SOU 1960:2

Högre utbildning, forskning och försök på lantbrukets område

1. Avels- och selektionsmetoder. De genomgripande förändringarna på

husdjursavelns område kan medföra vissa risker på lång sikt. Den snabba utvecklingen på seminavelns område och stordriften när det gäller mindre husdjur kan nämligen få mycket allvarliga konsekvenser, om avelsarbetet icke anpassas på lämpligt sätt. Bland riskerna kan främst nämnas inavels- depressionen på grund av ensidigt urval. Den minskning av antalet handjur, som blivit en följd av den artificiella inseminationen, kan lätt leda till en minskning av avelsbasen och en mer eller mindre stark utarmning av den ärftliga variationen, varav följer dels minskade möjligheter till korsnings— avel och dels mindre anpassningsförmåga till eventuella framtida föränd- ringar i levnadsbetingelserna och produktionsinriktningen. Som bekant är målsättningen inom avelsarbetet icke en gång för alla given. Inom växtför- ädlingen har kravet på ärftlig variation tillgodosetts genom att vilda ur- sprungsformer eller gamla lantsorter av skilda kulturväxter alltjämt hålles i odling. Någon motsvarighet härtill på husdjurens område finns egentligen icke, varför frågan i detta fall måste lösas på annat sätt. Möjligheterna till djupfrysning av sperma och befruktade ägg för långtidsförvaring och an— vändning vid behov bör därför utredas.

2. Frågor rörande arvets och miljöns relativa inflytande på olika produk- tionscgenskaper. Studier av det komplicerade samspelet mellan arv och miljö bör i första hand avse sådana kvantitativa egenskaper som tillväxt, fruktsamhet, foderförbrukning, avkastning och livslängd. Vid behandling av problem rörande t. ex. sjukdomsresistensen måste man först undersöka, i vilken grad egenskapen är genetiskt resp. miljöbctingad. Det är nämligen föga rationellt att försöka förbättra densamma genom avelsurval utan att veta, om det ärftliga sambandet är sådant att det finns några som helst ut- sikter till resultat på denna väg. Bland sjukdomar, som bör bli föremål för dylik undersökning kan nämnas lymfadenos (sjuklig förändring i lymf- körtlarna) hos kor, influensa och nyssj uka hos svin samt leukos (blodsjuk- dom) hos höns. Samma synpunkter kan också anläggas på egenskaper rö— rande produkternas kvalitet. Ett avelsarbete i syfte att uppnå t. ex. förbätt- rad fläskkvalitet kan icke ge åsyftat resultat, om det icke baseras på gene- tiskt sunda principer. Det är också angeläget att avgöra, i vilken utsträck- ning husdjuren bör eller kan anpassas till olika miljöförhållanden eller pro— duktionsinriktningar.

3. Frågor rörande den ärftligt betingade korrelationen mellan olika egen- skaper. Bland hithörande frågor kan främst nämnas det just nu aktuella problemet, om hög mjölkproduktionsförmåga kan förenas med snabbvuxen— het och goda köttegenskaper. Uppfödning av gödkalvar och ungnöt för kött- produktionen torde även i framtiden främst komma att baseras på det över- skott av kalvar, som finns inom mjölkproduktionen, och det är därför viktigt att detta kalvmaterial är väl lämpat för ändamålet. Det bör därför undersökas, i hur hög grad man kan förbättra köttproduktionsegenskaperna hos SRB- och låglandsrasen utan men för mjölkproduktionsförmågan.

Exemplen av detta slag kan mångfaldigas. Hur inverkar en ökad mjölk- avkastning på djurens fortplantning och livslängd? Kan man ytterligare öka svinens kroppslängd och därmed minska späcktjockleken utan ogynnsamma konsekvenser i andra avseenden? Kännedomen om dessa korrelationsförhål— landen är av största betydelse för att kunna ta ställning till frågan om avelns lämpligaste inriktning.

4. Jämförelse mellan olika raser och raskorsningar. Behovet av försök på detta område är påfallande och har också uppmärksammats i de senaste årens försöksprogram. De redan behandlade frågorna bör emellertid bli föremål för betydligt mer ingående försök, innan några säkra slutsatser kan dragas. Men det finns också andra problem, t. ex. den just nu aktuella frå- gan om SRB—rasens lämplighet i Norrland.

5. Studier av sjukdomsresistens och defekter. Forskningen rörande dju- rens sj ukdomsresistens och möjligheten att genom selektion och avel fram- bringa motståndskraftiga och livsdugliga stammar bedömes som synnerligen betydelsefull. I vissa fall kan denna metod att bekämpa olika sjukdomar vara effektivare och billigare än veterinärmedicinsk behandling. En annan viktig uppgift för avelsforskningen är att utreda, vilka åtgärder som lämp— ligen bör vidtagas för bekämpande av defekter av anatomisk, fysiologisk eller annan art, vilka särskilt hos vissa husdjur vållar avsevärda förluster.

6. Möjligheterna att förbättra och utvidga produktionskontrollen. Den nu- varande kontrollen är även i vissa avseenden i behov av översyn. Bland an- nat kan nämnas vissa brister i bestämningen av slaktkropparnas kvalitet inom svinstamkontrollcn. En omläggning kan emellertid icke ske utan in- gående metodstudier. Det kan också bli nödvändigt att utvidga kontrollen till nya, tidigare icke beaktade egenskaper. I nära anslutning till dessa problem kommer frågor rörande avkomme— bedömningens metodik. En säker bedömning av tjurarnas avelsvärde är av särskilt stor betydelse i seminaveln och ledningen för denna verksamhet har särskilt poängterat betydelsen av försök och forskning på denna punkt.

b. Forsknings- och försöksuppgifter rörande husdjurens utfodring och skötsel

Inom detta arbetsområde finns ett mycket stort antal arbetsuppgifter av praktisk-ekonomisk betydelse. De i följande punkter angivna exemplen kan därför mångfaldigas:

1. Fodrets näringsvärde och användbarhet. Tillkomsten av nya foder- medel och ändrade produktionsbetingelser beträffande redan befintliga så- dana nödvändiggör ständigt återkommande undersökningar rörande foder- medlens näringsvärde. Fodrets användbarhet betingas emellertid av flera andra egenskaper än näringsvärdet, d.v.s. innehållet av olika näringsäm- nen. Den kemiska och fysikaliska bakgrunden till dessa egenskaper är emellertid föga känd såsom ifråga om lagrings- och bärgningsskadorna.

Svin synes i likhet med fjäderfä vara ganska känsliga för olämpligt foder och reagerar märkbart även för relativt obetydliga avvikelser från den nor- mala foderkvaliteten. Det föreligger ett verkligt behov av att kunna på för- hand säkert bestämma kvaliteten och därmed användbarheten. Den för när- varande mest aktuella frågan torde gälla spannmålens kvalitet.

2. Foderkonservcringen. Nötkreatursskötselns ställning är i mycket hög grad beroende av det sätt på vilket foderproduktionen ordnas. Med utexperi- menteringen av metoderna för vallfodrets ensilering har målsättningen i första hand varit att ersätta den traditionella höberedningsmetoden med en säkrare och av väderleksbetingelserna mindre beroende konserveringsmetod, samt framför allt att uppnå en bättre konservering av den späda vallgrödan. Trots en intensiv forsknings— och försöksverksamhet har man dock icke kunnat tillfredsställande lösa denna uppgift, vilket torde vara den främsta orsaken till att metoden fortfarande tillämpas i ganska liten omfattning inom det mindre och medelstora jordbruket. Vad som är särskilt viktigt i detta sammanhang är, att man icke kommit fram till en ensileringsmetod, som kombinerar god säkerhet med låga kostnader och enkelhet i tillämp- ningen. Även på höberedningens område sker en snabb utveckling och den just nu aktuella frågan gäller skulltorkningsmetodens förutsättningar.

3. Foderransonernas storlek och lämpligaste sammansättning. Sambandet mellan utfodringsintensitet och ekonomiskt resultat är icke tillfredsställande utrett. För närvarande är intensiteten i gödsvinens utfodring särskilt aktuell och målet bör vara att kombinera ett gott ekonomiskt resultat med god fläskkvalitet. Frågan om hur fodermedlen skall kombineras för att ge bästa möjliga resultat är alltjämt en av den experimentella utfodringslärans vik- tigaste arbetsuppgifter.

4. Utfodringens inflytande på produkternas kvalitet. Inom alla produk- tionsområden finns en rad betydelsefulla problem rörande produkternas kvalitet. När det gäller mjölken kan hänvisas till den vanliga förekomsten av smakfel. Ett flertal fodermedel kan genom dj urkroppen tillföra mjölken lukt— och smakämnen, antingen därigenom att dessa redan före utfodringen finns i fodermedlet eller att de bildas under ämnesomsättningen i kroppen. Det för närvarande mest aktuella problemet inom fläskproduktionen är den vanliga förekomsten av ett allt för starkt fettbelastat fläsk. Ett annat kvali- tetsfel av stor betydelse är den s.k. muskeldegenerationen hos slaktkrop- parna, varvid köttet får en blek färg och ökad benägenhet för vätskeavgiv- ning. Även beträffande äggproduktionen finns ett flertal synnerligen betydelse- fulla kvalitetsproblem. Äggskalens kvalitet kan för närvarande anses vara den mest aktuella frågan inom äggproduktionen. Genom dåliga äggskal vål- las skador, som beräknas uppgå till 3 a 4 milj. kronor årligen. Pälsdjursskötselns kvalitetsproblem är också högaktuella. Hittills har lik- som vid flera andra typer av djurproduktion kvalitetsbedömningen i mycket

hög grad skett genom subjektiv bedömning. Vad som behöver utföras på om- rådet är en grundlig studie över de faktorer, som påverkar skinnens kvalitet och härens beskaffenhet samt i vad mån dessa egenskaper står i samband med djurens utfodring. För ändamålet hör studier utföras laboratoriemäs- sigt och metodik utarbetas för pålitlig bedömning av skinnens kvalitet.

5. Utfodringens inflytande på hälsotillstånd och fertilitet. I den hittills bedrivna försöksverksamheten har utfodringens inflytande på djurens häl- sotillstånd och fertilitet beaktats i ringa utsträckning. Även frågan om ut- fodringens inverkan på djurens hållbarhet har varit eftersatt. Exempel på arbetsuppgifter som fordrar en ingående undersökning är laktationssjuk- domarna hos nötkreatur och svin. Ett av de allra viktigaste problemen inom fjäderfäskötseln faller inom detta område, nämligen att avhjälpa bristerna i värphönsens uthållighet. Enligt uppgift från avelshönserierna utgallras 30—40% av värphönsen under första produktionsåret på grund av olika sjukdomar, främst leukos. Även bland kycklingar är sjukdomsfrekvensen påfallande stor. Ehuru dessa problem i första hand bör hänskjutas till avels- forskningen, finns det sannolikt goda möjligheter att genom en väl tillrätta- lagd utfodring och skötsel uppnå avsevärda framsteg i dessa avseenden.

6. Husdjurens skötsel. Till husdjurens skötsel eller snarare vård i allmän mening räknas även tillgodoseendet av deras miljökrav. Måttot inom den moderna byggnadsverksamheten är att nedbringa byggnadskostnaderna så mycket som möjligt utan att eftersätta kraven på god trivsel hos djuren. Utvecklingen på byggnadsområdet bör därför ske i intimt samarbete med försöksverksamheten på husdjursskötselns område. Ett annat förhållande som aktualiserat skötselproblemen är svårigheten att rationalisera och nedbringa arbetsåtgången i husdjursproduktionen. Det är självfallet mycket lättare att åstadkomma mekaniseringar på sädesod— lingens område än på husdjursskötselns. Från år 1920 till 1950 har arbets- behovet vid vårsädesodling nedgått med ca 70 % , medan behovet vid skötseln av mjölkkor nedgått endast med omkring 25%. Detta förhållande torde vara en av orsakerna till det minskade intresset för kreatursskötseln. Det saknas dock långt ifrån förutsättningar för framsteg i detta avseende. Det vore emellertid i hög grad olyckligt om utvecklingen finge ske utan medver- kan av försöksverksamheten, då det är nödvändigt att fastslå hur olika åt- gärder inverkar på produktionsresultatet. Till slut bör framhållas att de snabba växlingarna i produktionsbetingel- serna medför ständigt nya problem eller nödvändiggör en förnyad bearbet- ning av tidigare behandlade frågor. Det är en av forskningens och försöks- verksamhetens viktigaste uppgifter att underlätta produktionens anpass- ning till de ständigt växlande betingelserna inom jordbruket.

C. Behovet av forskning beträffande arbetsmetoder, maskiner och byggnader för jordbruket

Säkerligen finns inom jordbruket stora besparingar att göra enbart genom en förenkling av arbetets utförande. Emellertid har erfarenheten lärt, att den eftersträvade arbetsreduceringen eller arbetslättnaden många gånger inte kan uppnås med mindre än att man vidtar tekniska förändringar eller utför arbetet på maskinell väg. Det hör till den jordbrukstekniska forsk- ningens viktigaste uppgifter att utveckla arbetsmetoderna och att studera principerna för redskapens och maskinernas arbete. Sedan blir det konstruk- törens uppgift att så utforma detaljerna, att maskinerna kan tillverkas fabriksmässigt och i en rationellt driven industriproduktion.

Forskaren på det jordbrukstekniska området bör fästa stor vikt vid det som är för jordbrukaren ekonomiskt fördelaktigt. För att kunna göra detta måste han inte blott äga en ingående kännedom om maskintekniken, utan också vara väl förtrogen med jordbruket, så att han kan bedöma vad som är väsentligt och oväsentligt.

Maskinteknisk forskning vid jordbrukets forsknings- och undervisnings- institutioner.

Den här åsyftade jordbrukstekniska forskningen bör även framdeles be- drivas företrädesvis vid KLSL, vid jordbrukstekniska institutet samt, i fråga om jordbrukets byggnader, vid statens forskningsanstalt för lantmanna- byggnader. — Som exempel på problem av jordbruksteknisk art, som behö- ver lösas, skall följande anföras.

]. Redskap för jordbearbetning. Ett helt komplex av problem knyter sig till j ordbearbetningen. Både grundforskning och tillämpad forskning erford- ras beträffande tillvägagångssättet och redskapen för jordens bearbetning. Här åsyftas exempelvis bearbetning med plog eller jordfräs, med harv eller vält, hur bearbetningen bör företagas och i vad mån redskapens arbetande organ bör ges annan utformning än den som nu användes. Att problemen är så komplicerade beror inte minst på att åkerjorden är så oenhetlig till sin sammansättning och att dess egenskaper varierar starkt allt efter fuktighe- ten vid bearbetningstillfället. Forskningen behöver även inriktas på hur olä- genheterna av jordens hoptryekning genom traktorhjulen bör motverkas.

2. Höberedningen har på senare tid ägnats stor uppmärksamhet. Likväl erfordras ytterligare studier över torkningsförloppet, så att man kommer fram till metoder och teknisk utrustning, som möjliggör ännu större arbets— besparing och ännu snabbare torkning och därigenom även blir mindre be- roende av väderleken. De värden som här står att vinna framgår inte minst av att slåttervallarna upptar en större areal än någon annan gröda i det svenska jordbruket.

3. Ensiferingstekniken. Kunde man finna och i praktiken tillämpa ratio- nella metoder även för ensilering, skulle ytterligare stora vinster stå till buds,

Att ensilering ännu tillämpas i förhållandevis liten omfattning synes främst bero på att jordbrukaren känner sig oviss om hur ensileringen bör utföras, och att den är arbetskrävande såsom den vanligen sker. Forskningen bör därför ta sikte på att utveckla ensileringsmetoderna, varjämte principerna bör klarläggas för de maskiner och redskap, som jordbrukaren behöver för slåtterns och för grödans sönderdelning och inläggning vid ensileringen. Därtill kommer undersökningar av vilka anordningar som bör användas för ensilagets uttagning ur en tornsilo eller vid självutfodring i en graVSilo. Forskning erfordras också över olika slag av Silor, såsom tornsilor i jäm- förelse med s.k. gravsilor och plansilor. Andra problem gäller hur press- saften skall minskas vid inläggningen, och vilka åtgärder som jordbrukaren kan vidtaga, för att den inte skall förorena dricksvattnet eller vattendragen.

4. Tekniken vid spannmålsskörden har tagit ett stort steg framåt mot ar- bets- och kostnadsbesparing genom övergången till skördetröskning. Ytterli- gare systematiska studier över skördetröskning av olika grödor behöver emellertid företagas. Forskaren har därvid att beakta inte blott de tekniska förhållandena utan även vilka biologiska och biokemiska förändringar, som spannmålskårnan eller fröet undergår vid tiden för grödans mognande och sedan skörden verkställts och spannmålen lagrats. Sveriges klimat nödvändiggör flertalet år att skördetröskad spannmål eftertorkas. I fråga om denna torkning har jordbruksteknikern viktiga forskningsuppgifter. Visserligen har mycket redan åtgjorts, men ytterligare ingående undersökningar behöver företagas över hur spannmålskärnan och dess vattenhalt förändras under torkningens gång samt hur mögelbildning och annan skadegörelse skall undvikas.

5. Maskiner för potatisodling. Ett fortsatt systematiskt studium erfordras över principerna för utformningen av arbetsorganen på upptagningsmaski- nerna för att kunna minska skadorna i samband med upptagningen av pota- tisen. De tekniska problem som här möter är svåra, men nyligen uppnådda resultat är löftesrika och tyder på att mycket står att Vinna genom fortsatt jordbruksteknisk forskning.

6. Även i fråga om andra fältarbeten och maskiner härför föreligger träng- ande behov av forskning. Som exempel skall nämnas användningen av trak- torer för olika ändamål, sprutor för växtskyddet och spridare för handels- gödsel.

7. Arbetsbesparing inom d jurskötseln. Jordbruket har hittills inte uppnått på långt när så stor arbetsbesparing beträffande djurskötseln som i fråga om växtodlingen. -—— Genom arbetsstudier vet man, att i flertalet ladugårdar mjölkningen kräver det mesta arbetet. Emellertid finns numera mycket al'- betsbesparande teknisk utrustning att tillgå både för själva mjölkningen och för rengöring av mjölkningsorganen och ledningsrören. Problemen gäl- ler nu främst vad som ur ekonomisk synpunkt är möjligt eller lämpligt i olika fall. Forskningen beträffande mjölkningen och dess utförande hör

fästa stor vikt även vid den hygieniska sidan, så att mjölken blir av hög kvalitet och djurens hälsa god. —— Vidare behövs inom detta område forsk- ning, som utstakar nya Vägar för att uppnå mindre arbetskrävande utfod- ring.

8. Byggnaderna. En mera avsevärd arbetslättnad vid och förbilligande av djurhållningen kan vanligen åstadkommas blott efter omändringar av redan befintliga byggnader. Det är emellertid en angelägen uppgift för forskningen att även pröva radikala nya metoder. Som exempel härpå kan nämnas lös- driftsladugårdar, enkelt och billigt byggda och försedda med anordningar för självutfodring och annan arbetsförenkling. Forskningen beträffande jordbrukets byggnader bedrivs vid Statens forskningsanstalt för lantmanna- byggnader vid Lund.

9. Materialhantering. För arbetsrationalisering inom byggnaderna är det viktigt, att förråden placeras på sådan plats att materialet (hö, spannmål, kraftfoder, ensilage etc.) vid uttagningen kan förflyttas till lägsta kostnad. Av naturliga skäl har i jordbruket materialhanteringen inte rationaliserats lika snabbt som inom industrin. Men säkerligen kan även för jordbruket mycket åstadkommas genom forskning beträffande materialhanteringen. 10. Elektricitetens användning. Elektrisk kraft finns nu framdragen till nästan alla lantgårdar. Detta betyder emellertid inte att jordbrukets elektri- fiering är avslutad. Tvärtom förhåller det sig så, att flertalet gårdar ut- nyttjar den elektriska kraften blott för ett fåtal ändamål. Man kan dock utgå ifrån att den framdeles måste övertaga allt flera tunga inomgårdsarbe- ten. Det uppstår då behov av en utvidgning av installationerna och ibland en fullständig omläggning. Principerna för lantgårdarnas installation be- höver därför klarläggas, så att installationerna blir ändamålsenliga och inte dyrare än nödvändigt. Överhuvudtaget bör grundligt studeras, hur den elek- triska kraften skall på mest ekonomiskt sätt användas på lantgårdarna i framtiden. 11. Maskinhållarverksamhet. Så långt det är honom möjligt köper jordbru- karen förklarligt nog egna maskiner och redskap. Emellertid kan man utgå ifrån att det även i framtiden av ekonomiska skäl blir nödvändigt, att vissa slag av maskiner begagnas på flera gårdar, liksom fallet nu ofta är med sprutor för våxtskyddet, med ensileringsmaskiner och lastapparater, med skördetröskor etc. F örutsättningarna, formerna och kostnaderna för dylik verksamhet bör bli föremål för fortlöpande undersökningar.

Maskinteknisk forskning vid de tekniska högskolorna och vid industriföre- tagen

Här ovan har lämnats några exempel på forskning på det tekniska om- rådet vid jordbrukets forsknings- och undervisningsinstitutioner. Denna forskning gör det emellertid ingalunda mindre angeläget, att forskning be- träffande lantbruksmaskiner bedrives även vid de tekniska högskolorna och vid industriföretagens forsknings- och utvecklingsavdelningar.

Som redan sagts syftar forskningen vid jordbrukets institutioner till att förbättra arbetsmetoderna i jordbruket och till att utveckla principerna för arbetssättet hos de maskiner, som vid viss tidpunkt är under utveckling. Det blir sedan industriföretagens uppgift att i detalj utforma maskinerna på sådant sätt, att de blir så ändamålsenliga som möjligt, får erforderlig håll- barhet, blir lätta att manövrera och sköta samt billiga att tillverka.

Blott ett par exempel skall lämnas på här åsyftad forskning vid de tek- niska högskolorna och industrin.

Man kan förutse, att det i fråga om traktorerna i framtiden kommer att föreligga behov av högst betydande forsknings- och utvecklingsarbeten. Dessa kommer sannolikt att gälla traktorernas motorer, ett effektivare ut- nyttjande av motorbränslet, transmissionerna och drivhjulen, traktorernas styrning på hydraulisk väg och andra medel att göra körningen mindre an- strängande, ävensom anordningar för anfästning och manövrering av red- skapen på traktorerna etc.

Ett annat exempel är skördemaskinerna. Flera av dem är till sin konstruk- tion ännu mycket komplicerade, och det är därför en stor uppgift för forsk- ningen och konstruktionskontoren att utveckla dem i sådan riktning, att de —— utan att minska i effektivitet _ blir enklare och även i övrigt av sådan konstruktion, att tillverkningskostnaderna lättare kan hållas nere.

I detta sammanhang bör även standardiseringen nämnas. Både den in- terna standardiseringen inom de enskilda industriföretagen och den all- männa standardiseringen, som syftar till enhetligt utförande inom samtliga företag av vissa detaljer, spelar en betydande roll.

Fabriken provar sin nya maskin på laboratoriet och i praktiskt arbete successivt och vanligen mycket ingående allt efter som en konstruktion passerar olika utvecklingsstadier. I Sverige brukar den färdiga maskinen — och ibland även fabrikens prototyp — dessutom provas vid den officiella provningsanstalten, Statens maskinprovningar. Hos denna får fabrikanten en opartisk bedömning av maskinens ändamålsenlighet, hållbarhet etc. För att sådan provning skall bli grundlig men provningsresultaten ändock fram— komma på kort tid, kräves en högt utvecklad provningsmetodik och ända— målsenlig teknisk utrustning. Härför erfordras en ständigt fortgående forsk- ning beträffande provningsmetoderna.

Även om det kan anses självklart, skall ändock till sist framhållas, att nära samverkan i framtiden liksom hittills måste äga rum mellan industri- företagens forsknings- och konstruktionsavdelningar, jordbrukets institu- tioner och de tekniska högskolorna.

D. Behovet av forskning inom det lantbruksekonomiska området

Forskningen inom lantbrukets produktionstekniska områden har efter hand blivit allt mer specialiserad, samtidigt som den frambringat ett stort antal produktionsvägar. Den långt gående industrialiseringen har vidare

ställt till förfogande en mångfald olika produktionsmedel för lantbruket. ] företaget måste ett val ske mellan olika produktionsalternativ och produk- tionsmedel, vilket måste göras på grundval av bl.a. en syntes av ett flertal tekniska forskningsresultat. I den mån målsättningen för produktionens bedrivande är ekonomisk blir priset därjämte en viktig faktor i samman- hanget. Det är uppenbart att detta val blir allt svårare ju fler alternativ som föreligger och ju mera specialiserade de tekniska forskningsresultaten är. Svårigheterna har också skärpts genom att de ekonomiska möjligheterna för intensifiering minskat.

Den ekonomiska forskningens betydelse kommer därför successivt att öka. På densamma ställs nu allt större krav i vad gäller dels samordningen av skilda tekniska delresultat till företagsekonomiskt relevanta produktions- och kostnadsfunktioner, dels utarbetandet av modeller för den ekonomiska bedömningen. Jordbrukets övergång till marknadshushållning ställer sär- skilda anspråk på en djupgående marknadsforskning, vari även ingår frågor som rör jordbruks- och handelspolitik samt samverkan internationellt och mellan olika grupper i samhället.

De snabba förändringar, som i våra dagar sker utanför lantbruksnäringen och som kräver anpassning även av denna, fordrar djupgående ekonomiska studier av såväl utvecklingstendenser som anpassningsåtgärder. Därvid blir det bl.a. fråga om en ekonomisk bedömning av markanvändningen och lantbrukets strukturförhållanden. Vidare har lantbruksekonomien härige- nom fått stor betydelse i samband med prövningen av samhälleliga ingri- panden i jordbruket. Med ökad penningomsättning och företagsstorlek blir redovisningen ett betydelsefullt hjälpmedel för kontroll av ekonomiskt re- sultat bl.a. vid inkomstbeskattning och lönsamhetsanalys för såväl före- tagsekonomiska som samhällsekonomiska syften.

I det följande skall ges några exempel på angelägna lantbruksekonomiska forskningsuppgifter, speciellt avseende svenskt lantbruk.

]. Lönsamhetsutvecklingen. I första hand är det för allmänekonomiska syften angeläget att följa lantbrukets lönsamhetsutveckling i dess helhet. Men det är givetvis också betydelsefullt att penetrera de olika drifts— och produktionsgrenarnas lönsamhet. Lönsamhetsstudierna har hittills till större delen varit deskriptiva, varvid redovisnings- och kalkylmetoderna ägnats stor uppmärksamhet. I fortsättningen bör större vikt läggas på en analys av faktorer som påverkat utvecklingen. Genom det omfattande material, som nu insamlas i Lantbruksstyrelsens jordbruksekonomiska undersök- ning, finns goda möjligheter att företa sådana analyser. Därvid underlättar användningen av elektroniska datamaskiner en mera djupgående och för- finad bearbetning.

2. Marknadsorganisatoriska frågor. Konsumenternas ökade kvalitetskrav, livsmedelsindustriens utbyggnad och tillkomsten av nya företagsformer, bl.a. i stordrift i jordbruket, ställer nya anspråk på distributionsvägarnas

utformning. För att klargöra hur dessa skall tillgodoses på optimalt sätt, erfordras en kartläggning av olika integrationsformer och studium av dessas återverkningar på distributionskostnader, på jordbrukets lönsamhet och kapitalförhållanden samt på olika marknadsintressenters inflytande på pris- bildning m. m. En fråga av central betydelse är utvecklingen av den verti- kala integrationen i jordbruket.

3. Internationell handel. Den ökade anknytning till världsmarknaden, som det nuvarande prissystemet innebär, föranleder en större uppmärksamhet åt de prisbestämmande faktorerna på världsmarknaden, bl.a. effekten av politiska och ekonomiska blockbildningar på den internationella handeln med sådana jordbruksprodukter och jordbruksförnödenheter. Till detta frå- gekomplex kan även räknas studier över den svenska jordbruksproduk- tionens och jordbrukspolitikens anpassning vid Sveriges anslutning till en flerstatsmarknad, för att jordbruket skall få bästa möjliga inkomstfördel av anslutningen.

4. Marknadsreaktioner. Studier över prisbildningsmekanismen tillhör de centralaste arbetsfälten på marknadslärans område. Ett klarläggande av efterfråge- och utbudsreaktionerna ger icke blott nyckeln till tolkning av prisutvecklingen utan är också ett viktigt hjälpmedel vid diskussioner om marknadens organisation och jordbrukspolitikens verkningar. På efterfråge- sidan har åtskilliga undersökningar utförts, men en del av dem börjar nu bli ålderstigna och behöver förnyas. På utbudssidan är kunskapen om reak- tionsmönstren ytterst bristfällig. Här krävs dels en mera utvecklad teori, dels fältundersökningar, som kan lämna material till teoribyggandet och till beräkningar över reaktionernas storlek.

5. Jordbrukspolitik. Det är angeläget att man på vetenskapligt håll söker så fördomsfritt som möjligt pröva vilken effekt olika jordbrukspolitiska åt— gärder har på inkomstfördelningen, produktionsutvecklingen och effektivi- seringsprocessen. Undersökningar i syfte att besvara berörda frågor kan grundas på material från de ovan nämnda analyserna av marknadsreaktio- nerna och på studium av tidigare erfarenheter. Men dessutom erfordras undersökningar om hur jordbrukarna använder olika slag av pris- och in- komsttillskott, d.v.s. om deras konsumtions-, sparande- och investerings- benägenhet.

6. Prisutveckling. Ett väsentligt villkor för en optimering av den företags- ekonomiska planeringen är, att man har en någorlunda riktig uppfattning av den framtida prisutvecklingen för olika produkter och förnödenheter. Detta gäller såväl jordbruken som livsmedelsindustrierna. En sådan bedöm- ning måste utgöra en syntes av alla de föreställningar man kan göra sig om världsmarknadens utveckling, om de inhemska marknadsreaktionerna och om jordbrukspolitikens utformning. Huvudintresset måste därvid knytas till de långsiktiga tendenserna och stor vikt bör läggas vid verkan av struk- turella förskjutningar, som äger rum genom ändringar i teknik och kost-

nadssammansättning för produktion, vidareförädling, transporter och distri- bution samt genom ändringar i kostvanor och utgiftspreferenser hos konsu- menterna.

7. Jordbrukets riskfrågor. Genom ökad företagsstorlek och kapitalinten- sivare drift har riskfaktorn blivit av allt större betydelse i jordbruket. Till detta har också övergång till kreaturssvag drift och specialisering överhuvud taget bidragit. Riskvärderingen och överväganden rörande åtgärder för att minska riskerna är därför numera ett av produktionsplaneringens viktigaste moment. Det saknas emellertid ännu såväl en allmän teori som ett empiriskt material för en rationell behandling av hithörande frågor. Av utomordentlig betydelse är följaktligen att ämnet ges stort utrymme inom den ekonomiska forskningen. För jordbrukspolitiska syften synes det vara av vikt att även undersöka huruvida riskerna försvårar effektiviseringssträvandena i pro- duktionen och i vad mån samhället bör vidta åtgärder för att reducera ris- kerna.

8. Fastighetsekonomiska frågor. Inom svenskt lantbruk tilldrar sig f.n. frågor rörande markanvändning och fastighetsstruktur stort intresse. Det gäller bl.a. konkurrensen mellan jord- och skogsbruk, det kombinerade jord- och skogsbrukets organisation och driftsinriktning, fastighetsstorleken under skilda förhållanden samt fastigheternas arrondering och möjlighe- terna att förbättra denna eller eliminera dess ogynnsamma konsekvenser genom organisatoriska åtgärder. För såväl företagsekonomiska som sam- hälleliga ställningstaganden saknas emellertid det kunskapsmaterial som vore önskvärt. I första hand vore det angeläget att analysera räkenskaps- undersökningarna så att den ekonomiska effekten av variationer i markan- vändning och fastighetsstruktur kunde belysas. Ur många synpunkter synes det värdefullt att gå längre och söka utarbeta rationella organisationsplaner under skilda förutsättningar. Det område, som här berörts, arbetar med samma målsättning, material och produktionstekniska utgångspunkter som andra grenar av lantbrukets företagsekonomi. Det måste dessutom stå i nära kontakt med forskning rörande lantbrukets långsiktiga marknadsförändringar. Med hänsyn härtill är det naturligt att ifrågavarande forskning förlägges till lantbrukshögskolan liksom det är uppenbart att närliggande frågor av teknisk art hänföres till institutionen för fastighetsteknik vid KTH.

9. Produktionsplaneringsmetoden. Den snabba tekniska-ekonomiska ut- vecklingen ställer stora krav på lantbrukets anpassning till nya driftsformer och produktionsmetoder. Betydande felslut kan göras om inte denna an- passning i det enskilda företaget underkastas en ekonomisk bedömning. Se- dan länge har metodfrågorna på produktionsplaneringens område ägnats en betydande uppmärksamhet. Stor vikt fästes numera vid individuella syn- teser rörande förväntade intäkter och kostnader i föreliggande planerings— alternativ. Därvid tilldrar sig olika former av Operationsanalys ett stigande

intresse. Framför allt gäller detta lineär programmering, vilken metod även synes kunna tjäna andra syften än planeringen.

10. Investeringsfrågor. Sedan förkrigstiden har det per årsarbetare i jord- bruket investerade kapitalet öka från ca 20 000 kr till drygt 80 000 kr. Jord- bruket har därigenom blivit en av vårt lands mera kapitalkrävande näringar. Det är angeläget att de stora investeringar, som numera göres i denna pro- duktion, föregås av en ekonomisk bedömning. Intresset härför har under senare år ökat och 1959 års riksdag har beslutat att statligt stöd till jord- brukets investeringar i regel icke får beviljas med mindre än att dessa genom en kalkyl har prövats vara räntabla. Den lantbruksekonomiska forskningen har betydande uppgifter att fylla beträffande utarbetandet av kalkylmetoder och framskaffandet av material för beräkningarna. 11. Tekniska data för företagsekonomisk kalkylering. Då det är fråga om en kalkylmässig bedömning av olika produktionsalternativ krävs data som belyser reaktionerna mellan avkastning och insatta produktionsmedel under skilda förhållanden (produktions- och kostnadsfunktioner). På detta om- råde finns inte tillnärmelsevis det material som skulle behövas. Sedan länge har kalkylmaterialet i stor utsträckning hämtats från bokföringen. Denna torde även i fortsättningen bli av betydelse för detta ändamål, särskilt genom de möjligheter en långt gående regressionsanalys erbjuder. På många håll riktas emellertid blickarna numera mot jordbruks- och husdjursförsöks- verksamheten samt arbetsstudierna. Det är angeläget att den företagseko— nomiska forskningen även på grundval därav söker härleda relevanta pro- duktions- och kostnadsfunktioner.

E. Behovet av forskning och försök inom trädgårdsområdet

Trädgårdsodlingen är en mycket intensiv form av Växtodling, som kräver relativt stor kapitalinvestering och stor förbrukning ifråga om arbetskraft. Odling under glas sker t. ex. under kontrollerade klimatiska förhållanden, där stora krav ställes på yrkesutövarnas kunskaper och kännedom om olika kulturers speciella växtkrav. Mångfalden av trädgårdsväxter och handels- kulturer inom trädgårdsnäringen medför att näringens yrkesutövare måste besitta omfattande kunskaper, erhållna genom praktisk erfarenhet samt forskning och försöksverksamhet.

Höga arbetskostnader inom landet och ökad internationell konkurrens har medfört att trädgårdsnäringens utövare i Sverige ställts inför kravet att rationalisera odlingarna och anpassa sig till nya metoder och ny teknik för att upprätthålla och förbättra sin konkurrenskraft. Den enda framkomliga vägen härvidlag är att genom forskning och försök finna nya metoder och bättre odlingsmaterial. I de flesta fall torde en sådan experimentverksamhet vara en alltför stor belastning för den enskilde yrkesutövaren och krav

ställes därför på statlig forskning och försöksverksamhet. Nedan lämnas exempel på några områden, inom vilka behov av utvidgad forskning och försöksverksamhet föreligger.

1. Odlingsmaterial. Den förut nämnda mångformigheten hos trädgårds- växter medför ett behov av att närmare studera dessas systematik, bl.a. med avseende på släktskap och variation. Botaniken utgör grundval för kännedomen om olika växters odlingsbetingelser, möjligheterna för växt- förädling samt utförandet av försöksverksamhet. Sortfrågorna har hittills endast ytligt kunnat penetreras av försöksverk- samheten. En betydligt mera omfattande prövning av sortmaterialet under skilda betingelser vore önskvärd. I samband med sortfrågorna borde också forskningen och försöksverksamheten beträffande grundstammar till frukt— träd och rosor erhålla en framskjuten plats. Förutom grundstammens in- flytande på kvantitativa och kvalitativa egenskaper bör också problemställ- ningar, som uppstått i samband med oförenlighet grundstam/ädelved, och som har stor ekonomisk betydelse bl.a. hos päron. Den statliga växtförädlingen av trädgårdsväxter har hittills skett i relativt ringa omfattning. Genom tillkomsten av växtförädlingsinstitutionen vid Balsgård har förädlingen av fruktträd och i viss mån av bärväxter blivit till- godosedd och om denna verksamhet gives möjlighet att fortsätta synes stat- lig växtförädling av fruktträd och bärväxter därutöver icke behöva förutsät- tas. Med köksväxter bedrives växtförädling huvudsakligen av privata frö- firmor, men en viss komplettering har ägt rum i anslutning till försöksverk- samheten. Detta gäller i synnerhet sådana växtslag, som icke kan merkan- tilt utnyttjas. I fråga om prydnadsväxter har växtförädlingen icke fått någon fast ut- formning. I anslutning till en intensifierad trädgårdsforskning kan även växtförädlingsproblem behöva upptagas till behandling för komplettering av den verksamhet, som bedrives av enskilda företag.

2. Växtnäringsproblem. Inom trädgårdsodlingen är växtnäringsproblemen av mycket stor betydelse. Beträffande de flesta trädgårdsväxter saknas för närvarande kännedom om vilka optimala näringsbehov som föreligger un- der skilda odlingsbetingelser. Kärlförsök i större utsträckning har ej utförts i Sverige. Sådana undersökningar är av största betydelse vid studium av olika växtnäringsämnens effekt. I samband med sådana kärlförsök kan olika bristsjukdomar studeras, vilka gjort sig mer och mer gällande i den praktiska odlingen bl. a. på grund av för ensidig gödsling. För klarläggande av växternas näringsbehov har användningen av radioaktiva isotoper visat sig vara värdefull. Dessa hjälpmedel borde snarast komma till användning vid växtnäringsundersökningar också beträffande trädgårdsväxter. Jordfri odling har visat sig med fördel kunna tillämpas på växthuskultu- rer och denna odlingsform kommer sannolikt att få större betydelse genom de möjligheter till arbetsbesparing som den ger. En utbyggd forsknings-

och försöksverksamhet inom detta område synes vara mycket starkt moti- verad.

3. Tillväxtreglerande ämnen. Upptäckten av tillväxtfrämjande och till- växthämmande ämnen har medfört nya perspektiv för den praktiska träd- gårdsodlingen, som därigenom erhållit ett värdefullt hjälpmedel. Således användes syntetiska hormonpreparat för främjande av rotbildning, frukt- sättning och groning samt till reglering av kartsättning, förhindrande av fruktfall och vid ogräsbekämpning för att nämna några exempel på de möj— ligheter hormonpreparat erbjuder. För att skapa en säker grund för den praktiska användningen av hormon- preparat inom trädgårdsodlingen fordras omfattande vetenskapliga under- sökningar beträffande olika hormonmedels verkan på olika slag av träd- gårdsväxter och under olika klimatiska betingelser. Inom exempelvis plant- skoleskötsel bör stora möjligheter finnas att förbättra den vegetativa för- ökningen genom olika behandlingsmetoder. Enbart detta motiverar, att en sådan forskning upptages på programmet. Förutom växtreglerande ämnen av hormontyp, som delvis kan användas för ogräsbekämpning, finns ett stort antal kemiska preparat som har selek- tiv verkan och som därför är mycket användbara som herbicider. Ingående studium av dessa preparat kan få stor betydelse inom den framtida odlingen.

4. Fysiologiska problem. I nära anslutning till den växtfysiologiska forsk— ningen står kravet på undersökningar rörande trädgårdsväxternas reaktion inför olika klimatologiska förhållanden. Detta är särskilt viktigt, emedan många kommersiella trädgårdsväxter odlas under konstgjorda klimatiska förhållanden, där såväl ljus och temperaturer som fuktighet regleras. Forsk- ning, som lett till ökad kännedom om daglängdens inflytande på blomnings- tiden hos krysantemum t. ex., har redan fått stor ekonomisk betydelse inom blomsterodlingen. Det är därför synnerligen angeläget att till forskningens förfogande ställes sådana resurser, att undersökningar i klimatkammare (fytotroner) kan genomföras. Därigenom skulle många värdefulla rön kunna göras beträffande olika trädgårdsväxters anpassning bl.a. till dag— längd och temperatur.

5. Växtpatologiska undersökningar. Både växtsjukdomar och parasiter ur djurvärlden spelar för trädgårdsodling en oerhörd roll och dyrbara bekämp- ningsåtgärder måste vidtagas. Så har exempelvis Virussjukdomar på träd- gårdsväxter fått allt större spridning och aktualiserar insättandet av så stora resurser som möjligt för att begränsa skadorna. Även nematoder har i ökad omfattning begränsat eller vanskliggjort odlingen av vissa växtslag såsom t. ex. jordgubbar. Det är synnerligen viktigt att den tillämpade forsk- ningen sker vid institutioner, som har ingående kännedom om berörda växtslag.

6. Lagringsundersökningar. Hittills har i viss utsträckning lagringsforsk- ning utförts vid statens trädgårdsförsök med anslag från Jordbrukets forsk-

ningsråd. För att lösa den mångfald problem, som finnes inom detta område, fordras dock fasta resurser med personal, som kontinuerligt kan följa un- dersökningarna. Lagringsfrågor torde bäst få sin lösning genom att fältför- söken med dess kontrollerade betingelser fortsätter med lagringsförsök, där olika faktorers inverkan på produkternas hållbarhet studeras.

Svampsjukdomar samt fysiogena rubbningar, vilka uppträder i samband med lagringen av trädgårdsprodukter, bör också bli föremål för intensifierad forskning. På grund av trädgårdsprodukternas relativt korta livslängd och därav betingade svårigheter beträffande distribution och marknadsföring, är lagringsundersökningar av mycket stor betydelse. En viss forskning be- träffande förpackning och emballage är även erforderlig.

7. Tekniska problem. Trädgårdsodling under glas kräver dyrbara anlägg- ningar, vilka dock ej har större livslängd. Det finns inom detta område stora möjligheter att utveckla den framtida odlingen genom undersökningar rörande nya konstruktioner av växthus med förbättrade uppvärmnings- anordningar, värmeisolering, luftning, bevattning, belysning m.m. Plast- teknikens utveckling medför också möjligheter att ersätta glas med andra material. Det synes icke omöjligt att ökad automation också kan införas. Således öppnar en automatisering av bevattningen stora möjligheter till arbetsbesparing. Trädgårdsodling på friland kräver ofta dyrbar maskinell utrustning. Denna är inom trädgårdsodlingen alltjämt mycket ofullständig och oftast måste odlaren använda maskiner och redskap, som är avsedda för andra ändamål. Frågan huruvida odlingsmetodiken skall anpassas till maskinerna eller tvärtom, är fortfarande ett brännande problem. Mekaniseringen av trädgårdsodlingen bör emellertid kunna drivas mycket längre än vad som nu är fallet. Åtgärder för att utveckla och förbättra den maskinella utrust- ningen för sådd, plantering, bearbetning, skörd och transport är av stor betydelse för trädgårdsodlingen. Även i fråga om lagringen är det motiverat med en utvidgad teknisk forskning, som tager sikte på att utforma den lämp- ligaste kyltekniken för olika slag av trädgårdsprodukter.

8. Ekonomiska undersökningar. Liksom all annan produktion måste träd- gårdsodling drivas ekonomiskt med planläggning i ändamålsenliga enheter och med specialisering på sådana kulturer, som yrkesutövaren behärskar. Ekonomiska undersökningar har hittills utförts i begränsad utsträckning och har visat värdet av grundliga ekonomiska studier både beträffande träd- gårdsodlingens arbetsförhållanden och inriktning. Ekonomisk kalkylering är en nödvändig förutsättning för att den enskilde trädgårdsföretagaren skall veta i vilka proportioner de olika produktionsmedlen skall insättas för att de skall utnyttjas på bästa sätt och optimalt ekonomiskt resultat erhål- las. Av stor betydelse för såväl odlarna som konsumenterna är vidare att marknadsförandet av trädgårdsprodukterna sker så rationellt som möjligt. Härför är det nödvändigt med ett vidgat studium av marknadsförhållandena

inom trädgårdsodlingen och en fördjupad forskning beträffande trädgårds- produktionscentra samt distributions- och försäljningsförhållandena för trädgårdsprodukter.

9. Trädgårdskonst. Trädgårdsanläggning har sedan gammalt inrangerats bland konstarterna och den »estetiska» trädgårdsodlingen har kommit att få allt större betydelse. Den moderna stadsplaneringen ställer t.ex. mycket stora krav på utformandet av s.k. grönområden inom städerna jämte idrottsanläggningar av olika slag. Den höjda levnadsstandarden med ökade tillfällen till fritidssysselsättningar kommer att skärpa anspråken på rekrea— tionsområden utanför städerna. De mycket stora investeringar, som samhället placerar i ovannämnda pro- jekt, jämte olika slag av offentliga anläggningar såsom kyrkogårdar, parker och prydnadsanläggningar kräver en mycket omsorgsfull planläggning. Denna planläggning kan åstadkommas med olika alternativa lösningar, som dock bör baseras på noggranna undersökningar av alla de faktorer, som måste tagas i beaktande. Forskning inom detta område, som har varit myc- ket förbisedd inom vårt land, bör inriktas på problem beträffande planlös- ningar, arbetsmetoder och material så att bästa ekonomiska, praktiska och estetiska lösningar uppnås. 10. Landskapsvård och naturvård. I samband med regionplanering, land- skapsvård, vägvård, vattenregleringar etc. uppstår ofta problem, som kräver insats av fackutbildad expertis. Denna expertis bör ha mycket stor anknyt- ning till den egentliga trädgårdsarkitekturen, vilken är besläktad med natur- vård i vidsträckt bemärkelse. Detta utgör ytterligare ett skäl varför forsk- ning och undervisning inom ovannämnda ämnesområden behöver utbyggas.

III. Det framtida behovet av arbetskraft med högskolemässig utbildning inom jordbruks- och trädgårdsområdena

A. Behovet av agronomer

a. Arbetsmarknadsstyrelsens undersökning

Efter framställning från jordbrukshögskoleutredningen har arbetsmark— nadsstyrelsen verkställt en utredning över det framtida behovet av agrono- mer.1

Av arbetsmarknadsstyrelsens beräkningar framgår, att antalet agrono- mer, som vid slutet av år 1955 ej hade uppnått 65 års ålder, utgjorde 1 315. Omkring en tredjedel av dessa utgjordes av agronomer utexaminerade vid lantbrukshögskolan, medan de återstående erhållit sina examina från lant— bruksinstituten vid Ultuna och Alnarp. Dessutom ingår i antalet en mindre grupp med estnisk eller lettisk examen. Antalet jämte fördelningen på olika

1 Behovet av agronomer: Arbetsmarknadsinformation serie S nr 4/1957 Lan II A.

verksamhetsområden redovisas i tabell 2. Beträffande agronomernas fördel— ning inom olika verksamhetsområden visar undersökningen, att drygt en fjärdedel av samtliga agronomer under 65 är (år 1955, 308 stycken) var sys- selsatta inom offentlig förvaltning. Flertalet av dessa återfinnes vid lant- bruksnämnderna och hushållningssällskapen. Omkring en femtedel av samt- liga yrkesverksamma agronomer är anställda som lärare vid lantmanna-, lantbruks- och folkhögskolor. Grupperna »universitet och högskolor» samt »övrig vetenskaplig verksamhet» sysselsatte 1955 ungefär 11 procent av de yrkesverksamma agronomerna. Ungefär samma antal var sysselsatta inom gruppen »föreningar och institutioner i näringslivets tjänst». Kategorien »eget jordbruk, arrende», utgör ett förhållandevis stort verksamhetsområde; .den omfattar omkring en femtedel av samtliga agronomer som år 1955 var under 65 år. Dessa agronomer torde så gott som samtliga utgöras av per- soner med examen vid något av de tidigare lantbruksinstituten. Endast om- kring fyra procent av samtliga utexaminerade agronomer från lantbruks- högskolan torde enligt arbetsmarknadsstyrelsens utredning ha ägnat sig åt detta verksamhetsområde.

Tabell 2. Beräknat antal agronomer under 65 år vid slutet av år 1955 inom olika verksamhetsområden.

Antal under 65 år

Verksamhetsområde abs rel

Eget jordbruk, arrende . . . . . . . . . . . . . . . . . . 238 Metall— och verkstadsindustri. . . . . . . . . . . . . . . . 34 Livsmedelsindustri . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . 26 Kemisk- teknisk industri . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13 Övrig industri . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12 Varuhandel och samfärdsel. . . . . . . . 10 Bank- och försäkringsverksamhet, fastighetsförvaltning m.m. . 20 Offentlig förvaltning (centralförvaltning, lantbruksnämnder, hushållningssällskap, jordbrukskonsulenter m.m.) . . Universitet och högskolor (lärare, vetenskapsmän) . Lantbruksskolor, lantmannaskolor, folkhögskolor samt under- visning i övrigt . . Övrig vetenskaplig verksamhet . . Litterär verksamhet . . . Föreningar och institutioner i näringslivets tjänst . . . . . . 115 I utlandet verksamma. .

1 162 Utan angiven sysselsättning. . . . . . . . . . . . . . . . 153 (därav utexaminerade 1953—19551) . . . . . . . . . . . . . (64)

Totalt 1 315

Källa: Arbetsmarknadsinformation serie S nr 4/1947 Lan II A. 1 Av dessa 64 var 50 upptagna som aktiva medlemmar i Lantbrukshögskolans studentkår läsåret 1955—56,

När det gällt att uppskatta det framtida behovet av agronomer har arbets- marknadsstyrelsen först uppskattat ersättningsbehovet och därefter sökt beräkna utvidgningsbehovet. Då det gällt att beräkna enbart ersättnings- behovet framhåller styrelsen, att starka skäl synes tala för att man bör räkna detta behov på ett reducerat antal agronomer i förhållande till de i tabellen redovisade ca 1 300 yrkesverksamma. Främst har därvid gruppen »Eget jordbruk, arrende» frånräknats.

Beträffande utvidgningsbehovet anför styrelsen inledningsvis, att man här _— som vid flertalet andra liknande undersökningar —— rör sig på osäker mark. Bedömningen försvåras bl.a. av att agronomkåren inte utgör någon homogen grupp i den bemärkelsen, att de områden på arbetsmarknaden, inom vilka agronomer kan vinna sysselsättning, låter sig klart avgränsas. Vissa verksamhetsområden kan visserligen betecknas som agronomiska, men man måste likväl, enligt arbetsmarknadsstyrelsens bedömningar, räkna med att »agronomiska arbetsuppgifter» kan komma att utföras av personer med annan utbildning än den som erhålles vid lantbrukshögskolan. Styrel- sen påpekar dock, att å andra sidan kan bristen på arbetskraft med natur— vetenskaplig utbildning leda till, att personer med universitetsutbildning kommer att ersättas med agronomer. Hänsyn måste vidare tagas till att agronomutbildningen visat sig lämplig och användbar inom åtskilliga andra verksamhetsområden än de agronomiska.

Mot bakgrund av bl.a. det ovan anförda, anser arbetsmarknadsstyrelsen, att utvidgningsbehovet under det närmaste årtiondet kommer att gestalta sig på följande sätt:

Inom lantbruksstyrelsen och lantbruksnämndernas verksamhetsområden torde något nämnvärt nytillskott av tjänster för agronomutbildad arbetskraft knappast bli aktuellt. Om den planerade, tiH hushållningssällskapen knutna ekonomikonsu- lentorganisationen genomföres, kan denna komma att medföra, att ett trettiotal nya arbetstillfällen öppnas för agronomer. Skäl synes tala för att åtminstone ett tjugotal sådana tjänster kommer att inrättas under tioårsperioden. I den mån anslag kan beviljas torde nya befattningar även inom andra grenar av hushåll- ningssällskapens verksamhetsområden komma att bli aktuella.

Inom den lägre lantbruksundervisningen finns — som i det föregående nämnts _— ett relativt stort antal agronomer anställda; en viss ökning har skett under det senaste årtiondet. Denna undervisnings framtida uppläggning är f. n. föremål för utredning. Man synes böra räkna med ett i stort sett oförändrat antal lärarbefatt- ningar för agronomer inom hithörande områden.

I fråga om övrig såväl statlig som enskild forsknings- och försöksverksamhet torde man kunna räkna med ett visst utvidgningsbehov. Ett latent behov synes föreligga. Detta kommer emellertid att kunna tillgodoses först då medel kan ställas till förfogande.

Inom jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse har under den senaste femårs- perioden 12 nya agronomplatser tillkommit. Under den kommande femårsperioden kan man räkna med omkring 10 nya agronomtjänster. Huvudsakligen är det här

fråga om tjänster inom riksorganisationerna. Därest agronomer så småningom skulle komma i fråga som affärsledare i de lokala föreningarna, skulle behovet. komma att öka kraftigt. Detta är en fråga på lång sikt, som möjligen kan få en viss aktualitet mot slutet av tioårsperioden. Inom övriga föreningar och institutioner i lantbrukets tjänst torde knappast några större förändringar vara att vänta.

Industrien och handeln ansågs ju tidigare höra till de perifera områdena av agronomisk verksamhet. Under det sista årtiondet har försäljning och tillverkning av t.ex. lantbruksmaskiner och handelsgödsel kommit att sysselsätta åtskilliga agronomer, och här torde man ha anledning att räkna med fortsatt expansion. Dennas omfattning är emellertid ej möjlig att närmare ange.

Sammanfattningsvis anför styrelsen slutligen:

I de förut anställda beräkningarna har räknats med tvenne alternativ för in- tagningen vid lantbrukshögskolan, nämligen att årligen skulle tas in 40 respektive 55 nya elever. Enligt det förra alternativet skulle agronombeståndet vid 1960-talets mitt komma att uppgå till 1 220 och enligt det senare till 1 282. Skillnaden mellan dessa båda tal är ju endast ett sextiotal. Det först nämnda alternativet synes i be- traktande av vad som sagts om utvidgningsbehovet vara väl litet, särskilt med hänsyn till att knapphet råder på personer med utbildning vid universitetens naturvetenskapliga fakulteter. Detta kan föranleda, att tillskottet från detta håll av lärare och försöksledare till lantbrukshögskolan och forskningsanstalterna kan komma att bli mindre än tidigare samt att agronomer i ökad utsträckning kan komma att behövas på vissa andra platser, som egentligen varit avsedda för univer- sitetsutbildade. Det förefaller knappast troligt, att det senare alternativet med 55 intagna per år skulle komma att ge något nämnvärt överskott vid mitten av 1960- talet. Skulle mot förmodan antalet agronomer bli större än efterfrågan, torde jord- bruket kunna absorbera överskottet. I vilket fall som helst synes en ökning av det årliga antalet nyantagna studerande vid lantbrukshögskolan utöver det antal som antogs 1956 (40) till exempelvis 50 eller 55 utan risk kunna ske under 1957 och eventuellt även 1958. När sedan jordbrukshögskoleutrcdningens betänkande före- ligger eller eljest hållpunkter erhållits för bedömande av det framtida agronom- behovet på olika områden synes frågan om det antal studerande, som årligen skall antagas vid lantbrukshögskolan, böra upptagas till förnyad prövning. Man får inte heller bortse från det förhållandet, att om knapphet råder på arbetskraft med viss utbildning och det därför blir svårt att tillsätta personer med för denna ut- bildning avsedda tjänster, som det i och för sig skulle vara önskvärt att inrätta, blir lätt frågan om tjänsternas inrättande ställd på framtiden. Här föreligger alltså en slags växelverkan.

b. Jordbrukshögskoleutredningen vill först understryka vad arbetsmark- nadsstyrelsen anfört beträffande svårigheterna att ställa en någorlunda sä- ker prognos rörande det framtida behovet av agronomer. Man rör sig här med en yrkesgrupp, vilken, som även påpekats i nämnda undersökning, ej har några absolut klart avgränsade verksamhetsområden. Vidare består agronomkåren f. 11. av två kategorier, nämligen dels de från lantbruksinsti— tuten utexaminerade och dels sådana som erhållit sin utbildning vid lant-

brukshögskolan. Skillnaderna i utbildning torde icke böra överdrivas, men de har utan tvekan haft inverkan på valet av verksamhetsområden. Särskilt gäller detta gruppen »Eget jordbruk, arrende», dit numera endast ett fåtal av de utexaminerade agronomerna söker sig. Å andra sidan har för de vid högskolan utbildade agronomerna öppnats nya verksamhetsfält. En del av deSSa områden är dock, som framgått av utredningen, temporära, enär dessa platser om annan arbetskraft stode till buds — exempelvis vid universiteten utbildade inom de naturvetenskapliga områdena — icke skulle rekryteras med agronomer. Man bör därför ej, enligt utredningens uppfattning, ta större hänsyn till något bestående behov av sådana områden vid bedöm- ningen av det framtida agronombehovet. Ur agronomkårens synvinkel torde f. 6. en intagning dimensionerad efter den principen, att antalet utexamine- rade skulle vara så stort att de, vid uppkommande brist på andra yrkes- kategorier, skulle kunna rycka in som >>vikarier>> för dessa andra yrkes- kategorier, vara föga tilltalande och på längre sikt medföra, att mindre kva— lificerade studenter sökte sig till agronombanan.

Det torde dock enligt utredningens uppfattning även finnas skäl som talar för, att behovet av agronomer i framtiden kan komma att öka. Den utveck- ling inom det tekniskt-naturvetenskapliga området, som vi nu upplever, medför ständigt stegrade krav på antalet personer med högre utbildning inom dessa områden. Även om jordbruksnäringens betydelse krymper i jämförelse med övriga näringsgrenar, genomgår den dock en utveckling av liknande slag. Nödvändigheten av en fortsatt och intensifierad rationalise- ring av jordbruksdriften medför otvivelaktigt ett ökat behov av personer med högre utbildning. Icke minst torde detta gälla inom forsknings— och försöksverksamheten. Bl.a. kommer jordbrukshögskoleutredningens förslag, såvida det godtages av statsmakterna, att leda till ett ökat behov av veten- skapligt utbildad arbetskraft inom jordbruksområdet.

Utredningen vill vidare erinra om, att det årliga behovet av agronomer vid högskolans tillkomst uppskattades till 20 a 30, medan intagningen fr.o.m. 1946 varierat mellan 40 och 50. F.n. synes enligt vissa undersök- ningar av arbetsmarknadsstyrelsen, jämvikt föreligga mellan tillgång och efterfrågan på agronomer.

Utredningen har med beaktande av de svårigheter, som föreligger när det gäller att ställa en prognos för det framtida agronombehovet, kommit till den slutsatsen, att man för den närmaste tioårsperioden bör räkna med en årlig intagning av ca 50 elever. Det torde få ankomma på lantbrukshögsko- lans styrelse att efter statsmakternas godkännande fastställa det antal, som bör intagas varje år. Resurserna för undervisningen torde emellertid böra dimensioneras för en något större intagning.

Utredningen vill avslutningsvis i denna fråga framhålla betydelsen av fortlöpande prognosundersökningar inom bl.a. de av utredningen berörda utbildningsområdena. Högre utbildning kräver så stora kostnader för såväl

den enskilde som samhället, att det är angeläget att någorlunda säkra prog- noser rörande behovet av sådan arbetskraft finns tillgängliga och fortlö- pande förnyas.

B. Behovet av högskolemässig trädgårdsutbildning samt erforderligt antal hortonomer med sådan utbildning

a) Tidigare utredningar och förslag:

Då den nuvarande högre trädgårdskursen inrättades 1931 ansågs det icke, i de överväganden som föregick kursens inrättande, behövligt att ge den högskolemässig karaktär. Detta synes förklarligt dels med hänsyn till den inriktning och omfattning som trädgårdsnäringen då hade i vårt land och dels emedan man saknade inhemska erfarenheter av dylik högre utbildning. Det var av dessa anledningar svårt att bilda sig en uppfattning om behovet av högre utbildade. Man var därför icke beredd att då ta steget fullt ut till en högskolemässig utbildning. Successivt har dock behovet av arbetskraft med högskolemässig utbildning även på trädgårdsområdet gjort sig allt starkare gällande. Detta gäller icke blott vad beträffar önskvärdheten att kunna rekrytera personer till forsknings- och försöksinstitutioner inom detta område, utan även beträffande konsulenter, lärare m.fl. Utomlands, bl.a. i Norge och Danmark, har denna utbildning, i många fall sedan lång tid, lagts på en högskolemässig nivå. Förslag till en sådan omläggning av den högre trädgårdsundervisningen även i vårt land framfördes av 1946 års trädgårdsundervisningskommitté (SOU 1948: 5).

Angående bristerna i den nuvarande högre trädgårdskursen anförde nämnda utredning följande:

Även om kursen inom ramen för sina resurser väl fyllt uppgiften att meddela undervisning i rationell trädgårdsodling i och för utbildning av konsulenter, lä- rare, trädgårdsanläggare och andra, vilka önska förvärva insikter i ämnet har likväl åtskillig och berättigad kritik riktats emot den och önskemål framställts om dess förstärkning. De synpunkter, som därvid framförts, kunna sammanfattas på följande sätt:

1. Kursen är för kort. På den tid, som står till förfogande, hinna eleverna ofta icke avlägga examen, utan de hänvisas till att dispensvägen söka rätt att förlänga studietiden.

2. Kraven på teoretisk förutbildning äro för låga, vilket oförmånligt inverkar på undervisningens organisation. Däremot ha kraven på praktik satts för höga, vilket framgår därav, att genomsnittsåldern hos dem som utexaminerats från kursen är 30 år.

3. Då kursen upprättades, ålades Alnarpsinstitutets lärare att i erforderlig ut- sträckning även bestrida undervisning vid denna. Detta har ansetts bl. a. leda till den mindre önskvärda konsekvensen, att för elever vid den högre kursen, vilka förut genomgått Alnarps trädgårdsskola, blir undervisningen i vissa ämnen delvis blott en repetition av vad de förut lärt sig.

4. Den högre trädgårdskursen meddelar icke kompetens för befattningar, vilka kräva vetenskaplig skolning av sina innehavare. Därför föreligga betydande svå- righeter att skaffa kompetent, trädgårdsutbildad personal. Detta gäller exempelvis statens trädgårdsförsök. I stället ha för verksamheten där i åtskilliga fall måst anlitas personer, vilka avlagt examen i naturvetenskapliga ämnen vid universiteten eller avlagt agronomexamen. Svårigheterna att erhålla trädgårdsutbildad personal för de vetenskapliga uppgifterna inom trädgårdsförsöksverksamheten bli med nu- varande utbildningsförhållanden alltmer framträdande. Därjämte äro hortono- merna, bl. a. till följd av de låga kraven för inträde vid kursen, ofta icke tillräck- ligt allmänorienterade för att på tillfredsställande sätt kunna utforma exempelvis redogörelser för försöksresultat o. (1. eller föra utländsk korrespondens i försöks- tekniska frågor.

5. Samma situation råder även på andra arbetsområden inom näringen, såväl inom växtförädlingen, föreningsväsendet och den enskilda företagsamheten som inom den statliga och kommunala förvaltningen, beträffande såväl odlingstekniska spörsmål som spörsmål beträffande trädgårdsanläggning och trädgårdsarkitektur. I fråga om sistnämnda område gäller, att fastän de, som utexaminerats från linjen för trädgårdsanläggning, besitta delvis mycket grundliga tekniska kunska- per, accepteras de ofta icke som självständiga entreprenörer eller arbetsledare vid projekterandet eller utförandet av skilda trädgårdsanläggningar, utan uppgiften anförtros åt husbyggnadsarkitekter eller andra, vilka sakna speciell utbildning eller andra kvalifikationer härför.

6. Vad slutligen angår trädgårdsskolornas föreståndare och lärare liksom hus— hållningssällskapens trädgårdskonsulenter har man starkt betonat angelägenheten av att de ha lika god utbildning som motsvarande befattningshavare på jordbruks— området. Den likställighet i lönehänseenden, som nyligen fastslagits mellan de båda grupperna av befattningshavare, borde ovillkorligen förutsätta likartad ut- bildning.

Beträffande behovet av högskoleutbildad arbetskraft gjorde 1946 års träd- gårdsundervisningskommitté en särskild undersökning enligt vilken ca 260 befattningar i allmän och enskild tjänst då ansågs böra tillsättas med per- soner med högskolemässig trädgårdsutbildning. Kommittén drog härav den slutsatsen, att minst 15 elever borde årligen intagas.

Mot bakgrund av ovan anförda synpunkter föreslog kommittén, att en särskild trädgårdshögskola vid Alnarp skulle inrättas. Vid denna högskOIa skulle meddelas en på vetenskaplig grund vilande undervisning i syfte att utbilda tjänstemän och enskilda företagare inom trädgårdsnäringen. Vid högskolan skulle därjämte bedrivas forskning och utbildas vetenskapsmän.

Undervisningen föreslogs bli organiserad på två linjer, en odlingsteknisk linje och en trädgårdsanläggarlinje, båda med treårig utbildning. Undervis- ningen skulle bestridas av professorer, laboratorer, docenter, biträdande lärare och förste assistenter.

Trädgårdsundervisningskommitténs förslag anmäldes i proposition nr 79 till 1949 års riksdag. Föredragande departementschefen anslöt sig därvid till kommitténs förslag, att den önskade förbättringen av den högre trädgårds-

undervisningen borde åvägabringas på så sätt, att undervisningen erhöll högskolemässig karaktär. Han ansåg likaså, att denna undervisning bcrde förläggas till Alnarp. Närmast till följd av den investeringsbegränsning som vid denna tidpunkt måste iakttagas konstaterade departementschefen att förutsättningar att uppföra för ändamålet erforderliga byggnader icke före— låg utan föreslog därför, att ett förverkligande av planen skulle få anstå tills vidare.

Jordbruksutskottet anförde i sitt utlåtande (nr 44) över propositionen, att utskottet delade åsikten, att behov förelåg att förstärka den högre träd- gårdsundervisningen samt att undervisningen borde erhålla högskolemässig karaktär. Likaså anslöt sig utskottet till uppfattningen, att undervisningen borde förläggas till Alnarp. Av de skäl, som anförts i propositionen, ansåg sig emellertid utskottet böra tillstyrka, att utbyggandet av undervisningen fick anstå tills vidare. Häremot hade riksdagen icke något att erinra.

Vid överläggningar, som utredningen haft med företrädare för Sveriges agronom— och lantbrukslärareförbund (SALF) samt Föreningen Svenska Trädgårdsarkitekter framfördes med skärpa från dessa organisationers sida nödvändigheten av att den högre trädgårdsutbildningen snarast möjligt finge en högskolemässig karaktär.

b. Arbetsmarknadsstyrelsens undersökning rörande behovet av arbetskraft med högskolemässig trädgårdsutbildning m.m.

För jordbrukshögskoleutredningens slutliga ställningstagande till före- varande spörsmål har den ansett det nödvändigt att närmare låta undersöka behovet av arbetskraft med högskolemässig trädgårdsutbildning. Efter fram- ställning från utredningen har arbetsmarknadsstyrelsen verkställt en sådan inventering.1

Sammanfattningsvis anför arbetsmarknadsstyrelsen härom följande:

Inom arbetsmarknadsstyrelsen har en förteckning uppgjorts över personer som kan förväntas vid sin avgång genom pensionering eller dödsfall bli ersatta med personer med högre trädgårdsutbildning. Ifrågavarande förteckning upptar 214 namn. Med hänsyn till att den inte är fullständig, har uppräkning skett med 18 procent, varefter avgången genom dödsfall och pensioneringar beräknats. Till- skottet av personer med högre trädgårdsutbildning har framräknats enligt 4 alter— nativ, som enligt alternativ 1 och 2 förutsätter ett tillskott uppgående till 10 resp. 15 personer vartannat år och av vilka alternativ 3 och 4 resp. 15 personer år- ligen.

Ett tillskott med 10 personer vartannat år skulle innebära att ej ens ersättnings- behovet bleve tillgodosett. Med ett tillskott uppgående till 15 personer vartannat år skulle ersättningsbehovet bli något så när tillgodosett, men för något utvidg- ningsbehov skulle ej finnas något utrymme. Med ett tillskott på 10 personer varje år skulle finnas utrymme för en utvidgning med 25 å 30 personer under tiden

1 Behovet av arbetskraft med högskolemässig trädgårdsutbildning: Arbetsmarknadsinforma- tion, Serie S nr 5/57, Lan II A.

t.o.m. 1975, och med ett tillskott på 15 personer varje år skulle motsvarande ut- rymme för utvidgning uppgå till inemot 100-talet. Det är möjligt att en utexamina- tion av sistnämnda storleksordning skulle vara alltför stor för att motsvara behovet åtminstone under de närmaste årtiondena. Däremot synes en utexamination av ett 10-tal personer varje år vara ganska väl avpassad med hänsyn till såväl ersättnings— som utvidgningsbehov under den närmaste tiden. Därest en trädgårdshögskola kommer att inrättas, synes det vara rimligt att avpassa dennas kapacitet för en examination av 10 personer årligen men med möjlighet att utvidga kapaciteten, för den händelse detta visar sig vara önskvärt framdeles.

För att ytterligare informera sig om behovet av högre utbildade inom sär- skilt områdena trädgårdsanläggning och trädgårdsarkitektur har jordbruks- högskoleutredningen haft överläggningar med företrädare för Föreningen Svenska Trädgårdsarkitekter. Ifrån deras sida framhölls därvid, att ett stort behov av personer med trädgårdsarkitektuthildning föreligger särskilt inom områdena natur— och landskapsvård samt olika planerings- och anläggnings- arbeten vid tätorternas nybebyggelse. Föreningens representanter framhöll att detta behov försiktigtvis kunde uppskattas till ca tio personer per år.

c. Jordbrukshögskoleutredningen vill i föreliggande frågor först framhålla att den icke anser att utvecklingen under det decennium, som förflutit se- dan 1946 års trädgårdsundervisningskommitté framlade sina förslag, kull- kastat nämnda utrednings slutsatser utan snarare givit ytterligare belägg för dem. Bristerna i den nuvarande högre utbildningen framstår utan tvekan nu ännu klarare.

Beträffande behovet av arbetskraft med högskolemässig trädgårdsutbild- ning finner utredningen — i likhet med vad arbetsmarknadsstyrelsen på- pekat i sin undersökning —— att det är ytterst svårt att ange några säkra data rörande detta behov, enär större delen av de tänkbara arbetsgivarna nära nog helt saknar erfarenhet av dylik arbetskraft. Utredningen är därför tveksam huruvida det kan påräknas att exempelvis samtliga nuvarande hor- tonomtjänster kommer att återbesättas med högskoleutbildad arbetskraft, eller om viss del av detta ersättningsbehov kommer att fyllas av personer med annan utbildning, då främst av personer med utbildning vid trädgårds- skolorna.

I detta sammanhang vill utredningen erinra om att trädgårdSSkoleutred- ningen i sitt år 1956 avgivna betänkande (stencilerat) föreslagit att utbild- ningen vid trädgårdsskolorna skulle förkortas från 16 till 12 månader. En dylik förkortning av utbildningstiden torde sannolikt leda till en viss sänk- ning av standarden hos de vid dessa skolor utbildade. Om samtidigt den nu- varande hortonomutbildningen föres upp på en högskolemässig nivå, torde sannolikt ett behov av arbetskraft med en utbildning någonstans emellan den nivå som motsvarar trädgårdsskolornas och den som skulle ges genom en högskolemässig utbildning. En eventuell påbyggnadskurs för de vid träd- gårdsskolorna utbildade av ungefär samma omfattning och standard som

Alnarpsinstitutets nuvarande driftsledarkurs (lantmästarutbildningen) har diskuterats inom jordbrukshögskoleutredningen. Utredningen anser sig emellertid icke ha anledning att framlägga några förslag i denna fråga, enär den ligger utanför de av utredningen erhållna direktiven.

Även om tveksamhet råder finns likväl starka skäl, som talar för att be- hovet av högskoleutbildad arbetskraft inom trädgårdsområdet är i växande, bl.a. inom sådana områden som landskapsvård och landskapsplanering. Den fortgående standardökningen kan bl.a. väntas medföra ett ökat behov av olika fritidsanläggningar och fritidsområden, Vilka för sin utbyggnad kräver biträde av personer med högre utbildning i trädgårdsanläggning och trädgårdskonst.

Även om jordbrukshögskoleutredningen understryker osäkerheten beträf- fande Vissa av de i arbetsmarknadsstyrelsens undersökning dragna slutsat- serna, anser den dock att sagda utredning otvivelaktigt påvisat ett tydligt behov av högskoleutbildad arbetskraft. De ovan redovisade överläggningarna med företrädare för hortonom- och trädgårdsarkitektkårerna ger ytterligare belägg för denna uppfattning.

Mot bakgrund av i det föregående redovisade synpunkter och slutsatser får jordbrukshögskoleutredningen därför förorda att möjligheter till en hög— skolemässig utbildning inom trädgårdsområdet snarast möjligt bör åstad- kommas. Försiktigtvis torde man f.n. böra räkna med ett årligt behov av tio personer med dylik utbildning. Utbildningen bör enligt utredningens uppfattning liksom nu kunna specialiseras på två utbildningsinriktningar

nämligen trädgårdsodling och trädgårdsarkitektur. Undervisningsinstitutio— nerna bör emellertid redan från början dimensioneras så att man utan svå- righet kan öka intagningen om behovet så påkallar.

KAPITEL 5

Sambandet mellan högre undervisning, forskning och försöksverksamhet

I. Inledning

I föregående kapitel 4 har utredningen dels givit en allmän översikt över den högre utbildningens, forskningens och försöksverksamhetens betydelse för lantbrukets utveckling, dels behandlat behovet av agronomer och hög- skoleutbildade hortonomer och dels slutligen översiktligt givit exempel på forsknings- och försöksuppgifter inom jordbruks- och trädgårdsområdena.

Härav framgick att behov föreligger av en upprustning på dessa områden. Sålunda bör en högskolemässig trädgårdsutbildning tillskapas, samt forsk- ningen och försöksverksamheten på jordbruks-, husdjurs- och trädgårdS- områdena förstärkas. Upprustningen bör ske inom en organisatorisk ram, som medger ett så rationellt och effektivt utnyttjande som möjligt av givna resurser. Möjligheter till samgående om gemensamma resurser måste där- för noga beaktas. Innan utredningen framlägger sina utbyggnadsförslag vill den därför i detta kapitel först behandla den högre undervisningens, forskningens och försöksverksamhetens inbördes organisatoriska ställning.

Försöksverksamhetens ställning i förhållande till den högre undervis- ningen och forskningen har i utredningens direktiv särskilt angivits som en speciell fråga för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök. Ett lik- nande problem uppkommer dock på trädgårdsområdet genom den av utred- ningen förordade högskolemässiga trädgårdsutbildningen i dess förhållande till statens trädgårdsförsök.

Förevarande organisationsfråga är intimt förbunden med ifrågavarande försöksverksamhets allmänna arbetsuppgifter. Behandlingen av försöksverk- samhetens ställning i förhållande till den högre undervisningen och den där- med förbundna forskningen synes därför böra ske mot bakgrund av försöks- verksamhetens allmänna inriktning och arbetsuppgifter. I anslutning härtill vill utredningen ta upp den i direktiven omnämnda frågan om provnings— verksamheten vid försöksanstalterna till principiell behandling.

II. Jordbruks- och husdjursområdena

Frågan om försöksverksamhetens ställning i förhållande till lantbruks- högskolans övriga verksamhet är icke ny utan har varit föremål för många

överväganden såväl från tidigare utredningar som från statsmakternas sida. Innan jordbrukshögskoleutredningen framlägger sina principiella synpunk— ter på detta problem vill den först lämna en kort redogörelse för tidigare utredningar och förslag jämte statsmakternas beslut i frågan.

A. Tidigare utredningar-1

Den omorganisation av den högre lantbruksundervisningen samt forsk— ningen och försöksverksamheten på lantbrukets område, som inleddes med lantbrukshögskolans tillkomst den 1 november 1932, grundar sig på beslut av 1931 års riksdag. Enligt detta beslut införlivades den dåvarande Central- anstaltens kemiska, bakteriologiska och botaniska avdelningar omedelbart med den nyinrättade högskolan, sistnämnda avdelning dock med undantag för dess växtpatologiska de]. Anstaltens jordbruksavdelning och husdjurs— avdelning skulle enligt beslutet senare förläggas till Ultuna. Härvid torde närmast ha avsetts att dessa avdelningar såsom ingående i en särskild an— stalt skulle sidoordnas med lantbrukshögskolan men ha en med denna ge— mensam styrelse.

Till grund för detta riksdagens beslut låg dels uttalanden av två utred- ningar, nämligen »de högre lantbruksundervisningssakkunnigas>> år 1927 avlämnade betänkande (SOU 1927: 32) samt en är 1929 avgiven utred- ning angående Centralanstaltens och den högre lantbruksundervisningens inbördes ställning (SOU 1929: 19) och dels ett inom jordbruksdeparte- mentet på grundval av dessa bägge utredningar utarbetat förslag, vilket Sistnämnda förslag i huvudsak lades till grund för propositionen (1931: 143) och riksdagsbeslutet. I det år 1929 avgivna betänkandet framlades flera alternativa förslag till jordbruks- och husdjursförsöksverksamhetens organisation. Sagda utredning utgick därvid från två principiellt olika an- ordningar, av vilka den första innebar att försöksverksamheten organise— rades i form av en med högskolan i vissa hänseenden sidoordnad anstalt och den andra att försöksverksamheten helt införlivades med lantbruks- högskolan. Sistnämnda anordning förutsatte att vissa av högskolans insti- tutioner för tillämpade ämnen skulle handha såväl undervisnings- som för- söksverksamheten. Utredningen redovisade även alternativ, vilka innebar en kombination av de ovan nämnda två principlösningarna.

Den av 1931 års riksdag beslutade förflyttningen av centralanstaltens jordbruks— och husdjursavdelningar till Ultuna kom att ta lång tid att reali- sera. Främst berodde detta på att frågan om sagda försöksavdelningars in- bördes ställning till lantbrukshögskolan ej ansågs slutgiltigt löst genom 1931 års riksdagsbeslut. Frågan blev därför föremål för förnyade utred- ningar. År 1934 avgavs sålunda av särskilt tillkallade sakkunniga ett be-

1 För en utförligare redogörelse för utvecklingen fram till 1945 hänvisas till 1945 års jord— bruksförsöksutredning (S.O.U. 1947z42), kap. V.

tänkande (SOU 1934: 4), i vilket bl. a. föreslogs att vid Ultuna skulle in- rättas en statens lantbruksförsöksanstalt. Denna anstalt, liksom en till för- läggning vid Alnarp föreslagen trädgårdsförsöksanstalt, skulle sortera un- der en gemensam styrelse, vilken skulle vara skild från lantbrukshögsko— lans styrelse. Under den förstnämnda styrelsen skulle lyda hela den stat- liga försöksverksamheten inom jordbruks-, husdjurs- och trädgårdsområ- det. Lantbruksförsöksanstalten skulle överta den försöksverksamhet, som vid denna tid bedrevs vid såväl centralanstaltens avdelningar för jordbruks- och husdjursskötsel som av Svenska mosskulturföreningen samt Svenska betes- och vallföreningen. Mot den föreslagna lantbruksförsöksanstaltens organisation och ställning framfördes emellertid erinringar från flera håll. Sålunda gjordes bl. a. gällande, att anstalten och lantbrukshögskolan borde ha en gemensam styrelse och att det även i övrigt borde sörjas för en när- mare samverkan dem emellan. Med hänsyn härtill ansågs fortsatt utred— ning böra ske bl.a. beträffande ifrågasatt samband mellan lantbruksför- söksverksamheten och lantbrukshögskolan samt i fråga om anordnandet av husdjursförsöksverksamheten. Av denna anledning tillkallades år 1935 en särskild utredningsman, vilken samma år avgav förslag till dels husdjurs- försöksverksamhetens organisation (SOU 1935: 29) och dels bl. a. den centrala organisationen av jordbruksförsöksverksamheten i övrigt. Beträf- fande husdjursförsöksverksamhetens organisation utgick utredningsman- nen vid sina överväganden från i stort sett samma alternativa lösningar som ovannämnda 1929 års utredning, nämligen:

dels åtskild men samarbetande försöks- och undervisningsverksamhet, in- nebärande en särskild försöksinstitution inom lantbrukshögskolans organisation; samorganiserad försöks- och undervisningsverksamhet, innebärande gemensamma institutioner vid lantbrukshögskolan för såväl undervis- ning som försöksverksamhet ; dels fristående försöksverksamhet organisatoriskt skild från lantbrukshög- skolan.

Efter att ha redogjort för de olika alternativens för- och nackdelar för- ordade utredningsmannen, jämte majoriteten av de sakkunniga, som del- tagit i överläggningarna, den förstnämnda lösningen. Detta förslag innebar i huvudsak, att en särskild institution för husdjursförsök skulle inrättas inom lantbrukshögskolan. I fråga om jordbruksförsöksverksamheten fram- lade utredningsmannen ej några olika alternativ utan föreslog endast att den skulle organiseras på samma sätt som husdjursförsöksverksamheten.

På grundval av de sålunda verkställda utredningarna framlades år 1936 proposition (nr 167) till riksdagen, vari bl.a. föreslogs att såsom central- organ för försöksverksamheten skulle vid lantbrukshögskolan från och med den 1 januari 1939 inrättas två särskilda institutioner; en för jordbruksför-

sök och en för husdj ursförsök, båda underställda högskolans styrelse. Vidare föreslogs inrättandet av dels två försöksråd, det ena för jordbruksförsök och det andra för husdjursförsök, och dels en försöksnämnd. Den sistnämnda skulle ha till uppgift att utarbeta och för försöksråden framlägga förslag till försöksprogram och kostnadsberäkningar för programmens genomfö- rande. Försöksråden skulle svara för utarbetande av slutliga förslag till års- program för försöksverksamheten ävensom kostnadsberäkningar för denna verksamhet. I såväl försöksråden som försöksnämnden skulle högskolans rektor fungera såsom ordförande. Propositionen vann riksdagens bifall.

År 1944 hemställde riksdagen, närmast med anledning av ett av 1943 års riksdagsrevisorer gjort uttalande, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa en översyn av forsknings- och försöksverksamheten på jordbrukets område. Enligt revisorernas uttalande syntes den dåvarande försöksverksamheten i stort icke vara tillfredsställande ordnad. Systemet med ett flertal självstän- digt arbetande anstalter och institutioner med var och en sin styrelse måste enligt revisorernas mening leda till splittring av verksamheten och därmed till bristande effektivitet. Den försöksverksamhet, som därvid åsyftades, var i huvudsak den som bedrevs dels vid lantbrukshögskolan, statens växt- skyddsanstalt, statens centrala frökontrollanstalt, statens lantbrukskemiska kontrollanstalt samt statens trädgårdsförsök, dels med understöd av stats- medel av hushållningssällskapen, Svenska vall- och mosskulturföreningen samt Sveriges utsädesförening och Weibullsholms växtförädlingsanstalt.

Den av riksdagen sålunda begärda utredningen igångsattes år 1945 genom tillkallandet av särskilda sakkunniga (1945 års jordbruksförsöksutredning).

Jordbruksförsöksutredningen framlade sina förslag i ett år 1947 avläm- nat betänkande (SOU 1947: 42). I detta behandlades såväl de allmänna riktlinjerna för försöksväsendets organisation och ledning som frågan om försöksverksamhetens inre organisation.

Vad beträffar försöksverksamhetens ställning i förhållande till den högre undervisningen och forskningen vid lantbrukshögskolans övriga institutio- ner hade utredningen enligt sina direktiv att överväga frågan om den vid jor—dbruks— och husdjursförsöksanstalterna bedrivna försöksverksamheten även framdeles borde vara anknuten till högskolan eller fullföljas i mera fristående former t.ex. som en fristående institution under egen ledning. Som en förutsättning för att försöksverksamheten skulle kunna arbeta till- fredsställande anfördes dock i direktiven att den icke borde isoleras från den övriga forskningen på lantbrukets område.

Utredningen fattade sina direktiv så att den endast hade att överväga spörsmålet om de båda försöksanstalterna liksom dittills skulle bibehållas inom högskolans organisation eller om de helt skulle avskiljas från hög- skolan i form av en fristående anstalt under egen ledning. Utredningen kom därför icke att behandla frågan om en fullständig samorganisation mellan försöksanstalterna och högskolans institutioner i tillämpade ämnen.

Efter att ha övervägt de med de ovannämnda formerna för försöksverk- samhetens organisation förknippade för— och nackdelarna kom utredningen till den uppfattningen, att den icke kunde föreslå att försöksanstalterna helt skiljdes från högskolan. Erfarenheterna visade nämligen, enligt utredning- ens uppfattning, att forskning och försök hörde så nära samman att de icke utan men för de båda verksamheterna kunde åtskiljas. Vidare skulle en bestämd bodelning dem emellan kräva betydande kostnader, enär en fri- stående försöksanstalt måste utrustas med en rad hjälpavdelningar såsom laboratorier, ekonomiförvaltning m.m. Om försöksanstalterna bibehölls inom lantbrukshögskolans organisation kunde nyssnämnda hjälpavdel- ningar vara gemensamma för såväl anstalterna som högskolan i övrigt. Även om utredningen sålunda förordade en oförändrad yttre organisation ansåg den dock, att vissa omläggningar i högskolans inre organisation borde vidtagas så att försöksverksamheten finge en med den högre under- visningen och grundforskningen fullt jämbördig ställning samt större re- surser och rikare egna utvecklingsmöjligheter jämte bättre kontakt och samarbete med övrig försöksverksamhet på jordbruksområdet. Styrelsen för lantbrukshögskolan föreslogs sålunda bli gemensam styrelse för forsk- ning, högre undervisning och försöksverksamhet på lantbrukets område. Förutom sina tidigare uppgifter med avseende på försöksväsendet skulle styrelsen årligen granska och fastställa försöksplaner för statens trädgårds- försök, statens växtskyddsanstalt, Sveriges utsädesförening och Weibulls— holms våxtförädlingsanstalt samt för dessa institutioner vara mellaninstans i anslagsfrågor, vilka uppgifter utom beträffande statens växtskyddsanstalt tidigare ålegat lantbruksstyrelsen. Ledningen av försöksverksamheten borde avlastas från rektor och lärarråd och övertas av nya organ. Sålunda borde en med rektor »ungefårligen parallellställd» befattningshavare före- träda försöksverksamheten, varjämte ett försökskollegium skulle inrättas. Dessutom skulle försöksråden omorganiseras och försöksinstitutionernas föreståndare beredas ökat inflytande på ärendenas avgörande. Slutligen skulle högskolans benämning ändras till »Kungl. Lantbrukshögskolan med Statens Lantbruksförsök», så att samordningen med försöksverksamheten framginge redan av namnet. Med en dylik reformering ansåg utredningen att de väsentliga fördelarna med en gemensam huvudorganisation för forsk- ning, högre undervisning och försöksverksamhet vore vunna, samtidigt som de båda huvudgrenarna var för sig finge utrymme och livskraft för sina särskilda betingelser och behov.

I huvudsak lades utredningens förslag till grund för en proposition till 1948 års riksdag och därmed också för riksdagens beslut i ärendet.

Beträffande utredningens och propositionens förslag att försöksanstal- terna även framgent borde vara samorganiserade med högskolan må slut- ligen citeras vad jordbruksutskottet anförde härom (Jo 1948: 20, s. 18).

»Vid remissbehandlingen ha från en del håll framförts invändningar mot denna principiella riktlinje för organisationen. Det har härvid uttalats —- i anslutning till ett annat av utredningen diskuterat alternativ — att försöksverksamheten bort beredas en från forskning och högre undervisning fristående ställning. I anslut- ning till de utredningar på hithörande områden, som ägde rum under 1930—talet kom i statsmakternas ställningstagande den uppfattningen till uttryck, att jord- hruksnäringen bäst skulle främjas av att ett nära samband organiserades mellan å ena sidan jordbruksforskning och högre lantbruksundervisning samt å andra sidan försöksverksamheten på jordbrukets område. Såsom belysande för försöksverk- samhetens nära anknytning till forskningen må erinras om att i ett år 1944 fram- lagt betänkande rörande inrättandet av ett jordbrukets forskningsråd någon distink- tion mellan dessa båda verksamhetsområden ansågs icke behöva upprätthållas. Att försöksverksamhetens rön äro av betydelse för undervisningen lärer icke dra- gas i tvivelsmål. Mot bakgrunden av det nu anförda tvekar utskottet icke att uttala sin anslutning till den i propositionen upptagna principen för försöksverksam- hetens organisation och tillstyrker sålunda Kungl. Maj:ts förslag härutinnan. Den kritik som enligt det föregående framkommit mot utredningens förslag synes till en del ha sin grund i farhågor för att försöksverksamhetens särskilda intressen icke skulle bli tillräckligt tillgodosedda i denna organisationsform. Med hänsyn till de särskilda organ, som föreslås för försöksfrågornas förberedande behand- ling — en särskild befattningshavare för verksamhetens ledning, ett försöksråd och ett försöksledarmöte — synas dessa farhågor överdrivna.»

B. J ordbrukshögskoleutredningen

a. Allmänna synpunkter

Som framgått av den föregående redogörelsen har de utredningar, som tidigare sysslat med förevarande spörsmål haft svårigheter att finna en or— ganisatorisk lösning av problemet, som tillfredsställer alla berörda parter. Flertalet utredningar liksom även statsmakterna har dock vid sina stånd- punktstaganden varit av den uppfattningen att man på bästa sätt gagnade lantbruket genom att organisera ett nära samband mellan lantbruksforsk- ningen och den därpå grundade högre lantbruksundervisningen samt för- söksverksamheten på lantbrukets område. Att spörsmålet nu ånyo ansetts värt ytterligare överväganden torde främst få tillskrivas den utveckling de naturvetenskapliga disciplinerna genomgått åren efter det senaste världs- kriget. Forskningen har utsträckts till nya områden och ny vetenskaplig teknik har kommit till användning. Detta har möjliggjorts genom de ökade resurser, som från olika håll ställts till forskningens och försöksverksam- hetens förfogande, vilket i sin tur medfört ökade möjligheter till speciali- sering. Genom specialiseringen har forskarna och försöksmännen visserligen fått ge avkall på att behärska vad som förut ansågs vara ett avgränsat äm- nesområde, men detta har kompenserats genom samarbete mellan forskare- från olika fackområden. Icke minst synes forskningsråden ha medverkat till denna samverkan mellan olika specialister genom att av råden beviljade

anslag i allt större utsträckning utdelas till hela, lämpligt sammansatta forskargrupper. Samtidigt har gränsen mellan grundforskning och tilläm- pad forskning blivit mindre distinkt. Steget från de rena grundforsknings- resultaten till praktiskt-ekonomiskt betydelsefulla tillämpningar har blivit kortare. Inom den naturvetenskapliga forskningen torde det härvid räcka med att peka på utvecklingen inom några områden såsom atomenergi, plast- kemi och antibiotika. Även om forskningen inom lantbruksvetenskapen t.v. knappast kan peka på liknande exempel, har den dock väl följt utveck- lingen inom den övriga naturvetenskapen.

Bl. a. ur ovan anförda synpunkter torde det få anses befogat att ånyo om- pröva försöksverksamhetens ställning i förhållande till övrig verksamhet vid lantbrukshögskolan såväl vad beträffar organisationsform som arbetsupp- gifter. Vidare kan det anföras, att en sådan omprövning även är angelägen ur den synpunkten, att utredningen enligt direktiven har att framlägga en plan för tillgodoseende av de nödvändiga behoven för högskolans forsknings- och försöksverksamhet.

Innan jordbrukshögskoleutredningen framlägger sina synpunkter på spörsmålet om hur jordbruks— och husdjursförsöksverksamheten bör vara organiserad i förhållande till den vid lantbrukshögskolan bedrivna övriga verksamheten anser utredningen att man först måste klarlägga vilka skill- nader, som kan förefinnas mellan högskolans s.k. undervisningsinstitutio- ner och de båda försöksanstalterna beträffande verksamhetens inriktning, omfattning och arbetsmetoder.

b. Verksamheten vid undervisningsinstitutionerna

Enligt de nuvarande stadgarna har lantbrukshögskolan och statens lant- bruksförsök till uppgift att genom vetenskaplig forskning och försöksverk- samhet främja lantbrukets utveckling samt att meddela på vetenskaplig grund vilande undervisning i ämnen av betydelse för lantbruket.

Om man t.v. bortser från statens jordbruksförsöks och statens husdjurs- t'örsöks verksamhet har högskolans övriga institutioner en dubbel uppgift, nämligen högre undervisning och vetenskaplig forskning. Att högskolan har denna dubbla uppgift är självklart, enär den annars skulle förlora sin karak- tär av högre vetenskaplig utbildningsanstalt. Det bör dessutom i detta sam— manhang påpekas att lantbrukshögskolan inom sitt område är den enda högre utbildningsanstalten i vårt land. Den bildar därigenom själva basen för såväl forskarutbildning som forskningen på lantbrukets område. Inom stora och viktiga delar av detta område bär högskolan t. o. m. praktiskt taget ensam ansvaret för forskning och vetenskaplig utbildning.

Vad beträffar inriktningen av den vid högskolans undervisningsinstitutio— ner bedrivna forskningen må först anföras att den i princip är fri, (1. V. 5. de vid institutionen anställda lärarna — forskarna har rätt att inom institu- tionens ämnesområde själva välja sina forskningsuppgifter och inom ramen

för tillgängliga resurser bearbeta desamma. Denna princip om forskningens frihet — sedan länge accepterad för universitet och högskolor —— har jord- brukshögskoleutredningen icke anledning att ifrågasätta för lantbrukshög- skolans del. Utredningen vill dock beträffande den fria forskningen under- stryka att högskolan är en fackhögskola med bestämd inriktning. Detta förhållande har också visat sig leda till en viss avgränsning i de arbetsupp- gifter, som de vid institutionerna anställda forskarna tar upp. I anslutning till det ovan anförda vill dock utredningen peka på ett par förhållanden, som utvecklingsmässigt påverkat dels inriktningen och dels volymen av högskolans s.k. fria forskning.

Vid högskolans tillkomst 1931 var den vetenskapligt utbildade personalen fåtalig och bestod i allmänhet av enbart en professor och en assistent och / eller en amanuens vid varje institution. Det säger sig självt, att större delen av dessas tid åtgick för undervisningens bedrivande, medan forsk- ningen fick inriktas på mindre omfattande problem. Genom de av 1946 års högskoleutredning (SOU 1947: 67) framlagda förslagen och de därpå grundade riksdagsbesluten erhöll institutionerna en betydande personal- t'örstärkning av såväl högre som lägre befattningshavare jämte ökade ma- teriella resurser. Härigenom möjliggjordes en avsevärd utökning av forsk- ningsvolymen. Även om högskoleinstitutionerna sedan dess icke varit före- mål för några nämnvärda förstärkningar av den fasta personalens antal, har det dock främst tack vare tillkomsten av de statliga forskningsråden, men även genom andra fonder och stiftelser, varit möjligt att skaffa medel till förutom vetenskaplig utrustning även tillfällig personal, varigenom forskningsvolymen kunnat ökas avsevärt utöver vad de ordinarie anslagen tillåtit.

Sistnämnda förstärkning av de för forskningen tillgängliga medlen har även fått inflytande på forskningsverksamhetens inriktning och upplägg- ning. Det torde nämligen ligga i sakens natur, att nämnda forskningsråds och fonders styrelser i sin anslagsbeviljning tar stor hänsyn till vad slags forskningsprojekt vederbörande forskare framlägger. Härigenom har i prak- tiken i viss utsträckning en förskjutning ägt rum mellan »fri» och »målbun- den» forskning till förmån för den senare. Detta har dock, i varje fall för lantbrukshögskolans del, kunnat ske utan konflikter, vilket enligt jord— brukshögskoleutredningens uppfattning utgör belägg för att forskarna vid högskolans institutioner även vid fritt val företrädesvis i sin forskning upp- tar sådana problem, som är av praktisk betydelse för jordbruksnäringens utveckling. Men även forskningens organisatoriska uppläggning har såsom tidigare nämnts påverkats av forskningsrådens anslagspolitik, därigenom att denna gynnat projekt, vilkas genomförande kräver lagarbete mellan forskare från flera fackområden. Denna utveckling har enligt utredningens uppfattning varit befruktande även för den fria forskningen vid lantbruks- högskolan och det torde vara skäl i att ytterligare främja den.

Även om den antydda utvecklingen varit i stort sett likformig för högsko- lans samtliga institutioner bör den särskilt observeras för institutionerna i högskolans s. k. tillämpade ämnen, enär dessas fackområden i stort sett om- fattar sådana områden, som nu även täcks av verksamheten vid de båda försöksanstalterna. Genom de ökade anslag, som institutionerna för dessa tillämpade ämnen sålunda fått, har såväl dessa institutioner som försöks- anstalterna i icke oväsentlig omfattning ofta kommit att syssla med i stort sett samma eller mycket närgränsande spörsmål. Denna utveckling har så- ledes medfört att högskoleinstitutionerna medverkat vid lösandet av sådana aktuella problem av mer eller mindre »försökskaraktär», som enligt tidigare uppfattningar närmast åvilat försöksanstalterna.

Den ovan skisserade utvecklingen av den vid lantbrukshögskolans insti- tutioner bedrivna fria forskningen har sålunda under de senaste 10—15 åren inneburit väsentliga förändringar. Forskningsvolymen har kunnat ökas sam- tidigt som forskningen dels gått mot mera långtgående specialisering och därav nödvändiggjord ökad samverkan mellan olika forskare och dels mer och mer inriktats mot problem av större räckvidd och mera allmän, omedel- bar praktisk betydelse för jordbruksnäringens utveckling. Jordbrukshög- skoleutredningen har funnit att dessa förhållanden måste beaktas, när spörs— målet om försöksverksamhetens framtida arbetsuppgifter och organisato- riska ställning ånyo skall övervägas.

c. Verksamheten vid statens jordbruksförsök och statens husdjursförsök

Begreppet försökverksamhet, nuvarande kategorier av försöksuppgifter m.m. Mot bakgrund av den skildrade verksamhetens art vid högskolans un- dervisningsinstitutioner övergår jordbrukshögskoleutredningen härefter till att söka analysera verksamheten vid de båda försöksanstalterna beträffande inriktning, omfattning och arbetsmetoder i syfte att få fram ytterligare syn- punkter för sin bedömning av försöksverksamhetens framtida organisation.

Först — vad innebär då begreppet försöksverksamhet? Står det på något sätt i motsatsförhållande till forskning i allmän bemärkelse? Eller skall det uppfattas som en slutlig prövning i stor skala av preliminärt vunna forsk- ningsresultats allmängiltighet under skilda praktiska förhållanden (olika kli- mat, markförhållanden, geografiskt läge, skilda djurraser etc.), eller rör det sig om en med fastställd metodik bedriven provning av olika produk- tionsmedels effekter på jord, gröda och djur? Ett närmare klargörande av nyssnämnda frågor torde vara erforderligt för att kunna ta ställning till spörsmålet om försöksverksamhetens framtida organisation.

Närmast torde man finna förklaringen till begreppet genom den historiska utvecklingen på hithörande område.1 För att befrämja utvecklingen inom jordbruksnäringen började man redan på 1700-talet även i vårt land intres-

1 För en närmare beskrivning av denna historiska utveckling; se SOU. 1934:4, sid. 12 ff. 6 — 599132 Utredningar

sera sig för s. k. praktiska försök. Avsikten med dessa försök var att på erfarenhetsmässig väg få fram resultat av direkt användbarhet för det prak- tiska jordbruket. Någon analys i syfte att förklara de bakomliggande orsa— kerna till de erhållna resultaten var det på grund av naturvetenskapens då- varande läge ej fråga om.

Så småningom, jämsides med naturvetenskapens och främst då kemiens nya landvinningar, började man även inse vikten av att dels ge vetenskap- liga förklaringar till de i försöken erhållna resultaten och dels införa veten- skaplig metodik även i sådana försök, där icke en vetenskaplig förklaring utan endast rättvisande jämförelsevärden åsyftades.

När centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet tillkom år 1907, hade utvecklingen framskridit så långt, att man jämsides med de på direkt praktisk försöksverksamhet inriktade avdelningarna även info- gade rent vetenskapliga sådana i anstaltens organisation. I sin slutliga ut- formning hade anstalten bl. a. till uppgift »att genom i olika delar av landet anordnade systematiska försök och genom vetenskapliga undersökningar utreda för lantbruket och dess binäringar viktiga praktiska frågor». Anstal- ten hade således till uppgift att dels genom praktiska, huvudsakligen fält- mässiga, försök bedrivna med vetenskaplig metodik (systematiska försök) belysa för det praktiska jordbruket väsentliga frågor, dels ock att genom vetenskapliga undersökningar söka förklara här föreliggande samband samt utveckla ny metodik. Full insikt rådde således redan vid denna tidpunkt 0111 att några verkliga framsteg på längre sikt för det praktiska jordbruket ej kunde nås utan att verksamheten vid anstalten som en väsentlig integre— rande del innefattade även grundläggande forskning. Anstalten kunde så- lunda i lika hög grad ha betecknats som forskningsanstalt som försöksan— stalt. Att begreppet försöksanstalt fortfarande bibehölls fram till anstaltens omorganisation torde dels ha betingats av historisk tradition och dels av önskemålet att understryka anstaltens inriktning mot spörsmål av omedel- bar praktisk-ekonomisk betydelse för lantbruket.

Riksdagsbeslutet 1931 medförde, som tidigare nämnts, att centralanstal- tens rent vetenskapliga avdelningar överfördes till den nyupprättade lant— brukshögskolan och i dennas organisation fick ställning av institutioner av gängse högskoletyp. Även anstaltens jordbruks— och husdjursavdelningar kom genom 1936 års riksdagsbeslut att överflyttas till Ultuna och samordnas med lantbrukshögskolan i form av två försöksanstalter.

Avsikten med omorganisationen torde ha varit den, att försöksverksam- hetens uppgift skulle vara att omsätta den grundläggande forskningens re— sultat till skilda praktiska förhållanden samt inrikta sig mot lösandet av bestämda praktiska spörsmål inom växtodlingens och jordbrukslärans samt utfodringens områden (målforskning). Den skulle därvid i sitt arbete an- vända sig av vetenskapliga metoder och i övrigt nära samarbeta med hög- skolans övriga institutioner. Dessa sistnämnda avsågs av vissa tidigare ut-

redningar skola bedriva främst grundforskning men även försöksverksam- het i mindre omfattning närmast avsedd för undervisningsändamål.

Denna ursprungligen tänkta gränsdragning i arbetsuppgifterna mellan högskolans institutioner och försöksanstalterna kan dock inte sägas ha helt upprätthållits. I allt större utsträckning har särskilt högskolans in- stitutioner i de tillämpade ämnena och försöksanstalterna kommit att närma sig varandra beträffande arbetsuppgifternas art. För institutioner- nas del har å ena sidan utvecklingen genom de ökade anslag de på de olika sätt erhållit medfört att de även, förutom mer teoretiskt grundforsknings- betonade uppgifter, kunnat ta upp större problem av praktisk-aktuell natur till undersökning. Å andra sidan har försöksanstalterna förutom sina upp- gifter av mer omedelbart praktiskt betonat slag även tagit upp problem av mer teoretiSkt-forskningsbetonad karaktär. Denna utveckling torde i själva verket vara ganska naturlig, enär lösandet av de problem som föreläggs försöksmännen ofta måste innefatta såväl mer teoretiska undersökningar som praktiska försök i fältmässig skala.1 Men utvecklingen av försöksan- stalternas arbetsuppgifter har ej enbart gått mot en mer forskningsbetonad verksamhet. Jordbrukets allt större beroende och inköp av kommersiella produktionsmedel såsom utsäde, handelsgödsel, växtskydds- och ogräspre- parat, fodermedel etc., har även medfört en utvidgning av den verksamhet, som syftar till att fastställa ur produktionssynpunkt viktiga egenskaper för nyssnämnda i handeln inköpta produktionsmedel.

Genom utvecklingens gång har sålunda försöksanstalternas verksamhets- fält kommit att inrymma uppgifter av skiftande karaktär. Begreppet för- söksverksamhet, som beteckning för anstalternas samlade verksamhet, har därför kommit att användas i mycket vid bemärkelse. Utredningen avser inte att i detalj söka systematisera och närmare ange arten av den mång,- fald på vetenskaplig grund baserade undersökningar, som det praktiska jordbruket har behov av, och som ingår i försöksanstalternas uppgifter. Det synes dock vara motiverat att för den fortsatta framställningen söka klassificera och till sin väsentliga karaktär ange huvudtyperna av de arbe— ten, som nu bedrivs av de båda försöksanstalterna.

Som framgått av den ovan antydda utvecklingen av anstalternas arbets— uppgifter kan sålunda vissa kategorier av undersökningar mer eller mindre klart urskiljas.

1. Till en första kategori kan därvid hänföras undersökningar av mer teoretisk art, vilka dock som regel har en direkt anknytning till praktiskt— aktuella problem. Vad dessa mer teoretiska undersökningar syftar till är .att

1 Ett annat exempel på att en dylik gränsdragning mellan undervisningsinstitutioner och- försöksinstitutioncr inom samma ämnesområde ej gått att upprätthålla utgör förhållandena vid alnarpsinstitutet. Den ursprungligen tänkta gränsdragningen iarbetsuppgifterna mellan institutionen för mjölkprodukternas teknologi och statens mejeriförsök har sålunda ej visat. sig hållbar eller medgett en rationell arbetsfördelning. Jfr. vidare kap. 14.

klarlägga de djupare orsakssammanhangen och därmed ge en inblick i vad som ligger bakom de resultat eller företeelser, som noterats inom den mer praktiskt inriktade försöksverksamheten. Dessa mer teoretiskt betonade undersökningar är givetvis till sin natur och metodik likartade med annan forskning — >>fri>> eller »programbunden». Att försöksanstalterna upptagit dylika arbetsuppgifter synes naturligt, enär vissa av de frågor som anstal- terna haft att klarlägga ej annars kunnat tillfredsställande besvaras. Det måste vidare i det långa loppet vara ett eftersträvansvärt mål att närmare klarlägga de bakomliggande orsakerna till de resultat, som framkommit genom mer eller mindre rent erfarenhetsmässiga undersökningar. Därige- nom erhålles i den mån allmängiltiga samband kan fastställas helt andra möjligheter till fortsatt utveckling. Ny vetenskaplig metodik och nya rön inom forskningen kan därvid snabbare komma till tillämpning vid lösandet av praktiskt-aktuella frågor. Vidare torde genom en dylik verksamhet ökade impulser förmedlas till övrig forskning att klarlägga orsakssamman- hangen till sådana frågor, som försöksverksamheten ej själv haft möjlighet att närmare klarlägga utan enbart fått erfarenhetsmässigt belysa. En dylik ömsesidig påverkan mellan försöksanstalterna och lantbrukshögskolans in- stitutioner synes f.ö. ha varit den grundläggande tanken bakom den nu existerande organisationsformen.

2. Till en andra kategori av försöksuppgifter vill utredningen hänföra den verksamhet, som närmast kan karakteriseras av att den utgör en slut— giltig utprovning av forskningsresultat under sådana yttre betingelser, att de vunna erfarenheterna kan direkt utnyttjas i det praktiska jordbruket. Denna verksamhet bedrives främst av två skäl. Dels måste inom jordbruket liksom inom industrien ett resultat, uppnått genom försök i liten skala, successivt vidare utbyggas till fullstor skala för att den inverkan, som de olika mängd- förhållandena så ofta har och som kan vara mycket betydande —— skall kunna bemästras. Dels måste vidare det ingrepp, som företas, studeras i samband med de växlande miljöer (jordmån, klimat m.m.), som föreligger i praktiken. Inom de biologiska vetenskaperna har undersökningar av denna art, där man studerar samspelet mellan en organism och dess omvärld (eko- logi) visat sig mycket fruktbärande. Sakmässigt torde skäl ej föreligga att hänföra uppgifter inom denna andra kategori av försöksuppgifter till något annat begrepp än forskning i vid bemärkelse.1

1 Även begreppet forskning ges ofta mycket olika innebörd. I SOU 1958:42: Forskningens villkor och behov, har 1955 års universitetsutredning ien i betänkandet framlagd undersök- ning: Statistiska data om svensk forskning, bl.a. anfört följande om begreppet forskning: Huvudsvårigheten vid undersökningens uppläggning gällde definitionen av begreppet forsk- ning. I viss mån olika avgränsningar måste göras i samband med de olika delundersökningarna. Här skall endast understrykas, att riktpunkten hela tiden har varit att göra en sådan av- gränsning, att från forskning uteslutits allt s.k. utvecklingsarbete, d.v.s. verksamhet som hu- vudsakligen har karaktär av produktionskontroll, tjänster till allmänheten eller rutinmässigt

3. Till en tredje kategori av försöksuppgifter kan hänföras försök av— sedda att belysa ur praktisk synpunkt aktuella problem (egentligen drifts— frågor inom jordbruket). Följande resonemang torde belysa vad utred- ningen här avser. Även om det ligger i allt vetenskapligt arbetes natur att sträva efter att ej enbart konstatera vad som sker, utan även söka klarlägga eller få en inblick i varför detta sker, ställs dock ofta den på praktiska problem inriktade forskningen inför frågor, där föga är känt om orsakssammanhangen, men där likväl ett starkt behov föreligger att få frågorna snabbt belysta till ome- delbar ledning för det praktiska handlandet. Försöksverksamheten har här en mycket viktig uppgift att fylla. Genom den snabba utveckling som jord- bruksnäringen genomgår och som kanske främst karakteriseras av ett ut— byte av mänsklig arbetskraft mot industriellt framställda produktionsmedel, tillkommer ständigt nya problem. Nya maskiner medför ny teknik och för- ändrade arbetsmetoder. Detta medför i sin tur andra problem ifråga om jordbearbetning, sådd och skörd, metoder för ogräsbekämpning etc. Den enskilde jordbrukaren har i regel ej möjlighet att själv systematiskt belysa dessa frågor. Här måste därför forskare och försöksmän komma till hjälp. Vad jordbrukarna härvid först och främst vill veta, är vilka produktions— metoder, utsådes- och gödselmängder etc. som bör användas. Härför er- fordras tekniskt-biologiska data så beskaffade, att en objektiv jämförelse och en i möjligaste mån riktig ekonomisk bedömning kan göras. Orsaks- sammanhangen bakom dessa data är för den praktiska jordbrukaren ett andrahandsintresse. Väsentligt är härvid, att dessa data kan framläggas snabbt för att i möjligaste mån kunna utnyttjas innan frågorna mist sin aktualitet. För att tillmötesgå dessa krav tvingas forskarna och försöksmän- nen därför ofta till att i första hand basera sin rådgivning enbart på mera orienterande, erfarenhetsmässiga undersökningar. Ett på detta sätt fram- kommet svar på en fråga kan, under förutsättning att undersökningen ge- nomförts efter vetenskapliga metoder, vara av stort värde för jordbrukarna. En verksamhet av denna mer erfarenhetsmässiga inriktning har därför en stor dagsaktuell uppgift att fylla, även om det ständigt måste vara ett önske- mål att förr eller senare kunna utbygga en dylik verksamhet så att det blir möjligt att få en inblick i de orsakssammanhang, som ligger bakom de er-

insamlande av data etc. Det måste här understrykas, att de avgränsningar som gj orts är gjorda i och för denna undersökning och sålunda icke överensstämmer med motsvararde avgränsningar i andra —— inhemska eller utländska -— undersökningar inom förevarande område. Undersök- ningens resultat är sålunda — det vill utredningen uttryckligen framhålla — icke utan vidare jämförbara med resultaten av undersökningar rörande forskningens omfattning i andra länder. Avgränsningen av begreppet forskning har sålunda medvetet och såvitt möjligt konsekvent gjorts relativt snäv. Å andra sidan har utredningen strävat efter att i sin inventering inbe- gripa all grundforskning, således även den grundforskning som bedrives för försvarets räkning, främst vid försvarets forskningsanstalt.

hållna resultaten. Utredningen anser att även denna tredje kategori försöks- uppgifter står begreppet forskning i vid bemärkelse nära.

4. Den fjärde kategorien av uppgifter, som ingår i försöksanstalternas nuvarande verksamhet, låter sig urskiljas på andra grunder. Utredningen avser här den verksamhet som syftar till att fastställa ur produktionssyn— punkt viktiga egenskaper för i handeln förda produktionsmedel såsom ut- säden, handelsgödsel, fodermedel, växtskydds- och ogräsmedel etc. Denna sistnämnda verksamhet har närmast karaktär av provning, men har hittills i anstalternas arbete benämnts »prövning» (jämförande prövning).1 Enligt vad utredningen inhämtat synes, beträffande statens jordbruksförsök, delar av främst den nuvarande sortprövningen men även i viss utsträckning prövningen av olika gödselmedel samt kemikalier för ogräsbekämpning vara av denna sistnämnda typ. Beträffande statens husdjursförsök torde vissa delar av den försöksverksamhet, som sysslar med olika foderkonserve- ringsmedels-, fodermedels och vitaminpreparats egenskaper ha en liknande karaktär. De krav, som måste uppställas för provningsverksamheten, är att verksamheten kan utformas så att jämförelsetal med statistiskt känd varia- tionsbredd kan erhållas. Beträffande arbetsmetoder m.m. skiljer sig den nu av försöksanstalterna bedrivna provningsverksamheten ej i sak från de me— toder som används för att lösa de försöksuppgifter, som utredningen ovan beskrivit under kategorierna två och tre. Den väsentliga skillnaden består i att uppgifterna inom kategorierna två och tre ej direkt har att göra med enskilda handelsintressen utan med intressen, som är gemensamma för hela lantbruket eller olika grenar därav. Det är utan tvekan svårare för försöksmannen att uttala sig och han måste känna sig mera bunden när det gäller en jämförelse mellan olika kommersiella produktionsmedels egen- skaper, än när det gäller att jämföra olika produktionsmetoders för- och nackdelar. De konkurrerande handelsintressena medför här ett ofrånkomligt krav på att jämförelsetalen måste vara baserade på en enhetlig, fastlagd metodik, som tillämpas genomgående. Sainmanfattningsvis kan man sålunda konstatera, att de nuvarande ar- betsuppgifterna vid de båda försöksanstalterna grovt sett kan uppdelas på fyra kategorier. De tre förstnämnda har utredningen i sak ansett ha karak- tär av forskning i detta begrepps vidare bemärkelse. I den följande fram- ställningen kommer utredningen för dessa kategorier att använda benäm- ningen egentlig försöksverksamhet. Den av försöksanstalterna hittills bedrivna verksamhet som har direkt kommersiell bakgrund och som ovan hänförts till kategori fyra, kommer fortsättningsvis att av utredningen benämnas provningsverksamhet.

1 Beträffande begreppen provning och prövning synes skillnaderna ej vara mer betydande än att båda kan användas för att beteckna i stort sett samma slags verksamhet. Därvid torde uttrycket provning vara det i övriga liknande sammanhang mest använda begreppet. Utred- ningen återkommer i kapitel 13 till dessa begrepp.

Olika kategorier av försöksuppgifter, som nu ingår i de båda försöks- Karaktär anstalternas verksamhet

Jordbrukshögskoleutred— ningens benämning

. Undersökningar av mer teoretisk art Forskning isnäv be- märkelse

. Slutgiltig utprovning av vunna forsk- Forskning i vid be- ningsresultats tillämpbarhet under i märkelse [ _ _. _. _ jordbruket rådande praktiska förhål- Egentlig forsoksverksamhet landen

. Försök avsedda att belysa ur prak- tisk synpunkt aktuella problem

. Fastställande av ur produktionssyn- Provning Provningsverksamhet punkt viktiga egenskaper hos de varor som jordbrukarna köper i handeln

Som inledningsvis framhölls, är det ytterst vanskligt att dra så strikta gränser i dessa avseenden, att man för varje enskilt fall klart och tydligt kan avgöra, vilka arbetsuppgifter, som hänför sig till den ena eller andra kate- gorien. I många fall flyter uppgifterna ihop, eller också är det av kostnads— skäl lämpligt att sammanföra undersökningar av olika slag till ett projekt. Jordbrukshögskoleutredningen har likväl ansett, att ovan gjorda uppdelning av den vid försöksanstalterna nu bedrivna verksamheten kan tjäna som väg- ledning för att bedöma under vilka organisatoriska former den egentliga försöksverksamheten och provningsverksamheten bör bedrivas.

d. Formerna för provningsverksamhetens framtida bedrivande

I kap. 4 har utredningen berört den ekonomisk-tekniska omvandlingspro- cess som jordbruksnäringen genomgår i syfte att göra produktionen så ra- tionell och billig som möjligt. Genom att den mänskliga arbetskraften suc- cessivt blir allt dyrare i förhållande till övriga produktionsmedel, sker denna omvandlingsprocess främst genom att mänsklig arbetskraft ersätts med andra produktionsmedel. Denna förskjutning gör jordbruket bl.a. allt mer beroende av kapitalinsats i form av inköpta produktionsmedel av olika slag. Allt större mängder utsäde samt »industriellt» framställda produktionsme— del (handelsgödselmedel, växtskyddsmedel, foder- och ensileringspreparat samt maskinell utrustning) köps sålunda av jordbrukarna. Det rör sig här om handelsvaror, varav nya varianter framkommer för varje år. Såväl för den enskilde jordbrukaren som för den rådgivande konsulenten blir det allt svårare att ta ställning till vilka av dessa varor, som bör väljas respektive tillrådas. Behovet av en verksamhet, som syftar till att vägleda jordbru- karna vid deras inköp av dessa varor är därför stort och kan i framtiden

väntas öka. Detta behov ligger på två delvis skilda områden. Dels inne- fattar det en verksamhet av typen kvalitets- och varukontroll, d.v.s. en registrering och kontroll av varornas innehåll av olika verksamma substan- ser och dels en provning av ur produktionssynpunkt viktiga biologiska eller tekniska egenskaper, som exempelvis olika sorters avkastningsförmåga och" stråstyrka; skilda kemikaliers inverkan på växande gröda, ogräs och växt- parasiter; handelsgödselmedels skördestegrande förmåga; olika traktorers prestationsförmåga, etc. Insikten om detta behov har medfört att en verk- samhet i den ovan angivna dubbla bemärkelsen redan kommit till stånd för vissa av de varugrupper, som användes i jordbrukets produktionsprocesser.

Sålunda finns kontrollverksamhet av ovan nämnd art organiserad för grupperna utsäde, växtskyddsmedel och fodermedel samt bedrives även i viss utsträckning för gruppen gödselmedel och kalk. Då uppgifter av kon— trollkaraktär icke synes förekomma i försöksanstalternas nuvarande verk- samhet, anser sig utredningen med hänvisning till sina direktiv icke heller ha anledning att närmare beröra denna fråga annat i den utsträckning, som gränsdragningsfrågor i förhållande till provningsverksamheten kan upp- komma.

För provning av maskiner och redskap finns inrättat ett särskilt organ, statens maskinprovningar, varför utredningen saknar anledning att när- mare beröra denna verksamhet och dess behov. Beträffande provningen av övriga kommersiella grupper av produktionsmedel — utsäde, växtskydds- medel, gödselmedel samt foder- och foderkonserveringspreparat _ ingår som nämnts f. 11. en verksamhet av denna karaktär under begreppet »pröv- ning» i försöksanstalternas arbetsuppgifter. En liknande verksamhet före- kommer bl. a. vid statens växtskyddsanstalt och statens trädgårdsförsök. Enligt vad utredningen kan finna, torde inom de ovan nämnda områdena _ med undantag för utsädesgruppen — behovet redan nu vara väsentligt större än vad nämnda institutioner och anstalter med nuvarande resurser kan fylla. Vidare synes i vissa fall ej tillräckliga garantier föreligga för att den vid provningen tillämpade metodiken är fullt enhetlig. Det föreligger därför ett behov att ytterligare utbygga och säkrare utforma denna verk- samhet. Det säger sig självt att det måste föreligga betydande svårigheter att utforma en provningsverksamhet med biologiskt material så att resul- taten blir rättvisande och fullt jämförbara. Jordbrukshögskoleutredningen har dock i medvetande om det behov, som här föreligger, sökt finna de lämpligaste organisatoriska formerna för denna verksamhet.

Som redan nämnts framhålles i utredningens direktiv, att uppgifter av provningskaraktär knappast hör hemma inom en vetenskaplig institution utan bör förläggas på annat håll. Enligt utredningens uppfattning måste det vara förenat med stora svårigheter för den enskilde försöksmannen att förena en vetenskaplig verksamhet med uppgiften och ansvaret att värde- sätta olika firmapreparat och märkesvaror eftersom starka kommersiella

intressen beröres därav. Vidare bör kostnaderna för en verksamhet, som avser att prova kommersiella produktionsmedel, av principiella skäl ej i sin helhet bestridas av allmänna medel. Så är inte heller fallet för de områ- den, där en enhetlig provningsverksamhet redan finns organiserad, såsom exempelvis för den av statens maskinprovningar bedrivna verksamheten. Om uppgifter av provningskaraktär ingår som en integrerande del bland försöksverksamhetens övriga uppgifter föreligger risk för att medel, som avsetts för andra forsknings- och försöksuppgifter tas i anspråk för bedri- vandet av provningsverksamhet.

Bl. a. med utgångspunkt från det ovan anförda finner utredningen det mindre lämpligt att _ som nu delvis är fallet — låta en verksamhet av prov- ningskaraktär vara organisatoriskt sammankopplad med den av försöksan- stalterna bedrivna verksamhet, som av utredningen benämnts egentlig för- söksverksamhet, vilken senare icke direkt syftar till att avge omdömen över kommersiella produktionsmedel utan närmast är forskning i vid bemär- kelse. Provningsverksamheten bör därför enligt utredningens uppfattning organisatoriskt åtskiljas från försöksverksamheten. En sådan organisato- risk åtskillnad behöver dock ej innebära att själva provningens utförande eller utarbetandet av nya provningsmetoder, måste överflyttas till andra organ eller anstalter. Dels av kostnadsskäl, och dels emedan större erfaren- heter rörande verksamhetens lämpliga bedrivande ännu saknas, synes det tvärtom lämpligt att provningsverksamheten åtminstone tills vidare utföres vid de institutioner och anstalter, som nu bl.a. sysslar med densamma. Ansvaret för och ledningen av denna verksamhet samt dess ekonomiska redovisning bör dock redan från början anförtros åt ett särskilt härför in- rättat organ. Detta organ bör i administrativt och förvaltningsmässigt hän- seende vara skilt från de institutioner, som bedriver forskning eller egentlig försöksverksamhet. I kapitel 13 kommer jordbrukshögskoleutredningen att framlägga förslag till hur en provningsverksamhet av ovan antydd art bör vara organiserad.

e. Formerna för den egentliga försöksverksamhetens framtida bedrivande

1. Programbunden försöksverksamhet och fri forskning. Utredningen har ovan uttalat, att uppgifter av provningskaraktär ej bör sammankopplas i organisatoriskt-anslagsmässigt hänseende med de kategorier av försöksupp- gifter, som utredningen i det föregående gett den gemensamma beteckningen egentlig försöksverksamhet. Detta kommer givetvis att innebära, att skillna- derna mellan den egentliga försöksverksamhetens uppgifter och den vid högskolans tillämpade institutioner bedrivna verksamheten blir mindre än vad som hittills varit fallet. Sagda förhållande måste därför tillmätas vikt vid ställningstagandet till den framtida organisationen av de vid försöks- anstalterna och institutionerna förekommande verksamheterna. Som framgått av den föregående redogörelsen, innefattar denna egentliga

försöksverksamhet uppgifter alltifrån bearbetning av aktuella driftsproblem inom det praktiska jordbruket till sådana grundläggande teoretiska under- sökningar, som har betydelse ur produktionssynpunkt och som antingen i sin tillämpning kan användas i jordbrukets produktionsprocesser eller an- nars medverka till att lösa problem i anknytning till dessa. Väsentligt för den egentliga försöksverksamheten är dess praktiska målsättning. Vilka metoder som sedan behöver användas för att lösa problemen är av sekun— därt intresse. Huvudsaken är att frågorna löses snabbt och på sådant sätt, att resultaten är praktiskt tillämpbara. Denna praktiska målsättning bör givetvis i princip gälla för all annan tillämpad forskning och således även för lantbrukshögskolans övriga institutioner. Särskilt för högskolans s.k. tillämpade institutioner måste konsekvensen härav bli att dessa institutio- ners arbetsuppgifter blir av liknande slag, som uppgifterna inom den egent- liga försöksverksamheten. Givetvis måste också arbetsmetoderna därvidlag vara likartade. Så är f. n. också fallet. Verksamheterna vid dessa institutio- ner och försöksanstalterna skiljer sig i dessa avseenden ej väsentligt åt. Det ovan sagda gäller f.ö. icke endast för högskolans institutioner i tillämpade ämnen. Även vid sådana institutioner, vilkas uppgift -— frånsett undervis- ningen — är att bedriva grundforskning i egentlig mening, t. ex. institu- tionerna för kemi, marklära, växtfysiologi, systematisk botanik och ärftlig- hetslära samt mikrobiologi söker man alltmera att inrikta forskningen på problem, som är av praktisk betydelse för jordbruket. Vidare medverkar dessa institutioner i den mera tillämpade forskningen genom att ställa sin speciella sakkunskap till förfogande för statens lantbruksförsök och hög- skolans institutioner i tillämpade ämnen.

Om sålunda arbetsuppgifter och metoder är likartade finns dock skillna- der i verksamhetens omfattning. Tyngdpunkten i de tillämpade institutio- nernas hittillsvarande arbetsuppgifter har sålunda legat på mer teoretiska laboratoriemässiga undersökningar medan försöksanstalternas verksamhet till sin huvuddel bestått i fältmässiga undersökningar. Delvis är denna skill- nad betingad av nu rådande fördelning av resurserna. De tillämpade institu- tionerna saknar i stort sett försöksfält och försöksdjur för försök i större skala. F örsöksanstalterna kan däremot genom sin tillgång till sist nämnda resurser på ett helt annat sätt tillgodose sitt behov av undersökningar i form av fält- och djurförsök i stor skala.

Men den kvantitativa skillnaden torde även ha andra orsaker. Uppgifter, som innefattar fältmässig utprovning av vunna forskningsresultats prak- tiska tillämpbarhet eller som utgöres av orienterande försök, har en mer rutinmässig uppläggning, måste omfatta stora serier och ofta pågå lång tid samt kräva kontinuerlig tillsyn. Sistnämnda orsaker torde därför även ha medverkat till att verksamhet av detta slag fått mindre omfattning vid insti- tutionerna på grund av dessas friare arbetsformer och tätare personalbyten.

En skillnad av annan art mellan försöksanstalternas hittillsvarande verk-

samhet och forskningen vid högskolans institutioner på motsvarande om- råden, ligger i det sätt på vilket forsknings-försöksprogrammet på längre sikt upplägges och fastställes. Lantbrukshögskolans institutioner har en i princip fri och obunden forskning, medan försöksanstalternas verksamhet fullgöres efter årligen utarbetade och av styrelsen fastställda program. Denna sistnämnda skillnad är betingad dels av vissa praktiskt-administra— tiva hänsynstaganden såsom kravet på kontinuitet i verksamheten oavsett ombyte av befattningshavare samt vidare av de särskilda anordningar, som krävs för administreringen av försöksresurserna, dels av önskemåletatt ge det praktiska jordbruket tillräcklig garanti för att aktuella och ekonomiskt betydelsefulla frågor i erforderlig omfattning blir föremål för undersök- ningar oavsett den forskningsinriktning vederbörande befattningshavare kan ha särskilt intresse för.

Utredningen har tidigare skildrat utvecklingen av den vid högskolans till- lämpade institutioner bedrivna s. k. fria forskningen och därvid konstaterat att den fria forskningen rönt inflytande av att forskarna vid dessa institu- tioner mer och mer blir beroende av anslag från forskningsråd, fonder etc., vilka ofta i sin anslagsbeviljning tar stor hänsyn till framlagda forsknings- projekts praktiska syftemål och sannolika realiserbarhet. Å andra sidan får den vid försöksanstalterna bedrivna verksamheten ej uppfattas som ett an— stalterna ensidigt utifrån påtvingat åläggande. Utredningen vill härvid citera vad t. f. föreståndaren vid statens jordbruksförsök, professor O. Franck, i inlaga till utredningen anfört rörande detta spörsmål:

>>I jämförelse med högskoleinstitutionernas friare arbetsformer har statens jord- bruksförsök en *dirigerad* forsknings- och försöksverksamhet. Denna dirigerade, bundna verksamhet får emellertid ej uppfattas så, att statens jordbruksförsök diktatoriskt påtvingas bestämda arbetsuppgifter. Arbetsuppgifterna för statens jordbruksförsök tillkommer efter eget initiativ enligt erfarenheter från egen för- söksverksamhet eller från bearbetningar och sammanställningar av resultat från lokal försöksverksamhet. Frågeställningar kan också upptagas till behandling i samråd och samarbete med lokala försöksledare (jordbrukskonsulenter) eller efter framställning från statliga myndigheter, jordbruksorganisationer eller producenter av jordbruksförnödenheter.»

Sammanfattningsvis synes man därför kunna konstatera att den fria forskningen vid lantbrukshögskolans institutioner i tillämpade ämnen och den vid de båda försöksanstalterna bedrivna programbundna försöksverk- samhet, som ej har provningskaraktär, till sin allmänna inriktning och sät- tet att arbeta knappast nu längre väsentligen skiljer sig åt. Vad valet av problem och verksamhetens omfattning beträffar, torde existerande skillna- der i mycket vara betingade av att institutionerna ej besitter försöksresurser i samma omfattning som försöksanstalterna. Många försöksuppgifter inom den egentliga försöksverksamheten kräver dock en kontinuerlig rutinmäs-

sig tillsyn, som ej så lätt låter sig förenas med institutionernas större frihet och rörlighet.

Även om jordbrukshögskoleutredningen, som framgått av det ovan an- förda, funnit att någon egentlig principiell skillnad i arten av här förelig- gande verksamheter knappast torde föreligga, vill utredningen understryka att den av andra grunder finner en programbunden försöksverksamhet allt- jämt vara nödvändig. Detta dels av de förut omnämnda praktiskt-administ- rativa skälen och dels för att skapa fullgoda garantier för att bearbetningen av problem av omedelbar aktualitet och betydelse för jordbruksnäringens utveckling på ett för jordbruket betryggande och fullt tillfredsställande sätt kontinuerligt tillgodoses bland den egentliga försöksverksamhetens arbets- uppgifter.

Av utredningens syn på den programbundna egentliga försöksverksam- heten följer, att densamma, förutom försöksresurser av olika slag såsom djurstallar, försöksfält etc. måste ha tillgång till olika vetenskapliga hjälp- medel såsom lahoratorier, växthus m.m. av i huvudsak samma slag, som finns eller måste tillkomma vid högskolans tillämpade institutioner. Den måste dessutom ha möjlighet till nära kontakt med företrädare för grund- vetenskapligt betonade ämnen såsom kemister, botanister, fysiologer etc. Överhuvudtaget torde en sådan kontakt vara en av förutsättningarna för att den egentliga försöksverksamheten håller sig i nivå med utvecklingen på det naturvetenskapliga området, och därigenom erhåller impulser och rön, vilka kan omsättas i dess verksamhet. Genom dessa ständiga impulser motverkas att den egentliga försöksverksamheten blir slentrianmässig och stagnerar i utvecklingen -— en risk, som torde vara allvarligare att räkna med vid en isolerad försöksverksamhet. Här kan knappast starkt nog beto- nas nödvändigheten av en intim samverkan mellan olika specialister om verkligt betydelsefulla forsknings och försöksproblem av den art som i kap. 4 närmare exemplifierats, skall kunna bringas till en lösning. Möjlig- heten till en direkt lokal teambildning mellan dessa olika specialister måste för en modern, effektiv verksamhet inom området vara icke blott efter- strävansvärd utan nära nog omistlig. En från lantbrukshögskolan fristå- ende, funktionsduglig försöksanstalt i modern mening, är således icke tänk- bar utan tillgång till grundforskningsresurser såväl i form av personal som utrustning. Samtidigt måste lantbrukshögskolans tillämpade institutioner för sin forskning ha försöksresurser av väsentligen samma slag som den egent- liga försöksverksamheten. Den förut skildrade utvecklingen för dessa insti- tutioner har dessutom medfört avsevärt stegrade anspråk på sådana resurser.

Mot bakgrund av ovan relaterade förhållanden vill utredningen nu granska de olika alternativ för den programbundna egentliga försöksverk- samhetens organisation, vilka enligt utredningens direktiv bör vägas mot varandra. Denna avvägning måste ske utifrån såväl lämplighets- och effek- tivitetssynpunkt som kostnadssynpunkt.

2. Alternativa organisationsformer: I princip synes två skilda anord- ningar kunna ifrågakomma för den programbundna egentliga försöksverk- samhetens organisation. Den ena skulle innebära att all programbunden för- söksverksamhet, oavsett ämnesinriktning, sammanföres till en eller flera anstalter, organisatoriskt antingen helt åtskilda från lantbrukshögskolan eller med erforderligt samband upprätthållet genom gemensam styrelse (Hu- vudalternativ I). Den andra tänkbara anordningen är att den program- bundna verksamheten anknyts ämnesvis till lantbrukshögskolans institu- tioner i de tillämpade ämnena (Huvudalternativ II). Denna sistnämnda an- ordning förutsätter dock att inom dessa institutioner särskilda arbetsenhe- ter avskiljs med uppgift att handha den programbundna försöksverksam- heten.

I det första fallet anses samhörigheten mellan all programbunden försöks- verksamhet så väsentlig att den motiverar att sinsemellan heterogena ämnen sammanföres i en organisatorisk enhet. Den andra anordningen utgår där- emot från den uppfattningen att ämnen med likartat innehåll och arbets- sätt bör samorganiseras.

Uppenbarligen rymmes inom dessa båda principer flera organisatoriska möjligheter, vilka medger olika övergångar mellan de två huvudalternativen. Dessa möjligheters organisatoriska utformning, och de därmed ur effektivi- tets-, lämplighets- och kostnadssynpunkt förknippade för- och nackdelarna vill utredningen i det följande närmare granska.

Huvudalternativ 1: All programbunden försöksverksamhet sammanföres till en enhet. Organisatoriskt kan denna enhet antingen utgöras av en från lantbrukshögskolan helt fristående lantbruksförsöksanstalt (alt. Ia) eller också, som nu är fallet, utformas som två försöksanstalter organisatoriskt i vissa avseenden samordnade med lantbrukshögskolan (alt. Ib).

Alternativ Ia: Om en särskild lantbruksförsöksanstalt, organisatoriskt helt skild från lantbrukshögskolan, skall inrättas måste den, för att till- fredsställande kunna fullgöra sin uppgift, förses med förutom försöksre- surser även grundforskningsresurser i form av laboratorier m.m. liksom även med vissa administrativa och kamerala hjälporgan.

Ur lämplighets- och effektivitetssynpunkt har detta alternativ sådana för- delar, som kan följa med att anstalten dels får en ur administrativ synpunkt enhetlig uppgift och dels i viss utsträckning kommer att utgöra ett med lantbrukshögskolan konkurrerande organ. Sistnämnda omständighet kan nämligen utgöra ett incitament till en för utvecklingen fruktbärande tävlan mellan anstalten och högskolan. Alternativet ger goda garantier för att så— dana aktuella problem, som bör försöksmässigt prövas så snart ske kan upptas i försöksprogrammet.

Alternativet är å andra sidan behäftat med mycket påtagliga nackdelar. En sådan nackdel är att å ena sidan de studerande vid lantbrukshögskolan,

under sin studietid där, icke skulle komma i närmare kontakt med den programbundna försöksverksamheten, medan å andra sidan lantbruksför- söksanstalten skulle komma att sakna den livgivande stimulans som kon— takten med de studerande utgör och därigenom samtidigt få minskade möj- ligheter att utvälja lämpliga adepter för sin rekrytering. Mest väsentligt är dock att förevarande organisationsalternativ innebär en splittring av till- gängliga resurser och uppenbara risker för dubbelarbete. Detta måste i många avseenden leda till ett mindre rationellt utnyttjande av resurserna till men för den samlade verksamheten.

Flertalet av de tidigare utredningar, som sysslat med denna fråga, liksom även statsmakterna har haft den uppfattningen att ett fast organiserat sam- arbete bör etableras mellan den programbundna försöksverksamhetens före- trädare och motsvarande forskare vid lantbrukshögskolans institutioner. Förevarande alternativ har därför också vid upprepade tillfällen avvisats. Genom uppgifternas och verksamhetens inriktning till allt större samstäm- mighet mellan fri forskning och programbunden försöksverksamhet har det numera blivit allt mera angeläget att upprätthålla sambandet mellan dessa båda verksamhetsområden.

Ur effektivitets— och lämplighetssynpunkt synes därför detta alternativs nackdelar vara större än dess fördelar. Det skulle dessutom medföra avsevärt större kostnader än de övriga alternativ till den programbundna försöks- verksamhetens organisation, som utredningen i det följande skall redogöra för. Såväl högskolan som lantbruksförsöksanstalten måste således få egna grundforsknings- och försöksresurser samt administrativa organ, vilket skulle medföra kostsamma dubbleringar. Då samhällets medel för forsk- ning och försök är begränsade kan en dylik dubblering knappast komma i fråga. Alternativet skulle sannolikt medföra att varken högskolan eller anstalten skulle få tillräckliga resurser för att åstadkomma en ratio- nell och effektiv arbetsfördelning och specialisering mellan de olika avdel- ningarna och befattningshavarna, vilket är nödvändigt om problemen skall kunna djupare studeras. De av statsmakterna anvisade medlen torde där- för kunna utnyttjas effektivare under andra organisatoriska former.

Alternativ I b: Detta alternativ utgöres av den nuvarande anordningen, vilken innebär att den programbundna försöksverksamheten, bedriven vid statens jordbruksförsök och statens husdjursförsök, jämsides med högsko- lans institutioner är inlemmad i det gemensamma organet lantbrukshög- skolan och statens lantbruksförsök. Ur effektivitets- och lämplighetssyn- punkt synes detta alternativ uppvisa vissa av de för alt. I a redovisade för— delarna samtidigt som det ej har detta alternativs mest påtagliga nackdelar. De båda försöksanstalterna finge sålunda en enhetlig uppgift samtidigt som de i viss mån, ehuru ej fullt i så påtaglig utsträckning som alt. Ia, bleve konkurrerande organ till högskolans institutioner för tillämpade ämnen.

Beträffande kontakten mellan de studerande å ena sidan och försöks—

anstalterna å den andra är detta alternativ behäftat med liknande ehuru ej fullt så påtagliga nackdelar som alt. Ia. Vidare torde ett bättre samarbete mellan de båda försöksanstalterna och lantbrukshögskolans övriga institu- tioner kunna genomföras med denna organisationsform jämfört med alt. I a. Splittringen av resurserna blir ej heller fullt så påtaglig.

Alternativet medför lägre kostnader än alt. I a. Genom att försöksanstal- terna är organisatoriskt förenade med lantbrukshögskolan kan de nämligen repliera på högskolans institutioner i grundläggande ämnen och vidare kan de administrativa och kamerala organen göras gemensamma.

Även om detta alternativ synes ha påtagliga fördelar jämfört med en fri- stående lantbruksförsöksanstalt kvarstår dock många av de nackdelar som tidigare påtalats för alt. Ia. Anstalterna kommer sålunda att innesluta ämnen av heterogen natur, vilka inbördes har mindre anknytning med var- andra än med motsvarande ämnen vid högskolans tillämpade institutioner. Vidare torde en rationell arbetsfördelning och specialisering ej kunna upp- nås. Framförallt innebär dock även denna organisationsform att många resurser måste dubbleras. Därigenom uppkommer lätt slitningar mellan anstalterna och högskolans tillämpade institutioner i fråga om medelstill- delning och resursanvändning. Erfarenheterna av den nuvarande organisa- tionsformen bestyrker denna farhåga. Även om dubbleringen ej blir fullt så påtaglig som beträffande alternativ I a, synes likväl vissa laboratorier samt dessutom försöksresurserna i övrigt i viss utsträckning få dubbleras. Otvi- velaktigt torde detta leda till viss misshushållning, även om den i detta al- ternativ gemensamma styrelsen har vissa möjligheter att förordna om ett gemensamt utnyttjande av sagda resurser.

De principer, som detta alternativ vilar på, ligger f.n. till grund för den fria forskningens och den programbundna försöksverksamhetens organisa- tion. Så småningom har emellertid allt större tveksamhet framkommit om ändamålsenligheten därav i dagens läge. Betecknande är, att när en pro— grambunden försöksverksamhet tillkom på täckdikningsområdet (Täck- dikningsförsöksnämnden), har denna icke anslutits till statens jordbruks- försök. Lokalmässigt har den inplanerats i lantbrukshögskolans hydrotek- niska institution. Nämnden har upprepade gånger hemställt om att täck- dikningsförsöksverksamheten definitivt knytes till sagda institution i form av en särskild avdelning för dräneringsförsök. Den försöksverksamhet på jordbearbetningens områden, som kommit till stånd under senare år har ej samordnats med statens jordbruksförsök utan med högskolans institu- tion för allmän jordbrukslära.

H uvudalternativ II : Detta alternativ innebär, att den programbundna för- söksverksamheten representerad av särskilda statsagronomavdelningar sam- organiseras ämnesvis med avdelningar för programbunden undervisning och fri forskning i gemensamma institutioner.

Genom en sådan anordning ges samhörigheten mellan fri forskning och programbunden försöksverksamhet ett klart uttryck. Den till varje veten- skapligt ämnesområde anslutande verksamheten samordnas. Detta medför bättre hushållning av tillgängliga resurser till stärkande av effektiviteten ur såväl arbets- som kostnadssynpunkt. En rationell arbetsfördelning och spe- cialisering mellan befattningshavarna blir således möjlig, samtidigt som verksamheten i sin helhet kan överblickas av institutionsföreståndaren. Resurserna kan vidare i betydande utsträckning användas gemensamt för undervisning, fri forskning och programbunden försöksverksamhet. Med detta alternativ sörjes också för att bästa möjliga vetenskapliga ledning ställes till förfogande för såväl forskningen som försöksverksamheten, enär det för varje ämnesområde kommer att finnas en institutionschef med pro- fessorskompetens. En intim kontakt skapas också på detta sätt mellan för- söksverksamheten och de studerande. Många examens- och licentiatarbeten skulle sålunda kunna direkt inriktas på aktuella försöksproblem. De stude— rande skulle därigenom bli ett värdefullt tillskott av arbetskraft. Försöks- avdelningarna finge vidare härigenom ur rekryteringssynpunkt de bästa ur- valsmöjligheter. Den risk, som ibland anförts, att försöksmännen skulle kunna bli bundna av undervisning får anses ringa, då antalet befattnings- havare vid institutionerna skulle bli förhållandevis stort i relation till un- dervisningens omfattning. Dessutom torde huvuddelen av undervisningen komma att omhänderhas av institutionernas undervisnings- och forsknings- avdelningar. Även om befattningshavarna vid försöksavdelningarna ger kur- ser i sina specialfack visar all erfarenhet att detta enbart är stimulerande.

I tidigare diskussioner i denna organisationsfråga liksom under utred- ningsarbetets gång har framhållits den risk, som kan föreligga för en över- belastning av framför allt institutionsföreståndarna vid de institutioner, som erhåller försöksavdelningar. De tre uppgifter _ högre undervisning, forskning och försöksverksamhet _ som dessa institutionschefer skulle få, om alt. II accepteras som organisationsform, kunde befaras medföra att de ej skulle få tillräcklig tid varken att följa med den vetenskapliga utveck- lingen eller att effektivt leda och samordna de tre verksamhetsgrenarna. En dylik argumentering kan synas bestickande men saknar enligt utred- ningens mening reellt underlag. Med de anordningar, som förutses i alt. lI, avlastas nämligen institutionsföreståndaren beträffande hela den samlade verksamheten på ett effektivt sätt från arbetsuppgifter, som ej är av den art att de måste åvila honom personligen. Sålunda hör han _ i direkt an- slutning till direktiven _ befrias från den mera elementära undervisningen genom att inom institutionens undervisnings- och forskningsavdelning det närmaste ansvaret för dylik undervisning i lämplig omfattning fördelas mel- lan laboratorn och övriga tjänstemän. Beträffande försökssidan kommer den närmaste ledningen av arbetet att åvila statsagronomerna. Genom en sådan arbetsfördelning torde det vara helt och fullt möjligt att bereda insti-

tutionsföreståndaren tillräcklig tid både att kontinuerligt följa utvecklingen inom sitt ämnesområde och att ha den samlade överblicken och ledningen inom institutionens olika delområden. Internationell erfarenhet, kanske främst från U.S.A., har klart utvisat, att man med ett dylikt system på ett lyckligt sätt kan hålla samman en verksamhet av här avsett slag inom be— tydligt större enheter än det här är fråga om.

I alt. II har de flesta av de nackdelar eliminerats som, enligt vad tidigare anförts, vidlåder de övriga alternativen utan att andra olägenheter fram- träder i nämnvärd grad. Först genom detta alternativ kan också skapas för- utsättningar för en tidsenlig utveckling av den programbundna försöksverk- samheten.

Efter att ha övervägt de ovannämnda olika alternativens för- och nack- delar har jordbrukshögskoleutredningen funnit att alt. II innebär den bästa organisatoriska lösningen för den vid lantbrukshögskolan bedrivna under- visningen, forskningen och programhundna egentliga försöksverksamheten. Utredningen vill därför förorda detta alternativ.

Som utredningen i kap. 9 och 10 kommer att närmare utveckla är det möjligt att ge alternativet en sådan organisatorisk utformning, att det icke föreligger risk för att t.ex. försöksverksamheten skulle komma att miss- gynnas vid fördelningen av tillgängliga resurser eller på annat sätt få en icke tillfredsställande ställning inom den samlade organisationen. I den närmare utformning av alternativet, som utredningens förslag innebär, för- stärkes vidare en redan bestående samverkan mellan forsknings- och för- söksverksamheten samt hushållningssällskapen varigenom en ständig och god kontakt med det praktiska jordbruket tryggas.

Enligt jordbrukshögskoleutredningens uppfattning återger det på 1945 års jordbruksförsöksutrednings förslag fastställda namnet, »Kungl. Lant- brukshögskolan och Statens lantbruksförsök», även vid ett förverkligande av utredningens förslag i ovannämnda organisatoriska hänseenden, på ett rik- tigt sätt arten av den samlade verksamheten. Detta namn bör därför bibe- hållas. För att komma ifrån den praktiska olägenhet som onekligen ligger i en så lång beteckning anser utredningen att i skrift förkortningen KLSL genomgående bör kunna användas. Så kommer fortsättningsvis i praktiskt tillämplig omfattning att ske i detta betänkande.

III. Trädgårdsområdet

Utredningen har i kap. 4 förordat att en högskolemässig trädgårdsutbild- ning bör åstadkommas. Detta innebär att vissa institutioner måste tillskapas för denna undervisning och den därmed förbundna forskningen. Denna högre trädgårdsutbildning bör, som framgår av och närmare motiveras i kap. 6, organiseras så att studierna i grundläggande ämnen förläggs till Ultuna medan de egentliga trädgårdsåmnena studeras vid ett antal till Al-

narp förlagda institutioner i tillämpade trädgårdsämnen. Dessa institutioner har utredningen på i kap. 6 anförda skäl funnit böra organisatoriskt ingå i KLSL i form av en särskild till Alnarp förlagd trädgårdssektion.

Jordbrukshögskoleutredningens förslag om inrättandet av en högskole- mässig trädgårdsutbildning och en därmed förbunden forskning medför att ställning måste tas till dessa undervisningsinstitutioners inbördes förhål- lande till statens trädgårdsförsök. Då förevarande spörsmål bl. a. behandlats av 1946 års trädgårdsundervisningskommitté (SOU 1948: 5) vill jordbruks— högskoleutredningen först lämna en redogörelse för vad förstnämnda ut- redning anförde liksom även för statsmakternas ställningstagande till sagda utrednings förslag i detta hänseende. '

A. Tidigare utredningar m. 111.

Då statens trädgårdsförsök inrättades efter proposition till 1936 års riks— dag (nr 167) förutsattes att verksamheten skulle erhålla särskild förestån- dare och även i övrigt handhas av särskild personal. Föredragande departe- mentschefen framhöll emellertid att det med hänsyn till vid alnarpsinsti- tutet rådande förhållanden vore lämpligt att försöken t. v. lades under insti- tutets trädgårdsavdelning. Denna ordning bestod till år 1940 då riksdagen beslöt att en särskild föreståndarbefattning skulle inrättas.

Som förut omnämnts i kap. 2 föreslog 1946 års trädgårdsundervisnings- kommitté inrättandet av en särskild trädgårdshögskola. Enligt sina direktiv hade sagda kommitté vidare i uppdrag att undersöka sambandet mellan undervisning och försöksverksamhet inom trädgårdsområdet. Bl. a. skulle kommittén därvid utreda hur alnarpsinstitutets trädgårdsavdelning och sta- tens trädgårdsförsök kunde infogas i den framtida organisationen av under- visning och försöksverksamhet på trädgårdsnäringens område. Trädgårds- undervisningskommitténs slutsatser i nämnda spörsmål utmynnade i att en sammankoppling av trädgårdsförsök och högre trädgårdsundervisning ej medförde egentliga fördelar. Som stöd för detta ställningstagande åberopa- des de dittillsvarande erfarenheterna vid Alnarp. Kommittén ansåg i stället att ett organisatoriskt samband mellan trädgårdsförsök och övrig försöks- verksamhet på lantbrukets område vore mera väsentligt. En sådan organi- satorisk samordning av trädgårds- och jordbruksförsöksverksamheten an- såg kommittén svår att realisera om trädgårdsförsök och högre trädgårds- undervisning samordnades. Bl. a. av ovan anförda skål föreslog kommittén att den blivande trädgårdshögskolan och statens trädgårdsförsök skulle or- ganiseras som skilda institutioner med var sin administration.

Trädgårdsundervisningskommitténs förslag anmäldes i proposition nr 79 till 1949 års riksdag. Föredragande departementschefen anslöt sig därvid till kommitténs förslag, att den önskade förbättringen av den högre träd- gårdsundervisningen borde åvägabringas på så sätt att undervisningen gavs

l l l + [

högskolemässig karaktär. Departementschefen ansåg likaså, att denna un- dervisning borde förläggas till Alnarp. Departementschefen konstaterade emellertid att förutsättningarna för ett genomförande av förslaget icke före- låg. Detta sammanhängde närmast med att det icke ansågs kunna komma ifråga att uppföra för ändamålet erforderliga byggnader. Departementsche— fen uttalade därför att förverkligandet av planen torde böra få anstå tills vidare.

I anslutning till det ovanstående anförde departementschefen beträffande sambandet mellan högre trädgårdsundervisning och trädgårdsförsök bl.a. följande:

»I fråga om förhållandet till den högre trädgårdsundervisningen finner jag det åter tveksamt huruvida man, såsom kommittén förordat, bör avskära det organi- satoriska sambandet mellan trädgårdsförsöken och den högre trädgårdsundervis- ningen. Jag vill erinra om att en dylik åtgärd icke skulle stå i överensstämmelse med den linje, som följdes då ett organisatoriskt samband anordnades mellan lant- brukshögskolan och statens lantbruksförsök. Avgörandet i denna fråga måste emellertid i viss mån bliva beroende av vilka förläggningsplatser som kunna komma att bestämmas för den högre trädgårdsundervisningen och för trädgårds- försökens huvudstation. Dä någon ändring i organisatoriskt avseende under alla förhållanden ej torde böra ske för närvarande, finner jag det emellertid ej erfor- derligt, att man nu tager ställning till denna fråga.»

Jordbruksutskottet anförde i sitt utlåtande (nr 44) över propositionen, att utskottet delade åsikten, att behov förelåg att förstärka den högre träd- gårdsundervisningen samt att undervisningen borde erhålla högskolemässig karaktär. Likaså anslöt sig utskottet till uppfattningen, att undervisningen borde förläggas till Alnarp. Av de skäl, som anförts i propositionen, fann sig emellertid utskottet böra tillstyrka, att utbyggandet av undervisningen fick anstå tills vidare. Av dessa skäl berörde utskottet ej sambandet mellan högre trädgårdsundervisning och trädgårdsförsök. Riksdagen hade icke nå- got att erinra mot propositionens och utskottets förslag.

B. Jordbrukshögskoleutredningen

Arbetsuppgifterna och inriktningen av den av statens trädgårdsförsök nu bedrivna verksamheten framgår av kapitel 9. Vid närmare granskning har utredningen funnit att dessa nuvarande arbetsuppgifter består av i huvud- sak samma kategorier, som utredningen funnit ingå i den nuvarande jord—— bruks- och husdjursfär—söksverksamheten och som den i ett föregående av— snitt sammanfört under de två huvudbenämningarna egentlig försöksverk- samhet samt provningsverksamhet. (Sistnämnda verksamhet, hittills även vid statens trädgårdsförsök benämnt »prövning»; sortprövning, prövning av olika handelsgödselmedel, kemikalier m.m., d.v.s. ett fastställande av

kommersiella produktionsmedels ur produktionssynpunkt viktiga egenska— per.)

Vad först provningsverksamheten beträffar föreligger enligt utredningens uppfattning ett behov även på trädgårdsområdet att dels vidare utbygga denna verksamhet dels ge den mer enhetliga former och metodik. Av samma skäl, som utredningen anfört beträffande den nuvarande provningsverk- samheten vid statens jordbruks- och husdjursförsök, finner utredningen att uppgifter av provningskaraktär ej bör vara organisatoriskt samman- kopplade och gå under samma anslag som de uppgifter, vilka har karaktär av egentlig försöksverksamhet. Provningsverksamheten på trädgårdsområ- det bör i stället bedrivas under samma organisatoriska former, som utred— ningen i det föregående förordat för motsvarande verksamhet på jordbruks- och husdjursområdet. Till omfattningen och formerna för denna provnings- verksamhet återkommer utredningen i kap. 13.

Den del av statens trädgårdsförsöks verksamhet, som ej har karaktär av provning i den av utredningen använda bemärkelsen, omfattar uppgifter av det slag som utredningen tidigare sammanfattat under benämningen egent— lig försöksverksamhet. Denna egentliga försöksverksamhet omfattar på trädgårdsområdet verksamheter alltifrån bearbetning av näringens drifts- problem till sådana grundläggande teoretiska undersökningar, som har be— tydelse ur produktionssynpunkt.

Som framgått av de exempel på angelägna framtida arbetsuppgifter, vilka utredningen påvisat i kap. 4, föreligger ett stort behov av en sådan verksam- het för trädgärdsnäringens del. Liksom för lösandet av motsvarande frågor på jordbrukets område måste här grundforskning och tillämpad forskning intimt samarbeta om några verkligt betydelsefulla och utvecklingsfräm- jande resultat skall ernås. '

De nya institutioner, som utredningen i kap. 8 kommer att förorda bli inrättade för den högre trädgårdsundervisningen och den därtill knutna forskningen, har tillämpad karaktär. Forskningen vid dessa institutioner kommer därför att få i huvudsak samma inriktning, syssla med likartade uppgifter och använda samma metoder som den egentliga trädgårdsförsöks- verksamheten.

I likhet med vad utredningen förordat på jordbrukets område synes likväl av praktiskt-administrativa skäl samt för att ge trädgårdsnäringens utövare fullgoda garantier för att problem av praktisk-ekonomisk betydelse blir kon- tinuerligt tillgodosedda bland forsknings- och försöksverksamhetens arbets- uppgifter en programbunden egentlig försöksverksamhet böra bibehållas.

De olika organisatoriska alternativ, som utredningen funnit tänkbara för den egentliga försöksverksamheten på jordbruks- och husdjursområdet och som redovisats i ett föregående avsnitt av detta kapitel, torde också gälla för den egentliga trädgårdsförsöksverksamhetens organisation. Jordbruks- högskoleutredningen kan ej finna att några bärande skäl föreligger för att

organisera den programbundna egentliga trädgårdsförsöksverksamheten på annat sätt än det, som utredningen i ett tidigare avsnitt förordat för den programbundna jordbruks- och husdjursförsöksverksamheten. De argu- ment, som bl.a. av 1946 års trädgårdsundervisningskommitté anförts gen- temot en sådan organisation, torde numera ej, på grund av utvecklingen, kunna tillmätas större betydelse. Utredningen föreslår därför att den pro- grambundna trädgårdsförsöksverksamheten, i form av särskilda försöks- avdelningar, ämnesvis samorganiseras med de av utredningen förordade institutionerna för undervisning och forskning.

Liksom för den programbundna egentliga jordbruks— och husdjursför- söksverksamheten medger nyssnämnda organisatoriska alternativ att så— dana anordningar kan vidtas att institutionernas olika verksamhetsgrenar — programbunden undervisning, fri forskning och programbunden egentlig försöksverksamhet —— var för sig garanteras fullgoda arbets- och utveck- lingsmöjligheter, samtidigt som tillgängliga resurser utnyttjas på mest ra- tionella sätt. Till dessa organisatoriska anordningar liksom till trädgårds- försöksverksamhetens närmare utformning, resurser och ledning återkom- mer utredningen i kap. 6, 9 och 10.

KAPITEL 6

Den trädgårdsvetenskapliga verksamhetens förläggning och administrativa anknytning

Utredningen har i kap. 4 redovisat det behov av en högskolemässig träd— gårdsutbildning, som föreligger samt förordat inrättandet av en sådan ut- bildning. I samma kapitel har behovet av forskning och försöksverksamhet inom området exemplifierats. I kap. 5 har utredningen vidare förordat att den högre trädgårdsundervisningen, forskningen och försöksverksamheten samorganiseras. I föreliggande kapitel vill utredningen granska de möjlig— heter som erbjuds för sagda utbildnings förläggning och framlägga förslag till utbildningens yttre organisatoriska utformning.

I. Den trädgårdsvetenskapliga verksamhetens förläggning

Beträffande den högre trädgårdsutbildningens förläggning vill jordbruks- högskoleutredningen först omnämna, att den avgivit remissyttrande över ett förslag till en »internordisk högskola för trädgårdskonst» i Köpenhamn. Förslaget gick ut på att de nordiska länderna gemensamt skulle bidra till att i Köpenhamn inrätta en ettårig påbyggnadskurs i trädgårdskonst. Kursen var avsedd för personer, som redan erhållit en högre trädgårdsundervisning och motsvarande närmast den utbildning som ges vid Konstakademien för redan utexaminerade arkitekter inom byggnadsfacket. Mot detta förslag hade jordbrukshögskoleutredningen intet att erinra. En sådan påbyggnads- kurs lade ej hinder i vägen för inrättandet av en högre trädgårdsundervis- ning i vårt land. I samband härmed diskuterades möjligheten att åstad- komma en internordisk högskola inom hela trädgårdsområdet, Vilken i så fall skulle kunna erhålla helt andra resurser än en högskola i vart land för sig. Då emellertid såväl Danmark som Norge redan ordnat en sådan under- visning infogad i dessa länders övriga högre lantbruksutbildning, betraktade utredningen det som föga sannolikt att en sådan samverkan skulle kunna åstadkommas inom överskådlig tid. Utredningen ansåg därför att ytterligare undersökningar i denna riktning inte skulle väsentligen belysa här ifråga- varande problem för värt lands vidkommande utan har i det följande utgått från att behovet av trädgårdsvetenskaplig verksamhet bör tillgodoses genom att det inom landet skapas därför erforderliga anordningar.

