SOU 1958:37

Statsbidrag till anordnande av skolmåltider

Kap. 1 Kap. 2 Kap. 3 Kap. 4 Kap. ;; Kap. 0 Kap. 7 Kap. 8. Kap. 9. Kap. 10. Kap. 1].

1. Allmänna statsbidragsutredningen

Allmänna statsbidragsutredningen har, som tidigare nämnts, med skri- velse den 4 juli 1956 till oss överlämnat en promemoria angående stats- bidragen till Skolmåltider. I skrivelsen framhålles, att bidragen till skol- måltidsverksamheten hör till de statsbidrag till kommunerna, som utred- ningen enligt sina direktiv haft att överse från förenklingssynpunkt. Då emellertid de sakkunniga för översyn av vissa statsbidrag på skolväsendets område även hade att pröva ifrågavarande bidrag, vilken prövning skulle avse såväl formerna för hidragsgivningen som kostnadsfördelningen, hade utredningen genom ifrågavarande promemoria velat delge de sakkunniga sin uppfattning beträffande bidragssystemets tekniska utformning.

Statsbidragsutredningen framhåller, att bidragsuträkningen vid använd— ning av fixerade bidragsunderlag blir enkel, varjämte en betungande ut- giftskontroll från statens sida undvikes. En olägenhet med ett dylikt system är emellertid, att det icke ger automatisk värdebeständighet åt bidraget. Det reella värdet av statsunderstödet till Skolmåltider är numera _ även bortsett från att bidragsprocenten genom stegringen av kommunernas skatteunderlag sjunkit _ väsentligt mindre än vid bestämmelsernas till- komst trots vissa uppräkningar av bidragsunderlaget under årens lopp.

statsbidragsutredningen har för sin del föreslagit, att bidragsprocenten vid skolmåltiderna skall bestämmas enligt en formel, som innebär, att en kommuns statsbidragsprocent ändras endast i den mån förskjutningar in— träder i förhållandet mellan kommunens skatteunderlag och normalskatte- underlaget för riket. I anslutning härtill anser utredningen det böra över- vägas, om icke också bidragsunderlaget kan givas författningsmässigt ga- ranterad värdebeständighet. Metoden härför skulle vara att på något sätt indexreglera detta underlag.

En svårighet att för skolmåltiderna genomföra en indexreglering ligger enligt utredningen däri, att bidragsunderlaget innefattar kostnader av olika slag, väsentligen dock råvaru— och lönekostnader. En eventuell index- reglering borde för att vara enkel hänföras endast till en utgiftspost och helst en dominerande sådan. En anknytning till lönerna torde dock i detta fall icke lämpligen böra ske, då verksamheten i viss utsträckning icke skötes i kommunernas egen regi utan handhaves av enskilda. Den enda möjligheten skulle alltså vara att utgå från råvarukostnaden och låta änd-

ringarna i livsmedelsindex vara avgörande för bidragsunderlagets storlek. Ej heller en sådan ordning skulle dock vara tillfredsställande, enär livs- medelskostnaden är dominerande endast vid större och icke vid mindre bespisningsenheter, vilka senare är ganska talrika på landsbygden.

Statsbidragsutredningen har övervägt frågan om behovet av den särskilda bidragsregeln för elever från andra kommuner och menat, att det onek— ligen skulle innebära en viss förenkling av bidragssystemet, om man icke behövde skilja mellan olika kategorier av de i skolmåltiderna deltagande eleverna utan till grund för bidragsberäkningen kunde lägga enbart det totala antalet Skolmåltider. Utredningen har emellertid ansett, att det kan befaras, att ett borttagande av ifrågavarande bestämmelse skulle för- svåra samarbetet på skolans område olika kommuner emellan genom att tvistigheter kunde uppstå mellan skolkommun och hemortskommun angå— ende fördelningen av skolmåltidskostnaderna. Med utgångspunkt i nuva- rande skolorganisatoriska förhållanden har därför utredningen ansett sig icke böra förorda någon ändring i detta avseende.

Utredningen har vidare övervägt, huruvida icke bidraget beträffande lärjungar från andra kommuner skulle kunna bestämmas till ett fixerat belopp. Utredningen förordar, att nuvarande bestämmelse ändras och att sålunda bidraget för Skolmåltid åt >>främmande>> lärjungar skall utgå med ett bestämt i författningen angivet belopp. Utredningen har icke ansett det vara dess uppgift att föreslå storleken av ett sålunda fixerat bidrag. Utred- ningen framhåller dock, att enligt dess mening bidraget visserligen bör hållas lägre än den genomsnittliga kostnaden men dock icke bör utmätas så snävt, att det icke blir möjligt för en kommun att genom rationell orga- nisation nedbringa den verkliga kostnaden till eller något under bidragets nivå. Utredningen anser vidare, att anledning saknas att för lärjungar från andra kommuner fastställa bidraget till annat belopp än som motsva- rar bidragsunderlaget för lärjungar från den egna kommunen. Om samma belopp komme att tillämpas i båda fallen, skulle en förenkling vinnas i fråga om det administrativa handhavandet. Utredningen har därför för- ordat, att en ändring av sådan innebörd genomföres.

2. De sakkunniga

Bidragsunderlaget vid skolmåltider åt kommunens egna elever I tabellerna 8 och 9 har redovisats de stora variationerna i måltidskostnader mellan bespisningsenheter med större och mindre elevantal. Det nuvarande högre bidragsunderlaget för bespisningsenheter med högst två läraravdel- ningar är uttryck för en enligt vår uppfattning riktig strävan att i viss ut- sträckning avpassa bidraget efter de varierande kostnaderna, och någon anledning att nu frångå denna princip finns inte. Tvärtom har vi ansett oss böra gå ett steg längre. Som framgår av tabell 9 varierar kostnaderna

mellan i medeltal 245 öre vid bespisningsenheter med mindre än 10 elever och i medeltal 94 öre vid bespisningsenheter med mer än 349 elever. Det är emellertid icke någon jämnt fallande skala utan man kan urskilja två mera markerade kostnadsgränser, nämligen mellan andra och tredje grupperna (elevantal 10—19 respektive 20—34), där kostnaderna angivits till 196 respektive 150 öre, samt mellan femte och sjätte grupperna (elev- antalet 50—69 respektive 70—99), för vilka kostnaderna redovisats med 136 respektive 121 öre. Ser man till antalet läraravdelningar torde den förstnämnda gränsen i stort sett gå mellan en och två avdelningar och den sistnämnda gränsen mellan tre och fyra avdelningar. Det bör erinras, att dessa mindre bespisningsenheter alldeles övervägande finns på den rena landsbygden, där elevantalet i avdelningarna ofta är lägre än det fastställda högsta.

Vi har funnit rimligt, att dessa förhållanden beaktas vid bestämmandet av bidragsunderlaget för skolmåltiderna, och får därför föreslå, att bidrags- underlaget differentieras i tre olika belopp, nämligen ett för bespisnings- enheter med endast en läraravdelning, ett för bespisningsenheter med två eller tre avdelningar samt ett för bespisningsenheter med mer än tre avdelningar.

Vad gäller bidragsunderlagets storlek synes oss ett belopp av 80 öre för bespisningsenheter med mer än tre avdelningar väl avvägt. Detta innebär alltså för dessa enheter en höjning av bidragsunderlaget med 10 öre. Visser— ligen kan sägas, att det förut åberopade siffermaterialet rörande redo- visade kostnader för skolmåltiderna borde föranleda en ännu större höj- ning av bidragsunderlaget, enär kostnaderna i allmänhet ligger icke obe- tydligt över 80 öre. Men med hänsyn till att det förekommit enstaka bespisningsenheter och kommuner, som kunnat redovisa kostnader, vilka till och med legat under detta belopp, samt till att bidragsunderlaget under alla omständigheter bör hållas i underkant för att stimulera kom- munerna till all möjlig rationalisering av skolmåltidsverksamheten har vi för den stora gruppen av bespisningsenheter ansett oss böra stanna vid 80 öre. För bespisningsenheter med två eller tre avdelningar föreslår vi 1 krona, vilket innebär en höjning med 10 öre för enhet med två avdel- ningar och med 30 öre för enhet med tre avdelningar. För de minsta enhe- terna med en avdelning förordar vi slutligen, att bidragsunderlaget sättes till 1 krona 20 öre, alltså en ökning med 30 öre. Måhända kan de föreslagna höjningarna för de båda sistnämnda grupperna förefalla stora, men i betraktande av de redovisade faktiska måltidskostnaderna vid ifrågava- rande bespisningsenheter kan de dock icke sägas vara oskäliga. Det totala elevantalet i nämnda bespisningsenheter är för övrigt relativt litet — vid bespisningsenheter med två eller tre avdelningar för närvarande omkring 12 procent och vid enheter med en avdelning omkring två procent av det

'. -_1— ___-..— .-».=_-_ ___—4 m.... -;—--

totala antalet i skolmåltiderna deltagande elever —— varför de ekonomiska konsekvenserna för statsverket av vårt förslag blir förhållandevis obetyd— liga. Vi återkommer härtill i det följande.

Enligt övergångsbestämmelserna till kungörelsen angående statsbidrag till anordnande av Skolmåltider kan kommun få statsbidrag även till mål- tid, som består av s. k. oslofrukost (smörgås med pålägg och mjölk samt frukt eller grönsak) eller av gröt eller välling. Den tidpunkt, intill vilken nämnda möjlighet skulle föreligga, var från början fastställd till den 30 juni 1951 men har sedermera flyttats framåt, senast genom kungörelsen 19541413 till den 1 juli 1960. Bidragsunderlaget utgör 35 öre för oslo- frukost och 20 öre för måltid med gröt eller välling. Dessa belopp har ej undergått någon ändring sedan kungörelsens tillkomst. Givetvis har kost- naderna även för dessa måltider rätt avsevärt ökat, varför en jämkning av beloppen synes motiverad. Vi föreslår, att bidragsunderlaget för oslo- frukost bestämmes till 50 procent av bidragsunderlaget för vanlig måltid samt för måltid med gröt eller välling till 25 procent därav. Då vi anser, att bidragsunderlaget även vid nu ifrågavarande måltider hör differentie- ras efter antalet avdelningar i bespisningsenheterna i enlighet med vad vi förordat i fråga om de vanliga måltiderna, innebär vårt förslag, att bidrags- underlaget vid oslofrukosten skulle utgöra 60, 50 och 40 öre samt vid mål- tid med gröt eller välling 30, 25 och 20 öre per måltid vid bespisnings- enhet med respektive en avdelning, två eller tre avdelningar samt med mer än tre avdelningar.

Liksom för närvarande bör Kungl. Maj:t alltjämt äga befogenhet att, då synnerliga skäl föreligger, fastställa högre bidragsunderlag än som ovan förordats. Vi vill framhålla, att detta kan visa sig önskvärt bland annat i sådana fall, då en kommun deltager i försöksverksamhet för utprövning av exempelvis nya bespisningsmetoder och kommunen därigenom åsamkas extra kostnader. Skolöverstyrelsen gjorde i början av innevarande år fram- ställning till Kungl. Maj :t om att för en skola i Dalarö kommun måtte för viss angiven tid få utgå statsbidrag på ett högre bidragsunderlag och efter en högre procentsats än som enligt nu gällande bestämmelser är möjligt med hänsyn till att skolöverstyrelsen avsåg att vid skolan anordna försök med utnyttjande i större omfattning av djupfryst mat vid skolmåltidsverk- samheten. Framställningen föranledde, att Kungl. Maj:t ur åttonde huvud- titelns extra utgiftsanslag anvisade ett mindre belopp såsom bidrag till kommunens merkostnader för ifrågavarande försöksverksamhet. Att det ej blev bifall till förslaget om höjt bidragsunderlag och höjd bidragsprocent torde ha berott på att det på grund av uttalanden i förarbetena till den nu- varande måltidskungörelsen icke ansågs möjligt att i ett fall som detta tillämpa denna undantagsregel. Enligt vår mening bör detta emellertid fram- deles vara möjligt.

I detta sammanhang har vi funnit skäl överväga, om icke statsbidrag borde kunna utgå även till måltider, som elever erhåller i samband med undervisningen i praktisk hemkunskap-hushållsgöromål (skolköksmålti- der). Spörsmålet har tidigare varit föremål för statsmakternas prövning. I skrivelse till Kungl. Maj:t den 4 juli 1947 gjorde skolöverstyrelsen fram- ställning i angivet syfte och framhöll därvid i huvudsak följande. Enligt bi— dragskungörelsen gällde som villkor för erhållande av statsbidrag till skol- måltid bland annat, att måltiden bestod av smörgås och mjölk samt en lagad rätt i huvudsaklig överensstämmelse med av överstyrelsen utfärdade typ— matsedlar. Då emellertid skolköksmåltiden i de allra flesta fall bestod av två rätter men ej innefattade smörgås och mjölk och matvarorna vid denna un- dervisning utgjorde undervisningsmateriel samt kommunen icke hade några utgifter för tillagning, servering och diskning syntes enligt överstyrelsens uppfattning kungörelsen icke utan vidare kunna tillämpas på dessa måltider. Någon anledning att i statsbidragshänseende göra skillnad mellan nu nämnda måltider och vanliga Skolmåltider förelåg dock ej enligt överstyrel- sens mening. Bidragsunderlaget föreslogs till 60 öre liksom för övriga skolmåltider.

