SOU 1960:22

Bohuslän : utredning

0. Anläggning med öppethålland enbart under sommarmånadernl

Siffrorna avser antalet an— läggningar på angivna orter

är 1959

ley ddev la.

©Grohe -—

leva fi lingsön A utmana

&Svens . gen

)A Stenungsu 4 d.

(. Jörlanda

A. Kungälv

,, i

dan i anspråk av personalavdelningen vid ett större industriföretag och har numera öppet för allmänheten endast sommartid. Två sommarrestau— ranger övergick under perioden till öppethållande året runt. Fyra anlägg- ningar, som redovisades i Grundéns sammanställning, har här icke med- tagits. Vid tre av dessa utmönstrade företag bedrives rörelsen i obetydlig omfattning och har mera karaktär av »rum för resande». Det fjärde före- taget är enbart restaurang. Den största tillbakagången har skett på Orust med kringliggande öar, där 20 anläggningar var i verksamhet är 1945, men där är 1959 endast tio företag beräknades kunna upptaga rörelsen. I Skaftö kommun fanns år 1945 15 anläggningar mot 6 år 1959. Minskat antal an- läggningar finner man bl. a. även i Fjällbacka (—2), Grebbestad (—3), Ljungskile med Lyckorna (—3) och Stenungsund (—2), medan en ök- ning skett i området Havstenssund—Strömstad (+ 3). På kuststräckan Bo- hus-Malmän—Hamburgsund har förhållandena varit stabila; en anlägg- ning har nedlagts i Hovenäset på grund av brand, men i stället har två anläggningar tillkommit i Gravarne—Fisketången.

Den direkta orsaken till att rörelsen upphört vid de nedlagda anlägg— ningarna synes i de flesta fall ha varit, att ägaren på grund av hög ålder icke ansett sig kunna driva verksamheten längre, och att någon efterträ- dare icke stått att uppbringa. Den markanta tillbakagången pä Orust och Skaftölandet torde i icke ringa grad bero på de besvärliga kommunika- tionerna med dessa öar.

De nedlagda anläggningarna har i allmänhet haft tämligen ringa kapa- citet. I några fall har deras standard varit ytterligt låg. Om kvaliteten på hotellrmnmen uttalade sig Grundén på följande sätt: »De —— _ _ för- hyrda rummen är givetvis av skiftande karaktär. I allmänhet kan man nog säga, att befolkningen strävar efter att hålla dem snygga och trevliga, men under själva högsäsongen, då efterfrågan är betydligt större än till- gången på rum, är frestelserna stora att slappna i omvårdnaden. Runi- uien är dessutom mycket små och en mycket stor del av dem är genom- gångsrum. Bekvämligheter saknas i de allra flesta fall; ej ens elektriskt ljus finns på alla ställen. Rumsstandarden är i vissa fall så låg, att rum- men finna avsättning endast under högsäsongen». — Detta konstaterande gjordes emellertid för 15 år sedan. En viss sanering torde därefter ha skett genom att anläggningar med mycket låg standard har nedlagts. Anlägg- ningar av mycket hög klass har dessutom under senare år tillkommit i bl. a. Lysekil och Strömstad.

Vid bedömningen av standarden på turisthotellen bör emellertid de svå- righeter, under vilka dessa arbetar beaktas. I jämförelse med andra turist— distrikt har Bohuslän och Gotland den kortaste turistsäsongen i riket. Härtill kommer att turistsäsongen på västkusten i högre grad än på ost- kusten kan försämras av regnig väderlek. Den svaga lönsamheten, som är en oundviklig följd av den korta turistsäsongen, torde vid den övervä—

gande delen av anläggningarna inom turistnäringen icke möjliggöra nå— gon större standardförbättring. För åtskilliga anläggningar torde dessutom deras framtida bestånd vara mycket osäkert på grund av de förändringar, som skett inom turismen under efterkrigsåren. Sålunda har med bilis- mens expansion och bilens ökade användning inom de breda folklagren nya semestervanor skapats. Den mest påtagliga förändringen är, att bil- turisterna i mycket stor utsträckning väljer den fria form av semester- liv, som campingen erbjuder. En annan förändring, som kunnat iakttagas i de bohuslänska kustsamhällena är en markant ökning av turister med självhushåll. Denna turism har även utsträckt sig till bygder, där som- margäströrelse tidigare icke förekommit, såsom Krokstrand i den inre de- len av Idefjorden och Vassbotten i norra delen av Bullarens kommun. I orter med hotell eller pensionat, där turistsjälvhushållen fått större sprid— ning, har detta påtagligt försämrat hotell- och pensionatrörelsens utveck- lingsmöjligheter, eftersom tillgången på rum för legering av pensionats- gäster på grund av självhushållen minskat väsentligt.

Sommarstugebebyggeleen

Genom den utbyggnad, som pågår inom vägväsendet i Bohuslän och som innebär, att Tjörn och Orust samt några större öar i Kosterskärgården inom en nära framtid får fastlandsförbindelse och bättre vägar, kan nya möjligheter öppnas för turismen och därmed även för hotell- och restau- rangrörelsen i de berörda bygderna. Med de förbättrade kommunikatio- nerna följer emellertid också ett snabbt stigande intresse bland sommar— gästerna för förvärv av fastigheter eller tomtmark för sommarstugebebyg- gelse. Redan nu är antalet fastighetsägare med hemort i annan kommun (utbor) betydande i de bohuslänska kustområdena. Antalet utbor i samtliga landskommuner uppgick sålunda enligt 1958 års taxering till 23 244 i Göteborgs och Bohus län och 10 279 inom den del av länet, som ligger inom undersökningsområdet. Utbornas fördelning församlingsvis framgår av kartan på s. 116. I förhållande till folkmängden är antalet ut- bor högst i Skredsviks, Stenungsunds, Morlanda och Skaftö kommuner. I Skredsvik redovisades drygt hälften av utborna av den intill Uddevalla liggande Herrestads socken, och i Skaftö kommun var omkring 60 % av utborna att hänföra till Skaftölandet. Ett förbehållandevis ringa antal ut- bor finner man däremot i Bullarens, Svarteborgs, Sörbygdens, Lane-Ryrs och Smögens kommuner. Det relativt ringa antalet utbor i Smögen är märk- ligt med hänsyn till den betydelse ön har som badort. Förutom Smögen har även fiskelägena i Tjörns kommun ett tämligen begränsat antal ut- bor, vilket får anses bero på att fisket i dessa bygder som näring kunnat hävda sig betydligt bättre än i övriga kustdistrikt, och att någon nämn- värd folkminskning icke skett. De fastigheter, som blivit lediga för försälj— ning i samband med utflyttning från bygden, har därför varit tämligen

få till antalet. Härtill kommer att möjligheterna till fritidsbebyggelse varit obetydliga eller helt obefintliga på grund av den bofasta befolkningens långt drivna exploatering av tomtmarken. I samband med en är 1958 före- tagen intensivundersökning av turismen i Hälleviksstrand, Fiskebäckskil, Bovallstrand och Fjällbacka visade det sig, att försäljningen av äldre fastig- heter till personer, som var mantalsskrivna i annan kommun, varit av va- rierande omfattning. Längst hade den nått i Fiskebäckskil, som år 1940 endast hade ett fåtal utbor, men där är 1958 icke mindre än 42 % av fastig— heterna ägdes av personer, som ej var mantalsskrivna i Skaftö kommun och av vilka 90 % hade förvärvat äldre fastigheter. En tidigare undersökning i det nämnda samhället gav emellertid vid handen, att ett stort antal av dessa utbor var f. d. ortsbor eller nära anförvanter till dessa. _ I Fjällbacka ägdes 32 % av fastigheterna av utbor, medan siffrorna för Bovallstrand och Hälle- vikstrand var 22 resp. 29 %.

Riksdagsmotioner. Uppköpen av fastigheter från icke ortsbor har givit anledning till riksdagsmotioner i frågan. I en motion framlagd år 1956 (H: 358) framhölls sålunda de yngre fiskarnas svårigheter att i konkur- rens med sommargäster förvärva äldre fastigheter. Resultatet av denna konkurrens kunde väntas bli, att fullt brukbara och i förhållande till ham- narna välbelägna fastigheter stod tomma under större delen av året, sam— tidigt som en del av samhällets egna invånare hade svårt att skaffa nöj- aktiga bostäder. De angivna förhållandena i landets kustsamhällen var så särpräglade, ansåg motionärerna, att det fanns bärande skäl för en sådan ändring av författningarna, att yrkesutövare i dessa samhällen, både fis— kare och andra, borde kunna få egnahemslån för inköp av äldre bostads- lägenheter även i de fall, då dessa tills vidare ej behövde genomgå någon större reparation. Den kombinerade sociala och näringspolitiska motivering, som låg bakom statsbidragen till fiskarbostäder samt lantarbetarbostads- lånen och -bidragen, kunde enligt motionärerna med samma rätt åberopas i de i motionen berörda fallen.

Riksdagen beslöt hänskjuta den av motionärerna väckta frågan till bo- stadspolitiska utredningen, som dock i sitt år 1957 avlämnade betänkande (SOU 1957: 31) fann det tveksamt, om de av motionärerna vid 1956 års riksdag anförda särskilda omständigheterna kunde anses utgöra särskilt starka motiv för en långivning av den art, som föreslagits. Utredningen an- förde vidare: »Det synes nämligen uppenbart att möjligheten att erhålla statligt lån i de av motionärerna anförda fallen måste kOmma att verka uppdrivande på försäljningspriserna, såvida icke den statliga långivningen kan förbindas med effektivt fungerande priskontroll. Skulle å andra sidan den statliga långivningen förbindas med sedvanlig kontroll av köpeskil- lingen torde den ifrågasatta långivningen förfela sitt syfte — att möjlig- göra för fiskarbefolkningen att effektivt konkurrera med sommargästerna om salubjudna egnahem.»

GÖTEBORGS om BOHU LÄN 5

[ANTAL "UTBOR" ENLlSSB ÅRS TAXERING

FÖRSAM Ll N GSVIS — LAN DSFÖRSAM Ll N GAR

"&

u AND:

NSVIS lj ' *.

T'

UTBOLI GÖT BORG aBOÅH samt

(_

».

_]

I'd]

; *. *. N

”L Nuit lNo

% ?Är» IN" '

k

&,

.c . rgr. uxx

nu up

& & "x

m,m

inom en

1958 års riksdag fann i likhet med utredningen icke skäl att vidtaga den ändring i föreskrifterna om lån och bidrag till bostadsegnahem, som mo— tionärerna vid 1956 års riksdag föreslagit. Riksdagen har sålunda icke fun— nit, att man med bostadspolitiska åtgärder kan komma tillrätta med de olägenheter, som den stora konkurrensen om äldre fastigheter i fiskelägena orsakar den bostadssökande fiskarbefolkningen. Uppmärksammas bör dock, att försäljningen av äldre fastigheter främst skett i fiskelägen, där folkminskningen pågått under mycket lång tid och där strukturella föränd- ringar inom fisket samt avskilt läge i förhållande till fiskeauktionshaJnnar och andra centra får anses utgöra huvudorsaken till den stora utflyttningen. Uppenbart är dock, att även i större fiskelägen kan den yngre fiskarbefolk- ningens bostadsbehov bli svårt att tillgodose utan en samhällelig reglering. Ett stöd för fiskarbefolkningen utgör den planläggning, som pågår vid läns- arkitektkontoret och som tar sikte på att i största möjliga utsträckning be— vara fiskarbebyggelsen, samtidigt som man söker tillgodose andra folk- gruppers önskemål om rekreationsmöjligheter. Genom att reservera mark— områden för ortsbefolkningens kommande bostadsbehov kan garantier ska— pas för att livskraftiga fiskelägen icke hindras av fritidsbebyggelsen i sin utveckling. Det måste dock i första hand anses vara ett kommunalt intresse, att bostads- och fastighetsbeståndet inom livskraftiga skärgårdssamhällen icke övergår i händerna på utsocknes personer utan såvitt möjligt bevaras åt den bofasta befolkningen. Kommunerna bör därför på olika sätt stödja yngre fiskare, som önskar förvärva befintliga bostadsfastigheter för eget bruk, exempelvis genom lånegarantier (borgen o. dyl.). Det kan också visa sig lämpligt, att kommunerna själva förvärvar dylika fastigheter i sådana fall, där dessa utbjudas till salu och ingen i orten boende spekulant ome— delbart anmäler sig.

Uudersökning av inkomsterna på turismen

Turistnäringens betydelse för några bohuslänska kustsamhällen har på framställning av utredningen belysts i en undersökning av handelshög- skolan i Göteborg. Undersökningen, som utfördes av civilekonom Lars Fri— modig,1 berörde orterna Fjällbacka, Bovallstrand, Fiskebäckskil och Hälle— vikstrand. Av dessa samhällen är Bovallstrand det ur turistsynpunkt mest expansiva samhället. Hotell och pensionatsrörelsen är här en stabil näring. Rumsbeståndet är betryggande och i stor utsträckning av den art, att det icke kan utnyttjas för annat ändamål än för rumsuthyrning under som- maren. — I Fjällbacka har en större turistanläggning — Badrestaurangen — som tillkom under krigsåren, nedlagts. Ett återupptagande av rörelsen har icke visat sig möjligt på grund av att rumstillgången för sommargäst— rörelsen i samhället (ca 750 rum) till ungefär hälften numera tages i an-

1 Lars Frimodig: »Turism i Bohuslän, en ny industri», 1959.

språk av turister med självhushåll. En ny inriktning av turistnäringen har sålunda här skett. Fiskebäckskil utgör ett exempel på de samhällen, där fastighetsbeståndet i stor utsträckning försålts till icke ortsbor. Till följd härav har tillgången på rum för uthyrning till pensionatsgäster (»passgäs— ter») minskat betydligt. Någon utveckling av hotell- och pensionatsrörelsen är därför icke möjlig utan nybyggnad av hotellrum. _ Hällevikstrand är till skillnad från de tidigare nämnda samhällena icke badort i egentlig me- ning. Pensionatsrörelsen i samhället har nedlagts och inkomsterna från tu- rismen kommer numera från självhushåll och campingturister.

Enligt Frimodigs beräkningar skulle turisterna ha omsatt följande belopp under sommaren 1958 i de fyra undersökningsorterna.

Fjällbacka .................... 1 250 000 kr Bovallstrand .................. 800 000 » Fiskebäckskil .................. 900 000 » Hällevikstrand ................. 250 000 »

För en jämförelse mellan det totala skatteunderlaget och turistomsätt- ningen i de fyra samhällena har Frimodig utgått ifrån antagandet att i varje enskilt fall 20 % av vinsten och övriga intäkter på turismen ånyo omsättes på orten. Med användande av denna multiplikatoreffekt skulle turistunderlaget i procent av det totala skatteunderlaget ha utgjort 33,43 % i Fiskebäckskil, 28,08 % i Marstrand,1 17,71 % i Bovallstrand, 16,89 % i Henån,1 16,13 % i Fjällbacka och 13,22 % i Hällevikstrand. Vid bedöm- ningen av turistnäringens räntabilitet för dessa samhällen bör beaktas, att resultatet uppnåtts under knappt två månader. — En annan följd av turis— men är, att de bohuslänska kustorterna har betydligt bättre tillgång till butiker av olika slag än orter av motsvarande storlek i inlandet. Fjäll- backa har sålunda icke mindre än 8 livsmedelsbutiker, Bovallstrand och Fiskebäckskil 5 samt Hälleviksstrand 4. Turistinflytandet inom handeln, ! d. v. 5. den del av omsättningen som ej härrör från inköp av ortsbefolk- ningen, uppgick enligt Frimodigs beräkning till följande relativa tal

i Fiskebäckskil .................... 45,4 % , i Fjällbacka ....................... 32,1 % Ä i Bovallstrand ..................... 29,8 % i Hällevikstrand ................... 27,2 %

Villkoren för utveckling av turistnäringen Med hänsyn till den betydelse ur rekreationssynpunkt, som de bohuslänska badorterna numera har för alla samhällsgrupper i vårt land, är det ett riksintresse, att turistnäringen i Bohuslän kan anpassa sig efter de krav, SOm de nya formerna av turismen skapat. Frågor, som rör vägväsendet, vat-

1 Uppgifter om orten har inhämtats i samband med tidigare utförda undersökningar.

tenförsörjningen och sanitära förhållanden måste lösas med beaktande av den turistinvasion, som sker varje sommar och som ställer stora krav även på den samhälleliga servicen. En högre standard och mångsidigare utrust- ning vid turistanläggningarna förutsätter emellertid gynnsammare lönsam- hetsförhållanden vid dessa anläggningar, än de som f. n. räder. Detta kan endast åstadkommas genom ett bättre utnyttjande av anläggningarnas ka- pacitet. Olägenheterna av en kort och intensiv säsong har tidigare fram- hållits. Temperaturförhållandena lägger dock icke hinder i vägen för att badsäsongen utsträckes till att omfatta hela augusti och en stor del av september, men för att detta skall bli möjligt fordras, att vissa riksom- fattande åtgärder vidtages. En av de viktigaste åtgörandena härvidlag är, dels att sommartid införes såsom nyligen skett i Norge, så att olägen- heterna av de mörka kvällarna under sensommaren och förhösten blir mindre framträdande, dels att tidpunkten för skolterminernas början och avslutning framflyttas. För att turistanläggningarnas kapacitet skulle kunna utnyttjas på ett bättre sätt än hittills har en utredningskommitté inom Svenska turisttrafikförbundet1 bl. a. föreslagit införandet av speciella logi- former för bilturisterna, varigenom nya kunder kunde tillföras dessa an- läggningar.

En allvarlig brist i de flesta bohuslänska badorterna utgör avsaknaden av gemensamhetslokaler med läsrum, sällskapsrum o. dyl., som kan nt— nyttjas av turisterna under perioder av regnig väderlek. Tillkomsten av dylika lokaler skulle kunna motverka den massflykt från badorterna, som icke sällan förekommer under långvariga regnperioder och som orsakar turistnäringen stora förluster. I detta sammanhang bör också Bohusläns betydelse för den internationella turisttrafiken framhållas. Med sin stor- slagna skärgård kan landskapet räknas till Europas vackraste kusttrakter. Badlivet störs ej här av de olägenheter, som tidvattnet orsakar på nordsjö- och atlantkustens badorter. Med tanke härpå skulle en utveckling av den bohuslänska turistservicen, så att den närmar sig den västeuropeiska ni- vån, utan tvekan medföra en väsentligt ökad tillströmning av utländska turister. Tidigare har anförts att bilismens utveckling efter kriget medfört en radi- kal förändring av de villkor, under vilka turistnäringen arbetar. För turis- men i Bohuslän har båtlinjerna efter kusten varit en betydande tillgång. På grund av svårigheterna att upprätthålla båtförbindelserna är det sanno— likt, att bilismen i samband med vägväsendets utveckling kommer att över- taga ytterligare en del av de uppgifter, som båttrafiken hittills fyllt. Med turismens expansion följer emellertid också ett ökat behov av camping- platser. För dylik verksamhet är Bohuslän mycket ofullständigt rustat. An- talet campingplatser i länet har sålunda beräknats till drygt 100-talet, men

1 »Utredning med förslag angående behovet av åtgärder för främjande av verksamheten inom turisthotellnäringen.» (Stockholm 1954, stencil.)

endast ett tiotal sådana anläggningar har godkänts av motororganisatio- ncrnas campingkommitté.

Möjligheterna att iordningställa campingplatser i kustbandet, dit camp- ingturisterna av lätt förklarliga skäl i första hand söker sig, är på grund av svårigheterna att trygga vattenförsörjningen och lösa avloppsfrågan re- lativt begränsade. Icke minst med hänsyn till de sanitära förhållandena —— som på en del campingplatser varit miserabla — och naturvården är det nödvändigt, att myndigheterna erhåller lagliga möjligheter att påverka lo— kaliseringen av campingplatser. En till statsrådet och chefen för kommu— nikationsdepartementet ställd skrivelse med hemställan om utredning i detta syfte avlämnades av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län den 12 juni 1959.

Förutom av turisttrafikförbundets utredningskommitté förordade olika former av familjelogi i småstugor med pentry har också anläggningar av typ >>motell>> men av mindre exklusiv art och med större kapacitet för in— kvartering, än de som hittills kommit till stånd i vårt land, rekommende- rats. Med hänsyn till att riksvägen genom Bohuslän liksom också läns- huvudvägen genom Bullaren årligen utnyttjas som genomfartsled för 100 OOO-tals turister på väg till Norge, torde sådana anläggningar bli liv- ligt frekventerade. Även i större turistcentra, såsom i Gravarneregionen där möjligheterna att härbärgera ytterligare campingturister är starkt begrän- sade, kan behov av enklare motell anses föreligga. Med tillkomsten av broarna till Tjörn, Orust och Skaftön torde även där ett dylikt behov komma att uppstå.

Hindrar turismen det bohuslänska näringslivets utveckling?

Om nyttan av en utbyggnad av turistnäringen i Bohuslän går meningarna starkt isär. En ofta hävdad uppfattning är, att turismen hindrat utveck- lingen i de bohuslänska kustorterna genom att en stor del av befolkningen tagits i anspråk för betjäning av sommargäster till förfång för bygdens egna näringar. Turismen skulle vidare indirekt ha stimulerat till ökad ut- flyttning genom de nackdelar av olika slag, som en kort men mycket in- tensiv turistsäsong för med sig på olika områden, icke minst på bostads- området. På kommunalt håll framföres ofta påståendet, att stigande inkoms- ter på turismen i väsentligt mindre grad än inkomststegringar inom an- nan rörelse ger utslag i ökat skatteunderlag, och att kommunerna på grund härav i första hand bör satsa på en utbyggnad av industrin. —— Gentemot dessa uppfattningar kan anföras, att utvecklingen hittills visat, att turis- men icke nödvändigtvis behöver hindra en expansion av andra näringar.

Sålunda finner man, att i ett av Bohusläns större turistcentra — Ström- stad — har icke enbart turistnäringen utan också det övriga näringslivet.

däribland även fiskerinäringen, kunnat utvecklas efter kriget. Ett annat

exempel på att livlig turism icke oundgängligen behöver medföra att andra näringar hindras i sin utveckling utgör området Smögen—Gravarne, som är ett av Bohusläns största och livskraftigaste fiskeridistrikt och samtidigt ett av landskapets större turistcentra, Det finns vidare anledning antaga, att avfolkningen i åtskilliga samhällen skulle ha gått ännu snabbare, om icke deras invånare haft extrainkomster genom turismen.

KAPITEL 14

Vägväsendet

Vägförhållandena i Uddevalla A-region

Den omfattande skärgården med dess stora tätbebyggelse och de djupt in— trängande fjordarna har i Bohuslän skapat kommunikationsproblem av speciellt slag. Dessa kommer att belysas i en utredning av väg- och vatten- byggnadsstyrelsen, vilken torde komma att publiceras under år 1960. Redo— görelsen för vägväsendet begränsas därför till vissa uppgifter om det nu- varande vägtillståndet och de angelägnaste utbyggnadshehoven.

År 1958 uppgick öbefolkningen i Göteborgs och Bohus län till 37 000 per- soner, varav 26 000 personer var bosatta inom det område, som omfattas av Uddevalla A-region. Av hela öbefolkningen hade endast något hundratal personer broförbindelse med fastlandet. Genom tillkomsten av Tjörnförbin- delsen får emellertid nära 18 000 invånare fast förbindelse med fastlandet samtidigt som kommunikationerna genom tillkomsten av bro- och vägför- bindelsen till Tjärnö också förbättras för öbefolkningen i Tjärnö kommun. Under de senaste åren har vidare en upprustning skett av vägnätet på Stånge- näs och Sotenäs, som i kommunikationshänseende tidigare har haft ett han- dikapp i jämförelse med Bohusläns inland.

Som framgår av kartan på s. 125 är det endast riksvägen, som i viss ut— sträckning får trafikeras med fordon med axeltryck upp till 8 ton. De kvar- stående hindren för dylik tung trafik på denna väg utgjordes vid årsskiftet 1959/1960 av Groheds mosse strax söder om Uddevalla samt vägen mellan södra och norra infartslederna till Strömstad (Vik—Norrhede). Viaduk— ten vid Rabbalshede fick vidare ej trafikeras med fordon med högre boggi- vikt än 10 ton. Av de längre länsvägarna fick vid årsskiftet 1959/60 i tablån på s. 125 upptagna sträckor trafikeras med fordon med ett högsta axeltryck av 7 ton. Länsvägarnas nummerbeteckning är angiven inom parentes.

I den till Älvsborgs län hörande delen av Uddevalla A-region uppgår det högsta tillåtna axeltrycket på länsväg nr 172 till 8 ton med undantag av sträckan Nättjebacken och V. Stigen, där det är begränsat till 7 ton samt bron över Ellnesjön i Ödehorg och bron över Björvattnets utlopp vid Färge- landa station, där det högsta tillåtna axeltrycket uppgår till 6 ton.

h*4o-44.4.4a—]."f (

Gravarne

VIKTIGARE KOMMUNMAYIONSLEDER IGOTEBORGS (IH BOHUS LAN SAMT nu. UDDEVALLA A—REGlON HÖRANDE KOMMUNER | ALVSBORGS LÄN ÅR 1950

KTECKNIM

10000 c-o—o _

msepms WEZMNS NiGIONGRANS msvm vunnit LANSWG — -— mann

MUNICIPALSAHNÄtLE ANNAN mom

GÖTEBORGS OCH BOHUS LÄN

_— lffbräyvl' Mel/ryck 71150. 0 lm). _ lila,/'N 7 M. __ Avel/ryd 6 /an x/r la'yr: md/i/f/m.

F” __|- Axel/ryck å lan sedan phncmoé ny- ; e.g.zv ocå må,/gym HMjf/ä/ÅsÅamA //'ya marie/wok Myal— med (ma/al)- hg av År"/mt? ”584 malayna /' ”fråm/m b'r é/yymaé :» öafmbm maérpmbab: W "1952 Guidry: mf

”il; ';

vm". ullhåriga». Jmel

F PIE

_ Ms? pige/ne ' "__—' ;”anm är

fw

Vägsträcka Beläggning Stora Höga—ödsmål (161) .................................. Asfalt Huveröd—Hasteröd (643) .................................. Oljegrus Grinneröd—Lilla Edet (167) ................................ » Uddevalla—länsgränsen vid Rökällehagen (172) ............. Asfalt Udevalla—länsgränsen vid Högen inom Uddevalla stad (186) _ . . » Källviken—riksvägen norr om Herrestads kyrka (785) ........ » Hallinden—riksvägen vid Gläborg (162) ...................... » Hallinden—Gravarne (865) .................................. » Gravarne—Hunnebostrand (875) ............................ Asfalt, gatsten Dingle—Fjällbacka (901) .................................... » Grebbestad—Tanumshede (1 000) ............................ » Vik—Strömstad (1 026) .................................... » Norrhede—Strömstad (163) ................................ Asfalt, gatsten

Som framgår av kartan på s. 125 kommer följande vägsträckor i Uddevalla A—region enligt flerårsplanen att upprustas före år 1963. 1. Sundsby (Tjörn)——Vareki1—Vräland——Henån. 2. Hunnebostrand—Dingle med undantag av sträckan Brygge—Bärfendal, vilken ombyggts tidigare. 23. Hällevadsholm—Vässbotten med undantag av delen norr om Backa.

Upprustningen innebär bl. a., att axeltrycket på de berörda vägarna kan höjas till 8 ton, och att vägarna erhåller permanent beläggning. Arbetena på vägen Hallinden—Lysekils stads gräns kommer att fullbordas år 1960 liksom de på kartan på s. 125 angivna vägarbetena i Tanums kommun samt mel— lan Tanumshede och Lurs kyrka. Vägen Grebbestad Naverstad (Bullaren) var färdigställd vid årsskiftet 1959/1960. Arbetena på vägsträckorna Bärfen— dalgDingle och Hällevadsholm—Backa (Bullaren) torde däremot icke kom— nia att slutföras före år 1963.

Väg— och vattenbyggnadsstyrelsen har verkställt en utredning rörande sträckningen för en motorväg mellan Kungälv och Uddevalla. Utredningen upptager följande tre alternativ.

Alt. 1. Linjen går från Kungälv i nordvästlig riktning öster om järnvägen och den nuvarande riksvägen. I trakten av Stora Höga korsar linjen den nuvarande riksvägen och i trakten av Ödsmål järnvägen Göteborg—Udde— valla samt ansluter till den nuvarande riksvägen vid Ljungskile. Härifrån får vägen en sträckning väster om järnvägen, korsar denna ca 5 km norr om Ljungskile och avviker i nordostlig riktning mot Uddevallas östliga utkant.

Alt. 2. I sin södra del erhåller vägen samma linje som i alt. 1 men avviker i trakten av Jörlanda i nordostlig riktning mot trakten av Hjärtum för att här åter erhålla nordvästlig riktning till Uddevalla.

Alt. 3. Linjen går från Kungälv med ungefär nordlig sträckning utefter Göta älv. I trakten av Hjärtum får linjen kontakt med alt. 2 och följer sträckningen för alt. 2 till Uddevalla.

Länsstyrelsen har förordat alt. 2, varvid förutsättes att anslutningen till Trollhättan/Vänersborgsområdet skall ske med en ombyggd väg väster om Göta älv från Hjärtum till Trollhättan. Den främsta anledningen härtill är, att en sträckning enligt alternativ 1 skulle helt förlama Ljungskiles ut- vecklingsmöjligheter och medföra stora nackdelar för Stenungsunds sam- hälle liksom för jordbruksdriften i denna del av länet. Den av länstyrelsen föreslagna ändringen i alternativ 2 har motiverats med den betydelse, som anslutningen till Trollhättan/Vänersborgsområdet skulle få för trafiken mellan Göteborg och industriområdet Trollhättan—Vänersborg samt Vänn- land. — Kungl. Maj:t beslöt emellertid den 13 maj 1960, att den fortsatta planeringen av motorvägen Kungälv—Uddevalla i huvudsak skall ske enligt alternativ I.

De för tjälskador mest utsatta vägarna i A-regionen är — förutom de vik— tigaste trafiklederna på Tjörn och Orust — följande:

Viddesgärde (Svanesund)—Skafteröd (659) Ödsmål (Stenungsund)—Huveröd (656 och 660) Hedekas—länsgränsen (928)

Hällevadsholm—Vassbotten (165)

Skee—länsgränsen (164)

Med hänsyn till trafikfrekvensen får en upprustning av vägen Öds- mål—Rinnela—Åsen räknas till ett av de angelägnaste vägarbetena. Be- tydelsen av en upprustning av länshuvudväg 164 beröres i avsnittet om Strömstadsregionen. Den fortsatta utbyggnaden på Tjörn kommer att avse vägarna Almösund (vid Tjörnförbindelsen)—Myggenäs——Häggvall— Kållekärr (723)——Rönnäng (710, 718 och 721) samt Skärhamn (721)— Kållekärr (723) samt på Orust vägen Varekilsnäs—Tegneby k:a (734) mot Ellös. En nybyggnad av väg över Kynnefjäll i norra Bohuslän, som skulle förena länsväg nr 960 i Bullaren med länsväg nr 928 alternativt nr 940 i Sörbygden, kommer att föreslås av Vägförvaltningen. Denna väg, som skulle gå över ett område, som f. n. är helt i avsaknad av allmänna vägar, kommer att förkorta kommunikationerna mellan Sörbygden och Bullaren väsentligt. Detta skulle bl. a. få betydelse för virkestransporterna i norra Bohuslän. Vidare skulle vägunderhållet i denna del av länet underlättas.

Broförhindelserna

Genom brobyggnaden vid Nötesund, varom beslut torde komma att fattas under år 1960, kommer Orust att erhålla direkt landförbindelse med fast- landet samtidigt som därmed en ny led mellan norra och södra Bohuslän över öarna Orust och Tjörn skapas. Till det angelägnaste brobyggnadsföre- taget efter Nötesundsbron har Vägförvaltningen velat föra den planerade bron mellan Skaftön och fastlandet vid Källviken. Medelstilldelningen tor- de emellertid icke medgiva, att denna bro anlägges förrän tidigast under mitten av 1960-talet. Med broar såväl vid Källviken som Nötesund skulle

UDDEVALLA

a Gul ** "ha ': : - " '

1

_

_ _ . Hölleviksstran- . j _'——4.

.o=l=' d hultshol Kärinön ,-

” "??-— i 'V .. *s ill-lin? *» - . x ___- ,

. ämm; ”gå &%%' | _ - '

-—Viktigore vöq _ _Färjled. som enligt _L slorbrnplunen skall ersättas med bro _Övriqu färjleder __ Befintliga broar _ _ ' Föreslagen kommu- Nöde—

_ v x

1.1

nal förjled . _. __ _. holmen ",-_- o _ - Foresloqen bro '.'-z.?- : : Planerad färjled :Agov. . St. lugn—_

___,—

Skola l'AÖO 000

För spridning godkänd i rikets allmänna kartverk den 23 maj 1960

Broar, färileder och viktigare vägar i området Tjörn —— Orust Bokenäs — Slängnäs

även färjförbindelse kunna upprättas mellan Lysekil och Skaftön. Där- med finge denna stad och dess närmaste omland en ny trafikled till Göte- borg, som vore ca tre mil kortare än den nuvarande förbindelsen över Munkedal. (Avståndet mellan Lysekil och Göteborg är med nuvarande kommunikationer detsamma som mellan Göteborg och Halmstad eller 14,7 mil.) På grund av den tid, som åtgår för fårjning, blir emellertid tidsvinsten för trafikanterna på den nya leden obetydlig. Den lokala opinionen har där- för framfört förslag om en förbindelse mellan Ramsholmen vid Skaftön och Malön samt mellan denna ö och Orust. En dylik led (Orustleden) skulle förkorta kommunikationerna mellan Göteborg och Lysekil med ca sex mil. Vägmyndigheterna har emellertid anfört, att en bro vid Källviken måste anses betydligt mer angelägen ur kommunikationssynpunkt än de före- slagna broarna mellan Orust och Skaftön, varjämte medelstillgång och medelsfördelning icke medgiver, att de senare broarna utföres inom över- skådlig tid. Oavsett hur kommunikationsfrågorna löses, kommer emellertid upprättandet av en färjförbindelse mellan Lysekil och Skaftön att bli be— roende av kommunala initiativ, eftersom det statliga vägväsendets stöd för en sådan färja ej är att räkna med på grund av denna färjförbindelses lokala karaktär och ringa kapacitet i förhållande till den nuvarande trafi- ken över Stångenäs—Munkedal. Färjförbindelsen mellan Orust och Malön ombesörjes av en vågsamfällighet liksom också färjförbindelsen mellan Flatön och Dragsmark. Färjan mellan de sistnämnda orterna kan f. 11. en- dast transportera lättare motorfordon, men denna kommer enligt utarbetade planer att ersättas med en större och bärkraftigare färja. Då Flatön och Malön är förenade med en vägbank med bro, skulle framdeles en viss bil— trafik kunna upprätthållas mellan västra Orust och Lysekil efter tillkomsten av bro vid Källviken samt färjförbindelse mellan Lysekil och Skaftön.

I Tjärnö kommun har under de senaste åren byggts broar mellan fast— landet och Daftö samt mellan denna ö och Öddö. Under år 1960 väntas bron mellan Öddö och Tjärnö kunna öppnas för trafik. Befolkningen på de berörda öarna uppgår till 320 personer. Dessa brobyggnader har tillkommit på grund av behovet av beredskapsarbeten i norra Bohuslän.

Som framgår av redogörelsen för skogsbruket föreligger stort behov av skogsvägar i Bohusläns inland. Särskilt gäller detta Forshälla, Sörbyg- dens, Bullarens och Vette kommuner. Vissa skogsvägar har i den sist- nämnda kommunen under de senaste åren utförts som beredskapsarbeten.

Vägförbindelserna med Dalsland

Strömstadsregionens isolerade läge i förhållande till rikets inland har av den lokala opinionen anförts som ett svårt hinder för näringslivets utveck- ling i denna del av Bohuslän. Sålunda uppgives att biltrafiken med Mellan- Sverige på grund av vägförhållandena i Dalsland i stor utsträckning tvingas taga omvägen över Vänersborg—Uddevalla i stället för Åmål—Dals-Ed. En—

ligt uppgifter från KAK är avståndet mellan vissa större centra i Mellan- Sverige och Strömstad följande.

Över Åmål— Över Väners— Dals-Ed borg—Uddevalla km km

Differen 5 km

Stockholm—Strömstad ............... 521 541 20 Gävle —- 555 620 65 Västerås — 416 466 50 Örebro — 319 369 50 Karlstad — 201 298 ' 97

Särskilt för orter i Värmlands, Örebro och Västmanlands län och orter norr därom blir differensen mellan de två färdvägarna betydande. Avståndet från Strömstad till Åmål är ca 12 mil. Av denna sträcka är det närmast läns- huvudväg nr 164 (Skee—Mon), och delar av länshuvudväg nris 166 (Moon— Ed), 171 (Kolslätt—Steneby) och 172 (Steneby—Skåpafors), med en sam- manlagd våglängd av 8 mil, som är i behov av upprustning. Väghredden varierar mellan 4,5 till 6,5 m —— i samhällena Dals-Ed och Billingsfors upp- går dock Väghredden till 7,5 m. Det tillåtna axeltrycket uppgår till 6 ton på bohuslänssidan och till 8 ton på dalslandssidan. Denna skillnad är emeller— tid illusorisk, eftersom det tillåtna axeltrycket på bron vid Hökesäter på vägsträckan Mon—Ed endast uppgår till 6 ton. Behovet av ombyggnad är störst på sträckan Loviseholm (vid gränsen mellan Bohuslän och Dalsland) och till Steneby, som omfattar en våglängd av 47 km. Vägen, som här går

DALSLANDSIEDE N

genom en starkt kuperad terräng, är på stora sträckor mycket kurvig. Kurv- rätning och förstärkning av vägkroppen har av Vägförvaltningen uppgivits som ett angeläget önskemål. Mellan Steneby och Billingsfors är vägen i bättre tillstånd, frånsett en mindre sträcka, där den går över en mosse. Från Bil- lingsfors till Skåpafors (3 km) är vägen i relativt gott skick liksom den återstående sträckan till Åmål (33 km). Mellan Billingsfors och Skåpa- fors går dock vägen genom starkt kuperad terräng och är därför backig.

En upprustning av vägen Strömstad—Åmål — här benämnd Dalslands- leden — får främst anses ha betydelse för virkestransporterna från norra Bohuslän till Dalslands skogsindustrier och för handeln och turisttrafiken i området. Som framgått av föregående kapitel (5. 109) torde någon nämn- värd ökning av virkestransporterna från Dalsland och Värmland till norra Bohuslän icke vara att vänta.

Om virkestransporterna har industriföretagen i Dalsland bl. a. lämnat följande uppgifter.

Ab Billingsfors—Långed: Transportsträcka Inmätt virke är 1958

Till Backa (Bullaren) ............... 17 603 mat Backa—Mon ...................... 12 477 » Mon—Dals—Ed ..................... 11 065 » Dals-Ed—Steneby .................. 4 961 »

Summa 46106 »

Härjämte transporteras 4000 m3 flis per år från Ed till Billingsfors. På grund av utvidgad kapacitet kommer behovet av råvara vid bolagets fabri- ker att öka. Vägarna västerut kommer därvid att få ökad betydelse för före- taget, enär råvaran i stigande utsträckning kommer att hämtas från sko— garna i väster. Den ovannämnda kvantiteten 46 107 m3f, som fraktas från området väster om Steneby, utgör drygt 20 % av bolagets förbrukning av virkesråvara.

Bengtsfors sulfit ab. Råvarutransporten sker huvudsakligen på två huvud- vägar, varav den ena utgör vägen Naverstad—Ed—Håbol—Bengtsfors, där ca 6 000 msf fraktas.

Håfreströms ab, Håverud. Den på vägsträckan Loviseholm Ed transpor- terade virkeskvantiteten uppgår normalt till ca 8 000 maf per år eller ca 7 % av bolagets förbrukning av virkesråvara. Om den nämnda vägen upprustas, är det troligt, att en icke oväsentlig ökning av förbrukningen av skogsråvara från Bohuslän kommer att ske.

Ab Lee bruk, Dals-Ed. Anläggningen (sågverk) förbrukar årligen 14 000— 16 000 m3 råvara för sågat virke. Omkring 8 000—10 000 m3 härav fraktas på vägsträckan Steneby—Ed. Vägen Ed—Billingsfors utnyttjas vidare för leveranser av flis, som per år uppgår till omkring 10 000 ms. Företagets massavedstransporter omfattar normalt 8000 m3, varav 6500—7 000 rns transporteras på vägen Ed—Steneby. De svåra tjällossningsskadorna på

vägen Ed—Steneby orsakar ofta driftsstopp under den tid av året, som är gynnsammast för sågverksdriften.

Skogsägareföreningen i Bohuslän och norra Älvsborg har uppgivit, att en upprustning av Dalslandsleden skulle betyda avsevärt minskade trans- portkostnader genom att lastbilarna efter ombyggnad av vägen kunde taga större laster. Detta skulle i sin tur stimulera till ökade virkesuttag och be— fordra utvecklingen inom skogsbruket i området. Det svåraste hindret är de svaga broarna. Dessa borde därför i första hand ombyggas.

För turistnäringen skulle en upprustning av Dalslandsleden betyda avse— värda fördelar — icke enbart för norra Bohuslän, utan också för Dalsland, som med hänsyn till sin naturskönhet skulle locka ett avsevärt större antal turister, om vägarna genom landskapet vore i ett bättre skick. Vid be- dömning av Dalslandsledens betydelse för turismen bör hänsyn även tagas till den färjförbindelse, som via Strömstad öppnats med Syd-Vorge och Jyl- land, varigenom turisttrafiken till Strömstad ökat betydligt.

Trafikfrekvensen på Dalslandsleden varierar starkt, som nedanstående jämförelse av resultatet från 1958 års trafikräkningar mellan olika trafik- räkningspunkter visar.

Trafikräkningspunkt Antal motorfordon per dygn (årsmedeltal)

Hovsäter (länshuvudväg 164 i närheten av sjön Norra Bul-

laren) ............................................. 230 Mon (länshuvudväg 166) ............................. 250 Jordbron (länshuvudväg 166 i närheten av länshuvudväg

171) .............................................. 575 Skåpafors (länshuvudväg 171 i närheten av länshuvudväg

174) .............................................. 925 Åmål (länshuvudväg 174) ............................ 825

Trafikfrekvensen influeras avsevärt av sommartrafiken. Särskilt gäller detta de svagt trafikerade vägarna i norra Bohuslän och västra Dalsland. Antalet motorfordon, som den 25 och 26 juli 1958 passerade Mon, uppgick sålunda till 550 resp. 670 motorfordon mot 115 resp. 125 motorfordon den 24 och 25 januari nämnda år.

I flerårsplanen för länsvägar i Älvsborgs län för perioden 1958—1962 upptagna vägbyggnadsprojekt, som berör Dalslandsleden, omfattar bl. a. ombyggnad av vägsträckorna Steneby—Skåpafors samt Skåpafors—Åmål (länshuvudväg nr 174), där vägrätning, breddning och förstärkning av vissa avsnitt är planerade. Övriga delar av Dalslandsleden berörs sålunda icke av de närmaste årens vägbyggnadsarbeten. Förbättringsarbeten på en mindre sträcka (Skee—Skärje) i Bohuslän har emellertid av Vägförvaltningen i Göteborgs och Bohus län föreslagits som lämpligt beredskapsarbete.

Arbetsmarknadsläget har under en lång följd av år nödvändiggjort bered- skapsarbeten av relativt stor omfattning i norra Bohuslän. Sålunda har väg- förbättringsarbeten, byggandet av fiskhamnar på Sydkoster, i Kungsviken

(norr om Strömstad) och Havstenssund, avloppsarbeten på ett flertal orter, kajbyggnad i Strömstad samt arbeten för fortifikationsförvaltningens räk- ning bedrivits såsom beredskapsarbeten. Läget inom stenindustrin och den ogynnsamma åldersfördelningen inom stenarbetarkåren och andra arbetarkategorier i norra Bohuslän och västra Dalsland med stor arbetslös- hetsrisk kommer även i fortsättningen att kräva en hög arbetslöshetsbered— skap. Det är därför angeläget, att färdigplanerade arbeten inom det allmänna vägväsendet finns tillgängliga i området och att sådana arbeten, som kan bidra till hela bygdens utveckling i första hand planeras. Med hänsyn här- till och till Dalslandsledens betydelse för skogsbruket och skogsindustrin i Dalsland och norra Bohuslän, liksom för handeln och turismen i detta om- råde bör enligt utredningen en upprustning av Dalslandsleden, främst om- fattande vägen Mon—Dals-Ed—Steneby, snarast planeras av vägmyndig— heterna.

KAPITEL 15

Kraftförsörj ningen

Eldistributionen på Tjörn och Orust (med undantag av Morlanda kommun) samt i Kville, Tanums och Vette kommuner jämte delar av Bullarens kom— mun ombesörjes av ab Skandinaviska elverk. I Högsäters, Färgelanda och Ödeborgs kommuner är distributionen anförtrodd åt Valbo kraft ab, som är dotterföretag till Skandinaviska elverk. Övriga delar av A-regionen till— hör Trollhätte kraftverks distributionsområde.

Distributionsnätet inom Uddevalla A-region befinner sig f. 11. under suc- cessiv ombyggnad inför en planerad övergång från nuvarande spännings- system 50/20 kV till 130/40 kV. Denna ombyggnad beräknas vara klar under hösten 1961, då bland annat en ny sekundärstation med transformering 130/40 kV tages i drift vid Färlev i trakten av Munkedal.

Skandinaviska elverks sekundärlinje från Färlev till Strömstad kommer under år 1960 att utbyggas till 40 kV-linje. En liknande utbyggnad av el— nätets kapacitet kommer inom en nära framtid också att ske på Orust och Tjörn. Genom dessa utbyggnader får elnätet i A-regionen en betydande kapa— citet i förhållande till nuvarande elkonsumtion. Den ringlinje för kraft- distributionen, som nyligen anlagts på de nämnda öarna, har medfört att driftsäkerheten i detta område förstärkts.

Av kommunerna i Uddevalla A—region är det endast Sörbygden och Hög— säter, som ej har sekundärlinje, och blott enstaka avsides liggande gårdar och bebyggelse av obetydlig omfattning på mindre skärgårdsöar saknar el- kraft. För dylik bebyggelse torde elförsörjningen få ordnas genom motor- drivna hemelverk, vars skötsel kan anförtros åt ambulerande maskinister.

Kra/[linjer med minst 20 k V spänning i Uddevalla A-region.

_ + _Lönsgröns __Regiongröns ———————— Hommunqröns Hrojtlinje med minst 20 kV spönning © Sekundärsiotion . Tertiörstolion

Högaöter

! l *, Sörbygden | I

[.

h". '— —_-—

+ Färgelanda

' | i I __N

X, Kville Xnvidia? ' nssene Södra » " Sotenö , . I / SmögenÖII ,' , ( J . /

A

För spridning godkänd i rikets allmänna kartverk den 7 juni 1960.

KAPITEL 16

Regional indelning och tätortsklassificering

De bohuslänska tätorterna är förlagda dels utmed det yttre kustområdet dels utefter Bohusbanan, med vilken riksvägen genom landskapet stora sträckor löper parallellt. Kustorterna har till överväldigande del uppkommit som fiskelägen, där fisket varit den helt dominerande näringen. Denna näring liksom den på fisket baserade konservindustrin är alltjämt av central bety— delse för de flesta av dessa samhällen. I några kustorter, såsom Bohus- Malmön, Hunnebostrand och Bovallstrand är stenindustrin den betydelse- fullaste näringen. I Hunnebostrand utgör konservindustrin och sömnads- industrin en motvikt till den utpräglat manliga industrin, men den med till- bakagången inom stenindustrin sammanhängande stora utflyttningen läg- ger en hämsko på samhällets utvecklingsmöjligheter. I de båda kuststäderna Lysekil och Strömstad är näringslivet mer differentierat, och endast dessa orter har influensområden, som sträcker sig utanför den närmaste omgiv- ningen. I förhållande till inlandets tätorter är samtliga kustsamhällen från Marstrand till Fjällbacka handikappade på grund av sitt avskilda läge i för- hållande till Bohusbanan och riksvägen genom Bohuslän. Härtill kommer att de djupt inträngande fjordarna försvårar förbindelserna mellan olika kusttrakter, vilket utgjort det främsta hindret för uppkomsten av större centralorter. I vissa områden, såsom på Orust och Tjörn liksom också i ett flertal inlandskommuner, saknas dessutom kommunala centra.

Som framgår av redogörelserna för fisket och stenindustrin har struktur- förändringarna inom dessa näringar medfört att många tätorter utmed kus- ten sedan lång tid tilbaka befinner sig i oavlåtlig tillbakagång. Beträffande fiskelägena kan dock konstateras att dessa samhällen i Tjörns kommun under de senaste årtiondena hävdat sig väl i befolkningshänseende, vilket även gäller Gravarne i S. Sotenäs. Av kustorterna i övrigt är det endast Strömstad, som efter andra världskriget haft en större befolkningsökning. Även folkmängden i Lysekil har ökat under efterkrigsåren, men såväl den relativa som den absoluta ökningen har varit betydligt mindre än i Ström- stad. De vid riksvägen belägna tätorterna i Bohuslän har till skillnad från de mindre kustorterna ökat sin folkmängd. Denna utveckling måste givetvis beaktas vid lokaliseringen av olika serviceorgan. Kostnaderna för bebyg- gelse i inlandets tätorter är dessutom lägre än i kustorterna, främst till följd av de betydande summor, som åtgår för vatten- och avloppsarbeten i

kustsamhällena. I vissa mindre samhällen är kostnaderna för gemensamma vatten- och avloppsföretag i förhållande till invånarantalet så pass stora, att sådana anläggningar icke kan komma till stånd inom överskådlig tid. Med hänsyn till de dryga kostnaderna för vatten- och avloppsarbeten och övriga samhälleliga serviceanläggnngar är det nödvändigt, att kommunerna inriktar sina ansträngningar på att bygga ut sådana orter, där utvecklings- möjligheter rimligen kan anses föreligga. I vissa kommuner synes dock alltjämt snäva ortsintressen spela en avgörande roll vid lokaliseringen av de samhälleliga serviceanläggningarna. Detta har lett till en irrationell splittring av dessa anläggningar på flera småorter. I vissa andra kommuner har serviceanläggningarna förlagts till en ur geografisk synpunkt central plats, men där tätbebyggelse av nämnvärd omfattning saknas. Med hänsyn till de omfattande uppgifter, som läggs på kommunerna -— icke minst inom skolväsendet -— är det nödvändigt, att en regional planering kommer till stånd. Denna bör taga hänsyn icke enbart till skilda ortsintressen inom kommunerna utan också till sådana faktorer, såsom kostnaderna för fort- satt bebyggelse, näringslivets expansionsmöjligheter eller väntade föränd- ringar inom mera betydelsefulla näringar i berörda bygder. Lösandet av frågor sammanhängande härmed kräver en planering och en samordning av resurserna inom områden, som sträcker sig vida utöver de nuvarande kom- mungränserna. En dylik regionplanering skall söka klargöra dels var olika produktions- och serviceföretag från sociala och ekonomiska synpunkter bör lokaliseras; dels vilka åtgärder, som fordras för att den eftersträvade lokaliseringen skall komma till stånd. Lokaliseringsverksamheten sådan den bedrives av planmyndigheterna syftar till att söka jämka lokaliseringen av de rörliga enheterna inom näringslivet, så att det blir möjligt att samordna olika bebyggelsegrupper inom större områden — den glesa jordbruksbebyg- gelsen med smärre handels- och industriorter och dessa med medelstora och större städer — på ett sådant sätt, att befolkningen på landsbygden får goda kontaktmöjligheter med tätorterna och de större städernas affärs- och kul- turliv, samtidigt som stadsbefolkningen får ökad beröring med landsbyg- dens arbetsmiljö och rekreationsmöjligheter. På grund av den betydelse, som befolkningsunderlagets storlek har för olika serviceanläggningars existens, har befolkningsunderlaget valts som grund för tätorternas klassi- ficering. Därvid har lika stor hänsyn tagits till glesbygdsbefolkningen som till tätortsbefolkningen. Vid klassificeringen har hänsyn också tagits till de förhållanden, som framkommit vid den inventering av serviceverksamhet och näringsliv, som i föreliggande utredning företagits. Till en första grupp av tätorter ( A-centra) har i arbetsmarknadsstyrelsens regionplaneringsverk- samhet valts tätorter, som ligger lämpligt till för en befolkning tillräckligt stor att bilda underlag för huvuddelen av de serviceanlåggningar, som efter- strävas. Ett befolkningsunderlag på omkring 30 000 personer har därvid satts som minimigräns. A-regionerna kan uppdelas i B-regioner, vars centra

( B-centra) bör ha ett befolkningsunderlag uppgående till minst 15 000 in- vånare. I B-centra bör finnas flerläkarstation, sjukstuga eller odelat lasarett, apotek, yrkesutbildningsanstalt med heltidsundervisning, medan befolk- ningsunderlaget är otillräckligt för att uppbära gymnasium med två linjer. God tillgång till specialaffärer bör finnas. Nästa steg i den regionala indel- ningen utgör C-regionerna, som med ett befolkningsunderlag på minst 7 500 är tillräckligt stora för att uppbära enhetsskolans högstadium. I C-regio- nerna bör förutom centralskola bl. a. finnas följande: provinsialläkare, filial- apotek, tandvårdspoliklinik samt mödra- och barnavårdsstation.

Vid förslag till regionindelning har utredningen icke funnit skäl avvika från den preliminära regionindelning, som företagits av arbetsmarknadssty- relsen i dess utredning »Befolkning och näringsliv». Enligt denna indelning skulle hela undersökningsområdet endast upptaga en A-region med Udde— valla som regioncentrum. Denna region skulle omfatta samtliga bohuslänska kommuner norr om Marstrand—Kode—Romelanda med undantag av In- lands Torpe, som skulle föras till Trollhätte A-region. I stället skulle tre kommuner i sydvästra Dalsland -— Högsäter, Färgelanda och Ödeborg — ingå i Uddevalla A-region, som därmed skulle få ett befolkningsunderlag på icke mindre än 134 000 invånare.

Gränsdragningen mellan Göteborgs och Uddevalla A-regioner har stött på svårigheter på grund av det starka inflytande, som Göteborg har inom han- deln i stora delar av Bohuslän. Särskilt påtaglig är Göteborgs influens i Tjörns kommun. I Stenungsunds kommun märks däremot såväl Göteborgs som Uddevallas inflytande inom handeln. Invånarna i Stenungsunds kom— mun har också ungefär lika långt till Uddevalla som Göteborg (se tidsav- ståndskartan på s. 139). De främsta orsakerna till Göteborgs influens i Tjörns kommun får anses sammanhänga med det isolerade läge i förhållande till det bohuslänska fastlandet, som kommunen hade före Tjörnförbindel- sens tillkomst, och att invånarnas kontaktmöjligheter med Göteborg under- lättats av goda sjöförbindelser. Härtill kommer den betydelse, som Göte- borg i egenskap av västkustens dominerande fiskeauktionsplats har för kom- munens fiskarbefolkning, vilket säkrat dess ställning som fiskarnas vikti- gaste inköpsort vid behov av förnödenheter för fiskerinäringen. Trots dessa starka kontakter med Göteborg har emellertid utredningen funnit skäl att föra icke enbart Stenungsunds kommun utan också Tjörns kommun till Uddevalla A-region. Anledningen härtill är, att de till Uddevalla förlagda samhälleliga serviceorganen på sjukvårdens och yrkesutbildningens område har större betydelse för denna del av Bohuslän än de för länet gemensamma serviceorgan, som förlagts till Mölndal. Sålunda kan nämnas att av de 654 patienter från Tjörns kommun, som år 1957 erhöll vård vid landstingets lasarett, hade 421 vårdats vid centrallasarettet i Uddevalla, 202 vid central- lasarettet i Mölndal och 31 vid lasarettet i Kungälv. —— Den utbyggnad, som efter kriget skett vid centrallasarettet i Uddevalla, har jämväl dimensionerats

. . '. * ; fäfiéFIIIIIIIII" . _

s

(rum-' *

ESkallöåAL. ?

—d=. . '! .

Meir—fälg

_.7 $'” ___ —55.=€—4p» —.

För spridning godkänd i rikets allmänna kartverk den 23 maj 1960.

NORGE

' P/a72 fl P/a 7/ ' 170255!

" lr.

ll 'n'

.- '_ mum-$O -n-sä... _ ?cmée '

"e i

' 3.159 ' ”' ," tällä» m"

.£G=g

. . . . . . . .. —_ . . . . . _ ' oo”. , -_ _ .: . . ...,. . . 0. ,l- ' ." . ,... . ' ' . :, | , ., I . ||| : _ . | ' låll _ .' .

GÖTEBORGS OCH BOHUS LÄN

Tidavståndskarta

Restider år 1955 från glesbygd och tätort till GÖTEBORG

UDDEVALLA STRÖMSTAD Linjerna avser 1, 2 resp 3 timmars restid med snabbaste förbindelse — järnväg, buss, båt eller kombination av dessa jämte gångtid från sta-

tion eller hållplats. (Gåller ej tidavstånden mellan städerna Göteborg, Uddevalla och Strömstad)

Å/usåorgj /a"/7

P/72 PMS" traffa/am I

P ms: !. Fra'ha'efofå

— "så:—* -'

_ "detta -

' ——- .- -—— # :åw' ., .z' T — 173952”;

. 77'a///m//m

". P 7 l__ I Gäst-org . ..;

med hänsyn till att upptagningsområdet omfattar även stora delar av södra Bohuslän. Den utbyggnad, som kommer att ske vid lasarettet i Kungälv och som beräknas vara fullbordad år 1965, kommer icke i högre grad att rubba detta förhållande, eftersom utbyggnaden icke innebär, att nämnda lasarett får några specialavdelningar utöver den kvinnoklinik, som eventuellt kom- mer att inrättas i den gamla lasarettsbyggnaden. Vid centrallasarettet i Uddevalla kommer däremot utöver befintliga specialavdelningar för epide- miska sjukdomar, ögonsjukdomar och barnsjukdomar samt gynekologavdel- ning att inrättas avdelningar för ortopedi, barnpsykiatri, öron-, hals- och nässjukdomar, hud— och könssjukdomar samt psykiatrisk avdelning för vuxna. Vidare kan anföras att centrala verkstadsskolan i Uddevalla planerat att under år 1960 ge undervisning i femton yrken för ca 250 elever, fördelade på 18 avdelningar, medan undervisningen vid centrala verkstadsskolan i Mölndal skulle begränsas till tio ämnen. Elevantalet vid sistnämnda skola beräknades uppgå till ca 190 elever, fördelade på 15 avdelningar. För jäm- förelse kan nämnas att de centrala verkstadsskolorna i Trollhättan och Borås vardera endast skulle meddela undervisning i sex avdelningar. Beträf- fande Stenungsunds kommun kan anföras, att ca 2/3 av befolkningen i kom- munen beräknats tillhöra upptagningsområdet för centrallasarettet i Udde- valla. Ödsmåls och Ucklums socknar har förts till Uddevallas gymnasie- omland, medan övriga delar av Stenungsunds kommun liksom Tjörns kom- mun anses tillhöra Kungälvs gymnasieomland med undantag för undervis- ning på den allmänna linjen, där eleverna kommer att hänvisas till gymna- siet i Uddevalla. —— Inlands Torpe kommun har av utredningen förts till Trollhätte A-region på grund av den betydelse, som näringslivet i Troll- hättan och Lilla Edet har för kommunens befolkning. Större delen av kom- munen får dessutom anses tillhöra Trollhättans gymnasieomland. Udde- vallalasarettets upptagningsområde omfattar 2/3 av Inlands Torpe kommun, medan den återstående delen av kommunen omfattas av upptagningsområ- det för lasarettet i Kungälv. Romelanda och Kode kommuner, som utgör Kungälvs närmaste omland i norr, har tillsammans med hela Kungälvs B-region förts till Göteborgs A-region.

Vid bedömningen av Uddevallas betydelse som A-centrum för området norr om Göteborgsregionen bör jämväl beaktas, att till staden förlagts flera viktiga länsorgan, såsom hushållningssällskapet, lantbruksnämnden, läns- bostadsnämnden och skogsvårdsstyrelsen. Där har också Skogsägareför- eningen i Bohuslän och norra Älvsborg samt Bohusläns företagareförening sina kontor.

Utöver Uddevalla finns i undersökningsområdet endast en ort, som med hänsyn till den omgivande regionens befolkningsunderlag skulle kunna be- tecknas som A-centrum, nämligen Lysekil. Vissa allmänna serviceorgan, så- som Lysekils gymnasium och det till staden förlagda lasarettet betjänar så- lunda ett område, där befolkningen uppgår till nära 30 000 invånare. Kom-

_Lönsqröns Kommungröns -------- — Sockenqröns - _ -A—reglonqröns -'-B—reqiongröns O A—centrum . B—centrum

För spridning godkänd i rikets allmänna kartverk den 23 maj 1960

munikationsförhållandena inom detta område begränsar emellertid stadens betydelse som centralort. Inom detaljhandeln inskränker sig sålunda sta- dens influens till Stångenäset och Skaftölandet jämte vissa delar av skärgår- den utanför Orust. Med hänsyn härtill har Lysekilsregionen klassificerats som B-region i likhet med Strömstadsregionen och Stenungsundsregionen. Beträffande den sistnämnda regionen har utredningen räknat med att Stenungsund genom tillkomsten av Tjörnförbindelsen och samhällets utveck- ling till mångsidig industriort kommer att utvecklas till B-centrum för ett område, som förutom den egna kommunen kommer att omfatta Tjörns kommun samt Långelanda och Stala socknar på södra Orust. Munkedal har klassificerats som C-centrum för Munkedals och Sörbygdens kommuner, en region som i stort sett motsvarar ortens influensområde inom handeln. De nära kontakterna med Uddevalla motiverar, att dessa kommuner jämte Svarteborgs och Kville kommuner (Dingle C-region) föres till Uddevalla B-region.

Undersökningsområdets B- och C-regioner skulle sålunda enligt utred- ningens förslag omfatta följande kommuner och socknar (se kartorna på s. 142 och 144).

B-regioner

Uddevalla B-region Invånarantal Kommun den 31 dec. 1958

Uddevalla stad Skredsviks kommun Forshälla » Lane Ryrs » Bokenäs socken av Skaftö kommun .............................. Dragsmarks socken av Skaftö kommun .......................... Torps socken av Myckleby kommun .............................. 909 Myckleby socken av Myckleby kommun .......................... 1 089 Röra socken av Myckleby kommun .............................. 1 250 Ljungskile kommun ............................................ 2 937 Munkedals 4 821 Sörbygdens 2 572 Svarteborgs 2 991 Kville 4 764 Ödeborgs 1 896 Färgelanda 2 584 Högsäters 3 372

S:a 70 093

UVYVVVV

Lysekils B-region Lysekils stad .................................................. 7 906 Stångenäs kommun

C-regionerna inom Uddevalla A-region

_Lönsg röns Kommunqröns --------- Sockengröns ”COCOOC—reqiongröns C-centrum 0 Kommuncentrum

För spridning godkänd i rikets allmänna kartverk den 23 maj 1960.

Fiskebäckskils, Skaftö och Grundsunds socknar (tillsammans utgö-

rande Skaftö församling) av Skaftö kommun .................. Morlanda kommun .............................................. Tegneby socken av Tegneby kommun ............................ Smögens kommun .............................................. S. Sotenäs » Tossene »

S:a

Stenungsunds B-region

Stenungsunds kommun .......................................... Långelanda socken av Myckleby kommun ........................ Tjörns kommun ................................................ Stala socken av Tegneby kommun ................................

S:a

Strömstads B-region

Strömstads stad ................................................ : Vette kommun % Tjärnö » ................................................ * Bullarens kommun .............................................. Tanums »

S:a

Uddevalla A-region

C-regioner

Stenungsunds C-region .......................................... Stenungsunds kommun Långelanda socken

Skärhamns C-region ............................................ Tjörns kommun

Uddevalla C-region Uddevalla stad Skredsviks kommun Forshälla » Lane-Ryrs » Ljungskile »

............................................

Bokenäs socken Dragsmarks » Torps » Myckleby »

Munkedals C-region ............................................. Munkedals kommun Sörbygdens »

1 939 3 367 1 145 1 687 5 425 3 639

29 506

5 657 1 084 8 421

913

16 075

3 925 5 165 1 432 2 382 5 626

18 530

134 204

Invånarantal den 31 dec. 1958

6 741

8 421

7 393

Dingle C-region ................................................ 7 755 Svarteborgs kommun Kville »

Färgelanda C-region ............................................ 7 852 Ödeborgs kommun Färgelanda » Högsäters »

Ellös C-region .................................................. 6 675 Morlanda kommun Tegneby »

Lysekils C-region .............................................. 14 243 Lysekils stad Stångenäs kommun Skaftö socken Grundsunds socken Fiskebäckskils socken

Gravarna C-region ............................................ 10 751 Smögens kommun S. Sotenäs »

Tossene »

Tanumshede C-region .......................................... 8 008 Tanums kommun Bullarens »

Strömstads C-region ............................................ 10 522 Strömstad stad

Vette kommun

Tjärnö »

Indelningen i C-regioner och beskrivningen av C-centra behandlas i de redogörelser över näringsliv och befolkningsförhållanden, som lämnas i följande kapitel om undersökningsområdets B-regioner.

KAPITEL 17

Stenungsunds B-region

Omfattning

Tillkomsten av broförbindelse mellan Tjörn och fastlandet vid Stenungsund och näringslivets expansion i Stenungsunds samhälle kan väntas leda till att denna ort utvecklas till centralort även för Tjörn och den sydöstra de- len av Orust. Utredningen har därför klassificerat Stenungsunds samhälle som B-centrum i en region omfattande Stenungsunds och Tjörns kommu- ner samt Långelanda och Stala socknar på Orust.

Befolkning Invånarantalet inom B-regionen uppgick den 31 december 1958 till 16 075. Detta innebär en minskning med 451 invånare sedan år 1930 men en ökning med 390 invånare sedan år 1945. Utvecklingen inom ovan nämnda kom- muner och socknar åskådliggöres i nedanstående tablå, där 1930 års befolk- ningssiffra satts = 100,0.

Stenungsunds Tjörns Långelanda

kommun kommun socken Hela B-reg.