Att tillgodose behovet av vetenskaplig verksamhet på trädgårdsområdet i form av en fristående trädgårdshögskola torde med tanke på det låga elev-

» i i n' | &

antalet, som här kan beräknas, inte kunna innebära en nr ekonomisk syn- punkt tillfredsställande lösning. Möjligheterna att utnyttja redan befintlig undervisning vid annat lärosäte bör därför noga beaktas.

I här ifrågavarande utbildning på trädgårdsområdet måste, förutom rent tillämpade trädgårdsämnen, även ingå vissa grundläggande ämnen såsom kemi, botanik, marklära, statistik etc. Undervisningen i dessa grundläg- gande ämnen meddelas vid ett flertal redan existerande lärosäten. Kurserna vid dessa uppvisar en betydande variation, men synes vid vissa av dem, främst lantbrukshögskolan, vara av sådan omfattning och utformning att de även skulle kunna utnyttj as för den högre trädgårdsutbildningen, varigenom kostnadsbesparingar för det allmänna kunde vinnas. Fördelarna av en sådan undervisning måste dock vägas mot eventuella nackdelar, som skulle kunna drabba de studerande i form av splittrad studietid, höga resekostna- der m. m.

Givet är att den högre utbildningen inom trädgårdsområdet måste ses i samband med forskningen på detta område. Utredningen kommer i ett se- nare avsnitt att framlägga sina synpunkter och förslag rörande behövliga resurser för trädgårdsforskningen men vill redan nu framhålla att såväl forskningen som försöksverksamheten inom trädgårdsområdet synes vara i behov av en betydande upprustning.

Även om det ur många synpunkter vore önskvärt att för såväl ut- bildningens som forsknings- och försöksverksamhetens behov inrätta sär- skilda institutioner i vissa grundläggande ämnen, torde detta dock icke vara absolut nödvändigt eller av statsfinansiella skäl möjligt att realisera.

Då undervisning i de tillämpade trädgårdsämnena av den omfattning, som här avses, icke meddelas vid något annat lärosäte i vårt land, och då dess- utom såsom nämnts ett starkt behov av forskning inom "detta område före- ligger, anser utredningen att särskilda institutioner för dessa ämnen bör in- rättas. Rörande dessas förläggning kan utredningen i stort sett ansluta sig till de synpunkter, som anfördes av 1946 års trädgårdsundervisningskom— mitté. Denna kommitté ansåg bl. a. att man borde förlägga den av kommit- tén föreslagna trädgårdshögskolan inom det område av landet där träd- gårdsodlingen hade sitt centrum samt att i högskolans närhet såsom försöks- och studieobjekt borde finnas föredömliga ekonomiska trädgårdsodlingar och prydnadsanläggningar av skilda slag. I konsekvens med dessa syn- punkter förordade sagda kommitté att trädgårdshögskolan förlades till Alnarp, dels emedan trädgårdsodlingen i hög grad är koncentrerad till Syd- sverige och dels emedan vissa investeringar redan hade gjorts vid alnarps- institutet.

Mot bakgrund av de ovan anförda synpunkterna har jordbrukshögskole- utredningen prövat följande tre huvudalternativ till förläggning av den i föregående avsnitt, av utredningen förordade trädgårdsvetenskapliga verk- samheten.

Alt. 1. En helt fristående trädgårdshögskola. Alt. II. Verksamheten förläggs (ev. såsom särskild fakultet eller avdel- ning) helt och hållet till förefintligt lärosäte (universitet eller fackhögskola). Alt. III. En kombination av alternativ I och II på så sätt att en del av undervisningen —— i första hand i de grundläggande ämnena (basämnena) -— förläggs till annat befintligt lärosäte, medan för utbildningen och forsk- ningen i de egentliga trädgårdsämnena särskilda institutioner inrättas vid därför lämplig plats. I första hand torde härvid Alnarp komma ifråga.

Alt. I: En fristående högskola, närmast då förlagd till Alnarp, skulle ur trädgårdsnäringens synpunkt innebära en god lösning, såtillvida att detta skulle medföra, att ett centrum för trädgårdsundervisning och trädgårds- forskning inrättades just där odlingen har sin geografiska tyngdpunkt och odlingarna sin mest skiftande karaktär.

En dylik högskola måste emellertid om den skall kunna meddela en kva— litativt högtstående undervisning, förutom institutioner inom de egentliga trädgårdsämnenas områden, även förses med vissa basinstitutioner för bl. a. kemi, botanik och marklära. Då det icke synes oundgängligen nödvändigt med en särskild forskning inom alla de grundvetenskaper, som måste före- trädas vid en dylik högskola, har jordbrukshögskoleutredningen funnit att detta alternativ endast kan accepteras, om det visar sig omöjligt att åstad- komma andra mindre kostnadskrävande utvägar.

Alt. II: Om utbildningen, forskningen samt försöksverksamheten inom trädgårdsområdet helt skall förläggas till annat lärosäte finns flera olika möjligheter att välja på. Tänkbara sådana är lantbrukshögskolan, någon av de båda tekniska högskolorna eller ettdera av landets universitet.

Rent allmänt har detta alternativ den fördelen, att såväl forskarna som de trädgårdsstuderande skulle komma in i en redan befintlig vetenskaplig miljö och få stöd av annan undervisning och forskning främst i de grundläggande ämnena. Alternativet kan dock under vissa omständigheter medföra de geo- grafiska nackdelar, som inledningsvis berörts bl.a. beträffande ett alltför stort avstånd från ekonomiska trädgårdsodlingar av olika slag.

Vad först en fullständig samförläggning med lantbrukshögskolan beträf- far övervägdes denna möjlighet redan av 1946 års trädgårdsundervisnings- kommitté, som fann såväl för— som nackdelar förknippade härmed. Det kan då först erinras om att en dylik samförläggning tillämpas på många håll utomlands, bl. a. i Norge och Danmark. Utan tvekan finns många berö- ringspunkter mellan de båda fackområdena. Undervisningen i flertalet av de grundläggande ämnena skulle direkt kunna utnyttjas av de trädgårds- studerande, samtidigt som forskningen på trädgårdsområdet skulle få stöd och hjälp från de forskare, vilka finns vid lantbrukshögskolans institutio- ner inom dessa och angränsande ämnesområden. I viss utsträckning skulle

även den undervisning, som meddelas vid lantbrukshögskolan i tillämpade ämnen kunna utnyttjas.

Även vid en samförläggning med lantbrukshögskolan måste likväl sär- skilda institutioner inom de egentliga trädgårdsämnenas områden tillskapas.

Mot en fullständig förläggning av den trädgårdsvetenskapliga verksam- heten till lantbrukshögskolan talar bl. a. den omständigheten att i dess ome- delbara närhet saknas de studieobjekt i form av större trädgårdsodlingar och prydnadsanläggningar, vilka bedömts som nära nog oundgängliga'för utbildningens och i synnerhet för forskningen behov. Att tillskapa dylika skulle kräva mycket stora kostnader. Visserligen kan mot detta argument anföras att det för agronomutbildningen ej ansetts nödvändigt att samtliga växtslag odlas i trakten av Uppsala. Förhållandena härvidlag torde dock ej vara direkt jämförbara särskilt med hänsyn till den mångfaldigt större art— rikedomen och variationsbredden inom trädgårdsodlingen.

Beträffande en förläggning till någon av de tekniska högskolorna må först anföras att exempel på en dylik anordning finns bl. a. i Tyskland. Tekniska högskolan i Hannover har sålunda en trädgårdsfakultet och erfarenheterna därifrån synes vara gynnsamma.

För de studerande på trädgårdsarkitektområdet finns också vissa berö- ringspunkter med den utbildning, som husbyggnadsarkitekter erhåller. Kon- takter redan under studietiden skulle otvivelaktigt för trädgårdsarkitekten -— och i viss omfattning för husbyggnadsarkitekten —— vara värdefulla med tanke på det många gånger nödvändiga samarbetet mellan dessa två yrkes- kategorier. Undervisning i biologiska ämnen saknas emellertid praktiskt ta- get vid de tekniska högskolorna. Vissa möjligheter att förlägga denna under- visning till exempelvis Stockholms högskola finns dock. Såväl i Stockholms som Göteborgs närhet finns dessutom betydande trädgårdsodlingar samt prydnadsanläggningar av skiftande slag, vilka skulle kunna utnyttjas för undervisningen och forskningen.

Mot en förläggning till någon av de tekniska högskolorna talar likväl den omständigheten, att dessa högskolor i hela sin nuvarande verksamhet är inriktade mot icke biologiska ämnen. Vid en samförläggning med dessa hög- skolor skulle därför ny undervisning och forskning få tillskapas för större delen av trädgårdsområdet. Samtidigt kunde denna nya verksamhet löpa risk att bli betraktad som ett främmande inslag i dessa läroanstalter. Dess- utom är dessa högskolor föremål för en stark expansion inom sina nuva- rande områden, vilken kommer att kräva stora investeringar av olika slag. Ett helt nytt verksamhetsområde kunde därför riskera att ej bli tillbörligt beaktat.

Utredningen vill i detta sammanhang något beröra en annan möjlighet. Vid olika tillfällen har tanken på inrättandet av en teknisk högskola i Skåne framkastats. Om en sådan högskola realiserades är det tänkbart att den kunde få verksamhetsfält, som hade något starkare anknytning till det bio-

logiska området än de nuvarande tekniska högskolorna. Bl. a. har, som ut- redningen längre fram kommer att redovisa, det ansetts önskvärt att få till stånd en högre livsmedelsteknisk utbildning. En sådan fackavdelning/linje vid en teknisk högskola skulle otvivelaktigt komma att få nära berörings- punkter med det biologiska omrädet. Då emellertid ett eventuellt realise- rande av ett sådant projekt torde ta lång tid i anspråk, har utredningen an- sett att den ej har anledning att nu närmare utveckla detta alternativ i syn— nerhet som andra och enligt utredningens förmenande bättre alternativ redan nu står till buds för den trädgårdsvetenskapliga verksamhetens för- läggning.

Vad slutligen beträffar en fullständig samförläggning av utbildningen och forskningen med ettdera av universiteten, vill utredningen endast beröra möjligheterna till en anknytning med Lunds universitet, enär de med en förläggning till Uppsala, Stockholm eller Göteborg förknippade för- och nack- delarna redan kan sägas ha behandlats i den föregående diskussionen.

En samförläggning med Lunds universitet erbjuder vissa fördelar. Ut- bildningen och forskningen skulle därigenom komma att förläggas till träd- gårdsodlingens centrum. Vissa investeringar vid Alnarp torde dessutom kunna utnyttjas. Vidare skulle trädgårdsforskningen kunna repliera på ett flertal institutioner vid universitetets naturvetenskapliga fakultet även om, enligt vad utredningen inhämtat, för utbildningen i de grundläggande äm- nena nya kurser finge läggas upp.

Ett gemensamt och enligt utredningens uppfattning mycket väsentligt argument mot en samförläggning med teknisk högskola eller universitet är emellertid det behov av samordning mellan högre undervisning, forskning och försöksverksamhet på trädgårdsområdet, som utredningen tidigare (kapitel 5) funnit föreligga. Det torde vara svårt att få en naturlig förank- ring för försöksverksamheten vid något av dessa lärosäten.

Alternativ II synes därför, om andra utvägar finns, ej vara av sådan art att det kan förordas.

Alt. III: En förläggning av utbildningen, forskningen och försöksverk- samheten i de tillämpade trädgårdsämnena till Alnarp, där redan vissa in— vesteringar gjorts, medan undervisningen i de grundläggande ämnena med- delades vid annat högre lärosäte skulle — om i övrigt förutsättningar för alternativets realiserande finns — medföra många av de fördelar, som för- bundits med alt. I och II, samtidigt som sistnämnda båda alternativs nack- delar i stor utsträckning torde kunna undvikas. Genom samundervisning med annat lärosäte kunde kostnaderna för den grundläggande undervis- ningen hli små. Samtidigt kunde forskningen och undervisningen i de till- lämpade trädgårdsämnena få intim kontakt med vårt lands främsta odlings- distrikt. Vid detta alternativ kan de tillgängliga resurserna i huvudsak an- vändas till uppbyggnad av institutionerna för de egentliga trädgårdsämnena.

Otvivelaktigt medför dock detta alternativ vissa nackdelar för de stude- rande bl. a. i form av splittrad studietid. Man får vidare ingen samlad enhet, där studierna kan bedrivas efter ett enhetligt system. Sistnämnda nackdelar kan likväl minskas, om studierna i de grundläggande ämnena kan läggas upp så att de kan bedrivas i en följd under ett antal terminer vid samma lärosäte eller i varje fall på samma ort.

Då de ekonomiska synpunkterna noga måste beaktas, bör enligt utred- ningens uppfattning, en lösning med uppdelning av undervisningen på två olika lärosäten allvarligt övervägas.

Av vad som anförts under alternativ II särskilt med avseende på försöks- verksamhetens anknytning framgår att under föreliggande förhållanden övervägande skäl synes tala för att en förläggning av den grundläggande utbildningen till lantbrukshögskolan vore den lämpligaste lösningen. Jord- brukshögskoleutredningen har närmare undersökt möjligheterna att för- verkliga detta alternativ och därvid funnit att detta utan större svårigheter låter sig göras. Det ringa antalet trädgårdsstuderande kan medtas vid lant— brukshögskolan utan att dess verksamhet därigenom belastas på ett besvä- rande sätt. Förutom undervisningen i de grundläggande ämnena, vilken synes ha en omfattning, som är avpassad även för de trädgårdsstuderandes del, skulle där också erbjudas möjligheter att erhålla undervisning i tilläm- pade jordbruksvetenskapliga ämnen. Därmed skulle uppnås en icke ovä— sentlig breddning av undervisningen för de trädgårdsstuderande, vilket skulle medföra avlastning för fackundervisningen vid Alnarp. Genom en sådan uppläggning av den högre trädgårdsundervisningens förberedande del skulle också en naturlig grund läggas till ett fastare organiserat samarbete mellan två områden, som på forskningens och_ försöksverksamhetens område har mycket gemensamt.

Jordbrukshögskoleutredningen får därför förorda att den högre trädgårds- utbildningen ordnas på så sätt att undervisningen i de grundläggande äm— nena förläggs till lantbrukshögskolan, medan den i de tillämpade trädgårds- ämnena bör förläggas till särskilda, såväl för utbildningens som forskningens och försöksverksamhetens behov, tillskapade nya institutioner, vilka av förut nämnda skäl bör förläggas till Sydsverige. Då icke obetydliga investe- ringar inom detta område redan gjorts vid Alnarp, är det utredningens upp- fattning att ovan nämnda institutioner bör förläggas dit.

II. Den trädgårdsvetenskapliga verksamhetens administrativa anknytning

Den av utredningen i föregående avsnitt förordade förläggningen av insti- tutionerna i tillämpade trädgårdsämnen till Alnarp medför att ställning måste tas till dessa institutioners administrativa anknytning. Utredningen har som tidigare nämnts, avvisat tanken på en egen fristående trädgårds-

högskola och då synes endast två möjligheter återstå, nämligen antingen en anknytning till alnarpsinstitutet eller till lantbrukshögskolan.

För en anknytning administrativt till alnarpsinstitutet talar å ena sidan dels traditionella skäl, enär den högre trädgårdsutbildningen och statens trädgårdsförsök nu ingår i institutet, dels den omständigheten att någon form av samarbete måste etableras mellan institutet och de nya fackinstitu- tioner, som utredningen avser att föreslå vid Alnarp, beträffande vissa ge- mensamma intressen såsom vägar, vatten och avlopp, vissa byggnader m. m.

Å andra sidan talar starka skäl för att ur alnarpsinstitutet utbryta all högre undervisning samt forsknings- och försöksverksamhet ej enbart på trädgårdsområdet utan även på mejeriområdet. Till mejeriområdet åter- kommer utredningen i kapitel 14. Den nuvarande organisationen med såväl lägre som högre undervisning samlad i en enhet synes icke motsvara nu- tida krav och gängse uppdelning. Högre undervisning samt forsknings- och försöksverksamhet har föga gemensamt med institutets övriga verksam— het, och torde utan nämnvärda svårigheter kunna skiljas från denna. Alnarpsinstitutet, som centrum för den lägre undervisningen, skulle även om de ovan nämnda verksamhetsområdena administrativt avskiljdes från institutet, komma att få en stor betydelse för vårt lands jordbruk. Utred- ningen är medveten om de traditionella skäl, som kan anföras mot en dylik inskränkning av institutets verksamhetsområden, men vill framhålla att förevarande verksamheter fortfarande kommer att finnas kvar vid Alnarp; i sin helhet när det gäller trädgårdssidan och, som kommer att framgå av kapitel 14, beträffande mejerisidan, till vissa delar förmodligen under avse- värd tid. De ovan nämnda samordningsfrågorna torde utan större svårig- heter kunna ordnas genom överenskommelse mellan berörda parter.

För en administrativ anknytning till lantbrukshögskolan talar flera skäl. Som tidigare nämnts, har utredningen funnit att undervisningen i de grund— läggande ämnena bör förläggas dit. De studerande kommer därigenom att un- der ett par års tid stå i intim kontakt med lantbrukshögskolan och dess stu- denter. Även om fackinstitutionerna vid Alnarp organisatoriskt ingår som en del av lantbrukshögskolan blir emellertid, genom att utbildningens senare del förlägges till Alnarp, ett miljöbyte oundvikligt. Studenterna kommer likväl att tillhöra samma studentkår. Vidare får de studerande större val- möjligheter efter inträdet, enär det under de första studieåren finns möjlig- het att ändra studieinriktning. Även för högre studier och högre examina skulle ett organisatoriskt samgående med lantbrukshögskolan innebära vissa fördelar. De studerande på trädgårdsområdet skulle således komma att få samma möjligheter att avlägga licentiatexamen samt rätt att utgiva och offentligen försvara doktorsavhandling, som nu tillkommer studerande vid lantbrukshögskolan. Sett från »trädgårdsstudenternas» synpunkt bör därför en organisatorisk anknytning till lantbrukshögskolan vara att föredra. Även ur forskningens och försöksverksamhetens synvinkel skulle utan

tvivel ett fast organiserat samband med lantbrukshögskolan erbjuda stora fördelar. Fackinstitutionerna vid Alnarp skulle kunna erhålla biträde för lösandet av olika problem exempelvis från institutionerna i kemi, botanik, genetik, växtpatologi, mikrobiologi och marklära vid lantbrukshögskolan. Då dessutom många problem är likartade för såväl växt- som trädgårds- odling skulle ett vidgat samarbete ge ömsesidiga impulser till lösandet av gemensamma spörsmål. Vidare bör här beaktas att, såsom utredningen fun- nit (kapitel 5), såväl på jordbruksområdet som trädgårdsområdet samma or- ganisatoriska principer bör tillämpas beträffande undervisningens, forsk- ningens och försöksverksamhetens inbördes organisatoriska ställning.

Jordbrukshögskoleutredningen föreslår därför att den högre undervis- ningen, forskningen och försöksverksamheten på trädgårdsodlingens om- råde även organisatoriSkt—administrativt anknytes till lantbrukshögskolan i form av en särskild trädgårdssektion, jämställd med högskolans övriga sek- tioner. I denna sektion bör ingå de till Alnarp förlagda fackinstitutionerna.

Den i kapitel 5 förordade beteckningen för den samlade högre undervis- ningen, forskningen och försöksverksamheten på jordbruks- och husdjurs- områdena: Kungl. lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök — av utredningen förkortat till KLSL — täcker enligt utredningens uppfattning även de verksamheter, som enligt ovan framlagda förslag kommer att i or- ganisatoriskt hänseende anknytas till KLSL.

KAPITEL7

Agronom- och hortonomutbildningens uppläggning och inre organisation

I. Agronomexamen

A. Tidigare utredningar och beslut angående examens inriktning och omfattning m. m.

Innan lantbrukshögskolan började sin verksamhet 1932, hade ett flertal förslag till den högre lantbruksundervisningens ordnande framlagts.

I ett år 1913 av 1911 års sakkunniga avlämnat betänkande i denna fråga framhölls att en agronomisk fakultet borde inrättas vid Uppsala universitet. Denna fakultets uppgifter borde vara att 1) bereda personer, vilkas verk- samhet kom att falla inom lantbrukets rent vetenskapliga område, till- fälle att inom landet erhålla den nödvändiga vetenskapliga utbildningen, 2) bibringa den teoretiska lantbruksutbildning, som behövdes för lärare vid de lägre lantbruksundervisningsanstalterna, jordbrukskonsulenter m.fl. och 3) bereda tillfälle till fria specialstudier i de vid fakulteten företrädda äm- nena. Vid sidan av denna agronomiska fakultet, men utan närmare anknyt- ning till den, skulle de båda lantbruksinstituten vid Ultuna och Alnarp bi- behållas. Till dessa institut skulle utbildningen av yrkesmän för det större jordbruket förläggas. De förslag, som framlades av 1911 års sakkunniga, medförde dock ej någon proposition angående den högre lantbruksunder- visningens ordnande.

I det betänkande, som de högre lantbruksundervisningssakkunniga år 1927 avlämnade, (SOU 1927: 32) angavs för den högre lantbruksundervis- ningen tre huvudsyften, nämligen utbildning av 1) driftsledare vid det större jordbruket, 2) lantbrukslärare, konsulenter, tjänstemän inom lant- bruksförvaltningen m.fl. och 3) vetenskapsmän på jordbrukets område. I samma betänkande framhölls, att den institution, som behövde inrättas för högskolemässig utbildning på jordbrukets område borde meddela en praktiskt-vetenskaplig undervisning inom alla de kunskapsområden, vilka vore av särskild betydelse vid utövande av jordbruksnäringen. Undervis- ningen skulle vila på vetenskaplig grund, men samtidigt ges en så praktisk inriktning, att fruktbärande resultat för jordbruksnäringen kunde förvän- tas. Vid undervisningens ordnande borde därför i främsta rummet hänsyn tas till de krav, som utbildningen av lantbrukslärare, konsulenter, tjänste-

_ .n. ...a-:.

män inom lantbruksförvaltningen och med dem jämställda befattnings- havare kunde komma att ställa. Därjämte borde sådana anordningar vid- tas, att högskolan kunde tjäna som utbildningsanstalt för vetenskapsmän på jordbruksområdet. Även för utbildning av yrkesmän vid det större j ord- bruket avsågs högskolan kunna bli av betydelse. Undervisningsinstitutionen skulle vara så ordnad och utrustad, att den kunde meddela både högskole- mässig utbildning på jordbrukets område och verka som en hård för prak- tiskt-vetenskaplig forskning inom jordbruket.

Vid beräkningen av antalet studerande vid den föreslagna lantbrukshög- skolan togs i 1927 års betänkande hänsyn till att ett icke ringa antal stu- derande efter avlagd examen kunde förväntas ägna sig åt praktiskt jord- bruk. De högre lantbruksundervisningssakkunnigas synpunkter på utbild- ningen vid den föreslagna lantbrukshögskolan återfinns i huvudsak i pro- position nr 143 till 1931 års riksdag och blev avgörande för lantbrukshög- skolans organisation i avseende på undervisningen. Undervisningen vid lantbrukshögskolan är således upplagd efter en plan, som i icke ringa grad försöker tillgodose det praktiska jordbrukets intressen. Lantbrukshögskolan blev från början ej lika starkt inriktad på vetenskaplig utbildning som en agronomisk fakultet vid Uppsala universitet, enligt 1911 års sakkunnigas förslag, kunde ha blivit. När undervisningen vid lantbrukshögskolan på- börjades 1932, var den uppdelad på tre linjer, nämligen jordbrukslinjen, husdjurslinjen och ekonomiska linjen. Fr.o.m. läsåret 1943—1944 inrätta- des därjämte en allmän linje och fr.o.m. läsåret 1949—1950 även en maskin- teknisk linje.

B. Nuvarande inträdes- och examensfordringar a. Inträdesfordringar

Nu gällande inträdesfordringar återfinns i SFS nr 1957 : 17. Praktisk utbildning. För inträde till lantbrukshögskolan fordras att den sökande i enlighet med de närmare föreskrifter, som meddelas av högsko- lans styrelse, genomgått lantmannaskola med skoljordbruk eller lantbruks- skola samt förvärvat praktisk utbildning. Den för praktisk utbildning nu föreskrivna tiden, inberäknat lantmannaskola, utgör två år.

Teoretisk utbildning. För antagning som ordinarie studerande vid lant- brukshögskolan krävs beträffande teoretisk utbildning, att den sökande dels avlagt svensk studentexamen eller är likställd med den, som avlagt student- examen i fråga om rätten att inskrivas eller att antas som studerande vid universitet och högskolor samt att där avlägga examina, dels i student- examen eller vid fyllnadsprövning efter avlagd studentexamen eller särskild prövning enligt fordringarna för studentexamen erhållit minst godkänt vitsord i följande fyra såsom huvudämnen betecknade ämnen, nämligen;

kemi och fysik enligt fordringarna å realgymnasiet i 1933 års undervis- ningsplan för rikets allmänna läroverk eller å reallinjens biologiska eller

matematiska gren i 1954 års kursplaner för gymnasiet i de allmänna läro— verken,

matematik enligt fordringarna å realgymnasiet (allmän kurs) i 1933 års undervisningsplan för rikets allmänna läroverk eller å allmänna linjens sociala gren eller reallinjens biologiska eller matematiska gren i 1954 års kursplaner för gymnasiet i de allmänna läroverken,

biologi med hälsolära enligt fordringarna å latin- eller realgymnasiet i 1933 års undervisningsplan för rikets allmänna läroverk eller å allmänna linjens sociala gren eller reallinjens biologiska gren eller, då ämnet med- tagits såsom tillvalsämne i högsta ringen, ä någon av gymnasiets övriga grenari 1954 års kursplaner för gymnasiet i de allmänna läroverken.

Den som vid avgångsexamen från specialgymnasiet för lantbruks-, me- jeri- och skogsstuderande erhållit minst godkänt vitsord i huvudämnena är oavsett de ovan nämnda bestämmelserna angående studentexamen eller därmed likställd utbildning behörig att vinna inträde vid lantbrukshög- skolan.

b. Agronomexamens nuvarande inriktning och omfattning

Linjer och ämnen: Enligt nu gällande föreskrifter kan agronomexamen avläggas på fem linjer. De olika linjernas ämnen framgår av följande upp- ställning.

Jordbrukslinjen Ämnen som kan läsas såsom tentamensämnen eller såsom förhörsämnen: Kemi Mikrobiologi Växternas anatomi och fysiologi Allmän jordbrukslära Systematisk botanik Växtodlingslära Statistik - Maskin- och redskapslära Fysik Växtsjukdomslära Marklära Agronomisk hydroteknik Ärftlighetslära Ämnen som endast kan läsas såsom förhörsämnen: Matematik Husbyggnadslära Lantbrukets driftsekonomi Pedagogik Kursämnen:

Nationalekonomi Fastighetsbildning Rättskunskap Geodesi Lantbrukets marknadslära

Husdjurslinjen

Tentamensämnen :

Kemi Husdjurens anatomi och fysiologi Statistik Husdjursgenetik Ärftlighetslära Husdjurens utfodring och-skötsel

Mjölkhushållning

Matematik

Fysik Mikrobiologi Växtodlingslära

Lantbrukets driftsekonomi Husdjurens hälso- och sjukvårdslära

Husbyggnadslära

Systematisk botanik Maskin- och redskapslära Växternas anatomi och fysiologi Pedagogik

Kursämnen:

Nationalekonomi Rättskunskap

Lantbrukets marknadslära

Ekonomiska lin jen

Ämnen som kan läsas såsom tentamensämnen eller såsom förhörsämnen:

Statistik

Växtodlingslära

Husdjurens utfodring och skötsel Lantbrukets driftsekonomi

Nationalekonomi Maskin- och redskapslära Redovisningslära Lantbrukets marknadslära

Ämnen som endast kan läsas såsom förhörsämnen:

Matematik Systematisk botanik Rättskunskap Husdjurens anatomi och fysiologi Allmän jordbrukslära Skogshushållning Husbyggnadslära Pedagogik Fysik Kemi Växternas anatomi och fysiologi

Kursämnen: Agronomisk hydroteknik Mjölkhushållning

Fastighetsbildning

Maskintekniska linjen

Ämnen som kan läsas såsom tentamensämnen eller såsom förhörsämnen:

Kemi

Systematisk botanik Växternas anatomi och fysiologi Fysik Statistik Marklära

Nationalekonomi Allmän jordbrukslära Växtodlingslära Lantbrukets driftsekonomi Motorlära med teknologi Lantbruksmaskiner Växtsjukdomslära

Ämnen som endast kan läsas såsom förhörsämnen:

Matematik

Mikrobiologi Agronomisk hydroteknik Husdjurens utfodring och skötsel

Rättskunskap Lantbrukets marknadslära

Kursämnen:

Redovisningslära Husbyggnadslära Pedagogik

Geodesi

Ämnen som kan läsas såsom tentamensämnen eller såsom förhörsämnen:

Kemi Lantbrukets driftsekonomi Allmän jordbrukslära Maskin- och redskapslära Växtodlingslära Lantbrukets marknadslära Husdjursgenetik Husdjurens utfodring och skötsel

Ämnen som endast kan läsas såsom förhörsämnen:

Systematik botanik Växtsjukdomslära Växternas anatomi och fysiologi Agronomisk hydroteknik Matematik Husdjurens hälso- och sjukvårdslära Statistik Skogshushållning Fysik Mjölkhushållning Marklära Redovisningslära Ärftlighetslära Husbyggnadslära Mikrobiologi Pedagogik Husdjurens anatomi och fysiologi Nationalekonomi Kursämnen:

Rättskunskap Geodesi

För samtliga linjer gäller att den studerande kan bortvälja vissa ämnen. Betygsfordringar: För att examen skall kunna godkännas fordras på jord- brukslin jen, husd jurslin jen och ekonomiska lin jen, att den studerande er- hållit minst betyget med beröm godkänd i tre av de ämnen, som är upp- tagna såsom tentamensämnen på vederbörande linje, minst betyget god- känd i ytterligare fyra av dessa ämnen samt intyg om att i samtliga övriga i examen ingående ämnen kunskapsfordringarna för förhör resp. kurs in- hämtats. Därjämte krävs ett examensarbete i form av självständig bear- betning av ett förelagt problem i ett såsom tentamensämne på linjen upp- taget ämne, vari minst betyget med beröm godkänd erhållits.

För examen på den maskintekniska linjen krävs att den studerande er- hållit minst betyget med beröm godkänd i två av de ämnen, som är upp— tagna såsom tentamensämnen på linjen, minst betyget godkänd i ytterligare fem av dessa ämnen samt intyg om att i samtliga övriga i examen ingående ämnen kunskapsfordringarna för förhör respektive kurs inhämtats. I ett av de tentamensämnen på linjen, i vilket minst betyget med beröm godkänd erhållits, krävs ett examensarbete i form av självständig bearbetning av ett förelagt problem.

Studerande på den allmänna linjen skall ha erhållit minst betyget god- känd i sju av de ämnen, som är upptagna såsom tentamensämnen på linjen samt intyg om att i samtliga övriga i examen ingående ämnen kunskaps- fordringarna för förhör respektive kurs inhämtats. För examens godkän- nande krävs dessutom en seminerieuppsats eller annat motsvarande exa- mensarbete i ett tentamensämne, som finns upptaget på linjen såsom så- dant ämne.

C. Frekvensen examina på olika studielinjer under perioden 1932—1958 Under perioden 1932—1958 har vid lantbrukshögskolan intagits 910 elever, av vilka 657 vid 1958 års slut hade avlagt agronomexamen. Nära hälften av dessa hade utexaminerats på jordbrukslinjen, omkring en fjärdedel på eko- nomiska linjen och återstoden på husdjurslinjen, maskintekniska- eller allmänna linjerna. Som tidigare framhållits, har emellertid antalet linjer ej varit lika många under hela den tid lantbrukshögskolan varit i verksam- het. Under tioårsperioden 1949—1958 fanns emellertid samtliga nuvarande linjer. Fördelningen av examina på olika linjer under denna tidrymd är följande:

Antal % Jordbrukslinjen ................ 177 40,5 Husdjurslinjen ................ 61 14,0 Ekonomiska linjen .............. 91 20,8 Maskintekniska linjen ............. 64 14.6 Allmänna linjen ................ 44 10,1

437 1000

Av denna sammanställning över frekvensen examina på olika linjer er- hålles en viss inblick i studenternas intresseinriktning men däremot endast en ofullständig bild av de yrkesverksamma agronomernas fördelning på olika verksamhetsområden. I kapitel 4 har en av arbetsmarknadsstyrelsen gjord utredning rörande agronomernas verksamhetsområden redovisats. För att närmare belysa till vilka verksamhetsområden de högskoleutbil— dade agronomerna går, vilket ej fullt framgår av arbetsmarknadsstyrel— sens utredning, som omfattar även andra agronomer än de från lantbruks- högskolan utexaminerade, kan anföras följande sammanställning av de i lantbrukshögskolans katalog för 1957—1958 tillgängliga uppgifterna rö- rande 588 av de 657 från lantbrukshögskolan utexaminerade agronomerna.

Arbetsområden Antal % Driftsledning i jordbruk ............ 32 5,4 Lägre lantbruksundervisning .......... 165 28,1 Hushållningssällskap .............. 57 9,7 Lantbruksnämnder .............. 46 7,8 Statliga verk och styrelser ........... 53 9,0 Forskning och försöksverksamhet ........ 130 22,1 Jordbruksekonomiska föreningar ........ 34 5,8 Diverse tjänster med anknytning till jordbruket,

bl.a. affärsverksamhet ............ 67 11,4 Diverse tjänster utan anknytning till jordbruket . 4 0,7

Totalt 588 100,0

De högre lantbruksundervisningssakkunniga uttalade 1927, att man borde kunna räkna med att ett icke ringa antal agronomer skulle komma att ägna sig åt driftsledning i jordbruk. Ovan anförda siffror Visar emellertid, att

under de 26 år som förflutit, sedan lantbrukshögskolan började sin verk- samhet, detta icke har varit fallet. Endast ca 5 procent av agronomerna har ägnat sig åt driftsledning i jordbruk. Oftast innehar de agronomer, som bli— vit praktiska jordbrukare, egna jordbruk. Endast ett fåtal är förvaltare eller dylikt.

D. Inkomna förslag rörande agronomexamens inriktning och utformning

Jordbrukshögskoleutredningen har inhämtat synpunkter från lantbruks- högskolans lärarkollegium och studentkår, lantbruksstyrelsen, hushåll- ningssällskapens förbund samt Sveriges lantbruksförbund rörande den framtida agronomutbildningens utformning, speciellt med avseende på be- hovet av praktisk utbildning samt omfattningen och inriktningen av hög- skolestudierna. Av därav föranledda och till utredningen inlämnade yttran- den framgår följande.

a. Praktisk utbildning

Ovan har anförts att den för praktisk utbildning nu föreskrivna tiden, inberäknat lantmannaskola, utgör två år. I sin skrivelse till utredningen föreslår lärarkollegiet vid lantbrukshögskolan viss minskning av den prak— tiska utbildningen och uttalar, att denna skulle kunna koncentreras till praktisk-teoretiska helårskurser vid vissa lantbruks- och lantmannaskolor. De studerande skulle i så fall antas vid högskolan direkt efter studentexa- men och tillbringa första året av studietiden på en praktisk-teoretisk hel— årskurs. Studierna vid högskolan skulle därefter påbörjas och under för- slagsvis tredje året kunde inläggas ca fyra månaders specialpraktik, som anpassades allt efter de olika linjernas behov. Studerande med avgångs— examen från specialgymnasiet för lantbruks-, mejeri- och skogsstuderande, som redan genomgått lantbruks- och lantmannaskola och jämväl förvärvat jordbrukspraktik, borde erhålla befrielse från kravet på genomgång av praktisk-teoretisk helårskurs.

Lantbrukshögskolans studentkår föreslår, att intagningen till högskolan baseras enbart på betyg över avlagd studentexamen. Under första året efter inskrivningen skulle eleven under högskolans överinseende praktisera på egendomar utsedda av högskolan och genomgå kurs vid lantmannaskola. I studentkårens skrivelse nämnes i detta sammanhang den vid Svalöfs lant- mannaskola anordnade kursen såsom lämplig förebild. Under högskoletiden borde sedan olika former av specialpraktik infogas. Denna skulle utformas så, att de studerande finge tillfälle att komma i kontakt med de olika verksamhetsområden, inom vilka de efter agronomexamen kan bli syssel- satta. Liksom lärarkollegiet framhåller studentkåren, att sökande med ett eller flera års praktik samt betyg från lantmannaskola borde få påbörja de egentliga högskolestudierna utan att först behöva praktisera i högskolans regl.

Lantbrukshögskolans studentkår anför också, att lantbrukshögskolan, genom sitt krav på två års praktik för inträde, intar en särställning bland fackhögskolorna och att denna långa praktiktid torde till en del bära an- svaret för nedgången i antalet sökande till högskolan under 1950-talet.

Lantbruksstyrelsen framhåller i fråga om utbildningstiden, att denna otvivelaktigt är alltför lång och därför avskräckande för många, som eljest skulle vilja ägna sig åt agronomiska studier. Detta anges som en av anled- ningarna till att antalet inträdessökande till lantbrukshögskolan minskat, så att urvalsmöjligheterna blivit alltför begränsade. Det mest avhållande momentet synes styrelsen vara den omfattande förpraktiken. Denna skulle — om den förlades till gårdar med förutsättningar att meddela god och allsidig praktik och ställdes under viss tillsyn _ kunna väsentligt minskas och åtminstone delvis förläggas till tiden efter det att inträde vunnits vid högskolan. Förpraktiken borde, enligt lantbruksstyrelsens mening, om möj- ligt begränsas till omkring sex månader. Det nuvarande kravet på genom- gång av huvudkurs vid lantmannaskola synes styrelsen mindre väl moti- verat, eftersom undervisningen vid dylik kurs är upplagd på ett alltför elementärt sätt för att vara avpassad för studenter. Det kunskapsmått, som genomgången kurs vid lantmannaskola avser att garantera, borde kunna inhämtas på betydligt kortare tid, eventuellt vid en särskild specialkurs under praktiktiden före inträdet vid högskolan eller under första terminen vid högskolan.

Efter infordrande av yttrande från de olika hushållningssällskapen fram-' håller hushållningssällskapens förbunds styrelse att den pågående tenden- sen till ökning av utbildningstiden för agronomexamen bör hejdas, men på- pekar samtidigt att det kan vara vanskligt att avgöra, om en minskning skall ske genom en avkortning av praktiktiden eller av tiden för högskole— studierna. Majoriteten av hushållningssällskapen hade vid förfrågan avrått från att sänka kraven på praktik före inträdet vid högskolan. Förbunds- styrelsen anser det emellertid vara av sådan vikt, att fullt kvalificerade sökande stimuleras att välja agronombanan, att frågan om praktikkraven bör bedömas utan förutfattade meningar. Ett kategoriskt fasthållande vid kravet på två års praktik skulle ej heller i och för sig utgöra någon garanti för att den studerande bleve en duglig konsulent eller lärare. Viktigare torde vara att den fullgjorda praktiken varit lärorik och inte enbart en pappersmerit. Vidare anser förbundsstyrelsen, att den studerande skulle ha bättre nytta av en praktisk utbildning, efter det att studierna vid hög- skolan påbörjats. Förbundsstyrelsen finner det sålunda inte otänkbart, att kravet på praktik före inträdet kan minskas till förslagsvis ett år, om det under studietiden vid högskolan sörjes för viss kvalificerad praktik inom den studerandes blivande arbetsområde. En annan lösning vore att även en del av den grundläggande praktiken fullgjordes efter antagningen till hög- skolan. En förutsättning för att kraven på praktik skulle kunna minskas

vore dock, att den förkortade praktiken ställdes under kvalificerad ledning och att praktikhestämmelserna ej åsidosattes genom alltför frikostig dis— pensgivning.

Sveriges lantbruksförbund framhåller i sin inlaga, att även om en god praktisk underbyggnad måste anses vara betydelsefull, synes det dock nöd- vändigt med en begränsning och effektivisering av praktiktiden. Under senare år har nämligen antalet sökande till lantbrukshögskolan sjunkit starkt liksom även betygsstandarden hos de sökande. En viktig orsak här- till torde enligt förbundets mening vara, att den långa praktiktiden avskräc- ker studenterna från att välja agronombanan. Även i studierna för många andra akademiska yrken utgjorde den praktiska utbildningen en väsentlig faktor. Oftast inginge emellertid den praktiska utbildningen som ett senare led i studierna och inte som en fordran för tillträde till utbildningsbanan. Möjligheterna att under högskolestudierna lägga in den praktiska utbild— ningen för agronomexamen torde enligt förbundets åsikt böra övervägas. Därigenom skulle en välbehövlig effektivisering och koncentration av prak- tiktiden kunna ernås, varjämte praktiktiden kunde inriktas på det ämnes— område, som vederbörande i sin yrkesutövning sedermera tänkte ägna sig åt. Den totala praktiktiden skulle därigenom i de flesta fall kunna ned- bringas till ca ett år.

b. Egentliga högskolestudier

Lärarkollegiet vid lantbrukshögskolan påpekar i sin skrivelse till utred- ningen, att den nuvarande examensstadgan är så uppbyggd, att agronom- examen är ägnad att ge den studerande behörighet att inneha vissa tjänster. En jordbrukskonsulent borde sålunda ha avlagt agronomexamen på jord- brukslinjen, en husdjurskonsulent på husdjurslinjen etc. Lärarkollegiet framhåller vidare, att agronomexamens uppdelning på olika linjer gör det Önskvärt, att behörighetsvillkor för tjänster inom den lägre lanthruks- undervisningen, inom hushållningssällskapen och lantbruksnämnderna när- mare fixeras. Utformningen av dessa behörighetsvillkor borde ankomma på lantbruksstyrelsen. Lärarkollegiet påpekar vidare, att behovet av ekonomisk sakkunskap ökat inom jordbrukets utrednings- och upplysningsverksamhet och att den ekonomiska linjens uppläggning ej helt tillfredsställer ifråga- varande arbetsgivares berättigade önskemål. Studieordningen för denna linje borde därför uppläggas så, att de studerande, utan att kravet på en för de ekonomiska studierna nödvändig agronomisk allmänutbildning efter- sattes, finge mera tid för de ekonomiska ämnena. Lärarkollegiet framhåller vidare att lantbruksnämndernas tillkomst har ökat behovet av specialister inom fastighetsplaneringens område och att nuvarande agronomundervis- ning ej tillgodoser de krav, som med tanke på detta behov kan ställas. Lärarkollegiet finner det också vara av betydelse, att de som så Önskar, bereds möjligheter att avlägga en examen med tämligen långt driven specia-

]isering utan direkt anknytning till någon av de övriga linjerna. Enligt kollegiets uppfattning bör en examen med denna inriktning konstrueras på ett sådant sätt, att betygssumman och kraven på fördjupning i Vissa ämnen väl motsvarar den studieprestation, som erfordras för examen på någon av de nuvarande linjerna.

Lantbrukshögskolans studentkår föreslår, att vid sidan av nu förefintliga linjer en linje utan angiven studieinriktning inrättas. Vid undervisningens uppläggning önskar studentkåren vissa förändringar, bl. a. att undervisning ej meddelas i mer än ett å två ämnen samtidigt, att undervisning i förhörs- ämnen helt skiljes från annan undervisning i ämnet, att samtliga kurs- ämnen ändras till förhörsämnen eller helt utesluts och att undervisning i ämnen, som kan sammanföras under en huvudrubrik, förläggs samtidigt eller till varandra närliggande tidsperioder. Dessutom föreslås inrättande av undervisningsfria perioder och en förlängning av den nominella studie— tiden med minst fyra månader. Studentkåren önskar vidare fastställda be- hörighetsvillkor för statliga och halvstatliga tjänster, där så är möjligt.

Enligt lantbruksstyrelsens mening är den nuvarande agronomutbild— ningen alltför specialiserad. De agronomer, som skall ägna sig åt konsulent— eller lärarverksamhet, har enligt styrelsens åsikt ett starkt behov av agro- nomiskt vetande vid sidan av specialkunskaperna inom ett visst ämnes— område. Styrelsen anser det därför synnerligen betydelsefullt, att möjlig- heterna till en breddad utbildning inom det tillämpade ämnesområdet ingående prövas. Det torde därvid vara nödvändigt att ompröva den nu gällande fördelningen av studietiden mellan grundläggande och tillämpade ämnen. För de agronomer — det stora flertalet —— som efter studierna icke kommer att ägna sig åt forskningsverksamhet innebär enligt styrelsens mening den nuvarande fördelningen av studietiden mellan grundläggande och tillämpade ämnen,» att en oproportionerligt lång del av studietiden åtgår för studier av ämnen, som är mindre betydelsefulla för yrkesverksamheten. Styrelsen anser sig särskilt böra ifrågasätta, om icke de nu mycket omfat- tande kurserna i bl.a. kemi kunde minskas väsentligt. Styrelsen framhåller även, att för lärare samt för konsulenter vid hushållningssällskapen och i viss mån även vid lantbruksnämnderna är en förbättrad pedagogisk utbild- ning med speciell inriktning på konsulent- och lärartjänstgöring av synner- ligen stor betydelse. En sådan utbildning skulle antingen kunna inläggas i agronomutbildningen eller meddelas vid särskilda kurser efter agronom- examen.

Lantbruksstyrelsens allmänna synpunkter på agronomutbildningen torde kunna sammanfattas så, att styrelsen förordar en jämförelsevis allsidig utbildning med tyngdpunkten förlagd till de tillämpade ämnena och utan alltför långt gående linjeuppdelning. Samma mål skulle enligt styrelsens mening även kunna nås genom en enhetlig agronomexamen lika för alla utom för blivande forskare och försöksmän. Denna agronomexamen skulle

sedan kunna kompletteras med ett antal Specialkurser av olika slag omfat- tande mellan fyra månader och ett halvt år.

Bland lantbruksstyrelsens speciella synpunkter på agronomutbildningen förtjänar särskilt nämnas, att styrelsen ifrågasätter behovet av en maskin- teknisk linje, framhåller såsom betydelsefull utbildningen av väl kvalifice— rade hydrotekniker för lantbruksnämndernas arbetsuppgifter, kräver att den nuvarande undervisningen i husbyggnadslära utvidgas och ges en fas- tare ställning vid lantbrukshögskolan, understryker vikten av en grundli- gare utbildning i rättskunskap och betonar angelägenheten av en icke obe- tydlig undervisning i lantbrukets driftsekonomi för jordbruks- och hus- djurskonsulenter.

Hushållningssällskapens förbunds styrelse framhåller, efter att ha inhäm- tat yttranden från de olika hushållningssällskapen, att sällskapens fält- arbetande agronomer — konsulenterna — i sin dagliga verksamhet ofta ställs inför uppgifter, som utöver de med linjeuppdelningen följande special- kunskaperna även kräver en icke alltför begränsad agronomisk allround- utbildning. För de studerande, som efter examen tänker arbeta inom hus- hållningssällskapen och dem närstående verksamhetsområden synes det enligt förbundsstyrelsen önskvärt med en något grundligare utbildning i de ekonomiska ämnena, vilka för närvarande ägnas alltför liten uppmärk— samhet inom de starkt specialiserade husdjurs-, jordbruks- och maskin- tekniska linjerna. Vidare torde undervisningen i de grundläggande ämnena kunna beskäras. Hushållningssällskapens förbund förordar därför, att ut— redningen noggrant prövar möjligheterna att åstadkomma en begränsning av studierna i de grundläggande ämnena vid högskolan. För den ekono- miska linjen synes däremot skäl föreligga för en fördjupning av studierna i de ekonomiska huvudämnena utan att utbildningen i de tillämpade agro- nomiska ämnena i nämnvärd grad förkortas.

Sveriges lantbruksförbund berör i sitt yttrande endast undervisningen på den ekonomiska linjen och uttalar önskemålet, att på denna linje en viss bortsortering av perifera ämnen och en bättre anpassning och koncentra- tion av studierna i de tillämpade agronomiska ämnena synes böra göras, varigenom längre tid kunde ägnas studiet av de ekonomiska ämnena. Vi- dare borde studierna i de grundläggande ämnena enligt förbundet minskas, varigenom ytterligare tid erhålls för dels de ekonomiska ämnena, dels de tillämpade agronomiska ämnena allmän jordbrukslära, växtodlingslära och husdjurslära, dels ämnet rättskunskap.

E. Utredningens förslag rörande agronomexamens inriktning och utformning a. Allmänna synpunkter på agronomutbildningens målsättning, utbildnings- tidens längd och examens utformning

Den procentuella fördelningen av antalet högskoleutbildade agronomer verksamma inom olika områden har redovisats på sid. 115. Sannolikt torde

man ej behöva räkna med några större förändringar i denna fördelning under i varje fall 1960-talet. Detta innebär att det övervägande antalet utexaminerade agronomer under denna tid kommer att ägna sig åt tjänste- mannabanan, medan endast ett mindre antal torde komma att bli drifts- ledare vid jordbruk.

Mot bakgrund av det ovan anförda finner utredningen, att utbildningen främst bör inriktas på att agronomexamen skall vara en ämbetsexamen för befattningar som lärare, konsulenter och tjänstemän inom olika verk och organisationer på jordbrukets område men också utgöra en grund för se— nare forskarutbildning.

Detta mål torde inom rimlig studietid ej kunna nås såvida ej möjligheter till specialisering av studierna föreligger vid högskolan. Specialiseringen innebär givetvis både för- och nackdelar. Den gör å ena sidan den nyutexa— minerade agronomen mera direkt användbar för vissa befattningar, men begränsar å andra sidan hans valmöjligheter till olika tjänster. Flertalet av de myndigheter och organisationer, från vilka utredningen inhämtat yttranden beträffande agronomutbildningens utformning, har dock ansett att någon form av specialisering är önskvärd samtidigt som de betonat vikten av en bred agronomisk allmänbildning. Enligt utredningens uppfatt- ning bör därför agronomutbildningen i princip uppläggas så att olika gra- der av specialisering möjliggöres men att samtidigt alla agronomer bör ges en grundläggande agronomisk allmänbildning. Utbildningen bör därför om- fatta dels en förberedande praktisk del avsedd att bibringa de studerande en allmän agronomisk utbildning av mer praktisk art och dels en del omfat- tande de egentliga högskolestudierna.

Omfattningen av dessa båda delar måste vägas mot utbildningstidens sammanlagda längd, dvs. tiden från studentexamen till agronomexamens avläggande.

Enligt utredningens uppfattning bör denna tid ej vara längre än motsva- rande tid för annan jämförlig examen, såsom exempelvis fil. mag.-, jur. kand.- eller civilingenjörsexamen. Sålunda bör för utbildning till agronom ej åtgå mer än högst fem år från studentexamen. Enligt nu gällande be- stämmelser åtgår för praktik (inkl. genomgången lantmannaskola) och egentlig högskoleutbildning sammanlagt ca sex år från studentexamen. Följaktligen måste antingen den förberedande delen eller den egentliga hög- skoledelen nedskäras tidsmässigt med sammanlagt ca ett år.

Vad beträffar den förberedande praktiska utbildningen bör den omfatta dels en kortare teoretisk kurs motsvarande ungefär lantmannaskolans hu- vudkurs och dels jordbrukspraktik. Jordbrukspraktikens syfte bör, enligt utredningens uppfattning, vara att dels ge de blivande agronomerna en all- män kännedom om praktisk jordbruksdrift och dels samtidigt låta dem få en inblick i jordbrukarnas vardagliga och sociala problem. Avsikten med jordbrukspraktiken är således ej att ge driftsledarutbildning. Härför skulle

åtgå avsevärt längre tid. Som ovan framhållits bör utbildningen av agrono- mer ej främst ha denna inriktning. Man måste nämligen räkna med att de agronomer, som vill bli driftsledare i jordbruk skaffar sig härför tillräcklig praktisk erfarenhet utan något direkt samband med examen.

Mot bakgrund av ovan angivna målsättning har utredningen undersökt huruvida ej tiden för den egentliga jordbrukspraktiken genom en rationa- lisering kan avkortas. Såvitt utredningen kan finna synes den för den nu— varande jordbrukspraktiken anslagna tiden ej alltid utnyttjas på mest än- damålsenliga sätt. Det bör därför finnas förutsättningar för att rationali- sera praktiken och därigenom få till stånd den minskning av den totala studietiden, som ovan förordats. Om de blivande agronomernas jordbruks- praktik på ett ändamålsenligt sätt upplägges och övervakas synes jord- brukspraktikens syftemål kunna uppnås genom att de studerande under en växtodlingssäsong arbetar på rationellt skötta jordbruk. Den sammanlagda tiden för den förberedande praktiska utbildningen skulle därigenom kunna avkortas till ett år. Det är utredningens uppfattning att en dylik kvalifice- rad, rationellt upplagd jordbrukspraktik ger bättre garantier för de stude- randes förtrogenhet med praktiskt jordbruk än den hittillsvarande längre men ej planlagda eller övervakade praktiken. En sådan utväg att förkorta utbildningstidens längd har även förordats i flertalet av de ovan refererade yttrandena över agronomutbildningens uppläggning.

De egentliga högskolestudierna, som bör följa omedelbart efter det för- beredande praktiska utbildningsåret, bör enligt utredningens uppfattning omfatta ca fyra studieår. Under studietiden bör inläggas ca tre månaders specialpraktik.

b. In trädesfordringar

För att kunna organisera det ovan föreslagna året av förberedande prak- tisk utbildning så att det blir så väl utnyttjat som möjligt föreslår utred- ningen, att denna utbildning normalt bör äga rum efter intagningen vid lantbrukshögskolan. De inträdessökande bör alltså intagas endast på grund- val av studentbetyget. För att antagas som ordinarie studerande vid lant- brukshögskolan skall den inträdessökande beträffande sin teoretiska ut- bildning styrka, att han dels avlagt svensk studentexamen eller är likställd med den som avlagt studentexamen i fråga om rätten att inskrivas som stu- derande vid universitet och högskolor samt att där avlägga examina, dels i studentexamen eller vid fyllnadsprövning efter avlagd studentexamen eller särskild prövning enligt fordringarna för studentexamen visat sig ha kun- skaper motsvarande godkänt vitsord i följande fyra såsom huvudämnen betecknade ämnen, nämligen: kemi, fysik, matematik och biologi med hälsolära. Utredningen finner ej anledning föreslå ändringar i de för an- tagning nu gällande fordringarna i dessa fyra huvudämnen (sid. 111).

e. Propedeutisk utbildning

Den förberedande praktiska utbildningen — i fortsättningen benämnd propedeutisk utbildning _ har ovan av utredningen förordats bli förkortad till ett år. Utredningen anser, att denna propedeutiska utbildning bör om- fatta dels en propedeutisk kurs med teoretisk utbildning i tillämpade jord- bruksämnen av ungefär samma omfattning som lantmannaskolans huvud- kurs och dels praktiskt arbete på- lämpliga jordbruk.

En i princip liknande anordning för den propedeutiska utbildningen som den utredningen ovan förordat finns redan, genom att vid vissa lantmanna- skolor, bl.a. Svalöv, anordnats en ettårig praktisk-teoretisk utbildning för studenter, som ämnar söka inträde vid lantbrukshögskolan. Dessa kurser är upplagda så att studenterna under vinterhalvåret deltar i skolans under— visning i tillämpade jordbruksämnen, medan de under sommarhalvåret praktiserar på av skolans ledning utvalda jordbruk. Sistnämnda praktik kontrolleras genom skolans försorg. Denna sistnämnda form av propedeu- tisk utbildning synes klart överlägsen den okontrollerade praktikutbild- ningen och synes i många avseenden vara föredömlig. Utredningen anser att den propedeutiska utbildningen i princip bör erhålla en liknande ut- formning dock med vissa modifieringar, som enligt utredningens mening skulle medföra ytterligare, väsentliga fördelar.

Som speciellt framhållits i lantbruksstyrelsens skrivelse torde nämligen de vid lantmannaskolorna vanliga huvudkurserna vara mindre väl avpas- sade för studenter, eftersom dessas studiekapacitet ej blir tillräckligt ut- nyttjad vid sådana kurser. En förläggning av den propedeutiska utbild- ningen till praktisk—teoretiska helårskurser vid lantmannaskolor, där sådana kurser anordnas, medför också att de studerande splittras på olika skolor med därav följande svårigheter att samordna denna undervisning med den senare följande högskoleundervisningen. En sådan samordning är i hög grad önskvärd. Den skulle även _ om än i mindre grad — bidra till att förkorta studietiden vid högskolan. Utredningen har därför ej ansett sig kunna förorda, att den propedeutiska utbildningen förlägges till olika lant- mannaskolor utan föreslår i stället, att denna utbildning meddelas vid en för detta ändamål särskilt avsedd skola (avdelning vid lantbrukshögskolan) vid vilken undervisningen helt kan anpassas till de förkunskaper studen- terna har och läggas upp på ett sådant sätt att den korresponderar med den följande högskoleundervisningen. Utbildningen bör, som ovan nämnts, omfatta dels en propedeutisk kurs med teoretisk utbildning motsvarande lantmannaskolans huvudkurs och dels jordbrukspraktik. Den propedeu- tiska kursen föreslås därvid förlagd till Ultuna. Vid kontakt med 1955 års lantbruksundervisningskommitté har konstaterats, att ett nedläggande av den nuvarande undervisningen vid Ultuna lantbruksskola på grund av det minskade behovet av arbetsledare inom jordbruket kan äga rum utan egent- liga olägenheter för den lägre lantbruksundervisningens del. Utredningen

föreslår därför, att Ultuna lantbruksskola nedläggs och att dess lokaler får disponeras för den propedeutiska utbildningen. För att organisera och leda den propedeutiska utbildningen — såväl den teoretiska utbildningen under vinterhalvåret som den praktiska utbildningen under sommarhalvåret _— föreslår utredningen att en särskild avdelning för propedeutisk utbildning inrättas vid lantbrukshögskolan.

Uppläggningen av den propedeutiska kursen samt den propedeutiska av— delningens organisation: Den propedeutiska kursen föreslås omfatta ca 6 månader och pågå från omkring den 1 september intagningsåret till mitten av mars efterföljande år. Kursen bör i huvudsak inriktas på undervisning i tillämpade agronomiska ämnen. I denna undervisning bör även ingå vissa praktiska övningar och demonstrationer. Bl.a. av detta skäl har det ansetts lämpligt att de studerande under den tid kursen pågår inkvarteras på Ul- tuna, där plats kan beredas dem i de byggnader, som nu används för lant- bruksskolans elever. Undervisningen föreslås omfatta sammanlagt ca 750 timmar med följande ungefärliga fördelning på olika ämnen:

Hydroteknik .................. 60 timmar Jordbrukslära .................. 90 » Växtodlingslära och växtpatologi ......... 130 » Husdjurslära .................. 140 » Maskinlära och husbyggnadslära .......... 130 » Lantbruksekonomi ................ 130 » Skogshushållning ................ 70 »

Summa 750 timmar

Vid avdelningen för propedeutisk utbildning bör finnas en föreståndare, som ansvarar för den propedeutiska kursen samt den följande jordbruks- praktiken. Denne föreståndare kan samtidigt vara Ultuna egendoms förval- tare. För att biträda föreståndaren för den propedeutiska avdelningen i undervisningen och vid planläggningen och övervakningen av jordbruks- praktiken samt vid Ultuna egendoms skötsel bör inrättas en befattning som förvaltarassistent. Övriga lärarkrafter vid den propedeutiska kursen hör utgöras av tjänstemän knutna till respektive högskoleinstitutioner. Det bör åligga respektive institutionsföreståndare att fördela denna undervisning mellan de vid institutionen anställda tjänstemännen. Ifråga om Skogshus- hållning bör speciallärare anlitas.

Uppläggningen av undervisningen i de olika ämnen, som skall ingå i den propedeutiska kursen, bör ske i samråd med företrädarna för respektive ämnen vid lantbrukshögskolan och fastställas av högskolans lärarkolle- gium. Därigenom erhålles garanti för att undervisningen får direkt anknyt- ning till den vid högskolan senare meddelade undervisningen.

Jordbrukspraktik. Jordbrukspraktiken bör vidta omedelbart efter den propedeutiska kursens slut omkring den 15 mars och pågå till högskole- studiernas början omkring den 1 september. Denna praktik bör förläggas

till jordbruk i olika delar av landet och som tidigare framhållits, organise- ras och övervakas av avdelningen för propedeutisk utbildning. Praktiken kan därigenom planläggas redan under den propedeutiska kursen på Ul- tuna. Därvid bör de studerandes Specialintressen så långt möjligt tillgodo- ses samtidigt som det bör eftersträvas, att praktiktiden ur allmän jordbruks- synpunkt blir så lärorik och effektivt utnyttjad som möjligt. Eleverna bör sålunda få en allsidig träning i förekommande praktiska göromål samt en fortlöpande information om driftens utformning och om motiven till de vidtagna åtgärderna. Vid praktiktidens slut bör varje student till förestån- daren vid avdelningen för propedeutisk utbildning avlämna en rapport över sina erfarenheter under praktiktiden och i samband därmed analysera de problem, som är förbundna med driften på den egendom där vederbö- rande praktiserat.

Befrielse från propedeutisk utbildning. Den propedeutiska utbildning, som ovan skisserats, är organiserad med tanke på sådana inträdessökande som inte redan skaffat sig jordbrukspraktik och genomgått lantmannaskola. Man torde dock få räkna med att vissa inträdessökande, särskilt de som påbörjat sina studier för studentexamen först sedan de redan förvärvat en viss praktisk jordbruksutbildning, kan ha en jordbrukspraktik, som över— stiger den ovan föreslagna och därjämte ha genomgått lantmannaskola. Det är utredningens mening, att dessa studenter efter intagningen vid lant- brukshögskolan ej skall behöva genomgå den propedeutiska utbildningen, därest de i lantmannaskolans längre kurs erhållit kvalificerade betyg (minst AB) i de ämnen, som ingår i den propedeutiska kursen enligt ovan före- slagna plan. Sådana studenter bör tillåtas påbörja de egentliga högskole- studierna omedelbart efter intagningen. Skulle de ej ha erhållit kvalifice- rade betyg i ovan nämnda ämnen, bör de beredas möjlighet att genomgå förhör, som kan berättiga dem att befrias från den propedeutiska utbild- ningen. Det hör tillkomma KLSL:s lärarkollegium att besluta i ärenden an- gående befrielse från deltagande i den propedeutiska utbildningen.

Vid en organisation av den propedeutiska utbildningen i enlighet med ovan skisserat förslag kommer den nuvarande lantbruksskolans elevrum och lärosalar att användas av de studerande endast under perioden 1 sep- tember—15 mars. Återstoden av året blir lokalerna tillgängliga för annan undervisning och kan under denna tid lämpligen användas för fortbild- ningskurser för konsulenter, lärare m.fl., som då också kan beredas möj- ligheter att bo på Ultuna under de tider kurserna pågår.

Specialpraktik. I skrivelse till utredningen har lärarkollegiet vid lant- brukshögskolan liksom lantbrukshögskolans studentkår föreslagit införan- det av specialpraktik. Lärarkollegiet föreslår fyra månaders specialpraktik under det tredje året vid högskolan. Studentkåren, som i likhet med lärar- kollegiet förordar införandet av specialpraktik, betonar särskilt värdet av att denna gör det möjligt för de studerande att komma i kontakt med de

olika verksamhetsområden, som de möter efter agronomexamen. Utred- ningen anser att en sådan specialpraktik skulle vara av betydelse för de senare studierna och föreslår därför ca tre månaders praktik av detta slag, förslagsvis förlagd till sommaren mellan det andra och tredje året av den egentliga högskoleutbildningen. Det bör tillkomma föreståndarna för de institutioner, inom vilkas verksamhetsområden specialpraktiken faller, att organisera och övervaka densamma.

d. Egentlig högskoleutbildning

Terminsindelning. Enligt ovan framlagda förslag skall den propedeutiska utbildningen vara avslutad under den sista hälften av augusti månad. De egentliga högskolestudierna kan därför påbörjas omkring den 1 september, vilket möjliggör en terminsindelning som överensstämmer med den som tillämpas vid universiteten. Inte minst med tanke på det av utredningen föreslagna samarbetet med Uppsala universitet är det önskvärt att tillämpa samma terminsindelning vid KLSL som vid Uppsala universitet. Utred- ningen föreslår därför, att vid lantbrukshögskolans höstterminen skall om— fatta perioden 1 september—15 december och vårterminen perioden 15 ja- nuari—31 maj. Den undervisning, som nu är förlagd till perioderna 1—15 juni respektive 1—31 augusti bör förläggas antingen till de ovan föreslagna terminerna eller till särskilda kurser under sommarmånaderna. Den under- visning i jordbrukslära, systematisk botanik, växtodlingslära och växtsjuk- domslära, som nu förekommer i juni och augusti, bör enligt utredningens mening förläggas till sommarkurser, såsom redan är fallet i ämnet genetik.

Högskoleutbildningens principiella utformning. Enligt nu gällande be- stämmelser kan agronomexamen avläggas på fem olika linjer. Härigenom medges i viss utsträckning varierande specialiseringsmöjligheter. Vill man emellertid möjliggöra en snabb och smidig anpassning av agronomutbild- ningen alltefter utvecklingens växlande krav synes dock nuvarande linje— system ej vara tillräckligt elastiskt. Detta utgör enligt utredningens förme- nande en påtaglig svaghet i systemet med linjeuppdelning. Fördelarna med linjesystemet synes ligga i att de studerande får vägledning i ämnes- och betygsval. Linjerna ger dessutom stadga åt studiernas uppläggning och be— drivande samtidigt som examen avlagd på viss linje hos arbetsgivarna i viss utsträckning kommit att få karaktären av behörighetsvillkor. Utred- ningen har därför sökt finna en anordning, som i görligaste mån eliminerar linjeuppdelningens stelhet men ändå behåller systemets fördelar. En sådan anordning torde kunna erhållas genom att linjeuppdelningen ersätts med ett system med fritt ämnesval, varvid samtidigt särskilda behörighetsvill- kor uppställs för vissa befattningar som lärare, konsulenter etc. Valmöjlig- heterna för de studerande ökas därigenom medan behörighetsvillkoren ger sådana studerande, som inriktar sig mot vissa befattningar vägledning i

j, i i i

ämnes- och betygsval. Behörighetsvillkoren bör givetvis uppställas av ve- derbörande myndighet eller arbetsgivare. Genom en dylik anordning synes linjeindelningens mest påtagliga nackdel kunna elimineras medan dess för— delar i stor utsträckning bibehålles. Utredningen vill därför förorda detta system för de egentliga högskolestudierna.

Betygsenheter, minimifordringar på betyg för godkänd examen, under- visningsnämnd m.m. Enligt nu gällande stadga för agronomexamen indelas ämnena i agronomexamen efter studiernas omfattning och prövningens beskaffenhet i tentamensämnen, förhörsämnen och kursämnen. Studiernas omfattning i tentamensämnen differentieras i olika fordringar för skilda betyg. För förhörsämne ges intyg om godkända insikter genom vitsorden tillfredsställande eller väl. I kursämne ges endast intyg om godkänt slutför- hör.

Enligt tillgänglig studiestatistik synes studiernas omfattning för samma betygsenhet i skilda ämnen vara rätt varierande.

Ur flera synpunkter, bl.a. för att kunna ange en viss betygssumma för godkänd examen men även med hänsyn till ett på undervisningens område utvidgat samarbete med universiteten och övriga högskolor, är det enligt utredningens uppfattning önskvärt att varje betygsenhet motsvarar en viss genomsnittlig studietid. Några exakt fixerade normer torde ej, bl.a. av den anledningen att flera ämnen normalt studeras samtidigt vid lantbrukshög- skolan, vara erforderliga eller direkt önskvärda. Vissa riktlinjer erfordras likväl till ledning för undervisningens uppläggning. Som utgångspunkt bör därvid väljas universitetens nuvarande betygsnormer, enligt vilka vid ma- tematisk—naturvetenskaplig eller humanistisk fakultet ett betyg normalt bör medhinnas på en termin och två betyg på två terminer, varvid en stu- dietermin avses omfatta ca fem månader.

Med hänsyn till det stora antal ämnen, som normalt ingår i agronomexa- men hör betygsenhet i denna examen motsvara hälften av betygsenhet vid universiteten. Då skillnaderna mellan förhörs- och kursämne i många fall synes obetydliga bör dessa båda beteckningar utgå och ersättas med den enhetliga beteckningen kursämne, i vilket endast ges vitsord om godkänt slutprov. Kursämnenas omfattning bör motsvara de nuvarande förhörs— ämnenas.

Ämnena vid högskolan bör sålunda enligt utredningens förslag indelas i tentamens- och kursämnen. Tentamensämne bör kunna studeras till ett, två, tre eller fyra betyg, varvid skilda fordringar bör uppställas för olika betyg. Fordringarna för kursämne bör motsvara ca hälften av ett betyg.

Studietiden enligt det här förordade systemet för ämne vid lantbruks- högskolan jämfört med universitetsämne belyses av nedanstående tabell.

Som tidigare förordats bör de egentliga högskolestudierna för agronom- examen normalt ej omfatta mer än ca fyra studieår.

Beträffande studiernas uppläggning må följande anföras. Erfarenheterna

Betygsenhet vid Motsvarande Beräknad ungefärlig studietid lantbrukshög— betygsenhet vid (inkl. föreläsningar, kurser skolan universiteten och tentamina)

4betyg. . . .

2 betyg

ca 2 terminer

3 » ingen direkt » lå termin motsvarighet

2 » . . . . 1 betyg » 1 »

1 » . . . . & » » å— »

Kurs=åhetyg . ingen motsva- » & »

righet

från tidigare tillämpade undervisningssystem har klart utvisat att det ej finns någon bärande grund för en uppdelning av examen i en första och en andra del. I praktiken har det också visat sig att föreskriften om en dylik uppdelning av studierna, som senast återfinnes i 1943 års agronomstadga (SFS 1943: 69), icke kunnat efterlevas. I 1951 års agronomstadga (SFS 1951: 174) borttogs även sagda bestämmelse. Utredningen finner ingen motivering för ett återinförande av en dylik bestämmelse.

Beträffande studieordningen bör enligt utredningens uppfattning fast- ställas att den bör vara så konstruerad att undervisning först inhämtas i sådana grundläggande eller tillämpade ämnen som behövs såsom underlag för studierna i andra ämnen, särskilt huvudämnena i den för examen valda ämneskombinationen. Det bör ankomma på högskolans lärarkollegium, undervisningsnämnd och ämnesrepresentanter att härför erforderliga före— skrifter fastställas och efterlevas.

Med utgångspunkt från den ovan förordade genomsnittliga studietiden per betygsenhet bör följande minimifordringar för godkänd examen gälla.

I betygsämnen bör fordras sammanlagt 12 betygsenheter. I denna betygs- summa bör ingå minst två ämnen för studier till minst två betyg. I något av de ämnen, som studeras för minst två betyg, skall examensarbete utföras. Därutöver bör ingå studier i kursämnen motsvarande sammanlagt två be- tygsenheter. Då varje kursämne skall motsvara en halv betygsenhet inne- bär detta att fyra kursämnen kommer att ingå.

Antalet betygsenheter för agronomexamen, som enligt förslaget ovan blir 12 för betygsämnena, motsvarar således sex betygsenheter i en examen från matematisk-naturvetenskaplig eller humanistisk fakultet vid ett universi- tet. I agronomexamen ingår därjämte kurser, vilka i omfång och tidsåtgång svarar mot studier av ett enskilt ämne för två betyg vid lantbrukshögskolan eller ett betyg vid universiteten.

Till vägledning för de studerande bör för var och en av dem utarbetas en plan för de egentliga högskolestudierna. I denna studieplan bör beaktas dels de olika kombinationer av ämnen, som kan komma att krävas för kompetens till vissa tjänster, som den studerande kan önska inrikta sig

_. air—..)». ...-_...,—..=-.—.-——_ n...—___... ..,)

-_—u__-_ M !

mot, och dels arten av specialpraktik. Denna studieplan bör dock kunna ändras och kompletteras under studietiden om den studerande under den pågående utbildningstiden vill förändra inriktningen av sina studier. Studie- planer bör utarbetas under ledning av högskolans undervisningsnämnd och de personer som denna nämnd utser. Högskolans undervisningsnämnd bör så långt möjligt organiseras i enlighet med bestämmelserna för undervis- ningsnämnderna vid rikets universitet.

I agronomexamen ingående ämnen. Nedan lämnas en översikt över de ämnen som enligt utredningens uppfattning kan ingå i agronomexamen. Dessa ämnen kan studeras till olika betyg — halvt betyg (kurs), ett betyg, två betyg eller högre. Som framgår av tablån finns tre 5. k. sammanfatt- ningsämnen, nämligen jordbrukslära, husdjurslära och lantbruksekonomi. Dessa sainmanfattningsämnen är avsedda för sådana studerande, som i ett sammanhang önskar en mera översiktlig framställning i nämnda ämnes- områden. På grund av att dessa sammanfattningsämnen erhåller stor bredd, har utredningen funnit att de endast bör studeras till ett betyg. I den mån den studerande syftar till mera fördjupade studier hänvisas han till de specialiserade ämnena. För det fall att en studerande först erhållit betyg i sammanfattningsämne och därefter tar betyg i de specialiserade ämnen, som ingår i sammanfattningsämnet, inräknas ej erhållet betyg i samman- fattningsämnet i minimifordringarna för godkänd examen.

Undervisningen i de olika ämnena omhänderhas av ämnesrepresentanter vid högskolan, speciallärare samt lärare knutna till Uppsala universitet.

Ämnenas omfattning. I det följande ges en översiktlig beskrivning av de olika ämnenas omfattning.

Matematik. Grunderna av differential- och integralkalkyl, ordinära diffe- rentialekvationer samt determinant- och matriskalkyl.

Fysik. Utökning av de i gymnasiekurserna inhämtade kunskaperna rö- rande de fysikaliska grundlagarna speciellt inom avsnitten mekanik, värme- lära och elektricitetslära.

Lantbrukslcemi. Grunderna av oorganisk, analytisk och fysikalisk kemi samt organisk kemi och biokemi. Även atmosfärens kemi behandlas. Sär- skild vikt fästes vid de delar av kemien som är betydelsefulla för fortsatta studier vid lantbrukshögskolan och för förståelsen av kemiska och bioke- miska processer inom jordbruket.

Mikrobiologi. Grundläggande del gemensam för samtliga studerande inne- fattande allmän mikrobiologisk metodik och systematik; serologi, antisep- tika och antibiotika; fodermedlens och livsmedlens mikrobiologi; konser- verings- och lagringsfrågor ; vattenvårdens mikrobiologi samt bioteknik.

För de studerande som inriktar sig åt mark- och växtsidan tillkommer ytterligare markens mikrobiologi, främst mikrobflorans betydelse för växt- näringsämnenas kretslopp i naturen och tillgänglighet för växten samt den symbiotiska fixeringen av atmosfäriskt kväve i baljväxterna.

Ämne

Ämnet kan läsas till

2 eller Undervisning i ämnet meddelas av

Ku": lbet hö re Qbetyg yg betgyg Gemensamma grundläggande ämnen Matematik x x Speciallärare Fysik . x x Inst. för fysik, Uppsala universitet Lantbrukskemi x x x Institutionerna för lautbrukskemi Mikrobiologi . x x x Inst. för mikrobiologi Genetik . x x x Inst. för genetik Statistik x x x Underavd. för statistik vid inst. för Markämnen lantbrukets företagsekonomi Marklära . . x x Inst. för marklära Växtnäringslära och jord- [ Inst. för växtnäringslära bearbetning _ X x Inst. för jordbearbetning Jordbrukslära (sammanfatt- % InSt' få” marklära .. _ Inst. for vaxtnarmgslara nmgsämne) X Inst. för jordbearbetning Lantbrukets hydroteknik . x x x Inst. för lantbrukets hydroteknik; Växtodlingsämnen speciallärare i geodesi Lantbruksbotanik x x Inst. för lantbruksbotanik Växtodlingslära x x Inst. för allmän och speciell växtod- lingslära Växtförädling x )( Inst. för växtförädling Växtpatologi x )( Inst. för växtpatologi Husdjursämnen Husdjurens fysiologi med anatomi Inst. för djurfysiologi Husdjursförädling Inst. för husdjursförädling uuusuuuusus ( is:? 53; startas.... samt utfodring OCh vård X x lärare i hälso- och sjukvårdslära Husdjurslära (sammanfatt- [ Inst. för djurfysiologi, näringsfysio- ningsämne) X logi samt utfodring och vård Tekniska ämnen Lantbrukets arbetsmetodik Inst. för lantbrukets arbetsmetodik och teknik )( x x och teknik; speciallärare i husbygg— Ekonomiska ämnen nadslära Nationalekonomi . x x Inst. för nationalekonomi, Uppsala universitet Redovisningslära. Inst. för lantbrukets företagsekonomi Lantbrukets driftsekonomi » » » » Lantbrukets fastlghetseko- » » » » nomi . . . x x x (jämte speciallärare) Lantbrukets marknadslära x x Inst. för lantbrukets marknadslära Lantbruksekonomi (sam- [ Inst. för lantbrukets företagsekonomi manfattningsämne) _ x Inst. för lantbrukets marknadslära Rättskunskap x Speciallärare

För de studerande, som inriktar sig mot husdjurssidan tillkommer foder- smältningens, speciellt våmmens, mikrobiologi samt följande avsnitt av det hittillsvarande ämnet mjölkhushållning, nämligen mjölkens egenskaper ur mikrobiologisk och kemisk synpunkt, mjölken betraktad som mejeriråvara, mjölkens produktionshygien samt mjölkbedömningsmetoderna.

Genetik. Ärftligt betingade tillstånd hos individer och populationer; ned- ärvningsprocesser och därmed sammanhängande problem rörande cellens fysiologi och morfologi (cytologi).

Marklära. Översikt över vårt lands geologi, de vanliga mineralens före- komst och egenskaper; jordarternas uppkomst, mineralsammansättning och regionala utbredning; markens kemiska och fysikaliska egenskaper, vittringsprocesser, humusbildning, jordmånsbildning och odlingsåtgärder- nas inflytande härpå samt näringsämnenas förekomst, bindning och växt- tillgänglighet.

Växtnäringslära och jordbearbetning. Åkerjordarnas indelning, gödsling och kalkning, växternas näringsbalans och därmed följande jord- och växt- analys; den organiska marksubstansens uppbyggnad, omsättning och ned- brytning; åkerjordarnas egenskaper, bearbetning och skötsel och därmed sammanhängande markfysikaliska frågor; erosionsproblem och markvärd.

Jordbrukslära (sammanfattningsämne). Delar av markläran, speciellt avseende geologien och läran om jordarterna; delar av den tillämpade växt- näringsläran, gällande framför allt växtnäringsämnenas omsättning i mar— ken och humusbildningen; delar av jordbearbetningen, särskilt avseende markens struktur och åtgärderna för bearbetning.

Lantbrukets hydroteknik. Ämnet omfattar åkerjordarnas vattenhushåll- ning samt tekniska åtgärder för vattnets reglering. Ämnet består av dels en grundläggande del, omfattande en översikt av hydrauliken, hydrografien samt ytvattnets och grundvattnets hydrologi; dels ock en tillämpad teknisk- ekonomisk del, omfattande markens torrläggning och bevattning samt vat- tenförsörjning och avloppsteknik. I ämnet ingår även geodesi.

Lantbruksbotanik. Ämnet omfattar systematisk och fysiologisk botanik. Den systematiska delen behandlar grunderna av växtrikets system, typ- kännedom hos de högre växterna, reproduktionsförlopp samt kulturväxter- nas uppkomst och utveckling. Den fysiologiska delen omfattar grunddragen av fanerogamernas byggnad, särskilt kulturväxterna, de högre växternas livsprocesser, särskilt näringsupptagning, ämnesomsättning, transport, till- växt och utveckling.

Växtodlingslära. Sambandet klimat, mark och växter; växtföljdsfrågor och kulturväxternas inverkan på varandra och på ogräsen ; ogräsens biologi och bekämpning; kulturväxternas härstamning och användning genom ti- derna; fröodling och frökontroll, utsäde och sådd; de enskilda kulturväx- terna för odling på öppen jord liksom slåttervallar och betesvallar på åker-

jord eller på marker utanför åkerjorden; skörd, lagring av skörden samt kvalitetsspörsmål hos skördeprodukterna.

Växtförädling. Växtförädlingens metodik mot bakgrunden av den teore- tiska genetikens arbetsmetoder; förädlingsuppgifter och förädlingsmetoder.

Växtpatologi. Ämnet omfattar en botanisk och en zoologisk del. I den bo- taniska delen behandlas olika växtsjukdomars utseende och uppträdande, orsaker och förlopp samt olika bekämpningsåtgärder. Vidare bör i denna ämnesdel ingå virologi. Den botaniska ämnesdelen bör främst ägnas åt de båda avsnitten mykologi och virologi. Den zoologiska ämnesdelen bör om- fatta en allmän morfologisk och biologisk karakteristik av de djurgrupper, till vilka lantbrukets skadedjur och deras viktigaste naturliga fiender ur djurriket hör, och bör behandla de viktigaste skadedjurens utseende, lev- nadssätt och skadegörelse samt bekämpningsmetoderna. I den zoologiska ämnesdelen bör även ingå nematologien.

Husdjursfysiologi med anatomi. Allmänna delar av anatomien och fysio- logien, inklusive embryologi och histologi med huvudvikt vid fodersmält- nings—, fortplantnings- och rörelseorganens anatomi samt fortplantnings— funktionerna, endokrinologien och mjölksekretionen.

Husdjursförädling. Produktionsegenskaper, husdjursraser, genetiskt un- derlag och metoder för husdjursförädling inklusive det praktiska avelsarbe- tet.

Husdjurens näringsfysiologi samt utfodring och vård. Näringsfysiologien behandlar näringsämnen ur biokemisk och fysiologisk synpunkt, begreppet ämnesomsättning inklusive fodersmältningsorganens fysiologi utöver vad som ingår i ämnet husdjurens fysiologi och anatomi. Utfodring och vård omfattar områdena rörande fodermedlens (inklusive foderkonservering) och utfodringens inflytande på produkterna kvantitativt och kvalitativt sett, den praktiska utformningen av de olika husdjursslagens utfodring och vård samt en översikt av husdjurens hälso- och sjukvårdslära.

Husdjurslära (sammanfattningsämne). De viktigaste avsnitten av hus- djurens fysiologi med anatomi, framför allt fodersmältningens anatomi och fysiologi samt ämnesomsättningen; delar av utfodringsläran, framför allt fodermedelskännedom och husdjurens näringsbehov.

Lantbrukets arbetsmetodik och teknik. Grunderna av mekanisk tekno- logi, materiallära, hållfasthetslära och maskinelement; förbränningsmoto- rer och elektriska motorer. Lantbrukets arbetsmaskiner och redskap, arbets- metoder och arbetstekniska frågor. Jordbrukets byggnadsfrågor och där- med sammanhängande problem; de viktigaste byggnadselementen, kalky- lering och värdering av lantmannabyggnader, fastighetstekniska synpunk- ter i samband med byggenskapen på landsbygden och bostadssociala plane- ringsfrågor.

Nationalekonomi. Grunddragen av den ekonomiska teorien, översikt över det nutida näringslivet samt lantbrukets roll i samhällsekonomien.

Redovisningslära. Principerna för ekonomisk redovisning och deras till- lämpning inom lantbruksföretaget och lantbrukets ekonomiska föreningar, bokföringens teknik, deklarationsförfarandet vid lantbrukets inkomstbe- skattning samt gällande föreskrifter i skattelagstiftningen, upprättandet av räkenskapsanalyser, balansvärderingsprinciper och balanskritik, intäkts- och kostnadsanalys, ekonomisk kontroll och revision.

Lantbrukets driftsekonomi. Allmän del omfattande det svenska lantbru- kets ekonomiska förutsättningar och resultat, särskilt lönsamhetsbedöm- ningen samt lantbrukets produktions- och kostnadsteori. Speciell del av- seende kalkyl- och finansieringsfrågor inom lantbruksföretaget samt lant- brukets arbetslära och företagsledning.

Lantbrukets fastighetsekonomi. Huvudvikten lagd på en ekonomisk be- dömning av den fasta produktionsapparatens utbyggnad och utformning såsom markanvändning, fastigheternas storlek och struktur, fastighetsvär— dering. Översiktlig framställning av fastighetsutvecklingen, jordpolitiken samt skiftes-, jorddelnings- och samman]äggningsinstituten. Praktiska öv- ningar i främst fastighetsvärdering och fastighetsplanering.

Lantbrukets marknadslära. Prisbildningen på jordbrukets produkter och förnödenheter, prisanalytiska metoder, handelns funktioner och organisa- tion, varuhandelns teknik, kalkylering inom förädling och distribution, in- . ternationell handel och internationellt samarbete på jordbrukets område. : Jordbrukspolitik innefattande jordbrukets ställning i samhällsekonomien,

de socialekonomiska grupperna och deras marknadsaktiviteter, prispolitik , och prisregleringar. Översiktlig behandling av företagsledning och adminis- i tration.

Lantbruksekonomi (sammanfattningsämne). Koncentrerad orientering om ekonomiska begreppsbildningar, prisbildning och inkomstfördelning, jordbruksprodukternas produktion och konsumtion, det svenska jordbru- kets prisregleringar, ekonomisk redovisning inom lantbruksföretaget. En något fördjupad framställning över kostnadsanalys och budgetering samt driftsekonomiska frågor, framför allt de olika produktionsgrenarnas eko- nomi.

Rättskunskap. Lagstiftningens och rättskipningens former samt centrala begrepp inom civilrätt och offentlig rätt; särskilt behandlas därvid i prakti- ken ofta förekommande frågor inom förmögenhetsrätten, fastighetsrätten, ,. vattenrätten, skatterätten och handelsrätten m. fl. rättsområden av särskilt &_ intresse för lantbruket. i Statistik. Grundläggande del gemensam såväl för studier i försöksstatistik ' som ekonomisk statistik innefattande sannolikhetskalkyl samt grundläg— gande statistiska begrepp och metoder; övningar i praktisk tillämpning av den statistiska metodläran.

För de studerande, som önskar fördjupa sig i försöksstatistik, ges en ytterligare kurs i den experimentella statistikens metoder omfattande prin- ciperna för planläggning och utläggning av försök m.m.

...g», um

.. ..."—.. . Vm».—

För studerande, som inriktar sig på ekonomiska studier, ges en motsva- rande kurs i ekonomisk statistik innefattande grunderna av ekonometri, sampling m.m.

Pedagogik. Pedagogik bör ej fordras för avläggande av agronomexamen. Utredningen anser emellertid att de studerande under sin studietid vid högskolan bör beredas möjlighet att genomgå en pedagogisk grundutbild- ning i form av en allmän orientering och handledning i undervisnings- och rådgivningsverksamhet. Denna utbildning bör ges i en kurs om ca 40 tim— mar föreläsningar och övningar samt behandla skolorganisation, undervis- ningsmetodik och hjälpmedel i undervisningen samt rådgivnings- och upp- lysningsverksamhetens organisation, metoder och hjälpmedel i vad avser lantbruksområdet. Avsikten bör således icke i första hand vara att ge en teoretisk utbildning i pedagogik för fortsatta studier utan att orientera om lärarens och konsulentens arbetsmetoder. Som en följd härav bör i ämnet även ingå talteknik med övningar, lantbruksjournalistik samt fil- mens och radions användning i undervisning och rådgivning.

Utöver ovan nämnda pedagogiska grundutbildning bör möjlighet beredas den som inriktar sig på lärar- eller konsulentverksamhet att efter agronom- examen och viss anställningstid erhålla en vidgad och fördjupad pedagogisk utbildning. Utredningen har i denna fråga haft kontakt med lantbrukssty- relsens undervisningsbyrå, överstyrelsen för yrkesutbildning, 1955 års lant- bruksundervisningskommitté och jordbruksupplysningskommittén. Därvid framfördes önskemål om en sådan vidareutbildning i pedagogik som läm- pligen bör meddelas i form av en särskild kurs på ca tre månader, främst avsedd för dem som efter några år som lärare eller konsulenter ämnar fort- sätta i dessa yrken. Denna sistnämnda kurs förutsätts bli ett av kompetens- kraven för anställning som ordinarie lärare eller konsulent. För denna kurs i pedagogik bör lantbruksstyrelsen vara huvudman.

Timantal och lärare. Antalet föreläsnings- och övningstimmar för de äm- nen, i vilka undervisning meddelas av ämnesrepresentanter fast knutna till lantbrukshögskolan, bör efter förslag av dessa granskas och fastställas av KLSL:s undervisningsnämnd och lärarkollegium. För ämnen, i vilka under- visning meddelas av speciallärare, föreslår utredningen nedan angivna ungefärliga timantal, vilket avser kursernas omfattning i respektive ämne men ej inkluderar det timantal som åtgår i de fall exempelvis övningskur- ser måste dubbleras. En mera detaljerad beräkning häröver måste därför göras i samband med kursernas definitiva utformning. Behovet av special- lärartimmar torde därför i vissa ämnen komma att bli större än vad som anges nedan.

Undervisningen i ämnena fysik och nationalekonomi, som enligt utred- ningens förslag skall förläggas till Uppsala universitet, har utredningen efter överläggning med berörda ämnesrepresentanter funnit böra uppgå till ca 150 timmar i vartdera ämnet. Denna undevisning torde böra utformas

närmare i samråd mellan högskolans lärarkollegium och berörda institutio- ner vid universitetet.

Amnen som undervisas av speciallärare:

& Fastighetsteknik och Skogsekonomi (ingår i lantbrukets fastighetsekonomi) . . . 60 tim.

; Geodesi (ingår i lantbrukets hydroteknik). . . ..... . . . . . . . 85 »

l Husbyggnadslära (ingår i lantbrukets arbetsmetodik och teknik). . . . . . 150 »

l Husdjurens hälso- och sjukvårdslära (ingår i ämnet husdjurens näringsfysiologi

& samt utfodring och vård). . . . . ------- 35 »

_ Matematik (för kurs ca 70 timmar; för ett betyg torde därutöver behövas ytter-

l ligare 50 timmar) . . . . . . . . . . . . . . . . .......... . . 120 » l Rättskunskap . . . . . . . . . . . . . . . . . . 150 » Skogshushållning (ingår i propedeutiska kursen) ------- . . - - - - - - 70 » Pedagogik................................40»

Ämnen som undervisas vid Uppsala universitet: Fysik . . . . . . , . . , . . . , . . . . . . . ..... . . . . . . ca 150 » Nationalekonomi . . . . . . _ . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ca 150 »

e. Förslag till ämneskombinationer för behörighet till vissa befattningar

Som utredningen tidigare förordat bör den studerande ha full frihet att välja den ämneskombination, som vederbörande själv föredrar. För studier i de tillämpade ämnena kommer i de flesta fall att krävas Vissa kunskaper i olika grundläggande ämnen. Sådana förkunskaper i grundläggande ämnen bör fastställas av lärarkollegiet på förslag av respektive ämnesrepresentan— ter för de tillämpade ämnena.

Detta ovan förordade fria ämnesval för agronomexamen fordrar dock, som utredningen nämnt, att en särskild studieplan upprättas för varje stu- derande.

För att vägleda sådana studerande, som efter avlagd examen avser att bli lärare, konsulenter etc., bör särskilda ämneskombinationer för behörighet till dessa befattningar fastställas av lantbruksstyrelsen eller det ämbets- verk som handhar tillsynen av den av tjänsternas innehavare bedrivna verksamheten. Exempel på sådana ämneskombinationer för behörighet till vissa tjänster redovisas nedan.

Jordbrukskonsulenter och lärare i jordbrukslära, växtodlingslära och växtsjukdomslära: Minst två betyg: Växtnäringslära och jordbearbetning

Växtodlingslära Minst ett betyg: Statistik

Husdjurslära (sammanfattningsämne)

Lantbrukets arbetsmetodik och teknik (alternativt mikrobio-

logi)

Lantbruksbotanik Lantbruksekonomi (sammanfattningsämne) Lantbrukskemi

Marklära Växtpatologi

Kurs :

Minst ett betyg:

Kurs:

Minst ett betyg:

Kurs: Denna sida ersätter sidan 136

Lantbrukets hydroteknik Matematik

Mikrobiologi (alternativt lantbrukets arbetsmetodik och tek- nik)

Växtförädling Pedagogik

Lan tbrukskonsulen ter: Minst två betyg:

Lantbrukets hydroteknik Lantbrukets fastighetsekonomi

Husdjurslära (sammanfattningsämne)

Lantbrukets arbetsmetodik och teknik (särskilt husbyggnads- lära)

Lantbruksekonomi (sammanfattningsämne) Lantbrukskemi

Marklära

Rättskunskap

Växtnäringslära och jordbearbetning

Växtodlingslära

Lantbruksbotanik Matematik Mikrobiologi Statistik Pedagogik

Maskinkonsulenter och lärare i maskinlära, husbyggnadslära och dessa närstående ämnen vid lantmannaskolorna:

Minst fyra betyg: Lantbrukets arbetsmetodik och teknik

Fysik Husdjurslära (sammanfattningsämne) Lantbruksekonomi (sammanfattningsämne) Marklära

Matematik

Växtnäringslära och jordbearbetning Växtodlingslära Växtpatologi Lantbruksbotanik Lantbrukets hydroteknik Lantbrukskemi

Statistik

Pedagogik

Husdjurskonsulenter och lärare i husdjursämnen vid lantmannaskolorna: Minst två betyg: Husdjurens näringsfysiologi samt utfodring och vård

Husdjursförädling Husdjurens fysiologi med anatomi (alt. mikrobiologi)

Minst ett betyg: Statistik Mikrobiologi (alt. husdjurens fysiologi med anatomi) Jordbrukslära (sammanfattningsämne) Lantbruksekonomi (sammanfattningsämne) Lantbrukskemi Växtodlingslära

Kurs: Genetik Lantbrukets arbetsmetodik och teknik (särskilt husbyggnads-. lära) Lantbruksbotanik Matematik Pedagogik

Ekonomikonsulenter vid hushållningssällskapen och lärare i de ekono- miska ämnena vid lantmannaskolorna:

Minst två betyg: Lantbrukets driftsekonomi Lantbrukets marknadslära

Minst ett betyg: Husdjurslära (sammanfattningsämne) Jordbrukslära (sammanfattningsämne) Lantbrukets arbetsmetodik och teknik Nationalekonomi Redovisningslära Rättskunskap Statistik Växtodlingslära

Kurs: Lantbrukets fastighetsekonomi Lantbruksbotanik Lantbrukskemi Matematik Pedagogik

II. Hortonomexamen

A. Tidigare utredningar och beslut angående examens inriktning och omfattning m. m.

Den av 1931 års riksdag beslutade omorganisationen av den högre lant- bruksundervisningen innebar som tidigare nämnts att Alnarps lantbruks- institut från och med den 1 november 1933 ombildades till ett lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut. Vid detta skulle bl.a. finnas en högre träd- gårdskurs och en trädgårdsskola. Genom inrättandet av den högre trädgårds- kursen skapades möjligheter att inom landet förvärva en viss högre teore- tisk utbildning även inom trädgårdsfacket. Denna möjlighet hade tidigare saknats. Kursen fick dock ej högskolemässig karaktär.

I sitt betänkande år 1947 föreslog 1946 års trädgårdsundervisningskdm- mitté att en trädgårdshögskola skulle inrättas vid Alnarp. Undervisningen

vid denna trädgårdshögskola skulle vara treårig samt uppdelad på en od- lingsteknisk linje och en trädgårdsarkitektlinje. Vid trädgårdshögskolan skulle kunna avläggas hortonomexamen respektive trädgårdsarkitektexa- men samt hortonomie licentiatexamen. Den föreslagna trädgårdshögskolan kom emellertid inte till stånd. I propositionen till riksdagen (1949: 79) kon— staterades nämligen, att förutsättningar för genomförande av förslaget sak- nades och att det borde anstå tills vidare med förverkligande av planen på ' en särskild trädgårdshögskola.

B. Nuvarande inträdes- och examensfordringar a. Inträdesfordringar

Högre trädgårdskursen är uppdelad på två linjer, en för allmän träd— gårdsodling och en för trädgårdsanläggning. För antagning som ordinarie elev vid någon av dessa linjer krävs en ålder av 24 år samt viss teoretisk och praktisk utbildning.

Praktisk utbildning. För att bli antagen till den högre trädgårdskursen erfordras att ha genomgått statlig eller statsunderstödd trädgårdsskola eller genom tentamen visat sig ha förvärvat motsvarande utbildning samt att efter genomgången trädgårdsskola ha praktiserat sex månader, helst i ut- landet.

Teoretisk utbildning. För antagning som ordinarie elev krävs att ha av- lagt realexamen med kvalificerade betyg i särskilt angivna ämnen eller också kunna styrka, att motsvarande kunskaper förvärvats på annat sätt.

b. Hortonomexamens nuvarande inriktning och omfattning.

Linjer och ämnen. Enligt nu gällande föreskrifter kan hortonomexamen avläggas på endera av linjerna för trädgårdsodling och för trädgårdsanlägg- ning. Sammanlagt elva ämnen är obligatoriska för båda linjerna. Därtill kommer vissa ämnen, som är obligatoriska för var och en av linjerna. De båda linjernas ämnen är följande:

På båda linjerna: matematik, fysik, meteorologi, kemi, geologi och mark— lära, botanik, zoologi, kulturteknik, ritning, redskapslära och ekonomisk trädgårdsodling.

Dessutom

på linjen för trädgårdsodling: ärftlighetslära och växtförädling, national- ekonomi och handelslära, rättslära, trädgårdsekonomi, bokföring, träd— gårdsanläggning, ekonomisk trädgårdsodling, försöksteknik, trädgårdspro- dukternas användning som födoämnen samt pedagogik;

på linjen för trädgårdsanläggning: husbyggnadslära och växthuskon- struktion, trädgårdsanläggning samt plantskoleskötsel.

Betygsfordringar. För examens godkännande fordras minst betyget med beröm godkänd i vissa huvudämnen och betyget godkänd i övriga förekom- mande ämnen.

C. Frekvensen examina på olika linjer under perioden 1933—1958

.. .. Dessutoms e- Årskurs matig-ir Again n?nnglåååj-e Summa cialelever orbh hospitant 1933—1935 1936 5 — 5 1 1935—1937 1938 3 2 5 1 1937—1939 1940 5 1 6 1 1939—1941 1942 6 1 7 — 1941—1943 1944 3 1 4 — 1943—1945 1946 5 5 10 1 1945—1947 1948 4 6 10 — 1947—1949 1950 5 5 10 _ 1949—1951 1952 7 3 10 1*

1951—1953 1954 3 5 8 1 1953—1955 1956 4 7 11 —— 1955—1957 1958 7 8 15 _ Summa 57 44 101 6

* Hospitant; övriga 5 i denna kolumn redovisade var specialelever, därav 3 på anläggnings- linjen.

D. Inkomna förslag rörande hortonomexamens inriktning och utformning

Jordbrukshögskoleutredningen har infordrat yttrande över hortonom— utbildningens allmänna inriktning samt avvägningen mellan praktik och högskoleundervisning från lantbruksstyrelsen, hushållningssällskapens för- bund och Sveriges lantbruksförbund. Av de inkomna förslagen kan bl.a. följande utläsas.

a. Praktisk utbildning

I sin skrivelse framhåller lantbruksstyrelsen, att den nuvarande praktik- tiden (3—5 år) för hortonomexamen måste anses vara alltför lång och ifrå- gasätter, om inte den för inträde vid hortonomkursen erforderliga träd- gårdsskoleutbildningen _ i likhet med vad som lantbruksstyrelsen före- slagit för agronomutbildningen — bör förläggas till specialkurser. Hushåll- ningssällskapens förbunds styrelse hävdar, att en högskolemässig utbildning på trädgårdsområdet är i hög grad önskvärd och bör lämpligen kunna ut— l' formas efter samma linjer som agronomutbildningen. Likaså borde avväg- t! ningen mellan praktik och teoretiska studier kunna göras efter samma & riktlinjer som förbundet ansett böra gälla för agronomutbildningen.

b. Egentlig högskoleutbildning

Lantbruksstyrelsen framhåller, att för utbildningen vid en trädgårdshög- skola bör finnas två linjer, en allmän linje och en för anläggare och träd—

gårdsarkitekter. Därjämte påpekar lantbruksstyrelsen, att det förtjänar att övervägas, om inte de studerande på trädgårdsarkitektlinjen borde erhålla viss utbildning vid teknisk högskola och konsthögskola. Hushållningssäll— skapens förbunds styrelse anför, att en blivande högskoleutbildning för hor- tonomer bör differentieras på två linjer, nämligen en odlingsinriktad och en för utbildning av trädgårdsarkitekter. Styrelsen håller också före, att avsevärda fördelar skulle vinnas, om en samordning mellan hortonom- och agronomutbildningen kunde ske.

E. Utredningens förslag rörande hortonomexamens inriktning och utformning

a. Allmänna synpunkter på hortonomutbildningens målsättning, utbild- ningstidens längd och examens utformning

Som framgått av kapitel 4 och 6 har utredningen förordat att hortonom- utbildningen göres högskolemässig samt att denna utbildning sker dels vid Ultuna och dels vid Alnarp. Utbildningen vid Ultuna bör främst omfatta sådana grundläggande ämnen, som krävs för studier i de egentliga träd- gårdsämnena. Studierna i de sistnämnda bör ske vid KLSL:s till Alnarp förlagda trädgårdssektion.

Utredningen anser, att liksom agronomutbildningen bör hortonomutbild- ningen efter en förberedande teoretisk och praktisk utbildning främst in- riktas på en examen närmast av ämbetskaraktär, avsedd för befattningar som konsulenter, trädgårdslärare, stadsträdgårdsmästare, trädgårdsarkitek— ter m.fl. Liksom för agronomutbildningen bör det för hortonomutbild- ningen finnas möjligheter till ett flertal ämneskombinationer inom den föreslagna ämbetsexamen. För befattningar som lärare, konsulenter m.m. bör vissa behörighetsvillkor uppställas för att vägleda de studerande vid deras val av ämnen och betyg.

Praktik- och studietiden för hortonomexamen, liksom fördelningen mel- lan praktisk utbildning och egentlig högskoleutbildning, bör vidare avvägas på samma sätt som utredningen föreslagit för agronomexamen.

b. Inträdesfordringar

Under hänvisning till önskvärdheten av en samordning mellan hortonom- och agronomutbildningen och de fordringar för inträde vid lantbrukshög- skolan, som ovan föreslagits, anser utredningen, att antagningen av stude- rande vid KLSL:s trädgårdssektion bör ske på grundval av betyg, varige- nom den inträdessökande beträffande sin teoretiska utbildning kan styrka, att han dels avlagt svensk studentexamen eller är likställd med den som avlagt studentexamen i fråga om rätten att inskrivas eller att antagas som studerande vid universitet och högskolor samt att där avlägga examina, dels i studentexamen, vid fyllnadsprövning efter avlagd studentexamen eller vid särskild prövning enligt fordringarna för studentexamen visat sig

ha kunskaper motsvarande godkänt vitsord i följande fyra såsom huvud- ämnen betraktade ämnen: kemi, fysik, matematik och biologi med hälso- lära. Utredningen finner, att de för antagning till KLSL:s agronomkurs gäl- lande fordringarna i dessa fyra huvudämnen bör gälla även för antagning till hortonomkursen vid KLSL:s trädgårdssektion.

Utredningen vill i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på att det nuvarande specialgymnasiet för lantbruks-, mejeri- och skogsstuderande ej är öppet för trädgårdsstuderande. I framtiden bör detta gymnasium enligt utredningens uppfattning göras tillgängligt även för trädgårdsstuderande.

c. Propedeutisk utbildning

Utredningen föreslår, i likhet med vad som är fallet rörande den prope- deutiska utbildningen för agronon1examen,.att denna utbildning också för hortonomexamen bör omfatta ett år. Den bör uppdelas på dels en teoretisk kurs i tillämpade trädgårdsämnen (motsvarande trädgårdsskolekurs) och dels praktiskt arbete i trädgårdsföretag. Den praktiska utbildningen bör organiseras och ledas av trädgårdssektionens ordförande.

Uppläggningen av den propedeutiska kursen. Efter antagningen bör den propedeutiska utbildningen börja omkring den 1 september med en teore- tisk kurs (propedeutisk kurs) i tillämpade trädgårdsämnen. I denna kurs innefattas också praktiska övningar och demonstrationer. Kursen bör bli gemensam för samtliga studerande oavsett om de avser att ägna sig åt träd— gårdsodling eller trädgårdsanläggning. Den propedeutiska kursen hör för- läggas till Alnarp. För undervisning i fältmätning och hydroteknik samt jordarts- och växtnäringslära erfordras speciallärare, men i övriga ämnen kan undervisningen meddelas av personalen vid trädgårdssektionens insti- tutioner. Omfånget av den propedeutiska kursen hör motsvara allmänna linjen på en trädgårdsskola. Följande ämnen och undervisningstimmar bör ingå i den propedeutiska kursen:

Fältmätning och hydroteknik ............ 60 tim. Jordarts- och växtnäringslära ............ 40 » Fruktodling och plantskoleskötsel .......... 110 » Köksväxtodling .................. 120 » Blomsterodling ................... 110 » Maskin- och redskapslära .............. 30 » Trädgårdsekonomi med bokföring .......... 150 » Trädgårdsanläggning ................ 130 »

Summa 750 tim.

'Trädgårdspraktik. Den propedeutiska kursen kan beräknas pågå mellan den 1 september och mitten av mars påföljande år. Under sommarhalvåret skall de studerande erhålla trädgårdspraktik med så allsidig inriktning som möjligt inom olika trädgårdsföretag. Utplaceringen i sådana företag bör

ombesörjas av den administrativa personal, som trädgårdssektionens ord- förande finner vara lämplig att anlita för detta ändamål.

Befrielse från propedeutisk utbildning. Den propedeutiska utbildning, som ovan skisserats, är organiserad med tanke på sådana inträdessökande, som inte redan skaffat sig trädgårdspraktik eller genomgått trädgårdsskola. Man torde dock få räkna med att vissa inträdessökande, särskilt de som avlagt studentexamen först sedan de redan förvärvat en viss praktisk träd-' gårdsutbildning, kan ha en trädgårdspraktik, som överstiger den ovan före— slagna, och därjämte ha genomgått trädgårdsskola. Utredningen anser att dessa studenter efter antagningen vid KLSL:s trädgårdssektion ej bör be— höva genomgå den propedeutiska kursen, därest de i trädgårdsskolan er- hållit kvalificerade betyg (minst AB) i de ämnen, som ingår i den prope- deutiska kursen. Dessa studerande hör i stället omedelbart efter intag— ningen kunna påbörja de egentliga högskolestudierna. Skulle de ej ha er- hållit kvalificerade betyg, bör de beredas möjlighet att genomgå förhör, som kan berättiga dem att befrias från den propedeutiska kursen. Det bör tillkomma trädgårdssektionens avdelning av lärarkollegiet att besluta i ärenden angående befrielse från deltagande i den propedeutiska kursen.

Specialpraktik. Utredningen föreslår ca tre månaders specialpraktik för de studerande vid KLSL:s trädgårdssektion, förslagsvis förlagd till slutet av andra året av den egentliga högskoleutbildningen. I likhet med förslaget till specialpraktik under agronomutbildningen bör specialpraktiken under hortonomutbildningen organiseras, övervakas och bedömas av förestån- darna för de institutioner, inom vilkas verksamhetsområden denna praktik faller.

d. Egentlig högskoleutbildning

Terminsindelning. Utredningen föreslår samma terminsindelning vid KLSL:s trädgårdssektion som vid KLSL i övrigt, dvs. 1 september—15 de- cember och 15 januari—31 maj. Därjämte hör under sommarmånaderna särskilda kurser kunna anordnas.

Högskoleutbildningens principiella utformning. Utformningen av horto- nomexamen bör i princip vara densamma som för agronomexamen (sid. 126). Undervisningen i den propedeutiska kursen liksom i de tillämpade trädgårdsämnena bör förläggas till Alnarp, medan undervisningen i de grundläggande ämnena hör förläggas till Ultuna. Av praktiska skäl bör hela den till Ultuna förlagda undervisningen fullgöras under en samman- hängande period i början av de egentliga högskolestudierna. Härför torde genomsnittligt åtgå ca två år. Studietiden för de tillämpade trädgårdsäm- nena torde kunna beräknas till ca två år.

Liksom för agronomie studerande bör för hortonomie studerande studie- planer uppgöras av högskolans undervisningsnämnd eller de personer, som denna nämnd utser.

Ämnet kan läsas till

Ämne 2 eller

Kurs = .. 1 betyg hogre ;- betyg betyg

Undervisning i ämnet meddelas av

Gemensamma grundläggande ämnen Matematik . . . . . . . x )( Speciallärare Fysik . x x Inst. för fysik, Uppsala universitet Lantbrukskemi x x x Institutionerna för lantbrukskemi Mikrobiologi . x x x Inst. för mikrobiologi Genetik . x x x Inst. för genetik Statistik x x x Underavd. för statistik vid inst. för Markämnen lantbrukets företagsekonomi Marklära . . . . . . . . x x Inst. för marklära Växtnäringslära och jordbe- ( Inst. för växtnäringslära arbetning . _ _ . _ . . _ x x Inst. för jordbearbetning Jordbrukslära(sammanfatt— % Inst. flår marklära .. . _, Inst. for vaxtnarmgslara ningsamne) ' ' ' ' ' ' ' X Inst. för jordbearbetning

Lantbrukets hydroteknik . x x X Inst. för lantbrukets hydroteknik (speciallärare i geodesi)

Växtodlingsämnen Lantbruksbotanik . . . . x x x Inst. för lantbruksbotanik Växtförädling . . . . . . x x x Inst. för växtförädling Växtpatologi . . . . . . x x x Inst. för växtpatologi Trädgårdsämnen Frukt- och bärodling . . . x x x Inst. för frukt- och bärodling Köksväxtodling . . . . . x x x Inst. för köksväxtodling Prydnadsväxtodling . . . x x x Inst. för prydnadsväxtodling

Trädgårdskonst och natur- vård..........x )( x

Inst. för trädgårdskonst och naturvård (speciallärare i stadsbyggnadslära) Inst. för lantbrukets arbetsmetodik och teknik (inklusive underavd. vid Al- narp, speciallärare i vissa ämnesde-

lar)

Inst. för lantbrukets företagsekonomi (inklusive institutionens underav- delning i Alnarp) Inst. för lanthrukets marknadslära

Trädgårdsodlingens arbets- metodik och teknik . . . x x x

Trädgårdsodlingens eko- nomi.......... x x x

f—'_xf—*—/-N—l

Pedagogik (inräknas ej i be- tygsfordr. för hortonomex.) x Speciallärare

Betygsenheter, minimifordringar på betyg m.m. Utredningen föreslår, att såväl betygsenheter som minimifordringarna för hortonomexamen bör följa de för agronomexamen givna normerna (sid. 127).

I hortonomexamen ingående ämnen. Nedan lämnas en översikt över de ämnen, som enligt utredningens uppfattning kan ingå i hortonomexamen. Därutöver bör en hortonomie studerande, i den mån studieschemat så till- låter, även kunna studera övriga vid högskolan representerade ämnen och medtaga dem i sin examen.

Ämnet pedagogik bör — liksom för agronomexamen — ej fordras för av- läggande av hortonomexamen eller medräknas i minimifordringarna för godkänd examen, men däremot ingå i behörighetsfordringarna för vissa tjänster såsom lärare och konsulentbefattningar. Utexaminerade hortono— mer bör beredas möjligheter att delta i den vidareutbildning i pedagogik, som utredningen tidigare (sid. 134) föreslagit för agronomer.

Ämnenas omfattning. Omfattningen av de ämnen, som de hortonomie studerandena kan läsa på Ultuna, har angivits på sidan 129.

För övriga ämnen i hortonomexamen föreslås följande omfattning: Frukt- och bärodling. Odling av frukt och här, plantskoleskötsel gällande fruktträd och bärväxter, odlingsmaterial av fruktträd och bärväxter jämte förädling av detta material; betydelsen av frukter och bär som födoämnen; metoder för konservering och lagring av frukter och bär.

Köksväxtodling. Odling av köksväxter under glas och på friland; odlings- materialet av köksväxter och dettas förädling och fröodling; betydelsen av köksväxter som födoämnen; principerna för konservering och lagring av köksväxter.

Prydnadsuäxtodling. Odling av prydnadsväxter på friland och under glas; plantskoleskötsel beträffande prydnadsväxter jämte dendrologi och park- vård.

Trädgårdsodlingens arbetsmetodik och teknik. Orientering i arbetsled- ningens problem och i arbetets organisation och planläggning; speciella maskiner och redskap för trädgårdsodlingen; besprutnings- och bepudrings- teknik; växthuskonstruktioner samt värme- och kylteknik m.m.

Trädgårdsodlingens ekonomi. Olika ekonomiska faktorer inom trädgårds- företaget, deras inbördes förhållande och inflytande på utbytet av odlingen, planering och kalkylering; redovisningstekniska metoder avseende träd- gårdsodlingens speciella förhållanden; marknadsekonomiska och mark- nadspolitiska frågor.

Trädgårdskonst och naturvård. Uppkomst och utveckling av de olika stil- arterna inom trädgårdskonsten; trädgårdskonstens uppgift; projektering av trädgårdar, parker, kyrkogårdar och andra anläggningar; samhällspla- nering, landskapsvård och naturvård; prydnadsträdgårdens skötsel och vid- makthållande.

Timantal och lärare. Beträffande undervisningens omfattning, timantal m.m. i olika ämnen torde samma principer böra gälla, som utredningen tidigare anfört för agronomutbildningen. I följande ämnen, där speciallärare måste anlitas, föreslås nedan angivna ungefärliga timantal:

Fältmätning och hydroteknik (prop.kurs) ....... 60 tim. Jordarts- och växtnäringslära ( » ) ....... 40 » Husbyggnadslära (ingår iträdgårdsodlingens arbetsmeto-

dik och teknik) ................. 90 »

Stadsbyggnadslära (ingår i trädgårdskonst och naturvård) 100 »

e. Förslag till ämneskombinationer för behörighet till vissa befattningar inom trädgårdsområdet

I likhet med vad utredningen förordat för studierna till agronomexamen bör den hortonomie studerande ha full frihet att välja den ämneskombina- tion, som vederbörande själv föredrar i den mån schematekniska svårig- heter ej lägger hinder i vägen. För studier av de tillämpade ämnena kom- mer i de flesta fall att krävas studier i vissa grundläggande ämnen. Sådana förkunskaper i grundläggande ämnen bör fastställas av trädgårdssektionens avdelning av lärarkollegiet på förslag av respektive ämnesrepresentanter för de tillämpade ämnena.

Detta ovan förordade fria ämnesval för hortonomexamen erfordrar dock, liksom för agronomexamen, att en särskild studieplan upprättas för varje studerande.

För att vägleda sådana studerande, som efter avlagd examen avser att bli lärare, konsulenter etc., bör särskilda ämneskombinationer för behörig- het till dessa befattningar fastställas av lantbruksstyrelsen eller det ämbets- verk under vilket tjänsterna sorterar. Exempel på sådana ämneskombina- tioner för behörighet till vissa tjänster redovisas nedan.

Trädgårdskonsulenter och lärare vid trädgårdsskolor: Minst två betyg: Frukt- och bärodling Köksväxtodling

Minst ett betyg: Lantbruksbotanik Lantbrukskemi Marklära Prydnadsväxtodling Trädgårdsodlingens arbetsmetodik och teknik Trädgårdsodlingens ekonomi Växtnäringslära och jordbearbetning Växtpatologi

Kurs: Statistik Genetik j, Mikrobiologi (alt. lantbrukets hydroteknik) Ef Trädgårdskonst och naturvård % Pedagogik

, Utan att föreslå några kompetenskrav för blivande trädgårdsarkitekter [; kan följande exempel på ämneskombination enligt minimifordringarna för examen tänkas:

Minst två betyg: Trädgårdskonst och naturvård Prydnadsväxtodling

Minst ett betyg: Lantbruksbotanik Lantbrukskemi Marklära

Växtnäringslära och jordbearbetning Trädgårdsodlingens ekonomi Trädgårdsodlingens arbetsmetodik och teknik Växtpatologi Lantbrukets hydroteknik

Kurs: Matematik Statistik Genetik Rättskunskap

III. Utbyten eller komplettering av ämnen för agronomexamen respektive hortonomexamen

Flera av de ämnen, som ingår i agronomexamen respektive hortonom- examen har många beröringspunkter. Därför kan det finnas anledning till utbyten av kurser inom varandra närstående ämnen. Särskilt blir detta fal— let inom ämnen tillhörande jordbrukssektionen och trädgårdssektionen. Som exempel kan nämnas, att det kan finnas anledning att i ämnet växt- odlingslära medta kurser i ämnet köksväxtodling eller att komplettera er- hållet betyg i växtodlingslära med betyg i köksväxtodling. Utredningen an— ser att sådana fall får särskilt prövas av undervisningsnämnden respektive lärarkollegiet och /eller trädgårdssektionens avdelningskollegium.

IV. Specialistexamina, agr. licentiatexamen, agr. doktorsgrad, m.m.

A. Specialistexamina, m.m.

I olika sammanhang har frågan om en särskild specialistexamen — even- tuellt benämnd scient mag. _- förts på tal. Denna examen skulle utformas så att ämnen från olika universitet och högskolor skulle kunna kombineras till en examen. Vid skilda tillfällen har vidare önskemål om en särskild agr. kand.-examen vid lantbrukshögskolan framförts. Avsikten med en så- dan agr. kand.-examen skulle vara att skapa en examen, som i ett mindre antal ämnen möjliggjorde mera djupgående studier än vad agronomexamen medger. Ämne från annat universitet eller högskola skulle eventuellt även kunna ingå i denna examen. Då dessa båda frågor har nära anknytning till varandra och berör hela problemet om ett reciprokt samarbete på den högre undervisningens område mellan olika universitet och högskolor, vill utred- ningen behandla dem i ett sammanhang.

Vad först beträffar spörsmålet om en generell specialistexamen måste denna fråga givetvis behandlas i ett större sammanhang, enär den berör hela vårt universitets- och högskoleväsen.

,...-_... ”mn—_u-r— —-—:—HP—-

Beträffande en särskild specialistexamen (agr. kand.) vid lantbrukshög- skolan torde skäl kunna anföras för en dylik examen. Enligt utredningens mening bör dock även dennafråga anstå till dess hela problemet om specia- listexamina vid olika universitet och högskolor behandlats. Utredningen vill" dock påpeka, att dess förslag till ny studieordning för agronom- och horto— nomexamina, bl. a. genom att ett ämne kan studeras till fyra betyg, medger avsevärda möjligheter till specialisering för sådana studerande, som så önskar. .

Möjligheten till ett samarbete på undervisningens område mellan olika universitet och högskolor torde dock icke vara avhängig av frågan om spe- cialistexamina. Många exempel på sådant samarbete mellan skilda högre lärosäten föreligger redan. Dylikt samgående förekommer exempelvis mel— lan KLSL och Uppsala universitet. Undervisningen i genetik vid KLSL:s botanisk-genetiska institution avser sålunda utbildning såväl för examina vid KLSL som vid Uppsala universitet. Likaså föreligger vidare möjligheter att vid KLSL studera växtsjukdomslära och växtodlingslära för avläggande av fil. lic-examen. Dessa möjligheter har också utnyttjats. I ämnena mark- lära och mikrobiologi är liknande förhållanden aktuella. Enligt utred- ningens förslag kommer vidare undervisningen för de studerande vid KLSL i ämnena fysik och nationalekonomi att förläggas till motsvarande institu— tioner vid Uppsala universitet. En fortsatt utveckling enligt dessa linjer finner utredningen i hög grad motiverad. Över huvud taget torde ett utvid— gat samarbete mellan olika universitet och högskolor på såväl undervis- ningens som forskningens område vara en av utvägarna för att möta de ökade krav, som i framtiden kommer att ställas på universiteten och hög- skolorna såväl i utbildnings- som forskningshänseende. Föråldrade indel- ningsgrunder och traditionella uppfattningar bör härvid icke få stå hind- rande i vägen när det gäller att möta de krav utvecklingen ställer.

Ett dylikt samarbete bör givetvis ha reciprok karaktär. Från KLSL:s sida bör därvid åtgärder vidtas så att kurser motsvarande universitetens for- dringar på betygsenheter utarbetas. Detta betyder att nu gällande kurser och tentamina för två betyg vid KLSL i huvudsak bör få motsvara kurser och tentamina för ett betyg enligt universitetens betygsnormer. I de fall då en studerande önskar studera ett ämne vid KLSL för betyg motsvarande två betyg eller högre vid universitet, får examinator i detta ämne vid högskolan i varje särskilt fall förelägga den studerande kurser och litteratur, motsva- rande ett sådant betyg. Om det i varje ämne vid KLSL sörjes för att det finns sådana möjligheter till utbildning, som de just skisserade, kan där- med KLSLzs åtaganden i strävandena efter en examen med kombination av ämnen från skilda universitet och högskolor uppfyllas.

Studerande vid KLSL bör givetvis beredas liknande möjligheter att i sin examen medta ämnen från universitet eller annan högskola. I regel torde sådana ämnen bli kompletterande, dvs. falla utanför de uppställda minimi--

fordringarna för agronom— eller hortonomexamen. Om ämnet är sådant, att betyg i detsamma från annan läroanstalt kan ge anledning till minskning i kraven på ämnen vid KLSL, får denna möjlighet prövas från fall till fall.

B. Agr. licentiatexamen och agr. doktorsgrad

Nu gällande bestämmelser för agronomie licentiatexamen resp. agrono- mie doktorsgrad framgår av SFS nr 1951: 194 (ändr. 1954: 654) resp. SFS nr 1942: 601 (ändr. 1950: 493 och 1954: 660).

Utredningen vill inledningsvis först framhålla, att de nuvarande bestäm- melserna rörande agr. lic. och agr. dr i konsekvens med utredningens för- slag rörande den högre trädgårdsutbildningen, bör ändras så att även den som avlagt hortonomexamen vid KLSL skall ha samma behörighet att av- lägga lic.-examen och disputera för dr.grad, som nu tillkommer utexami- nerade agronomer vid högskolan. För såväl agronomer som hortonomer bör därvid beteckningarna agr. lic. och agr. dr användas.

Agronomie licentiatexamen hade fram till vårterminens slut 1959 avlagts av 92 studerande. Licentiatexaminas fördelning på olika ämnen framgår av särskild tablå i kap. 8, sid. 217, i vilken tablå även redovisas antalet dis- putationsprov. Sammanlagt hade 30 disputationsprov förekommit vid hög— skolan t.o.m. vårterminen 1959.

Utredningen anser det ej nödvändigt med särskilda undervisningsplaner för agr. lic.-examen. Såväl undervisningen som de studerandes egna arbeten för denna examen bör planläggas av examinator i resp. ämne. Examen bör avläggas i ett ämne. Betygsenheterna har såväl i agronom— som hortonom— examen beräknats vara hälften av betygsenheterna vid universiteten. I agr. lic.—examen, vilken liksom universitetens fil. lic.—examen bör omfatta en- dast ett ämne, skall emellertid fordringarna på betygsenheten motsvara universitetens fordringar för betygsenhet.

Avhandling för vinnande av agronomie doktorsgrad bör bedömas efter samma grunder, som de vid universiteten tillämpade. Enligt nu gällande föreskrifter åsättes avhandling och försvar av avhandling vid KLSL var sitt betyg. Detta är ej fallet vid universiteten, där gemensamt betyg för avhand- lingen och försvaret av denna utdelas. Utredningen föreslår, att det sist- nämnda tillvägagångssättet i framtiden tillämpas också vid KLSL.

V. Vissa allmänna synpunkter på undervisningens uppläggning

vid KLSL m. m.

I vissa av de förut omnämnda yttrandena till utredningen rörande agro- nom- och hortonomexaminas inriktning och uppläggning har även fram- förts allmänna synpunkter på undervisningens uppläggning m.m. Bl.a. framhåller Iantbrukshögskolans studentkår, att undervisningen bör vara

så upplagd att de studerande endast följer ett par ämnen samtidigt, att undervisningen i ämnen, som kan sammanföras under en huvudrubrik bör förläggas samtidigt eller till varandra närliggande tidsperioder samt att undervisningsfria perioder bör finnas.

Den högre undervisningens uppläggning, former m.m. har behandlats av 1955 års universitetsutredning (SOU 1957: 24, sid. 78—90). Jordbrukshög- skoleutredningen finner de förslag, som där framlagts, tillämpliga även för KLSL:s del. I anslutning härtill vill utredningen framlägga några förslag och synpunkter i denna fråga.

Högre undervisning sker normalt genom föreläsningar, laborationer och övningar samt seminarier och självstudier. Den ena eller andra av dessa undervisningsformer kan ofta begagnas i olika stor utsträckning. Sålunda är det oftast en bedömningssak att avgöra hur mycket av ett ämne, som bör genomgås i föreläsningar och hur mycket de studerande bör läsa in genom självstudier. Vissa studerande uppnår bäst resultat i studierna ge— nom självstudier andra genom att åhöra föreläsningar. För att undervis- ningen skall vara så effektivt organiserad som möjligt bör den därför i största möjliga utsträckning lämna en viss frihet att välja mellan olika undervisningsformer. En sådan valfrihet förutsätter, att litteratur kan an- visas i erforderlig utsträckning som alternativ och komplement till före- läsningar. Den kurslitteratur, som föreskrives för visst betyg bör därför så långt detta är möjligt återge det kunskapsmaterial, som fordras. I detta sammanhang må framhållas den roll som pedagogiskt upplagda och väl- skrivna läroböcker och kompendier spelar. Eftersom högre studier väsent- ligen måste vara självstudier, blir utväljandet och författandet av lämplig kurslitteratur en viktig uppgift för lärare inom den högre undervisningen. Jordbrukshögskoleutredningen vill i anslutning till det ovan sagda fram- hålla att de bestämmelser rörande ledighet för läroboksförfattande, som i de nya universitetsstatuterna angivits som ett skäl för tjänstledighet med oavkortad lön, även bör äga sin tillämpning vid KLSL.

För att föreläsningar och övningar skall ge fullt utbyte bör de studerande ha möjlighet att läsa in ämnet jämsides med pågående undervisning i äm— net. För att underlätta detta bör undervisningsfria tentamensperioder av lämplig längd inläggas i terminerna. Vidare bör i detta sammanhang över- vägas, om icke studierna skulle kunna effektiveras i avsevärd grad, om undervisningen erhöll något fastare former än vad nu är fallet. Sålunda är det åtskilligt som talar för, att övningar och föreläsningar bör följas upp av fortlöpande deltentamina. De studerande bör helst beredas ett par alter- nativa tidpunkter för dessa deltentamina. Ett flertal sådana deltentamina skulle förutom att inrikta studierna på det ämne vari undervisning pågick även stimulera studierna i betydande grad. En dylik undervisning med successiva kurser och deltentamina har f.ö. redan med gott resultat genom— förts i vissa ämnen vid högskolan.

Det torde vidare vara till fördel för de studerande, om dessa kan koncen— trera studierna på ett fåtal exempelvis två ämnen åt gången. Undervis- ningen i ett ämne bör alltså inte utsträckas över en alltför lång tidrymd. Av betydelse för en effektiv undervisning är också, att studierna i närlig- gande ämnen kan bedrivas i en följd eller i nära anslutning.

Utredningen vill slutligen framhålla, att högskolans lärarkollegium och undervisningsnämnd bör arbeta för en fortlöpande effektivisering av under- visningen vid högskolan och i detta syfte framkomma med förslag till änd- - ringar och förbättringar.

VI. F ortbildningskurser

I anslutning till det ovan anförda vill utredningen slutligen betona värdet av att redan utexaminerade agronomer (hortonomer) beredes möjlighet att förkovra sig genom fortbildningskurser i olika vid högskolan represente— rade ämnen. Detta måste anses särskilt betydelsefullt med hänsyn till den snabba utvecklingen på lantbruksområdet. Dessutom torde många utexa- minerade agronomer (hortonomer) önska vidga sitt kunnande inom sådana ämnen, som de under sin studietid vid högskolan, ej haft tillfälle att grund- ligare studera, men som de utifrån sin senare yrkesverksamhet bedömer som erforderliga. Uppläggningen och utformningen av dessa fortbildnings- kurser har utredningen ej ansett sig kunna ta ställning till. Det torde få ankomma på berörda verk och organisationer att i samråd med KLSL:s styrelse och lärarkollegium fastställa lämpliga former härför.

KAPITE L 8 Behovet av centrala institutioner samt personal vid KLSL

I. Institutioner och högre vetenskapliga befattningar

I detta avsnitt lämnas först en översikt över de olika slag av högre veten- skapliga befattningar som enligt utredningens förslag bör vara represente- rade vid KLSL. Därefter redovisas institutionsvis behovet av högre veten- skaplig personal för forskning, undervisning och försöksverksamhet, sam- tidigt som inriktningen och omfattningen av de olika institutionernas verk- samhetsområden anges. Utredningen har tidigare (kap. 5) förordat att för- söksverksamheten vid de nuvarande försöksanstalterna statens jordbruks- försök, statens husdjursförsök och statens trädgårdsförsök samorganiseras ämnesvis med motsvarande undervisnings- och forskningsinstitutioner vid lantbrukshögskolan. Detta medför att de institutioner, som har ämnesom- råden där försöksverksamhet bedrives, kommer att utrustas med en eller flera försöksavdelningar. Behovet av försöksavdelningar och högre personal vid dessa diskuteras i samband med behandlingen av respektive institutio- ner. Högre befattningar vid de av utredningen föreslagna försöksstationerna behandlas i kapitel 9.

A. Översikt över olika högre vetenskapliga befattningar vid KLSL

För närvarande finns vid KLSL följande högre tjänster: professurer, laboraturer, statsagronombefattningar samt docenturer. Vidare finns vid sta- tens trädgårdsförsök statshortonombefattningar. Samtliga ovannämnda be- fattningar kommer enligt jordbrukshögskoleutredningens förslag att bli representerade vid KLSL även framdeles, men därutöver tillkommer som ny tjänst universitetslektoratet.

Professorer och laboratorer. För dessa tjänstemän tillämpas numera en- hetlig lönesättning vid samtliga universitet och högskolor i landet. Professor är placerad i Bo 3 och laborator i Bo 1. Tillsättningen av dessa befattningar sker vid KLSL efter sakkunnigbedömning på enahanda sätt som vid uni- versiteten, dock att beträffande tillämpat ämne »hänsyn även skall tagas till erfarenhet vunnen vid praktisk verksamhet inom befattningens område». (Kungl. lantbrukshögskolans stadgar, & 68.)

Vid uppgörandet av förslag till besättande av professors- och laborators- befattning bör enligt utredningens mening i främsta rummet tagas hänsyn

till ådagalagd vetenskaplig skicklighet i det eller de ämnen befattningen omfattar samt, vad angår de tillämpade ämnena, till ådagalagd skicklighet visad genom självständigt arbete till jordbrukets utveckling och till erfa— renhet vunnen genom verksamhet inom befattningens område.

1955 års universitetsutredning har i sina betänkanden »Den akademiska undervisningen, Forskarrekryteringen» (SOU 1957: 24) och »Forskningens villkor och behov» (SOU 1958: 32) ingående behandlat det inbördes förhål— landet mellan dessa bägge typer av tjänster. Dä jordbrukshögskoleutred- ningen enligt sina direktiv har att pröva >>laboratorernas ställning och upp— gifter», vill utredningen som sin mening framhålla, att skäl ej synes före- ligga till avsteg från universitetsutredningens förslag i denna fråga, utan an- sluter sig till de synpunkter som nämnda utredning framlagt i sitt betän- kande >>Forskningens villkor och behov» sid. 88—89.

Beträffande uppdelningen av ämnesområdet anges inte några normer i universitetsutredningens förslag, men rent generellt bör enligt jordbruks- högskoleutredningens mening den vetenskapliga kapaciteten vid en institu- tion bäst kunna utnyttjas, om professor och laborator är specialiserade inom olika delar av ämnet. En dylik specialisering är även värdefull med hänsyn till den handledning av doktorander och licentiander, som utgör en viktig uppgift för de högre befattningshavarna vid en vetenskaplig institution. En uppdelning av institutionernas verksamhet kan givetvis medföra att med tiden nya ämnesområden växer fram med krav på nya tjänster och resurser. En viss differentiering av ett ämne är dock oundviklig och den utveckling som därav kan följa ligger i forskningens natur och bör därför inte mot- verkas.

Av ovanstående framgår, att vid tillsättningen av dessa högre tjänster det är till fördel om ämnesområdet för en ledigförklarad tjänst inte göres för snävt, då därigenom följden kan bli en alltför smal rekryteringsbas till befattningen. I anslutning till vad universitetsutredningen framhåller (SOU 1958: 32 sid. 91) vill jordbrukshögskoleutredningen i detta sammanhang påpeka att det synes lämpligt, att laboratorerna vid KLSL i likhet med professorerna utnämnas i visst ämne eller ämnesområde och inte vid viss institution, som hittills varit fallet.

Med hänsyn till att lönesättningen för högre befattningshavare numera är enhetlig inom hela universitets- och högskoleväsendet synes det motive- rat, att dessa befattningshavare erhåller, samma befogenheter och skyldig— heter vid KLSL som vid universiteten. Detta innebär, att KLSL:s stadgar bör revideras och bringas i överensstämmelse med de år 1956 antagna uni- versitetsstatuterna (SFS 1956, nr 117—119). Vid denna revision bör enligt utredningens mening tillses, att vid tillsättning av befattning i tillämpat ämne erfarenhet vunnen genom verksamhet inom ämnesområdet tillmätes större meritvärde än som för närvarande är fallet.

Utredningen vill vidare framhålla att eventuella förändringar i framtiden

bör samordnas mellan berörda departement, så att gällande bestämmelser i möjligaste mån kommer att vara enhetliga för hela universitets- och hög- skoleväsendet.

Statsagronomer och statshortonomcr. För statsagronom vid KLSL gäller för närvarande i princip samma kompetenskrav och tillsättningsförfarande som för professor och laborator inom högskolans tillämpade ämnen. För statshortonom vid statens trädgårdsförsök tillämpas samma förfarande som för statsagronom.

Utredningens förslag beträffande försöksverksamheten innebär, att de nu- varande försöksavdelningarna vid statens lantbruksförsök och statens träd— gårdsförsök samorganiseras ämnesvis med högskolans institutioner i de tillämpade ämnena, i form av särskilda försöksavdelningar. Dessa försöks- avdelningar bör ledas av statsagronomer och statshortonomer. De nuvarande kraven på statsagronom och statshortonom synes enligt utredningens mening något böra ändras beträffande arten men ej graden av kompetens och sättet för tillsättning. Sålunda bör vid tillsättning av dessa tjänster sakkunnig- bedömning inte vara obligatorisk, men högskolans styrelse skall, då så be- finnes önskvärt, kunna föranstalta därom. Vid bedömningen av sökandes kompetens bör gälla, att erfarenhet vunnen genom verksamhet inom befatt- ningens område och vetenskaplig meritering tillmätes lika vikt. Utredningen vill framhålla att ovan föreslagna förändringar inte innebär någon sänkning av kompetenskraven för dessa tjänster.

Beträffande statsagronoms och statshortonoms ställning inom respektive institutioner gäller, att de i sitt arbete är underställda respektive institu- tionschefer. KLSL:s styrelse fastställer program för den försöksverksamhet, som de leder och försöksdirektören äger att inspektera och övervaka denna verksamhet samt för styrelsen påtala exempelvis avvikelser från uppgjorda försöksprogram. Beträffande dessa befattningshavares ställning inom för- söksverksamheten i övrigt hänvisas till kapitel 10.

Universitetslektorer. Enligt av Kungl. Maj:t utfärdade bestämmelser skall för behörighet till tjänst som universitetslektor fordras att vederbörande avlagt godkänt disputationsprov och styrkt sig äga pedagogisk skicklighet. I särskilda fall kan befattning av detta slag även uppehållas av licentiat. Ett dylikt dispensförfarande har 1955 års universitetsutredning räknat med skulle komma att tillämpas särskilt för sådana ämnen inom de tekniska högskolorna som ej finns företrädda vid universiteten. Då i viss mån lik- artade rekryteringsförhållanden råder vid KLSL:s tillämpade institutioner, ehuru disputationsprov där torde avläggas i relativt sett större omfattning, anser jordbrukshögskoleutredningen att möjligheter till dispens från kravet på disputationsprov även bör gälla för dylika tjänster vid KLSL. Sådan dis- pens bör likväl endast lämnas i särskilda fall.

Universitetsutredningen framhåller att universitetslektoraten »är under- visningstjänster, av vilkas innehavare man därför inte kan fordra, att de

skall utföra något mera omfattande forskningsarbete under den tid under- visningen pågår». För universitetslektor är föreskrivet en tjänstgöringsskyl- dighet av 396 timmar per år eller 12 timmar per vecka. Tjänsterna är av- sedda att avlasta professorer, laboratorer och docenter elementär akademisk undervisning.

Docenter. Docenturerna är av två slag: e.o. docenturer och e.o. forskar- docenturer. Bägge typerna av befattningar får innehas under sex år. Ett sjunde år kan under särskilda omständigheter beviljas. För bägge typerna av befattningar gäller, att forskning skall vara det huvudsakliga tjänste- åliggandet.

B. Förslag till sektions- och institutionsindelning vid KLSL

Enligt utredningens förslag kommer antalet institutioner vid KLSL:s ul- tunadel att uppgå till 20. Därutöver kommer vid Alnarp att inrättas 4 träd- gårdsinstitutioner och 4 underavdelningar. Det ligger i sakens natur att det är till fördel för verksamheten vid högskolan om detta relativt stora antal institutioner kan sammanföras i grupper, som kan utgöra forum för sam- arbete mellan närstående institutioner både i den vetenskapliga verksam- heten (seminarier, forskargrupper etc.), i undervisningen och vid hand- havandet av vissa resurser (lokaler, instrument etc.), som kan utnyttjas gemensamt. Utredningen föreslår därför, att institutionerna sammanförs i sektioner, på det sätt som nedan anges.

I. J ordbrukssektionen

a. Institutioner i gemensamma grundläggande ämnen1

1. Lantbrukskemi I: Oorganisk och analytisk 2. Lantbrukskemi II: Organisk och biokemisk 3. Mikrobiologi

4. Genetik

b. Markinstitutioner

1. Marklära

2. Växtnäringslära

3. Jordbearbetning

4. Lantbrukets hydroteknik

c. Växtodlingsinstitutioner

1. Lantbruksbotanik

2. Allmän växtodling 3. Speciell växtodling 4. Växtpatologi

5. Växtförädling

1 Ämnena fysik och statistik representeras enligt utredningens förslag icke av särskilda insti- tutioner. Undervisningen ifysik skall meddelas vid Uppsala universitet, medan ämnet statistik organisatoriskt inordnas i institutionen för lantbrukets företagsekonomi.

';——.—==—,w9 — ... -J—

II. Husdj urssektionen

a. Institutioner i gemensamma grundläggande ämnen

1. Lantbrukskemi I: Oorganisk och analytisk 2. Lantbrukskemi II: Organisk och biokemisk 3. Mikrobiologi

4. Genetik

b. Husdjursinstitutioner 1. Djurfysiologi 2. Husdjursförädling 3. Näringsfysiologi 4. Husdjurens utfodring och vård

III. Tekniska sektionen Lantbrukets arbetsmetodik och teknik

IV. Ekonomiska sektionen

1. Lantbrukets företagsekonomi 2. Lantbrukets marknadslära

V. Trädgårdssektionen (Alnarp)

. Frukt— och bärodling . Köksväxtodling . Prydnadsväxtodling . Trädgårdskonst och naturvård

åCDIQb—A

Underavdelningar: Trädgårdsodlingens driftsekonomi Trädgårdsodlingens arbetsmetodik och teknik Växtpatologi Biodling Kemiskt analyslaboratorium

Produktionsprocessen i jordbruket äger rum via mark, växter och hus- djur. Det har därför tett sig naturligt att gruppera hithörande institutioner kring dessa tre produktionstaktorer, särskilt som studiet av var och en av dem kräver sin speciella teori och metodik. De tekniska, ekonomiska och hortikulturella vetenskaperna utgör likaså var för sig avgränsade områden.

Ovanstående sektionsindelning innebär, att fyra av de grundläggande institutionerna: de båda kemiska samt mikrobiologi och genetik bör ingå i såväl jordbrukssektionen som husdjurssektionen och redovisas därför i båda dessa sektioner under benämningen institutioner i gemensamma grundläg- gande ämnen. En särskild sektion för grundläggande ämnen har diskuterats, men det har ansetts olämpligt att på detta sätt isolera dem från de tilläm- pade. En av de viktigare uppgifterna för de grundläggande ämnena vid KLSL är nämligen att stödja den tillämpade forskningen inom respektive specialområden. Därtill kommer att en sektionsbildning omfattande endast

de grundläggande ämnena torde ha en mycket begränsad funktion att fylla, då dessa ofta inte har mer gemensamt än det förhållandet att de är grund- läggande. Genetiken har exempelvis mera gemensamt med växtodlingssek— tionens och husdjurssektionens ämnen än med övriga grundläggande äm- nen. På samma sätt förhåller det sig med kemi och mikrobiologi.

Växtodlingsinstitutionerna har växterna som gemensamt studieobjekt och använder därför en delvis likartad forskningsmetodik och utrustning samt bygger sin vetenskapliga verksamhet på en gemensam botanisk grund. Mark- institutionerna studerar marken från olika utgångspunkter, exempelvis från fysikalisk, kemisk och hydrologisk synpunkt, men det förhållandet att marken är det gemensamma studieobjektet medför, att såväl teori som forskningsmetoder har nära anknytning till varandra. Dessa båda ämnes— grupper (växt— och markämnen) förenas i den gemensamma strävan att ut- röna förutsättningarna för vegetabilieproduktionen i syfte att effektivisera och förbilliga densamma. Det är därför lämpligt att de ingår i en gemensam sektion, här kallad jordbrukssektionen.

Inom husdjursinstitutionerna är husdjuren gemensamma objekt för forskning och undervisning. Dessa institutioner hör sålunda naturligt sam- man och bör därför bilda husdjurssektionen.

Det tekniska ämnesområdet (maskin— och husbyggnadsområdena) är ganska starkt skilt från högskolans övriga, i huvudsak biologiska ämnen, och bör därför bilda en särskild sektion, den tekniska sektionen.

Ekonomisk forskning avser bl.a. att samordna användningen av de pro— duktionstaktorer, som är representerade i de övriga sektionerna: mark, växter, husdjur och maskiner, på ett sådant sätt att bästa ekonomiska ut— byte erhålles. Den bygger på en egen teori och använder en annan metodik i sin forskning än övriga sektioner och bör därför bilda en egen sektion, den ekonomiska sektionen.

Trädgårdssektionen utgör till följd av sin lokalisering till Alnarp och till följd av sin koncentration kring trädgårdsodlingen en naturlig enhet.

Prefekt som ansvarig för gemensamma resurser. Utöver det samarbete, som kan organiseras i sektionernas regi, kommer i vissa fall ett speciellt be- hov av samarbete att föreligga mellan institutioner, som disponerar lokaler och andra resurser gemensamt. Enligt utredningens förslag kommer vissa utrymmen att disponeras gemensamt av exempelvis de båda kemiska institu- tionerna, de båda institutionerna för växtnäringslära och jordbearbetning, de båda institutionerna i växtodling jämte växtpatologi och de båda ekono- miska institutionerna. Det kommer troligen också att i en del fall visa sig fördelaktigt att utnyttja vissa instrument och annan dyrbar utrustning gemensamt. Utvecklingen vid universiteten och vissa högskolor har gått i riktning mot ett intimare samarbete mellan närstående institutioner, särskilt sådana som varit förlagda i samma byggnad. Ledningen för detta samarbete

har ofta organiserats på så sätt, att en av professorerna varit prefekt och i denna egenskap ansvarig för de gemensamma resurserna.

Jordbrukshögskoleutredningen är av den uppfattningen, att betydande fördelar kan vinnas, om olika resurser utnyttjas gemensamt. Dessa fördelar kommer troligen att öka i betydelse allteftersom modern forskning kräver allt flera dyrbara anläggningar och instrument. Även nödvändigheten av ett ökat lagarbete mellan forskare från olika ämnesområden motiverar ett bättre organiserat samarbete mellan olika institutioner, så att tillgängliga resurser kan utnyttjas gemensamt i högre grad än vad nu är fallet. Utred— ningen vill därför föreslå, att i de fall två eller flera institutioner disponerar någon lokal eller andra resurser gemensamt en av institutionsföreståndarna skall utses till prefekt och i denna egenskap vara ansvarig för att gemen- samma resurser utnyttjas på bästa sätt, sett ur samtliga berörda institutio— ners synpunkt.

C. Behovet av institutioner och högre fast anställd personal vid KLSL

I detta avsnitt framlägges förslag om det antal institutioner samt högre vetenskapliga befattningar, som utredningen anser böra finnas vid KLSL. Utredningens förslag om högre befattningar är grundade på de behov av undervisning, forskning och försöksverksamhet, som utredningen funnit vara angeläget att tillgodose.

Institutioner i gemensamma grundläggande ämnen1

Institutionen för fysik och meteorologi

Vid denna institution meddelas f.n. undervisning i ämnena matematik och fysik med meteorologi.

Till institutionen hör ett meteorologiskt observatorium där registrering av för jordbruksforskningen viktiga meteorologiska element sker. Institu- tionen för meteorologi och fysik vid KLSL samarbetar i olika sammanhang med Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut. Det vid institutionen insamlade meteorologiska materialet ställes omedelbart efter bearbetning till jordbruksforskningens förfogande. Ett flertal av högskolans egna insti— tutioner, statens jordbruksförsök och statens husdjursförsök samt den till Ultuna förlagda filialen av Sveriges utsädesförening har utnyttjat detta material.

Inkomna yttranden. Institutionsföreståndaren laborator Lindberg har i skrivelse till jordbrukshögskoleutredningen föreslagit, att den nuvarande laboratorsbefattningen i fysik och meteorologi uppdelas i två tjänster; en i jordbruksmeteorologi och en i fysik. Han förutsätter att innehavarna av

1 Dessa institutioner ingår i såväl jordbrukssektionen som husdjurssektionen.

dessa tjänster blir föreståndare för var sin avdelning, som skall inrymmas i en nyuppförd institutionsbyggnad.

Jordbrukshögskoleutredningen. Jordbrukshögskoleutredningen finner det icke ändamålsenligt, att institutionen för fysik och meteorologi bibehålles, emedan en rationell undervisning i fysik kräver resurser av större omfatt- ning än som rimligtvis kan lämnas en institution i detta ämne vid KLSL. I stället föreslår utredningen, att undervisningen i fysik' förläggs till Upp- sala universitet vars fysiska institution besitter en modern utrustning. Ut— redningen har i denna fråga tagit kontakt med föreståndarna vid institu— tionen för fysik vid Uppsala universitet, vilka förklarat sig villiga att med- dela undervisning i fysik jämväl för KLSLzs studenter. Kostnaden härför har beräknats motsvara lönen för ett halvt universitetslektorat jämte vissa expenser. Universitetets rektor har intet haft att andraga mot en dylik anordning.

Undervisningen i matematik bör enligt utredningens uppfattning handhas av speciallärare i ämnet.

Vad meteorologien beträffar får den anses ha speciell betydelse för växt— odlingen. Utredningen föreslår därför att laboratorn eller annan lämplig tjänsteman vid institutionen för allmän växtodling skall svara för forsk— ningen och undervisningen även i lantbruksmeteorologi. Utformningen av detta ämne behandlas därför under institutionen för växtodlingslära (sid. 178).

De kemiska institutionerna

På förslag av 1946 års högskoleutredning uppdelades den dåvarande insti— tutionen för lantbrukskemi vid KLSL i en institution för allmän och oorga— nisk kemi och en institution för organisk kemi. Institutionen för allmän och oorganisk kemi erhöll en professur och en laboratur, medan institutionen för organisk kemi erhöll en professur. Det till den kemiska institutionen vid KLSL knutna kemiska centrallaboratoriet föreslogs av utredningen tills- vidare sortera under professorn i allmän och oorganisk kemi. För närva- rande ingår detta centrallaboratorium, under nanm av analyslaboratoriet, i institutionen för allmän och oorganisk kemi. I proposition 1956: 77 förc- slogs, att den lantbrukskemiska kontrollanstalten, som nu är förlagd till Experimentalfältet, skulle överflyttas till Ultuna och där tillsammans med analyslaboratoriet ingå i ett större lantbrukskemiskt laboratorium. Denna proposition bifölls av riksdagen, varigenom i princip har fastslagits att ana- lyslaboratoriet skall brytas ut ur institutionen för allmän och oorganisk kemi.

Inkomna yttranden. Analysverksamhetens betydelse för KLSL har ex- emplifierats av föreståndaren för institutionen i allmän och oorganisk kemi professor Svanberg, som i skrivelse till utredningen angivit vissa forsk- ningsuppgifter, vilka under en följd av år bearbetats vid institutionen. Så-

lunda har undersökningar bl.a. bedrivits rörande skördeprodukternas kva- litet, metoderna för kemisk jordanalys och atmosfärens och nederbördens kemi. Samtliga dessa forskningsområden utgör centrala delar av lantbruks- kemin och torde därför även i framtiden komma att ingå i institutionernas forskningsprogram.

Vad angår analysverksamhetens betydelse för institutionen för organisk kemi kan nämnas, att institutionsföreståndaren, professor Hellström, i skri- velse till utredningen angivit, att vid institutionen under de senaste åren utförts bl.a. totalanalys av foder och träck i och för smältbarhetsundersök- ningar, undersökningar över giftämnen i foder samt härdning, köld- och vinterresistens hos stråsäd och oljeväxter med speciell inriktning på för- ändringar, som avspeglar sig i den kemiska sammansättningen.

Professor Hellström har i en till jordbrukshögskoleutredningen inlämnad hemställan föreslagit, att vid KLSL inrättas en särskild professur i analytisk kemi. Vidare anser han, att en laboratur i ämnet organisk kemi är väl- motiverad med hänsyn till de krav, som lantbruket kan ställa med anledning av den organiska kemins alltmer ökade betydelse för lantbrukstekniska frågor, och den utveckling som har samband såväl med en starkare diffe- rentiering av ämnet som med fördjupade frågeställningar inom professurens ämnesområde. Redan 1946 års högskoleutredning hade framhållit, att ehuru professuren i organisk kemi inte behövde förstärkas omedelbart med en laboratur ett dylikt behov dock kunde uppstå i framtiden.

Jordbrukshögskoleutredningen. Kemin utgör ett viktigt grundläggande ämne vid KLSL såväl med hänsyn till den i ämnet meddelade undervis- ningen som den där bedrivna forskningen, särskilt inom den analytiska kemin. Den konsulterande verksamhet, som de kemiska institutionerna lämnar högskolans övriga institutioner, är vidare värdefull. Med anledning av att den vid KLSL bedrivna forskningen i mycket hög grad är av allmän biologisk natur anser utredningen det vara en brist, att biokemi hittills inte ingått i den vid högskolan bedrivna kemiska verksamheten och förordar därför en förstärkning av detta område. Med hänsyn härtill samt till den organiska kemins alltmer ökade betydelse för jordbruket föreslår utred- ningen, att institutionen för organisk kemi förstärkes med en laboratur. Utredningen vill vidare föreslå, att de båda kemiska institutionerna erhåller var sin överassistentbefattning i stället för forskarassistentbefattningar. som övriga institutioner föreslås erhålla i samband med att försteassistent— befattningarna avvecklas. Denna särställning för de kemiska institutionerna motiveras av, att dessa institutioner har omfattande uppgifter av konsulta- tiv natur gentemot vissa tillämpade institutioner, medan högre agronomiska studier endast förekommer i begränsad omfattning inom detta område. Be- träffande hela ämnesområdet kemi synes det vidare utredningen angeläget, att den vid KLSL bedrivna forskningen och meddelade undervisningen koncentreras på för lantbruket betydelsefulla frågor. I anslutning härtill

föreslår utredningen att högskolans bägge institutioner i kemi benämnas lantbrukskemi I och lantbrukskemi II. Lantbrukskemi I bör därvid omfatta oorganisk, fysikalisk och analytisk kemi och lantbrukskemi II organisk kemi och biokemi.

Lantbrukskemi I: oorganisk och analytisk kemi *

Föreslagen högre personal Nuvarande personal Ökning

1 professor 1 professor 1 laborator 1 laborator 1 överassistent 1 förste assistent Ändrad tjänst

Lantbrukskemi II: organisk kemi och biokemi

Föreslagen högre personal Nuvarande personal Ökning

1 professor 1 professor 1 laborator 1 laborator

1 överassistent 1 överassistent

Mikrobiologiska institutionen

Inkomna yttranden. Föreståndaren för institutionen professor Nilsson har för utredningen anfört följande:

Mikroorganismerna spelar stor roll i fundamentala förlopp i naturen och har stor praktisk betydelse kanske särskilt när det gäller produktionen inom lant— bruket. Under de senaste årtiondena har de alltmera kommit i blickpunkten även i utvecklingsarbetet inom andra delar av näringsliv och samhälle. Den vidsträckta och framgångsrika användning som mikroorganismerna fått inom industriell pro- duktion utgör ett exempel härpå. Ett annat lika aktuellt exempel är deras roll i den omfattande förstöring av vårt lands vattentillgångar som enligt nyligen ut— förda utredningar nu utgör en uppenbar fara för landets vattenförsörjning. Av dessa orsaker har efterfrågan på mikrobiologisk expertis avsevärt ökat och kan beräknas öka allt snabbare inom den närmaste framtiden. Härigenom ställs allt större anspråk på landets resurser ifråga om utbildning och grundläggande forsk- ning inom mikrobiologien.

Lantbrukshögskolans mikrobiologiska institution har lantbruksmikrobiologi som specialitet men torde i övrigt vara den institution inom landet, som närmast täcker ämnet allmän mikrobiologi. Dess betydelse för ämnet mikrobiologi såsom examensämne inom matematisk-naturvetenskaplig fakultet är därmed given. De t.v. försöksvis anordnade kurserna i mikrobiologi för fil. kand.- och ämbetsexa- men är uppbyggda (för Uppsalas del) på samarbete mellan vissa institutioner vid Uppsala universitet och mikrobiologiska institutionen.

Förutom en rent grundläggande forskning som torde kunna hänföras till allmän mikrobiologi och som även är en nödvändig förutsättning för en levande akade- misk undervisning i ämnet har forskningsverksamheten inom institutionen kon- centrerats kring ett fåtal objekt. Några av dessa skall helt kort kommenteras nedan:

Arbetena rörande biologisk fixering av atmosfäriskt kväve behandlar främst den form av kvävetixering som representeras av symbiosen mellan baljväxtbak- terier och baljväxter. Man har uppskattat att biologisk kvävefixering, varav den

ovan nämnda formen är den viktigaste, tillför oss c:a 50 procent av allt det kväve varpå vår äggviteförsörjning grundar sig. Dess fundamentala betydelse för livs- medelsproduktionen är därigenom uppenbar. För att tillförsäkra våra leguminos- grödor en aktiv sådan symbios framställer institutionen handelspreparat av ifråga- varande bakterier för jordbrukets behov. Forskningen inom institutionen på detta område tar främst sikte på nya typer av bakteriepreparat som genom att medge ett rationellare ympningsförfarande skulle kunna väsentligt öka den ympade balj— växtarealen.

Lagringens mikrobiologi bearbetas inom institutionen f. n. främst med avseende på foderkonserveringens mikrobiologi. Konservering av grönfoder är särskilt be- tydelsefullt i ett land med lång vinterfodring. Den har stor betydelse för tillvara— tagandet av vår mycket stora vallskörd (35% av vår åkerareal med en årsskörd av c:a 20 miljoner ton grönmassa). Det anses önskvärt att minst 50% av vall- skörden ensileras. Att f.n. endast 0,5—1 miljoner ton grönmassa ensileras torde främst bero på att konserveringsmetoderna är otillfredsställande. Inom institutio- nen har de fundamentala förutsättningarna för en framgångsrik foderkonserve- ring studerats och en ny ensileringsmetod utarbetats. Det är uppenbart att kon- tinuerlig forskning på detta område liksom på andra områden av lagringens mikro-

; biologi är av största betydelse för att förhindra dyrbar materialförstöring. '? Mikrobiologiska institutionen har sedan flera år tillbaka givit avsevärt utrymme åt forskning kring vattenvärdens mikrobiologi och därvid givetvis särskilt beak- tat de speciella problem som kan uppstå på grund av olika åtgärder inom jord- bruksdriften där såsom ett exempel skall anföras pressaftavrinningen från silos. 4 Sedan ett år tillbaka är en agronom, som stipendiat anställd av statens tekniska forskningsråd, placerad vid institutionen för utbildning till forskare inom vatten-

!, vården. '

% Arbeten, som lämpligen kan rubriceras som bioteknisk forskning betjänas j särskilt av en inom institutionen konstruerad experimentanläggning. Utrustningen j medger ett studium av mikrobiella processer under sådana betingelser att resul— , taten i olika avseenden kan utgöra ett underlag för processens utformning i in— i dustriell skala. Laboratorieförsök av gängse typ medger mycket begränsade slut-

' satser av detta slag. Huvudtemat i de undersökningar som bedrivs inom detta

arbetsavsnitt är mikrobiell förädling av jordbrukets avfall och överskott. Otvivel- aktigt föreligger stora möjligheter att med hjälp av mikroorganismer omvandla ett stort antal produkter, som nu utnyttjas otillfredsställande, till nya produkter med gott ekonomiskt utbyte.

Den avancerade experimentanläggning som nu användes i dessa arbeten har kunnat uppföras genom anslag från statens tekniska forskningsråd som likaledes beviljat anslag för vissa undersökningar i anläggningen. Det skall dessutom an- föras att en stipendiat för utbildning till forskare inom biotekniken placerats på institutionen av nämnda forskningsråd och att två OEEC-stipendier ställts till för- fogande för utländska forskare som önskar utbildning inom denna del av biotek- niken.

Forskningsverksamheten rörande den symbiotiska kvävefixeringen liksom även framställningen av handelspreparaten av baljväxtbakterier är f. n. sammanförda till en särskild avdelning inom institutionen, baljväxtlaboratoriet. Såsom ovan nämnts syftar huvuddelen av forsknings- och utvecklingsarbetet inom baljväxt-

laboratoriet till att erhålla effektivare preparat och ympningsmetoder samt till att åstadkomma ett vidgat utnyttjande av den symbiotiska kvävefixeringen. Den forsk- ningsverksamhet inom institutionen som utgår från rent biotekniska problem- ställningar studerar å andra sidan möjligheterna för jordbruksprodukternas mikro- biella förädling med baljväxtgrödorna i centrum. Forskningen inom baljväxtlabo- ratoriet och forskningen inom det biotekniska laboratoriet bearbetar sålunda båda problem av betydelse för odlingen och utnyttjandet av baljväxtgrödorna. Båda begagnar sig härvid av specifikt biotekniska arbetsmetoder vilket icke minst gäl- ler framställningen av handelspreparat enligt moderna principer. Det är alldeles tydligt att ett sammanförande av de båda laboratorierna till en enhet skulle inne- bära mycket värdefulla möjligheter till samordning och effektivisering av verk- samheten. De sammanförda laboratorierna bör organiseras som en bioteknisk av- delning. Inte minst med hänsyn till de specifika arbetsmetoder som tillämpas i bioteknisk forskning och de tekniskt mycket komplicerade hjälpmedel som arbetet kräver, erfordras som chef för denna avdelning en specialist som på ett tillfreds- ställande sätt förenar mikrobiologens och teknikerns expertis.

