Förkortningar Skrivelse till statsrådet .

I. översikt över problemet 1. Utredningsuppdraget 2. Uppläggningen av utredningsarbetet

II. Rehabiliteringsverksamheten

1. Rehabilitering som term och begrepp

2. Den medicinska rehabiliteringen Allmänt om verksamheten . Behandlingsformerna Sammanfattande synpunkter

3. Arbetsvården . . . Allmänt om verksamheten . Arbetsvårdsåtgärderna Sammanfattande synpunkter .

4. Samordning medicinsk rehabilitering—arbetsvård Föreslagna och vidtagna åtgärder Sammanfattande synpunkter . . . . . . . . .

III. Socialförsäkringen och rehabiliteringen 1. Allmänna synpunkter

2. Socialförsäkringens administrativa medverkan i rehabiliteringen . Anordningar för fastställande av rehabiliteringsbehovet Anordningar för genomförande av rehahiliteringsåtgärderna 3. Socialförsäkringens ekonomiska medverkan i rehabiliteringen . Stöd åt institutioner för rehabilitering . . Stöd åt den enskilde vid medicinsk rehabilitering . Gällande bestämmelser Kostnader vid sluten vård . Kostnader vid öppen vård . Kostnader för tekniska hjälpmedel . Stöd åt den enskilde vid arbetsvård Gällande bestämmelser Direkta kostnader Kostnader för försörjning

01 i»

&]

»1so .,.10,

111” 11 12 14

15 15 16 18 19

19 21

• Sida 4
•  Original

IV. Sjukförsäkringen och företagens sjuk- och hälsovård V. Rehabilitering och förebyggande hälsovård "Sammanfattning av förslagen

Författningsförslag . Förslag till lag angående ändring i lagen om allmän sjukförsäkring Förslag till lag angående ändring i lagen om yrkesskadeförsäkring Förslag till förordning om ändring i militärersättningsförordningen

Bilaga: 1956 års försöksverksamhet för samordning av sjukförsäkring och arbetsvård. Redogörelse av biträdande sekreteraren i utredningen E Hellström .

FÖRKORTNINGAR

SFL = Lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring YFL = Lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring MEF = Militärersättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261) FPL = Lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering

66

68

• Sida 5
•  Original

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl Socialdepartementet

Genom beslut den 7 januari 1955 bemyndigade Kungl Maj :t chefen för socialdepartementet att tillkalla högst sex utredningsmän för att inom socialdepartementet biträda med utredningen av frågan om rehabiliterings- åtgärder m m i anslutning till sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna.

Med stöd av bemyndigandet tillkallade departementschefen den 7 januari 1955 statssekreteraren i socialdepartementet, numera landshövdingen Per Eckerherg, ordförande, sekreteraren i Landsorganisationen Nils Kellgren, biträdande direktören i Svenska arbetsgivareföreningen Sven Hydén, leda- moten av riksdagens första kammare, ordföranden i Svenska sjukkasseför- bundet E. Gust. Andersson, verkställande direktören i Sveriges läkarför- bund doktor Erik Husmark samt överläkaren vid Ortopediska kliniken i Göteborg professor Erik Severin.

Utredningsmännen har antagit benämningen utredningen om socialför- säkring och arbetsanpassning.

Såsom expert åt utredningen tillkallades den 7 januari 1955 byråchefen i pensionsstyrelsen Rolf Broberg och såsom sekreterare byråchefen i arbets- marknadsstyrelsen Albert Bergh. Genom beslut den 11 maj 1957 tillkallades vidare byråchefen i riksförsäkringsanstalten Conrad Wredmark att såsom expert biträda utredningen samt förordnades byråsekreteraren i arbets- marknadsstyrelsen Emil Hellström att vara biträdande sekreterare åt utred— ningen.

Den 22 augusti 1955 har utredningen avgivit en promemoria angående gottgörelse från sjukförsäkringen till arbetsgivare för sjukvårdande åt- gärder.

Sedan utredningsarbetet nu slutförts, får utredningen vördsamt över— lämna betänkande angående socialförsäkring och rehabilitering.

Stockholm den 21 april 1958.

Per Eckerberg Nils Kellgren Sven Hydén E. Gust. Andersson

Erik Husmark Erik Severin

/ Albert Bergh Emil Hellström

• Sida 6
•  Original

' "'. apu||iu||h||||.u_. _.5.._||_. _r-- ämm-iz nuit. """—"'"," v,.

Jil-lli'n__—i|_'_' '||_'.|','|'u."||.. .||':'_ |__"|—_""""" ".,' '

., .| .

t|1.|L|'..' _1'.,—_|'._ '.|._J" ,...— |""" .. ,|"_'" _-.|.|-|||-.__' -' '.."—r|":l|

vil ' "i!? , '____ |__ __|_|_.. _.— __ ._ _' _ '.",',' _' ___' ".' '__"_' ,_ '._ | ' ' '.4.. _ __ '.'.u||_'4.:"|'| __ .. __ , _ __.__' _, .__.| _ " _. , . _. ___ _ _ |. _| |._ | | "| _| | _ ' '|,' _'_._' '|l'1.|',,'|nj'_ _..|',..' 'J." '..r_'—_.'.I "__, __|" _ ., ,,,. '._'_'"_ 'en-| ___f ..u'il |.|n|l||.;|,, | ,T" ' ' ' l"l".'|" "lll-H" till' | .'.,' I'>T__l' |L||_'_ ','||' !." _'__ " _||- LIF-| ' ' ' mi _"'"|'.|, . __!!- ,. ...|.||.|'| .l_l,' ' "" '|' . "_' .l'." asmn'nmhwhamm? innnil' ätit, m'ksåj än"" ' | . ,a'_"||| l_1,|*_"—| _'*l_'| M ""| -:|, |:_ 'dl— '|_|_" " ""'| ||' lli! .,AI'."ul'ill"|',l"l'l_l|.|',|..'l""1",1_.'y,",."'i"|' "' : "_. nu??? .' '. NiMH—"j .!ä'm' l.|,"l' huuugu'

am» man» Hagmalm ,swéuiampntt wit ...nu-'n, | mb.!ulaa'd' man: __..noui ||» |||": "tumme.-.ru ||| mår Annam, |||.” inlmmel'mqnblstm:

' mammi-dm mn man (”| WWW nlåh'i'ltl lå'lmnwlwiqahl-BWw, '.

| |. ...|”... uu... | _. |. m.m , ""1' Färg"? hämma. Ä" mr.? infann

namn—.nu .w..mmm|| |||”. ..|... M mxw.wmmmwm.i.mm 'ne' emm”, | antal lab-ell psn—(2 nannlmmlmmumm_ Map”?: i. man. vill!) ebn-bliml' ' dia-mmm; "(3,sz I Mumma, mwuu'lml Multi” anmälmälirl' ||| mum " _!_—.a|.tl|1'm.|lll mena | ”mannen amenities? .'t|ua21t|br_m.lz||€h£1'iamnrt” '.l Multi Walmann) |||-| "'Mhseti lm” Regnum! 311151 mmm) hand ' . minen? **?1""'3W1Wl giqdw' ,, "Wei—ma. mo..man|uhrmu mamma. iiuudm'z' m"! han|||t1||u|5ginbsuu,"i_ ' Å."? . ,'.' ,,.gn'iugenimmshhe dm a'ni'mtåi'e _madbfiw'd Milli ||,'|u||..|' ,'( nia.!i' Minut! hemma.-an. 35 315an then?]? ' '.'..',' 'line-du ! ”19315de einem mosh Masami; unit muhwnimäiisq, | " . .."-' * ålMUlu ?allt ,ne'm ll |||-rh mk'ml mum, |th Mail”. ninnuam-mimi , , ___it', men m mmm hamn? mmmmuimuluth ! Madam! '#' _. Ms i-mh'TqJ?j1Mhtä gamma; nuna, mymlan-11.53; mama ma” . ,'__,_a-_l|s1tu mmm-Aqaba abnnbö'cml" imw "|; måne—lla]! "mä malm, |__|-wheaten”, .._ I " annika; thumsmmq 'na me...; negatnbs'itb &.ut älg! flanger—. QL; nau' , a.,a .smumnta ||| ...|-pwna |||| nmnhilieaöhlma _m'tzl't nmömm ,, . ,. jobb.», amt; läggning. mahahämm. tät wJeöUdk' _'uu hwwmwutmm 'ttgbeä, ' ”&”..an __|-law) gnidsnöttmue ninnuam, dhnmlnmlad '||'u,',m||I | ,__.; |.sz .it-|||» [S: usb. mlen'inola _, ,' _

' . maa-911531?! '_ _ ' ||. .,_, _ nolustmh mh) ._'f'.,lu "'. 1,15th 53.2, ' _ ,, _ "511155?! tilll|__',"" &%%' ""Tar .. _",, —' immun Mei _'_-_

_. ___-.— _.

"mean.-.a _Wm&__' ' mma temat—'. _ ., _ ., , __ ' "

• Sida 7
•  Original

FÖRSTA KAPITLET

Översikt över problemet

1. Utredningsuppdraget

I det yttrande till statsrådsprotokollet den 7 januari 1955, varmed chefen för socialdepartementet hemställde om Kungl Maj:ts bemyndigande att tillkalla utredningsmän för att inom departe- mentet biträda med utredning av frå— gan om rehabiliteringsåtgärder mm i anslutning till sjuk- och yrkesskadeför- säkringarna, anfördes följande.

När en person blir sjuk, ligger det såväl i hans eget som i samhällets intresse att han så snart som möjligt blir frisk igen och kan återgå till sitt arbete. Det kan dröja längre eller kortare tid innan så kan bli fallet. Genom medicinska och andra åt- gärder kan denna tid förkortas. Genom spe- cialistbehandling kan en eljest oundviklig nedsättning av arbetsförmågan till följd av sjukdom minskas eller rent av hindras från att uppkomma. I vissa fall kan veder- börande inte bli helt återställd. Han kan inte återgå i sitt tidigare arbete. Men han kanske kan — trots invaliditeten — efter viss omskolning bli en fullgod arbetare inom ett annat yrke. Eller han kanske kan återgå i arbete inom sitt gamla yrke, om särskilda anordningar vidtages på arbets- platsen.

Läkarvetenskapens landvinningar och sjukvårdens ökade resurser i övrigt har be- tytt mycket i nu åsyftade hänseenden. På senare tid har man alltmer kommit till in— sikt om betydelsen även av andra åtgärder, vilka brukar sammanfattas under termen rehabilitering. Inom rehabiliteringsverk- samheten skiljer man mellan en medi- cinskt betonad del och en arbetsmarknads- betonad del. Åtskilligt finnes redan gjort på rehabiliteringsområdet. Vid ett par sär- skilda arbetskliniker sker arbetsprövning och arbetsträning under kontinuerlig läkar-

kontroll. I de flesta länen har landstingen inrättat arbetsträningsinstitut; i anslutning till dessa institut har i vissa fall anordnats verkstäder för sk skyddad sysselsättning. Inom en del industriföretag har man in- rättat särskilda avdelningar för sådan sys— selsättning. Industriläkarnas betydelse för rehabiliteringsverksamheten må även fram- hållas här. Den i arbetsmarknadsstyrelsen och arbetsförmedlingen ingående arbets- vårdsorganisationen har utbyggts. Genom denna organisation förmedlas arbete,vidbe- hov efter yrkesvägledning och utbildning. Pensionsstyrelsen bedriver invaliditetsföre- byggande verksamhet. S k näringshjälp till partiellt arbetsföra, som har för avsikt att starta egen verksamhet, kan utgå genom pensionsstyrelsen eller vederbörande lands- ting eller hemortskommun.

lfrågavarande problem har fått förnyad aktualitet genom den lagstiftning om re— formerad sjuk- och yrkesskadeförsäkring som trätt i kraft den 1 januari 1955. Genom den nya samordnade försäkringen blir det sjukkassorna som får den första direkta kontakten med de försäkrade såväl vid van- lig sjukdom som vid yrkesskada. Det är uppenbart att möjligheterna att i tid vid- taga åtgärder för att förebygga och minska följderna av sjukdom och invaliditet är av stor betydelse inte bara för individen utan även för försäkringarnas ekonomi. Proble- met har redan tidigare uppmärksammats inom olycksfallsförsäkringen och i viss ut- sträckning föranlett åtgärder från de av denna försäkring berörda försäkringsinrätt— ningarna. Fråga uppkommer om i vilken utsträckning det är möjligt och lämpligt att låta den nya sjukförsäkringen och yr- kesskadeförsäkringen, de allmänna sjuk- kassorna och yrkesskadeförsäkringsinrätt- ningarna, i administrativt och ekonomiskt avseende inkopplas på den här förut åsyf- tade verksamheten.

Vissa beståmmelser av intresse i detta

• Sida 8
•  Original

sammanhang finnes redan i sjukförsäk- ringslagen och yrkesskadeförsäkringsla- gen. Sålunda må nämnas att yrkesskade- försäkringen ersätter proteser och andra särskilda hjälpmedel till lindrande av menliga följder av skadan. I yrkesskade— försäkringslagen har införts en särskild he- stämmelse som medför att livräntan kan förhöjas upp till 100% under tid då den skadade undergår yrkesutbildning, som hu- vudsakligen syftar till och är ägnad att minska skadans inverkan på hans förmåga att framdeles bereda sig arbetsinkomst. Det förekommer redan nu att yrkesskadeför- säkringsinrättningarna tar initiativ till och bekostar särskilda, ofta dyrbara specia- listbehandlingar i invaliditetsinskränkande syfte. Såväl i yrkesskadeförsäkringslagen som i sjukförsäkringslagen finnes vissa på- följdsbestämmelser för den som utan giltigt skäl vägrar att underkasta sig åtgärder i syfte att förkorta sjukdomstiden eller min- ska invaliditeten. Förtroendeläkarinstitu- tionen vid sjukkassorna bereder vissa möj— ligheter till åtgärder i här aktuell riktning. överhuvudtaget kan antagas att den all— männa sjukförsäkringen kommer att öppna nya möjligheter att på ett tidigt stadium få kännedom om de fall, i vilka särskilda åtgärder erfordras för att förkorta sjuk- domstiden eller förhindra uppkomsten av invaliditet eller minska verkningarna av ett sjukdoms- eller invaliditetstillstånd. Ge- nom att sjukförsäkringen blir allmän kom— mer nämligen sjukförsäkringens organ att i fortsättningen få kännedom om praktiskt taget alla sjukdomsfall av betydelse. Jag vill i detta sammanhang erinra om den på— gående utredningen om sjukförsäkrings- och yrkesskadeförsäkringsstatistikens fram- tida utformning och att denna utredning avser även frågan om en sjukdomsstatistik. Vidare vill jag nämna att i sjukförsäk- ringslagens 19 5 har intagits särskilda be- stämmelser för att bereda kompensation åt arbetsgivare, som anordnar läkarvård el— ler vidtager andra sjukvårdande åtgärder varigenom sjukkassans utgifter för sjuk- vårdsförsäkringen kan antagas minska.

Av det anförda torde framgå att frågan om till sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna anknutna rehabiliteringsåtgärder av olika slag erbjuder både organisatoriska och rättsliga problem. Dessa problem bör bli föremål för särskild utredning. Vid utred- ningen bör undersökas inte endast hur de möjligheter, som finnes enligt nuvarande

lydelse av sjuk- och yrkesskadeförsäkrings- lagarna, på lämpligaste sätt bör utnyttjas till fromma för rehabiliteringsverksamhe- ten, utan även vad som i sådant syfte kan vinnas genom ändrade lagbestämmelser.

I det föregående har berörts den av vissa industrier anordnade rehabiliterande verk- samheten. Den sjuk- och hälsovård, som av åtskilliga arbetsgivare inrättats för de anställda, är av betydelse även ur andra synpunkter än rehabiliteringssynpunkten. Uppenbart är sålunda att denna vård kan leda till kortare sjuktider och mindre be- hov av annan sjukvård. Härigenom påver- kas vederbörande sjukkassors ekonomi. Detta har i viss utsträckning beaktats i sjukförsäkringslagen genom en bestämmel- se i lagens 19 5. Vid utredningsarbetet bör prövas i vad mån samspelet i olika avse- enden mellan de åtgärder som vidtages av arbetsgivare och sjukförsäkringen bör yt- terligare beaktas inom sjukförsäkringslag- stiftningen.

En smidig och kontinuerlig samverkan mellan hälso- och sjukvården, de arbets- värdande organen och sjukkassorna bör vi- dare eftersträvas. De organisatoriska pro- blem, som härvid uppkommer, bör särskilt uppmärksammas. En sådan ordning bör eftersträvas att möjligheterna och lämp- ligheten av att i tid påkalla såväl reha- biliteringsåtgärder som förebyggande och hälsovårdande åtgärder i övrigt ständigt uppmärksammas inom sjukförsäkringsad- ministrationen. Därest särskilda åtgärder kan anses påkallade för att tillföra sjukför- säkringsorganisationen erforderlig expertis bör det ankomma på utredningen att fram- lägga förslag härom.

2. Uppläggningen av utred- ningsarhetet

Utredningsuppdraget avser att belysa dels sjuk- och yrkesskadeförsäkringar- nas förhållande till rehabiliteringsverk- samheten, dels sjukförsäkringens för- hållande till företagens sjuk- och hälso- vård. I fråga om rehabiliteringsverk— samheten har utredningen inte haft att taga ställning till frågan om dess orga- nisation och arbetsmetoder; uppdraget har varit begränsat till att undersöka, huruvida sjuk- och yrkesskadeförsäk—

• Sida 9
•  Original

ringarna i sin nuvarande lydelse i er- forderlig mån beaktar rehabiliterings- verksamhetens behov och möjligheter samt, om detta inte är fallet, vilka lag- ändringar som är behövliga. Vid fullgö- randet av sitt uppdrag har utredningen emellertid inte ansett det lämpligt att begränsa synfältet till dessa båda lagar utan funnit, att socialförsäkringen från de förevarande synpunkterna bör ses såsom en enhet. Detta har föranlett ut- redningen att jämväl befatta sig med folkpensioneringen och den till yrkes- skadeförsäkringslagstiftningen nära an- knutna militärersättningsförordningen. Rehabiliteringsverksamheten är uppen- barligen av särskilt stor betydelse för den i folkpensioneringen ingående in- validpensioneringen och är i fråga om militärskadorna av samma betydelse som vid yrkesskador i allmänhet.

Också arbetslöshetsförsäkringen på- verkas av rehabiliteringsåtgärderna. Gränserna mellan denna försäkring och sjukförsäkringen är i vissa samman- hang svåra att draga. Arbetslöshetsför- säkringen avser dock att ge skydd i ett läge betingat av helt andra omständig— heter än vad gäller övriga socialförsäk- ringar och torde ligga utanför utred- ningsuppdraget, varför den i det föl- jande inte beröres.

