SOU 1961:27
Skifferoljefrågan
N +” (;(
oå (-
_ CUL"
&( *, IGT?»
National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012
Handelsdepartementet
SKIFFEROLJEFRÅGAN
BETÄNKANDE AV
OLIESKIFFERUTREDNINCEN
Stockholm 1 961
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1961
Kronologisk förteckning
1. Totalisatorverksamheten. Idun. 140 s. Jo. 2. Sparstimulerandc atgärder. Idun. 121 :. Fi. 3. Effektivare prisövervakning. Idun. 177 s. H.
4. Automatisk databehandlin inom folkbokfö- rings- och uppbördsväsen e . Idun. 230 :. Pl.
5. Begravningsplatser och var. Norstedt & Söner. 188 s. Ju. BTR
6. Under-rätterna. Idun. 339 :. Ju. 7. Enhetlig ledning av krigsmakten. Beckman. 120 5. Få
8. Om läkarbehov och läkartillgång. Idun. 228. s. 1. 9. låg-genier för en ny kommunindelning. Beckman. s. . 10. Preliminär nationalbudget för år 1961. Marcus. V+ 105 |. Fi. 11. Den allmänna brottsregistreringen. Kihlström. 818 s. Ju. 12. Statliga helastningsbestämmeiser av år 1960 för byggnadsverk. Idun. 50 5. K. 13. Lantbrukets yrkesskoior. Kihlström. 206 5. J 0. 14. Pensionsstiftelser. 1. Marcus. 184 s. Ju. 15. Polisens brottsbekämpande verksamhet. Idun. 251 5. + 2 s. ill. I. 16. Kriminalvård i frihet. Idun. 137 s. Ju. 17. gjägmedel i skolarbetet. Idun. 244 s. + 12 s. 18. Totalförsvarets u plysningsverksamhet. Kihlström. 90 s. 6. 19. Byggnadsindustrins arbetskraft. Idun. 150 3. S. 20. Visa frågor rörande allmänna val. Idun. 173 s. Ju. 21. Författningsutxedxnngen. V. Organisationer. Beslutsteknik. Valsystem. Idun. 362 s. Ju. 22. Den svenska utvecklingshjälpens administration. Kihlström. 74 8. U. 23. Svensk trafikpolitik. I. Idun. 387 3. K. 24. Svensk trafikpoiitik. II. Idun. 163 5. K. 25. Flygbuller som samhällsproblem. Idun. 200 5. Fo. 26. Reviderad nationalbudget för år 1961. Marcus. V + 87 s. Fi. 27. Skifferoljefrågan. Norstedt & Söner. 144 3. H.
Anm. Om särskild tryckort ej angivas, är tryckorten Stockholm.
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1961:27
Handelsdepartementet
SKIFFEROLJEFRÄGAN
BETÄNKANDE AV
OLIESKIFFERUTREDNINGEN
STOCKHOLM 1961 KUNG L. BOKTRYCKERIET ?. A. NORSTEDT & SÖNER
Till Herr Statsrådet och chefen för kungl. handelsdepartementet
Genom beslut den 21 mars 1958 bemyndigade Kungl. Maj :t chefen för han- delsdepartementet att tillkalla högst fem sakkunniga för att verkställa ut- _ redning rörande Svenska Skifferoljeaktiebolagets framtida verksamhet. Med stöd av detta bemyndigande tillkallade departementschefen den 22 juli samma år såsom sakkunniga bruksdisponenten K. Hjalmar Åselius, tillika ordförande, överdirektören vid kungl. vattenfallsstyrelsen Folke A. Petri och överingenjören vid AB Atomenergi J. Erik K. Svenke.
Till sekreterare förordnades numera överdirektören vid statens provnings- anstalt H. Lennart Simonsson. Sedan Simonsson på därom av de sakkunniga gjord framställning förordnats till ledamot av utredningen från och med den 1 maj 1959, utsågs från samma tidpunkt civilingenjören Olle Sten- berg till sekreterare.
De sakkunniga har antagit namnet oljeskifferutredningen. Till experter åt utredningen förordnades den 31 maj 1960 civilingenjören Lars Lingstrand vid kungl. vattenfallsstyrelsen samt auktoriserade revi- sorn Lars Ture Bohlin. Medhjälpare till Bohlin har varit auktoriserade revisorn Erik Lindström.
Utredningen får efter slutfört uppdrag härmed vördsamt överlämna sitt betänkande rörande Svenska Skifferoljeaktiebolaget.
Stockholm den 25 maj 1961
HJ ALMAR ÅSELIUS
FOLKE PETRI LENNART SIMONSSON ERIK SVENKE
/ Olle Stenberg
»I "I?!” ..»m nu; 'n. sunt—Tmi Il "gm—:l Iå'l' två»?! fl.,. t'x'nij.» it?. a iii. llt'i ., _ .
. "| ,I_' . "»F. ' ' _'I
, _ Jani-ung,, .- .:Jl..,jaidu$i1£rjgibnwnwl.,IIvlfJnm lit: fula 411124 :ILIun'I ». » '$ ::.: ”E:-,in- *IEI I'M " &!»an utan.» m:, oltmiiu irlähalåf; ,. Wumdlmhåul' ”III., kill: MIF-III,: flerilUu': :lmlämlaw—I: —:h1'.it:»ni gm»: :.»im '&'—',.»J ut; ':I'Hfr' »»ih 1.»u9"igti»'151.'»..iuilm.fm »» 'liri gustuuud Izu—m. .:». |» 3,1; "Fink '_l- 4I='lr:f"»1%"iIIIr-Iqwii: Im'twäivmuf :[. tumr- »» 11: :...: " I'd-' »: :.:i' .: :»—,--:..»1I11.,n-Ifln:!:-Poul'. wmwöl; Imin :.: fann—lila:
. _. '. :.,uinwgdl..._1..|l51 IÄHJ'IIQMIWIJ' 41:e luimmglqggm'im II1'-','I ' gtr—Inu :*».i» :» 1:19»:m,m!»m»;$.'..;—_:»-r.:.».—:'—'—91',m11,13.”ga,—_»r:,-1,U-..;.f;uv1' 'lrftå'lugd'u .å: -.».» 'I»— IIII :5: III 'al'MhII; g,..T-J: utåt-::. i, "ut:.wi» il It.-[Elan
._ 111 "En” "' 531,11 151113: i'l'f lila 'Ii'lmHHtul'I'lll &; 'Ww' ll. '"'l'iillI-llJ'I'lll-l'l bygg, [_me 41 ”I" '"ll'l'f'l'a' Ip,-1. tid""? I II"-"uni: m;: n Fif».l':'1ll'r. lli'fll I uni ' '! ill—3111. ," ' .'»'.II.,!.. . .. - "I "I,,” » , -,,I u!,ii'llzrif ',”l'Åb'äI» ”ihm. ' ' ' fåälul'hlv'l' ' Iv'fll'lflvuq in ' ,i'T'll '»! 'i'"l':' f_lpl I'm? .:;gtgfhualulse. MU
"l""'»'I-»JI'I1I'—I " »,K'Iflj-ilt: lIf' . »,"' -. ,la'i ull”: III” [*.-Ehmhoi Jul " It "tolva »llt'l. F:, ':»: III,—'”” I'w'. ':'-'.»I: »»nr'nrw» "»aM deti: -::- II.-:i hi: '».nm I:.m, ap.l MgIIFI -»':,— ..::»,s, 33:31, -».,.I munnar.: -:»»r»:-I":»II:,.»,I'I.:7',::1.::,1...|'_..:::1:m:: Taft—""”, ,'ll, "' - _,hlf'I ,'.,._-,.,,,,.1, .,,I Junge. .. [Malm-udi”
' ” III,-': *L* II' ;:I" 1:11'11. $&?!be .”. ; Jr.,n "it:! måldatum!- .logeft'nlrwifäue Haig. wa 'H'itpdcvä abb): Lil '( Lrl)»::' :(»iillpd,
': ".,", ,. '» I»;,',»,-”aIir 1: :..» ..,»; ::»:1::::.»d»»..::a
. "' ' ' ' ,i:
' :,»_,,._. »»».' n,, . Mill.—Ikki. ammtn " - '
.:. ' ,,l ._
$'%”??? '”"1' ”WWW-1813 rum"” »» mr'ii ::.:
.1)::_: ,, _.11: _: | _ ,"| _ | _. l' _: :::: :: " . ._. I:: 'I » '|'—'I, :|.: —_ _ ». ',, ' .'
' ,, illll | . .,
_llllll .
INNEHÅLL
Kap. 1. Inledning ................................................. A. Utredningsdirektiven ....................................... B. Utredningens arbete ........................................
C. Utredningens förslag i sammanfattning ......... . .............
Kap. II. Verksamheten vid Svenska Skifferoljeaktiebolaget .............. A. Skiffertillgångar och skifferfångst ............................ Skiffertillgångarnas storlek ................................ Skifferns brytning ........................................ Skifferns beredning ....................................... Skifferkostnader .........................................
B. Pyrolysugnar med förädlingsverk och biproduktaniäggningar . . . . Tekniska anläggningar, allmänt ............................ Pyrolysugnar ............................................
Slopade pyrolysmetoder ................................... Avoxanläggningen ........................................ Svavelverket ............................................ Gasolverket ............................................. Ammoniakverket ......................................... Ammoniumsulfatanläggningen ............................. Raffinaderiet ............................................ Ångcentralen ............................................ Kalkugnarna ............................................ Vatten- och avloppsledningar ..............................
C. Ekonomisk översikt ........................................ Verksamhetens uppdelning på beredskapsperiod och efterkrigs-
period ................................................ Statens kapitaltillskott och borgensåtaganden ................ Det ekonomiska resultatet under beredskapsperioden ......... Det ekonomiska resultatet under efterkrigsperioden ...........
Kap. III. Rökgasfrågan .............................................. Gasernas mängd och spridning vid skifferoljeverket ............. Av rökgaser förorsakade skador på växtligheten ................ Av rökgaser förorsakade korrosionsskador ..................... Sanitära olägenheter förorsakade av rökgaser från skifferoljeverket Skadeståndsfrågor .......................................... Rökgasrening .............................................. Kap. IV. Utvecklingsmöjligheter för verksamheten vid Svenska Skifferolja-
aktiebolaget ............................................... . Framtida prisutveckling och avsättningsmöjligheter för skifferolje—
bolagets produkter .........................................
9 9 10 12
14 14 14 16 17 17 20 20 21 25 27 27 27 27 28 28 28 29 29 29
30 31 38 40
49 49 50 51 52 52 52
55
55
B. Möjligheter till teknisk utveckling och rationalisering ........... 60
Kap. V. Kap. VI.
Bilaga 1.
II. III.
IV.
Drift med tre Bergh—Kvarntorp-ugnar (alternativ 3 BK) ....... 61 Drift med fyra Bergh-Kvarntorp-ugnar (alternativ 4 BK) ..... 62 Drift med tre Bergh—Kvarntorp—ugnar och en anläggning för pyrolys och förgasning eller förbränning av fallande stybb (alternativ 3 BK + S) .................................. 63 Drift med tre Bergh-Kvarntorp-ugnar och ett kraftverk eldat med fallande skifferstybb (alternativ 3 BK + F) ........... 65 Totalförgasning av skiffer ................................. 68 Utvinning av nya produkter ur oljeskiffern .................. 69 Skifferoljeindustrins beredskapsvärde ......................... 70 Slutsatser och förslag ....................................... 74
* * *
Utredning angående vissa ekonomiska förhållanden hos Svenska Skifferoljeaktiebolaget under tiden från bolagets bildande till den 30. 6. 1960. Utredningsuppdraget och direktiven för detsamma ............. 82 Frågan om tidpunkten för bolagets start som normalt affärsföretag 83 Statens kapitaltillskott och borgensåtaganden .................. 88 1. Aktiekapital ............................................ 89 2. Statslån ................................................ 91 3. Anslag ................................................. 93 4. Bensinskattemedel ....................................... 95 5. Räntor å tillskjutet aktiekapital ........................... 97 6. Räntor å statslån ........................................ 98 7. Statens borgensåtaganden för bolagets räkning .............. 100 8. Sammanfattning beträffande statens kapitaltillskott och borgensåtaganden ....................................... 102 Det ekonomiska resultatet av bolagets verksamhet under bered- skapsperioden .............................................. 103 1. Allmänt ................................................ 104 2. Statsanslag och övriga subventioner ........................ 104 3. Bokförda avskrivningar .................................. 105 4. Avskrivningsbehov ....................................... 105 5. Lagernedskrivning m. m. ................................. 106 6. Sammanfattning ......................................... 106 Det ekonomiska resultatet av bolagets verksamhet under efter- krigsperioden .............................................. 110 1. Verksamhetens utveckling under efterkrigsperioden .......... 110 2. Beräkning av de verkliga årsresultaten ..................... 114 a. Allmänt ............................................. 114 b. Statsanslag och övriga subventioner ..................... 115 c. Bokförda avskrivningar ................................ 116 d. Avskrivningsbehov .................................... 118 e. Övriga justeringar av de redovisade årsresultaten ......... 121 f. Sammanfattning ...................................... 121 3. Normal förräntning av eget kapital ........................ 124
Bilaga 2.
Bilagor Vinst— och förlusträkningar för räkenskapsåren 1941/42— 1945/46 (beredskapsperioden) . . . . . . . . Vinst— och förlusträkningar för räkenskapsåren 1946/47— 1959/60 (efterkrigsperioden)
Beräkning av det ekonomiska resultatet av verksamheten under efterkrigsperioden
Beräkning av normal förräntning (före skatt) av bokfört eget kapital. .
Lönsamhetskalkyler. . . . . . . . . . . . . . . .
sid. 127
128
130
131 132
INLEDNING
A. Utredningsdirektiven
I de av Kungl. Maj:t meddelade direktiven för utredningen erinras inled- ningsvis om en proposition till riksdagen angående statlig borgen för lån till Svenska Skifferoljeaktiebolaget med anledning av framställningar från bo- laget om kapitaltillskott. Departementschefen framhåller i anslutning här— till, att hela frågan om bolagets framtida verksamhet bör underkastas en in— gående utredning.