Jordbrukshögskoleutredningen. Vid de samråd jordbrukshögskoleutred- ningen haft med universitetsutredningen har behandlats möjligheten att vid institutionen för mikrobiologi även meddela undervisning åt studerande vid Uppsala universitet. Då en sådan anordning torde medföra ett bättre utnytt- jande av undervisningsresurserna än om undervisning i mikrobiologi skall ges både vid KLSL och universitetet, vill utredningen förorda att samunder— visning kommer till stånd, särskilt som högskolans institution med hänsyn till där befintliga undervisningslokaler utan svårighet kan ta emot stude- rande i mikrobiologi även från Uppsala universitet.

Vad gäller det till mikrobiologiska institutionen hörande baljväxtlabora- toriet har utredningen tillkallat en särskild expert, revisor Hylvander, för att utreda de vid baljväxtlaboratoriet rådande förhållandena med särskild hänsyn till ekonomi, distributions- och försäljningsdetaljer. Revisor Hyl- vander fann därvid, att det ekonomiska utbytet vid haljvåxtlaboratoriet täckte dels direkta driftskostnader inklusive löner och dels lämnade ett visst överskott för forskning inom nämnda område. Vidare har byråsekre- terare Karlberg från statens organisationsnämnd på uppdrag av utredningen granskat frågan om baljväxtlaboratoriets försäljning av baljväxtkulturer.

Utredningen föreslår, att baljväxtlaboratoriet i framtiden endast ombesör- jer sj älva tillverkningen av bakteriekulturerna, medan försäljningen av dessa bör tillkomma intendentsdetaljen och den ekonomiska redovisningen kam- rerarkontoret vid högskolan. Utredningen anser, att bakteriekulturtillverk- ningen bör vara ekonomiskt självbärande. Det bör ankomma på intendents- detaljens föreståndare att träffa avtal med återförsäljare och att därefter från laboratoriet beställa det antal kulturer, varom avtal träffats. Inten- dentsdetaljen bör ombesörja leveranser av färdiga kulturer och fakturering av dessa. Likvidering av ifrågavarande räkningar bör ske direkt till kam-

___—xc. _.

rerarkontoret, som ävenledes bör omhänderha övrig ekonomisk redovisning i samband härmed (se vidare kap. 10).

Eftersom det nuvarande baljväxtlaboratoriet och den vid institutionen förefintliga biotekniska avdelningen bearbetar två närstående delar av samma verksamhetsfält, föreslår utredningen, att dessa sammanslås till en bioteknisk avdelning med baljväxtlaboratorium. I samband därmed bör en avdelningsföreståndarebefattning i statsagronoms löneställning inrättas för denna biotekniska avdelning. Vid tillsättning bör gälla de för statsagronom tillämpade kompetensvillkoren.

I samband med att befattningen som föreståndare vid biotekniska avdel- ningen inrättas bör den nuvarande överassistentbefattningen vid institutio- nen besättas med en innehavare som är kompetent att handha forskningen inom ensileringsområdet så att en kontinuerlig forskningsverksamhet inom detta för jordbruket ekonomiskt betydelsefulla område kommer till stånd.

Utredningen vill beträffande den till institutionen förlagda undervisningen i mjölkhushållning hänvisa till vad som anföres i kapitel 14 i fråga om forskning, försöksverksamhet och högre undervisning inom mejeriområdet. Utredningen utgår där från den förutsättningen att forskningen och under- visningen rörande mjölkens produktion inklusive kvalitetsfrågor skall be- drivas vid KLSL och där ordnas i form av lagarbete mellan berörda insti- tutioner. Undervisningen i mjölkhushållning ombesörjes f.n. av en spe- ciallärare. Utredningen är av den uppfattningen, att huvuddelen av det hit- tillsvarande ämnet mjölkhushållning bör ingå som en del av ämnet mikro- biologi för studerande med inriktning på husdjursområdet. Ämnet mikro- biologi bör i framtiden utgöras av dels en allmän, grundläggande del, ge- mensam för samtliga studerande och dels en tillämpad del som alltefter de studerandes inriktning skall vara differentierad på husdjursområdet (fod- rets, vommens och mjölkens mikrobiologi jämte huvuddelen av det nuva- rande ämnesområdet mjölkhushållning) respektive mark- och växtområdet (markens och den symbiotiska kvävefixeringens mikrobiologi).

För att leda undervisningen och laborationerna i den del av ämnet mikro- biologi, som motsvarar det nuvarande ämnet mjölkhushållning, erfordras liksom nu en särskild befattningshavare, eftersom härför kräVS bl.a. ut- bildning inom mejeriområdet. För att kunna meddela aktuella kunskaper måste befattningshavaren kontinuerligt följa tillämpliga delar av utveck- lingen inom mejerinäringen och den vetenskapliga verksamheten på mejeri- området samt upprätthålla erforderlig kontakt med den veterinärmedicinska forskningen bl. a. beträffande juverhygien. Därutöver bör denna befattnings— havare jämsides med undervisningen även bedriva forskning. Utredningen föreslår därför, att speciallärarbefattningen omändras till en överassistent- befattning, varvid samtidigt en av de båda nuvarande försteassistentbefatt- ningarna vid institutionen avvecklas. Innehavaren av denna överassistent- befattning skall sålunda handha undervisningen och förrätta deltentamen i

den del av ämnet mikrobiologi som motsvarar det nuvarande ämnet mjölk- hushållning. Förslaget innebär enligt utredningens mening gentemot nu- varande anordning en effektivisering av verksamheten inom detta delom- råde samtidigt som en viss besparing uppnås genom att arvodet till special- läraren i mjölkhushållning bortfaller.

Mikrobiologiska institutionen

Föreslagen högre personal Nuvarande personal Ökning 1 professor 1 professor

1 laborator 1 laborator

1 överassistent 1 överassistent

1 överassistent Ändrad tjänst

1 speciallärare och 1 förste assistent Biotekniska avdelningen

1 avdelningsföreståndare i 1 avdelnings— statsagronoms löneställning föreståndare

Botanisk-genetiska institutionen

Inkomna yttranden. Utredningen har beträffande forskningen och under- visningen vid institutionen inhämtat synpunkter från den tidigare institu- tionsföreståndaren professor Turesson och beträffande den gemensamt med Uppsala universitet bedrivna undervisningen i genetik från den nuvarande t.f. institutionsföreståndaren professor Nygren, vilka anför bl.a. följande:

I direktiven till jordbrukshögskoleutredningen anför dåvarande departements- chefen: »Vad som tidigare ansågs vara ett lämpligt ämnesområde har ofta blivit alltför omfattande för att kunna behärskas av en person. Specialisering har därför blivit mer eller mindre ofrånkomlig.» Det anförda är i hög grad tillämpbart be- träffande verksamheten vid den botanisk-genetiska institutionen, som för när- varande handhar undervisningen i både systematisk botanik och ärftlighetslära. Samtidigt som den systematiska botaniken med hänsyn till sitt sakinnehåll knap- past genomgått några genomgripande förändringar under de är ämnet företrätts vid lantbrukshögskolan, har genetiken utvecklats till en omfattande vetenskap med en central ställning inom biologin. Till detta kommer nedan relaterade ut— veckling av ämnet genetik vid Uppsala universitet.

Vid Uppsala universitet saknas en lärostol i ämnet genetik, vilket tidigare inne- burit en uppenbar brist för den naturvetenskapliga forskningen och undervisningen därstädes. Från och med vårterminen 1952 påbörjades emellertid kursundervisning i ämnet med den nuvarande t. f. professorn och dåvarande laboratorn vid lant- brukshögskolans botanisk-genetiska institution som ledare. Från och med 1953 för- ordnade kanslern för rikets universitet denne att vara kursledare och examinator i genetik vid Uppsala universitet, varjämte K. Maj:t den 26 april 1955 föreskrev, att ämnet genetik skulle tillsvidare, så länge nämnda laborator vore villig och oförhindrad att förrätta examination i ämnet, vara examensämne inom den filo- sofiska fakultetens matematisk-naturvetenskapliga sektion. Genom K. Maj:ts beslut den 10 januari 1957 medgavs han vidare äga säte och stämma i matematisk-natur- vetenskapliga fakulteten på sätt som i universitetsstatuterna stadgas beträffande laborator, så länge han var förordnad att uppehålla undervisning och examination

i ämnet. Laboratorn, som sedan 1947 handhaft undervisningen i ämnet vid lant- brukshögskolan, förordnades från och med vårterminen 1955 att jämväl där för- rätta examination å alla stadier. Genom denna anordning blev det möjligt, att från och med höstterminen 1956 införa samundervisning i genetik mellan lantbruks- högskolan och Uppsala universitet, vilket innebär, att de studerande i ämnet från bägge lärosätena samtidigt följer undervisningens olika moment. Härigenom har betydande besparingar kunnat göras inom såväl åttonde som nionde huvudtiteln på grund av att gemensamma resurser utnyttjats av tvenne skilda elevkårer. Att denna utveckling haft en stimulerande inverkan även på de studerande framgår I lned önskvärd tydlighet av den betydande ökning av antalet studerande på hög- stadiet, som tillkommit under dessa senare år. Att ävenledes forskningen inom gene- tiken intensifierats under denna tid framgår av det förhållandet, att vid institu- tionen för närvarande arbeta tre docenter samt ett 20-tal doktorander och licen- tiander i genetik, vilka alla tillkommit under den utvecklingsperiod som ovan beskrivits.

Trots att den systematiska botaniken vid lantbrukshögskolan givetvis fortfarande är ett viktigt grundläggande ämne för agronomutbildningen, har den inte lockat till studier på högstadiet. Forskningen inom ämnet vid högskolan avviker inte

! från den vid universitetens institutioner för systematisk botanik bedrivna, och ; ämnet har heller inte i sin helhet den fundamentala betydelsen för jordbruks— . forskningen som växtfysiologien. .' Till verksamheten vid den botanisk-genetiska institutionen hör även växtför- [ ädling, Inom detta ämnesområde har vid institutionen betydande forskning | bedrivits under de sista tjugo åren. Denna forskning har även givit goda praktiska : resultat, särskilt i fråga om framställning av kromosomtalsfördubblad klöver och : vissa vallgräs. Sedan 1951 har undervisning meddelats i växtförädling vid institu— j tionen i form av en särskild kurs, som under de senaste åren inlagts i undervis- % ningen i genetik. Att växtförädling lockat agronomer till högre studier framgår 3 därav, att samtliga licentiandstuderande vid lantbrukshögskolan i ämnet genetik ! för närvarande bearbetar olika växtförädlingsproblem. Med hänsyn till växtför- ; ädlingens stora betydelse för det svenska jordbruket har man all anledning antaga, :: att intresset för detta område kommer att ytterligare öka. l

Jordbrukshögskoleutredningen. Den ovan relaterade utvecklingen och ut-' formningen av ämnet genetik med samundervisning mellan Uppsala univer- sitet och KLSL synes ha medfört betydande fördelar inte minst ur kostnads- synpunkt. Jordbrukshögskoleutredningen har beträffande detta ämne sam- rått med universitetsutredningen, och därvid kunnat konstatera, att också denna utredning har en positiv inställning till en fortsatt samundervisning. Institutionen bör därför även i framtiden, enligt jordbrukshögskoleutred- ningens uppfattning, tillgodose behovet av forskning och undervisning i ämnet genetik för såväl KLSL som Uppsala universitet. Institutionens sam- lade resurser blir genom denna användning så rationellt utnyttjade som möjligt.

Den botanisk-genetiska institutionens ämnesområde omfattar för när- varande tre delar: systematisk botanik, genetik och växtförädling.

Undervisningen i systematisk botanik är avsedd enbart för studerande vid KLSL. Med hänsyn härtill samt för att möjliggöra för institutionen att helt koncentrera verksamheten till det genetiska området föreslår utred- ningen, att den systematiska botaniken överföres till den nuvarande institu- tionen för växternas anatomi och fysiologi. Den närmare utformningen av den ställning, som den systematiska botaniken bör intaga vid KLSL, be- handlas under nämnda institution.

Genetiken är grundläggande för tillämpad forskning och undervisning inom både husdjursgenetik och växtförädling. Den tillämpade husdjurs- genetiken är redan representerad vid KLSL genom institutionen för hus- djursgenetik, medan växtförädlingen hitintills ingått i den botanisk-gene- tiska institutionens ämnesområde. Med hänsyn till Växtförädlingens bety- delse, vilket bl.a. återspeglas i den stora omfattning som högre studier med denna inriktning fått, anser utredningen att växtförädlingen bör bli repre- senterad som ett självständigt ämne vid KLSL, varigenom såväl forskningen inom detta område som utbildningen av växtförädlare kan ges större om- fattning. Även med hänsyn till att undervisningen och forskningen i genetik skall tillgodose behovet både vid KLSL och Uppsala universitet, får det an- ses ändamålsenligt att det tillämpade ämnet växtförädling avskiljes i en särskild institution. Att utbildning och forskning i växtförädling har sin plats vid KLSL finner utredningen uppenbart.

På grundval av vad som ovan anförts, föreslår utredningen, att den nu- varande botanisk—genetiska institutionen uppdelas i en institution för gene- tik, avsedd även att tillgodose Uppsala universitets behov, och en institu- tion för växtförädling. I samband med denna klyvning av institutionen bör den nuvarande personalen omfördelas att fylla bägge institutionernas behov. Utöver här redovisade befattningar tillkommer vissa befattningar å Uppsala universitets stat.

Beträffande den nuvarande professuren i systematisk botanik och ärftlig- hetslära är det utredningens uppfattning, att denna tjänst så snart ske kan bör ledigförklaras i ämnet växtförädling. Inte minst med hänsyn till det inte obetydliga antalet licentiander i detta ämne är det viktigt att en ämnes- representant snarast erhålles vid högskolan.

Beträffande den föreslagna professuren i genetik är utredningen av den uppfattningen att den nuvarande laboraturen vid institutionen är att betrak- tas som självständig med hänsyn till den utveckling ämnet fått vid KLSL och Uppsala universitet sedan år 1952. I enlighet med universitetsutred- ningens förslag bör en dylik självständig laboratur kunna direkt omvandlas till professur, om innehavaren av tjänsten besitter professorskompetens i ämnet. Under förutsättning att vederbörande myndigheter finner den nu- varande innehavaren av laboraturen kompetent för professur, föreslår utred- ningen, att denne från den 1 juli 1960 utnämnes till professor i genetik vid KLSL med examinationsskyldighet jämväl för Uppsala universitet i enlighet

med av Kungl. Maj:t givet förordnande av den 25 april 1955, utan att tjäns- ten dessförinnan ledigförklaras.

Institutionen för genetik Föreslagen högre personal Nuvarande personal Ökning 1 professor 1 laborator Ändrad tjänst

Institutionen för växtförädling1 Föreslagen högre personal Nuvarande personal Ökning

1 professor 1 professor

1. J ordbrukssektionen Markinstitutioner

Institutionen för marklära

Inkomna yttranden. Institutionsföreståndaren professor Wiklander fram- håller att markläran utgörs av läran om markens beståndsdelar och de i marken försiggående reaktionerna av kemisk, fysikalisk och biologisk natur. Institutionens verksamhet har tidigare i huvudsak varit inriktad på mark— kemi, särskilt kolloidkemi, men professor Wiklander påpekar, att under senare år även andra delar av marklärans arbetsområden upptagits till be- arbetning såsom markfysik, markmineralogi och jordmånslära.

Professor Wiklander framhåller i huvudsak vidare:

Forskningen inom här nämnda områden av markläran avser att lämna en all- sidig upplysning om markens egenskaper och hur dessa varierar under inverkan av de naturliga jordmånsbildande faktorerna och, vad avser de odlade jordarna, även de olikartade brukningsåtgärderna. Härigenom skapas det kunskapsfunda- ment, på vilket forskningen och försöksverksamheten rörande jordens dränering, bearbetning, gödsling och kalkning bör baseras.

Den grundläggande markfysiska forskningen behandlar markens struktur och de egenskaper som är förknippade med denna. Härvid spelar det minerogena och organogena materialets art och relativa mängder en betydelsefull roll vad be- träffar strukturtypen och dess stabilitet. Som exempel på markfysikaliska problem av särskild aktualitet kan nämnas strukturens beroende av gödsling, kalkning och växtföljd samt på sådana egenskaper som aggregatens stabilitet och storleksför- delning, samt porernas storleksfördelning och kontinuitet. Speciellt porstorleks- fördelningen är av största intresse för förståelsen av sådana företeelser som mar- kens permeabilitet för vatten och luft, vattenbindning och vattenhushållning sam- tidigt som den återspeglar effekten av odlingstekniska åtgärder.

En bestämning av våra odlade jordars mineralsammansättning, om möjligt regio- nalt är en inom ämnet central arbetsuppgift. Eftersom de aktiva markmineralen utgör huvudmassan i flertalet mineraljordar, fungerar de som mycket viktiga reaktionskomponenter vid de flesta i marken förekommande processer.

Studier över jordmånsbildningen i skogsmark har utförts i relativt stor omfatt-

1 Denna institution skall ingå i gruppen växtodlingsinstitutioner.

ning i vårt land. För de odlade jordarnas vidkommande är detta emellertid icke fallet. Utomlands särskilt i Förenta Staterna, Storbritannien, Ryssland och Tysk— land har man däremot under ett flertal år bedrivit en intensiv kartering av de odlade jordarna med avseende på de egenskaper som är väsentliga för en karak- tärisering, klassificering och värdering ur jordbrukssynpunkt.

Beträffande önskemål om högre tjänster har institutionsföreståndaren begärt inrättandet av en laboratorsbefattning i markkemi samt en labora- torsbefattning i markfysik, varjämte han uttalat önskemål om vissa resur- ser för forskning inom jordmånslärans område. Det har härvid förutsatts att den nuvarande laboratorn skulle företräda forskning och undervisning inom ämnesområdet mineralogi och geologi. Institutionsföreståndaren fram- håller vidare att huvudvikten har lagts på markkemi, markfysik och jord- månsbildning, enär dessa arbetsområden är centrala och kan väntas ge ett teoretiskt och metodtekniskt underlag för verksamheten vid de tillämpade institutionerna.

Jordbrukshögskoleutredningen. Utredningen är väl medveten om den grundläggande markforskningens betydelse för en rationell jordbrukspro- duktion därigenom att den utgör en grund för den tillämpade markforsk- ningen. Att utredningen trots detta ej ansett sig böra föreslå en utökning av den högre personalen beror dels på att denna institution redan nu är försedd med såväl professor som laborator samt på att utredningen föreslår en förstärkning av den tillämpade markforskningen inom de två nya institu- tionerna växtnäringslära och j ordbearbetning. För att möjliggöra för institu- tionen i marklära att i ökad utsträckning koncentrera resurserna på mark- forskningen vill emellertid utredningen föreslå att ett ökat samarbete inleds med de geologiska institutionerna vid Uppsala universitet. Vid de kontakter utredningen haft med dessa institutioners företrädare har framgått, att undervisningen i geologi för agronomie studerande kan meddelas vid uni- versitetets mineralogisk-geologiska och kvartär-geologiska institutioner ge- nom att högskolans studerande i en efter deras behov avpassad omfattning deltager i dessa institutioners grundkurser. Å andra sidan förefinns vid uni- versitetets geologiska institutioner en önskan att tillgodogöra sig viss vid högskolans markläreinstitution meddelad undervisning rörande markforsk- ningen och dess arbetsmetoder. Utredningen vill i detta sammanhang före- slå att på längre sikt en arbetsfördelning kommer till stånd innebärande, att högskolans institution i marklära helt koncentrerar sig på markläreom- rådet och att undervisningen i geologi för de agronomie studerande förläggs till Uppsala universitet.

Insitutionen för marklära Föreslagen högre personal Nuvarande personal Ökning

1 professor 1 professor 1 laborator 1 laborator

Inkomna yttranden. I skrivelse till jordbrukshögskoleutredningen fram- håller institutionens föreståndare professor Torstensson bl. a. följande:

Med stöd av forskningen och försöksverksamheten har vårt jordbruk gjort betydande vinster genom ett förbättrat odlingsmaterial av våra kulturväxter, ett effektivare Växtskydd och en rationellare växtnäringstillförsel. I fråga om jord- bearbetningens utformning har man däremot i praktiken måst arbeta så gott som helt utan medverkan av forskningen och försöksverksamheten, i det att några nämnvärda resurser i detta avseende helt enkelt inte funnits i vårt land. Följderna av denna brist har heller inte uteblivit; under de senaste årtiondena har jord- bearbetningen allt tydligare framträtt som den faktor, vilken starkast begränsat våra strävanden att säkerställa och förbilliga produktionen från våra odlings- jordar. I tidigare utredningar angående forskningens och försöksverksamhetens utformning på jordbrukets område har man givetvis påtalat bearbetningsproble- mens stora praktiskt-ekonomiska betydelse och föreslagit, att en särskild bearbet- ningsavdelning borde inrättas inom den statliga försöksorganisationen. Av stats- finansiella skäl och av fruktan för den vid verksamhetens upptagande ofrånkom- liga knappheten på kompetent personal har man dock ej ansett sig kunna förverk- liga de framlagda förslagen. Tiden är nu mogen för att en effektiv institution för forskning, undervisning och försöksverksamhet inrättas på jordbearbetningsom- rådet.

Forskningen och försöksverksamheten på den allmänna jordbrukslärans om- råde har hittills i ganska hög grad koncentrerats på problemen rörande grödornas näringsförsörjning. Ehuru uppgifterna på växtnäringslärans område alltjämt är många och betydelsefulla, ligger tillgodoseendet av våra grödors näringskrav rela- tivt väl till jämfört med de andra, för våra odlingsjordars effektiva utnyttjande betydelsefulla faktorerna. Att detta i hög grad gäller jordbearbetningen har just framhållits. Emellertid har våra odlingsåtgärder även andra uppgifter än att på kort sikt främja grödornas utveckling. I och med att odlingsåtgärderna påverkar grödorna, påverkar de också marken och ett visst odlingssystem kan — ehuru för tillfället effektivt och lönande — på längre sikt leda till en skadlig och i många fall ytterst svårreparabel nedsättning av odlingsvärdet. Detta medför, att odlings- åtgärderna inte kan utformas enbart med sikte på grödornas omedelbara krav. De måste också utformas så att en för kontinuerligt utnyttjande lämplig marktyp utvecklas och underhålles. Följden blir att våra gödslings- och jordbearbetnings- åtgärder alltid måste förenas och kompletteras med åtgärder för markens egen vård och förbättring. Det är dessa senare åtgärder, som kan sammanfattas under beteckningen markvård. En betydelsefull och allmän markvårdsuppgift gäller ex- empelvis bevarandet av mnllämnena och underhållet av den biologiska aktiviteten i våra odlingsjordar.

Många tecken tyder på att den allmänna ekonomiska utvecklingen inom jord- bruket allt mera aktualiserar markvårdsfrågorna, men samtidigt står vi inför det obehagliga faktum att dessa frågor inte är genomarbetade, och att något inhemskt material att bygga den erforderliga upplysnings- och undervisningsverksamheten på inte existerar. Att utforska och klarlägga markvårdsfrågorna är en komplicerad uppgift, som fordrar sin speciella arbetsmetodik och sina speciella försöksresur-

ser. De markförsämrade processerna är relativt långsamt förlöpande; det fordras vanligen årtionden av observationer, för att man skall kunna få ett någorlunda fast grepp om dem. Utan sådana direkta observationer förbises och underskattas gärna en smygande markförsämring just på det sätt, som utvecklingen i vårt land visat. Det är högt på tiden, att vi genom forskning och försöksverksamhet nu bereds möjligheter att börja den klarläggning av problemen, som vi hittills för- summat.

Det är alltså fortlöpande, mycket långsiktiga serier av exempelvis växtföljds-, mullråämnes- och kalkningsförsök, som vi behöver för att belysa markvårdsfrå- gorna, och i dessa försöksserier måste de för jordens produktionsförmåga bety- delsefulla faktorerna -—— exempelvis den organiska substansens förändringar _ följas med hjälp av en speciell och arbetskrävande metodik, vars utformning ännu lämnar mycket övrigt att önska. Inrättandet av ett organ med speciell uppgift att följa och klarlägga markvårdsproblemen är därför en för vårt jordbruk hög- aktuell angelägenhet, vars fördröjande med varje år ter sig allt allvarligare. I stället för att statens jordbruksförsök och institutionen för allmän jordbrukslära nu är två skilda organ, båda avsedda för forskning och försöksverksamhet på i stort sett samma områden men den senare dessutom för undervisning, skulle det vara rationellt att sammanslå de båda institutionerna i vad avser det gemen- samma arbetsområdet samt uppdela det efter nya linjer och på sådant sätt att de båda ovannämnda, aktuella men hittills försummade fackområdena blir väl till- godosedda. Sammanslagningsförslaget omfattar sålunda hela den nuvarande insti- tutionen för allmän jordbrukslära samt följande delar av Statens jordbruksförsök nämligen 1) avdelningen för gödsling och kalkning, 2) avdelningen för myrjordar och mikroelement samt 3) betesavdelningen i vad avser markberedning, gödsling och kalkning.

De enligt ovan erhållna samlade resurserna skulle omgrupperas på två institutio- ner, vilka i erforderliga delar skulle kompletteras för uppnående av fullgoda resur- ser för handhavande av forskningen, försöksverksamheten och undervisningen inom samtliga de fackområden, som nämnts och som faller inom den allmänna jordbrukslärans ram. De båda institutionerna bör var och en för sig uppdelas i en undervisningsavdelning och en försöksavdelning båda med samtidig uppgift att bedriva forskning. Denna principiella uppdelning är endast tillkommen i syfte att giva organisationen en viss stadga och får på intet sätt hindra effektivt grupp- arbete inom eller mellan institutionerna.

De bägge föreslagna institutionerna skulle enligt professor Torstensson benämnas institutionen för tillämpad växtnäringsforskning respektive insti- tutionen för j ordbearbetningsforskning och markvård. Vardera institutionen skulle erhålla en professor, en laborator och två statsagronomer. I ett senare till utredningen inkommet förslag föreslår professor Torstensson för den första institutionen namnet tillämpad växtnäringslära.

I fråga om utvidgad forskning inom området jordbearbetning och mark- fysik anför Föreningen Sveriges jordbrukskonsulenter följande:

Utan att förringa de insatser, som olika institutioner gjort på det agrofysi- kaliska området sedan 1930-talet, måste vi tyvärr konstatera, att det agrofysika-

liska forskningsavsnittet ännu icke förts fram i jämnbredd med de andra avsnit- ten, till stort men för den praktiska växtodlingen.

Det är t. ex. av största betydelse, att de tre viktiga växtfaktorerna vatten, luft och värme i jorden blir bättre studerade, liksom också samspelet mellan dessa faktorer inbördes, och hur den praktiska bearbetningen skall utföras, för att samtliga de nämnda faktorerna så nära optimum som möjligt skall stå till växternas förfo- gande samt på bästa sätt tjäna de kemiska och biologiska omsättningarna i jorden, bl.a. den viktiga kolsyreproduktionen i jorden.

Det är därför av största vikt, att den agrofysikaliska forskningen i Sverige upprustas. Föreningen vill uttala som sin åsikt, att den vetenskapliga forskningen bör förläggas till Lantbrukshögskolan, som bör upprustas för utvidgad agrofysi- kalisk forskning genom förstärkning på institutionerna för marklära, allmän jord- brukslära och agronomisk hydroteknik eller också med en särskild institution för agrofysik.

Jordbrukshögskoleutredningen. Utredningen har i kapitel 5 ingående dis- kuterat undervisningens, forskningens och försöksverksamhetens inbördes organisatoriska ställning och därvid kommit till den slutsatsen att samtliga dessa verksamheter bör ingå i en och samma institution. Härigenom und- vikes dubblering av institutioner inom samma ämnesområde. Den nya in— delningsgrunden innebär alltså att verksamheten vid institutionen för all- män jordbrukslära och verksamheten inom motsvarande ämnesområden vid statens jordbruksförsök samorganiseras. Därvid bör försöksverksamheten organiseras i form av särskilda försöksavdelningar knutna till respektive institutioner.

Det nuvarande ämnesområdet jordbrukslära består av två väl åtskilda och avgränsade delar nämligen den kemiskt inriktade delen växtnäringslära och den fysikaliskt inriktade delen jordbearbetning. Inordnandet av för- söksverksamheten i en samorganiserad helhet gör det möjligt att åstad- komma en ändamålsenligare indelning i ämnesområden. Utredningen före- slår sålunda att två institutioner inrättas, en i växtnäringslära och en i jord- bearbetning.

Institutionen i växtnäringslära skall handha forsknings-, försöks- och undervisningsverksamheten inom växtnäringsområdet och därvid behandla frågor som sammanhänger med en rationell växtnäringstillförsel och växt- näringsförsörjning. Institutionen för jordbearbetning skall handha motsva- rande verksamhet inom det markfysikaliska området. Härvid bör behand- las den inverkan som jordbearbetning, klimat (frost samt vind- och vatten- erosion), olika växtföljder och olika driftsformer (bl.a. kreaturslös drift) m.m. har på markens struktur och övriga fysikaliska egenskaper av bety- delse för växtodlingen. Utredningen finner det vara av vikt att markvårds- problemen i tillräcklig utsträckning blir föremål för forskningsarbete men anser att de mångfacetterade markvårdsproblemen bör angripas i samarbete mellan de olika institutioner som är specialiserade inom skilda områden.

I detta sammanhang bör bl. a. effekten av läplanteringar på mark och gröda tas upp till studium. Denna fråga har stor betydelse för såväl jordbruks- som trädgårdsnäringarna inom de delar av landet som är utsatta för vind- erosion och bör därför bedrivas i samarbete med institutionen för trädgårds- konst och naturvård vid trädgårdssektionen.

Institutionerna för växtnäringslära och jordbearbetning kommer att mot- svara den nuvarande institutionen för allmän jordbrukslära jämte avdel- ningen för gödsling och kalkning samt avdelningen för myrjordar och mik- roelement vid statens jordbruksförsök. Den högre personal (2 professorer, 1 laborator och 1 statsagronom), som för närvarande finns inom ovan- nämnda institutioner och avdelningar, bör överföras till de två nya institu- tionerna. Därutöver bör inrättas en laboratur och en statsagronombefattning så att vardera institutionen erhåller en professor, en laborator och en stats- agronom.

Institutionen för växtnäringslära

Föreslagen högre personal Nuvarande personal Ökning 1 professor 1 professor 1 laborator 1 laborator Försöksavdelning 1 statsagronom 1 statsagronom

Institutionen för jordbearbetning

Föreslagen högre personal Nuvarande personal Ökning

1 professor 1 professor 1 laborator 1 laborator Försöksavdelning

1 statsagronom 1 statsagronom

Institutionen för hydroteknik

Inkomna yttranden. Enligt institutionsföreståndaren professor Hallgren har de centrala arbetsuppgifterna vid institutionen varit att studera vatten- förhållandena och vattenbalansen i våra odlade jordar och därmed förknip- pade frågor, samt vidare, att på basis härav, söka klarlägga effekten av tek- niska åtgärder inom jordbruket i vattenreglerande syfte.

Institutionens uppgift är tvåfaldig, dels att bedriva grundläggande hydrologisk forskning och dels att under olika betingelser utröna behovet av avledning resp. tillförsel av vatten (dränering resp. bevattning), sett ur produktionsteknisk och i sista hand ekonomisk synpunkt samt i samband härmed upptaga förekommande hydrologiska, tekniska och ekonomiska frågor för undersökningar och studium.

Verksamheten vid institutionen för agronomisk hydroteknik har sedan länge bedrivits efter dessa riktlinjer. Sålunda har en ganska omfattande markfysikalisk och hydrologisk forskningsverksamhet bedrivits, varvid bl. a. markens egenskaper med avseende på vattnet ingående studerats. Parallellt härmed har forsknings- och försöksverksamhet bedrivits på såväl dränerings- som bevattningsområdet, den

förra sedan 1947, då en omfattande täckdikningsförsöksverksamhet igångsattes och genom Kungl. Maj:ts beslut knöts till institutionen i form av en särskild försöksavdelning, och den senare sedan början av 1940-talet. Ett för den agrono- miska hydrotekniken centralt spörsmål är storleken av det för växterna tillgäng- liga vattenförrådet i marken, sett i relation till olika grödors vattenförbrukning, samt hur detta vattenförråd varierar med markens fysikaliska beskaffenhet. Vidare är frågan om mängdförhållandena fritt obundet vatten i marken och hur detta vatten rör sig under inverkan av olika krafter ett problem av största betydelse. Ett ingående studium av dessa frågor kan sägas vara en grundförutsättning för förståelsen av hur tekniska åtgärder i vattenreglerande syfte verkar. Ett annat viktigt forskningsområde är ytvattenavrinningen från smärre områden samt hur denna varierar med klimat, jordart, topografi och vegetation. Hithörande frågor är mycket ofullständigt utredda och experimentella data rörande avrinningen från dylika smärre områden som underlag för dimensionering av stamdiken och täckta avlopp saknas på det hela taget. I anslutning till undersökningar härutinnan bör även den av ytvattenavrinningen förorsakade borttransporten av jordmaterial och näringsämnen upptagas för studium, då vi f.n. saknar kännedom om och i vad mån vattenerosionen för svenska förhållande är något allvarligt problem.

Under en följd av år har en till institutionen knuten täckdikningsförsöksverk- samhet pågått. Denna, som självfallet måste vara lagd på lång sikt, avser främst att belysa frågan huruvida täckdikningen i vårt land förenklas och förbilligas utan att effekten av densamma påtagligt försämras. I samband med täckdiknings- försöksverksamheten är det av stor vikt att genom ingående fältundersökningar studera sådana frågor som hur variationer i dräneringsintensiteten påverkar markens upptorkning på våren och efter höstregnen, samt i vad mån markens bärighet för maskiner och redskap härvid ändras. En av förutsättningarna för att en dränering skall ge ett gott ekonomiskt resultat är givetvis att upptorkningen genom denna blir möjligast likartad ävensom att marken får en sådan bärighet att erforderliga brukningsåtgärder och transporter kan verkställas utan svårighet. Ett icke minst ekonomiskt viktigt problemkomplex i samband med dräneringsförsök är de skador som kan uppstå på dräneringssystemet i samband med igenslamning av tegelrörsledningar, igenväxning och sönderfrysning av dessa 0. s. v.

Under våra klimatförhållanden är det på många håll inte enbart fråga om bort- ledning utan även om tillförsel av vatten för att optimala betingelser ur växt- odlingssynpunkt skall uppnås. Den försöksverksamhet rörande bevattning som bedrivits vid institutionen har klart givit vid handen att trots vårt på det hela taget humida klimat bevattning torde vara en av de åtgärder inom jordbruket som starkast påverkar skördeutfallet.

I anslutning till de direkta bevattningsförsöken är det vidare ur praktisk eko- nomisk synpunkt väsentligt att undersöka i vad mån tidpunkten för bevattning samt vattengivans storlek påverkar bevattningens effekt, ävensom de vid olika utförande av bevattningen uppkommande vattenförlusterna.

Ett forskningsområde, som är synnerligen aktuellt, är behandlingen av avlopps- vatten från landsbygdsfastigheter vid sådan gles bebyggelse, där anläggningar av kommunal karaktär ej kan ifrågakomma. Sedan tre år tillbaka har i samarbete med företrädare för limnologisk och mikrobiologisk forskning undersökningar på detta område pågått, syftande till att få fram en metod för högbehandling av av-

loppsvatten, som är enkel och tillräckligt billig för att kunna tillämpas i praktiskt bruk. Vidare är frågan om avledning av urin och pressaft väsentlig, då det efter ikraftträdande av skärpta lagbestämmelser härutinnan är angeläget att komma till rätta med dylika problem. Det må i detta sammanhang erinras om att 1950 års avloppsutredning beträffande forskningar rörande behandling av avloppsvatten förordade, att »den nödvändiga fortsatta forskningen förlägges till lantbrukshög- skolan». Forskningen på detta område har vid högskolan hittills bedrivits vid institutionerna för agronomisk hydroteknik, allmän jordbrukslära och mikro— biologi.

Beträffande erfarenheterna av att ha försöksverksamheten organisatoriskt infogad i institutionen framhåller institutionsföreståndaren:

Såsom ovan anförts, bedrives vid institutionen såväl forsknings- som försöks- verksamhet, vilket erfarenhetsmässigt varit enbart fördelaktigt för båda verksam- hetsområdena. Jag har därför kommit till den bestämda uppfattningen, att beträf- fande de arbetsuppgifter som naturligt faller inom den agronomiska hydrotekni- kens ram, är denna anordning den ur alla synpunkter lämpligaste. Detta innebär självfallet icke att någon gränsdragning mellan försök och forskning vid institu- tionen måste göras. En sådan gräns torde för övrigt vara vanskligt att draga, då det ena ofta övergår i det andra, så att försök och forskning vanligen kommer att gå hand i hand. I samband med direkta fältförsök på dräneringsområdet kan det sålunda falla sig naturligt att genomföra undersökningar som har klar forsk- ningskaraktär, såsom markens bärighet vid olika dräneringsintensitet, och vid bevattningsförsök exempelvis studera frågan om vattnets fördelning i marken.

Beträffande nya högre tjänster har institutionsföreståndaren begärt en statsagronombefattning avsedd för dräneringsförsök i stället för nuvarande arvodestjänst för försöksledare och en laboratur avsedd för avloppsteknik.

I fråga om täckdikningsförsöksnämnden framhåller institutionsförestån— daren att denna nämnd i sina anslagsäskanden under en följd av år hos Kungl. Maj:t hemställt att täckdikningsförsöksverksamheten inordnas i för- söksverksamheten i övrigt på jordbrukets område och definitivt knyts till institutionen för agronomisk hydroteknik i form av en särskild avdelning, samt att den av nämnden anställda personalen överförs på högskolans löne- stat. Denna framställning har tillstyrkts av högskolans styrelse.

Jordbrukshögskoleutredningen. Jordbrukshögskoleutredningen föreslår, att institutionens nuvarande namn agronomisk hydroteknik i analogi med benämningen på vissa andra institutioner ändras till lantbrukets hydrotek— nik. I enlighet med utredningens principiella förslag till försöksverksam- hetens organisation vill utredningen föreslå att dräneringsförsöken organi- seras som en försöksavdelning vid institutionen, eftersom ett permanent behov av försöksverksamhet inom dräneringsområdet får anses föreligga. Som ledare för försöksavdelningen bör finnas en statsagronom. Utredningen föreslår därför att en sådan befattning inrättas. I övrigt har utredningen ej funnit anledning att framlägga förslag till ändring av den nuvarande högre personalen vid institutionen.

Institutionen för lantbrukets hydroteknik

Föreslagen högre personal Nuvarande personal Ökning 1 professor 1 professor 1 laborator 1 laborator Speciallärare i geodesi Speciallärare i geodesi Försöksavdelning 1 statsagronom Arvodesanställd för- Ändrad tjänst söksledare

Växtodlingsinstitutioner

Institutionen för växternas anatomi och fysiologi

Inkomna yttranden. I skrivelse till jordbrukshögskoleutredningen anför institutionens föreståndare professor Åberg följande:

Den växtfysiologiska vetenskapen är av grundläggande betydelse för en rad andra discipliner inom lantbruksvetenskapen. Kännedomen om växternas närings- upptagning är den självfallna utgångspunkten för gödslings- och markberednings- frågor inom växtodlingslära och allmän jordbrukslära. Rotfunktionernas beroende av markens syrgas och vattentillgång, rötternas vattenupptagande, vattentranspor- ten och transpirationen exemplifiera växtfysiologiska problem av största vikt för den agronomiska hydrotekniken. Utvecklings- och produktionsfysiologi, experi- mentell ekologi och sociologi, läran om ogräsgifternas och tillväxtregulatorernas verkningssätt, om kulturväxternas metabolism, t. ex. deras fotosyntes och produk- tion av näringsämnen och vitaminer för människor och djur, är exempel på växt- fysiologiska områden med tillämpning inom växtodlingsläran. Kännedomen om kulturväxternas fysiologiska egenskaper kommer vidare säkerligen att erhålla en snabbt ökande betydelse för genetik och växtförädling. Studiet av bristsjukdomar och förgiftningar utgör ett gränsområde mellan växtfysiologi och växtsjukdoms- lära.

Växtanatomin utgör en nödvändig förutsättning för fysiologin, och vissa av dess faser, t. ex. studiet av plasmans och cellväggarnas finstruktur, kan knappast skil- jas från denna. Växtanatomin finner tillämpning inom t.ex. växtodlingslära och växtförädling, men är även av vikt för forskningen över maskinell behandling av växtprodukter, etc.

Under institutionens hittillsvarande verksamhet har växternas näringsupptag- ning varit den mest centrala uppgiften, och här återstår fortfarande stora och viktiga problem, som numera kan angripas med nya metoder (isotopteknik, etc.). Mycket arbete har ägnats åt tillväxtens, speciellt rottillväxtens, mekanism och reglering med negativa och syntetiska regulatorer. Nitratreduktionen, vitamin- bildningen, andningen och ogräsgifternas fysiologiska verksamhetssätt är exempel på några andra uppgifter som ägnats omfattande studier.

Samtliga nu antydda uppgifter förtjänar i hög grad att fullföljas och utvecklas. Vunna framsteg följs i regel av nya problemställningar, och nya metoder öppnar möjligheter för en förfinad experimentell analys. Många nya forskningsuppgifter förtjänar förvisso också att upptagas på programmet. Som exempel kan nämnas:

1. Studier över fotosyntesen, dess mekanism, ekologi och betydelse som grund- läggande produktionsfaktor.

2. Studier över kulturväxternas tillväxt och utvecklingscykel samt experimen- tellt sociologiska och ekologiska studier som grundvalar för en rationell produk- tionsbiologi. Hithörande uppgifter kräver bl. a. tillgång till moderna anläggningar för växtodling under reglerade betingelser (klimatkammare).

3. Studier över växternas vattenhushållning och vattnet som produktionsfaktor.

4. Vidgade studier över de metaboliska processer i växterna, som bestämma skördeprodukternas sammansättning och kvalitet.

Jordbrukshögskoleutredningen. På analogt sätt som föreslagits beträf- fande vissa övriga institutioner vid högskolan bör denna institution be- nämnas institutionen för lantbruksbotanik. Denna namnändring motiveras också därav att institutionens ämnesområde enligt utredningens förslag skall utökas att omfatta även den systematiska botaniken. Genom att den syste- matiska botaniken överföres till denna institution, kommer undervisningen i de delar av den grundläggande botaniken som är av betydelse för agronom- utbildningen att koncentreras till en institution. Eftersom behovet av forsk- ning i ämnet systematisk botanik endast torde vara av mindre omfattning vid KLSL och undervisningen fram till agronomexamen kommer att bli den primära arbetsuppgiften, föreslår utredningen att undervisningen i systema- tisk botanik handhas av en universitetslektor. I den mån den av lektorn meddelade undervisningen i systematisk botanik understiger den till lekto- ratet knutna undervisningsskyldigheten bör lektorn jämväl kunna åläggas annan lämplig undervisning eller motsvarande arbete vid institutionen.

I övrigt har utredningen ej funnit anledning att framlägga förslag till ändring av den nuvarande högre personalen vid institutionen.

Institutionen för lantbruksbotanik

Föreslagen högre personal Nuvarande personal Ökning

1 professor 1 professor 1 laborator 1 laborator

1 universitetslektor 1 universitetslektor

Institutionen för växtodlingslära

Inkomna yttranden. I skrivelse till utredningen har den tidigare förestån- daren för institutionen professor Osvald anfört, att institutionens uppgift är att dels meddela undervisning och dels bedriva forskning rörande all fält- mässig växtodling. Den skall syssla med olika kulturväxter, egentliga od- lingsåtgärder såsom sådd, skötsel och skörd, växtföljd, kampen mot ogräs, fröodling och frökontroll, betesanläggning och betesskötsel m. 111. De olika avsnitt som kan urskiljas och inom vilka forskningen bör ledas av högt kva- lificerade specialister är: växtföljdsundersökningar och kulturväxternas in- verkan på varandra och på ogräsen, ogräsens biologi och bekämpning, kul-

turväxternas härstamning och förädling med speciell hänsyn till sortfrå- gorna, utsädesodling och utsädesegenskaper, sädesslag och andra kärnväx- ter, vallväxter, grönfoderväxter och betesskötsel, potatis, rotfrukter och köksväxter samt växtodlingsprodukternas kvalitetsegenskaper och använd- ning.

Enligt skrivelse från t. f. föreståndaren för Statens jordbruksförsök pro- fessor O. Franck har avdelningen för växtodling och ogräsbekämpning vid jordbruksförsöken till uppgift att handha försöksverksamhet rörande växt- följder och förfrukter, ogräsbekämpning, växtodlingsprodukternas kvalitet, grönfoderodling och vallodling, oljeväxtodling, potatisodling, fältmässig köksväxtodling, utsädes- och fröodling samt inventeringar inom vissa om— råden med speciella odlingsproblem, fortlöpande prövning av nya kultur- växter och studier rörande försöksteknik och försöksmetodik.

Beträffande det växtodlingsläran närstående ämnet agrarmeteorologi an- för lantbrukshögskolans lärarkollegium bl. a. följande:

Utvecklingen inom agrarmeteorologien gör det nödvändigt att en särskild be- fattning inrättas för att inom högskolans ram bedriva forskning på detta för lant- 1 bruksvetenskapen synnerligen viktiga område. Det är därför av mycket stor be- ! tydelse att den fysiska institutionen erhåller en särskild laboratorsbefattning i i, meteorologi (agrarmeteorologi). Som ytterligare skäl härför kan anföras, att det icke torde vara möjligt att i fortsättningen erhålla en befattningshavare, som be- sitter erforderlig kompetens både inom fysik och meteorologi.

Jordbrukshögskoleutredningen. I enlighet med utredningens förslag att såväl undervisningen, forskningen som försöksverksamheten inom samma ämnesområde skall ingå i en och samma institution bör verksamheten vid institutionen för växtodlingslära samorganiseras med verksamheten inom motsvarande ämnesområden vid statens jordbruksförsök. För att underlätta en specialisering och åstadkomma en ändamålsenlig uppdelning av den ve- tenskapliga verksamheten inom det stora och betydelsefulla område som växtodlingsläran utgör föreslår utredningen att två institutioner inrättas; en i allmän växtodling och en i speciell växtodling.

Institutionen för allmän växtodling skall handha allmänna växtodlings- spörsmål, d. v. s. sådana som inte är direkt knutna till speciella kulturväxter utan i stället rör frågor, som står i samband med grödornas inverkan på varandra och på ogräsen och betydelsen därav för en ekonomiskt lagd växt- odling. Ämnesområdet allmän växtodling bör i huvudsak omfatta sådana områden som fröodling, frökontroll, utsäde och sådd, ogräsens biologi samt ekologi och bekämpning, kulturväxternas härstamning, sambandet mellan klimat, mark och växter samt växtföljdsfrågor.

Vid institutionen för allmän växtodling bör inrättas två försöksavdel- ningar; en för växtföljder och en för ogräsbekämpning. Vidare bör Röbäcks- dalens jordbruksförsöksstation knytas till denna institution som en försöks-

avdelning. Det hårda klimatet i övre Norrland medför att Växtodlingen där blir förhållandevis ensidig och får en stark koncentration på vallodling med därav följande växtföljdsproblem. Dessa speciella växtodlingsförhållanden har ansetts motivera att viss självständig forsknings- och försöksverksamhet inom växtodlingsområdet förläggs till Norrland. Röbäcksdalens försökssta- tion bör alltså vid sidan om de uppgifter som åligger försöksstationerna även bedriva viss egen forsknings- och försöksverksamhet enligt ett särskilt pro- gram och i denna verksamhet vara underställd institutionen för allmän växtodling såsom en försöksavdelning. Personalen vid Röbäcksdalens för- söksstation redovisas i kap. 9.

Som ovan nämnts ingår i den allmänna växtodlingslärans ämnesområde bl. a. sambandet mellan klimat, mark och växter. Med hänsyn härtill har ut- redningen funnit att institutionen för allmän växtodlingslära är den institu- tion, i vilken meteorologin närmast bör ingå, sedan den nuvarande institutio- nen i fysik och meteorologi nedlagts i samband med att undervisningen i fysik överförts till Uppsala universitet. Innehavaren av laboraturen i allmän växtodlingslära eller annan lämplig befattningshavare vid institutionen bör alltså även ha till uppgift att handha den forskning och undervisning i me- teorologi som anses erforderlig vid KLSL. Denna verksamhet bör helt natur- ligt koncentreras på de delar av meteorologin, som är av betydelse för lant- bruket. Ämnet bör därför benämnas lantbruksmeteorologi och innefatta så- väl makro- som mikroklimatiska element av betydelse för jordbruksproduk- tionen samt användandet av dessa och andra meteorologiska element för prognoser anpassade till jordbrukets behov.

Inom den speciella växtodlingsläran blir de enskilda växtslagen och deras odling huvudsaken. Denna institutions ämnesområde bör omfatta kultur- växter i öppet bruk, d. v. s. stråsäd, oljeväxter, potatis, rotfrukter etc. samt kulturväxter i slutet bruk, d. v. s. slåttervallväxter och betesvallväxter. Även vid denna institution bör inrättas två försöksavdelningar; en för växt- odling i öppet bruk och en för växtodling i slutet bruk.

Institutionerna för allmän resp. speciell växtodling bör erhålla var sin professor och laborator samt som föreståndare för försöksavdelningarna vardera två statsagronomer. Motsvarande befattningar vid den nuvarande institutionen för växtodlingslära jämte växtodlingsavdelningen, betesavdel- ningen och det botaniska laboratoriet vid statens jordbruksförsök omfattar: 1 professur, 1 laboratur, 3 statsagronombefattningar och 1 försöksgårdsföre- ståndarehefattning. Sålunda bör en professur och en laboratur nyinrättas samt försöksgårdsföreståndarbefattningen ändras till en statsagronombe- fattning.

Institutionen för allmän växtodling Föreslagen högre personal Nuvarande personal Ökning

1 professor 1 professor 1 laborator 1 laborator

Försöksaudelningar 1 statsagronom 1 statsagronom (A24) Ändrad tjänst I statsagronom 1 försöksgårdsförestån- Ändrad tjänst

dare placerad på Sta— tens jordbruksförsök (A 24) Institutionen för speciell växtodling Föreslagen högre personal Nuvarande personal Ökning 1 professor 1 professor 1 laborator 1 laborator Försöksavdelningar 2 statsagronomer 2 statsagronomer

Institutionen för växtsjukdomslära

Inkomna yttranden. Institutionsföreståndaren professor Björling fram— håller, att den nuvarande institutionens forsknings- och försöksuppgifter fördelar sig på fyra olika områden nämligen mykologi, Virologi, entomologi och nematologi.

Inom mykologin har särskilt resistensbiologiska undersökningar rörande klöver- röta, rotdödare på vete och korn jämte vissa studier av potatissjukdomar före- kommit. Därjämte har besprutningstekniska undersökningar rörande bekämpning av potatisbladmögel utförts. Inom virologin gäller studiet särskilt rasdifferentie- ringen och uppkomsten av nya raser inom betvirusgulsoten samt undersökningar av mekanismen vid virusöverföring genom insekter. Studier av viroser på olika sädesslag och gräs i Sverige särskilt med hänsyn till deras betydelse för den s. k. Bollnässjukan ha utförts. Väsentliga är även undersökningar av viroser på frukt- träd och bärbuskar. Inom den entomologiska ämnesdelen har särskilt systema- tiska och biologiska studier gjorts beträffande bladlöss och sköldlöss. Därjämte har grundläggande undersökningar utförts rörande biologisk bekämpning av skadeinsekter. Vad nematologin beträffar har de resistensbiologiska studierna framför allt gällt klövernematoden och därjämte har växtspecialiseringen hos nematoderna studerats.

I fråga om nya högre tjänster har professor Björling föreslagit att den nuvarande laboratorsbefattningen förändras till en professur i zoogen växt- sjukdomslära. Som motivering härför framhålles bl.a. följande:

Det nuvarande ämnet växtsjukdomslära tillkom, när institutionen inrättades år 1949, genom en sammanslagning av de dåvarande förhörsämnena växtsjukdoms- lära och lantbrukszoologi. Ämnet består sålunda av en botanisk och en zoologisk del, inbördes helt skilda med avseende på kunskapsinnehåll och forskningsuppgif- ter. F. n. företräder professorn i växtsjukdomslära den botaniska, laboratorn den zoologiska delen. Ingendera ämnesdelen är på något sätt grundläggande i förhål- lande till den andra. Såväl beträffande undervisning som forskning är det sålunda fråga om två självständiga ämnesområden, i vilka problemställningar, arbetsme-

toder och apparatur är helt olikartade. Detta har till fullo insetts och särskilt understrukits såväl av lantbrukshögskolans lärarkollegium som av 1946 års hög- skoleutredning, I framställning från kollegiet till denna utredning framhölls, att riktigare vore, att redan från början inrätta två professurer i ämnet, en i den botaniska och en i den zoologiska ämnesdelen. Utredningen fann det också önsk- värt med inrättandet av två professurer »inom detta vidsträckta arbetsfält» men stannade i dåvarande läge för kompromissen en professor och en laborator.

Institutionsföreståndaren har i petitaskrivelse med utförligare motive- ringar år 1951 och sedan dess varje år begärt att den nuvarande laborators— tjänsten snarast möjligt skulle ändras till en professur i zoogen växtsjuk— domslära. Styrelsen för lantbrukshögskolan har sedan 1951 såsom sin me- ning uttalat, att en dylik förändring borde ske, men ännu icke hos Kungl. Maj:t begärt detta.

Professor Björling föreslår vidare att två laboraturer inrättas; en i viro- logi och en i nematologi. Härom anförs bl. a. följande:

. . .emellertid torde en utökning och differentiering av undervisningen i växt- sjukdomslära till agronomexamen på grund av växtskyddsforskningens snabba utveckling vara ofrånkomlig, varvid flera lärare i ämnet kommer att behövas, så att icke institutionens forskningsuppgifter i allt för hög grad eftersättes. Vid sidan av de två tidigare huvudämnena inom växtpatologin: mykologi med bakteriologi å ena sidan och entomologi å den andra sidan ha under de senaste decennierna två nya, till sin omfattning och betydelse med dessa likvärdiga forskningsgrenar ut- vecklats, nämligen virologi och nematologi. Det torde vara nödvändigt, att snarast möjligt tillgodose undervisningen och forskningen inom dessa viktiga grenar av växtskyddet genom att ordinarie befattningar för kvalificerade personer inrättas. Behovet av särskild ämnesrepresentant för växtvirologin framhölls av 1946 års högskoleutredning, som yttrade, att ytterligare en laboratorsbefattning nämligen i virologi knuten till institutionen för växtsjukdomslära snart torde bliva erforder- lig. Underecknad institutionsföreståndare har i petitaskrivelse från och med 1951 understrukit att ett starkt behov av en laborator i virologi föreligger, men med hänsyn till de trånga utrymmena i institutionens för växtsjukdomslära nuvarande provisoriska lokaler hittills icke framfört något omedelbart yrkande i detta av- seende. Då institutionens byggnadsfråga synes ha avancerat så långt, att en ny- byggnad, i vilken utrymmen för undervisning och forskning i växtvirologi plane- rats, kan tänkas påbörjas inom de närmaste åren, är tidpunkten inne, att inrätta en laboratorsbefattning i växtvirologi.

Det torde även vara nödvändigt, att inom en nära framtid inrätta en laborators- befattning i nematologi. Sistnämnda vetenskapsgren är såväl teoretiskt som meto- dologiskt väl avgränsad från övriga delar av den zoogena växtsjukdomsläran. Litteraturen på detta område är redan svåröverskådlig och sväller för varje år kraftigt. Trots att forskningen rörande växtparasitära nematoder och deras be- kämpande internationellt alltmera intensifieras, syns dessa skadedjur ännu grad- vis öka i ekonomisk betydelse — bl. a. på grund av att de olika arterna efter hand breder ut sig till nya geografiska områden. Ej minst i vårt land behövs därför starkt ökade insatser inom denna forskningsgren, varför nematologin såväl ur

___—__ &_. »!

ww. — ..

forskningens som undervisningens synpunkt vid lantbrukshögskolan bör vara permanent representerad av en kvalificerad person, lämpligast i laborators tjänste- ställning. '

Jordbrukshögskoleutredningen. Utredningen föreslår att namnet på den nuvarande institutionen för växtsjukdomslära ändras till institutionen för växtpatologi bl.a. med hänsyn till att detta namn bättre överensstämmer med internationell benämning. Växtpatologin utgör enligt utredningens me- ning ett betydelsefullt och inte tillräckligt beaktat forskningsområde inom svenskt jordbruk. Särskilt torde detta gälla virologin. För att öka institu- tionens forskningskapacitet föreslår utredningen därför att en laboratur i virologi inrättas vid institutionen. I övrigt har utredningen ej ansett sig böra framlägga förslag till ändring av institutionens organisation eller av den nuvarande högre personalen vid institutionen.

Efter överläggningar med representanter för statens växtskyddsanstalt har utredningen kommit till den uppfattningen att försöksverksamheten inom det växtpatologiska området i huvudsak bör ligga vid statens växt- skyddsanstalt.

Institutionen för växtpatologi

Föreslagen högre personal Nuvarande personal Ökning 1 professor 1 professor 1 laborator i entomologi 1 laborator i zoogen och nematologi växtsjukdomslära 1 laborator i virologi 1 laborator i virologi

2. Husdj urssektionen Institutionen för husdjurens anatomi och fysiologi Inkomna yttranden. I skrivelse till jordbrukshögskoleutredningen anför institutionsföreståndaren professor Sperber följande:

De forskningsuppgifter, som de senaste åren bearbetats på institutionen, rör njurens anatomi och fysiologi, preliminära undersökningar rörande gallbildning- ens fysiologi, undersökningar rörande vommens, bladmagens, löpmagens och spott- körtlarnas fysiologi hos idisslarna. Under det sista året har elektronmikroskopiska undersökningar rörande det anatomiska underlaget för mjölkbildningen påbörjats och en elektronmikroskopisk undersökning av vommens och bladmagens epitel förberedes, som kommer att nära anknytas till de pågående fysiologiska under- sökningarna. Beträffande dessa undersökningar gäller att de, genom att tillgäng- liga resurser i så hög grad tagits i anspråk för undervisning, kunnat fortskrida relativt långsamt och med liten effektivitet. En upprustning är därför behövlig redan med hänsyn till nu pågående undersökningar.

Bland forskningsuppgifter som synes angelägna kan nämnas en utvidgning av de nyssnämnda undersökningarna rörande idisslarnas fodersmältning. Starkt moti- verade är undersökningar rörande mjölkbildningens fysiologi, som är ett starkt försummat område.

Ett annat viktigt, men relativt försummat område är de fysiologiska processer, som leder till eller sammanhänger med äggbildningen hos höns. Också i detta fall borde en kombination av elektronmikroskopiska och fysiologiska undersökningar kunna ge viktiga nya fakta. Både i mjölkbildningen och i ägghildningen ingå som viktiga delprocesser äggvitesyntes och fettsyntes, och ett närmare studium av det strukturella underlaget i cellerna för dessa synteser är ett undersökningsområde, som nu blivit tillgängligt för forskningen. Även i övrigt erbjuder hönsens fysiologi många, hittills endast obetydligt bearbetade problem. Fodersmältningens olika processer och dessas anatomiska underlag är områden vars utforskande är natur- liga vid en lantbrukshögskola.

En annan viktig uppgift för den fysiologiska forskningen vid en sådan är också utarbetandet av metoder av betydelse för de tillämpade ämnenas forskning. Insti- tutionens undersökningar rörande idisslarnas fodersmältning har i hög grad en sådan inriktning. Ett annat metodproblem av stor aktualitet är utarbetandet av lämpliga metoder för bestämningen av fettinnehållet hos levande försöksdjur. Om en tillräckligt enkel och exakt sådan metod kan utarbetas skulle det medföra praktiskt taget en revolution för energiomsättningsmätningarna inom utfodrings- läran.

Beträffande önskemål om högre tjänster har professor Sperber i ovan omnämnda skrivelse bl.a. anfört:

Professuren omfattar två, var för sig mycket omfattande ämnen, som båda befinner sig i en mycket snabb utveckling. Inom anatomin har särskilt den mikro- skopiska anatomin utvecklats på ett sätt som knappast kunde anas för ett tiotal år sedan. Genom användning av histokemiska och närstående metoder och särskilt genom användning av elektronmikroskop har ett väldigt nytt material av fakta tillförts histologin, som också härigenom ytterligare vunnit i betydelse för fysio- login och de på denna byggande tillämpade vetenskaperna. Det får anses säkert att denna utveckling kommer att fortsätta, och inom kort kommer dessa nytillskott till omfång och betydelse att vara minst jämförliga med hela den klassiska ana- tomin (inklusive histologi). Påfallande är härvidlag också metodernas fortskri- dande differentiering och specialisering.

Detta gäller i ännu högre grad fysiologin, där den mångskiftande och kompli- cerade metodiken bidrager till att ämnet alltmer uppdelas i. flera områden, som var för sig i fråga om kunskapsmaterialets omfattning och mångformighet är lika stora som hela fysiologin var för relativt kort tid sedan.

Såsom torde framgå av vad ovan anförts om anatomin och fysiologin är dessa ämnen så stora, att det är uteslutet för en enda person att samtidigt vara någor- lunda orienterad inom båda dessa väldiga ämnen. Härigenom blir arbetet med förberedelserna till undervisningen utomordentligt försvårat och betungande och inte heller kan undervisningens kvalitet bli särskilt tillfredsställande.

Med det anförda som bakgrund kan det med skäl påstås att en uppdelning av undervisning (och forskning) på minst två akademiska lärare är en nödvändig förutsättning för att en rationell anordning av undervisningen i anatomi och fysiologi skall vara möjlig. Detta skulle också kunna ske utan att någon ny institu- tion skapades. Anatomin och fysiologin har genom den senaste tidens utveckling

snarast förts närmare varandra och ett intimt samarbete mellan dessa båda gre- nar är av väsentlig betydelse såväl inom undervisning som forskning.

I betänkande med förslag angående forsknings— och försöksverksamheten på mejerinäringens område (SOU 1947: 59, sid. 131—138) framlades förslag om in- rättande vid institutionen av en laboratorstjänst i mjölkbildningens fysiologi. De skäl som då utförligt framfördes av utredningsmannen synas alltjämt vara i hög grad bärkraftiga, och ytterligare motivering synes i stort sett överflödig.

Det är uppenbart att forskning rörande mjölkbildningens fysiologi måste vara synnerligen angelägen vid lantbrukshögskolan, som är den högskola där forskning och undervisning rörande mjölkens produktion har sitt naturliga hemvist. Det är också uppenbart att forskarhefattningen i fråga naturligast anknytes till lantbruks- högskolans institution för husdjurens anatomi och fysiologi.

Det måste emellertid framhållas, att de övriga av mig framförda förslagen avse att göra det möjligt att på ett tillfredsställande sätt lösa de uppgifter som redan åvila institutionen, och att behovet av professurens delning icke nämnvärt på- verkas av om en laboratorsbefattning inrättas inom ett i jämförelse med profes- surens hela ämnesområde så begränsat ämne som mjölkbildningens fysiologi. Något mera betydande bidrag till institutionens elementära undervisning och forskarutbildningen kunde man icke vänta av laboratorn i mjölkbildningens fy- siologi, utan det skulle här komma att röra sig om en ganska renodlad forskar- befattning. Ur institutionens synpunkt kan jag därför icke påstå att befattningen är av högsta angelägenhetsgrad.

. Jordbrukshögskoleutredningen. Enligt utredningens mening bör såväl fysiologin som anatomin även i fortsättningen ingå i samma institution. Detta motiveras bl. a. av den senaste tidens utveckling, som fört dessa båda ämnesområden närmare varandra. Ett intimt samarbete mellan dessa om- råden är av väsentlig betydelse för såväl forskning som undervisning. Efter- som fysiologin utgör det större ämnesområdet föreslår utredningen att insti- tutionen i framtiden benämns institutionen för husdjursfysiologi. & Utredningen har funnit att den vid institutionen bedrivna forskningen är # betydelsefull och att undervisningsbördan på grund av ämnesområdets myc- ' ket stora omfattning är att betrakta som betungande. Redan 1946 års hög- skoleutredning föreslog, att en laboratorsbefattning skulle inrättas vid insti- tutionen. Utredningen finner det klarlagt att en sådan befattning nu bör komma till stånd. Denna förstärkning av institutionens forskarkapacitet bör enligt utredningens mening även möjliggöra forskning inom mjölkbild- ningens fysiologi.

Institutionen för husdjursfysiologi

j Föreslagen högre personal Nuvarande personal Ökning 1 professor 1 professor 1 laborator 1 laborator

Institutionen för husdjursgenetik Inkomna yttranden. Den nuvarande institutionen för husdjursgenetik ut- görs av två delar; den ena förlagd till Ultuna och den andra till Wiad. I skri-

velse år 1955 från den dåvarande institutionsföreståndaren professor Jo- hansson diskuteras fördelarna av att förflytta de vid Wiad förlagda resur- serna till Ultuna. Den nuvarande tillförordnade institutionsföreståndaren professor Hansson framhåller emellertid i en skrivelse år 1956 att en dylik förflyttning skulle medföra betydande olägenheter och föreslår därför att Wiad bör erhålla en självständig ställning inom KLSL och lämpligen benäm- nas Statens avelsförsök.

I till utredningen ställd skrivelse år 1958 framhåller professorerna Hans- son och Johansson att betydande delar av den grundläggande forskningen inom det centrala området av husdjursgenetiken (populationsgenetiken) kan baseras på arbeten med höns och laboratoriedjur, vilka är billiga att anskaffa och underhålla och kräver ringa utrymme. Sådana smärre djur förökar sig snabbt, vilket gör att man på relativt kort tid och för rimliga kostnader kan utreda grundproblem av vikt för den egentliga husdjurs- aveln. I nämnda skrivelse påpekas å andra sidan även att det för den hus- djursgenetiska forskningen i vårt land är nödvändigt att behandla sådana praktiska problem som har betydelse för landets animalieproduktion. Vad nötkreaturen beträffar, anförs att den husdjursgenetiska forskningen i vårt land hittills nästan uteslutande varit inriktad på mjölkproduktion.

Som en följd av det starkt minskade antalet mjölkkor erfordras nu emellertid en allt större fristående köttproduktion, och för en effektiv utformning av denna behövs en intensifierad forskning. Denna forskning, baserad på tvillingunder— sökningar, bör främst gälla köttproduktionen, där många frågor av grundläggande betydelse för dennas framtida utformning väntar att bli besvarade. Härutöver krävs en relativt omfattande fältförsöksverksamhet med uppgift att utreda, vilka raser och raskorsningskombinationer som bäst lämpar sig för mjölk- respektive köttproduktion i olika delar av vårt land. Denna verksamhet måste bedrivas i samverkan med landets seminavelsföreningar.

Professorerna Hansson och Johansson påpekar vidare, att man inom den svenska svinaveln arbetar med många besvärliga förhållanden som försäm- rar produktionens lönsamhet och minskar det svenska fläskets konkurrens- kraft på den internationella marknaden.

Den bristande livsdugligheten och mottagligheten för sjukdomar vållar stora förluster inom svinskötseln, samtidigt som sjukdomsbekämpningen blir allt mer kostnadskrävande. Det finns uppenbarligen goda möjligheter att genom avels- mässiga åtgärder bryta denna utveckling och vända den i en gynnsam riktning. Resultaten av de med tillfälliga anslag bedrivna korsningsförsöken vid Wiad styr- ker riktigheten av denna uppfattning. Den stora variationen i suggornas fruktsam- het och moderegenskaper i övrigt samt i grisarnas tillväxthastighet och foder- utnyttjande liksom i slaktkroppens kvalitetsegenskaper utgör ett annat allvarligt problemkomplex, som vållar svinskötseln mycket stora förluster. Här erfordras en målmedveten forskning i syfte att finna effektivare urvalsmetoder, som förmår att såväl förändra de olika egenskaperna i önskad riktning, som att minska deras

,... ..."..-» ...,-...

.! TM,—-...J ...-m

variation. Fläskets köttighet och köttets fördelning är ett annat mycket väsentligt problem, som kräver ökad forskning. En planmässig forskning med här nämnda och andra problem inom svinaveln är mycket starkt motiverad.

På grund av sin snabba förökning och övriga egenskaper lämpar sig hönsen synnerligen väl för experimentella populationsgenetiska undersökningar. Av samma skäl lämpar sig hönsen också väl som underlag för enskilda arbeten av spccialstuderande, licentiander och doktorander. Det finns därför befogad anled- ning att till undervisningen vid lantbrukshögskolan knyta resurser för sådan forskning. Den praktiska fjäderfäaveln arbetar emellertid med många problem, vars lösning kräver en försöks- och kontrollverksamhet som är klart målinriktad. Här- vid erfordras bl. a. en utbyggd avkommeundersökningsverksamhet. Det framhålles att härtill bör anslutas en officiell prövning av det kycklingmaterial, som produce- ras och försäljes av kläckerierna. Hela denna verksamhet, liksom även avkomme- undersökningarna inom nötkreaturs- och svinaveln, som nu handhas av olika nämnder och föreningar, bör samordnas och rationaliseras och på ett eller annat sätt anknytas till den husdjursgenetiska forskningen. Härigenom möjliggörs såväl kontinuerliga metodstudier i syfte att effektivisera undersökningarna som ett ratio- nellt utnyttjande av resultaten i forskningens tjänst.

Bearbetningen av det material som framkommer vid en samordnad verk- samhet av antytt slag, bör enligt professorerna Hanssons och Johanssons uppfattning, ske vid en gemensam bearbetningscentral, som även bör ut- nyttjas för analys av andra fältmaterial samt för bearbetning av resultaten från den experimentella forsknings- och försöksverksamheten. De erinrar även om, att bearbetningen av de avkommeundersökningar, som f.n. ut- föras av olika organisationer redan nu direkt eller indirekt bekostas av statsmedel, varför en samordning torde vara fördelaktig även ur kostnads- synpunkt. De framhåller slutligen att organisationen av här berörda verk- samhet bör utformas i samråd med den praktiska avelns företrädare (avels- och seminföreningar).

I skrivelse till Nordiska rådet av den 10.10.1957, som för kännedom till- ställts utredningen, har Föreningen Nordisk Ökonomisk Kvaegavl fram- hållit:

En rekke av de problemer som kreve'r metodiske undersökelser for å kunne löses har ikke bare lokalbunden gyltighet, men er direkte felles for det nordiske produksjonsområdet. En rasjonell samordning av de begrensede midler som hvert enkelt av de nordiske land kan disponere for husdyrforskningen er derfor av den störste betydning.

Aldeles spesielt gjelder dette den genetisk-fysiologiske grunnforskning, hvor den svenske institusjonen Wiad har utfört et banbrytende arbeide. Nordisk sam— arbeid om utbyggning av en slik forskningsanstalt skulle gi ikke bare ökede ökonomiske forutsetninger for husdyrbruket i Norden, men ville også gi det intime samarbejde mellom forskere som er nödvendig for å löse de stadig mere kompli- serte prohlemene. Uten en slik solid utbygget grunnforskning vill den anvendte forskning bli mindre effektiv.

I bevisstheten derom har foreningens medlemmer samlet til generalforsamling i Nyborg, Danmark den 28—30 august besluttet å henstllle til Det Nordiske Råd om Rådets initiativ til å gjennomföre et nordisk samarbeide kring en slik forskningsinstitusjon.

Beträffande behovet av högre personal redovisar professorerna Hansson och Johansson i en till utredningen 1958 inkommen skrivelse ett behov om- fattande 8 laboratorer avsedda som föreståndare för följande avdelningar: populationsgenetik; immunogenetik; sexualfysiologi; avdelning för nötkrea- tur, även innefattande får; avdelning för svin; avdelning för fjäderfä; pro- duktkvalitet och veterinärmedicin.

Jordbrukshögskoleutredningen. Utredningen föreslår, att denna institu- tion benämnes institutionen för husdjursförädling. Härigenom reserveras namnet genetik för den grundläggande genetiska institutionen medan nam- net förädling användes analogt på både växt- och djursidan för de tilläm- pade genetiska institutionerna växtförädling och husdjursförädling.

För att utröna, huruvida intresse förelåg från jordbrukets sida att med- verka i ett halvstatligt institut på husdjursavelns område, förslagsvis be- nämnt institutet för kött- och mjölkproduktion har utredningen haft över- läggningar med Sveriges Lantbruksförbund och vissa av den ekonomiska föreningsrörelsens riksorganisationer. Som förutsättning för en sådan med- verkan från föreningsrörelsens sida uppställdes vissa villkor bl.a. att de bidrag som lämnades skulle vara avdragsgilla vid beskattning (se vidare kap. 9). Då frågan om sådan skattebefrielse ännu ej avgjorts av Kungl. Maj:t har överläggningarna ej kunnat slutföras. Utredningen kan därför icke framlägga förslag beträffande nämnda institut för husdjursavel utan föreslår, att denna fråga utreds i annat sammanhang. I samband härmed torde även den inom Nordiska rådet väckta frågan om nordiskt samarbete på husdjursgenetikens område böra behandlas.

I nu förevarande läge föreslår utredningen, att avdelningen vid Wiad bi- behålls och att den knytes till institutionen för husdjursförädling som en försöksavdelning till dess klarhet vunnits i fråga om det diskuterade halv- statliga institutet för kött- och mjölkproduktion. Om ett dylikt institut kom- mer till stånd, bör enligt utredningens mening detta ersätta försöksavdel- ningen vid Wiad. I motsatt fall bör frågan om försöksavdelningens fram- tida organisation och förläggning upptas till särskild prövning.

Institutionen för husdjursförädling bör i fråga om högre personal erhålla en professor, en laborator och vid försöksavdelningen på Wiad en stats- agronom. Detta förutsätter, att en högre befattning nyinrättas, emedan la- boratorn f.n. samtidigt är avdelningsföreståndare vid Wiad. Eftersom Wiads framtida ställning inte är klarlagd, bör statsagronombefattningen där endast tillsättas på förordnande.

Institutionen för husdjursförädling

Föreslagen högre personal Ökning Nuvarande personal

1 professor 1 laborator

1 professor 1 laborator

Försöksavdelningen vid Wiad

1 statsagronom 1 statsagronom

Institutionen för husdjurens utfodring och skötsel

Inkomna yttranden. Enligt t. f. föreståndaren vid institutionen för hus- djurens utfodring och skötsel, professor Eriksson, har undersökningarna vid institutionen under de senaste åren gällt variationen i foderkonsumtion och tillväxt hos olika stora kycklinggrupper, fosfatomsättningen hos väx- ande kycklingar med hjälp av radioaktiv fosfor, bestämningar av proteinets smältbarhet, och undersökningar över faktorer påverkande sköldkörtelns aktivitet. Professor Eriksson påpekar vidare att undersökningar över foder- medlens kvalitet med hänsyn till deras amino- och fettsyrasammansättning borde upptagas till studium vid institutionen med särskild hänsyn till syrornas omsättning i kroppen. Vidare är det också önskvärt att undersök- ningar på vitaminområdet kan påbörjas i större omfattning. På foderkon- serveringens, kanske främst ensilageberedningens, område uppkommer ständigt nya problem, varför försöksresurser på detta område bör finnas.

Professor Sam Nordfeldt påpekar att vid statens husdjursförsök forsk- ning bl. a. förekommit på köttproduktionens område. Denna forskning och de utförda försöken i samband härmed utgörs dels av utfodringsförsök och prövning av lämpliga foderstater i produktionen dels av laboratorieförsök beträffande de producerade produkternas kvalitet. Under senare år har forskning i betydande omfattning även förekommit beträffande pälskvalite- ten hos mink, silverräv, blåräv samt nutria.

I en PM angående husdjursinstitutionerna vid Kungl. lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök av den 10/11 1955 framhöll professor Johans- son att målforskningen rörande husdjurens utfodring och skötsel kräver samarbete mellan specialister inom olika vetenskapsgrenar.

. __ .... .... ___—_ _,WÅ _ ,- .

Den som bär ansvaret för forskningen bör ha en god överblick över hela arbets- f området, så att han kan bedöma de aktuella forskningsuppgifterna, dels med hän- syn till deras betydelse för jordbrukets animalieproduktion, dels med hänsyn till de resurser som erfordras för bearbetning av problemen. Utfodringslärans vik- tigaste grundvetenskaper är kemi och näringsfysiologi, men för arbetets plan- läggning och för bearbetning och tolkning av försöksresultaten behövs även sta- ! tistisk sakkunskap. Av det anförda följer, att man icke bör fördela den veten- j skapligt utbildade personal, som har ungefär samma arbetsområden, på ett flertal

mindre institutioner utan tvärt om försöka sammanföra dem till större enheter. , Om man vill uppnå det bästa möjliga totalresultatet av de medel, som ställas till förfogande för högre undervisning, forskning och försöksverksamhet inom om-

rådet husdjurens utfordring och skötsel, så torde detta kunna realiseras endast genom att samorganisera statens husdjursförsök och institutionen för husdjurens utfodring och skötsel.

På grundval av de ovan framförda synpunkterna kom professor Johans- son fram till den slutsatsen, att inom ämnesområdet husdjurens utfodring och skötsel borde inrättas tvenne institutioner, en i allmän utfodringslära och en i speciell utfodringslära. Vardera institutionen skulle förestås av en professor, medan en laboratur (eller statsagronombefattning) skulle knytas till institutionen för allmän utfodringslära och två laboraturer (eller stats- agronombefattningar) till institutionen för speciell utfodringslära.

I en år 1956 överlämnad inlaga föreslog t. f. professor Eriksson, att en institution inrättas för allmän utfodringslära motsvarande den nuvarande institutionen för husdjurens utfodring och skötsel. Arbetsuppgifterna för denna institution skulle i huvudsak omfatta djurnäringens grunder, foder- medelslära och foderkonservering. En andra institution borde inrättas för speciell husdjursskötsel och till sin omfattning motsvara nuvarande Statens husdjursförsök. Denna institution skulle syssla med utfodringens tillämp- ning på de olika djurslagen, djurens skötsel samt kvalitetsfrågor. Den borde vara organiserad på flera avdelningar, en för varje djurslag och i spetsen för varje avdelning borde stå en laborator eller försöksledare, av vilka en skulle utnämnas till chef för institutionen. Varje avdelning borde ha egna särskilda anslag och i övrigt vara så självständig som möjligt, varigenom föreståndaren för institutionen inte behövde belastas med onödigt mycket administrativt arbete.

Professor Eriksson begär beträffande högre tjänster att en laborators- befattning inrättas vid institutionen för husdjurens utfodring och skötsel. En sådan befattning föreslogs redan av 1946 års högskoleutredning.

Professor Nordfeldt begär för statens husdjursförsök en laboratorsbefatt- ning för det kemiska laboratoriet samt tre statsagronombefattningar, av vilka en skulle placeras i Öjebyn och en i Alnarp, medan den tredje skulle placeras vid en avdelning för ensileringsfrågor.

Jordbrukshögskoleutredningen. För att åstadkomma en ändamålsenlig uppdelning av den vetenskapliga verksamheten inom det stora och betydelse- fulla område, som utfodringsläran utgör, föreslår utredningen, att två insti- tutioner inrättas; en i allmän grundläggande näringsfysiologi kallad institu- tionen för husdjurens näringsfysiologi och en i tillämpad utfodringslära be- nämnd institutionen för husdjurens utfodring och vård. Genom denna upp- delning erhålles enligt utredningens uppfattning en klarare gränsdragning mellan institutionernas arbetsområden än om två institutioner med inrikt- ning på allmän respektive speciell utfodringslära skulle inrättas. Två så- dana institutioner skulle bli ganska likartade både beträffande frågeställ- ningar, arbetsmetodik och behovet av djurresurser m. m. Den av utredningen

wav—, W!

föreslagna uppdelningen synes vara mera rationell och möjliggöra en längre gående specialisering utan förfång för den totala insatsen av verksamheten.

I enlighet med utredningens förslag att såväl undervisningen, forskningen som försöksverksamheten inom samma ämnesområde skall ingå i en och samma institution bör verksamheten vid statens husdjursförsök överföras till institutionen för husdjurens utfodring och vård.

Den näringsfysiologiska institutionen bör behandla grundläggande frågor rörande näringsämnena och fodrets näringsvärde samt husdjurens ämnes- och energiomsättning. Vissa frågor rörande fodrets kvalitet bör också hand- has av denna institution. Institutionens forskning kommer till stor del att bli biokemiskt inriktad, och därför bör biokemisk sakkunskap vara före- trädd vid institutionen antingen genom professorn eller laboratorn. Utred- ningen anser nämligen att en laborator bör finnas vid institutionen för att erforderlig forskningskapacitet skall uppnås inom detta för husdjurssköt- seln så betydelsefulla område.

För vissa djurförsök kommer både laboratoriedjur och större husdjur att erfordras. De senare bör främst utnyttjas för behandling av frågor rö- rande husdjurens ämnesomsättning eller i allmänhet för sådana problem, som kan lösas medelst individuella försök, utförda i omedelbar anslutning till laboratorielokalerna. Inrättandet av en särskild näringsfysiologisk insti- tution innebär, att näringsfysiologien kommer att intaga en betydligt mera framskjuten plats på undervisnings- och forskningsprogrammet vid hus- djursinstitutionerna än hittills. Detta forskningsområde har nämligen tidi- gare närmast haft karaktär av gränsområde mellan den nuvarande institu- tionen för anatomi och fysiologi och institutionen för utfodring och skötsel. Det kan anföras, att näringsfysiologien i regel intager en mycket framskju- ten plats vid lantbruksfakulteterna i utlandet och där företrädes av stora, fristående institutioner. Den föreslagna anordningen poängterar därför be— tydelsen av en förstärkt forskning rörande de grundläggande näringsproble- men.

Till arbetsuppgifterna vid institutionen för husdjurens utfodring och vård bör hänföras frågor rörande fodrets konservering och behandling, foder- medlens näringsvärde för olika husdjur, utfodringens inflytande på produk- tionsresultatet, kvantitativt och kvalitativt sett, frågor rörande foderstater- nas lämpligaste sammansättning samt olika detaljprogram beträffande hus- djurens utfodring. Härtill kommer frågor rörande stallmiljö och djurens skötsel, vilka sammanfattas i begreppet husdjurens vård. I fråga om arbets- metoder och djurresurser blir denna institution närmast jämförbar med nuvarande statens husdjursförsök.

Med hänsyn till att försöksverksamheten inom utfodringsområdet kom- mer att ingå i institutionen för husdjurens utfodring och vård föreslår ut- redningen att vid denna institution inrättas tre försöksavdelningar: en för nötkreatur, hästar och får, en för svin och pälsdjur samt en för fjäderfä.

Var och en av dessa försöksavdelningar bör ledas av en statsagronom. Be- träffande de av utredningen föreslagna husdjursförsöksstationerna vid Alnarp och Öjebyn se kap. 9.

Utöver ovan nämnda försöksavdelningar hör till institutionen för husdju- rens utfodring och vård även knytas en till Alnarp förlagd underavdelning som skall handha forsknings- och försöksverksamheten inom biodlings- området. Denna verksamhet handhas f.n. av personal vid statens husdjurs— försök. Den närmare utformningen av biodlingsavdelningen behandlas under trädgårdssektionen.

Vid institutionen för husdjurens utfodring och vård bör också liksom nu vid statens husdjursförsök finnas ett kemiskt servicelaboratorium. För att en kvalificerad kemist skall kunna bibehållas på längre sikt vid detta labora- torium har utredningen funnit att denna befattning bör ha överassistents löneställning. Specialläraren i hälso- och sjukvårdslära bör i framtiden vara knuten till institutionen för husdjurens utfodring och vård.

Utöver de högre befattningar som finns vid den nuvarande institutionen för husdjurens utfodring och skötsel samt statens husdjursförsök bör vid institutionerna i näringsfysiologi samt utfodring och vård nyinrättas en laboratur och en statsagronombefattning.

Institutionen för husdjurens näringsfysiologi

Föreslagen högre personal Nuvarande personal Ökning l professor 1 professor 1 laborator 1 laborator

Institutionen för husdjurens utfodring och vård

Föreslagen högre personal Nuvarande personal Ökning 1 professor 1 professor Speciallärare i hälso- och Speciallärare i hälso- sjukvårdslära och sjukvårdslära Försöksavdelningar 3 statsagronomer 2 statsagronomer 1 statsagronom 1 förste kemist i A 23 1 förste assistent Ändrad tjänst

3. Tekniska sektionen Maskintekniska institutionen Inkomna yttranden. I skrivelse till jordbrukshögskoleutredningen har institutionsföreståndaren professor Berglund framhållit bl.a. följande:

Undervisningen i de maskintekniska ämnena för agronomexamen är helt för- lagd till lantbrukshögskolans maskintekniska institution som meddelar undervis- ning i de båda ämnena motorlära med teknologi och lantbruksmaskiner för ma- skintekniska linjens studerande samt i ämnet maskin- och redskapslära för stu- derande på övriga linjer.

Forskningen vid institutionen avser att klarlägga för jordbruket viktiga problem rörande dess maskinanvändning och att befrämja utvecklingen av maskiner och arbetsmetoder. Exempel härpå är maskiner och metoder för vallgrödans tillvara- tagande för hö och ensilage, tekniken för skörd av spannmål och frö, förbättrade maskiner för potatisodling, som medför större arbetsbesparing och mindre skador på potatisen, tekniska hjälpmedel för besprutning vid Växtskydd, frågor av grund- läggande natur beträffande jordbearbetning och sådd, tekniska anordningar för arbetslättnad vid djurskötseln m.m. Härtill kommer en mängd problem rörande användningen i jordbruket av traktorer och elektrisk kraft. Av inte mindre vikt är de ekonomiska frågor som hänger samman med maskinanvändningen, särskilt i det mindre jordbruket.

Det framhålles ibland att forskning beträffande lantbrukets traktorer, arbets- maskiner och elteknik bör bedrivas främst vid de tekniska högskolorna. Det synes också mycket angeläget att sådan forskning kommer till stånd därstädes. Men minst lika viktigt är att maskinteknisk forskning bedrivs vid lantbrukshögskolan. De tekniska högskolorna och lantbrukshögskolan har nämligen helt olika forsk- ningsuppgifter. Skillnaden ligger i huvudsak däri, att de tekniska högskolorna syftar mot konstruerandet och tillverkningen av traktorer och andra lantbruks- maskiner under det att lantbrukshögskolans forskningsverksamhet främst inriktas på användningen av traktorer, arbetsmaskiner och redskap. En skarp gräns mel- lan de båda forskningsområdena kan givetvis inte dragas och är inte heller önsk- värd, lika litet som i fråga om andra forskningsgebit. De tekniska högskolornas och lantbrukshögskolans forskning bör på ett naturligt sätt komplettera varandra. Lantbrukshögskolan skulle för sin del kunna mycket verksamt bidraga till maski- nernas utveckling genom den kännedom om markfysikaliska, växtfysiologiska, bio- logiska, arbetstekniska och lantbruksekonomiska förhållanden som maskintekniska institutionens forskare äger utöver sin kännedom om själva lantbruksmaskinerna och deras användning i praktiskt jordbruk.

Vad beträffar behovet av högre tjänster framhåller professor Berglund att en professur bör inrättas i stället för den nuvarande arvodesavlönade föreståndarebefattningen. Därjämte föreslås att laboraturen i motorlära med teknologi utbytes mot ett lektorat i samma ämne. Som motivering för ovan nämnda förslag anför professor Berglund bl. a. att föreståndaren f.n. är arvodesavlönad och tillika chef för jordbrukstekniska institutet.

Denna anordning med en gemensam föreståndare bibehölls av 1946 års hög- skoleutredning, eftersom anordningen visat sig i hög grad underlätta det dagliga samarbetet mellan de båda institutionerna. Den maskintekniska institutionen skulle överhuvud taget inte kunnat bedriva sin verksamhet i skedd omfattning om den inte haft hjälp av jordbrukstekniska institutet. Arbetet med att leda maskin- tekniska institutionens verksamhet har dock med varje år tagit allt större del av föreståndarens tid i anspråk. Styrelsen för lantbrukshögskolan begärde därför i sina anslagsäskanden för budgetåret 1957/58 att tjänsten som föreståndare för de båda institutionerna skulle upptas på högskolans stat. Om föreståndarebefatt- ningen ändras till en professur på högskolans stat utgör detta i och för sig inte hinder för att institutionsföreståndaren även i fortsättningen är chef för jord-

brukstekniska institutet, om såväl institutets styrelse som styrelsen för lantbruks- högskolan finner ett sådant arrangemang lämpligt.

På 1940-talet hade maskintekniska institutionen en lektorsbefattning i maskin- lära. När 1946 års högskoleutredning framlade förslag om inrättande av en sär- skild maskinteknisk linje, motiverades detta främst med att maskinundervisningen behövde utbyggas mycket starkt. Utredningen föreslog därför bl.a., att institu- tionen skulle få ytterligare en högt kvalificerad lärare. Denne fick tjänsteställ- ningen laborator, eftersom han borde ägna sina krafter jämväl åt forskning. Sam- tidigt ändrades emellertid den befintliga lektorsbefattningen till laboratur. Efter- som maskintekniska institutionen har större undervisningsbörda än någon annan institution vid lantbrukshögskolan, och då det visat sig svårt att få laborators- befattningarna tillsatta, har man kommit att tvivla på att det verkligen var ända- målsenligt att ändra lektorsbefattningen till laboratur. Lanbrukshögskolans sty- relse har därför redan för flera år sedan uttalat, att man bör överväga om inte den ena eller båda tjänsterna borde ändras till befattning av annan art än labora- tur.

Främsta skälet för att åtminstone den ena av de två laboratorsbefattningarna borde ändras till ett lektorat är att undervisningen i de tre maskintekniska äm- nena är mycket tidskrävande och därför inte medger, att befattningshavaren ägnar så mycken tid åt forskning som i allmänhet avses med laboratorstjänst. Ett annat skäl är att undervisningen har sådan karaktär, att den av befattningshava- ren fordrar icke blott mycket god kännedom om den tekniska och vetenskapliga litteraturen i ämnet utan dessutom stor praktisk erfarenhet av jordbruk, vilket gör att utbildningstiden blir lång för en lärare i maskinlära. Det är dock knappast lämpligt att ändra båda befattningarna. Den ena laboratorsbefattningen bör bibe- hållas, under det att den andra ändras till en lektorstjänst. För den händelse den ena befattningen ändras till lektorat, uppstår frågan om hur ämnesavgränsningen i så fall bör göras. Naturligast synes då vara att lektorn tar hand om ämnet motor- lära med teknologi och laboratorn svarar för ämnet lantbruksmaskiner. Motivet härför är att forskningen inom den ojämförligt största delen av det förstnämnda ämnet hör hemma vid de tekniska högskolorna. Det är egentligen blott traktorer- nas användning i jordbruket samt vissa avsnitt av eltekniken som klart tillhör lantbrukshögskolans forskningsområden. Annorlunda förhåller det sig med ämnet lantbruksmaskiner. Detta omfattar alla egentliga arbetsmaskiner och redskap, så- som såningsmaskiner, slåtter- och skördemaskiner av alla slag samt jordbearbet- ningsredskap. Dessa maskiner och deras användning hör till de viktigaste forsk- ningsuppgifterna för den maskintekniska institutionen. Laboraturen bör därför knytas till ämnet lantbruksmaskiner.

Beträffande ämnet husbyggnadslära anför Specialläraren byråchef Åkes- son i huvudsak följande:

Tendensen i Sverige och utomlands visar en alltmera intim samverkan mellan mekaniska hjälpmedel och byggnader. Man söker på allt sätt minska de höga byggnadskostnaderna i de fasta investeringarna. Medan utomgårdsarhetet under de senaste årtiondena blivit starkt mekaniserat och därigenom påskyndat den yttre rationaliseringen har däremot rationaliseringen av byggnaderna gått jäm-

förelsevis långsamt både när det gäller mekaniseringen av arbetet och anpass- ningen till de mekaniska hjälpmedlen samt förenklingen och förbilligandet av själva byggnaden.

För att åstadkomma en god lösning av byggnadsproblemet är det nödvändigt med ett samarbete mellan specialister på olika områden såsom driftsekonomer, maskintekniker, husdjursmän och byggnadstekniker m.fl.

Husbyggnadsläran förefaller av praktiska skäl kunna ingå som en sektion i institutionen för maskinlära, då båda ämnena är av teknisk natur.

Husbyggnadsläran bör icke bedriva fullständig forskningsverksamhet utan in- rikta sig helt på undervisning. En målforskning vars direkta resultat leder till utformning av byggnaderna såväl vad uppläggning i detalj som inredning beträffar bedrivs redan vid Statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader. Annan forsknings- eller utredningsverksamhet, som ligger på gränsen till driftsekonomi, husdjurs- eller maskinlära bör bedrivas vid respektive institutioner under med- verkan av husbyggnadslära och statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader.

Lantbrukshögskolans lärarkollegium beräknar i skrivelse av den 23 mars 1958 följande personalbehov för ämnet husbyggnadslära:

Speciallärare med huvudsaklig undervisning i husbyggnadslära, projekterings- och anläggningsteknik, planlösning m.m.

Två biträdande lärare varav en i byggnadsteknik, omfattande byggnadskonstruk- tioner, isolering och ventilation och en i drifts- och rationaliseringsspörsmål med inriktning på byggnadsfrågor, prospektfrågor m.m.

Lärarkollegiet påpekar dock, att ovan föreslagna resurser bör vara till- räckliga under en övergångsperiod, varefter frågan om undervisningens anordnande bör upptagas till förnyad utredning, varvid även frågan om forskningsverksamhet i ämnet vid lantbrukshögskolan bör beaktas.

Jordbrukshögskoleutredningen. Jordbrukshögskoleutredningen anser, att ämnet husbyggnadslära bör ingå i den institution, som handhar maskin- teknisk undervisning vid högskolan. Föreståndaren för denna institution blir därmed ansvarig även för undervisningen i husbyggnadslära. Enligt ut- redningens mening bör undervisningen i husbyggnadslära även i fortsätt- ningen bedrivas av speciallärare. Därvid bör också personal från statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader anlitas i lämplig omfattning. Det får nämligen anses vara av betydande värde för denna undervisning, såväl som för all annan högre undervisning, att forskningens resultat kan med- delas av dem som bedriver ifrågavarande forskning. Värdefull kontakt ska- pas härigenom mellan undervisning och forskning i fråga om husbyggnads- lära.

Eftersom den rent tekniska forskningen i huvudsak bör ligga vid de tek- niska högskolorna, som har resurser härför, bör forskningen vid KLSL:s maskintekniska institution i främsta rummet inriktas på en rationell an- vändning av maskiner och arbetskraft. För att betona denna inriktning av forskningen föreslår därför utredningen, att namnet på institutionen ändras

13 — 599132 Utredningar

till lantbrukets arbetsmetodik och teknik. Utredningen föreslår vidare, att en professur inrättas i stället för den nuvarande arvodesavlönade föreståndare- befattningen. Därjämte bör i enlighet med institutionsföreståndarens förslag den ena laboratorsbefattningen omändras till ett universitetslektorat i mo- torlära med teknologi.

Institutionen för lantbrukets arbetsmetodik och teknik

Föreslagen högre personal Nuvarande personal Ökning 1 professor 1 professor (arvode) 1 professor 1 laborator 1 laborator 1 universitetslektor 1 laborator Ändrad tjänst Speciallärare Speciallärare i husbyggnadslära i husbyggnadslära

4. Ekonomiska sektionen

Nationalekonomi

Inkomna yttranden. Den tidigare Specialläraren i nationalekonomi, pro- fessor Silverstolpe, har i skrivelse till jordbrukshögskoleutredningen fram- fört önskemål om att vid KLSL inrättas en professur i »samhällsekonomi med jordbrukets historia». Till professurens ämnesområde borde även höra jordbrukspolitik. Som motiv härför anföres, att en dylik befattning skulle bli ett gott stöd för högskolans egna ekonomiska vetenskaper och öppna nya möjligheter för ett »team-work» till gagn för både forskningen och under- visningen.

Lärarkollegiet vid KLSL har i särskild inlaga till utredningen framfört liknande önskemål. Kollegiet understryker särskilt svårigheterna att i fram- tiden bedriva undervisning i ett så omfattande betygsämne genom special- lärare. En förläggning av sagda undervisning till Uppsala universitet torde enligt kollegiet vara möjlig. Vid ett eventuellt samgående med Uppsala uni- versitet beträffande undervisningen i nationalekonomi, är det dock enligt kollegiets förmenande nödvändigt att räkna med en särskild undervisning för de agronomie studerande i vissa delar av ämnet såsom landsbyggdspla- nering, jordbrukets ställning i samhällsekonomien samt jordbrukspolitikens samhällsekonomiska konsekvenser.

Beträffande behovet av en speciellt på jordbruksproblem inriktad sam- hällsekonomisk forskning företrädd av en särskild professur erinrar kolle- giet om att inrättandet av en dylik professur vid lantbrukshögskolan tidi- gare varit aktuellt vid flera tillfällen. Kollegiet anför i denna fråga bl. a. föl- jande:

Vid bedömning av samhällsekonomiens ställning vid lantbrukshögskolan måste även det under senare tid starkt framträdande behovet av utvidgad forskning uppmärksammas. De delar av samhällsekonomisk forskning som berör lantbruket är av mycket ringa omfattning i vårt land, enkannerligen vid de nationalekono-

miska institutionerna vid universiteten. Framför allt är detta fallet beträffande de aktuella frågorna rörande bl. a.:

pris- och jordbrukspolitikens samhällsekonomiska roll, jordbrukets samhällsekonomiska betydelse särskilt med hänsyn till arbetskrafts- reserv, livsmedelförsörjning och konjunkturstabilisering,

näringslivets lokalisering på landsbygden ur ekonomiska och sociala synpunkter, samhällsekonomiska och sociala förutsättningar för och konsekvenser av jord- brukets strukturförändringar.

Under nuvarande samhällsekonomiska förhållanden synes en vetenskaplig be- handling av dessa frågor vara av stor betydelse för statsmakterna, jordbrukets organisationer och som underlag för allmän upplysningsverksamhet. Det kan för- tjäna framhållas att i USA ägnas hithörande problem en mycket stor uppmärk- samhet på det principiella planet och en omfattande forskning bedrivs vid åt- skilliga universitet och högskolor. Detta är även fallet i exempelvis England, Holland och Västtyskland. I vårt land, där jordbruket i väl så hög grad som i nyssnämnda länder blir föremål för samhällets ingripanden och åtgärder, är en grundlig vetenskaplig analys av berörda problem synnerligen påkallad. Med hän- syn till ämnets speciella natur och stora omfattning krävs att det företrädes av professor. Denna kan knytas antingen till Uppsala universitet eller lantbrukshög- skolan. En förläggning till högskolan vore dock att föredraga, bl. a. därför att en samhällsekonomisk institution med speciell inriktning på lantbrukets problem skulle ge den ekonomiska linjen en önskvärd kontakt med allmän ekonomi _— såväl beträffande forskningen inom tillämpade ämnen som vidareutbildningen av yngre lantbruksekonomer.

Sammanfattningsvis framhåller lärarkollegiet att det synes rationellt, att undervisningen i generell ekonomisk teori sker genom nationalekonomiska institutionen vid Uppsala universitet, men att undervisning i frågor som rör lantbrukets och lantbrukspolitikens samhällsekonomiska betydelse omhän- dertages av en till KLSL knuten professur, vars forskning är inriktad på dessa problem och allmän-ekonomiska frågor i övrigt, som ligger inom lant- brukets intresseområde.

Jordbrukshögskoleutredningen. De inkomna förslagen berör dels under- visningen i nationalekonomi och dels en speciellt på lantbrukets problem inriktad samhällsekonomisk forskning.

Vad först beträffar undervisningen i nationalekonomi, har utredningen undersökt möjligheterna att utnyttja redan befintlig undervisning i ämnet vid Uppsala universitet. Vid överläggningar med föreståndaren för institu- tionen för nationalekonomi vid Uppsala universitet, har det visat sig att möjligheter föreligger att ordna en sådan undervisning vid universitetet för studerande från KLSL. Vissa nuvarande kurser vid universitetet synes så- lunda kunna utnyttjas av lantbrukshögskolans studerande, medan man i andra delar av ämnet får lägga upp särskilda kurser för de agronomie stu- derande. För dessa kurser måste särskild lärarkraft anlitas. Med utgångs— punkt från det timtal, som dessa kurser beräknats få synes en ersättning

motsvarande lönen för ett halvt universitetslektorat jämte vissa expenser böra utgå till nationalekonomiska institutionen vid Uppsala universitet.

Beträffande behovet av en särskild på lantbrukets problem inriktad sam- hällsekonomisk forskning vill jordbrukshögskoleutredningen först fram- hålla, att en dylik forskning givetvis skulle bli av stort värde och utgöra ett gott stöd för den vid KLSL bedrivna lantbruksekonomiska forskningen. Flertalet av de forskningsproblem, som anföres i lärarkollegiets förut om- nämnda skrivelse, synes dock vara av den arten, att de med fördel kan be— handlas av högskolans båda lantbruksekonomiska institutioner. Utredningen vill härvid hänvisa till att den föreslår betydande utökningar av antalet tjänster vid dessa båda institutioner. Härigenom torde den lantbruksekono- miska forskningen få vidgade möjligheter att ta upp nya ämnesdelar till mera grundligt studium.

Beträffande det önskvärda samarbetet mellan national- och lantbruks— ekonomer må anföras, att om undervisningen i nationalekonomi för de stu- derande vid KLSL förlägges till Uppsala universitet, kommer dessa stude- rande redan från början att få en värdefull kontakt med samhällsekonomisk forskning, samtidigt som de kan förmedla impulser till blivande national- ekonomer att mer än nu i sin forskning intressera sig för speciella lant- bruksproblem. En sådan utveckling synes utredningen kunna ge möjlig- heter till ett fruktbärande framtida samarbete mellan national- och lant- hruksekonomer.

Mot bakgrund av det ovan anförda kan utredningen ej finna, att skäl nu föreligger att inrätta en professur i nationalekonomi. Undervisningen i na- tionalekonomi för agronomie studerande bör enligt utredningens mening äga rum vid Uppsala universitets nationalekonomiska institution, till vilken särskild ersättning för denna undervisning bör utgå motsvarande lönen för halvt universitetslektorat jämte vissa expenser.

Institutionen för lantbrukets driftsekonomi

Inkomna yttranden. Föreståndaren för driftsekonomiska institutionen, professor Hjelm, anför beträffande denna institutions ämnesområde bl.a. följande:

Den företagsekonomiskt inriktade delen av lantbruksekonomien (i vårt land benämnd driftsekonomi) syftar ytterst till att uppställa riktlinjer samt framskafl'a underlag för en ekonomisk bedömning av produktionsapparatens utformning och produktionens bedrivande i jordbruket. En forskningsverksamhet inom detta om- råde avser att:

a) beskriva rådande ekonomiska tillstånd,

b) klarlägga orsakerna till produktionens och lönsamhetens föreliggande varia- tioner i tiden eller mellan gårdar och områden med skilda förutsättningar, driftsformer och produktionsmetoder,

c) uppställa principiella riktlinjer och kalkylmetoder (modeller) för den eko-

nomiska bedömningen av förekommande framtida produktionsalternativ.

I första hand utgör bokföringen en av de viktigaste materialkällorna för be- skrivande undersökningar inom lantbruksekonomien. Under senare år har emel- lertid även andra vägar beträtts i syfte att erhålla undervisnings- och forsknings- inaterial. F.n. tilldrar sig enkäter och intervjuer på representativ bas samt resul- tat från försök och arbetsstudier stort intresse i många länder. Bokföringen tjänar framför allt bestämningen av årsresultat (lönsamhetsförhållandena i företaget) och underlaget för inkomstdeklarationen. Därigenom har tyngdpunkten av ämnet lantbruksbokföring förskjutits mot affärsbokföringen för lantbruksföretag, vari balansvärdeläran, resultatsbedömningen och kontrollen intar en dominerande ställning. Vidare har frågan rörande inkomstbeskattning inom lantbruket blivit allt mer betydelsefull. Efter framväxandet av en jordbrukets föreningsrörelse har det varit naturligt att även anknyta till affärsföretagets resultatsbestämning och revision. Det är således här fråga om en särskild ämnesgrupp inom lantbruks- ekonomien, vilken benämnes redovisningslära och vari bokföringen ingår som en del.

Den allmänna ekonomiska teorien har i regel aldrig förts fram så långt att i företaget användbara kalkylmetoder uppställts. Den företagsekonomiska forsk- ningen inom jordbruket måste därför vidareutveckla generell teori så att veder- ; börlig hänsyn tages till jordbruksföretagets specifika natur. ' Det är ytterligare ett förhållande som bör beröras vid en allmän presentation av ämnet lantbrukets företagsekonomi, nämligen arten av de ekonomiska planerings— åtgärderna. Genom en rad tekniska och ekonomiska förändringar har ramen för jordbrukets produktionsplanering under senare är väsentligt vidgats och omfattar nu även frågor rörande markanvändningen (skog-jordbruk), företagens storlek [ och kombination av jord och skog, företagsformerna, fastigheternas arrondering och anläggningsverksamheten i dessa (framför allt byggnadsverksamheten). I samband därmed blir även värderings- och investeringsfrågorna av speciellt in- tresse. Forskningsresultaten på hithörande områden torde i vårt land vara av stor betydelse —— förutom för företagarna själva —— även för lantbruksnämnderna i deras arbeten rörande den yttre och inre rationaliseringen.

I anslutning till ovan berörda förhållanden kan lantbrukets företagsekonomi i första hand sägas omfatta följande fyra områden:

1. Jordbrukets produktions- och kostnadsteori under statistiska och dynamiska betingelser.

2. Redovisning och kontroll av jordbrukets omsättning och resultat (redovis- ningslära).

3. Ekonomisk bedömning av den fasta produktionsapparatens utbyggnad och utformning samt värderingsfrågor i anslutning därtill (fastighetsekonomi) .

4. Ekonomisk bedömning av produktionens bedrivande i företaget, dvs. pro- ; duktval, produktionsintensitet, produktionsmedelsanvändning samt arbets-

organisation och effektivitet (driftsplanering och arbetsekonomi).

Beträffande möjligheterna att använda data från försöksverksamheten för driftsekonomiska kalkyler anför professor Hjelm bl. a. följande:

På många områden kan nuvarande försöksmaterial icke ge den driftsekono- miska vägledning som borde kunna förväntas av detsamma. Till stor del synes

detta bero på att relevanta driftsekonomiska problemställningar icke tillräck- ligt beaktats vid försökens uppläggning, varigenom den praktiska nyttan av dessa ofta blivit starkt begränsad. För driftsekonomiska kalkyler är emellertid tillgång till tillförlitliga och adekvata tekniska data över olika produktionsmedels produk- tivitet en nödvändighet. Det vore därför önskvärt, att den driftsekonomiska institutionen bereddes officiell möjlighet att deltaga i arbeten och diskussioner rörande de tekniska försökens uppläggning.

I stort sett liknande synpunkter rörande avsaknaden av tillfredsställande försökstekniska data för driftsekonomisk kalkylering har framförts till ut- redningen av jordbruks-, husdjurs- och maskinkonsulentföreningarna.

Rörande en särskild forskning vid driftsekonomiska institutionen i fastig- hetsekonomiska frågor har vidare professorerna Hjelm vid KLSL:s institu- tion för driftsekonomi och Larsson vid tekniska högskolans avdelning för lantmäteri i särskild till utredningen ingiven gemensam inlaga, betonat vik- ten av att en systematisk och bred forskning kommer till stånd beträffande det för hela jordbruket så aktuella frågekomplexet om företagsformer och företagens storlek och struktur. De framhåller att då det ovan omnämnda arbetsområdet omfattar ett mycket stort fält, torde ett lagarbete mellan fas- tighetstekniker, lantbruksekonomer och skogsekonomer vara nödvändigt.

Under hänvisning till att samtliga de ovan omnämnda fyra områdena av institutionens verksamhetsfält, såväl beträffande undervisning som forsk- ning, är omfattande och betydelsefulla, framhåller institutionsföreståndaren, att vid institutionen bör finnas förutom en professur tre befattningar i labo- rators ställning.

Jordbrukshögskoleutredningen. Vid lantbrukshögskolans tillkomst erhöll den ekonomiska linjen icke samma utbyggnad och konsekventa upplägg- ning som jordbruks- och husdjurslinj erna. Under de förhållanden som rådde för 25 år sedan torde de tekniska frågorna rörande jordbruksproduktionens bedrivande ha varit av störst betydelse. Genom att forsknings- och försöks- verksamheten sedan dess påvisat ett stort antal alternativ för effektivisering av produktionen, har emellertid en noggrann ekonomisk bedömning av pla- nerade åtgärder blivit allt betydelsefullare. Den enskilde företagaren måste därför kunna göra en rationell ekonomisk sovring av föreliggande produk- tionsalternativ.

Med hänsyn till dessa förhållanden anser jordbrukshögskoleutredningen det väl motiverat att nu ge de lantbruksekonomiska institutionerna större resurser för sin verksamhet än vad de tidigare haft.

Den driftsekonomiska institutionen skall enligt utredningens förslag till studieplan för KLSL meddela all undervisning i ämnena driftsekonomi och redovisningslära. Institutionen skall dessutom handha undervisningen i äm- net fastighetsekonomi samt delar av ämnet trädgårdsekonomi. Undervis- ningen vid institutionen kommer därför att bli mycket omfattande.

Vad gäller forskningen finner utredningen de från olika håll framförda önskemålen rörande en utvidgad dylik verksamhet på driftskalkyleringens och fastighetsekonomiens områden väl motiverad.

För att täcka de ovan angivna ämnesområdena bör vid institutionen för- utom professur finnas tre högre befattningar. Rörande dessa tre befattning- ars tjänsteställning och ämnesområden får utredningen anföra följande.

För närvarande finns till institutionen knuten en laboratorsbefattning med undervisningsskyldighet i ämnet redovisningslära. Då denna befattning ej kunnat tillsättas med ordinarie innehavare har det i olika sammanhang diskuterats om den borde ändras till annan tjänst. Med hänsyn till under- visningens stora omfattning i detta ämne samt att forskningen måste bli ganska begränsad föreslår utredningen att tjänsten ändras till ett universi- tetslektorat i redovisningslära.

De båda övriga högre tjänsterna bör enligt utredningens uppfattning vara laboraturer. Innehavaren av den ena av dessa laboraturer bör i huvudsak handha undervisningen och forskningen i ämnet lantbrukets fastighetseko- nomi. Detta ämne kommer enligt det av utredningen i kap. 7 framlagda för- slaget till studieordning vid KLSL att kunna studeras till betyg. Utöver vad som i nämnda kapitel anförts rörande ämnets omfattning vill utredningen här framhålla följande allmänna synpunkter rörande undervisningen och forskningen i detta ämne. De pågående strukturförändringarna i svenskt jordbruk inbegriper bl. a. fastigheternas storlek, arrondering, kombinationen av jord-skog m.m. Genom dessa förändringar av teknisk-ekonomisk natur har ramen för jordbrukets produktionsplanering under senare år väsentligt vidgats. Med hänsyn till att många agronomer är verksamma inom lant- bruksnämnderna finner utredningen det önskvärt att de erhåller viss utbild- ning i hithörande frågor. Hittills har denna utbildning vid KLSL skett dels i ämnet driftsekonomi och dels i ämnet fastighetsbildning. Det sistnämnda ämnet har i huvudsak omfattat fastighetsutveckling, jordlagstiftning samt fastighetstekniska frågor. Då agronomernas verksamhetsfält, framför allt torde beröra de ekonomiska frågorna, synes undervisningens — liksom forskningens — tyngdpunkt böra läggas på dessa. Viss översiktlig undervis— ning bör dock även meddelas i fastighetslagstiftning och i fastighetstekniska frågor samt bl. a. i för lantbruksnämnderna relevanta problem rörande be- byggelsestruktur och praktisk fastighetsplanering. För dessa delar av ämnet bör speciallärare anlitas. Genom denna indelning av ämnet vid KLSL med huvudvikten lagd på den agrara fastighetsekonomien, torde en rimlig av- gränsning mot ämnet fastighetsteknik vid KTH:s avdelning för lantmäteri ha erhållits.

Den andra av de båda laboratorerna vid denna institution bör i enlighet med institutionsföreståndarens förslag handha undervisningen och forsk- ningen i driftsplanering och arbetsekonomi.

Med hänsyn till den ovan föreslagna utvidgningen av institutionens äm-

nesområde föreslår utredningen att institutionens namn ändras till lant- brukets företagsekonomi.

Institutionen för lantbrukets företagsekonomi

Föreslagen högre personal Nuvarande personal Ökning 1 professor 1 professor 2 laboratorer 2 laboratorer 1 universitetslektorat 1 laborator Ändrad tjänst Speciallärare i fastighets- Speciallärare i fastig-

teknik och skogsekonomi hetsbildning

Utredningen vill i detta sammanhang hänvisa till sina förslag rörande sta- tistikens och trädgårdsekonomiens ställning. Enligt dessa förslag kommer såväl den statistiska underavdelningen vid Ultuna som underavdelningen för trädgårdsodlingens driftsekonomi vid Alnarp att vara administrativt underställda föreståndaren för den företagsekonomiska institutionen.

Institutionen för lantbrukets marknadslära

Inkomna yttranden. I skrivelse till jordbrukshögskoleutredningen anför institutionsföreståndaren professor Svärdström bl. a. följande:

Lantbrukets marknadslära kan närmast definieras som läran om handeln med lantbrukets produkter och förnödenheter nationellt och internationellt.

De centrala delarna av ämnet på vilka forskningen lämpligen bör inriktas är:

1. Den inrikes handeln med lantbrukets produkter och förnödenheter. Som exempel på särskilda forskningsområden inom denna del kan nämnas:

a) produktionens och konsumtionens utveckling samt pris- och inkomst- elasticitet,

b) jordbrukskooperationen, dess företags- och samhällsekonomiska funktion, olika medlemsintressen samt principerna för den inre (producent) pris- politiken och för »vinst»-fördelningen,

c) annan handel, och särskilt lanthandeln, i dess relation till jordbruks- kooperationen.

2. Den internationella handeln med lantbrukets produkter och förnödenheter. 3. Prissättningen på jordbrukets produkter och förnödenheter.

I fråga om undervisningen i marknadslära framhåller institutionsföre— ståndaren, att den för närvarande främst är inriktad på att bibringa den studerande kompetens dels att som lärare vid bl. a. lantmannaskolor med- dela undervisning i vad som vanligen benämnes handelslära, dels att som tjänstemän arbeta inom eller leda företag som driver handel med lantbru- kets produkter och förnödenheter. Undervisningen avser därjämte att ge en marknadsekonomisk bakgrund till överväganden ifråga om lantbrukets pro- duktionsinriktning, utvecklingen av jordbrukskooperationen samt pris- och handelspolitiken på jordbrukets område. Undervisningen i lantbrukets mark- nadslära omfattar: varuhandelsteknik, tillämpad kostnadsteori inom för-

—._..,._4.__.—___4_-._. .. - ... ...,

ädling och distribution, prisbildningen på jordbrukets produkter och för- nödenheter, internationell handelspolitik och internationellt samarbete på jordbrukets område, jordbrukarnas fackliga och ekonomiska föreningar samt deras socialekonomiska strävanden.

Beträffande önskemål om högre tjänster framhåller institutionsförestån- daren, att den nuvarande mycket begränsade personaluppsättningen i stort sett endast räcker till för att fullgöra undervisningen och för att följa ut- vecklingen inom institutionens ämnesområde. För att kunna genomföra olika angelägna och betydelsefulla forskningsuppgifter avseende exempelvis arbeten för bestämning av produktions-, konsumtions- och prisutvecklingen erfordras bl.a. att en laboratorsbefattning inrättas.

Sveriges lantbruksförbund, har bl.a. framhållit att åtskilliga av agrono— merna med ekonomisk inriktning erhåller arbetsuppgifter av delvis admi- nistrativ karaktär och att det därför vore värdefullt om viss utbildning kunde ges i administration och företagsledning.

Jordbrukshögskoleutredningen. Utredningens ställningstagande i frågan om inrättandet av en professur i samhällsekonomi och jordbrukspolitik vid KLSL medför, att institutionen för lantbrukets marknadslära tilldelas ansva- ret för forskningen inom ett Vidare ämnesområde än som annars skulle ha blivit fallet. Utöver vad institutionsföreståndaren anfört i sitt ovan redo- visade yttrande bör alltså i institutionens ämnesområde även jordbrukspoli- tiken ingå. Vidare kommer ansvaret för vissa delar av den ekonomiska forskningen inom jordbruksområdet, som KLSL:s lärarkollegium ansett vara av stor betydelse, att åvila institutionen. (Lärarkollegiets yttrande i denna fråga är redovisat under ämnet nationalekonomi.)

Integrationen av forskningen och den högre utbildningen inom trädgårds- området kommer även att ställa ökade krav på institutionens forsknings- kapacitet.

Behov föreligger vidare såsom framhållits av institutionsföreståndaren av en mer omfattande forskning inom institutionens centrala ämnesområden såsom jordbruksproduktionens och livsmedelskonsumtionens utveckling och elasticitet, uppställandet av prisprognoser som underlag för jordbrukarnas produktionsplanering, prisanalys etc. Viss uppmärksamhet torde slutligen även böra ägnas åt frågor som berör administration och företagsledning inom handelsföretag. De centrala delarna av institutionens ämnesområde synes sålunda komma att omfatta: prisanalys och prisbildning, distribution och administration, internationell handel samt jordbrukspolitik.

Med hänsyn till det föreliggande behovet av en mer omfattande forskning inom institutionens ämnesområde samt till att professorn inte ensam kan förutsättas behärska hela detta stora ämnesområde anser jordbrukshög- skoleutredningen att institutionen bör förstärkas med en laborator.

Utredningen har vidare funnit att undervisningen i rättskunskap organi- satoriskt bör knytas till denna institution. Institutionsföreståndaren bör

alltså svara för organiserandet även av denna undervisning men liksom hit- tills bör speciallärare anlitas för att meddela undervisningen.

Institutionen för lantbrukets marknadslära

Föreslagen högre personal Nuvarande personal Ökning 1 professor 1 professor 1 laborator 1 laborator Speciallärare i rättskun- Speciallärare i rättskun- skap skap

Statistik och försöksteknik Inkomna yttranden. I skrivelse av den 24 mars 1958 har lantbrukshög- skolans lärarkollegium i huvudsak anfört följande:

De delar av det statistiska ämnesområdet, som är av särskilt intresse för lant- brukshögskolan, omfattar metoder för beskrivning och analys av dels experimen- tellt (kontrollerat) material dels icke experimentella (observerade) data. Det förstnämnda materialet härrör framför allt från tekniska och biologiska försök, medan det senare är insamlat från det praktiska jordbruket eller från dess mark- nadsorgan och avsett att främst utgöra underlag för ekonomiska undersökningar. I vissa fall arbetar även tekniker och biologer med observerade data (exempelvis husdjursgenetiken). Det föreligger en väsentlig skillnad i den statistiska, metodo- logiska analysen av dessa båda material. Den statistiska vetenskapen kan här sägas ha uppdelats i två specialområden. Därvid är välbekant att forskningen hunnit avsevärt längre beträffande behandlingen av experimentella data ( i fort- sättningen benämnd försökssfatistik) än ifråga om observerade sådana. Den sta- tistiska metodforskningen är emeHertid f.n. främst inriktad på problem rörande analys av observationsmaterial. I Sverige torde lantbrukshögskolans avdelning för statistik och försöksteknik vara den enda institution som företräder försöks- statistiken.

Lantbrukshögskolans behov av statistisk expertis avser i främsta rummet kon- sultation i samband med planläggning och bearbetning av undersökningar, där statistisk behandling av materialet erfordras. Denna konsultation berör båda ovan- nämnda områden av statistiken, eftersom den erfordras såväl för försöksverksam- heten och för undersökningar baserade på icke experimentella data. Behovet av dylik konsultation är vid åtskilliga institutioner mycket framträdande och det är nödvändigt, att det vid högskolan finns skicklig statistisk expertis för detta ända- mål och för båda ämnesområdena. Det är uppenbart att ifrågavarande behov undan för undan kommer att öka i och med att ytterligare försöksmaterial och data från skilda fältundersökningar erhållits.

Den manuella behandlingen av föreliggande statistiska material är vid dess registrering och bearbetning tidsödande och arbetskrävande. En väsentlig effek- tivisering av detta arbete kan i regel uppnås genom maskinell bearbetning och genom att personer med stor rutin står till förfogande för ändamålet. Det är själv- klart att de enskilda institutionerna icke har och ej heller bör utrustas med resurser för ifrågavarande arbeten. Enligt lärarkollegiets mening är det långt ratio- nellare att centralt ordna detta. Utöver statistisk expertis bör således arbetskraft

_ ____—44 _.___._.-———.n_._-_____.___._- Fr .—

stå till förfogande för uppläggning av material på hålkort samt för utförande av mera omfattande skilda statistiska analyser och kontroller.

Högskolan har ett framträdande behov av undervisning i statistik och även denna måste omfatta båda här angivna ämnesområden. Nuvarande betygskurser i statistik för agronomexamen är ofullständiga i vad gäller behandlingen av obser- verat material, tidsstudier o. d. För den ekonomiska linjen har dock genom per- sonligt tillmötesgående upplagts en särskild kurs i ekonomisk statistik (ekono- metri). Det är nädvändigt att expertis även i fortsättningen står till förfogande för denna undervisning.

Vad forskningen i ämnet statistik beträffar finns visserligen vid universitet och högskolor flera statistiska institutioner som sysslar med metodforskning rörande behandling av observerat material men som ovan framhållits finns däremot vid dessa icke någon företrädare för försöksstatistiken. Då denna är av speciellt in- tresse för lantbrukshögskolan, är det synnerligen önskvärt att högskolan erhåller resurser för metodforskning på detta område.

Med hänvisning till här framförda synpunkter ifråga om lantbrukshögskolans behov av statistisk expertis vill lärarkollegiet föreslå, att ämnet statistik erhåller en starkare ställning vid högskolan än hittills. För att kunna förvärva tillräckligt kompetent kraft för forskningen, är det nödvändigt att en professorsbefattning inrättas och innehavaren av denna befattning bör vara expert på statistisk be- handling av försöksmaterial. Framställningar härutinnan har tidigare gjorts av lärarkollegiet och av 1946 års högskoleutredning. Då det gäller konsultation för institutionerna är det nödvändigt att två skickliga statistiker står till förfogande, den ene för försöksverksamheten och den andre för rådgivning rörande behand- ling av observerat material. Till deras och institutionernas förfogande bör därvid även finnas en räknecentral för utförande av bearbetningar och analyser. Om professorn företräder försöksstatistiken kan den löpande konsultationen på detta område omhänderhavas av annan tjänsteman. För konsultation på det ekonomiska området och överhuvud taget för planläggning och fältundersökningar och statis- tisk behandling av observerat material är det av flera skäl nödvändigt med en högre befattningshavare. Dels är konkurrensen om dugande krafter stor härvidlag, bl.a. från industri och försäkringsverksamhet, dels synes det lämpligt att veder- börande handhar det direkta överinseendet av den räknecentral som bör knytas till institutionen. Kollegiet finner det vara motiverat med en befattning i laborators löneställning för detta ändamål men anser det för närvarande kunna vara till- fyllest med en överassistentbefattning.

Jordbrukshögskoleutredningen. Utredningen är i likhet med KLSL:s lärar- kollegium medveten om den betydelse för forsknings- och försöksverksam- heten vid KLSL som ämnet statistik har. Enligt utredningens uppfattning föreligger det ett angeläget behov av en professur i experimentell statistik i landet. Starka skäl, främst behovet av försöksstatistik, talar också för att en sådan professur förlägges till KLSL. Å andra sidan är det tydligt att en undervisning på licentiand- och doktorandnivå i ämnet närmast hör hemma vid ett universitet. Det är inte heller möjligt att i detta sammanhang bortse från det behov av experimentell statistik som otvivelaktigt föreligger vid

Uppsala universitet. Viss undervisning i experimentell statistik bedrives sedan några år vid Uppsala universitets statistiska institution. Denna verk- samhet har emellertid inte pågått så länge att full överblick har kunnat erhållas över dess möjligheter att bearbeta problemställningar av den natur som förekommer vid KLSL eller att handha den försöksstatistiska konsul- tation som erfordras där. Med hänsyn härtill har utredningen inte funnit det möjligt att nu framlägga något förslag om inrättandet av en professur i experimentell statistik men vill dock framhålla som sin uppfattning att en dylik professur bör betjäna såväl KLSL som Uppsala universitet. På grund härav föreslår utredningen att nuvarande anordning för undervisning och konsultation i statistik och försöksteknik övergångsvis bibehålles. Vid in- rättandet av en professur i experimentell statistik bör även behovet av sta- tistisk konsultation vid KLSL beaktas.

Eftersom utredningen följt den principen att inte bibehålla små själv- ständiga avdelningar vid KLSL, föreslår utredningen att statistiken och för- sökstekniken organisatoriskt inordnas som en underavdelning i institutio- nen för lantbrukets företagsekonomi. Detta innebär givetvis på intet sätt någon inskränkning i forskningens och försöksverksamhetens tillgång till statistisk service utan är att betrakta som en rent administrativ anordning. Med hänsyn till att arbetsuppgifterna för denna statistiska underavdelning i framtiden främst torde komma att omfatta undervisning och konsultation, medan däremot ren forskning endast torde komma att medhinnas i mycket begränsad omfattning, föreslår utredningen att den nuvarande e.o. labora- turen vid avdelningen omändras till ett universitetslektorat. För att till- godose det stora behov av statistisk konsultation, som finns inom KLSL bör enligt utredningens mening redan nu en förstärkning ske på så sätt att den nuvarande förste assistentbefattningen vid avdelningen omändras till en överassistentbefattning. Härigenom bör det bli möjligt för dessa två befatt- ningshavare att specialisera sig inom avdelningens två huvudområden: för- söksstatistik och ekonomisk statistik. Frågan om inrättande av en räkne- central, som ovan föreslagits av lärarkollegiet, bör lämpligen handläggas av högskolans styrelse.

Underavdelning för statistik

Föreslagen högre personal Nuvarande personal Ökning 1 universitetslektor 1 e.o. laborator Ändrad tjänst 1 överassistent 1 förste assistent Ändrad tjänst

5. Trädgårdssektionen vid Alnarp Enligt jordbrukshögskoleutredningens förslag skall den grundläggande utbildningen för hortonomexamen meddelas av KLSL:s institutioner vid Ultuna medan den tillämpade högre trädgårdsutbildningen jämte forsk- nings- och försöksverksamheten inom trädgårdsodlingens område skall vara förlagd till Alnarp och där organiseras som en särskild sektion (trädgårds-

sektionen) av KLSL. Trädgårdssektionen bör i princip utformas enligt samma riktlinjer, som utredningen tidigare föreslagit för KLSL:s övriga sektioner men med hänsyn till den geografiska förläggningen givas en admi- nistrativt självständigare ställning.

Jordbrukshögskoleutredningen föreslår, att trädgårdssektionen skall om- fatta fyra fullständiga institutioner, fyra mindre avdelningar i fortsätt- ningen benämnda underavdelningar samt ett mindre, kemiskt analyslabora- torium. De fyra institutionerna föreslås omfatta de för trädgårdsodlingen centrala ämnesområdena:

Frukt- och bärodling Köksväxtodling Prydnadsväxtodling Trädgårdskonst och landskapsvård.

De tre förstnämnda institutionerna skall förutom forskning och undervis- ning även bedriva försöksverksamhet och bör därför förses med var sin för- söksavdelning. Utöver ovan nämnda fyra centrala ämnesområden är även ämnena ekonomi, arbetsmetodik och växtpatologi av stor betydelse för träd- gårdsväxtodlingen. Dessa tre senare ämnesområden finns emellertid redan representerade vid KLSL:s ultunadel i form av särskilda institutioner. Ut- redningen har därför ansett, att vid trädgårdssektionen endast bör inrättas underavdelningar, som sorterar under motsvarande institutioner vid hög- skolans ultunadel. Utredningen har vidare funnit, att då KLSL nu kommer att erhålla en till Alnarp förlagd trädgårdssektion bör även forsknings- och försöksverksamheten inom biodlingsområdet förläggas dit och ingå i träd- gårdssektionen som en underavdelning till institutionen för husdjurens ut- fodring och vård. De fyra underavdelningarna föreslås komma att omfatta:

Trädgårdsodlingens driftsekonomi Arbetsmetodik och teknik Växtpatologi Biodling

För att tillgodose trädgårdssektionens behov av kemisk analys och service föreslås inrättandet av ett mindre kemiskt analyslaboratorium.

Insr'itutionen för frukt- och bärodling

Denna institution skall handha forskning, undervisning och försöksverk- samhet i frågor om odling av fruktträd, bärväxter samt dithörande plant- skolekulturer. Av högre personal bör denna institution enligt utredningens mening förses med såväl professor som laborator. Eftersom den nuvarande föreståndaren för statens trädgårdsförsök har särskild kompetens beträf- fanie frukt- och bärodling föreslår utredningen, att denna professur över- föres till institutionen för frukt- och bärodling.

Fent principiellt är utredningen av den uppfattningen, att inrättandet av laboraturer inom trädgårdssektionen bör anstå tills erfarenhet vunnits av

verksamheten därstädes. Institutionen för frukt- och bärodling synes dock böra utgöra ett undantag härifrån, då denna institution redan från början kan förmodas få en sådan omfattning, att det är motiverat att en dylik tjänst inrättas. Institutionen kommer att omfatta två väl avgränsade om- råden, nämligen fruktodling och bärodling, som var för sig kräver en speci- aliserad forskning. För att en sådan specialisering skall kunna genomföras är det nödvändigt att laborator finns vid institutionen.

Vid den nuvarande avdelningen för frukt- och bärodling av statens träd- gårdsförsök finns f.n. en statshortonombefattning, som bör överföras till institutionens försöksavdelning.

Institutionen för frukt- och bärodling

Föreslagen högre personal Nuvarande personal Ökning

1 professor 1 professor 1 laborator 1 laborator Färsöksavdelning

1 statshortonom 1 statshortonom

Institutionen för köks-växtodling

Denna institution skall handha forskning, undervisning och försöksverk- samhet beträffande köksväxtodling på friland och under glas. Då verksam- heten vid denna institution bör ledas av en professor föreslår utredningen, att en professur inrättas vid institutionen för köksväxtodling. Vid statens trädgårdsförsöks köksväxtavdelning finns f.n. en statshortonombefattning, som bör överföras till institutionens försöksavdelning.

Institutionen för köksväxtodling

Föreslagen högre personal Nuvarande personal Ökning 1 professor 1 professor Försöksavdelning

1 statshortonom 1 statshortonom

Institutionen för prydnadsväxtodling

Denna institution bör omhänderha forskning, undervisning och försöks- verksamhet beträffande prydnadsväxtodling på friland och under glas jämte dithörande plantskolekulturer samt växtkännedom. En professur bör in- rättas vid institutionen för prydnadsväxtodling. Vid statens trädgårdsför- söks prydnadsväxtavdelning finns f.n. en befattning som försöksledare. Denna befattning bör ändras till en statshortonombefattning och överföras till institutionens försöksavdelning.

Institutionen för prydnadsväxtodl ing

Föreslagen högre personal Nuvarande personal Ökning 1 professor 1 professor Försöksavdelning

1 statshortonom 1 försöksledare Ändrad tjänst

Föreningen Svenska Trädgårdsarkitekter (FST) har inför jordbrukshög- skoleutredningen framhållit vikten av att en institution för trädgårdskonst och naturvård kommer till stånd för att sörja för utbildning av trädgårds- arkitekter och för att bedriva erforderligt forsknings- och utvecklingsarbete inom trädgårdskonsten. Utredningen har funnit skälen härför bärande och föreslår inrättandet av en dylik institution. Utredningen vill i detta sam- manhang även hänvisa till vad som i kap. 4 sagts om behovet av forskning inom trädgårdskonstens område.

Denna institution bör handha forskning och undervisning i trädgårds— konst, anläggningsteknik och landskapsvård samt angränsande ämnen så- som samhällsplanering, trädgårdskonstens historia, teckning samt material— och formlära. Den bör vidare i samarbete med institutionen för jordbearbet- ning studera effekten på mark och gröda av läplanteringar m.m. Av högre befattningar vid denna institution föreslår utredningen att tills vidare endast en professur inrättas.

Institutionen för trädgårdskonst och naturvård

Föreslagen högre personal Nuvarande personal Ökning 1 professor 1 professor Speciallärare i stadsbyggnads- Speciallärare i

lära stadsbyggnadslära

Underavdelning för trädgårdsodlingens driftsekonomi

Ämnesområdet trädgårdsodlingens ekonomi omfattar redovisningstek- niska, marknadsekonomiska och driftsekonomiska frågor.

Inom redovisningsläran synes det ej vara nödvändigt med någon särskild forskning för trädgårdsodlingens behov. Däremot torde det finnas ett behov av att anpassa de allmänna redovisningstekniska metoderna till odlingens speciella förhållanden (ex. särskilda kontoplaner m.m.). Detta bör kunna ombesörjas av universitetslektorn i redovisningslära vid institutionen för företagsekonomi på Ultuna.

De marknadsekonomiska frågorna inom trädgårdsområdet synes vara så nära besläktade med motsvarande spörsmål på jordbrukets område, att forskningen inom denna ämnesdel lämpligen bör handhas av institutionen för marknadslära, särskilt som denna institution av utredningen tidigare föreslagits bli förstärkt med en laborator.

I fråga om trädgårdsodlingens driftsekonomi må anföras, att detta ämne består dels av en grundläggande del, nämligen allmän produktionsekonomi, dels en speciell del omfattande främst planering och kalkylering inom träd- gårdsföretaget. Den allmänna produktionsekonomin är i huvudsak gemen- sam för all produktion och den forskning på trädgårdsodlingens område, som behövs inom denna del, bör därför utföras vid högskolans institution för företagsekonomi. För den speciella driftsekonomin, särskilt planering

och kalkylering för trädgårdsföretag samt undersökningar och rådgivning rörande odlingens driftsekonomiska förhållanden erfordras emellertid enligt utredningens uppfattning en kvalificerad befattningshavare, vilken bör vara placerad vid Alnarp men organisatoriskt knuten till institutionen för före- tagsekonomi. Denna institution bör därför erhålla en till Alnarp förlagd un- deravdelning för trädgårdsodlingens driftsekonomi. Denna underavdelning skall svara för forskningen och undervisningen i den speciella driftsekono- min inom trädgårdsodlingen.

Utredningen har vidare övervägt om inte den under Alnarpsinstitutet nu sorterande trädgårdsekonomiska byrån borde ingå i trädgårdssektionen men ansett, att denna fråga bör anstå tills ytterligare erfarenhet vunnits. Utred- ningen anser, att arbetsuppgifterna vid underavdelningen för driftsekonomi lämpligen bör kunna handläggas av en lektor och föreslår därför, att ett uni- versitetslektorat inrättas i trädgårdsodlingens driftsekonomi.

Underavdelning för trädgårdsodlingens driftsekonomi Föreslagen högre personal Nuvarande personal Ökning 1 universitetslektor 1 universitetslektor

Underavdelning för trädgårdsodlingens arbetsmetodik och teknik

I trädgårdsodlingens arbetsmetodik och teknik synes i vid bemärkelse böra innefattas förutom arbetslära samt maskin- och redskapslära även växthuskonstruktion, speciell husbyggnadslära samt värme-, kyl- och eltek- nik. För trädgårdsväxtodlingens bedrivande krävs nämligen speciella an- ordningar såsom växthuskonstruktion samt värme- och kylteknik- vilket skulle kunna motivera en forskningsverksamhet inom dessa områden. Forskning av detta slag hör emellertid närmast hemma vid de tekniska högskolorna. Speciella resurser för dylik forskning vid Alnarp skulle med- föra icke nödvändiga merkostnader. Utredningen har därför inte ansett sig böra framlägga förslag om sådan forskning. Undervisningen i dessa ämnes- delar bör ombesörjas av speciallärare.

Andra delar av ämnesområdet såsom arbetslära samt maskin- och red- skapslära synes ha nära anknytning till motsvarande områden för jord- brukets del. Forskningen inom dessa ämnesdelar bör därför i huvudsak åligga institutionen för arbetsmetodik och teknik vid Ultuna, som har re- surser härför, medan undervisningen samt viss forskning i dessa ämnes- delar enligt utredningens mening bör ombesörjas av en universitetslektor, placerad i Alnarp men organisatoriskt knuten till högskolans institution för arbetsmetodik och teknik. Denna institution bör därför erhålla en till Alnarp förlagd underavdelning för trädgårdsodlingens arbetsmetodik och teknik.

Underavdelning för trädgårdsodlingens arbetsmetodik och teknik Föreslagen högre personal Nuvarande personal Ökning 1 universitetslektor 1 universitetslektor

Med hänsyn till den betydelse som växtsjukdomarna har inom trädgårds- odlingen liksom också till att trädgårdsodlingen har egna specifika växt- sjukdomsproblem har utredningen funnit, att institutionen för växtpatologi på Ultuna bör vara representerad i Alnarp genom en särskild underavdel- ning. Verksamheten vid denna avdelning kan förväntas främst behöva in- riktas på konsultation för trädgårdsinstitutionernas räkning, vilka i sin verk- samhet ofta kommer i beröring med växtpatologiska problem, samt på viss speciell forskning av betydelse för trädgårdsodlingen. Utredningen anser, att befattningshavaren vid avdelningen bör vara placerad i överassistents lönegrad.

Underavdelning för växtpatologi Föreslagen högre personal Nuvarande personal Ökning 1 överassistent 1 överassistent

Underavdelning för biodling Beträffande förläggningen av forsknings- och försöksverksamheten med bin anför 1945 års biodlingsutredning bl. a. följande:

Arbetet bör stationeras inom en trakt, som ur biodlingssynpunkt är så repre- sentativ för landet i dess helhet som möjligt. Lokalen bör erbjuda normala be- tingelser för biodlingen men dessutom möjligheter till en allsidig forsknings- och försöksverksamhet. Olika dragväxter bör sålunda vara för handen i trakten och särskilt viktigt är, att större odlingar förekommer av sådana växtslag, vid vilkas pollinering binas medverkan är av större betydelse. Verksamheten bör sålunda helst förläggas inom ett utpräglat frukt- och fröodlingsområde. I varje fall bör mera omfattande frukt— och fröodlingar finnas inom räckhåll från förläggnings— platsen. För studier rörande smittsamma bisjukdomar måste en s.k. utbigård finnas. Härför fordras en genom skog eller större vattendrag i sådan grad isolerad plats, att risk icke föreligger för nedsmittning av andra bin. Önskvärt är, att lämplig plats för utbigård finnes på icke allt för stort avstånd från institutionen.

Det får vidare anses viktigt, att verksamheten kan upprätthålla nära kontakt med annan forsknings- och försöksverksamhet, som i ena eller andra avseendet har beröring med biodlingen, alltså främst institutioner för frukt- och bärodling samt för allmän växtodling, växtförädling och växtpatologi. Givetvis är det dess- utom av vikt, att nära förbindelse kan upprätthållas med den entomologiska forsk- ningen, som ju är av grundläggande betydelse för hiodlingen. Det är slutligen önskvärt, att forsknings- och försöksverksamheten med bin göres lätt tillgänglig för såväl lärare som studerande vid lantbruks— och trädgårdsundervisningsanstal- ter, särskilt högre sådana, ävensom för de praktiska biodlarna och deras orga- nisationer.

Biodlingsutredningen övervägde att förlägga forsknings- och försöksverk- samheten bl. a. till Alnarp och anför i anslutning härtill:

Alnarp, som är beläget i en bygd med en mycket mångsidig och rik växtodling, erbfuder både gynnsamma dragförhållanden för biodlingen och god tillgång på

frukt- och fröodlingar samt annan växtodling för ifrågakommande försöksverk- samhet. I trakten bedrives en omfattande biodling, men densamma arbetar i vissa hänseenden under väsentligt gynnsammare betingelser, än vad i allmänhet erbju- des biodlingen i landet. En förläggning av forsknings- och försöksverksamheten med bin till Alnarp skulle sålunda nödvändiggöra försök och arbeten å andra lokaler i större omfattning än en förläggning till mellersta Sverige.

Till förmån för en förläggning till Alnarp talar å andra sidan, utom ovan an- förda omständigheter, de goda möjligheterna för kontakt med universitetet i Lund samt Sveriges utsädesförening i Svalöf och andra inom Skåne belägna växtför- ädlingsanstalter. Av särskild betydelse är det nära grannskapet med övriga insti- tutioner på platsen, varvid särskilt statens trädgårdsförsök samt undervisnings- anstalterna på trädgårdsodlingens område bör ihågkommas. För trädgårdsunder- visningen skulle givetvis ett förläggande av ifrågavarande verksamhet till Alnarp vara till nytta.

I fråga om förläggning till Ultuna framhålles bl. a.:

För en mera omfattande biodling synes Ultuna och trakten däromkring erbjuda fullt tillfredsställande dragförhållanden. Även den centrala belägenheten i landet gör Ultuna lämpligt som försökslokal. Fröodling av rödklöver och andra vall- baljväxter förekommer i ganska stor omfattning, varför försöksbetingelserna i detta avseende är goda. Någon fruktodling i större utsträckning bedrives däremot icke i trakten. I de smärre fruktträdgårdarna, som finns i grannskapet, bör dock försök i viss utsträckning kunna ordnas. Under alla omständigheter bleve det ofrånkomligt att anordna relativt omfattande försök inom utpräglade fruktodlings- bygder. Slutligen skall nämnas, att av preliminära undersökningar att döma vissa möjligheter torde finnas att på ett relativt ringa avstånd från Ultuna anordna en isolerad utbigård för studium av vissa bisjukdomar.

För ifrågavarande verksamhet erbjöde förläggningen till Ultuna särskilda för- delar genom de goda möjligheterna till samarbete med lantbrukshögskolans insti- tutioner, jordbruksförsöksanstalten och Sveriges utsädesförenings filial. Även med institutioner vid Uppsala universitet kunde nära kontakt uppehållas. Det torde icke heller möta svårighet att från Ultuna ordna erforderligt samarbete med växt- skyddsanstalten.

Slutligen må framhållas, att det för undervisningen vid lantbrukshögskolan skulle vara av värde, om den tillämnade forsknings- och försöksverksamheten med bin förlades till Ultuna.

I valet mellan Ultuna och Alnarp kom biodlingsutredningen på grundval av ovan redovisade synpunkter till den slutsatsen att forsknings- och för- söksverksamheten med bin borde förläggas till Ultuna. Efter beslut av 1950 års riksdag organiserades forsknings- och försöksverksamheten med bin vid statens husdjursförsök.

Jordbrukshögskoleutredningen. Som framgår av ovan redovisade och av 1945 års biodlingsutredning framförda synpunkter på förläggningen av forsknings- och försöksverksamheten inom biodlingen torde de naturliga förutsättningar för denna verksamhet —— bl.a. närheten till utpräglade

frukt- och fröodlingsområden — vara gynnsammare vid Alnarp än vid Ultuna. Att biodlingsutredningen likväl stannade för Ultuna, torde till en del ha berott på det behov av stöd och kontakt med övrig närliggande veten- skaplig verksamhet inom lantbruksområdet, som biforskningen är i behov av. I och med att en till Alnarp förlagd trädgårdssektion av KLSL inrättas, synes det utredningen naturligt, att forsknings- och försöksverksamheten med bin förläggs dit. Därigenom uppnås en direkt anknytning till forsk- nings- och försöksverksamheten för frukt- och bärodlingen. Även vissa andra fördelar uppnås med en sådan förläggning såsom en närmare kontakt med den praktiska biodlingen, vars tyngdpunkt är förlagd till södra och västra Sverige. Utredningen föreslår därför, att forsknings- och försöks- verksamheten beträffande biodling förläggs till Alnarp och ingår i träd- gårdssektionen såsom en underavdelning till högskolans institution för hus- djurens utfodring och vård.

Den lokala försöksverksamhet med bin som f.n. bedrives vid statens för- söksgård Öjebyn bör fortsätta liksom påbörjade försök vid Ultuna och stå under ledning av personalen vid avdelningen i Alnarp. I den mån ytterligare behov av lokal försöksverksamhet föreligger eller särskilda problem behöver studeras t.ex. beträffande vandringsbiskötseln, bör sådan verksamhet tas upp i anslutning till de olika försöksstationerna.

Till underavdelningen vid Alnarp överföres den personal som f.n. sysslar med biodlingens problem inom statens husdjursförsök. Med hänsyn till den mera självständiga ställning som denna verksamhet kommer att erhålla vid en förläggning till Alnarp, liksom också med hänsyn till önskvärdheten av att på längre sikt kunna knyta kvalificerad personal till denna starkt specia- liserade forskning föreslår utredningen att förste assistentbefattningen vid den nuvarande biodlingsavdelningen inom statens husdjursförsök överföres till en befattning i överassistents lönegrad.

Underavdelning för biodling Föreslagen högre personal Nuvarande personal Ökning 1 försöksledare i A 23 1 förste assistent Ändrad tjänst Kemiskt analyslaboratorium

Vissa av de ovan föreslagna institutionerna vid trädgårdssektionen torde i sitt arbete komma att få stort behov av att konsultera fackmän på det ke- miska området liksom av att få olika analyser utförda. För mer omfattande problem bör kemiinstitutionerna vid Ultuna konsulteras, och för större ana- lysserier bör det till Ultuna förlagda lantbrukskemiska laboratoriet anlitas. Många brådskande frågor kräver dock att det på platsen finns tillgång till expertis för konsultation och verkställande av snabbanalyser av exempelvis nyskördade produkter. För att undvika att var och en av institutionerna igångsätter egen analysverksamhet med den splittring av verksamheten och därmed förenade högre kostnader som en sådan utveckling skulle medföra

föreslår utredningen, att trädgårdssektionen erhåller ett kemiskt analys- laboratorium under ledning av en egen kemist i överassistents lönegrad.

Kemiskt analyslaboratorium

Föreslagen högre personal Nuvarande personal Ökning ] kemist i A 23 1 kemist i A 23

D. Antal docenter

Vid KLSL finns f. n. åtta e.o. docenturer. Fr. o. m. den 1 mars 1957 har en av dessa docenturer med Kungl. Maj:ts medgivande använts såsom en e.o. forskardocentur.

Beträffande det lämpliga antalet docenturer vid en fakultet eller högskola uttalar 1955 års universitetsutredning (SOU 1958: 32) följande:

Utredningen är av den meningen, att den av naturvetenskapliga forsknings- kommittén 1945 uttalade principen att till varje professur i allmänhet bör höra ett docentstipendium med företrädesrätt för ämnet ifråga om tillsättningen allt- jämt kan gälla som en minimiprincip, dock med den modifikationen att labora- turer (motsvarande) härvidlag jämställes med professurer. I många ämnen har emellertid behovet utav forskning och rekrytering av forskare vuxit på ett sådant sätt, att man enligt utredningens mening vid anpassningen av antalet e.o. docent- befattningar måste gå utöver den angivna minimiprincipen. Å andra sidan är det på grund av speciella förhållanden knappast möjligt att i full utsträckning till- lämpa principen vare sig för de medicinska fakulteternas kliniska ämnesgrupper eller för fackhögskolorna.

Beträffande forskardocenturerna har universitetsutredningen funnit det vara en rimlig norm att mot var femte docentbefattning svarar en forskar- docentbefattning. I denna fråga har KLSL:s lärarkollegium framhållit föl- jande:

Fr.o.m. den 1 mars 1957 har, sedan Kungl. Maj:ts medgivande erhållits, medel som blivit disponibla genom att en docentbefattning hållits obesatt, använts till avlöning åt en forskardocent. Lärarkollegiet'vill med skärpa framhålla att det för en tillfredsställande forskarrekrytering vid högskolan är nödvändigt att två forskardocentbefattningar inrättas. Detta får icke innebära att antalet docent- befattningar beskäres, då dessa behövs för att till högskolan knyta nyblivna väl kvalificerade agronomie doktorer.

Liknande synpunkter ha framlagts i skrivelse av den 7 maj 1956 som tillställts jordbrukshögskoleutredningen från KLSL:s docentkår.

Jordbrukshögskoleutredningen finner det uppenbart bl.a. med hänsyn till inrättandet av trädgårdssektionen, att antalet e.o. docentbefattningar vid KLSL bör ökas men ifrågasätter om den av universitetsutredningen för- ordade principen att till varje professur respektive laboratur bör höra en e.o. docentbefattning för närvarande kan tillämpas för KLSL:s del. En sådan

[

. ___—___... ..

förstärkning av docentinstitutionen vid högskolan skulle nämligen av allt att döma medföra att antalet docentbefattningar under en längre tid bleve större än antalet docentkompetenta sökande till dessa befattningar. Utred- ningen har därför stannat för en mera blygsam förstärkning innebärande en ökning från 8 till 12 e.o. docentbefattningar. Dock bör på längre sikt antalet docenturer vid KLSL beräknas efter samma normer som vid övriga högre läroanstalter.

Utredningen har funnit de synpunkter, som framlagts av högskolans lä- rarkollegium och docentkår beträffande önskemål om forskardocentbefatt- ningar väl motiverade och föreslår därför, att två forskardocentbefattningar inrättas vid högskolan. Detta överensstämmer även med universitetsutred- ningens norm att på fem docenturer bör finnas en forskardocentur.

E. Antal speciallärare

Enligt utredningens förslag kommer undervisningen i vissa ämnen att meddelas av speciallärare. I den mån så befunnits lämpligt har denna under- visning anknutits till närstående institution på sätt som redovisas nedan:

Ämne .. .. 3311-265??? ningstlmmar Ultuna Geodesi Lantbrukets hydroteknik 1 85 Husbyggnadslära Lantbrukets arbetsmetodik och 2 150 teknik Husdjurens hälso— och sjuk- Husdjurens utfodring och vård 1 35 vårdslära Rättskunskap Lantbrukets marknadslära 1 150 Fastighetsteknik och skogs— Lantbrukets företagsekonomi 2 60 ekonomi Skogshushållning Propedeutiska avdelningen 1 70 Matematik 1 120 Pedagogik 1 40 Alnarp Fältmätning och hydroteknik Propedeutiska kursen 1 60 Jordarts- och växtnäringslära Propedeutiska kursen 1 40 Trädg.odl:s husbyggnadslära Avd. för arbetsmetodik och teknik 1 90 Stadsbyggnadslära Trädgårdskonst och naturvård 1

II. Assistent- och amanuenspersonal

A. Olika typer av assistentbefattningar vid KLSL

För närvarande finns vid KLSL överassistenter i A 23, förste assistenter i A 21 och assistenter i reglerad befordringsgång A 15 -— A 19. Samtliga dessa assistenter har i princip full tjänstgöring. I den omfattning som låter sig förena med institutionens ordinarie arbetsuppgifter har de emellertid möj- lighet att syssla med eget forsknings- och meriteringsarhete också under ordinarie arbetstid.

På förslag av 1955 års universitetsutredning (SOU 1958: 32) skall enligt beslut av 1959 års riksdag (prop. 1959: 105) enhetliga normer för assisten- ternas tjänstgöring införas vid universiteten och de högskolor som lyder under ecklesiastikdepartementet. Då KLSL:s forsknings- och undervisnings- verksamhet är analog med motsvarande verksamhet vid universiteten och övriga högskolor, bör enligt jordbrukshögskoleutredningens mening samma normer tillämpas för de assistenter vid KLSL som är engagerade i under- visnings- och forskningsverksamhet. Verksamheten vid försöksavdelning- arna är däremot av speciell natur och där bör tjänstgöringsskyldigheten ut- formas i enlighet med denna verksamhets speciella krav.

Förste assistenter _ forskarassistenter. De nuvarande förste assistenterna vid KLSL:s undervisningsinstitutioner motsvarar närmast universitetens biträdande lärare. De är placerade i samma lönegrad som dessa och före- kommer även antalsmässigt i ungefär samma relativa omfattning som de biträdande lärarna vid universiteten. Antalet förste assistenter i förhållande till övrig personal med akademisk examen är nämligen vid KLSL ungefär detsamma som antalet biträdande lärare i förhållande till motsvarande per- sonal vid universiteten. I enlighet med universitetsutredningens förslag och 1958 års riksdagsbeslut (prop. 1958: B 104) skall större delen av de biträ- dande lärarbefattningarna successivt ombildas till lektorat eller forskar- assistentbefattningar. Då jordbrukshögskoleutredningen i princip är av den uppfattningen, att KLSL:s tjänster, i den mån särskild anledning till un- dantag ej finns, bör överensstämma med motsvarande befattningar vid övriga högre läroanstalter, föreslår utredningen, att förste assistentbefatt- ningarna ombildas i första hand till forskarassistentbefattningar.

Enligt av Kungl. Maj:t utfärdade bestämmelser rörande forskarassistent- tjänster vid universiteten och olika högskolor framgår bl.a. följande (158: XV a, 30.6.59):

1. För behörighet till tjänst som forskarassistent fordras avlagd licentiatexamen eller därmed jämförlig vetenskaplig kompetens.

2. Tjänst som forskarassistent tillsättes med förordnande tills vidare, dock för en tid av högst tre år 1 sänder.

3. Tiden för tjänstens innehavande må kunna förlängas med ytterligare så lång tid, att den sammanlagda tiden för innehav av tjänst som forskarassistent uppgår till nio år.

4. Tjänstgöringsskyldigheten för forskarassistent skall utgöra 800 timmar per år, då tjänstgöringsskyldigheten fullgöres i form av enbart institutionsarbete, och minst 198 timmar, då den fullgöres i form av enbart undervisning. Den del av tjänstgöringsskyldigheten, vilken uttages i form av undervisning, bör såvitt möj- ligt fullgöras på högstadium.

5. Docentkompetent forskarassistent äger uppbära särskilt arvode av sådan storlek, att de sammanlagda löneförmånerna uppgår till belopp, motsvarande lönen i 24 löneklassen å löneplan A, lärosätets ortsgrupp.

Jordbrukshögskoleutredningen anser att samma bestämmelser hör till- lämpas för de forskarassistenttjänster som kan komma att inrättas vid KLSL.

KLSL:s assistenter i reglerad befordringsgång motsvarar universitetens assistenter både i avseende på lön och tjänstebenämning. Universitetens och de tekniska högskolornas assistenter skall enligt ovan återgivet beslut full- göra 1 000 timmar institutionsarbete per år. I övrigt får de ägna sig åt eget licentiat- eller avhandlingsarbete under institutionsföreståndarens ledning. Dessa assistenter förordnas för ett år i taget. Jordbrukshögskoleutredningen anser, att samma tjänstgörings- och anställningsvillkor skall gälla för KLSL:s assistenter med undantag för dem som tillhör försöksavdelning- arna.

Försöksavdelningarnas assistenter. Vid Vissa av KLSL:s institutioner för tillämpade ämnen skall enligt jordbrukshögsko]eutredningens förslag in- rätzas särskilda försöksavdelningar. Arbetet vid dessa avdelningar blir del— vis av annan art än vid institutionen i övrigt till följd av att försöksverk- samheten är programbunden och av mera kontinuerlig och långsiktig karak- tär. Den tjänstgöringsform, som 1 OOO-timmars-assistentbefattningen eller forskarassistentbefattningen utgör, har därför befunnits vara mindre ända- målsenlig. Med hänsyn till att försöksverksamheten ställer bestämda krav i fråga om kontinuitet och erfarenhet har utredningen ansett, att försöks- avdelningarnas hela personal, alltså även assistentpersonalen, bör vara hel- tidsanställd. För att ange att tjänsterna inom försöksavdelningarna är av speciell karaktär, föreslår utredningen tjänstebenämningen försöksledare för befattningar i A 23 och A 21, d.v.s. motsvarande överassistenter och förste assistenter. Arbetsuppgifterna för dessa tjänstemän kommer i bety- dande omfattning att bestå i att planlägga och leda försök samt bearbeta och sammanställa försöksresultat. Försöksledare får alltså anses vara en ade- kvat benämning. Tjänstemän med akademisk examen (högskoleexamen) i reglerad befordringsgång A 15 — A 19 benämnes lämpligen försöksassisten- ter medan de nuvarande fältassistenterna och övriga assistenter som saknar akademisk examen benämnes försökstekniker.

I nedanstående tablå ges en översikt över olika assistentbefattningar vid lantbrukshögskolan:

Lönegrad A 23 Tjänstebenämning

Tjänstgöringstid

Lönegrad A 21 Tjänstebenämning Tjänstgöringstid Anställningstid

Lönegrad 15—19 Tj änstebenämning Tjänstgöringstid Anställningstid

Undervisning och forskning Försöksverksamhet

Överassistent ev. akademisk tekniker så- som statistiker, kemist etc. Full tjänstgöring

Forskarassistent 800 timmar Förordnas för högst tre år i taget, sam- manlagt dock högst 9 år

Assistent 1000 timmar Förordnas för ett år i taget

Försöksledare

Full tjänstgöring

Försöksledare Full tjänstgöring Ej tidsbegränsad

Försöksassistent Full tjänstgöring Ej tidsbegränsad

B. Antal forskarassistenter

Syftet med forskarassistentbefattningarna är dels att stimulera rekryte- ringen av forskare och dels att ställa arbetskraft till institutionernas förfo- gande för forskning och undervisning. Tyngdpunkten av forskarassisten- ternas verksamhet kommer att ligga inom forskningsområdet, eftersom dessa skall syssla med forskning dels som eget meriteringsarbete för dok- torsavhandling och dels i viss utsträckning som institutionsarbete. Behovet av forskarassistentbefattningar blir alltså främst beroende av det rekryte- ringsbehov av forskare som föreligger och den omfattning, som forsk- ningsverksamheten vid institutionerna bör erhålla.

Forskarrekryteringen vid KLSL är helt naturligt särskilt angelägen inom de ämnesområden, som inte är representerade vid någon annan högre läro- anstalt i landet. Inom dessa ämnesområden måste alltså forskare utbildas vid KLSL både för högskolans eget behov och för det behov av forskare, som i övrigt föreligger ute i landet. De forskarassistentbefattningar, som inrättas vid KLSL, bör alltså i första hand placeras vid institutionerna inom dessa ämnesområden.

Ehuru forskarna inom vissa grundläggande ämnen vid KLSL till en del även i fortsättningen torde komma att rekryteras från universiteten, får det dock anses önskvärt, att forskarutbildning i erforderlig omfattning äger rum vid KLSL även inom dessa ämnen.

För att få ett underlag för bedömningen av behovet av forskarassistent- befattningar, redovisas i tabell 1 i vilken omfattning högre studier bedrivits

vid KLSL sedan dess tillkomst år 1932 och i vilken omfattning de bedrevs under läsåret 1958—59.

