SOU 1958:45
Skogstillståndet hos olika ägargrupper : utredning grundad på riksskogstaxeringens material
1. Allmänna synpunkter
Vid analys av skogstillståndet hos olika skogsägarkategorier tilldrager sig virkesförrådet per hektar den största uppmärksamheten. De redovisade ge- nomsnittliga virkesförråden utgöra nämligen ofta underlag för diskussioner angående bättre eller sämre skogstillstånd. Då riksskogstaxeringens förråds— uppgifter grunda sig på ett stickprovsvis insamlat material, måste i första hand klargöras om de ur sifferuppgifterna utläsbara skillnaderna äro signi— fikativa. Med de metoder som användas måste skillnaderna vara av en viss storleksordning, innan de överhuvudtaget böra diskuteras. Men även 0111 en skillnad kan sägas vara konstaterad och säkerställd, kan den bero på att till exempel ett mindre virkesförråd per hektar sammanhänger med lägre bonitet eller överskott på yngre åldersklasser.
När man bedömer frågan ur enbart skogsbrukets synpunkt, bör man också särskilja de speciella förhållanden, som gälla där skogsbruk före- kommer samtidigt med bete, s. k. hagmarksskötsel. Detta förhållande är särskilt framträdande i södra och mellersta Sverige. Storleksordningen och inverkan härav behandlas i ett särskilt avsnitt 2. Förekomsten av hag- marker.
För analys av förrådssituationen på skogsmark frånsett hagmark i olika ålders- och bonitetsklasser böra vid taxeringen redovisade och till omedel- bar avverkning föreslagna tras- och skräpskogar frånsorteras. Förekomsten av dylika skogar utgör i sig själv en upplysning om otillfredsställande skogstillständ och redovisas för olika skogsägarkategorier i avsnitt 3. Före- komsten av tras- och skräpskogar.
Avsnitt 4 redovisar skogsmarksarealens fördelning på åldersklasser och åskådliggör i vad mån olika ägarkategorier överhålla äldre skog.
För Norrland jämte Kopparbergs län baseras utredningen på 1953—4955 års material från de vart år riksomfattande taxeringarna. Resultatet redo- visas med uppdelning på följande regioner: I Norrbottens och Västerbottens län, 11 Västernorrlands län och landskapet Jämtland, III landskapet Härje- dalen samt Gävleborgs och Kopparbergs län.
I övriga Sverige ligga under åren 1945—1952 länsvis utförda taxeringar som underlag för utredningen. Då materialet ej är tillräckligt omfattande för varje län, har det varit nödvändigt att sammanföra vissa län till grup-
per. Härvid ha valts län med i stort sett samma taxeringsprocent och med någorlunda lika relativ arealfördelning av ägargrupper.
För svealandslänen bilda Vårmlandsl, Örebro och Västmanlands län (taxerade åren 1950—52) en grupp och för götalandslänen bilda Kalmar, Kronobergs, Jönköpings, Älvsborgs och Skaraborgs län (taxerade åren 1946—51) en annan grupp. Det bör i detta sammanhang understrykas att de resultat, som komma att framläggas för skilda grupper av lån enligt ovan, givetvis inte kunna generaliseras att gälla län, som inte ingå i redo- visningen.
För vart och ett av dessa områden (tre regioner i Norrland och Kop- parbergs län samt två länsgrupper i övriga delar av riket) framläggas — sedan arealer av hagmark samt tras- och skräpskogar uteslutits — en analys av virkesförrådet per hektar för mera allmänt förekommande boni- tetsklasser samt för de åldersklasser, som utgöra den producerande delen av virkesförrådet. Frågan 0111 virkeskapitalets överhållande genom till- lämpande av skilda omloppstider för olika ägarkategorier belyses endast genom arealsammanställningar i avsnitt 4.
Analysen av virkesförråden och däremot svarande redovisning av skogs- markens uppdelning på slutenhetsgrader, virkesförrådets kvalitetssam- mansättning ifråga om tall samt tillväxt per hektar för det sydligaste redovisningsområdet samt för region III framlägges i avsnitt 5. Analys av ung— och medelålders skog.
Skogstillståndet, sådant det beskrives i nyssnämnda avsnitt, har i hög grad påverkats av de under viss förfluten tid verkställda beståndsåtgår— derna 'i form av röjningar och gallringar. Deras omfattning liksom för— slag till åtgärder redovisas i avsnitt 6. Verkställda och föreslagna skogs- uårdsåtgärder i form av röjningar och gallringar enligt riksskogstaxeringen 1953—55.
De verkställda kulturåtgärder, som registrerats vid den pågående riks- skogstaxeringen, ha icke något inflytande på det nuvarande skogstill— ståndet i ung och medelålders skog utan ha närmast samband med nu- varande kalmarksarealer och deras behandling. De redovisas i ett särskilt avsnitt 7 benämnt: Kalmarker och deras behandling med föryngringsåt- gärder.
Avslutningsvis lämnas en redogörelse för virkesförrådets genomsnitt- liga förändringar hos olika ägarkategorier mellan den andra och den nu pågående tredje riksskogstaxeringen. Redogörelsen avser i detta fall hela landet med fördelning på regioner med viss sammanslagning.
De skogsägarkategorier, som redovisas i utredningen, utgöra kronosko- gar, aktiebolagsskogar och övriga enskilda skogar, som i regionerna I—III betecknats som bondeskogar. I södra och mellersta Sverige särskiljas bondeskogar och godsskogar. Såsom gräns mellan dessa har satts en areal-
1 Exklusive de nordligaste kommunerna.
gräns i Götaland av 200 ha skogsmark och i Svealand av 400 ha. (Se när- mare definition i särskild bilaga.) Kategorien övriga allmänna skogar, som utgöres av en blandning av ecklesiastika skogar, häradsallmänningar, städers och kommuners skogar m. fl., har ansetts vara av så oenhetlig sammansätt- ning och är i allmänhet av så förhållandevis ringa omfattning att den icke redovisats. Att sammanslå den med kronoskogar för att därigenom ge ma- terialet större omfattning skulle ha medfört en än mera oenhetlig sam- mansättning.
2. Förekomsten av hagmarker
Enligt definitionen i instruktionen för riksskogstaxeringens fältarbeten gäller att: »Till hagmark hänföres sådan, i regel intill bebyggelse belägen skogsmark, å vilken för närvarande jämsides med skogsbruk bedrives be- tcsbruk eller slåtter, stundom genom vidtagande av vissa åtgärder såsom röjning av mindre, godartade områden, ensidig avverkning av barrskog 111. 111. Markens huvudsakliga utnyttjande sker dock genom skogsproduk— tion, ehuru efter växtförhållandena nedsatt. Varken hägnadsförhållanden i och för sig eller skogens beståndskaraktär avgör sålunda markens hän— förande till hagmark, utan nuvarande användningssätt.»
Hagmarken räknas sålunda såsom en underavdelning av skogsmark, om skogsproduktionen anses såsom väsentligare än betesproduktionen.. Bedömes däremot betesproduktionen vara mera väsentlig redovisas area— len såsom inågojord: äng. Marken skall härvid ha varit föremål för ord- nad skötsel, varmed avses sådana åtgärder som röjning, dikning, plane— ring, hackning, gödsling, frösådd m. m. Icke sällan är marken något träd- bevuxen.
Frågan om fördelar och nackdelar av en kombination av skogsproduk- tion och betesproduktion skall här ej belysas. I första hand redovisas arealomfattningen av hagmarken inom de skilda redovisningsområdena.
Endast i den sydligaste av de redovisade länsgrupperna äro skillnader i förekomst av hagmark mellan de olika skogsägarkategorierna av sådan storleksordning att de skulle påverka det genomsnittliga virkesförrådet
» Qm-
Tabell ]
Kronoskogar Bolagsskogar Bondeskogar Godsskogar
Område
Hagmar]: i% av skogsmark inklusive hagmark
Norrland och Kopparbergs län Region 1 ...................... 0,0 0,0 0,4 — » II ..................... 0,1 0,2 1,0 — » III .................... 0,1 0,2 1,2 — Värmlands, Örebro och Västman— lands län ..................... 0,5 1,3 3,6 396 Kalmar, Kronobergs, Jönköpings, Alvsborgs och Skaraborgs län. .. 1,1 2,6 11,0 5,4
per hektar för skogsmark inklusive hagmark vid jämförelse ägargrupperna emellan.
Utöver dessa arealuppgifter skola lämnas några uppgifter om virkesför- råd och tillväxt per hektar för att belysa önskvärdheten av att frånskilja hagmarksarealen från den övriga skogsmarksarealen, om resultaten skola kunna bedömas utan sidoinblandning av synpunkter som röra betesproduk- tionen.
Det karakteristiska för hagmarken är att virkesförrådet per hektar är betydligt lägre än å den >>egentliga>> skogsmarken. I genomsnitt för de båda sydligaste områdena uppgår virkesförrådet per hektar endast till ca 40— 50 % av motsvarande förråd på skogsmark exklusive hagmark.
Följande tabellsammanställning belyser detta förhållande (siffrorna äro ojämna; delvis beroende av ett i vissa fall alltför ringa provytematerial bakom bestämningarna).
Tabell 2. Virlresförråd per hektar från 0 cm vid brösthöjd
Kalmar, Kronobergs, X aggllgjhåfåyfälfw Jönköpings, Älvsborgs och Skaraborgs lan Skogsägargrupp a h a b skogs- skogs- markexkl. hagmark b/a % markexkl. hagmark b/a % hagmark hagmark mask/ha m3sk/ha mask/ha m3sk/ha Kronoskogar ............. 128 (52) (41) 131 (38) (29) Bolagsskogar ............. 114 (49) (43) 109 (47) (43) Bondeskogar ............. 111 54 49 97 51 53 Godsskogar ............... 122 (55) (45) 107 48 45 Siffror inom parentes grunda sig på mindre än 100 provytor.
Hagmarkens lägre virkesförråd kan sammanhänga med att skogen där i genomsnitt är yngre än å »egentlig» skogsmark. Fördenskull har inom den sydligaste länsgruppen virkesförrådet per hektar å hagmark åldersklass- vis jämförts med förrådet å »egentlig» skogsmark av den bonitetsgrad, som närmast motsvarar hagmarkens medelbonitet. Jämförelsen avser genom- snitt för samtliga ägarkategorier och visar följande resultat.
Tabell 3
mask per hektar Åldersklass 11 1) 111 IV V lIb —V1 (31—40 år) (41—60 år) (61—80 år) (81—100 år) (31—100 år)
Skogsmark exkl. hag—
mark a) ........... 82 127 175 218 154 Hagmark h) ......... 57 82 112 99 95
b/a%............ 70 64 64 45 62 1 Medeltal där 11 b ingår med 5 %, III och IV med vardera 42, 5 % och V med 10 %.
En särskild analys oavsett ägarkategori över tillväxten per hektar å hag— mark i jämförelse med skogsmark exklusive hagmark inom sydligaste om- rådet (Kalmar, Kronobergs, Jönköpings, Älvsborgs och Skaraborgs län) visar att tillväxten å hagmarksarealen i genomsnitt utgör 2,72 in”/ha, me- dan motsvarande siffra för »egentliga» skogsmarken utgör 4,55 mz/ha.