Till ledning för utredningsarhetet meddelar departementschefen bland annat följande.
»En viktig uppgift vid utredningen blir att, på grundval av material, som redan är tillgängligt eller som kan komma att tillhandahållas av bolaget, söka komma fram till en såvitt möjligt säker uppfattning om företagets räntabilitetsutsikter vid olika utvecklingsalternativ, som de sakkunniga kan finna realistiska. Sam- tidigt bör investeringskostnaderna och i övrigt nödvändiga kapitaltillskott vid de olika alternativen preciseras.
De sakkunniga bör vidare överväga vilka åtgärder som erfordras för att ytter- ligare motverka olägenheterna för den kringliggande trakten av driften vid Kvarntorp. Särskild uppmärksamhet bör ägnas frågan huruvida hälsorisker kan tänkas föreligga och vad som bör göras för att förebygga dessa. Konsekvenserna i ekonomiskt avseende av här avsedda åtgärder bör klarläggas och tagas i be- traktande vid räntabilitetsbedömningen.
Utredningsarbetet i nu nämnda delar torde förutsätta, att de sakkunniga gör sig förtrogna med det utvecklingsarbete, som pågår inom bolaget, samt kontinu- erligt håller sig underrättade om dess förlopp och de resultat som uppnås. Här åsyftas främst bolagets forsknings- och försöksverksamhet beträffande rening av rökgaserna, skifferstybbens tillgodogörande samt utnyttjande av nya metoder för skifferns behandling. Om det befinn—es angeläget, att denna verksamhet påskyn- das, bör de sakkunniga i samråd med bolaget överväga möjligheterna härtill. Vid bedömningen av skifferoljeindustrins ställning med hänsyn till vår elkraftför- sörjning bör kontakt tagas med vattenfallsstyrelsen och delegationen för atom- energifrågor.
Utredningen bör bedrivas skyndsamt. Jag förutsätter, att bolaget skall med- verka till att arbetet kan genomföras så snabbt som möjligt. Nödvändigheten att avvakta resultat av vissa forsknings- och försöksarbeten, som pågår inom bolaget, kan medföra viss tidsutdräkt. Det må emellertid erinras om att om bolaget skall åtnjuta fortsatt bensinskatteeftergift efter den 30 juni 1959, frågan därom bör underställas riksdagen nämnda år. I god tid dessförinnan bör sålunda i vart fall preliminära resultat eller delresultat av utredningsarbetet redovisas, i den mån resultaten har betydelse för prövningen av spörsmålet om fortsatt bensinskatte- eftergift.»
I nämnda proposition (nr 131 resp. B 33 till 1958 års riksdagar) framhål- les bland annat
»att det inte på grundval av nu föreliggande material är möjligt att ta slutlig ståndpunkt till frågan om hur skifferoljebolagets verksamhet bör bedrivas på längre sikt. Det ankommer givetvis främst på bolaget att verkställa de tekniska och ekonomiska utredningar, som ytterligare erfordras samt framlägga därpå grundade förslag. Före ett ställningstagande måste förslagen granskas ur de syn- punkter statsmakterna vill anlägga på skifferoljefrågan. En sådan granskning bör syfta till att ge underlag för en uppfattning om hållbarheten av framlagda in- vesterings- och räntabilitetskalkyler eller eljest vikten av de skäl, som åberopas för planerade åtgärder. Härvid måste en avvägning ske, vid vilken, utom vår be- redskap i fråga om tillgången på flytande bränslen m. ni., även läget för vår energiförsörjning i stort måste beaktas. Det gäller sålunda här ett ställnings- tagande till problem av stor räckvidd och betydelse. Vidare är en rad faktorer, som mer eller mindre kan påverka frågans lösning, ännu inte slutgiltigt klar- lagda.»
Med anledning av propositionen anför riksdagens statsutskott i utlå- tande den 11 juli 1958, nr B 38/1958, bland annat följande.
»Av det anförda framgår, att investeringsbehoven för skifferoljebolaget äro högst betydande ävensom att de förväntningar, som vid olika tillfällen ställts på bolagets möjligheter att bliva räntabelt, icke infriats. Det är enligt utskottets me- ning icke möjligt att på det material, som föreligger, taga slutlig ståndpunkt till frågan om bolagets fortsatta drift. Utskottet finner därför i likhet med departe- mentschefen angeläget, att hela frågan om bolagets verksamhet på längre sikt underkastas en ingående prövning av särskilda sakkunniga. Enligt vad utskottet inhämtat har Kungl. Maj:t numera beslutat tillsätta en dylik utredning. Utskottet, som anser att denna utredning bör verkställas utan onödig tidsutdräkt, delar den i motionerna I: B 141 och 11: B 241 uttalade uppfattningen, att denna utredning bör vara förutsättningslös och således omfatta även frågan om Kvarntorpsanlägg- ningens fortvaro. Därvid bör särskild uppmärksamhet ägnas spörsmålet om an- läggningens betydelse ur beredskapssynpunkt mot bakgrunden av bl. a. atom- kraftens utveckling och den fortsatta utbyggnaden av oljelagringsanläggningar.»
B. Utredningens arbete
Vid fullgörandet av sitt uppdrag har utredningen sökt klarlägga olika fak- torer, som är av betydelse för att förutsättningslöst kunna bedöma värdet av fortsatt verksamhet vid bolaget.
De ekonomiska förhållandena vid bolaget under tiden från bildandet till och med den 30 juni 1960 har sålunda ingående studerats. Arbetet härmed har på utredningens uppdrag utförts av auktoriserade revisorerna Lars Ture Bohlin och Erik Lindström, som därvid följt av utredningen angivna riktlinjer.
1 Likalydande motioner i första och andra kammaren av hrr Sven Ohlon, Erik Källqvist samt Manne Ståhl och Ebbe Rydén i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statlig borgen för lån till Svenska skifferoljeaktiebolaget.
En väsentlig del av utredningens arbete har ägnats de utvecklingsalterna- tiv som främst befunnits vara värda beaktande, nämligen utbyggnad av de s.k. Bergh-Kvarntorp-ugnarna, pyrolys av skifferstybb med följande för— gasning eller förbränning av skifferkoksen samt förbränning av skifferstybb i änganläggning för utvinning av elkraft. För att kunna bedöma värdet av de olika alternativen har utredningen haft tillgång till ett omfattande tekniskt och ekonomiskt utredningsmaterial, som sammanställts inom bolaget och som bland annat bygger på resultat av vid bolaget utfört forsknings- och utvecklingsarbete. Vidare har diskussioner förts med tjänstemän i bolaget.
De principiella förutsättningarna för pyrolys av skifferstybb jämte rikt- linjer för utvecklingsarbete på området har studerats av särskilt utskott där sakkunniga från utredningen, bolaget och tekniska högskolan i Stockholm medverkat. De sakkunniga från tekniska högskolan har sammanfattat sina synpunkter på fortsatt försöksverksamhet för pyrolys-förgasningsproj ektet i särskild skrivelse.
De tekniska och ekonomiska möjligheterna för att i Kvarntorp anlägga ett mindre försökskraftverk för eldning med skifferstybb har granskats av ett annat utskott där sakkunniga medverkat från utredningen, bolaget, vatten— fallsstyrelsen och AB Atomenergi.
Ekonomiska kalkyler för de utvecklingsalternativ, som utredningen fun- nit anledning att undersöka, har utförts av civilingenjören Lars Lingstrand i enlighet med av utredningen angivna riktlinjer.
Utredningen har hållit sig underrättad om resultaten av det forsknings- och utvecklingsarbete, som pågått inom bolaget för att lösa rökgasrenings- problemet. Utredningen har vidare med sakkunniga diskuterat andra me- toder för rökgasrening än den som föreslagits av bolaget.
Med anledning av de resultat som utredningen har kommit till beträffande bolagets verksamhet och de förslag som framlagts i ”anslutning härtill har utredningen inte funnit skäl föreligga att närmare studera frågan om och i vilken omfattning de nuvarande rökgaserna medför hälsorisker eller andra sanitära olägenheter för befolkningen i trakten av Kvarntorp. Utred— :ningen har dock tagit del av olika undersökningar som gjorts i denna fråga. Från inrikesdepartementet har sålunda till utredningen överläm— nats vissa handlingar från länsstyrelsen i Örebro, vilka skulle beaktas vid fullgörandet av utredningsuppdraget. Handelsdepartementet har för över- vägande tillställt utredningen handlingar, vilka ingivits till länsstyrelsen i Örebro och i vilka redovisas olägenheter, orsakade av att sothaltigt stoft ut— spritts från bolagets anläggningar i Kvarntorp. Av medicinsk expert ut- förda undersökningar av de sanitära olägenheterna samt därmed even- tuellt sammanhängande hälsorisker har sammanfattats i särskilda rapporter, »Undersökningar över luftföroreningens från Kvarntorp inverkan på befolk- ningens hälsotillstånd» och >>Om luftföroreningarlfrån Svenska Skifferolje AB:s anläggningar i Närkes Kvarntorp och deras inverkan på hälsotillstån—
det hos härför exponerade personer». Även dessa rapporter har tillställts ut- redningen.
I frågor rörande skifferoljeindustriens beredskapsvärde har utredningen haft kontakt med riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, försvars- staben och företrädare för de militära förvaltningarna. Utredningen har även diskuterat sådana frågor med ordföranden i bränsleutredningen 1951.
Riksdagens beslut angående statlig borgen för lån till Svenska Skifferolje- aktiebolaget har tillsammans med statsutskottets utlåtande av Kungl. Maj:t överlämnats till utredningen den 15 augusti 1958 för att av utredningen beaktas vid fullgörandet av utredningsuppdraget.
På anmodan av finansdepartementet avgav utredningen den 26 november 1958 yttrande över en begäran från bolaget om förlängning till den 30 juni 1964 av den skattelindring för skifferbensin med 25 öre per liter, som bo- laget beviljats för tiden 1. 7. 1954—30. 6. 1959. Med hänsyn till att eko— nomiskt stöd under alla förhållanden var nödvändigt för att bolaget skulle kunna fortsätta sin verksamhet under de närmaste åren, ansåg ut- redningen det vara rimligt att bolaget även under femårsperioden 1959/60 —1963/64 erhöll tillskott av statsmedel för täckande av driftunderskottet. Utredningen framhöll dock i sitt yttrande att sådant tillskott inte borde utgå i form av besinskatterestitution, utan som ett bestämt årligt anslag. I yttrandet säges härom
»Då detta underskott emellertid icke kan hänföras enbart till bensinframställ- ningen och icke heller till sin storlek är bundet till omfattningen av denna del av fabrikationen, finner utredningen det vara riktigt, att de erforderliga medlen beviljas bolaget i form av ett bestämt årligt anslag och icke som nu i form av en till bensinproduktionen respektive hensinförsäljningen bunden skatterestitu- tion. Storleken på detta anslag bör enligt utredningens åsikt sättas lika med den skatterestitution bolaget skulle ha erhållit under närmast kommande år, om skattelättnaden bibehållits, d. v. s. 9 miljoner kronor per år.»
Utredningen har avgivit yttranden den 22 september 1959 och den 8 juni 1960 rörande ansökan från bolaget om anslag för att i teknisk försöksskala genomföra prov med pyrolys och förgasning av skifferstybb.
En ledamot har deltagit i en av OEEC anordnad konferens i Paris den 20—21 oktober 1959 om metoder för utnyttjande av finkornigt oljeskiffer- material.
C. Utredningens förslag i sammanfattning
Svenska Skifferoljeaktiebolaget bildades år 1941 med syfte att ur oljeskif- ferfyndigheterna i östra Närke utvinna för vårt lands försörjning viktiga produkter, främst brännolja och bensin. Bolaget har trots goda tekniska insatser allt sedan sin tillkomst gått med årliga förluster, vilka kunnat "täc- kas endast genom statliga bidrag och subventioner.
Under den s.k. beredskapsperioden, d.v.s. åren 1941—1945, kan de gjorda förlusterna med hänsyn till de yttre förhållandena anses vara befogade. Förlusterna har emellertid fortsatt även under efterkrigstiden, då målsätt— ningen varit rent affärsmässig, d.v.s. att med hjälp av intäkterna bära alla egna kostnader. De sammanlagda förlusterna under efterkrigsperioden har beräknats till cirka 111 milj. kronor. Målsättningen att betrakta bolaget såsom ett normalt långtidsföretag, d.v.s. ett företag med ekonomisk lön— samhet, har således långt ifrån kunnat hållas.
Utredningen har undersökt olika möjligheter att genom investeringar i nya skifferprocesser eller biproduktutvinningar förbättra det ekonomiska utfallet av bolagets verksamhet. Det har dock visat sig, att möjligheterna i detta avseende är begränsade, och att i det fall förbättring möjligen kan nås denna är relativt liten i förhållande till förlusten på hela verksamheten. Icke heller synes andra rationaliseringsåtgärder kunna väsentligt ändra denna bild liksom icke heller prisutvecklingen på bolagets produkter för den bedömbara framtiden. Även under gynnsamma betingelser för verksam- heten torde man för framtiden få räkna med en årlig förlust om 10 å 15 milj. kronor. Några möjligheter att med ytterligare investeringsansträngningar komma ifrån denna förlust under den tid, som kan överblickas, föreligger enligt utredningens uppfattning icke.
En inhemsk skifferoljeindustri har ovedersägligen ett värde för landet ur beredskapssynpunkt. Enda motivet enligt utredningens uppfattning för ett fortsättande av bolagets starkt förlustbringande verksamhet vore också be— redskapssynpunkten. Utredningen har dock funnit, att motsvarande bered- skap förmånligare kan tilgododes genom lagring av olika produkter, främst olja och bensin. Under sådana omständigheter föreligger icke enligt utred- ningens uppfattning skäl för en fortsatt oljeskifferhantering. Då denna ut- gör grunden för bolagets produktion, föreslår utredningen därför, att Sven- ska Skifferoljeaktiebolagets verksamhet avvecklas snarast möjligt, samt att bolaget isamband härmed likvideras och dess tillgångar avyttras.