År 1945 ............. 93,0 95,7 99,5 94,9 År 1958 ............. 110,3 92,2 99,2 , 97,2

Den ökning av invånarantalet i Stenungsunds kommun, som tablån visar, har ägt rum under åren 1955—1958, då folkmängden i kommunen ökade med ca 1 100 invånare. Till skillnad från övriga socknar på Orust har Långe— landa icke haft någon nämnvärd folkminskning sedan år 1930. Orsaken härtill får anses vara att Långelanda socken genom färjförbindelsen vid Svanesund varit den ur kommunikationssynpunkt bäst gynnade delen av Orust.

I jämförelse med kommunerna på Orust har folkminskningen i Tjörns kommun varit tämligen måttlig. Befolkningsutvecklingen inom olika sock- nar i Tjörns kommun uppvisar emellertid stora variationer, vilket framgår av följande sammanställning.

Ökning (+)/minsk-

ning (—) av invå-

narantalet under tiden 1930—1958 %

Invånarantal den 31 dec. 1958

Valla ........................................ — 23,3 1 273 Klövedal ..................................... — 19,6 924 Stenkyrka .................................... —— 5,0 3 753 Klädesholmen ................................ —— 1,2 839 Rönnäng ..................................... + 7,5 1 632

Den gynnsammaste befolkningsutvecklingen uppvisar Rönnängs socken, som omfattar fiskelägena Åstol, St. Dyrön, Tjörnekalv och Rönnäng, medan Valla socken, där jordbruket är den dominerande näringen, haft en lika kraftig tillbakagång som grannsocknen Stala på Orust, där också närings- livet är ensidigt inriktat. Stenkyrka socken omfattar visserligen en bety- dande del av jordbruksbygden på Tjörn, men näringslivet i denna del av ön är mer differentierat än längre norrut, främst tack vare den roll, som frakt- farten och varvsindustrien spelar.

Folkmängdens förändringar åren 1951—1958, uttryckta i absoluta tal, redovisas härnedan.

Födelseöverskott/

Nettoflyttning underskott

Stenungsunds kommun ........................ + 968 + 35 Långelanda socken ............................ -— 10 + 12 Stala socken ................................. — 118 —— 17 Tjörns kommun .............................. — 596 + 229

Hela B-regionen .............................. + 244 + 259

Trots en betydande inflyttning till Stenungsund under 1950-talets senare hälft, begränsar sig flyttningsvinsten i B-regionen till icke fullt 250 per- soner —— en följd av flyttningsförlusterna i övriga delar av B-regionen. En jämförelse mellan Orust-kommunerna och Tjörns kommun visar en långt allvarligare befolkningssituation för det förstnämnda området än för Tjörn. Medan sålunda kommunerna på Orust, som år 1958 hade en sammanlagd ”folkmängd på 9 757 personer, hade en flyttningsförlust på ca 1 000 perso- ner under perioden 1951—1958, begränsade sig flyttningsförlusten till ca 600 personer i Tjörns kommun (8 491 invånare). Härtill kommer att kom— munerna på Orust under nämnda period hade ett födelseunderskott på 170 personer, medan Tjörns kommun hade ett födelseöverskott på 229 personer. Samtliga socknar i Tjörns kommun hade under perioden 1951—1958 emel- lertid flyttningsförluster och endast i Rönnängs socken var födelseöver— skottet större än utflyttningsöverskottet. I Valla och Klövedals socknar förelåg dessutom födelseunderskott.

Framskriven befolkning En framskrivning av befolkningen i åldern 15—65 år i Stenungsunds B- region på grundval av 1950 års folkräkning och med hänsyn tagen till de förändringar, som skett på grund av in- och utflyttning under åren 1951—- 1955 och mortalitetssiffrorna för samma period, samt under förutsättning att in- och utflyttningarna efter 1955 kommer att väga jämt, ger följande resultat.

Stenungsunds B-region

Män Kvinnor Ålder År 1960 År 1965 År 1970 År 1960 År 1965 År 1970

Index Index 15—30 år ................ 106 115 116 113 124 118 30—50 » ................ 91 89 90 87 85 89 50—65 » ................ 109 106 104 103 103 97 15—65 » ................ 100 101 102 101 101 100

Enligt framskrivningen skulle totala antalet personer i de arbetsföra åld- rarna icke förändras nämnvärt. I åldersgruppen 15—30 år skulle under åren 1960—1970 ske en ökning med 170 personer, medan åldersgruppen 50——65 skulle minska med 130 personer. Ökningen av antalet personer i den lägsta åldersgruppen är nästan helt att hänföra till Tjörns kommun.

Åldersgruppen över 65 är och de arbetsföra åldrarna. Antalet personer över 65 år, som år 1950 uppgick till 2 079 i Stenungsunds B-region, skulle enligt framskrivningen öka med 130 fram till år 1960 och med ca 400 fram till år 1970. I förhållande till befolkningen i de arbetsföra åldrarna skulle förändringarna bli följande.

Antal personer i åldersgruppen 15—65 år per 100 Område personer i åldersgruppen GES—m År 1950 År 1960 År 1970 Stenungsunds kommun ............... 437 429 378 Tjörns » ............... 517 448 407 Stala o. Långelanda socknar .......... 399 485 410 Riket ............................... 648 565 508

Stenungsunds kommun hade år 1950 en betydligt ogynnsammare ålders- fördelning än Tjörns kommun. Denna skillnad torde emellertid komma att utjämnas genom den inflyttning av yngre befolkning, som skett i Stenung- sund efter år 1954. I Stala och Långelanda socknar skulle enligt framskriv- ningen antalet invånare i åldern 15—30 år öka avsevärt Linder åren 1950—— 1960, samtidigt som antalet åldringar skulle minska. Som följd härav skulle åldersfördelningen sistnämnda år vara relativt gynnsam i detta område.

Efter år 1960 skulle emellertid befolkningen i den högsta åldersgruppen åter komma att öka. På grund av den utflyttning, som skett efter år 1955, och som kan antagas främst ha omfattat de yngre ålderskategorierna, torde emellertid åldersfördelningen såväl år 1960 som 1970 att vara betydligt ogynnsammare, än vad framskrivningen för de nämnda socknarna visar.

Antalet kvinnor på 1 000 män i regionen åren 1930, 1940, 1950 och 1958, redovisas i nedanstående tablå.

Ar 1930 År 1940 År 1950 År 1958 Stenungsunds kommun 990 984 994 936 Tjörns kommun ..... 952 947 965 956 Långelanda socken . . . 959 966 922 898 Stala socken ......... 978 975 903 837 Hela regionen ....... 966 962 966 938

Kvinnounderskottet i Stenungsunds kommun var ända fram till mitten av 1950-talet obetydligt. Därefter har detta underskott ökat rätt betydligt —— en följd av den inflyttning till kommunen av främst manlig befolkning, som skett i samband med anläggandet av ångkraftverket i Stenungsund. Ett markant kvinnounderskott föreligger i Stala och Långelanda socknar, vilka till skillnad från Tjörns och Stenungsunds kommuner helt saknar industri med sysselsättningsmöjligheter för kvinnor.

Antalet yrkesverksamma kvinnor iprocent av hela den kvinnliga befolk- ningen (yrkesverksamhetsgraden) framgår av följande sammanställning.

Gifta samb. kvinnor Övriga kvinnor

Ålder Stala o. Stala o. Stenung' Tjörn Långe- Riket Stenung' Tjörn Långe- Riket

sund sund

landa landa 15—30 år ..... 10,8 5,7 12,9 22,6 55,7 46,8 49,1 67,9 30—50 » ..... 5,7 4,8 3,3 15,6 61,9 54,9 56,0 75,0 50—65 » . . . 4,9 7,8 1,1 10,6 53,0 43,6 53,8 51,8 15—65 » ..... 6,2 5,6 4,3 15,7 56,5 47,8 52,0 65,6

Yrkesverksamhetsgraden bland kvinnorna var sålunda lägst på Tjörn, där antalet yrkesverksamma i procent av hela den övriga kvinnliga befolk- ningen var lika lågt som i området Vette-Tjärnö i nordligaste delen av Bo- huslän. I hela B-regionen fanns år 1950 668 icke gifta kvinnor i åldern 15—50 år, som ej hade förvärvsarbete. Nära 400 av dessa var bosatta i Tjörns kommun och ca 100 i Stala och Långelanda socknar på Orust. Med hänsyn till de arbetskraftsreserver, som finns i detta område och vilkas om- fattning framgått av sysselsättningsundersökningarna inom det bohuslänska jordbruket åren 1955 och 1956, får en betydande utvidgning av näringar sysselsättande kvinnlig arbetskraft anses möjlig.

Näringsliv

Jordbruket

Landarealen i Stenungsunds B-region uppgår till 45 000 ha, varav enligt 1956 års jordbruksräkning ca 8 200 ha (18 %) upptogs av åker och 12 100 ha (27 %) av skogsmark. I Tjörns kommun bestod ca 60 % av landytan av impediment, medan endast 14 % upptogs av skogsmark. I Stenungsunds kommun däremot upptog skogsmarken 40 % av landarealen, medan »övrig mark», d. v. s. impediment m. m., upptog 38 % av landytan. —— Antalet brukningsenheter över 2 ha uppgick år 1956 till ca 1 200 i B—regionen. Efter storlek fördelade sig dessa på följande sätt (relativa tal).

Summa bruk-

. Åkerareal Medel-

Område ningsenheter areal med mer an ha

2 ha åker 2—5 ha 5—10 ha 10—20 ha över 20 ha Stenungsunds kom. 406 35,7 46,0 15,9 2,4 7,8 Tjörns 525 59,2 35,6 4,2 1,0 5,3 Stala och Långelanda '

socknar ......... 263 42,2 38,0 18,6 1,2 7,3 Hela regionen ...... 1 194 47,5 39,7 11,3 1,5 6,5

Nära 90 % av brukningsenheterna i regionen är sålunda att beteckna som ofullständiga jordbruk. Särskilt stark är denna splittring på små enf heter i Tjörns kommun, där icke mindre än 60 % av jordbruken har en åkerareal, som understiger 5 ha. Antalet jordbruk i B-regionen har minskat med 79 enheter (— 6,2 %) sedan år 1951 och med 95 enheter (— 7,4 %) i jämförelse med år 1944. Förändringarna inom olika storleksgrupper enligt jordbruksräkningarna åren 1944, 1951 och 1956 kan utläsas ur nedan— stående sammanställning.

M znskmng/okmng av antalet brukningsenheter inom olika storleksgrupper under perio— den 1944—1951 och 1951— 1956

1944—1951 ' ' 1951—1956 Åkerareal Åkerareal ' 10—20 över 20 . 10—20 över 20 2—5 ha 5—10 ha ha ha 2—5 ha 5—10 ha ha ha Absoluta tal Absoluta tal Stenungsund. .. -— 10 + 9 + 0 + 4 ——21 —11 + 3 j; 0 Tjörn ......... ——53 +27 — 5 + 0 ——36 — 7 + 6 +3 Långelanda och — Stala ....... —11 + 6 + 9 — 2 —10 —18 +12 ;tO Hela reg. ..... — 74 + 42 + 14 + 2 — 67 ——36 + 21 + 3 Relativa tal Relativa tal Hela reg ....... — 10,5 + 9,0 + 14,0 + 15,4 —10,6 —— 7,1 + 18,4 + 3,0 Riket ......... — 11,0 ——4,7 + 2,2 + 4,5 -— 8,7 — 7,3 —— 0,4 + 2,8

Minskningen av antalet ofullständiga jordbruk, som under perioden 1944 —1951 gick långsammare än i riket, har därefter gått i snabbare takt, än vad rikssiffrorna visar. Den relativa minskningen av antalet sådana jord- bruk har dock varit betydligt lägre än i Strömstads B-region. En viktig orsak härtill får anses vara den intensifiering av jordbruksdriften genom upptagandet av specialodlingar av hår och köksväxter, som skett i Stenung— sundsregionen. Förutsättningarna för sådana odlingar är också särskilt gynnsamma i denna del av Bohuslän med hänsyn till såväl jordmån som klimat. Vegetationsperioden på Tjörn är sålunda lika lång som i nordvästra Skåne, som utgör ett av våra största odlingsdistrikt för köksväxter. Vidare kan nämnas att frosthalten, beräknad med hänsyn till såväl antalet som styrkan av skadliga froster, under tiden 16 maj—15 september på Tjörn och Orust liksom i kustbandet norr därom är den lägsta i riket. —— För odling av brödsäd med hänsyn till klimat och jordmån har hushållningssällskapet betecknat förutsättningarna som mycket goda på Tjörn och som goda i regionen i övrigt; för odling av fodersäd och vall för slåtter och bete har förutsättningarna betecknats som mycket goda i hela regionen. —— Trots den förhållandevis stora omfattning, som specialodlingarna fått, är dock jordbruket i Stenungsundssregionen fortfarande i hög grad inriktat på boskapsskötsel. Antalet kor i medeltal per 100 ha reducerad jordbruksjord utgjorde sålunda år 1956 55,8 mot 36,1 i hela riket och 38,6 i exempelvis Strömstadsregionen. — Som framgått av sysselsättningsundersökningen inom det bohuslänska jordbruket (s. 270) föreligger en betydande under- sysselsättning inom jordbruket i regionen, där också den största avgången från jordbruket till andra näringar enligt 1956 års undersökning (s. 298) skulle vara att vänta.

Skog-bruket Inom Stenungsunds kommun är markförhållandena väl lämpade för skogs— bruk. På Tjörn är bergbundenheten mera utpräglad, varför större samman— hängande skogsområden ej kan skapas där. De områden på Tjörn, som nu är betäckta med skog, visar dock mycket stark tillväxt _ en följd av det gynnsamma klimatet. Drivningsförhållandena är tämligen normala utom i östra delarna av Ucklum i Stenungsunds kommun, där terrängen är rätt svårtillgänglig. Endast i denna del av regionen samt i vissa delar av Speke— röds socken föreligger större brist på skogsvägar. Behovet av skogsvårdande åtgärder i form av ungskogsröjningar och plantering på ljungmarker i kust— områdena är mycket stort. Utöver skogsägarnas nuvarande arbetsinsatser torde behövas ca 40 helårsanställda skogsarbetare. Möjligheter att bilda fristående skogsbruk föreligger endast i Stenungsunds kommuns skogs- bygder.

"Praktiskt taget hela fiskarbefolkningen inom regionen är bosatt i Tjörns kommun. Antalet yrkesfiskare i denna kommun utgjorde år 1956 enligt Göteborgs och Bohus läns havsfiskeförenings årsbok ca 600 mot drygt 700 yrkesfiskare år 1950. Enbart i Kyrkesunds fiskeläge i Klövedal i norra de- len av Tjörn har antalet yrkesfiskare minskat med ett 50-tal. Antalet yrkes— fiskare i de större fiskelägena var år 1956 följande.

. .. Antal yrkes- Antal invånare F*Skelage fiskare år 1956 år 1958 Åstol ...................... 181 548 St. Dyrön .................. 92 328 Rönnäng ................... 60 420 Klädesholmen .............. 56 839 Kyrkesund ................. 50 257 Bleket ..................... 30 197 Skärhamn .................. 30 1 100 Tjörnekalv ................. 27 110

Fiskerinäringen i Tjörns kommun är, som tidigare anförts, en rationellt arbetande näring. Intresset för nyinvesteringar i fiskefartyg och motorer tyder på fortsatt expansion; särskilt gäller detta fiskelägena i södra delen av kommunen. Av fiskelägena har Klädesholmen den bäst utrustade ham- nen, medan vissa förbättringsarbeten alltjämt är erforderliga på Åstol och Dyrön (se 5. 39). I Rönnäng påbörjades år 1959 en nybyggnad av fiske- hamn, omfattande 110 m lång landkaj, vågbrytare samt småbåtsbrygga för . en sammanlagd kostnad av 700 000 kronor. Hamnförhållandena i Skärhamn 1 kommer senare att beröras. Sämst utrustad år hamnen i Kyrkesund, där fiskarkåren endast har tillgång till enkla träbryggor, som befinner sig i 1! dåligt skick.

Fraktfarten

Som framgått av redogörelsen för sjöfarten i Uddevalla A-region (s. 101— 103) intar den i Tjörns distrikt inregistrerade handelsflottan en ledande ställning inom den mindre fraktfarten i Bohuslän. En fjärdedel av brutto- intäkterna på fraktfart inom detta landskap redovisades sålunda år 1956 av rederinäringen i Tjörns distrikt, där Skärhamns-flottan svarade för omkring 50 % av bruttointäkterna.

Industrin

I Tjörns kommun utgör sill— och fiskkonservindustrin på Klädesholmen den ur sysselsättningssynpunkt viktigaste industrin. De 20 konservfabrikerna på denna ö sysselsatte i september 1959 sammanlagt 222 personer varav 149 kvinnor. Det största företaget hade en sammanlagd arbetsstyrka på 28

personer. Elva företag hade en arbetsstyrka, som icke uppgick till 10 per— soner. Konservindustrin på Klädesholmen har gått något tillbaka sedan år 1956. Fyra företag med en arbetsstyrka på sammanlagt 30 personer har sålunda nedlagt verksamheten, medan antalet sysselsatta vid övriga företag i september 1959 var ungefär detsamma som tre år tidigare. Samtliga före— tag arbetar för direkt försäljning. Någon lagerhållning förekommer icke. Tillverkningen omfattar nästan enbart halvkonserver, såsom gaffelbitar och ansjovis. Viss tillverkning av sardiner har dock tidvis förekommit vid några företag. Endast fyra företag har tillgång till kylrum. På grund av de rådande produktionsförhållandena är- sysselsättningen mycket ojämn, vilket medfört betydande kostnader för arbetslöshetsförsäkringen. Drygt hälften av den kvinnliga personalen uppgives vara bosatt på Klädesholmen, medan ett tiotal kvinnor är boende på Åstol och Dyrön och övriga kvinnor på olika orter på Tjörn. Av de 30 manliga arbetarna bor ca hälften på Klädesholmen.

Fiskberedning, speciellt torkning av kabeljo och spillånga, bedrives av ett tiotal företagare i Skärhamn och av fyra å fem företagare på Klädesholmen. Dessa företag sysselsätter under högsäsong (maj—augusti) 150 a 200 per— soner, varav ca 1/3 är kvinnor. I förhållande till färskfiskhandeln intar han— deln med beredd fisk numera en blygsam position. På Tjörn har sillsalteri- rörelsen gått starkt tillbaka under de senaste årtiondena liksom också bered- ningen av kabeljo. Efterfrågan på spillånga uppgives däremot ha ökat efter kriget. Någon råvarubrist har icke förelegat. I den mån spillånga ej kunnat erhållas på den svenska marknaden, har denna fisk importerats från Norge.

Varvsindustrin på Tjörn sysselsätter ett 80-tal personer, varav drygt 50- talet är anställda vid Djupviks varv. De övriga varven är förlagda till Skär- hamn, Rönnäng och Kyrkesund.

Industrin i övrigt inskränker sig till en fiskmjölsfabrik (10 arb.) och några småföretag inom övriga näringar, vilka sammanlagt sysselsätter ett 50-tal personer. Inom byggnadsverksamheten i kommunen arbetar ett 100-tal man. _ . _ Det största industriföretaget i Stenungsunds kommun, ab Svenska band- ,fabriken, sysselsatte i september 1959” ett 90-tal personer (se s. 99). Den planerade filialanläggningen i Ödsmål, beläget 4 km norr om Stenungsunds samhälle, får stor betydelse för utnyttjandet av arbetskraftstillgångarna på _östra Orust. Av företagets ca 70 arbetare var år 1959 16 personer bosatta i 'Stala, Långelanda och Myckleby socknar. % Driften vid den kemisk-tek- niska industri (Berol ab), som under åren 1960—1961 kommer att upp- föras i Stenungsund, beräknas komma i gång är 1962. När verksamheten upptagits i full utsträckning, beräknas personalen omfatta 50 manliga arbe- tare samt 90 tjänstemän, Varav 40 kvinnor. Den tekniska utvecklingen kan emellertid komma att medföra avsevärda förändringar i de år 1960 före— liggande planerna. Arbetarna liksom- den kvinnliga personalen (laboratorie- biträdena) torde i stort sett komma att rekryteras i bygden, enär det icke

är sannolikt, att företagets nuvarande personal bland dessa kategorier kom- mer att flytta till Stenungsund i samband med att företaget överflyttar den verksamhet, som nu bedrivs i Mölndal, Hälsingborg och Örnsköldsvik. En viktig faktor vid lokaliseringen av den kemisk-tekniska industrin till Sten- ungsund har varit samhällets djuphamn, som tillkommit för ångkraftverkets behov, men vars kapacitet tillåter en betydande utvidgning av hamnrörelsen. —— Statens ångkraftverk kommer efter första etappens färdigställande år 1960 att sysselsätta 110 personer. Av denna personal kommer ca ett 20-tal att rekryteras i bygden. Då den övriga personalen skall vara tekniskt eller merkantilt utbildad, måste denna huvudsakligen komma från orter utanför Stenungsundsregionen. Vid kraftverksbygget har maximalt sysselsatts ca 1 000 personer. I maj 1960 hade arbetsstyrkan reducerats till omkring 700 personer. Av de ca 800 arbetarna hade 350 man rekryterats i den kring- liggande bygden, varav ett stort antal var bosatta på Orust. Då arbetsstyrkan vid kraftverksbygget vid årsskiftet 1960 1961 beräknas uppgå till endast 100 man, och då blott ett fåtal arbetare från bygden väntas komma att med- följa till nya arbetsplatser hos vattenfallsstyrelsen eller dess entreprenörer, kan ett betydande överskott på byggnadsarbetare uppstå i Stenungsunds- regionen, om icke andra mera omfattande anläggningsarbeten beslutas.

Tätorter. Regionens centralort — Stenungsund —— hade den 31 december 1958 ca 2 000 invånare. Vid 1950 års folkräkning uppgick invånarantalet till 780. Av serviceanläggningar finns i samhället bl. a. följande: centralskola, kommunal mellanskola, yrkesskola omfattande husmoderskurser och han- delsskola samt kvällskurser i olika praktiska och merkantila ämnen, provin- sialläkarmottagning, domsagokansli, landsfiskalskontor, sparbank, affärs- bank och advokatkontor; Enligt ett av regionplanekontoret i Göteborg upp- rättat förslag till vägdragning och markanvändning i Stenungsund skulle samhället jämte Ödsmål kunna utvecklas till en tätort med ca 10 000 in- vånare. Vattenbyggnadsby'råns undersökningar har givit vid handen, attden ytvattentäkt, som står till samhällets förfogande (sjön Hällungen), är till- räcklig för att trygga vattenförsörjningen för en sådan folkmängd. De kost- nader, som krävs för utbyggnad av vattenverk och vvattenledningsnät samt för anläggandet av reningsverk i Stenungsund och Ödsmål, torde icke komma att understiga 10 milj. kronor. — "Även marktillgångarna för bo- stadsändamål anses tillräckliga för en befolkning på 10 000. Också tillgången på mark för omedelbar exploatering är god. Under de senaste åren har efterfrågan på mark för bostadsbebyggelse utgjort 20—25 lägenheter per år. Med hänsyn till Stenungsunds läge —— avståndet till Göteborg är endast 45 km — och ortens goda kommunikationer jämte tillgången till djuphamn kan möjligheterna för fortsatt snabb expansion av samhället anses som mycket goda. Den lediga industritomtmarken i samhället "omfattar 50 000 m2, av vilka 20 000 m2 omedelbart kan exploateras. Mellan oljehamnen och allmänna landsvägensa'mt i närheten av ångkraftverket äger vidare staten

och privatpersoner betydande markområden, som är lämpliga för större industrier. Dessa områden har dock ännu icke planlagts. _ En sträckning av motorvägen Kungälv—Uddevalla enligt alternativ I (se s. 126!) kommer för Stenungsunds vidkommande att innebära stora svårigheter för den sam— hälleliga utbyggnaden vid en större industriell expansion. Alla möjligheter att flytta motorvägens sträckning så långt österut i Stenungsund, att minsta görliga intrång företages i tätbebyggelsen, bör därför prövas.

Skärhamn, som inklusive randbebyggelsen har 1 100 invånare, har på kar— tan över C-regioner (s. 144) betecknats som C-centrum för Tjörns kommun. Ehuru Skärhamn är den största tätorten på Tjörn och öns största handels- ort, är dess ställning som centralort för kommunen icke helt given. Liksom på Orust har nämligen också på Tj örn serviceorganen fördelats på en mång— fald orter, vilket nedanstående sammanställning visar.

Serviceorgan Förläggningsort Apotek Kållekärr Arbetsförmedling Sibräcka Centralskola Bleket Distriktstandsvårdspoliklinik Skärhamn Kommunalexpedition och kommunalhus Sibräcka Landsfiskalskontor Skärhamn Polisstation Skärhamn Provinsialläkarmottagning Kållekärr Sjukkasseexpedition Fagerfjäll Sj ukstuga Kållekärr

En dylik splittring av serviceorganen försvårar givetvis Skärhamns ut- veckling till ett naturligt centrum för kommunen. Varken Kållekärr eller Sibräcka utgör tätorter, utan serviceorganen har förlagts till dessa platser med hänsyn till deras läge vid korsväg. Centralskolan, vars uppförande på- börjades år 1959, har lokaliserats till Bleket (197 inv.; 6 km söder om Skärhamn) främst med hänsyn till den på Klädesholmen, Åstol och Dyrön bosatta befolkningen. — Hamnen i Skärhamn är rikets mest utnyttjade hemmahamn för mindre fraktfartyg. Skärhamnsrederiernas position inom den mindre fraktfarten framgår av redogörelsen på s. 101. Den industriella rörelsen utöver fiskberedningsanstalterna, om vilka uppgifter tidigare lämnats, inskränker sig till en konservfabrik med 12 anställda och ett smärre antal småföretag, som huvudsakligen tillgodoser efterfrågan på den lokala marknaden. Med hänsyn till rederinäringens betydelse för sam- hället liksom för Tjörns kommun är en utbyggnad av hamnen i Skärhamn av synnerlig vikt. Den nuvarande hamnen utbyggdes som fiskehamn åren 1936—1939 för en kostnad av 352 000 kronor. Den skyddas av en 150 m lång vågbrytare, som dock icke ger tillräckligt skydd vid sjögång från nordväst och väst. Den 130 m långa kajen jämte de två tilläggsbryggorna i hamnen är i gott skick men uppenbart otillräckliga för den mängd fartyg,

som särskilt vintertid anhopas här. Fartygen kan sålunda ibland ligga ända upp till sex å sju båtar i bredd vid kajen, vilket medför stora olägenheter vid utrustning av fartygen och vid hård vind, då båtarna ligger och skaver mot varandra. Den föreslagna utbyggnaden av hamnen omfattar anläg- gandet av två landkajer om 135 resp. 60 m jämte tillfartsväg och hamnplan vid de nya kajerna samt uppmuddring av hamnbassängen. Kostnaderna för dessa arbeten beräknades år 1959 komma att uppgå till ca 1,1 milj. kronor.

Tillgången på mark för bostadsbebyggelse i Skärhamn är god. Efterfrågan beräknas under normala är uppgå till 5 år 6 lägenheter per år.

I samhällena Åstol (548 inv. år 1958), Klädesholmen (839 inv.) och St. Dyrön (350 inv.) räknas icke med någon ytterligare utbyggnad. I de två sistnämnda samhällena finns dock fortfarande en del tomtmark, som icke exploaterats. Den fortsatta bebyggelsen för fiskarbefolkningen i den södra delen av kommunen anses emellertid komma att förläggas till Rönn- äng (420 inv.). Efterfrågan på tomtmark är där f. n. något mindre än i Skärhamn. I fråga om marktillgäng och exploateringskostnader är förhål— landena i de båda sistnämnda samhällena ungefär desamma. — Åstol och St. Dyrön är enbart fiskelägen, medan konservtillverkning och fiske är de dominerande näringarna på Klädesholmen. Rönnäng är fiskeläge, handels— och turistort. Vidare finns där ett varv och en motorverkstad, som tillsam- mans sysselsätter ett 25-tal personer.

1 Erforderliga vatten- och avloppsarbeten i samhällena i västra och södra ; delen av Tjörns kommun, där tätortsbebyggelsen ligger, uppgår enligt pre- l liminära beräkningar, utförda år 1959, till ca 14 milj. kr. De kostsammaste j! anläggningarna kräver Klädesholmen (2,3 milj. kronor). Vattenförsörj- j ningen i de västra och södra delarna av Tjörns kommun kan tillgodoses * genom utnyttjandet av Dös och Tolleby tjärnar på södra Tjörn. Denna vat- ! tentäkt beräknas räcka fram till år 1985 för förbrukningen hos en bofast ! l ' befolkning om 4 600 samt 3 400 sommargäster. Mest kritisk är situationen t på Klädesholmen, Åstol och St. Dyrön, där grundvattentäkterna endast kan '; tillgodose en ringa del av behovet. Vattenförsörjningen i dessa samhällen är främst beroende av det regnvatten, som kan uppsamlas på hustaken. Under nederbördsfattiga somrar måste därför dricksvatten transporteras med tankbåtar från fastlandet. Med hänsyn till konservindustrin på Klädeshol- men är en lösning av vatten- och avloppsfrågan för särskilt detta samhälle ur hygienisk synpunkt en tvingande nödvändighet.

Betingelserna för näringslivet: utveckling i B-regionen

Den utbyggnad av näringslivet i Stenungsunds B-region, som skett under 1950-talet, har helt varit koncentrerad till Stenungsunds samhälle. Det är naturligt, att intresset för lokalisering av ny verksamhet till regionen även framdeles kommer att vara inriktat på denna ort. För Tjörn torde till- komsten av broförbindelsen med fastlandet i första hand komma att betyda

lättnader för småföretagarna inom industri och handel och för specialod- larna inom jordbruket. De kommunala myndigheterna kommer emellertid att ställas inför de problem, som fritidsbebyggelse och bilturism medför och vars lösande kräver kommunala initiativ. _ Den livliga byggnadsverksam- het, som bedrivits i Stenungsund, har medfört avsevärt förbättrade inkomst- möjligheter för landsbygdsbefolkningen i regionen, icke minst på Orust. Det kan antagas, att övergången till mera extensiv drift inom jordbruket härigenom har stimulerats, vilket kan komma att leda till snabbare avflytt— ning från jordbruket under 1960—talet. Då industrin i Stenungsund på grund av sin inriktning icke torde kunna rekrytera i den omfattning, som arbets- kraft friställes inom byggnadsverksamheten, kan, som tidigare nämnts, ett betydande överskott på arbetskraft uppstå inom regionen i början av 1960— talet, såvida icke nya betydande investeringar beslutas. Med hänsyn till den förhållandevis rikliga tillgången på såväl manlig som kvinnlig arbetskraft kan en avsevärd utvidgning av industrin i regionen anses möjlig.

KAPITEL 18

Uddevalla B-region

Omfattning

som framgått av kapitel 16 omfattar Uddevalla B-region följande kommu- ner och församlingar.

Uddevalla C—region: Uddevalla stad, Skredsviks, Forshälla, Lane-Ryrs och Ljungskile kommuner, Bokenäs och Dragsmarks socknar av Skaftö kom- mun samt Torps och Myckleby socknar av Myckleby kommun på Orust.

Munkedals C-region: Munkedals och Sörbygdens kommuner. Dingle C-region: Svarteborgs och Kville kommuner. Färgelanda C—region: Ödeborgs, Färgelanda och Högsäters kommuner i Dalsland.

Till Uddevalla B-region har vidare förts Röra socken av Tegneby kom- mun, som ingår i Ellös C—region.

Befolkning

Invånarantalet inom B-regionen uppgick den 31 december 1958 till 70 093. Detta innebär en ökning med 9300 sedan år 1930 och med 10 400 sedan år 1945. Utvecklingen inom de olika C-regionerna, kommunerna och socknarna åskådliggöres i nedanstående sammanställning, där 1930 års befolknings- siffra satts = 100.

Uddevalla Forshälla Skredsvik Ljungskile Lane—Ryr

År 1945 ............. 123 82 85 109 84 År 1958 ............. 197 86 126 113 85

Dragsmark o. Bokenäs

Torp, Röra .. & Myckleby Munkedal Svarteborg Sorbygden

År 1945 ............. 77 86 96 96 91 År 1958 ............. 63 70 97 95 75

. Färgelanda Uddevalla Munkedals Dingle Kv111e . . . . C—region C-reglon C-reglon C—region

År 1945 ............. 84 88 107 94 88 År 1958 ............. 69 78 150 88 77

Av landskommunerna i B-regionen har endast Skredsvik och Ljungskile haft en ökning av invånarantalet jämfört med år 1930, medan folkmäng-

den i övriga kommuner minskat. Den största folkminskningen har skett i de båda socknarna i Skaftö kommuns fastlandsdel, där invånarantalet minskat med 37 % sedan år 1930. Genom näringslivets expansion i Udde- valla efter år 1945 har folkminskningen upphört i de till Uddevalla grän- sande kommunerna Forshälla och Lane-Ryr och i den tredje grannkommu- nen _ Skredsvik — har invånarantalet ökat med icke mindre än 1 400. Nästan hela denna ökning har skett i Herrestads församling, där två bo- stadsområden _ Sörvik och Åker-Kissleberg _ uppförts enbart för att tillgodose behovet av bostäder åt personalen vid Uddevallavarvet. Genom Uddevalla stads inkorporering av Sörviksområdet den 1 januari 1959 har emellertid 447 invånare i folkbokföringen överförts till Uddevalla stad.

Folkmängdens förändringar under tiden 1951_1958, uttryckta i abso- luta tal, redovisas härnedan.

Flyttnings/vinst (+) .. .. Nettoflyttning i [förlust (_) FOdelse/Oversmtt absoluta tal i % av 1950 års [underskott 23 invånarantal Uddevalla stad ............ + 5 788 + 23,2 + 2 175 Forshälla kommun ......... _ 62 — 3,8 + 57 Skredsviks kommun ........ + 1 127 + 37,3 + 185 Lane-Ryrs kommun ........ _ 3 _ 0,3 + 23 Ljungskile kommun ........ + 55 + 1,9 + 56 Bokenäs socken ............ _ 61 _ 7,8 _ 28 Dragsmarks socken ......... + 4 + 1,4 + 2 Torps socken, (Orust) ...... _ 104 _ 9,7 _ 56 Myckleby socken, (Orust). . . _ 137 _ 10,5 _ 75 Uddevalla C-region ....... + 6 607 + 17,9 + 2 339 Munkedals kommun ........ + 0 . + 86 Sörbygdens kommun ....... _ 359 _12,2 _ 6 Munkedals C-region ...... — 359 _ 4,7 + 80 Svarteborgs kommun ....... + 18 + 0,6 + 92 Kville kommun ............ _ 615 —11,3 _ 84 Dingle C-region .......... _ 597 _ 7,2 + 8 Ödeborgs kommun ......... _ 178 _ 8,6 + 5 Färgelanda kommun ....... _ 142 _ 5,4 + 74 Högsäters kommun ......... _ 357 _12,2 _ 45 Färgelanda C-region ...... _ 677 — 7,8 + 34 Röra socken (Orust) ....... — 117 _ 8,5 _ 11 Hela B-regionen ......... + 4 857 + 7,7 + 2 450

Av landskommunerna i B-regionen har sålunda endast Skredsvik, Ljungskile och Svarteborg haft flyttningsvinster. De största flyttningsför- lusterna såväl relativt som uttryckt i absoluta tal har de nordligaste kom- munerna i regionen _ Högsäter, Sörbygden och Kville _ haft. I Sörbygden och Ödeborg har flyttningsförlusterna varit betydligt större inom den kvinnliga än inom den manliga befolkningen. Också i Forshälla och Boke- näs har det främst varit kvinnorna, som flyttat. Nettoflyttningsöverskott

inom den manliga befolkningen kan endast konstateras i Skredsvik, Mun- kedal och Svarteborg. De kommuner, som haft de största flyttningsförlus- terna, har tillika haft födelseunderskott. De relativt sett största födelse- underskotten har dock Myckleby, Torps och Bokenäs socknar haft.

Antalet kvinnor på 1 000 män i B-regionen utgjorde 955 år 1958. Som framgår av följande sammanställning har det kvinnoöverskott, som år 1930 fanns inom större delen av regionen inom samtliga C-regioner förbytts i ett kvinnounderskott.

C-region År 1930 År 1940 Ar 1950 År 1958 Uddevallaregionen ............... 1 077 1 052 1 004 963 Färgelandaregionen ............... 1 019 946 911 887 Munkedalsregionen ............... 1 025 971 943 920 Dingleregionen ................... 960 933 948 945

Kvinnoöverskott föreligger numera endast i Ljungskile kommun. Det kvinnoöverskott, som under åtskilliga decennier förelegat i Uddevalla, för- byttes år 1958 i ett kvinnounderskott _ en följd av den tunga industrins snabba expansion i staden.

Yrkesverksamhetsgraden bland den kvinnliga befolkningen inom olika åldersgrupper enligt 1950 års folkräkning redovisas i följande tablå.

Uddevalla Munkedals Dingle Färgelanda .

Åldersgrupp C—reg. C-reg. C-reg. C-reg. leet Gifta samboende kvinno 15—30 år ........... 20,8 10,4 9,1 10,0 22,6 30_50 » ........... 13,8 8,1 6,3 9,0 15,6 50—65 » ........... 7,2 1,7 6,1 6,8 10,6 15—65 » ........... 13,8 6,6 6,7 9,5 15,7 Övriga kvinnor 15—30 år ........... 73,2 53,5 48,2 47,9 67,9 30—50 » ........... 71,7 52,5 47,4 56,1 75,0 50—65 » ........... 50,0 49,2 39,4 42,4 51,8 15—65 » ........... 67,0 52,1 45,5 48,2 65,6

Yrkesverksamhetsgraden bland den icke gifta kvinnliga befolkningen inom Uddevallaregionen var inom den lägsta åldersgruppen högre, än vad siffrorna för riket visar. Däremot fanns inom motsvarande åldersgrupp i övriga C-regioner betydande arbetskraftsreserver bland såväl den gifta som ogifta kvinnliga befolkningen. Efter år 1950 har emellertid en konfektions- industri (Br. Liljeros) tillkommit i Dingleregionen, som givit sysselsätt- ning åt ett 70-tal kvinnor i Svarteborg med grannkommuner.

Framskriven befolkning. En framskrivning av befolkningen inom de oli- ka C-regionerna, grundad på 1950 års folkräkning och under hänsynsta- gande till nettoflyttningarna åren 1951—1955 samt mortalitets- och nativi-

tetssiffrorna för sistnämnda period och under förutsättning att in- och ut— flyttningssiffror väger jämt, ger följande resultat för de olika C-regionerna, om 1950 års befolkningssiffra sättes = 100.

Uddevalla C-region

Män Kvinnor Åldersgrupp

1960 1970 1960 1960

15—30 år ........... 102 124 95 111 30—50 » ........... 104 94 105 97 50—65 » ........... 134 154 122 134 15—65 » ........... 110 117 106 110

Enligt framskrivningen skulle befolkningen i ålder 15—65 år öka med ca 1 500 personer från år 1960 till år 1970 och med ca 900 personer i ålders— gruppen 50—65 år. Däremot skulle en minskning med ca 1 000 personer ske i åldersgruppen 30—50 år. Totalt skulle sålunda de arbetsföra åldrarna komma att öka med 1 400 personer.

Munkedals C—region

Män Kvinnor Åldersgrupp

År 1960 År 1970 År 1960 År 1970

111 115 107 118

87 86 79 78 118 113 111 99 102 102 96 95

Befolkningen i de arbetsföra åldrarna skulle enligt framskrivningen to- talt icke undergå någon nämnvärd förändring under perioden 1960—1970. Till skillnad från Uddevalla C—region kommer emellertid befolkningen i åldersgruppen 50—65 år att minska. Den yngsta åldersgruppen kommer att öka men relativt sett icke så kraftigt som i Uddevalla C-region.

Dingle C—region

Män Kvinnor Åldersgrupp

År 1960 År 1970 År 1960 År 1970

! 15—30 90 96 109 117 30—50 93 91 84 84 250—65 102 91 104 89 i 15—65 95 93 97 95

Även i denna region sker en minskning inom den högsta åldersgruppen. Minskningen är relativt sett större än i Munkedalsregionen. Detta får till- skrivas den mycket stora utflyttning, som med stenindustrikrisen på 1930—

talet tog sin början i Kville kommun och som i hög grad decimerat års- kullarna, födda åren 1905_1920.

Färgelanda C-region

Män

Kvinnor

År 1960 År 1970 År 1960 År 1970

15_3o 30—50 50_65

. 15—65

95 93 103 96

95 89 104 95

98 89 97 94

1 07 90 83 93

Liksom i Dingleregionen kan befolkningen i de arbetsföra åldrarna vän- tas komma att minska något. Till skillnad från Dingleregionen och Munke- dalsregionen år det endast den kvinnliga befolkningen i åldersgruppen 15—30 år, som skulle komma att öka.

Åldersgruppen över 65 år och de arbetsföra åldrarna. Antalet personer över 65 års ålder, som år 1950 utgjorde 7 167 i hela B-regionen, skulle en- ligt framskrivningen komma att stiga till 9 700 år 1970. Ökningen av be- folkningen i arbetsför ålder, som år 1950 uppgick till 41 354, skulle samti- digt begränsa sig till 3 200. Förändringarna inom olika C—regioner kan ut- läsas ur nedanstående tablå.

Antal personer i åldersgruppen 15—65 är per 100 personer 1

Område åldersgruppen 65—m

År 1950 År 1970

Uddevalla C-region .......... 651 518 Uddevalla stad ........... 830 587

» C-reg i övrigt .. 434 381 Munkedals C-region ......... 546 394 Dingle C-region ............. 469 361 Färgelanda C—region ......... 485 370 Hela B-regionen ............ 639 460 Riket ...................... 648 508

En markant förskjutning mot högre åldersgrupper kan väntas i samt- liga C—regioner. Enligt framskrivningen skulle Kville kommun år 1970 ha den ofördelaktigaste åldersfördelningen i B-regionen. (332 personer i ar- betsför ålder per 100 åldringar.)

Näringsliv Jordbruket

B—regionen omfattar större delen av undersökningsområdets egentliga jord- bruksdistrikt (mellanbygden) och omkring hälften av dess inlandsbygd. I regionen ingår vidare ett par socknar i kustbygden, en stor del av Orust

samt Valbobygden i Dalsland (Färgelandaregionen). Det är givet, att förut- sättningarna för jordbruk i en dylik region kan växla från bygd till bygd. Kville, Svarteborg, Munkedal och Skredsvik tillhör den egentliga jord- bruksbygden och har efter bohuslänska förhållanden goda förutsättningar för jordbruksdrift. Sörbygdens jordar är däremot mindre lämpliga för åkerbruk. Liksom i stora delar av Bohuslän har också Färgelandaregionens jordbruk i utpräglad grad karaktär av foderväxtjordbruk. Skogsbruket i denna region har emellertid större betydelse för landsbygdsbefolkningens utkomstmöjligheter än i B-regionen i övrigt.

Den manliga förvärvsarbetande befolkningen inom jordbruk med bo- skapsskötsel år 1950 uppgick till 6 835 personer, vilket innebar en minsk- ning med drygt 1 300 (— 16 %) i jämförelse med år 1945.

Enligt 1956 års jordbruksräkning fanns inom Uddevalla B-region 4 131 brukningsenheter med en åkerareal överstigande 2 ha. På olika storleks- grupper fördelade sig dessa på följande sätt.

2—5 ha 5—10 ha 10—20 ha över 20 ha

Antal ............... Procent .............

1 025 24,8

1 600 38,7

1 186 28,7

320 7,8

Brukningsenheterna under 10 ha upptog sålunda nära 2/3 av samtliga en- heter över 2 ha. Den största utbredningen har de ofullständiga jordbruken i de tre i B—regionen ingående socknarna på Orust, där dessa jordbruk år 1956 omfattade 85 % av samtliga gårdar med mer än 2 ha åker mot exem- pelvis drygt 40 % i Munkedals kommun. — Antalet jordbruk i hela B—regio- nen minskade med 246 enheter (— 5,7 %) under åren 1951—1956. Minsk- ningen mellan åren 1944 och 1951 utgjorde 192 enheter (_ 4,2 %) eller 27 enheter per år. Förändringarna inom olika storleksgrupper enligt jord- bruksräkningarna 1944, 1951 och 1956 framgår av nedanstående samman- ställning.

Procenluell minskning/ökning av antalet brukningsenheter inom olika storleksgrupper under perioden 1944—1951 och 1951—1956

1944—1951

1951—1956

Åkerareal

Åkerareal

10—20

5—10 ha ha

Uddevalla B- region ...... Riket .........

—13,9 ——11,0

+9,2 +45

:

— 12,5 — 8,7

+ 3,2 — 0,4

Minskningen av antalet brukningsenheter under 10 ha har sålunda gått snabbare i regionen än i riket under de båda perioder, som jämförelsen

avser. Förändringarna inom B-regionen har emellertid i högre grad än i riket tagit sig uttryck i en ökning av antalet jordbruk i storleksgrupperna 10—20 ha och över 20 ha.

Den relativt sett största minskningen av antalet brukningsenheter under perioden 1944—1956 skedde i Dragsmarks och Bokenäs socknar (— 17 %). I de båda till Uddevalla gränsande grannkommunerna Skredsvik och Lane- Ryr minskade antalet brukningsenheter med 12 % medan de till regionen hörande socknarna Röra, Torp och Myckleby på Orust samt Ljungskile, Kville och Högsäters kommuner hade en minskning av antalet bruknings- enheter med 10 %. Då vissa näringsgrenar i Uddevalla även efter 1956 utvecklats mycket snabbt, torde den yttre rationaliseringen inom B-regio— nens jordbruk ha fortsatt i minst samma takt som under perioden 1951 och 1956. De broförbindelser med fastlandet, som Orust kommer att få inom en nära framtid, kan väntas leda till en mera extensiv drift i denna del av Bohuslän, genom att befolkningen på de mindre jordbruken får väsentligt större möjligheter att taga arbete utom egendomen.

Skogsbruket

Med hänsyn till markförhållandena är förutsättningarna för skogsbruk i stort sett mycket goda i regionen med undantag av Dragsmarks socken. Möjligheterna att bilda från jordbruksdrift fristående skogsbruk uppgives av skogsvårdsstyrelsen vara mycket goda i Sörbygden, Lane-Ryr, Forshälla och även i vissa delar av Skredsvik och Ljungskile kommuner. Drivnings- förhållandena är relativt goda. Nya skogsvägar behöver anläggas, framförallt i Sörbygden och Forshälla. Inom hela regionen föreligger vidare ett mycket stort behov av gallringar och restaureringshuggningar. Utöver skogsägarnas nuvarande arbetsinsatser torde ca 170 årsanställda skogsarbetare behövas för sådana arbeten i regionen. Med undantag för de senaste åren har till- gången på arbetskraft för avverkning av massaved under hela efterkrigs- tiden varit otillräcklig.

Industrin

Näringslivet i Uddevalla B-region har under efterkrigstiden fått sin prägel av tillkomsten av Uddevallavarvet, som från etableringsåret 1946 fram till 1959 utvecklats till ett storföretag med ca 3 700 anställda. Störst bland öv- riga lokaliserade företag under nämnda tid är ab Nordverk (se s. 63!) och Konfektions ab Magna. Under detta expansiva skede har emellertid också driftsnedlåggelser förekommit. Sålunda nedlade textilföretaget ab Kam- penhof sin rörelse år 1954, varvid lokalerna övertogs av ab Nordverk, där också större delen av den friställda personalen erhöll anställning. Under år 1959 nedlades dessutom verksamheten vid ab Alphas fabrik, där ca 120 arbetare hade varit sysselsatta med tillverkning av installations- och tele—

materiel. Inom träindustrin (ab Junoprodukter) har skett en betydande minskning av arbetsstyrkan på grund av de i samband med försäljningen av Junohus (under vilket namn rörelsen tidigare drevs) vidtagna dispo- sitionerna. Konfektionsindustrin i Uddevalla har däremot ökat sin arbetar- stam och dessutom upptagit tillverkning i Munkedal och Hunnebostrand. Av den inom regionen i övrigt nyetablerade verksamheten kan nämnas ab Bohustegel i Munkedals kommun och ab Bröderna Liljeros konfektions— fabrik i Hällevadsholm i Svarteborgs kommun. Med undantag för åren 1958 och 1959 har pappersbruket i Munkedal haft mycket god arbetstill- gång under efterkrigstiden, vilket också inneburit mycket goda sysselsätt- ningsmöjligheter inom regionens skogsbruk.

Uppgifter om näringsliv och samhällen inom C-regionerna

Uddevalla C-region

Landskommunerna. Medan näringslivet i Uddevalla alltsedan krigsslutet befunnit sig i stark expansion, har näringslivet i C—regionens landskom— muner stagnerat eller gått tillbaka. Uddevallas grannkommuner Forshälla, Skredsvik och Lane-Ryr är alltjämt utpräglade jordbrukskommuner. Bättre utvecklat är näringslivet i Ljungskile, där trikåindustrin sysselsätter ett 100-tal personer, vartill får läggas den betydelse, som läroanstalterna, turismen och handeln har för inkomstmöjligheterna i kommunen. I Ljungs- kile kommun finns också den största tätortsbildningen inom C-regionen utanför Uddevalla. Industritomtmark i kommunal ägo saknas. Däremot har ett privatägt område omfattande ca 20 000 m2 reserverats för industri. Om- rådets exploatering kommer emellertid att bli beroende av den sträckning, som motorvägen Kungälv—Uddevalla kommer att få. För att säkra till- gången på tomtmark för bostadsbebyggelse har kommunen nyligen genom expropriation förvärvat ett markområde (Hälle gård) med en areal av 70 ha. Skulle motorvägen komma att sträckas genom Ljungskile samhälle, är det troligt, att en del av denna mark kommer att reserveras för industri, ehuru den dock har ett sämre läge i förhållande till järnväg och hamn än det privatägda industriområdet. De största företagen i Skredsviks kommun är det vid Saltkällefjorden belägna fiskebåtsvarvet, som sysselsätter ca 15 man, men som tidigare haft en arbetsstyrka på nära 50 man. Verksamhe— ten vid detta varv är helt inriktad på nytillverkning. På grund av att varvet ligger på ett förhållandevis stort avstånd från det yttre kustbandet, är dess möjligheter att få order på fartygsreparationer för fisket och den mindre fraktfarten mindre goda. Det under 1950—talet starkt minskade intresset för nybyggnader drabbade därför detta varv hårdare än varv med repara- tionsmöjligheter. I Forshälla och Lane-Ryr finns endast ett smärre antal reparationsverkstäder och liknande småföretag. Den industriella verksam- heten i Bokenäs socken utgörs av Bokenäs tegelbruk, som sysselsätter 35

personer. Tillverkningen består av mur- och taktegel samt dräneringsrör. De investeringar, som gjordes i början av 1950-talet, då lersump anlades och torkladorna infordrades, gjorde det möjligt att minska arbetsstyr- kan med ett 10—tal man men ändå upprätthålla oförändrad produktion. Åtgärderna medförde också, att produktionsperioderna kunde förlängas. Fortfarande ligger dock driften nere varje år under januari t. o. m. mars. Under senare år har en viss automatisering skett av dräneringsrörtillverk- ningen. En mekanisering av övrig tillverkning har övervägts, men det är ovisst, när den kommer till stånd. Driftsstoppet vintertid sammanhänger med att tegelämnena fortfarande lufttorkas i torklador. Införandet av mo- derna torkmetoder för att möjliggöra kontinuerlig drift anses icke lönande. Avsättningsområdet är i huvudsak begränsat till Uddevalla med omnejd samt norra Bohuslän. Arbetskraften utgöres av äldre personer från bygden kring tegelbruket, av vilka åtskilliga har småbruk.

I Dragsmark är den industriella rörelsen fördelad på ett mindre antal småföretag. Lustbåtsvarven i trakterna av Källviken sysselsätter ett 20-tal personer. Framtidsmöjligheterna för dessa varv har belysts i redogörel- sen för den mindre varvsindustrin. Även övrig verksamhet har anknytning till de typiska västkustnäringarna. Sålunda finns i socknen en fiskmjöls- fabrik, som har en arbetsstyrka på 8 man, samt ett plastföretag (8 syssel- satta personer), som drivs under firmanamnen »Polyweld» och »Videpack» med tillverkning av bl. a. livbojar och annan utrustning för båtar samt övriga plastartiklar av skilda slag, såsom emballage, förbandslådor etc. En från Uddevalla år 1957 utflyttad tillverkning av silltunnor måste ned- läggas efter ungefär ett år på grund av avsättningssvårigheter. Dessa orsa- kades av övermäktig konkurrens från norsk tunnindustri. Tunnfabriken sysselsatte dock endast 5 arbetare efter utflyttningen till Dragsmark. Den maskinella utrustningen har övertagits av ett lustbåtsvarv i orten, som vid ökad efterfrågan på träemballage kan tänkas upptaga produktionen ånyo. —— Råvaran till fiskmjölsfabriken erhålles vid fiskauktionerna i Lysekil och Gravarne samt vid konservfabrikerna i dessa orter. Lokaliseringen till Dragsmark orsakades av att dylik tillverkning av sanitära skäl måste för— läggas utanför tätbebyggelse. Fabriken har jämn arbetstillgång.

Till skillnad från Bokenäs har Dragsmark under 1950-talet icke haft nå- gon folkminskning, vilket kan bero på att sysselsättningsförhållandena i den sistnämnda socknen är något gynnsammare än i Bokenäs. Med anled- ning härav har från kommunalt håll ställts frågan, huruvida det icke vore möjligt att stimulera till ytterligare utflyttning av verksamhet till Skaftö kommun från länets större centra eller andra orter. Möjligheterna härtill får dock under hänvisning till vad utredningen anfört på s. 68 anses som ringa. På grund av den ogynnsamma åldersfördelningen i Skaftö kommun, till vilken de båda socknarna Bokenäs och Dragsmark hör, kommer en fort- satt utflyttning att allvarligt försvåra den samhälleliga serviceverksamhe-

ten. — Samtliga tätorter inom Skaftö kommun ligger på Skaftön, med vilket fastlandsdelen har färjförbindelse. Mellan de båda kommundelarna råder stora olikheter. Fastlandsdelen består främst av jordbruksbygd, medan fisket, konservindustrin och turistnäringen utgör de viktigaste näringarna på Skaftön. För fastlandsdelen utgör Uddevalla den naturliga centralorten, för Skaftön Lysekil. Även sedan broförbindelse mellan de båda kommun- delarna ordnats, kommer invånarna på Skaftön vid anlitandet av samhälle- lig service, såsom högre undervisning och sjukhusvård att i första hand vara hänvisade till Lysekil. Skaftö kommun är därför en ur flera synpunk- ter oformlig kommunbildning. På grund av här nämnda förhållanden och den tillbakagång, som skett i kommunens näringsliv, och den därmed sam- manhängande stora utflyttningen, torde en omprövning av frågan om den kommunala indelningen bli nödvändig. I första hand synes därvid möjlig— heterna att låta fastlandsdelen uppgå i Skredsviks kommun och Lysekils inkorporering av Skaftö församling böra prövas. Beträffande den sist- nämnda frågan bör beaktas vad som anförts i det avsnitt av betänkandet, som behandlar Lysekils C-region.

Uddevalla. Med sina 3 700 anställda, varav 3 150 arbetare, intar Udde— vallavarvet en central ställning inom stadens och hela C-regionens närings— liv. Utöver Uddevallavarvet finns i staden följande industriföretag, som sysselsätter mer än 50 arbetare.

Arbetarantal i mars 1960

Män Kvinnor

Ab Schwartzman & Nordström (herrkonf.) 229 562 Ab Nordverk (metallindustri) ............ 267 113 Ab Junoprodukter (träindustri) .......... 175 —— Västra Sveriges slakteriförening .......... 138 18 Ab Förenade superfosfatfabriker ......... 58 — Bohusläningen ab ....................... 76 13 Uddevalla gjuteri o. mek. verkstad ........ 76 — Konfektions ab Magna .................. 1 58

Filialen till ab Alpha i Sundbyberg har, som tidigare nämnts, nedlagts. Vidare har arbetsstyrkan vid ab Junoprodukter (tidigare Junohus) mins- kat med 120 arbetare sedan i januari 1956. I stället har arbetarantalet vid ab Nordverk Ökat från 200 i början av år 1956 till drygt 400 år 1959. Ex- pansionen vid Uddevallavarvet kan nu i stort sett anses avslutad. Däremot har uppgivits att arbetsstyrkan vid ab Nordverk kommer att öka med 50-tal man.

På grund av Uddevallavarvets snabba expansion — företaget anställde sina första arbetare i oktober 1946 —— har en mycket kraftig bostadspro— duktion varit nödvändig i Uddevalla och under senare år även i Skredsvik, för att varvets rekrytering av yrkesmän skulle kunna säkras. Som följd

härav har byggnadsarbetarkåren i Uddevalla ökat avsevärt. Antalet an- ställda vid byggnads—, el- och rörfirmor i staden uppgick år 1958 till ca 1100. Då varvets utbyggnad nu är fullbordad och expansionen i stadens näringsliv kan väntas gå in i ett betydligt lugnare skede, kan vissa syssel— sättningssvärigheter komma att uppstå inom byggnadsverksamheten i sta— den under 1960—talet.

I vilken grad rekryteringen vid Uddevalla-industrin varit beroende av Dmlandets arbetskraftsreserver och tillströmning av arbetskraft från orter utom länet framgår av den undersökning av födelseort och bostadsort, som utredningen företog vid Uddevallavarvet i mars 1957, då arbetaranta— let uppgick till 2 340. Av den nämnda arbetsstyrkan var sålunda endast 16 % eller 389 arbetare födda i Uddevalla, medan 28 % var födda på andra orter i länet. 56 % av arbetarna hade sin födelseort inom Göteborgs och Bohus län, 25 % i andra delar av riket och 19 % i utlandet. Icke mindre än 235 arbetare var födda i Finland. Varannan utländsk arbetare var sålunda finländare.

Med hänsyn till Göteborgs betydelse för sysselsättningen i de södra de- larna av Bohuslän är det naturligt, att arbetskraften vid Uddevallavarvet främst kommit från den del av landskapet, som ligger norr om Uddevalla. Antalet arbetare med födelseort i bohuslänska landskommuner söder om denna stad uppgick i mars 1957 till 162, varav 61 var födda på Orust och 43 i Uddevallas grannkommun Forshälla, medan födelseorten för icke mindre än 685 arbetare låg norr om Uddevalla. Stor betydelse för Udde— valla-industrins rekrytering har också södra Dalsland. 155 arbetare hade kommit från detta landskap. Antalet arbetare födda i stenindustrikommu- nerna (Stångenäs, Lysekil, S.' Sotenäs, Tossene, Kville, Tanum och Vette) uppgick till 350. Det antal arbetare, som övergått direkt från gat- och kantstensindustrin till Uddevallavarvet har emellertid varit tämligen ringa att döma av de anteckningar om arbetarnas tidigare sysselsättning, som personalkontoret vid varvet gjort i samband med anställningen. Sådana uppgifter fanns emellertid endast för ca halva arbetsstyrkan vid varvet. -— Fiskelägesbygden synes ha spelat en obetydlig roll för varvets arbets- kraftsrekrytering. Endast 35 arbetare var födda i någon av fiskarkommu— nerna Tjörn, Morlanda, Smögen och Tjärnö.

Den från- och tillresande arbetskraften utgör en avsevärd del av varvets arbetsstyrka. Sålunda visade den i juni 1957 företagna undersökningen, som redovisas på s. 314—320, att nära 400 av varvets 2 200 arbetare bodde utanför Uddevalla stad och varvets bostadsområden i Sörvik och Åker- Kissleberg i Skredsviks kommun.

Av antalet arbetare, bosatta utanför det nämnda området, kunde uppgif- ter erhållas från 311 arbetare, som färdades mellan hemorten och arbets- platsen varje dag. Över 40 % av dessa arbetare bodde på ett avstånd av lägst 20 och högst 30 km från arbetsplatsen. Tremilsråjongen kring Udde-

valla omfattar hela Uddevalla C-region med undantag av Dragsmarks, Röra och Myckleby socknar.

Att flera faktorer än bostadsbristen har betydelse för pendelrörelserna framgår av att endast en tämligen ringa del av pendlarna var anmälda som bostadssökande i Uddevalla.

Även verksamheten i Uddevalla hamn har utvecklats i snabbt tempo se— dan mellankrigstiden. År 1938 omsattes sålunda 160 000 godston i hamnen, medan omsättningen under år 1958 uppgick till 527 000 godston. Hamnen har sedan år 1954 varit under utbyggnad. När denna är fullbordad, beräk- nas 1 milj. ton gods per år kunna omsättas. Uppsvinget i Uddevalla hamn har medfört nya arbetstillfällen för landsbygdsbefolkningen inom stora delar av Bohuslän och Dalsland. Den ordinarie stuvarkåren omfattar en— dast 30 man, medan extrakåren under säsongtoppar kan uppgå till bort— emot 300 man. Under toppbelastniugarna i hamnen har den tillfälliga ar- betskraften rekryterats inom ett område, som sträcker sig från Orusts syd- spets ända upp till norra delen av Sörbygden. Enligt en i mars 1957 av utredningen verkställd undersökning av rekryteringen till stuvarkåren hade under tiden januari t. o. m. oktober 1956 sammanlagt 550 arbetare utfört stuveriarbete i hamnen och därvid uppburit en inkomst på minst 100 kronor. Nära två tredjedelar av dessa arbetare hade rekryterats utan- för Uddevalla stads område, och icke mindre än en tredjedel av dem hade kommit från de utpräglade jordbruksbygderna på Orust och i Sörbygden. Av de 365 arbetare, som under tiden januari—oktober 1956 haft en in- komst på stuveriarbete, uppgående till minst 500 kr., var drygt 70 % bo- satta utom Uddevalla, varav något mer än hälften var hemmahörande i Orust-kommunerna och Sörbygden. _ 1956 var ett mycket gott är för stu- verirörelsen i Uddevalla. Särskilt intensiv var verksamheten under senvin- tern, då åtskilligt gods till följd av isblockaden i norrlandshamnarna fick dirigeras över Uddevalla hamn.

Även om arbetstillgången vid Uddevallavarvet synes vara tryggad fram till 1963 är det uppenbart, att de ovissa framtidsutsikterna för varvsindu- strin under 1960-talet skapat en viss osäkerhet vid bedömningen av den framtida expansionstakten i stadens näringsliv. För att göra staden och den kringliggande bygden mindre sårbar för konjunkturväxlingarna inom varvsindustrin är därför en utveckling mot ett mera differentierat närings— liv i B-regionen önskvärd.

Industritomtmarken i Uddevalla. Uddevallavarvets markförvärv under senare år har medfört, att staden f. n. ej kan erbjuda industritomtmark med hamnmöjlighet. Den av staden ägda marken i Skeppsviken (100 000 m2) och i hamnområdet (70—100 000 m2 exploateringsbar mark) är näm- ligen tills vidare reserverad för oljehamn resp. upplagsrörelse. Därutöver äger staden ett industritomtområde om 270 000 in2 vid östra infartsleden (Bräcke—Kuröd), varav dock endast 50 000 m2 omedelbart kan exploate-

ras. En del av denna mark torde komma att tagas i anspråk för industri, som behöver evakueras från stadens centrala delar. Den av Uddevallavarvet förvärvade marken i området Kärra omfattar 1 100 000 m2 råmark, varav 200000 m2 omedelbart kan exploateras. Grannkommunen Skredsvik har förvärvat ett område om 60 000 m2 vid Herrestads kyrka, vilket dock ännu ej är planerat. Kommunen äger vidare ett industriområde vid Hogstorps stationssamhälle 6 km norr om Uddevalla, som omfattar 10 000 mg.

Munkedals C-regiou

Trots den storindustri Munkedals ab:s pappersbruk _ som finns inom fxiunkedalsregionen, utgör jordbruket fortfarande huvudnäringen inom re- gionen. Vid 1950 års folkräkning sysselsatte sålunda den egentliga indu— strin endast en tredjedel av samtliga förvärvsarbetande eller ca 1 000 per— soner, medan 1 300 personer hade sin huvudsakliga inkomst från jordbru- ket med binäringar. Antalet anställda vid pappersbruket i Munkedal upp- gick i juli 1958 till 676. Av dessa var icke mindre än 90 % bosatta i Mun- kedals kommun. Ett 20-tal anställda bodde i Sörbygden och ett 40-tal utan- för C-regionen. I jämförelse med den mellansvenska skogsindustrin har bruket i tämligen ringa grad besvärats av rekryteringssvårigheter. Den brist på arbetskraft, som förekommit, har huvudsakligen gällt ett smärre antal specialarbetare.

Möjligheterna för en utveckling av näringslivet i Munkedals kommun kan betecknas som gynnsamma med hänsyn till läget och tillgången på djuphamn. Kommunen har vidare en väl utbyggd tätort med goda service- möjligheter. År 1959 inköpte kommunen ett markområde om 55 ha öppen åker, vilket sedan transporterats på Bolidens gruv ab. Denna transaktion kan väntas leda till skapandet av en ny industri i Munkedal inom en nära framtid. Ett av kommunen förvärvat område i närheten av Munkedals järn- vägsstation omfattar 55 000 mg. Till området har framdragits vägar, vatten- och avloppsledningar samt kraftledning. Intill området går Munkedals pap— persbruks industrispår till Munkedalshamn.

Munkedals samhälle hade den 31 december 1956 2 545 invånare. Jämfört med 1950 års folkräkning innebar detta en ökning med drygt 100 personer. Den ringa ökningen får till stor del anses bero på att bostadsproduktionen under en lång följd av år bromsats av den svårlösta frågan om riksvägens sträckning genom samhället. Genom de dispenser från byggnadsförbudet, som lämnats under senare år, har emellertid ett betydande bostadsbyggande kommit igång. År 1960 beräknades invånarantalet ha ökat till ca 3000. En fortsatt ökning kan väntas under 1960-talet. Tillgången på mark, skyd- dad från riksvägen, kan numera betecknas som god.

Det största industriföretaget i Munkedals samhälle vid sidan av pappers— bruket är ab Munkens kläder, som är dotterföretag till ab Schwartzman & Nordström i Uddevalla och som sysselsätter ett 60-tal personer, varav ca

50 kvinnor. Härtill kommer ett antal småföretag. Störst av dessa är Munke- dals snickerifabrik, som har en arbetsstyrka på ett 20-tal man. Vid olika företag i byggnadsbranschen arbetar ett 80-tal personer, medan ungefär lika många sysselsättes vid mera servicebetonade företag. Vid Torreby, ca en mil från Munkedals samhälle, uppfördes åren 1954—1955 ett tegel- bruk (ab Bohustegel). Dess produktion består huvudsakligen av fasad- tegel, som främst avsättes inom Bohuslän och Göteborgs-området. Produk- tionen, som drivs kontinuerligt, utvidgades under år 1958. Undersökningar för en ytterligare utveckling av verksamheten pågår. Arbetsstyrkan uppgår till ett 25—tal man.

