och tillämpnings- övningar för skolarbete, prydnadssöm och vävning. Naturstudier. Musei- studier.
Röstvärd och muntlig framställning 36 tim.
Metodiskt ordnade taltekniska övningar, avsedda att främja elevernas röst- och ljudbildning. Övningar i muntlig framställning med tonvikten lagd på vårdat talspråk.
Elevföredrag 58 tim. Elevföredrag, referat. Övningar i att leda en diskussion.
Arbetsfysiologi 38 tim.
Övningar och instruktioner som speciellt tar sikte på rätt arbetsställning, god hållning och rekreation. Olika musklers anspänning vid olika arbeten och rörelser. Avspänning och vila.
Instruktioner för lärarens medverkan under friluftsdagar.
Studiebesök 54 tim.
Besök i olika lokaler och institutioner för undervisning i kvinnlig slöjd samt industriella anläggningar, utställningar och institutioner av betydelse för hem och samhälle.
Yrkeslärare i sömnad
A. Timplan för l-årig seminariekurs för utbildning av yrkeslärare i sömnad
_ 2_ t Summa
Läroämnen 1.aHtfirm. ”av ?m' timmar
' ' ' ' totalt
Psykologi .................................... 2 2 76 Pedagogik och allmän metodik ................. 2 1 56 Speciell metodik med tillämpningsövningar ...... 2 2 76 Dräkthistoria ................................. 2 2 76 Materiallära .................................. 2 2 76 Kemi ........................................ 2 2 76 Fysik med tillämpningsövningar ................ 1 1 38 Ekonomi- och samhällslära .................... 2 2 76 Hygien ...................................... 1 —— 18
Yrkesarbete: a) mönsterkonstruktion med mönstertormning. . 3 3 114 b) uppsättning och provning ................. 1 1 38 c) klädvård ................................ 1 1 38 d) arbetsorganisation ........................ 1 1 38 e) tillämpningsövningar ..................... 5 5 190 Teckning ..................................... 3 4 134 Röstvård och muntlig framställning ............. 1 1 38 Elevföredrag ................................. 1 —- 18 Arbetsfysiologi ................................ 1 1 38 Studiebesök .................................. 1 — 18 Undervisningsövningar ........................ 4 4 152 Summa veckotimmar 38 35
Läsårets längd — 38 effektiva veckor, höstterminen 18 veckor och vårterminen 20 veckor.
129 B. Kursplan Psykologi 76 tim. Samma kursplan som för textillärare, dock med erforderlig nedskärning. Exempel på ämnen för grupparbeten och seminarieövningar: Socialpsykologiska frågor. De ungas förhållande till hem, arbetsgivare och kam- rater. Gängbildning på arbetsplatsen. Ledarskapets psykologi och pedagogik. Psy- kologiska synpunkter på det praktiska arbetets betydelse. Klädedräktens psyko- logi. Psykisk hygien.
Pedagogik och allmän metodik 56 tim. Samma kursplan som för textillärare. Exempel på ämnen för grupparbeten och seminarieövningar: Olika reformpedagogiska riktningar. Arbetssättets anpassning till elevernas an- tal, ålder, intresse och begåvning. Betygsättningen. Hjälpmedel för undervis- ningen. Disciplinfrågor i förvärvsarbetet.
Speciell metodik 76 tim. med tillämpningsövningar Historik. Målsättning för undervisningen i yrkessömnad. Olika vägar att nå detta mål. Undervisningsmetoder och arbetsteknik inom såväl teoretisk som praktisk undervisning med hänsyn till hithörande skolformer, ålders— stadier, elevmaterial, lokalförhållanden och skolortens förläggning. Fostran till aktivitet, organisationsförmåga, självständigt arbete och samarbete. Un— dervisningens anknytning till näringslivet. Övningsundervisning med diskus- sion om gjorda erfarenheter. Frågor i samband med betygssättningen. Un- dervisningsplaner. Planläggning av kursverksamhet, studiecirklar, hobby- verksamhet. Utställningar med demonstrationer. Inredning och anordning av olika slag av arbetssalar för yrkessömnad. Undervisningsmateriel och verktyg, läroböcker, film och bildband. Anskaffning och redovisning av förbrukningsmateriel. Statliga och kommunala myndigheter för utbildnings- frågor på det textila området. Författningar. Exempel på ämnen för grupparbeten och seminarieövningar: Aktivitetspedagogik och dess anpassning till ifrågavarande ämnesområde. Orga- nisationsfrågor i samband med beställningsarbeten. Erforderlig utrustning för en lektion i pressning. Planläggning av en serie lektioner om t. ex. sybehör eller vissa detaljövningar. Planläggning av en serie demonstrationer för systugeförestånda- rinnor om t.ex. omsömnad. Modellens och arbetsmaterialets anpassning efter kundens önskemål och behov, d. v. 5. en god kundservice. Kontakten mellan lärare och elever. Disciplinsvårigheter. Hur skall man hjälpa en hämmad elev att vinna självförtroende? Hur dämpar man ned en alltför självsäker elev utan att skada henne? Yrkessömnadens anpassning till modets växlingar.
Dräkthistoria 76 tim.
Klädedräktens historia genom tiderna och parallellt härmed kort över- sikt över de olika konststilarnas uppkomst och utveckling. Klädedräktens sociala och psykologiska bakgrund.
Exempel på ämnen för grupparbeten och seminarieövningar: Bruddräkten genom tiderna. Högreståndsdräkten under barocken. Reformdräk- ten. En levande modeskapares verk och verksamhet. Det franska modets åter- verkningar på svensk konfektion.
Materiallära 76 tim.
De textila råvarornas förekomst, framställning och förädling. Materialets användning för olika ändamål. Varukännedom, inköpskunskap och konsu- mentupplysning. Sybehör och garneringsartiklar.
Enkla laborationer, påvisande olika materials ursprung och egenskaper. Metodiska anvisningar för undervisning i materiallära. Exempel på ämnen för grupparbeten och seminarieövningar: Olika råvaror för framställning av kläder. Olika framställnings- och berednings- metoder. Varudeklaration och marknadsnndersökningar. Organisationer och in-
stitutioner för forskning på det textila området. Bestämningsnyckel för textil- fibrer.
Kemi 76 tim.
Grunddragen av allmän kemi med avseende fäst vid de ämnen och förete- elser, Vilka ha betydelse för det textila området. Konstämnenas, textiliernas "och färgämnenas kemi.
Laborationer. Beredning, analys och mikroskopi av olika fibrer. Undersökning av olika fibrers och färgningars beständighet mot t.ex. värme, kemikalier och ljus. Tvättmedels inverkan på textilt material.
Fysik 38 tim. med tillämpningsövningar
Kort repetition av en del av preparandkursens moment. Beräkning av förbrukning av elektrisk energi i olika apparater för textilt arbete, ekonomiska kalkyler utifrån olika elektriska tariffer och olika energikällor.
Optik: särskilt belysningsläran och läran om färgerna. Mikroskopi. Akustik: ljudisolering och textiliernas betydelse i detta sammanhang.
Ekonomi- och samhällslära 76 tim.
Ekonomilära: Innebörden av grundläggande statistiska begrepp samt nå- got om enklare statistiska metoders användning och förutsättningar. Index- beräkningar. Allmänna synpunkter på ekonomiens betydelse för hem och samhälle. Textilkostnader ur den enskildes och ur nationalekonomisk syn- punkt. Klådbudget. Grunderna för bokföring. Frågor som berör arbetslöner, avtal, tidsstudier, affärs- och ateljéarbete. Kalkylering.
Samhällslära: Medborgarnas skyldigheter och rättigheter. Yrkessociala frågor. Yrkeslagstiftning. Arbetsmarknadens organisation
och förhållandet mellan arbetare och arbetsgivare. Lärlingsutbildningen. Föreningsverksamhet.
Exempel på ämnen för grupparbeten och seminarieövningar: Klädbudget, förslag för olika yrkesutövare och åldrar. Lönsamhetsfrågor. Marknadsundersökningar. Kalkylering och kvalitetsbedöm- ning för ett visst plagg i konfektions- och i beställningssömnad. Utbildnings- och utkomstmöjligheter för en flicka med textila intressen. Beklädnadsyrkenas hant— verksorganisationer — fackföreningar.
Hygien 18 tim.
Arbets- och skolhygien. Personlig hygien. Klädedräktens hygien. Sexual- kunskap. Yrkessjukdomar. Arbetsskydd och lagstiftning härför.
Yrkesarbete a) Mönsterkonstruktion och mönsterformning 114 tim.
Måttagning. Konstruktion av mönster till dam- och barnkläder. Mönster- formning. Tyg- och kostnadsberäkningar. Metodiska anvisningar.
b) Uppsättning och provning 38 tim.
Uppsättning av modeller i papper och tyg på docka och på levande modell. Övningar i provning. Metodiska anvisningar.
c) Klädvård 38 tim.
Vård och tillsyn av familjens kläder, fläckurtagning och fintvätt, Inred- ning och skötsel av förvaringsutrymmen för kläder. Metodiska anvisningar.
d) Arbetsorganisation 38 tim.
Allmän översikt över arbetsstudietekniken. Organisationsfrågor beträf- fande yrkessömnad under olika arbetsförhållanden. Arbetsplatsens och de tekniska hjälpmedlens betydelse för rationellt sömnadsarbete. Tidsstudier, samarbetsfrågor och arbetsfördelning. Störningsmoment i arbetet (fysiska och psykiska). Arbete och vila. Yrkesläraren som arbetsledare.
e) Tillämpningsövningar 190 tim.
Utarbetande av planmässigt ordnade detaljarbeten. Övningar och prov i tillskärning och provning avseende olika modeller, figurer och storlekar. Moderniserings-, ändrings- och omsömnadsförslag. Tyg- och kostnadsbe— räkningar.
Exempel på ämnen för grupparbeten och seminarieövningar: Riktiga arbetsställningar. Jämförande tidsberäkningar för ett visst beställnings- arbete utfört enligt olika arbetsmetoder.
Modets växlingar ställer stora krav på sömmerskans yrkesskicklighet. Anpass- ning mellan material och modell. Modellens möjlighet att dölja defekter i figuren.
Fläckurtagning. Malens bekämpande. Aktsamheten och vården av kläderna sett ur ekonomisk och uppfostrande synpunkt. Kläder och personlig hygien. Förvaring av och aktsamhet om beställningsarbeten under arbetets gång. Samarbetsproblem på en beställningsateljé.
Teckning 134 tim.
Färglära, färgstudier och färgsammansättning. Kostym- och modellteck- ning med kompositions- och tillämpningsövningar och i samband därmed figurteckning efter levande modell. Studier av olika modetecknares fram- ställningssätt.
Teckning på svart tavla. Museistudier.
Röstvård och muntlig framställning 38 tim.
Metodiskt ordnade taltekniska övningar avsedda att främja elevernas röst- och ljudbildning. Övningar i muntlig framställning med tonvikten lagd på vårdat talspråk.
Elevföredrag 18 tim.
Föredrag och referat. Övningar i att leda en diskussion.
Arbetsfysiologi 38 tim.
Övningar och instruktioner som speciellt tar sikte på rätt arbetsställning och god hållning. Rekreation. Olika musklers anspänning vid olika arbeten och rörelser. Speciell fotgymnastik. Avspänning och vila.
Studiebesök 18 tim.
Besök i olika lokaler och institutioner för undervisning i och utövande av yrkessömnad, konfektions- och textilindustrier samt på utställningar och institutioner för forskning på ifrågavarande område.
Barnavårdslärare A. Timplan (se tabell) B. Kursplan Allmän psykologi 54 tim.
Psykologiens föremål och uppgifter. .Själslivets fysiologiska underlag. Sin— nesförnimmelser, perceptioner, gestaltning. Intelligensen och metoder för dess mätning. Minne, övning, inlärning. Känsla, fantasi och handling. Per- sonlighetspsykologi.
Socialpsykologi: Den sociala miljön. Kollektivt själsliv. Attityder. Propa- ganda. Ledarskap.
133 Barnpsykologi 114 tim.
Arv och miljö. Det nyfödda barnet. Utveckling, mognad, inlärning. Moto— riken och dess utvecklingslagar. Allmänna drag i den emotionella utveck— lingen. Mognadens normala förlopp samt de vanligaste avvikelserna. Indi- viden och gruppen. Barns lekar, intressen och skapande verksamhet. Fan— tasi och fabulering. Språkets utveckling: joller, ordförråd, ordförståelse. Skolsvårigheter av olika slag. Psykosexuell mognad. Personlighetens utveck— ling: några olika teorier.
Mentalhygien 96 tim.
Personlighetsutvecklingen på avvägar. Neurosbildningens mekanik. Men- talhygieniska uppgifter bland barn i olika åldrar. Normalt och onormalt själsliv. Anpassningssvårigheter och problembeteenden. Diagnos- och test— metoder. Den psykosexuella integrationsprocessen och dess problem. Per— sonlighetskriser och kroniska insufficienstillstånd. Vardagslivets psykopa— tologi. Samhällets åtgärder för psykisk hälsovård bland barn och ungdom.
Exempel på ämnen för grupparbeten och seminarieövningar: Barnets trygghets- och kontaktbehov. F örskoleålderns fantasiliv. Barn och svart- sjuka. Tonårsproblem. Lämpliga och mindre lämpliga barnböcker. »Mitt barn är annorlunda». Mörkrädda barn. En estraddiskussion om ungdomsbrottsligheten och dess förskjutning mot yngre åldrar. En liten matvägrare. Barn och djur.
Pedagogik och allmän metodik 65 tim.
De viktigaste idériktningarna och personligheterna i uppfostrans historia. Orientering rörande nya pedagogiska strömningar. Undervisningslära och metodik. Olika slag av arbetsmetoder. Inlärnings- och övningsproblem. Ar- bets- och studievanor. Karaktärsfostran. Undervisning av svagt begåvade barn. Disciplinfrågor och betygssättning.
Praktisk småbarnspedagogik: principer och metoder för uppfostran av barn i förskoleåldern.
Exempel på ämnen för grupparbeten och seminarieövningar: Olika reformpedagogiska riktningar. Arbetssättets anpassning till elevernas an— tal, ålder, intresse och begåvning.
Hjälpmedel vid undervisningen. Samarbetet mellan skola och hem. Disciplin. Barn och målning. Berättelsekonst.
_ "när: r-l
" "i Speciell metodik 76 tim. med tillämpningsövningar
Barnavårdsundervisningens förekomst och organisation. Målsättning för undervisning i barnavård och olika vägar att nå detta mål.
Undervisningsmetoder och arbetsteknik inom såväl teoretisk som prak- tisk barnavårdsundervisning med hänsyn till olika skol- och kursformer,
A. Timplan för 3-årig kurs för utbildning av barnavårdslärare
Vid seminariet På insti- 5:e term. tution Läroämnen l:a term. 16/10— 6:e term. under Summa term. slut »praktiska perioden» 18 veckor 9 veckor 20 veckor Allmän psykologi ................... 2 2 _ 54 Barnpsykologi ...................... 2 2 2 20 tim. 94 +20 Mentalhygien ....................... 2 2 2 20 » 94 +20 Pedagogik och allmän metodik ........ 2 2 _ 47 Speciell metodik med tilläinpningsövn.. 1 2 2 1 76 Fysiologi, hemsjukvård .............. 2 _ _ 40 » 36 +40 Barnavårdslära, medicinsk ........... 1 _ _ 1 18 » praktisk ............. 1 — _ 1 18 Kostlära ........................... 2 _ _ 36 Matlagningslära med tillämpningsövn... 1 — _ 18 Bostads— och hemvårdslära inkl. mate- rial och tvättlära .................. 1 1 1 1 47 Ekonomilära med bokföring ......... _ 1 1 29 Arbetsorganisation .................. _ _ 1 20 Socialvårds- och författningskunskap . . _ 2 40 Samhälls- och familjekunskap ........ _ 2 2 58 Textil materiallära .................. _ 2 _ 18 vRöst— och talvård .................. 1 _ 1 38 Elevföredrag ....................... 0,5 1 0,5 28 Matlagning m. m .................... 10 _ _ 180 Sömnad ............................ 4 _ _ 1 72 Tvätt och hemvård ................. 2 _ _ 36 Småbarnsslöjd ...................... _ 3 3 87 Sång, lekar, rytmik ................. _ _ 2 20 » 20 +40 Studiebesök ........................ 0,5 1 0,5 1 28 Auskultering med observationsövning, daghem .......................... 2 2 2 1 94 D:o vid barnträdgård ............... — 3 2 1 67 Undervisningsövningar ............... _ 2 3 1 Summa veckotimmar 37 28 27 1 Ämnet förekommer i samband med praktiska arbetet och som enskild handledning.
åldersstadier, elevmaterial, lokalförhållanden m.m. Fostran till aktivitet, organisationsförmåga, självständigt arbete och samarbete.
Barnavårdsundervisningens anknytning till reella hemförhållanden ge- nom kontakt hem och skola. Övningsundervisning och andra tillämpnings- övningar med diskussion om gjorda erfarenheter.
Undervisningsplaner. Planläggning av kursverksamhet, studiecirklar, hobbyverksamhet, utställningar och demonstrationer. Undervisningsmate- riel, litteratur, film m.m. Journaler. Lokaler, planritningar. Tillsynsmyn- digheter och författningar som rör barnavårdslärarna.
Exempel på ämnen för grupparbeten och seminarieövningar: Aktivitetspedagogik och vårt ämne. Undervisningsplan för teoretisk och prak- tisk barnavård vid en 5-mån. husmoderskurs. Arbetsordning för en barnsköterske- kurs vid ett spädbarnshem. Anordna en filmafton och led diskussionen efter film-
förevisningen. Hemmiljö på institutionen. Hur kan en föreståndarinna åstadkom- ma gott samarbete mellan elever och anställd personal? Koloniverksamhet inom ett län. Planering av en utställning för blivande mödrar. En barnavårdscentral i arbete. Familjedaghemmens fördelar och nackdelar. Hur kan friktion undvikas vid elcvbyten på våra barnavårdande institutioner?
Fysiologi och hemsjukvård 36 + 40 tim.
Anatomi och allmän fysiologi som grundval för hälsoläran, särskild vikt lägges vid ämnesomsättning, matsmältning, nervsystemet, huden. Sexual- kunskap. Fosterutveckling, förlossning, eftervård. Ärftlighetslära. Dietiska behandlingar. Förebyggande tandvård. Allmän och personlig hygien. Arbets— hygien. »Kulturgifternas» inverkan på organismen samt förebyggande och motverkande åtgärder. Den enskildes åtgärder för förebyggande av smitto— samma sjukdomar.
Hemsjukvård.
Det sjuka barnets dagliga vård i hemmet. Första hjälpen vid olycksfall. Husapotek.
Barnavårdslära Medicinsk barnavårdslära. 18 tim.
Moderns vård under havandeskapstiden. Det nyfödda barnet. Barnets ut- veckling. Uppfödning under olika betingelser. Vaccination. Prematura barn. Barnsjukdomar och deras förebyggande. Epidemiska sjukdomar.
Praktisk barnavårdslära. 18 tim.
Praktiska och hygieniska anordningar för barnets skötsel i enskilt hem och på institution. Barnets kläder, säng och sängkläder. Skötsaker. Dagord- ning för barn i olika åldrar. Fysisk och mentalhygienisk vård i enskilda hem, barnhem, daghem, barnsjukhus och barnkolonier.
Exempel på ämnen för grupparbeten och seminarieövningar: Praktiska spädbarnskläder med demonstration. »Rooming in» systemet. Lek— åldern. Bröstuppfödningen _ dess betydelse ur olika synpunkter. Den fria rytmen _ en diskussion. Korg, sång eller vagga. Barn och sjukhusskräck. Ett »nytt» barn på daghemmet _ problem för barnet. Skötning på bord eller i knä? Tröstnapp eller tumsugning? Småbarnets tandvård. Ekonomiska synpunkter på utrustningen till barnet. Barn och olycksfall.
Kostlära 36 tim.
De olika näringsämnena, deras egenskaper, uppgifter i organismen och förekomst. Matsmältningen. Näringsbehovet i olika åldrar samt därefter av- passad kost. De olika födoämnena med hänsyn till näringsvärde, kvalitet, pris samt hållbarhet och förvaring. Livsmedelsindustrins produkter.
Livsmedelslagstiftning. Varudeklaration. Inköp av livsmedel.
Matlagningslära 18 tim. med tillämpningsövningar
De elementära grunderna för tillagning av en näringsrik och speciellt för barn avpassad kost. Principerna för tillagning av olika enkla typrätter. Den industriberedda barnmatens plats på matsedeln. Konservering av livsmedel med hänsyn tagen till en barnavårdande institutions behov. Matlagnings- arbetets organisation. Sammansättning av matsedlar vid graviditet och am- ning samt för barn i olika åldrar. Proportionsheräkningar. Receptföränd- ringar och metodisk användning av kokböcker.
Matlagning (tillämpningsövningar). 180 tim. Övningar i olika grundläggande matlagningsmetoder. Tillagning av typrätter, speciellt lämpade som barnmat. Tillagning av måltider efter uppgjorda matsedlar (se matlagningslära) med hänsyn till kalori- och övrigt näringsvärde samt med kostnads— och tidsberäkningar. Användning av industriellt beredd barnmat. Konservering (se matlagnings- lära). Uppköp av livsmedel.
Bostads- och hemvårdslära inklusive 47 tim. material- och tvättlära 36 tim.
med tillämpningsövningar
Kort översikt över bostadssociala åtgärder. Något om samhällsplanering (med tanke på t. ex. bostadens läge i förhållande till arbetsplatser, lekplat- ser, affärscentra, skolor, barnavårdande institutioner, parker, fritidsområ- den, ur trafiksynpunkt m.m.). Bostadsvanor. Bostadens funktioner, inred- ning och utrustning ur hygieniska, praktiska, ekonomiska och estetiska synpunkter. Bostaden och barnen. Synpunkter på inredning av en barna- vårdande institution. Kvalitetsbedömning. Hemvårdsarbetets organisation. Redskap och maskinell utrustning för rationellt hushållsarbete i hem och på institutioner. Tvättlära.
Tillämpningsövningar (hemvård och tvätt). Övningar i olika hemvårdsarbeten och arbetsmoment. Användning av mekaniska och tekniska hjälpmedel med tids— och kostnadskalkyler. Arbets- studier. Möblerings- och inredningsövningar. Sängklädesvård.
Exempel på ämnen för grupparbeten och seminarieövningar: Hemmet som arbetsplats och samlingsplats. Barnen och bostaden. Bostadsmil- jöns inverkan på individen. Trevlig, praktisk och billig inredning av en barn- kammare. Textilierna till det nya daghemmet.
Ekonomilära med bokföring 29 tim.
Allmänna synpunkter på hemmets ekonomi och dess betydelse för hem och samhälle. Ekonomiska synpunkter på produktion i hemmet. lnköpskun-
skap. Budgetlära och budgetförslag för olika typer av privathem och för en barnavårdande institution.
Anvisningar för kassabokföring för enskild person och för institution. Orientering om upphandling för institution.
Exempel på ämnen för grupparbeten och seminarieövningur: Utbildningskostnader och försörjningsmöjligheter inom någon yrkesgren som rör barnavården. En förvärvsarbetande husmors inköpsförhållanden. Barn och pengar. Snaskkonsumtionen ur familje- och samhällsekonomisk synpunkt. Spara _ låna till bosättningen. Daghemmets anslag är begränsat _ gott ekonomiskt sinne nödvändigt hos föreståndarinnan.
Arbetsorganisation 20 tim.
Organisationsproblem för olika typer av hem (t.ex. enbarns- och fler— barnsfamiljer, stads- och lanthushåll, hem med förvärvsarbetande husmor, partiellt arbetsföra). Arbetsorganisation vid barnavårdande institution. Ar- betsplatsens, redskapens och andra tekniska hjälpmedels betydelse för hem- arbetets organisation. Samarbetsfrågor och arbetsfördelning. Störningsmo- ment i arbetet (psykiska och fysiska). Arbete och vila.
Exempel på ämnen för grupparbeten och seminarieövningar: Arbetsschema för en viss typ av barnavårdande institution. Organisationspro- blem för en stor familj i en liten bostad. Jämförande tidsberäkningar för visst an- givet arbete utfört för hand resp. med maskin. Samarbetsproblem i samband med kollektiva anordningar. Organisation av grannhjälp bland unga familjer med småbarn.
Socialvårds- och författningskunskap 40 tim.
Socialvårdens principer och organisation. Samhällets barnavård och ung- domsskydd. Barnavårdsnämnderna och deras uppgift, barnavårdsinstitu- tioner, adoption och fosterbarnsvård. Hälso- och sjukvårdens organisation. Förebyggande mödra- och barnavård.
Samhälls- och familjekunskap 58 tim.
Översikt över den moderna sociallagstiftningen i allmänhet och sociala stödåtgärder i synnerhet. Befolkningsfrågan. Folkrörelserna och folkbild- ningsarbetet. Kvinnorna och samhället. .
Familjekunskap: Forskning som rör hemmet. Familjerättsliga frågor. Äktenskapets sexualhygien och etik. De unga och hembildningen. Barnen och familjen. Anpassningsproblem inom familj, skola, yrke och samhälle. Fritidsproblem. Arbetskraftsfrågan inom hemmet. Familjerådgivning.
Exempel på ämnen för grupparbeten och seminarieövningar: Problemställningar, som kan uppstå för ensamstående mor resp. far. Möjlighe- ter till förströelse och nöjen inom hemmet. De s.k. nyckelbarnen. Miljöns bety- delse för skapande av en lugn och trygg barndom. Barnens beroende av ett har- moniskt förhållande föräldrarna emellan. Pressen som opinionsbildare i hem- och familjefrågor. Det ensamma barnets problem. Att tillhöra en stor syskonskara.
Textil materiallära 18 tim.
Varukännedom beträffande textilt material och dess användning för olika ändamål med särskild hänsyn till lämpliga barnkläder, bäddutrustning för barn, linneförråd och andra textilier för barnavårdsinstitutioner rn. m. Kva- litets— och färgbedömning.
Röstvård och muntlig framställning 38 tim.
Metodiskt ordnade taltekniska övningar avsedda att främja elevernas röst- och ljudbildning. Övningar i muntlig framställning med tonvikten lagd på vårdat talspråk.
Elevföredrag 28 tim. Elevföredrag. Referat. Övningar i att leda en diskussion.
Sömnad 72 tim.
Olika typer av ändamålsenliga kläder för barn i olika åldrar. Utnyttjande av i handeln förekommande mönster för barnkläder. Enkla renoverings— arbeten av barnkläder och hemmets textilier. Tips för linneförrådet m.m. för en barnavårdsinstitution.
Småbarnsslöjd 87 tim.
Förfärdigande av enkelt lekmaterial för barn i olika åldrar. Olika mate— rials lämplighet för avsett ändamål. Lämpliga verktyg och andra hjälp- medel, deras vård och förvaring.
Sång, lekar, rytmik 20 tim.
Elementär sångteknik. Småbarnssånger. Sånglekar.
Rytmiska övningar och lekar. Användandet av rytmorkester. Metodiska anvisningar för rytmik och sång med små barn. Eleverna får närvara vid några rytmiklektioner för barn och får dess- utom vid auskulteringen i barnträdgård deltaga i sång och lekar med barnen.
Exempel på ämnen för grupparbeten och seminarieövningar: Hur barn i olika åldrar reagerar för musik. Musikalisk fostran i barnkammaren. Rösthygien i barnkammaren.
Barnavårdslärarnas utbildning under den 3-åriga seminariekursen före- slås alltså ske dels vid seminariet (sammanlagt 11 månader), dels vid olika typer av barnavårdande institutioner (sammanlagt 20% månader) enligt följande uppdelning:
l:a året 2:a året 3:e året H.T. V.T. H.T. V.T. H.T. V.T.
Teoretisk kurs vid Barnavårdandc Barnavårdande juli—14/10 in- Teoretisk kurs seminarium (se institutioner (se institutioner (se stitutioner vid seminarium timplan) nedan) nedan) 31/2 mån. (se timplan)
4 mån. 6 mån. 11 mån. 16/10—termzns 5 mån.
slut teoretisk kurs vid semi— narium 2 mån.
Tiden vid barnavårdande institutioner bör fördelas sålunda: 8 mån. vid barnsjukhus 2 » » barnepidemi 1 » » BB.-avdelning 2 » » upptagningshem 1/2 » » barnavårdscentral 7 » » seminariets daghem
Under utbildningstiden vid olika barnavårdande institutioner bör eleven genom att deltaga i det praktiska arbetet erhålla god insikt i och erfaren- het av de olika verksamhetsgrenar, i vilka en barnavårdslärare bör vara insatt. Arbetet bör därför av de olika institutionernas ledning läggas upp i intimt samarbete med seminariet. Utförliga redogörelser över elevens arbete och hennes förmåga att tillgodogöra sig utbildningen bör lämnas semina— riet. Vid barnsjukhusen och BB är det nödvändigt att läkare, instruktions- sköterska eller husmor åtar sig ansvaret för denna elevutbildning. Ele- verna bör få deltaga vid demonstrationer _ på BB ett visst antal förloss— ningar _ samt åhöra läkarredogörelser och dylikt, som klarlägger behand- lingsmetoderna. Praktiken bör ske inom olika avdelningar av barnsjuk- huset, medicin, kirurgi, poliklinik och barnpsykiatri. Genom att deltaga i arbetet på olika avdelningar bör eleven lära sig förstå vikten av att iakttaga ett sjukt barns reaktioner, att förstå betydelsen av att följa en given ordi- nation samt när ett snabbt ingripande påfordras. För sitt kommande arbete måste hon lära sig att rätt utföra barnläkares ordinationer och att kunna avväga när läkaringripande erfordras. Inte minst viktigt är att hon får nå- gon tids undervisning vid barnepidemisjukhus. Teoretisk undervisning i barnsjukdomslära och epidemilogi bör ingå i utbildningen vid barnsjukhus. Föreläsningarna och demonstrationerna i dessa ämnen bör hållas av läkare eller i vissa avsnitt av instruktionssköterska.
Vid upptagningshem bör eleven förutom deltagande i det löpande arbetet vid institutionen beredas tillfälle att närvara vid läkares redogörelser och demonstrationer beträffande barnobservationer m.m. Praktiken bör för- läggas till avdelningar för såväl större som mindre barn.
Under utbildningstiden vid seminariets daghem skall eleven under vissa perioder deltaga i det löpande arbetet och därvid bygga vidare på sina kun— skaper från barnsköterskeskolan. Stor vikt skall läggas vid övning i barn-
observationer och redogörelser härför, barntestning under psykologs led- ning m. m. Det praktiska arbetet vid daghemmet skall huvudsakligen om- fatta undervisningsövningar i praktisk barnavård och arbetsledning av de barnsköterskeelever, som där erhåller sin utbildning, och om möjligt även för andra kategorier elever, t. ex. från fackseminariets husmoderskurser. mödrakurser m.m. Teoretiska övningslektioner i uppfostringslära och bar- navårdslära, demonstrationer, föredrag, t. ex. vid föräldraaftnar, visning av lämpliga filmer och dylikt med barnpsykologiskt innehåll bör komplettera dessa undervisningsövningar. Hospitering bl. a. i mödrakurs bör ske under denna tid. Praktiken skall icke endast omfatta vård av spädbarn och de yngsta småbarnen utan bör även omfatta arbete bland barn i åldern 4—7 år Undervisning i lekar, rytmik och sång bör därför ingå i elevens övningar.
Under >>praktisk period» bör eleverna erhålla vissa arbetsuppgifter som kan utföras antingen som enskilt arbete eller grupparbete, vilka skall redo- visas för vederbörande lärare vid seminariet.
Fördjupade studier
Kommittén har tidigare framhållit, att den utveckling, som på senare tid ägt rum i riktning mot friare former för studierna vid seminarierna på det husliga området, bör ytterligare främjas. Som ett led i denna strävan borde självständiga, individuella studier av högskolemässig karaktär i viss om- fattning införas vid seminarierna.
Någon modell, på vilken en sådan studieverksamhet skulle kunna kopie- ras, torde icke finnas utanför universitetens och högskolornas ram. En viss motsvarighet erbjuder det s.k. enskilda arbete, som elever i gymnasiets båda högsta ringar frivilligt kan utföra. Före ikraftträdandet av den år 1954 utfärdade nya stadgan för de allmänna läroverken var detta enskilda arbete obligatoriskt. Enskilt arbete har också varit obligatoriskt för eleverna vid folkskole- och småskoleseminarierna, men efter medgivande av Kungl Maj:t år 1951 har systemet med enskilt arbete vid dessa undervisningsan- stalter efter hand avvecklats och torde numera finnas kvar endast vid något enstaka seminarium.
Enligt nu gällande bestämmelser i läroverksstadgan må lärjunge i val och en av gymnasiets båda högsta ringar vid sidan av den undervisning som avser hel klassavdelning och de hemuppgifter, som i samband därmed före- kommer, utföra frivilligt enskilt arbete i ett av de ämnen, i vilka han erhål- ler undervisning. Uppgift för dylikt arbete skall väljas i samråd med veder- börande lärare och de valda uppgifterna skall anmälas till klassförestånda- ren. Avsikten är att utveckla lärjungens förmåga att på egen hand plan- lägga och bedriva ett arbete under utnyttjande av de kunskapskällor, som står honom till buds. Vederbörande lärare skall lämna anvisningar om lit- teratur och andra hjälpmedel samt ge råd med avseende på arbetets plan-
läggning och utförande och under dess fortgång uppmärksamt följa det- samma. Den slutliga redovisningen av uppgiften sker på sätt läraren i varje särskilt fall bestämmer. Då enskilt arbete ingått i ett visst ämne skall vid bestämmandet av vitsordet över lärjungens insikter i ämnet hänsyn tagas till detta arbete. Handledningen av lärjungarna vid deras enskilda arbeten ingår i lärarens undervisningsskyldighet och berättigar således icke till sär— skild ersättning.
Den viktigaste orsaken till att de enskilda arbetena nästan helt avveck- lats vid folkskoleseminarierna torde vara, att så småningom en viss motiv- förskjutning skett ifråga om elevernas ämnesval. I stället för att låta fallen— het för något visst ämne bli avgörande, valde eleverna i allt större omfatt- ning ämnen, i vilka ett högt betyg tillmättes särskilt stort värde vid konkur- rensen om lärartjänster eller t.o.m. sådana, där de på grund av studie- svårigheter måste försöka höja sitt vitsord. Obligatoriska enskilda arbeten kan helt naturligt bidraga till att ytterligare öka belastningen för de elever, som även utan dessa arbeten hade svårt att fylla fordringarna i alla de olika läroämnena.
Den nya metoden med frivilliga enskilda arbeten inom gymnasierna har tillämpats under så kort tid, att ännu inga mera djupgående erfarenheter vunnits av densamma. Det förefaller emellertid som om det ursprungliga syftet skulle kunna bättre förverkligas genom övergången till frivilliga en— skilda arbeten. Ett relativt fåtal elever har valt att utföra sådana arbeten men de, som gjort detta, har valt ämnen, för vilka de ägt goda förutsätt- ningar att åstadkomma någonting av värde.
Med utgångspunkt från de erfarenheter, som gjorts vid folkskolesemina- rierna och gymnasierna rörande elevernas enskilda arbeten, frågar man sig om tanken på att införa sådana arbeten vid seminarierna på det husliga området kanske utan vidare borde uppgivas. Kommittén har emellertid kommit till den uppfattningen, att enskilda arbeten, om de lägges upp på lämpligt sätt och anpassas efter elevernas individuella förutsättningar, är så värdefulla då det gäller att träna blivande lärare för självständig intellek- tuell verksamhet, att metoden bör prövas även vid lärarseminarierna. Vidare anser kommittén, att de enskilda arbetena, åtminstone till en början innan erfarenhet vunnits, bör vara obligatoriska för samtliga elever. De erfaren— heter, som gjorts vid gymnasierna rörande obligatoriska arbeten, torde icke vara helt tillämpliga på seminarierna på det husliga området. Under ett system med frivilliga, fördjupade studier, skulle sannolikt de elever, som avstår från att utföra enskilt arbete, bli handikapade gentemot sina kamra- ter redan under studietiden. De uppsatser, som utarbetas på grundval av enskilt arbete, kunna nämligen med fördel läggas till grund för seminarie— föredrag och härigenom bli föremål för gemensam diskussion. Givetvis är det dock främst med tanke på lärarnas kommande yrkesverksamhet, som de fördjupade studierna föreslås bli obligatoriska. Enligt kommitténs me-
ning bör dock varje elev utföra enskilt arbete endast i ett läroämne. Som skäl för denna begränsning kan anföras dels att en högre standard därige— nom möjliggöres, dels att risken minskas för att de enskilda arbetena blir ett led i betygsjäktet.
Det enskilda arbetet bör utföras endast i sådant ämne, i vilket den blivan— de läraren kommer att undervisa. För elever på hushållslärarlinjen bör följande ämnen ifrågakomma: näringslära, varukunskap, bostads-, hem- vårds- och redskapslära, tvättlära, ekonomilära, familjekunskap, arbetsor- ganisation och -teknik samt matlagningslära. För blivande lantgårdslärare bör ifrågakomma: husdjurslära med mjölkhushållning, trädgårdslära, bo- stads-, hemvårds- och redskapslära samt tvättlära. Blivande textillärare bör få välja mellan textil- och dräkthistoria samt materiallära med textilvård eller vävteori. Blivande barnavårdslärare bör få välja mellan barnpsykologi, barnavårdslära och familjekunskap. De angivna ämnena företrädes vid seminariet i regel av en lektor eller annan lärare med högre utbildning än den som ges vid seminarierna. Blivande yrkeslärare i klädsömnad bör' _ framför allt med hänsyn till den korta seminarietiden — icke vara skyl- diga att göra enskilt arbete av nu ifrågavarande slag.
De fördjupade studierna kräver en viss mognad hos eleven, och förden- skull anser kommittén det vara riktigast att begränsa desamma till de tre sista terminerna av seminariekursen. Begränsningen till de sista termi- nerna blir önskvärd också av den anledningen att för vissa lärarkategorier _ hushålls- och lantgårdslärare _ skall läggas in ett s.k. praktiskt år i början av seminariekursen. Fördjupade studier torde knappast med fördel kunna genomföras under detta praktiska år.
Studierna torde böra genomföras på följande sätt. Vid början av den fjär- de terminen bestämmer sig eleven för det läroämne, inom vilket hon önskar bedriva enskilt arbete. I samråd med lektorn i resp. fackämne väljer hon ett visst problem att bearbeta och gör upp en studieplan. Läraren står därvid till tjänst med råd beträffande arbetets genomförande samt med litteratur- anvisningar. Det är värdefullt om studierna åtminstone i någon mån grundar sig på egna undersökningar (laboratoriearbete eller insamling och samman- ställning av statistiska uppgifter), men det mest väsentliga är dock en nog— grann genomgång av litteraturen på ifrågavarande område. Resultatet av studierna redovisas i en relativt utförlig uppsats. I denna bör finnas en presentation av det problem, som upptagits till behandling och ett överskåd- ligt referat av den litteratur, som studeranden anser sig höra åberopa. Om egna undersökningar utförs, meddelas resultatet av dessa. De slutsatser, studeranden anser sig kunna draga, och den praktiska tillämpningen av gjorda rön och erfarenheter diskuteras utförligt. Slutligen lämnas en kort sammanfattning av uppsatsens innehåll och en efter vanliga regler upp- ställd förteckning över den litteratur, till vilken hänvisningar tidigare skett.
Genom sådana fördjupade studier lär sig eleven att i böcker och tidskrif- ter hitta det material hon behöver för ett visst ändamål, och hon får en viss
träning i att efter bästa förmåga objektivt värdera och sovra det hon läser för att kunna kristallisera ut det som är av mera väsentlig betydelse för belysning av ifrågavarande problem. Därtill kommer även en orientering angående de formella kraven på populärvetenskapligt författarskap.
Uppsatsen granskas och bedömes av den lärare, som varit handledare vid arbetet. Något särskilt betyg sättes inte på densamma men hänsyn tages till dess förtjänster och brister då slutbetyg sättes för det läroämne som upp- satsen tillhör. l avgångsbetyget från seminariet angives att godkänd redo- görelse lämnats för enskilt arbete (ämnet angives).
Eleven bör få arbeta i den takt hon själv finner lämplig och alltså själv välja tidpunkt för redogörelsen för de fördjupade studiernas resultat. Skulle redogörelsen icke vara färdig så att läraren hinner granska densamma före sista lärarkollegiet under sjätte terminen, framlägges den vid början av nästföljande hösttermin. Då lärarexamen icke får avläggas innan resultatet av de fördjupade studierna redovisats, följer härav att seminariets lärar- kollegium måste hålla examenssammanträde vid höstterminens början.
Handledningen av eleverna i deras fördjupade studier kommer att ge lärarna en del arbete utöver deras hittillsvarande ordinarie tjänstgöring. Bör då den tid, som åtgår för denna handledning, räknas in i det antal vecko- timmar, de är skyldiga att tjänstgöra, eller hör de läggas utanför? Om den senare utvägen väljes uppstår frågan, om lärarna bör ha särskild ersättning för den tid, varunder de ägnar sig åt handledning. Det blir i praktiken omöj— ligt att på förhand beräkna i hur stor omfattning arbetsbördan kommer att öka för varje enskild lärare genom denna handledning. Eleverna får ju rätt att välja vilket ämne de önskar för enskilt arbete, förutsatt att det tillhör de huvudämnen, i vilka de senare kommer att meddela undervisning. Det kan inträffa, att i en årskurs ett stort antal elever Väljer samma ämne, lära- ren i detta får då en relativt stor arbetsbörda med de fördjupade studierna, medan andra lärare får mindre. I en annan årskurs kan ett annat ämne väljas av många elever. Då härtill kommer att eleverna kan påbörja sina utvidgade studier när som helst under läsåret torde det stå klart, att inga hållbara förhandsberäkningar kan göras av det antal timmar en lärare måste använda för att fullgöra sina förpliktelser ifråga om elevernas för- djupade studier. Främst på grund av detta skäl men även av det skälet, att det sammanlagda antalet timmar under ett läsår torde bli relativt ringa även för de lärare, som får många elever att handleda, förefaller det kom- mittén tillrådligt att icke räkna in dessa handledartimmar i lärarnas ordi- narie tjänstgöringsskyldighet. Handledaruppgifterna ifråga om de fördjupa- de studierna bör läggas utanför denna. För den händelse en lärare erhåller mer än 10 enskilda arbeten för slutgranskning under samma läsår torde dock en viss kompensation böra övervägas i form av minskat antal schema- bundna undervisningstimmar eller, om detta icke går av praktiska skäl, er- sättning för varje slutgranskat enskilt arbete utöver 10.
KAPITEL 12
Övningsundervisningen
I. Den organisatoriska utformningen
För ett lärarseminarium av vilket slag det vara må är det givetvis bäst, om seminariet förfogar över en egen övningsskola, för vars lärartjänster kan uppställas som kompetenskrav också lämplighet och skicklighet som handledare.
Folk- och småskoleseminarierna med undantag av de provisoriska äger egen övningsskola, och den nya lärarhögskolan erhåller också en egen dylik varjämte samarbete ifråga om övningsundervisningen kommer att ske med två läroverk. Det torde emellertid vara uteslutet att kunna förse Iärarseminarierna på det husliga området med egna övningsskolor, bortsett från vissa speciella kurser. Egen övningsskola kan av praktiska skäl in— rättas endast för sådana lärarutbildningsanstalter, vars elever skall del— taga i största delen av undervisningen i var och en av övningsskolans klasser. Så blir inte förhållandet vid seminarierna för utbildning av lärare på det husliga området. Eleverna vid sistnämnda seminarier måste del— taga i övningsundervisning inom skilda skolformer, såväl inom det all- männa skolväsendet som inom yrkesskolväsendet. Undervisningen måste spridas ut i olika klasser och kurser inom dessa skilda skolformer och kan inte koncentreras till en enda övningsskola av enhetlig typ. För semi- narierna på det husliga området måste man fördenskull ordna övnings- undervisningen för dess elever i de skolor, som finns på de orter, där semi— narierna är förlagda. Det är alltså nödvändigt att för varje seminarium säkerställa tillgång på ett tillräckligt antal övningsklasser och kurser på den ort, där seminariet är beläget. Vidare måste det finnas ett tillräckligt antal lärare, som inte bara är lämpliga utan också skyldiga att tjänstgöra som handledare för seminarieeleverna.
Hur bör då samarbetet mellan seminarierna och skolorna ifråga om övningsundervisningen ordnas? Man kan tänka sig, att lärartjänster i de husliga ämnena vid skolorna på seminarieorten i behövlig omfattning in- rättas som statliga övningsskollärartjänster. Som kompetenskrav för er- hållande av dylika tjänster skulle alltså uppställas lämplighet och skicklig- het som handledare för seminarieeleverna i deras övningsundervisning, och vidare skulle skyldighet åläggas dessa lärare att tjänstgöra som handledare. Det torde inte erbjuda några svårigheter att inrätta dylika tjänster vid
statliga skolor, men däremot blir det ur organisatorisk synpunkt mera in- vecklat att inrätta statliga lärartjänster vid kommunala skolor av olika slag. Det må emellertid erinras om att såväl folkskolans lärare som lä— rarna vid högre kommunala skolor och även lärarna vid statsunderstödda privatläroverk är inpassade i det statliga lönesystemet. Problemet att in— rätta här avsedda statliga tjänster vid kommunala och privata skolor be— höver därför ingalunda vara olösligt.
En annan utväg vore att knyta dessa statliga övningsskollärartjänster till seminarierna för huslig utbildning. Dessa tjänster skulle alltså upp- föras på vederbörande seminariums personalstat, men innehavarna av de- samma skulle få sin huvudsakliga tjänstgöring förlagd till de skolor på seminarieorten, som ställer övningsklasser till förfogande för undervis— ningen för seminariets elever. I viss utsträckning skulle dessa övningsskol- lärare också tjänstgöra som lärare vid seminariet, framförallt i metodik, men även i andra ämnen, som låge inom deras kompetensområde. De sko- lor, till vilka dessa lärare »utlånats», torde böra begränsas _ åtminstone i huvudsak — till skolformer inom det allmänna skolväsendet, såsom folk- skolor, enhetsskolor, realskolor, kommunala flickskolor. Husmoderskurser, sömnads— och vävkurser kommer att knytas till seminarierna för att till- godose behovet av övningsundervisning för vuxna elever. I den mån dessa kurser icke räcker till för övningsundervisningen och för att ge eleverna undervisningsvana även i andra typer av kursverksamhet, kunde det bli nödvändigt att anlita yrkeskurser utanför seminariet. I så fall borde handledningen mot arvode kunna utövas av kursernas egna lärare. Till— synslärarna vid seminariet borde givetvis ha överinseende över övnings- undervisningen i dessa kurser.
Vilket alternativ för anställningsformen som än väljes — antingen öv- ningsskollärarna blir anställda vid de olika skolorna eller vid lärarsemina- riet — får man räkna med att deras tjänstgöring delvis kommer att ske vid seminariet och delvis vid skolor utanför detta. För att deras tjänstgö- ring skall kunna fördelas på lämpligaste sätt, torde det vara nödvändigt att schema för de skolor, i vilka de skall tjänstgöra och vilka ställer klasser till förfogande för seminarieelevernas övningsundervisning, uppgöres i samarbete mellan å ena sidan seminariets rektor och å andra sidan rek- torer eller andra skolledare för de nämnda skolorna.
Om man väljer den anställningsformen, att övningsskollärarna anställes vid seminariet och alltså uppföres på dess personalstat, förefaller det vara lämpligast, att dessa tjänster i lönehänseende betraktas som tjänster med full tjänstgöring vid seminarierna, och att således hela lönen för dessa lärare utbetalas från anslaget till avlöning av lärarpersonal vid semina— rierna. Sedan kan man överväga, om det skall åläggas skola, vid vilken dylik lärare också kommer att tjänstgöra, att lämna vederbörande semina- rium ersättning för den del av lönen, som skulle motsvara ersättningen för
tjänstgöringen vid skolan. Seminariets avlöningsanslag skulle då minskas i motsvarande mån. Då kommittén föreslår förstatligande av verksamheten vid seminarierna, skulle det ur statsl'inansiell synpunkt icke spela någon roll, om avlöningen för sådana lärare, som endast komme att tjänstgöra vid statliga skolor, helt utginge från seminariernas avlöningsanslag eller om den delades upp mellan detta och anslagen till avlöning av lärare vid vederbörande statliga skola. Ur budgettekniska synpunkter skulle kanske däremot en sådan uppdelning kunna tas under övervägande. Ifråga om de kommunala skolorna ligger saken annorlunda till. Övningsskollärare vid dessa torde i statsbidragshänseende böra jämställas med lärare i övnings- ämnen, till vilkas avlöning i kommunala skolor staten lämnar bidrag med 78 procent av kostnaderna enligt avlöningsreglementet för övningslärare. Man kan tänka sig en minskning av statsbidraget i relation till den del av lönen, som belöper sig på vederbörande övningsskollärares tjänstgöring i kommunal skola, eller också skulle staten helt svara för dessa övnings— skollärares avlöning. Syftet därmed skulle vara att ge vederbörande kom- munala skoldistrikt kompensation för det besvär det innebär för kommu- nen att ställa övningsklasser till förfogande för seminarieelevernas öv- ningsundervisning. Även om den anställningsformen väljes, att lärar- tjänster i husliga ämnen vid skolor på seminarieorten inrättas som stat- liga övningsskollärartjänster, kan man i fråga om de kommunala sko— lorna tänka sig samma alternativ beträffande avlöningen. När tjänsterna förutsättes bli statliga, torde det emellertid vara mest önskvärt, att staten också betalar hela deras avlöning.
Kommittén förordar för sin del det alternativet, att de lärare, som skall handha övningsundervisningen, anställes vid seminarierna, och att alltså dessa lärartjänster uppföres på seminariernas personalstat. Härigenom vin— nes bl. a. den fördelen, att man inom seminariernas egen lärarkår äger tillgång till lärare, som är icke blott kompetenta utan även skyldiga att leda lärarelevernas övningsundervisning. Detta alternativ överensstämmer också i viss mån med nu rådande förhållanden inom vissa seminariers övningsundervisning. Denna ombesörjes av seminariernas egna lärare för ändamålet och olika barnklasser och yrkeskurser är knutna till semina- rierna för Övningsundervisningens skull. Samma system bör enligt kom- mitténs uppfattning komma till användning även framdeles. Seminarierna får lärare för övningsundervisningen anställda hos sig, och genom Överens- kommelser mellan seminarierna och ledningen för olika skolor på respek- tive seminarieort knytes erforderligt antal övningsklasser och kurser till seminariet. I den mån de direkt till seminariet anknutna yrkeskurserna icke räcker till för övningsundervisningen, bör, som redan nämnts, kurser inom yrkesskolor på seminarieorten anlitas för övningsundervisningen. Lä- rare vid dessa kurser får då mot handledararvode åtaga sig att leda öv- ningsundervisningen. Det kan även tänkas, att man på samma sätt vid
behov får anlita Övningsklasser i skolor, tillhörande det allmänna skol- väsendet. Lärare i dessa klasser får då likaledes mot särskilt arvode åtaga sig handledning av lärarinneelevernas övningsundervisning.
I överensstämmelse med vad som tidigare anförts, föreslår kommittén, att tjänsterna för lärare för övningsundervisningen betraktas som tjänster med full tjänstgöring vid seminarierna och att således hela lönen för dessa lärare utbetalas från anslaget till avlöning av lärarpersonal vid semina- rierna.
II. Omfattningen av övningsundervisningen Hushållslärare
I nedanstående förslag är övningsundervisningen för elever på hushålls- lärarinnelinjen beräknad för en grupp av 16 elever.
1) Under de tre år seminariestudierna omfattar bör varje seminarieelev erhålla sammanlagt ca 11 undervisningsserier, som lämpligen kan fördelas på följande sätt:
A. I barnklasser
a) 3 serier i hushållsgöromål (förlagda till folkskola, fortsättningsskola, enhetsskola, praktisk realskola eller kommunal flickskola). Varje serie omfattar 8 gånger ä 4 timmar.
b) 2 serier i hemkunskap, förlagda till samma skolformer. Varje serie omfattar 8 gånger ä 1 timme.
c) 1 serie i hemkunskap, förlagd till 4———6 klasserna i folkskola. Serien omfattar 8 gånger är 2 timmar.
B. I kurser för vuxna elever
a) 2 serier i hushållsgöromål, förlagda till husmoderskurs, yrkesskola, kvällskurser och eventuellt även lanthushållsskola eller folkhögskola. Varje serie omfattar 8 gånger å 4—6 timmar.
b) 1 serie i tvätt eller hemvård, förlagd till samma skolformer. Serien omfattar 6 gånger å 3—4 timmar. *
c) 2 serier i teoretisk undervisning i ämnena kostlära, bostads- och hem- vårdslära, tvättlära, ekonomilära, familjekunskap, arbetsorganisation,för- lagda till samma skolformer. Varje serie omfattar 8 gånger ä 1 timme.
En undervisningsserie måste kunna varieras men kan exempelvis läggas upp på följande sätt:
i hushållsgöromål 2 gånger auskultering 2 gånger som biträdande lärarinna 2 gånger undervisningsövningar, då handledaren icke är närvarande 2 gånger undervisningsprov, då handledaren är närvarande Summa 8 gånger
i teoretiska ämnen 2 gånger auskultering 2 gånger undervisningsövningar, då handledaren icke är närvarande
4 gånger undervisningsprov, då handledaren är närvarande Summa 8 gånger
Förutom dessa serier bör eleverna auskultera inom vissa specialklasser, tillfällig kursverksamhet, skolmältidsverksamhet, skolornas fritidsverk- samhet och dylikt.
2) Behovet av övningsklasser, disponibla för seminariets övningsunder- visning, blir med utgångspunkt i det under 1) anförda följande för en års- kurs med 16 elever:
22 klassavdelningar (barnklasser) i olika skolformer 2 husmoderskurser (dagkurser) per termin 2 husmoderskurser (kvällskurser) pr termin jämte vissa avdelningar i t. ex. yrkesskola för ämnena tvätt och hemvård.
Kvällskurserna och eventuellt en av dagkurserna kan vara förlagda utan- för seminariet.
Lantgårdslärare
Övningsundervisningen för blivande lantgårdslärare bör omfatta under- visningsövningar i såväl teoretisk som praktisk hemvård och teoretisk och praktisk trädgårds- och husdjursskötsel.
Dessa undervisningsövningar bör dels förläggas till lanthushållsskolan vid Jälla och dels till husmoderskurser och annan kursverksamhet samt till enhetsskolans högstadium.
Det sammanlagda timantalet bör inkl. demonstrationer uppgå till 300 timmar per elev. Ca en fjärdedel av timantalet anslås till teoretiska un— dervisningsövningar. Beträffande de teoretiska övningslektionerna och öv- ningsundervisningen i hemvård kan i stort sett samma uppläggning som för hushållslärarna användas.
Textillärare
Övningsundervisningen enligt nedanstående förslag är avsedd för 24 ele- ver vid 3-årigt seminarium.
1) Varje seminarieelev behöver under de tre seminarieåren erhålla sam- manlagt ca 10 serier undervisningsövningar, vilka lämpligen kan fördelas på följande sätt:
A. I barnklasser
6 serier i skolslöjd, förlagda till folkskola, fortsättningsskola, enhets- skola, praktisk realskola eller kommunal flickskola. Varje serie omfattar 8 gånger är 2 timmar. 2 serier bör förläggas till lågstadiet, 2 till mellansta- diet och 2 till högstadiet.
B. I kurser för vuxna elever
a) 2 serier i sömnad (kläd- och linnesömnad med klädvård), förlagda till husmoderskurs, dag- och kvällskurs vid yrkesskola och eventuellt även lanthushållsskola eller folkhögskola. Varje serie omfattar 8 gånger å 3—6 timmar.
b) 1 serie i vävning med vävteori, förlagd till vävkurs vid facksemina- rium eller eventuellt till lanthushållsskola eller folkhögskola. Serien om- fattar 6 gånger är 6 timmar.
c) 1 serie i materiallära, förlagd till husmoderskurs, sömnads- och väv- kurser vid fackseminarium och yrkesskola, gymnasium eller eventuellt lanthushållsskola eller folkhögskola. Serien omfattar 3 gånger är 1 timme.
En undervisningsserie måste kunna varieras men kan exempelvis få föl- jande sammansättning: 2 gånger auskultering 2 gånger som biträdande lärarinna 2 gånger undervisningsövningar, då handledaren icke är närvarande 2 gånger undervisningsprov med handledaren närvarande Summa 8 gånger i medeltal.
Förutom dessa serier bör seminarieeleverna auskultera inom vissa spe- cialklasser, skolornas fritidsverksamhet, tillfällig kursverksamhet och dy- likt.
2) Behovet av övningsklasser, disponibla för seminariets övningsunder- visning, blir med utgångspunkt i det under 1) anförda följande för en års- kurs med 24 elever:
48 klassavdelningar (barnklasser) iolika skolformer 2 husmoderskurser pr termin
2 förberedande sömnadskurser pr termin 1 vävkurs pr termin.
Yrkeslärare i klädsömnad
Nedanstående förslag till ordnande av övningsundervisningen för bli- vande yrkeslärare i klädsömnad avser en årskurs med 12 elever. Varje elev bör under det år seminariestudierna pågår erhålla sammanlagt ca 7 serier undervisningsövningar, lämpligen fördelade på följande sätt:
a) 4 serier i klädsömnad, förlagda till verkstadsskola, yrkesskola, klass 9y i enhetsskola eller ev. fackseminarium. Varje serie omfattar 6 gånger ä 5 timmar.
b) 2 serier i materiallära, förlagda till samma övningsklasser. Varje serie omfattar 3 gånger ä 1 timme.
0) 1 serie i mönsterkonstruktion, förlagd till samma övningsklasser. Serien omfattar 3 gånger är 3 timmar.
En serie måste kunna varieras men kan exempelvis läggas upp på föl- jande sätt: 1 gång auskultering 2 gånger som biträdande lärarinna 3 gånger undervisningsprov, då handledaren är närvarande Summa 6 gånger
2 av de 4 serierna i klädsömnad bör förläggas till verkstadsskolas första årskurs, 1 till verkstadsskolas andra årskurs och 1 till klass 9 y i enhets- skola med sömnadslinje. De 2 serierna i materiallära bör förläggas antingen till verkstadsskola, klass 9y eller fackseminarium.
För övningsundervisningen för blivande yrkeslärare i klädsömnad behövs alltså tillgång till 1 två-årig verkstadsskola samt 1 eller ev. 2 klasser av 9 y.
Barnavårdslärare
Övningsundervisningen för blivande barnavårdslärare bör omfatta un- dervisningsövningar i såväl teoretisk som praktisk barnavård och avse så— väl skolungdom som vuxna elever, dels inom det allmänna skolväsendet, dels inom yrkesskolväsendet och dels inom kursverksamhet av olika slag.
Undervisningsövningar i praktisk barnavård bör huvudsakligen ske inom kurs för utbildning av barnsköterskor vid den barnavårdsinstitution, som organisatoriskt anslutes till seminarium, där barnavårdslärare ut- bildas.
I teoretisk barnavårdslära, uppfostringslära och hithörande ämnesavsnitt bör varje elev hålla ca 14 övningslektioner, fördelade på klasser i folk- och fortsättningsskola, enhetsskola, realskola, praktisk realskola, kommu- nal flickskola, yrkesskola, husmoderskurs, barnsköterskekurs, folkhög- skola eller lanthushållsskola. Dessa undervisningsövningar kan i stort sett hållas inom samma övningsklasser och kurser, som användes för under- visningsövningar för eleverna i övriga lärarkurser vid seminariet ifråga. Dessutom bör varje elev hålla en serie om 3 a 4 lektioner i kurs i barna- vård för blivande mödrar.
KAPITEL 13
Särskild påbyggnadskurs för vissa textillärare
Allmänna synpunkter
Den av kommittén föreslagna nya kategorien textillärare föreslås erhålla kompetens att bl. a. undervisa i Vävning och vävteori i skolor, tillhörande det allmänna skolväsendet, samt vid de flesta skolor och kurser inom yrkes- skolväsendet. Detta betyder, att flertalet tjänster, för vilkas innehav nu kräves vävlärarinneutbildning, framdeles kan innehas av textillärare.
Det torde emellertid vara tveksamt, om textillärarna erhåller så omfat- tande och ingående kunskaper och färdigheter i vävning och därtill hö- rande teoretiska ämnen, att de kan ombesörja undervisning i vävning vid sådana skolor och kurser, där utbildning av yrkesfolk inom vävningen förekommer, eller eljest ombesörja undervisning i vävning av mera kvali- ficerad och krävande art. För sådana undervisningsuppgifter torde er- fordras lärare med speciell utbildning för uppgifterna.