Det är enligt utredningens uppfattning angeläget, att de tekniska er— farenheter, som under årens lopp gjorts inom bolaget, bevaras på sådant sätt, att de framdeles kan komma till nytta, om det åter skulle bli aktuellt att utnyttja landets förekomster av oljeskiffer. Av samma skäl är det önskvärt, att den allmänna tekniska utvecklingen på hithörande område föl- jes. Utredningen framlägger vissa förslag i anslutning härtill.
KAPITEL II
VERKSAMHETEN VID SVENSKA SKIFFEROLJEAKTIEBOLAGET
A. Skiffertillgångar och skifferfångst
Skiffertillgångamas storlek
Råvarubasen för Svenska Skifferoljeaktiebolagets verksamhet utgöres av alunskiffer med relativt hög halt av sådana organiska beståndsdelar (kero- gen), som vid pyrolys, d.v.s. upphettning under vissa betingelser, omvandlas till olja, gas och koks.
Sveriges alunskiffertillgångar är beskrivna med hänsyn till deras värde som oljeråvara i bland annat det betänkande, som avlämnades av 1951 års bränsleutredning.1 Enligt betänkandet skulle ur skiffer, från vilken kan ut- vinnas 4 % eller mera olja, kunna framställas sammanlagt omkring 280 milj. ton olja. Sådan skiffer finnes i Närke och Östergötland samt till mindre del i Västergötland. Ölands relativt stora skifferlager beräknas ge endast 2,7 % olja.
Skiffern i de olika fyndigheterna varierar starkt i fråga om >>oljehalt>>.2 Fyndigheternas storlek skiftar också betydligt liksom åtkomligheten för brytning. Den fyndighet, som av kända förhållanden att döma har de bästa
KARTA ÖVER ÖSTEHNÄRKES ALUNSIfIFFEB
Upprättad vid Sveriges geologiska undersökning Januari IEGI av B. Dahlman arh ]. Eklund
_. Brtncerkulk över -k* _]ulunskitfer ' Utbruten olun. xjfer
MSI-tight?
”unikt”" & ÅWEkal Ljunqströmsjölt Sk' [ '4- - Suiiltirteeria """-'Områdesqräns » . l:] UTUPI'Q Tdhbzbqqqt område * Flt/sända " | 2 3 4 Sk?" "&_—MAÅ———A_l—|
Fig. 1 Östernärkes alunskiffer. Fyndighetens utbredning.
1 SOU 1956: 58, s. 82—84 och 109—114. 2 Med skifferns oljehalt menas i det följande det 5. k. Fischer-värdet, som anger oljeutbyteti pro- cent vid pyrolys av vattenfri skiffer i laboratorieskala under vissa, noggrant definierade betingel- ser. Detta värde kan överskridas vid pyrolys på annat sätt.
förutsättningarna som råvara för skifferoljeindustri, är fyndigheten i Östernärke. Intill sistnämnda fyndighet förlades av naturliga skäl bolagets Kvarntorpsanläggningar.
Fig. 1 visar en karta över Östernärkes skiffertillgångar. På kartan är angivet om skiffern är täckt med kalksten samt Vilka delar av fyndigheten som är förbrukade eller tagna i anspråk på annat sätt. På grundval av upp- gifter från Sveriges geologiska undersökning har i tabell 1 sammanställts de skiffermängder, som finns i de delar av fyndigheten som skulle kunna komma i fråga för bolagets brytning. Kvantiteterna är angivna i orstensfri skiffer.1 I tabellen finns vidare uppgifter om transportavstånd till Kvarn- torpsanläggningarna och om skifferns olj ehalt (Fischer-värde).
Tabell ]. Östernärkes oljeskiffertillgångar
Ljungströmsfältet och området inom 100 mzs avstånd därifrån samt Vranaom- rådet, som är för litet för exploatering, är icke medräknade i tabellen liksom ej heller Yxhultområdet och en del av Bresättersområdet, vilka tillhör Yxhultbolaget.
Område Transport— Orstensfri skiffer, Oljehalt i skif— avstånd till mängder i milj. ton fer (Fischer- Kvarntorps- värde) % anlaggnmg- Kalkstenstacke med ej k alk- k alk- arna tjockleken : km stens- stens-1 0 m 0—5 m 5—10 m > 10 m tackt tackt Västerhult . . . . . . . 2—3 5 _? 0 0 6,0 — Norra Mossby . . . . . . 1—2 3 3 0 0 5,8 5,3 Alaborg . . . . . . . . 2—5 35 21 31 50 5,8 5,2 Delsummor inom nuvarande koncessionsområde . . . 43 24 31 50 Bresätter9 . . . . . . . 4—5 36 26 19 0 5,6 5,2 Ullavi3 . . . . . . . . 5—10 34 40 32 32 5,6 5,0 Asker3 . . . . . . . . . 10—20 100 95 110 90 5,5—5,0 4,8 Totalsumma 213 185 192 172
1 Om 1,5 m orstensrik toppskiffer avrymmes, ökar Fischer-värdet med cirka 0,1%. 2 Obetydlig mängd 3 Relativt osäkert värde
Uppgifterna i tabellen stämmer väl överens med bränsleutredningens be— dömanden, när det gäller skiffer utan kalkstenstäcke och med intill tio meters kalkstenstäcke, om i sistnämnda fall i tabellens överskrift upptagna frånräkningar beaktas. För skiffer med tjockare kalkstenstäcke än tio me-
1 Med orsten förstås i skifferlagren liggande block eller linser av kalksten (genomsnittligt cirka 15 %), som till största delen urskiljes ur gruvgodset under dess beredning till "ugnsskiffer".
ter visar däremot tabellen — som bygger på nyare undersökningar ———— åt- skilligt lägre resultat än vad bränsleutredningen angivit.
Oljehalten växlar med skifferns läge inom fyndigheten och är högst (där Kvarntorpsanläggningarna förlagts. Vidare ökar Oljehalten mot bottneni av fyndigheten. Inom största delen av fyndigheten kan två skifferskikt nmed olika egenskaper urskiljas. Det översta skiktet är jämförelsevis oljefattitigt, men relativt rikt på uran. Den skiffer som icke skyddats av kalksten lhar eroderat mer eller mindre, och skifferlagren har inom sådana områdden variabel mäktighet. Nu relaterade förhållanden belyses av fig. 2.
© URBERG © OLJESKIFFER 5 - 7 rn (URANRIKARE) © SANDSTEN 18-19 m © 0RSTENSRIK,OLJEFATTIG TOPPSKIFFER 1—2m © SKIFFERLERA 10- 15 m © ORTOCERKALKSTENIIUNDERST LERHALTIG o- zomm © BOTTENORSTEN z - 3 m © JORDTÄCKE 10-2 m © OLJESKIFFER 7 -10 m © FÖRKASTNING mor SÖDRA URBERGSHÖJDERNAA ©
f*—
- xxxw
+ 3— +
ME----mmull +l++l
22 00000 .o 06, "_ % 00 0000 0 0.0 0000 ___-l'l/IOHI'llllllllllolo|lllllli o o o o 8 o 00 o o o o
o .o 000 _ ., o©oooooo W
Fig. 2. Nord—sydlig profil av skifferfyndigheten i Östernärke.
Skifferns brytning
Hittills har praktiskt taget endast skiffer utan kalkstenstäcke brutits,, *, vil— ket medfört att brytningskostnaderna kunnat hållas på lägsta möjliga Ininivå.
Metodiken för brytning och infrakt till skifferoljeverket har genomigigått en gradvis utveckling. För närvarande är arbetsgången i huvudsak följamrnde.
Brytningsområdet frilägges från bebyggelse och nya, kringgående vvägägar anlägges vid behov. Området dräneras genom kanaler. Avrymningern n av jordtäcket — som är 2—10 meter djupt — sker med avrymningsmaskiinin av stort format. Undantagsvis avrymmes även kalkstenstäcket och toppskifffefern, d.v.s. det översta, stundom mycket orstensrika skifferlagret.
Skiffern, som har en mäktighet av intill 15 meter, brytes i en pall genom kortintervallsprängning. Den lastas därefter med maskin på truckar med en lastförmåga på 20 ton för infrakt till krossverket. I samband med lastningen utsorteras en stor del av den orsten, som finnes i skiffern. Brytningen för- siggår i tre skift.
Skifferns beredning
Från truckarna tömmes skiffern i fickorna till krossverkets två grovkros- sar. Efter grovkrossningen bortskrädes kvarvarande orsten för hand, så att orstenshalten minskar från 5—10 % till i genomsnitt cirka 4 %. Därefter finkrossas skiffern i två konkrossar. Slutligen sållas skiffern i olika stor- leksklasser och lagras i silos.
Maximal gruvgodsmängd, som vid drift i tre skift kan undergå bered- ning i grovkrossverket, utgör cirka 3,5 milj. ton per år. Gruvgodset ger vid nuvarande gränser för kornstorlek hos ugnsskiffern drygt 60 % ugnsskiffer. Omkring 30 % av gruvgodsmängden faller vid ugnsskifferberedningen som s.k. skifferstybb med kornstorlek under cirka fem millimeter. Återstående 10 % utgöres av orsten och svinn. Utbytet av ugnsskiffer har successivt min- skat genom att krav på snävare gränser för ugnsskifferns kornstorleksför- delning efter hand skärpts. Utbytet under första halvåret 1960 utgjorde 62 %.
Under de driftförhållanden, som rådde under år 1960, uppgick ugnsskif- ferförbrukningen till cirka 2,1 milj. ton, Vilket motsvarar omkring 3,4 milj. ton infraktat gruvgods med en orstenshalt av 8 % eller omkring 3,7 milj. ton bruten skiffer med en orstenshalt av 15 %. Enligt vad tidigare sagts in- nebär dessa siffror, att skifferberedningsverket i det närmaste utnyttjats till sin fulla kapacitet.
Skifferkostnader
Brytningsplatsen ligger nu nära skifferoljeverket, och endast skiffer utan kalkstenstäcke brytes. Vidare har den skiffer, som nu brytes, jämförelsevis hög Oljehalt. Helt naturligt medför sagda förhållanden relativt fördelaktiga råvarukostnader. Tillgängliga reserver av skiffer utan kalkstenstäcke är emellertid starkt begränsade. Tabell 1 visar, att inom koncessionsområdet mängden skiffer utan kalkstenstäcke — räknad som orstensfri — utgör cirka 43 milj. ton. Vid ett behov svarande mot 1960 års nivå förbrukas sistnämnda skiffermängd på cirka 14 år. Skiffertillgångar utan kalkstenstäcke finnes även inom två andra områden, nämligen inom Bresätterområdet, där till— gångarna beräknas till cirka 36 milj. ton, vilket motsvarar 12 års för- brukning, och inom Ullaviområdet, där tillgångarna beräknas till cirka 34 milj. ton, vilket motsvarar 11 års förbrukning. Härutöver finnes skiffer 2—610675
utan kalkstenstäcke endast inom Askerområdet. Sistnämnda område ligger emellertid så långt från Kvarntorpsanläggningarna, att det inte kan ut- nyttjas utan dryga transportkostnader.
Med nuvarande skifferkonsumtion begränsas skifferoljebolagets verksam- hetsperiod till 35—40 år, såvida inte brytning av skiffer med kalkstenstäcke upptages. Utredningen har sökt beräkna de ekonomiska konsekvenserna för alternativ taktik för skifferbrytningen. Vid beräkningarna har utredningen utgått ifrån det kostnadsläge, som kan förutses gälla under år 1961. Resul- tatet av beräkningarna redovisas i det följande.
I bilaga 2 har bolagets kostnader för ugnsskiffer under år 1961 angivits till 1,3 milj. kronor per år plus kronor 2,55 per ton. Med tidigare uppgiven förbrukning av ugnsskiffer — 2,1 milj. ton per år — erhålles en direkt pro- duktionskostnad för ugnsskiffer av cirka kronor 3,15 per ton. Sistnämnda siffra innefattar emellertid inte samkostnader och kapitalkostnader. Sam- kostnaderna för verket i dess helhet motsvarar omkring 50 % av de direkta produktionskostnaderna. Om ugnsskifferframställningen inte belastas med kostnaderna för försäljning och forskning, sjunker samkostnaderna till 35 % av de direkta produktionskostnaderna.
Ovan angiven skifferkostnad per ton ugnsskiffer kan uppdelas på kost- nader för brytning, infrakt och beredning. Om dessa kostnader omräknas att gälla per ton gruvgods blir under antagande av att 62 % ugnsskiffer er- hålles ur gruvgodset resultatet följande.
Kronor per ton
gruvgods Brytningskostnad .............................. 0,85 Infraktkostnad (2 km våglängd) ................. 0,40 Beredningskostnad ............................. 0,70 1,95
Om härtill lägges en samkostnad, beräknad till 0,70 kronor per ton gruv— gods, erhålles 2,65 kronor per ton.
Enligt uppgift från bolaget gäller för infraktkostnaden formeln 20 öre per ton plus 14 öre per tonkilometer. Härvid har även kapitalkostnad för transportapparaten inräknats.
För brytning av skiffer med kalkstenstäcke tillkommer avrymningskost- nad för kalksten och den mycket orstensrika toppskiffern. Enligt uppgift från bolaget kan avrymningskostnaden antagas till 1,25 kronor per ton kalk- sten inklusive toppskiffer. Nuvarande utrustning för jordavrymning beräk- nas ha sådan kapacitet, att den även räcker till för avrymning av kalkstens- täcket, om skiffer utan kalkstenstäcke brytes parallellt med angränsande skiffer med intill fem meter djupt kalkstenstäcke. För avrymning av djupare kalkstenstäcke erfordras ytterligare maskinutrustning till en anskaffnings- kostnad på cirka tre milj. kronor.
Vägar för skiffertransport bygges i allmänhet successivt allt eftersom brytning sker, och vägkostnaderna belastar då givetvis driften. Om brytning skulle upptagas i exempelvis Bresätterområdet erfordras en ny, cirka fem kilometer lång väg, för att skiffern skall kunna fraktas ut. Denna vägkost- nad beräknas till cirka fem milj. kronor.