För att kunna bedöma om och i vad mån berörda socialförsäkringar direkt eller indirekt bör medverka i rehabili- teringsverksamheten, har utredningen måst skapa sig en uppfattning om den— na verksamhets närmare utformning. Ett försök till bestämning av innehållet i begreppet rehabilitering och en redo- visning av arten och omfattningen av de åtgärder, som för närvarande före- tages i vårt land i rehabiliteringssyfte,

bildar för den skull bakgrund till ut- redningens överväganden. Mot denna bakgrund diskuteras, vilka åtgärder av organisatorisk och/eller ekonomisk art som från socialförsäkringens sida bör vidtagas för att befrämja rehabilite- ringsverksamheten på olika områden. Härvid beröres åtgärder av medicinsk art inom såväl den slutna som den öpp- na sjukvården liksom också åtgärder inom den sociala sektorn, främst så- dana, som syftar till att bereda invali- diserade utkomst genom eget arbete. Särskild uppmärksamhet ägnas frågan om att ernå tidig kontakt mellan de sjukförsäkrade och rehabiliteringen och därigenom förebygga, att invalidisering sker på grund av att lämpliga åtgärder i tid ej vidtages.

Vad gäller frågan om företagens sjuk- och hälsovårdande verksamhet har ut- redningen i anslutning till en framställ- ning från Svenska arbetsgivareförening— en granskat tillämpningen av nuvaran- de bestämmelser i lagstiftningen och i särskild framställning den 22 augusti 1955 föreslagit, att anvisningar måtte utfärdas, som möjliggör en smidigare tillämpning av bestämmelserna. Utred- ningen har därutöver i förevarande sammanhang diskuterat behovet av åt- gärder för att möjliggöra en ytterligare medverkan från sjukförsäkringens sida.

Med hänsyn till hälsovårdens bety- delse för att minska rehabiliteringsbe- hovet har utredningen i ett avslutande kapitel även berört frågan om dess ställning inom sjukförsäkringen.

Vid utredningens överväganden av de olika frågorna har beaktats dels erfaren- heter från utlandet, dels tidigare fram- förda svenska reformförslag.

• Sida 10
•  Original

AN DRA KAPITLET

Rehabiliteringsverksamheten

1. Rehabilitering som term och begrepp Ordet rehabilitering använt i fråga om sjuka och skadade personer är i Sverige av jämförelsevis sent datum. Uttrycket diskuterades av den statliga kommitté, som under 1940-talet hade att utreda frågan om de partiellt arbetsföras pro- blem, men kom inte att officiellt accep- teras. Främst under inflytande av inter- nationellt språkbruk kom uttrycket dock att allt oftare användas från slutet av 40-talet och torde numera få anses all- mänt godtaget. I sin vidaste betydelse innefattar re— habilitering allt som kan göras för sju- ka eller skadade människor för att åter- ställa deras fysiska och psykiska arbets- förmåga, liksom också vad som kan gö— ras för att hjälpa dem att övervinna en kvarstående invaliditet och bli så långt möjligt oberoende och självförsörjande medlemar i samhället. Den del av reha— biliteringen, som avser medicinska åt- gärder av olika slag, betecknas i inter- nationell terminologi som »medical re- habilitation»; för den del, som syftar till en yrkesmässig anpassning, använ- der engelsmännen beteckningen settlement», medan man i USA introdu- cerat benämningen »vocational rehabi— litation». Det sistnämnda uttrycket har numera accepterats i den internatio- nella diskussionen. >>Medical rehabilitation» omfattar strängt taget alla de sjukvårdande åt- gärder, som kan komma i fråga från

>>re-

patientens första kontakt med läkare fram till tidpunkten för friskskrivning- en. I mera begränsad betydelse har be— nämningen dock kommit att utgöra sam- lingsordet för de särskilda medicinska behandlingsformer i funktionsförbätt- rande syfte, som kompletterar den egentliga sjukvården, numera inte en- dast i den medicinska behandlingens slutskede —— eftervården — dit de förr vanligen hänfördes, utan också under ett tidigare skede av sjukhusvistelsen eller behandlingen. »Vocational rehabi- litation» å andra sidan omfattar — för att citera en av internationella arbets- konferensen år 1955 antagen rekom- mendation —— >>vocationa1 services», tex yrkesvägledning, yrkesutbildning, omskolning och arbetsanskaffning; så- lunda åtgärder, som syftar till att göra det möjligt för invalidiserade att erhålla och behålla ett lämpligt arbete.

Den i det föregående redovisade in- ternationella terminologin synes nume- ra ha vunnit viss stadga och har under senare år till yttermera visso auktori- serats genom internationella rekom- mendationer (t ex den nyssnämnda re- kommendationen från internationella arbetskonferensen 1955 och en av inter- nationella socialförsäkringsföreningen (ISSA) år 1951 antagen rekommen- dation »concerning principles and methods of rehabilitation»). Svenskt språk saknar en adekvat och brukbar översättning av ordet rehabilitation. Vissa försök att finna ett rent svenskt

• Sida 11
•  Original

ersättningsord torde inte kunna sägas ha varit helt framgångsrika. Utredning— en använder för den skull i fortsätt- ningen termen rehabilitering och avser därmed alla de åtgärder, som erfordras för att minska följderna av sjukdom eller invaliditet.

Begreppet >>medical rehabilitation» kan — om man accepterar totalbegrep- pet — översättas till medicinsk rehabi- litering och användes av utredningen som samlingsbegrepp för de åtgärder, som från sjukvårdens sida vidtages för att ge patienten högsta möjliga grad av fysisk och psykisk kapacitet.

För termen »vocational rehabilita-

—ti0n>> synes det svårare att finna en mera ordagrann svensk motsvarighet. För åtgärder, som avser den yrkesmäs- siga återanpassningen, har emellertid sedan mer än ett decennium begreppet arbetsvård officiellt använts. Med hän- syn härtill använder utredningen sig av detta ord för att beteckna ifrågavaran- de rehabilitcringsåtgärder.

3. Arbetsvården

Allmänt om verksamheten

Begreppet arbetsvård innefattar, som redan nämnts, alla icke medicinska åt- gärder av förberedande eller direkt na- tur, som kan anses erforderliga för att inlemma partiellt arbetsföra i produk- tionslivet. Med uttrycket partiellt ar- betsföra avses personer, >>vilka på grund av fysiska eller psykiska arbetshinder

eller social belastning ha eller väntas kunna få svårare än andra att erhålla och behålla ett förvärvsarbete»1. Arbetsvård som begrepp och hjälp- form är av tämligen färskt datum. Detta innebär inte, att arbetsvårdande åtgär- der tidigare skulle ha varit okända. I själva verket har anordningar för att underlätta partiellt arbetsföras inpass- ning i arbete länge förekommit här i landet. Man behöver endast erinra om det pionjärarbete, som på detta område utförts av skolor för blinda, döva och vanföra, samt om pensionsstyrelsens in- validitetsförebyggande verksamhet. Som särskild hiälpform infördes arbetsvård dock här i landet först i mitten av 40- talet efter förslag av kommittén för partiellt arbetsföra och avsåg till en början endast i militärtjänst skadade personer. Sedermera förordade kom- mittén, att arbetsvården utvidgades till att omfatta alla grupper partiellt arbets- föra, oavsett arbetshindrets art eller ur— sprung, samt att arbetsvårdsverksamhe- ten samordnades under en enhetlig led- ning. Förslagen härutinnan godtogs i princip av 1950 års riksdag och utgör grunden för den arbetsvårdsorganisa- tion, som sedermera byggts upp i sam- verkan mellan staten, landsting, kom- muner och enskilda organisationer. Uppgiften som samlande organisation för arbetsvården har tilldelats arbets- marknadsmyndigheterna, som handläg— ger arbetskraftsfrågor i allmänhet. Cen- tralt arbetsvårdsorgan är sålunda nume- ra arbetsmarknadsstyrelsen, inom vil- ken inrättats en särskild arbetsvårds- byrå. Vid sidan av arbetsmarknadssty- relsen svarar emellertid pensionsstyrel- sen för vissa arbetsvårdsuppgifter, så- som för utbildningsåtgärder för vissa pensionsfall liksom för näringshjälps- verksamhet. Lokalt svarar länsarbets-

1 Kommitténs för partiellt arbetsföra de- finition (SOU 1946:24).

• Sida 16
•  Original

nämnderna under arbetsmarknadssty— relsen för den statliga arbetsvårdsverk- samheten genom särskilda arbetsvårds- expeditioner vid arbetsförmedlingens huvudkontor och vid vissa större av- delningskontor. Inom landstingen ver- kar särskilda arbetsvårdsstyrelser eller -nämnder. På samma sätt har inom de större kommunerna tillskapats särskilda kommunala organ för arbetsvårdsfrågor.

Arbetsvårdsåtgärderna

Arbetsvårdsåtgärderna kan i stort sä- gas bcstå i att dels undanröja hinder, som visat sig föreligga för en arbetspla- cering i fall, där en dylik åtgärd med hänsyn till vederbörandes kvalifikatio— ner bör vara möjlig, dels att göra den partiellt arbetsföre bättre rustad att möta de krav, som arbetsmarknaden ställer. Arten och omfattningen av åt- gärderna kan växla högst betydligt från fall till fall.

För en bedömning av arbetsvårdsbe- hovet fordras ingående kännedom om den partiellt arbetsföres förutsättningar i olika avseenden. Arbetsvårdstjänste- mannens första uppgift blir för den skull att verkställa en grundläggande utredning: att ta del av den hjälpsökan- des medicinska förutsättningar för an— passning i arbete, klarlägga hans per- sonliga och yrkesmässiga kvalifikatio- ner samt bedöma den sociala och eko- nomiska situationen. Samråd kräves un- der detta tidiga skede med behandlan— de läkare oeh kuratorer samt en rad in- stanser i övrigt, som kan tänkas lämna värdefulla upplysningar i hanget.

samman-

Nästa åtgärd på ett förberedande sta- dium blir ofta yrkesvägledning, vars syfte är att inringa de yrken eller yr— kesområden, där den partiellt arbetsföre med utnyttjande av sina personliga för-- utsättningar och tidigare erfarenheter

från arbetslivet bäst kan hävda sig. Ibland kräves för att ernå större säker— het vid yrkesvalet någon form av an- lagsprövning. Samarbete förekommer härvidlag med bla de psykotekniska instituten.

För ett ställningstagande till frågan om lämpligt arbete är det emellertid minst lika viktigt med en utredning av kraven inom tänkbart arbete. Att exakt fastställa dessa innebär många gånger svårigheter. Under senare år har dock vissa försök gjorts att genom 5 k arbets— analyser kartlägga de fysiska arbetskra- ven inom olika yrken. Dessa försök har visat, att många arbetsuppgifter, fler än vad man i allmänhet räknar med, utan olägenhet kan skötas av i skilda avse- enden invalidiserade personer. Under- sökningar rörande de psykiska kraven i bl a industriellt arbete har även skett.

Där särskilt goda personliga förut— sättningar och yrkeskvalifikationer är för handen, framstår en direktplace- ring som möjlig redan på basis av den grundläggande arbetsvårdsutredningen. Ofta måste dock vissa särskilda åtgär- der vidtagas, för att arbetsplaceringen skall komma till stånd. Dessa kan exem- pelvis bestå i att på arbetsplatsen åstad- komma en omfördelning av arbetsupp- gifterna, varigenom den partiellt arbets— före kan erhålla en uppgift avpassad efter hans förutsättningar. Samma syfte kan ibland uppnås genom modifikation av själva arbetsuppgiften. I andra fall kan vissa tekniska hjälpmedel böra an- skaffas, som kan underlätta arbetets ut- förande. Hit hör också de åtgärder, tex anskaffande av invalidfordon, genom vilka man gör det möjligt för svårt rö- relsehindrade att förflytta sig bla till och från en arbetsplats. Det kan även gälla att övervinna svårigheter av helt annan art, exempelvis formella kompe- tenskrav, krav på friskintyg, åldersbe— gränsningar, bestämmelser i lönesy-

• Sida 17
•  Original

slem, krav på medlemskap i pensions- kassor etc. Inte så sällan betingas svå— righeterna av en viss skeptisk inställ— ning till partiellt arbetsföra såsom ar- betskraft. Saklig upplysning och infor- mation blir därför ofta den inte minst viktiga åtgärden.

Genom en individuellt inriktad ar— betsförmedlingsverksamhet av detta slag, som ibland betecknas som arbets— beredning, söker arbetsvårdsorganen sålunda hjälpa den partiellt arbetsföre till ett arbete, som motsvarar dennes kvalifikationer och förutsättningar; ett arbete, där den fysiskt, psykiskt eller socialt handikappade inte är yrkesmäs- sigt handikappad.

Dock är en direkt arbetsplacering långt ifrån alltid möjlig, och åtgärder av annat slag blir då erforderliga. För vis— sa mera svårbedömda fall kräves en allsidig och samtidig bedömning av ar- betsförmågan från fysisk, psykisk, yr- kesmässig och social synpunkt. Sådan m'betsprövning verkställes vid statens arbetsklinik i Stockholm.

Speciella åtgärder för arbetslräning blir i vissa fall nödvändiga. Under med- verkan av arbetsmarknadsmyndigheter- na har under senare år särskilda verk- städer för ändamålet upprättats av landsting och kommuner samt i vissa fall även av enskilda organisationer. För närvarande står omkring 1.000 plat- ser titl förfogande vid ett 30-tal verk- städer. Den partiellt arbetsföre ges här möjlighet att under tillsyn och fortlö- pande ordination av läkare anpassa sin arbetsförmåga efter förhållandena på en arbetsplats (arbetstempo, arbetstid, umgänge med kamrater, förmän etc) för att, när denna anpassning nått tillräck- ligt långt, kunna övergå till ett under träningsperioden anskaffat arbete på öppna marknaden.

I många fall blir det dock nödvändigt att även på annat sätt anpassa den par-

tiellt arbetsföre efter förhållandena på arbetsmarknaden. Detta gäller också åt- skilliga personer, som inte genomgått eller behövt genomgå arbetsträning. För att en arbetsplacering skall kunna kom- ma till stånd, måste yrkeskvalifikatio- nerna höjas. För yrkesutbildningen kan olika utbildningsvägar väljas. Självfallet får dessa anpassas efter förhållandena i det enskilda fallet. I vissa fall kan en mera grundlig utbildning vid ordinarie skolor och utbildningsanstalter behöva ifrågakomma, tex vid centrala verk- stadsskolor, kommunala yrkesskolor, handelsskolor och tekniska utbildnings- anstalter, eller vid specialskolor för in- validiserade, exempelvis vanföreånstal- ter, skolor för döva och för blinda. I andra fall sker utbildningen vid kor- tare kurser anordnade antingen fristå— ende eller i anslutning till befintliga läroanstalter. Slutligen kan för utbild- ningen utnyttjas andra möjligheter, tex lärlingsanställning eller tjänstgöring inom industrin eller hos andra enskilda företagare eller vid statliga och kom- munala inrättningar.

För framför allt sådana partiellt ar- betsföra, som är mycket svårt rörelse- hindrade eller av andra skäl i behov av att mera självständigt disponera sin arbetstid, synes ett arbete som egen fö- retagare ofta vara den lättast framkom- liga vägen till självförvärvad utkomst. Härvid kan ekonomiska stödåtgärder bli nödvändiga för att möjliggöra tex in- köp av maskiner och verktyg, och i dy- lika fall upptages i allmänhet överlägg- ningar med de myndigheter och orga- nisationer, vilkas ekonomiska medver- kan kan komma att erfordras. Denna arbetsvårdsform betecknas vanligen näringshjälp.

I detta sammanhang anmäler sig även möjligheten att genom lämpligt hem- arbete bereda den partiellt arbetsföre utkomst. Tillgången på hemarbete är

• Sida 18
•  Original

emellertid ytterst begränsad. Särskilda hemarbetscentraler såsom komplement till de sysselsättningsmöjligheter, den öppna marknaden kan erbjuda, fram- står som ett önskemål, vilket hittills endast i ringa utsträckning kunnat för- verkligas.

Emellertid återstår vissa fall, där man genom angivna åtgärder ej kan göra den partiellt arbetsföre konkurrens- duglig. Prestationsförmågan är här så låg, att det från företagarens synpunkt ej kan betecknas som ekonomiskt för- svarbart att utan särskild kompensation anställa honom. Det vore dock irratio- nellt att låta denna arbetskraft förbli arbetslös. Anlitandet av enbart social- vård skulle medföra allenast kostnader för samhället och påtvingad sysslolös- het för den enskilde. För den skull har det ansetts önskvärt att genom särskilda åtgärder söka stimulera till sysselsätt-

ning också av denna arbetskraft. Detta sker i sk skyddad (och halvskyddad) verksamhet, som avser att möjliggöra för produktionssvag arbetskraft att åt- minstone delvis genom eget arbete bi- draga till sin försörjning. Halvskyd- dad verksamhet drives med statligt stöd av enskilda företag, helskyddad verk- samhet av myndigheter eller organisa- tioner, vilka för ändamålet inrättat sär- skilda verkstäder eller företag. År 1958 finnes i landet sammanlagt ca 900 plat— ser av sådant slag.

Av betydelse är slutligen en effektiv efterkontroll av vidtagna åtgärder, när- mast syftande till att ge den partiellt arbetsföre ett personligt stöd, till dess hans kontakter med arbetslivet stabili- serats.

Omfattningen av arbetsvårdsorganens verksamhet under senare år framgår av efterföljande tabell.

Antalet hos arbetsvårdsorganen registrerade partiellt arbetsföra och vidtagna åtgärder.

Vidtagna åtgärder Inskrivna Arbetsplacering i -' Arbets- Å partiellt _ ' _. _ r arbets— provning Yrkesut- öppna skyddad Närings— föl—a el. _ arb.- bildning mark- syssel- hj alp träning naden sättning 21242 814 1514 9 541 491 330 21 989 1 002 1 540 9 783 436 347 22 950 1078 1 281 9 542 562 373 24169 1 138 1 308 9136 739 358 24 852 1356 1 685 8 408 739 319

I vad mån vid arbetsvårdsorganen inskrivna partiellt arbetsföra genom egna initiativ eller med bistånd från annat håll lyckats lösa sin arbetsfrå- ga ingår ej i redovisningen, då uppgif- ter härom saknas. Den förhållandevis stora divergensen mellan antalet in— skrivna och antalet inplacerade i arbe- te, yrkesutbildning eller liknande för- klaras till en del härav men torde i inte

ringa mån även sammanhänga med ar- betsvårdens otillräckliga personalresur- ser och bristande resurser i övrigt.

Sammanfattande synpunkter

Den svenska arbetsvården är i sin nuvarande utformning en jämförelsevis ny hjälpform, även om den har sina rötter långt tillbaka i tiden. Den befin- ner sig alltjämt under utveckling och

• Sida 19
•  Original

är trots att den nått en betydande om— fattning i Vissa avseenden ännu inte helt utbyggd i enlighet med de inten- tioner, som kommittén för partiellt ar- betsföra på sin tid framförde och vilka i princip godtagits av statsmakterna. Samordningen av åtgärderna för vissa lytesgrupper med den allmänna arbets- vården är tex inte helt genomförd. De nuvarande arbetsvårdsformerna torde därjämte i enskilda punkter behöva mo- difieras. De allmänna riktlinjerna har emellertid visat sig bärkraftiga och står dessutom i god överensstämmelse med vad man funnit vara riktigt i andra länder. En jämförelse med de rekom- mendationer angående arbetsvård för partiellt arbetsföra, som antagits av 1955 års internationella arbetskonferens visar, att arbetsvården i Sverige numera arbetar i överensstämmelse med mo— derna riktlinjer för en effektiv yrkes— mässig rehabilitering.