Dylik speciell utbildning synes böra krävas av de lärare, som vid semi- narierna skall undervisa de blivande textillärarna i vävning med teori, samt av de lärare, som skall tjänstgöra vid sådana yrkesskolor, som bedriver hel- tidsundervisning i vävning vid längre kurser. För undervisningen i båda dessa fall synes den utbildning i vävning textillärarna erhåller böra be- dömas som icke fullt tillräcklig.
Ifråga om en del tjänster på andra områden kan det diskuteras, huruvida en högre kompetens i vävning är nödvändig. Vid vissa folkhögskolor och lanthushållsskolor bedrives undervisningen i vävning mera intensivt än vid andra skolor av dessa typer. Detta sammanhänger därmed, att väv- ningen ur såväl ekonomisk som kulturell synpunkt spelar en större roll i vissa områden av vårt land än i andra. Även om det i och för sig kan vara önskvärt, att man till dessa skolor kan erhålla lärare med högre ut- bildning i vävning, kan man enligt kommitténs mening icke uppställa nå- got krav härpå. Samtliga textillärare kommer att erhålla en så omfattande vävutbildning, att de bör bli kapabla att sköta vävundervisningen vid alla folkhögskolor och lanthushållsskolor.
Inom anstaltsvård och ungdomsvård finns för närvarande ett antal väv- lärarinnor anställda, t. ex. vid särskolorna och vid de kvinnliga ungdoms- vårdsskolorna samt inom sinnessjukvården. I dessa fall har lärarinnans arbete emellertid ofta karaktär av arbetsterapi. Ibland har den onekligen
karaktär av yrkesutbildning, men i sådana fall är det dock ej fråga om någon mera kvalificerad yrkesutbildning, för vilken måste krävas högre utbildning hos läraren. Därför kan kraven på yrkeskunskaper hos de lära- rinnor, som blir anställda inom denna verksamhet, anses väl tillgodosedda genom textillärarutbildningen.
Ett stort antal vävlärarinnor är för närvarande anställda inom hem- slöjdsföreningarna samt vid den heltidsundervisning i vävning, som be- drives inom flertalet landstingsområden i riket, ofta i samarbete mellan landstingen och den organiserade hemslöjden. Även privata textilfirmor har vävlärarinnor i sin tjänst. Hemslöjdsföreningarna anordnar i regel, ofta som sagt i samarbete med landstingens yrkesskolverksamhet, kurser för utbildning i vävning, och förhållandet är detsamma med en del affärs- företag i textilbranschen. De lärarinnor, som undervisar vid dessa kurser, torde vanligen icke vara heltidssysselsatta med utbildningsverksamhet utan har också vissa arbetsuppgifter av merkantil art att utföra, såsom ansvar för inköp av materiel och försäljning av färdiga produkter i föreningarnas eller firmornas butiker.
De vävlärarinnor, som arbetar inom hemslöjden och inom landstingens heltidskurser i vävning, behöver givetvis erhålla en grundlig vävutbildning. Men denna utbildning bör vara av annan karaktär än den utbildning, som erfordras för att undervisa i vävning vid lärarseminarierna eller vid yrkes- utbildningen av väverskor. Även inom hemslöjden bedrives yrkesutbild- ning, men de väverskor, som utbildas inom denna, har i regel vävningen som biförtjänst. Den väsentliga skillnaden mellan vävlärarinnor, anställda inom hemslöjden, och vävlärarinnor, verksamma inom skolväsendet, är emellertid den, att de förra i regel endast delvis arbetar med pedagogiska uppgifter och ägnar en stor del av sin arbetstid åt verksamhet av kommer- siell natur. De behöver erhålla en grundlig utbildning i vävning men de bör också skolas för de kommersiella arbetsuppgifter de har att utföra. De är både instruktriser i vävning och affärsledare och deras utbildning bör anpassas efter dessa dubbla arbetsuppgifter.
Kommittén har övervägt, om hemslöjdsföreningarnas personalbehov bör tillgodoses genom den organisation för utbildning av lärare på det husliga området, varom kommittén lägger fram förslag. Kommittén har emellertid kommit till den uppfattningen, att så inte bör ske. Hemslöjdsföreningarnas instruktriser, som samtidigt ofta fungerar som affärsledare, kan knappast anses vara lärare, eftersom deras pedagogiska verksamhet icke torde vara särskilt omfattande. Deras huvudsakliga arbete ligger på ett annat plan. Titeln vävlärarinna synes inte vara särskilt lämplig för de personer det här är fråga om, eftersom de inte avses erhålla anställningar inom skol- väsendet. Termen vävinstruktris t. ex. anger bättre arten av deras arbete.
Enligt kommitténs mening bör denna personal utbildas inom yrkessko- lor, och kursplanerna bör läggas upp så, att utbildningen väl anpassas efter
de skilda arbetsuppgifter, som de kommer att få utföra inom hemslöjds- föreningarna eller inom verksamhet av liknande art.
Det förda resonemanget visar således, att en högre utbildning i vävning än den, som textillärarna kommer att få, inom lärargrupperna endast er- fordras för dem, som skall undervisa i vävning vid seminarierna på det husliga området och vid yrkesskolor med längre heltidskurser i vävning. Enligt kommitténs uppfattning är det icke nödvändigt att för dessa tjänster skapa en särskild vävlärarkategori med en utbildningsgång, som redan från början tar sikte på slutmålet, en speciell vävlärarexamen. Det bör vara möjligt att ordna utbildningen som en påbyggnad på textillärarutbild— ningen. Den sistnämnda utbildningen ger en god vävutbildning. De lärare, som vill erhålla kompetens till tjänster vid seminarierna för huslig utbild— ning och vid de längre yrkeskurserna, behöver efter textillärarexamen er- hålla en grundligare manuell träning och ett fördjupande av de kunskaper de tillägnat sig under textillärarutbildningen. Däremot torde de icke be- höva undervisas i andra ämnen än sådana, som ingår i denna utbildning. Deras pedagogiska skicklighet bör naturligtvis också ha tränats upp genom en tids tjänstgöring som textillärare, helst vid olika skolformer.
Kommittén föreslår således, att den nuvarande utbildningen av vävlära— rinnor skall upphöra och att någon annan form av utbildning av särskilda vävlärare icke skall skapas. I stället föreslås tillskapandet av särskilda pä- bgggnadskurser i vävning för de textillärare, som vill erhålla en mera kvalificerad vävutbildning.
Genom en sådan lösning av problemet med lärarkrafter för den högre kvalificerade vävundervisningen behöver någon särskild vävlärarkategori inte finnas framdeles. De lärare det här blir fråga om är textillärare, som genomgått påbyggnadsutbildning utöver textillärarexamen. De blir kom— petenta att ombesörja undervisning dels i handarbete (textilslöjd, kvinnlig slöjd) och dels i vävning vid alla slag av skolor och kurser. Hemslöjdsför- eningarnas behov av instruktriser i vävning kommer indirekt att tillgodo- ses genom denna lösning av lärarproblemet, eftersom utbildning av sådana instruktriser avses ske vid kurser av ovannämnd typ inom yrkesskol- väsendet, lämpligen vid sådana yrkesskolor, som nu anordnar s. k. vävkurs för affärsanställda inom hemslöjden.
Genomgång av en påbyggnadsutbildning i vävning utöver textillärar- examen bör i enlighet med det sagda uppställas som kompetenskrav för innehav av ämneslärartjänst i vävning vid fackseminarium, som utbildar textillärare, samt yrkeslärartjänst vid längre heltidskurs i vävning jämte vävteori inom yrkesskolväsendet.
Det må framhållas, att kommitténs förslag rörande utbildning av lärar- krafter för undervisning i vävning icke berör den utbildning av textil- konstnärer, som bedrives vid konstfackskolan och Slöjdföreningens skola i Göteborg. Denna utbildning kan icke anses tillhöra det husliga området.
Vid den sistnämnda skolan kan emellertid de, som utbildar sig till textil- konstnärer, också avlägga vävlärarinneexamen, om de genomgår en viss pedagogisk utbildning. En konsekvens av kommitténs förslag måste bli, att möjligheten att avlägga vävlärarinneexamen vid den nämnda skolan upphör.
Det erforderliga antalet textillärare med påbyggnadskurs
Det antal lärartjänster, för vilkas innehav bör fordras genomgången på- byggnadskurs i vävning utöver textillärarexamen, är relativt ringa. För närvarande är enligt uppgift cirka 40 lärarinnor anställda vid längre hel- tidskurser i vävning inom yrkesskolväsendet. I denna siffra är antalet lä- rarinnor vid de nu verksamma vävlärarinneseminarierna inräknade. Vid de seminarier på det husliga området, som efter en reform av utbildningen i enlighet med kommitténs förslag skulle komma att utbilda textillärare, erfordras sex ä åtta ämneslärare i vävning. Huruvida behovet av yrkes- lärare i vävning vid de längre heltidskurserna inom yrkesskolväsendet framdeles kommer att öka, är svårt att bedöma. En viss ökning torde man kanske böra räkna med, men den kommer sannolikt icke att bli av så stor omfattning. En försiktig kalkyl torde ge vid handen, att antalet lärar— tjänster av den nu ifrågavarande karaktären torde komma att begränsa sig till högst cirka 60.
Uppläggniugen av påbyggnadsutbildniugen
Det är troligt, att den aktiva yrkesverksamheten för textillärarna med påbyggnadskurs i vävning kan beräknas pågå i medeltal 30 år. Härav föl- jer, att det årliga utbildningsbehovet i påbyggnadskurserna utgör (60 : 30 = ) 2.
Kommittén kan inte tillstyrka, att särskilda kurser inrättas för ett an- tagligt genomsnittligt elevantal av endast två. Visserligen skulle man kunna anordna en kurs med t. ex. fyra å fem eller flera års intervaller. Den skulle då lämpligen anordnas, när tillsynsmyndigheten finner, att ett ackumu- lerat behov av dylika lärare föreligger. Men detta skulle medföra stora nackdelar. För skolorna skulle det medföra svårigheter att anskaffa kom- petenta lärare av ifrågavarande slag mot slutet av varje intervall mellan två kurser. För vederbörande lärare måste det medföra en icke önskvärd försening för vissa och därigenom stor orättvisa i förhållande till andra, som har tur att bli färdiga lagom till en kurs. För tillsynsmyndigheten måste det varje gång uppstå svårigheter att kunna organisera påbyggnads- kursen, finna lämpliga lokaler, kompetenta lärarkrafter m. m.
Kommittén har därför undersökt andra möjligheter att bereda intresse- rade textillärare möjlighet att genomgå påbyggnadskurs. Kommittén har därvid funnit, att det ur mänga synpunkter skulle vara till fördel, om den
påbyggnadsutbildning i vävning utöver textillärarexamen, som kommittén föreslär, kunde äga rum vid Slöjdföreningens skola i Göteborg. Denna skola har under en lång följd av år bedrivit en mycket förtjänstfull och kvalita— tivt högtstående utbildning i textilkonst. Därjämte har som ovan sagts elever, som utbildat sig till textilkonstnärer, haft möjlighet att genomgå en pedagogisk utbildning för erhållande av kompetens till vävlärarinne- tjänster. Skolan äger således även god erfarenhet på det pedagogiska om- rådet.
Vid de kontakter kommittén haft med skolans ledning har denna visat stort intresse för den föreslagna påbyggnadsutbildningen, och efter för— nyade överläggningar har underhandsöverenskommelse kunnat träffas, enligt vilken Slöjdföreningens skola åtar sig att som elever i sina vanliga kurser mottaga textillärare, som vill genomgå påbyggnadsutbildning i väv- ning. Det förslag till uppläggning av en sådan utbildning, som följer här nedan, har utarbetats i samråd med rektor och lärare vid skolans avdel— ning för textilkonst.
Påbyggnadskurs i vävning
Utbildningen föreslås omfatta en tid av 30 veckor (ett läsår vid Slöjd- föreningens skola) med i medeltal 40 veckotimmar. Den avslutas med ett examensarbete.
A. Timplan
L" ..m Antal Summa
aroa nen veckotimmar timmar Vävning ......................... 18 540 Vävteori ........................ 2 60 Materiallära med marknadskunskap 1 30 Teckning med textil textning ....... 8 240 Komposition ..................... 8 240 Inredningsövningar ............... 1 30 Textilhistoria och ortsslöjd ......... 2 60 40 1 200
B. Kursplan
Vävning. 540 timmar. Metodiskt ordnade övningar i olika bindningar och tekniker av mera avancerad art. Självständiga arbetsuppgifter. Vävteori. 60 timmar. Våvredskapslära, vävnadsberäkning, vävanalyser och bindningslära i anslutning till förekommande praktiska övningar i vävning. Materiallära med marknadskunskap. 30 timmar. Textil materialkunskap, kostnadsberäkningar och lönsamhetsfrågor med speciell inriktning på handvävning. Teckning med textil textning. 240 timmar.
Färgövningar och kortfattad färglära med syfte att utveckla färgfantasi och färg— kunskap. Bildens utformning och färgbehandling och i samband härmed studier av måleri och teckning på museer och utställningar. Undervisningen i textil text— ning avser att uppöva förmågan att omsätta bokstavsformerna med hänsyn till olika textila tekniker och material. Komposition. 240 timmar. Färg- och fantasiövningar samt kompositioner för olika vävnadstekniker. Hem- skisser med offentlig kritik och bearbetning (ev. i anslutning till inrednings- övningarna). Inredningsövningar. 30 timmar. Principerna för bostadens inredning. Inredningsövningar med huvudvikten lagd på färgsättning och textilier. Marknadsorientering i samband med studiebesök. Textilhistoria och ortsslöjd. 60 timmar. De textila mönstrens utveckling inom såväl högrestånds- som allmogekulturen. Nutida svensk textil inom hemslöjd, hantverk och industri. Studiebesök. Examensuppgift. Examensuppgiften bör vara så utformad att den i möjligaste mån visar elevens kunskaper i samtliga i kursen ingående läroämnen. Exempel på examensuppgifter: 1) Förslag till en sex veckors vävkurs inom viss angiven skolform och med visst angivet elevantal. Förslaget bör omfatta upp- vävning av prover samt material-, kostnads- och redskapsberäkning. 2) Ett hems linneförråd förr och nu. 3) Förslag till beklädnadstextilier för en person av viss ålder eller med visst yrke. 4) Bildvävnad. 5) Textilier till viss angiven inredning.
Den textillärare, som genomgått en dylik utbildning vid Slöjdföreningens skola i Göteborg och blivit godkänd i examen därefter, skall alltså anses ha genomgått en sådan särskild påbyggnadskurs i vävning för texillärare, som kommittén i det föregående föreslagit.
Kommittén vill framhålla, att för den som önskar särskild utbildning i spånad finns möjlighet att genomgå en specialkurs i detta ämne vid samma skola.
Det är kommittén angeläget att framhålla, att en motsvarande påbygg— nadsutbildning givetvis kan anordnas också vid konstfackskolan i Stock- holm. Med hänsyn till det mycket ringa årsbehovet av dylika specialut- bildade lärarinnor, syns det emellertid olämpligt att för närvarande föreslå utbildning vid mer än en läroanstalt. Slöjdföreningens skola har synts mest lämplig för omedelbar igångsättning.
KAPITEL 14
Efterprövning i lärarexamen m. m.
Enligt nu gällande regler kan efterprövning i lärarinneexamen inom det husliga området inte ske.
Rätt till efterprövning föreligger emellertid ifråga om många andra slag av examina inom vårt undervisningsväsende. Särskilt må framhållas, att efterprövning kan ske i folkskollärarexamen i samtliga till denna examen hörande ämnen eller ämnesgrenar, alltså även i undervisningsskicklighet.
Då folkskollärarexamen i viss män kan anses som en med lärarexamen på det husliga området jämförbar examen, föreligger det enligt kommit— téns mening icke några vägande skäl för att vägra lärare, som utexamine- rats från seminarium på det husliga området, rätt att undergå efterprövning i lärarexamen. Önskemål om att en dylik rätt skall medges har också fram- förts från olika håll.
Efterprövning bör enligt kommitténs uppfattning få ske i samtliga teo- retiska ämnen samt i undervisningsskicklighet. Däremot förefaller det icke lämpligt att medge dylik rätt även beträffande de praktiska ämnena. I de teoretiska ämnena kan en lärare förkovra de kunskaper han eller hon in— hämtat under seminarietiden, men i fråga om de praktiska ämnena före— ligger knappast ett jämförbart förhållande. I dessa senare ämnen beror skickligheten mera på anlag och förmågan till arbetsorganisation. En efter- prövning beträffande denna förmåga till arbetsorganisation måste emel— lertid fordra lång tid och prövning i ett flertal uppgifter. Av organisato- riska skäl kan kommittén därför icke förorda rätt till efterprövning i praktiska ämnen.
I fråga om undervisningsskickligheten kan det vara tveksamt, om efter- prövning bör få ske. Ämnet undervisningsskicklighet är i viss mån jämför- bart med de praktiska ämnena, eftersom förmågan att undervisa i hög grad är beroende av anlag och fallenhet. Jämförelsen får emellertid inte dragas ut alltför långt, ty träning i undervisning kan onekligen förbättra skickligheten. Då efterprövning i undervisningsskicklighet medges i fråga om folkskollärarexamen, bör i analogi härmed efterprövning i detta ämne även få ske i fråga om lärarexamen på det husliga området.
Kommittén föreslår således, att efterprövning skall få ske i samtliga teoretiska ämnen samt i undervisningsskicklighet i examen på samtliga utbildningslinjer vid lärarseminarier på det husliga området. Vid utform-
ningen av reglerna för efterprövningen bör i tillämpliga delar de för efter- prövning i folkskollärarexamen nu gällande bestämmelserna följas. Efter- prövning bör således få avläggas endast en gång i samma ämne och i ämne, där vitsordet Godkänd erhållits i lärarexamen, tidigast ett år efter examens avläggande. Efterprövning i undervisningsskicklighet får avläggas av lä- rare, som efter avlagd examen under en tid av sammanlagt minst två år bestritt undervisning vid läroanstalt, som står under överinseende av an- tingen skolöverstyrelsen eller överstyrelsen för yrkesutbildning. Under- visningen skall till sin omfattning ha motsvarat full tjänstgöring vid un- dervisningsanstalten ifråga. Efterprövning i undervisningsskicklighet bör också få ske endast en gång.
Anmälan till efterprövning bör göras till rektor vid seminarium, vid vil- ket finnes sådan utbildningslinje, på vilken läraren avlagt examen. Av- skrift av betyget i examen måste bifogas, och har vederbörande redan tidi- gare undergått efterprövning i något eller några ämnen måste avskrift av betyg häröver också bifogas. Handlingarna i ärendet bör så fort ske kan av rektor överlämnas till seminariernas tillsynsmyndighet, som har att anvisa det seminarium, vid vilket efterprövningen skall äga rum. Den bör icke få uppskjutas alltför länge utan bör äga rum senast vid utgången av kalenderåret näst efter det, under vilket anvisning om prövning meddelats av tillsynsmyndigheten.
Rätt till efterprövning i detta ords egentliga mening kan endast medges lä- rare, som avlagt examen enligt de nya bestämmelserna. Efterprövning kom- mer alltså tidigast att äga rum fyra år efter reformens ikraftträdande (3 års seminariestudier + 1 kvalifikationsår).
För lärare, som avlagt examen enligt nu gällande eller äldre bestämmel- ser, kan icke medges »efterprövning» i egentlig mening. Dessa lärare bör få åtnjuta rätt att komplettera sina betyg enligt de nya examensford- ringarna. Studierna för sådan komplettering böra ske i samråd med lära- ren i ämnet.
Avd. IV. Kommitténs förslag rörande utbildningen av ekonomiföreståndare
KAPITEL 15
Utbildningen av ekonomiföreståndare
Den nuvarande utbildningen
Utbildning av ekonomiföreståndarinnor sker för närvarande vid statens skolköksseminarium i Stockholm, fackskolan för huslig ekonomi i Upp— sala och Västkustens ungdomsskolor i Ljungskile. Examinationen utgör per år vid vartdera av seminarierna i Stockholm och Uppsala 15 samt vid Västkustens ungdomsskolor 7.
Kraven på teoretiska förkunskaper för inträde på denna utbildningslinje utgör avlagd realexamen eller erhållen normalskolekompetens från kom- munal flickskola eller motsvarande kunskaper. I praktiken kräves för in- träde i ekonomiföreståndarinnekurs vid de båda lärarinneseminarierna kva- lificerade betyg i skriftligt prov i modersmålet samt i matematik, kemi, fysik och biologi.
Inträde i ekonomiföreståndarinnekurs kan vinnas endast av aspirant som genomgått viss föreskriven förpraktik. Denna skall omfatta 5—6 månader i hushåll (privathem), 12 månader som elev i sjukhuskök samt 3 månader som elevi militärkök (regementskök), tillsammans alltså minst 1 år 8 må- nader. Utöver den föreskrivna förpraktiken genomgås vanligen en aspirant- kurs vid någon av vederbörande utbildningsanstalter, innan inträde i eko- nomiföreståndarinnekurs sökes. Denna aspirantkurs, som omfattar en eller två terminer, kräves dock icke obligatoriskt för inträde i kursen.
Ekonomiföreståndarinnekursen är l-årig och inträdesåldern utgör 23 år. Den sammanlagda utbildningstiden — förpraktik, aspirantkurs och eko- nomiföreståndarinnekurs — tar således minst 4 år i anspråk. Den genom- snittliga, verkliga utbildningstiden torde icke understiga 5 år, eftersom längre tids praktik än den fastställda oftast förekommer.
Kommitténs förslag
Allmänna synpunkter
Trots den relativt långa utbildningstiden är enligt mångas mening den nuvarande utbildningen av ekonomiföreståndarinnor icke i alla tillfreds-
ställande. Den motsvarar icke helt de krav, som måste ställas på yrket un- der rådande förhållanden. Den främsta svagheten i den nuvarande utbild- ningen torde vara, att den teoretiska skolningen för yrket blir otillräcklig. En seminariekurs om endast ett år ger icke eleverna tillräckliga kunska- per i de ämnen, som är särskilt viktiga för deras kommande yrkesverk- samhet, såsom näringslära, dietik, fysiologi, arbetsorganisation m. m. Kurs- planerna för ekonomiföreståndarinnekursen har inte heller anpassats efter moderna krav. Man jämför ofta denna utbildning med skolkökslärarinne— utbildningen, som inte heller är fullt tillfredsställande för moderna förhål— landen men som dock väsentligt förbättrats under senare tid, mest tack vare utbildningens förlängning genom införande av den obligatoriska l-åriga förberedande skolkökslärarinnekursen. Ekonomiföreståndarinnor- nas utbildningstid har däremot under motsvarande tid ej utökats, vilket medfört att t. ex. deras teoretiska utbildning ej tillgodosetts i önskvärd grad.
Från skilda håll, där man är intresserad av ekonomiföreståndarinneut— bildningen, har framförts starka krav på en reform av denna utbildning. Särskilt Svenska ekonomiföreståndarinnors förening har många gånger och i olika sammanhang framhållit nödvändigheten av att utbildningen av ekonomiföreståndarinnor anpassas efter yrkets fordringar och tidens krav.
Kommittén har för sin del blivit övertygad om att den nuvarande utbild- ningen av ekonomiföreståndarinnor bör omorganiseras och förbättras, sär- skilt i vad det gäller den teoretiska undervisningen. Följande synpunkter må anföras som motiv för denna uppfattning.
Ekonomiföreståndarinnor har som chefer för storkök att bära ansvar för för— valtningen av de stora ekonomiska värden, som investeras i verksamheten vid sjukhus- och regementskök, i skolmåltidsverksamheten och i åtskilliga andra ty- per av storhushåll. Ekonomiföreståndarinnorna blir i betydande omfattning arbetsledare och detta kräver en utbildning i arbetsledarpsykologi, socialpsyko— logi och arbetsorganisation av vida större omfattning än vad som nu ges vid utbildningsanstalterna. övningar i arbetsledning måste anses särskilt viktiga.
För att ekonomiföreståndarinnorna skall kunna följa utvecklingen på de nä- ringsfysiologiska och dietiska forskningsområdena och tillgodogöra sig de prak- tiska rön, som där vinnes, kräves grundligare studier i biokemi, näringslära, dietik, fysiologi och mikrobiologi. Det måste också anslås tillräcklig tid till ex- perimentell matlagning, så att eleverna kan lära sig att praktiskt tillämpa de teoretiska kunskaperna i dessa ämnen.
För att produkter från jordbruk och livsmedelsindustri skall kunna utnyttjas på ett riktigt och ekonomiskt försvarbart sätt inom olika slag av storhushåll, kräves ingående varnkännedom om dessa produkter jämte vana vid kalkylerings— arbeten rörande priser och arbetskostnader. Ett speciellt viktigt område utgör också de nya metoderna för livsmedlens förvaring, bl. a. djupfrysning och emballering.
De många nya maskinella hjälpmedel vid matlagning i stor skala, som numera står till buds, fordrar också att en blivande chef för ett storkök under sin utbild- ningstid erhåller tillfälle att ingående lära sig inte bara att sköta dessa maskiner utan också att kunna göra jämförelseförsök mellan olika typer, tidsstudier, kal-
kyler över driftskostnader och över arbetskraftsbesparing genom maskinella hjälp- medel o. d.
Vid omorganisationen av utbildningen är det således önskvärt, att väsent- ligt större tid än hittills ägnas åt den teoretiska sidan av denna utbildning och ät arbetsledarutbildning. Den nuvarande 1-åriga ekonomiföreståndarin- nekursen är så arbetstyngd och pressande för eleverna, att några ytterli- gare kursmoment ej kan inrymmas däri. En förlängning av kurstiden synes därför vara ofrånkomlig. Efter noggrann genomgång av vad som måste till- komma har kommittén funnit, att den enda möjligheten att vinna en till- fredsställande utbildning är att utöka kurstiden till 2 år.
Kommittén är fast övertygad om att en verklig förbättring av ekonomi- föreståndarinnornas utbildning kommer att medföra påtagliga och bety- dande vinster för de huvudmän — främst staten, kommunerna och lands- tingskommunerna i vilkas tjänst ekonomiföreståndarinnorna gör sin gär- ning. Med den storlek, som omsättningen i statens och kommunernas stor- kök nu har och än mer kan förutses få, är det ytterst viktigt att chefs- personalen utbildas till skickliga arbetsledare och effektiva hushållare.
Emellertid framstår det såsom synnerligen önskvärt, att den oundgäng- liga utökningen av kurstiden icke skall medföra någon förlängning av den sammanlagda utbildningstiden. Tvärtom måste det sägas vara önskvärt, att den nuvarande sammanlagda utbildningstiden av i realiteten fem år förkortas. I detta syfte bör tiden för den praktiska förutbildningen minskas, samtidigt som denna förutbildning ordnas på ett mera rationellt sätt. En- ligt kommitténs mening kan praktiken i privathushåll utgå och praktiken vid sjukhuskök minskas från ett år till åtta månader. Det sistnämnda för- utsätter att praktiktiden användes på ett effektivt sätt, vilket säkert kan ske, om praktiken förlägges till ett utbildningssjukhus och i visst sam- arbete med utbildningsanstalten.
Det årliga utbildningsbehovet
Kommittén har icke ansett sig ha möjlighet att göra några specialunder- sökningar eller noggranna beräkningar av det årliga examinationsbehovet. Någon större brist på utbildade ekonomiföreståndarinnor till lediga platser synes icke föreligga för närvarande. Efterfrågan på ekonomiföreståndarin- nor är emellertid betydande och torde knappast komma att minska fram— deles. Kommittén räknar därför för framtiden med ett årligt utbildnings- behov av minst samma antal som för närvarande utexamineras.
Utbildningsanstalter
För närvarande utbildas ekonomiföreståndarinnor vid två seminarier och en folkhögskola. Ekonomiföreståndarinnorna är ju icke lärare. Utbildningens förläggande
till lärarinneseminarier är därför icke logiskt, men väl praktiskt betingat. Emellertid är det mycket som talar för att utbildningen av ekonomiföre— ståndarinnor även i fortsättningen bör vara i väsentliga avseenden likartad med utbildningen av hushållslärare. Dessa båda yrkeskategoriers arbets— uppgifter har onekligen många beröringspunkter med varandra. Även orga- nisatoriska skäl talar för förläggning till seminarium. Å andra sidan bör man icke fastställa, att utbildningen måste förläggas till ett seminarium.
Med hänsyn till ekonomiföreståndarinnornas anställning i institutioner över hela landet talar starka skäl för att utbildningen förlägges till utbild— ningsanstalter på skilda håll i landet. Av detta skäl är den nuvarande kon— centrationen av den allra största delen av utbildningen till Stockholm och Uppsala mindre lämplig. Kommittén kommer emellertid — av skäl som anföres i kap. 16 —— att föreslå nedläggning av det nuvarande seminariet i Stockholm. Ett nytt seminarium med bl. a. hushållslärarlinje föreslås in- rättat i Hälsingborg. Från de nyssnämnda spridningssynpunkterna skulle intet vara att erinra mot att den till Stockholm förlagda ekonomiförestån— darinneutbildningen överflyttades dit. Hälsinghorgsseminariet skall dock byggas upp från grunden och får även utan ekonomiföreståndarlinje en storlek, som kommer att medföra icke så få svårigheter för ett nytt semi- narium. Härtill kommer, att, eftersom södra Sverige kan sägas vara åt— minstone något så när tillgodosett genom utbildningen i Ljungskile, vilken kommittén anser böra fortsätta, kommer med styrka in i bilden behovet av en utbildning av ekonomiföreståndarinnor i Norrland. Då i Norrland finns ett redan existerande seminarium i Umeå, talar övervägande skäl för en förläggning av den tredje utbildningslinjen dit.
Kommittén föreslår således, att ekonomiföreståndarinnor i fortsätt- ningen skall utbildas vid seminarierna i Uppsala och Umeå samt vid Väst- kustens ungdomsskolor i Ljungskile.
Seminarierna i Uppsala och Umeå föreslås av kommittén bli statliga. Ut- bildningen i Ljungskile kommer däremot alltfort att ske vid en enskild skola. Enligt kommitténs mening ligger inget orimligt eller olämpligt i detta. Då här icke är fråga om lärarutbildning, bortfaller de flesta skälen för att utbildningen bör vara statlig eller kommunal. Med hänsyn till den nära likheten med hushållslärarutbildningen och främst till att utbild- ningen i Ljungskile kommer att vara den enda i södra och västra Sverige, förutsätter kommittén, att statsbidrag av minst samma storleksordning som till central yrkesskola skall utgå till utbildningen i Ljungskile. Å andra sidan måste förutsättningen för att ekonomiföreståndarinneutbildningen får kvarbliva i Ljungskile och åtnjuta statens stöd vara, att skolan i Ljungs- kile upprätthåller samma inträdeskrav, samma kursfordringar och samma lärarkrav, som kommer att fastställas för ekonomiföreståndarinneutbild-v ningen vid de statliga seminarierna.
Central elevintagning
Kommittén föreslår central intagning genom en särskild nämnd även av eleverna till ekonomiföreståndarinneutbildningen. Samma nämnd synes kunna tjänstgöra, som föreslås i fråga om intagning av elever till semi— narierna, kompletterad med en representant för skolan i Ljungskile.
Beteckningen
Kommittén har i ett föregående kapitel föreslagit borttagande av de kvinn- ligt utmärkande titlarna >>lärarinna>>. Av samma skäl, som föranlett detta förslag, vill kommittén föreslå, att ekonomiföreståndarinnorna i fortsätt- ningen ges beteckningen ekonomiföreståndare.
Utbildningsgången
I enlighet med de synpunkter på utbildningen av ekonomiföreståndare som sålunda framförts föreslår kommittén följande utbildningsgång för denna yrkeskategori:
a) Inträdesålder: lägst 21 år.
b) Teoretiska förkunskaper: Realexamen eller avgångsbetyg från kom— munal flickskola med minst Ba som genomsnittsbetyg samt minst Ba i vart och ett av ämnena matematik, fysik, kemi och engelska. I dessa an- givna ämnen hör även kompletteringshetyg kunna godtagas.
För elev, som genomgått enhetsskola, bör krävas betyg från den linje och dessutom sådana betygspoäng, som kan anses motsvara nyssnämnda teoretiska utbildning.
c) Praktisk förutbildning:
1. husmoderskurs om en termin, 2. 8 månader som elev i sjukhuskök (helst undervisningssjukhus), 3. 3 månader som elev i militärkök (regementskök).
d) Ekonomiföreståndarkurs om 2 år. Förslagen under a)—c) torde icke behöva närmare kommenteras. För- slaget under (1) har kommittén däremot utarbetat i detalj och redogör för detta här nedan.
Ekonomiföreståndarkursen A. Timplan (se tabell) B. Kursplan Näringslära 116 tim.
Målsättning. Historik. Något om näringsforskningens arbetsmetoder. Ut- förlig behandling av de olika näringsämnena; deras förekomst, samman— sättning, uppgifter i organismen och förändringar vid matlagning och an— nan beredning.
A. Timplan för 2-årig kurs för utbildning av ekonomiföreståndare
I:sta 2:a 3:e 4:e Summa Läroämnen term. term. term. term. timmar H.T. V.T. H.T. V.T. totalt
Näringslära ......................... 2 2 _ 2 116 Varukunskap ....................... 2 2 2 — 112 Dietik .............................. _ 2 2 2 116 Mikrobiologi ........................ _ 2 _ 1 60 Kemi .............................. 4 2 2 _ 148 Fysiologi ........................... 3 _ _ _ 54 Hygien ............................. _ 2 _ — 40 Arbetsteknik och -organisation ........ 1 1 1 1 76 Ekonomikunskap med bokföring ....... _ 2 2 2 116 Fysik med maskin— och redskapslära . . . 4 2 _ 2 132 Arbetspsykologi med arbetsledning . . . . _ 2 _ 2 80 F örf attningskunskap ................. _ _ 2 1 56 Matlagningslära ..................... 2 1 1 _ 74 Matlagning (inkl. dietmatlagn.) och de-
moustrationer ..................... 14 15 12 10 968 Studiebesök ......................... _ 1 1 1 56 Röst- och talvård .................... 1 _ _ — 18 Arbetsfysiologi med gymnastik ........ 2 _ _ — 36 Arbetsledningsövningoch auskultationer 2 2 2 2 152
Summa veckotimmar 37 38 27 25
Läsårets längd: 38 effektiva veckor varav höstterminen 18 veckor vårterminen 20 » Under sommarfcrierna 6 a 8 veckors praktik genom vikariat som ekonomiföreståndare vid stor- kök, vilka i denna fråga samarbetar med utbildningsanstalten.
Energiomsättningen och olika metoder att bestämma dess storlek. Nä- ringsbehov under olika betingelser. Födoämnenas smältbarhet. Närings— värdesberäkningar. Födoämnenas näringsvärde i förhållande till priset. Kostens sammansättning för olika individer, olika anstaltstyper, årstids— variationer och dess betydelse för folkhälsan. Näringsförhållanden i vårt land och i övriga länder. Kost- och konsumtionsundersökningar.
Exempel på ämnen för grupparbeten och seminarieövningar: Studier och referat av facktidskrifter som behandlar näringsfrågor, kost— och konsumtionsförhållanden. Diskussioner omkring aktuella artiklar i fack- och dagspress. »Näringsfantasteri.» Utspisningsstater för olika typer av anstalter med hänsyn till nåringsfysiologiska synpunkter.
Kost för barn i olika åldrar, den gravida kvinnan, åldringar samt för olika yrkesutövare t. ex. skiftesarbetare.
Tänderna och kosten. Kostundersökningar i vissa bestämda befolkningsgrupper.
Varukunskap 1 12 tim.
Livsmedelskonsumtionen förr och nu. Den aktuella livsmedelssituationen. Vårt lands produktion av livsmedel. Import och export av livsmedel. De olika födoämnena med hänsyn till näringsvärde, kvalitet, förvaring och pris. Livsmedelsindustrin och dess produkter. Livsmedelslagstiftningen.
Distributions- och inköpsfrågor. Lagerhållning. Varudeklaration. Livsme- delsreklam.
Exempel på ämnen för grupparbeten och seminarieövningar: Organisationer och institutioner i livsmedelsforskningens tjänst. Livsmedels- reklamen. Vilka faktorer har medverkat till förändringarna av våra matvanor under de sista decennierna? Den djupfrysta fiskens — (resp. kött—grönsaker) — betydelse inom storhushållen. Lagring och skalning av potatis _ nuvarande förhållanden och tänkbara förbättringar. Ekonomiska beräkningar i förhållande till olika kvaliteter av födoämnen. Brödfrågan vid storhushållen. Hemkonserv kontra industrikonserv. Torrmjölkens betydelse inom storhushållen.
Dietik 116 tim.
Ämneomsättning och ämnesomsättningsrubbningar.
Kost och tandcaries. Diet vid sjukdomar i munhåla, matstrupe och magsäck, vid tarm- och leversjukdomar, vid sjukdomar i gallvägarna, och i njurar och urinvägar, vid diabetes, vid kirurgiska åkommor och infektionssjukdomar. Dietisk behandling av hjärt- och kärlsjukdomar, av anemier samt dietfrågor vid allergiska sjukdomar. Dietfrågor vid psykiska sjukdomar.
Fetmans näringsfysiologiska problem. Återhämtning av undernutrierade. Näringsfaktorer av betydelse för en fullgod blodbildning. Beredningens in- verkan på födans näringsvärde. Väsentliga kostfrågor i den förebyggande sjukvården samt näringsfrågor inom industrin och försvaret.
Mikrobiologi 60 tim.
Mikroorganismernas morfologi och fysiologi samt deras betydelse vid produktion och lagring av födoämnen och njutningsmedel. Mikroorganis- mernas industriella utnyttjande vid framställning av vissa födoämnen.
övningar (omkring 25 timmar) avser att bibringa eleverna praktisk kännedom om mikroskopering, odlingsmetoder för mikroorganismer, olika steriliserings- metoder och mikrobiologisk livsmedelsundersökning.
Kemi 148 tim.
Allmän kemi. Osmotiskt tryck, kokpunktsförhöjning, fryspunktsnedsätt— ning. Isotoper och radioaktivitet. pH—begreppet. Buffertlösningar. Räkne— övningar.
Oorganisk kemi. Utförlig behandling av de metaller, som förekommer i hushållsredskap och andra inventarier samt av de kemiska föreningar, som användes i hushållet eller ingår i kemisk-tekniska preparat för hushålls- bruk.
Organisk kemi. Utförlig behandling av fetter, kolhydrater och äggvite- ämnen särskilt med hänsyn till förändringar vid matlagning och annan beredning. Syntetiska tvättmedel. Något om färgämnen, plaster.
Biokemi. Äggviteämnen, enzymer, vitaminer, hormoner. Ämnesomsätt— ning. De kemiska processerna vid livsmedlens förvaring och beredning.
Laborationer. Analys av födoämnen beträffande förekomst och mängd av vissa näringsämnen och andra ämnen. Spjälkning av en del näringsämnen och kon- staterande av sönderdelningsprodukter. Titreringar, kvalitativa analyser av t. ex. tvätt- och rengöringsmedel, bakpulver 0. dyl. Framställning av plast. Naturliga färgämnen (utvinning, löslighet, förändringar). Inverkan av organiska lösnings- medel och rengöringsmedel på olika material i hushållet.
Fysiologi 54 tim.
Anatomi och fysiologi som grund för undervisningen i dietlära med sär- skild vikt lagd vid inre organ. Ämnesomsättning, matsmältning. Ärftlig— hetslära. Nervernas vardagsvård. Förebyggande tandvård. »Kulturgifternas» inverkan på organismen samt förebyggande och motverkande åtgärder. Samhällets hälsovårdande åtgärder.
Hygien 40 tim.
Personlig och allmän hygien. Yrkeshygien: vikten av hygieniska arbets— lokaler och utrustning samt sanitära anordningar och arbetsförhållanden vid storhushåll. Yrkessjukdomar. Yrkesinspektionen. Den enskildes åtgär- der för förebyggande aV smittosamma sjukdomar.
Arbetsteknik och arbetsorganisation 76 tim.
Allmän översikt över arbetsstudieteknik. Organisationsproblem och ar— betsschema för olika typer av storkök (vid kroppssjukhus, mentalsjukhus, sanatorier, militära anläggningar, Skolmåltidsverksamhet, industrianlägg- ningar och vid andra kollektiva hespisningar). Arbetsplatsens, redskapens och andra tekniska hjälpmedels betydelse för rationella arbetsmetoder. Standardiseringsfrågor. Tidsstudier. _ Utspisningsstater. _ Inredning av storkök (inkl. hiutrymmen).
Exempel på ämnen för grupparbeten och Seminarieövningar: Om- och tillbyggnad av storkök. Olika system för utspisning. Förvaringsrum- men och deras skötsel. Organisation inom olika anstaltstyper. Tidsstudiearbete.
Ekonomikunskap med bokföring 116 tim.
Elementär kurs i statistik
Innebörden av grundläggande statistiska begrepp samt något om enklare statistiska metoders användning och förutsättningar. Indexberäkningar.
Allmän ekonomilära
De nationalekonomiska grundbegreppen: produktionstaktorer, prisbild- ning, produktion och konsumtion, sparande och kapitalbildning, konjunk- turförlopp m. m. Grunddragen av den ekonomiska utvecklingen (från na-
turahushållning till penninghushållning). Ekonomiföreståndarens arbets- uppgifter sedda ur samhällsekonomisk synpunkt. Ekonomiska synpunkter på produktion i hemmet och vid storkök. Marknadsundersökningar. Kon- sumentupplysning. lnköpskunskap. Upphandling för olika typer av stor— hushåll.
Driftsekonomi
Ekonomiska synpunkter på olika maskiner och redskap, deras tillsyn och vård samt lönsamhet. Kalkylationer. Arbetets rationalisering och in- dustrialisering. Ekonomiska synpunkter på. kyl- och frysmetoder.
Bokföring
Bokföringens uppgifter. Bokföringens grundbegrepp.
Kontobokföring. Balansräkningen. Bokslut med resultatkonton och ha- lanskonton. Övningar i de vanligaste affärstransaktionernas kontomässiga redovisning på T-konton och med bokslut.
Kort översikt över bokföringslagens viktigaste paragrafer. Bokföringsböcker, deras utformning och användning. Dagboksövningar. Praktisk bokföringsövning med användande av inventariebok, huvudbok, dagbok och reskontra. Utskrivning av inom affärslivet vanliga blanketter. Något om skillnaderna mellan affärs- och förvaltningsbokföring.
Något om budgetering och hudgetkontroll. Under bokföringskursens gång och (i den utsträckning det anses lämp- ligt vid sidan av denna) behandling av valda delar av handelsläran med huvudvikten lagd vid de avsnitt, som är särskilt värdefulla med tanke på elevernas verksamhet i praktiska livet, såsom: Varuhandelns uppgift och funktioner, indelning och arbetssätt. Kort översikt över olika företagsfor- mer inom näringslivet. Varuinköpens organisation och teknik. Köpeavtalets olika moment. Varutransportväsendet. Inköpskalkyler. Inventering och lagerkontroll.
Exempel på ämnen för grupparbeten och seminarieövningar: Faktorer som påverkar kostnaden för mathållningen på en större anstalt. Synpunkter på livs- medelsförbrukningen i anslutning till utspisningsstaterna. Djupfrysningstekni- kens inverkan på driftsekonomin vid storkök. Rationaliserande åtgärder, som bidrager till att underlätta köksarbetet och nedbringa kostnaderna. Tids- och kostnadsberäkningar för visst angivet arbete utfört för hand eller av maskin respektive av olika typer av maskiner. Hur utnyttja en maskin rationellt?
Fysik med maskin- och redskapslära 132 tim.
Fysik. Mekanikens grundbegrepp. Energiformerna. Elektricitets- och Värmelära. Optik, särskilt belysningsläran. Akustik: ljudisolering, arbets- platsen ur akustisk synpunkt. Beräkning av förbrukning av elektrisk energi i olika hushållsapparater, ekonomiska kalkyler utifrån olika elek- triska tariffer och olika energikällor.
Maskin- och redskapslära. Olika typer av redskap och maskinell utrust- ning lämpade för rationellt arbete inom storkök med hänsyn till funktion, material, ändamålsenlighet och pris. Maskinernas tillsyn och underhåll. Frys— och kylteknik.
Exempel på ämnen för grupparbeten och seminarieövningar: se matlagning.
Arbetspsykologi med arbetsledning 80 tim.
Kort återblick på samhällsutvecklingen sedan 1850. Förutsättningar för arbetsledningens utövande i dagens miljö. Arbetspsykologi och personalledning: produktionsfaktorernas samband och utnyttjande. Olika människotyper. Rationell arbetsledning och dess psykologiska förutsättningar.
Instruktionsmetodik: förberedande av instruktion, plan därför och in- struktionens fullföljande.
Arbetsförmågans samband med yttre betingelser och individuella fak- torer.
Exempel på ämnen för grupparbeten och seminarieöuningar: Referat av littera- tur i anslutning till behandlade ämnen. Några utmärkande drag för en god arbets- ledare. Instruktioner för det nyanställda köksbiträdet. Vad kan göras för att få till stånd en god anda på arbetsplatsen. Olika metoder att stärka personalens yrkesintresse. Utbildningsfrågor för personalen vid storkök. Störningsmoment i arbetet, fysiska och psykiska.
Författningskunskap 56 tim.
Näringslivets organisationer. Författningar rörande utspisningen vid offentliga anstalter (inom sjukvården, försvaret, skolmältidsverksamhet i såväl statlig som kommunal regi). Arbetslagstiftning omfattande lagarna om kollektivavtal, medling i arbetstvister, arbetsdomstol. Försäkringsfrå- gor, arbetstider. Lönereglementen, olika kollektivavtal, samarbetsavtal. Företagsdemokrati. Arbetarskydd och arbetarskyddslagstiftning.
Matlagningslära 74 tim.
Råvarornas rätta behandling ur näringssynpunkt. Olika tillagningsmeto— der med särskild hänsyn till matlagning i större skala. Konservering. An- vändning av livsmedelsindustrins produkter. Proportionsberäkningar. Ter- minologi. Matlagningsekonomi. Organisation av matlagningsarbetet. An- vändning av lämpliga redskap och maskinell utrustning vid olika matlag- ningsmoment. Födoämneskombinationer. Uppställning av recept och re- ceptförändringar. Matens distribuering. Olika utspisningsmetoder. Varm— hållning av mat. Smaktest. Matlagningslära i anslutning till dietmatlagning
Principer för dietmatens tillagning och servering. Terminologi. Uppgö- rande av dietkoster separat och i anslutning till normalkost. Födoämnesval.
Närings- och kostnadsberäkningar. Uppställning av dietkoster för olika sjukdomstillstånd t. ex. ulcus, hepatit, hjärt- och kärlsjukdomar m. fl.
Dietmatlagningens organisation inkl. varmhållning och distribuering. Konservering.
Exempel på ämnen för grupparbeten och seminarieövningar: se matlagning.
Matlagning inklusive dietmatlagning 968 tim. (tillämpningsövningar)
Övningar i olika matlagningsmetoder och arbetsmoment. Tillagning av rätter och måltider, sammansatta med hänsyn till matlagning i större skala, pris, tillgång, smak, tidsåtgång samt näringsvärdesberäkning. Användning av industriellt förberedda livsmedel. Konservering med särskild hänsyn till olika metoders lämplighet för olika råvaror och anstaltstyper samt för dietkoster. Utprövning av olika redskap, hushålls— och storköksmaskiner, spistyper m. m. Utprövning av olika sätt att förvara livsmedel.
Den experimentella matlagningen hör företrädesvis ske i form av labora- tioner och omfatta analyser och jämförande undersökningar av arbetsme- toder, redskap, råvaror, bränsleätgång m. m. samt ge övning i att avläsa och bedöma resultaten ur olika synpunkter.
Dietmatlagning. Tillagning av olika dietkoster separat och i anslutning till normalkost.
Exempel på ämnen för grupparbeten och seminarieövningar: Uppställning och tillagning av dietkoster av olika typer. Olika djupfrysningsprodukter — upp- tiningsmetoder, tillagning, bedömning. Olika lagringsmetoder för rotsaker med angivande av viktförluster m. m. Jämförelser mellan den djupfrysta varan och dagens färskvaror. Ekonomiska och organisatoriska synpunkter på matlagning för 100 personer—1 000 personer. Hel- och halvfabrikat. Olika sätt att undvika mörkfärgning av frukt. Praktiska råd för matens avsvalning och förvaring i kyl- rum, resp. frysrum och förrådsrum. Tids- och kraftbesparande matlagnings- metoder. Matkultur och mattradilioner i olika länder (resp. olika delar av Vårt land). Praktiska och ekonomiska synpunkter på inköp och styckning av kött. Måltidsdrycker lämpliga vid storhushåll. Smaksättning av dietmat och tillag- ningens betydelse för att framhäva de naturliga smakämnena. Håll sockerkon- sumtionen nere. Vikten av omväxling trots ensidig dietmat. Närings- och mått- nadssynpunkter på kalorikost. Näringsberäknade recept med beredning för t. ex. a) Na-fattig kost, b) äggviterik kost, c) fettfattig kost. Vilka möjligheter har ekonomiföreståndareu att få del av nya rön angående dietfrågor.
Studiebesök 56 tim.
Besök vid institutionskök: sjukhus, vårdhem, regemente och flygflottilj, skolmältidsverksamhet, restauranger, lunchrum. Besök vid industrier, ve- tenskapliga institutioner och administrativa inrättningar, som berör eko— nomiföreståndarens arbetsområden.
170 Röst- och talvård 18 tim.
Metodiskt ordnade taltekniska övningar avsedda att främja elevernas röst- och ljudbildning med särskild hänsyn till vikten av god röstvård för den som arbetar i stora och slamriga lokaler.
Arbetsfysiologi med gymnastik 36 tim.
Övningar och instruktioner som speciellt tar sikte på rätt arbetsställning och god hållning. Olika musklers anspänning vid olika arbeten och rörel- ser. Speciell fotgymnastik. Avspänning och vila. Vikten av rekreation och friluftsliv.
Arbetsledningsövningar och auskultationer 152 tim.
Eleverna bör beredas rika möjligheter till fortlöpande auskultation vid olika typer av storkök — sjukhuskök, skolmältidsverksamhet, regements— kök, personalmatsalar m. 111. De bör därvid få tillfälle att i så stor ut- sträckning som möjligt följa arbetets organisation, såsom planering, per- sonalinstruktioner, arbetsfördelning, tidsschema m. m.
Arbetsledningsövningar bör omfatta övningar i att organisera och leda arbetet dels för elevgrupper från de övriga kurserna vid seminariet och vid de yrkeskurser, som skall knytas till seminarierna, dels förläggas till olika typer av storhushåll på seminariernas förläggningsort.
För att bereda eleverna tillfälle till en mer sammanhängande övning i arbetsledning och arbetsorganisation än vad som är möjligt under termi- nerna skall varje elev under sommarferierna mellan de båda utbildnings- åren vid seminariet tjänstgöra 6 å 8 veckor som vikarierande ekonomiföre- ståndarinna vid ett sjukhus. Ett intimt samarbete måste därvid äga rum mellan seminarierna och sjukhusen både när det gäller planeringen av elevens tjänstgöring och bedömningen av hennes arbetsprestation.
I den mån kompletterande utbildning är erforderlig, exempelvis för dietassistenter vid sjukhus, bör det vara möjligt att i samarbete mellan något seminarium och medicinsk högskola ordna särskilda kurser för exa— minerade ekonomiföreståndare.
Avd. V. Kommitténs förslag rörande seminarieorganisationen m. m.
KAPITEL 16
Seminarieorganisationen
Huvudmannaskapet för seminarierna
Frågan om statliga seminarier på det husliga området har behandlats vid ett flertal tillfällen. År 1922 framhöll den då arbetande skolkommissio- nen vikten av att en statlig anstalt för utbildning av handarbetslärarinnor upprättades. Sveriges slöjdlärarinneförening gjorde sedan vid ett par till- fällen framställningar om inrättande av ett statligt handarbetsseminarium och 1936 års lärarinneutbildningssakkunniga instämde i detta önskemål. 1942 års riksdag beslöt i princip —— i enlighet med ett av Kungl. Maj:t framlagt förslag — att statens skolköksseminarium och hushållsskola Skulle omorganiseras till ett statens skolköks- och handarbetsseminarium. Tid- punkten för denna omorganisation skulle bestämmas framdeles, sedan lokalfrågan för seminariet ordnats på ett tillfredsställande sätt. Statens skolköksseminarium har emellertid ännu icke erhållit nya, ändamålsenliga lokaler.
1941 års befolkningsutredning tog också upp frågan om ett förstatligande av seminarierna och föreslog inrättande av ett nytt stort seminarium, vid Vilket utbildning skulle ske av samtliga de lärarinnekategorier utredningen föreslog. De nuvarande privata seminarierna skulle fortsätta sin utbild- ningsverksamhet tills vidare och erhålla statsbidrag i den mån de anpassade sin utbildning efter de fordringar, som borde ställas på en modern lära- rinneutbildning. Utredningen ansåg emellertid också, att det inom en täm- ligen snar framtid borde övervägas, om icke staten borde övertaga hela lärarinneutbildningen. Endast ett relativt fåtal remissinstanser yttrade sig i fråga om förstatligandet. Vissa av dessa, däribland fackorganisationer för lärarinnor och rektor vid statens skolköksseminarium, förordade förstat— ligande av hela lärarinneutbildningen. Skolöverstyrelsen ansåg icke tid- punkten inne för ett helt förstatligande men förordade inrättandet av ett statligt seminarium, vid vilket utbildning av samtliga lärarinnekategorier skulle ske. Vissa fackorganisationer varnade för ett allt för stort semi- narium.
En av huvuduppgifterna för 1945 års utredning var att ta ställning till frågan om de yttre organisatoriska förutsättningarna för en förbättrad lärarinneutbildning. I detta hänseende borde undersökas, om målet för utbildningen skulle kunna nås utan alltför genomgripande förändringar av den existerande yttre organisatoriska ramen. Det torde därvid visa sig nödvändigt att i ökad utsträckning ekonomiskt understödja de icke-statliga utbildningsanstalterna, hette det i direktiven, som därefter fortsatte: »Det kommunala och enskilda initiativet är på detta område av så stor betydelse, att ett förstatligande av läroanstalter bör ifrågasättas, endast om särskilt påtagliga fördelar därmed skulle vinnas.» Stor uppmärksamhet borde dock ägnas åt befolkningsutredningens förslag om inrättande av ett statligt semi- narium, vid vilket utbildning för samtliga lärarinnelinjer skulle förekomma.
Utredningen föreslog i sitt betänkande, att staten skulle praktiskt taget helt överta ansvaret för lärarinneutbildningen. Endast fackskolan i Uppsala skulle tills vidare drivas i samma regi som hittills men med rikligare understöd av statsmedel. Ett seminarium av den typ befolkningsutredningen föreslagit föreslogs upprättat i Stockholm, medan de enskilda anstalterna därstädes skulle nedläggas. Skolköksseminariet i Göteborg liksom Maria Nordenfelts handarbetsseminarium borde övertagas av staten. Till Umeå och Lund skulle förläggas nyinrättade statliga seminarier; Brogård och Rimforsa skulle användas för förberedande lärarinnekurser men icke för- statligas. Fralndeles borde dock de föreslagna förberedande lärarinnekur- serna förläggas till helt statliga institutioner.
Skälen till att 1945 års utredning föreslog förstatligande i så stor omfattning var främst av ekonomisk art. Även om privata seminarier erhåller statsbidrag, måste de dock i stor utsträckning bygga sin ekonomi på elevavgifter, vilket blir betungande för eleverna, framhöll utredningen. Vidare hade skolorna på grund av sin svaga ekonomi svårt att anskaffa och underhålla tidsenliga lokaler, inventarier och undervisningsmateriel. Dessutom påpekade utredningen, att många husliga ämnen blivit obliga- toriska i olika skolformer, och detta utgjorde enligt dess mening ett starkt motiv för att staten borde bära ansvaret för lärarinnornas utbildning.
I remissvaren över utredningens betänkande möter man inga principiella invändningar mot tanken på ett förstatligande av utbildningsanstalterna. Inte ens statskontoret, som skisserade ett eget program för utbildningens organisation (se härom bil. 1), avstyrkte principiellt förstatligande men ansåg, att detta borde komma ifråga endast efter ett i förhållande till utred- ningens förslag väsentligt nedskuret program. Skolöverstyrelsen ansåg, att förstatligandet borde ske etappvis i samband med att staten övertog redan befintliga lokaler för seminarier eller byggde nya. Det må vidare erinras om att fackskolan i Uppsala ansåg, att staten borde övertaga även denna skola, ifall utredningens förslag i sin helhet blev genomfört.
De skäl av ekonomisk art för ett förstatligande av seminarierna, som 1945 års utredning anförde, utgör vägande argument mot att privata semi— narier för framtiden bibehålles. Däremot kan de icke användas som argu- ment mot att seminarier drives i kommunal regi, särskilt om huvudmannen är ett landsting eller en större stad. Ägarna av privata seminarier kan svårligen förfoga över tillräckliga ekonomiska resurser för att hålla stan- darden vid seminarierna på den nivå, som krävs för en modern utbildning av lärare på det husliga området. Utan statliga garantier torde de privata seminarierna icke ha råd att betala lärarna så goda löner och tillförsäkra dem sådana förmåner i övrigt, som statliga eller kommunala undervisnings- anstalter kan göra eller som lärarna kan erhålla på andra arbetsområden. Det torde också överstiga deras ekonomiska förmåga att anskaffa tidsenliga lokaler, inventarier och undervisningsmateriel, som är nödvändiga för att utbildningen framdeles skall bli av bästa möjliga kvalitet.
De privata seminarierna har utfört en banbrytande gärning på området och det utbildningsarbete, som utförts vid dessa undervisningsanstalter, kan icke skattas nog högt. De flesta av dessa seminarier har emellertid sin verksamhet förlagd till gamla eller trånga lokaler och det utgör ett belägg för att de ekonomiska svårigheterna numera håller på att växa dem över huvudet, trots att statsbidrag liksom, i viss utsträckning, kommunala bidrag lämnas. För att kunna klara sin ekonomi tvingas de att ta ut dryga elevavgifter, vilket inte är tillfredsställande. Inom det moderna skolväsendet strävar man ju med rätta efter att undanröja de ekonomiska hindren för studiebegåvade elever att ernå den utbildning, för vilken de är lämpade.
När det privata initiativet brutit mark för lärarutbildningen på detta område och faktiskt nått mycket goda resultat, synes skäl tala för att dessa seminarier bibehållas som privata. Detta skulle kanske kunna ske där— igenom, att staten genom riktigare tilldelning av statsbidrag både till löner och omkostnader gjorde det möjligt för dem att fortsätta sin verksamhet utan att eleverna behövde betungas med höga avgifter. Den utvägen är tänkbar, men man måste dock fråga sig, om seminarierna under ett sådant system i realiteten blir privata i samma mening som hittills. Frågan måste nog besvaras med nej. Statsbidragsprocenten måste med nödvändighet bli mycket hög och den sammanlagda årliga tilldelningen av statsbidrag måste stiga till betydande belopp. Därav följer, att staten måste utöva en noggrann kontroll av medlens användning. Det räcker inte med att löner och pensioner för lärare och andra anställda måste regleras i detalj, vilket delvis sker redan nu, utan föreskrifter torde komma att utfärdas även rörande loka- lernas storlek och utformning, inköp och underhåll av inventarier och undervisningsmateriel m.m., vilka föreskrifter måste efterlevas, om semi— nariet skall bli berättigat till statsbidrag. Seminariets ledning torde således
bli mycket kringskuren i sin handlingsfrihet och karaktären av privat under-- visningsanstalt kommer i stor utsträckning att försvinna.
Slutsatsen av det här förda resonemanget skulle bli, att den nu ifråga— varande lärarutbildningen för framtiden icke bör handhavas av privata seminarier utan att det allmänna borde övertaga ansvaret för densamma. Återstår då frågan: bör seminarierna vara statliga eller kommunala eller kan man som ett tredje alternativ förorda både statliga och kommunala seminarier? Argument kan givetvis anföras för den uppfattningen, att staten bör äga och driva samtliga seminarier, såväl redan befintliga som eventuellt nyupprättade. Det mest bärande argumentet torde vara det, att de husliga ämnena är obligatoriska i många skolformer och att undervis— ningen i flera av dessa ämnen i den blivande enhetsskolan kommer att öka. Eftersom staten ansvarar för lärarutbildningen inom det allmänna skolväsendet, kan man hävda den uppfattningen, att den också helt bör överta ansvaret för utbildningen av lärarna på det husliga området. Som ytterligare skäl för ett förstatligande kan anföras, att flera av de nuvarande privata lärarinneseminarierna haft svårt att ordna övningsundervisningen för sina elever på ett tillfredsställande sätt. Lärarinnornas fackorganisa— tioner har vid överläggningar med kommittén enstämmigt uttalat sig för att staten skall överta samtliga seminarier. Denna inställning betingas delvis av lärarinnornas önskan att erhålla tryggare anställningsvillkor än vad de privata seminarierna kan erbjuda. De torde också förutsätta, att lokaler, undervisningsmateriel o. (1. skulle bli modernare och bättre, om staten över- tar seminarierna. Dessa omständigheter kan emellertid inte åberopas som skäl för att just staten skall driva seminarierna. Både löner och anställ- ningsvillkor i övrigt samt beskaffenheten av lokaler och materiel kan bli lika goda vid kommunala seminarier. Rekryteringen av skicklig lärarperso- nal bör kunna gå lika lätt vid ett kommunalt som vid ett statligt semina— rium. Det är inte heller säkert, att arbetet vid statliga seminarier kommer att bedrivas mer rationellt och effektivt än vid kommunala.