Statskontoret medgav i yttrande över framställningen, att vissa skäl kunde åberopas för densamma, men framhöll att det dock i statsbidrags- hänseende förelåge en så väsentlig skillnad mellan de båda slagen av mål- tider, att ämbetsverket icke kunde tillstyrka en tillämpning av statsbidrags- kungörelsen på skolköksmåltiderna. Statskontoret underströk särskilt, att statsbidraget för vanliga måltider vore avsett att täcka även kostnader för tillagning, servering och diskning ävensom för slitage å inventarier. Vid Skolköksmåltiderna uppstod icke några sådana kostnader, och till utgif— ter för slitage utgick i fråga om folkskoleväsendet statsbidrag till under— visningsmateriel.

Departementschefen (1948 års VIII ht. s. 255) uttalade att, även om vissa skäl kunde anses tala för bifall till skolöverstyrelsens framställning, han emellertid icke ansåg sig kunna biträda förslaget med hänsyn till de icke oväsentliga olikheter, som förelåg mellan dessa måltider och de vanliga skolmåltiderna, och till den av departementschefen tidigare betonade önsk— värdheten av ett så enkelt bidragssystem som möjligt.

Vi har inhämtat, att det för närvarande undervisas cirka 94 000 elever i praktisk hemkunskap-hushållsgöromål och att denna undervisning omfat- tar i medeltal 35 dagar per läsår och elev. Det är emellertid långt ifrån alltid att undervisningen sker å sådan tid på dagen, att skolköksmåltiden till tiden sammanfaller med och kan sägas ersätta den ordinarie skolmål- tiden vid skolan. På flera håll är problemet ej heller aktuellt, enär någon skolmåltidsverksamhet icke förekommer. Det beräknas att för knappt hälften eller cirka 45 000 av ifrågavarande elever skolköksmåltiden ersät- ter den vanliga skolmåltiden. Kostnaden per måltid uppgår i genomsnitt till

en krona och betalas av kommunerna, då det gäller folkskolor, och av kom- munerna eller eleverna, då det gäller andra skolor.

Vid bedömande av förevarande spörsmål bör väsentligt avseende fästas vid det förhållandet att, därest ifrågavarande elever icke intog några mål- tider i skolköket i anslutning till undervisningen i hemkunskap—hus- hållsgöromål utan även dessa dagar deltog i de vanliga skolmåltiderna, kommunen givetvis vore berättigad till statsbidrag därför i vanlig ordning. Den omständigheten att de i stället intager sin måltid i skolköket synes rimligtvis icke i statsbidragshänseende böra betraktas annorlunda, därest icke mycket vägande skäl talar däremot. Så synes dock icke vara fallet. Att måltidernas sammansättning icke är identisk torde icke kunna till— mätas alltför stor betydelse i synnerhet som skolköksmåltidernas sam- mansättning från näringsfysiologisk synpunkt torde motsvara de vanliga skolmåltidernas. Och det förhållandet att vid skolköksmåltiderna ej är fråga om några kostnader för tillagning, servering och diskning synes till väsentlig del kunna uppvägas av de högre råvarukostnaderna, som beror på att livsmedlen även utgör undervisningsmateriel vid dessa måltider. Vi har därför ansett oss böra föreslå, att skolköksmåltiderna i statsbidrags- hänseende likställes med vanliga Skolmåltider och att bidragsunderlaget för de förra bestämmes till 80 öre liksom för vanliga Skolmåltider i bespis- ningsenheter med mer än tre avdelningar. Undervisning i praktisk hem- kunskap-hushållsgöromål torde nämligen så gott som undantagslöst vara förlagd till större skolenheter. Ett bifall till detta förslag kan beräknas med— föra ett årligt anslagsbehov, motsvarande statsbidrag beräknat på ett bi- dragsunderlag av för närvarande cirka 1,2 miljoner kronor.

Bidraget vid Skolmåltider åt främmande elever Som av det föregående framgår har redan från det nuvarande bidragssyste- mets tillkomst uppmärksammats det problem, som bespisningen av lär- jungar från annan kommun utgör. 1941 års befolkningsutredning föreslog i sitt betänkande om skolmåltiderna, att om i bespisningen deltagit lärjunge från annan kommun, skolkommunen skulle erhålla ersättning med belopp, motsvarande det förordade bidragsunderlaget, från hemortskommunen un— der förutsättning att denna för sin del beslutat om anordnande av skolmål- tider. Vid remissbehandlingen tilldrog sig denna fråga ett betydande in- tresse. Bland de remissinstanser som berörde spörsmålet var enigheten mycket stor om att utredningens förslag på denna punkt icke var tillfreds- ställande. Avgörande var därvid de rent praktiska synpunkterna; man ansåg att det administrativa förfarandet skulle bli för tungrott. Flertalet yttranden utmynnade i förslag om att staten skulle bära hela kostnaden för de främmande eleverna. Även departementschefen ( prop. 1946: 174 ) ansåg de praktiska svårigheter, som skulle möta vid ett genomförande av befolk- ningsutredningens förslag, vara så stora att han icke kunde tillstyrka det-

samma. Han förordade i stället, att hela kostnaden för dylik bespisning skulle bestridas av statsmedel; statsbidraget borde därvid bestämmas till samma belopp som bidragsunderlaget vid måltider för kommunens egna elever eller till 60 öre för måltid. Förslaget föranledde ingen erinran från riksdagens sida. För närvarande gäller, som tidigare nämnts, att statsbidrag till dylik måltid får utgå med belopp motsvarande den måltidsgivande kommunens kostnad för måltiden, dock med högst 85 öre.

Av den tidigare redogörelsen framgår, att inslaget av främmande elever vid skolmåltiderna kan vara mycket betydande i de högre skolorna, varför frågan för åtskilliga kommuner är av avsevärd ekonomisk betydelse. De nuvarande statsbidragen till dessa måltider har länge allmänt ansetts otill- räckliga och skolöverstyrelsen har upprepade gånger, senast i sina anslags- äskanden för budgetåret 1957/58, yrkat på förbättrade statsbidrag.

Om det sålunda från början varit statsmakternas avsikt, att måltidskoni- munerna skulle genom statsbidraget erhålla full täckning av kostnaderna för dessa måltider, har emellertid utvecklingen medfört, att statsbidraget i själva verket numera endast täcker en del av kostnaderna. De överskju- tande kostnaderna bestrides i en del fall av niåltidskommunerna själva, i andra fall av hemortskommunerna. I några fall uttages avgift av eleverna, vilket emellertid har till följd att statsbidrag ej kan utgå, enär enligt stats- bidragskungörelsen en av förutsättningarna för statsbidrag är, att skolmål- tiden kostnadsfritt tillhandahålles de deltagande eleverna.

I likhet med allmänna statsbidragsutredningen har vi övervägt, om det verkligen föreligger behov av den särskilda bidragsregeln för främmande elever. Då det emellertid icke kan anses rimligt, att skolkommunen själv skall stå för vissa kostnader för dessa elever, förutsätter ett slopande av regeln, att ett system kan åstadkommas för uttagande av ersättning för nämnda kostnader från respektive elevers hemortskommuner. Efter hand torde denna fråga komma att lösas i likhet med andra frågor om för- delningen olika kommuner emellan av gemensamma kostnader för skol- väsendet. Såväl det obligatoriska skolväsendet som de högre skolorna och yrkesskolväsendet måste i stor utsträckning bygga på samverkan mellan kommuner för att en ändamålsenlig organisation skall kunna åstadkommas. I skolstyrelselagen 1956: 614 ålägges kommun att deltaga i sådan samver- kan, såvitt ej följer påtagligt men för skolväsendet i kommunen.

Det kan alltså förväntas, att det inom ramen för denna vidare samverkan rörande skolväsendet så småningom kommer att finnas förutsättningar för reglering även av sådana ekonomiska mellanhavanden kommunerna emel- lan, som rör skolmåltidskostnaderna för främmande elever. Övergångsvis torde dock problemet kvarstå. Att nu lösa frågan genom en generell före— skrift, att skolkommunen skall av hemortskommunen äga utfå ersättning, såsom befolkningsutredningen på sin tid förordade, synes knappast kunna

t mm;—...— __4. _

komma i fråga med hänsyn bland annat till det omständliga administra- tiva förfarande, som måste bli följden.

Vi anser således att det nuvarande systemet, att staten i princip skall stå för hela måltidskostnaden i dessa fall, bör tills vidare upprätthållas. Tiden torde ännu icke vara inne för en ändring härvidlag, men vi förutsätter att frågan upptages till ny prövning, när närmare erfarenheter av den inter- kommunala samverkan på skolans område vunnits. De nuvarande olägen- heterna bör emellertid i möjligaste mån undanröjas genom att statsbidraget bättre avpassas efter de verkliga måltidskostnaderna.

Vi har i det föregående förordat höjning av bidragsunderlaget till 80 öre för bespisningsenheter med mer än tre avdelningar, till 1 krona för bespis- ningsenheter med två eller tre avdelningar samt till 1 krona 20 öre för bespisningsenheter med en avdelning. Problemet med de främmande ele- verna är ju främst aktuellt vid de högre skolorna. Av sammanlagt 33 000 främmande elever under vårterminen 1958 tillhörde omkring 24 000 högre skolor och omkring 9000 folkskolan. Erfarenheten visar, att livsmedels- kostnaderna, vid i övrigt lika förutsättningar, i allmänhet blir större vid högre skolor än vid folkskolor. Detta är förklarligt, då de äldre eleverna har större kaloribehov än de yngre. Vid skolmåltiderna bör enligt gäl- lande anvisningar serveras så riklig kost, att eleverna skall kunna få en tredjedel av dagens kaloribehov tillgodosett. I Sverige brukar kalori- behovet beräknas efter av Food and nutrition board i Washington upp- ställda normer. Medelkaloritalet för skolmåltiderna för skolbarn i olika åldrar beräknas sålunda till 800, för elever i åldern 13—16 år (gym- nasiestadiet) till 1 000 kalorier. Det större kaloribehovet gör, att de äldre eleverna fordrar jämförelsevis stora portioner. Enligt vad vi inhämtat har vid tretton högre statliga och kommunala skolor de främmande eleverna läsåret 1956/57 fått erlägga avgift för skolmåltiderna efter kommunernas självkostnadspris med 1 krona 50 öre vid fyra skolor, 1 krona 25 öre vid fem skolor, 1 krona 20 öre vid tre skolor och 1 krona vid en skola.

Med hänsyn till nämnda omständigheter och till angelägenheten av att stimulera kommunerna att i ökad omfattning anordna Skolmåltider för de främmande eleverna har vi funnit skäligt, att det nuvarande maximibelop— pet för statsbidrag till dylika måltider höjes från 85 öre till 1 krona 25 öre per måltid. Vi förordar alltså, att skolkommun får uppbära statsbidrag för måltider till främmande elever med belopp, motsvarande kommunens kostnad för måltiderna, dock med högst 1 krona 25 öre för måltid. Liksom nu är fallet må i nämnda kostnad ej inräknas kostnad för lokaler och in- ventarier som kommunen äger eller disponerar. » Vi har alltså icke ansett oss kunna biträda allmänna statsbidragsutred- ningens förslag att ifrågavarande bidrag alltid skulle utgå med ett och samma belopp. De mycket varierande kostnaderna för måltiderna torde

utgöra ett vägande skäl mot en dylik anordning. Ett fixerat bidragsbelopp måste av naturliga skäl sättas relativt lågt och skulle för åtskilliga kom- muner utgöra ett alldeles otillräckligt stöd och icke bidraga till önskvärd utveckling av ifrågavarande verksamhet.

Bidragsunderlagets värdebeständighet Vi har vid våra överväganden rörande bidragsunderlagets bestämmande sökt åstadkomma icke endast en av ändringarna i den allmänna prisnivån föranledd höjning av de nuvarande beloppen 70, 90 respektive 85 öre utan också någon anordning för att göra de nya beloppen värdebeständiga. Detta har synts oss angeläget, enär vi i det följ ande i fråga om statsbidragsprocen- tens bestämmande föreslår bestämmelser, som innebär, att en kommuns statsbidragsprocent ändras endast i den mån förskjutningar inträder i för— hållandet mellan skatteunderlaget i kommunen och normalskatteunder- laget för riket. Vi har därför undersökt möjligheterna att på något sätt indexreglera bidragsunderlaget. Såsom framgår av den lämnade redogörel- sen för allmänna statsbidragsutredningens synpunkter på denna fråga synes utredningen närmast ha avvisat en dylik anordning. En eventuell index- reglering borde enligt utredningen för att vara enkel hänföras till en utgifts- post och helst en dominerande sådan. Av olika skäl har emellertid en anknytning av index till enbart lönekostnaden eller enbart råvarukostnaden icke ansetts tillfredsställande.