3. Förekomsten av tras- och skräpskogar
Vid riksskogstaxeringen urskiljas tras- och skräpskogar och hänföras till en särskild huggningsklass, E (skog av onormal sammansättning). Hugg- ningsklassen uppdelas efter uppkomstsättet på tre underavdelningar (i Norr- land fyra) enligt följande definition: Ezl a restbestånd, bestånd som på grund av olämplig avverkning (dimensionshuggning) har utglesats så att slutenheten starkt nedsatts, dock ej under 0,3; E: 1 b trasbestånd, bestånd som på grund av olämplig huggning, storm- fällning, insektshärjning o. dyl. fått slutenheten starkt nedsatt, dock ej under 0,3; (E: 1 a och E: 1 b särskiljas icke i södra och mellersta Sverige utan benämnas gemensamt E: 1.) E: 2 slyskog av olämpligt trädslag eller trädbestånd av uppenbart olämp- lig härstamning (proveniens) samt E: 3, sådana bestånd, vilka icke redovisas som hagmark men fortfarande ha hagmarkskaraktär och äro av så dålig beskaffenhet, att det är önskvärt att de omföras till nya bestånd.
För de i Norrland redovisade regionerna gäller nedanstående samman- ställning.
! Tabell 4. H uggningsklass E inom skogsmark exkl. hagmark på skogsägargrupper i km2 i och i % av totala skogsmarksarealen. Riksskogslaxeringen 1953—56
1 L 1. , .. _ km2 % av skogs- ' Region Skoglslagar mark inkl. g pp E: 1 a E: 1 b E: 2 E: 3 S:a hagmark Kronoskogar ............. 1 172 439 32 8 1 651 5,6 [ I Bolagsskogar ............ 308 86 1 1 396 3,6 Bondeskogar ............ 1 034 365 85 19 1 503 6,1 Kronoskogar ............. 85 63 5 — 153 5,4 11 Bolagsskogar ............ 676 114 51 1 842 5,3 Bondeskogar ............. 860 154 34 3 1 051 6,1 Kronoskogar. . . . . . .. . . .. 67 45 3 4 119 3,3 111 Bolagsskogar ............ 192 160 23 16 391 2,4 Bondeskogar ............. 343 373 34 40 790 4,5
Den dominerande orsaken till nedklassning utgör restbestånden (E: 1 a).
Inom region I uppvisa bolagsskogarna något bättre tillstånd än övriga kategorier. Samma gäller för region III. Bondeskogarna ha genomgående något högre procenttal. Vad beträffar kronoskogar inom region 1 visar en närmare analys att E-skogen till relativt större del är belägen över den s. k. skogsodlingsgränsen (jfr SOU 1956: 33 sid. 163).
För mellersta och södra Sverige med dess tre-klassindelning och avse- ende andra riksskogstaxeringen gäller:
Tabell 5. H uggningsklass E inom skogsmark exkl. hagmark på skogsägargrupper 1 km2 och i % av totala skogsmarksarealen. Andra riksskogslaxeringen
km2 % av skogs— Skogsägargrupp mark inkl. E: 1 E: 2 E: 3 S:a hagmark Värmlands, Örebro och Västmanlands län Kronoskogar ........ 10 —— 3 13 0,9 Bolagsskogar ........ 133 7 20 160 2,1 Bondeskogar ........ 355 10 63 428 4,0 Godsskogar .......... 13 — 15 28 2,8 Kalmar, Kronobergs, Jönköpings, Älvsborgs och Skaraborgs län Kronoskogar ........ 4 — 8 12 0,6 Bolagsskogar ........ 5 — 4 9 ,4 Bondeskogar ......... 116 38 201 355 1,7 Godsskogar .......... 14 4 17 35 1,2
Då huggningsklass E betecknar ett otillfredsställande skogstillstånd, utgöra ovanstående siffror en viss betygsättning av skogstillståndet så att ett högre procenttal betecknar ett sämre tillstånd. I södra Sverige samman— hänger detta sämre tillstånd å bondeskogarna nära med en tidigare högre frekvens av hagmark, enär E: 3 utgöres av f. d. hagmark. Omräknas pro- centtalen att gälla enbart E: 1 och E: 2 erhålles följande resultat:
kronoskogar 0,2 %, bolagsskogar 0,2 %, bondeskogar 0,7 % samt gods- skogar 0,6 %. '
Skillnaden mellan högsta och lägsta förekomst av E-skog frånsett Ez3 utgör nu 0,5 % av totala skogsmarksarealen.
För mellersta Sverige representerat av Värmlands, Örebro och Västman- lands län kvarstår en mera påtaglig skillnad även efter en sådan omräk- ning; här gäller för huggningsklass E: 1 och E: 2 sammantagna:
kronoskogar 0,7 %, bolagsskogar 1,8 %, bondeskogar 3,4 % samt gods- skogar 1,3 %.
Skillnaden mellan högsta och lägsta förekomst av E-skog frånsett E: 3 utgör här 2,7 % av totala skogsmarksarealen.
visas i avsnitt 5, berör endast ung och medelålders skog. Emellertid är det av värde att kunna överblicka hur skogen hos olika ägarkategorier förde- lar sig på åldersklasser och speciellt vilken omfattning den äldre skogen har.
Nedanstående sammanställning visar arealens åldersfördelning inom Norrland och Kopparbergs län.
Tabell 6. Skogsmarken1 procentuellt fördelad på åldersklasser enligt riksskogstaxeringama 1953—56. (Kronoskogar = K, Bolagsskogar = AB, Bondeskogar = B)
Genom- Skogs- Antal Åldersmass snittlig ägar— prov- idealboni- grupp ytor Kal" [Ib III rv v VI 2111; 1x+ S:a tet enligt
Re- gion
>-4 » '— U' I—l »— &)
Jonson
5 » .., :
p—A
[QN-& wyx'l CÖx'ICD Utåt—l Homo [00103
100,0 2,32 100,0 2,74 100,0 2,67 100,0 3,14 100,0 3,21 100,0 3,28
100,0 2,84 100,0 3,41 100,0 3,58
H
qmq UIP-k qooo HOOQJ quo: 63016
10,3 14,4 10,9 17,2 14,7 17,8 13,7 12,4
B 2 803,5
K 385,1 AB 2 186,5 B 2 318,1
K 411,2 AB 1 891,1 B 2 082,2
1 Exkl. hagmark.
5 7 8 9 9 1 14,9 20,8 16,0 11,2 9,9 18,7 13,2 15,3 13,8 2 3 2 1 1 0
HMH ou-n-A Hmm (&:le CDNN Jimi—* hmm UIP—1 (”Ulrik (O%&! HQOO (0000
II 18,1 19,3 16,1 11,9
21,2 19,5 13,9 13,2
15,2 16,0 11,9 16,3 14,1 20,0 19,6 13,0 9,0 17,1 21,1 16,2 11,0 9,1
_ mma-— :ir-to mm— mcoco mmm coma;
p—A
III
K 3 287,5 I AB 1 250,4
5”th vhf—Ul åååh (Ob—56.0 OOO OOCDÅ
Det inramade fältet motsvarar ungefär den del av arealen, som blivit föremål för specialbearbetning ifråga om virkesförråd per hektar. Avgräns— ningen av bonitetsklasser och den något varierande ålderssammansätt- ningen för dessa framgår av avsnitt 5.
Sammanställningen visar, att skog äldre än den som analyserats upptar följande andelar av arealen inom olika regioner:
13 4. Arealen skogsmark fördelad på åldersklasser Den analys av materialet ifråga om virkesförråd per hektar, som redo- ! 1 i
Region I Region II Region III
Kronoskogar .......... 37 % 22 % 30 % Bolagsskogar .......... 20 % 16 % 11 %
! Bondeskogar ........... 17 % 16 % 12 %
Kronoskogarna ha genomgående betydligt högre arealandel bevuxen med skog över 120 år. I tabellen har även angivits genomsnittlig idealbo— nitet enligt Jonson. Att denna i region I och framför allt i region III * är betydligt lägre å kronoskogar än å övriga kategoriers skogar kan vara
en förklaring till att kronan har en förhållandevis stor areal i högre åld- rar. En viktig anledning till den stora omfattningen av gammal kronoskog torde även vara att denna genomsnittligt är belägen i sämre avsättnings- läge. Detta förhållande belyses närmare i avsnitt 6.
Inom mellersta Sverige, representerat av nedanstående län, gäller föl- jande arealfördelning.
Tabell 7. Skogsmark inkl. hagmark procentuellt fördelad på åldersklasser inom skilda skogsägargrupper. ( Kronoskogar = K, Bolagsskogar = AB, Bondeskogar = B, Gods- skogar = G)
Värmlandsl, Örebro och Västmanlands län
, Genom-
Skogs- Antal Åldersklass dsnilttlig ägar— prov- i ca boni— grupp ytor Kal- VII— . .. tet enligt
mark I a I b II a II ]) III IV V VI VIII LX + Sa Jonson
K 795,0 4,5 2,9 4,9 6,7 7,0 24,0 29,9 13,8 4,6 1,4 0,3 100,0 4,822 AB 3469,4 6,1 2,5 6,1 6,9 8,6 22,4 23,9 14,3 6,2 2,5 0,5 100,0 4,61 B 5010,9 6,9 2,0 6,2 7,0 8,7 25,1 23,1 13,0 5,1 2,2 0,7 100,0 4,82
514,5 4,5 3,1 10,1 8,3 8,5 23,7 23,1 11,3 4 7 2,3 0,4 100,0 4,99
1 Avser hela lånet. * Avser samtliga allmänna skogar.
Även här har inramats i stort sett den del, som blivit föremål för analys i nästa avsnitt. Den äldre skogen upptager här mindre andel av arealen, nämligen för kronoskogar 6 %, för bolagsskogar 9 %, för bondeskogar 8 % samt för godsskogar 7 %.
Några påvisbara skillnader i skogens ålderssammansättning hos olika ägarkategorier finnas icke inom detta område.
För södra Sverige, där nedanstående län gjorts till föremål för analys, är arealfördelningen följande:
Tabell 8. Skogsmark inkl. hagmark procentuellt fördelad på åldersklasser inom skilda '» skogsägargrupper. (Kronoskogar= K, Bolagsskogar = AB, Bondeskogar = B, Gods- skogar = G)
Kalmar, Kronobergs, Jönköpings, Skaraborgs och Älvsborgs län
. Genom- Skogs- Antal Åldersklass snittlig ägar— prov— idealboni- grupp ytor Kal- . VII— , , tet enligt mark Ia Ib II a II b III IV V VI VIII LX+ S.a Jonson K 1452,4 4,1 3,7 8,6 7,7 10,0 21,5 20,4 12,7 6,5 4,4 0,4 100,0 5,421 AB 1487,4 5,0 3,4 12,4 11,4 11,3 22,5 17,9 10,9 3,9 1,2 0,1 100,0 5,29 B 15 655,8 5,6 2,3 12,7 10,8 13,2 30,0 17,2 6,1 1,6 0,5 0,0 100,0 5,45 2291,8 4,8 2,2 12,0 10,9 11,9 27,2 19,1 8,6 2,3 0,9 0,1 100,0 5,48
1 Avser samtliga allmänna skogar.
På likartat sätt som i föregående tabeller har den del inramats, som närmare analyserats beträffande virkesförråd. För Vze åldersklassen gäller bl. a. att arealen härav endast medtagits å skogsmark tillhörande Jonsons IV:e bonitet.
Skog över 100 år intar här å kronoskogar en betydande arealandel, 11 %, jämfört med övriga ägarkategorier, där bolagsskogarna ha 5 %, bonde- skogarna 2 % och godsskogarna 3 %.
5. Analys av ung och medelålders skog
5.1. Förutsättningar och gruppering av materialet
För att kunna framlägga en jämförelse över skogstillståndet hos olika ägarkategorier erfordras att man har ett uppskattningsunderlag, som i sin arealsammansättning är så likartat som möjligt. Genom att gruppera materialet med hänsyn till markens godhetsgrad (bonitet) och bestån- dets ålder kan man skapa ett sådant underlag. Till grund för bonitets- indelningen ligga de 5. k. jonsonboniteterna och för åldersgrupperingen 10-åriga åldersklasser upp till 40 år och därefter 20—åriga.