Det största industriföretaget i Sörbygdens kommun är Svenska yllekon— cernens avdelning i Hedekas, där ett 40-tal kvinnor sysselsättes. Utöver denna industri finns i kommunen några småföretag, som tillsammans har en arbetsstyrka på ett 20—tal personer. Möjligheterna att utbygga närings- livet i kommunen får med hänsyn till det isolerade läget anses ringa.

Som framgått av tidigare redovisade uppgifter var år 1950 icke mindre än ca tre fjärdedelar av den yrkesverksamma befolkningen i Sörbygdens kommun sysselsatta inom jordbruket. Antalet brukningsenheter uppgick år 1956 till 487. Av kommunerna i Uddevalla B—region hade endast Hög- säter i Dalsland ett större antal jordbruk. Drygt 70 % av jordbruken i Sör— bygden har en åkerareal, som understiger 10 ha. Den relativa minskningen av antalet brukningsenheter under perioden 1944—1956 var densamma, som genomsnittssiffrorna för B-regionen visar (—9 %). För att få kom— pletterande sysselsättning är befolkningen på de mindre jordbruken i stor utsträckning hänvisad att söka sig utanför kommunen. Av de tidigare läm— nade uppgifterna om stuverirörelsen i Uddevalla framgick, att en icke obe— tydlig del av arbetskraften inom denna näring rekryteras i Sörbygden. — De odlade markerna i Sörbygden ligger i dalgångarna kring Örekilsälven och dess tillflöden. Med hänsyn till jordmånen i dessa områden får förut— sättningarna för åkerbruk betecknas som mindre goda. Betydligt fördel- aktigare är skogsbrukets utvecklingsmöjligheter. En övergång till själv- ständiga skogsbruk har rekommenderats av skogsvårdsstyrelsen.

Liksom i övriga jordbrukskommuner i Bohuslän med endast obetydlig industri har folkminskningen i Sörbygden pågått i oavbruten följd allt- sedan 1870-talet. Med hänsyn till det stora antalet ofullständiga jordbruk och de ringa utvecklingsmöjligheterna inom näringslivet i övrigt —— med undantag dock för skogsbruket _ får en fortsatt utflyttning från kommu- nen anses oundviklig. En större utbyggnad av näringslivet i grannkommu- nen Munkedal, som får tillskott av arbetskraft från såväl Sörbygden som Svarteborgs kommuner, kan dock antagas skapa bättre utkomstmöjligheter för befolkningen i Sörbygden i varje fall i de södra delarna av kom- munen. — Hedekas (ca 200 invånare år 1960) är Sörbygdens enda tätort. Till samhället har förlagts folkskola och ålderdomshem och den tidigare

173 nämnda textilindustrin. Efterfrågan på tomtmark är obetydlig. Invånar- antalet har hållit sig tämligen oförändrat under 1950-talet. Projekterade vatten- och avloppsarbeten har beräknats draga en kostnad av 800000. Arbetena har ansetts nödvändiga icke minst med hänsyn till de sanitära förhållandena vid folkskolan.

Dingle C-region

Svarteborgs och Kville kommuner, som tillsannnans bildar Dingleregionen, är alltjämt att beteckna som jordbrukskommuner, ehuru näringslivet är bättre utvecklat än i Sörbygden. Svarteborg liksom större delen av Kville kommun kan i jordbrukshänseende föras till mellanbygden i Bohuslän — den del av landskapet, där förutsättningarna för jordbruksdrift är gynn- sammast. År 1956 fanns i C-regionen 456 brukningsenheter i storleken 2 —10 ha åker. Av dessa hade 175 mindre än 5 ha åker. Brukningsenhe- terna inom nämnda storleksgrupp har minskat med drygt 20 % sedan år 1944 eller i samma takt som siffrorna för B—regionen visar.

Svarteborgs kommun. Det största industriföretaget i Svarteborgs kom- mun är ab Bröderna Liljeros sömnadsfabrik i Hällevadsholm, som syssel— sätter ett 70-tal kvinnor. (Uppgifter om denna anläggning har lämnats på s. 98.) Därnäst i storleksordning bland industriföretagen kommer Dingle mejeri i Dingle, där personalen uppgår till 25 personer, varav 10 är kvin- nor. Den sammanlagda arbetsstyrkan vid de i kommunen befintliga in- dustri- och hantverksföretagen (företag med högst två sysselsatta perso- ner undantagna) uppgick år 1958 till 230 personer. —— Arbetsstyrkan vid Dingle järnvägsstation och SJ:s billinjegrupp uppgick år 1959 till ca 60 man. I nämnda antal ingick gruppens verkstadspersonal (9 man). En ny- lokaliserad bilreparations- och serviceverkstad beräknas komma att syssel- sätta ett 253-tal man, när verksamheten upptagits i full utsträckning.

Invånarantalet i kommunens tätorter — Hällevadsholm och Dingle —— uppgick vid årsskiftet 1956/57 till 518 respektive 551. I jämförelse med 1950 års folkräkning har invånarantalet ökat med ett 100-tal personer i vardera samhället. Hällevadsholm har de flesta industri- och hantverksföre- tagen, medan Dingle är kommunens handels- och kommunikationscentrum. Från Dingle utgår sålunda SJ:s busslinjer till Lysekil, Gravarne, Fjällbacka, Tanumshede, Hede (Sörbygden) och Vassbotten (vid norska gränsen). Här- till kommer den av SJ:s billinjegrupp bedrivna lastbilstrafiken. Med hän- syn till den funktion Dingle har som kommunikationscentrum har samhäl- let nämnts som lämplig förläggningsort för centralskola. Av betydelse i detta sammanhang är också den till Dingle förlagda lantmannaskolan.

Kommunens industritomtmark i Dingle har under 1959 delvis tagits i an- språk av en bilfirma i Uddevalla, som där skall uppföra verkstad och försälj- ningslokaler. Den i kommunens ägo befintliga industritomtarealen omfat- tar nu 'ndast 2 500 1113.

För att tillgodose efterfrågan på bostäder i Dingle har under senare år även hyreshus uppförts i samhället. Fortsatt bebyggelse i samhällets cent— rum försvåras emellertid av de höga tomtkostnaderna (ca 5: — per 1112). Den av kommunen inköpta marken för egnahemsbebyggelse ligger i samhällets periferi och kan därför ej exploateras förrän om några år. Marktillgången beräknas med nuvarande efterfrågan (ca 5 lägenheter per år) kunna täcka behovet fram till slutet av 1960—talet. Vattenförsörjningen är fullt betryg- gande. Under åren 1945—1955 utfördes vatten- och avloppsarbeten för en kostnad av 545 000 kronor. För utförande av dylika arbeten fram till 1965 beräknas ca 900 000 kronor behöva tagas i anspråk.

I Hällevadsholm är efterfrågan på bostäder ungefär av samma omfatt— ning som i Dingle. Även här har flerfamiljshus uppförts. Kommunen har uppköpt markområden, som delvis kan exploateras omedelbart. Vattentill- gången är god. I vatten- och avloppsarbeten nedlades under åren 1945— 1955 ca 750 000 kronor. Ytterligare erforderliga arbeten beräknades år 1956 komma att kosta ca 400 000 kronor.

Behovet av nya sysselsättningsmöjligheter i Svarteborgs kommun gäller främst den manliga arbetskraften. Med undantag för serviceverkstäderna och det tidigare nämnda mejeriet är det endast cementvaruindustrin i Häl- levadsholm (16 anställda) och Dingle (8 anställda) samt verkstadsföre- taget Bohuslänska schaktmaskiner i Hällevadsholm (13 anställda), som tar i anspråk manlig arbetskraft. Som tidigare nämnts kan dock tillkomsten av ny industri i Munkedal väntas medföra ökade sysselsättningsmöjligheter för den manliga befolkningen också i Svarteborg.

Kville kommun. Vid 1950 års folkräkning sysselsatte jordbruket i Kville kommun nära 40 %, fisket 6 % och stenindustrin likaså 6 % av den för- värvsarbetande manliga befolkningen. Efter år 1950 har samtliga dessa nä- ringar i sysselsättningshänseende gått tillbaka, och någon annan näring har icke expanderat. Detta har medfört fortsatt kraftig utflyttning från kommunen. Flyttningsförlusterna under åren 1951—1958 uppgick till 615 personer. Samtidigt förelåg ett födelseunderskott på 84 personer, varför folkminskningen under nämnda period uppgick till ca 700 personer.

Stenindustrin i Kville kommun sysselsatte år 1929 ca 750 man. Fram till år 1959 hade denna styrka minskat till 180 man. De största stenindutri- företagen är förlagda i de till Tossene kommun gränsande socknarna Bottna och Svenneby, där Bohusläns stenförädling och J. W. Fredrikssons stenhuggeri tillsammans sysselsätter ett 90-tal arbetare. Liksom det till Rabbalshede förlagda K. Anderssons stenhuggeri (25 arbetare) tillverkar dessa företag främst byggnadssten samt finsten, såsom gravvårdar o. dyl. Produktionen av gat- och kantsten är numera obetydlig i kommunen. — Arbetslösheten bland stenarbetarna har efter kriget varit av tämligen be- gränsad omfattning. Maximalt var under är 1958 ett 30-tal stenarbetare arbetslösa. Av de beredskapsarbeten, som under senare år utförts i kom-

munen, kan nämnas kajbyggnad i Fjällbacka, vatten- och avloppsarbeten i Kville kyrkby och Heestrand samt vägarbeten.

I kommunens kustsamhällen spelar fisket fortfarande en viss roll. En- ligt Göteborgs och Bohus läns havsfiskeförenings årsbok fanns år 1956 ca 100 yrkesfiskare och ett 80-tal binäringsfiskare i Kville kommun. Ett 20-tal yrkesfiskare är bosatta i Fjällbacka, medan fiskarkåren i övrigt fördelar sig på en mångfald små fiskelägen. Ett 10-tal trålare, samtliga under 50 bruttoton, var år 1957 registrerade inom kommunen. Fyra av dessa fartyg var registrerade i Fjällbacka, där fångsterna i regel landas. Genom de trå- lare, som under senare år anskaffats i Fjällbacka, har fiskerinäringen kun- nat utvecklas i denna ort, ehuru dock en minskning av antalet yrkesfiskare skett i samhället.

Inom konservindustrin finns tre företag, varav två i Fjällbacka och ett i Hamburgsund, vilka tillsammans sysselsätter ett 100-tal personer. Fabri- ken i Hamburgsund samt den större av fabrikerna i Fjällbacka har till- kommit efter kriget. Orsaken till denna industrilokalisering har varit bristen på kvinnlig arbetskraft inom konservindustrin i de större kust- orterna, som gjort det nödvändigt att lägga ut filialer till orter med gynn- sammare rekryteringsmöjligheter.

Tätorter. Den största tätorten i kommunen är Fjällbacka (698 inv. den 31 dec. 1958). Sedan år 1950 har folkmängden minskat med ca 70 personer. Förutom de nämnda konservfabrikerna finns i orten en snickerifabrik med ett 10-tal anställda. Samhällets hamn har nyligen upprustats och försetts med en 95 m lång betongkaj jämte hamnplan. Över hamnen utskeppades år 1959 660 m3 långvirke från skogarna i Kville och Bullarens kommuner samt delar av Tanums kommun. I samband med hamnbyggnaden uppför- des i omedelbar närhet av hamnen en spannmålssilo, som är avsedd att be- tjäna lantbrukarna i Kville med grannkommuner. Hamnen hade dock är 1959 ännu icke tagits i anspråk för spannmålsexport. Införseln över ham— nen omfattar främst fisk och mineraloljor. — Som framgått av redogö- relsen för turistnäringen har orten betydande inkomster från turismen. År 1958 omsatte sålunda turisterna ca 1 250 000 kr. i Fjällbacka. På grund av turismen är detaljhandeln väl utvecklad och befolkningen i orten och den kringliggande bygden har tillgång till specialbutiker, såsom kemikalie- affär, bokhandel, uraffär, sportaffär och järnaffär, vilka man i inlandet endast finner i orter med betydligt högre invånarantal än i Fjällbacka. Pensionatsrörelsen har emellertid gått tillbaka under 1950-talet och i stället har självhushållen tagit i anspråk en stor del av de rum, som tidigare dis- ponerats av turisthotellen.

Efterfrågan på bostäder i Fjällbacka uppgår till 2 ä 3 lägenheter per år. Tillgången på tomtmark är god. Vattenförsörjningen tillåter en avsevärd ökning av bostadsbebyggelsen. Erforderliga vatten- och avloppsarbeten be- räknas kosta 500 000 kr., för vilket belopp man erhåller en ny vattentäkt

och ledningar fram till de fastigheter, som ännu saknar vatten och avlopp. En högreservoar anlades år 1958.

Hamburgsund hade 228 inv. den 31 december 1956. Jämfört med år 1950 innebär detta en minskning med ca 100 invånare. Samhället, som är be- läget ca en mil söder om Fjällbacka, är hemmahamn för ett 20-tal mindre fraktfartyg och ett smärre antal fiskefartyg. Orten har, som tidigare nämnts, en konservfabrik (en filial till Sveriges Förenade konservfabriker i Göteborg), vilken sysselsätter ett 40-tal personer. Kostnaderna för erfor- derliga vatten- och avloppsarbeten har beräknats till 450 000 kronor. Un— dersökningarna av lämplig vattentäkt hade i november 1959 ännu icke av— slutats.

I Heestrand, ( 200 inv., ca 11/2 mil söder om Fjällbacka, anlades år 1953 en filial till Sveriges Förenade trikåfabriker. Denna sysselsätter ett 30-tal kvinnor. I samhället finns vidare ett kantstensbrott, där dock driften legat nere sedan år 1958. Av fiskefartyg finns en trålare på 30 bruttoton samt några småbåtar.

Rabbalshede (ca 250 invånare), som ligger vid Bohusbanan och riksvä- gen, är den ur kommunikationssynpunkt bäst gynnade orten i Kville. Det största företaget i samhället är det tidigare nämnda stenförädlingsföretaget K. Anderssons stenhuggeri, som sysselsätter ett 25-tal arbetare. Mark för bostadsbebyggelse i samhället efterfrågas endast sporadiskt. Tillgången på sådan mark är mycket god. Omkring 100-talet tomter är bostadsplanerade. Samhället har en provisorisk vattentäkt. Denna är tillräcklig för nuvarande invånarantal. Vid ökad folkmängd torde samhället bli hänvisat att utnyttja Alnässjön vid Hällevadsholm. Under åren 1948—1958 nedlades 365000 kr i vatten- och avloppsarbeten. Återstående vatten- och avloppsarbeten för den nuvarande befolkningen beräknas kosta ca 100 000 kr.

Industritomtmarken i Kville kommun omfattar nära 70000 m2. Denna mark är emellertid splittrad på fem orter. Det största industriområdet, som har en areal av 20 000 m2, ligger i Fjällbacka. I Rabbalshede finns två områden, som tillsammans omfattar 17 600 m2. Den övriga industritomt- marken är belägen i Hamburgsund (9 900 m2), i Slottet (12 500 m2) och i Tegelstrand (3100 m2). Till samtliga områden har framdragits vägar och kraftledningar. Till tomtområdena i Rabbalshede liksom till det större tomtområdet i Fjällbacka har även framdragits vatten och avlopp. Stick- spår kan anläggas i Rabbalshede. Tomtmarkspriserna varierar mellan 75 öre och 2: 50 per m2.

Med hänsyn till kommunikationerna med orter utanför kommunen får Rabbalshede anses utgöra den för industrilokalisering mest attraktiva orten i Kville. Rabbalshede ligger emellertid endast 5 km från Hällevadsholm och ca 10 km från Dingle, där möjligheterna till utbyggnad av näringslivet med hänsyn till läget får anses betydligt gynnsammare än i Rabbalshede. Den sistnämnda orten ligger dessutom i kommunens periferi, varför invå-

narna i stora delar av Kville lättare kan nå tätorterna i Svarteborg än Rab— balshede. Ur sysselsättningssynpunkt skulle därför en industrilokalisering i Hällevadsholm eller Dingle ha större betydelse för befolkningen i Kville än en ny industri i Rabbalshede. Ansträngningarna att utbygga denna ort innebär vidare ur regional synpunkt en irrationell splittring av de sam- hälleliga resurserna, eftersom förutsättningarna för en utbyggnad av Hälle- vadsholm — icke minst med hänsyn till vattenförsörjningen —— är betydligt gynnsammare än i Rabbalshede. Kville och Svarteborgs kommuner har var för sig ett otillräckligt befolkningsunderlag för viktigare samhälleliga ser- viceorgan, såsom enhetsskolans högstadium. Dessa kommuner bör därför vid lokalisering av sådana serviceanordningar eller industri betraktas som en gemensam bygd. En utbyggnad av näringslivet i Dingleregionens östra del försvåras emellertid av den ytterst knappa tillgången på tomtmark i kommunal ägo.

I C-regionens västra del har Fjällbacka trots folkminskning och isolerat läge i förhållande till riksväg och järnväg, kvar sin funktion som den största handelsorten på kuststräckan Hunnebostrand—Strömstad. Orsaken härtill får främst anses vara den roll, som turismen spelar för denna del av regionen. Den betongkaj med hamnplan och siloanläggning, som tillkom- , mit under de senaste åren, har ökat ortens betydelse för näringarna i bygden. Enbart dessa investeringar är emellertid icke tillräckliga för att bromsa utflyttningen från kommunen. Representanter för densamma har uttalat, att lokalisering av en manlig industri till Fjällbacka, som sysselsatte ett 20-tal ” man, skulle vara tillräcklig för att hindra en fortsatt tillbakagång i sam- . hället. En industrilokalisering av dylik begränsad omfattning får i första ; hand anses vara beroende av lokala initiativ med eventuellt bistånd av

vederbörande länsorgan. Med hänsyn till kustbefolkningen får en lokali— i sering av industri till Fjällbacka dock anses mer angeläget än en lokali- r sering till Rabbalshede eller någon annan ort i Kville. Kommunen har ' emellertid beslutat skapa en ny samhällsbildning vid Kville kyrkby, 7 km j öster om Fjällbacka vid vägen Dingle—Fjällbacka. Dit har sålunda nyli- gen förlagts kommunens ålderdomshem. Vidare har platsen nämnts som lämplig förläggningsort för centralskola. Kville kyrkby är visserligen geo— grafiskt sett kommunens medelpunkt, men splittringen av serviceanord- ningar och arbetsplatser på ytterligare en tätort i kommunen torde komma att försämra utvecklingsmöjligheterna för Fjällbacka.

Färgelanda C-region Färgelandaregionen omfattar hela Valbo härad, d. v. s. Ödeborgs, Färge— landa och Högsäters kommuner. Den sammanlagda folkmängden i dessa kommuner uppgick den 31 december 1958 till 7 852. I jämförelse med år 1980 innebär detta en minskning av invånarantalet med 2 374 eller med 23 %. — Jordbruket är den dominerande näringen i regionen. År 1950 sys—

selsattes sålunda icke mindre än drygt 60 % av den manliga förvärvsarbe- tande befolkningen inom denna näring. Antalet brukningsenheter med 2—10 ha åker uppgick år 1956 till ca 700, vilket innebär en minskning med 170 enheter sedan år 1944 och med 82 enheter, om jämförelse göres med 1951 års jordbruksräkning. Åkerarealen upptar ca 20 % och skogs- marken nära hälften av den sammanlagda arealen i regionen. Bäst ut- vecklat är jordbruket i Färgelanda kommun, där drygt en fjärdedel av landarealen utgörs av åkermark. Förutsättningarna för åkerbruk får i all- mänhet anses vara likvärdiga med förhållandena i de bohuslänska inlands- kommunerna. I vissa områden av regionen är emellertid markerna försum- pade av Valboån. Om skogsbruket kan sägas, att detta är bättre utvecklat och har större betydelse för jordbruksbefolkningens sysselsättningsmöjlig- heter än i Bohusläns inland. En betydande del av skogsmarken i Ödeborgs kommun ägs av Munkedals ab, som även äger smärre skogsområden i Hög— säters kommun. Nämnda bolag sysselsatte i mars 1958 ca 70 skogsarbetare i regionen.

Regionens största industriföretag är Svenska yllekoncernens spinneri och ylleväveri i Stigen i Färgelanda kommun (se s. 99). Trots textilkrisen har företaget haft relativt god arbetstillgång. Även vid Ödeborgs bruk i Öde- borg (ca 160 anställda), där rörelsen omfattar tråddrageri och spikfabrik, har sysselsättningsförhållandena varit stabila. I Färgelanda kommun märks vidare Färgelanda sågverk, som tillhör Munkedals ab och som sysselsätter ett 40-tal personer. Sågverket har nyligen moderniserats och är numera 2-ramigt. Produktionen har därmed kunnat ökas med ca 50 %, medan ök- ningen av arbetsstyrkan begränsar sig till 5 a 6 man. — Tre snickerifabri- ker i kommunen sysselsätter tillsammans ett 20—tal personer. Vid Lindfors tegelbruk, som arrenderats av Ödesborgs bruk och som under de senaste åren sysselsatt ett 20-tal man, har däremot driften legat nere under ca tre års tid och det är ovisst, om den kan återupptagas. Även den av Wulf & co i Vänersborg ägda fabrikslokalen i Ödeborg, som har en golvyta om ca 1 000 m2, står oanvänd. Den tillverkning av släpvagnar, som tidigare bedrevs i lokalen, sysselsatte drygt 30-talet arbetare.

Tätorter. Enligt 1950 års folkräkning bodde av den dåvarande folkmäng- den (8 100) 2 300 i tätort. Invånarantalet i tätorterna år 1950 och år 1960 (april) redovisas i följande sammanställning.

År 1950 År 1960

Färgelanda ................. 714 823 Stigen ..................... 609 601 Högsäter ................... 481 500 Ödeborg ................... 495 475

Färgelanda, Högsäter och Ödeborg är stationssamhällen vid Lelången- banan, medan industrisamhället Stigen ligger ca en halv mil öster om Färgelanda järnvägsstation.

Färgelanda samhälle är främst skolort och affärscentrum. Samhället har sålunda kommunal mellanskola och är vidare förläggningsort för Dalslands folkhögskola. I samhället finns jordbrukskassa, två avdelningskontor till affärsbanker och ett 25-tal affärer. Inom detaljhandeln har samhället främst betydelse för den egna kommunen samt i någon mån också för Högsäters kommun. För befolkningen i den sistnämnda kommunen liksom för invånarna i Ödeborg har dock Uddevalla större betydelse som inköps- ort. Denna stad får främst med hänsyn till kommunikationernas inriktning anses utgöra regionens naturliga centralort vid utnyttjandet av service- anläggningar, som saknas i den egna bygden. Härtill kommer den bety- delse, som Uddevalla har för befolkningens sysselsättningsmöjligheter. Extrakåren inom stuverinäringen i Uddevalla rekryteras sålunda till icke ringa del från regionen. Den i mars 1957 bland arbetarna vid Uddevalla- varvet företagna undersökningen av bostads- och födelseort visade, att 50-tal varvsarbetare var födda i Färgelanda eller Ödeborg och att ett 20-tal arbetare fortfarande hade sin bostadsort i denna bygd.

Med hänsyn till behovet av fortsatt rationalisering inom Färgelanda regions jordbruk och de tämligen begränsade möjligheterna att utbygga bygdens industri är det av stor betydelse för denna del av Dalsland, hur näringslivet i Uddevalla kommer att utvecklas.

Sammanfattning Den expansion, som skett i Uddevalla efter kriget, har lett till en betydande inflyttning till staden och till den till Uddevalla gränsande Herrestads för- samling i Skredsviks kommun. Inflyttningen till Uddevalla från landsbyg- den i B-regionen har orsakat betydande flyttningsförluster i områden, som ligger i regionens periferi, såsom Sörbygden, Kville, Bokenäs, Orust och södra Dalsland. En betydande del av den arbetskraft, som från landskom— munerna i regionen sökt sig till industrin i Uddevalla, bor dock alltjämt kvar i hemorten. Detta torde vara en av de främsta orsakerna till att folk- minskningen i kommuner, som har goda kommunikationer med staden, hejdats och i vissa fall förbytts i en mindre ökning av invånarantalet. En framskrivning av befolkningen i B-regionen visar en ökning i de arbets- föra åldrarna, som skulle uppgå till 1 200 under perioden 1960—1970. Hela denna ökning, på ett 100—tal personer när, skulle ske inom Uddevalla C- region. Samtidigt skulle befolkningen i den högsta åldersgruppen (öö—w) öka med 1600 personer. På grund av den väntade stora ökningen av an- talet åldringar och den omfattande utflyttning av befolkningen inom de yngre åldersgrupperna, som skett i de i B-regionens periferi belägna kom- munerna, kommer dessa kommuner att få en mycket ogynnsam åldersför- delning under 1960-talet.

Genom att Uddevallavarvets utbyggnad nu är fullbordad, kan arbets- kraftsrekryteringen i Uddevalla under 1960-talet väntas ske i betydligt lug— nare tempo än under varvets uppbyggnadstid. En krympning av byggnads—

verksamheten torde komma att ske, vilket kan medföra vissa sysselsättnings. svårigheter inom denna näring. Den knappa tillgången på industritomtmark i Uddevalla, särskilt mark med hamnmöjlighet, torde vid en framtida in- dustriell expansion kräva fortsatt exploatering av mark i grannkommunen Skredsvik. En sådan utveckling skulle förbättra sysselsättningsmöjlighe- terna för landsbygdsbefolkningen icke enbart i Skredsvik utan också på Bokenäs och norra Orust, utan att en inflyttning till Uddevalla bleve nöd- vändig. Svårigheter av olika slag för bostadsbyggandet i staden — icke minst de topografiska förhållandena, som hindrar en koncentrerad bebyg- gelse — gör det redan i nuvarande situation nödvändigt att sprida bostads- byggandet till grannkommunerna. Med hänsyn till markfrågan bör därför en samordning av samhällsplaneringen för ett område, som i stort sett om- fattar Uddevalla C-region, snarast komma till stånd.

De arbetskraftsreserver, som finns i B-regionens nordliga delar, moti- verar en fortsatt utbyggnad av näringslivet i Munkedals och Dingle C-regio- ner. De gynnsammaste utvecklingsbetingelserna får därvid Munkedals sam- hälle anses ha. En större expansion av näringslivet i Munkedal skulle få betydelse även för den i Sörbygden, Svarteborg och Stångenäs bosatta be- folkningen. Svarteborgs kommun i Dingleregionen hade under åren 1951 -—1958 ett inflyttningsöverskott på ett 20-tal personer, medan Kville kom- mun hade såväl flyttningsförlust (_ 615) som födelseunderskott (— 84). Denna skillnad får anses bero på att Dingle och Hällevadsholm ur kom- munikationssynpunkt har ett betydligt gynnsammare läge än samhällena i Kville kommun. Därtill kommer att Svarteborgs kommun haft större möj- ligheter att lösa frågan om vattenförsörjningen, vilket underlättat bostads- byggandet i kommunen. Den nuvarande starkt begränsade industritomt- marken i Svarteborg medger emellertid ingen större industriell utveckling. Avsaknaden av en livskraftig tätort i Kville kommun och den mycket kraf- tiga utflyttningen från kommunen torde komma att aktualisera frågan om en ny kommunindelning i de västra delarna av Uddevalla B-region.

KAPITEL 19

Lysekils B-region

Omfattning Som framgått av redogörelsen för regionindelningen har utredningen till Lysekils B-region fört Tegneby socken, Morlanda kommun, Skaftöns sock- nar, Lysekils stad, Stångenäs, Smögens, Södra Sotenäs och Tossene kommu- ner. De tre sistnämnda kommunerna ingår i Gravarne C-region. Lysekils stad, Stångenäs kommun och Skaftöns socknar bildar Lysekils C—region, medan Morlanda och Tegneby kommuner utgör Ellös C-region. Den sist— nämnda C-regionen omfattar sålunda ett område, som sträcker sig utanför Lysekils B-region, i det att Röra och Stala socknar av Tegneby kommun förts till Uddevalla B-region respektive Stenungsunds B-region. Av C—regio- nerna inom denna del av Bohuslän, här benämnda Gravarneregionen, Lyse- kils C-region och Ellösregionen, har de båda förstnämnda klart utformade regioncentra (Lysekil och Gravarne), medan västra Orust saknar centralort. Av samhällena i denna del av Bohuslän har emellertid utredningen fun- nit, att Ellös bör kunna utvecklas till centrum för en C-region omfattande Morlanda och Tegneby kommuner. Utredningen har vidare antagit, att Orust med hänsyn till det knappa befolkningsunderlaget endast kan få en central— skola, och att denna skulle komma att förläggas till Ellös. En utförligare motivering härför lämnas på s. 192.

Befolkning

Invånarantalet i Lysekils B-region utgjorde den 31 december 1958 29 506. År 1930 uppgick invånarantalet till 38 783 och år 1945 till 32 318, vilket inne- bär att folkmängden minskat med 24 % jämfört med år 1930 och med ca 17 % vid jämförelse med år 1945. Av B-regionens kommuner är det endast Smögen, som i jämförelse med år 1930 och år 1945 kan uppvisa ökat invå- narantal. Under 1950—talet har dock även denna kommun haft folkminsk- ning, ehuru den varit tämligen ringa.

I Lysekils församling, som omfattar den egentliga stadsbebyggelsen, har folkmängden ökat med drygt 700 personer efter år 1945, då emellertid in— vånarantalet understeg 1930 års befolkningssiffra med ca 500. En stor del av ökningen i stadsbebyggelsen beror dessutom på inflyttning från Lysé församling, som år 1952 inkorporerades med Lysekils stad. I Lyse försam—

ling, som omfattar jordbruksbygd och glesbebyggelse, har folkmängden från år 1930 minskat från 2 704 till 1 763 år 1958. Minskningen efter år 1955 uppgår till nära 450 personer.

Utvecklingen inom de tre C-regionerna framgår av nedanstående tablå, där 1930 års folkmängd satts : 100.

Ellös Lysekils Gravarne. C-reg C-reg. C—reg.

År 1945 ............................ 83 82 87 » 1958 ............................ 69 78 77

Den största folkminskningen har sålunda Ellösregionen haft, där invånar- antalet minskat med drygt 30 % sedan år 1930.

Folkmängdens förändringar inom olika kommuner under åren 1951— 1958 redovisas härnedan.

Flyttningsför- Födelse/över—

Nettoflyttning lusteni % av skott + absoluta tal 1950 års invå- /underskott ——

narantal absoluta tal

Lysekils stad ........................ _ 107 + 288 Stångenäs kommun ......... .. —516 + 73 Skaftö församling ......... . . ——248 _— 67 Morlanda kommun ........ . . — 355 _— 128 Tegneby församling ....... . . —— 128 _— 43 Smögens kommun ........ . . —104 . + 62 S. Sotenäs kommun ........... . . . — 506 + 60 Tossene kommun .................... —450 -— 77

Summa —2 414 | 0 + 168

Samtliga kommuner liksom Lysekils stad har sålunda haft flyttningsför- luster. Större delen av Lysekils flyttningsförlust skedde år 1958, vilket främst får anses sammanhänga med den sysselsättningskris, som då uppstod vid Skandiaverken. De relativt sett största flyttningsförlusterna har de båda stenindustrikommunerna Stångenäs och Tossene haft. I den sistnämnda kommunen liksom i det till B-regionen hörande området söder om Lysekil bidrar dessutom födelseunderskottet till folkminskningen. Fiskelägesbygden i Gravarneregionen, främst omfattande Smögens och Kungshamns försam- lingar, har haft betydligt mindre flyttningsförluster än fiskelägesbygden på Orust och Skaftölandet.

Framskriven befolkning

En framskrivning av befolkningen i åldern 15—65 år i Lysekilsregionens C-regioner på grundval av 1950 års folkräkning och med hänsyn tagen till de förändringar, som skett på grund av in- och utflyttning under åren

1951—1955 och mortalitetssiffrorna för samma period, samt under förut- sättning att in- och utflyttningarna efter år 1955 kommer att väga jämt, ger följande resultat, om 1950 års befolkningssiffra sättes : 100.

Lysekils C-region

Kvinnor

Åldersgrupp 1965

15—30 år ...................... 108 30—50 87 85 87 91 85 85 50—65 » ...................... 111 110 Summa 15—65 år ............... 98 99 98 98 99 99

Framskrivningen visar en minskning av befolkningen i de arbetsföra åld- rarna, som i absoluta tal skulle uppgå till 175 personer under åren 1950— 1960. Därefter skulle denna befolkning hålla sig tämligen konstant fram till 1970. Åldringarna skulle öka med 480 under åren 1950—1970. Drygt hälften av denna ökning skulle komma på den senare tioårsperioden. Be- träffande åldersgruppen 15—30 år visar framskrivningen en ökning med nära 300 personer under åren 1960—1970. Åldersgruppen 30—50 år skulle minska med 575 personer åren 1950—1970. Denna minskning skulle till överväldigande del komma att ske under den första tioårsperioden.

Ellös C-region

Kvinnor

Åldersgrupp 1965

15—30 år ...................... 119 30—50 » ...................... 84 79 85 78 72 74 50—65 » .......... . ........... 99 96 90 93 89 83

Summa 15—65 år ............... 94 94 95 91 90 88

Befolkningen i de arbetsföra åldrarna skulle komma att minska med nära 400 personer under den 20-årsperiod, som framskrivningen avser. Under åren 1960—1970 skulle minskningen stanna vid icke fullt 150. Ökningen i åldersgruppen 15—30 är (ca 200) uppväger den minskning, som enligt framskrivningen skulle komma att ske i åldersgruppen 50—65 år. I olikhet med de båda andra C—regionerna skulle åldersgruppen över 65 år komma att minska (— 50).

Män Kvinnor

Åldersgrupp

1960 | 1965 1965

15—30 år ...................... 98 107 88 98 30—50 » ...................... 77 71 68 85 77 50—65 » ...................... 112 109 95 106 110

Summa15—65 år ............... 93 92 | 88 92 | 92

Av de tre C-regionerna uppvisar Gravarneregionen den största minskningen av åldersgruppen 30—50 år, som enligt framskrivningen skulle minska med ca 30 % eller drygt 1 000 personer från 1950 till 1970. På grund av en ök- ning av den yngsta åldersgruppen inom de arbetsföra åldrarna skulle minskningen av hela åldersgruppen 15—65 år begränsa sig till ca 800 per- soner. Av denna minskning kommer omkring 250 på perioden 1960—1970. Samtidigt skulle åldringarna öka med icke mindre än 600. Drygt hälften av denna ökning skulle falla på perioden 1960—1970.

Åldersgruppen över 65 år och de arbetsföra åldrarna. Antalet personer över 65 år, som år 1950 inom B-regionen uppgick till 4562, skulle enligt framskrivningen öka med omkring 1 000 personer fram till år 1970, medan befolkningen i de arbetsföra åldrarna skulle minska med ca 1 400 personer. Hur förskjutningarna mellan båda dessa åldersgrupper blir inom de tre C-regionerna kan utläsas ur följande tablå.

Antal personer i åldersgruppen 15—65 är per 100 personer i åldersgruppen 65—w

Område År 1950 År 1960 År 1970

Ellösregionen ........................ 371 360 355 Lysekils C—region .................... 512 455 401 Gravarneregionen .................... 555 423 345 B-regionen .......................... 492 415 369

Hela riket 648 565 508

Den gynnsammaste åldersfördelningen år 1950 hade sålunda Gravarne- regionen. År 1970 skulle emellertid läget enligt framskrivningen bli omvänt och den nämnda regionen ha en åldersfördelning, som t. o. ni. skulle vara oförmånligare än i Ellösregionen, där, som tidigare anförts, även ålders- gruppen över 65 år skulle komma att minska. Denna skillnad mellan de båda regionerna beror på att folkminskningen på grund av utflyttning tog sin början i Morlanda kommun redan på 1910—talet och i Tegneby på 1880-talet, medan Gravarneregionen först under de senaste decennierna haft utflyttå ningsöverskott. Härigenom har de stora årskullarna, födda under årtiondena omkring sekelskiftet, icke i så hög grad som på Orust minskat till följd av utflyttning.

Antalet kvinnor på I 000 män inom olika regioner redovisas härnedan.

År 1930 År 1940 År 1950 År 1958

Ellösregionen .................... 1 012 980 954 935 Lysekils C—region ................ 940 971 977 990 Gravarneregionen ................ 886 907 955 959 B-regionen ...................... 935 949 966 974

Kvinnounderskottet har som synes minskat avsevärt inom C-regionerna på Sotenäs och Stångenäs sedan år 1930, medan i stället det kvinnoöverskott, som nämnda år fanns i Ellösregionen, förbytts i kvinnounderskott i såväl fiskelägesbygden som i jordbruksbygden. Den utjämning av kvinnounder- skottet, som skett i Gravarne C-region och Lysekilsregionen, får anses vara en följd av stenindustrins mycket kraftiga tillbakagång och den därav för- anledda stora utflyttningen av manlig arbetskraft, medan sysselsättnings- möjligheterna för kvinnorna varit och alltjämt är betydligt gynnsammare än för männen. Trots detta är dock utflyttningen bland den yngre kvinnliga befolkningen anmärkningsvärt hög. Detta torde bero dels på den ensidighet, som utmärker näringslivets sammansättning i stora delar av B-regionen, och dels på att en omfattande utflyttning bland den yngre manliga befolk— ningen också stimulerar till utflyttning bland kvinnor i motsvarande ålders— kategorier.

Yrkesverksamhetsgraden bland den kvinnliga befolkningen inom olika åldersgrupper år 1950 kan utläsas ur följande tablå.

Gifta samboende kvinnor Övriga kvinnor

Gra- varne Riket C-reg.

ÅldersgruPP Ellös Lysekils Gm" enes Lysekils

varne Riket

C-re g. C-reg. C-reg.

C-reg. C-reg.

15—30 22,6 48,0 71,2 70,2 67,9 30—50 15,6 51,9 67,6 56,8 75,0 50—65 10,6 51,2 44,7 35,6 51,8 15—65 , 15,7 49,9 63,5 58,9 65,6

Antalet yrkesverksamma kvinnor i procent av hela den kvinnliga befolk— ningen (yrkesverksamhetsgraden) var med undantag av åldersgruppen 15— 30 är lägre, än vad genomsnittssiffrorna för riket visar. 1 Lysekils C-region och Gravarneregionen var yrkesverksamhetsgraden högre inom den yngsta åldersgruppen i de arbetsföra åldrarna än i riket men i Ellösregionen där- emot betydligt lägre, än vad rikssiffrorna visar. Orsaken härtill får anses vara, att näringslivet i de båda förstnämnda regionerna är mera differen-f tierat än i Ellösregionen.

Näringsliv

Jordbruket Lysekils B-region omfattar endast den till det bohuslänska kustlandet och Orust hörande jordbruksbygden. Medelarealen var år 1956 9,0 ha mot 8,4 ha i den bohuslänska kustbygden och 12,4 ha i mellanbygden. Den högsta medelarealen hade Stångenäs kommun (11,1 ha), där jordbruket i flera avseenden visar stora likheter med den bohuslänska mellanbygdens jord- bruk. Inkomster på specialodlingar och turism kan i vissa delar av regionen möjliggöra jordbruksdrift även på relativt små brukningsenheter, trots de begränsade möjligheterna till inkomster från skogsbruket.

Landarealens omfattning och relativa fördelning på olika ägoslag enligt 1956 års jordbruksräkning redovisas i följande tablå.

Ägoslag

Område Kult. betesmark Skogs- Övrig och naturlig äng mark mark 0 A, % %

Summa landareal

Åker %

16 57 6 552 13 73 8 919

8 78 2 619 15 65 5 550 29 44 12 672 — 100 407

6 81 6 840 22 55 6 509 18 61 50 068

Tegneby socken .............. 22 Morlanda kom ................ 11 Skaftöns socknar ............. 12 Lysekils stad ................. 17 Stångenäs kom ................ 23 Smögens kom. ............... — S. Sotenäs kom ............... 11 Tossene kom ................. 20 Hela B—reg ................... 17

al:-OJNI QWMOJU!

Icke mindre än 60 % av landarealen i Lysekilsregionen utgörs av impedi- ment. Kalmarkerna har den största utbredningen i Morlanda, på Skaftön ochi södra delen av Sotenäset, d. v. s. i fiskelägesbygden. Sin största omfatt- ning når skogsmarken och åkerarealen i Stångenäs kommun. Även där do- minerar emellertid kalmarkerna.

År 1956 fanns i B—regionen 937 brukningsenheter med en åkerareal över- stigande 2 ha, varav drygt 1/4 låg i Stångenäs kommun. Vid fördelning av brukningsenheterna på storleksgrupper blir resultatet följande.

2—5 ha 5—10 ha 10—20 ha över 20 ha Summa 30,8 % 43,3 % 21,2 % 4,7 % 100 %

Ca 75 % av brukningsenheterna hade sålunda en åkerareal, som icke översteg 10 ha.

Förändringarna inom olika storleksgrupper enligt jordbruksräkningarna åren 1944, 1951 och 1956 kan utläsas ur nedanstående tablå.

År 2—5 ha 5—10 ha 10—20 ha Över 20 ha Summa enh.

1944 ................ 428 enh. 405 enh. 166 enh. 31 enh. 1 030 1951 ................ 356 » 436 » 184 » 37 » 1 013 1956 ................ 288 » 406 » 199 » 44 » 937

Brukningsenheterna i storleksgruppen 2—10 ha (»ofullständiga jord- bruk») minskade med 41 enheter eller med 0,7 % per år mellan jordbruks- räkningarna åren 1944 och 1951 och med 98 enheter eller 2,5 % per år mel- lan de två senaste jordbruksräkningarna. Hela antalet brukningsenheter över 2 ha minskade endast med 17 enheter under perioden 1944—1951 men med 76 enheter mellan de två senaste jordbruksräkningarna.

De ofullständiga jordbrukens procentuella andel av hela antalet bruk- ningsenheter över 2 ha var enligt 1956 års jordbruksräkning följande.

Därav i storleks- gruppen 2—10 ha 0

0

Hela antalet brukningsenheter

Tegneby socken ....... 189 93 Morlanda kommun . . . . 126 89 Skaftöns socknar ...... 40 80 Lysekils stad ......... 110 79 Stångenäs kommun . . . 258 59 Smögens kommun . . . S. Sotenäs kommun. . . 91 81 Tossene kommun ..... 123 76

Summa 937 75

De ofullständiga jordbrukens dominans år i allmänhet störst i de västli- gaste delarna av regionen, där en mycket stor del av markarealen utgörs av impediment. l Tegneby och Morlanda framträder de för Orust och Tjörn säregna brukningsförhållandena, vilka belysts i redogörelsen för jordbruket.

Förutsättningarna för odling av brödsäd i B—regionen har av hushåll- ningssällskapet uppgivits vara goda; för odling av fodersäd och vall för slåtter och bete mycket goda. Även för specialodlingen av här och köks- växter har förutsättningarna betecknats som mycket gynnsamma. Trots det korta avståndet till grönsakskonservindustrin i Ellös har specialodling- arna på Skaftön gått tillbaka under senare år, vilket uppgives bero på att åskilliga odlare tagit anställning vid industrin i Uddevalla.

Skogsbruk

Ett framträdande drag i landskapsbilden år de nakna bergsplatåerna, där betingelserna för skogsvegetation är mindre goda. I sprickdalarna mellan bergsplatåerna är däremot förutsättningarna för skog desto gynnsammare. I skärgårdsområdet saknas däremot alla förutsättningar för skog. Den skog-

klädda arealen har emellertid på grund av olika faktorer såsom skogsplan- tering, en allmän återhämtning av den spontana plantskogen, som utvecklas i riktning mot kusten, och riklig lövskogsföryngring, ökat kraftigt under innevarande århundrade. De gamla betesmarkerna intas framförallt av björk och asp, av vilka bestånden nu ökar mycket snabbt. Mera enhetliga skogsområden finns emellertid endast i Tossene och Stångenäs kommuner. Behovet av skogsvårdande åtgärder är stort. På de flesta skogsfastigheterna är ungskogsgallringar nödvändiga. Dessa gallringar är dock ej mer arbets- krävande, än att de kan utföras av gårdarnas eget folk. Skogsvårdsstyrel- sen i länet beräknar det erforderliga arbetskraftsbehovet i regionen för att klara en rationell avverkning till ca 25 årsarbetare utöver skogsägarnas nuvarande arbetsinsatser.

Fisket

Antalet yrkesfiskare inom regionen uppgick år 1956 till ca 1 400, varav nära 900 var bosatta i Gravarne och Smögen med intilliggande samhällen. På Stångenäs och öarna därutanför bodde ett 70—tal yrkesfiskare, i Skaftöns socknar omkring 140 och i Morlanda kommun ca 250. Av de på s. 30 i ka— pitlet om fisket redovisade uppgifterna om nettoinkomst och nettoförmögen— het framgår, att en betydande skillnad i lönsamhet föreligger mellan Kungs- hamnsdistriktet (med Gravarne som centrum) och fiskelägena på Orust och Skaftölandet med intilliggande öar. Medan fiskarkåren i det förstnämnda distriktet numerärt synes hålla sin ställning har denna kår på Orust och Skaftön med kringliggande öar minskat avsevärt under de senaste decen— nierna.

Industrin

De ur sysselsättningssynpunkt viktigaste industrierna i regionen är kon- servindustrin, som år 1956 sysselsatte ca 1 250 arbetare, stenindustrin samt metallindustrin, där arbetsstyrkan vid de sex största företagen är 1956 upp— gick till ca 650 arbetare. Småföretagen inom metallindustrin (uppgiften av- ser endast företag med minst 3 sysselsatta personer) hade en sammanlagd arbetsstyrka på omkring 150 arbetare. Efter år 1956 har Brodalens mek. verkstad (ca 50 arbetare) nedlagt sin verksamhet. Trots detta hade stor- företagen inom metallindustrin en större arbetsstyrka (+ 75 arbetare) i januari 1959 än i oktober 1956. Med undantag för ab Verktygsindustri ligger samtliga storföretag inom B-regionens metallindustri i Lysekil.

Som framgått av redogörelsen för konservindustrin är storföretagen inom denna näring förlagda till Lysekil, Gravarne, Ellös och Gullholmen. Av den sammanlagda personalen inom konservindustrin i regionen —— 1 500 per— soner —— sysselsatte konservindustrin i Lysekil år 1956 ungefär 600 (siff- rorna avser årsmedeltal). I oktober 1959 nedlades driften vid konservindu—

strin på Bohus-Malmön, vilken då sysselsatte ett 50-tal arbetare. Ett par mindre företag i Lysekil har vidare nedlagt verksamheten efter år 1956. I övrigt har inga större förändringar inträtt. Ännu år 1956 var stenindustrin den i sysselsättninghänseende dominerande näringen inom industrin i Tossene, Södra Sotenäs och Stångenäs kommuner. Den tillbakagång, som därefter skett inom gat- och kantstensproduktionen, har medfört, att i Stångenäs sömnadsindustrin och i Södra Sotenäs konservindustrin numera sysselsätter fler arbetare än stenindustrin. Årsmedeltalet sysselsatta arbetare inom stenindustrin åren 1929, 1956 och 1958 (prel. uppgifter) redovisas härnedan.

År 1929 År 1956 År 1958

Lysekil ............................. 742 101 43 Stångenäs ........................... 1 617 330 133 S. Sotenäs .......................... 1 334 346 225 Tossene ............................. 955 228 196

Summa 4 648 1 005 597

Den intensiva högkonjunktur, som kännetecknade situationen inom gat- och kantstensindustrin under 1920-talet, kulminerade år 1929. Bakslaget kom sedan mycket hastigt och ledde till en avsevärd reduktion av arbets- styrkan. Efter andra världskriget har tillbakagången skett mera successivt med undantag för åren 1957 och 1958, då en ny avsättningskris ledde till mycket omfattande driftsinskränkningar. En återhämtning skedde år 1959, men årsmedeltalet sysselsatta arbetare inom B-regionens stenindustri torde ändock komma att avsevärt understiga 1956 års sysselsättningsnivå.

Större delen av den inom stenindustrin i Södra Sotenäs sysselsatta arbets- styrkan arbetar vid stenindustriföretaget på Bohus-Malmön. Förutom hugg- ning av kantsten förekommer också på denna ort tillverkning av gatsten av granit, syenit och marmor för mera exklusiva stensättningar i större städers centra. Råvaran till gatsten av syenit och marmor hämtas från andra orter i riket. — Tillverkningen inom stenindustrin i Stångenäs omfattar i dag nästan enbart kantsten, medan stenindustrin i Tossene främst är inriktad på tillverkning av byggnadssten.

Företagen inom sömnadsindustrin är relativt nyetablerade. De till Brastad och Hunnebostrand förlagda anläggningarna (se 5. 98) sysselsätter till- sammans nära 300 personer. Härutöver finns en till i Södra Sotenäs förlagd anläggning för tillverkning av regnkläder, som har en arbetsstyrka på 20 personer.

Den förvärvsarbetande befolkningens relativa fördelning på vissa näringar enligt 1950 års folkräkning framgår av nedanstående tablå.

I Ellösregionen var år 1950 endast omkring en fjärdedel av den manliga förvärvsarbetande befolkningen sysselsatt inom industri och hantverk.

Bygg— Samfärdsel J:!sOZZHk _ Egentlig nads- handel och Summa meskötsefps industri verk- offentlig stadsn. samhet tjänst

KVM KVM MKvMKv % %% %%%%

Ellösreg .......... 12 26 7 19 35 44 73 Lysekils C-reg ..... 6 45 11 22 42 79 95 Gravarnereg. ..... 25 40 11 18 47 65 97 B-regionen ....... 15 42 10 20 43 68 93

Det är jordbrukets dominans i Tegneby kommun, där denna näring år 1950 sysselsatte drygt 60 % av den förvärsarhetande befolkningen, som på— verkar siffrorna för regionen. I Morlanda sysselsatte fisket ca en fjärdedel av den förvärvsarbetande manliga befolkningen, medan antalet sysselsatta inom jordbruket var något lägre. Konservindustrins betydelse för syssel- sättningen inom alla tre regionerna framgår av att i Ellös- och Gravarne- regionerna drygt 70 % och i Lysekilsregionen drygt 55 % av den kvinnliga förvärvsarbetande industribefolkningen arbetade inom livsmedelsindustrin. Det är vidare att märka, att denna industri inom det område, som omfattas av de tre C-regionerna, sysselsatte fler män än kvinnor (870 resp. 790). Det är främst vid storföretagen, som den manliga arbetskraften tages i anspråk. Jord- och stenindustrin sysselsatte enligt 1950 års folkräkning omkring 1 500 industriarbetare i Lysekils och Gravarne C-regioner — en siffra som förefaller hög med hänsyn till att granitstensindustrin i hela Bohuslän år 1956 endast sysselsatte ] 600 man. I folkräkningens uppgifter torde emeller- tid ingå ett betydande antal överåriga arbetare, som endast sporadiskt arbetar inom stenindustrin. Liknande förhållanden torde gälla folkräkningens upp- gifter om sysselsättningen inom jordbruk och fiske. Gränserna mellan sam- färdsel (sjöfart) och fiske vid redovisning av sysselsättningen torde också i många fall vara flytande.

Uppgifter om näringsliv och samhällen inom C-regionerna

Ellös C-region

Trots en sammanlagd befolkning, som uppgår till ca 10 000, saknar Orust ett naturligt centrum. Alla tätorter med undantag av Henån ligger i den väst— ligaste kommunen på ön (Morlanda). Samtliga samhällen har ett tämligen ringa invånarantal. Henån hade den 31 december 1956 292 invånare, en siffra som hållit sig tämligen konstant under en lång följd av år. Av samhällena i Morlanda kommun har samtliga utom Ellös minskat sitt invånarantal mycket kraftigt under de senaste decennierna, som nedanstående samman- ställning visar.

Municipalsamhälle År 1930 År 1950 År 1958

Mollösund ........................... 782 500 426 Hällevik strand ...................... 41 5 277 230 Stocken ............................. 268 172 134 Ellös ............................... 351 379 381

Vid bedömning av utvecklingen i Ellös bör även den bebyggelse, som till— kommit i närheten av municipalsamhället beaktas. Antalet invånare inom en 3 km vid räjong kring Ellös uppgick år 1958 till 160 personer. Randhe- byggelsen i Stocken beräknas omfatta en befolkning på ca 40 personer, medan motsvarande bebyggelse i Mollösund och Hällevikstrand har något högre invånarantal. Genom sin storindustri — Skandiakonserv _ som sys- selsätter ca 130 personer, har Ellös de bästa sysselsättningsmöjligheterna av alla samhällena på Orust. Att denna industri har betydelse för sysselsätt- ningen inom ett relativt stort område framgår av att ett 30-tal personer av arbetsstyrkan vid Skandiakonserv år 1958 var bosatta i Tegneby kommun, och att ett 10-tal arbetare bodde på Skaftön. I samhället finns dessutom en tvättinrättning, som sysselsätter 16 personer, samt några småföretag — bl. a. ett tryckeri — med en sammanlagd arbetsstyrka på ett 20—tal per- soner. Det största företaget i Henån (300 inv.) IW-varvet, sysselsatte i sep- tember 1959 35 personer. Detta företag, som tillverkar lustbåtar av plast, startade sin verksamhet i Henån år 1958 i de lokaler, där Mölnlycke väfveri ab tidigare haft sitt spinneri. Vid sidan av Ellös och Henån har även Hälle- vikstrand betydelse som förläggningsort för vissa serviceorgan. Hur service- anordningar och butiker fördelar sig på de tre samhällena visas härnedan. där befintligheten av dessa utmärkts genom ett kryss.

Ellös Henån Hällevikstrand

Andelstvätt .................................. )( Apotek1 Avdelningskontor till affärsbank ................ )( Bageri ....................................... )( Centraltelestation2 (gemensam för Orust och Tjörn) Charkutcri ................................... Civilförsvarsbyrå .............................. Ekiperingsaffär ............................... Jordbrukskassa3 Landsfiskalskontor ............................ Manufakturaffär .............................. Möbelaffär ................................... Poliskontor ................................... Provinsialläkaremottagning .................... Sjukkasseexpedition ........................... Sjukvårds- och kemikalieaffär .................. Sportaffär .................................... Tandvårdspoliklinik ........................... Vägförvaltningeus vägmästarekontor, garage och verkstad ...................................

1 Beläget i Hårleby. ” Belägen i Varekil. 3 Belägen i Kalseröd.

Den tidigare påtalade splittringen av serviceorganen på Orust framträder tydligt i översikten. Ellös har dock som synes tillförts ett flertal för hela Orust gemensamma serviceorgan och har även den mångsidigaste uppsätt- ningen av butiker. Av betydelse i sammanhanget är också, att Ellös är det enda samhälle på Orust, som hittills kunnat lösa vatten- och avloppsfrågan. Vattenförsörj ningen för samhäll-et är säkrad genom ett vid Fröjdendal, strax öster om Ellös, anlagt vattenverk. Då även markfrågorna för bostadsbebyg- gelse är lösta, är sålunda en fortsatt utveckling av samhället tryggad. En utbyggnad av folkskolan i Ellös för ett 8:e skolår har begärts av kommunen, som även är huvudman för yrkesundervisning i båtbyggeri, vilken igång- sattes år 1958. Yrkesskola för flickor infördes fr. o. m. läsåret 1959—4960. Några andra initiativ för högstadieundervisningen har icke tagits på Orust. Frågan om förläggningsort för centralskolan är mycket svårlöst, då befolk- ningsunderlaget får anses otillräckligt för två centralskolor och då ingen av Orusts tätorter har ett sådant läge, att en centralskola skulle kunna betjäna hela ön. Möjligheterna att utnyttja högstadieundervisningen vid central- skola utanför Orust kommer genom broarna vid Nötesund och Stenungsund och färjförbindelsen vid Svanesund att vara gynnsammast för den östra delen av ön. Med hänsyn härtill och till det intresse för skolfrågans lösning, som visats från Morlanda kommuns sida, finner utredningen skäl tala för att centralskolan på Orust förlägges till Ellös. Denna ort skulle därmed få betydligt ökade möjligheter att utvecklas till centralort för västra delen av ön. Ortens utvecklingsmöjligheter är emellertid också beroende av hur kommunikationerna med Lysekil kommer att lösas.

Näringslivet i Morlanda kommun är i betydande omfattning beroende av fisket och sjöfarten och de verksamhetsgrenar, som baserar sin produktion på dessa näringar. Den mycket kraftiga tillbakagången inom fiskerinäringen i kommunen, som tog sin början redan efter senaste sillperiodens avslutning, har lett till en folkminskning, som varit av samma omfattning som i de av stenindustrikrisen hårdast drabbade kommunerna i Bohuslän. Det ogynn- samma läget och svårigheterna att i ett kritiskt skede anpassa näringen efter de nya villkoren har angivits som de främsta orsakerna till denna till- bakagång.

En uppryckning av fiskerinäringen i Morlanda kommun anses ha försvå- rats genom att fiskehamnarna på Orust icke upprustades i tillräcklig omfattning under 1930-talet, då på grund av sysselsättningsläget bety— dande investeringar i hamnbyggnader verkställdes i Bohuslän. Under den- na period kom emellertid hamnbyggen till stånd på Käringön och Gullhol- men, där dessa åtgärder dock icke kunnat hejda fiskets tillbakagång. Den överväldigande delen av fiskarna i Morlanda kommun är hemmafiskare, som endast innehar småbåtar. I Mollösund, Edshultshall och Stocken finns dock en del yrkesfiskare, som hämtar sina fångster på mera avlägsna fiske— vatten. »Göteborgs och Bohus läns havsfiskeförening årsbok 1957» upptar

för Mollösund nio fiskefartyg över 40 bruttoregisterton, varav tre växelvis gick i fraktfart och islandsfiske. För Edshultshall redovisades fyra sådana fartyg. I Stocken fanns år 1957 två fiskefartyg på tillsammans 137 brutto- ton. Ytterligare två större fiskefartyg har tillkommit under år 1959. Hamnen i Mollösund erhöll genom en nybyggnad, som påbörjades år 1939 en ca 500 m lång betongkaj. Enligt en för området upprättad stadsplan skulle ytter- ligare en utbyggnad av hamnen komma att ske. En del av hamnområdet är arrenderat av sjöfartsstyrelsen, som där gjuter betongdäck, plattor och bal- kar avsedda för hamnar utefter hela kustområdet från Öckerö till Gra- varne. Hamnens nuvarande kapacitet är icke helt utnyttjad. Bortsett från småbåtshamnen, som är i behov av ombyggnad på grund av att valvbågarna brustit, är hamnen i Mollösund i gott skick. Hamnförhållandena i Edshults— hall är däremot miserabla. Båtarna får där förtöjas vid enkla träbryggor utmed stranden. Skydd saknas mot nordvästliga och sydvästliga vindar. Förslag till upprustning framlades på 1940-talet men synes icke komma till utförande inom överskådlig tid. Ej heller i Stocken har någon ombyggnad av hamnen skett, utan även här får båtarna lägga till vid träbryggor. Eds- hultshall har liksom det norr därom belägna Stocken ett ur bebyggelsesyn- punkt mindre lämpligt läge. På grund härav och under hänvisning till vad tidigare anförts om önskvärdheten av bärkraftiga kommunala centra, bör en nybyggnad av fiskehamn, avsedd för området norr om Mollösund, för- läggas till en ort, där betingelserna ur sysselsättnings- och servicesynpunkt är gynnsammare än i Stocken och Edshultshall. Utredningen har därför fun- nit, att möjligheterna att anlägga en fiskehamn i Ellös bör undersökas, innan beslut fattas om hamnbyggen i övriga samhällen i Morlanda kommun. Till- komsten av en sådan hamn i Ellös skulle underlätta de yngre fiskarnas möj- ligheter att bosätta sig mera centralt än hittills, varigenom också förutsätt- ningarna för Ellös att utvecklas till en centralort för västra Orust skulle förbättras.

De största industriföretagen i Ellösregionen är Skandiakonserv med 130 anställda och SFKzs konservfabrik på Gullholmen, som sysselsätter ett 50- tal personer. I Ellös närhet finns ytterligare ett företag, som tillver- kar fiskprodukter, nämligen Göteborgs fiskmjölsfabrik på Malön, där ett 25-tal personer arbetar. Inom Morlanda och Tegneby kommuner på Orusts norra kustsida ligger praktiskt taget hela lustbåtsproduktionen på Orust. För denna har närmare redogjorts i avsnittet om varvsindu- strin. Den industriella verksamhet i övrigt, som är av nämnvärd bety- delse för sysselsättningen, utgöres av två konservfabriker — den ena belägen i Mollösund och den andra i Hälleviksstrand, vilka vardera har en arbetsstyrka på 15—20 personer — samt det till den sistnämnda orten för- lagda fiskebåtsvarvet, som sysselsätter 17 man. Skandiakonserv i Ellös är den enda konservindustri i Bohuslän, som har en mera omfattande tillverk- ning av grönsakskonserver. Som tidigare nämnts kommer råvaran till denna

tillverkning från Orust och Tjörn. Den på fisk baserade produktionen vid Ellös-fabriken omfattar främst fiskbullar och kaviar samt inläggning av fladensill, vilken landas direkt vid fabriken. Förbättrade sysselsättningsmöj— ligheter för den manliga befolkningen i Ellösregionen är här — liksom i övriga delar av kustlandet i Bohuslän — det mest angelägna önskemålet. Lokaliserandet av industri till Ellösregionen försvåras emellertid av bygdens isolerade läge i förhållande till inlandet. Som framgått av redogörelsen för Stenungsundsregionen är Långelanda församling den enda församling på Orust, där folkmängden icke har minskat de senaste årtiondena. Orsaken härtill får anses vara färjförbindelsen vid Svanesund, som dels möjliggjort för den befolkning, som haft arbete på fastlandet, att bo kvar i bygden, dels stimulerat uppkomsten av småföretagsamhet i denna del av ön. Tillkomsten av bro vid Nötesund kan tänkas leda till att även folkminskningen i den nordöstra delen av Orust upphör. För den västra delen av Orust kvarstår önskemålet om förbättrade förbindelser med Lysekil, enär avståndet till Uddevalla och Stenungsund — trots de kommande broförbindelserna med fastlandet — kommer att vara alltför stort, för att någon av dessa orter skall kunna anses som naturlig centralort för västra Orust. Trots det korta av— ståndet till Lysekil — fågelvägen mellan denna stad och Ellös är endast ca en mil — kan invånarna i den sistnämnda orten vid anlitandet av regul- jära förbindelser dock icke nå Lysekil på kortare tid än 80 minuter. Genom anläggandet av bro vid Källviken och färjförbindelse mellan Lysekil och Skaftölandet skulle dock biltrafik mellan Lysekil och västra Orust kunna upprätthållas i begränsad omfattning. Utan sådana förbindelser torde det icke vara möjligt att undvika en fortsatt kraftig utflyttning från den västra delen av ön. Därmed skulle möjligheterna att åstadkomma en livskraftig centrumbildning i denna del av ön allvarligt försämras, eftersom den fram— tida behyggelsen då sannolikt kommer att förläggas till orter på Orust, som ur kommunikationssynpunkt är mera gynnsamt lottade.

Oavsett hur kommunikationsfrågan löses kommer befolkningen på västra Orust att även i framtiden i första hand vara hänvisad till att söka sin bärg- ning inom fiske och till dessa näringar knutna verksamhetsgrenar. Det stöd, som här förordats för fiskerinäringen och fraktfarten genom anläggandet av en gemensam fiskehamn för samhällena norr om Mollösund, får ses mot bakgrunden av svårigheterna att på annat sätt skapa sysselsättningsmöjlig- heter för den manliga befolkningen.

Morlanda kommuns industriområde i Ellös omfattar ca 50 000 m2. Hela arealen på den lantegendom, som kommunen förvärvat och till vilken indu- striområdet hör, uppgår till ca 200 000 m2. Området består av ängs- och åkermark. Kaj kan anläggas inom området, ehuru muddring torde bli nöd— vändig. Djupet i Ellösfjorden uppgår till 9 m. Betydande industritomtmark finnes även i Mollösund i södra delen av kommunen.

Lysekils C-region Regionens näringsliv har under de senaste åren drabbats av flera bakslag. Stenindustrins och konservindustrins svårigheter har tidigare nämnts. Situationen har under de senaste åren komplicerats av att även metallindu- strin gått tillbaka. Verksamheten vid Brodalens mekaniska verkstad, som sysselsatte ett 50-tal personer nedlades vid en tidpunkt, då även Verktygs- industri i Brastad, som tillverkar motorsågar, hade sysselsättningssvårig- heter. Den lediga industrilokalen i Brodalen kommer emellertid under år 1960 att tagas i anspråk av ab Lastnings- och lossningstjänst, Göteborg, för tillverkning av transport- och lastningsmaskiner. Denna produktion torde komma att sysselsätta ett 15-tal man. Av allvarligare art var den kris, som år 1958 uppstod vid Skandiaverken i Lysekil, där personalen minska- des från 330 i augusti 1958 till ca 250 i januari 1959. Utsikterna att bibe- hålla motortillverkningen vid Skandiaverken och även utveckla densamma har därefter emellertid ljusnat. För Plåtmanufaktur med Robur motorverk- stad och Bansvik (se 5. 63—64), är läget tack vare den expanderande kon- sumtionsvaruindustrin mycket gynnsamt. De i diskussionen om lysekils— industrins utvecklingsmöjligheter framförda önskemålen om plåtvalsverk vid stadens emballageindustri får under hänvisning till vad som anförts på s. 65 dock betraktas som orealistiska.