Inom den statliga arbetsvårdsorga— nisationen har utvecklingen successivt kommit att ställa ökade krav på perso- nalen både kvantitativt och kvalitativt. Visserligen har ett inte obetydligt an- svar pålagts landsting och kommuner, men det är den statliga arbetsvårds- administrationen, som utgör den sam- ordnande länken. Den har även att sva- ra för det viktigaste ledet i arbetsvår- den, nämligen arbetsanskaffningen. Arbetsbelastningen synes ha medfört, att arbetsuppgifterna ej hinnes med i önskad omfattning, vilket främst synes gå ut över placeringsverksamheten.

Arbetsvårdsresurserna är begränsade. Detta gäller hela området men torde vara mest kännbart i fråga om arbets- träning, skyddad verksamhet och hem- arbete. Det står vidare klart, att de bristande resurserna inom det medi- cinska rehabiliteringsområdet lett till att arbetsvårdsåtgärderna inte vidtages på ett så tidigt stadium, som önskvärt

vore. Behovet av tidig kontakt med fal- len kan inte nog understrykas. Stödet av en väl utbyggd medicinsk rehabilite- ring är sålunda nödvändigt för arbets— vården.

Erfarenheterna under de år, arbets— vården i sin nuvarande utformning ver- kat, har visat, att den svenska arbets- marknaden kunnat erbjuda även parti- ellt arbetsföra sysselsättning, om erfor- derliga stödåtgärder beredes dem. Inte minst betydelsefullt har det visat sig vara, att arbetsgivarna bereder inom det egna företaget skadade personer fortsatt lämplig anställning. Särskilda arbetsvårdsmöjligheter måste dock fin- nas för ett stort antal arbetshindrade människor. På längre sikt framstår det som särskilt viktigt, att man genom yr- kesutbildning och andra åtgärder förbe- reder ungdomar för arbetslivet på så- dant sätt, att de trots sitt arbetshinder blir i stånd att hävda sig i konkurrens med andra.

4. Samordning medicinsk rehabi— litering — arbetsvård Föreslagna och vidtagna åtgärder Redan kommittén för partiellt arbets- föra påtalade i sitt första betänkande (SOU 1946:24) behovet av en samord- ning mellan sjukvård och arbetsvård. Åtgärder för arbetsanpassning borde vara en integrerande del av och bilda en direkt fortsättning på sjukvården. Kommittén ansåg, att ett tidigt upp- märksammande av fall, som bedömes böra bli föremål för arbetsvårdande åt— gärder, många gånger kan förebygga invaliditet och arbetsoförmåga. Arbets- vårdsorganets kontakt med de sjuka bor- de följaktligen knytas redan hos läkar- na och vid sjukhusen. För att möj- liggöra en sådan tidig kontakt föreslog kommittén dels anmälningsplikt från bla läkare och sjukhus, dels vad gäller

• Sida 20
•  Original

sjukhusen en förstärkning av kurators- organisationen samt för arbetsvårdsad- ministrationens vidkommande en kraf- tig utbyggnad av personalorganisatio- nen. Kuratorerna skulle vara den för- medlande länken mellan patienten och arbetsvården.

Kommitténs förslag om rapporterings— plikt har inte föranlett någon åtgärd. Mellan sjukhusen och arbetsvårdsorga— nen förekommer dock viss kontakt, som upprätthålles via kuratorerna. Bristan- de personalresurser inom såväl sjuk— vård som arbetsvård har emellertid en- dast i undantagsfall möjliggjort mera regelbundet samarbete. Detta har med- fört, att arbetsvårdande åtgärder i många fall aktualiseras först efter re- miss från de socialhjälps- eller pen- sionsbeviljande myndigheterna. Ett ak— tualiserande av arbetsvårdsåtgärder på ett tidigare stadium framstår som önsk- värt. Härvid blir en medicinsk medver- kan i arbetsvårdsåtgärderna särskilt viktig.

Särskilda läkare har dock redan knu- tits till arbetsvårdsorganen. Dessa läka- res uppgift är att svara för dels den medicinska undersökningen av enskilda fall, dels granskning av intyg utfärdade av andra läkare, dels ock rådgivning och upplysning i fall, som inte kräver förnyad läkarundersökning men där lä- karens uttalande ändå är behövligt för placeringsfrågans lösning. På samma sätt har det centrala arbetsvårdsorganet — arbetsmarknadsstyrelsen — tillgång till särskild medicinsk expertis.

Också för de speciella arbetsvårdsåt- gärderna har man sökt säkerställa med- verkan av läkare. Arbetsprövningsverk— samheten vid arbetskliniken i Stock— holm ledes av läkare, och vid flerta- let träningsverkstäder tillämpas anord- ningen med deltidsanställda läkare. För yrkesutbildningsverksamheten gällde re- dan före den allmänna sjukförsäkring-

ens tillkomst, att eleverna genom arbets- vården hade tillgång till läkare under utbildningstiden; särskilt därtill utsed- da läkare följde dessutom fortlöpande vid vissa utbildningskurser elevernas hälsotillstånd.

Man har sålunda inom arbetsvården alltifrån början eftersträvat, att läkar- expertis skall stå till förfogande på var- je stadium av rehabiliteringsprocessen, något som ligger helt i linje med den rekommendation, som sedermera år 1955 utfärdades av internationella ar- betskonferensen.

På arbetsvårdens område har försök gjorts till en samordnad planläggning av verksamheten, varvid en viss anknyt— ning även till de medicinska rehabili- teringsåtgärderna sökt åstadkommas. Till arbetsmarknadsstyrelsen har sålun- da enligt kungl brev den 30 december 1952 knutits en rådgivande delegation i arbetsvårdsfrågor. I denna ingår dels representanter för de av arbetsvårdsåt- gärderna närmast berörda myndighe- terna, nämligen medicinalstyrelsen, pensionsstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning, dels representanter för de partiellt arbetsföras organisationer. Vidare är Svenska vanförevårdens cen- tralkommitté företrädd i delegationen.

Delegationens uppgift är enligt Kungl Maj:ts skrivelse att såsom arbetsmark- nadsstyrelsens rådgivande organ verka för arbetsvårdens utveckling och för samordning av statliga, kommunala och andra åtgärder på arbetsvårdens områ- de. Med hänsyn till sin sammansättning kan delegationen tjänstgöra som ett dis— kussionsforum också för åtgärder inom övriga myndigheters verksamhetsområ- den. Bland annat härigenom torde en samordning av verkens medelsfram— ställningar i vad de berör arbetsvårdens område vara möjlig. Genom att medici- nalstyrelsen är företrädd, torde också frågor, som berör planläggningen av

• Sida 21
•  Original

hela rehabiliteringsfältet, kunna hc- handlas inom delegationen.

Behov av någon motsvarande anord- ning för samordning av de rent medf- cinska rehabilitel'ingsåtgärderna torde ej ha gjort sig gällande med samma styrka. Medicinalstyrelsen har genom sin centrala ställning inom sjukvården en sådan uppgift. Emellertid utgör ock- så planeringen av den lokala medicin- ska rehabiliteringsverksamheten ett viktigt samordningsproblem. I tidigare nämnda skrivelse till statsrådet och chefen för inrikesdepartementet den 2 mars 1954 uttalade medicinalstyrelsen, att denna planering borde kunna ske under medverkan av experter, repre- senterande vårdens olika sidor. Det syn- tes lämpligt, att medicinalstyrelsen un- der detta planeringsarbete utövade en rådgivande funktion. Styrelsen anförde sålunda:

Medicinalstyrelsens deltagande i plane- ringen synes i första hand böra ske genom utfärdande av råd och anvisningar med an- givande av vissa principiella riktlinjer för den medicinska rehabiliteringsverksamhe- ten inom sjukvårdsområdena, speciellt i vad avser sådan verksamhet vid lasarett, och i andra hand genom fortlöpande kon- takt med huvudmännen i frågor, som kun- na uppstå under utbyggnadsskedet. Som exempel på sådana frågor må nämnas handhavandet av den medicinska ledningen av rehabiliteringsverksamheten, de olika led, som skola ingå i denna verksamhet, och deras relation till varandra, rehabili— teringsstabens eller -teamets närmare sam- mansättning och arbetsuppgifter, utbild- ningsfrågor, gruppterapins roll i verksam- heten, nybyggnadsbehov, möjligheter att rationellare utnyttja redan föreliggande re- surser, ävensom samordnande av lasaret— tens rehabiliteringsverksamhet med andra former av sådan verksamhet.

Enligt medicinalstyrelsen borde reha- biliteringsorganisationen i länen prin- cipiellt vara baserad på en samverkan mellan lasaretten och till dessa anslut-

na anstalter samt de arbetsvårdande organen inom de olika sjukvårdsområ- dena.

Sammanfattande synpunkter

Samordningen av medicinsk rehabi- litering och arbetsvård utgör en viktig förutsättning för att kontinuitet i reha- biliteringsprocessen skall ernås. De an- ordningar, som i detta syfte planerats eller vidtagits, torde utgöra betydelse- fulla framsteg. Ytterligare anordningar torde dock böra eftersträvas, som kan möjliggöra att sjuka och skadade, för vilka åtgärder inom det medicinska om- rådet ej är tillfyllest för en inpassning i arbete, på tidigast möjliga stadium blir föremål för arbetsvårdande åtgär- der. En sådan ordning synes emellertid bla förutsätta ökade personella resur- ser och resurser i övrigt inom arbets- vården. Det synes vidare önskvärt, att arbetsvårdens samarbete med medi- cinsk sakkunskap ytterligare utvecklas.

I fråga om verksamheten vid arbets- träningsverkstäderna har arbetsmark- nadsstyrelsen fäst huvudmännens upp- märksamhet på betydelsen av att läkar- tillsynen är tillfredsställande ordnad. Det kan ifrågasättas, om inte medver- kan av läkare bör ställas som villkor för statsbidrag. Detta innebär emellertid, att ett tidigare av kommittén för partiellt arbetsföra och arbetsmarknadsstyrelsen framfört men ej realiserat förslag om särskilt statsbidrag till kostnader för träningsverkstädernas läkare kan höra upptagas till omprövning.

För yrkesutbildningsfallen synes, där så ej redan skett, fortlöpande hälso— kontroll metodiskt böra komma till stånd. Erfarenheterna från den försöks— verksamhet, som igångsatts vid vissa utbildningskurser, bestyrker nödvändig- heten härav.

• Sida 22
•  Original

TREDJE KAPITLET

Socialförsäkringen och rehabiliteringen

1. Allmänna synpunkter Här berörd socialförsäkring — sjuk- försäkringen (cnligt SFL), yrkesskade- försäkringen (enligt YFL) samt folk— pensioneringen (enligt FPL) — syftar till att ge skydd mot inkomstbortfall vid sjukdom, olycksfall eller invalidi- tet. Socialförsäkringen, i första hand sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna, er- sätter den försäkrade även för direkta kostnader, som åsamkas honom i sam- band med sjukvården. Under senare år har försäkringsförmånerna successivt förbättrats. Samtidigt har en allmän sjukförsäkring genomförts, vilken om- fattar praktiskt taget hela befolkningen. Jämsides med denna utveckling har nya framsteg gjorts inom medicinen. Nume- ra är det möjligt att rädda sjuka till livet i långt större utsträckning än tidi- gare men ibland till priset av lång kon— valescens och bestående invaliditet in- nebärande bl a betydande kostnader för socialförsäkringen. Vad här sagts om socialförsäkringen gäller i huvudsak även i fråga om ersättning enligt mili- tärersättningsförordningen.

Under år 1955 utbetalades från sjuk- försäkringen sjukpenning — bortsett från sk mersjukpenning — och barn- tillägg för 48.536.000 dagar" med sam— manlagt 380 millioner kr. Detta innebär, att de försäkrade vid sjukdom uppbar ersättning med i medeltal kr 7:83 för dag. Enligt preliminära uppgifter har nämnda medelsjukpenning under år 1956 utgjort kr 8:10 och torde för år

1957 kunna uppskattas till kr 8:40. Med utgångspunkt från sistnämnda belopp skulle sjukpenningkostnaden i de fall, sjukskrivningen varar 1 år, uppgå till ca 3.000 kr och, om sjukskrivningen ut- sträckes till 2 år _ dvs den maximi- tid sjukhjälp kan utgå— till ca 6.000 kr. Sammanlagt uppgick sjukförsäkringens utgifter år 1955 till 703 millioner kr och beräknas budgetåret 1957/58 utgöra 915 millioner kr.

Yrkesskadeförsäkringsinrättningarna utbetalade år 1956 i livräntebelopp till invalider i runt tal 40 millioner kr, var- av riksförsäkringsanstalten ca 23 millio- ner kr och arbetsgivarförsäkringsbola- gen enligt uppskattning ca 17 millio- ner kr. I beloppen ingår ej utbetalning- ar för statsanställda arbetare och ej hel- ler utbetalningar för arbetare hos så- dana arbetsgivare, som medgivits själv- risk. Den 31 december 1956 uppgick an- talet här aktuella invalidräntor hos riks- försäkringsanstalten till ca 30.000 och hos bolagen till ca 22.000. På grundval av en undersökning, som gjordes inom riksförsäkringsanstalten i augusti 1957, kan kapitalvärdet för de beslutade liv— räntorna till följd av yrkesskador under år 1955 uppskattas till omkring 20.000 kr för livräntetagare.

Statens utgifter år 1956 för livräntor till invalider enligt militärersättnings— förordningen uppgick till nära 9 millio- ner kr. Antalet invalidräntor uppgick vid årets slut till ca 5.000.

Enligt uppgift från pensionsstyrelsen

• Sida 23
•  Original

beräknas årskostnaden för omkring 139.000 invalidpensioner och sjukbidrag i januari 1958 till i runt tal 319 millio- ner kr. Kostnaden skulle i detta fall ge- nomsnittligt belöpa sig till ca 2.300 kr för ersättning och år. Då pensionssty- relsens statistik utvisar, att ersättning i medeltal utbetalas under en tid av 10 år, kan — vid en genomsnittlig räntesats av 3 % —— den kapitaliserade kostnaden för varje förtidspensionerad beräknas till omkring 20.000 kr.

Som framgått av det anförda, är so- cialförsäkringens kostnader numera be- tydande och detta även med hänsyn ta- gen endast till de kontanta ersättning- arna. I beaktande härav är det uppen- bart, att möjligheterna att vidtaga åtgär- der för att förebygga och minska följ— derna av sjukdom och invaliditet är av största betydelse för bla försäkringens ekonomi. I tid insatta rehabiliterings- åtgärder torde kunna innebära kost- nadsbesparingar redan för sjukförsäk- ringen, därigenom att sjukskrivningsti- den i vissa fall förkortas och återfall i sjukdom förebygges. Om utbetalning av sjukpenning från sjukförsäkringen årli- gen kan undvikas för endast 100.000 dagar, innebär detta en reell besparing för försäkringen av bortåt en million kr. Vad gäller yrkesskadeförsäkringen (och militärersättningsförordningen) är det givet, att betydande livräntekostna- der kan undvikas, genom att de skada- des kvarstående arbetsförmåga i första hand på lämpligaste sätt tillvaratages. Än större möjligheter till besparingar torde föreligga i fråga om folkpensio- neringen. Kan förtidspensionering före— byggas i endast 1.000 fall, betyder detta en besparing av inte mindre än 20 mil- tioner kr. Ett sådant antagande behöver inte innebära någon orimlighet. Från år 1949 till år 1956 har nämligen enligt en undersökning inom pensionsstyrel- sen antalet invalidpensioner och sjuk—

bidrag minskat med inte mindre än 10.000. Orsaken torde huvudsakligen få tillskrivas de goda sysselsättningsmöj- ligheterna samt den rehabiliterings- verksamhet, som bedrivits.

Det ligger i sakens natur, att rehabi- literingsåtgärder kommer att framstå som än mer betydelsefulla och nödvän- diga i den mån socialförsäkringens pre- stationer ytterligare förbättras. I Kungl Maj:ts proposition nr 55:1958 har förut- satts, att folkpensionen för ensamstå- ende pensionstagare successivt skall hö- jas från nuvarande 2.250 till 3.600 kr eller med 60 %. Det förutsättes vidare, att inkomstprövningen skall i betydan- de mån avvecklas. Uppenbart är, att dessa förändringar kommer att starkt öka behovet av rehabiliteringsåtgärder. Detta gäller även, om den i propositio- nen förordade allmänna tilläggspensio- neringen inte kommer till stånd. Före— dragande departementschefen har i fö- revarande avseende uttalat följande.

Då inkomstprövningen avvecklas, måste graderingen av förmånerna ske efter andra grunder. Vid denna gradering bör man ta hänsyn såväl till medicinska överväganden som till en bedömning av vederbörandes framtida möjligheter att utnyttja den ar— betsförmåga, som han kan ha kvar.

För att man skall kunna effektivt bedö- ma rätten tlll invalidpenslon och åstadkom- ma en lämplig gradering av pensionerna måste rehabiliteringsorganisationen vara väl utbyggd. Detta är nödvändigt för att en tillförlitlig bedömning av en pensions— sökandes försörjningsförmåga skall kunna ske utan dröjsmål. Vid denna prövning måste både medicinens och arbetsvårdens synpunkter få göra sig gällande.

En effektiv rehabiliteringsorganisation är emellertid nödvändig inte endast för prövningen av pensionsrätten utan i ännu högre grad för att man genom lämpliga åtgärder skall kunna minska behovet av in- validpension. Allt som är möjligt att göra för att återställa eller förbättra vederbö- randes försörjningsförmåga bör göras —— och detta helst innan invalidpension bevil- jas. Ur den enskildes synpunkt måste det alltid vara av betydande värde, att han

• Sida 24
•  Original

kan helt eller delvis försörja sig själv ge- nom arbete. Också för pensioneringens eko- nomi är en väl utbyggd rehabilitering av stor betydelse.

Jag förutsätter därför, att den blivande pensionsreformen förknippas med en ut- byggnad av rehabiliteringsorganisationen.

Slutsatsen av vad i det föregående an- förts blir, att ju bättre och effektivare försäkringsskydd mot sjukdom, olycks- fall och invaliditet som skapas, desto nödvändigare för försäkringen framstår tillgången till rehabiliteringsmöjlighe- ter.

Även från samhällsekonomisk syn- punkt är det av stor betydelse, att sjuka och skadade så snart möjligt kan sättas i stånd att återgå i arbete. Kostnaderna för den sociala understödsverksamhe- ten kan hållas nere, samtidigt som pro- duktionen tillföres en arbetsinsats. Om produktionsvärdet av denna insats taxe- ras så lågt som till 50 kr för dag och person, uppgår ändock värdet av det arbete, som under ett enda är presteras av 1.000 i produktionen inplacerade partiellt arbetsföra, till inte mindre än 15 millioner kr.

Även om sålunda en utbyggd rehabi— literingsverksamhet är väl motiverad från rent ekonomiska synpunkter, vill utredningen dock understryka, att än större vikt måste fästas vid omsorgen om de personer, vilka drabbats av så- dan sjukdom eller skada, att de utan rehabiliteringsåtgärder helt eller delvis tvingas till sysslolöshet.