Efter gruppering på bonitets- och åldersklasser är emellertid det till- gängliga materialet i många fall av så ringa omfattning i varje undergrupp att medelfelen överstiga eventuella skillnader. Speciella medelfelsberåk- ningar avseende virkesförrådet, utförda på ett på sådant sätt grupperat material, visa att medelfelet i uppskattningar grundade på 100 provytor uppgår till 4 a 5 %. För svagt representerade ägargrupper understiger an- talet ytor i vissa fall 20, varvid medelfelet på det genomsnittliga förrådet överstiger 10 %. Medelfelet på differensen mellan två förråd, som det närmast gäller att bedöma, blir ännu större och av storleksordning V—g gånger förrådens medelfel. Om t. ex. medelfelet på vartdera av två förråd är 10 %, blir medelfelet på differensen ca 14 %. Om vi i första hand vill kräva att differensen uppgår till dubbla medelfelet innan skillnaden disku- teras, måste den alltså uppgå till inte mindre än ca 28 % av det genom- snittliga förrådet. En detaljredovisning av resultatet för skilda bonitets- klasser och åldersklasser kan därför inte ge något klart besked och är dess- utom svår att överblicka. Fördenskull har det ansetts nödvändigt att genom den s. k. standardpopulationsmetoden bilda vägda medeltal inom varje om- råde, varvid olika bonitets- och åldersklasser ingå i samma proportion för de skilda ägargrupperna. För vart och ett av de tre nordliga områdena ha inom tre förhärskande bonitetsklasser medtagits åldersklasserna mellan 40 och 120 år samt inom de två sydligare områdena åldersklasserna mellan 30 och 100 år. Proportionen av åldersklasser inom bonitetsklasser svarar mot den ge— nomsnittliga fördelningen inom området och utgör alltså den vikt, varmed delmedeltalen ingå i totalmedeltalet. En sammanställning över tillämpade arealproportioner redovisas i tabellerna 9 och 10. Antal ytor, som ligga till grund för bestämningarna innan dessa hopvägts, framgår av bilagan.
Tabell 9. Sammanställning över tillämpade arealproportioner för beräkning av standar- diserade medeltal inom skilda delområden
Norrland och Kopparbergs län
Procentuell fördelning på åldersklasser Region Bonitet 111 N V vr Summa i l (41—60 år) (61—80 år) (81—100 år) (101—120 år) ' V 10 10 10 10 40 * I VI — 13 13 13 39 VII — 7 7 7 21 V—VII 10 30 30 30 100 IV 7 7 7 7 28 II V 10 11 11 10 42 VI — 10 10 10 30 IV—VI 17 28 28 27 100 IV 12 13 12 — 37 III V 12 12 12 — 36 VI — 9 9 9 27 IV—VI 24 34 33 9 100
Tabell 10
Värmlands, Örebro och Västmanlands län
Procentuell fördelning på åldersklasser
Bonitet II b III IV V Summa
(31—40 år) (41—60 år) (61—80 år) (81—100 år)
III ................ 8 16 16 — 40 IV ................ — 12 12 12 36 V ................ — 8 8 8 24
III—V 8 36 36 20 100
I södra Sverige framträder en uppenbar svårighet att enhetligt bestäm- ma boniteten inom skilda trädbestånd (tallskogar, granskogar och harr- blandskogar). För att eliminera eventuella skiljaktigheter i förekomsten av dylika trädbestånd hos olika ägargrupper har materialet även grupperats med avseende på trädbestånd samt sedan hopvägts i samma proportion för skilda ägare.
Hur materialet sammanvägts framgår av tabell 11. På bonitet II består materialet i genomsnitt till 65 % av granskog och 35 % av blandskog, på bonitet III till 20 % av tallskog, 30 % av granskog och 50 % av blandskog samt på bonitet IV till 40 % av tallskog, 20 % av granskog och 40 % av blandskog.
17 Tabell 1]
Kalmar, Kronobergs, Jönköpings, Älvsborgs och Skaraborgs län
Procentuell fördelning på åldersklasser
Bonitet Trädbestånd 11 !) III IV V Summa (31—40 år) (41—60 år) (61—80 år) (81—100 år)
II Granskog 3,25 6,50 6,50 — 16,25
Blandskog 1,75 3,50 3,50 — 8,75
'- Tallskog — 4,50 4,50 — 9,00 III Granskog — 6,75 6,75 — 13,50
Blandskog — 11,25 11,25 — 22,50
Tallskog —— 4,00 4,00 4,00 12,00
IV Granskog — 2,00 2,00 2,00 6,00
Blandskog — 4,00 4,00 4,00 12,00
II—IV Samtliga 5,00 42,50 42,50 10,00 100,00
5.2. Virkesförråd per hektar
Sedan materialetstandardiserats ifråga om bonitets- och ålderklassfördel- ning, ha följande medeltalssiffror för virkesförråd per hektar erhållits inom olika områden.
Tabell 1.2 Norrland och Kopparbergs län Kronoskogar Bolagsskogar Bondeskogar Region m3sk. per hektar I ................. 71,9 3; 1,2 73,7 :i; 1,5 73,8 :i: 0,9 II ................. 109,1 1 4,3 104,6 j; 1,5 105,2 3: 1,6 III ................. 108,3 :i: 5,1 116,0 3; 1,9 105,4 & 1,7 Bergslagslänen:
Värmlands, Örebro och Västmanlands län
Inom området har behandlats material dels från taxeringar åren 1950—52, dels från nu pågående taxering åren 1953—55. Uppgifterna framläggas dels var för sig, dels för taxeringarna sammanslagna.
Tabell 13 Kronoskogar Bolagsskogar Bondeskogar Godsskogar Taxeringsår mask. per hektar 1950—1952 .......... 146,1 i 3,6 142,5 i 2,0 135,1 :i: 1,6 144,5 1 4,8 1953—1955 .......... 141,7 & 5,7 136,4 ;t 2,9 134,1 i 2,3 140,4 :i: 7,6 1950—1955 .......... 144,9 3; 3,1 140,8 :|; 1,6 134,8 :i: 1,3 143,3 :|; 4,1
Smälandslänen m. fl.:
Tabell 14 Kalmar, Kronobergs, Jönköpings, Älvsborgs och Skaraborgs län
Kronoskogar Bolagsskogar Bondeskogar Godsskogar
mask. per hektar
161,6 & 4,0 163,5 :i; 3,9 150,5 :|; 1,2 151,7 j_— 3,0
Vid samtliga beräkningar av medelfelen å virkesförrådet per hektar har uträkningen överslagsmässigt måst grundas på erfarenheten att me— delfelet inom en ålders- och bonitetsklass, där uppskattningen grundas på 100 provytor, utgör 4,5 %. Vidare har förutsatts att taxeringsresultaten för olika delgrupper av materialet är i statistisk mening oberoende av var— andra.
Vid studium av ovanstående tabeller kan man konstatera att någon skill- nad i virkesförråd per hektar — om man i första hand kräver att skill- naden skall vara större än summan av de enkla medelfelen — endast före- ligger i följande fall:
mellan kronoskogar och bolagsskogar inom region III av gruppen Norr-. land och Kopparbergs län, där taxeringarna givit 7,7 mask./ha högre för- råd på bolagsskogarna (0,7 mask. över medelfelens summa). Av medelfe- lens storlek måste man dock dra slutsatsen att den verkliga skillnaden eventuellt är mycket liten eller ingen;
mellan kronoskogar och bondeskogar inom bergslagslänen, där enligt taxeringarna kronoskogarna ha 10,1 mask./ha högre förråd (skillna- den är 5,7 n13sk. större än medelfelens summa). Medelfelens storlek är sådan, att skillnaden kan betecknas som sannolik;
mellan kronoskogar och bondeskogar inom smålandslänen, där kro- noskogarna enligt taxeringarna ha 11,1 mask./ha högre förråd än hon- deskogarna. Skillnaden är sannolik;
mellan kronoskogar och godsskogar inom smålandslänen, där taxe- ringarna visa 9,9 mask./ha högre förråd för kronoskogarna, en nästan san- nolik skillnad;
mellan bolagsskogar och bondeskogar: inom region III av gruppen Norrland och Kopparbergs län, där bola- gen enligt taxeringarna ha 10,6 mask. högre förråd, en mycket sannolik skillnad;
inom bergslagslänen, där de beräknade förråden inom bolagsskogarna äro 6,0 m3sk. högre än inom bondeskogarna. Skillnaden är sannolik;
inom smålandslänen, där enligt taxeringarna bolagsskogarnas förråd ligger 13,0 1n3sk. över bondeskogarnas. Liksom ifråga om bergslagslänen kan skillnaden anses som sannolik;
mellan bolagsskogar och godsskogar inom smålandslänen, där uppskatt- ningen givit 11,8 m3sk. högre förråd på bolagsskogarna, en nästan sanno- lik skillnad;
mellan bondeskogar och godsskogar inom bergslagslänen, där gods— skogarnas förråd ligger 8,5 mask./ha högre än bondeskogarnas. Skillna- den är nästan sannolik.
I ovanstående jämförelser har en skillnad betecknats som »mycket san- nolik», då dess avvikelse från värdet 0 är signifikant på nivån 0,1 %, medan termerna »sannolik» och »nästan sannolik» svarar mot risknivåer på 1 % resp. 5 %.
5.3. Fördelning av arealen på slutenhetsgrader Även om de konstaterade skillnaderna ifråga om medeltal av virkesförråd per hektar i den »standardiserade» delen av det producerande virkesför- rådet i allmänhet äro tämligen små, kunna dylika medeltal vara härledda ur ett ej fullt enhetligt material bl. a. med avseende på slutenhetsgraden. Samma virkesförråd per hektar kan erhållas dels som medeltal av täm- ligen jämnt slutna bestånd, dels som medeltal av överslutna bestånd och starkt utglesade. Av värde är därför att redovisa den bedömda slutenhetsgradssamman-
Tabell 15 Norrland och Kopparbergs län Kronoskogar Bolagsskogar Bondeskogar Region Slutenhetsgrad ' procentuell fördelning 0,3—0,5 29 17 20 I 0,6—0,7 47 47 48 0,8—0,9 21 31 26 1,0+ 3 5 6 Summa 100 100 100 Medelslutenhct 0,64 0,70 0,68 0,3—0,5 17 19 19 II O,6—0,7 44 43 38 0,8—0,9 31 30 34 1,0 8 8 9 Summa 100 100 100 Medelslutenhet 0,71 0,70 0,72 0,3—0,5 20 10 15 III 0,6—0,7 44 44 48 0,8—O,9 27 36 31 1,0 + 9 10 6 Summa 100 100 100 Medelslutenhet 0,69 0,74 0,70
sättningen för arealer motsvarande de virkesförråd som redovisats i mo- ment 5.21, tabellerna 15——17.
Bergslagslänen : Tabell 16 Värmlands, Örebro och Västmanlands län ( 1950—52 års tax. ) Kronoskogar Bolagsskogar Bondeskogar Godsskogar Slutenhetsgrad procentuell fördelning 0,3—0,5 7 7 13 10 0,6—0,7 47 50 48 40 0,8—0,9 43 37 35 44 1,0 + 3 6 4 6 Summa 100 100 100 100 Medelslutenhet 0,74 0,74 0,71 0,74
Smålandslänen m. fl.:
Tabell 17 Kalmar, Jönköpings, Kronobergs, Älvsborgs och Skaraborgs län
Kronoskogar Bolagsskogar Bondeskogar Godsskogar Slutenhetsgrad procentuell fördelning
0,3—0,5 8 8 12 9 0,6—0,7 4.3 4.3 50 51 0,8—0,9 43 42 34 36
1,0 6 5 4 4 Summa 100 ' 100 100 100 Medelslutenhet 0,74 0,73 0,71 0,72
Medelslutenheten är beräknad med ledning av arealen fördelad i sluten— hetsgrader 0111 0,1.