Tabell 1. Omfattning av högre studier inom olika ämnen vid KLSL

1/11 1932—15/6 1959 Läsåret 1958—1959

Utexaminera- Avlagda de agronomie disputations- licentiater prov

Agronomie Agronomie licentiander doktorander

Agronomisk hydroteknik . . . . Allmän jordbrukslära ...... Husdjurens anatomi och fysiologi Husdjurens utfodring och skötsel Husdjursgenetik ........ Ketni ............. Lantbrukets driftsekonomi . . . Lantbrukets marknadslära . . . Marklära ........... Maskinlära

Mikrobiologi

Ärnlighetslära ......... Värtodlingslära ........ Värtsjukdomslära .......

osa—roman

(» H ÅHHNMWUIOMå—ÄWNIGD

p.; »SkCDNIC/DMWMDF

(O N O'? [0

Summa

Vid studiet av tabellen bör observeras, att högre examina kunnat avläggas inom lantbrukets marknadslära, maskinlära och växtsjukdomslära först från och med 1951. I störst omfattning har högre studier bedrivits inom växtodlingslära, lantbrukets driftsekonomi, agronomisk hydroteknik, mark- lära och allmän jordbrukslära. Under läsåret 1958—59 fanns det vid KLSL 62 Lcentiander och 23 doktorander. Antalet doktorander enbart under detta läsår var lika stort som hela antalet avlagda disputationsprov sedan hög- skolans tillkomst. Även om bortfallsprocenten troligen är ganska hög, ty- der detta på en stark tendens till ökning av doktorandstudierna. Den rela- tivt stora omfattning, i vilken licentiandstudier pågår, tyder också på att denna tendens kommer att fortsätta. För bedömningen av antalet erforder- liga forskarassistentbefattningar är antalet doktorander av störst intresse, då Cessa befattningar närmast är avsedda för doktorander..Som framgår av tabell 1 är omfattningen av studier på doktorandnivån mycket varierande inon de olika ämnesområdena. Detta torde dock inte höra tolkas så, att behovet av forskare inom olika områden skulle variera lika starkt. Vissa ämnesområden har troligen haft en lägre omfattning av den högre utbild- ningen än som motsvarat behovet. Det synes därför önskvärt, att praktiskt taget varje institution erhåller en viss given minimikapacitet för forskar-

utbildning, lämpligen på så sätt att forskarassistentbefattningarna fördelas tämligen jämnt över hela linjen. För de ämnesområden, som är i behov därav, bör därutöver forskaruthildningskapaciteten kunna förstärkas med doktorandstipendier, som disponeras centralt av högskolans lärarkollegium.

Antalet forskarassistentbefattningar kan emellertid inte bedömas enbart på grundval av det rekryteringsbehov av forskare som föreligger. Särskilt gäller detta, då det är ytterligt vanskligt att beräkna det framtida behovet av forskare. Hänsyn bör också tas till att forskarassistenterna liksom de nu- varande förste assistenterna kommer att fylla en betydelsefull funktion för institutionernas såväl forsknings- som undervisningsarbete. Forskarassi- stenterna har nått så långt i sin utbildning, att de kan genomföra självstän— dig forskning samtidigt som de alltjämt sporras starkt av att nå längre i sin karriär. Trots att de befinner sig i en ur forskningssynpunkt mycket pro- duktiv ålder, blir samhällets lönekostnader för dem förhållandevis låga. Givetvis måste forskarassistenterna ha möjlighet att rådgöra med någon äldre och mera erfaren forskare. Dessa senare mera kvalificerade forskare torde också utnyttjas på bästa sätt, om de i viss utsträckning tas i anspråk för att handleda yngre forskare. Om största möjliga forskningsvolym och bästa forskningsresultat skall uppnås inom en given anslagsram, är således en lämplig avvägning mellan äldre och yngre forskare inte utan betydelse. Särskilt för en högskola med sin tyngdpunkt förlagd inom forskningen torde det vara ändamålsenligt att mellangradstjänsterna blir förhållandevis väl representerade.

För närvarande finns vid KLSL:s undervisningsinstitutioner 16 förste assistentbefattningar. Då utredningen funnit, att vissa skäl talar för att dessa tjänster bör avvecklas, får det anses självklart, att i första hand ett - motsvarande antal andra befattningar och då i första hand forskarassistent- befattningar inrättas. Ett annat förfaringssätt skulle vara i strid med den princip, som fastslagits av ecklesiastikministern och godtagits av riksdagen för universiteten och de ecklesiastika högskolorna. Ecklesiastikministern säger sig nämligen förutsätta, att de nya normerna för assistenttilldelningen inte skall tillåtas medföra någon sänkning av en redan uppnådd standard.

På grundval av ovan redovisade synpunkter har jordbrukshögskoleutred- ningen kommit till den slutsatsen, att samtliga av högskolans institutioner med undantag av de kemiska institutionerna samt den genetiska institu- tionen bör erhålla var sin forskarassistent. Med hänsyn till att de kemiska institutionerna har omfattande uppgifter av konsultativ natur i kemiska frågor gentemot vissa tillämpade institutioner, har behovet av personal för detta ändamål ansetts vara mer angeläget än av forskarassistenter. Institu- tionen i genetik beräknas erhålla en forskarassistentbefattning via Uppsala universitet. Utredningens förslag innebär, att antalet forskarassistentbefatt- ningar vid KLSL:s ultunadel kommer att uppgå till 17 st. fördelade på olika institutioner på det sätt som framgår av tabell 2. Av de 16 förste assistent—

befattningar, som för närvarande finns vid KLSL:s undervisningsinstitu- tioner överföres 4 — d. v. s. befattningarna vid de båda kemiska institutio- nerna, vid avdelningen för statistik samt den ena av de båda förste assistent- befattningarna i mikrobiologi — till överassistentbefattningar. De reste- rande 12 förste assistentbefattningarna bör överföras till forskarassistent- befattningar. Detta innebär att 5 forskarassistentbefattningar behöver ny- inrättas vid KLSLzs ultunadel. Inom trädgårdssektionen bör vidare inrättas 4 forskarassistentbefattningar; en vid varje institution.

Överförandet av förste assistentbefattningarna till forskarassistentbefatt- ningar kommer att medföra en ökad omfattning av studierna på doktorand- nivän samtidigt som arbetskraftstillgången för forskning och undervisning i institutionernas regi minskar. Med hänsyn till önskvärdheten av att inte reducera institutionernas arbetskraftstillgång mer än nödvändigt kan det övervägas om inte överförandet av förste assistentbefattningarna till forskar- assistenthefattningar bör ske under en viss övergångstid. Enligt utred- ningens mening bör överförandet av förste assistentbefattningarna till fors- karassistenthefattningar ske allteftersom de nuvarande innehavarna av förste assistenttjänsterna lämnar dessa eller begär att få bli forskarassis- tenter i stället för förste assistenter.

Minskningen av institutionernas arbetskraftstillgång torde i viss utsträck- ning kompenseras därav att utredningen föreslår en betydande förstärkning av biträdespersonalen. Härigenom torde det bli möjligt att i större utsträck- ning överlåta en del arbetsuppgifter såsom löpande institutionsarbete m. m. på kvalificerad biträdespersonal så att den vetenskapligt utbildade perso— nalen kan koncentrera sig på de mera kvalificerade forsknings- och under- visningsuppgifterna.

C. Antal assistenter och amanuenser inom undervisning och forskning

1955 års universitetsutredning har angivit vissa riktlinjer för beräkningen av den erforderliga assistent- och amanuenspersonalen inom olika ämnes- områden (SOU 1958: 32). Då KLSL:s undervisnings- och forskningsverk- samhet får anses vara analog med verksamheten inom motsvarande insti- tutioner vid universiteten och andra högskolor, har jordbrukshögskoleut- redningen ansett det riktigt att grunda beräkningen av antalet assistenter vid KLSL på de normer, som universitetsutredningen uppställt i den mån de godtagits av riksdagen.

Enligt universitetsutredningens förslag skall en assistent i reglerad be- fordringsgång fullgöra 1 000 timmar institutionsarbete per år, medan tjänst- göringstiden för en förste amanuens skall utgöra 500 »assistenttimmar» och för en tredje amanuens 225 »assistenttimmar» per år. En assistent i regle- rad befordringsgång motsvarar alltså i avseende på tjänstgöringstid och kostnad 2 förste amanuenser eller 4 tredje amanuenser.

I syfte att ge institutionsföreståndarna ökad frihet att välja mellan dessa olika personalkategorier har jordbrukshögskoleutredningen funnit det lämp- ligt att ange tilldelningen av assistent- och amanuenspersonal till de olika institutionerna uttryckt enbart i assistenttjänster. Institutionsföreståndarna bör sedan beredas möjlighet att ta ut det tilldelade antalet assistenttj änster i form av assistent- och amanuenstjänster allt efter föreliggande behov. En assistenttjänst bör därvid kunna utbytas mot 2 förste amanuenstjänster eller 4 tredje amanuenstjänster i enlighet med ovan redovisade omvand- lingstal. Härigenom får institutionsföreständarna möjlighet att anpassa dessa personalgrupper på ett sätt som bäst motsvarar behovet vid de olika institutionerna.

Universitetsutredningens förslag till beräkning av minimiresurserna med avseende på assistent- och amanuenspersonal för forskningens och det all- männa institutionsarbetets behov innebär i korthet följande. För varje pro- fessur och laboratur (motsvarande) i experimentella, matematiska eller samhällsvetenskapliga m.fl. ämnen tilldelas institutionen 1 000 assistent- timmar och för varje sådan befattning i fysik eller kemi beräknas därutöver 1 000 assistenttimmar. Departementschefen (i ecklesiastikdepartementet) modifierade dessa normer för assistenttilldelningen på så sätt, att det antal assistenttimmar för forskning och allmänt institutionsarbete, som beräk- nades för varje laboratur (motsvarande), reducerades till hälften av vad universitetsutredningen föreslagit. Detta har också blivit riksdagens beslut. Departementschefen framhåller emellertid i detta sammanhang, att med hänsyn till den variationsrikedom, som råder inom all forskning, möjlig- heter till avvikelser från på ovan angivna sätt beräknad assistenttilldelning måste föreligga, samt säger sig därtill förutsätta, att någon sänkning av en redan uppnådd standard ej skall ske, om vissa ämnen redan tidigare med hänsyn till enbart forskningens och institutionsarbetets behov tillförts ett visst extra tillskott av assistent- och amanuenspersonal utöver vad som an- givits på grundval av ovan redovisade normer.

Jordbrukshögskoleutredningen anser, att flertalet av KLSL:s institutioner är närmast jämförbara med gruppen experimentella, matematiska och sam- hällsvetenskapliga m. fl. ämnen, för vilka enligt ovan angivna normer skulle räknas med ett behov av 1 000 assistenttimmar per professur och 500 as- sistenttimmar per laboratur (motsvarande). De kemiska institutionerm hör emellertid i enlighet med samma normer tilldelas 2 000 assistenttinmar per professur och 1 000 per laboratur. Institutionen för mikrobiolog; vid KLSL överensstämmer i fråga om arbetsmetoder och forskningens karaktär väsentligen med en biokemisk institution, vilket alltså motiverar, att (ckså denna institution tillgodoräknas samma antal assistenttimmar som de ke- miska institutionerna. Även institutionen för marklära vid KLSL öva'ens- stämmer väsentligen med de kemiska och fysikaliska ämnena och bör där- för tillgodoräknas den högre assistentkvoten.

Till det behov av assistent- och amanuenspersonal för forskning och all- mäint institutionsarbete, som beräknats på grundval av ovan redovisade nor—mer, får enligt universitetsutredningens förslag läggas ett visst behov för undervisning. Som riktlinjer för beräkningen av assistent- och amanu- enspersonalen enbart för undervisningen har angivits, att befattning som assistent eller amanuens må inrättas för varje fullt antal av 500—750 respek- tive- 300—450 undervisningstimmar allt efter verksamhetens karaktär av egentlig undervisning eller laborationsövning. I enlighet med dessa riktlinjer bör samtliga institutioner vid KLSL tilldelas 500 assistenttimmar vardera för undervisningsändamål.

I tabell 2 redovisas det antal assistenttjänster i reglerad befordringsgång, som institutionerna vid KLSL kan tilldelas på grundval av universitets- utredningens normer. Därvid har institutionerna för oorganisk och organisk kemi, mikrobiologi samt marklära tillgodoräknats 2000 assistenttimmar per professur och 1 000 assistenttimmar per laboratur, vilket alltså är den assistenttilldelning, som tillämpats för de kemiska och fysikaliska ämnena vid universiteten. Samtliga övriga institutioner vid KLSL har tillgodoräk- nats 1 000 assistenttimmar per professur och 500 assistenttimmar per labo- ratur (motsvarande). Detta är de normer, som tillämpats för gruppen expe— rimentella, matematiska och samhällsvetenskapliga m.fl. ämnen vid uni— versiteten.

Det sammanlagda antalet assistenttjänster i reglerad befordringsgång vid KLSL:s ultunadel _— exklusive försöksavdelningarna _ kommer enligt ovan angivna tilldelningsgrund att utgöra 48 st. Motsvarande antal assis- tenttjänster kan för närvarande uppskattas till 23 3/4 st., om amanuens— tjänsterna omräknas enligt de normer som universitetsutredningen tilläm- pat. Detta innebär en fördubbling av antalet assistenttjänster. Som tidigare redogjorts för föreslår emellertid jordbrukshögskoleutredningen, att KLSL:s assistenter med undantag för försöksassistenterna skall i likhet med assis- tenterna vid universiteten fullgöra 1 000 timmars institutionsarbete per år. Eftersom denna förändring medför att assistenternas tjänstgöringstid unge— fär halveras, leder detta till att av det nya antalet assistenter (48 st.) kan uttas ungefär samma antal tjänstgöringstimmar som av det nuvarande an- talet assistenter (23 3 /4 st.). I realiteten är alltså institutionernas förstärk— ning på assistentnivån av relativt begränsad omfattning. En del av assisten- ternas och amanuensernas arbetsuppgifter inom institutionerna särskilt ifråga om det löpande institutionsarbetet torde dock kunna övertagas av kvalificerad biträdespersonal. Utredningen föreslår nämligen en betydande förstärkning av denna personalkategori.

Förändringen i tjänstgöringsförhållandena för assistenterna kommer å andra sidan att medföra ökade möjligheter för dem att ägna sig åt eget meriteringsarbete. Omläggningen torde komma att leda till en ökad om— fattning av högre studier på licentiandnivån. Som jämförelse kan påpekas,

att antalet licentiander under läsåret 1958—59 uppgick till 62 st. (sid. 217). Licentiandernas antal är alltså redan nu större än det föreslagna antalet för dem avpassade assistentbefattningar.

D. Antal försöksledare och försöksassistenter

Enligt utredningens förslag skall — som tidigare redovisats — befatt- ningshavare inom försöksavdelningarna i överassistents och förste assistents lönegrad benämnas försöksledare medan assistenter i reglerad befordrings- gång benämnes försöksassistenter.

Eftersom försöksavdelningarnas arbetsuppgifter är av speciellt slag, har utredningen inte ansett sig kunna tillämpa universitetsutredningens normer för beräkningen av assistenttilldelningen inom försöksavdelningarna. Beho- vet av försöksledar- och assistenttjänster inom försöksavdelningarna har i stället grundats på en angelägenhetsbedömning av försöksverksamhetens behov av personal av detta slag.

Även inom försöksverksamheten gäller att olika personalkategorier bör vara representerade i väl avvägda proportioner, för att de resurser i form av personal, försöksteknisk utrustning, jord, djur m.m. som engagerats skall ge bästa möjliga utbyte.0m därför viss försöksverksamhet ansetts höra bedrivas inom ett ämnesområde och högre befattningar tilldelas i den om- fattning som är nödvändig för att verksamheten skall kunna bedrivas så effektivt som möjligt. Försöksledarbefattningarna är avsedda att rekryteras med personer som har lägst agronomexamen eller annan grundläggande akademisk examen och som förvärvat erforderlig erfarenhet inom försöks— verksamheten. Högre vetenskaplig examen bör tillmätas meritvärde. För- söksledarna har till uppgift att planlägga och leda försöken samt bearbeta och sammanställa försöksresultaten.

I tabell 2 redovisas det antal försöksledar— och försöksassistenttjänster, som utredningen ansett erforderligt för en rationellt bedriven verksamhet. I första hand har de befattningar av motsvarande slag, som nu finns vid statens jordbruksförsök och statens husdjursförsök, omfördelats på de nya försöksavdelningarna. Som framgår av tabell 2 föreslås därutöver vissa för- stärkningar, främst i fråga om försöksledare i A 23, vilkas antal vid KLSL:s ultunadel föreslås ökat från 3 till 6.

Inom trädgårdssektionen innebär utredningens förslag en ökning av för- söksassistenttjänsterna från 2 till 6 och av befattningarna i A 21 från 3 till 4.

III. Biträdespersonal

Forskningen har under de senaste årtiondena i allt högre grad blivit lero- ende av hjälpkrafter av olika slag, som här sammanförts under begreppet biträdespersonal. Denna personalgrupp kan med hänsyn till verksamhetens art uppdelas i tre kategorier, nämligen teknisk, administrativ och övrig

biträdespersonal. Till teknisk biträdespersonal räknas laborerande personal såsom institutionsbiträden, laboratoriebiträden, institutionsvaktmästare, verkstadspersonal, djurvårdspersonal m.fl. Inom försöksverksamheten vid KLSL finns vidare ett antal försökstekniker (nuvarande assistenter utan akademisk examen) vilka i likhet med det snabbt ökande antalet laborato— rieingenjörer är att karakterisera som kvalificerad teknisk personal. Den administrativa biträdespersonalen utgöres främst av kansli- och kontors- biträden. I nedan utförda beräkningar över biträdesbehovet har jordbruks- högskoleutredningen i likhet med universitetsutredningen endast räknat med det sammanlagda behov av biträdestjänster som föreligger utan att ange vilka olika slag av biträdespersonal dessa tjänster bör besättas med. I gruppen biträdespersonal ingår därvid alla slag av biträden med undantag för ekonomibiträden och övrig personal avsedd för städning.

Inom framförallt naturvetenskaplig forskning och försöksverksamhet är behovet av välutbildad biträdespersonal särskilt stort, eftersom en bety- dande del av arbetsuppgifterna kan utföras av sådan personal. Utredningen vill i detta sammanhang framhålla att det ur arbetsekonomisk synpunkt är önskvärt, att den vetenskapligt utbildade personalen så långt det går frigörs från biträdesuppgifter så att den kan koncentrera sig på de mera kvalifice- rade forskningsuppgifterna.

För att biträdespersonalen skall vara i stånd att omhänderha en större del av arbetsuppgifterna i samband med forskning och försöksverksamhet erfordras emellertid, att denna personal erhåller en därför avpassad utbild- ning. I detta avseende har KLSL:s institutioner delvis andra krav än uni- versiteten och övriga högskolor. Utbildningen av KLSL:s tekniska biträdes- personal kan därför i regel ej följa samma mall som exempelvis de medi- cinska klinikernas tekniker (laboratriser). Sålunda är laborantskoleutbild- ning i många fall av begränsat värde. Exempelvis försöksteknikerna bör ha jordbrukspraktik och lantmannaskola samt i vissa fall'också driftsledar- kurs. I åtskilliga fall —— särskilt då verksamheten vid institutionen är starkt specialiserad, vilket ofta är fallet vid KLSL — ges den viktigaste utbild- ningen inom respektive institutioner. Då kraven på god kompetens hos den tekniska biträdespersonalen vid KLSL bör vara densamma som vid universi- teten och övriga högskolor, måste därför åtgärder vidtas för att få till stånd en organiserad vidareutbildning av teknisk biträdespersonal inom KLSL.

Behovet av biträdespersonal är främst beroende av forskningens karaktär och den kvalificerade forskarpersonalens storlek. Forskning av i huvudsak experimentell karaktär får anses vara mer biträdeskrävande än rent teore- tisk forskning. Universitetsutredningen har för varje ämnesområde fast- stält det antal biträden, som i genomsnitt bör finnas per kvalificerad forskare. Till gruppen kvalificerade forskare har därvid hänförts professo- rer, laboratorer (och motsvarande) samt biträdande lärare. Universitetsut- redningen framhåller, att det kan synas tveksamt om gruppen biträdande

lärare bort hänföras till kategorien kvalificerade forskare, men med hänsyn till att såväl biträdande lärare som assistenter för sitt forskningsarbete är i behov av viss biträdeshjälp, har universitetsutredningen i sina beräkningar uteslutit assistentgruppen men medtagit de biträdande lärarna såsom repre- senterande båda kategoriemas behov av biträden inom den fasta personal- organisationen.

Såsom tidigare påpekats motsvarar KLSL:s förste assistenter universite- tens biträdande lärare. Med hänsyn härtill har jordbrukshögskoleutred- ningen vid beräkningen av biträdesbehovet inräknat forskarassistentbefatt- ningarna, som utgör omvandlade förste assistentbefattningar, i gruppen kva- lificerade—forskare. Ett sådant förfarande vid beräkningen av biträdesbeho- vet är också motiverat därav att antalet assistenter i reglerad befordrings- gång i förhållande till antalet förste assistenter vid KLSL är ungefär lika stort som antalet assistenter i reglerad befordringsgång i förhållande till an- talet biträdande lärare vid universiteten.

Universitetsutredningen har funnit, att behovet av biträden i förhållande till antalet forskare varierar avsevärt mellan skilda ämnesområden. I ne- danstående tablå redovisas det antal biträden per forskare, som universitets- utredningen uppställt som norm för de ämnesområden som är närmast jäm- förbara med lantbrukshögskolan:

Antal biträden per forskare

Universiteten: Fysisk-kemiska ämnesgruppen1 3,3 Biologisk-geografiska ämnesgruppen2 ...... 1,9 Samhällsvetenskapliga ämnesgruppen ...... 0,8 Tekniska högskolorna: Teoretiska ämnen 0,6 Övriga ämnen ................ 3,3

J ordbrukshögskoleutredningen anser att de normer för biträdestilldelning, som universitetsutredningen uppställt för de ecklesiastika högskolorna och universiteten i princip bör kunna tillämpas också för KLSL.

Åtskilliga av KLSL:s institutioner är närmast jämförbara med de tekniska högskolornas icke teoretiska ämnen eller den fysisk-kemiska ämnesgrup- pen vid universiteten. Hit hör institutionerna i kemi, mikrobiologi, mark- lära, arbetsmetodik och teknik, hydroteknik, växtnäringslära och jordbear- betning. KLSL:s ekonomiska och statistiska ämnen motsvarar universite- tens samhällsvetenskapliga ämnen, medan övriga ämnen vid KLSL är när- mast jämförbara med den biologisk-geografiska gruppens ämnen.

Efter närmare granskning av biträdesbehovet vid de olika institutionerna har utredningen emellertid kommit till den uppfattningen, att biträdestill-

1 Den fysisk—kemiska ämnesgruppen omfattar ämnena fysik och kemi. ” Den biologisk-geografiska ämnesgruppen omfattar ämnena botanik, genetik, geografi, geologi inklusive mineralogi och zoologi inklusive zoofysiologi.

delningen bör grundas på en kvot av två biträden per forskare för samtliga institutioner vid KLSL med undantag för de ekonomiska, för vilka kvoten ett biträde per forskare föreslås. Utredningens ställningstagande i denna fråga innebär, att en del av KLSL:s institutioner kommer att erhålla en lägre biträdestilldelning än vad universitetsutredningen har räknat med för motsvarande institutioner vid universiteten och de tekniska högskolorna. Utredningen är emellertid av den uppfattningen, att andra behov av större angelägenhetsgrad, när det gäller att effektivisera högskolans verksamhet, bör tillgodoses i första hand. Hit hör bl.a. ökade materielanslag.

Vad försöksavdelningarna beträffar har utredningen funnit, att även vid dessa bör biträdestilldelningen kunna beräknas på grundval av en enhetlig kvot. Utredningen har här kommit till den uppfattningen att en biträdes- tilldelning av 2,5 biträden per kvalificerad forskare tämligen väl svarar mot det biträdesbehov som föreligger inom försöksverksamheten. Till gruppen kvalificerade forskare har därvid räknats samtliga statsagronomer och för- söksledare. Försöksledarna i A 21 motsvarar forskarassistenterna på under- visningssidan och de biträdande lärarna vid universiteten och bör därför inkluderas i gruppen kvalificerade forskare vid beräkningen av biträdes- behovet. Detta får anses motiverat också med hänsyn till att försöksledarna i vissa fall förestår egna försöksområden. I gruppen biträdespersonal har in- räknats samtliga biträden utom personal avsedd för städning.

Det sammanlagda antalet biträden vid KLSL:s institutioner på Ultuna — exklusive försöksavdelningarna —— har på grundval av ovanstående normer beräknats till 122 biträden i lönegrad A 8 (tabell 2). Motsvarande personal- grupp uppgår för närvarande till 68 1/2. Vid försöksavdelningarna på Ultuna blir biträdestilldelningen sammanlagt 70 biträden mot 44 för närvarande.

För trädgårdssektionens del ger ovannämnda normer för beräkning av biträdestilldelningen till resultat att 27 biträdestj änster i A 8 ställes till för- fogande för forskning— och undervisningsverksamheten och 20 till försöks- avdelningarna.

Tilldelningen av biträdespersonal har ovan beräknats i »normalbiträden», vilka förutsatts genomsnittligt vara placerade i lönegrad A 8.1 Institutions- föreståndarna bör sedan ha möjlighet att begära att få ovan angivna till— delning av biträden antingen i ett färre antal högre kvalificerade biträden eller i ett större antal mindre kvalificerade. Genom detta förfaringssätt vin- nes en mera smidig anpassning till respektive institutions behov.

Det kan i detta sammanhang påpekas, att en betydande del av biträdes- personalen särskilt inom försöksverksamheten utgöres av förhållandevis kvalificerade tekniker, såsom laboratorieingenjörer och försökstekniker (nu- varande assistenter utan akademisk examen) som universitetsutredningen räknar med bör vara placerade i lönegraderna upp till A 17—A 23. I den

1 Vid anslagsberäkningen har räknats med lönen i ortsgrupp III för Ultuna och II för Alnarp samt med en löneklassuppflyttning.

TABELL 2. Personaluppsättningen vid KLSL:s institutioner

Forskning och undervisning Försöksavdelningarna

Institutionernas namn (vidförändring Över— Fors- _ Assi— .. .. _ För- se anm.kolumnen) Lekt. assi- kar- 1.e sten- Forsoksle

ass dare- söks- stent ass. ' tera ' ass.

Lönegrad A26 A23 A21 A21 15—19 A23 A21 15—19

Ultuna Institutioner i gemen- 1 Inst. nedlägges. Undervisningen samma grundläggande i fysik flyttas till Uppsala uni— ämnen versitet och i meteorologi till

FYSIK ocn METE- inst. för allm. växtodling OROLOG11

Nuläge ” Överassistentbefattningen kvali- ficerad tekn. för bl. a. konsulta-

LANTBRUKSKEMI I, thn

OORGANISK ocn * Överassistenthefattningen kvali-

Ai—rxmg-rxsxz ficerad tekn. för bl. a. konsulta- Nulage tion Utrzs förslag 4Avd.ch. för biotekniska avd. m. LANTBRUKSKEMI n, baljväxtlab. i A 26.

onoxmsx ocn BIO- KEMISKa

Nuläge

Utrzs förslag 5 En av överassistenterna lärare i mjölkhushållning

MixnomoLoei4 Nuläge Utr:s förslag

Nuläge 1 1 1 i 5 Den systematiska botaniken över- Utrzs förslag 1 113— 2 föres till inst. f. lantbruksbota-

SUMMA INSTITUTIO- nik. Efi del DÖFSÖiiäI på déii gé- mm ; GEMENSAMLIA netiska inst. erhålles över eckle- GRUNDLÄGGANUE siastikstaten och redovisas ej här ÄMNEN: Nuläge 4 4 & 20 ' Personal som behövs för geologi Utr:s förslag 4 3 1 4 1 12 26 ej inräknad

GD H

9 Av statens jordbruksförsöks per- 1. JORDBRUKS- sonal redovisas här sådan som SEKTIONEN finns vid avd. för gödsling, vid avd. för myrjordar, vid vegeta- tionsgården och hälften av kaus- lipersonalen

A. Markinstitutioner MARKLÄRA7 Nuläge 1 1 1 2; 4 Utr:s förslag 1 1 1 $% 6 ' Denna inst. motsvarar växtnä- ringsdelarna inom den nuvarande inst. för allmän jordbrukslära och Statens jordbruksförsök

Allm. jordbruks- lära Nuläge 1 1 1 Så 5 Statens jordbruks— 1" Denna inst. motsvarar jordbe- försöka betningsdelarna inom den nuv. Nuläge 1 1 4 4 10 inst. för allmän jordbrukslära och

.. .. .. Statens jordbruksförsök VAXTNA RINGSLA RA"

Nuläge Utr:s förslag 1 1 1 2 6 1 2 1 2 10

JORDBEARBET- NINGm

Nuläge

Utr:s förslag 1 1 1 2 6 1 1 1 5

" I denna kolumn redovisas säväl asistenter i regl. befordringsgång som amanuenser. En första amanuens beräknas motsvara 11— assistent, en 2:e amanuens % assistent och en 3:e amanuens & assistent. Föreslaget antal assistenter har beräknats påföljande sätt. I ämnena kemi, mikro- biologi och marklära har räknats med 2 assistenter per professur och en 1 assistent per laboratur samt i övriga ämnen 1 assistent per pro- fessur och & assistent per laboratur och lektorat. Därutöver har varje institution tilldelats & assistent för undervisningen.

” Avser nuvarande personaluppsättning.

Tabell 2, forts.

Institutionernas namn (vid förändring se anm. kolumnen)

Forskning och undervisning

Försöksavdelningarna

Prof. Lab.

Över- Fors- assi- kar— stent ass.

1:e HSS.

Assi-

Lekt. stenter

Biträ- den

För- söks. ass.

Biträ- den

Försöksle- dare:

Stats- agr.

Lönegrad

B3 Bl

A26 A23 A21 A21 15—19

AS

A26 A23 A21 15—19 A8

Anm.

LANTBRUKETS ny— DROTEKNIK1

Nuläge

Utr:s förslag

B. Växtodlingsinstitu-

tioner LANTBRUKSBOTA- Nixa

Nuläge

Utr:s förslag

Nuv. inst. för växtodlingslära4 Nuläge

Statens j ordbruks- försök Nuläge

ALLMÄN vÄxrov— LING'

Nuläge Utr:s förslag

SPECIELL växron— LING7 Nuläge

%

3ir

7%

1* 1 1 1 45 1 3 3 9

10

1 Personalen på försöksavd. är nu arvodesanställd men föreslås bli fast anställd

' Arvodesanställd försöksledare

” Motsvarar den nuv. inst. för väx- ternas anatomi och fysiologi. Lektorn blir i syst.bot vilket ämne överflyttas från den nuv. botanisk-genetiska inst.

4. Av statens jordbruksförsöks per- sonal redovisas här sådan som finns vid växtodlingsavd, betes- avd., det botaniska laboratoriet samt hälften av kanslipersona- len

5. Två av dessa befattningar är placerade i A 26 och två iA 24 (en försöksgårdsföreståndare i disponibilitet och en statsagr. i A 24)

9. Denna inst. motsvarar de delar som omfattar allmän växtod—

u age Utr:s förslag VÄXTFÖRÄDLING9

Nuläge Utr:s förslag

It 12% lå- 3i

SUMMA Jonnnnuxs- SEKTIONEN

Nuläge

Utr:s förslag

II. HUSDJURSSEK- TIONEN

munrvsrom 011"

Nuläge Utr:s förslag

HUSDJURSFÖRÄD- LINGu

Nuläge

Utr:s förslag

NÄRINGSFYSIOLOGI”

Nuläge Utr:s förslag UTFODRING ocn VÅRD” Nuläge Utr:s förslag

115 20

01

N

lt

27% 56

112

N

7 42%

SUMMA HUSDJURS- SEKTIONEN Nuläge

Utr:s förslag

& 7i 13 22 4 27%

jordbruksförsök

" Denna inst. motsvarar de delar som omfattar speciell växtod- ling vid den nuvarande inst. för växtodlingslära och statens jord- bruksförsök 5 Till institutionen är knuten en underavdelning i Alnarp ' Inst. nybildas genom att viss personal överföres från den nu- varande bot.-genetiska inst.

1" Motsvarar den nuvarande inst. för husdjurens anatomi och fy- siologi

" F örsöksavd. t.v. förlagd till Wiad

" Nuvarande befattningshavare är laborator

" Motsvarar den nuv. inst; för husdjurens utfodring och skötsel. Som nuläge redovisas personalen vid denna inst.

" Som nuläge redovisas personalen vid Statens husdjursförsök med undantag för den personal som sysslar med forskning och försök inom biodling. Till institutionen är knuten en underavdelning för biodling iAlnarp

"* Förste kemist

Tabell 2, forts.

Institutionernas namn (vid förändring se anm. kolumnen)

Forskning och undervisning

Försöksavdelningarna

Över— For— 1'e Assi- Lekt. assi- skar- aSs sten- stent ass. ' ter

Stats- agr.

Försöksle- dare

För- söks— ass.

Lönegrad

A26 A23 A21 A21 15—19 A26 A23

A21

15—19

III. TEKNISKA

SEKTIONEN LANTBRUKETS AR- BETSMETODIK ocn TEKNIK1

Nuläge

Utr:s förslag

IV. EKONOMISKA SEKTIONEN

LANTBRUKETS rönn- TAGSEKONOMIB Nuläge Utr:s förslag

Avd. för statistik4 Nuläge Utr:s förslag

LANTBRUKETS MARKNADSLÄRA

Nuläge

Utr:s förslag

SUMMA EKONOMISKA SEKTIONEN

Nuläge

Utr:s förslag

SUMMA SAMTLIGA INSTITUTIONER VID ULTUNA

Nuläge

* Motsvarar den nuv. maskintekn. inst.

' Professorn är nu arvodesanst. Till institutionen är knuten en underavdelning i Alnarp

* Till institutionen är knuten en underavdelning i trädgårdsod- lingens driftsekonomi i Alnarp

* Överassistentbefattningen »Sta- tistiker» för bl.a. konsulation

5Avdessaär1iBl,51A26, 2 i A24 och 1 arvode (A 26)

varande avd. för frukt- och bär- SEKTIONEN odling vid statens trädgårdsför-

Hortonomkursen sök

anägea % 23 i 1 7 Försöksavd. motsvarar den nu-

- n BÄ - .. .. .. FRUKT oc ROD varande avd. for koksvaxtod-

LrNG'ib ling vid statens trädgårdsförsök Nuläge 1 1 1 1 5

Utr:s förslag 1 1 1 2 6 1 1 2

LO

' Försöksavd. motsvarar den nu- varande avd. för prydnadsväxter vid statens trädgårdsförsök

KÖKSVÄXTODLING7 Nulägeb 1 1 1 Utr:s förslag 1 1 lå 4 1 2 2

HN *le

PRYDNADSVÄXTOD- LINGB Nuläge” 1 2 Utr:s förslag 1 1 lå 4 1 1 1 5

TRÄDGÅRDSKONST ocn NATURVÅRD Nuläge Utr:s förslag 1 1 113- 4

Avn. FÖR TRÄD- GÅRDSODLINGENS DRIFTSEKONOMI Nuläge Utr:s förslag 1 1 1

AVD. rön ARBETS- METODIK

Nuläge

Utr:s förslag 1 1 2

" Avser halva personalen vid den nuvarande hortonomkursen (2 år) och trädgårdskursen (16 månader). Personal: 1 avdelningsföreståndare i A 26, 5 ämneslärare i A 23, 1 assistent i A 15 och 15 biträden. " Avser nuvarande personaluppsättning vid statens trädgårdsförsök.

Tabell 2, forts.

Forskning och undervisning Försöksavdelningarna

Institutionernas namn (vidförändring Över— For— _ Assi- . .. .. För- se anm. kolumnen) Lekt. assi— skar- 1.e sten- Bltrå- Stats- Forsoksle-

söks- stent ass. ass. ter den bort. dare ass. Lönegrad A26 A23 A21 A21 15—19 AS A26 A23 A21 15—19

AVD. FÖR VÄXTPA— 1 Växtpatolog

roms! Nuläge ' Utöver här redovisad personal

Utr:s förslag som sysslar med biodling inom

Statens husdjursförsök finns för AVD. FÖR BIODLING närvarande en »assistent» i A 15. Nuläge Utredningen föreslår att ifråga- Utrzs förslag varande assistenttjänst bibehålls endast så länge den nuvarande KEMISKT ANALYS" innehavaren är kvar. LABORATORIUM Nuläge = Kemist Utr:s förslag

SUMMA TRÄDGÅRDS— SEKTIONEN

Nuläge

Utr:s förslag SUMMA HELA KLSL; ULTUNA ocn ALNARP

Nuläge Utr:s förslag

mån den genomsnittliga lönegraden för biträdespersonalen ligger högre än A 8 kommer det antal personer, som kan anställas som biträden på grund- val av ovanstående beräkningar, att bli mindre än det här beräknade antalet. Särskild biträdespersonal knuten till docenttjänsterna. Universitetsutred- ningen har ansett, att docenternas biträdesbehov bör lösas fristående från institutionernas i övrigt. Orsaken härtill har bland annat angivits vara, att en docentbefattning normalt innehas endast i sex år och att olika docenter ofta har olika behov med hänsyn till typen av biträdestjänster. Universitets- utredningen har därför ansett det mindre lämpligt att tillgodose docenternas biträdesbehov inom ramen för de enskilda institutionernas fasta personal- organisation. I stället föreslår utredningen, att universiteten och högsko- lorna erhåller särskilda anslagsmedel för biträdeshjälp åt innehavarna av e.o. docentbefattningar. Universitetsutredningen föreslår sålunda, att ansla- gen beräknas till 10 000 kronor per befattning för docenter inom den biolo- gisk-geografiska och fysisk-kemiska ämnesgruppen och till 6 000 kronor för biträdeshjälp åt docenter inom den samhällsvetenskapliga ämnesgruppen. Tillämpat på KLSL:s institutioner innebär detta, att docenttjänst i de eko- nomiska ämnena bör tillgodoräknas 6 000 kronor per år för biträdeshjälp, medan samtliga Övriga docenttjänster bör erhålla 10 000 kronor per tjänst och år. Utredningen anser att ovan angivna principer för tilldelning av bi- irädeshjälp åt docenterna bör tillämpas också för KLSL:s docenter.

V. Vissa övriga organ vid KLSL

A. Bibliotek

För KLSL:s verksamhet erfordras bibliotek dels vid högskolans huvud- del på Ultuna och dels vid trädgårdssektionen i Alnarp. Den framtida orga- nisationen av dessa bibliotek har på utredningens uppdrag undersökts av statens organisationsnämnd, som till utredningen överlämnat förslag i denna fråga.1

Biblioteket vid Ultuna Inkomna yttranden. KLSL:s biblioteksutskott har i fråga om bibliotekets verksamhet och upprustningsbehov anfört bland annat följande:

Sedan budgetåret 1945/46, då Lärarrådet till 1946 års högskoleutredning före- slog den personalstyrka, som först nu uppnåtts, har den årliga litteraturanskaff- ningen beräknad i hyllmeter vuxit från 50 111 per år till 80 m 1956/57. Antalet bytesförbindelser har under samma tid ökat från 640 till ca 800. Periodikabestån- det, som 1951/52 omfattade 3 200 löpande tidskrifter understeg 1945/46 betydligt denna Siffra och utgörs 1956/57 av ca 5000. Till biblioteket ankommande post

1 ?M angående statens organisationsnämnds biträde åt Jordbruksskoleutredningen rörande organisationen av de administrativa och kamerala verksamheterna vid KLSL samt Alnarpsin- siititei. Stencilerad upplaga, Kungl. jordbruksdepartementet.

har från 1945/46 ökat från ca 16000 försändelser till 1956/57 ca 25 500 och den avgående posten från ca 18 000 till 27 500. Alla de siffror, vilka kan betraktas som måttstock för stora delar av det inre tjänstearhetet, visar således en stegring med ca en tredjedel. Härtill kommer nu en avsevärt kraftigare utveckling av den yttre tjänsten (låneverksamheten). Utlåningen har under tioårsperioden i det närmaste fördubblats från ca 15 000 lån 1945/46 till ca 29 000. Låneexpeditionens arbets- börda har alltså i genomsnitt ökat med ca 10% årligen. Särskilt måste då beaktas den markanta stegringen av antalet interurhana lån från 600 1945/46 till ca 3 500 1956/57. Denna utveckling visar på den allt viktigare ställning högskolans biblio— tek kommit att intaga som centralbibliotek för lantbruksvetenskaperna inom riket.

För att med nuvarande personal bemästra den ökade arbetsbördan har åtgärder måst vidtagas, som varken ur bibliotekssynpunkt är rationella eller ur personal- syupunkt ekonomiska. Biblioteksledningens strävan har i den bekymmersamma situationen varit, att bristen på arbetskraft så litet som möjligt skulle inverka på servicen mot låntagarna. (Den enda inskränkning, som hittills vidtagits är att låneexpeditionen hålles stängd en dag i veckan). Då låneverksamheten krävt allt större personalinsats har ett flertal för rationell biblioteksdrift oeftergivliga ar- betsmoment i den inre tjänsten helt eller delvis måst eftersättas. Den allvarligaste av dessa ofta starkt ackumulerande eftersläpningar är den, som berör bibliotekets fortsättningskatalog för tidskrifter och seriepublikationer. Den systematiska ge- nomgången av denna katalog, som omfattar ca 5000 titlar, för reklamation av felande häften bör ske minst två gånger årligen. Sådan genomgång har på grund av personalbrist ej kunnat genomföras sedan 1954, men måste nu åter regelbundet få utföras, om ej oersättliga luckor i biblioteketstidskriftssviter skall uppstå. Det kan påpekas att amerikanska tidskriftshäften, på grund av att de trycks i begrän- sad subskriptionsupplaga, efter mycket kort tid ej går att anskaffa. Skulle det gå att skaffa ett häfte, blir det till ett högre pris än de ordinarie. De måste framstå som meningslöst att biblioteket håller ett av landets största tidskriftsbestånd, men saknar personal för dess effektiva och noggranna vård.

Det är även av högsta angelägenhetsgrad att överförandet av hela fortsättnings- Icatalogen till det 1956 anskaffade »living—card»-systemet blir slutfört. Arbetet härmed har på grund av personalbrist måst avbrytas sedan endast 1/5 av titlarna överförts från den gamla fortsättningskatalogen till den nya. Därmed har vinsten med de nyanskaffande magnetiska korten blivit mycket ringa.

Av restantierna torde i angelägenhetsgrad därefter komma arbetet med den avsevärda samlingen av okatalogiserad litteratur, som finns i högskolans bibliotek. Det rör sig bl. a. om central lantbrukslitteratur, som först erhölls som deposition från Universitetsbiblioteket i Uppsala, men som år 1953 överlämnats som gåva. Den åsyftade litteraturen fyller i nuvarande biblioteksbyggnad ungefär ett halvt våningsplan.

Dessutom har biblioteket under senaste decennierna erhållit andra såväl större som mindre samlingar av äldre och nyare lantbrukslitteratur, som ej heller på grund av personalsituationen på något vis kunnat bli behandlade. All denna om- fattande gåvolitteratur av högt vetenskapligt värde är nu praktiskt taget oåtkomlig för forskare och andra lånesökande.

Statens jordbruksförsöks bibliotek för vilket huvudbiblioteket bör ansvara har ej kunnat vare sig katalogiseras eller revideras. Då det finns stor risk för att denna

samling i sitt nuvarande obearbetade skick skingras måste även denna arbets- uppgift betecknas som angelägen.

Bland de nya eller ökade arbetsuppgifter som i framtiden kan åläggas biblio- teket måste främst en ökning av Iitteraturanska/fningen förutses, dels på grund av den ständigt stigande bok- och tidskriftsproduktionen, dels på grund av ev. ut- vidgning av undervisningen till nya ämnesområden. Även den stigande frekven- sen av licentiander och doktorander vid högskolan ställer större krav på littera— turanskaffningen. Med skärpa måste framhållas, att varje utvidgning av hög- skoleundervisningen får en omedelbar verkan på bibliotekets accession och att biblioteket måste ges ökade resurser i takt med ev. utbyggnad av högskolan.

Den under senare åren tilltagande tendensen framför allt vid de naturveten— skapliga och tekniska biblioteken att vid lånebeställning av uppsats ur starkt efterfrågade tidskrifter leverera mikrofilm i stället för lån har tvingat även hög— skolans bibliotek att i allt högre grad taga emot film. Inom en snar framtid måste man räkna med att biblioteket får egna möjligheter att kopiera mikrofilm och man kan räkna med att konkurrensen om bibliotekets tidskriftsbestånd blir så stark att även från högskolans sida mikrofilm måste tillgripas för att underlätta utlåningen. (Stegringen av interurbanutlåningen visar mot en sådan utveckling.) Tidigare har mikrofilmsfrågan lösts genom att kopiering kunnat utföras vid vissa institutioners fotolaboratorier. Men då en stegring av användningen av mikrofilm kan förutses och då det föreligger behov från ett flertal av högskolans institu- tioner, som nu saknar fotolaboratorium, av ett centralt laboratorium, kan det anses rimligt att detta förlägges till biblioteket. Naturligtvis under förutsättning att de här nedan framställda önskemålen om personal och utrymme fullt ut beaktas. I samband härmed är det på sin plats att framföra önskemål om en duplicerings- central för högskolan förlagd till biblioteket. För att tillgodose såväl bibliotekets som institutionernas behov av tillfällighetstryck, såsom meddelande, kompendier, blanketter osv. borde centralen utrustas med rotaprintapparat, som fallet är vid t. ex. Tekniska högskolan i Stockholm.

Som det kanske angelägnaste önskemålet för framtiden måste slutligen fram- hållas att biblioteket åter skall ges tillfälle att hålla låneexpeditionen öppen under varje dag. Den inskränkning med stängning en dag i veckan, som nu tillämpas är till stort förfång för högskolans forskare.

Beträffande bibliotekets förstärkning med personella resurser framhåller bihlioteksutskottet att det för närvarande föreligger en betydande dispropor— tion mellan arbetsbörda och personaltillgång vid högskolans bibliotek i jäm- förelse med andra vetenskapliga bibliotek i landet. Någon reglerad arbets- fördelning mellan bibliotekets tjänstemän har på grund av personalbristen ej kunnat ske. Biblioteksledningen har sett som sin främsta uppgift att ge låntagarna en så tillfredsställande service som möjligt och i enlighet därmed tvingats sätta in huvuddelen av personalen i det ökande arbetet i låneexpe- diticnen. Av nya tjänster föreslår biblioteksutskottet en förste biblioteks- asistent i A 17, 2 biblioteksbiträden i A 9 samt 1 expeditionsvakt i A 7. Dirutöver föreslås att förste bibliotekarietjänsten som nu är placerad i A 24 höjs till B 1, att den ena biblioteksassistenten höjs från A 10 till A 13

samt att förste expeditionsvakttjänsten i A 8 ändras till en biblioteksvakt— mästaretjänst i A 9.

Beträffande förste bibliotekariebefattningen har KLSL:s lärarkollegium hemställt att denna uppflyttas i samma lönegrad som befattningarna som chefsbibliotekarie vid de tekniska högskolornas bibliotek och Karolinska institutets bibliotek (B 1), eftersom kollegiet anser det vara av största vikt att tjänsten icke skall betraktas som en passagetjänst.

Förste byråsekreterare E. Karlberg har haft utredningens uppdrag att utreda lönegradsplaceringen av bibliotekets tjänstemän och anför i denna fråga bl. a. följande:

Förste bibliotekarien. Tjänsten som förste bibliotekarie vid lantbrukshögskolans bibliotek i Ultuna är för närvarande placerad i lönegrad Ao 24. Denna befattning var år 1939 placerad i dåvarande lönegraden A 24. Vid samma tidpunkt var bib- liotekariechefsbefattningarna vid Tekniska högskolan, Chalmers tekniska hög- skola, Musikaliska akademien och Karolinska institutet placerade i lönegraderna A 22, Ro 21, A 22 och arvode respektive. För närvarande är samtliga sistnämnda tjänster placerade i lönegraden Bo 1.

Bibliotekariechefsbefattningen vid lantbrukshögskolans bibliotek har således från att ha varit placerad högst i lönegradshänseende jämfört med ovanstående bibliotek nu kommit i den lägsta lönegraden.

Bibliotekariechefsbefattningarna vid lantbrukshögskolans och veterinärhögsko- lans bibliotek är båda inplacerade i lönegraden Ao 24.

Följande jämförelsetal som avser 1956/57 ger en viss uppfattning om storleks- ordningen dessa bibliotek emellan.

Lantbrukshögskolans Veterinärhögskolans bibliotek bibliotek

Antal löpande utländska tidskrifter ..... 4 189 382 Antal utlånade volymer .......... 28 643 13 770

Därav interurbana lån .......... 3 682 1 161 Antal utländska bytesförbindelser ...... 795 234 Totala tillväxten i hyllmeter ........ 78 30 Anslag till bokinköp och bokbindning . . . . 75 000 20 000

Tjänsten föreslås placerad i lönegrad A 26. Bibliotekarien. Någon anledning till ändring av den nuvarande löneställningen för bibliotekarietjänsten, A 21, synes icke föreligga.

Jordbrukshögskoleutredningen. KLSL:s bibliotek på Ultuna skall förutom att betjäna högskolan även vara landets lantbruksvetenskapliga central- bibliotek. Personalbehovet vid biblioteket är beroende förutom av den ser- vice det skall tillhandahålla även av den omfattning och inriktning som undervisningen, forskningen och försöksverksamheten vid KLSL kommer att få i framtiden. I detta sammanhang kan framhållas att biblioteket på

Ultuna enligt utredningens mening även bör omhänderha arbetet med be- vakningen av trädgårdslitteraturen för alnarpsbibliotekets räkning. Ultuna- bilblioteket följer nämligen redan nu de bokförteckningar och andra källor som ger anvisningar av denna litteratur. Beträffande bibliotekets framtida organisation hänvisar utredningen till ovannämnda undersökning av statens organisationsnämnd. Detta organisationsförslag förutsätter att två nya bib- lioteksbiträdestjänster inrättas, vilket förslag utredningen anser sig böra biträda. Utredningen vill vidare föreslå att den av förste byråsekreterare E. Karlberg uppställda lönegradsplaceringen av bibliotekets tjänstemän genomföres.

Biblioteket vid Ultuna

Föreslagen högre personal Nuvarande personal Ökning

1 förste bibliotekarie A 26 1 förste bibliotekarie A 24 Höjning från A 24 till A 26 1 bibliotekarie A 21 1 bibliotekarie A 21 2 biblioteksassistenter A 10 2 biblioteksassistenter A 10 3 biblioteksbiträden A 7 1 biblioteksbiträde A 7 2 biblioteksbiträden 1 biblioteksvaktmästare A 8 1 förste expeditionsvakt A 8

Biblioteket vid Alnarp Inkomna yttranden. Ledningen för biblioteket anför följande:

I den mån forskningen vid Alnarpsinstitutet fått större omfattning har även biblioteket fått ökad betydelse. Särskilt har utlåningen till andra institutioner direkt eller genom andra bibliotek successivt ökat. Under 1950-ta1et har katalogi- sering enligt moderna principer genomförts och sedan 1954 är alla seriepublika- tioner särkatalogiserade enligt universella deeimalklassifikationssystemet. Biblio— teket omfattar ett betydande antal volymer och kontinuerliga skriftserier på jord- bruksområdet men särskilt på mejeri- och trädgårdsområdena har litteraturen fått stor omfattning. Antalet trädgårdstidskrifter uppgick år 1959 till 96, vilket innebär mer än en fördubbling sedan 1953. En liknande ökning har seriepublika- tionerna på detta område genomgått. På trädgårdsområdet utgör Alnarpsinstitu- tets bibliotek landets främsta specialbibliotek.

Även i fråga om detta bibliotek har statens organisationsnämnd uppgjort förslag till dess organisation. Beträffande personalbehovet vid detta biblio- tek anför nämnden att med hänsyn till det föreslagna samarbetet med hög- skolans bibliotek vid Ultuna i fråga om litteraturbevakningen torde alnarps— bibliotekets personal kunna begränsas till en bibliotekarie och ett kansli- biträde.

I iråga om lönesättningen för bibliotekarien anför förste byråsekreterare E. Karlberg:

Därest utredningens förslag om upprättande av en lantbrukshögskolans träd- gårdssektion i Alnarp förverkligas, kommer bibliotekets bokbestånd att behöva utökas och lånefrekvensen med all sannolikhet att öka i icke obetydlig grad. Tjäns- ten som chef för biblioteket bör därför placeras i lönegrad A 21.

Jordbrukshögskoleutredningen. Biblioteket i Alnarp skall betjäna KLSL:s trädgårdssektion samt övriga delar av det nuvarande Alnarpsinstitutet. Bib- lioteket bör som hittills vara ett offentligt, vetenskapligt specialbibliotek särskilt inriktat på trädgårdslitteratur, och skall administrativt lyda under trädgårdssektionens ordförande. I fråga om bibliotekets organisation och er- forderliga tjänster biträder utredningen organisationsnämndens förslag och i fråga om lönegradsplaceringen av bibliotekarietjänsten det förslag förste byråsekreterare E. Karlberg framlagt.

Biblioteket vid Alnarp Föreslagen personal Nuvarande personal Ökning 1 bibliotekarie A 21 1 bibliotekarie (arvode) Ändrad tjänst I biblioteksbiträde A 7 1 biblioteksbiträde A 7

B. Verketadsdetalj

Såsom närmare framgår av kapitel 10 har utredningen ansett sig böra instämma i ett av statens organisationsnämnd i den stencilerade bilagan 1 framlagt förslag angående inrättandet av en verkstadsdetalj med tillhörande finmekanisk verkstad vid KLSL. Som chef för denna detalj har föreslagits en ingenjör med en finmekaniker som medhjälpare i verkstaden.

Inom utredningen har övervägts, huruvida en allmän apparatavdelning borde inrättas vid KLSL för att betjäna forskning, undervisning och för- söksverksamhet. Då jordbrukshögskoleutredningen emellertid har sig be- kant, att vid Uppsala universitet finnes en särskild elektroniktjänstavdel- ning med en laborator som chef, som står till förfogande för rådgivning an- gående apparatkonstruktioner, anser utredningen det mera ändamålsenligt att KLSL mot ersättning anlitar denna avdelning. Avdelningens chef har förklarat sig villig att gå med på ett dylikt arrangemang, och universitetets rektor har intet haft att andraga mot denna anordning. Vid den fysiska ins— titutionen vid Uppsala universitet finnes en mycket omfattande verkstad, som även på övertid utför arbeten åt andra institutioner. Jordbrukshög- skoleutredningen har genom överläggningar med föreståndarna för den fy- siska institutionen erfarit, att det föreligger möjlighet även för lantbruks- högskolan att få apparatkonstruktioner utförda vid denna verkstad på samma villkor som gäller för Uppsala universitets övriga (icke fysiska) institutioner. Inte heller mot denna anordning har universitetets rektor haft något att andraga. Utredningen föreslår därför att i de fall då det för viss institutions inom KLSL räkning är fråga om konstruktion av mera kom- plicerade apparater sådant arbete utföres genom utnyttjande av fysiska ins- titutionens verkstad. Vad beträffar i annat sammanhang diskuterat förslag om en apparatavdelning som skulle handhava skötseln av vid KLSL förefint- liga mera komplicerade och dyrbara instrument finner utredningen att den kommande utvecklingen måste avvaktas emedan den instrumentella utrust-

ningen vid en dylik avdelning inte är klarlagd, vilket gör det omöjligt att f. n. beräkna lokalbehovet för verksamheten. Utredningen föreslår därför att tills vidare endast en verkstadsdetalj inrättas och att KLSL för mera komplice- rade arbeten anlitar elektroniktjänstavdelningen liksom den fysiska institu- tionens verkstad vid Uppsala universitet.

Verkstadsdetalj

Föreslagen personal Nuvarande personal Ökning

1 ingenjör A 19 1 ingenjör A 19

1 instrumentmakare A 11 1 instrumentmakare A 9 Ändrad löneställning

C. Propedeutisk avdelning

Enligt utredningens förslag skall vid KLSL inrättas en propedeutisk av- delning som skall handha och leda undervisningen och jordbrukspraktiken under det förberedande år som föregår de egentliga högskolestudierna. Un- der vinterhalvåret skall de studerande genomgå en propedeutisk kurs som närmast motsvarar lantmannaskolans huvudkurs. Denna kurs skall enligt utredningens förslag vara förlagd till nuvarande Ultuna lantbruksskola, som föreslås upphöra som lantbruksskola. Den fasta lärarpersonalen vid prope- deutiska kursen kommer enligt utredningens förslag att utgöras av före— ståndaren, som tillika är förvaltare vid egendomen och en lärare som sam— tidigt är förvaltarassistent. I Skogshushållning bör speciallärare anlitas. Öv- rig lärarpersonal skall tillhandahållas av de institutioner vid högskolan som representerar sådana ämnesområden inom vilka undervisning meddelas vid den propedeutiska kursen.

Föreslagen personal Nuvarande personal Ökning

1 föreståndare för prop. avd. 1 rektor A 26 vid nuvarande som tillika är förvaltare för Ultuna lantbruksskola egendomen A 26 1 lärare och förvaltarassistent 2 ämneslärare A 21 vid nuva- Minskning 1 ämneslärare A 21 rande Ultuna lantbruksskola A 21 Speciallärare i Skogshushållning Speciallärare i Skogshushållning & kontorsbiträde A 5 & kontorsbiträde A 5

KAPITEL 9

Försöksverksamhet på jordbruks-, trädgårds- och husdjursområdena

I. Inledning A. Kapitlets uppläggning m.m.

Jordbrukshögskoleutredningen har i kapitel 5 behandlat försöksverksam- hetens organisatoriska ställning i förhållande till den högre utbildningen och den därmed förbundna forskningen.

Utredningen konstaterade därvid att de nuvarande arbetsuppgifterna vid statens jordbruksförsök, husdjursförsök och trädgårdsförsök grovt sett kan indelas i fyra olika kategorier. De tre första kategorierna omfattar uppgifter alltifrån praktiska driftsproblem till grundläggande teoretiska undersök- ningar av betydelse ur produktionssynpunkt. Åt dessa tre kategorier gav utredningen den sammanfattande benämningen egentlig försöksverksamhet. Till den fjärde kategorien av nuvarande försöksuppgifter hänförde utred— ningen sådan verksamhet, som avser att fastställa ur produktionssynpunkt viktiga egenskaper för kommersiella produktionsmedel (utsäden, handels- gödselmedel etc.). Sistnämnda verksamhet ansåg utredningen böra beteck- nas som provningsverksamhet.

Av skäl, som utvecklats i kapitel 5, förordade utredningen i sagda kapitel att uppgifter av provningskaraktär ej fortsättningsvis borde vara organisa- toriskt eller anslagsmässigt sammankopplade med de försöksuppgifter, vilka utredningen betecknat som egentlig försöksverksamhet. Hur provnings- verksamheten för ifrågavarande kommersiella produktionsmedel skall orga- niseras och bedrivas återkommer utredningen till i kapitel 13.

Beträffande den egentliga försöksverksamheten förordade utredningen vidare, på i kapitel 5 angivna skäl, dels att en dylik programbunden verk- samhet även fortsättningsvis borde bibehållas på såväl jordbruks-, hus- djurs-'och trädgårdsområdena, dels att denna verksamhet, i organisatoriskt hänseende representerad av särskilda försöksavdelningar, ämnesvis sam- organiseras med undervisnings- och forskningsinstitutionerna på motsva- rande områden. Samtliga tre verksamhetsgrenar — programbunden under- visning, fri forskning och programbunden försöksverksamhet kommer där- för i förekommande fall att ingå i samma institution. De nuvarande tre för- söksanstalterna _— statens jordbruks-, husdjurs- och trädgårdsförsök upp- hör därmed som självständiga enheter. Utredningen förordade vidare i

kapitel 5 att den nuvarande benämningen _— Kungl. lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök —- även fortsättningsvis borde bibehållas för att beteckna den samlade verksamheten. Benämningen borde dock i skrift kunna förkortas till KLSL.

I kapitel 6 har utredningen föreslagit, att den högre utbildningen, forsk- ningen och försöksverksamheten på trädgårdsområdet skall, i form av en till Alnarp förlagd trädgårdssektion, organisatoriskt inordnas i KLSL.

Vidare har utredningen i kapitel 8 framlagt sina förslag angående beho- vet av institutioner och personal för KLSL:s centrala delar, dvs. sektio- nerna vid Ultuna och Alnarp. Härvid behandlades även de till de olika insti- tutionerna anknutna försöksavdelningarnas behov i nämnda hänseende.

KLSL:s ledning och administration kommer utredningen att närmare be- handla i kapitel 10. Den vill dock redan här omnämna att den av skäl som redovisas i kapitel 10 funnit det motiverat att en befattningshavare närmast motsvarande den nuvarande överinspektörstjänsten bibehålles som en sam— ordnande och övervakande representant för KLSL:s samlade försöksverk- samhet. Befattningens benämning bör vara försöksdirektör. Försöksdirek- tören skall, inför KLSL:s styrelse och utåt företräda KLSL:s samlade för- söksverksamhet och under styrelsen övervaka att denna verksamhet fungerar på ett effektivt och rationellt sätt. Vidare har utredningen funnit det lämpligt att det nuvarande försökskollegiet ges något ändrade och ut- vidgade arbetsuppgifter och i samband härmed en ändrad organisation.

I detta kapitel kommer utredningen att närmare behandla den egentliga jordbruks-, husdjurs- och trädgårdsförsöksverksamhetens omfattning, or- ganisation, resurser m. m. i den mån dessa frågor ej berörts i förut nämnda kapitel eller kommer att behandlas i kapitel 10. Då utredningens förslag till den statliga försöksverksamhetens organisation och genomförande torde få vissa konsekvenser för hushållningssällskapens statsunderstödda försöks- verksamhet, kommer utredningen även att beröra sistnämnda verksamhet. Innan utredningen i det följande övergår till att närmare behandla dessa frågor, vill den omnämna att dess förslag bl.a. innebär att till KLSL:s samlade försöksverksamhets förfogande inrättas en särskild serviceavdel- ning. Denna avdelning skall ha till uppgift att dels förvalta vissa KLSL till- hörande egendomar och gemensamma försöksresurser, dels biträda vid ut- läggning och skötsel m. 111. av de försök, som kommer att ingå i det samlade försöksprogrammet ( KLSL:s riksförsöksprogram), och dels slutligen vara administrativt samordnande organ för de av utredningen föreslagna försöks- stationerna.

Kapitlet har disponerats så att i avsnitt II behandlas den egentliga jord- bruksförsöksverksamheten, avsnitt III den egentliga trädgårdsförsöksverk- samheten, avsnitt IV den egentliga husdjursförsöksverksamheten, avsnitt V försöksverksamhetens serviceorgan, och slutligen i avsnitt VI hushållnings- sällskapens statsunderstödda försöksverksamhet.

B. Definitioner och terminologi

I försöksverksamheten använda uttryck och begrepp är för den mindre initierade ofta oklara och ger lätt anledning till missförstånd. Förslag syf- tande till en enhetlig terminologi har framlagts av de olika utredningar, som tidigare sysslat med försöksverksamhetens organisation, dock utan att den åsyftade enhetligheten uppnåtts. I praktiken har också språkbruket varit vacklande och sålunda entydigt fastlagda benämningar ej konsekvent kommit till användning. I det följande skall redovisas den terminologi som utredningen på anförda skäl använder i detta betänkande.

Jordbrukshögskoleutredningen vill då först omnämna, att den med be— greppet >>jordbruksförsöksverksamhet>> avser all försöksverksamhet på växtnäringens, jordbearbetningens, dräneringens och den egentliga växt— odlingens områden, dvs. såväl marken som vegetationsunderlag som de odlade växterna. Utredningen har även övervägt att för sagda verksamheter använda beteckningen »växtodlingsförsök», men har bl.a. på grund av att sistnämnda beteckning i allmänhet kommit att användas i en snävare be— märkelse, stannat för samlingsbeteckningen, jordbruksförsök, för ovan- nämnda verksamheter.

Begreppen trädgårdsförsök och husdjursförsök torde ej erfordra någon närmare förklaring.

Jordbrukshögskoleutredningen anser vidare, att begreppet fast försöks— verksamhet ej i fortsättningen bör användas för att skilja mellan den stat- liga verksamheten och den av hushållningssällskapen bedrivna försöksverk- samheten — en namngivning, som hittills på sina håll i någon utsträckning ehuru inte genomgående, kommit till användning. Båda dessa verksamheter kan nämligen ha fasta försök, dvs. försök som år efter år upprepas på samma plats. Riktigare synes vara att en klar åtskillnad göres mellan å ena sidan den statliga försöksverksamheten —— oberoende av om denna är cen- tralt förlagd till Ultuna (jordbruks- och husdjursförsök) eller Alnarp (träd- gårdsförsök) eller bedrives lokalt ute i landet —— och å andra sidan hushåll- ningssällskapens egen försöksverksamhet.

Utifrån denna uppfattning kommer utredningen att i tillämplig omfatt— ning i fortsättningen använda följande hegrepp och benämningar för för— söksverksamheten inom såväl jordbruks—,husdj urs— och trädgårdsområdena:

a. För-söksverksamhet i statlig regi

(Egen eller beställd och bekostad av statliga organ.)1

1. Centralt till Ultuna (jordbruks och husdjursförsök) eller i Alnarp (trädgårdsförsök) förlagd verksamhet.

2. Lokalt ute i landet förlagd verksamhet. Denna kan utföras: Genom KLSL:s egna försöksorgan.

' 1 Utredningen behandlar endast KLSL:s egen eller av KLSL förmedlad försöksverksamhet.

Genom hushållningssällskapens försorg. I tillämplig omfattning medverkar vid dessa försök försöksverksamhetens serviceorgan och försöksstationernas personal.

b. Hushållningssällskapens egen försöksverksamhet

1. Statsunderstödd verksamhet som sällskapen utför enligt egna program och med bidrag av statsmedel. 2. Verksamhet som bekostas av andra medel.

II. Den statliga jordbruksförsöksverksamheten

N uläget

A. Jordbruksförsöksverksamhetens nuvarande organisation Den statliga jordbruksförsöksverksamheten ledes av statens jordbruks- försök. Till dess förfogande står en central anstalt vid Ultuna samt ett nät av försöksgårdar, försöksstationer och fasta försöksfält utbrett över hela landet.

1. Statens jordbruksförsök har sitt organisatoriska centrum med kansli, laboratorier, växthus och vegetationsgårdar förlagt till Ultuna. Statens jord- bruksförsök ledes av en föreståndare i professors tjänsteställning. Försöksverksamheten vid huvudinstitutionen arbetar för närvarande på fyra avdelningar, vardera under ledning av en statsagronom, nämligen

Växtodling och ogräsbekämpning. Gödsling och kalkning. Myrjordar och mikronäringsämnen. Betesfrågor.

Närmast som en filial fungerar vidare den vid Norrlands lantbruksför- söksanstalt, Röbäcksdalen, placerade

Norrlandsavdelningen.

Vid huvudinstitutionen finns dessutom en för hela anstalten gemensam botanisk-torvgeologisk hjälpavdelning.

2. Statens försöksgårdar. Bland de försöksresurser som står till buds på olika håll i landet märks främst statens försöksgårdar, som numera direkt anknutits till den centrala anstalten i organisatoriskt hänseende. Försöks- gårdarna arbetar dock som relativt självständiga enheter, där försöksmöjlig— heter även i viss mån står till förfogande för andra institutioner och för vissa lokalt betingade problem. De statliga försöksgårdarna är från söder till norr följande: Ugerup i Kristianstads län, Stenstugu i Gotlands län, Flahult i Jönköpings län, Lanna i Skaraborgs län, Offer i Västernorrlands län. Röbäcksdalen i Västerbottens län samt Öjebyn med Brännberg i Norr- bottens län.

Till KLSL:s förfogande för försöks- och forskningsändamål står dess- utom Ultuna och Wiads egendomar.

3. Försöksstationer och försöksfält. För närvarande finns försöksstationer huvudsakligen förlagda till lantbruks- och lantmannaskolor, som i regel själva sörjer för försöksarbetet vid dessa stationer. Försöksfält främst av- sedda för sortprövningsverksamheten har vidare utplacerats inom områden, som inte representeras av annan fast försöksanläggning. Försöksarbetet vid dessa fält omhänderhas i regel av hushållningssällskapen.

4. Hos enskilda jordbrukare utföres ett betydande antal specialförsök för statens jordbruksförsöks räkning mot särskild ersättning. För utläggning och skötsel av dessa försök svarar hushållningssällskapen samt i viss ut- sträckning statens jordbruksförsöks egen personal i speciellt utrustade arbetsgrupper (försökspatruller). Antalet dylika försök inklusive de till betesavdelningen hörande demonstrationsfälten har under senare år uppgått till ca 1 150 st. per år.

5. Statens jordbruksförsöks befattning med hushållningssällskapens försöks- verksamhet. Det åligger statens jordbruksförsök att utarbeta förslag till planer och försöksprogram, inspektera försöken, låta verkställa erforderliga analyser samt bearbeta och sammanställa försöksresultat och annat siffer— material även för hushållningssällskapens statsunderstödda försöksverk- samhet. Denna har en avsevärd omfattning (ca 3200 försök per år) och genomföres under de mest skiftande betingelser, varigenom möjligheter er- bjuds till kompletterande belysning av många detaljfrägor som ingår i sta- tens jordbruksförsöks program.

B. Jordbruksförsöksverksamhetens nuvarande inriktning och arbetsuppgifter

a. Arbetsuppgifter inom jordbruksförsöksverksamheten

I kap. 4 har lämnats en översiktlig framställning av olika nu aktuella försöksuppgifter. Här skall därför endast ges en mycket kortfattad pre- sentation av jordbruksförsöksverksamhetens arbetsuppgifter fördelade på ämnesområden i enlighet med statens jordbruksförsöks organisatoriska in- delning. Statens jordbruksförsöks uppgift är att genom forskning och för- sök utreda sådana aktuella problem inom jordbruksområdet som är av stor betydelse för jordbruksnäringen. Verksamheten avser att framskaffa material användbart som underlag för en praktisk-ekonomisk vägledning åt jordbruket. Den metodik som användes är i första hand fältförsök men även laboratoriemässiga undersökningar av jord och gröda, modellförsök i mindre skala exempelvis i form av kärlförsök, statistiska utredningar m. m.

Redovisningen av försöksresultaten sker genom dels en serie meddelanden dels en speciell särtrycksserie dels föredrag, demonstrationer m.m. Utöver de försök som ingår i statens jordbruksförsöks försöksprogram

utföres inom jordbruksområdet försök även av institutionen för allmän jordbrukslära och nämnden för täckdikningsförsök som har sin verksamhet förlagd till institutionen för agronomisk hydroteknik. Vid statens försöks- gårdar förekommer även viss försöksverksamhet med inriktning på lokala problem som ligger utanför statens jordbruksförsöks försöksprogram. Jord— bruksförsöksverksamhetens omfattning (antal försök och använda försöks— arealer) redovisas i tabell 4 sid. 256. Nedan följer en detaljredovisning av arbetsuppgifterna.

1. Växtodling och ogräsbekämpning. Inom området allmän växtodling inbe— gripes försök, som avser att studera växtföljdens inverkan. Hit hör också art-, sort- och stamförsök, vid vilka nya sorter och stammar prövas med avseende på ur produktionssynpunkt viktiga egenskaper under olika för- hållanden. Till gruppen hör vidare fröodlingsförsöken samt odlingstekniska försök. De senare avser att klarlägga olika frågor beträffande utsädesmängd, såningstid, såningssätt, skördetid, skördesätt samt skördekvalitet. Till gruppen allmän växtodling hänföres även den försöksverksamhet, som sysslar med problem i anknytning till ogräsbekämpning. Kemisk eller meka- nisk ogräsbekämpning eller en kombination av båda metoderna studeras i olika växtodlingsförsök av ovan nämnd art.

2. Gödsling och kalkning. Hithörande försök avser att belysa gödslings- och kalkningsproblem. Medelst gödslings- och kalkningsförsök bearbetas en mängd problemställningar avseende effekten av olika gödselmedel vid varie- rande kvantiteter samt tid och sätt för spridning. De allmänna markboni- tetsproblemen studeras medelst statistisk bearbetning av sambandet mellan i fält vunna gödslingseffekter och markanalyser. Vidare studeras samspelet mellan kreaturshållning, växtföljd och gödsling samt effekten på markfrukt- bal-heten.

3. Myrjordar och mikronäringsämnen. För att belysa de speciella problem som är förbundna med odling på myrjord utföres särskilda växtföljds- och gödslingsförsök på myrjordar. Till denna avdelnings arbetsuppgifter hör också att handlägga försöksverksamheten beträffande besprutnings- och gödslingsförsök med mikronäringsämnen såsom magnesium, mangan, sva— vel, koppar och bor m. m.

4. Bates-vallar och naturliga betesmarker. Inom denna avdelning utföres för— sök rörande vallanläggning, gödsling, kalkning, halmning, bevattning, be- sprutning m.fl. behandlingsmetoder för betesmarker. Dessutom studeras betesgångens inflytande på betesmarker av olika typ.

5. Täckdikning. Nämnden för täckdikesförsök bedriver genom personal som är inrymd i institutionen för agronomisk hydroteknik försök rörande åker- jordens dränering och bevattning. Denna verksamhet omfattar bl. a. ett stu- dium av den erforderliga dräneringsintensiteten med hänsyn till avkast-

ningen, markens upptorkning och bärkraft under olika förhållanden i fråga om jordart och klimat, prövning av tubuleringsmetodens användbarhet un- der våra förhållanden, orsaken till dräneringens korta varaktighet på vissa styva lerjordar, olika återfyllnadsmaterials inverkan på genomsläppligheten över dräneringsledningarna m.m. Genom bevattningsförsök studeras be- vattningens anpassning till mark och gröda samt dess lönsamhet under olika betingelser.

6. Försöksverksamhet inom jordbruksområdet förekommer i viss utsträck— ning även vid institutionen för allmän jordbrukslära. Denna verksamhet omfattar bl. a. försök inom jordbearbetningsområdet, undersökningar över kalkningens inverkan på humustyp och humushalt i åkerjord, samt inver- kan av halm m.m. på näringshushållningen i marken, och av växtföljd, kreaturslös jordbruksdrift m.m. på jordens struktur och bördighet.

7. Försöksgårdamas arbetsuppgifter. Redan tidigt framkom inom den stat- liga försöksverksamheten ett behov av lokala försöksplatser, där kompli- cerade försök kunde utföras under kontrollerade förhållanden och under kompetent ledning för att klarlägga bl. a. olika lokala problem. Till en början utformades försöksgårdarnas arbetsprogram främst för att tillgodose de lokala behoven. Efter hand som de ursprungliga lokalt be- tingade försöksuppgifterna genomförts eller övertagits av hushållningssäll- skapen har försöksgårdarnas program blivit mera anknutet till den centrala försöksanstaltens arbetsprogram. Härvid har den av 1955 års riksdag be- slutade organisationsförändringen påverkat utvecklingen. Denna innebar bl. a., att försöksgårdarna, som tidigare var direkt underställda styrelsen för KLSL och icke knutna till någon bestämd avdelning eller institution, skulle sortera direkt under statens jordbruksförsök.1 Försöksgårdarna har efter- hand alltmera utnyttjats för medverkan i lösandet av centralt planlagda arbetsuppgifter, särskilt då det gällt försök av långtidskaraktär med stora krav på utförandet och av kostnadskrävande typ. Ovannämnda organisation utesluter emellertid inte möjligheten för andra statliga institutioner att mot viss ersättning utnyttja försöksgårdarnas resurser i form av personal, för- sökslägenheter och utrustning. De statliga försöksgårdarnas arbete har främst berört frågor på växtod- lingens område. Härvid har en mångfald arbetsuppgifter upptagits såsom växtnäringsundersökningar av olika slag, men även sort- och artprövningar var till en början viktiga uppgifter. Vidare har upptagits försök rörande Odlingstekniken för flertalet grödor, fröodlingsfrågor, växtskyddsarbeten, lagring av växtodlingsprodukter, speciella undersökningar på grundförbätt- ringsområdet, avdikning och torrläggning samt jordens brukning och sköt- sel m.m. Målsättningen för lantbruksdriften vid statens försöksgårdar har varit

1 Wiad disponeras dock för forskningsverksamhet inom det husdjursgenetiska området.

också utnyttjats för praktisk tillämpning av framkomna försöksresultat.

b. Försöksprogrammets uppgörande

Stadgarna för KLSL ålägger statsagronom att utarbeta förslag till pro- gram för försöksverksamheten inom sitt arbetsområde och att i övrigt bi- träda vid upprättande av anstaltens försöksprogram. Stadgarna ålägger vi- dare försöksgårdsföreståndare att i samråd med föreståndaren för statens jordbruksförsök avgiva förslag till försöksprogram avseende försöksgården.

De i försöksprogrammet angivna arbetsuppgifterna framkommer utom på initiativ av tjänstemännen vid statsagronomavdelningarna även genom förslag som framföres vid de årliga, ute i landet hållna, distriktskonferenser, där representanter för hushållningssällskap, statlig försöksverksamhet m.fl. är närvarande. Förslag till nya arbetsuppgifter kan komma från myndig— heter, enskilda personer m.fl.

När samtliga statsagronomavdelningar inlämnat sina förslag till arbets— program till föreståndaren för statens jordbruksförsök sker en gemensam beredning av samtliga förslag, varvid bl.a. beaktas de ekonomiska resurser som står till förfogande för försökens utförande. Ungefär samtidigt har samtliga försöksgårdsföreståndare att överlämna sina förslag till arbetspro- gram jämte kostnadsberäkningar.

Under oktober månad sammankallar föreståndaren för statens jordbruks- försök i enlighet med gällande praxis ett tjänstemannamöte. Vid detta äger överläggningar rum beträffande de från statsagronomer och försöksgårds- föreståndare inlämnade förslagen till arbetsprogram. Till tjänstemanna— mötet inbjudes, förutom den vetenskapliga personalen vid statens jordbruks- försök och vid försöksgårdarna, även representanter för statens husdjurs- försök och vissa institutioner vid lantbrukshögskolan.

I samband med tjänstemannamötet anordnas vid statens jordbruksförsök två informella konferenser. Den ena gäller den lokala sortförsöksverksam- hetens arbetsprogram. Till denna inbjudes, förutom de vid tjänstemanna- mötet närvarande, representanter för landets växtförädling, växtskydds- anstalten, centrala frökontrollanstalten samt fyra medlemmar av det för- söksråd, som har att granska förslagen till hushållningssällskapens stats— understödda försöksverksamhet. Den andra konferensen gäller växtnärings- spörsmål och i denna deltager, förutom tjänstemannamötets deltagare, re- presentanter för gödsel- och kalkindustriernas samarbetsdelegation (GKS). Denna delegation har liksom Växtförädlingens representanter i förväg be- rctts tillfälle inlämna önskemål och förslag till nya arbetsuppgifter eller förändringar av annat slag.

Sedan försöksprogrammet behandlats vid ovan nämnda sammankomster, justeras det av anstaltens föreståndare och statsagronomer innan det över- lämnas till överinspektören. Denne granskar programmet och vidtar de

förändringar han anser erforderliga i samråd med föreståndaren för statens jordbruksförsök. Därefter fastställes försöksprogrammet av lantbrukshög- skolans styrelse. Det ligger sedan till grund för försöksverksamheten under nästkommande kalenderår.

C. J ordbruksförsöksverksamhetens nuvarande resurser

a. Resurser vid Ultuna

Ultuna egendom jämte sambruksfastigheter och arrendejordbruk omfat- tar 470 ha åkerareal. Av denna areal är 25 ha utarrenderade medan å andra sidan 33 ha arrenderas av Ultuna egendom från utomstående. För- valtningen av dessa jordbruksfastigheter utövas av KLSL:s styrelse. Under styrelsens överinseende handhaves egendomens skötsel av en förvaltare,

som tillika är rektor för Ultuna lantbruksskola.

Nat. Fastigheter inom Ultunaområdel förvaltade av KLSL: Åker betesmark, Skog Summa ]. Egna fastigheter: ha äng ha ha ha Ultuna och Hammarby ............... 170 19 26 215 Kungsängen och Hovstallängarna .......... 244 38 —— 282 Nontuna ...................... 43 12 90 145 Vissa övriga fastighetsdelar ............. 13 37 21 71

Summa 470 106 137 713

Av ovanstående fastigheter utarrenderade arealer . . . . 25 10 —— 35 2. Arrenderade arealer ................. 33 2 _— 35 Summa areal i eget bruk 478 98 137 713

Utöver de i tablån redovisade uppgifterna finns vid Ultuna fasta för- söksfält på sammanlagt 13 ha, som disponeras av Sveriges utsädesförening samt institutionerna för växtodlingslära och mikrobiologi. Den samman- lagda försöksarealen vid Ultuna och sambrukade egendomar uppgick under 1958 till 60 ha.

b. Lokala försöksresurser 1. Statens försöksgårdar

I det följande skall lämnas vissa uppgifter rörande gårdarnas areal, jord— art, försöksverksamhetens inriktning m.m.

1 a. Allmän beskrivning av statens försöksgårdar

Lanna försöksgård är belägen i Saleby kommun, Skaraborgs län och in- rättad 1929. Arealen omfattar 58 ha åker samt 4 ha tomt och bete. Skogs— mark saknas. J ordarten är styv lerjord med hög mullhalt. Gården represen- terar Varaslätten och andra lerslätter i Skaraborgs och angränsande lån. Försöksverksamheten har inriktats på täckdikning, växtnäring och kalk- ning samt frågor med anknytning till lokala jordbruksspörsmål.

Offers försöksgård är belägen i Boteå kommun, Västernorrlands län och inrättad 1931. Egen areal omfattar 52 ha åker, varav 6 ha betesvall, 4 ha tomt och 184 ha skog. Arrenderad mark utgör 6 ha åker och 2,5 ha bete. Jordarten är mullhaltig till mullrik lättlera. Gården representerar mellersta Norrlands fastmarksområde. Försöksverksamheten har huvudsakligen in- riktats på växtodlingsspörsmäl. Till en början var det främst lokala jord- bruksproblem, som blev belysta i verksamheten. Denna har under senare år alltmera förändrats till att omfatta arbetsuppgifter av allmängiltigt in- tresse. Fasta försöksanläggningar finnas för växtföljdsförsök och växtnä- ringsförsök av olika slag.

Flahults försöksgård är belägen i Tenhults kommun, Jönköpings län och inrättad 1890 av Svenska mosskulturföreningen samt övertogs av staten 1939. Egen areal omfattar 40,8 ha odlad jord, 14,9 ha skog, 43 ha högmosse. Arrenderad åker är 34 ha. Av den odlade jorden är ca 15 ha permanenta beten. Jordarterna är vitmoss-, kärrtorv- och sandjord. Försöksgården rep- resenterar främst det sydsvenska höglandets torvmarker, men genom arren- dejorden även dess mineraljordar. Skogsarealen är obetydlig. Försöksverk- samheten har varit inriktad på de växtodlingsspörsmål, som samman- hänger med torvjordarnas utnyttjande i denna del av landet. I anslutning till foderväxtförsök har även husdjursförsök utförts. Inredning för smält- barhetsförsök samt utrymme för laboratorium finns i ladugården. Ett om- fattande meteorologiskt material finns samlat vid Flahult, varjämte under- sökningar om torvjordarnas sättning utförts.

Brännbergs försöksgård är belägen i Överluleå kommun, Norrbottens län. Den inrättades 1918 och ställdes till kemisk-växtbiologiska anstaltens i Luleå förfogande. Då anstalten upphörde 1939 övertogs försöksgården av staten. Egen areal omfattar 37 ha odlad jord, 16 ha skog, delvis samfällig— het, samt 9 ha tomt och ouppodlad mark. Jordarten är huvudsakligen myr och försöksgården representerar de odlingsbara torvjordarna i övre Norr- lands inland.

Försöksverksamheten är inriktad på problem, som sammanhänger med de norrländska myrmarkernas uppodling och växtodling, särskilt beträffande Villodling och växtföljder. Försök rörande myrjordens sättning, gödsling och dikningsintensitet har också utförts.

Öjebyns försöksgård är belägen i Piteå kommun, Norrbottens län. Den in— rättades 1945. Arealen utgöres av 145,5 ha åker, 274 ha skogsmark samt tomt. Av åkerarealen är 6,5 ha utarrenderad, varjämte 5 ha disponeras av statens trädgårdsförsök. Ca 18 ha beten är anlagda på den odlade jorden. Fn betydande del av den odlade jorden är i behov av täckdikning. Jord- aften består av lerig mo eller sand, mjäla och lättlera samt mull- och gyttjejord. Försöksgården representerar odlingsjordarna i Norrbottens kust- bygd samt nedre älvdalarna inom Norrbotten och Västerbotten. Tillgång- arna på skog för avsalu är begränsade. Försöksverksamheten avsåg från

början att huvudsakligen behandla frågor på husdjursskötselns område. Denna försöksverksamhet har i brist på medel ej kunnat upptagas i beräk- nad omfattning.

Ugerups försöksgård är belägen i Vä kommun, Kristianstads län och in- rättad 1940. Arealen utgöres av 80 ha åker och 3 ha tomt, vägar och diken. Skogs- och betesmark saknas. Jordarten är till övervägande del finkornig sand med i allmänhet låg mullhalt. F örsöksverksamheten har varit inrik- tad på växtodlingsproblem inom östra Skånes sandjordbruk. Särskild upp- märksamhet har ägnats åt potatisodlingens och foderväxtproduktionens utveckling. Effekten av olika åtgärder för jordens och grödans skydd mot vind har studerats, varvid ett stort antal häckväxter prövats.

Stenstugu försöksgård är belägen i Romaklosters kommun, Gotlands län. Den inköptes av staten 1946 och inrättades till försöksgård 1954. Arealen utgöres av 87 ha odlad jord, därav 26 ha myrjord, 19 ha ängsmark, 131 ha skog samt 23 ha tomt, trädgård och övrig mark. Jordarten är växlande men anses representera de gotländska jordarna. Försöksverksamheten avser att belysa växtodlingens påverkan av de säregna klimat- och jordartsförhållan- dena på Gotland. Foderväxtproduktion, fröodlingsuppgifter och beteskultur tillhör särskilt arbetsuppgifterna. Även frågor beträffande myrjordarnas bortodling avses bli utredda.

Röbäcksdalens försöksgård är belägen i Umeå kommun, Västerbottens län. Den inrättades 1951 och försöksverksamheten påbörjades 1955. Arealen är 90 ha öppen åker, 7 ha permanenta beten, 4 ha tomt samt 100 ha skog. Jord- arten är i huvudsak finmo med övergång till mjäla och ler inom mindre om— råden. Till Röbäcksdalen är sammanförda ett flertal forsknings- och för- söksorgan inom det jordbruksvetenskapliga området. Sålunda har hit för- lagts särskilda norrlandsfilialer till statens jordbruksförsök, statens växt- skyddsanstalt och statens maskinprovningar. Tillsammans bildar dessa Norrlands lantbruksförsöksanstalt. Statens jordbruksförsöks norrlandsav- delning skall enligt tidigare utredningar och beslut inrikta sig på problem som är aktuella för jordbruket i de fyra nordligaste länen. Avsikten är också att bedriva viss jordbruksforskning i anslutning till detta försöks- program.

Sedan försöksverksamheten avvecklats vid Gisselås försöksgård år 1953, har en försöksstation upprättats vid Torsta lantmannaskola.

Wiads egendom förvaltas av KLSL:s styrelse sedan 1950. Den är belägen i Grödinge kommun, Stockholms län. Arealen består av 156 ha åker, 30,5 ha betesmark, 18,5 ha äng, tomt och trädgård samt 268 ha skogsmark. Jord- arten är lätt till mellanstyv lera. Egendomen övertogs av staten år 1950 som donation från VVallenbergska stiftelsen. Övertagandet föregicks av ett riks- dagsbeslut 1949 innebärande att den forskning, som tidigare bedrivits vid institutet för husdjursförädling, skulle fortsättas av KLSL och att YViad

skulle vara en självständigt arbetande avdelning under högskolans institu- tion för avels- och raslära.

Slutligen kan omnämnas, att staten som gåva emottagit vissa fastigheter inom Sunne kommun, Värmlands län under det villkoret att ett princip- beslut, som fattades av 1949 års riksdag om inrättande av en försöksgård i Värmlands län, fullföljes. Dessa fastigheter förvaltas av lantbruksnämnden i Värmlands län i samråd med överinspektören för lantbrukets försöksvä- sende. Någon försöksverksamhet där har dock icke påbörjats.

! l). Översikt över de ekonomiska förhållandena vid statens försöksgårdar

Nedan lämnas en översikt över de medel som utgått till statens försöks- gårdar samt vissa driftsekonomiska resultat från lantbruksdriften vid går- darna. På grund av olika tillämpade bokföringssystem har tiden 1939—1959 uppdelats i tre perioder.

Under perioden 1939/40—1947/48 är försöksverksamhetens och lantbruks- driftens kostnader ej särredovisade. Anslag utgick därför till hela verksam- heten vid försöksgårdarna. Nettoutgiften exklusive löner för de under denna tidsperiod existerande försöksgårdarna var sammanlagt 744000 kronor. Detta utgör i medeltal 15 800 kronor per gård och verksamhetsår. Under denna period framkom det önskemål om att försöksgårdarna i sina räken- skaper skulle skilja på försöksverksamhetens och lantbruksdriftens kostna- der.

Under perioden 1948/49—1954/55 fördes räkenskaperna enligt den inom statsförvaltningen tillämpade bokföringen (kontantprincipen) men med viss fördelning av kostnaderna på försöksverksamhet och lantbruksdrift. Någon fullt genomförd kostnadsfördelning kom dock inte till stånd. Netto- utgiften exklusive löner för dåvarande fem försöksgårdar utgjorde under denna tidsperiod i avrundat tal 1 605 000 kronor. Detta utgör i medeltal 32 900 kronor per gård och verksamhetsår. Vid slutet av budgetåret 1954/55 var 4 av försöksgårdarna belastade med en sammanlagd skuld på 112 200 kronor. Liksom under föregående tidsperiod var variationen i utgiftsbelop- pen för de olika gårdarna mycket stor. I allmänhet har de norrländska för- söksgårdarna (med undantag för Offer) samt Flahult erfordrat förhållande- vis stora statliga anslag.

Främst på grund av vissa försöksgårdars alltmer försämrade ekonomi men också av andra skäl föreslog högskolestyrelsen år 1954 efter särskild utredning en förändring av försöksgårdarnas organisatoriska ställning, an- slagsgrunder och redovisningssystem. Beslut om sådan förändring fattades av 1955 års riksdag. Detta riksdagsbeslut innebar bl.a. att statens försöks- gårdar organisatoriskt anslöts till statens jordbruksförsök samt att lant- bruksdriften och försöksverksamheten skulle bokföringsmässigt hållas helt skilda Fullständig lantbruksbokföring infördes jämsides med den statliga kassabokföringen.

Den av riksdagen beslutade omläggningen av redovisningen har medfört en bättre överblick över försöksgårdarnas ekonomiska förhållanden. För- söksverksamheten vid statens försöksgårdar erhåller statliga medel dels i form av löner åt försökspersonalen och dels i form av särskilda anslag. Under beteckningen »Lokal och fast försöksverksamhet: Statens försöks- gårdar» har anslagen under perioden 1955/56—1958/59 i genomsnitt upp— gått till 196 000 kronor per år. För inköp av inventarier till försöksverksam— heten har årligen anvisats ett belopp av 25 000 kronor.

Lantbruksdriften vid statens försöksgårdar tillförs statliga medel dels över löneanslaget därigenom att en del av driftsledningspersonalen är in- placerad i det statliga lönesystemet och dels över de anslag som redovisas i tabell 1.

Tabell 1. Statliga anslag till lantbruksdriften vid statens försöksgårdar

»Inventarieanskaff— ning vid statens för- söksgårdar, vilken innebär en höjning av gårdarnas lant-

»Jordbruksdriften vid statens försöks- gårdar», kontant- mässigt överskott (+) eller underskott

brukskapital», kr ( - ), kr 1956/57 ....... 44 900 — 202 6221 1957/58 ....... 48 500 — 68 687 1958/59 ....... 48 500 + 2 466

1 Av detta anslag användes 112 200 kr till att betala tidigare skulder vid vissa gårdar.

Anslaget till inventarieanskaffning för lantbruksdriften har varit av unge- fär samma storlek under de tre senaste åren, medan anslaget under rubriken »jordbruksdriften vid statens försöksgårdar» är beroende av det kontant- mässiga över- eller underskott som gårdarna ger. Som framgår av tabell 1 har anslaget under rubriken »jordbruksdriften vid statens försöksgårdar» minskat under de tre redovisade åren. Detta innebär att förlusten vid lant- bruksdriften blivit mindre. Under det sista året har försöksgårdarna t. o. m. lämnat ett överskott under denna rubrik. Totalt sett föreligger emellertid inte något överskott från gårdarnas sida, eftersom statliga medel samtidigt utgått till inventarieanskaffning och till sådan personal inom driftsledningen som varit lönegradsplacerad. För en fullständig resultatsredovisning hän- visas till lantbruksbokföringen.

I enlighet med 1955 års riksdagsbeslut förs numera en fullständig lant- bruksbokföring med fullt genomförd kostnadsfördelning mellan lantbruks-* driften och försöksverksamheten. F.n. föreligger resultat från denna bok- föring för åren 1955 /56—1957 / 58. I tabell 2 redovisas det över- resp. under- skott, som uppstått vid jordbruksdriften och skogsdriften, då dessa rörelser

belastats med alla relevanta kostnader exklusive förräntning av i gårdarna investerat kapital samt underhåll och avskrivning av byggnaderna.1

Vid bedömning av resultaten måste försöksgårdarnas speciella förutsätt- ningar beaktas. Sålunda måste arbetskraft, maskiner m. m. sägas vara över- dimensionerade om hänsyn endast skulle tagas till lantbruksdriftens behov. En faktor, som i mycket hög grad hindrat driftsledarna att handla företags- ekonomiskt riktigt i olika sammanhang är den bundenhet till uppgjorda stater och erhållna anslag, som är en följd av det statliga redovisningsför- farandet. Vid jämförelse mellan tabellerna 1 och 2 bör beaktas att dessa inte kommer att helt överensstämma dels emedan redovisningen i tabell 1 är lagd på kontantbasis medan intäkterna och kostnaderna i tabell 2 är periodiserade dvs. belastar respektive är endast i den omfattning som an- setts relevant och dels emedan tabell 1 inte innehåller samtliga utgifter staten haft för försöksgårdarna.

Tabell 2. Ekonomiskt resultat av lantbruksdriften vid statens försöksgårdar 1955/56—1957/58, kronor

Överskott ( +) resp. underskott (—). Underhåll och avskrivning på byggnader samt ränta på i gårdarna investerat kapital ingår ej i kostnaderna:

Enbart jordbruksdriften Jordbruks- och skogsdriften1 ; Försöksgård

); 1955/56 1956/57 1957/58 1955/56 1956/57 1957/58 Lanna . . . . . . . . . — 7 542 + 5 323 + 6 595 — 7 542 + 5 323 + 6 595 * Offera . . . . . . . . . . — 4 836 —— 3 265 — 7 599 + 11 503 + 4 367 — 9 285 Flahult3 . . . . . . . . . — 39 135 — 38 419 — 14 460 — 39 334 — 37 339 — 359 Ugerup . . . . . . . + 13 119 + 30 663 + 7 387 + 13 119 + 30 663 + 7 387 Öjebyn med Brännberg . . — 92 156 — 68 410 — 75 150 — 76 062 — 64 694 — 56 842 ! Stenstugu . . . . . . . . — 1 120 — 6 298 + 7 968 — 1 663 — 1 549 + 13 528 . Röbäcksdalen . . . . . . -— 37 155 — 39 018 — 44 135 -— 36 353 — 39 350 — 42 729 Wiad . . ..... —— 46 775 — 1 372 + 7 780 — 42 790 -— 3 696 + 11 717 Summa — 215 600 — 120 796 — 111 614 — 179 122 — 106 275 — 69 988

1 Vid bedömning av de resultat som uppnåtts då skogsbruket inräknats bör beaktas att hänsyn ej tagits till om över- eller underavverkning förekommit under de olika åren. 2 En jämförelsevis stor skogsavverkning företogs 1955/56 medan endast husbehovsvirke ut- togs 1957/58. 3 En större rotpostförsäljning påverkar resultatet 1957/58.

I tabell 3 lämnas en översikt över bokförda värden på vissa tillgångar vid statens försöksgårdar per den 1/ 7 1958.

1 För ytterligare uppgifter angående de principer som använts vid redovisningen hänvisas till »Kommentarer till driftsboksluten vid Statens försöksgårdar bokföringsåret 1/7 1957—30/6 1958». Kungl. lantbrukshögskolans kansli, Uppsala 7.

1 juli 1958, kronor

Tabell 3. Bokfärda värden på vissa tillgångar vid försöksgårdarna per den

Jordbruksdriftens inventarier Döda. Försöks- I . T . BOkfÖTt inventa- niatser ] .. .. axerlngs- värde . _ e ono- Forsoksgård Vär de = 60 D/ av Levande. ner. Be miska tör- Summa

. " Bokfört raknat minga,

ateran- värde värde

skaff- ningsvär— det Lanna 216 600 48 459 32 395 8 000 3 260 308 714 Offer . . . . 239 400 61 438 42 210 21 000 22 862 386 910 Flahult ........ . 270 000 66 865 48 055 14 000 7 518 406 438 Öjebyn med Brännberg . . 765 000 132 566 62 020 19 000 21 041 999 627 Ugerup ..... 335 600 89 424 71 690 19 000 70 010 585 724 Stenstugu . . 313 000 60 720 78 865 14 000 14 271 480 856 Röbäcksdalen ...... 371 800 57 635 41 330 95 000 1 978 567 743 Wiad . . . . ...... 812 200 148 866 214 560 — 46 658 1 222 284 Summa kronor 3 323 600 665 973 591 125 190 000 187 598 4 958 296

1 c. Personal vid statens försöksgårdar För att biträda KLSL:s styrelse vid förvaltningen av försöksgårdarna står sedan 1956 en särskild tjänsteman till styrelsens förfogande med hu- vudsaklig uppgift att övervaka lantbruksdriften vid gårdarna. I regel ledes såväl försöksverksamheten som lantbruksdriften vid en för- söksgård av försöksgårdsföreståndaren med biträde av en assistent. Öjebyn

Försöks- .. .. Statsagro- gårdsföre- I:ste assist. Driftsledare FOTSOkl' nom gårdsassmt. Försöksgård ståndare

A 26 A 24 A 21 A 13 Ugerup ......... 1 1 Flahult . . 1 1 Lanna ..... 1 1 Stenstugu . ....... 1 Offer ..... 1 1 Röbäcksdalen ..... 1 1 1 (A 15) Öjebyn ......... 1 1 (arvode) Wiad ....... 1 (A 12)

Summa 1 61 1 2 4 + 1 (arv.)

1 Dessutom finns vid Statens jordbruksförsök placerad en försöksgårdsföreståndare i A 24 disponibel genom att Sunderbyn nedlagts.

och Brännberg utgör förvaltningsmässigt en enhet med försöksgårdsföre- ståndaren placerad vid Öjebyn. Vid Röbäcksdalen har föreståndaren stats- agronoms tjänsteställning. Från och med budgetåret 1958/59 är där även inrättad en I:ste assistentbefattning. Lantbruksdriften på egendomen hand- lägges av en driftsledare placerad i lönegrad A 15. Vid Wiad ledes lantbruks- driften av en jordbruksinspektor i A 12. Vid övriga gårdar är det yttre arbe- tet under uppsikt av en jordbruksförman eller arbetande rättare.

I tablå å föregående sida redovisas de befattningshavare vid försöksgår- darna, som sysslar med jordbruksförsök samt lönegradsplacerade drifts- ledare.

2. Fasta försöksstationer och försöksfält

Nu gällande föreskrifter angående statsbidrag m.m. till fast försöksverk- samhet vid statsunderstödda lantbruks— och lantmannaskolor återfinnes i kungörelse nr 600/53. I kungörelsen föreskrives bl.a. att fasta försökssta- tioner för statens jordbruksförsöks räkning må inrättas i den utsträckning anvisade medel därtill förslår. De fasta försöksstationerna bör så ändamåls- enligt som möjligt vara fördelade över olika jordbruksområden. Verksam— heten står under tillsyn och kontroll av styrelsen för KLSL. Bidrag beviljas av tillsynsmyndigheten sedan vissa förutsättningar uppfyllts. Planer och övriga anvisningar för försökens utförande meddelas av statens jordbruks- försök, som även årligen inspekterar verksamheten genom någon av sina tjänstemän.

För närvarande finns 23 fasta försöksstationer förlagda till olika lant- bruks- och lantmannaskolor spridda över hela landet. Verksamheten vid dessa stationer ledes av skolans lärare. För att en skola skall få inrätta en fast försöksstation erfordras dels att skolan i fråga disponerar en tillräck- lig areal jord, som är lämplig för försöksverksamhet samt har tillgång till lämplig försöksteknisk utrustning. Vidare måste skolan kunna tillhanda- hålla en lärare, som kan leda försöksarbetet. Utrustning och försöksledare skall godkännas av statens jordbruksförsök.

Skolor, som ansökt om att få inrätta försöksstation ges tillstånd härtill, om de kan anses representiva för ett visst område av landet. Försöksstatio- nerna användas f.n. i huvudsak för att pröva icke marknadsfört sort- och stammaterial. Dessutom finns vid dem vissa fastliggande försök rörande gödsling m.m. Genom denna verksamhet vid försöksstationerna avlastas hushållningssällskapens försöksverksamhet detta arbete samtidigt som 10- kala resurser och lokalt intresse för denna verksamhet tillvaratages.

I den mån fasta försöksstationer icke kunnat anordnas inom vissa om- råden, har fasta försöksfält anlagts. Försöksarbetet på dessa fält, som finns på ett 20-tal platser, omhänderhas av hushållningssällskapen.

Under budgetåret 1958/59 har för verksamheten vid de fasta stationerna och försöksfälten anslagits ett belopp av 62 500 kronor. Antalet årliga för- sök har i genomsnitt utgjort ca 250—300.

Jordbrukshögskoleutredningens förslag

A. J ordbruksförsöksverksamhetens framtida inriktning och omfattning

a. Inkomna förslag

Från statens jordbruksförsök och vissa övriga institutioner som bedriver försöksverksamhet inom jordbruksområdet har utredningen inhämtat syn— punkter på verksamhetens framtida inriktning och omfattning. Den såsom önskvärd bedömda omfattningen inom olika försöksområden framgår av tabell 4.

Tabell 4. Antal försök och försöksarealer.

Antal försök Försöksareal, ha Framtida Framtida År 1957 önskemål År 1957 önskemål Enligt statens jordbruksförsöks program: Växtföljdsförsök . . . . . . . 12 20 12,0 20,0 Förfruktsförsök . . . . . . . 30 30 12,5 12,5 Art-, sort- och stamförsök . . 740 700 60,0 60,0 Ogräsbekämpningsförsök . . . 100 150 10,0 15,0 Odlingstekniska försök . . . . 75 100 7,0 10,0 Växtnäringsförsök ...... 900 1 000 150,0 350,0 Betesförsök . . . ...... 160 150 95,0 120,0 Diverse specialförsök (bollnäs- sjukan m.m.) ....... 15 15 Summa försök enligt statens jord- bruksförsöks program . . . . 20321 2165 346,5 587,5 Markvårds- och jordbearbetnings- försök ( institutionen för allmän jordbrukslära) . . ...... 67 190 Dräneringsförsök (Täckdiknings- försöksnämnden) ....... 120 120 350,0 350,0 Summa 2 219 2 460 696,5 937,5

1 Utöver här redovisat antal försök utfördes vid statens försöksgårdar år 1957 ca 200 försök som inte ingick i det vid statens jordbruksförsök uppgjorda försöksprogrammet.

Enligt denna bedömning skulle antalet försök totalt sett endast behöva utökas i obetydlig grad i jämförelse med det antal försök som genomfördes år 1957. Beträffande vissa försökstyper föreligger likväl en avsevärd ökning. Sålunda har ogräsbekämpningsförsöken, de odlingstekniska försöken, växt- näringsförsöken samt markvårds- och jordbearbetningsförsöken ansetts böra utökas. Det enskilda försökets storlek och därmed arealbehovet skulle

däremot öka Väsentligt mera eller med 35%. Genom att försöken ökar i storlek och blir mer komplicerade, beräknas också kostnaden per försök stiga. _ I ovan angivna önskemål ingår även försök av provningskaraktär.

b. Jordbrukshögskoleutredningen

Inriktningen och omfattningen av den framtida jordbruksförsöksverk- samheten påverkas främst av utredningens förslag beträffande provnings- verksamhetens organisation och dess organisatoriska avskiljande från den egentliga försöksverksamheten. Försök av provningskaraktär har bedömts i stöfre eller mindre omfattning förekomma inom vissa försöksområden. Så— lunda torde flertalet av art-, sort- och stamförsöken vara av provnings- karaktär. Av ogräsbekämpningsförsöken har ca 30% ansetts vara prov- ningsförsök. Även en del av växtnäringsförsöken (ca 20%) har ansetts ha karaktär av provning. Den omfattning av provningsverksamheten som här anges, grundar sig helt naturligt enbart på en ungefärlig uppskattning. Den verkliga omfattningen av denna verksamhet kommer att bli beroende av i vad mån det kommer att finnas provningsbeställare, som är villiga att be- tala för att få försöken utförda. Utredningen behandlar denna fråga när- mare i kapitel 13. Om den av utredningen föreslagna provningsanstalten kommer till stånd, förutsätter utredningen att försök av provningskaraktär inte längre upptas i jordbruksförsöksverksamhetens försöksprogram. En— dast arbetsuppgifter av den typ, som i kapitel 5 betecknas som egentlig för- söksverksamhet, bör ingå i den programbundna jordbruksförsöksverksam- heten.

Själva utförandet av provningsförsöken synes dock, som utredningen re- dogjort för i kapitel 13, även i framtiden böra handläggas av försöksorganen i den mån dessa erhåller beställningar från jordbrukets provningsanstalt av sådana försök. Försöksresurser i form av försöksmark m.m. måste därför disponeras av jordbruksförsöksverksamheten även för detta slag av verk- samhet.

Vid den bedömning av det kommande behovet av försöksverksamhet som bör ske i samband med avskiljandet av provningsuppgifterna, bör tillses att nya för jordbruksnäringen aktuella försöksuppgifter beredas plats i pro— grammet. Som framgår av kapitel 4 föreligger inom jordbruket ett stort behov av att få olika försöksuppgifter utförda. Utredningen vill i detta sammanhang också erinra om vad professor Hjelm (kapitel 4, sid. 55 och kapitel 8, sid. 196) anfört om behovet av tekniska data för företagsekonomisk kalkylering. För att uppnå en rationell jordbruksproduktion erfordras en omsorgsfull produktionsplanering. Härför krävs tillgång till tillförlitliga tekniska data över olika produktionsmedels produktivitet. För att försöks- resultaten skall kunna ge driftsekonomisk vägledning måste relevanta drifts- ekonomiska problemställningar beaktas vid försökens uppläggning. Den praktiska nyttan av försöken blir annars begränsad. Med hänsyn till att den

driftsekonomiska kalkyleringen utgör ett värdefullt hjälpmedel i strävan att nedbringa kostnaderna för jordbruksproduktionen, synes det vara en angelägen uppgift för försöksverksamheten att söka få fram erforderliga data, som kan ligga till grund för denna kalkylering.

En anpassning av försöksverksamheten efter jordbrukets ständigt änd- rade förutsättningar bör eftersträvas även i övrigt. Sedan andra världskri- gets slut har jordbruket i vårt land undergått en icke obetydlig produk- tionsomställning. Ett stort antal jordbruksenheter drives numera antingen kreaturslöst eller med reducerat kreatursbestånd. Detta har i hög grad på— verkat växtodlingens utformning. Växtföljderna är friare än förr, ofta mera ensidiga och konjunkturmässigt betonade. Nya växtslag har vunnit insteg i vissa jordbruksområden, växtnäringstillförseln har stegrats och kvalitets- frågorna ökat i betydelse. Jordbruket har vidare genomfört en omfattande mekanisering och nya brukningsmetoder tillämpas. Allt större krav ställs på bekämpningen av ogräs, växtsjukdomar och växtparasiter och på senare år har frågan om markvårdande åtgärder fått ökad aktualitet.

Den statliga försöksverksamheten har av olika skäl icke helt kunnat följa denna snabba utveckling. Delvis synes anledningen härtill vara bristande resurser i olika avseenden. Åtgärder, som föreslagits för utbyggnad av den statliga försöksverksamheten, har av olika anledningar ej kunnat realiseras med påföljd att viktiga arbetsuppgifter fått anstå. Med hänsyn härtill och till att omställningsprocessen inom jordbruket kan beräknas fortgå och att därför flera arbetsuppgifter efter hand torde framkomma, finner utred- ningen det angeläget att den statliga försöksverksamhetens inriktning konti- nuerligt anpassas till nytillkommande aktuella försöksuppgifter. I samband härmed bör äldre, mindre aktuella arbetsuppgifter slopas såvida de ej är av särskilt, t. ex. vetenskapligt intresse.

Som framgår av tabell 1 föreligger önskemål om att vissa typer av försök, såsom ogräsbekämpning samt markvård och jordbearbetning m.fl. ökas i antal. Redovisade önskemål inkluderar även försök av provningskaraktär. Det föreligger givetvis betydande svårigheter att närmare precisera det fram- tida behovet i antal försök och areal försöksjordar, men i tabell 1 redo- visade önskemål synes dock kunna godtas som en grov riktpunkt. Även om det framtida antalet försök kommer att öka endast måttligt, föreligger dock starka behov av en högst avsevärd ökning av anslagen till försöksverksam- heten. Detta hänger samman med att utvecklingen inom försökstekniken går mot större och mera komplicerade försök.

B. J ordbruksförsöksverksamhetens framtida centrala organisation m.m.

Som inledningsvis redovisas har utredningen i kapitel 5 förordat en orga- nisationsform för den vid KLSL nu bedrivna undervisningen, forskningen och försöksverksamheten, som bl.a. innebär att statens jordbruksförsöks

statsagronomavdelningar ämnesvis samorganiseras med motsvarande un- dervisnings— och forskningsinstitutioner vid KLSL. Ifrågavarande institu- tioner kommer därför att vardera bestå av en undervisnings- och forsk- ningsavdelning samt en eller flera avdelningar för programbunden för- söksverksamhet. Samtliga avdelningar sorterar under respektive institu- tionsföreståndare. Försöksavdelningarna ledes närmast av statsagronomer. Utredningen har vidare i kapitel 8 framlagt förslag rörande erforderligt be— hov av institutioner och personal vid KLSL. Efter att ha bedömt jordbruks- f'örsöksverksamhetens behov föreslog utredningen i sagda kapitel, att föl- jiande ämnesområden borde vara företrädda av särskilda försöksavdelningar, nämligen växtnäring, jordbearbetning, uäxtföljder, ogräs och ogräsbekämp— ning, kulturväxter i öppet bruk, kulturväxter i slutet bruk samt dränering.

Jordbruksförsöksverksamheten skall, liksom KLSL:s trädgårds- och hus- djursförsöksverksamhet, vara programbunden. Varje år skall uppgöras ett särskilt program —— KLSL:s riksförsöksprogram —— vilket skall fastställas av KLSL:s styrelse. Till detta försöksprograms uppgörande och sättet för dess verkställande återkommer utredningen i kapitel 10.

Den uppgift som hittills åvilat statens jordbruksförsök, nämligen att fun- gera såsom ett organisatoriskt sammanhållande och samordnande organ för hela jordbruksförsöksverksamheten kommer, genom den av utred- ningen förordade omorganisationen, att överflyttas dels på den av utred— # ningen föreslagna befattningshavaren, försöksdirektören, dels på försöks- g= kollegiet och dels på de institutioner, som erhåller försöksavdelningar.

Som vidare inledningsvis nämnts i detta kapitel har utredningen funnit, att till KLSL:s samlade försöksverksamhets förfogande bör inrättas en sär- , skild serviceavdelning, underställd försöksdirektören. Detta organ beskrives ' närmare i avsnitt V i detta kapitel.

_ C. Allmänna synpunkter på den statliga lokalt förlagda jordbruksförsöksverk- samhetens framtida organisation; försöksgårdssystemet

Att så stor del av jordbruksförsöksverksamheten är förlagd utanför Ul- tuna är närmast självklart med hänsyn till de mångskiftande miljöer ( jord- mån, klimat m. ni.), som förefinns i vårt land och som ger så varierande ut— slag på olika kulturåtgärder etc. Det kan vidare tilläggas, att det finns många praktiskt viktiga försöksproblem av lokal natur, som endast kan belysas genom försök på platsen. Försöksverksamheten behöver därför ha tillgång till såväl centrala som lokala resurser. Vidare vill utredningen erinra om vikten av reciproka impulser mellan de centrala institutionernas forskare och försöksmän och det praktiska jordbruket. En lokalt arbetande statlig försöksverksamhet kommer enligt utredningens uppfattning att i hög grad medverka till förmedlandet av dessa impulser.

Den lokalt förlagda statliga jordbruksförsöksverksamheten bedrives nu

genom försöksgårdar, försöksstationer och fasta försöksfält samt genom samarbete med hushållningssällskapen. Även om antalet försök vid försöks— gårdarna ej utgör huvudparten av samtliga statliga lokala försök, har dock försöksgårdarna uppfattats som den lokala verksamhetens centra. i

Den ursprungliga avsikten med försöksgårdarna var att de i första hand skulle utgöra lokala centra för den lantbruksvetenskapliga forsknings- och försöksverksamheten och därtill även verka för spridandet av nya rön till det praktiska jordbruket. Då sagda verksamhet ansågs betydelsefull förut- sattes från början att staten skulle vara beredd att satsa betydande medels- belopp på försöksgårdarna. Av skilda anledningar har dock de anvisade medelsbeloppen ej blivit så stora. Icke minst synes detta ha berott på de skiftande uppfattningar som vid skilda tillfällen rått beträffande syftet med försöksgårdarnas jordbruksdrift. Någon fullt entydig riktlinje torde härvid- lag ej ha funnits. I olika utredningar rörande försöksgårdarna har bl.a. allmänt framhållits att gårdarnas jordbruksdrift, främst ur demonstra— tionssynpunkt, »rent tekniskt» skulle vara förebildlig för traktens jordbru- kare. Vid olika tillfällen synes dessutom den åsikten ha varit rådande, att försöksgårdarna även i ekonomiskt hänseende skulle vara mönsterbruk. Denna sistnämnda åsikt framfördes bl. a. i en är 1941 avlämnad »P. M. med vissa förslag rörande lantbrukshögskolans försöksgårdar». Sagda P. M. hade uppgjorts inom högskolans styrelse, sedan högskolestyrelsen erhållit Kungl. Maj:ts uppdrag att utreda vissa frågor rörande högskolans försöksgårdar. Beträffande försöksgårdarnas jordbruksdrift anfördes i promemorian den meningen att försöksgårdarna utöver sin försöksverksamhet även borde skötas som mönsterjordbruk i ekonomiskt hänseende så att de bleve ett föredöme för traktens jordbrukare. Först om så skedde skulle gårdarnas försöksverksamhet få egentlig betydelse. Utan en sådan förebildlig ekono- misk drift ansågs gårdarna i stort sett sakna värde ur demonstrations- och propagandasynpunkt. Det förutsattes även i nämnda P. M. att en försöks- gård skulle täcka kostnaderna för föreståndarens lön samt skälig ränta på det i gården nedlagda kapitalet. Till försöksverksamheten ansågs dock lämpligt avvägt statsbidrag böra utgå. Försöksgårdarnas föreståndare skulle vidare vid sidan av sina insikter i försöksverksamhet besitta framstående förmåga att driftsekonomiskt leda gårdarna.

Även om denna dualistiska uppfattning rörande försöksgårdarnas upp— gifter under senare år ej så starkt markerats, torde den dock ha utövat ett stort inflytande på försöksgårdsföreståndarnas verksamhet och i hög grad medverkat till de svårigheter, som försöksgårdarna obestridligen kämpat med i ekonomiskt hänseende. Man torde nu, som erfarenheten också utvisar, kunna konstatera att dessa båda målsättningar — jordbruksvetenskaplig verksamhet och förebildlig jordbruksdrift _ ej varit förenliga. En allsidig försöksverksamhet kräver nämligen att såväl bra som dåliga produktions- medel och produktionsmetoder prövas. Detta kan ej ske med mindre än att

jordbruksdriften förorsakas förluster, som den vid normal drift ej skulle ha fått vidkännas. Ett gott driftsekonomiskt resultat torde härigenom starkt försvåras. Ju intensivare försöksverksamheten bedrives desto sämre torde jordbruksdriftens ekonomiska resultat bli. Detta förhållande synes tidigare ej ha tillbörligt beaktats. Icke minst måste denna dubbla målsättning ha inneburit stora svårigheter för försöksgårdarnas föreståndare. Endera eller båda deras två verksamheter måste bli lidande på denna anordning.

Bl.a. på grund av här anförda omständigheter har — som påpekats i ut- redningens direktiv — kritik i skilda avseenden riktats mot gårdarna och då främst mot målsättningen för dem. Genom beslut av 1955 års riksdag ge- nomfördes vissa omläggningar, vilka innebar att gårdarna direkt underställ- des statens jordbruksförsök. Vidare beslöts att försöksverksamheten och jordbruksdriften vid gårdarna redovisningsmässigt skulle hållas åtskiljda. Som framgått av den lämnade redogörelsen för gårdarnas ekonomiska för- hållanden har under senaste är jordbruksdriften dock uppvisat ett något förbättrat resultat.

Som framhållits i kapitel 1 ifrågasättes i utredningens direktiv, huruvida icke — trots de genom 1955 års beslut genomförda förändringarna i för- söksgårdssystemet -— fortfarande fundamentala fel kvarstå i organisatio- nen. I direktiven anges därför andra organisatoriska möjligheter för hand- havandet av den statliga lokala försöksverksamheten. Vad i direktiven här- utinnan anförts har utredningen tolkat på så sätt, att den ansett sig böra göra en förutsättningslös prövning av de former, under vilka den statliga lokalt förlagda försöksverksamheten bör bedrivas.

Utredningen vill inledningsvis framlägga vissa allmänna synpunkter på förevarande fråga och utifrån dessa i första hand granska försöksgårdarna som instrument för den statliga lokalt förlagda försöksverksamheten.

Den vill då först beröra frågan om kombinationen av försöksverksamhet med praktisk jordbruksdrift. Utredningen får som sin uppfattning fram- hålla, att det för försöksverksamheten mest väsentliga är att ha tillgång till försökslägenheter och att där kunna anordna försök. För försöksverksam- heten föreligger däremot inte något primärt intresse att i egen regi bedriva praktisk jordbruksdrift. Den i viss mån dualistiska uppfattning, som tidi- gare rått i dessa hänseenden — att försöksgårdarna skulle bedriva såväl vetenskaplig'verksamhet som förebildlig jordbruksdrift — är enligt utred- ningens förmenande grundat på felaktiga premisser beträffande dessa två verksamheters inbördes förhållande. Denna kombination bör därför ej längre bibehållas, såvida ej särskilda skäl talar härför. Vidare kan ytterli- gare anföras, att det måste vara svårt att centralt från Ultuna dirigera en dylik praktisk jordbruksdrift. Dessutom bör påpekas, att den roll de stat- liga försöksgårdarna tidvis haft som demonstrationsjordbruk minskats ge- nom att de flesta av landets hushållningssällskap numera har en eller flera kurs- och demonstrationsgårdar, där en praktisk jordbruksdrift bedrives

efter ekonomiska principer. De statliga försöksgårdarnas uppgift i detta hänseende torde därför lämpligen kunna överflyttas till hushållningssäll- skapen inom respektive län. I de fall statliga lokala replipunkter för för- söksverksamheten erfordras, bör i princip vid dessa ej bedrivas en kom- mersiell jordbruksdrift annat än i den omfattning, som behövs för försöks- verksamhetens behov. Försöksverksamheten bör alltså vara det primära och jordbruksdriften, där den måste förekomma, endast ett medel för att utnyttja sådana resurser, som ej kan tas i anspråk av försöksverksamheten. Liksom nu bör en klar ekonomisk gränsdragning i dylika fall finnas mellan båda verksamheterna. Vidare bör tillses att för försöksverksamheten av- delad vetenskaplig personal ej onödigtvis belastas med frågor rörande den praktiska jordbruksdriften.

För att kunna fylla sina uppgifter måste den statliga lokala försöksverk- samheten ha vissa primära resurser till sitt förfogande. Dit hör i första hand lämpliga försökslägenheter. Valmöjligheterna ifråga om försökslägen- heter får ej begränsas till ett visst avgränsat område, utan bör vara sådana att jordar av olika beskaffenhet alltefter försökens art och inriktning kan upplåtas åt försöken.

Vidare måste för försökens utläggande, skötsel m. m. finnas härför utbil- dad personal. Givet är att fordringarna härvidlag kan variera i stor utsträck- ning beroende på försökens karaktär. Här må endast nämnas, att det finns försök, som är så komplicerade att de måste omhänderhas av verkligt fack- utbildad personal med tillräcklig erfarenhet inom området.

Förutom lämpliga försökslägenheter samt personal för försökens skötsel måste även lämplig försöksteknisk utrustning stå till förfogande.

Utöver sagda resurser måste det finnas garantier för att försöken kan pågå så lång tid att tillräckligt säkra resultat kan erhållas.

Till dessa försöksverksamhetens primära krav i ovannämnda hänseenden bör dessutom läggas kravet på att den statliga lokala försöksverksamheten i organisatoriskt hänseende utformas så att nära kontakter med det prak- tiska jordbruket och övriga lokala organ på jordbrukets område, främst hushållningssällskapen, möjliggöres. Slutligen kan tilläggas att den statliga lokalt arbetande försöksverksamheten ur statsfinansiell synpunkt inte får dra större kostnader än vad verksamheten nödvändigtvis kräver.

De ovan anförda synpunkterna har för utredningen varit vägledande, när den sökt finna den lämpligaste organisationsformen för den statliga lokalt förlagda jordbruksförsöksverksamhetens genomförande.

Granskar man de möjligheter, som det hittillsvarande försöksgårdssyste- met erbjuder i nu sist berörda hänseenden torde man finna att försöksgår- darna knappast kan vara den lämpligaste formen att förse försöksverksam- heten med erforderliga resurser för försökens genomförande.

Vad då först beträffar de möjligheter, som försöksgårdssystemet erbjuder ifråga om lämpliga försökslägenheter, torde försöksgårdarnas fördelar här-

vidlag vara mindre än dess nackdelar. Som en fördel kan anföras att det är värdefullt att ett försöksfält kan disponeras under lång tid dels emedan nnan då har garantier för att försöken kan kvarligga tillräckligt länge och dels emedan man på ett fält, som fortlöpande utnyttjas för försök, kan göra många betydelsefulla iakttagelser rörande de biologiska, kemiska och fysikaliska processer, som försiggår i marken. Ur des'sa synpunkter skulle försöksgårdarna erbjuda goda möjligheter.

Lika goda möjligheter till dylika långtidsobservationer bör likväl kunna erhållas genom långtidskontrakt med andra jordägare såsom hushållnings— sällskap, skoljordbruk eller enskilda jordbrukare. Därvid vinnes dessutom — vilket är väsentligt även för långtidsförsök — att man har fritt val be- träffande försökslägenheter och ej är begränsad till de möjligheter som ett antal försöksgårdar erbjuder. Markkostnaden för ett dylikt långtidsarrende torde dessutom snarare bli lägre än vid en försöksgård om hänsyn tas till de kostnader, som driften vid försöksgårdarna hittills visat sig dra.

Det ovan anförda utgör dock endast en aspekt på hela frågan om lämp— liga försökslägenheter. Ses hela denna fråga i ett större sammanhang kom— mer flera andra betydelsefulla synpunkter beträffande kraven på lämpliga försökslägenheter in i bilden. Dessa senare omständigheter talar enligt ut- redningens uppfattning för att de permanenta försöksfält av den typ som för- söksgårdarna erbjuder ej utgör den bästa lösningen på försöksverksamhetens behov av försökslägenheter. En sådan omständighet är att ett försöksfält — i varje fall av den begränsade storlek som mindre försöksgårdar erbjuder — som utnyttjats till fältförsök under en längre följd av år så småningom kan bli förbrukat och otjänligt för sitt ursprungliga ändamål. Ett exempel härpå torde vara Lanna försöksgård. Den försöksverksamhet, som bedrivits där har helt naturligt tagit i anspråk den bäst lämpade arealen. Försöken är mestadels fleråriga. I vissa försöksled har tillförts betydande mängder växtnäring, vars återverkningar i tiden ännu icke är fullt kända, men som med stor sannolikhet utgör ett hinder för anläggning av nya fältförsök. På liknande sätt förhåller det sig med de därstädes anlagda täckdikningsför- söken. Vid Flahult har de pågående sättningarna i jorden, och den delvis konstaterade bortodlingen av kärr- och vitmossjord, avsevärt minskat förut- sättningarna för gården att fullfölja den pågående försöksverksamheten.

En annan dylik omständighet, som talar mot permanenta försökslägen- heter av den typ försöksgårdarna erbjuder, är att ett försöksfält kan bli obe- hövligt genom en ändrad inriktning av försöksverksamheten till följd av ändrade förhållanden för jordbruksnäringen i dess helhet. Som exempel härpå kan anföras den roll, som mossjordarna tidigare hade ur odlingssyn- punkt. En omfattande försöksverksamhet bedreVS också tidigare inom detta område. Försöksgårdarna Flahult, Gisselås och Brännberg inrättades också just för försök på moss- och kärrjordar. Den nu pågående rationaliseringen av jordbruksnäringen har medfört att mossjordarnas roll starkt förminskats.

Givet är att försöksverksamheten måste ta hänsyn till sådana förskjutningar inom jordbruksnäringen och sätta in sina krafter på aktuella frågor. Det torde då vara mindre lämpligt att vara bunden till försöksfält med jordar, som för det praktiska jordbruket har föga aktualitetsvärde.

Vad beträffar de övriga kraven på utbildad personal och försö—ksteknislc utrustning kan utredningen ej finna att försöksgårdssystemet erfordras för att säkerställa dessa resurser, utan de torde utan svårighet kunna anskaffas på annat sätt. I fråga om kontakten med andra lokalt arbetande organ på jordbrukets område — främst då hushållningssällskapen —— torde man även kunna ifrågasätta försöksgårdssystemets lämplighet. Uppenbara risker för isolering torde här föreligga för försöksgårdarnas del, varigenom värdefulla ömsesidiga impulser skulle komma att saknas.

Vad slutligen kostnaderna för verksamheten beträffar så torde man kunna säga att försöksgårdssystemet, blivit ett dyrt instrument för den statliga lokalt förlagda försöksverksamheten.

Tillsammantaget ger det ovan anförda, enligt utredningens förmenande, tydliga belägg för att försöksgårdssystemet ej utgör den lämpligaste for- men för att förse den statliga lokalt förlagda försöksverksamheten med de resurser den erfordrar. Valmöjligheterna beträffande försökslägenheter är alltför begränsade, belastningen med uppgifter som i stort sett saknar in- tresse för försöksverksamheten betungande. Vidare har kontakten med främst hushållningssällskapen i praktiken visat sig vara ej fullt säker- ställd. Slutligen torde kostnaderna för gårdarnas försöksverksamhet, om hänsyn tas till jordbruksdriftens resultat, ha visat sig vara alltför höga.

Enligt utredningens mening kan det inte vara försvarbart att bibehålla försöksgårdssystemet i dess nuvarande utformning, om andra bättre former står att finna för att garantera den statliga lokala försöksverksamheten de resurser den erfordrar. Som kommer att framgå i följande avsnitt har ut- redningen funnit att sådana andra organisatoriska alternativ kan utformas, vilka är försöksgårdssystemet överlägsna som instrument för den statliga lokalt förlagda försöksverksamheten och därtill drar mindre kostnader ge- nom att omfånget av jordbruksdriften minskas så långt detta är möjligt. Den vill därför förorda att försöksgårdssystemet i sin nuvarande principi- ella utformning avvecklas. Till dispositionen av de försöksgårdar, som enligt utredningens förslag bör avvecklas, återkommer utredningen sedan den i följande avsnitt redogjort för de övriga alternativ, som kan tänkas för att handha den statliga lokalt förlagda försöksverksamheten.

D. Alternativa organisationsformer för den statliga lokalt förlagda försöksverk- samheten

I princip kan man tänka sig två ytterlighetsalternativ för att ordna den statliga lokalt förlagda försöksverksamheten på jordbrukets område. Dessa båda ytterlighetsalternativ benämnes i det följande alt. A och alt. B.

Alt. A. Försöksverksamheten ordnas helt i statlig regi, dvs. på så sätt att samtliga försöksresurser, som anses böra finnas tillgängliga för det statliga försöksprogrammets genomförande, handhas av en helstatlig organisation. Enligt detta alternativ skulle försöksverksamheten bedrivas vid ett antal statliga lokalt förlagda försöksstationer, varvid vissa staten nu tillhörande egendomar skulle utnyttjas.

Alt. B. Försöksverksamheten verkställes helt genom avtal med lokala or- ganisationer såsom hushållningssällskap, skolor eller andra organ med möj- ligheter att utföra försök.

Båda dessa ytterlighetsalternativ kan givetvis ges olika detaljutformning. Vidare föreligger möjlighet att på olika sätt kombinera dessa ytterlighets- principer. En modifikation av alt. B., som varit föremål för utredningens ingående överväganden, innebär att på hushållningssällskapen överlåtes att verkställa hela den statliga lokalt förlagda försöksverksamheten (i det föl— jande benämnd alt. C). Hushållningssällskapen skulle enligt detta alter- nativ bli lokalt ansvariga huvudmän för den statliga försöksverksamheten i respektive län. I alternativ C undersöks alltså, om det finns en praktiskt framkomlig väg att helt avlasta den statliga försöksorganisationen från all rutinmässig befattning med utläggandet och skötseln av de lokalt förlagda försöken.

Det måste också undersökas, vilka fördelar som skulle kunna stå att vinna genom en kombination av de båda alternativen A och C, innebärande att den statliga, lokalt förlagda försöksverksamhetens handhavande på lämp- ligt sätt fördelas mellan en Iokalorganisation i KLSL:s egen regi och landets hushållningssällskap. Denna kombination benämnes i fortsättningen alt. D.

I det följande vill utredningen närmare granska de olika alternativens för— och nackdelar samt de möjligheter som i praktiken föreligger att ge- nomföra dem.

Alt. A. Detta alternativ innebär som nämnts att hela den statliga lokalt förlagda försöksverksamheten tas om hand av en helstatlig organisation. För att sköta hela denna verksamhet har 20 försöksstationer i landets olika delar bedömts vara erforderliga. Dessa stationer skulle förläggas dels till de nuvarande försöksgårdarna —— med undantag för Brännberg — och dels till vissa andra statliga egendomar. Förutom försökslägenheter vid dessa sta- tioner skulle stationerna förfoga över sammanlagt ett (SO-tal försöksfält. Jordbruksdrift skulle ej förekomma vid stationerna i annan utsträckning än som erfordras för försöksverksamhetens behov. Samtliga försök skulle skötas av stationernas egen personal. Som föreståndare för varje försöks- station skulle finnas en försökstekniker med utbildning motsvarande lant- mästarexamen. Landet skulle vidare indelas i fyra försöksdistrikt. I varje försöksdistrikt skulle inrättas en tjänst i lönegrad A 24, som sammanhål- lande kraft för distriktets försöksstationer. Vidare förutsattes att i varje

försöksdistrikt skulle inrättas en distriktsförsöksnämnd för att främja sam- arbetet mellan de statliga lokalt förlagda försöksstationerna och det prak- tiska jordbruket och hushållningssällskapen.

Som fördelar för detta alternativ har bl.a. anförts att en fast samman- hållning av den statliga lokalt förlagda försöksverksamheten därigenom skulle erhållas. De för verksamheten avsedda arbetsuppgifterna skulle här- igenom få en god garanti för en tillfredsställande behandling. Genom att orga- nisationen skulle förfoga och bestämma över samtliga resurser skulle risk för avbrott i pågående försöksarbeten i stort sett vara eliminerad. Vidare skulle genom personalens fasta anställning den försökstekniska erfarenhetens be— varande inom organisationen tryggas. Genom att jordbruksdriften vid de föreslagna försöksstationerna skulle inskränkas till vad som enbart er- fordrades ur försökssynpunkt skulle stationernas personal få möjlighet att helt ägna sig åt försöksarbetet.

Som en nackdel för alt. A har bl.a. påtalats, att man skulle få två paral— lellt arbetande försöksorganisationer inom samma område, nämligen den helstatliga och hushållningssällskapens. Bristande samarbete mellan företrä- darna för de båda organisationerna skulle därvid kunna leda till att å ena sidan de statliga försöken ej bleve utnyttjade av hushållningssällskapen i deras upplysnings- och demonstrationsverksamhet, medan å andra sidan den statliga försöksorganisationen skulle gå miste om angelägna impulser rörande aktuella problem. Med andra ord —— kontakten mellan de centrala institutionerna vid Ultuna och det praktiska jordbruket ute i landet skulle ej komma att fungera tillfredsställande. Vidare skulle ett bristande sam- arbete innebära uppenbara risker för dubbelarbete. Det samarbetsorgan (distriktsförsöksnämnden) som skulle finnas mellan den statliga försöks- organisationen och sällskapen i varje försöksdistrikt har ej ansetts ge fullt betryggande garantier mot nämnda risker.

Vidare har ur kostnadssynpunkt påtalats, att två parallellt arbetande för-

söksorganisationer — vilka i princip måste ha samma resurser och som dessutom i det ena fallet helt och beträffande hushållningssällskapen delvis finansieras av statsmedel — måste innebära en dyrbar organisationsform.

Dessutom kunde sysselsättningssvårigheter befaras för personalen vid den statliga försöksorganisationen under vinterhalvåret.

Alt. B. Enligt detta alternativ skulle den statliga lokalt förlagda jord- bruksförsöksverksamheten verkställas genom avtal med olika lokala instan- ser — hushållningssällskap, skolor, enskilda jordbrukare etc. Mot ersätt- ning skulle dessa lokala instanser åta sig att upplåta mark för försöken, omhänderha utläggningen och skötseln m.m. Avtalsuppgörelserna kunde dels tänkas ske direkt mellan KLSL:s försöksavdelningar och de lokala för- söksvärdarna, dels kunde avtalen förmedlas av ett särskilt under KLSL sorterande serviceorgan. Detta serviceorgan kunde också tänkas bli utrustat

med ett mindre antal försökspatruller, vilka skulle omhänderha de försök för vilkas skötsel fackutbildad personal ej kunnat erhållas.

Som fördelar för detta alternativ kan anföras att en dylik organisation är smidig och lätt kan anpassa sig efter växlingar i »försöksvolymens» storlek samt att den lätt kan växla försökslägenheter. Vidare torde alterna- tivet medge goda möjligheter till samarbete med andra lokala organ, som verkari jordbrukets tjänst, såsom hushållningssällskap och lantmanna- eller lantbruksskolor.

Nackdelarna med detta alternativ är dock ur effektivitets- och lämplig- hetssynpunkt mycket betydande.

Risk föreligger sålunda att detta alternativ kunde medföra improvisa- tioner av olika slag, vilka kunde utgöra en fara för försökens rätta hand- läggning. Det torde sålunda bli svårt att för de olika försöken alltid kunna uppbringa den fackutbildade personal, som krävs för i varje fall mer komp- licerade försök. Man torde i många fall bli hänvisad till personal med mindre god försöksteknisk erfarenhet. Vidare skulle en organisation enligt detta alternativ —— såvida ej en mycket omfattande och dyrbar statlig över- vakningsorganisation tillskapades — bli så löslig till sin konstruktion, att den främst ur försöksverksamhetens synpunkt får anses otillfredsställande.

Beträffande kostnaderna för ifrågavarande alternativ har utredningen av ovannämnda skäl ej gjort några mer ingående beräkningar. Översiktligt torde dock härvidlag kunna anföras, att vid ett första betraktande synes alternativet innebära i varje fall små fasta kostnader ur statens synpunkt, genom att inga fasta statliga replipunkter med heltidsanställd personal he- höver inrättas. Om emellertid någorlunda tillfredsställande garantier skall skapas för försökens rätta handhavande, måste enligt vad ovan anförts en omfattande statlig övervakningsorganisation tillskapas. Vad som kostnads- mässigt kunde vinnas genom att inga fasta replipunkter inrättas, kunde mer än väl förloras genom en dyrbar inspektionsverksamhet.

Av ovan anförda skäl har utredningen funnit, att alt. B. endast bör komma ifråga såvida inga andra lämpligare former står att finna.

Anna* fr.—x_f _

Alt. C. Enligt detta alternativ skulle den i statlig regi bedrivna försöks- l verksamheten lokalt anknytas helt till hushållningssällskapen och omhän- derhas av dessa. Hushållningssällskapet skulle således bli den ansvariga a': instansen i varje län även för den i statlig regi bedrivna jordbruksförsöks- i verksamheten. [*. Alt. C skiljer sig från alt. B genom att det förutsätter en ansvarig huvud- lj man i varje län för försöksverksamheten, med vilken KLSL skulle träffa *' bindande långtidsavtal.

Detta alternativ har såvitt utredningen kan finna många fördelar. ': Bl.a. kan anföras att den statliga försöksverksamhetens krav på resurser j i olika hänseenden i stort sett torde kunna tillfredsställas genom att den

kunde repliera på en relativt fast lokal organisation med för ändamålet ut- bildad personal.

Vidare kunde de statliga försöken utnyttjas i demonstrationssyfte, var- igenom konsulenterna skulle få ökat underlag för sin rådgivningsverk- samhet.

Impulser till olika aktuella forsknings- och försöksprojekt kunde också smidigt förmedlas från jordbruket till berörda forskare och försöksmän. Samtidigt finge man goda möjligheter till utbyte i andra riktningen, dvs. forsknings- och försöksresultaten kunde snabbt komma jordbruket till godo.

Genom att man endast skulle få en försöksorganisation inom varje län undviks den i många hänseenden onödiga och kostsamma dubblering som två försöksorganisationer arbetande parallellt med varandra innebär. Vä- sentligt är vidare att personalen hos hushållningssällskapen kan sysselsättas med annat arbete under de tider på året, när den ej behövs för försöksverk- samhetens räkning, vilket ger en större smidighet i arbetskraftens ut- nyttjande.

Avslutningsvis kan beträffande detta alternativs fördelar anföras, att man därigenom skulle ge fastare former åt ett samarbete, som redan finns och som visat sig vara fruktbart.

Som nackdelar för alt. C. har framhållits att alternativet bl.a. innebär en påtaglig »monopolställning» för hushållningssällskapen samt att det kunde innebära risker för att framför allt jordbrukskonsulenterna kunde bli splitt- rade i sin verksamhet och få eftersätta sin huvuduppgift, nämligen rådgiv- nings— och upplysningsverksamheten.

Trots att sällskapen hitintills omhänderhaft en stor del av de statliga jord- bruksförsöken (skrivelseförsök) innebar dock alt. C. så stora förändringar gentemot nu rådande förhållanden, att utredningen fann det angeläget att inhämta hushållningssällskapens synpunkter på förslaget. I detta syfte till- ställdes samtliga sällskap en förfrågan dels rörande deras principiella in- ställning till förevarande alternativ, dels beträffande möjligheterna för res- pektive sällskap att tekniskt sett omhänderha verksamheten och dels rö- rande kostnaderna för verksamhetens handhavande.

Av de till utredningen inlämnade svaren framgick, att sällskapen på några undantag när i princip var genomgående positivt inställda till den form för försöksverksamhetens ordnande, som alternativet innebär. Däremot framkom vissa svårigheter för sällskapen att tekniskt sett ombesörja och svara för hela verksamheten. Vidare gav svaren ej tillräcklig ledning för ett bedömande av kostnaderna för verksamhetens handhavande.

För att närmare diskutera nu anförda svårigheter har utredningen haft överläggningar med en av hushållningssällskapens förbund utsedd särskild delegation. Därvid framkom att sällskapen ej torde kunna åta sig att sköta samtliga försök. Särskilt ställde man sig tveksam till att ta hand om sådana försök, som är mycket omfattande och komplicerade. Dessa försök skulle

; w—J—

därför få omhänderhas på annat sätt, exempelvis genom att staten inrättar ett fåtal fasta lokala replipunkter. Vidare klarlades vissa övriga frågor be- träffande statlig inspektionsrätt, formerna för avtal m.m. Härtill återkom- mer utredningen nedan under alt. D.

Utifrån ovan redovisade överläggningar kan således konstateras, att alt. C ej i sin ursprungligen tänkta form låter sig genomföras.

Då likväl de principer, som alt. C bygger på, förefaller bärande och de fördelar detta alternativ ansågs medföra, av utredningen bedömts som myc- ket betydande har utredningen sökt finna en organisationsform, i vilken de principer, som legat till grund för alt. C. så långt möjligt följs och erforder- lig komplettering sker genom inrättandet av ett antal statliga replipunkter. Detta organisationsalternativ beskrives nedan under beteckningen alt. D.

Alt. D. Detta alternativ bygger på en kombination av alt. A. och C. Ut- gångspunkten för detta förslag har varit, att hushållningssällskapens resur- ser så långt möjligt utnyttjas för att handha de statliga lokalt förlagda för- söken. Vidare förutsätts att genom hushållningssällskapens förmedling andra möjligheter till försökslägenheter _ t. ex. vid jordbrukets skolor och lämpliga gårdar — utnyttjas i den lokalt förlagda statliga försöksverksam- heten. För att handlägga de försök av mer komplicerat slag, som sällskapen ej kan äta sig att sköta, erfordras ett antal statliga försöksstationer utrus- tade med för verksamheten tillräckliga resurser. Vid en bedömning av denna fråga har framkommit att för jordbruksförsöksverksamheten erfordras, utöver institutionerna vid Ultuna, tre sådana försöksstationer.

Vidare förutsätts i alt. D. liksom i alt. A. en indelning av landet i fyra för- söksdistrikt; södra, västra, östra och norra. Inom varje försöksdistrikt skulle finnas en särskild distriktsförsöksnämnd. Distriktsförsöksnämnderna skulle få till uppgift att bl.a. verka för en ändamålsenlig samordning av den statliga och statsunderstödda försöksverksamheten inom respektive distrikt samt framlägga förslag rörande sådana aktuella försöksproblem för den statliga försöksverksamheten, som lokala observationer och erfarenheter kan ge anledning till.

Inom varje försöksdistrikt skulle vidare enligt alt. D finnas en under KLSL sorterande distriktsförsöksledare. Distriktsförsöksledaren, som skulle vara föreståndare för den till distriktet förlagda försöksstationen, skulle dels ansvara för utläggning och skötsel av de försök, som försöksstationen själv omhänderhar dels medverka vid avtalsuppgörelser mellan KLSL och sällskapen beträffande sådana försök, som sällskapen har möjligheter att ombesörja samt inspektera dessa försök. För hela den statliga, lokalt för- lagda försöksverksamheten skulle inrättas ett sammanhållande serviceorgan, försöksverksamhetens serviceavdelning, under vilket distriktsförsöksledarna skulle sortera i administrativt hänseende.

I stort sett synes detta alternativ ur lämplighets- och effektivitetssynpunkt

ha samma fördelar som alt. C, samtidigt som de nackdelar, som var för- bundna med detta alternativ i stort sett bortfaller.

Sålunda synes genom alt. D erhållas betryggande garantier för ett till- fredsställande genomförande av försöksverksamheten. Visserligen erfordras härför medverkan av två organisationer; hushållningssällskapen och för- söksstationerna. Något dubbelarbete blir det likväl inte fråga om, då för- söksstationernas verksamhet är begränsad till sådana mera komplicerade försök, som hushållningssällskapen inte har möjlighet att handha. Genom distriktsförsöksledarna och distriktsförsöksnämnderna är det på ett till—

(:

fredsställande sätt sörjt för erforderlig kontakt och samverkan a ena sidan mellan dessa två lokala organisationer inbördes och å andra sidan mellan den lokalt förlagda försöksverksamheten överhuvud taget och den statliga centrala försöksledningen.

Möjligheterna för hushållningssällskapen att utnyttja den pågående för- söksverksamheten för demonstration och upplysning är i alt. D gynnsamma, liksom i motsatt riktning impulser och önskemål från det praktiska jord- bruket beträffande aktuella forsknings— och försöksprojekt smidigt förmed— las till forskare och försöksmän. Alternativet synes sålunda innebära en god garanti mot att det praktiska jordbrukets utövare samt forskarna och försöksmännen blir isolerade från varandra. Denna omständighet tillmäter utredningen stor betydelse.

Ur kostnadssynpunkt kan anföras, att alternativet inte medför någon onödig dubblering av försökstekniska resurser eller försökspersonal. För- söksstationernas personal blir relativt fåtalig och hushållningssällskapens personal kan sysselsättas med annat arbete under de tider på året, då den ej behövs för försöksverksamhetens räkning, vilket medger stor smidighet i arbetskraftens utnyttjande.

För alt. D gäller slutligen liksom för alt. C, att man åt ett redan existe- rande, fruktbart samarbete ger en fastare organisatorisk form.

Då alt. B och C av förut nämnda skäl ej ansetts kunna komma ifråga som organisationsform för den statliga lokalt förlagda jordbruksförsöks- verksamheten och utredningen dessutom av i föregående aVSnitt anförda skäl ansett försöksgårdssystemet olämpligt som instrument för den statliga lokalt förlagda försöksverksamheten måste valet stå mellan ovan redovisade alt. A och alt. D. Vid beskrivningen av alt. A har tidigare redovisats dess nackdelar ur effektivitets- och lämplighetssynpunkt. Dessa skulle här kunna summeras på så sätt, att den smidighet, som kännetecknar alt. D när det gäller samarbetet med såväl hushållningssällskapen och det praktiska jord- bruket å ena sidan och den statliga, centrala försöksledningen å den andra och som närmare belysts under detta alternativ, saknar sin motsvarighet i alt. A.

Utredningen har därjämte gjort omfattande försök att beräkna kostna-

derna för dessa båda alternativ. Svårigheterna att överblicka alternativens alla detaljer samt den framtida utvecklingen har dock gjort, att utredningen ej kunnat få fram några säkra data i detta hänseende. Den har därför av- stått från att framlägga dessa beräkningar. Även om det finns skäl, som talar för att alt. D. ur kostnadssynpunkt ställer sig förmånligare än alt. A. kan det likväl vara möjligt att de båda alternativen på lång sikt kommer att dra ungefär lika stora kostnader, med hänsyn till att försöksvolymen är lika stor i båda alternativen. Utredningen vill av denna anledning inte låta kostnadsfrågan vara avgörande vid bedömningen. Valet mellan de båda alternativen bör därför ske utifrån tidigare redovisade för- och nackdelar ur effektivitets- och lämplighetssynpunkt.-

Efter att ha övervägt de med alt. A och D förknippade för- och nackdelarna i nämnda hänseende finner utredningen, att den som alt. D betecknade or- ganisationsformen är överlägsen organisationsalternativet A. Utredningen vill därför förorda, att den statliga, lokalt förlagda försöksverksamheten uppbygges efter alternativ D:s principer.

I det följande skall närmare utvecklas hur försöksverksamheten enligt detta förslag skall bedrivas. Innan utredningen ingår på hur alt. D närmare skall utformas vill den dock först i korthet beröra dispositionen av de för- söksgårdar, som enligt utredningens förslag blir överflödiga i det nya sys— temet. Efter en verkställd inventering av de nu befintliga försöksgårdarnas framtida värde för försöksverksamheten har utredningen funnit att, av skäl, som närmare redovisas på sid. 276, försöksgårdarna vid Röbäcksdalen och Öjebyn fortsättningsvis bör bibehållas. Övriga försöksgårdar: Ugerup, Flahult, Stenstugu, Lanna, Offer och Brännberg, hör av statsverket försäljas eller utarrenderas, exempelvis till hushållningssällskapen. Vid varje sådan transaktion bör, därest så bedömes lämpligt, skapas servitut för KLSL:s försöksverksamhet avseende försökslägenheter för pågående försöksseriers avslutande eller i förekommande fall för utläggande av nya försök. I första hand bör en sådan anordning komma ifråga i de fall gårdarna överlåtes eller utarrenderas till hushållningssällskap. Beträffande personalen vid de försöksgårdar som enligt utredningens förslag avses bli nedlagda hänvisas till sid. 282 i detta kapitel.

E. Indelning av landet i försöksdistrikt

Tidigare utredningar på försöksverksamhetens område har kommit till den uppfattningen, att landet borde indelas i ett antal försöksdistrikt. Så— lunda föreslog 1931 års försöksutredning på anförda skäl, att 7 distrikt borde inrättas. 1950 års lantbruksförsökskommitté anslöt sig till tanken på upprättande av försöksdistrikt och följde i stort sett den planläggning av distrikten som 1931 års försöksutredning hade föreslagit. Någon officiell indelning av landet i dylika försöksdistrikt har emellertid hittills icke kom-

% &

NORRA FÖRSÖKSDISTRIKTET

' Röbäcksdalen

i"?

LX ..

ÖSTRA FÖRSÖKSDISTRI KTET

' D U LTU NA VÄSTRA FÖRSÖKSDISTRIKTET '

W

yn,

AlnurAg SÖDRA FÖRSÖKSDISTRIKTET

Förslag till indelning av landet i försöksdistrikt. |:] jordbruksförsöksstation, O husdjursför- söksstation, A trädgårdsförsöksstation.

's! wc.-i— . ”(vga-_ m

mit till stånd. Inom försöksarbetet bland landets olika hushållningssällskap har emellertid ett liknande system sedan en tid tillbaka i verkligheten varit i funktion. Sålunda anordnas årligen, på initiativ av statens j ordbruksförsök, sammankomster på en eller flera platser i landet, vartill inbjudes försöks- ledare dels i statstjänst, dels i hushållningssällskapens och i förekommande fall f'örsöksringarnas tjänst. Vid dessa konferenser upptas olika, för ett flertal hushållningssällskap gemensamma försöksproblem till behandling, varefter enhetlig planläggning av verksamheten sker. Det har vitsordats att dessa sammankomster med åtföljande samarbete varit av stor betydelse för försöksverksamhetens effektivisering och samordning.

Även jordbrukshögskoleutredningen finner det vara ändamålsenligt att söka åstadkomma en rationell uppdelning av landet i försöksdistrikt. Utred- ningen föreslår därför en indelning i fyra distrikt. Utredningen är fullt införstådd med de svårigheter, som föreligger då det gäller att genomföra en väl avvägd distriktsindelning. Det är mycket möjligt att de gränser, som utredningen föreslår, kan behöva omprövas, sedan erfarenhet vunnits. Vid upprättandet av förslag till indelning har utredningen övervägt två alterna- tiva lösningar. I det ena alternativet sammanföres ett antal med varandra närstående naturliga jordbruksområden till distrikt. I det andra följer distriksgränserna de administrativa gränserna för län och hushållnings- sällskap. Utredningen har, med hänsyn till hushållningssällskapens fram- tida medverkan i försöksarbetet, funnit anledning att förorda det senare förslaget.

Utredningens förslag innebär, att landet indelas i fyra försöksdistrikt be- nämnda södra, västra, östra och norra försöksdistriktet.

Av kartan på sid. 272 framgår, att inom södra distriktet återfinnes de åtta sydligaste länen nämligen Malmöhus, Kristianstads, Blekinge, Kronobergs, Hallands, Jönköpings, Kalmar och Gotlands län. Västra distriktet omfattar fyra län i västra Mellansverige nämligen Skaraborgs, Älvsborgs, Göteborg och Bohus samt Värmlands län. Till östra distriktet har förts åtta län i östra Mellansverige nämligen Östergötlands, Södermanlands, Örebro, Västman- lands, Uppsala, Stockholms, Gävleborgs och Kopparbergs län. I norra dist- riktet ingår de fyra nordligaste länen nämligen Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.

F. F örsöksstationernas förläggning

Det av utredningen för den lokalt förlagda försöksverksamheten föror- dade organisationsalternativet D innebär bl.a., att i varje försöksdistrikt skall finnas en med tillräckliga resurser utrustad försöksstation. Varje för- söksstation bör därjämte ha vissa försöksfält till sin disposition belägna på ett sådant avstånd från stationen, att det är möjligt att utföra de väsent- ligaste arbetsuppgifterna därstädes med hjälp av försöksstationens egen personal.

Då försöksstationernas antal endast blir fyra för hela landet, är det av stor vikt att dessa får för ändamålet väl avvägda förläggningsplatser. Ett avsteg från äldre principer blir i viss mån nödvändigt, när det gäller detta urval.

Tidigare har man då det gällt att förvärva en försöksgård för statens räkning gått så tillväga, att man utvalt en egendom, som på grundval av jordartsundersökningar och meteorologiska data ansetts vara representativ för ett begränsat ofta särpräglat jordbruksområde. Därmed har de nuva- rande statliga försöksgårdarna redan från början fått en så utpräglat lokal förankring och en så speciell prägel, att detta minskat deras möjligheter att bidra till lösandet av problem tillämpbara för större landsdelar.

Då det nu gäller att anskaffa en försöksstation, som är gemensam för flera län, vore det uppenbart meningslöst att söka uppnå en förläggning, som till- närmelsevis kunde anses representera en hel landsdels jordarter och kli- matförhållanden. Valet måste därför ske efter en annan princip även om de hittills merendels anlagda synpunkterna för den skull inte helt bör stäl- las åt sidan. Utredningen anser, att försöksstationerna för att bli av verklig betydelse, bör förläggas dels så centralt och ur kommunikationssynpunkt lättillgängligt som möjligt inom distriktet och dels inom de viktigaste jord— bruksbygderna (slättbygderna). Vidare bör försöksstationerna så långt möjligt förläggas i anslutning till övrig närstående lantbruksvetenskaplig verksamhet inom distriktet.

Vid försöksstation bör jordbruksdrift förekomma endast i den mån detta motiveras av försöksverksamhetens behov. Ledningen för varje försökssta— tion utövas av den där placerade distriktsförsöksledaren.

Försöksstationen inom södra försöksdistriktet. Inom södra försöksdistrik- tet finns för närvarande de statliga försöksgårdarna Ugerup, Flahult och Stenstugu, representerande olika speciella och starkt lokalbundna jord- och klimatområden. En förläggning av den planerade försöksstationen för det södra distriktet till någon av dessa gårdar torde med hänsyn till respektive försöksgårdars förutsättningar och speciella karaktär vara mindre lämpligt. Utredningen har därför övervägt annan förläggningsplats och därvid kom- mit till den uppfattningen, att Malmöhus län främst bör komma ifråga.

Inom detta län har man på Alnarps egendom sedan länge bedrivit en omfattande försöksverksamhet på jordbrukets område. Det gynnsamma kli- matet och den relativa oenhetliga jorden på denna plats anses dock ofta ha en sådan inverkan på de framkomna försöksresultaten, att deras generella användbarhet skulle vara mindre god. Vidare kan som skäl mot en för- läggning av södra distriktets jordbruksförsöksstation till Alnarps egendom bl. a. pekas på, att detta medför visst intrång i skoljordbruket.

Utredningen finner dock att ovannämnda nackdelar uppväges av förlägg— ningens fördelar. Sålunda kommer enligt utredningens förslag KLSL:s träd-

gårdssektion samt en husdjursförsöksstation att förläggas till Alnarp. Den samlade gruppen av forskare och försöksmän på denna plats torde sålunda ha betydligt bättre möjligheter än vid separata förläggningar att kunna handlägga närstående arbetsuppgifter. Ofta förekommer sålunda spörsmål på foderväxtodlingens och utfodringens område som försöksmännen på jordbruks- och husdjursområdena måste lösa gemensamt. Samma år för- hållandet mellan växtodling och fältmässig köksväxtodling. Därtill kommer att enligt utredningens förslag en särskild administration för KLSL:s räk- ning förläggs till Alnarp.

Utredningen vill med hänsyn till de sistnämnda omständigheterna för- orda, att det södra distriktets jordbruksförsöksstation förläggs till Alnarp. För att eliminera de brister, som kan föreligga ifråga om Alnarps represen- tativitet, bör även andra försökslägenheter inom distriktet anskaffas.

Försöksstationen inom västra försöksdistriktet. Inom västra försöksdist- riktet finns för närvarande den statliga försöksgården Lanna, som repre- senterar de mullrika lerjordarna på Varaslätten i Västergötland samt andra närliggande lerjordsområden. Som framhållits på sid. 263 har Lanna för— söksgård genom redan utförd försöksverksamhet på växtnäringens och täckdikningens områden förbrukat sina försökslägenheter i sådan omfatt- ning att dess fortsatta användning som försöksplats kan ifrågasättas. Fort— sättningsvis bör därför på Lanna i stort sett endast utföras arbeten av av- slutande karaktär.

Utredningen har vid sina överväganden kommit till den slutsatsen att 5 försöksstationen i västra distriktet bör förläggas till Skaraborgs län, lämp- ' ligen i närheten av Skara. Skälet härtill är främst att jordbruksbygden om- kring Skara i många avseenden representerar betydande odlingsarealer inom västra Sveriges slättbygdsområden. Vidare finns redan i Skara ett flertal institutioner inom det lantbruksvetenskapliga området såsom Sveriges Ut- sädesförenings Västgötafilial, Veterinärinrättningen samt en kemisk sta- tion. Det kan förutsättas att ett samarbete mellan den statliga försöksverk- , samheten och de nu nämnda institutionerna samt självfallet länets hus-

hållningssällskap därstädes kan bli mycket fruktbärande för samtliga par- ter. Genom en förläggning till stadens grannskap skulle dessutom anskaff- ningen av administrations- och bostadslägenheter för försöksstationens per—- , sonal underlättas. %* Utredningen har erfarit att lämpliga försökslägenheter finnes tillgängliga i på jordar t.o.m. inom Skara stads gränser. Någon svårighet att anskaffa Ä», sådana avtalsmässigt för statens räkning synes därför inte föreligga. i]! Utredningen föreslår därför, att försöksstationen för västra försöksdist— riktet förläggs till Skara. it Försöksstationen inom östra försöksdistriktet. Inom detta distrikt som omfattar huvuddelen av jordbruksbygderna i mellersta Sverige ligger Ul—

tuna. Eftersom försöksverksamheten inom jordbruksområdet kommer att ledas från Ultuna finner utredningen det naturligt att ledaren för mellersta försöksdistriktet placeras där. Detta torde vara lämpligt bl.a. med hänsyn till samarbetet med försöksavdelningarna och serviceavdelningen. Särskilt inom detta relativt stora distrikt torde ett betydande antal replipunkter inom olika delar av distriktet behövas. Med hänsyn till att vid Ultuna kom- mer att bedrivas en omfattande central försöksverksamhet synes den av- gränsningen böra göras att distriktsförsöksledaren endast handhar den för- söksverksamhet som är förlagd utanför Ultuna.

Försöksstationen inom norra försöksdistriktet. Inom norra försöksdistrik- tet år statens försöksgårdar Offer, Öjebyn och Brännberg förlagda. Såsom framgått av det föregående föreslår jordbrukshögskoleutreduingen att Of- fers och Brännbergs försöksgårdar avvecklas. Öjebyns försöksgård kommer enligt utredningens förslag att tas i anspråk för förläggning av en husdjurs- försöksstation. De försöksfält som statens jordbruksförsök disponerar vid Torsta lantmannaskola i Jämtland bör överlåtas till Jämtlands läns hushåll- ningssällskap.

Till Röbäcksdalen förlagda lantbruksvetenskapliga institutioner — sta- tens jordbruksförsöks norrlandsavdelning samt filialer till statens växt- skyddsanstalt och statens maskinprovningar —— bildar tillsammans Norr- lands lanthruksförsöksanstalt. Försöksverksamheten vid statens jordbruks- försöks norrlandsavdelning är främst inriktad på växtodlingsfrågor för övre Norrland. Vissa av lantbrukshögskolans institutioner bedriver under- sökningar vid avdelningen i anslutning till egen pågående försöks- och forskningsverksamhet. Förläggning till Röbäcksdalen av ytterligare filialer för olika riksinstitutioner på jordbrukets område såsom statens centrala frökontrollanstalt och Sveriges utsädesförening har övervägts.