Vi ifrågasätter för vår del, om det är nödvändigt att knyta en eventuell indexreglering endast till en utgiftspost. Det torde enligt vad vi under hand gjort oss underrättade om icke möta några större svårigheter att skapa en särskild index för nu ifrågavarande ändamål, i sig inneslutande både löne- och råvarukostnader. Men det vanskliga blir i så fall att avväga den pro- portion, i vilken dessa båda utgiftsposter lämpligen bör ingå i index. Det är ju nämligen så, som också allmänna statsbidragsutredningen framhållit, att livsmedelskostnaden dominerar vid större bespisningsenheter och löne- kostnaden vid mindre, och det har icke synts möjligt att lösa detta spörsmål på ett sätt, som kan godtagas som någorlunda rättvist för flertalet fall. Vi har vidare övervägt att tillämpa en inom socialstyrelsen upprättad index för färdiglagade måltider på restaurang m. 111. Vid denna index har emellertid hänsyn tagits även till andra kostnader än löner och råvaror, såsom för loka- ler, inventarier m. m., vilka kostnader icke bör medtagas när det gäller skol- måltiderna. Med hänsyn härtill har icke heller detta ansetts vara en fram- komlig väg.

Det har sålunda visat sig svårt att för skolmåltiderna åstadkomma en index, som kan ge fortlöpande värdebeständighet åt bidragsunderlaget.

Även om vi icke ansett oss kunna framlägga något förslag om kontinuer— lig indexreglering av bidragsunderlaget, har vi funnit vissa garantier böra

skapas för att bidragsunderlaget icke alltför mycket skall komma att släpa efter vid större förskjutningar i den allmänna prisnivån. I sådant syfte före-

slår vi, att om allmänna konsumentprisindex förändras —— uppåt eller nedåt — med minst åtta enheter i förhållande till läget den 1 juli 1959, då de nya bestämmelserna förutsättes skola träda i kraft, skall en automatisk upp- eller nedräkning av bidragsunderlaget ske med fem öre. Följande kan tjäna som exempel. Gällande konsumentprisindex är 152. Vi antager, .att denna är oförändrad den 1 juli 1959 men därefter successivt stiger och i mars 1961 uppgår till 160 enheter. Bidragsunderlaget skall då från och med redovisningsåret 1961/62 automatiskt höjas till respektive 85, 105 och 125 öre. På samma sätt skall en indexsänkning till 144 enheter resultera i en automatisk sänkning av bidragsunderlaget till respektive 75, "95 och 115 öre.

En förändring av bidragsunderlaget med fem öre motsvarar närmast en indexförändring av nio enheter vid ett bidragsunderlag av 80 öre

9

'(TäX8024J öre), åtta enheter vid ett bidragsunderlag av 1 krona 8 (EX 100 = 5,3 öre) och sex enheter vid ett bidragsunderlag av 1 krona

6 20 öre (lö—ZX 120 = 4,7 öre). Då jämkningen av bidragsunderlaget av prak- tiska skäl bör vara lika stor oavsett vilken bidragsunderlagsgrupp det gäller, här vi ansett en indexändring av åtta enheter utgöra ett lämpligt tal.

I detta sammanhang får vi framhålla, att därest intill tidpunkten för de nya bestämmelsernas ikraftträdande en mer väsentlig förskjutning i den allmänna prisnivån skulle inträda, detta bör kompenseras antingen genom att de av oss förordade bidragsunderlagsbeloppen respektive maximi- bidragsbeloppet i fråga om främmande elever justeras med hänsyn därtill eller att indexregleringen knytes till en konsumentprisindex av 152 enheter.

Vi har alltså funnit skäligt att, när förändringarna i konsumentprisindex blir så stora som minst åtta enheter, detta får komma till uttryck i en jämk- ning av bidragsunderlaget och att detta sker automatiskt utan särskild prövning. Vi har härmed velat undgå risken för kommunerna att efter en tid komma i den situationen, att bidragsunderlagsbeloppen uppenbarligen ej svarar mot det faktiska kostnadsläget. Det kan måhända invändas, att vi räknat med en alltför stor förändring av index, innan en automatisk reglering kan ske. Vi har emellertid dels velat undvika att frågan om ändring av bidragsunderlaget skall aktualiseras alltför snart och dels funnit att förändringar i bidragsunderlagen av praktiska skäl icke bör ske med lägre belopp än fem öre. Dessutom anser vi att en viss eftersläp- ning bör kunna godtagas. Vid fortsatt prisstegring kan detta medverka till

att önskvärda rationaliseringsåtgärder beträffande skolmåltiderna vidtages samtidigt som man vid motsatt prisutveckling näppeligen behöver befara att bidragsunderlaget blir alltför förmånligt, enär de av oss förordade belop- pen är hållna i underkant i förhållande till dagens kostnadsläge.

Det förda resonemanget äger givetvis sin tillämpning också när det gäl- ler statsbidraget till Skolmåltider åt främmande elever. Vi förutsätter, att konsumentprisindex skall på enahanda sätt påverka det föreslagna maximi- beloppet av en krona 25 öre, så att detta automatiskt höjes till en krona 30 öre respektive sänkes till en krona 20 öre, om index stiger respektive sjunker med minst åtta enheter.

Vi vill slutligen framhålla, att vi är väl medvetna om att allmänna kon- sumentprisindex innefattar även åtskilliga tjänster och förnödenheter, som ej är aktuella i samband med skolmåltiderna, men vi anser att den likväl bör kunna tillämpas för den grova beräkning, som det här gäller.

KAPITEL 7

Statsbidragsprocenten

Kostnadsfördelningen mellan stat och kommun

1 . Allmänna synpunkter

Såsom framgår av tabell 1, har de årliga utgifterna för skolmåltiderna steg- rats starkt under tidsperioden 1948—1955 eller från 22 466 000 kronor till 125 714 000 kronor. Givetvis spelar såväl skolmåltidsverksamhetens infö- rande vid allt flera skolor som de allmänna prisfördyringarna in i sam— manhanget. Än mera påfallande är förskjutningarna under ifrågavarande tidsperiod i förhållandet mellan statens respektive kommunernas andel i de totala utgifterna för ändamålet. Medan statens andel år 1948 uppgick till cirka 70 procent, hade den år 1955 sjunkit till endast cirka 22 procent. Detta innebär, att huvudbördan av skolmåltiderna överflyttats från staten till kom- munerna.

I direktiven för vårt uppdrag framhålles bl. a., att vid översynen bör ifråga om kostnadsfördelningen noga beaktas den aktuella ekonomiska situatio- nen för å ena sidan staten och å den andra primärkommunerna. Departe- mentschefen har därjämte uttalat, att översynen icke hör innebära ett auto- matiskt återställande av den tidigare gällande kostnadsfördelningen.

Orsaken till den ändrade kostnadsfördelningen är den kraftiga stegringen av kommunernas skatteunderlag. Då statsbidragets storlek är beroende av detta skatteunderlag, har härigenom statsbidraget successivt minskat.

Ett rimligt krav på konstruktionen av statsbidraget bör vara att, om man vid en viss tidpunkt fastställer en bestämd kostnadsfördelning mellan stat och kommun, denna fördelning sedermera skall bestå i huvudsak oför- ändrad. Man bör alltså eftersträva en grund för statsbidragets bestämmande, som i möjligaste mån garanterar bidragets värdebeständighet.

2. Allmänna statsbidragsutredningen

Ett förslag till bidragsutformning, som syftar till att garantera bidragets värdebeständighet, har allmänna statsbidragsutredningen delgivit oss i den tidigare omnämnda promemorian angående statsbidragen till Skolmåltider. Statsbidragsutredningen har utgått från att bidragskonstruktionen skall till- godose två huvudsyften. Av dessa kan det ena sägas bestå däri, att den på varje särskild kommun belöpande delen av kostnaderna för den statsunder- stödda verksamheten bör —— efter avdrag av statsbidraget _ bli lika i alla kommuner per skattekrona räknat. Det andra syftet är, att relationen mellan

å ena sidan statens och å andra sidan kommunernas kostnadsandelar skall bevaras oförändrad oberoende av de växlingar, som det genomsnittliga skat--

teunderlaget för landet undergår mellan olika är. Dessa syften har utredningen ansett sig kunna nå genom att konstruera en formel för beräkning av stats- bidraget, som bygger på förhållandet mellan den enskilda kommunens skatte- underlag och det nyssnämnda genomsnittliga skatteunderlaget.

Utredningen har vid uppbyggandet av formeln utgått från att man först bör bestämma ett fast läge, omkring vilket procentsatsen skall variera. Detta fasta läge, vilket betecknas såsom normalbidragsprocenten (NSp), är den procentsats, varmed bidraget bedömes böra utgå, om bidragsprocenten är odifferentierad. Mot normalbidragsprocenten svarar normalkommunan- delen (NKa), vilken är den procentsats, som vid ett odifferentierat stats- bidrag anses böra gälla för bestämmande av kommunernas andel av den kostnad, varpå statsbidraget beräknas. Normalkommunandelens storlek kan således uttryckas genom likheten NKa : 100 _ NSp. Fastställandet av nor- malbidragsprocentens storlek är en avvägningsfråga, som får bedömas med hänsyn till den fördelning av kostnaderna för viss verksamhet mellan stat och kommun, som anses lämplig.

Normalbidragsprocenten bör tillämpas för varje kommun, vars skatte- underlag per invånare kan anses motsvara det för landet i dess helhet nor- mala skatteunderlaget per invånare, normalskatteunderlaget (Ns).

Statsbidragsutredningen har därefter diskuterat vilken metod för bestäm- mande av normalskatteunderlaget som bör tillämpas. Valet av metod har nämligen betydelse för verkningarna av formeln. Utredningen har betonat värdet av ett beräkningssätt, som oberoende av kommungränserna ger det mest rättvisande uttrycket för de skatteunderlagsförändringar, vilka bör påverka bidragstilldelningen ; metoden bör även ge tillfredsställande garanti för att en fast, av växlingarna i skatteunderlaget oberoende relation bevaras mellan statens och kommunernas kostnadsandelar. Från dessa synpunkter har utredningen valt den metoden för bestämmande av normalskatteunder- laget, att detta uträknas såsom kvoten mellan totala antalet skattekronor och totala antalet invånare för hela landet. Denna metod har även, framhål- ler utredningen, den fördelen att normalskatteunderlaget är direkt angivet i Årsbok för Sveriges kommuner.

Beräkningen av normalskatteunderlaget bör enligt utredningens mening utgå från endast ett års taxeringar för hela riket. Detsamma bör gälla även beräkningen av den enskilda kommunens skatteunderlag.

Beräkningen av normalskatteunderlaget och av de enskilda kommunernas skatteunderlag bör hänföras till samma taxeringsår. I den nuvarande stats— bidragskungörelsen föreskrives, att såsom en kommuns skatteunderlag för visst redovisningsår skall anses de skattekronor och skatteören, vilka enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen påförts de till kommunen skatt- skyldiga i senast fastställda taxeringslängd för det kalenderår, som går

till ända samtidigt med redovisningsårets första hälft. Enligt allmänna stats- bidragsutredningens mening bör uppgifterna i Årsbok för Sveriges kommu- ner läggas till grund för skatteunderlagsberäkningarna. Jämlikt kungörelsen 1946: 645 angående skyldighet för kommunala myndigheter att lämna uppgifter om utdebiterade kommunalutskylder åligger det kommunerna att till vederbörande statliga myndigheter insända uppgifter om utdebiteringen för visst är senast den 10 januari det påföljande året; härpå grundar sig uppgifterna i årsboken. Enligt vad statsbidragsutredningen inhämtat från statistiska centralbyrån möter ej hinder, att upplysningar om de enskilda kommunernas skatteunderlag och normalskatteunderlaget lämnas till kom- munerna, så snart uppgifterna fastställts av centralbyrån. Detta torde regel- mässigt äga rum i god tid före utgången av det redovisningsår rekvisitionen avser-

Enligt den nuvarande bidragsförfattningen rörande skolmåltiderna skall antalet skattekronor per invånare beräknas på grundval av taxeringarna för det kalenderår, som går till ända med redovisningsårets första hälft, samt invånarantalet i kommunen vid samma kalenderårs utgång. Denna beräkning skiljer sig något från det beräkningssätt, som eljest tillämpas vid liknande bidragskonstruktioner och som användes i Årsbok för Sveriges kommuner. Skattekrontalet per invånare beräknas i dessa fall efter invånar- antalet vid taxeringsårets början. Denna metod anser utredningen böra in- föras även för skolmåltidsbidraget.

Med beaktande av det förut angivna syftet med skatteunderlagsdifferen- tieringen —— nämligen att kostnaden per skattekrona för en statsunder- stödd verksamhet skall vara lika för alla kommuner _ har statsbidrags- utredningen funnit den relationen mellan ifrågavarande faktorer böra före— ligga, att kommunandelen (Ka) skall förhålla sig till normalkommunandelen (NKa) på samma sätt som kommunens skatteunderlag (Ks) förhåller sig

K till normalskatteunderlaget (Ns). Härigenom erhålles formeln Ka : bli Nka 5 samt, enär statsbidragsprocenten (Sp) är detsamma som 100—Ka, Sp =

100—_ & NKa.

Ns Statsbidragsutredningen erinrar om att man vid nu förekommande regler för statsbidragsdifferentiering efter skatteunderlag har utgått från ett fixerat normalskatteunderlag och en med hänsyn till detta avvägd normal- bidragsprocent. För det nuvarande skolmåltidsbidraget har dessa faktorer tjänat som underlag för beräkning av en fast kommunandelsfaktor, som

100 —NS utgjort kvoten ___p. Då man utgått från normalskatteunderlaget 10

Ns

1 0—80 och normalbidragsprocenten 80, har faktorn (()—IT:) 2 för kommunan-

delen erhållits. En kommuns procentuella andel i kostnaderna för skolmål- tiderna erhålles därför alltid genom att kommunens skatteunderlag multipli— ceras med 2.