Bedömningen av slutenhetsgraden måste trots att den är förankrad i en tabell betraktas såsom starkt beroende av det subjektiva omdömet.
Vissa mera påtagliga skillnader kunna konstateras. Kronoskogar i region I ha det markant höga procenttalet 29 för slutenhetsgraderna 0,3— 0,5. Mer än hälften av arealen ligger dock inom slutenhetsgraden 0,5. Den låga medelslutenheten motsvaras endast av något lägre förråd (jfr sid. 17). Däremot framträder ett påtagligt samband mellan bolagens högre förråd inom region III och det höga procenttalet 46 för slutenhetsgrader 0,8 och däröver. På samma sätt svarar mot bondeskogarnas lägre förråd inom små- landslänen det låga procenttalet 38 för slutenhetsgraderna 0,8 och däröver samt det höga talet 12 för slutenhetsgraderna 0,3—0,5.
1 Slutenhetsbedömningen avser den s. k. massaslutenheten, varmed förstås det tal uttryckt i tiondelar, som anger hur stort virkesförråd ett aktuellt bestånd har jämfört med Jonsons s. k. intensitetstahell.
.. .- N...—_, _;—
I övrigt är variationen tämligen likartad hos de olika ägarkategorierna. Då ju endast en del av materialet ingår i redovisningen, kan man fråga sig om denna del är representativ för hela materialet. Nedanstående sam- manställning visar en jämförelse mellan i ovanstående redovisningar angi- ven medelslutenhet och den som gäller hela materialet för skilda områden och ägarkategorier.
Tabell 18. Medelslulenhet å hela arealen (a), och den specialbearbetade arealen av ung och medelålders skog (b)
Kronoskogar Bolagsskogar Bondeskogar Godsskogar Område a | h a h a h a b
Norrland och Kopparbergs län Region I .................... 0,60 0,64 0,68 0,70 0,67 0,68 — — » II ................... 0,68 0,71 0,67 0,70 0,69 0,72 — — » III .................. 0,63 0,69 0,72 0,74 0,69 0,70 — — Bcrgslagsläneu ................. 0,73 0,74 0,73 0,74 0,71 0,71 0,71 0,74 Smålandslänen ................. 0,74 0,74 0,74 0,73 0,71 0,71 0,73 0,72
I allmänhet har den »bearbetade arealen» något högre slutenhet, men detta gäller samtliga ägarkategorier och påverkar således ej jämförelsen mellan olika ägargrupper.
5.4. Virkesförrådets fördelning på grovleksklasser
Virkesförråden per hektar äro enligt 5.2 ungefär lika stora för olika ägar- grupper, och någon större skillnad i slutenhetsgrader har icke heller kun- nat konstateras, utom att kronoskogar inom region I i viss grad avvika från övriga skogar. Om slutenhetsgraden icke genom plötsligt. starka ingrepp rub- bats, borde dimensionsutvecklingen vara ungefär densamma hos olika ägar— kategorier för ett material, som är enhetligt grupperat ifråga om bonitet och sammansättning av åldersklasser.
Tabell 19 visar virkesförrådets relativa fördelning på grovleksgrupper 0— 14,9, 15—24,9 och 25 cm och däröver för skilda ägarkategorier inom de olika områdena. Sammanställningen avser samma standardiserade material som i 5.1.
Den procentuella fördelningen visar i allmänhet stor samstämmighet mellan olika ägarkategorier inom ett och samma område. Kronoskogar inom region I ha emellertid en i förhållande till de båda övriga katego- rierna påtagligt högre procent grovskog. Detta skulle kunna ha samband med att kronoskogarna åsatts lägre slutenhet. Om förrättningsmännen låtit sitt subjektiva omdöme om slutenheten påverkas på sådant sätt att de ha satt lägre slutenhet om arealen varit bevuxen med glesare, grövre skog och högre slutenhet om den varit bevuxen med tätare, klenare skog, trots att
Område Grégzlrzeås- Kronoskogar Bolagsskogar Bondeskogar Godsskogar N 0—14,9 41 43 43 — Region I 15—24,9 43 46 45 — 25+ 16 11 12 — 0—14,9 37 37 37 — Region II 15—24,9 45 44 44 — 25+ 18 19 19 — 0—14,9 36 36 35 — Region III 15—24,9 46 48 48 — 25+ 18 16 17 — 0—14,9 25 27 26 24 Bergslagslänen 15—24,9 52 52 51 50 25+ 23 21 23 26 0—14,9 15 14 14 13 Smålandslänen 15—24,9 44 46 45 44 25+ 41 40 41 43 virkesförrådet varit i stort sett detsamma — i detta fall 72 mSSk./ha mot 74 mask./ha — skulle emellertid resultatet bli, vad som nu konstaterats.
En motsvarande företeelse kan spåras beträffande det relativt höga pro— centtalet 26 för grövre skog å godsskogarna i bergslagslänen. Icke mindre än över 10 % av arealen är för denna ägargrupp redovisad i slutenhetsgrad 0,3—0,5 trots att virkesförrådet per hektar är bland de högsta inom om- rådet.
Om sagda förhållande äger giltighet verifieras slutenhetsbedömningen av den i tabellen konstaterade avvikande grovleksfördelningen.
5.5. Kvalitetsegenskaper En viktig egenskap hos det virkesförråd som redovisas är dess kvalitets— egenskaper. Då kvaliteten i hög grad är beroende av trädens ålder och på Vilken mark de växa, har jämförelse gjorts på samma standardiserade ma— terial, som tillämpats vid redovisning av virkesförråd per hektar. Undersök- ningen avser endast tall. Kvalitetsbedönmingen inom Norrland och Kopparbergs län avser träd över 20 om vid brösthöjd. I princip avser bedömningen nedre stamdelen intill en höjd av 5 m. I första hand har bedömts huruvida träden kunna lämna timmer eller ej. Timret apteras i varierande längder, dock lägst 31/2 m. Minsta toppdiameter är 6”. Med hänsyn till kvaliteten sker en klassifi- cering i enlighet med Skogsstyrelsens äldre instruktion av år 1944 angående virkesmätning i klasserna A—D. A— och B-stockar beräknas härvid lämna o/s timmer. Materialet är tyvärr alldeles för knapphändigt att fördelas skilt å regio— ner, varför det redovisas på dessa tillsammantagna i tabell 20.
Antal rotstockar procentuellt fördelat på kvalitetsklasser Medel- _ .. Antal träd längd i m Skogsagargrupp Ej å timmer- A B C D timmer— Summa dugligt tall dugligt Kronoskogar. . . . 188 34 24 26 2 14 100 4,7 Bolagsskogar . . . 392 21 37 32 2 8 100 4,7 Bondeskogar. . . . 479 30 36 23 2 9 100 4,6
Skillnaden är ej stor, framför allt om man lägger ihop A- och B-stockar. Vid en hopvägning, där
Alt. I Alt. II A—stocken sättes = 1,0 1,0 B- » » = 0,9 0,8 C- » » = 0,7 0,5 D— » » = 0,5 0,3 Ej timmerdugligt » = 0 0
Norrland och Kopparbergs län i :
blir genomsnittsvärdet enligt alt. 1 för kronoskogar 0,75, för bolagsskogar 0,78 och för bondeskogar 0,80 samt enligt alt. II för kronoskogar 0,67, för bolagsskogar 0,67 och för bondeskogar 0,71. I båda fallen skiljer sig högsta och lägsta värdet icke mer än 6 a 7 %, varför någon reell skillnad icke kan anses påvisad.
I södra och mellersta Sverige avser bedömningen träd över 20 cm vid brösthöjd och omfattar en stocklängd i 20-cm:s klassen och två stockläng- der i grövre diameterklasser om min. 3 m med en minsta toppdiameter av 5". Samma kvalitetsklasser ha tillämpats som i norra Sverige.
För bergslagslänen föreligger följande material.
Tabell 21 Antal stockar procentuellt fördelat på kvalitetsklasser Antal Ägargrupp stockar Ej A B C D timmer— Summa , tall dugligt l E Kronoskogar ........... 873 35 31 20 11 3 100 [ Bolagsskogar .......... 2 337 41 31 18 8 2 100 Bondeskogar ........... 3 033 38 28 20 11 3 100 Godsskogar ............ 586 41 33 16 8 2 100
De kortare stockarna ha medfört en viss förskjutning mot bättre kvali- tet i jämförelse med norrlandsmaterialet. Därjämte väga de grövre dimen- sionerna, som ju i regel ha bättre genomsnittskvalitet, starkare genom att två stockar uttagits å dessa.
Antalet bestämningar är här betydligt större än för norrlandsmaterialet. Skillnaderna i redovisade kvalitetsklasser äro dock inte stora. Användas
vägningstal enligt de två alternativ, som angivits för norrlandsmaterialet, bli genomsnittstalen följande:
Alt. I Alt. II Kronoskogar ........... 0,82 0,73 Bolagsskogar .......... 0,86 0,77 Bondeskogar ........... 0,83 0,74 Godsskogar ............ 0,86 0,78
Skillnaden är icke särskilt påtaglig. Möjligen kan man säga att bolags- och godsskogar ha något bättre kvalitet än kronoskogar och bondeskogar med den sammansättning av virkesförrådet som analysen motsvarar.
För smålandslänen m. fl. har gjorts följande sammanställning.
Tabell 22 A t 1 Antal stockar procentuellt fördelade på kvalitetsklasser n a Ägargrupp stockar Ej A B C D timmer— Summa tall dugligt Kronoskogar ........... 2 145 39 24 21 12 4 100 Bolagsskogar .......... 1 697 40 23 22 11 4 100 Bondeskogar ........... 15 340 36 24 20 14 6 100 Godsskogar ............ 2 525 37 25 23 11 4 100
Antalet bestämningar är här särskilt framträdande ifråga om bondesko- garna, men även övriga ägare ha ett i jämförelse med övriga områden större material undantagandes bolagsskogarna.
Någon påtaglig skillnad kan ej konstateras. Genomsnittstal bestämda efter samma alternativ, som ovan angivits för norrlandsmaterialet, framgå av nedanstående sammanställning.
Alt. I Alt. II Kronoskogar ........... 0,81 0,72 Bolagsskogar .......... 0,82 0,73 Bondeskogar ........... 0,79 0,69 Godsskogar ............ 0,81 0,72
Nu framlagda förhållanden gälla endast skog med den sammansätt- ning som klargjorts under 5.1.
Ägare vilkas skogsinnehav består av äldre skog i större omfattning ha naturligt nog bättre kvalitet å sin genomsnittsskog än vad som här redo- visats.
5.6. Tillväxt per hektar
Vid redovisning av virkesförråden per hektar för olika skogsägarkate— gorier konstaterades vissa skillnader om än av relativt ringa storleks- ordning. Frågeställningen blir då denna: motsvaras denna skillnad av
samma skillnad ifråga om tillväxt per hektar eller kan det lägre förrådet genom högre tillväxtprocent uppvisa samma tillväxt per hektar som det högre förrådet?
Genom att tillväxtbestämningar endast finnas i tillräcklig omfattning för områdena i södra och mellersta Sverige har det ej varit möjligt göra någon beräkning för de två nordligaste regionerna varjämte beräkningen för region III har måst göras ganska schematisk.
Vid tillväxtberäkningen har materialet grupperats på likartat sätt som skett för virkesförrådet, men härtill kommer att tillväxtbestämningen för provträden i södra och mellersta Sverige avser skilda tidsperioder för olika län. Materialet måste därför göras enhetligt och justeras att avse samma period för de skilda län, som ingå i den redovisade gruppen.