Att beräkna det årliga faktiska reha- biliteringsbehovet är inte möjligt. Detta påverkas i hög grad av en rad faktorer, som är svåra att förutse, bl a tillgången på lämpligt arbete. Utredningen har inte ansett det nödvändigt att fördjupa sig i denna fråga. Det kan dock konstate- ras, att för vissa grupper av sjuka _ lungtuberkulösa, reumatiker, polioska—

dade, psykiskt sjuka mfl — behovet av speciella rehabiliteringsåtgärder är sär— skilt stort. Av exempelvis 1.300 polio- fall med förlamningar år 1950 ansågs enligt uppgifter till medicinalstyrelsen inte mindre än 1.150 eller 88 % vara i behov av medicinsk eftervård. Ofta blir arbetsvårdande åtgärder erforderliga som komplement till de medicinska. Enligt en undersökning, som utfördes år 1948 av dåvarande arbetsmarknads— kommissionen på uppdrag av kommit- tén för partiellt arbetsföra (någon se- nare liknande undersökning har inte företagits), framkom, att ca 60.000 par- tiellt arbetsföra vid denna tidpunkt var i behov av sådana åtgärder för sin in— passning i arbetslivet som arbetspröv- ning, arbetsträning, yrkesutbildning och arbetsanskaffning. Den största gruppen utgjordes av vanföra, den näst största av lungtuberkulösa, och som tredje grupp kom psykiskt sjuka.

Utredningen har med det anförda närmast önskat klargöra sambandet mellan socialförsäkring och rehabilite- ring och den sistnämndas ekonomiska betydelse inte minst för socialförsäk— ringen. Emellertid torde vad sålunda framhållits inte behöva innebära, att särskilda rehabiliteringsanordningar måste organiseras inom försäkringens ram. Tvärtom har utredningen den principiella uppfattningen, att samhäl- lets normala verksamhet för sjukvård och arbetsvård i första hand bör ut— nyttjas.

Man bör följaktligen eftersträva lös- ningar enligt den sk normaliserings- principen, vilken innebär att säranord- ningar skapas endast i de fall, där det är klarlagt att de allmänt syftande an- ordningarna är otillräckliga. Socialför- säkringens lagbestämmelser bör dock vara så utformade, att från försäkring-

• Sida 25
•  Original

ens synpunkt behövliga rehabiliterings- åtgärder kan komma till stånd, då så befinnes påkallat i det enskilda fallet. Socialförsäkringen bör vidare, i den mån det anses lämpligt och erforderligt, administrativt och ekonomiskt medver- ka i rehabiliteringen. Denna medverkan kan generellt sett förutsättas avse fast- ställandet av rehabiliteringsbehovet, ge- nomförandet av rehabiliteringsåtgärder- na samt efterkontrollen.

Utredningen framlägger i det följan- de vissa förslag till åtgärder. Härvid har de nuvarande förhållandena fått tjäna som utgångspunkt. Utredningen har sålunda inte ansett sig kunna bygga på antaganden om den kommande ut- vecklingen på socialförsäkringens om- råde. Den har dock eftersträvat sådana lösningar, som kan visa sig användbara, även om socialförsäkringen skulle ge- nomgå en mera radikal omdaning.

Sammanfattningsvis vill utredningen framhålla, att —— då de nya bestämmel- serna om gottgörelse till arbetsgivare för av dem vidtagna sjukvårdande åt- gärder har varit i kraft endast jämfö- relsevis kort tid — erfarenheterna mås- te vara begränsade. De kan helt natur- ligt därför ej läggas till grund för några säkra slutsatser. Utredningen anser sig dock kunna konstatera, att såväl från företagens som från sjukkassornas sida numera intresse föreligger för överens- kommelser av ifrågavarande slag. Här- igenom synes det huvudsakliga syftet med åtgärderna ha vunnits.Ersättnings- grunderna förefaller därjämte vara jäm- förelsevis rimligt avvägda i förhållan- de till de fördelar, som kan antagas före- ligga för de avtalsslutande parterna. Be- stämmelserna tillåter ett inte oväsentligt stöd även åt den hälsovårdande verk- samheten vid företagen. Några direkt negativa erfarenheter har inte redovi- sats. Vid sådant förhållande har utred— ningen ej funnit skäl föreslå några ytter- ligare åtgärder på förevarande område.

• Sida 57
•  Original

FEMTE KAPITLET

Rehabilitering och förebyggande hälsovård

Utredningen har i det föregående fram- lagt vissa förslag syftande till att vidga socialförsäkringens möjligheter att med- verka vid rehabiliteringen av sjuka och skadade personer. Det är uppenbart, att behovet av rehabiliteringsåtgärder i många fall skulle kunna minskas eller helt förebyggas, om man kunde upp- täcka sjukdomstecken av olika slag på ett så tidigt stadium, att en mera påtag- lig nedsättning av arbetsförmågan ännu inte inträtt. Även för socialförsäkring- ens del skulle stora besparingar här- igenom vinnas. Frågan om den före- byggande hälsovården överhuvudtaget och särskilt om hälsoundersökningar vid vissa åldrar hänger sålunda nära samman med det problem, utredningen haft att pröva. Utredningen finner sig därför böra beröra denna fråga; detta också av den anledningen, att den före- byggande hälsovårdens ställning inom sjukförsäkringen diskuterats redan i samband med den allmänna sjukförsäk- ringens tillkomst.

Den allmänna sjukförsäkringen ersät-

ter för närvarande i princip endast så- » dan läkarvård, som föranletts av sjuk- dom. Försäkringen kan sålunda inte er- sätta försäkrads kostnader för läkarun- dersökning för erhållande av friskintyg eller överhuvud för sådan läkarunder- sökning, som inte påkallats av sjukdom. Emellertid torde undersökningar, vid vilka sjukdom ej konstaterats, i prak- tiken ersättas i ganska betydande om- fattning; detta sker i de fall, där veder-

börande med hänsyn till omständighe- terna trott sig vara sjuk och i behov av undersökning. Utgivande av ersättning även i dylika fall har nämligen stöd i förarbetena till sjukförsäkringslagen. Det måste anses mindre tillfredsstäl- lande, att ersättningsfrågans lösning skall bero av ett subjektivt bedömande från den försäkrades eller läkarens sida. Utredningen har därför dryftat frågan, huruvida hälsoundersökningar åtminstone i viss utsträckning skulle kunna ersättas av sjukförsäkringen även i de fall, misstanke om sjukdom ej före— ligger. På längre sikt måste nämligen dylika undersökningar som ett led i en sjukdomsförebyggande verksamhet vara av stor betydelse för försäkringens eko- nomi. En sådan utvidgning av sjukför- säkringens förpliktelser skulle emeller- tid enligt utredningens uppfattning komma att medföra vittgående konse— kvenser från såväl principiell, ekono- misk som administrativ synpunkt. Från principiell synpunkt må erinras om att det redan i 1 & SFL utsäges, att den allmänna sjukförsäkringen avser att bereda sjukhjälp vid sjukdom. I pro- positionen nr 178 till 1953 års riksdag uttalade föredragande departements- chefen i anslutning härtill, att frågan om den förebyggande hälsovården var mycket svårlöst, samt anförde vidare: Sålunda lär det vara meningslöst att sjukförsäkringsvägen finansiera periodiskt återkommande hälsoundersökningar, då nå- gon försåkringsrisk härvidlag ej finnes. De läkarresurser, som kan påräknas för den

• Sida 58
•  Original

sjukdomsförebyggande verksamheten, tor- de även bli begränsade. Jag anser det så— lunda inte vara möjligt att utan en ingå- ende undersökning ålägga sjukförsäkringen nppgifter på det sjukdomsförebyggande området. En utredning härom torde böra komma till stånd först sedan den nya för- säkringen vunnit en viss stadga.

Innan ett förslag framlägges om en utvidgning av sjukförsäkringens åtagan- den att omfatta jämväl hälsovård, måste enligt utredningens mening konsekven— serna härav från ekonomisk och admi- nistrativ synpunkt utredas. Härvid är det nödvändigt att beakta de verkning- ar, som kunde tänkas inställa sig för sjukvårdens och arbetsvårdens del. Det torde inte falla inom ramen för utred- ningens uppdrag att verkställa ett så- dant utredningsarbete.

Inom utredningen har förslag väckts om försöksverksamhet på hithörande

område inom något eller några sjuk- kasseområden. Då emellertid en för— söksverksamhet för att bli till största möjliga nytta bör anordnas och genom- föras i samband med en prövning av frågan hur den personliga hälsovårdens problem skulle kunna lösas inom soci- alförsäkringens och då närmast sjukför- säkringens rain, har det inte befunnits böra ankomma på utredningen om so- cialförsäkring och arbetsanpassning att närmare pröva förslaget. Särskilt med hänsyn till att numera vissa erfarenhe— ter vunnits av den allmänna sjukförsäk- ringen anser sig utredningen böra för- orda, att nyssberörda fråga om den fö- rebyggande hälsovårdens ställning i för- hållande till socialförsäkringen snarast upptages till en förutsättningslös pröv- ning.

• Sida 59
•  Original

Sammanfattning av förslagen

1. Enligt direktiven har utredningen haft att utreda dels sjuk- och yrkesska- deförsäkringarnas förhållande till reha- biliteringen, dels sjukförsäkringens för- hållande till företagens sjuk- och hälso- vård. Vid fullgörandet av sitt uppdrag har utredningen i vad avser förstnämn- da frågeställning ansett sig i viss mån böra se socialförsäkringen som en en- het. Detta har föranlett, att utredningen befattat sig även med folkpensionering- en och den till yrkesskadeförsäkringen nära anknutna militärersättningsförord- ningen. Utredningen har även ansett sig böra beröra frågan om rehabilitering och förebyggande hälsovård.

Socialförsäkringen och rehabili- teringen

2. Rehabiliteringen av sjuka och ska- dade innebär för socialförsäkringen sto- ra möjligheter till kostnadsbesparingar. Skall socialförsäkringen kunna bedrivas rationellt, framstår det därför för för- säkringen som högst angeläget, att den har rehabiliteringsanordningar att till- gå. Detta behöver inte betyda, att dylika anordningar organiseras fristående in- om socialförsäkringens ram. Tvärtom har utredningen den principiella upp- fattningen, att samhällets sjukvårdande och arbetsvårdande verksamhet i första hand bör utnyttjas. Socialförsäkringen bör dock erhålla vidgade möjligheter att administrativt och ekonomiskt med- verka i denna verksamhet. Försäkring— ens bestämmelser bör vidare vara så

utformade, att rehabiliteringsåtgärder befrämjas.

Socialförsäkringens administrativa medverkan

3. Utredningen anser, att socialförsäk- ringens medverkan i administrativt hänseende i rehabiliteringen bör ifråga- komma -dels vid fastställandet av reha- biliteringsbehovet, dels vid genomfö- randet av rehabiliteringsåtgärderna. Redan när fråga är om att fastställa behovet av medicinsk rehabilitering för företrädesvis den öppna vårdens klien- tel synes socialförsäkringen inte minst genom de läkare, som är knutna till denna, kunna göra en värdefull insats. Några särskilda organisatoriska anord— ningar i syfte att skapa garantier för att dylika åtgärder i tid aktualiseras av försäkringen har utredningen inte be- dömt erforderliga. En förutsättning för en insats från socialförsäkringens sida är emellertid, dels att ett tillräckligt an- tal kvalificerade och intresserade läka- rc är knutna till försäkringen, .dels att denna läkarexpertis utnyttjas rationellt i förevarande syfte. I den mån ifråga- varande läkare ej på annat sätt erhåller kunskap om den medicinska rehabilite- ringen, torde de böra beredas tillfälle till viss fortbildning inom området. Ut- redningen har ansett det böra ankom— ma på medicinalstyrelsen att i samråd med berörda socialförsäkringsinstitu- tioner, fackorganisationer mfl anordna sådan utbildningsverksamhet.

• Sida 60
•  Original

4. För att möjliggöra ett tidigt upp— märksammande av behovet av arbets- vård föreslår utredningen på grundval av viss försöksverksamhet, att ett orga- niserat samarbete kommer till stånd mellan sjukkassorna och arbetsvårdsor- ganen. Inom varje centralsjukkasseom- råde skall sålunda finnas ett samarbets- lag bestående av representanter för des- sa båda organ. Till dessa lag skall sjuk- kassorna ha att för prövning av arbets- vårdsbehovet inrapportera sjukskrivna medlemmar. Denna prövning skall i princip beträffande samtliga sjukskriv- na påkallas senast, då sjukhjälp utgått 'inemot 3 månader. Ett sådant samarbe- te kommer att öka arbetsbelastningen för såväl sjukkassorna som arbetsvårds- organen. Utredningen har ansett det böra ankomma på tillsynsmyndigheten över de allmänna sjukkassorna respek- tive arbctsmarknadsstyrelsen att vidta- ga åtgärder för nödig förstärkning av såväl läkarexpertisen som erforderlig utbildning och utökning av annan per- sonal.

5. Med avseende på sådana grupper, som kommer utanför sjukkassans intres- sesfär, förordar utredningen vissa sär- skilda anordningar som komplement till nyssnämnda samarbete mellan sjukkas- sorna och arbetsvårdsorganen, såsom skyldighet för sjukkassorna att i sam- band med att ett yrkesskadefall överfö- res till yrkesskadeförsäkringen till yr- kesskadeinrättning anmäla i ärendet vidtagna eller planerade arbetsvårdsåt- gärder samt visst utvidgat samarbete mellan försäkringsinrättningarna och arbetsmarknadsstyrelsen.

6. Vad gäller socialförsäkringens med- verkan vid genomförandet av rehabili- teringsåtgärderna har utredningen inte funnit skäl för närvarande förorda, att särskilda anordningar på något område organiseras fristående i socialförsäk- ringens regi. Frågan om lämpligheten

av att redan existerande säranordning- ar, såsom pensionsstyrelsens sjukvår- dande verksamhet och sjukkassornas konvalescenthemsverksamhet, alltjämt drives vid sidan av den allmänna sjuk- vården, har av utredningen vidrörts men ej ansetts böra föranleda något när- mare ställningstagande. Med utgångs- punkt från att socialförsäkringen i re- gel inte bör driva egen rehabiliterings- verksamhet förordar utredningen, att för bedömningen av hjälpbehovet vär- defullt material, som finnes tillgängligt inom försäkringen, tillhandahålles ar_ betsvårdsorganen. För att underlätta dessa organs arbete förordas vidare, att sjukkontrollantorganisationen inom sjukförsäkringen vid sidan av sjukkon— trollen på försök utnyttjas för insamlan- de av visst utredningsmaterial för ar- betsvårdsorganens räkning i fråga om sjukförsäkringsklientelet.

Socialförsäkringens ekonomiska medverkan

7. Enligt utredningens mening saknas för närvarande anledning att påfordra direkt ekonomiskt stöd från socialför- säkringen åt institutioner för rehabili- tering stående utanför försäkringen. Ut- redningen anser det naturligt, att kost- naderna för ifrågavarande anordningar liksom hittills bestrides av huvudmän- nen för verksamheten, dv s staten, landstingen, primärkommunerna och i vissa fall enskilda. Skulle det emeller- tid visa sig, att de rehabiliteringsanord- ningar, som försäkringen är i behov av, inte i erforderlig utsträckning kommer till stånd och ej heller erhåller nödig kapacitet, anser utredningen, att frågan om insatser på detta område från so- cialförsäkringens sida kan höra uppta— gas till övervägande. Under alla förhål- landen torde frågan böra bli föremål för prövning vid en eventuell framtida översyn av socialförsäkringen.

• Sida 61
•  Original

8. Vad gäller ekonomiskt stöd åt den enskilde i samband med medicinsk re- habilitering har utredningen inte an- sett sig böra föreslå någon utvidgning av socialförsäkringens ersättningsmöj- ligheter i samband med sluten vård. I fråga om den öppna vården däremot föreslår utredningen, att SFL, YFL och MEF ändras på sätt, som möjliggör er— sättning för försäkrads kostnader för sådana undersöknings- och behand- lingsformer inom den medicinska reha-- biliteringen, som för närvarande ej täckes av bestämmelserna, såsom funk- tionsprövning och arbetsterapi. Utred- ningen föreslår därjämte, att tillsyns- myndigheten över de allmänna sjukkas— sorna till prövning upptager frågan om införande av motsvarande ändringar i sjukkassornas stadgar. Bestämmelserna i FPL har inte ansetts påkalla någon ändring i förevarande avseende.

9. I frå a om proteser och andra tek- niska hjäipmedel föreslår utredningen, att staten såsom hittills svarar för hu- vudparten av kostnaderna och att so- cialförsäkringens medverkan blir oför- ändrad. 10. Till kostnader för läkarundersök- ningar, psykotekniska anlagsprov etc, som för den enskilde kan uppkomma i samband med arbetsvård, bör bidrag som hittills utgå av statsniedel via ar- betsvårdsorganen. Någon ekonomisk medverkan till ifrågavarande ändamål från socialförsäkringen förordas för närvarande inte.

11. Utredningen har ej heller i nu- varande läge funnit skäl förorda en ekonomisk medverkan från socialför- säkringen vad gäller näringshjälpsverk- samheten. Behovet av näringshjälp bör tillgodoses på annat sätt, främst genom att erforderliga medel ställes till förfo- gande för dc myndigheter, som har att utge statsbidrag till näringshjälp. Frå- gan om bidrag från främst folkpensio—

neringen och yrkesskadeförsäkringen föreslås dock bli omprövad i samband med en framtida översyn av socialför- säkringen.

12. I fråga om kostnader för den en- skildes försörjning under arbetsvård gäller för närvarande enligt YFL och MEF, att sjukpenning och livränta kan höjas till 100 % under tid för yrkesut- bildning. Utredningen föreslår, att dy- lik höjning skall kunna ifrågakomma jämväl vid arbetsprövning och arbets— träning, däremot inte vid skyddad sys- selsättning. Vad gäller FPL förordas, att det hittills bl a vid arbetsprövning och arbetsträning tillämpade systemet med bibehållande av pensionsförmånerna utsträckes till att avse även yrkesut- bildning. För att möjliggöra en mera effektiv insats från sjukförsäkringen i förevarande avseende har utredningen övervägt lämpligheten av att jämväl i SFL införa bestämmelser om höjning av sjukpenning till 100 % under tid för yr— kesutbildning men funnit, att en sådan anordning inte skulle få någon mera avsevärd effekt utan en samtidig för- längning av sjukhjälpstiden. En lagänd- ring innebärande ett frångående av den två-åriga Sjukhjälpstiden har dock inte ansetts genomförbar. Med hänsyn här— till har sjukförsäkringens medverkan prövats från delvis andra utgångspunk- ter med särskilt beaktande av, å ena si- dan, medlemmens behov av stöd från försäkringen under arbetsvård och, å andra sidan, de risker för utförsäkring och därmed avsaknad av framtida för- säkringsskydd, som detta stöd kan med- föra. Härvid har utredningen funnit, att olika lösningar bör användas vid skil- da former av arbetsvård. Utredningen anser sålunda, att under tid för arbets- vård i form av arbetsprövning och yr- kesutbildning sjukpenning inte skall ut— gå. Sjukpenningförsäkringen bör under sådan tid betraktas som vilande, och ut-

• Sida 62
•  Original

redningen föreslår sådana lagändringar, som gör detta möjligt. Försäkrad där- emot, som undergår arbetsvård i form av arbetsträning, föreslås skola inom ramen för Sjukhjälpstiden erhålla hel sjukpenning, dock skall vid tillämp- ningen av den sålunda föreslagna sär- bestämmelsen gälla viss tidsbegräns- ning (6 månader). Beträffande försäk- rad slutligen, som beredes skyddad sys- selsättning, föreslås ingen ändring i vad nu gäller.