Ur ovan angivna data kan kostnader för skifferns brytning och infrakt be- räknas, och en jämförelse erhållas mellan kostnaderna vid olika bryt- ningsalternativ. Därvid kan samkostnaderna uteslutas, eftersom inverkan av dessa har bedömts ge ungefär lika utslag i samtliga fall. För att jämförel- sen skall bli rättvis, måste däremot kapitalkostnaderna inräknas. För utrust— ningen i själva skifferbrottet har dessa beräknats på återanskaffningsvärdet under antagande av avskrivningstiden 15 är och räntefoten 5 %.
Beräkningarna visar det naturliga förhållandet, att skifferkostnaderna blir högre, ju mer kalksten som brytes gemensamt med skiffern, och ju längre in- fraktvägen är. Ju mer skiffer med kalkstenstäcke som brytes i förhållande till skiffer utan kalkstenstäcke, desto mer skiffer kan utnyttjas inom ett visst transportavstånd från skifferoljeverket, och desto långsammare stiger följaktligen infraktkostnaderna med tiden. Ju mer skiffer med kalkstens- täcke som anses brytvärd, desto längre tid kan vidare skifferfyndigheten ut- nyttjas. Dessa förhållanden illustreras för några olika brytningsalternativ av linjerna A1, B1 och C1 i diagrammet, fig. 3.
En viktig ekonomisk faktor i detta sammanhang är skifferns Oljehalt. Då kapaciteten vid bolagets anläggningar __ räknad i genomsatt skiffer — är maximerad, blir kvantiteten utvunnen olja direkt beroende av Oljehalten i skiffern, medan de totala driftkostnaderna förblir ungefär konstanta. Vid de oljehalter, som det här rör sig om, beräknas sålunda en ändring av det s.k. Fischervärdet med 0,1 % förändra bruttoinkomsten av bolagets verksamhet med 350 000 kronor per år.
För en riktig bedömning av den framtida skifferförsörjningens ekonomi fordras att man förutom brytningskostnaden även beaktar den ändring av bruttoinkomsten, som betingas av Oljehalten i skiffern. Ändringen av brut— toinkomsten kan även uttryckas som en ändring av skiffervärdet med 10 öre per ton vid en ändring i Oljehalten av 0,1 %. Det har kunnat kon— stateras, att i stort sett skifferns Oljehalt är lägre, ju längre bort skiffertill- gångarna ligger från Kvarntorpsanläggningarna. Sålunda är skillnaden i Fischervärde för skiffern i skifferoljeverkets närhet och den mest avlägsna skiffertillgången, som torde kunna komma i fråga för det nuvarande verkets del, cirka 0,8 %, motsvarande en skillnad i skiffervärdet av cirka 0,80 kronor per ton. Dessa förhållanden illustreras av linjerna Az, Bg och C2 i diagrammet, fig. 3.
Sammanfattningsvis kan sägas att övergång till brytning av en viss andel kalkstenstäckt skiffer innebär en viss omedelbar höjning av kostnadsnivån, men att samtidigt stegringen av nivån sker långsammare än vid skiffer-
kr/ton 4
Nedre iinjegruppen: inkomstminskninq på grund av mins— kad Oljehalt, uttrqckt som tilläggs— kustnod för skiffern Linje A: brutninq av enbart Skiffer utan kalkstenstäcke Linje 5: brqtning av all skiffer med intill 5 meters kalkstenstäcke Linje C: brytning av all skiffer med intill lO meters kalkstenstäcke
Alaborg—omrödet _ _ — — Bresätter— området ------------ UHuvi—omrödet
//'/541* Övre linjegruppen: kostnader för brytning och infrakt 7
'__:__=_1__=___=_J.._.. 51
r...—___l
0 |00 200 500 milj. ton bruten skiffermängd
Fig. 3. Kostnad för gruvgods. Kapitalkostnader men ej samkostnader inräknade. Gruvgodsmängd 3,4 milj. ton per är inkl. 8 % orsten. 1961 års kostnadsläge.
fångst enbart från icke kalkstenstäckta områden. Om brytning av kalkstens- täckt skiffer sker, ökas även den annars relativt låga råvarubasen två till tre gånger. Samtliga brytningsalternativ innebär emellertid stegrade kostnader för skifferbrytningen i framtiden.
B. Pyrolysugnar med förädlingsverk och biproduktanläggningar
Tekniska anläggningar, allmänt
Skifferoljeverket i Kvarntorp tillkom i början av andra världskriget. Beslut om byggandet fattades av urtima riksdagen hösten 1940. Svenska
Skifferoljeaktiebolaget bildades i januari 1941 och den första oljan produ- cerades i april 1942. Under verksamhetsåret 1942—1943 framställdes i Kvarntorp närmare 30 000 m3 olja och bensin. Det snabba igångsättandet medförde helt naturligt, att anläggningarna i många avseenden fick en provisorisk prägel, särskilt som kännedomen om pyrolysteknik — tillämpad på svensk skiffer — var mycket bristfällig.
Under krigsårens avspärrning från import var målet för verksamheten i första hand hög produktion, medan lönsamheten var av sekundär betydelse. Då fredsförhållanden åter inträdde, och målsättningen för verksamheten med statens samtycke inriktades mot drift som »normalt långtidsföretag», blev det bolagets uppgift att söka åstadkomma en ekonomiskt bärkraftig verksamhet.
Efterkrigstidens tekniska utveckling vid bolagets anläggningar, vilken möj- liggjorts genom stora statliga investeringar i nyanläggningar och ombygg— nader, har bringat anläggningarna till en god standard. I samband där— med har de ur ekonomisk synpunkt ogynnsammaste pyrolysanläggningarna nedlagts, och anläggningar för framställning av biprodukter i form av gasol och ammoniak tillkommit.
Enligt bolagets mening torde nu tillämpade metoder inte kunna utvecklas mycket längre, även om det ständigt pågående arbetet med rationalisering och automatisering kan väntas medföra vissa förbättringar. För att kunna åstadkomma en genomgripande förbättring av oljeutvinningen ur skiffern måste följaktligen nya pyrolysmetoder utvecklas.
Skifferoljeframställningen i Kvarntorp sker nu enligt två ugnsmetoder. Vid den mest betydelsefulla metoden användes Bergh-Kvarntorpugnen (BK- ugnen), som svarar för cirka 85 % av oljeframställningen. Vid den andra metoden användes Hultman-Gustafssonugnen (HG-ugnen; även benämnd Rockesholnlsugnen). Pyrolysprodukterna lämnar ugnarna i gasform. Rå— oljan avskiljes ur gasen i kylare. Ur den gas, som inte kondenseras i ky- larna, tillvaratages i särskilda anläggningar svavel, gasol och bensin. Här- efter kvarvarande gas (>>rengas>>) användes dels som utgångsmaterial för ammoniakframställning, dels som bränsle. I fig. 4 visas ett schema över an- läggningarna. Nedan gives vidare en beskrivning av bolagets viktigare an- läggningar.
Pyrolysugnar
I de tre BK-ugnarna sker pyrolysen i ett stort antal tre meter höga retorter av eldhärdigt stål. Retorterna (fig. 5) är uppställda i grupper om fem stycken i en kammare av eldfast tegel. Retorterna uppvärmes utvändigt med rök- gaser från förbränning av den skifferkoks, som återstår efter pyrolysen. Sint— ring av koksaskan förhindras genom kylning med rörslingor, som i sin tur
komummcxm=>rx EEEMZSBMSEEE
x>rxcmz>z
mmzo>m xbrxwamz 1m0p>z
Fig. 4. Flytschema för
>ZZOZ_>X
Kvarntorpsverket
w(>(mr
ilmmzwi >zz.wc_.m._u>mm.
_ —|.Y 195 IL....I " 265,02»
p(m0r(w(>aqmz
>ZZOZ_CZ. wCr1>4
xozomzwmm_zow>2r
40pp2_20 . . _ _liEli |.
_ _ _muotmäzäm—
Mroz.0rg> m>n1_z>om£ mamzmnm_-—
maxmm
när.
JL
%
AL
utgör eldyta till en La Mont-ångpanna. Ångpannan medger en betydande pro- duktion av ånga.
Pyrolystemperaturen utgör cirka 5500C. Pyrolysgaserna kyles med vatten i tvättorn och tubkylare, och den utkondenserade råoljan pumpas till raf- finaderiet.
llllllllllll Illll Hill lllllllllll U| %
llllll
!LA MONTå; SEGE ] EEEEEiEE
nlllllillllll Illll
VIBRATOR
Fig. 5. Sektion genom retort till BK-ugn.
Ugnskapaciteten har successivt höjts genom ombyggnader och intrimning. Målsättningen vid den senaste ombyggnaden — 1,86 milj. ton ugnsskiffer per år för de tre ugnarna tillsammans _ har uppnåtts i stort sett.
En väsentlig fördel hos BK-ugnarna är, att skifferns energiinnehåll ut- nyttjas relativt väl. Sålunda tillvaratages cirka 55 % av ugnsskifferns energi- innehåll i form av råolja, gas och ånga, vilket är en hög siffra jämfört med resultatet från andra ugnstyper. Den relativt höga verkningsgraden be- ror på att även delar av skifferkoksens energiinnehåll direkt utnyttjas. Ut- bytet av olja är dock inte särskilt högt, trots betydlig stegring efter senaste ombyggnad. För att erhålla ett gott oljeutbyte och hög kapacitet måste ugns- skifferns kornstorleksfördelning ligga inom förhållandevis snäva gränser.
Förbränningen av koks i ugnarna medför olägenheter genom att svavel i koksen förbrännes. Avgående rökgas får därigenom en svaveldioxidhalt på cirka 0,7 %, vilket förorsakar växtskador och korrosionsskador. Med rök- gasen sprides även en besvärande flygaska över de närmaste omgivningarna. Rökgasen förorsakar väsentliga olägenheter för traktens befolkning.
BK-ugnarna omfattar ett mycket stort antal parallellkopplade enheter och driften är jämförelsevis komplicerad. Utgifterna för reparationer och under- håll utgör en betydande utgiftspost.
HG-ugnen är en modifikation av en skotsk skifferugnstyp och är konstru— erad efter erfarenheter från vanliga gasverksugnar. Ugnen har ett fåtal re- torter med en höjd av cirka tio meter (fig. 6). Retorterna uppvärmes utvän- digt med rökgaser från förbränning av flytande eller gasformigt bränsle. I första hand sker uppvärmningen genom förbränning av överskottsgas. I vissa situationer kan dock gasbrist uppstå, varvid man växlar över till förbrän-
ÅNGLEDNING SKORSTEN
övsnneruns
TILL KONDENSERING
TILL KONDENSERINGJ
GJUTJARNSRETORT
PVROMETER CHAMOTTERETORT
ÅNGA :
GAS- OLJEBRÄNNARE
ELDNINGSOLJA ' *"
KOKSVAGNAR ':' "— '—
'. x ': ..
* nå UTMATNING AV KOKS! &. .-
Fig. 6. Sektion genom retort till HG—ugn.
ning av olja. Nedtill i retorterna tillföres överhettad vattenånga, som främst har till uppgift att hindra pyrolysgas att läcka ut. Ångan reagerar delvis med skifferkoksen under bildning av vattengas. Vid pyrolysen bildas även små mängder ammoniak, som tillvaratages ur kondensatet i form av ammonium— sulfat. Pyrolystemperaturen utgör cirka 5500C.
Även HG-anläggningen har genomgått en successiv utveckling, som främst medfört mindre personalbehov och lägre reparationskostnader samt större driftsäkerhet. Vidare har produktionskapaciteten kunnat ökas något. Skif- fergenomsättningen uppgår nu till närmare 0,3 milj. ton per år.
Skifferns energiinnehåll utnyttjas betydligt sämre i HG-anläggningen än i BK-anläggningen. Detta förhållande hänför sig till att skifferkoksens ener- giinnehåll ej utnyttjas i den förra. Tidigare förbrändes koksen i en särskild koksförbränningsanläggning, i vilken högtrycksånga producerades. Under- hålls- och driftkostnaderna blev dock höga och anläggningen är numera kas- serad. Om man räknar på genomsatt skiffer, är utbytet av oljeprodukter cirka 10 % större i HG-ugnen än i BK-ugnen.
Det stybbavfall, som erhålles vid ugnsskifferberedningen, redovisas av bo- laget gemensamt för båda ugnstyperna. Vid BK-ugnarna är fordringarna på snävare gränser för styckestorleken på skiffergodset större än vid HG-ugnen. Vid skifferberedningen blir därför kvantiteten stybbavfall större för skiffer till BK-ugnarna än för skiffer till HG-ugnen. Detta förhållande utjämnar i någon mån skillnaden i totalt utbyte — räknat på kvantiteten gruvgods _ mellan de båda ugnstyperna. Energiutbytet från HG-ugnen kan med hänsyn till den mindre mängden stybbavfall uppskattas til cirka 18 % mot cirka 35 % för BK-ugnarna. Förutom lägre energiutbyte har HG-ugnen den nack- delen jämfört med BK-ugnarna, att skifferkoksen — som enligt vad ovan sagts utgör avfall vid HG-ugnen — kan skapa problem genom självantänd- ning i avfallshögarna, i vilket fall besvärande rökgaser uppstår. Å andra sidan avger själva HG-ugnen relativt små mängder för omgivningen be— svärande gaser. 3 ägg.; !? of"-";t, ,
(' 'i'-lif: ”, tr— i:” )( 'i ' -” -..Yr - le (x. &th _ &» WIN» I!” 1' * *-
Slopade pyrolysmetoder
I Kvarntorp har tidigare använts ytterligare två metoder för bearbetning av skiffer, vilka här i korthet skall beröras. I ena fallet gäller det pyrolys i den s.k. IM-ugnen och i andra fallet Ljungströmsmetoden. IM-ugnarna har varit i bruk i Kvarntorp till den 1 juli 1959 och Ljungströmsmetoden till den 1 november 1960.