Statsbidragsutredningen framhåller, att den av utredningen förordade formeln överensstämmer med den nuvarande regeln för skolmåltidsbidraget därutinnan, att kommunandelen i båda fallen är direkt proportionell mot antalet skattekronor. På grund härav är den verkan de båda formlerna har för differentieringen mellan de olika kommunerna av bidragsprocenten för utgångsåret densamma. Beräkningen sker därvid på det sättet, att i termen 2 Ks i den nuvarande formeln insättes siffran för normalskatteunderlaget (t. ex. 35), varigenom erhålles normalkommunandelen (2 X 35 = 70), och det sålunda erhållna värdet på NKa överföres till den nya formeln. Den sist- nämnda formeln ger då för alla fall samma procentsats som den nuvarande.

Däremot ger de båda formlerna icke samma resultat vid normalskatteunder- lagsändringar mellan olika är, enär i den nuvarande skolmåltidsformeln ingår en fast kommunandelsfaktor _— siffran 2 — medan motsvarande faktor i den diskuterade nya formeln varierar efter de förändringar, som Ns årligen undergår.

Den nuvarande formeln tillgodoser således icke kravet på att ändringar i normalskatteunderlaget ej bör påverka kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna. För varje enhet, varmed normalskatteunderlaget stiger, ökar normalkommunandelen med 2 enheter (procent).

Statsbidragsutredningen erinrar om att det faktiska normalskatteunder- laget år 1946 uppgick till omkring 17,5 skattekronor per invånare. För en kommun med detta skatteunderlag utgick statsbidraget till skolmåltiderna med (100—2 X 17,5 :) 65 procent, vilken siffra kan betecknas som den faktiska normalbidragsprocenten. Till följd av uppgången i normalskatte- underlaget under tiden efter år 1946 har normalbidragsprocenten undergått en betydande reducering, vilket framgår av följande av statsbidragsutred- ningen gjorda sammanställning.

Normal— Normal- Normal- År skatte- bidrags- kommun- underlag procent andel 1946 17,4 65,2 34,8 1947 21,4 57,2 42,8 1948 22,7 54,6 45,4 1949 24,3 51,4 48,6 1950 25,0 50,0 50,0 1951 26,7 46,6 53,4 1952 34,3 31,4 68,6 1953 35,2 29,6 70,4 1954 35,6 28,8 71,2 . .. . b - & KS Vld en overgång till den av utredningen ifragasatta formeln 100—? S

NKa kommer normalskatteunderlagets förändringar ej längre att leda till

ändringar av bidragsprocentens storlek i normalfallet. I formeln har nämli- gen NKa ett konstant värde (100—normalbidragsprocenten) och Ks är i normalkommunen lika med Ns. I övrigt blir kommunandelen för de särskilda

K kommunerna beroende på förhållandet _N—S, som antar olika värden under 5 olika är beroende på våxlingarna i skatteunderlagen.

Utredningen framhåller, att ett återställande av den fördelning av skol- måltidskostnaderna mellan stat och kommun, som gällde vid bidrags- bestämmelsernas tillkomst, kan åstadkommas på olika sätt genom juste— ringar i den nuvarande bidragsformeln. Vill man emellertid även för fram- tiden, oberoende av skatteunderlagens växlingar, bevara den ursprungliga fördelningen 65 och 35 procent eller någon viss annan relation för statens och kommunernas andelar av kostnaderna, måste den av utredningen för- ordade formeln väljas.

Denna formel kan medföra procentsatser, som närmar sig eller blir 0 och 100 procent. Från synpunkten att bidragsgivningen bör i största möjliga utsträckning leda till att kommunerna per skattekrona räknat får svara för , en lika stor utgift för verksamheten har utredningen ej något att erinra mot | att procentsatserna i vissa fall kommer att ligga mycket nära de angivna * gränserna. Det kan emellertid från vissa andra synpunkter anses mindre

lämpligt, att procentsatserna varierar på detta sätt. Sålunda kan ett mycket högt statsbidrag verka i den riktningen, att kommunerna icke iakttager , samma mått av sparsamhet som då kommunernas kostnadsandel är större. l Av denna anledning synes det statsbidragsutredningen lämpligt, att stats- bidraget ej må överstiga en viss gräns, t. ex. 80 procent. 1 Vid mycket låga procentsatser kan ett statsbidrag bli av så ringa bety- delse för kommunens ekonomi, att det av förenklingsskäl kunde vara moti- verat att bidrag ej utginge, då procentsatsen underskrede en viss gräns, t. ex. 10 procent. I sådant fall uppkomme emellertid ett tröskelproblem. Kom- muner, vilkas procentsats kunde beräknas något understiga den nämnda gränsen, erhölle ej något statsbidrag alls, medan kommuner med ett obe- tydligt lägre skatteunderlag skulle få bidrag bestämt efter minimiprocenten. En annan utväg vore att bestämma bidraget till en viss lägsta procentsats, t. ex. 10 procent, att utgå även i de fall den enligt formeln beräknade procent- satsen understege minimigränsen. Mot denna metod kan invändas, att genom densamma statsbidrag skulle komma att utgå till vissa kommuner med högt skatteunderlag, vilka vid full tillämpning av formeln icke skulle ha erhållit något bidrag eller ett relativt obetydligt sådant. Då ifråga om skolmåltids- verksamheten kommuner med stort skatteunderlag för närvarande icke er— l håller statsbidrag, anser sig utredningen icke böra för skolmåltidsbidragen

föreslå en regel av antytt innehåll. Någon begränsning eller annan modifie- ring av formelns tillämpning på kommuner med högt skatteunderlag före- slår således ej utredningen.

Utredningen framhåller, att en återgång till bidragsnivån 1946/47, (1. v. 5. en normalbidragsprocent av 65, skulle i genomsnitt innebära mer än en fördubbling av nuvarande bidrag. I samband därmed skulle den övre gräns av skatteunderlag, vid vilken bidrag upphör att utgå, höj as från 50 till något över 100 skattekronor per invånare. Statens kostnader för bidragsgivningen skulle därvid öka från det för budgetåret 1955/56 anslagna beloppet 24 milj. kronor till sannolikt något mer än 50 milj. kronor.

3. De sakkunniga

Statsbidragsprocentens bestämmande Den av allmänna statsbidragsutredningen konstruerade formeln för bidra- gets beräkning tillgodoser det av oss i det föregående angivna kravet på en regel, som garanterar statsbidragets värdebeständighet. Formeln synes vara enkel i användningen och ansluter sig till de regler, som statsbidragsutred— ningen förordat för andra bidrag. Om formeln godtages, skulle således även skolmåltidsbidraget ingå bland de enhetligt utformade statsbidragen. Även om dessa synpunkter i och för sig har sin betydelse, är det dock i första hand formelns egenskap att kunna garantera bidragets värdebeständighet, som föranleder oss att förorda, att formeln skall ersätta de nuvarande reglerna för bidragets beräkning.

Såsom statsbidragsutredningen framhållit, kan en tillämpning av formeln ge till resultat procentsatser, som närmar sig eller blir 0 och 100. Från syn- punkten att bidragsgivningen bör i största möjliga utsträckning leda till att kommunerna per skattekrona räknat får svara för en lika stor utgift för verksamheten är intet att erinra häremot.

Ju mera statsbidragsprocenten närmar sig 100, desto mindre kan veder- börande kommuns intresse bli att sköta Skolmåltidsverksamheten på ett ekonomiskt tillfredsställande sätt. Denna synpunkt _ det bör måhända betonas — bygger ingalunda på något misstroende mot kommunernas förmåga att ordna skolmåltiderna både bra och billigt, men den har sitt stöd i erfarenheten att den, som inte är ekonomiskt tillräckligt engagerad, icke heller stimuleras till sparsamhet. En begränsning uppåt finner vi ut denna principiella synvinkel väl motiverad. Såsom statsbidragsutredningen ifrågasatt, bör denna gräns sättas till 80, vilket sålunda innebär att bidrags- procenten ej får överstiga detta tal.

Statsbidragsutredningen har i fråga om den nedre gränsen pekat på olika alternativ. Det första av dessa avser att bidrag ej alls skall utgå, om den enligt formeln framräknade procentsatsen underskrider en viss gräns, så- , som exempelvis 10 procent. Ett andra alternativ är att bestämma ett visst lägsta bidrag av t. ex. 10 procent, som skall utgå icke blott då uträkningen enligt formeln ger 10 procent utan även då resultatet blir en lägre procent— i

| I

sats. Det återstående alternativet är att låta den enligt formeln uträknade procentsatsen gälla ända ned till 0.

Vid valet mellan dessa alternativ vill vi i första hand erinra om att den nu ifrågavarande formeln förutom syftet att garantera bidragets värdebe- ständighet även avser att skapa en kommunerna emellan rättvis belast- ning, i det att kommunerna per skattekrona räknat skall få bära en lika stor utgift för skolmåltidsverksamheten. Formelns verkningar härutinnan bör icke utan tvingande skäl sättas ur kraft. Vårt ståndpunktstagande i det föregående i fråga om ett maximum för statsbidraget av 80 procent innebär i viss mån ett av särskilda omständigheter föranlett avsteg från denna princip, som får ganska ringa praktisk betydelse på grund av skatte- underlagets höjd i allmänhet inom kommunerna.

Några skäl för att den åsyftade principen icke skall följas till botten av bidragsskalan kan vi icke finna. Statsbidragsutredningen har såsom moti— vering för det första av de ovannämnda alternativen åberopat förenklings- skäl men har mot detsamma framhållit, att man med detta alternativ skulle skapa ett tröskelproblem. Kommuner, vilkas procentsats något understiger den valda gränsen, skulle nämligen icke erhålla något statsbidrag alls, medan kommuner med ett obetydligt lägre skatteunderlag skulle få bidrag efter minimiprocenten. I konsekvens med vad vi nyss framhållit om vik- ten av en rättvis fördelning mellan kommunerna av skolmåltidskostna- derna anser vi, att ett sådant resultat skulle vara otillfredsställande. Vi vill därjämte betona den psykologiska effekt, som enligt vår mening följer med att kommunerna överhuvud taget får statsbidrag, även om det är litet. I nuvarande läge, då ett flertal kommuner på grund av bidragsreglerna ej får något statsbidrag, har det visat sig föreligga risk för att kommu- nerna vill införa skyldighet för eleverna att betala för skolmåltiderna, vare sig det nu blir fråga om hela kostnaden för måltiden eller endast en del därav. Vi har oss exempelvis bekant, att en skolkommun beslu- tat att för dess egna elever pätaga sig en kostnad av 75 öre per elev och portion, medan eleverna själva måst betala återstoden. För främmande elever, vilka till ett stort antal finns vid ett högre allmänt läroverk i kom- munen, betalar denna intet, utan eleverna får själva stå för hela kostnaden för måltiden. Den av skolkommunen införda ordningen med avgifter för måltiderna gör att statsbidrag ej heller kan utgå till främmande elever. Detta är i det nu avsedda fallet särskilt beklagligt, eftersom därigenom en överenskommelse med hemkommunen för flertalet av de främmande ele- verna, vilken erbjudit sig att för dessa elever betala kostnaden utöver stats— bidraget, icke går att genomföra.

Med hänsyn till vad nyss anförts anser vi, att statsbidraget bör utgå utan begränsning i nedåtgående riktning av den enligt formeln framräk- nade procentsatsen. Vi avstyrker således det första av de ifrågavarande alternativen och anser oss icke heller böra ifrågasätta att alla kommuner, som enligt formeln skulle få bidrag efter en lägre procentsats än 10, skulle erhålla statsbidrag med 10 procent.

Vårt förslag innebär sammanfattningsvis, att den av allmänna stats- bidragsutredningen utarbetade formeln skall tillämpas vid uträkningen av det procenttal, som skall vara bestämmande för statsbidraget till veder- börande kommun, att bidragsprocenten maximeras till 80 samt att någon nedre gräns icke sättes. Liksom för närvarande bör dock Kungl. Maj:t äga befogenhet att medge en högre procentsats, om synnerliga skäl därtill föranleder.

Vårt förslag innebär också ett förordande av allmänna statsbidrags- utredningens förslag rörande beräkningen av normalskatteunderlaget. Detta innebär, att ett för varje år i Årsbok för Sveriges kommuner angivet nor- malskatteunderlag skall ingå i formeln. Allmänna statsbidragsutredningen har framhållit, att statistiska centralbyrån torde kunna lämna en förhands- uppgift om normalskatteunderlaget för det förflutna året i god tid före utgången av det redovisningsår rekvisitionen avser. Det synes lämpligt, att denna förhandsuppgift, som sålunda meddelas åtskillig tid innan Årsbok för Sveriges kommuner beräknas utkomma, skall befordras till kommu— nernas kännedom genom Aktuellt från skolöverstyrelsen.