Trots Lysekils utomordentligt goda hamnförhållanden har det _— bortsett från de skrinlagda planerna om ett storvarv —— hittills varit mycket svårt att finna intresse inom den svenska industrin för lokalisering av ny verk- samhet till staden. Orsaken härtill är de i jämförelse med Uddevalla och Stenungsund tidsödande kommunikationerna med inlandet. Vid bedömning av möjligheterna att utflytta verksamhet från Göteborg till Lysekil bör beak- tas att avståndet mellan dessa städer med nuvarande kommunikationer är detsamma som mellan Göteborg och Halmstad och endast obetydligt kortare än avståndet mellan Göteborg och Jönköping. Det är därför av avgörande betydelse för den framtida lokaliseringspolitiken, hur Lysekils kommu- nikationer söderut kommer att lösas. Då väg— och vattenbyggnadsstyrelsens utredning om skärgårdskommunikationerna ännu icke framlagts, har det för utredningen icke varit möjligt att ur lokaliseringssynpunkt bedöma olika alternativ, som framförts i kommunikationsfrågan. Tillgängliga upp- gifter om bostadsort för den vid lysekilsindustrin sysselsatta personalen ger vid handen, att denna personal endast till ringa del är bosatt utanför Lysekils stad. Med nuvarande kommunikationer med Lysekils omland är dagliga resor från och till arbetsplatsen möjliga endast för invånare bosatta på Stångenäs och Skaftön. Den från- och tillresande arbetskraften inom lysekilsindustrin är främst bosatt i trakten av Gåseberg, Brastad och Bro- dalen i Stångenäs kommun. Ett expanderande näringsliv i Lysekil skulle dock kunna räkna med ett icke obetydligt tillskott även från Skaftön och västra Orust. För att få till stånd en rimlig balans mellan näringarna i

C—regionen och för att tillgängliga arbetskraftsreserver på landsbygden i regionen skulle kunna utnyttjas på ett bättre sätt än hittills, är en utveckling av den manliga industrin i regionen, medförande ett rekryteringsbehov av 200—300 man, nödvändig.

Industritomtmark. Lysekils stad äger följande industriområden, som ome- delbart kan exploateras.

1) Fridhem—Kolholmarna. Det färdigplanerade området omfattar 8 000 ni?. Genom plansprängning och utfyllning kan ytterligare 17 000 m2 utvin- nas. Därjämte kan en vik utfyllas, vilket skulle resultera i ett tillskott på 7 500 1112. Området ligger i omedelbar anslutning till Gullmarskajen, som är 170 111 lång. Stadens utfartsväg ligger omedelbart intill. Hamnområdet upp— går till ca 20 000 m2 och är försett med stickspår och rangerspår. Växellok är stationerade i staden.

2) Grötön. Området omfattar 25 000 m2, varav omkr. 15 000 ni2 redan nu tagits i anspråk. Kajen är 160 m lång. Vattendjupet uppgår till 7,5 m. Maga- sinsbyggnader finns. Dessa är emellertid f. n. uthyrda.

3) Ulseröd. Området omfattar 30 000 m2 åkermark, som är belägen mellan järnväg och landsväg, ca 4 km från stadens centrum och hamn.

F iskebäcksområdet. År 1956 förvärvade Uddevallavarvet ett markom- råde vid Fiskebäck, beläget vid Gullmarsfjorden ca 4 km öster om den egent- liga stadsbebyggelsen, i avsikt att dit förlägga ett större varv. Detta område är alltjämt i det nämnda företagets ägo. Noggranna undersökningar av mar- kens beskaffenhet har företagits, men i övrigt har icke några förberedande arbeten för områdets exploatering utförts. Då anläggandet av ett varv upp- skjutits till en oviss framtid, är det angeläget, att Fiskebäcksområdet göres tillgängligt för lokalisering av annan industri. För att underlätta sådan lokalisering bör enligt utredningen utfartsvägar samt vatten- och avlopps- ledningar till området anläggas. Dylika arbeten är också värdefulla som sysselsättningsobjekt med tanke på den årligen återkommande vinterarbets— lösheten bland äldre arbetare i Lysekils C-region.

Tillgången på tomtmark för bostadsbebyggelse är mycket god. Exploate- ringskostnaderna blir emellertid på grund av markförhållandena höga. Vat— tenförsörjningen är genom den ledning, som dragits över Gullmaren från vattentäkten på Orust, tryggad för en befolkning på ca 12 000 personer. Någon större bostadsbrist föreligger icke f. n. i Lysekil.

Jordbruk, fiske och konservindustri är huvudnäringarna på Skaftön. 1956 års jordbruksräkning redovisade ett 40-tal brukningsenheter, varav endast 8 enheter hade mer än 10 ha åker. Såväl jordbruks- som fiskarbe- folkningen har minskat kraftigt efter kriget. Det enda fiskeläget av bety— delse är numera Grundsund, som alltjämt är att räkna till de större fiske- lägena i Bohuslän. Enligt »Göteborgs- och Bohus läns havsfiskeförening årsbok 1957» finns i samhället drygt 100 yrkesfiskare. Fiskarkårens minsk— ning har uppgivits bero på att avgången från yrket på grund av ålder varit

mycket stor, och att nyrekryteringen till yrket praktiskt taget upphört. Ge- nom den upprustning, som nyligen skett av statens fiskehamn i samhället, har dock bättre förhållanden skapats för fiskerinäringen. Ortens konserv— industri har ett 20-tal anställda. Tidigare fanns där också ett sillsalteri och två sömnadsfabriker. De båda sistnämnda anläggningarna sysselsatte till- sammans ett 50-tal personer. Den ena sömnadsfabriken (Grundéns regn— klädsfabrik) har överflyttat sin verksamhet till Uddevalla, medan det andra företaget flyttat till ort utanför länet. Den främsta orsaken till denna utflyttning har angivits vara svårigheten att rekrytera kvinnlig arbetskraft. —— De särskilt sommartid tidsödande färjtransporterna mellan Skaftön och fastlandet är givetvis ett handikapp för öns näringsliv. Öns isolerade läge markeras ytterligare genom att dess invånare endast under sommarmåna- derna kan nå Lysekil —— bygdens naturliga centrum — med reguljära för- bindelser mellan kl. 14.00 och 7.45. De otillräckliga sysselsättningsmöjlig- heterna i bygden har lett till att den yngre befolkningen på Skaftön främst söker sig till industrin i Uddevalla. Dagliga resor till och från arbetsplatsen i denna stad är på grund av kommunikationssvårigheterna och avståndet (3—4 mil) av tämligen blygsam omfattning bland invånarna på ön. Med upprättandet av broförbindelse med fastlandet kan det tänkas att dessa pendelrörelser får ökad omfattning. Det mest påtagliga resultatet av till- komsten av bron torde för Skaftöns vidkommande bli en ökad turisttill- strömning. Den tillbakagång, som även kunnat konstateras inom turist- näringen på ön, tordc därmed komma att avbrytas.

Tillgången på tomtmark för bostadsbebyggelse i Grundsund är ytterst knapp och finns endast i utkanterna av samhället. I Fiskebäckskil är tomt- marken för bostadsändamål praktiskt taget helt utnyttjad. Industritomtmar- ken i samhället upptar ett område på ca 25 000 m2. Kostnaderna för erfor— derliga vatten- och avloppsanläggningar på Skaftölandet beräknades år 1956 till 4,4 milj. kronor. De dyrbaraste arbetena fordras i Grundsund (2 milj. kronor), där också dylika arbeten med hänsyn till infektionsris- kerna är mest angelägna. I Fiskebäckskil beräknas kostnaderna till ca 1,5 milj. kronor och i det intilliggande samhället Östersidan till 425 000 kro- nor. Samhällenas vattentäkt skulle vid en dylik utbyggnad bli Rödsvattnet på Orust, som också fått lösa Lysekils vattenförsörjningsproblem. En provi- sorisk lösning för Fiskebäckskil, där vattentillgången särskilt sommartid är ytterst knapp, skulle inskränka kostnaderna för detta samhälle till 40 000 kronor. För detta belopp skulle kunna erhållas ledning från Östersidan fram till centralt läge i Fiskebäckskil.

Antalet invånare den 1 april 1960 uppgick i Grundsund till 870 och i Fiskebäckskil med Östersidan till 410. Nettoutflyttningen från Skaftö för- samling, som omfattar de gamla socknarna Grundsund, Fiskebäckskil och Skaftö, utgjorde under åren 1951—1958 248 personer, samtidigt som ett födelseunderskott på 67 personer förelåg.

Fiskebäckskil är ett samhälle på stark tillbakagång. Som framgår av redogörelsen för turistnäringen ägs drygt 40 % av fastigheterna av personer, som ej är mantalsskrivna i orten och som endast utnyttjar fastigheterna som sommarnöjen. Samhällets enda industri — Lyckans slip — sysselsatte år 1959 15 arbetare mot omkring 40 år 1939. En konservfabrik i det intill Fiskebäckskil liggande samhället Östersidan (120 inv.), sysselsätter ett 20- tal personer.

Av stenindustrikommunerna i Bohuslän har Stångenäs kommun lyckats bäst i sina ansträngningar att få annan industri till bygden. Den till Brastad förlagda industrin, som omfattar Göteborgs konfektionsindustri (210 arb), ab Verktygsindustri (90 arb) och ab Presenningsindustri (15 arb) har ska- pat en viss balans mellan olika näringar, även om denna lokalisering icke varit tillräcklig för att uppväga tillbakagången inom stenindustrin. För den kvinnliga arbetskraften får dock arbetstillgången betraktas som relativt god och brist på sådan arbetskraft har tidvis förelegat. För den manliga befolk- ningen har särskilt under senare är stora sysselsättningssvårigheter förelegat, vilket medfört en fortsatt kraftig utflyttning från kommunen. Liksom hos den nyanlagda metallindustrin i Strömstad består arbetsstyrkan vid Verk- tygsindustri i Brastad nästan enbart av ungdomar under 30 år. (Vid den nedlagda industrin i Brodalen var medelåldern bland arbetarna 32 år.) Med hänsyn till denna nedläggelse och den nedskärning av arbetsstyrkan, som skett vid övriga företag i bygden, skulle en betydande utvidgning av metall- industrin i Brastad eller lokalisering av annan manlig industri till kom- munen sysselsättande ett 100-tal man vara möjlig ur arbetskraftssynpunkt.

Planerna på atomkraftverk i Stångenäs kommun. Nedre delen av Herre- näset i Stångenäs kommun har av vattenfallsstyrelsen nämnts som tänk- bart alternativ vid val av förläggningsort för atomkraftverk. Planerna på en dylik anläggning är emellertid ännu mycket vaga. Vidare bör beaktas att Herrenäset endast anses böra komma ifråga för en atomkraftanläggning i berg. Uppförandet av en sådan anläggning beräknas taga en tid av ca 5 år i anspråk. I anläggningsarbeten m. m. torde 300—500 personer komma att sysselsättas. I varje fall en tredjedel av denna styrka torde kunna rekryteras på Stångenäs och Sotenäs, om Herrenäset skulle komma ifråga som förlägg— ningsort. Driftspersonalen vid ett atomkraftverk kan variera mellan 100 å 300 man beroende på stationens effekt. Då större delen av personalen bör ha ma— skinistutbildning eller högre teknisk utbildning, kommer rekryteringen av personal till atomkraftverk att huvudsakligen ske utom förläggningsorten. För personalen vid ett kraftverk på Herrenäset torde Brastad med hänsyn till avståndet till förläggningsorten i första hand komma ifråga som bo- stadsort. Om anläggandet av ett kraftverk på Herrenäset skulle komma till stånd under 1960-talet, skulle detta innebära, att såväl Södra Sotenäs som Stångenäs under en kritisk period kunde avlyftas ett svårbemästrat arbets- löshetsproblem. Tillkomsten av kraftverket skulle icke enbart stimulera till

en utveckling av näringslivet i Stångenäs utan också i stora delar av B—regio- nen i övrigt.

Genom den industrilokalisering, som skett i Brastad under de senaste 20 åren, har detta samhälle utvecklats till kommunens största tätort med ett invånarantal av ca 600 personer. För att underlätta arbetskraftsrekry- teringen vid Brodalens mekaniska verkstad uppfördes genom kommunens medverkan 8 st. småvillor och två hyreshus med sammanlagt 22 lägenheter vid Brodalens station. Invånarantalet i samhället uppgår nu till ca 150. Stenindustrisamhällena i kommunen har gått tillbaka. Det största av dessa, Rixö, hade den 1 april 1960 249 invånare.

Nuvarande vattentäkter beräknas vara tillräckliga för en tätortsbefolkning på ca 1 500 i Rixö —— Brastad. Befolkningen i dessa samhällen skulle sålunda kunna öka med ca 500 med hänsyn till grundvattentäkterna. En expansion därutöver kräver utnyttjandet av ytvattentäkter, som sannolikt få sökas utan- för kommunen. En tänkbar lösning är en ledning från Tosterödsvattnet på Sotenäset, dragen över Åbyfjorden vid Vrångebäck. Förverkligandet av detta projekt beräknas emellertid kosta 5 ä 6 milj. kronor, varför andra utvägar dessförinnan måste sökas. Med nuvarande utbyggnadstakt i Bra- stads samhälle (ca fem bostadslägenheter per år) väntas vattenförsörj ningen bli kritisk först om ca 20 år. Tillgången på tomtmark för bostadsändamål är god.

Gravarneregionen

Enligt 1950 års folkräkning bodde 70 % av Gravarneregionens invånare (11 760) i tätort, varav drygt 7 000 bodde i tätort med en folkmängd över— stigande 500 invånare. Samtliga tio tätorter ligger vid kusten.

Av tätorterna har Gravarne i befolkningshänseende hävdat sig bäst. Den sammanlagda folkmängden i municipalsamhällena Gravarne med Bäckevik samt det omedelbart intill detta samhälle belägna municipalsamhället Tången uppgick år 1958 till 2 752 invånare mot 2 643 år 1945. I Smögens kommun, där hela befolkningen bor i tätbebyggelse, har invånarantalet hållit sig i stort sett oförändrat under efterkrigstiden. Med undantag av Bovallstrand, som under åren 1946—1958 haft en mindre folkökning, har invånarantalet i övriga samhällen i regionen minskat sedan krigsslutet. Den relativt sett största minskningen har Ulebergshamn och Malmön haft, medan minsk- ningen i Vä jern (219 inv.) och Hovenäset (403 inv.) varit mindre markant. I Tossene kommuns centrum, Hunnebostrand, har folkmängden minskat från 1 585 år 1945 till 1 450 år 1958.

Näringsliv. Fiskarbefolkningen i regionen är främst boende inom området Smögen—Gravarne med Fisketången, där antalet yrkesfiskare uppgår till ca 700. Fisket är liksom konservindustrin i regionen en rationellt arbetande och livskraftig näring. Konservindustrin sysselsatte år 1956 vid sju arbets- ställen i medeltal 530 personer varav nära 400 kvinnor. Efter år 1956 har,

som tidigare nämnts, konservindustrin på Bohus-Malmön nedlagt sin verk— samhet.

På grund av svårigheten att rekrytera kvinnlig arbetskraft till konserv- industrin i Gravarne har såväl Bröderne Ameln som Bröderna Kristiansson upptagit konservtillverkning i Tossene kommun. Det förstnämnda företaget har sålunda en anläggning i Bovallstrand, där ett 50—tal kvinnor sysselsättes, medan Bröderna Kristiansson har en filial i Hunnebostrand. Båda fabriks- lokalerna har tillkommit efter kriget. Bröderne Ameln bedriver även kon- servtillverkning i fiskeläget Väjern i Södra Sotenäs kommun. Den tillverk- ning av djupfrysta fiskfiléer, som bedrives av sistnämnda bolag, har för- lagts till dess anläggningar i Göteborg. Lokalisering av frysindustri till Gra- varne anses icke ekonomiskt lönande, då man icke kan räkna med någor- lunda jämn tillförsel av vi'tfisk såsom kolja, torsk och vitling. Denna fisk avsättes huvudsakligen vid fiskauktionerna i Göteborg. Trots den stabilitet, som i allmänhet varit utmärkande för konservindustrin i Graverne-regionen, kan knappheten på råvara (främst skarpsill) hämma en fortsatt produk— tionsutveckling. Råvarusvårigheterna har belysts i redogörelsen för kon- servindustrin.

Som framgått av uppgifterna om stenindustrin hade denna industri i Gravarneregionen år 1956 en arbetsstyrka på ca 570 man, varav 170 arbe- tade vid företag, där huvudsakligen byggnadssten tillverkades. Efter år 1956 har arbetarantalet inom stenindustrin i regionen minskat med ca

150 man.

Den industriella verksamheten i övrigt inom regionen inskränker sig till den tidigare nämnda sömnadsindustrin i Hunnebostrand, som sysselsätter ett 40—tal personer, en snickerifabrik i Bovallstrand, där arbetsstyrkan upp- går till ett 15—tal man, samt en regnklädsfabrik i Fisketången, som har ett 20-tal anställda. Övriga företag, är att beteckna som serviceföretag. Bland dem kan nämnas de till Smögen, Gravarne och Bovallstrand förlagda var- ven, vilka tillsammans sysselsätter ett 20-tal personer. Varvet i Bovall- strand anlades år 1946 och byggdes för en avsevärt större kapacitet än den som nu kan utnyttjas.

Gravarneregionen är ett av Bohusläns främsta turistcentra. Enligt 1951 års företagsräkning sysselsattes den 15 augusti 1950 vid nio sommarrestau— ranger i området sammanlagt 165 personer och vid de 6 hotell och pensionat, där rörelsen bedrevs under hela året, omkring ett 80-tal personer. Efter år 1950 har rörelsen vid sommarrestaurangen i Hovenäset lagts ned på grund av att restaurangbyggnaden eldhärjats och att återuppbyggnad icke ansetts lönande.

Genom hotell— och restaurangnäringen i regionen kan maximalt 1 100 rum uthyras. Härtill kommer uthyrningen av rum till självhushåll. Vilka in- komster, som på olika vägar tillföres befolkningen i regionen genom turis- men, har icke kunnat beräknas. Som framgår av redogörelsen för turismen,

omsatte dock turisterna i det lilla samhället Bovallstrand drygt 800000 kronor under 1958 års turistsäsong.

En utbyggnad av turistnäringen i regionen kan anses vara möjlig inom den del av verksamheten, som främst frekventeras av bilturisterna. Spe— ciella anordningar för dessa, utöver de campingplatser, som nu finns, bör främst ha karaktären av enklare motell med självservering och med sov— hytter, där priserna för logi icke överstiger hyrorna för privatrum. Med hänsyn till de av turismen betingade goda avsättningsmöjligheter för här och grönsaker, torde förutsättningar finnas för specialodlingar av dylika alster inom regionens jordbruk.

Upprepade försök att få till stånd en mera mångsidig industri har gjorts i Tossene kommun under de senaste decennierna. År 1942 anlades sålunda en leksaksfabrik i Hunnebostrand, som trots ett betydande statligt och kom- munalt bistånd endast kunde upprätthålla driften i fem år. År 1948 över- togs lokalerna av en plastindustri, som igångsatte tillverkning av kulspets- ocn skruvpennor samt en del andra plastartiklar. Denna verksamhet, som sysselsatte ett 50-tal personer, måste på grund av likviditetssvårigheter ned- läggas år 1952, varefter lokalerna under några månader utnyttjades av ett mindre företag för framställning av slöjdartiklar. År 1953 igångsatte en grosshandelsfirma i Göteborg pärmtillverkning, som sysselsatte ett 20-tal personer, men rörelsen nedlades redan följande år på grund av att företaget gått i konkurs. Därefter stod industribyggnaden oanvänd, till dess den år 1959 togs i anspråk för yrkesutbildningsverksamhet. På grund av sin kon- struktion är byggnaden endast lämplig för lätt industri.

Konfektionstillverkning har bedrivits i Hunnebostrand sedan år 1944, då ah Hubkonfektion igångsatte sömnad av damkappor. Denna verksamhet, som maximalt sysselsatte 75 arbetare, nedlades år 1956, då lokalerna över— togs av kommunen för att hyras ut till ab Schwarzman & Nordström, Udde- valla. Arbetsstyrkan uppgick år 1959 till ett 40-tal personer. Vissa svårig- heter att rekrytera kvinnlig personal har tidvis förelegat. Trots den goda arbetstillgången för den kvinnliga arbetskraften har utflyttningen bland kvinnorna varit större än bland männen under 1950-talet. Även i Södra Sote- näs kommun har utflyttningen bland kvinnorna varit betydande, ehuru den dock relativt sett icke varit av samma omfattning som i Tossene kommun.

Möjligheterna att utbygga det på egna råvaror baserade näringslivet i Gravarneregionen får anses som tämligen begränsade. Konservindustrins svårigheter har tidigare berörts. En vidgad verksamhet inom varvsindustrin i regionen kan med hänsyn till läget vid de mindre varven icke anses till— rådlig. Inom stenindustrin har under 1950-talet en utvidgning av stenför- ädlingen skett genom den överflyttning till Gravarne av den verksamhet, som ab Kullgrens enka bedrivit i Uddevalla. Samtidigt har emellertid gat- och kantstensproduktionen gått kraftigt tillbaka. Även om vissa utsikter att utvidga marknaden för granit på grund av dess användbarhet som fasad-

beklädnad får anses föreligga, torde dock någon större expansion av stenför- ädlingen icke vara att vänta. Lokaliseringen av ny bärkraftig industri till re- gionen försvåras givetvis av kommunikationsförhållandena. Närmaste järn- vägsstationer är Dingle vid Bohusbanan, varifrån SJ:s biltrafik med Sote— näs utgår, och Hallinden vid järnvägslinjen Lysekil—Munkedal. Avståndet från Hunnebostrand till Dingle är 27 km och från Gravarne till Hallinden 17 km (till Dingle 30 km). För företag i regionen, som icke kan utnyttja de billiga sjötransporterna, är avsaknaden av järnväg ett svårt handikapp på grund av de fraktfördyringar, som blir följden av omlastningen från tåg till lastbil. (För transporterna från och till Göteborg har SJ dock fastställt spe— ciella tariffer.) Avsaknaden av järnvägsförbindelse innebär därjämte, att regionens goda hamnmöjligheter ej kan utnyttjas för lokaliseringen av tung industri, som är beroende av järnvägsspår fram till hamnkaj. Kommunika- tionerna med Bohus-Malmön kompliceras ytterligare genom den tid färj- ningen tar i anspråk. Detta är anledningen till att den lediga industrilokalen på ön trots sin storlek och sitt moderna utförande hittills icke kunnat av- yttras till annan industriell rörelse. En prövning av möjligheterna att ut- nyttja lokalerna för viss statlig verksamhet upptogs omedelbart sedan be— sked om driftsnedläggelsen lämnats, men dessa undersökningar hade i maj 1960 ännu icke givit positivt resultat.

Industritomtmark. Följande områden har reserverats för industrier. 1) Fisketången (Södra Sotenäs kommun). Industriområdet omfattar

40 000—50 000 m2 och är beläget 400 m från Gulbergskajen. (Se nedan.)

2) Hovenäset (Södra Sotenäs kommun). Området omfattar 12 000 m2. Möjlighet till egen kaj med 6 in vattendjup. 3) Hunnebostrand i Tossene kommun. Området omfattar 41 000 mg. Plan mark, berg, 500 m till hamnkaj. 4) Hunnebostrand. Området omfattar 79 000 m2. Åkermark och berg, ku— perad terräng.

Hamnförhållanden. De större kajerna är följande. 1) Gulbergskajen i Södra Sotenäs kommun. Längd: 50 m. Vattendjup: 9 rn. Upplagsplats: 10 000 m2. Goda möjligheter till erhållande av egen kaj. 2) Norra kajen, Hunnebostrand. Längd: 50 m. Vattendjup: 5 m. Upplags- plats: 1 000 m2. 3) Södra kajen, Hunnebostrand. Längd: 65 m. Vattendjup: 4,60 m. Upp- lagsplats: 5 000 m2. Samtliga kajer är utförda i betong.

Tillgången på tomtmark för bostadsbebyggelse har av länsbostadsnämn— den uppgivits vara god i de fyra största samhällena (Smögen, Gravarne, Hun— nebostrand och Bovallstrand). Efterfrågan på bostadslägenheter är störst i Smögen och Gravarne, där den i vardera samhället uppgår till ca 10 lägen-

heter per år. Totalt erforderliga vatten- och avloppsarbeten i Gravarne- regionen beräknas draga en kostnad av ca 6 milj. kronor. Då den nuvarande för samhällena Hovenäset, Gravarne, Fisketången, Smögen och Hunnebo- strand gemensamma vattentäkten (Dalevattnet) är otillräcklig, särskilt un— der turistsäsongen, överväges en påfyllning från Tosterödsvattnet i Tossene kommun. Utbyggandet av vattentäkten kräver ytterligare 4 milj. kronor, var— för de totala kostnaderna för va-anläggningen skulle komma att uppgå till omkring 10 milj. kronor. Icke enbart bostadsbeståndet är beroende av en förbättrad vattenförsörjning utan också regionens konservindustri, som också utnyttjar vattenledningsnätet. —— Efter andra världskriget har i Gra— varneregionen nedlagts ca 2,5 milj. kronor i vatten— och avloppsanlägg- ningar, pågående arbeten ej inräknade.

Av övriga samhälleliga investeringar, som utförts i regionen efter kriget, kan nämnas byggnader för skolväsendet för ca 4,8 milj. kronor, för brand- väsendet 457 000 kronor, för åldringsvård 724 000 kronor och för kommunal förvaltning 540 000 kronor. Härtill kommer investeringar i samlingsloka- ler för 350 000 kronor.

Centralorten. Med hänsyn till den starka koncentrationen av bebyggelsen till södra delen av Sotenäs och till den betydelse, som Gravarne har för såväl fiskerinäringen som konservindustrin i regionen, får detta samhälle anses som regionens naturliga centrum. Både Gravarne och Hunnebostrand har väl utbyggda serviceanordningar och tillgången på butiker av olika slag är i förhållande till orternas folkmängd mycket god, vilket sammanhänger med den roll, som de båda samhällena spelar inom turistnäringen. Regionens real— skola har dock förlagts till Gravarne liksom också kontoren för Sotenäs ]andsfiskals- och polisdistrikt. Som framgått av redogörelsen för vägväsendet kommer vägförbindelserna mellan regionen och riksvägen i Bohuslän att avsevärt förbättras. Med denna upprustning och den fortgående expansionen av bilismen kan det handikapp, som avsaknaden av järnvägsförbindelse ut- gör för centralorten och dess omland, väntas avtaga i betydelse. Till de ange- lägnaste samhälleliga investeringarna i centralorten hör ombyggnad av ge- nomfartsleden i Gravarne. Härför fordras emellertid enligt vägmyndighe- terna vissa stadsplaneändringar i samhället. Dessa ändringar har emeller- tid municipalsamhället av flera skäl förklarat sig icke kunna utföra. En prövning av möjligheten att delvis förlägga genomfartsleden vid sidan av tätbebyggelsen bör därför enligt utredningen företagas.

Sammanfattning

Tillbakagången inom flera av de viktigaste näringarna i Lysekils B-region har medfört en mycket kraftig folkminskning i regionen. Sedan år 1930 har sålunda invånarantalet minskat med omkring 1/4. Även om vissa före- tag inom metall- och sömnadsindustrierna har utvecklats efter kriget, har

denna expansion endast i tämligen begränsad omfattning kunnat bereda sysselsättning åt den övertaliga arbetskraften inom andra näringar och åt de nya årskullar, som tillförts arbetsmarknaden. De otillräckliga sysselsätt- ningsmöjligheterna har varit mest kännbara för den manliga befolkningen. Medan denna befolkning inom jordbruk, skogsbruk och fiske minskade med 550 personer mellan åren 1945 och 1950, ökade antalet förvärvsarbetande män inom stadsnäringarna i regionen med endast ca 125. Efter år 1950 har arbetstillgången inom stenindustrin försämrats på ett markant sätt, sam- tidigt som också driftsinskränkningar och driftsnedläggelser förekommit inom konservindustrin och metallindustrin. Till de expanderande företagen hör emballageindustrin i Lysekil och sömnadsindustrin i Brastad. Av flera skäl torde avgången från jordbruket ha fortsatt i minst samma takt un— der 1950-talet som under åren 1945—1950. Detta skulle innebära, att den förvärvsarbetande manliga befolkningen inom denna näring skulle ha mins- kat från 1 760 år 1950 till ca 1 200 år 1960. De otillräckliga sysselsätt- ningsmöjligheterna har medfört en fortsatt kraftig utflyttning under 1950— talet. Flyttningsförlusten uppgick sålunda under åren 1951—1958 till sam- manlagt 2414 personer. Samtliga kommuner har haft flyttningsförluster. Då födelseöverskottet begränsar sig till 168 personer, har folkmängden i re- gionen under samma tid minskat med 2 246. Den stora utflyttningen, som i stenindustrikommunerna pågått i nära tre decennier, har medfört en kraftig uttunning av de yngre åldersgrupperna. En framskrivning av regionens be— folkning visar sålunda en ökning av antalet personer över 65 år med drygt 500 men en minskning med ca 250 personer av befolkningen i de arbetsföra åldrarna. Då en betydande utflyttning ägt rum även efter år 1955 (fram- skrivningen har skett under hänsynstagande till nettoflyttningen åren 1951— 1955), kan läget väntas bli ännu sämre än vad framskrivningen visar, så- vida icke en expansion inom näringslivet i regionen kan komma till stånd. Med nuvarande sammansättning av näringslivet i B—regionen kan detta anses som osannolikt. Snarare föreligger vissa risker för ytterligare bak— slag med hänsyn till den dominans, som stenindustrin och konservindustrin har i regionen. Icke mindre än hälften av hela den svenska sill- och fisk- konservindustrins personal och 60 % av den bohuslänska stenindustrins arbetsstyrka är sysselsatta vid företag inom regionen.

Trots goda avsättningsmöjligheter har konservindustrin under senare delen av 1950-talet lidit ett svårt avbräck på grund av de otillräckliga och ojämna råvaruleveranserna. Särskilt har bristen på skarpsill varit besvä- rande. Det finns anledning befara, att denna brist icke är av övergående natur. Den svenska sill- och fiskkonservindustrins möjligheter att kon— kurrera med norsk och dansk konservindustri i en sjustatsmarknad är en annan oviss faktor. För en lokalisering av frysindustri till B-regionen har utredningen icke kunnat finna något intresse inom det privata näringslivet, liksom ej heller inom konsumentkooperationen eller fiskarnas ekonomiska

föreningsrörelse. Orsaken härtill år, att den viktigaste råvaran —— vitfisken — till större delen avsätts vid fiskeauktionerna i Göteborg. Denna ort anses därför lämpligare som förläggningsort för frysindustri än Lysekil eller Gravarne.

Inom metallindustrin är läget gynnsammast för emballageindustrin i Lyse- kil. De framtida möjligheterna för en utveckling av övrig metallindustri, främst Skandiaverken, kan vid avlämnandet av detta betänkande icke be- dömas. För säväl Lysekil som dess omland är det dock av synnerlig vikt, att denna industri kan utvecklas. _ Trots de synnerligen goda hamnför- hållandena i Lysekil intar hamnen i denna stad fortfarande en blygsam plats bland exporthamnarna. Orsaken härtill är de i jämförelse med utskepp- ning över Uddevalla hamn tidsödande järnvägsfrakterna. Med tanke på stadens läge i förhållande till Danmark, Norge och Väst-Europa är det dock icke uteslutet att Lysekil på grund av sin hamn i en sjustatsmarknad kan få ökad betydelse som lokaliseringsort.

Utvecklingen under efterkrigstiden har medfört folkminskning i såväl glesbygd som tätorter. Endast Lysekils stadsbygdsdel, Gravarne och Bra- stad har haft nämnvärd folkökning. De industrinedläggelser, som ägt rum i regionen, visar hur svårt det är, att i tider av konjunkturnedgång och skärpt konkurrens mellan företagen upprätthålla driften vid anläggningar på orter med isolerat läge. Med hänsyn härtill bör ansträngningarna att tillföra re- gionen nya industriföretag i första hand inriktas på de orter i regionen, som på grund av sitt läge och sina serviceanordningar har möjligheter att utvecklas. Till sådana orter räknar utredningen förutom Lysekil och Gra- varne även Brastad, Hunnebostrand och Ellös.

KAPITEL 20

Strömstads B-region

Omfattning

Regionen omfattar Strömstads stad, Vette, Tjärnö, Bullarens och Tanums kommuner. B-regionen kan uppdelas i två C—regioner, nämligen Strömstads C-region omfattande Strömstads stad, Vette och Tjärnö kommuner och Tanumshede C-region bestående av Bullarens och Tanums kommuner.

Befolkning

Invånarantalet inom B-regionen uppgick den 31 december 1958 till 18 530. Sedan år 1930 har folkmängden minskat med ca 7 100 invånare eller med 28 %. I förhållande till 1945 års folkmängd har invånarantalet reducerats med nära 2 700 eller med 13 %. Utvecklingen inom de olika kommunerna framgår av nedanstående sammanställning.

Ökning (+)/minskning (——) i jämförelse med år 1930

År 1930

År 1945 År 1958 % %

Strömstads stad ..................... 3 074 —— 0,2 + 27,8 Vette kommun. . . . 9 421 —— 25,9 ——45,2 Tjärnö kommun. . . . 1 877 —— 11,3 -—23,7 Bullarens kommun. . . . 3 182 —— 9,1 —— 25,1 Tanums kommun .................... 8 063 _ 18,8 —— 30,2

Vette kommun har relativt sett haft den största folkminskningen inom hela A-regionen. Liksom i Tjärnö och Tanum började folkminskningen redan på 1910-talet, (1. v. s. efter den senaste sillperiodens avslutning. Den kraftigaste tillbakagången har emellertid skett efter 1920-talet, vilket sam- manhänger med stenindustrikrisen. I Bullaren har folkminskningen pågått i jämn takt alltsedan 1880-talet. I Strömstad däremot höll sig invånaranta- let tämligen oförändrat kring 3 000 från sekelskiftet ända fram till 1945. Den utbyggnad av näringslivet, som därefter skett i staden, har medfört en markant ökning av inflyttningen från framför allt grannkommunerna. Som framgår av ovanstående tablå ökade folkmängden i Strömstad med 28 % eller med nära 850 personer under tiden 1946—1958.

Folkmängdens förändringar 1951—1958, uttryckta i absoluta tal, redo- visas härnedan.

Födelseöverskott (+)

Nettonyttmng Födelseunderskott (_)

Vette kommun ................... Tjärnö kommun .................. Bullarens kommun ................ 308 + 34 Tanums kommun ................. 550 — 40 Hela B-regionen .................. —1 446 — 29

915 -— 127 171 + 3

Strömstads stad .................. + 498 + 101

AV landskommunerna i regionen är det endast Bullaren, som haft nämn- värt födelseöverskott; en följd av att de högsta åldersklasserna i denna kom- mun blivit decimerade på grund av utflyttning under en period, då övriga kommuner hade inflyttningsöverskott (1880—1906). Den av lantbrukssty- relsen utförda intensivundersökningen av flyttningarna i Vette, Tjärnö och Strömstad visade ett nettoutflyttningsöverskott på 740 hushåll1 i Vette och Tjärnö under åren 1947—1954. Detta överskott fördelade sig på följande sätt.

Hushåll

Strömstads stad .............................. — 287 Stor-Göteborg exkl. Kungälv och Ytterby ....... ——233 Uddevalla stad med Skredsviks kommun ........ — 122 Kungälvs stad med Ytterby kommun .......... —— 35 Göteborgs och Bohus län i övrigt ............. —- 44 Riket i övrigt ................................ — 83 Utlandet ..................................... + 64

Summa — 740

Omkring 40 % av nettoutflyttningen i Vette och Tjärnö kom sålunda Strömstad tillgodo, medan Stor-Göteborg med undantag av Kungälv och Ytterby erhöll 30 % och Uddevalla med Skredsvik drygt 15 % av netto- utflyttningen.

Flyttningsrörelserna i Strömstad gav följande resultat.

Nettoflyttning absoluta tal

Vette kommun ............................... + 248 Tanums kommun ............................. + 55 Tjärnö kommun .............................. + 39 Göteborgs stad ............................... — 55 Uddevalla stad ............................... —— 26 Övriga kommuner och städer i Göteborgs och Bohus

län ........................................ + 12 Riket i övrigt ................................ — 79 Utlandet ..................................... + 42

Summa + 236

1 Med »hushåll» avsågs en flyttande person över 15 år eller man och hustru, som flyttar sam— tidigt, i båda fallen med eller utan medföljande barn under 15 år.

Tillskottet från den fjärde landskommunen i B-regionen —— Bullaren —— var endast 6 hushåll. Den betydelse, som främst Vette kommun har för arbetskraftsrekryteringen vid Strömstads industrier, kommer i ett senare avsnitt att belysas med uppgifter om pendelrörelserna vid några företag i staden.

F ramskriven befolkning. En framskrivning av befolkningen i åldern 16— 65 år i de båda C-regionerna på grundval av 1950 års folkräkning och med hänsyn tagen till de förändringar, som skett på grund av in— och utflyttning under åren 1951—1955 och mortalitetssiffrorna för samma period samt under förutsättning att in- och utflyttningarna efter år 1955 kommer att väga jämnt, ger följande resultat, om 1950 års befolkningssiffra sättes : 100.

Strömstads C—region

(Strömstad, Vette och Tjärnö)

Män Kvinnor

År 1960 År 1970 År 1960 År 1970

101 109 95

81 78 87 111 95 99 108 123 121

95 91 93

Framskrivningen visar en minskning av befolkningen i de arbetsföra åld- rarna, som i absoluta tal uppgår till ca 400 personer för tiden 1950—1960 och med 250 personer för tiden 1960 1970. Befolkningen i den högsta åldersgruppen (öö—w) skulle däremot öka med 230 personer under den första 10-årsperioden och med drygt 200 under 1960-talet. Inom ålders— gruppen 15—30 år skulle fram till år 1960 ske en mindre minskning, men därefter skulle fram till år 1970 antalet personer i denna åldersgrupp öka med ca 200. I Strömstad skulle befolkningen i de arbetsföra åldrarna mellan åren 1960 och 1970 öka med ett 40—tal personer men i Vette kommun minska med nära 300 personer. I denna kommun skulle under hela perioden 1950— 1970 minskningen av befolkningen i åldersgruppen 15—65 år uppgå till icke mindre än 800 personer. I Tjärnö kommun, som från 1950 till 1960 skulle få en minskning av befolkningen i de arbetsföra åldrarna med ett 70-tal personer, skulle förändringarna efter år 1960 bli tämligen obetydliga. Då fortsatt inflyttning till Strömstad från Vette och Tjärnö skett efter år 1955 och då denna inflyttning torde komma att fortsätta även under 1960— talet, kan åldersfördelningen väntas bli gynnsammare i Strömstad men ogynnsammare i stadens grannkommuner, än vad framskrivningen visar.

(Tanums och Bullarens kommuner)

Män Kvinnor

År 1960 År 1970 År 1960 År 1970

107 107 126

78 81 74 101 103 94 114 101 112

93 95 94

Befolkningen i de arbetsföra åldrarna skulle enligt framskrivningen minska med drygt 100 personer från år 1960 till år 1970, medan åldringarna skulle öka med 160. Då en fortsatt inflyttning av yngre kvinnlig arbets— kraft till Strömstad torde vara att räkna med, kommer troligen den skillnad mellan de båda C-regionerna, som framskrivningen av den kvinnliga befolk- ningen i åldersgruppen 15—30 år visar, att i verkligheten bli mindre fram- trädande eller helt utjämnas.

För hela B—regionen ger framskrivningen följande resultat:

en minskning av den totala befolkningen i de arbetsföra åldrarna med ca 650 personer under tiden 1950—1960 och med 350 personer under tiden 1960—1970;

en ökning av befolkningen i åldersgruppen 15—30 år med ca 400 per- soner under åren 1960—1970;

en ökning av befolkningen i åldersgruppen över 65 år med ca 600 perso- ner från år 1950 till år 1970. Ökningen skulle fördela sig ungefär jämt på de båda tioårsperioderna.

Åldersgruppen över 65 år och de arbetsföra åldrarna. Antalet personer över 65 år inom Strömstads B-region uppgick år 1950 till 2 800. Enligt den ovan redovisade framskrivningen skulle denna åldersgrupp i B-regionen år 1970 komma att omfatta 3 400 personer, medan befolkningen i de arbetsföra åldrarna under samma tidrymd skulle minska från 12 900 år 1950 till 11 900 år 1970. Hur förskjutningarna mellan dessa båda åldersgrupper skulle bli inom olika kommuner kan utläsas ur följande tablå.

Antal personer i åldersgruppen 15—65 är per 100 personer i åldersgruppen 65—(9

År 1950 År 1960 År 1970

Strömstads stad .................... 593 513 460 Vette kommun ..................... 436 340 280 Tjärnö kommun .................... 475 384 351 Tanums kommun ................... 409 398 343 Bullarens kommun .................. 492 450 397 Hela B-regionen .................... 458 391 357 Riket .............................. 648 565 508

Vid 1950 års folkräkning hade Tanums kommun den ofördelaktigaste åldersfördelningen. Förskjutningen mot högre åldersgrupper synes emel— lertid i denna kommun bli mindre markant än i Vette kommun, som år 1970 enligt framskrivningen skulle komma att ha det lägsta antalet personer i arbetsför ålder per 100 åldringar inom Uddevalla A-region. De följder detta kan komma att få för kommunens ekonomi är svåröverskådliga. Den specialundersökning, som företagits av Svenska landskommunernas för- bund och som refereras på s. 230—233, behandlar ej detta problem.

Antalet kvinnor på 1 000 män åren 1930, 1940, 1950 och 1958 framgår av följande tablå.

År 1930 År 1940 År 1950 År 1958

Strömstad ....................... 1 188 1 246 1 173 1 164 Vette ........................... 869 856 890 911 Tjärnö .......................... 957 871 974 948 Tanum ......................... 978 950 979 956 Bullaren ........................ 1 023 957 921 901 Hela B-regionen ................. 961 944 971 974 Riket ........................... 1 031 1 017 1 007 1 004 Rikets städer .................. 1 167 1 143 1 090 1 076

» landsbygd .............. 972 948 940 936

Det stora kvinnoöverskottet i Strömstad får anses vara en följd av att sysselsättningsmöjligheterna för den kvinnliga befolkningen varit avsevärt gynnsammare än för männen. Efter 1940 har en viss utjämning skett, men fortfarande är kvinnoöverskottet markant. I Vette kommun, där ett bety- dande kvinnounderskott tidigare förelegat, har också en utjämning skett i könsproportionerna. Orsakerna härtill har varit, dels att nettoutflyttningen bland männen varit större än bland kvinnorna —— en följd av tillbakagången inom stenindustrin — dels att mortaliteten bland männen varit avsevärt högre än bland kvinnorna. Det höga mortalitetstalet för männen samman- hänger med att den manliga befolkningen i åldern över 65 är ännu i början av 1950—talet var betydligt talrikare än den kvinnliga befolkningen i nämnda åldersgrupp. Redan år 1960 torde emellertid en utjämning av denna diffe— rens ha skett.

I Tjärnö kommun berodde praktiskt taget hela flyttningsförlusten (——171) under åren 1951—1956 på utflyttningen bland den kvinnliga be- folkningen. Också i Tanums kommun var utflyttningen betydligt större bland kvinnorna än bland männen. I Bullaren var utflyttningen inom de båda befolkningsgrupperna under åren 1951—1956 ungefär av samma om— fattning. Därefter har emellertid även i denna kommun kvinnounderskottet ökat.

Yrkesverksamhetsgraden bland den kvinnliga befolkningen inom olika åldersgrupper år 1950 redovisas på nästa sida.

Gifta samboende kvinnor Övriga kvinnor

Åldersgrupp Vette Bullaren Vette Bullaren Strömstad och och Strömstad och och Tjärnö Tanum Tjärnö Tanum

15—30 ................... 20,5 10 84,1 46,7 43,2 30—50 ................... 15,4 5 71,1 49,7 51,6 50—65 ................... 12,1 3 59,0 45,6 40,0 15—65 ................... 15,6 5 74,5 47,0 44,3

Antalet yrkesverksamma »övriga kvinnor» i procent av hela den kvinn- liga befolkningen i de arbetsföra åldrarna var år 1950 i Strömstad exakt detsamma som i Uddevalla och yrkesverksamhetsgraden för de gifta sam— boende kvinnorna var endast obetydligt högre i Uddevalla än i den först- nämnda staden. För att klarlägga i vilken utsträckning en kvinnlig arbets- kraftsreserv i Strömstad förelegat har jämförelse gjorts med Kinna köping i Älvsborgs län, där antalet yrkesverksamma kvinnor är mycket högt. Där- vid har konstaterats, att Kinna köping år 1950 hade högre yrkesverksam- hetsgradtal inom alla åldersgrupper utom åldersgruppen 15—30 bland »öv- riga kvinnor». De kvinnliga arbetskraftsreserverna i Strömstad skulle enligt denna jämförelse främst föreligga bland de gifta samboende kvinnorna, för vilka yrkesverksamhetsgradtalet var dubbelt så högt i Kinna som i Ström- stad. — Konkurrensen om den kvinnliga arbetskraften i Strömstad har med- fört, att konservindustrin i staden i betydande utsträckning blivit beroende av den kringliggande landsbygdens arbetskraftstillgångar. För att kunna utnyttja dessa har företagen sedan åtskilliga år tillbaka ordnat dagliga buss- transporter för personal bosatt utanför Strömstad.

Näringsliv

Jordbruket Landarealen i Strömstads B-region uppgår till 116 000 ha eller 1/4 av hela landytan i Göteborgs och Bohus län. Landarealens omfattning och fördel- ning på skogs- och åkermark inom regionens kommuner är 1956 framgår av nedanstående sammanställning.

Kult. betes- Åkerareal i mark och Skogsmark Övrig mark Hela land- Kommun % av land- naturlig äng i % av land- i % av land— arealen arealen i % av land- arealen arealen ha arealen

Strömstad ........... 1 00,0 Vette ............... 43,8 Tjärnö .............. 71 ,5 Tanum ............. 47,2 Bullaren ............ , 39,2 Hela regionen ....... 45,0

Strömstads B-region omfattar den skogrikaste delen av Bohuslän. Ca 40 % av landarealen upptages där av skogsmark. I motsats till kusttrakterna längre söderut når barrskogarna i Strömstadsregionen ned till havet och lämnar därför även i skärgården ett gott stöd åt jordbruket. Impedimenten utanför Strömstad har sin största utbredning i Tjärnö kommun, som dock endast täcker en ringa del av regionen.

Jordbruket i Strömstads B-region är liksom i Bohuslän i övrigt främst inriktat på boskapsskötsel. Inom regionen fanns år 1956 6 800 kor eller i medeltal 38,5 kor per reducerad jordbruksjord. För hela riket var motsva— rande tal 36,1. Lägsta antalet kor per 100 ha reducerad jordbruksjord hade Tanums kommun (35,7) och det högsta Tjärnö kommun (51,6). Omkring 80 % av åkern upptogs år 1956 av foderväxtodling och betesvall, medan ca 12 % togs i anspråk för odling av brödsäd. Den sistnämnda odlingen hade sin största utbredning i Tanums kommun, där den upptog en fjärde- del av åkerarealen. Med hänsyn till klimat och jordmån kan, enligt hushåll— ningssällskapets bedömning, förutsättningarna för odling av brödsäd och vall för slåtter och bete anses som mindre goda i regionen med undantag för Tanums socken, där förutsättningarna för brödsäd uppges vara medelgoda och för vall goda. För odling av foderväxter har förutsättningarna i regionen betecknats som medelgoda till goda. — Fältodling av köksväxter och jord- gubbar har trots goda avsättningsmöjligheter icke förekommit i nämnvärd omfattning. Under de senaste åren har dock smärre sådana odlingar kommit till stånd i trakten av Grebbestad.

Enligt 1956 års jordbruksräkning fanns inom Strömstads B-region 1 580 brukningsenheter med mer än 2 ha åker. Efter storlek fördelade sig dessa på följande sätt (relativa tal).

Åkerareal Summa bruk—

ningsenheter

10—20 med mer än ha 2 ha åker

Medel- areal är 1956 ha

2—5 ha 5—10 ha

Strömstad ................. —-— _— Vette ..................... 21 ,9 32,2 Tjärnö .................... 63,2 29,8 Tanum .................... 21 ,0 29,4 Bullaren .................. 33,7 42,1 Hela regionen ............. 26,5 34,0 Hela riket ................ 32,7 31,0

>.;

».

b—l WOFMQH C&DCHUIUINI

HH

De ofullständiga jordbruken omfattade sålunda 60 % av samtliga bruk- ningsenheter över 2 ha. I Uddevalla B-region var motsvarande procenttal 64. Den största medelarealen hade Tanums kommun (12,5 ha) och den minsta Tjärnö kommun (6,5 ha). Antalet jordbruk över 2 ha har i B-regio— nen minskat med 95 enheter (— 6 %) sedan år 1951. Minskningen mellan åren 1944—1951 utgjorde endast 1 enhet. Förändringarna inom olika stor-

leksgrupper enligt jordbruksräkningarna åren 1944, 1951 och 1956 fram- går av nedanstående sammanställning.

Procenluell minskning/ökning av antalet brukningsenheter inom olika storleksgrupper under perioden 1944—1951 och 1951—1956

1944—1951 1951—1956

Åkerareal Åkerareal

10—20

5—10 ha 5—10 ha ha

Strömstads B- region ....... — 8,2 — 1,1 —— 17,3 — 2,9 + 1,0 ,3 8

+ 2 Riket ......... —11,0 —4,7 _— 8,7 _7,3 ——0,4 + 2,

Sammanslagningen av brukningsenheter gick under perioden 1944—1951 i långsammare tempo än vad siffrorna för riket visar. Därefter har emel- lertid minskningen av brukningsenheterna inom den lägsta storleksgruppen gått betydligt snabbare i Strömstads B—region än i riket. Inom storleksgrup- pen 5—10 ha förelåg i B-regionen även under 1951—1956 en viss eftersläp- ning i förhållande till utvecklingen i riket.

I absoluta tal har förändringarna inom Strömstads B-region varit följande.

Åkerareal

2—5 ha 5—10 ha 10—20 ha över 20 ha

1944—1951 ......................... — 45 -— 6 + 32 + 18 — 1 1951—1956 ......................... — 87 —— 16 + 5 + 3 —— 95 Hela antalet brukningsenheter år 1956. . 418 537 494 131 1 580

Den största minskningen av brukningsenheterna efter år 1944 i den lägsta storleksgruppen i såväl absoluta som relativa tal uppvisar Vette kom— mun (— 29 % eller 51 enheter), vilket får anses bero på tillbakagången inom stenindustrin, där åtskilliga av innehavarna till stödjordbruk haft sin huvudsakliga bärgning. Till skillnad från övriga kommuner inom undersök- ningsområdet har i Vette kommun ej heller någon ökning skett av antalet brukningsenheter i de högre storleksgrupperna.

Av de 131 brukningsenheterna över 20 ha hade 8 enheter en åkerareal om 50 ha och däröver. 5 av dessa jordbruk låg i Tanum och 2 i Vette kommun. Möjligheterna till sammanslagning av småjordbruken till större enheter med hänsyn till de topografiska förhållandena är störst inom Tanums, Skee och Näsinge socknar. I Bullarens kommun liksom i Lommelands och Hog— dals socknar är dessa möjligheter mindre gynnsamma, men med hänsyn till den goda tillgången på skog kan dock förutsättningarna för bildandet av bärkraftiga jordbruk betraktas som förhållandevis goda. I Tjärnö kom-

mun, där är 1956 endast 4 jordbruk hade en åkerareal, som översteg 10 ha, är möjligheterna att få till stånd brukningsenheter av normjordbrukens storlek (20—30 ha) praktiskt taget obefintliga på grund av den starkt sön— derbrutna terrängen.

Skogsbruket Med hänsyn till markförhållandena är förutsättningarna för skogsbruk mycket goda. I de nordliga delarna av Vette kommun, såsom i Hogdals och Lommelands socknar och i vissa delar av Näsinge socken, försvåras emel— lertid drivningarna av den kuperade och mångenstädes svårtillgängliga terrängen. I de mera utpräglade skogsområdena, som omfattar Bullarens kommun, Lurs socken av Tanums kommun och den sydöstra delen av Skee socken, kan möjligheterna att bilda fristående skogsbruk genom samman- slagning av intilliggande skogsskiften betraktas som goda. Behovet av skogs- vårdsåtgärder såsom gallring av ungskog är mycket stort. Med undantag för Tanums socken föreligger även ett stort behov av skogsvägar. Utöver skogsägarnas nuvarande arbetsinsatser beräknar skogsvårdsstyrelsen i lä- net, att skogsbruket i regionen skulle behöva taga i anspråk ca 150 års— arbetare.

Fisket

Enligt Göteborgs och Bohus läns havsfiskeförenings årsböcker skulle an- talet yrkesfiskare inom B-regionens kommuner ha uppgått till följande antal åren 1950 och 1956.

År 1950 År 1956

Strömstads stad ............ 20 50 Vette kommun ............. 118 92 Tjärnö kommun ............ 380 341 Tanums kommun ........... 333 258

Summa 851 741

Ökningen av antalet yrkesfiskare i Strömstad beror på den inflyttning av fiskarbefolkning till staden, som skett från grannkommunerna Tjärnö och Vette. Den stora minskningen i Tanums kommun är delvis en följd av ändrade redovisningsgrunder i ett av de större fiskelägena i kommunen.

De 741 yrkesfiskarna fördelade sig på icke mindre än 54 fiskelägen. I de flesta av dessa var emellertid fisket av tämligen ringa omfattning. Endast 21 fiskelägen redovisade mer än 10 yrkesfiskare. Fyra fiskelägen hade dock fler än 50 yrkesfiskare. Det största antalet yrkesfiskare hade Rossö (72 yf) i Tjärnö kommun. Därnäst i storleksordning kom Resö (60 yf) och Hav- stenssund (58 yf) i Tanums kommun samt Strömstad (50 yf). De fyra fiskelägena på Sydkoster redovisade tillsammans 93 yrkesfiskare. Det sam-

manlagda tonnaget av fartyg om 10 bruttoton och däröver var emellertid störst i Resö (380 bruttoton). I Rossö uppgick det samlade bruttotonnaget till 332 ton. I detta fiskeläge var emellertid ett fartyg på 94 bruttoton, som går i fraktfart och islandsfiske, inregistrerat. —— Fisket efter nordhavsråka är det dominerande fisket i regionen. Av de 800 fiskare i Göteborgs och Bohus län, som deltog i räkfisket år 1956, var drygt hälften hemmahörande i Strömstads B-region. Vid fiskauktionerna i Strömstad nämnda år försåldes räkor för 3,4 miljoner kronor, varav dock 783000 kronor avsåg norska räkor. Hela försäljningssumman på fiskauktionerna i Strömstad uppgick till 4,5 miljoner kronor. — I räkfisket, som bedrives i östra delarna av Skagerack, är fartyg överstigande 50 bruttoton mindre lämpliga, vilket del- vis förklarar det förhållandevis låga tonnagetalet i B-regionens fiskelägen i jämförelse med fiskelägena i Gravarneregionen och Göteborgs skärgård.

Industrin

De ur sysselsättningssynpunkt viktigaste industrierna i Strömstads B- region är metallindustrin och konservindustrin, som vardera sysselsätter cirka 350 personer. Metallindustrin är med undantag av ett mindre antal reparationsverkstäder och småvarv förlagd till Strömstad, där även de största företagen inom konservindustrin är belägna. _ Regionens gat- och kantstensindustri, som år 1929 sysselsatte omkring 2200 arbetare, hade år 1958 en arbetsstyrka på icke fullt 200 man. —— Inom träindustrin märks sågverken i Tanumshede, Blomsholm (Vette) och Smeviken (Bullaren), vilka tillsammans sysselsätter ett 50-tal man. Ett antal lådfabriker av mindre storlek, småsågar och snickerifabriker sysselsätter sammanlagt ett 25-tal man. Den till Skee samhälle i Vette kommun förlagda skoindustrin har en arbetsstyrka på ett 30-tal personer. Övriga företag inom egentlig industri utgöres av små serviceföretag, som blott har ett fåtal anställda.

Näringsliv och samhällen inom C-regionerna

Strömstads C-region Vette kommun. Enligt 1950 års folkräkning var nära hälften av den man- liga förvärvsarbetande befolkningen i Vette kommun (ca 2 200) sysselsatt inom jordbruk med binäringar. I jordbruk med boskapsskötsel arbetade 40 % av de förvärvsarbetande männen, medan fisket sysselsatte 6 % och skogsbruket 2 % av dessa. Av de nära 900 förvärvsarbetande männen i jordbruket var ca 500 sysselsatta på brukningsenheter i storleksgruppen 2—10 hektar. Som nyligen berörts har fiskarbefolkningen i kommunen minskat. Hälften av yrkesfiskarna är bosatta i fiskelägena Holmestrand och Stensvik i Hogdal (2 mil norr om Strömstad), för vilka en gemensam fiskehamn nyligen anlagts i Kungsviken.

Stenarbetarkåren, som enligt 1950 års folkräkning uppgick till ca 400 man, har därefter minskat betydligt. Enligt primäruppgifterna till kom— merskollegii industristatistik år 1958 uppgick arbetsstyrkan inom kom- munens stenindustri endast till ca 180 man. — Produktionen av gatsten i kommunen var tidigare av stor omfattning. År 1956 svarade stenindustrin i Vette för omkring en fjärdedel av den bohuslänska gatstensproduktionen. Denna tillverkning är numera av underordnad betydelse och i stället domi- nerar tillverkningen av kantsten. Särskilt har vissa sortiment av faskant- sten under senare år haft en säker marknad i de större städerna i Mellan- sverige. Tidigare bröts också i kommunen råblock för byggnadssten. Denna transporterades sedan till Hunnebostrand för vidare bearbetning. Brytningsplatserna i Vette är främst koncentrerade till Näsinge, 12—15 kilometer nordöst om Strömstad, och till trakten av Krokstrand vid Ide- fjorden. —— Liksom i övriga stendistrikt i Bohuslän har arbetstillgången inom stenindustrin varierat avsevärt under de senaste åren. Sysselsättnings— möjligheterna har också skiftat från företag till företag. Allmänt kan dock sägas, att en betydande nedskärning av produktionen skett efter år 1956. Driftsinskränkningarna åren 1957 och 1958 resulterade i en förhållandevis stor arbetslöshet, som även framträdde under den varma årstiden.

Den förvärvsarbetande kvinnliga industribefolkningen i Vette uppgick år 1950 till ca 100 personer, varav hälften arbetade inom konservindustrin. Inom kommunen finns numera två konservfabriker. Båda är förlagda till nordöstra delen av kommunen och har tillsammans en arbetsstyrka på ett 40-tal personer. Det ena företaget, som tillverkar räkkonserver, etablerades år 1958, medan det andra, som tidigare främst inriktade sig på sardininlägg- ningar, under senare år på grund av råvarubrist måst övergå till tillverk— ning av gaffelbitar. Det sistnämnda företaget har på grund av oregel- bunden tillförsel av råvara haft mycket ojämn sysselsättning under hela 1950-talet. En övergång till annan tillverkning har diskuterats, men något beslut härom har ännu icke fattats. De båda konservindustriföretagen lig— ger i ett glesbygdsområde, men har trots detta icke haft några större svå- righeter med arbetskraftsrekryteringen.

Industrin i övrigt i Vette kommun inskränker sig till ett smärre antal småföretag, av vilka det största är Norrvikens skofabrik i Skee samhälle (28 arbetare, varav 11 kvinnor). Tillverkningen omfattar främst arbetsskor. Arbetsstyrkan har varit tämligen oförändrad under en lång följd av år. En utvidgning av kapaciteten anses icke möjlig inom överskådlig tid. I Skee samhälle ligger vidare Bohusläns tvätt ab. Arbetsstyrkan vid detta företag, som är nyetablerat, uppgår till 15 personer, varav 9 är deltidsanställda kvin- nor. Företaget har övertagit Vette mejeris gamla lokaler. Det sistnämnda företaget, vars verksamhet är förlagd till nybyggda lokaler i Skee, syssel- sätter 8 personer.

Den industri, som finns i Vette kommun utöver stenindustrin, har i ytterst

ringa utsträckning kunnat taga i anspråk jordbrukets och stenindustrins arbetskraftsreserver. Den yngre jordbruksbefolkningen, som icke kunnat erhålla sin utkomst i hembygden, har därför fått söka sig till Strömstad, Uddevalla och Göteborg eller andra expanderande industriorter. Vid 1950 års folkräkning hade ca 200 vettebor sin arbetsplats i Strömstad. Denna kategori torde ha ökat i antal på grund av den utveckling, som skett inom stadens näringsliv efter år 1950. Enbart vid de två större konservfabri- kerna i Strömstad arbetade sålunda i juni 1959 63 personer, som var bo— satta i Vette. En sammanställning av uppgifterna om bostadsort för arbe— tarpersonalen vid Original-Odhners verkstad i Strömstad, verkställd i mars 1957 (se 5. 67), visade, att av de 175 arbetare, som då var anställda vid före— taget, var 58 bosatta i Vette kommun.

På grund av den ogynnsamma åldersfördelningen inom stenarbetarkåren —— ungefär hälften av stenarbetarna i Vette var är 1956 över 55 år —— har möjligheterna att bereda de arbetslösa inom denna kår annan sysselsättning varit mycket begränsade. Antalet vid arbetsförmedlingen anmälda arbets- lösa stenarbetare samt antalet i beredskapsarbete sysselsatta stenarbetare redovisas i nedanstående tablå.

År 1958

Maj Juli

Helt arbetslösa stenarbetare ..... 6 10 48 16 Antal i beredskapsarbete syssel- satta stenarbetare ............ 28 43 33 25 45 55

Summa 182 168 39 35 93 71

I uppgifterna om stenarbetare, som varit sysselsatta i beredskapsarbete, ingår även sådana arbetare, som under tidigare arbetslöshetsperioder lämnat stenarbetaryrket. Antalet i beredskapsarbete sysselsatta f. d. stenarbetare uppgick i Strömstads C-region till ett 20—tal man under vintermånaderna och till ett 10-tal man under sommarmånaderna. De beredskapsarbeten, som varit anordnade under 1950-talet, har omfattat avloppsarbeten och kaj- byggnad i Strömstad, anläggandet av fiskehamn i Kungsviken samt vägför— bättringsarbeten i Vette, Tanums och Bullarens kommuner. Då sysselsätt- ningssvårigheterna bland äldre stenarbetare i stendistrikten kan väntas bestå under åtskilliga år framöver, kommer även framdeles samhälleliga åtgärder i syfte att motverka arbetslösheten att bli nödvändiga.

Minskningen av arbetsstyrkan inom gat— och kantstensindustrin från 1 700 man år 1929 till 180 man år 1958 har, som tidigare berörts, lett till en excep- tionellt stor utflyttning från Vette. Folkminskningen åren 1930—1958, som uppgick till 45 % av kommunens folkmängd har svårast drabbat Näsinge och Lommelands socknar, där invånareantalet minskat med 60 %. Den enda tätorten i stendistriktet, Krokstrand vid Idefjorden, som år 1930 hade

en folkmängd på 1 000 personer, redovisade år 1957 icke fullt 400 invånare. Trots att utflyttningen även under tiden efter andra världskriget varit av stor omfattning, har dock skatteunderlaget ökat icke obetydligt i kommunen (se 5. 231).

Den näring i kommunen, där möjligheterna till ökad avkastning får anses gynnsammast är skogsbruket. Som tidigare nämnts föreligger ett stort behov av såväl skogsvärdsarbeten som skogsvägar i Vette. Omfattningen av de framtida investeringarna i dylika arbeten är av väsentlig betydelse för utvecklingstakten inom skogsnäringen. Möjligheterna till utbyggnad av skogsindustrin i kommunen får under hänvisning till vad som anförts i samband med redogörelsen för den bohuslänska skogsindustrin anses vara tämligen begränsade. Det vid olika tillfällen framförda förslaget om en mas- saindustri i norra Bohuslän kan enbart med hänsyn till de knappa vatten- resurserna anses som orealistiskt. _ Den största skogsindustrin i kommu- nen — Blomsholms sågverk — sysselsätter endast 12 å 13 man, en styrka som tillika under ca 1/4 av året är permitterad på grund av säsonguppehåll vid sågen. Råvarutillgången i norra Bohuslän anses tillräcklig för en utvidg- ning av sågverkets kapacitet, men en utbyggnad av anläggningen torde dock icke komma till stånd inom överskådlig tid. Med hänsyn till utskeppnings— möjligheterna har Blomsholms sågverk ett bättre läge än Smevikens säg— verk i Bullaren, vilket i likhet med det förstnämnda sågverket också ägs av Skogsägareföreningen i Bohuslän och norra Älvsborg. I förhållande till rå- varubasen ligger emellertid Blomsholms sågverk i periferin, varför det är ovisst, vid vilket av de båda sågverken en utbyggnad i första hand kommer ' att ske.

Tätorter. Tillbakagången i Krokstrand har nyligen berörts. I tätbebyggel- sen vid Skee järnvägsstation (7 km SO Strömstad, 400 inv. år 1956) har däremot tillkommit en del egnahem under 1950-talet, varför invånarantalet i detta samhälle ökat något. Tillgången på tomtmark är mycket god. Sam— manlagt ett 70—tal tomter för egnahem, som omedelbart kan anslutas till vatten- och avloppsnätet, har tillkommit genom kommunens åtgärder. Tomt- priset uppgår till endast 1.50 kr/m2. Under åren 1948—1958 utförda vatten- och avloppsarbeten har .dragit en kostnad av 508 000 kronor. 80 % av detta belopp har nedlagts på arbeten utförda under åren 1956—1958. Anläggan- det av reningsverk i Skee, som påkallats av att Strömsvattnet utnyttjas som vattentäkt av Strömstad, beräknas draga en kostnad av 175 000 kronor eller 320 000, om ett kostsammare alternativ måste väljas.

Som framgått av redogörelsen för näringslivet i Vette, sysselsätter de till Skee samhälle förlagda industriföretagen ett 50—tal personer. I samhället ligger kommunens centralskola och kommunalexpedition. Då den kommu- nala administrationen alltjämt är decentraliserad, fungerar samhället ännu icke som kommunalt centrum. Det är emellertid sannolikt, att kommunal- kontoret vid en centralisering av förvaltningen förläggs till Skee.

Med hänsyn till näringslivets struktur i Vette kommun och de begrän— sade möjligheterna att få till stånd ny industriell företagsamhet på lands- bygden utanför Strömstad, torde någon större expansion i Skee samhälle icke vara att vänta. En större utbyggnad av näringslivet i Strömstad skulle dock kunna tänkas leda till ett ökat bostadsbyggande i Skee på grund av där rådande låga exploateringskostnader.

Tjärnö kommun omfattar 17 bebodda öar vilkas sammanlagda folkmängd år 1957 uppgick till 1 371 personer. Den del av fastlandet, som tillhör kom- munen, hade endast 65 invånare. Det största invånarantalet hade Syd- koster (323 inv.). På andra resp. tredje plats med hänsyn till folkmängden kom Rossö (255 inv.) och Tjärnö (207 inv.). Av öarna har Rossö och Daftö (20 inv.) jämte Öddö broförbindelse med fastlandet. Under år 1960 väntas även bron mellan Öddö och Tjärnö bli färdig, varvid även den sistnämnda ön får fastlandsförbindelse liksom också Saltö (20 inv.), som har broför- bindelse med Tjärnö. På Saltö har kommunen köpt mark för att tillgodose behovet av fritidsområden. Med tillkomsten av Tjärnöbron kommer nära hälften av kommunens befolkning att få broförbindelse med fastlandet.