De kommunala seminarier, som för närvarande finns, torde såvitt kom- mittén kan bedöma saken skötas på ett mycket tillfredsställande sätt, och vederbörande huvudmän — Göteborgs stad och Västerbottens läns lands- ting —— har visat stort intresse för seminariernas uppgifter och utfört ett erkännansvärt arbete för deras utveckling.
Enligt sina direktiv hade 1945 års utredning att föreslå förstatligande av seminarierna endast om >>påtagliga fördelar» kunde vinnas därmed. Då 1953 års lärarinneutbildningskommitté har till uppgift att ompröva den före— gående utredningens förslag är det givet, att den angivna satsen i direkti— ven för 1945 års utredning angående huvudmannaskapet för seminarierna även måste beaktas av kommittén.
Med hänsyn till de goda erfarenheterna av de kommunala huvudmännens
insatser kan det i och för sig icke förefalla motiverat att förstatliga Göte- borgs skolköksseminarinm och Nordenfeltska skolan i Göteborg samt semi- nariet för huslig utbildning i Umeå. Å andra sidan kan man icke påstå, att lärarutbildning utgör någon kommunal uppgift, det måste vara statens skyl- dighet att sörja för att lärare i tillräcklig omfattning utbildas för olika skol- formers behov. Man kan med rätta hävda den meningen, att Göteborgs stad och Västerbottens läns landsting i egenskap av huvudmän för seminarier för utbildning av lärarinnor på det husliga området handlat i statens ställe. Särskilt gäller detta ifråga om landstinget i Västerbottens län. Det nuva- rande seminariet för huslig utbildning i Umeå startade år 1948 på så sätt, att landstinget beslöt att ställa sig som huvudman för en till Umeå förlagd _ provisorisk kurs för utbildning av skolkökslärarinnor i avvaktan på stats— makternas beslut rörande den husliga utbildningen. Vid nämnda tidpunkt pågick arbetet inom 1945 års utredning, men skolöverstyrelsen hade i sina anslagsäskanden för budgetåret 1948/49 med anledning av den stora bristen på lärarinnor i hushållsgöromål, speciellt i Norrland, föreslagit anordnande av provisorisk utbildning av dylika lärarinnor vid en kurs, förlagd till Umeå. Denna hemställan föranledde emellertid icke någon proposition till 1948 års riksdag, varför landstinget beslöt att självt ställa sig som huvudman för en sådan kurs. Den tog sin början höstterminen 1948 och från och med budgetåret 1949/50 lämnades statsbidrag till densamma. Då inte heller för- slagen från 1945 års utredning föranledde framläggande av proposition, beslöt landstinget att omorganisera den provisoriska kursen till ett fast seminarium för att därigenom säkerställa utbildningen av skolkökslärarin- nor för Norrlands del. Numera har verksamheten vid seminariet ytterligare utvidgats genom anordnande av utbildning av handarbetslärarinnor.
Göteborgs stad påbörjade år 1891 undervisning i hushållsgöromål med en grupp flickor i folkskolan, och stadens myndigheter insåg ganska snart, att denna undervisning icke kunde bli effektiv utan att lärarinnor i ämnet utbildades. Stadens folkskolestyrelse startade fördenskull två år senare (1893) en utbildningskurs för skolkökslärarinnor, som blev ursprunget till det senare Skolköksseminariet i staden, vilket administrativt och ekono- miskt sorterat under folkskolestyrelsen och gör så alltjämt. För några år sedan övertog staden den enskilda utbildningsanstalten Maria Nordenfelts högre handarbetsseminarium och skola för kvinnlig yrkesutbildning, vilken numera kallas Nordenfeltska skolan.
De kommunala seminarierna har således tillkommit för att i första hand tillgodose ett lokalt behov av lärare, vilket naturligtvis inte har hindrat, att lärare, som utexaminerats från desamma, sökt anställningar även i andra delar av landet. Då de kommuner, som är huvudmän för dessa seminarier, omfattat seminariernas verksamhet med stort intresse och anslagit bety- dande belopp till desamma och på allt sätt sökt befrämja dess utveckling, kan kommittén icke rätteligen påstå, att »påtagliga fördelar» skulle stå att
vinna genom ett förstatligande av dessa seminarier. Med hänsyn till dessa huvudmäns berömvärda insatser skulle kommittén tvärtom vilja hoppas, att även andra kommuner (landsting eller städer) skulle vara villiga att ställa sig som huvudmän för nyinrättade seminarier. Förläggande av ett nytt seminarium till en landsdel, som nu icke äger något dylikt, skulle vara till stort gagn för landsdelen i fråga. Fördenskull kunde det tvivelsutan sägas vara ett kommunalt intresse att lämna medverkan härtill. Givetvis förutsätter ett kommunalt huvudmannaskap, att staten lämnar bidrag till seminariets verksamhet.
Skäl talar således för att frågan om huvudmannaskapet för seminarierna löses på ett sådant sätt, att staten blir huvudman för vissa seminarier och kommuner för andra. Även om vissa principiella skäl talar för att staten bör bära ansvaret för all lärarutbildning, måste å andra sidan även kom— munerna — åtminstone landstingskommunerna och vissa av de större kom- munerna — sägas ha ett stort intresse av att fullgoda och tillräckligt många lärare utbildas. Kommittén anser sig därför icke kunna finna, att »påtagliga fördelar» av ett förstatligande föreligger annat än i fråga om de privata lärarutbildningsanstalterna. Vid bedömningen av frågan om förstatligande av utbildningen har kommittén emellertid av skäl som i det följande angi- ves bortsett från de principiella synpunkterna och lagt uteslutande prak- tiska synpunkter på problemet.
En mycket Viktig del av den reform på förevarande område, som nu med det snaraste måste ske, är anskaffande och iordningställande av nya, till- räckligt stora och för sitt ändamål lämpade lokaler. Om man undantar Umeå—seminariet — som av Västerbottens läns landsting försetts med ny- byggda, utmårkta lokaler —— måste alla seminarier erhålla nybyggnader redan på grund av att de nuvarande är så omoderna och otillräckliga. Här— till kommer, att en nybyggnad eller tillbyggnad måste ske för att möjlig— göra den ökade examination, som visat sig ofrånkomlig. För alla semina- rierna tillsamman kommer de nödvändiga nyinvesteringarna att uppgå till mycket betydande belopp. Skall hela investeringsprogrammet genomföras av staten och belasta ecklesiastikdepartementets byggnadskvot och kapital- budget, måste tyvärr förutses, att reformens genomförande kommer att nödgas ske under en lång följd av år. Det har synts kommittén, som om en kommunal medverkan och insats på denna del av reformprogrammet skulle vara särskilt betydelsefull. Kommittén har därför fört överlägg- ningar med vederbörande kommuner om möjligheterna av att de erforder- liga nya byggnaderna uppfördes och bekostades av vederbörande kommun. Dessa överläggningar har enligt kommitténs mening givit goda resultat.
Det har emellertid vid överläggningarna visat sig, att kommunerna i de flesta fall varit mycket bestämda i sin åsikt om att utbildningen nu borde förstatligas och staten alltså bära hela kostnaden för även denna lärarut— bildning. I vissa fall har man preliminärt förklarat sig villig att åstad-
komma nya lokaler endast under det uttryckliga förbehållet, att semina— riet sedan förstatligades.
I detta läge och under trycket av den utbredda uppfattning, som blivit en följd av tidigare utredningars konstaterande av att även denna utbild— ning principiellt är en statlig uppgift, har kommittén funnit sig böra före— slå förstatligande av samtliga de seminarier, som enligt kommitténs för- slag skall ingå i den framtida seminarieorganisalionen. Detta innebär således, att även de kommunägda seminarierna i Göteborg och Umeå bör förstatligas. Kommittén vill betona, att utgångspunkten för detta förslag är den av kom- mittén antagna förutsättningen, att vederbörande kommuner verkställer ny- byggnadcr och ombyggnader för seminarierna.
Utformningen av seminarieorganisationen
Utbildningen av lärare på det husliga området äger, som framgår av tidi- gare lämnade redogörelser, rum vid seminarier på följande platser, näm- ligen Stockholm, Uppsala, Göteborg, Umeå och Rimforsa. Vid utformningen av den framtida seminarieorganisationen är det givetvis önskvärt att till- varata de resurser, som organisationen i sitt nuvarande skick erbjuder. I den mån detta är möjligt bör de nuvarande seminarierna bibehållas med den upprustning av lokaler, inventarier och undervisningsmateriel, som en moderniserad och effektiviserad utbildning kräver.
Vid planeringen av den framtida seminarieorganisationen är det emel- lertid nödvändigt att ta hänsyn till olika faktorer, vilka icke medger, att alla nuvarande seminarier kan bibehållas. Kommittén har i föregående av- snitt av detta kapitel föreslagit förstatligande av verksamheten vid semi— narierna, Detta förslag skulle i och för sig icke utgöra något hinder för att bibehålla samtliga seminarier, eftersom staten i så fall får överta huvud- mannaskapet för de kommunala och enskilda seminarierna. Bedömningen av frågan vilka seminarier som bör nedläggas, vilka som bör bibehållas och vilka nya seminarier, som behöver upprättas, auhänger av andra omstän- digheter: de utbildningslinjer som skall förekomma, det årliga examina- tionsbehovet inom olika linjer, tillgången på övningsklasser, den lämpliga storleken av varje seminarium och den regionala fördelningen av semina- rierna. Dessutom måste givetvis kostnadssynpunkterna tillmätas stor be- tydelse.
Kommitténs förslag om utbildningslinjerna innebär, bland annat, att den nuvarande Vävlärarinneutbildningen skall läggas ned, att handarbetslärarin- nelinjen utbytes mot en textillärarlinje med kompetens för de därifrån utexaminerade att undervisa i både sömnad och vävning, samt att lant- gårdslärarlinjen får en enhetlig utbildningsgång med ett mindre antal årli- gen utexaminerade än vad fallet hittills varit i fråga om den nuvarande lant- hushållslärarinnekategorien.
Detta förslag medför betydande konsekvenser vid utformningen av semi- narieorganisationen. I fråga om nedläggning av seminarier innebär detta, att de nuvarande vävlärarinneseminarierna måste upphöra med sin lärarin- neutbildning. Vidare blir den årliga examinationen av lantgårdslärare så begränsad, att denna utbildning kan försiggå vid ett enda seminarium.
De av 1945 års utredning föreslagna seminarierna varierade betydligt i storlek. Vid seminariet i Stockholm skulle utbildning ske på sex olika lin- jer, vid seminariet i Uppsala på fyra linjer, vid seminariet i Göteborg på tre linjer och vid seminarierna i Umeå och Lund på två olika linjer. Utred- ningen ingick inte på principdiskussion om den lämpliga storleken av ett seminarium men ansåg, att flera utbildningslinjer borde förläggas till samma seminarium.
Det kan emellertid diskuteras, om det ur praktiska synpunkter är till- rådligt att inrätta så stora seminarier. Seminariets ledning får svårt att överblicka verksamheten och samordna de olika utbildningslinjernas ar— bete till en effektivt fungerande utbildningsanstalt. Det kan även vara svårt att få tillräckligt antal övningsklasser.
Av dessa skäl anser sig kommittén böra avböja tanken på att inrätta se- minarier, där utbildning av samtliga lärarkategorier skulle förekomma. Kommittén har den bestämda uppfattningen, att det är lämpligare med ett flertal seminarier av ungefär samma storlek —— och kanske något eller några av speciella skäl större eller mindre än »normalstorleken». Den »nor- malstorlek», som kommittén valt _ ett sammanlagt elevantal i lärarkur— serna av mellan 200 och 300 — ger i huvudsak de önskade fördelarna med ett stort seminarium utan att vara behäftat med dettas nackdelar. Vid be- stämmandet av seminariernas storlek är det emellertid enligt kommitténs mening nödvändigt att också beakta intresset av en spridning av semina- rierna till olika delar av vårt land.
Den nuvarande geografiska fördelningen av lärarinneseminarierna på det husliga området kan inte anses helt tillfredsställande. Seminarier finns i västra, mellersta och norra delarna av landet. I mellersta Sverige finns för närvarande flera seminarier. Södra Sverige saknar emellertid en dylik ut- bildningsanstalt. Det är enligt kommitténs mening önskvärt, att ett semi- narium förlägges även till denna del av landet.
De två lärarkategorier, inom vilka det största årliga examinationsbeho— vet förekommer, är hushållslärare och textillärare. Vid flertalet seminarier bör fördenskull lämpligen utbildning ordnas för båda dessa utbildnings- linjer. Det årliga examinationsbehovet inom kategorierna lantgårdslärare och yrkeslärare i klädsömnad blir relativt ringa. Utbildningen av var och en av dessa båda lärarkategorier kan fördenskull med fördel förläggas som en tredje utbildningslinje till ett seminarium med två andra utbildnings— linjer. Även ifråga om barnavårdslärare blir det årliga examinationsbeho-
vet relativt ringa, men dock större än ifråga om de båda sistnämnda kate- gorierna. Utbildningen av barnavårdslärare kan fördenskull lämpligen upp- delas på två seminarier.
Med hänsynstagande till de faktorer, som enligt framställningen här ovan bör påverka utformningen av seminarieorganisationen har kommittén fun- nit, att i densamma lämpligen bör ingå fem seminarier.
Kommittén föreslår, att seminarier förlägges till Uppsala, Göteborg, Umeå, Hälsingborg, och Norrköping. I Uppsala, Göteborg och Umeå finns redan nu seminarier, medan Hälsingborg och Norrköping blir nya seminarieorter.
De föreslagna fem orternas läge kommer att medföra en lämplig sprid— ning av utbildningsmöjligheterna över hela landet. Var och en av orterna är så stor, att den bildar ett tillräckligt underlag för övningsundervis— ningen. Alla orterna har goda vetenskapliga och kulturella förutsättningar. Av de nya orterna är Norrköping på grund av den utvecklade textilindu— strien och befintligheten därstädes av Lennings textiltekniska institut myc— ket lämplig såsom förläggningsort för ett textillärarseminarium. I södra Sverige har som tidigare framhållits hittills icke funnits något seminarium för utbildning av lärare på det husliga området. Det är uppenbarligen otill— fredsställande, att denna folkrika del av vårt land icke äger tillgång till en dylik utbildningsanstalt. Kommittén har fördenskull funnit det angeläget, att förlägga ett seminarium dit. I fråga om förläggningsort skulle flera olika städer ha kunnat komma ifråga, men då Hälsingborgs stad visat starkt intresse för att erhålla ett seminarium och Hälsingborg äger ett rikt ut- vecklat skolväsende med olika typer av skolor, som erbjuder goda möjlig- heter till övningsundervisning, har kommittén i valet mellan olika möjlig- heter stannat för att föreslå Hälsingborg som ny seminarieort i södra Sverige.
Beträffande alla fem orterna gäller, att kommittén anser sig ha grundad anledning antaga, att vederbörande kommun (för Umeå Västerbottens läns landsting; för Uppsala staden och i fråga om viss del av utbildningen Upp— sala läns landsting) är villig att utan dröjsmål ställa provisoriska lokaler till förfogande och snarast möjligt bygga nya lokaler för seminariet i fråga. Vid en förläggning till dessa orter kan alltså snabbast åstadkommas den trängande utökningen av årsexaminationen.
Förslaget upptar som synes intet seminarium i Stockholm, trots att det för närvarande enda statsägda seminariet på det husliga området är för- lagt dit. Det framgår av vad som förut sagts, att kommittén — i syfte att så snabbt som möjligt genomföra den avsedda utökningen och reforme- ringen av lärarutbildningen — sökt intressera olika kommuner att göra en engångsinsats genom anskaffande av moderna och lämpliga lokaler för se- minarierna. De berörda kommunerna har också förklarat sig villiga härtill. Kommittén har utgått från att även Stockholms stad skulle vara villig att
göra en dylik insats och låta uppföra en nybyggnad för ett seminarium där. Vid de preliminära överläggningar kommittén fört med representanter för Stockholms stad har dessa emellertid förklarat, att staden med hänsyn till sitt ansträngda finansiella läge icke ansåg sig kunna tillmötesgå kommit— téns önskemål. Kommittén ställdes då inför valet, antingen att föreslå för- flyttning av det statsägda seminariet till annan ort eller att låta detta ligga kvar i Stockholm, i vilket senare fall nybyggnad för detsamma måste upp- föras på statsverkets bekostnad. Med hänsyn till övriga berörda kommu— ners beredvillighet att låta utföra nybyggnader eller ombyggnader för semi- nariernas lokalbehov kunde det senare alternativet icke te sig acceptabelt, vilket också klargjorts för Stockholms stads representanter vid de prelimi- nära överläggningarna. Med hänsyn till såväl Stockholms stads avböjande som övriga kommuners positiva inställning till byggnadsfrågorna har kom- mittén icke kunnat förorda bibehållande av det statsägda seminariet i Stockholm.
Kommittén är väl medveten om att vissa skäl talar för att Stockholm alltfort förblir seminarieort, alldeles bortsett från vilken hållning stadens myndigheter än intagit i byggnadsfrågan. Stockholm är rikt försett med vetenskapliga och kulturella institutioner och där finnes också forsknings- institut med anknytning till det husliga området. Ett seminarium därstä- des har alltså rika möjligheter att genom samarbete med dessa institutioner befrämja sin egen undervisning. Man får emellertid inte övervärdera bety- delsen av ett dylikt samarbete. Erfarenheten har visat, att någon kvalitativ skillnad i utbildningen mellan seminarier i Stockholm och seminarier i landsorten icke finnes.
Även om Stockholm erbjuder vissa fördelar som förläggningsort för ett seminarium kan man inte bortse från att en förläggning dit också medför vissa nackdelar. En storstad utgör i och för sig ingen särskilt lämplig stu- diemiljö. Härtill kommer i Stockholm svårigheter för de studerande att erhålla bostad samt de höga levnadskostnaderna. Flertalet elever torde icke kunna erhålla bostad i närheten av seminariet och på grund av stadens vid- sträckta yta tvingas de därigenom att dagligen företa tidsödande, trött- samma och dyrbara resor.
Kommittén kan förstå, att många anser det självklart, att landets huvud— stad bör äga tillgång till en lärar-utbildningsanstalt även på det husliga om- rådet, men den kan inte finna, att de sakliga skälen härför är så starka att den, trots Stockholms stads inställning till byggnadsfrågan, skulle kunna förorda bibehållande av ett seminarium i Stockholm.
Seminariet i Uppsala
I Uppsala finns den för närvarande största lärarutbildningsanstalten på det husliga området, nämligen fackskolan för huslig ekonomi. Detta semina- rium är icke endast det största utan också ett av de äldsta och mest tradi— tionsrika. Det grundades år 1895. Under årens lopp har ett mycket stort antal lärarinnor utexaminerats från detsamma på olika utbildningslinjer. Seminariet förfogar över en lärarstab med utmärkt sakkunskap och erfaren— het från skilda områden. Detta seminarium är nu relativt väl försett med lokaler, ehuru vissa av dem är av dålig beskaffenhet. Ombyggnader, för- bättringar och moderniseringar blir nödvändiga för att seminariet skall kunna fylla de krav, som kommer att ställas efter omorganisationen. Möj- ligen kan nybyggnad för seminariet bli ekonomiskt fördelaktigare än en modernisering av det nuvarande byggnadsbeståndet. Uppsala stad har efter överläggningar med kommittén lämnat preliminärt besked om att den åtar sig ansvaret för att seminariets lokalproblem blir lösta.
Med hänsyn till de utomordentligt goda insatser fackskolan gjort för lärarutbildningen på det husliga området i vårt land, men framför allt till de goda utbildningsresurser, som fackskolan har och med säkerhet kom— mer att även i fortsättningen få i universitetsstaden Uppsala, föreslår kom- mittén således, att fackskolan för huslig ekonomi fortsätter sin verksam- het men att denna framdeles skall äga rum i statens regi. Detta överens- stämmer också med ägarens önskemål. Seminariets ägare, sällskapet Upp- sala enskilda läroverk, har nämligen i en skrivelse till kommittén hem- ställt om att staten måtte helt övertaga fackskolan. Styrelsen för sällskapet framhåller i nämnda skrivelse, att dess ekonomiska resurser är synnerligen begränsade och att fackskolans verksamhet i realiteten är helt beroende av utgående statsanslag. För budgetåret 1953/54 täcktes icke mindre än två tredjedelar av de samlade utgifterna för fackskolan av statsbidrag. Detta förhållande innebär, säger styrelsen, att sällskapets verksamhet icke kan fortsätta utan statsmakternas stöd men att detta å andra sidan icke är stort nog att möjliggöra en fortsatt och ytterst välbehövlig förbättring av fackskolans utrustning.
Kommittén föreslår, att vid fackskolan för huslig ekonomi skall utbildas hushållslärare, lantgårdslärare, textillärare och barnavårdslärare samt eko— nomiföreståndare. Den årliga examinationen på respektive linjer föreslås bli 48, 8 a 10, 24, 12 och 16. Utbildningen av lantgårdslärare bör koncentreras helt till detta seminarium av bland annat det skälet, att visst samarbete med lantbrukshögskolan avses äga rum. Utbildning av den nuvarande kate- gorien lanthushållslärarinnor förekommer också vid fackskolan, som för den direkt paktiska delen av denna utbildning förfogar över egendomen Brogård, ett par mil norr om Uppsala. Byggnaderna vid Brogård är gamla och kan icke i sitt nuvarande skick användas för en moderniserad och effek- tiviserad lärarutbildning. En genomgripande renovering av byggnadsbestån-
det vid egendomen blir i så fall nödvändig. Då en sådan ombyggnad blir dyrbar och även ur andra synpunkter måste anses mindre tillfredsställande — det relativt långa avståndet mellan Brogård och Uppsala är ett handi- cap — har kommittén ansett det olämpligt att bibehålla Brogård som för- läggningsplats för den praktiska utbildningen av lantgårdslärare. Ett ännu mer avgörande skäl mot ett bibehållande av Brogård utgör det förhållandet, att Uppsala läns landsting beslutit nedlägga sin lanthushållsskola vid Kumla — som sedan gammalt fått vara övningsskola åt eleverna på Brogård _ och bygga en ny lanthushållsskola vid Jälla, strax utanför Uppsala. Då det ur flera synpunkter skulle vara till fördel att ordna den praktiska utbild- ningen av lantgårdslärare och hushållslärare med inriktning på lanthus- håll i samarbete med lantmanna- och lanthushållsskolorna vid Jälla och då Jälla dessutom ligger så nära Uppsala, att kontakt kan upprätthållas med fackskolan och med lantbrukshögskolan i Ultuna utan större svårig- heter, har kommittén upptagit förhandlingar med representanter för lands- tinget angående en förläggning av den nämnda praktiska utbildningen dit. För denna bör särskilda byggnader uppföras och lärarpersonal anstäl- las, men lantmannaskolans ladugård bör användas för undervisningen lik- som också — efter viss utvidgning — lanthushållsskolans hönshus och träd— gård. I viss omfattning bör också lärarpersonal vid de båda nämnda sko- lorna kunna anlitas som lärare vid seminarieundervisningen.
Seminariet i Göteborg
I Göteborg finns för närvarande två lärarinneseminarier på det husliga området: Göteborgs skolköksseminarium för utbildning av skolkökslärarin- nor samt Nordenfeltska skolan för utbildning av dels handarbetslärarinnor och dels yrkeslärare i sömnad. Därjämte förekommer viss utbildning av vävlärarinnor vid Slöjdföreningens skola. Kommitténs förslag rörande semi- nariet i Göteborg innebär en sammanslagning av de båda förstnämnda seminariernas verksamhet med utbildning av dels hushållslärare och dels textillärare. Utbildningen av yrkeslärare i sömnad föreslås förlagd till det nya seminariet i Norrköping. Seminariet i Göteborg bör bli en organisato- risk enhet under samma ledning. Lokaler för det nya seminariet kommer enligt preliminära besked efter överläggningar med stadens myndigheter att ställas till förfogande av Göteborgs stad. De torde till en början bli pro— visoriska, men nybyggnad för seminariets räkning planeras längre fram. Den årliga examinationen bör omfatta 48 hushållslärare och 48 tex- tillärare.
Staten föreslås överta verksamheten vid seminariet.
Seminariet i Umeå
Det nuvarande seminariet i Umeå — seminariet för huslig utbildning i Umeå som dess officiella nanm lyder —— har som tidigare framhållits grun-
dats av landstinget i Västerbottens län och äges alltjämt av detta. Kom- mittén föreslår i enlighet med sitt principiella ståndpunktstagande, att sta— ten övertar verksamheten vid seminariet. Vid seminariet bör utbildning äga rum av hushållslärare och textillärare. Den årliga examinationen bör om- fatta 32 hushållslärare och 24 textillärare. Kommittén föreslår också, att vid detta seminarium skall utbildas 16 ekonomiföreståndare per år. Semi- nariet har nyligen flyttat in i en nyuppförd byggnad med moderna och väl- utrustade lokaler. Då kommitténs förslag innebär en utökad årlig examina- tion med motsvarande ökat antal elever i de olika årskurserna, måste även ökning av lokalutrymmena ske genom tillbyggnad till den nuvarande semi- nariebyggnaden. Västerbottens läns landsting har preliminärt åtagit sig att på egen bekostnad genomföra detta byggnadsföretag.
Seminariet i Hälsingborg
Även seminariet i Hälsingborg föreslås bli statligt ifråga om verksam— heten, medan staden ställer lokaler till förfogande.
Kommittén föreslår att utbildning skall äga rum på tre olika linjer vid detta seminarium, nämligen hushållslärarlinjen, textillärarlinjen och barna- vårdslärarlinjen. Kommittén hade ursprungligen avsett att helt koncentrera utbildningen av barnavårdslärare till seminariet i Uppsala, i likhet med vad som nu är fallet. Då behovet av barnavårdslärare kan väntas stiga fram- deles, särskilt inom yrkesskolväsendet, har kommittén emellertid ansett det lämpligt, att öka utbildningen i viss omfattning. En uppdelning av barnavårdslärarutbildningen på två seminarier blir därigenom försvarbar. I överensstämmelse härmed föreslås, att även Hälsinghorgsseminariet skall utbilda barnavårdslärare. Den årliga examinationen vid seminariet föreslås komma 'att omfatta 48 hushållslärare, 24 textillärare och 12 barnavårds- lärare. Staden har preliminärt lovat bygga ett nytt seminarium för dessa tre linjer,
Seminariet i Norrköping
Seminariet i Norrköping blir i likhet med seminariet i Hälsingborg nyin- rättat. Norrköpings stad har preliminärt utfäst sig att anskaffa lokaler för seminariet. Verksamheten vid seminariet föreslås däremot bli en statens angelägenhet, liksom fallet skulle bli med samtliga övriga i seminarieorga- nisationen ingående lärarutbildningsanstalter. Kommittén föreslår, att ut- bildningen vid seminariet i Norrköping helt inriktas på det textila området. Utbildning bör således ske av textillärare och yrkeslärare i klädsömnad. Den sistnämnda utbildningslinjen skulle täcka hela behovet av dylika lärare. Den årliga examinationen vid seminariet föreslås komma att omfatta 48 textillärare och 12 yrkeslärare i klädsömnad.
Yrkeskurser vid seminarierna För närvarande finns vid några seminarier yrkeskurser för utbildning
inom olika fackområden. Dessa yrkeskurser är betydelsefulla ur två syn- punkter. Dels kan blivande lärare genom bevistande av sådana kurser full- göra den förskolepraktik, som krävs för inträde i seminariet och dels kan yrkeskurserna tjänstgöra som övningskurser för seminarieeleverna vid deras övningsundervisning.
Kommittén anser det mycket värdefullt, att dessa möjligheter att ordna yrkeskurser i anslutning till seminarierna bibehålles för framtiden och att kurser kontinuerligt anordnas vid varje seminarium. Då förpraktiken för inträde på de olika lärarutbildningslinjerna enligt kommitténs förslag ra- tionaliseras, så att en del av den hittillsvarande praktiken i hem eller på arbetsplatser utbytes mot genomgång av praktiska yrkeskurser, blir det än mera betydelsefullt, att sådana yrkeskurser finns vid varje seminarium.
Kommittén föreslår, att vid vart och ett av seminarierna i Göteborg, Umeå och Hälsingborg skall anordnas 2 husmoderskurser, 2 sömnadskur- ser och 1 vävkurs, allt per termin, samt att vid seminariet i Uppsala skall anordnas 3 husmoderskurser, 2 sömnadskurser och 1 vävkurs. Antalet ele— ver per kurs bör uppgå till 12. Vid seminariet i Norrköping bör årligen anordnas 2 sömnadskurser och 1 vävkurs, även de med en längd av 1 termin och med 12 elever i varje. Då vid det sistnämnda seminariet skall utbildas yrkeslärare i klädsömnad och då i deras utbildning skall ingå en kurs i 2-årig verkstadsskola för klänningssömmerskor, är det av vikt, att samarbete etableras mellan den i Norrköping redan befintliga verkstads— skolan och seminariet.
Vidare föreslår kommittén, som framgår av kap. 15, att utbildning av ekonomiföreståndare skall äga rum vid seminarierna i Uppsala och Umeå. Vid vartdera seminariet föreslås en tvåårig kurs med sexton elever i varje årskurs.
Central elevintagning vid seminarierna
I detta sammanhang, då det gäller organisationen av de särskilda semi- narierna, anser kommittén lämpligt att också upptaga till diskussion ett förslag, som på en punkt i programmet skulle förena alla seminarier till en enhet.
1945 års utredning föreslog i sitt betänkande, att elevplatserna såväl vid de förberedande lärarinnekurserna som vid lärarinnekurserna skulle för— delas centralt, d. v. 5. att den myndighet, som erhöll den centrala ledningen av lärarinneutbildningen, skulle verkställa fördelningen. Utredningen fram- höll, att ju starkare elevtillströmningen är, ju större skäl föreligger för att elevplatserna fördelas av en och samma myndighet. Ur rättvisesynpunkt torde intet vara att erinra mot en sådan anordning, framhöll utredningen, och några mera betydande olägenheter torde inte kunna uppstå genom densamma. Arbetsbelastningen hos den myndighet, som hade att fördela
platserna, kommer visserligen att öka under vissa tider på året, men detta fann utredningen icke utgöra något vägande skäl mot tanken på central fördelning av platserna. Utredningen hänvisade vidare till att systemet med central fördelning redan tillämpats på andra områden, exempelvis i fråga om fördelningen av läraraspiranter på olika provårsläroverk och i fråga om platserna vid folkskoleseminariernas studentlinjer. I samtliga fall hade den centrala fördelningen fungerat på ett tillfredsställande sätt.
Bland remissinstanserna var, som framgår av redogörelsen i bil. 1, me— ningarna delade om lämpligheten av att fördela elevplatserna från centralt håll. Särskilt må framhållas, att skolköksseminarierna motsatte sig en så- dan anordning, därför att aspiranter till lärarinneutbildningen i regel vände sig till ett visst seminarium för att med dettas ledning överlägga om lämp— lig förutbildning och förpraktik. Skulle systemet med central uttagning tillämpas, komme kontakten mellan seminariet och aspiranten att brytas och den senare bleve kanske hänvisad till ett annat seminarium än det, med vilket hon haft tidigare kontakt och vid vilket hon önskat bli antagen som elev.
Dessa invändningar torde emellertid numera knappast kunna anses vä- gande. Det förekommer i många fall, att läraraspiranter tar upp kontakt med flera seminarier och lämnar in ansökan om erhållande av elevplatser icke endast till ett seminarium utan måhända till samtliga seminarier, som utbildar den lärarkategori det i det enskilda fallet är frågan om. Att ut- vecklingen gått i denna riktning beror givetvis därpå, att antalet sökande till elevplatser numera är större inom flertalet utbildningslinjer än antalet tillgängliga platser vid seminarierna.
Med hänsyn framför allt till vad kommittén erfarit om svårigheter un- der de senaste åren med det nuvarande systemet finner kommittén sig böra förorda, att elevplatserna vid seminarierna fördelas centralt. Detta måste vara till fördel såväl för seminarierna som särskilt för de inträdes— sökande. Dessa senare behöver då endast lämna in ansökningshandlingar i ett exemplar, medan de enligt nu tillämpade system, då varje seminarium självt beslutar om intagning, är tvingade att lämna in ansökningshand- lingar till varje seminarium, vid vilket de söker inträde. För seminariernas del bör en central intagning innebära en lättnad i deras administrativa arbete.
Som speciell motivering för central uttagning må anföras, att det utan ett sådant system blir ytterst svårt att fördela elevplatserna vid det >>prak- tiska året» vid Jälla för blivande hushållslärare med inriktning på lant- hushåll. Till denna praktiska kurs skall ju uttagas elever från olika seminarier.
Kommittén föreslår, att fördelningen av elevplatserna skall verkställas av en central intagningsnämnd, vars ordförande utses av den myndighet,
som erhåller tillsynsbefogenhet över lärarutbildningen på det husliga om- rådet, och i vilken samtliga rektorer vid seminarierna eller ställföreträ- dare för dem blir ledamöter. Ansökningar om inträde vid seminarierna skall ställas till nämnden med angivande av, vid vilket seminarium veder- börande helst önskar bli antagen som elev. Uppgifterna i ansökningshand- lingarna bearbetas och sammanställas genom tillsynsmyndighetens försorg, och denna sammanställning utsändes till nämndens ledamöter, innan nämn— den sammanträder för att besluta om fördelningen av elevplatserna.
Styrelser för seminarierna
Den allmänna tillsynen över de nuvarande kommunala och privata lära- rinneseminarierna på det husliga området utövas av en särskild styrelse för varje seminarium. Det statsägda seminariet, statens skolköksseminarium, står icke under tillsyn av någon särskild styrelse utan ledningen av semi- nariet utövas direkt av den centrala tillsynsmyndigheten, skolöverstyrelsen. Någon enhetlighet beträffande tillsättning och sammansättning av styrel- serna för de kommunala och privata utbildningsanstalterna finns icke. Då ett privat seminarium äges av en förening, fungerar i regel föreningens styrelse även som styrelse för seminariet. I fråga om de kommunala semi- narierna är styrelsernas befogenheter relativt begränsade, viktigare ekono- miska och administrativa ärenden avgöres av respektive huvudmän.
1945 års utredning
1945 års utredning föreslog, att vart och ett av de statliga seminarier, som enligt utredningens betänkande skulle inrättas, skulle ställas under ledning av en styrelse med uppgift att utöva den allmänna tillsynen över seminariet, söka främja dess verksamhet och tillvarataga dess intressen. Styrelsen borde bestå av lämpliga personer med god kännedom om lära- rinneutbildningen och intresse för den husliga utbildningen över huvud. Såväl styrelsens ordförande som dess ledamöter borde utses av Kungl. Maj :t efter förslag av olika myndigheter och organisationer. Ordföranden borde föreslås av vederbörande centrala tillsynsmyndighet. Ledamöterna borde föreslås: en av den andra centrala skolmyndigheten, en för var och en av de utbildningsgrenar, som skulle finnas vid seminariet, efter förslag från vederbörliga kårsammanslutningar, en efter förslag från husmodersorgani- sationernas samarbetskommitté, en efter förslag av lärarkollegiet vid semi- nariet samt en efter förslag av den kommun, inom vilken seminariet var beläget. Beträffande seminariet i Stockholm borde dessutom en ledamot utses efter förslag av hemmens forskningsinstitut. Rektorn vid seminariet borde vara självskriven ledamot av styrelsen och vidare vore det önskvärt, att pedagogisk sakkunskap i största möjliga utsträckning var representerad i styrelsen. Suppleanter i styrelsen borde föreslås och utses i enahanda ordning.
Någon gränsdragning mellan tillsynsmyndighetens och styrelsens respek- tive befogenheter fanns icke skisserad i förslaget och i flertalet remiss- yttranden berördes detta över huvud taget icke.
Kommitténs förslag
Kommittén föreslår, att verksamheten vid seminarierna skall förstatligas. I fråga om lokaler utgår kommittén ifrån att vederbörande kommuner skall ställa sådana till förfogande.
För statliga skolor finns i regel inga lokala styrelser, ledningen handhas av rektorn eller föreståndaren ensam. Vissa undantag finns dock från denna regel. Sålunda står bl. a. sjöbefälsskolorna och ungdomsvårdsskolorna under ledning av särskilda styrelser. I vissa viktigare frågor har ledningen hänskjutits till den centrala tillsynsmyndigheten. Kommunala skolor där- emot står i regel under ledning av särskilda styrelser.
Då samtliga lärarutbildningsanstalter föreslås bli statliga, är det givetvis ur principiella synpunkter tveksamt, om de bör ställas under ledning av särskilda styrelser, eftersom statliga utbildningsanstalter i flertalet fall icke har dylika styrelser. Vidare må framhållas, att vederbörande kommuner kommer att ställa lokaler till förfogande för seminarierna. Underhåll och tillsyn av dessa lokaler kommer att ombesörjas av kommunala organ, var- för styrelserna icke skulle få någon uppgift att fylla i fråga om lokalerna mer än att framföra önskemål till de beslutande kommunala organen.
Kommittén har noggrant övervägt frågan, om seminarierna på det hus- liga området bör ställas under ledning av särskilda styrelser eller icke. Trots de principiella och i viss utsträckning praktiska skäl, som kan anföras mot inrättande av dylika styrelser, har kommittén dock ur andra synpunkter ansett det vara synnerligen värdefullt, att styrelser för seminarierna till- sättes. På grund av den mångskiftande verksamheten vid ett seminarium på det husliga området får rektor vid ett dylikt seminarium en mycket an- svarsfull och arbetskrävande uppgift. Det skulle vara till fördel för verk- samheten vid seminariet och samtidigt lätta rektors arbetsbörda, om det funnes en lokal styrelse, som hade till uppgift att främja verksamheten och tillvarataga seminariets intressen. Den centrala tillsynsmyndigheten, som enligt kommitténs förslag skulle komma att bli överstyrelsen för yrkes— utbildning, skall visserligen utöva dessa funktioner, men ett centralt ämbets- verk har icke samma möjligheter som en lokal styrelse att mera i detalj följa arbetet vid ett seminarium och ta de initiativ, som erfordras för att detta skall hållas på en hög standard. Om i styrelsen insättes dels lämpliga personer med sakkunskap inom de olika verksamhetsområden, som finns representerade vid seminariet, och dels företrädare för representativa kvinnoorganisationer och för den kommun, inom vilken seminariet är be— läget, skulle enligt kommitténs uppfattning de bästa garantierna kunna erhållas för en gynnsam utveckling av verksamheten vid seminariet.
Frågan om hur befogenheterna bör fördelas mellan den centrala tillsyns- myndigheten och den lokala styrelsen anser sig kommittén icke böra pene- trera i detalj utan vill endast framhålla vissa allmänna synpunkter. Till- sättning av ordinarie och extra ordinarie lärartjänster bör förbehållas den centrala tillsynsmyndigheten. I fråga om rektors- och lektorstjänster _— åtminstone i specialämnena —— torde det vara lämpligt att tillsättningen sker genom beslut av Kungl. Maj:t efter förslag av tillsynsmyndigheten. Anställande av timlärare eller speciallärare torde däremot med fördel kunna överlämnas till styrelsen för seminariet. Även anställning av all övrig per- sonal torde böra vara en uppgift för styrelsen. För att främja en enhetlig utveckling av utbildningen av lärare torde det vara nödvändigt att tim- planer och kursfördelning samt ändringar av dessa fastställes av tillsyns- myndigheten, men styrelsen bör äga rätt att framlägga förslag eller avge yttranden i sådana ärenden. Den lokala styrelsen bör utöva tillsyn över lokalernas underhåll och skötsel. Framställning om anslag till seminariet bör göras av den lokala styrelsen och inges till den centrala tillsynsmyuidig- heten. Rekvisition av tilldelade anslagsmedel under löpande budgetår bör däremot kunna ske av rektor, då sådana rekvisitioner är av rent expedi- tionell natur.
Ej heller i fråga om styrelsens sammansättning och formerna för dess tillsättande anser sig kommittén böra framlägga detaljerade förslag. Det bör enligt kommitténs mening vara naturligt, att de personer, som blir ledamöter av styrelsen, skall äga god kännedom om lärarutbildning på det husliga området och helst även om lärarutbildning över huvud taget samt levande intresse för den husliga utbildningen. Speciell pedagogisk sakkun- skap bör vara företrädd inom styrelsen. Det är också givetvis till fördel, om i styrelsen insättes personer med god kännedom om de grenar av närings— livet, som är mera direkt inriktade på produktion för hushållens behov, samt om sådan forskning, som berör hushållsarbetet. Vidare är det av väsentlig betydelse, att representanter för de kommuner, inom vilka semi- narierna är belägna, insättas i styrelserna. Det är viktigt att seminariet får en god förankring i kommunen.
Beslut om utseende av såväl ordförande i som ledamöter av styrelsen torde böra fattas av Kungl. Maj:t. Förslagsrätt bör, i fråga om ledamöterna, medges åt myndigheter, institutioner och organisationer, som äger speciell sakkunskap eller intresse för såväl lärarutbildning som allmän utbildning eller yrkesutbildning på det husliga området. Rektor bör vara självskriven ledamot av styrelsen.
I överensstämmelse med vad som sålunda anförts föreslår kommittén, att för vart och ett av seminarierna på det husliga området skall tillsättas en styrelse med uppgift att utöva en allmän tillsyn över seminariet, främja dess verksamhet och tillvarataga dess intressen.
KAPITEL 17
Personalorganisationen vid seminarierna
Lärarpersonalen
Heltidstjänster som lärare vid lärarinneseminarierna på det husliga om- rådet har hitintills, med ett eller annat undantag, varit inrättade endast för undervisningen i de egentliga fackämnena. Undervisning i övriga ämnen har bestritts av timlärare eller speciallärare. Detta gäller även ifråga 0111 så viktiga ämnen för lärarinneutbildningen som psykologi och pedagogik, kemi m. 111.
De allmänna behörighetsvillkor, som gäller för erhållande av tjänst som ordinarie lärare vid seminarierna är desamma, som uppställes för vinnande av behörighet till anställning som lärare i motsvarande övningsämnen vid skolor, tillhörande det allmänna skolväsendet. Den som söker sådan tjänst måste alltså ha avlagt lärarinneexamen på vederbörande utbildningslinje vid något av seminarierna och vidare ha tjänstgjort som lärarinna under minst den tid, som föreskrives i övningslärarstadgan för att erhålla ordinarie tjänst. Enligt dessa kompetenskrav behöver lärarna således icke ha avlagt någon högre examen än den, till vilken de skall leda fram sina elever. En stor del av lärarna har genomgått olika fortbildningskurser, men något krav härpå har som sagt icke uppställts i kompetensfordringarna.
Frågan om en vidgad och fördjupad utbildning utöver lärarinneexamen för aspiranter till lärartjänster vid seminarierna blir nu särskilt aktuell. Det program för den framtida seminarieutbildningen, som kommittén i det föregående framlagt, innebär icke endast en rationalisering av studierna utan även en omläggning av desamma i vissa avseenden med tonvikten lagd på de teoretiska ämnena. Även detta kräver ett större mått av kunskaper hos lärarna. Kommitténs förslag rörande seminarieorganisationen innebär vidare, att seminarierna framdeles skulle komma att bli av den storleken, att full tjänstgöring kan beredas lärare även i andra ämnen än de rena fackämnena. Det blir alltså möjligt att inrätta heltidstjänster även i dessa andra ämnen.
I 18 & övningslärarstadgan bemyndigas skolöverstyrelsen att föreskriva ytterligare krav på utbildning för tjänst som lärare i hushållsgöromål, respektive kvinnlig slöjd vid bl. a. statens skolköksseminarium och fack— skolan för huslig ekonomi i Uppsala. I Kungl. brevet den 15 maj 1952 angående statsbidrag till avlönande av lärare vid vissa handarbets- och skolköksseminarier m. m. föreskrives, att lärare vid Andrea Eneroths högre
handarbetsseminarium, Nordenfeltska skolans handarbetsseminarium, Göte— borgs skolköksseminarium och Västerbottens läns landstings skolkökssemi— narium i Umeå skall, såvida skolöverstyrelsen ej annat medger. äga den behörighet, som enligt stadgan för övningslärare eller eljest motsvarande bestämmelser gäller för motsvarande lärare vid fackskolan för huslig eko- nomi i Uppsala.
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 12 mars 1953 har skolöverstyrelsen hem- ställt om bemyndigande att föreskriva speciella behörighetsvillkor för tjänst i kvinnlig slöjd och hushållsgöromål vid bl. a. statens skolköksseminarium och fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala. Då några regelbundet åter- kommande fortbildningskurser icke ordnas för lärarinnor vid seminarierna på det husliga området, anser skolöverstyrelsen det svårt att precisera kra- ven på vidareutbildning och önskar i stället uppställa skärpta krav på vits- orden i seminariebetyget och tjänstgöringens längd för vinnande av behörig- het till tjänster vid de ifrågavarande seminarierna. Skolöverstyrelsens fram- ställning i detta ärende har av Kungl. Maj:t genom beslut den 26 februari 1954 överlämnats till kommittén för att tagas i övervägande vid fullgöran- det av dess uppdrag.
Den 29 januari 1957 har skolöverstyrelsen med stöd av angivna bemyn- digande i 18 & övningslärarstadgan utfärdat vissa föreskrifter och rekom— mendationer rörande ytterligare krav på utbildning för lärartjänst i hus- hållsgöromål vid vissa läroanstalter. Skolöverstyrelsens beslut innehåller i huvudsak skärpta krav på vitsorden i avlagd lärarinneexamen. Sålunda uppställes som krav för behörighet att inneha ordinarie tjänst eller extra ordinarie anställning i hushållsgöromål (hemkunskap) vid statens skol- köksseminarium, fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, seminariet för huslig utbildning i Umeå och Göteborgs skolköksseminarium att veder- börande vid avlagd lärarinneexamen i undervisningsskicklighet erhållit vits- ord, motsvarande lägst medelvärdet 2. Såsom särskilt meriterande skall anses, att ha avlagt akademisk examen eller tentamen i ämnen, som är av betydelse för tjänsten vid seminariet, att ha specialiserat sin utbildning på något ämne eller ämnesgrupp, vari undervisning meddelas vid seminariet, att ha företagit studieresor och att ha publicerat skrifter av värde för under- visningen. Sökande till ordinarie tjänst bör vidare ha tjänstgjort minst 10 terminer, såvitt gäller tjänst i lönegrad Ca 25, och eljest minst 6 terminer inom skolform, som anges i g 16 i övningslärarstadgan, samt därvid under- visat inom olika skolformer och på olika åldersstadier.
För tjänst vid kommunal flickskola uppställes skärpta krav på betygen i lärarinneexamen i hemmets ekonomi och bokföring samt kalkylering eller motsvarande ämnen.
Som skolöverstyrelsen framhållit i sin ovannämnda skrivelse av den 12 mars 1953 anordnas för närvarande inga regelbundet återkommande fort- bildningskurser för lärare på det husliga området. Kommittén har enligt
sina direktiv även att utreda frågan om högre huslig utbildning och kom- mittén avser att i ett senare betänkande framlägga förslag till dylik utbild- ning. Logiskt sett bör frågan om kompetensen för lärarna i de egentliga husliga ämnena vid seminarierna prövas i samband med frågan om den högre husliga utbildningen. Med hänsyn till önskvärdheten av att snarast möjligt erhålla lärare i dessa ämnen med ett kunskapsmått, som överstiger vad som inhämtas under lärarutbildningen, har kommittén emellertid, i avvaktan på en mera fast ordnad utbildningsgång, redan nu velat upptaga frågan om lärarnas kompetens till övervägande i syfte att framlägga ett provisoriskt förslag i ämnet. Kommittén vill nämligen understryka, att en höjning av den allmänna standarden inom undervisningen på det husliga området är en synnerligen nödvändig och trängande uppgift. Detta förut- sätter, att högre krav måste ställas på lärarna i de husliga ämnena vid seminarierna.
Kommittén har vid sina överväganden rörande lärarnas kompetens funnit det önskvärt, att inom varje större fackämnesgrupp framdeles finnes en lärare med högre utbildning vid varje seminarium. För behörighet att er- hålla sådan tjänst skulle föreskrivas krav på genomgången vidareutbildning efter avlagd lärarexamen. För övriga lärartjänster i de rent husliga ämnena skulle inga andra allmänna behörighetsvillkor uppställas än de nu gällande men väl vissa speciella villkor därutöver. _
För undervisningen i Specialämnen _— psykologi och pedagogik, närings- lära, kemi och fysik m. fl. — bör inrättas heltidstjänster, i den mån tim- antalet vid varje seminarium i dessa ämnen räcker till härför. För innehav av dylika tjänster bör fordras kompetens till lektors- eller ev. adjunkts- tjänster vid allmänt läroverk.
Utöver dessa grupper av lärare fordras därjämte lärare för handhavande av övningsundervisningen. Kommittén har i det föregående föreslagit, att till seminariernas förfogande skall ställas erforderligt antal undervisnings- timmar för elevernas övningsundervisning i olika skolformer, så att semi- narierna skall kunna få tillgång till övningsklasser i erforderlig utsträck- ning. Lärarna i dessa klasser föreslås erhålla anställning vid seminarierna och blir således övningsskollärare. Kompetenskraven för dessa lärare bör bli avlagd lärarexamen med kvalificerade betyg på vederbörande utbild- ningslinje vid seminarium på det husliga området samt förvärvad praktisk erfarenhet av undervisning.
Någon enhetlig terminologi ifråga om beteckningen för lärartjänster vid de husliga seminarierna förekommer icke. Vanligen användes icke termen lärare utan lärarinna. Personalförteckningen för statens skolkökssemina— rium upptar två kategorier lärare, nämligen lärarinna i hushållsgöromål och lärarinna i kvinnlig slöjd. Vid fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, vid seminariet för huslig utbildning i Umeå och vid Göteborgs skolköks- seminarium skall lärarna enligt övningslärarstadgan kallas facklärare. Där
har alltså lärarinnetiteln utbytts mot lärare. Samma system tillämpas för övrigt vid Fredrika Bremerförbundets skola för kvinnlig yrkesutbildning, där lärarinnorna kallas yrkeslärare i sömnad. Vid Nordenfeltska skolan i Göteborg behålles däremot beteckningen yrkeslärarinna.
Det är enligt kommitténs mening önskvärt, att en enhetlig terminologi ifråga om beteckningarna för lärartjänsterna införes. Kommittén har i det föregående föreslagit beteckningen >>lärare>> för dem som i fortsättningen utexamineras från de husliga seminarierna. Kommittén anser lämpligast att även i de här avsedda fallen _— då det gäller lärarna vid seminarierna — använda uttrycket lärartjänst.
För de fasta lärartjänsterna i specialämnena erbjuder terminologien ifråga om tjänsternas beteckning inga problem. Samma terminologi som vid de allmänna läroverken bör tillämpas, eftersom det är fråga om likartad kompetens. Innehavarna av tjänsterna bör alltså kallas lektorer, respektive adjunkter.
Ifråga om lärarna i fackämnena (de rent husliga ämnena) är terminologi— frågorna inte lika klara. Olika alternativ kan tänkas ifråga om beteckning- arna för dessa tjänster. Termen övningslärare kan tänkas men är mindre lämplig, eftersom intet av ämnena är övningsämne vid seminariet. Förväx- ling skulle också lätt kunna ske med övningsundervisningen vid semina— rierna. Ett annat alternativ är facklärartjänst. Som skäl för användningen av denna term skulle kunna anföras, att termen redan officiellt godtagits som beteckning för lärartjänster vid fackskolan för huslig ekonomi i Upp- sala, seminariet i Umeå och Skolköksseminariet i Göteborg. Termen fack- lärare förekommer emellertid i olika sammanhang och kan inte anses betecknande för just lärarna vid seminarierna på det husliga området. Tvärtom är den ganska främmande för undervisningsanstalter för lärar- utbildning. Den sakligt riktiga termen är enligt kommitténs mening ämnes- lärare. De ämnen, i vilka de här avsedda lärarna undervisar, är att betrakta som läroämnen.
Tjänstebenämningsfrägan har emellertid nyligen tillförts ett nytt mo- ment, som här bör observeras. Efter förslag av Kungl. Maj:t i 1956 års statsverksproposition har riksdagen beslutat att vid lärarhögskolan inrätta bl. a. lektorstjänster i övningsämnenas metodik utan att för dessa lektors- tjänster fordra sedvanlig lektorskompetens. Dessa lektorer får till uppgift att i övningsämnena utbilda blivande mellanskollärare, som i likhet med de nuvarande folkskollärarna skall i viss mån undervisa även i övnings- ämnen. Då lektorstjänster inrättats för denna metodikundervisning, fram- står det som än starkare motiverat, att inrätta lektorstjänster i motsvarande ämnen vid seminarierna på det husliga området, vilka ju skall utbilda egentliga lärare i övningsämnena.
Kommittén föreslår därför, att de i det föregående angivna tjänsterna för lärare med högre kompetens benämnes lektorstjänster. Övriga i det före-
gående angivna tjänster som lärare i fackämnen bör benämnas ämneslärar- tjänster. Vid seminarierna skulle alltså enligt kommitténs förslag komma att finnas fyra huvudgrupper av lärare, nämligen lektorer i fackämnen (rent husliga ämnen), ämneslärare, lektorer resp. adjunkter i Specialämnen samt övningsskollärare.
Rektorer
Ledningen av verksamheten vid ett seminarium, den pedagogiska såväl som den administrativa, bör givetvis liksom hittills utövas av en rektor, vilken i sitt arbete med ledningen av verksamheten bör biträdas av tillsyns- lärare.
En rektor vid ett seminarium på det husliga området måste liksom chefer för andra utbildningsanstalter vara en god pedagog, äga chefsegenskaper och god administrativ förmåga. Rektor måste kunna följa utvecklingen inom det husliga området och på det pedagogiska området och omsätta de nya rönen i praktisk handling, så att undervisningen vid seminariet kom- mer att ligga på ett högt plan. Rektor har att se till, att nya landvinningar i forskning och teknik samt förändringar i hemarbetet på grund av sam- hällsstrukturens ständigt pågående omvandling alltid kommer att avspeglas i utbildningsarbetet vid seminariet. Kraven på administrativ förmåga måste också ställas högt, emedan de arbetsuppgifter, som åligger rektorerna vid dessa seminarier, är mångskiftande och arbetskrävande.
Rektor måste vara väl meriterad ifråga om kunskaper samt äga en lång- varig erfarenhet av pedagogisk verksamhet. Med hänsyn till den höjning av de teoretiska studierna, som kommittén föreslår, utgår kommittén ifrån att rektorstjänsterna i regel kommer att besättas med lektorer i fackämnen. Kommittén har emellertid ansett, att urvalet av för rektorsbefattningarna lämpliga personer icke bör helt begränsas till nämnda lärarkategori utan omfatta även ämneslärarna vid seminarierna. Möjlighet torde också böra lämnas öppen att i undantagsfall till rektorsbefattning förvärva någon sär- skilt dugande lärare av annan kategori. I förekommande fall bör Kungl. Maj:t äga att medge dispens från det allmänna villkoret, att rektor skall vara behörig att inneha lektorstjänst i fackämne vid seminarium på det husliga området.
Ifråga om den pedagogiska erfarenheten torde en relativt lång tids tjänst- göring som lärare vara att rekommendera, alltså i regel betydligt längre än den tid som kräves för behörigheten till ordinarie lärartjänst, vilken be- hörighet en rektor skall ha. Däremot anser kommittén det icke vara lämp- ligt att i behörighetsvillkoren föreskriva någon viss minimitid, då vid till- sättande av rektorsbefattning de personliga egenskaperna och lämpligheten också bör väga mycket tungt. För behörighet till rektorsbefattning vid folk- skoleseminarium, den lärarutbildningsanstalt, som närmast kan jämföras med lärarinneseminarierna på det husliga området, föreskrives inte heller
någon viss tids tjänstgöring utöver den, som erfordras för att erhålla be- hörighet till lektorstjänst vid dylikt seminarium. I praxis fordras emellertid en ganska lång erfarenhet av lärarverksamhet, minst sju å åtta år.
Det är enligt kommitténs mening till fördel, att rektor bestrider viss undervisning. Härigenom uppnås, att rektor kommer i personlig kontakt med undervisningen och med eleverna. Då samtliga seminarier enligt kom- mitténs förslag blir av ungefär samma storlek saknas anledning att diffe- rentiera undervisningsskyldigheten efter seminariernas storlek. Undervis— ningsskyldigheten bör vara lika för rektorerna vid samtliga seminarier. Rektorerna vid olika utbildningsanstalter, läroverk, folkskole- och små— skoleseminarier m. fl. är ålagda undervisningsskyldighet, men denna varie- rar inom rätt vida gränser, beroende på anstalternas storlek och de arbets— uppgifter i övrigt, som åligger rektorerna. Vad beträffar lärarinnesemina- rierna på det husliga området ålägges enligt nu gällande bestämmelser rek- torerna vid statens skolköksseminarium och seminariet för huslig utbild- ning i Umeå en undervisningsskyldighet av 8—12 veckotimmar och rektor vid fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala en undervisningsskyldighet av 6—10 veckotimmar. Med hänsyn till de mångskiftande arbetsuppgifter ut- över den direkta undervisningen, som rektorerna har att ombesörja, och med hänsyn till den ökning i fråga om seminariernas storlek, som kom- mittén föreslår, torde det vara lämpligt att minska undervisningsskyldig- heten till 5—10 veckotimmar.
Kommittén föreslår, att rektorerna vid seminarierna på det husliga om— rådet i fortsättningen förordnas för en tid av sex år. Rektorstjänsterna bör konstrueras på samma sätt som gäller för rektorstjänster i (lb-lönegrad vid andra läroanstalter.
Tillsynslärare
Med hänsyn till mångfalden av arbetsuppgifter för rektorerna vid semi- narierna bör enligt kommitténs mening tillsynslärare anställas för att biträda dem vid ledningen av verksamheten vid seminarierna. Särskilt är det motiverat att tillsätta tillsynslärare som biträde inom sådan utbild- ningsgren, inom vilken rektor icke är fackutbildad. Emellertid är rektors arbetsbörda så omfattande, att tillsynslärare bör tillsättas för varje utbild- ningsgren, även i sådan, där rektor är fackutbildad.
Tillsynslärarnas arbetsuppgifter bör omfatta, förutom undervisnings- skyldigheten på innehavd lärartjänst minskad med 2—4 veckotimmar, att i samråd med rektor och övriga lärare uppgöra arbetsordning och schema för övningslektioner, vara medbedömare vid dessa lektioner, söka vinna närmare kännedom om eleverna och deras framsteg i studierna, övervaka ordningen inom de lokaler, som användes av olika yrkeskurser m. m.
Speciella tillsynslärartjänster bör ej inrättas utan till tillsynslärare för- ordnas lämplig lärare mot arvode.
Lektorer i fackämnen
Enligt kommitténs mening bör lektorstjänster i fackämnen inrättas i föl- jande ämnen och kombinationer.
På hushållslärarlinjen bör inrättas en tjänst i experimentell matlagning, tillämpad näringslära och tillämpad kemi, en tjänst i hemvårdslära samt tvättlära och arbetsteknik (arbetsorganisation), en tjänst i ekonomilära (ekonomikunskap och familjekunskap) samt en tjänst i speciell metodik och undervisningsövningar, alltså sammanlagt 4 tjänster.
På textil- och yrkeslärarlinjerna bör inrättas en tjänst i materiallära och något av sömnads- eller vävnadsfackämnena samt en tjänst i speciell metodik och undervisningsövningar, alltså sammanlagt 2 tjänster. Inneha- varen av den förstnämnda tjänsten bör vara kompetent att undervisa i textilkemi.
På barnavårdslärarlinjen bör inrättas en tjänst i barnpsykologi och spe- ciell metodik.
På lantgårdslärarlinjen bör inrättas en tjänst i trädgårdsskötsel. På ekonomiföreståndarlinjen bör inrättas en tjänst i experimentell mat- lagning, inklusive dietmatlagning, tillämpad näringslära och tillämpad kemi.
Lektorernas huvudsakliga arbetsuppgifter bör bli att ombesörja den mera kvalificerade undervisningen i sina respektive ämnen, att ansvara för ele— vernas fördjupade studier, att stå de övriga lärarna till hjälp vid behov, att leda ämneskonferenserna inom sina områden, att svara för kontinuite- ten i undervisningen och för att seminariet i sin utbildningsverksamhet följer den aktuella litteraturen. Lektorerna bör ha en undervisningsskyldig- het av 22—24 veckotimmar.