Sjukförsäkringen och företagens sjuk- och hälsovård

13. I en promemoria den 22 augusti 1955 framlade utredningen om social- försäkring och arbetsanpassning förslag till riktlinjer för en ändrad tillämpning av bestämmelserna i 19 å andra stycket SFL. Förslaget innebar i huvudsak, att allmän sjukkassa borde kunna gottgöra en arbetsgivare med högst 50 % av den- nes nettokostnad för sjukvårdande åt- gärder. Förslaget vann Kungl Maj:ts gillande, och i brev den 2 december 1955 till riksförsäkringsanstalten har Kungl Maj:t föreskrivit en tillämpning av nämnda lagrum i enlighet med vad av utredningen förordats. Sedermera har Kungl Maj:t i proposition 195622 efter framställning från riksförsäkrings- anstalten föreslagit införande av be- stämmelser om statsbidrag till ifråga- varande kostnader. Biksdagen beslöt i enlighet härmed, och from kalender- året 1956 utgår statsbidrag med 50 %

av sjukkassornas utgifter för gottgörelse till arbetsgivare enligt 19 5 andra styc- ket SFL. Utredningen har erhållit upp- gifter om erfarenheterna av de sålunda genomförda förändringarna. Det har härvid kunnat konstateras, att såväl från företagens som från sjukkassornas sida intresse numera föreligger för överenskommelser om ersättning enligt 19 5 andra stycket SFL. Härigenom sy— nes det huvudsakliga syftet med åtgär— derna ha vunnits. Då några negativa erfarenheter inte redovisats har utred- ningen ej funnit skäl föreslå ytterligare åtgärder på förevarande område.

Rehabilitering och förebyggande hälsovård

14. Enligt utredningens mening är det uppenbart, att hälsovårdande åtgärder bl a i form av återkommande hälsokon— troller kan bidraga till att minska och i vissa fall helt förebygga behov av re- habilitering. Med hänsyn härtill har ut- redningen dryftat frågan om en utvidg- ning av sjukförsäkringens ersättnings- möjligheter till att omfatta även hälso- undersökningar. Innan ett förslag i så- dan riktning framlägges, har det dock ansetts nödvändigt, att konsekvenserna härav från olika synpunkter utredes. Detta torde inte falla inom ramen för utredningens uppdrag. Utredningen ut- talar sig för den skull för att frågan om den förebyggande hälsovårdens ställning inom socialförsäkringen sna- rast upptages till prövning.

• Sida 63
•  Original

Författningsförslag

Förslag till Lag angående ändring i lagen den 3 januari 1947

om allmän sjukförsäkring (nr 1)

Härigenom förordnas, att 11, 18, 21 och 23 55 lagen den 3 januari 1947 om allmän sjukförsäkring1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse 11 &

Sjukkassa skall _________ _____ ändringen uppkommit.

Ändring av _ _ _ _ _ _ __ __

Under tid _________

Beslut angående ________

18 %

Sjukkassa må, med tillsynsmyndighe- tens medgivande och enligt de närmare föreskrifter som meddelas av tillsyns- myndigheten, besluta, att ersättning skall utgå för försäkrads kostnader för sjukgymnastik eller eljest behandling med bad, massage, elektricitet eller het- luft eller annan därmed jämförlig be- handling eller för konvalescentvård. I sådant fall skall den obligatoriska sjukvårdsförsäkringen i kassan omfatta även förmån, som avses med beslutet.

21 & Sjukpenningförsäkrad medlem Förorsakar sjukdom

1 Senaste lydelse av 11 5 se SFS 1956:74, 23 5 se SFS 1954:267.

Föreslagen lydelse

11 å ________ därav påkallas.

________ riksdagens verk.

Ändring till lägre sjukpenningklass må ej ske under tid, då försäkrad under- går arbetsvård, som i 23 5 a) avses.

_______ delgivas denne.

18 &

Sjukkassa må, med tillsynsmyndighe- tens medgivande och enligt de närmare föreskrifter som meddelas av tillsyns— myndigheten, besluta, att ersättning skall utgå för försäkrads kostnader för funktionsprövning ävensom för sjuk- gymnastik eller eljest behandling med bad, massage, elektricitet, hetluft eller arbetsterapi eller annan därmed jämför- lig behandling eller för konvalescent— vård. I sådant fall skall den obligato- riska sjukvårdsförsäkringen i kassan omfatta även förmån, som avses med beslutet.

hel sjukpenning. —————— sjukpenning utgivas.

av 18 och 21 55 se SFS 1953:569 samt av

• Sida 64
•  Original

Såsom sjukdom ——————— Vid bedömande ———————

Sjukkassa må ————————

235

Sjukpenning utgår _______

a) fullgör tjänstgöring såsom värn- pliktig;

b) är intagen i barnhem eller skola tillhörande barna- och ungdomsvården;

c) är häktad eller intagen i fång- värds- eller tvångsarbetsanstalt;

d) vårdas å allmän alkoholistanstalt;

e) i annat fall än ovan sagts av an- nan orsak än sjukdom tagits i förvar på det allmännas bekostnad.

Försäkrad, som _— _ _ _ __ _ _

————— sjukdomens upphörande.

_____ vara arbetsoförmögen. Under tid, då den försäkrade under- går arbetsvård i form av arbetsträning, skall han av denna anledning anses vara arbetsoförmögen,dock under högst sea: månader. ————————— av läkare.

235

________ då försäkrad

a) undergår arbetsvård i form av ar- betsprövning eller yrkesutbildning;

b) fullgör tjänstgöring såsom värn- pliktig;

c) är intagen i barnhem eller skola tillhörande barna- och ungdomsvården;

(I) är häktad eller intagen i fång- vårds- eller tvångsarbetsanstalt;

e) vårdas å allmän alkoholistanstalt;

f) i annat fall än ovan sagts av an- nan orsak än sjukdom tagits i förvar på det allmännas bekostnad.

_______ nyssnämnda lag.

Denna lag träder i kraft den

Förslag till Lag angående ändring i lagen den 14 maj 1954

om yrkesskadeförsäkring (nr 243)

Härigenom förordnas, att 10 och 12 %% lagen den 14 maj 1954 om yrkesskade- försäkring skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse 10 5

Vid bedömande _______ Drabbas försäkrad ——————

Därest den skadade undergår yrkes- utbildning, som huvudsakligen syftar till och är ägnad att väsentligt minska skadans inverkan på hans förmåga att

Föreslagen lydelse 10 å

_________ jämväl härtill. ________ senare skadan.

Därest den skadade undergår yrkes- utbildning eller arbetsvård i form av arbetsprövning eller arbetsträning, vil- ken åtgärd huvudsakligen syftar till

• Sida 65
•  Original

Nuvarande lydelse framdeles bereda sig arbetsinkomst, skall vid bedömande av arbetsförmå- gans nedsättning under utbildningsti- den beaktas i vad mån utbildningen medför hinder för honom att utföra förvärvsarbete. Vid bedömande av ar- betsförmågans nedsättning efter utbild- ningstidens slut må, om utbildningen kan antagas hava varaktigt minskat ska- dans inverkan på arbetsförmågan, skä- lig hänsyn tagas härtill.

12 %

Föranleder yrkesskada efter samord- ningstidens utgång behov av läkar-, tandläkar- eller sjukhusvård eller av läkemedel, skola erforderliga kostnader härför ävensom nödiga utgifter för re- sor ersättas av försäkringsinrättningen. Med läkarvård likställes sjukgymnastik eller eljest behandling med bad, mas- sage, elektricitet eller hetluft eller an- nan därmed jämförlig behandling, som meddelas efter läkares föreskrift. Kan läkarvård ej anskaffas utan oskälig om- gång eller kostnad, må ersättning i stäl- let lämnas för annan lämplig värd.

Ersättning skall ———————

och är ägnad att väsentligt minska ska- dans inverkan på hans förmåga att framdeles bereda sig arbetsinkomst, skall vid bedömande av arbetsförmå- gans nedsättning under tiden för sådan åtgärd beaktas i vad mån åtgärden med- för hinder för honom att utföra för- värvsarbete. Vid bedömande av arbets- förmågans nedsättning efter åtgärden må, om åtgärden kan antagas hava var- aktigt minskat skadans inverkan på ar- betsförmågan, skälig hänsyn tagas här- till.

12 &

Föranleder yrkesskada efter samord- ningstidens utgång behov av läkar-, tandläkar- eller sjukhusvård eller av läkemedel, skola erforderliga kostnader härför ävensom nödiga utgifter för re- sor ersättas av försäkringsinrättningen. Med läkarvård likställes sjukgymnastik eller eljest behandling med bad, mas- sage, elektricitet eller hetluft eller an- nan därmed jämförlig behandling, som meddelas efter läkares föreskrift, även- som sådan funktionsprövning och ar- betsterapi, som genomföres efter före- skrift av läkare tjänstgörande vid insti- tution, vilken godkänts av medicinalsty- relsen för bedrivande au dylik verksam- het. Kan läkarvård ej anskaffas utan oskälig omgång eller kostnad, må ersätt- ning i stället lämnas för annan lämplig vård.

— _ — —— — — —f _ av Konungen.

Denna lag träder i kraft den

• Sida 66
•  Original

Förslag till Förordning om ändrad lydelse av 6 5 1 mom och 8 %

militärersättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261)

Härigenom förordnas, att 6 & 1 mom och 8 % militärersättningsförordningen den 2 juni 19501 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse 6 5

1 mom. Föranleder skada till följd av olycksfall, som ovan avses, behov av läkar-, tandläkar- eller sjukhusvård el- ler av läkemedel, skola erforderliga kostnader härför ävensom nödiga ut- gifter för resor ersättas. Med läkarvård likställes sjukgymnastik eller eljest be- handling med bad, massage, elektrici- tet eller hetluft eller annan därmed jämförlig behandling, som meddelas ef- ter läkares föreskrift. Kan läkarvård ej anskaffas utan oskälig omgång eller kostnad, må ersättning i stället lämnas för annan lämplig vård.

Ersättning skall ________

Tillika gäldas

Föreslagen lydelse 6 5

1 mom. Föranleder skada till följd av olycksfall, som ovan avses, behov av läkar-, tandläkar- eller sjukhusvård el- ler av läkemedel, skola erforderliga kostnader härför ävensom nödiga utgif- ter för resor ersättas. Med läkarvård likställes sjukgymnastik eller eljest be— handling med bad, massage, elektrici- tet eller hetluft eller annan därmed jämförlig behandling, som meddelas ef- ter läkares föreskrift, ävensom sådan funktionsprövning och arbetsterapi, som genomföres efter föreskrift av läka- re tjänstgörande vid institution, vilken godkänts av medicinalstyrelsen för be- drivande av dylik verksamhet. Kan lä- karvård ej anskaffas utan oskälig om- gång eller kostnad, må ersättning i stäl- let lämnas för annan lämplig vård.

__ _ _ _ _ _ _ — av Konungen.

skall utgå.

Ersättning enligt —————————————— statens bekostnad.

85

Vid bedömande _______ Om någon _________

Därest den skadade undergår yrkes- utbildning, som huvudsakligen syftar till och är ägnad att väsentligt minska skadans inverkan på hans förmåga att framdeles bereda sig arbetsinkomst, skall vid bedömande av arbetsförmå- gans nedsättning under utbildningsti- den beaktas i vad mån utbildningen medför hinder för honom att utföra förvärvsarbete. Vid bedömande av ar—

85

________ jämväl därtill.

_________ av detta.

Därest den skadade undergår yrkes- utbildning eller arbetsvård i form av arbetsprövning eller arbetsträning, vil- ken åtgärd huvudsakligen syftar till och är ägnad att väsentligt minska ska- dans inverkan på hans förmåga _att framdeles bereda sig arbetsinkomst, skall vid bedömande av arbetsförmå- gans nedsättning under tiden för sådan åtgärd beaktas i vad mån åtgärden med—

1 Senaste lydelse beträffande 6 5 1 mom och 8 5, se SFS 1954:460.

• Sida 67
•  Original

Nuvarande lydelse betsförmågans nedsättning efter utbild- ningstidens upphörande må, om utbild— kan antagas hava varaktigt minskat skadans inverkan på arbetsför- mågan, skälig hänsyn tagas därtill. ningen

för hinder för honom att utföra för— värvsarbete. Vid bedömande av arbets- förmågans nedsättning efter åtgärden må, om åtgärden kan antagas hava var- aktigt minskat skadans inverkan på ar- betsförmågan, skälig hänsyn tagas där- till.

Denna lag träder i kraft den

• Sida 68
•  Original

1956 års försöksverksamhet för samordning av

sjukförsäkring och arbetsvård

Redogörelse av biträdande sekreteraren i utredningen E Hellström

Syftet

Som ett led i sitt arbete beslöt utred- ningen om socialförsäkring och arbets- anpassning hösten 1955 att igångsätta viss försöksverksamhet avseende en samordning av sjukförsäkring och ar- betsvård.

Syftet med försöksverksamheten har främst varit att få belyst

1) vad som genom ett organisatoriskt samarbete mellan sjukkassorna och arbetsvårdsorganen kan uppnås till fördel för en tidigare kontakt med arbetsvårdsfall, 2) efter vilken sjukhjälpstid man genom sjukkassorna bör aktualisera en prövning av arbetsvårdsbehovet, 3) hur samarbetet lämpligast bör orga- niseras samt 4) vilka konsekvenser i personalavseen- de ett samarbete mellan sjukkassor- na och arbetsvårdsorganen för med Slg.

Omfattningen Försöksverksamheten har berört stadscentralsiukkassorna i Stockholm

och Eskilstuna samt centralsjukkassor- na i Jönköpings län, Gotlands län och Norrbottens län. I Jönköpings län har dock endast 27 av länets 32 lokalsjuk- kassor och i Norrbottens län endast 11 av länets 22 lokalsjukkassor omfattats av verksamheten. Berörda sjukkassor och antalet medlemmar under försöks- perioden framgår av tabell I.

Tabell I. Antalet av försöksverksamhe- ten berörda sjukkassor.

Antal be- rörda Antal Sjukkassa lokal- med— sjuk- lemmar kassor Stockholms stads centralsjukkassa — 600 553 Eskilstuna stads centralsjukkassa — 42 192 Jönköpings läns centralsjukkassa 27 188 799 Gotlands läns centralsjukkassa 5 41 198 Norrbottens läns centralsjukkassa 11 75 354

F örsöksperioden

Den försöksperiod, som redogörelsen omspänner, har i stort sett omfattat kalenderåret 1956. Verksamheten igång- sattes inte samtidigt överallt vid årets början. Sålunda ingick i försöksverk- samheten i Norrbottens län under årets tre första kvartal endast sju lokalsjuk- kassor med 38 990 medlemmar för att from det fjärde kvartalets ingång ut- vidgas till att omfatta ytterligare fyra lokalsjukkassor med 36 364 medlemmar. 1 Gotlands län påbörjades försöksverk- samheten redan den 15 november 1955, medan den i Jönköpings län kom i gång först den 11 januari 1956 och då endast i en lokalsjukkassa för att sedan fram till den 4 juli 1956 successivt utvidgas till 27 lokalsjukkassor.

• Sida 69
•  Original

Verksamheten har varit upplagd så, att berörda sjukkassor haft att till ett samarbetslag — ett för varje försöksom- råde — inrapportera presumtiva arbets- vårdsfall bland sina sjukskrivna med- lemmar. Samarbetslagets uppgift har därefter varit att ta ställning till frågan om behovet av särskilda åtgärder i det enskilda fallet. I laget har ingått tjäns- temän och läkare från såväl sjukförsäk- ringen som arbetsvården. Antalet sam- manträden, som samarbetslagen hållit under försöksåret, har uppgått till

i Stockholm 11 » Eskilstuna 18 >> Jönköpings län 21 >> Gotlands län 14 >> Norrbottens län 7

Hänvisningsförfarandet

För hänvisningen av ärenden till sam— arbetslaget har tillämpats något olika regler på olika håll och i viss omfatt- ning även inom ett och samma sjukkas- seområde. För dessa regler redogöres i det följande.

Stadscentralsjukkassorna

I Stockholm har varierande uttag- ningsprinciper prövats under inte mindre än fem skilda perioder. Sålunda har för hänvisning till samarbetslaget uttagits under första periodens början alla minst 90 dagar sjukskrivna, födda varje den 17 eller 18 år 1920 och följande år, senare under perioden alla 50—80 dagar och åter längre fram alla 40—100 dagar sjukskrivna, födda 1920 eller senare; andra perioden alla 90—120 dagar sjukskrivna, födda 1920—1940; tredje perioden alla 90—120 dagar sjukskrivna, födda 1911—1920; fjärde perioden alla 90—100 dagar sjuk- skrivna, födda 1911—1920;

femte perioden alla 90—120 dagar sjuk- skrivna, födda 1920—1940 (dvs en åter- gång till de regler, som gällde under andra perioden).

Praktiskt har uttagningen tillgått så, att sjukkassan från sina handlingar be- träffande berörda medlemmar till en särskild blankett överfört namn-, fö— delse- och adressuppgifter, sjukdia- gnos, sjukhjälpstid, behandlingsläkarens namn samt uppgifter om yrke, arbetsgi- vare och tidigare sjukskrivningsperio- der. Denna blankett har därefter över- lämnats till arbetsvårdsorganet för kom- plettering med socialregisterrapporter och yrkesuppgifter ur eventuella ar- betsförmedlingshandlingar i ärendet. På grund av uppgifternas ofullständig— het har i många fall kompletterande ut- redningar därefter fått företagas genom sjukkassans sjukkontrollanter, innan materialet ansetts tillräckligt uttömman- de för samarbetslagets bedömning.

Sammanlagt har efter nämnda rikt- linjer och på angivet sätt 1 470 fall eller 0,24 % av sjukkassans samtliga med— lemmar uttagits under försöksåret, var- av dock nära hälften eller 701 efter sär- skilda principer avskilts som kontroll— fall. Endast 769 fall har sålunda hänvi- sats till samarbetslaget. Kontrollmatcria- let har tillkommit på så sätt, att endast personer med födelsetal, där års- och månadssiffrorna båda varit udda eller jämna tal, medtagits för bearbetning, tex 21 01 04 eller 22 02 05 men däremot ej 23 02 02. Denna princip har följts hela tiden.

1 Eskilstuna har uttagits sådana fall, där en prövning av arbetsvårdsbehovet bedömts aktuell. Dock har endast med— lemmar med en sjukhjälpstid översti— gande 3 månader beaktats. Undantagna har i princip även varit personer över 55 år liksom hemmafruar, företagare och sådana anställda, som bedömts äga möjlighet återgå till tidigare sysselsätt-

• Sida 70
•  Original

ning, samt dessutom klart arbetsoför- mögna personer.