Folkminskningen i Tjärnö kommun har, som tidigare nämnts, pågått alltsedan sillperiodens avslutning under det första årtiondet efter sekelskif- tet. På Kosteröarna har dock minskningen av invånarantalet varit tämligen ringa, vilket nedanstående sammanställning visar.

Nordkoster ..................... Sydkoster ......................

Summa

År 1917 År 1937 År 1945 År 1957

190 323

160 319

164 365

179 323

513

479

529

502

Fisket är den dominerande näringen i kommunen. Omkring 60 % av den förvärvsarbetande befolkningen hade sålunda år 1950 sin utkomst inom denna näring. De 341 yrkesfiskare, som enligt Göteborgs havsfiskeförenings årsbok var bosatta inom Tjärnö kommun år 1956, fördelade sig på olika fiskelägen på följande sätt.

Korshamn1 ................. 36 yrkesfiskare Långagärde1 » Brevik1 Kyrkosund1 ................ Rossö ....................... Tjärnö ...................... Nordkoster .................. Ramsö ...................... 25 Öddö ....................... 24 Lindholmen ................. 14 Övriga fiskelägen ............ 26

nav—vävde

Summa 341 »

1 Beläget på Sydkoster, som tidigare redovisats som ett fiskeläge.

Som framgår av tablån på s. 214 har antalet yrkesfiskare i Tjärnö kommun minskat med ett 40—tal man sedan år 1950. Förändringarna inom fiskeflottan i kommunen efter detta år har kännetecknats av en minskning av antalet fiskefartyg med en dräktighet understigande 20 bruttoregisterton, medan fiskefartygen över 40 bruttoton i stället ökat i mängd och antalet fartyg i storleksgruppen 20—40 bruttoton varit oförändrat.

Av fiskehamnarna är det endast hamnarna i Eknäs (Korshamn) och Brevik på Sydkoster, som är utrustade med betongkajer och vågbrytare, medan övriga hamnar har enkla träbryggor, av vilka de flesta befinner sig i mycket dåligt skick. Behovet av kajer är störst på Rossö och Nordkoster. Fiskarbebyggelsen på Nordkoster ligger omedelbart intill Kostersundet, där goda naturliga hamnmöjligheter föreligger. En kajanläggning vid Koster— sundet skulle även få betydelse för fiskarbefolkningen på Sydkoster, enär hamnen vid Brevik är svår att anlöpa vid hårt väder. Bättre skyddad är hamnen vid Eknäs, vilken emellertid ligger öppen för nordliga vindar.

Jordbruket, som år 1950 sysselsatte icke fullt % av den förvärvsarbetande befolkningen i kommunen, fördelar sig på en mångfald mycket små enheter. Möjligheterna till skapandet av större sammanhängande åkerområden år på grund av de topografiska förhållandena ytterst begränsade. På sin höjd kan två å tre normjordbruk komma till stånd. En fortsatt kraftig minskning av antalet brukningsenheter torde vara att räkna med. Jordmån och klimat har bedömts som synnerligen lämpliga för bärodling. Med hänsyn till den mycket stora turisttillströmningen till Kosterskärgården får dessutom av- sättningsmöjligheterna för såväl bär som köksväxter anses som mycket goda. Intresset för dylika odlingar har emellertid hittills varit minimalt såväl bland fiskarbefolkningen som jordbruksbefolkningen. Svårigheten att få igång specialodlingar torde bero på det ringa antalet yngre brukare. En av lantbruksnämnden i Uddevalla år 1956 företagen intensivundersök- ning av jordbruket i Tjärnö visade, att medelåldern bland brukarna var 56 år.

Turismens betydelse för Tjärnö kommun framgår av att icke mindre än nio sommarrestauranger finns i kommunen, varav sex är belägna på Kos- teröarna. Härtill kommer att antalet turister med självhushåll ökar mar— kant från år till år. Med tillkomsten av fastlandsförbindelserna kommer Kosterskärgården att bli än mer attraktiv ur turistsynpunkt. Kommunala insatser för att ordna de sanitära förhållandena och lösa vissa väg- och bebyggelsefrågor är nödvändiga.

Strömstad. Den manliga förvärvsarbetande befolkningen i Strömstad uppgick vid 1950 års folkräkning till ca 1 000 personer, medan de förvärvs- arbetande kvinnorna uppgick till nära 600. Den relativa fördelningen på olika näringar var följande.

Män Kvinnor

Industri och hantverk ....... 51,0 24,1 Samfärdsel ................. 11,3 6,4 Handel .................... 22,0 39,2 Allm. förvaltningstjänst och

fria yrken ................ 11,0 24,4 Övriga näringsgrenar ........ 4,7 5,9

Summa 100,0 100,0

Vid 1950 års folkräkning var konservindustrin alltjämt stadens största industri. Genom tillkomsten av ab Original-Odhners B-fabrik år 1951 har emellertid en motvikt erhållits till den tidigare dominerande kvinnliga in— dustrin. Den nämnda anläggningen utgör numera stadens största industri. Personalstyrkan vid de större industriföretagen i staden framgår av nedan- stående sammanställning, som avser läget i juni 1959.

Arbetare Övrig Etable-

pers. ringsår

Män Kvinnor

Ab Original-Odhner .......................... 156 58 12 1951 Ab Strömstad canning co ................... 32 74 1937 Ab Sveriges för. konservfabriker .............. 11 41 1905 Sunnan ab konservfabrik .................... 9 27 1950 Ramfabriken Jyden ab ...................... 20 28 1947 Myrens mek. verkstads ab ................... 12 —- 1915 Ab Syco .................................... 15 12 1946

De goda sysselsättningsmöjligheterna för kvinnor inom såväl metall- industri som handel och förvaltningstjänst har medfört, att konservindu— strin tidvis haft stora rekryteringssvårigheter. Denna industri, vars sam- manlagda arbetarpersonal uppgår till omkring 200, skulle vid fullt utnytt- jande av dess kapacitet kunna sysselsätta 400 arbetare. Svårigheterna att rekrytera kvinnlig arbetskraft har angivits vara det främsta hindret för en sådan utbyggnad av verksamheten. Under senare år har emellertid också bristen på råvara, främst skarpsill, medfört att icke ens nuvarande arbets- styrka tidvis kunnat fullt utnyttjas. Konservfabrikernas rekryteringssvårig- heter framträder särskilt sommartid, då turismen tar i anspråk mycken kvinnlig arbetskraft.

Om sysselsättningsförhållandena inom metallindustrin har uppgifter läm- nats på sidan 67. En fortsatt expansion vid Original—Odhner är att vänta. Rekryteringen vid detta företag har i första hand avsett yngre manlig arbetskraft. Som tidigare nämnts var i mars 1957 medelåldern bland den manliga personalen vid företagets verkstad i Strömstad 27 år. Vid nämnda tidpunkt hade arbetsförmedlingen i staden ett 40-tal aktuella sökande i åldern under 30 år, som ej kunnat beredas anställning vid företaget. Härtill kom ett 60-tal sökande över 30 år, som i de flesta fall på grund av hög ålder

och ovana vid finmekaniskt arbete ej ansågs lämpliga för arbetsuppgifterna vid Original-Odhner.

Hotell- och restaurangnäringen i Strömstad sysselsatte i augusti 1950 en— ligt till 1951 års företagsräkning lämnade primäruppgifter nära 200 per- soner, varav dock ca 100 personer enbart var anställda för sommarsäsongen. På grund av den utveckling, som skett inom denna näring i staden efter år 1950, torde den säsonganställda personalen numera uppgå till ca 150 personer.

Handeln i Strömstad, som enligt 1950 års folkräkning gav arbete åt om- kring 450 personer, har under efterkrigstiden undergått ett starkt upp- sving trots den kraftiga folkminskningen i stadens omland. Som handelsort spelar Strömstad en dominerande roll inom detaljhandeln i Vette, Tjärnö och även vissa delar av Tanums kommun. Även i övriga delar av Tanum (med undantag för trakten kring Grebbestad) samt i norra delen av Bulla- rens kommun är Strömstads influens påtaglig. Detaljhandelns utveckling i Strömstad efter kriget torde främst bero på den betydelse staden fått som inköpsort för södra delen av Östfold i Norge med industristäder, såsom Fredrikstad, Sarpsborg och Halden. Den kraftigt ökade tillströmningen av turister får också anses ha bidragit till utvecklingen inom handeln. Av in- tresse i detta sammanhang är uppgifterna om omsättningen inom handeln år 1950, som publicerats i 1951 års företagsräkning och varur nedanstående siffror rörande detaljhandeln i Strömstad och ett antal jämförbara orter hämtats. '

Antal företag Omsättning Invånarantal hdååändåfaföbo milj. kr. år 1950 1950

Kungsbacka ......................... 95 19,0 2 991 Strömstad ........................... 93 16,6 3 351 Sunne köping ........................ 91 16,9 3 004 Laholm ............................. 88 15,1 3 055 Nynäshamn ......................... 87 15,9 7 893 Morastrands köping .................. 78 16,1 3 445 Askersund ........................... 77 11,9 4 211 Hjo ................................ 67 11,4 4 803

Strömstad hade sålunda högre omsättning än Nynäshamn, trots att den sistnämnda staden hade mer än dubbelt så stor folkmängd som Strömstad. I jämförelse med Hjo och Askersund var skillnaden är 1950 avsevärd. Där- emot förelåg stor överensstämmelse med orter som Sunne och Morastrands köpingar, som båda har ett vidsträckt omland i förhållande till ortens storlek, och där turismen liksom i Strömstad har stor betydelse för omsätt- ningen inom detaljhandeln. Omsättningen inom partihandeln i de i sam- manställningen upptagna orterna var störst i Morastrand (15,2 milj. kro— nor), medan Strömstad kom på andra plats (9,8 milj. kronor).

Strömstads karaktär av centralort för den kringliggande landsbygden framgår av de samhälleliga serviceorgan, som förlagts till staden, såsom länslasarett, provinsialläkarmottagning, apotek, distriktstandpoliklinik, ex- pedition för Vette härads allmänna sjukkassa, domsagokansli, häradsskri— varkontor, samrealskola, distriktslantmätarkontor, landsfiskalskontor, cen- traltelestation, postkontor och arbetsförmedlingskontor. Av övriga service- organ kan nämnas advokatkontor, två avdelningskontor till affärsbanker, två sparbanker, jordbrukskassa, fiskauktionshall, tidningsofficin och kon— tor för Skogsägareföreningen i Bohuslän och norra Älvsborg.

På grund av sina servicemöjligheter har Strömstad i jämförelse med öv— riga tätorter i B-regionen de ojämförligt bästa förutsättningarna som lokali- seringsort för nya industrier. Befolkningen i Strömstads omland, dit främst Vette kommun hör, har också i allt högre grad blivit beroende av stadens arbetstillfällen. För att staden skall kunna göras mer attraktiv som lokalise- ringsort för industrier, krävs emellertid betydande samhälleliga investe- ringar, som staden på grund av sitt tämligen begränsade skatteunderlag har svårt att utföra inom rimlig tid. Denna fråga belyses i den specialutredning, som företagits av Svenska landskommunernas förbund (se 5. 230).

Till de angelägnaste investeringarna hör ordnandet av vattenförsörj- ningen, enär den nuvarande vattentäkten —— Strömsvattnet —— ger ett mindre gott dricksvatten. Vattenbyggnadsbyrån har liksom distriktsingenjören för vatten— och avloppsväsendet förordat, att sjön Färingen, belägen ca en mil nordost om Strömstad, utnyttjas som vattentäkt, enär denna sjö till skillnad från Strömsvattnet ej har utsatts för föroreningar. I och med att den sistnämnda sjön upphör att vara vattentäkt för staden, skulle den tröskel, som nu är avsedd att förhindra havsvattnets inträngande i vatten- täkten kunna avlägsnas, varigenom risken för översvämningar vid högvat- tenstånd skulle minskas väsentligt i bygden kring Strömsvattnet och dess tillflöden. Lösandet av vattenfrågan enligt Färingen-projektet beräknas kosta 1,5 milj. kronor. Centraliseringen av stadens avloppsnät slutföres un- der år 1960. Stadens reningsverk, som började anläggas i slutet av år 1959, väntas kunna tagas i bruk år 1961. Under tiden 1948—1958 utfördes va- arbeten i staden för en kostnad av 1,2 milj. kronor. Under år 1959 utförda va-arbeten uppgick till ca 800 000 kronor. Därutöver fordras ytterligare 3,5 milj. kronor för va-arbeten, varav 1 milj. åtgår för reningsverket och 1 1/2 milj. kronor för anläggandet av vattentäkt jämte ledningar.

Under åren 1954—1957 färdigställdes i Strömstad i medeltal 47 lägenhe- ter per år. Bostadsbehovet är f. n. svårt att överblicka på grund av de kost- nadsstegringar, som skett under senare år. Rådande efterfrågan torde kräva ett bostadstillskott av minst 35 lägenheter per år. Efterfrågan avser främst lägenheter i hyreshus. För dylik bostadsproduktion är emellertid marktillgången knapp, varför en bebyggelse utanför stadens gränser kan bli nödvändig under 1960-talet. Tillgången på mark för enfamiljshus torde

emellertid med nuvarande efterfrågan vara tillräcklig fram till år 1965. Med hänsyn till den begränsade marktillgången är en långtidsplanering tillsammans med Vette kommun nödvändig.

För industritomtmark har Strömstad reserverat ett område omfattande ca 100 000 1112 vid Holkedalskilen strax söder om staden. Till området är stickspår framdraget. Ytterligare 100 000 m2 industritomtmark torde kunna iordningställas i Bojarområdet i norra delen av staden.

Staden har två hamnanläggningar: norra och södra hamnen. I norra ham— nen finns ett flertal smärre kajer och bryggor. Den största kajen _— ång- båtskajen, med tilläggsplats för bl. a. Koster-båtarna och Göteborg—Oslo- linjens båtar _ har en längd av 100 m. Djupet vid ångbåtskajen är 4 m. Vid de övriga kajerna eller bryggorna varierar djupet mellan 2,5—9 m. I den södra hamnen, bredvid vilken järnvägsstationen är belägen, fullbordades år 1957, som omnämnts på s. 107, en utbyggnad av 55 m kaj, där vatten— djupet är 9 m. I direkt anslutning till den nybyggda kajen finns en kaj med en längd av 50 m, där vattendjupet är 6,5 m. Hamnplanen omfattar 3 000 m2. Detta möjliggör lastning och lossning av fartyg på upp till 3 000 bruttoton. En ytterligare utbyggnad av drygt 300 m kaj är möjlig, varvid hamnplanen skulle kunna utvidgas med ca 15 000 m2 och stickspår till järnvägsstationen kunna anläggas. Därmed skulle hamnen kunna taga emot väsentligt större fartyg än f. 11.

Södra hamnen användes i stigande omfattning för lossning av fiskefartyg. Anhopningen av sådana båtar under vissa tider gör, att utrymmet i hamnen är otillräckligt även för den nuvarande begränsade trafiken. Anläggandet av en särskild pir för fiskefartyg får därför anses angeläget. Virkesexporten över Strömstad uppgick år 1957 till 1 700 m3 och år 1958 till 2 900 m3 så- gade trävaror, vilket till övervägande delen kom från sågverken i Bloms- holm, Tanumshede och Smeviken, medan endast en obetydlig del av virket kom från skogarna i Dalsland. År 1958 undersökte emellertid en virkes— exportör möjligheterna att utskeppa 400 000 1113 rundvirke från sydvästra Värmland över hamnen i Strömstad. Orsaken härtill var, att denna hamn kan taga emot fartyg med betydligt större djupgående än ifrågavarande hamnar vid Vänern. Projektet måste emellertid uppgivas på grund av de långa transportvägarna. Vid de enkäter utredningen företagit hos skogs— industrin i Värmland och Dalsland har något nämnvärt intresse för utskepp— ning över Strömstad icke kunnat konstateras.

Den passagerartrafik, som under sommaren 1959 upptogs med den norska färjan »Peter Wessel», vilken trafikerar linjen Strömstad—Larvik (Norge)—Fredrikshavn (Danmark), har väckt vissa förhoppningar om att även lastbilstrafik från mellersta Sverige till Danmark och kontinenten skulle kunna ledas över Strömstad, i fall en utbyggnad av vägen Strömstad _Dals Ed—Steneby kunde komma till stånd. Denna vägfråga behandlas i kap. 14. Tilläggsplats för den nämnda färjan har varit Torskholmskajen i

södra hamnen, vilket emellertid ytterligare försvårat trängseln i detta hamn- område. Något hinder med hänsyn till färjans djupgående (4 m) att flytta färjeläget till norra hamnen föreligger emellertid icke, men frågan därom och de därmed sammanhängande trafikproblemen hade i april 1960 ännu icke slutprövats.

Tanumshede C-region

Tanums kommun. Enligt 1950 års folkräkning sysselsattes i Tanums kom- mun drygt 800 personer eller ca 40 % av den manliga förvärvsarbetande befolkningen i jordbruket, medan 340 personer (17 %) hade sin huvudsak- liga inkomst inom fisket. Inom jordbruket hade 480 manliga förvärvsarbe- tande sin utkomst på brukningsenheter i storleksgruppen 2—10 ha. Om minskningen av jordbruksbefolkningen sker i samma takt som under åren 1945—1950, skulle den manliga förvärvsarbetande befolkningen fram till 1960 komma att reduceras med ca 150 personer. På de ofullständiga jord— bruken torde minskningen komma att uppgå till minst 100 personer. _— En- lig Göteborgs och Bohus läns havsfiskeförenings årsbok 1957 uppgick antalet yrkesfiskare i kommunen till 260. Av dessa var ett 80-tal bosatta i Havstens— sund eller i närheten av denna ort, medan ett 60—tal bodde i Grebbestads- trakten eller ungefär samma antal, som redovisats för Resö fiskeläge. _ Den egentliga industrin sysselsatte år 1950 270 män och 80 kvinnor och byggnadsverksamheten 190 män. Konservindustrin, hade den största arbets- styrkan (130 personer). 330 män och 140 kvinnor hade sin utkomst inom handel och samfärdsel. Sysselsättningsökningen inom andra näringar än jordbruk, fiske och stenindustri har under 1950-talet varit obetydlig. Av- flyttningen från landsbygdsnäringarna har därför till avsevärd del samti— digt inneburit utflyttning från kommunen under 1950—talet. Som tidigare nämnts uppgick arbetsstyrkan inom stenindustrin år 1958 till endast ett 20-tal man mot ca 500 år 1929. Den arbetslöshet, som förekommit i Tanums kommun under 1950—talet, har dock i jämförelse med övriga stenindustri- kommuner varit av tämligen ringa omfattning, vilket tyder på att stenindu- strikrisen för Tanums vidkommande helt övervunnits. — De största indu- striföretagen i kommunen är Sveriges förenade konservfabrikers anläggning i Grebbestad och Havsten canning co ab i Havstensund, som tillsammans har ett 80-tal anställda, samt Tanums träförädling i Tanumshede, där ett 25-tal man sysselsättes. En successiv utvidgning av verksamheten vid det sistnämnda företaget kan väntas, varvid arbetsstyrkan enligt till utred- ningen lämnade uppgifter skulle komma att öka till ett 50-tal man i mitten av 1960-talet.

Tätorter. I kommunen finns tre orter med en folkmängd överstigande 200. Den största av dessa — Grebbestad — har icke fullt 700 invånare. Folk— mängden i detta samhälle har sedan början av 1940-talet minskat med nära

200 personer. Orten har två industriföretag; ctt stenslipcri med 7 ä 8 an— ställda och den tidigare nämnda konservfabriken.

Liksom i Strömstad är hamnrörelsen i Grebbestad av tämligen ringa omfattning. År 1957 utskeppades över hamnen i Grebbestad 6 344 m3 och år 1958 3 797 m3 virke. De kommunala myndigheterna anser emellertid, att en utbyggnad av hamnen skulle stimulera till en ökad utskeppning av skogsprodukter från skogsområdena i Dalsland, norra Bohuslän och västra Värmland. Enligt vad som framkommit vid de kontakter utredningen haft med de berörda företagen, torde liksom i Strömstad skcppningarna i första hand komma att röra sig om rundvirke och sågat virke, medan massatrans- porter knappast torde komma ifråga. Grebbestadshamnens ringa kapacitet, som också orsakas av det trånga utrymmet på hamnplanen, har medfört, .att utskeppningen tidvis måst begränsas till en enda virkesexportör. Detta är också förklaringen till att en del av virket från Tanums träförädling ut- skeppas över hamnen i Strömstad. I hamnområdet i Grebbestad finns en småbåtshamn med 180 m kaj, en T-brygga för fiskebåtar och en ångbåts- brygga med 80 m kaj och 5,5 m:s djup. Ångbåtsbryggan utfördes med statsbidrag åren 1936—1937. Den består av en betongplatta, som vilar på trä- pålar. En del av bryggan är på grund av vittring i behov av reparation. De inre delarna av hamnen, som består av småbåtshamnen och fiskebåtsbryg- gan, skyddas mot västliga och sydvästliga vindar av en landtunga, som i sin södra del benämnts Svinnäs. Enligt ett år 1959 framlagt preliminärt för— slag skulle ny kaj av 90 m:s längd och med ett vattendjup av 6,5 m anläggas vid Svinnäs för en kostnad av 900 000 kronor. —— Även i småbåtshamnen har utrymmet under senare år visat sig vara otillräckligt, medan fiskebryggan kan anses motsvara nuvarande behov. Svårigheten att lokalisera ny indu— stri till samhället framgår av att den industrilokal, som blev ledig i sam— band med nedläggelsen av verksamheten vid Hällers konserver i början av 1950-talet, icke kunnat avyttras. Ifrågavarande lokal omfattar en golvyta om ca 1 300 m2 och befinner sig i gott skick. —— Turistnäringen i Grebbestad har under efterkrigstiden på ett markant sätt ändrat karaktär. Inom hotell- och restaurangrörelsen har tre anläggningar måst nedlägga sin verksamhet samtidigt som tillströmningen av turister med egna hushåll, främst cam- pingturister, ökat i mycket snabb takt. Den viktigaste orsaken till denna ökning får anses vara det campingområde med anläggningar av hög klass, som på enskilt initiativ iordningställts i samhällets närhet.

Efterfrågan på tomtmark för bostadsbebyggelse uppgår till 2 a 3 lägen— heter per år. Ett 20—tal tomter för bostadsexploatering finns i samhället. Kostnaden för erforderliga vatten- och avloppsarbeten i Grebbestad har beräknats till 275 000 kr.

Tanumshede (352 invånare år 1956) är att betrakta som kommunens cen- tralort. Samhället ligger vid riksvägen, är kommunikationscentrum och har dessutom goda vägförbindelser med grannkommunen Bullaren. I Tanums-

hede finns kommunalkontor, apotek, provinsialläkare, folktandvårdspolikli- nik, sjukkasseexpedition, jordbrukskassa och sparbank. Kommunens cen- tralskola, där högstadieklasserna även torde komma att omfatta elever från Bullarens kommun, kommer att förläggas till samhället. — Bostadsproduk— tionen i kommunen under 1950-talet har också främst koncentrerats till Tanumshede, där bl. a. 2 flerfamiljshus med sammanlagt 31 lägenheter till- kommit under 1950-talet. _ Efterfrågan på tomtmark för bostadsbebyggelse i samhället motsvarar 5 ä 10 lägenheter per år. Tillgången på tomtmark är god. I vatten— och avloppsarbeten har efter kriget nedlagts 1 150 000 kronor. Ytterligare erforderliga sådana arbeten beräknas kosta drygt 200 000 kro- nor. Grundvattentillgångarna medger enligt uppgift från vägförvaltningens distriktsingenjör en ökning av den nuvarande bostadsbebyggelsen med en— dast ca 25 %. Samhällets expansionsmöjligheter får därför anses vara täm- ligen begränsade.

Haustenssund (228 invånare år 1956) utgör ett av kommunens mera livs- kraftiga fiskelägen. En markant ökning av tonnaget har skett under 1950- talet. Ombyggnad och upprustning av fiskehamnen igångsattes är 1958. Dessutom har vatten- och avloppsanläggning för ca 700 000 kronor påbör- jats. Ortens konservfabrik sysselsätter ett 30-tal personer.

Bullarens kommun. Av de fyra landskommuner, som ingår i Strömstads B-region, har Bullaren det minst utvecklade näringslivet. Icke mindre än 77 % av den förvärvsarbetande manliga befolkningen (918 personer) hade år 1950 sin utkomst inom jordbruk med binäringar. Av de inom jordbruk med boskapsskötsel sysselsatta männen arbetade omkring 80 % på bruk- ningsenheter i storleksgruppen 2——10 ha. Inom skogsbruket sysselsattes ett 50-tal man (5 %). Kommunens största industriföretag är Smevikens såg- verk (14 arbetare). Som tidigare nämnts har någon utbyggnad av rörelsen vid detta företag icke planerats. Några förutsättningar för lokalisering av annan industriell rörelse av nämnvärd betydelse kan icke anses föreligga. Betingelserna för skogsbruk får däremot efter bohuslänska förhållandena anses som mycket goda. En övergång till mera extensivt jordbruk för att möjliggöra en ökning av arbetsinsatserna i skogsbruket torde på längre sikt ge bättre avkastning än nuvarande brukningsförhållanden i Bullaren. En intensifiering av jordbruksdriften genom specialodling av här och köks- växter kan däremot icke förordas, då förutsättningar för dylika odlingar är avgjort gynnsammare i Bohusläns kustområde. Med tanke på de goda förutsättningarna för skogsbruk är det angeläget, att de samhälleliga åtgär- derna för utveckling av kommunens näringsliv inriktas på byggandet av skogsvägar. För skogstransporterna har även den stora genomfartsleden i kommunen (Hällevadsholm—Vassbotten) stor betydelse. Kommunen sak- nar tätort. På grund av den ringa folkmängden och bebyggelsens sprid— ning längs hela dalgången kring de långsträckta Bullarsjöarna, kan nå- got underlag för ett naturligt centrum i Bullaren icke anses föreligga. För

större delen av kommunen torde därför Tanumshede alltmer utvecklas till bygdens centrum. För de södra delarna av kommunen har en utveckling av näringslivet i Hällevadsholm betydelse. Nära en tredjedel av de 66 kvin- nor, som i maj 1958 arbetade vid sömnadsfabriken i Hällevadsholm, var sålunda bosatta i Bullarens kommun.

Sammanfattning Liksom Lysekils B-region har också Strömstads B-region haft en mycket kraftig folkminskning sedan år 1930. Invånarantalet i den sistnämnda re- gionen har sålunda minskat med 28 % sedan nämnda år och med 13 % sedan år 1945. En av de främsta orsakerna till denna folkminskning har varit tillbakagången inom stenindustrin. År 1929 sysselsatte denna industri i Vette 1 700 arbetare mot icke fullt 200 år 1958. Under samma tidrymd hade arbetsstyrkan i Tanums stenindustri minskat från 500 till omkring 20 arbetare. Den största folkminskningen i regionen har Vette haft, där in- vånarantalet minskat med 45 % sedan år 1930. Också från fiskelägesbygden i regionen har en betydande utflyttning skett, ehuru denna varken absolut eller relativt sett varit av samma omfattning som i de södra delarna av Lyse- kils B-region. Trots att näringar såsom fiske, stenindustri och konservin— dustri också i Strömstads B-region spelar stor roll för landsbygdsbefolkning- ens utkomstmöjligheter, sysselsätter dock jordbruket i denna region en be— tydligt större del av befolkningen än i Lysekils B-region. Vid 1950 års folk- räkning var sålunda endast 56 % av den förvärvsarbetande befolkningen i Strömstads B-region att hänföra till stadsnäringarna mot 75 % i Lysekils B-region. Under åren 1945—50 minskade antalet förvärvsarbetande inom jordbruket med binäringar med 720 personer, medan antalet förvärvsarbe- tande inom stadsnäringarna ökade med 140 personer. Efter år 1950 har liksom i Lysekils B—region en betydande tillbakagång skett inom stenindu- strin. Den minskade sysselsättningen inom denna industri är dock icke större än den sysselsättningsökning, som samtidigt ägt rum inom metall— industrin i Strömstad. Inom jordbruk med boskapsskötsel minskade antalet förvärvsarbetande med 500 personer (_ 18 %) under åren 1945—1950. Minskningen av antalet brukningsenheter enligt jordbruksräkningarna har gått betydligt snabbare under åren 1951—1956 än under åren 1944—1951. Genom att näringslivet i regionens tätorter endast kunnat uppsuga en mindre del av landsbygdens arbetskraftsreserver, har avgången från jordbruket och stenindustrin resulterat i fortsatt kraftig utflyttning från B-regionen under 1950—talet. Landskommunerna i regionen har under åren 1951—1958 haft en flyttningsförlust på nära 2 000 personer. En betydande del av utflytt- ningen från dessa kommuner har emellertid kommit Strömstad tillgodo. Staden har därför haft ett inflyttningsöverskott, som under nämnda period uppgått till 500 personer.

En framskrivning av befolkningen visar för perioden 1960—1970 en minskning av befolkningen i de arbetsföra åldrarna med 350 personer och en ökning av befolkningen i åldersgruppen 15—65 år med ca 300 perso- ner. Den dystraste befolkningsutvecklingen kan väntas i Vette kommun, där antalet personer i åldersgruppen 15—65 per 100 personer i åldersgruppen över 65 år enligt framskrivningen skulle uppgå till 280 år 1970 mot 460 i Strömstad och 508 i riket. Möjligheterna att motverka en ytterligare minsk— ning av de yngre åldersgrupperna till följd av utflyttning får i avgörande grad anses vara beroende av hur näringslivet i Strömstad kommer att ut- vecklas. En ytterligare utbyggnad av metallindustrin kommer sannolikt att ske, men inom övriga industrier i staden får expansionsmöjligheterna be- traktas som tämligen begränsade. För lokalisering av ny industri till regio- nen är Strömstad den utan jämförelse mest attraktiva orten. Staden har efter andra världskriget tillförts fyra större industriföretag, som år 1959 syssel- satte sammanlagt 350 personer. Vid bedömning av de framtida utvecklings- möjligheterna bör emellertid beaktas, att Strömstad i jämförelse med de större orterna i Uddevalla och Stenungsunds B—regioner har ett mindre gynnsamt läge ur lokaliseringssynpunkt.

Till de näringar i Strömstads B-region, som expanderat efter kriget, hör också turistnäringen. Turismens utveckling har gynnat såväl Strömstad som landskommunerna i regionen. Genom de brobyggnader, som är under utförande i Tjärnö kommun, och den färjförbindelse, som öppnats mellan Strömstad och västra sidan av Oslofjorden samt Fredrikshavn i Danmark, kan tillströmningen av turister väntas komma att öka mycket starkt under 1960-talet. Strömstadsregionens betydelse som turistcentrum har icke till- räckligt beaktats inom jordbruksnäringen. Specialodlingar av här och köks— växter förekommer sålunda endast i ringa omfattning.

Ökade förtjänstmöjligheter för landsbygdsbefolkningen skulle också kunna skapas inom skogsbruket, om en mera målmedveten skogsvård kom till stånd. Anläggandet av skogsvägar liksom en upprustning av vägarna till Dalslands skogsindustrier skulle stimulera till ökad avverkning och bättre skogsvård. Inom skogsindustrin i regionen är emellertid möjligheterna till expansion tämligen begränsade. En utvidgning av produktionen vid såg— verket i Tanumshede, som skulle medföra en ökning av arbetsstyrkan från 25 till nära 50 man, har dock diskuterats.

På grund av de under de senaste åren starkt minskade sysselsättningsmöj- ligheterna inom stenindustrin i regionen kan tidvis en betydande arbetslös- het komma att uppstå i stenindustridistrikten. Då möjligheterna att bereda de arbetslösa stenarbetarna sysselsättning inom andra näringar på grund av den ogynnsamma åldersfördelningen är begränsade, kommer även under 1960-talet ett stort behov av beredskapsarbeten att föreligga. Till de mest angelägna arbetsobjekten hör en upprustning av vägen från Skee till Dals-Ed—Steneby i Dalsland. Av övriga investeringar, som kan komma i

fråga har här nämnts ordnandet av Strömstads vattenförsörj ning, anläggan- det av pir för fiskebåtar i hamnen i Strömstad och fiskebryggor på Nord- koster och Rossö.

F örutsättningarna för en sammanläggning av Vette och Tjärnö kommuner med Strömstads stad

Behovet av en undersökning

På grund av de för Strömstadsregionen och särskilt för Vette kommun ogynnsamma befolkningsprognoser, som framlagts under utredningsarbetets gång, har länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län låtit Svenska landskom— munernas förbund utföra en undersökning av de ekonomiska verkningarna av en sammanläggning av Vette och Tjärnö kommuner med Strömstads stad. Kommunindelningen i det nämnda området var redan strax efter kommun- indelningsreformens genomförande år 1952 föremål för länsstyrelsens granskning men föranledde då icke någon åtgärd. En ny undersökning har också ansetts nödvändig med hänsyn till behovet av att komplettera vissa avsnitt i den år 1952 framlagda utredningen. Den av sekreterare Helge Dahlberg, Svenska landskommunernas förbund, utförda undersökningen, som redovisats i en till länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län i januari 1960 överlämnad redogörelse (stencil), har i huvudsak klarlagt följande.

Budgetläget tiden 1960—1964 inom de tre kommunerna

Strömstads stad. Nettosumman för investeringarna åren 1960—1964 har be- räknats till 3 282 000 kronor. De främsta utgiftsposterna är 1 230 000 kronor till vatten- och avloppsväsendet, 406 000 kronor till färjeläge, 420 000 kro- nor till vägar och gator och 380 000 till undervisning. Till de större investe— ringarna hör också anläggandet av fiskehamn för 820 000 kronor. Netto— utgifterna för densamma skulle emellertid på grund av statsbidrag stanna vid 82 000 kronor. Bland större investeringar efter år 196/; kan nämnas an- läggandet av vattentäkt och reningsverk för en beräknad nettoutgift av 1540 000 kronor samt ålderdomshem, för vilket nettoutgiften beräknas uppgå till 655 000 kronor.

Från taxeringsåret 1953 till taxeringsåret 1958 har skatteunderlaget ökat med 37 512 skattekronor. Förutsatt att invånarantalet ökar i samma takt som under de senaste fem åren och att antalet skattekronor per invånare ökar med 2 % per år, kommer stadens skatteunderlag vid taxeringsåret 1963 att uppgå till 191000 skattekronor. En sådan ökning gör det möjligt att genomföra nu aktuella investeringsprogram utan höjning av utdebiteringen. Denna har är 1960 fastställts till 11: 08 per skattekrona. Någon större höj- ning av utdebiteringen efter 1964 synes icke bli erforderlig.

Vette kommun. Investeringsprogrammet för åren 1960—1964 beräknas av kommunmedel taga i anspråk 643 000 kronor. Den beräknade nettoutgiften för vatten och avlopp uppgår till 193 000 kronor. En annan betydande ut- giftspost utgör byggandet av gymnastiksal vid centralskolan i Skee för 125 000 kronor. — Trots en mycket kraftig folkminskning har skatteunder- laget efter kriget med undantag för ett par år ökat successivt. Tendensen i skatteunderlagets utveckling (antalet skattekronor har mellan taxerings- åren 1953—1958 ökat med 10 768 skattekronor1 och mellan 1957—1959 med 5 468 skattekronor?) anser utredningsmannen ger stöd för antagandet, att kommunens skatteunderlag trots väntad folkminskning kommer att öka även under de närmaste åren. Kommunen har för år 1960 fastställt utdebi- teringen till 8: 48 per skattekrona. Om skatteunderlaget fortsätter att stiga med 2 % varje år, skulle kommunen under i övrigt angivna förutsättningar kunna genomföra det för åren 1960—1964 redovisade investeringsprogram— met med en utdebitering av 8: 60 per skattekrona. Kommunens investerings— behov efter år 1964 torde emellertid bli mera kostnadskrävande än det nu aktuella på grund av de starkt ökade utgifterna för ålderdomsvården och för centralskolans utbyggnad. En höjning av utdebiteringen bedöms därför på längre sikt ofrånkomlig.

Tjärnö kommun. De beräknade nettoutgifterna för investeringarna under åren 1960—1964 uppgår till 251 000 kronor. De största utgiftsposterna är reparation av Rossö skola för en nettoutgift av 70 000 kronor och byggan— det av gymnastiksal vid Kosters skola (50 000 kronor) samt vägar och all- männa platser (40 000 kronor). Bland investeringar, som skulle komma efter år 1964, har nämnts fiskehamn på Rossö och fiskebrygga på Nordkoster.

Även i Tjärnö kommun har skatteunderlaget ökat under hela efterkrigs— tiden med undantag för ett par år. Ökningen i antalet skattekronor uppgår till 8 132 kronor från taxeringsåret 1953 till taxeringsåret 1958. En fortsatt ökning av skatteunderlaget kan emellertid komma att motverkas av fastig- hetsbeskattningens avveckling. Utdebiteringen för år 1960 har fastställts till 8: 58 per skattekrona. Vissa omständigheter tyder på att budgeten för år 1960 är underbalanserad, varför en höjning av utdebiteringen till 10: 60 per skattekrona blir nödvändig fr. o. m. budgetåret 1961, om investeringspro- grammet skall kunna finansieras utan upplåning. Liksom i Vette kommun kan emellertid skattemedelsbehovet komma att minska genom skattelind- ringsbidrag.

De ekonomiska verkningarna av en sammanläggning av de tre kommunerna till en kommunal enhet

1. Allmän förvaltning. Den nödvändiga personalförstärkningen kommer att kräva en årlig nettokostnadsökning av 92 000 kronor. Därtill kommer engångskostnad för kontorsutrustning med 50 000 kronor.

1 Med tidigare gällande ortsavdrag. 2 Med nu gällande ortsavdrag.

2. Rätts- och ordningsväsen. En sammanslagning av kommunerna torde icke öka behovet av polispersonal utan i stället möjliggöra ett effektivare utnyttjande av den befintliga personalstyrkan. Lönegradsuppflyttning av en polistjänst, reseersättningar samt minskat statsbidrag orsakar emellertid en kostnadsökning av 11 000 kronor.

3. Brandväsen. Inga nämnvärda förändringar i kostnadshänseende.

4. Hälso- och sjukvård. En tjänst som hälsovårds- och bostadsinspektör behöver inrättas. De årliga kostnaderna härför, ca 12 000 kronor, är med- tagna under punkt 1.

5. Skolväsen. Kostnaden för erforderliga kontorsbiträdestjänster på skol- expeditionen, 9 060 kronor, har medtagits under punkt 1. Statsbidraget till skolmåltidsverksamheten kommer att minskas. Hade de tre kommunerna utgjort" en enhet läsåret 1958/1959, skulle statsbidraget ha utgått med 14 000 kronor lägre belopp. _ På längre sikt kan en sammanslagning leda till minskade kostnader i fråga om skolväsendets ledning.

6. Socialvård. Inrättande av socialvårdsbyrå blir nödvändigt. De årliga kostnaderna härför (ca 50 000 kronor) ingår i den under punkt 1 angivna summan. _ Såväl Strömstad som Vette ämnar bygga nytt ålderdomshem. Vid sammanslagning skulle endast en sådan anläggning behöva uppföras. I Strömstad uppgår bostadstillägget för ogift pensionär till maximalt 1 100 kronor och för äkta makar till maximalt 1 300 kronor. I Vette och Tjärnö är motsvarande belopp 150 resp. 200 kronor. Vid en sammanslagning torde bostadstilläggen i Vette och Tjärnö kommuner komma att höjas till de belopp, som utgår för pensionärer, bosatta i Strömstad. Därest de tre kom- munerna år 1959 utgjort en kommunal enhet, hade de högre bostadstilläg- gen och den genomsnittligt högre bidragsprocenten för kommunbidraget krävt ett ytterligare kommunbidrag under år 1960 med ca 335 000 kronor. Av detta belopp skulle 278 000 kronor ha hänfört sig till bostadstilläggen.

7. Väguäsen. Kronan är väghållare inom Vette och Tjärnö kommuners område, medan Strömstad är väghållare inom stadens område. Att döma av den praxis, som utbildats vid kommunala indelningsändringar, kommer den vidgade staden att bli väghållare för hela området. Enligt väglagen äger emellertid Konungen, om stad saknar förutsättningen att vara väghållare, förordna att Kronan skall vara väghållare i staden. Sådant förordnande har meddelats beträffande Kungälv på grund av bl. a. omfattande brobyggnads- projekt inom staden. Vissa omständigheter, såsom ett omfattande vägnät med intensiv trafik på bl. a. riksväg nr 2 och de därav betingade höga kraven på underhåll, snöröjning och sandning, den höga trafikfrekvensen på vä- garna sommartid och stadens relativt svaga skattekraft i förhållande till kostnaderna för väghållningen, får anses motivera att Kronan bör bli väg- hållare inom hela området. Skulle den vidgade staden bli väghållare, kan den på staden fallande andelen av de årliga kostnaderna uppskattas till 50 000 kronor.

8. Exekutionsväsen. Liknande indelningsändringar (Bollnäs och Östham- mar) har icke medfört någon ändring av indrivningsverksamheten. Någon kostnadsökning har därför icke beräknats för den vidgade staden.

9. Finansförvaltning. Det skattelindringsbidrag, som Vette och Tjärnö med hänsyn till det svaga skatteunderlaget kan komma att få (skatteunder- laget understeg vid 1959 års taxering det i Kungl. Maj:ts förordning den 18 maj 1951 fastställda gränsunderlaget), kommer vid en sammanslagning med Strömstad att bortfalla. _ Då den vidgade stadens skattekraft kommer att utgöra ett medeltal av skattekraften i de tre kommunerna, kommer detta medföra ökade statsbidrag till investeringar inom Strömstads nuva- rande område, men minskade bidrag till investeringar i de båda landskom- munernas områden. Totalt synes emellertid statsbidragsbeloppen komma att öka vid en sammanslagning på grund av de stora investeringarna inom Strömstads nuvarande område. _ De tre kommunernas investeringar under de närmaste åren torde icke kunna samordnas i kostnadsbesparande syfte. Däremot skulle Strömstad och Skee samhälle vid en senare tidpunkt kunna förses med vatten från samma vattentäkt (Färingen). Tidigare har nämnts möjligheten att samordna skolbyggnadsfrågorna och att uppföra ett gemen— samt ålderdomshem.

Sammanfattning En sammanslagning av de tre kommunerna skulle leda till följande årliga kostnadsökningar eller minskade inkomster enligt följande sammanfattning.

Nettokostnads- Förvaltningsgren ökning Allmän förvaltning: Löner, pensioner ............................. 135 000 Lokalkostnader .............................. 5 000 Arvoden i den vidgade staden ................ 30 000

170 000 Avgår nu utgående arvoden .................. 78 000

Rätts- och ordningsväsen: Minskat statsbidrag (telefonkostnader) ......... 600 Reseersättningar till polismännen .............. 7 400 Ökade lönekostnader ......................... 3 000

Skolväsen: Minskat statsbidrag till Skolmåltider ............

Socialvård: Ökade kostnader för kommunala bostadstillägg . . 278 000 Ökade kostnader för övriga folkpensionsförmåner 57 000 335 000

Vägväsen: Ökade kostnader för väghållning ............... 50 000 Summa 502 000 Avrundat belopp 500 000

Utredningen:

Den årliga nettokostnadsökningen för en kommunsammanläggning skulle sålunda uppgå till sammanlagt 500 000 kronor, varav dock 50 000 kronor, som skulle beröra vägväsendet, kommer att bortfalla, därest Kronan blir väghållare för hela området. I samband därmed skulle emellertid också Strömstads stads nuvarande utlägg för de allmänna vägarna upphöra. Mer än hälften av den ovannämnda kostnadsökningen beror emellertid på de ökade utgifterna för kommunala bostadstillägg. Beträffande dessa bör beak- tas att allmänna pensionsberedningen i sitt betänkande (SOU 1957: 7) ut— talade, att en höjning av folkpensionen enligt beredningens förslag borde kombineras med en avveckling av de kommunala bostadstilläggen. Riksda- gen, som sedermera beslutat om höjning av folkpensionen, har emellertid icke tagit ställning till frågan om bostadstilläggens avveckling. I förhållande till Vette och Tjärnö har Strömstad haft ett betydligt större investeringsbe- hov. Detta sammanhänger givetvis med den expansion, som skett i staden efter kriget. På grund av de omfattande investeringarna har emellertid Strömstad en betydligt högre utdebitering än grannkommunerna. Utbygg- naderna av gator, vatten— och avloppsväsendet, anläggandet av fiskehamn och färjeläge liksom utbyggnaden av skolväsendet m. m. kräver ytterligare omfattande investeringar. Dessa har betydelse icke enbart för staden utan för hela den kringliggande bygden, vars befolkning i allt större utsträckning blir beroende av sysselsättningsmöjligheterna i Strömstad. Utsikterna att genomföra de investeringar, som är nödvändiga för stadens och bygdens fortsatta utveckling, skulle förbättras, om staden och grannkommunerna utgjorde en kommunal enhet. De omedelbara positiva följderna för Ström- stads grannkommuner vid en kommunsammanslagning består främst däri att kommunens pensionsberättigade befolkning finge en icke obetydlig för- bättring av pensionsförmånerna genom höjningen av bostadstilläggen. Detta har speciell betydelse för Vette kommun, som under 1960-talet får ett kraftigt ökat antal pensionärer.

KAPITEL 21

Sammanfattning

Befolkningsutveckling

Invånarantalet i Uddevalla A-region uppgick den 31 dec. 1958 till ca 134 200. I jämförelse med år 1930 innebär detta en minskning med ca 7 600 eller med drygt 5 %. Efter år 1945 har emellertid folkmängden ökat med ca 5 300. Som framgår av kartan på sidan 236 har icke mindre än 28 av rikets 101 A-re— gioner under åren 1931—1955 haft folkminskning. Till områden, där invånarantalet minskat, hör exempelvis Dalsland och västra Värmland samt A-regioner omfattande mera utpräglade jordbruksdistrikt i södra och mel— lersta Sverige, liksom också norra delen av Stockholms län (Norrtälje A- region).

V id en jämförelse mellan befolkningsutvecklingen i rikets A-regioner un- der tiden 1956—1958 erhålles en gynnsammare bild av utvecklingen i Uddevalla A-region. Invånarantalet har sålunda i denna region ökat med drygt 3 %, medan 27 av rikets 101 A-regioner haft minskning. Orsaken här- till är den fortgående inflyttningen till Uddevalla, som även inneburit en betydande inflyttning till regionen från andra delar av riket. Genom närings— livets expansion i denna stad, har folkminskningen även upphört i kommu- ner, som ur kommunikationssynpunkt har ett gynnsamt läge i förhållande till Uddevalla. Befolkningsutvecklingen i Ljungskile kommun, grannkom- munerna kring Uddevalla samt Munkedals och Svarteborgs kommuner har sålunda varit betydligt gynnsammare under 1950-talet än i kommunerna i kustlandet. Beträffande de sistnämnda kan dock konstateras, att befolk- ningsutvecklingen i regionens större fiskericentra, såsom fiskelägesbygden i södra delen av Tjörns kommun och i Smögen——Gravarneområdet, varit för— hållandevis stabil. Den utbyggnad av näringslivet, som påbörjats i Stenung- sund, har medfört en icke obetydlig ökning av invånarantalet under senare delen av 1950-talet i denna kommun. En markant folkökning har också skett i Strömstad. Likaså har invånarantalet ökat i stadsbygdsdelen av Lyse- kils stad, ehuru dock denna ökning relativt sett varit mindre än i Strömstad. Lysekils landsbygdsdel har däremot haft en betydande folkminskning. Med undantag för Långelanda socken på Orust, där folkmängden hållit sig prak- tiskt taget oförändrad under flera decennier, har folkminskningen i A- regionen i övrigt varit mycket kraftig. Denna minskning har drabbat såväl glesbygd som tätorter. Befolkningen i de arbetsföra åldrarna i A-regionen

Index 1955 Antal A-regioner (1930=100) i hela riket 84— 99 28 100—108 23 109—118 25 119—176 25

Folkmängdens relativa föränd— ring i A-regionerna isödra och mellersta Sverige 1931/55

Riksmedeltal 119

Index 1958 Antal regioner (1955=100) i hela riket 96— 99 27 100 23 101—102 31 103—109 20

Riksmedeltal 102

Folkmängdens relativa förändring :" .fi—regionerna i södra och mellersta Sverige 1956/58

uppgick år 1950 till 84 800, medan antalet personer över 65 års ålder ut- gjorde 16 300. En framskrivning av befolkningen på de av utredningen till- lämpade grunderna visar en ökning av antalet personer i de arbetsföra åld- rarna med ca 800 under perioden 1950—1970, medan antalet åldringar under samma period skulle öka med ca 4500. Den ogynnsammaste befolknings— utvecklingen skulle enligt framskrivningen vara att vänta i stenindustri— kommunerna.

Jordbruket

Bohuslän är till följd av den starkt brutna topografin en typisk småbrukar— provins. Medelarealen i A-regionen år 1956 uppgick till 9,7 ha. Endast 6 jordbruk i regionen hade en åkerareal, som uppgick till minst 100. Små- brukets starka dominans gör, att den animaliska produktionen är av ut- slagsgivande betydelse. Produktionsinriktningen har dessutom påverkats av de klimatologiska förhållandena, som gynnar odlingen av foderväxter. Såväl jordmån som klimat har i kustdalgångarna skapat goda betingelser för specialodlingar av här och grönsaker. Trots goda avsättningsförhållan- den är emellertid dylika odlingar tämligen sparsamt förekommande i Bohus— län utom på Tjörn och Orust. En övergång till sådana odlingar i kusttrak— terna längre norrut skulle skapa ökade förtjänstmöjligheter för landsbygds- befolkningen i berörda områden.

I stora inlandsområden, särskilt i de nordligare delarna av regionen, torde en mera intensiv skogsskötsel ge ett bättre utbyte än den nuvarande pro- duktionsinriktningen.

Den yttre rationaliseringen inom jordbruket i form av sammanslagning av ofullständiga jordbruk synes av jordbruksräkningarna att döma ha be- drivits i ungefär samma takt i A-regionen som i riket. Beträffande jord— bruk omfattande 2—5 ha åker har minskningen efter kriget varit större än i riket, särskilt gäller detta perioden 1951—1956.

Av utredningen med bistånd av lantbruksstyrelsen företagna undersök- ningar av sysselsättningsförhållandena bland jordbruksbefolkningen i un- dersökningsområdet har visat en betydande undersysselsättning, särskilt på Orust och Tjörn. De otillräckliga inkomstmöjligheterna får anses utgöra den främsta orsaken till den kapitalförtåring, som skett genom att jordbrukets byggnader icke erhållit tillräckligt underhåll. 30 % av ekonomibyggna- derna var sålunda enligt en är 1950 företagen undersökning så pass för- fallna, att nybyggnad var erforderlig. Denna kapitalförtäring torde bidraga till att minskningen av antalet jordbruk under 1960—talet kommer att gå betydligt snabbare än under de närmast föregående decennierna. Enbart en minskning av antalet brukningsenheter i samma takt som under åren 1951 ——1956 skulle medföra, att var fjärde gård i undersökningsområdet fram till år 1975 kommer att upphöra som självständig enhet.

239 Fiskerinäringen Västkustens andel av det svenska havsfisket har efter krigsslutet år 1945 utgjort ca 70 %. Under 1930-talet utgjorde denna andel 64 %. Den till— bakagång i antalet yrkesfiskare, som skett under 1950-talet i riket, har relativt sett varit av betydligt mindre omfattning på västkusten än på öst- kusten. Inom västkustfisket utgör sillfångsten ungefär hälften av hela fångst- mängden. Av den fångade och i Sverige landade sillen avsätts drygt 50 % på utlandsmarknaden, där Östtyskland utgör den största uppköparen. Nästan all sill fångas numera med trål. Trålfiskets utbredning under efterkrigs- tiden och de allt mindre givande fångstområdena i Skagerack och Kattegatt har medfört, att fångstplatserna förskjutits allt längre bort från svenska kusten. Härav har följt ett ökat behov av sjösäkrare och mera djupgående fiskefatryg med starkare motorer. Fartyg i storleksgrupperna 60—80 och 80—100 bruttoton har ökat i mycket snabb takt under de senaste årtion— dena. Den sistnämnda storleksgruppen omfattade år 1945 i Göteborgs och Bohus län endast ett 10-tal fartyg mot 60-talet fartyg är 1956. I stället har fartygen i de minsta storleksklasserna minskat avsevärt i antal. Ny- anskaffningar av fiskefartyg hade särskilt stor omfattning under de fem första efterkrigsåren. Därefter inträdde en markant minskning i nyproduk— tionen. Mot slutet av 1950-talet inträdde en ny kraftig ökning av nyinveste- ringarna i fiskefartyg. Den främsta orsaken härtill var de goda fångst- resultaten. Maximeringen av de statliga fiskerilånen till 120 000 kronor per fartyg har emellertid medfört, att dessa lån numera endast täcker en täm— ligen ringa del av kostnaden för förvärv av nybyggda och modernt utrus— tade fiskefartyg. Denna maximering försvårar den rationalisering inom fisket, som är nödvändig, om västkustfisket skall kunna följa med i den internationella utvecklingen inom fisket. I Göteborgs och Bohus län finns fem fiskelägen, där antalet yrkesfiskare överstiger 200 och där det samlade fartygstonnaget uppgår till minst 2 500 ton. Dessa fiskelägen är Gravarne och Smögen norr om Lysekil samt Hönö— Klåva, Öckerö och Donsö i Göteborgs skärgård. Den utveckling mot kon- centration av fisket till större centra, som pågått i flera årtionden, synes ännu icke ha avslutats. Snarare torde en ytterligare tillbakagång ske i de mindre fiskelägena på grund av att fiskerinäringen i dessa orter ej har ekonomiska resurser och ej heller sådana hamnförhållanden, som anskaf- fandet av större tonnage kräver. De statliga åtgärderna för hamnbyggnader har efter kriget i allmänhet inriktats på de större hamnarna. I fiskehamnar belägna norr om Marstrand har sålunda på senare år förbättrings- och om— byggnadsarbeten bedrivits i Åstol, Stora Dyrön, Klädesholmen, Grundsund och Smögen. Härtill kommer smärre arbeten, som utförts i mindre fiske- hamnar, såsom Hunnebostrand, Bovallstrand och Hamburgsund, där medel från anslaget till »mindre hamnar och farleder» tagits i anspråk. Härtill

kommer vissa tillbyggnadsarbeten, som utförts i Ellös, Lysekil, Gravarne och Kungsviken (norr om Strömstad) och som bekostats av medel, som arbetsmarknadsstyrelsen ställt till förfogande. Dessa arbeten har bedrivits för att motverka arbetslöshet i berörda områden. I de flesta mindre fiskelägen har fisket gått så pass kraftigt tillbaka, att anläggandet av en ny fiskehamn ej kan antagas medföra någon radikal förändring av situationen. Detta gäl- ler flertalet fiskelägen i Morlanda kommun på Orust samt kustsamhällena mellan Bovallstrand och Havstenssund. Med hänsyn till kostnaderna för hamnbyggnader bör byggnadsarbetena i dessa fiskehamnar begränsas till för— bättringsarbeten. Dessa bör dock vara av sådan art, att den äldre fiskarbe- folkningen kan driva sin näring i den omfattning förutsättningarna i övrigt i orten medger. Där fiskarbefolkningen är spridd över en mångfald små fiskelägen såsom i Morlanda kommun, bör anläggandet av centralt belägna och för flera orter gemensamma fiskehamnar undersökas.

Skogsbruket och skogsindustrin Enligt 1949 års riksskogstaxering för Göteborgs och Bohus län omfattade den skogsproduktiva marken omkring 163 000 ha, varav ca 148 000 ha var skogbeväxt. Sedan 1860-talet, då de stora skogsodlingarna i Bohuslän på- börjades, har skogsodling utförts på 64 000 ha ljungmarker. De återstående ljungmarkerna beräknades år 1955 omfatta ca 3000 ha. De omfattande skogsodlingarna under tidigare skeden har medfört en mycket kraftig ök— ning av tillväxten av virkesförrådet i länet genom att stora arealer yngre skog under de senaste årtionedna förskjutits över till medelålders skog. Behovet av skogsvärdsarbeten är mycket stort i samtliga B-regioner. För skogsvård, vägbyggnad, dikning m. m. krävs årligen ca 150 000 dagsver— ken och för avverkningsarbeten 460 000 dagsverken eller tillsammans ca 2 300 årsarbetare. Detta innebär, att utöver skogsägarnas nuvarande arbets— insatser skulle för bedrivande av ett rationellt skogsbruk erfordras ytter— ligare arbetsinsatser motsvarande 380 årsarbetare, varav 150 årsarbetare enbart inom Strömstadsregionen. Enligt en av skogsvårdsstyrelsen i länet år 1956 utförd beräkning skulle ett inkomsttillskott på 5 milj. kr. per år kunna tillföras de bohuslänska skogsägarna, om skogsvårdsmässiga avverkningar bedrevs i önskvärd omfattning. — Behov av skogsvägar före— ligger framförallt i de nordligare delarna av Bohuslän.

Utmärkande för skogsbruket i Göteborgs och Bohus län är bondeskogs- brukets starka dominans. År 1951 omfattade sålunda »övriga enskilda sko- gar» 85 % av skogsmarksarealen, medan aktiebolagsskogarna endast upp- tog 2 % av denna areal. Skogsbrukets splittring på en mångfald små en- heter — medelarealen i länet utgjorde år 1956 endast 18,6 ha produktiv skogsmark per enhet skapar speciella svårigheter för skogsvården. För att bemästra dessa svårigheter har under de senaste åren inom ett flertal kommuner bildats s. k. skogsbruksområden. Dessa omfattar var för sig

70—100 skogsägare. Skogsbruksområdena har gemensamt anställt skog- vaktare och skogsarbetare, åt vilka uppdragits allt arbete från plantering till gallring och avverkning. Dessa kooperativa sammanslutningar omfat- tade i november 1959 ca 10 % av skogsmarken i Göteborgs och Bohus län. En fortsatt kraftig utbyggnad av denna verksamhet är nödvändig.

Råvarutillgången i Uddevalla A-region får anses medge en utvidgning av produktionen av sågade trävaror. Endast det till Tanumshede förlagda sågverksföretaget har uppgivit, att sådana planer föreligger. En betydande ombyggnad har emellertid nyligen skett vid den största anläggningen i re- gionen (Färgelanda sågverk), som sysselsätter ett 40-tal arbetare. Med un- dantag av träindustrin i Uddevalla är också de till regionen förlagda snic- kerifabrikerna tämligen små anläggningar, där möjligheterna till utveck- ling får anses vara starkt begränsade. Tillverkningen av träemballage för fiskerinäringens behov, som är en typisk landsbygdsnäring, har under efterkrigstiden gått starkt tillbaka på grund av dels minskad efterfrågan från fisket, dels hårdnande konkurrens från storföretag inom branschen.

Lövvedsöverskottet i Bohuslän, Dalsland och området mellan Vänern och stambanan Göteborg—Herrljunga har beräknats uppgå till 160 000 möfub. Detta motsvarar en årsproduktion av 40—45 000 ton sulfatmassa. En ut- byggnad av sulfatindustrin i västra Sverige har av skogsägareföreningen i området angivits som det effektivaste medlet att stimulera skogsvården i denna del av riket. Någon möjlighet att lokalisera sådan industri till Udde- valla A-region föreligger emellertid icke. Främsta orsaken härtill är den otillräckliga vattenförsörjningen i de bohuslänska vattendragen. Det största vattendraget inom A-regionen —— Örekilsälven _— är som vattentäkt redan tagen i anspråk av pappersbruket i Munkedal. Förbättrade avsättningsmöj- ligheter för skogsbruket i regionen kommer emellertid att skapas genom den ökade förbrukning av lövvirke, som kan väntas vid flera industriföretag i Dalsland. Om dessutom planerna på en utbyggnad av celiulosaindustrin i Munkedal och Vargön förverkligas, kommer svårigheterna att få avsättning för lövvirket att begränsa sig till klenvirket. För att minska överskottet på dylikt virke bör en övergång till fliseldning hos lantbrukshushållen samt de allmänna inrättningarna i länet komma till stånd. Initiativet bör härvid— lag tagas av fastighetsägare, som tillika är skogsägare.

Varvsindustrin och övrig metallindustri

Metallindustrin i Uddevalla A—region sysselsatte år 1959 ca 6 200 personer, varav omkring 5 200 var arbetare. Av denna personal var icke mindre än 3 150 arbetare och 550 tjänstemän anställda vid Uddevallavarvet. De mindre varven (lustbåtsvarven icke inräknade) sysselsatte sammanlagt 275 perso— ner, bilreparationsverkstäderna ca 600 personer och övrig metallindustri ca 1 600 personer. Med undantag för Ödeborgs bruk (160 anställda) och me-

tallindustrin i Brastad är de större företagen förlagda till städerna Udde- valla, Lysekil och Strömstad. Den till övriga orter lokaliserade verksam- heten, består i stort sett endast av mindre varv och reparationsverkstäder. Bland de större metallindustriföretagen kan en viss utbyggnad väntas vid Nordverk i Uddevalla och vid Original-Odhner i Strömstad. Efter den in- skränkning av verksamheten, som skedde vid Skandiaverken i Lysekil år 1958, har sysselsättningen vid detta företag kunnat upprätthållas på oför- ändrad nivå. Möjligheterna att bibehålla motortillverkningen i oförändrad omfattning eller öka densamma kan vid framläggandet av detta betänkande icke bedömas. Den nyetablering av verksamhet inom metallindustrin, som skett under efterkrigstiden har —— med undantag av Uddevallavarvet och Jydens ramfabrik i Strömstad — främst föranletts av att industrilokaler kunnat ställas till förfogande till följd av tidigare verkställda industrined— läggelser. I flera fall skulle alternativet till den beslutade lokaliseringen ha varit en utbyggnad av befintlig verksamhet i Göteborgsområdet eller ny- lokalisering av företag till detta område. Större lediga industrilokaler fanns vid årsskiftet 1959—1960 på Bohus-Malmön, i Grebbestad och Hunnebo- strand. Intresset för utflyttning av verksamhet från Göteborgsområdet är emellertid av naturliga skäl främst inriktat på de sydligare belägna or- terna i länet.

Den mindre varvsindustrin i Bohuslän har en sammanlagd perso- nal på ca 700 personer. Härav sysselsättes icke fullt 300 vid företag inom Uddevalla A-region. Med undantag av lustbåtsvarvcn är de mindre varven i Bohuslän intimt beroende av efterfrågan från fisket och den mindre fraktfarten. Från den sistnämnda näringen avser behovet nästan enbart reparationsarbeten, främst beroende på att förnyelsen av fartygsbeståndet genom nybyggnad under en lång följd av år varit av ytterst ringa omfatt- ning inom den mindre fraktfarten. Den mindre varvsindustrin är koncent- rerad till den del av landskapet, som har den livskraftigaste fiskerinäringen, nämligen Göteborgs skärgård och Tjörn. Norr därom finns endast fem före- tag, som har en arbetsstyrka överstigande 10 personer. Icke vid något av dessa företag överstiger arbetsstyrkan 20 man. De sysselsättningssvårig- heter, som särskilt under senare delen av 1950-talet förekom inom den mindre varvsindustrin i Bohuslän, begränsade sig i stort sett till företag, där nybyggnad av fartyg spelar en avgörande roll för sysselsättningen. Vid småvarv, där endast reparationsarbeten förekommer, var verkningarna av konjunkturavmattningen tämligen obetydliga.

Utvecklingen inom fisket är av avgörande betydelse för den mindre varvs— industrins framtid. Ett avstannande av den pågående övergången till större fartygstyper skulle därför få mycket svåra följder för de bohuslänska var- ven. De ovissa framtidsutsikterna för den mindre fraktfarten och de stora möjligheterna till förvärv av second hand-tonnage har medfört, att intresset för investeringar i fartygsbyggen inom denna näring är mycket ringa. I den

män en utbyggnad inom den mindre varvsindustrin i Bohuslän kan bli möj- lig, torde denna komma att ske i södra Bohuslän, där förutsättningarna för en sådan utbyggnad är gynnsammast. —— För båtbyggerierna på Orust, som tillgodoser behovet inom en helt annan marknad än den övriga varvsindustrin, förefaller framtidsutsikterna relativt gynnsamma. En mera betydande ut- vidgning av verksamheten vid lustbåtsbyggerierna förutsätter emellertid vissa gemensamma ekonomiska åtaganden av företagen inom branschen för att åstadkomma en intensifiering av försäljningsverksamheten och uppläggan- det av lager. För den övriga varvsrörelsen är ett nära samarbete med fiskerinäringen nödvändigt. En dylik samverkan är särskilt påkallad med hänsyn till de förändringar i fartygens konstruktion, som är att vänta på grund av ändrade betingelser för fisket.

Stenindustrin

Efterfrågan på gatsten _— särskilt smågatsten _ har minskat kraftigt un- der efterkrigstiden, varför tillverkningen av denna vara nu endast uppgår till en obetydlighet jämfört med de första efterkrigsårens produktion. I stället har framställningen av kantsten utvidgats betydligt beroende på en kraftigt ökad efterfrågan på hemmamarknaden. Denna omställningsprocess ledde emellertid till överproduktion av kantsten, då efterfrågan år 1957 plöts- ligt minskade. För att nedbringa lagren nedskars produktionen därför be- tydligt, vilket resulterade i en reducering av stenarbetarkåren med 500 man.

De försök, som gjorts med asfaltkantsten och betongkantsten i vissa större städer, ger icke anledning tro, att ett ytterligare allvarligare bakslag för kantstensproduktionen är att vänta, ehuru dock framtidsutsikterna ter sig ovissare än under 1950-talets början. Om de uppgjorda planerna på en väsentlig ökning av väginvesteringarna kommer att genomföras under de båda närmaste årtiondena, torde behovet av kantsten komma att stiga men förmodligen ej i den omfattning, som man tidigare räknat med. För bygg- nadssten av granit har avsättningsförhållandena varit tämligen stabila un- der efterkrigstiden, ehuru även en del företag med dylik produktion hade känning av den avmattning, som inträdde åren 1957—1958. Vissa förhopp- ningar knyts till rön, som nyligen gjorts inom byggnadstekniken och som kan leda till att byggnadssten av granit i ökad utsträckning kommer att tagas i anspråk som ytbeklädnadsmaterial.