Som kompetenskrav ifråga om kunskapsmeriter för behörighet till dylik lektorstjänst kan icke gärna för närvarande uppställas avlagd akademisk examen. Någon sådan examen, som kan anses lämpad just för innehavare av de lektorstjänster det här är fråga om, finns icke. För vinnande av behörighet till lektorstjänst bör i stället tills vidare, såsom ett provisorium i avvaktan på att en fast utbildningsgång för högre huslig utbildning kan skapas, krävas fördjupad utbildning utöver avlagd lärarinneexamen. Kom- mittén föreslår, att denna fördjupade utbildning skall förvärvas på sätt, som här nedan anges.
För vinnande av kompetens till innehav av lektorstjänst i näringslära och experimentell matlagning bör vederbörande ha 1) undergått godkänd ten— tamen för ett betyg i kemi i fil. ämbetsexamen vid universitet eller hög- skola samt 2) antingen ha genomgått kursen i »ernaerings- og kostlzcre» vid specialkursus i husholdning vid universitetet i Aarhus i Danmark eller bedrivit specialstudier vid Statens institut för folkhälsan med avlagd god- känd tentamen för någon av professorerna vid institutet.
Likvärdig med nämnda utbildning bör räknas studier i kemi och nå— ringslära under minst ett och ett halvt år vid universitet i Amerikas Förenta
Stater, vilka studier lett fram till master of science-examen, eller motsva- rande studier vid universitet i annat land.
Som kompetenskrav för lektorstjänst i hemvård, tvätt och arbetsteknik (arbetsorganisation) bör uppställas 1) undergått godkänd tentamen i kemi för ett betyg i fil. ämbetsexamen vid universitet eller högskola samt 2) kurs i »husholdningsteknik» vid specialkursus i husholdning vid Aarhus uni- versitet, kompletterad med studier i tvättkemi vid någon lämplig institution.
Kompetens till innehav av tjänst som lektor i ekonomilära (ekonomikun- skap och familjekunskap) bör vinnas genom endera av följande utbild— ningsgångar: 1) Undergått godkänd tentamen för ett betyg i nationaleko- nomi för fil. ämbetsexamen jämte kurs i »husholdningsekonomi» vid spe— cialkursus i husholdning vid Aarhus universitet, den senare kursen kom- pletterad med en undersökning och därpå grundad uppsats rörande familje- hushållets ekonomi, över vilken svensk universitets- eller högskoleprofes- sor i ekonomiskt ämne avgivit vitsord. 2) Studier i nationalekonomi och sociologi vid ettdera av socialinstituten i Stockholm, Göteborg och Lund med minst godkända betyg i dessa båda ämnen på teoretiska linjen.
För vinnande av kompetens till innehav av lektorstjänst i speciell meto— dik och undervisningsövningar (hushållslärarlinjen) bör krävas att ha un- dergått godkänd tentamen för ett betyg i fil. ämbetsexamen vid universitet eller högskola i vartdera av ämnena psykologi och pedagogik.
Samma kompetenskrav bör gälla även för lektorstjänster i speciell meto- dik och undervisningsövningar på textil— och yrkeslärarlinjerna.
För lektorstjänst i textil materiallära jämte något sömnads- eller väv— nadsfackämne bör som kompetenskrav uppställas att ha undergått god- känd tentamen för ett betyg i kemi i fil. ämbetsexamen vid universitet eller högskola samt studier under två terminer vid något av textilinstituten i Borås och Norrköping, varvid godkända betyg förvärvas i ämnena textil- kemi, textil materiallära, materialprovning och varukännedom.
Som kompetenskrav för lektorstjänst i trädgårdsskötsel bör uppställas, antingen avlagd hortonomexamen vid Alnarps trädgårdsinstitut eller god- kända betyg i följande ämnen, ingående i denna examen, nämligen geologi och marklära, botanik, ärftlighetslära, växtpatologi, zoologi, trädgårdsan- läggning, fruktodling med fruktkännedom, blomsterodling, trädgårdseko- nomi, trädgårdsodlingens historia, köksväxtodling, plantskoleskötsel och försöksteknik.
För kompetens till lektorstjänst i barnpsykologi och speciell metodik (barnavårdslärarlinjen) bör krävas att ha undergått godkänd tentamen för ett betyg i vartdera av ämnena psykologi och pedagogik vid universitet eller högskola samt specialstudier för lärare i barnpsykologi och barn- psykiatri vid medicinsk fakultet.
Kommittén är väl medveten om att tillträde till vissa av de i det före- gående angivna studierna enligt vanliga regler endast kan vinnas av den,
som avlagt studentexamen. Det är emellertid ett mycket stort intresse, att även andra lärare inom det husliga området än sådana, som avlagt student- examen, kunna få möjlighet att meritera sig till lektorstjänst i fackämne. Detta kan i samtliga fall ske efter individuell dispens för läraren ifråga, eventuellt sedan vissa kompletteringar skett. Kommittén förutsätter, att en ansökan om individuell dispens, som understödjes av vederbörande semi- narium, skall behandlas välvilligt av den dispensgivande myndigheten.
I fråga om kraven på pedagogisk erfarenhet torde böra föreskrivas, att sökande till lektorstjänst skall ha tjänstgjort som ämneslärare vid semi- narium under minst den tid som enligt bestämmelserna i övningslärarstad- gan erfordras för behörighet till ordinarie lärartjänst i övningsämne. Då dessa lektorstjänster blir nyinrättade, är det nödvändigt att Kungl. Maj:t erhåller befogenhet att efter prövning medge dispens från kompetenskra- ven vid tjänstetillsättningar under en övergångstid.
Ämneslärare
För undervisningen i övrigt i fackämnena på det husliga området — utöver den, som bestrides av lektorerna bör anställas ämneslärare. An- talet dylika tjänster blir väsentligt flera än lektorstjänsterna. Genom in- rättande av lektorstjänster blir ämneslärartjänsternas karaktär något för- ändrad gentemot de tjänster, som för närvarande motsvarar dessa, i det de mest kvalificerade arbetsuppgifterna ankommer på lektorerna i fack- ämnen.
De allmänna behörighetsvillkoren för erhållande av ämneslärartjänst bör bli desamma soul enligt nu gällande bestämmelser. Sökande till dylik tjänst måste alltså ha avlagt lärarexamen på vederbörande utbildningslinje vid något av seminarierna på det husliga området samt vidare ha tjänstgjort som lärare under minst den tid, som föreskrives i övningslärarstadgan för att erhålla ordinarie tjänst.
Då en ämneslärartjänst vid ett seminarium måste anses ställa vida större krav på innnehavaren än en lärartjänst i övningsämnen inom det allmänna skolväsendet, har kommittén i anslutning till de synpunkter skolöversty- relsen framfört i sin ovannämnda skrivelse ansett det nödvändigt att även speciella behörighetsvillkor föreskrives för sökande till ordinarie ämnes- lärartjänst. Dessa speciella villkor bör hänföra sig till skärpta krav på vits- orden i seminariebetyget samt på tjänstgöringstidens längd.
Vad beträffar skärpta krav på vitsorden i lärarexamen förordar kommit- tén en minimistandard ifråga om den samlade betygssumman i examen. För att garantera seminarierna tillgång till ämneslärare med allmänt goda kunskaper och god orientering inom sina respektive ämnesområden bör genomsnittsbetyget i examen utgöra lägst AB. Som speciellt behörighets- villkor torde det vara lämpligt att jämte skärpta krav på vitsord föreskriva minst fyra års tjänstgöring som lärare.
Ifråga om undervisningsskyldighet föreskrives i övningslärarstadgan 30 veckotimmar generellt för övningslärare men för lärarinna i hushållsgöro— mål vid de husliga seminarierna kan specialbestämmelser tillämpas, som medger nedsättning av undervisningsskyldigheten. Full lön kan erhållas vid en tjänstgöring, omfattande 27 veckotimmar. Kommittén förordar en undervisningsskyldighet av 24—27 veckotimmar.
Övningsskollärare
Jämte ämneslärarna kommer övningsskollärarna att utgöra den talrikaste Iärargruppen vid seminarierna. Deras tjänstgöring förlägges dels till öv— ningsklasserna och övningskurserna, dels till seminariets egen undervisning. Enligt kommitténs mening bör det inte råda någon tvekan om att beteck- ningen övningsskollärare är den adekvata för denna lärargrupp. Arbets— uppgit'terna blir av samma karaktär som övningsskollärarnas vid folk- och småskoleseminarier.
Behörighetsvillkor, tjänstgöringsskyldighet och löneställning bör enligt kommitténs mening bli densamma som för ämneslärare i motsvarande äm- nen vid seminarierna.
Lektorer och adjunkter i Specialämnen
Psykologi och pedagogik med allmän metodik, kemi, näringslära och fysik utgör de viktigaste specialämnena vid lärarinneseminarierna. Som redan framhållits blir flertalet seminarier av den storlek, att möjlighet finns att inrätta fasta lärartjänster i dessa ämnen. Inom den nuvarande semiuarieorganisationen finns endast en dylik fast tjänst. Kommittén för- ordar inrättande av fasta tjänster i de nämnda specialämnena med de kombinationer mellan ämnena, som kan befinnas lämplig. Dessa tjänster bör bli lektorat och adjunkturer. Innehavarna bör äga samma allmänna kompetens som lektorer och adjunkter vid de högre allmänna läroverken samt åläggas samma tjänstgöringsskyldighet och placeras i samma löne— ställning som dessa.
Psykologi och pedagogik med allmän metodik utgör ett synnerligen be- tydelsefullt ämne vid all lärarutbildning. De blivande lärarna behöver er- hålla grundliga kunskaper i detta ämne, framförallt i barn- och ungdoms— psykologi. Det är fördenskull av stor vikt att så kompetenta krafter som möjligt står till förfogande för denna undervisning. Kommittén förordar fördenskull, att en lektorstjänst i detta ämne inrättas vid varje seminarium utom vid seminariet i Norrköping, där timantalet blir för litet för att medge inrättande av en heltidstjänst.
Kemi och näringslära utgör två mycket betydelsefulla ämnen på kurs- planerna för seminarierna på det husliga området. För undervisningen i dessa ämnen erfordras synnerligen kvalificerade lärarkrafter. Kommittén förordar inrättande av lektorstjänst i kombinationen kemi-näringslära vid
varje seminarium med undantag för seminariet i Norrköping, som kom- mer att utbilda endast lärare på det textila området. Undervisningen i tex- tilkemi förutsättes komma att ombesörjas av lektorn i materiallära jämte något sömnadsfackämne. Vidare förordas inrättande av en adjunktstjänst i kemi och fysik, vars innehavare skall undervisa i båda dessa ämnen i preparandkurserna samt därjämte i fysik i seminariekursen.
Teckningslärare Vid undervisningen i teckning är det lämpligt, att lärarkurserna delas upp i grupper med omkring 12 elever i varje grupp. Det sammanlagda an- talet lärartimmar i teckning blir så pass högt, att underlag erhålles för in— rättande av fasta lärartjänster i detta ämne. Kommittén föreslår, att vid varje seminarium inrättas en lärartjänst i ämnet teckning.
Special- och timlärare
För undervisning i övriga specialämnen bör liksom hittills varit fallet engageras special- eller timlärare, som erhåller arvode för sin tjänstgöring enligt bestämmelserna i timlärarkungörelsen. I den mån så erfordras får givetvis timlärare anställas även för undervisning i de husliga fackämnena och de specialämnen, i vilka finns fasta lärartjänster. Som special- och timlärare får anlitas läroverkslärare eller personer, vars utbildning är läm- pad för undervisning i ett visst ämne. Som exempel härpå må följande an- föras.
Undervisningen i hygien och fysiologi kan omhänderhas av en legitime- rad läkare och undervisningen i hemsjukvård av instruktionssjuksköterska. För undervisningen i konsthistoria bör anlitas person, som avlagt helst fil. lic.-examen i ämnet. Även en lärarkraft med enbart fil. kand.-examen bör kunna ifrågakonnna.
Kommittén förutsätter, att det skall bli möjligt att från lantbrukshög- skolan förvärva speciallärare i husdjurslära och mjölkhushållning. Kom- mittén vågar också hysa den förhoppningen, att erforderliga demonstra- tioner och dylikt skall få ske på högskolans institutioner.
Övrig personal
På grund av de speciella förhållanden, under vilka seminarierna på det husliga området arbetar, behövs vid dessa förhållandevis mera kontors- och ekonomipersonal än vid andra motsvarande utbildningsanstalter.
Husmor. Undervisningslokalerna vid seminarierna är av annan typ än vid vanliga skolor och försedda med värdefulla inventarier av skiftande slag, som behöver noggrann vård och tillsyn. Vidare måste förbruknings— material av olika slag — livsmedel, textilier m. m. _ inköpas, förvaras och distribueras ut till undervisningslokalerna. Dessa material representerar
stora ekonomiska värden. Även 0111 rektor bär ansvaret för seminariets hela verksamhet kan hon inte själv ombesörja inköpet, vården och tillsynen av inventarierna och förbrukningsmaterielen. För skötsel av dessa upp- gifter bär anställas en husmor vid varje seminarium utom vid seminariet i Norrköping.
Husmoderns väsentliga arbetsuppgifter skulle bli följande: Central upphandling av vissa livsmedel och redskap. Förvaring och distribuering av livsmedel till olika kök.
Inköp, vård och tillsyn av inventarier, t. ex. linneförråd, möbler m. m. till matsalar, hemvårdslägenhet, elevrum, samlingslokal, expedition m. m.
Tillsyn över samtliga lokaler. Organisation och kontroll av städpersonalens arbete samt anställning av dylik personal.
Som kompetensvillkor för erhållande av tjänst som husmor torde böra uppställas t. ex. hemföreståndarinneutbildning samt väl vitsordad praktisk tjänstgöring som husmor.
Ekonomibiträden måste anställas för daglig städning inom vissa lokaler, för diskhjälp och handräckning åt seminarieeleverna i samband med demon- strationer, experimentell matlagning och prov m. 111. Ett fast anställt ekono- mibiträde vid varje seminarium bör finnas.
Kontorspersonal. Kontorsgöromålen blir mycket omfattande vid semina- rierna. Kassabokföringen är tidsödande på grund av den stora omsättningen av förbrukningsmateriel, t. ex. livsmedel, rengörings- och tvättmedel, tyger, vävmateriel samt hushållsinventarier av olika slag. Det bör i detta sammanhang observeras, att inköp inte alltid kan ske i större poster, efter- som inköpskunskap ingår i undervisningen och fördenskull nödvändiggör inköp i små portioner. Detta medför mera skriverier, det blir flera räk- ningar och mer bokföringsarbete. Inventeringsarbetet blir också av stor omfattning på grund av de olika typerna av undervisningslokaler. Speciellt spelar köken en betydande roll härvidlag. Ett omfattande stencilerings- arbete förekommer också för undervisningens behov.
Vid folkskoleseminarierna finns numera inrättade biträdestjänster för utförande av kontorsgöromål. Enligt medgivande av skolöverstyrelsen må för minst halvtidstjänstgöring vara inrättade kontorsbiträdestjänster i den reglerade befordringsgången och däremot svarande extra tjänster och efter medgivande av Kungl. Maj:t extra ordinarie eller extra tjänster som kansli- biträde, kontorist eller kansliskrivare.
Vid rektorsexpeditionerna på seminarierna förekommer så pass kvalifi- cerat kontorsarbete, att inrättande av en ordinarie kansliskrivartjänst vid varje seminarium enligt kommitténs mening är motiverat. Vidare förordar kommittén, att vid varje seminarium inrättas en ordinarie tjänst som kontorsbiträde.
Vid fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala —- som har och även i
fortsättningen kommer att få de flesta utbildningslinjerna och största antalet elever — erfordras minst en eller två befattningshavare till, därav en kassör. Vid skolan finns för närvarande en kontorspersonal av tre per- soner. Kommittén föreslår samma antal för framtiden.
Vid varje seminarium bör vidare en vaktmästare vara anställd. Tjänsten bör vara ordinarie. Innehavaren av sådan tjänst bör vara kunnig i snickar- göromål. Huruvida särskild tjänst som värmeskötare bör inrättas blir beroende av de speciella förhållandena vid varje seminarium, varför kom- mittén inte ansett sig böra ta ställning till denna fråga.
Sammanställning av personalbehovet
Vid de olika seminarierna skulle enligt kommitténs förslag pr termin finnas följande antal elever:
Seminariet i Uppsala
Elever: 3 hushållslärarkurser med 48 elever i varje kurs ........ :144 3 textillärarkurser med 24 elever i varje kurs .......... = 72 3 lantgårdslärarkurser med 8 å 10 elever i varje kurs . . _. : 24 a 30 3 barnavårdslärarkurser med 12 elever i varje kurs ...... : 36 3 husmoderskurser med 12 elever i varje kurs .......... : 36 2 sömnadskurser med 12 elever i varje kurs ............ : 24 1 vävkurs med 12 elever .............................. : 12 1 preparandkurs med 24 å 32 elever .................... : 24 å 32 2 ekonomiföreståndarekurser med 16 elever i varje kurs . _ : 32
Sammanlagt 404 a 418 elever
Seminariet i Göteborg
Elever: 3 hushållslärarkurser med 48 elever i varje kurs .......... : 144 3 textillärarkurser med 48 elever i varje kurs .......... =144 2 husmoderskurser med 12 elever i varje kurs .......... : 24 2 sömnadskurser med 12 elever i varje kurs ............ : 24 1 vävkurs med 12 elever .............................. = 12 1 preparandkurs med 24 a 32 elever .................. = 24 år 32
Sammanlagt 372 531 380 elever
Seminariet i Umeå
Elever: 3 hushållslärarkurser med 32 elever i varje kurs ........ : 96 3 textillärarkurser med 24 elever i varje kurs ............ : 72 2 husmoderskurser med 12 elever i varje kurs .......... = 24 2 sömnadskurser med 12 elever i varje kurs ............ : 24 1 vävkurs med 12 elever .............................. : 12 1 preparandkurs med 24 år 32 elever .................... = 24 a 32 2 ekonomiföreståndarekurser med 16 elever i varje kurs. . . . = 32
Sammanlagt 284 år 292 elever
Elever: 3 hushållslärarkurser med 48 elever i varje kurs ........ = 144 3 textillärarkurser med 24 elever i varje kurs .......... : 72 3 barnavårdslärarkurser med 12 elever i varje kurs ...... = 36 2 husmoderskurser med 12 elever i varje kurs .......... = 24 2 sömnadskurser med 12 elever i varje kurs ............ = 24 1 vävkurs med 12 elever .............................. : 12 1 preparandkurs med 24 a 32 elever .................... : 24 a 32 Sammanlagt 336 år 344 elever Seminariet i Norrköping Elever: 3 textillärarkurser med 48 elever i varje kurs .......... : 144 1 yrkeslärarkurs i klädsömnad med 12 elever .......... = 12 2 sömnadskurser med 12 elever i varje kurs ............ = 24 1 vävkurs med 12 elever .............................. = 12 Sammanlagt 192 elever
Hela antalet elever inom seminarieorganisationen, inkluderande såväl lärarutbildning som yrkeskurser, skulle således komma att uppgå till omkring 1 600. Med utgångspunkt från antalet elever i olika kurser vid de skilda seminarierna, delning av kurser i mindre grupper vid undervisning i vissa ämnen och tjänstgöringsskyldigheten för lärarna har kommittén räknat fram det behov av lärare av olika kategorier, som skulle komma att finnas vid vart och ett av de fem seminarier kommittén föreslår skall ingå i seminarieorganisationen.
Behovet av lärarpersonal
Seminariet i Uppsala
rektor lektorer i fackämnen 11 ämneslärare på hushållslärarlinjen, därav en tillsynslärare
9 ämneslärare på textillärarlinjen, därav en tillsynslärare. ämneslärare för praktiska året på Jälla, därav en tillsynslärare ämneslärare på barnavårdslärarlinjen, därav en tillsynslärare ämneslärare vid ekonomiföreståndarkursen, tillika tillsynslärare 16 övningsskollärare
lektor i psykologi och pedagogik lektor i kemi och näringslära adjunkt i kemi och fysik teckningslärare
Hmm— ;o»—
HHp—tv—A
Det sammanlagda antalet ordinarie eller extra ordinarie lärare vid semi- nariet skulle således komma att uppgå till 57. Härtill kommer speciallärare
i de ämnen, i vilka undervisningen icke ombesörjes av fast anställda lärare. I mån av behov får också timlärare anställas för undervisning i ämnen, för vilka fasta lärartjänster är inrättade.
11 14 17
1 1 1 ]
Seminariet i Göteborg
rektor lektorer i fackämnen ämneslärare på hushållslärarlinjen, därav en tillsynslärare ämneslärare på textillärarlinjen, därav en tillsynslärare övningsskollärare lektor i psykologi och pedagogik lektor i kemi och näringslära adjunkt i kemi och fysik
teckningslärare
Det sammanlagda antalet ordinarie och extra ordinarie lärare blir 53, vartill kommer speciallärare och i mån av behov timlärare.
HQDQxll—i
12
HHP—ll—Å
Seminariet i Umeå rektor lektorer i fackämnen ämneslärare på hushållslärarlinjen, därav en tillsynslärare ämneslärare på textillärarlinjen, därav en tillsynslärare ämneslärare vid ekonomiföreståndarkursen, tillika tillsynslärare övningsskollärare lektor i psykologi och pedagogik lektor i kemi och näringslära adjunkt i kemi och fysik teckningslärare
Sammanlagt erfordras 40 ordinarie och extra ordinarie, varjämte tillkom- mer speciallärare och eventuellt timlärare.
p—AHr—Av—A
Seminariet i Hälsingborg rektor lektorer i fackämnen ämneslärare på hushållslärarlinjen, därav en tillsynslärare ämneslärare på textillärarlinjen, därav en tillsynslärare ämneslärare på barnavårdslärarlinjen, därav en tillsynslärare övningsskollärare lektor i psykologi och pedagogik lektor i kemi och näringslära adjunkt i kemi och fysik teckningslärare
Det sammanlagda behovet av ordinarie och extra ordinarie lärare vid seminariet skulle alltså uppgå till 48, varjämte speeial- och timlärare till- kommer.
Seminariet i Norrköping 1 rektor 2 lektorer i fackämnen 16 ämneslärare på textil- och yrkeslärarlinjen, därav 2 tillsynslärare 8 övningsskollärare 1 teckningslärare
Sammanlagt erfordras således 28 ordinarie och extra ordinarie lärare för- utom special- och timlärare.
Det sammanlagda behovet av ordinarie och extra ordinarie lärare inöm seminarieorganisationen skulle således enligt kommitténs beräkningar uppgå till 228.
Behovet av övrig personal vid seminarierna
Ifråga om behovet av övrig personal vid de olika seminarierna lämnas redovisning här nedan, särskilt för varje seminarium.
Seminariet i Uppsala kassör kansliskrivare kontorsbiträde husmor ekonomibiträde vaktmästare
HHHy—AHb—A
Seminariet i Göteborg kansliskrivare kontorsbiträde husmor ekonomibiträde vaktmästare
HHHHp—i
. Seminariet i Umeå kansliskrivare kontorsbiträde husmor ekonomibiträde vaktmästare
HHHI—ll—l
HHP—Åi—il—l
__|—n—
Seminariet i Hälsingborg kansliskrivare kontorsbiträde husmor ekonomibiträde vaktmästare
Seminariet i Norrköping kansliskrivare kontorsbiträde ekonomibiträde vaktmästare
KAPITEL 18
Byggnads- och lokalfrågor
Enligt kommitténs förslag till seminarieorganisation skall verksamheten vid samtliga seminarier förstatligas. Efter underhandsöverläggningar med vederbörliga kommunala myndigheter har kommittén funnit sig kunna förutsätta, att vederbörande kommuner skall anskaffa lokaler åt alla semi- narier mot att staten sedan erlägger hyra för dessa.
Som i annat sammanhang framhållits, behövs nybyggnader dels för semi— nariet i Göteborg och dels för de föreslagna nya seminarierna i Hälsingborg och Norrköping. Vidare måste nya byggnader uppföras för den s. k. prak- tiska kursen i Jälla. Ifråga om seminariet i Uppsala måste vissa nybygg- nads- och renoveringsarbeten ske, ev. helt nya byggnader uppföras. I Umeå måste tillbyggnad av den nuvarande seminariebyggnaden äga rum för att bereda lokalutrymmen åt de väsentligt utökade lärarkurserna samt den nya ekonomiföreståndarkursen och de nya yrkeskurserna.
Kommittén framlägger här inga detaljutformade förslag beträffande de erforderliga ny- och ombyggnaderna. I detta kapitel redovisar kommittén behovet av de lokaler, som måste finnas vid de olika seminarierna för såväl undervisningen vid som administrationen av dessa. Med hänsyn till dessa lokalbehov måste erforderliga byggnader sedan planeras. Kommittén har i det följande i enlighet med sin uppfattning bland de erforderliga loka- lerna angivit en aula vid varje seminarium. Kommittén vill framhålla, att därest aula av särskilda skäl icke skulle kunna ifrågakomma, seminarierna i alla händelser måste förses med en föreläsningssal av sådan storlek, att den rymmer alla eleverna i lärarkurserna.
Beträffande de utfästelser vederbörande kommuner preliminärt gjort ifråga om anskaffande av lokaler hänvisas till kapitlet om seminarieorga- nisationen.
Seminariet i Uppsala Vid detta seminarium finnes följande antal elever per termin:
i hushållslärarkurser .................................... 144 i textillärarkurser ...................................... 72 i lantgårdslärarkurser .................................... 16 a 20 i barnavårdslärarkurser .................................. 18 i husmoderskurser ...................................... 36 i sömnadskurser ........................................ 24 i vävkurs ................................................ 12 i preparandkurser ...................................... 24 a 32 i ekonomiföreståndarekurser .............................. 32
Sammanlagt 378 år 390 elever
(Vid seminariet kommer att finnas tre årskurser av lantgårdslärarelever med 8 å 10 elever i varje kurs, men en årskurs kommer alltid att vara för- lagd till Jälla. Vidare kommer att finnas tre årskurser barnavårdslärarelever men halva antalet elever kommer alltid att tjänstgöra vid barnsjukhus eller barnhem c. d.)
Fackskolan för huslig ekonomi förfogar för närvarande över egen fastig- het, Trädgårdsgatan 14 i Uppsala, för vilken hyra erlägges till skolans ägare, Sällskapet Upsala Enskilda läroverk. Fastigheten består av två bygg— nader; ett hus, uppfört av sten, och i vinkel mot detta ett hus, uppfört av trä. Dessutom förhyr fackskolan tre våningar i huset Trädgårdsgatan 12, som äges av samma organisation, som är ägare av fackskolan. Lokalerna i sten- huset, som är uppfört i tre våningar, är relativt goda, men de i detta hus placerade undervisningsköken m. fl. lokaler måste genomgå en grundlig renovering. Även vissa andra renoveringsarbeten torde bli nödvändiga. Trä- huset, som är över 100 år gammalt, är uppfört i två våningar, varjämte en övervåning senare uppförts. Huset befinner sig i ett mycket dåligt skick, varför det måste rivas och ersättas av en ny byggnad. Utrymmet på tomten är så pass stort, att en relativt väl tilltagen markyta för nybyggnaden är möjlig. Eventuellt kan detta nya hus byggas samman med fastigheten Träd- gårdsgatan 12 och förses med gemensam inkörsport med denna. På gården till Trädgårdsgatan 14 finns för närvarande en mindre träbyggnad, som icke användes för fackskolans behov. Den bör rivas och ersättas med en mindre nybyggnad, i vilken hemvårdslägenheten lämpligen kan inredas. I denna bör också inrymmas hemtvättstuga och källarlokaler. Den till fastigheten hörande trädgården bör bevaras.
Här nedan redovisas dels det sammanlagda behovet av olika lokalutrym- men, dels de lokaler, som för närvarande finns i stenhuset respektive trä- huset, och dels de lokaler, som måste anskaffas genom nybyggnad.
Redovisningen av lokalbehovet ansluter sig till det program för om- och nybyggnader, som här ovan framlagts. Enligt av kommitténs expert för byggnadsfrågorna gjorda beräkningar skulle byggnadskostnaderna kunna reduceras, om annat tomtområde kan ställas till förfogande och helt nya byggnader för seminariets behov uppföras. Om byggnadsfrågan löses på detta sätt, kommer samtliga lokaler att inrymmas i denna nya byggnad. Då Uppsala stad preliminärt utfäst sig att svara för byggnadskostnaderna, tar kommittén icke ställning till hur byggnadsfrågan för seminariet i Upp- sala bör lösas.
Lokaler för hushållsgöromål
Behov För närvarande befintliga Nyanskaff— _ stenhuset trähuset nmgsbehov 8 undervisningskök ............ 4 3 . 4 + 1
(samtliga kök måste renoveras och erhålla ny inredning. Det i tredje
För närvarande befintliga Nyanskalf—
Behov . stenhuset trähuset nlngsbehov
våningen i stenhuset befintliga köket bör ändras om till handarbetssal i anslutning till de två övriga handarbetssalar, som finns i våningen. I nybyggnaden bör således inredas 5 undervisningskök.)
8 matsalar .................... 3 4 5 + 1
(matsalen i tredje våningen i stenhuset bör ändras till materialrum för handarbetsundervisningen. Härigenom kommer behovet av nya matsalar att bli 5.)
1 kök med storköksmaskiner .. — 1 1 1 demonstrationslokal .......... 1 — 1
(den nuvarande demonstrationslokalen, som är mycket liten för sitt ända- mål, bör ändras 0111 till tvättstuga för kemisk tvätt. Lokalen ligger mitt emot den nu använda tvättstugan.)
4 provkök .................... — 1 4 2 förrådsrum för husgeråd m.m. 1 — 1 1 förrådsutrymme för livsmedel — 1 1 1 frysrum (lokal för frysboxar) — — 1 1 kylrum .................... — — 1 Källarlokaler .................. finns delvis _ bör utökas
I stenhuset finns dessutom 1 charkuterikök och 1 bagarstuga, båda i gott skick.
Lokaler för tvätt och hemvård
1 tvättstuga .................. 1 —— —— 2 torkrum .................... 1 — 1 1 stryk- och mangelrum ........ 1 — — 1 tvättstuga för kemisk tvätt .. — —- 1 1 hemtvättstuga .............. — — Bör förläggas till hemvårdslägenheten 1 utrymme för smutskläder 1 — 1 1 linneförråd med utrymmen för lagningsarbeten ............ —— — 1 1 lokal för hemvårdsarbeten med materialrum ................ — 1 1 1 hemvårdslägenhet .......... — — 1
Lokaler för textilslöjd
6 handarbetssalar .............. 3 1 3 3 materialrum ................ 1 _ 2
Behov
Nyanskaff—
stenhuset trähuset ningsbehov
(jämför med vad som ovan sagts rörande undervisningskök och matsalar) (1 handarbetssal finns i fastigheten Trädgårdsgatan 12)
2 2
#* hd #8 hd hd #—
vävsalar .................... materialrum ................
kemilaboratorium .......... prepareringsrum ............ kemiförelåsningssal .......... lektionssalar ............... teckningssal ................ aula, avsedd för cirka 450 perso- ner, tillika skrivsal ..........
1 _ 1 _ __ 2
p—A H hi en FA #4 |
1 _ _
(den nuvarande aulan, som rymmer cirka 225 personer, kan användas som lektions- och skrivsal, eventuellt som teckningssal)
hå
#* 5; bd hi #* hi
2
materielrum ................
Expeditionslokaler m. m.
rektorsexpedition med väntrum expeditionsrum för kansliskri- vare ........................ d:o för kassör och kontors- biträde .................... arkiv ...................... expeditionsrum för husmor
d:o för tillsynslärare ........ kollegierum ................ lärarrum, varav ett med pentry elevbibliotek med läsrum (det nuv. elevbiblioteket är för litet) smårum för enskilda arbeten, genomgång av övningslektioner rn. m.
samlingsrum för elever ...... Lokal för Skolläkare och skol-
sköterska ..................
_ 1 2 1 _ _ _ 1 1 2 __ _ 1 _ _ 1 _ __ _ _ 1 _ 1 1 _ 1 2 1 _ 1 — _ 3 _ _ 2
Förhyrs i studentkårens lokaler
Diverse lokalatrymmen
Kapprum och omklädningsrum . .
Behöver nyanskaffas
Dusch med omklädningsrum . . . . Behöver nyanskaffas Vaktmästarbostad ............ >> »
I stenhuset finns, utöver tidigare nämnda lokalutrymmen en försäljnings- lokal och en dublett med pentry för husmor. I Trädgårdsgatan 12 finns 2 barnklasskök med matsalar och hemvårdsrum för övningsklasser samt 1 handarbetssal.
Den praktiska kursen vid Jälla
Kommittén utgår ifrån, att för denna kurs skall uppföras dels en skol- byggnad och dels en byggnad för elevbostäder. Vidare skall bostäder åt tre eller eventuellt fyra lärare anskaffas. För den praktiska undervisningen i husdjursskötsel anlitas lantmannaskolans ladugård och svinstall samt för fjäderfäskötseln en egen avdelning för den praktiska kursens behov i det hönshus, som skall byggas för lanthushållsskolans undervisning. För un— dervisningen i trädgårdsskötsel anlitas dels den trädgård, som skall anläg- gas för lanthushållsskolans undervisning, dels en speciell avdelning med större sortiment.
Vid den praktiska kursen kan mottagas högst 30 lärarinneelever.
Lokalutrymmen inom skolbyggnaden
1 internatkök och i anslutning till detta ett charkuteri—, konserverings— och provköksutrymme samt vidare kylrum, utrymme för frysboxar, disk- och konserveringsavdelning, handkammare och matvrå 1 demonstrationskök, som tillika kan användas som lektionsrum 1 hemkök
1 matsal och i omedelbar anslutning till denna ett samlingsrum för elever, vilket också kan användas som biblioteks- och tidningsrum. De båda rummen kan lämpligen avskiljas genom en skjutdörr, så att vid behov ett större rum kan erhållas. Lektionsrum och materialutrymmen. Då antalet teoretiska lektioner blir relativt ringa vid denna kurs utgår kommittén från att lanthushållssko- lans lektionssalar skall få användas även för seminariets teoriunder- visning. Under denna förutsättning erfordras icke heller några utrymmen för undervisningsmateriel i skolbyggnaden. 1 tvättstuga och i anslutning härtill torkrum, stryk— och mangelrum samt ett rum för förvaring av smutskläder. Vidare bör i denna avdelning finnas ett undervisningsrum för klädvård och Skovård m. m. 1 hemvårdsrum
1 trädgårdsrum Källarutrymmen, bl. a. för förvaring av frukt
Toaletter, städutrymmen m. m.
Lokalutrymmen inom elevbostadshuset
30 enkelrum för elever
badrum
pentry samlingsrum isoleringsrum
klädvårdsrum rum för förvaring och rengöring av grovkläder, skodon m. m., utrymmen för förvaring av smutskläder, koffertar, kappsäckar e. (1.
Toaletter
Cykelgarage
HHHHHM
Seminariet i Göteborg
Vid seminariet i Göteborg kommer att finnas följande antal elever pr termin:
I hushållslärarinnekurser ............................... 144 I slöjdlärarinnekurser .................................... 144 I husmoderskurser ...................................... 24 I sömnadskurser ........................................ 24 I vävkurs ................................................ 12 I preparandkurser ...................................... 24 å 32
Sammanlagt 372 å 380 elever
Lokalbehovet vid Göteborgsseminariet är enligt kommitténs beräkningar följande:
Lokaler för hushållsgöromål
6 undervisningskök med olika typer av inredning i de olika köken. 6 matsalar i anslutning till köken. Två av dessa matsalar bör vid behov kunna sammanslås till en stor matsal. 1 mindre kök, utrustat med storköksmaskiner. 3 provkök, d. v. s. kök av mindre storlek. Av dessa bör ett vara förlagt till hemvårdslägenheten. I anslutning till ett av provköken bör finnas en mindre matsal. 1 demonstrationslokal, rymmande 50 å 60 personer.
Förrådsutrymmen inklusive kylrum.
Lokaler för tvätt och hemvård
tvättstuga med olika typer av tvättmaskiner (minst 6 arbetsplatser) torkrum stryk- och mangelrum hemtvättstuga, helst belägen i källarvåning till hemvårdslägenheten tvättstuga för kemisk tvätt utrymme för förvaring av smutskläder
Hl—lP—ÅI—lwl—l
1 linneförråd med utrymme för lagningsarbeten
1 lokal för hemvårdsarbeten, vård av sängkläder m. m., med material- utrymmen 1 hemvårdslägenhet om 2 rum och kök.
Lokaler för textilslöjd
handarbetssalar, var och en avsedd för 12 elever, med materialrum 4 vävsalar, var och en avsedd för likaledes 12 elever, med material- utrymmen. OO
Lektionsrum kemilaboratorium med prepareringsrum kemiföreläsningssal avsedd för 48 elever lektionsrum. Av dessa bör ett vara avsett för 32 elever och de övriga för 24 elever 2 teckningssalar, vardera avsedd för 24 elever 1 aula, rymmande cirka 400 personer. Aulan bör också kunna användas som skrivsal materialrum för undervisningsmateriel.
"=....—
Expeditionslokaler och lärarrum m. m.
rektorsexpedition med väntrum expeditionsrum för kansliskrivare » » kontorsbiträde arkiv expeditionsrum för husmor » för tillsynslärare kollegierum mindre lärarrum med pentry elevbibliotek smårum för enskilda arbeten och bedömning av övningslektioner. Av dessa bör ett ligga i anslutning till arbetssalarna för textilslöjden och ett i anslutning till undervisningsköken 2 samlingsrum för elever 1 lokal för Skolläkare och skolsköterska Kapprum, omklädningsrum för lärare och elever, toaletter, städutrymmen Dusch med omklädningsrum 1 vaktmästarbostad
wb—lr—Ai—At—ti—Ai—AHHu—A
Seminariet i Umeå Vid detta seminarium kommer att finnas följ ande antal elever per termin:
I hushållslärarkurser .................................... 96 I textillärarkurser ........................................ 72
I husmoderskurser ...................................... 24 I sömnadskurser ........................................ 24 I vävkurs .............................................. 12 I preparandkurs ........................................ 24 år 32 I ekonomiföreståndarkurser .............................. 32
Hwi—idåi—AOWQT
u—tb-Av—An—Av—AHb-ANJv-A
eur—AH
Sammanlagt 284 år 292 elever
Seminariet i Umeå har, som tidigare framhållits, nyligen erhållit nya lokaler. Då verksamheten vid seminariet enligt kommitténs förslag skall väsentligt utvidgas, kräves emellertid utökning av lokalerna. I den redo- visning av lokalbehovet, som här nedan lämnas, anges först det samman- lagda behovet av olika slag av lokaler samt därefter inom parentes de lokal- utrymmen som redan finns.
(2) (2) (1) (2) (1) (1) (1)
(1) (1) (1) (1) (1) (1) (1) (1) (1)
(1) (1)
(1) (_) (1)
Lokaler för hushållsgöromål
undervisningskök
matsalar kök med storköksmaskiner
provkök
demonstrationslokal, avsedd för cirka 50—60 personer förrådsutrymmen för livsmedel
kylrum
Lokaler för tvätt och hemvård
tvättstuga
torkrum stryk- och mangelrum
hemtvättstuga
tvättstuga för kemisk tvätt utrymme för förvaring av smutskläder linneförråd med utrymme för lagningsarbeten lokal för hemvårdsarbeten
hemvårdslägenhet
Lokaler för textilslöjd
handarbetssalar med materialutrymmen vävsalar med materialutrymmen
Lektionsrum
kemilaboratorium med prepareringsrum föreläsningssal för naturvetenskapliga ämnen, avsedd för 32 elever lektionsrum. Av dessa bör två vara avsedda för 32 elever och ett för 24 elever
1 (1) teckningssal. Den nuvarande teckningssalen är avsedd för 12 å 16 elever men utrymme måste beredas för 24 elever 1 (—) aula, avsedd för cirka 350 personer. Aulan bör kunna användas som skrivsal 2 (1) materialrum, för undervisningsmateriel
Expeditionslokaler och lärarrum m. m.
(1) rektorsexpedition med väntrum (1) expeditionsrum för kansliskrivare (_) expeditionsrum för kontorsbiträde (_) arkiv (1) expeditionsutrymme för husmor (1) expeditionsrum för tillsynslärare (_) kollegierum, försett med pentry (1) lärarrum (—) elevbibliotek (1) smårum för enskilda arbeten och bedömning av övningslektioner (2) samlingsrum för elever 1 (—) lokal för skollärare och skolsköterska Kapprum och omklädningsrum för lärare och elever. Sådana utrymmen finns för seminariets nuvarande kapacitet men måste utökas 1 (—) vaktmästarbostad.
HHi—lt—lb—ll—ÅHHH
[OQO
Seminariet i Hälsingborg
Vid detta seminarium kommer att finnas följande antal elever per termin:
I hushållslärarkurs ...................................... 144 I textillärarkurs .......................................... 72 I harnavårdslärarkurs .................................... 18 I husmoderskurs ........................................ 24 I sömnadskurs .......................................... 24 I vävkurs . . . ......................................... 12 I preparandkurs ........................................ 24 a 32
Sammanlagt 318 in 326 elever
(Vid seminariet kommer att finnas 3 barnavårdslärarkurser med 12 elever i varje, alltså sammanlagt 36 elever, men liksom vid seminariet i Uppsala kommer även vid seminariet i Hälsingborg halva antalet elever att alltid tjänstgöra vid barnsjukhus eller barnavårdande institution.)
Lokaler föl hushållsgöromål 6 undervisningskök med olika typer av inredning i de olika köken 6 matsalar i anslutning till köken. Två av dessa matsalar bör helst vid behov kunna sammanslås till en stor matsal
HHD—ll—ll—ler—d
mindre kök, utrustat med storköksmaskiner provkök av mindre storlek. Av dessa bör ett vara förlagt till hemvårds- lägenheten. I anslutning till ett av provköken bör finnas en mindre matsal demonstrationslokal, rymmande cirka 50 å 60 personer förrådsutrymmen inklusive kylrum
Lokaler för tvätt och hemvård tvättstuga med olika typer av tvättmaskiner (minst 6 arbetsplatser) torkrum stryk- och mangelrum hemtvättstuga, helst belägen i källarvåning till hemvårdslägenheten tvättstuga för kemisk tvätt utrymme för förvaring av smutskläder linneförråd med utrymme för lagningsarbeten lokal för hemvårdsarbeten, vård av sängkläder m. m. med material- utrymmen hemvårdslägenhet om 2 rum och kök
Lokaler för textilslöjd
handarbetssalar, var och en avsedd för 12 elever, med materialutrymmen vävsalar, var och en avsedd för 12 elever, med materialutrymmen.
Lektionsrum
kemilaboratorium med prepareringsrum kemiföreläsningssal avsedd för 48 elever lektionsrum, av vilka ett bör vara avsett för 32 elever och de övriga för 24 elever teckningssal avsedd för 24 elever aula rymmande cirka 400 personer. Den bör också kunna användas som skrivsal materialrum för undervisningsmateriel
HHHl—ÅHHHHH
Expeditionslokaler och lärarrum m. m.
rektorsexpedition med väntrum expeditionsrum för kansliskrivare » » kontorsbiträde arkiv expeditionsrum för husmor >> » tillsynslärare kollegierum mindre lärarrum med pentry elevbibliotek
3 smårum för enskilda arbeten och bedömning av övningslektioner. Av dessa bör ett förläggas i anslutning till arbetssalarna för textilslöjden och ett i anslutning till undervisningsköken 2 samlingsrum för elever 1 lokal för Skolläkare och skolsköterska
Kapprum, omklädningsrum för lärare och elever, toaletter, städutrymmen Dusch med omklädningsrum
1 vaktmästarbostad.
Seminariet i Norrköping
Vid detta seminarium kommer att finnas följande antal elever per termin:
I textillärarkurser .............................................. 144 I kurs för utbildning av yrkeslärare i klädsömnad ................ 12 I sömnadskurser ................................................ 24 I vävkurs ...................................................... 12
Sammanlagt 192 elever
Lokaler för textilslöjd och vävning 8 handarbetssalar, var och en avsedd för 12 elever med materialutrymmen vävsalar med materialutrymmen 1 provrum med väntrum
as
Lokaler för hem vårdsarbeten
tvättstuga » för kemisk tvätt torkrum stryk- och mangelrum utrymme för smutskläder linneförråd med utrymme för lagningsarbeten
HHI—lD—lI—ll—l
Lek tionsrum
teckningssalar, var och en avsedd för 24 elever
kemilaboratorium med prepareringsrum lektionssalar, den ena avsedd för 24 och den andra för 48 elever
aula, avsedd för cirka 250 personer. Aulan bör också kunna användas som skrivsal
materialrum för undervisningsmateriel
HMI—iw
Expeditionslokaler, lärarrum m. m. 1 rektorsexpedition med väntrum 1 expeditionsrum för kansliskrivare 1 arkiv 1 kollegierum
lärarrum med pentry elevbibliotek smårum för enskilda arbeten och bedömning av övningslektioner samlingsrum för elever, rummet försett med pentry lokal för Skolläkare och skolsköterska Kapprum och omklädningsrum för lärare och elever, toaletter, städut— rymmen 1 vaktmästarbostad.
HHMI—lt—i
KAPITEL 19
Den centrala ledningen av lärarutbildningen1
Den centrala ledningen av den nuvarande utbildningen av lärarinnor på det husliga området är splittrad. Under skolöverstyrelsen sorterar skol- köks- och handarbetsseminarierna samt utbildningslinjerna för lanthus- hålls- och barnavårdslärarinnor vid fackskolan för huslig ekonomi i Upp— sala, under överstyrelsen för yrkesutbildning sorterar anstalterna för ut- bildning av vävlärarinnor och yrkeslärarinnor i sömnad och under lant- bruksstyrelsen sorterar Fredrika-Bremer—förbundets lanthushållningssemi- narium i Rimforsa. Denna uppdelning av den centrala ledningen på olika ämbetsverk utgör givetvis en olägenhet, då den motverkar strävandena till planmässighet i och samordning av utbildningen av lärarinnor. Olägen- heten har vid skilda tillfällen påtalats, och frågan om införande av en ge- mensam central ledning har tidigare behandlats av tre olika statliga utred- ningar, nämligen befolkningsutredningen, utredningen angående den hus- liga utbildningens centrala ledning och 1945 års utredning.
Förslagen från tidigare utredningar
Befolkningsutredningen föreslog i sitt betänkande angående den hus- liga utbildningen, att de olika anstalterna för utbildning av lärarinnor inom den husliga undervisningens område skulle läggas under överstyrel- sen för yrkesutbildning. Bland skälen härför angav utredningen som det främsta, att överstyrelsen för yrkesutbildning skulle utrustas med sådan arbetskraft, att ett verkligt pedagogiskt nydaningsarbete skulle bli möjligt inom den husliga byrå, som av utredningen föreslogs skola upprättas inom överstyrelsen.
Utredningen angående den husliga utbildningens centrala ledning, som tillsattes i december 1945, föreslog i ett betänkande, som avgavs nästföl- jande år, att inom överstyrelsen för yrkesutbildning skulle från och med den 1 juli 1947 inrättas en särskild byrå för den husliga undervisningen. Enligt förslagen i betänkandet skulle vidare vissa andra utbildningsanstal- ter överflyttas till överstyrelsen, bland annat lanthushållningsseminariet i Rimforsa, fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, statens skolkökssemi- narium, Ateneums skolköksseminarium, Göteborgs skolköksseminarium, Andrea Eneroths högre handarbetsseminarium, Maria Nordenfelts högre
1 Kommitténs ordförande har icke deltagit vid behandlingen av denna fråga.
handarbetsseminarium samt lanthushållsskolorna och hemkonsulenterna. En av de sakkunniga framhöll i ett särskilt yttrande, att det med hänsyn till att frågan om utbildningen av lärarinnor på det husliga området för det dåvarande befann sig under utredning kunde ifrågasättas, om icke resultatet av denna utredning först borde inväntas, innan beslut om ifrå- gavarande lärarinneutbildningsanstalters eventuella överflyttning fattades.
I propositionen nr 231 till 1947 års riksdag föreslog chefen för eckle- siastikdepartementet i anslutning till utredningens förslag, att en särskild huslig byrå skulle inrättas inom överstyrelsen för yrkesutbildning från och med den 1 juli nämnda år och att tillsynen över hemslöjdsundervis- ningen skulle överflyttas från kommerskollegium till den nya byrån inom yrkesöverstyrelsen. Detta förslag bifölls av riksdagen. Övriga förslag från utredningen föranledde däremot icke någon åtgärd från Kungl. Maj:ts sida. Departementschefen ansåg sig av skilda skäl icke då kunna ta slutlig ställning till frågan om överflyttande av tillsynen över de förut nämnda utbildningsanstalterna till överstyrelsen för yrkesutbildning. Ett av dessa skäl var, att i propositionen till samma års riksdag angående grunderna för den framtida jordbrukspolitiken förordats, att frågan om lantbruks- styrelsens framtida organisation skulle göras till föremål för särskild ut— redning, varvid bland annat spörsmålet om en överflyttning till översty- relsen för yrkesutbildning av frågorna rörande lantbruksundervisningen borde utredas av sakkunniga.
1945 års utredning hade enligt sina direktiv även till uppgift att under- söka, huruvida det vore möjligt att koncentrera handläggningen av åren- den rörande lärarinneutbildningen på det husliga området. Detta uppdrag upphörde emellertid i och med att den förut nämnda utredningen angående den husliga utbildningens centrala ledning tillsattes i december 1945. Ehuru uppdraget formellt upphört att gälla, framlade 1945 års utredning dock ett eget förslag rörande den centrala ledningen av denna lärarinne- utbildning. Utredningen ansåg, att den centrala ledningen av alla de ifråga- varande uthildningsanstalterna borde utövas av en och samma myndighet och att endast två myndigheter kunde komma ifråga för denna uppgift, nämligen de båda centrala skolmyndigheterna skolöverstyrelsen och över- styrelsen för yrkesutbildning. Lantbruksstyrelsens befattning med lära- rinneutbildningen borde upphöra, dels av den anledningen, att styrelsen icke utgjorde någon central Skolmyndighet, och dels av den anledningen, att den nuvarande utbildningen av lanthushållslärarinnor skulle komma att upphöra, därest utredningens förslag bifölles. Efter att ha diskuterat för- och nackdelar med förläggande av den centrala ledningen till skol— överstyrelsen respektive överstyrelsen för yrkesutbildning kom utredningen till den uppfattningen, att valet borde falla på överstyrelsen för yrkes- utbildning.
Remissinstanserna var eniga med 1945 års utredning om att den nuva-
rande uppspaltningen av den centrala tillsynen över lärarinneutbildningen på olika myndigheter var olämplig och att denna uppgift borde tillkomma endast en enda myndighet. Likaså anslöt sig remissinstanserna till ut- redningens uppfattning, att endast skolöverstyrelsen eller överstyrelsen för yrkesutbildning kunde komma ifråga som central tillsynsmyndighet. Däremot var meningarna delade om vilket av dessa två ämbetsverk, som borde väljas. Remissyttrandena på denna punkt refereras närmare i bi- laga 1 till förevarande betänkande.
Kommitténs förslag
Det torde vara ställt utom diskussion, att den nuvarande uppdelningen av den centrala ledningen av lärarutbildningen på det husliga området på olika ämbetsverk är olämplig, då enhetlighet och jämnhet i denna utbild- ning måste försvåras genom splittringen av tillsynsbefogenheterna på olika ämbetsverk.
I ett av de remissyttranden, som avgivits över 1945 års utrednings för- slag, har den uppfattningen framförts, att det skulle vara praktiskt omöj- ligt att låta ett enda ämbetsverk bli tillsynsmyndighet och att därför den nuvarande uppdelningen måste bibehållas. Kommittén kan för sin del icke ansluta sig till denna uppfattning. Några omständigheter, som skulle ut- göra ett avgörande hinder för att förlägga den centrala ledningen till ett enda ämbetsverk, torde icke kunna påvisas.
Om man alltså utgår ifrån, att det både är möjligt och lämpligt, att ett ämbetsverk utövar den centrala ledningen av lärarutbildningen på det husliga området, så återstår den frågan, vilket ämbetsverk som är mest lämpligt att ombesörja denna uppgift. I likhet med såväl befolkningsutred- ningen som 1945 års utredning anser kommittén, att endast två ämbets- verk kan komma ifråga, nämligen skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning. Lantbruksstyrelsen kan icke anses lämpad att utöva till- synsbefogenheten över alla lärarutbildningsanstalter på det husliga om- rådet, eftersom den icke är en central Skolmyndighet. Under densamma sorterar för övrigt endast en typ av skolor, vid vilka lärare på det husliga området tjänstgör, nämligen lanthushållsskolorna.
Vissa skäl talar för att skolöverstyrelsen blir tillsynsmyndighet för ut- bildningen av lärare på det husliga området. Den utövar för närvarande den centrala ledningen av utbildningen av flertalet lärargrupper. Folk- skoleseminarierna och småskoleseminarierna sorterar således under skol- överstyrelsen och detsamma är förhållandet med den pedagogiska ut- bildningen av läroverkslärare. Lärarhögskolan sorterar också på visst sätt under skolöverstyrelsen. Då utbildningen vid seminarierna på det hus— liga området avser utbildning av lärare, alltså pedagoger och icke utövare av manuella yrken, kan det te sig naturligt, att skolöverstyrelsen får be-
fogenhet att utöva den centrala ledningen av denna utbildning. Av de två centrala skolmyndigheterna har skolöverstyrelsen onekligen de längsta och största erfarenheterna av pedagogisk utbildning. Det förhållandet, att flertalet lärare på det husliga området tjänstgör och även i framtiden kom- mer att tjänstgöra vid skolor, som sorterar under skolöverstyrelsen, talar också till förmån för en sådan lösning av frågan om utövandet av tillsyns- befogenheterna. Härtill kan läggas, att den övningsundervisning, som ele— verna måste fullgöra, till övervägande del kommer att bli förlagd till skolor under skolöverstyrelsens överinseende.
Vägande skäl kan emellertid också anföras mot den uppfattningen, att skolöverstyrelsen bör erhålla befogenhet att utöva den centrala ledningen av all lärarutbildning på det husliga området. Det kanske främsta skälet är detta ämbetsverks storlek. Skolöverstyrelsen är ett av våra största och mest arbetstyngda ämbetsverk. Det kan fördenskull finnas viss risk för att ärendena rörande lärarutbildningen på det husliga området icke kom— mer att beaktas på önskvärt sätt. Skolöverstyrelsen förfogar över en huslig avdelning — sektionen för hemkunskap och skolmältidsverksamhet — under ledning av en förste konsulent med en konsulent som medhjälpare. Dessutom är inom ämbetsverket anställd en konsulent för undervisningen i kvinnlig slöjd. Den del av den husliga sektionens arbetsuppgifter, som består i tillsyn över skolmältidsverksamheten, tar en mycket stor del av arbetstiden i anspråk. Om skolöverstyrelsen skall bli tillsynsmyndighet, kan detta ske endast under den förutsättningen, att avsevärd förstärkning av dess husliga avdelning kommer till stånd. Antingen måste en särskild rotel under ledning av ett undervisningsråd eller en fristående sektion un- der ledning av en tjänsteman av åtminstone byrådirektörs ställning in- rättas. Roteln eller sektionen, vilken form det nu kan bli fråga om, måste givetvis också tillföras personal, som besitter sakkunskap på alla de olika områden av husligt arbete, för vilka de särskilda lärarkategorierna skall utbildas. Kommittén är emellertid tveksam om möjligheten att inom skol- överstyrelsen få till stånd en dylik förstärkt huslig avdelning. Då skol- överstyrelsen som sagt redan är ett mycket stort och arbetstyngt ämbets- verk, kan man befara, att det kommer att resas starkt motstånd mot ytterligare utbyggnad av densamma.
Av de anförda skälen anser sig kommittén icke kunna förorda, att skol- överstyrelsen blir tillsynsmyndighet för lärarutbildningen på det husliga området.
Överstyrelsen för yrkesutbildning är, jämförd med skolöverstyrelsen, ett relativt litet ämbetsverk. Man kan fördenskull antaga, att ärendena rö— rande lärarutbildningen kommer att intaga en mera central plats i äm— betsverkets arbete än vad fallet skulle bli i skolöverstyrelsen. Det är så- lunda troligt, att frågorna rörande lärarutbildningen inom det husliga om- rådet inom överstyrelsen för yrkesutbildning skulle bli en väsentlig och
uppmärksammad ärendesgrupp. Detta måste enligt kommitténs uppfatt- ning anses vara ett skäl, som väger tungt i vågskålen till förmån för över- styrelsen för yrkesutbildning.
Ett annat viktigt skäl är, att överstyrelsen för yrkesutbildning redan nu förfogar över en talrikare personal med sakkunskap på det husliga om- rådet än vad skolöverstyrelsen gör. Inom det förra ämbetsverket finns en huslig byrå under ledning av en byråchef. I byråns personal ingår en förste konsulent samt tre ämneskonsulenter, en för sömnadsundervisningen, en för hemslöjdsundervisningen och en för barnavårdsundervisningen. Det må vidare påpekas, att inom överstyrelsen också finns en särskild byrå, som handlägger ärenden rörande utbildning av yrkeslärare, samt att översty- relsen för närvarande utövar den centrala ledningen av utbildningen av yrkeslärarinnor i sömnad och vävlärarinnor. Erfarenhet av lärarutbild- ning finns alltså samlad även inom överstyrelsen för yrkesutbildning. Ingendera av de två nämnda byråerna inom överstyrelsen kan dock i sin nuvarande form utan VISS personalförstärkning anses lämpad att hand— lägga ärenden rörande lärarutbildningen på det husliga området. En tjänsteman med speciella kvalifikationer i fråga om lärarutbildningen på det husliga området måste —— om överstyrelsen för yrkesutbildning skall bli tillsynsmyndighet för denna utbildning _ anställas på den byrå det skulle komma att bli fråga om. En sådan förstärkning av personalen på någon av byråerna inom överstyrelsen för yrkesutbildning torde dock av såväl organisatoriska som statsfinansiella skäl bli lättare att genomföra än inrättande av en särskild huslig rotel inom skolöverstyrelsen.
Som skäl mot överstyrelsens för yrkesutbildning ställning som tillsyns- myndighet kan anföras, att styrelsen mest handlägger frågor rörande ut— bildning för manuellt yrkesutövande och i fråga om lärarutbildning icke annat än den pedagogiska skolningen av yrkeslärare. Detta skäl kan dock enligt kommitténs mening icke tillmätas någon nämnvärd betydelse. Lärar- utbildningen på det husliga området kan icke helt jämföras med utbild- ningen av läroverkslärare och folkskollärare eller andra lärare i teoretiska läsämnen. Lärarna på det husliga omrädet måste visserligen liksom lärare av de sistnämnda kategorierna vara goda pedagoger, men de måste sam- tidigt äga en betydande färdighet i manuell yrkesutövning. Det må också framhållas, att den pedagogiska utbildningen av blivande yrkeslärare redan har vidgats och fördjupats i betydande grad under de år överstyrelsen handhaft den och med all sannolikhet torde komma att framdeles vidgas och fördjupas ännu mera.
Mot valet av överstyrelsen för yrkesutbildning som tillsynsmyndighet i här ifrågavarande fall skulle också kunna anföras. att överstyrelsen i huvudsak sysslar med frågor rörande den lägre yrkesutbildningen. Det må dock beaktas, att överstyrelsen är tillsynsmyndighet även för de högre tekniska läroverken, handelsgymnasierna, textilinstituten i Borås och Norr-
köping, Slöjdföreningens skola i Göteborg samt konstfackskolan, vid vilken sistnämnda skola all utbildning av teckningslärare i landet äger rum. Ej heller detta skäl har således enligt kommitténs uppfattning någon här- kraft. Tvärtom förefaller det kommittén med hänsyn till att överstyrelsen är tillsynsmyndighet för teckningslärarutbildningen lämpligt, att den också blir tillsynsmyndighet för utbildningen av lärare på det husliga området.
Kommittén finner således att de skäl, som talar för att överstyrelsen för yrkesutbildning bör bli tillsynsmyndighet, väger tyngre än de skäl, som kan anföras för att skolöverstyrelsen tillerkännes denna befogenhet. I över- ensstämmelse härmed för e slå r kommittén, att den centrala ledningen av lärarutbildningen på det husliga området förlägges till överstyrelsen för yrkesutbildning.
Frågan om vilken byrå inom överstyrelsen, som bör handlägga ären- dena rörande denna lärarutbildning, anser sig kommittén icke böra ta ställning till, så mycket mindre som frågan om hur den centrala ledningen av yrkesutbildningen framdeles hör utövas för närvarande befinner sig under utredning. Denna utredning kan komma att ge upphov till en om- organisation av den nuvarande överstyrelsen för yrkesutbildning. Kom- mittén vill endast i anslutning till det föregående understryka, att en för- läggning av den centrala ledningen av "lärarutbildningen på det husliga området till överstyrelsen för yrkesutbildning förutsätter en förstärkning av överstyrelsen med viss personal, som äger såväl pedagogisk sakkunskap som fackkunskap inom det husliga arbetsområdet.