IM-ugnarna är konstruerade som tunnelugnar, genom vilka skifferlastade perforerade vagnar successivt passerar. Pyrolysvärmet tillföres genom upp— hettning av den cirkulerande ugnsatmosfären i gaseldade värmeväxlare. För estländsk skiffer har dessa ugnar visat sig ändamålsenliga, men i Kvarntorp
var resultatet mindre tillfredsställande. Ugnarna gav sålunda relativt lågt produktutbyte, och drift- och underhållskostnaderna var höga. Ljungströmsmetoden kännetecknas av att pyrolysen sker utan brytning av skiffern —— ett s.k. in sim-förfarande. Värmet tillföres genom elekt- riska motståndselement till skifferlager belägna under ett cirka 10 meter djupt kalkstenstäcke (fig. 7). Värmeelementen föres ned i hål med ett in- bördes avstånd av cirka två meter, och utloppshål för pyrolysgas anordnas däremellan. Kalkstenstäcket hindrar pyrolysgas från att i större utsträckning avledas på andra vägar än genom de för gasen anordnade utloppshålen. Pyro- lystemperaturen utgör cirka 3800C.
RAGAS TILL SVÅVELVERK EVC.
TVATTORN KONDENSORER
té () 4? Ö. L—i *? _, MMV/F&S” xx
/ W VATTEN VSKILJAR
__E]
I'—
EL—ELEMENT
nÅoueunxAn
Fig. 7. Schema över Ljungströmsmetoden.
Ljungströmsanläggningen i Kvarntorp utfördes för en inmatad elektrisk effekt av maximalt 24 000 kW, vilket motsvarade en årligen avverkad del av fyndigheten med ett skifferinnehåll av cirka en milj. ton. Anläggningen drevs tidvis med lägre effekt. På grund av randförlusterna av energi blir den speci- fika energiförbrukningen högre ju mindre utvinningsområdet är.
Vissa viktiga fördelar är förenade med användningen av Ljungströms- metoden. Sålunda erfordras ingen brytning av skiffern, vilket skonar Iand— skapet från djupare ingrepp. Anläggningen är enkel att anordna, vilket kan
ha betydelse ur beredskapssynpunkt, och oljeprodukter av förhållandevis hög kvalitet erhålles.
Metoden har å andra sidan betydande nackdelar. Skifferns energiinnehåll utnyttjas i ringa grad. Av den bearbetade skifferns energiinnehåll återfinnes endast cirka 20 % i pyrolysprodukterna. Per energienhet elkraft utvinnes sammanlagt omkring tre energienheter i form av flytande och gasformiga produkter, varav omkring en enhet utvinnes i form av olja och bensin. Framställningskostnaderna för pyrolysprodukterna blir höga på grund av den stora förbrukningen av elenergi. Även värmeelementen _ som anses som förbrukningsartiklar —— förorsakar höga kostnader. Genom att pyrolysgas läcker ut genom sprickor i kalkstenstäcket kan sanitära olägenheter för omgivningarna uppstå. Sådana olägenheter har tidvis varit betydande.
Avoxanläggningen
Från pyrolysugnarnas kylanordningar — där råoljan avskiljes från pyro- lysgasen -— ledes den ej kondenserade gasen till en anläggning, i vilken ga— sens innehåll av syre avlägsnas genom katalytisk förbränning, den s.k. Avox- anläggningen. Denna reningsprocess är nödvändig, eftersom förekomsten av syre i gasen försvårar gasens Vidare bearbetning. I Avoxanläggningen utvin- nes mindre mängder bensin, som pumpas till raffinaderiet.
Svavelverket
Från Avoxanläggningen ledes gasen till svavelverket. I gasen finnes cirka 20 % svavelväte, som i svavelverket uttvättas med en tvättvätska, från vilken svavelvätet avdrives genom uppvärmning. En del av svavelvätet förbrännes till svaveldioxid, och gasblandningen bringas härefter att reagera genom medverkan av katalysator, så att elementärt svavel bildas. Största delen av svavlet granuleras.
Gasolverket
Från svavelverket gär gasen till gasolanläggningen. Där renas den först från rester av svavelhaltiga gaser. Efter komprimering i tre steg till 20 atmo- sfärers övertryck behandlas gasen med tvättolja. Därvid uttvättas bensin, propan och butan, som sedan utvinnes ur tvättoljan. Bensinen pumpas till raffinaderiet. Utvunnen propan och butan renas och manufaktureras till olika gasolprodukter, som fylles på tryckkärl för försäljning.
»
Ammoniakverket
Restgasen efter gasolanläggningen är svårkondenserbar och har som hu- vudkomponenter väte, metan och kväve. Gasens värmevärde är 4 000—5 000
kcal per m3. I viss utsträckning utnyttjas denna gas som bränsle i bland an— nat HG-ugnen. Största delen av gasen användes emellertid för ammoniak- tillverkning.
Ammoniakverket arbetar enligt Haber-Boschs process. Kolvätena i gasen överföres i regeneratorer till koloxid och väte vid en temperatur av 1 300—— 1 4000C. Eventuellt erforderlig justering av volymförhållandet mellan väte och kväve sker härunder genom lufttillsats. Koloxiden får reagera med vat— tenånga under medverkan av katalysator, varvid väte och koldioxid bildas. Gasen renas därefter från koldioxid och innehåller sedan enbart väte och kväve i proportionerna 3:1. Efter komprimering och upphettning reagerar gasen över en katalysator under bildning av ammoniak. Ammoniakfabrikens kapacitet är cirka 22 000 ton per år. Ammoniaken säljes till AB Svenska Salpeterverken i Köping, dit den fraktas i järnvägsvagn.
Ammoniumsulfatanläggningen
Ammoniakhaltigt vatten erhålles dels från HG-ugnens kylanordning, dels från en restgastvätt i ammoniakfabriken. Vattnet ledes till ammoniumsulfat- anläggningen, där ammoniaken avdrives och neutraliseras med svavelsyra till ammoniumsulfat. Sulfatet kristalliseras, centrifugeras och torkas samt år därefter användbart som gödningsmedel.
Raffinaderiet
I raffinaderiet uppdelas räoljan från pyrolysugnarna genom destillation i kolonn (s.k. toppning) i bensin och eldningsolja nr 3. Bensinen blandas med bensin från Avox- och gasolanläggningarna samt raffineras därefter med natronlut och koncentrerad svavelsyra. Därvid erhålles som avfall för— orenad tvättvätska och s.k. syratjära. Bensinen destilleras sedan i två kolon- ner. I den första erhålles lättbensin och i den andra tungbensin och restolja. Sistnämnda olja tillföres eldningsoljan. Lätt- och tungbensinen renas ytter— ligare och blandas sedan i lämpliga proportioner. Ur råbensinen erhålles cirka 85 % raffinerad bensin. Motorbensin med oktantalet 87 erhålles genom tillsättning av bensol och tetraetylbly. Raffinaderiets kapacitet svarar mot cirka 40 000 ton råbensin per år.
Ångcentralen
Då största delen av ångproduktionen sker i BK—anläggningen, kan ångcen- tralen betraktas som en del av denna anläggning. I ångcentralen finnes även två ångpannor för utnyttjande av överskottsbränslen. I pannorna eldas så— lunda vissa tider överskottsgas och syratjära från raffinaderiet. En mot- trycksturbin med en effekt av 8 MW går i regel fullbelastad, medan två kon—
denseringsturbiner med en effekt av 8 respektive 12 MW går med större eller mindre dellast. I driften användes dels fulltrycksånga, dels avtappningsånga och avloppsånga från mottrycksturbinen.
Kraftbehovet för driften utgör 14—15 MW.
Kalkugnarna
Vid anläggningen finnes tre gaseldade schaktugnar för kalkbränning. I ugnarna brännes orsten, som utsorterats ur skiffern. Då orstenen har ett visst värmevärde — cirka 300 kcal per kg — erfordras relativt ringa tillskotts- värme för bränningen. Främst tillverkas jordbrukskalk, som delvis bearbe- tas vidare till byggnadskalk.
Vatten- och avloppsledningar
Behovet av vatten i skifferoljeverket — speciellt för kylningsändamål — är stort. Vattnet erhålles från sjön Tisaren genom en 14 kilometer lång trä- tub med diametern 0,6 meter. För att tuben inte skall växa igen kloreras vatt- net. Vattenförbrukningen hålles nere genom användning av kyltorn.
Genom beslut av vattendomstolen får maximalt en vattenmängd av 400 liter per sekund uttagas, och för denna mängd är även vattenledningen di— mensionerad. För närvarande uttages 80—90 % av den maximalt tillåtna vattenmängden.
Avloppsvattnet från skifferoljeverket innehåller många föroreningar, som måste avlägsnas, innan vattnet får släppas ut i sjön Hjälmaren. Bland annat innehåller vattnet olja från pyrolysanläggningarnas kondensatorer, svavel- syra från raffinaderiet, förbrukade kemikalier, damm m.m. Rening av vatt— net sker genom filtrering, biologiska processer, oxidering, fällning och sedi- mentation. Pyrolysvattnet pumpas ut över askhögarna för att renas från fenol vid passagen genom högarna. Svårigheter föreligger att uppnå tillfreds- ställande resultat vid de olika reningsprocesserna. Avloppsvattnets beskaf- fenhet övervakas av utomstående kontrollanter.
C. Ekonomisk översikt
På utredningens uppdrag har som expert auktoriserade revisorn Lars Ture Bohlin under medverkan av auktoriserade revisorn Erik Lindström verkställt undersökning av bolagets ekonomiska förhållanden under tiden från bolagets bildande till och med den 30 juni 1960. Uppdraget har i huvudsak innefattat utredningar i följande två hänseenden:
Storleken av statens hittills gjorda kapitaltillskott för bolagets verk- samhet, inklusive räntor, samt statens borgensåtaganden för bolagets räkning.
De verkliga årsresultaten å verksamheten från bolagets bildande tills nu, d.v.s. nettoresultaten av rörelsen efter borträknande av de subven- tioner, som staten i olika former lämnat bolaget. Expertrapporten är fogad till detta betänkande som bilaga 1. Rapporten utgör huvudgrunden för följande framställning av bolagets ekonomiska för- hållanden under ovan angivna tid.
Verksamhetens uppdelning på beredskapsperiod och efterkrigsperiod
Under de första åren av bolagets verksamhet efter starten år 1941, då vårt land nästan helt var avspärrat från transoceana marknader (beredskaps- perioden), var de ekonomiska förutsättningarna för driften väsentligt annor— lunda än under följ ande tid (efterkrigsperioden). Under beredskapsperioden med dess knapphet på flytande bränslen var de militära förvaltningarna de huvudsakliga avnämarna av bolagets produkter, och priserna var ej av pri- mär betydelse. Bolagets verksamhet hade under denna tid helt beredskaps— karaktär.
Då kriget upphörde år 1945 ändrades de grundläggande förutsättningarna för verksamheten. Från och med december 1945, då importen av bensin och oljor åter blev fri, måste bolaget sålunda sälja sina produkter till gängse marknadspriser. Verksamheten kunde då ej längre motiveras med hänvis— ning till försörjningsläget och den aktuella försvarsberedskapen.
I underdånig skrivelse i december 1944 anhöll bolaget om direktiv för den fortsatta driften vid företaget. I första hand ville bolaget veta, om verksam- heten skulle fortsättas även sedan kriget upphört. Bolaget framhöll i skrivel- sen, att det genom rationaliseringar samt investeringar i biproduktanlägg- ningar syntes möjligt att åstadkomma en lönsam drift, och att företaget med hänsyn härtill borde kunna betraktas som ett normalt långtidsföretag. Sedan remissmyndigheterna förklarat sig anse, att bolaget framlagt vägande skäl för sin uppfattning, underrättades bolaget om att Kungl. Maj :t biträdde åsik- ten, att företaget borde betraktas som ett normalt långtidsföretag, samt att bolaget hade frihet att handla i överensstämmelse härmed.
För att bolaget skulle erhålla ett sunt finansiellt utgångsläge för den fort- satta driften under fredsmässiga och normala förhållanden, genomfördes är 1946 — i enlighet med ett av bolaget framlagt förslag — en rekonstrultion, vilken innefattade nedskrivning av anläggningsvärdena med 16,3 milj. kro- nor, nedsättning av aktiekapitalet från 29,2 till 4,0 milj. kronor och nyteck- ning av aktier med 16 milj. kronor. Vid rekonstruktionen nedskrevs de gamla industrianläggningarna i Kvarntorp till en som normal betraktad anskaff— ningskostnad av cirka 26 milj. kronor, mot vilket svarade faktiska anskaff- ningskostnader av cirka 81 milj. kronor. Härigenom nedbringades arlägg— ningsvärdena och därmed även avskrivningsbehovet till en storlek, son den framtida driften då förutsattes kunna bära, varjämte bolaget försågs med
kapital för nyanläggningar, som antogs förbättra driftresultaten i sådan grad, att ett normalt utgångsläge beträffande den framtida amorteringen och förräntningen av dåvarande anläggningar kunde anses föreligga.
Sedan fredsmässiga försörjningsförhållanden inträtt och bolaget fått sitt önskemål om finansiell rekonstruktion tillgodosett, måste förutsättningar för bolaget att verka som normalt långtidsföretag anses ha förelegat. Efterkrigs- perioden kan med ledning av vad som nu sagts anses ha börjat i och med verksamhetsåret 1946/47.1 Från denna tidpunkt bör bolagets verksamhet ekonomiskt bedömas efter samma principer som gäller för ett självbärande företag. Tiden dessförinnan får betraktas mot bakgrund av verksamhetens beredskapskaraktär.
Oljeskifferutredningen har med hänsyn till de mycket skiljaktiga förhål- landena för verksamheten under beredskaps- respektive efterkrigsperioden funnit det riktigast att behandla dessa perioder var för sig.
Statens kapitaltillskott och borgensåtaganden
För bolagets verksamhet har staten i första hand tillskjutit medel i form av aktiekapital och län. Därjämte har staten tillfört bolaget betydande belopp för täckande av vissa kostnader och driftförluster, som bolaget ej självt kunnat bära. Detta har skett genom dels ett flertal anslag, dels ett sedan den 1 juli 1954 utgående stöd, vilket till större delen befriar bolaget från skyldigheten att erlägga skatt för tillverkad bensin.
Vid bedömning av storleken av statens kapitalinsatser har Oljeskifferut- redningen beräknat räntorna på dessa efter marknadsmässiga grunder.