De för år 1958 till utredningen lämnade uppgifterna om försäljningen av gat- och kantsten motsvarar ett dagsverksbehov av 520 årsarbetare. Medeltalet sysselsatta arbetare inom gat- och kantstensindustrin uppgick nämnda år till omkring 700 man. Sysselsättningen under år 1958 var emel- lertid mycket ojämn. Särskilt under årets första kvartal var arbetslösheten av stor omfattning och omkring halva kåren var då en tid permitterad från stenindustrin. Möjligheterna att helt friställa arbetskraft för att bereda kvarvarande styrka jämn sysselsättning försvåras av den ojämna order-

ingången och de starkt varierande önskemålen om stenens bearbetning och dimensioner. En viss utjämning av Säsongvariationerna kan emellertid åstadkommas genom rikligare uttagning av ämnesblock under den varma årstiden, så att stenhuggarnas vintersysselsättning ej äventyras av ogynn- samma väderleksförhållanden.

Med hänsyn till åldersfördelningen bland stenarbetarna och den stora arbetslöshetsrisken i yrket är en hög arbetslöshetsberedskap nödvändig inom stenindustrikommunerna. Då sysselsättningssvårigheterna för den äldre arbetskraften kan väntas bestå under en stor del av 1960—talet, bör en flerårsplan upprättas för sådana samhälleliga investeringar, som ur såväl samhällsekonomisk synpunkt som sysselsättningssynpunkt kan anses be- fogade inom denna del av länet.

Konservindustrin .

Frånsett några småföretag och den till Grisslehamn förlagda konserv— industrin är hela den svenska sill- och fiskkonservindustrin lokaliserad till Göteborgs och Bohus län. I Göteborg sysselsatte denna industri år 1956 i medeltal 350 arbetare. Den till Uddevalla A—region förlagda konservindu— strin hade en arbetsstyrka på 1 700 arbetare, varav 1 200 var kvinnor. Som framgår av kartan på s. 86 är konservindustrin i A-regionen främst loka- liserad till Lysekil, Gravarne, Strömstad och Klädesholmen. På den sist- nämnda orten finns endast småföretag, som dock tillsammans sysselsät— ter nära 200 personer. Även Lysekil har ett stort antal småföretag, men produktionen domineras där av storföretagen i branschen. Trots den pro— duktionsökning, som skett inom sill- och fiskkonservindustrin sedan år 1947, hade arbetarantalet fram till år 1956 endast obetydligt ökat. På vissa orter, däribland Klädesholmen och Lysekil, har såväl antalet företag som arbetsstyrkan minskat, medan nya konservindustrier lokaliserats till Skär- hamn, Väjern, Hunnebostrand, Bovallstrand, Hamburgsund, Fjällbacka och Strömstad. Med undantag för konservindustrin på Bohus-Malmön, som maximalt sysselsatte ett 100-talet personer, har de nedlagda konservindu- strierna utgjorts av småföretag.

Bortsett från den inläggning av grönsakskonserver, som sker i Ellös på Orust och den köttkonservtillverkning, som bedrivs vid ett företag i Ström- stad, är den bohuslänska konservindustrin helt inriktad på framställning av sill-, fisk- och skaldjurskonserver. Tillverkning av halvkonserver, som gaffelbitar, ansjovis och kaviar, upptar betydligt mer än hälften av pro— duktionen inom den svenska sill- och fiskkonservindustrin till skillnad från konservindustrin i Norge, där produktionen främst är inriktad på helkon- server. Trots de säsongväxlingar, som utmärker produktionen inom den svenska sill- och fiskkonservindustrin, är sysselsättningen inom denna in- dustri dock betydligt jämnare än inom den norska konservindustrin, där

produktionen i mycket hög grad är beroende av tillgången på färskråvara, främst skarpsill. En annan betydande skillnad mellan den norska och den svenska sill- och fiskkonservindustrin är, att den förstnämnda avsätter ca 75 % av sin produktion på utlandsmarknaden, medan endast omkring 5 % av den svenska sill- och fiskkonservindustrins produktion exporteras.

Tillverkningen av fisk- och skaldjurskonserver i vårt land ökade snabbt under de första efterkrigsåren men stagnerade sedan och höll sig kvanti- tetsmässigt tämligen oförändrad fram till 1954, varefter en viss produk— tionsökning skedde. På grund av mycket dåliga fångster av skarpsill efter år 1956, torde emellertid produktionsökningen ha avbrutits år 1957. Möj- ligheterna att i tider av råvarubrist lägga om produktionen till andra varu- slag som grönsaks- eller köttkonserver får betraktas som starkt begränsade. Den främsta orsaken härtill är den hårdnande konkurrensen mellan före— tag, som producerar sådana varuslag. Denna skärpta konkurrens beror dock ej på en minskad konsumtion utan i stället på att en mycket kraftig pro- duktionsökning ägt rum efter kriget.

Framställning av djupfrysta produkter, såsom frysta fiskfiléer, förekom- mer endast i ringa skala på västkusten. Anledningen härtill är den mym- ket ojämna och osäkra tillförseln av torsk, kolja och spätta från fångst- områdena i Skagerack och Kattegatt. En större fileteringsanläggning med djupfrysning av fiskfiléer har emellertid planerats av västkustfiskarnas ekonomiska föreningsrörelse. Som förläggningsort för denna anläggning har valts Göteborg, som på grund av sin betydelse som kommunikations- centrum och sin position inom fiskhandeln anses vara den lämpligaste för— läggningsorten på västkusten för en frysindustri.

Då den starkt försämrade tillförseln av skarpsill icke kunnat motverkas genom omläggning av produktionen till andra varuslag än fiskprodukter, har råvarubristen tidvis orsakat betydande sysselsättningsrubbningar. År 1959 inträdde en förbättring i råvaruläget, men risk för nya svåra bakslag föreligger. Orsaken härtill är det intensiva fiske, som bedrivs för de danska fiskoljefabrikernas räkning och som under år med svaga årgångar av skarp— sill orsakar såväl det svenska fisket som konservindustrin stort avbräck.

Som nämnts har de driftsnedläggelser, som förekommit efter kriget, i stort sett begränsat sig till småföretag. De företag, som lokaliserats till olika småsamhällen, har i allmänhet varit filialer till storföretagen inom konservindustrin. En fortsatt koncentration av driften till de större före- tagen får anses sannolik. En ökad mekanisering skulle givetvis påskynda denna process, varigenom konservindustrin i orter som Lysekil, Gravarne, Strömstad och Göteborg skulle få en ännu starkare dominans. De ovissa framtidsutsikterna med hänsyn till såväl den osäkra råvarutillgången som .de marknadsförhållanden, som inträder med Sveriges anslutning till sju- statsmarknaden, inverkar emellertid f. n. starkt hämmande på investerings- viljan inom sill- och fiskkonservindustrin.

Textil- och sömnadsindustrin i Uddevalla A-region sysselsätter ca 2200 personer, varav ca hälften arbetar inom den till Uddevalla stad förlagda industrin. Lokalisering av ny industri har under 1950-talet bl. a. skett i Hällevadsholm och Strömstad. Företagen i Brastad, Stenungsund och Sti- gen har utvidgat sin produktion. Driftsnedläggelser har däremot verk- ställts i Uddevalla och Henån. Med hänsyn till arbetskraftstillgången är möjligheterna till fortsatt utveckling av industrin störst i A-regionens södra delar. I de yttre kustorterna medger däremot tillgången på kvinnlig arbets- kraft icke någon större expansion av företag, som främst sysselsätter kvinn- lig arbetskraft. — Den bohuslänska textil- och sömnadsindustrin har häv- dat sig väl med hänsyn till de svårigheter, som rätt inom branschen i öv- rigt under 1950—talet. En viss mindre ökning av arbetsstyrkan vid flera av företagen synes vara att räkna med.

Sjöfarten

Bruttointäkterna jämte inkomsterna av uthyrning inom den mindre skepps- farten i Göteborgs och Bohus län med undantag av Göteborgs stad uppgick år 1956 till ca 69 milj. kronor. Antalet sysselsatta inom denna del av skeppsfarten utgjorde omkring 1 600 personer. Ungefär 1/4 av den nämn- da inkomstsumman redovisades av rederinäringen i Tjörns distrikt. Antalet registrerade fartyg under 500 bruttoton uppgick till ca 350, varav ett (50-tal tillhörde rederinäringen i Skärhamn. Omkring 40 % av de i riket registrerade motorseglarna är att hänföra till den bohuslänska rederinä- ringen. Hela antalet i trafik gående motorseglare i Göteborgs och Bohus län, exklusive Göteborgs stad, utgjorde år 1956 172. För dessa fartyg redo- visades en sammanlagd bruttoinkomst på 11,6 milj. kronor, av vilka 5 milj. hade influtit i Tjörns distrikt. De bohuslänska motorseglarna sysselsatte tillsammans 665 man. — Åldersfördelningen inom det bohuslänska fartygs- tonnaget är mycket ogynnsam. I storleksgruppen 100—499 bruttoton var sålunda år 1956 endast en fjärdedel av motorfartygen under 20 år. Endast ett ringa antal motorseglare har byggts efter första världskriget.

Av de bohuslänska handelshamnarna har endast hamnarna i Uddevalla och Lysekil nämnvärd betydelse för utskeppning av gods från orter utan- för Bohuslän. Kapaciteten i Lysekils hamn medger en avsevärd ökning av hamnrörelsen, men en dylik utveckling hämmas av de i jämförelse med hamnen i Uddevalla längre transportvägarna till rikets inland. — De goda hamnmöjligheternai Stenungsund och vid Saltkällefjorden (Munkedal) sy- nes snabbare än i Lysekil komma att påverka näringslivets utveckling i berörda bygder. Möjligheterna att utveckla rörelsen norr om Munkedal är på grund av det ringa upplandet starkt begränsade. Med hänsyn till den

ställning, som skärhamnsflottan intar inom den bohuslänska fraktfarten, är det synnerligen angeläget, att en upprustning av hamnen i Skärhamn snarast kommer till stånd. På Orust bör möjligheterna att anlägga en ge- mensam hemmahamn för fraktfarten och de större fiskefartygen under- sökas.

Turistnäringen Antalet företag inom hotell- och pensionatsrörelsen i Bohuslän uppgick år 1959 till 125. Tolv av dessa var belägna utanför Uddevalla A-region. Av de 125 anläggningarna hade 71 endast öppet under sommarmånaderna. I jäm- förelse med år 1945 har antalet sommaranläggningar minskats med 27, medan antalet helårsdrivna anläggningar reducerats med 3. Tillbakagången har varit störst på Orust med kringliggande öar och i Skaftö kommun. Or- saken till nedläggelse har i de flesta fall varit, att ägaren på grund av hög ålder måst frånträda rörelsen och att någon efterträdare icke stått att upp- bringa. En fortsatt tillbakagång inom denna del av turistnäringen får an- ses sannolik på grund av den svaga lönsamhet, som är utmärkande för en stor del av branschen och som sammanhänger med den korta turistsäsongen. Bilismens expansion efter kriget har vidare medfört nya semestervanor, som skapat ytterligare svårigheter för restaurangnäringen i småorterna. Det starkt ökade behovet av sommarbostäder för turister med självhushåll har dessutom på åtskilliga turistorter minskat tillgången på rum för logering av sommargäster.

Med hänsyn till den betydelse ur rekrationssynpunkt, som de bohuslänska kustorterna numera har för alla samhällsgrupper i vårt land, är det ett riksintresse, att turistnäringen i Bohuslän kan anpassa sig efter de nya utvecklingslinjerna inom turismen. Frågor rörande såväl vägväsendet, vat- tenförsörjningen och de sanitära förhållandena måste lösas under hän- synstagande till denna rörelse. En utveckling av turistnäringen genom ökad tillströmning av utländska turister förutsätter en mångsidigare utrustning och högre standard på turistanläggningarna. Detta är inte möjligt att skapa, utan att en förlängning av den nuvarande mycket korta turistsäsongen kommer till stånd, så att anläggningarnas kapacitet bättre kan utnyttjas. En förlängning av turistsäsongen förutsätter emellertid, att sommartid in— föres i vårt land i likhet med vad som skett i Norge.

Bilturismens kraftiga expansion har medfört, att campingrörelsen ut- vecklats snabbare, än vad de samhälleliga och enskilda resurserna medgi- vit. Detta har medfört sanitära och andra missförhållanden, som, om de icke bemästras, kommer att misskreditera de berörda kustsamhällena. Myndigheterna bör därför ges befogenheter att på tidigt stadium ingripa mot olämpligt lokaliserade och illa planerade campingplatser. Enskilda ini- tiativ i syfte att skapa alternativ till campingen genom anläggandet av sov—

hytter med pentry eller småstugor för bilturister med familjer bör upp- muntras av kommunerna.

Behovet av planering av viktigare samhälleliga investeringar Den redogörelse, som här lämnats om näringslivet i Uddevalla A-region, har visat, att möjligheterna till utveckling av näringar, som baserar sig på regionens egna råvaror är alltför begränsade för att någon genomgripande" förändring av befolkningsutvecklingen i områden med stark folkminsk— ning skall kunna anses möjlig. Härtill kommer att flera av de traditionellt viktiga näringarna i regionen, såsom fiske och konservindustri, med nya marknadsförhållanden kan komma att ställas inför svåra omställnings- problem. Risk för fortsatta sysselsättningssvårigheter på grund av den ojämna orderingången föreligger dessutom inom stenindustrin. Till de ina dustrier, som expanderat under efterkrigstiden, hör främst metallindustrin och konfektionsindustrin. Lokaliseringen av ångkraftverk och förberedel— serna för anläggandet av kemisk industri till Bohuslän har visat, att helt nya möjligheter öppnat sig för denna landsända på grund av den betydelse provinsen har för verksamhet, som baserar sin produktion på importerade råvaror. Tillgången på lämplig industrimark för storföretag inom exempelvis olje— och grovkemikaliebranscherna inom Göteborgsregionen torde vara starkt begränsad. För den framtida utvecklingen av näringsliv och samhäl- len i Uddevalla A-region torde det därför vara berättigat att räkna med en lokalisering av storföretag inom näringar, som kan utnyttja Bohusläns i jämförelse med övriga provinser mycket goda hamnmöjligheter. En invente— ring av områden, som med hänsyn till järnväg och belägenhet vid djupt vatten är lämpliga för företag av denna typ, bör ske. Vid bebyggelseplanering och vid projektering av vägar bör tillses att för industritomtmark lämpliga områden icke onödigtvis spolieras. De samhälleliga investeringarna bör ävenledes iniktas på objekt, som kan underlätta lokaliseringen *av större företag. Det kritiska läge, som kännetecknar vattenförsörjningen i åtskilliga bohuslänska samhällen, kräver en fortlöpande aktualisering av uppgifterna om vattentillgångarna. Med hänsyn till det mycket stora behov av industri- råvatten, som kan komma att uppstå i en del industriorter, är nya, mera omfattande undersökningar av vattentillgångarna i dessa orter nödvändiga.

Avvägningen mellan olika samhälleliga investeringar är en svår fråga, vars lösande kräver ett intimt samarbete mellan centrala myndigheter, läns— organ, kommuner och näringsliv. En flerårsplan för investeringar, som har betydelse för näringslivets utveckling, bör därför upprättas av länsorganen under länsstyrelsens ledning. En av de viktigaste förutsättningarna för att en dylik samordning skall komma till stånd är emellertid, att ekonomisk- geografisk sakkunskap anknytes till länsstyrelsens planläggningssektion.

Också avvägningen av investeringarna med hänsyn till olika orter är i

Bohuslän en svårlöst fråga på grund av mångfalden små tätorter utan större livskraft. Härtill kommer att svåra motsättningar mellan olika ortsintres- sen ej sällan fördröjer angelägna investeringar. Med hänsyn till marktill- gång, kommunikationer och hamnmöjligheter är förutsättningarna för in— dustrilokalisering gynnsammast i Stenungsund och Munkedal. I den först- nämnda orten är emellertid den i kommunens ägo befintliga tomtmarken f. n. mycket knapp. En större industrilokalisering i Munkedal skulle få be- tydelse icke enbart för befolkningen i den egna kommunen utan också för invånarna i grannkommunerna Svarteborg, Sörbygden och Stångenäs. För Lysekil har kommunikationernas nuvarande utformning med den långa omvägen över Munkedal hittills varit ett svårt handikapp för industrilokali- seringen trots stadens goda hamnmöjligheter. För samhällena på Sotenäs utgör också de långa transportvägarna ett hinder, vartill kommer avsakna- den av järnvägsförbindelse, som dock med bilismens utveckling och upp- rustningen av vägväsendet kan få mindre betydelse.

I området norr om Munkedal är Strömstad den enda tätort, som med hänsyn till marktillgång och servicemöjligheter kan anses lämplig för loka- lisering av större företag. En sammanläggning av Strömstad med de båda grannkommunerna skulle underlätta de investeringar, som är nödvändiga för att göra bygden mera attraktiv ur lokaliseringssynpunkt. Även inom stora delar av A-regionen i övrigt är en ny kommunindelning nödvändig med hänsyn till att flertalet kommuner saknar naturligt centrum. Vidare bör beaktas att det bland A-regionens landskommuner endast är Tjörns och Stenungsunds kommuner, som har ett tillräckligt befolkningsunderlag för enhetsskolans högstadium. Som C—centra i området mellan Uddevalla och Strömstad har utredningen klassificerat tätorterna Tanumshede, Dingle, Gravarne och Munkedal. Av dessa är de två förstnämnda tämligen små orter, som dock i jämförelse med övriga orter i kringliggande bygd får anses ha de bästa förutsättningarna för en fortsatt utveckling.

Under hänvisning till den redogörelse, som lämnats om förhållandena inom olika regioner i undersökningsområdet, får utredningen slutligen för- orda följande åtgärder.

Stenungsunds B-region Skärhamn är den bäst utbyggda tätorten på Tjörn. En centralisering av de samhälleliga serviceanläggningarna till denna ort bör därför eftersträ- vas. På grund av den betydelse som hamnen i Skärhamn har för såväl detta samhälle som för den mindre fraktfarten i denna del av Bohuslän, bör en ombyggnad av hamnen snarast komma till stånd.

Med hänsyn till den expansion, som kan väntas i Stenungsund, bör det uppdragas åt vägmyndigheterna att vid planerandet av motorvägen Kung- älv—Uddevalla undersöka möjligheterna att genom flyttning av vägens sträckning längre österut begränsa ingreppen i samhällets bebyggelse.

Uddevalla B-region

På grund av Uddevallavarvets starka dominans i stadens och regionens nä- ringsliv är det av stor vikt, att en utveckling mot ett mer differentierat näringsliv underlättas. Kommunala förvärv av tomtmark i stadens om- land för att förbättra tillgången på industritomtmark med hamnmöjlighet är nödvändiga. En planering syftande till en samordning av den samhäl- leliga investeringsverksamheten i Uddevalla stad och övriga kommuner i Uddevalla C-region bör komma till stånd. Största möjliga hänsyn bör tagas till bebyggelsemöjligheterna och samhällsplaneringen i Ljungskile vid pro- jekteringen av motorvägen Kungälv—Uddevalla.

Lysekils B-region

Möjligheterna att få till stånd en utbyggnad av näringslivet i Lysekils B-region är i avgörande grad beroende av kommunikationsväsendets utveck- ling i regionen. Ett hinder för denna utveckling utgör de betydande kost- nader, som nödvändiga brobyggnader kommer att kräva. På grund av den med hänsyn till investeringsbehovet knappa medelstilldelningen inom väg- väsendet torde endast en av de föreslagna broarna i regionen komma till stånd under 1960—talet. Vägmyndigheterna har meddelat, att bron vid Käll- viken får anses som det viktigaste investeringsobjektet bland framförda önskemål om brobyggnader. Huruvida färjförbindelse mellan Lysekil och Skaftön med tillkomsten av bro vid Källviken och Nötesund (Uddevalla B-region) kommer att upprättas, är emellertid ovisst och synes vara helt beroende av kommunala initiativ. För att en sådan färjförbindelse skulle kunna upprätthållas, torde ett avgiftssystem, som kan begränsa trafikan- svällningen under turistsäsongen till förmån för nyttotrafiken, bli nöd- vändigt.

Med hänsyn till den betydelse för industrilokaliseringen, som de omfat- tande markområdena vid Fiskebäck i Lysekil kan komma att få, år det angeläget, att sådana arbeten, som kan underlätta Fiskebäckområdets ex- ploatering, såsom vatten- och avloppsledningsarbeten och anläggandet av urfartsvägar till området, kommer till utförande.

På västra Orust bör frågor rörande anläggandet av vägar och hamnar samt skolfrågor lösas så, att denna del av ön erhåller ett naturligt cent- rum. På grund av sina serviceanordningar och industriella anläggningar får Ellös anses ha de bästa möjligheterna att utvecklas till centralort för större delen av ön med kringliggande skärgård.

Med hänsyn till kommunikationerna med samhällena i Gravarneregio- nen bör vägen Brygge—Dingle färdigställas samt en ny genomfartsled i Gravarne anläggas.

Strömstads B-region

Ordnandet av Strömstads och Skees vattenförsörjning samt upprustning av vägförbindelserna med Dalsland och ombyggnad av vägen Loviseholm—— Steneby i Dalsland tillhör de betydelsefullaste samhälleliga investerings- objekten i regionen. En ombyggnad av riksvägen mellan Vik och Norrhede utanför Strömstad bör vidare snarast komma till stånd med hänsyn till den tunga trafiken till och från Norge. Pir för fiskebåtar bör anläggas i Ström- stads hamn. Utbyggnaden i övrigt i denna hamn bör tills vidare i första hand taga sikte på turismens behov.

I Tjärnö kommun bör fiskebryggor anläggas på Nordkoster och Rossö samt fritidsområden för turismen iordningställas på den sistnämnda ön och Saltö.

Särskilda utredningar

I.

Undersökning av sysselsättningsförhållandena inom det bohuslänska jordbruket år 1955

På framställning av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län utförde Sta- tistiska centralbyråns utredningsinstitut i november 1955 en undersökning av sysselsättningen inom det bohuslänska jordbruket avseende tiden 1 november 1954—31 oktober 1955. Undersökningen grundade sig på interv- juer, som utfördes av centralbyråns lokalombud i västra Sverige. Agr. lic. Frank Petrini, Jordbrukets utredningsinstitut, anlitades som särskild ut- redningsman för undersökningen. Denne har svarat för allt arbete, som sammanhänger med insamlingsarbetets organisation, såsom uttagande av stickprov, fastställande av bearbetningsplan, utformning av frågeformu- lär, instruktion av lokalombuden och utförande av medelfelsberäkningar. Den statistiska bearbetningen av det inkomna materialet har åvilat byråsek- reterare Harry Sundberg, arbetsmarknadsstyrelsen.

Undersökningens syfte

Syftet med undersökningen har varit 1) att mäta arbetskraftsinsatsen i det bohuslänska jordbruket med sär- skild redovisning på de tre områdena skogsbygden, jordbruks- och kust- bygden samt Orust och Tjörn, 2) att mäta den bohuslänska jordbruksbefolkningens arbetskraftsinsats utanför jordbruket, 3) att mäta det potentiella utbudet av arbetskraft från jordbruksbefolk- ningens sida.

Områdesindelning Enligt Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap kan man ur jord- brukssynpunkt indela det bohuslänska landskapet i fem områden: Tjörn, Orust, kustlandet, mellanbygden och inlandet. Landarealen inom de fem områdena fördelar sig procentuellt på följande sätt.

Betesmark

Område Åker (ej p å åker) Skogsmark Övrig mark

Tjörn ........................... 19,1 15,0 57,7 Orust ........................... 20,4 22,6 52,3 Kustlandet ...................... 20,4 17,6 57,0 Mellanbygden .................... 21,7 33,7 39,3 Inlandet ........................ 14,3 47,4 ' 34,9

Skogsmarken har den största utbredningen i inlandet, medan berg och impediment (»övrig mark») upptar mer än halva landarealen i kustlandet och på öarna Orust och Tjörn. Mellanbygden, som i högre grad än övriga områden har karaktär av jordbruksbygd, kan uppvisa den största åker- arealen i medeltal ha per brukningsenhet (9,4 ha), medan Tjörn har den lägsta medelarealen (3,6 ha). På Orust uppgår medelarealen till 4,9 ha, i kustlandet till 6,4 och i inlandet till 7,1 ha. På Orust och Tjörn intar åker- bruket trots de omfattande kalmarkerna en dominerande ställning i de båda öarnas näringsliv. Bördig jordmån och milt klimat utgör den främsta orsaken härtill.

Av kostnadsskäl begränsades områdesindelningen för sysselsättnings- undersökningen till tre områden, varvid Orust och Tjörn sammanslogs till ett område liksom också mellanbygden och kustlandet. (Se kartan på s. 254). Vidare undantogs städer och kommuner tillhörande Göteborgsregionen1 från undersökningen. De tre områdena omfattar följande storkommuner och socknar.

Skogsbygden. Storkommunerna Vette, Bullaren, Sörbygden, Lane-Ryr, Forshälla och Inlands Torpe samt följande s0cknar: Lur (_del av Tanums storkommun) Grinneröd (del av Ljungskile storkommun) och Ucklum (del av Stenungsunds storkommun).

Orust och Tjörn. Storkommunerna Morlanda, Tegneby, Myckleby och Tjörn.

Jordbruks- och kustbygden. Storkommunerna Tjärnö Tanum (med un- dantag av Lurs socken), Kville, Tossene, Södra Sotenäs, Smögen, Svarte- borg, Stångenäs, Skredsvik, Skaftö, Ljungskile (med undantag av Grinne- röds socken), Stenungsund (med undantag av Ucklums socken) och Rome- landa samt städerna Uddevalla, Lysekil och Strömstad.

Denna områdesindelning innebär, förutom vad som tidigare sagts om kommunerna i Göteborgsregionen, att till inlandet hörande kommuner, med undantag av Romelanda socken i Romelanda storkommun, Spekeröds socken i Stenungsunds storkommun samt Resteröds och Ljungs socknar i Ljungskile storkommun, förts till skogsbygden tillsammans med Skee och Näsinge socknar i Vette storkommun, vilka räknas till inlandet. Områdes-

1 Göteborgsregionen omfattar i Göteborgs och Bohus län — förutom städer och kommuner söder om Nordre älv — Kungälvs och Marstrands städer samt-Hermansby och Ytterby kom— muner.

smömxsr

äe

Skogsbyg den

Jordbruk-och kustbygden

// Orusl' och Döm

Göfebargsrey/bnen

L å'nsgräns

Områdesgråns

Shi-kommungräns

& ALLA

LVSEKI

MARSTRAN .. * KUNGALV

07

&

För spridning godkänd i %0 rikets allmänna kartverk den 23 mai 1960.

indelningen skedde i samråd med hushållningssällskapet och lantbruks— nämnden i Göteborgs och Bohus län. Ur sysselsättningssynpunkt är såväl skogsbygden som jordbruks- och kustbygden heterogent sammansatta om- råden. Lane-Ryr och Forshälla i skogsbygden och Skredsvik i jordbruks- och kustbygden gränsar sålunda till Uddevalla, där arbetstillgången är mycket god och sysselsättningsmöjligheterna mångskiftande. I de nordligare delar- na av landskapet däremot är näringslivet ensidigt sammansatt och syssel- sättningsmöjligheterna otillräckliga, särskilt för den manliga befolkningen. En betydligt mera likartad struktur har näringslivet i området Orust och Tjörn, även om fiskelägesbygden på de båda öarna och i skärgården kring dem uppvisar vissa olikheter.

En gruppering av brukningsenheterna efter åkerarealens storlek ger en— ligt 1951 års jordbruksräkning följande resultat.

Tabell ]

Åkerareal

Område 2—5 ha 5—10 ha 10—20 ha Över 20 ha

Ant. % Ant. % Ant. % Ant. %

Skogsbygden .................. 721 27,8 1 080 41,7 664 126 , Orust och Tjörn ............... 833 51,2 634 39,0 139 19 , Jordbruks- och kustbygden ...... 905 28,9 1 134 36,2 845 246 ,

Någon större skillnad framträder ej vid jämförelse mellan å ena sidan skogsbygden och å andra sidan jordbruks- och kustbygden. Att olikhe- terna ej är mera framträdande beror på att brukningsenheterna i kust— bygden i allmänhet är mindre än i den egentliga jordbruksbygden (mellan- bygden). Dessutom omfattar skogsbygden en del jordbruksbygd bl. a. i Vette, som visar stora likheter med mellanbygden. — Den mest utpräglade småbruksbygden finner man på Orust och Tjörn, där mer än hälften av brukningsenheterna över 2 ha tillhör den minsta storleksgruppen.

Undersökningens omfattning Undersökningen omfattade samtliga brukningsenheter mellan 2 och 20 ha i Bohuslän mel undantag av den del av landskapet, som tillhör Göteborgs— regionen samt städerna Marstrand och Kungälv jämte Hermansby och Ytterby kommuner. Som tidigare nämnts företogs intervjuundersökningen som stickprovsundersökning. Då jämförelsen mellan de tre tidigare nämnda områdena var av väsentlig betydelse, uttogs ungefär lika många intervju- personer i varje område. Ur RLFzs jordbruksregister i Stockholm uttogs därför i skogsbygden var tolfte, i området Orust—Tjörn var åttonde och i jordbruks- och kustbygden var sextonde brukningsenhet. Totalt eftersträ— vades intervjuer hos ca 200 hushåll i varje område. En närmare redogö-

relse om intervjuundersökningens uppläggning och medelfelsberäkningar lämnas av Petrini i den stencilerade upplagan.

Enligt den för intervjuundersökningen uppgjorda planen skulle under- sökningen omfatta ca 200 brukningsenheter i varje område. 587 gårdar blev uttagna ur RLFzs jordbruksregister, men vid kontroll visade det sig, att 51 av dessa gårdar icke utgjorde självständiga brukningsenheter och därför måste uteslutas från undersökningen. På en gård vägrades intervju, varför samplingen kom att begränsas till 536 brukningsenheter. På de uttagna gårdarna intervjuades alla personer över 15 år, som tillhörde brukarens hushåll.

Antalet intervjuade personer (intervjupersoner) framgår av nedanstående sammanställning.

Tabell 2

Manl. Område Brukare fam.- medl.

Kv. fam.-

medl. Kv. anst.

Skogsbygden ............. 70 185 Orust och Tjörn .......... 75 178 Jordbruks- och kustbygden 85 167

Summa 230 530

Vad undersökningen visat Förekomst av specialodling. Specialodlingarna i Bohuslän är till väsentlig del koncentrerade till Orust och Tjörn. Enligt föreliggande intervjuunder- sökning skulle på dessa öar ca 400 brukare, eller ca 30 % av bruknings- enheterna inom storleksgruppen 2—20 ha, ägna sig åt specialodlingar, me- dan sådana odlingar endast skulle förekomma på ett 60-tal gårdar i skogs— bygden och på ett 100-tal gårdar i jordbruks- och kustbygden. De fältodlade grönsakerna, vilka främst avsätts vid Skandiakonservs fabrik i Ellös på Orust, utgör de viktigaste produkterna på Specialodlingarna. Särskilt på Tjörn anses betingelserna för grönsaks- och bärodlingar vara mycket gynn- samma liksom också odlingen av tidig potatis.

Husdjursskötsel. Av de i samband med undersökningen inhämtade upp- gifterna om antalet nötkreatur framgår, att kreaturslös drift endast före- kommer på 3 % av gårdarna i undersökningsområdet. Den kreaturslösa driftens ringa utbredning får anses sammanhänga med det bohuslänska jordbrukets struktur. Följderna av den sönderbrutna topografin har tidigare berörts. Härtill kommer vissa klimatologiska hinder för en långt driven vegetabilisk produktion, såsom riklig nederbörd under skördetiden. Näm- nas bör här, att oljeväxtodlingar förekommer endast i ringa utsträckning i Bohuslän. Husdjursskötseln anses alltjämt som den viktigaste förutsätt— ningen för att jordbruk skall kunna drivas. Kreaturslös drift synes främst

förekomma på gårdar, där brukaren har sin väsentliga inkomst från andra näringar än jordbruket och där lantbruket därför drives extensivt. Den pro- .centuella fördelningen av brukningsenheterna efter antalet kor skulle en- ligt undersökningen se ut på följande sätt.

Tabell 3 Kreaturslösa 11 kor eller Område jordbruk 1—05 kor G_ÄO kor flera Summa % A. A. % A= Skogsbygden ....... 4 44 46 6 100 Orust och Tjörn. . . . 2 62 31 5 100 Jordbruks- och kust- bygden .......... 4 46 40 10 100 Hela området 3 51 39 7 100

Skillnaden mellan jordbruks- och kustbygden och skogsbygden är täm— ligen ringa, men förmodligen skulle större avvikelser ha framträtt, om jäm- förelse hade kunnat göras mellan skogsbygden och den egentliga jordbruks- bygden. På Orust och Tjörn, där jordbruken inom storleksgruppen 2—5 ha dominerar, är också besättningarna i den minsta storleksgruppen talrikast.

Biinkomster på egendomen. Med hänsyn till den stora omfattning, som sommargäströrelsen har på många orter i Bohuslän, tillfrågades intervju— personerna om inkomst erhållits från rumsuthyrning, servering eller lik- nande rörelse. Även frågor om förekomsten av andra intäkter på egendo- men, än som sammanhänger med driften inom jord- och skogsbruk, exem- pelvis försäljning av trädgårdsprodukter, hemslöjdsalster o. dyl., ställdes. J a-svaren fördelade sig på följande sätt.

Jordbruks— och kustbyg- den

Brukare ............. Manl. familjemedl.. . . . Kv. » . . .

9 1 1

Tabell 4 Rumsuthyming, . Område matservering eller biigk/öhgieslter liknande biinkomst % % Skogsbygden Brukare ............. 4 5 Manl. familjemedl. . . . . — 9 Kv. » . . . 7 7 Orust och Tjärn Brukare .............. 11 7 Manl. familjemedl. . . . . -—-— 5 Kv. » 3 3

Undersökningen visar, att en tämligen ringa del av jordbruksbefolkningen har biinkomster på gården. Sommargäströrelsen i Bohuslän är ju fram— förallt koncentrerad till fiskelägesbygden, där jordbruket på grund av de dominerande impedimenten har ringa eller ingen betydelse. Även övriga biinkomster synes spela en föga framträdande roll.

Arbetskraftsförhållanden. Det grundval av samplingen skattade antalet brukare på brukningsenheter med arealer mellan 2—20 ha inom under- sökningsområdet uppgick till 6 600, varav 380 eller nära 6 % var kvinnor. De manliga familjemedlemmarna utgjorde 2 800 och de kvinnliga familje— medlemmarna 6300. Den anställda personalen skulle enligt samplingen ha uppgått till 300 manliga och 150 kvinnliga arbetare.

Arbetsinsatsen på gården. Hur stor del av hushållsmedlemmarna, som deltagit i arbetet på gården, framgår av nedanstående tablå. Uppgifterna avser hela undersökningsområdet.

Tabell 5

Kol. 1. Kol. 2. Kol. 3. Deltagit i Ej deltagit i Arbetat i arbetet på arbetet på hush. hela

gården gården perioden

0

Å) % %

Brukare .............. 96 3 Man]. familjemedl. . . . . 83 17 Kv. » . . . . 72 10 Manl. anställda ....... 96 4 Kvinnl. anställda ..... 70 12

Under kol. 1 har redovisats alla intervjupersoner, som under minst 14 dagar i en följd eller under minst 30 dagar under ett år deltagit i arbetet på gården.

Kvinnornas sysselsättning i hushållsarbete. En riksomfattande under- sökning av sysselsättningen inom jordbruket, utförd år 1950 av Industriens utredningsinstitut och RLFl, visade att hustrurna och de kvinnliga bru- karna utgjorde drygt 70 % av samtliga kvinnliga familjemedlemmar inom jordbruket. 96 % av hustrurna och de kvinnliga brukarna och 90 % av de övriga kvinnliga familjemedlemmarna deltog i hushållsarbete. De, vars tid delades mellan hushållsarbete och andra sysselsättningar, var talrikast förekommande på de mindre brukningsenheterna. Till föreliggande under- sökning har uppgifter om hushållsarbetets andel av den totala arbetsin- satsen däremot icke begärts. De frågor, som ställdes om hushållsarbetet, redovisas i tabell 6, där svarens procentuella fördelning har angivits.

1 Befolkningsutvecklingen och arbetskraftsförsörjningen» av Erik Höök, IUI, Stockholm 1952.

adm-_. n-

.;

Har Ni arbetet i hushållet under perioden? Hela undersökningsområdet Svar Kv. brukare Kv. familjemedl. Kv. anställda % % % Ja .................................. 18,8 18,3 23,5 Ja, delvis ........................... 78,1 77,0 70,6 Nej ................................ 3,1 4,7 5,9 Summa 100,0 100,0 100,0

De kvinnliga brukarna och de övriga kvinnliga familjemedlemmarna synes deltaga i ungefär samma utsträckning i hushållsarbetet, medan den anställda arbetskraften i något högre grad än de förstnämnda kategorierna synes vara anlitad för uppgifter i hushållet. Vid fördelning av ja-svaren efter storleksgrupper blir resultatet följande.

2—5 ha 5—10 ha 10—20 ha 17,5 % 15,5 % 25,2 %

Skillnaden mellan de båda minsta storleksgrupperna och storleksgruppen 10—20 ha torde bero på att den kvinnliga arbetskraften på brukningsen- heterna under 10 ha i större utsträckning än på de mera bärkraftiga bruk— ningsenheterna måste deltaga i annat arbete än hushållsarbete —— i likhet med vad man konstaterat i den nämnda riksundersökningen.

Brukarnas och de övriga familjemedlemmarnas sysselsättning på egen- domen redovisas i tabell 7. Procenttalen anger det antal, som deltagit i lant- bruksarbete på egendomen med full arbetsdag under hela undersöknings- perioden (kol. 1) resp. del av perioden (kol. II).

Vid jämförelse mellan storleksgrupperna 2—20 ha finner man, att avvikel- serna främst består i att de deltidssysselsatta manliga familjemedlemmar- na utgör en betydligt större procentuell andel i skogsbygden än i de båda andra områdena. Vidare lägger man märke till att de kvinnliga familje- medlemmarna på Orust och Tjörn i mindre utsträckning än i skogsbygden samt jordbruks- och kustbygden arbetar med full arbetsdag på egendomen.

Antalet brukare, som arbetat med full arbetsdag på egendomen under hela perioden, var inom storleksgruppen 2—5 och 5-—10 ha betydligt högre i området Orust och Tjörn än i de andra områdena. Inom den högsta stor- leksgruppen var förhållandet däremot det omvända. Antalet brukare inom storleksgruppen 10—20 ha, som från Orust och Tjörn ingick i samplingen, var emellertid ringa (se även tab. 1). Undersökningsmaterialet måste därför betraktas som osäkert på denna punkt. För de manliga familjemedlemmarna synes arbetsinsatsen på egendomen i betydligt mindre grad påverkas av arealstorleken, medan något samband mellan arbetsinsats och arealstorlek bland de kvinnliga familjemedlemmarna ej alls kan konstateras.

17—004124

Brukare Manl. familjemedl. Kv. familjemedl. Full arbetsdag Full arbetsdag Full arbetsdag

Område under under under under under under hela del av hela del av hela del av perioden perioden perioden perioden perioden perioden Kol. I Kol. II Kol. I Kol. II Kol. I Kol II

% % % % %

Skogsbygden 49 36 25 23 65 32 34 30 89 9 38 23 67 27 30 27

Orust och Tjörn 2— 5 ha ................ 58 36 32 81 19 43 67 33 50 68 29 39

43 38 28 71 22 30 79 19 50 66 26 35

Hela undersökningsområdet 2— 5 ha ................ 52 36 29 5—10 » ................ 72 25 33 10—20 82 17 46

Ungefär en tredjedel av de anställda arbetarna i hela undersökningsom- rådet, som deltagit i jordbruks- och skogsarbete på egendomen, hade arbetat med full arbetsdag under hela året. På grund av det ringa antal anställda arbetare, som omfattas av undersökningen, blir en jämförelse mellan olika områden missvisande för denna kategori.

Arbetsinsatsen, uttryckt i medeltal arbetsmånader bland familjemedlem- mar, som endast under del av perioden haft full arbetsdag på egendomen, framgår av tabell 8. Inom parentes har angivits, hur stor procent av samtliga inom varje kategori, som arbetat med full arbetsdag under hela perioden.

Tar man hänsyn både till den arbetsinsats, som gjorts av den manliga arbetskraft, som arbetat med full arbetsdag på egendomen under hela pe— rioden, och av dem som arbetat med full arbetsdag endast under del av perioden, finner man, att denna arbetskraft varit mest bunden av syssel- sättningen på egendomen inom området Orust och Tjörn. För den kvinnliga arbetskraften är skillnaderna alltför små, för att några slutsatser om va- riationer i sysselsättningen skall kunna dragas.

Den anställda personalens arbetsmånader utgjorde bland männen i me- deltal 5,8 och bland kvinnorna 3,1 i hela undersökningsområdet. Endast 14

Område

Manliga familjemedl.

Kvinnliga

Brukare familjemedl.

Skogsbygden

2— 5 ha ........................... 5,3 (46 %) 2,9 (21 %) 4,0 (14 %) 5—10 » ........................... 7,7 (65%) 4,2 (28%) 5,1 (23%) 10—20 » ........................... 9,3 (89 %) 4,8 (35%) 4,0 (17%)

2— 5 ha ........................... 6,3 (56 %) 4,5 (21 %) 3,7 (7 %) 5—10 » ........................... 8,5 (77 %) 6,8 (39 %) 3,7 (10 %) 10—20 » ........................... 9,6 (62 %) 7,0 (40 %) 4,8 (7 %) Jordbruks- och kustbygden

2— 5 ha ........................... 6,9 (39 %) 2,8 (20 %) 3,9 (33 %) 5—10 » ........................... 8,3 (65 %) 6,9 (26 %) 4,4 (23 %) 10—20 » ........................... 7,6 (78 %) 5,8 (40 %) 5,0 (26 %)

manliga och 4 kvinnliga anställda berördes av undersökningen, varför mate- rialet måste betraktas som mycket osäkert.

Deltidssysselsättning på egendomen. I nedanstående sammanställning re- dovisas med procenttal hur stor del av dem, som deltagit i arbetet på egen- domen, som någon gång under perioden arbetat endast del av dag (1—3 timmar) på densamma. Dessutom anges medeltalet månader, under vilka denna kategori haft deltidssysselsättning.

Tabell 9 Brukart Manl. familjemedl. Kv. familjemedl. Antal som Antal som Antal som område någon gåt"; Medeltal någon gällg Medeltal någon gå'Tg Medeltal under perlo- månader under perio- månader under perlo- månader den arbetat den arbetat ( den arbetat påegendomen påegendomen påegendomen skogsbygden 2— 5 ha .......... 38 7,2 70 4,5 73 8,7 5—10 » .......... 19 5,7 30 5,8 63 9,5 10—20 » .......... 6 6,3 38 2,1 71 8,1 Orust och Tjörn 2— 5 ha .......... 31 6,4 50 8,3 74 11,0 5—10 » .......... 10 5,5 29 6,4 76 7,6 10—20 » .......... 13 3,0 30 11,0 56 6,8

Jardbruks- och skogs- bygden

Hela undersöknings- området

Inom arealstorleksgruppen 2—5 ha finner man, att 30—40 % av brukarna under mer än halva året hade arbetat högst 3 timmar med jordbruks- och skogsarbete på egendomen. Deltidssysselsättningen för brukarna minskar avsevärt i omfattning vid stigande arealer, medan deltidssysselsättningen bland de övriga familjemedlemmarna varierar mera oregelbundet.

Av intervjupersonerna bland den anställda arbetskraften (24 män och 17 kvinnor) hade 3 manliga och 10 kvinnliga arbetare någon gång under pe- rioden varit sysselsatta på egendomen endast del av dag.

Sysselsättningen utom egendomen. Enligt de erhållna uppgifterna om sysselsättningen utom egendomen skulle nära en tredjedel av den manliga arbetskraften inom det bohuslänska småbruket någon gång under året vara sysselsatt utom egendomen. På gårdar inom storleksgruppen 2—5 ha skulle bortåt hälften och inom storleksgruppen 5—10 ha ca en fjärdedel av den manliga arbetskraften under längre eller kortare tid vara sysselsatt utom egendomen. Skillnaden mellan sistnämnda grupp och storleksgruppen 10—20 ha är däremot ringa. I tabell 10 redovisas procenttalen för den del av arbetsstyrkan, som haft arbete utom egendomen. För jämförelse medtages motsvarande uppgifter, hämtade ur den på s. 258 omnämnda riksomfattande sysselsättningsundersökningen.

Tabell 10. Antalet sysselsatta utom egendomen i procent av dem som deltagit i arbetet på egendomen

Hela riket Bohuslän (IUI's undersök_ (Stat. centralbyråns

Storleksgrupp ning år 1950) underlsgägijng år 0 Å %

2— 5 ha ............ 49,0 45,8 5—10 » ............ 27,8 24,4 10—20 » ............ 16,0 22,4

Att döma av dessa siffror skulle sysselsättningen inom de båda minsta storleksgrupperna ligga på en något lägre nivå i Bohuslän (: undersök- ningsområdet) än i riket i övrigt, medan förhållandet skulle vara omvänt inom storleksgruppen 10—20 ha. Hur läget är inom de olika områdena i Bohuslän framgår av sammanställningen på s. 263. Till skillnad från tabell 10 har i tabell 11 antalet förvärvsarbetande utom egendomen satts i förhål- lande till hela antalet personer i resp. grupp och ej till det antal, som delta- git i arbetet på egendomen.

Skillnaden mellan kol. I och kol. II utgör den del av arbetskraften, som endast har deltidsarbete utom egendomen. Vid jämförelse mellan de olika områdena finner man, att procenten sysselsatta utom egendomen inom stor- leksgrupperna 2—5 och 5—10 ha var lägst på Orust och Tjörn. Orsaken härtill kan vara, att jordbruket på dessa öar på grund av Specialodlingarna

Tabell 11. Antal personer (brukare och familjemedlemmar1 ), som under året haft för- värvsarbete utanför egendomen, i procent av samtliga inom resp. grupp

(Kol. I = samtliga personer, som arbetat utom egendomen. Kol. II = samtliga personer, som arbetat utom egendomen med full arbetsdag.)

Brukare Manl. familjemedl. Kv. familjemedl. område Kol. I Kol. n Kol. 1 Kol. 11 Kol. 1 Kol. 11 % % % % % % Skogsbygden 2— 5 ha ...................... 36 32 83 74 10 8 5—10 » ...................... 20 20 47 47 13 13 10—20 » .......... _ ............ 4 4 53 47 10 6 Orust och Tjörn 2— 5 ha ...................... 32 21 68 66 9 6 5—10 » ...................... 10 7 32 23 14 14 10—20 » ...................... 31 19 50 42 6 6 Jordbruks- och kustbygden 2— 5 ha ...................... 33 25 76 60 10 7 5—10 » ...................... 17 12 55 47 16 14 10—20 » ...................... 19 13 36 32 12 14 Hela undersökningsområdet 2— 5 ha ...................... 33 25 75 66 10 7 5—10 » ...................... 17 13 49 41 14 13 10—20 » ...................... 14 10 45 39 11 9

1 Uppgifter om den anställda arbetskraften lämnas på s. 265.

tar i anspråk mera arbetskraft än fastlandsjordarna. Vidare får också de mindre goda kommunikationerna med fastlandet anses hämma invånarnas möjligheter att utnyttja arbetstillfällena på fastlandet. Med igångsättandet av de stora anläggningsarbetena i Stenungsund och tillkomsten av ång- kraftverket där torde sysselsättningsmöjligheterna för befolkningen i om- rådet komma att förbättras avsevärt.

Enligt den tidigare nämnda riksundersökningen var två tredjedelar av de kvinnliga familjemedlemmarna hustrur till brukare. Möjligheterna att taga arbete utom egendomen är av naturliga skäl starkt begränsade för lantbrukarhustrurna. Procenttalet för de utom egendomen sysselsatta är också avsevärt lägre för kvinnorna än för männen. Något samband mellan gårdens arealstorlek och sysselsättningen på egendomen kan ej konstateras. Detta sammanhänger givetvis med att det är hushållsarbetets omfattning och ej lantbruksarbetet, som är avgörande för de kvinnliga familjemedlem- marnas bisysselsättning utom egendomen.

De ojämnheter i sysselsättningen, som här påvisats, finner man också i uppgifterna om den tid sysselsättningen utom egendomen i genomsnitt tagit i anspråk och som redovisas i tabell 12. Antalet månader med full arbetsdag har där fördelats på samtliga personer inom varje kategori. För hela undersökningsområdet har på rad 11 antalet månader dividerats med

antalet personer, som arbetat med full arbetsdag utom egendomen någon gång under perioden.

Tabell 12. Det genomsnittliga antalet månader med hel arbetsdag utom egendomen per person och år

2—5 ha 5—10 ha 10—20 ha

Område Manl. Kv. Manl. Kv. Manl. Kv.

1132; fam.- fam.- E:; fam.— fam.— 13211; fam.- tam.-

medl. medl. medl. medl. ' medl. medl.

Skogsbygden ............ 2,1 6,2 0,6 0,9 3,2 0,9 . 0,2 2,3 1,4 Orust och Tjörn ......... 1,4 5,6 0,5 0,2 1,6 1,0 0,4 2,3 0,7 Jordbruks- och kustbygden 1,2 5,0 0,7 0,7 3,0 0 9 0,4 2,7 0,5 Hela undersökningsom-

rådet I ............... 1,5 5,6 0,6 0,6 2,7 0,9 0,3 2,5 0,6 Dzo II ............... 5,3 8,5 8,2 3,7 6,2 6,9 2,7 6,3 6,2

Både brukarna och de manliga familjemedlemmarna har det högsta ge- nomsnittstalet för arbetad tid utom egendomen inom den lägsta storleks- gruppen. Skillnaden mellan storleksgrupperna 2—5 ha och 5—10 ha är mer markant än mellan sistnämnda grupp och storleksgruppen 10—20 ha. Vid jämförelse mellan olika områden finner man, att den manliga arbetskraften på brukningsenheterna under 10 ha har det högsta genomsnittstalet i skogs— bygden. Inom storleksgruppen 2—5 ha har denna arbetskraft gjort den lägsta arbetsinsatsen utom egendomen i jordbruks- och kustbygden, medan Orust och Tjörn uppvisar det lägsta genomsnittstalet inom storleksgruppen 5—10 ha.

Av den arbetskraft, som arbetat utom egendomen, hade ungefär hälften av brukarna och icke fullt en tredjedel av de manliga familjemedlemmarna någon gång under perioden arbetat endast del av dag utanför egendomen. Av de kvinnliga familjemedlemmarna hade ca fjärdedelen haft deltidsarbete utom. egendomen. Det genomsnittliga antalet månader per person och är med del av arbetsdag utom egendomen redovisas här nedan.

Tabell 13 2—5 ha 5—10 ha 10—20 ha Område Bru- Manl. va. Bru- Manl. Kv. Bru- Manl. Kv. kare fam.- am.- kare fam.- fam.- kare tam.- fam.— medl. medl. medl. meal. medl. medl. Skogsbygden ............ 0,4 0,5 0,2 0,1 0,3 0,0 0,0 0,4 0,1 Orust och Tjörn ......... 1,3 0,5 0,3 0,2 0,5 —— 0,9 1,5 —— Jordbruks- och kustbygden 0,9 0,3 0,2 0,2 1,0 0,2 0,1 0,0 — Hela undersökningsom- I ............... 0 2 7 5

', l l ,,

Deltidsarbetet utom egendomen förekom främst bland brukarna på Orust och Tjörn. Inom detta område svarade brukarna inom storleksgruppen 2—5 ha för nära två tredjedelar av den arbetstid, som åtgått för deltidsarbete utom egendomen bland samtliga brukare. På rad 11 har antalet månader med del- tidsarbete dividerats med antalet personer, som under någon gång av perio- den arbetat del av dag utom egendomen. Därigenom framträder deltidsar- betets omfattning inom den lägsta storleksgruppen ännu tydligare bland brukare och kvinnliga familjemedlemmar.

Av den anställda personal, som omfattades av undersökningen (24 män och 17 kvinnor), hade 9 manliga arbetare haft arbete utom egendomen. Det genomsnittliga antalet månader med full arbetsdag utom egendomen upp- gick för dessa till 4,8. En arbetare hade haft deltidsarbete under tre månader.

De olika näringsgrenarnas betydelse för jordbruksbefolkningens bisyssel- sättning framgår av tabell 14 och 15. I tabell 14 redovisas samtliga intervju- personer på brukningsenheter med 2—20 ha, som haft arbete utom egen- domen. I tabell 15 har en uppdelning på olika kategorier av intervjuper- sonerna skett.

De flesta, som arbetat utom egendomen med hel arbetsdag, har syssel- satts inom egentlig industri och hantverk.

»Övriga näringar», där icke mindre än 40 % av de kvinnliga familjemed— lemmarna med hel arbetsdag varit sysselsatta, rymmer bl. a. näringsgre- narna husligt arbete, förvaltningstjänst och hälso- och sjukvård. För bru- kare, som arbetat med hel arbetsdag utom egendomen, utgjorde skogsbruket den viktigaste bisysselsättningen (28 %), medan de flesta (37 %) manliga

Tabell 14. Den procentuella fördelningen på olika näringsgrenar av personer med för- värvsarbete utom egendomen. Brukningsenheter omfattande 2—20 ha åker

Med hel arbetsdag utom egendomen Med del av arbetsdag utom egendomen Jord- Jord- Skogs— Orust o. bruks- 0. Hela Skogs- Orust o. bruks- 0. Hela bygden Tjörn kust- området bygden Tjörn kust- området bygden bygden Jordbruk ...... 7 3 14 9 21 15 35 25 Skogsbruk ..... 27 7 11 16 29 — 9 11 Fiske ......... 1 4 —— 1 3 — — 1 Hantv. o. egent- lig industri . . 30 25 24 26 7 13 6 8 Byggnadsverk- samhet ...... 11 25 — 9 3 20 3 8 Sjöfart ........ — 2 8 4 — — ——- —- Övrig sam- färdsel ...... 5 10 8 8 10 24 21 19 Varuhandel. . . . 3 5 11 7 10 —— — 3 Hotell- 0. rest.- rörelse ...... 1 1 3 2 3 — — 1 Övriga näringar 15 18 21 18 14 28 26 24

Tabell 15. Den procentuella fördelningen av personer med förvärvsarbete utom egen- domen. Fördelning på brukare, manliga och kvinnliga familjemedlemmar

Brukare Manl. familjemedl. Kv. familjemedl.

Med hel Med del Med hel Med del Med hel Med del arb.dag av arb.- arb.dag av arb.- arb.dag av arb.-

utom dag utom utom dag utom utom dag utom egend. egend. egend. egend. egend. egend.

Näringsgren

Jordbruk ................. 10 21 Skogsbruk ................ 28 11 Fiske .................... 2 2 Hantv. o. egentl. industri . . 22 17 Byggnadsverksamhet ...... 15 13 Sjöfart ................... 2 — Övrig samfärdsel .......... 5 17 Varuhandel ............... 3 -— Hotell 0. restaurangrörelse. 1 — Övr. näringar ............ 12 19

Summa 100 | 100

lägltoto lloolll

>.; aommqum

& GOO—Flo ).: HOOMU'

: I O?

OH M M

Ooh OH

100

familjemedlemmar, som tillhörde denna kategori, arbetade inom hantverk och egentlig industri.

Byggnadsverksamheten spelar en icke obetydlig roll för bisysselsättningen. 15 % av männen hade sålunda arbetat inom denna näringsgren. Jämför man förhållandena inom olika områden, finner man, att antalet sysselsatta inom skogsbruk och byggnadsverksamhet varierar mest. På Orust och Tjörn sysselsattes sålunda inom byggnadsverksamheten en fjärdedel av dem, som arbetade utom egendomen med full arbetsdag, medan ingen intervjuperson i jordbruks- och kustbygden hade arbetat inom denna näring.

För den manliga arbetskraft, som enbart haft deltidsarbete utom egen- domen, har jordbruk och övrig samfärdsel givit de flesta arbetstillfällena.

Fiske, sjöfart samt hotell- och restaurangrörelse synes spela en tämligen blygsam roll för jordbruksbefolkningens sysselsättning. Varuhandeln där- emot förefaller för de kvinnliga familjemedlemmarna ha nästan lika stor betydelse som egentlig industri och hantverk, vilken näringsgren hade syssel- satt ca en fjärdedel av kvinnorna med full arbetsdag utom egendomen.

Bisysselsättningens betydelse för jordbruksbefolkningen. Till de intervju- personer, som arbetat helt eller delvis utanför gården, ställdes följande frågor:

1) Är Er sysselsättning utanför jordbruket varaktig eller tillfällig? 2) Ungefär hur stor del av Era inkomster kommer från arbetet utanför gården? 3) Anser Ni, att Ni får bättre inkomster genom att arbeta både på gården och på annat håll, som Ni alltså gör nu, än genom att arbeta helt utanför gården? Medför arbetet utanför gården, att arbetsdagen överstiger 8 timmar?

Svaren på frågan om bisysselsättningens varaktighet fördelade sig pro- centuellt på följande sätt:

Tabell 16

Bisysselsättningens varaktighet

Manliga Kvinnliga

Brukare familjemedl. familjemedl.

- Skagsbygden

Varaktig ............................ 66 72 Tillfällig ............................ 34 28 Vet ej .............................. — —

100 100

Orust och Tjörn Varaktig ............................ 76 78 Tillfällig ............................ 24 22 Vet ej .............................. -—- -

Jordbruks- och kustbygden

Varaktig ............................ Tillfällig ............................ Vet ej ..............................

Hela undersökningsområdet Varaktig ............................ 53 67 64 Tillfällig ............................ 45 33 36 Vet ej .............................. 2 —- -—

1 00 100 100

Undersökningen visar sålunda, att för över drygt hälften av brukarna och två tredjedelar av de manliga familjemedlemmarna var sysselsättningen utom egendomen av varaktig art. Högre procenttal än männen finner man för de varaktigt sysselsatta kvinnorna i både skogsbygden och på Orust och Tjörn, men procenttalet för hela undersökningsområdet blir för dessa kvinnor ändock lägre än för männen på grund av de osäkra sysselsätt- ningsförhållandena i jordbruks- och kustbygden. För alla tre kategorierna uppvisar omrädet Orust och Tjörn den stabilaste sysselsättningen.

Den procentuella fördelningen av svaren på frågan hur stor del av in- komsten, som kom från arbete utom egendomen, redovisas i tabell 17.

Icke mindre än två tredjedelar av de manliga och tre fjärdedelar av de kvinnliga familjemedlemmarna med arbete utom egendomen uppgav, att deras bisysselsättning under de senaste tolv månaderna givit dem en arbets— förtjänst, som uppgått till minst 76 % av hela deras inkomst. För brukarna hade förtjänsten på arbetet utom egendomen utgjort en betydligt mindre del av den samlade inkomsten. Brukarna hade emellertid också, som fram- går av tabellerna 12 och 13, haft en avsevärt kortare arbetstid utom egen— domen. Vid jämförelse mellan inkomstförhållandena inom olika områden,

Tabell 17

Inkomst av arbete utom egendomen. Procentuell andel av hela inkomsten

Område

Brukare

Manliga familjemedl.

Kvinnliga familjemedl.

Samtliga kategorier

Skogsbygden

25 % och mindre ................ 26—50 % ....................... 51—76 % ....................... 76 % och mer ................... Vet ej ..........................

Summa

Orust och Tjärn 25 % och mindre ................ 26—50 % ....................... 51—76 % ....................... 76 % och mer ................... Vet ej ..........................

Summa

Jordbruks- och kustbygden 25 % och mindre ................ 26—50 % ....................... 51—76 % ....................... 76 % och mer ................... Vet ej ..........................

Summa

Hela undersökningsområdet

25 % och mindre ................ 26—50 % ....................... 51—76 % ....................... 76 % och mer ................... Vet ej ..........................

Summa

38 20 20 20

2

8 10 10 69

3

20 13 12 52

3

100

100

100

100

finner man, att dessa varit tämligen likartade. För brukarna synes arbets- förtjänsten utom egendomen vara av minst betydelse i jordbruks- och kust— bygden. Tilläggas bör här, att det genomsnittliga antalet månader med full arbetsdag utom egendomen för brukarna varit exakt detsamma (4,6) i de tre områdena.

Tabell 18

Hela undersökningsområdet

[

Anser Ni, att Ni får bättre inkomster genom att ar- beta både på gården och på annat håll, som Ni alltså gör nu, än genom att arbeta helt utanför gården?

Ja %

Nej Vet ej %

Summa

%

Brukare ........................ Manl. familjemedl ................ Kvinnl. familjemedl. .............

62,5 60,7 39,5

14,6 21,4 39,5

! ?

Intervjupersonernas uppfattning om den kombinerade sysselsättningen framgår av tabell 18.

Flertalet av intervj upersonerna med kombinerad sysselsättning ansåg, att bättre inkomster erhålles genom att lantbruksarbetet på gården kombi- neras med sysselsättning utom egendomen än genom heltidssysselsättning utom gården.

Inom de olika områdena var svaren skiftande. I jordbruks- och kust- bygden uppgav sålunda 71 % av de berörda brukarna, att de föredrog lant- bruksarbete i kombination med sysselsättning utom egendomen, medan detta svar endast lämnades av 55 % av berörda brukare på Orust och Tjörn. Av de manliga familjemedlemmarna i jordbruks- och kustbygden svarade icke fullt hälften »ja» mot nära 75 % i skogsbygden. De kvinnliga familje- medlemmarna var däremot lika tveksamma i alla områdena.

Följande antal, uttryckt i procent, uppgav att de uteslutande arbetat utom egendomen.

Tabell 19 % av ant. med Område arbete utom .% av. hela ant. 1nterv1upersoner egendomen Skogsbygden Brukare ................... 5,1 1,0 Manl. familjemedl ........... 11,1 5,7 Kvinnl. familjemedl ......... 20,0 1,1 Orust och Tjörn Brukare ................... _ _ Manl. familjemedl ........... 41,1 20,0 Kvinnl. familjemedl ......... 26,7 2,3 Jordbruks- och kustbygden Brukare ................... 3,1 0,6 Manl. familjemedl ........... 20,5 9,4 Kvinnl. familjemedl ......... 4,7 0,6 Hela undersökningsområdet Brukare ................... 3,3 0,5 Manl. familjemedl ........... 16,0 6,9 Kvinnl. familjemedl ......... 15,7 1,5

På Orust och Tjörn hade var femte person bland de manliga familje- medlemmarna uteslutande varit sysselsatt utom egendomen, i skogsbygden endast var sjuttonde. Vid betraktande av dessa siffror bör man emellertid taga hänsyn till att Orust—Tjörn jämfört med de båda andra bygderna utgör ett tämligen koncentrerat område. Såväl skogsbygden som jordbruks- och kustbygden har en sträckning över hela landskapet, vilket innebär att ar— betsmarknadsförhållandena inom dessa områden kan variera avsevärt. För den manliga befolkningen på Orust finns de bästa sysselsättningsmöj- ligheterna i Uddevalla och Stenungsund. För den kvinnliga befolkningen

är sysselsättningsmöjligheterna inom industrin på öarna avsevärt bättre än för männen på grund av den konservindustri, som finns i Ellös (Orust), på Klädesholmen (Tjörns kommun) m. fl. skärgårdssamhällen. Härtill kom- mer bomullsspinneriet i Henån (östra Orust), som med undantag av arbets- ledarpersonal enbart sysselsätter kvinnlig arbetskraft. Trikåindustrin i Ljungskile och bandtabrikationen i Stenungsund sysselsätter dessutom en hel del kvinnlig arbetskraft, som är bosatt på Orust.

Medför arbetet utanför gården att arbetstiden överstiger åtta timmar per dag? Svaren på denna fråga fördelade sig procentuellt på följande sätt:

Tabell 20

Brukare Manl. familjemedl. Kvinnl. familjemedl.

Område ant. % ant. ant.

Skogsbygden Ja .................... Nej ...................

Orust och Tjörn Ja ..................... Nej ...................

Jordbruks- och kustbygden Ja ..................... Nej ...................

Att döma av dessa svar skulle brukarna på Orust och Tjörn haft svårast att få arbetsdagen att räcka till. Endast en av tillfrågade 31 brukare besva— rade frågan nekande. Brukarna i skogsbygden synes däremot ha haft mera tid till sitt förfogande. För de manliga familjemedlemmarna var situationen ungefär densamma i alla områdena. Även bland dem uppgav de flesta, att arbetet utanför gården orsakade övertidsarbete, medan de kvinnliga familje- medlemmarna varit något mindre arbetsbelastade.

Arbetskraftsbehovets rimlighet. Petrini har på grundval av tidigare ut- förda undersökningar på mindre jordbruk i Älvsborgs och Västmanlands län beräknat arbetskraftsbehovets rimlighet för den manliga arbetskraften. Resultatet av denna beräkning redovisas med procenttal i tabell 21.

Enligt Petrinis beräkningar skulle icke mindre än ca 40 % av den man- liga arbetskraften på Orust och Tjörn vara undersysselsatt. Skillnaden mellan detta område och de båda andra bygderna är betydande. Orsaken till den markanta undersysselsättningen på Orust och Tjörn får anses ha ett direkt samband med den starkt splittrade åkerarealen i denna bygd. På Orust och Tjörn omfattar sålunda 90 % av brukningsenheterna med en åkerareal överstigande 2 ha högst 10 ha, medan motsvarande siffra för skogsbygden är 70 % och för jordbruks— och kustbygden 65 %. De flesta

Arbetskraftsbehovets rimlighet

Helt Möj 1. Under- Över-

rimligt rimligt syssels. Syssels. SlukdOm

Skogsbygden Brukare .................. 49,4 Manl. familjemedl ......... 46,0 Manl. anst.1 .............. 100,0

Orust och Tjörn

Brukare ................. Manl. familjemedl ......... Manl. anst.2 ..............

Jordbruks- och kustbygden

Brukare .................. Manl. familjemedl ......... Manl. anst.a ..............