Analysen fordrar en mycket omfattande bearbetning och har därför in- skränkts att omfatta endast ett av de två sydliga områdena. Då de största förrådsskillnaderna konstaterats i den sydligaste länsgruppen, smålands- länen jämte Älvsborgs och Skaraborgs län, har denna länsgrupp utvalts för analys i dettaavseende. De olika tillväxtperioder, som härvid justerades att avse en enhetlig period 1946—1942, utgjorde 1945—1941 (halva Krono- bergs län), 1947—1943 (Kalmar län), 1948—1944 (Älvsborgs län), 1949— 1945 (halva Skaraborgs län) samt 1950—1946 (andra hälften av Skara- borgs län). Halva materialet från Kronobergs län samt hela materialet från Jönköpings län var tillväxtbestämt för den angivna perioden 1946—1942.
Följande sammanställning visar virkesförråd per hektar, tillväxtprocent (diskont) och tillväxt i mask./ha.
Tabell 2.3 Kronoskogar Bolagsskogar Bondeskogar a — c 0/ b c 0/ a b c c '0 O Virkeslörråd mask./ha 161,6 163,5 150,5 + 7.4 + 8,3 Tillväxt (?.-(', .......... 3,67 3,74 3,84 » mask./ha .... 5,93 6,12 5,78 + 2,6 + 5,9
Signifikanta skillnader i virkesförråd föreligga mellan kronoskogar och bondeskogar samt mellan aktiebolag och bondeskogar.
Skillnaderna .mellan de olika ägargruppernas tillväxtsiffror äro förhål- landevis mindre än skillnaderna mellan deras virkesförråd på grund av att det lägre virkesförrådet har högre tillväxtprocent.
Ehuru materialet för beräkning av tillväxtprocenter är ganska svagt — grundat endast på 1953—1955 års taxeringar — har motsvarande analys utförts för region III, avseende i detta fall en jämförelse mellan bolagssko- gar och bondeskogar, där en viss förrådsskillnad har kunnat påvisas. Re- sultat härav är följande:
Tabell 24 Bolagsskogar Bondeskogar a — b o', a b /0 Virkesförråd mask./ha . 116,0 105,4 + 10,1 Tillväxt % ........... 3,50 3,75 » mask./ha ...... 4,06 3,95 + 2,8
Även om kalkylen får anses approximativ, antyder den att skillnaden är mindre för kubikmasseproduktion per hektar än för förråden per hektar.
6. Verkställda och föreslagna skogsvårdsåtgärder iform av röjningar och gallringar enligt riksskogstaxeringen 1953—55
Vissa resultat från inventeringen av verkställda åtgärder och åtgärds— behov ha tidigare lämnats till 1955 års skogsvårdsutredning. I dess betän- kande: Skogsvården å enskilda skogar (SOU 1958: 30) redovisas riksskogs— taxeringens uppgifter om de arealer, som böra bli föremål för beståndsvårds- åtgärder, och de arealer, som under viss period övergåtts med sådana åtgär- der. Här skall samma material behandlas, ehuru med redovisning i rela- tiva tal och med sammanställningar, som underlätta jämförelse mellan olika ägarkategorier, i första hand ifråga om uppgifter, som beröra ung och medelålders skog.
Utredningen omfattar hela landet, och områdesindelningen är den vid riksskogstaxeringen tillämpade regionindelningen. Norrland och Koppar— bergs län ha uppdelats i de regioner, som redovisats i avsnitt 5.1. Södra och mellersta Sverige är uppdelat i två regioner, IV och V. Region IV om- fattar svealandslänen utom Kopparbergs län samt götalandslänen utom de till region V hörande länen, vilka utgöras av Gotlands, Blekinge, Kristian- stads, Malmöhus, Hallands samt Göteborgs och Bohus län. De tidigare redo- visade länsgrupperna bergslagslänen och smålandslänen ligga således båda inom region IV.
Ett studium av verkställda och föreslagna åtgärder baseras lämpligen på uppgifter om förhållandena inom den huggningsklass, som represen- terar den egentliga gallringsskogen, nämligen huggningsklass C. Denna huggningsklass definieras såsom yngre (utvecklingsbar) skog i senare ut— vecklingsstadium och torde närmast motsvara den unga och medelålders skog, som gjorts till föremål för närmare analys i avsnitt 5. Större delen av huggningsklass D: 1 — skog, som tillsvidare bör behandlas med bestånds- vårdande huggning — torde även vara hänförlig till denna ifråga om virkes- förråd tidigare analyserade grupp.
Inventeringen av verkställda åtgärder inom regionerna I—III avser 10 år, varemot de redovisade föreslagna åtgärderna avse 20 år inom region
l—II och 10 år inom region III. Jämförelsen baseras på det gallringsinter- vall den verkställda respektive föreslagna åtgärden i genomsnitt motsva- rar. Gallringsintervallet erhålles genom att dividera huggningsklassens areal med verkställd resp. föreslagen årlig huggningsyta.
Nedanstående tabell visar gallringsintervallet inom region 1.
Tabell 2.5
Hu'ä'gåggs- Åtgärd Kronoskogar Bolagsskogar Bondeskogar Medeltal
Gallringsintervall, år (. & Verkställd huggning . 56 (56) 41 (43) 31 (37) 39 (44) ' 21 21 Föreslagen huggning. 21 21 D' 1 Verkställd huggning . 62 (62) 39 (39) 26 (30) 37 (40) ' Föreslagen huggning. 21 21 21 21
Uppgifterna inom parentes avse preliminära siffror efter komplettering med 1956 och 1957 års taxeringar.
Inom huggningsklass C utgör en del av de verkställda huggningarna röjningar. De arealer, som vid taxeringstillfället tillhörde huggningsklass C, redovisas nämligen i denna klass, även om huggningsklassen var B: 2, d. v. s. röjningsskog, vid den tidpunkt då åtgärden utfördes. Då invente- ringsperioden är 10 år, måste man alltså räkna med en viss överväxning över huggningsklassgränser. På motsvarande sätt komma alltså vissa un- der D: 1 redovisade buggningar att avse arealer, som tillhörde huggnings- klass C vid den tidpunkt åtgärden utfördes. Under en så kort tidsperiod som tio år torde dock huggningsklassens totala areal inte undergått några större förändringar.
En påtaglig skillnad föreligger uppenbarligen mellan de olika ägarkate- gorierna ifråga om huggningsintervallets längd. Då virkesförråden trots detta icke uppvisa någon större skillnad, kan detta bero på, att den ägar- kategori, som uppvisar större gallringsintervall, hugger hårdare men icke så ofta, medan den, som har kortare intervall, hugger mindre hårt men oftare.
Emellertid är här säkerligen ytterligare två orsaker av betydelse, näm- ligen dels skillnader i bonitetssammansättning, dels skillnader i avsätt- ningsläge. Avsättningsläget har i denna utredning icke särskilt utretts. Klart är dock att kronoskogarna inom detta område ha ett genomsnitt- ligt betydligt sämre avsättningsläge.
Detta kan överslagsmässigt belysas genom den skillnad i rotvärde, som vid 1952 års allmänna fastighetstaxering i genomsnitt låg till grund för taxeringen. Uppgifterna äro hämtade från »Undersökning av taxerings- utfallet» (SOU 1956: 57), sedan materialet sammanställts att gälla regioner.
För region I erhållas följande tal.
Roivärde i kronor per mask. Kronoskogar Bolagsskogar Bondeskogar 2,49 4,04 4,21
Ett lågt rotvärde beror av höga omkostnader, vilka till större delen sammanhänga med avsättningsläget. (I någon mån ger rotvärdet, sådant detta bestämmes enligt länsanvisningarna, även uttryck för avvikande medelbonitet.)
Ur ekonomisk synpunkt motiverar ett sämre avsättningsläge ökad hugg- ningsstyrka och därmed ökat huggningsintervall. Det förekommer till och med arealer i så pass dåliga avsättningslägen att de inte kunna gallras alls. Sådana arealer komma att verka mycket starkt höjande på det genom- snittliga huggningsintervallets längd. .
Med lägre bonitet följer dessutom oavsett avsättningsläge ökat hugg- ningsintervall vid viss huggningsstyrka, enär det tager längre tid för skogen å svagare mark att uppnå erforderlig slutenhet för förnyat ingrepp.
Medelboniteten för huggningsklass C är inom denna region följande för de olika ägarkategorierna uttryckt såsom jonsonbonitet (ideal-) i m”sk./ha.
Kronoskogar Bolagsskogar Bondeskogar 2,54 2,76 2,79
Då de föreslagna huggningarna omfatta ungefär samma relativa areal- procent per år, synes det icke föreligga någon större skillnad ifråga om be- hovet av gallring.
Emellertid utgör den period de föreslagna huggningarna omfatta 20 år. Då praktiskt taget hela arealen härvid föreslås bli behandlad, får man icke något intryck av huruvida eftersatta gallringar äro mera framträdande hos en ägarkategori än hos övriga. Viss vägledning härvidlag kan dock erhållas genom att åtgärdsförslagen äro uppdelade på två perioder, varav a-perioden avser huggningsperiodens första och b-perioden dess andra hälft. Anges areal föreslagen till åtgärd i a-period i % av under hela perioden föreslagen areal, erhålles genom graden av hur mycket detta procenttal överstiger 50 ett visst uttryck för det aktuella huggningsbehovet utan hänsyn till avsätt- ningsläge. '
Areal föreslagen i a-periad i procent av under hela bedömningsperioden föreslagen areal
Huggningsklass Kronoskogar Bolagsskogar Bondeskogar C ............................ 71 57 67 D: 1 '. ......................... 78 68 66
För övriga regioner i landet gälla för huggningsklass C i tabell 26 angivet huggningsintervall ifråga om verkställd och föreslagen huggning.
Inom regionerna II och III finnes en påtaglig skillnad beträffande verk- ställda åtgärder mellan ägarkategorierna. Samma orsaker, som angivits för region 1, torde här föreligga.
Tabell 26 . _ Krono- Bolags- Bonde— Gods- Samtliga Reglon Åtgärd skogar skogar skogar skogar medeltal Gallringsintervall, år
Ill Verkställd ................ 83 (99) 43 (48) 34 (40) — 39 (46) Föreslagen ............... 20 21 21 — 21
HP Verkställd ................ 44 (39) 34 (34) 23 (26) — 27 (30) Föreslagen............... 18 16 16 — 16
IV Verkställd ................ 15 (14) 18 (18) 14 (14) 17 (16) 15 (15) Föreslagen............... 11 11 11 11 11
V Verkställd ................ 9 (8) 10 (12) 12 (12) 9 (9) 11 (11) Föreslagen............... 6 7 7 6 6
Uppgifterna inom parentes avse preliminära siffror efter komplettering med 1956 och 1957 års taxeringar.
1 Deluppgifterna för kronoskogar äro osäkra då de baseras på ett mycket lågt provyteantal.
Genomsnittliga boniteten inom huggningsklassen framgår av nedanstå- ende tabell, varjämte redovisas avsättningsläget belyst genom rotvärdet på samma sätt som för region I:
Kronoskogar Bolagsskogar Bondeskogar Genomsnittlig jonsonbonitet (ideal—)
Region II ................... 3,11 3,21 3,25 » III .................. 2,91 3,44 3,83
Rotvärde kronor per mask.
Region II ................... 4,36 4,58 5,22 » III .................. 6,08 5,95 6,56
För region IV gäller, att den verkställda huggningen är registrerad för 5 år och den föreslagna avser 10 år. För region V äro motsvarande perioder respektive 3 och 6 år.
Inom regionerna IV och V betyder avsättningsläget mindre än inom de nordligare regionerna.
Ett annat sätt att belysa skillnader i avsättningsläge för skilda ägar— kategorier, i detta fall för hela riket med uppdelning i två områden (regio— nerna I—III och IV—V), utgör den på basis av riksskogstaxeringens väg- inventering 1957 beräknade tätheten av permanenta bilvägar på eller i omedelbar anslutning till skogsmark uttryckt i meter väg per hektar ut— mark framlagd i tabell 27.