En annan fråga i detta sammanhang är den, om inspektionsrätt över utbildningen av vissa lärarkategorier skall medges annan myndighet än den centrala tillsynsmyndigheten. Sådan rätt skulle kunna tänkas med- given åt lantbruksstyrelsen ifråga om utbildningen av lantgårdslärare, däri inbegripet verksamheten under det praktiska året vid Jälla. Lant- gårdslärare och vissa hushållslärare med inriktning på lanthushåll skulle ju komma att tjänstgöra vid lanthushållsskolorna, som sorterar under lantbruksstyrelsen. Det må framhållas, att lantbruksstyrelsen för när- varande äger inspektionsrätt över lanthushållslärarinneutbildningen vid fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, medan styrelsen själv är tillsyns— myndighet för lanthushållslärarinneutbildningen vid seminariet i Rim- forsa. Vidare kan det tänkas, att inspektionsrätt borde medges åt såväl socialstyrelsen som medicinalstyrelsen över utbildningen av barnavårds- lärare samt åt skolöverstyrelsen beträffande utbildningen av hushålls- lärare, textillärare och barnavårdslärare.
Det är emellertid ytterst tveksamt, om dylik inspektionsrätt bör med- ges. Det skulle då kunna hända, att utom tillsynsmyndigheten tre andra myndigheter skulle erhålla rätt att inspektera utbildningen, vilket redan ur praktiska synpunkter ter sig orimligt. Har en viss myndighet fått i uppdrag att centralt leda en verksamhet, bör ju den ensam och ingen
annan äga inspektionsrätt. Delas denna rätt upp på flera myndigheter lig- ger det nära till hands att kompetenstvister uppstår. Fråga kan uppkomma, om vilka befogenheter som skall tillkomma tillsynsmyndigheten och vilka som skall tillkomma annan myndighet, som också äger rätt att inspektera. Den inspektionsrätt lantbruksstyrelsen för närvarande äger ifråga om lant- hushållslärarinneutbildningen vid fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala har enligt vad kommittén erfarit handhafts på ett sådant sätt, att ett gott och friktionsfritt samarbete ägt rum mellan skolöverstyrelsen, lantbruks- styrelsen och seminariet. Dessa goda erfarenheter kan emellertid icke hindra kommittén från att inta den ståndpunkten, att inspektionsrätt för annan myndighet än tillsynsmyndigheten principiellt icke är lämplig. Det förefaller kommittén självklart, att tillsynsmyndigheten upprätthåller nära kontakt med dessa andra myndigheter och inhämtar deras mening i frågor, som är av gemensamt intresse.
Avd. VI. Övergångsanordningar
KAPITEL 20
Nedläggning av seminarier och överflyttning av personal m. m.
Den nya seminarieorganisationens ikraftträdande
Det är av skilda skäl ytterst Viktigt, att den nya seminarieorganisationen kan träda i kraft snarast möjligt. Under förutsättning att proposition rörande lärarutbildningen på det husliga området förelägges 1958 års riks- dag och beslut därom då fattas i huvudsaklig överensstämmelse med för- slagen i detta betänkande, kan den nya seminarieorganisationen träda i funktion från och med höstterminen 1958, även om stora svårigheter då måste uppstå i fråga om lokaler. Lärarutbildning i enlighet med de före— slagna nya kurs— och timplanerna kan då ta sin början vid samtliga semi- narier, under förutsättning att dispens ges från det nya intagningsvillkoret om genomgången preparandkurs eller motsvarande utbildning. Även de första preparandkurserna kan starta höstterminen 1958 vid samtliga de seminarier, där sådana kurser enligt förslaget skall förekomma.
De nya seminarierna i Hälsingborg och Norrköping bör kunna starta sin verksamhet i provisoriska lokaler. Ifråga om seminariet i Göteborg, som ju skall bildas genom sammanslagning av Göteborgs skolköksseminarium och Nordenfeltska skolan, anser kommittén, att dessa två seminarier tills vidare bör kunna fortsätta sin verksamhet i sina nuvarande lokaler men under gemensam ledning, intill dess att nybyggnad för Göteborgsseminariet hinner uppföras. Även vid Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala synes lärar- utbildningen från och med höstterminen 1958 kunna äga rum enligt de nya kurs- och timplanerna, under förutsättning att utökade och bättre lokaler så fort ske kan anskaffas för seminariet. Likaså bör lärarutbildningen i Umeå enligt de nya bestämmelserna kunna påbörjas från den nämnda tid- punkten. Däremot torde icke utbildningen av ekonomiföreståndare i Umeå kunna ta sin början förrän nya lokaler erhållits genom tillbyggnad av semi- nariebyggnaden.
N är den praktiska kursen vid Jälla för blivande lantgårdslärare och hus- hållslärare med lanthushållsinriktning kan påbörja verksamheten är omöj— ligt att nu ange. Först måste erforderliga byggnader och anläggningar för denna kurs uppföras. Den praktiska utbildningen av lantgårdslärare och
hushållslärare med lanthushållsinriktning bör fördenskull tills Vidare för- läggas till Brogård.
Den första examinationen av lärare, som utbildats enligt de nya bestäm— melserna för studierna vid seminarierna, skulle således komma att äga rum vårterminen 1961. För lärare, som genomgått hela den utbildningsgång kom- mittén föreslår —— d. v. s. även teoretisk och praktisk förutbildning enligt de nya fordringarna _ kommer den första examinationen att äga rum vår- terminen 1962.
Behörighetsvillkoren för lärare på det husliga området
Kommitténs förslag innebär dels inrättande av nya seminarier och ned- läggning av nu verksamma dylika, dels en väsentlig omläggning och moder— nisering av lärarutbildningen. Detta torde kräva en översyn av de såväl i stadgan för övningslärare som övriga författningar, vilka reglera lärar- tjänster i husliga ämnen, inskrivna behörighetsvillkoren för erhållande av dylika tjänster. Denna översyn bör göras vid en sådan tidpunkt, att de nya behörighetsvillkoren kan träda i kraft från och med ingången av budget- året 1961/62 (1. v. s. den 1 juli 1961. Från och med höstterminen nämnda år kommer nämligen tillgång att finnas av lärare, som genomgått den utbild- ningsgång kommittén föreslår. Övergångsstadganden bör därjämte utfärdas, som medger att lärare, som utexaminerats enligt nu gällande bestämmelser för lärarutbildning på det husliga området, kan erhålla lärartjänster även i fortsättningen.
Ifråga om lärartjänsterna vid de husliga seminarierna föreslår kommit- tén bland annat inrättande av lektorstjänster i fackämnen. Därest dylika lektorstjänster inrättas från och med höstterminen 1958, d. v. 5. den tid- punkt då kommittén förutsätter att den nya seminarieorganisationen skall träda i funktion, blir det nödvändigt att tillsätta tjänsterna på förordnande tills vidare eller i vissa fall meddela sökande dispens från de kunskapskrav kommittén uppställt. Om, såsom kommittén föreslår, Kungl. Maj:t skall tillsätta dessa tjänster, måste dispensrätten givetvis utövas av Kungl. Maj:t. Likaså bör dispens kunna medges sådana sökande till ämneslärartjänst, som icke uppfyller de av kommittén uppställda kraven på betyg i lärar- examen och tjänstgöringstidens längd.
Nedläggning av seminarier
En konsekvens av kommitténs förslag blir att verksamheten måste ned- läggas vid statens skolköksseminarium, Andrea Eneroths högre handarbets- seminarium och Fredrika Bremerförbundets högre skola för kvinnlig yrkes— utbildning, samtliga i Stockholm, samt vid Fredrika Bremerförbundets lant- hushållningsseminarium i Rimforsa. Vidare måste utbildningen av vävlära-
rinnor vid Handarbetets vänners och Johanna Brunssons vävskolor i Stock- holm upphöra och likaså möjligheten för textilkonstnärer, som utbildas vid Slöjdföreningens skola i Göteborg, att avlägga vävlärarinneexamen.
Med hänsyn till den stora bristen på lärare i kvinnlig slöjd och sömnad föreslår kommittén, att utbildningen av handarbetslärarinnor vid Andrea Eneroths högre handarbetsseminarium skall fortsätta tills vidare, till dess att den nämnda bristen i stort sett fyllts. En omläggning av lärarutbild- ningen vid detta seminarium i enlighet med de av kommittén uppställda fordringarna för avläggande av textillärarexamen torde, främst av lokal- svårigheter, icke vara möjlig att genomföra —— för denna examen fordras utbildning även i vävning — varför utbildningen föreslås få fortsätta med i huvudsak samma innehåll som hittills, givetvis med de moderniseringar och förbättringar i övrigt, som är möjliga att åstadkomma. Då seminariets ekonomi är mycket ansträngd, anser kommittén det ofrånkomligt, att semi- nariet tilldelas högre statsbidrag, såväl till lönekostnader som omkostnader. Med hänsyn till sitt förslag om förstatligande av verksamheten vid semina— rierna för lärarutbildning på det husliga området föreslår kommittén, att statsbidrag skall utgå med 100 procent av lönekostnaderna samt att ett visst bidrag skall utgå till övriga kostnader.
Om den nya seminarieorganisationen träder i kraft höstterminen 1958, kan statens skolköksseminarium nedläggas från och med utgången av vår— terminen 1959, då de elever, som påbörjar lärarinnekurs höstterminen 1957, utexamineras. Någon ny första årskurs bör ju i princip icke påbörjas höst- terminen 1958. Med hänsyn till den rådande stora bristen på lärarinnor torde dock statens skolköksseminarium böra verka ytterligare något år. Under denna övergångstid bör detta seminarium utbilda enligt hittills gäl— lande regler.
Lanthushållningsseminariet i Rimforsa bör nedlägga sin verksamhet från och med utgången av vårterminen 1959. Då lärarinnekurserna även där är 2-åriga, kommer de elever, som påbörjar seminarieutbildning höstterminen 1957, att utexamineras vårterminen 1959. Någon ny intagning av elever i första årskurs höstterminen 1958 bör således icke äga rum.
Den 1-åriga kursen för utbildning av yrkeslärarinnor i sömnad vid Fredrika Bremerförbundets högre skola för kvinnlig yrkesutbildning skulle kunna upphöra omedelbart, d. v. s. någon ny kurs skulle icke påbörjas höstterminen 1958 under förutsättning att seminariet i Norrköping då kan börja sin verksamhet. För att emellertid medge skolan någon tids rådrum för avveckling, torde det vara önskvärt att en ny kurs får påbörjas även då.
Vid Handarbetets vänners och Johanna Brunssons vävskolor omfattar vävlärarinnekursen numera två år och kallas Kurs för utbildning av väv- lärarinnor och yrkesväverskor. Under förutsättning att kursen anpassas för utbildning enbart av yrkesväverskor eller av yrkesväverskor jämte instruk- triser för hemslöjdsverksamhetens behov, har kommittén intet att invända
mot att kursen fortsätter. Detta torde emellertid nödvändiggöra en viss om- läggning av kursplanerna. Den andra årskurs, som tar sin början höstter- minen 1958, bör emellertid fortsätta enligt hittills gällande bestämmelser, så att elever, som uppställt ett visst studiemål, kan uppnå detta. Någon ny kurs med utbildningen inriktad på vävlärarinneexamen, bör icke påbörjas.
Vid Handarbetets vänners vävskola ordnar överstyrelsen för yrkesutbild- ning numera en 1-årig påbyggnadskurs i sömnad, som bl. a. ger vävlära- rinnor möjlighet att erhålla kompetens för undervisning i sömnad i kortare husmoderskurser inom yrkesskolväsendet, vid lanthushållsskolor och folk— högskolor. På grund av dels den stora bristen på lärare i kvinnlig slöjd och sömnad och dels svårigheten för vävlärarinnor att erhålla lämpliga anställ- ningar, bör denna kurs tills vidare fortsätta.
Personalfrågor
Nedläggningen helt eller delvis av nu verksamma seminarier för utbild- ning av lärare på det husliga området medför, att personal, såväl lärarper— sonal som övrig personal, friställes. I vissa fall sammanfaller tidpunkten för nedläggningen ganska nära med pensionsålderns inträde för veder— börande, men i de flesta fall måste nyanställningar beredas den berörda personalen. Överflyttning till de föreslagna nya seminarierna blir i viss ut- sträckning möjlig. Kommittén anser sig icke kunna lägga fram något detal- jerat förslag till lösning av de personalfrågor, som uppstår, utan förutsätter att tillsynsmyndigheten, överstyrelsen för yrkesutbildning enligt kommit- téns förslag, kommer att ta de initiativ som erfordras för frågornas lösning i samarbete med huvudmännen för de seminarier, som nedlägges.
Central intagning av elever
Den av kommittén föreslagna centrala intagningen av elever på semina- riernas lärarkurser bör, om möjligt, komma till stånd redan vid höstter- minen 1958. Den nämnd, som skall verkställa denna centrala intagning, bör således tillsättas snarast möjligt, så att den kan hinna granska ansöknings— handlingarna och fatta beslut om fördelning av de sökande på olika semi- narier i god tid, innan undervisningen skall ta sin början.
Avd. VII. Kostnadsberäkningar
KAPITEL 21
Engångskostnader och årliga kostnader
Engångskostnader för byggnadsarbeten
Kostnaderna för nybyggnader eller ombyggnader för seminarierna samt för fasta inventarier skall, som tidigare nämnts, enligt kommitténs förslag bäras av vederbörande kommuner, landsting eller städer, mot att staten till dessa erlägger årlig hyra. Då kommunerna således i sista hand avgör byggnadsfrågorna, kan kommittén icke framlägga några definitiva beräk- ningar över de engångskostnader, som blir förbundna med anskaffandet av lokaler åt seminarierna. För att kunna bilda sig en uppfattning om den ungefärliga storleken av dessa kostnader har kommittén emellertid låtit en expert utföra vissa preliminära beräkningar av byggnadskostnaderna för ett par seminarier. Dessa beräkningar redovisas här nedan som ett exem— pel på sannolika engångskostnader.
Seminariet i Uppsala
Kostnader för uppförande av en byggnad i fyra våningar samt rivning av sten- huset, trähuset och det mindre gärdshuset.
Pålningsarbeten .............................................. 740 000 kr. Byggnadskostnader ............................................ 3 900 000 » Rivning av stenhuset .......................................... 76 000 » Rivning av trähuset ............................................ 21 000 » Rivning av gårdshuset .......................................... 2 000 »
Summa 4 739 000 kr.
Om byggnadsarbetet måste försiggå i två etapper, torde detta medföra en ök- ning av byggnadskostnaderna med cirka 160 000 kr. Kan annat tomtområde stäl- las till förfogande för nybyggnaden, torde byggnadskostnaderna kunna minskas med följande be10pp:
Rivningsarbeten .............................................. 100 000 kr. En byggnadsetapp ............................................ 160 000 » Pålningsarbeten .............................................. 740000 »
Summa 1 000 000 kr.
Enligt det sistnämnda alternativet skulle engångskostnaderna för byggnader kom- ma att belöpa sig till cirka 3 739 000 kr.
Kostnader för uppförande av skolbyggnad för den praktiska kursen
vid Jälla .................................................. 508 000 kr. Kostnader för uppförande av elevbostadsbyggnad vid Jälla ........ 516 000 » Yttre lednings- och planeringsarbeten för båda byggnaderna 34000
Summa 1 058 000 kr.
Summa kostnader för seminariet i Uppsala enligt första alternativet 5 797 000 kr. Summa kostnader för seminariet i Uppsala enligt andra alternativet 4 797 000 kr.
Seminariet i Göteborg Kostnader för nybygge i enlighet med av kommittén angivet lokalbehov.
Lokaler för hushållsgöromål .................................... 1 310 000 kr. Lokaler för tvätt och hemvård .................................. 384 000 » Lokaler för textilslöjd ........................................ 710 000 » Lektionsrum .................................................. 956 000 » Expeditionslokaler och lärarrum m. m. .......................... 452 000 »
Summa 3 812 000 kr.
Engångskostnader för inventarier
I samband med den utökning av lärarutbildningen på det husliga områ- det, som kommittén föreslår, och med tillkomsten av nya seminarielokaler måste nya inventarier i viss omfattning anskaffas. Kommitténs experter har sökt beräkna storleken av engångskostnaden för anskaffandet av dessa in- ventarier. Som utgångspunkt vid dessa beräkningar har, då så kunnat ske. tagits förhållandena vid det nuvarande seminariet i Umeå, det enda nya i vårt land. Det beräknade värdet av nu befintliga och i gott skick varande inventarier har avdragits från nyanskaffningskostnaderna.
Kommittén är emellertid medveten om att inventariebeståndet —— och därmed också engångsbehoven för nyanskaffningen _ kommer att skifta icke oväsentligt de olika seminarierna emellan. Bland annat på grund av detta skäl har kommittén icke funnit det motiverat att redovisa nägra spe— cificerade uppgifter rörande behovet av nya inventarier. Kommitténs be- räkningar har givit vid handen, att man för nyanskaffning av inventarier mäste räkna med de engångsanslag, som här nedan redovisas. I dessa be— lopp ingår icke kostnaderna för exempelvis kylskåp, fryshoxar, spisar, bord och bänkar i kemilaboratorier och bänkinredning i demonstrations— salar, vilka ansetts tillhöra den fasta inredningen.
I uppgifterna för seminarierna i Uppsala och Hälsingborg ingår icke kostnaderna för utrustning av daghem.
Seminarium Inventariekostnad Uppsala inklusive praktiska kursen vid Jälla .................... 550 000 kr. Göteborg .................................................... 490 000 » Umeå ........................................................ 270 000 » Hälsingborg .................................................. 450 000 » Norrköping ................................................. 220 000 »
Summa 1 980 000 kr.
Enligt kommitténs förslag skall verksamheten vid seminarierna på det husliga området förstatligas, varav följer, att staten måste svara för samt- liga kostnader för personalens avlöning liksom för samtliga övriga kostna- der för seminariernas verksamhet. Lokaler för seminarierna skall enligt förslaget ställas till förfogande av respektive kommuner, städer eller lands- ting. För dessa lokaler bör staten erlägga hyra. Kommittén har i sina kost- nadsberäkningar icke medtagit hyresavgifterna utan förutsätter, att hyran skall fastställas för varje särskilt seminarium genom förhandlingar mel— lan staten och vederbörande kommun.
Genom ett förstatligande av verksamheten vid seminarierna kommer per- sonalen vid dessa att automatiskt inordnas i det statliga lönesystemet. Kom- mittén har icke ansett sig böra framlägga förslag om inplacering av vare sig lärarpersonal eller annan personal i olika lönegrader, men för att kunna beräkna de årliga kostnaderna för seminarieorganisationen har det givetvis varit ofrånkomligt för_ kommittén att göra en uppskattning av de samlade lönekostnaderna. Vid denna uppskattning har kommittén utgått från, att de nuvarande lönegradsplaceringarna för personal vid statens skolköks— seminarium blir normgivande för lönesättningen även framdeles. Ifråga om de föreslagna nya tjänsterna vid seminarierna har kommittén vid beräk- ningarna utgått från lönegradsplaceringarna av tjänster med motsvarande arbetsuppgifter inom annan statlig verksamhet.
Vid beräkningen av de årliga lönekostnaderna har i regel beträffande nya tjänster räknats med lön enligt lägsta löneklassen i vederbörande löne- grad och i övrigt med lön enligt näst högsta löneklassen i lönegraden. Arvode åt tillsynslärare har upptagits med 1 000 kr. Lönekostnaderna har beräknats på de lönebelopp, som under år 1956 utgått i tillämpliga löne- grader inom den till och med den 30 juni 1957 gällande statens löneplan nr 1. Genom ikraftträdandet den 1 juli 1957 av de nya statliga lönepla- nerna blir såväl lönegradsbeteckningar som lönebelopp ändrade, till vilket hänsyn här icke har tagits. En beräkning av de årliga kostnaderna för arvoden till timlärare och speciallärare är av naturliga skäl svår att göra. Kommittén har för enkelhetens skull utgått från ett medeltal, dels för timlärararvode åt lärare med ämneslärarkompetens och dels för timlärar- arvode åt lärare i specialämnen. Som medeltal har i förra fallet använts timlärararvodet enligt TC 25 och i det senare fallet arvodet enligt TA 29 i avlöningsreglementet för övningslärare.
Kommittén vill vidare framhålla, att den förutsätter, att driftskostna- derna vid de barnavårdsanstalter, som blir knutna till seminarierna i Upp- sala och Hälsingborg, skall erläggas av respektive städer.
Kommittén vill slutligen framhålla, att genom förslaget, att övningsskol- lärarna skall vara anställda i seminarierna, kommer dessa seminariers av-
löningsstater att belastas med icke så obetydliga lönekostnader, som eljest skulle ha bestritts av andra skolor.
De årliga kostnaderna för varje särskilt seminarium redovisas här nedan-
Seminariet i Uppsala inklusive den praktiska kursen vid Jälla
A. Avlöningar
Lärarpersonal 1 rektor ........................................ 26 880 kr. 9 lektorer i fackämnen .......................... 172152 » 27 ämneslärare .................................. 516 456 » 16 övningsskollärare .............................. 305 020 » 2 lektorer ...................................... 50 304 » ]. adjunkt ...................................... 22 296 » 1 teckningslärare ................................ 17 088 » 5 tillsynslärararvoden ............................ 5 000 » Arvoden åt special- och timlärare m. m. .............. 100 000 » övrig personal 1 kassör ........................................ 11 380 » 1 kansliskrivare ................................ 10 512 » 1 kontorsbiträde ................................ 7 212 » 1 husmor ...................................... 11 380 » 1 ekonomibiträde ................................ 7 608 » 1 vaktmästare .................................. 9 792 » 1 273 080 kr. B. Omkostnader Sjukvård ........................................ 3 000 kr. Reseersättningar .................................. 3 000 » Expenser a. Bränsle, lyse, vatten ............................ 55 000 » b. Övriga expenser 1. skrivmaterial, tryck, annonser .................. 20 000 » 2. post och telefon ................................ 8 000 » 3. underhåll av undervisningsmaterial .............. 10000 » 4. förbrukningsmaterial, inklusive material i samband med laborationer, matlagningsdemonstrationer och utprovningar .................................. 25 000 » . städning och tvätt .............................. 48 000 »
6501
. övriga utgifter ..................................
C. Materiel och böcker
Inköp av undervisningsmateriel .................... Inköp av böcker ..................................
Seminariet i Göteborg A. Avlöningar Lärarpersonal
1 rektor ........................................ 6 lektorer i fackämnen ..........................
16 000 » 190 000 kr.
20 000 kr. 5 000 » 25 000 kr.
Summa 1 488 080 kr.
27 576 kr.
119 016 »
25 ämneslärare .................................. 495 500 17 övningsskollärare .............................. 337 212 2 lektorer ...................................... 51 696 1 adjunkt ...................................... 22 980 1 teckningslärare ................................ 17 796 2 tillsynslärararvoden ............................ 2 000 Arvoden åt special- och timlärare m. m. ............ 75 000
övrig personal
1 kansliskrivare ................................ 10 964 1 kontorsbiträde ................................ 7 524 1 husmor ...................................... 11 806 1 ekonomibiträde ................................ 7 932 1 vaktmästare .................................. 10 224 B. Omkostnader Sjukvård ........................................ 2 000 Beseersåttningar .................................. 2 000 Expenser a. Bränsle, lyse, vatten ............................ 40 000 b. Övriga expenser 1. skrivmaterial, tryck, annonser .................. 18 000 2. post och telefon ................................ 5 000 3. underhåll av undervisningsmaterial .............. 6 000 4. förbrukningsmaterial, inklusive material i samband med laborationer, matlagningsdemonstrationer och utprovningar .................................. 12 000 5. städning och tvätt .............................. 35 000 6. övriga utgifter ................................ 11 000 C. Materiel och böcker Inköp av undervisningsmateriel .................... 15 000 Inköp av böcker .................................. 3 500
))
))
»
kr.
» » ))
>)
)) ))
))
kr.
))
))
kr.
))
1 197 626 kr.
131 000 kr.
1 8 500 kr.
Summa 1 347 126 kr.
Seminariet i Umeå A. Avlöningar
Lärarpersonal 1 rektor ...................................... 27 576 7 lektorer i fackämnen .......................... 138852 16 ämneslärare .................................. 317 376 12 övningsskollärare .............................. 238 632 2 lektorer ...................................... 51 696 1 adjunkt ...................................... 22 980 1 teckningslärare ................................ 17 796 3 tillsynslärararvoden ............................ 3 000 Arvoden åt special- och timlärare m. m. ............ 75 000
Övrig personal
1 kansliskrivare ................................ 10 964 1 kontorsbiträde ................................ 7 524
1 husmor ...................................... 11 806 1 ekonomibiträde ................................ 7 932 1 vaktmästare .................................. 10 224
B. Omkostnader
Sjukvård ........................................ 2 000 Reseersättningar .................................. 3 000 Expenser a. Bränsle, lyse, vatten ............................ 42 000 b. Övriga expenser 1. skrivmateriel, tryck, annonser .................. 18 000 2. post och telefon ................................ 5 000 3. underhåll av undervisningsmateriel .............. 6000 4. förbrukningsmaterial, inklusive material i samband med laborationer, matlagningsdemonstrationer och utprovningar .................................. 12 000 5. städning och tvätt .............................. 35 000 6. övriga utgifter ................................ 11 000 C. Materiel och böcker Inköp av undervisningsmateriel .................... 15 000 Inköp av böcker .................................. 3 500
»
kr.
» »
kr.
»
941 358 kr.
134 000 kr.
18 500 kr.
Summa 1 093 858 kr.
Seminariet i Hälsingborg A. Avlöningar Lärarpersonal 1 rektor ........................................ 26 880 7 lektorer i fackämnen .......................... 133 896 22 ämneslärare .................................. 420 816 14 övningsskollärare .............................. 267 792 2 lektorer ...................................... 50 304 1 adjunkt ...................................... 22 296 1 teckningslärare ................................ 17 088 3 tillsynslärararvoden ............................ 3 000 Arvoden åt special- och timlärare m. m. .............. 75 000
Övrig personal
1 kansliskrivare .................................. 10 512 1 kontorsbiträde .................................. 7 212 1 husmor ........................................ 11 380 1 ekonomibiträde ................................ 7 608 1 vaktmästare .................................... 9 792
B. Omkostnader
Sjukvård ........................................ 2 000 Beseersättningar .................................. 2 000 Expenser a. Bränsle, lyse, vatten ............................ 40 000
kr.
»
)) » » »
))
kr.
))
))
&
1 063 576 kr.
134 000 kr.
18 500 kr.
Summa 1 216 076 kr.
b. övriga expenser 1. skrivmaterial, tryck, annonser .................. 18 000 » 2. post och telefon ................................ 5 000 » 3. underhåll av undervisningsmateriel .............. 6 000 » 4. förbrukningsmaterial, inklusive material i samband med laborationer, matlagningsdemonstrationer och utprovningar .................................. 15 000 » 5. städning och tvätt .............................. 35 000 » 6. övriga utgifter ................................ 11 000 » C. Materiel och böcker Inköp av undervisningsmateriel .................... 15000 kr. Inköp av böcker .................................. 3 500 » Seminariet i Norrköping A. Avlöningar Lärarpersonal 1 rektor ........................................ 26 880 kr 2 lektorer i fackämnen .......................... 38 356 » 16 ämneslärare .................................. 306 048 » 8 övningsskollärare .............................. 153 024 » 1 teckningslärare ................................ 17 088 » 2 tillsynslärararvoden ............................ 2 000 » Arvoden åt special- och timlärare m. m. .............. 55 000 » övrig personal 1 kansliskrivare .................................. 10 512 kr. 1 kontorsbiträde .................................. 7 212 » 1 ekonomibiträde ................................ 7 608 » 1 vaktmästare .................................... 9 792 » B. Omkostnader Sjukvård ........................................ 2 000 kr. Reseersättningar .................................. 2 000 » Expenser a. Bränsle, lyse, vatten ............................ 30 000 » b. Övriga expenser 1 skrivmaterial, tryck, annonser .................... 15 000 » 2. post och telefon ................................ 4 000 » 3. underhåll av förbrukningsmaterial .............. 4 000 » 4. förbrukningsmaterial .......................... 6 000 » 5. städning och tvätt .............................. 25 000 » 6. övriga utgifter .................................. 6 000 » C. Materiel och böcker Inköp av undervisningsmateriel .................... 9 000 kr. Inköp av böcker .................................. 2 000 »
623 520 kr.
94 000 kr.
11 000 kr.
Summa 728 520 kr.
Sammandrag
(avrundade tal)
. . .. . Materiel
Seminarium Avloumgar Omkostnader och böcker Summa Uppsala ............ 1 273 100 190 000 25 000 1 488 100 Göteborg ........... 1 197 600 131 000 18 500 1 347 100 Umeå .............. 941 300 134 000 18 500 1 093 800 Hälsingborg ......... 1 063 600 134 000 18 500 1 216 100 Norrköping ......... 623 500 94 000 11 000 728 500 Summa 5 099 100 683 000 91 500 5 873 600
1953 års lärarinneutbildningskommittés förslag ifråga om den framtida årliga examinationen av lärare på det husliga området
. Därav vid seminariet i Årllg exa- Lärarkategori mination i .. .. . Upp- Gote- Halsm'f— Norr- hela landet sala borg borga Um eå köping Hushållslärare ...... 176 48 48 48 32 Lantgårdslärare ..... 8 a 10 8 a 10 Textillärare ........ 168 24 48 24 24 48 Yrkeslärare i kläd— sömnad .......... 12 12 Barnavårdslärare. . . . 24 12 12 Summa årlig examina- tion ............. 388 a 390 92 a 94 96 84 56 60 Summa samtidigt när- varande seminarie- elever ............ 1 140 ä 1 146 276 a 278 288 252 168 156
Dessutom föreslås, att utbildning av ekonomiföreståndare skall äga rum vid seminarierna i Uppsala och Umeå. Årlig examination: 16 vid vartdera seminariet.
Utbildningsgången enligt 1953 års lärarinneutbildningskommittén förslag
Hushållslärare
Lantgårdslärare
Textillärare
Yrkeslärare i klädsömnad
Barnavårdslärare
Husmoderskurs, alternativt vid fackseminarium, lant- hushållsskola eller yrkesskola
5 månader
Praktik i hem 6 månader
Praktik i storhushåll 1 månad Socialpraktik under 6 veckor förlagd till ferierna mellan två läsår vid seminariet
Seminariekurs 1 årl » 1 » ” » 1 »
Husmoderskurs vid lanthus— hållsskola minst 5 månader
Praktik i lanthushåll
4 månader Kurs i trädgårdsskötsel
6 månader Speeialpraktik i ladugårdssköt- sel 2 månader Specialpraktik i smådjurssköt- sel 2 månader Socialpraktik under 6 veckor,
förlagd till ferierna mellan två läsår vid seminariet
Seminariekurs » 1 år” » 1 år
Sömnadskurs,
alternativt
vid fackseminarium eller
yrkesskola
Vävkurs,
1 termin alternativt vid
fackseminarium, yrkessko- la eller organiserad hem—
slöjd
Seminariekurs » |
1 termin
Verkstadsskola för klän- ningssömmerskor 1 år d:o 1 år
Kvalificerad yrkespraktik
1 år
Dzo 1 år Dzo 1 år
avslutad med godkänt gesällprov
Seminariekurs 1 år
Seminariekurs inkl. prak-
Husmoderskurs, alterna- tivt vid facksem., lanthus- hållsskola eller yrkesskola
5 mån.
Praktik i barnavård i hem med småbarn 3 mån.
Praktik i barnavård vid barnavårdande institutio— ner 3 mån.
Barnsköterskekurs 6 mån
tisk utbildning Dzo Dzo
1 år1 1 år” 1 års
1 Hushållslärare med lant- hushållsinriktning tillbringar vårterminen av detta läsår vid den praktiska kursen i Jälla. ” Hushållslärare med lant- hushållsinriktning tillbringar höstterminen av detta läsår
vid den praktiska kursen 1 Jälla.
1 Vårterminen av detta läsår tillbringas vid den praktiska kursen i Jälla. = Höstterminen av detta läs- år tillbringas vid den prak- tiska kursen i Jälla. 1 Vårterminen av detta läsår tillbringas vid barna- vårdande institutioner
” Hela detta läsår till- bringas vid barnavårdande institutioner. & Den första hälften av höstterminen av detta läs- år tillbringas vid barna-
vårdande institutioner.
KAPITEL 22
Sammanfattning
Allmänna synpunkter
Det brukar ofta sägas, att husmödrarna utgör den största yrkesgruppen i vårt land. Då hemarbetet betraktas som ett yrkesarbete, är påståendet också riktigt. Husmödrarna i våra svenska hem är till antalet vida större än någon annan yrkesgrupp. Om hemarbetet, varmed här givetvis måste förstås arbetet i det egna hushållet, skall anses utgöra ett yrkesarbete eller icke, är en terminologisk fråga. Några sakliga skäl för att undandraga hemarbetet beteckningen yrkesarbete kan icke anföras. Arbetet i det egna hushållet krä- ver stora insatser i fråga om både tid och krafter av husmödrarna. Det har också stor betydelse både privatekonomiskt och nationalekonomiskt. Hur husmödrarna hushålla med hemmets tillgångar påverkar på ett avgörande sätt de enskilda familjernas ekonomi och får återverkningar även på sam- hällsekonomien. De ekonomiska vården husmödrarna förvaltar represente- rar väldiga belopp.
Mot bakgrunden av dessa förhållanden borde det vara en självklar sak, att husmödrarna skall erhålla en grundlig och effektiv utbildning för sitt yrkesarbete i hushållet. Den ekonomiska och tekniska utvecklingen på senare tid har också gjort behovet av en dylik utbildning än mera trängande. I allt större omfattning är husmödrarna engagerade i förvärvsarbete utom hemmet, och dessa förvärvsarbetande husmödrar måste utföra ett dubbelt yrkesarbete, inom sitt yrke och inom sitt hem. Om de skall hinna och orka med detta dubbelarbete, måste de äga en grundlig utbildning inte bara i sitt yrke utom hemmet utan också i det yrkesarbete, de har att utföra inom det egna hushållet. Den snabba tekniska utvecklingen inom jordbruk, livsme— delsindustri och livsmedelsdistribution, möjliggjord genom den vetenskap- liga forskningen, inte minst på näringslärans område, har nära nog revolu- tionerat den del av hushållsarbetet, som hänför sig till kosthållets och mat- lagningens område. Hemarbete överhuvudtaget, inte bara arbetet med livs- medlen, kan numera underlättas väsentligt genom de moderna maskiner och redskap för hushållen, som finns i marknaden. I fråga om textilvaror för hemmets behov har forskning och industri i samarbete skapat ett rikhal- tigare och ändamålsenligare urval än vad som förr fanns tillgängligt. Arbetet i hem och hushåll har också många andra sidor, som en husmor måste vara förtrogen med. Hon måste äga goda kunskaper inte bara om näring, bostad,
kläder och ekonomi utan också om barnuppfostran och hälsovård, om familjens ställning i samhället o. s. v.
Undervisningen i husliga ämnen har tyvärr inte fått den ställning i våra skolor, som hemarbetets stora ekonomiska och sociala betydelse kräver. I de allmänna skolorna borde läggas en god grund för en kommande yrkesutbild- ning för husmödrarna i husmodersskolor och lanthushållsskolor, men man kan icke påstå att så är fallet, även om undervisningen under senare tid utökats och förbättrats. Brist på lokaler och brist på lärare har hämmat utvecklingen. Inte heller har den husliga undervisningen alltid rönt den uppskattning och förståelse från skolmyndigheternas eller från allmän— hetens sida, som hade varit önskvärd. Man har ofta ansett undervisning i husliga ämnen som något mindre betydelsefullt, något som knappast angick skolan. Färdighet i husliga ting borde läras genom praktiskt arbete i hem- men, har man menat, skolan bör framförallt ge kunskaper i teoretiska äm- nen. Denna underskattning av behovet av kunskaper på hemarbetets om- råde har också fördröjt utvecklingen av undervisningen i husliga ämnen.
Stora och väsentliga uppgifter återstår således att genomföra för att ge undervisningen i husliga ämnen den centrala plats i vårt skolväsende, som den bör intaga. I vissa av de allmänna skolorna måste undervisningen i hem— kunskap, hushållsgöromål, sömnad, barnavård m. m. erhålla en kvantitativt större omfattning och ett kvalitativt ännu bättre innehåll än vad den för närvarande äger. De egentliga yrkesutbildningsanstalterna för blivande husmödrar, d. v. s. husmodersskolor, lanthushållsskolor och folkhögskole- kurser, måste byggas ut, så att allt flera unga flickor kan få tillfälle att genomgå en sådan utbildning. Denna bör också moderniseras och effektivi— seras i den mån förhållandena det kräver, så att utbildningen alltid blir ändamålsenlig och anpassad efter de ständigt pågående förändringarna på hushållsarbetets område.
Denna upprustning av den husliga undervisningen och utbildningen kan icke genomföras med mindre än att kunniga och skickliga lärare i tillräck— ligt antal står till förfogande. Lokalfrågor och ekonomiska förhållanden må ha sin betydelse, men här liksom på andra områden av undervisningsväsen- det är lärartillgången samt lärarnas duglighet och lämplighet den utslags— givande faktorn. Vid flertalet seminarier är lokalerna trånga och omoderna. Ansträngd ekonomi —— i synnerhet för de privatägda seminarierna — har hindrat önskvärd upprustning. Av samma skäl har inte heller undervis- ningsmaterielen alltid kunnat hållas i nivå med utvecklingens krav. Trots avsaknad av möjligheter till högre utbildning för seminariernas lärare och trots brister i fråga om lokaler och undervisningsmateriel måste standarden i fråga om lärarinneutbildningen på det husliga området betecknas som för- vånande god. Därmed är emellertid icke sagt, att den icke behöver förbättras i vissa avseenden. Lärarinnornas teoretiska utbildning, som nu i viss mån är tillbakasatt för träningen av den manuella färdigheten, bör bli djupare
och grundligare. Utan att lägga undervisningen vid seminarierna på ett högskolemässigt sätt bör större utrymme ges för individuellt arbete i semi- nariestudierna. Då det icke kan vara önskvärt att förlänga studietiden, om det icke är oundgängligen nödvändigt, måste den förbättrade teoretiska undervisningen leda till att de praktiska ämnena erhåller mindre tids— utrymme på schemat. För att kompensera denna minskning bör den prak- tiska förutbildningen rationaliseras och effektiviseras. En viktig fråga är, om den nuvarande uppdelningen av lärarinnor på olika kategorier är den ur undervisnings- och skolorganisatorisk synpunkt mest ändamålsenliga och om den är lämplig med hänsyn till hushållsarbetets struktur inom olika yrkesgrupper och geografiska områden. Eventuellt förefintliga skillnader mellan lanthushåll och stadshushåll och mellan hushåll med förvärvsarbe- tande husmödrar och med hemmahusmödrar måste härvidlag uppmärk— sammas.
Huvudmannaskapet för seminarierna utgör ett annat väsentligt problem. De privatägda seminarierna arbetar under tryckta ekonomiska förhållanden och kan icke fortsätta sin verksamhet, såvida icke det allmänna offrar betyd- ligt större belopp i bidrag till deras drift än hittills. Ej heller de kommun- ägda seminarierna torde vara villiga att fortsätta sin verksamhet utan bety- dande ökningar av statsbidragen. En väsentlig utökning av seminarieorga- nisationens kapacitet är oundgängligen nödvändig. Den nuvarande kapaci— teten är otillräcklig och bristen på lärarinnor mycket stor inom de flesta lärarinnekategorier. Ju mer den husliga undervisningen utbygges, ju star— kare kommer denna brist att accentueras. En snar utbyggnad av utbild- ningsmöjligheterna för lärare på det husliga området måste fördenskull ske. Kostnaderna för utökningen av seminarieorganisationens kapacitet blir emellertid betydande. Med hänsyn till dessa förhållanden inställer sig den frågan, om icke staten bör övertaga ansvaret för seminarierna på det husliga området. Lärarutbildningen vid dessa måste, likaväl som annan lärarutbild— ning, i främsta rummet anses vara en statlig angelägenhet. Ett samarbete mellan staten och berörda kommuner är emellertid mycket väl tänkbart. Genom ett sådant samarbete skulle framförallt de besvärliga lokalproblemen för seminarierna kunna lösas snabbare.
Från de här skisserade utgångspunkterna har 1953 års lärarinneutbild- ningskommitté haft att arbeta. Dess förslag i föreliggande betänkande rörande utbildningen av lärare inom det husliga området kan sammanfattas på följande sätt.
Lärarkategorier
Kommittén föreslår, att fem olika kategorier lärare på det husliga området skall utbildas, nämligen hushållslärare, lantgårdslärare, textillärare, yrkes- lärare i klädsömnad och barnavårdslärare. Jämfört med nuvarande utbild- ningsförhållanden innebär förslaget, att antalet kategorier minskas med två
eller i realiteten en, eftersom utbildningen av skolköks-handarbetslärarin- nor för närvarande är nedlagd. Kommittén föreslår därjämte en påbygg- nadsutbildning i vävning på textillärarutbildningen, avsedd att ge kompe— tens till innehav av lärartjänster i vävning med vävteori för den mera kvalificerade undervisningen i detta ämne vid fackseminarier och vid längre heltidskurser i vävning inom yrkesskolväsendet.
Utbildningen av hushållslärare uppdelas på två olika linjer —— icke olika kategorier — nämligen hushållslärare och hushållslärare med lanthushålls- inriktning. Kompetensen blir densamma för lärare på båda utbildningslin- jerna. Hushållslårarna blir kompetenta att undervisa i hemkunskap och hushållsgöromål vid såväl allmänna skolor som yrkesskolor, både på lands- bygden och i tätorterna.
Genom sin allmänna kompetens blir hushållslärarna behöriga att under— visa i hushållsgöromål även vid lanthushållsskolorna. Detta har nödvän— diggjort en omläggning av den nuvarande lanthushållslärarinneutbild- ningen. Den nya kategorien lantgårdslärare får sådan utbildning, som gör lärarna kompetenta att undervisa i de för ett lanthem speciella ämnena djurvård och trädgårdsskötsel samt därjämte i hemvård, såväl vid lanthus— hållsskolorna som vid andra undervisningsanstalter, där dessa ämnen före- kommer t. ex. inom enhetsskolans klass 9 y med jordbrukslinjer och lant- hushållslinjer. Däremot blir de icke behöriga att undervisa i hushålls- göromål.
Utbildningen av textillärare kommer i praktiken att innebära en sam- manslagning av de nuvarande kategorierna handarbetslärarinnor och väv- lärarinnor. Textillärarna blir nämligen kompetenta att undervisa i såväl kvinnlig slöjd och sömnad som i vävning inom alla skolformer med un— dantag för den kvalificerade yrkesutbildningen i sömnad och vävning. För den mera kvalificerade vävundervisningens behov inrättas som ovan sagts en påbyggnadsutbildning på textillärarutbildningen. En konsekvens av för- slaget blir, att utbildningen av den nuvarande kategorien vävlärarinnor måste upphöra. Utbildning av vävlärarinnor eller vävinstruktörer för hem- slöjdens behov bör enligt kommitténs mening förläggas till yrkesskolor och icke till lårarseminarier på det husliga området.
Kategorien yrkeslärare i klädsömnad får praktiskt taget samma utbild— ning och kompetens som den nuvarande kategorien yrkeslärarinnor i söm-- nad. Namnändringen har föreslagits med hänsyn till att klädsömnaden utgör ifrågavarande lärares huvudsakliga arbetsfält. Deras uppgift blir liksom hittills främst att som yrkeslärare undervisa i verkstadsskolor.
Barnavårdslärarkategorien motsvarar också i det väsentliga den nuvarande kategorien barnavårdslärarinnor. Barnavårdslärarinnornas utbildning har på senare tid omlagts, så att den numera omfattar vården av barn i alla åldrar upp till skolåldern, varjämte större utrymme givits åt den psykiska.
vården av småbarn än tidigare. Kursplanerna för utbildningen framdeles innebär ett fullföljande av riktlinjerna för denna omläggning. Någon ändring av kompetensen för barnavårdslärarna föreslås inte. I syfte att få till stånd en gemensam grundutbildning för all personal med kvalificerade uppgifter på barnavårdens område har kommittén i en separat framställning till Kungl. Maj:t hemställt om utredning av detta problemkomplex.
Kommittén har ansett, att den nuvarande beteckningen lärarinna bör utby- tas mot lärare. Det främsta skälet härtill är, att i skolförfattningar numera konsekvent användes termen lärare, oavsett om dessa är av manligt eller kvinnligt kön. Vidare vill kommittén med denna ändring understryka, att lärarutbildningen vid seminarierna på det husliga området icke är för- behållen kvinnliga elever utan också står öppen för manliga.
Lärarbehovet
Bristen på lärare inom det husliga området är för närvarande mycket stor i fråga om samtliga kategorier utom vävlärarinnor, där examinationen varit större än behovet. Examinationen av yrkeslärare i sömnad torde unge- fär motsvara behovet av dylika lärare för verkstadsskolornas del. Bristen på lärare kommer av skilda anledningar att ytterligare öka framdeles. För att kunna tillgodose det framtida behovet av lärare på det husliga området föreslär kommittén en väsentlig utåkningkav utbildningskapaciteten inom seminarieorganisationen på området. Utbildningen av hushållslärare, textil- lärare och barnavårdslärare föreslås således bli vida större till sin årliga omfattning än den nuvarande utbildningen av de kategorier, som närmast motsvarar de av kommittén föreslagna nya kategorierna. Däremot blir ut- bildningen av den nya kategorien lantgårdslärare av mindre omfattning än den nuvarande utbildningen av lanthushållslärarinnor, emedan den nya kategorien får en begränsad kompetens gentemot den nuvarande.
Kommittén föreslår, att den årliga examinationen av de olika lärarkate- gorierna skall bli följande:
Hushållslårare .......................... 176 (därav cirka 20 med inriktning på lant- hushåll)
Lantgårdslärare ........................ 8 ä 10
Textillärare ............................ 168
Yrkeslärare i klädsömnad ................ 12
Barnavårdslärare ........................ 24
Nyrekryteringsbehovet av lärare med påbyggnadsutbildning i vävning utöver textillärarexamen har kommittén uppskattat till i genomsnitt två pr år.
Utbildningsgåugen
Kommittén föreslår, att som krav på teoretisk förutbildning för inträde i lärarseminarier på det husliga området skall uppställas avlagd realexamen eller avgångsbetyg från kommunal flickskola med minst medelbetyget Ba samt dessutom minst detta betyg i vart och ett av ämnena modersmålet, eng- elska språket, matematik, fysik och kemi, jämte godkänd genomgång av pre- parandkurs, som ordnas vid varje seminarium, i de 0 'annämnda ämnena. För elev, som genomgått enhetsskola, bör krävas betyg från den linje och dessutom sådana betygspoäng, som kan anses motsvara nyssnämnda teo— retiska utbildning. Avsikten med undervisningen i preparandkursen är att i de nämnda ämnena ytterligare utvidga och fördjupa de kunskaper eleverna inhämtat i realskolan, respektive den kommunala flickskolan eller enhets- skolan. lnträdessökande till lärarkurs, som icke genomgått preparandkurs, måste styrka sig äga kunskaper av den omfattning, som meddelas vid kur- sen. Studentexamen — utom på latinlinjen — utgör tillräcklig kvalifika— tion för vinnande av inträde. Den som avlagt studentexamen på latinlinjen måste komplettera sina kunskaper i matematik, fysik och kemi enligt ford- ringarna för preparandkursen.
För vinnande av inträde i lärarkurs måste den sökande vidare ha genomgått praktisk förutbildning för den utbildningslinje vederbörande vill välja. Den praktiska förutbildningen avses för blivande hushålls-, textil- och barnavårdslärare ta i anspråk ett år, för lantgårdslärare ett och ett halvt år och för yrkeslärare i klädsömnad fem år. Den praktiska förutbildningen uppdelas i genomgång av förskolor och praktik på arbetsplatser. Blivande hushållslärare skall genomgå husmoderskurs samt praktisera i hem och storhushåll, och blivande lantgårdslärare skall likaledes genomgå husmo- derskurs —— obligatoriskt vid lanthushållsskola — samt praktisera i lant- hushåll, i trädgårdssskötsel, i ladugårdsskötsel och i smådjursskötsel. Ele- ver på båda dessa utbildningslinjer bör vidare under ferierna mellan två läsår utöva socialpraktik. Blivande textillärare skall genomgå sömnads- kurs och vävkurs. Blivande barnavårdslä 'are skall genomgå husmoderskurs samt praktisera i hem med småbarn och vid barnavårdande institutioner samt därefter genomgå barnsköterskekurs. Yrkeslärare i klädsömnad slut- ligen skall genomgå 2-årig verkstadsskola för klänningssömmerskor samt praktisera i yrket under 3 år. För dessa lärare blir den praktiska förlit— bildningen en väsentlig del i deras utbildning, emedan de måste förvärva mycket god yrkeskunskap.
Efter avslutad praktisk förutbildning följer så den egentliga lärarutbild- ningen vid seminarierna. Seminariekursen föreslås för samtliga utbildnings- linjer med undantag för yrkeslärare i klädsömnad komma att omfatta 3 år. För yrkeslärarna blir seminariekursen endast ettårig, då den övervägande avser pedagogisk utbildning. För övriga lärarkategorier omfattar semina- riestudierna såväl praktisk som teoretisk utbildning för läraryrket. Elever
på lantgårdslärarlinjen samt på hushållslärarlinjen med inriktning på lant- hushåll skall under andra och tredje terminen av studietiden vid semina- rierna genomgå en praktisk kurs i lanthushållning, förlagd till Jälla utanför Uppsala i samarbete med Uppsala läns landstings lantmanna- och lanthus- hållsskolor därstädes. Även för elever på hushållslärarlinjen utan inrikt- ning på lanthushåll ägnas andra och tredje terminerna åt i huvudsak prak- tisk utbildning, men denna äger rum vid vederbörande seminarium.
De teoretiska ämnena ges vidgat utrymme och övningsundervisningen ut- vidgas och effektiviseras. Undervisningen skall i princip meddelas i lektions- form liksom hittills, men den utveckling mot friare former för studierna, som redan ägt rum, bör ytterligare hefrämjas. Föreläsningar, seminarie- övningar och diskussioner m. ni. bör komma till ökad användning. Ett inslag i studierna av högskolemässig karaktär föreslås infört genom 5. k. fördjupade studier i ett valfritt ämne.
Seminarieorganisationen
Kommittén föreslår, att framdeles fem seminarier för utbildning av lärare på det husliga området skall finnas mot för närvarande elva. Seminarierna föreslås förlagda till Uppsala, Göteborg, Umeå, Hälsingborg och Norrköping. Verksamheten vid samtliga seminarier förstatligas, medan vederbörande kommuner (städer eller landsting) ansvarar för lokaler åt seminarierna mot årlig hyra från statsverket.
Seminariet i Uppsala blir den nuvarande fackskolan för huslig ekonomi därstädes, som övertages av staten. Utbildning skall vid detta seminarium ske av hushållslärare, lantgårdslärare, textillärare och barnavårdslärare. Den årliga examinationen på respektive linjer blir 48, 8 år 10, 24 och 12. Den praktiska utbildningen av lanthushållslärarinnor vid den av fackskolan ägda lantegendomen Brogård skall enligt kommitténs förslag nedläggas. I stället inrättas vid Jälla utanför Uppsala i samband med de av Uppsala läns landsting ägda lantmanna— och lanthushållsskolorna därstädes en s. k. praktisk kurs, som skall genomgås dels av elever på lantgårdslärarlinjen och dels av elever på hushållslärarlinjen med lanthushållsinriktning. Erfor- derliga byggnader för den praktiska kursens behov uppföres och förvaltas av Uppsala läns landsting. För de ombyggnader eller eventuellt nybyggnader, som blir erforderliga för seminariet i Uppsala, svarar Uppsala stad.
Seminariet i Göteborg bildas genom sammanslagning av Göteborgs skol- köksseminarium och Nordenfeltska skolan, för vilka båda seminarier Göte- borgs stad nu är huvudman. Seminariet inrymmes tills vidare i provisoriska lokaler. Nybyggnad för seminariet kommer sedermera att uppföras av sta- den. Vid seminariet skall årligen utexamineras 48 hushållslärare och 48 textillärare.
Seminariet i Umeå blir det nuvarande seminariet för huslig utbildning därstädes, som äges av Västerbottens läns landsting. Vid seminariet skall
årligen utexamineras 32 hushållslärare och 24 textillärare. Detta kräver en utökning av det nuvarande seminariets kapacitet, varför tillbyggnad av seminariets lokaler måste ske. För denna svarar Västerbottens läns landsting.
Seminariet i Hälsingborg blir nyinrättat. Vid detsamma skall utbildning äga rum av hushållslärare, textillärare och barnavårdslärare. Den årliga exa— minationen på respektive linjer blir 48, 24 och 12. Lokaler för det nya semi— nariet anskaffas genom stadens försorg. För den praktiska utbildningen av barnavårdslärare får ett av stadens daghem användas.
Även seminariet i Norrköping blir nyinrättat. Detta seminarium kommer att inrikta sin utbildning på det textila området, där möjlighet finnes till visst samarbete med Lennings textilinstitut. Vid seminariet skall årligen utexamineras 48 textillärare och 12 yrkeslärare i klädsömnad. Utbild- ningen på den sistnämnda linjen förlägges helt till Norrköpingsseminariet. För lokaler åt det nya seminariet ansvarar Norrköpings stad.
Påbyggnadsutbildningen i vävning för textillärare, som vill erhålla behö- righet till lärartjänster inom den mera kvalificerade yrkesutbildningen i vävning, förlägges till Slöjdföreningens skola i Göteborg.
Vid seminarierna i Uppsala och Umeå kommer vid sidan av lärarutbild- ningen även att ordnas utbildning av ekonomiföreståndare. Sådan utbild— ning föreslås också fortsättningsvis ske vid Västkustens ungdomsskolor i Ljungskile. Den årliga examinationen föreslås bli 16 vid vartdera seminariet och 7—8 i Ljungskile. De teoretiska förkunskaperna föreslås bli realexamen eller avgångsbetyg från kommunal flickskola med minst Ba som genom- snittsbetyg, samt minst Ba i vart och ett av ämnena matematik, fysik, kemi och engelska. Den praktiska förutbildningen föreslås bli en husmoderskurs om en termin, 8 månaders elevpraktik i sjukhuskök och 3 månaders elevpraktik i militärkök. Själva ekonomiföreståndarkursen föreslås bli två-årig.
Vid samtliga seminarier organiseras yrkeskurser för utbildning inom olika fackområden. Dessa kurser användes samtidigt som övningskurser för lärar— elevernas övningsundervisning. Vid vart och ett av seminarierna i Göteborg, Umeå och Hälsingborg anordnas varje termin 2 husmoderskurser, 2 söm- nadskurser och 1 vävkurs; vid seminariet i Uppsala 3 husmoderskurser, 2 sömnadskurser och 1 vävkurs; vid seminariet i Norrköping 2 sömnads- kurser och 1- vävkurs. Varje kurs pågår under en termin och bör ha 12 elever.
Kommittén föreslår, att intagning av elever till lärarkurserna vid semi- narierna och till ekonomiföreståndarkurserna skall ske centralt. Fördel— ningen av elevplatserna skall verkställas av en central intagningsnämnd, vars ordförande skall utses av den centrala tillsynsmyndigheten över semi-
narierna — enligt kommitténs förslag överstyrelsen för yrkesutbildning — och i vilken samtliga rektorer vid seminarierna eller ställföreträdare för dessa ingår som ledamöter. Ansökan om inträde som elev ställes till nämn— den med angivande av vid vilket seminarium sökanden helst vill bli antagen som elev.
Vidare föreslår kommittén, att varje seminarium skall ställas under led— ning av en styrelse, vars samtliga ledamöter utses av Kungl. Maj:t. Bland ledamöterna skall finnas representerad såväl pedagogisk sakkunskap som sakkunskap på den husliga utbildningens område. Den kommun eller, beträf— fande seminariet i Umeå, den landstingskommun, inom vilken seminariet är beläget, bör också äga företrädare inom styrelsen. Rektor bör vara självskri- ven ledamot av densamma.
Samtliga övriga nu verksamma lärarinneseminarier på det husliga om- rådet än de förut nämnda fem föreslås upphöra med sin lärarutbildning, nämligen statens skolköksseminarium i Stockholm, Fredrika Bremerför— bundets lanthushållningsseminarium i Rimforsa, Andrea Eneroths högre handarbetsseminarium, Fredrika Bremerförbundets högre skola för kvinnlig yrkesutbildning, Handarbetets vänners vävskola och Johanna Brunssons vävskola, samtliga i Stockholm. Vidare följer som en konsekvens av kom— mitténs förslag, att möjligheten för textilkonstnärer, som utbildas vid Slöjd— föreningens skola i Göteborg, att genom viss pedagogisk utbildning förvärva behörighet till vävlärarinnetj änster måste upphöra.
På grund av den stora bristen på lärare i kvinnlig slöjd och sömnad före— slår kommittén att handarbetslärarinneutbildningen vid Andrea Eneroths högre handarbetsseminarium under en övergångstid skall fortsätta. Även statens skolköksseminarium torde böra fortsätta sin verksamhet, åtminstone under något år.
Personalorganisationen
I fråga om lärarpersonalen vid seminarierna innebär kommitténs förslag ett flertal förändringar gentemot nu rådande förhållanden. En konsekvens av kommitténs förslag rörande huvudmannaskapet blir, att personalen vid samtliga seminarier, lärare såväl som annan personal, inordnas i det stat- liga lönesystemet.
Termen lärarinna vid seminarium föreslås utbytt mot beteckningen lärare.
I analogi med inrättandet av lektorstjänster i övningsämnena vid lärar— högskolan föreslår kommittén att lektorstjänster i vissa fackämnen inrättas vid seminarierna. För erhållande av kompetens till dylik lektorstjänst ford— ras, att sökanden utöver avlagd lärarexamen på någOn utbildningslinje inom det husliga området skall genomgå viss fortbildning genom studier vid uni- versitet, högskola eller annan anstalt för högre utbildning, anpassad efter de speciella fordringarna för varje särskild lektorstjänst. Förslaget om
kompetensfordringar för dessa lektorstjänster är att betrakta som ett pro- visorium i avvaktan på att frågan 0111 högre huslig utbildning blir löst. Samtliga övriga lärare i fackämnena vid seminarierna betecknas ämnes- lärare. För kompetens till dylik tjänst krävs liksom nu lärarexamen på det husliga området samt väl vitsordad lärartjänstgöring under minst den _tid, som enligt övningslärarstadgan fordras för erhållande av ordinarie lärartjänst i övningsämne.
Kommittén föreslår vidare inrättande av lektors- och adjunktstjänster i specialämnen vid de seminarier, där timantalet är tillräckligt stort för inrät- tande av fasta tjänster. Lektorstjänster inrättas dels i psykologi och peda- gogik och dels i kemi och näringslära. Adjunktstjänster inrättas i kemi och fysik. Kompetensfordringarna blir desamma som för motsvarande lektors- och adjunktstjänster vid de allmänna läroverken. Lektors- och adjunkts— tjänster inrättas Vid samtliga seminarier utom vid seminariet i Norrköping, där timantalet i respektive ämnen blir för litet för att medge inrättande av fasta tjänster. Dessutom föreslås inrättande av en teckningslärartjänst vid varje seminarium.
Varje seminarium ställes under chefskap av en rektor. Rektor biträdes av en tillsynslärare för varje utbildningslinje, som förekommer vid seminariet. Tillsynslärarbefattningarna blir emellertid icke fasta tjänster, utan lämplig lärare vid seminariet förordnas att mot arvode bestrida tillsynslärar— befattning.
I mån av behov tillsättes timlärare och speciallärare i olika ämnen. Kommittén anser sig av praktiska skäl icke kunna föreslå inrättande av egen övningsskola i egentlig mening vid varje seminarium utan förordar, att övningsundervisningen, liksom hittills varit fallet, skall ske inom olika klasser och kurser i skilda skolformer, såväl inom det allmänna skolväsendet som inom yrkesskolväsendet. De yrkeskurser, som föreslås komma att inrättas vid seminarierna, skall också användas för övningsundervisningen. Den lärarpersonal, som erfordras för handhavandet av övningsundervis- ningen, föreslås bli anställd vid seminarierna och alltså ingå i dess lärarstab. Namnet på denna lärarkategori föreslås bli övningsskollärare, alltså samma term som användes i fråga om motsvarande personal vid folkskolesemina- riernas övningsskolor. Behörighetsvillkoren blir desamma som för ämnes- lärare vid seminarierna.