Fastställandet av normalbidragsprocenten. Kostnadsberäkningar Skolmåltidsbidraget har till syfte icke blott att avlasta kommunerna en del av kostnaderna för skolmåltidsverksamheten utan även att stimulera kommuner, som ännu icke har Skolmåltider, att införa dylika. Det torde emellertid förhålla sig så, att den nuvarande betydande omfattningen av skolmåltidsverksamheten (jfr tabell 2) i sig själv utgör en pådrivande faktor härvidlag, enär det torde vara en naturlig strävan hos kommunerna att icke vilja lämna sämre service åt de egna invånarna än vad flertalet andra kommuner ger. Det lärer numera i allmänhet icke vara en principiellt avvisande inställning utan praktiska svårigheter, främst lokalbrist, som fördröjer det allmänna införandet av Skolmåltider. Det kan med hänsyn härtill vara befogat att nu hålla en lägre normalbidragsprocent än vad vid det nuvarande bidragssystemets införande ansågs nödvändigt. Vi anser också en återgång till en genomsnittlig bidragsprocent av 65 från nuvarande cirka 17 icke skäligen kunna ifrågasättas med hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna för statsverket. Andra möjligheter bör därför övervägas. För att få en överblick över de ekonomiska konsekvenserna har vi utfört vissa kostnadsheräkningar. Utgångspunkten har därvid varit dels de av oss i det föregående förordade bidragsunderlagen dels ock den omfattning av skolmåltidsverksamheten, som påverkat anslagsbelastningen för budget- året 1957/58. För främmande elever har vi räknat med ett genomsnittligt bidrag av en krona. Vi har beaktat inslaget av B- och C-måltider i viss utsträckning liksom även vårt förslag i det föregående om statsbidrag till skolköksmåltider. Vid beräkningen har antagits, att skolmåltidsverksam-

heten pågått 200 läsdagar och att frånvarofrekvensen uppgått till fyra procent.

Beräkningarna har visat, att statsbidragskostnaderna för skolmåltids- verksamheten under redovisningsåret 1957/58 skulle ha uppgått till nedan- nämnda belopp vid en normalbidragsprocent av 50, 40, 30 respektive 20. Till jämförelse kan nämnas, att den egentliga statsbidragskostnaden för detta redovisningsår torde ha uppgått till ca 23,5 miljoner kronor. (På grund av sättet för statsbidragets utbetalande har emellertid anslagsbelast— ningen för nämnda redovisningsår stannat vid i runt tal 21,8 miljoner kronor.)

Normalbldgc'agS- Statsbidrags- Ökning PTOCCH kostnad 50 64,5 mkr 41,0 mkr 40 52,9 » 29,4 » 30 41,3 » 17,8 » 20 29,7 » 6,2 »

Av sammanställningen framgår, att statsbidragskostnaden vid en normal- bidragsprocent av 20 skulle redovisningsåret 1957/58 ha blivit 6,2 miljoner kronor högre än den i verkligheten torde ha varit. Normalbidragspro- centen för nämnda redovisningsår har legat omkring 17 (normalskatte- underlaget för riket utgjorde nämligen i runt tal 41 kronor 50 öre). Härav torde man kunna draga den slutsatsen, att av ökningen på 6,2 miljoner kronor cirka 3 miljoner kronor hänför sig till våra förslag om högre bi- dragsunderlagsbelopp, högre maximibidrag för måltider åt främmande elever samt statsbidrag till skolköksmåltider.

Enligt nuvarande bestämmelser kan kommun, som har ett skatteunder- lag av minst 50 kronor, icke få något statsbidrag till måltider åt kommu- nens egna elever. I vilken omfattning kommunerna vid tillämpning av den av oss förordade formeln blir utan statsbidrag beror på hur normalbidrags- procenten bestämmes. Sålunda skulle Stockholm, som nu har ett skatte- underlag av i runt tal 62 kronor och ej åtnjuter bidrag, få dylikt bidrag med 20,4 procent vid en normalbidragsprocent av 50, med 4,5 procent vid en normalbidragsprocent av 40 men intet bidrag alls vid en normalbidrags- procent av 30.

Ett återställande av den ursprungliga relationen mellan statens och kommunernas andelar i de statsbidragsberättigade måltidskostnaderna (65 procent för staten) kan, såsom nyss sagts, icke komma i fråga. I vårt den 13 december 1956 avgivna betänkande angående statsbidrag till byggnader för det allmänna skolväsendet har vi förordat, att statsbidraget skulle be- stämmas enligt enahanda formel och att normalbidragsprocenten skulle fast- ställas till 50. Det kan övervägas att använda samma procenttal i nu före- varande sammanhang. Därvid bör emellertid beaktas, dels att statens ge-

nomsnittliga kostnadsandel i fråga om skolbyggen redan låg vid ungefär 38 procent och dels att det då rörde sig om ett engångsbidrag. När det som-nu gäller ett löpande driftbidrag synes anspråken på statens med- verkan kunna sättas lägre. Vi har stannat för att föreslå 40 procent, vilket dock innebär, att staten påtager sig en mer än dubbelt så stor andel av statsbidragsunderlaget för skolmåltidsverksamheten mot nu. Som synes av sammanställningen skulle statsverkets kostnader redovisnings- året 1957/58 ha uppgått till 52,9 miljoner kronor vid en normalbidrags- procent av 40 och med tillämpning av våra förslag i övrigt. Med hänsyn till utbetalningsföreskrifterna skulle dock huvuddelen av höjningen ha belastat först 1958/59 års anslag.

Därest våra förslag genomföres från och med den 1 juli 1959, torde anslagsbehovet för budgetåret 1959/60 kunna approximativt uppskattas till cirka 34 miljoner kronor. Utgångspunkten har därvid varit det av skol- överstyrelsen i anslagsäskandena för nämnda budgetår föreslagna belop- pet av 22 miljoner kronor, varjämte räknats med att högst 40 procent av den bidragsökning å cirka 30 miljoner kronor, som föranledes av våra förslag, kommer att som förskott belasta samma budgetårs anslag.

KAPITEL 8

Inventariekostnader

Förslagsanslaget till Bidrag till anskaffande av inventarier för skolmål- tider är för budgetåret 1958/59 uppfört med 400 000 kronor. Till jämförelse kan nämnas, att för budgetåret 1952/53 anvisades 1 400 000 kronor. Dessa siffror avspeglar en kraftigt minskad efterfrågan på bidrag.

1 det föregående har redogjorts för nu gällande bestämmelser angående detta statsbidrag. Syftet med bidragsformen kommer bäst till uttryck i 1941 års befolkningsutrednings förutnämnda betänkande om skolmålti— derna. Därav framgår, att ett starkt behov av ändamålsenliga inventarier ansågs föreligga för ett rationellt ordnande av skolmåltider. Väsentliga brister i detta avseende kunde konstateras vid tidpunkten för utredningens undersökningar. Ett mindre tillfredsställande inköpsförfarande samt avsak- naden av tillräcklig standardisering på området angavs vara anledningar till de rådande förhållandena.

Allmänna statsbidragsutredningen har i sin promemoria angående stats- bidraget till skolmåltider även upptagit inventariebidraget till behandling. Utredningen utgår i sina bedömningar från det skäl, som låg till grund för bidragets införande, nämligen att kommunerna genom bidraget skulle stimuleras att förse lokalerna med fullgod utrustning. Utredningen finner, att detta motiv numera väsentligt har förlorat i styrka. Därest den ur- sprungliga kostnadsrelationen mellan staten och kommunerna helt eller delvis skulle återställas, skulle skolmåltidsbidraget komma att kräva så stora ekonomiska insatser av statsmakterna, att en splittring av statens insatser inom detta område på ett betydande skolmåltidsbidrag och ett tämligen oväsentligt inventariebidrag icke vore nödvändigt med hänsyn till de faktiska omständigheterna.

Vi vill för vår del i sak instämma med allmänna statsbidragsutredningen. Vårt ståndpunktstagande är främst grundat på det intresse, varmed kom- munerna numera omfattar skolmåltidsverksamheten. Därigenom synes det väsentligaste motivet för bidragsformens bibehållande ha bortfallit. Även vid ändrade relationer mellan kommunernas och statens ekonomiska in- satser för skolmåltidsverksamheten kommer kommunernas åtaganden att bli av sådan storleksordning, att inventariebidraget i jämförelse därmed helt torde förlora sin stimulerande effekt. Rationaliseringen av statsbidrags—

givningen genom förenklade bidragsgrunder och koncentration till ett färre antal bidrag finner vi vidare vara ett icke oväsentligt skäl för bidragets avskaffande. I sammanhanget må erinras, att det tidigare utgående sär- skilda inventariebidraget till skolbyggnader numera, med visst undantag, på vårt förslag slopats.

KAPITEL 9

Rekvisitionsförfarandet

Enligt gällande bestämmelser för rekvisition av statsbidrag till anordnande av skolmåltider skall i rekvisitionen för varje skola lämnas uppgift om antalet i måltiderna i regel deltagande elever, antalet utspisningsdagar och antalet utspisade måltider. Sistnämnda siffra grundar sig på ett samman- drag av den journal, som föres vid varje skola, där bespisning är anord-

l nad. I journalen angives för varje dag, hur många barn som deltagit i i skolmåltiden. På grundval av journalens uppgifter är det således möjligt i att exakt beräkna det antal måltider, som utspisats. Bidragsunderlaget be- i räknas för närvarande på denna siffra. Uppgifterna om antalet i måltiderna | i regel deltagande elever och antalet utspisningsdagar torde närmast vara ! avsedda att möjliggöra en viss-summarisk kontroll av uppgifterna om anta-

" let utspisade måltider. [ Allmänna statsbidragsutredningen har ifrågasatt, om icke en viss för- enkling vid beräkningen av bidragsunderlaget skulle kunna genomföras på så sätt, att antalet måltider beräknades på grundval av uppgifterna om

; antalet till deltagande anmälda barn och antalet bespisningsdagar. Här- , igenom skulle journalföringen bli obehövlig som underlag för statsbidrags— i rekvisitionen. Givetvis skulle en dylik omläggning innebära, att beräkningen av antalet måltider bleve mindre exakt än för närvarande. Sannolikt komme måltidernas antal i regel att öka något, beroende på att bidrag skulle komma att utgå även för sådana måltider, som till följd av elevers tillfälliga från- varo icke utspisats. Då det i de flesta fall torde vara svårt att förutse om- fattningen av sådan frånvaro och minska mängden tillagad mat med hän- syn härtill, kunde det icke anses helt omotiverat, att bidrag utginge även för icke utnyttjade måltider. Tillredningskostnaderna torde i många fall ej märkbart minska till följd av att vissa dagar ett något mindre antal barn utspisades än vad som regelmässigt vore fallet.

Vi har sökt bilda oss en uppfattning om hur pass stor frånvarofrekven- sen vid skolmåltiderna i allmänhet år. Enligt tillgängliga statistiska upp-

i gifter torde frånvarofrekvensen i realskolan approximativt kunna upp- i skattas till i genomsnitt 3,7 procent per år. I gymnasiet torde motsvarande siffra kunna beräknas till 4,5 procent. För den obligatoriska skolan finns ingen sammanfattande statistik, men man torde av vissa stickprovsunder-

sökningar att döma vara berättigad att räkna med en frånvaroprocent av omkring 4.

Om man med ledning härav uppskattar den genomsnittliga frånvaro— frekvensen till cirka 4 procent, skulle ett genomförande av allmänna stats- bidragsutredningens förslag för närvarande innebära, att statsbidrag skulle utgå för ungefär 6,1 miljoner ej utspisade portioner. Utgår man från det av oss förordade bidragsunderlaget av 80 öre för måltid vid bespisnings- enhet med fler än tre avdelningar och den av oss föreslagna normal- bidragsprocenten 40, skulle statsbidraget för dessa måltider belöpa sig till i runt tal 1,9 miljoner kronor.

Med hänsyn härtill har det synts oss icke rimligen kunna ifrågakomma, att rekvisitionsförfarandet förenklas därhän, att statsbidraget beräknas enbart på grundval av uppgifter om antalet till deltagande anmälda elever och antalet bespisningsdagar. Självfallet bör statsbidraget på ett eller annat sätt anknytas till det verkliga antalet utspisade måltider. Men vi anser, att detta bör kunna göras mer schematiskt än med det nuvarande systemet. Vi föreslår, att det antal måltider, som framkommer genom att man multiplicerar antalet bespisningsdagar med antalet till deltagande an— mälda elever, skall minskas med fyra procent, motsvarande en beräknad genomsnittlig frånvaro från måltiderna. Man skulle härigenom vinna rätt mycket i förenkling genom att det detaljerade journalförandet icke längre behövdes för statsbidragets skull och genom att granskningen av rekvisi- tionerna underlättades, samtidigt som det från statens sida kunde sägas, att man uppfyllde rimliga krav på noggrannhet vid statsbidragsgivningen. Från kommunalt häll torde man väl knappast göra några invändningar mot ett sådant schematiskt system, som ju är i linje med vad man i förenk- lingssyfte strävat efter och delvis genomfört i fråga om andra statsbidrag. Med anledning av vad allmänna statsbidragsutredningen anfört därom. att det icke kunde anses helt omotiverat att bidrag utginge även för icke utnyttjade måltider, enär det kunde vara svårt att förutse omfattningen av frånvaron och avpassa mängden tillagad mat därefter, vill vi fram- hålla, att det i allmänhet torde vara möjligt att vid en bespisningsenhet rätt snart göra en ungefärlig uppskattning av frånvarofrekvensen under året eller olika delar därav.

KAPITEL 10

Författningsbestämmelser m. m.