1 4 intervjupersoner. I 3 . ' 10 »

jordbruken i området Orust och Tjörn under 10 ha finner man dessutom i storleksgruppen 2—5 ha. Den starkt plittrade åkerjorden tvingar till en mycket intensiv drift, om jorden skall kunna ge tillräcklig avkastning. Som tidigare nämnts har också Specialodlingarna den största utbredningen på Orust och Tjörn, där klimat och jordmån skapat gynnsamma betingelser för sådana odlingar. De kommunikationssvårigheter, som hittills i hög grad begränsat befolkningens möjligheter att utnyttja arbetstillfällena på fast- landet, kommer genom tillkomsten av Tjörnförbindelsen att minska avse- värt. En snabbare övergång till andra näringar eller i varje fall en ökad arbetsinsats utom egendomen kan då vara att vänta. Folkminskningen i Tjörns kommun (— 8 % sedan år 1930) har i jämförelse med andra skär- gårdskommuner varit tämligen måttlig. Detta beror emellertid i viss grad på att fiskelägena inom kommunen ökat sin befolkning under de senaste årtiondena.

Det potentiella utbudet av arbetskraft. En skattning på grundval av det antal intervjupersoner, som uppgav sig vara intresserade av ytterligare förvärvsarbete, ger vid handen att inom hela undersökningsområdet ca 1 300 brukare, 700 manliga och nästan lika många kvinnliga familjemedlemmar önskar ytterligare arbetsuppgifter. En uppräkning av antalet intervjuper- soner, som förklarade sig vilja byta yrke, visar, att ca 100 brukare, 180 man- liga och 120 kvinnliga familjemedlemmar i hela undersökningsområdet öns— kar detta.

Hur svaren procentuellt fördelar sig inom olika områden och kategorier framgår av tabell 22.

Tabell "22 Skulle Ni vilja åta Er ytterligare förvärvsarbete? område Brukare Manliga Kvinnliga ] familjemedl. familjemedl.

Skogsbygden Ja .................................. 17,6 30,0 9,2 Nej ................................ 77,0 52,9 82,2 Vet ej .............................. 1,1 7,1 4,3 Vill byta ............................ 2,1 8,6 2,7 Hemhjälp fordras .................... 1,1 — — Ej uppg ............................. 1,1 1,4 1,6

Summa 100,0 100,0 100,0 Orust och Tjörn Ja ................................. 19,7 29,3 8,4 Nej ................................ 79,3 60,0 88,8 Vet ej .............................. 0,5 6,7 1,1 Vill byta ........................... 0,5 4,0 0,6 Hemhjälp fordras .................... — -— 1,1

Summa 100,0 100,0 100,0 Jordbruks- och kustbygden Ja .................................. 21,2 18,8 12,6 Nej ................................. 75,4 65,9 83,2 Vet ej .............................. 1,7 5,9 1,8 Vill byta ............................ 1,1 8,2 1,8 Hemhjälp fordras .................... — — 0,6 Ej uppg ............................. 0,6 1,2 -—

Summa 100,0 100,0 100,0

Skillnaderna mellan områdena är tämligen små. Största avvikelserna fin— ner man bland de manliga familjemedlemmarna. Det relativt sett största arbetskraftsutbudet bland dem uppvisar skogsbygden.

En fördelning av utbudet efter gårdarnas skogsareal ger följande resultat.

Tabell 23 Hela undersöknings- Brukare Manl. familjemedl. Kv. familjemedl. området Ja Vill byta Ja Vill byta Ja Vill byta Skogsareal Ingen skog ............... 20,4 1,5 16,7 13,3 8,3 0,8 1—15 ha ................ 22,6 1,9 30,1 17,6 9,7 1,2 16—50 » ................ 14,9 — 24,4 11,1 8,3 3,3 Över 50 ha ............... 2,9 — 8,3 8,3 3,3 —

Skogsarealer över 50 ha förekommer nästan enbart i skogsbygden. Ut- bud av arbetskraft föreligger även på sådana gårdar, ehuru en markant skillnad framträder vid jämförelse med övriga storleksgrupper. Skogsarealer upp till 15 ha synes däremot ej alls påverka arbetskraftsutbudet.

Bland de intervjupersoner, som uppgav sig vara intresserade av ytter—

ligare förvärvsarbete, skulle ca 75 % av de manliga familjemedlemmarna men endast hälften av brukarna och de kvinnliga familjemedlemmarna kunna arbeta med full arbetsdag under någon gång av året i den önskade sysselsättningen. Härtill kommer att utbudet från de flesta intervjuperso- nerna begränsar sig till en del av året.

Hur den önskade extra arbetstiden, uttryckt i arbetsmånader, fördelar sig bland intervjupersoner, som önskade ytterligare förvärvsarbete, fram— går av tabell 24. Den önskade extra sysselsättningstiden har uppdelats på tvåmånadersperioder och antalet intervjupersoner med önskat ytterligare förvärvsarbete har uttryckts i procent.

Tabell 24 i Hela undersöknings- Högst 2—4 4—6 6—8 8—10 10—12 Summa området 2 mån. mån. mån. mån. mån. män. i Brukare ................ 2,0 28,4 44,1 12,7 5,9 6,9 100,0 ! Manl. familjemedl ....... — 15,1 47,2 7,5 5,7 24,5 100,0 j Kvinnl. familjemedl. . . .. 4,0 6,0 24,0 24,0 4,0 38,0 100,0

Av dem, som önskade ytterligare förvärvsarbete, begränsade betydligt mer än hälften av de manliga familjemedlemmarna och tre fjärdedelar av brukarna sitt utbud till högst sex månader. Störst är utbudet bland de kvinn- liga familjemedlemmarna. Inom denna kategori uppgav nära 40 % av dem, som önskade ytterligare arbete, att de kunde åta sig arbete under minst tio månader. Det genomsnittliga antalet arbetsmånader, som skulle kunna ut- föras i önskat extra förvärvsarbete, framgår av nedanstående tablå.

Tabell 25 Manliga Kvinnliga område BTURare familjemedl. familjemedl. Skogsbygden ........................ 5,9 7,8 9,2 Orust och Tjörn ..................... 4,8 7,5 7,9 Jordbruks- och kustbygden ........... 4,7 7,5 8,0 Hela undersökningsområdet ........... 5,1 7,6 8,4

Inom alla kategorier synes utbudet av arbetskraft vara störst i skogs— bygden. En del av de kommuner, som förts till detta område, ligger i omedel- bar närhet av industriorter med stor efterfrågan på arbetskraft. Så är fallet med Lane—Ryr och Forshälla, som är grannkommuner till Uddevalla, och Inlands-Torpe, som gränsar till Trollhättan och Lilla Edet. Helt annorlunda är läget i norra delen av skogsbygden, som omfattar Vette, Bullarens och Sörbygdens storkommuner och norra delen av Tanums kommun. Arbets- kraftstillgången kan därför antagas vara större i denna del av området, än vad genomsnittstalen visar.

Önskat arbetsområde. Intervjupersonernas önskemål om extra förvärvs- arbete fördelade sig procentuellt på olika näringar på följande sätt:

Tabell 26 Brukare Manliga Kvinnliga Hela undersökningsområdet (, familjemedl. familjemedl. ”' % %

Jordbruk ............................ 1,0 7,6 4,0 Skogsbruk .......................... 11,9 9,4 — Hantverk och egentlig industri ........ 40,6 52,8 51,0 Byggnadsverksamhet ................. 29,7 7,6 —— Landtransport ....................... 2,0 11,3 14,3 Hotell- och restaurangnäring ......... -— — _ Varuhandel ......................... 2,0 1,9 6,2 Övriga näringar ..................... 12,8 9,4 24,5 Summa 100,0 100,0 100,0

Brukarna var, som synes, främst intresserade av arbete inom byggnads- verksamheten. Då det framförallt var brukare, bosatta i området Orust och Tjörn, som önskade byggnadsarbete, torde den livliga byggnadsverksam- heten i Uddevalla och Stenungsund ha påverkat ställningstagandet. I skogs- bygden var intresset för byggnadsarbete betydligt ljummare (16,7 %), ine- dan däremot industriarbetet lockade mer än hälften och skogsarbetet nära en fjärdedel av brukarna. Även i jordbruks- och kustbygden var intresset för industriarbete stort bland brukarna; hälften av dem ville ha sådant arbete, medan en fjärdedel sökte byggnadsarbete.

Av de manliga familjemedlemmarna ville endast en ringa del ha byggnads- arbete. För industriarbete var intresset inom denna kategori störst i jord- bruks- och kustbygden, där 60 % sökte sådant arbete.

Även bland de kvinnliga familjemedlemmarna varierade önskemålen be- tydligt. Inom området Orust och Tjörn ville endast en tredjedel av de för ytterligare förvärvsarbete intresserade kvinnorna ha industriarbete mot två tredjedelar av denna kategori i jordbruks- och kustbygden.

För att pröva hur pass angelägna intervjupersonerna var av ytterligare arbetsuppgifter, uppmanades de personer, som uppgav sig vara intresserade av extraarbete, att till länsstyrelsen sända in anmälningsblankett, vilken överlämnades till dem i samband med intervjun. Portokostnader fick inter— vjupersonen själv bestrida. Endast sjutton skriftliga anmälningar från intervjupersonerna inkom till länsstyrelsen.

Arbetsansökningar som ej lett till resultat. Antalet intervjupersoner, som uppgav, att de under tiden november 1954 till och med oktober 1955 sökt arbete av minst 14 dagars varaktighet vid sidan av de ordinarie arbetsupp- gifterna men inte kunnat få något arbete, redovisas härnedan.

. h_f-...,.

»».wm-w» » .;

: ug—jv—z. — .-

Manliga Kvinnliga område Ellika” familjemedl. familjemedl. Skogsbygden ........................ 1 5 2 Orust och Tjörn ..................... 4 3 2 Jordbruks- och kustbygden ........... 7 1 2 Hela undersökningsområdet ........... 12 9 6 % av hela antalet intervjupersoner ..... 2,1 3,5 1,1

Med arbetsansökan avsågs: 1) ansökan om arbete hos den offentliga arbetsförmedlingen; 2) ansökan Olli arbete genom annons i tidningspressen; 3) muntlig eller skriftlig förfrågan om arbete direkt hos arbetsgivare; 4) förfrågan om arbete genom bekantskapskretsen. De uppgivna orsakerna till att anställning ej erhållits var i tio fall: för hård konkurrens om anställning, i åtta fall: brist på lämpliga arbetstillfällen, i ett fall: bostadssvårighet, i sju fall: övriga hinder såsom olämplig ålder, dåliga kommunikationer.

Med hänsyn till det antal intervjupersoner, som uttalade önskemål om ytterligare sysselsättning, förefaller den aktivitet, som visats för att få Önskat arbete, ha varit tämligen blygsam. Passiviteten torde i någon mån ha sin förklaring i svårigheterna att kombinera sysselsättningen inom jord- bruket med sysselsättning inom andra näringar, varför de flesta förmodligen anser det meningslöst att söka arbete. Brukarnas arbetsansökningar hade till tre fjärdedelar avsett arbete inom byggnadsverksamhet och landtrans- port, medan de manliga familjemedlemmarna främst hade sökt industri- arbete. Av de sex arbetsansökningarna från de kvinnliga familjemedlem- marna avsåg tre arbete inom »övriga näringsgrenar».

I samband härmed bör stenindustrins betydelse för småbruket beröras. Inom kustdistrikten från Stångenäs och norrut har sedan lång tid tillbaka icke så få småbrukare kunnat kombinera sin sysselsättning inom jordbru- ket med arbete inom gatstensindustrin, tack vare de fria arbetsförhål- landen som råder inom denna industri. Stenindustrin har emellertid sedan början av 1930-talet gått mycket starkt tillbaka. Denna tillbakagång har också starkt försämrat småbrukarnas sysselsättningsmöjligheter. Härtill kommer att skogsbruket i kustbygden och i stora delar av jordbruksbygden ännu ej utgör någon binäring av betydelse. Enligt uttalanden från skogs- industrin i länet utnyttjas de arbetstillfällen, som det bohuslänska skogs- bruket redan nu kan erbjuda, mycket ofullständigt. Särskilt gäller detta Orust och södra delen av skogsbygden.

Till alla utom brukarna ställdes frågan, om annat stadigvarande hel- tidsarbete sökts. Denna fråga besvarades jakande av 17 manliga och 7 kvinn-

liga familjemedlemmar samt av en manlig anställd. Deras arbetsansök- ningar fördelade sig på olika näringsgrenar på följande sätt.

Tabell 28

Manliga Kvinnliga Manliga familjemedl. familjemedl. anställda Hantverk och egentlig industri. 7 1 1 Byggnadsverksamhet. . 3 — -— Övrig samfärdsel ..... 3 — —- Varuhandel ........ 1 2 — Övriga näringsgrenar. . . 4 5 —— Summa 18 8 1

Uppgift om orsak varför anställning ej erhållits lämnades av arton in- tervjupersoner. Sju av dessa uppgav, att brist på lämpliga arbeten före- legat. Samma antal angav den hårda konkurrensen om anställningen som orsak, medan två personer sade, att bostadssvårigheter utgjort hinder.

Åldersfördelning. Den kraftiga utflyttning, som skett från stora delar av Bohusläns landsbygd under de senaste årtiondena, har medfört, att de högre åldersgruppernas andel av befolkningen ökat avsevärt. Utflyttningen har emellertid främst drabbat de s. k. stenkommunerna, d. v. s. Stångenäs, Södra Sotenäs, Tossene och Kville i kustbygden samt Vette kommun i skogs- bygden. I jordbruksbygden och på Tjörn har befolkningsminskningen där- emot varit av tämligen begränsad omfattning. På Orust har avfolkningen främst drabbat skärgårdskommunen Morlanda. Med hänsyn till de olik- artade förhållandena inom skilda delar av Bohuslän hade som tidigare an- förts, en uppdelning av jordbruks- och kustbygden i två områden varit önskvärd. Enligt den sammanställning av uppgifter om åldersfördelningen, som finns i bilaga III, skulle antalet brukare över 50 års ålder vara störst i skogsbygden, där dessa utgör 61 % av hela antalet brukare, medan bru- karna på Orust och Tjörn skulle ha den gynnsammaste åldersfördelningen. Jämfört med den kvinnliga arbetskraften uppvisar de manliga familjemed- lemmarna betydligt större avvikelser i åldersfördelningen. För dessa fin- ner man de ogynnsammaste siffrorna i jordbruks- och kustbygden, medan de yngre åldrarna utgör den största procentuella andelen i skogsbygden.

Endast för brukarna kan jämförelsesiffror från 1950 års folkräkning erhållas. Åldersfördelningen bland brukarna, uttryckt i procenttal enligt folk- räkningen och enligt Bohuslänsutredningens undersökning, framgår av tabell 29.

För såväl Bohuslän som hela riket avser siffrorna brukare av gårdar, om— fattande en åkerareal från 2 till 20 ha. Antalet brukare över 50 år utgör en större procentuell andel i Bohuslän än i hela riket. Den skillnad, som fram- träder vid jämförelse med rikssiffrorna, torde emellertid delvis ha utjäm-

Brukarnas åldersfördelning inom storleksgruppen 2—20 ha Åldersgrupper Bohuslän (undersöknings- Hela riket år 1950 området) år 1955 % % 15—19 år ............ —— — 20—34 » ............ 9 11 35—49 » ............ 33 35 50—66 » ............ 47 67—w ............... 11 ] 54 Summa 100 100

nats på grund av den förskjutning mot högre åldrar, som kan antagas ha skett, sedan 1950 års folkräkning företogs.

De tidigare undersökningar, som gjorts om jordbrukets arbetskrafts— förhållanden, har visat, att brukarna på de mindre jordbruken har en högre genomsnittsålder än på de större egendomarna. För att belysa detta presen— teras IUlzs—RLFzs arbetskraftsundersökning år 1950. För de olika bruk- ningsdelarna anges hur stor procent av ägarna (brukarna), som befanns vara under 50 år.

Storleks- Antal brukare grupper under 50 år 2— 5 ha .................. 47,1 % 5— 10 » .................. 51, 9 10— 20 » .................. 56, 7 » 20— 30 » .................. 62,4 » 30— 50 » .................. 66,9 » 50—100 » .................. 71,8 » 100 ha och däröver ............ 71,7 »

Som trolig förklaring till differenserna anges i den nämnda riksunder- sökningen, att generationsväxlingen på de mindre brukningsdelarna för- dröjes bl. a. på grund av att de mindre brukningsdelarna icke medger en tidig självpensionering. Tidigare har här konstaterats att brukarna i om- rådet Orust och Tjörn har den yngsta genomsnittsåldern. Detta strider di- rekt mot den tendens, som rikssiffrorna visar, då just denna del av Bohus- län utgör landskapets mest utpräglade småbrukardistrikt. Avvikelsen får anses ha sin grund i de goda möjligheterna för lönande specialodlingar på Orust och Tjörn och andra speciella förhållanden, som råder på dessa öar och som omnämnts i tidigare avsnitt.

Åldersfördelningen bland övriga familjemedlemmar, som deltagit i lant— bruksarbete på egendomen, framgår av nedanstående sammanställning.

Hela undersökningsområdet Åldersgrupper Manl. familjemedl. Kvinnl. familjemedl.

0 0

A) A) 15—19 år ............ 29,5 9,7 20—34 » ............ 40,5 23,1 35——49 » ............ 21,6 33,6 50—67 » ............ 8,4 33,3 Över 67 år ........... —— 0,3 Summa 100,0 100,0

Större delen av de kvinnliga familjemedlemmarna är hustrur till brukarna. Medelåldern bland dem är därför betydligt högre än bland de manliga fa- miljemedlemmarna. Några möjligheter till jämförelse med riksundersök- ningen år 1950 föreligger ej beträffande de i tabell 30 upptagna katego- rierna. Skogsbygden hade den gynnsammaste åldersfördelningen bland de manliga familjemedlemmarna över 15 år, av vilka 84 % i denna region var under 35 år. Motsvarande procenttal för regionen Orust och Tjörn var 72 och för jordbruks- och kustbygden 55 %. Av de kvinnliga familjemed- lemmarna över 15 år befann sig i skogsbygden en tredjedel i åldern 15—34 år. Denna ålderskategori utgjorde på Orust och Tjörn en något lägre och i jordbruks- och kustbygden en något högre andel av de kvinnliga familje- medlemmarna.

Vid en uppdelning av brukarna och de övriga familjemedlemmarna efter arbetsinsats på egendomen blir resultatet enligt den bohuslänska syssel- sättningsundersökningen följande.

Tabell 31 Åldersfördelning med gruppering efter arbetsinsats på egendomen Brukare Manl. familjemedl. Kvinnl. familjemedl. Hela undersöknineS- Full ar- Fu” ”* Full ar- Fun ”' Full ar- Fu" 3" området betsdag betsdag betsdag betsdag betsdag betsdag under endast under endast under endast Åldersgrupper hela under hela under hela under perioden del av perioden del av perioden del av perioden perioden perioden 15—19 år ................ — — 18 33 4 12 20—34 » ................ 6 16 37 42 22 24 35—49 » ................ 33 31 29 20 44 30 50—66 » ................ 49 43 16 5 29 34 67—m ................... 12 10 — —— 1 — 100 100

Den yngre arbetskraften utgör ett större inslag bland dem, som arbetat på egendomen med full arbetsdag endast under del av perioden, än bland dem som enbart varit sysselsatta på egendomen. Detta torde främst bero på att den yngre arbetskraften lättast kan utnyttja sysselsättningsmöjligheterna inom andra näringar.

Barnantal. De högre åldersgruppernas dominans återspeglas i uppgif- terna om antalet hemmavarande pojkar och flickor under 15 år bland de

hushåll, som omfattades av undersökningen.

I tabell 32 kan barnantalets fördelning bland brukare inom olika områden utläsas, medan tabell 33 lämnar uppgift om barnantalets fördelning bland brukare inom olika arealstorleksgr upper.

Tabell 32

Hemmavarande pojkar under 15 år. Procentuell fördelning bland brukarna.

Antal hemmavarande pojkar

Område 0 1 2 3 4 5 6 Skogsbygden ......................... 72,3 19,7 6,4 1,6 — — —— Orust och Tjörn ...................... 72,1 15,3 7,7 2,8 1,1 0,5 0,5 Jordbruks— och kustbygden ............ 71,5 17,9 8,9 1,1 0,6 _ — Hemmavarande flickor under 15 år. Procentuell fördelning bland brukarna Antal hemmavarande flickor Område 0 1 2 3 4 5 6 Skogsbygden ......................... 72,9 17,6 8,5 0,5 0,5 -— -— Orust och Tjörn ...................... 72,1 19,7 5,5 1,1 0,5 1,1 — Jordbruks- och kustbygden ............ 80,4 11,7 7,3 0,6 _ —— — Tabell 33 Hela undersökningsområdet Antal hemmavarande pojkar Storleksgrupper () 1 2 3 4 5 6 2— 5 ha ............................ 76,4 15,3 5,9 2,5 — — — 5—10 » ............................ 72,3 16,0 9,6 1,3 -— 0,4 0,4 10—20 » ............................ 63,8 25,9 6,9 1 7 1,7 — ——

Hela undersökningsområdet

Storleksgrupper

Antal hemmavarande flickor

1 2 3

2—5ha ............................

20,3

Av tabell 32 framgår att endast i 28 % av brukarnas hushåll fanns pojkar under 15 år. De stora barnkullarna är ytterligt få. De flesta barnrika fa- miljerna finner man på Orust och Tjörn, där medelåldern bland brukarna i jämförelse med de båda andra områdena är lägst. Den tidigare nämnda riksomfattande undersökningen är 1950 visade, att brukarna i de lägsta storleksgrupperna hade den högsta genomsnittsåldern. Detta torde vara förklaringen till att de flesta brukarna utan hemmavarande barn under 15 år enligt tabell 33 tillhörde den minsta arealstorleksgruppen. Hur antalet barn per brukare varierade inom olika områden och arealstorleksgrupper kan utläsas av nedanstående sammanställning.

Tabell 34 Antal hemmavarande barn under 15 är per brukare Områden Storleksgrupp Jordbruks- Skogsbygden Oläärgcn och Oäääet

] kustbygden 2— 5 ha ....................... 0,6 0,8 0,4 0,6 5—10 » ....................... 0,8 0,8 0,7 0,8 10—20 » ....................... 0,9 2,0 0,9 1,0 2—20 » ....................... 0,8 0,9 0,7 0,8

De ur befolkningssynpunkt gynnsammaste siffrorna uppvisar Orust och och Tjörn, medan situationen är ogynnsammast i jordbruks- och kust- bygden, där särskilt den minsta arealstorleksgruppen har låga siffror.

Leunadsstandard. För att klarlägga i vilken utsträckning bisysselsättning eller andra faktorer påverkat levnadsstandarden ställdes till brukarna frågor rörande bostadsstandard, tillgång på hushållsmaskiner och bil. Frå- gor, som rör direkta inkomstförhållanden, har icke ansetts vara lämpliga att ställa i samband med en intervjuundersökning, som främst avser att klar- lägga arbetsinsatsen inom och utom det egna jordbruket. Svaren på levnads- standardfrågorna fördelade sig procentuellt på följande sätt.

Tabell 35 Har Ni bil, vatten och avlopp, badrum, tvättmaskin, egen frys- box, dammsugare? Område Av angivna bekvämligheter äges följande 0 1—2 bekv. 3—4 bekv. 5—6 bekv. Summa % % % % % Skogsbygden ........ 39,9 33,6 24,4 2,1 100,0 Orust och Tjörn ..... 23,5 55,8 17,5 3,2 100,0 Jordbruks- och kust- bygden ........... 23,5 53,0 21,3 2,2 100,0 Hela undersöknings- området .......... 2 5 100,0

Ca 30 % av hushållen befanns sålunda vara i avsaknad av de i tabell 35 angivna bekvämligheterna. Mer än två sådana bekvämligheter ägdes av icke fullt en fjärdedel av hushållen. Huruvida den lägre standard, som skogsbyg- den uppvisar vid jämförelse med de båda andra områdena, beror på lägre inkomst eller eftersläpning i kraven på standard i hushållen, kan här icke med säkerhet avgöras. Skogsbygden omfattar visserligen kommuner, som har Bohusläns magraste jordar, men detta handikapp kan delvis eller kanske helt kompenseras av större inkomster från skogsbruket. Som framgår av tabell 12 på s. 264 kunde skogsbygden uppvisa det största genomsnittliga antalet månader med hel arbetsdag utom egendomen bland den manliga befolkningen på brukningsenheter under 10 ha. Möjligheterna att taga arbete utom egendomen synes därför i denna bygd vara relativt goda, vilket också bör bidraga till en utjämning av inkomstskillnaden i förhållande till de båda andra områdena. En passivare inställning till nya konsumtionsvanor synes därför vara en mera trolig förklaring till den lägre standarden, sär- skilt som skogsbygden i högre grad än övriga bygder präglas av glesbe- byggelse, där nya konsumtionsvanor får anses ha svårare att slå igenom än i mera tätbebyggda områden. Viss betydelse härvidlag torde också till— mätas det förhållandet, att antalet brukare över 50 år är högst i skogs- bygden.

Hur svaren på levnadsstandardfrågorna fördelar sig vid uppdelning av brukarna efter arbetsinsatsen på gården lämnar nedanstående samman- ställning besked om.

Av siffrorna att döma skulle i skogsbygden de heltidsarbetande brukarna ha högre standard än de brukare, som arbetat på gården med full arbetsdag

Tabell 36

Har Ni bil, vatten- och avlopp, badrum, tvättmaskin, egen frysbox, dammsugare?

Brukarnas arbetsinsats på

egendomen Av angivna bekvämligheter äges följande 0 1—2 bekv. 3—4 bekv. 5—6 bekv.

Skogsbygden Full arbetsdag hela perioden ...... 34,2 35,8 27,6 2,4 Full arbetsdag del av perioden. . .. 48,4 30,6 19,4 1,6 Orust och Tjörn

Full arbetsdag hela perioden ...... 21,0 60,5 15,1 3,4 Full arbetsdag del av perioden. . . . , 24,5 3 6

Jordbruks- och kustbygden Full arbetsdag hela perioden ...... 21,9 51,8 22,7 Full arbetsdag del av perioden ..... , 55,2 22,4

os» oa:

Hela undersökningsområdet Full arbetsdag ................... 27,3 46,3 23,1 Full arbetsdag del av perioden. . .. , 46,6 21,3

0.00 (DW

endast del av perioden, medan motsatsen skulle vara förhållandet på Orust och Tjörn. De flesta heltidsarbetande brukarna i skogsbygden finner man emellertid på de större arealerna. Endast var femte heltidsarbetande bru- kare tillhör där storleksgruppen 2—5 ha, medan hälften av alla heltids- arbetande brukare på Orust och Tjörn omfattas av denna grupp. I skogs- bygden finner man var tredje heltidsarbetande brukare i den högsta stor- leksgruppen (10—20 ha), medan endast var elfte heltidsarbetande hrn- kare på Orust och Tjörn tillhör denna storleksgrupp. I det sistnämnda om- rådet utgör emellertid brukningsenheterna över 10 ha mindre än en tiondel av samtliga brukningsenheter i storleken 2—20 ha. Uppgifterna om hus— hållens standard kan möjligen tolkas så, att inkomsten på bisysselsättningen i skogsbygden ej är tillräcklig för att de deltidsarbetande brukarna skall kunna uppnå samma levnadsstandard som brukarna på de större bruknings- enheterna. Någon motsvarande jämförelse kan icke göras på Orust och Tjörn på grund av att brukningsenheterna över 10 ha där är alltför få. Upp- gifterna om levnadsstandarden ger ett visst — ehuru svagt —- stöd åt anta- gandet, att de deltidsarbetande brukarna på Orust och Tjörn har en något högre levnadsstandard än de brukare, som arbetar på egendomen med full arbetsdag hela året och sålunda ej genom bisysselsättning utom egen- domen kan skaffa sig extra inkomster. Vidare bör uppmärksammas att ett förhållandevis stort antal av de på egendomen deltidsarbetande brukarna på Orust och Tjörn arbetar inom byggnadsfacket. De yrkeskunskaper, som därmed förvärvas, gör det möjligt för dessa brukare att för lägre kontant- utlägg anskaffa vissa bekvämligheter i hushållet.

Sammanfattning

Undersökningen av sysselsättningsförhållandena inom Bohusläns jordbruk, som omfattade perioden 1 november 1954—31 oktober 1955, berörde 536 gårdar. Dessa utvaldes slumpvis bland brukningsenheter med en åkerareal av lägst 2 och högst 20 ha. Undersökningsområdet begränsades till den del av landskapet, som ligger norr om Göteborgsregionen. Brukningsenheter, belägna söder om Tjörns, Stenungsunds och Romelanda storkommuner var sålunda undantagna från undersökningen. Undersökningsområdet inde- lades i tre områden, nämligen skogsbygden, som i stort sett motsvarar land- skapets inland, jordbruks- och kustbygden samt Orust och Tjörn. Då jäm- förelsen mellan dessa områden ansågs vara av väsentlig betydelse, uttogs ungefär lika många intervjupersoner i varje område. I skogsbygden utval— des därför var tolfte, i jordbruks- och kustbygden var sextonde och på Orust och Tjörn med tillhörande skärgård var åttonde brukningsenhet. På de uttagna gårdarna ingick alla personer, som tillhörde brukarens hus- håll i samplingen. Denna kom därmed att omfatta 550 brukare, 230 man-

maga Mur—'

.-, =».

meli—HHH 'na-* M

;. ...—-

liga och 530 kvinnliga familjemedlemmar jämte 24 manliga och 17 kvinn- liga anställda eller tillsammans 1 351 personer.

Undersökningen visade, att 96 % av brukarna, 83 % av de manliga och 72 % av de kvinnliga familjemedlemmarna deltagit i lantbruksarbetet på egendomen under minst 14 dagar i en följd eller under minst 30 da- gar under undersökningsperioden. 18 % av de kvinnliga familjemedlem- marna och lika stor procent av de kvinnliga anställda hade enbart arbetat i hushållet under undersökningsperioden. Av dem, som deltagit i lant- bruksarbetet på egendomen, hade 67 % av brukarna, 35 % av de man- liga och 25 % av de kvinnliga familjemedlemmarna arbetat med full arbets- dag under hela perioden. På gårdar med en åkerareal av 10—20 ha hade 82 % av brukarna och 46 % av de manliga familjemedlemmarna arbetat med full arbetsdag under hela perioden. Samma arbetsinsats hade inom storleksgruppen 2—5 ha gjorts av 52 % av brukarna och 29 % av de man- liga familjemedlemmarna. Bland de kvinnliga familjemedlemmarna hade arbetsinsatsen i lantbruksarbetet på gården varierat betydligt mindre. Av den manliga anställda personalen hade en tredjedel arbetat med full arbetsdag under hela undersökningsperioden. På Orust och Tjörn, där jordbruken inom storleksgrupperna 2—5 och 5—10 ha utgör 90 % av brukningsenhe- terna över 2 ha, var arbetsåtgången störst. Detta får icke enbart anses bero på den starkt splittrade åkerarealen utan också på den intensiva jordbruks- drift, som förekommer på åtskilliga gårdar. Sålunda framkom, att special- odlingar bedrivs på icke mindre än nära en tredjedel av gårdarna inom denna region. Vidare kan nämnas, att endast 2 % av brukarna på Orust och Tjörn och 4 % av brukarna inom de båda andra regionerna hade över- gått till kreaturslös drift.

Något mer än en tredjedel av brukarna inom storleksgruppen 2—5 ha hade under en tid, som i genomsnitt uppgår till ca 7 månader, arbetat endast del av arbetsdagen på egendomen. Med del av arbetsdag avses här 1—3 arbetstimmar. Deltidssysselsättningen minskar snabbt med stigande arealer. På arealerna 10—20 ha hade exempelvis i skogsbygden endast 6 % av brukarna haft deltidssysselsättning på egendomen.

De erhållna uppgifterna om sysselsättningen har lagts till grund för en beräkning av arbetskraftsbehovets rimlighet. Enligt denna beräkning skulle på Orust och Tjörn undersysselsättning ha förekommit bland 43 % av brukarna och 40 % av de manliga familjemedlemmarna. Till den under- sysselsatta kategorin har i skogsbygden förts 32 % av de manliga familje— medlemmarna men endast 17 % av brukarna. I jordbruks- och kustbygden var motsvarande procenttal 25 resp. 13 %.

Biinkomsten på egendomen genom rumsuthyrning, matservering o. dyl. synes spela en obetydlig roll inom det bohuslänska småjordbruket. Endast 9 % av brukarna uppgav, att de haft sådana inkomster. Ej heller försälj- ning av trädgårdsprodukter, hemslöjdsalster etc. tycks förekomma i någon

större omfattning; 7 % av brukarna har haft inkomst från sådan verk- samhet.

Ungefär en tredjedel av den på de undersökta gårdarna sysselsatta man- liga arbetskraften hade arbetat utom egendomen någon gång av perioden. Arbetsinsatsen utom egendomen var störst på gårdar inom storleksgruppen 2—5 ha, där 46 % av den manliga arbetskraften under längre eller kortare tid varit sysselsatt utom egendomen. Procentsiffran är något lägre, än vad en riksundersökning, företagen är 1950, visade. Den lägsta arbetsinsatsen utom egendomen hade gjorts på Orust och Tjörn.

Det genomsnittliga antalet månader med full arbetsdag utom egendomen1 var bland brukarna 4,6 (5,3 i lägsta och 2,7 i högsta storleksgruppen), bland de manliga familjemedlemmarna 7,7 (8,5 resp. 6,3), och bland de kvinnliga familjemedlemmarna 6,3 (8,2 resp. 6,2).

Skogsbruket hade sysselsatt 28 % av de brukare, som arbetat med full arbetsdag utom egendomen någon gång av perioden. Inom hantverk och egentlig industri hade 22 % av brukarna, 37 % av de manliga och 23 % av de kvinnliga familjemedlemmarna arbetat. Procenttalet sysselsatta inom bygg- nadsverksamheten är detsamma för både brukare och manliga familje- medlemmar (15 % ). För båda dessa kategorier synes däremot näringar som fiske, sjöfart, landtransport och varuhandel ha ringa betydelse. 40 % av de kvinnliga familjemedlemmar, som varit sysselsatta utom egendomen, hade arbetat inom »övriga näringar», d. v. s. husligt arbete, hälso- och sjuk- vård samt förvaltningstjänst, medan 20 % arbetat inom varuhandel.

Både för brukare och manliga familjemedlemmar, som under någon gång av perioden arbetat endast del av dag utom egendomen hade jordbruk och landtransport givit de flesta arbetstillfällena vid deltidssysselsättning.

Av dem, som arbetat utom egendomen, uppgav drygt hälften av brukarna och ca två tredjedelar av de övriga familjemedlemmarna, att bisysselsätt- ningen varit av varaktig art. Den stabilaste sysselsättningen synes man ha haft inom området Orust och Tjörn.

Drygt två tredjedelar av de manliga och ca tre fjärdedelar av de kvinn- liga familjemedlemmar, som arbetat utom egendomen, uppgav, att denna sysselsättning givit dem minst 75 % av deras inkomst, medan endast 20 % av brukarna lämnade detta svar. Minst betydelse synes sysselsättningen utom egendomen ha för brukarna i jordbruks- och kustbygden, där hälften av dessa uppgav, att förtjänsten på arbetet utom egendomen utgjorde högst en fjärdedel av deras inkomst.

Önskemål om ytterligare förvärvsarbete uttalades av 18 % av brukarna, 26 % av de manliga och 10 % av de kvinnliga familjemedlemmarna. En på grundval av samplingen gjord uppmultiplicering av de erhållna svaren visar, att 1 300 brukare, 700 manliga och nästan lika många kvinnliga fa-

1 Antalet månader med full arbetsdag utom egendomen har dividerats med antalet personer, som arbetat hel dag utom egendomen någon gång av perioden.

miljemedlemmar var intresserade av ytterligare förvärvsarbete. Av dessa ville dock endast ca 700 brukare, 500 manliga och 400 kvinnliga familje- medlemmar (55, 74 resp. 55 %) ha heltidsarbete. Det genomsnittliga antalet månader, under vilka önskat extra förvärvsarbete skulle kunna utföras, utgjorde 5,1 bland brukarna, 7,6 bland de manliga och 8,4 bland de kvinn- liga familjemedlemmarna. Det största arbetskraftsutbudet förelåg i skogs- bygden. — Intervjupersonernas önskemål om extra förvärvsarbete avsåg främst industriarbete. .

Endast en ringa del av intervjupersonerna (2 %) hade under de tolv månader, som undersökningen omfattade, sökt anställning av minst 14 da- gars varaktighet vid sidan av de ordinarie arbetsuppgifterna utan att få nå- got arbete. 7,8 % av de manliga och 1,5 % av de kvinnliga familjemedlem- marna hade sökt annat, stadigvarande hel—tidsarbete. 75 % av dessa arbets- ansökningar hade icke lett till resultat.

Åldersfördelningen bland brukarna i undersökningsområdet var ogynn- sammare än vad 1950 års folkräkning visar. Enligt folkräkningen var i hela riket 46 % av brukarna inom storleksgruppen 2—20 ha under 50 år mot 42 i Bohuslän. En förskjutning mot högre genomsnittsålder torde emellertid ha skett bland brukarna, sedan 1950 års folkräkning ägde rum. Av de man- liga familjemedlemmarna över 15 år i undersökningsområdet befanns 30 % vara under 20 år och 41 % i åldern 20—34 år. Några möjligheter till jäm- förelse med någon riksomfattande undersökning har icke förelegat. Orust och Tjörn kunde uppvisa gynnsammaste åldersfördelningen bland brukarna, medan de manliga familjemedlemmarna i ålderskategorin 15—34 var — relativt sett _— talrikast i skogsbygden. Antalet hemmavarande barn under 15 är per brukare var störst på Orust och Tjörn och lägst i jordbruks- och kustbygden.

I avsikt att klarlägga vilken betydelse bisysselsättningen kan ha för levnadsstandarden ställdes till brukarna frågor rörande bostadsstandard, tillgång på hushållsmaskiner och bil. Det visade sig därvid, att hushållens standard var lägst i skogsbygden, där 40 % av lanthushållen (mot 24 % av de båda andra regionerna) saknade alla de sex bekvämligheter, som frågan gällde. Av de lämnade svaren synes vidare framgå, att bisysselsättningen i skogsbygden ej är tillräcklig för att brukare, som tidvis endast har arbete del av dag på egendomen, skall uppnå samma levnadsstandard s0m de på egendomen heltidsarbetande brukarna. Dessa är främst att finna på bruk- ningsenheter över 10 ha. På Orust och Tjörn, där antalet brukningsenheter över 10 ha är ringa, synes de på egendomen deltidsarbetande brukarna ha en högre levnadsstandard än de brukare, som enbart arbetar på egendomen.

Stockholm den 31 december 1956

Harry Sundberg

II.

Beräkning av arbetskraftsavgången inom småjordbruket i vissa delar av Bohuslän och Dalsland åren 1956—1965 jämte uppgifter om brukningsförhållanden m. m.

Inledning Undersökningens syfte och bakgrund. Föreliggande undersökning om den väntade avgången av arbetskraft från jordbruket i Bohuslän jämte vissa angränsande kommuner i Dalsland utgör ett komplement till den under- sökning av sysselsättningsförhållandena inom det bohuslänska jordbruket, som i november 1955 utfördes av statistiska centralbyråns utredningsinsti— tut på uppdrag av lantbruksstyrelsen. Avsikten med de båda undersökning- arna har varit att klarlägga i vilken omfattning arbetskraftsreserver allt- jämt finns att tillgå på Bohusläns landsbygd och i vilka delar av landska- pet, som en expansion av näringslivet är möjlig med hänsyn till tillgäng- liga arbetskraftsresurser. Då 1955 års sysselsättningsundersökning icke om- fattade några beräkningar av den väntade avgången av arbetskraft från jordbruket i Bohuslän och då den offentliga statistiken ej ger tillräckligt underlag för en beräkning av den framtida jordbruksbefolkningen, beslöt lantbruksstyrelsen, sedan framställning därom inkommit till länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, att genom en ny intervjuundersökning söka ut- röna omfattningen av den avgång, som kan väntas ske från jordbruksnä- ringen i Bohuslän. Intervjuarbetet, som bedrevs under tiden 20 juni—31 juli 1956, upptog i huvudsak följande frågor:

1) Uppgift om ålder, sysselsättning och beräknad avgång från näringen under perioderna 1956——1960 och 1961—1965

2) Uppgift om nuvarande brukare ämnar handha skötseln av gården fram till a) 1960 b) 1966

3) Uppgift om vem som kommer att övertaga skötseln av gården, om nuvarande brukaren ämnar upphöra med jordbruket

4) Uppgift om främsta orsaken till varför skötseln av gården frånträdes

5) Gårdsbeskrivning (gårdens läge, arrondering, behov av komplettering och underhåll av byggnadsbestånd etc.)

Avsikten var sedan, att man med utgångspunkt från antalet vid intervju- tillfället sysselsatta personer inom jordbruket skulle göra en beräkning över hur många personer (totalt), som f. n. är sysselsatta inom jordbru- ket, men vilka kan väntas övergå till sysselsättning inom annan näring. Till grund härför skulle först och främst ligga intervjupersonernas (Ip) uppgifter om fortsatt verksamhet på den egna brukningsenheten och Ip:s svar på frågan angående vem som kommer att efterträda den nuvarande brukaren. Vid bedömandet av huruvida en brukninggsenhet kommer att be- stå som självständig enhet i framtiden, är det nödvändigt att ha tillgång till

uppgifter om gårdens läge, arrondering, byggnadsbestånd, etc. Av denna anledning kompletterades frågorna av demografisk karaktär med en gårds- beskrivning.

Även uppgifter om brukningsenheternas läge i förhållande till tätort, bussförbindelse m. m. samt vilka förbättringsåtgårder avseende inre ratio- nalisering etc., som vidtagits under senare år, har inhämtats. Dylika data ansågs vara av betydelse för bedömandet av framtida strukturförändringar inom jordbruket.

Undersökningens omfattning och uppläggning. Undersökningen, som ut- förts som stickprovsundersökning, har omfattat 499 brukningsenheter. An- talet har ansetts tillräckligt för en uppdelning av undersökningsområdet i delområden och brukningsenheterna i storleksgrupper. De uppgiftsläm- nande gårdarna har uttagits genom slumpmässigt urval ur RLFzs jord- bruksregister. För att underlätta insamlingsarbetet utvaldes gårdarna så, att intervjumännens resor skulle kunna begränsas. Detta skedde genom att brukningsenheter, som låg på rimligt avstånd från varandra, gruppvis upptogs med 8 brukningsenheter i varje grupp. Vid provundersökning hade det nämligen visat sig, att cirka 8—10 intervjuer per dag kunde betraktas som lämplig arbetstakt.

Som samplingsexpert har fil. lic. Folke Larsson, Jordbrukets utrednings- institut, anlitats. Denne har medverkat vid uppläggningen av urvalsplan på grundval av RLF:s jordbruksregister och har jämväl svarat för medelfels- och skattningsberäkningar. Intervjuarbetet har utförts av tvenne stude- rande vid lantbrukshögskolan.

Undersökningen har begränsats till brukningsenheter i storleken 2—20 ha. Den övre gränsen har satts med hänsyn till att antalet brukningsenhe- ter över 20 ha inom undersökningsområdet är mycket litet — knappt 5 % av samtliga enheter. Vidare saknar dessa större enheter intresse på grund av undersökningens syfte.

Det visade sig, att av de utvalda 560 brukningsenheterna måste 61 un— dantagas från undersökningen på grund av olika anledningar. Sålunda be- fanns det, att ett 40-tal ej längre drevs som självständiga enheter. I tre fall hade brukarna vägrat att lämna uppgifter. Vidare har det i en del fall ej varit möjligt att erhålla fullständiga upplysningar från brukaren. Dess- utom uteslöts jordbruk, för vilka lantbruksnämnden eller landstinget för närvarande står som ägare och brukare. De 499 gårdar, vilkas brukare så- lunda under tiden juni—juli 1956 intervjuats, utgör cirka 8 % av de om- kring 6 200 brukningsenheter mellan 2—20 hektar åker, som enligt 1956 års jordbruksräkning fanns inom det undersökta området.

Eftersom blott en mindre del av samtliga lantbruk ingår i undersök- ningen, får siffermaterialet bedömas med försiktighet, särskilt där mate- rialet uppdelats på mindre grupper (delområden, storleksgrupper, ålders- grupper o. d.).

[M] Strömstadsområdet % Munkedalsområdet

% quekilsomrödet & Uddevallaomrödet

Stenungsundsomrödet

_ Lönsqröns

Hommungröns

& o

%

3.9 0

För spridning godkänd i rikets allmänna kartverk den 23 maj 1960.

, a_n. är v...—, D_y—flnnm .nu—' ==. -

!

Undersökningsområdets omfattning och uppdelning i delområden. De kommuner, där näringslivet och sysselsättningsförhållandena sedan länge starkt påverkats av industri och handel inom Göteborgs- eller Trollhätte- regionen, har ej medtagits i undersökningen. Detta innebär, att undersök- ningsområdet har begränsats till kommuner, belägna norr om Kungälv— Kode—Marstrand med undantag av Romelanda (Göteborgsreg) och In- lands Torpe (Trollhättereg.). Däremot ingår Färgelanda och Ödeborgs kom- muner i Älvsborgs län i undersökningsområdet, då dessa kommuner är att hänföra till Uddevallaregionen. Undersökningsområdet har indelats i del- områden, varvid hänsyn främst tagits till arbetsmarknadsförhållandena. Kommuner, som utgör det naturliga rekryteringsområdet för näringslivet i en viss centralort i undersökningsområdet, har i görligaste mån förts till samma delområde.

Följande indelning i delområden har tillämpats:

Delområde Kommuner Antal förvärvsarbetande inom jordbruk med

boskapsskötsel enligt folkräkningen år

1 950

Strömstads- Tjärnö ........................... 119 området Vette ............................ 971 Bullaren ......................... 737 Tanum ........................... 890 Strömstad ........................ 19 2 736 Munkedals- Munkedal ........................ 41 8 området Sörbygden ....................... 839 Svarteb o'rg ....................... 599 Kville ........................... 840 2 696 Lysek 'ls- Stångenäs ........................ 474 området Smögen .......................... 4 S:a Sotenäs ...................... 193 Tossene .......................... 252 Lysekil ........................... 234 1 1 57 Uddevalla- Färgelanda ....................... 399 området Ödeborg ......................... 389 Skredsvik ........................ 615 Skaftö ........................... 303 Ljungskile ....................... 323 Lane-Ryr ........................ 274 Forshälla ........................ 351 Uddevalla ........................ 297 2 951 Stenungsunds- Tjörn ............................ 1 1 24 området Stenungsund ..................... 772 Myckleby ....................... 809 Tegneby ....................... 962 Morlanda ....................... 300 3 967

Summa 13 507

De norra delarna av Stenungsundsområdet påverkas starkt av utveck- lingen i Uddevalla. Uppmärksammas bör också att en större expansion av näringslivet i Lysekil kan komma att få betydelse icke enbart för det när-

maste omlandet, d. v. s. Stångenäs och vissa delar av Skaftö kommun, utan också för den del av Orust, som i stort sett sammanfaller med Morlanda kommun. Då emellertid Orust och Tjörn ur jordbrukssynpunkt utgör ett tämligen enhetligt område, har dessa öar ansetts böra ingå i samma del- område.

Fördelning på storleksgrupper av de i undersökningen ingående bruk- ningsenheterna. De brukningsenheter, dår brukarna intervjuats, redovisas i tabell 1 A. Brukningsenheterna har där fördelats på storleksklasser, dels efter åkerarealen, dels efter skogsmarksinnehav. Det totala antalet bruk- ningsenheter inom det undersökta området kan utläsas i tabell lB. Upp- gifterna om åker- och skogsmarksareal år lämnade av brukarna själva. Åkerarealen omfattar såväl egen som arrenderad åkermark. Detta innebär, att den i tabellen 1 B angivna procentuella fördelningen av samtliga bruk- ningsenheter inom totala undersökningsområdet (TU) närmast torde över- ensstämma med uppgifterna i 1956 års jordbruksräkning.

Tabell 1 A. I undersökningen ingående brukningsenheter med fördelning på storleks- klasser efter areal åker och skogsmark

Redovisat antal

Areal skogsmark Åker, ha 0—10 ha 10—25 ha 25—50 ha >50 ha Summa ha 2— 5 .............. 110 18 5 3 136 5—10 .............. 102 66 33 12 213 10—20 .............. 43 46 42 19 150 Summa 255 130 80 34 499

Tabell 1 B. Totala antalet brukningsenheter inom det undersökta området med fördel- ning på storleksklasser efter areal åker och skogsmark

Uppräknat antal

Storleksgrupp Areal skogsmark TU åke” ha 0—10 ha 10—25 ha 25450 ha >50 ha Summa ha % 2— 5 ............ 1 452 246 70 44 1 812 29,3 5—10 ............ 1 243 746 447 161 2 597 42,1 10—20 ............ 470 538 512 246 1 766 28,6 Summa 3 165 1 530 1 029 451 6 175 100,0 % 51,2 24,8 16,7 7,3 100,0

Som framgår av tabell 1 C föreligger en differens på ca 500 enheter mel- lan det på grundval av stickprovsundersökningen beräknade antalet enhe- ter och det antal enheter, som redovisas i jordbruksräkningen. Denna skill- nad beror på att vissa av de i RLF-registret (vilket ligger till grund för jordbruksräkningen) upptagna brukningsenheterna ej längre drivs som

Tabell 1 C. Procentuella fördelningen av antalet brukningsenheter, dets inom undersök— ningsområdet, dels inom Svealand och Götaland avseende storleksgrupperna 2—20 ha under tiden 1944—56

Undersökningsområdet Svealand och Götaland Åke” ha J-R1 J-R J-R Enl. tab. rn J-R J-R 44 51 56 113 (TU) 44 51 56 l 3 2— 5 .......... 38,7 35,2 32,6 29,3 36,8 34,6 33,2 * 5—10 .......... 39,9 40,7 40,9 42,1 36,4 36,3 35,8 10—20 .......... 21,4 24,1 26,5 28,6 26,8 29,1 31,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 Antal enheter. . . . 7 395 7 178 6 685 6 175 192 951 177 335 164 221 Proc. förändr. . . . —— 2,9 _— 6,9 — 8,1 — 7,4

1 J -R = Jordbruksräkningen.

självständiga jordbruk men ännu ej hunnit avregistreras. Det enligt un- dersökningen beräknade antalet brukningsenheter torde därför bättre mot- svara det verkliga antalet än vad jordbruksräkningen visat.1 Förändring- arna i brukningsenheternas storleksstruktur inom dessa grupper av jord— bruk i Bohuslän har skett i långsammare takt än i Svealand-Götaland. Skillnaden framträder starkast vid en jämförelse mellan åren 1944 och 1951. Om siffrorna för undersökningsområdet jämföres med motsvarande ; uppgifter för Älvsborgs län, som med hänsyn till brukningsförhållandena uppvisar stora likheter med Bohuslän, finner man emellertid, att den rela- tiva minskningen av antalet brukningsenheter i undersökningsområdet un— der hela perioden 1944—1956 varit ungefär densamma som i grannlänet.

I samband härmed kan nämnas, att över hälften av brukningsenheterna ej förfogar över mer skogsmark, än som kan anses erforderligt för att till- godose den egna gårdens behov av virke. Då ej heller andra skogsägare- kategorier är nämnvärt representerade i länet, innebär detta, att förut- sättningarna för jordbrukets förstärkande med skog saknas i stora delar av Bohuslän. Endast ca 7 % av brukningsenheterna har en skogsareal, som överstiger 50 ha.

41. en..-;."L-g "= .,: »2'!" ___. 4 . '". .. __? _

Brukarna

Av tabell 2 framgår att över 50 % av brukarna år 1950 var över 50 år . och att åldersgruppen 50—65 år utgjorde ca 40 % av samtliga intervjuade brukare. I likhet med vad som konstaterats vid en riksomfattande under- sökning av sysselsättningen inom jordbruket2 är de högre åldersgruppernas dominans inom småjordbruket påfallande.

1 Bristerna i jordbruksräkningen har diskuterats av Gulbrandsen 1957: »Strukturomvand— lingen i jordbruket», s. 53—69. ' »Befolkningsutveckling och arbetskraftsförsörjning» av Erik Höök, I.U.I., Stockholm 1952.

19—004124

Tabell 2. Procentuell fördelning av totala antalet brukningsenheter inom olika storleks- klasser med uppdelning efter brukarens ålder. Hela undersökningsområdet

Åker Brukarnas ålder ha under 35 år 35—50 år 50—65 år över 65 år Summa 2— 5 .............. 5,1 26,4 45,6 22,9 100,0 5—10 .............. 12,5 31,6 41,3 14,6 100,0 10—20 .............. 17,2 44,4 30,0 8,4 100,0 Totalt ..... 11,7 33,7 39,4 15,2 100,0 Hela riket1 12,4 35,6 35,9 16,1 100,0

1 Enligt folkräkningen den 31 dec. 1950; VI s. 162. Jordbruk och boskapsskötsel. Företagare.

Enligt tabellen skulle en relativt liten del av brukarna vara under 35 år. Deras antal torde emellertid vara större än vad siffrorna visar, eftersom många familjemedlemmar, vilka i realiteten är brukare, har åldrig fader, som endast till namnet är att anse som brukare och driftsledare. Därav följer att det verkliga antalet brukare över 60 år kan antagas vara mindre, än vad tabellerna visar.

Förändringar av brukningsförhållandena under tiden 1956—1960 och 19614—1965. Som redan inledningsvis omnämnts syftar undersökningen bl. a. till att ge underlag för bedömning av det antal personer inom jordbruket i undersökningsområdet, som kan väntas övergå till annan näring. Ip har därför tillfrågats om sina och övriga hushållsmedlemmars planer om fram- tida yrkesverksamhet. Av tabellerna 3—4B kan utläsas hur många, som ämnar upphöra med skötseln av gården före år 1961 och under tiden 1961 ——1965.

Tabell 3. Antal brukare, vilka ämnar upphöra med skötseln av gården före 1961 och under tiden 1961—1965 med fördelning efter ålder (uppräknade tal )

Brukarnas ålder

under 35 år 35—50 år 50—65 är över 65 år Summa Antal. . . 56 49 226 215 546

1956—1960 [% ...... 10,2 9,0 41,4 39,4 100,0 Antal. .. 31 65 759 559 1 414 1961—1965 jig, ...... 2,2 4,6 53,7 39,5 100,0 Summa 87 114 985 774 1 960

% 4,4 5,8 50,3 39,5 100,0

Tabell 4 visar, att nära var tredje brukningsenhet under tiden 1956—— 1965 skulle frånträdas av sin nuvarande brukare. De största förändring— arna skulle enligt primärmaterialet vara att vänta inom Stenungsundsom— rådet, medan i Lysekilsområdet endast ett ringa antal brukare synes ha

Tabell 4. Antal brukare, vilka ämnar upphöra med skötseln av gården före 1966 i pro— cent av totala antalet brukare inom undersökningsområdet med fördelning efter ålder och brukningsenheternas åkerareal

Åkerareal Ålder

2—5 ha 5—10 ha 10—20 ha Summa Under 35 år ......... 14,1 5,5 18,4 12,1 35—50 » ......... 6,3 9,0 1,2 5,5 50—65 » ......... 32,8 43,3 47,0 40,5 Över 65 » ......... 86,1 71,3 100,0 82,4 Summa 37,0 31,6 26,3 31,7

för avsikt att upphöra med jordbruket. Detta kan bero på att över hälften av brukningsenheterna inom Stenungsundsområdet omfattar enheter med en åkerareal av 2—5 ha. Avvikelserna framträder också vid en jämförelse mellan åldersfördelningen bland brukarna i de båda områdena. Denna vi- sar nämligen en ogynnsammare åldersfördelning i Stenungsundsområdet än i Lysekilsområdet.

Med utgångspunkt från tabellerna 3 och 4 kan antalet brukare inom hela undersökningsområdet, som årligen kommer att upphöra med jordbruks- driften, skattas till 110 för tiden 1956—1960 och till 280 under tiden 1961 ——1965.

Rekryteringen av efterträdare till brukare, vilka ämnar upphöra med skötseln av gården före 1966. Avgörande för takten i strukturomvandlingen är inte blott avgången av aktiva jordbrukare utan även rekryteringsmöj- ligheterna. Att uppskatta dessa är mycket vanskligt. En viss vägledning torde man dock få av brukarna själva. Dessa har därför tillfrågats om vem som kommer att övertaga skötseln av gården, i de fall nuvarande brukaren ämnar upphöra med jordbruksdriften före år 1966.

Tabell 5 A. Totala antalet brukningsenheter vilkas nuvarande brukare har för avsikt att upphöra med jordbruket före 1966 med fördelning på efterträdare

Åkerareal Efterträdare 2—5 ha 5—10 ha 10—20 ha Summa %

Familjemedlem ...... 243 276 217 736 37,6 Annan person ....... 134 90 12 236 12,0 Vet inte ............ 341 423 224 988 50,4

Summa 718 789 453 1 960 100,0

% 36,6 40,3 23,1 100,0

Ca hälften av de brukare, som uppgav sig ha för avsikt att upphöra med jordbruk före 1966, kunde sålunda ej lämna någon uppgift om vem som kommer att bli deras efterträdare. Ovissheten bland brukarna var enligt

primäruppgifterna störst i Lysekils- och Uddevallaområdena, där 80 % av dem som besvarat denna fråga, ej kunnat ange efterträdare, mot 35—40 % i Munkedals- och Stenungsundsområdena. Erfarenheten från andra delar av riket under senare år har visat, att mången brukare till följd bl. a. av penningvärdeförsämringen ogärna säljer realtillgångar i form av åker och skog utan i stället på något sätt försöker få inkomst av åkern utan att själv bruka den, medan han däremot svarar för skogens skötsel. Detta torde emel- lertid ej i någon högre grad gälla Bohuslän, enär skogstillgångarna i stora delar av landskapet är tämligen ringa och jordbrukarna därför ofta har ont om likvida medel för anskaffande av fastighet på ny bostadsort. Bygg- nadsbeständets dåliga beskaffenhet (se 8. 300 och 301) torde också i stor utsträckning försvåra jordbruksdrift i samma omfattning som hittills.

Av brukarna angivna orsaker till varför gårdens skötsel frånträda Som framgår av tabell 7 är »hög ålder» den främsta anledningen till att brukarna ämnar upphöra med skötseln av jordbruket. Därnäst kommer »övriga orsaker». Dit har bl. a. förts brukningsenhetens isolerade läge, ringa areal etc.

De brukare, som angett »övergång till annat yrke», har ofta framhållit, att de ämnar bo kvar på gården, men att de har för avsikt att arrendera ut åkern och söka arbete i närbelägen tätort.

Vid granskning av siffermaterialet för delområdena uppvisar endast Ud- devallaområdet större avvikelser från det för hela undersökningsområdet redovisade resultatet. Ca 20 % av dem, som i Uddevallaområdet ämnar upp— höra med jordbruksdriften före 1966, ämnar sålunda övergå till annat yrke och om möjligt samtidigt bo kvar på gården. För hela undersökningsom- rådet var motsvarande tal 6 %.

Tabell 7. Antalet brukare (uppräknade tal), vilka ämnar upphöra med gårdens skötsel före 1.966 fördelade efter brukningsenheternas åkerareal samt efter orsakerna till varför skötseln av gården frånträdes. Hela undersökningsområdet

Åkerareal Orsak 2—5 ha 5—10 ha 10—20 ha Summa %

.. under 55 år ........... 12 56 25 93 4,8 Hog ålder jöver 55 » ........... 616 663 340 1 619 82,6 Övergång till annat yrke .......... —— 70 45 115 5,9 Övr. orsaker ...................... 23 31 78 132 6,7

Summa 651 820 488 1 960 100,0 % 33,2 41,9 24,9 100,0 100,0

Antalet brukare, som endast under fritid ägnar sig åt skötseln av går- den och som har sin huvudsakliga inkomst från arbete inom andra näringar än jordbruk, redovisas i tabell 8.

Tabell 8. Antal brukare som regelmässigt arbetar med full arbetsdag utom egendomen med fördelning efter ålder och åkerareal. ( Uppräknade tal)

Åkerareal Brukarens ålder 2—5 ha 5—10 ha 10—20 ha Summa % 20—35 år ........... 30 26 13 69 22,5 35—50 » ........... 123 5 — 128 41,7 50—65 » ........... 93 17 — 110 35,8 65—0.) ) ........... — _— __ _ __... Summa 246 48 13 307 100,0 % 80,1 15,7 4,2 100,0

Det största antalet brukare med huvudsaklig sysselsättning utom egen- domen redovisades i Uddevallaområdet. Skillnaden mellan olika delområ- den är emellertid inte särskilt markant.

Arbetskraftsavgångcn För att få ett begrepp om jordbrukets arbetskraftsreserver inom olika del- områden inhämtades uppgifter om ålder och sysselsättning rörande alla personer, som tillhörde brukarens hushåll. Som sysselsatta på egendomen har räknats alla personer, som arbetat på brukningsenheten mer än två månader under det senaste året.

Vidare tillfrågades brukarna om hur många av hushålls-medlemmarna i ålder under 50 år, som kunde beräknas övergå till sysselsättning inom annan näring än jordbruket under tiden 1956—1960 och under tiden 1961—1965.

De olika kategorier, som ingår i brukarnas hushåll, redovisas på följande sätt.

1) Brukare (både manl. o. kvinnl.) 2) Hustrur/hushållerskor 3) Manl. familjemedlemmar 4) Kvinnl. familjemedlemmar 5) Manl. anställda 6) Kvinnl. anställda

Tabell 9. Brukare, sysselsatta på brukningsenheten

Åkerareal Ålder 2—5 ha 5—10 ha 10—20 ha Summa %

Under 35 år ........ 47 285 278 610 11,3 35—50 » ........ 350 791 784 1 925 35,5 50—65 » ........ 729 929 518 2176 40,2 Över 65 » ........ 304 279 122 705 13,0

1 702

31,4

Av tabell 9 framgår att ca 5 400 brukare var sysselsatta på bruknings— enheterna. Detta innebär att ca 750 brukare eller var 10:e person ej i större utsträckning deltar i lantbruksarbetet på gården. Den viktigaste orsaken härtill torde vara, att åtskilliga brukare på grund av hög ålder endast spora- diskt deltar i arbetet på gården (se 5. 292). Ca en fjärdedel av brukarna i åldern över 65 år var sålunda ej sysselsatta i lantbruksarbete på egendomen. _— Det relativa antalet brukare sysselsatta på brukningsenheterna stiger med växande åkerareal, nämligen från 79 per hundra brukare i minsta stor- leksgruppen till 96 i storleksgruppen 10—20 ha.

Tabell 10. Hustrur/hushållerskor, sysselsatta med lantbruksarbete på brukningsenheten i procent av samtliga

Åkerareal Totala Ålder antalet 2—5 ha 5—10 ha 10—20 ha Summa sysselsatta Under 35 år ........ 87,5 84,5 92,3 88,5 35—50 » ........ 97,3 88,9 92,3 92,2 50—65 » ........ 83,9 86,5 73,8 83,1 Över 65 » ........ 72,1 46,6 29,5 53,8 .. Summa 86,3 83,3 84,8 84,6 5 079

Av tabell 10 framgår att ca 85 % av hustrurna/hushållerskorna var sys— selsatta i arbetet på egendomen, mestadels med djurskötsel, under minst två månader av året. För Strömstadsområdet var motsvarande procenttal 94 och för Lysekilsområdet 75.

Tabell 11 a. Manliga familjemedlemmar utöver brukare, sysselsatta på

brukningsenheten Ålder 20—35 år 35—50 år 50—65 år över 65 år Summa iAntal ............... 753 213 237 245 1 448 % .................. 52,0 14,7 16,4 16,9 100,0

Tabell 1] b. Manliga familjemedlemmar utöver brukare, sysselsatta på brukningsen-

heten under minst två månader av året i procent av samtliga

Sysselsatta, % ...................

Åkerareal

2—5 ha 5—10 ha 10—20 ha Summa

64,8 54,9 60,2 58,4

Totalt redovisas 2 479 manliga familjemedlemmar som bosatta på bruk— ningsenheterna. Av dessa var 58 % sysselsatta med lantbruksarbete på egen- domen mer än två månader under året. Inom Stenungsundsområdet var en-

ligt primärmaterialet 70 % av de manliga familjemedlemmarna sysselsatta på gården mot endast 38 % i Strömstadsområdet, 50 % i Lysekilsområdet och 58 % i hela undersökningsområdet. Det höga procenttalet i Stenung- sundsområdet kan delvis förklaras med den intensiva och arbetskrävande jordbruksdriften i detta område (fältodlingarna av trädgårdsprodukter på Orust och Tjörn). Uppenbarligen föreligger dock en undersysselsättning, som bl. a. påvisats i den år 1956 publicerade undersökningen om sysselsätt- ningen inom det bohuslänska jordbruket.

Tabell 12 a. Kvinnliga familjemedlemmar sysselsatta på brukningsenheten

Ålder

20—35 år 35—50 år 50—65 är över 65 år Summa

Antal ............... 235 160 152 44 591 % .................. 39,8 27,1 25,7 7,4 100,0

Tabell 12 b. I tabell 12 a angivna personer i procent av samtliga på brukningsenheten bosatta kvinnliga familjemedlemmar

Åkerareal

2—5 ha 5—10 ha 10—20 ha Summa

Sysselsatta, % ................... 40,7 36,5 46,4 40,1

Totalt skulle inom undersökningsområdet ca 1 500 kvinnliga familjemed— lemmar, varav 650 i åldern 20—50 år, vara bosatta på brukningsenheterna. Motsvarande siffror för manliga familjemedlemmar var 2 479 resp. 1 589.

Antalet anställda personer på de av undersökningen berörda gårdarna uppgick till endast 14 män och 6 kvinnor, varav 11 män och 2 kvinnor del- tog i lantbruksarbete på gården under minst två månader av året. Det totala antalet anställda torde kunna uppskattas till 200 år 300 personer.

Antalet personer som ämnar lämna jordbruket under tiden 1956—1960 och 1961—1965. En av de viktigaste frågorna i denna undersökning berör avflyttningen från gårdarna och i samband härmed övergången till annan verksamhet. I tabellerna 13 och 14 redovisas det antal personer, som är sysselsatta på egendomen under minst två månader om året på bruknings- enheten och vilka ämnar övergå till arbete inom annat näringsområde än jordbruket.