Aktiekapital. Vid bolagets bildande i januari 1941 tillförde staten bolaget 15 milj. kronor som aktiekapital. Produktionskapaciteten var då bestämd till 13 000 m3 råolja per år. År 1941 beslöt Kungl. Maj:t, att kapaciteten skulle utvidgas till 28 000 m3 per år, varvid aktiekapitalet ökades med 11 milj. kronor. År 1943 överfördes till bolaget det under marinförvaltningen hörande skifferoljeverket i Kinne-Kleva. Likviden erlades i nytecknade ak- tier för 3,2 milj. kronor. Aktiekapitalet utgjorde därefter 29,2 milj. kronor.
År 1946 genomfördes — som tidigare nämnts — en finansiell rekonstruk- tion hos bolaget, vilken förutom nedskrivning av anläggningsvärden och ned- sättning av aktiekapitalet även omfattade nyteckning av aktier. Ökningen av aktiekapitalet var avsedd att finansiera vissa nyanläggningar, i huvudsak bestående av en anläggning för produktion av gasol, ombyggnad av tre pyro- lysugnar (BK-ugnar) och en tredje kalkugn. Enligt upprättade kalkyler
1 Bolagets räkenskapsår omfattar tiden 1 juli — 30 juni. För korthetens skull betecknas idet föl- jande ett räkenskapsår exempelvis sålunda: 1946/47. Om två eller flera räkenskapsår avses, anges detta på följande sätt: 1946/48, 1946/49 0. s. v.
skulle bolaget, sedan dessa anläggningar tagits i bruk, lämna ett årligt överskott av 2,7 milj. kronor efter avskrivningar på samtliga anläggningar och efter ränta på nyanläggningskapitalet.
Aktier nytecknades till ett belopp av 16 milj. kronor. Vad beträffar det resterande kapitalbehovet ansågs det kunna täckas av bolaget genom tillfäl- lig upplåning hos bank.
Vid rekonstruktionen nedsattes aktiekapitalet till 4 milj. kronor och kom sålunda efter nämnda nyteckning att uppgå till 20 milj. kronor.
Den senaste ökningen av bolagets aktiekapital beslöts år 1947 och ut- gjorde 3 milj. kronor. Sistnämnda tillskott av kapital var avsett för paritiell finansiering av investeringar på gasolområdet, vilka i övrigt ansågs kuinna finansieras genom lån mot säkerhet av inteckningar i bolagets egendlom.
Det belopp som staten sammanlagt tillskjutit i form av aktiekapital uttgör 48,2 milj. kronor. I tabell 2 är de olika delbeloppen angivna med uppgift; om året för motsvarande riksdagsbeslut.
Tabell 2 År Tillskjutet aktiekapital Beredskapsperioden milj. kronor
1940 .............................. 15,0 1941 .............................. 11,0
1943 .............................. 3,2 29,2 Efterkrigsperioden
1946 .............................. 16,0 1947 .............................. 3,0 19,0
48,2
Sedan aktiekapitalet, som förut omtalats, nedsatts med 25,2 milj. kro-onor, utgör det 23 milj. kronor.
Statslån. År 1943 beviljade riksdagen ett lån på 25,6 milj. kronorir fö finansiering av en utbyggnad av bolagets anläggningar i Kvarntorp .) ocl. ' Kinne-Kleva, avsedd att höja produktionskapaciteten med cirka 44 OOOIO ton råolja per år. Kvarntorpverkets kapacitet var före ombyggnaden e cirka 30 000 ton per år, d.v.s. något högre än det mål, som uppställdes vid 1 1941 års beslut om utbyggnad, och Kinne-Klevaverkets kapacitet var cirka 7 7 000 ton per år. Bolagets totala produktionskapacitet efter ombyggnaden bllelev då cirka 81 000 ton råolja per år.
År 1944 beslöt riksdagen att efterskänka 1943 års lån. Beslutet tillikckom i samband med att riksdagen godkände en ny princip för bolagets prodadukt- prissättning. Priserna på den av bolaget producerade oljan och bemsnsinen bestämdes under de första verksamhetsåren så, att de skulle täcka självkvkost- naderna vid en långfristig amortering av anläggningskapitalet. Den nya Ia prin—
cipen innebar, att priserna, så länge de militära myndigheterna var bolagets huvudavnämare, skulle täcka samtliga med verksamheten förenade kost- nader med undantag för avskrivningar och räntor. Denna prissättning kom att gälla till dess att en fri oljemarknad åter uppstod i slutet av är 1945.
År 1949 erhöll bolaget ett lån på 6 milj. kronor, sedan det i december 1947 anmält, att det råkat i likviditetssvårigheter beroende på att driftunderskot- tet för räkenskapsåret 1946/47 blivit avsevärt större än förutsett. Orsakerna härtill var bland annat höjningar av arbetslönerna samt förseningar och oförutsedda kostnadsstegringar vid färdigställande av anläggningar, som då var under uppförande.
Med anledning av bolagets ansträngda ekonomiska läge tillkallade han- delsministern år 1948 särskilda utredningsmän — Kvarntorpsutredningen 1948 — åt vilka uppdrogs att förutsättningslöst ompröva bolagets ställning. Kvarntorpsutredningen visade, att bolaget gick med en icke obetydlig för- lust, som dock skulle kunna minskas, om anläggningarna utbyggdes enligt en av utredningen framlagd plan. Ehuru full ekonomisk bärighet på så sätt icke skulle uppnås för bolaget, föreslog utredningen planens genom— förande bland annat med hänvisning till verksamhetens betydelse ur bered— skapssynpunkt. Propositionen härom bifölls av 1949 års riksdag, som bevil- jade förutnämnda lån ä 6 milj. kronor för i planen förutsatta ombyggnader och nyanläggningar. För fortsatt utbyggnad enligt Kvarntorpsutredningens förslag beviljade 1950 års riksdag ett ytterligare lån å 9,5 milj. kronor.
För kompensering av höjt kostnadsläge genom allmän prisstegring för av 1950 och 1951 års riksdagar beslutade nyanläggningar och ombyggnader er- höll bolaget år 1952 ett belopp av 5 milj. kronor, varav 1 milj. anvisades som anslag och 4 milj. som lån. Samtidigt fick bolaget 2 milj. kronor som lån för anskaffning av ny jordavrymningsmaskin för gruvan. Sammanlagt erhöll bolaget alltså detta är 6 milj. kronor som lån.
Sammanlagt har staten tillfört bolaget 47,1 milj. kronor som lån. Lånen finnes förtecknade i tabell 3.
Tabell 3 År Av staten lämnade lån Beredskapsperioden milj. kronor 1943 .............................. 25,6 Efterkrigsperioden 1949 .............................. 6,0 1950 .............................. 9,5 1952 .............................. 6,0 21,5 47,1
Lånet på 25,6 milj. kronor efterskänktes år 1944 enligt vad tidigare sagts. Övriga lån kvarstod den 30 juni 1960 oförändrade. 3—610675
Anslag. Såsom tidigare nämnts, har anslagen varit avsedda att täcka vissa kostnader eller driftförluster, som bolaget icke självt kunnat bära. Ett an- slag — 1,4 milj. kronor år 1947 — var avsett att täcka avvecklingskostna- derna för Kinne-Klevaverket år 1946. I övrigt har anslagen lämnats för vissa driftförluster, ersättningsanskaffningar, ombyggnader och nyanskaffningar.
Det största anslaget — 15 milj. kronor år 1948 — var i huvudsak avsett att täcka driftförluster under räkenskapsåren 1947/48 och 1948/49 och mo— tiverades med att exceptionella kostnader uppstått genom ökningar i drifts- kostnaderna och svårigheter vid nyanläggningarna.
En sammanställning av de av staten lämnade anslagen på sammanlagt 25,5 milj. kronor återfinnes i tabell 4.
Tabell 4- År Av staten lämnade anslag Beredskapsperioden mlh' kronor
1941 .................................................. 1,2
1947 (avvecklingskostnader i Rinne—Kleva) ................ 1,4 2,6 Efterkrigsperioden
1948 .................................................. 15,0 1949 .................................................. 3,7 1950 .................................................. 3,2 1952 .................................................. 1,0 22,9
25,5
Bensinskattemedel. Som förut omtalats, har bolaget sedan den 1 juli 1954 av staten erhållit ett löpande stöd genom viss eftergift i fråga om skyldig- heten att inleverera den skatt, som inflyter vid försäljningen av bolagets bensin.
Detta stöd föranleddes av en särskild framställning från bolaget, moti— verad med att det inträffat en för bolaget ogynnsam förskjutning mellan det inhemska pris- och löneläget och världsmarknadspriserna på bolagets pro- dukter. Det nödvändiga tillskottet beräknades till cirka 5 milj. kronor per är, förutom medel till vissa investeringar och ökning av rörelsekapitalet.
Bolaget erhöll en dylik subvention av 25 öre per liter tillverkad skiffer— bensin för tiden 1 juli 1954—30 juni 1959. Denna subvention beräknades med utgångspunkt från dåvarande bensinproduktion uppgå till cirka 6 milj. kronor per år. Senare har bolaget beviljats fortsatt stöd på samma sätt för tiden 1 juli 1959—30 juni 1964.
Bensinskatten har under ifrågavarande tid utgjort 32 öre per liter, varav bolaget fått tillgodogöra sig 25 öre. Från den 1 juli 1957 har å bensin dess- utom utgått energiskatt, som till att börja med utgjorde 4 öre per liter, och
som från och med den 13 februari 1958 utgjort 9 öre per liter. Någon be— frielse för bolaget från skyldigheten att till statsverket inleverera uppburen energiskatt har ej förefunnits.
För att höja oktantalet har bolaget tillsatt bensol till bensinen. På denna tillsatskvantitet har bolaget vid försäljningen av bensinen uppburit full bensinskatt, 32 öre per liter, samt energiskatt, 4 respektive 9 öre per liter, utan att till statsverket inleverera sålunda uppburen skatt. I bolagets års- redovisningar har den på detta sätt erhållna subventionen ej angivits. För den tid bensolinblandning i bolagets bensin förekommit, utgör denna icke an- givna subvention cirka 6,1 milj. kronor. Under förutsättning att uppgift på föreskrivet sätt lämnats därom i årsredovisningarna, hade bolaget enligt utredningens uppfattning synbarligen varit berättigat att behålla 25 öre per liter även av den bensinskatt, som uppburits för i bensinen inblandad bensol, men däremot ej övrig uppburen bensinskatt och energiskatt.
Bolaget har intill den 30 juni 1960 i form av subvention genom behållen bensinskatt tillförts 49,2 milj. kronor. Av uppburna men i årsredovisning- arna ej angivna skatter för inblandad bensol å tillsammans 6,1 milj. kronor utgör den andel av bensinskatten, som bolaget enligt ovan under viss förut- sättning synes ha varit berättigad att behålla, 4,0 milj. kronor. Återstående bensinskatt utgör 1,2 milj. kronor och energiskatten på inblandad bensol 0,9 milj. kronor. Fördelningen på olika är framgår av tabell 5.
Tabell 5 År Subvention Av bolaget upp— ' genom buren men ej behållen redovisad bensin— bensinskatt och energiskatt å milj. kronor bensoltillsats milj. kronor 1954/55 .......................... 7,6 —— 1955/56 .......................... 7,3 0,7 1956/57 .......................... 7,5 0,9 1957/58 .......................... 8,5 1,0 1958/59 .......................... 9,6 1,6 1959/60 .......................... 8,7 1,9 49,2 6,1
Räntor på av staten tillskjutet kapital. För att erhålla en riktig uppfattning om storleken av statens kapitalinsats i bolaget måste även räntor på denna kapitalinsats medräknas. I samråd har utredningen och de anlitade aukto— riserade revisorerna kalkylerat räntekostnaderna efter följande grunder.
Ränta på aktiekapitalet under beredskapsperioden har beräknats på själv— kostnadsbasis, d.v.s. efter den effektiva medelräntefoten för statens nyupp- läning under de år då kapitaltillskotten gjorts. För efterkrigsperioden har
36 ränta beräknats efter 5 %, vilket bedömts vara en för staten skälig avkast— ning i detta sammanhang.
För enda statslånet under beredskapsperioden, vilket beviljades år 1943 och löpte med 3 % ränta, har ränta beräknats efter den effektiva medel— räntefoten för nyemitterade statslån under lånets löptid. För de statslån, som lämnats under efterkrigsperioden och som löper med 3 respektive 3,5 % ränta, har skälig ränta bedömts vara vid varje tidpunkt gällande riksbanks- diskonto, ökat med 2 %. En sådan beräkning torde vara rimlig vid jäm- förelse med den ränta, som bolaget skulle fått erlägga, om upplåningen skett hos vanligt kreditinstitut eller på därmed jämförligt sätt.
Resultatet av ränteberäkningarna framgår av tabell 6.
Tabell 6. Tillkommande räntor på aktiekapital och statslån (milj. kronor)
Beredskaps— Efterkrigs- perioden perioden Ränta å aktiekapitalet ..................... 5,2 15,8 Tillkommande räntor för statslånen .......... 0,6 4,9 5,8 20,7
De sålunda beräknade räntorna utgör totalt 26,5 milj. kronor, varav för beredskapsperioden 5,8 och för tiden därefter 20,7 milj. kronor. Huvuddelen belöper sig på aktiekapitalet.
Statens borgensåtaganden för bolagets räkning. Staten har tecknat borgen på två lån för bolaget. Det ena erhölls år 1955 av Kooperativa Förbundet och var ursprungligen på 24 milj. kronor. Det ökades sedermera med obetalda räntor till 29,1 milj. kronor och utgjorde den 30 juni 1960 efter amorte— ringar 24,1 milj. kronor. Lånet var avsett för uppförande av en ammoniak- fabrik, i vilken gas från skifferoljeverket skulle utnyttjas som råvara.
Det andra länet är på 15 milj. kronor och upptogs år 1958 hos Sveriges Kreditbank. Det var i huvudsak avsett för ombyggnad av vissa pyrolys- ugnar.
Utöver de nu berörda lånen och de tidigare nämnda statslånen hade bo— laget den 30 juni 1960 andra låneskulder på tillsammans 25,2 milj. kronor. Tabell 7 sammanfattar låneförhållandena.