Med hänsyn till att ett flertal institutioner inom det lantbruksvetenskap- liga området är representerade vid Röbäcksdalen samt att där redan nu finns en omfattande jordbruksförsöksverksamhet anser utredningen att försöksstationen inom norra jordbruksförsöksdistriktet bör förläggas dit.

Frågan om vid Röbäcksdalen enbart skall finnas en försöksstation med uppgifter analoga med övriga jordbruksförsöksstationers eller om där så- som nu även skall bedrivas en egen jordbruksvetenskaplig verksamhet inom jordbruksförsöksområdet har övervägts av utredningen. Därvid har fram- gått att bl. a. speciellt norrländska vall- och växtföljdsfrågor samt mikro- klimatproblem torde vara arbetsuppgifter, som lämpligen bör bearbetas vid Röbäcksdalen. Med hänsyn härtill föreslår utredningen att den nuvarande statsagronombefattningen vid Röbäcksdalen bibehålls och att innehavaren av denna befattning får till uppgift att bedriva självständig försöksverksam- het analog med försöksavdelningarnas vid Ultuna inom ovan nämnda områ- den. Eftersom de problem, som främst torde behöva studeras vid Röbäcks- dalen till största delen ligger inom ämnesområdet för allmän växtodling

bör statsagronomen vid Röbäcksdalen knytas till institutionen för allmän växtodling och därvid erhålla samma ställning som tillkommer statsagro- nomerna vid KLSL:s försöksavdelningar. Detta innebär att institutionen för allmän växtodling erhåller en till Röbäcksdalen förlagd försöksav- delning (jfr kap. 8). I den mån problem berörande övriga institutioner blir aktuella vid Röbäcksdalen bör de tas upp i samråd med respektive institutionsföreståndare. Vid sidan om ovannämnda uppgifter skall stats- agronomen vid Röbäcksdalen även handha den verksamhet, som åligger distriktsförsöksledaren inom norra distriktet. Med hänsyn till dessa om- fattande uppgifter bör även en försöksledare i A 21 vara placerad vid Rö- bäcksdalen och där biträda statsagronomen närmast ifråga om det arbete som är förenat med uppgiften som distriktsförsöksledare.

Ovan föreslagna organisatoriska anordning innebär sålunda att stats- agronomen vid Röbäcksdalen är underställd institutionen för allmän växt- odling ifråga om den mera vetenskapligt betonade verksamheten och ser- viceavdelningen ifråga om uppgiften som distriksförsöksledare.

Beträffande jordbruksdriften vid Röbäcksdalens egendom bör densamma enligt utredningens uppfattning även i fortsättningen bedrivas i statlig regi i nuvarande utsträckning. Någon avveckling av jordbruksdriften vid Röbäcksdalen kan knappast komma ifråga, enär försöksarealerna där blir så omfattande att för undvikande av risker för en snar förbrukning av jor- den till försöksändamål avsevärda jordarealer bör stå till förfogande. De ekonomibyggnader, som uppförts är vidare planerade för det nuvarande jordbrukets storlek.

G. Distriktsförsöksnämnderna

Vid ett förverkligande av utredningens förslag till försöksverksamhetens ordnande kommer hushållningssällskapens medverkan vid utförandet av den statliga, lokalt förlagda försöksverksamheten på jordbruksområdet att bli avsevärt utökad i jämförelse med vad som hittills varit fallet.

Den statliga, lokalt förlagda försöksverksamhetens målsättning har för- skjutits från en ursprungligen mycket stark anknytning till problem av speciellt lokalt intresse för den plats, där försöket utlagts till att i första hand belysa frågor av mera allmängiltig karaktär. Även om denna ändrade inriktning synes vara berättigad, är det å andra sidan enligt utredningens uppfattning nödvändigt för den samlade försöksverksamheten att jämväl de olika jordbruksområdenas speciella behov av försöksverksamhet tillbör- ligen beaktas och att därvid den särskilda erfarenhet och sakkunskap, som finns tillgänglig inom ifrågavarande jordbruksområde utnyttjas.

De anförda omständigheterna synes påfordra att ett fast forum för för— söksarbetet inom varje försöksdistrikt inrättas. Lämpligen bör ett dylikt organ benämnas distriktsförsöksnämnd och sammansättas så att såväl den

statliga som hushållningssällskapens försöksverksamhet samt praktiskt jordbruk blir företrädda. Försöksledaren vid distriktets försöksstation bör sålunda vara nämndens ordförande. Vidare bör i nämnden ingå två repre- sentanter för varje i "distriktet ingående hushållningssällskap, lämpligen ordinarie jordbrukskonsulenten samt ordföranden i länets försöksnämnd. Det skall emellertid ankomma på varje hushållningssällskap att invälja lämpliga representanter i distriktets försöksnämnd.

Nämndens uppgifter bör vara: att framlägga förslag till försök, som har lokalt intresse men bedöms vara lämpliga att intagas i jordbruksförsöksverksamhetens del av riksförsöks- programmet;

att verka för en ändamålsenlig samordning av den statliga försöksverk- samheten med hushållningssällskapens statsunderstödda och övriga lokala försöksverksamhet för att undvika dubbelarbete m.m.;

att fastställa vilka försöksuppgifter inom hushållningssällskapens egen, statsunderstödda lokala försöksverksamhet, som skall upptagas inom di- striktet samt fördelningen av dessa uppgifter på de olika hushållningssäll- skapen; samt

att medverka till att lämpligt utformade försöksberättelser från hushåll- ningssällskapens egen, statsunderstödda lokala försöksverksamhet snabbt utarbetas och publiceras för att kunna ligga till grund för upplysningsverk- samheten bland jordbrukarna.

Distriktsförsöksnämnden skall sammanträda minst två gånger årligen, varvid protokoll skall föras, vilket tillställes försöksdirektören och försöks- kollegiet.

Försöksdirektören och avdelningsföreståndaren för försöksverksamhe- tens serviceavdelning äger närvara vid nämndens sammanträden.

H. Formerna för hushållningssällskapens medverkan i den statliga lokalt förlagda jordbruksförsöksverksamheten m. m.

Hushållningssällskapens medverkan i den statliga lokalt förlagda jord- bruksförsöksverksamheten kommer enligt utredningens förslag att få be- tydligt större omfattning än vad som nu är fallet. Utredningen vill här ännu en gång understryka, att målet härvidlag bör vara att utnyttja sällska- pen så långt detta är möjligt. I anslutning till det ovan sagda vill utred— ningen framhålla, att sällskapens medverkan icke utesluter att även lant- manna- och lantbruksskolorna medverkar i den statliga, lokalt förlagda försöksverksamheten. Tvärtom finner utredningen det angeläget, att sko- lornas resurser utnyttjas för sagda verksamhet.

Beträffande formerna för skolornas medverkan har utredningen övervägt olika alternativ. Den har därvid funnit det vara mest rationellt, att sällska- pet i respektive län är den lokalt ansvarige huvudmannen. Sällskapen bör

därför ha till uppgift att —— sedan avtal träffats med KLSL om försöks ut- förande —— träffa med skolor och andra eventuella försöksvärdar erforder- liga avtal om medverkan. Detta utesluter icke att KLSL:s serviceavdelning i de fall, då det är klart att sällskapens medverkan icke kan erhållas, träffar avtal direkt med vederbörande försöksvärd.

Den stora omfattning, som hushållningssällskapens medverkan får i den statliga lokalt förlagda försöksverksamheten, medför å ena sidan för säll— skapens del att de måste få vissa garantier för att förhindra felinveste- ringar av olika slag. Å andra sidan torde KLSL behöva vissa garantier från sällskapen för att verksamheten skall handhas på ett tillfredsställande sätt. Dessa frågor berördes även vid de förhandlingar utredningen hade med den av hushållningssällskapens förbund utsedda delegationen. Båda parter var därvid ense om behovet av ett särskilt, bindande långtidsavtal mellan KLSL å ena sidan och hushållningssällskapen å den andra. Avtalet bör innehålla de allmänna principer efter vilka verksamheten bör arbeta. Med utgångs- punkt från detta ramavtals allmänna principer kan sedan i det enskilda fallet särskilda säravtal träffas mellan KLSL och respektive sällskap. Be- träffande dessa principer enades de båda parterna om följande riktlinjer.

Beträffande ersättning för utförda försök har utredningen i princip ansett det lämpligast att denna så långt möjligt utgår enligt särskild taxa. Denna taxa skulle beräknas så, att den täcker samtliga kostnader för försökens genomförande, vilket innebär att det skulle ankomma på hushållningssäll- skapen själva att dels anställa och svara för den personal, som erfordras för försökens utläggning och skötsel, dels anskaffa lämpliga försökslägenheter och försöksfält och dels tillhandahålla den försöksutrustning, som verksam- heten skulle erfordra. Samtliga kostnader för försökspersonal, jord och för- söksteknisk utrustning skulle alltså inkluderas i taxan.

I det förut omnämnda långtidsavtalet bör intas de allmänna bestämmel- ser, som erfordras i sagda hänseende.

Beträffande verkställigheten av de försök, som sällskapen åtar sig att handlägga, bör gången bli följande. Sedan KLSL:s försöksprogram fast- . ställts av KLSL:s styrelse träffar respektive distriktsförsöksledare i sin egenskap av tjänsteman vid försöksverksamhetens serviceavdelning de med respektive sällskap erforderliga säravtalen. Ansvaret för försökens utläg- gande och skötsel m.m. åvilar därmed respektive sällskap. Sedan försöket avslutats, inlevererar sällskapen erhållna resultat till KLSL:s försöksavdel- ningar.

KLSL skall givetvis ha full övervaknings- och inspektionsrätt över de försök som sällskapen åtagit sig att utföra. Övervakning och inspektion torde som regel komma att ske genom respektive distriktsförsöksledare. Den _ försöksavdelning vid Ultuna, under vilkens program försöket sorterar, bör *, dock vara oförhindrad att om så erfordras själv utöva viss tillsyn. Det synes även lämpligt att för sådana försök, där respektive centrala försöksavdel- 4 iw malm-u - »

ningar har behov av att följa dessa mera ingående, en direkt kontakt upp- rättas mellan försöksavdelningen och respektive sällskap.

I förutnämnda ramavtal bör intas de bestämmelser, som fordras rörande tvister i olika hänseenden.

I. Försöksstationernas behov av försöksarealer, utrustning och personal

Försöksstationernas huvuduppgift är att utföra den mera kvalificerade delen av riksförsöksprogrammet. Härför krävs lämpliga försöksarealer, en komplett teknisk utrustning samt personal, som är kompetent att genom- föra en högstående fältförsöksverksamhet.

a. Försöksarealer

I det föregående har föreslagits förläggning av fyra försöksstationer till Alnarp, Skara, Ultuna och Röbäcksdalen. Med undantag för Skara anslutes försöksstationerna till redan statsägda egendomar. Det föreligger därför inte anledning att för dessa platser särskilt söka uppskatta det behov av försöksarealer som kan komma att föreligga utan får detta närmare avgö- ras, när organisationen börjar fungera. Beträffande stationen vid Skara torde en försöksareal av 10—15 ha till en början vara tillräcklig.

Varje försöksstation bör utöver den areal som finns vid stationen även disponera ett lämpligt antal försöksfält fördelade inom distriktet. Dessa försöksfält som beräknas kunna förvärvas genom arrende eller annat avtal bör få en sådan förläggning att det blir möjligt för den till försöksstationen hörande personalen att övervaka och även delvis utföra erforderliga försöks- arbeten. Medel för sådana förvärv bör utgå ur försöksanslaget.

b. Utrustning

Utrustningen vid en försöksstation bör så långt som möjligt medge att fältarbetet mekaniseras, för att därigenom nedbringa kostnaderna. Även transportutrustning fordras eftersom försökspatruller skall kunna förflyt- tas till olika delar av distriktet. Medel för utrustning av försökspatruller och till övrig försöksteknisk utrustning, som erfordras vid försöksstatio- nerna, bör utgå ur försöksanslaget.

c. Byggnader Behovet av byggnader vid försöksstationerna redovisas i kap. 12.

(1. Personal

Ledningen för varje försöksdistrikt bör utövas av en distriktsförsöks- ledare som i administrativt hänseende är underställd försöksverksamhetens serviceavdelning. Kompetenskraven för distriktsförsöksledaren bör vara agronomexamen samt väl vitsordad tjänst i försöksverksamhet.

Distriktsförsöksledaren skall dels ansvara för utläggning och skötsel av de försök som skall utföras inom distriktet och dels i egenskap av service- avdelningens representant medverka till att träffa avtal med hushållnings- sällskapen om utläggning av försök samt att inspektera dessa försök. För- söksledaren skall vidare vara ordförande i den distriktsförsöksnämnd, som föreslås bli inrättad i varje försöksdistrikt samt medlem i lantbrukshögsko- lans försökskollegium. Han blir på detta sätt en kontaktman mellan jord- brukets målsmän inom distriktet och det forum vid lantbrukshögskolan som framlägger förslag till försöksverksamhet på jordbrukets område.

Distriktsförsöksledaren bör vara placerad i lönegrad A24. Med hänsyn till de mer omfattande och krävande arbetsuppgifter som föreståndaren för Röbäcksdalens försöksstation kommer att erhålla finner utredningen det befogat att han, liksom nu är fallet, erhåller statsagronoms ställning och lönegrad.

För Röbäcksdalens del bör dessutom den nuvarande befattningen som förste assistent bibehållas på grund av den mer omfattande verksamheten därstädes jämfört med övriga jordbruksförsöksstationer. I analogi med motsvarande tjänster inom försöksavdelningarna vid Ultuna ändras tjänste- benämningen till försöksledare.

Förutom distriktsförsöksledaren bör vid varje försöksstation vara anställd [ en försökstekniker. Till denna tjänst bör fordras lantmästareexamen samt erfarenhet från praktiskt fältförsöksarbete. Försöksteknikerns huvudupp- gift skall vara att leda det praktiska försöksarbetet däri inbegripet före- - kommande provtagnings- och observationsarbeten. Försöksteknikern bör i vara placerad i lönegrad A 13 eller densamma som är fallet för de nuva— rande assistenterna vid försöksgårdarna. ', Försöksstationerna har slutligen behov av skrivhjälp. För varje försöks- . station föreslås ett särskilt anslag om 7 000 kronor till ett deltidsanställt

(_. ! Föreslagen personal vid jordbruksförsöksstattonerna | I Distrikts- Försöks- . . Försöksstation försöksledare tekniker Kax-Äslåbitr. A 24 A 13 | ;? Alnarp ...... 1 1 7000: _ 31 Skara ....... 1 1 7000:— få Ultuna ...... 1 1 1 »; 2 ! Röbäcksdalen. . . [ 1 (A 26) 1 1 Summa 4 + 1 4 1 kanslibitr. + 14 000: ——

1 Erhåller skrivhjälp från kansliavdelningen. ” Vid Röbäcksdalens försöksstation föreslås en statsagronom i A 26 och en försöksledare i A 21. '

.-,.VAN .... ._ ...,-.

skrivbiträde. Den större verksamheten vid Röbäcksdalen motiverar dock ett heltidsanställt kanslihiträde i A 7. Övrig personal utgöres av kollektivavtals— anställda försöksarbetare.

I samband med att de nuvarande försöksgårdarna avvecklas i enlighet med utredningens förslag kommer vissa personalproblem att uppstå. För att minska de övergångssvårigheter, som kan uppträda i samband med om- organisationen, bör intill dess denna genomföres befattningarna vid försöks- gårdarna vid eventuella vakanser ej återbesättas med ordinarie innehavare.

Den personal som friställs vid omorganisationen bör i största möjliga utsträckning överföras till nya befattningar. I den mån denna överflyttning leder till att någon av befattningshavarna vid försöksgårdarna blir place— rad i en lägre tjänst bör detta dock ej medföra sänkt lön utan han bör stå kvar i samma lönegrad.

III. Den statliga trädgårdsförsöksverksamheten

N uläget

A. Nuvarande organisation m. m.

Den statliga trädgårdsförsöksverksamhetens uppkomst, utveckling och nuvarande organisation har översiktligt skildrats i kap. 2 och 3. Därav fram- gick att år 1938 tillkom ett helstatligt organ, statens trädgårdsförsök, som övertog den genom vissa andra organ tidigare bedrivna trädgårdsförsöks— verksamheten.

Statens trädgårdsförsök ingår i alnarpsinstitutet som en del av detta och sorterar under dess styrelse. Försöksplanerna fastställas av styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök. Denna styrelse har över- inseende över statens trädgårdsförsök i och för samordning med landets övriga försöksverksamhet. Statens trädgårdsförsök står dessutom genom alnarpsinstitutet under överinseende av lantbruksstyrelsen.

Statens trädgårdsförsök bedriver sin verksamhet dels centralt vid huvud- stationen i Alnarp dels lokalt i övriga delar av landet vid fem försöksstatio- ner, vid fasta försöksfält samt genom försök utlagda genom hushållnings- sällskapens medverkan samt hos enskilda försöksvärdar.

Vid huvudstationen i Alnarp är arbetsuppgifterna fördelade på fyra av- delningar: administrativa avdelningen, fruktavdelningen, köksväxtavdel- ningen och prydnadsväxtavdelningen.

Försöksstationer: Jämte huvudstationen vid Alnarp finns f. n. fem försöks- stationer.

Nyckelby försöksstation, Stockholms län, inrättades år 1940 genom att statens trädgårdsförsök övertog en del av Nyckelby egendom på Ekerö. Verksamheten ledes av försöksledare biträdd av trädgårdsmästare.

_ h_- w..

Rånna försöksstation vid Skövde tillkom år 1938 genom avtal mellan Alnarpsinstitutet och Skaraborgs läns hushållningssällskap i samband med donation. Verksamheten ledes av försöksledare med biträde av trädgårds- mästare.

Öjebyns försöksstation är förlagd till statens försöksgård, Öjebyn, utanför Piteå. Verksamheten, som påbörjades 1946, ledes av assistent.

Ett särskilt avtal mellan alnarpsinstitutet och styrelsen för Norrlands trädgårdsskola gäller för Söråkers försöksstation, Västernorrlands län. Verksamheten påbörjades 1938 och ledes av trädgårdsmästare.

Genom avtal mellan Kalmar läns södra hushållningssällskap och alnarps- institutet år 1942 inrättades Ekerums försöksstation. Verksamheten ledes av trädgårdsmästare.

Under åren 1942—56 fanns vid Tosemarken i Bohuslän en försöksstation efter avtal med Göteborgs och Bohusläns hushållningssällskap. Verksam- heten har numera övergått till karaktär av fast försöksfält.

Fasta försöksfält och övrig av statens trädgårdsförsök lokalt bedriven för- söksverksamhet. De fasta försöksfälten omfattar f.n. 15 platser och i all- mänhet bedrives verksamheten vid dessa efter riktlinjer uppdragna genom avtal med resp. läns hushållningssällskap. Övriga lokala försök finns ut- lagda i samtliga län och omfattar tillsammans drygt 400 försök vid ett 100- tal platser.

B. Trädgårdsförsöksverksamhetens nuvarande inriktning, arbetsuppgifter och omfattning

Verksamheten vid statens trädgårdsförsök är inriktad dels på rent veten-

skapliga problem dels på praktiska försöksuppgifter. Förslag till program för de sistnämnda uppgöres gemensamt av tjänstemännen vid de olika av- delningarna. För vetenskapliga undersökningar har resurserna i regel varit knappa, vilket emellertid i viss mån kompenserats genom anslag från olika fonder. Sortförsök: Sortfrågorna spelar stor roll inom växtodling i allmänhet och trädgårdsodling i synnerhet. Sortimentet av flertalet trädgårdsväxter är myc- ket omfattande, varför sortprövningen erhållit en framskjuten plats bland försöksuppgifterna. För både ettåriga och fleråriga växtslag gäller att för- söken mäste pågå under flera år samt vara utlagda i olika delar av landet för att årsmånens och olika miljöfaktorers inverkan skall kunna iakttas. För frukt- och delvis även för bärförsök erfordras tiotals år innan försöks- resultaten kan sammanställas och definitiv ställning kan tas till vilka olika sorter, som kan anses mest odlingsvärda.

Inom sortförsöken med köksväxter utgör de s. k. klassificerande för- söken en betydelsefull kategori. Till dessa försök anmäles årligen ett stort

antal nya sorter och stammar från privata företag, som bedriver växtför- ädling. De olika köksväxtslagen har indelats i grupper, med vilka försök påbörjas under olika är enligt ett fastställt schema. Med de viktigaste växt- slagen påbörjas en ny prövning vart tredje år. Sedan försöken avslutats, klassificeras det prövade materialet varvid godkända nyheter uppföres i ett första-klass-sortiment. Framstående svenska förädlingar kan erhålla be- teckningen första klass elit. Grundstamsförsök: Sortförsöken med fruktträd kombineras ofta med grund— stamförsök. Grundstammens betydelse för såväl kvantitativa som kvalitativa egenskaper hos frukten har fastslagits i en mångfald undersökningar. Av speciellt intresse för svenska förhållanden är härdigheten hos grundstam- men. Grundstamfrågan har också betydelse för uppförökning och odling av rosor. Problemen i samband härmed undersökes i ett stort antal sort- och grundstamförsök. Kulturförsök: Även om sortfrågorna upptager det största utrymmet i sta- tens trädgårdsförsöks arbetsprogram ägnas även uppmärksamhet åt de s.k. kulturförsöken, som avser att belysa olika odlingsmetoders inflytande på skördentbytet hos trädgårdsväxter. I viss mån kan kulturförsök och sort- försök kombineras t. ex. vad gäller skördens utförande; successiv skörd eller engångsskörd, tidig eller sen skörd o.s.v. En stor grupp utgöres av göds- lingsförsök. Härvid undersökes effekten av olika gödselmedel, olika gödsel- givor och deras inbördes förhållanden, liksom spridningstidens inflytande. Eftersom effekten av gödslingen i hög grad är beroende av jordmån och andra lokala förhållanden, finns ett betydande antal lokala gödslingsförsök utlagda. Speciellt för köksväxter har konsekvent samma försöksplan till- lämpats i försöken, varigenom man lättare kunnat få de lokala förhållande- nas inflytande klarlagt.

En annan grupp av kulturförsök utgöres av avståndsförsök. För att på mest rationella sätt utnyttja arealen fordras kännedom om hur olika rad- och plantavstånd påverkar skördeutbytet kvalitativt och kvantitativt. Så- dana försök utföres beträffande såväl köksväxter som fruktträd och bär- buskar. I samband med avståndsförsöken kan nämnas, att försök med olika utsädesmängder för köksväxter också utföres liksom att effekten av sådd vid olika tidpunkter studeras.

Ogräsbekämpning och jordbehandling är viktiga faktorer inom trädgårds- odlingen, som även tagits upp till försöksmässig behandling. Ogräsbekämp- ning med kemiska medel, t. ex. hormonpreparat, erbjuder särskilda problem på grund av trädgårdsväxternas mångfald och varierande känslighet. J ord- behandlingen har visat sig vara mycket betydelsefull bl.a. vid fruktodling och jämförande försök finnes utlagda med t.ex. halmtäckning, gräsvall, täckgröda samt öppen jord med upprepad bearbetning.

Vid odling av krukväxter samt vid uppdragning av plantor har jordens fysikaliska och kemiska egenskaper betydelse för plantornas trivsel. För-

sök med olika slags jordblandningar har utförts samt pågår med bl.a. to- mat, gurka, begonia, cyklamen m.fl. växtslag. I samband med plantupp- dragningen av tomat och gurka har prövats effekten av olika slags tillskotts- belysning.

Till kulturförsöken räknas också beskärningsförsöken, som omfattar flera olika växtslag. Hos fruktträd prövas dels olika grader av beskärning dels olika formsystem. På senare tid har t. ex. försök med olika slags häckformer påbörjats för att undersöka effekten av tätplantering under svenska för- hållanden. Av köksväxter har i beskärningsförsök ingått tomat och melon och av prydnadsväxter Delphinium och nejlikor. Hos de två senare växt- slagen har effekten av skott- och knoppgallring undersökts.

I köksväxtavdelningens bänkgård sker jämförelse mellan varmvatten-, elektriska- och gödselbänkar vid tidig drivning av rädisa och sallat, samt odling av melon. Dessutom förekommer jämförande försök med glasersätt- ningar till bänkfönster. Lagringsförsök: I anslutning till pågående sort- och kulturförsök utföres lagringsförsök. För lagring av köksväxter, främst vitkål och rotfrukter, finns ett s. k. koldärlagerhus vid Mellangård. För lagring av frukt har inrät- tats tre kylrum samt ett koldärlagerrum i institutionskällaren i Alnarp. Försök rörande fruktens hållbarhet i artificiell atmosfär, s.k. kolsyrelag- ring, bedrives i samarbete med jordbrukets forskningsråds lagringsforsk- ningskommitté. Medel har också anvisats till korttidsförvaring samt under- sökningar över olika emballagetypers lämplighet vid transport av viktigare köksväxter samt frukt- och bärslag. Transportförsök utföres bl.a. med körsbär från Rånna försöksstation samt med plommon från Alnarp.

I samband med lagringsförsöken undersökes också effekten av medel, som skall främja hållbarhet och lagringsduglighet. Övriga försök: Förutom här nämnda arbetsuppgifter förekommer ett antal smärre försök och undersökningar, bland vilka kan nämnas besprutnings- försök av olika slag, med t. ex. bekämpningsmedel mot insekter och svam- par, hormonpreparat (för kartgallring och mot fruktfall), mikro- och makro- näringsämnen (för upptagning genom bladen). Dessutom förekommer be- handlingsförsök med hormonpreparat till främjande av rotbildning; bevatt- ! ningsförsök med klorhaltigt vatten; läplanteringsförsök ; försök med minia- ' tyrväxthus, varmvattenbehandling av jordgubbsplantor mot nematoder och (' varmluftsbehandling av hallonplanter mot virus; okulerings- och ympnings- försök; behandlingsförsök mot jordtrötthet etc.

i! Vetenskapliga undersökningar: Ovan nämnda arbetsprogram har oftast haft * direkt anknytning till den praktiska trädgårdsodlingen men det förekommer , också uppgifter som närmast har karaktär av grundforskning. Av dessa kan & nämnas undersökningar rörande blombiologi och befruktningsförhållanden

_ -u-—-s.:n.=.=— (vass.-— *

hos fruktträd och bärbuskar; polyploidiförädling av fruktträd, bärbuskar samt köksväxter; genetiska undersökningar rörande nedärvningsförhållan-

dena hos Solanum; Pisum; Ribes och Fragaria m.fl. släkten. Arbete har vidare nedlagts på att framställa härdigare sorter av bl.a. äpple, krusbär och vinbär för övre Norrland. Härdighetsprövningen sker bl.a. vid Öjebyn och Odensala utanför Östersund. Med korsningsmaterial, som framställts för lång tid sedan, fortsätter arbetet med urval och prövning. Ett antal nya sor- ter av äpple, plommon och jordgubbar har släppts ut i handeln under senare ar.

Den ovan lämnade redogörelsen för statens trädgårdsförsöks nuvarande inriktning och arbetsuppgifter avser hela verksamheten och då främst den vid huvudstationen i Alnarp bedrivna. Beträffande verksamheten vid de lokala försöksstationerna och övriga lokala försök kan följande anföras.

Vid Nyckelby försöksstation har behandlats problem inom trädgårdsod- lingen i Mellansverige. Särskilt Mälardalens fruktodling med prövning av sorter, gödselmedel och odlingstekniska frågor har upptagits på program- met. Den omfattande handelsträdgårdsverksamheten i Stockholms närhet har många problem både med köksväxter och prydnadsväxter. Dessa frågor har vid Nyckelby varit föremål för särskilda undersökningar. Försöken har huvudsakligen utförts på friland, men även försök i växthus rörande ogräs- bekämpning och gödsling har utförts genom Samarbete med intresserade handelsträdgårdsmästare i Stockholmstrakten. Vidare har vid Nyckelby lag- ringsförsök rörande köksväxter och frukt utförts i samarbete med Jordbru- kets forskningsråds lagringsforskningskommitté.

Vid Rånna försöksstation har huvudsakligen fruktodlingsfrågor bearbe- tats. Speciellt har körsbärsodlingen ägnats uppmärksamhet, eftersom en stor del av denna odling är koncentrerad till Västgötabergen. Undersökningar pågår rörande sorter, grundstammar, lämplig gödsling av körsbärsträd samt motverkande av gummiflöde. Köksväxter och prydnadsväxter upptar relativt ringa del av försöksprogrammet.

Verksamheten vid Öjebyns försöksstation har betydelse för den norr- ländska trädgårdsodlingen särskilt beträffande prövning av härdigt material av olika trädgårdsväxter. I försöken har lämpliga sorter kunnat utväljas och givits spridning. Genom särskild inventering av lokalsorter i övre Norr- land har t. ex. en överblick kunnat erhållas av det odlingsmaterial av svarta vinbär, som står till buds. Av speciellt norrländska bärslag har åkerbär och hjortron ingående studerats och även prövats i försök. Belysningsförsök i växthus har utförts i mindre skala.

Vid de mindre försöksstationerna Ekerum och Söråker utföres huvudsak- ligen tillämpningsförsök för klarläggande av giltigheten av försöksresultat vid Alnarp och övriga försöksstationer. I första hand sort- och gödslings- försök har utförts.

Vad verksamheten vid de fasta försöksfälten och övriga lokala platser beträffar kan följande anföras. Frukt- och bärförsök är talrikast företrädda, men försöken med prydnadsväxter har utökats väsentligt under senare år.

För vissa slag av köksväxter finns serier med försök utlagda, som löper under flera år i följd.

Försöksverksamhetens omfattning vid statens trädgårdsförsök år 1959 framgår av följande tablå:

Lokalt utlagda försök (Fi- Centralt vid Alnarp ut- lialstationer, fasta försöks-

lagda försök fält och övriga försöks- Försöksavdelning platser) ;1 Antal försök Försöksareal, Antal försök Försoksareal, l ha ha

Frukt- och bäravd. . . . . . . . 60 13 320 44 Köksväxtavd. . . . . . . . . . . 80 6 120 4 Prydnadsväxtavd. . . . . . . . . 50 3 200 2

Summa 190 22 640 50

Totala antalet försök år 1959 utgjorde således ca 830 utlagda på en för- söksareal om ca 70 ha. Av tablån framgår vidare, att arealen per försök varierar i hög grad. Försök med frukt och bär kräver sålunda stora arealer försöksjordar medan försök med prydnadsväxter av naturliga skäl endast kräver mindre försöksarealer. Detta återspeglar sig givetvis även beträffande t kostnaderna per försök. ” Fördelningen av antal försök och försöksarealer inom olika distrikt av landet framgår av följande uppställning.1

.; . . Antal Försöks- ” Antal 0 Dlsulkt försök % areal, ha /" lokaler & ! ,, Södra. . . . . . . . . . 391 47 42,4 59 77 43 i Västra . . . . . . . . . 98 12 8,3 12 21 12 , Östra . . . . . . . . . . 135 16 14,4 20 43 24 Norra. . . . . . . . . . 205 25 6,3 9 40 21 Summa 829 100 71,4 100 181 100

1 Av tablån framgår att största antalet försök eller nära hälften finns inom , södra distriktet. Fördelningen mellan övriga distrikt är tämligen lika. Antal i försök eller försöksareal ger emellertid ingen fullt adekvat uppfattning om ji betydelsen av de olika försöksvolymerna mellan distrikten. j Redovisningen av försöksresultaten sker genom dels en serie meddelan- " den, dels en speciell särtrycksserie, och dels föredrag, demonstrationer m. m.

1 Distriktsindelningen avser här den indelning av landet i försöksdistrikt som utredningen föreslagit för jordbruksförsöksverksamheten (jfr. karta, sid. 272).

C. Statens trädgårdsförsöks nuvarande resurser a. Försökslägenheter m. m.

För försöksändamål disponerar huvudstationen i Alnarp över vissa area- ler tillhörande Alnarps egendom. För frukt- och bärförsök disponeras så- lunda ett inhägnat område på ca 13 ha. I anslutning till försöken uppfördes år 1938 en institutionsbyggnad, som f. n. inrymmer administrativ avdelning, fruktavdelning och prydnadsväxtavdelning. Dessutom byggdes redskaps- skjul och packrum samt en mindre bänkgård. Två små växthus om 10 mzs längd har också uppförts intill bänkgården. Det ena är avsett för jordfri odling och kan hållas frostfritt. Det andra är byggt av plast och saknar uppvärmningsanordningar.

Prydnadsförsöken på friland är utlagda dels i anknytning till institutions- byggnaden dels i samband med köksväxtförsöken å Alnarps Mellangård ca 2 km därifrån.

Alnarps Mellangård som ingår i Alnarps egendom omfattar ca 36 ha och köksväxtavdelningen disponerar där befintliga äldre byggnader för kontors-

och arbetslokaler. Köksväxtförsöken ingår i cirkulation med lantbruksgrö- dor. Förutom frilandsarealen för köksväxter finns där också utrustning för försök under glas. Mellangård har sålunda fyra växthus (700 m?) med gängse uppvärmningsanordningar samt en mindre s.k. kast av drivbänks- fönster. Bänkgården omfattar både kallbänkar och varmbänkar; de senare uppvärmda på olika sätt. En viss drivbänksareal har disponerats av statens centrala frökontrollanstalt, som också har arrenderat en mindre del av fri- landsarealen för sina kontrollodlingar. I anslutning till växthusen finns packrum samt andra ekonomilokaler.

Prydnadsväxtavdelningen disponerar i den mån det är möjligt smärre ut- rymmen i växthusen vid Mellangård, huvudsakligast i uppförökningshuset, när detta ej upptages av köksväxtkulturer.

Vid Nyckelby omfattar nettoarealen 3,1 ha åkerjord, där köksväxtförsö- ken ingår i växtföljd tillsammans med lantbruksväxter. Bänkgård finns men växthus saknas helt. Kontors- och arbetslokaler har provisoriskt inretts i en barack. Bostad finns för försöksledaren och trädgårdsmästaren.

Vid Rånna omfattar nettoarealen f. n. 6 ha fast utlagda försök, men ytter- ligare areal kan efter överenskommelse ställas till förfogande. Bänkgård finns men växthus saknas helt. Erforderliga kontors— och arbetslokaler disponeras enligt överenskommelse med försöksvärdarna.

Vid Öjebyns försöksstation finns f.n. ett område om ca 5 ha disponibelt för trädgårdsförsök. Ett mindre växthus med tillhörande packrum och pann- rum liksom bänkgård finns.

Söråkers försöksstation omfattar f.n. ca 1 ha utlagda försök på friland. Kontors- och arbetslokaler disponeras efter överenskommelse med träd- gärdsskolan.

För verksamheten vid Ekerum disponeras ca 3 ha för trädgårdsförsök.

Den nuvarande personalen vid statens trädgårdsförsöks huvudstation i Alnarp har redovisats i kapitel 8. Statens trädgårdsförsöks nuvarande per- sonal vid försöksstationerna framgår av tablå på sidan 297.

J ordbrukshögskoleutredningens förslag A. Trädgårdsförsöksverksamhetens framtida inriktning och omfattning

Inkomna förslag: Av till utredningen framförda önskemål från de nuva- rande försöksledarna vid statens trädgårdsförsök framgår, att en betydande utökning av den nuvarande försöksvolymen bedömes önskvärd. De till ut- redningen framförda önskemålen framgår av följande tablå:

Centralt vid Alnarp .. .. utlagda försök Lokalt utlagda forsok Försöksavdelning Antal försök Areal ha Antal försök Areal ha Frukt- och bäravd. ....... 100 15 350 50 Köksväxtavd. ......... 150 10 200 10 Prydnadsväxtavd ......... 100 5 250 5 Summa 350 30 800 65

Totala antalet försök skulle enligt dessa önskemål utökas från nuvarande 830 till ca 1 200. Behovet av försöksareal skulle därvid öka från ca 70 ha till ca 100 ha. I de ovan angivna önskemålen ingår även försök av prov- ningskaraktär. Därtill kommer institutionernas behov av försöksjordar för undervisnings- och forskningsändamäl vid Alnarp. Detta behov uppskattas till en areal av ca 10 ha.

Jordbrukshögskoleutredningen: I likhet med vad som tidigare anförts be- träffande de till utredningen framförda önskemålen rörande försöksvolymer m.m. för jordbruksförsöksverksamheten finner utredningen det svårt att t närmare ta ställning till de önskemål, som ovan angivits rörande trädgårds- , försöksverksamhetens framtida omfattning i vad avser antalet försök m. m. I de ovan angivna önskemålen ingår, som nämnts, även försök av prov- ningskaraktär. Vid överläggningar med försöksledarna uppskattades antalet '? sådana försök i nuvarande försöksprogram till ca 70, huvudsakligen sort- försök med köksväxter. Beträffande den framtida omfattningen av försök

)

& av provningskaraktär blir denna, liksom på jordbruks- och husdjursområ- '. dena, beroende av intressenternas önskemål och vilja att stå för kostnaden & för verksamheten ifråga. Dessa spörsmål behandlas närmare i kapitel 13. & Om den av utredningen i nämnda kapitel föreslagna provningsanstalten

kommer till stånd, förutsätter utredningen, att försök av provningskarak-

tär icke längre ingår i den framtida trädgårdsförsöksverksamhetens ordi- narie arbetsprogram. Endast sådana arbetsuppgifter, som utredningen i kapitel 5 betecknat som egentlig försöksverksamhet, bör ingå i den pro- grambundna trädgårdsförsöksverksamheten. I samband med den översyn av nuvarande arbetsprogram, som därvid måste göras, bör tillses att nya för trädgårdsnäringen aktuella försöksuppgifter beredes plats i programmet. Exempel på sådana angelägna försöksuppgifter har lämnats i kapitel 4. Det är vidare för trädgårdsförsöksverksamheten _ liksom f.ö. även för jordbruks- och husdjursförsöksverksamheten — angeläget att den så långt möjligt anpassar sig till de mer långsiktiga förändringar som ändrade mark- nadsmässiga betingelser för näringen kan medföra.

Även om försök av provningskaraktär kommer att organiseras och admi- nistreras av den i kapitel 13 föreslagna provningsanstalten, måste man dock räkna med att sagda anstalt åtminstone t. v. icke kommer att förfoga över några egna försöksresurser utan måste mot ersättning låta verkställa prov- ningen, varvid man kan förvänta att denna till betydande del kommer att ske under medverkan av försöksavdelningarna vid Alnarp eller de övriga organ som den statliga försöksverksamheten på trädgårdsområdet förfogar över. Man måste därför räkna med att vissa försöksarealer även framdeles behövs för sådan provningsverksamhet. Översiktligt bedömt synes därför de till utredningen lämnade uppgifterna kunna godtas som en grov riktpunkt för bedömningen av erforderliga försöksjordar m. m.

Utredningen vill beträffande verksamheten slutligen uttala att det synes önskvärt att den lokalt förlagda trädgårdsförsöksverksamheten specialiseras mera. Detta kan ske genom lämplig fördelning av förekommande uppgifter på de lokala trädgårdsförsöksstationer, som utredningen i följande aVSnitt kommer att föreslå.

B. Trädgårdsförsöksverksamhetens framtida centrala organisation

Som inledningsvis framhållits i detta kapitel har utredningen föreslagit dels att en högskolemässig trädgårdsutbildning åstadkommes genom att en särskild i KLSL ingående trädgårdssektion inrättas och att denna sektions institutioner förlägges till Alnarp, dels att statens trädgårdsförsöks nuva- rande tre försöksavdelningar ämnesvis samorganiseras med de av utred- ningen föreslagna nya institutionerna för frukt- och bärodling, köksväxt- odling och prydnadsväxtodling. Dessa tre institutioner kommer sålunda, enligt utredningens förslag, att uppbyggas efter samma organisatoriska prin- ciper som KLSL:s övriga till Ultuna förlagda institutioner i de tillämpade jordbruks- och husdjursämnena. Vardera av dessa ovan nämnda tre insti- tutioner vid KLSL:s trädgårdssektion kommer sålunda att bestå av dels en undervisnings- och forskningsavdelning och dels en försöksavdelning. För- söksavdelningen ledes, som ovan nämnts, av en statshortonom. Trädgårds-

'=- uu

, P.”. 1 |.

3!

sektionens behov av personal vid de till Alnarp förlagda institutionerna har angivits i kap. 8.

Vidare har utredningen förordat att försöksverksamheten på trädgårds- området, liksom jordbruks- och husdjursförsöksverksamheten, även fort— sättningsvis skall vara programbunden. Varje år skall således uppgöras ett särskilt program, KLSL:s riksförsöksprogram, som fastställes av KLSL:s styrelse. Till gången i försöksprogrammets uppgörande och verkställighet återkommer utredningen i kapitel 10.

C. Den statliga lokalt förlagda trädgårdsförsöksverksamhetens framtida organi- sation

De motiv för en statligt lokalt förlagd jordbruksförsöksverksamhet som utredningen tidigare anfört, gäller enligt utredningens förmenande i samma utsträckning även på trädgårdsodlingens område. De skiftande lokala be- tingelserna medför att försök måste utläggas i olika delar av landet, om allmängiltiga resultat av praktiskt värde skall ernås.

Trädgårdsförsök kräver stor arbetsinsats. Vid försökens anläggning er- fordras ofta plantmaterial, som uppdrages ett eller flera år i förväg. Då svårigheter ofta föreligger att under vårsäsongen distribuera plantmaterial från södra till mellersta och norra Sverige, emedan stora olikheter förekom- mer i vegetationstid, är det i regel nödvändigt att inom varje försöksdistrikt sörja för uppdragning av visst plantmaterial. Den lokalt förlagda trädgårds- försöksverksamheten bör därför förses med sådana resurser, att plantmate- rial till försöken i regel kan uppdragas för det egna distriktet. Vissa träd- gårdsförsök är mångåriga och kräver kontinuerlig tillsyn bl. a. för bekämp- ning av olika parasiter. Andra försök skördas under lång period och behöver därför skötas av personal på platsen. Försök i växthus måste i allmänhet ges en stadigvarande förläggning. Ur dessa synpunkter torde det därför vara er- forderligt, att den lokala trädgårdsförsöksverksamheten utrustas på sådant sätt, att den kan handha krävande försök, som fordrar ständig tillsyn. Lik- som jordbruksförsöken kommer även försöken på trädgårdsområdet att till sin karaktär vara rätt olika. En del kommer således att bestå av försök av komplicerad natur, vilka kräver omfattande arbete och noggranna observa- tioner. Ett stort antal försök är å andra sidan av enklare beskaffenhet, be- höver ej kvarligga under så lång tid och kräver därför mindre övervakning och kan omhänderhas av mindre kvalificerad försöksteknisk personal. Ovan anförda förhållanden måste beaktas vid överväganden rörande lämpligaste organisationsform för försökens handhavande.

Utredningen har vid sin bedömning av den lokalt förlagda trädgårdsför- söksverksamhetens organisation haft i stort sett samma alternativa ut- gångspunkter som beträffande jordbruksförsöksverksamheten.

Utredningen har därvid funnit, att det som B betecknade alternativet -—— innebärande att hela den statliga lokalt förlagda försöksverksamheten skulle verkställas genom beställningsförsök hos lokala organ som hushållnings- sällskap, skolor eller andra eventuella försöksvärdar — av praktiska skäl ej heller kan godtas som organisationsform för de lokalt förlagda trädgårds- försöken. Alt. B skulle sålunda erfordra en alltför omfattande och dyrbar handledning, övervakning och inspektion för att betryggande garantier för försökens rätta handhavande skulle uppnås.

Beträffande möjligheterna att låta hushållningssällskapen helt omhän- derha de trädgårdsförsök, som måste utläggas lokalt — alltså även de mer komplicerade _ har vid överläggningar med sällskapen framgått att säll- skapen knappast bör skaffa sig resurser för att i sin helhet sköta dessa för- sök. Däremot kan sällskapen åta sig de enklare och rutinartade försöken.

De organisatoriska möjligheter, som således utredningen haft att välja mellan, har varit desamma som för jordbruksförsöksverksamheten, nämligen antingen en helstatlig organisation eller en kombination innebärande att ett antal statliga trädgårdsförsöksstationer omhänderhar sådana större och mer komplicerade försök, som sällskapen ej kan äta sig, medan återstående för- sök utlägges och skötes genom sällskapens försorg.

Efter att ha övervägt de med de olika alternativen förknippade för- och nackdelarna har utredningen stannat för att förorda det sistnämnda alter- nativet, innebärande att den statliga lokalt förlagda trädgårdsförsöksverk- samheten organiseras efter i princip samma riktlinjer, som utredningen ti- digare förordat för den lokala jordbruksförsöksverksamheten.

Liksom för jordbruksförsöksverksamheten bör landet indelas i fyra träd- gårdsförsöksdistrikt. De fyra försöksdistrikten bör enligt utredningens upp- fattning sammanfalla med distrikten för jordbruksförsök (sid. 272). Verk- samheten i södra distriktet bör ledas med biträde av en särskild, på Alnarp stationerad distriktsförsöksledare, som även erhåller vissa arbetsuppgifter inom den centrala verksamheten vid trädgårdssektionen. I vart och ett av de övriga distrikten anser utredningen, att en statlig försöksstation bör finnas med i huvudsak lika stor personaluppsättning och motsvarande arbetsupp- gifter som vid jordbruksförsöksstationerna. Till trädgårdsförsöksstationerna bör förläggas de större och mer komplicerade trädgårdsförsöken. De övriga försöken bör så långt detta ur resurssynpunkt är möjligt omhänderhas av hushållningssällskapen. Med hänsyn till trädgårdsförsökens mycket speci- ella karaktär och de resurser som erfordras för sagda försök synes dock säll- skapens medverkan relativt sett ej komma att bli så stor som ifråga om jordbruksförsöksverksamheten. Rörande formerna för hushållningssällska- pens medverkan bör samma principer, som utredningen tidigare föreslagit för jordbruksförsöksverksamhetens del, tillämpas. Detta innebär att ett sär- skilt ramavtal träffas mellan KLSL och sällskapen. Inom principerna för detta ramavtal bör sedan särskilda säravtal uppgöras för varje försöksgrupp

eller enskilt försök. Vid uppgörandet av dessa säravtal skall försöksverk- samhetens serviceavdelning medverka.

Trädgårdsförsöksstationerna skall i administrativt hänseende vara under- ställda försöksverksamhetens serviceavdelning. Givet är dock, att förestån- darna för de föreslagna trädgårdsförsöksstationerna —— som bör benämnas distriktsförsöksledare — i fackligt avseende närmast kommer att samarbeta med statshortonomavdelningarna vid Alnarp. Liksom beträffande distrikts- försöksledarna vid de föreslagna lokala jordbruksförsöksstationerna kom- mer distriktsförsöksledarna vid trädgårdsförsöksstationerna att dels ansvara för utläggning och skötsel av de försök, som stationerna själva skall ha hand om, dels i egenskap av representanter för försöksverksamhetens serviceav- delning träffa avtal med sällskapen om utläggande av försök genom deras försorg samt inspektera dessa försök.

Liksom på jordbrukets område bör för trädgårdsförsöken inrättas dist- riktsförsöksnåmnder inom vart och ett av de föreslagna försöksdistrikten med i huvudsak motsvarande arbetsuppgifter och sammansättning som ut- redningen i det föregående föreslagit för distriktsnämnderna inom jord- bruksförsöksverksamheten.

D. Försöksstationernas förläggning m. m.

I södra distriktet erfordras enligt utredningens uppfattning icke någon ytterligare station utöver den till Alnarp förlagda trädgårdssektionen, vars försöksavdelningar sålunda här kommer att fungera både som huvudstation för hela trädgårdsförsöksverksamheten och som lokalt centrum för södra distriktets trädgårdsförsök.

Beträffande försöken vid Alnarp bör de utläggas och skötas av vederbö— rande försöksavdelning på de härför avsatta försöksfälten. Vad beträffar de övriga försök, som måste utläggas på andra platser inom distriktet än Alnarp, bör så långt detta är möjligt avtal om medverkan träffas med veder- börande hushållningssällskap. Den till Alnarp förlagde distriktsförsöksleda- ren för södra trädgårdsdistriktet skall i sin egenskap av tjänsteman vid för- söksverksamhetens serviceavdelning vara den i första hand ansvarige för att sådana avtal träffas. Inspektion av de genom sällskapens försorg utlagda trädgårdsförsöken i södra distriktet omhänderhas av förutnämnde distrikts- försöksledare eller vederbörande statshortonom. De försök, vilka i detta distrikt ej kan utläggas genom hushållningssällskapens medverkan bör ut- läggas genom försöksverksamhetens serviceavdelnings försorg. Försök under glas (växthus och bänkar) torde endast i undantagsfall beräknas bli utförda av hushållningssällskapen. I allmänhet får man därför förlägga dessa försök till Alnarp och söka få till stånd komplettering genom avtal med privata fö- retag, emedan hushållningssällskapen åtminstone tills vidare icke förfogar över dylika resurser. För anläggning av mångåriga försök med fruktträd

och bärbuskar erfordras fasta försöksfält. Sådana fält beräknas i viss om- fattning kunna erhållas vid hushållningssällskapens försöks-och demon- strationsgårdar. I andra fall bör upplåtelse kunna åstadkommas genom andra organisationer eller företag.

Västra försöksdistriktet. Liksom för jordbruksförsöken borde förlägg- ningsorten för trädgå1dsförsöksstationen i detta distrikt vara Skara. Då emellertid Skaraborgs läns hushållningssällskap disponerar en särskild egen- dom för trädgårdsförsök, nämligen Rånna egendom utanför Skövde, där 20-årig erfarenhet redan finns och där betydande investeringar gjorts, bör enligt utredningens mening avtal kunna träffas med hushållningssällskapet angående Rånna som förläggningsort för denna försöksstation.

Mellersta försöksdistriktet. I detta försöksdistrikt ligger Ultuna såsom centrum för jordbruks- och husdjursförsök. För anknytning till dessa för- söksgrenar borde även trädgårdsförsöken förläggas dit, men med hänsyn till konkurrens om tillgängliga försöksfält har dock annan plats övervägts. Vid Nyckelby egendom på Ekerö 1 Stockholms län finns sedan 1940 en tråd- gårdsförsöksstation, där investeringar gjorts i flera avseenden och där vissa mångåriga försök finns utlagda. Utredningen anser därför, att Nyckelby även framdeles bör vara förläggningsort för mellersta distriktets trädgårds- försöksstation.

Norra försöksdistriktet. Trädgårdsförsöksstationen i detta distrikt bör för- läggas till Öjebyn, dels emedan de klimatiska betingelserna där är relativt gynnsamma och dels emedan investeringar gjorts för den trädgårdsförsöks- verksamhet, som varit förlagd till Öjebyn alltsedan 1946.

E. Försöksstationernas behov av försöksarealer, utrustning, personal m. m. a. Behovet av försöksarealer m.m. Alnarp: Som tidigare omnämnts är redan nu vissa arealer av Alnarps egen- dom tagna i anspräk som försöksjordar för statens trädgå1dsförsöks räk- ning. Med den av utredningen förordade omorganisationen av utbildningen, forskningen och försöksverksamheten på trädgårdsområdet kommer beho- vet av försöksjordar från Alnarps egendom att öka.

Förutom frilandsarealer kommer vid Alnarp att behövas växthusarealer. Behovet i detta hänseende behandlas närmare i kapitel 12.

Utredningen har vidare funnit, att Alnarps park lämpligen bör hänföras till trädgårdssektionen, som därvid skulle kunna utnyttja och utveckla denna park i undervisningens och forskningens tjänst. Försöksstationerna: Vid Rånna synes behov föreligga av ytterligare försöks- jordar. Beträffande såväl Nyckelby som Öjebyn är tillgängliga arealer till- räckliga för verksamhetens vidkommande.

b. Trädgårdsförsöksverksamhetens behov av byggnader och växthus För detta behov liksom utredningens förslag redogöres i kapitel 12.

e. Trädgårdsförsöksverksamhetens behov av personal Alnarp: KLSL:s trädgårdssektions behov av personal, innefattande även för- söksavdelningarnas, framgår av kap. 8. Försöksdistrikten: Liksom för jordbruksförsöksverksamheten bör i varje trädgårdsförsöksdistrikt finnas en särskild distriktsförsöksledare. Distrikts- försöksledaren i södra distriktet bör, som ovan nämnts, placeras vid Alnarp. Hans uppgifter blir av tre slag. Dels kommer han att vara försöksverksam- hetens serviceavdelnings företrädare vid Alnarp och där ansvara för de re- surser som sagda avdelning där förvaltar, dels skall han biträda vid utlägg- ning och skötsel av de försök, som genom försöksverksamhetens service- avdelnings egen försorg utläggs inom södra distriktet och dels slutligen träffa avtal med sällskapen om deras medverkan för södra distriktets träd- gårdsförsöksverksamhet.

När det gällt att bedöma de krav, som bör ställas på distriktsförsöksledar- nas kvalifikationer och därmed den lönegrad i vilken de bör inplaceras har två olika meningar gjort sig gällande inom utredningen, vilka här nedan redovisas. Enligt alternativ I, som biträtts av hrr Gustafsson, F. Nilsson och Zachrison bör samtliga distriktsförsöksledare på trädgårdsområdet vara placerade i lönegrad A 24. Härtill anföres följande:

Nuvarande försöksledaretjänsterna vid Rånna och Nyckelby är placerade i A 23 medan motsvarande befattning vid Öjebyn är placerad i A 15—19, vil- ket innebär att förslaget genomgående medför lönegradsuppflyttningar.

Försöksledartjänsternas inplacering i A 24 motiveras bl. a. av att tjänste- männen —— förutom uppgiften såsom föreståndare för försöksstationerna —— tillika skall företräda KLSL:s serviceavdelning och å dess vägnar upprätta avtal, ha tillsyn över samt utöva inspektion av inom distriktet utlagda för- sök, omhänderhavda av hushållningssällskapen eller andra försöksvärdar. Denna uppgift har i nuvarande organisation åvilat föreståndaren för statens trädgårdsförsök. Vidare skall distriktsförsöksledaren vara ordförande i den av utredningen förordade distriktsförsöksnämnden i sitt distrikt och i denna egenskap medverka till en samordning av den statliga, lokalt förlagda och hushållningssällskapens statsunderstödda försöksverksamhet och tillse att aktuella försöksproblem inom distriktet kommer att tas upp till behandling vid uppgörandet av riksförsöksprogrammet.

Förutom dessa kvalificerade arbetsuppgifter kommer befattningshavarna också att få självständiga försöksuppgifter vid försöksstationerna som bl. a. också betingas av den specialisering av försöksverksamheten, utredningen förordat beträffande distrikten. Det torde också vara angeläget att tjänsterna placeras i en lönegrad, som ej medverkar till att befattningarna får karaktär av passagetjänster. För att försöksstationerna skall fylla sina uppgifter inom den lokala försöksverksamheten krävs kontinuitet beträffande den högre personalen. Detta är särskilt viktigt inom trädgårdsförsöksverksamheten, som i hög grad är inriktad på mångåriga försök, t. ex. med fruktträd,

som kräver många års observationer innan definitiva försöksresultat kan uppnås. För att på lång sikt kunna erhålla så kvalificerad personal som möjligt är det motiverat att tjänsterna placeras så högt att de motsvarar sluttjänster för den kategori tjänstemän det här är fråga om.

Med hänsyn till ovan anförda motiv och till vad utredningen anfört i fråga om trädgårdsförsöksverksamhetens allmänna inriktning i analogi med jord- bruksförsöksverksamheten synes det därför befogat att inplacera distrikts- försöksledaretjänsterna i västra, mellersta och norra distrikten i förordade lönegrad A 24. Beträffande inplaceringen av distriktsförsöksledartjänsten i södra distriktet i lönegrad A 24 finns ingen skiljaktig mening inom utred- ningen.

Med avseende på alternativ II, som biträtts av ordföranden samt hrr Lars- son och Sköld framhålles att den lämpliga lönegradsplaceringen måste be- stämmas av arbetsuppgifternas art och omfattning.

Jämfört med distriktsförsöksledaren i södra distriktet kommer distrikts- försöksledarna i de övriga distrikten att få förhållandevis mindre betung- ande och maktpåliggande uppgifter i administrativt avseende. Tydligt är att sedan högskoleutbildade hortonomer, enligt utredningens förslag, kommer att stå till förfogande kommer försöksledarebefattningarna inom trädgårds- distrikten att rekryteras med dylika personer. Vid lönegradsplaceringen får hänsyn tas härtill. Med hänsyn till de omfattande uppgifter, som påläggs distriktsförsöksledaren i det södra distriktet får man räkna med att denne får utväljas bland så erfarna försöksmän att tjänsten i regel får karaktär av sluttjänst. Denna befattning bör därför placeras i lönegrad A 24, d.v.s. samma lönegrad som för försöks]edarebefattningarna inom jordbruksdi— strikten. Trädgårdsdistriktsledarna i övriga distrikt, som tillika är före- ståndare för Rånna, Nyckelby och Öjebyns försöksstationer bör placeras i A 21. För dessa befattningar har hittills delvis måst anlitas i viss mån över- kvalificerad arbetskraft. Sålunda är försöksledaren vid Nyckelby fil. kand. och agronom. Han är placerad i lönegrad A 23. I den mån den nämnda be- fattningshavaren kommer att utnyttjas som distriktsledare i mellersta di— striktet hör han övergångsvis bibehållas i sin nuvarande lönegrad.

Beträffande kompetenskraven för de ovan föreslagna distriktsförsöksle- darna bör förutom hortonomexamen eller motsvarande utbildning fordras erfarenhet från trädgårdsförsöksverksamhet.

Till varje distriktsförsöksledares förfogande bör dessutom finnas en för- sökstekniker i lönegrad A 13. Beträffande skriv- och räknehj älp bör för detta ändamål särskilda anslag utgå med 7000 kr per distriktsförsöksledare. Övrig personal bör vara kollektivanställd.

Personalbehovet för den statliga lokalt förlagda trädgårdsförsöksverk- samheten har sammanställts i nedanstående tabell.

Trädgårdsförsöksdistriktens personalstat. (Personalstaten vid Alnarps träd- gårdssektion redovisas i kap. 8.)

Försöksledare Försökstekniker Övrig personal

Försöksstation

Nuläge Förslag Nuläge Förslag Nuläge Förslag

Södra distriktet ..... 1 i A 24 1 i A 13 Kollektiv- anställd + 7000 kri Västra distriktet: SkHVhJälp Skara (Rånna) ..... 1 i A 23 1 i A 24 1 i A 12 » Kollektiv- » alterna— anställd Östra distriktet: twt A 21 Nyckelby ....... 1 i A 23 » » » » » Norra distriktet: Öjebyn ........ 1iA15—19 » — » » »

Summa 2iA23 4iA24 2iA12 4iA13 -— _— 1iA15—19 alterna- tivt 1iA24 3iA21

IV. Den statliga husdjursförsöksverksamheten

Inom den nuvarande organisationen vid KLSL har programbunden för- söksverksamhet rörande husdjuren endast förekommit inom det område, som behandlar husdjurens utfodring och skötsel och som företrädes av sta- tens husdjursförsök. Motsvarande verksamhet på avelsområdet, varvid syf- tas på arbetena vid husdjursgenetiska institutionens avdelning vid Wiad, har däremot icke varit programbunden. Enligt utredningens mening torde verksamheten vid Wiad dock i stort sett hittills ha haft en inriktning när- mast jämställd med övrig försöksverksamhet. Den kommer därför att tagas upp i förevarande sammanhang och behandlas i följande avsnitt.

A. Försöksverksamheten på husdjursavelns område

Nuläget

På förslag av Kungl. lantbruksstyrelsen och med anslag från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse inrättades år 1928 ett särskilt institut för hus- djursförädling. Under de första åren var verksamheten förlagd till Bergs- hamra invid Experimentalfältet, men från och med 1936 koncentrerades all verksamhet till den av institutet förvärvade egendomen Wiad.

Efter särskild utredning övertogs institutet av staten den 1 januari 1950 och infogades i KLSL. Efter att tidigare ha varit en fristående institution med egen styrelse korn institutet, i och med förstatligandet, att ingå som en avdelning i den husdjursgenetiska institutionen vid KLSL.

Personal: Den nuvarande personaluppsättningen på Wiad, som är betyd- ligt mindre än under det fristående institutets verksamhet, upptar 1 labo- rator, 2 överassistenter samt 2 assistenter i A 15. Beträffande lägre tjänster hänvisas till den i kap. 8 lämnade översikten.

Djur och byggnader: Under 1930-talet uppfördes på Wiad djurstallar för nötkreatur, svin, får och fjäderfä. Av dessa befinner sig ladugården i gott skick och synes väl lämpad för vissa slag av försök. Den har plats för 115 uppbundna djur, vartill kommer utrymme för kalvar samt en fristående av- delning för 30 lösgående ungdjur. Svinstallarna befinner sig också i använd- bart skick, men år i behov av modernisering. De rymmer omkring 300 slakt- svin och ett 30-tal suggor och smågrisar.

Nuvarande verksamhet: I samband med att institutet införlivades med KLSL nedlades den tidigare verksamheten med svin och fjäderfä. Seder- mera har även den experimentella forskningsverksamheten med får avveck- lats. I gengäld skedde en viss intensifiering av försöksverksamheten med nötkreatur. Den reducering av resurserna, som blev den omedelbara följden av statsövertagandet, har sedermera i viss mån kompenserats genom anslag från andra håll, varav främst kan nämnas det anslag, som gjort det möjligt att återuppta försöksverksamheten med svin. Med stöd av tillfälliga anslag utföres även vissa försök med får. Däremot förekommer alltjämt ingen ex— perimentell verksamhet på fjäderfäavelns område.

Den nuvarande experimentella försöksverksamheten på nötkreatursavelns område utföres med enäggstvillingar och avser närmast att klarlägga sam- spelet mellan arvsmassan och olika miljöfaktorer. Varje år anskaffas 15—20 enäggiga tvillingpar, huvudsakligen av SRB-ras. För närvarande bearbetas tre olika frågor med användning av detta djurmaterial nämligen 1) uppföd- ningsintensitetens inflytande på tillväxthastighet, fruktsamhet, mjölkav- kastning och livslängd, 2) inflytandet av olika långa mjölkningsintervall vid mjölkning två gånger om dagen, 3) jämförelse mellan mjölkning en gång respektive två gånger per dag, 4) frågan om hur kastrationen som sådan och åldern vid dess utförande påverkar tillväxt, kroppsutveckling, foderutnytt- jande och slaktkropparnas egenskaper hos ungnöt av båda könen.

De pågående försöken med svin avser jämförelse mellan djur erhållna vid korsning mellan lantras och yorkshireras å ena sidan samt renrasiga djur av de båda raserna å andra. Försöken åsyftar att ge en möjligast allsidig belysning av korsningsavelns inflytande på olika produktionsegenskaper.

Vid sidan av den experimentella verksamheten i ovan berörda försök ut- föres populationsgenetiska studier på material från det praktiska avels- arbetet, vilket tillhandahålles av semin- och avelsföreningar. På material

—*f=W—Ai6-lf'-—Tr—u _— » —

från nämnden för avkommeundersökningar av tjurar studeras för närva- rande inavelns inflytande på mjölkavkastningen samt frågan, huruvida tjurarnas avelsvärde varierar beroende på det komaterial, med vilket de sammanparas. Liknande bearbetningar pågår även rörande problem inom svinaveln, bl. a. rörande inavelns inflytande, varvid material från den förut bedrivna försöksverksamheten på Wiad utnyttjas.

Förutom ovan antydda verksamhet utföres också vissa laboratoriemässiga undersökningar, som visserligen är inriktade på bestämda, praktiskt betydel- sefulla frågor men som likväl närmast kan rubriceras som grundforskning. Nämnas kan populationsgenetiska studier med användning av laboratorie- djur samt biokemiska studier rörande mjölkens sammansättning.

Med anslag från jordbrukets forskningsråd och Gotlands andelsslakteri- förening bedrives en till privatägda gårdar förlagd försöksverksamhet med får, dels rörande olika raskorsningar, dels färgnedärvningen hos det got- ländska utegångsfåret. Vidare kan nämnas den bearbetning av ullprov från landets ledande avelsstammar, som pågått alltsedan institutets tillkomst. Denna verksamhet kan närmast betecknas som kontroll av avelsdjurens ull- egenskaper. Materialet utnyttjas emellertid även för vissa populationsgene- tiska studier.

Jordbrukshögskoleutredningens förslag

&. Allmänna synpunkter

Då det torde råda delade meningar om vad en försöksverksamhet på det husdjursgenetiska området bör omfatta och hur den bör bedrivas, har ut- redningen ansett sig böra precisera sin inställning till dessa frågor. Härvid må först erinras om att det endast är en mindre del av det samlade pro- blemkomplexet, som kan bearbetas i egentliga försök av ungefär samma typ som inom utfodringsområdet. De stora frågorna rörande mål och medel inom husdjursförädlingen kan nämligen i regel icke göras till föremål för direkta försök med husdjur, då dessa arbeten måste baseras på ett betydligt större djurantal, än vad som rimligen kan anskaffas för försöksändamål. Dessa frågor får därför angripas på annat sätt. Härvid kan anföras att det material, som numera insamlas inom det praktiska avelsarbetet, lämpar sig väl för lösandet av många praktiska avelsfrågor. Insamlingen och bearbetningen av dylikt material kan närmast rubriceras som utredningsarbete.

Vad som avses i detta avsnitt är den del av den husdjursgenetiska forsk- ningsverksamheten, som är klart inriktad på lösandet av frågor av mera omedelbar betydelse för den praktiska husdjursaveln, oavsett vilka arbets- metoder som måste tillgripas för att lösa dessa uppgifter. Vissa frågor rö- rande samspelet mellan arv och miljö samt den genetiska korrelationen mel- lan olika egenskaper kan behandlas i djurförsök i egentlig mening, bl.a. med användande av enäggstvillingar. Ett annat exempel är jämförelser mel-

lan olika raser och raskorsningar. Även vissa frågor rörande sjukdomsresis— tens kan göras till föremål för sådana försök. För övrigt kan direkta försök erfordras som komplement till mera utredningsbetonade undersökningar,. baserade på material från det praktiska avelsarbetet. Sistnämnda metodik bör med fördel kunna användas när det gäller att fastställa värdet av olika avels- och urvalsmetoder eller för behandling av frågor rörande avkomme- bedömningens metodik och tillämpning i avelsarbetet. En viktig uppgift i samband härmed är att leda insamlingen av uppgiftsmaterialet, så att detta blir av värde för ifrågavarande analyser. Det bör också finnas möjlighet att. i viss utsträckning utnyttja landets samlade djurresurser som underlag för- empiriska undersökningar, varvid avelsarbetet dirigeras så att man får ett säkert material för studium av alternativa åtgärder. Det kan härvid bli fråga om att fastställa även andra egenskaper än de som beröres av den vanliga avkastningskontrollen. I samband härmed kan anföras att meto- diken för fastställande av husdjurens produktionsegenskaper är av central betydelse för allt avelsarbete och att de nuvarande kontrollmetoderna i vissa avseenden är i behov av en grundlig översyn.

b. Frågan om inrättandet av ett halvstatligt institut på avelsforskningens område

Såsom framgår av behandlingen av arbetsuppgifterna och arbetsmeto- derna måste en allsidig och rationell försöksverksamhet på detta område till icke oväsentlig del baseras på eller bedrivas i anslutning till det praktiska avelsarbetet. Utredningen anser därför att djurägarna själva genom sina organisationer bör beredas tillfälle att aktivt medverka även vid planlägg- ningen och dirigeringen av verksamheten. Därigenom får den praktiska hus- djursavelns företrädare bättre möjlighet att för behandling utvälja de problem, som är särskilt aktuella eller betydelsefulla. Ett direkt engage- rande av denna part skulle även ge försöksledningen större möjligheter att vidta de för ifrågavarande undersökning mest lämpliga åtgärderna inom det praktiska avelsarbetet. Med hänsyn härtill har utredningen därför an- sett att möjligheterna för en samverkan mellan staten och jordbruket borde undersökas. Den lämpligaste organisationsformen för en sådan samverkan finner utredningen vara ett halvstatligt institut. För att få klarhet i jord— brukarorganisationernas inställning till en dylik samverkan har utredningen haft överläggningar med representanter för Svenska mejeriernas riksför— ening, Sveriges slakteriförbund, Riksorganisationen för Sveriges seminför- eningar, Sveriges avelsföreningar för nötboskap, Svenska svinavelsför— eningen och Svenska fåravelsföreningen. Dessa överläggningar som i huvud- sak fördes inom en expertgrupp resulterade i vissa konkreta förslag, som i korthet återges i det följande.

En av huvudfrågorna gällde vilka djurslag som skulle beröras av institu-

-— -»..- MMWW ..... _ .

....r;

tets verksamhet. På denna punkt var man inom expertgruppen ense om att en begränsning borde ske till de större husdjuren, främst nötkreatur och svin och att verksamheten, vad gäller de förra, borde avse såväl mjölk- som köttproduktion. I överensstämmelse härmed föreslogs benämningen insti- tutet för mjölk— och köttproduktion. Ett annat namnförslag var institutet för avelsforskning. Som motiv för det förra förslaget framfördes att kvali- tetsproblem, vad gäller mjölk och kött, borde inta en relativt framskjuten plats i arbetsprogrammet. Forskningen rörande avelns och miljöns inver- kan på produkternas kvalitet ansågs nämligen vara av utomordentligt stor betydelse i olika sammanhang, och en förstärkning på detta område vore därför synnerligen välmotiverad.

Beträffande den allmänna inriktningen poängterades det starkt från olika håll, att institutet borde direkt tjäna jordbruket och husdjursskötseln, och att arbetet alltså helt borde inriktas på att lösa problem och utreda frågor, som har direkt anknytning till den i praktiken förekommande husdjurs- skötseln och husdjursaveln. En väsentlig del av arbetet borde utgöras av statistisk bearbetning av det material som inkommer från avkommeunder- sökningar, kontrollföreningar, seminföreningar, avelsföreningar och kon- trollstationer. I många fall synes detta material dessutom böra kompletteras med försök på institutets försöksgård och på andra gårdar, som skulle sam- arbeta med institutet.

Studiet av arvet — inte enbart dess genomsnittliga inverkan utan även dess inverkan i det enskilda fallet _— liksom även studiet av samspelet mel- lan arv och miljö ansågs även höra till de undersöknings- och forsknings- uppgifter, som i den mån de kan väntas vara av betydelse för den praktiska husdjursaveln, borde tas upp till behandling.

Med utgångspunkt från de förslag ovannämnda expertgrupp framlade för utredningen, tog denna förnyad kontakt med jordbrukets ekonomiska för- eningsrörelse, i första hand Sveriges lantbruksförbund. Vid de härvid förda överläggningarna rådde full enighet om att det dels föreligger ett behov av forsknings- och utredningsverksamhet på nyssnämnda område, dels att möj- ligheter förefinns för en samverkan mellan staten och organisationerna och att denna samverkan organisatoriskt borde få formen av ett halvstatligt institut. Från Sveriges lantbruksförbunds sida uttalades därvid att den av utredningen föreslagna vägen för en samverkan mellan staten och jord- bruket synes vara gångbar under vissa förutsättningar, nämligen dels att föreningsrörelsens ekonomiska åtagande gentemot ett sådant halvstatligt institut finge en rimlig omfattning, dels att föreningsrörelsen för sina bidrag till detta institut skulle medges skatteavdrag på enahanda sätt, som för när- varande i praxis tillkommer företag inom industri och näringsliv för de bi- drag, som från sistnämnda håll lämnas till andra halvstatliga institut samt dels slutligen att föreningsrörelsen skulle medges inflytande över institutets verksamhet på för halvstatliga institut sedvanligt sätt.

De förda överläggningarna resulterade dock icke i något definitivt ställ- ningstagande från föreningsrörelsens sida. Detta motiverades med att man först vill avvakta beslut rörande skatteavdrag på bidrag av nämnt slag. För- slag i denna riktning har framlagts av en särskild kommitté, men frågan har ännu ej avgjorts av Kungl. Maj:t. Då klarhet sålunda ej kunnat vinnas har utredningen ej kunnat slutföra överläggningarna i frågan. Som redan omnämnts i kap. 8 kan utredningen därför nu icke framlägga något förslag till inrättandet av ett dylikt halvstatligt institut för kött- och mjölkproduk- tion, utan föreslår att denna fråga utreds i annat sammanhang när skatte- frågan är avgjord.

c. Wiads ställning i avvaktan på förnyad utredning

Med hänvisning till vad som ovan anförts anser sig utredningen icke ha anledning att i föreliggande läge ta ställning till de olika synpunkter, som framförts angående den praktiska avelsforskningens inriktning och resur— ser på längre sikt. Utredningen föreslår därför att Wiad, tills klarhet vun- nits beträffande det ovannämnda institutet för kött- och mjölkproduktion, bibehålles med hittillsvarande uppgifter och organisation, dock med den förändringen att det knytes till institutionen för husdjursförädling i form av en försöksavdelning. Denna får sålunda samma ställning i förhållande till nämnda institution som övriga försöksavdelningar inom KLSL på ut- fodringsområdet intar till institutionen för husdjurens utfodring och vård. Verksamheten skall vara programbunden och ingå som en del i det samlade riksförsöksprogrammet. Rörande personalen vid denna försöksavdelning hänvisas till sid. 183 kap. 8.

Om emellertid ett halvstatligt institut för kött- och mjölkproduktion kom- mer till stånd, bör detta enligt utredningens uppfattning ersätta försöks- avdelningen vid Wiad. I motsatt fall bör frågan om försöksavdelningens framtida organisation och förläggning upptas till förnyad prövning, efter- som åtskilliga erinringar kan göras mot att ha Wiad som förläggningsort för en till institutionen för husdjursförädling hörande försöksavdelning.

B. Försöksverksamheten rörande husdjurens utfodring och skötsel Nuläge

a. Organisation m. m.

Den följande beskrivningen avser verksamheten vid Statens husdjursför- sök, vilken bedrives dels centralt vid Ultuna, dels lokalt vid Alnarp och Öje- byn samt i mindre utsträckning vid gårdar tillhöriga hushållningssällskap och enskilda jordbrukare. Verksamheten vid huvudanstalten är fördelad på tre avdelningar med institutionens föreståndare och två statsagronomer som ledare för var sin avdelning. Uppdelningen på avdelningar är genom-

förd efter djurslag med nötkreatur, svin, resp. fjäderfä som huvudobjekt. Verksamheten vid Alnarp och Öjebyn är närmast underställd föreståndaren, som fördelar där förekommande arbetsuppgifter på de olika avdelningarna. Personalen vid dessa försöksstationer inskränker sig till en assistent på vardera platsen, vid Alnarp i Ae 15 och vid Öjebyn i Ae 13. För övrig per- sonal vid Ultuna redogöres under kap. 8.

b. Försöksverksamhetens nuvarande inriktning, arbetsuppgifter och omfattning

Under den gångna verksamhetsperioden har försök utförts med nötkrea- tur, främst rörande mjölkproduktionens problem samt vidare med hästar, får, svin, pälsdjur och olika slags fjäderfä. Dessutom finns en till statens husdjursförsök knuten avdelning för försök med pollinerande insekter, främst bin. För närvarande pågår inga försök med hästar och försök med får utföres endast vid Öjebyn. Försöksverksamheten med hästar, får och bin har bedrivits under högst provisoriska betingelser, eftersom statens hus- djursförsök saknar resurser i form av speciellt inrättade stallar eller andra försöksutrymmen, avsedda för försök med dessa djurslag. Detsamma gäller också försök med uppfödning av lösgående ungnöt för slaktändamål.

Verksamheten har främst inriktats på frågor rörande de olika fodermed— lens smältbarhet och näringsvärde samt inflytande av olika fodermedels- kombinationer på djurens avkastning. Vidare har problem rörande vallfod- 1'ets konservering och möjligheten att basera utfodringen till övervägande del på sådant foder intagit en framskjutande plats på arbetsprogrammet. Kalvuppfödningens problem är ett annat område som varit föremål för många försök. Däremot har frågor rörande utfodringens inflytande på dju— rens hälsotillstånd och fortplantning lämnats tämligen obeaktade, beroende på att härför erforderliga resurser i stort sett saknats. Icke heller har proble- men beträffande produkternas kvalitet eller frågor rörande djurens skötsel och den därmed sammanhängande arbetsrationaliseringen samt stallklima- tets inflytande i olika avseenden behandlats i nämnvärd omfattning.

Att med exempel försöka närmare karaktärisera arten av arbetsuppgifter vid den centrala institutionen skulle föra för långt, då verksamhetsberättel- sen för det senaste året upptar icke mindre än ett 20-tal försöksuppgifter, fördelade på olika djurslag och produktionsinriktningar. Även om verksam- heten till övervägande del kan betecknas som försöksverksamhet i egentlig mening, har dock vissa uppgifter med typisk provningskaraktär förekommit på programmet, t. ex. bestämning av D-vitaminhalten i fodertran och andra foderpreparat, provning av foder för kalv- och svinuppfödning samt av varu- märkesbetecknade tillsatsmedel för ensilering. Vidare har statens husdjurs- försök i mindre utsträckning, och mot ersättning, åtagit sig vissa uppgifter, som kan betecknas som provning under den tid som varan håller på att ut- experimenteras. Dessa försök har alltså utgjort ett komplement till före-

tagets eget utvecklingsarbete. Ett av marknadens ensileringsmedel utgör exempel härpå. Denna verksamhet har dock i stor utsträckning varit lokalt förlagd. Ett ytterligare exempel är den sedan flera år tillbaka bedrivna svin- försöksverksamheten vid Ulfhälls lantbruksskola, som väsentligen berört vissa firmors egna problem rörande framställningen av svinfoderbland- ningar. Denna verksamhet har i sin helhet bekostats av uppdragsgivaren.

Försöksverksamheten vid Alnarp har varit tämligen likartad år från är vad gäller typen av försök, ett förhållande som betingats av hänsyn till de driftstekniska förhållandena på egendomen och den bristande försöksut— rustningen. Årsprogrammet har sålunda i regel upptagit ett gruppförsök med kor, ett försök med kalvar och kvigor, ett gruppförsök med svin, för- utom smältbarhetsförsök och diverse smärre arbetsuppgifter. Tidigare före- kom även något försök med hästar. Bland arbeten rörande speciella problem inom den sydsvenska husdjursskötseln kan nämnas försök beträffande ut- fodringen av färsk sockerbetsblast till kor samt olika metoder att konservera sockerbetsavfallet.

Husdjursförsöksverksamheten vid Öjebyn, som från början var av ganska blygsam omfattning, igångsattes år 1947. Sedan dess har emellertid ett fler- tal försök utförts, varav kan nämnas uppfödningsförsök med hästar, kalvar och kvigor, bl.a. med enäggstvillingar, smältbarhetsförsök med olika foder- slag, ensileringsförsök med potatis och vallfoder. Skördetidsförsök i vall i förening med smältbarhetsförsök samt gruppförsök med kor rörande hö- och ensilageutfodring förtjänar även omnämnas. Av olika skäl har dock utrustningen och dj urmaterialet icke kunnat utnyttjas i full utsträckning för försöksändamål.

Som tidigare nämnts, har lokal försöksverksamhet bedrivits även vid vissa enskilda gårdar samt gårdar tillhöriga hushållningssällskapen och lantbru- kets skolor. Det har härvid dels rört sig om s.k. ambulatorisk verksamhet, som växlat förläggningsplats allt efter problemets art, dels en mera fast sådan. Ett flertal gårdar i södra och mellersta Sverige har utnyttjats för för- sök av den förra typen.

Mer eller mindre permanent verksamhet har först och främst förekommit vid Åstorps svinförsöksstation. Sedan svinstamkontrollen i Åstorp upphörde 1954, har statens husdjursförsök därstädes bedrivit en fortlöpande försöks- verksamhet rörande uftodringens inflytande på flåskkvaliteten. Den ekono- miska driften vid denna anläggning handhas av Allmänna svenska utsädes AB, med vilket kontrakt tecknats om upplåtelse av lokaler för försöksända- mål. Verksamheten omhänderhas av en assistent på statens husdjursförsöks löneplan. Övriga kostnader har täckts genom anslag från slakteriorganisa- tionerna.

Vidare kan nämnas förut berörda verksamhet vid Ulfhälls lantbruksskola, ävensom svinförsök vid Bollerups lantbruksskola och försök med fjäderfä vid Svalöfs lantmannaskola och vid Slite på Gotland.

.. L.=r_vlb'..,'_.-l" -

Ett relativt omfattande försöksarbete har utförts i samarbete med Hal- lands läns hushållningssällskap, varvid statens husdjursförsök uppgjort för- söksplaner och bearbetat erhållna försöksresultat, medan sällskapet stått som försöksvärd och tillhandahållit försöksassistent. Vissa försök vid för- söksgården Brödalt har avsett värdet hos olika raser och korsningsproduk- ter för köttproduktion. Vidare kan nämnas försök med olika stark utfodring till ungnöt samt kalvförsök. Även hushållningssällskapet i Malmöhus län har meddelat intresse för lokala försök av detta slag och vidare kan nämnas, att hushållningssällskapet i Blekinge anskaffat försöksgården Marielund, där redan ett mindre försök med olika typer av proteinberikat betfor ut- förts. Dessutom kan tilläggas att Norrbottens läns hushållningssällskap vi- sat stort intresse för försöksverksamheten vid Öjebyn.

Redovisningen av försöksresultaten sker genom dels en serie meddelan- den, dels en speciell särtrycksserie, dels föredrag, demonstrationer m.m.

c. Statens husdjursförsöks nuvarande resurser i form av stallar och djur

Ultuna: Den centrala försöksverksamheten med nötkreatur är förlagd till Kungsängens gård ca 3 km sydost om Uppsala, vilken förvaltas gemensamt med Ultuna egendom. Denna gård omfattar ca 275 ha åker och betesmark. Den nuvarande ladugårdsbyggnaden, som uppfördes 1939 och som därvid utformades speciellt med hänsyn till försöksverksamhetens behov, har 80 båsplatser för kor och 40 för ungdjur samt 16 boxar för spädkalvar och 4 större boxar för äldre kalvar. Dessa utrymmen är för närvarande helt ut- nyttjade. I den magasinsbyggnad som ingår i ladugårdskomplexet finns kraftfoder- och stråfodersilor, prepareringslaboratorium, lokaler för ensile- ringsförsök med småsilor, personalutrymmen m.m. Härtill kommer 6 me- delstora silor för ensileringsförsök i kombination med utfodringsförsök. Denna byggnad bedömes av försöksledningen som fullt ändamålsenlig och i stort sett tillräcklig för försök med uppbundna djur och därtill knutna fo- derkonserveringsförsök.

Den nuvarande anläggningen för svinförsök vid Bäcklösa, 2 km väster om Ultuna, uppfördes 1941—42. Byggnaden inrymmer i bottenplanet tre avdel- ningar, nämligen en central del med mindre rum för foderuppvägning och foderberedning, ett mindre laboratorium samt kylrum, diskrum m.m.; vi- dare två avdelningar för försöksdjur. Den ena som är avsedd för moder— suggor och smågrisar inrymmer 20 boxar, den andra som är inredd för ung- svin innehåller 28 boxar med plats för 5 svin i vardera. I vindsvåningen finns utrymmen för malning och blandning av foder. Anläggningen bedömes av försöksledningen som i stort sett ändamålsenlig, frånsett det helt otill- räckliga djurutrymmet. Det förtjänar framhållas att den byggnad, som ur— sprungligen var avsedd att uppföras men som på grund av den kraftiga

stegringen av byggnadskostnaderna måste nedskäras, hade ungefär dubbelt så stora djurutrymmen.

Anläggningen för f jäderfäförsök, som ävenledes är belägen vid Bäcklösa, tillkom år 1942. Den består av en huvudbyggnad innehållande kontor, labo- ratorium, foderberedningsrum m.m., sammanbyggt med ett kycklinghus, samt en paviljong för ca 800 höns jämte fodermagasin. Härtill kommer vissa äldre byggnader, som tidigare tillhört torpet vid Bäcklösa. För att proviso- riskt täcka behovet av lokaler har dessutom uppförts 15 st. paviljonger för värpande höns, avelskalkoner och avelsgäss. Av samma skäl som anförts beträffande svinstallet blev denna anläggning avsevärt reducerad jämfört med den ursprungliga planen och bedömes därför som otillräcklig ur för- sökssynpunkt.

Pälsdjursförsöksgården, som drives gemensamt med institutionen för hus- djursgenetik, är belägen vid Vipängen söder om Bäcklösa. Huvudbyggnaden, som uppfördes 1946—47, består av kök för foderberedning, kylrum, ett mindre fodermagasin, kontor, skinntork och personalrum. Dessutom finns fryshus med ett lagringsutrymme på 70 m3, minkhus med plats för en besätt- ning på ca 100 avelshonor (ej inräknat de minkhus som tillhör institutionen för husdjursgenetik) samt ett mindre antal råvburar.

Nuvarande byggnader bedömes av försöksledningen som i stort sett till- räckliga. Med hänsyn till att de inom pälsdjursskötseln aktuella dj urarterna växlar från en tidsperiod till en annan, är det sannolikt att det framgent uppkommer behov av såväl ny- som ombyggnader.

Försöksbigården omfattar ca 100 bisamhällen i fristående kupor, varav flertalet är uppställda vid Bäcklösa. Här finns även ekonomiutrymmen be- stående av en redskapsbod och en mindre byggnad för slungning och lagring av honung. Dessa utrymmen, med en sammanlagd golvyta av 50 m2, är av provisorisk art och helt otillräckliga.

Alnarp: Vid Alnarp förfogar statens husdjursförsök icke över några spe- ciella byggnader eller andra lokaler för försöksändamål utan har för sin verksamhet varit helt hänvisad till gårdens egna resurser ifråga om stallar och andra utrymmen. Det enda som vidtagits för att underlätta försöksverk- samheten är vissa smärre förändringar i ladugårdens inredning, bl. a. att ett av foderborden försetts med anordningar för individuell utfodring.

Den nuvarande nötkreatursbesåttningen vid huvudgården omfattar ca 120 mjölkkor, 200 kalvar och ungdjur. Svinbesättningen uppgår till ca 65 moder- suggor samt 535 smågrisar och ungsvin. Dessutom finnes en fårbesättning på ca 40 djur.

Öjebyn: När egendomen Öjebyn vid Piteå år 1944 förvärvades som för- söksgård var byggnadsbeståndet icke i sådant skick att det lämpade sig för husdjursförsök. Sedan dess har den första etappen i byggnadsprogrammet fullföljts i och med tillkomsten av den nya ekonomibyggnaden, som inrym- mer ladugård, loge, magasin och lokaler för försöksändamål. Ladugården

är uppförd i två avdelningar, den ena ursprungligen avsedd för gårdens egen drift och inredd för s. k. sluten lösdrift, den andra för uppbundna djur med anordningar för individuell utfodring och sålunda utrustad med hän- syn till försöksverksamhetens behov. Den senare inrymmer 30 båsplatser för kor och 10 kalvboxar. I anslutning till denna ladugård finns silor, från vilka stråfoder och kraftfoder kan utportioneras, ävensom 4 silor för ensi- leringsförsök i kombination med utfodringsförsök samt ett rum för smält- barhetsförsök med får. Då byggnaden färdigställdes så sent som 1953 kan speciellt försöksanläggningen betraktas som fullt modern och är, enligt för- söksledningens mening, väl lämpad för sitt ändamål.

Vissa av de äldre byggnaderna, som icke berörts av den hittillsvarande byggnadsverksamheten, har också i viss utsträckning utnyttjats för försök med kalvar, ungdjur, hästar och får. De befinner sig emellertid i dåligt skick och är otillfredsställande ur försökssynpunkt. Resurser för försök med svin och fjäderfä saknas helt.

Vid årsskiftet 1958/59 bestod nötkreatursbesättningen av 55 mjölkkor, 18 kvigor, 13 kalvar och 1 tjur av SKB-ras. Dessutom fanns 29 tjurkalvar samt 24 får, som anskaffats för speciella försöksändamål.

d. Arbetsprogram för den nuvarande verksamheten m. m.

Den vid statens husdj ursförsök bedrivna verksamheten har varit program- bunden. Enligt statuterna för KLSL ankommer det på föreståndaren och statsagronomerna att utarbeta förslag till arbetsprogram, vilket sedan granskas av överinspektören för att slutligen överlämnas till KLSL:s sty- relse för fastställande. Programmet uppgöres för ett år i sänder.

Beträffande försökskostnaderna i samband med djurhållningen kan an- föras, att det för närvarande utbetalas ett bidrag av statsmedel till egendoms- förvaltningen vid Ultuna, uppgående till 10 000 kronor, och till Alnarp och Öjebyn med vardera 3 000 kronor per år. Det förstnämnda beloppet avser intrångsersättning för verksamheten med nötkreatur och svin, vilka besätt- ningar förvaltas av Ultuna egendom. Denna egendom har sålunda att be- strida kostnaderna för djur, foder och arbetskraft för det ordinarie skötsel- arbetet. Detsamma har varit fallet vid Alnarp och Öjebyn. Däremot handhar statens husdjursförsök själv den ekonomiska driften vid fjäderfä-, päls- djurs- och bianläggningarna. Något särskilt statsanslag har icke erhållits, då driften varit ekonomiskt självbärande och t.o.m. lämnat ett visst över- skott, som använts för täckande av försökskostnader.

Kostnaden för den ambulatoriska försöksverksamheten har varierat från fall till fall. I allmänhet har försöksassistenten avlönats medelst icke stat- liga anslag och kostnaderna för statens husdjursförsök har därför i regel inskränkt sig till vissa mindre poster för foder och dylikt. I en del fall har intrångsersättning utbetalats, i andra icke. Däremot har i regel ett mindre

arvode utbetalats till stallpersonalen å vederbörande gård som ersättning för extra arbete i samband med försöken.

För att lättare kunna bedöma omfattningen av den lokala försöksverk- samheten i förhållande till den centrala kan nämnas att de sammanlagda statsanslagen (inklusive löner) till statens husdjursförsök under senare år uppgått till i runt tal 700 000 kr per år. Av dessa faller ca 25 000 kr på Alnarp, 20 000 kr på Öjebyn, 20 000 kr på Åstorp och 10 000 kr på övrig lokal försöksverksamhet.

Jordbrukshögskoleutredningens förslag

a. Allmänna synpunkter

De enligt utredningens mening mest betydelsefulla problemen rörande husdjurens utfodring och vård har exemplifierats i kap. 4. Därför inskrän- ker sig den följande översikten till vissa principiella frågor rörande verk- samhetens inriktning. Det är utredningens uppfattning att försöksverksam- heten, liksom hittills, i huvudsak skall avse husdjurens utfodring och sköt- sel, jämte foderkonservering samt betesmarkernas utnyttjande. Den skall sålunda i främsta rummet omfatta bestämningar av fodermedlens närings- värde och användbarhet i olika kombinationer med varandra eller under- sökningar, som avser att belysa utfodringens inverkan på produktionsresul- tatet kvalitativt och kvantitativt sett, samt inverkan av olika stallhygieniska betingelser. Utfodringens och skötselns inverkan på djurens fertilitet och hälsotillstånd bör också ägnas nödigt beaktande. Sådana frågor, som närmast har karaktären av provning, bör däremot icke ingå i försöksProgrammet. Uppgifter av provningskaraktär bör i stället handhas av jordbrukets prov— ningsanstalt, som dock beställningsvägen mot ersättning givetvis kan få provning utförd genom försöksavdelningarnas försorg.

För att på ett tillfredsställande sätt kunna lösa sina uppgifter måste även försöksverksamheten inom husdjursområdet till icke oväsentlig del baseras på lokala försök. Detta motiveras av olika skäl. Först och främst kan man skilja mellan försöksuppgifter av mer eller mindre generell art och sådana som är specifika för en viss landsdel eller inom ett begränsat geografiskt område. De senare måste självfallet behandlas inom det område, där proble- met hör hemma. Som exempel kan anföras försök rörande bristsjukdomar och andra hälsorubbningar, som har samband med lokala betingelser rö- rande foderproduktionen. Vidare kan det erinras om att fodermedel av typen saftfoder och stråfoder, av tekniska och ekonomiska skäl, i regel inte tål långa transporter. Denna skillnad i problemens art utgör det starkaste motivet för en viss decentralisering av försöksverksamheten. Ett annat mo- tiv är att många praktiska husdjursfrågor, särskilt lokalspecifika sådana, icke kan besvaras generellt. Försöksresultaten är i regel inte på så sätt all- mängiltiga att de utan vidare kan praktiskt tillämpas under varierande yttre

- . ...?—...g. L- a: vs— "-

_..._ .;

betingelser. En rationell behandling av ett försöksproblem förutsätter där- för i regel, dels ett mera grundläggande studium vid en central försöksan- läggning med goda resurser ifråga om personal, apparatur etc., dels komp- letterande fältmässiga undersökningar under varierande praktiska beting- elser.

I vissa fall är emellertid en central bearbetning utesluten, då det är omöj- ligt att vid en enda eller ett fåtal fasta försöksanläggningar skapa de skif— tande betingelser, som är nödvändiga för en mångsidig försöksverksamhet. Exempel härpå är vissa problem rörande stallklimat och stallinredning, vilka skulle förutsätta omfattande och kortsiktiga förändringar i byggnadsbestån- det vid anläggningen och vilka därför får anses uteslutna av kostnadsskäl.

Utredningen har även beaktat framkomna synpunkter rörande den lokala försöksverksamhetens differentiering. Förutom försök av mer eller mindre konventionell art, förlagda dels till försöksstationer och dels till en- skilda jordbruk, behövs enklare försök rörande olika åtgärders eller meto- ders värde under olika förhållanden, s.k. tillämpningsförsök. Dessutom finns även ett behov av fältmässiga inventeringar rörande praktiska pro- blem, en verksamhet som i vissa fall bör kunna bli av stort värde, dels för planläggningen av egentliga försök, dels för lösandet av problem, som icke utan vidare kan behandlas i direkta försök, t. ex. vissa frågor rörande ut- fodringens inflytande på hälsotillstånd och fortplantning. Det bör också framhållas att dylika undersökningar sannolikt bör kunna bli av betydande indirekt värde för försöksledningen genom den vidgade kontakten med lantbruket och den ökade möjligheten till praktiska erfarenheter. Det för- tjänar tilläggas att värdet av vissa försöksresultat först kan bedömas, sedan man fått vetskap om i vad mån lantbrukarna kan tillägna sig och på rätt sätt omsätta dem.

Det har redan framhållits att den hittills bedrivna husdjursförsöksverk- samheten huvudsakligen gällt utfodringens inflytande på produktionsresul- tatet, medan dess inverkan på fertilitet och hälsotillstånd beaktats i ringa utsträckning. Detta beror icke på att sistnämnda problem är mindre iögon- fallande utan att de i regel icke kan behandlas vid fasta försöksstationer, i varje fall icke utan kompletterande fältmässiga undersökningar.

I). Den framtida verksamhetens centrala organisation

Statens husdjursförsök har, som tidigare nämnts, arbetat på tre avdel- ningar. Enligt utredningens mening bör dessa avdelningar bibehållas, men icke i en fristående institution, utan i form av tre särskilda försöksavdel- ningar, sammanförda med den institution, som har att svara för undervis- ning och forskning på hithörande område, nämligen institutionen för hus- djurens utfodring och vård. En förteckning över den föreslagna personalen inom institutionen i övrigt återfinnes i kapitel 8.

Uppdelningen av arbetsområdet på de tre försöksavdelningarna bör lik- som hittills ske efter djurslag med nötkreatur, svin och fjäderfä som res- pektive huvudobjekt. Försöksverksamheten med pälsdjur, som för närva- rande intar en relativt fristående ställning, bör organisatoriskt anknytas till den försöksavdelning som handhar svinförsöken. Som närmare behandlas i kapitel 8 föreslår utredningen att avdelningen för biförsök förflyttas till Alnarp. I fråga om övriga djurslag eller arbetsuppgifter, som ej har något direkt samband med djurförsöken, bör fördelningen på olika avdelningar ske allt efter som omständigheterna påkallar.

c. Den lokala försöksverksamhetens framtida utformning

Mot bakgrunden av vad utredningen ovan anfört rörande behovet av stat- lig lokalt förlagd husdjursförsöksverksamhet finner utredningen att denna verksamhet bör tillföras resurser och föreslår därför inrättandet av två för- söksstationer med förläggning till Skåne resp. Norrland. Det allmänna mo- tivet för detta förslag är skillnaderna i miljö, foder och djurmaterial. För- söksproblem rörande sådana skillnader förekommer väsentligen för nöt- kreaturens vidkommande och av de nämnda faktorerna är fodret otvivel- aktigt den viktigaste. Verksamheten vid dessa stationer torde nämligen i första hand komma att inriktas på problem i samband med foderproduk- tionen.

Det viktigaste skälet till att förlägga en försöksstation inom husdjurs- området till Skåne är den omfattande sockerbetsodlingen, som medför en rad för denna landsända speciella problem rörande tillvaratagande, konser- vering och utnyttjande av avfallet i form av blast och betmassa. I detta sammanhang kan också erinras om att nordöstra Skåne är ett typiskt pota- tisdistrikt, där liknande problem uppkommer rörande avfallet från brän- nerier och stärkelsefabriker.

Som skäl för en försöksstation i Norrland kan först och främst nämnas den ensidiga växtodlingen med vallen eller närmare bestämt den mångåriga gräsvallen som huvudkomponent, samt den korta vegetationsperioden, som medför särskilda förhållanden beträffande vallskörden och valet av konser- veringsmetoder och som även drar med sig vissa speciella betesproblem. Den vanligtvis mycket ensidiga vinterfoderstaten till mjölkkorna, det stränga vinterklimatet och de därmed sammanhängande miljöproblemen förtjänar även framhållas. Till sist bör erinras om att nuläget beträffande djurens inhysning och skötsel uppvisar flera speciella drag och att gamla hävd- vunna föreställningar i dessa avseenden är mera djuprotade än i övriga delar av landet och i många fall utgör det främsta hindret för en snabb rationalisering.

Tillämpningsförsök bör enligt utredningens mening i stor utsträckning kunna förläggas till hushållningssällskapens och lantmannaskolornas jord- bruk, i den mån där befintliga försöksresurser icke behöver utnyttjas för

egen verksamhet. Även Röbäcksdalens egendom bör kunna utnyttjas för detta ändamål. Beträffande genomförandet av tillämpningsförsök vid sko- lor och hushållningssällskap erfordras viss medverkan av personalen vid husdjursinstitutionerna i Ultuna eller vid försöksstationerna. Denna med- verkan torde i regel kunna inskränka sig till planläggning, inspektion och bearbetning av försöksresultaten.

Fältmässiga inventeringar kan utföras som enkätundersökningar, antingen skriftliga eller verkställda medelst personliga besök, varvid i senare fallet även provtagning av foder eller Vissa undersökningar av djuren kan tänkas komma ifråga. Det bör emellertid även vara möjligt att insamla vissa upp- gifter genom medverkan av hushållningssällskap och andra myndigheter.

Som framgått av avsnitt II och III i detta kapitel har utredningen före- slagit inrättandet av särskilda distriktsnämnder på jordbruks- och träd- gårdsområdena. I dessa distriktsnämnder skulle en samordning ske mellan den statliga och den av hushållningssällskapen bedrivna försöksverksam- heten inom området. Distriktsnämnderna skulle vidare framlägga förslag om försöksproblem, som är aktuella för området och som man önskar få upptagna i KLSL:s riksförsöksprogram. Utredningen har även övervägt att inrätta försöksdistrikt och distriktsnämnder på husdjursområdet men fun- nit att det f. n. icke föreligger något behov härav. En av orsakerna är att antalet försök med förläggning utanför försöksstationerna eller Ultuna icke torde bli särskilt stort. Möjligheten att förlägga husdjursförsök till van- liga praktiska lantbruk är nämligen högst begränsade med tanke på de krav som måste ställas på stallinredning, skötsel m.m. Vidare kan nämnas att förläggningsplatsens geografiska läge ofta är av underordnad betydelse. Hithörande problem behöver nämligen icke vara lokalt betonade i vanlig mening men de måste likväl lösas medelst lokala försök, därför att det var- ken centralt eller vid försöksstationerna finns lämpliga betingelser för ifrå- gavarande studium. En distriktsorganisation inom husdjursområdet torde därför f.n. få en så begränsad funktion att fylla att utredningen ej ansett sig böra föreslå en sådan. Behovet av kontakt för förmedling av impulser från landets olika delar torde i viss mån kunna fyllas av försöksledarmötets husdjurssektion.

Försöksstationernas förläggning: Beträffande valet av förläggningsort för försöksstation i Sydsverige har utredningen övervägt flera olika alternativ, i första hand Alnarp och Malmöhus läns hushållningssällskaps nyförvär- vade försöksgård Bjärsjölagård.

Vid hänvändelse till Alnarpsinstitutets styrelse har denna uttalat sig posi- tivt för en förläggning vid Alnarp. Sagda styrelse anför därvid bl.a. föl- jande:

Styrelsen finner för sin del det vara av mycket stor betydelse att försöksverk- samheten med husdjur i södra Sverige får en ökad omfattning och att en central för sådan verksamhet upprättas. Att därvid Alnarp skulle bliva centralpunkt fin-

ner styrelsen vara helt naturligt, då Alnarp i flera avseenden utgör centrum för jordbruksvetenskaplig forskning och försöksverksamhet. Utan tvivel bör en sådan verksamhet även kunna bli till gagn för den vid Alnarp bedrivna undervisningen. Då emellertid Alnarp icke kan anses representera mer än ett mindre område av södra Sveriges jordbruk, kan en försöksverksamhet där icke få tillämpning under alla förhållanden. Det torde därför vara nödvändigt att komplettera verksamheten på ett antal andra egendomar med andra förutsättningar och måhända andra djurslag än de som förekommer vid Alnarp. Styrelsen vill därför framhålla, att Alnarp lämpligen bör utgöra centrum för sydsvensk husdjursförsöksverksamhet men att denna under ledning från Alnarp även bör förekomma på andra platser. Ur undervisningssynpunkt synes det ej heller vara lämpligt att Alnarps besätt- ning i allt för stor utsträckning tages i anspråk för försök.

En förfrågan har också gjorts hos förvaltningsutskottet i Malmöhus läns hushållningssällskap rörande en eventuell förläggning till Bjärsjölagård. I sitt svar till utredningen har utskottet ställt sig positivt till förslaget och framlägger även vissa fakta rörande lämpligheten av ett dylikt arrange- mang. Utskottet anför bl.a. följande:

Enligt Utskottets mening bör vid ett eventuellt förverkligande av den planerade försöksverksamheten på någon av Sällskapets gårdar Bjärsjölagårds egendom i första hand komma i fråga. Med sina ca 225 hektar åker och betesmark torde denna brukningsenhet uppfylla anspråken avseende möjligheterna att hålla en nötkreatursbesättning av den omfattning, som enligt av utredningen lämnade upp- gifter skulle erfordras. Driftsformens väsentliga inriktning på produktion av växt- produkter avsedda för förädling genom husdjuren synes också tala för förläggning till Bjärsjölagård av ifrågavarande försöksverksamhet.

Både i denna och i alnarpsinstitutets skrivelse lämnas dock det förbehål- let att intrångsersättningen bör fastställas till skälig nivå. Båda förlägg- ningsplatserna för den föreslagna försöksstationen har fördelar och nack- delar. Utredningen anser emellertid att övervägande skäl talar för en för- läggning till Alnarp, bl.a. därför att denna erbjuder en god kontakt med forskning och försöksverksamhet på andra områden. Försökens värde som demonstrationsobjekt vid den undervisning som bedrives vid Alnarp talar även för denna förläggning. Alnarps egendom befinner sig vidare i statlig ägo. Bland nackdelarna kan nämnas att de naturliga betesmarkerna på Alnarp är torra och lågt avkastande, varför betesdriften får bedömas som relativt extrem. Vidare har man att räkna med vissa olägenheter för den ekonomiska driften och den praktiska utbildningen av djurskötare vid Alnarp. De med försöken förbundna olägenheterna i form av intrång i lantbruksdriften kvarstår dock, oavsett vilken förläggningsplats som väljes men torde i stort sett kunna kompenseras medelst skälig ersättning. Vidare kan anföras att utredningen icke anser sig kunna tillmäta den vid Alnarp bedrivna praktiska utbildningen på husdjursskötselns område så stor be- tydelse, att den bör lägga hinder i vägen för en i andra avseenden rationell

lösning av förläggningsfrågan. Utredningens förslag utesluter emellertid icke att en del av verksamheten förlägges till Bjärsjölagård eller andra går- dar i hushållningssällskapets ägo.

Norrland: Ett av motiven för att inrätta en försöksgård vid egendomen Öjebyn var den betydande egedomsstorleken, som skulle möjliggöra hållandet av en tillräckligt stor nötkreatursbesättning, bedömt med hänsyn till försöksverksamhetens behov. Kravet i detta avseende kvarstår fortfa- rande, vilket medför att övriga försöksgårdar i Norrland bedömts som mindre lämpliga för detta ändamål. Utredningen föreslår därför att det vid Öjebyn inrättas en försöksstation för husdjursförsök. Ett annat skäl för detta förslag är de relativt stora investeringar, som redan gjorts i form av special— inredda stallar och andra försöksutrymmen.

(1. Den centrala försöksverksamhetens behov av försöksdjur och stallutrymmen

Till försöksverksamhetens förfogande måste ställas tillräckliga resurser för att det fastställda försöksprogrammet skall kunna genomföras. För att kunna erhålla ur ekonomisk synpunkt godtagbara driftsenheter har utred- ningen avsett sig böra föreslå djurstallar och besättningar av sådan storlek, att de i vissa fall överstiger vad den programbundna försöksverksamheten kan beräknas ta i anspråk. Särskilt gäller detta svin och fjäderfä. Härige- nom kan alltså utan att konkurrens om djurmaterialet behöver uppträda, utrymme beredas för övrig, icke programbunden verksamhet och bl. a. ut- nyttjas av institutionens forskningsavdelning. Som förut nämnts disponerar statens husdjursförsök över nötkreatursbesättningen vid Kungsängen, svin- och f jäderfäbesättningarna vid Bäcklösa samt pälsdjuren på Vipängen. Där- emot finns icke någon fårbesättning och hästbeståndet vid Ultuna och Kungsängen är så begränsat att det icke medger någon mer omfattande för- söksverksamhet. Arbeten med sistnämnda djurslag får dock bedömas som mindre aktuella på grund av den kraftiga tillbakagången i djurens numerär och betydelse inom jordbruket. Utredningen vill därmed icke ha sagt, att försök med hästar och får nu bör helt avskrivas från försöksprogrammet utan anser att de problem, som kan kräva försöksmässig utredning, bör kunna behandlas med anlitande av resurser på annat håll.

Däremot anser utredningen att en viss utökning av de nuvarande djur- resurserna beträffande nötkreatur, svin och fjäderfä är påkallade. Nuva- rande kreatursbesättning och lokaler vid Kungsängen synes sålunda icke medge en tillfredsställande central bearbetning av nötkreatursskötselns problem, då anläggningen icke samtidigt kan tillgodose behovet av försök rörande mjölk- och köttproduktion. Inredningen är för övrigt icke lämpad för försök rörande den senare produktionsformen, vilka i regel bör ha karak— tären av gruppförsök med lösgående djur.

Utan tvekan föreligger stort behov av försök rörande uppfödning av kött-

djur. Som emellertid framgått av redogörelsen för övervägandena om inrät- tandet av ett halvstatligt institut för mjölk- och köttproduktion (sid. 300) ansågs detta även böra syssla med undersökningar rörande köttdjursupp- födning. Om ett dylikt institut kommer till stånd, torde därför sistnämnda försöksverksamhet lösas den vägen. I motsatt fall bör, som utredningen tidi— gare förordat, hela frågan om försöksverksamheten på husdjursavelns om- råde upptas till förnyad prövning. I samband härmed bör även frågan om köttdjursförsöksverksamhetens ställning och resurser särskilt prövas. I av— vaktan på att klarhet vinnes i dessa frågor torde köttdjursförsök kunna anordnas på annat sätt, exempelvis genom att utnyttja Wiad eller genom avtal med hushållningssällskap eller enskilda jordbrukare.

Den ursprungligen vid Bäcklösa planerade byggnaden för svinförsök var betydligt större än den som blev uppförd och togs i bruk 1943. Anledningen till nedskärningen var, att de för byggnadens uppförande beräknade medlen blev otillräckliga på grund av den oförutsedda prisstegringen på byggnads- material och arbetskraft, som inträffade från den tid då riksdagen anvisade medlen för byggnaden till dess byggnadsarbetet påbörjades. För den skull blev resurserna för svinförsöken vid Bäcklösa otillräckliga redan från bör- jan. Det är för närvarande icke möjligt att uppställa försöksserier inne- hållande tillräckligt stort djurantal, varför många upprepningar måste ske och lång tid tages i anspråk för lösandet av varje försöksuppgift. Det kan i detta sammanhang nämnas att det svinstall som uppfördes 1943 numera kan anses vara helt amorterat genom det överskott svinskötseln lämnat. Ut- redningen föreslår därför en utökning av försöksresurserna genom tillbygg- nad av det befintliga svinhuset såsom närmare framgår av kapitel 12. Den föreslagna tillbyggnaden har dimensionerats så att den skall kunna till- godose förutom ovan nämnda behov även den husdjursgenetiska institutio- nens behov av försöksdjur för forskningsändamäl. Utredningen föreslår alltså att anläggningen för svinförsök vid Bäcklösa göres gemensam för de båda institutionerna och att utrymmena avpassas för 70 suggor och 500 ungsvin.

Anläggningen för fjäderfäförsök vid Bäcklösa är också i behov av utvidg- ning, främst avseende utrymmena för kycklingar och värphöns. Utredningen föreslår där en utbyggnad av resurserna och inkluderar härvid även erfor- derligt utrymme för den husdjursgenetiska forskningen. Institutionerna för husdjurens utfodring och vård och för husdjursförädling bör nämligen i överensstämmelse med ovan anförda förslag beträffande svinen, disPonera anläggningen gemensamt. Utredningen uppskattar det sammanlagda behovet av värphöns till 5 000 och av kycklingar till 20 000. Beträffande byggnadens utformning hänvisas till kapitel 12.

Den ekonomiska förvaltningen av samtliga i detta avsnitt redovisade för- söksresurser skall ske på sätt som närmare anges i avsnitt V i detta kapitel och i kapitel 10.

Enligt utredningens förslag kommer som närmare redogjorts för i kapitel 8 försöksverksamheten med bin att i form av en underavdelning till institu- tionen för husdjurens utfodring och vård förläggas till Alnarp och där ingå i trädgårdssektionen. Behovet av försöksresurser för sagda avdelning redo- visas i kapitel 8 och 12.

Respirationsapparat för större husdjur. 1945 års jordbruksförsöksutred- ning föreslog att en respirationskammare för försök med större husdjur skulle anskaffas. Med hänvisning till detta förslag har statens husdjursförsök hemställt om anslag för byggande av en dylik apparat, vilket emellertid icke resulterat i någon åtgärd. Utredningen har därför ansett sig böra ta ställning till frågan och har härvid genom hänvändelse till ledande forskare på energi- omsättningens område inhämtat vissa synpunkter på lämpligheten av en sådan investering. Bland härvid erhållna fakta och synpunkter kan bl.a. hänvisas till ett uttalande av professor Wöhlbier vid högskolan i Hohenheim, som framhåller att man kan allvarligt ifrågasätta, om det är lämpligt med en sådan investering, särskilt som det redan finns sådana apparater i flera länder, vilka torde vara tillräckliga för att bearbeta och lösa de föreliggande problemen. En synpunkt som utredningen fäst största avseende vid är att metodiken för bestämning av nettoenergiinnehållet i enskilda fodermedel är mycket omdiskuterad.

Av här anförda skäl anser sig utredningen icke kunna förorda anskaffan- det av en respirationsapparat för större husdjur. Utredningen är dock av den uppfattningen, att en forskning rörande husdjurens energiomsättning, med anlitande av enklare utrustning, bör uppmuntras men finner icke skäl att i nuvarande läge ta upp frågan om investeringar för detta ändamål. Då det redan finns två respirationsapparater vid högskolan, en för mindre djur och en som med vissa förändringar kan användas för medelstora djur, sak- nas ingalunda förutsättningar för forskning på området. Utredningen anser därför att frågan om en utökning av resurserna i detta avseende bör bedö— mas vid ett senare tillfälle, då hänsyn även kan tas till de nya husdjurs- institutionernas forskningsinriktning.

e. Behovet av personal och övriga resurser för försöksstationerna vid Alnarp

och Öjebyn

Utredningen anser att de båda försöksstationerna vid Alnarp och Öjebyn bör vara jämställda och ha samma personaluppsättning. När det gällt att bedöma de krav, som bör ställas på dessa stationers försöksledares kvalifi- kationer och därmed den lönegrad i vilken de bör inplaceras har två olika meningar gjort sig gällande inom utredningen, vilka här nedan redovisas.

Enligt alternativ 1, som biträtts av hrr Y. Gustafsson, F. Nilsson, och S. Zachrison bör försöksledarna vara placerade i lgr A 24. Härför har följande skäl åberopats. Verksamheten vid de båda försöksstationerna bör ha en rela-

tivt självständig ställning. Den hittillsvarande anordningen med helt från Ultuna dirigerad försöksverksamhet på dessa platser kan icke anses ha fungerat fullt tillfredsställande och olägenheterna torde bli ännu mera fram- trädande vid en utvidgning av verksamheten i föreslagen omfattning. Först och främst kan nämnas att den som planlägger försöken bör vara väl för— trogen med de praktiska förhållanden, som ligger till grund för problemet, och detta är knappast möjligt för en person, vars verksamhet är förlagd utanför området. Det är också naturligt att intresset för verksamheten blir lidande på att vederbörande icke har tillfälle att i detalj följa arbetet. Här- till kommer en icke oväsentlig olägenhet ur arbetssynpunkt. Den som pla- nerar försöken är nämligen också arbetsledare för den anställda lägre per- sonalen, och saknas möjlighet till närmare kontakt med denna, kan verk- samheten icke planeras så att man uppnår bästa möjliga avvägning mellan arbetsuppgifterna å ena sidan och personalens arbetskapacitet å andra. Ett annat motiv för anställning av en kvalificerad högre tjänsteman är att denne bör kunna ta initiativ till annan lokal försöksverksamhet, ävensom fältmässiga inventeringar inom området. Det kan också hävdas, att veder- börande tjänsteman bör framstå som en auktoritet på sitt område, och för detta fordras god utbildning i förening med mångårig praktisk erfarenhet av försöksverksamhet. Vidare förtjänar det framhållas att det vid sidan av det egentliga försöksarbetet föreligger ett stort behov av utredningsbetonade undersökningar, som lika väl kan utföras vid Alnarp eller Öjebyn som vid Ultuna. Det bör därför alltid finnas möjlighet att fullt utnyttja vederböran- des kvalifikationer. Fördelarna med högt kvalificerade och erfarna tjänste- män på dessa platser får därför anses mer än väl uppväga den högre löne- gradsplaceringen.

Enligt alternativ II, som biträtts av ordföranden samt hrr 5. Larsson och P. E. Sköld, framhålles, liksom tidigare beträffande försöksledarna inom trädgårdsområdet, att den lämpliga lönegradsplaceringen måste bestämmas av arbetsuppgifternas art och omfattning. De ifrågavarande försöksledarna kan inte jämföras med de enligt utredningens förslag i lgr A24 inplace- rade distriktsförsöksledarna för jordbruksförsöken, som har att i distrikts— nämnderna diskutera ett vidlyftigt program och som har en mycket omfat— tande uppgift med avseende på övervakningen av de vitt utspridda jord- bruksförsöken. Jordbruksförsöksledarna skall vidare för serviceavdelningens räkning träffa avtal om försökslägenheter med hushållningssällskapen. Nå- gon motsvarighet härtill föreligger inte på husdjursområdet, särskilt så länge här ingen distriktsindelning förefinnes. Arbetsuppgifterna för försöks- ledarna inom husdjursområdet är sålunda ej så omfattande att de utgör till— räckligt motiv till en sluttjänst för en erfaren försöksman. Lämplig löne- grad för dessa befattningshavare synes vara A 21.

Personaluppsättningen vid försöksstationerna vid Alnarp och Öjebyn re- dovisas som följer:

, "PER—"*S*;

Alnarp: Till medhjälpare i försöksarbetet bör försöksledaren ha en för- sökstekniker placerad i lönegrad A 13 samt en djurskötare i A 7. Så länge som den nuvarande assistenten är i tjänst hör ingen lönegradsförändring ske.

Alnarpsstationens personalförteckning blir enligt ovanstående förslag föl- jainde:

Nuvarande personal Utredningens förslag Ökning

— 1 försöksledare A 24 alternativt 1 försöksledare A 24 alternativt

A 21 A 21 1 assistent A 15 1 försökstekniker A 13 1 ändrad tjänst _ 1 djurskötare A 7 1 djurskötare A 7 7000 kr till skrivhjälp 7000 kr till skrivhjälp Arvode åt ämneslärare Bortfaller

720 kr

För husdjursförsök synes i första hand djurbesättningarna vid Alnarps egendom böra tas i anspråk efter avtal mellan KLSL och Alnarpsinstitutet. För att försök skall kunna bedrivas i större omfattning vid djurbesättning— arna i Alnarp erfordras dock vissa försöksanordningar. Beträffande kostna- derna för dessa försöksanordningar hänvisas till kap. 12.

Öjebyn: I fråga om behovet av personal föreslår utredningen inrättande av samma tjänster som vid försöksstationen i Alnarp.

Personalförteckningen vid Öjebyn blir enligt ovanstående förslag föl- jande:

Nuvarande personal Utredningens förslag Ökning —— 1 försöksledare A 24 alternativt 1 försöksledare A 24 alternativt A 21 A 21 1 assistent A 13 1 försökstekniker A 13 — — 1 djurskötare A 7 1 djurskötare A 7 — 7 000 kr till skrivhjälp 7 000 kr till skrivhjälp

Vid bedömningen av öjebystationens behov av djurbesättningar och stallar har utredningen först tagit ställning till försöksverksamhetens inriktning på olika djurslag. Eftersom hänsyn till vallodlingens dominerande ställning varit det bärande motivet för inrättandet av försöksstationen i övre Norr- land, är det givet att de mest betydelsefulla uppgifterna är att finna på nöt- kreatursskötselns område men även fårskötselns problem torde böra ägnas visst beaktande. De hittills behandlade försöksuppgifterna har för övrigt helt begränsats till växtätande djur. Försök med svin och fjäderfä har så- lunda icke utförts, då resurser härför helt saknas. Utredningen anser emel- lertid att denna brist bör avhjälpas och föreslår därför uppförande av stal- lar för både svin och fjäderfä. Beträffande storleken och kostnaden för dessa byggnader hänvisas till kap. 12.

V. F örsöksverksamhetens serviceavdelning

För närvarande leder och organiserar föreståndarna för statens jordbruks- försök, statens husdjursförsök och statens trädgårdsförsök såväl den cen- trala som den lokalt bedrivna försöksverksamheten inom respektive verk- samhetsområden. Enligt utredningens förslag kommer dessa försöksanstal- ter att upphöra och statsagronomavdelningarna vid dem att i form av sär- skilda försöksavdelningar överföras till institutioner för motsvarande äm- nesområden inom KLSL. Samordningen av den centralt bedrivna försöks- verksamheten samt ledningen och det organisatoriska handhavandet av det över hela landet utspridda system av försöksdistrikt och försöksstationer som utredningen föreslår, kommer därigenom att helt åvila försöksdirek- tören. För att denne skall kunna fullgöra dessa organisatoriska uppgifter samt därutöver ombesörja vissa arbetsuppgifter av förvaltningsmässig, tek- nisk och servicebetonad natur som synes med fördel kunna avlastas från försöksavdelningarna och handläggas av ett gemensamt organ, har utred- ningen funnit att en särskild serviceavdelning bör ställas till försöksdirek- törens förfogande. Denna avdelning skall biträda försöksdirektören vid or- ganiserandet av den statliga lokala försöksverksamheten och vid förvalt- ningen av vissa gemensamma resurser, såsom mark, byggnader, djurbesätt- ningar m.m., som står till KLSL:s disposition för dess försöks- och forsk- ningsverksamhet. Härigenom uppnås, enligt utredningens mening, ett mera rationellt utnyttjande av dessa resurser. Serviceavdelningen skall vidare biträda försöksavdelningarna i samband med genomförandet av försöken, såsom att tillhandahålla lämpligt bearbetade försöksarealer eller djur av olika slag. Bland andra arbetsuppgifter, som bör ombesörjas av service- avdelningen, kan nämnas uppgörande av avtal med hushållningssällskapen rörande utförande av försök. Genom att dessa och liknande arbetsuppgifter handläggs av ett särskilt organ får försöksmännen möjlighet att ägna mer av sin arbetstid åt egentliga försöksuppgifter.

Utredningen föreslår att ifrågavarande avdelning benämnes försöksverk- samhetens serviceavdelning för att redan genom namnet ange dess funktion och ställning inom KLSL.

A. Organisationen av försöksverksamhetens serviceavdelning

Serviceavdelningen skall vara direkt underställd försöksdirektören. Av- delningens arbete ledes av en särskild avdelningschef, som är placerad på Ultuna. Till avdelningen hör i administrativt avseende samtliga förestån- dare vid de jordbruks-, husdjurs- och trädgårdsförsöksstationer, som före- slås bli inrättade. Avdelningschefen för serviceavdelningen är försöksdirek- törens ställföreträdare och föredrar i KLSL:s styrelse Sådana ärenden som berör avdelningens verksamhet.

Genom att den trädgårdsvetenskapliga verksamheten är förlagd till Al- narp, måste en särskild serviceverksamhet organiseras därstädes. Ifråga- varande serviceverksamhet bör ledas av distriktsförsöksledaren inom södra trädgårdsförsöksdistriktet.

Försöksavdelningarna skall i princip vara skyldiga att anlita serviceavdel- ningen. KLSL:s styrelse kan dock meddela undantag.

B. Serviceavdelningens arbetsuppgifter

Serviceavdelningen kommer att fullgöra sina arbetsuppgifter dels centralt vid Ultuna och Alnarp och dels lokalt inom olika delar av landet. Nedan lämnas exempel på sådana arbetsuppgifter som utredningen funnit böra handläggas av serviceavdelningen. Utredningen vill emellertid framhålla, att det får anses ytterligt vanskligt, att redan nu i detalj ange alla de arbets- uppgifter, som bör åvila denna avdelning. Framtida erfarenheter får avgöra i vilken omfattning nedan angivna och eventuellt nya arbetsområden bör hänföras till serviceavdelningen.

Serviceavdelningens primära uppgift bör bli att biträda försöksavdelning- ) arna med vissa arbetsuppgifter i samband med utförandet av den försöks- verksamhet som åligger dessa enligt riksförsöksprogrammet eller enligt sär- skilda avtal med jordbrukets provningsanstalt eller annan beställare. Som exempel på dylika serviceuppgifter kan nämnas:

1. Att handha förvaltningen av de lantbruksegendomar som står till KLSL:s disposition. ? 2. Att vid dessa och andra egendomar:

a) anskaffa försöksmark och genom lantbruksdriften ombesörja lämplig

). bearbetning av denna. . b) anskaffa djur och stallar åt försöksverksamheten samt genom lant- ' bruksdriften i lämplig omfattning ombesörja skötseln av dessa djur. , 3. Att genom jordbruksdriften resp. trädgårdsdriften försälja samtliga de

produkter som uppstår i samband med försökens genomförande.

4. Att handha gemensamma inköp av handelsgödsel, besprutningsmedel l m. m. i den mån som så befinnes lämpligt. ' 5. Att förvalta vissa gemensamma resurser för forskning och försök såsom , Växthus, maskinhallar m.m. *; 6. Att förvalta dyrbara maskiner och försöksteknisk utrustning, som kan användas gemensamt av flera institutioner och försöksavdelningar. ” 7. Att upprätta avtal med hushållningssällskapen om försökslägenheter och " i tillämpbar omfattning beträffande försökens utförande.

8. Att vara ett förmedlande organ mellan distriktsförsöksnämnderna och försöksavdelningarna bl.a. rörande rådgivning till hushållningssällska- pen om den statsunderstödda försöksverksamhetens planläggning och ut-

förande.

a. Försöksteknisk service via lantbruksdriften vid KLSL:s egendomar

KLSL kommer i framtiden att disponera vissa jordbruksegendomar samt vissa trädgårdsareaier och övriga resurser för trädgårdsproduktion, dels centralt vid Ultuna resp. Alnarp och dels lokalt vid försöksstationerna. Syf- tet med dessa egendomar är inte i första hand att bedriva jordbruksproduk- tion eller trädgärdsproduktion, utan att underlätta och säkerställa utföran- det av KLSL:s försöksverksamhet. Det ligger emellertid i sakens natur, att samtliga mark- och djurresurser m. ni. inte helt kan utnyttjas av försöks- verksamheten. För jordbruks- och trädgårdsförsök måste bl.a. finnas till- räckliga arealer, så att en nödvändig cirkulation kan genomföras. Den kom— mersiella verksamheten (jordbruks- och trädgårdsdriften) skall syfta till att på ett rationellt sätt utnyttja dessa av försöksverksamheten ej i anspråk tagna resurser för jordbruks- och trädgårdsproduktion. Inom husdjurs— området, där försöksverksamheten ofta sker i samband med en betydande produktion av olika husdjursprodukter bör bl.a. beaktas att i den mån så kan ske husdjursskötseln bedrivs i tillräckligt stora produktionsenheter, så att den blir så lönsam som möjligt.

Lantbruksdriftens medverkan i försöksarbetet synes böra bestå i att denna tillhandahåller erforderliga försöksarealer samt ombesörjer normala jordbearbetningsåtgärder i den omfattning som resp. försöksavdelningar önskar. Lantbruksdriften skall likaså omhänderha skötseln av de djurbe- sättningar, som erfordras för försöken och därvid tillhandahålla foder och arbetskraft i normal omfattning för djurens utfodring och skötsel. Lant- bruksdriften skall vidare ta hand om och avyttra de försöksprodukter, som erhålles, såsom mjölk, ägg, kött, fläsk etc. Inkomsterna härifrån utgör er- sättning till lantbruksdriften för de kostnader i form av arbetskraft, foder m.m. som lantbruksdriften haft i samband med produkternas framställ- ning. Sådana arbetsuppgifter, som inte normalt ingår i ifrågavarande pro- duktion, utan som är direkt betingade av försöken, såsom uppvägning och utportionering av foder, speciell skötsel av djuren etc., skall däremot om- besörjas av särskild försöksteknisk personal, som försöksavdelningarna (för- söksstationerna) tillhandahåller. I den mån försöken förorsakar extra kost— nader för lantbruksdriften eller medför produktionssänkningar och annat intrång, skall lantbruksdriften erhålla särskild ersättning härför. Storleken av sådan ersättning i samband med försök skall beräknas av serviceavdel- ningen och fastställas av KLSL:s styrelse.

I princip skall ovan beskrivna förfaringssätt tillämpas vid såväl jord- bruks— som trädgårdsdriften inom KLSL. Den kommersiella trädgårdspro- duktion som kommer att bedrivas inom trädgårdssektionen för att ekono- miskt utnyttja de resurser som för tillfället icke utnyttjas för försöksverk- samhet, liksom försäljningen av de försöksprodukter som erhålles vid för- söksverksamheten bör organiseras på motsvarande sätt som vid jordbruks-

_,"

egendomarna med en särskild trädgårdsdriftsledare som chef och ansvarig för denna verksamhet.

I enlighet med 1955 års riksdagsbeslut (prop. 116/1955) bör lantbruks- driften och försöksverksamheten redovisningsmässigt hållas helt åtskilda.

De olika jordbruks- och trädgårdsdriftsenheterna skall vara avgränsade ekonomiska enheter, för vilka resp. driftsledare svarar. Driftsledaren skall eftersträva att uppnå bästa möjliga ekonomiska resultat av verksamheten. De olika driftsenheterna skall emellertid stå under serviceavdelningens för- valtning. Utredningen vill understryka, att driftsledarna under beaktande av försöksverksamhetens krav bör lämnas största möjliga frihet att handla på ett ur företagsekonomisk synpunkt riktigt sätt.

I detta sammanhang vill utredningen framhålla, att KLSL:s styrelse bör för lantbruksdriftens behov disponera ett särskilt rörelsekapital för täc- kande av oförutsedda kostnader eller inkomstbortfall. Avkastningen från lantbruksdriften varierar nämligen relativt starkt från år till år beroende på skördeutfall m. m. Utredningen föreslår sålunda att ett rörelsekapital om 450 000 kr. får disponeras för jordbruksdriften och 150 000 kr. för trädgårds- driften. Ultuna egendom disponerar f.n. ett rörelsekapital om 90 000 kr.

b. Serviceavdelningens lokala arbetsuppgifter

Den lokala statliga försöksverksamheten skall enligt utredningens förslag utföras dels i samarbete med olika hushållningssällskap och dels genom försöksstationernas egen försorg. Den försökstekniska personalen vid sta- tionerna skall utföra de försöksuppgifter, som lantbruksdriften ej svarar för. Vid utläggning av försök hos försöksvärdar skall försöksstationernas personal utföra sådana arbeten, som försöksvärdarna saknar resurser för eller som de i övrigt saknar förutsättningar att utföra.

I de fall hushållningssällskapen eller andra försöksvärdar kan åtaga sig hela försöksuppgiften inskränker sig serviceavdelningens medverkan till upprättande av avtal mellan försöksbeställaren och försöksvärden. Kostna- derna för dessa beställningsförsök skall beräknas av serviceavdelningen. Dessa kostnadsberäkningar framlägges sedan för KLSL:s styrelse för god- kännande.

C. Resurser disponerade av serviceavdelningen

Som tidigare omnämnts bland arbetsuppgifterna skall serviceavdelningen förvalta de jordbruksegendomar, som disponeras av KLSL samt vissa för försöksverksamheten och i viss mån även forskningen gemensamma resur- ser, såsom djurstallar, växthus, viss försöksteknisk utrustning, maskiner m.m. a. Jordbruksegendomar. Under serviceavdelningens tillsyn står Ultuna och med denna sambrukade egendomar, samt Wiads, Röbäcksdalens och Öje- byns egendomar jämte vissa arealer för jordbruks och trädgårdsproduktion som kommer att finnas vid övriga försöksstationer.

Tabell 5. Föreslagen personal vid försöksstationerna

Försöksstationsförcståndare __ Försöks- Djur- Medel LonesradSplacerins tekniker skötare till Antal enligt A 13 A 7 skrivhjälp Alt. I Alt. II Jordbruksförsöksstationer Ultuna ........ 1 A 24 A 24 1 1 Alnarp ..... 1 A 24 A 24 1 7,000: -— Skara . . ....... 1 A 24 A 24 1 7 000: — 1 A 26 A 26 .. .. , . _ Robacksdalen ..... [ 1 % A 21 i A 21 1 1 bitr Summa 4 + 1 4 1 bitr. + 14 000: — Husdjursförsöksslationer Alnarp 1 A 24 A 21 1 1 7 000: —— Öjebyn 1 A 24 A 21 1 1 7 000: — Summa 2 2 2 14 000: — Trädgårdsförsöksstutioner Alnarp . ..... . . 1 A 24 A 24 1 7 000: —- Rånna . ....... 1 A 24 A 21 1 7 000: — Nyckelby ....... 1 A 24 A 21 1 7 000: — Öjebyn 1 A 24 A 21 1 7 000: _ Summa 4 4 28 000: — Totalt 10 + 1 10 2 1 bitr. + 56 000: _

1 För skrivhjälp anlitas kansliavdelningen vid Ultuna. ' Vid Röbäcksdalen föreslås en statsagronom i A 26 och en försöksledare i A 21.

b. D jurstallar. I den mån så anses erforderligt, bör samtliga djurstallar vid de egendomar, som KLSL disponerar, ställas till försöksverksamhetens för- fogande. Serviceavdelningen skall efter samråd med resp. institutionsföre- ståndare ställa utrymme och djur till förfogande för försök av olika slag. c. Gemensamma byggnader. Som framgått av byggnadskapitlet (kap. 12) föreslår utredningen, att vissa större växthus och vegetationsgårdar, som användes gemensamt av flera institutioner, ställes under serviceavdelning- ens tillsyn. Utrymmen i växthus och vegetationsgårdar skall fördelas av serviceavdelningen i samråd med institutionsföreståndarna på ett sådant sätt, att ett rationellt utnyttjande av växthusen uppnås.

Gemensamma maskinhallar och andra gemensamma byggnader bör också förvaltas av serviceavdelningen. d. Maskiner. Enligt utredningens uppfattning bör även större och mera dyr- bar försöksteknisk utrustning förvaltas av serviceavdelningen. e. Personal. Serviceavdelningen ledes av en avdelningschef, placerad i löne-

girad B 1. Skrivhjälp erhålles från högskolans kansli. Erforderlig personal för försöksarbeten anställes med anlitande av försöksanslaget (kapitel 11) i den omfattning, som KLSL:s styrelse bestämmer. Vid trädgårdssektionen i Alnarp organiseras och ledes motsvarande serviceuppgifter av distriktsleda- ren i södra försöksdistriktet.

Den personal som föreslagits komma att finnas vid försöksstationerna är redovisad i tabell 5. Som redogjorts för i del III resP. IV i kap. 9 framlägger utredningen två alternativ beträffande lönegradsplaceringen av försökssta— ti onsföreständarna.

VI. H ushållningssällskapens statsunderstödda försöksverksamhet

A. Verksamhetens uppkomst, nuvarande organisation och omfattning

Hushållningssällskapen bedriver sedan seklets början en egen försöks- verksamhet, väsentligen gällande sortval och gödsling. Till en början finan- sierades verksamheten med sällskapens egna medel eller genom bidrag från andra håll. Efter hand har emellertid statsbidrag införts, vilka först gällde enbart sortförsöken men sedermera (från 1937) även gödslingsförsöken. Verksamheten bedrives i nära samarbete med statens jordbruksförsök. Inom Kristianstads och Malmöhus län genomföres den delvis av med sällskapen samarbetande försöksringar, vilka är föreningar av jordbrukare med upp- gift att få försök utlagda på medlemmarnas gårdar.

Den ledande tanken för hushållningssällskapens egen försöksverksamhet var från början att försöken, speciellt gödslingsförsöken, i första hand skulle lämna resultat till ledning för den, hos vilken försöken utlades, dvs. försöks- värden. I andra hand avsågs att sammanställningar av dylika försöksresultat skulle bli av värde för jordbruket i gemen och alltså gagna även sådana jordbrukare hos vilka försök ej var utlagda. Av flera orsaker, bland annat markkarteringens tillkomst, har den ursprungliga målsättningen kommit att förskjutas. Försöken läggs sålunda numera mindre med tanke på väg- ledning för den enskilde försöksvärden och mera i avsikt att erhålla större material för sammanställningar, på vilka i första hand sällskapens egen rådgivningsverksamhet kan grundas.

På grund av förskjutningen i verksamhetens målsättning genomfördes år 1952 en viss omorganisation (prop. nr 109). Närmare bestämmelser om dess nuvarande utformning återfinns i Kungl. Maj:ts kungörelse av den 19 de- cember 1952 (nr 779), där det bland annat anföres, att i hushållningssällskap, som vill anordna statsunderstödd försöksverksamhet, skall finnas en försöks- kommitté för organisation och planläggning av verksamheten. Försöken skall handhas av försöksledare med tillräcklig insikt i försöksarbetet och till deras förfogande skall ställas teknisk utrustning av tillfredsställande beskaffenhet. Verksamheten skall stå under tillsyn och kontroll av styrelsen

för KLSL. Vidare skall det ankomma på statens jordbruksförsök att årligen, efter hörande av sällskapens försökskommittéer, utarbeta förslag till pro- gram för verksamheten. Förslaget skall granskas av ett råd bestående av överinspektören för försöksväsendet (ordförande), föreståndaren och avdel- ningsföreståndarna vid statens jordbruksförsök, laboratorn i statistik och försöksteknik vid KLSL samt fyra av försöksledarmötet utsedda represen- tanter för sällskapen. Efter granskningen skall förslaget överlämnas för fastställelse till högskolestyrelsen. I kungörelsen meddelas slutligen före— skrifter beträffande ansökningar om statsbidrag och regler för bidragens beviljande. Bidragsbeviljande myndighet är KLSL:s styrelse.

Tf föreståndaren för statens jordbruksförsök har i skrivelse till jord- brukshögskoleutredningen den 14 maj 1956 närmare belyst hur de anförda bestämmelserna tillämpas. Han anför därvid bl. a.:

Statens jordbruksförsök infordrar från hushållningssällskapen förslag till preli- minärt program avseende nästkommande års lokala försöksverksamhet. I detta skall en redogörelse lämnas för försöksproblem, vilka anses böra upptagas till behandling, samt förslag till försöksplan jämte uppgift om beräknat antal försök.

De inkomna förslagen överarbetas vid statens jordbruksförsök, varvid förslagen så långt möjligt samordnas. Detta sker i samråd med sällskapens försöksledare eller vid de distriktskonferenser, som årligen hållas med dessa och andra före- trädare för sällskapens försöksverksamhet. Platsen för dessa konferenser växlar mellan sällskapen inom varje område från år till år, varigenom en bättre allmän överblick över förhållandena erhålles. På grundval av sålunda erhållna informatio- ner och diskussioner upprättas vid statens jordbruksförsök ett förslag till program för den statsunderstödda, lokala försöksverksamheten, avseende dels de enskilda sällskapen var för sig, dels landet i dess helhet.

Det sålunda uppgjorda preliminära förslaget förelägges på hösten det årliga tjänstemannamötet på statens jordbruksförsök, till vilket kallas representanter från övriga berörda institutioner samt hushållningssällskapens representanter i förenämnda råd för den lokala försöksverksamheten. Under diskussionerna fram- komna ändringsförslag överväges av statens jordbruksförsök för eventuella änd- ringar i det preliminära förslaget.

Det så tillkomna programförslaget förelägges därefter rådet för den lokala för- söksverksamheten för behandling. Försöksrådet har att taga ställning till det upp- gjorda förslaget och vidtaga de ändringar, som anses påkallade.

Det av försöksrådet granskade och eventuellt ändrade förslaget går därefter till styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök för fastställelse, var- efter de fastställda programmen genom statens jordbruksförsöks försorg delgives resp. hushållningssällskap.

Allt fältarbete i samband med försöken utföres genom hushållningssällskapen. Jordprov och växtprov jämte de primära skördesiffrorna och därtill fogade fält- anteckningar insändas till statens jordbruksförsök, som svarar för alla analyser. Under vegetationsperioden inspekteras försöken av statens jordbruksförsöks tjänstemän i den omfattning tiden medger. Statens jordbruksförsök utför vidare den statistiska bearbetningen av resultaten från de enskilda försöken. På statens

jordbruksförsök utföres vidare sammanställningar av resultaten, vilka samman- ställningar utkomma som särskilda meddelanden. Då dessa centralt utarbetade sammanställningar taga förhållandevis lång tid att uppgöra, har det blivit allt van- ligare att sådana utarbetas på vintern efter det år försöken skördats. Detta sker antingen distriktsvis eller för varje sällskapsområde. Sammanställningarna spelar stor roll i sällskapens upplysnings- och rådgivningsarbete.

Den är 1952 genomförda omorganisationen i verksamheten syftade bland annat till en bättre samorganisation av densamma mellan olika hushåll- ningssällskap inbördes. Tf föreståndaren vid statens jordbruksförsök anför i ovannämnda skrivelse härom följande:

Den nu gällande organisationen syftar dels till en bättre samordning av verk- samheten mellan olika hushållningssällskap, dels till koncentration till ett mindre antal aktuella försöksproblem, d. v. 5. ett bestämt försöksprogram såväl för varje enskilt sällskap som för verksamheten i dess helhet. Samordningen innebär här- med också, att verksamheten inom lokala försöksdistrikt med någorlunda likar- tade jordbruksförhällanden inriktas på i stort sett samma försöksproblem, och att därvid såvitt möjligt lika försöksplaner komma till användning.

Den strävan till bättre samordning och koncentration, som den nya organisa- tionen med uppgjorda och godkända försöksprogram syftar till, har haft god fram- gång. Främst gäller detta de lokala gödslings- och kalkningsförsöken, där ett myc- ket stort antal frågeställningar undan för undan uppkomma. Syftemålet med den nya organisationen _— en bättre samordning och koncentration av den lokala för- söksverksamheten — har sålunda till avsevärda delar redan uppnåtts, och ytter- ligare förbättringar i detta hänseende kommer helt säkert att visa sig under de närmast följande åren. Förutsättningen härför är dock, att det förtroendefulla samarbete mellan den centrala ledningen och de lokala försöksledarna, som nu råder, får fortgå ostört.

Programmet för hushållningssällskapens statsunderstödda försöksverk- samhet, som till en början väsentligen omfattade enkla lokala sort- och göds- lingsförsök har efter hand kommit att vidgas och omfattar numera ett be- tydande antal försöksproblem inom områdena för växtnäring, sort- och

Tabell 6. Det årliga antalet försök vid hushållningssällskapen

Gödsling Sortprövning och och övrig Summa kalkning växtodling

Medeltal försök under åren 1930—39 ...... 3 253 540 3 793 » » » » 1940—49 ...... 1 920 853 2 773 » » » » 1950—54 ...... 1 944 1 410 3 354 Antal försök 1955 .............. 1 885 1 365 3 250 » » 1956 .............. 1 887 1 300 3 277 » | 1957 .............. 1 820 1 361 3 181

.............. 1 770 1 285

stamprövning samt övrig växtodling. I den sista gruppen ingår en rad od- lingstekniska spörsmål såsom utsädesmängder, såtider, radavstånd, skörde- tider, ogräsbekämpning, Växtskydd, växtföljder m.m. Även jordbearbet- ningsförsök samt enklare växtföljds- och förfruktsförsök förekommer i mindre omfattning. De egentliga sort— och gödslingsförsöken intar dock allt fortfarande en dominerande plats inom verksamheten.

Det årliga antalet försök framgår av tabell 6. Tabellsifi'rorna är grundade på sällskapens förhandsansökningar om stats- bidrag. På grund av skador på försöken m.m. ligger i allmänhet antalet slutligt godkända försök ca 10 procent under det i tabellen redovisade. Som framgår av tabellen befinner sig antalet försök i avtagande, vilket torde bero dels på att försöken med åren blivit större och mera komplicerade, dels på

Tabell 7. Verksamhetens omfattning i olika län jämte statsbidrag under år 1958

Antal godkända försök, 1958

Statsbi— Hushållningssällskap _Växtnä— .] or db e- Växtfölj— andra drag

ring,_kalk- arbetnin g der, för— vaktodlc Summa kronor

ning frukter forsok Stockholms ....... 28 _ _ 25 53 5 285 Uppsala . . . . . . . . . 23 _ 1 60 84 7 960 Södermanlands ...... 22 — 3 22 47 5 280 Östergötlands . . . . . . 35 _ _ 54 89 8 830 Jönköpings . . . . . . . 25 _ _ 27 52 4 910 Kronobergs ....... 35 _ _ 24 59 5 345 Kalmar norra . . . . . . 4 — — 12 16 1 475 Kalmar södra . . . . . . 50 _ 1 46 97 9 175 Gotlands . ..... . . 49 _ — 28 77 7 050 Blekinge . . . . . . . . 28 _ _ 29 57 5 830 Kristianstads . . . . . . 238 _ _ 128 366 37 180 Malmöhus . ....... 278 12 3 96 389 41 400 Hallands . . . . . . . . 22 2 _ 39 63 6 290 Göteborgs o. Bohus . . . . 15 _ _ 35 50 4 745 Älvsborgs norra . . . . . 36 _ _ 14 50 4 875 Älvsborgs södra . . . . . 15 _ _ 22 37 3 340 Skaraborgs . . . . . . . 105 — 2 61 168 15 970 Värmlands . . . . . . . 45 _ _ 50 95 8 915 Örebro . . ..... . . 33 1 _ 32 66 6 585 Västmanlands . . . . . . 14 1 _ 13 28 2 870 Kopparbergs ..... . . 78 _ _ 69 147 13 535 Gävleborgs . . . . . . . 41 _ 1 45 87 8 125 Västernorrlands . . . . . 35 1 _ 62 98 9 855 Jämtlands . . . . . . . . 92 1 _ 81 174 16 660 Västerbottens . . . . . . 97 _ — 51 148 14 035 Norrbottens . . . . . . . 135 — _ 40 175 15 550 Summa 1 578 18 11 1 165 2 772 270 170

Tabell 8. Statsbidragets fördelning på olika slag av försök

Antal försök Kronor

Gödslings- och kalkningsförsök ........ 1 578 155105 Växtodlingsförsök .............. 1 165 108 665 J ordbearbetningsförsök ............ 18 3 000 Växtföljds- och förfruktsförsök ........ 11 3 400

'Summa 2 772 270 170

att statsbidragen under en tid av ökade försökskostnader blivit proportions— vis knappare.

Verksamhetens omfattning i olika län och statsbidragen till densamma under år 1958 belyses i tabell 7. Som synes varierar den starkt mellan de olika sällskapen. Den största verksamheten, 25 procent av antalet försök, återfinnes i de båda skånelänen. Även de fyra nordligaste länen har en för- hållandevis stor verksamhet, 18 procent av antalet försök. Minsta omfatt- ningen har verksamheten i norra Kalmar, Västmanlands och södra Älvs- borgs län. Under det anförda året utgjorde statsbidragen till verksamheten 303 170 kronor. Att endast 270 170 kronor samtidigt utbetalades till sällska- pen berodde på att 33 000 kronor avsattes för analyskostnader, provnings- material, blankettryck m.m. Det utbetalda statsbidragets fördelning på olika slag av försök belyses i tabell 8.

Sällskapens kostnader för de egna statsunderstödda försöken har efter- hand kommit att uppgå til belopp, som väsentligt överstiger utgående stats- bidrag. Detta uppgår f.n. i medeltal till omkring 90 kronor per försök, me- dan sällskapen själva svarar för återstående del av försökskostnaderna.

B. Jordbrukshögskoleutredningens förslag

Enligt utredningens uppfattning är den av hushållningssällskapen be- drivna egna statsunderstödda försöksverksamheten av stort värde och ett led av väsentlig betydelse för omsättandet i praktisk jordbruksdrift av de i centralt bedriven forsknings- och försöksverksamhet framkomna resultaten. Det är därför betydelsefullt att den kan fortsätta och det är motiverat att särskilda statsbidrag allt framgent utgår till densamma. Om emellertid den statliga försöksverksamheten blir omorganiserad enligt de riktlinjer som utredningen föreslår, får detta som följd att vissa förändringar i sällskapens egen statsunderstödda försöksverksamhet blir nödvändiga eller önskvärda.

Om således utredningens förslag att försök av provningskaraktär utskil— jes ur den statliga försöksverksamheten och hänföres till en särskild prov- ningsanstalt bör detta medföra, att försök av liknande karaktär inom säll— skapens egen statsunderstödda försöksverksamhet frånskiljes. Om den av utredningen föreslagna provningsanstalten inrättas bör sålunda statsbidrag

till försök av provningskaraktär inom hushållningssällskapen upphöra. I första hand torde detta gälla i den officiella provningen ingående sortförsök. Däremot kan sällskapen givetvis efter beställning utföra provningsförsök. Utredningen kommer i annat sammanhang (kap. 13) att lämna uppgift om det ungefärliga antalet sådana försök, som förekommer inom sällskapen. Samtidigt bör emellertid enligt utredningens uppfattning ett förbättrat stats- bidrag utgå till hushållningssällskapens övriga försöksverksamhet, dels eme- dan nu utgående bidrag per försök är för litet i förhållande till sällskapens verkliga kostnader och dels emedan sällskapens egen försöksverksamhet i vissa delar av landet synes ha en alltför begränsad omfattning. (Jfr sid. 372.)

Beträffande själva handläggningen av frågor rörande hushållningssällska- pens egen statsunderstödda försöksverksamhet bör enligt utredningens upp- fattning, knappast nu några förändringar vidtas. Utredningen har emellertid övervägt, om icke handläggandet av dessa frågor ävensom medelsfördel- ningen och uppdraget att vara tillsynsmyndighet borde överföras från KLSL till lantbruksstyrelsen. För denna ändring har bl.a. anförts att sällskapens statsunderstödda försöksverksamhet, genom de av utredningen föreslagna förändringarna beträffande den statliga försöksverksamheten, på längre sikt torde komma att i viss utsträckning ändra karaktär. Då det f.n. är svårt att överblicka utvecklingen i detta hänseende, vill utredningen nu endast förorda en förändring beträffande försöksprogrammens fastställande såtill- vida, att det hittillsvarande rådet för sällskapens lokala försöksverksamhet omändras till en särskild nämnd i vilken försöksdirektören bör vara ord— förande. Denna nämnd hör i tillämpliga delar ha samma sammansättning som det nuvarande rådet. Därjämte bör chefen för lantbruksstyrelsens lant- bruksbyrå ingå. Liksom nu bör förslagen till egen statsunderstödd försöks- verksamhet upprättas inom sällskapens egna försöksnämnder. Dessa förslag bör överlämnas till de av utredningen föreslagna distriktsnämnderna för sammanjämkning och sedan vidarebefordras till den förstnämnda särskilda nämnden. Efter sagda nämnds behandling av förslaget bör det åtminstone t. v., såsom nu sker, fastställas av styrelsen för KLSL som skall vara till— synsmyndighet och omhänderha fördelningen av statsbidragen.

Såsom ovan framgått råder för närvarande ett nära samarbete mellan statens jordbruksförsök och hushållningssällskapen i frågor rörande säll- skapens egen statsunderstödda försöksverksamhet och statens jordbruks- försök, varvid statens jordhruksförsök icke allenast leder och samordnar verksamheten i stort utan även på olika sätt biträder densamma. Statens jordbruksförsöks arbetsuppgifter härvidlag bör enligt utredningens upp- fattning övertas av de organ inom KLSL, som i övrigt kommer att överta statens jordbruksförsöks nuvarande arbetsuppgifter. Det torde härvid böra ankomma på försöksdirektören att på lämpligt sätt fördela arbetsuppgif- terna, varvid det synes naturligt att inspektions- och tillsynsuppgifterna i första hand överlämnas till distriktsförsöksledarna och i speciella fall, när

förhållandena så kräver, till vissa statsagronomer. Vidare synes det lämpligt att den service, som statens jordbruksförsök nu lämnar den statsunder- stödda försöksverksamheten i form av upprättade plansamlingar, botaniska och kemiska analyser, statistiskt arbete, sammanställningsarbete m.m. för- delas på lämpliga arbetsorgan inom KLSL under medverkan av försöksverk- samhetens serviceavdelning.

Förutom frånskiljandet enligt ovan av provningsbetonade försök synes inga större förändringar i den statsunderstödda försöksverksamhetens in- riktning nu böra vidtas. Sedan erfarenhet emellertid vunnits av den före- slagna nya organisationen för den statliga verksamheten torde det, som ut- redningen nyss nämnt, bli nödvändigt med vissa ytterligare justeringar av den statsunderstödda verksamheten. Sålunda vill utredningen erinra om att sällskapen enligt de av utredningen framlagda förslagen i framtiden kom— mer att få visst inflytande på den statliga försöksverksamhetens upplägg- ning och vidare att de mer än för närvarande kommer att medverka i den- samma. Detta kan tänkas medverka till att vissa problem, som sällskapen nu bearbetar i sin egen försöksverksamhet, överlämnas till den statliga verksamheten. I den mån sällskapen härigenom får egna försöksresurser frigjorda synes det naturligt att den försöksverksamhet, som har direkt samband med upplysningsverksamheten ökas. Vidare föreligger det inom många hushållningssällskap önskemål om resurser för egen försöksverk- samhet icke allenast på det egentliga jordbruksområdet utan även på hus— djurs— och trädgårdsområdena. Det förefaller naturligt att sällskapen efter hand bereds möjligheter till sådan utökad egen försöksverksamhet, framför allt i den mån densamma har omedelbar anknytning till upplysningsverk- samheten. Avslutningsvis Vill därför utredningen förorda att en översyn av sällskapens statsunderstödda verksamhet göres sedan tillräcklig erfarenhet vunnits av de konsekvenser, som den föreslagna nya organisationsformen för den statliga försöksverksamheten kommer att få med avseende på säll- skapens statsunderstödda verksamhet. Därvid hör även frågan om måls- mannaskapet för verksamheten tas under omprövning. Oberoende av hur detta målsmannaskap utformas, bör dock även fortsättningsvis på ett till- fredsställande sätt kontakt och samverkan upprätthållas mellan den av KLSL bedrivna försöksverksamheten och hushållningssällskapens egen statsunderstödda försöksverksamhet.

K A P 1 'r E L 1 0 KLSL:s centrala ledning och administration m. m.

I. Inledning

KLSL:s uppgift skall vara att genom forskning och försöksverksamhet främja jordbruks- och trädgårdsnäringens utveckling samt att meddela på vetenskaplig grund vilande undervisning i ämnen, som är av betydelse för jordbruket och trädgårdsnäringen.

Utredningens förslag innebär förändringar i KLSL:s uppgifter och orga- nisatoriska utformning. Sålunda föreslås, att den högre trädgårdsunder- visningen vid Alnarpsinstitutet samt statens trädgårdsförsök sammanföres med KLSL samt att försöksverksamheten i form av särskilda försöksavdel- ningar inordnas i KLSL:s institutioner. Dessa får därigenom verksamhets- området utökat till att omfatta såväl fri forskning som programbunden undervisning och försöksverksamhet.

Utredningens nyssnämnda förslag till ny organisation medför att vissa förändringar i KLSL:s centrala ledning och administration bör genomföras. I vissa avseenden kan emellertid nuvarande administrativa anordningar i huvudsak bibehållas.

Utredningen föreslår att KLSL såsom hittills skall stå under ledning av en särskild styrelse.

Rektor skall vara högste målsman för den gemensamma administrationen och företräda forskning och undervisning medan försöksverksamheten skall företrädas av en försöksdirektör, vilken liksom rektor ingår såsom själv- skriven ledamot av styrelsen.

Utredningen föreslår vidare att den vetenskapliga verksamheten vid KLSL organiseras på fem sektioner, nämligen en för jordbruksämnen, en för husdjursämnen, en för tekniska ämnen, en för ekonomiska ämnen och en för trädgårdsämnen _ den sistnämnda sektionen förlagd till Alnarp.

Den i kapitel 7 omnämnda propedeutiska kursen för agronomie stude- rande skall i administrativt avseende lyda under rektor.

Utredningen föreslår också, att ett särskilt serviceorgan, försöksverksam- hetens serviceavdelning, inrättas. Denna serviceavdelning skall ha till upp- gift att biträda försöksdirektören vid ledningen och det organisatoriska handhavandet av det över hela landet utspridda system av försöksdistrikt och försöksstationer som utredningen föreslår samt att ombesörja vissa

arbetsuppgifter av förvaltningsmässig, teknisk och servicebetonad natur, som synes böra avlastas från försöksavdelningarna och handläggas av ett gemensamt organ (se vidare kap. 9 del V).

För de administrativa och kamerala verksamheternas handhavande före- slår utredningen, efter ett av statens organisationsnämnd avgivet förslag, att en kansliavdelning och en ekonomiavdelning inrättas vid KLSL. I likhet med vad organisationsnämnden i en till betänkandet fogad bilaga uttalat anser utredningen det vara mest rationellt att, såsom nu är fallet vid ett flertal akademiska lärosäten i vårt land, de administrativa och kamerala verksamheterna vid KLSL omhänderhas av två parallellställda avdelningar. Därigenom erhålles organ med funktionellt avgränsade och överskådliga arbetsområden, vilket enligt utredningens uppfattning måste vara en bättre organisatorisk anordning än om uppgifterna samlades under en enda chef. En sådan chef skulle knappast kunna hinna med att på ett tillfredsställande sätt vara arbetsledare för underställd personal och att därjämte vara före- dragande i styrelsen och övriga organ i den mångfald ärenden, som det här kommer att bli fråga om.

Med hänsyn till avståndet mellan Ultuna och Alnarp bör trädgårdssek- tionen i Alnarp förses med en särskild expedition _ sektionsexpedition _ som skall handlägga de administrativa och kamerala verksamheterna inom trädgårdssektionen. Denna expedition tillägges en relativt självständig ställ- ning i förhållande till KLSL:s båda nyssnämnda avdelningar i Ultuna.

Vid KLSL skall enligt utredningens förslag finnas lärarkollegium, kolle- gienämnd, undervisningsnämnd, sektionskollegier (jämför sektionsindel- ningen i kap. 8) och försökskollegium. Vidare skall försöksledarmötet bibe- hållas. För samtliga dessa organ skall kansli- och ekonomiavdelningarna fungera såsom sekretariat.

Trädgårdssektionen i Alnarp skall liksom övriga sektioner inom KLSL ha ett sektionskollegium, inom vilket behandlas ärenden, som berör sektio- nens verksamhet. Sektionsexpeditionens föreståndare skall vara kollegiets sekreterare.

För samarbetet mellan KLSL och övriga anstalter inom jordbrukets och trädgårdsnäringens verksamhetsfält, som sysslar med forskning och för- söksverksamhet, skall finnas ett försöksråd med försöksdirektören såsom självskriven ordförande.

Enligt nu gällande stadgar kan inom KLSL inrättas avdelningskollegier. Sedan år 1952 har ett sådant avdelningskollegium för den ekonomiska äm- nesgruppen varit i funktion. Erfarenheterna av dess verksamhet har varit gynnsamma. Inom lärarkollegiet har övervägts att inrätta avdelningskolle- gier jämväl för andra ämnesgrupper. Vid Kungl. tekniska högskolan finns såväl avdelningskollegier som kollegienämnd. Utredningen har inhämtat att erfarenheterna av detta system är goda och att systemet kan bedömas vara tidsbesparande jämfört med ett system med enbart lärarkollegium. Ut-

redningen har därför föreslagit inrättandet vid KLSL av sektionskollegier och kollegienämnd.

Beträffande övriga vid KLSL av utredningen föreslagna organ är föränd- ringarna gentemot nuvarande anordningar betingade av de av utredningen föreslagna organisatoriska förändringarna i KLSL:s verksamhet. Det bör ankomma på ledningen för KLSL att tillse att ovan berörda organ utnyttjas på sådant sätt och i så avvägd omfattning att därigenom ett smidigt och effektivt genomförande av KLSL:s arbetsuppgifter på bästa sätt gagnas.

Med hänsyn till att ett flertal skilda verksamheter är förlagda till Alnarp och att dessa verksamheter behandlats inom olika utredningar bör enligt jordbrukshögskoleutredningens mening frågan om handläggningen av vissa gemensamma angelägenheter bli föremål för en särskild utredning. Det sy- nesutredningen vara lämpligt, att en samarbetsnämnd för dessa verksam- heter upprättas.

I det följande behandlas de olika här ovan angivna organen och deras arbetsuppgifter mera ingående.

II. Styrelsen

Styrelsens nuvarande sammansättning och arbetsuppgifter framgår av kapitel 3.

Försöksverksamhetens infogande i KLSL:s institutioner samt infogandet av den trädgårdsvetenskapliga verksamheten i KLSL kräver i och för sig icke någon ändring av styrelsens sammansättningen eller funktioner. Jord- brukshögskoleutredningen finner att antalet ledamöter i styrelsen bör vara oförändrat. Självskrivna ledamöter bör liksom hittills vara rektor, försöks- direktör och chefen för lantbruksstyrelsen eller vid förfall för honom den tjänsteman inom lantbruksstyrelsen, som han utser till sin ersättare. Ord- förande och övriga ledamöter bör utses av Kungl. Maj:t. Bland de övriga ledamöterna bör lämpligen ingå representanter för det praktiska jordbruket och trädgårdsnäringen, en representant för Uppsala universitet samt med hänsyn till den lokalt förlagda försöksverksamhetens organisation en repre- sentant för hushållningssällskapen. Styrelsen bör såsom nu inom sig utse vice ordförande och ett arbetsutskott. Detta utskott bör lämpligen bestå av ordförande, rektor och försöksdirektör.