Kommittén föreslår, att vid samtliga seminarier utom seminariet i Norr- köping inrättas en tjänst som husmor. Vid varje seminarium bör vidare finnas ett fast anställt ekonomibiträde. Övrig ekonomibiträdespersonal anställes i mån av behov. För att ombesörja det ganska omfattande kontors- arbetet vid seminarierna föreslås inrättande av en kansliskrivartjänst samt en tjänst som kontorsbiträde vid varje seminarium, varjämte föreslås en tjänst som kassör vid seminariet i Uppsala. Vidare föreslås inrättande av en vaktmästartjänst vid varje seminarium.
Den centrala ledningen av den nuvarande lärarinneutbildningen är upp- delad på ett flertal centrala ämbetsverk. Denna splittring utgör givetvis en olägenhet, och kommittén har ansett att den centrala ledningen bör förläg- gas till ett enda ämbetsverk. Vid valet av tillsynsmyndighet föreligger enligt kommitténs mening endast två alternativ: antingen bör skolöverstyrelsen eller också överstyrelsen för yrkesutbildning bli tillsynsmyndighet. Kom- mittén anser, att det sistnämnda ämbetsverket av olika skäl är bäst lämpat för uppgiften, och föreslår således, att överstyrelsen för yrkesutbildning skall utöva den centrala ledningen av lärarutbildningen på det husliga området.
Särskilt yttrande
av ledamoten Holmvall
Kommittén har i kapitel 16 _ seminarieorganisationen —— bl. a. avgivit förslag rörande de planerade seminariernas förläggning och därvid före- slagit fortsatt verksamhet i Göteborg, Umeå och Uppsala samt nya semi— narier i Hälsingborg och Norrköping. Däremot har kommittén icke funnit sig kunna föreslå ett seminarium i Stockholm, trots att det för närvarande enda statsägda seminariet på det husliga området är förlagt dit. Orsaken är — som framgår av vad som säges på sid. 180 — att kommittén vid preliminära överläggningar med representanter för Stockholms stad an— gående uppförande av nya lokaler för ett seminarium i Stockholm tyvärr fått det beskedet, att staden på grund av sitt finansiella läge icke kunde tillmötesgå kommitténs önskemål om nybyggnad. »Kommittén ställdes då inför valet, antingen att föreslå förflyttning av det statsägda seminariet till annan ort eller att låta detta ligga kvar i Stockholm, i vilket senare fall nybyggnad för detsamma måste uppföras på statsverkets bekostnad. Med hänsyn till övriga berörda kommuners beredvillighet att låta utföra nybyggnader eller ombyggnader för seminariernas lokalbehov kunde det senare alternativet icke te sig acceptabelt, vilket också klargjorts för Stock— holms stads representanter vid de preliminära överläggningarna. Med hän- syn till såväl Stockholms stads avböjande som övriga kommuners positiva inställning till byggnadsfrågorna har kommittén icke kunnat förorda bi- behållande av det statsägda seminariet i Stockholm.»
Undertecknad har icke kunnat ansluta sig till majoritetens förslag i detta ärende, men i den situation, som uppstått genom Stockholms stads negativa inställning till byggnadsfrågan, har jag ej heller ansett mig ha möjlighet att framlägga ett alternativt förslag. Jag önskar därför endast kraftigt understryka ett beklagande av att kommittén ej ansett sig kunna föreslå bibehållandet av ett seminarium i de husliga facken i landets huvudstad. Jag anser det nämligen ytterst beklagligt att utbildningen för de lärarkategorier, som skall undervisa i hem- och familjefrågor av olika slag, icke kommer att vara representerad på den ort, där praktiskt taget all annan lärarutbildning finns representerad och där således ett berikande samarbete borde kunna bedrivas mellan olika utbildningsanstalter, t. ex. lärarhögskolan m. fl.
Riksdagen fattade ju också 1942 ett principbeslut, att det statliga skol-
köksseminariet i Stockholm skulle omändras till ett statligt skolköks- och handarbetsseminarium. Med detta beslut för ögonen anser jag det mycket svårt att helt frångå tanken på lärarinneutbildning i dessa fack i Stock— holm. Ett dylikt seminarium, inrett i fullgoda lokaler i huvudstaden, bör kunna bidraga till en välbehövlig effektivisering av intresset för huslig utbildning över huvudtaget och även vara en kontaktpunkt för olika kate- gorier, som sysslar med hem— och familjefrågor.
Kommittén har i sin skrivning bl. a. framhållit värdet av att ett semina- rium i Stockholm har möjlighet till samarbete med forskningsinstitut av olika slag med anknytning till hemfrågor. Jag vill även påpeka Stockholms rika tillgång till övningsklasser från olika skolformer, till museer på det textila området m. m. Inte minst betydelsefullt framstår för mig det fak- tum, att i Stockholm finns erfarna och skickliga seminarielärarinnor på det husliga området — såväl på hushålls- som på den textila sidan —— vilka bl. a. genom fortbildning gjort sig väl skickade som lärare vid ifråga- varande seminarier. Det är inte alldeles givet, att dessa utan vidare kan förflyttas till seminarier i andra delar av landet. När det gäller kollegiet vid Statens skolköksseminarium, som under många år arbetat i ytterst dåliga lokaler, måste riksdagens beslut ha tolkats som ett löfte om bättre lokalförhållanden inom en snar framtid.
En förflyttning av det nu existerande statliga seminariet i Stockholm till annan ort anser jag sålunda vara en fråga av stor räckvidd. En sådan anordning måste ses mot bakgrunden av det angelägna i att samtliga kom— muner, där seminarier planeras, är beredda att medverka genom att upp- föra erforderliga lokaler.
Översikt över 1945 års utrednings betänkande rörande organisationen av lärarinneutbildningen på det husliga området samt remissinstan-
sernas yttranden över detsamma
Sammanställningen gjord av lärarinneutbildningskommitténs sekreterare.
Behbvet av lärarinnor
1945 års utredning föreslog, att följande åtta kategorier lärarinnor skulle ut- bildas, nämligen barnavårdslärarinnor, hushållningslärarinnor, lanthushållnings- lärarinnor, sömnadslärarinnor, yrkeslärarinnor i sömnad, vävlärarinnor, hus- hållnings-sömnadslärarinnor och slöjdlärarinnor.
Förslagen motiverades beträffande de olika lärarinnekategorierna på ungefär följande sätt:
Med hänsyn till den vikt, som samhället bör lägga på uppfostran av barn, bör undervisningen på barnavårdens område handhas av personer med erforderlig fackutbildning och pedagogisk utbildning, barnavårdslärarinnor.
För undervisning i hushållsgöromål inom olika skolformer vore det önskvärt att erhålla till- gång till enhetligt utbildade lärarinnor, som ej stode främmande för skötseln av vare sig ett producent- eller konsumenthushåll. Utbildningen av nuvarande skolköks- och lanthushållnings- lärarinnorna föreslogs fördenskull upphöra och ersättas av utbildning av hushållningslärarinnor.
Lärarinnor med specialutbildning i trädgårdsskötsel och djurvård vore enligt utredningens uppfattning nödvändiga för undervisning i dessa ämnen i lanthushållsskolor och vissa ungdoms- vårdsskolor samt även i andra skolor, där undervisning i trädgårdsskötsel förekommer. Eftersom trädgårdsskötsel och djurvård intar en framskjuten plats inom ett lanthushåll, föreslog utred— ningen benämningen lanlhushållningslärarinnor för dessa specialutbildade lärarinnor i stället för den också tänkbara tyngre kombinationen trädgårdsskötsel-djurvårds-lärarinnor.
Enligt utredningens uppfattning vore det en allmänt omfattad åsikt att specialutbildade lära— rinnor för undervisning i handarbete eller kvinnlig slöjd erfordras. Sådana lärarinnor borde enligt utredningens mening kallas sömnadslärarinnor.
För att handha den verkliga yrkesutbildningen i sömnadsfacket föreslog utredningen bibehål— lande av lärarinnekategorien yrkeslärarinnor i sömnad.
För handhavande av särskilt yrkesväverskornas utbildning samt dessutom undervisningen i mera avancerade kurser i vävning föreslog utredningen specialutbildade vävlärarinnor. Dessa lärarinnor skulle kunna användas även för arbete inom hemslöjdens område samt för konsulte- rande verksamhet.
De nuvarande skolköks- och lanthushållslärarinnornas tjänstgöringsförhällanden är på sina håll på landsbygden synnerligen besvärliga genom korta tjänstgöringsperioder på olika orter. För att i någon mån rätta till dessa missförhållanden och även med tanke på den då planerade omorganisationen av skolväsendet föreslog utredningen att som försöksverksamhet skulle ordnas utbildning av hushållnMgs-sömnadslärarinnor, vilkas tjänstgöring huvudsakligen skulle vara förlagd till folk- och fortsättningsskolor. Lärarinnor med denna kombinerade utbildning avsågs dock icke skola tjänstgöra på ett så högt stadium som i enhetsskolans klass 9 y med huslig inriktning.
Slöjdlärarinnor slutligen var bland annat avsedda för undervisning inom husmoders- och lanthushållsskolor, där såväl sömnad som vävning förekommer, men där denna undervisnings omfattning kräver endast en lärarinna. Detta gällde enligt utredningens mening även för de kortare kurser i sömnad och vävning för hemmets behov, som bedrives inom yrkesskolans ram. Där undervisning i något av dessa ämnen förekommer i mindre omfattning, särskilt på mindre orter, har följden blivit att personer utan pedagogisk utbildning anställts som lärarinnor.
För jämförelses skull må erinras om att befolkningsutredningen på sin tid förordade två huvudtyper av lärarinnor på det husliga området, nämligen hus- hållslärarinnor och sömnadslärarinnor. Dessa typer borde kompletteras med en kombinerad lärarinnetyp: hushålls-sömnadslärarinna, som skulle vara utbildad hushållslärarinna med en utökad kurs i sömnad. För undervisning i olika spe- cialämnen föreslogs typerna barnavårdslärarinna, trådgårds-djurvårdslärarinna som skulle vara utbildad hushållslärarinna med en påbyggnadsutbildning i djur- vård och trädgårdsskötsel, samt vävlärarinna.
Beträffande utbildningsbehovet av de av 1945 års utredning föreslagna lära- rinnekategorierna beräknade utredningen, att följande antal lärarinnor årligen borde utbildas:
barnavårdslärarinnor .............................. 36 hushållningslärarinnor ............................ 120 lanthushållningslärarinnor ........................ 6 (12 vartannat år) sömnadslärarinnor ................................ 48 yrkeslärarinnor i sömnad .......................... . 36 vävlärarinnor .................................... 36 hushållnings-sömnadslärarinnor .................... 24 slöjdlärarinnor .................................... 48
Summa utexaminerade per år 354
Remissinstanserna. I remissinstansernas yttranden understrykes allmänt bety- delsen av att en reform av utbildningen av lärarinnor för det husliga området kommer till stånd, så att denna utbildning blir mera ändamålsenlig och effektiv. Remissinstanserna ger således sin anslutning till utredningens principiella grundinstållning. Däremot går meningarna väsentligt i sär ifråga om utred- ningens detaljförslag.
Vad angår utredningens förslag rörande antalet lärarinnekategorier framhålles i ett stort antal remissyttranden, att detta syntes vara för högt. Inga bestämda för- slag om hur många lärarinnekategorier, som kan anses lämpligt, framlägges emel— lertid. Det framhålles, att frågan om att nedbringa antalet kategorier bör tas under övervägande. Mot de båda kombinerade kategorierna hushållnings— och sömnads- lärarinnor samt slöjdlärarinnor, vilka senare skulle undervisa i både sömnad och vävning, framföres en stark kritik i det övervägande antalet yttranden. Särskilt gäller detta den förstnämnda kategorien, som avstyrktes av flertalet remissinstan- ser med ungefär likartad motivering. Man framhåller, att kompetensen hos hus- hållnings- och sömnadslärarinnorna måste bli låg. Det är inte möjligt att på den beräknade utbildningstiden kunna erhålla tillfredsställande kunskaper och fär- digheter i både hushåll och sömnad. Det kommer fördenskull att bli svårt att rekrytera denna utbildningslinje. Flera instanser är också tveksamma om det blir möjligt att skaffa sådana lärarinnor anställning. Andra framhåller att denna lärarkategori kan komma att efterfrågas av landsbygdens skolor men att detta inte blir tillfredsställande för strävandena att höja standarden hos landsbygds- skolorna, eftersom dessa lärarinnor icke får fullvärdig kompetens.
Motståndet mot kategorien slöjdlärarinnor motiveras med likartade synpunkter. I detta fall är dock motståndet i regel icke så kategoriskt som ifråga om hushåll— nings-sömnadslärarinnorna. Kategorien slöjdlärarinnor avstyrkes av ett mindre antal remissinstanser än vad fallet är med hushållnings-sömnadslärarinnorna.
Rakt motsatta meningar framföres dock även. Sålunda uttalar 1946 års skol-
kommission, att förslaget om att inrätta kombinerade lärarinnekategorier är »ytterst beaktansvärt» och av stor betydelse för landsbygdens skolor. Enhetssko- lans klasser med undantag för den högsta kommer icke att ge fullt arbete åt lärarinnor med specialutbildning, ansåg skolkommissionen, som fördenskull ut- talade sig för utbildning av ett större antal »kombinerade» lärarinnor per år än vad utredningen tänkt sig. 1946 års skolkommission var den enda remissinstans, som mera deciderat uttalade sig för kategorien hushållnings-sömnadslärarinnor. Svenska hemslöjdsföreningarnas riksförbund ansåg dock, att sådana lärarinnor skulle kunna erhålla arbete vid mindre lanthushållsskolor. Sveriges agronom- och lantbrukslärarförbund menade, att slöjdlärarinnor med den av utredningen före- slagna utbildningen skulle kunna utföra ett gott undervisningsarbete vid skolor och kurser, där ren fackutbildning icke förekommer. Arbetsmarknadsstyrelsen ifrågasatte, om det vore nödvändigt att skapa en särskild kategori vävlärarinnor, eftersom slöjdlärarinnekategorien motsvarade arbetsmarknadens behov av väv— lärarinnor. Sveriges slöjdlärarinneförening avstyrkte bestämt kategorien hushåll- nings-sömnadslärarinnor men var tveksam om kategorien slöjdlärarinnor. Ett lämpligt namn på denna, om den komme att inrättas, skulle vara hemslöjdslära- rinnor. Riksförbundet Landsbygdens folk, som motsatte sig de kombinerade kate— gorierna, pläderade för inrättande av större skoldistrikt på landsbygden, så att hushållningslärarinnor och sömnadslärarinnor skulle kunna erhålla full tjänst— göring. Skolöverstyrelsen framförde — såsom ett försök att lösa problemet om »kombinerade» lärarinnor — den tanken, att lärarinnorna borde erhålla grundlig utbildning endast inom en ämnesgrupp för att bli fullt kompetenta. Inom den andra ämnesgruppen skulle det räcka med påbyggnadskurser.
Tanken att hushållningslärarinnor skulle erhålla sådan utbildning, att de kunde undervisa såväl på landsbygden som i tätorter, accepterades på det hela taget av remissinstanserna, men vissa detaljerinringar framställdes. Svenska Landsbygdens kvinnoförbund ansåg, att flera lanthushållningslärarinnor borde utbildas. Svenska skolkökslärarinnornas förening förklarade, att den i princip kunde ansluta sig till utredningens förslag om inrättande av kategorierna hushållningslärarinnor och lanthushållningslärarinnor, under förutsättning att utbildningen bleve tillfreds-- ställande.
I fråga om övriga lärarinnekategorier må framhållas, att statens institut för folkhälsan i sitt yttrande förordade, att utbildningen av barnavårdslärarinnor skulle samordnas med utbildningen av barnträdgårdslärarinnor. Arbetsmarknads- styrelsen befarade, att det komme att bli svårt att rekrytera barnavårdslärarinne- linjen på grund av för höga fordringar, men framhöll, att syftet med denna ut— bildningslinje skulle bli förfelat om fordringarna sänktes. Skolöverstyrelsen fann det tveksamt, om så många barnavårdslärarinnor borde utbildas som utredningen föreslagit — eller tre gånger så många som dittills _ även om brist för det då— varande rådde.
Föreningen Sveriges vävlärarinnor samt hemslöjdskonsulenterna ansåg, att ut- redningen förordat utbildning av ett för stort antal vävlärarinnor per år. Sveriges slöjdlärarinneförening föreslog också utbildning — men endast försöks- vis tillsvidare — av 12 slöjdlärarinnor per år. Därjämte borde enligt föreningens mening utbildningen av sömnadslärarinnor ökas till 72 per år. Skolöverstyrelsen föreslog utbildning av 70 sömnadslärarinnor och 45 vävlärarinnor per år. Över- styrelsens uppfattning om behovet av vävlärarinnor var således rakt motsatt fack-- organisationernas.
överstyrelsen för yrkesutbildning underströk principiellt, att behovet av lära—— rinnor inom det husliga området komme att öka i framtiden, och framhöll sär--
skilt, att behovet av flera lärarinnor på barnavårdens och sömnadens områden redan nu vore starkt framträdande.
Vidare må påpekas, att överstyrelsen för yrkesutbildning ansåg namnen på de olika lärarinnekategorierna inte alltid väl funna och förordade namn, som bättre motsvarade lärarinnornas arbetsuppgifter. Överstyrelsen ifrågasatte också, om icke beteckningen lärarinna borde utbytas mot lärare i syfte att erhålla en enhet- lig beteckning för all lärarpersonal.
Utbildningen av de olika lärarinnekategorierna
A. Allmänna synpunkter. 1945 års utredning föreslog en i stort sett enhetlig utbildningsgång inom de olika utbildningslinjerna. Efter inhämtande av teoretiska förkunskaper, motsvarande lägst realexamen eller motsvarande kunskaper, skulle följa som olika utbildningsmoment först förskolor av olika slag, därefter praktik på olika områden samt slutligen de egentliga seminariestudierna. Hela utbild— ningstiden efter slutad skolgång var för samtliga lärarinnekategorier — med undantag för lanthushållningslärarinnor och yrkeslärarinnor i sömnad _ be- räknad att vara cirka 5—årig. För lanthushållningslärarinnorna beräknades den omfatta cirka 51/2 år och för yrkeslärarinnorna 6 år. Samtliga utbildningslinjer med undantag för yrkessömnaden skulle enligt utredningens beräkningar komma att i stort sett omfatta en 4-årig skolbunden utbildning och ett års praktik (för lanthushållningslärarinnor 11/2 år) i produktivt arbete. Under praktiktiden skulle eleverna kunna helt eller delvis försörja sig själva. Yrkessömnadslinjens skolbundna utbildning skulle bi 3-årig. Utredningen anslöt sig till befolknings- utredningens förslag, att de olika lärarinnekategorierna borde inhämta en allsidig hushållsutbildning vid en förberedande ettårig lärarinnekurs, som borde få for- men av en välutrustad internatskola på landsbygden.
Förskolorna och den planlagda praktiken borde föra fram eleverna till ungefär samma kunskaps- och träningsnivå, så att utgångsläget bleve likartat för eleverna vid inträdet till de förberedande lärarinnekurserna, respektive seminarierna. För- utbildningen skulle enligt utredningens förslag byggas upp så, att i allmänhet en tidigare genomgången kurs eller erhållen praktik skulle vara grundläggande för nästa utbildningsetapp. I samtliga lärarinnekategoriers utbildning skulle ingå viss praktik. För att denna skulle bli så effektiv som möjligt, borde den förläggas till av seminarierna godkända praktikantplatser.
Remissinstanserna. Vad utredningen anfört angående de allmänna krav, som måste ställas på blivande lärarinnor, har icke mött gensagor från remissinstan— serna. Beträffande fordringarna på förkunskaper och uppläggningen av utbild- ningsgången framföres däremot avvikande meningar från många remissinstansers sida. Ofta har instanserna olika uppfattning om hur dessa problem bör lösas. Så är fallet i fråga om kraven på den teoretiska skolunderbyggnaden. Flera remiss— instanser ansluter sig till utredningens förslag om lägst realexamen. Några re- missinstanser anser att detta krav är för högt ställt. Arbetsmarknadsstyrelsen samt Västkustens ungdomsskola förordar, att lämpliga elever, som genomgått två—årig folkhögskola, bör kunna vinna inträde för utbildning till lärarinnor på det hus- liga området. Samma uppfattning framföres av Svenska Landsbygdens kvinnoför- bund. Sistnämnda organisation förordar emellertid inrättande av ett specialgym- nasium av samma typ som nu finns vid Hvilans folkhögskola för lantbruks- och mejeristuderande m. fl. Svenska hemslöjdsföreningarnas riksförbund synes inte vilja uppställa några krav på speciella examina för inträde. Förbundet framhål— ler, att det på landsbygden finns många dugliga unga kvinnor, som först sent
bestämmer sig för högre yrkesutbildning. De utgör en värdefull begåvningsreserv, vars studier och utbildning inte bör hindras genom några formella krav.
Förslaget om ett specialgymnasium framföres även av andra instanser, bl. a. Riksförbundet Landsbygdens folk och socialstyrelsen. Detta skulle speciellt av- ses för landsbygdens ungdom.
Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund vill som inträdeskrav uppställa fordran på avlagd studentexamen med kvalificerade betyg i modersmålet, biologi och kemi eller begränsad studentexamen med de för utbildningen väsentligaste ämnena. Som ett tredje alternativ skulle vederbörande genom prövning få styrka sig äga motsvarande kunskaper.
Flera remissinstanser uttalar sig för sådan teoretisk underbyggnad, som kom- mer att fordras för andra lärare på enhetsskolans högre stadium, d. v. 5. för- modligen studentexamen.
I fråga om studietidens längd uttalas på flera håll betänkligheter mot de av utredningen föreslagna fem åren och i ett par fall ännu längre tid. 1.946 års skol- kommission uttalar, att utbildningen bör kunna ske under en tid av 4 år. Samma mening framföres av statskontoret. En reservant inom skolkommissionen anser, att tiden bör kunna pressas ned under 4 är. I övrigt framlägges icke bestämda förslag om hur lång utbildningstiden bör vara utan det framhålles, att frågan bör omprövas. Denna mening omfattas av bl. a. socialstyrelsen och Svenska Stads- förbundet, Sveriges slöjdlärarinneförbund, som också fann utbildningstiden för lång, påpekar, att det finns grupper av befattningshavare med kortare utbildnings- tid, som erhåller bättre löneförmåner än lärarinnorna på det husliga området. Flera remissinstanser uttalar emellertid sin anslutning till förslaget om femårig utbildningstid eller lämnar förslaget utan erinran.
I fråga om den praktik, som skulle fordras av de blivande lärarinnorna, må framhållas, att det är ett genomgående drag i remissyttrandena, att man klagar över att den SOCiala praktiken blir i alltför ringa mån tillgodosedd. Riksförbun- det Landsbygdens folk understryker, att elevernas praktik i hemmen hör för- läggas till vanliga genomsnittshem, där husmodern deltar i hushållsarbetet, och icke till sådana hem, där husmodern har speciell huslig utbildning.
Förslaget om en förberedande lärarinnekurs, för flertalet kategorier förlagd till internatskola på landsbygden, möter gensagor hos majoriteten av remiss- instanserna. Socialstyrelsen, skolöverstyrelsen, samtliga skolköksseminarier, Fred- rika-Bremerförbundet, länsstyrelsen i Malmöhus län m. fl. förordar, att denna förberedande kurs inarbetas i seminariestudierna, så att dessa i regel skulle bli 3 år i stället för 2 år, som utredningen tänkt sig. Det framhålles, att seminarie— studierna bör vara enhetliga och sammanhängande och att lärarna vid semina- rierna så tidigt som möjligt bör komma i kontakt med eleverna för att kunna bedöma deras förutsättningar för lärarinncyrket. Därför är det olämpligt att låta de blivande lärarinnorna ägna sig åt ett helt års studier vid en internatskola utan direkt förbindelse med seminarierna. Länsstyrelsen i Malmöhus län påpe- kar, att lanthushållsskolorna i första hand torde komma att anlitas för denna internatundervisning, men uttalar, att en sådan anordning skulle förrycka dessa skolors egentliga uppgifter. Dessutom skulle det säkert visa sig svårt att bereda plats för de blivande lärarinnorna vid lanthushållsskolorna. Länsstyrelsen mot— sätter sig bestämt, att dessa elever skulle få företrädesrätt framför skolornas ordinarie elevklientel. Hellre än en internatutbildning förordar länsstyrelsen en obligatorisk kurs om 1 år vid lanthushållsskola såsom förberedande utbildning för blivande lärarinnor.
Rakt motsatt uppfattning framföres av Sveriges husmodersföreningars riksför-
band, som varmt förordar internatutbildning under ett förberedande seminarieår. Eleverna skulle under detta är få en god inblick i hur ett större producenthus- håll skötes, vilket enligt organisationens mening vore mycket värdefullt. Den nu- varande utbildningen av skolkökslärarinnor vore alltför konsumentbetonad, me- nar riksförbundet.
B. Barnavårdslärarinnor. Blivande barnavårdslärarinnor skulle enligt 1945 års utrednings förslag först genomgå 5 månaders husmoders- eller lanthushållsskola samt därefter en (3 månaders barnsköterskekurs. Därefter följer praktik i hem på landet eller i stad under 2 månader, praktik som assisterande hemvårdarinna under 2 månader, praktik på barnsjukhus under 6 månader och praktik på barn- bördsavdelning under 2 månader. Sedan följer ett förberedande år med 44 vec- kors undervisning, varav 16 veckor för teoretisk och 28 veckor för praktisk un- dervisning, den senare sammanhängande förlagd till olika barnavårdsinstitutio- ner. Utbildningen avslutas med seminariestudier under 2 år.
Syftet med utbildningen skall vara att göra barnavårdslärarinnorna kompe- tenta att undervisa i vård och skötsel av barn från spädbarnsåldern upp till skolåldern. Denna undervisning, som skall kunna handhas på alla åldersstadier _ i skolor, barnavårdsiustitutioner, allmän kurs- och upplysningsverksamhet m. m. — skall omfatta såväl daglig vård och skötsel av barn som barnens beteen- den och psykiska utveckling, handledning, sysselsättning oeh fostran. Barna— vårdslärarinnorna förutsättes bli kompetenta att åtaga sig undervisning —— för- utom i barnavård — i nedanstående ämnen i de flesta skolformer och i annan upplysningsverksamhet, där de kan få sin verksamhet, nämligen: psykologi (ele— mentär undervisning), samhälls- och familjekunskap, hälsolära (elementär un- dervisning), ekonomikunskap (vissa avsnitt), socialmedicinsk barnavård, sång och lekar (elementär undervisning), teckning, målning och modellering (elemen- tär undervisning), naturstudier (elementär undervisning) samt vissa avsnitt av arbetsteknik och arbetsorganisation.
Renjissinstanserna. Utredningens förslag rörande utbildningen av barnavårds- lärarinnor innebär, att denna utbildning utvidgas till att omfatta alla åldrar upp till 7 år mot tidigare endast upp till cirka 3 år. Denna omläggning fann Svenska barnavårdslärarinnors förening lycklig för den framtida barnavårdsundervis- ningeu, då därigenom lärarinnor erhålles, som är speciellt kompetenta för hela detta område. Tjänstgöringen vid barnsjukhus borde enligt föreningens mening utökas till 1 år mot av utredningen föreslagna 6 månader. Seminarieundervis- ningen borde enligt föreningens uppfattning förläggas till det av utredningen föreslagna statliga seminariet i Stockholm, gemensamt för ett flertal utbildnings- linjer.
Sveriges barnträdgdl'dslärarinnors riksförbund förordar, att den grundläggan- de utbildningen blir gemensam för all personal, som handhar barn i förskole- åldern i något slag av barnavårdande institutioner. För de lärarinnor, som skall meddela undervisning i barnavård, bör denna grundläggande utbildning vara obligatorisk och sedan påbyggas med några års tjänstgöring på institution. Efter detta bör följa specialutbildning för barnavårdslärarinnor, praktikhandledare vid förskoleseminarier, daghems- och barnhemsföreståndarinnor m. 111. För grund- utbildningen vore barnträdgårdslärarinneutbildning vid förskoleseminarium för närvarande den mest lämpliga. Den kan äga rum vid de nuvarande förskole— seminarierna eller vid det av utredningen föreslagna statliga seminariet eller vid lärarhögskolan. Även den högre specialutbildningen, som borde bli l-årig, kunde förläggas till någondera av dessa utbildningsanstalter.
Sveriges husmodersföreningars riksförbund uttalar sin stora tillfredsställelse över det enligt dess mening väl genomarbetade förslaget till utbildning av barna- vårdslärarinnor men ifrågasätter mer ingående studier i psykologi samt större intresse för pedagogik och metodik i grupparbete och studiecirklar. Slutligen understryker förbundet vikten av att även män undervisas i barnavård.
Svenska socialvårdsförbundet uttalar sin tillfredsställelse över att barnavårds- lärarinnornas teoretiska utbildning enligt utredningens förslag skulle komma att förbättras.
De statliga myndigheter, som yttrade sig över förslaget till utbildning av barna- vårdslärarinnor, intog en mera kritisk hållning till detta än de ovannämnda or- ganisationerna. Arbetsmarknadsstyrelsen befarade svårigheter att rekrytera ut- bildningslinjen på grund av för stora kompetensfordringar. Medicinalstyrelsen ansåg, att utredningen icke klart angivit, till vilka tjänster barnavårdslärarinnor skulle vara kompetenta. De skulle enligt utredningens förslag bli kompetenta att verka jämväl inom andra områden än skolor, exempelvis vid barnavårdscentraler och barnavårdsinstitutioner. Med tanke härpå föreföll det medicinalstyrelsen, som om den föreslagna psykologisk-pedagogiska utbildningen fått inkräkta allt- för mycket på utbildningen i sjukvård. Detta måste få inflytande på kompeten- sen för tjänster vid de ifrågavarande centralerna och institutionerna. Även med tanke på barnavårdslärarinnornas i författning fastställda kompetens som före- ståndarinnor för spädbarnshem fann medicinalstyrelsen den föreslagna sjuk- vårdsutbildningen alltför ringa. Den innebär en reducering gent emot nu gäl- lande ordning. Skolöverstyrelsen förklarade, att den ansåg det ändamålsenligt, att barnavårdslärarinnornas undervisning utsträckes att gälla barn upp till skol— åldern, men föreslog, att det förberedande året inarbetades i seminarieutbild— ningen, så att denna bleve 3-årig.
Socialstyrelsen förordade uppskov med genomförandet av den föreslagna ut— bildningen av barnavårdslärarinnor med anledning av att 1946 års kommitté för den halvöppna barnavården framlagt förslag om ny utbildning av barnträdgårds- lärarinnor samt i avvaktan på resultat av planerad barnhemsföreståndareutbild- ning. Socialstyrelsen ifrågasätter, om icke den föreslagna utbildningstiden bleve alltför lång med stora uppoffringar av tid och pengar för den enskilde och höga kostnader för det allmänna. Styrelsen ansåg, att barnavårdslärarinnor borde kunna inneha befattningar som föreståndarinnor vid spädbarns- och mödrahem men icke vid övriga barnhem. Vidare borde de kunna knytas till barna- och mödra- vårdscentraler samt handha ambulerande kursverksamhet.
C. Hushållningslärarinnor. Utbildningsgången för hushållningslärarinnorna fö- reslogs av 1945 års utredning bli följande: 5 månaders husmoders- eller lanthus- hållsskola, 6 månaders trädgårdskurs med smådjursskötsel, 10 månaders praktik i både stads- och lanthushåll, 2 månaders socialpraktik, en förberedande lärarinne- kurs om 44 veckor, förlagd till internatskola, samt slutligen 2 års seminarie- studier.
Dessa lärarinnor skulle bli kompetenta att undervisa i hushållsgöromål på så- väl elementärt som högre stadium och således kunna undervisa inom alla ålders- stadier. De skulle undervisa såväl på landsbygden som i städer och andra tät- orter. Detta ansågs medföra, att de måste ha en grundlig fackutbildning men även sådan psykologisk-pedagogisk utbildning, som gav dem förutsättning att kunna anpassa sin undervisning efter elevernas utvecklingsstadium och miljö. Hushåll— ningslärarinnorna skulle kunna åtaga sig undervisning i följande ämnen i de flesta skolformer, nämligen samhälls- och familjekunskap, hälsolära, ekonomikunskap med undantag för nationalekonomi, näringslära, födoämneslära, bostads- och
hemvårdslära, tvättlära och klädvård, trädgårdslära (elementär undervisning) samt arbetsteknik och arbetsorganisation i anslutning till hemarbete. Angående remissinstansernas uppfattning, se nedan under D.
D. Lanthushållningslärarilmor. De blivande lanthushållningslärarinnorna skulle först genomgå 5 månaders kurs vid lanthushållsskola, varefter liksom för hus- hållningslärarinnorna skulle följa 6 månaders trädgårdskurs med smådjurssköt- sel. Efter dessa kurser skulle eleverna praktisera i lanthem under 6 månader, genomgå ladugårdspraktik under 3 månader och fjäderfäpraktik under 2 måna- der. Därefter skulle följa praktik i handelsträdgård under 6 månader och social— praktik under 2 månader. Sedan skulle komma en förberedande lärarinnekurs i internat under ett läsår om 44 veckor och slutligen 2-åriga seminariestudier. Hela utbildningstiden skulle bli 51/2 år, eller ett halvt är längre än för hushållnings— lärarinnorna.
Lanthushållningslärarinnorna skulle erhålla sina arbetsuppgifter som undervi— sare vid lanthushållsskolor och andra internatskolor av liknande slag, vid skol- trädgårdsverksamheten, i seminariernas trådgårdsundervisning och för klubb- arbete bland ungdom. De skulle bli kompetenta att undervisa i samma ämnen som hushållningslärarinnorna samt dessutom i husdjurslära och mjölkhushåll- ning samt trädgårdslära.
Utredningens förslag rörande båda de här nämnda lärarinnekategorierna inne— har således, att de nuvarande kategorierna skolkökslärarinnor och lanthushålls— lärarinnor skulle försvinna. Grundutbildningen skulle bli gemensam för de båda nya lärarinnekategorierna, med det undantaget att lanthushållningslärarinnornas förskolor och praktik mera direkt inriktades på lanthushållningeu.
Remissinstanserna (beträffande C och D). Förslaget om avskaffande av de båda nuvarande lärarinnekategorierna skolköks- och lanthushållslärarinnor och inrättande av kategorien hushållningslärarinnor med kompetens att undervisa i både tätorter och på landsbygd mötte inga principiella invändningar från re- missinstansernas sida. Däremot ansåg flertalet instanser, att de blivande hushåll— ningslärarinnornas utbildning något för starkt inriktades på lanthushållningen. Denna mening framfördes bland annat av socialstyrelsen, som emellertid icke ville tillstyrka någon ändring av den föreslagna utbildningen, eftersom en blivande lärarinna icke på förhand kan veta, om hon kommer att få sin verksamhet förlagd till landsbygden eller till en stad. Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala ansåg också, att hushållningslärarinnorna komme att få en undervisning i lanthus- hållning som vore överdimensionerad, medan å andra sidan de blivande lanthus- hållslärarinorna skulle komma att få en för svag kompetens i vissa ämnen, som vore väsentliga i deras blivande undervisning. Fackskolan föreslog fördenskull en specialutredning om hur man lämpligen borde förfara för att ersätta de nuvarande utbildningslinjerna för skolköks- och lanthushållslärarinnor med utbildning av hushållningslärarinnor. Likartade uppfattningar framfördes av Maria husmodersskola och Göteborgs stads yrkesskolstyrelse.
Remissinstanser med speciell kontakt med landsbygdens folk framförde en principiell kritik mot uppläggningen av utredningens program för utbildningen av kategorien lanthushållningslärarinnor. Lantbruksstyrelsen, som tillstyrkte en sammanslagning av utbildningen, påpekade sålunda, att utredningen förbisett, att husmödrarna på landsbygden vid sidan av det rena hushållsarbetet utförde ett betydande arbete i produktionens tjänst. Det vore fördenskull av vikt, att lärar- inneutbildningen lades upp med beaktande av de särskilda förhållandena inom jordbruket.
Riksförbundet Landsbygdens folk framhöll, att inom det mindre jordbruket i synnerhet vore det fullt naturligt att betrakta hushållet som en del av själva jordbruksföretaget. Utredningen hade icke tänkt på detta förhållande och därför bleve den ubildning av lanthushållningslärarinnor den föreslagit icke på något sätt tillfredsställande med hänsyn till de arbetsuppgifter denna kår komme att få. Förbundet såg med tillfredsställelse, att hushållningslärarinnorna fick känne— dom om förhållandena både på landsbygden och i städerna, men dessa lärarinnor borde på landsbygden endast ha hand om skolköksundervisningen, medan övriga uppgifter borde skötas av lanthushållningslärarinnor. Svenska Landsbygdens kvinnoförbund framförde synpunkter av ungefär likartat innehåll och föreslog vidare vissa detaljåndringar i utbildningsprogrammet. Bland annat ville förbundet ha en särskild kurs i växtodling för lanthushållningslärarinnorna. Sveriges ugronom- och lantbrukslärareförbund ansåg, att utredningen icke på ett till- fredsställande sätt hade uppmärksammat de ekonomiska och sociala problem- ställningarna och således icke kunnat ta ställning till behovet av undervisnings- och konsulentverksamhet på hushållsområdet. Det borde fördenskull ytterligare utredas, till vilket antal hushållnings- och lanthushållningslärarinnor årligen borde utbildas. Förbundet föreslog vidare, att lanthushållningslärarinnornas kompe- tensområde skulle utvidgas till att omfatta även landsbygdens ekonomiska och sociala problem, samt att intagniug av elever skulle ske varje år, så att ett betydligt ökat antal lanthushållningslärarinnor kunde utbildas. Förbundet framlade i sitt remissyttrande nya förslag till ordnande av den praktiska förutbildningen för såväl hushållnings- som lanthushållningslärarinnor. För den förstnämnda kate— gorien skulle den bli följande: 5 månaders lanthushållsskola, 10 månaders praktik i stads -och lanthushåll, 4 månaders social praktik (t. ex. hemvårdarinne- och daghemspraktik), 1 månads praktik vid livsmedels- eller annan industri samt 2 månaders auskultering. För lanthushållningslärarinnorna skulle den praktiska utbildningsgången bli följande: 5 månaders lanthushållsskola, 8 månaders träd- gårdskurs med smådjursskötsel, 3 månaders praktik i lanthem, 3 månaders ladu- gårdspraktik, 2 månaders fjäderfäpraktik och 2 månaders praktik som hem- vårdarinna på landsbygden.
Statens institut för folkhälsan förslog förnyad utredning angående lanthushåll- ningslärarinnornas utbildning. Flera dylika lärarinnor behövdes, och då måste troligen även frågan om hushållningslärarinnornas utbildning omprövas. Institutet framhöll, att utredningens påstående, att producent- och konsumenthushållen nu blivit tämligen likartade, vore riktigt endast om man höll sig till det inre hushålls- arbetet. Men om husmödrarnas hela arbetsområde toges i betraktande, vore skill- naderna stora. Husmodern inom konsumenthushållet ägnar sig antingen helt åt detta eller också har hon förvärvsarbete utom hemmet. Lanthusmodern utför ett betydande arbete i produktionens tjänst. Institutet ansåg, att utredningen ägnat allt för liten uppmärksamhet åt de yrkesarbetande husmödrarnas problem vid utarbetandet av förslag till utbildning av hushållningslärarinnor, medan träd- gårds— och smådjursskötseln fått för stort utrymme i utbildningen av denna lärarkategori.
Kritiken på sistnämnda punkt kommer igen i ett stort antal yttranden. Flertalet instanser föreslår slopande eller nedskärning av utbildningen i trädgårdsskötsel och smådjursskötsel för hushållningslärarinnorna. Vissa instanser rekommen- derar i stället obligatorisk kurs vid lanthushållsskola som första förberedande utbildning.
Ett flertal ändringsförslag rörande den föreslagna utbildningen framföres för övrigt även av sådana remissinstanser, som icke förordar förnyad omprövning av
utbildningsgången för de båda lärarinnekategorierna. Det må nämnas, att Åkers- berga lanthushållsskola i Höör samt Malmöhus läns hushållningssällskap föreslår, att det förberedande året i internat för lanthushållningslärarinnor ersättes med teoretisk och praktisk utbildning vid seminarium under ett halvår, varefter skulle följa hospitering vid lanthushållsskola under några månader. Överstyrelsen för yrkesutbildning föreslår, att praktiken i hem, i handelsträdgård och i socialt arbete för dessa lärarinneaspiranter skäres ner från ett och ett halvt till ett år, så att hela utbildningstiden kan bli 5 år liksom för hushållningslärarinnorna. Svenska skolkökslärarinnornas förening poängterar vikten av att de blivande lärarinnorna får en god utbildning i psykologi och pedagogik. Utredningens för- slag vore icke tillfyllest i detta avseende. Statens normalskola vänder sig mot nam— nen hushållnings- och lanthushållningslärarinnor. »Hushållning» verkar att vara en dålig översättning från danskan. Det är bättre att använda termen »hushåll» i stället för hushållning.
E. Sömnadslärariunor. Utbildningsgången för sömnadslärarinnorna skulle en- ligt förslaget bli följande: först 2 års verkstadsskola, därefter en vävkurs om 31/2 månader samt praktik på sömnadsateljé under 7 a 8 månader. Därefter skulle följa 2-årig seminariekurs. Sammanlagt 5 år.
Förslaget lägger tyngdpunkten på den pedagogiska utbildningen, textilkunska- pen och nyttosömnaden. Sömnadslärarinnorna skulle bli kompetenta att under- visa inom olika skolformer och åldersstadier med undantag för yrkesutbildning av sömmerskor. De undantagna skolformerna tillhör således huvudsakligen yrkes- skolorna. Sömnadslärarinnorna skulle —— förutom i egna fackämnen _— kunna åta sig undervisning i följande ämnen: samhälls- och familjekunskap, ekonomikun- skap (vissa avsnitt), mönsterkonstruktion och mönsterformning, elementära kur- ser i vävteori, materiallära, heminredning (vissa avsnitt) samt fintvätt och klädvård.
Ang. remissinstansernas inställning till dessa förslag, se nedan under F.
F. Yrkeslärarinnor i sömnad. Eleverna på denna utbildningslinje skulle enligt 1945 års utrednings förslag liksom sömnadslärarinnorna påbörja sin utbildning med en 2-årig kurs på verkstadsskola, varefter skulle följa 3 års praktik på söm— nadsateljé samt slutligen en 1-årig seminariekurs.
Utbildningen av dessa lärarinnor skulle ta sikte på att göra dem kompetenta att handha den undervisning, som avsåge den verkliga yrkesutbildningen i söm- nad. Denna förekommer inom yrkesskolorna och verkstadsskolorna samt vid vissa yrkes- och ämneskurser för sömmerskor. Med hänsyn härtill skulle dessa lärarin- nors kompetens berättiga till undervisning vid de skolor och skolformer, där undervisning i klädsömnad förekomme. De skulle kunna åtaga sig undervisning i följande ämnen: samhälls- och familjekunskap, vissa avsnitt av hälsolära, vissa avsnitt av ekonomikunskap, fackteckning i vissa fall, mönsterkonstruktion och mönsterformning, uppsättning, textil materiallära, yrkesteknik och verktygslära samt kostymhistoria.
Remissinstauserua (beträffande E och F). Förslaget om inrättande av de båda utbildningslinjerna sömnadslärarinnor och yrkeslärarinnor i sömnad biträdes i allmänhet av remissinstanserna. Utbildningsprogrammet anses på det hela taget välkomponerat, och i vissa remissyttranden får utredningen en eloge för det klara och väl genomtänkta förslaget till utbildning av dessa båda lärarinnekategorier. En och annan instans är visserligen tveksam inför en så lång utbildningstid som fem år men framhåller å andra sidan, att en god yrkesutbildning är synnerligen
önskvärd. Socialstyrelsen uttalar sin stora tillfredsställelse över att den gamla be- teckningen slöjdlärarinna skulle försvinna. Uppdelningen i manlig och kvinnlig slöjd för skolungdom borde överges. överstyrelsen för yrkesutbildning och Maria husmodersskola anser, att ett års seminariestudier för yrkeslärarinnor i sömnad blir alltför kort och konnner att pålägga eleverna en för stor arbetsbörda. Maria husmodersskola föreslår, att seminariestudierna redan från början skall komma att omfatta tre terminer, och överstyrelsen förutsätter, att tre eller kanske till och med fyra terminer kommer att bli nödvändigt. Skolöverstyrelsen jämte ett par andra remissinstanser menar, att praktik på sömnadsateljé icke är nödvändig för sömnadslärarinnor. De färdigheter eleverna skulle erhålla genom denna praktik kan de tillägna sig under kurserna vid verkstadsskola. Svenska yrkesskolföreningeu däremot anser denna praktiktid vid sömnadsateljé alltför knappt tillmätt med tanke på att sömnadslärarinnorna kan få medverka vid yrkeskurser. Göteborgs yrkesskolstyrelse ifrågasätter en påbyggnad på utbildningen till Sömnadslärarinna, som skulle ge kompetens för tjänst som yrkeslärarinna i sömnad.
Maria husmodersskola anser, att den 2-åriga verkstadsskolan icke kan anses fylla de krav på förutbildning, som är erforderliga för att ge den blivande söm- nadslärarinnan tillräcklig yrkesorientering. Verkstadsskolorna utbildar sömmer- skor utan att inrikta eleverna på lärarkallet som sådant, och teoriundervisningen vid dessa skolor kan icke bli tillräckligt givande, därför att eleverna har vitt skilda teoretiska förkunskaper. I stället för 2-årig verkstadsskola föreslår kollegiet vid den nämnda husmodersskolan, att vid seminariet upprättas en 1-årig inbyggd verkstadsskola, påbyggd med l-årig yrkesorientering i bl. a. vävning med ateljé- praktik. Därefter skulle följa 3-årig seminarieutbildning, varav ett år förbe- redande. Sveriges slöjdlärarinneförening framför vissa kritiska erinringar mot den föreslagna utbildningen och framlägger förslag av ungefär samma karaktär som Maria husmodersskola. Den långa utbildningstiden för sömnadslärarinnor borde erhålla fastare normer. Förskoleutbildningen och seminarieutbildningen borde knytas fastare samman, och utbildningen borde redan från början inriktas på slutmålet — kompetens som Sömnadslärarinna. Ett förberedande seminarieår vore lämpligt. Vid seminariet borde också undervisas i vävning. För att vinna största utbyte av praktiken på sömnadsateljé borde en dylik ateljé anknytas till utbildningsanstalten. Föreningen konstaterar vidare med tillfredsställelse, att ut- redningen beaktat sådana ämnen som psykologi, pedagogik, samhälls- och fa- miljekunskap, ekonomikunskap m. m. på étt mera omfattande sätt än vid den nuvarande undervisningen. För jämförelses skull må framhållas, att Svenska hem- slöjdsföreningarnas riksförbund anser, att ämnet psykologi fått ett alltför stort utrymme inom utbildningen. Vidare bör nämnas, att Folkhögskolornas lärare- förening liksom Västkustens ungdomsskola uttalar skepsis mot att sömnadslärarin- norna liksom överhuvudtaget alla lärarinnor på det husliga området skall under- visa i samhällskunskap.
Slutligen är att nämna att Sveriges Slöjdlärarinneföreuing underkänner namnet sömnadslärarinnor och i stället föreslår »lärare i textilslöjd».
G. Vävlärarinnor. Utbildningsgången för denna lärarinnekategori skulle bli följande: först vävkurs för affärsanställda inom hemslöjden om 8,5 månader, därefter specialkurs i vävning under 9 månader samt praktik hos hemslöjdsför- euing under 5 ev. 7 månader. Efter praktik som biträdande vävlärarinna under 5, ev. 3 månader, skulle så följa seminariekurs om 2 år.
Vävlärarinnorna skulle bli kompetenta att undervisa —— förutom i eget fack— ämne — i följande ämnen: samhälls- och familjekunskap, vissa avsnitt av eko-
nomikunskap, textil materiallära och spinning, heminredning (elementär under- visning) samt vävteori.
Remissinstanserna. Omdömena om (len av utredningen föreslagna vävlärarinne- kategorien bryter sig ganska mycket mot varandra. Vissa instanser ifrågasätter behovet av denna kategori. Så är fallet med arbetsmarknadsstyrelsen, som på- pekar, att det stora flertalet av de nuvarande Vävlärarinnorna erhållit anställning som produktionslcdare eller försäljare inom hemslöjdsföreningarna eller i en- skilda företag. Det måste därför anses principiellt oriktigt, att vävlärarinnor ut— bildas inom samma undervisniugsorganisation som övriga lärarinnor på det hus- liga områret. Utbildningen bör överlämnas åt yrkesskolväsendet. 1946 års skol- kommission ansåg likaledes, att det icke styrkts något behov av en speciell kate— gori vävlärarinnor med den omfattande kompetens utredningen föreslagit. Om vävlärarinnor skulle utbildas borde detta ske på så sätt, att påbyggnadsutbildning anordnades för slöjdlärarinnorna. Denna utbildning borde äga rum vid konstfack- skolan och eventuellt också vid Slöjdföreningens skola i Göteborg.
Socialstyrelsen tillstyrker utbildning av vävlärarinnor men framhåller, att troligen endast ett ytterst begränsat antal dylika lärarinnor kan påräkna anställ- ning med kvalificerade arbetsuppgifter och en lön, som står i rimlig relation till den långa och kostsamma utbildningen.
Fackorganisationen föreningen Sveriges vävlärarinnor tillstyrker den före— slagna utbildningen under uttalande, att erfarenheten visat, att stora svårigheter varit förknippade med den nu tillämpade utbildningsgången, vilket medfört be- hov av fortbildning, Vilken delvis skett genom dåligt avlönat praktikarbete. För- eningen framför vissa önskemål rörande timplanerna vid seminariet och uttalar sin skepsis mot den föreslagna praktiken vid hemslöjdsförening, emedan en del föreningar icke har tid att ägna tillräckligt intresse åt praktikantens handledning, varför okvalificerat och ensidigt arbete får utföras. Tjänstgöring som biträdande vävlärarinna anser föreningen däremot vara en värdefull förutbildning.
Maria Nordenfelts högre handarbetsseminarium (numera Nordenfeltska skolan) tillstyrker förslaget endast under den förutsättningen, att vävlärarinnornas löne— sättning i framtiden kommer att stå i proportion till de dryga kostnaderna för utbildningen. Skolans kollegium anser nämligen, att den föreslagna utbildningen är alltför lång och kostsam med hänsyn till de utkomstmöjligheter, som nu cr- bjudes Vävlärarinnorna efter avlagd examen. Utbildningskapaciteten blir för stor. Johanna Brunssons vävskola tillstyrker förslaget men anser också, att för många vävlärarinnor skulle komma att utbildas enligt utredningens förslag. An— talet slöjdlärarinnor bör minskas. Skolan framlägger vidare vissa ändringsförslag rörande utbildningen och förordar obligatorisk undervisning i fårskötsel samt linodling och linberedning. Eleverna bör också undervisas i knyppling och konst- sömnad samt erhålla en grundligare utbildning i mönsterkomposition och färg— sammansättning. Föreningen Handarbetets vänner understryker, att vävlärarin- norna också bör erhålla utbildning i sömnad.
H. Hushåtlntags-sömnadslärarinnor. Utbildningsgången för dessa lärarinnor skulle bli följande: 5 månaders husmoders— eller lanthushållsskola, praktik i stads- och lanthushåll under 6 ä 7 månader under första utbildningsåret samt fortsatt dylik praktik under 1 a 2 månader under andra året, därefter social praktik under 1 a 2 månader samt en sömnadskurs under 9 månader. Därefter skulle följa det tredje utbildningsåret med en förberedande lärarinnekurs under 44 veckor och till sist 2-åriga seminariestudier.
Hushållnings-sömnadslärarinnor är enligt utredningens förslag avsedda att undervisa i folk- och fortsättningsskola samt framdeles i enhetsskolan. De lära— rinnor, som så önskar, bör framdeles erhålla möjlighet att förvärva full kompe- tens i båda ämnena (hushållning och sömnad). Hushållnings-sömnadslärarinnorna skulle bli kompetenta att undervisa i följande teoretiska ämnen: samhälls- och familjekunskap, hälsolära, ekonomikunskap, näringslära, födoämneslära, matlag- ningslära, mönsterkonstruktion och mönsterformning, textil materiallära, bostads- och hemvårdslära, tvättlära och klädvård samt arbetsteknik och arbetsorganisation.
Angående remissinstanserna, se nedan under I.
I. Slöjdlärarinnor. Även denna kategori skulle enligt 1945 års utrednings för- slag bli »kombinerad», d. v. s. lärarinnorna skulle få kompetens att undervisa i två stora ämnesgrupper, i detta fall sömnad och vävning. Utbildningsgången skulle bli följande: sömnadskurs under 9 månader, vävkurs för affärsanställda inom hemslöjden under 8,5 månader, praktik på sömnadsateljé under 3 månader, praktik hos hemslöjdsförening i 3 månader och som biträdande lärarinna i söm- nad och vävning under 5 månader. Slutligen skulle följa 2-årig seminariekurs.
Slöjdlärarinnorna skulle undervisa i skolor, där både sömnad och vävning före- kommer, främst husmoders- och lanthushållsskolor, samt vid kortare kurser i söm— nad och vävning. Slöjdlärarinnorna skulle bli kompetenta att undervisa i sam- hälls- och familjekunskap, hälsolära, vissa avsnitt av ekonomikunskap, mönster— konstruktion och mönsterformning (elementära kurser), vävteori (elementära kurser), textil materiallära, vissa avsnitt av heminredning samt i fintvätt och klädvård.
Remissinstanserna (beträffande H och 1). Som förut framhållits har den över- väldigande majoriteten av remissinstanserna avstyrkt inrättandet av kategorien hushållnings-sömnadslärarinnor, varför yttrandena icke närmare beröras här. Be- träffande slöjdlärarinnekategorien är meningarna starkt delade, flertalet remiss- instanser avstyrker inrättandet även av denna kategori, medan andra instanser däremot anser, att den nämnda utbildningslinjen bör komma till stånd.
Utöver vad som tidigare anförts rörande förslaget om utbildning av slöjdlära— rinnor må här endast följande detaljspörsmål beröras. Sveriges agronom— och Iantbrukslärareförbund anser, att, eftersom dessa lärarinnor skulle komma att få sin huvudsakliga verksamhet förlagd till landsbygden, borde en kurs på lanthus- hållsskola vara obligatorisk för deras utbildning. Skolöverstyrelsen förordar en 3-årig seminariekurs och föreslår att praktiken på sömnadsateljé utgår. Sveriges slöjdlärarinneförening är skeptisk i fråga om möjligheterna för blivande slöjd- lärarinnor att erhålla kvalificerade anställningar men vill inte motsätta sig en försöksutbildning av denna lärarkategori, begränsad till en kapacitet av 12 ut- examinerade lärarinnor per år. Utbildningen hör i så fall bli något annorlunda än vad utredningen föreslagit. Sömnadskursen bör sammanföras med praktiken i sömnadsateljé till 2 terminers utbildning. Vävningen bör omläggas så, att den kan förenas med praktiken på hemslöjdsförening och resterande tid anslås till förberedande seminarieår i vävning och sömnad, följt av 2-årig seminarieutbild— ning. De nämnda lärarinnorna bör kallas hemslöjdslärarinnor och icke slöjd— lärarinnor.
' Vissa frågor rörande eleverna
A. Central intagning av elever. Utredningen föreslår, att elevplatserna i de för- beredande lärarinnckurserna och i seminarierna skall fördelas från centralt håll, .
d. v. 5. att fördelningen skall beslutas av vederbörande centrala Skolmyndighet. För att enhetlighet skall uppnås bör detta gälla för alla utbildningslinjer och även för undervisningsanstalter, som icke av utredningen föreslås bli förstatligade, alltså fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala samt de förberedande lärarinne- kurserna vid lanthushållsskolorna, vid Brogård och vid Rimforsa. Denna centrala fördelning av eleverna motiveras med rättvisesynpunkter. Som förebild hänvisas till uttagning av läraraspiranter till provårsläroverkcn och till studentlinjen vid folkskoleseminarierna.
B. Studiehjälp. I fråga om ekonomisk hjälp för studiernas finansiering har utredningen ansett det önskvärt, att de kursavgifter, som uttas vid de nuvarande enskilda utbildningsanstalterna, kunde borttagas. En sådan åtgärd kräver emel- lertid, att staten anslår medel i ökad omfattning till skolornas drift.
Beträffande den direkta studiehjälpen till eleverna hänvisar utredningen till den utredning om studielån och statliga stipendier, som då (december 1950) verk- ställts inom studielånenämnden (SOU 1949: 41).
C. Elevbostäder. Utredningen förordar, att elevbostäder bygges i så stor om- fattning, att minst hälften av eleverna kan erhålla rum i sådana bostäder. De bör uppföras av kommuner och elevbostadsföretag, och statsbidrag härtill bör utgå. Likaså bör förmånliga byggnadslån erhållas, allt i syfte att hålla hyreskostna— derna låga. Bostadshusen bör vara av samma storleksordning och rymma om— kring 30 enkelrum samt en bostad för uthyrning, t. ex. till någon av seminariets lärarinnor, som mot ersättning vill åta sig tillsyn över elevbostäderna. Statsbidrag borde utgå även till anskaffning av inventarier för bostäderna. Vid seminariet i Stockholm borde byggas fem bostadshus, vid seminariet i Uppsala tre, vid vart- dera av seminarierna i Göteborg och Lund två samt vid seminariet i Umeå ett bostadshus.
Remissinstanserna (beträffande A, B och C). Även i fråga om dessa avsnitt av utredningens betänkande bryter sig meningarna. Endast Fredrika Bremerför— bundet ansluter sig helt till utredningens förslag i samtliga tre här nämnda punkter. Frågorna om studiehjälpen och om elevbostäderna beröres endast i några få remissyttranden, medan frågan om central intagning av elever tilldragit sig ett större intresse. I denna fråga står uppfattning mot uppfattning. För central intagning uttalar sig statens institut för folkhälsan, lantbruksstyrelsen, socialstyrelsen och Sveriges husmodersföreningars riksförbund. Dessa myndig- heter anser, att rättvisesynpunkter motiverar en intagning av elever på detta sätt, och socialstyrelsen poängterar särskilt, att genom denna metod blir det möjligt att anpassa antalet elever efter behovet av lärarinnor. Några remissinstanser är skeptiska mot metoden utan att dock direkt avstyrka densamma. Så är fallet med överstyrelsen för yrkesutbildning, som säger sig kunna acceptera att mem—dal prövas försöksvis, samt Svenska skolkökslärarinnors förening, som, för den hän- delse central intagning beslutas, föreslår att denna skall omhänderhas av en kommitté, sammansatt av representanter för de olika seminarierna, och icke av den centrala skolmyndigheten. Skolöverstyrelsen avstyrker bestämt den centrala intagningen, emedan nuvarande system fungerat tillfredsställande och (len centrala intagningen är behäftad med alltför stora nackdelar.
De remissinstanser, som yttrat sig över förslaget om elevbostäder, tillstyrker i princip men anser, att bostäderna icke bör få karaktären av internat. Statens insti- lut för folkhälsan anser, att eventuella elcvbostäder bör bli av samma karaktär som studentbostäderna i Uppsala.
Slutligen må nämnas att skolöverstyrelsen förordar, att kursavgifterna vid seminarierna avskaffas i den mån skolorna förstatligas.
Utbildningsanstaltema
A. Regionplanering au seminarierna. Frågan om de lämpligaste förläggnings- platserna för de anstalter, som skall handha utbildningen av lärarinnor i fram- tiden, är beroende av ett flertal faktorer, framhåller utredningen. Särskilt måste beaktas landets geografiska utbredning och folktätheten samt tillgången till öv- ningsskolor, lokaler och seminarielärare på de skilda platserna.
Av flera skäl bör Stockholm eller dess omedelbara närhet komma i fråga som förläggningsplats. Läget är tillfredsställande rent geografiskt och elevernas öv- ningsundervisning kan ordnas utan nämnvärda svårigheter. Här finns också museer med det åskådningsmateriel, som är ytterst värdefullt för sömnads- och våvlärarinnornas del. Behovet av speciallärare för olika uppgifter kan lätt fyllas. Utredningen framhåller, att 1942 års riksdag vid sitt beslut om omorganisation av statens skolköksseminarium uttalat, att det nya seminariet borde anknytas till det nya läroverk, som enligt riksdagens mening borde upprättas i närheten av det gymnastiska centralinstitutets nya förläggningsplats. Härigenom skulle semi- nariet bli tillgodosett med övningsskola. Med ifrågavarande läroverk avsågs högre allmänna läroverket statens normalskola. Utredningen påpekar vidare, att depar- tementschefen i direktiven uttalat sig för att det blivande statliga seminariet för- lades i anslutning till nya lokaler för hemmens forskningsinstitut, så att ett gott samarbete mellan de båda institutionerna kunde åstadkommas.