Vi har utarbetat förslag till ny kungörelse om statsbidrag till anordnande av skolmåltider (bilaga), avsedd att ersätta den nuvarande kungörelsen 1946: 553. Vi räknar med att den nya kungörelsen skall träda i kraft den 1 juli 1959. I anslutning till kungörelseförslaget må framhållas följande.

1 ;. Uppräkningen av de läro- och undervisningsanstalter, beträffande vilka statsbidrag till anordnande av skolmåltider må utgå, överensstäm- mer i sak med vad som nu gäller, dock att övningsskola vid lärarhögskola tillagts. Utöver detta tillägg av i huvudsak formell natur har vi icke fun— nit oss böra föreslå någon utökning av den statsbidragsberättigade kretsen av läroanstalter. De framställningar av sjöfartsstyrelsen och konstfack- skolans styrelse om statsbidrag till skolmåltider även vid sjöbefälsskolorna respektive teekningslärarinstitutet, som Kungl. Maj:t överlämnat till oss för övervägande, har vi ansett icke böra föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Som motivering för detta ställningstagande må följande anföras.

Till stöd för sin framställning har sjöfartsstyrelsen framhållit, att kun- görelsen 1953: 530 angående studiehjälp åt elever vid vissa läroanstalter vore tillämplig på sjöbefälsskolorna och att flera fackutbildningsanstalter redan vore berättigade till statsbidrag för anordnande av skolmåltider. Undantagandet av sjöbefälsskolorna från denna förmån vore icke ägnat att underlätta rekryteringen till sjöbefälsbannn, där för närvarande stor brist rådde på utbildat folk. För närvarande finns sjöbefälsskolor i Stockholm, Göteborg, Malmö, Kal- mar och Härnösand. Enligt vad vi inhämtat bedrives undervisningen dels å en nautisk linje för utbildning av fartygsbefäl och dels är en maskin- teknisk linje för utbildning av maskinbefäl. Kurs i sjökaptens- och styr- mansklass, sjöingenjörs— och maskintelmikerklass samt maskinistklass skall, då undervisningen är lagd såsom aftonkurs, omfatta minst 38 och högst 40 veckor. Kurs i skeppar— och maskinistklass skall, då denna är dag- j kurs, omfatta i östersjöskepparklass 10 veckor, i nordsjöskepparklass 12 veckor och i maskinistklass 16 veckor. Lärokurs i förberedande klass skall omfatta 102 läsdagar. Av följande sammanställning framgår antalet elever i dagkurser vid sjö— befälsskolorna under budgetåret 1956/57 (höst- och vårterminskurser)

respektive under år 1957 (kalenderårskurser). Skepparkurserna har icke medtagits, då dessa pågår endast under jämförelsevis begränsad tid.

1956/57 1957 Summa

Nautisk linje Sjökaptensklass ............... 68 64 132 Styrmansklass ................ 59 93 1 52 Maskinteknisk linje Sjöingenjörs- och maskintekniker—

klass ...................... 121 31 152 Maskinistklass ................ 10 113 123 Förberedande kurser ........... 02 42 134

350 343 693

Elevernas genomsnittsålder under den senaste 10-årsperioden framgår av följande översikt:

Utbildning Genomsnittsåtder Nautisk linje

Sjökaptensklass ............................ 27 år Styrmansklass ............................. 25,2 år

Maskinteknisk linje Sjöingenjörs— och maskinteknikerklass ........ 28,2 år Maskinistklass ............................. 26,6 år

Av den lämnade redogörelsen framgår, att utbildningen vid sjöbefäls- skolorna äger rum i förhållandevis kortvariga kurser och att elevernas ge— nomsnittsålder är ganska hög. Det bör vidare nämnas, att eleverna före genomgång av kurs skall ha varit i praktiskt arbete under minst tre år, var- under de torde ha haft vissa inkomster. Med hänsyn till dessa omständig— heter har vi ansett, att ett utsträckande av statsbidragsmöjligheter-na även till sjöbefälsskolorna skulle innebära ett avsteg från de principer, som torde ha varit vägledande för den en gång gjorda gränsdragningen mellan stats- bidragsberättigade och icke statsbidragsberättigade läro- och undervisnings— anstalter, och kunna få en icke önskvärd prejudicerande verkan för andra dylika anstalter, vilkas elever icke för närvarande åtnjuter fria skolmåltider med statsbidrag. Det är riktigt, som sjöfartsstyrelsen fram— håller, att enligt kungörelsen 1953:530 angående statlig studiehjälp åt elever vid vissa läroanstalter studielån och, såvitt gäller dagkurserna, även stipendier kan utgå åt eleverna vid sjöbefälsskolorna. Att dylik studiehjälp utgår samtidigt som statsbidrag icke utgår till skolmåltider är emellertid ett förhållande, som gäller vid åtskilliga lärarutbildnings- och fackutbild— ningsanstalter, och synes således icke i och för sig kunna tagas till intäkt för ett bifall till framställningen.

Till stöd för framställningen från konstfackskolan om statsbidrag till skolmåltider vid teckningslärarinstitutet har framhållits, att konstindu— striella dagskolans och högre konstindustriella skolans elever åtnjuter fria skolmåltider, medan denna förmån icke utgår till eleverna vid tecknings- %

lärarinstitutet. För dessa elever har dock utverkats förmånen, att de mot en ersättning av en krona 10 öre får intaga samma måltid som övriga elever. Vidare uppgives, att teckningslärarinstitutets elever ofta bedriver studier under vanskliga ekonomiska förhållanden.

Utbildningen vid teckningslärarinstitutet är treårig och omfattar ca 250 dagar per år. Omkring 100 elever deltager i undervisningen. Såsom vill- kor för inträde vid institutet gäller bland annat, att eleverna skall vara fyllda 17 men ej 35 år. Elevernas genomsnittsålder varierar enligt uppgift mellan 19 och 21 år.

Vi vill erinra om att elever vid lärarutbildningsanstalter, t. ex. folkskole- seminarierna, icke erhåller fria skolmåltider. Ett utsträckande av stats— bidragsgivningcn till teckningslärarinstitutet skulle sannolikt medföra konsekvenser även i fråga om andra lärarutbildningsanstalter. Med hän- syn härtill har vi icke ansett oss kunna förorda bifall till framställningen.

2 5. Här införes i författningstexten begreppet A-måltid såsom liktydigt med den normala måltiden, bestående av smörgås och mjölk samt en lagad rätt. Det har vid det praktiska handhavandet av skolmåltidsverksamheten visat sig önskvärt med en kortfattad benämning på denna måltidstyp. I konsekvens härmed bör de båda övriga måltidstyperna, nämligen oslo- frukost respektive gröt eller välling, benämnas B- respektive C-mältider. Sistnämnda beteckningar har införts i författningsförslagets övergångs- bestämmelse.

Säsom ett av villkoren för erhållande av statsbidrag till skolmåltider gäller för närvarande, att måltiden i princip skall stå öppen för alla elever, som önskar deltaga däri. Av tekniska skäl, framför allt lokalsvårigheter, har emellertid medgivits, att skolmåltiderna må kunna begränsas till vissa grup- per av elever. Detta avsteg från huvudprincipen har utformats olika allt efter som fråga är om skola tillhörande folkskoleväsendet eller annan läroanstalt. För folkskoleväsendet har bestämmelsen utformats som en över— gångsbestämmelse med begränsad giltighetstid. Från början sattes gränsen till den 1 juli 1951, men har sedan två gånger framflyttats, senast genom kungörelsen 1954: 413 intill den 1 juli 1960. Det har vidare förutsatts, att skolöverstyrelsen skulle för särskilda fall kunna medge en senare tidpunkt än den som sålunda fastställts. För de övriga läroanstalterna åter har undantagsregeln intagits i kungörelsens 2 5 utan annan tidsbegränsning än att ifrågavarande undantagsmöjlighet står öppen >>intill dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnar».

Bakgrunden till den olika utformningen av berörda undantagsmöjlighet har varit att man beträffande folkskolorna ansett sig kunna räkna med att det borde vara möjligt att medhinna utbyggandet av skolmåltidsverksam— heten till full omfattning under en förhållandevis kort övergångstid. Departementschefen framhöll i propositionen 1946: 174, att han delade befolkningsutredningens uppfattning, att det borde kunna ske under en

tid av fem år. I fråga om de högre skolorna ansågs förutsättningarna för att kunna göra skolmåltiderna tillgängliga för samtliga elever mindre gynn- samma med hänsyn till att det i vissa fall rörde sig 0111 mycket stora skol- enheter med för skolmåltidsverksamhet ofta mycket ogynnsamma lokal- hållanden och till att erfarenheter av en mera rationellt ordnad skolbarns- bespisning nästan helt saknades vid dessa skolor. Skolmältidsverksamlie- ten vid dessa skolor skulle därför tills vidare närmast ha karaktären av försöksverksamhet, vilken främst avsågs täcka de behov, som från alla håll erkänts vara särskilt angelägna.

I dag —— tolv år efter kungörelsens ikraftträdande —— är läget dock alltjämt det, att åtskilliga kommuner icke alls eller endast i begränsad omfattning kan anordna måltidsverksamhet vid folkskolan på grund av lokalsvårigheter. Såvitt nu kan bedömas torde också möjligheterna till ett fullständigt utbyggande av denna verksamhet inom det obligatoriska skolväsendet förbli begränsade för en rätt lång tid framåt. Med hänsyn härtill synes det oegentligt, att möjligheterna för en kommun att få stats— bidrag till måltider, även om icke alla elever som. så önskar kan få deltaga däri, skall ha karaktären av en övergångsbestämmelse, varför i värt för- fattningsförslag stadgandet i 2 & under 2) innefattar även folkskoleväsen- det.

Det nuvarande stadgandet i 2 5 under 6) angående tillsynen vid skol- måltiderna har oförändrat upptagits i kungörelseförslaget. Vi har icke ansett det ligga inom ramen för vårt uppdrag att underkasta nämnda be- stämmelse någon omprövning. Erinras må för övrigt att särskilda sakkun- niga haft att utreda berörda spörsmål och den 7 april 1955 avgivit betän- kande i ämnet.

6 5. För närvarande gäller, att anmälan om planerat igångsättande av skolmåltidsverksamhet eller mera väsentligt utbyggande av dylik verk- samhet skall, såvitt gäller folkskoleväsendet, insändas till skolöverstyrel— sen genom vederbörande statens folkskolinspektör. Med hänsyn till den omorganisation av den regionala skolledningen, som trätt i kraft den 1 juli 1958, torde ifrågavarande anmälan, såvitt gäller under länsskolnämnderna stående läroanstalter, böra göras genom dessa nämnder.

Övergångsbestämmelsen. Då möjligheterna till statsbidrag till B- och C— måltider bör finnas även framdeles föreslår vi, att rätten därtill utsträckes att gälla intill den 1 juli 1965 eller den senare tidpunkt, som Kungl. Maj:t efter framställning i varje särskilt fall medgiver.

KAPITEL 11

Sammanfattning och hemställan

Vi har föreslagit ändrade bestämmelser i vad gäller såväl fastställandet av slatsbidragsunderlaget som bestämmandet av statsbidragsprocenten.

I fråga om bidragsunderlaget har vi funnit starka skäl föreligga för att alltjämt behandla de små bespisningsenheterna förmånligare än de större. Det nuvarande systemet med ett högre bidragsunderlag för bespis— ningsenheter med högst två läraravdelningar än för övriga bespisnings- enheter har vi därför ansett böra ytterligare något utvecklas och förordar, att bidragsunderlaget differentieras i tre grupper, nämligen en för bespis-l ningsenheter med endast en läraravdelning, en för bespisningsenheter med två eller tre avdelningar samt en för övriga bespisningsenheter. För sist- nämnda grupp föreslås ett bidragsunderlag av 80 öre per måltid, vilket innebär en höjning med 10 öre. För bespisningsenheter med två eller tre avdelningar föreslås en krona per måltid, innebärande en höjning med 10 öre i fråga om två avdelningar och 30 öre i fråga om tre avdelningar. För de minsta enheterna med en avdelning förordar vi slutligen, att bidrags- underlaget sättes till en krona 20 öre per måltid, en ökning med 30 öre.

Samtidigt hör en uppräkning göras även av det nuvarande bidragsunder- laget av 35 öre för oslofrukost (smörgås med pålägg och mjölk samt frukt eller grönsak) och 20 öre för måltid med gröt eller välling. Vi föreslår, att bidragsunderlaget för oslofrukost bestämmes till 50 procent av bidrags— underlaget för vanlig måltid samt för måltid med gröt eller välling till 25 procent därav, samt förutsätter, att även dessa bidragsunderlag differen- tieras efter antalet avdelningar i bespisningsenheterna.

Vad nu sagts avser skolmåltider till i kommunen hemmahörande elever. När det gäller spörsmålet om statsbidrag till skolmåltider för främmande elever har vi kommit till den uppfattningen, att det nuvarande systemet med att staten i princip skall stå för hela måltidskostnaden bör tills vidare upprätthållas i avvaktan på närmare erfarenheter av bestämmelserna i skolstyrelselagen om samverkan mellan kommuner på skolans område. Statsbidraget bör emellertid bättre avpassas efter de verkliga kostnaderna. Efter övervägande av olika på frågan inverkande omständigheter förordar vi, att den nuvarande maximigränsen för statsbidrag till dylika måltider höjes från 85 öre till 1 krona 25 öre per måltid och att således skolkom- munen får uppbära statsbidrag för måltider till främmande elever med

belopp, motsvarande kommunens självkostnad, dock med högst nyssnämnda belopp.