Sammanlagt har 119 eller 0,28 % av sjukkassans totala antal medlemmar hänvisats till samarbetslaget. Hänvis- ningen har verkställts av sjukkassans kontrollant i samverkan med arbets- vårdsassistenten.

C entrals jukkassorna

I fråga om centralsjukkassorna har urvalet verkställts av lokalsjukkassorna.

I Jönköpings län har lokalsjukkassor- na sålunda haft att inrapportera med- lemmar med en sjukhjälpstid översti- gande 6 månader. Rapporteringen har dock begränsats till förvärvsarbetande personer under 55 år. Vidare har rap- porteringen med undantag av en kassa gällt endast sådana fall, som under för- sökstiden uppnått den stipulerade sjuk- hjälpstiden. Antalet ärenden, som enligt dessa regler hänvisats till samarbetsla- get, har uppgått till 377 eller 0,20 % av medlemmarna i berörda kassor. För- klaringen till det jämförelsevis låga an- talet remisser torde få sökas dels i den omständigheten, att i stort sett ej några vid försöksperiodens början kvalifice- rade rapporteringsfall medtagits, dels i att vissa kassor omfattats av verksam- heten endast en del av försöksperioden.

I Gotlands län ålades lokalsjukkassor- na vid försöksperiodcns början att till ccntralsjukkassans konsulent rapporte— ra alla de fall, där någon form av ar- betsvård kunde tänkas böra ifrågakom- ma i syfte att förhindra återkommande sjukskrivning eller förkorta pågående sjukdomsperiod. Under försökstidens senare del har samtliga medlemmar med en sjukhjälpstid överstigande 3 må- nader rapporterats till konsulenten. Denne har sedan haft att avgöra vilka ärenden, som borde underställas sam- arbetslaget. Antalet av konsulenten vi— darebefordrade ärenden har uppgått till

156; i förhållande till medlemsantalet i berörda kassor utgör nämnda antal 0,38 %.

Vad slutligen beträffar Norrbottens län har lokalsjukkassorna haft att rap- portera alla medlemmar under 00 år med en sjukhjälpstid överstigande 6 mä- nader, dock ej husmödrar. Till samar- betslaget har hänvisats 268 personer el- ler 0,36 % av totala antalet medlemmar i berörda kassor.

Samarbetslagens bedömning

Sammanlagda antalet fall, som prö- vats av samarbetslagen, har uppgått till 1 689. Av dessa har 176 bedömts vara för framtiden eller under längre tid helt arbetsoförmögna, 513 har ansetts kunna återgå i arbete utan föregående arbets— vård, medan 47 vid försöksårets slut än- nu var föremål för behandling. Återstå— ende 953, eller 56 % av samtliga bedöm- (la fall, har remitterats till arbetsvårds- organen för utredning angående deras framtida arbets- och inkomstförhållan— den samt behov av arbetsvård.

Bedömningen framgår närmare av ta— bell II.

I Jönköpings län har man speciellt uppmärksammat behovet av eventuella medicinska åtgärder och under försöks— året i 59 fall förordat kompletterande medicinsk undersökning, huvudsakligen i kontrollsyfte. Resultatet härav redovi- sas närmare i tabell III.

I inte mindre än 27 av 59 fall har. som framgår av tabellen, samarbetsla- gets rekommendation om kompletteran- de medicinsk undersökning lett till att sjukpenninguthetalningen från sjukkas— san kunnat upphöra, varav 1 15 fall utan att ifrågasatt undersökning överhuvud kommit till stånd. Orsaken härtill har i 12 fall varit, att medlemmen friskskri- vits av behandlingsläkaren eller själv ej ansett sig i behov av fortsatt sjukskriv-

• Sida 71
•  Original

Avförda som in- aktuella Alltjämt övriga till Inrappor isär? föremål arbets— Sjukkassa _ ' Bedömda . för lagets vårdsorga- terade fall som ar- återgå ] behand- net remit— betsoför- att:: ling terade mogna särsk. åtgärder Stockholms stads centralsjukkassa 769 6 239 11 513 Eskilstuna stads centralsjukkassa 119 17 36 20 46 Jönköpings läns centralsjukkassa 377 77 188 5 107 Gotlands läns ' centralsjukkassa 156 37 25 5 89 Norrbottens läns centralsjukkassa 268 39 25 6 198 Summa 1 (389 176 513 47 953

ning och i återstående 3 fall att veder- börande motsatt sig föreslagen under- sökning, vilket förhållande föranlett sjukkassan attvägra ytterligare sjukpen- ningersättning. Samtliga nämnda 15 lik- som övriga 12 medlemmar med undan- tag av en, som kort tid efter friskskriv- ningen insjuknat på nytt, har i samband med att utbetalningen från sjukkassan upphört återgått till tidigare eller an- nat arbete.

I 30 fall har den särskilda medicin- ska undersökningen resulterat i fortsatt sjukskrivning, varav 1 12 fall förordats sjukhusvård, i 7 fall arbetsterapi eller planering av arbetsvårdsåtgärder, me- dan redan vidtagna åtgärder i 11 fall ansetts tillfredsställande. Med undantag av en medlem, som ej inställt sig, har samtliga 12, vilka bedömts i behov av sjukhusvård, beretts dylik. Efter kor- tare eller längre tids vård och behand- ling har 5 sedermera ntskrivits och små- ningom återgått i arbete, medan 4 vid utskrivningen bedömts vara för framti—

den eller under längre tid arbetsoför- mögna; 2 medlemmar vårdas fortfa— rande i september 1957 på sjukhus.

Av de 7, för vilka åtgärder i form av arbetsterapi eller planering av arbets- vård ansetts böra ifrågakomma, har 3 utan särskilda åtgärder senare återgått i arbete, därav 2 i halvtidsarbete. Ge- nom arbetsvårdsorganets medverkan har ytterligare 2 beretts sysselsättning. Beträffande återstående 2 var den ene i september 1957 fortfarande sjukskri— ven med ersättning från sjukkassan, me- dan den andre beviljats invalidpension av pensionsstyrelsen.

Av de 11 slutligen, för vilka redan vidtagna åtgärder av remissinstansen ansetts tillfredsställande, har 4 seder— mera återgått i arbete, ytterligare 2 friskskrivits men inte återvänt till för- värvsarbete, 3 sökt och beviljats inva- lidpension av pensionsstyrelsen, medan 2 ännu i september 1957 fortfarande var sjukskrivna med ersättning från sjuk— kassan.

• Sida 72
•  Original

Tabell III. Resultat av förslag om kompletterande medicinska åtgärder för 59 per- soner sjukskrivna minst 6 månader.

Resultat Sjukpenning upphört Fortsatt sjukpenning i??? Sjuk- Vägrat Redan Totala ve fter skrivn. att un- Arbets- vidtag— Avlid Remitterade till 'anta- korrlnelet upphört dergå terapi, na åt- ' let ter liide_ u.kompl. komp]. Sjukhus- plane- gärder na midi medi- medi- vård ring av befunna cinsk- cin-sk cinsk arbets- tillfreds- under— under— under- vård etc. ställan- sökning soknmg sokning de Med. las.-avd. ...... 27 ) 8 1 5 3 4 1 Kir. >> ...... 4 1 —— 1 1 — — 1 Ort. >> ...... 7 4 2 — — —- 1 — Mentalsjukhus 9 _ 2 1 6 —— — — Epidemisjukhus 1 _ — — — 1 — — Sjukkassans förtro- endeläkare ......... 11 — — — 3 6 — Summa 59 12 12 3 12 7 11 2 27 30

Att den medicinska kontrollåtgärden lett till att sjukpenningutbetalningen omedelbart eller nära nog omedelbart kunnat upphöra i 27 av 59 fall samt att åtgärden därutöver kan antagas ha med- verkat till att sjukskrivningstiden för— kortats i ytterligare ett antal fall måste inte endast från sjukkassans synpunkt framstå som ett högst positivt resultat och understryker starkt betydelsen av en medicinsk efterkontroll särskilt av långtidsfallen.

Arbetsvårdsorganens bedömning av arbetsvårdsbehovet

Verkställd arbetsvårdsutredning be- träffande de från samarbetslagen remit- terade 953 fallen har givit till resultat, att ytterligare 102 ansetts vara för fram- tiden eller under längre tid arbetsoför- mögna samt att vidare 344 bedömts kunna återgå i arbete utan särskilda stödåtgärder. För återstående 507 har arbetsvårdsåtgärder ansetts aktuella. Av sistnämnda antal har endast 116 eller

22,9 % varit kända och redan inskrivna som sökande hosarbetsvårdsorgancn.

Relativt sett har jönköpingsområdet redovisat högsta antalet för arbetsvårds- organet helt nya fall med 94 %, följt av Stockholm med 84 %, Norrbot- tens län med 75 %, Eskilstuna med 53 % och Gotlands län slutligen med 47 %. De jämförelsevis låga procentta- len i de två sistnämnda försöksområde- na torde främst sammanhänga med att kännedomen om arbetsvårdens hjälp- möjligheter vunnit större utbredning på dessa mindre platser än inom övriga större försöksområden och att de hjälp- bchövande som en följd härav kunnat få kontakt med arbetsvården utan sjuk- kassan som mellanhand. Vad gäller Es- kilstuna kan den omständigheten, att sjukhjälp där kunnat utgå under obe- gränsad tid, också tänkas ha bidragit till resultatet. Flertalet av de långtids- sjuka kan nämligen antagas ha varit kända av arbetsvårdsorganet.

Arbetsvårdsorganens bedömning re- dovisas i tabell IV.

• Sida 73
•  Original

Tabell IV. Arbetsvårdsorganens bedömning av arbetsvårdsbehovet hos sjukskrivna personer inremitterade från samarbetslagen.

Avförda som in- Aktuella för ar- aktuella betsvårdsåtgårder Hela an— Bedömts Arbetsvårdsorgan talet in- Bedömts kunna Därav rem. fall som arb.- återgå i Hela helt nya oför- arbete 11. antalet arbets- mögna särsk. åt- vårdsfall gärder Stockholm .................. 513 52 271 190 160 Eskilstuna .................. 46 5 5 36 19 Jönköping .................. 107 5 25 77 72 Visby ........................ 89 13 29 41 22 Luleå ........................ 198 27 14 157 118 Summa 953 102 344 507 391

Fördelning efter kön, ålder och arbetshinder

Av de 507 personer, som av arbets- vårdsorganen ansetts aktuella för ar- betsvårdsåtgärder, är 410 (80,9 %) män och 97 (19,1 %) kvinnor. Vid en fördel- ning efter ålder finner man, att 3,2 % hänför sig till åldrarna 15—19 år, 26,2 % till 20—29 år, 32,2 % till 30—39 år, 24,4 % till 40—49 år, 12,6 % till 50— 59 år samt 1,4 % till 60 år och däröver. Åldersfördelningen liksom det ringa an- talet kvinnor får ses mot bakgrunden av de tillämpade urvalsprinciperna.

En fördelning efter väsentligaste ar- betshinder ger följande resultat:

Antal personer %

rörelsehindrade 159 32 hörselskadade -— syndefekta 5 1 lungtuberkulösa 91 18 psykiskt sjuka eller defekta 82 16 andra sjuka 167 33 alkoholmissbrukare 2 .— Summaw

I stort sett överensstämmer denna för- delning med den, som framkommer i arbetsvårdsstatistiken.

Av arbetsvårdsorganen vidtagna åtgärder

Det har synts vara av intresse att un- dersöka vilka arbetsvårdsåtgärder, som varit erforderliga och kunnat vidtagas under den aktuella försöksperioden. Be- rörda arbetsvårdsorgan har därför fått avge en särskild redovisning i detta av- seende. Av denna framgår, att förbere- dande åtgärder (arbetsträning, arbets- prövning, yrkesutbildning etc) vid för- söksårets slut vidtagits i 124 fall, ar- betsanskaffning i 158, medan närings- hjälp förmedlats i 9 fall. Särskilt be— träffande sådana personer, vilka inre- mitterats under årets senare del, har ar- betsvårdsåtgärder inte alltid medhun- nits under försöksåret 1956. Arbets- vårdsorganen har därför i efterhand fått redovisa de åtgärder, som för ifrågava- rande klientel vidtagits under första halvåret 1957. Beaktas också denna re- dovisning, erhålles för nyssnämnda grupper av åtgärder siffrorna 175, 225 och 11. Åtgärder vidtagna tom för- söksårets slut framgår närmare av ta— bell V, medan tabell VI utvisar de åt- gärder, som vidtagits to m den 30 juni 1957.

• Sida 74
•  Original

Tabell V. Av arbetsvårdsorganen vidtagna åtgärder under försöksåret 1956.

Arbetsvårdsorgan

Totala

antalet arbets- Vårdsbe- hövanvde

Förberedande åtgärder

Arbetsanskaffning

Ytterli- gare lå- karunder- sökningar

Psyko- tekn. anlags- prov

Arbets- prövn. o. arbets— träning

Yrkes- ut'bild- ning

Start- hjälp 0. annan jämför- lig eko- nomisk hjälp

Tekniska hj ålp- medel, trans-

portme- del etc.

[ öppna markna- den

I skyddad syssel- sättning

Bered- skapsarb., arkivarb.,

musiker- hjälp

Närings- hjälp

M Kv M

Kv Kv

M Kv M Kv M Kv M Kv > & S M Kv M

Stockholm .. Eskilstuna .. Jönköping Visby Luleå ..

Summa

Hela antalet

133 33 3 61 16 42 5

141 16

N 1 12 _. 1

c"||

I

34 1 14 14 21 34 NMDOYFN

410 97 507

NIH—m [»

36 2 38

'— ?r |.N m I l—(

117 29 146

AOININQ

IQNNv—t G=

Förbereda-nde åtgärder Arbetsanskaffning

Totala . Start-

Tiläållålfa hjälp 0. ' Bered- _ _ Yrkes- d 1 annan [öppna I skyddad skapsarb., Nav-PES" ut'bild- xtne e * jämför- markna- * syssel- arkivarb., hJalP ' påääé- lig eko- den sättning musiker-

del etc. nomisk hJälp

antalet Ytterli- Psyko- Arbets-

arbets- - - gare la- tekn. provn. o. Arbetsvårdsorgan vårdsbe- karunder— anlags- arbets—

hövande sökningar prov träning ning

M Kv M Kv M Kv M Kv M Kv M Kv M Kv M Kv M Kv M Kv M Kv

Stockholm 133 57 Eskilstuna 33 :- Jönköping . Visby 42 5 Luleå ........ 141 16 —— —

15 _ 22 _ 94 —— 19 17

IO '” | |

P | 536; | into—400

Tabell VI. Av arbetsvårdsorganen vidtagna åtgärder under tiden 1/1 1956—30/6 1957.

"II”"

| [vann.—4 !

1 — 10' 1 58 8 4 ——

2 1 —1—4—255—— 3 6

| IIIN” "”

| HHLGO

Summa 410 97 30 1 1 5 47 5 51 2 1 16 1 164 39 16 1 Hela antalet 507 31 15 52 57 3 17 203 17 5 11

1 2 fall arbetsprövning 2 1 >> »

• Sida 76
•  Original

Tabell VII. översikt rörande från samarbetslagen till arbetsvården remitterade ärenden under handläggning

vid försöksårets slut.

Arhetsvårdsorgan

Sökande aktuella för !

Sökande i

behov av

Övriga sökande

arbets- placerig i öppna markna- den

endast hem- arbete endast halv- el- ler hel— skyddad syssel— sättning

arbets- prövning eller arbet—s- träning

närings- hjälp

genom- gick ar-

betspröv-

ning eller arbets- träning

yrkesut- bildning

i yrkes- utbild— ning

under ut- redning

Summa ärenden under hand— läggning

M Kv M Kv M Kv M Kv M Kv

MKV

Stockholm Eskilstuna .. .. . Jönköping Visby ..... Luleå

Summa

Hela antalet

'—

l

l u—c—av-cv-ql

| lla"!

7-1

! NNIMCD ]

»;

|l'"|"'

68 29 16 4

61 11

91 41 15 —

N I | .. .. oo

9 4 19

'— :o _— 111 O N öl m N

158 44 202

J Därav 1 arbetsprövning

• Sida 77
•  Original

Tabell VIII. översikt rörande från samarbetslagen till arbetsvården remitterade. ("trenden under handläggning den 30/6 1957.

Sökande aktuella för Sökande i behov av övriga sökande

endast arbets genom- Summa halv- el- rövniri 'rkes gick ar- i rkes under arenden ler hel- närings_ p g 3 ' y ' under

. betspröv- . " skyddad hjälp utvblld- ning eller utbild- utred- handlägg- syssel-

arbets- ning ning ning sättning träning

arbets- placering endast Arbetsvårdsorgan i öppna hem- markna- arbete

den

eller arbets- ning träning

M Kv M Kv M Kv M Kv M Kv M Kv M Kv M Kv M Kv M Kv

Stockholm .. Eskilstuna Jönköping Visby .. Luleå .......

t'.” '— _—

t'”. ...

3 61 34

__ 1 __

21 56

Summa 22 7 2 1 - 177 48 Hela antalet 29 3 9 ') ' 11 8 16 24 123 225

.— [x 1 | | #. Iv-nu'.» II I'— II II””! '— N r.

hiv—ls:- ix

"l"|| IFIÖIÖ

1

::

7—1

m

I

30 8 1 5

C” m v—l CJ N N O! N =P v—l N =D '— O .— N .— oo

• Sida 78
•  Original

Ärenden under arbetsvårds- organens handläggning vid försöksårets slut

Från arbetsvårdsorganen har även införskaffats uppgifter beträffande från samarbetslaget remitterade och för ar- bctsvårdsåtgärder aktuella ärenden, vil- ka vid försöksårets slut var under hand— läggning. Enligt de lämnade uppgifterna — som mera i detalj redovisas i tabell VII _ var vid årets slut 359 personer fortfarande aktuella för åtgärder, av vil- ka 75 för arbetsplacering eller närings— hjälp, 19 arbetsprövning eller -träning och 24 yrkesutbildning. Av övriga var 39 föremål för arbetsprövning, arbets- träning eller yrkesutbildning och 202 för utredning.

Den 30 juni 1957 hade antalet ärenden under handläggning minskat till 225 av de ursprungligen 507.Vid tidpunktenge- nomgick emellertid 40 personer arbets-

prövning, -träningeller yrkesutbildning,” varför arbetsvårdsfrågan fortfarande stod helt öppen endast beträffande 185 fall. En översikt lämnas i tabell VIII.

Sammanfattande synpunkter och slutsatser

Med avseende på de uppställda, inled- ningsvis redovisade frågeställningarna synes vissa slutsatser kunna dragas av erfarenheterna och resultaten av för- söksverksamheten. På grund av bl a för- sökens begränsade omfattning måste dessa dock på flera punkter bli mindre säkra.