Utredningen föreslog, att ett statligt seminarium skulle upprättas i Stockholm eller dess omedelbara närhet och att detta statliga seminarium skulle organiseras för utbildning av samtliga lärarinnekategorier med undantag av de »kombine- rade» linjerna, hushållnings-sömnadslärarinnor och slöjdlärarinnor. Som skäl för en samförläggning av olika kategorier anförde utredningen, att eleverna får möjlighet att lära känna hemmets hela arbetsområde genom (len gemensamma undervisningen och den nära kontakten mellan de olika elevgrupperna. Eleverna skulle härigenom också komma att bättre förstå och uppskatta kamraternas arbets- områden på ett annat sätt än vad som blir möjligt genom seminarier för varje särskild lärarinnekategori. Vid stockholmsseminariet borde årligen utexamineras 36 hushållningslärarinnor, 24 barnavårdslärarinnor, 24 sömnadslärarinnor, 24 yrkeslärarinnor i sömnad, 24 vävlärarinnor och vartannat år 12 lanthushållnings- lärarinnor. Hela behovet av lanthushållningslärarinnor skulle tillgodoses genom utbildningen vid detta seminarium. Till seminariet i Stockholm borde vidare för- läggas olika slag av yrkesutbildningskurser, fortbildningskurser, konsulentutbild- ning o. s. v.
Med utgångspunkt i befolkningsfördelningen och landets geografiska struktur förordade utredningen, att övriga utbildningsanstalter fördelas på övriga delar av landet. Göteborg borde främst komma i åtanke efter huvudstaden. Samma skäl som åberopats för ett statligt seminarium i Stockholm kunde också anföras för ett dylikt seminarium i rikets andra stad, vilken också utgör ett kulturcentrum för Västsverige. Vid ett nyinrättat statligt seminarium i Göteborg borde utbildas hushållningslärarinnor och sömnadslärarinnor samt yrkeslärarinnor i sömnad, av de båda förstnämnda kategorierna 24 vardera per år och av den senare 12. Dessutom borde vid Slöjdföreningens skola i Göteborg årligen utbildas ett tiotal vävlärarinnor.
Vidare ansåg utredningen, att utbildning av lärarinnor alltjämt borde bedrivas
i Uppsala. Där finns tillgång till förhållandevis goda lokaler (fackskolans) och Uppsala är en lämplig plats också ur andra synpunkter. Institutioner, övnings- skolor och tillgång till speciallärare finns i denna universitetsstad. Vid seminariet i Uppsala (fackskolan), som icke föreslogs bli statligt, borde årligen utbildas 24 hushållningslärarinnor och 12 barnavårdslärarinnor samt vidare årligen intagas 24 elever för utbildning till hushållnings-sömnadslärarinnor och 24 för utbild- ning till slöjdlärarinnor.
I fråga om förläggning av övriga anstalter ansåg utredningen, att övre Norrland och Skåne borde erhålla var sin skola. Särskilt för övre Norrlands del vore en utbildningsanstalt av synnerligen stort värde. Umeå ansåg utredningen vara den lämpligaste förläggningsplatsen, därför att staden äger många skolformer, som är av värde för utbildningen av lärarinnor på det husliga området. Vidare utbil- dades där redan då skolkökslärarinnor vid ett av landstinget upprättat skolköks- seminarium. Ett nytt statligt seminarium i Umeå, som utredningen förordade, skulle utbilda hushållningslärarinnor, till en början 12 a 16 årligen men med möj- lighet att senare öka kapaciteten.
Utbildningsanstalten i Skåne förordades förlagd till Lund. Detta seminarium skulle utbilda 24 hushållningslärarinnor och 24 slöjdlärarinnor årligen.
B. Förstatligande av uIbildningsanstalterna. Utredningen gav sitt varma er- kännande åt det enskilda initiativets insatser för utbildningen av lärarinnor på det husliga området. Den framhöll, att det ofta varit enskilda personer, som av intresse för denna utbildning sökt sig fram och utformat utbildningen och semi— narierna så, som bäst lämpat sig för samhället. De hade därvid gynnats av en frihet, som låtit dem handla efter sitt eget sinne.
Icke desto mindre föreslog utredningen, att hela den ifrågavarande utbildningen med något undantag skulle förstatligas. Skälen härtill var främst av ekonomisk art. Även om privata seminarier erhåller statsbidrag, måste de dock bygga sin ekonomi i stor utsträckning på elevavgifter, vilket blir betungande för eleverna. Vidare har skolorna på grund av sin svaga ekonomi svårt att anskaffa och under— hålla tidsenliga lokaler, inventarier och undervisningsmateriel. Det blir också svårt att anställa kompetenta lärare, eftersom de bästa lärarna söker sig till andra undervisningsanstalter eller annan verksamhet med bättre lön och större trygg- het i anställningsvillkoren. Vidare har många husliga ämnen blivit obligatoriska i olika skolformer och detta utgör ett motiv för att staten bör åta sig ansvaret för lärarinnornas utbildning.
Enligt förslaget skulle samtliga seminarier med undantag för det i Uppsala bli statliga. Utredningen hade övervägt förstatligande även av fackskolan i Uppsala men av olika skäl stannat för att verksamheten vid denna borde bedrivas i samma regi som hittills. Staten borde dock lämna så rikliga bidrag, att varken elever eller lärare bleve sämre ställda än vid andra seminarier. Vidare förordade utred- ningen, att utbildning av vävlärarinnor fortfarande skulle ske vid Slöjdföreningens skola i Göteborg, under förutsättning att utbildningen bleve likartad med den vid statliga seminarier. Om detta inte bleve fallet, förordades utbildningen över- flyttad till det föreslagna statliga seminariet i Göteborg. Utredningen ansåg det i och för sig önskvärt, att helt statliga institutioner komme till stånd även för hand- havande av den s. k. förberedande seminarieutbildningen, men ställde detta önske- mål på framtiden och föreslog, att fackskolans i Uppsala egendom Brogård och lanthushållningsseminariet vid Rimforsa skulle tas i anspråk för denna utbild- ning. Vidare borde enligt förslaget även en del lanthushållsskolor anlitas för denna utbildning. Förslaget innebar, att den nuvarande utbildningen av lanthus-
hållslärarinnor vid Rimforsa skulle upphöra, emedan denna lärarutbildningslinje skulle nedläggas. De enskilda anstalterna för lärarinneutbildning i Stockholm skulle upphöra med sin nuvarande verksamhet, men dit borde i stället förläggas kurser i sömnad och vävning, vilket i viss mån kunde komma lärarinneutbild- ningen till godo.
Utredningen ansåg, att de föreslagna statliga seminarierna borde träda i verk— samhet så snart ske kunde, även om lokalfrågorna måste lösas provisoriskt under en övergångsperiod. Lokalfrågan för seminariet i Göteborg kunde dock inte lösas utan nybyggnad. Även stockholmsseminariets byggnadsfråga borde snarast lösas.
C. Styrelser för seminarierna. Utredningen föreslog, att varje seminarium skulle ställas under ledning av en styrelse, som hade att utöva den allmänna tillsynen över seminariets verksamhet. Enligt utredningens mening borde såväl ordföran— den som ledamöterna av styrelsen utses av Kungl. Maj:t efter förslag av myndig— heter och organisationer m. fl.
Remissinstanserna. I fråga om (len regionala fördelningen av seminarierna sysselsätter sig remissinstanserna mest med det inbördes förhållandet mellan seminarierna i de båda närliggande städerna Stockholm och Uppsala. Flertalet remissinstanser tillstyrker seminarium på båda orterna, men lantbruksstyrelsen finner det mindre välhetänkt att överhuvudtaget förlägga ett seminarium till Stockholm med hänsyn till trängseln i huvudstaden och rikedomen på utbild— ningsanstalter ov olika slag. Det vore också olämpligt att förlägga seminarier till två så näraliggande orter som Stockholm och Uppsala. En ny utredning om förläggningsplatserna för seminarierna borde enligt lantbruksstyrelsens mening komma till stånd. I vilket fall som helst bör utbildning av lanthushållningslära- rinnor icke ske i Stockholm utan i Uppsala, varvid lärare vid Lantbrukshögskolan kan anlitas för undervisningen. Samma mening rörande utbildningen av lanthus- hållningslärarinnor framföres även av Riksförbundet Landsbygdens folk och av socialstyrelsen. Några remissinstanser, bland annat Svenska skolkökslärarin— nors förening, anser att proportionen mellan de föreslagna seminarierna icke är lämplig. Särskilt blir seminariet i Stockholm alltför stort tillskuret, medan semi- narierna i Uppsala och Umeå får för liten kapacitet. Svenska Landstingsförbundet och Yrkeskvinnors samarbetsförbund understryker också, att seminariet i Stock- holm blir för stort, och den sistnämnda organisationen förordar en ny ompröv— ning av frågan om proportionerna de olika seminarierna emellan. Sveriges hus- modersföreningars riksförbund anser, att Norrland icke blivit tillräckligt tillgodo- sett. Seminariet i Umeå måste göras större och dessutom bör ett seminarium för utbildning av sömnadslärarinnor förläggas till Norrland. I ett annat yttrande för- ordas, att det föreslagna statliga seminariet i Umeå också skall utbilda sömnads- lärarinnor. Länsstyrelsen i Västerbottens län uttrycker sin glädje över förslaget om ett statligt seminarium i Umeå, och samma känsla ger länsstyrelsen i Malmö- hus län uttryck åt i fråga om det föreslagna nya seminariet i Lund. Svenska stads- iörbundet däremot tycker, att Katrineholm borde ha fått det seminarium, som föreslogs förlagt till Lund. Föreningen Handarbetets vänner ifrågasätter, om inte utbildning av vävlärarinnor kunde förläggas till Umeå, eftersom Norrland är vanlottat på utbildningsmöjligheter.
Förslaget om förstatligande av utbildningen på här ifrågavarande område möter inga principiella invändningar från någon remissinstans, men statskontoret anser, att förstatligande bör komma i fråga endast efter ett i förhållande till utredningens förslag väsentligt nedskuret program. (Om statskontorets yttrande mera här—
nedan.) Skolöverstyrelsen, som också tillstyrker förstatligande, förordar att detta bör ske etappvis i samband med att staten övertar redan befintliga lokaler för seminarier eller bygger nya. Fackskolan i Uppsala kommer till (len slutsatsen, att även denna undervisningsanstalt bör övertagas av staten. Även husmoders- förbundets länsorganisation i Uppsala län tillstyrker förstatligande av fackskolan. Denna organisation föreslår, med utgångspunkt från ett förstatligande av skolan, en omprövning av förhållandet mellan de föreslagna seminarierna i Stockholm och Uppsala, så att de båda undervisningsanstalterna kan komma att komplettera varandra. Hushållningssällskapet i Uppsala län menar, att det föreslagna semi— nariet i Stockholm i stället bör förläggas till Uppsala.
Statskontoret behandlar i sitt remissvar ingående de här relevanta problemen. Ämbetsverket förklarar, att ett förstatligande i den stora omfattning utredningen föreslagit icke skulle medföra några fördelar, och enligt utredningens direktiv skulle denna föreslå förstatligande endast under den förutsättningen, att påtagliga fördelar därmed skulle vinnas. Enligt statskontorets mening måste ett mera be- gränsat program för förstatligandet genomföras. Statens skolköksseminarium bör i enlighet med riksdagsbeslutet av år 1942 utbyggas med en linje för utbildning av sömnadslärarinnor. Några andra utbildningslinjer bör inte förläggas dit.- Inte endast fackskolan i Uppsala utan även skolköksseminarierna i Göteborg och Umeå bör fortsätta i samma regi som hittills. Samma bör förhållandet bli även för lanthushållningsseminariet i Rimforsa. Statskontoret avstyrker bestämt de av utredningen föreslagna internatkurserna i bl. a. Rimforsa. Statskontoret kan inte heller acceptera den av utredningen föreslagna allmänna utbildningsgången för de blivande lärarinnorna utan kräver, att en boskillnad skall göras emellan den förberedande utbildningen och seminariestudierna. För den förberedande utbildningen bör man anlita de kommunala och enskilda yrkesskolorna och inte skapa nya skolformer, t. ex. de förberedande lärarinnekurserna i internat.
D. Anordnande av yrkeskurser i anslutning till seminarierna. Vid några av de nuvarande lärarinneutbildningsanstalterna anordnas utöver lärarinnekurserna yrkeskurser av olika slag. Deras ändamål är dels att utbilda personal, dels att tjänstgöra som övningsskolor för de blivande lärarinnorna. Eftersom det råder brist på utbildningsmöjligheter inom det husliga området, ansåg 1945 års utred- ning det lämpligt, att till seminarierna knytes yrkeskurser av olika slag. Kurserna skulle liksom hittills fylla funktionen av övningsskolor men dessutom avhjälpa behovet av sådan utbildning inom det husliga området, där bristerna är uppen- bara. Utredningen föreslog ett antal kurser, för vilka (med ett undantag) redan fanns av statlig tillsynsmyndighet uppgjorda kursplaner. Undantaget var special- kurs i vävning.
Vid seminariet i Stockholm skulle följande kurser anordnas: kurs för internat- föreståndarinnor, ettårig husmodersskola med barnavård, kurs för kokerskor till storkök, 2-årig verkstadsskola för klänningssömmerskor, kurser för tvättpersonal, två kurser per år för utbildning av barnsköterskor samt olika typer av väv- kurser.
Vid seminariet i Göteborg skulle inrättas en verkstadsskola för klänningssöm- merskor av samma typ som vid stockholmsseminariet. Vid seminariet i Lund föreslogs vävkurser av samma slag som i Göteborg samt dessutom kurser i söm- nad. Vid seminariet i Umeå skulle tillsvidare inga yrkeskurser anordnas, medan fackskolan i Uppsala förutsattes fortsätta med sin nuvarande kursverksamhet. I den mån motsvarande kurser komme att anordnas vid de statliga seminarierna,
borde en omarbetning av kursplanerna vid fackskolan ske i huvudsaklig över- ensstämmelse med kursplanerna vid de statliga seminarierna.
Remissinstanserna. Endast i ett fåtal yttranden berörs frågan om anordnande av yrkeskurser vid seminarierna. Skolöverstyrelsen anser, att utredningen före- slagit ett alldeles för stort antal sådana kurser. Det kan till exempel icke anses motiverat att anordna kurser för tvättpersona], då sådan utbildning anordnas vid yrkesskolorna. Inte heller kurser för internatföreståndarinnor vore lämpligt. Överstyrelsen framhöll i detta sammanhang, att utbildning av ekonomiförestån- darinnor borde ske vid seminarierna, samt föreslog att den måtte få i uppdrag att utarbeta förslag till lämpliga yrkeskurser vid seminarierna. Endast sådana kurser bör anordnas, som kan tjäna som förskolor och som icke finns vid yrkes— skolorna.
Maria husmodersskola avstyrker inrättandet av ifrågavarande yrkeskurser och anser, att behovet av övningsundervisning bör tillgodoses därigenom, att lära- rinneaspiranterna får komma ut till yrkesskolorna. Svenska yrkesskolföreningen ifrågasätter också lämpligheten av utredningens förslag på denna punkt och anser, att behovet av övningsundervisning åtminstone delvis kan tillgodoses av yrkesskolorna.
Det må vidare framhållas, att statens skolköksseminarium och Svenska eko- nomiföreståndarinnors förening föreslog, att frågan om utbildning av ekonomi- föreståndarinnor skulle tas upp till skyndsam utredning. 1945 års utredning hade för sin del föreslagit, att hela problemkomplexct om utbildning av personal för storhushållen skulle göras till föremål för särskild utredning.
E. Nybyggnader och andra lokalfrågor. Lokalförhållandena vid flertalet an— stalter för utbildning av lärarinnor inom det husliga området är icke tillfreds- ställande, framhöll utredningen. Fördenskull var det nödvändigt att för ända— målet lämpliga lokaler anskaffades. Förslag framlades om uppförande av bygg— nader vid de olika seminarierna. Seminarierna i Göteborg, Umeå och Lund beräknades kunna i viss utsträckning utnyttja de till nämnda städer förlagda folkskoleseminariernas lokaler. Förslag framlades även om en nybyggnad vid fackskolans egendom Brogård.
Remissinstanserna. Först må framhållas, att byggnadsstyrelsen, Vilken som förut framhållits biträtt utredningen i fråga om byggnadsfrågorna, icke funnit lämpligt att uppgöra mera fullständiga skissutredningar till de olika byggnadsföretagen, så länge icke statsmakterna tagit ställning till sättet för den föreslagna organisa- tionens genomförande. Styrelsen sade sig icke heller ha detaljgranskat utred— ningens förslag till de olika lokala byggnadsprogrammen.
Skolöverstyrelsen uppehöll sig mest ingående av alla remissinstanser vid bygg- nadsfrågorna och underströk, att nybyggnader vore ofrånkomliga. Byggnadspro- grammet borde emellertid genomföras etappvis. Mest angeläget var nybyggnader för seminariet i Stockholm. Statens skolköksseminarium påminde om de dåliga lokalförhållandena för seminariet och underströk det trängande behovet av ny- byggnad. Göteborgs skolköksseminarium uttryckte sin tillfredsställelse över för- slaget till nybyggnad för göteborgsseminariet. Fackskolan i Uppsala uttalade sin förvåning över de låga byggnadskostnader utredningen kalkylerat med och ansåg, att siffrorna knappast vore hållbara. Det gällde också de årliga omkostnaderna.
Lärarpersonalen vid seminarierna
Då 1945 års utredning föreslog förstatligande av alla utbildningsanstalter utom en, följde som konsekvens därav förslag om inplacerande av lärarpersonalen i
det statliga lönesystemet. Detta sistnämnda förslag gällde även fackskolan i Upp- sala, fastän denna icke föreslogs förstatligad.
Rektorernas undervisningsskyldighet borde enligt förslaget bestämmas med ut— gångspunkt från rektorsgöromålens omfattning. Vid ett seminarium med en utbildningslinje föreslogs undervisningsskyldigheten omfatta 12—16 veckotim- mar, vid seminarium med flera utbildningslinjer borde timantalet kunna minskas.
Rektorsbefattningarna föreslogs bli förordnandetjänster i likhet med andra rektorsbefattningar. De föreslogs också fördelade på fem olika avlöningsgrupper.
I fråga om behörighet för rektorstjänst vid seminarierna för utbildning inom det husliga området skulle givetvis gälla att rektorerna måste äga pedagogisk erfarenhet. Däremot skulle de ej nödvändigtvis behöva ha förvärvat sådana kun- skapsmeriter, som kvalificerade till tjänst som ämneslärarinna vid seminarierna. I sådana fall, då ämneslärarinna förordnades till rektor, vilket ansågs bli det vanligaste, borde hon äga behörighet att inneha ordinarie tjänst som ämnes- lärarinna. Om rektor icke själv vore fackutbildad inom någon till seminariet hörande utbildningsgren, borde sådan fackutbildad lärarinna ha speciellt ansvar för att undervisningen inom nämnda område bedreves ändamålsenligt. Utred— ningen föreslog fördenskull, att ) beroende på seminariets storlek — biträdande föreståndarinnor eller huvudlärarinnor skulle tillsättas. Den förstnämnda kate- gorien borde liksom rektorerna tillsättas på förordande på viss tid, medan huvud- lärarinnorna borde vara ordinarie ämneslärarinnor med visst arvode utöver lönen. Biträdande föreståndarinna borde vara behörig till ordinarie ämneslära- rinnetjänst. Undervisningsskyldighcten för biträdande föreståndarinna borde be— stämmas till 14—20 timmar per vecka. Huvudlärarinna borde kunna erhålla ned— satt undervisningsskyldighet med högst (i timmar per vecka.
Utredningen föreslog vidare inrättande av lektorstjänster i psykologi och peda- gogik samt i kemi. Vid seminarierna i Stockholm och Uppsala, där barnavårds— lärarinnor skulle utbildas, borde någon av undervisarna i psykologi vara barn— psykolog.
Lärarinnorna i de särskilda ämnena vid seminarierna skulle icke betraktas som övningslärare utan som ämneslärare. Deras verksamhet skulle icke komma att begränsas till lärarinneutbildningslinjerna utan även omfatta de till semina- rierna knutna yrkeskurserna. Undervisningsskyldigheten föreslogs omfatta 20— 26 timmar per vecka. I fråga om kompetensfordringarna för behörighet till inne— hav av tjänst som ordinarie ämneslärarinna borde i första hand fordras avlagd examen vid vederbörlig utbildningslinje eller däremot svarande utbildning jämte praktisk erfarenhet av lärarinneverksamhet. Enligt utredningens uppfattning var det angeläget, att lärarinnorna skaffade sig ytterligare utbildning utöver den nyss nämnda. Men eftersom sådana utbildningsmöjligheter så gott som helt och hållet saknades för närvarande, ansåg sig utredningen endast som ett önskemål kunna framhålla, att ämneslärarinna efter avlagd lärarinneexamen borde ha be- drivit studier inom sitt fackområde antingen inom landet eller utomlands. För att främja fortbildningen föreslog utredningen, att medel för utdelande av studie- stipendier skulle beviljas av statsmakterna. Studieledighet med oavkortad lön eller med B-avdrag borde icke utesluta möjlighet att erhålla stipendier. Eftersom de fortsatta studierna till stor del måste bedrivas utomlands, föreslog utredningen, att för utlandsstudier ett belopp av 10 000 kronor årligen under några år framåt skulle ställas till förfogande.
övriga lärare skulle utgöras av timlärare, speciallärare, föreläsare och övnings- lärare, vilka skulle bli arvodesavlönade.
Lärartjänster borde tillsättas efter ansökningsförfarande, men efter medgivande
av Kungl. Maj:t skulle det bli möjligt att till någon viss tjänst kalla en särskilt lämplig och förtjänt person utan ansökningsförfarande och utan att vederbörande behövde uppfylla de formella kompetensfordringarna för tjänsten.
Remissinstanserna. Statskontoret, som föreslog ett mera begränsat program i fråga om läroanstalternas förstatligande än vad utredningen tänkt sig, ansåg att några särskilda åtgärder i fråga om lärarpersonalens lönegradsplaceringar icke var erforderliga. Statskontoret hänvisade till beslutet vid 1951 års riksdag om lönc- och statsbidragsreglering för de läroanstalter, som utbildar lärarinnor för det husliga området, och ansåg att de principer som lagts till grund för denna reglering borde tillämpas vid den begränsade utbyggnad av seminarieorganisa— tionen som ämbetsverket förordade.
Skolöverstyrelsen ansåg sig icke kunna ta ställning till frågan om rektorernas lönegradsplacering, emedan behovet av personal till seminarierna torde behöva omprövas, sedan utbildningsgången och kursernas förläggning till de olika semi- narierna fastställts. Förslaget om biträdande föreståndarinnor och huvudlärarin— nor fann skolöverstyrelsen beaktansvärt och intog alltså en delvis motsatt upp- fattning mot statens lönenämnd, som menat att endast en kategori, nämligen huvudlärarinnor, borde förekomma. Överstyrelsen ansåg, att undervisningsskyl- digheten borde kunna variera, men framlade inga detaljförslag i ifrågavarande hänseende.
I ett flertal yttranden, bl. a. från lantbruksstyrelsen och socialstyrelsen samt Sveriges agronom- och lantbrnkslärareförbzlnd, underströks vikten av att möjlig- heter till fortbildning för lärarpersonalen skapades. Några förslag härom fram- lades dock inte. Ett par instanser, Fredrika Bremerförbundet och lanthushåll- ningsseminariet i Rimforsa, ansåg, att de kompetensfordringar utredningen upp- ställt för ämneslärarinnornas vidkommande vore alltför låga. Förbundet ansåg, att krav på fortsatt utbildning inom fackområdet efter avlagd lärarinneexamen borde uppställas som kompetensvillkor. Seminariet i Rimforsa ifrågasatte, om icke rektorerna borde ha avlagt akademisk examen eller skaffat sig likvärdig vidareutbildning. Svenska skolkökslärarinnors förening uttalade sin tillfredsstäl— lelse över förslaget om huvudlärarinnor och underströk vikten av att sådana funnes tillgängliga för handledning av övningsundervisningen.
Den centrala ledningen av lärarinneutbildningen
1945 års utredning kritiserar den nuvarande uppdelningen av den centrala ledningen av lärarinneutbildningen på olika ämbetsverk och anser att denna led- ning bör förläggas till ett enda ämbetsverk. Efter en ingående diskussion av pro- blemet kommer utredningen fram till den ståndpunkten, att antingen skolöver- styrelsen eller överstyrelsen för yrkesutbildning bör komma i fråga. Vid förlägg- ning under skolöverstyrelsen skulle denna komma att handha utbildningen av vissa kategorier lärarinnor, som icke alls eller endast helt obetydligt tjänstgöra inom skolformer, sorterande under nämnda myndighet. Detta gäller i fråga om barnavårdslärarinnor, vävlärarinnor och yrkeslärarinnor i sömnad. Däremot kommer samtliga lärarinnekategorier att kunna tjänstgöra inom skolformer, som är underställda överstyrelsen för yrkesutbildning. Detta är ett synnerligen viktigt skäl för att överstyrelsen för yrkesutbildning blir tillsynsmydighet, anser ut- redningen. Ett annat skäl mot skolöverstyrelsens ställning som dylik myndighet är, att icke några av de förskolor, som de blivande lärarinnorna skulle genomgå, sorterar under denna. Ett annat viktigt skäl för att överstyrelsen för yrkesutbild— ning bör bli tillsynsmyndighet är, att de skolor och kurser, som sorterar under
densamma och där huslig undervisning förekommer, är av mångahanda slag, varför undervisningen där är av synnerligen mångskiftande natur och innehåll. För att kunna anpassa lärarinneutbildningen efter denna undervisnings krav och leda den i rätt riktning är otvivelaktigt överstyrelsen för yrkesutbildning den lämpliga myndigheten. Utredningen förordar alltså, att överstyrelsen för yrkes- utbildning blir tillsynsmyndighet, och tillfogar som ett ytterligare skäl för detta ståndpunktstagande, att en huslig byrå från och med den 1 juli 1947 finns in- rättad inom överstyrelsen.
Remissinstanserna. Dessa är eniga med utredningen såtillvida, att de samtliga anser den nuvarande uppspaltningen på olika tillsynsmyndigheter olämplig. Samma uppfattning framföres av Sveriges hemslöjdsföreningars riksförbund, men denna organisation tvivlar på möjligheten av att en enda myndighet skall kunna bli tillsynsmyndighet. Det torde bli ofrånkomligt, säger riksförbundet, att behålla den nuvarande ordningen med olika tillsynsmyndigheter.
Bemissinstanserna anser också i likhet med utredningen, att endast skolöver- styrelsen eller överstyrelsen för yrkesutbildning kan komma i fråga som tillsyns— myndighet. Men vilken av dessa två, som bör väljas, därom går meningarna i sär.
Skolöverstyrelsen anser, att den bör utöva den centrala ledningen av lärarinne- utbildningen. Den framhåller, med stöd av vissa statistiska uppgifter, att det största antalet lärarinnor inom det husliga området kommer att meddela under- visning vid läroanstalter, som står under dess överinseende. Detta gäller framför- allt kategorierna hushållningslärarinnor och sömnadslärarinnor, och dessa lära- rinnegrupper är mycket större än de övriga grupperna. Av övriga lärarinnor kommer visserligen många att tjänstgöra vid skolor under överstyrelsen för yrkes— utbildning men åtskilliga kommer också att tjänstgöra vid skolor, som står under lantbruksstyrelsens överinseende, eller vid kurser, som sorterar under social- styrelsen eller medicinalstyrelsen. För att undvika den nuvarande splittringen är det bäst, att skolöverstyrelsen får bli tillsynsmyndighet. Ett tungt vägande skäl för en sådan anordning är vidare enligt skolöverstyrelsens mening, att det här icke främst är fråga om en yrkesutbildning av den typ, som meddelas vid läro- anstalter, sorterande under yrkesöverstyrelsen, utan om pedagogisk utbildning, samt att lärarutbildningen i stort sett sorterar under skolöverstyrelsen. Före- komsten av en huslig byrå inom yrkesöverstyrelsen får inte överskattas, menar skolöverstyrelsen, som i detta sammanhang framhåller, att det inte finns någon garanti för att yrkesöverstyrelsen stadigvarande kommer att förfoga över speciell sakkunskap i lanthushållsgöromål och trädgårdsskötsel. Skolöverstyrelsen hän- visar vidare till det förslag till omorganisation av densamma, som då var att vänta inom kort och enligt vilket flera befattningar på det husliga området skulle komma att tillsättas än vad som för det dåvarande fanns.
Ett stort antal remissinstanser framför samma uppfattning, nämligen att skol- överstyrelsen bör bli tillsynsmyndighet. Bland dessa märks samtliga skolköks- och handarbetsseminarier. Lantbruksstyrelsen anser också, att skolöverstyrelsen bör bli tillsynsmyndighet, men begär att själv få utöva inspektionsrätt över ut- bildningen av de lärarinnekategorier, som skall undervisa vid skolor, som sorte- rar under densamma. Denna inspektionsrätt för lantbruksstyrelsen anser statens institut för folkhälsan vara lämplig. Institutet avvisar tanken på yrkesöverstyrel- sen som tillsynsmyndighet med den motiveringen, att överstyrelsen endast hand- har lägre utbildning. Göteborgs stads yrkesskolestyrelse uttalar sig också för skolöverstyrelsen och förordar, att inom densamma upprättas en särskild huslig rotel med ett undervisningsråd som chef. Samma förslag framföres för övrigt även av statens institut för folkhälsan. Sveriges slöjdlärarinneförening och
Svenska skolkökslärarinnors förening anser det utan tvekan olämpligt, att yrkes- överstyrelsen blir tillsynsmyndighet, emedan utbildningen inte främst gäller manuellt arbete utan lärarinneutbildning. Motiveringar av denna art förekommer också i flertalet av de yttranden, som tillstyrker skolöverstyrelsen som tillsyns- myndighet. Bland de instanser, som uttalat sig för skolöverstyrelsen, må till sist även nämnas länsstyrelserna i östergötlands och Uppsala län.
överstyrelsen för yrkesutbildning hävdar motsatt uppfattning. Som de viktigaste skälen för att överstyrelsen för yrkesutbildning bör vara tillsynsmyndighet an- föres, dels att så betydelsefulla kategorier som lärare i barnavård, vävning och yrkessömnad icke alls eller endast obetydligt tjänstgöra i skolor under skol- överstyrelsens överinseende, dels att inga av förskolorna ligger under skolöver- styrelsen, medan samtliga väv- och sömnadskurser, som ingår i vissa lärares utbildning, hör under yrkesöverstyrelsen, dels att den yrkesutbildningsverksam— het, utöver lärarutbildningen, som kommer att ordnas vid seminarierna, blir av den art, att den bör tillhöra yrkesöverstyrelsens område, dels att (len föreslagna konsulentutbildningen i stort sett kommer att bli en vidareutbildning av vissa lärare inom det husliga området och således bör handhas av samma myndighet, som utövar tillsyn över lärarutbildningen, och dels att överstyrelsen förfogar över speciell sakkunskap i sin husliga byrå i betydligt flera grenar än skol— överstyrelsen.
Vissa instanser — men dock en minoritet ansluter sig till utredningens för- slag om att yrkesöverstyrelsen bör bli tillsynsmyndighet eller lämnar detta för- slag utan erinran. Till den senare typen av yttranden hör bland andra de från statskontoret och Svenska yrkesskolföreningen. Bland dem, som direkt uttalar sig för yrkesöverstyrelsen, må nämnas socialstyrelsen, Svenska Landstingsför- bandet och Sveriges husmodersföreningars riksförbund. Den sistnämnda orga— nisationen fäster särskild vikt vid förekomsten av en huslig byrå inom yrkes- överstyrelsen och föreslår, att denna utbygges, så att den kommer att förfoga över sakkunskap inom samtliga grenar av (len husliga utbildningen. Även Svenska barnavårdslärarinnors förening förordar yrkesöverstyrelsen med den speciella motiveringen, att den har överinseendet över kurser i barnavård och har en konsulent för barnavårdsverksamheten anställd. Fredrika Bremerförbundet, som också uttalar sig för yrkesöverstyrelsen, förordar inspektionsrätt för såväl skol- överstyrelsen som lantbruksstyrelsen över utbildning av sådana lärarinnekate— gorier, vars medlemmar kommer att undervisa i skolor, underställda respektive ämbetsverk.
Specialutbildning och högre huslig utbildning
För 1945 års utrednings förslag och remissinstansernas utlåtanden häröver ämnar lärarinneutbildningskommittén redogöra i nästa betänkande.
Innehåll till bilaga 2
Enkätundersökningen .................................................. 276 1. Undersökningsmaterialet ............................................ 276 2. Inkomna svar och uppgifter ........................................ 277 3. Ålder vid examen ................................................. 277 4. Pensionsåldern ..................................................... 278 5. Dödligheten ....................................................... 279 6. Avgången från yrket ............................................... 280 7. Åldersfördelningen ................................................. 281 8. Giftermålsfrekvens och yrkesaktivitet ................................ 281 9. Omfattningen av den begränsade tjänstgöringen ....................... 283 10. Yrkesverksamheten inom de olika lärarkårerna ....................... 284 11. Yrkesverksamheten inom de olika lärarkårerna olika är efter examen. . . 286 12. Lärarnas fördelning på olika skolformer och andra verksamheter inom all—
män lärar— och konsulentverksamhet, m. m. ........................ 287
13. Lanthushållslärarinnorna och de rena lanthushållslärarinnetjänsterna... 288 14. Arten och omfattningen av barnavårdslärarinnornas tjänstgöring ........ 289
Antalet tjänster inom olika skolformer läsåret 1954/55 ...................... 290 1. hushållsgöromål och lanthushåll ..................................... 291 2. slöjd ............................................................. 292
Antalet yrkesverksamma lärare enligt enkätundersökningen jämfört med det
beräknade antalet tjänster ........................................... 293
Omfattningen av undervisningen i hemkunskap och hushållsgöromål inom folkundervisningen samt högre skolor ................................. 293
Omfattningen av undervisningen i kvinnlig slöjd inom folkundervisningen
samt högre skolor ................................................... 296
Det beräknade framtida behovet av lärare på det husliga området. .......... 299
Bilaga nr 2
Utredning för bedömande av det framtida behovet av lärare inom det husliga området
Utredningen verkställd av kommitténs expeert Eva Ernest
Enkätundersökningen
För att få en uppfattning om hur stor procent av utexaminerade lärare inom det husliga området, som avgår från yrkesverksamheten på grund av giftermål m. m. genomfördes hösten 1954 en e n kät bland ifrågavarande lärarkategorier. De i undersökningen deltagande grupperna är lanthushållslärarinnor, skolköks- lärarinnor, skolköks-handarbetslärarinnor, handarbetslärarinnor, yrkeslärarinnor i sömnad samt barnavårdslärarinnor. Vävlärarinnorna har inte medtagits i under- sökningen, då det särskilt beträffande denna kategori förelegat stora svårigheter att få fram tillfredsställande namn- och adressuppgifter. Möjligheterna att för denna senare grupp nå en hög svarsprocent med rimlig arbetsprestation har synts så små att kommittén ansett det fördelaktigare att utesluta gruppen ur under- sökningsmaterialet och i stället inrikta sig på en så hög svarsprocent som möjligt för de övriga grupperna. Eventuellt skulle man här kunna våga anta att väv- lärarinnorna icke på något nämnvärt sätt skulle avvika från handarbetslärarin- norna under förutsättning att arbetstillfällena inom yrket vore desamma.
Undersökningsmaterialet
Undersökningen har omfattat lärare utexaminerade åren 1930—1954. Då de lärare, som utexaminerats åren 1930—1936 vid tiden för undersökningen befann sig i åldern 45—50 år torde man med goda skäl kunna anta att tidigare års- kullar uppvisar ungefär samma avgång, dock med den förhöjning härav, som förorsakas av ökad dödlighet i högre åldrar.
Avsikten vid undersökningens uppläggning var att inom de till antalet mindre grupperna, — skolköks-handarbetslärarinnor, yrkeslärarinnor i sömnad och barnavårdslärarinnor — samtliga examinerade 1930—1954 skulle ingå i enkäten. Så har också skett beträffande skolköks-handarbetslärarinnor och barnavårds- lärarinnor. För yrkeslärarinnornas del har detta tyvärr inte varit möjligt, då till— fredsställande adressuppgifter inte kunnat erhållas från Nordenfeltska skolan i Göteborg, som är den ena av de två utbildningsanstalterna för yrkeslärarinnor i sömnad. Undersökningsmaterialet för denna senare grupp omfattar sålunda en- dast de 244 lärare som utexaminerats från Fredrika-Bremer-förbundets skola för kvinnlig yrkesutbildning.
Beträffande de till antalet större grupperna, — lanthushållslärarinnor, skolköks- lärarinnor och handarbetslärarinnor, — har endast var tredje årskurs medtagits i materialet, d.v.s. lärare som utexaminerats åren 1930, 1933, 1936, 1939, 1942, 1945, 1948, 1951, 1954. Liksom i fråga om yrkeslärarinnorna har handarbetslära- rinnor utexaminerade från Nordenfeltska skolan i Göteborg på grund av bris- tande adressuppgifter inte kunnat medtagas i materialet. Materialets storlek samt dess andel av samtliga under perioden utexaminerade framgår av tabell 1.
Tabell ]. Enkätens omfattning.
Antal Antal Procent. (191.1— Lärarkategori examinerade deltagare tigjlgeniåneiåtfn 1930—1954 1 enkaten minerade
Lanthushållslärarinnor ................ 843 307 36,4 Skolkökslärarinnor ................... 1 207 434 36,0 Skolköks-handarbetslärarinnor ......... 294 294 100,0 H andarbetslärarinnor ................. 907 206 22,7 Yrkeslärarinnor i sömnad ............. 449 244 54,3 Barnavårdslärarinnor ................. 172 1 72 100,0
Samtliga 3 872 1 657 42,8
Inkomna svar och uppgifter
I frågeformulären, som tillställts de i enkäten deltagande lärarna, har inhäm— tats uppgifter rörande födelsedatum och födelseår, civilstånd, nuvarande anställ— ning, arbetsuppgifternas art, anställningens art, anställningens omfattning (full tjänstgöring, begränsad tjänstgöring), ev. avbrott i yrkesverksamheten, m.m. De som inte längre är yrkesutövande har tillfrågats vilket år de lämnade yrkesarbe- tet samt vilka deras huvudsakliga arbetsuppgifter varit dessförinnan.
Antalet inkomna svar och uppgifter för respektive lärarkårer framgår av ta- bell 2.
Tabell 2. Antal och procent inkomna svar och uppgifter.
Antal Antal . Procent Lärarkategori deltagare inkomna Uppgift inkomna . . saknas .
1 enkaten uppgifter uppgifter Lanthushållslärarinnor ............ 307 305 2 99,3 Skolkökslärarinnor ............... 434 421 13 97,0 Skolköks-/handarbetslärarinuor . . . . 294 288 6 98,0 Handarbetslärarinnor ............. 206 196 10 95,1 Yrkeslärarinnor i sömnad ......... 244 237 7 97,1 Barnavårdslärarinnor ............. 172 162 10 94,2 Samtliga 1 657 | 1 609 48 97,1
Svarsprocenten för de olika grupperna ligger mellan 94,2 och 99,3 och är i ge- nomsnitt för samtliga 97,1. Även om det skulle ligga nära till hands att anta att de som inte inkommit med uppgifter lämnat yrket, förefaller en sådan slutsats vara förhastad. Vid materialets insamlande har nämligen visat sig att många av dem som varit svåra att nå eller erhålla uppgifter från alltjämt varit yrkesverk— samma. Det torde därför vara riktigare att anta att de, som inte inkommit med svar, förhåller sig som materialet i övrigt än att hänföra dem till någon bestämd grupp, t. ex. icke yrkesverksamma.
Ålder vid examen
Åldern vid examen framgår av tabell 3. Såväl aritmetiska medelvärdet som medianen har beräknats.
Tabell 3. Ålder vid examen uttryckt i aritmetiska medelvärdet och medianen.
Ålder vid examen Lärarkategori . .
Aritmetiska .
medelvärdet Medianeu Lanthushållslärarinnor ..................... 25,0 24,7 Skolkökslärarinnor ........................ 24,5 24,2 Skolköks-/handarbetslärarinnor ............. 24,4 24,2 Handarbetslärarinnor ...................... 23,1 22,6 Yrkeslärarinnor i sömnad .................. 26,2 25,3 Barnavårdslärarinnor ...................... 24,8 24,6
Vid beräkningen av antalet lärare, som ännu inte nått pensionsåldern och så- lunda finns tillgängliga för arbetsmarknaden torde det vara riktigast att såsom genomsnittlig examensålder använda medianen. Medianåldern vid examen är såsom framgår av tabellen lägst för handarbetslärarinnorna, 22,6 år, och högst för yrkeslärarinnorna i sömnad, 25,3 år. Däremellan ligger skolkökslärarinnorna samt skolköks-handarbetslärarinnorna med en medianålder av 24,2 år, barnavårdslära— rinnorna 24,6 år och lanthushållslärarinnorna 24,7 år. Skillnaderna i examens— ålder mellan de olika grupperna torde till största delen kunna förklaras av före- liggande skillnader i utbildningstidens längd. En sådan skillnad föreligger dock även i utbildningstiden för skolkökslärarinnor å ena sidan och skolköks-hand- arbetslärarinnor å den andra. Denna framträder dock inte i form av en högre examensålder för den senare gruppen. Möjligen skulle detta kunna ha sin förkla— ring i en mindre konkurrens till den senare utbildningslinjen.
Pensionsåldern
Flertalet befattningar för lärare i hushållsgöromål, lanthushåll och kvinnlig slöjd tillhör SPA-reglementets tillämplighetsområde. Pensionsåldern är sedan 1950 i allmänhet 65 år. Några viktiga undantag härifrån finns dock. Sålunda har — tills nya bestämmelser rörande avgångsåldrar för icke statliga befattnings— havare med anknytning till statens pensionsanstalt antogs av riksdagen 1955 — pensionsåldern varit 60 år för lärare vid lanthushållsskola och 63 år för lärare vid statsunderstödd kommunal eller enskild anstalt för yrkesundervisning. Hem— konsulenttjänsterna har tillhört pensioneringsperiod Il. Vidare har pensionsåldern varit 60 år för lärare vid barn- och ungdomsvårdsskola, särskola för psykiskt efterblivna, blind- och dövskola och 63 år för lärare vid vanföreanstalt. Enligt de nya bestämmelserna rörande avgångsåldrar (SFS 1955: 454) inplaceras emellertid tjänsterna i pensioneringsperioder. I samband härmed har en höjning av pen- sionsåldern åstadkommits, vilken dock för flertalet av här ifrågavarande tjänster blivit frivillig, då den tidigare pensionsåldern i allmänhet sammanfaller med lägsta åldern inom pensioneringsperioden. När det gäller ämnena hushållsgöromål och slöjd har sålunda i pensioneringsperiod III inplacerats lärare, å vilka avlö- ningsreglementet för övningslärare tillämpas. Till pensioneringsperiod II har hän- förts lärare inom statsunderstödd kommunal och enskild anstalt för yrkesunder- visning och lärare vid vanföranstalt samt till pensioneringsperiod I lärare vid lanthushållsskola och lärare vid statsunderstödda särskolor.
För lärare i hushållsgöromål och kvinnlig slöjd å övningslärarreglementet höj—
des pensionsåldern 1950 från 60 till 65 år. I samband härmed infördes vissa över- gångsbestämmelser, vilka innebar en successiv höjning av pensionsåldern för lä- rare födda 1891—1895. Då sålunda lärare, tillhörande övningslärarreglementet och födda före 1895, kan avgå före 65 års ålder samt då ett begränsat antal tjänster har lägre pensionsålder än 65 år har vid bearbetningen av enkätundersökningen ut— gåtts ifrån en avgångsålder av 64 år för skolkökslärarinnor, skolköks-handarbets— lärarinnor och handarbetslärarinnor. För yrkeslärarinnor i sömnad och barna- vårdslärarinnor har räknats med 63 år. Då avgång på grund av uppnådd pen- sionsålder för lanthushållsskolornas befattningshavare endast sker en gång om året, nämligen vid läsårets utgång den 1 november, kommer i praktiken flertalet av lanthushållsskolornas lärare att vid avgången icke oväsentligt ha överstigit 60 år. Dessutom tillkommer den ökning av antalet i yrkesverksam ålder, som för- anleds av den högre pensionsåldern för hemkonsulentkåren samt av det förhål- landet att ett icke oväsentligt antal lanthushållslärarinnor innehar tjänster, som faller under övningslärarreglementet. Vid bearbetningen har därför när det gäller lanthushållslärarinnorna räknats med en genomsnittlig avgångsålder av 63 år.
Vid beräkningen av den framtida tillgången på lärare har för samtliga grupper räknats med en pensionsålder av 65 år.
Dödligheten
Dödligheten har för varje åldersgrupp beräknats ur »Dödlighets- och livslängds- tabeller för åren 1946—1950», varefter den så erhållna dödlighetsprocenten till- lämpats på de olika årskullarna. Härvid synes det inte nödvändigt att utgå från den faktiska åldern utan torde vara fullt tillfredsställande att med utgångspunkt från den genomsnittliga examensåldern grunda beräkningarna på för de olika års- kullarna uppnådd ålder år 1954. Dödligheten för de olika grupperna har sålunda beräknats från respektive examensålder t. o. m. 62 års ålder för lanthushållslära- rinnor, yrkeslärarinnor i sömnad och barnavårdslärarinnor och t.o.m. 63 års ålder för övriga grupper.
Även om det inte finns någon anledning att misstänka att dödligheten för lärare inom det husliga området på något nämnvärt sätt skulle avvika från dödligheten för Sveriges kvinnliga befolkning i övrigt torde det vara av intresse att jämföra den enligt enkätundersökningen erhållna dödligheten med den som erhålles ur dödlighets- och livslängdstabellerna. Beräkningarna enligt denna har därför de— lats upp, dels på respektive undersökningsperiod dels på tiden dessförinnan. Död- ligheten inom de olika kårerna enligt enkätundersökningen och enligt dödlighets- och livslängstabellerna framgår av tabell 4.
Såsom framgår av tabellen överensstämmer resultatet av enkätundersökningen väl med de tal som framräknats med hjälp av dödlighets- och livslängdstabellerna. Det må dock anmärkas att de lärare, som utexaminerades åren 1928 och 1929 — och för vilka dödsrisken är större än för efterföljande årgångar — icke är med i enkäten, vilket givetvis bör ge en något lägre dödlighet enligt denna. Endast be- träffande yrkeslärarinnor i sömnad samt skolkökshandarbetslärarinnor visar enkätundersökningen en väsentligt lägre dödlighet än vad som skulle vara nor- malt. Materialet är dock alldeles för litet för att en dödlighetsberäkning på detta skall kunna tillmätas någon betydelse.
Vid de följande beräkningarna har de ur dödlighets- och livslängdstabellerna erhållna dödstalen tillämpats.
Tabell 4. Dödligheten inom de olika lärarkårerna.
Antal döda Lärarkategori Enligt »dödlighets— och F li t livslängdstabeller för k" ,n g.. . åren 1946—1950» en atundersokmngen
Lanthushållslärarinnor
1917—1927 .................... 36 — 1928—1954 .................... 20 18
1917—1954 .................... 56 — Skolkökslärarinnor
1915—1927 .................... 67 -—- 1928—1954 .................... 29 25
1915—1954 .................... 96 — Skolköks-lhandarbetslärarinnor
1915—1929 .................... 18 —
1930—1954 .................... 6 4
1915—1954 .................... 24 — Handarbetslärarinnor
1914—1927 .................... 84 —
1928—1954 .................... 20 20
1914—1954 .................... 104 — Yrkeslärarinnor i sömnad
1917—1929 .................... 14 — 1930—1954 .................... 7 4 1917—1954 .................... 21 — Barnavårdslärarinnor
1917—1929 .................... 7 — 1930—1954 .................... 3 4 1917—1954 .................... 10 — Samtliga 1928 resp. 1930—1954. . . 85 75
Avgången från yrket
För att få en bild av hur pass betydande avgången från yrket är och vart de som lämnar yrkesarbetet tar vägen har det inkomna materialet, såsom framgår av tabell 5, fördelats på följande grupper: allmän lärar- och konsulentverksam- het, privat anställning inom det husliga området, övergång till annat yrke, av- flyttade till utlandet och långvarigt sjuka, döda, övriga icke yrkesverksamma (hu- vudsakl. gifta). De som har tjänstgöring inom allmän lärar- och konsulentverk- samhet har dessutom fördelats efter full tjänstgöring och begränsad tjänstgöring över respektive under 15 vt. Till denna grupp har förutom lärare och konsulenter förts de, som är verksamma inom administrationen.
Övergången till annat yrke är inom dessa yrkeskårer mycket liten. Detsamma är fallet med övergången till privatanställning inom det husliga området, vilken här avser industriell och annan privat verksamhet, som icke är att hänföra till undervisningsväsendet. Den stora avgången från yrket faller på gruppen »övriga icke yrkesverksamma», vilken huvudsakligen utgöres av gifta lärare.
Vid den fortsatta bearbetningen har grupperna »privatanställning inom det hus- liga området», »övergång till annat yrke», »avflyttade till utlandet och långvarigt sjuka» samt >>döda>> avförts ur materialet.
Tabell 5. Materialets fördelning på olika grupper av yrkesverksamma och icke yrkes-
verksamma. Allmän lärar- 0. Privat konsulentverk- 391" Ö _ samhet 35:11. Över- Avfl. åligga inongi gång t' utl. yrkees- Sum- Lårarkategori Begränsad det till o. Döda verk- ma Full tjänstgöring hus- annat långv. sam- ”girls” liga yrke sluka ma gormg över under om- 15 vt 15 vt rådet Antal Lanthushållslärarinnor. . . . 132 20 34 9 3 3 6 98 1(7) 305 Skolkökslärarinnor ....... 208 42 31 7 4 8 8 113 (5) 421 Skolköks-/handarbetslära- rinnor ................ 140 26 22 6 3 4 4 83 (1) 288 Handarbetslärarinnor ..... 119 9 14 — 3 — 4 47 196 Yrkeslärarinnor i sömnad. 118 17 28 4 5 4 2 59 (1) 237 Barnavårdslärarinnor ..... 78 3 18 — 2 2 4 55 (1) 162 Procent Lanthushållslärarinnor. . . . 43,3 6,6 11,1 3,0 1,0 1,0 2,0 32,1 100,1 Skolkökslärarinnor ....... 49,4 10,0 7,4 1,7 1,0 1,9 1,9 26,8 100,1 Skolköks-/handarbetslärar- innor ................ 48,6 9,0 7,6 2,1 1,0 1,4 1,4 28,8 99,9 Handarbetslärarinnor ..... 60,7 4,6 7,1 — 1,5 — 2,0 24,0 99,9 Yrkeslärarinnor i sömnad. 49,8 7,2 11,8 1,7 2,1 1,7 0,8 24,9 100,0 Barnavårdslärarinnor ..... 48,1 1,9 11,1 — 1,2 1,2 2, 34,0 100,0 1 Siffrorna inom parentes anger hur många av de icke yrkesverksamma, som endast tillfäl- ligt lämnat yrkesarbetet på grund av studier el. likn.
Åldersfördelningen
Åldersfördelningen för det undersökta materialet framgår av tabell 6. Ojämn- heterna i fördelningen orsakas i huvudsak av ojämnheter i examinationen. Några andra mera speciella ojämnheter synes inte föreligga i åldersfördelningen.
När det gäller lanthushållslärarinnor, skolkökslärarinnor, skolköks-handarbets- lärarinnor och barnavårdslärarinnor är den genomsnittliga årliga examinationen något högre för årgångarna efter 1930 än för ännu yrkesverksamma årgångar före 1930. Detta torde föra med sig en relativt låg medelålder inom dessa kårer. Sär- skilt låg medelålder kan yrkeslärarinnorna i sömnad antagas ha, då genomsnitts- examinationen per år för deras grupp efter 1930 varit 50 % högre än för årgång- arna före 1930. Däremot har genomsnittsexaminationen av handarbetslärarinnor efter 1930 endast uppgått till ungefär 60 % av den genomsnittliga examinationen för årgångar i yrkesverksam ålder före 1930. Detta å sin sida måste föra med sig en förhållandevis hög medelålder inom handarbetslärarinnekåren.
Vid beräkningarna rörande tillgången på lärare under de kommande åren har hänsyn tagits till dessa förhållanden.
Giftermålsfrekvens och yrkesaktivitet
Enkätundersökningen visar, såsom framgår av tabell 7 och 8, att lärare på det husliga området relativt snart efter examen ingår äktenskap. Då den huvudsak-
liga orsaken till avgång från yrket är giftermålet blir de för yrkesarbete tillgäng- liga årskullarna snabbt kraftigt reducerade.
Den genomsnittliga giftermålsfrekvensen för de olika lärarinnegrupperna ligger mellan 58,2 % och 72,6 %. Lägst är den för barnavårdslärarinnor och högst för skolköks-handarbetslärarinnor. Enligt 1950 års folkräkning är 81,4 % av kvin- norna i åldern 24—48 år gifta, änkor eller frånskilda. Till gruppen gifta i det un- dersökta materialet har hänförts även änkor och frånskilda. De lämnade uppgif- terna har inte varit sådana att det varit möjligt att skilja dessa grupper åt. Pro— centen gifta lärare inom det husliga området ligger således icke oväsentligt under den procentsats, som gäller för Sveriges kvinnliga befolkning.
Yrkesaktiviteten bland de gifta lärarna är lägst i barnavårdslärarinnekåren, där endast 22,5 % av de gifta har en tjänstgöring av minst 15 vt. Mest yrkesverksamma av de gifta är handarbetslärarinnorna, för vilka motsvarande procentsats är 53,1.
För de gifta lärarna med yrkesarbete är såsom framgår av tabellerna 9, 10 och
Tabell 6. Åldersfördelningen av lärare med minst 15 ut i allmän lärar- och konsulent-
verksamhet. Antal inom respektive åldersgrupp .. Skol- Fodelseårgångar Lanthus- Skolköks- köks-/ Hand— Yrkeslär. Barna- hållslär. lär. hand- arbetslär. i sömnad vårdslär. arbetslär.
1891—1895 ......... — — — — 1 —
1896—1900 ......... — — — — — —
1901—1905 ......... 6 8 3 4 3 2 1906—1910 ......... 30 43 36 20 16 7 1911—1915 ......... 29 53 37 10 32 14 1916—1920 ......... 23 26 41 17 19 18 1921—1925 ......... 34 40 28 24 32 15 1926—1930 ......... 28 61 22 35 30 24 1931—1935 ......... 9 23 — 18 3 2
Summa 159 | 1254 | 167 128 | 136 82
1 Åldersuppgift saknas för en lärarinna.
Tabell 7. Gi/termälsfrekvens samt yrkesaktivitet bland gifta.
Procent gifta år 1954 Procent yrkesverksamma (minst av antal examinerade 15 vt) år 1954 av antal gifta Examensår lanthus- skolköks- handar— lanthus- skolköks- handar— hållslår. lär. betslär. hållslår. lär. betslär. 1930 ............... 80,8 79,5 84,6 19,0 32,3 36,4 1933 ............... 55,2 65,9 61,9 43,8 48,1 38,5 1936 ............... 63,3 73,3 75,0 26,3 57,6 46,7 1939 ............... 75,0 65,1 78,3 20,8 42,9 33,3 1942 ............... 60,6 84,6 81,0 25,0 33,3 35,3 1945 ............... 76,7 77,4 75,0 26,1 33,3 66,7 1948 ............... 62,8 70,6 68,2 33,3 50,0 66,7 1951 ............... 62,5 60,0 63,0 30,0 60,6 70,6 1954 ............... 3,4 12,0 38,5 100,0 66,7 100,0 1930—1954 ......... 60,2 63,7 67,7 28,1 45,8 53,1
Tabell 8. Giftermålsfrekvens samt yrkesaktivitet bland gifta.
Procent gifta år 1954 av antal Procent yrkesverksamma (minst examinerade 15 vt) år 1954 av antal gifta Emmelwår skolköks—/ Yrkeslär. skolköks- yrkeslär. . barna- . barna- handarb.— 1 .. handar- 1 .. .. .. vårdslar. .. .. vårdslar. lar. somnad betslar. somnad 1930—33 ........... 76,0 64,7 58,8 47,4 27,3 10,0 1934—36 ........... 82,0 81,8 87,5 40,6 55,6 0,0 1937—39 ........... 72,5 59,3 72,2 34,6 50,0 15,4 1940—42. . . ....... 63,4 67,7 57,1 57,7 23,8 16,7 1943—45 ........... 81,1 69,7 58,3 40,0 30,4 42,9 1946—48 ........... 79,4 54,8 71,0 59,3 29,4 31,8 1949—51 . ' .......... 73,3 60,0 38,1 72,7 66,7 37,5 1952—54 ........... 38,1 56,3 17,6 62,5 66,7 66,7 1930—1954 ......... 72,6 62,6 58,2 48,2 43,9 22,5
11 graden av yrkesaktiviteten mycket varierande. Bland gifta lanthushållslärarin- nor och barnavårdslärarinnor är yrkesaktiviteten avsevärt lägre än bland gifta inom övriga grupper. Handarbetslärarinnorna uppvisar den högsta siffran, vilket kan antagas sammanhänga med den stora bristen på lärare för slöjdundervis- ningen. En annan anledning kan möjligen tänkas vara att det skulle vara lättare att vid sidan av giftermålet uppehålla undervisningen i kvinnlig slöjd än i hus- hållsgöromål. Den låga yrkesaktiviteten bland gifta lanthushållslärarinnor torde sammanhänga med de begränsade möjligheterna för gifta lärare att inneha an- ställning vid lanthushållsskola. Likaledes torde det för barnavårdslärarinnorna innebära icke oväsentliga svårigheter att med giftermål förena anställning vid barnsköterskeskola, barnhem, daghem, m. fl. institutioner.
Tabell 9. Omfattningen av yrkesverksamheten för gifta lärare.
Antal gifta Procent gifta
Begränsad Icke Sum- Begränsad Icke Lärarkategori Full tjänstgöring yrkes- ma Full tjänstgöring yrkes- tj änst- verk— gifta tj änst- verk- göring över under sam- lära- göring över under sam-
15 vt 15 vt ma rinnor 15 vt 15 vt ma
Lanthushållslärarinnor. . . . 29 19 32 91 171 17,0 11,1 18,7 53,2 Skolkökslärarinnor ........ 82 33 31 105 251 32,7 13,1 12,4 41,8
Skolköks-lhandarbetslärar-
innor ................ 75 22 22 82 201 37,3 10,9 10,9 40,8 Handarbetslärarinnor ..... 60 8 14 46 128 46,9 6,3 10,9 35,9 Yrkeslärarinnor i sömnad. 46 15 27 51 139 33,1 10,8 19,4 36,7 Barnavårdslärarinnor ..... 17 3 17 52 89 19,1 3,4 19,1 58,4 Samtliga 309 100 143 427 979 31,6 10,2 14,6 43,6
Omfattningen av den begränsade tjänstgöringen
Såsom framgår av tabell 5 är det ett icke oväsentligt antal lärare som har be- gränsad tjänstgöring. Denna kan vara av mycket olika omfattning. Det rör sig mellan en tjänstgöring om endast någon enstaka veckotimme och upp till 29 vecko- timmar. Hur pass omfattande tjänstgöring det i allmänhet rör sig om framgår av
tabell 10. Inom de flesta grupperna har flertalet lärare med begränsad tjänst- göring en undervisning under 15 vt, med undantag av skolköks-handarbetslära- rinnorna samt skolkökslärarinnorna, där de flesta har över 15 vt.
Tabell 10. Den begränsade tjänstgöringens fördelning på antal veckotimmar.
Antal lärarinnor med begränsad tjänstgöring Lärarkategori Islåpngåtst av nedanstående omfattning —4 vt 5—9 vt 10—14 vt 15—19 vt 20—24 vt 25—29 vt
Lanthushållslärarinnor . . . — 10 19 5 5 9 6 Skolkökslärarinnor ...... 3 13 10 6 12 12 17 Skolköks-lhandarbets-
lärarinnor ............ 1 6 10 5 9 7 10 Handarbetslärarinnor. . . . — 2 6 6 4 2 3 Yrkeslärarinnor i sömnad — 9 9 10 3 8 6
Det totala antalet veckotimmar, som uppehålles av lärare med begränsad tjänst- göring, har erhållits genom att multiplicera det genomsnittliga veckotimtalet i varje grupp med antalet lärare, varefter de erhållna talen adderats (Tabell 11). Dessutom har beräknats veckotimtalet för det antagandet att samtliga lärare med över 15 vt hade haft full tjänstgöring och samtliga lärare med under 15 vecko- timmar ingen tjänstgöring. De härvid erhållna värdena framgår av tabell 11. Dessa stämmer i stort sett väl med varandra. Avvikelsen från full tjänstgöring är i regel icke av större storleksordning än upp till 5 veckotimmar per lärare. Endast när det gäller lanthushållslärarinnorna är den begränsade tjänstgöringen väsent- ligt lägre — ca 10 veckotimmar per lärare — än vad som motsvarar full tjänstgö- ring för det antal, som har mer än 15 veckotimmar. Då det totalt sett för denna grupp icke rör sig om något större antal veckotimmar torde man för samtliga grupper kunna räkna med full tjänstgöring för lärare med över 15 veckotimmar och ingen tjänstgöring för lärare med under 15 veckotimmar.