Tabell 27 Meter våg per hektar Kronoskogar Bolagsskogar Övriga enskilda Region I—III Allmänna vägar ................... 0,6 1,1 2,3 Enskilda » ......... ' .......... 1,6 2,3 2,5 Summa , 3,4 4,8 Region IV—V Allmänna vägar ................... 2,3 2,5 4,3 Enskilda » ................... 8,3 7,2 8,9 Summa 10,6 9,7 13,2
Övriga enskilda skogar motsvarar gruppen bondeskogar i region I—IlI samt bonde- och gods skogar tillsammantagna i region IV och V. '
Någon mera markerad skillnad ifråga om huggningsintervallets längd förefinnes icke mellan de olika ägarkategorierna inom region IV och V.
Genomsnittliga idealboniteten visar icke heller någon påtaglig skillnad, vilket framgår av nedanstående sammanställning.
Kronoskogar Bolagsskogar Bondeskogar Godsskogar
Region IV ................... 5,23 4,98 5,57 5,46 » V ................... 6,16 5,66 5,44 6,92
Inom huggningsklass D: 1 redovisas följande huggningsintervall.
Tabell 28 . .. Krono- Bolags- Bonde- Gods— Samtliga Region Åtgärd skogar skogar skogar skogar medeltal Gallringsintervall, år
II Verkställd ................ 41 (43) 39 (40) 26 (29) —— 32 (35) Föreslagen ............... 20 21 21 —— 21
III Verkställd ................ 27 (35) 24 (23) 19 (20) — 22 (22) Föreslagen ............... 14 15 16 — 15
IV Verkställd ................ 11 (10) 14 (13) 12 (12) 11 (11) 12 (12) Föreslagen ................ 11 11 11 10 11
V Verkställd ................ 7 (8) 9 (9) 10 (10) 8 (9) 9 (10) Föreslagen ............... 6 7 7 6 7
Uppgifterna inom parentes avse preliminära siffror efter komplettering med 1956 och 1957 års taxeringar.
Genomgående gäller, att huggningsintervallet är kortare för verkställda huggningar i huggningsklass D: 1 än i C, om man undantager kronosko- gar i tidigare redovisade region 1.
4 !
Huggningsklassen D: 1 visar inom regionerna II och III samma varia— tioner ifråga om huggningsintervallets längd mellan ägarkategorierna som ovan visats för G.
Ifråga om föreslaget huggningsintervall föreligger praktiskt taget ingen skillnad mellan de båda huggningsklasserna. I båda fallen gäller, att före- slaget huggningsintervall är betydligt kortare än det som svarar mot de verkställda huggningarna. Förhållandet är mest framträdande i de tre nord- ligaste regionerna.
Det bör dock starkt betonas, att båda uppgifterna såväl ifråga om verk- ställda som föreslagna buggningar grunda sig på subjektiva bedömningar. Det finns dock ingen anledning att förmoda att detta förhållande skulle nämnvärt inverka på jämförelsen ägargrupperna emellan.
Det aktuella huggningsbehovet för dessa regioner belyses liksom för re- gion I bättre genom att sätta den föreslagna arealen avseende bedömnings- periodens första hälft i förhållande till arealen för hela perioden. Följande tabell erhålles då.
Tabell 29. Areal föreslagen till huggning i a-period iprocent av under hela bedömnings- perioden föreslagen areal
Region Huii—ilååggs" Kronoskogar Bolagsskogar Bondeskogar Godsskogar II C 76 76 69 _— D: 1 82 78 76 — C 62 68 64 — III l D 1 73 71 65 _— IV C 70 64 72 79 D: 1 61 66 68 62 V C 62 77 70 63 , D: 1 58 63 73 58
Om hela bedömningsperiodens längd, som i regionerna II och III utgör 20 år, i region IV 10 år och i region V 6 år, är för lång för bättre boni- teter inom området, bör viss areal, som föreslagits under a-period återkom- ma även under b-period. Då dylik areal icke redovisats även för b-period, kan a-periodens andel av hela perioden vid kortare intervall i vissa fall böra överstiga 50 %, som eljest skulle vara ett tecken på jämn fördelning mellan a- och b-periodens huggningsarealer. Detta gäller särskilt region 111. I övrigt tyder tabellen på ett upplagrat huggningsbehov.
Att klargöra de verkställda röjningarnas relativa omfattning är svå- rare än att redovisa gallringarna. Att tala om ett huggningsintervall är här knappast realistiskt. Röjning, om den utföres av lämplig styrka, bör i hu- vuddelen av landet återkomma bara en gång. Röjningens totala omfatt- ning erbjuder inga större svårigheter att konstatera utom vad som avser gränsdragningen gentemot gallring och eventuellt gentemot eftersatt bygges-
rensning. Som tidigare framhållits redovisas arealen vid taxeringstillfället ej sällan i huggningsklass C, under det att arealen vid röjningstillfället var hänförlig till huggningsklass B: 2.
Sättes röjningsarealen i förhållande till totala skogsmarksarealen, blir detta i många fall missvisande, ty av den ägare, som har mindre areal av skog i röjningsstadium, bör förväntas mindre röjningsareal av totalarealen.
Om man antager att arealen röjningsskog varit oförändrad under bedöm- ningsperioden, kan man klargöra röjningens relativa omfattning genom att sätta den genomsnittliga årliga röjningsytan i förhållande till arealen röjningsskog vid taxeringstillfället. De på detta sätt erhållna procenttalen, som i viss mån ha hypotetisk karaktär, framgå av följande sammanställ- nlng.
Tabell 30 Årlig behandlad röjningsareal i % av huggningsklass B: 1 + B: 2 Region Samtliga Kronoskogar Bolagsskogar Bondeskogar Godsskogar medeltal I ................. 1,3 (1,6) 1,1 (1,2) 0,6 (0,7) —— (——) 1,0 (1,1) II+III ............ 0,8 (0,8) 0,8 (1,0) 0,7 (0,7) — (_) 0,8 (0,8) IV ................. 2,4 (2,9) 2,0 (2,4) 1,1 (1,3) 1,3 (2,2) 1,4 (1,8) V ................. 3,0 (3,0) 1,4 (1,7) 1,5 (1,6) 1,9 (2,1) 1,6 (1,8)
Uppgifterna inom parentes avse preliminära siffror efter komplettering med 1956 och 1957 års taxeringar.
Huggningsklass B: 1 +B: 2 omfattar i allmänhet endast 10 å 15 % av skogsmarksarealen. Underlaget för bestämningen inom de mindre regioner- na II och III blir härigenom så svagt att det i ovanstående liksom i följande sammanställning ansetts lämpligt att dessa regioner behandlas tillsam- mantagna.
Då röjningar i större omfattning på många håll först satts igång under senare år, ger den ovanstående tabellen ej full rättvisa åt det aktuella för- hållandet. Detta gäller främst regionerna I—III. De registrerade verk- ställda åtgärderna utgöra medeltal för en 10-årsperiod. Medeltalet är så- lunda här influerat av utförda röjningar även under årsperioden 1943— 1947, under det att för region IV periodens tidigaste år utgör 1948 och i region V 1950.
En analys av det förefintliga röjningsbehovet är emellertid en nödvän- dig komplettering för bedömandet av frågan om skogstillståndet hos olika ägarkategorier. I detta avseende erhållas i tabell 31 angivna siffror, om man sätter årlig föreslagen röjningsareal i förhållande till vid taxeringstillfället befintlig skog av B: 1 och B: 2.
För regionerna I—IV avser redovisningen 10 år och i region V 6 år. De sär— präglat höga talen inom region V gentemot i första hand region IV sam- manhänga med att bedömningen begränsats till 6 år. I realiteten är röj-
Föreslagen årlig röjningsareal i % av huggningsklass B: 1 + B: 2 Region .
_ _ , . _ Samtliga
Kronoskogar Bolagsskogar Bondeskogar Godsskogar medeltal I ................. 3,9 3,7 4,3 —— 4,1 II + III ............. 5,0 4,6 5,2 — 4,8 IV ................. 6,5 6,9 7,2 7,7 7,2 V ................. 12,3 9,6 12,3 11,9 12,2
ningsbehovet under hela bedömningsperioden i det närmaste detsamma i båda regionerna, d. v. s. i region IV 10 x 7,2 : 72 % och i region V 6 X 12,2:73,2 %. Tabellen skall för jämförelse mellan ägargrupperna läsas inom varje region för sig.
Några påtagliga skillnader mellan ägarkategorierna framträda icke med undantag för bolagsskogar inom region V. Uppgiften 9,6 % är dock en- dast grundad på ett så litet antal observationer att den icke medger jämfö- relse med övriga uppgifter.
En speciell form av röjningar utgöra plantröjningarna. Riksskogstaxe- ringen redovisar röjningar av denna typ i bestånd med en höjd av upp till 3 m å härskande träd efter sedan röjningen blivit utförd. Dessa bestånd svara närmast mot huggningsklass B: 1 samt yngsta delen av B: 2.
Denna form av röjning är inkluderad i tidigare redovisade röjningar, men då den torde ha sitt speciella intresse och omfattar en mycket liten del av den totala skogsmarksarealen, har den varit föremål för särskild regi— strering å den förda arealexteriören.
Nedanstående sammanställning visar årligt medeltal av under åren 1952— 56 utförda plantröjningar i den omfattning de registrerats vid riksskogs- taxeringen.
Tabell 3.2 Region Kronoskogar Bolagsskogar Bondeskogar Godsskogar areal i hektar per 1 000 hektar skogsmark I III 2,3 | 1,5 [ 1,0 | — % av förefintlig areal i huggningsklass B: 1 7,8 | 5,6 | 4,8 | _ areal i hektar per 1 000 hektar skogsmark u, v 3,0 | 1,5 | 0,7 | 1,5 % av förefintlig areal i huggningsklass B: 1 6,4 | 3,4 | 2,9 | 4,8
Uppgifterna äro behäftade med betydande medelfel, men skillnaderna mellan olika ägarkategorier äro i allmänhet av den storleksordningen att därav torde kunna utläsas en tendens.
7. Kalmarker och deras behandling med föryngringsåtgärder
Kalmarksarealens omfattning i Norrland och Kopparbergs län kan utläsas från tabell över åldersklasser i avsnitt 4. Dessa uppgifter äro grundade på taxeringar under åren 1953—56. En annan redovisning avseende huggnings- klasserna A: 1 + A: 2 har framlagts i betänkandet: »Skogsvården å enskilda skogar», SOU 1958: 30. Denna är grundad på taxeringar åren 1953—55. Nedanstående sammanställning utgör sammandrag av dessa uppgifter.
Tabell 33. Kalmark i % av totala skogsmarksarealen inom ägargruppen
Kronoskogar1 Bolagsskogar Bondeskogar Regm" Kalmark Azl + A:2 Iialmark Azl + A:2 Kalmark A: 1 + A: 2 1953—56 1953—55 1953—56 1953—55 1953—56 1953455 I 10,0 9,1 8,5 8,2 7,4 6,9 II 4,9 4,1 5,7 6,4 5,7 6,3 III 7,3 8,3 5,8 5,7 7,1 6,9
1 I betänkandet redovisas gruppen allmänna skogar. Ur denna grupp har här kronoskogarna utbrutits.
Begreppen kalmark och huggningsklass A: 1 + A: 2 äro i tillämpningen identiska. Huggningsklass A definieras: Skogsmark under föryngring, var- vid skiljes mellan kal (A: 1) och plantbevuxen mark (A: 2). Såsom plant- bevuxen mark av huggningsklassen betecknas byggen bevuxna med plan- tor under tre år med en slutenhetsgrad av 0,3 och däröver, d. v. s. i prak- tiken huvudsakligen nykultiverade områden. För åldersklassredovisningen gäller att en föryngring av tillräcklig slutenhet redovisas i åldersklass Ia, om den uppnått minst tre års ålder oavsett om dess framtida utveckling kan anses tryggad eller ej.