Det s.k. Avoxlånet — som den 30 juni 1960 belöpte sig till 3,8 milj. kro- nor — och ett genom Sveriges Kreditbank upplagt reverslån på 20 milj. kronor, tillkom båda är 1955. Räntan å Avoxlånet är bestämd till att mot— svara riksbankens diskonto plus 2 %. För partiallånet utgår en fast ränta av 5,5 %.
Samtliga lån utom statslånen skall enligt avtal avvecklas under tiden in- till den 1 juli 1969.
Tabell 7. Bolagets låneskulder den 30 juni 1960 (milj. kronor)
Statslån ..................................... 21,5 Lån med statens borgen: KF (ammoniaklånet) ....................... 24,1 Sveriges Kreditbank ........................ 15,0 39,1 Övriga lån: KF (»Avoxlånet») ........................... 3,8 Reverslån (partiallån) ....................... 20,0 Bolagets pensionsstiftelse m. fl. .............. 1,4 Checkräkningskredit ä 2 milj. kronor, ej ut- nyttjad den 30 juni 1960 .................. — 25,2 85,8
Sammanfattning. Kapitaltillskott och borgensåtaganden från statens sida, som redovisats i det föregående år sammanfattade i tabell 8.
Tabell 8. Statens sammanlagda kapitaltillskott och borgensåtaganden till och med den 30 juni 1960 (milj. kronor)
Beredskaps- Efterkrigs— Summa Kapitaltillskott: Perioden Perioden Aktiekapital ................ tabell 2 29,2 19,0 48,2 Statslån .................... » 3 25,6 21,5 47,1 Anslag ..................... » 4 2,6 22,9 25,5 Subvention genom behållen bensinskatt ............... » 5 — 49,2 49,2 Bensin- och energiskatt på bensoltillsats .............. » 5 —— 6,1 6,1 57,4 118,7 176,1 Beräknade tillkommande räntor ................... » 6 5,8 20,7 26,5 63,2 139,4 202,6 Borgensåtaganden den 30 juni 1960 (låneskuld) ....................... 39,1
De statsmedel, som tillförts bolaget under tiden från dess bildande till den 30 juni 1960, belöper sig enligt tabell 8 till sammanlagt 176,1 milj. kro— nor, vartill kommer 26,5 milj. kronor i form av beräknade räntor å aktie- kapitalet och beräknade tillkommande räntor för statslånen.
Det totala beloppet 202,6 milj. kronor hänför sig med 63,2 milj. kronor till beredskapsperioden, under det att 139,4 milj. kronor belöper på tiden därefter.
Av de ovannämnda direkta tillskotten på tillsammans 176,1 milj. kronor utgöres 95,3 milj. kronor av aktiekapital och statslån.
Som tidigare omtalats har staten, i enlighet med beslut av 1944 års riks- dag, efterskänkt 1943 års lån på 25,6 milj. kronor. Samtidigt avskrevs i statens räkenskaper 29,2 milj. kronor av det tillskjutna aktiekapitalet.
Det ekonomiska resultatet under beredskapsperioden
Utredningens uppgift har bland annat varit att söka komma fram till en såvitt möjligt säker uppfattning om bolagets räntabilitetsutsikter vid de olika utvecklingsalternativ, som kan befinnas realistiska. Som underlag och ut— gångspunkt vid en dylik bedömning erfordras kännedom om det verkliga ekonomiska resultatet av rörelsen under bolagets hittillsvarande tid, d.v.s. nettoresultatet efter borträknande av de subventioner, som staten i olika former lämnat bolaget.
Det ekonomiska resultatet för beredskapsperioden har beräknats som ett totalresultat för perioden i dess helhet.
Bolagets vinst— och förlusträkningar för räkenskapsåren 1941/46 framgår av bilaga A till bilaga 1. Verksamhet bedrevs då i både Kvarntorp och Kinne— Kleva. För det första räkenskapsåret redovisades en förlust av 0,3 milj. kro- nor, för de tre följande åren varken vinst eller förlust och för det sista året en förlust av 16,3 milj. kronor. Den sistnämnda förlusten motsvarar den engångsavskrivning av anläggningsvärdena, som verkställdes som ett led i den förut omtalade finansiella rekonstruktionen av bolaget. I denna avskriv- ning ingick en anteciperad avskrivning på 9,8 milj. kronor för de närmast följande fem åren, vilket belopp måste frånräknas vid resultatberäkningen för beredskapsperioden. För att det verkliga resultatet för perioden skall erhållas, måste hänsyn vidare tagas till de subventioner som bolaget erhöll och till eventuell dold reserv i lager. I balansräkningen reserverat belopp för ersättningar på grund av rökgasskador får därjämte närmare bedömas.
Statssubventionerna omfattade två anslag på sammanlagt 2,6 milj. kro- nor. Därjämte efterskänktes 1943 års statslån på 25,6 milj. kronor jämte ränta under lånets löptid. Av det efterskänkta statslånet använde bolaget 0,3 milj. kronor till att täcka en sedan det första räkenskapsåret balanserad förlust. Då detta belopp ingår i av bolaget redovisade förluster, skall enbart återstoden, 25,3 milj. kronor, räknas som subvention, när det gäller att be- räkna det ekonomiska resultatet av bolagets verksamhet.
Anläggningarna i Kvarntorp erhöll efter rekonstruktionsnedskrivningen den 30 juni 1946 ett bokfört nettovärde av 11,2 milj. kronor. Med tillägg för den tidigare nämnda anteciperade avskrivningen på 9,8 milj. kronor, vilken avser efterkrigsperioden, innebär detta ett bokfört värde på anläggningarna av 21,0 milj. kronor. Sistnämnda värde framkom sedan de ursprungliga an- läggningskostnaderna å 80,8 milj. kronor reducerats med dels bortskrivning av 55,1 milj. kronor för kristidskostnader, dels 4,7 milj. kronor för normala
avskrivningar. Nyssnämnda värde å 21 milj. kronor kom härigenom att efter rekonstruktionen motsvara endast cirka 25 % av anläggningskostnaderna. Olika synpunkter kan i efterhand givetvis anföras rörande detta värdes rik- tighet, men det torde i detta sammanhang få godtagas som utgångspunkt för här gjorda beräkningar.
Värdet av varulager upptogs till 1 krona i 1946 års balansräkning. Lagret bestod huvudsakligen av förrådsmaterial med ett anskaffningsvärde av 3,2 milj. kronor och var enligt bolagets uppgift kurant. Lagernedskrivningen kan då icke betraktas som en kostnad och bör därför beaktas vid resultat- beräkningen.
Det belopp, som den 30 juni 1946 avsatts för ersättning till följd av rök— gasskador, utgjorde 0,2 milj. kronor. Enligt under 1960 av bolaget gjord ut- redning synes beloppet böra ha uppgått till 1,2 milj. kronor. Skillnaden — 1 milj. kronor — skall därför upptagas som tillkommande kostnad för be- redskapsperioden.
På grundval av de här anförda uppgifterna framkommer för beredskaps- perioden en sammanlagd förlust av 33,1 milj. kronor, som uppställningen i tabell 9 visar.
Tabell 9. Det ekonomiska resultatet för beredskapsperioden (milj. kronor)
N ettoförluster enligt boksluten ............................. 16,6 Avgår: Anteciperade värdeminskningsavdrag för åren 1946/47— 1950/51 ............................................. 9,8 Lagernedskrivning ...................................... 3,2 För låg reservering för rökgasskador ....................... /. 1,0 12,0 4,6 Tillkommer erhållna subventioner: Statsanslag ............................................ 2,6 Efterskänkt statslån, kapital (25,6—0,3) .................. 25,3 » » ränta .............................. 0,6 28,5
33,1
För närmare belysande av den sålunda framräknade förlusten har en sammanställning av beredskapsperiodens intäkter, kostnader och netto- resultat upprättats, vilken återfinnes i tabell 10.
Tabell 10. Intäkter, kostnader och nettoresultat för beredskapsperioden (milj. kronor)
Intäkter: Totalt Kvarntorp Rinne-Kleva Försäljning .................... 99,6 91,6 8,0 Inkomsträntor m. m. ............ 0,6 0,6 — Förlust .......................... 33,1 25,1 8,0
133,3 117,3 16,0
Kostnader: Totalt Kvarntorp Kinna-Kleva Driftkostnader (samtliga) ........ 69,4 57,5 11,9 Avskrivningar .................. 63,9 59,8 4,1
133,3 117,3 16,0
För Kvarntorpverket motsvarar beredskapstidens förlust å 25,1 milj. kronor cirka 20 % av produktionskostnaderna.
Bolagets tillgångar och skulder vid beredskapsperiodens slut framgår av nedanstående sammandrag av balansräkningen den 30 juni 1946.
Tabell 11. Balansräkning den 30 juni 1946 isammandrag (milj. kronor)
Tillgångar Bankräkningar och obligationer .......................... 4,6 Fordringar och varulager ................................ 3,4 Anläggningar (inkl. mark) ............................... 11,9 19,9 Skulder Leverantörs- och andra skulder ........................... 7,0 Aktiekapital ........................................... 29,2 Balanserad förlust ...................................... 16,3 12,9 19,9
Förlusten på verksamheten under beredskapsperioden bör ses mot bak- grund av förut omnämnd prissättning på bolagets oljeprodukter, som fram till december 1945 fastställdes av statsmakterna. I motsats till vad som an- nars vanligen lär ha varit fallet med s.k. beredskapsinvesteringar, bestäm- des priserna så, att de under de första åren täckte självkostnaderna vid en långfristig amortering av anläggningskapitalet men mot slutet endast de löpande driftkostnaderna.
Förlusten på beredskapsperiodens verksamhet bör även ses i relation till de statsmedel, som bolaget tillfördes under samma tid. Enligt samman— ställningen i tabell 8 uppgick statens kapitaltillskott för tiden till och med den 30 juni 1946 till 63,2 milj. kronor. Häri ingår beräknade räntekostnader för aktiekapitalet med 5,2 milj. kronor (tabell 6). Sistnämnda belopp är icke inräknat i förlusten på verksamheten, då det icke utgör ränteutgifter för bolaget. Däremot skall beloppet medräknas i statens kapitalförlust för be- redskapsperioden, som sålunda utgöres av i tabell 9 redovisad förlust å 33,1 milj. kronor med tillägg av ovan angivna räntekostnader å 5,2 milj. kronor, d.v.s. sammanlagt 38,3 milj. kronor.
Det ekonomiska resultatet under efterkrigsperioden
För efterkrigsperioden, d.v.s. tiden 1 juli 1946—30 juni 1960, har dels ut- retts de verkliga årsresultaten med särskilt beaktande av avskrivningarna,
dels gjorts en jämförelse mellan å ena sidan de beräknade verkliga årsresul- taten och å andra sidan de nettovinster, som bolaget såsom affärsmässigt företag minst borde ha lämnat med hänsyn till det egna kapital det förfogat över.
Verksamhetens utveckling under efterkrigsperioden. Under efterkrigspe- rioden har verksamhetens omfattning ökats i betydande omfattning. Så- lunda har produktionen av flytande bränslen och kalk ökat samt gasol- verk och ammoniakfabrik tillkommit. I tabell 12 anges Kvarntorpverkets produktionssiffror för det första och det sista året inom perioden och där- jämte anges siffrorna för år 1944/45, då beredskapstidens produktion nådde sitt maximum.
Tabell 1.2. Produktionssiffror för Kvarntorpverket
1944/45 1946/47 1959/60 Bensin .................... m3 31 200 18 700 34 900 Eldningsolja ............... » 45 300 39 200 82 700 Svavel .................... ton 20 700 16 700 38 100 Gasol ..................... » — 1300 11 100 Kalk ..................... » — 9 800 48 600 Ammoniak ................ » — — 20 800 Ammoniumsulfat .......... » 900 700 2 500
1 försöksdrift
Kostnaderna för samtliga nyanläggningar under efterkrigsperiodens för- flutna 14 år har uppgått till i runt tal 125 milj. kronor. Beloppet har fram— räknats som skillnaden mellan de i boksluten redovisade anskaffningsvär- dena den 1 juli 1946 och den 30 juni 1960 för industrianläggningarna, in- klusive pågående nyanläggningar, samt till gasoldistributionen hörande ut- rustning.
Investeringarnas fördelning på olika avdelningar inom Kvarntorpverket framgår av tabell 13.
Tabell 1.3. Nyanläggningskostnader 1 juli 1946—30 juni 1960 (milj. kronor)
Skifferförsörjning (brytning, transport och krossning) ......... 18,9 Anläggningar för pyrolysprodukter:
Ugnar m. m. ........................................... 30,8
Avoxanläggning ......................................... 6,3 37,1 Biproduktanläggningar:
Gasolverk ............................................. 13,2 Ammoniakverk ......................................... 28,8 Övriga (svavel, kalk m. m.) .............................. 7,0 49,0 Hjälpanläggningar (verkstäder, distribution, bostäder m. m.) . . 19,0
124,0
Det kapital, som skifferoljebolaget under efterkrigsperioden intill den 30 juni 1960 tillförts för finansieringen av de nytillkomna anläggningarna och för verksamheten i övrigt, uppgår till sammanlagt cirka 182 milj. kronor. Beloppets fördelning med hänsyn till olika finansieringssätt framgår av ta- bell 14 här nedan.
Tabell 14. Kapital som tillförts bolaget under åren 1946/47—1959/60 (milj. kronor)
Statsmedel: Aktiekapital ................................. 19,0 Lån ........................................ 21,5 40,5 Anslag ..................................... 22,9 Behållen skatt å bensin jämte uppburen men ej redovisad skatt å bensoltillsats .............. 55,3 78,2 118,7 Främmande lån (banker m. fl.) ..................................... 63,5
182,2
Som tabellen utvisar, har det kapital, som under efterkrigsperioden till- förts bolaget, till cirka 2/3 utgjorts av statsmedel och till cirka 1/3 av främ— mande lån. Av statsmedlen har den övervägande delen eller 78,2 milj. kro- nor utgjorts av anslag och bensinskattemedel, under det att 40,5 milj. kro- nor tillskj utits som aktiekapital och län.