Undersökningen har sålunda givit vid handen att under perioden 1956— 1960 ämnar ca 700 personer och under perioden 1961—1965 120 personer övergå till annan näring än jordbruk. Siffrorna är emellertid inte jämför- bara med hänsyn till att uppgifterna för perioden 1961—1965 ej innefattar åldersgruppen 15—20 år. Hänsyn måste vidare tagas till svårigheten att

Tabell 1.3. Avgången bland olika kategorier hushållsmedlemmar i åldern 15—50 år

1956—1960 1961—65 Summa Brukare ............................ 44 36 70 Manl. familjemedlemmar ............ 311 17 328 Kvinnl. familjemedlemmar ........... 332 46 378 Manl. anställda ..................... —— 18 18 Kvinnl. anställda ................... 18 5 23 Summa 705 1 22 827

Tabell 14. Avgången inom olika delområden

1956—1960 1961—65 Summa Strömstadsområdet .................. 91 13 104 Munkedalsområdet .................. 113 12 125 Lysekilsområdet. .................... 36 30 66 Uddevallaområdet ................... 131 13 144 Stenungsundsområdet ................ 334 54 388 Summa 705 122 827

lämna uppgift om en period, som ligger 5—10 år framåt i tiden. De redo- visade siffrorna ger en viss ehuru givetvis osäker — vägledning om den arbetskraftstillströmning från jordbruket till andra näringar, som kan vän— tas i undersökningsområdet under de närmaste åren. Den största avgången är att motse inom Stenungsundsområdet. Med hänsyn till vad sysselsätt- ningsundersökningen inom det bohuslänska jordbruket visade, torde utan tvekan de största arbetskraftsreserverna finnas inom de sydligare delarna av undersökningsområdet, där undersysselsättningen hos jordbruksbefolk- ningen är mest påtaglig.

För att bättre kunna bedöma insamlade uppgifter av demografisk natur beslöts —— som tidigare framhållits — att komplettera desamma med data om jordbruksförhållandena inom det berörda området. I första hand in— riktades intresset härvidlag på sådana upplysningar, vilka kan vara till vägledning för beräkning av framtida förändringar inom jordbruket i un- dersökningsområdet.

Brukningsförhållanden

Arrondering. Någon exakt redovisning av arronderingsförhållandena har gi- vetvis icke kunnat göras i denna undersökning. Med hänsyn till antal skif- ten, skiftenas form och storlek, förekomsten av impediment, skiftenas av- stånd från brukningscentrum, öppna diken etc. har brukningsenheterna in- delats i tre grupper, nämligen enheter med god, mindre god resp. dålig arrondering.

" .,.yhut _

mun—'-

- ..,,

Tabell 15. Fördelning med hänsyn till arronderingsförhållanden och brukningsenheternas åkerareal

Procentuell fördelning Arronderings- förhållanden Åkerareal 2—5 ha 5—10 ha 10—20 ha Summa Goda ............... 60,6 51,5 50,6 53,9 Mindre goda ......... 27,1 34,4 31,0 31,3 Dåliga .............. 12,3 14,1 18,4 14,8 Summa 100,0 100,0 100,0 100,0

På omkring halva antalet brukningsenheter inom undersökningsområdet var således arronderingen icke tillfredsställande. I de fall där arronderingen ansetts mindre god eller dålig, har det enligt intervjumännens redogörelser i regel berott på att fältens storlek och form varit otillfredsställande.

Att arronderingsförhållandena uppgives vara sämre på större enheter än på mindre kan möjligen förklaras av att på enheterna i den lägsta storleks— gruppen tillmätas exempelvis skiftenas form och storlek ej samma betydelse som på enheterna i de högsta storleksgrupperna. I stora delar av Bohuslän torde också den för landskapet säregna topografin skapa svårigheter för åstadkommandet av en god arrondering på större gårdar.

Vid ett studium av arronderingsförhållandena områdesvis finner man endast smärre avvikelser från motsvarande siffror avseende hela undersök- ningsområdet.

Tabell 16. Av brukarna sedan år 1951 vidtagna åtgärder för förbättringar av arron- deringen med uppdelning efter storleksgrupper

Procentuell fördelning Åtgärd Åkerareal

2—5 ha l15——10 ha 10—20 ha Summa

Åtgärd ej vidtagen . . . 59,3 49,1 47,1 51,4 Stenröjning .......... 1,1 0,7 —— 0,6 Dikning ............. 38,5 47,6 52,6 46,5 Annan åtgärd ....... 1,1 2,6 0,3 115 Summa 100,0 100,0 100,0 100,0

Vid en bedömning av siffrorna bör beaktas att stenröjning ej i någon större utsträckning är påkallad på grund av att åkerjorden mestadels består av sedimentära jordarter. Därtill kommer att nederbörden är tämligen riklig i Bohuslän, varför stort behov av dikning ofta föreligger.

Brukningsenheternas läge. För redovisning av brukningsenheternas läge har följande uppgifter inhämtats:

300 1) avstånd till folkskola

2) » » spec.-affär 3) » » närmaste samhälle 4) » » väg med busstrafik 5) » » järnvägsstation

6) utfartsvägens beskaffenhet.

Siffermaterialet visar bl. a.

a) att var femte brukningsenhet var belägen på mer än 6 km från folk- skola

b) att över 60 % av brukarna hade mer än 6 km till närmaste samhälle

c) att ca 20 % av brukningsenheterna var belägna mer än 3 km från Väg med bussförbindelse

(1) att hälften av brukningsenheterna inom undersökningsområdet hade mindre goda eller dåliga utfartsvägar.

De ur kommunikationssynpunkt mest vanlottade trakterna av Bohuslän finner man i nordöstra delarna av landskapet, som till stor del omfattas av Strömstadsområdet.

Byggnadsbeståndet hade graderats på följande sätt:

otillfredsställande (nybyggnad kräves inom en snar framtid) mindre gott (reparation utöver vanligt underhåll erfordras) gott (endast underhåll erfordras).

Vad gårdsbeskrivningama visade

Tabell 23. M angårdsbyggnadernas beskaffenhet med uppdelning efter brukningsenheternas åkerareal

Procentuell fördelning

Beskaffenhet Åkerareal

2—5 ha 5—10 ha 10—20 ha Summa

Otillfredsställande ................ 14,4 13,3 12,7 13,5 Mindre gott ..................... 62,0 54,6 47,9 54,9 Gott ............................ 23,6 32,1 39,4 31,6

Summa 100,0 100,0 100,0 100,0

På brukningsenheterna i storleksgruppen 2—5 ha hade sålunda icke fullt var fjärde gård en mangårdsbyggnad, som kunde anses vara i gott skick mot 40 % av gårdarna i storleksgruppen 10—20 ha.

Tabell 24. Djurstallarnas beskaffenhet med uppdelning efter brukningsenheternas åkerareal

Procentuell fördelning Beskaffenhet Åkerareal 2—5 ha 5—10 ha 10—20 ha Summa Otillfredsställande ................ 30,4 24,7 15,5 23,7 Mindre gott ..................... 56,1 47,2 51,1 50,9 Gott ............................ 13,5 28,1 33,4 25,4 Summa 100,0 100,0 100,0 100,0

Ekonomibyggnaderna var i regel av sämre beskaffenhet än bostäderna. Nära en fjärdedel av djurstallarna befann sig i sådant skick, att nybyggnad var erforderlig. I storleksgruppen 2—5 ha hade endast var sjunde gård djurstallar av god beskaffenhet.

Tabell 25. Övriga byggnaders beskaffenhet med uppdelning efter brukningsenheternas

åkerareal Procentuell fördelning Beskaffenhet Åkerareal

2—5 ha 5—10 ha 10—20 ha Summa

Otillfredsställande ................ 30,7 26,2 14,4 23,9 Mindre gott ..................... 56,0 50,8 52,6 52,8 Gott ............................ 13,3 23,0 33,0 23,3 Summa 100,0 100,0 100,0 100,0

Vad som ovan sagts om djurstallarna gäller i stort sett även »övriga bygg- nader», som omfattar samtliga ekonomibyggnader utom djurstallarna.

Mekanisering Då de flesta enheter, som ingår i undersökningen, har en relativt ringa areal och då de topografiska förhållandena icke inbjuder till någon mera

Tabell 26. Användandet av traktor i jordbruksdriften med uppdelning efter brukningsenheternas åkerareal

Procentuell fördelning

Åkerareal

5—10 ha 10—20 ha

Ingen traktor ................... 12,8 13,3 1,0 9,7 Egen » ................... 15,3 23,0 47,2 27,6 Lejd » ................... 71,9 63,7 51,8 62,7

100,0 100,0

allsidig mekanisering, har uppgifterna beträffande densamma begränsats till förekomsten av traktordrift.

Av tabellen framgår att ca 90 % av brukarna använder sig av traktor i jordbruksarbetet. Nära hälften av brukarna inom storleksgruppen 10—20 ha ägde traktor, trots att traktoranvändningen på sådana gårdar (»basjord— bruk») knappast är motiverat av driftsekonomiska skäl.

Vid jämförelse mellan olika delområden, finner man tämligen små varia- tioner. Dock visar gårdarna i Stenungsundsområdet en något lägre traktori- sering (80 %) än inom övriga delområden.

Kreaturslös drift

Brukare av mindre brukningsenheter, som av åldersskäl eller på grund av övergång till annan mera lönande sysselsättning önskar upphöra med jord- bruksdriften, har ofta ingen möjlighet härtill på grund av att ingen av de anhöriga önskar åta sig skötseln av egendomen. För att minska arbetsåt- gången på gården är det i sådana situationer vanligt, att brukaren minskar antalet nötkreatur eller upphör med skötseln av dessa. I samband härmed sker ofta en extensifiering av jordbruksdriften. Resultatet härav blir i regel, att brukaren efter en tid utarrenderar åkerjorden till någon granne. En övergång till kreaturssvag eller kreaturslös drift leder därför icke sällan till att gården upphör som självständig enhet. Föreliggande undersökning visade emellertid, att endast 15 brukare (= 3 % av Ip) ämnade övergå till sådan driftsform. De angivna orsakerna till varför kreaturslös drift över— väges, redovisas i tabell 27. I samband härmed bör nämnas, att kreaturslös drift endast förekommer på ca 3 % av gårdarna inom storleksgruppen 2—20 ha i Bohuslän.1 Detta torde främst bero på de klimatologiska hindren för en långt driven spannmålsodling i detta landskap, där husdjursskötsel alltjämt anses vara den viktigaste förutsättningen för att jordbruk skall kunna drivas.

Tabell 27. Av brukarna angivna orsaker till övergång till kreaturslös drift med uppdelning efter brukningsenheternas

åkerareal Orsak Antal brukare Dålig lönsamhet ........................... 3 Brist på kompetent arbetskraft ............. 7 Obekväm arbetstid ........................ 1 Otillfredsställande byggnadsbestånd .......... 2 Annan orsak .............................. 2 Summa 15

1 Se »Undersökning av sysselsättningsförhållandena inom det bohuslänska jordbruket å.: 1955», sid. 257.

De flesta av de femton brukare, som uppgav, att de ämnade övergå till kreaturslös drift, var över 50 år. Behovet av att minska den egna arbets- insatsen synes vara den främsta anledningen till varför sådana åtgärder planeras. Tendensen överensstämmer i stort sett med vad en undersökning, företagen av lantbrukshögskolan år 1956, visat.1

Brukarnas intresse för egendomens komplettering med åker- och skogsmark

Intresset för komplettering med åker och/eller skogsmark bland brukarna i undersökningsområdet framgår av tabellerna 28—30.

Tabell 28. Antal brukare (uppräknade tal) som uttalat önskemål om egendomens komplettering med åker efter brukningsenheternas åkerareal jämte uppgift om kom— pletteringsbehovets storlek

1 Vid de 50 första intervjuerna efterfrågades p. g. a. missförstånd aldrig kompletterings- behovets storlek utan endast huruvida intresse för ytterligare förvärv förelåg eller ej. Tillskottsarealens Åkerareal Storlek, ha 2—5 ha 5—10 ha 10—20 ha Summa % »— 2 .............. 96 122 57 275 12,8 3——— 4 .............. 57 224 26 307 14,3 5—— 6 .............. 112 191 183 486 22,6 . 7— 9 .............. — 105 52 157 7,3 ! 10—14 .............. 48 143 117 308 14,3 i 15—19 .............. _ 31 26 57 2,7 20—29 .............. —— —— 25 25 1,2 ,, Areal ej angiven1 . . . . 102 243 190 535 24,9 & Summa 415 1 059 676 2 150 100,0 j Medeltal, ha ........ 4,8 6,3 8,5 6,5 i % av samtliga brukare | inom resp. grupp. . . 22,9 40,8 38,3 34,8 — l l

Mer än var tredje brukare har uttalat önskemål om förstärkning av bruk- ningsenheten. Den sammanlagda arealen åker, som behövs för att tillgodose önskemålen om komplettering, utgör 10600 ha eller 6,5 ha per brukare bland dem som uttalat önskemål om ytterligare åkermark. Härtill får låg- i gas den tillskottsareal, som efterfrågas av brukare, vilka ej lämnat uppgift om den önskade arealens storlek. Om dessa brukare antagas ha motsvarande ? kompletteringsbehov, skulle totala behovet av åker uppgå till 14 102 ha. ! Arealen motsvarar 1 791 brukningsenheter av genomsnittsstorlek i stor- ! leksgruppen 2——20 ha i Göteborgs och Bohus län eller ca en tredjedel av |' antalet brukningsenheter inom nämnda storleksgrupp i hela undersöknings- området. Detta skulle innebära, att även en mycket kraftig minskning av antalet brukare icke skulle behöva medföra, att åkerjord lämnades obrukad.

,. ”Agn—_- _.

1 Se »Studier rörande övergång från mjölkproduktion till kreaturslös drift. Skåne, Västsverige och Västmanland» av Lennart Hjelm och Gösta Oscarsson. Meddelanden från ekonomiska in- stitutionen. K. lantbrukshögskolan, 1957.

Givetvis får dessa siffror icke tolkas så, att alla brukare, som uttalat önske— mål om komplettering, också har ekonomiska resurser att förvärva önskad areal.

Tabell 29. Antal brukare (uppräknade tal) som uttalat önskemål om egendomens kom- plettering med skogsmark med uppdelning efter brukningsenheternas åkerareal samt med angivande av kompletteringsbehovets storlek

Kompletteringsbehov Åkerareal Skogsareal' ha 2—5 ha 5—10 ha 10—20 ha Summa % 1— 9 .............. 73 65 38 176 11,9 10—19 .............. 13 191 57 261 17,6 20—29 .............. 13 — 38 51 3,4 30—39 .............. — _— 31 31 2,1 40—49 .............. — 13 —— 13 0,9 50 .............. 13 31 13 57 3,9 Areal ej angivenl. . . . 172 414 304 890 60,2 Summa 284 714 481 1 479 100,0 Medelareal ha ....... 8 18 21 15 % av samtliga brukare inom resp. grupp. . . 15,7 27,5 27,2 24,0 —

1 Se noten under tabell 28.

Intresset för komplettering med skogsmark är således mindre än för för- värv av ytterligare åker, trots att skogsmarksarealen på ca hälften av bruk— ningsenheterna ej uppgår till 10 ha. Enligt de redovisade svaren skulle sålunda var fjärde brukare efterfråga ytterligare skogsmark. Önskemålen om sådan mark föranledes främst av behovet av husbehovsbränsle. Det bör emellertid här framhållas, att tillgången på skogsmark inom undersöknings- området på grund av de omfattande kalmarkerna är relativt begränsad, var— för vetskapen om att skogsmark i många fall ej finnes tillgänglig torde vara en viktig orsak till att intresset för förvärv av skogsmark icke anmälts i större omfattning än som skett.

Tabell 30. Åldersfördelningen bland brukare vilka uttalat önskemål om ytterligare förvärv av åker

Procentuell fördelning

Under 35 år 35—50 år 50—65 år Över 65 år Summa

Åldersfördelning 17,6 44,4 30,3 7,7 100,0 % av resp. åldersgr. . . 51,3 44,7 26,2 17,4 35,0

Intresset för ytterligare förvärv av skogsmark avtar med stigande ålder. Av tidigare företagna undersökningar i ämnet1 framgår att intresset för

1 Jämför F. Larsson: Några data i skogskompletteringsfrågan. Meddelande nr 10/56 från Jordbrukets utredningsinstitut.

egendomens komplettering med skog är särskilt stort bland yngre och me- delålders brukare samt hos brukare, som har någon anhörig, som ämnar överta skötseln av gården.

Drygt 90 % av intervjupersonerna har som främsta skäl för egendomens komplettering med åker- och skogsmark uppgivit, att man genom sådan åtgärd skulle kunna skapa en mer bärkraftig brukningsenhet. Så gott som alla övriga intervjupersoner har främst angivit, att man genom förvärv av ytterligare åker bättre skulle kunna utnyttja maskiner och redskap. Det sistnämnda svaret har huvudsakligen lämnats av brukare på brukningsen- heter med en åkerareal av 15—20 ha.

Möjligheterna att genomföra ett markförvärv är ofta ovissa och förefaller icke sällan obefintliga. För den enskilde brukaren kan det därför ligga när- mare till hands att söka arbete utanför den egna brukningsenheten under vissa perioder eller att helt byta yrke för att därigenom söka förbättra in- komstmöjligheterna. Övergång till annat yrke, som oftast tvingar till av- flyttning från hemorten, hindras av bostadsbristen i tätorterna. Till bru- kare under 50 år ställdes därför frågan, huruvida vederbörande ämnade övergå till en stadigvarande sysselsättning utom egendomen, om tillfälle därtill gavs och under förutsättning att nuvarande bostad kunde användas. Svaren på denna fråga redovisas här nedan.

Tabell 31. Antal brukare (uppräknade tal) som önskar övergå till annat yrke under förutsättning att avflyttning från nuvarande bostad ej blir nödvändig. Fördelning efter

åkerareal Åkerareal Ålder Ja— resp. nej- svar i % av 2—5 ha 5—10 ha 10—20 ha Summa samtliga inom resp. åldersklass Ja-svar under 35 år ................ 26 87 57 170 25,6 35—50 » ................ 176 279 117 572 29,4 Summa 202 366 174 742 28,5 % av samtliga inom storleks- gruppen .................. 39,8 33,9 17,0 28,5 -— Nej-svar under 35 år ................ 66 208 220 494 74,4 35—50 » ................ 239 506 627 1 372 70,6 Summa 305 714 847 1 866 71,5 % av samtliga inom storleks— gruppen .................. 60,2 66,1 83,0 71,5 — Mer än var fjärde jordbrukare under 50 år eller 750 personer skulle så- lunda vilja upphöra med jordbruk under angivna premisser. Tendensen här- vidlag avtar med stigande åkerareal men mindre för brukare under 35 år än för brukare i åldern 35—50 år.

Inom Lysekils- och Uddevallaområdena besvarades frågan med »ja» en- dast av 10 % av brukarna mot 40 % i Stenungsundsområdet. Resultaten för de två övriga delområdena överensstämmer i stort sett med medeltalet för hela undersökningsområdet (29 % ). En jämförelse mellan olika delområden är emellertid mycket vansklig med hänsyn till undersökningsmaterialets starkt begränsade omfattning. Med all sannolikhet föreligger dock en viss differens mellan de nämnda delområdena. Skillnaden sammanhänger för- modligen med att jordbrukets arbetskraftsreserver inom Lysekils- och Udde- vallaområdena redan tagits i anspråk till skillnad från Stenungsundsområ- det, där en tidigare undersökning visat, att en betydande undersysselsättning föreligger.

Brukningsenheternas framtida bestånd

En företagen granskning av formulär rörande gårdar, som under åren 1951 —1955 upphört som självständiga brukningsenheter, har icke gett någon säker vägledning i frågan om kvarvarande brukningsenheters framtida be- stånd. Snarare har resultatet av denna granskning tydligt visat, hur omät- bara faktorer icke sällan har en avgörande betydelse för företagsdöden inom småjordbruket, Sålunda har det konstaterats att gårdar, som haft relativt goda förutsättningar för jordbruksdrift, ändock upphört som själv— ständiga brukningsenheter.

Som redovisas på s. 293 hade 32 % av brukarna uppgivit, att de ämnade upphöra med skötseln av gården före år 1966. Hälften av dessa brukare kunde icke ange vem som skulle övertaga egendomen. Skulle samtliga bruk- ningsenheter, där efterträdare för nuvarande brukare ej kan angivas, komma att försvinna som självständiga enheter, skulle detta innebära en minskning under åren 1957—1965 med 16 %. Med tanke på att antalet brukningsenhe- ter under åren 1951—1956 enligt jordbruksräkningarna skulle ha minskat med 6,9 %, är det icke osannolikt, att minskningen fram till 1966 kan komma att ligga ganska nära de nämnda 16 %.

Sammanfattning Undersökningens syfte har varit att genom intervjuer hos jordbruksbefolk- ningen söka erhålla uppgifter om den avgång av arbetskraft från det bohus- länska jordbruket, som kan väntas fram till år 1966. Undersökningen har baserats på uppgifter insamlade från ca 500 brukningsenheter inom stor- leksgrupp 2—20 ha åker. Urvalet av brukningsenheterna har skett genom slumpvis uttagning ur RLFzs jordbruksregister. Undersökningsområdet har omfattat landskapet Bohuslän —— med undantag av Romelanda och Inlands Torpe samt de till Göteborgsregionen hörande kommunerna _— jämte Öde- borg och Färgelanda kommuner i Dalsland. Området har indelats i fem del- områden. Beräkningarna grundar sig på intervjupersonernas (Ip) uppgifter om fortsatt verksamhet på den egna brukningsenheten och vem som kan

. ax.-ls. _

väntas efterträda den nuvarande brukaren, i fall denne skulle lämna sköt- seln av gården före år 1966. I en särskild gårdsbeskrivning har även upp- gifter om läge, utfartsvägar, arrondering, byggnadsbestånd och planerade åtgärder i syfte att förändra driftsförhållandena på brukningsenheten in- hämtats.

]) Förändringarna i brukningsenheternas storleksstruktur inom storleks- gruppen 2—20 ha har under perioden 1944—1956 varit av samma omfatt- ning som i Älvsborgs län.

2) Enligt en på samplingen grundad uppräkning uppgick antalet bru— kare, sysselsatta med lantbruksarbete på egendomen, till 5 400. För de man- liga familjemedlemmarna (utöver brukare) var motsvarande siffror 1 450, varav 750 i åldern 20—35 år, och för de kvinnliga familjemedlemmarna (utöver hustrur/hushållerskor) 600, varav 250 i åldern 20—35 år. Antalet anställda personer kan skattas till 200 år 300.

Den procentuella andelen hushållsmedlemmar, sysselsatta på egendomen under minst två månader av året, var för de olika kategorierna följande

Brukare 88 % Hustrur/hush. 85 Manl. fam.-medl. 60 Kvinnl. fam.-medl. 46

VUV

3) Antalet brukare i undersökningsområdet, som under tiden 1956—1965 kommer att lämna skötseln av gården, kan beräknas till 110 under tiden 1956—1960 och till 280 under åren 1961—1965.

4) Ca hälften av de brukare (i Lysekils- och Uddevallaområdena ca 80 % ), som uppgav sig ha för avsikt att upphöra med jordbruket inom den när— maste tioårsperioden, var ovissa om vem som skulle övertaga skötseln av gården. Som orsak till varför man ämnade upphöra med jordbruket uppgav 83 % hög ålder, medan 6 % uppgav övergång till annat yrke.

5) Antalet personer i åldern över 15 år, som under tiden fram till år 1961 kan väntas lämna jordbruksnäringen, uppgår till ca 700 (50 brukare, drygt 300 manliga och ungefär lika många kvinnliga familjemedlemmar). De lämnade uppgifterna om avgången åren 1961—1965 är alltför osäkra för att de skulle kunna läggas till grund för någon bedömning. Den på grundval av samplingen gjorda uppräkningen visar en avgång av endast ca 100 per- soner. —— Den största avgången under åren 1956—1960 kan väntas inom Stenungsundsområdet (Tjörn, Orust samt Stenungsunds kommun), där över 300 personer enligt beräkningarna skulle lämna jordbruksnäringen.

6) De i samband med undersökningen av intervjumännen utförda gårds— beskrivningarna ger vid handen, att endast omkring hälften av bruknings— enheterna hade en god arrondering. Denna försämras med stigande åker- areal. Sedan 1951 har något mindre än hälften av brukarna vidtagit åtgärder i syfte att förbättra arronderingen.

7) Icke fullt en tredjedel av mangårdsbyggnaderna och ca en fjärdedel av ekonomibyggnaderna ansågs vara i gott skick. Ca 25 % av ekonomibygg- naderna befann sig i sådant tillstånd, att nybyggnad var erforderlig.

8) Traktor —— lejd eller egen —— utnyttjades på 90 % av brukningsenhe- terna. Nära 30 % av brukarna använde sig av egen traktor.

9) Endast 3 % av brukarna ämnade övergå till kreaturslös drift. 10) Något mer än var tredje brukare önskade utöka den egna åkerarealen med köp eller arrendering. Kompletteringsbehovet har skattats till 14 000 ha. —— Åkerarealen på gårdar, där brukaren ämnar lämna skötseln av gården under tioårsperioden 1956—1965 och där frågan om efterträdare är störst, uppgår till ca 7 700 ha.

11) Ca 1 500 brukare beräknas vilja komplettera brukningsenheten med inköp av skogsmark. Efterfrågan på skogsmark motiverades främst med behovet av husbehovsbränsle.

12) Något mer än var fjärde brukare (ca 1 900 personer) uttalade önske- mål om övergång till annan sysselsättning, om sådan kunde erhållas i hembygden och vederbörande kunde bo kvar på gården.

Stockholm den 1 september 1957

Harry Sundberg Björn Olsson

F ramtidsbedömning av jordbruket i Uddevalla A-region. Kommentar av lantbruksdirektör Arvid Bolmstrand

Att upprätta en prognos för utvecklingen av produktion och sysselsättning inom jordbruket i en region är uppenbarligen förenat med stora vansklig- heter. Utvecklingen är i mångt och mycket beroende av allmänna ekono- miska förhållanden utanför regionen och utanför själva jordbruket. De framtida produktpriserna i förhållande till övriga priser (bytesvärdet) och avsättningsmöjligheterna för jordbruksprodukter kommer med all sanno— likhet att spela en betydande roll i framtiden.

J ordbrukareungdomens val av levnadsbana blir sannolikt mera beroende av ekonomiska och andra överväganden, än som varit fallet tidigare.

Avflyttningen från jordbruket blir därför _— liksom hittills _— i hög grad beroende av det allmänna sysselsättningsläget i regionen och i andra delar av landet. En mycket god sysselsättning exempelvis i Göteborg kan sålunda beräknas påskynda avflyttningen från regionen. God sysselsättning exempel— vis i Stenungsund, Uddevalla eller Strömstad kan emellertid få den effekten, att de som bor inom måttligt avstånd från arbetsplatsen bor kvar på det tidigare innehavda jordbruket och anpassar driften så, att arbetsåtgången där blir liten. Därjämte kan det inträffa, att en del arbetare bosatta i tät- orten söker skaffa ett mindre jordbruk i den närmaste omgivningen. Denna ström från tätorten kan väntas tilltaga i styrka om takten i reallönesteg-

ringen skulle minska. En ökad industrialisering i regionen behöver därför icke —- i varje fall icke omedelbart — innebära en minskning av den på jordbruk bosatta befolkningen eller av befolkningen på rena landsbygden.

Oavsett hur förhållandena ändras på ovan berörda områden finnes vissa möjligheter till bedömning av den sannolika utvecklingen inom jordbruket genom en analys av befolkningssammansättningen. Inom denna liksom i andra regioner är de äldre årsklasserna relativt talrika på egentliga lands- bygden samtidigt som ett betydande kvinnounderskott finnes i de yngre årsklasserna. På grund härav kommer avgången av brukare att väsentligt Öka inom den närmaste framtiden p. g. a. dödsfall, sjukdom o. dyl., medan möjligheterna för yngre jordbrukare att bilda familj blir små. Även om all utflyttning skulle upphöra, skulle befolkningen i dessa kommuner ändå komma att minska.

När det gäller en prognos för jordbruket, synes det angeläget att komma fram till en precisering i tre avseenden nämligen:

1) Vad som skall produceras 2) Hur produktionen skall ske 3) Sysselsättningen.

1) Det är en utbredd uppfattning, att en viss krympning av jordbruks- produktionen kan bli nödvändig i framtiden, och att den odlade arealen bör minskas. Hur stor denna minskning kan behöva bli i de enskilda kommu— nerna beror givetvis på det allmänna läget på jordbruksområdet, därjämte bl. a. på jordens naturliga beskaffenhet, ägornas lämplighet för maskindrift och läge i förhållande till brukningscentrum.

Investeringar i dikning, betesanläggningar, förbättrad utfordring och gödsling m. ni. kan givetvis bidraga till en ökning av avkastningen. En minskning av den odlade arealen kan därför i betydande utsträckning kom- penseras genom en produktionsökning på kvarvarande areal. Även om man beaktar den minskning av produktionen, som kan uppstå genom fortsatt extensifiering av driften på större jordbruk och på sådana enheter, där ägaren har annan sysselsättning, torde minskningen av den odlade arealen få bli betydande, om på lång sikt någon väsentlig minskning av produktio- nen skall erhållas.

När det gäller produktionsinriktningen torde man inom regionen i stort sett få räkna med hittillsvarande intensiva produktion väsentligen av ani— malieprodukter. Därjämte finnes visst utrymme för specialodling av här och grönsaker m. m., särskilt på öarna och i kustlandet invid de större sommar- nöjesorterna.

2) Det finnes anledning räkna med att kraven på effektivt utnyttjande av arbetskraft, maskiner och andra produktionsmedel kommer att bli allt större. När det gäller specialodlingar kan detta ofta ske inom ramen för redan befintliga företag. Vid »vanlig» jordbruksdrift däremot, blir detta i

de flesta fall möjligt först vid en utökning av företagets storlek. Ekonomiska skäl talar därför för, att strukturomvandlingen inom jordbruket kommer att bli genomgripande även inom denna region, där jordbruken i regel är små. Denna omvandling kan för övrigt — vilket framgår av den följande framställningen — bli nödvändig på grund av den ojämna åldersfördel- ningen bland jordbrukarna, som medför, att åtskilliga brukningsenheter kan komma att friställas inom de närmaste årtiondena. Alternativen kan bli, att marken får ligga obrukad, eller att den införlivas med närliggande jordbruk.

3) Den pågående rationaliseringen inom »det vanliga jordbruket» med- för, att den mänskliga arbetskraften i allt större utsträckning ersättes med maskiner. Sysselsättningen inom själva jordbruket kan sålunda väntas nedgå. Inom skogsbruket i regionen torde däremot finnas möjlighet till väsentligt ökad sysselsättning.

Utifrån de angivna utgångspunkterna skulle det vara möjligt uppställa en sysselsättningsbalans för jord- och skogsbruket i Uddevalla A-region vid en viss rationaliseringsgrad. En sådan torde emellertid i förevarande samman- hang ha mindre intresse än en bearbetning av resultaten från den år 1956 utförda intervjuundersökningen vid 500 jordbruk inom regionen. Av denna framgår bl. a. följande (avrundade tal).

Åldersfördelning bland brukare 1956

Åkerareal Under 50 år Över 50 är 2—5 ha ........ 32 % 68 % 5—10 ... .. 44% 56% 10—20 » ............ 62 % 38 %

Under en 20-årsperiod kan man beräkna, att samtliga brukare över 50 år lämnar sina ställen. Därjämte torde viss del av de yngre komma att lämna brukningen av en eller annan anledning.

Andel av brukare under 50 år i olika storleks- och åldersgrupper, som önskar lämna gårdarna före 1966

Storleksgrupp Åldersgrupp 2—5 ha 5—10 ha 10—20 ha Samtliga Under 35 år ........ 14 % 5 % 18 % 12 % 35—50år ....... $% 9% 1% S%

Uttryckt i procent av totala antalet brukningsenheter inom undersök- ningsområdet blir resultatet följande.

Storleksgrupp Åldersgrupp 2—5 ha 5—10 ha 10—20 ha Under 35 år ........................ 0,7 % 0,6 % 3,0 % 35—50 år .......................... 1,6 % 2,6 % 0,4 % 2,3 % 3,2 % 3,4 %

Skulle förhållandena kunna beräknas bli likartade även under tiden 1966 ——1975 skulle avgången i de yngre åldrarna under 20-årsperioden kunna uppskattas till omkring 6 % av hela antalet brukningsenheter. Härtill får läggas viss andel för dem, som på grund av sjukdom, dödsfall etc. blir urståndsatta att fortsätta med brukningen. Andelen brukare, som kan be- räknas lämna jordbruket av annan anledning än hög ålder, torde därför kunna uppskattas till 10 % under 20-årsperioden.

Materialet tillåter icke en differentiering mellan olika områden. Denna faktor påverkas emellertid av så många omständigheter både utom och inom jordbruket, att det torde vara tillfyllest med en genomsnittssiffra för länet.

Vid intervj uundersökningen har framkommit vissa uppgifter om sannolik efterträdare till den, som lämnar skötseln av jordbruket. I de fall, då fa- miljemedlem angivits, torde det vara relativt säkert, att ny brukare finnes tillreds att övertaga jordbruket. I övriga fall har på den uppställda frågan angivits, att annan person skulle övertaga brukningen eller att man icke visste vem som skulle göra detta. Dessa båda svar torde i själva verket ge uttryck åt ovisshet om, huruvida fastigheten kommer att bestå som själv- ständig enhet eller icke. Här kan bl. a. avses det fallet, att granne väntas köpa för sammanslagning.

Av intervjusvaren framgår (tabell 5 A) att i gruppen 2—5, 5—10 och 10— 20 ha åker omkring 1/3, 1/3 resp. 1/2 av de enheter, som byter brukare, väntas bli övertagna av familjemedlem.

Fråga är, hur det kan bli i övriga fall. Detta blir givetvis beroende av en mångfald omständigheter, t. ex. sysselsättningsmöjligheterna i andra yrken, lönsamheten i jordbruket i jämförelse med industriarbetare, tillströmningen av jordbrukare från andra landsdelar, omflyttningar mellan olika jordbruk m. 111. Även det allmännas insatser för genomförandet av den yttre rationali- seringen i enlighet med de tekniska och ekonomiska förutsättningarna inom jordbruket kan komma att påverka utvecklingen.

Det kanske därför kan vara tillräckligt att här konstatera, att det över- vägande antalet enheter, som icke direkt övertages av familjemedlem under strukturomvandlingens gång kan tänkas utnyttjade, antingen så, att en— heten lägges samman med grannfastighet, eller att den förvärvas av brukare, som i samband därmed lämnar annat jordbruk, eller att enheten planteras med skog.

Antalet friställda enheter under tiden 1956—1975 skulle sålunda kunna beräknas på följande sätt

Enheter utan Avgång Enheter med angiven efter- Summa angiven trädare Storleksgrupp a ålder annan % efterträdare ('Friställda p.g. 5/ anledning enheter») ” % % % 2— 5 ha åker ........ 67 10 77 27 (1/3) 50 5—10 | » ........ 50 10 60 20 (1/3) 40 10—20 » » ........ 40 10 50 25 (1/2) 25 En beräkning områdesvis ger följande resultat. Antal bruknings- . .. Åkerareal enheter i RLF:s Hmmm,; enheter Antal jordbruksregister 0 Strömstadsområdet 2— 5 ha .................. 450 50 225 5—10 » .................. 550 40 220 10—20 » .................. 450 25 115 Samtliga 1 450 38 560 M unkedalsområdet 2— 5 ha .................. 400 50 200 5—10 » .................. 600 40 240 10—20 » .................. 450 25 110 Samtliga 1 450 38 550 Lysekilsområdel 2— 5 ha .................. 200 50 100 5—1() » .................. 250 40 100 10—20 » .................. 150 25 40 Samtliga 600 40 240 Uddevallaområdet 2— 5 ha .................. 450 50 225 5—10 » ................. . 600 40 240 10—20 » .................. 450 25 115 Samtliga 1 500 38 580 Stenungsundsområdel 2— 5 ha .................. 1 000 50 500 5—10 » .................. 800 40 320 10—20 » .................. 200 25 50 Samtliga 2 000 43 870 Totalt 7 000 40 2 800

Strukturomvandlingen inom regionen kan därför tänkas leda till att om- kring 40 % av antalet enheter med över 2 ha åker kommer att friställas under en 20-årsperiod.

En sådan utveckling medför uppenbarligen en väsentlig omvandling av jordbruket. Den kommer säkerligen att ställa landsbygdskommunerna inför mycket svårbemästrade problem. För att motverka de skadliga följderna synes det angeläget med en ökning av Specialodlingarna på därför tjänliga platser och av sysselsättningen i skogen. Dessa åtgärder _ ehuru betydelse- fulla —— torde emellertid få endast lokalt begränsad effekt. I längden torde endast en avsevärd ökning av den industriella sysselsättningen inom under- sökningsområdet kunna medföra en stabilisering av läget.

Uddevalla den 8 juli 1959

Arvid Bolmstrand

III.

Undersökning angående den pendlande arbetskraften vid Uddevallavarvet Uppgiftemas inhämtande

Den från- och tillresande arbetskraften vid Uddevallavarvet utgör en avse- värd del av varvets arbetsstyrka. Sålunda visade en i november 1956 gjord sammanställning av arbetarnas adressuppgifter, att ca 500 av varvets 2 200 arbetare bodde utanför Uddevalla stad och varvets bostadsområden i Sörvik och Åker-Kissleberg (Skredsviks kommun). Med hänsyn till den omfatt— ning pendelrörelserna vid Uddevallavarvet haft under åtskilliga år, upp- drogs år 1957 åt den av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ledda Bo- huslänsutredningen att hos den pendlande arbetskraften vid varvet inhämta uppgifter om bostads- och kommunikationsförhållanden. I juni 1957 utsän- des därför till varje arbetare, som var bosatt utanför Uddevalla med Sörvik och Åker-Kissleberg, och till nyanställda arbetare för vilka uppgift om bo- stadsadress saknades, ett formulär innehållande frågor om dessa förhållan- den. Frågeformulären lades i vederbörandes avlöningskuvert vid första av- löningstillfället i juni månad 1957. Vid midsommartiden hade emellertid endast ungefär hälften av de utsända formulären återlämnats besvarade. Efter arbetarsemestern överlämnades därför till alla arbetare, som icke besvarat frågeformulären och som då fortfarande var anställda vid varvet, ytterligare ett frågeformulär jämte en av personalchefen vid varvet under- tecknad skriftlig uppmaning att besvara detsamma. Det sammanlagda resul- tatet av båda dessa aktioner blev följande.

Antal utsända frågeformulär 567 Antal besvarade frågeformulär 446 Antal obesvarade frågeformulär 121

Enligt ovanstående sammanställning skulle sålunda svarsprocenten ha utgjort 79 %. 54 besvarade frågeformulär hade emellertid inlämnats av per- soner, som vid undersökningstillfället var bosatta i Uddevalla eller i varvets bostadsområden i Sörvik och Åker-Kissleberg och som sålunda icke be— rördes av undersökningen. Om dessa formulär, som ej varit föremål för bear— betning, frånräknas, blir svarsprocenten:

567 —54 446 —54

Två formulär har kasserats på grund av att lämnade uppgifter varit alltför ofullständiga. Av de 121 intervjupersoner, som ej besvarat utsända fråge— formulär, hade 53 slutat vid varvet. Bland återstående 68 arbetare kunde varvet lämna adressuppgift på 59 arbetare. Av det sistnämnda antalet skulle

= 76,9 %

enligt uppgivna adresser 50 vara bosatta utanför Uddevalla med förorter. Resultatet av denna första bearbetning av inkomna frågeformulär har sam- manställts i tabell I.

Tabell 1

Antal besvarade frågeformulär ..................... 446 avgår kasserade formulär ....................... 2 444 Av personer, boende i Uddevalla, Åker-Kissleberg och Sörvik, insända formulär ....................... 54 Återstår för ytterligare bearbetning ................. 390 Antal obesvarade frågeformulär ..................... 121

därav obesvarade p. g. a. att intervjupersonen slutat vid Uddevallavarvet ........................... 53 Återstår ......................................... 68 Antal för vilka Uddevallavarvet lämnat adressuppgift. 59 Antal för vilka uppgifter saknas .................... 9

Antal arbetare, boende utanför Uddevalla, Sörvik och

Åker-Kissleberg, och som den 5 september 1957 innehade anställning vid Uddevallavarvet men som icke besvarat utsänt frågeformulär ................. 50

En upprättad sammanställning av adressuppgifterna för de 50 personer, som icke besvarat översända frågeformulär, men som skulle ha omfattats av undersökningen, avviker icke i nämnvärd grad från sammanställningen över besvarade formulär. Med hänsyn jämväl till den förhållandevis höga svarsprocenten får det inkomna materialet därför anses ha en god repre- sentativitet.

Vad undersökningen visade Som framgår av ovanstående sammanställning har 390 besvarade frågefor- mulär kunnat läggas till grund för statistisk bearbetning. Av dessa formu- lär framgår att 311 arbetare (80 %) färdades varje arbetsdag mellan hem- met och arbetsplatsen. Avståndet från bostaden till arbetsplatsen för den från- och tillresande arbetskraften varierade mellan lägst 3 och högst 55 km. Ett 25-tal arbetare uppgav, att tiden för resan från hemmet till arbets— platsen tog mer än 60 minuter i anspråk. Dessa arbetare var bosatta på olika orter på Orust, i Tanums och Sörbygdens kommuner och på enstaka platser i Dalsland. I tabell II har en gruppering av arbetarna med hänsyn till avstånd från hemmet och arbetsplatsen och använda kommunikations- medel skett.

Nära % av pendlarna hade sin bostad minst 15 km från arbetsplatsen och ca 45 % var boende inom 20—30 kni-räjongen, inom vilken tätorterna Munkedal och Ljungskile är belägna. Vid en uppdelning efter bostadsort (se kartan s. 316 !) kan konstateras att nära hälften av pendlarna var bosatta

Antal uppgiflldmnande pendlare vid Uddevallavarvet. Fördelning på bostadsorter (kommuner)

_Lönsgröns Kommungröns

7

E i önersborg V.Tun— l0 hem

5 0 1 Trollhättan

Lilla Edet

%,

För spridning godkänd i rikets allmänna kartverk den 23 maj 1960.

Tabell II. Avstånd från bostaden till arbetsplatsen för arbetare vid Uddevallavarvet, vilka färdas varje arbetsdag mellan hemmet och arbetsplatsen jämte uppgift om det kommunikationsmedel, som huvudsakligen användes

. . Procent

Bil till- av hela

Antal km från Buss Tå Egen sammans Cykel, Motor— S'a antalet Uddevallavarvet g bil med moped cykel ' pen d- kamrat lande

Under 3 km ............. — -— -— — -— -— —- -— 3— 6 » ............. 4 —— — 1 10 — 15 4,8 6—10 » ............. 9 4 5 4 8 1 31 10,0 10—15 » ............. 13 17 16 12 2 2 62 19,9 15—20 » ............. 13 7 2 2 -- 3 27 8,7 20—30 » ............. 6 73 21 29 2 1 132 42,4 30—-40 » ............. 3 13 6 4 1 1 28 9,0 40—50 » ............. 1 4 4 3 _— — 12 3,9 över 50 » ............. —— 1 2 — —- 1 4 1,3

Summa 49 119 56 55 23 9 311 100,0

% av hela antalet pend- lande ................ 15,7 38,3 18,0 17,7 7,4 2,9 100,0 35,7

i Uddevallas grannkommuner Skredsvik,1 Forshälla och Lane-Ryr, medan nära en fjärdedel bodde i Munkedals och Ljungskile kommuner. Ca 15 % av pendlarna hade sin hemort i Älvsborgs län inom ett område, som sträcker sig från Högsäter i norr till Lilla Edet i söder. Endast 58 pendlare bodde i tätort. Minst 250 arbetare vid Uddevallavarvet skulle sålunda vara bosatta på rena landsbygden. För 38 % av de uppgiftslämnande pendlarna var tåg och för 36 % bil det huvudsakliga kommunikationsmedlet. Av den sist- nämnda kategorien färdades ungefär hälften i egen bil. Buss utnyttjades i tämligen blygsam omfattning (16 %). Nära 80 % av de arbetare, som använde sig av sistnämnda färdmedel, var bosatta i Skredsviks och Forshälla kommuner. — Tåg utnyttjades främst av dem, som var hemmahörande i Ljungskile, Munkedal och Svarteborg. Arbetarna från Skaftö kommun an- vände sig däremot nästan enbart av bil. Även bland arbetarna från Orust var bil det vanligaste kommunikationsmedlet.

Tabell III. Genomsnittliga reslängden för det fordon som huvudsakligen använts för färden till och från arbetsplatsen

Bil till— Fordon Buss Tåg Eåån 533321?” håll:; Moped Cykel

kamrat

Antal pendlare .................... 49 119 56 55 Genomsnittlig reslängd (km) ........ 13,6 22,0 22,1 19,0 21,4 16,3 5,3

1 Arbetare bosatta i Aker-Kissleberg och Sörvik ej medräknade.

Reslängden var ungefär densamma för dem, som använt tåg, egen bil eller motorcykel. Märkligt är att ett så förhållandevis begränsat antal arbe— tare använder sig av buss och att reslängden för dessa t. o. m. är kortare än för mopedisterna. Endast i undantagsfall synes pendlarna använda sig av cykel på sträckor, som överstiger en halv mil.

Pendlarnas bostadsförhållanden åskådliggöres i nedanstående samman- ställning.

Tabell IV Därav antal Bostadsförhållanden Antal ätav åå? ' P ' Gifta Icke gifta Bor hos föräldrar eller svärföräldrar 120 39,3 17 103 Egen fastighet ................... 105 33,0 92 13 med jordbruk 21 utan » 84 Hyr lägenhet .................... 75 24,1 66 9 Bor hos annan person ............ 11 3,6 — 11 Summa 311 100,0 175 136

Av tablån framgår att var tredje pendlare ägde fastighet. Hälften av de 105 fastighetsinnehavarna bodde i Uddevallas grannkommuner (Skredsvik, Forshälla och Lane-Ryr). Inom denna räjong var 45 % av pendlarna fastig- hetsinnehavare. Av de 30 varvsarbetarna, som var bosatta i Dalslands- kommunerna, ägde däremot endast fem arbetare fastighet. Ej heller i Munke- dal och Ljungskile var fastighetsinnehavarna bland varvsarbetarna så sär- skilt talrika. Av de 18 varvsarbetare, som färdades varje arbetsdag från Orust till Uddevalla, ägde 8 arbetare fastighet, varav två fastigheter var kombinerade med jordbruk. Av de 21 jordbrukare, som fanns med bland de 105 fastighetsinnehavarna, hade 3 utarrenderat egendomen, medan 3 brukade egendomen tillsammans med bröder. För 2 brukare saknas uppgift om brukningsförhållandena. Åker- och skogsarealens storlek framgår av tablån på s. 319.

Uppgifterna om åker- och skogsareal har hämtats ur RLF:s jordbruks- register utom i fyra fall, där uppgifterna erhållits direkt från brukarna. — Med hänsyn till att ifrågavarande småbrukare har heltidsarbete utom egen- domen, är det märkligt, att de flesta har en åkerareal överstigande 5 ha.

Av de 75 arbetare, som hyrde lägenhet, var 27 bosatta i Uddevallas grann- kommuner (36 %) och 22 (29 %) i Ljungskile och Munkedals kommuner.

Gruppen boende hos föräldrar och svärföräldrar, som omfattade 120 ar- betare eller ca 40 % av pendlarna, var särskilt talrik i Munkedal, Skaftö och Dalslands-kommunerna, där de yngre åldersklasserna utgjorde en på— fallande stor andel av pendlarna.

319 Tabell V. Pendlare med jordbruksfasttghet. Uppgifter om åker- och skogsarealens storlek

Pendlarnas Åkerareal Skogsareal .. .

hemortskommun ha ha Anmarkmng Skredsvik ............... 8,4 9

» ............... 1,8 5 » ............... 2,0 3 Egendomen utarrenderad » ............... 7,5 5 » ............... 11,7 13 Egendomen brukas tills. med två

bröder

» ............... 1,7 5 » ............... 23,0 38 » ............... 3,7 10

Skaftö ................. 11,0 4 Egend. brukas tills. med broder Lane-Ryr ............... 4,0 3 Svarteborg ............. 10,0 4 Egend. utarrenderad » ............. ? Myckleby ............... 3,0 9

» ............... 7,0 5 Sörbygden .............. ? ? Inlands-Torpe ...... . . . . . ? 60 Åkern utarrenderad Stenungsund ............. 9,0 30 Tossene ................. 18,0 —-—

» ................. 13,5 —- Arrendator

Vänersborg .............. 9,0 2 Frändefors .............. 11,0 6 Egend. brukas tills. med fadern

Åldersfördelningen bland den från— och tillresande arbetskraften framgår av följande tablå, där även jämförelsesiffror från en undersökning av hela arbetarpersonalens sammansättning hösten 1956 redovisas.

Tabell VI Pendlarna Samtliga Åldersgrupper arbetare Antal % (nov. 1956) Under 20 år ......................... 35 11,6 10,3 20—29 » ......................... 107 34,6 34,5 30—39 » ......................... 85 27,5 29,7 40—49 » ......................... 57 18,3 16,0 50 och däröver ..................... 25 8,0 9,5 Summa 309 100,0 100,0 Ej uppgift .......................... 2 Samtliga 311

De lämnade uppgifterna om civilstånd redovisas i nedanstående samman- ställning.

Åldersfördelningen bland pendlarna synes i stort sett vara densamma som bland hela arbetarpersonalen vid varvet. Vid jämförelse mellan olika del- områden av den räjong, inom vilken pendelrörelser förekommer, finner man den högsta genomsnittsåldern bland arbetarna från Uddevallas grannkom-

Kommuner

Skredsvik, Forshälla och Lane-Ryr ............. 77 47 * Munkedal och Svarteborg ...................... 26 23 Ljungskile, Stenungsund och Inlands Torpe ...... 21 15 Skaftö ....................................... 9 14 Orust ........................................ 12 5 Stångenäs, S. Sotenäs, Kville och Tanum ....... 9 6 Dalslands-kommunerna ........................ 8 22 Vänersborg, V. Tunhem, Trollhättan och Lilla Edet 12 4

Hela antalet 174 136

muner, där 78 av de 124 pendlarna var över 30 år. Inom övriga delområden var minst hälften (i Dalslands-kommunerna 2/s) under 30 år.

Antalet varvsarbetare, som vistades i Uddevalla under arbetsveckan och som reste hem högst två gånger per vecka utgjorde, som tidigare nämnts, 79. Ingen av dessa hade sin hemort närmare Uddevalla än 18 km. Vid gruppe— ring efter avstånd mellan hemort och Uddevalla blir resultatet följande:

Tabell VIII

Antal arbetare boende i Uddevalla . under arbetsveckan men med AVStångjålåååägwl-t till hemort utanför staden

Hela ant. arb. Antal gifta arb. Under 20 km ............... 2 -— 20—30 » ............... 6 2 30—40 » ............... 13 3 40—50 » ............... 11 8 50—60 » ............... 10 7 60—70 » ............... 14 9 70—100 » ............... 10 5 över 100 » ............... 13 7 Summa 79 41

Bostadsförhållandena bland de 41 gifta arbetarna framgår av följande tablå.

Tabell IX Därav antal ar- betare med hem— mavarande barn under 16 år Egen fastighet .............. 16 9 därav med jordbruk ...... 4 4 Hyr lägenhet ............... 16 16 Bor hos föräldrar eller svär- föräldrar ................. 6 5 Bor hos andra .............. 3 2 Summa

De 41 gifta arbetarna hade sin hemort i följande kommuner.

Skaftö .......................... 2 Bullaren ........................... 3 Stångenäs ....................... 2 Tjärnö ............................. 1 Lysekil ......................... 2 Vette .............................. 3 Morlanda ....................... 1 Kållered ........................... 1 S. Sotenäs ...................... 8 Färgelanda ......................... 1 Tossene ......................... 3 Vänersborg ......................... 1 Kville .......................... 4 Trollhättan ......................... 1 Tanum ......................... 3 Övriga orter utanför Göteborgs o. Bohus län .......................

Mer än hälften av de gifta arbetare, som bodde i Uddevalla under arbets- veckan men som hade bostad i hemorten, var sålunda från stenindustrikom- munerna.

Anställningstidens längd. En gruppering av den från- och tillresande ar- betskraften efter anställningstidens längd ger följande resultat.

Anställningstidens längd

Över 10 år 5—10 år 2—5 år 1/2-—2 år Under Vz år Summa

Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Antal %

14 4,5 83 26,7 57 18,3 90 28,9 67 21,6 311 100

Av de 14 arbetare, som varit anställda vid varvet ända sedan dess första verksamhetsår, var 11 arbetare bosatta i Skredsviks kommun och 3 i Munke- dals kommun. Av övriga arbetare med minst 5 års anställningstid vid varvet bodde 52 i Uddevallas grannkommuner (därav 34 i Skredsvik), 10 i Ljungs- kile, 8 i Munkedal och 13 i övriga kommuner. I nedanstående tablå har de 97 pendlare, som varit anställda vid varvet minst fem år, grupperats på olika räjonger med ledning av uppgifterna om bostadsort.

Tabell X Över 10 års 5—10 års anställningstid anställningstid Samtliga Avstånd från arbetsplatsen pendlare

Antal pendlare Antal pendlare

3— 6 km .......................... 3 5 15 6—10 » .......................... 3 16 31 10—15 » ......................... 2 27 62 15—20 » .......................... 5 7 27 20—30 » .......................... 1 22 132 30—40 » .......................... — 5 28 40—50 » .......................... -— —— 12 över 50 km ......................... —- 1 4

Summa 14 83 311

Mer än hälften av de arbetare, som bodde inom ett avstånd av 3—10 km från arbetsplatsen, hade sålunda varit anställda vid varvet i minst fem år.

Inom 20—30 km-räjongen, där 42 % av pendlarna var bosatta, hade där- emot endast ett 20-tal varvsarbetare så lång anställningstid.

Av de 193 pendlare, som var bosatta i Uddevallas grannkommuner, Mun- kedal och Ljungskile, hade endast 25 arbetare varit anställda kortare tid än sex månader, medan icke mindre än drygt en tredjedel av de 118 arbetare, som bodde i övriga kommuner, hade så pass kort anställningstid. Detta kan tolkas så, att rekryteringsmöjligheterna inom det förstnämnda området, som har de ojämförligt bästa kommunikationerna med Uddevalla, är täm- ligen väl utnyttjade, medan en viss arbetskraftsrescrv alltjämt är att räkna med i de kommuner, som har ett sämre läge i förhållande till denna stad. Förbättrade trafikförbindelser med orter, som i dag i kommunikationshän- seende är missgynnade, skulle utan tvekan förbättra varvets rekryterings- möjligheter, icke minst inom 20—40 km-räjongen, som bl. a. omfattar en stor del av Orust.

Orsakerna till pendelrörelserna

Liksom i alla industristäder, som expanderat starkt efter kriget, råder också i Uddevalla en svår bostadsbrist. Det ligger därför nära till hands att antaga, att de långa resor till och från arbetsplatsen, som så många varvsarbetare underkastar sig, främst beror på svårigheten att anskaffa familjebostad i staden eller dess närhet. De till varvsarbetarna utsända frågeformulären in- nehöll icke någon fråga om planerad inflyttning till Uddevalla, men ett visst mått på intresset härför har dock kunnat erhållas genom de ansökningar om familjebostad1 i staden, som inlämnats till varvets personalkontor. En sam- manställning av resultatet av en sådan granskning, verkställd den 14 januari 1958, redovisas i tablån på s. 323. Av de 91 arbetare, som nämnda datum fanns antecknade i varvets bostadssökanderegister, hade 50 erhållit fråge- formulär i samband med undersökningen av pendelrörelserna. Denna dif— ferens torde främst bero på att åtskilliga pendlare tillkommit till följd av den omfattade nyrekrytering, som företagits vid varvet, sedan frågeformu- lären utsändes. Samtidigt torde en del pendlare, som berördes av under- sökningen i juni månad, ha lämnat sin anställning vid varvet, varvid dessa avförts från varvets register. Som framgår av tablån på s. 323 hade 26 arbetare av de 50 personer, som fanns noterade i registret över varvets ho— stadssökande, uppgivit, att de färdas varje dag mellan hemmet och arbets- platsen, medan 17 bodde i Uddevalla eller i varvets bostadsområden utanför staden. Fem arbetare hade på utsända frågeformulär uppgivit Uddevalla som bostadsort och två hade icke besvarat de frågeformulär, som tillställts dem. (Tabell XI avser endast utanför Uddevalla boende bostadssökande)

1 Varvets register över bostadssökande uppgives i stort sett innehålla uppgifter om samtliga varvsarbetare, som är anmälda som bostadssökande vid bostadstörmedlingen i Uddevalla.

Antal bostadssökande Hela antalet Bostadsort .. pendlare enligt enl. varvets darav pendlare .. . . (kommun) register den 14 enl. undersök- underlsnoklnårsigen 1 jan. 1958 ning i juni 1957 3 ]

Skredsvik ........................... 8 3 85 Forshälla ............................ 7 3 28 Lane—Ryr ........................... 1 1 11 Ljungskile .......................... 6 — 31 Munkedal ........................... 13 7 38 Skaftö .............................. 10 2 23 Svarteborg .......................... 2 1 11 Stenungsund ........................ 1 1 4 Lysekil ............................. 1 — 1 Stångenäs ........................... 1 — 2 S Sotenäs .......................... 6 —— 1 Tossene ............................. 3 — 4 Kville .............................. 2 1 2 Tanum ............................. 7 1 2 Vette ............................... 2 — —— Tjärnö .............................. 1 — _— Ödeborg ............................ 1 ——- 12 Färgelanda .......................... 1 — 9 Frändefors .......................... 2 1 7 Vänersborg .......................... 5 3 10 Trollhättan .......................... 4 1 3 Lilla Edet .......................... 4 — 2 V Tunhem ......................... 1 1 1 Lödöse ............................. 1 — '— Övriga kommuner ................... . 24 Ej uppgift .......................... 1 -— _

Summa 91 26 311

Även om antalet bostadssökande bland pendlarna torde ha varit högre än det antal, som var antecknade i varvets bostadssökanderegister, får man å andra sidan räkna med att åtminstone ca ett tjugotal av dessa 91 bostads- sökande bor i Uddevalla under arbetsveckan. Antalet bostadssökande pend- lare torde därför i januari 1958 ha uppgått till ca 70 personer. Bostadsbristen synes sålunda icke vara den främsta orsaken till pendelrörelserna. Bostads— förhållandena bland de 26 bostadssökande pendlare, för vilka uppgifter finnas, redovisas härnedan.

Bostadssökande pendlare

. Bor hos Hela . Antal Fastighets— .. .. .. Bor hos antalet Antal gifta icke gifta ägare Hyr lagenhet for??? eller andra svarforaldrar

26 22

13

Som framgår av tablån på s. 318 uppgick antalet fastighetsinnehavare bland pendlarna till 105. Endast ett fåtal av dessa hade sökt familjebostad i

Uddevalla. Fastighetsinnehav på hemorten synes därför i högre grad än bostadsbristen i staden orsaka pendelrörelser.

Icke mindre än 7 av de 26 bostadssökande pendlarna var bosatta i Mun- kedal. Bland dessa 7 bodde fyra gifta arbetare hos föräldrar eller svärför- äldrar. Det är därför icke osannolikt, att bostadsbristen i Munkedal kan ha föranlett en del pendlare från detta samhälle att även söka familjebostad i Uddevalla.

Den omfattning pendelrörelserna fått får främst anses sammanhänga med näringslivets ensidiga sammansättning i stadens omland och att varvs- arbetet på grund av löneläget inom varvsindustrin varit attraktivt samt att hyresnivån i Uddevalla verkat återhållande på inflyttningen till staden, sär- skilt bland arbetare med egna fastigheter.

Den pendlande arbetskraften kommer främst från kommunerna inom tre- milsräjongen kring Uddevalla, dit även kommunerna i södra Dalsland får räknas. Stenindustrikommunerna, som haft stor betydelse för rekryteringen vid varvet, ligger emellertid utanför den tremilsräj ong kring Uddevalla, inom vilken pendelrörelser även på längre sikt torde få anses som en normal före— teelse.

Stockholm den 15 mars 1958

Harry Sundberg

Litteraturförteckning

Sveriges officiella statistik

— Bergshantering, 1929, 1956 och 1958, primäruppgifter. — Fiske, 1939, 1956 och 1957. —— Handel, 1929 och 1956. — Industri, 1956, primäruppgifter. — Folkmängden inom administrativa områden den 31 dec. 1930, 1945, 1950 och 1958. —— Folkräkningen, 1930, 1945 och 1950. —— Jordbruksräkningen, 1944, 1951 och 1956. _ 1951 års företagsräkning.

Övriga officiella publikationer

Befolkning och näringsliv. Ett material, avseende riket, länen och preliminärt av— gränsade regioner, sammanställt inom arbetsmarknadsstyrelsens lokaliserings— och utredningsbyrå (1958).

Befolkningsutredning för Vette och Tjärnö storkommuner samt Strömstads stad fram till och med är 1955, med jämförelsematerial från övriga delar av Göte- borgs och Bohus län samt hela riket. Utredning genomförd inom lantbrukssty- relsens statistiska sektion (1956).

Samhällsservice och Iokaliseringsverksamhet. Ett inom arbetsmarknadsstyrelsen sammanställt material belysande närings- och bcbyggelscstrukturen, företagens krav på lokaliseringsorten och samhällets möjligheter att förbättra lokalise- ringsförutsättningarna (1960).

Sveriges Skeppslista 1957. Utgiven av sjöfartsstyrelsen. Statens offentliga utredningar. 1939:11 Handelsdepartcmentet. Betänkande och förslag rörande befrämjande av avsättningen av den svenska stcnindustriens produkter, avgivet av 1937 års Granitutredning.

1947: 63 Kommunikationsdepartementet med förslag till byggande av fiskehamnar.

1949: 44 Handelsdepartementet. Betänkande med förslag till vissa åtgärder till ra- tionalisering av gat- och kantstensindustrien, avgivet av 1946 års stenindustri- utredning.

1954z29 Handelsdepartementet. Klenvirke. Användningen av barrvirke, lövvirke och sågverksavfall. Betänkande avgivet av Södra Sveriges Skogsindustriutred— ning.

1955: 2 Handelsdepartementet. Stöd åt den mindre och medelstora skeppsfarten. Betänkande avgivet av inom handelsdepartementet tillkallade sakkunniga. 1956: 33 Handelsdepartementet. Skogsindustrins utbyggnad. Betänkande avgivet av Södra Sveriges Skogsindustriutredning.

Norges officiella statistik

Norges industri. Produksjonsstatistikk 1955 og oppgaver over industribedrifter under loven om ulykkestrygd for industriarbeidere m v 1954.

Övriglitteratur Asklund, Bror, Svenska stenindustriområden I—II, gatsten och kantsten. SGU, ser. C, nr 479. Stockholm 1947.

Dalén, Lennart, Bohuslän, en studie över dess landskapsregioner och antropo- geografiska utvecklingshistoria och differentiering. Lysekil 1936.

Fries, Magnus, Skogslandskapet på Sotenäs och Stångenäs i Bohuslän under his- torisk tid. Geographica, skrifter från Uppsala universitets geografiska institu- tion, nr 35. Uppsala 1958.

Frimodig, Lars, Turism i Bohuslän — en ny industri. Ekonomisk-geografisk un— dersökning av några bohuslänska kustsamhällen främst avseende turismens ekonomiska effekt. Meddelande nr 58 från Handelshögskolans i Göteborg geo— grafiska institution, Göteborg 1959.

Gerhard, Ingemar, Västkustfisket, dess organisationer och ekonomi. Göteborg 1955.

Grundén, Sven, Undersökning av Bohusläns Hotell- och pensionatsförhållanden, meddelande nr 20 från Handelshögskolans i Göteborg geografiska institution.

Gulbrandsen, Odd, Strukturomvandlingen i jordbruket. Industriens utrednings- institut. Stockholm 1957.

Henriksson, Karl—Henry, Några ekonomisk-geografiska synpunkter på förlägg- ning av varvsindustri till Uddevalla eller Lysekil. En jämförelse. Seminarie- arbete i ekonomisk geografi vid Handelshögskolan i Göteborg hösten 1956.

Höök, Erik, Befolkningsutveckling och arbetskraftsförsörjning. Industriens utred— ningsinstitut. Stockholm 1952.

Larsson, F., Några data i skogskompletteringsfrågan. Meddelande nr 10/56 från Jordbrukets utredningsinstitut.

Lindner, John, Skogens krönika i Göteborgs och Bohus län, Göteborg 1935. Ljungner, Erik, Strömman, I., m. fl., Geografidagarna i Göteborg, Göteborg 1937.

KUNGL BIBL, 2 9 AUG 7980 STOCKHOLM ___—___— %—

, %iur, Eulllfilz .lttilul .. tl.lt.u lll lill v 4. -..i-lilalili lt lll.1|u. 1 i tl. l (ql l.: i

(sun-orna inom klammer beteckna utredningarna nummer i den kronologiska förteckningen)

Justitiedepartemeutet

Förslag till namnlas. [ii] Rättssäkerheten vid administrativa frihetsberö- vanden. [19] Medicinska äktenskapshinder. [21]

Utrikeadepartementet

Försvandepartementet Krigsmaktens högsta ledning. [12]

Socialdepartementet

Allmänna yrkesinspektionen. [20] Bohuslän. [22]

Kommunikationldepartementet

Finemdepartemeatel

Fastighetabeskattningeu. [i] studiekostnader vid beskattningen. m Redogöraransvaret och anmärknlnssprocessen. ['n Preliminär nationaibudget för år 1060. [B] Bankilkviditet och kreditprioriterinz. [16] Reviderad nationaibudget tör år 1960. [in]

i 1 | Systematisk förteckning | i i I

Eokleaiutikdepartemeutet

1957 års skolberedning. :. Individuella difteri och skoldiiterentiering. [18] 3. Kursplanen sökningar i matematik och modersmålet. '

Högre utbildning. torskning och försök på tu kets område. [a] Grusexpioateringen i Sverige. [3] Forskning och högre utbildning på skogsb

# Jordbruk-departementet område. [17] *

Hmdelsdepartementet översyn av lagen om försäkringsrörelse. [11]

inrikesdepartementet

Folktandvården. [1]

De ekonomilka villkoren för en huvudmanna reform inom mentelsjukvården. [9] (":P-Vården. [14]

! å så

Civildepartementet ! statstjiinstemltne förhandlingsriitt. no] 1

IDUNS TRYCKERI AKTIEBOLAG ESSELTE AB