Genom försöksverksamheten, som så- lunda berört vissa kategorier sjukskriv- na inom fem sjukkasseområden, har på- träffats 507 personer, som för sin in- passning i arbete efter sjukdom visat sig vara i behov av arbetsvård. Av dessa har inte mindre än 391 eller 77,1 % va- rit helt okända för arbetsvårdsorganen.

Inom ett försöksområde -— Stockholm

—- har emellertid halva antalet av alla för samarbetslagets prövning kvalifice- rade kassamedlemmar avskilts såsom kontrollfall. Förutsättcs en lika hög frekvens av arbetsvårdsbehövande bland kontrollfallen som bland det be- aktade materialet, skulle _ därest hela materialet beaktades _— antalet arbets- vårdsfall i Stockholm uppgå till 190 fler än som redovisats, vilket i sin tur skulle medföra en höjning av det totala antalet påträffade fall från 507 till 697. Bla på grund av de varierande urvalsprinciper, som kommit till användning, har de re- dovisade siffrorna ej ansetts användba- ra som utgångspunkt för några beräk- ningar beträffandc det antal arbets- vårdsfall, som genom ett samarbete av ifrågavarande slag årligen skulle kunna aktualiseras i landet i dess helhet. Ej heller har siffrorna från ett enstaka för- söksområde ansetts tillåta några sådana beräkningar. Det faktiskt uppnådda, re- sultatet ger ändå en uppfattning om storleksordningen av problemet och sy— nes tillräckligt för att tillåta slutsatsen, att ett organiserat samarbete mellan sjukkassorna och arbetsvårdsorganen otvetydigt möjliggör en tidigare kontakt med arbetsvårdsbehövande än eljest. Beträffande frågan om vid vilken tid- punkt prövningen av arbetsvårdsåtgär- der lämpligen bör aktualiseras genom sjukkassan har försöksverksamheten inte givit något entydigt utslag. De olik- heter i remitteringsfrekvensen, som kan spåras vid en jämförelse mellan å ena sidan försöksområden, där rapportering verkställts efter en sjukhjälpstid av 3 månader, och å andra de, som praktise- rat rapportering efter 6 månader, kan till väsentlig del förklaras av olikhe- ter i uttagningsmetoder och uttagnings- principer i övrigt. Detta konstaterande skulle i och för sig kunna tala till för- män för sistnämnda förfarande, efter- som rapportering redan efter en sjuk-

• Sida 79
•  Original

hjälpstid av 3 månader rimligen borde ha kommit till klart uttryck i form av ett större antal påträffade arbetsvårds- fall. I samma riktning pekar ett uttalan- de från Eskilstuna, i vilket framhålles, att endast ett fåtal fall med kortare sjukhjälpstid än 6 månader vid uttag— ningen ansetts aktuella för samarbets- lagets prövning. Man upplyser vidare, att det från läkarhåll uppgivits, att sto- ra svårigheter föreligger att efter så kort sjuktid som 3 månader bedöma ar- betsvårdsbehovet, särskilt i fall med hjärtbesvär, blodpropp, ledsjukdc-mar etc. Med hänsyn till berörda omständig- heter har man uttalat sig för att rap- portering verkställes först efter en sjuk- hjälpstid av 5 ä 6 månader, såvida inte i det enskilda fallet en tidigare rappor- tering befinnes lämplig med hänsyn till att ett klart behov av arbetsvård före- finnes.

Emellertid har även omständigheter och synpunkter framkommit, som sy- nes peka i motsatt riktning. Detta gäl- ler hl a erfarenheterna från Stockholm, där man redan efter en första uttagning, omfattande vissa medlemmar med en sjukhjälpstid av 90 dagar och däröver med hänsyn till den stora förekomsten av kroniskt sjuka, av arbetsvårdsorga- net redan kända fall ansåg sig böra be- gränsa rapporteringen till att avse med- lemmar med en sjukhjälpstid ej översti- gande 4 månader.

Liknande skäl föranledde samarbets- laget i Gotlands län under försöksverk- samhetens senare del att avfordra sjuk- kassorna rapport efter en sjukhjälpstid av 3 månader. Tidigare hade kassorna haft att fritt bedöma tidpunkten för rap- porteringen. I Jönköpings län har cen- tralsjukkassan redovisat som sin åsikt, att en första prövning av frågan om eventuella arbetsvårdsåtgärder bör vid- tagas redan i samband med att sjuk- lijälpstiden uppgår till 90 dagar, detta

bl a med tanke på att centralsjukkassan härigenom erhåller större möjligheter att på ett tidigt stadium granska fallen, något som klart ligger i dess intresse med hänsyn till att det ekonomiska an- svaret för sjukpenningförsäkringen ef- ter denna tidpunkt helt överföres på centralsjukkassan. Därest arbetsvårds- åtgärder inte bedömes aktuella vid för- sta prövningstillfället, bör ny prövning verkställas senast efter ytterligare 3 må— nader. Man har dessutom från detta håll ansett, att alla sjukpenningförsäkrade medlemmar upp till 67 år utan åtskill- nad borde bli föremål för bedömning från ifrågavarande synpunkt.

Som synes, föreligger ifrågan inte full samstämmighet i redovisade erfarenhe- ter och uppfattningar. Den slutsatsen synes dock kunna dragas, att en rappor- tering först efter en sjukhjälpstid av 6 månader i och för sig torde vara till- fyllest med avseende på långtidssjuka, mera komplicerade fall, utan att där- med risk föreligger för att arbetsvårds- åtgärderna onödigt försenas med min— skad eller utebliven effekt såsom följd. En sådan ordning skulle också för sam- arbetslaget kunna innebära en mindre arbetsbelastning, eftersom uppmärksam— heten behövde inriktas på ett färre an— tal fall. Å andra sidan synes erfaren- heterna ge vid handen, att man vid en tillämpning av en sådan rapporterings- bestämmelse inte erhåller önskvärd ti— dig kontakt med sådana hjälpbehövan- de, som —— utan att tillhöra kategorin långtidssjuka —— i arbetsvårdshänseen— de är jämförbara med dessa. Detta gäl- ler bla många sjukkassemedlemmar med ständigt återkommande sjukperio- der. De yrkesskadefall, som överföres till yrkesskadeförsäkringen, skulle vida- re bli obeaktade. Med hänsyn härtill sy- nes övervägande skäl tala för en rap- portering senast, då Sjukhjälpstiden uppgår till 3 månader. Därmed skulle

• Sida 80
•  Original

förutsättningar förefinnas för en pröv- ning på tidigt stadium inom samarbets- laget även av behovet av ytterligare me- dicinska åtgärder. Vidare skulle pröv- ningen som regel i tiden sammanfalla med att det ekonomiska ansvaret för sjukpenningförsäkringen helt övertages av centralsjukkassan. Antalet ärenden vid en dylik rapportering kan väntas öka något, men risken av alltför stor arbetsanhopning för samarbetslagen sy- nes inte betydande.

Vad beträffar anordningen med sär- skilda samarbetslag har den i stort sett visat sig ändamålsenlig. Dels har i ar- betslaget en samtidig bedömning från såväl medicinsk som arbetsvårdande synpunkt kunnat komma till stånd, dels har remisserna till bla arbetsvårdsor- ganet kunnat väsentligt begränsas, var- igenom man kunnat besparas en hel del arbete, vilket inte skulle ha varit möjligt vid ett skriftligt remissförfaran- de. En viktig förutsättning för ett sam- arbete av ifrågavarande slag synes emel- lertid vara, att samarbetslaget för sin bedömning har tillgång till vissa upp- gifter i varje särskilt ärende. Erfarenhe— terna från bl a Stockholm har visat, att sjukkassornas uppgifter ofta varit alltför otillräckliga för att möjliggöra ett ställ- ningstagande. Kompletterande uppgifter har fått införskaffas dels från arbets- vårdsorganet, dels ock genom sjukkas- sornas sjukkontrollanter. Från arbets- vårdsorganet har framhållits, att sjuk- kassornas tjänstemän nedlagt ett bety- dande arbete på att skaffa fram upp— giftsmaterial och på så sätt verksamt underlättat samarbetet. Därest emeller- tid sjukkontrollanterna mera varaktigt skall medverka i förevarande avseende, vilket framförts som en linje värd att beakta, har man emellertid ansett det önskvärt, att dessa på lämpligt sätt när- mare informeras om arbetsvårdens ar- betsmetoder och resurser.

Vad slutligen gäller konsekvenserna av en samordning i personalavseende för sjukkassorna respektive arbetsvårds— organen har den frågan tangerats i det föregående. Bl a har konstaterats, att ar- betsvårdsorganet på de håll, där för- söksverksamheten pågått, tillförts ett inte obetydligt antal nya arbetsvårdsfall. Det har även visat sig, att dessa organ vid ett samarbete av prövat slag får ta befattning med ett betydande antal för arbetsvård inte aktuella ärenden; dels i vissa fall på ett förberedande stadium genom att komplettera uppgiftsmateria- let, vilket kan underlätta samarbetsla- gets bedömning, dels för sitt eget slut- liga ställningstagande till behovet av ar- betsvård beträffande de fall, som remit- terats från samarbetslaget. För sjukkas- sornas del har påpekats, att sjukkontrol- lanterna ofta kan behöva anlitas, när det gäller att erhålla kompletterande upplysningar för samarbetslagets pröv— ning av aktuella ärenden. En samord- ning kan också förutsättas medföra merarbete för läkarinstitutionen vid så— väl sjukkassorna som vid arbetsvårds- organen.

Ett organiserat samarbete mellan sjukförsäkringen och arbetsvården efter de huvudsakliga riktlinjer, som gällt un- der försöksverksamheten, kan sålunda beräknas innebära en viss merbelast- ning för såväl arbetsvården som sjuk- försäkringen. I intetdera fallet torde emellertid denna belastning behöva bli av större storleksordning. För arbets— vårdsorganen har man nämligen att räk- na med att kontakt under alla förhållan- den skulle ha erhållits med vissa av de genom sjukkassorna aktualiserade fal- len; detta gäller särskilt de långtidssju- ka. Den faktiska merarbetsbelastningen ökar sålunda inte i proportion till an- talet remisser från sjukkassorna. I Norr- bottens län exempelvis har sålunda di- rekt kunnat konstateras, att remisscrna

• Sida 81
•  Original

från bl a socialvårdsbyråcrna till ar— bertsvårdsorganet minskat i de delar av länet,. där försöksverksamheten pågått.

Under alla förhållanden förutsätter dock en samordning av sjukförsäkring- en och arbetsvården en förstärkning av arbetsvårdsorganisationen; detta redan av den anledningen att organisationen med hänsyn till nuvarande arbetsupp- gifter bedömts otillräcklig. Detta gäller även i fråga om sjukkassorna, där bl a sjukkontrollantorganisationen torde be- höva förstärkas, och i fråga om läkar- institutionen vid såväl sjukkassorna som vid arbetsvårdsorganen.

Exempel på arbetsvårdsfall bland sjukförsäkringsklientelet Sjukkassemedlemmen A.

33—årig ogift lastbilschaufför. Insjuk- nadc i barnförlamning januari 1954. Vårdades å epidemisjukhus 22/1—2/4 1954. Överfördes därefter till kustsana- torium för fortsatt behandling med sjukgymnastik. Därifrån utskriven 21/12 1954 för konvalescens i hemmet. Sedan 30/1 1954 sjukpenning från sjukkassan. Augusti 1954 tillerkänd sjukbidrag av pensionsstyrelsen med 168 kr/mån.

Efter rapport från lokalsjukkassan behandlades ärendet i samarbetslaget den 11/1 1956. Ytterligare medicinska åtgärder konstaterades för dagen inte erforderliga eller möjliga att vidtaga. Däremot ansågs A:s sysselsättningsfråga böra bli föremål för närmare utredning, varför ärendet remitterades till arbets- vårdsorganet.

Den 21/1 1956 inleddes arbetsvårds- utredningen, varvid arbetsvårdsbehovet fastställdes. På grund av sitt handikap kunde A. inte tänkas återgå i tidigare arbete. Han hade kvarstående förlam- ningar i benen, som omöjliggjorde det- ta. Klarade sig utan bandage men mås- te använda kåppar. Övre extremiteterna

utan anmärkning. En direktplacering utan föregående yrkesutbildning ansågs över huvud taget ogenomförbar. Under yi'kesvalsdiskussionen framkom. att A. i första hand var intresserad av en ut- bildning till bilskollärare för att even- tuellt så småningom kunna starta egen bilskola, i andra hand av en utbildning inom mekanikeryrket. Från olika syn- punkter ansågs det senare alternativet lämpligast.

Under tiden för arbetsvårdsutred- ningen inlades A. ånyo på epidemisjuk- huset för erhållande av sjukgymnastik och annan eftervård. Enligt läkarintyg 14/3 1956 kvarstod förlamningarna i benen ungefär oförändrade. Viss för- bättring i tillståndet ansågs dock ha in- trätt under de senaste två åren. Besvä- ren var trots detta fortfarande ganska uttalade. A:s förutsättningar att utföra ett arbete gående och stående måste där— för anses begränsade. Då funktionen i armarna var god, ansågs han emellertid i stånd att utföra något manuellt ar- bete i sittande ställning, exempelvis inom mekanikeryrket.

Arbetsvårdsorganet bedömde endast en kortare utbildning erforderlig. Med hänsyn till A:s invaliditet ansågs det dock nödvändigt, att utbildningen för- lades till specialskola med internat. I samråd med vederbörande hemkom- mun avgavs sålunda framställning till arbetsmarknadsstyrelsen om arbetsvård för A. i form av omskolning till finme- kaniker vid vanföreanstalt under en tid av 48 veckor. Framställningen bifölls, men på grund av platsbrist kunde ut— bildningen inte påbörjas förrän 2/5 1956. I och med att A. därvid erhöll utbildningsbidrag genom arbetsvårds- organet, indrogs sjukbidraget från pen- sionsstyrelsen. Sjukpenningen från sjuk- kassan hade upphört att utgå den 1/2 1956, då A. varit sjukskriven 2 år.

Den 20/6 1957 avslutades yrkesutbild—

• Sida 82
•  Original

ningen med goda vitsord. Undervis- ningsanstalten rekommenderade, att A. borde beredas ett arbete som slipare eller svarvare eller liknande, i vilka arbetsuppgifter hans handikap ansågs göra sig minst gällande. Efter visst ack- visitionsarbete kunde arbetsvårdsorga- net även anvisa A. lämpligt arbete vid en större finmekanisk industri. A. er- höll anställningen, som påbörjades den 22/7 1957. Han har sedermera anskaf- fats invalidhil, som underlättar förflytt- ningen till och från arbetet.

Vid efterkontroll i oktober 1957 upp- gav arbetsgivaren, att A. placerats så— som provare—avsynare av finmekaniska detaljer. Arbetet utfördes sittande. Ar- betslönen utgick enligt lagackord med ca 4 kr/tim. A. lämnades goda vitsord. A. har vid samma tidpunkt sagt sig va- ra fullt tillfredsställd med vidtagna ar- betsvårdsåtgärder. Till en början hade han varit tveksam angående sina mö'j- ligheter att klara av ett arbete, men denna osäkerhetskänsla ansåg han sig nu ha övervunnit.

Sjukkassemedlemmen B.

30-årig frånskild f d städerska, textil— arbeterska. Sjukskrevs i juli 1955 på grund av högersidig ischias. Opererades augusti 1955 för diskbråck och erhöll ortopedisk korsett. Med anledning av kvarstående besvär ny operation den 20/3 1956, varvid bågen på femte lum- balkotan borttogs på höger sida. Efter utskrivningen från sjukhuset sjukskri- ven i hemmet med from den 4/7 1955 löpande sjukpenning från sjukkassan. Dessutom socialhjälp. Den 11/9 1956 nedsattes Sjukpenningen från hel till halv.

Efter rapport från lokalsjukkassan be- handlades ärendet i samarbetslaget den 26/9 1956. Ytterligare medicinska åtgär- der ansågs för tillfället ej påkallade, däremot en närmare utredning av B:s

sysselsättningsfråga. Ärendet remittera- des till arbetsvårdsorganet. Dess utred- ning klargjorde, att B. på grund av kvar- stående ryggbesvär med trötthet och an- strängningssmärtor kunde tänkas utfö- ra endast lättare arbete, där framför allt lyft inte behövde komma i fråga och där hon kunde få stöd för armarna. Hennes arbetsplacering komplicerades vidare av att hon handhade vårdnaden av två minderåriga barn. Sedan det vi— sat sig, att tillsynen av barnen under moderns bortovaro kunde ordnas genom svärföräldrarnas försorg, inriktades åt- gärderna i första hand på att direktpla- cera B. i lämpligt arbete. Dessa resulte- rade den 29/11 1956 i en anställning som vikerska på en skofabrik. B. var då friskskriven sedan 12/11 1956. Då B. saknade varje form av utbildning i yr— ket, kunde arbetslönen till en början inte bli särdeles hög, och med hänsyn härtill beviljades hon i december 1956 bidrag från arbetsmarknadsstyrelsen till viss utrustning av arbetskläder.

Vid efterkontroll i oktober 1957 fram- gick, att arbetsgivaren var nöjd med B:s arbetsprestation, som låg i nivå med vad övriga anställda uppnådde. Lönen uppgavs uppgå till mellan 160—170 kr/v. Arbetsgivaren ansåg, att B:s rygg- skada inte utgjorde något hinder i hen- nes nuvarande arbete. B. har för egen del framhållit, att hon genom de vid- tagna arbetsvårdsåtgärderna inte endast blivit i stånd att försörja sig och sina barn utan därutöver återfått sitt själv- förtroende, varjämte hennes isolering brutits. Sedan januari 1957 har hon inte behövt begära socialhjälp.

Sjukkassemedlemmen C.

46-årig murare och skogsarbetare. Gift, 3 minderåriga barn. Sjukskrevs 12/3 1956 på grund av hjärtbesvär (Vi- tium org. cordis insuff. cordis). Ordi- nerad vila. Hel sjukpenning från sjuk-

• Sida 83
•  Original

kassan. 6/4 1956 inlagd å sjukhus (med. avd.) men lämnade sjukhuset redan den 9/4 s.å. under uppgivande av att han ej stod ut med sjukhusmiljön.

Den 25/4 1956 behandlades ärendet av samarbetslaget. Med hänsyn till C:s ofta återkommande sjukskrivningar hade lokalsjukkassan ansett en pröv— ning av arbetsvårdsfrågan befogad re- dan på detta tidiga stadium. Samarbets- laget beslöt om utredning genom arbets- vårdsorganets försorg. Vid denna fram- kom bla, att C. varit sjuklig alltsedan 1925, då han behandlats för ledgångs- reumatism. År 1940 tillerkändes han invalidpension, som han utan avbrott uppbar till 1950. Från denna tid hade C. haft endast tillfälliga anställningar, och under mellantiderna åtnjöt han tid- vis socialhjälp. Med hänsyn till C:s hälsotillstånd i förening med en förhål- landevis hög ålder bedömdes möjlighe- terna till en arbetsplacering i öppna marknaden som närmast utsiktslösa. Se- dan C. uttryckt intresse för korvförsälj- ning, upptogs förhandlingar med kom- munen. Dessa förhandlingar ledde så småningom till att C. i oktober 1956 med bidrag från pensionsstyrelsen, landstinget och kommunen kunde igång- sätta en korvförsäljningsrörelse i hem- orten. Den 26/10 1956 friskskrevs C., varav följde att ersättningen från sjuk- kassan upphörde att utgå.