De åligganden, som enligt nu gällande stadga åvilar styrelsen, bör med de ändringar, som utredningens förslag innebär i huvudsak kvarstå oför- ändrade.

Utredningen finner icke skäl föreligga att bibehålla den genom 1948 års riksdagsbeslut i proposition 1948: 161 tillkomna uppgiften, att styrelsen såsom ett administrativt organ skall fungera som överstyrelse för vissa andra anstalter inom lantbrukets område i fråga om inspektion, försöks- planers fastställande, anslagsfrågor m.m. Denna funktion bör enligt ut-

.. "ngt— '—

redningens mening i fråga om statliga anstalter överföras till dessa anstal- ters styrelser och i fråga om halvstatliga institut till lantbruksstyrelsen eller ock ordnas på annat sätt. Det erforderliga samarbetet mellan KLSL och ifrågavarande anstalter bör ordnas dels genom försöksdirektören såsom kontaktman och dels genom det av utredningen föreslagna lantbrukets för- söksråd. Till försöksdirektörens uppgifter liksom till försöksrådets uppgif- ter och sammansättning återkommer utredningen i det följande.

Arbetsutskottet inom KLSL:s styrelse bör för styrelsens räkning bereda ärenden av principiell natur och vara beslutande i ärenden, som styrelsen delegerar till utskottet enligt bestämmelser i arbetsordningen. Ärenden av rutinmässig art bör under rektors och försöksdirektörs ledning handläggas av cheferna för kansli- och ekonomiavdelningarna. Dessutom bör styrelsen kunna utse särskilda arbetsutskott för handläggning av ärenden av speciell natur, t. ex. för beredande av frågor rörande försöksverksamheten. Styrel- sen bör därjämte ha rätt att till sig adjungera lämplig expertis. Vid hand- läggning av frågor, som berör trädgårdssektionen bör styrelsen, om så be- finnes lämpligt, kunna förlägga sammanträden till Alnarp.

Föredragande inför styrelsen och dess arbetsutskott är rektor, försöks- direktör, avdelningschefen för försöksverksamhetens serviceavdelning samt cheferna för kansli- och ekonomiavdelningarna. Ordföranden i trädgårds- sektionen bör vara föredragande i ärenden, som berör trädgårdssektionens verksamhetsområde och därvid enligt hans bestämmande biträdas av sektio— nens sekreterare, på vilken sektionsordföranden även äger delegera sin fö— redragning. Samtliga föredragande har att, därest styrelsens beslut icke överensstämmer med deras åsikt, i protokollet anteckna sin skiljaktliga me- ning.

Rektor skall föredra ärenden, som rör forskning och undervisning, samt ärenden, som i övrigt handlagts inom lärarkollegiet och kollegienämnden. Försöksdirektören skall föredra ärenden, som berör KLSL:s försöksverk- samhet, såsom försökskollegiets förslag till försöksprogram. Vid föredrag- ning i styrelsen skall rektor och försöksdirektör äga rätt att med sig adjungera olika befattningshavare ävensom att delegera föredragningsrät- ten till dessa.

Styrelsens befattning med tjänstetillsättningar skall vara oförändrad vad beträffar befattningarna som professor, laborator, förste bibliotekarie, do— cent och speciallärare. Vid övriga tjänstetillsättningar skall styrelsen efter förslag av vederbörande institutionsföreståndare avge yttrande, därest tjänstetillsättningen tillkommer Kungl. Maj:t, eller i annat fall själv utse befattningshavare. Styrelsen äger därvid efter eget bedömande för yttrande remittera ärendet till lärarkollegium, sektionskollegiuin eller försökskolle- gium. Beträffande befattningarna som statsagronom, statshortonom, över- assistent och distriktsförsöksledare bör hefordringsgrunderna vara sådana, att sakkunnigförfarande ej regelmässigt behöver ifrågakomma. Om styrel-

sen finner så vara erforderligt bör dock en eller flera sakkunniga kunna anlitas. Om det därvid är den vetenskapliga meriteringen, som skall bedö- mas, skall ärendet remitteras till lärarkollegiet, som äger utse sakkunniga.

III. Rektors och försöksdirektörs inbördes ställning

Vid de av KLSL:s institutioner, som tillföres försöksavdelningar, skall institutionsföreståndaren ha ledningen av såväl forskning och undervisning som försöksverksamhet. Den närmaste ledningen av försöksverksamheten utövas därvid av statsagronomen resp. statshortonomen vid ifrågavarande försöksavdelning. För samordningen av hela den till KLSL förlagda verk- samheten är rektor och försöksdirektör ansvariga. Rektor skall därvid före- träda forskning och undervisning, medan försöksdirektören skall företräda den programbundna försöksverksamheten. Forskningen skall vara fri och ansvaret för denna åvila vederbörande forskare, varvid institutionsföre- ståndaren är ansvarig för den i institutionens namn bedrivna forskningen. Han äger även att fördela de personella och materiella resurserna forskarna emellan. Någon dirigering eller övervakning från styrelsens eller rektors sida förutsättes icke ske. Annorlunda blir förhållandet beträffande den pro- grambundna undervisnings- och försöksverksamheten. I dessa avseenden är vederbörande lärare resp. försöksman skyldig att följa av styrelsen fast- ställda planer. Rektor har därvid såsom styrelsens representant att över- vaka att uppgjorda planer och fastställda instruktioner för undervisningen följs. Försöksdirektören skall övervaka och samordna försöksverksamheten samt tillse att den bedrivs enligt de uppgjorda programmen.

Utredningen finner att rektor skall företräda styrelsen i förhållande till all vid institutionerna anställd personal, således även den vid försöksavdel- ningarna. Ifråga om ärenden berörande personalen på dessa avdelningar skall han dock samråda med försöksdirektören. Dennes direkta befattning med sådana institutioner, som utrustats med försöksavdelningar, kommer så- ledes endast att avse vad som ur försökssynpunkt är väsentligt, nämligen att övervaka, att det av styrelsen fastställda försöksprogrammet blir följt.

Skulle någon tjänsteman, som är sysselsatt med försöksarbete, brista i fullgörandet av sina åligganden, skall försöksdirektören, om så befinnes nödvändigt för att få rättelse till stånd, anmäla förhållandet till styrelsen, som, om den finner anmärkningen befogad, bör vidtaga lämpliga åtgärder.

Utredningen föreslår således, att all anställd personal, utom den som sor- terar under försöksverksamhetens serviceavdelning (se kap. 9), hänföres till rektors kompetensområde, medan sistnämnda avdelning sorterar under försöksdirektören.

Försöksdirektören skall gentemot rektor inta en självständig ställning och liksom rektor i sin ämbetsutövning lyda direkt under KLSL:s styrelse.

Genom ovanstående uppdelning av rektorns och försöksdirektörens ar- betsuppgifter och kompetensområden erhålles enligt utredningens mening en klar gränsdragning mellan dessa två befattningshavare.

IV. Rektor, prorektor och trädgårdssektionens ordförande

Med hänsyn till vad i det föregående sagts föreslår utredningen att rektor skall utses av Kungl. Maj:t på förslag av styrelsen, som skall inhämta ytt- rande från lärarkollegiet. Han skall företräda KLSL:s forsknings- och un- dervisningsverksamhet samt vara ordförande i kollegienämnd och lärar- kollegium. Han är administrativ chef för KLSL med undantag för försöks- verksamhetens serviceavdelning, vilken lyder under försöksdirektören. Un- der rektor lyder vidare i administrativt avseende kansli- och ekonomiav- delningarna samt biblioteket. I fråga om trädgårdssektionen i Alnarp äger rektor rätt att till denna sektions ordförande delegera de åligganden, vilka synes lämpliga av praktiska skäl. Trädgårdssektionens ordförande är rek- tors ställföreträdare vid Alnarp.

Rektor skall utåt företräda KLSL vid officiella tillfällen o.dyl., såvida styrelsen icke annat beslutar.

Beträffande rektors åligganden i övrigt finner utredningen anledning icke föreligga till ändring av vad nu föreskrives i stadgan.

Rektors ställföreträdare är prorektor, vilken utses av styrelsen på förslag av lärarkollegiet för en tid av ett år i sänder.

Då ordföranden i trädgårdssektionen skall vara rektors ställföreträdare i Alnarp, hör han tillsättas av KLSL:s styrelse efter hörande av trädgårds- sektionens sektionskollegium.

V. Försöksdirektören m. m.

Som framgått av kap. 2 och 5 föreslog 1945 års jordbruksförsöksutred- ning inrättandet av en särskild befattning som överdirektör. Denne befatt- ningshavares huvudsakliga uppgift skulle bestå i att följa och ha en sak— lig översyn över den statliga och statsunderstödda försöksverksamheten samt de större forskningsarbeten av experimentell art, som bedrives på jordbruksforskningens område och som helt eller delvis utföres med stats- bidrag.

Denna översyn skulle enligt sagda utredning även omfatta den försöks- verksamhet, som bedrives vid lantbrukshögskolans forskningsinstitutioner, framför allt vid vissa institutioner i tillämpade ämnen i den män på förhand fastställda försöksplaner därvid följdes. Utredningen ville med denna åtgärd söka motverka tendensen till splittring av försöksverksamheten, samtidigt som denna verksamhet härigenom erhöll en högste målsman, som kunde hävda försöksverksamhetens intressen och tillse, att den bereddes möjlig-

heter att utveckla sig på ett tidsenligt och för jordbruket gagneligt sätt. Då överdirektören skulle vara självskriven ledamot i styrelsen och dessutom självskriven ordförande i det av utredningen föreslagna försöksrådet och dess sektioner, tillfördes styrelsen genom honom en kraft, som genom sitt dagliga arbete stode i ständig kontakt med den samlade försöksverksam- heten i landet och besatt en god och saklig överblick över denna. Utredningen framhöll särskilt, att det icke var dess avsikt, att överdirek- tören skulle ta befattning med administrationen eller den fackliga verksam— heten vid försöksinstitutionerna. Den dagliga ledningen härav skulle fort- farande utövas av institutionernas föreståndare. Överdirektörens åliggan- den skulle i förhållande till försöksinstitutionerna i huvudsak bestå i att tillse, att verksamheten vid dessa bedrevs i enlighet med föreskrivna arbets- program samt att onödigt dubbelarbete förhindrades även i det dagliga ar— betet. Hans verksamhet kunde, underströk utredningen, i korthet sägas gå ut på att övervaka, att försöksverksamheten som samlad enhet med hänsyn till alla berörda faktorer arbetade så effektivt och rationellt som möjligt. Den nye befattningshavaren borde vidare enligt utredningens åsikt inta [en självständig ställning gentemot rektor och liksom denne i sin ämbets- - utövning lyda direkt under högskolans styrelse. Han skulle vidare överta rektors övervakningsskyldighet över lantbrukshögskolans försöksinstitutio— ner. Han borde dessutom enligt utredningen överta den av lantbruksstyrel— sen dittills utövade inspektionen av statens trädgårdsförsök, Sveriges ut- sädesförening och Weibullsholms växtförädlingsanstalt samt ha rätt att närvara vid styrelsesammanträden vid de under högskolans överinseende stående institutionerna samt att därvid delta i överläggningarna men ej i besluten.

I förutnämnda proposition 1948: 161 biträddes 1945 års försöksutrednings förslag om inrättandet av en särskild befattning för försöksverksamhetens ledning. Med hänsyn till arbetsuppgifternas art ansågs dock denna befatt- ningshavare böra benämnas överinspektör för försöksväsendet och icke över- direktör som sagda utredning förordat. Dåvarande departementschefen ut- talade vidare bl. a. följande.

överinspektören bör ha till uppgift att följa den statliga och statsunderstödda försöksverksamheten, — — — En väsentlig uppgift för honom blir därvid att tillse att försöksverksamhetens resultat snabbt spridas till de praktiskt verksamma jord- brukarna samt att från dessa förmedla uppslag till försöksverksamheten. För att kunna fullgöra dessa uppgifter bör överinspektören i sin egenskap av ledamot av lantbrukshögskolans styrelse även följa verksamheten vid högskolans forsknings— institutioner. Härutöver torde överinspektören ej böra taga någon befattning med denna verksamhet utan denna bör liksom hittills ligga inom kompetensområdet för lantbrukshögskolans rektor. Överinspektören skall vidare utåt företräda för- söksverksamheten samt tillse att den får så goda arbetsmöjligheter som möjligt samt även i övrigt befordra dess ändamålsenliga utveckling. Det skall givetvis där-

emot icke bli överinspektörens sak att ta direkt befattning med administrationen eller den fackliga verksamheten inom försöksinstitutionerna. Hans uppgifter kunna enligt min mening sammanfattningsvis sägas gå ut på att tillse att försöksverksam- heten som helhet ur alla synpunkter arbetar så effektivt och rationellt som möjligt samt att de i verksamheten vunna resultaten på bästa sätt komma jordbruket till- godo.

Jordbrukshögskoleutredningen

Av skäl, som närmare utvecklats i kapitel 5, kommer enligt jordbruks- högskoleutredningens förslag försöksverksamheten vid KLSL att ämnesvis i form av särskilda försöksavdelningar samorganiseras med motsvarande undervisnings- och forskningsinstitutioner vid KLSL. Vidare kommer den trädgårdsvetenskapliga verksamheten att ingå i KLSL. Den av utredningen föreslagna samorganisationen medför bl.a., att ledningen av den statliga lokalt förlagda försöksverksamheten och vissa övriga uppgifter av organi— satorisk art, som nu omhänderhas av föreståndarna för statens jordbruks- försök, statens husdjursförsök och statens trädgårdsförsök, i framtiden . kommer att åvila försöksdirektören. Arbetsuppgifterna för denne kommer därför att öka i jämförelse med de arbetsuppgifter den nuvarande över- inspektören har även om vissa nuvarande uppgifter i fråga om inspektion och övervakning av utomstående anstalter i enlighet med utredningens för- slag skulle avlastas honom. KLSL:s styrelse, som till Kungl. Maj:t skall av- giva yttrande över anslagsäskanden och sedermera fastställa program för verksamheten, måste vidare liksom för närvarande ha erforderlig överblick över hela KLSL:s försöksverksamhet. Styrelsen måste sålunda ha möjlig- het att granska förslag till arbetsprogram och anslagsäskanden samt att följa den genom försöksavdelningarna, försöksstationerna eller på annat sätt bedrivna försöksverksamheten vid KLSL och tillse att denna utföres i överensstämmelse med fastställda program. Utredningen finner det därför nödvändigt, att styrelsen beredes möjlighet att kunna fylla denna sin upp- gift med hjälp av en särskild befattningshavare, som skall samordna och övervaka försöksverksamheten. Som framhölls i 1945 års jordbruksförsöks- utredning erhåller även försöksverksamheten vid KLSL genom en sådan befattningshavare en högste målsman, som såväl inom KLSL som utåt kan hävda dess intressen och tillse, att verksamheten bereds möjlighet att ut— veckla sig på ett tidsenligt och för jordbruket och trädgårdsnäringen gagne— ligt sätt.

Utredningen vill därför förorda, att en befattning närmast motsvarande den nuvarande överinspektörstjänsten bibehålles som en samordnande och övervakande representant för KLSL:s försöksverksamhet. Befattningens be- nämning bör dock ändras till försöksdirektör varigenom befattningshavarens funktion vid försöksprogrammets utformning och genomförande bättre markeras.

Det ankommer på försöksdirektören att tillse, att inom jordbruket upp- kommande problem, som fordrar en försöksmässig behandling, blir på till- fredsställande sätt beaktade och så snart ske kan upptagna till bearbetning inom försöksverksamheten.

Försöksdirektören skall på ett tidigt stadium sättas i tillfälle att deltaga i förberedelserna för försöksprogrammens uppgörande och själv väcka för- slag till olika försök samt verka för att erforderliga resurser ställes till för- fogande för försöksverksamhetens genomförande. Han skall vidare tillse, att försöken samordnas med liknande försök, som utföres av övriga anstalter och organ inom jordbrukets och trädgårdsnäringens områden samt genom inspektioner övervaka, att de uppgjorda programmen genomföres så effek— tivt och rationellt som möjligt.

En viktig uppgift för försöksdirektören blir att verka för att försöksverk- samhetens resultat bringas till jordbrukarnas kännedom på ett snabbt och effektivt sätt. Han bör därvid bl.a. medverka till att försöksverksamhetens resultat på jordbruks-, husdjurs- och trädgårdsområdena kontinuerligt re- dovisas i meddelanden och skriftserier.

Genom sitt ledamotskap av styrelsen företräder försöksdirektören där hela försöksverksamheten och genom honom tillföres styrelsen sålunda en samlad sakkunskap och helhetsbild av verksamheten. Genom de honom tillkommande uppgifterna erhåller han vidare stora möjligheter att utöva ett starkt inflytande på hela försöksverksamheten, vilket förhållande, bör tillmätas stor betydelse.

Utredningen vill beträffande sagde tjänstemans befattning med den fack- liga verksamheten vid KLSL:s olika försöksavdelningar eller med administ- rationen av denna verksamhet icke förorda några ändringar i fråga om de riktlinjer, som förordades av 1945 års försöksutredning och som i huvudsak ännu gäller för den nuvarande överinspektörsbefattningen. Försöksavdel- ningarna vid KLSL:s institutioner skall i sin administrativa och fackliga verksamhet inta en självständig ställning gentemot försöksdirektören. Som tidigare nämnts, skall nämligen försöksdirektörens befattning med försöks- avdelningarna begränsas till att övervaka, att det av styrelsen fastställda försöksprogrammet blir följt samt att genom den honom underställda ser- viceavdelningen lämna dem viss service vid genomförandet av försökspro— grammet. Den omedelbara ledningen av en försöksavdelnings verksamhet skall utövas av vederbörande försöksavdelnings chef —— statsagronom eller statshortonom. Denne är dock i fackligt och administrativt avseende under- ställd institutionschefen.

Försöksdirektören skall vara ordförande i KLSL:s försökskollegium och i detta kollegiums olika sektioner.

Såsom förut framhållits bör KLSL:s styrelse icke längre fungera som mellaninstans i anslagsfrågor m.m. för vissa andra anstalter och organ på lantbrukets område. Den med nuvarande överinspektörstjänsten förenade

inspektionsrätten över dessa anstalter och organ bör som följd härav icke tillkomma försöksdirektören.

Den överblick och samordning av forsknings- och försöksverksamheten, som bedrives inom KLSL och övriga anstalter och organ på jordbrukets och trädgårdsnäringens område, hör framdeles åstadkommas genom ett särskilt försöksråd, av utredningen benämnt lantbrukets försöksråd. Till detta råds uppgifter och sammansättning återkommer utredningen längre fram. I för- söksrådet bör försöksdirektören vara ordförande. I denna egenskap skall han verka för samarbete mellan olika anstalter och organ, som sysslar med forsknings- och försöksverksamhet inom jordbrukets och trädgårdsnä- ringens områden och vara en kontaktman mellan KLSL och dessa först- nämnda anstalter. Han skall äga rätt att vid behandlingen av försöksfrågor av allmän betydelse närvara vid dessas styrelsesammanträden. Därvid skall han ha rätt att till protokollet anteckna avvikande mening.

Beträffande de kompetenskrav, som bör uppställas för innehavaren av den föreslagna befattningen, ansluter sig jordbrukshögskoleutredningen i stort sett till vad 1945 års jordbruksförsöksutredning anförde rörande den då förordade befattningen. Denna utredning framhöll bl.a., att de uppgifter, som skulle åligga överdirektören (överinspektören), komme att ställa stora krav på hans organisationsförmåga och förmåga till samarbete. Han borde också äga grundlig kännedom om jordbruksnäringens aktuella spörsmål liksom om jordbruksförsöksverksamhetens olika arbetsområden. Däremot syntes det med den administrativa karaktär denna befattning skulle få icke nödvändigt att för dess innehavare kräva vetenskaplig kompetens, även om en sådan ansågs vara en merit. Om en dylik fordran uppställdes, framhölls risken för att man alltför snävt begränsade urvalsmöjligheterna, vilket kunde medföra att andra mera väsentliga krav måhända icke kunde bli till- godosedda vid befattningens tillsättande. Denna uppfattning biträddes även i propositionen och riksdagsbeslutet.

Jordbrukshögskoleutredningen vill för sin del betona nödvändigheten av att innehavaren av befattningen har god organisationsförmåga och goda förutsättningar att fullgöra uppgiften som kontaktman inom försöksverk- samheten. Han bör därtill ha god kännedom om och överblick över produk- tionsförhållandena inom jordbruks- och trädgårdsnäringarna. Grundläg- gande vetenskaplig utbildning får anses vara önskvärd och meritering inom det lantbruksvetenskapliga området bör beaktas.

Befattningen bör, efter förslag av styrelsen, såsom hittills tillsättas av Kungl. Maj:t på förordnande under förslagsvis sex år i sänder. Enligt ut- redningens mening bör befattningen placeras i samma lönegrad som den nuvarande överinspektörstjänsten, d.v.s. i Bp 4.

Enligt utredningens mening bör försöksdirektörens behov av administra- tiv och kameral personal tillgodoses genom de av statens organisations— nämnd föreslagna kansli— och ekonomiavdelningarna.

Såsom närmare redovisats i kap. 9 föreslår utredningen, att en särskild serviceavdelning ställes till försöksdirektörens förfogande för att denne skall bli i stånd att fullgöra de utökade uppgifter av organisatorisk och tek- nisk art som utredningen funnit böra handläggas centralt. Denna avdelning skall biträda försöksdirektören vid handhavandet av den statliga lokalt för- lagda försöksverksamheten och vid förvaltningen av vissa gemensamma resurser, såsom mark, fastigheter, djurbesättningar m.m., som står till KLSL:s disposition för dess försöks- och forskningsverksamhet. Avdel- ningen skall vidare lämna försöksverksamheten service av olika slag i sam- band med genomförandet av försöken, såsom att tillhandahålla lämpligt bearbetade försöksarealer eller djur av olika slag, vilka också i lämplig om— fattning skall skötas genom avdelningens försorg. Bland andra arbetsupp- gifter, som bör ombesörjas av serviceavdelningen, kan nämnas träffande av avtalsuppgörelser m.m. med hushållningssällskap m.fl. rörande försöks utförande och skötsel.

Utredningen har benämnt här ifrågavarande avdelning Försöksverksam- hetens serviceavdelning för att redan genom namnet ange dess funktion och ställning inom KLSL.

Serviceavdelningens arbete skall ledas av en särskild avdelningschef för- slagsvis placerad i B 1. Under serviceavdelningen, som skall vara förlagd till Ultuna, sorterar i administrativt avseende samtliga de jordbruks-, hus- djurs— och trädgårdsförsöksstationer, som kommer att organiseras enligt utredningens förslag. Chefen för serviceavdelningen är ställföreträdare för försöksdirektören och föredrar i KLSL:s styrelse sådana ärenden som berör avdelningen regelmässigt tillkommande verksamhet.

Vid trädgårdssektionen i Alnarp bör motsvarande serviceverksamhet le— das av försöksledaren inom södra trädgårdsförsöksdistriktet.

Den lantbruksproduktion, som bedrives i KLSL:s regi, skall stå under tillsyn av serviceavdelningen.

VI. Lärarkollegium och kollegienämnd

KLSL:s lärarkollegium utgöres för närvarande av högskolans samtliga professorer. Jämväl den som tillfälligt uppehåller professorstjänst samt spe- ciallärare och laboratorer äger under vissa förutsättningar deltaga i lärar- kollegiets överläggningar och. beslut. Vid behov äger lärarkollegiet anlita och till sammanträde kalla personer utom kollegiet.

Det åligger lärarkollegiet bl.a. att ha allmän tillsyn över KLSL:s veten- skapliga angelägenheter, att handlägga ärenden angående vissa befattning- ars tillsättande, att antaga studerande, att uppgöra förslag till program för undervisningen samt till de instruktioner, ordningsstadgar och andra all- männa föreskrifter, som rör KLSL:s verksamhet och som skall fastställas av styrelsen, att i övrigt väcka förslag angående undervisningen och andra

högskolans angelägenheter ävensom att till styrelsen avge yttranden över ärenden, som remitterats till kollegiet.

J ordbrukshögskoleutredningen

Beträffande lärarkollegiets sammansättning vill utredningen först på- peka, att det av utredningen framlagda förslaget om inrättande av en sär- skild trädgårdssektion förlagd till Alnarp men organisatoriskt anknuten till KLSL på samma sätt som KLSL:s övriga sektioner, måste medföra, att i högskolans lärarkollegium skall ingå även motsvarande befattningshavare vid trädgårdssektionen. På grund av avståndet mellan Ultuna och Alnarp torde likväl av praktiska skäl trädgårdssektionens medlemmar av lärar-

kollegiet böra sammanträda i Alnarp, för så vitt inte av särskilda skäl detta är olämpligt.

Fortsättningsvis vill utredningen, i fråga om lärarkollegiets sammansätt— ning i övrigt, till behandling upptaga frågan om laboratorernas ställning i kollegiet. , Utredningen vill först omnämna, att Sveriges laboratorers förening hos , Kungl. Maj:t hemställt, att stadgarna för lantbrukshögskolan, skogshögsko— lan och veterinärhögskolan måtte ändras på sådant sätt, att däri stadgas rätt för till högskolorna knutna laboratorer och med dem i lönehänseende jämställda ordinarie lärare att delta i vederbörande lärarkollegiums över- läggningar och beslut i samtliga ärenden med undantag för ärenden angå- ende tillsättning av ordinarie lärartjänster.

Över denna framställning har utlåtanden avgivits av styrelsen för lant— brukshögskolan och statens lantbruksförsök, styrelsen för skogshögskolan (_ och statens skogsforskningsinstitut samt styrelsen för veterinärhögskolan. ?: Kungl. Maj:t har sedermera överlämnat ifrågavarande framställning jämte de däröver avgivna utlåtandena till bl.a. jordbrukshögskoleutred— ningen för att av utredningen tas under övervägande vid fullgörandet av sitt utredningsuppdrag.

KLSL:s styrelse anförde i sitt yttrande följande:

". »Lärarkollegiet, som beretts tillfälle att yttra sig i ärendet, har den 25 januari ' 1957 beslutat föreslå, att 16 5 av Kungl. Maj:ts stadgar för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök den 22 juni 1950 (nr 492) erhölle följande lydelse: & 1. Lärarkollegiet utgöres av högskolans och lantbruksförsökens samtliga pro- fessorer och laboratorer. Laborator äger dock ej deltaga i behandling av ärenden '|' om tillsättning av professors-, laborators- eller statsagronombefattning. ,: 2. Är professors- eller laboratorsbefattning ledig eller åtnjuter dess innehavare j ledighet utan att honom medgivits att därunder bibehålla säte och stämma i lärar- kollegiet, äger den som uppehåller tjänsten deltaga i överläggningar och beslut beträffande frågor, som beröra av honom företrätt läroämne eller försöksområde; dock icke ifråga om förordnande av docent eller tillsättande av lärarbefattning. Enahanda befogenhet tillkommer speciallärare eller dennes vikarie.

(3. Oförändrad.) Mot ifrågavarande förslag har styrelsen, som i princip tillstyrker föreningens framställning, icke något att erinra. Med anledning härav får styrelsen hemställa om ändring av 16 % av stadgarna för lantbrukshögskolan och statens lantbruksför- sök i överensstämmelse med lärarkollegiets förslag.»

Styrelsen för veterinärhögskolan anförde i sitt yttrande bl.a., att vid ve- terinärhögskolan antalet professurer är mindre än antalet laborators- och därmed likställd befattning. Styrelsen hyste därför betänkligheter att till- styrka framställningen, då denna icke övertygande visat, att reformen skulle medföra allenast fördelar för lärarkollegiets handläggning av ärenden. Då styrelsen insåg det olämpliga i att särskilda bestämmelser skulle gälla för veterinårhögskolan, understödde styrelsen framställningen under förutsätt- ning, att enahanda bestämmelser komme att bli gällande även för Karo- linska medico-kirurgiska institutet, som nu gäller för de medicinska fakul- teterna.

Styrelsen för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut ansåg i sitt yttrande, att säte och stämma i lärarrådet endast borde tillkomma för- utom högskolans ordinarie professorer även laborator med självständig egen institution, dock att sådan laborator icke skulle äga rätt att delta i ären- den rörande docentförordnande, och tillsättande av lärarbefattning samt rektors- och prorektorsämbetena. Beträffande laborator utan egen institu- tion ansågs ingen förändring av deras nuvarande ställning i lärarrådet på- kallat.

Jordbrukshögskoleutredningen anser, att lärarkollegiet vid lantbrukshög- skolan bör begränsas till samma omfattning som nu, intill dess klarhet vunnits över hur förhållandena kommer att gestalta sig i stort vid rikets universitet och övriga högskolor. Omfattningen av lärarkollegiets uppgifter kommer för övrigt att begränsas genom de uppgifter, som tillkommer sek- tionskollegierna.

Med hänsyn till utredningens förslag om inrättande av en propedeutisk kurs för agronomie studerande finner utredningen det nödvändigt, att fö- reståndaren för denna kurs ingår såsom ledamot av kollegiet vid behand— ling av ärenden, som berör kursen och dess elever.

Lärarkollegiets befattning med tjänstetillsättningar bör vara oförändrad ifråga om befattningarna som professor, laborator, 1:e bibliotekarie, docent och speciallärare.

I övrigt skall kollegiet beträffande tjänstetillsättningar avge yttrande i ärenden, som av styrelsen remitterats till kollegiet.

Utredningen finner det ur många synpunkter vara befogat, att en särskild kollegienämnd inrättas vid KLSL. Det synes nämligen angeläget, att vissa ärenden, som berör KLSL:s undervisnings- och forskningsverksamhet, kan behandlas inom ett mindre forum än lärarkollegiet. Det framstår också för

utredningen såsom synnerligen önskvärt, att ett organ finns, som på ett för- beredande stadium kan behandla institutionernas anslagsäskanden för un- dervisnings- och forskningsverksamheten och sammanjämka dessa äskan- den, så att ett förslag kan föreläggas KLSL:s styrelse. Hittills har praxis varierat i detta avseende vid högskolan. Lärarkollegiet har under vissa pe- rioder utövat denna funktion utan att därom är särskilt stadgat. Dessutom har styrelsen inom sig brukat utse ett särskilt utskott för att förbereda anslagsäskandena. En sådan förberedande granskning från styrelsens sida bör givetvis även framgent vara den obetagen, men styrelsens granskning av institutionernas äskanden för undervisnings- och forskningsverksam- heten bör dock kunna underlättas genom att ett särskilt organ haft dessa frågor till förberedande behandling. Med hänsyn till den uppdelning av KLSL:s institutioner, som utredningen förordat i kapitel 8, och de sektions- kollegier, som utredningen förordar i det följande, finner utredningen det lämpligt, att kollegienämnden består av rektor, prorektor och sektioner- nas ordförande. Förutom uppgiften att till styrelsen framlägga förslag till anslagsäskanden för undervisnings- och forskningsverksamheten bör nämn— den även bereda eller handlägga sådana ärenden av akademisk karaktär, som lärarkollegiet hänskjuter till nämnden samt avge yttranden över ären- den som styrelsen eller rektor i övrigt finner vara önskvärt att underställa nämnden.

I såväl lärarkollegiet som kollegienämnden skall rektor vara ordförande och prorektor vice ordförande. De ledamöter i lärarkollegiet, som tillhör trädgårdssektionen, bör i Alnarp under ordförandeskap av rektors ställ- företrädare för sin del behandla sådana ärenden som tillkommer lärarkol- legiet.

VII. Undervisningsnämnd

För närvarande finnes vid KLSL en undervisningsnämnd för undervis- ningens planmässiga ordnande och för uppgörandet av förslag till studie- plan. Nämnden består av rektor och minst fem ledamöter utsedda av lärar- kollegiet, av vilka en skall representera laboratorer och docenter. Denna nämnd sammanträder tillsammans med av studentkåren utsedda ombud.

Enligt gällande universitetsstatuter skall vid rikets universitet finnas en undervisningsnämnd vid varje odelad fakultet och varje sektion med upp- gift att bereda ärenden rörande undervisningens planmässiga ordnande, granska studieplaner och studiehandböcker samt framlägga förslag i så- dana eller liknande frågor. Nämnden består av dekanus såsom självskriven ordförande, två professorer, en annan lärare än professor samt tre leda- möter, utsedda av studentkåren.

Jordbrukshögskoleutredningen. Utredningen anser, att en undervisnings- nämnd alltjämt bör finnas vid KLSL. Denna nämnd bör dock i tillämpliga

delar ha sammansättning och uppgifter liknande dem vid rikets univer- sitet föreskrivna. Bl.a. bör, såsom föreslagits i kap. 7, KLSL:s undervis- ningsnämnd eller de personer nämnden utser ha till uppgift att granska studieplaner för de studerande vid KLSL. Genom här föreslagna föränd- ringar erhåller studentkåren en fastare och starkare förankring till nämn- den, vilket utredningen anser vara av betydelse med hänsyn till nämndens uppgifter.

VIII. Ämnessektioner och sektionskollegier

Enligt det av jordbrukshögskoleutredningen förordade förslaget kommer de nuvarande statsagronom- och statshortonomavdelningarna vid statens jordbruksförsök, statens husdjursförsök och statens trädgårdsförsök att organisatoriskt infogas i de institutioner vid KLSL, som har motsvarande ämnesområden. De institutioner, som erhåller dessa försöksavdelningar, får således tre verksamhetsområden, nämligen fri forskning samt programbun- den undervisning och försöksverksamhet. Institutionens hela verksamhet står under institutionschefens ledning. I sin egenskap av institutionschef ingår vederbörande professor i KLSL:s lärarkollegium och tillsammans med statsagronomen, såsom varande närmaste chef för institutionens för- söksavdelning, i försökskollegiet.

Varje institution, till vilken försöksavdelning är ansluten, framlägger två petita, nämligen en som berör undervisnings- och forskningsverksamheten och en som berör försöksverksamheten. Äskandena för de förstnämnda verksamheterna behandlas i kollegienämnden och äskandena för försöks- verksamheten behandlas i försökskollegiet. Därefter föreläggs de styrelsen.

Institutionerna bör med hänsyn till ämnesområdena sammanföras till ämnessektioner. Varje ämnessektion har eget sektionskollegium. En av sek- tionens professorer utses genom val i sektionskollegiet till sektionsordfö- rande. Ordföranden i trädgårdssektionen _ tillika rektors ställföreträdare vid Alnarp — skall däremot, såsom tidigare nämnts, tillsättas av KLSL:s styrelse efter hörande av trädgårdssektionens sektionskollegium.

I varje sektionskollegium har sektionens professorer, laboratorer, lektorer, statsagronomer och statshortonomer säte och stämma. Därjämte äger mot- svarande befattningshavare tillhörande annan sektion, rätt att närvara i förekommande fall. Sektionskollegium skall, om så erfordras, äga rätt att med sig adjungera person utom kollegiet. Sektionens ordförande leder kol- legiets sammanträden. Vid förfall för ordföranden inträder den till tjänste- åren äldste professorn såsom ordförande i kollegiet. Försöksdirektören äger närvara vid kollegiets sammanträden.

Sektionens främsta uppgift skall vara att handlägga kontakt- och sam- arbetsfrågor rörande forskning, undervisning och försöksverksamhet såväl

mellan institutionerna inom sektionen som ock mellan sektionen och andra anstalter och organ inom ämnesområdet. Kollegiet skall i övrigt handlägga eller förbereda ärenden, som hänskjutits till detsamma.

IX. F örsökskollegium

KLSL:s nuvarande försökskollegium tillkom genom beslut av 1948 års riksdag på förslag av 1945 års försöksutredning. Man avsåg, att det på för- sökssidan skulle bli en motsvarighet till lärarkollegiet. Sagda utredning an- förde bl. a. att avsikten med försökskollegiet skulle vara, att detta skulle fungera som ett tjänstemannamöte med försöksledarna, inom vilket skulle dryftas frågor, som allenast berörde den inom deras försöksinstitutioner bedrivna försöksverksamheten. Det skulle således vara ett för KLSL:s för- söksverksamhet internt organ. Dess uppgifter skulle inskränkas till sådana ärenden, som föll inom ramen för de av KLSL:s styrelse årligen fastställda planerna för försöksverksamhetens bedrivande vid de av styrelsen direkt ledda försöksanstalterna. Kollegiet skulle således icke ta befattning med verksamheten vid de institutioner, som hade egna styrelser och som blott stod under överinseende av KLSL:s styrelse.

Enligt de nuvarande stadgarna utgöres försökskollegiet av föreståndarna, statsagronomerna och överassistenterna vid statens jordbruksförsök och statens husdjursförsök samt laboratorn i statistik och försöksteknik. Ord- förande utses aV styrelsen. Institutionsföreståndare vid KLSL har säte och stämma i kollegiet vid behandlingen av ärende, som berör hans institution. Föreståndaren för Sveriges utsädesförenings filial i Ultuna har rätt att när- vara och yttra sig i försökskollegiet. Försöksgårdsföreståndare skall, då särskild fråga föranleder detta, kallas till sammanträde med försökskolle- giet. Kollegiet äger vid behov anlita och till sammanträde kalla personer utom kollegiet.

Det åligger försökskollegiet bl. a. att enligt styrelsens närmare anvisningar handlägga ärenden, som faller inom ramen för de av styrelsen årligen fast- ställda planerna för försöksverksamhetens bedrivande vid lantbruksförsö- ken samt att till styrelsen avge förslag rörande försöksverksamheten och andra lantbruksförsökens angelägenheter såsom i befordringsärenden m. m.

Jordbrukshögskoleutredn ingen

Enligt jordbrukshögskoleutredningens uppfattning bör KLSL:s försöks- kollegium bibehållas, men det bör ges en ändrad organisation och tilläggas något ändrade och utvidgade arbetsuppgifter.

Kollegiet bör arbeta på sektioner. Dessa sektioner bör utgöras av en jord- bruks-, en husdjurs- och en trädgårdssektion.

I respektive sektion bör ingå dels de institutionschefer, som har sig under- ställda försöksavdelningar, och dels cheferna för dessa försöksavdelningar,

statsagronomer och statshortonomer. Vidare bör försöksdirektören, avdel- ningsföreståndaren för försöksverksamhetens serviceavdelning och någon av KLSL:s statistiker ingå i sektionerna. Med hänsyn till den centrala för- söksledningens samarbete med distriktsnämnderna bör distriktsförsöksle- darna i förekommande fall ingå i försökskollegiet. Kollegiet och sektio- nerna skall dessutom med sig kunna adjungera andra befattningshavare inom eller utom KLSL.

Försöksdirektören skall vara ordförande i det samlade kollegiet och i sektionerna. Han skall dock äga rätt att delegera denna uppgift till annan befattningshavare.

Försökskollegiet bör inom försöksområdet i tillämpliga delar ha motsva- rande uppgifter, som ovan föreslagits tillkomma kollegienämnden. Kollegiet bör således förbereda försöksavdelningarnas petita och för styrelsen fram- lägga ett samlat förslag till årets försöksverksamhet (riksförsöksprogram- met). Detta förslag skall försöksdirektören föredraga i KLSL:s styrelse.

I anslutning till vad som anförts i kapitel 9, vill utredningen här något beröra frågan angående uppgörandet och fastställandet av KLSL:s program- bundna försöksverksamhet, riksförsöksprogrammet.

Preliminära förslag till försöksprogram inom försöksverksamhetens tre områden uppgöres dels inom de centrala försöksavdelningarna och dels vid de lokalt förlagda försöksstationerna i samråd med distriktsnämnderna. Dessa förslag samordnas institutionsvis, varefter de framläggs för respek- tive jordbruks-, husdjurs- och trädgårdssektion inom försökskollegiet. Var och en av de tre sektionerna skall sedan inom den för respektive försöks- verksamhet anvisade medelsramen framlägga ett program jämte de äskan- den, som erfordras för programmets genomförande. Sedan under försöks- direktörens ledning det samlade försökskollegiet sammanjämkat de tre sek- tionernas äskanden, framläggs de uppgjorda programmen jämte äskandena av försöksdirektören inför styrelsen för fastställelse.

I anslutning till vad ovan anförts i fråga om riksförsöksprogrammets till- komst m.m. vill utredningen under hänvisning till vad i kapitel 5 anförts angående forsknings- och försöksverksamhetens inbördes ställning något ytterligare beröra statsagronomernas ställning inom KLSL.

Det har bl.a. anförts, att statsagronomernas ställning i organisationen kunde medföra, att deras förslag icke skulle bli tillbörligt beaktade inom respektive institutioner och sektioner. Det skulle vidare kunna tänkas, att en föreståndare för en vetenskaplig institution antingen skulle komma att sakna en positiv inställning till försöksverksamheten eller också icke besitta de för försöksverksamhetens ledning nödvändiga erfarenheterna.

Då försöksverksamheten genom de av utredningen förordade åtgärderna synes ha fått betryggande garantier häremot, torde enligt utredningens upp— fattning riskerna för en sådan utveckling vara små. För att ytterligare för- stärka försöksverksamhetens ställning vill utredningen förorda följande

förfaringssätt beträffande de av försöksavdelningarnas chefer framlagda förslagen till försök.

Vederbörande statsagronoms förslag i ärende rörande försöksverksamhe- teens uppläggning skall enligt ovan förordade förslag först framläggas och dliskuteras inom institutionen. Därefter överlämnas förslaget till vederbö- rande sektion inom försökskollegiet, där det antingen godkänns eller ock ändras och sammanjämkas med andra försöksprojekt. Det av försökskolle- giet slutgiltigt godtagna förslaget föredras sedan av försöksdirektören i KLSL:s styrelse. Om statsagronomens förslag i försökskollegiet icke beak- tats eller blivit ändrat, skall försöksdirektören i samband med sin föredrag- ning inför styrelsen även framlägga det av statsagronomen förordade för- slaget och jämväl tillse, att denne inför styrelsen får tillfälle att framföra sina synpunkter.

Vad som här utsagts beträffande de av statsagronomerna framlagda pri- märförslagen skall givetvis gälla motsvarande förslag från statshortono- merna och i tillämpliga delar även förslag från distriktsförsöksledarna.

X. F örsöksledarmötet

Enligt gällande stadgar åligger det styrelsen för KLSL att årligen låta anordna ett s. k. försöksledarmöte och att fastställa program för detsamma. Mötet hålles årligen i slutet av november månad och pågår under två dagar. I mötet skall enligt 1948 års riksdagsbeslut ingå överinspektören för försöks- väsendet, föreståndarna och statsagronomerna vid statens jordbruksförsök och statens husdjursförsök, professorerna i allmän jordbrukslära, växt- odlingslära, agronomisk hydroteknik och lantbrukets ekonomi vid KLSL, byråchefen i lantbruksstyrelsens lantbruksbyrå samt hushållningssällska- pens samtliga ordinarie jordbruks- och husdjurskonsulenter. Vid det sam- lade mötet fungerar överinspektören som ordförande. Mötet kan uppdelas på en jordbrukssektion och en husdjurssektion med föreståndarna för sta- tens jordbruksförsök och statens husdjursförsök som sektionsordförande. Mötet har rätt att till sig adjungera personer utanför sin egen krets, vilken rätt användes i förhållandevis stor utsträckning. Sålunda adjungeras regel- mässigt bl.a. försöksgårdsföreståndarna och försöksledarna vid de fasta försöksstationerna. Mötets löpande angelägenheter handhas av ett arbets- utskott, som uppgör förslag till program och i förekommande fall bereder mötets ärenden samt expedierar dess beslut.

För mötet finns inga mera detaljerade stadganden, och dess arbetsformer har följaktligen varit förhållandevis fria. Mötet har numera i huvudsak över- gått till att bli ett allmänt informationsmöte, vid vilket i första hand ledare och specialister inom försöksverksamheten informerar mötesdeltagarna om den pågående försöksverksamheten och om de nya resultat, som vunnits.

Vid diskussioner i samband härmed inhämtas mötesdeltagarnas synpunk- ter. Under senare år har man eftersträvat att samla mötet kring vissa större frågekomplex och mötets förhandlingar brukar tilldraga sig ett betydande intresse. Även representanter för de nordiska grannländernas lantbruksför- söksverksamhet brukar infinna sig.

Vid försöksledarmötet har trädgårdsförsöksfrågor knappast upptagits till behandling. Behov har emellertid förelegat att även samla försöksmännen på trädgårdsnäringens område till årliga sammankomster för information och diskussion av försöksplaner. Detta har medfört, att man inom statens trädgårdsförsök under senare år anordnat informella möten av försöks- ledarmöteskaraktär vid Alnarp.

Jordbrukshögskoleutredningen

Enligt utredningens mening har försöksledarmötena haft en betydande uppgift att fylla. Då behovet att årligen samla försöksmän av olika katego- rier för information och överläggningar säkerligen kommer att kvarstå, föreslår utredningen att mötena bibehålls.

Den av utredningen föreslagna omorganisationen av den statliga försöks- verksamheten medför, att försöksledarmötets sammansättning bör ändras i viss utsträckning. Sålunda bör trädgårdssidan i fortsättningen tillförsäkras en plats inom mötets ram. Mötet bör kunna uppdelas på tre sektioner, en jordbrukssektion, en husdjurssektion och en trädgårdssektion. Försöksdi- rektören bör vara ordförande i mötet i dess helhet, medan sektionsordföran- dena utses av mötet självt. I mötet bör förutom försöksdirektören ingå föreståndarna, statsagronomerna och statshortonomerna inom samtliga in- stitutioner vid KLSL, som har försöksverksamhet, ävensom professorn i lantbrukets företagsekonomi, en av KLSL:s statistiker, föreståndaren för försöksverksamhetens serviceavdelning och distriktsförsöksledarna inom KLSL. Lantbruksstyrelsen bör representeras av byråcheferna för jord- bruks- och husdjursbyråerna, samt av byrådirektören för trädgårdsären- den. Den lokala försöksverksamheten bör representeras av samtliga jord— bruks-, husdjurs- och trädgårdskonsulenter samt de övriga representanter hushållningssällskapen utser. Även chefen för jordbrukets provningsanstalt bör beredas tillfälle att delta. Mötet bör liksom hittills ha rätt att till sig adjungera personer utanför sin egen krets. Ledningen för mötet bör då så bedömes lämpligt vara oförhindrad att uppta speciella frågor i en mer be- gränsad krets. Mötets trädgårdssektion bör, om så befinnes lämpligt, kunna sammanträda i Alnarp.

Som framgått av kapitel 9 har utredningen föreslagit en särskild distriktsorganisation inom jordbruks— och trädgårdsområdena, men där- emot inte inom husdjursområdet. Med anledning härav föreslår utredningen att de uppgifter rörande försöksprogrammets tillkomst, som för jordbruks- och trädgårdsområdena primärt behandlas inom distriktsförsöksnämn-

derna, på husdjursområdet bör handläggas av försöksledarmötets husdjurs- sektion. '

Försöksdirektören bör svara för att mötet årligen kommer till stånd och han bör, liksom f.n. överinspektören, tillsammans med ett arbetsutskott svara för att förslag till mötets program uppgöres, att mötets ärenden för- beredes och att dess beslut protokollföres. Protokollet skall föreläggas KLSL:s styrelse.

Som sekretariat åt mötet bör KLSL:s kansliavdelning fungera. Vid sam- manträden i Alnarp bör denna funktion omhänderhas av trädgårdssektio- nens expedition.

XI. Lantbrukets försöksråd m. m.

Efter förslag av 1945 års jordbruksförsöksutredning omorganiserades ge- nom beslut av 1948 års riksdag KLSL:s båda tidigare fungerande försöks- råd till ett försöksråd. Dettas uppgift skulle vara att främja det fackliga samarbetet mellan den inom KLSL:s ram bedrivna försöksverksamheten och den verksamhet av liknande slag, som bedrevs vid övriga statliga och statsunderstödda forsknings- och försöksinstitutioner på jordbrukets och trädgårdsodlingens område ävensom den lokala försöksverksamheten. Rå- det skulle vidare verka som ett förbindelseorgan mellan försöksverksam- heten å ena sidan samt det praktiska jordbruket, dettas organisationer och vissa industrier å andra sidan. Rådet skulle slutligen fungera som en råd- givande instans till styrelsen för KLSL i försöksfrågor. Överinspektören skulle vara ordförande i såväl försöksrådet som i dess sektioner. Till leda- möter i rådet skulle utses representanter för försöks- och forskningsinsti- tutioner, för det praktiska jordbruket och dess organisationer samt för in- dustrien.

Genom beslut av 1952 års riksdag SFS 779: 1952 nedlades detta försöks- råds verksamhet, då dess funktion som samarbetsorgan av olika anled- ningar bedömdes vara överflödig. I stället inrättades ett särskilt bered- ningsorgan för hushållningssällskapens statsunderstödda lokala försöks— verksamhet. Detta beredningsorgan erhöll namnet försöksrådet. Den av hushållningssällskapen bedrivna, statsunderstödda försöksverksamheten ut- föres i nära samarbete med statens jordbruksförsök. Hos hushållningssäll- skap, som vill anordna dylik verksamhet, skall finnas en försökskommitté för organisation och planläggning av verksamheten. Det ankommer på sta- tens jordbruksförsök att årligen efter hörande av sällskapens försökskom- mitéer utarbeta förslag till program för verksamheten. Denna står under tillsyn och kontroll av KLSL:s styrelse, som även fördelar för verksamhe- ten avsedda statsbidrag. Förslaget granskas av försöksrådet.

Jordbrukshögskoleutredningen. I likhet med 1945 års jordbruksförsöks— utredning finner utredningen för sin del att ett samarbetsorgan bör finnas

för att ett rationellt utnyttjande skall kunna komma till stånd av de me- del, som inom landet sammanlagt står till förfogande för forskning och för- söksverksamhet på lantbruksområdet. I enlighet med utredningens all- männa inställning beträffande de lämpliga formerna för en samverkan olika anstalter emellan finner utredningen emellertid att denna samverkan inte bör ha form av en central dirigering utan ha karaktären av en ömsesi- dig information. Det samarbetsorgan, som utredningen föreslår bli inrättat och som bör benämnas lantbrukets försöksråd, skall sålunda ha karaktären av ett kontaktorgan mellan de olika anstalterna. Den kontakt mellan KLSL och dessa anstalter, som erhålls genom försöksdirektören såsom kontaktman (sid. 339) förstärks ytterligare genom lantbrukets försöksråd. Någon rutin- mässig befattning med försöksplaners uppgörande skall inte tillkomma rådet. Den ömsesidiga information, som kommer till stånd inom rådet, utgör enligt utredningens mening ett värdefullt incitament för leda- möterna i rådet i deras verksamhet och ett medel att motverka en onyanse- rad, icke önskvärd dubbelbearbetning av problemen.

Försöksdirektören skall vara ordförande i lantbrukets försöksråd och KLSL:s kansliavdelning skall fungera som dess sekretariat.

Utredningen finner det inte vara behövligt, att lantbrukets försöksråd är permanent indelat på sektioner men att det bör vara rådet obetaget att, om så befinns lämpligt, upptaga fråga till behandling i särskilt utskott.

Med avseende på de ledamöter, som skall ingå i rådet, finner jordbruks- högskoleutredningen, att den sammansättning, som av 1945 års jordbruks- försöksutredning föreslogs för försöksrådet i den av sagda utredning före- slagna organisationen, i huvudsak bör gälla även med avseende på lant- brukets försöksråd, givetvis dock med de anpassningar, som betingas av sedan dess inträffade förändringar och de förslag jordbrukshögskoleutred- ningen i detta betänkande framlägger. Rädet bör därutöver äga rätt att med sig adjungera företrädare för forskning och övrig expertis, som bör förväntas kunna bidra till belysandet av de frågor, som skall behandlas. Med den karaktär av organ för kontakt och information, som rådet är av- sedd att ha, synes detta vara naturligt och ej heller inge några betänklig- heter ur praktiska synpunkter.

Med hänsyn till vad utredningen anfört i kap. 9 om hushållningssällska- pens statsunderstödda lokala försöksverksamhet bör de uppgifter som nu tillkommer det nuvarande försöksrådet överflyttas till en särskild bered- ningsnämnd. Beträffande denna nämnds uppgifter och sammansättning m.m. hänvisas till kap. 9. I samband med denna förändring bör det nuva— rande försöksrådet upphöra.

XII. Den administrativa och kamerala verksamheten vid KLSL m.m.

Beträffande utformningen av organisationen för den administrativa och kamerala verksamheten vid KLSL har, som tidigare nämnts, jordbrukshög- skoleutredningen biträtts av statens organisationsnämnd. Med utgångspunkt från av utredningen givna direktiv rörande riktlinjerna för KLSL:s fram- tida arbetsuppgifter och organisation har nämnden efter verkställda under- sökningar vid KLSL och Alnarpsinstitutet framlagt förslag, som i sin hel- het redovisas i bilaga 1.1 Då detaljerna i denna nämndens utredning fram- går av bilagan, har utredningen i detta kapitel endast velat återge huvud- dragen av detsamma.

KLSL:s kansli står för närvarande under ledning av en ekonomidirektör, som tillika är kanslichef. En försöksgårdsföreståndare biträder för närva- rande styrelsen vid övervakningen av förvaltningen av statens försöksgår- dar.

Arbetet inom kansliet är organiserat på sekreteraravdelning, kamrerare- avdelning och överinspektörens kansli, varjämte högskolans olika service- betonade ekonomiarbeten utföras under ledning av en byggnadsassistent.

Kansliet handlägger ärenden, som avser KLSL:s organisation, personal och ekonomi. Till kansliet hänföres vidare kanslibyggnadens telefonväxel, skriv- och dupliceringsarbeten, vakthållning, budsändning samt för högsko- lan gemensamma uppgifter såsom byggnads-, reparations-, eldnings- och hantverksmässiga ärenden ävensom park- och trädgårdstillsyn, vinterväg- hållning, bilservice, förande av inventarieförteckningar, försäljning av stu- diehandböcker samt inköp och förrådshållning av skriv- och kontorsmate- riel för kansliets behov.

Vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut finns, en rektors- expedition och ett gemensamt kamrerarekontor. Institutet saknar heltids- anställd sekreterare. Vissa administrativa och kamerala uppgifter fullgöres inom de olika avdelningarna. Som chef för kamrerarekontoret tjänstgör en kamrerare, vilken tillika mot särskilt arvode är styrelsens sekreterare. Sek- reteraren biträder rektor med handläggningen av vissa administrativa ären- den. Den kamerala verksamheten vid institutet, som är huvudförvaltning, är starkt koncentrerad till kamrerarekontoret.

Statens organisationsnämnds förslag innebär i huvudsak följande. Organisationsnämnden föreslår, att de administrativa och kamerala verk- samheterna vid KLSL:s ultunadel i likhet med nu gällande organisations- former vid ett flertal akademiska lärosäten i vårt land omhänderhas av två

1 P.M. angående statens organisationsnämnds biträde åt jordbrukshögskoleutredningen rörande organisationen av de administrativa och kamerala verksamheterna vid lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök samt Alnarps—institutet.

tencilerad upplaga, Kungl. jordbruksdepartementet.

parallellställda avdelningar, en kansliavdelning och en ekonomiavdelning. Avdelningarna skall i erforderlig utsträckning samarbeta med varandra i olika hänseenden. Avdelningarna lyder i administrativt avseende under rektor, men skall samtidigt betjäna försöksdirektören och den av honom handhavda verksamheten.

Som chef för vardera avdelningen föreslås en byrådirektör. Var och en av dessa bör vara föredragande inom sitt verksamhetsområde i KLSL:s styrelse samt de kollegier, nämnder och råd, som kommer att finnas vid KLSL.

Kansliavdelningen föreslås i huvudsak handlägga ärenden rörande orga- nisation, arbetsordningar och övriga arbetsföreskrifter, personal, årsberät- telser och övriga redogörelser, kompetens- och utbildningsfrågor, skriv- och dupliceringsarbeten samt ombesörja värden av arkivet. Avdelningen skall föra styrelsens protokoll och ansvara för expedieringen av ifrågavarande ärenden.

Ekonomiandelningen föreslås organiserad på kamrerarkontor, inten- dentsdetalj och verkstadsdetalj. Kamrerarkontoret skall omhänderha ären- den angående anslagsäskanden, personalredovisning, löneuträkning, kassa- rörelse, medelsförvaltning, fondförvaltning, förvaring av värdehandlingar samt utredningar och andra ärenden av ekonomisk natur. Kontoret skall föra tjänstematrikel och upprätta personalstatistik samt ombesörja bok- föringen. Kontoret står närmast under ledning av en kamrerare.

Intendentsdetaljen skall såsom kontaktorgan mellan byggnadsstyrelsen och KLSL handlägga ärenden angåendehyror för och underhåll av tjänste- och hyresbostäder samt därmed sammanhängande ärenden av byggnadstek- nisk och ekonomisk art. Den skall omhänderha arbetet rörande parker och trädgårdar, bilserviceverksamheten, snickarverkstaden, upphandling och förrådshållning av standardmateriel jämte förrådsbokföring. Detaljen skall ledas av en intendent.

Verkstadsdetaljen med finmekanisk verkstad skall bl.a. ombesörja ser- viceverksamheten i fråga om apparatur, såsom rådgivning, ny- och om- konstruktion samt reparationer ävensom biträda vid inköp av apparater. Som chef för denna detalj har föreslagits en ingenjör.

De till intendents- och verkstadsdetaljerna hänförda arbetsuppgifterna avser KLSL:s verksamhet i Ultuna.

Organisationsnämnden har vidare föreslagit ett flertal rationaliserings- åtgärder bl.a. rörande registrering, protokoll- och matrikelföring, kassa— verksamhet, löneuträkning och löneutbetalning, bokföring, inköp och för— rådshållning.

För att med hänsyn till det stora avståndet mellan Ultuna och Alnarp säkerställa den till Alnarp förlagda trädgårdssektionens funktionsduglighet och för att åstadkomma en smidig handläggning av sektionens administra— tiva och kamerala ärenden bör enligt organisationsnämnden sektionen givas en relativt självständig ställning i förhållande till KLSL i övrigt. För den

sl—kull har föreslagits inrättandet av en sektionsexpedition i Alnarp. Som clnef för expeditionen har föreslagits en förste byråsekreterare.

Expeditionen skall bl.a. enligt organisationsnämndens förslag fullgöra sekreteraregöromål, bereda, expediera och protokollföra ärenden för sek- titonens ordförande, sektionskollegiet, lärarkollegiet i Alnarp och till sektio- naen hörande institutioner och underavdelningar, omhänderha organisa- tilons—, personal-, undervisnings- och elevärenden, föra tjänstematriklar och personalstatistik för vid sektionen tjänstgörande personal, ombesörja diarie- föring och arkivvård, skriv— och dupliceringsarbeten, budsändning och vakt- hiållning, m.m. Därjämte skall expeditionen omhänderha sektionens ka- inierala ärenden, verkställa utredningar av ekonomisk-kamera] natur, om- besörja upphandling och förrådshållning för sektionen samt kontakten med byggnadsstyrelsen ifråga om sektionen tillhörande byggnader.

Jordbrukshögskoleutredningen. J ordbrukshögskoleutredningen har för sin del funnit, att det av statens organisationsnämnd framlagda förslaget till kansli- och ekonomiavdelningar vid KLSL:s ultunadel och expedition i AI- narp innebär en väl avvägd och rationell organisation, varför utredningen ansett sig böra förorda detsamma. Under utredningsarbetets gång har emel- lertid framkommit vissa frågor, vilka nämnden, då den avgav sitt förslag, icke hade tillfälle att taga ställning till. Dessa frågor avser utredningens förslag beträffande intendents- och verkstadsdetaljernas arbetsuppgifter samt behovet av eventuell ytterligare personal vid kansliavdelningen.

För att närmare undersöka de konsekvenser, som utredningens förslag i nämnda hänseenden skulle kunna få ifråga om kansli- och ekonomiavdel- ningarnas organisation har utredningen anlitat förste byråsekreteraren E. Karlberg. Karlberg har i dessa frågor anfört bl.a. följande:

Intendents- och verkstadsdetaljernas arbetsuppgifter. Det har inom utredningen diskuterats, om den till intendentsdetaljen hänförda verksamheten rörande parker, väghållning och bilservice i stället borde tillkomma lantbruksförvaltningen i Ul- tuna. Om bilserviceverksamheten samordnades med den för lantbruksförvaltningens reparationsservice erforderliga verkstaden och verksamheten rörande parker och väghållning samordnades med liknande verksamhet inom lantbruksförvaltningen, är det sannolikt, att man skulle uppnå ett rationellare utnyttjande av arbetskraf- ten.

I fråga om den av nämnden föreslagne ingenjören på verkstadsdetaljen vore det önskvärt, om denne i mån av behov kunde biträda försöksverksamhetens service- avdelning i frågor rörande inköp och vård av sådan utrustning, som försöksverk— samhetens serviceavdelning avses komma att disponera. Detta bör dock ske en- dast i sådan utsträckning, att hans verksamhet inom verkstadsdetaljen icke även- tyras.

Det bör tillkomma KLSL:s styrelse att fastställa närmare bestämmelser i här berörda hänseenden.

Kansliavdelningens personal. Det har från utredningens sida ifrågasatts, om av nämnden föreslagen kvalificerad personal på kansliavdelningen kunde anses till-

räcklig för de föreslaga uppgifterna. Då utredningen för närvarande icke har möj- lighet att närmare precisera arbetsuppgifternas volym, framlägges icke förslag att tillföra avdelningen ytterligare personal. Det kan emellertid eventuellt komma att visa sig erforderligt, att en tjänst som amanuens i reglerad befordringsgång eller en kanslisttjänst bör tillföras avdelningen. Frågan härom bör bli föremål för bedömning, sedan den nya organisationen varit i verksamhet en tid och er- farenhet vunnits rörande behovet av arbetskraft.

De av Karlberg framförda synpunkterna anser sig utredningen kunna biträda. Vad beträffar intendents- och verkstadsdetaljernas arbetsuppgifter liksom kansliavdelningens personal bör det ankomma på styrelsen för KLSL att, sedan erfarenhet vunnits, ta närmare ställning till dessa frågor. Utredningen vill avslutningsvis framhålla att, därest förslaget rörande den administrativa och kamerala verksamheten godtages, samråd bör äga rum mellan KLSL:s styrelse och statens organisationsnämnd vid förslagets ge- nomförande i denna del.

XIII. Lönegradsplacering av personalen vid KLSL:s administrativa och kamerala organ

Förslag till lönegradsplacering av de befattningshavare, som organisa— tionsnämnden förordar i sitt förslag rörande KLSL:s administrativa och kamerala organ, ingick icke i nämndens från utredningen erhållna uppdrag. För detta uppdrag har utredningen därför anlitat förste byråsekreteraren E. Karlberg. Över det av honom framlagda förslaget har organisationsnämn- den sedermera avgett yttrande. Beträffande befattningshavarnas lönegrads- placering anför Karlberg bl.a. följande.

. . . För vissa tjänster, som föreslagits av organisationsnämnden, nämligen förste kansliskrivare, biblioteksassistent, kontorist, kanslibiträde, kontorsbiträde, för- rådsman, hantverkare, eldare och gårdskarl förekommer blott en lönegrad. Dessa tjänsters lönegradsplacering synes därför icke behöva diskuteras i detta samman- hang.

Enligt utredningens blivande förslag kommer personalen för forskning, under— visnings- och försöksverksamhet att utökas. Den månadsavlönade personalen be- räknas komma att uppgå till cirka 700 personer och den kollektivavtalsanställda till mellan 180—230 personer. Antalet studerande beräknas till omkring 300.

Kansliavdelningen. Organisationsnämnden har föreslagit, att en byrådirektörs- tjänst inrättas såsom chefsbefattning för kansliavdelningen. De arbetsuppgifter av administrativ art, som hittills åvilat ekonomidirektören, avses därvid överflyttade på denne befattningshavare. Han skall ansvara för och bereda eller låta bereda de ärenden, som enligt nämndens förslag skola handläggas på avdelningen.

Han skall inom avdelningens verksamhetsområde vara föredragande i styrelsen och dess arbetsutskott, lärar- och försökskollegierna, försöksråd och övriga organ, som kan finnas vid högskolan och försöksverksamheten.

Den administrativa verksamheten vid lantbrukshögskolan kommer efter utbygg-

maden att bliva mer omfattande än nu. Därtill kommer, att arbetet i viss mån är särpräglat och avvikande från vanliga ämbetsverks. Kraven på kompetens och kvalifikationer på den tjänsteman, som skall vara chef för kansliavdelningen måste därför vara höga. Den administrative avdelningschefen och dennes närmaste med— arbetare på avdelningen kommer att vara de enda befattningshavare inom högsko- lain i Ultuna, som har utbildning inom avdelningens verksamhetsområde. Detta medför, att de realiteter måste svara för hithörande synpunkter inom högskolans olika organ. Vetenskapsmännen har sällan tid att vid sidan av sitt ordinarie forsk- nings- och lärararbete ägna sig åt dessa synpunkter utan måste för sitt ställnings- tagande i stor utsträckning förlita sig på dessa tjänstemäns uppgifter.

För att kunna förvärva och behålla en kvalificerad kraft för denna tjänst, som även kommer att bli en personalchefsbefattning för högskolan i sin helhet, direkt underställd rektor och för att säkerställa kontinuitet i förvaltningsarhetet, bör tjänsten, som torde böra räknas såsom sluttjänst, icke placeras i lägre löne- grad än A 26.

Enligt nämndens förslag avses förste byråsekreteraren i den nya organisationen komma att övertaga vissa av de uppgifter, som nu tillkommer högskolans sekrete- rare. Sålunda skall han icke blott vara sekreterare åt styrelsen och dess arbetsut- skott utan även omhänderha sekreterareuppdragen i samtliga de organ, som kan komma att inrättas vid högskolan såsom kollegienämnd, lärarkollegium, undervis- ningsnämnd, beredningsnämnd och försöksråd. Han skall därjämte biträda för- söksdirektören vid handläggningen av ärenden, som kommer att beröra försöks- verksamheten och i Övrigt biträda byrådirektören i dennes arbete samt vid be- hov vikariera för denne. Då de arbetsuppgifter, som skall tillkomma honom, så- lunda blir av mångskiftande och kvalificerad art, bör tjänsten placeras i lägst lönegrad A 21.

Ekonomiavdelningen. Såsom ovan nämnts har organisationsnämnden som chef för ekonomiavdelningen föreslagit en tjänst såsom byrådirektör. Denna befatt- ningshavare skall övertaga ansvaret för handläggningen av de ärenden av ekono- misk art, som nu ombesörjes av ekonomidirektören. Därjämte skall avdelningen omhänderha personalredovisning och personalärenden i samråd med kansliavdel- ningen samt föra högskolans tjänstematrikel. Avdelningen skall även vara huvud- man för den till Alnarp förlagda trädgårdssektionen rörande frågor, som falla inom avdelningens verksamhetsområde.

Avdelningschefen skall inom sitt verksamhetsområde vara föredragande i hög- skolans styrelse och dess arbetsutskott samt övriga organ —— framförallt kollegie- nämnden — som kommer att finnas vid högskolan. Han skall även följa det kame- rala arbete, som icke bedrives vid kamrerarkontoret, utan vid högskolan i övrigt. Han skall vidare i fråga om lantbrukshögskolans ultunadel övervaka inköpsverk- samheten och förrådshållningen med tillhörande bokföring samt .att verkstads— detaljen utnyttjas på ett i organisatoriskt avseende rationellt sätt.

Vad ovan sagts om kansliavdelningens byrådirektör angående dennes sakkun- skap äger sin tillämpning även för denne tjänsteman i vad avser de kamerala syn- punkterna.

Med hänsyn till kvaliteten av de arbetsuppgifter, vilka kommer att åvila denne befattningshavare, och då tjänsten i detta fall likaledes torde få anses som en sluttjänst, synes tjänsten icke böra placeras i lägre lönegrad än A 26.

Den hittillsvarande befattningen som bokhållare i lönegrad A 15 har av nämn- den föreslagits utbytt mot en kassörsbefattning. Med hänsyn till omfattningen av de ordinarie arbetsuppgifter, som skall tillkomma kassören efter en utbyggnad av högskolan, samt att han bör vara kvalificerad att vikariera i kamrerarens ställe och i övrigt biträda denne med det kvalificerade arbetet inom kontoret, synes i jämförelse med andra statliga förvaltningsorgan en placering i lönegrad A 12 vara motiverad.

Nämnden har föreslagit, att som chef för intendentsdetaljen bör placeras en intendent. Denne kommer i huvudsak att övertaga de arbetsuppgifter, som nu tillkommer byggnadsassistenten, vilken är placerad i lönegrad A 17. Därjämte skall uppgifterna med inköp, förrådshållning och förrådsbokföring av standard- varor för högskolans samtliga institutioner i Ultuna samt expeditionsvaktsgöro- målen hänföras till denna detalj. De arbetsuppgifter, som ankommer på intenden- ten, blir vidare av arbetsledande natur. Det blir även nödvändigt, att han för- skaffar sig en relativt stor varukännedom inom verksamhetsområdet för att på ett ekonomiskt sätt kunna verkställa upphandlingar. Därför synes en lönegrads- placering i A 19 vara lämplig.

I fråga om tjänsterna som maskinmästare, trädgårdsmästare, reparatör och ex- peditionsvakt finnes med hänsyn till tjänsteinnehavarnas blivande arbetsuppgifter icke anledning frångå de nuvarande lönegradsplaceringarna. Nattvakten och de säsongsanställda trädgårdsarbetarna böra såsom hittills vara kollektivavtalsan- ställda.

1956 års tekniska biträdesutredning har i ett den 17 november 1958 avgivet be- tänkande angående teknisk biträdespersonal till behandling bl. a. upptagit frågan angående läroverksingenjörers inplacering i det statliga lönesystemet. Därvid har utredningen funnit, att jämväl vid universitet och högskolor liksom vid övriga vetenskapliga institutioner de inom kommunikationsverken tillämpade beford- ringsgrunderna bör utnyttjas för tekniker med läroverks- och institutsingenjörs- examen. Lönegraderna är i dessa fall efter fyra års anställning under vissa för- utsättningar för läroverksingenjörer Ae 15 och för institutsingenjörer Ae 12 efter två års anställning.

I fråga om behovet av ingenjörsbefattningar vid universitet och högskolor har utredningen framhållit, att det vore önskvärt, att frågan om organisationen av den kvalificerade tekniska biträdestjänsten såväl i princip som i detaljer utredes i ett sammanhang. Utredningen ifrågasätter, »huruvida det icke vore ändamålsenligt att förse varje universitet och högskola med en för hela lärosätet gemensam drifts- ingenjör eller eventuellt flera sådana med specialiteter. På dylik driftsingenjör skulle i så fall ankomma att tjänstgöra som högsta tekniska rådgivare åt den vetenskapliga personalen, att vaka över att förekommande arbeten utföres så rationellt som möjligt, att tillverkning icke äger rum av detaljer eller apparater som med fördel går att köpa till lägre kostnad i öppna marknaden, att hålla kon- takt med andra lärosäten för undvikande av dubbelarbeten i fråga om apparat- tillverkning m. m.»

De arbetsuppgifter, som avses ankomma på chefen för verkstadsdetaljen, är av den natur, att de fordrar kvalificerad utbildning. Då avsikten är, att han skall bistå högskolans samtliga institutioner med råd och assistens av kvalificerad art i tekniskt hänseende vid anskaffning och installation samt ny- och omkonstruktion

av apparater och andra anordningar för laboratoriearbetet, synes det ofrånkom- ligt, att examen från tekniskt gymnasium eller motsvarande samt erfarenhet av verksamhet inom industri eller hantverk uppställes såom kompetenskrav. För att kunna anskaffa och behålla lämplig arbetskraft, vilket bör kunna medföra icke olbetydliga ekonomiska fördelar med hänsyn till den dyrbara apparatur det här är fråga om, bör tjänsten placeras i lönegrad A 19.

Trädgårdssektionens expedition. Såsom organisationsnämnden framhållit måste trädgårdssektionen med hänsyn till det stora avståndet mellan Ultuna och Alnarp för att dess funktionsduglighet skall säkerställas och för att åstadkomma en smidig handläggning av sektionens administrativa och kamerala ärenden givas en relativt självständig ställning i förhållande till lantbrukshögskolan i övrigt. För den skull har nämnden ansett det erforderligt, att till sektionen knytes en särskild expedi- tion. Som chef för denna har nämnden föreslagit en sekreterare.

Såsom av nämndens promemoria framgår skall sekreteraren utföra arbetsupp- gifter av liknande natur, som i olika avseenden skall tillkomma byrådirektörerna, förste byråsekreteraren, kamreraren och intendenten vid Ultuna med undantag för huvudbokföringen, som skall omhänderhas av kamrerarekontoret i Ultuna.

Enligt sektionsordförandens bestämmande avses sekreteraren i erforderlig ut- sträckning biträda denne vid föredragning inom högskolans styrelse och andra organ samt vara sekreterare i sektionens lärarkollegium och övriga organ, som kan komma att finnas inom sektionen. Han bör även såsom nämnden föreslagit vara sekreterare i den samarbetsnämnd, som skall finnas i Alnarp, för de olika dit förlagda institutionerna och som nu bildar Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut.

Den månadsavlönade personalen vid trädgårdssektionen i Alnarp och den i an- slutning till sektionens verksamhet bedrivna lokala försöksverksamheten kommer enligt utredningens förslag efter utbyggnaden att uppgå till cirka 80 personer. Även om avlöningarna för denna personal skall utbetalas av kamrerarekontoret i Ultuna, måste dock expeditionen kontinuerligt under varje månad följa denna personals tjänstgöring och månatligen till kamrerarekontoret lämna uppgifter, som skall ligga till grund för kontorets uträkningar. Den kollektivavtalsanställda personalen beräknas komma att uppgå till 50—100 personer, därav somliga sä- songsanställda. Denna personal bör av praktiska skäl avlönas av expeditionen.

Antalet elever, som skall bedriva studier vid trädgårdssektionen, kommer att utgöras av två år tre årsklasser om vardera cirka 10—15 studerande.

Som en jämförelse kan anföras, att vid Skogshögskolan finnes anställda cirka 90 månadsavlönade och 10 enligt kollektivavtal samt cirka 150 studerande, därav 36 förlagda till Garpenberg. Som chef för högskolans administrativa och kamerala verksamhet finnes en förste byråsekreterare i lönegrad Ao 23, vilken tjänst be- gärts uppflyttad till byrådirektör i Ao 25.

Det är av stor betydelse, att sekreteraren i största möjliga utsträckning kan an- förtros att självständigt omhänderha arbete av administrativ och kamera] natur, vilket arbete eljest skulle betunga sektionsordföranden och institutionscheferna alltför mycket och verka hämmande på deras vetenskapliga verksamhet såsom institutionschefer.

Det är slutligen av stor vikt, att till tjänsten som sekreterare kunna erhålla en i såväl administrativa som kamerala göromål väl kvalificerad innehavare, helst med

examen från juridisk fakultet, varför en lägre lönegrad än A 23 icke bör komma ifråga.

De arbetsuppgifter, som enligt organisationsnämnden skall tillkomma expedi- tionsvakten vid expeditionen, är av för expeditionsvakt i lönegrad A 7 sedvanlig art, varför en placering i denna grad förordas.

Över det av Karlberg utarbetade förslaget till lönegradsplacering har orga- nisationsnämnden bl. a. anfört följande.

. . . Karlberg har föreslagit, att de båda byrådirektörsbefattningarna skall place- ras i lönegrad A26. Vid en jämförelse med de administrativa chefsbefattningarnas nuvarande lönegradsplacering vid övriga akademiska lärosäten synes det som om ifrågavarande befattningar borde placeras i lönegrad A 24. En prövning av denna löneställning bör emellertid ske i samband med den generella tjänsteförtecknings- revision, som eventuellt kan komma att verkställas för övriga likartade befatt- ningar vid universitet och högskolor i anledning av universitetskanslerns under- dåniga skrivelse den 24 oktober 1956 med hemställan om uppflyttning i lönegrader av vissa administrativa befattningshavare vid universitet och andra lärosäten, Stockholms högskolors rektorskonvents promemoria i februari 1957 angående de administrativa befattningshavarnas löneställning vid de akademiska läroanstalterna samt civila statsförvaltningens tjänstemannaförbunds skrivelse till Konungen den 8 april 1957 med förslag om ändrad löneställning för den administrativa chefs— personalen vid universitet och högskolor.

Beträffande den av Karlberg föreslagna löneställningen för intendenten, A 19, ifrågasättes, om icke med hänsyn till arbetsuppgifterna en placering i 17 lönegra- den vore mer motiverad.

Den föreslagna befattningen såsom ingenjör har av Karlberg placerats i 19 löne- graden. Om en dylik tjänst inrättas, bör frågan om löneställningen för tjänsten enligt nämndens mening upptagas till omprövning i samband med de förhand- lingar, som kan komma till stånd med anledning av 1956 års tekniska biträdes- utrednings förslag i dess betänkande angående teknisk biträdespersonal i fråga om ingenjörsbefattningar vid universitet och högskolor. I avvaktan härpå bör tjäns- ten placeras i 17 lönegraden . ..

Jordbrukshögskoleutredningen. Utredningen har funnit det av Karlberg framlagda förslaget väl avvägt och förordar för sin del, att befattningsha- varna inplaceras i de av honom angivna lönegraderna. Rörande intenden- tens lönegradsplacering vill utredningen därjämte framhålla, att denne tillagts ytterligare arbetsuppgifter utöver de av organisationsnämnden före- slagna. Sålunda skall han träffa avtal med återförsäljare av baljväxtbakterie- kulturer samt ombesörja leverans och fakturering av dessa.

För att underlätta den av utredningen föreslagna omorganisationen bör intill dess denna genomföres vid eventuella vakanser här berörda befatt- ningar ej återbesättas med ordinarie innehavare. Den personal som friställs vid omorganisationen bör i största möjliga utsträckning överföras till nya befattningar. I den mån denna överflyttning leder till att någon av befatt—

ningshavarna blir placerad i en lägre tjänst bör detta dock ej medföra sänkt lön utan han bör stå kvar i samma lönegrad.

Föreslagen personal vid kansli— och ekonomiavdelningarna.

A. Kansliavdelningen: 1 byrådirektör 1 1:e byråsekreterare 1 1:e kansliskrivare 2 kontorister 1 kanslibiträde 3 kontorsbiträden

B. Ekonomiavdelningen: 1 byrådirektör

a. Kamrerarkontoret kamrer

kassör

kontorist kanslibiträde

3 kontorsbiträden

HHHH

A26 A21 A12 A 9 A 7 A5

A26

A21 A12 A 9 A 7 A 5

b. Intendentsdetaljen 1 intendent (nuv. byggnadsass. bef.) A 19 1 maskinmästare A 12 2 reparatörer A 8 resp. A 9 6, 5 eldare A 7 2 hantverkare A 8 1 trädgårdsmästare A 9 6 gårdskarlar (chaufför) A 7 1 förrådsman A 7 3 expeditionsvakter A 7 1 nattvakt, kollektivavtalsanställd 3 trädgårdsarbetare, såsonganställda (kollektivavtalsanställda) c. Verkstadsdetaljen 1 ingenjör A 19 1 instrumentmakare A 11

KAPITEL 11

Anslagsberäkningar

Utredningen framlägger i detta kapitel beräkningar över kostnaderna för de åtgärder som föreslagits i tidigare delar av betänkandet. Dessa kostnader är av två slag; dels investeringskostnader av engångskaraktär, dels årligen återkommande driftskostnader.

I. I nvesteringskostnader

Dessa utgöras av kostnader för A) markinköp, B) ny- och ombyggnader inklusive fast inredning och yttre arbeten såsom ytplanering, ledningar och vägar, samt C) utrustning av ny— och ombyggda lokaler.

A. Markinköp

Det kan bli aktuellt att inköpa ca 15 ha åkerjord för jordbruksförsöks- stationen i västra distriktet (Skara), såvida erforderlig mark ej kan arren- deras. Kostnaden för det eventuella inköpet kan uppskattas till ca 50 000 kr.

B. Ny- och ombyggnader inklusive fast inredning och yttre arbeten De av utredningen föreslagna byggnadsåtgärderna har kostnadsuppskat- tats av byggnadsstyrelsen och statens forskningsanstalt för lantmannabygg- nader (SFL). Kostnadsuppskattningarna som återfinnes detaljredovisade i kap. 12 är sammanfattade i tabell 1.

Tabell 1. Kostnader för av utredningen föreslagna byggnadsarbeten vid KLSL, tusental kr.

Byggnadskostnader uppskattade av

Byggnads- styrelsen SFL

Ultuna 18 000 750 Alnarp: Trädgårdssektionen ................ 5 600 70 Jordbruks- och husdjursförsöksstationerna Skara: Jordbruksstationen 60 Nyckelby: Trädgårdsförsöksstationen ......... Öjebyn: Trädgårds- och husdjursförsöksstationerna

Summa

För påbörjande av utbyggnadsetapp I av byggnadsprogrammet omfat- tande de å sid. 407 upptagna projekten vid Ultuna och de å sid. 409 upp- tagna projektion vid Alnarp erfordras enligt byggnadsstyrelsens beräk- ningar ca 2,5 resp. 0,5 milj. kronor, vilket belopp enligt utredningens tids- plan bör ställas till förfogande budgetåret 1960/61.

C. Utrustning av nybyggda och ombyggda lokaler

1 ovan redovisade byggnadskostnader'ingår ej kostnader för utrustning. Utrustningsnämnden för universitet och högskolor räknar erfarenhetsmäs- sigt med att utrustningskostnaden vid nybyggnader av högre läroanstalter uppgår till mellan 25 och 45% av byggnadskostnaderna. Den lägre siffran gäller för kontorsbetonade institutioner och den högre för utpräglat experi- mentellt inriktade institutioner. Det är emellertid praktiskt taget omöjligt att exakt ange kostnaden för utrustning. Särskilt gäller detta då byggna- derna inte är detaljplanerade. Genom den fortgående utvecklingen förändras också behovet av utrustning, allteftersom ny apparatur, nya instrument och nya vetenskapliga metoder tillkommer. Utredningen föreslår därför, att samma tillvägagångssätt tillämpas vid byggnadsarbeten inom KLSL som nu användes vid universiteten och de ecklesiastika högskolorna. Detta inne- bär att utrustningen av de ny- och ombyggnader, som statsmakterna fattar beslut om, skall genomföras i samråd med utrustningsnämnden för univer- sitet och högskolor. Utredningen vill i detta sammanhang framhålla att KLSL:s byggnader bör ha en utrustning av samma standard som närmast motsvarande institutioner vid universiteten och de under ecklesiastikde— partementet sorterande högskolorna erhåller.

II. Driftskostnader

Driftskostnaderna är i den nuvarande staten för KLSL fördelade på posterna: A. avlöningar, B. omkostnader, C. materiel, D. nyanskaffning och underhåll av utrustning, E. bokinköp och bokbindning, F. stipendier, G. lokal och fast försöksverksamhet samt H. jordbruksdriften vid statens för- söksgårdar. Fördelningen ifråga tillämpas även för den högre trädgårds- kursen samt vid statens trädgårdsförsök vid alnarpsinstitutet dock att pos- ten H. ej ingår.

Utredningen föreslår nedan att fördelningen av driftskostnaderna på olika poster i vissa avseenden ändras. Avsikten härmed är att vinna bättre över— skådlighet, att borttaga sådana onödiga barriärer mellan posterna som hind- rar verksamheten, att skapa nödvändig likformighet mellan KLSL:s ultuna- och alnarpsdelar samt att möjliggöra att universitetsutredningens normer kan följas vid beräkning av materialanslag m. m.

Härutöver har utredningen fördelat de olika anslagsposterna på skilda

arbetsområden i aVSikt att erhålla en önskvärd överblick över kostnaderna för olika verksamhetsgrenar. Dessa områden är administration, bibliotek, undervisning och forskning, försöksverksamhet, baljväxtlaboratoriet, jord- bruksdriften och analyslaboratoriet.

I tabellbilaga 1 har anslagen till KLSL, statens trädgårdsförsök samt den högre trädgårdskursen för budgetåret 1959/60 redovisats enligt det av ut— redningen föreslagna nya systemet och i tabellbilaga 2 sid. 380 de anslags- belopp utredningen funnit vara erforderliga för KLSL:s blivande verksam- het.

A. Avlöningsanslag

Lönekostnaderna har beräknats på den föreslagna tj änstens lönegrad samt för tjänster i löneplan A med tillägg av en löneklass i de fall tjänsterna icke är befordringstjänster. För assistenter i regl. befordringsgång A 15—A 19 har lönen beräknats efter lönegrad A 17.

I tabellbilaga 1 redovisas avlöningskostnaderna för 1959/60 omfördelade i enlighet med den indelning som utredningen föreslår. För avlöningsansla- get innebär omfördelningen endast att avlöningar till kollektivanställd per- sonal inom försöksverksamheten brutits ut och överförts till försöksansla— get. Löner till kollektivanställd personal redovisas f. n. under löneanslaget vid Ultuna men under omkostnadsanslaget vid Alnarp. Utredningens för- slag innebär att lönerna till kollektivanställd personal som arbetar inom försöksverksamheten skall redovisas under försöksanslaget.

Beräkningen av de avlöningskostnader som kommer att finnas, enligt ut- redningens förslag framgår av tabellbilaga 2. Vid denna beräkning har till 1959/60 års avlöningskostnader, som är redovisade i tabellbilaga 1 lagts den ökning (minskning) som uppstår till följd av utredningens förslag om nya och förändrade tjänster. I båda tabellbilagorna har beräkningarna grundats på 1959 års löner och utförts på samma sätt för såväl ultuna- som alnarpsdelen. Dessa två delar särredovisas dock för att underlätta jämförel- ser med nuläget.

Arvodet till rektor vid KLSL föreslås ökat från 1 980 kr. per år till 2 400 kr. och representationsbidraget från 1 800 kr. per år till 2 400 kr. Försöks- direktören föreslås erhålla ett representationsbidrag om 1500 kr. per år. Av sektionsordförandena föreslås endast trädgårdssektionens ordförande erhålla särskilt arvode, eftersom denne kommer att vara rektors ställföre— trädare vid Alnarp. Sektionsordföranden i Alnarp föreslås erhålla 1 800 kr. per år i arvode och 1 500 kr. i representationsbidrag.

Anslag till kollektivanställd personal har som tidigare nämnts överförts till försöksanslaget. Resterande anslag under denna rubrik till forskning, undervisning och försök har för ultunadelen räknats upp med 30 procent. Vid Alnarp redovisas f.n. inga medel under detta anslag. Utredningen före-

sllår, att ett belopp om 50 000 kr. tas upp under denna rubrik vid trädgårds- s:ektionen.

Lönekostnaderna för speciallärare har beräknats efter 70 kr. per timma. Under denna rubrik redovisas också kostnaden motsvarande ett halvt uni- versitetslektorat jämte 3 000 kr. i expenser för undervisningen i national- ekonomi och ett halvt universitetslektorat jämte 10 000 kr. i expenser för undervisningen i fysik vid Uppsala universitet. Den beräknade framtida kostnaden för speciallärare m. m. minus nuvarande kostnader för special- lärare uppgår, som framgår av tabellbilaga 2, till 49 900 kr. vid KLSL:s ultunadel och till 600 kr. vid alnarpsdelen. Den ringa ökningen av special- lärarkostnaden vid alnarpsdelen beror på, att speciallärare anlitas i bety- dande omfattning vid hortonomkursen (20 000 kr. per år).

Under rubriken försöksstationer etc. redovisas lönekostnaderna till perso- nalen vid de av utredningen föreslagna försöksstationerna minskade med kostnader för motsvarande personal som nu finns vid försöksgårdar etc. Som framgår av kap. 9 räknar utredningen med två alternativ för lönegrads- placeringen av föreståndarehefattningarna vid trädgårds- och husdjursför- söksstationerna. Vid alt. I är samtliga försöksstationsföreståndare placerade i A 24. Vid alt. II är föreståndarna vid jordbruksförsöksstationerna och vid trädgårdsförsöksstationen i Alnarp placerade i A 24, medan övriga försöks- stationsföreståndare är placerade i A24.

B. Omkostnadsanslag

De omfördelningar som utredningen föreslår beträffande denna anslags- post framgår av tabellbilaga 1. I huvudsak innebär omfördelningen följande. Övriga expenser, som inrymmer kostnader för: telefon, skriv- och räkne- maskiner, möbler, böcker, papper, annonser etc., har överförts till materiel- anslaget. Redan nu betalas institutionernas kostnader av detta slag över materielanslaget. Ändringen innebär, att även administrationens, bibliote- kets och försöksverksamhetens kostnader för övriga expenser kommer att föras över materielanslaget. Ersättning till försöksgårdarna (försöksstatio- nerna) samt resor för försöksändamål m. fl. övriga poster, som framgår av tabellbilaga 1, har överförts till försöksanslaget. Resterande poster bör även i framtiden föras på omkostnadsanslaget.

Det framtida behovet av medel under omkostnadsanslaget redovisas i ta- bellbilaga 2. Kostnaden för sjukvård har räknats upp i proportion till löne— kostnadernas ökning. Under reseersättning upptages endast anslag till ad- ministrationen och försöksverksamhetens centrala ledning (försöksdirek- tören och chefen för försöksverksamhetens serviceavd.). Kostnaden för bränsle, lyse, vatten har räknats upp i proportion till lokalytans och växt- husytans ökning. Även kostnaden för städning har förutsatts öka propor— tionellt med lokalytan. Nuvarande anslag till publikationstryck, som utred—

ningen funnit mycket otillräckligt, särskilt för undervisning och forskning, har höjts avsevärt. Som en ny post har Genetiska trädgården tagits upp. Medel för skötsel av denna trädgård erhålles nu från vissa forskningsanslag m. 111. Enligt utredningens mening bör ett särskilt anslag utgå för skötsel av denna trädgård, eftersom den växtgenetiska forskningsverksamheten har ett stadigvarande behov av en trädgård. Av den beräknade kostnaden bör KLSL svara för 2/3 och Uppsala universitet för 1/3. Alnarps park har ansetts böra erhålla medelstilldelningen över KLSL, eftersom parkens an- läggningar i huvudsak kommer att tjäna trädgårdssektionens verksamhet.

C. Materielanslag

Materielanslaget är av central betydelse för forskningsverksamheten vid institutionerna, eftersom huvuddelen av den förbrukningsmateriel, den ap— paratur och de instrument samt övrig utrustning, som behövs för institu- tionernas forskningsverksamhet, ges över detta anslag. Enligt utredningens mening tyder åtskilligt på, att den begränsande faktorn för forskningsverk- samheten vid KLSL ofta varit just materielanslaget. För att möjliggöra en rationellt bedriven verksamhet är det av väsentlig betydelse, att de olika anslagsposterna såsom löner till olika personalgrupper, omkostnader, mate- rielanslag etc. är lämpligt avvägda i förhållande till varandra. Alltför låga materielanslag kan tvinga forskarna att använda onödigt tidskrävande me- toder eller mindre lämpliga instrument och kan i vissa fall t. o. m. hindra dem från att genomföra önskvärda undersökningar och experiment, trots att såväl forskare som biträdespersonal finns tillgänglig. Eftersom målsätt- ningen bör vara att inom en given kostnadsram uppnå bästa möjliga resul- tat av den verksamhet en institution bedriver, bör det övervägas, om inte institutionsföreståndaren borde ges friare händer att disponera vissa an- slagsmedel, som kunde sättas in på den punkt som utgör flaskhalsen för—det effektivaste utnyttjandet av institutionens resurser.

Universitetsutredningen har då det gällt att finna en allmänt tillämpbar metod för beräkning av materielanslagen stannat för att ange dessa i rela— tion till lönekostnaden för fast personal. Materielanslaget föreslås därvid inom varje ämnesområde utgöra en viss procent av den totala lönekostna- den. Att även biträdespersonalens löner är inkluderade i det belopp varpå materielanslaget beräknas, motiveras med att särskilt biträdeskrävande äm- nen i regel också är särskilt materielkrävande. Universitetsutredningen framhåller emellertid, att avsikten med denna metod endast är att erhålla en rimlig norm för upprustningen av materielanslaget. Inom denna ram bör sedan vid fördelningen av anslagsmedlen hänsyn tagas till de olika institu- tionernas skiftande behov av anslagsförstärkning.

I remissyttrandena har påpekats, att denna metod att beräkna materiel- anslagen på grundval av de totala lönekostnaderna är mycket schablon-

mässig och kan accepteras i huvudsak endast, när det gäller att beräkna minimibehoven. Ecklesiastikministern anser, att utgångspunkten för utred- ningens ställningstagande i sak är fullt motiverad, ehuru den förordade be- räkningsmetoden är behäftad med vissa svagheter. Han framhåller bl.a., att de anslagsäskande myndigheterna inte kan grunda sina beräkningar på denna metod, eftersom beräkningen av materielanslagens storlek för ett visst budgetår är beroende av den slutliga personalförstärkning som i reali- teten kommer att genomföras för samma budgetår. Med hänsyn härtill har ecklesiastikministern icke ansett sig kunna förorda en direkt tillämpning av utredningens metod för beräkning av materielanslagets storlek men framhåller, att det material som universitetsutredningen redovisar klart ut- visar, att det för närvarande icke råder en tillfredsställande balans mellan de personella och materiella resurserna. Ecklesiastikministern förordar där- för vissa uppräkningar av universitetens och de ecklesiastika högskolornas materielanslag, dels genom att avlöningskostnader för viss biträdespersonal som nu belastar materielanslaget, överföres till vederbörande avlöningsan- slag, dels genom en direkt höjning av anslagsmedlen till materiel m.m.

Universitetsutredningen har som ovan anförts beräknat materielanslaget i procent av den totala lönekostnaden. För de ämnesområden, som är när— mast jämförbara med lantbrukshögskolans, har därvid tillämpats nedan- stående procenttal:

Procentuell andel av den totala lönekostnaden Universiteten Fysisk-kemiska ämnesgruppen ................ 29,3 Biologisk-geografiska ämnesgruppen ............. 20,5 Samhällsvetenskapliga ämnesgruppen ............. 11,3 Tekniska högskolorna Experimentella ämnen ................... 29,3

Vissa av KLSL:s institutioner torde få anses jämförbara med den fysisk- kemiska ämnesgruppen och de tekniska högskolornas experimentella äm- nen. Dessa institutioner bör alltså kunna tilldelas ett materielanslag upp- gående till 29,3 procent av den totala lönekostnaden. Den ekonomiska sek- tionen vid KLSL motsvarar närmast universitetens samhällsvetenskapliga ämnesgrupp och bör alltså kunna erhålla ett materielanslag om 11,3 procent av lönekostnaden. Flertalet av KLSL:s institutioner bör emellertid tillgodo- räknas materielanslag enligt de normer, som tillämpas för universitetens biologiska-geografiska ämnesgrupp (20,5 procent).

Jordbrukshögskoleutredningen föreslår, att materielanslaget till de båda kemiska institutionerna samt institutionerna för mikrobiologi och marklära beräknas efter 30 procent av lönekostnaden för fast anställd personal.1 Insti-

1 I fast anställd personal har inräknats all lönegradsplacerad personal vid institutionerna.

Tabell 2. Institutionernas materielanslag enligt utredningens förslag, tusental kr.

Forskning och undervisning Försöksavdelningarna . . Materielanslag Materielanslag Institutioner Lönekost- Lönekost- naderl Procentav nader-1 Procentav lönekostn. Tkr. lönekostn. Tkr. KLSL:s ultunadel Inst. för gemensamma grundl. ämnen Lantbrukskemi I . . . . . . . 229,9 30 69,0 Lantbrukskemi II . . . . . . 229,9 30 69,0 Mikrobiologi ..... . . . . 376,0 30 112,8 Genetik . . . . . . . . . . . 87,9 20 17,6 S:a grund]. inst. 923,7' 268,4 J ordbrukssektionen Marklära ..... . . . . . 227,2 30 68,2 Växtnäringslära . . . . . . . 201,1 20 40,2 251,1 20 50,2 Jordbearbetning . . . . . . . 201,1 20 40,2 1265 20 25,3 Lantbr. hydroteknik . . . . . 201,1 20 40,2 1439 20 28,8 Lantbruksbotanik . . . . . . 266,2 20 53,2 Allm. växtodling. . . . . . . 201,1 20 40,2 235,8 20 47,2 Spec. växtodling ...... . 201,1 20 40,2 289,4 20 57,9 Växtpatologi . . . . . . . . 269,1 20 53,8 Växtförädling ........ 133,2 20 26,6 S:a jordbrukssektionen 1 901,2 402,8 1 046,8 209,4 Husdjurssektionen Djurfysiologi . . . . . . . . 201,1 20 40,2 Husdjursförädling . . . . . . 201,1 20 40,2 200,2 20 40,1 Näringsfysiologi ....... 201,1 20 40,2 Utfodring o. vård ...... 133,2 20 26,6 466,23 20 93,4 S:a husdjurssektionen 736,5 147,2 667,0 133,5 Tekniska sektionen 26 6,2 20 53,2 Ekonomiska sektionen Lantbrukets företagsekonomi . 278,5 11 30,6 Avd. för statistik . . . . . . 99,5 11 11,0 Lantbrukets marknadslära . . 167,8 11 18,5 S:a ekonomiska sektionen 645,8 60,1 Propedeutiska avdelningen . . 58,4 11 6,4 S:a samtliga institutioner på Ultuna 4 431,8 938,1 1 713,8 342,9

1 Lönerna har beräknats efter tjänsternas lönegrader+en löneklass (löneplan A) enligt 1959 års lönenivå. För assistenter i A 15—19 har räknats med lg A 17. Dyrorter: Ultuna och Wiad III; Alnarp II.

Forskning och undervisning Försöksavdelningarna I t't t' Materielanslag Materielanslag ns 1 n ioner Lönekost- Lönekost— nader Procentav nader Procentav lönekostn. Tkr. lönekostn. Tkr. KLSL:s alnarpsdel Trädgårdssektionen Frukt och bärodling . . . . . 195,13 20 39,1 138,2 20 27,6 Köksväxtodling . . . . . . . 129,0 20 25,8 186,8 20 37,4 Prydnadsväxtodling . . . . . 129,0 20 25,8 121,5 20 24,3 Trädgårdskonst och naturvår . 129,0 20 25,8 Avd. för: Trädgårdsodlingens drifts- ekonomi . . . . . . . . . . 60,7 11 6,7 Arbetsmetodik. . . . . . . . 71,2 20 14,2 Växtpatologi . . . . . . . . 46,2 20 9,2 Biodling . . . . . . . . . . 51,4 20 10,3 Kemiskt analyslaboratorium . . 67,2 20 13,4 S:a trädgårdssektionen 827,6 160,0 497,9 99,6 S:a KLSL 5259,4 1 098,1 2 211,7 442,5

tutionerna inom den ekonomiska sektionen bör erhålla ett materielanslag uppgående till 11 procent av lönekostnaden, medan övriga institutioner vid KLSL föreslås erhålla 20 procent av lönekostnaden. För att undvika de svå- righeter som — vilket ecklesiastikministern framhållit ——- är förknippade med beräkningen av materielanslaget enligt denna metod, därigenom att de anslagsbeviljande myndigheterna för det kommande året inte känner vilken slutgiltig personalförstärkning som kommer att genomföras, föreslår ut- redningen, att materielanslaget beräknas på föregående års lönekostnad för fast anställd personal.

En konsekvens av utredningens förslag att materielanslaget till KLSL:s institutioner bör beräknas efter samma normer som till universitetens insti- tutioner blir, att detta anslag skall erhålla samma användning vid KLSL som vid universiteten. Universitetens materielanslag användes f.n. i hu- vudsak till:

. Förbrukningsmateriel såsom kemikalier, glas, skrivmateriel etc. . Apparatur och instrument. . Böcker och övrig utrustning för institutionens handbibliotek.

. Institutionernas telefonkostnader.

. Vissa resor för institutionens räkning såsom resor för inköp av instrument m.m. . Vissa löner till mycket tillfällig personal.

GUVAWNH

Redan nu har materielanslaget i stort sett denna användning även vid lantbrukshögskolan. Vid alnarpsinstitutet redovisas emellertid såväl insti- tutionernas telefonkostnader som samtliga resor under omkostnadsanslaget.

Utredningen föreslår sålunda, att materielanslaget vid KLSL får samma användning som det har vid universiteten. Dock bör institutionerna lämnas största möjliga frihet att disponera materielanslaget på det sätt, som bäst främjar deras verksamhet.

I tabell 2 redovisas de materielanslag, som institutionerna vid KLSL er- håller, om ovan angivna normer tillämpas. Materielanslaget till undervis- ning och forskning vid KLSL:s ultunadel uppgår därvid till 938,1 tkr. Mot- svarande anslag utgör f.n. 250,1 tkr., vilket framgår av tabellbilaga 1, sid. 376. Av detta belopp förs nu 64,3 tkr. under anslaget för »Nyanskaffning av utrustning» sid. 375. Utredningen anser nämligen att medel till under- håll av utrustning bör gå över materielanslaget.

Även försöksavdelningarna bör tilldelas materielanslag av samma storlek som institutionernas undervisnings- och forskningsavdelningar erhåller, dvs. 20 procent av lönekostnaden för fast personal. Detta motiveras bl.a. därav att åtskilliga av de utgifter, materielanslaget är avsett att täcka, är gemensamma för hela institutionen såsom telefonsamtal, böcker, apparatur, instrument, skrivmateriel och annan förbrukningsmateriel. Till försöks- avdelningarnas resor bör anslag erhållas över försöksanslaget, eftersom materielanslaget inte är avsett att täcka resekostnader av den omfattning, som erfordras inom försöksverksamheten. Utredningen vill emellertid be- tona att någon barriär inte bör byggas upp mellan materielanslaget och försöksanslaget utan båda dessa anslag skall kunna sättas in på sådana uppgifter som bedömes vara av störst betydelse för försöksverksamheten.

För administration och bibliotek har under materielanslaget upptagits vad som nu föres under övriga expenser: telefon, skriv- och räknemaskiner, möbler, papper, böcker, annonser etc. Anslagsindelningen blir härigenom fullt konsekvent eftersom institutionernas anslag för dessa ändamål ges över materielanslaget.

D. Anslag till nyanskatfning av utrustning

Lantbrukshögskolans anslag för nyanskatfning av utrustning motsvarar universitetens apparatanslag. Detta anslag är närmast avsett att användas för anskaffning av större och dyrbarare apparatur, som mera har karaktär av engångsanskaffning och därför inte bör föras på materielanslaget. Någon klar gränsdragning gent emot materielanslaget finns emellertid inte. En del utrustning kan anskaffas både på materielanslaget och på apparatanslaget. Kvoten mellan materielanslag och nyanskatfningsanslag vid KLSL bör där- för vara detsamma som mellan materielanslag och apparatanslag vid univer- siteten. Apparatanslaget utgör vid universiteten ca 1/4 ä 1/3 av materiel- anslaget.

Som framgår av tabellbilaga 2 föreslår utredningen 250,0 tkr. 1 nyan- skaffningsanslag för institutionernas forsknings- och undervisningsverk- samhet vid KLSL:s ultunadel (sid. 381) och 50,0 tkr. vid alnarpsdelen (sid. 383). Motsvarande anslag är f.n. 126,0 tkr. resp. 5,0 tkr. (se tabell- bilaga 1). Dessa belopp torde enligt utredningens bedömning någorlunda täcka medelsbehovet för anskaffning av dyrbarare apparatur. Det bör obser- veras att medel till underhåll av utrustning som nu erhålles över nyanskaff— ningsanslaget i framtiden skall tilldelas över materielanslaget. Försöks- verksamhetens behov av medel över nyanskaffningsanslaget har utredningen bedömt till 100,0 tkr. för ultunadelen (nu 79,0 tkr.) och 25,0 tkr. för alnarps- delen, (nu 9,0 tkr.).

Till lantbruksdriften vid statens försöksgårdar utgick 1959/60 ett nyan— skaffningsanslag om 48,5 tkr. för inventarieanskaffning. För framtiden för- utsätts att försöksverksamheten betalar full ersättning för utförda försök. I den mån tillskott av statsmedel till själva lantbruksdriften erfordras, bör detta anvisas över anslagsposten »Lantbruksdriften vid försöksstationerna». Nyanskaffningsanslaget till lantbruksdriften bör alltså upphöra.

E. Anslag till bokinköp och bokbindning samt till stipendier

För dessa anslag föreslås ingen ändring av användningsområden. Viss uppjustering är dock erforderlig särskilt för bokinköp. Anslaget härtill är f.n. synnerligen otillräckligt. Behovet av stipendier torde komma att ut- redas för samtliga högskolor och universitet av en särskilt för detta ändamål tillsatt utredning.

F. Anslag till ograduerade forskare

För närvarande utgår inte något särskilt anslag till ograduerade forskare vid lantbrukshögskolan. Däremot har sådana anslag, avsedda till materiel, apparatur m.m. för yngre forskare, vilka ännu inte avlagt licentiatexa- men eller disputerat för doktorsgrad, med framgång under mer än tio år prövats vid de medicinska fakulteterna, tandläkarhögskolorna, veterinär- högskolan och farmaceutiska institutet samt fr.o.m. höstterminen 1958 vid universitetens filosofiska fakulteter. Universitetsutredningen framhåller, att sådana anslag bör införas för forskarutbildningen vid bl.a. lantbruks- högskolan.

Även jordbrukshögskoleutredningen är av den uppfattningen, att ett så- dant anslag fyller ett angeläget behov vid KLSL. Utredningen föreslår så— lunda, att tills vidare ett anslag om 150 000 kr. för ultunadelen och 30 000 kr. för alnarpsdelen upptages för detta ändamål. I den mån ökat behov av medel till ograduerade forskare kommer att föreligga i framtiden bör an- slagets storlek anpassas därefter.

G. Försöksanslag

För närvarande lämnas statliga anslag till försöksverksamheten över ett relativt stort antal olika poster avsedda för bestämda användningsområden (sid. 376 resp. 379). Denna starka fixering till vissa användningsområden försvårar ofta att tillgängliga anslagsmedel fördelas på ett sådant sätt att ef- fektivast möjliga användning uppnås. Erfarenheten har visat, att det ofta skulle vara till fördel, om de olika anslagen kunde användas mera fritt. Variationerna i anslagsbehoven från år till år medför att vissa anslag kan bli förhållandevis rikliga medan andra är så knappa att verksamheten blir lidande. Bästa resultat torde uppnås om de medel, som ställs till försöks- verksamhetens disposition ges över ett mindre antal anslag, som har så vida användningsområden som möjligt. I detta syfte föreslår utredningen att huvuddelen av de medel, som tillförs försöksverksamheten skall samman- föras i ett större försöksanslag. Detta anslag bör disponeras av försöks- verksamhetens ledning på det sätt, som denna finner vara mest ändamåls— enligt och ge bäst utbyte för försöksverksamheten. Försöksanslaget är av- sett att användas till utgifter i samband med försöksverksamheten såsom löner till kollektivanställd personal, försöksverksamhetens resekostnader, ersättning till jordbruksdriften för intrång i samband med försök samt övriga anslag till den statligt bedrivna försöksverksamheten, som är redo- visade i tabellbilaga 1.

År 1959/60 uppgick anslagen för dessa ändamål till 916,1 tkr. för jord- bruks- och husdjursförsök (tabellbilaga 1: VII, sid. 377). I framtiden kom- mer emellertid försöksverksamheten att få ersättning för en del av försöken, de s.k. provningsförsöken, fån jordbrukets provningsanstalt. Det är dock svårt att uppskatta vilken omfattning provningsförsöksverksamheten kom— mer att få. I detta sammanhang bör även beaktas, att försöksverksamheten i likhet med undervsining och forskning kommer att erhålla ökade materiel- och nyanskaifningsanslag (se tabellbilagorna 1 och 2 sid. 375 resp. 381). Å andra sidan bortfaller de vinstmedel, som statens husdjursförsök erhållit genom att i egen regi driva avdelningarna för fjäderfä, pälsdjur och bin. Dessa medel har fonderats i viss omfattning och användes nu till materiel. År 1959/60 togs 100,0 tkr. till materiel från denna källa. Enligt utredningens förslag skall lantbruksdriften vid Ultuna egendom (försöksverksamhetens serviceavdelning) i fortsättningen svara för den ekonomiska driften vid samtliga större husdjursanläggningar. Vidare kan påpekas att nyanskatf— ningsanslaget för lantbruksdriften vid försöksgårdarna kommer att bort- falla. Detta anslag (48,5 tkr.) kan närmast betraktas som en ersättning för intrång från försöksverksamheten.

Vid bedömningen av det framtida anslagsbehovet för de ändamål som försöksanslaget är avsett att täcka synes bl.a. böra beaktas, att försöks- verksamhetens omfattning såsom framhållits i kapitel 9 inte torde kunna minskas, även om provningsverksamheten avskiljes, eftersom den egentliga

försöksverksamheten behöver utökas. Utvecklingen går vidare mot mera komplicerade och därmed mera kostnadskrävande försök. Därutöver bör beaktas att en stor del av försöken genom låg ersättning för markarrende nu. 111. f.n. är subventionerade av försöksvärdar m.fl. 1 en omfattning som inte torde kunna påräknas för framtiden. Slutligen bör försöksverksam- heten i likhet med övrig vetenskaplig verksamhet bli delaktig av en viss upprustning. På grundval av bl.a. ovan redovisade synpunkter har jord- brukshögskoleutredningen funnit att försöksanslaget till jordbruks- och husdjursförsök bör uppgå till 1 500 tkr. Enligt utredningens mening kom- mer härigenom de medel, som är avsedda att användas för utförandet av försök etc. att bringas någorlunda i paritet med de resurser försöksverk- samheten i övrigt kommer att erhålla. Utredningen har vid denna bedöm- ning utgått från den förutsättningen att nuvarande bidrag från fonder, forskningsråd m.m. kommer att ställas till försöksverksamhetens förfo- gande i samma omfattning som för närvarande är fallet. Skulle en ändring ske i detta avseende så att dessa bidrag minskar bör försöksanslaget ökas i motsvarande grad.

Försöksanslaget till trädgårdsförsöksverksamheten bör få användas på i princip samma sätt som motsvarande anslag till jordbruks- och husdjurs- försöksverksamheten. Vid bedömandet av storleken på försöksanslaget till trädgårdsförsöken bör beaktas att även denna verksamhet erhåller ökade materiel- och nyanskaffningsanslag (se tabellbilagorna 1 och 2 sid. 378 resp. 381) samt ersättning för vissa provningsförsök. Nuvarande provningsin- komster (ersättningar för klassificerande sort- och stamförsök för enskilda firmors räkning, 10,0 tkr.) tillförs statskassan under särskilda uppbörds- medel. Även inkomster från försäljning av försöksprodukter redovisas f.n. under särskilda uppbördsmedel och tillförs statskassan.

Utredningen föreslår i detta sammanhang, att en ekonomisk förvaltning får ansvaret för trädgårdsdriften på samma sätt som föreslagits för jord- bruks— och husdjursområdena. Detta innebär att inkomster från försäljning av produkter från trädgårdsförsöksverksamheten skall få användas för att bestrida kostnaderna för produkternas framställning. De inkomster som således erhålles genom försäljning av trädgårdsprodukterna skall där- vid användas till att täcka utgifter för arbetskraft, maskiner, handelsgödsel m.fl. kostnader för produkternas framställning.

Som framgår av tabellbilaga 1 (sid. 379), uppgick de anslag, som nu sam- manförs under trädgårdsförsökens försöksanslag till 434,2 tkr. under 1959 / 60. Utredningen har kommit till den slutsatsen att försöksanslaget till trädgårdsförsöksverksamheten bör utgöra 500 tkr. (sid. 383), förutsatt att inkomsterna från försäljningen av trädgårdsprodukter får disponeras av trädgårdsdriften vid trädgårdssektionen. Om däremot dessa inkomster skall inlevereras till staten (redovisas under särskilda uppbördsmedel) erford- ras ett årligt försöksanslag om 700 tkr.

H. Anslag till lantbruksdriften vid försöksstationerna

Under denna rubrik skall samtliga statliga bidrag till själva lantbruks- driften redovisas. Detta innebär att nuvarande anslag till nyanskaffning av inventarier vid försöksgårdarna (48,5 tkr.) avvecklas. Vidare utgår för när- varande särskilda löneanslag till två driftsledare vid försöksgårdarna. I den mån denna anställningsform anses böra bibehållas för personal inom jord- bruksdriften vid försöksgårdarna bör dessa i stället debiteras ett motsva- rande belopp. För framtiden förutsätts att försöksverksamheten betalar full ersättning för intrång i samband med försök. Sådan ersättning lämnas över försöksanslaget. I den mån tillskott av statsmedel till själva lantbruksdriften erfordras, bör detta anvisas under denna rubrik.

I. Statsbidrag till hushållningssällskapens försök

Över detta anslag lämnas bidrag från staten till hushållningssällskapens försöksverksamhet. Enligt utredningens mening bör detta anslag inte ingå som en kostnadspost i KLSL:s stat i framtiden. Under en övergångstid kan dock fördelningen av anslaget handhas av KLSL:s styrelse. På längre sikt bör övervägas om ej lantbruksstyrelsen skall bli målsman för detta anslag (se kap. 9). För den närmaste framtiden synes anslaget böra upptas till oförändrat belopp.

K. Sammanlagda anslag till KLSL

I tabell 3 redovisas samtliga anslag till KLSL dels enligt nuvarande an- slagsnivå för år 1959/60 och dels enligt utredningens förslag. Detta senare redovisas i två alternativ till följd av att utredningen framlägger skilda alternativ i fråga om lönegradsplaceringen av försöksstationsföreståndarna inom husdjurs- och trädgårdsområdena.

Tabell 3. Sammanställning av tabellbilagorna 1 och 2

1959/60 års omfördelade anslag samt utredningens förslag till anslagsstat tusental kr.

KLSL:s ultunadel

Avlöningar . . . . . . . ..... Omkostnader . . . . . . . . . ...... Materiel . . . . .......... Nyanskaffning av utiustning . . ...... Bokinköp och bokbindning ......... Stipendier ...... . ...... Anslag till ograduerade forskare ..... Försöksanslag . . . . . ...... Lantbruksdriften vid försöksstationerna

Summa anslag

Fristående poster

Statsbidrag till hushållningssällskapen Statsbidrag till Skånes fröodlareförening

Summa

Summa KLSL:s ultunadel och fristående poster

KLSL:s alnarpsdel

Avlöningar ...... . . . . ...... Omkostnader .

Materiel . . .............

Nyanskaffning av utrustning ........ Bokinköp och bokbindning ......... Stipendier ................. Anslag till ograduerade forskare ....... Försöksanslag ...............

Summa KLSL:s alnarpsdel Summa KLSL

Omfördelade Utredningens förslag anslag för år

1959/60 Alt 1 Alt 11

6 296,2 8 898,6 8 890,1

730,3 1 112,2 1 112,2 401,4 1 329,0 1 329,0 271,7 386,6 386,6

75,0 125,0 125,0 132,8 150,0 150,0

150,0 150,0

916,1 1 500,0 1 500,0

0,1 0,1 0,1

8 823,63 13 651,5 13 6430

317,6 317,6 317,6

3,7 3,7 3,7

321,3 321,3 321,3

9 144,9 13 972,8 13 964,3

611,6 1 703,1 1 690,5

92,4 273,0 273,0 26,6 269,6 269,6 14,0 80,0 80,0

5,4 25,0 25,0 5,7 30,0 30,0

30,0 30,0

434,2 500,0 500,0

1 189,9 2 910,7 2 898,1

10 334,8 16 883,5 16 862,4

Tabellbilaga 1. För budgetåret 1959/60 utgående anslag vid KLSL, statens trädgårds- försök och högre trädgårdskursen omfö rdelade på olika anslagsposter enligt utred- ningens förslag till indelning. Belopp 1 tusental kronor .

KLSL:s ultunadel, nuvarande lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök

Under— För- Balj— Ana- Admi- Bib- vis- söks- växt- Jord— lys- nistra- lio- ning o. verk— labo- bruks- labo- S:a tion tek forsk- sam- rato- drift rato- ning het rium riet

I. Avlöningor

1. Avlöningar till ordinarie tjän- stemän . . . . 290,9 32,3 890,8 513,0 — _— 35,6 1762,6

2. Arvoden och särskilda ersätt- ningar, bestämda av Kungl. Maj:t . . . 18,0 _— 64,8 0,7 _ _ — 83,5

3. Arvoden till viss tillfällig per— sonal vid institutionerna och

försöksanstalterna1 . . . -— — 106,6 103,2 5,2 _— 46,6 261,6 4. Avlöningar till övrig ickeordl-

narie personal . . . . . . 243,1 57,7 1 518,2 1 122,0 121,9 27,1 191,9 3 281,9 5. Särskilda löneförmåner till viss

tjänsteman . . . . . . . . 1,8 — — —— —— — -— 1,8 6. Rörligt tillägg . . . . 78,5 15,7 376,6 251,0 19,6 3,9 39,2 784,5 7. Kompensation för höjda folk-

pensionsavgifter . . . . 3,5 0,7 17,0 11,3 0,9 0,2 1,7 35,3 Nämnden för täckdikningsförsök 85,0 85,0

Summa 635,8 106,4 2974,02086,2 147,6 31,2 315,0 6296,2 II. Dmkostnader

A. Kansli, undervisningsinstitu-

tioner m.m. 1. Sjukvård m.m. . . . . . . . 1,3 0,3 6,2 4,2 0,3 0,1 0,6 13,0 2. Reseersättningar . . . . . . 33,1 1,0 16,62 50,7 3. Expenser

a Bränsle, lyse, vatten . . . 15,7 7,8 204,0 _— 13,1 — 20,9 261,5 b Övriga exp. (se materielansl.)3 — 4. Publikationstryck . . 4,0 23,6 27,6 5. Bidrag till tryckning av dok—

torsavhandlingar m.m. . . . 9,0 9,0 6. Övriga utgifter

&. Exkursioner . . . . 9,5 9,5

b. Driftskostn. för lastbilar . 0,6 0,1 2,9 1,9 0,1 — 0,4 6,0 c. Driftskostn. för baljväxtla-

boratoriet . . . . . . . . 71,2 71,2

1 Från denna post har dagsverksersättning till kollektivanställd personal (91,6 tkr.) brutits ut och överförts till försöksanslaget. ** Av försöksverksamhetens resor upptages här endast sådana anslag som erfordras för för- söksverksamhetens centrala ledning (försöksdirektören och försökstekn. avd.) 3 Övriga expenser består av kostn. för: telefon, annonser, papper, skriv— och räknemaskiner, möbler, böcker etc. Denna post har i utredningens förslag till anslagsindelning överförts till materielanslaget.

Under- För- Balj- Ana- Admi- Bib- vis- söks- växt- Jord- lys- nistra- lio— ning o. verk— labo- bruks- labo- S:a tion tek forsk- sam- rato- drift rato- ning het rium riet

d. Städning och renhållning . 6,9 3,7 84,9 26,2 6,0 — 8,5 136,2 0. Väg- och parkunderhäll . . 10,0 10,0 f. Ersättning åt Wiads för-

söksgård (se försöksansl.) . — g. Diverse utgifter . . . . . 4,0 4,0

B. Statens jordbruksförsök

1. Reseersättningar (se försöks- ansl.)........... —— 2. Expenser a. Bränsle, lyse, vatten . . . 46,1 46,1 b. Övriga exp. (se materielansl.) —

3. Publikationstryck . . . . . . 34,8 34,8 4. Undersökningar rörande kalk- ningensbetydelse(seförsöksansl.) —

C. Statens husdjursförsök

H . Reseersättningar(seförsöksansl.) 2. Expenser — a. Bränsle, lyse, vatten . . . 38,0 38,0 b. Övriga expenser (se materiel- ansl.)........... —

3. Publikationstryck. . . . . . 12,7 12.7 4. Övriga utgifter (ersättning åt Ultuna, Alnarp, Öjebyn, Wiad.) (se försöksansl.) ——

D. Nämnden för täckdikningsför- sök (se försöksansl.) _—

Summa omkostnader 75,6 12.9 340,1 180,5 90.7 0,1 30,4 730,3

III. Materiel

1. Institutioner och samlingar . 162,5 10,8 173,3 Underhåll av utrustning (över- fört från nyanskaffningsansl.) 64,3 64,3 2. Avd. för statistik och försöks-

teknik. . . . . . . . . . . 8,4 8,4 3. Försökskostnader och materiel

vid statens jordbruksförsök . 60,6 60.6 4. Försökskostnader och materiel

vid statens husdjursförsök . . 0,11 0,1

1 C:a 100.000 kronor har förbrukats till materiel. En betydande del av detta belopp utgör inkomst från försöksverksamheten med fjäderfä, pälsdjur och biodling.

. . . . l . l . l i . . x , |

Under- För- Balj- Ana- Admi- Bib- vis- söks- växt- Jord- lys- nistra- lio- ning o. verk- labo- bruks- labo- S:a tion tek forsk- sam- rato- drift rato- ning het rium riet 5. Särskilda undersökningar . . 14,9 7,8 22,7 6. Expenser,ö ovriga . . . . . 31,8 5,4 32,8 70,0 7. Nämndenförtäckdikningsförsök 2,0 2,0 Summa materiel 31,8 5,4 250,1 114,1 401,4 IV. Nyanskafning av utrustning 1. Institutionerna1.. . . 100,0 4,0 6,6 110,6 2. Avd. för statistik och försöks- teknik........... 6,0 6,0 3. Biblioteket . . . . . . . 6,6 6,6 4. Maskinell utrustning m.m. . . 15,0 15,0 5. Statens jordbruksförsök . . . 32,0 32,0 6. Statens husdjursförsök . . . 17,0 17,0 7. Inventarieanskaffning vid sta- tens försöksgårdar vilket inne- bär en höjning av gårdarnas . lantbrukskapitala . . . . . . 48,5 48,5 8. Inventarier till försöksverksam- heten vid statens försöksgårdar 25,0 25,0 9. Belopp överfört från anslaget till särskilda undersökningar . 5,0 2,0 1,0 8,0 10. Nämndenförtäckdikningsförsök 3,0 3,0 Summa nyanskaffning 6,6 126,0 79,0 5,0 48,5 6,6 271,7 V. Bokinkäp och bokbindning 75,0 75,0 VI. Stipendier 1. Doktorandstipendier, 3 st å 8,0 tkr. . . . . . 24,0 24,0 2. Licentiandstipendier, 8 stå 5, 5 tkr. . . . . 44,0 44,0 3. Elevstipendier, 27 st a 2, 4 tkr. 64,8 64,8 Summa stipendier 132 8 132,8 VII. Försöksanslag (Avlöningar) Dagsverksersättning till kollek- tivanställd personal . . . . . 91,6 91,6

1 Underhåll av utrustning (64,3 tkr.) har överförts till materielanslaget. * Detta anslag bör upphöra. I stället bör jordbruksdriften vid försöksstationerna erhålla full ersättning för utförda försök.

( Omkostnader )

1. Statens jordbruksförsök Reseersättningar Undersökningar rörande kalk- ningens betydelse .

2. Statens husdjursförsök Reseersättningar Övriga utgifter (ersättning åt Ultuna, Alnarp, Öjebyn, Wiad).. . . Ersättning ät Wiads försöks- gård. .

3. Nämndenfortackcliknlngsforsok

(Fast försöksverksamhet)

1. Fasta försöksstationer och ta- sta försöksfält

2. Annan egen försöksverksamhet

3. Försöksgårdarnas kostnader för försöksverksamheten m.m. .

4. Betesförsök i Norrland

5. Bollnässjukan .

6. Nämnden för täckdikningsför- sök .

Summa försöksanslag

VIII. Lantbruksdriften vid statens försöksgårdar 1959/60

IX. Statsbidrag till hushållningssäll- skapens försök1

X. Statsbidrag till Skånes fröodlareför- ening1

Summa anslag vid KLSL:s ul- tunadel

Särskilda uppbördsmedel (balj- växtlab.)

Nettoutgi/t

Under- För- Balj- Ana- Admi- Bib- vis- söks- växt- Jord- lys— nistra- lio— ning o. verk- labo- bruks- labo- S:a tion tek forsk. sam- rato- drift rato- ning het rium riet

69,0 69,0

10,7 10,7

12,8 12,8

16,0 16,0

45,8 45,8 17,0 17,0

68.9 68,9 183,9 183,9

262,4 262,4

49.0 49,0 46,0 46,0

43.0 43,0

916,1 916,1

0,1 0,1

317,6 317,6

3.7 3,7

743,2 206,3 3823,03697,2 243,3 79,9 352,0 9144,9

— 0,2 —150,0 —150,2

743,2 206,1 3823,03697,2 93,3 79,9 352,0 8994,7

1 Bör ej ingå i högskolans budget i framtiden.

Tabellbilaga 1, forts. KLSL:s alnarpsdel ; nuvarande statens trädgårdsförsök och högre trädgårdskursen

I . Avlöningar

& . Avlöningar till ordinarie tjänstemän .Arvoden och särskilda ersättningar bestämda av Kungl. Maj:t 3. Arvoden till viss tillfällig personal vid institutionerna och försöksanstal- terna .Avlöningar till övrig icke ordinarie personal 5. Särskilda löneförmåner till viss tjän- steman . . 6. Rörligt tillägg Kompensation för höjda folkpensions- avgifter 10 .:. >]

Summa avlöningar

II. Omkostnader 1. Sjukvård m.m. . 2. Reseersättningar (se materiel- resp. försöksansl.) 3. Expenser: Bränsle, lyse, vatten Övriga exp. (se materielansl.) 4. Publikationstryck . . . 5. Övriga utgifter (se materiel- resp. för- söksansl.) Städning och renhållning . . Diverse utgifter . Alnarps park .

Summa omkostnader

III. Materielanslag

1. Statens trädgårdsförsök

2. Högre trädgårdskursen . Expenser, övriga Resor... Utställningsmateriel m.m.

Summa materiel

IV. Nyanskafning av utrustning

1. Statens trädgårdsförsök 2. Högre trädgårdskursen .' . . . . .

Summa nyanskaffning

. . Undervis- F örsöks- 323.112; Bibliotek ning o. verksam- S:a forskning het 5,0 — 36,1 139,9 181,0 2,9 — _ — 2,9 10,4 2,7 67,3 254,9 335,3 0,3 0,3 2,8 —- 15,0 70,7 88,5 0,1 —— 0.7 2.8 3,6 21,5 2,7 119,1 468,3 611,6 0,1 0,3 0,4 0,8 0,4 0,4 2,5 8,0 27,0 37.5 0.5 0,5 13,8 14,8 2,5 5,1 6,0 13,6 091 0,2 073 10,0 15,0 25,0 16,1 _- 29,1 47,2 92,4 4,8 4,8 4,6 4,6 0,9 1,5 12,5 14,9 1,0 1,0 0.3 1,0 1,3 0,9 7,4 18,3 26,6 9,0 9,0 5,0 5,0 5,0 9,0 14,0

Tabellbilaga 1, forts.

V. Bokinkö'p och bokbindning

1. Statens trädgårdsförsök 2. Högre trädgårdskursen .

Summa bokinköp och bokbindning

VI. Stipendier

1. Elevstipendier 2. Studieresor .

Summa stipendier

VII. F örsöksanslag ( Omkostnader )

1. Reseersättningar

.Övriga utgifter Ersättning till Skaraborgs läns hushållningssällskap för lokalhyra Försök med körsbärsträd vid Rånna försöksstation. Ersättning till Norrlands tråd- gårdsskola i Söråker för personal- kostn m.m. . Driftskostnader vid Öjebyns för- söksstation Driftskostnader vid Ekerums och Tosemarkens försöksstationer . Förbrukningsartiklar och göds- lingsmedel . . . . Inköp av inventarier. Inköp av levande växter och frö Dagsverken m.m. . . Bokinköp och bokbindning . Underhåll av byggnader m.m vid Nyckelby och Öjebyns för- söksstationer Diverse utgifter .

(Lokal och fast försöksverksamhet) 1. Statens trädgårdsförsök Summa försöksanslag

Summa anslag vid KLSL:s trädgårds- sektion

Särskilda uppbördsmedel (för försålda trädgårdsprod. m.m.)

N ettoutgi ft

Ad . . Undervis- Försöks- t näm- Bibliotek ning o. verksam— S:a S ra on forskning het 3,1 3,1 2,3 2,3 2,3 3,1 5,4 4,4 4,4 1,3 1,3 5,7 5,7 10,4 10,4 14,0 14,0 1,0 1,0 16,0 16,0 13,4 13,4 15,0 15,0 40,0 40,0 10,0 10,0 4,5 4,5 260,0 260,0 1,2 1,2 5,0 5,0 0,7 0,7 43,0 43,0 — — 434,2 434,2 38,5 2,7 168,6 980,1 1 189,9 —115,5 —115,5 38,5 2,7 168,6 864,6 1 074,4

Tabellbilaga 2. Anslagsstat för KLSL enligt utredningens förslag. Belopp itusental kronor

KLSL :s Ultunadel

Under- För- Balj- Ana- Admi- Bib— vis- söks- växt- Jord- lys- nistra- lio- ning o. verk- labo- bruks- labo- S:a tion tek forsk- sam- rato- drift rato-

ning het rium rium1

I . .Avlöningar

A. Avlöningar vid KLSL budgetår 1959/60 . . 635,8 106,4 2974,02086,2 147,6 31,2 315,0 G296,2

B. Kostnadsökningar till följd av nya och änd- rade tjänster vid:

1. Kansli . . . . . , —7,1 —7,1 2. Arvoden och repr.- bidr.2 . . . . . . +2,5 +2,5 3. Bibliotek . . . . . +24,4 +24,4 4. Institutioner . . . + 1 egg,—1 +463,9 + 2 072,0 5. Arvoden till tillfällig personal3 . . . . +32,0 +31,0 +63,0 6. Propedeutiska avd. + 58,4 + 58,4 7. Docenter'. . . . . 4.295; + 295,7 8. Arvoden till special- lärare m.m. . . . +49,9 +49,9

9. Försöksverksamhe- tens centrala led- ning5 . . . . . . +29,8 + 29,8 10. Försöksstationer, jordbruks- och hus-

djursförsöksstatio-

ner (nuv. statens

försöksgårdar) altI........... +13,8 +13,8 altII........... +5,3 +5,3

Summa lönekostnad vid KLSL:s ultunadel

altI . . . . . . . . . . . 631,2 130,8 5018,12624,7 147,6 31,2 315,0 8898,6 alt II . . . . . . . . . . . 631,2 130,8 5018,12616,2 147,6 31,2 315,0 8890,l

1 Analyslab. kommer enligt riksdagens beslut att brytas ut ur lantbrukshögskolan och bilda en särskild anstalt (lantbrukskemiska laboratoriet). KLSL kommer i framtiden att få betala avgifter för de analyser som behöver utföras. Kostnaderna för dessa kan approximativt an- tagas bli av ungefär samma storleksordning som den nuvarande kostnaden för analyslab. * Arvode till rektor ökat från 1.980:— till 2.400:— och repr.-bidr. från 1.800:— till 2.400: —. Repr.-bidr. till försöksdir. 1.500: —. * Arvoden till tillfällig personal har ökats med 30 %. 4 Inkluderar lön och biträdeshjälp för samtliga docenter vid KLSL. 5 Försöksdirektören och chefen för serviceavdelningen.

Tabellbilaga 2, forts.

II. Omkostnader

1. Sjukvård

. Reseersättning . .

. Bränsle, lyse, vatten1 .

. Städningl .

. Publikationstryck .

. Tryckning av doktors- avhandl. m.m. . . 7. Väg- och parkunderhåll 8. Skötsel av Genetiska

trädgårdena . . . . . 9. Exkursioner och studie- resor ........

10. Diverse utgifter (drifts- kostn. för fordon m.m.) 11. Driftskostn. för balj-

växtlab.. . . .

43le

CDU!

Summa omkostnader III. Materiel4 IV. Nyanskafning av utrustning V. Bokinköp och bokbindning VI. Stipendier ......

VII. Anslag till ograduerade for- skare ..........

VIII. Försöksanslag . . IX. Lantbruksdriften vid försöks-

stationerna . .

Summa anslagsbehov vid KLSL:s ultunadel

alt I ......

alt II . . .

Avgår uppbördsmedel (balj- växtlab.) .....

Nelloutgift alt I

Under- För- Balj- Ana- Admi- Bib- vis- söks- växt- Jord- lys- nistra- lio- ning o. verk— labo- bruks- labo- S:a tion tek forsk- sam- rato- drift rato- ning het rium rium 1,3 0,3 9,4 5,4 0,3 0,6 17,3 35,0 20,02 55,0 20,0 8,0 310,0 180,0 14,0 21,0 553,0 10,0 4,0 103,2 59,0 6,0 8,5 190,7 5,0 45,0 60,0 110,0 30,0 30,0 20,0 20,0 20,0 20,0 25,0 25,0 10,0 1,0 5,0 4,0 20,0 71,2 71,2 101,3 13,3 547,6 328,4 91,5 30,1 1 112,2 40,0 8,0 938,1 342,9 1 329,0 15,0 10,0 250,0 100,0 5,0 6,6 386,6 125,0 125,0 150,0 150,0 150,0 150,0 1 500,0 1 500,0 0,1 0,1 787,5 287,1 7 053,8 4 896,0 244,1 31,3 351,7 13 651,5 787,5 287,1 7 053,8 4 887,5 244,1 31,3 351,7 13 643,0 —0,2 —150,0 —150,2 787,5 286,9 7 053,8 4 896,0 94,1 31,3 351,7 13 501,3 787,5 286,9 7 053,8 4 887,5 94,1 31,3 351,7 13 492,8

1 Avser hela KLSL:s ultunadel. ' Försöksdirektörens och försökstekniska avdzs resor. 3 F.n. underhålles Genetiska trädgården via vissa forskningsanslag m.m. Nuvarande kost— nad 28.000 kr. Utredningens förslag: KLSL betalar 20,0 tkr. och Uppsala universitet 10,0 tkr. 4 För administration och bibliotek har upptagits vad som nu förs över övriga expenser, telefon, annonser, papper, böcker, skriv- och räknemaskiner, möbler etc.

Tabellbilaga 2, forts. Vissa poster, som enligt utredningens förslag ej skall ingå i KLSL:s stat i framiiden (fristående poster).

Under- För- Balj- Ana- Admi- Bib- vis- söks- växt- Jord- lys- nistra- lio- ning o. verk- labo- bruks— labo- S:a tion tek forsk- sam- rato- drift rato- ning het rium rium I. Statsbidrag till hushållnings- sällskapens försök1 ..... 31 7 ,6 3 1 7,6 II. Statsbidrag till Skånes fröodla- re orening1 ....... 3,7 3,7 Summa 321,3 321,3 S:a KLSL:s ultunadel (an- slagsbehov) och ovanst. pos- ter altI . . . . . . . . . . . 787,5 286,9 7053,8 5217,3 244,1 31,3 351,7 13 972,8 alt II ........... 787,5 286,9 7053,8 5208,8 244,1 31,3 351,7 13 964,3

1 1959/60 års anslag.

KLSL:s trädgårdssektion, Alnarp

. . Undervis- Försöks- 311-212: Bibliotek ning _o. verksam— S:a forskmng het I. Avlöningar

A. Avlöningar vid statens trädgårds- försök och den högre trädgårds-

utbildningen 1959/60 . . . . . 21,5 2,7 119,1 468,3 611,6 B. Kostnadsökningar till följd av

nya och ändrade tjänster vid:

1. Dekanexpedition . . . . . . +52,7 +52,7 2. Arvode och repa-bidr. till de- kanns1 . . . . ..... . . +3,3 +3,3

3. Bibliotek . . . . ..... +18,4 + 18,4

4. Institutioner . . . ..... +689,4 + 181,1 +870,5

5. Arvoden till tillfällig personal + 25,0 + 25,0 + 50,0

6. Arvoden till speciallärare . . +0,6 +0,6 7. Trädgårdsförsöksstationerna . alt I ........... 96,0 96,0 alt II ......... . 83,4 83,4 Summa lönekostnad vid KLSL:s träd- gårdssektion inkl. trädgårdsförsöks- stationerna . . . . ....... alt I . ........... . 77,5 21,1 834,1 770,4 1 703,1

alt 11 ............. 77,5 [21,1 834,1 757,8 1 690,5

1 1.800: — i arvode+ 1.500: — i rem.-bidrag till sektionsordf. i Alnarp.

Tabellbilaga 2, forts.

II. Omkostnader

. Sjukvård . . . ....... . Reseersättning ....... . Bränsle, lyse, vatten .

. Städning . . . .

. Publikationstryck . Tryckning av doktorsavh.

. Väg— och parkunderhåll. . . . . Exkursioner och studieresor . . . Diverse utgifter

_;

COOOxlCDUlÅC/JN

Summa omkostnader

III. Materiel .

IV. Nyanskajfning av utrustning . . . . V. Bokinköp och bokbindning1 ..... VI. Stipendier . .......... VII. Anslag till ograduerade forskare

VIII. Försöksanslag .........

Summa anslagsbehov vid trädgårds- sektionen alt I .....

Admini Undervis- Försöks- . _ Bibliotek ning o. verksam— S:a stratlon forskning het 0,2 0,1 2,0 1,7 4,0 10,0 10,0 4,0 3,0 60,0 60,0 127,0 2,0 1,0 20,0 17,0 40,0 1,0 9,0 14,0 24,0 6,0 6,0 20,0 30,0 50,0 7,0 7,0 1,0 3,0 1,0 5,0 38,2 4,1 137,0 93,7 273,0 8,0 2,0 160,0 99,6 269,6 3,0 2,0 50,0 25,0 80,0 25,0 25,0 30,0 30,0 30,0 30.0 500,0 500,0 126,7 54,2 1 241,1 1 488,7 2 910,7 126,7 54,2 1 241,1 1 476,1 2 898,1

1 Här föreslaget belopp utgör trädgårdssektionens andelar av bibliotekets bokinköp.

KAPITEL 12

Byggnadsfrågor I. Byggnadsåtgärder vid KLSL:s ultunadel

A. Principerna för beräkning av lokalbehovet

Den nedan redovisade beräkningen av lokalbehovet vid KLSL är baserad på den organisation och personaluppsättning samt de arbetsuppgifter som utredningen redovisat i tidigare kapitel. För undervisningen krävs föreläs- ningssalar, seminarierum och kurslaboratorier. Utrymmen av detta slag kan i regel användas gemensamt av flera institutioner i den mån dessa förläggs tillsammans. Även en del andra lokaler såsom vissa laboratorier, växthus och djurstallar, handbibliotek etc. kan ofta utnyttjas av mer än en institu- tion, utan att detta medför någon större olägenhet. Genom att så många lokaler som möjligt ges gemensam användning begränsas nybyggnadsbeho- vet. Större delen av de lokaler en institution behöver måste den dock helt disponera för egen räkning. Hit hör arbetsrum för sådan personal som har behov därav, forskningslaboratorier etc.

Vid beräkningen av lokalbehovet har så långt möjligt tillämpats vissa normer, som tillämpas av Kungl. byggnadsstyrelsen. Sålunda har institu- tionsföreståndarna erhållit arbetsrum om ca 20 m2 (4 moduler), laboratorer, lektorer och statsagronomer om ca 15 m2 (3 moduler). För övrig personal, som bedömts vara i behov av eget rum, har räknats med arbetsrum om ca 10 m2 (2 moduler). De större rummen för institutionernas ledande personal har ansetts nödvändiga med hänsyn till att dessa personer skall kunna ta emot besök för tentamina etc. Det stora flertalet arbetsrum kommer emel- lertid att bli av storleken 10 m2. Denna utrymmesstandard är förhållandevis låg men det har ansetts viktigare att erforderligt antal rum ställs till för- fogande än att dessa göres större.

Undervisningslokaler såsom föreläsningssalar, kurslaboratorier etc. har dimensionerats med hänsyn till det antal studerande som beräknats komma att använda dem. Vid beräkningen av lokalbehovet för forskningsverksam- heten har beaktats de forskningsuppgifter och det antal forskare som de olika institutionerna erhållit. I görligaste mån har vid beräkningen av dessa lokalbehov hänsyn tagits till de önskemål som framförts av respektive insti- tutionsföreståndare.

B. Beräknat lokalbehov vid KLSL:s institutioner på Ultuna

I tabell 1 redovisas det lokalbehov jordbrukshögskoleutredningen efter institutionsföreståndarnas hörande bedömt föreligga vid de olika institu- tionerna på Ultuna. Lokalerna har därvid indelats i följande grupper:

1. Skriv- och arbetsrum (disponeras enbart av den egna institutionen). II. Laboratorieutrymmen och likartade lokaler (kurslaboratorier m.m. dispo- neras ofta gemensamt av flera institutioner). III. Föreläsningssalar, seminarierum, konferensrum med handbibliotek och lunchrum. (Vid samförläggning bör dessa lokaler utnyttjas av flera insti- tutioner.) IV. Växthus, djurstallar, verkstäder och liknande lokaler (delvis gemensam an- vändning).

Grupperna I—III benämnes med ett gemensamt namn institutionslokaler. De placeras normalt i institutionsbyggnader av något så när lika standard, för vilka det alltså bör gå att uppskatta en enhetlig kostnad per m3.

Grupp IV innehåller lokaler av mycket varierande typ, där den beräknade kostnaden per 1113 varierar från fall till fall.

Samtliga de utrymmen, som redovisas i tabell 1, liksom också övriga upp- gifter över utrymmen, som lämnas i den följande diskussionen, avser effek- tivt utrymme d.v.s. enbart sådant utrymme som kan utnyttjas för institu- tionernas verksamhet. Häri ingår ej utrymmen som upptas av korridorer, trappor, toaletter, väggar etc. För en mera detaljerad redovisning över beräk- ningen av lokalbehovet hänvisas till bilaga 2.1

Enligt de beräkningar som är redovisade i tabell 1 föreligger vid KLSL:s ultunadel ett totalt behov av institutionslokaler omfattande ca 15 600 m2. För närvarande disponerar KLSL sammanlagt 11 800 m2 lokalutrymmen, som kan användas som institutionslokaler. Det bör observeras att dessa upp- gifter över beräknat utrymmesbehov och disponibla utrymmen inte är direkt jämförbara, eftersom det beräknade utrymmesbehovet har baserats på nor- mer vilka i sin helhet kan tillämpas endast vid nybyggen. Som exempel kan nämnas, att för flertalet skrivrum har vid beräkningen av lokalbehovet räk- nats med en utrymmesstandard om 10 1112 medan äldre skrivrum i regel är betydligt större. Förhållandet är likartat också för en del övriga utrymmen. Detta medför att i gamla byggnader inte kan inplaceras lika stor personal per ytenhet som i nybyggda lokaler, vilka direkt anpassats för just den an- vändning de kommer att få. Nybyggnadsbehovet blir alltså större än skill- naden mellan ovan redovisade uppgifter över beräknat utrymmesbehov och disponibla utrymmen. Sålunda erfordras sammanlagt 4 700 1112 nya institu- tionslokaler för att de olika institutionerna skall kunna inrymma den per-

1 Byggnadsplaner och kostnadsuppskattningar för av jordbrukshögskoleutredningen före- slagna byggnadsarbeten vid Ultuna och Alnarp, utförda av kungl. byggnadsstyrelsen resp. statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader. Stencilerad upplaga, kungl. jordbruksde- partementet.

Tabell 1. Beräknat lokalbehov vid KLSL:s institutioner på Ultuna

Institutionslokaler, m2 II 111 Summa . . Laboratorier m.m. Föreläs- inst.— Av inst.- Institutioner Skrixirum' nin gssalar lokaler; förest. e na * m.m.; ge- egna och angivet g E Gemen- men- gemen— behov gna samma samma samma Lantbrukskemi I . . . . . 145 495 250 1 040 1 075 Lantbrukskemi II . . . . 155 645 150 1 200 1 210 Marklära . . . . . . . . 155 700 — 1 005 1 000 Mikrobiologi . . ..... 260 1 090 _ 150 1 500 1 600 Genetik . . . . . . . . . 200 _— 1 835 900 485 150 Växtförädling ...... 95 30 I i 760 _ Växtnäringslära ..... 305 610 155 150 1 220 1 570 Jordhearbetning . . . . . 275 600 1 180 1 730 Hydroteknik . . . . . . 225 220 —— 150 595 600 Lantbruksbotanik . . . . 160 635 — 150 945 1 370 Allm. växtodling ..... 230 450 I 1 220 1 850 Spec. växtodling . . . . . 220 445 3901 150 1 205 1 885 Växtpatologi . . . . . . 200 695 J 1 405 1 460 Djurfysiologi . . . . . . 130 490 125 895 915 Näringsfysiologi . . . . . 130 310 150 715 710 Utfodring och vård . . . . 340 565 — 1 055 1 100 Husdjursförädling . . . . 140 395 — 150 685 700 Arbetsmetodik och teknik . 210 70 — 150 430 470 Företagsekonomi inkl. avd. för statistik . . . . . . 285 —— 560 _ Marknadslära . . . . . . 140 — ] 125 i 150 415 _ Summa 4 000 8 445 1 530 1 650 15 625 — Summa nuvarande ut- rymmen 11 800

1 30 m' för arkiv disponeras endast av institutionerna för allm. och spec. växtodling.

sonal, de laboratorier och undervisningsutrymmen, som utredningen funnit att institutionerna bör tilldelas. Detta innebär en utökning av institutions- lokalerna med ca 40 procent i jämförelse med nuvarande lokalbestånd.

C. Förläggningsplan för institutioner och andra organ vid KLSL:s ultunadel

Det ovan konstaterade nybyggnadsbehovet, liksom den av utredningen föreslagna integrationen av försöksverksamheten i undervisningsinstitutio- nerna, nödvändiggör vissa omflyttningar av institutionerna. Utredningen har därvid ansett det lämpligt att endast ange en slutgiltig förläggnings-

T abell 1, forts.

IV Växthus och djurstallar m.m., m2 Grovlab. , Institutioner _. " arbetshal- föLriäåä-lå- . fåriåtisån- Vaxthus Nathallar 522523; torie djur, S.a givet be- ler etc. förråd etc. hov Lantbrukskemi I . . . . . — _ _ _ _ _ Lantbrukskemi II . . . . — — _ _ _ _ Marklära . . . . . . . . 100 _ _ _ 100 100 Mikrobiologi ..... . . 180 _ 210 _ 390 390 Genetik . . . . . . . . . 1420 _ 130 _ 550 550 Växtförädling . . . . . . _ 50 _ 470 _ Växtnäringslära 1 970 Jordbearbetning . . 370 i 1 400 i 200 _ 1 970 ;S 090 Hydroteknik . . . . . . _ — 110 _ 110 210 Lantbruksbotanik . . . . 320 _ _ _ 320 320 Allm. växtodling . . . . . _ 2 350 Spec. växtodling . . . . . 100? 270 i 1 400 i 580 _ 2 350 32 395 Växtpatologi . . . . . . 580 _ _ — 680 680 Djurfysiologi . . . . . . _ _ _ ] 900 400 Näringsfysiologi . . . . . _ _ _ 900 900 800 Utfodring och vård1 . . . _ _ _ I 900 200 Husdjursförädling2 . . . . — _ _ 240 240 _ Arbetsmetodik . . . . . . _ _ 1 800 _ 1 800 1 800 Företagsekonomi inkl. avd. för statistik . ..... _ _ _ _ _ _ Marknadslära ..... . _ _ _ _ _ _ Summa 2 340 2 800 3 080 1 140 9 360 _ Summa nuvarande ut- rymmen 1 510 900 2 210

1 Inst. för utfodring Och vård föreslås erhålla vissa stallutrymmen vid Bäcklösa för svin- och hönsförsök. För utfodringsförsök med nötkreatur skall Kungsängens ladugård disponeras. * Inst. för husdjursförädling föreslås få disponera Ultuna egendoms ladugård för försök med nötkreatur samt vissa stallutrymmen vid Bäcklösa för svin- och hönsförsök.

plan. Därmed avses den förläggning som institutionerna enligt utredningens mening bör ha fått, när den omorganisation och de nybyggnader som ut- redningen föreslagit blivit genomförda. De förläggningsproblem som upp- kommer allt eftersom omorganisationen genomföres eller nya byggnader blir färdigställda t. ex. i form av tillfällig förläggning av någon institution till lokaler som den senare skall överlåta till annan institution, bör enligt utredningens mening handläggas av KLSL:s styrelse.

Utredningens bedömning av vilka institutioner som skall förläggas till- sammans liksom också av vilka institutioner som bör erhålla de nybyggda

lokalerna, har grundats främst på två premisser. Dels har de institutioner som har störst behov av inbördes kontakt förlagts så nära varandra som möjligt och dels har eftersträvats, att de olika institutionerna med beak- tande av deras skiftande behov skulle få så ändamålsenliga lokaler som möj- ligt inom den ram som nu befintlig lokaltillgång och minsta möjliga ny- byggnad kan ge.

Förutom lokaler för de olika institutionernas behov som redovisats i tabell 1 erfordras vissa centralt disponerade utrymmen för administrationen, bib- liotek m. m.

Utredningen föreslår, att de nuvarande byggnaderna respektive planerade nybyggnader disponeras på följande sätt:

Administrationsbyggnaden. Denna byggnad bör liksom nu inrymma de administrativa enheterna vid högskolan. Rum bör alltså här finnas för rek- tor, försöksdirektör, försöksverksamhetens serviceavdelning, försöksleda- ren i mellersta jordbruksförsöksdistriktet samt för kansli- och ekonomi— avdelningarna. Vidare bör i denna byggnad finnas en plenisal, ett mindre konferensrum, telefonväxel m. m. Det totala lokalbehovet för ovannämnda ändamål har beräknats uppgå till 445 m2. Administrationsbyggnadens netto- yta inklusive inredningsbara delar av vinden utgör närmare 500 m2. Med hänsyn till att utrymmena inte kan utnyttjas lika effektivt i en äldre bygg- nad som i en nybyggnad, torde utöver de utrymmen som finns i administra- tionsbyggnaden även vissa utrymmen i den ena av de två flygelbyggnader, som är belägna framför administrationsbyggnaden få tas i anspråk för ad- ministrationens behov av skrivrum. Den västra flygelbyggnaden, som nu står tom, torde därvid böra inredas till kontorslokaler. Bottenvåningen i denna byggnad omfattar ca 80 m2 och vån. 1 tr. ca 40 n12. Den östra flygelbyggna- den inrymmer nu en bostad om ca 100 m2. På längre sikt bör denna flygel— byggnad utgöra en reserv för den centrala administrationen.

Biblioteksbyggnaden. Då det visat sig att en tillbyggnad av den nuvarande byggnaden är diskutabel bl.a. ur byggnadsteknisk synpunkt vill utred— ningen förorda följande omdisponering.

Bottenvåningen, som nu inrymmer bokmagasin, läsesal och tjänsterum, bör lämpligen helt användas för läsesalsutrymmen och tjänsterum. Antalet studieplatser i läsesalarna bör därvid fördubblas och om möjligt avgränsas något från varandra för att möjliggöra bättre studiero för de studerande. Vindsvåningen (två trappor), som nu utgöres av ej utnyttjad vind, bör för- ses med konventionell hyllinredning medan källarvåningen, som tål en ökad belastning, bör förses med koncentrerade hyllor (handcompactus eller dy- likt).

Utöver de utrymmen, som kan uppbringas inom biblioteksbyggnaden, er- fordras ca 200 m2 med konventionell hyllinredning. Detta utrymme erhålles på så sätt att en biblioteksfilial förläggs i den närliggande stora institutions-

byggnaden. Genom denna lösning av bibliotekets lokalproblem ges möjlig- heter till ytterligare framtida expansion i stora institutionsbyggnaden.

Aula. I samband med byggandet av kårhus och restaurang planerades en aula, där den gamla restaurangbyggnaden nu ligger. Denna planerade aula- byggnad beräknades omfatta 900 rn2 golvyta. Detta byggnadsprojekt hade framskridit så långt, att även vissa medel härtill var beviljade. Då ett ange— läget behov av en större samlingslokal föreligger, har utredningen ansett att den planerade aulabyggnaden bör komma till stånd. Utredningen har emel- lertid bedömt utrymmesbehovet för aula med biutrymmen, bastuavdelning m. m. till 630 m2.

Stora institutionsbyggnaden. I denna byggnad inrymmes för närvarande de båda kemiska institutionerna, samtliga husdjursinstitutioner samt mark- lära och växtpatologi. En betydande del av utrymmena i stora institutions- byggnaden är avsedda för laboratorier. Den är därför väl lämpad för institu- tioner, som har stort laboratoriebehov såsom de båda kemiska institutionerna och marklära. Även husdjursinstitutionerna har behov av laboratorielokaler, men dessa institutioner bör helst placeras på en sådan plats, att de kan för— ses med utrymmen för laboratoriedjur i direkt anslutning till institutions— lokalerna. Institutionen för växtpatologi bör förläggas i anslutning till växt- odlingsinstitutionerna och på en sådan plats, att den får bekväm tillgång till växthus. Utredningen har därför funnit det lämpligt, att i stora institutions- byggnaden förlägga de båda kemiska institutionerna samt marklära. Övriga institutioner, som nu inryms i stora institutionsbyggnaden, bör överföras till andra byggnader såsom redogörs för nedan. De lokaler, som analyslabo- ratoriet för närvarande disponerar, förutsätts bli friställda i samband med att det lantbrukskemiska laboratoriet förläggs till Ultuna.

Allt eftersom lokalerna i stora institutionsbyggnaden ställs till de tre kvarvarande institutionernas disposition, bör de upprustas och anpassas för sitt nya ändamål. Därvid bör särskilt frågan om ett större kemiskt kurs- laboratorium lösas. Vissa förslag har framlagts om att detta skulle ske ge- nom en nybyggnad mellan de båda flygelbyggnaderna. Denna lösning har emellertid främst av byggnadstekniska skäl visat sig vara mindre lämplig. Vidare torde de nuvarande utrymmena inom stora institutionsbyggnaden bli fullt tillräckliga för de tre kvarvarande institutionerna utan tillbyggnad. Utredningen vill därför förorda, att vissa till det nuvarande kurslaboratoriet angränsande utrymmen friställs och att det nuvarande kurslaboratoriet ut- vidgas till att omfatta större delen av bottenvåningen i den flygelbyggnad, där det nu är inrymt.

Utredningen föreslår att stora institutionsbyggnaden, som omfattar 2 950 m2 effektivt utrymme, disponeras på följande sätt:

Inst. för oorganisk kemi ........... 640 m” » » organisk » ........... 800 » » » marklära .............. 855 » Gemensamma utrymmen ........... 400 » Bihlioteksfilial, postlokal, verkstadsdetalj m.m. 255 » 2950 ma

Institutionen för marklära, som har behov av 100 m2 växthus, bör tilldelas erforderliga utrymmen i den av utredningen föreslagna växthuscentralen vid norra hållplatsen.

Gamla institutionsbyggnaden. I denna byggnad inrymmes för närvarande institutionerna för allmän jordbrukslära, växtodlingslära, driftsekonomi och marknadslära. Gamla institutionsbyggnaden, som är olämplig för labora- torier, bör i första hand förbehållas ej experimentella institutioner, vilka icke har behov av laboratorieutrymmen. De två översta våningarna bör lämpligen disponeras av de båda ekonomiska institutionerna inklusive sta- tistiska avdelningen. I bottenvåningen bör institutionen för husdjursför- ädling förläggas. Denna institution har visserligen behov av laboratorieloka- ler, men dessa kan vara av enklare beskaffenhet med mindre antal led- ningar, dragskåp etc. Redan nu har dessa lokaler en viss sådan utrustning. På lång sikt bör dock denna institution förses med nya lokaler, lämpligen i anslutning till de övriga genetiska institutionerna. I gamla institutionsbygg— naden bör vidare plats reserveras för vissa ämnen i vilka undervisningen handhas av speciallärare, såsom pedagogik, matematik, Skogshushållning etc. samt för vissa arkiv- och förrådsutrymmen i källaren för högskolans behov.

Gamla institutionsbyggnaden, som omfattar 1 370 m2 ovan jord och 400 m2 källarutrymmen, bör disponeras på följande sätt:

Inst. för företagsekonomi ........... 285 m” Inst. för marknadslära ............ 140 » Gemensamma utrymmen ........... 275 » Inst. för husdjursförädling .......... 535 » Pedagogik, matematik, etc ........... 40 » Gemensamma utrymmen ........... 150 » Utrymmen för laboratoriedjur m.m. i källaren . 240 » Tilläggsutrymmel .............. 105 » 1 770,11:

Institutionen för husdjursförädling föreslås vidare få disponera Ultuna egendoms ladugård för försök med nötkreatur samt en del av stallutrym- mena i Bäcklösa för försök med svin och höns. Behovet av nybyggnader för dessa ändamål behandlas under punkt D.

1 Detta tilläggsutrymme är avsett att kompensera för att rummen i denna gamla byggnad är genomsnittligt större än de standardutrymmen som tillämpats vid beräkning av lokalbe- hovet.

n

Statens jordbruksförsöks nuvarande byggnader. De utrymmen, som för närvarande finns i dessa byggnader, uppgår till ca 1 500 m2. Om vissa labo- ratorier och föreläsningssal tillbygges, torde detta i stort sett motsvara de utrymmen utredningen funnit att institutionerna för växtnäringslära och jordbearbetning bör erhålla. Utredningen har därför ansett, att dessa två institutioner lämpligen bör förläggas dit. Vissa skäl talar visserligen för en förläggning i anslutning till växtodlingsinstitutionerna men detta alternativ måste emellertid avvisas av kostnadsskäl.

Statens jordbruksförsöks nuvarande byggnader, som omfattar 1600 m2, bör disponeras på följande sätt:

Inst. för växtnäringslära ........... 915 m3 » » jordbearbetning .......... 875 » Gemensamma utrymmen ........... 305 » 2 095 m'

Utrymme för institutionslokaler i jordbruksförsö-

kens nuvarande byggnader ......... 1 600 » Nybyggnadshehov för laboratorier och föreläs— ningssal ................. 495 »

Institutionerna för växtnäringslära och jordbearbetning behöver vidare 1 400 m2 näthallar, 250 m2 varmväxthus, 120 m2 kallväxthus, 200 m2 arbets- hallar samt 600 m2 försöksutrymmen för förvaring av jordbruksmaskiner och annan försöksutrustning. I anslutning till jordbruksförsökens byggna- der finns redan nu 600 m2 näthallar, ett växthus om 60 m2, vissa baracker om 200 rn2 samt en nyuppförd försökslada om 460 mg. De växthus, som be- höver nyuppföras, bör enligt utredningens mening förläggas till en för hela högskolan gemensam växthuscentral, som lämpligen bör placeras vid Ultuna norra hållplats i anslutning till växtodlingsinstitutionerna. Detta innebär att institutionerna för växtnäringslära och jordbearbetning tilldelas vissa utrymmen i denna växthuscentral.

Av försöksutrymmena disponerar den nuvarande inst. för allmän jord- brukslära viss del av försöksladan vid norra hållplatsen. Denna del jämte den försökslada, som redan finns vid statens jordbruksförsöks byggnader, torde tillgodose dessa institutioners behov av försöksutrymmen. När försöks- ladan vid norra hållplatsen skall ersättas med nybyggnad, bör i anslutning till växtnärings- och jordbearbetningsinstitutionerna uppföras försöksut- rymmen för maskinförvaring m. m. om ca 500 m2.

Statens husdjursförsöks nuvarande byggnad. I denna byggnad och i vissa tillbyggnader bör enligt utredningens mening institutionerna för husdj urens utfodring och vård, näringsfysiologi och djurfysiologi förläggas. Här kom- mer alltså högskolans husdjurscentrum att bli förlagt. I anslutning till detta bör också lokaler för individuella försök med större husdjur samt för laboratorier placeras.