Tabell 1]. Omfattningen av den begränsade tjänstgöringen.
Antal vt räknat efter full tjänstgöring för antal lärare med 15—29 vt
Antal vt uppehållna av
Lararkategort lärare med under 30 vt
Lanthushållslärarinnor ............. 405 600 Skolkökslärarinnor ................ 1 140 1 230 Skolköks-/handarbetslärarinnor ..... 734 780 Handarbetslärarinnor .............. — 311 270 Yrkeslärarinnor i sömnad .......... 590 510
Samtliga 3 180 3 390
Yrkesverksamheten inom de olika lärarkårerna
Vid beräkningen av yrkesverksamheten har sålunda såsom fullt yrkesverk- samma räknats förutom lärare med full tjänstgöring även lärare med begränsad tjänstgöring uppgående till minst 15 vt samt lärare, som endast tillfälligt icke är yrkesverksamma på grund av studier eller liknande. Procenten yrkesverksamma i allmän lärar- och konsulentverksamhet av antal kvarlevande har beräknats för undersökningsperioden och framgår av tabell 12. Likaledes har för de olika grup-
Tabell 12. Yrkesverksamheten inom respektive lärarkårer. m....,- Fass.se? Antal verksamma 1 Antal yrkesverk- allmän lärar- och .. _ . Antal _ allman larar- och samma 1 allman Lararkategorier och . kvar- .. konsulentverk- _ exami- konsulentverk- larar- och konsu- examensårgångar levan- samhet av hela nerade de samhet av antal lentverksamhet antalet exami- kvarlevande (minst 15 vt) nera de (minst (minst 15 vt) 15 vt) Lanthushållslärarinnor 1917—1927 ........ 343 307 50,6 155 45,2 1928—1954 ........ 902 882 53,2 469 52,0 1917—1954 ........ 1 245 1 189 52,5 624 50,1 Skolkökslärarinnor . . . 1915—1927 ........ 614 547 57,7 316 51,5 1928—1954 ........ 1 295 1 266 61,7 781 60,3 1915—1954 ........ 1 909 1 813 60,5 1 097 57,5 Skolköks-/handarbets- lärarinnor 1915—1929 ........ 179 161 52,8 85 47,5 1930—1953 ........ 294 288 58,8 169 57,8 1915—1953 ........ 473 449 56,8 254 53,7 Handarbetslärarinnor 1914—1927 ........ 838 754 54,4 410 48,9 1928—1954 ........ 981 961 66,7 641 65,3 1914—1954 ........ 1 819 1 715 61,3 1 051 57,8 Yrkeslärarinnor i sömnad 1917—1929 ........ 164 150 46,7 70 42,7 1930—1954 ........ 449 442 58,4 258 57,5 1917—1954 ........ 613 592 55,1 328 53,5 Barnavårdslärarinnor 1916—1929 ........ 66 59 27,2 16 24,2 1930—1953 ........ 172 169 51,9 88 51,2 1916—1953 ........ 238 228 45,6 104 43.7
perna motsvarande yrkesverksamhetsprocent beräknats för examensårgångarna 1930—1936. De under dessa år examinerade och kvarlevande lanthushållslärarin- norna visade vid undersökningstillfället en yrkesverksamhet på 50,6 %, skolköks- lärarinnorna 57,7 %, skolköks-handarbetslärarinnorna 52,8 %, handarbetslärarin- norna 54,4 %, yrkeslärarinnorna i sömnad 46,7 % och barnavårdslärarinnorna 27,2 %. Såsom redan tidigare framhållits har de under denna period examinerade lärarna nått en ålder på 45—50 år. De, som haft för avsikt att lämna'yrkesarbetet för husmodersuppgifterna har förmodligen redan på ett betydligt tidigare sta- dium gjort detta och de som en gång lämnat yrket med avsikt att återvända torde vid denna ålder redan ha återupptagit yrkesarbetet. Man synes därför med goda skäl kunna tillämpa procentsatserna för examensårgångarna 1930—1936 på år- gångarna före undersökningsperioden.
Det procentuella antalet yrkesverksamma bör emellertid för att man skall få fram den verkliga bortfallsprocenten beräknas på hela antalet utexaminerade. Såsom framgår av tabell 12 blir då den genomsnittliga yrkesverksamheten för hela perioden för lanthushållslärarinnorna 50,1 %, skolkökslärarinnorna 57,5 %.
skolköks-handarbetslärarinnorna 53,7 %, handarbetslärarinnorna 57,8 %, yrkes- lärarinnorna i sömnad 53,5 % samt för barnavårdslärarinnorna 43,7 %. Bortfalls- procenten inom respektive kårer blir således 49,9, 42,5, 46,3, 42,2, 46,5 och 56,3. De minst yrkesverksamma är lanthushållslärarinnor och barnavårdslärarinnor. Detta torde sammanhänga med den tidigare redovisade låga yrkesverksamheten bland de gifta inom dessa grupper, vilken i sin tur kan antagas sammanhänga med svårigheten att förena giftermål med anställning vid lanthushållsskola och barn— sköterskeskola samt barnhem, daghem och andra liknande institutioner.
Yrkesverksamheten inom de olika kårerna olika år efter examen
Det kan även vara av intresse att se hur yrkesverksamheten inom de olika lärarkårerna förhåller sig olika år efter examen. För de grupper, som endast del- tager i enkätundersökningen med var tredje årskurs, har yrkesverksamheten be- räknats för dessa var för sig, medan den för övriga grupper beräknats som ett genomsnitt för tre årskurser.
Yrkesverksamheten under de olika åren har beräknats procentuellt och fram- går av tabellerna 13 och 14. Även om icke oväsentliga skillnader kan förmärkas rörande yrkesverksamheten inom de olika kårerna kan man dock tydligt skönja en för samtliga gemensam utveckling. Den relativt höga yrkesverksamheten de
Tabell 13. Procent yrkesverksamma är 1954 i allmän lärar- och konsulentverksamhet (minst 15 vt) av hela antalet examinerade olika är efter examen.
Antal år efter examen Procent yrkesverksamma räknat från 1954 Lanthushållslär. Skolkökslär. Handarbetslär. () .................. 84,4 94,2 100,0 3 .................. 59,4 73,7 81,5 6 ........... . ...... 55,6 61,1 77,3 9 .................. 42,4 48,4 75,0 12 .................. 48,6 37,8 45,5 15 .................. 35,3 52,1 41,7 18 .................. 51,6 63,0 52,2 21 .................. 64,5 61,4 56,5 24 .................. 28,1 40,9 46,2
Tabell 14. Procent yrkesverksamma år 1954 i allmän Iärar- och konsulentverksamhet (minst 15 ut) av hela antalet examinerade olika är efter examen.
Procent yrkesverksamma
Antal år efter examen
raknat från år 1954 hasnläålfifåiiår. Yrkeslär. i sömnad Barnavårdslär. 0—1 ............... 76,9 71,4 88,9 2—4 ............... 71,4 84,6 76,2
5—7 ............... 75,9 55,6 59,5 8—10 .............. 47,4 60,0 38,5 11—13 .............. 65,1 35,3 61,9 14—16 .............. 59,0 48,3 44,4 17—19 .............. 40,0 52,0 16,7 20—22 .............. 46,3 55,6 25,0 23—25 .............. 66,7 33,3 33,3
närmaste åren efter examen sjunker snabbt för att vid 12—15 år efter denna nå ett bottenläge. Därefter ökar yrkesverksamheten under några år — för vissa grup- per rätt väsentligt — för att sedan åter minska. Anmärkningsvärt är dock att yrkesverksamheten redan under de första åren efter examen sjunker så pass kraftigt.
Lärarnas fördelning på olika skolformer och annan verksamheter inom allmän lärar- och konsulentverksamhet m.m.
De lämnade uppgifterna rörande vilken skolform anställningen avser har icke i samtliga fall varit fullt tydliga. I all synnerhet har det — vid tjänstgöring inom olika skolformer samtidigt — varit svårt att avgöra, inom vilken skolform huvud- delen av tjänstgöringen fullgjorts, och till vilken befattningshavaren sålunda rät— teligen borde föras. Med anledning härav har fördelningen av lärare på folkunder- visningen, högre undervisningen och yrkesundervisningen icke blivit riktigt rätt— visande. Antalet lärare inom folkundervisningen och högre undervisningen har därför förmodligen blivit för högt på bekostnad av antalet lärare inom yrkes- undervisningen.
Den procentuella fördelningen av lärare i husliga ämnen på olika skolformer och andra verksamheter framgår av tabell 15. Skolköks-handarbctslärarinnorna,
Tabell 15. Procentuell fördelning på olika skolformer av lärare i husliga ämnen med en tjänstgöring av minst 15 vt.
Procent lärare Lärarkategorier och Folk- Högre Yrkes- Lant- Special- Hus- Konsu- Forsk- examensårgångar under- under- under- hus- under— hålls— lent— ning, vis- vis- vis- hålls- vis- semi- verk- förvalt- ningen ningen ningen skolor ning narier samhet ning Lanthushållslärarinnor 1928—1936 ......... 44,4 8,9 8,9 20,0 4,4 4,4 4,4 4,4 1928—1954 ......... 35,5 7,9 10,5 33,6 1,3 2,6 6,6 2,0 Skolkökslärarinnor 1928—1936 ......... 52,7 32,4 10,8 — — 2,7 — 1,4 1928—1954 ......... 62,8 19,2 12,0 — 0,8 2,8 — 2,4 Skolköks-lhandarbets- lärarinnor 1930—1936 hushållsgöromål ..... 23,4 8,5 12,8 — — 4,3 — 2,1 slöjd ............... 10,6 4,3 — — — — — hushållsg./slöjd ...... 23,4 8,5 2,1 — — — — — 1930—1953 hushållsgöromål ..... 19,9 6,6 7,8 — 0,6 4,2 — 0,6 slöjd ............... 15,1 6,0 0,6 — — 0,6 — — hushållsg./slöjd ...... 19,3 13,3 4,2 — 0,6 0,6 — — Handarbetslärarinnor 1928—1936 ......... 67,7 25,8 3,2 — — — — 3,2 1928—1954 ......... 74,2 23,4 1,6 — — — — 0,8 Yrkeslärarinnor i söm- nad 1930—1936 ......... 7,1 7,1 64,3 — 14,3 7,1 — — 1930—1954 ......... 9,6 4,4 79,3 — 3,7 3,0 — —
som har kompetens för undervisning i både hushållsgöromål och slöjd har upp— delats i tre grupper, nämligen hushållsgöromål, slöjd och kombinerat hushålls- göromål och slöjd.
Om man analogt med beräkningarna rörande yrkesverksamheten (tabell 12) tillämpar procentsatserna för årgångarna 1928 resp. 1930—1936 på årgångarna före undersökningsperioden och de för hela undersökningsperioden framräknade procentsatserna på de årgångar denna avser får man fram det antal lärare, verk- samma inom olika områden, som framgår av tabell 16. Beträffande de skolköks- handarbetslärarinnor, som undervisar både i hushållsgöromål och slöjd, har halva antalet förts till hushållslärarinnor och halva till slöjdlärarinnor.
Tabell 16. Beräknat antal lärare med en tjänstgöring av minst 15 ut inom olika skol—
former. Antal lärare Lärarkate orier Folk- Högre Yrkes- Lant- Hus- Konsu- Forsk- g under- under- under- hus- Special- hålls- lent- ning, vis- vis— vis- hålls- underv. semi- verk- förvalt- ningen ningen ningen skolor narier samhet ning Hushållsgöromål och lanthushåll Lanthushållslärarinnor . 235 51 63 189 13 19 38 16 Skolkökslärarinnor.. . . . 657 252 128 — 6 31 — 23 Skolköks—jhandarbets- lärarinnor ..... . . . . . 78 33 28 — 1 12 — 3 Samtliga 970 336 219 189 20 62 38 42 Slöjd Handarbetslärarinnor. . 754 256 23 — — — — 18 Yrkeslärarinnor i söm- nad ............... 30 16 250 — 20 13 — — Skolköks-fhandarbets- lärarinnor .......... 62 29 6 — 2 1 — — Samtliga 846 301 279 — 22 14 — 18
Lanthushållslärarinnorna och de rena lanthushållslärarinnetjänstema
Antalet tjänster för vilka lanthushållslärarinneexamen är kompetenskrav upp- går till ca 250. De tjänster, som här avses, är lärartjänsterna vid lanthushållssko- lor, tjänster vid lanthushållningsseminarier och jordbrukets yrkesskolor samt hemkonsulenttjänsterna vid hushållningssällskapen och kockakonsulenttjänsterna vid skogsyrkesinspektionen och arbetarskyddsstyrelsen.
Enligt enkätundersökningen var av de 152 yrkesverksamma lanthushållslära- rinnorna 65 verksamma på ovannämnda lanthushållslärarinnetjänster och 87 inom annan lärarverksamhet samt forskning och förvaltning. Sålunda var 42,8 procent av de yrkesverksamma placerade på rena lanthushållslärarinnetjänster. För åren 1930, 1933 och 1936 var denna procentsats 28,9. Anledningen till att procentsat- sen här är så mycket lägre än för samtliga undersökta årgångar torde i första hand ligga i skillnader i yrkesverksamheten bland de gifta. Av de tre äldsta undersökta årgångarna var 30 procent av lärarinnorna med full tjänstgöring gifta, medan så
endast var fallet med 20 procent inom de sex sista årgångarna. Då gifta lärare knappast förekommer vid lanthushållsskolorna ger detta utslag i en lägre procent yrkesverksamma på rena lanthushållslärarinnetjänster. Om procenten 28,9 tilläm- pas på årgångarna 1917—1927 och procenten 42,8 på årgångarna 1928—1954 skulle man komma fram till ett antal av 245. Av de 1 245 under perioden 1917—1954 ut- examinerade skulle sålunda i runt tal 245 ha gått till rena lanthushållslärarinne- tjänster, vilket är knappt 20 procent av examinationen. Återstående 30 procent yrkesverksamma har i första hand gått till folkundervisningen men även till högre skolor, yrkesundervisningen samt till forskning och administration.
Det verkliga antalet lärare, verksamma på rena lanthushållslärarinnetjänster, torde dock ligga något högre än vad enkätundersökningen ger vid handen. På grund av rådande brist på lanthushållslärarinnor uppehålles för närvarande ett mindre antal tjänster vid lanthushållsskolorna av andra lärarkategorier. Dess- utom förekommer ett visst antal vakanser. Trots en mycket markant brist på lärare vid lanthushållsskolorna och trots ett löneläge, som ligger högre än för flertalet lärartjänster inom det husliga området har icke tillräckligt antal lanthus- hållslärarinnor sökt sig till detta verksamhetsområde. Det torde därför inte vara realistiskt att räkna med att lanhushållsskolorna inom överskådlig tid kommer att kunna dra till sig lärare i större utsträckning än hittills. Svårigheterna synes framförallt sammanhänga med bostadsförhållandena, internatformen och den relativt långa och krävande arbetstiden. Man torde därför inte heller för fram- tiden kunna räkna med att mer än 20 procent av de examinerade inom en yrkes- verksamhetsperiod går till ovan nämnda tjänster.
Arten och omfattningen av barnavårdslärarinnornas tjänstgöring
Barnavårdslärarinnorna ägnar sig i icke oväsentlig omfattning även åt andra uppgifter än undervisning. Allt efter tjänstgöringens art har de därför'delats i de två grupperna >>undervisning>> och >>andra uppgifter». Såsom framgår av tabell 17 förekommer inom den senare gruppen vid sidan av >>övriga uppgifter» för några få även en viss undervisning. Denna är dock av rätt begränsad omfattning.
Heltidsanställning med huvudsakligen undervisande uppgifter förekommer för- utom vid barnavårdslärarinneutbildningen och barnsköterskeskolorna även vid praktiska ungdomsskolor, husmodersskolor med barnavård samt inom Svenska socialvårdsförbundet. Endast i något fall har i det närmaste full tjänstgöring kun- nat uppnås genom undervisning inom flera skolformer, t. ex. enhetsskola, yrkes- skola och ytterligare någon skolform. Begränsad tjänstgöring med undervisning som uppgift förekommer inom praktiska realskolor, yrkesskolor, husmoderssko- lor, lanthushållsskolor, folkhögskolor, folk- och fortsättningsskolor, hushållssemi- narier samt inom Svenska socialvårdsförbundets kursverksamhet. Den begrän- sade tjänstgöringen är såsom framgår av tabell 17 av mycket liten omfattning och överstiger endast i två fall 500 undervisningstimmar. Barnavårdslärarinnor med andra uppgifter än undervisning har i allmänhet sin tjänstgöring förlagd till olika slag av barnhem, till daghem, lekskolor och liknande institutioner eller innehar anställning som barnavårdsombud.
Då barnavårdslärarinnekåren är relativt liten har såsom framgår av tabell 18 för samtliga årgångar i yrkesverksam ålder tillämpats de procentsatser rörande tjänstgöringsförhållandena, som ur tabell 17 kunnat framräknas för årgångarna 1930—1953.
19—705581
Tabell 17. Arten och omfattningen av de yrkesverksamma barnavårdslärarinnomas
tjänstgöring. Antal lärarinnor med full Antal lärarinnor med % tjänstgöring begränsad tjänstgöring : _ 73 :=: Andra uppgifter ev. m. _. . läxamens "E 5 Un- begränsad undervisning Undervlsnmg $ rgångar ( T'. (1 S*” S ?F 50 00 200 EE» .a: VlS- __ 50— 100— upp— _— 1 _ —, _ & ning _ ut1 uf) 99 199 gift Tåg 99 199 499 ”Got 4 % ut ut saknas ut ut ut 11 1930—53.. 169 38 31 4 1 1 3 22 42 52 72 2 22
1 ut = undervisningstimmar. 2 Tjänstgöringen uppgår icke till 15 vt.
Tabell 18. Yrkesverlcsamheten inom barnavårdslärarinnekåren
Full tjänstgöring Begränsad tjänstgöring Procent andra uppgifter ev. med . . . iii-(ämne??- resp. antal av Under- begränsad undervisning Lnderv1snmg andra g % kvarlevande Visning uppgifter _ ut —499 ”Rpg" —499 ut 500—_ ut ut saknas
1930—1953 procent 22,5 18,3 3,6 1,8 10,7 1,2 0,6
1916—1953 antal 51 42 8 4 24 3 1
Ett 55-tal barnavårdslärarinnor skulle sålunda i huvudsak ha sin verksamhet inom undervisning, medan ytterligare ett 30-tal har undervisning av en omlatt— ning betydligt under 500 undervisningstimmar per år.
Anledningen 'till att så många barnavårdslärarinnor är sysselsatta med andra uppgifter än undervisning torde sammanhänga med fåtalet undervisningstimmar i barnavård inom skolväsendet och därmed följande svårigheter att inrätta. tjäns- ter inom undervisningen.
Enligt uppgift var år 1954 82 barnavårdslärarinnor verksamma inom undervis- ning. Detta stämmer rätt väl med resultatet från enkätundersökningen. Det må dock anmärkas att vissa svårigheter förelegat att uppdela materialet på grupperna >>undervisning>> och >>andra uppgifter», varför det icke kan anses uteslutet att vissa fel föreligger här.
Antal tjänster inom olika skolformer läsåret 1954/55
För att få en kontroll av de i enkätundersökningen erhållna resultaten har an- talet tjänster inom de olika verksamhetsområdena beräknats. Från tillsynsmyn- digheterna har sålunda inhämtats uppgifter rörande antalet tjänster samt vecko- timmar eller undervisningstimmar under det senaste läsår för vilket uppgifter ,finnas tillgängliga. I de fall då endast uppgifter om veckotimmar eller undervis- ningstimmar kunnat erhållas har vid beräkningen av antalet tjänster inom folk- undervisningen i enlighet med stadgan 30 veckotimmar eller 1 080 undervisnings- timmar ansetts motsvara full tjänstgöring.
Inom yrkesundervisningen däremot kan undervisningsskyldigheten variera rätt mycket inom olika skolformer. Det kan därför vara något tveksamt vilket antal undervisningstimmar, som närmast hör anses motsvara full tjänstgöring. Vid be- räkningen av antalet tjänster inom yrkesundervisningen har såsom ett genomsnitt för undervisningen i slöjd valts 1 140 timmar, medan för undervisningen i hus— hållsgöromål räknats med 1 080.
Hushållsgöromål och lanthushåll
Folkundervisningen: Undervisningen i hemkunskap och hushållsgöromål i folk- skolan läsåret 1954/55 omfattade enligt uppgift 25 921 veckotimmar. Däri är också enhetsskolans undervisning inkluderad. Av dessa uppehölls 329 veckotimmar av folk- och småskollärarinnor eller andra icke behöriga personer. Antalet »fulla tjänster» inom folkundervisning skulle sålunda ha uppgått till 864, varav 11 uppe- hållits av icke behöriga personer.
Högre undervisningen: I de allmänna läroverken omfattade undervisningen i hemkunskap och hushållsgöromål läsåret 1954/55 ungefär 3450 veckotimmar. Detta motsvarar 115 >>fulla tjänster». Nämnda läsår hade emellertid 15 procent av läroverken med samrealskolor beviljats uppskov med anordnande av ifrågava- rande undervisning. Vid beräkningen av det framtida behovet av lärarinnor bör därför antalet tjänster uppräknas Ined åtminstone 15 procent. I övriga högre sko- lor, tillhörande det allmänna skolväsendet, uppgick antalet veckotimmar i hus- hållsgöromål läsåret 1953/54 till 3 442. Sättes detta antal i proportion till antalet elever i dessa skolor läsåret 1954/55 skulle det röra sig om 3 614 veckotimmar, motsvarande cirka 120 >>fulla tjänster». Detta tal torde dock böra uppräknas nå- got, då undervisningen i hushållsgöromål sedan dess torde ha varit föremål för en viss utbyggnad.
Vid folkhögskolorna fanns läsåret 1953/54 46 tjänster i hushållsgöromål och vid folk- och småskoleseminarierna omfattade undervisningen i detta ämne samma läsår 540 veckotimmar, motsvarande 18 >>fulla tjänster».
För den högre undervisningen skulle man sålunda läsåret 1954/55 ha att räkna med i runt tal 300 tjänster. Icke behöriga lärare torde endast förekomma i myc- ket ringa utsträckning och då främst för undervisningen i hemkunskap.
Lanthushållsskoloma: Antalet tjänster vid lanthushållsskolor och jordbrukets yrkesskolor var inkl. vikarier läsåret 1954/55 190.
Yrkesundervisningen: Inom yrkesundervisningen uppgick läsåret 1952/53 an- talet undervisningstimmar i hushållsgöromål till 277 573. Räknat efter en under- visningsskyldighet av 1 080 timmar pr år för varje tjänst skulle antalet tjänster bli cirka 260. Då vissa tjänster, såsom rektors- och föreståndarinnetjänster, icke åvilar så hög undervisningsskyldighet som övriga tjänster torde siffran böra upp- räknas nägot. Dessutom torde undervisningen sedan läsåret 1952/53, för vilket senast tillgängliga uppgifter föreligger, ha ökat något i omfattning, varför antalet tjänster i runt tal torde kunna uppskattas till cirka 300.
Annan undervisning: Till denna grupp har förts blindskolor, dövskolor, sär- skolor, ungdomsvårdsskolor m.fl. specialskolor. Antalet tjänster i hushållsgöro- mål vid dessa skolor uppgår till ett 30-tal.
Lärarinneutbildningen: Antalet tjänster uppgick läsåret 1954/55 i hushållsgöro— mål till ett 35-tal och i lanthushåll till 16. Detta gör sammanlagt ett 50-tal tjänster.
Konsulenlverksamhet: Till denna grupp har förts hushållningssällskapens hem- konsulenter, som för närvarande är ett 40-tal samt kommunalanställda hemkonsu-
lenter, ca 10, och skogsyrkesinspektionens två kockakonsulenter. Inom konsu— lentverksamheten skulle sålunda för närvarande drygt 50 vara verksamma.
Forskning och förvaltning m. m.: Antalet tjänster, som innehas av lärarinnor med kompetens att undervisa i hushållsgöromål, uppgår för närvarande till ett 30-tal.
Slöjd
Folkundervisningen: Enligt uppgift från folkskolinspektörerna omfattade un- dervisningen i kvinnlig slöjd i folkskolan, inklusive enhetsskolan, läsåret 1954/55 65 337 veckotimmar. Av dessa uppehöllos 24 666 veckotimmar av folk— och små— skollärarinnor och 15104 av icke behöriga personer. Återstående 25 567 vecko- timmar hade handhafts av utexaminerade lärarinnor i kvinnlig slöjd. Förutom handarbetslärarinnor samt skolköks-handarbetslärarinnor har i viss utsträckning yrkeslärarinnor i sömnad tjänstgjort samt även vävlärarinnor, som kompletterat i sömnad. Antalet »fulla» tjänster, som innehafts av behöriga lärare skulle sålunda ha uppgått till 852. Enligt uppgifter från folkskolinspektörerna skulle den tjänst- göring, som för närvarande uppehålles av icke behöriga personer i egenskap av timlärare, kunna omändras, så att man erhåller cirka 450 ordinarie eller extra ordinarie tjänster med minst 15 veckotimmars tjänstgöring. Det nuvarande beho- vet av lärarinnor i kvinnlig slöjd för folkskolan skulle sålunda kunna beräknas till i runt tal 1 300.
Högre undervisningen: Antalet veckotimmar i kvinnlig slöjd inom de högre skolorna uppgick läsåret 1954/55 i runt tal till 8 000. Detta skulle motsvara unge- fär 270 >>fulla>> tjänster. Då även vid de högre skolorna icke behöriga personer i viss omfattning undervisar i kvinnlig slöjd torde antalet lärarinnor verksamma inom dessa skolformer vara något lägre än det beräknade antalet »fulla» tjänster. Inom folkhögskolorna tjänstgjorde läsåret 1953/54 68 lärarinnor i slöjd, vilket antal även inkluderar undervisningen i vävning. Inom folk- och småskolesemi- narierna kan man räkna med sammanlagt ett 50-tal tjänster. Sammanlagt skulle således inom den högre undervisningen finnas cirka 390 »fulla>> tjänster.
Lanthushållsskolorna: Antalet tjänster uppgår till ett 40-tal. Huvuddelen av dessa uppehålles dock för närvarande av lanthushållslärarinnor.
Yrkesundervisningen: Läsåret 1952/53 var antalet undervisningstimmar i söm- nad, inklusive handarbete inom yrkesundervisningen 439 502 samt i vävning 157 471.
Detta läsår torde kunna anses som ett toppår för yrkesundervisningen i söm- nad. Sedan dess har undervisningen minskat något i omfattning. Hur mycket är svårt att säga, men man skulle kunna våga antaga, att den läsåret 1954/55 låg 5 a 10 procent under dess omfattning läsåret 1952/53. Om detta antagande är riktigt skulle man för läsåret 1954/55 kunna räkna med cirka 410 000 undervisningstim- mar. Enligt enkätundersökningen skulle cirka 280 yrkeslärarinnor i sömnad och handarbetslärarinnor med en undervisning motsvarande minst 15 veckotimmar ha huvuddelen av sin tjänstgöring inom"yrkesundervisningen.
Om det vore organisatoriskt möjligt att för hela yrkesundervisningen i sömnad anlita utexaminerade lärare skulle yrkesundervisningens behov av lärare i söm- nad kunna beräknas till i runt tal 380. Däri ingår behovet av yrkeslärarinnor i sömnad för utbildningen av yrkessömmerskor. Bristen på lärare skulle sålunda utgöra drygt ett 100-tal.
Då många yrkesskolor är små torde det dock vara svårt att ordna fulla tjänster eller ens tjänster med halv tjänstgöring. Läsåret 1952/53 var antalet lärartimmar i sömnad, som handhades av personer med mindre än 300 undervisningstimmar
pr år, 64 000 eller ungefär 15 procent av hela antalet lärartimmar i sömnad. 18 procent av undervisningen sköttes av personer med en undervisning av 300 a 600 timmar pr år. Ungefär en tredjedel av undervisningen uppehölls alltså av perso- ner, som hade mindre än halv tjänstgöring. Av dessa torde dock en del haft tjänst- göring även inom andra skolformer. Man torde med goda skäl kunna antaga, att splittringen av undervisningstimmarna på många händer varit större än nödvän- digt och orsakats av svårigheterna att erhålla kompetenta lärarkrafter. Vid en tillgång på lärare, som bättre svarar mot behovet, skulle man därför kunna Våga antaga, att ansträngningarna att samla undervisningen på färre händer kommer att ge bättre resultat. På grund av undervisningens karaktär torde dock en icke oväsentlig del av undervisningen även i framtiden komma att handhavas av tim- lärare med mindre än 600 undervisningstimmar. Detta torde vara ofrånkomligt.
En del av denna undervisning kommer givetvis att kunna tas om hand av gifta yrkeslärarinnor i sömnad och handarbetslärarinnor samt av lärare, som önskar fyllnadstjänstgöring. I viss utsträckning _— på grund av ringa timantal _ torde det dock även i fortsättningen bli svårt att i tillräcklig utsträckning kunna anlita examinerade lärare. Inrättandet av ambulerande tjänster — såsom redan skett inom vissa landstingskommuner — skulle i hög grad minska dessa svårigheter och bidraga till genomförandet av fullgod undervisning även på mindre orter.
Annan undervisning: Härmed avses blindskolor, dövskolor, Särskolor, ung— domsvårdsskolor m.fl. specialskolor. Antalet lärarinnor i kvinnlig slöjd inom dessa skolor uppgår till cirka 75.
Lärarinneutbildningen: Antalet tjänster i kvinnlig slöjd vid dessa seminarier uppgår för närvarande till omkring 15.
Konsulentverksamhet, forskning, förvaltning: Ett 10-tal lärare äro verksamma inom forskning och förvaltning samt ett fåtal såsom sömnadskonsulenter.
Antalet yrkesverksamma lärare enligt enkätundersökningen jämfört med det beräknade antalet tjänster
För att få en kontroll på enkätundersökningens tillförlitlighet har det beräk— nade antalet tjänster inom olika skolformer jämförts med antalet enligt undersök— ningen yrkesverksamma lärare. Såsom framgår av tabell 19 stämmer det totala antalet yrkesverksamma och tjänster rätt Väl överens, medan vissa icke oväsent- liga skillnader kan noteras vid jämförelse inom olika skolformer. Det har dock redan tidigare framhållits de svårigheter som förelegat att avgöra till vilken skol— form vederbörande borde föras, då av uppgifterna i många fall icke framgått var huvuddelen av undervisningen fullgjorts. Beträffande undervisningen i slöjd har det varit svårt att få en uppfattning om i vilken omfattning tjänster, som icke är avsedda för vävlärarinnor, dock uppehålles av dessa.
Omfattningen av undervisningen i hemkunskap och hushållsgöro- mål inom folkundervisningen samt Vissa högre skolor
Folkundervisningen. Enligt den nya undervisningsplanen för folkskolan före— kommer ämnet hemkunskap och hushållsgöromål först i klass 7. Timplanen har två varianter, a och b. Enligt den förstnämnda omfattar undervisningen 5 vecko— timmar och enligt den senare 1 eller 2. Läsåret 1954/55 tillämpades variant a
Tabell 19. Antal yrkesverksamma lärare enligt enkät-undersökningen jämfört med be- räknat antal tjänster.
Hushållsgöromål Lanthushåll Slöjd 61:32? tjänster 21:51:11 tjänster 61:32? tjänster Skolformer l" läsåret .. läsåret .. läsåret arare med 1954/55 larare med 1954/55 larare med 1954/55 en tjänst— som uppe- en tjänst— som uppå- en tjänst- som uppe- göring tav hållits av göring tav hållits av gorlng tav hållits av mms behörida mms behörida mms behöri a 15 vt => 15 vt = 15 vt g ' personer ' personer ' personer Folkskolan och en— hetsskolan ........ 970 853 _ — 846 852 Högre undervisningen 336 300 — — 201 1390 Yrkesundervisningen 219 300 —— — 279 260 Lanthushållsskolor . . —— — 189 190 —— — Hushållsseminarier . . 43 35 19 16 14 15 Annan undervisning. 19 30 -— — 22 175 Konsulentverksamhet 38 42 — 2 Forskning, förvalt- 26 25 ning ............. 16 15 18 10 Summa 1 613 1 543 246 248 1 480 1 604 1 Visst antal vävlärarinnor torde förekomma inom dessa skolformer.
inom knappt hälften av samtliga läraravdelningar. Anledningen till att variant a tillämpats i så pass liten omfattning torde främst vara bristen på lärare och även på lokaler. Dessutom finns fortsättningsskolan inom åtskilliga skoldistrikt och i de fall eleverna i denna erhåller hushållsundervisning har variant a i allmänhet icke tillämpats inom folkskolan. När fortsättningsskolan upphört och tillgången på lärare och lokaler blivit bättre torde man kunna räkna med att variant a kom- mer att tillämpas i betydligt större utsträckning än vad som nu är fallet.
Om man förutsätter att 70 procent av eleverna i klass 7 framdeles kommer att välja variant a, 20 procent variant b med 1 veckotimme och 10 procent variant b med 2 veckotimmar hemkunskap skulle undervisningen per elev till och med klass 7 i genomsnitt komma att omfatta 3,9 veckotimmar. Vid ett sådant antagande kommer såsom framgår av det följande undervisningen i hemkunskap och hus- hållsgöromål att bli av ungefär samma omfattning enligt den nya undervisnings- planen som vad den tidigare varit i folkskolan.
I åtta-årig respektive nio-årig folkskola är undervisningen av följande omfatt- ning:
Klass 8 Klass 9 alt. 1 och 2 alt. 3 alt. 1 och 2 alt. 3 0 el. 5 vt. 0 el. 10 vt. 1 vt. 1 vt.
Alternativ 1 är av allmänt teoretisk karaktär, alternativ 2 är avsett att ge möj- lighet till förberedande yrkesutbildning och alternativ 3 har allmänt praktisk inriktning.
I timplanen för enhetsskolan har upptagits 2 veckotimmar praktiskt arbete i klass 3 och 4 veckotimmar praktiskt arbete i klasserna 4—6 samt 4 veckotimmar hemkunskap i klass 7 och 1 veckotimme i klass 8. Av de i klasserna 3—6 upptagna
veckotimmarna i praktiskt arbete är 2 veckotimmar frivilliga för distrikten. Det praktiska arbetet i dessa klasser avser huvudsakligen slöjd, hemkunskap och trädgårdsskötsel. Läsåret 1954/55 undervisades 2 procent av eleverna i försöks- verksamhetens fjärde till och med sjätte klasser i hemkunskap i 4 veckotimmar, 3 procent i 2 veckotimmar och 21 procent i 1 veckotimme. Detta innebär att varje elev på mellanstadiet skulle erhålla en undervisning i hemkunskap på drygt 1 veckotimme. Undervisningen i hemkunskap inom enhetsskolan skulle sålunda till och med klass 7 omfatta 5 veckotimmar och till och med klass 8 6 veckotimmar. Därtill kommer den undervisning, som kan ha förekommit på lågstadiet, klass 3. I klass 9 förekommer hemkunskap endast på den husliga linjen inom 9 y och om- fattar där 16 veckotimmar.
Möjlighet finns emellertid att inom klasserna 7 och 8 välja hemkunskap som tilläggsämne. Sålunda har närmare 19 procent av eleverna i klasserna 7 och 8 haft ytterligare 2,7 veckotimmar hemkunskap. Detta gör, utslaget på samtliga elever, i genomsnitt 1 veckotimme pr elev. Varje elev inom enhetsskolan till och med klass 8 skulle sålunda i genomsnitt få en undervisning i hemkunskap på 7—7,5 veckotimmar.
Under läsåret 1954/55 erhöll enligt uppgifter från folkskoleinspektörerna 74 081 elever undervisning i hemkunskap och hushållsgöromål i folk- och forsättnings— skolan, inklusive enhetsskolan. Undervisningen bedrevs i 5647 avdelningar och omfattade totalt 25 921 veckotimmar. I enhetsskolans klass 9 y fick 197 elever i 19 avdelningar sammanlagt en undervisning av 304 veckotimmar. Om man räknar med att 15 procent av eleverna i folkskolans klass 8 erhåller en undervisning av i genomsnitt 10 veckotimmar hemkunskap och hushållsgöromål skulle 1 570 ele- ver i 131 avdelningar sammanlagt erhålla 1 310 veckotimmar. Om avdrag göres för denna undervisning i klasserna 8 och 9, skulle i folkskolan till och med klass 7 72 314 elever i 5 497 avdelningar tillsammans få en undervisning i hemkunskap och hushållsgöromål om 24 307 veckotimmar. Varje avdelning som i genomsnitt består av 12 elever, skulle då få en undervisning på i medeltal 4,4 veckotimmar. Hösten 1954 fanns cirka 94 000 barn i den ålder, att de skulle börja sin skolgång i klass 7. Under antagande att 15 procent av barnen i en åldersgrupp övergått till högre skolor, vilket antagande förefaller plausibelt, skulle undervisningen i hem- kunskap och hushållsgöromäl under läsåret 1954/55 i folkskolan till och med klass 7 samt-i fortsättningsskolan i genomsnitt ha uppgått till 4 veckotimmar per elev.
Högre undervisningen: Inom realskolor, kommunala realskolor och kommunala praktiska realskolor omfattar undervisningen i hemkunskap och hushållsgöromål 5 veckotimmar för flickor och 1 veckotimme för pojkar. Enligt anvisningarna till timplanerna för rikets allmänna läroverk (SFS 1950: 60) kan med rektors med- givande manlig lärjunge i realskolans näst högsta klass följa den för kvinnlig lärjunge angivna timplanen och kvinnlig lärjunge följa den för manlig lärjunge angivna timplanen. Under läsåret 1954/55 erhöll i enlighet med dessa bestämmel- ser 17 procent av pojkarna en undervisning i hemkunskap och hushållsgöromål, omfattande 5 veckotimmar. För övriga pojkar omfattade undervisningen 1 vecko- timme. Flickorna erhöll i regel en undervisning om 5 veckotimmar. Vid vissa läroverk har erforderliga lokaler för undervisningen icke kunnat erhållas, varför denna ännu icke är genomförd i den omfattning undervisningsplanen stipulerar. Läsåret 1954/55 hade 15 procent av läroverken med samrealskolor beviljats upp- skov med anordnande av undervisning i hushållsgöromål. Bristen på lokaler torde även ha verkat hämmande på pojkarnas deltagande i denna undervisning. Om man vågar antaga, att en fjärdedel av pojkarna kommer att deltaga i en undervis-
ning i hushållsgöromål om 5 veckotimmar, när undervisningsplanen helt blir ge— nomförd, skulle pojkarna inom de högre skolorna i genomsnitt erhålla en under— visning i hemkunskap och hushållsgöromål om 2 veckotimmar.
De kvinnliga eleverna inom den högre undervisningen var läsåret 1954/55 för- delade på följande sätt på de olika skolformerna:
Antal vecko- Procent av Skolform timmar i hus- Antal flickor tl' hållsgöromål sam lga Realskolor, kommunala realskolor, praktiska kommunala realskolor utan huslig linje, högre folkskolor utan huslig linje ............... 5 48 354 67 Praktiska kommunala realskolor med huslig linje .................... 20 1 998 3 Högre folkskolor med huslig linje. . . 20 622 1 Flickskolor ...................... 11 20 626 29 Flickskolor med praktisk linje 18,5 91 -— 71 691 100
Denna fördelning på olika skolformer innebär, att de kvinnliga eleverna inom den högre undervisningen i genomsnitt erhåller en undervisning i hemkunskap och hushållsgöromål, omfattande 7,3 veckotimmar. Räknar man med att hälften av eleverna i de högre skolorna är flickor och hälften pojkar skulle den genom- snittliga undervisningen i hemkunskap och hushållsgöromål pr elev uppgå till 4,7 veckotimmar.
Den totala genomsnittliga undervisningen i hemkunskap och hushållsgöromål pr elev skulle sålunda inom de olika skolformerna vara av följande omfattning:
Den nuvarande folkskolan ............. 4, 0 vt. Folkskolan t. o. m. klass 7 enligt den nya undervisningsplanen .................. 3, 9 vt. Enhetsskolan ......................... 7,0—7,5 vt. Högre skolor ......................... 4, 7 vt.
.
Då timplanen för de högre skolorna i vad den avser undervisningen i hem- kunskap och hushållsgöromål icke ännu är helt genomförd omfattar undervis- ningen för närvarande icke fullt 4,7 veckotimmar. Man synes således kunna räkna med att undervisningen i hemkunskap och hushållsgöromål är av ungefär samma omfattning i den nuvarande folkskolan och de allmänna läroverken m.fl. högre skolor som den kommer att bli i den nya folkskolan till och med klass 7. Däremot skulle genomförandet av enhetsskolan kunna beräknas medföra en utbyggnad av undervisningen med drygt två tredjedelar.
Omfattningen av undervisningen i kvinnlig slöjd inom folkunder- visningen samt vissa högre skolor
Folknndervisningen: Enligt den nya undervisningsplanen för folkskolan omfat- tar undervisningen i kvinnlig slöjd i klasserna 3—6 4 veckotimmar. Tiden för denna undervisning kan dock, om vederbörande skolstyrelse så beslutar, minskas
med 1 a 2 timmar. Läsåret 1954/55 hade i närmare 8 procent av de avdelningar, för vilka den nya kursplanen tillämpats, undervisningen i kvinnlig slöjd minskats med 1 veckotimme och i 20 procent av dessa avdelningar med 2 veckotimmar. 1 klass 7 omfattar undervisningen i kvinnlig slöjd enligt den nya kursplanen 2 veckotimmar enligt variant a och 4 veckotimmar enligt variant b. Inom cirka 60 procent av avdelningarna tillämpades läsåret 1954/55 variant a. Undervisningen i kvinnlig slöjd i folkskolan enligt den nya undervisningsplanen till och med klass 7 skulle sålunda för flickorna i genomsnitt uppgå till 16,9 veckotimmar.
I åtta-årig, respektive nio-årig, folkskola är undervisningen i slöjd av följande omfattning:
Klass 8 Klass 9 att. 1 och 2 alt. 3 alt. 1 och 2 alt. 3 0, 2, 5 el. 6 vt. 2 el. 11 vt. 0 el. 2 vt. 3 vt.
I timplanen för enhetsskolan har upptagits 2 veckotimmar praktiskt arbete i klass 3 och 4 veckotimmar praktiskt arbete i klasserna 4—6 samt 2 veckotimmar slöjd i klass 7 och 1 veckotimme i klass 8. Av de i klasserna 3—6 upptagna vecko- timmarna i praktiskt arbete är 2 veckotimmar frivilliga för distrikten. Det prak- tiska arbetet i klasserna 3—6 avser huvudsakligen slöjd, hemkunskap och träd— gårdsskötsel. Läsåret 1954/55 var omfattningen av undervisningen i kvinnlig (textil) slöjd i klasserna 4—6 följande:
Antal veckotimmar Procent av eleverna
34 14 10 0,3
Hooma—
Inom enhetsskolan har den hittills gängse uppdelningen av ämnet slöjd i kvinn— lig och manlig slöjd avskaffats. I stället användes termerna textilslöjd samt trä— och metallslöjd. Samtliga elever, som erhåller slöjdundervisning, undervisas i båda dessa grenar. Såväl på mellanstadiet som på högstadiet förekommer två olika slöjdkurser, dels en längre kurs i textilslöjd och en kortare kurs i trä- och me- tallslöjd och dels en kortare kurs i textilslöjd och en längre kurs i trä- och me— tallslöjd. I regel torde flickorna välja den förstnämnda kursen och pojkarna den senare, men såväl flickor som pojkar får alltså deltaga i de båda olika formerna av slöjd. Av tillgängliga uppgifter rörande försöksverksamheten framgår icke hur de båda kurserna fördelas på flickor, respektive pojkar. Det är fördenskull icke möjligt att beräkna hur många timmar i genomsnitt flickorna respektive pojkarna, undervisas i textilslöjd inom enhetsskolan.
På grundval av uppgifterna i tablån ovan kan man beräkna, att undervisningen i textilslöjd utgör i genomsnitt 6 veckotimmar per elev i klasserna 4—6. Då emel- lertid en viss undervisning i textilslöjd förekommer även i klass 3 kommer nu- dervisningen på låg- och mellanstadiet att omfatta drygt 6 veckotimmar. Härtill kommer sedan 2 veckotimmar slöjd i klass 7 och 1 veckotimme i klass 8. Om man antar, att de båda ovannämnda kursformerna jämnar ut varandra, så att textil- slöjden samt trä- och metallslöjden är av lika omfattning kommer textilslöjden att på högstadiet omfatta 1,5 veckotimmar pr elev. Möjlighet finns också att inom klasserna 7 och 8 välja textilslöjd som tilläggsämne. Läsåret 1954/55 hade 12 pro— cent av eleverna haft ytterligare 3,6 veckotimmar textilslöjd, vilket utslaget på
samtliga elever blir ungefär 0,5 veckotimmar. Den sammanlagda undervisningen inom enhetsskolan till och med klass 8 skulle alltså omfatta drygt 8 veckotimmar pr elev. Då antalet pojkar och flickor inom våra skolor torde vara ungefär lika synes man kunna utgå från att undervisningen i textilslöjd inom enhetsskolan är av ungefär samma omfattning till och med klass 8 som i folkskolan enligt nya undervisningsplanen till och med klass 7.
Läsåret 1954/55 erhöll 295 873 elever undervisning i kvinnlig slöjd i folksko- lan, inklusive enhetsskolan. Undervisningen bedrevs i 20 548 avdelningar och omfattade totalt 65 337 veckotimmar. I enhetsskolans klass 9 y erhöll 197 elever i 19 avdelningar sammanlagt en undervisning av 95 veckotimmar. Om man an- tar, att 15 procent av eleverna i folkskolans klass 8 har undervisats i genomsnitt 5 veckotimmar i kvinnlig slöjd skulle i denna klass 1 570 elever i 112 avdelningar sammanlagt ha erhållit 560 veckotimmar. Om avdrag göres för denna undervis- ning i klasserna 8 och 9 skulle i folkskolan till och med klass 7 294 106 elever i 20 417 avdelningar tillsammans få en undervisning i kvinnlig slöjd om 04 682 veckotimmar. Varje avdelning, som i genomsnitt består av 14 elever, skulle då er- hålla en undervisning på i medeltal 3,2 veckotimmar. Slås antalet veckotimmar ut på de kvinnliga eleverna i klasserna 3—7 skulle varje kvinnlig elev få i genomsnitt 3,5 veckotimmar pr år under fem år, vilket skulle betyda en undervisning i kvinn- lig slöjd av 17,5 veckotimmar pr kvinnlig elev. Med hänsyn till de osäkerhets- moment, som ligger i de här gjorda beräkningarna rörande omfattningen av den kvinnliga slöjden torde mera detaljerade beräkningar rörande omfattningen av denna vara av ringa värde. Man synes således kunna utgå ifrån att undervis- ningen i kvinnlig slöjd i folkskolan för närvarande är av ungefär samma omfatt- ning som den kommer att bli i folkskolan till och med klass 7 efter införande av den nya undervisningsplanen och i enhetsskolan till och med klass 8 efter genomförandet av denna skolform.
Högre undervisningen: De kvinnliga eleverna inom den högre undervisningen var läsåret 1954/55 fördelade på följande sätt inom de olika skolformerna vad undervisningen i kvinnlig slöjd beträffar.
Antal vti . Procent 3? Skolformer k '. ., Antal flickor samtliga kvmn- unnllg slo_|d 1. lga elever Realskolor 5—åriga ................ 6 15 500 22 » 4-åriga ................ 4 24 000 33 Kommunala realskolor ............. 4 4 4 358 6 Praktiska kommunala realskolor utan 32 854 45 huslig linje ..................... 4 3 592 5 Högre folkskolor utan huslig linje . . . 904 3 d:o med huslig linje ............. 7 1 998 Högre folkskolor huslig linje ....... 8 622 1 Flickskolor ....................... 13 20 626 29 Flickskolor, praktisk linje .......... 20 91 ——
övergången från folkskola till 4-årig realskola, kommunal realskola, praktisk kommunal realskola och högre folkskola sker från klass 6. Om man bygger he- räkningarna på klass 4 i folkskolan måste därför ytterligare cirka 7 veckotimmar kvinnlig slöjd påföras eleverna i dessa skolor. De flickor, som övergår till högre skolor, skulle sålunda efter klass 4 i folkskolan få i genomsnitt 10—11 veckotim- mar eller inalles under sin skolgång cirka 18 veckotimmar mot cirka 17 vecko-
timmar för folkskoleeleverna. 18 veckotimmar för de högre skolorna inkluderar emellertid även de praktiska linjerna. Skillnaden i undervisningens omfattning är dock så liten och felkällorna så många, att man utan olägenhet torde kunna betrakta undervisningen i kvinnlig slöjd som varande av ungefär samma omfatt- ning för elever som övergår till högre skolor som för dem som genomgår hela folkskolan.
Beräkningar rörande det framtida behovet av lärare på det hus- liga området
För att överhuvudtaget kunna åstadkomma en beräkning av det framtida beho- vet av lärare har vissa antaganden måst göras. Detta gäller t.ex. födelsetalen fr.o.m. 1955 och framåt, elevantalet i folkskolans klass 8 och enhetsskolans ut- veckling. I det senare fallet har använts de beräkningar angående enhetsskolans utveckling, som för realskoleutredningens räkning utförts i maj 1955.
Beträffande elevantalet i folkskolans klass 8 är givetvis beräkningarna myc- ket osäkra. Det är emellertid känt att barnantalet i skoldistrikt med 8-årig skolplikt vårterminen 1948 utgjorde 17 procent av hela barnantalet och 1954 25 procent. För perioden 1954—1960 har räknats med en motsvarande utveckling av den 8-åriga skolplikten varefter antagits att folkskolans klass 8 successivt av- vecklas och helt upphör när enhetsskolans klass 8 antages genomförd läsåret 1971/72. Folkskolans frivilliga klass 8 antages likaledes fram till 1960 öka i samma takt som hittills. Därefter har även för denna räknats med en successiv avveck- ling. (Tabell 20.)
Genom att minska det således framräknade elevantalet i klass 8 med det antal som beräknats tillhöra enhetsskolans klass 8 har elevantalet i folkskolans klass 8 erhållits.
Vid beräkningarna rörande lärarbehovet inom folkundervisningen har ntgåtts ifrån föreliggande lärarbehov läsåret 1954/55. Det framtida behovet har beräk— nats proportionellt på det beräknade elevantalet. När det gäller folkskolan t. o. m. klass 7 samt realskolor m.fl. skolor har emellertid behovet av lärare i hushålls— göromål beräknats proportionellt på antalet barn, som uppnår 13 år och behovet av lärare i kvinnlig slöjd på antalet barn i åldern 9—13 år. Att just dessa ålders- grupper valts beror på att den huvudsakliga undervisningen i hushållsgöromål är förlagd till klass 7 och undervisningen i slöjd till klasserna 3—7.
Vad beträffar lärarbehovet i hemkunskap och hushållsgöromål för folkskolan, enhetsskolan, realskolor m.fl. skolor har två beräkningar gjorts. Den ena (Dia- gram 1, kurva 1) bygger på det antagandet att klassavdelningarna blir av samma storleksordning även efter införandet av den nya undervisningsplanen för folk- skolan. Den andra (Diagram 1, kurva 2 samt tabell 20) utgår ifrån att klassav- delningarna vid undervisningen i hemkunskap kommer att bli i genomsnitt 50 % större än klassavdelningarna vid undervisning i hushållsgöromål, alltså i genom— snitt 18 elever/avd. i förra fallet och 12 elever/avd. i det senare. Under läsåret 1954/55, då ungefär en fjärdedel av skoldistrikten tillämpade den nya undervis- ningsplanen, har en sådan skillnad i storleksordning mellan avdelningar i hem- kunskap och hushållsgöromål förelegat. Enligt SFS 1954:573 må i avdelning i hemkunskap och hushållsgöromål högst deltaga 16 lärjungar. När elevantalet uppgår till 16 är delning tillåten. Avdelningar på i genomsnitt 18 elever skulle sålunda inte behöva förekomma. Det torde dock bl.a. av brist på lokaler och
lärare vara orealistiskt att åtminstone under den närmaste tioårsperioden räkna med så stark delning som författningen tillåter.
Genomförandet av enhetsskolan har försiktigtvis beräknats innebära en ök- ning av lärarbehovet med 50 %. Då enhetsskolan erbjuder stora valmöjligheter ifråga om ämnesval samt då försöksverksamheten dels är ny, dels av relativt ringa omfattning är det givetvis osäkert, vilket värde de siffror som erhållits rörande elevernas ämnesval kan tillmätas.
Beräkningarna rörande lärarbehovet inom allmän lärar- och konsulentverk- samhet i övrigt överensstämmer i stort sett med föreliggande behov. Endast i några fall har en viss uppräkning gjorts. (Kap. 7 Lärarbehovet.) När det gäller lärarbehovet för lärarinneutbildningen har endast räknats med det nuvarande, vilket icke torde vara tillräckligt för den nya utbildningsorganisationen.
Vid beräkningarna av lärartillgången har utgåtts ifrån en pensionsålder av 65 år. För hushållslärare och hushållslärare med lanthushåll har räknats med en examination av 78 lärare pr år t. o. m. 1959 och därefter 176 pr år. Examina- tionen av textillärare och yrkeslärare i klädsömnad har antagits uppgå till 88 pr är t. o. m. är 1959, 156 pr år under åren 1960—1968 och därefter 84 pr år.
Beträffande beräkningarna i övrigt rörande efterfrågan och tillgång på ifråga— varande lärarkategorier hänvisas till tabellerna 20 och 21 samt diagrammen 1 och 2 å sid. 302 och 303. Kurva 1 rörande behovet av hushållslärare och hus— hållslärare lned lanthushåll har icke införts i tabellform.
Tabell 20. Beräknat behov av hushållslärare samt hushållslärare med lant-
hushållsinriktning. år 3 55 o :s 5 's å ”5 %& j_; & _o— 55 få % Folkskolan Enhets- =... 3— 75 > % 1513 ,, Antal ;> W "3 ;> &) 5 kl. 8 skolan kl. 9 g % ;(”: o m ': 'E ; födda, 535; ”32 5:34 55.2 gå som 33% EBES få”? åx_ ;..z. Läsår uppnår &; % E 'E :( å & 5 E _; 0 ;; = .: 13år ååh 25861) B "kB "kB " 53 *F— FÅE Si: " , ... o o era - era - erak- Berak- ; o _, m & :: ... (fodda *; : 2 '$ ': ?. nat nat nat nat % % E å .ä 2 : å _ 4 %) 5 h 2 i g i; antal lärar- antal lärar- E 5 2 725 _. 5 E & =S :: ; =E _g % elever behov elever behov 5, 5 8 s 5, > & Q 0 0 o o *— m _— : V 0] m & u— w w 1954/55 94 741 1 040 20 10 479 52 1 340 8 1 120 600 1 720 1955/56 108 263 1 103 30 10 859 54 2 420 14 1 201 605 1 806 1956/57 119 122 1 214 49 12 286 61 3 400 20 1 344 610 1 954 1957/58 128 241 1 307 67 11 584 57 4 950 30 1 461 615 2 076 1958/59 128 604 1 310 87 11 218 56 8 250 49 1 502 620 2 122
1959/60 125 967 1 283 126 8 746 45 11 150 67 1 521 625 2 146 1960/61 122 340 1 246 163 8 587 43 14 600 87 1 539 630 2 169 1961/62 120 349 1 227 207 8 551 42 21 300 127 1 603 635 2 238 1962/63 115 208 1 174 244 7 063 35 27 500 164 1 617 640 2 257 1963/64 109 643 1 117 271 6 207 31 35 100 210 1 629 645 2 274 1964/65 104 660 1 067 299 7 043 35 42 100 251 1 652 650 2 302 1965/66 104 584 1 067 340 7 430 37 46 900 280 1 724 655 2 379 1966/67 104 600 1 067 382 5 124 25 51 900 310 1 784 660 2 444 1967/68 101 650 1 036 410 6 121 30 60 100 359 1 835 665 2 500 1968/69 99 750 1 016 441 3 580 18 67 500 403 1 878 670 2 548 1969/70 98 800 1 006 474 2 507 12 73 200 437 1 929 675 2 604 1970/71 96 900 988 502 519 3 79 500 475 1 968 680 2 648 1971/72 95 000 968 493 — _ 86 600 517 1 978 685 2 663 1972/73 93 100 950 484 — -— 92 500 552 1 986 690 2 676
Tabell 2]. Beräknat behov av textillärare och yrkeslärare i klädsömnad.
511; g 735 Ede g & 5 & Folkskolan kl. 8 såfaljffi 9 E 5 2 g _g ,-_ g & % > Antal ggr..” 9135") se..-: *50 .. barni ;;”Ed Säga" 5.352? ***5 Lasår _._:cv . :dxo . -— _4—1'0 csn åldern & & ”” E .. Beräk- Beräk- Beräk- _ "5 if, E ** E 5 "" E 3 9—13 år 2 ' å :- Beräknat nat nat nat % "" 33 *— S : 'E' 3 E 57 xE—o antal ,. .. 3592 xwmn =— :5 o- i 75 elever larar— antal larar- % =... .5 o :s _,s % w öö __; '” få behov elever behov m ?; ä & &_. ;: 1954/55 578 971 1 545 10 479 22 1 340 2,5 1 570 775 2 345 1955/56 610 197 1 628 10 859 23 2 420 5 1 656 775 2 431 1956/57 624 274 1 666 12 286 26 3 400 6 1 698 775 2 473 1957/58 625 501 1 669 11 584 24 4 950 9 1 702 775 2 477 1958/59 612 468 1 634 11 218 24 8 250 15 1 673 775 2 448 1959/60 593 507 1 584 8 746 18 11 150 21 1 623 775 2 398 1960/61 572 200 1 527 8 587 18 14 600 27 1 572 775 2 347 1961/62 554 444 1 479 8 551 18 21 300 40 1 537 775 2 312 1962/63 538 695 1 437 7 063 15 27 500 51 1 501 775 2 276 1963/64 525 137 1 401 6 207 13 35 100 65 1 479 775 2 254 1964/65 515 244 1 375 7 043 15 42 100 79 1 469 775 2 244 1965/66 509 384 1 359 7 430 16 46 900 88 1 463 775 2 238 1966/67 501 700 1 339 5 124 11 51 900 97 1 447 775 2 222 1967/68 492 100 1 313 6 121 13 60 100 112 1 438 775 2 213 1968/69 483 550 1 290 3 580 6 67 500 126 1 422 775 2 197 1969/70 475 000 1 267 2 507 5 73 200 137 1 409 775 2 184 1970/71 468 350 1 250 519 1 79 500 148 1 399 775 2 174 1971/72 465 500 1 242 -— — 86 600 162 1 404 775 2 179 1972/73 465 500 1 242 — — 92 500 173 1 415 775 2 190
Antal 2000 / | 2700 / , 5 / _,cz- 2
/ f:"
2000 * ' " / / ,0'
2500 ,I ' 4
2400 _ / / I,» .,) /'o' /
f 4" ./' 2500 L . _,
2.200. / , ," fll / o. / . ,z / z.|00 , r/ ' ' /' / 2.000 ,' // .! ' lo. /. I _____.' / 1.000 ..f 7 -' . l... ' f 0000 'I 'I, . , I / __ _____ ,-../* |.700 1.000
l954 I956 658 [960 I962 064 1966 1968 070 197211!"
Diagram 1. Beräknad efterfrågan och tillgång på hushållslärare och hushållslärare med lanthushlhåll. (T. 0. m. 1959 har räknats med en examination av 78 lärarinnor per år, fr. o. m. 1960 176 per å år.)
Anm. Angående betydelsen av de olika kurvorna se sid. 71 och 72.
Antal 2500
—x / x 2 300 X
2.200 N ''''''''' ' 2
2.100 '
2.000 ,' '»
1.900 '
&
1.800
1.700 _!
1.600
1.500
19511 1956 1958 1960 1962 19611 1966 1968 1970 1972141'
Diagram 2. Beräknad efterfrågan och tillgång på textillärare och yrkeslärare i klädsömnad. (Åren 1956—1959 har räknats med en examination av 88 lärarinnor per år, 1960—1968 156 per år och därefter 84 per år. )
Anm. Angående betydelsen av kurvorna se sid. 76 och 77.
5_ 32 Sq m N
.._m_m ...ozax _ 1. [