Skillnaden mellan de uppgifter som framgå av ovanstående tabell kan bero på att under år 1956 större eller mindre areal tillkommit genom kal- huggning än vad som överförts till åldersklass Ia, men i högre grad torde avvikelserna bero på uppgiftens karaktär av stickprov. Någon skillnad mellan uppgifterna av sådan storleksordning att den kan påverka jäm— förelsen mellan ägarna föreligger dock icke.
Kalmarken kan betecknas såsom ett övergångsskede mellan avveck- lingen av den äldre skogen och överförande till plantskog över 3 år. Man kan även uttrycka detta så att en viss procent av arealen normalt bör ligga kal. Hur stor procent kalmarken måste upptaga beror på den årliga för— yngringsytan och på antalet är som erfordras, innan marken kan vara be- vuxen med minst 3-åriga plantor. Föryngringsytans storlek sammanhänger
normalt med omloppstiden, men för detta område närmast med åldersför— delningen. Man torde här generellt kunna säga, att föryngringsytan bör vara större ju större överskott på gammal skog som finnes.
Här redovisade arealprocenter torde icke överstiga vad som är skäligt för att möjliggöra den utökning av ungskogsarealerna som genomgående äl erforderligt.
Ett utdrag ur tabell 6 å sid. 13 som visar skogsmarkens procentuella för- delning, belyser på ett slående sätt bristen på ungskogar.
Tabell 34 Åldersklass Region Agargrupp I a Ib II a 11 b (3—10 år) (11f20 år) (21—30 år) (Bl—40 år) Kronoskogar ........ 2,1 1,4 4,4 4,0 I Bolagsskogar ....... 2,6 3,2 4,9 5,8 Bondeskogar ........ 1,4 2,3 4,8 5,9 Kronoskogar ........ 1,2 2,3 5,0 7,8 II Bolagsskogar ....... 1,2 1,2 4,0 5,6 Bondeskogar ........ 0,9 1,3 4,0 5,1 Kronoskogar ........ 1,1 1,9 1,9 3,3 III Bolagsskogar ....... 2,7 2,9 5,8 5,4 Bondeskogar ........ 1,9 3,2 5,9 4,9
Utgår man från en omloppstid på 120 är, vilken inom region I möjligen kan anses något för kort, och i region III något för lång, bör åldersklass [ a vara representerad med knappt 7 % och Ib, Ila och IIb med vardera drygt 8 %.
Av intresse är också att känna hur stor del av kalmarken som är plant- bevuxen. Uppgifterna måste betecknas som svagt bestämda, då de utgöra blott en del av en uppgift som varierar mellan endast 5 å 10 % av totala arealen.
Härnedan redovisas areal plantbevuxen kalmark i % av hela kalmarken för regionerna I—III sammantagna.
Planlbevuxen kalmark i % av totala kalmarken
Region Kronoskogar Bolagsskogar Bondeskogar Samtliga ägare I—III 7,5 9,2 3,5 6,3
Sammanställningen visar hur stor del av kalmarken, som är skogsodlad utan att ännu vara hänförd till åldersklass I a.
Ett annat sätt att erhålla uppgifter om med vilken hastighet kalmarken (frånsett självföryngring) omföres till plantskog är att registrera verkställda återväxtåtgärder. Detta sker vid riksskogstaxeringen utefter hela den taxera— de linjesträckan genom arealexteriörföring. Enär åtgärderna endast beröra några promille av arealen bli de mycket svagt bestämda för varje års taxe-
ring. Sannnanföres uppgifterna att gälla hela Norrland och Kopparbergs län och till att avse medeltal för en femårsperiod (1952—1956) kunna vägledande tal dock erhållas.
Nedanstående tabell belyser återväxtåtgärdernas omfattning uttryckt i årlig behandlad yta per 1000 hektar skogsmark.
Tabell 35. Region I—III. Areal i hektar per 1 000 hektar skogsmark
Markbered- ; Hygges- ning inklusive , . Summa åter— Behandlad .Xgargrupp rensning hygges- Skogsodlmg växtåtgärdcr yta bränning Kronoskogar ......... 6,6 5,3 1,8 13,7 12,1 Bolagsskogar ........ 6,3 2,9 3,1 12,3 10,8 Bondeskogar ........ 4,6 1,0 0,5 6,1 6,0
Anmärkning: Vid redovisning av hyggesrensning ha uteslutits sådana arealer, som under sam- ma år övergåtts med annan åtgärd (markberedning, hyggesbränning eller skogsodling). Arealen redovisas i dylika fall under någon av sistnämnda åtgärder. Bränning inklusive markberedning redovisas ej såsom två åtgärder. Vissa arealer bli dock dubbelredovisade nämligen om viss areal samma eller under två på varandra följande år övergåtts med olika åtgärder. I kolumnen be- handlad areal ha dessa dubbelredovisade arealer uteslutits.
Även om tabellens uppgifter äro behäftade med betydande medelfel, så att man inte kan draga några slutsatser om eventuella skillnader mellan krono— och bolagsskogar, är det dock tydligt att återväxtåtgärdernas om- fattning å bondeskogarna är avsevärt mindre än å övriga kategoriers skogar.
Beträffande södra och mellersta Sverige avser den i avsnitt 4 framlagda arealfördelningen på åldersklasser endast de grupper av lån som gjorts till föremål för närmare analys av ung och medelålders skog.
Nedanstående sammanställning avser regionerna IV och V i deras hel- het och visar omfattningen av kalmarker registrerade med ledning av hugg- ningsklassindelning, och av arealer tillhörande de båda yngsta åldersklass- grupperna i procent av totala skogsmarksarealen. Därjämte nyplanterad kal- mark (A: 2) i procent av hela kalmarksarealen (A: 1 + A: 2).
Tabell 36
Huggningsklass
(1953_1955) Åldersklass (1953—1957)
Region Skogsägargrupp A:1+A:2 A=? ,, Ia Ib IIa IIb (kalmark) A: 1 + A: 2 A* (3—10 år) (11—20 år) (21—30 år) (31—40 år) Kronoskogar ..... 4,3 7,2 4,7 5,6 6,9 7,0 IV Bolagsskogar .. . . 5,2 7,5 4,5 5,5 7,0 7,9 Bondeskogar ..... 4,7 5,7 2,9 5,5 9,7 10,9 Godsskogar ...... 5,5 8,5 4,0 6,3 9,9 10,3 Kronoskogar ..... 2,4 13,8 6,4 8,3 9,3 10,9 V Bolagsskogar . . . . 2,6 10,3 4,9 8,4 14,6 12,2 Bondeskogar. . . . . 5,4 3,1 3,1 7,6 14,0 12,8 Godsskogar ...... 3,2 7,2 3,8 8,4 12,6 13,3
Inom region IV är det ingen påtaglig skillnad i kalmarksförekomst hos skilda skogsägarkategorier. Den högre kalmarksprocenten inom region V för bondeskogar beror till stor del på att här ingå ännu oplanterade fälads- marker och ljunghedsområden särskilt i Malmöhus, Kristianstads och Hal- lands län.
Utgår man från en omloppstid av 100 år inom region IV, skulle I a normalt innehålla 8 % och övriga här redovisade 10-åriga åldersklasser 10 %. För region V om man utgår från 80-årig omloppstid blir motsvarande procenttal 10 respektive 12.
Bristen på ungskogar inom region V är icke fullt så framträdande som i övriga regioner.
En redovisning av återväxtåtgärdernas omfattning inom region IV och V tillsammantagna motsvarande den som tidigare framlagts för region I—lII får följande utseende:
Tabell 37. Region IV och V. Areal i hektar per 1 000 hektar skogsmark
Markbered- Summa Ägargrupp 231555; nmgsnålålgsive Skogsodling återväxt- Behäflad bränning åtgarder Kronoskogar ......... 3,2 2,7 7,0 12,9 12,5 Bolagsskogar ........ 5,0 2,2 4,4 11,6 11,2 Bondeskogar ........ 1,7 0,7 3,0 5,4 5,0 Godsskogar .......... 2,3 1,4 4,1 7,8 7,0
Samma anmärkning som anförts under tabellen för region I—-III gäller för ovanstående tabell. Likaså måste samma reservation göras ifråga om medelfelens storlek.
Tabellen visar dock en tydlig tendens till att krono- och bolagsskogar ha större behandlad yta än övriga ägarkategorier.
Svårigheten att redovisa återväxtåtgärder vid riksskogstaxeringens låg-' procentiga taxeringar är påtaglig. Det gäller ju att bestämma arealer, som i vissa fall endast utgöra 1 ä 2 promille av totalarealen. Återväxtåtgärder— nas omfattning redovisas dock även i skogsstatistisk årsbok, varför en jäm— förelse med denna kan vara av intresse. Uppgifterna där grundas på rap- porter från domänstyrelsen, skogsbolag och skogsvårdsstyrelser m. fl.
Riksskogstaxeringens registrering av hyggesrensade arealer ger syste- matiskt ett för lågt resultat. De arealer, som varit kombinerade med annan åtgärd såsom markberedning, hyggesbränning eller skogsodling, ha näm- ligen icke registrerats som hyggesrensning. En jämförelse med uppgifter i skogsstatistisk årsbok avseende medeltal för åren 1952—56 visar, att dess uppgifter om hyggesrensade arealer ligga ca 70 % högre än riksskogs- taxeringens och detta gäller såväl kronoskogar och bolagsskogar som bonde- och godsskogar tillsammantagna.
Nedan redovisas en jämförelse mellan riksskogstaxeringens inventering och uppgifterna i skogsstatistisk årsbok ifråga om markberedning och hyg- gesbränning samt skogsodling. Uppgifterna avse hela riket och utgöra år- ligt medeltal för perioden 1952—56.
Uppgifterna för år 1956 ur skogsstatistisk årsbok ha erhållits underhand från Skogsstyrelsen.
Tabell 38. Areal i km2 (medeltal per år under perioden 1952—56)
Övriga enskilda Kronoskogar Bolagsskogar Bondc— och godsskogar
Markberedning och hyggcsbränning
Enligt riksskogstaxeringen .......... 204 ;t 36 152 :l; 27 105 i 26 Enligt skogsstatistisk årsbok ........ 217 268 96 Skogsodling
Enligt riksskogstaxeringen .......... 101 :|: 22 184 j: 33 209 i 38 Enligt skogsstatistisk årsbok ........ 118 268 270
Uppgifterna beträffande kronoskogar samt ifråga om övriga enskilda beträffande arealredovisningen av markberedning och hyggesbränning stäm- ma rätt väl överens. Med ledning av en överslagsmässig medelfelsberäk- ning kan bedömas att skillnaderna mellan uppgifterna avseende bolags- skogar torde bero på andra orsaker än sådana, som sammanhänga med riksskogstaxeringens karaktär av stickprovsundersökning. Här föreligger sålunda en systematisk skillnad. Ifråga om skogsodling å enskilda mar- ker kan skillnaden eventuellt vara av systematisk karaktär.
8. Förrådsförändringar mellan andra riksskogstaxeringen och den nu pågående tredje taxeringen
Genom de upprepade riksskogstaxeringar, som utförts av vårt lands skogar, ha vi inte endast möjlighet att konstatera skogstillståndet vid de olika uppskattningstillfällena. I viss utsträckning kunna vi även följa de för- ändringar, som skogarna i olika avseenden undergått. Av särskilt intresse torde härvid vara att jämföra virkeskapitalets storlek vid de skilda taxe- ringstillfällena och då framförallt att jämföra förrådens förändringar bos skilda skogsägarkategorier. Vid den första riksskogstaxeringen skedde ingen registrering av uppgifter för olika ägare vilket däremot gjorts under den andra taxeringen och den nu pågående. Tabell 39 visar resultaten av dessa senare taxeringar beträffande virkesförrådet per hektar å skogsmark. Här har till skillnad från utredningen i övrigt redovisats ägargruppen all- männa skogar innefattande såväl kronoskogar som övriga allmänna skogar.