Följande utrymmen för institutionslokaler erfordras:

Inst. för utfodring och vård ......... 905 m2

» » näringsfysiologi ........... 440 » » » djurfysiologi ............ 620 » Gemensamma utrymmen .......... 275 » 2 240 m”

Lokalutrymmen i husdjursförsökens nuvarande byggnad ................. 1100 » Erforderliga tillbyggnader .......... 1 140 »

Därutöver föreligger behov av utrymmen för laboratoriedj ur, för uppställ- ning av försöksdjur, arbetshall för foderkonservering, foderutrymmen m. m. om 900 m2, varav 400 m2 för smådjur, som kan förläggas i källaren och 500 m2 för större husdjur som bör förläggas i ett annex.

Institutionen för utfodring och vård har vidare behov av betydande djur- stallar för försöksändamål. För utfodringsförsök med nötkreatur bör Kungs- ängens ladugård få disponeras, och för motsvarande försök med svin, höns och pälsdjur bör institutionen tilldelas vissa stallutrymmen i Bäcklösa. Be- hovet av sådana stallutrymmen behandlas under punkt D.

Ny institutionsbyggnad för växtodlingsgruppen. Redan 1952 ägde en arki- tekttävlan rum om utformningen av en sådan institutionsbyggnad. Denna nybyggnad bör förläggas i anslutning till redan uppförda växthus vid norra hållplatsen samt utformas så, att den kan inrymma institutionerna för all- män växtodling, speciell växtodling och växtpatologi. Enligt utredningens bedömning erfordras följande utrymmen:

Inst. för allmän växtodling .......... 680 m2

» » speciell växtodling ......... 665 » » » växtpatologi ............ 895 » Gemensamma utrymmen ........... 540 » 2 780 ms

Vidare erfordras groningslaboratorium m.m. om 380 m2, ytterligare växt- husutrymme om 650 m2 utöver de 400 m2 växthus, planteringsrum m.m., som redan finns, samt 1 400 m2 näthall, 200 m2 arbetshall och 1 500 m2 för- söksutrymmen för uppställning av maskiner, förvaring av växtprover m. m. Erforderliga växthusutrymmen bör erhållas i den av utredningen föreslagna gemensamma växthuscentralen. För förvaring av försöksutrustning m.m. bör växtodlingsinstitutionerna tills vidare få disponera de utrymmen i gamla försöksladan vid norra hållplatsen, som nu utnyttjas av institutionen för växtodlingslära. På längre sikt bör nya och mer ändamålsenliga försöks- utrymmen uppföras i anslutning till institutionslokalerna.

Genetiska gruppen. Utredningen anser, att vissa skäl talar för att de gene— tiska institutionerna _ genetik, växtförädling och husdjursförädling _ för- läggs tillsammans, när i en framtid institutionen för husdjursförädling skall erhålla nya institutionslokaler. Härigenom blir det möjligt att utnyttja viss dyrbar utrustning, laboratorier och andra anläggningar gemensamt, sam-

tidigt som goda möjligheter till inbördes kontakt mellan forskarna inom det genetiska området skapas. Med denna lokalisering kommer vidare institu- tionen för husdjursförädling att bli förlagd på bekvämare avstånd till djur- stallarna vid Bäcklösa.

Den nuvarande botanisk—genetiska institutionen disponerar nybyggda institutionslokaler, som tillsvidare kommer att täcka den nya genetiska institutionens behov även med hänsyn till det av 1955 års riksdag beslutade samarbetet med Uppsala universitet. Institutionen för växtförädling kan lämpligen förläggas i det s.k. trädgårdshuset, där utrymme finns för skriv- rum etc. Några nybyggnader av laboratorier behöver inte nu genomföras, då institutionen för växtförädling kan utnyttja de flesta utrymmen utöver skrivrum gemensamt med den genetiska institutionen.

Växtfysiologiska institutionsbyggnaden. Den nya institutionen för lant- bruksbotanik motsvarar den nuvarande institutionen för växternas anatomi och fysiologi inklusive systematisk botanik, som överflyttas från den nu- varande botanisk-genetiska institutionen.

Genom att den systematiska botaniken inkluderas ökas behovet av lokaler. Utredningen föreslår därför, att institutionen för lantbruksbotanik får dis- ponera även den s.k. Hofman-Bangska villan, som friställs från sin nuva- rande användning i samband med att undervisningen i fysik förläggs till Uppsala universitet. Vidare erhålles ett något utökat utrymme för denna institution genom att den för hela högskolan gemensamma finmekaniska verkstad, som nu är inrymd i den växtfysiologiska institutionsbyggnaden, överförs till den verkstadsdetalj, som utredningen föreslår, och förläggs till stora institutionsbyggnaden. Såväl institutionsbyggnad som växthus bör bli föremål för vissa ombyggnader bl. a. i syfte att utnyttja det nuvarande ut- rymmet mera effektivt.

Institutionsbyggnaden för hydroteknik. Den hydrotekniska institutionen bör kvarligga i sin nuvarande institutionsbyggnad men bör därutöver förses med grovlaboratorium och hall för skrymmande fältutrustning omfattande 110 m2. De nuvarande institutionslokalerna bör bli föremål för vissa inred- nings- och upprustningsarbeten. Det behov av ett mindre växthus, som före- ligger, bör tillgodoses på så sätt att institutionen får disponera erforderliga utrymmen i den av utredningen föreslagna växthuscentralen vid norra håll- platsen.

Maskintekniska institutionens byggnad. Den nuvarande maskintekniska institutionen disponerar en egen institutionsbyggnad, som dock är otillräck— lig redan för de nuvarande uppgifterna. Enligt utredningens förslag kom- mer även undervisningen i husbyggnadslära att meddelas vid institutionen för lantbrukets arbetsmetodik och teknik, vilket ytterligare ökar behovet av vissa utrymmen. Verkstadslokalerna torde behöva utvidgas med 400 m2 till 1 800 m2 och de egentliga institutionslokalerna med 120 m2 till 470 m2.

Mikrobiologiska institutionsbyggnaden. Den mikrobiologiska institutionen är förlagd i en egen ny institutionsbyggnad, vars lokalutrymmen täcker be- hovet.

Lokalbehov för den propedeutiska kursen. Det har av olika skäl ansetts önskvärt att bostadsrum ordnas för den propedeutiska kursens elever vid Ultuna. Bland annat har ett sådan arrangemang bedömts vara till fördel för studierna och eventuella praktiska övningar och demonstrationer. Också det förhållandet att denna kurs är förlagd till högskolan endast 6 månader (september—mars) gör det förmodligen svårare för dessa studenter att finna bostadsrum. Den nuvarande lantbruksskolan disponerar 21 elevrum jämte dagrum, matsal och köksutrymmen m. m. i stora internatbyggnaden. I inter- natbyggnadens flygelbyggnader inrymmes för närvarande 2 föreläsnings- salar, vissa biutrymmen samt en 3-rumslägenhet för en av lantbruksskolans lärare.

Antalet elever, som kommer att bevista den propedeutiska kursen, kan uppskattas till ca 40. Man torde nämligen få räkna med att vissa elever åtminstone till en början skaffar sig praktikutbildning och lantmanna- skolekurs på egen hand. Då utredningen räknar med, att i regel endast en elev kommer att förläggas i varje rum, erfordras således ytterligare ett 20-tal elevrum. Ca 10 rum torde kunna inredas i internatets östra flygelbyggnad, där nu en föreläsningssal och lärarbostad är förlagda. Eventuellt kan ytter- ligare några rum inredas i det nuvarande dagrummet, varvid den nuvarande matsalen kan utnyttjas som dagrum. Vid behov torde även en del av den pro- pedeutiska kursens elever kunna inkvarteras i de studentbostäder, som en särskild bostadsstiftelse avser att uppföra inom ultunaområdet. Någon sär- skild bespisning torde icke behöva ordnas för den propedeutiska kursens elever, utan dessa studenter såväl som högskolans övriga bör lämpligen kunna intaga sina måltider på kårhusrestaurangen. Föreläsningssalen i västra flygelbyggnaden bör disponeras för den propedeutiska kursen.

Panncentraler. Enligt beräkningar utförda av byggnadsstyrelsen torde en mera ändamålsenlig värmeförsörjning för ultunaområdet uppnås genom en viss centralisering av uppvärmningsanläggningarna. Sålunda föreslås att panncentralerna i de mikrobiologiska och maskintekniska institutionsbygg- naderna byggs ut så att de kan förse hela västra byggnadsgruppen med värme. Denna grupp anges böra omfatta förutom de två nämnda institutio- nerna statens jordbruksförsöks byggnader, planerad byggnad för lantbruks- kemiska laboratoriet, statens maskinprovningar, statens husdjursförsök med planerade tillbyggnader, planerad institutionsbyggnad för de tre växt- odlingsinstitutionerna samt en viss reserv för kommande byggnader inom detta område. Östra byggnadsgruppen beräknas kunna förses med värme från den panncentral, som nu finns i stora institutionsbyggnaden, om en befintlig högtryckspanna utbytes mot en ny och större sådan. Denna bygg-

nadsgjrupp föreslås omfatta administrationsbyggnaden, aula, bibliotek, stora och gamla institutionsbyggnaderna samt institutionsbyggnaderna för lant- bruksbotanik och hydroteknik. Flertalet av dessa byggnader förses redan med värme från den nuvarande panncentralen i stora institutionsbyggnaden.

D. Behovet av växthus och djurstallar vid KLSL:s institutioner på Ultuna a. Växthus

För närvarande finns vid lantbrukshögskolan på Ultuna följande växt- husareal:

Genetiska trädgården (Bet.—Gen. inst.) ......... 550 mg Norra hållplatsen (Inst. för växtsjukdomslära) ...... 400 » Mikrobiologiska institutionen ............. 180 » Statens jordbruksförsök ................ 60 » Växtfysiologiska institutionen ............. 320 »

Summa befintliga växthusutrymmen vid Ultuna 1 510 m2

Som framgår av tabell 1 erfordras sammanlagt 2 340 m2 växthusyta vid institutionerna på Ultuna. Behovet av nybyggnader uppgår således till 830 mg. Enligt utredningens mening bör alla växthus, som nybyggs, uppföras på en plats för att i form av en växthuscentral stå till samtliga institutio- ners förfogande. Härigenom vinnes, att driftskostnaderna kan hållas lägre till följd av att samma växthusyta kan skötas med mindre sammanlagd per- sonal, som därtill kan vara mera specialiserad och bättre utbildad. Vidare ökar möjligheterna att utnyttja växthusutrymmet kontinuerligt, eftersom de olika institutionernas behov av växthusutrymme varierar tid efter annan. Enligt utredningens mening skall växthuscentralen drivas av försöksverk- samhetens serviceavdelning som i samråd med institutionsföreståndarna skall fördela utrymmet mellan de olika institutionerna. Den föreslagna växt- huscentralen bör lämpligen förläggas till norra hållplatsen i anslutning till växtodlingsgruppens institutionsbyggnad.

b. Djurstallar

Inom Ultunaområdet finns för närvarande djurstallar vid Ultuna egen— dom, vid Bäcklösa samt Kungsängen och Nåntuna. Enligt utredningens me- ning bör samtliga dessa stallar och djurbesättningar tas i anspråk för för- söksändamål. Husdjursskötseln i dessa djurstallar liksom de, vilka före- slås komma att nybyggas, bör driftsekonomiskt inordnas under Ultuna egen- dom, som enligt utredningens förslag skall sortera under försöksverksam- hetens serviceavdelning. Ultuna egendom skall alltså bestrida kostnaderna för foder, maskinutrustning, arbetskraft m. m. i för ifrågavarande produk- tion normal omfattning samt ta hand om och avyttra de produkter mjölk, ägg, fläsk, kött etc., som djurskötseln avkastar. I driftskostnaderna ingår också normalt underhåll av inredning och övrig utrustning i stallarna. Ar-

betsuppgifter som tillkommer till följd av försöken såsom uppvägning och utportionering av foder etc. skall ombesörjas av särskild personal, som för- söksverksamheten tillhandahåller. I den mån försöksverksamheten förorsa- kar intrång i driften skall ersättning härför lämnas till Ultuna egendom (jämför kap. 9).

Djurförsök i större skala erfordras främst'vid institutionerna för utfod- ring och vård samt husdjursförädling. För att möjliggöra ett rationellt ut- nyttjande av de stallar och djurbesättningar, som kommer att ställas till försöksverksamhetens förfogande, föreslår utredningen, att i den mån ny- byggnader av djurstallar sker, bör dessa utformas som gemensamma an- läggningar för såväl utfodrings- som avelsförsök. Härigenom vinnes, att djurskötseln kan drivas i större och därmed mera ekonomisk skala än om de båda institutionerna skall ha var sina stallar för resp. djurslag.

Serviceavdelningen skall efter samråd med resp. institutionsföreståndare fördela utrymme och djurbesättningar mellan de olika institutionerna.

Stallar för nötkreatur. Utfodringsförsök med nötkreatur bör liksom nu utföras vid Kungsängens ladugård.

I vilken omfattning husdjursgenetiska försök behöver utföras på Ultuna blir bl.a. beroende av huruvida det halvstatliga institut för kött och mjölk— produktion, som närmare behandlas i kapitel 9, kommer till stånd. Oavsett om ett sådant halvstatligt institut kommer till stånd eller ej behövs emel- lertid vissa djurresurser för den husdjursgenetiska forskningen vid Ultuna. Genetisk forskningsverksamhet med nötkreatur torde därvid kunna utföras vid Ultuna egendoms ladugård. På längre sikt bör dock enligt utredningens mening denna ladugård som ligger i högskoleområdets centrum ersättas med en ny sådan med lämplig förläggning. Den framtida omfattningen av nötkreatursdrift vid Ultuna kan f. n. icke närmare bedömas, då den bl. a. är beroende av försöksverksamhetens behov av centralt belägna djurstallar. Detta behov torde bättre kunna överblickas, sedan frågan om det nyss- nämnda halvstatliga institutet avgjorts. Eftersom denna fråga ej kunnat av— göras nu, ämnar utredningen inte föreslå några nybyggnader vid Ultuna för nötkreatur men förutsätter att högskolestyrelsen, när frågan om nämnda husdjursinstitut kan överblickas, tar ställning till utflyttning och eventuell ersättningsbyggnad för Ultuna egendoms ladugård. I den mån stallar för nöt- kreatur bedöms erforderliga inom ultunaområdet väster om Fyrisån, bör de förläggas till Bäcklösa för att icke hindra framtida förläggning av institu- tionsbyggnader inom det centrala högskoleområdet.

Stallar för svin. Det nuvarande svinstallet vid Bäcklösa med plats för ca 25 suggor och 150 ungsvin är helt otillräckligt ur försökssynpunkt. En för- dubbling av resurserna för utfodringsförsök vid Bäcklösa kan uppställas som ett minimibehov. Härtill kommer behovet av djur för husdjursgenetisk forskning på Ultuna, vilket uppskattas till lägst 20 suggor och 200 ungsvin.

( i

|

Det sammanlagda behovet uppgår därför till 70 suggor och 500 ungsvin (smågrisar ej inkluderade). Stallar för dessa djur bör förläggas till Bäck- lösa i anslutning till redan befintligt svinstall.

Fjäderfäanläggning. Det sammanlagda behovet av fjäderfä för försöks- ändamål vid Ultuna har beräknats till ca 5 000 höns och 20 000 kycklingar samt ett mindre antal gäss och kalkoner. Detta innebär en betydande ut- ökning av de nuvarande resurserna. Fjäderfäanläggningen bör uppföras vid Bäcklösa och utformas som en gemensam anläggning för såväl utfodrings- som avelsförsök.

Såsom i kapitel 9 anförts har utredningen vid sin bedömning av erforder— liga resurser med avseende på försöksdjur även beaktat, att dessa hör till- godoses på sådant sätt att ur ekonomisk synpunkt godtagbara driftsenheter skapas.

E. Byggnadsåtgärder vid Ultuna egendom

I och med att Ultuna lantbruksskola i enlighet med utredningens förslag nedlägges, skapas möjlighet att avveckla större delen av egendomens eko- nomibyggnader från högskoleområdet. Som anförts under rubriken djur- stallar tar utredningen inte ställning till ersättningsbyggnad för nuvarande ladugård vid Ultuna egendom, eftersom försöksverksamhetens behov av nöt- kreatursstallar f.n. inte kan överblickas i sin helhet. Det av utredningen förordade byggnadsprogrammet upptar därför beträffande ekonomibyggna- derna inom själva högskoleområdet endast sådana omdisponeringar m.m. som kan göras oberoende av en utflyttning på längre sikt till Bäcklösa. Bl. a. föreslås att östra stallflygeln (det nuvarande häststallet) inreds till repara- tionshall, smides- och snickarverkstad samt garage för traktorer. På längre sikt bör även övriga stallbyggnader, när dessa friställs, kunna utnyttjas som garage och uppställningsplats för bilar, traktorer och övriga jordbruks- och försöksmaskiner tillhörande egendomen och serviceavdelningen.

Utredningen har vidare låtit företa en översyn över erforderliga repara- tioner av de bostäder som tillhör Ultuna egendom. För en mera detaljerad redovisning av behövliga byggnadsåtgärder vid Ultuna egendom hänvisas till bilaga 2.1

F. Allmänna synpunkter på lokaliseringen av KLSL: s institutioner på Ultuna

Lantbrukshögskolans bebyggelse är utspridd över en förhållandevis stor yta och bildar nu två institutionsgrupper på ömse sidor om Ultuna egen- doms ekonomibyggnader. Detta är en följd av att Ultuna egendoms byggna-

1 Byggnadsplaner och kostnadsuppskattningar för av jordbrukshögskoleutredningen före- slagna byggnadsarbeten vid Ultuna och Alnarp, utförda av Kungl. byggnadsstyrelsen resp. statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader. Stencilerad upplaga, Kungl. jordbruksde- partementet.

der varit belägna på den enda användbara tomtmarken i anslutning till det gamla institutionsområdet. I och med att Ultuna lantbruksskola nu lägges ned i enlighet med utredningens förslag skapas möjligheter att successivt utflytta eller avveckla egendomens byggnader från högskoleområdets cent— rum. Som ovan framhållits bör på längre sikt de djurstallar, som behöver vara förlagda väster om Fyrisån, antingen förläggas till Bäcklösa eller _ i fråga om laboratoriedjur — i direkt anslutning till husdjursinstitutionerna, varigenom de centrala delarna av ultunaområdet frigörs för framtida insti- tutionsbebyggelse.

De av utredningen ovan förordade omlokaliseringarna av vissa institutio- ner medför helt naturligt en viss ytterligare utspridning och därmed ökade avstånd mellan högskolans olika institutioner. Det bör dock härvid obser- veras, att utredningen inte i något fall föreslagit förläggning av någon in- stitution till ett helt nytt område, utan i samtliga fall har det rört sig om förläggning till redan befintliga byggnader eller till platser där vissa anstal- ter redan vidtagits för en framtida förläggning. Genom att närstående insti- tutioner i största möjliga utsträckning förlagts i anslutning till varandra, elimineras i viss mån de olägenheter, som utspridningen av institutionerna över en stor yta medför.

I syfte att underlätta kommunikationerna mellan de nya och gamla insti- tutionsområdena vill utredningen förorda, att en ny kommunikationsled anläggs i öst-västlig riktning över egendomens nuvarande område, lämp- ligen på så sätt att vägen söder om hydrotekniska institutionen förbindes med vägen söder om den nuvarande lantbruksskolan. En sådan väg skulle ge bekväm förbindelse för växtodlingsgruppens och husdjursgruppens insti- tutioner med det gamla institutionsområdet. Vidare torde en sådan väg få anses nödvändig med hänsyn till att den propedeutiska kursens elever måste ha god förbindelse med restaurantbyggnaden. Denna förbindelseled bör ges en sådan standard att regelbundna bussturer kan gå ned i en slinga till det gamla institutionsområdet via denna led och stora infartsvägen.

G. Kostnader för föreslagna byggnadsarbeten på Ultuna

De av jordbrukshögskoleutredningen föreslagna byggnadsarbetena har planerats och kostnadsuppskattats genom försorg av byggnadsstyrelsen (in- stitutionslokaler m.m.) och statens forskningsanstalt för lantmannabyggna- der (vissa stallbyggnader, bostadshus m.m.). Byggnadsstyrelsen har för planeringsarbetet anlitat arkitektfirman Falck, Nordström & Smas.

De kostnader som redovisas nedan har baserats på i byggnadsprogram- met angivna nettoytor. Med hjälp av erfarenhetssiffror från tidigare objekt av liknande slag har en bruttovolym framräknats och denna har sedan åsatts ett normalpris för byggnad av motsvarande typ. Kostnader för grund- läggning och yttre arbeten har endast uppskattningsvis bedömts.

I anslutning härtill hänvisas till en av finansdepartementet uppgjord den 20 nov. 1959 dagtecknad P. M. där vissa riktlinjer lämnas angående bygg- nadsfrågors handläggning m.m. Häri framhålles, att tillförlitlig kostnads- beräkning, som kan utgöra underlag för äskande av byggnadsanslag kan göras först, när projekteringsarbetet är avslutat d.v.s. när fullständiga byggnadshandlingar finnes. Nedan angivna kostnadsuppskattningar måste därför betraktas som ungefärliga och har därför ej detaljredovisats.

Följande byggnadsåtgärder ingår i den av byggnadsstyrelsen för Ultuna uppskattade kostnaden:

Administrationsbyggnaden ............... Ombyggnad Västra flygelbyggnaden . . . ........ . . . . . . » Biblioteksbyggnaden . . . ............... » Aula . . . . ........ . . . . . . . ...... Nybyggnad Stora institutionsbyggnaden (institutionerna för kemi I, kemi II och marklära) .................... Ombyggnad Gamla institutionsbyggnaden (institutionerna för driftseko— nomi, marknadslära, husdjursgenetik m.m.) . . ...... Ombyggnad Inst. för Växtfysiologi: Institutionsbyggnad . . . . . ............ Ombyggnad Varmväxthus .................... » Hofman-Bangs villa . ................ » Inst. för Hydroteknik: Institutionsbyggnad . . ............... Ombyggnad Arbetshall ...................... Nybyggnad Vid statens jordbruksförsök, nuv. byggnader (institutionerna för jordbearbetning och växtnäringslära): Institutionslokaler i befintliga byggnader ....... . . Ombyggnad Laboratorier och föreläsningssal ............. Nybyggnad Vid statens husdjursförsök, nuv. byggnad (institutionerna för djurfysiologi, näringsfysiologi samt utfodring 0. Vård): Institutionslokaler ................... Nybyggnad Stallar för laboratoriedjur i anslutning till institutionsbyggna- derna . . ......

Växtodlingsgruppen (institutionerna för allmän växtodling, spe- ciell växtodling och växtpatologi):

Institutionsbyggnad .................. Nybyggnad

Groningslaboratorium . . . . . . . . .......... » Växthuscentral vid norra hållplatsen:

Varmväxthus ............ . . ..... . . Nybyggnad

Kallväxthus ..................... » Näthallar ....................... » Arbetshallar ..... . ............... » Maskintekniska institutionen:

Institutionslokaler ............ . ..... . Nybyggnad Verkstadslokaler ..... . . . ............ »

Nuv. Ultuna lantbruksskola: Bostäder för propedeutiska kursens studenteri nuv. lantbruks- skolans lokaler . . ............... . . . . Ombyggnad

Centralisering av värmecentraler (2 centraler) Ny väg (ca 300 m) som skall förbinda vägen söder om hydro- tekniska institutionen och vägen söder om nuv. lantbruksskolan Upprustning av befintliga vägar . . . . ..... . Utökning av transformatorsstation samt utbyte av högspän- ningskablar . . ...... . . . . . . . Komplettering av ytterbelysning. ...... Byggnadskostnader vid Ultuna, uppskattade genom byggnadssty- relsen ..... . . . . . ..... . . . ..... . . . . Kronor 18 000 000

Följande byggnadsåtgärder vid Ultuna ingår i den av statens forsknings- anstalt för lantmannabyggnader uppskattade kostnaden:

1. Reparationer och ombyggnader av vissa personalbostäder inom ultunaområdet

2. Reparationer av ekonomibyggnader: a) Ultuna egendoms ladugård b) Östra stallflygeln (häststallet) c) Olika yttre upprustningsarbeten

3. Nybyggnad av: a) Centralgarage söder om Ultuna egendoms ladugård b) Svinstall vid Bäcklösa c) Fjäderfäanläggning vid Bäcklösa d) Försökslador för institutionerna för allmän och speciell växt- odling samt växtnäringslära och jordbearbetning e) Maskinhall vid Kungsängen

Byggnadskostnader vid Ultuna, uppskattade av statens forsknings- anstalt för lantmannabyggnader . . . . . . . . . . . . . . . Kronor 750 000 Totala byggnadskostnaderna vid Ultuna . . . . ..... . . . . Kronor 18 750 000

II. Byggnadsåtgärder vid KLSL:s trädgårdssektion, Alnarp A. Behov av institutionslokaler och växthus vid trädgårdssektionen

Jordbrukshögskoleutredningens förslag om högskolemässig trädgårdsut— bildning samt i samband därmed viss utökning av forsknings- och försöks- verksamheten inom trädgårdsområdet medför ett ökat behov av olika loka- ler, växthus m.m. Till Alnarp kommer enligt utredningens förslag att för— läggas fyra fullständiga institutioner och fyra underavdelningar till vissa ultunainstitutioner samt ett mindre kemiskt analyslaboratorium.

För närvarande disponerar statens trädgårdsförsök och högre trädgårds- kursen följande lokaler:

Statens trädgårdsförsöks huvudbyggnad. På Mellangård och Östergård belägna byggnader. Vissa lokaler för kansli, bibliotek och kamrerareexpedition gemensamma för hela Alnarpsinstitutet.

Behovet av institutionslokaler och andra utrymmen vid trädgårdssektio- nen framgår av tabell 2. Detta lokalbehov har beräknats efter samma prin- ciper som tillämpats för högskolans ultunadel.

Tabell 2. Av utredningen beräknat lokalbehov vid KLSL:s trädgårdssektion i Alnarp, m2

Institutionslokaler Växthus m.m. I II III IV . . Sorte- lnstitutlåråeäigågrunderav- För e- Vä xt- rings- . Labo— läs- hus .. Bänk- och SIS—w— rato— nings- SF:-[1153 och håll;—r gård, förva— r m rier salar arb.- bigård rings— m. m. hallar lokaler m.m. Institutioner: Frukt— och bärodling ..... 185 170 100 455 200 225 —- 537 Köksväxtodling ....... 190 215 100 505 2250 _ 300 490 Prydnadsväxtodling ..... 150 115 100 365 2000 _ — — Trädgårdskonst och naturvård . 100 80 280 —— —— —— —— Underavdelningar: Trädgårdsodlingens driftsekonomi 35 —— — 35 —— —— — — Arbetsmetodik och teknik . . . 40 —— — 40 — _ — »— Växtpatologi ........ 15 15 _— 30 200 —— _ — Biodling .......... 50 50 — 100 —— _ 6500 200 Kemiskt analyslaboratorium . . 35 95 —— 130 _ _— — —— Summa 800 740 300 1840 4650 225 6800 1227

a. Institutionslokaler

Som framgår av tabell 2 behöver institutionen för frukt- och bärodling sammanlagt 455 m2 institutionslokaler. I nuvarande statens trädgårdsför- söks huvudbyggnad finns ca 500 m2 institutionslokaler. Befintliga lokaler motsvarar alltså ungefär den nya institutionens behov. Dessa lokaler kan utan större ombyggnader anpassas för de behov av laboratorier, skriv- och arbetsrum, konferensrum m.m. som denna institution har.

Den nuvarande köksväxtavdelningen av statens trädgårdsförsök är för- lagd till Mellangård och disponerar där vissa utrymmen som lämpligast bör övertas av institutionen för köksväxtodling. Vidare har för köksväxtavdel- ningens räkning Alnarps skola inköpts. Med anledning härav har utred- ningen ansett att institutionen för köksväxtodling bör förläggas till Alnarps skola ehuru detta innebär, att institutionen kommer att bli förlagd på ett relativt stort avstånd (1,5 km) från trädgårdssektionen i övrigt. De nuva- rande institutionslokalerna vid Mellangård är gamla och av dålig beskaf- fenhet och bör omändras till omklädnings- och lunchrum för kollektivan-

ställd personal. Vidare bör en äldre ladugård vid Östergård ombyggas till lagerhus för grövre köksväxter.

Institutionerna för prydnadsväxtodling och trädgårdskonst bör enligt ut- redningens mening jämte sektionsexpedition och underavdelningar för driftsekonomi, arbetsmetodik, växtpatologi samt det kemiska analyslabora- toriet förläggas till en nybyggnad väster om statens maskinprovningars byggnad. Det sammanlagda nybyggnadsbehovet för dessa institutioner och avdelningar uppgår till 940 m2 institutionslokaler vari också ingår 160 m2 till skrivrum m.m. för sektionsexpeditionen.

Den av utredningen föreslagna omlokaliseringen av biförsöksverksam— heten medför att vissa institutionslokaler såsom tjänsterum och laboratorie- utrymmen måste ställas till förfogande för denna verksamhet i Alnarp. Erforderliga utrymmen torde kunna erhållas i hovbeslagsskolan om denna inreds på ett ändamålsenligt sätt. Sammanlagt erfordras för biförsöksverk— samheten 100 m2 institutionslokaler och 200 m2 förrådsutrymmen m. 111.

b. Växthus m.m.

Statens trädgårdsförsök disponerar för närvarande vid avdelningen för köksväxtodling sammanlagt 780 m2 växthusyta samt vid avdelningen för frukt- och bärodling ett kallväxthus och ett provisoriskt plastväxthus om sammanlagt 80 m2. Prydnadsväxtavdelningen har f.n. inga egna växthus men har tidvis disponerat vissa av köksväxtavdelningens och Alnarps träd- gårdars växthus. Som framgår av tabell 2 utgör det sammanlagda behovet av växthus vid trädgårdssektionen 4 650 m2. För trädgårdssektionens räk- ning erfordras alltså ytterligare växthusutrymmen om ca 3800 m2. Hela detta växthusutrymme torde dock inte behöva nybyggas om vissa delar av de växthus som nu disponeras av Alnarps trädgårdar kan tagas i anspråk för trädgårdssektionens behov. Ett övertagande av dessa växthus kan nämligen bli aktuellt om den kommersiella verksamheten vid Alnarps trädgårdar av- vecklas.

Alnarps trädgårdar disponerar för närvarande sammanlagt ca 3 700 m2 växthusyta. Dessa växthus är förlagda inom samma område men fördelade på två grupper med skilda värmecentraler. Den södra växthusgruppen om- fattar ca 2 700 m2 växthusyta varav 2 000 m2 är relativt nybyggda (uppförda år 1954) medan ca 700 rn2 (4 mindre växthus) är äldre och av sämre be- skaffenhet. Den norra växthusgruppen utgöres av 9 äldre men renoverade växthus om ca 1 000 m2.

Den växthusareal som Alnarps trädgårdar disponerar, användes i viss ut- sträckning för undervisningsändamål av Alnarps trädgårdsskola och högre trädgårdskurs varjämte statens centrala frökontrollanstalt arrenderar vissa utrymmen. Trädgårdsskoleutredningen räknade med en växthusareal om 500 m2 för att tillgodose behovet av undervisningsodling vid Alnarps träd- gårdsskola. Norra växthusgruppen som omfattar ca 1 000 m2 och som är

försedd med egen värmecentral har bedömts vara lämplig för trädgårdssko- lans behov. Något av de äldre växthusen som är relativt små och avgränsade från varandra torde kunna utnyttjas av den växtpatologiska underavdel- ningen som har ett behov av växthus uppgående till ca 200 m2. Institutionen för prydnadsväxtodlingen beräknas ha behov av ca 2 000 m2 växthus, vilket torde kunna tillgodoses genom ett övertagande av södra växthusgruppens nybyggda block som omfattar ungefär denna areal. Vissa ändringsarbeten blir dock erforderliga.

Vid trädgårdssektionen behöver nya växthus uppföras dels vid institutio— nen för frukt- och bärodling, dels vid institutionen för köksväxtodling. Insti- tutionen för frukt- och bärodling behöver ett varmväxthus om 120 ni2 som skall vara försett med insektstäta celler och förlagt i omedelbar närhet till institutionsbyggnaden. Nybyggnadsbehovet vid institutionen för köksväxt- odling uppgår sammanlagt till 1 320 m2 vari ingår ett växthus för jordfri odling om 240 m2 och ett växthus av modern kommersiell typ omfattande 1 080 m2.

B. Kostnader för föreslagna byggnadsarbeten vid trädgårdssektionen

De av jordbrukshögskoleutredningen föreslagna byggnadsarbetena vid trädgårdssektionen har kostnadsuppskattats genom försorg av Kungl. bygg- nadsstyrelsen. Vissa byggnadsarbeten såsom renovering av byggnader vid Mellangård och Östergård samt ombyggnad av hovbeslagsskolan för biod- lingsavdelningens räkning har kostnadsberäknats av statens forsknings- anstalt för lantmannabyggnader. Den sammanlagda kostnaden för bygg- nadsarbeten vid trädgårdssektionen har beräknats uppgå till 5 670 000 kro- nor och omfattar nedan redovisade byggnadsarbeten.

Följande byggnadsarbeten ingår i den av byggnadsstyrelsen för träd- gårdssektionen i Alnarp uppskattade kostnaden:

Institutionsbyggnad gemensam för: Inst. för prydnadsväxtodling ........ Nybyggnad Inst. för trädgårdskonst och naturvård . . . . » Avd. för driftsekonomi ........... Avd. för arbetsmetodik och teknik ..... Avd. för växtpatologi ........... Sektionsexpedition ............. Kemiskt analyslaboratorium ........

.vc-5

Inst. för frukt- och bärodling (Statens trädgårds- försöks institutionsbyggnad) .......... Ombyggnad

Inst. för köksväxtodling (Alnarps skola) ..... Ombyggnad Tjänsterum och personalrum (Mellangård) . . . »

Bibliotek, slottet ............... »

Två vaktmästarbostäder ............ Nybyggnad

Ekonomibyggnader m.m.: Sorterings- och packhall, kylrum m.m. (Frukt- och bärodl.) ............... . Nybyggnad Lagerhus med kylfack (Köksväxtodling) . . . » Lagerhus, Östergård (Köksväxtodling) . . . . Ombyggnad Byggnad för traktorer och vagnar (Köksväxtodl.) Nybyggnad Varmväxthus (Frukt- och bärodl., köksväxtodl.) » Varmväxthus (Del av Alnarps Trädgårdars växt-

husanläggn.) ............ . . . . Ombyggnad Näthall (Frukt- och bärodl.) . ....... . Nybyggnad

Komplettering av mottagningsstation för hög- spänningsledning samt komplettering av ytter-

belysning m.m. . . . .......... . Summa kostnad för ovanstående byggnadsarbeten . Kronor 4 800 000

Vatten- och avloppsfrågor, anslutning till Lomma- ledningen1 .................. 800 000 Byggnadskostnader vid trädgårdssektionen i Alnarp uppskattade genom byggnadsstyrelsen ...... Kronor 5 600 000

Följande byggnadsåtgärder ingår i den av statens forskningsanstalt för Iantmannabyggnader för trädgårdssektionen i Alnarp uppskattade kostna- den. Biodlingsavdelningen a) Skrivrum och laboratorium i Hovbeslagsskolan Ombyggnad b) Ekonomibyggnad m.m ........... . Nybyggnad Bostadshus vid Östergård ...... . . . . . . Ombyggnad Byggnadskostnader vid trädgårdssektionen uppskat— tade av statens forskningsanstalt för lantmannabygg- nader . . . . ...... . . ......... Kronor 70 000

Total byggnadskostnad vid trädgårdssektionen. . . . . Kronor 5670 000

III. Byggnadsåtgärder vid försölszsstationerna2 A. Jordbruks- och husdjursförsöksstationerna vid Alnarp

Till Alnarp kommer enligt utredningens förslag att förläggas två försöks- stationer; en på jordbruksområdet och en på husdjursområdet. Dessa för- söksstationer behöver kontorslokaler och vissa övriga utrymmen.

1 Kostnaderna för avloppsanläggningar torde endast delvis böra belasta trädgårdssektio- nen.

' Dessa byggnadsarbeten har kostnadsberäknats av statens forskningsanstalt för lantman- nabyggnader. En mer detaljerad beskrivning lämnas i bilaga 2: Byggnadsplaner och kostnads- uppskattningar för av jordbrukshögskoleutbildningen föreslagna byggnadsarbeten vid Ultuna och Alnarp, utförda av kungl. byggnadsstyrelsen resp. statens forskningsanstalt för lantman- nabyggnader. Stencilerad upplaga, Kungl. jordbruksdepartementet.

Kontorslokaler m.m. Erforderliga skrivrum samt sammanträdes- och demonstrationsrum kan erhållas i hovbeslagskolan, som delvis står oanvänd sedan 1958. I den närliggande smedjan kan utrymme erhållas för försöks— teknisk utrustning.

Djurstallar för husdjursförsöksstationen. Som tidigare framhållits är ut- redningen av den uppfattningen att husdjursförsöksverksamheten så långt möjligt bör anpassas efter de praktiska driftsförhållandena och förläggas till redan befintliga stallar vid lämpliga egendomar. I första hand synes djur- besättningarna vid Alnarps egendom böra tas i anspråk för detta ändamål efter avtal mellan KLSL och Alnarpsinstitutet.

För att försök skall kunna bedrivas i större omfattning vid djurbesätt- ningarna i Alnarp erfordras dock vissa försöksanordningar. För anlägg- ningar av detta slag i det nuvarande nötkreatursstallet föreslår utredningen att ett belopp av 50 000 kr anslås. Därest Alnarpsinstitutets styrelse beslutar, att det nuvarande nötkreatursstallet, som är omodernt, skall nybyggas, vill utredningen föreslå ett större belopp för försöksanordningar, förslagsvis 100 000 kr.

För att kunna genomföra svinförsök i större omfattning erfordras vissa tillbyggnader för blandning och uppvägning av foder samt vissa inrednings- arbeten i det nuvarande gödsvinstallet vid Alnarps egendom.

1. Ombyggnad av hovbeslagsskolan och smedjan för kontorslo- kaler m.m.

2. Anläggningar för nötkreatursförsök

3. Anläggningar för svinförsök Uppskattad byggnadskostnad vid försöksstationerna i Alnarp .................... Kronor 150000

B. Jordbruksförsöksstationen vid Skara

Vid den av utredningen föreslagna jordbruksförsöksstationen i Skara be- hövs en arbetslokal om 200 m2. Kostnaden för att bygga en sådan lokal har uppskattats till 60 000 kronor.

C. Trädgårdsförsöksstationen vid Rånna

Enligt utredningens mening bör erforderliga lokalutrymmen och växthus vid denna försöksstation erhållas genom avtal med hushållningssällskapet.

D. Trädgårdsförsöksstationen vid Nyckelby

Till Nyckelby kommer enligt utredningens förslag en trädgårdsförsöks- station att förläggas. Vid denna station föreslår utredningen följande bygg- nadsåtgärder.

1. Nybyggnad av tjänsterum om 40 ma jämte 20 mll arbetslokaler

2. Nybyggnad av 2 växthus omfattande 240 m” med arbetslo- kaler om 30 m”

3. Nybyggnad av lagerkällare för frukt- och köksväxtlagring

Uppskattad byggnadskostnad vid Nyckelby. . . . . Kronor 110000

E. Jordbruksförsöksstationen vid Röbäcksdalen

Vid den jordbruksförsöksstation, som kommer att förläggas till Röbäcks- dalen och där övertaga de resurser som nu disponeras av statens jordbruks- försöks norrlandsavdelning erfordras enligt utredningens mening inte f. n. någon ytterligare nybyggnad.

F. Trädgårds- och husdjursförsöksstationerna vid Öjebyn

Till Öjebyn kommer enligt utredningens förslag att förläggas en tråd- gårdsförsöksstation och en husdjursförsöksstation. Utredningen föreslår vid dessa försöksstationer följande byggnadsarbeten:

. Reparationer och ombyggnad av vissa personalbostäder . Nybyggnad av 3 lantarbetarbostäder . Renovering av kontorslokaler för trädgårdsförsöksstationen . Nybyggnad av växthus med dubbla glas om 240 m' med arbetslokaler om 30 m2 5. Nybyggnad av djurstallar a) Hönshus för 5000 djur b) Svinstall för 500 djur c) Lösdriftsstall för 50—70 göddjur 6. Renovering av gamla utgödslingsanordningen . Ombyggnad av stallflygelbyggnaden till spannmålsmagasin 8. Nybyggnad av maskinhus inklusive reparationsutrymme och lunchrum 9. Täckdikning 10. Planteringar och vägar

thH

x]

Uppskattad byggnadskostnad vid Öjebyn ..... . Kronor 640 000 Total kostnad f" r av utredningen föreslagna byggnadsarbeten vid hela KLSL . . . . . . . . . . . . Kronor 25 380 000

IV. Turordning för föreslagna byggnadsarbeten

I enlighet med givna direktiv har jordbrukshögskoleutredningen även sökt bedöma i vilken följd olika av utredningen föreslagna byggnadsåtgärder bör genomföras. Utredningen föreslår sålunda att de olika byggnadsarbetena vid Ultuna fördelas på tre ungefär lika stora utbyggnadsetapper vardera om— fattande två år. Vid Alnarp har en motsvarande uppdelning gjorts. Där synes dock första utbyggnadsetappen böra vara något längre och omfatta

tre år, för att vissa mycket angelägna byggnadsarbeten skall kunna inrym- mas i denna etapp. De två följande uthyggnadsetapperna vid Alnarp före- slås liksom vid Ultuna komma att omfatta två år vardera. Utredningen har inte hänfört de olika etapperna till särskilda år utan förutsätter att utbygg- nadsprogrammet inleds så snart statsmakterna fattat beslut därom. Vid uppgörandet av turordningen har eftersträvats att byggnadskostnaderna per år skulle bli av någorlunda samma storlek under hela utbyggnadstiden. För vid försöksstationerna föreslagna byggnadsarbeten har utredningen inte an- givit någon turordning utan förutsätter att KLSL:s styrelse fördelar ifråga- varande byggnadsarbeten på ett lämpligt sätt under en utbyggnadstid av ungefär motsvarande längd som tillämpats för Ultuna.

A. Ultuna Utbyggnadsetapp I. (Två år)

1. Institutionsbyggnad för växtpatologi, allmän växtodling och speciell växt- odling (inklusive värmecentral för västra byggnadsgruppen). . Laboratorier och föreläsningssal vid statens jordbruksförsöks byggnader. Hyllinredning i bibliotekets källare. Bostadsrum för propedeutiska kursen i lantbruksskolans lokaler. Permanentbelåggning av hållplatsvägen. Ombyggnad av östra stallflygeln (häststallet) till maskinverkstad m.m. Svinstall och fjäderfäanläggning vid Bäcklösa.

Centralgarage.

,......—

903955”

En institutionsbyggnad för växtpatologi är enligt utredningens uppfatt- ning det mest trängande byggnadsbehovet vid KLSL. Redan 1952 genomför- des en arkitekttävlan om utformningen av en institutionsbyggnad till insti- tutionerna för växtsjukdomslära och växtodlingslära. Ända sedan dess har högskolans styrelse varje år gjort framställningar om att få denna byggnad uppförd. Statens sakrevision har granskat och efter vissa justeringar god- känt föreliggande byggnadsplaner.

För att möjliggöra att växtodlingsdelen inom statens jordbruksförsök skall kunna infogas i motsvarande växtodlingsinstitutioner är det nödvän- digt att också de båda växtodlingsinstitutionerna erhåller nya lokaler sam- tidigt. För att institutionerna för växtnäringslära och jordbearbetning skall kunna förläggas till statens jordbruksförsöks nuvarande byggnader och där även bedriva undervisning, erfordras att föreläsningssal och vissa labora- torier tillbygges.

Med hänsyn till den överbelastning som nu råder i biblioteket bör detta erhålla en koncentrerad hyllinredning (compactus) i källarvåningen redan under första utbyggnadsetappen. Vidare får det anses angeläget att bostads-

rum redan från början iordningsställes för den propedeutiska kursens ele- ver. Slutligen har utredningen funnit att vissa övriga byggnadsarbeten så- som djurstallar vid Bäcklösa m.m. bör utföras redan under första utbygg- nadsetappen.

Utbyggnadsetapp II (Två år)

1. Vissa reparations- och ombyggnadsarbeten vid gamla institutionsbygg- naden, stora institutionsbyggnaden (bl.a. ett större kemiskt kurslabora- torium) samt vid de växtfysiologiska och hydrotekniska institutionsbygg- naderna (inkl. arbetshall vid hydrotekniska institutionen).

2. Vissa reparations- och ombyggnadsarbeten vid administrationsbyggnaden (bl.a. större plenisal) och biblioteksbyggnaden. Nybyggnad av aula. Nybyggnad av växthuscentralen. Vissa vägarbeten. Reparationer av vissa personalbostäder inom ultunaområdet. Maskinhall vid Kungsängen.

. Olika yttre upprustningsarheten.

aware-so

Sedan byggnadsetapp I genomförts torde trångboddheten även i stora institutionsbyggnaden komma att lätta något. Från denna byggnad kan nämligen redan vid detta tillfälle institutionerna för växtpatologi och hus- djursförädling flytta ut. Likaså bör det vara rimligt att räkna med att det kemiska analyslaboratoriet har fått nya lokaler vid denna tidpunkt. I detta läge torde de mest angelägna byggnadsåtgärderna på Ultuna bestå i att rusta upp befintliga lokaler så att dessa blir mer ändamålsenliga. I stora institutionsbyggna-den hör därvid bl.a. ett större kemiskt kurslaboratorium iordningsställas. I gamla institutionsbyggnaden kommer lokalerna till största delen att få ny användning och behöver därför genomgå en viss re- novering. Vissa renoveringar är angelägna önskemål också i fråga om övriga äldre institutionsbyggnader, såsom de hydrotekniska och växtfysiologiska institutionsbyggnaderna. Enligt utredningens mening bör under andra ut- byggnadsetappen även de föreslagna byggnadsarbetena vid administrations- byggnaden och biblioteket genomföras. Likaså bör nybyggnaden av aula och växthuscentral komma till stånd under denna utbyggnadsetapp.

Utbyggnadsetapp III (Två år)

Under tredje utbyggnadsetappen bör resterande av utredningen föreslagna byggnadsåtgärder genomföras.

1. Tillbyggnad av statens husdjursförsöks nuvarande byggnad (Institutio- nerna för näringsfysiologi och djurfysiologi). 2. Vissa tillbyggnadsarheten vid den maskintekniska institutionen.

3. Reparations- och ombyggnadsarbeten av vissa byggnader vid statens jord- bruksförsök.

4. Försökslador.

0. Olika byggnadsarbeten såsom värmecentraler, belysnings- och vägarbeten.

B. Alnarp Utbyggnadsetapp I (Tre år) 1. Nybyggnad av institutionsbyggnad för prydnadsväxtodling, trädgårds- konst och naturvård jämte underavdelningar och sektionsexpedition. 2. Institutionen för köksväxtodling, ombyggnad av Alnarps skola. 3. Ombyggnad av bostadshus vid Östergård.

Med hänsyn till att det ej finns någon möjlighet att förlägga dessa ny- inrättade institutioner och underavdelningar till befintliga lokaler, bör denna nybyggnad enligt utredningens uppfattning få prioritet i KLSL:s byggnadsprogram vid trädgårdssektionen i Alnarp.

Nuvarande köksväxtavdelningen vid statens trädgårdsförsök inrymmes i gamla f.d. ekonomibyggnader vid Mellangård varför utredningen funnit det omöjligt att dit förlägga den nya institutionen för köksväxtodling. Emel- lertid har Alnarps skola tidigare inköpts för köksväxtavdelningens behov och eftersom projektering av dessa institutionslokaler jämte anbudshand- lingar uppgjorts med hänsyn till utformningen av den nya institutionen an- ser utredningen att denna ombyggnad bör ingå i första utbyggnadsetappen. För att ej belasta denna utbyggnadsetapp hårdare än nödvändigt har den vid trädgårdssektionen i Alnarp utsträckts till 3 budgetår till skillnad från övriga etapper som omfattar 2 år vardera.

Ombyggnad av bostadshus vid Östergård bör också ingå i första utbygg- nadsetappen, eftersom denna byggnad f.n. står tom i avvaktan på repara- tion och ombyggnad. Ett uppskjutande av ombyggnaden till en senare etapp medför ett onödigt förfall av byggnaden.

Utbyggnadsetapp II (Två år)

1. Institutionen för frukt- och bärodling. Ombyggnad av statens trädgårds- försöks institutionsbyggnad. Ombyggnad av bibliotek i Alnarps slott. Ombyggnad av stall till lagerhus, Östergård. Nybyggnad av sorterings- och packhall, kylrum m.m. . Nybyggnad av lagerhus med kylfack. Nybyggnad av varmväxthus.

FHM—9050

Utbyggnadsetapp III (Två år)

1. Ombyggnad av tjänste- och personalrum, Mellangård. 2. Nybyggnad av 2 vaktmästarbostäder.

3. Nybyggnad av näthall.

4. Ombyggnad av växthus, Alnarps trädgårdar. 5. Ekonomibyggnader för biodlingsavdelningen. 6. Byggnad för traktorer och vagnar.

Förutom dessa nämnda arbeten fordras vissa kompletteringar av avlopps- och el.-anläggningar, som också berör Alnarpsinstitutet. I dessa frågor torde det ankomma på berörda parter att närmare bestämma arbetenas igång- sättande.

KAPITEL 13

Organisationen av jordbrukets provningsverksamhet

Vid behandlingen av undervisningens, forskningens och försöksverksam- hetens inbördes organisatoriska ställning i kapitel 5 konstaterade utred- ningen, att inom de nuvarande försöksanstalterna förekommer uppgifter, som har karaktär av provning. Utredningen kom därvid till den slutsatsen, att provningsverksamheten bör vara organisatoriskt åtskild från forsknings- och försöksverksamheten. I detta kapitel avser utredningen att närmare precisera begreppen provning och kontroll samt i samband därmed något belysa behovet av provningsverksamhet inom jordbruket. Slutligen drar ut- redningen upp vissa riktlinjer för den framtida utformningen och organi- sationen av jordbrukets provningsverksamhet. Vid utarbetandet av dessa riktlinjer har förutom utredningens ledamöter och experter även expertis utanför utredningen medverkat. Sålunda har synpunkter inhämtats från: agronom Albert Andersson, statens jordbruksnämnd, agronom Eric Hellbo, statens centrala frökontrollanstalt, laborator Folke Nydahl, kemiska insti- tutionen, Uppsala universitet och docent Lisa Swenander-Lanke, medicinsk- kemiska institutionen, Lunds universitet. Därutöver har uppgifter över den nuvarande omfattningen av försöksverksamhet av provningskaraktär läm- nats av olika tjänstemän vid statens jordbruksförsök, husdjursförsök och trädgårdsförsök samt statens växtskyddsanstalt.

Av svaren på de förfrågningar, som ställts till försöksanstalterna och institutionerna vid KLSL, framgår att »provning» för närvarande ej är ett entydigt uppfattat begrepp och att bl.a. därför delade meningar råder om vad som bör betecknas som provning inom olika områden. Utredningen vill därför först söka klarlägga vad den avser med provning och provningsverk- samhet. -

Jordbruksnäringens utveckling och kommersialisering har medfört, att allt större mängder av jordbrukets produktionsmedel såsom utsäde, gödsel- medel, växtskyddsmedel, foder och ensileringspreparat samt maskinell ut- rustning inköpes av jordbrukarna. Med hänsyn till att nya varianter av dessa produktionsmedel framkommer varje år, blir det allt svårare för så- väl den enskilde jordbrukaren som för den rådgivande konsulenten att ta ställning till vilka typer och varianter av produktionsmedel som bör väljas. Denna utveckling har medfört ett undan för undan väsentligt ökat behov av provning och kontrollverksamhet för att en saklig information skall kunna lämnas jordbrukarna.

Endast inom begränsade områden, såsom beträffande lantbruksmaskiner, har hitintills särskilda provningsorgan inrättats. Statens maskinprovningar är ett exempel på en provningsverksamhet, som har till uppgift att under- lätta en objektiv bedömning av nya maskiner och ny utrustning inom det tekniska området. För övriga produktionsmedel inom jordbruket saknas ännu en konsekvent genomförd, fortlöpande provningsverksamhet.

I. Begreppsdefinitioner

För närvarande användes inom jordbruksområdet uttrycken kontroll, provning och prövning vid sidan av varandra och inte sällan ges de härvid samma eller likartad innebörd. Detta skapar lätt förvirring och det är där- för nödvändigt att de benämningar, som kommer till användning i den framtida kontroll- och provningsverksamheten, definieras på ett entydigt sätt så att ingen tvekan råder om vad som avses.

I engelskt språkbruk motsvaras uttrycken kontroll och provning närmast av control respektive testing. Testing innefattar också huvuddelen av vad som för närvarande avses med uttrycket prövning, t. ex. sortprövning. En mindre del av vad som nu kallas prövning, dvs. forskning och egentlig för- söksverksamhet, ingår i det engelska uttrycket research. De ovan nämnda begreppen kontroll och provning synes inom jordbruket böra definieras på följande sätt:

Kontroll (control) är den verksamhet, som har till uppgift att med hjälp av vissa standardiserade metoder fastställa om en saluförd eller för avsalu avsedd varas beskaffenhet överensstämmer med de i den varan åsatta deklarationen lämnade uppgifterna eller eljest uppfyller i lag fastställda fordringar. Exempel härpå är kvalitetskontrollen av fodervaror, som utföres enligt statens jordbruksnämnds tillämpningsföreskrifter till Kungl. Maj:ts kungörelse nr 521/1950, kontrollen av utsäde för statsplombering, som ut- föres av statens centrala frökontrollanstalt, och den stickprovskontroll, som handhaves av statens centrala frökontrollanstalt för att bevaka frölagens efterlevnad. Vid utförandet av kontrollverksamheten uppställes i tillämplig omfattning vissa som önskvärda betraktade normer, dvs. kvalitetsfordringar som skall vara uppfyllda om produktionsmedlet ifråga skall kunna anses tillhöra viss kvalitetsklass. Sådana normer tillämpas vid statsplomhering inom frökontrollverksamheten, vid kontrollen av ett fodermedel (foder- tran) etc.

Provning (testing) inom jordbruksområdet är den verksamhet, som har till uppgift att med hjälp av standardiserad metodik fastställa ur produk- tionssynpunkt viktiga egenskaper hos ett produktionsmedel. Exempel på provning'kan hämtas från statens maskinprovningar, där ett verktygs eller en maskins egenskaper, såsom slitstyrka, hållfasthet och användbarhet

under vissa givna betingelser bestämmes. Andra exempel på provning är bestämningen av ett växtskyddspreparats effekt och användbarhet liksom också fastställandet av avkastningsförmåga, stråstyvhet, sjukdomsresistens och övriga odlingsegenskaper hos nya sorter. Avsikten med denna prov- ningsverksamhet är att tillhandahålla jordbrukarna objektiva och tillförlit- liga uppgifter över sådana egenskaper hos ovan nämnda produktionsmedel, som är av betydelse ur produktionssynpunkt. Det blir sedan jordbrukarnas sak att på grundval av dessa redovisade egenskaper söka bedöma vilken maskin eller sort som bör väljas, eller vilket preparat som bäst lämpar sig under de förutsättningar som är för handen.

Provning i vidsträckt bemärkelse utföres för närvarande av såväl enskilda som officiella organ. Sålunda provar i regel den industri, som framställt ett växtskyddspreparat, detta för egen information innan det släpps ut i mark- naden. På samma sätt genomför växtförädlarna provning av nya sorter för att få en uppfattning om dessas avkastningsförmåga och övriga odlings- egenskaper. Emellertid är det i vissa fall, bl.a. som underlag för rådgiv- ningsverksamheten, av avgörande betydelse att provningsresultatens objek- tivitet icke kan sättas ifråga. Därför är det nödvändigt, att viss provning utföres också av officiella organ. Jordbrukshögskoleutredningen har ej an- ledning att beröra den provningsverksamhet, som utföres i olika enskilda företags regi, utan begränsar sig i fortsättningen till den provning inom jordbruksområdet, som utföres och enligt utredningens mening bör utföras av officiella organ.

Termen prövning bör försvinna, eftersom huvuddelen av vad som för närvarande avses med prövningsverksamhet, t.ex. sortprövning, prövning av kemikalier och prövning av olika gödselmedel, faller under begreppet provning så som detta definierats ovan. I den mån den nuvarande pröv- ningen omfattar verksamhet av försöks- och forskningskaraktär kommer denna att handhas av bl.a. KLSL:s institutioner och benämnes då försök eller forskning.

II. Amerikanska erfarenheter

I Amerika tillämpas en förhållandevis klar gränsdragning mellan kon- troll, provning samt forskning och försök. Då det amerikanska systemet är baserat på ett omfattande material och mångårig erfarenhet, synes det vara av visst intresse vid planläggningen av en framtida svensk provnings— verksamhet, som enligt utredningens uppfattning bör vara skild från såväl kontrollverksamheten som från forskningen och försöksverksamheten.

Provningsverksamheten, som ej är knuten till någon särskild provnings- anstalt, utföres genom »tests>> av olika slag, vilka utlägges av det federala jordhruksdepartementets specialister eller av dessa i samarbete med del-

staternas specialister. Dessa »tests» utföres på olika sätt beroende på den provade produkten och de områden, inom vilka den skall provas. Om nya sorter skall utprovas inom endast en delstat, utföres provningen enbart i denna stats regi, medan en provning, som omfattar flera stater, utföres i samarbete mellan specialister från det federala jordbruksdepartementet och delstaterna. Då utprovningen inom större områden i regel blir utslagsgi- vande, är det oftast de federala tjänstemännen, som får avgörandet vid bedömningen av en sort. Denna provning av sorterna försöker man få så enhetlig som möjligt, vilket återspeglas i uttrycket »uniformity tests». I dessa »tests» sker provningen efter fastlagd, enhetlig metodik, där exempel- vis vissa viktigare sortegenskaper (avkastningsförmåga, stråstyvhet, drös- ning, sjukdomsresistens etc.) bedömes under odlingen på fält och vissa kvalitativa egenskaper (bakningsförmåga, maltkvalitet etc.) hos de skör- dade produkterna fastställes i laboratorier. Planerna för »uniformity tests» utarbetas vid sammanträde mellan de federala tjänstemännen och delsta- terna specialister. De uppgöres på grundval av närmast föregående års resultat och förändras efter hand som nya förädlingsprodukter föres fram till provning. När planerna gemensamt fastställts, följes de av samtliga delstater som ligger inom ifrågavarande odlingsområde. »Uniformity tests» uppfattas ej som forskning eller försöksverksamhet men utföres av perso- ner, som arbetar på försöksstationerna och som ofta vid sidan av sina upp— gifter med provningsverksamhet har en Viss forskning och försöksverksam— het. De federala tjänstemän, som ansvarar för odlingsområdet ifråga har inspektionsrätt över de »uniformity tests» som utföres.

Vid provningen av bekämpningsmedel mot växtsj ukdomar, skadedjur och ogräs tillämpas i huvudsak samma principer som vid provningen av sorter. Ur metodiksynpunkt föreligger emellertid den skillnaden, att de första provningarna av de kemiska bekämpningsmedlen i allt större utsträckning utföres i växthus eller under senare tid i klimatkammare. Den slutliga, långt dyrbarare fältprovningen kan därigenom begränsas till ett mindre antal preparat. I klimatkammare föreligger goda möjligheter att prova pre- paraten under enhetliga yttre betingelser. Man kan därför redan i förbere- dande tests i sådana kammare på ett snabbt och billigt sätt jämföra olika preparat och i stor omfattning bedöma deras lämplighet.

Ingen del av den verksamhet, som ovan betecknats som provning, anses hänförlig till forsknings- och försöksverksamhet (=research).

Kontrollverksamheten i Förenta Staterna är i huvudsak förlagd till del- staternas jordbruksdepartement och endast för vissa produkter till U.S. Department of Agriculture. I princip skiljer den sig obetydligt från mot- svarande kontrollverksamhet i Sverige i den mån sådan verksamhet före- kommer. Som exempel kan anföras behandlingen av gödselmedel. Skall ett dylikt saluföras, måste det registreras i delstatens jordbruksdepartement innan det får säljas. Vid registreringen är försäljaren skyldig att tillhanda-

hålla jordbruksdepartementet ett prov av gödselmedlet för analys. Den ge- nom analysen erhållna sammansättningen jämföres med den sammansätt- ning, som uppgivits för medlet ifråga, och överensstämmelse krävs för att registrering skall ske. Sedan varan börjat försäljas, insamlar jordbruks- departementets inspektörer stickprov med vissa intervall. Konstateras ge- nom analys av dessa stickprov, att den försålda varans innehåll avviker från innehållet i det prov, som inlämnades vid registreringen, vidtages rättsliga åtgärder.

För fodermedel gäller i princip en likartad kontroll. För kemiska växtskyddsmedel gäller speciella bestämmelser för registre— ringen, som handhaves av en särskild avdelning »a regulation section» i det federala jordbruksdepartementet i Washington DC. Till denna avdelning är knutna kemister, entomologer, växtpatologer, ogrässpecialister osv. Ett växt- skyddsmedel, som skall registreras, anmäles av industrien eller återförsälja- ren. Samtidigt presenteras den etikett, som avses att användas vid försälj- ningen av preparatet. Denna etikett måste innehålla uppgifter om prepara- tets sammansättning, användningsomräde etc. Uppgifterna kontrolleras genom den nämnda avdelningens försorg. Först när man har fått bekräf- telse på att det för preparatet ifråga angivna användningsområdet är riktigt och att preparatets egenskaper ej är sådana, att användningen av preparatet strider mot folkhälsobestämmelserna, kan det registreras och etiketten god- kännas. För dessa preparat följer delstaternas jordbruksdepartement de beslut, som fattas av det federala jordbruksdepartementet.

Delstaternas jordbruksdepartement övervakar genom sina avdelningar för utsäde och ogräs efterlevnaden av frö- och ogråslagarna. Detta sker med tillhjälp av frö- och ogräsinspektörer, som handhar var sina områden av en stat.

III. Den nuvarande omfattningen av kontroll- och provningsverksamheten inom jordbruket

Behov av provning för att fastställa ur produktionssynpunkt viktiga egen- skaper kan i princip väntas föreligga för samtliga produktionsmedel som jordbruket inköper. Inom det maskintekniska området finns redan en fullt utbyggd officiell provningsverksamhet, som handhas av statens maskin- provningar och de till denna institution knutna provningsnämnderna. Ut- redningen finner därför ingen anledning att nu ta upp provningsverksam- heten inom detta område till behandling. '

För övriga produktionsmedel, som jordbruket inköper, finns emellertid inte en på motsvarande sätt utbyggd provningsverksamhet. För att erhålla en uppfattning om vilket behov av provning som här föreligger redogörs nedan för den omfattning, som försök av provningskaraktär fått inom föl- jande grupper av produktionsmedel:

. Utsäde, sorter och stammar av nyttoväxter. . Växtskyddsmedel och ogräsbekämpningsmedel. . Handelsgödsel och kalk. . Foder och foderpreparat.

»ww—

Det bör i detta sammanhang betonas att alla beräkningar över hur myc- ket av den nuvarande försöksverksamheten, som kan anses vara av prov- ningskaraktär, nödvändigtvis måste bli mycket ungefärliga, eftersom det inte existerar någon skarp gräns mellan försök av provningskaraktär och egentlig försöksverksamhet. Nedanstående redovisning gör heller inte an- språk på att innefatta all provningsverksamhet inom jordbruksområdet. I första hand redovisas sådan verksamhet av detta slag, som utföres vid sta- tens jordbruksförsök, husdjursförsök och trädgårdsförsök samt vid hus- hållningssällskapen. Vidare har inkluderats den verksamhet av provnings- karaktär som bedrives vid statens växtskyddsanstalt. Därutöver finns vissa verksamhetsområden, som åtminstone delvis kan anses vara av provnings- karaktär, såsom exempelvis rutinmässiga föräldraskapsbestämningar inom husdjursförädlingen, cerealkemiska bestämningar, bakningsundersökningar etc.

1. Utsäde, sorter och stammar av nyttoväxter Cirka 40 proc. av utsädet av de viktigaste åkerbruksväxterna, exklusive potatis, anskaffas via den reguljära handeln, medan resten utgöres av hem- maproducerat utsäde och sådant som inköpts direkt från andra jordbru- kare. Det sammanlagda värdet av de genom handeln till jordbrukarna för- sålda utsädet torde uppgå till 150 å 200 miljoner kronor per år. a. Sortprövningen. För att en sort eller stam skall erhålla rätt till stats- plombering måste den ha genomgått en prövning, som visar att den har egenskaper av värde för svensk växtodling. Denna sortprövning tillgår för närvarande på följande sätt:

1. Innan sorten intages i svenska officiella försök skall den ha genomgått en förprövning hos respektive förädlare. Denna förprövning är avsedd att klarlägga, om sorten är kvalificerad för fortsatt prövning.

2. När en växtförädlare kan redovisa ett tillfredsställande material från denna förprövning, anmäler han sorten för prövning i statens jordbruks- försöks fasta försök. Denna prövning bör pågå under tre år. Om lovande resultat erhålles, kan sorten intagas i

3. hushållningssällskapens lokala försök för vidare prövning av sortens lämplighet under olika lokala förhållanden.

När sorten prövats i statens jordbruksförsöks fasta försök och hushåll- ningssällskapens lokala försök, kan förädlaren ansöka om rätt att få sorten statsplomberad. Fordringarna för statsplombering framgår av lantbrukssty- relsens kungörelse nr 6-1956.

Sorter av trädgårdsväxter prövas vid statens trädgårdsförsök, som såle- des har en liknande funktion vid prövningen av trädgårdsväxter som sta- tens jordbruksförsök har vid prövningen av jordbruksväxter.

Prövningen av utländska sorter sker i princip på samma sätt som av svenska. Om den utländska förädlaren har svårighet att genomföra för- prövningen i Sverige, kan denna utföras vid statens jordbruksförsök, var- vid dock förädlaren måste lämna ersättning för de kostnader denna för- prövning betingar.

Om en sort kan orginalförklaras eller upptagas i listan över sorter berät- tigade till statsplombering (rikssortlistan), avgöres av orginalutsädesnämn- den. Till grund för ställningstagandena inom denna nämnd ligger statens jordbruksförsöks respektive statens trädgårdsförsöks utlåtande angående odlingsegenskaperna och statens centrala frökontrollanstalts utlåtande rö- rande de morfologiska kännetecknen hos den sort för vilken plomhering sökes. De morfologiska kännetecknen är av betydelse, när det gäller att skilja en ny sort från äldre sorter. Sortens lämplighet inom olika odlings- områden bedömes på grundval av uppgifter från lokala försök.

Antal sortförsök av provningskaraktär vid statens jordbruksförsök. Samt— liga sort- och stamförsök som utföres vid statens jordbruksförsök fasta prövning kan i princip anses ha karaktär av provning. Av den sortprövning som utföres av hushållningssällskapen har 20—25 proc. ansetts vara av prov- ningskaraktär, medan denna verksamhet i övrigt skulle vara av demonstra- tions- och upplysningskaraktär. Vissa av de i tabell 1 redovisade försöks- serierna utnyttjas dock även för metodikstudier.

Tabell 1. Kostnaden för sort— och stamförsök av provningskaraktär vid statens jord- bruksförsök och hushållningssällskapen är 195 7

Sort- och stamförsök av prov- ningskaraktär av

Vallväxter Övriga växtslag

Antal försök vid:

Statens jordbruksförsöks fasta prövning ...... 290 410 Hushållningssällskapen .............. 20 130 Kostnad per försökl, kr ............... 350 600 Total kostnad, kr ................. 108 500 324 000

1 I här redovisade belopp ingår kostnaden för försöksplatsen, utläggning, skörd och andra er- forderliga försöksarbeten, vissa analyskostnader samt kostnaden för planläggning och bearbet- ning av försöken.

Antal försök av provningskaraktär vid statens trädgårdsförsök. Försök av provningskaraktär finns i huvudsak inom köksväxtavdelningen. Antalet sådana försök framgår av tabell 2.

Tabell 2. Kostnaden för försök av provningskaraktär vid köksväxtavdelningen inom statens trädgårdsförsök är 1957

Alnarp Lokala försök

Antal försök1 .......... 40 30 Kostnad, kr ........... 60 000 40 000

1 s.k. klassificerande prövning.

b. Kontrollen av utsäde handhas av Statens centrala frökontrollanstalt och följer vissa av lantbruksstyrelsen utfärdade bestämmelser.

2. Växtskyddsmedel och ogräsbekämpningsmedel I denna varugrupp ingår medel mot växtsjukdomar, skadedjur och ogräs. Enligt beräkningar vid jordbrukets utredningsinstitut uppgår jordbrukets och trädgårdsbrukets årliga inköp av hithörande preparat till ca 25 miljo- ner kronor. a. Provning av den biologiska effekten hos insekts- och svampbekämp- ningsmedel sker nu vid statens växtskyddsanstalt och hos ogräsbekämp- ningsmedel vid statens jordbruksförsök. Något sammanhållande organ för denna provningsverksamhet finns icke, ej heller någon fastlagd enhetlig metodik. Den intensiva utvecklingen inom den industriella produktionen av växtskyddsmedel ställer numera avsevärt ökade krav på undersökningar rörande dessa medels verkan. Ofta behöver vissa mera laboratoriebetonade undersökningar vara avslutade innan provning i större skala vidtager. Er- farenheterna i Förenta Staterna har visat, att laboratorie-, växthus- och klimatkammarundersökningar är nödvändiga innan studier i fält igång- sättes. Genom sådan planläggning kan avsevärda kostnader för fältunder- sökningar inbesparas. Antal försök av provningskaraktär med ogräsbekämpningsmedel. Den snabba utvecklingen inom detta område medför ett snabbt tilltagande be- hov av en biologisk provning av ogräsmedel. Uppskattningsvis torde ca 30 procent av den nuvarande verksamheten i fråga om ogräs vid statens jord- bruksförsök ha karaktär av provning, medan återstoden är att betrakta som egentlig försöksverksamhet. En framtida provning av ogräspreparat torde enligt statsagronom Gran- ström kunna utföras på följande sätt:

För att klassificera preparaten anges först en viss norm -— exempelvis att 80 procent av de aktuella ogräsarterna förstöres utan att kulturväxten samtidigt tar skada.

Preparaten provas därefter och därvid fastställes hur många kg (liter) av preparatet som behöver användas för att uppnå den effekt -— norm -— som ovan uppställts. Detta medger sedan en direkt ekonomisk jämförelse.

Tabell 3. Kostnaden för ogräsförsök av provningskaraktär vid statens jordbruksförsök

år 1957 . Försök av Samtliga . .. .. .. provningska- ograsforsok raktär Antalförsök. . . . . . . . . . . 100 30 Kostnad per försök, kr1 . . . . . 1600 Total kostnad, kr ....... . 48 000

1I här redovisat belopp ingår kostnaden för försöksplatsen, utläggningen av försöken, ogräsräkningar, skörd, rutinobservationer, vissa kemiska analyser, spannmåls- och gronings- analyser, erforderliga resor samt kostnaden för planläggning och bearbetning av försöken.

Provningen kan utökas med ytterligare moment, exempelvis rörande preparatens effekt på olika ogräs.

Antal försök av provningskaraktär med växtskyddsmedel. Försök med växtskyddsmedel utföres för närvarande inte vid lantbrukshögskolan. I stället svarar statens växtskyddsanstalt för dylika försök, av vilka ca hälf- ten bedömts vara av typen provning. Omfattningen av denna verksamhet framgår av tabell 4.

Tabell 4. Kostnaden för bekämpningsförsök av provningskaraktär vid statens växt- skyddsanstalt är 1957

Samtliga för- Försök av sök med växt- provnings- skyddsmedel karaktär

Antal försök . . . ...... . . 230 120 ' Kostnad per försök, kr1 ..... 400 Total kostnad, kr ...... . . 48 000

1 I här redovisat belopp ingår kostnaden för försöksplatsen, utläggning, rutinobservatio- ner och andra erforderliga försöksarbeten, vissa kemiska analyser, groningsanalyser, erforder- liga resor samt kostnaden för planläggning och bearbetning av försöken.

b. Registrering och kontroll av växtskyddsmedel. Växtskyddsmedel, som saluhålles till förbrukare eller som användes för sådan bekämpning som utföres mot ersättning, skall vara registrerat vid statens växtskyddsanstalt, som även utövar tillsyn över kungörelsens efterlevnad. Registreringen inne- bär, att tillverkare eller försäljare till växtskyddsanstalten lämnar bl.a. fullständig deklaration över preparatets sammansättning och förslag till bruksanvisning. Medlets sammansättning får dock inte offentliggöras utan tillverkarens medgivande. De insända handlingarna granskas förutom av

statens växtskyddsanstalt även av statens institut för folkhälsan, som fast- ställer eventuella varningsföreskrifter rörande medlens handhavande. När registreringshandlingarna är genomgångna, erhåller den som anmält pre- paratet bevis härom med uppgifter över registreringsnummer, typbeteck- ning och eventuella varningsföreskrifter. Samtliga dessa uppgifter skall ut- sättas på etiketten. Typbeteckningen anger vilken eller vilka typer av verk— sam substans, som finns i preparatet, samt sättet för dess spridning, t. ex. »DDT-preparat för sprutning». Genom kemisk analys på i handeln inköpta prover kontrollerar växtskyddsanstalten så långt ske kan, att marknads— förda preparat håller den utlovade halten verksam substans. Är detta icke fallet, avregistreras de och försäljning får ej förekomma. Registreringen utgör emellertid ingen garanti för att preparatet är effektivt mot de i bruksanvisningen omnämnda skadedjuren, växtsjukdomarna eller ogräsen.

3. Handelsgödsel och kalk

Jordbrukets inköp av handelsgödsel har flerdubblats under de senaste årtiondena. Samtidigt har nya gödselmedel, främst s. k. blandgödselmedel, framkommit. Sammanlagt förbrukades år 1956/57 494000 ton kvävehal- tiga, 424 000 ton fosforhaltiga och 168 000 ton kalihaltiga gödselmedel samt 160000 ton blandgödselmedel. Värdet av denna handelsgödsel uppgick år 1956/57 till 273 miljoner kronor. Värdet av jordbrukets inköp av kalk be- räknas samma år till 8 miljoner kronor.

a. Provning av handelsgödsel och kalk. Det föreligger inom detta område stora svårigheter att avgöra hur stor del av försöken som kan anses ha provningskaraktär. Som grundval för en beräkning av kostnaderna för provningsverksamheten inom detta område har emellertid utredningen räk— nat med att samtliga växtnäringsförsök vid statens jordbruksförsök, som nu går under beteckningen »jämförande försök», är av provningskaraktär. Detta leder till att ca 200 av de nuvarande 900 växtnäringsförsöken (se ta- bell 5) hänföres till gruppen provning. Avgörande för den framtida prov- ningsverksamhetens omfattning såväl inom detta område som inom övriga provningsområden blir dock i första hand beroende på i vad mån det kom- mer att finnas beställare, som är villiga att betala för att få provning verk- ställd.

Som exempel på provningsuppgifter inom växtnäringsområdet kan näm— nas jämförelser mellan kornade och pulverformiga gödselmedel med samma näringsinnehåll. Ett kornat gödselmedel har delvis andra egenskaper än ett pulverformigt. För att jordbrukarna skall kunna bedöma, om de skall betala merkostnaden för korning, måste de alltså veta vilken effekt på av- kastning etc. det kornade medlet har i jämförelse med det pulverformiga. Ett annat exempel är om ammoniaken bör tillföras i flytande form eller i form av ammoniumsulfat.

Tabell 5. Kostnaden för växtnäringsförsök av provningskaraktär vid statens jordbruks- försök är 1957

Samtliga Försök av

växtnärings— provnings—

försök karaktär Antal försök ........... 900 200 Kostnad per försök1 . . . . . . . 1600 Total kostnad .......... 320 000

1 I här redovisat belopp ingår kostnaden för försöksplatsen, utläggning, skörd och andra erforderliga försöksarbeten, kemiska analyser av jord Och skördeprodukter, erforderliga resor för besiktning av försöken samt kostnaden för planläggning och bearbetning av försöken.

b. Kontroll av handelsgödsel och kalk ur ren varudeklarationssynpunkt förekommer, men den synes för närvarande vara ofullständig. I stadgarna för lantbrukskemiska kontrollanstalten säges, att när »omständigheterna så kräver» skall anstalten även kontrollera den kemiska sammansättningen på olika i handeln saluförda gödselmedel och följa utvecklingen. Denna verksamhet har dock hittills varit av blygsam omfattning, men vissa för— beredelser för en utvidgning av verksamheten pågår.

4. Foder och foderpreparat

I nedanstående sammanställning redovisas jordbrukets inköpskostnad för vissa kommersiella fodermedel under år 1956/57. Fodersäd och grov— foder har ej medtagits, enär säkra uppgifter över jordbrukarnas totala inköp av dessa varuslag saknas.

Miljoner

kronor Oljekraftfoder ............. 127 Biprodukter från sockerindustrien . . . . 26 Animaliskt fodermjöl m.m. ....... 62 därav mineralfoder . . . . ...... 13 vitaminfoder .......... 26

a. Provning av foderblandningar och olika foderpreparats biologiska ef- fekt samt av varumärkesbetecknade tillsatsmedel för foderensilering sker för närvarande i den mån så medhinnes vid statens husdjursförsök. Årskost- naden för denna provningsverksamhet uppskattas till ca 30000 kronor. Härav faller ungefär hälften på provning i egentlig mening och hälften på kontroll av D-vitaminfoder. Därutöver förekommer vissa försök med mär-

kesvaror, som kan betecknas som specialfall. Årskostnaden för dessa försök utgör ca 15 000 kronor. Den sammanlagda kostnaden för försöksverksam— het av kontroll- och provningskaraktär vid statens husdjursförsök skulle alltså kunna uppskattas till 45 000 kronorl, vilket utgör 6 ä 7 procent av totala årskostnaden för all försöksverksamhet vid statens husdjursförsök.

Beträffande det framtida behovet av provningsverksamhet på husdjurs- området kan konstateras att antalet märkesvaror är i ständigt stigande, varför provningsverksamheten kan antas få ökad omfattning. De märkes- varor, som torde kunna bli föremål för provning, kan indelas i följande grupper:

tillsatsmedel för fodercnsilering fodervaror preparat innehållande antibiotika, hormoner och dyl. medicinska preparat detaljer i stallinredningen samt tekniska hjälpmedel för djurens inhys- ning, utfodring och vård.

' Att fastställa effekten av olika märken av ensileringspreparat är en ty- pisk provningsuppgift, för vilken en standardiserad metodik kan utarbetas och tillämpas. I detta sammanhang kan nämnas att Skogs- och lantbruks- akademiens vallkommitté f.n. arbetar med att få fram en standardiserad provningsmetodik för ensileringspreparat.

Det största antalet varuslag återfinnes emellertid i gruppen fodervaror. Sålunda förekommer något över 100-talet inregistrerade vitaminfodermedel. Trots detta torde de verkligt angelägna provningsuppgifterna inom denna varukategori inskränka sig till ett begränsat antal specialfall, som tydligt skiljer sig från mängden i fråga om användningsområde eller sammansätt— ning. En provning av foderblandningar, som utan större kostnad eller olä— genhet kan ändras och ofta måste ändras beroende på marknadsläget, torde icke vara särskilt välmotiverad. När det gäller vitamin- och mineralämnes— blandningar, begränsas möjligheterna till provning i djurförsök därav att resultatet i allt för hög grad blir beroende av det övriga fodrets beskaffen- het. Ett vitaminfoder som passar bra i en foderstat passar kanske icke alls i en annan. Även provningen av preparat innehållande antibiotika och andra ämnen med liknande verkningssätt torde böra begränsas till specialfall. Det synes nämligen vara mer rationellt att satsa på grundforskning rörande de aktiva substansernas verkan under olika förhållanden än på provning av märkesvaror innehållande sådana substanser.

Medicinska preparat har medtagits ovan närmast därför att verkningarna på längre sikt i vissa fall, t. ex. i fråga om avmaskningsmedel, har avgörande betydelse. Det är med avseende på denna efterverkan som det kan bli ak— tuellt med provning i detta sammanhang. Förhållandet beträffande detaljer

1 Häri ingår samtliga kostnader för nämnda försöksverksamhet.

i stallinredningen samt tekniska hjälpmedel för djurens inhysning, utfod- ring och vård är i stort sett analogt. Här avses endast provning rörande in— flytandet på djurens trivsel och produktionsresultat, alltså frågor som en- dast kan avgöras i djurförsök med tillförlitlig produktionsredovisning. Rent tekniska frågor bör handläggas av statens maskinprovningar.

Ehuru provningsverksamheten inom flera av ovanstående varugrupper såvitt nu kan bedömas endast torde bli av begränsad omfattning, bör den dock ges ett sådant utrymme, att den kan tillgodose de behov från tillver- karnas sida som nu kan förutses.

Från vissa håll — bland annat av professor Breirem vid Norges lant- brukshögskola har framhållits, att den stora mängd preparat, som önskas provade av tillverkarna och om vilka jordbrukarna kräver upplysning, ho- tar att inkräkta på försöksverksamhetens nuvarande resurser. Många av dessa preparat skulle måhända ibland ej behöva provas, om det funnes ett organ med befogenheter och möjligheter att göra auktoritativa uttalanden på grundval av tidigare provningar av liknande preparat. En uppgift om sammansättningen skulle då kunna vara tillräcklig för ett sådant bedö- mande.

b. Kontroll. Tillverkningen och handeln med vissa fodermedel är under- kastade bestämmelserna i Kungl. Maj:ts kungörelse nr 521/1950 jämte av Statens jordbruksnämnd utfärdade särskilda föreskrifter. Kungörelsen äger tillämpning på yrkesmässig tillverkning av och handel med följande foder— medel, nämligen:

]. fodermedel, vilkas bruksvärde huvudsakligen bestämmes av deras innehåll av sådana näringsämnen som påverkar foderenhetsberäkningen, nämligen dels alla slags foderblandningar som är avsedda för nötkreatur, hästar, får, getter, svin, pälsdjur eller fjäderfän och icke uteslutande består av spannmål och dels vissa fodermedel i oblandat skick;

2. fodermedel, vilkas bruksvärde huvudsakligen bestämmes av deras halt av mineralämnen eller vitaminer.

Ovannämnda fodermedel får ej tillverkas för avsalu utan anmälan till statens jordbruksnänmd. Jordbruksnämnden äger rätt att med hänsyn till tillgången på visst ovan nämnt fodermedel meddela föreskrifter om högsta eller lägsta tillåtna halt av detta fodermedel i foderblandning som salu- föres. Nämnden kan vidare föreskriva beträffande fodertran att halten av olika vitaminer icke får underskrida en viss mängd per viktenhet samt att halten av fria fettsyror icke får överskrida ett visst värde.

Tillverkare eller importör är skyldig att, om nämnden så föreskriver, förse förpackningen med vissa uppgifter; bland annat i fråga om foder- blandning, som icke är mineralfoderblandning eller vitaminfodermedel, om blandningens beståndsdelar och viktsprocentuell myckenhet av dessa samt om innehåll av vissa betydelsefulla ämnen, såsom smältbart renprotein

m.fl. Jämväl för oblandade fodervaror kan deklarationsplikt föreskrivas för halt av dylika ämnen. I vad avser mineralfodermedel och vitaminfoder- medel gäller uppgiftsskyldigheten halt av mineralämnen resp. av vitaminer.

Tillsynen av kungörelsens (jämte särbestämmelsernas) efterlevnad ut— övas av nämnden. Den låter genom kontrollanter granska förpackningarnas märkning hos tillverkare m. fl., och prov uttagas å de olika för avsalu till- verkade varorna för behövliga kontrollanalyser. Proven undersöks beträf- fande vitamininnehåll vid statens institut för folkhälsan och i andra avse- enden vid Statens lantbrukskemiska kontrollanstalt eller statsunderstödd lantbrukskemisk kontrollstation.

I fråga om bestämmelser som berör fodermedels bruksvärde samråder jordbruksnämnden med lantbruksstyrelsen.

IV. Kontrollverksamheten

Jordbrukshögskoleutredningen finner sig ej ha anledning att ytterligare beröra kontrollverksamheten och de för denna verksamhet existerande an- stalterna: statens centrala frökontrollanstalt, statens lantbrukskemiska kontrollanstalt och statens växtskyddsanstalt. Till dessa anstalter skall den nedan föreslagna jordbrukets provningsanstalt förmedla de uppdrag av kontrollnatur som inkommer till anstalten. Utredningens fortsatta diskus- sion kommer därför att begränsas till provningsverksamheten på jordbru- kets område. '

V. Utredningens jörslag till provningsverksamhetens organisation

Av ovanstående redogörelse framgår, att inom jordbruksområdet redan pågår en relativt betydande verksamhet, som mer eller mindre har karaktär av officiell provning. Utredningen framlägger i detta avsnitt förslag till en framtida organisation för denna verksamhet. Redan i direktiven till utred- ningen framhölls, att provningsverksamheten organisatoriskt borde avskil- jas från den egentliga försöksverksamheten och forskningen. Även för ut- redningen synes det vara av väsentlig betydelse, att den framtida provnings- verksamheten utformas på ett sådant sätt, att den enskilde försöksmannen avlastas ansvaret att värdesätta olika firmapreparat och märkesvaror, efter- som kommersiella intressen beröres därvid. Nuvarande förhållande är otill- fredsställande också ur den synpunkten att möjlighet föreligger för ett för- säljningsföretag att låta ett flertal olika hushållningssällskap och försöks— gårdar utföra försök (provning) med ett och samma gödselmedel eller pre- parat och sedan i sin reklam endast åberopa det eller de försök som gett de ur företagets synpunkt bästa resultaten. Utredningen är dock medveten om att objektiv provning genom biologiska metoder innebär betydande svårig-

heter. Då emellertid en sådan provningsverksamhet redan nu förekommer och då ett betydande behov därav föreligger, har utredningen ansett att provningen bör organiseras på ett sådant sätt, att den så långt möjligt sker efter enhetliga grunder och att dess objektivitet icke skall kunna sättas i fråga.

I detta sammanhang kan erinras om att frågan om forskningens och för— söksverksamhetens objektivitet inom växtnäringsområdet är föremål för en särskild utredning. (Utredning rörande den vid lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök på växtnäringsområdet bedrivna forskningens och försöksverksamhetens objektivitet.) Ehuru bedömandet av denna fråga så- lunda ankommer på nämnda utredning som ännu inte slutförts, vill dock jordbrukshögskoleutredningen framhålla, att en konsekvent genomförd organisation av jordbrukets provningsverksamhet bör kunna utgöra en garanti för ett objektivt bedömande av provningsfrågorna.

Provningens omfattning kommer enligt utredningens mening att bäst anpassa sig till det verkliga behov av provning som föreligger, om beställa— ren av en provning (tillverkaren, försäljaren eller förbrukaren av den vara som önskas provad) i princip själv får stå för kostnaden av den begärda provningen. Om utredningens förslag genomföres, kommer alltså omfatt- ningen av den officiella provningsverksamheten inom jordbruksområdet att bli beroende av i vad mån det kommer att finnas beställare, som finner det förenligt med sina ekonomiska intressen att bestrida kostnaderna för provningarna. Det är sålunda ytterst vanskligt att nu bedöma vilken omfatt- ning denna provningsverksamhet kommer att få i framtiden. Av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår dock att en icke oväsentlig del av den nuvarande verksamheten vid försöksanstalterna är av provnings— karaktär. Utredningen vill emellertid framhålla, att den organisation, som nedan skisseras, till en början bör ges en begränsad omfattning och sedan successivt anpassas efter det behov som visar sig föreligga.

Utredningens förslag innebär, att ett särskilt organ jordbrukets prov— ningsanstalt inrättas. Denna anstalt är — i varje fall till en början _ endast avsedd att bli ett administrativt organ, som tar upp inkommande provningsbeställningar och uppdrager utförandet av erforderliga provnings- försök åt försöksavdelningarna vid KLSL eller andra lämpliga organ. För- söksavdelningarna krediteras härför genom anstalten. Kontakten med be- ställarna bör helt gå över provningsanstalten. Även bedömningen av resul— taten från de utförda provningsförsöken skall ske i provningsanstaltens regi inom särskilda provningsnämnder. En sådan nämnd bör finnas för vartdera av ovan nämnda fyra produktionsmedelsområden. Eftersom de försök och undersökningar, som skall ligga till grund för provningsbedöm- ningarna, avses bli verkställda av andra organ, behöver jordbrukets prov— ningsanstalt i varje fall inte från början förses med egna resurser i form av laboratorier etc. Först när en tids erfarenheter från anstaltens verksam-

het föreligger, blir det möjligt att bedöma, om och i vilken omfattning an— stalten bör utrustas med egna provningsresurser.

Provningsanstalten skall verka för att få till stånd provning efter meto- der, som möjliggör en enhetlig bedömning av provningsresultaten. I det syftet skall den sörja för en kontinuerlig metodikforskning inom varje produktionsmedelsområde. Genom provningsnämndernas försorg skall ut- arbetas den metodik, som skall tillämpas vid provningarna. Verksamheten skall omfatta provningar av sorter och stammar av nyttoväxter, kemiska växtskyddsmedel, handelsgödsel och kalk, ensileringspreparat samt foder- varor av olika slag.

Provningarna, undersökningarna och uppdragen utföras:

a) på begäran av myndigheter, institutioner samt enskilda företag och personer mot betalning.

b) i vetenskapligt syfte för utveckling av nya provningsmetoder eller i övrigt i det allmännas intresse inom den kostnadsram, som för detta ända- mål av statsmakterna fastställts för anstalten.

Resultaten från provningar av alla till försäljning avsedda varor (sorter, preparat m.m.) skall publiceras i form av provningsberättelser samt till- ställas tillsynsmyndigheten (lantbruksstyrelsen), medan provningsresultat från produkter under utvecklingsarbete förbehållas beställaren.

Anstalten bör vara koordinerande genom att i förekommande fall inhämta utlåtanden över de produktionsmedel, som är föremål för provning från tillämpliga kontrollanstalter såsom statens institut för folkhälsan, statens lantbrukskemiska kontrollanstalt, statens centrala frökontrollanstalt och statens växtskyddsanstalt.

A. Organisationen av jordbrukets provningsanstalt

Anstalten bör stå under överinseende av lantbruksstyrelsen, som äger meddela de särskilda föreskrifter, vilka utöver i annan ordning meddelade bestämmelser befinnes erforderliga för anstaltens verksamhet.

Ledningen av anstalten bör utövas av en styrelse, bestående av ordförande jämte fyra ledamöter, samtliga förordnade för en tid av tre år, samt före- ståndaren för anstalten. Kungl. Maj:t utser ordföranden samt förordnar de fyra ledamöterna efter förslag av lantbrukshögskolan (en ledamot) Sveriges lantbruksförbund (en ledamot), hushållningssällskapens förbund (en le— damot) samt Sveriges industriförbund (en ledamot). Suppleanter utses i enahanda ordning.

Styrelsen äger att inom sig utse vice ordförande. Föreståndaren för anstalten, som benämnes direktör, förordnas av Kungl. Maj:t efter förslag av anstaltens styrelse.

Anstaltens verksamhet bedrives genom fyra provningsnämnder och ett kansli.

Tillsynsmyndighet. Lantbruksstyrelsen utfärdar efter förslag av anstal- tens styrelse instruktion för provningsnämnderna, fastställer taxa för prov- ningarna, vakar över anstaltens upplysningsverksamhet och över den reklam, som kan komma att bedrivas på grundval av framkomna prov- ningsresultat, samt samordnar anstaltens provningsverksamhet med kon- trollverksamheten inom lantbrukets område.

Styrelsen åligger att leda och övervaka verksamheten vid anstalten samt att vidtaga de åtgärder som bedömes erforderliga för att anstalten på bästa sätt skall kunna fullgöra sin uppgift. Den skall ansvara för anstaltens eko- nomi och besluta i viktigare utgiftsfrågor och till lantbruksstyrelsen efter samråd med statens sakrevision avge förslag till taxa för provningar samt årligen till lantbruksstyrelsen avge berättelse över anstaltens verksamhet under det närmast föregående budgetåret. Efter förslag av provningsnämn- derna skall styrelsen fastställa provningsmetodiken.

Anstaltens föreståndare har att i enlighet med gällande instruktion och i övrigt meddelade bestämmelser leda och övervaka anstaltens verksamhet. Han deltar som självskriven ledamot i provningsnämndernas arbete och sam- ordnar detta samt låter föra protokoll vid nämndernas sammanträden. Det åligger honom bl.a. att upprätta och till styrelsen överlämna förslag till provningsmetodik, taxa för provningar samt arbetsordning och verksam— hetsberättelse ävensom att omhänderha anstaltens korrespondens och verk- ställa de utredningar som kunna föranledas av anstaltens verksamhet. An- staltens mångskiftande uppgifter, som kommer att beröra stora delar av det jordbruksvetenskapliga området, kräver att dess föreståndare _— för— utom att vara en god organisatör med förmåga till samarbete — bör ha en god grundläggande utbildning och allsidig erfarenhet inom anstaltens verk- samhetsområde.

Kansliet. Utöver den förut omnämnde föreståndaren torde vid anstaltens inrättande på kansliet erfordras en fast anställd kontorist. Ytterligare per- sonal bör tillföras anstalten efter hand som erfarenheterna visar att behov härav föreligger. Redan från början torde dock anstalten böra ges sådana resurser, att erforderlig extra arbetskraft kan anställas.

Med hänsyn till den storleksordning, som anstalten till en början får, kan det givetvis tänkas, att handläggningen av anstaltens kamerala verk— samhet oeh av dess personalärenden kan omhänderhas av ett annat statligt organ i nära lokal anslutning till anstalten. Då emellertid anstaltens före- ståndare måste ha möjlighet att överblicka verksamhetens ekonomiska ut- veckling och det kan förväntas att verksamheten kommer att utökas, synes det med hänsyn till de affärsmässiga principer efter vilka anstaltens verk— samhet skall bedrivas lämpligast att anstalten redan från början själv får omhänderha sina kamerala angelägenheter. Under dessa förhållanden före- faller det även lämpligt, att anstaltens fåtal personalärenden omhänderhas av anstaltens kansli.

Kansliet skulle sålunda komma att handha anstaltens räkenskaper och kassagöromål, personalärenden, registrering och skrivarbeten samt proto— kollföring och upplysningsverksamhet.

B. Provningsnämnderna

Ledningen av provningsverksamheten och den slutgiltiga bedömningen av de resultat, som erhållits från utförda provningsförsök, bör enligt jord- brukshögskoleutredningens uppfattning handhas av fyra nedan redovisade provningsnämnder:

1. Nämnden för utsäde, sorter och stammar av nyttoväxter 2. Nämnden för växtskyddsfrågor

3. Nämnden för växtnäringsfrågor

4. Nämnden för fodermedel.

Varje provningsnämnd består av det antal ledamöter, som anges i anstal- tens instruktion, dock minst fem ledamöter. Det bör samtidigt tillses att nämnderna inte blir större än nödvändigt. Anstaltens föreståndare ingår som självskriven ledamot i var och en av de fyra nämnderna. Ledamöter jämte suppleanter till dessa utses av lantbruksstyrelsen efter förslag av anstaltens styrelse. Provningsnämnd äger att med sig adjungera sakkunnig, vilken äger deltaga i överläggningarna inom nämnden men icke i besluten.

Genom provningsnämndernas försorg utarbetas den metodik som skall tillämpas vid provningarna. Detta synes böra tillgå på så sätt, att inom res- pektive nämnd utses för varje ny typ av provningsuppgifter särskilda refe- renter, som med ledning av facklitteraturen inom området ger anvisning på hur uppgifterna ifråga bör lösas. Om tillfredsställande anvisningar ej kan erhållas genom litteraturstudier, uppdrages åt härför lämplig institu- tion att utarbeta förslag till provningsmetodik. Efter det att sådant förslag justerats inom vederbörande provningsnämnd, överlämnas detsamma till styrelsen för fastställelse.

Material som framkommer vid de ovan föreslagna nämndernas verksam- het bör, i den mån så befinnes lämpligt och önskvärt, kunna ställas till för- fogande för vetenskaplig bearbetning.

Nedan lämnas en mera detaljerad redogörelse för de olika provnings- nämndernas arbetsuppgifter.

1. Nämnden för utsäde, sorter och stammar av nyttoväxter. Denna nämnd skall planlägga provningen av nytt sortmaterial, (i provningen inberäknas kvalitetsundersökningar på cereallaboratorium), övervaka verkställigheten av provningen samt bära ansvaret för de omdömen som avges på grundval av framkomna resultat. Det synes som om den nuvarande orginalutsädes— nämndens verksamhet delvis är av den art att den bör åvila provnings- nämnden för utsäde sorter och stammar av nyttoväxter.

2. Nämnden för kemiska växtskyddsfrågor skall handlägga provnings- uppgifter rörande användningen av kemiska växtskyddsmedel såsom medel mot växtsjukdomar, skadedjur och ogräs. Därjämte bör provningen av me- del med tillväxtreglerande verkan på kulturväxterna ställas under denna nämnd, eftersom dessa medel till sin sammansättning och biologiska effekt är närstående ovan nämnda grupper av växtskyddsmedel. En del av undersökningarna inom denna nämnds verksamhetsområde kommer att delvis kunna utföras i laboratorier, växthus och klimatkam- mare. Detta gäller särskilt för de förberedande provningarna, genom vilka en avsevärd del av de till provning inlämnade preparaten torde kunna uteslutas. Genom ett sådant förfaringssätt kommer endast de bättre växt- skyddsmedlen i fråga för den dyrbarare provningen i fältförsök.

Att det redan nu existerar en nämnd för kemiska växtskyddsfrågor, som bildats på enskilt initiativ, visar att behov föreligger av ett sammanhållande organ inom detta område. Denna nämnd är närmast att betrakta som ett samarbetsorgan och har inte de befogenheter och resurser, som krävs för en enhetlig och auktoritativ provningsverksamhet inom området och som den ovan föreslagna nämnden för kemiska växtskyddsfrågor bör erhålla.

3. Nämnden för växtnäringsfrågor skall ha hand om provningen av göd- selmedel och kalk.

4. Nämnden för fodermedel skall svara för provningen av fodervaror, ensileringspreparat, preparat innehållande antibiotika och hormoner, medi— cinska preparat etc.

C. Förläggningen av jordbrukets provningsanstalt

Enligt utredningens uppfattning bör jordbrukets provningsanstalt vara fullt fristående och således ej ingå i KLSL. Även förläggningsmässigt bör anstalten vara skild från KLSL. Uppsala eller Stockholm har av utred- ningen ansetts vara lämplig förläggningsort. Med hänsyn till att anstalten i sin verksamhet främst torde ha behov av kontakt med KLSL förordar utredningen att anstalten förläggs till Uppsala — dock icke Ultuna. Lämp- liga lokaler torde kunna hyras i staden. Någon särskild byggnad skall således ej uppföras.

D. Kostnaderna för jordbrukets provningsanstalt

Som tidigare framhållits är det mycket svårt att nu förutse, vilken om- fattning provningsanstaltens verksamhet kommer att få, eftersom några erfarenheter av en sådan verksamhet i här skisserad form inte finns. Som underlag för en bedömning av den totala kostnaden för en framtida prov- ningsverksamhet görs i tabell 6 en sammanställning av tidigare redovisade kostnader av motsvarande slag för år 1957. Som tidigare framhållits är

de i tabell 6 redovisade kostnaderna för försök av provningskaraktär att betrakta som mycket ungefärliga dels emedan någon skarp gräns inte finns mellan provning och egentlig försöksverksamhet och dels emedan det inne- bär Vissa svårigheter att exakt beräkna kostnaden för olika försök. Vidare bör observeras att utöver här redovisade områden finns vissa verksamhets- områden som åtminstone delvis kan anses vara av provningskaraktär, så- som exempelvis rutinmässiga föräldraskapsbestämningar inom husdjurs- förädlingen, cerealkemiska bestämningar, bakningsundersökningar etc. I vilken utsträckning dessa och andra här utelämnade områden av provnings— karaktär skall omhänderhas av jordbrukets provningsanstalt får bli bero- ende av framtida bedömningar.

Omfattningen av den framtida provningsverksamheten kan förutsättas bli beroende bl.a. av storleken av den ersättning beställarna skall betala samt av hur den framtida utvecklingen kommer att påverka behovet av sådan verksamhet inom jordbruksområdet. Det torde därför vara realistiskt att räkna med att provningsverksamheten — åtminstone under den när- maste framtiden —— blir av något mindre omfattning än vad som förutsatts vid beräkningen av kostnaderna i tabell 6. Å andra sidan kan det emellertid även tänkas, att den organisation för provningsverksamheten, som utred- ningen föreslår, öppnar nya möjligheter för sådan provning som tidigare inte kommit till utförande. De i tabell 6 redovisade beloppen kan därför endast ge en mycket ungefärlig uppfattning om kostnaderna för den fram- tida provningsverksamheten. Det torde inte heller vara erforderligt att nu mera exakt söka beräkna kostnaderna för provningsverksamheten i sin helhet, eftersom dessa kostnader i princip enligt utredningens mening skall bestridas med provningsavgifter. Inkomsterna kommer därigenom att auto- matiskt anpassa sig efter verksamhetens omfattning.

Som tidigare angivits bör provningsbeställaren i princip svara för de kostnader som provningen ger upphov till. Dock bör enligt utredningens mening sådan provning som utföres i vetenskapligt syfte för utveckling av nya provningsmetoder eller i övrigt i det allmännas intresse (metodik-

Tabell 6. Sammanfattande beräkningar över kostnaden för försök av provningskaraktär, år 195 7, kr

Kronor

Sort- och stamförsök vid Statens jordbruksförsök och hushållningssällskapen 432 500

Köksväxtförsök av provningskaraktär vid Statens trädgårdsförsök . . . . . 100 000 Ogräsförsök av provningskaraktär vid Statens jordbruksförsök . . . . . . . 48 000 Bekämpningsförsök av provningskaraktär vid Statens växtskyddsanstalt . . 48 000 Växtnäringsförsök av provningskaraktär vid Statens jordbruksförsök . . . . 320 000 Provning av foderblandningar, foderpreparat etc. vid Statens husdjursförsök 45 000

993 500

Summa

forskning m.m.) bestridas med statliga medel. Staten hör också svara för provningsanstaltens administrationskostnader. I den mån statliga organ (anstalter och myndigheter) gör provningsbeställningar bör även dessa or- gan debiteras de fastställda avgifterna. Medel för detta ändamål får därvid äskas i vederbörlig ordning av ifrågavarande anstalter och myndigheter. Detta torde också få gälla för de växtförädlingsanstalter, som nu får för- sök av provningskaraktär utförda utan att lämna ersättning.

I nedanstående tablå redovisas behovet av medel för anstaltens drift och till metodikforskning m.m. Vidare har upptagits ett anslag som provnings- anstalten skall disponera för beställd provningsverksamhet såsom prov— ningsförsök, analyser i anslutning till provningarna m.m. I stället skall till statsverket inlevereras de avgifter som betalas av provningsbeställarna. Vid behov skall detta anslag kunna överskridas så att provningsverksamhetens omfattning snabbt kan anpassas efter det aktuella behovet.

Förslag till stat för jordbrukets provningsanstalt:

I. Avlöningar: Kronor 1 föreståndare, direktör i Bo 3 . ........... . . . . 40,000 1 kontorist i A 9 ..... . ............... 11,000 Ersättningar till sakkunniga, extra arbetskraft etc. . ...... 25,000 Arvoden till provningsnämndernas ledamöter . . . . . ..... 9,000 85,000

Il. Omkostnader. '

Reseersättningar . ................ 15,000

Expenser (hyra, telefon, kontorsmateriel, bränsle, lyse, städning etc. ) 15,000

Publikationstryck ....... . ........ . . . . . . 25,000 55,000 III. Anslag lill metodikforskning m.m ................. 75,000 IV. Anslag till beställd provningsverksamhet (provningsförsök m.m) . . . . 800,000 Summa anslag vid jordbrukets provningsanstalt ........... 1015,000 Avgår inkomster från provningsavgifter . ..... . . . . ..... 800,000

Summa 215,000

KAP 1 T E L 1 4 Högre utbildning, forskning och försök på mejerinäringens område

Den högre mejeriundervisningen (mejeriingenjörsutbildningen) samt forskningen och försöksverksamheten på mejeriområdet är förlagda till Alnarp och organisatoriskt inordnade i alnarpsinstitutet.

Beträffande sagda verksamheters uppkomst och utveckling samt deras organisatoriska ställning inom alnarpsinstitutet hänvisas till kap. 2 och 3. I det följande skall lämnas en närmare redogörelse för verksamhetsgre- narnas nuvarande organisation m.m.

I. Nuvarande organisation m.m.

Enligt stadgarna för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut skall högre mejeriundervisning (mejeriingenjörsutbildning) samt forsk- nings- och försöksverksamhet på mejerinäringens område bedrivas vid in— stitutets mejeriavdelning och vid statens mejeriförsök.

A. Mej criavdelningen

Mejeriavdelningen står under administrativ ledning av en föreståndare och omfattar följande tre verksamhetsgrenar, nämligen högre mejerikurs, mejeriskola samt Alnarps mejeri.

Vid avdelningen finns tre institutioner för undervisning och forskning. Den högre me jerikursen ( me jeriingen jörskursen) har till uppgift att med- dela en på vetenskaplig forskning grundad undervisning i mjölkens pro- duktion, mejeriindustrins fackämnen samt i vissa grundläggande ämnen i och för utbildning av lärare för mej eriundervisningen, konsulenter, tjänste- män vid försöks- och kontrollverksamheten på området, mejerihanteringens organisationer, de centrala ämbetsverken, mejerimaskinfabriker och tek- niska fabriker på området samt driftsledare vid större mejerier och mej eri- sammanslutningar. Efter avslutad utbildning avläggs mejeriingenjörsexa- men. Kursen omfattar tre år och examen avläggs under fjärde året. Ny kurs skall enligt stadgarna börja varje år (januari). Enligt ett av Kungl. Maj:t givet bemyndigande antas dock för närvarande elever endast vart- annat år.

I den högre mejerikursen kan antas ordinarie elever (undervisning för examen), specialelever (undervisning för erhållande av betyg i ett eller flera ämnen) samt hospitanter (undervisning utan rätt att erhålla betyg). Under åren 1934—1947 har intagningen av elever varierat mellan 1 och 5. Antalet därefter intagna ordinarie elever framgår av följande sammanställ- ning:

År Antal År Antal 1948 5 1954 3

1949 8 1955 1

1950 10 1956 (ingen ny kurs) 1951 8 1957 1

1952 2 1958 (ingen ny kurs) 1953 4 1959 10

Enligt stadgarna innefattar inträdesfordringarna för ordinarie elev för— utom vissa krav på hälsa och kroppskrafter, studentexamen eller därmed jämförbar utbildning med godkända betyg i språk och matematisk-natur— vetenskapliga ämnen. Dessutom krävs godkänd ladugårds- och mejeriprak- tik efter fyllda 17 år. Enligt stadgarna skall ladugårdspraktiken omfatta minst två månader och praktiken vid mejeri minst fyra år, varav minst tre år vid av lantbruksstyrelsen auktoriserat elevmejeri. Under den treåriga ut- bildningen vid elevmejeri, vilken skall ha fullgjorts vid minst två mejerier, skall praktik ha förvärvats under minst ett år vid ett och samma mejeri i smörberedning, under likaledes minst ett år vid ett och samma mejeri i ost- beredning, under minst tre månader i konsumtionsmjölkens behandling samt under minst nio månader i ångpannors och maskiners skötsel.

Genom beslut av Kungl. Maj:t år 1945 har emellertid föreskrivits, att fordran på praktisk förutbildning skall — utan hinder av bestämmelserna i 1938 års stadgar anses vara uppfylld, därest sökande dels under minst en månad deltagit i ladugårdsarbete, dels efter fyllda 17 år under minst två år deltagit såsom elev vid minst två av lantbruksstyrelsen auktoriserade elevmejerier. Utbildningen vid elevmejerierna skall omfatta i huvudsak samma mejeriarbeten, som föreskrivits i stadgarna.

Undervisningen meddelas i form av föreläsningar och övningar, demon- strationer och studieresor. Den är upplagd så, att obligatoriska föreläs- ningar och övningar i huvudsak slutföres under tre år, varefter examen kan avläggas. I anslutning härtill kan nämnas, att tidigare samundervis- ning ägde rum med mejeriskolans elever i vissa propedeutiska ämnen. Denna anordning är numera fr.o.m. läsåret 1958/59 borttagen. Ämnena indelas i tentamensämnen och förhörsämnen. Tentamensämnen är mejeri- kemi, mejeribakteriologi, mjölkprodukteras teknologi samt mejeriekonomi med handelslära. För att examen skall godkännas fordras minst betyget med beröm godkänd i ett av ämnena mjölkprodukternas teknologi och

28 — 599132 Utredningar

mejeriekonomi med handelslära samt minst betyget godkänd i det andra samt i mejerikemi och mejerihakteriologi. I ett av ämnena skall examens- arbete utföras. Förhörsämnen är matematik, fysik, kemi, husdjurens ana- tomi och fysiologi, nationalekonomi, maskinlära, husdjurslära, husbygg— nadslära, bokföring, rättslära, husdjurens hälso- och sjukvårdslära samt pedagogik och arbetspsykologi.

Kursplaner fastställs årligen av lantbruksstyrelsen efter förslag från mejeriavdelningen.

Undervisningen i tentamensämnena sker vid följande institutioner: Institutionen för mjölkprodukternas teknologi, som står under ledning av professorn i detta ämne, vilken f. n. tillika är föreståndare för mejeriav- delningen och har tillsyn över Alnarps mejeri.

Institutionen för mejerikemi och mejeribakteriologi, som står under led- ning av professorn i detta ämne. Undervisningen i mejerikemi meddelas av institutionens laborator.

Institutionen för mejeriekonomi, som står under ledning av laboratorn i detta ämne.

Undervisningen i förhörsämnena meddelas av ämneslärare och special— lärare.

Vid samtliga dessa institutioner bedrivs forskning med hjälp av förste assistenter och teknisk personal.

Till mejeriavdelningen hör också en me jeriskola. Föreståndare för denna är mejeriavdelningens föreståndare. Undervisning i huvudämnena medde- las av två ämneslärare.

Alnarps mejeri används i första hand till att ge praktisk utbildning åt eleverna vid mejeriavdelningen men utnyttjas dessutom för försöks- och provningsverksamhet av övriga i Alnarp befintliga forsknings- och försöks- institutioner på mejeriområdet. Mejeriet har en daglig invägning av 20— 25 000 liter och en allsidig produktionsinriktning.

B. Statens mejeriförsök m.m.

Statens mejeriförsök har enligt stadgarna till uppgift att genom veten- skapliga undersökningar och systematiska försök utreda för mejerinäringen viktiga praktiska frågor. Det står under ledning av en föreståndare, som tillika är professor vid institutet.

Förutom ett kansli finns dels en produktteknisk avdelning under före- ståndarens direkta ledning och dels en laboratorieavdelning under labora- tors ledning. Verksamheten bedrivs i huvudsak efter en för varje år upp- gjord plan. Efter förslag av föreståndaren uppgörs denna plan av mejeri- avdelningens kollegium. Den granskas av styrelsen för institutet och fast- ställs av lantbruksstyrelsen. Vid sidan av den uppgjorda försöksplanen ut-

förs även undersökningar över aktuella frågor. I dessa frågor bedrivs ett nära samarbete med Svenska mejeriernas riksförening, u.p.a. (SMR).

I detta sammanhang kan vidare nämnas, att den statliga provningsverk- samheten i fråga om mejerimaskiner (tidigare även s.k. förnödenheter för mejeriindustrin, såsom smörfärg, ostparaffin etc.) är förlagd till Alnarp. Vid statens maskinprovningars filial i Alnarp finns sålunda inrättad en särskild mejeriavdelning under ledning av en överassistent.

C. Nuvarande personal vid mejeriavdelningen och statens mejeriförsök

Institutionen för mejerikemi och mejerihakteriologi

Lönegrader 1 professor (föreståndare) . . . . . . . . . . . . . . . Bo 3 1 laborator . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Ao 26 1 förste assistent . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Ae 21 1 assistent. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Ag 15 1 laboratoriebiträde . . . . . . . . . . . . . . . . . Ae 9 1 laboratoriebiträde . . . . . . . . . . . . . . . . . Ae 5 1 vaktmästare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Ao 7 Institutionen för mjölkprodukternas teknologi 1 professor (föreståndare) . . . . . . . . . . . . . . . B0 3 1 förste assistent . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Ae 21 lassistent . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Ag 15 1 laboratoriebiträde . . . . .. . . . . . . . . . . . . Ae 7 1 kanslibiträde . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Ae 7 Institutionen för mejeriekonomi 1 laborator (föreståndare) . . . . . . . . . . . . . . . Ao 26 3 1 förste assistent . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Ae 21 '. 1 kanslibiträde . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Ae 7 Statens mejeriförsök 1 professor (föreståndare) . . . . . . . . . . . . . . . Bo 3 . llaborator . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Ao 26 3 förste assistenter . . . . . . . . . . . . . . . . . . Ae 21 1 försöksmejerist . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Ae 12 ] llaboratoriebiträde..................Ae9 1 laboratoriebiträde . . . . . . . . . . . . . . . . . . Ae 7 i 1 kanslibiträde . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Ae 7 j 1 kontorshiträde . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Ae 5 i 1 institutionsvaktmästare . . . . . . . . . . . . . . . Ae 8

Dessutom finns vid statens mejeriförsök stationerad följande personal, vilken är anställd hos Svenska mejeriernas riksförening (SMR), nämligen: 1 konsulent, 1 assistent (bitr. konsu— lent), 3 assistenter och 2 laboratoriebiträden,

mejeriavdelning och statens mejeriförsök

D. Medelsförbrukning resp. medelsanvisning för alnarpsinstitutets

Medels-

Medelsförbrukning, kronor anvisning, p

Omkostnader Sjukvård . . . . . . . . . . . . . . . . . 750 500 650 Reseersättningar . . . . . . . . . . . . . 7 500 7 600 8 293 Expenser: Bränsle, lyse, vatten . . . . . . . . . . . 14 500 19 500 17 500 Övriga expenser . . . . . . . . . . . . . 10 500 10 500 10 500 Publikationstryck . . . . . . . . . . . . . 4 950 5 800 6 472

Övriga utgifter:

Utställningsmateriel . . . . . . . 750 750 750

Inköp av mjölk för mejeriförsöken efter av—

drag av försålda produkter . . . . . . . . 10 000 10 300 9 997

Förbrukningsartiklar för mej eriförsöken . . 17 900 19 400 20 000 Förhrukningsartiklar för institutionen för

mjölkprodukternas teknologi . . . . . . 12 700 11 950 12 067

Förbrukningsartiklar för kemisk-bakteriolo—

giska institutionen . . . . . . . . . . . . 4 000 5 400 10 376 Städning och renhållning . . . . . . . . . 20 000 20 000 20 500 Materiel . . . . . . . . . 9 650 9 400 9 945 Nyanskaffning och underhåll av utrustning.. . 10 300 14 300 1 551 Bokinköp och bokbindning . . . . . . . . . . 5 000 5 000 5 500 Stipendier m.m., högre mejerikursen . . . . . . 4 600 1 720 5 200

Kronor 133 100 142 120 139 301

Täckande av förlust å rörelsen vid Alnarps me- jeri....................75000 70000 50000

Anslagspost kronor 1956/57 1957/58 1958/59 1959/60 Avlöningar1

Avlöningar till ordina1ie tjänstemän . . . . 144 900 186 700 188 600 189 800

Arvoden och särskilda ersättningar bestämda av Kungl. Maj: t. . . . . . . . . 1 000 1 000 1 000 1 000 Avlöningar till övrig icke- ordinarie personal . 233 700 268 600 280 600 283 900 Rörligt tillägg. . . . . . . 98 100 66 000 76 600 77 400 Kompensation för höjda folkpensionsavgifter . _— _— _ 3 300

Kronor 477 700 522 300 546 800 555 400

750 8 000

19 500 10 500 9 000

750

10 000 16 000

12 000

4 500 20 400

11 500 20 000 6 000 5 900

154 800

50 000

Dessa torde kunna uppskattas till ca 14 000 kronor.

1 Anm.: Inga kostnader för del i institutets gemensamma kamrerarekontor har inräknats.

II. Den högre mejeriutbildningens framtida utformning A. Behovet av mejeriingenjörer med nuvarande utbildning

En särskild undersökning rörande behovet av mejeriingenjörer har gjorts inom Svenska mejeriernas riksförening, u.p.a. (SMR), och sedermera för kännedom överlämnats till jordbrukshögskoleutredningen. Inledningsvis framhålls i nämnda undersökning att man, vid de överväganden som före- gick omorganisationen av den högre mejeriundervisningen år 1933, ansåg sig kunna utgå från att antalet kompetenta inträdessökande till en kom- mande högre mejerikurs skulle uppgå till fyra ä fem 0111 året. Man torde härvid ha baserat detta antagande på föreliggande antal tjänster för ut- examinerade från den tidigare mejerikonsulentkursen och man räknade tydligen icke med att omläggningen av utbildningen skulle medföra någon omgående utvidgning av verksamhetsområdet. Med hänsyn härtill dimen- sionerades resurserna för en utbildning av ca fem personer per år. Utbild— ningen har emellertid i själva verket ej haft denna omfattning. Medan så— lunda under åren 1914—1933, 57 personer utexaminerades från mejerikon- sulentkursen på Alnarp, eller ca tre per år, har under åren 1936—1957 ut- examinerats 72 mejeriingenjörer från den nuvarande högre mejerikursen vid Alnarp, eller i genomsnitt tre till fyra årligen.

Totala antalet mejeriingenjörer och med dem jämställda agronomer inom mejeriindustrien har beräknats uppgå till 106. (I begreppet »mejeriin- dustri» innefattas då inom mejeriområdet verksamma såväl statliga myn- digheter och organ som näringslivet i övrigt).

Ersättningsbehovet beräknat på sistnämnda antal uppgår till tre å fyra personer per år.

När det gällt att uppskatta det framtida utvidgningsbehovet framhålls i undersökningen att de nuvarande mejeriingenjörerna har ett tänjbart och instabilt sammanlagt arbetsområde. Utvidgningsbehovet för mejeriingenjö- rer med nuvarande utbildning bör därför bedömas försiktigt. I undersök- ningen anförs dock att antalet mejerikonsulenter och mejeriingenjörer anställda inom mejeriindustrien under perioden 1936—1957 ökade från drygt 40 till ca 90.

Det påpekas i undersökningen att oavsett om man tolkar nämnda ökning av antalet tjänster som en påtaglig expansion av mejeriingenjörernas arbets- område eller som mejeriindustriens förmåga att absorbera ett uppkommet överskott på högre utbildad arbetskraft, kan man utgå från att den kon- tinuerliga ökning av antalet tjänster som ägt rum, sträcker sig över så pass lång tid och är så kraftig, att den inte är att betrakta som tillfällig. Det är vidare tydligt att ett latent behov av mejeriingenjörer har förelegat och för- modligen ännu föreligger inom mejeriindustrien. Denna utveckling kan där- för antas fortsätta.

På grundval av vissa kalkyler, vilka emellertid försetts med kraftiga re-

servationer, kommer man i undersökningen fram till ett uppskattat fram- tida antal befattningar för mejeriingenjörer inom mejeriindustrien om 145 personer. Fördelningen på olika verksamhetsgrenar framgår av nedanstå- ende tabell.

Jämförelse mellan nuvarande och ett tänkt. framtida antal befattningar för mejeri— ingenjörer inom mejeriindustrien.

Nuvarande Uppskattat Verksamhet antal framtida

(febr. 1957) antal Administrativ ............. 1 6 20 Konsulterandc ............. 1 9 1 9 Maskinteknisk ............. 3 5 Affärsteknisk ............. 20 60 Mejeriekonomisk ............ 3 5 Kontrollerande ............ 13 13 Undervisande ............. 2 2 Försök och forskning .......... 19 20 Övriga ................ 1 1 Summa 90 145

Sammanlagt skulle alltså inom mejeriindustrien det beräknade antalet framtida befattningar bli ca 145. Därtill kan beräknas ca ett 15-tal befatt— ningar vid mejeriindustrien närstående företag och sammanslutningar. To- tala antalet befattningar skulle alltså bli ca 160. (Det bör dock här observe- ras att det »framtida behovet» ej preciserats till viss tidsperiod.)

Utifrån ovanstående antaganden beräknas det årliga ersättnings- och ut- vidgningsbehovet uppgå till fyra ä fem personer.

Jordbrukshögskoleutredningen har för sin del ej anledning att ifrågasätta den inom SMR gjorda prognosen över behovet av mejeriingenjörer med nu- varande utbildning.

B. Inkomna synpunkter och förslag rörande mejeriingenjörsutbildningen

Efter samråd med företrädarna för Alnarpsinstitutets mejeriavdelning och statens mejeriförsök har utredningens expert inom mejeriområdet, Ia- borator E. Emilsson, framlagt följande synpunkter på den nuvarande högre mejeriundervisningen.

»Mejeriutbildningen i Sverige var ursprungligen i hög grad agronomiskt beto- nad. Detta var fram till slutet av 1920—talet helt naturligt, eftersom mejerihante- ringen under denna tid drevs hantverksmässigt och i nära anslutning till lant- bruket. Undervisningen skedde som en påbyggnad på agronomexamen och syf- tade till utbildning av konsulenter på mejerinäringens område. Efter hand ökades

mejerihanteringens behov av tekniker med högre utbildning. Bl. a. med anledning härav genomfördes i början av 1930-talet en omorganisation av utbildningen. Genom inrättandet av den högre mejerikursen erhölls en mera tekniskt betonad utbildning på mejeriområdet. Denna hade dock fortfarande viss kontakt med lantbruksutbildningen. Mejeriindustriens utveckling mot storindustri har emel- lertid kommit att ställa allt högre krav på den tekniska utbildningsstandarden för olika befattningshavare. Det synes därför nu vara tid att skilja utbildningen inom förädlingsindustrins område från utbildningen rörande råvaruproduktio- nen. Det torde nämligen inte vara möjligt att på rimlig utbildningstid medhinna såväl en ingående utbildning rörande råvarans produktion, som en teknisk ut- bildning av erforderlig standard. Sett ur de studerandes synpunkt torde den mest påtagliga nackdelen med den nuvarande mejeriingenjörsutbildningen ligga i dess alltför speciella inriktning. Den avlagda examen anses inom industrin vara så specialiserad, att svårigheter föreligger för mejeriingenjörer att erhålla anställ— ning inom andra verksamhetsgrenar än mejeriindustrin. Av betydelse i detta sammanhang är också, att utbildningens planläggning medför, att yrkesspeciali- seringen sätter in redan vid påbörjandet av studierna, i första hand genom att den tvååriga praktiken helt skall förläggas till mejerierna. Av detta följer, att eleven knappast vid något tillfälle under utbildningstiden kan avbryta sin mejeri- ingenjörsutbildning och övergå till studier för annat yrke utan att mer eller mindre förlora dyrbar utbildningstid. Detta torde också vara en av de mest vä- sentliga orsakerna till de senaste årens ringa elevtillströmning. Elevantalet har dock ökat 1959 men med hänsyn till det varierande antalet inträdessökande under tidigare år torde det vara svårt att överblicka om tendensen mot ett ökat elev- antal kommer att fortfara. Mejeriindustrins rekryteringsbehov kan för närvarande uppskattas till tre än fyra mejeriingenjörer om året och även om behovet kan be- räknas öka, erbjuder banan högst begränsade anställningsmöjligheter. Först ge- nom att lägga samman all livsmedelsindustri kan man komma fram till ett rekry- teringsbehov av den storleksordningen att utbildningslinjen ur de studerandes synpunkt kan te sig lockande.

Ett annat förhållande, som begränsar de studerandes möjligheter, är avsakna— den av utbildning på licentiatstadiet. Med den inriktning på utbildningen som förelegat och den förhållandevis trånga sektor, som mejeriingenjörsutbildningen utgör, har en dylik utbildning icke varit nödvändig och kanske ej heller önsk- värd. Trots detta måste man konstatera, att de elever, som efter avlagd mejeri- ingenjörsexamen önskar vidareutbilda sig inom viss gren av mejerivetenskapen inte kan göra detta genom att avlägga högre examen. Ej heller finns möjlighet för mejeriingenjörerna att övergå till universitet eller högskolor och där avlägga högre examen utan att först avlägga annan grundläggande examen, som i princip ligger på samma nivå som mejeriingenjörsexamen. Undantag härifrån utgör lant- brukshögskolan, där dispens kunnat erhållas. Detta har hitintills dock skett i endast ett fall.

Ur statens synpunkt medför det ringa elevantalet att utbildningen per elev räknat blir förhållandevis dyr. Detta gäller dock i första hand den grundläggande utbildningen på mejeriingenjörskursen, eftersom specialutbildningen till största delen handhaves av personal vid befintliga forskningsinstitutioner.

Även bortsett från ovan anförda principiella nackdelar med den nuvarande

mejeriingenjörsutbildningen föreligger emellertid vissa andra svagheter i under- visningen. Sålunda anses, att den nuvarande utbildningstiden -— ca sex år efter avlagd studentexamen eller motsvarande — är alltför lång och att tiden dessutom är föga rationellt tillvaratagen. Härvid har kritiken i första hand riktats mot praktiken, som trots den år 1945 genomförda nedskärningen från fyra till två år fortfarande anses vara onödigt lång. Som ett villkor för ytterligare minskning av praktiktiden sättes dock en omorganisation av praktikantverksamheten på sådant sätt, att praktiktiden blir mera effektivt utnyttjad än för närvarande.

Beträffande den teoretiska utbildningen kan särskilt framhållas, att svårigheter förelegat att anpassa undervisningen till de ökade krav mejeriindustrin ställt på maskintekniskt kunnande. Någon företrädare för den speciella mejerimaskinläran finns sålunda inte vid avdelningen, utan undervisningen har på detta område pro- visoriskt måst ordnas genom anlitande av inom industrin verksamma maskintek— niker. Även undervisningen i mejeriteknologi lider av vissa brister. Här kan sär- skilt nämnas, att så viktiga grenar av mejeriindustrin som torr— och kondens- mjölkstillverkning samt tillverkning av glass, mesost och dylika mera speciella produkter saknar på dessa områden specialinriktad företrädare inom lärarkåren. Vidare bör i detta sammanhang framhållas att undervisningsskyldigheten för pro- fessorn i mejeriteknologi vid nuvarande organisation är så omfattande, att den starkt begränsar vederbörandes möjligheter till forskning.»

Svenska Mejerikonsulentföreningen har genom en av Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund (SALF) till jordbrukshögskoleutredningen översänd inlaga samt vid särskild överläggning med utredningen framfört i stort sett liknande synpunkter. Rörande tanken på att bredda den nuva- rande mejeriingenjörsutbildningen till att omfatta hela livsmedelssektorn anför sagda förening följande:

»Enligt föreningens uppfattning måste såväl högre utbildning som försök och forskning inom mejerihanteringen ses i samband med förhållandena i övrigt inom livsmedelsindustrin. Tyvärr finnes icke i dag någon klart organiserad högre ut- bildnings- eller forskningsverksamhet på detta område utöver vad som förekom- mer på mejeriområdet. De senaste årtiondenas snabba frammarsch inom livsme- delstekniken har medfört allt större krav på de högre befattningshavarnas tek- niska utbildning och det måste betraktas som en allvarlig brist, att dessa krav ej tillfredsställande kan tillgodoses. Det synes mot bakgrund härav såsom ound- gängligen nödvändigt, att antingen en livsmedelsteknisk högskola eller en särskild livsmedelsteknisk linje vid redan befintlig högskola inrättas. I den verksamhet, som komme att bedrivas vid sådan livsmedelsteknisk högskola eller vid sådan sär- skild livsmedelsteknisk linje, borde, enligt föreningens uppfattning, såväl den högre utbildningen som försök och forskning på mejerihanteringens område inordnas. Därmed skulle möjlighet även finnas till studier utöver mejeriingenjörs- examen, dvs. de som så önskar skulle kunna uppnå licentiat- och doktorsgrad.»

Föreningen framhåller dock att medan det ovan sagda bör utgöra det framtida målet synes det icke lämpligt att några större organisatoriska förändringar inom detta område nu vidtages.

Jordbrukshögskoleutredningen har vidare i förevarande fråga haft sär- skilda överläggningar med företrädare för Svenska Mejeriernas Riksförening, u.p.a. (SMR), vilken organisation företräder huvuddelen av den svenska mejeriindustrin och mejerinäringen. Sagda förening har även i inlagor till utredningen framfört sina synpunkter på mejeriingenjörsutbildningens framtida utformning och organisation, varvid även frågan om en bredd- ning av utbildningen till att omfatta hela livsmedelssektorn berördes.

Beträffande den nuvarande mejeriingenjörsutbildningen framhölls där— vid från SMR att förändringarna inom mejerinäringen under de senaste två decennierna har medfört skärpta krav på tekniskt kunnande liksom på kunskaper inom nya områden av mejeriproduktionen. Brister i mejeri- ingenjörernas utbildning i olika avseenden har genom denna utveckling uppstått. Trots dessa med åren alltmer framträdande svagheter i utbild— ningen har dock, påpekades det, den sedan 1930-talets början existerande mejeriindustrin under samma period. Detta beror framför allt på att me— gan är, framhöll SMR vidare, om de påtalade bristerna ur mejeriindustriens synpunkt är av den arten att de ovillkorligen fordrar en omläggning av ut- bildningen. Föreningen ifrågasatte detta under förutsättning att den nuva- rande utbildningen upprustas.

Beträffande en breddning av mejeriingenjörsutbildningen till att omfatta hela livsmedelssektorn, framhöll SMR att vissa svårigheter förelegat för föreningen att närmare ta ställning till detta spörsmål, bl.a. därför att någon prognos över det samlade behovet av livsmedelstekniker icke funnits tillgänglig.

SMR anförde vidare att behovet av mejeriingenjörer med nuvarande ut— bildning, enligt den inom SMR uppgjorda prognosen överstiger det behov av högskoleutbildade livsmedelstekniker, som kan beräknas förefinnas inom mejeriindustrin under samma period. Detta beror framför allt på, att me- jeriingenjören med sin praktiska och företagsekonomiska utbildning synes ha bättre förutsättningar än den högskoleutbildade livsmedelsteknikern som företagsledare vid mindre och medelstora mejeriföretag, och att denna företagstyp under relativt lång tid torde komma att vara den till antalet dominerande företagsformen inom svensk mejeriindustri.

SMR ansåg sig dock under vissa förutsättningar i princip kunna tillstyrka att mejeriingenjörsutbildningen breddades till att omfatta hela livsmedels- sektorn enär utvecklingen sedd på längre sikt pekade i denna riktning. Förutsättningarna för detta, var enligt SMR bl. a. att den lägre mejeriut- bildningen förbättras på sådant sätt att elever från mejeriskolan kunde överta vissa av de uppgifter, som nu åvilar mejeriingenjörerna. Enär det torde ta lång tid innan en livsmedelsteknisk utbildning kan åstadkommas, förutsatte SMR att förbättringar i den nuvarande mejeriingenjörsutbild— ningen, snarast borde komma till stånd för att avhjälpa dess nuvarande mest påtagliga brister.

C. Arbetsmarknadsstyrelsens enkät rörande behovet av högskoleutbildade livsmedelstekniker

För att få en viss uppfattning om behovet av högskoleutbildade livsme- , delstekniker har arbetsmarknadsstyrelsen på utredningens uppdrag gjort i en översiktlig enkät rörande detta behov. I undersökningen ingår ej mejeri- näringens behov enär detta ansågs kartlagt genom de överläggningar jord- brukshögskoleutredningen haft med SMR.

Beträffande resultatet av denna enkät anför arbetsmarknadsstyrelsen följande:

»Det finns f. 11. ett 80-tal civilingenjörer med kemisk-teknisk utbildning och ett 70-tal andra civilingenjörer (de flesta mekanister, några få elektrotekniker) inom livsmedelsindustrin. Utom dessa civilingenjörer tjänstgör ett mindre antal kemis- ter med universitetsexamen vid en del större livsmedelsindustriers forsknings- och utvecklingsavdelningar.

Den största delen av livsmedelsindustrins teknikerbehov fylles f.n. med läro- verks- och institutsingenjörer, och det torde inom livsmedelsbranschen vara van- ligt, att tekniker med lägre ingenjörsexamen innehar befattningar som drifts- och laboratoriechefer. De större företagen har _- delvis på grund av bristen på civil- ingenjörer med kemisk-teknisk utbildning — i stället anställt kemister med exa- men från naturvetenskaplig fakultet till mera krävande befattningar eller special- ntbildat läroverksingenjörer; de mindre företagen har ofta anställt läroverks- och institutsingenjörer till dylika befattningar. Då det ungefärliga antalet civil- ingenjörer, som f.n. arbetar, till största delen i ledande befattningar, på drifts- eller laboratorie- och forskningssidan och som direktörer inom livsmedelsindu- strin uppgår till ca 150 personer, torde ersättningsbehovet för dessa tekniker uppgå till ca 10 civilingenjörer per år. Härvid har då viss hänsyn tagits till det ersättningsbehov, som uppkommer genom att i livsmedelsindustrin anställda civil- ingenjörer övergår till andra branscher. Om även övriga akademiker inräknades och de läroverks- och institutsingenjörer, som innehar befattningar, för vilka civilingenjörsutbildning skulle kunna anses som adekvat utbildning, skulle er- sättningsbehovet komma att ligga något högre.

Hur många livsmedelsingenjörer, som måste utbildas, för att täcka livsmedels- industrins efterfrågan, är givetvis till stor del också en fråga om hur man bedö— mer branschens framtida utveckling. En koncentration mot färre men större företagsenheter pågår sedan flera år inom många delbranscher. Denna kan givet- vis leda till en specialisering av den tekniska arbetskraften inom industrin, så att den nuvarande relativt vanliga kombinationen en mekanist och en kemist blir allt vanligare inom de större företagen, men till ledande befattningar såväl på drifts- som forskningssidan är en överblick över hela det tekniska arbetsområde, som varje delbransch omfattar, önskvärd. En annan tendens är, att behovet av konsulterande ingenjörer ökar för de mindre och medelstora företagen. Denna ökning av den konsultativa verksamheten har dock i en delbransch, nämligen inom konservindustrin, ej fortgått i den kraftigt stegrade takt man tidigare trott, att den skulle göra.

Vid en snabbenkät, som företagits av arbetsmarknadsstyrelsen, har ett 10-tal

företag tillfrågats. Samtliga företag har tillhört de ledande inom respektive del- bransch. Det har därvid framkommit, att alla företag på ett undantag när visat stort intresse för en livsmedelsingenjörsutbildning. Ett klart behov av en dylik utbildning torde finnas inom branschen.

Det är av flera orsaker förenat med speciella svårigheter att överblicka behovet av civilingenjörer med livsmedelsteknisk utbildning. Bl. a. sammanhänger efter— frågan med den planerade utbildningens innehåll. I livsmedelsindustrin närstå- ende branscher, t.ex. läkemedelsindustrin och den framväxande industri, som tillverkar näringspreparat av olika slag, har denna tveksamhet inför dessa ingen- jörers användbarhet gjort sig särskilt märkbar vid en kompletterande förfrågan, som arbetsmarknadsstyrelsen gjort hos ett par av dessa företag. Här har fråge- ställningen varit: hur omfattande blir kurserna i mikrobiologi, livsmedelshygien och näringsfysiologi? Branschfolkets ställningstagande har varit avhängigt av sva- ret på denna fråga. Då arbetsmarknadsstyrelsen ej närmare känner till eventuellt diskuterade kursplaner för den ännu ej existerande utbildningen, har frågan fått stå öppen, men företrädarna för läkemedelsindustrin har varit allmänt positiva till en livsmedelsingenjörsutbildning, under förutsättning att en relativt omfat- tande och grundlig undervisning kommer att ges i ifrågavarande ämnen. Att läke- medelsbranschen har stor betydelse vid en diskussion av det årliga behovet av livsmedelsingenjörer framgår av att den f. n. sysselsätter ett 80-tal högskoleutbil- dade kemiingenjörer, dvs. lika många som hela livsmedelsindustrin. Men även av representanter för livsmedelsindustrin har frågor om utbildningens innehåll framställts, och den vanligaste frågeställningen har varit: i vilken mån kommer livsmedelsingenjörerna att kunna ersätta även civilingenjörer med mekanisk ut- bildning, som nu tjänstgör inom livsmedelsindustrin? I allmänhet har man förut— satt eller önskat, att en relativt omfattande men översiktlig undervisning om livsmedelsindustrins maskiner, deras konstruktion och användning, kommer att ges i den nya utbildningen.

Det ungefärliga ersättningsbehovet för de f. n. i livsmedelsbranschen sysselsatta civilingenjörerna torde, som tidigare nämnts, vara ca 10 civilingenjörer per år. Härtill kommer behovet av konsulterande ingenjörer för livsmedelsbranschen och det svårmätbara behov av civilingenjörer med den planerade livsmedelstekniska utbildningen, som kan förefinnas inom läkemedels- och näringspreparatindustrin. Dessutom måste hänsyn tas till det ökade behov av högskoleutbildade ingenjörer, som kan uppstå genom branschens expansion.

Det årliga rekryteringsbehovet av civilingenjörer till livsmedelsindustrin och inom densamma konsulterande företag torde — om ett visst ökningsbehov inräk- nas — för det närmaste årtiondet kunna uppskattas till ca 15 per år. Av detta rekryteringsbehov torde något mer än hälften komma att tillsättas med kemiingen- jörer, om nuvarande fördelning mellan kemiingenjörer och övriga civilingenjörer bibehålles. Bedömningen av, hur den årliga intagningen till en eventuell livsme— delsteknisk linje skall dimensioneras, blir därför helt beroende av kursplanernas utformning och om dessa avvägas så, att också en del mekanister eller endast kemiingenjörer kan ersättas med livsmedelsingenjörer.»

I den ovan refererade undersökningen ingår som nämnts ej mejerinä— ringens behov enär detta ansågs kartlagt genom de överläggningar jord- brukshögskoleutredningen haft med SMR. Vid dessa överläggningar fram-

höll SMR, som tidigare nämnts, att behovet av högskoleutbildade livsme- delstekniker inom mejeriindustrin ej torde bli lika stort som behovet av specialutbildade mejeriingenjörer. Medräknas mejeriindustriens behov av livsmedelstekniker synes dock det sammanlagda framtida behovet av hög- skoleutbildade livsmedelsingenjörer stiga till 15 a 20 per är.

B. J ordbrukshögskoleutredningen

Jordbrukshögskoleutredningen vill inledningsvis först framhålla, att den i princip delar den i det föregående framförda åsikten att högre utbildning och forskning på livsmedelsförädlingens område lämpligast torde böra hän- föras till det teknisk-industriella området, detta trots att här med stor tyngd ett biologiskt moment inkommer, som i stort sett är säreget i ett dylikt sam- manhang. Det biologiska momentet fordrar dock särskilt beaktande, i första hand när det gäller råvarans produktion och ur praktisk synpunkt går det en klar skiljelinje mellan råvarans produktion och dess förädling inom livsmedelsindustrien. Utredningen vill dock understryka att även om rå- varans — i detta fall mjölkens — produktion i princip utgör ett från för- ädlingen skiljt led, bör man dock noga följa det samband, som finns mellan den levererade mjölkens kvalitet och mejeriprodukternas. Detta gäller icke enbart mjölkens behandling ur hygienisk synpunkt utan även dj urmateria- lets, utfodringens och andra miljöfaktorers inflytande på mejeriråvarans egenskaper. Ett liknande samband synes för övrigt gälla för all råvarupro- duktion på det livsmedelstekniska området. Det torde dock icke vara möj- ligt att ordna en högskolemässig utbildning, som ger tillräckliga kunskaper över såväl råvaruproduktion som förädling utan att utbildningstiden blir oskäligt lång. Om denna utbildning dessutom skall breddas till att omfatta förädlingen inom hela livsmedelssektorn, torde det i varje fall vara nödvän- digt att ur denna utesluta mer ingående studier av råvarans produktion. Utbildning och forskning på ifrågavarande råvaruproduktions område, in- klusive kvalitetsfrågor, bör i vårt land främst bedrivas vid KLSL.1 Utred- ningen vill i detta sammanhang erinra om sina i kapitel 8 framlagda för- slag till en upprustning av KLSL:s resurser för husdjursforskning.

Beträffande de anförda bristerna i den nuvarande mejeriingenjörsutbild- ningen kan de sammanfattas i följande punkter:

1. Dess alltför speciella inriktning, som tvingar eleverna att välja en mycket speciell levnadsbana redan före de teoretiska studiernas påbörjande, vilket medför en försvårad rekrytering.

2. Avsaknaden av möjligheter till fortsatta studier mot licentiatexamen och doktorsgrad.

3. Mejeriindustrins ringa rekryteringsbehov, som —— även bortsett från de under punkt 1. anförda förhållandena —— alltid kommer att medföra ett begränsat elevantal.

1 Av utredningen använd förkortning av beteckningen Kungl. lantbrukshögskolan och sta- tens lantbruksförsök.

4. En onödigt kostnadskrävande utbildning i de grundläggande ämnena per elev räknat, sammanhängande med det ringa elevantalet, speciellt om hänsyn tas till den utbyggnad av denna del av utbildningen, som mejeri- industrins framtida utveckling torde komma att behöva. De ovan anförda bristerna i den högre mejeriutbildningen utgör enligt utredningens uppfattning tillräckliga belägg för att tiden nu är mogen för en omorganisation av undervisningen. Därvid bör i första hand undersökas möjligheterna att bredda utbildningen fram till en grundläggande examen, dels med sikte på att vidga den sektor inom arbetsmarknaden, som utbild- ningen avser att täcka, dels för att nedbringa samhällets kostnader för ut— bildningen per elev räknat. Den sektor av arbetsmarknaden, som härvid främst kan komma ifråga, representeras av den övriga livsmedelsindustrin. Med undantag av mejeriingenjörsutbildningen förekommer i vårt land, frånsett utbildningen i vissa speciellt avgränsade ämnen såsom exempelvis livsmedelskemi och jäsningslära vid tekniska högskolan, ingen högskole- mässig utbildning, som direkt tar sikte på utbildning av livsmedelstekniker. Av arbetsmarknadsstyrelsens enkät framgår att en dylik utbildning på högskolestadiet, så anpassad, att den tillgodoser alla eller i varje fall de flesta, livsmedelsindustriers krav på densamma omfattas med stort intresse från livsmedelsindustriens sida. Den skulle av allt att döma fylla ett stort behov inom denna för närvarande starkt expanderande industri. Om en dylik utbildning inrättas torde det näppeligen ligga i mejeriindu- strins intresse att söka kvarhålla den redan från början specialiserade me- jeriingenjörsutbildningen. Genom ett större elevunderlag skulle mejeriindu- strin _ visserligen i konkurrens med övriga livsmedelsindustrier — få större utvalsmöjligheter då det gäller att finna för olika befattningar läm- pade personer. En specialutbildning måste dessa livsmedelstekniker under- kasta sig efter den grundläggande utbildningen. I olika former gäller detta likväl i stor omfattning för ingenjörerna överhuvud taget även om denna specialutbildning ofta har karaktären av volontärtjänstgöring. Några skäl att för mejeriindustrins vidkommande ge avkall på den grundläggande ut- bildningens standard för att möjliggöra en från början långtgående specia— lisering torde näppeligen föreligga numera. På denna punkt synes förhållandena avsevärt ha förändrats genom me- jerihanteringens successiva överförande från en hantverksmässig produk- tion till alltmer storindustriella driftsförhållanden. Härigenom torde mejeri- industrins behov av allmänna rådgivare (konsulenter) med en utbildnings- inriktning, som i stor utsträckning tagit sikte på produktionsförhållandena för råvaran (mjölken), relativt sett ha minskat. I stället synes mejeriindu- strin ha fått ett alltmer ökat behov av personal med samma tekniska ut- bildningsstandard som övriga storindustrier. För att på en rimlig utbildningstid dels uppnå denna utbildningsstandard och dels uppnå konkurrenskraft ifråga om elevmaterialet måste den grund—

läggande utbildningen på livsmedelsområdet föra fram till en examen, som är jämställd med exempelvis den nuvarande civilingenjörsexamen. Någon specialisering inom olika grenar av livsmedelsindustrin synes såvitt nu kan bedömas icke böra ske före denna examen, då detta skulle medföra samma nackdelar för eleverna, som ovan redovisats för mejeriingenjörerna. Beho- vet av specialutbildning efter examen för de olika grenarna av livsmedels— industrin, som kan erfordras, torde förutom av industrin själv lämpligen täckas genom de forskningsinstitut, statliga eller halvstatliga, som finns eller kan komma att inrättas för att tillgodose livsmedelsindustrins forsk— ningsbehov.

Avslutningsvis vill utredningen framhålla att de av SMR framförda syn- punkterna rörande en förbättrad utbildning vid mejeriskolorna, avsedd att täcka de mindre och medelstora mejeriernas behov av driftsledare, i det fall den nuvarande mejeriingenjörsutbildningen bortfaller, delas av jord- brukshögskoleutredningen. Utredningen har vid muntlig överläggning med den särskilt tillkallade utredningsman, som sysslar med frågan om den lägre mejeriutbildningens framtida utformning och organisation, framfört dessa synpunkter under framhållande av att det torde ta avsevärd tid innan en högre livsmedelsteknisk utbildning kan komma till stånd.

Beträffande förläggningen av den nya utbildning, som här avses, kan i stort anföras samma allmänna synpunkter, som utredningen tidigare fram— fört beträffande den högre trädgårdsutbildningen. Det är sålunda angeläget att undersöka om ifrågavarande utbildning — helt eller delvis —— kan an- knytas till redan existerande lärosäte, emedan kostnaderna då nedbringas samtidigt som de studerande och forskningen får värdefulla kontakter med annan högre utbildning.

Utifrån dessa allmänna principer kan konstateras, att en utbyggnad av alnarpsinstitutets mejeriavdelning till en fristående livsmedelshögskola näppeligen kan komma ifråga, eftersom elevantalet, även efter en bredd- ning av undervisningen till att omfatta hela livsmedelsindustrin, måste beräknas bli relativt litet och dels skulle utbildningen bli förhållandevis kostsam genom att särskilda kurser i en rad ämnen måste tillkomma enbart för denna utbildning.

Ett överförande av undervisningen till KLSL har inte heller visat sig vara en tillfredsställande lösning för den livsmedelstekniska utbildningen, enär utbildningen där redan på ett tidigt stadium inriktas på de blivande agronomernas speciella behov. Undervisningen vid KLSL blir därigenom särskilt inriktad mot råvarusidan medan livsmedelsingenjörens utbildning måste inriktas mot förädlingssidan.

Starka skäl synes däremot tala för att utbildningen av livsmedelstekniker lämpligen bör förläggas till en livsmedelsteknisk fackavdelning eller -linje vid en teknisk högskola. Inrättandet av en dylik utbildning synes kunna ske genom en relativt obetydlig utökning och komplettering av de kurser,

som för närvarande ingår i de tekniska högskolornas undervisningsplan, i synnerhet om hänsyn tas till, att viss del av den behövliga komplette— ringen kan ske genom ett överförande av kemisk-bakteriologiska institu- tionen vid alnarpsinstitutets mejeriavdelning till en teknisk högskola.

Inrättandet av en till teknisk högskola knuten avdelning för livsmedels- teknologi löser även problemet med undervisningen på högstadiet. Genom att låta studierna i vissa av de i kursplanen ingående ämnena leda fram till tekn. lic. och tekn. dr, kan rekryteringen av forskare för såväl eventuella forskningsinstituts som livsmedelsindustrins behov säkerställas, samtidigt som man tillfredsställer önskemålet att de studerande skall ha möjlighet att jämväl ägna sig åt forskarbanan. Vid dessa studier på högstadiet bör emellertid möjlighet finnas till specialisering inom viss gren av livsmedels- industrin.

Jordbrukshögskoleutredningen har i förevarande frågor rörande skapan- det av en livsmedelsteknisk utbildning samt denna utbildnings förläggning haft kontakt med rektorerna vid tekniska högskolan i Stockholm (KTH) och Chalmers tekniska högskolan i Göteborg (CTH) samt med preses i över- styrelsen för de tekniska högskolorna, för att från dem erhålla synpunkter på nyssnämnda spörsmål. Av de till utredningen avgivna svaren från rek- torn vid KTH, professor R. Woxén och rektorn vid CTH, professor G. Hös- s jer, framgick att såväl rektorerna som högskolornas respektive avdelnings- kollegier för kemi icke hade något att invända mot ovannämnda lösningar. Det förordades emellertid att sagda utbildning borde inrymmas som en särskild studieinriktning inom högskolornas avdelningar för kemi. Över- styrelsens preses hade i princip samma uppfattning.

Jordbrukshögskoleutredningen har vidare haft överläggningar med 1955 års universitetsutredning, enär denna sistnämnda utredning även har till uppgift att undersöka behovet av en utbyggnad av de tekniska högskolorna. Vid dessa överläggningar enades de båda utredningarna i princip om be- hovet av en högre livsmedelsteknisk utbildning samt att denna utbildning borde vara förlagd till en teknisk högskola.

Enligt jordbrukshögskoleutredningens mening torde den närmare utform- ningen av en dylik utbildning liksom frågan om mejeriingenjörsutbild- ningens inordnande i en sådan utbildning böra utredas i särskild ordning, dock vad beträffar sistnämnda fråga först sedan statsmakterna tagit ställ- ning till jordbrukshögskoleutredningens förslag angående organisationen av alnarpsinstitutets högskoleavdelningar.

Sammanfattningsvis får därför jordbrukshögskoleutredningen föreslå att den nuvarande mejeriingenjörsutbildningen samordnas med övrig högre livsmedelsteknisk utbildning samt att denna utbildning förläggs till tek- nisk högskola. Den närmare utformningen av mejeriingenjörsutbildningens inordnande i en dylik livsmedelsteknisk utbildning bör i samråd mellan berörda departement göras till föremål för särskild utredning.

III. Forsknings- och försöksverksamheten på mejeriområdet

A. Inkomna synpunkter och förslag

I samråd med företrädarna för alnarpsinstitutets mejeriavdelning och statens mejeriförsök har utredningens expert på mejeriområdet, laborator E. Emilsson, framlagt följande synpunkter på forskningen och försöksverk- samheten på mejeriområdet.

»Beträffande forskningen kan i första hand konstateras, att den officiella orga- nisationsplanen inte inrymmer en rationell uppdelning av forskningsuppgifterna på de olika institutionerna. I princip har forskningen varit upplagd på så sätt, att mejeriavdelningens tre institutioner (för mejerikemi och -bakteriologi, för mjölkprodukternas teknologi samt för mejeriekonomi) förutom undervisningen bedrivit en fri forskning med rätt att välja forskningsobjekt av mera långsiktig karaktär, medan statens mejeriförsök varit bunden till en mera försöksbetonad, programbunden verksamhet inom för mejeriindustrin aktuella områden. Denna gränsdragning mellan institutionernas verksamhetsområden har i praktiken inte kunnat hållas och har inte heller visat sig vara ändamålsenlig. Sålunda kan näm- nas, att mejeriavdelningens institution för mjölkprodukternas teknologi och sta- tens mejeriförsök i princip arbetar inom samma sektor av mejerivetenskapen, den produkttekniska. Enligt den nuvarande organisationsplanen skulle institutionen för mjölkprodukternas teknologi ägna sig åt fri forskning, medan statens mejeri— försök skulle bedriva programbunden forskning på samma område. Att på detta sätt fördela forskningen mellan två skilda institutioner har visat sig synnerligen svårt. I stället för att uppdela forskningsuppgifterna på fri forskning och pro- grambunden forskning har de båda institutionerna därför genom frivillig över- enskommelse genomfört en annan gränsdragning beträffande arbetsuppgifterna. Sålunda bedriver institutionen för mjölkprodukternas teknologi forskningsverk- samhet i fråga om flytande produkter (samt i viss utsträckning även torkade pro— dukter oeh specialprodukter), medan statens mejeriförsök svarar för forsknings- verksamheten i fråga om fasta produkter (främst smör och ost). Denna gräns- dragning efter produktslag i stället för efter forskningsinriktning har visat sig ge ett bättre tillvaratagande av de för forskning tillgängliga resurserna.

Inte heller har man kunnat upprätthålla någon bestämd gränsdragning mellan forskning och försöksverksamhet. Eftersom forskningen alltmer inriktas på me- jeriindustrins aktuella behov och problem har gränsen mellan dessa båda verk- samhetgrenar blivit allt mera diffus och det synes inte heller för framtiden före- ligga skäl att skilja försöksverksamheten från forskningen.

Vad gäller den mejeriekonomiska forskningen, som i princip omfattar dels en omsättning av vid den grundläggande företagsekonomiska forskningen vunna er- farenheter på mejeriindustrins speciella företagsekonomiska problem, dels forsk- ning rörande den kvantitativa sidan av råvaruförädlingen (som komplement till den mejeriteknologiska forskningen rörande råvaruförädlingens kvalitativa sida) kan konstateras, att den mejeriekonomiska institutionen redan från sin tillkomst måst täcka såväl den fria forskningssektorn som den programbundna forskningen. Detta beror på att forsknings- eller försöksverksamhet på detta område icke be- drivits av statens mejeriförsök. Något problem med gränsdragning mellan insti-

tutionernas arbetsuppgifter har därför ej heller varit aktuellt. Den mejeritekno- logiska forskningen, speciellt den programbundna forskningen, ställs emellertid ofta inför driftsekonomiska problem inom mejeriindustrin. Härvid har den eko- nomiska och de teknologiska institutionernas forskningsprogram samordnats för att problemställningen skolat kunna belysas så allsidigt som möjligt. Denna sam- ordning har visat sig fungera fullt tillfredsställande.

Även den mejerikemiska och -bakteriologiska institutionen, vars forskning lig- ger mera på det grundläggande planet än de teknologiska institutionernas forsk- ning, täcker en viktig sektor av mejeriavdelningens samlade forskningsprogram och ej heller här torde några brister ur organisatorisk synpunkt kunna påvisas.

Utöver de brister beträffande samordningen av forskningen, främst på det mejeriteknologiska området, som den nuvarande organisationsplanen formellt uppvisar och som framgått av det ovan sagda, torde vissa brister i forsknings- resurserna kunna påvisas. Av väsentligaste betydelse härvidlag är för närvarande avsaknaden av forskning rörande mejerimaskiner samt-brist på såväl personella som tekniska resurser för teknologisk forskning på torrmjölksområdet och beträf- fande sterila produkter.»

Utredningen har vidare haft överläggningar med SMR rörande mejeri- forskningens framtida ställning, varvid särskilt konsekvenserna för forsk- ningssidan av en förändrad utbildning berördes. Vid dessa överläggningar upptogs även frågan om en samverkan på mejeriforskningens område mel- lan staten och mejerinäringen. I skrivelse till utredningen anför SMR rö- rande nyss nämnda frågor bl. a. följande:

»Det synes uppenbart, att mejeriindustrins speciella forskningsbehov icke kan tillgodoses vid en allmän livsmedelsteknisk högskola. Forskning och försöksverk- samhet bedrives för närvarande såväl av de statliga organen på området som av mejeriindustrin. Kontakten mellan dessa olika verksamheter har varit god, men då det synes antagligt att en vinst i effektivitet kan ernås genom en intimare samordning av landets totala resurser i fråga om mejeriforskning bör en sådan kunna övervägas oberoende av tillkomsten av en eventuell livsmedelsteknisk linje vid en högskola. Av dessa skäl tillstyrker SMR, att en speciell utredning re- dan nu genomföres i avsikt att ingående belysa möjligheterna att organisera ett halvstatligt mejeriforskningsinstitut. En sådan utredning måste taga hänsyn till de konsekvenser som en sammanslagning av statens och mejeriindustrins resurser har för båda dessa intressenter vad beträffar deras nuvarande åtaganden och bör vara förutsättningslös. SMR anser sig ha skäl förutsätta att dess synpunkter i frågan kommer att inhämtas under utredningsarbetets gång. Ett klarläggande är också nödvändigt beträffande beskattningen av de anslag, som från mejeriindu- strins sida lämnas till ett sådant institut, eftersom en förutsättning för att mejeri- organisationen skall kunna ekonomiskt engagera sig i detta är att ifrågavarande anslag bli avdragsgilla vid beskattning.

Det må slutligen tilläggas, att SMR såvitt frågan nu kan bedömas är av den uppfattningen, att det kommande halvstatliga mejeriforskningsinstitutet bör vara en fristående organisation med egen styrelse och sålunda icke direkt under- ställas den tekniska högskola, varmed institutet i främsta rummet skall samarbeta i utbildnings- och vissa forskningsfrågor.»

450 B. Jordbrukshögskoleutredningen

Vid de institutioner, som kan tänkas bli inrättade eller överförda till en livsmedelsteknisk avdelning/linje vid en teknisk högskola, kommer forsk- ning givetvis att ske på samma sätt som vid andra högskolor. Man torde dock kunna utgå från, att denna forskning icke speciellt kommer att inrik- tas på mejeriindustrins problem, utan närmast får karaktären av en bred grundforskning inom hela livsmedelsindustrin. Ur såväl statsmakternas som mejeriindustrins synpunkt uppställer sig här ett oavvisligt krav på en komplettering såväl på undervisnings- som forskningssidan, som ger den specialisering som mejeriindustrien behöver. Enligt jordbrukshögskoleut- redningens uppfattning har såväl staten som mejeriindustrin ett betydande intresse av att upprätthålla en dylik verksamhet. Då dessutom, vid ett över- förande av mejeriingenjörsutbildningen till teknisk högskola, mejeriinsti— tutionernas nuvarande lokaler blir lediga, förefaller det att vara en i varje fall temporärt lämplig lösning att till Alnarp förlägga den kompletterande specialiserade undervisning och forskning, som ovan berörts. Investeringar i byggnader och övrig utrustning av mera stadigvarande slag vid de nuva— rande institutionerna vid Alnarp är nämligen betydande och kan icke utan avsevärda kostnader tas i anspråk för annat ändamål.

Då, som tidigare nämnts, såväl samhället som mejeriindustrin har ett gemensamt intresse av att en speciell mejeriforskning bibehålles, har ut- redningen undersökt möjligheterna att organisera en dylik forskning i sam- verkan mellan dessa båda parter. Den lämpligaste organisationsformen för en sådan samverkan synes vara ett halvstatligt mejeriforskningsinstitut. Utredningen har i denna fråga haft överläggningar med SMR, som den vid sidan av staten störste intressenten på området. Som framgått av SMR:s inlaga till utredningen i denna fråga synes möjligheter föreligga att under vissa förutsättningar skapa ett dylikt halvstatligt mejeritorskningsinstitut. Vissa riktlinjer för detta instituts organisation och resurser har framlagts och diskuterats mellan utredningen och SMR, dock utan att man kommit fram till något definitivt ställningstagande. Enighet rådde dock om att en samverkan mellan staten och mejeriindustrin synes vara den lämpligaste vägen för att säkra den framtida mejeriforskningen och att denna sam— verkan borde ske i form av ett halvstatligt institut. Jordbrukshögskoleut- redningen vill därför föreslå att frågan om ett halvstatligt mejeriforsknings- institut göres till föremål för särskild utredning.

Utan att föregripa en dylik utrednings förslag rörande ett sådant forsk- ningsinstituts organisation och arbetsuppgifter, vill jordbrukshögskoleut- redningen framföra vissa allmänna synpunkter på frågan.