C. har emellertid senare på grund av hjärtbesvär ånyo varit sjukskriven un- der tiden 26/11—3/12 1956, på grund av ryggbesvär tiden 1/2—11/4 1957 samt på grund av angina tonsillaris 27/5—8/6 1957.

Vid efterkontroll i oktober 1957 fram- kom, att C. på grund av hjärtbesvär ånyo varit sjukskriven till 50 % under en månads tid. Korvförsäljningen hade visat sig lämna allt bättre resultat, och med hänsyn härtill hyste han goda för— hoppningar om att i framtiden kunna

försörja sig av rörelsen. Till familjens försörjning behövde han fortfarande i viss utsträckning anlita socialhjälp.

Sjukkassemedlemmen D.

38-årig ogift skogs- och anläggnings- arbetare, som i december 1955 skadade sig vid sprängningsolycka, varvid man fick amputera första och andra fingret samt första och andra mellanhandsbenet på höger hand. Sjukskriven med ersätt- ning från sjukkassan from 8/12 1955. Den 12/3 1956 överfördes ärendet som varande ett yrkesskadefall till riksför- säkringsanstalten, som tillerkände D. livränta med 260 kr/mån, beräknad ef- ter 55 % invaliditet.

Efter rapport från lokalsjukkassan be- handlades ärendet den 20/6 1956 i sam- arbetslaget. D. hade rekommenderats att undergå en operation syftande till att höja gripförmågan 1" den ska-dade i'm-n- den men motsatt sig detta. Andra me- dicinska åtgärder bedömdes ej aktuella. Däremot ansågs ärendet böra bli före- mål för utredning och eventuella åtgär- der från arbetsvårdssynpunkt.

Arbetsvårdsorganets utredning i au— gusti 1956 bekräftade arbetsvårdsbeho- vet. På grund av att D. saknade vanlig gripförmåga i höger hand, var en åter- gång till tidigare arbete utesluten. Utan föregående yrkesutbildning bedömdes en arbetsplacering i annat arbete ej hel- ler genomförbar. Frågan om yrkesut- bildning togs därför upp. D. var intres- serad av att erhålla en omskolning till industrilackerare, vilket yrkesval be- dömdes kunna ifrågakomma. En fram- ställning om arbetsvård för D. i form av utbildning till industrilackerare in- gavs följaktligen till arbetsmarknadssty- relsen, som genom beslut den 22/10 1956 biföll framställningen. Efter ut- bildningen, som avsågs pågå under 3 är, kunde D. påräkna arbete i hemorten.

Sedan plats kunnat ordnas vid van-

• Sida 84
•  Original

föreanstalt, påbörjade D. den 7/11 1956 sin utbildning till industrilackerare. I samband härmed höjde riksförsäk- ringsanstalten livräntan till 511 kr/mån, beräknad efter 100 % invaliditet. Han hade emellertid vissa svårigheter att an— passa sig på utbildningsorten, och detta ledde till att utbildningen avbröts den 14/1 1957. Detta föranledde riksförsäk- ringsanstalten att den 12/3 1957 omprö- va ersättningsfrågan, varvid D. tiller- kändes livränta intill fyllda 67 år med 204 kr/mån, beräknad efter 45 % inva- liditet.

Ännu i oktober 1957 hade D. fortfa- rande inget ordnat arbete. Frånsett en del rent tillfälliga arbeten hos lantbru- kare i hemorten hade han vid denna tidpunkt varit sysslolös, alltsedan ut- bildningen avbröts. Trots detta hade han på arbetsvårdens förfrågningar inte ådagalagt något intresse för diskussio- ner angående förnyade åtgärder från dess sida till lösande av sin arbetsfråga. Detta kan tyda på att han funnit sig tillrätta med sina nuvarande arbets— och inkomstförhållanden. Så länge D. är ointresserad härav kan några ytterliga- re åtgärder i ärendet inte företagas från arbetsvårdsorganets sida.

Sjukkassemedlemmen E.

20-årigt ogift köks- och matsalsbiträ- de samt konfektionssömmerska. Sjuk- skriven 1954 på grund av reumatisk feber. Vårdad å lasarett upprepade gånger för recidiverande reumatisk fe- ber, hjärtmuskelinflammation och klaff- fel. Medicinerar ständigt. Ersättning från sjukkassan 69 dagar 1954, 365 da- gar 1955, 211 dagar 1956.

Efter rapport från lokalsjukkassan be- handlades ärendet i samarbetslaget den 20/6 1956. Ytterligare åtgärder av me- dicinsk natur ansågs inte behövas, där- emot utredning av ärendet från arbets- vårdssynpunkt. Arbetsvårdsutredningen

gav vid handen, att E. kunde tänkas va— ra i stånd antaga endast ett mycket lätt arbete, till en början endast på deltid. Den 1/8 1956 lyckades det också arbets- vården att anvisa E. dylik anställning på ett apotek, där hon skulle sysselsät- tas med inläggning av pulver. Emeller- tid nedlades pulvertillverkningen 31/5 1957, varför E. åter stod utan arbete. In— nan nytt arbete kunde anvisas, insjuk- nade E. den 31/7 1957, denna gång i bi- håleinflammation, och måste för be- handling ånyo läggas in på sjukhus. Ef- ter tillfrisknandet i augusti 1957 åter- upptogs kontakten med arbetsvårdsor— ganet, varvid nya försök gjordes att skaffa henne lämpligt arbete, denna gång dock med negativt resultat. Frågan om yrkesutbildning togs upp till pröv- ning, och E. uttalade intresse för ett arbete som kontorist, vilket från såväl medicinska som andra synpunkter ock- så bedömdes lämpligt. En framställning till arbetsmarknadsstyrelsen om ekono- miskt bidrag för en ettårig handelskurs bifölls, och sedan augusti 1957 pågår yrkesutbildning i ärendet.

Vid förfrågan i oktober 1957 har ut- bildningsanstalten upplyst, att E. tillgo- dogjort sig utbildningen fullt tillfreds- ställande. E. har själv uppgivit sig myc- ket nöjd med vidtagna åtgärder. Hon stod vid tillfället fortfarande under lä- karkontroll.

Sjukkassemedlemmen F.

28-årig kommunalanställd gatuarbeta- re. Gift, 3 minderåriga barn. Sjukskri— ven 29/1 1955 på grund av knäskada. Opererad 25/5 1955, varvid man fann en träbit, som avlägsnades (1951 hade F. råkat få in en trädgren i vänster knä- led). Då F. fortfarande besvärades av värk, företogs en ny operation den 30/12 1955.

Den 22/2 1956 behandlades ärendet i samarbetslaget. P:s sysselsättningsfråga

• Sida 85
•  Original

ansågs böra bli föremål för utredning och eventuella åtgärder genom arbets- vårdsorganets försorg. Andra åtgärder crfordrades inte.

Vid arbetsvårdsutredningen framkom till en början, att behandlingsläkaren ansåg en återgång till tidigare arbete som eventuellt tänkbar. Sedan det i mars 1956 definitivt klarlagts, att F. på grund av sin skada inte kunde återgå i tidigare arbete, inleddes förhandlingar med F:s tidigare arbetsgivare angående lämpligt arbete för F. men med negativt resultat. Sedan en arbetsplacering i öppna marknaden överhuvud visat sig ogenomförbar, togs frågan om yrkes- utbildning upp till prövning. F. uttala- de därvid intresse för en utbildning till reklamtecknare eller ritare; under sjukskrivningstiden hade han i viss omfattning sysslat med reklamteckning. Förnyade förhandlingar upptogs med Fzs tidigare arbetsgivare, vilka resulterade i det beskedet, att F. efter en kortare teknisk utbildning med största sanno- likhet kunde erhålla återanställning så- som mätningstekniker. På grundval av detta besked ingavs den 5/6 1956 fram— ställning till arbetsmarknadsstyrelsen om arbetsvård för F. i form av utbild— ning vid teknisk fackskola (väg- och vattenbyggnadstekniska avd.). Fram- ställningen bifölls, och utbildningen på- börjades i januari 1957. Vid den tid- punkten hade F. varit friskskriven för knäskadan sedan den 13/9 1956.

Vid efterkontroll i oktober 1957 fort- löpte utbildningen planenligt.

Sjukkassemedlemmen G.

26—årig ogift manlig borstfabriksarbe- tare. Sjukskriven med ersättning från sjukkassan from den 28/1 1955. Diag- nos: Resttillstånd efter hjärnhinnein- flammation plus försenad pubertet plus epilepsi.

Sjukhistoria: Epileptiska anfall redan vid 8 års ålder. Sedan 1950 2 ä 3 anfall per år med lätta pareser, växlande mel- lan höger och vänster kroppshalva, och medvetanderubbning. Vid anfall i janu— ari 1955 omtöckning ca 1 dygn. Vårdats å lasarettet i hemorten, vid neurokirur- giska kliniken i Lund samt Serafimer- lasarettet i Stockholm.

Efter remiss från lokalsjukkassan be- handlades ärendet i samarbetslaget den 4/7 1956. Därvid beslöts remiss av åren- det till arbetsvårdsorganet i och för ut- redning och eventuella åtgärder. Arbets— vårdsutredningen klarlade, att G. aldrig fått någon egentlig yrkesutbildning. År 1951 erhöll han anställning vid en borst— fabrik. G. orkade emellertid aldrig ar— beta på ackord. Huvudsakligen syssel- sattes han vid en slip- och borrmaskin, där han tilläts arbeta efter förmåga. Er- sättning för arbetet utgick efter en tim- lön av 1:50 kr. På grund av omläggning av produktionen permitterades G. från sitt arbete i början av 1955, ungefär samtidigt som han Sjukskrevs. Någon möjlighet till återanställning förelåg inte. '

För att få G:s förutsättningar att över huvud taget återgå till ett arbete närma- re utredda ingavs framställning tilt ar- betsmarknadsstyrelsen om arbetspröv- ning i ärendet, vilken framställning bi- fölls den 15/10 1956. På grund av plats- brist kunde arbetsprövningen dock ej påbörjas förrän den 16/5 1957. Den på- gick sedan till i mitten av september, då man kommit fram till att G. lämpli- gen borde beredas yrkesutbildning in- om fotografyrket. I oktober 1957 hade ärendet avancerat så långt, att fram- ställning ingivits till arbetsmarknads- styrelsen om arbetsvård för G. i form av yrkesutbildning till fotograf under en tid av 3 år vid vanföreanstalt. Er- sättning från sjukkassan hade då inte utgått sedan den 1/8 1956.

• Sida 86
•  Original

26-årig ogift dekupörelev. Sjukskriven

'med ersättning från sjukkassan from

den 30/11 1954 på grund av psykisk sjukdom (schizofreni). Vårdats vid mentalsjukhus två omgångar, senast ut- skriven augusti 1955. Ordinerad vila i hemmet samt arbetsterapi.

Efter remiss från lokalsjukkassan be- handlades ärendet i samarhetslaget den 21/3 1956. Några medicinska åtgärder utöver de redan vidtagna ansågs inte aktuella, däremot utredning och even- tuella åtgärder från arbetsvårdssyn- punkt. Ärendet remitterades sålunda till arbetsvårdsorganet, där H. emeller- tid redan var inskriven sedan den 13/2 1956. Från arbetsvårdsorganets sida ha- de i första hand arbetsträning rekom- menderats, och i början av 1956 hade plats vid arbetsträningsverkstad även kunnat beredas. Efter 10 dagar avbröt H. arbetsträningen, då han erfarit att några f d sanatoriepatienter vistades vid verkstaden och han befarade bli smit- tad. Då andra åtgärder inte ansågs ge- nomförbara, anvisades H. efter hem- komsten skyddad sysselsättning i form av parkarbete. Tämligen snart avbröt han emellertid också denna arbetsvård och vistades därefter i sitt föräldrahem. I juli 1956 intogs H. ånyo å mentalsjuk- hus, varifrån han sedan blev försöksut- skriven först i februari 1957. Försöksut- skrivningen varade dock endast till i april, då H. på nytt fick intagas för vård. Ännu i oktober 1957 pågick den- na vård. I februari 1957 utfärdades av behandlingsläkaren intyg för ansökan om sjukbidrag från pensionsstyrelsen.

Sjukkassemedlemmen !.

51-årig gift byggnadssnickare. 3 min- deråriga barn. Sjukskriven med ersätt- ning från sjukkassan from 20/2 1956 på grund av olycksfall i arbete med muskelbristning i höger axel. Efter

olycksfallet ej varit i stånd att lyfta ar- men. Den 20/5 1956 överfördes ärendet till riksförsäkringsanstalten, som sedan denna tidpunkt utgivit ersättning.

Efter rapport från lokalsjukkassan behandlades ärendet i samarbetslaget den 20/6 1956. Inga medicinska åtgär- der ansågs aktuella, möjligen längre fram.Däremot beslöts, att ärendet skulle utredas från arbetssynpunkt.

Den 28/11 1956 opererades I. för sin axelskada utan nämnvärd förbättring. Ny operation med partiell läsning av axelrörligheten påtänkt, men I. motsatte sig detta förslag.

Arbetsvårdsutredningen gav vid han- den, att I. för framtiden inte kunde ar— beta som byggnadssnickare. Åtgärderna fick därför inriktas på att söka skaffa ett arbete, i vilket hans handikap ej be- hövde göra sig gällande. Detta ledde till att han i början av maj 1957 kunde an— visas arbete mot avtalsenlig lön som tra- versförare vid en större industri i hem- orten.

Vid efterkontroll i oktober 1957 var I. fortfarande anställd såsom traversfö- rare. Arbetsgivaren förklarade sig vara fullt nöjd med hans arbetsprestation.För egen del har I. uppgivit, att hans arbets- fråga ordnats bättre än han vågat hop- pas. Han hade under sjukdomstiden hyst bekymmer för framtiden, vilket han numera inte ansåg sig ha anled— ning till. Från riksförsäkringsanstalten uppbar han vid kontrolltillfället alltjämt ersättning med 223 kr/mån, beräknad efter en invaliditet av 45 %.

Sjukkassemedlemmen ].

21—årig ogift verkstadslärling. Sjuk- skriven 5/11 1955 för skador på vänster underarm och vänster ben efter en mo- torcykelolycka. På grund av att J. lider av blödarsjuka (sk oäkta haemophili) fick han svåra blödningar, och blod- transfusioner måste givas. Den närmas-

• Sida 87
•  Original

te tiden hade J. ingen rörlighet i första, andra och tredje fingret på vänster hand. Småningom återfick han rörlig- heten men däremot ej känseln; >>kan få brännsår på fingrarna, utan att han känner någon smärta härvid».

Den 4/7 1956 behandlades ärendet i samarbetslaget, varvid st sysselsätt- ningsfråga ansågs närmare böra utre- das. Arbetsvårdsutredningen fastställde J:s behov av arbetsvård. Med hänsyn till hans nedsatta sensibilitet i 3 fingrar på vänster hand och blödningsbenägenhet vid skador ansågs han för framtiden inte kunna fortsätta med sitt tidigare verk- stadsarbete. Lämpligt annat arbete kun- de ej anskaffas, varför frågan om yrkes- utbildning upptogs till prövning. J. kun- de inte tänka sig annan sysselsättning än något slag av mekaniskt arbete, exempelvis som radioreparatör eller bilelektriker. Hans handikap gjorde det tveksamt om han hade förmåga att ut- föra ett precisionsarbete. J. hade svaga skolbetyg, men psykologisk anlagspröv- ning utvisade, att hans intellektuella ut- rustning och hans förutsättningar i öv- rigt måste bedömas som fullt tillräckli- ga för en utbildning inom något av de önskade yrkesområdena. Trots nedsatt rörlighet och känsel i vissa fingrar hade han också vid företagna prov visat sig

klara även sådant arbete, där skadan annars kunde tänkas utgöra ett hinder. Då radioreparatörsyrket med hänsyn till hans intresseinriktning och från me- dicinsk och arbetsmässig synpunkt i första hand borde ifrågakomma, vidtogs åtgärder för att få en dylik utbildning till stånd. På grund av platsbrist vid ut- bildningsanstalterna kunde denna ut- bildning ej påbörjas förrän någon gång under 1958, medan bilelektrikerutbild— ning skulle kunna ordnas redan under 1957. Med hänsyn härtill valde J. att utbilda sig till bilelektriker; ytterligare ett skäl för yrkesvalet i fråga var, att han med säkerhet kunde påräkna arbete ? hemorten efter avslutad utbildning. I mars 1957 ingavs framställning till ar- betsmarknadsstyrelsen om arbetsvård för J. i form av utbildning till bilelektri- ker. Utbildningen skulle pågå 22 måna— der och påbörjades den 27/5 1957; den pågick alltjämt i oktober 1957. Ersätt- ningen från sjukkassan upphörde den 26/5 1957, alltså dagen före utbildning- ens början.

Från utbildningsanstalten har på för- frågan meddelats, att J. visat sig lätt kunna tillgodogöra sig såväl den teore- tiska som den praktiska undervisning- en. Själv har J. uppgivit, att han trivs bra med utbildningen.

• Sida 88
•  Original

f kanal.. min.", 12 JUN 1858 :!

• Sida 89
•  Original

• Sida 90
•  Original

Systematisk förteckning

(Siffrorna inom klammer beteckna utredningarna: nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lsgstiftning. Rittaskipning. Fångvird. Häradet-titta sammansättning i brottmål. [9] Förslag till varumärkeslag. [10] Betänkande med förslag till allmän tjänstepliktslag in. m.

4

Stotsförfottning. Allmin statsförvaltning.

Utredning om vissa förhållanden vid konserverinzsforsk-

ningeinstitutet. [3 Författningsutredningen. 1. Kandidatnomineiiing vid and- rakammarval. [6] 2. Regeringsarbetet. [14

Kommunnlförvnltning.

Statens och kommuner-nos iinsnsväscn.

Politi.

Nationalekonomi och socialpolitik. Socialförsäkring och rehabilitering. [17]

Hilso— och sjukvård.

Gemensam nordisk hälsovårdsutbildning. [8] Hälsovård och öppen sjukvård i landstingsområdena. [15]

Allmänt näringsväsen.

Fast egendom. Jordbruk med biniringnr Småbrukarstödet. [7]

Vnttenvåsen. Skogsbruk. Borgsbruk.

Industri.

Handel och sjöfart.

Kommunikotionsvisen.

Vägplan för Sverige. De]. 1. Rikiinjer och förslag samt

kartbilagor. [1] Del 2. Expertutredningar och övrig. textbitagor. [2]

Bank-, kredit- och ponningvisen.

Försåkrlngsvlsen.

Promemoria med förslag om fondförvaltning m. m. i samband med en utbyggd pensionering. [4] Permanent skördeskadeskydd. [5]

Kyrkoväsen. Undervisningsviscn. Andlig odling i övrigt.

1955 års universitetsutredning. 3. Reserverna för högre ut- bildning. Beräkningar oeh mefoddisknssion. [11]

Försvusvisen.

Civilförsvarsutbildningen. [12] Civilförsvarets organisation. [18]

Utrikes ärenden. lnternntionell ritt.