Vi har sökt åstadkomma icke endast en av ändringarna i den allmänna prisnivån föranledd höjning av de nuvarande bidragsunderlagsbeloppen utan också någon anordning för att göra de nya beloppen värdebeständiga. I sådant syfte har vi undersökt möjligheterna att på något sätt indexreglera bidragsunderlaget. Av olika skäl har vi icke ansett oss kunna framlägga förslag om kontinuerlig indexreglering, men vi förordar en anordning, som innefattar garantier för att bidragsunderlaget icke skall komma att släpa efter alltför mycket vid större förskjutningar i den allmänna prisnivån. Vårt förslag innebär att, därest allmänna konsumentprisindex förändras —— uppåt eller nedåt — med minst åtta enheter i förhållande till läget den 1 juli 1959, då de nya bestämmelserna förutsättes skola träda i kraft, en automatisk upp- eller nedräkning av bidragsunderlaget skall ske med fem öre. Följande kan tjäna som exempel. Gällande konsumentprisindex är 152. Det antages att denna är oförändrad den 1 juli 1959 men därefter successivt stiger och i mars 1961 uppgår till 160 enheter. Beloppen i de olika bidragsunderlagsgrupperna skall då från och med redovisningsåret 1961/62 automatiskt höjas till respektive 85, 105 och 125 öre. På samma sätt skall en indexsänkning till 144 resultera i en automatisk sänkning av bidragsunder- laget till respektive 75, 95 och 115 öre. Vi förutsätter vidare, att maximibe- loppet för bidrag till måltider åt främmande elever skall på enahanda sätt påverkas och alltså höjas till en krona 30 öre eller sänkas till en krona 20 öre.

Vi har i detta sammanhang även tagit upp frågan, om statsbidrag enligt skolmåltidskungörelsen skall kunna utgå till måltider, som elever erhåller i samband med undervisningen i hemkunskap—hushåtlsgöromål (s. k. skolköksmåltider). Vi föreslår, att dessa måltider i statsbidragshänseende likställes med vanliga måltider och att bidragsunderlaget genomgående be- stämmes till 80 öre för måltid, enär undervisningen i hemkunskap—hus— hållsgöromål så gott som undantagslöst torde vara förlagd till större skol— enheter.

Procentsatsen för skolmåltidsbidraget föreslår vi differentierad efter ve- derbörande kommuns skatteunderlag, satt i relation till normalskatteunder- laget för riket med användande av en av allmänna statsbidragsutredningen förordad formel, som ser ut på följande sätt.

kommunens skatteunderlag )( normalkommunandelen

Statsbidragsprocenten : 100 _— normalskatteunderlaget

Kommunens skatteunderlag respektivenormalskatteunderlaget för visst redovisningsår uträknas med ledning av antalet skattekronor i kommunen respektive landet i dess helhet för det kalenderår, som går till ända sam- tidigt med redovisningsårets första hälft, samt folkmängden vid nämnda

kalenderårs början. Normalskatteunderlaget finnes angivet i Årsbok för Sveriges kommuner.

Formeln förutsätter fastställandet av en viss normalbidragsprocent, som skall tillämpas, när kommunens skatteunderlag är lika med normalskatte- underlaget. Den på kommunen då fallande delen av bidragsunderlaget kal— las normalkommunandelen. Vi föreslår, att normalbidragsprocenten be- stämmes till 40. Som exempel på formelns tillämpning kan anföras följande.

En kommuns skatteunderlag per invånare är 25 kronor och normalskatte- underlaget per invånare är 41 kronor. Med en normalbidragsprocent av 40 blir normalkommunandelen 60 procent. Statsbidraget utgår alltså med

6 _25X 0 = 63,4 eller avrundat 63 procent. Denna procentsats förblir

sedan oförändrad, så länge den inbördes relationen mellan kommunens skatteunderlag och normalskatteunderlaget för riket består.

Teoretiskt kan formeln medföra, att statsbidragsprocenten blir 100, men i verkligheten torde de högsta procentsatserna komma att ligga mellan 80 och 90 procent. Vi förordar, att statsbidraget må utgå med högst 80 pro- cent. I fråga 0111 kommuner med högt skatteunderlag kommer statsbidrags- procenten att nedgå till 0. Det har övervägts att sätta en nedre gräns för bidraget, t. ex. att bidraget aldrig skulle utgå efter en lägre procentsats än 10, men vi har stannat för att ej förorda någon dylik begränsning nedåt.

Liksom för närvarande gäller förordar vi, att Kungl. Maj:t skall äga befogenhet att, då synnerliga skäl är därtill, fastställa högre bidragsunder— lag och högre procentsats än som följer av de föreslagna bestämmelserna.

Det särskilda statsbidraget till inventarier för skolmåltider föreslås slopat.

I fråga om reIruisitionsförfarandet förordar vi, att statsbidraget skall be- räknas på grundval av uppgifter om antalet bespisningsdagar under året och antalet till deltagande anmälda elever, varvid antalet måltider minskas med fyra procent, motsvarande en beräknad genomsnittlig frånvaro från måltiderna. En viss förenkling av rekvisitionsförfarandet kan härigenom ske.

Vi har — med ett undantag, som är av huvudsakligen formell natur — icke ansett oss böra föreslå någon utökning av den statsbidragsberättigade kretsen av läroanstalter och avstyrker därför framställningar av sjöfarts- styrelsen och konstfackskolans styrelse om statsbidrag till skolmåltider vid sjöbefälsskolorna respektive teckningslärarinstitutet.

Ett genomförande av våra förslag kan för budgetåret 1959/60 beräknas föranleda en statsbidragsökning med i runt tal 30 miljoner kronor. Med hänsyn till sättet för statsbidragets utbetalande torde dock högst 12 miljo- ner kronor därav komma att belasta anslaget för nämnda budgetår.

Under hänvisning till vad sålunda anförts hemställer sakkunniga för översyn av vissa statsbidrag på skolväsendets område, att Kungl. Maj:t måtte

dels föreslå riksdagen att godkänna de av oss föreslagna grunderna för statsbidrag till anordnande av skolmåltider, '

dels. och vid bifall härtill utfärda författningsföreskrifter i ämnet i an— slutning till ett av oss utarbetat och som bilaga till betänkandet fogat för- slag till kungörelse om statsbidrag till anordnande av skolmåltider.

Reservation

Av herr Cassel Kostnaderna för skolmåltiderna har under perioden 1948—1955 vuxit från ca 22 till ca 126 miljoner kronor och beräknas fortsätta att stiga. Även anta- let elever som erhåller skolmåltider ökas snabbt. Det var under redovisnings- åren 1955/56, 1956/57 och 1957/58 respektive 684000, 713 000 och 765 000 elever. Likväl är det för närvarande 21 % av eleverna i folkskolor och 53 % av eleverna i högre skolor, som icke erhåller Skolmåltid.

När gällande bidragssystem för skolmåltider infördes, räknade man med att staten skulle stå för ca 65 procent av den totala kostnaden och komma- nernas andel alltså stanna vid 35 procent. Utvecklingen har emellertid blivit den, att kommunerna kommit att få bära den väsentligaste delen av de med skolmåltiderna förenade kostnaderna. År 1955 uppgick sålunda kommuner- nas andel till 78 %. Det är förklarligt att detta har vållat starkt missnöje på kommunalt håll och att kommunerna vid upprepade tillfällen framställt krav på att den ursprungligen tänkta kostnadsfördelningen mellan stat och kommun skulle återställas.

Sakkunniga har övervägt olika möjligheter att ändra kostnadsfördel- ningen mellan stat och kommun och har därvid konstaterat, att en höjning av normalbidragsprocenten till 50 skulle medföra en statsbidragsökning med ca 41 miljoner kronor, nämligen från 23,5 till 64,5 miljoner kro- nor. Nöjer man sig med att sätta normalbidragsprocenten till 40, blir mot- svarande ökning ca 30 miljoner kronor. Även en mel—belastning på stats- budgeten av sistnämnda storleksordning synes mig i nuvarande läge icke möjlig, och ett förslag härutinnan synes därför icke realistiskt. Å andra sidan kan det icke vara skäligt att låta kommunerna själva bära så stora bördor för skolmåltidsverksamheten som nu är fallet. I denna situation finns det enligt min mening inte någon annan lösning än att låta de föräldrar, vars barn erhåller Skolmåltid, bidraga till kostnaderna härför. Om deras bidrag sättes så lågt, att det uppenbarligen är omöjligt för vederbörande att i hemmet ge barnen en måltid av samma kvalitet och näringsvärde som skol— måltiden till lägre kostnad än den debiterade, kan såvitt gäller familjer med normala inkomster knappast vara något att erinra emot en sådan anord- ning, då ju deltagande i Skolmåltid är fullt frivilligt. Jag vill också erinra omatt mellan åren 1942 och 1946 gällde, att av föräldrar kunde uttag-as avgift högst motsvarande kommunens självkostnad.

Sedan nuvarande statsbidragssystem infördes år 1946 med därtill knutet villkor, att skolmåltiderna skulle vara avgiftsfria, har familjernas inkomster stigit högst väsentligt. Skälen för helt avgiftsfria måltider har därmed minskat i styrka. Jag vill för egen del föreslå, att kommun som anordnar Skolmåltid skall — med bibehållen rätt till statsbidrag _ medgivas rätt men icke förpliktigas att av elevens föräldrar, vare sig dessa bor i kommu- nen eller icke, uttaga ett belopp högst motsvarande bidragsunderlaget för skola med mer än tre läraravdelningar eller 80 öre för A-måltid, 40 öre för oslofrukost och 20 öre för grötfrukost. Avgiftens maximum bör vara lika för alla måltider, oavsett om i det aktuella fallet bidragsunderlaget är högre på grund av att antalet läraravdelningar ej uppgår till fyra.

Liksom jag sålunda förutsätter att kommunen skall ha rätt att fastställa avgiften till lägre belopp än maximum, utgår jag från att kommunen skall medge hel avgiftsbefrielse i ömmande fall. Kommunen bör ha full rätt att själv välja vilka grunder för befrielse den önskar ha, såsom medellöshet, stort antal syskon, lång skolväg etc.

Det bör givetvis ankomma på kommunen att själv bestämma, hur den vill ordna avgiftsuppbörden. Olika vägar är tänkbara, som icke på minsta sått behöver medföra något markerande av klasskillnad för skolbarnens del. En möjlighet är att ta ut avgiften direkt av föräldrarna för viss period, t. ex. en gång i månaden eller varannan månad.

Genom att uttaga avgifter av föräldrarna kan kommunerna täcka huvud- parten av sina skolmåltidskostnader. Vad som återstår att täcka blir kost- nader av två olika slag: å ena sidan mellanskillnaden mellan bidragsunder- laget vid mindre skolor —— en krona respektive en krona 20 öre — och de 80 öre, som kan uttagas av föräldrarna, å andra sidan kostnader för målti- der åt sådana barn, som av olika anledningar måste befrias från avgift. För dessa fall anser jag statsbidrag i princip böra utgå.

För att man icke skall behöva tillskapa en omfattande administrativ appa- rat för att kontrollera de kommunala besluten om befrielse, tänker jag mig, att staten endast skall deltaga i kostnaden för en viss, lätt avgränsad men relativt betydande kategori. Jag syftar på den grupp föräldrar, som upp- fyller de krav i fråga om ekonomi och försörjningsbörda, som är uppställda för erhållande av förhöjt familjebostadsbidrag. Inkomststrecket för förhöjt bidrag till tvåbarnsfamiljer är 4 000 kronor beskattningsbar inkomst. För varje barn utöver två ökas gränsen för den beskattningsbara inkomsten med 1 000 kronor, dock till högst 8 000 kronor. Statsbidrag på grund av avgifts- befrielse bör dessutom alltid utgå, då det är fråga 0111 ofullständiga familjer och ettbarnsfamiljer som är berättigade till familjebostadsbidrag.

Att konstatera, vilka barn som enligt de här angivna grunderna skall vara befriade från erläggande av skolmåltidsavgift, blir ytterligt enkelt och för- anleder icke någon närgången undersökning av hemmens ekonomi. Syste-

met behöver heller icke, om befrielseförfarandet rent tekniskt ordnas av kommunerna på lämpligt sätt, föranleda något obehag för eleverna, lika litet som familjer kan anses åsatta någon stämpel genom att ta emot familje- bostadsbidrag.

De kostnader för skolmåltiderna som uppkommer därför att bidrags- underlaget i vissa fall överstiger 80 öre samt kostnaderna för nyss nämnda avgiftsbefrielser bör fördelas mellan stat och kommun efter samma grunder som sakkunniga föreslagit. Normalbidragsprocenten bör vara 40. Mitt för- slag beträffande bidragsunderlaget framgår av nedanstående tabell.

A-måltid B-måltid C-måltid

Augiflsfri måltid ...... 80 öre 40 öre 20 öre Alla måltider vid 1 läraravdeln. 40 » 20 » 10 » Vid 2—3 » 20 » 10 » 5 »

BILAGA

Förslag till

kungörelse om statsbidrag till anordnande av skolmåltider

1 %.