Sålunda synes organisationen av dylikt forskningsinstitut böra ske med beaktande av de brister, som påtalats beträffande forskningens nuvarande organisation och resurser.

I fråga om forskningsinstitutets förläggningsort synes skäl tala för att institutet tills vidare bör kvarligga vid Alnarp, bl.a. för att utnyttja där gjorda investeringar, men att frågan om dess framtida förläggning tas upp i samband med eventuell ombyggnad av institutionslokalerna därstädes och då frågan om förläggningsort för den av utredningen förordade livsmedels- tekniska utbildningen avgjorts.

Beträffande institutets verksamhet bör den givetvis främst innefatta forskning på mejeriområdet. Vid institutet bör emellertid även ges kurser för viss specialutbildning av utexaminerade livsmedelsingenjörer. Dessa kurser bör dock ej syfta till någon speciell examen utan endast fylla mejeri- industrins behov av specialutbildning för vissa bestämda befattningshavare. Vidare torde viss forskarutbildning kunna förläggas till ett dylikt institut.

I anslutning till nyssnämnda utbildningsverksamhet vid institutet vill utredningen framhålla, att om planerna på ett halvstatligt mejeriforsk- ningsinstitut kan realiseras före omläggningen av mejeriingenjörsutbild- ningen bör det åligga detta institut att svara för utbildningen av mejeri- ingenjörer intill den tidpunkt då utbildningen av livsmedelsteknologer kun- nat komma igång.

Sammanfattningsvis vill jordbrukshögskoleutredningen sålunda förorda att den speciella forskning på mejeriområdet, som måste finnas även efter tillkomsten av den ovan förordade högre livsmedelstekniska utbildningen, ordnas genom en samverkan mellan staten och mejeriindustrien i form av ett halvstatligt mejeriforskningsinstitut, samt att denna fråga utredes i särskild ordning.

IV. Förslag till tillfällig förstärkning av resurserna för undervisning och forskning m.m.

Inrättandet av en högre livsmedelsteknisk utbildning liksom det ovan föreslagna forskningsinstitut torde kunna beräknas ta viss tid i anspråk. Med hänsyn till de påtagliga och allvarliga brister i de nuvarande resurserna för undervisning och forskning, som tidigare redovisats, finner utredningen det nödvändigt att dessa verksamheter omedelbart ges en viss provisorisk förstärkning. Denna tillfälliga förstärkning bör ske med utgångspunkt från den föreslagna omorganisationen av forskningsverksamheten till ett halv- statligt forskningsinstitut.

De väsentligaste bristerna i de personella resurserna för undervisning och forskning har tidigare redovisats. De mest trängande behoven förefinns inom ämnet maskinlära samt på de speciella mejeriprodukterna, såsom torrmjölk, glass och sterila mejeriprodukter. Det synes med hänsyn till ämnesområdenas betydelse vara ett oeftergivligt krav att undervisningen och forskningen på dessa områden snarast förbättras.

Beträffande de särskilda befattningar som härvidlag synes erforderliga har utredningens expert, laborator E. Emilsson, efter samråd med övriga insti— tutionsföreståndare, föreslagit inrättande av en tillfällig tjänst motsvarande lönegrad Ag 26 inom vardera av de två ovannämnda områdena.

Beträffande behovet av personal i assistentställning anför laborator Emils- son bl.a. följande:

»Vid institutionen för mjölkteknologi erfordras, om man på assistentsidan skall ha tillgång till personal med erforderliga kvalifikationer i såväl kemi som bak- teriologi, en förstärkning med en assistent med lön motsvarande förste assis- tents (Ag 21).

På mejeriekonomiska institutionen utgöres assistentpersonalen för närvarande endast av en förste assistent. Med hänsyn till de olika ämnesområden som omfattas av institutionens arbetsuppgifter (driftsorganisation, kvantitativ råvaruförädling, redovisningstekniska problem) hade det inte minst ur undervisningssynpunkt varit av betydelse att ytterligare någon person i förste assistentställning tillfördes institutionen. Då behovet av personal för fältarbeten inte alls är tillgodosett, sy- nes det dock viktigast att i första hand täcka detta, varför personalförstärkningen nu lämpligast bör ske genom en extra tjänsteman i lönegrad Ag 15.»

Det ovan föreslagna innebär tillsammanslaget en utgiftsökning om ca 100 000 kronor. Utan att gå in på frågan om vilka extra befattningar som provisoriskt bör tillföras undervisningen och forskningen, förordar utred— ningen att ca 100 000 kronor må ställas till förfogande för sagda proviso- riska personalförstärkning. Det bör ankomma på institutets styrelse att i petita precisera dessa tillfälliga tjänster.

Härutöver erfordras enligt utredningens uppfattning en förstärkning av omkostnadsanslaget, främst avseende förbrukningsartiklar vid forsknings- institutionerna. De nu utgående anslagen har visat sig helt otillräckliga med hänsyn till forskningsverksamhetens omfattning och inträffande pris- stegringar. Höjningen av detta anslag bör dock begränsas till 35 000 kronor per år, varigenom det mest trängande behovet synes kunna täckas.

Även när det gäller anslagen till nyanskaffning och underhåll av utrust- ning måste en viss förstärkning komma till stånd. De senaste årens anslag har inte medgett, att utrustningen på de till mejeriavdelningen och statens mejeriförsök hörande laboratorierna kunnat hållas på erforderlig standard. Detsamma gäller utrustningen på institutionen för mejerikemi och mejeri- hakteriologi. Det samlade behovet av anslag för nyanskaffning och under- håll av utrustning har av utredningen beräknats till 100 000 kronor.

Sammanfattningsvis får därför jordbrukshögskoleutredningen föreslå att den nuvarande mejeriavdelningen och statens mejeriförsök erhåller föl- jande provisoriska förstärkningsanslag, nämligen ca 100 000 kronor till av- löningar, 35 000 kronor till omkostnader, allt räknat per budgetår, samt ett engångsanslag om 100 000 kronor till nyanskaffning och underhåll av ut- rustning.

Utredningen vill i anslutning till det ovan föreslagna framhålla att om tillskapandet av det förordade halvstatliga mejeriforskningsinstitutet ej skulle kunna realiseras inom den närmaste framtiden måste ytterligare förstärkningar av ifrågavarande anslag komma till stånd. Detta bör i så fall ske efter de normer, som tillämpas för övriga jämställda högskolor och forskningsinstitutioner.

Avslutningsvis vill utredningen förorda att mejeriavdelningen och statens mejeriförsök i yttre organisatoriskt hänseende t.v., i avvaktan på tillkom- sten av en högre livsmedelsteknisk utbildning och ett halvstatligt mejeri- forskningsinstitut, bör kvarstå i nuvarande form inom alnarpsinstitutet.

Beträffande de av utredningens expert, laborator E. Emilsson, föreslagna inre organisatoriska förändringarna i den nuvarande organisationen inne- bärande att redan nu, innan de ovan av utredningen berörda frågorna om mejeriutbildningens inordnande i en teknisk högskola och inrättandet av ett halvstatligt mejeriforskningsinstitut lösts, en närmare samordning av mejeriavdelningens och statens mejeriförsöks resurser skulle ske, vill ut- redningen framhålla, att en dylik förändring överensstämmer med utred- ningens allmänna uppfattning om forsknings- och försöksverksamhetens inbördes ställning. Utredningen anser sig dock ej, med hänsyn till sina övriga förslag, ha anledning att ingå på förevarande kortsiktiga spörsmål, men vill påpeka att en dylik inre organisatorisk förändring givetvis bör kunna upptas och efter erforderlig prövning föreslås av institutets sty- relse.

KAPITEL 15

Vissa samordningsfrågor mellan lantbruks-, skogs- och

veterinärhögskolorna m. 111.

Under utredningsarbetets gång har en särskild organisatorisk fråga ak- tualiserats inom utredningen, nämligen önskvärdheten av och möjligheterna att åstadkomma en organisatorisk samordning av samtliga de fackhögsko- lor, som sorterar under jordbruksdepartementet, d.v.s. lantbruks-, skogs- och veterinärhögskolorna.

För en sådan samordning av dessa fackhögskolor har anförts olika argu- ment. Bl. a. har pekats på att vid envar av dessa högskolor utbildningsverk- samheten har förhållandevis ringa omfattning jämfört med vid universiteten och de tekniska högskolorna, vilket skulle kunna tyda på att resurserna ur undervisningssynpunkt ej utnyttjades effektivt. Särskilt skulle detta gälla de grundläggande ämnena. Vidare finns vissa institutioner vid respektive hög- skolor med nära anknytning till varandra i fråga om ämnesområdet. I fråga om lantbruks-. och skogshögskolan har därvid pekats på bl.a. marklära, botanik, genetik och i viss utsträckning den ekonomiska ämnesgruppen. Beträffande lantbruks— och veterinärhögskolorna har anförts områdena kemi, husdjurens anatomi och fysiologi, husdjursgenetik och utfodringslära. Ur effektivitets- och kostnadssynpunkt har därför ifrågasatts om ej välut- rustade gemensamma institutioner på dylika områden vore att föredra fram- för den nuvarande ordningen med skilda, förhållandevis små enheter vid de olika högskolorna. Vidare har sagts, att då dessa tre högskolors verksam- hetsfält omfattar lanthushållningen i vidsträckt bemärkelse, skulle detta även böra ges ett konkret uttryck genom att de organisatoriskt samman— föres.

De vid dessa fackskolor utbildade specialisterna, som i stor utsträckning har att betjäna en och samma yrkeskår —— de enskilda jordbrukarna —— skulle vidare, om de utbildats vid samma högskola, känna större samhörig- het, vilket borde medföra bättre samarbete ute på de olika arbetsplatserna.

Slutligen har pekats på att utomlands -— bl. a. i övriga nordiska länder —— en dylik samorganisation sedan länge är genomförd. Det anförda skulle där- för tala för en konsekvent genomförd samordning av ifrågavarande hög- skolor, ehuru de åtminstone t.v. på grund av sin nuvarande skilda geogra- fiska placering inte kunde erhålla en gemensam förläggning.

Jordbrukshögskoleutredningen har för sin del endast anledning pröva förevarande fråga i den mån den kan beröra av utredningen i det föregående

framlagda förslag beträffande högre undervisning, forskning och försöks- verksamhet inom jordbruks-, husdjurs- och trädgårdsområdena. Utred- ningen har dock i frågan samrått med 1956 års skogshögskole- och skogs- forskningskommitté samt veterinärhögskoleutredningen.

Att lantbruks-, skogs- och veterinärhögskolorna i väsentliga avseenden berör varandras ämnesområden är uppenbart. Av detta förhållande framgår dock inte utan vidare, vilka vinster som skulle kunna erhållas genom en samorganisation av dessa tre högskolor och inte heller under vilken form en dylik samorganisation lämpligast borde komma till stånd. Enligt jord- brukshögskoleutredningens mening bör vid frågans bedömande följande synpunkter beaktas.

Utbildningen av de studerande är givetvis en betydelsefull uppgift för här ifrågavarande högskolor. Såsom tidigare framhållits har emellertid denna verksamhet vid jämförelse med universiteten och de tekniska högskolorna en förhållandevis ringa omfattning. I själva verket torde utbildningen av det begränsade antalet högskoleelever inom lantbruks-, skogs- och veterinär- områdena ta den mindre delen i anspråk av de resurser, som sammanlagt står till förfogande för högre utbildning, forskning och försöksverksamhet. Inom dessa områden har förelegat ett stort behov av att ha tillgång till veten- skapliga centra med högt kvalificerade och på området specialiserade fack- män inom de discipliner, som har särskild betydelse för verksamheten ifråga. Inom lantbruksområdet har detta varit särskilt påfallande. Såsom utred- ningen tidigare framhållit bedrevs vid centralanstalten — som utgjorde högsta vetenskapliga instans på lantbrukets område före tillskapandet av lantbrukshögskolan —— under en lång följd av år en omfattande forsknings- och försöksverksamhet utan någon samtidig undervisning. Beträffande här ifrågavarande högskolor torde därför de besparingar, som skulle kunna upp- nås genom ett sammanförande av institutioner inom angränsande ämnes- områden till ett gemensamt större komplex bli förhållandevis begränsade, såvida ej forskningens omfattning och specialisering inskränkes.

Vidare bör här framhållas att för exempelvis lantbrukshögskolans del be- hov av kontakt och samarbete föreligger både beträffande undervisning och forskning icke blott med skogs- och veterinärhögskolorna utan jämväl med andra lärosäten och forskningsinstitutioner. I fråga om vissa ämnen har detta stor aktualitet beträffande Uppsala universitet. Förhållandena torde vara enahanda för skogs- och veterinärhögskolorna.

Ett mera ingående övervägande torde Visa att man här rör sig med ett mera komplicerat problem än fördelarna av en organisatorisk samordning av enbart de tre här nämnda högskolorna. Man torde sålunda rent generellt kunna påvisa att samordnings- och samarbetsfrågor finns mellan många organ. Få torde dock förutsätta att härför erfordras en geografisk samför- läggning av alla dessa organ. Samordnings- och kontaktfrågor torde kunna lösas på annat sätt.

Av vad utredningen funnit, synes under förevarande omständigheter för- delarna av en samorganisation icke vara så betydande att de skulle kunna motivera åtgärder av mera genomgripande eller kostnadskrävande karaktär. För utredningen har det likväl framstått som väsentligt att den yttre orga- nisationsram den förordar för KLSL och de resurser, som den föreslår för sagda institution, icke utformas så att härigenom hinder lägges i vägen för framtida överväganden och åtgärder i denna fråga.

För utredningen framstår här såsom avgörande det faktum att det måste anses vara en helt verklighetsfrämmande tanke att flytta lantbrukshögsko- lan från Ultuna. Utredningens förslag har därför utformats så att de på intet sätt föregriper de organisatoriska åtgärder till samordning, som even- tuellt vid senare tidpunkt kan bli önskvärda.

Att skilda geografiska förläggningsorter dock icke i princip utgör något hinder för att samorganisera olika enheter inom en och samma högskola visar utredningens förslag att till Alnarp förlägga KLSL:s blivande träd- gårdssektion.

Summeras ovanstående faktiska omständigheter torde det vara uppenbart att i förevarande läge samordnings- och kontaktfrågorna mellan berörda högskolor synes böra ordnas genom härför lämpliga samarbetsorgan. Efter samråd med 1956 års skogshögskole- och skogsforskningskommitté samt veterinärhögskoleutredningen vill därför jordbrukshögskoleutredningen för- orda att ett samarbetsorgan mellan de tre högskolorna skapas för de där bedrivna verksamheterna.

KAPITEL 16

Sammanfattning

Jordbrukshögskoleutredningens förslag syftar främst till: dels vissa organisatoriska förändringar inom den lantbruksvetenskapliga verksamheten i syfte att åstadkomma en bättre samverkan och ett bättre utnyttjande av tillgängliga resurser;

dels en reformering av agronom-, hortonom- och mejeriingenjörsutbild- ningen så att dessa utbildningslinjer blir bättre anpassade till de aktuella och skärpta krav på dessa yrkeskategorier som svarar mot utvecklingen inom näringsliv och samhälle och

dels en förstärkning av resurserna för högre undervisning, forskning och försök inom lantbruksområdet.

Som framgår av kapitel 4 kan konstateras en betydande eftersläpning av upprustningstakten inom det lantbruksvetenskapliga området i jämförelse med landets universitet och övriga högskolor. Då högre utbildning, forsk- ning och försök inom alla näringsgrenar kommit att få en allt större, för att ej säga avgörande betydelse för framåtskridandet och därmed för väl- ståndsökningen, måste konsekvensen för lantbrukets del av denna eftersläp- ning bli att näringen får ett allt ogynnsammare utgångsläge jämfört med andra näringsgrenar med åtföljande svårigheter att följa utvecklingen och hävda sig såväl inom landet som i den internationella konkurrensen. Sett i ett större sammanhang måste detta få återverkningar för landet i dess hel- het. De nu aktuella svårigheterna för jordbruksnäringen utgör därför enligt utredningens mening inte något motiv för att beträffande denna närings- gren starkare än för andra begränsa det allmännas insatser ifråga om veten- skaplig verksamhet. Tvärtom måste särskilt inom detta område insatserna ifråga om utbildning, forskning och försök ökas för att påskynda den effek- tiviseringsprocess, som lantbruket genomgår i syfte att göra produktionen så effektiv och billig som möjligt. Det är sålunda nödvändigt att den lant- bruksvetenskapliga verksamheten upprustas. Målsättningen härvidlag bör i tillämpliga delar ansluta sig till de förslag som 1955 års universitetsutred- ning framlagt rörande en upprustning av de under ecklesiastikdepartemen— tet sorterande universiteten och högskolorna.

Utredningens förslag innebär en höjning av de årliga anslagen till högre utbildning, forskning och försöksverksamhet inom jordbruks- och träd— gårdsområdena från 10,3 miljoner kronor år 1959—1960 till 16,9 miljoner kronor, varjämte vissa mindre anslagsökningar föreslås för den mejeri-

vetenskapliga verksamheten. I förhållande till nuvarande anslagsnivå utgör detta en ökning med 64 procent. Denna ökning kan synas betydande, men i förhållande till produktionsvärdet i jordbruket utgör det av utredningen föreslagna totala anslagsbeloppet mindre än 0,4 procent. Sannolikt skulle det ur produktionsekonomisk synpunkt vara lönande att satsa betydligt mer » på vetenskaplig verksamhet inom dessa områden.

Då utredningen emellertid enligt sina direktiv haft att ta hänsyn till »de begränsade statsfinansiella resurserna» har den sökt tillgodose de olika anslagsbehoven på så sätt att den endast framlagt förslag till sådan upp- rustning, som den funnit vara oundgängligen nödvändig. Utredningen vill härtill framhålla att en mycket stor del av dess förslag syftar till att åt redan existerande institutioner ge en standard, som motsvarar de normer, vilka 1955 års universitetsutredning framlagt i sina betänkanden.

Jordbrukshögskoleutredningens huvudsakliga förslag sammanfattas ne- dan kapitelvis:

Under hänvisning till vad som anförts i kapitel 4 rörande behovet av agronomer och högskoleutbildade hortonomer föreslår utredningen,

att utbildningskapaeiteten för agronomer vid lantbrukshögskolan dimen- sioneras för en intagning av minst 50 studerande per år;

att en högskolemässig utbildning på trädgårdsområdet åstadkommes och dimensioneras för en intagning av minst 10 studerande per år.

Under hänvisning till vad som anförts i kapitel 5 angående sambandet mellan högre undervisning, forskning och försöksverksamhet på jordbruks-, husdjurs- och trädgårdsområdena föreslår utredningen,

att de uppgifter av provningskaraktär, som nu ingår i statens jordbruks- försöks-, husdjursförsöks- och trädgårdsförsöks arbetsuppgifter i organi- satoriskt och anslagsmässigt hänseende avskiljes från anstalternas övriga, av utredningen såsom egentlig försöksverksamhet betecknade arbetsuppgif- ter samt att för ifrågavarande provningsverksamhet ett särskilt organ in- rättas, för vilket närmare redogöres i kapitel 13;

att en programbunden egentlig försöksverksamhet bibehålles på såväl jordbruks—, husdjurs- som trädgårdsområdena ;

att sagda försöksverksamhet i organisatoriskt hänseende i form av sär- skilda försöksavdelningar ämnesvis samorganiseras med motsvarande un- dervisnings- och forskningsinstitutioner, varvid de nuvarande försöksanstal- terna statens jordbruksförsök, statens husdjursförsök och statens träd- gårdsförsök upphör som självständiga anstalter;

att den nuvarande beteckningen för den samlade högre undervisningen, forskningen och försöksverksamheten på jordbruks- och husdjursområdena, Kungl. lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök, även framgent bör användas, men i skrift lämpligen förkortas till KLSL.

Under hänvisning till vad som anförts i kapitel 6 rörande den trädgårds- vetenskapliga verksamhetens förläggning och administrativa anknytning föreslår utredningen,

att den högskolemässiga trädgårdsutbildningen ordnas på så sätt att un- dervisningen för de trädgårdsstuderande i grundläggande ämnen förläggs till Ultuna, medan den i de tillämpade trädgårdsämnena förläggs till sär- skilda för utbildningen, forskningen och försöksverksamheten nyinrättade" institutioner vid Alnarp;

att den högre undervisningen, forskningen och försöksverksamheten på. trädgårdsområdet i organisatoriSkt-administrativt hänseende inordnas i KLSL i form av en särskild trädgårdssektion, jämställd med högskolans övriga av utredningen föreslagna sektioner.

Under hänvisning till vad som anförts i kapitel 7 rörande agronom- och hortonomutbildningens uppläggning och inre organisation m.m. föreslår utredningen, beträffande agronomutbildningen

att den totala studietiden nu ca sex är inklusive praktiken — tids- mässigt nedskäres med ca ett år genom att den förberedande, praktiska ut- bildningen avkortas från nuvarande två år till ett år och att denna prak- tiska utbildning äger rum efter intagningen vid högskolan;

att intagningen av studerande grundas enbart på studentexamen eller där— med jämnställd annan examen, varvid inga ändringar föreslås i nu gällande fordringar rörande godkänt vitsord i vissa huvudämnen;

att de studerande efter intagningen vid högskolan under första studieåret genomgår en förberedande utbildning — av utredningen benämnd prope- deutisk utbildning, såvida de icke redan skaffat sig motsvarande utbildning;

att denna propedeutiska utbildning ordnas så att den omfattar dels en propedeutisk kurs om ca sex månader under tiden 1 september intagnings- året—mitten av mars påföljande år, i vilken ges en teoretisk utbildning i tillämpade agronomiska ämnen motsvarande lantmannaskolans huvudkurs, dels jordbrukspraktik under tiden 15 mars—1 september;

att den propedeutiska kursen förläggs till Ultuna och jordbrukspraktiken till jordbruk i olika delar av landet;

att organiserandet av och ansvaret för den propedeutiska utbildningen anförtros en särskild, nyinrättad avdelning för propedeutisk utbildning vid högskolan;

att ca tre månaders specialpraktik inläggs under studietiden vid hög- skolan;

att Ultuna lantbruksskola nedläggs och dess lokaler används för den propedeutiska kursen;

att beträffande de egentliga högskolestudierna terminsindelningen ändras så, att högskolans hösttermin omfattar tiden 1 september—15 december och

vårterminen 15 januari—31 maj samt att särskilda sommarkurser därutöver vid behov anordnas;

att den nuvarande linjeindelningen för agronomexamen ersätts av ett system med friare ämnesval;

att av vederbörande myndighet eller motsvarande särskilda behörighets- villkor uppställs för vissa befattningar såsom lärare, konsulenter etc., vari anges erforderliga ämneskombinationer. Förslag till sådana kombinationer framläggs av utredningen;

att viss normering sker av betygsenheterna vid högskolan, bl.a. inne— bärande att betygsenhet i agronomexamen motsvarar hälften av motsva- rande betygsenhet vid universiteten samt att de nuvarande beteckningarna förhörs- och kursämne utgår och ersätts med den enhetliga beteckningen kursämne ;

att för godkänd examen fordras dels sammanlagt minst 14 betygspoäng, vilket tidsmässigt bör medhinnas på ca 7 terminer dels ett examensarbete;

att undervisningen i fysik och i nationalekonomi förläggs till Uppsala uni- versitet, medan undervisningen i genetik för Uppsala universitet meddelas vid lantbrukshögskolan;

att ämnet pedagogik ej obligatoriskt krävs för avläggande av agronom- examen, men att en kurs med särskild inriktning kan genomgås under stu- dietiden samt att därutöver en påbyggnadskurs tillskapas för agronomer, som redan en tid varit verksamma främst inom lärar— eller konsulentverk- samheten; beträffande hortonomutbildningen

att studietiden och intagningsbestämmelserna blir samma som för agro— nomexamen;

att utbildningen efter intagningen utformas efter samma principer som för agronomexamen;

att sålunda en särskild propedeutisk utbildning ordnas under första stu— dieåret omfattande dels en till Alnarp förlagd teoretisk kurs om ca sex må- nader och dels ca fem månaders trädgårdspraktik i trädgårdsföretag;

att som nämnts under kapitel 6, den egentliga högskoleundervisningen i grundläggande ämnen förläggs till Ultuna och undervisningen i tillämpade trädgårdsämnen till KLSL:s trädgårdssektion i Alnarp;

att beträffande terminsindelning, ämnesval, behörighetsvillkor, fordringar för godkänd examen m.m. i princip samma riktlinjer följs som i fråga om agronomexamen ; beträffande specialistexamina, agronomie lic. och agronomie dr m. m.,

att frågan om specialistexamina bör lösas i ett större sammanhang ge- mensamt för hela universitets- och högskoleväsendet;

att särskilda anordningar vidtas för att underlätta ett reciprokt samarbete på undervisningens område mellan KLSL samt universiteten och övriga hög— skolor;

att såväl agronomer som från KLSL utexaminerade hortonomer skall ha möjlighet att avlägga agr. lic.-examen och agr. dr-grad;

att å avhandling för agr. dr-grad gemensamt betyg ges för avhandling och försvar; beträffande undervisningens allmänna uppläggning m. m..

att de allmänna riktlinjer för undervisningens uppläggning och bedri- vande, varom 1955 års universitetsutredning framlagt förslag, även i till- lämpliga delar bör beaktas vid KLSL;

att ökade möjligheter beredes till fortbildningskurser vid KLSL för redan utexaminerade agronomer och hortonomer.

Under hänvisning till vad som anförts i kapitel 8 rörande behovet av centrala institutioner samt personal vid KLSL föreslår utredningen,

att de vetenskapliga institutionerna vid Ultuna skall sammanföras i fyra sektioner: jordbrukssektionen, husdjurssektionen, tekniska sektionen och ekonomiska sektionen samt att de av utredningen föreslagna trädgårds- vetenskapliga institutionerna vid Alnarp bildar en femte sektion;

att antalet institutioner vid Ultuna utökas med fyra därigenom att: den nuvarande institutionen i allmän jordbrukslära uppdelas i två insti— tutioner, en i växtnäringslära och en i jordbearbetning,

den nuvarande institutionen i växtodlingslära uppdelas i två institutioner, en i allmän växtodling och en speciell växtodling,

den nuvarande institutionen för systematisk botanik och ärftlighetslära uppdelas i två institutioner, en i genetik, även avsedd för Uppsala universi- tets behov, och en i växtförädling;

ämnesområdet utfodringslära uppdelas på två institutioner, en i närings- fysiologi och en i husdjurens utfodring och värd;

att 11 försöksavdelningar inrättas vid institutionerna på Ultuna med en statsagronom som föreståndare för varje avdelning;

att såsom nämnts i kapitel 5 de nuvarande försöksanstalterna statens jordbruksförsök och statens husdjursförsök nedläggs ;

att den nuvarande institutionen för fysik och meteorologi nedläggs varvid undervisningen i fysik såsom förut nämnts (kapitel 7) förläggs till Uppsala universitet samt undervisningen och forskningen i meteorologi till institu— tionen för allmän växtodling;

att den nuvarande avdelningen för statistik och försöksteknik organisa- toriskt infogas i institutionen för företagsekonomi;

att på Ultuna vid institutionernas undervisnings- och forskningsavdel— ningar skall finnas 20 professurer (för närvarande 18), 19 laboraturer (14), 5 universitetslektorat (0), 5 överassistentbefattningar (1), 17 forskarassis- tentbefattningar (motsvarar 16 nuvarande 1:e assistentbefattningar), 48 assistentbefattningar i A 15—A 19 (23 3/4), 122 biträdesbefattningar (68 1/2), samt vid försöksavdelningarna 11 statsagronombefattningar (9), 17 för-

söksledarbefattningar i A23 och A21 (13), 11 försöksassistenter i A 15— A 19 (12), 70 biträdesbefattningar (44);

att vid trädgårdssektionen i Alnarp nyinrättas fyra institutioner i tilläm- pade trädgårdsämnen, nämligen för frukt- och bärodling, köksväxtodling, prydnadsväxtodling samt trädgårdskonst och naturvård samt fyra till mot- svarande ultunainstitutioner hörande underavdelningar nämligen i träd- gårdsodlingens driftsekonomi, trädgårdsodlingens arbetsmetodik och teknik, växtpatologi och biodling;

att statens trädgårdsförsök nedläggs och i samband härmed inrättas 3 försöksavdelningar vid institutionerna på Alnarp med en statshortonom som föreståndare för varje avdelning;

att vid trädgårdssektionen i Alnarp inom institutionernas undervisnings- och forskningsavdelningar inrättas 4 professurer (1), 1 laboratur (0), 2 universitetslektorat (1/2), 2 överassistentbefattningar (2 1/2), 4 forskarassis- tentbefattningar (0), 81/2 assistentbefattningar i A 15—A 19 (1/2), 27 bi- trädesbefattningar (1), samt vid försöksavdelningarna 3 statshortonombe- fattningar (2), 5 försöksledarbefattningar i A23 och A 21 (4), 5 försöks- assistenter i A 15—A 19 (2), 20 biträdesbefattningar (12 1/2);

att KLSL:s assistenter i reglerad befordringsgång (A 15—A 19) vid insti- tutionernas undervisnings- och forskningsavdelningar erhåller samma tjänstgöringsvillkor som motsvarande assistenter vid universiteten (1 000- timmars assistenter);

att antalet assistentbefattningar i A15—A 19 inom undervisnings- och forskningsavdelningarna vid KLSL beräknas efter samma normer som vid universiteten, dvs. för flertalet institutioner en assistent per professor och 1/2 assistent per laborator samt ytterligare 1/2 assistent för undervisningen;

att antalet biträden vid KLSL beräknas efter generella normer med två hiträdesbefattningar i A 8 per forskare inom samtliga institutioner med un- dantag för dem som tillhör den ekonomiska sektionen, där normen en biträ- desbefattning per forskare föreslagits;

att antalet docenturer vid KLSL utökas från 8 till 12 samt att därutöver tillkommer ytterligare 2 forskardocenturer.

Under hänvisning till vad som anförts i kapitel 9 rörande försöksverk- samheten pä jordbruks-, husdjurs- och trädgårdsområdena föreslår utred- ningen, '

att för jordbruks-, husdjurs- och trädgårdsförsöksverksamheten årligen skall uppgöras och av KLSL:s styrelse fastställas ett program _ KLSL:s riksförsöksprogram;

att försöksverksamheten centralt vid Ultuna och Alnarp närmast skall handhas av särskilda försöksavdelningar, ämnesvis samorganiserade med motsvarande undervisnings- och forskningsinstitutioner; att till försöksverksamhetens förfogande ställes en särskild serviceavdel-

ning, som skall biträda vid förvaltningen av vissa gemensamma resurser-, såsom mark, fastigheter, djurbesättningar m.m., tillhandahålla olika tjäns- ter i samband med utförandet av försöken samt medverka vid avtalsupp- görelser etc. beträffande den statliga, lokalt förlagda försöksverksamheten; beträffande den statliga lokalt förlagda jordbruks- och trädgårdsförsöks- verksamheten

att landet indelas i fyra försöksdistrikt, nämligen södra, västra, östra och norra försöksdistriktet;

att den statliga lokalt förlagda försöksverksamheten utföres dels genom medverkan av hushållningssällskapen och dels genom ett antal statliga för- söksstationer;

att i varje distrikt inrättas en försöksstation för jordbruksförsök och en försöksstation för trädgårdsförsök, nämligen för jordbruksförsök vid Al- narp, Skara, Ultuna och Röbäcksdalen och för trädgårdsförsök vid Alnarp, Rånna, Nyckelby och Öjebyn;

att i varje distrikt för såväl jordbruks- som trädgårdsförsök skall finnas en särskild distriktsförsöksledare, vilken dels är föreståndare för försöks- stationen i distriktet och ansvarar för utläggning och skötsel av de försök som försöksstationen själv omhänderhar, dels medverkar vid avtalsupp- görelser mellan KLSL och sällskapen samt handhar tillsynen av de av säll- skapen omhänderhavda statliga försöken;

att distriktsförsöksledarna på jordbrukssidan inplaceras i lönegrad A 24 (A 26 i Röbäcksdalen) och på trädgårdssidan i lönegrad A 24 alternativt A 24 (Alnarp) och A 21 (Rånna, Nyckelby och Öjebyn);

att hushållningssällskapens medverkan i den statliga, lokalt förlagda jordbruks- och trädgårdsförsöksverksamheten regleras genom ett långtids- avtal mellan KLSL och hushållningssällskapen samt att detta ramavtal innefattar de allmänna principerna för sällskapens medverkan;

att ersättning för av sällskapen utförda försök utgår efter särskild taxa, som beräknas så att i taxan inkluderas samtliga kostnader för försökens genomförande (försökspersonal, jord och försöksteknisk utrustning);

att inom varje jordbruksförsöksdistrikt och trädgårdsförsöksdistrikt skall finnas en distriktsförsöksnämnd med uppgift att bl.a. verka för en sam— ordning av den statliga och statsunderstödda försöksverksamheten inom distriktet samt framlägga vissa förslag rörande statlig, lokalt förlagd för- söksverksamhet ;

att försöksgårdssystemet i sin nuvarande utformning avvecklas varvid gårdarnas funktion som demonstrationsjordbruk överföres på hushållnings- sällskapen; beträffande försöksverksamheten på husdjursavelns område

att frågan om inrättandet av ett halvstatligt institut för mjölk- och kött— produktion, utreds i särskild ordning när vissa med eventuella bidrag från jordbrukets föreningsrörelse förenade skattefrågor klarlagts;

att Wiad, intill dess klarhet vunnits beträffande ovan nämnda halvstatliga institut för mjölk- och köttproduktion, bibehålls men i organisatoriskt hän- seende knytes till KLSL:s institution för husdjursförädling i form av en försöksavdelning med programbunden verksamhet; beträffande försöksverksamheten rörande husdjurens utfodring och skötsel

att, utöver de centrala försöksavdelningarna vid Ultuna, två lokalt för- lagda försöksstationer inrättas, nämligen vid Alnarp och Öjebyn;

att försöksledarna vid Alnarp och Öjebyn placeras i lönegrad A 24 alter- nativt A 21;

att försöksledarmötets husdjurssektion tilläggs i viss mån motSVarande uppgifter inom husdjursområdet som distriktsförsöksnämnderna inom jordbruks- och trädgårdsförsöksverksamheten handhar; beträffande forsknings- och försöksverksamheten på biodlingens område

att denna verksamhet i form av en underavdelning till institutionen för husdjurens utfodring och vård förläggs till Alnarp; beträffande hushållningssällskapens statsunderstödda försöksverksamhet

att statsbidrag till försök av provningskaraktär ej längre skall utgå; att i stället ett förbättrat statsbidrag skall utgå till hushållningssällska- pens övriga försöksverksamhet;

att vissa förändringar vidtas i fråga om försöksprogrammens faststäl- lande, innebärande hl. a. att det hittillsvarande rådet för sällskapens stats- understödda försöksverksamhet omändras till en särskild nämnd;

att KLSL:s styrelse tills vidare liksom hittills skall vara tillsynsmyndig- het för nämnda verksamhet och omhänderha fördelningen av statsbidragen;

att den service, som statens jordbruksförsök nu ger ifrågavarande verk- samheten, framdeles fördelas på lämpliga arbetsorgan inom KLSL under medverkan av försöksverksamhetens serviceavdelning;

att sedan tillräcklig erfarenhet vunnits av de konsekvenser den av utred- ningen föreslagna nya organisationsformen för den statliga försöksverksam- heten kommer att få med avseende på sällskapens statsunderstödda verk- samhet, en översyn göres av sistnämnda försöksverksamhet, varvid även frågan om målsmannaskapet för verksamheten tas under omprövning.

Under hänvisning till vad som anförts i kapitel 10 rörande KLSL:s cen- trala ledning och administration m. m., föreslår utredningen,

att antalet ledamöter i KLSL:s styrelse skall vara oförändrat, men att med hänsyn till utredningens förslag trädgårdsnäringen och hushållnings- sällskapen bör vara representerade;

att KLSL:s styrelse i framtiden icke skall fungera som överstyrelse för vissa andra anstalter inom lantbrukets område ifråga om inspektion, för- söksplaners fastställande, anslagsfrågor m.m.;

att KLSL:s rektor skall vara högste målsman för den gemensamma ad- ministrationen och företräda forskning och undervisning medan försöks-

verksamheten skall företrädas av en försöksdirektör;

att rektor skall utåt företräda KLSL vid officiella tillfällen o.dyl., såvida styrelsen icke annat beslutar;

att rektor skall företräda styrelsen i förhållande till all vid institutionerna anställd personal, således även den vid försöksavdelningarna, medan per- sonalen vid försöksverksamhetens serviceorgan (kapitel 9) och vid de olika försöksstationerna skall sortera under försöksdirektören;

att rektor skall övervaka att uppgjorda planer och fastställda instruktio- ner för undervisningen följes, medan försöksdirektören skall övervaka och samordna den vid försöksavdelningarna bedrivna verksamheten och tillse, att den utföres enligt de uppgjorda försöksprogrammen samt med hjälp av serviceavdelningen och dess avdelningsföreståndare leda den verksamhet som bedrives vid försöksstationerna;

att trädgårdssektionens ordförande är rektors ställföreträdare vid Alnarp; att de administrativa och kamerala verksamheterna vid KLSL skall om- händerhas av två parallellställda avdelningar: en kansliavdelning och en ekonomiavdelning;

att vid trädgårdssektionen i Alnarp inrättas en särskild sektionsexpedi- tion;

att intill dess överblick vunnits över hur förhållandena kommer att ge- stalta sig vid rikets universitet och övriga högskolor, skall lärarkollegiet vid KLSL liksom nu begränsas till att omfatta högskolans samtliga professorer samt dem som tillfälligt uppehåller professorstjänst jämte i särskilda fall speciallärare och laboratorer ;

att en kollegienämnd inrättas med uppgift bl.a. att bereda institutioner- nas anslagsäskanden för undervisnings- och forskningsverksamheten och sammanjämka dessa äskanden, så att de kan föreläggas KLSL:s styrelse;

att kollegienämnden skall utgöras av rektor, prorektor och sektionernas ordföranden;

att en undervisningsnämnd med en sammansättning och uppgifter lik- nande de vid rikets universitet föreskrivna inrättas vid KLSL;

att vid varje sektion inrättas ett sektionskollegium, i vilket sektionens samtliga professorer, laboratorer, lektorer, statsagronomer respektive stats- hortonomer har säte och stämma;

att försökskollegiet bibehålles men ges något ändrade och vidgade arbets- uppgifter;

att i försökskollegiet, som utgöres av en jordbruks-, en husdjurs- och en trädgårdssektion, skall ingå de institutionsföreståndare, som har sig under- ställda försöksavdelningar, föreståndarna för dessa försöksavdelningar, för- söksdirektören, avdelningsföreståndaren för försöksverksamhetens service- avdelning samt någon av KLSL:s statistiker;

att försöksledarmötet bibehålls och detta utökas med en sektion för försöksverksamheten inom trädgårdsområdet;

att ett samarbetsorgan, benämnt lantbrukets försöksråd, inrättas för sam- arbete och ömsesidig information mellan KLSL och övriga organ, som syss- lar med forskning och försök på lantbruksområdet ;

att preliminära förslag till KLSL:s riksförsöksprogram skall uppgöras dels av institutionernas försöksavdelningar och dels av försöksstationernas föreståndare, beträffande jordbruks- och trädgårdsområdena i samråd med distriktsförsöksnämnderna och beträffande husdjursområdet i samråd med försöksledarmötets husdjurssektion, samt framläggas för respektive sektio- ner ( jordbruks-, trädgårds- och husdjurssektionerna) inom försökskollegiet;

att sedan förslagen till försöksprogram sammanjämkats inom försöks- kollegiet, under beaktande av bl. a. medelsramen, framläggs de uppgjorda programmen jämte kostnadsberäkningar av försöksdirektören inför KLSL:s styrelse för fastställelse.

Under hänvisning till vad som anförts i kapitel 11 rörande anslagsberäk- ningar föreslår utredningen,

att uppdelningen i anslagsposter ändras dels så att den verksamhet, som är analog med universitetens erhåller en anslagsanvisning som mera över- ensstämmer med den vid dessa tillämpade och dels så att den för KLSL speciella verksamheten, t.ex. försöksverksamheten, får sina anslag sam- manförda till större anslagsposter, varigenom de anvisade medlen kan ut- nyttjas mera smidigt och rationellt;

att materielanslagets storlek beräknas efter samma normer som univer- sitetsutredningen föreslagit för jämförbara ämnesområden vid universite- ten, vilket innebär att anslaget bör uppgå till 20 procent av den totala löne- kostnaden vid flertalet av KLSL:s institutioner;

att ett nytt anslag till ograduerade forskare införes;

att huvuddelen av de medel, som anvisas för den programbundna försöks— verksamheten, sammanförs till ett större anslag, av utredningen benämnt försöksanslag;

att till KLSL:s ultunadel utgår sammanlagda anslag uppgående till 14,0 miljoner kronor mot 9,1 miljoner kronor för närvarande;

att till KLSL:s alnarpsdel utgår sammanlagda anslag uppgående till 2,9 miljoner kronor mot 1,2 miljoner kronor för närvarande.

Under hänvisning till vad som anförts i kapitel 12 rörande byggnads- frågor föreslår utredningen,

att vid KLSL:s ultunadel utföres byggnadsarbeten som kostnadsuppskat- tas till 18,75 miljoner kronor;

att lokalutrymmena vid Ultuna för laboratorier, undervisningssalar, skriv- rum m.m. utökas genom nybyggnader med cirka 40 procent i jämförelse med nuvarande lokalutrymmen;

att nya institutionslokaler uppföres vid norra busshållplatsen för insti- tutionerna för allmän och speciell växtodling samt växtpatologi ;

att nya institutionslokaler uppförs i anslutning till statens husdjursför— söks nuvarande byggnad åt institutionerna för näringsfysiologi och djur- fysiologi;

att institutionerna för jordbearbetning och växtnäringslära förläggs till statens jordbruksförsöks nuvarande byggnader samt att en byggnad för la- boratorier och föreläsningssalar uppföres där;

att flertalet av de nuvarande äldre institutionsbyggnaderna genomgår er- forderliga renoveringar;

att Ultuna lantbruksskolas lokaler ombyggs till bostadsrum och undervis- ningslokaler för propedeutiska kursens elever;

att stallutrymmena för svin och höns vid Bäcklösa utökas väsentligt; att en gemensam växthuscentral uppförs vid norra busshållplatsen; att utbyggnadsprogrammet vid Ultuna skall genomföras i tre utbyggnads- etapper, vardera omfattande två år;

att vid trädgårdssektionen i Alnarp genomförs byggnadsarbeten kostnads- uppskattade till 5,67 miljoner kronor;

att en ny institutionsbyggnad uppförs för institutionerna för prydnads- växtodling samt trädgårdskonst och naturvård jämte vissa underavdel- ningar, sektionsexpedition och kemiskt analyslaboratorium ;

att Alnarps gamla folkskola ombyggs till institutionsbyggnad för institu- tionen för köksväxtodling;

att växthus, sorterings- och förvaringslokaler m.m. för trädgårdssektio- nens räkning uppförs vid Alnarp;

att utbyggnadsprogrammet vid Alnarp bör omfatta tre utbyggnadsetapper, varav den första föreslås omfatta tre år och de två följande två år vardera;

att vissa byggnadsarbeten genomföres vid jordbruks-, trädgårds- och hus— djursförsöksstationerna.

Under hänvisning till vad som anförts ikapitel 13 rörande organisationen av jordbrukets provningsverksamhet föreslår utredningen,

att den verksamhet som har karaktär av provning, såsom nämnts i kapi- tel 5, i organisatoriskt och anslagsmässigt hänseende avskiljs från den egentliga försöksverksamheten och forskningen vid KLSL;

att denna provningsverksamhet så långt möjligt organiseras efter enhet- liga grunder och så att dess objektivitet icke skall kunna sättas ifråga;

att ett särskilt organ — jordbrukets provningsanstalt —- inrättas för att administrera provningsverksamheten;

att vid denna anstalt inrättas en befattning som föreståndare, vilken skall leda och administrera verksamheten;

att provningsmetodik utarbetas och resultaten av utförda provningsför- sök bedömes genom försorg av fyra provningsnämnder — en för vardera av följande områden: 1. utsäde, sorter och stammar av nyttoväxter, 2. växt- skyddsfrågor, 3. växtnäringsfrågor och 4. fodermedel.

att beställaren av en provning (tillverkaren, försäljaren eller förbrukaren av den vara som önskas provad) i princip själv får stå för kostnaden av den begärda provningen, dock att vissa administrationskostnader samt kostna- derna för sådan provning, som utföres i vetenskapligt syfte, för utveckling av nya provningsmetoder eller i övrigt i det allmännas intresse skall bestri- das av statliga medel;

Under hänvisning till vad som anförts i kapitel 14 rörande mejeriingen- jörsutbildningen samt forskningen och försöksverksamheten på mejeriom- rådet föreslår utredningen följande, beträffande mejeriingenjörsutbildningens framtida utformning

att den nuvarande mejeriingenjörsutbildningen samordnas med övrig högre livsmedelsteknisk utbildning samt att denna utbildning förläggs till teknisk högskola;

att den närmare utformningen av mejeriingenjörsutbildningens inord— nande i en dylik livsmedelsteknisk utbildning i samråd mellan berörda de- partement görs till föremål för särskild utredning; beträffande mejeriforskningens framtida utformning

att den speciella forskning och försöksverksamhet på mejeriområdet, som måste finnas även efter tillkomsten av ovannämnda högre livsmedelstek- niska utbildning, ordnas genom en samverkan mellan staten och mejeri- industrien i form av ett halvstatligt mejeriforskningsinstitut samt att denna fråga utredes i särskild ordning;

att i avvaktan på ordnandet av ovannämnda livsmedelstekniska utbild- ning samt tillkomsten av ett halvstatligt mejeriforskningsinstitut en till- fällig förstärkning av alnarpsinstitutets resurser för utbildning och forsk- ning på mejeriområdet åstadkommes genom att mejeriavdelningen och sta- tens mejeriförsök härför erhåller följande provisoriska förstärkningsanslag, nämligen ca 100 000 kronor per år till avlöningar, 35 000 kronor per år till omkostnader samt ett engångsanslag om 100 000 kronor för nyanskaffning och underhåll av utrustning;

att mejeriavdelningen och statens mejeriförsök i yttre organisatoriskt hänseende tills vidare i avvaktan på tillkomsten av en högre livsmedelstek- nisk utbildning och ett halvstatligt mejeriforskningsinstitut kvarstår i nu- varande form inom alnarpsinstitutet.

Under hänvisning till vad som anförts i kapitel 15 rörande vissa sam— ordningsfrågor mellan lantbruks-, skogs- och veterinärhögskolorna föreslår utredningen,

att ett samarbetsorgan mellan de tre högskolorna inrättas för de där be- drivna verksamheterna.

Särskilt yttrande

a. AV HERR YNGVE GUSTAFSSON

Jordbrukshögskoleutredningens förslag innebär bland annat att högskole- verksamheten skall samorganiseras med försöksverksamheten på lantbru— kets och trädgårdsnäringens områden och att en särskild jordbrukets prov— ningsanstalt skall inrättas. Jag kan icke ansluta mig till förslaget i dessa avseenden och får anföra följande.

Samorganisationen av högskoleverksamheten och försöksverksamheten

Organisationens byggnad. En genomgång av förslaget till KLSL:s nya upp- byggnad ger vid handen, att en organisation enligt utredningens riktlinjer skulle bli mycket komplicerad. Detta framträder redan när de enskilda institutionerna för tillämpade ämnen betraktas. De skulle för de tre till- tänkta arbetsuppgifterna undervisning, forskning och försöksverksamhet få två skilda avdelningar: den ena för undervisning och forskning uppbyggd enligt vid övriga högskolor och universiteten gängse principer, dvs. med full frihet för de ledande befattningshavarna att välja forskningsuppgifter ; den andra för en av administrativa organ programbunden försöksverksamhet. Betraktas sedan den föreslagna organisationen av KLSL i dess helhet, ter denna sig ännu mera invecklad och i vissa hänseenden oklar. Institutio- nerna med sina bägge avdelningar skulle företrädas i styrelsen av rektor, samtidigt som verksamheten vid institutionernas försöksavdelningar skulle övervakas och samordnas av en annan med rektor jämställd befattnings- havare och styrelseledamot, försöksdirektören. Den senare skulle emellertid icke utöva något chefsskap över försöksavdelningarna, dessa skulle i »sin administrativa och fackliga verksamhet intaga en självständig ställning» gentemot honom. Han skulle dock inneha ledarskap över en försöksverk- samhetens serviceavdelning med stora resurser och uppgift att gå försöks- avdelningarna tillhanda vid försöksarbetets bedrivande. In i bilden kom- mer sedan en rad beslutande och rådgivande kollektiva organ såsom olika sektionskollegier och distriktsförsöksnämnder, försöksledarmöte, försöks- kollegium, försöksråd, lärarkollegium, kollegienämnd jämte ytterligare några nämnder. Antagligen blir följden av allt detta en avsevärd tungrodd- het. Vidare blir troligen effektiviteten i arbetet nedsatt eftersom en stor del av de högst kvalificerade befattningshavarnas arbetstid kommer att gå åt för sysselsättning inom de talrika administrativa och kamerala organen. Faran är så mycket större som organisationens invecklade och svåröverskådliga mekanism lätt kan ge många tillfällen till friktion och slitningar. Om mot-

sättningar uppstå mellan vissa likställda befattningshavare med från var- andra oklart avgränsade kompetensområden —— jag tänker härvid närmast på rektor och försöksdirektören —— kan vissa delar av organisationen komma att fungera mycket dåligt eller rent av sättas ur spel för kortare eller längre tid.

Att den föreslagna organisationen blivit så invecklad och svåröverskådlig, beror väsentligen på att utredningen försökt kombinera två i organisatoriskt avseende helt olika verksamhetsgrenar, samtidigt som den i möjligaste mån försökt bibehålla deras organisatoriska särarter. Grenarna äro dels en hög- skola med högre undervisning och därtill ansluten fri forskning, f.n. upp- byggd enligt traditionellt, från universiteten nedärvt mönster och med viss grad av akademiskt självstyre, dels en försöksverksamhet f.n. administra- tivt sammanhållen i två anstalter, uppbyggda efter samma regler, som gälla för andra organ med likartade vetenskapligt betonade arbetsuppgifter, exem- pelvis statens växtskyddsanstalt, Sveriges geologiska undersökning och Sve- riges meteorologiska och hydrologiska institut.

Försöksverksamheten och den vid högskoleinstitutionerna förekommande forskningen. I kap. 5 av betänkandet har utredningen närmare redogjort för de tankelinjer, som ligga bakom dess sammanslagningsförslag. En vä- sentlig sådan synes vara, att forskningen vid de nuvarande högskoleinstitu- tionerna och försöksverksamheten >>till sin allmänna inriktning och sättet att arbeta knappast nu längre väsentligen skiljer sig åt», ehuru utredningen icke dragit konsekvenserna av den fullt ut och låtit sammanslagningen gå till en syntes utan istället stannat vid ett slags blandning med de olika beståndsdelarna fortfarande urskiljbara. För egen del anser jag att de bägge verksamhetsformerna ha väsentligt olika karaktär och att de därför böra hållas isär. Jag vill härom anföra följande. Försöksverksamheten är en praktiskt betonad verksamhet. Den bedrives i avsikt att vara det praktiska jordbruket till direkt och omedelbar nytta. I sin ursprungliga form innebär den, att man under kontroll och under för- hållanden, som så nära som möjligt överensstämma med praktikens, i liten skala prövar olika slags praktiskt tänkbara förändringar i jordbruksdriften och söker bedöma vilka vinster den enskilde brukaren skulle göra om han tillämpade förändringarna. Förändringarna —— eller försöken -— kan gälla många olika ting. Det kan sålunda vara fråga om täckdikning utförd på olika sätt, olika sätt att anlägga och sköta betesvallar, nya gödselmedel, andra gödselmängder än de traditionella, olika jordbearbetningsmetoder och olika tider för jordbearbetningen, olika ogräsbekämpningsmetoder, skilda växtslag och växtföljder, nya sorter, olika djurraser, olika foder- medel, olika utfodringsintensitet, olika mjölkningsmetoder, lösgående eller uppbundna djur och andra praktiskt viktiga frågor, som inte här kunna uppräknas, men som jordbrukaren så gott som dagligen ställes inför och tvingas ta ställning till.

En utomordentligt nära anknytning till det praktiska jordbruket och dess olika aktuella problem har varit karakteristisk för försöksverksam- heten. Den har också sedan gammalt utövats av framsynta praktiska jord- brukare, som haft resurser härför. Likaså har lärare och konsulenter i be- tydande omfattning ägnat sig åt den för att få fram material och skaffa sig egna erfarenheter för sin undervisning. Efter hand som verksamheten har utvecklats och kommit att omfatta allt flera och allt mer svårfångade de- taljer i jordbruksdriften, har den övertagits av specialister. De5sa har tagit olika vetenskapligt betonade hjälpmedel i sin tjänst. Framförallt har den biologiska statistiken kommit till användning, och en särskild gren av den— samma, försöksstatistiken, har utvecklats. Likaså har den kemiska analys— verksamheten efterhand blivit ett alltmer anlitat stöd.

Även om sålunda en del av försöksverksamheten och speciellt de mera avancerade och krävande avsnitten av den har övertagits av specialister — dessa ha ofta haft en grundlig vetenskaplig utbildning _ har den nära och omedelbara kontakten med jordbruksnäringen alltid ansetts omistlig. Ett uttryck härför har organisationen av de statliga försöksgårdarna varit, där försöksgårdsföreståndaren-försöksmannen vid sidan av sin försöksverksam- het haft till uppgift att sköta ett praktiskt jordbruk. Det skall inte förnekas att denna uppgift många gånger har varit betungande för försöksgårds- föreståndarna och tagit mycket av deras tid i anspråk, men å andra sidan har det direkta handhavandet av jordbruksdriften säkerligen varit av största betydelse för deras omedelbara kontakt med jordbruksnäringen och där- med också för deras försöksarbete.

Samhörigheten mellan försöksverksamheten och det praktiska jordbruket innebär, att verksamheten måste ut på fältet och arbeta under samma skif- tande förhållanden, som jordbruket gör. Det sagda gör sig särskilt starkt påmint i vårt land med dess långa utsträckning i norr—söder. Norrlands jordbruk arbetar under helt andra betingelser än det mellansvenska och detta i sin tur har andra förutsättningar än det sydsvenska. Därför måste vår försöksverksamhet ha en stark lokal organisation, om den skall kunna fylla sin uppgift. De lokala enheterna måste vara väl utbyggda så att de kunna arbeta förhållandevis självständigt. Jag återkommer sedermera till denna fråga.

Försöksverksamhetens primära uppgift kan sägas vara att skaffa fram sådana praktiska data, som jordbrukaren behöver för att få sina produktions- medel att samspela på bästa sätt och till största ekonomiska nytta för ho- nom. Verksamheten spelar i viss mån samma roll som driftslaboratorierna inom en större industri. Dessa laboratorier arbeta i intimast möjliga kon- takt med produktionen, följer den, prövar i liten skala olika slags tänkbara förändringar och justeringar, Vilka sedan i den mån de visa sig användbara och värdefulla överföras till processen i stort. Skillnaden skulle möjligen vara den, att försöksverksamheten är mera oumbärlig för jordbruket än

driftslahoratorierna för industrien på grund av jordbruksföretagens komp— licerade och mångskiftande karaktär.

Försöksverksamheten har kommit att få den allra största betydelse för jordbruksnäringens utveckling i alla kulturländer, följaktligen även i vårt land. En väsentlig del av det lärostoff, som meddelas vid våra praktiskt betonade lantbruksundervisningsanstalter, och grundvalarna för den råd- givning, som konsulenterna i landet meddelar, äro hämtade från försöks- verksamhetens data. Studerar man en skicklig jordbrukares handlande, skall man också finna, att det i mycket stor utsträckning är grundat på praktiska försöksresultat. Det innebär ingen överdrift att påstå, att om jordbruksförsöksverksamheten i landet hade—haft en mera befäst ställning och större ekonomiska resurser än vad den förunnats under de senaste årtiondena, skulle det svenska jordbrukets ställning i dag ha varit en annan än vad den nu är. Det torde inte vara ur vägen att här jämföra med förhållandena i Danmark. För den initierade framstår det som klart, att det danska jordbrukets höga standard och förhållandevis konkurrenskraftiga ställning icke endast beror på sådana faktorer som klimatiska förhållanden utan också har en grund i den utomordentligt välutvecklade och i intimaste kontakt med det praktiska jordbruket arbetande danska försöksverksam- heten.

Det har ibland icke minst från s. k. vetenskapligt håll gjorts gällande, att försöksverksamheten vore en primitivare form av jordbruksvetenskap; att den vore, som någon har anfört, ett slags »skummande på ytan» och att den borde stå tillbaka för en mera vetenskapligt djuplodande verksamhet. För egen del har jag, sedan jag under ett antal år haft tillfälle att syssla med försöksverksamhetens arbetsuppgifter och frågeställningar, kommit fram till en helt annan uppfattning. Den praktiskt betonade försöksverksamheten har sin utomordentligt stora uppgift vid sidan av en till högskoleinstitutio- ner förlagd jordbruksforskning. Försöksverksamheten har heller icke på något sätt spelat ut sin roll, utan istället bör man räkna med att dess bety- delse blir allt större. Det svenska jordbruket undergår i dagens läge av olika skäl våldsamt snabba förändringar. Produktionsmedlen, produktions— metoderna och avsättningsförhållandena ändras från år till år. På grund av förändringarna ställes jordbrukaren ständigt inför nya, mycket stora fråge— komplex, och han måste ständigt vara beredd att ompröva, hur han bäst skall använda de produktionsmedel han har till förfogande. Oftast måste han träffa sina avgöranden i ett hårt ekonomiskt klimat. Tillgång till vägledande resultat från en välutvecklad och till praktiken nära anknuten försöksverk- samhet är här av allra största värde för honom. Sådana resultat saknas emel- lertid f. n. i allt för stor utsträckning. Man kan i sammanhanget peka på den i dagens läge fatala och skriande bristen på praktiska försöksdata, när det gäller högaktuella problem, som sammanhänga med exempelvis övergång till kreaturslösa eller kreaturssvaga driftsformer eller till olika tänkbara

arbets- och kapitalbesparande förenklingar av djurskötseln såsom lösgångs- system och kalldrift.

Med hänsyn till de anförda mycket stora uppgifterna försöksverksam- heten har att fylla i det nutida jordbruket är det av största vikt att den får möjligheter att utvecklas. Förutom nödvändiga ekonomiska resurser erford- ras härför en organisation, som inte verkar kvävande eller toppskärande, och som kan ge försöksmännen trygghet och tillförsikt i deras arbete och den plats i ljuset de förtjäna.

Vid sidan av försöksverksamheten står den lantbruksvetenskapliga forsk- ningen sådan den bedrives vid de olika högskoleinstitutionerna. Att här in- gående orda om vikten av att en levande forskning förekommer inom en högskola är överflödigt. Dess fundamentala betydelse för högre undervis— ning, för fostran till kritiskt tänkande och för vetenskaplig träning är allt- för självklar för att behöva ingående belysas. Avancerade studier och högre utbildning bestå ju för övrigt i sig själva huvudsakligen av forskningsarbete.

Självfallet torde vara, att forskningen och forskarna vid jordbrukshög— skoleinstitutioner bör i principiellt avseende intaga samma ställning som forskning och forskare vid landets övriga högskolor och vid universiteten. Att här göra någon skillnad skulle säkerligen i längden vara ödesdigert för jordbruksforskningen.

Såväl i vårt land som i västerlandet i övrigt har det ansetts och anses väl fortfarande, att forskningen vid universiteten och högskolorna bör få vara fri och obunden och att den då bäst fyller sin tänkta uppgift. En forskare inom en högskoleinstitution bör sålunda själv få välja sina problem och få bearbeta dem enligt sina egna intentioner — på egen hand eller i samarbete med intresserade kollegor eller elever. Forskning kräver ett djupgående personligt engagemang. Ett sådant har som regel som förutsättning, att forskaren själv kan få välja ut sådana arbetsuppgifter som intresserar ho- nom och sådana arbetsområden, där han tror sig kunna göra en insats. Fri- heten torde sålunda vara en av förutsättningarna för ett framgångsrikt arbete, men den har också sin djupa principiella innebörd. Samhället bör sålunda tolerera existensen av en fri forskning av samma skäl som det bör respektera exempelvis konstens och litteraturens frihet.

Sin frihet brukar forskaren vid en högskola eller ett universitet som regel använda för att låta sin forskning gå på djupet. Ju skickligare och ju mera intresserad forskaren är, desto mera djupgående blir som regel hans arbete. Fördjupningen medför emellertid, att bredden måste minskas. Oftast kan en forskare under hela den verksamma delen av sin livstid endast hinna med att vetenskapligt penetrera ett mindre avsnitt av sitt ämnesområde. Olägen- heterna av att forskaren måste minska bredden av sitt arbete kan han delvis kompensera genom kontakt med kollegor. I ett litet land som vårt, där i all- mänhet endast ett litet antal forskare äro sysselsatta inom stora discipliner, måste denna kontakt i mycket stor utsträckning sökas i andra länder.

Forskningen blir därför _— och detta gäller icke minst de mera djupgående delarna av jordbruksforskningen — i hög grad internationell till sin karak- tär.

En djupgående forskning måste, även om den sker inom ett tillämpnings- område, ofta åsidosätta synpunkten, att forskningsresultaten skola vara di- rekt praktiskt tillämpbara. Forskarna vid högskolorna och universiteten måste obetingat ha rätt att lämna näringslivets mera kortsiktiga synpunk- ter åsido. Över huvud taget torde det inte vara lyckligt, om en forskare vid en högskole- eller universitetsinstitution känner som sin primära upp- gift att på löpande band leverera olika tekniska och praktiskt användbara data till det näringsliv eller samhällsliv, som svarar mot hans arbetsområde. Han bör känna sig oförhindrad att åtminstone delvis lämna denna uppgift åsido, icke allenast för att kunna fördjupa sin forskning utan även för att —— och detta är viktigt ehuru det mera sällan framhålles _ kunna ägna sig åt de så att säga intellektuella delarna av sin disciplin: principtänkande, begreppsanalys och överblick.

Det nu sagda innebär inte, att forskningen och forskarna vid universiteten och högskolorna skola vara isolerade från motsvarande grenar av närings- livet och sitta avskilda i sina elfenbenstorn. Tvärtom är det utan tvivel vik- tigt för bägge sidor, att en nära ömsesidig kontakt upprätthålles. Det sagda innebär heller inte, att en djupgående forskning skulle vara utan praktisk nytta. Den har ideligen kunnat bevisa sitt praktiska värde icke minst där- igenom att dess resultat, ofta plötsligt och oväntat, kunnat kasta ljus över stora och nya områden.

Ibland göres gällande, att även den forskning som bedrives vid våra hög- skolor och universitet skulle vara på väg att bli mera bunden till att bear- beta sådana praktiska problem, som samhällslivet eller näringslivet finner påtagligt matnyttiga därigenom att staten och näringslivet inriktar sig på att ekonomiskt stödja sådana undersökningar. Jordbrukshögskoleutred- ningen synes mena, att en sådan utveckling ägt rum inom jordbruksforsk- ningen vid högskoleinstitutionerna, och att dessa därigenom i sitt forsk— ningsarbete efter hand blivit mera inriktade mot frågor, som försöksverk- samheten annars regelmässigt behandlar. Det är möjligt, att en sådan för- skjutning kan spåras, men enligt min mening får betydelsen av den inte överskattas. Inom forskningsråden och inom styrelserna för de större forsk- ningsstödjande fonderna äro som regel forskarna själva representerade, vilket gör, att medelstilldelningen till ett forskningsprojekt torde bestämmas i lika hög grad av projektets vetenskapliga värde som av den omedelbara praktiska nytta man kan ha av dess genomförande. Härtill kommer om- ständigheten, att det som regel är forskaren själv, som tar initiativet till ett projekt och planerar detsamma. Man torde därför inte kunna påstå, att t. ex. forskningsråden dirigerar forskningen eller beskär dess frihet. Om så vore fallet, skulle råden ha missförstått sin ursprungliga uppgift.

Av den nu förda diskussionen torde sammanfattningsvis framgå, att för- söksverksamheten och forskningen vid högskoleinstitutionerna icke kunna anses vara så likartade, att bärande skäl för en samorganisation finnas. Snarare är det så, att rådande olikheter starkt försvåra en samorganisation. Försöksverksamheten måste vara starkt bunden till den praktiska jord- bruksnäringen och ständigt vara beredd att bearbeta dess aktuella problem. För att kunna arbeta ändamålsenligt måste den vara organisatoriskt väl sammanhållen och följa vissa program, som göras upp i nära samråd med jordbrukets företrädare. Forskningsverksamheten vid högskoleinstitutio- nerna å andra sidan skall vara fri och obunden för att så väl som möjligt kunna fylla sin uppgift. Frihetskravet är också tillgodosett i den traditio- nella organisationsform som våra högskolor, bland dem lantbrukshögsko— lan, har.

Vad som nu sagts får inte tolkas så, att forskningen och försöksverksam- heten på lantbrukets område icke skulle vara i behov av en mycket god inbördes kontakt. Tvärtom kan ett nära samarbete och ett samgående vid lösandet av olika arbetsuppgifter visa sig vara av allra största värde. Sam— arbetet bör emellertid vara frivilligt och etableras från fall till fall, exempel- vis på så sätt, att lag bildas av forskare och försöksmän. En tvångsmässig, permanent sammankoppling kan bli till större skada än nytta bland annat genom den organisatoriska oreda, som uppstår.

Vad som ovan sagts om skillnaderna mellan forskningen och försöksverk- samheten, får inte heller tolkas så, att gränsen mellan arbetsområdena i alla avseenden skulle vara klart uppdragna och fullständigt urskiljbara. Tvärtom kan en försöksman på grund av personligt intresse eller andra skäl ofta komma in på djupgående forskningsbetonadc arbetsuppgifter, medan en forskare inom en högskoleinstitution ibland kan begagna sin frihet till att syssla med en praktiskt betonad försöksverksamhet. Dessa förhållanden innebär emellertid inte, att de bägge arbetsformerna skulle ha samma in- riktning i stort.

De konsekvenser i organisationshänseende, som utredningen drar av den förmenta likheten mellan försöksverksamheten och forskningsverksamhe- ten inom högskoleinstitutionerna för tillämpade ämnen skulle kunna bely- sas genom att tänka sig in i vad motsvarande konsekvenser dragna inom ett annat fackområde skulle innebära. Sålunda skulle man kunna tänka sig vilja påstå, att åtminstone en del av den vetenskapligt betonade, men direkt med tanke på näringslivets fromma, inriktade verksamheten vid Sveriges geologiska undersökning eller den motsvarande verksamheten vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut i fråga om »sin allmänna inrikt- ning och sättet att arbeta» knappast skiljde sig från forskningen vid mot- svarande institutioner inom Uppsala eller Stockholms universitet, och att verksamheten följaktligen borde inorganiseras i institutionerna på så sätt att vederbörande professorer finge i uppdrag att leda arbetet inom vissa upp-

rättade avdelningar med programbunden verksamhet. För att övervaka och samordna verksamheten vid avdelningarna skulle särskilda administrativa befattningshavare tillsättas vid sidan av rektorerna. Tanken på en sådan or— ganisation förefaller i det närmaste absurd, men den skiljer sig icke i princi- piellt avseende från vad utredningen föreslagit på jordbruksområdet.

Kostnaderna vid olika organisationsformer. Ett andra skäl som utredningen andragit för en sammanslagning av försöks- och högskoleverksamhet är, att en samorganisation skulle bli billigare än en uppdelning på två skilda organ. Eftersom någon ekonomisk analys av de olika alternativen ej finnes tillgänglig är frågan svårbedömbar. Anslagsberäkningarna för sammanslag- ningsalternativet ha emellertid visat, att ett additivt förhållande föreligger i stor utsträckning, dvs. att om försöksverksamhet byggs in i en institution medför detta, att så gott som allt vad försöksavdelningen behöver i fråga om personal, byggnader och utrustning måste läggas till det som undervisnings- och forskningsavdelningen behöver. Det är därför inte utan vidare givet, att en uppdelning på två organ blir väsentligt dyrare, framför allt inte om en inbördes servicetjänst mellan dem ordnas på så sätt, att högskolans insti- tutioner vid behov av exempelvis lokala försöksresurser kan vända sig till försöksorganisationen och denna i sin tur till högskolan när exempelvis speciallaboratorier krävas för särskilda undersökningar. —— Det må redan nu anföras att den här diskuterade kostnadsjämförelsen blir helt inaktuell i den mån ett nedan närmare diskuterat projekt att sammanföra försöks- sidan inom KLSL med annan liknande verksamhet och att eventuellt vid— taga en liknande åtgärd på högskolesidan kan genomföras, emedan kost- nadsfrågorna då komma i annat läge.

Försöksverksamheten och de studerande. Ett skäl som utredningen anser tala för en sammanslagning av högskolan och försöksverksamheten är, att de studerande, som undergå högre utbildning härigenom skulle få en god kontakt med försöksverksamheten. I sammanhanget har anförts, att dessa studerande skulle kunna bli ett värdefullt tillskott av arbetskraft för för- söksverksamheten. Enligt min uppfattning är skälet inte vägande. Även en fristående försöksverksamhet torde utan svårighet kunna ställa lämpligt arbetsmaterial till förfogande för exempelvis licentiatstuderande och dokto- rander och likaså låta sina anställda använda egna lämpliga arbetsresultat för examensmeritering. Det må i sammanhanget anföras, att hinder nu icke torde resas när tjänstemän inom exempelvis växtskyddsanstalten, frökon- trollanstalten och veterinärmedicinska anstalten vilja begagna material, som de själva framskaffat i tjänsten för examensmeritering.

I sammanhanget har utredningen även framhållit, att en fördel med sam- organisationen skulle vara, att försöksavdelningarna genom sin kontakt med de studerande finge »ur rekryteringssynpunkt de bästa urvalsmöjligheter».

Bland nackdelarna med en särorganisation har den å andra sidan fram- hållit, att försöksverksamheten då »komme att sakna den livgivande stimu- lans, som de studerande utgör och därigenom samtidigt få minskade möj- ligheter att utvälja lämpliga adepter för sin rekrytering». Enligt min upp- fattning äro skälen ifråga alldeles för truistiska och allmängiltiga för att ha något värde. Skulle avseende fästas vid dem funnes ju anledning att flytta in vilket som helst ämbetsverk på jordbrukets område i lantbruks- högskolan, dymedelst givande verket förbättrande möjligheter att utvälja lämpliga adepter och att komma i åtnjutande av den stimulans, som ung- domar otvivelaktigt kan ge.

Försöksverksamheten och naturvetenskapliga forskningen. Bland övriga skäl som utredningen anfört för försöksverksamhetens samorganisation med högskoleinstitutionerna är, att försöksverksamheten behöver ha en nära kontakt med grundvetenskapligt betonade ämnens företrädare så— som kemister, botanister och fysiologer. För egen del är jag klar över värdet av en sådan kontakt. Emellertid må det erinras om, att ifrågavarande grund- vetenskaper näppeligen finnas företrädda inom högskoleinstitutionerna för tillämpade ämnen, och då det enligt erfarenhet torde vara lika lätt för en fristående försöksanstalt som för institutioner med tillämpade ämnen att etablera en förtroendefull kontakt och ett samarbete med institutioner för grundläggande ämnen, kan det anförda samarbetsbehovet inte vara något bärande skäl för den föreslagna samorganisationen.

Utredningens uttalande i detta sammanhang att »en från lantbruks- högskolan fristående funktionsduglig försöksanstalt i modern mening» icke skulle vara »tänkbar utan tillgång till grundforskningsresurser såväl i form av personal som utrustning» innebär enligt min uppfattning en betydande överdrift. Om så inte är fallet skulle väl ett påtagligt behov föreligga att in- koppla t. ex. statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader i Lund och åtminstone delar av statens växtskyddsanstalt i lantbrukshögskolan eller att förse dem med grundforskningsresurser. Man frågar sig för övrigt hur ut- redningen, om den verkligen hyser den citerade uppfattningen, kan föreslå, att visa delar av den husdj ursgenetiska forskningen -— närmast den del, som för närvarande är förlagd till Wiad — utskiljes ur KLSL och införes i ett helt fristående halvstatligt institut, förslagsvis benämnt Institutet för kött- och mjölkproduktion.

Institutionsföreståndarnas ställning. Utredningens förslag att sammanslå högskoleinstitutionerna för tillämpade ämnen och försöksverksamheten har icke allenast lett fram till en mycket komplicerad och delvis oklar organisa- tion, utan dessutom har denna vissa svaga punkter. En sådan samman- hänger med den ställning, som föreståndarna för institutionerna med till- lämpade ämnen avses komma att få. I sin uppgift att svara för tre olika

verksamhetsgrenar: undervisning, forskning och försöksverksamhet kom- mer var och en av dem att få ett mycket utbrett och tillika splittrat arbets- område, även om det faller inom ett och samma ämnesområde. Det nu sagda belyses vid en närmare genomgång av arbetsuppgifterna.

Att meddela undervisning i tillämpade ämnen vid en fackhögskola är en utomordentligt viktig och krävande arbetsuppgift. Även om studenterna äro få skola de på några år bibringas bästa tänkbara utbildning för att seder- mera vara i stånd att överta ansvarsfulla befattningar inom det fackområde högskolan representerar. En institution för ett tillämpat ämne vid en fack- högskola är ofta ensam i sitt slag i landet, vilket bl. a. medför att personalen i stor utsträckning måste från grunden framskati'a erforderligt undervis- nings- och demonstrationsmaterial. Detta skall hämtas från praktiken i det egna landet, från institutioner utomlands och genom egen forskning, var- efter det skall bearbetas inom institutionen och sammanställas i form av läroböcker och kompendier. Varje student har vidare rätt att erhålla person- lig handledning i sina studier, en handledning, som många gånger går myc- ket långt. Det är sålunda inte ovanligt, att den sträcker sig framåt i tiden efter avslutade egentliga högskolestudier och består i att institutionen läm- nar sin före detta lärjunge råd och vägledning ute på arbetsfältet. Är insti- tutionen vidare ensam i sitt slag i landet, ligger det nära till hands, att den blir anlitad inte bara av de studerande utan även i betydande utsträckning för fortbildningskurser och av en konsulterande allmänhet.

Lärargärningens vikt uppfattas olika av olika institutionsföreståndare. Den tid och den omtanke de lägga ned på undervisningsverksamheten skif- tar från fall till fall. Vissa professorer göra här stora insatser, medan andra kanske visa undervisningen mindre intresse och äro benägna att i stor utsträckning överlämna den till mer eller mindre kvalificerade medarbetare. Emellertid måste det ur näringslivets synpunkt vara av utomordentlig be- tydelse, att föreståndarna för institutioner med tillämpade ämnen inte på grund av andra arbetsuppgifter berövas möjligheterna att göra en helhjär- tad insats i fråga om undervisning och studenthandledning. Även om pro- fessorn har rikligt med hjälpkrafter, blir undervisningsverksamheten i hög grad beroende av honom själv och hans insatser. Vad som nu framförts har sagts med tanke på den grundläggande undervisningen fram till ämbets- examen, men det gäller i ännu högre grad för undervisningen och handled- ningen på mera avancerad nivå.

Liksom undervisningen kräver försöksverksamheten inom ett område en helhjärtad insats av den som skall leda verksamheten. Framförallt kräver den en levande och omedelbar kontakt med det praktiska jordbruket och dess problem. Härtill kommer, att försöksverksamheten fordrar förhållan- devis stor personal och avsevärda tekniska resurser, varför en icke obetydlig administrativ och kamera] apparat behövs i samband med dess bedrivande. Visserligen har utredningen tänkt 'sig, att mycket av det egentliga försöks-

arbetet skall handläggas av en fristående serviceavdelning, men åtskilligt därav kommer ändock att falla på försöksavdelningen och dess föreståndare.

Forskning kräver arbetsro och möjlighet till koncentration. Splittring är ett av de svåraste hindren för den som vill utföra forskningsarbete. Nu anföres visserligen ofta, att en modern högskoleinstitution av genomsnitt- lig storlek kräver så mycket insatser av föreståndaren i fråga om under- visning och administration, att hans eget forskningsarbete kommer i fara och måste uppgivas. Emellertid bör väl en sådan utveckling så långt som möjligt motarbetas. Så länge som vårt nuvarande akademiska befordrings- väsende, där första befordringsgrunden är vetenskaplig skicklighet, kvar- står, måste man, åtminstone teoretiskt sett, förutsätta att professorerna äro väl skickade för och ha verkligt intresse av vetenskapligt arbete. Det bör då ur allmän synpunkt vara viktigt, att de åtminstone delvis kunna ägna sig häråt. För dem själva och deras fortbildning måste det dessutom vara av betydelse, att de icke tvingas helt nedlägga sin verksamhet som aktiva forskare.

Om nu de tre arbetsuppgifterna högre undervisning, försök och forskning samorganiseras och ansvaret för dem inom ett ämnesområde lägges på en och samma person, föreligger enligt min uppfattning en fara för att han inte helhjärtat kan ägna sig åt dem alla. Han kommer att bli nödsakad att koncentrera sig på en eller ett par av de tre arbetsuppgifterna och över- lämna vad som återstår till medarbetare att mer eller mindre självständigt ombesörjas av dem. Om föreståndaren utvalts enligt de gängse reglerna för akademisk befordran — någon genomgripande förändring härutinnan kan knappast förutsättas bli genomförd — ligger det väl nära till hands, att han i främsta rummet kommer att ägna sig åt de egentliga högskoleuppgifterna, högre undervisning och forskning. Om detta sker, komma statsagronom- avdelningarna att mer eller mindre få sköta sig själva. Följden blir, att sam— organisationen i avseende på sitt realinnehåll sättes ur spel. Endast ett for- mellt yttre skal återstår, där institutionsföreståndaren i sämsta fall kan komma att bli ett administrativt hinder. Om å andra sidan professorn skulle välja, att lägga sitt huvudintresse vid försöksverksamheten, uppstår fara för att hans arbete med undervisningen eftersättes och framförallt att hans personliga insatser inom forskningen bli små.

Försöksverksamhetens sammanhållande. Försöksorganisationen kommer enligt utredningsförslaget att bli starkt uppdelad, medförande att arbetet med varje enskilt försök kommer att bli splittrat på ett flertal från var- andra mer eller mindre fristående organ. När en utifrån och närmast genom distriktsnämnderna anmäld fråga skall tas upp till behandling, skola de tillhörande försöken läggas upp och detaljplaneras inom högskoleinstitutio- nens försöksavdelningar, vilka avdelningar i »sin administrativa och fackliga verksamhet» skola intaga en självständig ställning gentemot för-

söksdirektören. När sedan försöken skola utföras, måste de överlämnas till den från institutionerna fristående och försöksdirektören underställda serviceavdelningen. Denna avdelning har vissa egna tekniska försöksresur- ser, och mot betalning kan den själv utföra en del av försöksarbetet. En annan del skall avdelningen överlämna till olika hushållningssällskap för ut- förande och lämna ersättning därför inom ramen för de avtal, som avdel- ningen skall upprätta med sällskapen. Analysarbetet, som spelar en stor roll i modern försöksverksamhet, skall utföras mot betalning av en helt fri- stående nyinrättad statlig anstalt, statens lantbrukskemiska laboratorium. När det slutligen gäller bedömning av försöksresultaten kommer den till- gängliga statistiska sakkunskapen att utgöras av en universitetslektor och en överassistent, placerade vid institutionen för driftsekonomi, alltså inom en annan del av högskoleorganisationen.

Enligt utredningens tanke skall försöksverksamheten hållas samman av det s. k. riksförsöksprogrammet, vars efterlevnad skall bevakas av försöks- direktören. Programmet torde emellertid endast kunna uppgöras en gång per år, och det kan endast komma att innehålla de grövre riktlinjerna för verksamhetens innehåll och bedrivande. Det är därför enligt min mening inte möjligt att förutsätta, att programmet skulle kunna motverka olägen- heterna av den starkt uppdelade organisationen.

Skall försöksorganisationen kunna fungera tillfredsställande måste de olika arbetsenheter, som handha försöksarbetets skilda delar, flyttas när- mare varandra organisatoriskt sett och ställas under enhetlig ledning. Så- lunda måste statsagronomavdelningarna, de statliga delarna av den lokala organisationen, analysverksamheten och den statistiska verksamheten ges möjlighet att arbeta i direkt anslutning till varandra. Den enskilde försöks- ledaren måste ha möjlighet att nära följa och övervaka sina försök, om arbetsresultatet skall bli gott. Vikten härav är större ju mera komplicerade försöken äro.

En sådan uppsplittring av försöksorganisationen som utredningen före- slagit kan befaras få svåra konsekvenser. Om de olika arbetsmomenten skola fördelas på olika organ och vissa av dessa därtill skola ha ekonomisk gottgörelse för sina deluppgifter ligger det alltför nära till hands att verk- samheten blir slentrianmässig och urartar till en mekanisk hantering av arbetsmaterialet.

Verksamhetens upprustning

Utredningen har framlagt vissa förslag till förstärkning av såväl hög- skoleverksamheten som försöksverksamheten. Jag ansluter mig i stort till dem men vill anföra att jag i nedanstående avseenden finner dem otillräck- liga.

___—_

Försöksstatistiken. Utredningen föreslår, att försöksverksamhetens nuva- rande avdelning för statistik och försöksteknik avskaffas, och att ett uni- versitetslektorat i statistik istället inrättas inom högskolans institution för företagsekonomi. Utan att på något sätt vilja bestrida vikten av att den eko- nomiska sektorn vid högskolan tillföres viss statistisk sakkunskap vill jag framhålla att det föreslagna arrangemanget är otillfredsställande ur försöks- verksamhetens synpunkt. Statistisk sakkunskap och statistiskt arbete har en utomordentligt viktig, för att inte säga fundamental roll i så gott som allt modernt försöksarbete. Skall en försöksorganisation kunna arbeta tillförlit- ligt och fylla sin uppgift på ett tillfredsställande sätt, hör den inom sig ha tillgång till statistisk sakkunskap av hög valör. Den kan inte enbart lita till att konsultera vissa tjänstemän inom en ekonomisk institution. I sammanhanget må erinras om att försöksstatistik inte är detsamma som ekonomisk statistik.

Lokalorganisationen. Som ovan framhållits är det betydelsefullt att försöks- verksamheten har en stark lokalorganisation. För närvarande spelar hus- hållningssällskapen en betydande roll inom denna, och enligt utredningen skall rollen ytterligare utökas. Som regel ha emellertid hushållningssällska- pen inga specialister på försöksverksamhet i sin tjänst, utan denna hand- haves av konsulenterna. Dessa äro ofta utomordentligt intresserade av för- söksverksamheten, men de kunna endast ägna sig åt den vid sidan av sin egentliga huvuduppgift, upplysningsarhetet. Möjligheterna för sällskapen att väsentligt förstärka sin medverkan i försöksverksamheten äro därför begränsade såvida inte konsulentkadern ökas eller upplysningsverksamhe- ten tillbakasättes.

Med hänsyn till det sagda är jag tveksam om lämpligheten att låta sällska— pen i respektive län bli den »lokalt ansvarige huvudmannen» för försöks- verksamheten och att till dem överlåta ansvaret för verksamheten vid de till lantbruks- och lantmannaskolorna förlagda fasta försöksstationerna.

Vidare ifrågasätter jag om icke den föreslagna statliga lokala försöks- organisationen blir för svag. Försöksledarna äro fåtaliga, och vidare ha de, när-det gäller husdjurs- och trädgårdsområdena, i majoritetsalternativet blivit så lågt placerade i lönehänseende, att tjänsterna kunna befaras bli passagebefattningar. Om hänsyn tages till att utredningen samtidigt före- slår försöksgårdsorganisationens nedläggande, kommer man fram till, att dess förslag beträffande den statliga lokalorganisationen är mycket restrik- tivt och innebär en uttunning ifråga om jordbruksförsöksverksamheten. Jag finner en utveckling i denna riktning betänklig. I sammanhanget vill jag även anföra att jag anser utredningens negativa omdömen om försöksgårds- verksamheten vara överdrivna och att jag icke kan ansluta mig till dem.

Inrättandet av en jordbrukets provningsanstalt

Under anförande av motivet, att en viss provningsverksamhet förekom- mer inom den nuvarande försöksverksamheten och att denna bör avskiljas från verksamheten i samband med dennas sammanfogande med högskole- institutionerna, har utredningen föreslagit inrättandet av en särskild jord- brukets provningsanstalt. Anstalten skulle få en mycket säregen organisa- tion i så måtto, att den i varje fall tills vidare endast skulle bestå av vissa administrativa enheter, en direktör och ett antal provningsnämnder. Per- sonal eller andra resurser för eget provningsarbete skulle anstalten inte ha — förutom direktören skulle personalen till en början endast bestå av en kontorist _— utan allt tekniskt provningsarbete skulle utföras av andra orga- nisationer, i första hand de olika föreslagna försöksorganen inom KLSL. Organen finge sålunda tänkas ha skyldighet att upplåta sina resurser och lämna service till provningsanstalten i den utsträckning anstalten begär. Härför skulle ersättning utgå.

Att behov föreligger av en viss provningsverksamhet på jordbrukets om— råde är obestridligt. Behovet är också säkerligen i tilltagande allt eftersom jordbruket i allt större omfattning ökar sina inköp av olika produktions- medel från industrien. Det kan även vara berättigat, att staten mot ersätt- ning tillhandahåller möjligheter för den som vill ha provning genomförd.

Emellertid kan jag inte dela utredningens uppfattning om hur provnings- verksamheten bör vara organiserad. Jag anser det icke behövligt att i nu- varande läge inrätta ett fristående nytt organ för densamma och får i sam- manhanget anföra följande.

Som utredningen framhållit, har de nuvarande försöksanstalterna i viss omfattning åtagit sig att utföra provning. Enligt min uppfattning har emel- lertid utredningen överskattat volymen av denna, åtminstone när det gäller försöksanstalterna vid Ultuna. Emellan den rena provningsverksamheten och det som utredningen benämner den egentliga försöksverksamheten före- finnes nämligen ett betydande område, inom vilket en verksamhet förekom- mer, som hellre bör betecknas som en försöksverksamhet för anpassning av den praktiska jordbruksdriften till nya produktionsmedel än såsom en provningsverksamhet. Till detta mellanområde hör så gott som hela försöks- verksamheten med handelsgödsel. Vi ha här att göra med ett fåtal stora stapelvaror från den kemiska industrien, som ställts till jordbrukets för- fogande och där spela en utomordentligt stor roll för hela produktionen. När försök göres med någon av dessa varor, t. ex. superfosfat, vilket sker i stor omfattning, så kan man knappast säga, att denna vara provas, i varje fall inte i den meningen, att superfosfatfabrikanterna låter prova sina pro- dukter praktiskt i avsikt att sedan söka förbättra dem på olika sätt. I stället ligger varan fast såsom en produkt ställd till jordbrukets förfogande, där den användes i stor omfattning. Försöksverksamheten har till uppgift, inte

att prova varan, utan att undersöka på vilket sätt den bäst och mest eko- nomiskt kan sättas in i jordbruksdriften, vilka mängder som bör användas, till vilka grödor och på vad sätt den skall ges, etc. Den nu skildrade situa— tionen torde inte bara gälla försöksverksamheten med superfosfat och göd- selmedel i allmänhet utan även vissa delar av försöksverksamheten med t. ex. fodermedel och de moderna ogräsbekämpningsmedlen. De sistnämnda finnas av olika grundtyp, och den försöksverksamhet, som bedrives med dem, torde i lika hög grad kunna betecknas såsom verksamhet för lämplig anpassning som verksamhet för provning.

Den anförda mellanformen av försöksverksamhet är givetvis av mycket stort intresse för jordbruket. Den står enligt min uppfattning mycket nära den »egentliga» försöksverksamheten, men det skall inte bestridas att verk— samheten och dess resultat följas med största uppmärksamhet av handeln och industrien. De senare ha ju självfallet det allra största intresse av den anpassningsprocess, som försöksverksamheten ifråga kan föranleda.

Förekomsten av nu anförda mellanområde gör gränsdragningen mellan vad som skall kallas provning och vad som är försöksverksamhet ytterst vansklig. Detta i förening med att den egentliga provningsverksamheten av allt att döma tills vidare kommer att bli liten gör, att jag icke kan finna det nödvändigt, att nu inrätta ett nytt statligt organ för densamma. I stället borde försöksverksamheten utan större svårighet själv kunna ta hand om den provningsverksamhet, som kan förekomma. Vad som här skulle er- fordras, och som, så vitt jag kan förstå, helt skulle kunna ersätta den före- slagna nya anstalten, är vissa fasta bestämmelser att iakttaga, när försöks- verksamheten arbetade med produkter av kommersiellt intresse. Dessa bestämmelser skulle bl.a. ange taxor för beställningsarbeten, och vidare skulle de ange principer för försöksresultatens bedömning och publicering, varvid den enskilde tjänstemannen skulle avlastas från ansvaret att stå som ensam bedömare och författare till försöksmeddelandena. Om det visade sig erforderligt, skulle provningsnämnder av den typ, som utredningen föresla- git mycket väl kunna införas även vid anstalterna.

Att på detta sätt komplettera försöksorganisationerna skulle vara enkelt och billigt och enligt min mening lika effektivt som att inrätta en särskild provningsanstalt, vilken f. ö. enligt utredningsförslaget skulle bli nödsakad att repliera på försöksorganisationen i de flesta tekniska avseenden. Jag medger dock gärna, att en på olika högskoleinstitutioner uppsplittrad och organisatoriskt icke så starkt sammanhållen försöksverksamhet skulle ha svårare att handha dessa relativt ömtåliga arbetsområden än en fastare organiserad, fristående försöksanstalt. Jag återkommer till denna fråga se- nare men vill redan nu peka på, att några svårigheter knappast försports i samband med den provningsbetonade verksamhet, som exempelvis statens växtskyddsanstalt utövar parallellt med sin övriga verksamhet.

Synpunkter på den nuvarande organisationen

När det gäller alternativ till det organisationsförslag, som utredningen framlagt, är det självfallet, att uppmärksamhet först bör ägnas åt den nu- varande organisationen och åt möjligheterna för dess bibehållande. Som bekant innebär den, att försöksverksamheten och högskoleverksamheten äro partiellt samorganiserade, men att försöksverksamheten till huvudsaklig del är sammanhållen inom tvenne försöksanstalter vid sidan av högskoleinsti- tutionerna. _

En viss samorganisation mellan försöksverksamhet och högskoleverksam- het har förekommit ända sedan 1930-talet. Så gott som oavlåtliga diskussio- ner har emellertid samtidigt pågått om lämpligheten härav, och ett flertal utredningar ha behandlat frågan. Vid remissbehandlingen av det förslag, som ligger till grund för den nuvarande, av 1948 års riksdag beslutade ut- formningen av organisationen, uttalade sålunda vissa instanser sin anslut- ning till tanken på en partiell samorganisation. Andra åter ställde sig helt avvisande.

Lantbruksstyrelsen anförde sålunda, att det samband, som rådde mellan forskning, högre undervisning och försöksverksamhet, väl borde bestå men att en utvidgning av högskolans uppgifter härutinnan framstode som mindre välbetänkt. Skulle så ske, torde det snart nog, enligt lantbrukssty- relsens upptattning, komma att visa sig nödvändigt att skilja verksamhets- uppgifterna åt. Förslaget om den högre undervisningens och försöksverk- samhetens ledning betecknades av lantbruksstyrelsen såsom både en över- organisation och en dualism, som icke skulle vara ändamålsenlig. Lant- bruksakademien ansåg, att försöksverksamheten borde skiljas från forsk- ningen vid lantbrukshögskolan. Försöksverksamhetens i mera utpräglad grad målinriktade och av jordbrukets aktuella problem direkt beroende forskningsarbete samt dess nära anknytning i övrigt till det praktiska jord- bruket gåve denna, enligt akademiens mening, en helt annan karaktär än den inom respektive ämnesområden mera fria och av dagens frågor icke nöd- vändigtvis påverkade forskning, som skulle bedrivas vid högskolan. Högsko- lan hade ju dessutom som en andra huvuduppgift att meddela högre under- visning. Högskolans verksamhet bleve på så sätt mera enhetlig och samlad. Inom jordbrukets försöksverksamhet funne man däremot, om samtliga gre- nar av densamma beaktades, ett flertal såväl lokalt som med hänsyn till upp- gifter och arbetsmetoder vitt skilda organ, vilket gjorde, att försöksverksam— heten krävde en mycket omfattande organisationsapparat. Olikheterna i de berörda avseendena mellan försöksverksamheten å ena sidan och lant- brukshögskolans forskning och undervisning å andra sidan ansåg akademien vara av så stor betydelse, att försöksverksamhetens organiserande såsom en i förhållande till högskolan helt friställd anstalt i princip måste förordas. Även jordbrukets forskningsråd uttalade, att ett särskiljande av försöks-

verksamheten från forskningen och den högre undervisningen syntes mcd- föra den bästa organisationsformen. Styrelsen för Alnarps lantbruks-, me- jeri- och trädgårdsinstitut uttalade sig helt emot förslaget till samorganisa- tion av forskningen och den högre undervisningen samt försöksverksam- heten och menade, att förslagets premisser vore felaktiga. Förslagets genom- förande innebure, enligt styrelsens uppfattning, tillkomsten av en otymplig organisation, där varken forskning eller försöksverksamhet finge komma till sin rätt, utan där båda måste bli lidande. Styrelsen anförde vidare, att en allt för långt gående centralisering av hela jordbruksförsöksverksamheten skulle vara till men för dess effektivitet, i synnerhet om den skulle medföra ett onaturligt sammankopplande av försöksverksamheten med lantbrukshög- skolan. Även 1946 års trädgårdsförsökskommitté tog helt avstånd från för- slaget och anförde bl.a., att den ansåge det viktigare med organiserat sam- band mellan olika försöksgrenar än mellan försöksverksamhet och den forskning, som bedrives vid en fackhögskola.

Den partiella samorganisationen i den utformning, som den erhöll av 1948 års riksdag, har nu ägt bestånd i ett drygt decennium. Erfarenheterna av den äro givetvis olika på olika håll. För egen del skulle jag vilja anföra följande.

Genom att samorganisationen mellan försöksverksamheten och högskole- institutionerna endast varit partiell, har bägge sidor kunnat arbeta utan större inbördes friktioner eller störningar. Jordbrukshögskoleutredningens uppfattning, att erfarenheterna av den nuvarande organisationsformen skulle bestyrka farhågor för slitningar mellan försöksanstalterna och hög- skoleinstitutionerna i fråga om medelstilldelning och resursanvändning, om organisationen skulle fortsätta, kan jag inte dela. Enligt lnin erfarenhet har slitningarna i berörda avseenden mellan de bägge sidorna snarare varit mindre än mellan högskoleinstitutionerna inbördes.

Å andra sidan torde något positivt utbyte av samorganisationen i form av gemensamt användande av resurser eller ökad effektivitet knappast kun- nat spåras. Man kan inte heller säga, att det fackliga samarbetet mellan för- söksanstalterna och högskoleinstitutionerna underlättas av den partiella samorganisationen, i jämförelse med om de bägge sidorna varit organisato- riskt åtskilda men förlagda till samma plats. Ser man sedan på olika detal- jer inom organisationen, finnes otvivelaktigt vissa ofullständigheter. Man kan t. ex. peka på den tungroddhet, som uppkommit genom att det akade— miska befordringsväsendet har tillämpats vid tjänstetillsättningar inom för- söksanstalterna, den oklara organisatoriska ställning som vissa befatt- ningar, däribland överinspektörsbefattningen, intagit, etc. Vidare har för- söksgårdssystemet tidvis funktionerat mindre väl ifråga om vissa gårdars driftsekonomi, en brist, som emellertid numera får anses vara avhjälpt i och med att styrelsen fått en särskild person till förfogande med uppgift att biträda vid gårdarnas förvaltning. Vissa svårigheter ha vidare uppkommit

vid försöksverksamhetens befattning med handelsgödselmedel. Svårigheterna, som nu äro föremål för en särskild utredning, hade förmodligen kunnat undvikas i den utsträckning de bero på organisatoriska förhållanden, om fasta riktlinjer hade funnits för emottagandet av medel från industri och handel och för försöksresultatens publicering. _— Överinspektörens och sty- relsens befattning med verksamheten vid vissa utomstående institutioner har fungerat utan friktion. Det positiva utbytet av organisationen i detta avseende får emellertid inte överdrivas. Möjligen skulle det ha blivit större, om överinspektören tilldelats en starkare ställning i sammanhanget.

Sammanfattningsvis skulle jag i fråga om den nuvarande organisationen vilja anföra, att även om den innehåller vissa principiella felaktigheter, ha dessa inte gjort sig gällande i så hög grad, att anledning i och för sig finnes att riva upp den från grunden, framförallt inte, om de olägenheter, som en större omorganisation skulle åsamka det löpande arbetet, tagas i beaktande. I varje fall är den nuvarande organisationen enligt min mening avgjort att föredraga i jämförelse med den som utredningen föreslagit.

Å andra sidan ha de senaste årens utveckling medfört, att synen på orga- nisationen av den lantbruksvetenskapliga verksamheten i stort ha föränd- rats. Den långtgående uppsplittringen av verksamheten på en rad små och mycket små arbetsenheter, som föreligger i vårt land, har kommit att te sig allt mera hindersam för en rationell utveckling. Ett sammanförande av åt— minstone en del av de små enheterna till större mera tidsenligt utrustade sådana förefaller oundvikligt om inte stagnation skall uppkomma. En sådan integration kan inte tänkas bli genomförd utan att den nuvarande orga- nisationen av KLSL beröres. Med hänsyn härtill, och då ett omfattande utredningsarbete för närvarande är igång inom olika avsnitt av den lant— bruksvetenskapliga verksamheten, vill jag — trots vad som nyss sades och efter en viss tvekan — föreslå, att organisationen ifråga omprövas i ett vi- dare sammanhang. Huvudriktlinjerna böra härvid vara, att försöksverk- samheten och högskoleuerksamheten inom KLSL åtskiljas organisatoriskt, varefter försöksverksamheten sammanföres med annan försöksverksamhet på jordbruksområdet till större enheter och högskoleverksamheten på lämp- ligt sätt anknytes till annan högskoleverksamhet. Jag kommer att utveckla dessa huvudsynpunkter i det följande.

Från varandra fristående högskola och försöksanstalt

Om försöksverksamheten skildes ut från högskoleverksamheten inom KLSL, skulle detta omedelbart medföra, att högskoleverksamheten kunde ges en enkel och redig organisatorisk uppbyggnad efter traditionellt möns— ter. Den likhet i organisatoriskt avseende, som lantbrukshögskolan skulle få i jämförelse med andra högskolor och i viss mån med universiteten, skulle vara till stor fördel ur samordnings- och samarbetssynpunkt. Likaså

skulle en fristående försöksorganisation med egen styrelse och chef kunna göras enkel och överskådlig i organisatoriskt hänseende. Dess olika delar skulle kunna sammanfogas till en effektivt arbetande enhet.

Ett åtskiljande av högskoleverksamheten och försöksverksamheten borde, som ovan antytts, kunna åtföljas av sådana bestämmelser, att de bägge från varandra fristående organisationerna i viss utsträckning kunde begagna varandras resurser. Sålunda förefaller det naturligt, att en högskoleinstitu- tion, som för fullföljandet av en forskningsuppgift behövde utföra lokalt förlagda försök, kunde få tillfälle att utnyttja försöksorganisationernas re- surser. Likaså kunde bestämmelser finnas, enligt vilka det ålåge försöks— organisationens tjänstemän att t.ex. demonstrera sitt material i samband med högskoleundervisningen. Å andra sidan borde försöksorganisationen kunna beredas tillfälle att, när så behövdes, för vissa arbetsuppgifter få an- lita excmpelvis speciallaboratorier och dyrbarare instrumentutrustning inom högskolan.

Det må framhållas att det föreslagna skiljandet av högskoleverksamheten och försöksverksamheten inte behövde genomföras dogmatiskt. En viss mo— deration och urskiljning kunde iakttagas. Om vissa mindre försöksavsnitt eller försöksbetonade verksamhetsgrenar, som nu förekomma inbyggda i högskolan, praktiskt sett kunna ligga kvar där tills vidare, finns, så länge vederbörande institutionsföreståndare vill ha verksamheten om hand, ingen större anledning att flytta den. Ifrågavarande verksamhet bör emellertid anses vara försöksverksamhet, och när en institutionschef eller hans efter- trädare vid nytillsättning vill överlämna den mera definitivt till försöks- sidan för att istället bli i tillfälle att mera helt ägna sig åt sina egentliga ar- betsuppgifter bör detta ske.

Vad som nu sagts i fråga om skiljande av försöksverksamhet och hög- skoleverksamhet inom jordbruksområdet, gäller också trädgårdsområdet och mejeriområdet. Jag vill i detta sammanhang erinra om vad 1946 års trädgårdsundervisningskommitté har uttalat i ett av sina betänkanden (S.O.U. 1948: 5):

Erfarenheterna av den nuvarande ordningen vid Alnarp ge vid handen, att värdet av den organisatoriska sammankopplingen mellan försök och undervis— ning överdrivits. Undervisning och försök handhavas av i stort sett skild personal med skilda arbetsresurser. Elever och lärare vid trädgårdsavdelningen besöka visserligen försöken ett par gånger om året, men den intima samverkan, som förutsatts, har knappast kommit till stånd. Trådgårdsavdelningens lärare ha näm- ligen till sitt förfogande ett betydande material för demonstrationer och övningar inom Alnarps trädgårdar, och det är då naturligt, att eleverna i första hand få taga del därav. Försök och undervisning kunna dessutom ömsesidigt berika var- andra, utan att de båda verksamhetsgrenarna inordnas i en och samma institu- tion. Storleken av de besparingar i driftskostnader, som skulle göras genöm en sammankoppling av försök och undervisning äro obetydliga, enligt vad en inom

kommittén företagen utredning ådagalagt. De skulle i stort sett inskränka sig till någon besparing i fråga om administrativ personal. Vissa institutioner, såsom bibliotek, kunna användas gemensamt, även om försök och undervisning erhålla skild administration.

Kommittén har alltså med stöd av erfarenheterna på Alnarp funnit, att en sam- mankoppling av trädgårdsförsök och högre trädgårdsundervisning ej medför egentliga fördelar. Då det är viktigare med organisatoriskt samband mellan träd- gårdsförsök och övriga försök inom jordbruk med binäringar än mellan träd- gårdsförsök och undervisning, böra förutsättningar för en anordning av först- nämnda slag skapas. Den kan icke lämpligen komma till stånd, om trädgårdsför- sök och högre undervisning sammanknytas.

Av dessa skäl föreslår kommittén, att trädgårdshögskolan och statens trädgårds- försök organiseras som skilda institutioner med var sin administration.

Givetvis böra de båda institutionernas forskningsresultat ömsesidigt utbytas. Dessutom bör trädgårdsförsökens huvudanstalt förläggas så, att försöksverksam- heten utan olägenhet kan i studiesyfte utnyttjas av trädgårdshögskolans lärare och elever. Som närmare utvecklas i andra sammanhang, föreslår komittén, att trädgårdshögskolan förlägges till Alnarp och huvudanstalten för statens trädgårds- försök i närheten härav. Genom en sådan åtgärd skulle undervisningens önske- mål tillgodoses.

Samorganisation av försöksverksamheten

Den nuvarande uppsplittringen och behovet av en samorganisation. Som ovan framhållits, är försöksverksamheten och annan vetenskapligt betonad programbunden verksamhet (förädlingsverksamhet, provningsverksamhet och kontrollverksamhet) inom lantbrukets, trädgårdsnäringens, skogsbru- kets och veterinärväsendets områden starkt splittrad i vårt land. Splitt- ringen torde vara väsentligt större hos oss än i de flesta andra länder. Ge- nom den historiska utvecklingen ha vi fått ett antal små och från varandra oftast fristående enheter: statens skogsforskningsinstitut, statens jordbruks- försök, statens växtskyddsanstalt, statens frökontrollanstalt, statens-lant- brukskemiska kontrollanstalt, statens husdjursförsök, statens veterinärme- dicinska anstalt, statens me jeriförsök, statens trädgårdsförsök, statens forsk- ningsanstalt för lantmannabyggnader, statens maskinprovningar m.fl., var— till kommer ett flertal mer eller mindre starkt statsunderstödda enskilda institutioner såsom Sveriges utsädesförening, Weibullsholms växtförädlings- anstalt och Föreningen för växtförädling av fruktträd samt slutligen det halvstatliga Jordbrukstekniska institutet. Den starka uppsplittringen är föga rationell, och man kan räkna med att olägenheterna avlden komma att öka allt eftersom utvecklingen kräver ökat samgående mellan olika dis- cipliner.

Uppsplittringen och dess olägenheter ha tidigare varit uppmärksammade. Sålunda har riksdagens år 1943 församlade revisorer framhållit, att för- söksverksamheten på jordbrukets område icke syntes vara tillfredsstäl-

lande ordnad. Det rådande systemet med ett flertal självständigt arbetande anstalter och institutioner, var och en med sin styrelse, måste enligt reviso- rernas mening leda till splittring av verksamheten och därmed till bristande effektivitet. Det förekom sålunda, att arbeten, som utfördes vid den ena anstalten ofta helt eller delvis sammanföll med de uppgifter, varmed en annan institution vore sysselsatt. Revisorerna ansågo olägenheterna giva anledning till att frågan om ett sammanförande av de olika grenarna av försöksverksamheten på jordbruksområdet borde upptagas till en allsidig prövning. Det kunde härvid möjligen komma att visa sig erforderligt och lämpligt att från sambandet med lantbrukshögskolan frigöra såväl jord- bruksförsöksanstalten som husdjursförsöksanstalten. Beträffande den före- slagna samorganisationen av försöksverksamheten syntes det revisorerna ligga närmast till hands, att anstalter med i stort sett samma verksamhets- områden ställdes under en gemensam styrelse med de särskilda anstalternas föreståndare såsom föredragande. I denna styrelse borde det praktiska jord- bruket vara starkt representerat. I fråga om institutioner, vilkas arbetsom- råden omfattade växtodlingen i detta begrepps mest vidsträckta bemärkelse, kunde en sådan sammanslagning tänkas omfatta jordbruksförsöksanstalten (jämte den med anstalten införlivade Svenska vall— och mosskulturför— eningen), växtskyddsanstalten, centrala frökontrollanstalten och lantbruks— kemiska kontrollanstalten. Eventuellt skulle även statens trädgårdsförsök sortera under denna styrelse. Det kunde måhända vid en utredning av frå- gan om sammanförande av olika grenar av försöksverksamheten jämväl bliva erforderligt att klarlägga den ställning, som de statsunderstödda före- tagen, Sveriges utsädesförening och W. Weibull AB borde intaga till en så- dan organisation. Givetvis borde även den nämnd, som enligt beslut av 1943 års riksdag var avsedd att handhava upplysningsverksamheten på jordbru- kets område, sortera under styrelsen för den samlade försöksverksamheten.

Sedan riksdagsrevisorernas uttalande gjordes ha vissa åtgärder som be- kant vidtagits — närmast efter beslut av 1948 års riksdag — för en partiell samorganisation av vissa delar av försöksverksamheten. Som ovan fram- hållits är dock splittringen alltjämt mycket påtaglig.

Samtidigt som jordbrukets utveckling under senare år har medfört en kraftig ökning i fråga om behovet av vägledande resultat från olika för- söksinstitutioner, har utbyggnaden av dem av olika skäl kommit att gå myc- ket långsamt, och i vissa fall har den helt avstannat. Ett starkt behov av upprustning har blivit följden, och olika utredningar i avsikt att förbereda upprustningsåtgärder ha igångsatts. Vissa sådana utredningar, berörande bland annat växtskyddsverksamhetens upprustning och stödet till växtför- ädlingsverksamheten, ha avslutats, men åtgärder ha ännu knappast vid— tagits för de framlagda förslagens förverkligande. Andra nyligen avslutade utredningar gälla den lantbrukskemiska analysverksamhetens sammanfö— rande till en fristående anstalt förlagd till Ultuna, frökontrollanstaltens för-

flyttning till södra Sverige och växtskyddsanstaltens förflyttning till Upp- sala-området samt omorganisationen av Föreningen för växtförädling av fruktträd till ett halvstatligt institut. En pågående utredning behandlar verksamheten vid statens skogsforskningsinstitut och jordbrukshögskole- utredningens arbete har bland annat berört statens jordbruksförsök, statens husdjursförsök, statens trädgårdsförsök och statens mejeriförsök. Tidpunk- ten just nu borde därför vara lämplig att undersöka de möjligheter, som kan finnas att inbördes sammanföra en del av de olika verksamhetsgre- narna i avsikt att erhålla någon eller några större och, som man hoppas, mera effektivt och billigare arbetande organisatoriska enheter.

I detta sammanhang må erinras om att utredningen i avsikt att befordra samarbetet mellan olika försöksanstalter föreslagit inrättande av ett jord- bruksförsöksråd. Enligt min uppfattning finnes anledning betvivla att en sådan församling kan bli till nämnvärd nytta.

Samorganisationens omfattning. Statens jordbruksförsök, statens husdjurs- försök, statens trädgårdsförsök och statens växtskyddsanstalt ha mycket gemensamt och äro redan nu delvis samorganiserade på så sätt, att styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök fungerar som styrelse respektive överstyrelse för dem. Statens jordbruksförsök och statens hus- djursförsök ha sedan gammalt ett nära fackligt samarbete på åtskilliga om- råden såsom i frågor rörande foderproduktion och foderkonservering. Mel- lan statens jordbruksförsök och statens trädgårdsförsök råder likaledes ett nära samband, och deras arbetsområden sammanfalla på många punkter, t. ex. beträffande frågor, som gälla den fältmässiga köksväxtodlingen. Bägge de sistnämnda anstalterna ha en verksamhet, som i sin tur i många avseen— den kommer nära växtskyddsanstaltens. Åtskilliga frågor gällande gödsling, växtföljder och sorter ha sålunda en direkt anknytning till växtskyddsan- stalternas arbetsområde. Den nära samhörigheten mellan de tre anstalterna gör frågan om en mera fullständig samorganisation naturlig. I samman- hanget kan erinras om 1946 års trädgårdsundervisningskommittés ovan citerade uttalande, att då det är viktigare med organisatoriskt samband mellan trädgårdsförsök och övriga försök inom jordbruk med binäringar än mellan trädgårdsförsök och undervisning, böra förutsättningar till en an- ordning av förstnämnda slag skapas. Som bekant äro statens jordbruksför— sök och statens husdjursförsök förlagda till Ultuna, statens trädgårdsförsök till Alnarp och statens växtskyddsanstalt till Stockholm. Att anstalterna äro förlagda på olika håll, utgör enligt mitt förmenande intet större hinder mot en samorganisation. I sammanhanget må dessutom erinras om att lokalise— ringsutredningen i ett i november år 1959 avgivet betänkande föreslagit växtskyddsanstaltens förflyttning till Uppsala-området. Den skulle i så fall komma att bli belägen i omedelbar närhet av statens jordbruksförsök och statens husdjursförsök.

En verksamhet av central betydelse för de fyra nu diskuterade försöks- anstalterna är den lantbrukskemiska analysverksamheten. Statens jord- bruksförsök och statens husdjursförsök har för närvarande sin analysfråga ordnad genom analyslaboratoriet vid Ultuna, medan statens trädgårdsför- sök och statens växtskyddsanstalt äro hänvisade till egna mindre labora- torier, till statens lantbrukskemiska kontrollanstalt eller till de lantbruks- kemiska kontrollstationerna. Enligt beslut av 1956 års riksdag skall analys- laboratoriet vid Ultuna sammanslås med statens lantbrukskemiska kontroll- anstalt till en enhet, förlagd till Ultuna och benämnd statens lantbrukske- miska Iaboratorium. En sedermera tillsatt utredningsman har i ett år 1958 avgivet betänkande förutsatt, att laboratoriet skall bilda en självständig stat- lig anstalt med egen styrelse, administrativ chef och ekonomisk förvaltning. Av betänkandet framgår att anstalten såsom administrativ enhet kommer att bli liten. I ekonomiskt avseende skulle den till stora delar bli självbä- rande. Av de beräknade årsintäkterna å 600 000 kronor skulle emellertid icke mindre än 375 000 kronor eller drygt 62% inflyta i form av analys- avgifter från KLSL, där de i huvudsak skulle komma från försöksverksam- heten. Statens jordbruksförsök och statens husdjursförsök skulle sålunda bli laboratoriets helt dominerande beställare och laboratoriet skulle till huvudsaklig del bli ett försöksverksamhetens serviceorgan. Eftersom be- ställarna från försöksverksamheten följaktligen på ett avgjort sätt komma att påverka laboratoriets omfattning och ekonomi, blir en anpassning och sammanhållning mellan de två verksamhetsgrenarna synnerligen ange- lägen. .

Det sagda talar enligt min uppfattning med stor styrka för att laboratoriet direkt samorganiseras med försöksverksamheten. I sammanhanget bör även erinras 0111 att försöksverksamhetens behov av analysdata ökar för varje år genom den pågående utvecklingen mot större, mera fullständiga och komplicerade försök. Även för statens trädgårdsförsök liksom för statens växtskyddsanstalt är en omedelbar tillgång till ett större analyslaboratorium av största vikt. Särskilt må framhållas, att statens växtskyddsanstalt i sitt arbete är starkt beroende av kemiska analysmöjligheter av delvis avancerat slag.

Utöver att vara serviceorgan för försöksverksamheten skall, enligt 1956 års riksdagsbeslut och enligt vad nyssnämnda utredningsman närmare an- fört, det lantbrukskemiska laboratoriet vara en allmän analysanstalt för jordbruket. Denna uppgift behöver inte på något sätt hindras av att labora- toriet inorganiseras i försöksverksamheten. Snarare torde de kontakter, som laboratoriet på detta sätt får med jordbrukarna och deras organisationer bli till nytta för försöksorganisationen.

Vilka av de nuvarande fristående anstalterna med lantbruksvetenskapligt betonad verksamhet, som med fördel ytterligare kunde ingå i den nu skisserade gemensamma större enheten, kan givetvis bli föremål för dis-

kussion. Enligt min uppfattning kommer närmast statens centrala frö- kontrollanstalt i fråga, vilken har en verksamhet, som i många hänseenden nära berör statens jordbruksförsök, statens trädgårdsförsök, statens växt- skyddsanstalt och i viss mån även det lantbrukskemiska laboratoriet. Enligt ett förslag av lokaliseringsutredningen bör anstalten förflyttas från Stock- holm till södra Sverige. Oavsett om denna förflyttning kommer till stånd eller ej, eller om anstalten eventuellt förflyttas från Stockholm till annan ort, bör en samorganisation med försöksverksamheten kunna äga rum och vara till fördel.

En annan för närvarande fristående anstalt av mindre format, som med fördel borde kunna ingå i den tilltänkta större organisationen, är statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader i Lund. Anstalten har arbets- uppgifter, som på ett mycket påtagligt sätt tangerar verksamheten inom ett flertal andra försöksanstalter, i främsta rummet statens husdjursförsök. Anstaltens närmaste föregångare, statens forskningskommitté för lant- mannabyggnader, har för övrigt i sitt yttrande över 1945 års jordbruksför- söksutredning framhållit, att all försöksverksamhet borde sammanföras under en central, fristående styrelse för försöksverksamheten. Samtliga ins— titutioner, även de som främst syssla med provningsverksamhet, borde en- ligt kommittén anslutas till en central organisation, som även borde etab- lera samverkan med skogliga och veterinära institutioner. Kommittén an— förde i sammanhanget, att sambandet mellan grundforskning och målforsk- ning enligt dess mening inte behövde organiseras, då den senare forsk- ningen använder den förras resultat vid sitt arbete och målforskaren följ- aktligen tvingas att hålla kontakt med grundforskningen.

En annan för närvarande fristående anstalt, som borde tillhöra försöks- organisationen om icke verksamheten övertas av icke statliga organ, är sta- tens mejeriförsök. Anledningen härtill är i första hand den anknytning, som dess verksamhet har till statens husdjursförsöks arbetsuppgifter.

Till den föreslagna större organisationen borde enligt min uppfattning slutligen också verksamheten vid lViad anknytas i den mån verksamheten ej övertages av något icke helstatligt organ. Det må i sammanhanget erinras om att verksamheten ifråga av utredningen betraktats såsom en försöksverk- samhet.

Den sålunda föreslagna samorganisationen skulle innebära, att de nu nämnda mindre anstalterna sammanföras till en enda större, i fackavdel- ningar uppdelad, organisation. Var och en av de olika fackavdelningarna skulle i huvudsak komma att motsvara de nuvarande anstalterna, och var och en av dem skulle ha sin fackavdelningschef. Organisationen i dess hel- het skulle ledas av en chef i förslagsvis överdirektörs ställning, och vidare skulle en styrelse finnas. Det förefaller naturligt, att styrelsen genom an- staltschefen även skulle fungera som inspekterande och samordnande myn- dighet för verksamheten vid de statsunderstödda växtskyddsanstalterna,

Sveriges utsädesförening och Weibullsholms växtförädlingsanstalt. Vidare skulle det vara naturligt, att styrelsen genom anstaltschefen finge möjlig- het att följa och influera på verksamheten vid jordbrukstekniska institutet, vid det föreslagna halvstatliga institutet för växtförädling av fruktträd vid Balsgård samt eventuellt vid andra halvstatliga institut med försöksuppgif- ter på jordbrukets område, som kan tillkomma. Samorganisationens fördelar. Genom samorganisationen skulle enligt min uppfattning en rad synnerligen påtagliga fördelar vinnas. Sålunda skulle de ofta återkommande frågorna om gränsdragningen mellan de olika an— stalterna lätt kunna lösas i en gemensam organisation. Samarbete mellan olika fackavdelningar och deras specialister skulle lätt kunna etableras, t. ex. vid bearbetning av större frågekomplex såsom markbonitetsfrågor, växt- följdsfrågor och ensileringsfrågor. De olika avdelningarna skulle på ett gynnsamt sätt kunna influera på varandras verksamhet, exempelvis genom att växtskyddssynpunkter mera automatiskt än nu anlägges på växtodlings- försöksverksamheten och vice versa, att mejeritekniska synpunkter beaktas vid husdjursförsöksverkS'åmheten etc. Vidare skulle vissa kostnadsbespa— ringar otvivelaktigt kunna göras. Sålunda borde administrationskostna- derna kunna bli lägre vid ett gemensamt, större kansli och en gemensam ekonomiavdelning, där en effektiv kontorsorganisation kunde skapas jäm- fört med kostnaderna för de olika mindre administrativa enheter, som nu finnas. Besparingar borde också kunna göras genom att vissa centrala re- surser såsom växthus, kärlförsöksgårdar, fältförsöksresurser, djurbesätt- ningar och maskinell försöksutrustning kunde användas gemensamt av åtminstone vissa fackavdelningar. Bättre garantier för fullföljandet av de olika fackavdelningarnas arbetsprogram skulle erhållas, och effektiviteten i arbetet skulle bli större, därigenom att välutvecklade stödjeavdelningar skulle kunna inrättas. Förutom förstklassiga resurser för kemisk analys- verksamhet enligt ovan skulle underlag finnas för exempelvis en välutrustad avdelning för statistik och försöksteknik. Inom en större anstalt skulle vi- dare åtgärder kunna vidtagas för arbetsresultatens snabba publicering i en för jordbruket lämplig form, exempelvis genom att en upplysningsavdel- ning arbetande i omedelbar anslutning till de olika fackavdelningarna upp- rättades. Vidare må framhållas, att en samorganisation skulle ge möjlig- het till en enhetlig och inbördes avvägd behandling av avdelningarnas olika ärenden, såsom fastställandet av arbetsprogram samt anslags-, byggnads-, personal- och publiceringsfrågor. Slutligen skulle gemensamma och enhet- liga regler för beställningsarbeten för jordbruket, handeln och industrien kunna utarbetas, likaså regler för provningsbetonade arbetens utförande och för resultatens publicering.

Återverkningar i lokalt avseende. En samorganisation av lantbruksförsöks- verksamhetens centrala resurser enligt nu angivna riktlinjer skulle själv-

fallet motsvaras av en liknande samorganisation på det lokala planet. Detta skulle ge helt nya utgångspunkter och ett fastare underlag för uppordnandet av svårlösta och under årtionden diskuterade frågor rörande den lokala organisationen, såsom statens försöksgårdars och de fasta försöksstationer- nas ställning, utbyggnaden och utrustningen vid statens växtskyddsanstalts och statens centrala frökontrollanstalts filialer och vid statens trädgårds— försöks stationer samt vidare statsstödet till de lokala lantbrukskemiska kontrollstationerna och frökontrollanstalterna.

Vid samorganisationen i fråga kunde i varje fall en del av de nuvarande lokala, mindre arbetsenheterna lämpligen föras samman till större gemen- samma stationer förlagda till lämpliga platser i landet. Varje station borde vara så stor, att personalen kunde vara specialiserad på olika arbetsområ- den, t. ex. markfrågor och gödsling, växtodling, Växtskydd och husdjursfrå— gor. De olika specialisterna skulle i organiserad samverkan kunna allsidigt angripa de olika problemen inom stationens distrikt. Varje station skulle kunna utrustas väl i tekniskt avseende inom en rimlig kostnadsram, efter— som mycket av utrustningen, t. ex. försöksfält, försöksteknisk utrustning, försökspatruller, laboratorium, kontorsorganisation etc. i viss utsträckning kunde användas gemensamt.

Man har anledning förmoda att om ett antal försöksstationer av här skis- serat slag komme till stånd, så skulle dessa var och en inom sitt distrikt bli i stånd att tämligen självständigt men givetvis i samverkan med den centrala organisationen bearbeta olika problem. En viss önskvärd geografisk de- centralisering av försöksverksamheten skulle härigenom uppkomma.

Mellan de här skisserade större lokala försöksstationerna och hushåll- ningssällskapen skulle självfallet ett mycket nära samarbete komma att råda. Hushållningssällskapen skulle sålunda i stor utsträckning bli impuls- givande för stationernas verksamhet, och vidare skulle de i hög grad komma att bygga sitt upplysningsarhete på resultaten från stationerna. Dessutom skulle hushållningssällskapen givetvis i stor utsträckning bli stationernas medarbetare, när det gäller det lokala försöksarbetet. Vad som nu sagts om hushållningssällskapen, skulle också komma att gälla för de lägre lantbruks— undervisningsanstalterna.

Utöver kontakten med hushållningssällskapen och andra jordbruksinsti- tutioner skulle försöksstationerna i stor utsträckning komma i direktför- bindelse med jordbrukarna. Sålunda finge man bl. a. räkna med att jord— brukarna i stor utsträckning komme att konsultera stationernas special- utbildade tjänstemän, när det gällde sådana frågor, som en mera allround- uthildad konsulent inte behärskar.

Samarbetsfrågor. I och med att en större anstalt av här skisserat slag orga- niserades, skulle Vissa frågor om dess relationer till vissa ytterligare inrätt- ningar å jordbrukets, veterinärmedicinens och skogsbrukets områden ord-

nas upp. Bland dessa synas statens maskinprovningar, statens veterinär- medicinska anstalt och statens skogsforskningsinstitut komma i första hand. I den mån icke en eller flera av dem rent av skulle inordnas i anstalten, borde åtgärder vidtagas för ett organiserat samarbete. Här må endast erinras om den betydelse, som t.ex. veterinärmedicinska synpunkter numera ha vid planläggning av husdjursförsök och även mejeriförsök.

Beträffande försöksverksamhetens behov av samarbete med högskoleverk- samheten hänvisas till den ovan förda diskussionen.

Sammanförande av högskoleverksamheten

Behovet av större enheter. Liksom försöksverksamheten är högskoleverk- samheten på jordbrukets och angränsande områden starkt uppsplittrad i vårt land. Skogshögskolan, lantbrukshögskolan, veterinärhögskolan samt Alnarpsinstitutet med sina avdelningar för högre trädgårds- och mejeriut- bildning äro sålunda från varandra fristående enheter. Samtliga företräda emellertid områden som i många avseenden äro varandra mycket närbe- lägna. Gränserna mellan vissa av områdena ha dessutom genom de senaste årens utveckling blivit oklarare. Samtidigt som sålunda veterinärerna — vilka mera odelat än tidigare blivit lantbrukets tjänstemän i och med att hästarna försvunnit ur försvaret — i allt större utsträckning börjat intres- sera sig för allmän hälsovård och profylax inom djurbesättningarna, har husdjursagronomerna till följd av den press, som högproduktiva besätt- ningar utsättes för, allt mera tvingats uppmärksamma hälso- och hållbar- hetsproblem. Även mellan vissa andra arbetsområden ha gränserna genom utvecklingen blivit mer suddiga än tidigare.

Som framgår av sammanställningen i tabell 1 äro de separata högskolorna och högskoleavdelningarna små och delvis mycket små med avseende på deras studentantal. Detta medför, att de olika institutionerna bli ringa ut—

Tabell 1. Antal studerande vid vissa högskolor.

Totalantal in- Hösten 1957 an- skrivna stude- tagna stude- rande år 1957, c:a rande, c:a

Lantbrukshögskolan . . . . 280 45 Skogshögskolan ...... 140 43 Veterinärhögskolan ..... 300 30 Alnarp: mej eriingenjörer . . 7 _ hortonomer . . . . 25 1 0

Summa 752 128

Jämförelse: Tekniska högsko- lan i Stockholm ..... 2 700 600

Tabell 2. Antal studerande och avlagda agronomexamina å husdjurslinjen inom K LSL åren 1940—1959.

År Inskrivna Avlagt agro- År Inskrivna Avlagt agm—

nomexamen nomexamen 1940 G 4 1950 4 5 1941 6 2 1951 7 5 1942 e 4 1952 7 7 1943 6 6 1953 2 5 1945 5 6 1955 11 7 1946 13 2 1956 s 8 1947 8 4 1957 6 __ 1948 4 8 1958 2 5 1949 6 1 1959 6 7

nyttjade ur utbildningssynpunkt i förhållande till vad som skulle ha varit fallet, om högskolorna vore större enheter. Särskilt påtagligt framträder detta i fråga om grundläggande ämnen, för Vilka varje högskola nu måste ha sin egen mer eller mindre fullständiga uppsättning av institutioner. Härav följer, att högskoleverksamheten — när den ses ur utbildningssyn- punkt — blir mycket dyrbar. Förhållandet framträder i vissa sammanhang på ett rent av uppseendeväckande sätt. Inom husdjurslinjen vid lantbruks— högskolan har sålunda studentantalet, som framgår av tabell 2, under en följd av år hållit sig omkring 6 i medeltal. För dessa studerande måste vid Ultuna vidmakthållas en dyrbar, men trots detta icke fullgott utrustad, upp- sättning av högskoleinstitutioner för vetenskaplig utbildning på husdjurs— området samtidigt som vid veterinärhögskolan, belägen endast några mil därifrån, en parallelluppsättning institutioner finnes, vilken tages i anspråk av ca 30 studerande per år. Även om institutionerna vid sidan av utbild- ningsverksamheten har en betydande forskningsverksamhet i gång, kan en sådan uppdelning inte vara rationell.

För egen del är jag av den bestämda uppfattningen, att den nuvarande uppsplittringen av högskoleverksamheten på jordbrukets område —— en uppsplittring som för övrigt torde vara större hos oss än i andra länder _ är till betydande nackdel på längre sikt. De små högskolorna och högskole- avdelningarna kunna icke utrustas på ett tillfredsställande sätt, framförallt inte ifråga om institutioner för grundläggande ämnen. Bristerna synas komma att bli alltmer framträdande ju större krav på utrustning, som ut- vecklingen efter hand ställer, och följaktligen måste det bli allt angelägnare att åstadkomma större högskoleenheter. Hur en integration till större en- heter lämpligen bör gå till, kan givetvis diskuteras. Dels kan de nuvarande högskolorna och högskoleavdelningarna sammanföras mer eller mindre med

vissa av universiteten eller med större högskolor under 8:e huvudtiteln, dels kan de sammanföras inbördes.

Möjligheten till ett sammanförande enligt det första av de ovannämnda alternativen kommer att i hög grad bli beroende av den universitets- och högskoleorganisation i stort, som landet kommer att få. Universitetsutred- ningen behandlar för närvarande denna fråga, och när detta skrives före- ligger ännu icke utredningens förslag.

Det andra alternativet, att jordbrukets högskolor och högskoleavdelningar sammanföras inbördes, har tagits upp till diskussion inom jordbrukshög- skoleutredningen, och enligt vad som upplysts även inom de utredningar, som för närvarande behandlar skogshögskolans och veterinärhögskolans förhållanden. Överläggningar i frågan har också vid ett tillfälle ägt rum mellan utsedda representanter för de tre utredningarna. Då jag intager en mera positiv inställning till tanken på ett sammanförande av högskolorna inbördes än vad jordbrukshögskoleutredningen gör i kapitel 15 anser jag mig i frågan böra anföra följande.

Organisationen av en gemensam högskola för jordbrukets, skogsbrukets, trädgårdsnäringens, veterinärväsendets och eventuellt mejeriindustriens be- hov. Högskolans uppgift skulle vara högre undervisning och forskning inom ett ämnesområde, som på sitt sätt är mycket enhetligt: det tekniska-ekono— miska utnyttjandet av marken, växterna och djuren jämte grundläggande studier härför. Högskolan skulle, om man så ville, kunna benämnas »biotek- niska högskolan». Den skulle lämpligen vara uppdelad i avdelningar, för- slagsvis för skogsbruk, jordbruk, trädgårdsodling, husdjursskötsel, veteri- närväsende, teknik, ekonomi och eventuellt mejeri. Centralt skulle finnas kansli, ekonomiförvaltning, centralbibliotek m.m.

Då de nuvarande högskolorna och högskoleavdelningarna äro förlagda på tre olika platser: Stockholm, Ultuna och Alnarp och då stora investeringar i institutioner äro gjorda, måste man förutsätta, att den nya högskolan _— i vissa hänseenden tills vidare och i andra för framtiden — skulle vara lokal- mässigt decentraliserad. Nackdelarna härav synes emellertid icke bli oöver- komliga. Avståndet mellan skogshögskolan-veterinärhögskolan och lant— brukshögskolan, omkring 70 km, är icke större än att dagliga bussförbindel- ser för transport av studerande på statens bekostnad kan övervägas. Dag- lig transport av förslagsvis 50 studerande skulle komma att uppgå till 50 000 kronor/läsår, vilken siffra bör jämföras med den inbesparing, som kan göras genom att dubblering av institutioner etc. undvikes. I samman- hanget bör beaktas, att resor å den anförda sträckan komma att avsevärt underlättas och restiden att förkortas, när den av storflygplatsen Arlanda aktualiserade motorvägen Stockholm-Uppsala blir färdigställd.

På längre sikt finge man väl förutsätta, att skogshögskolans och veterinär- högskolans institutioner överflyttades till Uppsalaområdet. Det må fram-

hållas, att ett sådant överflyttande icke behövde leda till att de bägge hög- skolornas lokaler i Stockholm bleve överflödiga. Med det läge lokalerna ha i närheten av experimentalfältet, skulle de förmodligen med lätthet kunna ut- nyttjas av Stockholms universitet, vars blivande centrum enligt fattade he- slut skall förläggas omedelbart i närheten.

För Alnarps vidkommande är en daglig transport av studerande givetvis icke möjlig utan här finge utbildningen uppdelas i avsnitt på så sätt som jordbrukshögskoleutredningen föreslagit i samband med den högre träd- gårdsundervisningens ordnande.

Fördelar av en gemensam högskola. Genom en samordning enligt ovan av de nuvarande högskolorna skulle olika fördelar vinnas. Sålunda skulle ett bättre underlag erhållas för institutioner för grundläggande ämnen. Vid de nuvarande små högskolorna äro ifrågavarande institutioner i stor om- fattning mindre väl utnyttjade för undervisning. Undervisningsskyldigheten uppgår ofta endast till några tiotal timmar per år och lärare. Härtill kom— mer, att då studerandena äro få och då de oftast ha sitt huvudintresse inrik— tat på de efterföljande tekniskt—ekonomiska ämnena, blir antalet licentian- der och doktorander ringa. Den vetenskapliga aktiviteten inom institutio- nerna blir följaktligen ofta beroende av i vilken utsträckning studerande och forskare med utbildning utanför den egna högskolan arbetar inom institu— tionerna. Svårigheterna att lämpligt inrätta institutioner för grundläggande ämnen och de stora kostnaderna för dem ha medfört, att uppsättningen i vissa hänseenden blivit ofullständig.

Tabell 3. Grundläggande ämnen gemensamma för olika studieriktningar vid en större

högskola. Tillämpningsområde Institutioner för Träd- Hus- Veteri- Meje- Ma- Skogs- Jord- . .. .. . Eko- bruk bruk gårds- djurs- nar- rnn- skm- nomi

odling skötsel väsen dustri lära

Matematik, tillämpad matematik, matematisk statistik ..... x x x x x x x x Meteorologi, särsk. mikroklimato-

logi och bioklimatologi x x x x Kemi ............ x x x x x x Marklära ........... x x x Mikrobiologi ......... x x x x x )( Genetik ........... x x x x x Växtfysiologi och växtanatomi . x x x Växtsystematik ........ x x x Djurfysiologi och djuranatomi . X X

Nationalekonomi ....... x x x x x x x x

Tabell 4. Tillämpade ämnen gemensamma för olika studieriktningar vid en större

högskola. Tillämpningsområde Institutioner för Träd- Hus- Veteri- Me'e- Ma— mmmmwäwm odling skotsel vasen dustri lara

Jordbearbetning x x x Växtnäringsforskning . . . . . x x x Hydrologi och hydroteknik . . . x x x Allmän växtodling . x x x Växtförädling . . . . . . . . . x x )( Växtpatologi . . . . . . . . . x x x Utfodring . . . . . . . . . x x Husdjursgenetik och avelslära »Mjölkproduktionslära». . . . . x x x Allmän maskinlära x x x x x Husbyggnadslära x x x x )( Företagsekonomi x x x x Marknadslära . x x x

Vid en samorganiserad större högskola skulle på grund av det samlade arbetsområdets betydande enhetlighet _— »bioteknik» _ de grundläggande institutionerna kunna vara gemensamma för olika studieinriktningar i mycket stor utsträckning. Undervisningsverksamheten skulle bli av mera normal omfattning, varjämte det flerdubblade studerandeantalet skulle medföra, att antalet licentiander från den egna högskolan ökade. Genom samorganisationen skulle naturligt underlag erhållas för bland annat de institutioner, som äro upptagna i tabell 3. Den storlek, som institutionerna automatiskt skulle få vid den tänkta samorganisationen, skulle medföra, att de kunde göras välutrustade och att verksamheten inom dem skulle kunna differentieras.

I underhandsdiskussionen har någon gång gjorts gällande, att ett sam- manförande av olika grundläggande ämnen enligt ovan icke skulle medföra nämnvärda fördelar, emedan många av ämnena behövde vara specialiserade efter studieriktningarna vid var och en av de nuvarande högskolorna. Det skulle sålunda t. ex. finnas en skoglig, en jordbruksmässig och en trädgårds- mässig marklära på grundläggande stadium, var och en så specialiserad, att en samorganisation vore till ringa fördel, och på samma sätt skulle det fin- nas en åt det agronomiska och en annan åt det veterinära hållet inriktad husdjursgenetik. Påståenden av detta slag torde sakna grund.

Vid en gemensam större högskola skulle även vissa institutioner för till- lämpade ämnen kunna vara gemensamma för olika studieriktningar. Hår-

igenom skulle institutionerna kunna bli större och följaktligen kunna göras mera välutrustade och differentierade. De ungefärliga möjligheterna för ett gemensamt utnyttjande av institutioner för tillämpade ämnen belyses i tabell 4. Den visar även, att samgåendet ger underlag för vissa nya institu— tioner. Dessutom må anföras, att en gemensam större högskola skulle ut- göra ett bättre fundament för utbyggnad av vissa studieriktningar och ar— betsområden än vad var och en av de nuvarande små högskolorna utgör. Exempel på sådana nya arbetsområden äro livsmedelskemi och närings- fysiologi samt vidare sociologi.

Vid en gemensam större högskola skulle ett centralbibliotek kunna in— rättas som vore större och mera allsidigt än de nuvarande, delvis mycket små högskolebiblioteken. Härigenom skulle litteraturtjänsten kunna effek- tiviseras och förbilligas. Inom en större högskoleorganisation skulle vidare kostnadskrävande specialutrustning för forskning kunna finna större ge- mensam användning och därmed bli lättare att anskaffa. Hit hör exempelvis avancerad fysikalisk allmänutrustning — elektronmikroskop, utrustning för isotoparbeten, databehandlingsmaskiner —— jämte servicepersonal här- för, central verkstad för krävande uppdrag, klimatkamrar, växthus, kärl— försöksgårdar och respirometeranläggningar. Inom en gemensam större högskolas ram skulle vidare säväl veterinärhögskolans som husdjursinsti- tutionernas vid lantbrukshögskolan redovisade stora behov av djurbesätt— ningar för forsknings- och undervisningsändamål lättare kunna tillgodoses.

I anslutning till det nu sagda må framhållas, att möjligheterna till forsk- ningsarbete mellan sådana discipliner, som nu tillhöra skilda högskolor, skulle öka genom att en gemensam högskola inrättades. Exempel på sådana områden som nu äro skilda åt, men där ett forskningssamarbete utan tvivel skulle ha mycket att ge är husdjursskötsel-mejeriindustri, husdjursskötsel- veterinärväsen och skogsbruk-lantbruk. I anslutning till den sist anförda kombinationen må erinras om att ca 50% av skogsarealen i vårt land ligger i sambruk med jordbruksfastigheter och att skogen inom dessa spelar en allt större ekonomisk roll. Därför måste bland annat lantbruksekonomien vara i nära kontakt med skogsbrukstekniska och skogsbruksekonomiska problem.

Det finnes anledning antaga, att en större gemensam högskola bättre skulle kunna hävda sin plats inom vårt samlade högre undervisningsväsen än vad de nuvarande mindre högskolorna tillsammanstagna kunna göra. Det må här anföras, att antalet sökande till vissa av de nuvarande högsko- lorna är i avtagande, vilket medför, att medelkvalifikationerna hos de an— tagna studerandena sjunker. Tendenserna i den anförda riktningen kan be- faras komma att öka under de närmaste åren med ökad åtgång på högskole— utbildad arbetskraft och därmed ökad utbyggnad och intagning bland an— nat vid universitetens naturvetenskapliga sektioner och de tekniska hög— skolorna. Om den pågående utvecklingen fortsätter, kan den ökade konkur-

rensen om högskoleutbildad arbetskraft leda till, att skogsbruk och lantbruk komma i sådan efterhand att näringarna i fråga tillfogas allvarlig skada. Medan de nuvarande små högskolorna med en årlig intagning av i medeltal endast några tiotal studerande ha svårt att var för sig vidtaga åtgärder för att förbättra sin rekrytering, skulle en större högskola med en årlig intag- ning av 130—150 studerande ha vissa möjligheter att i konkurrens med andra större läroanstalter föra en mera aktiv »rekryteringspolitik»: bedriva upplysning bland den studerande ungdomen, vinna beaktande för synpunk— ter på gymnasieutbildningens uppläggning exempelvis i fråga om kemi och biologi, ordna enhetliga praktikförhållanden etc.

Inom en större högskola skulle möjligheterna öka för de studerande att välja flera för det praktiska näringslivet ändamålsenliga examenskombina- tioner än nu och att bedriva olika slag av kompletterande studier. Här skall som exempel endast nämnas jordbruksutbildning kombinerad eller komp- letterad med trädgårdsutbildning med tanke på den fältmässiga grönsaks- odlingen, husdjursutbildning-veterinärutbildning med tanke på bl.a. semin— verksamheten, husdjursutbildning-mejeriutbildning med tanke på mjölk- produktionsproblem, jordbruksutbildning-skogsutbildning med tanke på lantbruksnämndernas verksamhet, inom vilken en viss insikt i skogsfrå- gor blir allt mer oundgänglig etc. För licentiatstudiernas del skulle lik- nande fördelar uppkomma: en licentiat i lantbruksekonomi kan behöva kompletterande studier i skogsbruk eller skogsbruksekonomi, en licentiat i veterinärmedicin kan behöva tillgång av sakkunskap inom genetiken etc.

I anslutning till det nu sagda må anföras, att en gemensam utbildning vid en större högskola skulle kunna komma att förbättra samarbetet mellan olika tjänstemannagrupper. Man har sålunda anledning förmoda, att förut— sättningarna för ett gott samarbete ute på olika platser mellan jägmästare- jordbruksagronomer, jordbruksagronomer—hortonomer, husdjursagronomer- veterinärer etc. skulle öka, om de olika kategorierna vore utbildade vid en gemensam större högskola, hade tillhört samma studentkår och redan under studietiden stiftat bekantskap med varandras problem.

Avslutningsvis må framhållas de fördelar, som skulle vinnas vid en större högskola därigenom att ett större kansli och en gemensam ekonomiavdel- ning kunde upprättas och möjligheten därigenom erhållas att skapa en effektivare kontorsorganisation. Vidare må framhållas, att förekomsten av ett större gemensamt lärarkollegium skulle medföra enhetlig behandling av samtliga högskoleärenden, varjämte säkerheten i bedömningen av exem- pelvis befordringsärenden och gradualavhandlingar skulle öka.

De framförda förslagens genomförande

De nu framförda förslagen om sammanslagning dels av försöksverksam- hetens olika delar, dels av de olika slagen av högskoleverksamhet äro utan tvivel ganska omfattande. Om ett genomförande av dem skulle föregås av

detaljutredningar av konventionell typ, skulle dessa av allt att döma komma att bli tidsödande. Man kan också ifrågasätta om sådana detaljutredningar skulle ha någon större uppgift att fylla på nuvarande stadium, eftersom genomförandet av omorganisationen skulle komma att ta så lång tid, att utredningsförslagen skulle vara inaktuella långt innan de hunnit förverk- ligas. Utan tvivel vore det bättre, om en annan väg kunde följas, vilken skulle innebära, att riksdagen först fattade allmänna. principbeslut om samorganisation enligt de anförda riktlinjerna. Härefter skulle en styrelse och en chef tillsättas för den samlade försöksverksamheten och ett kansli ställas till förfogande. Styrelsen och chefen skulle tillika fungera som orga— nisationskommitté med uppgift att i samråd med jordbruksdepartementet kontinuerligt framlägga förslag till den nya organisationens successiva upp- byggnad och konsolidering och vidare, allt eftersom riksdagsbeslut om för- slagen fattades, genomföra dessa. Genom detta förfaringssätt skulle ett ut- redningsarbete enligt traditionellt mönster med de nackdelar det medför av tidsutdräkt och hinder för det löpande arbetet kunna ersättas av ett kon- tinuerligt fortgående uppbyggnadsarbete.

Vid uppbyggnaden av en gemensam högskoleorganisation skulle en lik- nande väg följas. Efter principbeslut kunde sålunda en gemensam styrelse och en rektor inledningsvis tillsättas för de nuvarande högskolorna och hög- skoleavdelningarna. Styrelsen skulle sedan tillsammans med rektor fungera som organisationskommitté med uppgift att i samråd med jordbruksdepar- tementet kontinuerligt framlägga förslag till den nya högskoleorganisatio- nens konsolidering och uppbyggnad.

Sammanfattning

Jordbrukshögskoleutredningens förslag att sammanslå de nuvarande för- söksanstalterna med undervisnings- och forskningsinstitutionerna för till— lämpade ämnen inom KLSL leder till en invecklad och tungrodd organisa- tion, som av flera anledningar kan befaras komma att fungera mindre till- fredsställande. De skäl, som kunna åberopas för en sammanslagning äro icke heller övertygande.

Det är icke motiverat att i nuvarande situation inrätta en jordbrukets provningsanstalt. Den provningsbetonade försöksverksamheten bör istället utan svårighet inordnas i försöksorganisationen.

Högskoleverksamheten och försöksverksamheten inom KLSL böra orga— nisatoriskt skiljas åt och försöksverksamheten sammanföras med annan liknande programbunden verksamhet på jordbrukets område till en större, gemensam organisation. Parallellt härmed böra de under jordbruksdeparte- mentet sorterande högskolorna och högskoleavdelningarna sammanföras till en gemensam större enhet såvida icke den blivande uppbyggnaden av lan-

dets universitets- och högskoleväsen i övrigt föranleder andra former av samorganisation.

Det är av största vikt att utbyggnaden av den lantbruksvetenskapliga verksamheten icke fördröjes. Därför bör principbeslut fattas så snart som möjligt om verksamhetens organisation i stort varefter ett detaljplanerings- och uppbyggnadsarbete bör taga vid.

b. AV HERR SIGFRID LARSSON; INTRÄDESFORDRINGAR OCH PROPEDEUTISK UTBILDNING

(utredningens förslag sid. 120 och följande samt sid. 123 och följande)

Agronomexamen

Utredningen anför på sid. 121 att utbildningstiden räknat från student- till agronomexamen bör vara högst 5 år mot nuvarande 6. Utredningen an- ser att minskningen i första hand bör gå ut över praktiken, som f. n. måste vara minst två år. I tiden inräknas obligatorisk, teoretisk kurs vid lant- manna— eller lantbruksskola. Jag delar utredningens uppfattning att den förberedande praktiska utbildningen bör kunna begränsas till ett år. Ut- redningen anför som motiv för avkortningen av praktiktiden bl.a. att jord- brukets produktionsmetoder numera snabbt förändras vilket begränsar vär- det av den praktiska utbildningen. Det berörda förhållandet är en svaghet som mer eller mindre vidlåder all utbildning men som tyvärr är ofrånkom- lig. Oavsett detta självklara faktum bör enligt min mening syftet med den förberedande praktiska utbildningen för blivande agronomer inte främst vara att lära dessa för dagen vid jordbruket tillämpade produktionsmetoder utan att, vilket i detta sammanhang är mera väsentligt, göra dem förtrogna med produktionens förutsättningar.

Genom att delta i jordbruksarbetet och genom kontakten med brukaren, hans familj samt ev. anställda får han inblick i ett lantbruksföretags struk- tur och organisation, i dess tekniska och ekonomiska problem samt lär känna jord, djur och övriga produktionsmedel.

Meningarna om hur lång tid som erfordras för att uppnå detta syfte är delade. På grund av den för lantbruket karaktäristiska årsrytmen är ett år minimitiden för att erhålla den överblick över hur ett jordbruksföretag fungerar, vilken torde vara ett grundvillkor för att förstå de problemställ- ningar som vederbörande vid sina studier i de tillämpade ämnena ställes inför. Tidigare ställda krav på att den blivande agronomen skall äga inte bara kännedom om utan även rutin i olika jordbruksarbeten torde man i nuvarande rationaliserade och mekaniserade jordbruksdrift kunna bortse från. Det bör därför räcka med att under ett år följa skeendet vid ett lant— bruk. För detta fordras inte att praktikanten varje dag skall vistas på går- den. Vinterhalvåret är en föga händelserik tid vid jordbruk utan skog. En stor del av denna tid kan därför utnyttjas för teoretiska studier till komplet—

tering av de praktiska studierna och övningarna. Praktikanten bör vid dessa studier, om de är riktigt upplagda, få svar på de >>varför>> som han — om han är en vaken iakttagare — vid många tillfällen har frågat sig under deltagandet i det praktiska arbetet.

Vid några lantmannaskolor har man sedan något år tillbaka kurser där man tillämpat ovan skisserade praktiska utbildning. Eleverna komma till skolan i slutet på sept. och fördelas sedan en och en på lantbruk i skolans närhet där de tas om hand av »praktikvärdarna». Under dessas ledning arbetar de sedan på resp. gårdar till början på nov. då de samlas på skolan för teoretisk undervisning. Denna pågår till medio av mars då eleverna återgå till arbetet ute på gårdarna. Under ett par korta »arbetsdalar» (2 veckor i juni och 3 veckor i juli) under sommaren samlas eleverna också till skolan. Den övriga tiden arbetar de ute på gårdarna till i slutet på sept. då kursen avslutas.

Under vistelsen på skolan bli de i tillfälle att kollationera intrycken från sina resp. gårdar. Därigenom lär de känna inte bara ett jordbruksföretag utan lika många som det finns elever i kursen. Under sommaren göres ett par rundresor till alla gårdarna varvid var och en elev får redogöra för för- hållandena på sin gård.

Under sin vistelse på skolan kommer studentkursen i kontakt med sko- lans övriga elever. Det livliga tankeutbyte, som är karaktäristiskt mellan eleverna i en internatskola, ger goda förutsättningar för eleverna att lära känna jordbrukarebefolkningens ekonomiska och sociala problem samt de- ras allmänna mentalitet, vilket otvivelaktigt är värdefullt för den blivande konsulenten och lantbruksläraren.

Av vad ovan anförts torde framgå att praktiken på gårdarna och under- visningen på skolan utgör en organisk enhet, som inte kan brytas sönder utan stor risk för att resultatet av kursen äventyras.

Lantbruksstyrelsen har i sitt yttrande sagt att undervisningen i lantman- naskolas huvudkurs (man avser antagligen vinterkursen) är allt för ele- mentärt upplagd för att vara anpassad för studenter. Detta är riktigt ifråga om de grundläggande men ej beträffande de tillämpade ämnena. Undervis— ningen för studenterna i de senare måste i flera avsnitt göras mera elemen- tär än för lantmannaskolornas vanliga elevklientel, som i regel har många års praktisk erfarenhet bakom sig. Andra delar av de tillämpade ämnena, särskilt sådana i vilka kalkylationer ingår inhämtas i regel betydligt snab- bare av studenterna, på grund av deras större rutin att handskas med siffror, än av Övriga elever. Undervisningsplanen för studenternas »vinter- kurs» lägges därför upp på ett för dem anpassat sätt, vilket väsentligt av- viker från den vanliga vinterkursen. Däremot är lärostoffets omfattning i de tillämpade ämnena ungefär lika i båda kurserna. Detta innebär för stu- denternas vidkommande bl. a. den behövliga kompletteringen av de erfaren- heter och kunskaper de erhållit vid arbetet ute på gårdarna.

Inom tidsramen för den teoretiska undervisningen är det möjligt att ut- forma undervisningsplanen så att den blir utpräglat propedeutisk med an- passning till de kommande studierna vid högskolan. Lantmannaskolans lärare bör vara väl skickade att meddela denna undervisning. 4

Den av utredningen föreslagna omfattningen av den teoretiska under- visningen under praktikåret och fördelningen på olika ämnen finner jag väl avvägd. De sammanfaller i stort sett med vad som tillämpas vid de till lantmannaskolor förlagda praktisk-teoretiska helårskurser för studenter, som har för avsikt att söka inträde vid lantbrukshögskolan. Uppläggningen av dessa kurser vid lantmannaskolorna bör givetvis grundas på direktiv från högskolan efter hörande av företrädarna för respektive ämnen. Det finnes därför ingen anledning befara att det skulle uppstå svårigheter att sam- ordna denna undervisning med efterföljande högskolestudier till följd av »att de studerande splittras på olika skolor». Med utgångspunkt från ut- redningens förslag om det antal studerande som varje år skall intagas vid högskolan torde det vara tillräckligt att ordna praktiskt-teoretiska kurser för studenter vid tre av landets lantmannaskolor. Antalet elever i vardera kursen hör begränsas till 15 bl.a. med hänsyn till önskvärdheten av att samtliga praktikgärdar ligger relativt nära skolan.

Av ovan anförda skäl anser jag att utredningen ifråga om den förbere- dande praktiska utbildningen istället för den föreslagna till högskolan knutna propedeutiska kursen borde förordat denna utbildnings förläggning till förslagsvis tre lantmannaskolor i mellersta och södra Sverige. De nack- delar utredningen anser kommer att vidlåda en dylik anordning finner jag konstruerade och knappast sakligt motiverade. Det är f. ö. anmärkningsvärt att samtidigt som utredningen föreslår att till Ultuna förlägga en propedeu- tisk kurs innebärande en ny och oprövad organisation istället för den prak- tisk-teoretiska kurs vid lantmannaskolor som funnits några år, betecknar den sistnämnda form av förberedande praktisk utbildning för blivande agronomer som i många avseenden föredömlig och motiverar utförligt denna sin uppfattning.

Det mest väsentliga är givetvis att den praktiska utbildningen får bästa möjliga utformning men kostnadsfrågan bör ej heller förbises. Det blir otvivelaktigt billigare att förlägga den praktiska utbildningen till lant- mannaskolorna än till en propedeutisk kurs vid Ultuna. Någon utökning av lokalutrymmena vid de lantmannaskolor, som skall anordna de praktisk- teoretiska kurserna, är sannolikt inte erforderlig. Kostnaderna för den för- stärkning av lärarekrafterna som kan bli nödvändig torde bli av blygsam omfattning. Ombyggnaden av Ultuna lantbruksskolas lokaler för den före- slagna propedeutiska kursen kommer att draga betydande kostnader. En föreståndare för nämnda kurs skall anställas och arvoden utgå till övriga lärarekrafter. Det ökade lokalbehovet enligt de förslag utredningen fram- lagt innebär, att den förutsatta nedläggningen av Ultuna lantbruksskola

medför friställning av lokalutrymmen, vilka bör kunna komma till god användning för andra ändamål.

Utredningen föreslår att sökande till högskolan antages enbart på grund— val av studentbetyget därför att detta skulle öka förutsättningarna för att praktikåret blir väl utnyttjat. Om den förberedande praktiska utbildningen ordnas på det sätt jag ovan antytt är det ur utbildningssynpunkt skäligen likgiltigt om de antages och inskrives vid högskolan före eller efter praktik- året. Det bör i detta sammanhang erinras om att utredningen föreslagit befrielse från propedeutisk kurs för sökande, vilka redan förvärvat en mot- svarande utbildning. Följden blir att av de ett visst är antagna får en del börja högskolestudierna samma höst medan övriga får börja först påföl- jande höst. Även om det inte klart utsagts av utredningen måste väl anta- gandet av sökande omedelbart efter studentexamen bli i viss mån villkorligt. Ett tillfredsställande inhämtande av den propedeutiska kursen måste ford- ras för tillstånd att deltaga i den egentliga högskoleundervisningen. I mot— satt fall erhålles inte den >>garanti för att undervisningen får direkt anknyt- ning till den vid högskolan senare meddelade undervisningen» varom utred— ningen talar.

Någon fördel av att sökande antages vid högskolan innan vederbörande klarat av de elementära studierna av såväl allmän som speciell (praktisk utbildning med inkluderad teoretisk lantbruksundervisning) natur före- ligger enligt min mening inte. Det får anses vara en onödig komplikation av högskoleorganisationen att i denna infoga preparandkurser med elementär undervisning. Jag anser därför att definitivt antagande av studerande vid högskolan bör ske först efter fullgjord praktikantutbildning. Detta bör givet- vis inte hindra att en nybliven student med studentbetyg, som kvalificerar honom för inträde, kan erhålla intyg om att han följande år kan beräkna bli antagen som studerande vid högskolan under förutsättning att han er- håller tillfredsställande vitsord från genomgången av högskolan anvisad praktisk-teoretisk kurs.

Hortonomexamen

Utredningen föreslår motsvarande inträdesfordringar för blivande horto- nomer som för agronomer. Beträffande den förberedande praktiska utbild- ningen förordas en propedeutisk kurs vid högskolans trädgårdsektion i Alnarp. Liksom beträffande blivande agronomer föreslås att sökande kan antagas omedelbart efter studentexamen oberoende av om vederbörande har praktisk trädgårdsutbildning eller inte. Utredningen föreslår vidare att spe- cialgymnasiet vid Hvilan öppnas även för trädgårdsstuderande. Jag delar denna uppfattning emedan därigenom personer som redan har yrkesutbild- ning på trädgårdsområdet (trädgårdsskola och trädgårdspraktik) vid spe- cialgymnasiet kan inhämta den allmänna teoretiska grundval som erfordras

för högskolestudier. Enligt utredningen kommer dylika studerande att be- frias från att deltaga i den propedeutiska kursen och kan därför börja hög- skolestudierna ett år innan de samma år antagna utan förberedande prak- tisk utbildning.

Av samma skäl som ovan anförts ifråga om agronomlinjens inträdesford- ringar anser jag att sökande till hortonomlinjen inte definitivt antages förrän de uppfyllt inträdesfordringarna även beträffande praktisk förutbildning. Denna utbildning bör omfatta minst en praktisk-teoretisk helårskurs analog med de som redan nu finnes för blivande agronomer. Med hänsyn till att antalet studerande som årligen avses att intagas på hortonomlinjen är vä- sentligt lägre än på agronomlinjen, bör det vara tillräckligt med en prak- tisk-teoretisk helårskurs för blivande hortonomer. Det synes uppenbart att en förläggning av denna kurs till Alnarps trädgårdsskola skulle innebära många fördelar. Undervisningsplanen för kursen bör utformas i samråd med högskolans företrädare för de tillämpade trädgårdsämnena och god- kännas av sektionskollegiet vid Alnarp.

Sammanfattning

Utredningens förslag om propedeutiska kurser vid Ultuna och Alnarp kan jag inte biträda. Den förberedande praktiska utbildningen för sökande, som inte redan förvärvat denna utbildning, bör tillgodoses genom praktisk—teo- retiska helårskurser. För agronomsidan anordnas tre dylika kurser förlagda till lantmannaskolor i mellersta och södra Sverige och för hortonomsidan en sådan kurs förlagd till Alnarps trädgårdsskola. Undervisningsplanerna för kurserna utformas efter direktiv från högskolan.

Det definitiva antagandet av sökande till högskolan sker först sedan ve- derbörande avlagt studentexamen enligt de av utredningen föreslagna ford- ringarna och förskaffat sig den för högskolestudierna erforderliga praktiska utbildningen.

c. AV HERRAR SIGFRID LARSSON OCH FREDRIK NILSSON

Vid utredningens behandling av förhållandet mellan den verksamhet, som bedrives vid Ultuna och den på mejeri- och trädgårdsområdena bedrivna vid Alnarp, har utredningen kommit till det resultatet, att den högre utbild- ningen och forskningen på mejeriområdet lämpligen bör anknytas till en teknisk högskola, medan den akademiska utbildningen, forskningen och försöksverksamheten på trädgårdsområdet ansetts ha så nära samband med motsvarande verksamhetsgrenar vid nuvarande kungl. lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök, att en samordning bör komma till stånd. Ut- redningen föreslår vidare att en särskild trädgårdssektion inrättas vid A1- narp vilken inordnas i den av utredningen förordade nya organisationen och att denna, trots utvidgningen av verksamhetsfältet, skall bibehålla det

långa och otympliga namnet kungl. lantbrukshögskolan och statens lant— bruksförsök.

En särskild trädgårdshögskola, som föreslogs av 1946 års trädgårdsunder- visningskommitté, har ansetts bli en alltför liten organisatorisk enhet med relativt stor belastning av grundläggande ämnen och har i dagens läge ej ansetts vara en realistisk lösning, vilket däremot inrättandet av en tråd- gårdssektion förlagd till Alnarp utgör. Då detta emellertid innebär en sam- ordning av verksamhetsområden, som hittills varit åtskilda, bör namnfrå- gan för den utvidgade högskoleverksamheten övervägas och enligt vår me- ning hade det varit önskvärt att av namnet framgått att verksamheten även skall omfatta högre utbildning, forskning och försöksverksamhet på träd— gårdsområdet. Med hänsyn till att namnet redan nu är långt och skulle bli ännu längre och otympligare om även trädgårdsverksamheten skulle av- speglas i namnet, yrkar vi att den samlade högskole- och försöksverksam- heten vid Ultuna och Alnarp kallas

Kungl. lantbrukshögskolan och att i dess statuter, första paragrafen, redogöres för verksamhetens om— fattning.