Tabell 39. Virkesförråd, mask per hektar
Förrådsök- . Allmän- Bolags- Bonde— Gods- . ning å samt— Region Taxeringsår na skogar skogar skogar skogar Samtliga liga ägoslag % 1939—41 (a) ....... 54 57 59 — 56 1953—56 (b) ....... 59 68 65 — 62 1 a—b :()/;, ....... + 9 +19 +10 _ +11 + 6 a antal ytor ......... 3 659,0 1 250,4 2 810,8 — 7 720,2 1938—44 (3) ....... 74 77 82 — 79 1953—56 (I)) ....... 85 98 94 — 94 11+111 a_b =% ........ +15 +27 +15 _ +19 +17 a Antal ytor ........ 1 309,13 4 085,1 4 447,1 — 9 841,8 1946—52 (a) ....... 129 115 102 115 109 1953—56 (b) ....... 133 123 114 122 119 IV a—b=% ........ +3 +7 +12 +6 +9 +9 a Antal ytor ........ 1 854,8 2 422,1 8 130,0 1 400,6 13 807,5 1945—52 (3) ....... 101 91 77 116 84 1953—56 (b) ....... 112 105 93 139 101 V a_b = % ........ +11 +15 +21 +20 +2o +16 8 Antal ytor . . . . . . . . 888,9 274,9 6 382,8 8 580,7 16 127,13
Antalet ytor avser uppgifterna för 1953—56 års taxeringar. På grund av det ringa provyte- antalet för allmänna skogar och aktiebolagens skogar inom region V äro 1953—56 års förråds- uppgifter och därmed även den procentuella förrådsändringen mindre säkert bestämd.
Av sammanställningen framgår att virkesförrådet per hektar skogsmark genomgående ökat över hela landet. Även det totala förrådet å samtliga ägo- slag visar en stegring, som dock är lägre än för förrådet per hektar å skogs- mark med undantag för region IV, som visar samma ökning för båda upp- gifterna. Denna skillnad i förrådsökningen beror i huvudsak på en snä- vare avgränsning av skogsmarken vid den nu pågående tredje riksskogs- taxeringen än vid den andra taxeringen. Marker med mycket låg produk- tionsförmåga registreras numera i större utsträckning som impediment (övrig mark) än tidigare. Detta förhållande påverkar i synnerhet förråds— redovisningen inom region 1, där marker på gränsen mellan skogsmark och impediment förekomma i mycket stor utsträckning. Särskilt gäller detta för de allmänna skogarna, som till stor del äro belägna på de svagaste mar- kerna. En undersökning visar också att ca 10 % lägre areal skogsmark har redovisats för allmänna skogar inom region I vid den nu pågående taxe- ringen än vid den andra riksskogstaxeringen. För bolagens skogar och bondeskogarna är motsvarande minskning endast respektive 2 och 1 %. En förskjutning av arealen från skogsmark till impediment med 10 % torde medföra en automatisk höjning av kubikmassan per hektar skogsmark
med mellan 5 och 10 %. I övrigt må framhållas beträffande redovisningen av virkesförråd per hektar för region I åren 1939—41, att uppgifterna för delområdet Norrbottens läns lappmark grundar sig på sammanställningar från ett tämligen oenhetligt material, vilket försvårar jämförelsen.
Samtliga skogsägarkategorier visa en ökning av kubikmassan per hektar skogsmark. Vid en jämförelse mellan virkesförrådens förändringar hos de olika ägargrupperna inom en och samma region måste dock beaktas att ökningens olika storlek till väsentlig del är beroende av skogarnas ålders- sammansättning liksom av avverkningarnas,storlek. En ägarkategori som har stora arealer av äldre skog med låg tillväxt kan ej väntas uppvisa samma ökning som en annan kategori med större förekomst av ung— och medelålders skog vid lika avverkning. Likaså kan man ej förvänta, att en hög kubikmassa per hektar vid den andra taxeringen skall kunna visa lika stor procentuell ökning som en låg kubikmassa. Att klargöra avverk- ningarnas storlek för olika ägarkategorier under tiden mellan taxeringarna är tyvärr icke möjligt. För fortsatta jämförelser torde det dock även bliva möjligt att belysa denna sida av frågan genom den s. k. stubbinventeringen som utförts vid riksskogstaxeringen sedan år 1953.
Ovan framlagda tabell avser ej att påvisa skillnader i förrådsökningen mellan olika regioner. Siffrorna kunna ej hopsummeras att gälla hela lan— det, då de skilda ägarkategorierna äro olika representerade inom olika re- gioner. Likaså varierar tidsintervallet mellan de båda taxeringarna och ut- gör i medeltal för region I—III 14 år, för region IV & år och för" region V 8 år. ' ' ' '
Stockholm den 10 november 1958.
Avdelningen för skogstaxering
ERIK HAGBERG
Valter Arman Nils-Erik Nilsson
skogar omfatta kronoparker, statens utarrenderade jordbruksdomäners skogar, statens flygsandsfält, kronolägenheter, civila boställens skogar, kronoöverlopps- marker och oavmätta kronomarker eller med andra ord staten tillhöriga skogar, vilka stå under domänverkets förvaltning och vars avkastning tillföres domän- fonden. —
Bolagsskogar (=aktiebolagsskogar) omfatta skogar tillhöriga aktiebolag (alltså bolag ställt på aktier och ej enkla bolag).
Övriga enskilda skogar omfatta fideikommisskogar, godsens och herresätenas skogar, bondehemmanens skogar, skogar tillhöriga bolag, som ej ha karaktär av aktiebolag, samt s. k. kronohemman och kronobyggen i Norrbottens och Väster- bottens län.
Alla »övriga enskilda skogar» belägna i Norrland, Kopparbergs län samt i följande storkommuner inom Värmlands län: Finnskoga-Dalby, Norra Ny, Eks- härad," Gustaf-Adolf, Hagfors stad, Norra Råda, Vitsand, Östmark, Fryksände,
; Gunnarskog, Brunskog, Arvika stad, Älgå, Eda, Köla, Järnskog, Töcksmark, Holme- . dal, Årjängs köping och Sillerud redovisas som bondeskogar. I övriga Svealand redovisas »övriga enskilda skogar» med en skogsmarksareal inom en och angrän- sande kommuner under 400 ha som bondeskog och med en motsvarande areal av 400 ha eller däröver som godsskog. I Götaland är motsvarande gräns mellan bondeskog och godsskog 200 ha. '
Defimtioner m m. Ägar-kategorier * Vid redovisning av ägarkategoricrlillämpas följande indelningsgrund. Krono- l !!
Bonitet
Med skogsmarkens bonitet avser man markens avkastningsförmåga. Bonitets- bedömningen avser att gruppera skogsmarken i klasser med likartad avkastnings- t'örmåga. Härvid tillämpas Tor Jonsons boniteringssystem, som omfattar 8 klasser, där för varje klass har angivits den årliga produktionsförmågan uttryckt i skogs- kubikmeter per år och hektar vid 100 års omloppstid och under förutsättning av bästa trädslag och bästa skötsel (idealbonitet).
Bonitet I II _III IV V, VI VII VIII Årlig produktionstörmåga mask./ha 10,5 8,0 6,0 4,5 3,4 2,5 1,8 1,2
Slutenhet
Med slutenhetzmassaslutenhet förstås det tal, uttryckt i 10-delar som anger hur stor kubikmassa ett aktuellt förråd har, jämfört med Jonsons s. k. intensitets- tahell. (Praktisk skogshandhok, sjätte uppl., sid. 133.)
Åldersklass 0 (: kalmark). Mark, som är kal eller med slutenhet under 0,3 samt mark bevuxen med plantor, som ännu ej uppnått 3 års ålder. Åldersklass I, II 0. s. v. Klassindelningen avser en klassvidd av 20 år, för a— och b-klasser 10 är, således Ia (3—10 år), Ib (11—20 år), Ila (21—30 år), IIb (31—40 år), III (41—60 år), IV (61—80 år), 0. s. v.
Huggniugsklasser
A. Skogsmark under föryngring, varvid skiljes mellan kal och plantbevuxen mark (A: 1 resp. A: 2).
Såsom plantbevuxen mark av huggningsklassen betecknas byggen, bevuxna med plantor under tre år med en slutenhetsgrad av 0,3 och däröver.
B. Plantskog samt yngre (utvecklingsbar) skog i tidigare utvecklingsstadium, i vilka eventuella avverkningar under den tid, för vilken åtgärdsförslag upp- rättas, anses få karaktär av röjningsgallring. I denna huggningsklass redovisas tvenne underavdelningar: B: 1, yngre plantskog (medelhöjd under 1,3 lll) samt B:2, äldre plantskog och ungskog. Gränsen mellan huggningsklass B:2 och C bestämmes av att inom B: 2 det beräknade utbytet utgöres i huvudsak av ved under 10 cm och inom C av massaved eller ved över 10 cm.
C. Yngre (utvecklingsbar) skog i senare utvecklingsstadium.
D. Skog, som på grund av ålder och allmän utveckling anses böra hänföras till äldre skog. Huggningsklass D uppdelas med avseende å kommande behandling i följande klasser:
D:1. Skog, som tillsvidare bör behandlas med beståndsvårdande huggning. D: 2. Skog, om vilken tveksamhet kan råda, huruvida den tillsvidare bör behand- las enligt D:1 eller om den bör avvecklas.
D: 3. Skog, som bör avvecklas. (Anmärkning: Å svagare boniteter kan skog av massavedsdimension beteckna slutstadiet och följaktligen redovisas i olika under- avdelningar till huggningsklass D. I allmänhet är dock gränsen mellan huggnings- klass C och Dzl karakteriserad av att timmerutbyte i större utsträckning börjar utfalla i den senare huggningsklassen.)
E. Skog av onormal sammansättning och i övrigt av beskaffenhet, att den snarast bör avverkas. Med hänsyn till uppkomstsättet redovisas fyra underav- delningar: E:1 a, restbestånd, bestånd, som på grund av olämplig avverkning (dimensionshuggning) har utglesnats, så att slutenheten starkt nedsatts, dock ej under 0,3 (högst massavedsdimension), E: 1 b, trasbestånd, bestånd, som på grund av olämplig huggning, stormfällning, insektshärjning o. dyl. fått slutenheten starkt nedsatt, dock ej under 0,3 (alla dimensioner förekomma), E: 2, slyskog av olämp— ligt träslag eller trädbestånd av uppenbart olämplig härstamning (proveniens) samt E: 3, sådana bestånd, vilka icke redovisas såsom hagmark men fortfarande ha bagmarkskaraktär och äro av så dålig beskaffenhet, att det är önskvärt, att de omföras till nya bestånd.
Uppgift rörande provyteantnl
Den standardpopulation varpå jämförelserna i avsnitt 5 baseras är grundade på följande provyteantal inom de olika delområdena.
Kronoskogar Bolagsskogar Bondeskogar Godsskogar Region I ....................... 1 073,8 557,4 1 315,0 ——
» II ....................... 163,4 1 124,6 1 158,8 — » III ....................... 127,6 809,4 859,8 — Bergslagslänen .................. 790,3 3 424,5 4 825,3 496,9 Smålandslänen m. fl ............... 1 436,8 1 448,2 13 944,3 2 167,5
Regionimlelning
framgår av kartskiss å omstående sida.
Karlskiss över regionindelningen vid riksskogstaxeringen
,— i I !" "N' | I—J : _l I ! I I
KUNG' älg—BL. ' J JAN ft.! sro, ;