Enligt de grunder och i den ordning, som nedan stadgas, må statsbidrag utgå till anordnande av skolmåltider till

1) kommun för

a) skolor tillhörande det obligatoriska skolväsendet, allmänt läroverk, kommu— nalt gymnasium, kommunal realskola, kommunal flickskola, praktisk kommunal realskola, övningsskola vid folkskoleseminarium och lärarhögskola, tekniskt läro— verk, konstfackskolan med undantag av konstindustriella aftonskolan och teck- ningslärarinstitutet, bergsskolan i Filipstad, textilinstitutet i Borås med undantag av kursen för textil- och konfektionsingenjörer, Lennings textiltekniska institut i Norrköping, grafiska institutet, statsunderstött handelsgymnasium, kommunal yr- kesskola samt sådan enskild under skolöverstyrelsens eller överstyrelsens för yrkes- utbildning inseende ställd läroanstalt, vars bildningsmål enligt vederbörande till- synsmyndighets beprövande är jämförligt med ovannämnda läroanstalters, eller

b) annan läro- och undervisningsanstalt efter Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall; samt

2) landstingskommun ävensom stad, som icke tillhör landstingskommun, för sådan för externatundervisning inrättad särskola, som avses i lagen den 4 juni 1954 (nr 483) om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna.

Med kommun jämställes i denna kungörelse kommunalförbund mellan kom- muner och med landstingskommun kommunalförbund mellan landstingskommu- ner samt mellan landstingskommun och stad, som icke tillhör landstingskommun.

För landstingskommun skola tillämpas samma bestämmelser som enligt denna kungörelse gälla för den primärkommun, där särskolan är belägen.

Vad i kungörelsen stadgas om länsstyrelse skall såvitt avser Stockholms stad gälla skolöverstyrelsen.

2 %.

Såsom villkor för statsbidrag skall gälla: 1) att skolmåltiden består av smörgås och mjölk samt en lagad rätt i huvud— saklig överensstämmelse med av skolöverstyrelsen utfärdade typmatsedlar (A- måltid);

2) att måltiden står öppen för alla elever, som önska deltaga däri, dock att skolmåltid, vilken anordnas vid sådan läroanstalt som avses i 1 5 under 1) må, intill dess Kungl. Maj :t annorlunda förordnar, kunna begränsas till vissa elever, nämligen elever med lång skolväg, klenaeller sjuka elever, elever från hem med svag ekonomisk ställning samt elever, vilka eljest icke kunna under frukostrasten erhålla en från näringssynpunkt fullgod måltid i sina hem;

3) att skolmåltiden tillhandahålles de deltagande eleverna kostnadsfritt; 4) att de lokaler, i vilka tillagning och servering äga rum, äro lämpade härför och försedda med erforderliga inventarier av tillfredsställande beskaffenhet;

5) att nyanställd personal vid anställningstillfället företer intyg av läkare om frihet från sjukdom, lyte eller svaghet, som innebär hälsofara för eleverna eller

hinder för tjänstens behöriga skötande, och att personalen varje läsår, om möjligt i början därav, låter undersöka sig av skolläkaren;

6) att primärkommunen icke utgiver ersättning till lärare, som utövar tillsyn vid Skolmåltid, i andra fall än då han utövar mera omfattande dylik tillsyn än flertalet lärare vid skolan och antalet elever över vilka han utövar tillsyn, upp- går till i genomsnitt minst 100 per dag samt att ersättningen härvid, utöver för- månen av fri måltid, utgår per dag med högst två kronor om antalet elever, över vilka han utövar tillsyn, i genomsnitt ej överstiger 200, och i annat fall med högst tre kronor.

3 &.

Statsbidrag till kostnaderna för skolmåltider utgår för redovisningsår (den 1 juli—den 30 juni) i förhållande till ett bidragsunderlag, som utgör 80 öre per måltid vid bespisningsenhet med fler än tre läraravdelningar, en krona vid bespis— ningsenhet med två eller tre läraravdelningar och en krona 20 öre vid bespisnings- enhet med en läraravdelning. '

Därest allmänna konsumentprisindex stiger eller sjunker med minst åtta enheter i förhållande till läget den 1 juli 1959, skola i föregående stycke angivna belopp höjas respektive sänkas med fem öre från och med närmast följande redovis- ningsår.

Kungl. Maj:t må, då synnerliga skäl därtill äro, fastställa högre bidragsunder- lag än som följer av vad ovan sagts.

Med bespisningsenhet avses skola eller, för det fall att måltider för flera skolor anordnas gemensamt, dylik anordning. Hava läraravdelningar, tillhörande en och samma skola, förlagts till skilda skolanläggningar, må varje anläggning med skol- måltidsverksamhet betraktas som en särskild bespisningsenhet.

4 %.

Statsbidrag utgår med en procentuell andel av bidragsunderlaget enligt 3 g. Procentsatsen bestämmes med hänsyn till antalet skattekronor och skatteören per invånare i kommunen (kommunens skatteunderlag) och antalet skattekronor och skatteören per invånare i landet i dess helhet (normalskatteunderlaget).

Då kommunens skatteunderlag är lika med normalskatteunderlaget, utgår statsbidraget med 40 procent. I övrigt uträknas procentsatsen med tillämpning av följande formel, dock att statsbidraget icke må utgå efter högre procentsats än 80.

100 kommunens skatteunderlag )( 601

normalskatteunderlaget

Procentsatsen avrundas till närmaste hela tal. Där synnerliga skäl föreligga, må Kungl. Maj:t fastställa högre procentsats för bidraget än som följer av vad ovan sagts.

Kommunens skatteunderlag respektive normalskatteunderlaget för visst redo- visningsår uträknas med ledning av antalet skattekronor i kommunen respektive landet i dess helhet för det kalenderår, som går till ända samtidigt med redovis- ningsårets första hälft, samt folkmängden vid nämnda kalenderårs början.

1 Ex.: Om normalskatteunderlaget är 41 kronor och kommunens skatteunderlag 25 kronor, 25 x 60 utgår statsbidraget med (100 _ =) 63,4 eller avrundat 63 procent.

Kommun, som vid skolmåltider mottager elev tillhörande annan kommun, äger att för sådan elev per måltid uppbära statsbidrag med belopp motsvarande kommunens kostnad för måltiden, dock med högst 1 krona 25 öre. I nämnda kostnad må ej inräknas kostnad för lokaler och inventarier, som kommunen äger eller disponerar.

Vid förändring av allmänna konsumentprisindex med minst åtta enheter i för- hållande till läget (len 1 juli 1959 skall ovannämnda maximibelopp höjas eller sänkas med fem öre från och med närmast följande redovisningsår.

6 5.

Kommun, som avser att anordna skolmåltider enligt bestämmelserna i denna kungörelse eller att mera väsentligt utbygga sin skolmåltidsverksamhet, skall anmäla detta till vederbörande överstyrelse senast den 1 augusti respektive den 1 januari före den höst- eller vårtermin, då verksamheten skall påbörjas eller utbyggas. I fråga om läroanstalt under länsskolnämndens inseende skall anmälan i två likalydande exemplar sändas till nämnden, som före den 15 augusti respek— tive den 15 januari skall översända det ena exemplaret till vederbörande över- styrelse. I anmälan skall uppgift lämnas om antalet elever, som beräknas komma att deltaga i skolmåltiderna.

7 5.

1. Kommun, som anordnat skolmåltider vid under länsskolnämndens inseende stående läroanstalt, skall efter ingången av juli och före utgången av augusti månad näst efter det redovisningsår, under vilket dylik verksamhet bedrivits, i två likalydande exemplar till länsskolnämnden ingiva till länsstyrelsen ställd rekvisition av statsbidrag. Efter granskning av rekvisitionen skall nämnden sna- rast möjligt med eget yttrande översända det ena exemplaret jämte bifogade handlingar till länsstyrelsen, som har att föranstalta om utanordnande av'stats- bidrag.

2. Kommun, som anordnat skolmåltider vid annan läroanstalt än som avses i mom. 1, skall efter ingången av juli och före utgången av augusti månad näst efter det redovisningsår, under vilket sådan verksamhet bedrivits, till länsstyrel- sen ingiva rekvisition av statsbidrag åtföljd av yttrande av vederbörande rektor eller skolföreståndare. Efter granskning av rekvisitionen skall länsstyrelsen för— anstalta om utanordnande av statsbidrag.

3. Rekvisition avgives enligt av skolöverstyrelsen respektive överstyrelsen för yrkesutbildning fastställt formulär och skall innehålla uppgifter för vederbörande redovisningsår om dels antalet bespisningsdagar och det totala antalet till del- tagande i måltiderna vid ifrågavarande läroanstalter anmälda elever dels ock antalet skattekronor och antalet invånare i kommunen. Därjämte skall i förekom- mande fall angivas, huruvida måltiderna utspisats vid bespisningsenheter med mindre än fyra läraravdelningar ävensom i vad mån elever tillhörande annan kommun deltagit i måltiderna samt den i 5 % avsedda måltidskostnaden. Det med ledning av ifrågavarande uppgifter framräknade antalet måltider skall före statsbidragsuträkningen minskas med fyra procent.

4. Länsstyrelsen äger utbetala förskott med 40 procent av det statsbidrags- belopp, som kan beräknas komma att utgå för redovisningsåret. Rekvisition av förskott skall senast den 1 december bespisningsåret ingivas till länsstyrelsen, som har att utbetala dylikt förskott före utgången av januari månad.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1959. Genom kungörelsen upp- häves kungörelsen den 28 juni 1946 (nr 553) angående statsbidrag till anord- nande av skolmåltider, dock att nämnda kungörelse skall tillämpas beträffande statsbidrag till anordnande av skolmåltider under redovisningsåret 1958 59.

övergångsbestämmelse. Kommun må intill den 1 juli 1965 eller den senare tidpunkt som Kungl. Maj:t efter framställning i varje särskilt fall medgiver åt— njuta statsbidrag enligt bestämmelserna i denna kungörelse även till annan mål- tid än A-måltid, under villkor att måltiden utgöres av oslofrukost (B-måltid) eller gröt eller välling (C-måltid). Bidragsunderlaget för dylika måltider utgör 40 respektive 20 öre vid bespisningsenhet med fler än tre läraravdelningar, 50 respektive 25 öre vid bespisningsenhet med två eller tre läraravdelningar samt 60 respektive 30 öre vid bespisningsenhet med en läraravdelning. För B- eller C- måltid åt elev från annan kommun utgår statsbidraget med 40 respektive 20 öre.

Skolöverstyrelsen äger utfärda anvisningar om vad som må anses utgöra B-måltid.

KUNGL. man 3 l biiTlQSB

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Pingvin-d.

Häradsråtts sammansättning i brottmål. [9] Förslag till varumärkeslag. [10] Betänkande med förslag till allmän tjänsteplikts- lag m.m [16 ] Förslag till förenklingar i vissa delar av aktiebolags- lagen.

Statsförfattning. Allmän statsförvaltning.

Utredning om vissa förhållanden vid konserverings- forskningsinstitutet. [3 ] Författning'sutredningen. 1. Kandidatnominering vid andrakammarval. [6] 2. Regeringsarbetet. [14] 3. Majoritetsval. Valstatistiska undersökningar. [29]

Kommunalförvaltning.

Statens och kommunernas finansviisen. Föriust- och resultatutjämning. [35]

Politi. Socialpolis och kvinnlig polis. [34]

Nationalekonomi och socialpolitik.

Socialförsäkring och rehabilitering. [i'l] Reviderad nationalbudget för år 1958.[281 Nettoprisindex. [33] Statsbidrag till anordnande av skolmåltider. [37]

Hälso- och sjukvård.

Gemensam nordisk hälsovårdsutblldnlng. [8] Hälsovård och öppen sjukvård i landstingsområ- dena. [15] Mentalajukvårdsdelegationen. 2. Behandlingshem och mentalsjukhem för barn och ungdomar. [20] Sjukreseersåttningar. [23] Regionsjukvården. [26]

Allmänt näringsväsen.

Gotland. [18] Tornedalsutredningen. [22]

Statens oEentliga utredningar 1958 Systematisk förteckning

(Siffrorna inom klammer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.) ]

Fast egendom. Jordbruk med binär-ingar.

Småbrukarstödet. [7] Bättre matpotatis. [24]

Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. skogsvården å enskilda skogar. [30]

Industri.

Handel och sjöfart.

Kommunikationsväscn.

Vägplan för Sverige.De1 1. Riktlinjer och förslag samt kartbllagor. [1] Del 2. Expertutredningar och övriga textbiiagor. [2]

Bank-, krodit- och penningvänn.

Försäkringsväsen. Promemoria med förslag om fondförvaltnlng m. m.

i samband med en utbyggd pensionering. [4] Permanent skördeskadeskydd. [5]

Kyrkoväscn. Undervisningsviiacn. Andlig odlingi övrigt. ll

1955 års universitetsutredning. 3. Reserverna för" högre utbildning. Beräkningar och metoddiskus-= sion. [11] 4. Lärarbrist och läraröverskott. [21] 5. ' Forskningens villkor och behov. [32] Supplement nr 9 till Sveriges familjenamn 1920. [19] Ändrad utbildning av tandtekniker. [25] Sjöbefälsutbildningens organisation m.m. [33] *I

Försvarsviisen.

Civllförsvarsutbildningen. [12] Clvilförsvarets organisation. [13]

..?»;ärgaii—aegw—eu—z

Utrikes ärenden. Internationell rätt. Nordiskt ekonomiskt samarbete [31]

. !