Under första hälften av efterkrigsperioden tillgodosågs kapitalbehovet hu- vudsakligen med statsmedel, som tillsköts i form av aktiekapital, lån och anslag. Därjämte förekom viss upplåning i bank. För den senare hälften av perioden har statens kapitaltillskott utgått enbart som subvention genom bensinskattemedel samtidigt som en betydande främmande upplåning ägt rum. Vad nu sagts framgår av följ ande tabell 15.
Tabell 15. Kapital som tillförts bolaget under sjuårsperioderna 1946/53 respektive 1953/60 (milj. kronor)
1946/53 1953/60
Aktiekapital, statslån och anslag ............... 63,3 0,1 Behållen skatt å bensin ....................... — 55,3 Främmande upplåning ........................ 12,2 51,3
75,5 106,7
De betydande kapitalbelopp som under olika former tillförts bolaget un- der efterkrigsperioden och den betydande utvidgning och rationalisering av verksamheten som samtidigt ägt rum har icke medfört, att bolagets verk- samhet kunnat göras ekonomiskt bärkraftig. Detta framgår närmare av den resultatutredning, som behandlas i det följande.
Beräkning av de verkliga årsresultaten. Enligt bolagets årsredovisningar visar resultaten för tiden 1 juli 1946—30 juni 1954 — d.v.s. under åtta år —
en sammanlagd förlust på 22,6 milj. kronor. Från och med räkenskapsåret 1954/55 visar bolaget varken vinst eller förlust.
Att bolaget icke visar förlust under de senaste sex åren får i huvudsak tillskrivas den subvention, som bolaget erhållit genom behållen skatt å bensin m.m. Härigenom har bolaget — om även uppburen men ej redovisad skatt ä bensoltillsats medräknas —— tillförts 55,3 milj. kronor, vilket mot- svarar omkring 9 milj. kronor per år (jfr tabell 5).
För att kunna bilda sig en riktig uppfattning om resultatet av företagets verksamhet och ekonomiska läge måste de verkliga årsresultaten beräknas. De resultat för de olika åren som utvisas i bolagets årsredovisningar har därför omräknats i vissa hänseenden. I första hand har de intäkter uteslu— tits, som tillförts bolaget genom statsanslag och subventioner, då dessa till- skott inte utgör några från bolagets rörelse härrörande inkomster. I princip gäller detsamma beträffande det stöd bolaget erhållit av staten genom att räntesatsen på statslånen utgjort endast 3—3,5 %. Skillnaden mellan nyss- nämnda räntesats och den som bolaget —— såvitt kan bedömas — ungefär- ligen skulle fått erlägga vid bankmässig upplåning, har sålunda vid resul- tatberäkningen påförts verksamheten som kostnad.
De i övrigt företagna omräkningarna har avsett avskrivningar på bolagets anläggningar, förändringar i lagerreserv, ersättningar för rökgasskador samt vissa pensioneringskostnader för bolagets tjänstemän.
En sammanfattning av resultatberäkningarna, som återfinnes i sin hel- het i bilaga 1, redovisas i det följande.
Statsanslag och övriga subventioner. Det ekonomiska stöd, som bolaget under efterkrigsperioden intill den 1 juli 1960 erhållit från staten, har ut- gjorts av statsanslag och viss befrielse från bensinskatt m.m., varjämte låg ränta utgått för statslånen. Summan av nu nämnda tillskott utgör 79,1 milj. kronor och redovisas i tabell 16. I denna tabell är posten »anslag» angiven till endast 18,9 milj. kronor, under det att den vid redovisningen av statens kapitaltillskott angivits till 22,9 milj. kronor (tabell 4). Mellanskillnaden, 4 milj. kronor, avser medel, vilka i bokslutet för räkenskapsåret 1947/48 bokförts så, att de direkt tillförts reservfonden. Då de alltså icke inverkat på bolagets resultatredovisning nämnda år, skall de ej medtagas vid beräk— ningen av det ekonomiska resultatet.
Tabell 16. Tillskott av statsmedel, ingående i efterkrigsperiodens redovisade årsresultat (milj. kronor)
Anslag (22,9——4,0) ...................................... 18,9 Subvention genom behållen bensinskatt ................... 49,2 Bensin- och energiskatt å bensoltillsats ................... 6,1 Beräknad ränteskillnad å statslån ........................ 4,9
79,1
Om de av bolaget i boksluten redovisade förlusterna ökas med de enligt ovan beräknade tillskotten av statsmedel, framgår, att bolagets egentliga förluster under efterkrigsperioden utgör drygt 100 milj. kronor. Innan för— lusten slutgiltigt kan beräknas, måste gjorda avskrivningar och vissa andra dispositioner närmare granskas.
Bokförda avskrivningar. Frågan om avskrivningarna har ägnats särskild uppmärksamhet. Enligt uppgift i årsredovisningarna har avskrivning i rä— kenskaperna i princip verkställts enligt följande procentsatser: maskiner 10 %, byggnadsverk 3 % och ledningar 5 %. Bilar och traktorer har avskri- vits med 25 % per år och Ljungströmsanläggningen med 20 % från och med räkenskapsåret 1951/52. För gasolflaskor har grunderna för avskriv- ning växlat. Under de fem räkenskapsåren 1946/51 avskrevs mot influtna årshyror svarande belopp, medan avskrivning under de därpå följande fyra åren verkställdes med 10 % per år. Under åren 1955/58 ägde ingen av- skrivning på gasolflaskor rum, och under åren 1958/60 slutligen avskrevs 5 % årligen.
Ovannämnda grunder för de bokförda avskrivningarna har tillämpats alla år med undantag för räkenskapsåren 1958/60, då vissa avskrivningar om sammanlagt 5,7 milj. kronor icke verkställdes, vilket bland annat motive- rades med att de bokförda nettovärdena syntes betryggande. De avskrivningar, som i enlighet med det ovan sagda verkställts i räkenskaperna, uppgår till sammanlagt 56 milj. kronor. Tillsammans med den år 1946 för de fem åren 1946/ 51 anteciperade avskrivningen å 9,8 milj. kronor utgör avskrivningar- na totalt 65,8 milj. kronor.
Avskrivningsbehov. Utredningen har funnit det nödvändigt att söka fast- ställa vad som kan anses som skäliga avskrivningssatser för bolagets anlägg— ningar. Med skäliga avskrivningar avses här sådana avsättningar, som med hänsyn till de olika anläggningsenheternas sannolika ekonomiska livslängd är erforderliga för anläggningarnas förnyelse på längre sikt. Enär finan— sieringen av anläggningarna i huvudsak skett med lånade medel eller till- skott från staten, har i detta fall bortsetts från att anläggningarnas återan- skaffningskostnad på grund av prisnivåns stegring blir högre än de ur— sprungliga anskaffningskostnaderna.
Huvuddelen av bolagets anläggningar är av mycket speciell natur, och avskrivningsbehovet är därför vanskligt att bedöma, då något jämförelse- material ej står till buds. På grundval av material, som tillhandahållits av bolaget, och under hänsynstagande till bland annat behovet av rimliga sä— kerhetsmarginaler, har utredningen ansett skäliga årliga avskrivningssatser för förfluten de] av efterkrigstiden vara följ ande:
för maskiner .......................... 7 % för byggnader, fundament o.d. ........ 5 % för ledningar ........................ 10 % för gasolflaskor ...................... 5 %
Den höga siffran för avskrivningsbehovet för byggnader o.d. förklaras av att dessa till övervägande _del består av grunder och fundament för maski— ner, ugnar o.d.
De skäliga avskrivningar, som i enlighet med ovanstående beräknats på grundval av anskaffningsvärdena, uppgår till 64,4 milj. kronor. Härav avser 61,9 milj. kronor anläggningarna och 2,5 milj. kronor gasolflaskorna.
De för efterkrigsperioden bokförda avskrivningarna, 56 milj. kronor, jämte den år 1946 anteciperade avskrivningen å 9,8 milj. kronor utgör som nämnts tillsammans 65,8 milj. kronor, vilket i det allra närmaste motsvarar de ovan beräknade skäliga avskrivningarna. De för räkenskapsåren 1946/ 60 totalt bokförda avskrivningarna får därför under de gjorda förutsättning- arna anses ha varit tillräckliga.
Övriga korrigeringar av bolagets redovisade resultat. Bolagets lager av förrådsmaterial och tillverkade produkter har i boksluten för samtliga är upptagits till värden, som understiger de verkliga värdena, om hänsyn tages till erlagda priser för inköpt material respektive gällande marknadsnote— ringar för tillverkade produkter. Lagerreservens förändring har beaktats vid beräkning av de verkliga årsresultaten.
En del av ålderspensionen till bolagets tjänstemän är inte försäkrad hos SPP. Den oförsäkrade delen skall täckas med medel, som bolaget avsatt till en pensionsstiftelse. Stiftelsens medel är enligt en av SPP utförd beräkning tillräckliga för avsett ändamål.
Bolagets bokförda kostnader för skadestånd på grund av rökgasskador uppgår för efterkrigsperioden i dess helhet till 7,1 milj. kronor. De årliga kostnaderna har företett stora växlingar, vilket i huvudsak torde bero på att det vissa år uppstått betydande tidsförskjutning av skaderegleringarna. Vid resultatberäkningarna har därför en schematisk omfördelning av dessa kostnader ägt rum.
De verkliga årsresultaten. Beräkningarna rörande de verkliga årsresulta- ten har enligt bilaga C till bilaga 1 utmynnat i förluster å sammanlagt cirka 111 milj. kronor, vilket framgår av tabell 17. I tabellen har även bolagets försäljningsvärden redovisats med avdrag för Skattelättnad ä bensin m.m.
Beräknade Försäljnings- verkliga värden förluster
_ milj. kronor milj. kronor
1946/47 ......................... 8,4 10,1 1947/48 ......................... 7,9 9,4 1948/49 ......................... 7,0 9,3 1949/50 ......................... 4,8 10,2 1950/51 ......................... 6,3 15,5 1951/52 ......................... 4,1 20,2 1952/53 ......................... 4,0 23,4 1953/54 ......................... 7,3 26,8 1954/55 ......................... 7,8 31,3 1955/56 ......................... 8,7 34,8 1956/57 ......................... 8,9 42,8 1957/58 ......................... 9,6 46,7 1958/59 ......................... 14,9 44,0 1959/60 ......................... 11,4 48,4
111,1
I tabell 18 visas i sammandrag hur ovannämnda totala förlust å 111,1 milj. kronor är sammansatt.
Tabell 18. Beräkning av efterkrigsperiodens verkliga resultat (milj. kronor)
Redovisad förlust enligt bokslut ............................ 22,6 Tillkommer: Statsanslag och övriga subventioner (tabell 16) ............. 79,1 Skäliga avskrivningar ................................... 64,4 ./. bokförda avskrivningar ............................... 56,0 8,4 Övriga justeringar (ändring i lagerreserven) ................ 1,0
Total förlust 111,1
Beträffande de bokförda avskrivningarna å 56 milj. kronor får observe- ras, att dessa ej omfattar den år 1946 verkställda anteciperade avskrivningen å 9,8 milj. kronor för åren 1946/51. När de av utredningen för efterkrigs- perioden beräknade skäliga avskrivningarna jämföres med de bokförda av- skrivningarna, måste de anteciperade avskrivningarna beaktas. En dylik jämförelse visar, att verkställda avskrivningar något överstiger de som av utredningen beräknats vara skäliga.
Normal förräntning av eget kapital. Vid bedömning av frågan, huruvida bolaget uppfyllt det lönsamhetskrav som ställes på ett normalt långtidsföre- tag, måste även hänsyn tagas till förräntningen av företagets eget kapital.
En förräntning av det egna kapitalet med 5 % per år — efter avdrag för skatt _ har utredningen ansett utgöra minimum för lönsamheten.1
Bolagets eget kapital har under verksamhetstiden undergått förändringar genom att dels förluster redovisats, dels aktiekapitalet ökats genom ny— teckning. Det egna kapitalet har under efterkrigsperioden enligt balansräk— ningarna minskat från 22,0 milj. kronor år 1947 till 13,3 milj. kronor är 1954 och därefter varit oförändrat. Förändringarna framgår av tabell 19.
Tabell 19. Bolagets eget kapital enligt balansräkningarna (milj. kronor) Efter rekon— 30/6 1947 30/6 1950 30/6 1954 30/6 1960
struktionen Aktiekapital ................. 20,0 20,0 23,0 23,0 23,0 Reservfond ................. 8,9 2,0 5,3 —— —— Avgår balanserad förlust ...... — — 0,3 9,7 9,7 Eget kapital 28,9 22,0 28,0 13,3 13,3
En beräkning av vinsten med utgångspunkt ifrån det i balansräkningar- na redovisade egna kapitalet ger ett totalt vinstbelopp av 25,8 milj. kronor. Detta vinstbelopp representerar den för efterkrigsperioden sammanlagda vinsten före skatt, om nettovinsten efter avdrag av skatt skulle ha utgjort 5 % å för varje verksamhetsår bokfört eget kapital. Därvid har för enkel- hetens skull inte beaktats, att avsättningar till reservfond och skuldregle- ringsfond skulle varit nödvändiga, om nu beräknat vinstbelopp förelegat.
Ovan beräknat vinstbelopp torde få betraktas som ett minimum, särskilt med hänsyn till att det egna kapitalet under efterkrigsperiodens senare del varit onormalt litet i förhållande till verksamhetens omfattning. Sålunda utgjorde det egna kapitalet den 30 juni 1960 endast 12 % av balansomslut- nlngen.
Resultatet för efterkrigsperioden visar enligt dessa beräkningar en för- lust å totalt cirka 111 milj. kronor. Om denna förlust justeras med gjorda beräkningar för uteblivna vinster, framkommer ett belopp av 137 milj. kro— nor. Sistnämnda summa får anses utgöra det minsta belopp, varmed resul- tatet av bolagets verksamhet under efterkrigsperioden understigit det resul— tat, som företaget, betraktat som ett industriföretag med skälig lönsamhet, borde ha lämnat.
Det egna kapital, som man i princip borde ha räknat med, är emellertid ej detsamma som det i balansräkningarna redovisade. Affärsmässig syn— punkt talar för att förräntningen bort beräknas på basis av det för efter- krigsperioden i bolaget arbetande egna kapitalet, utan hänsynstagande till 1 När statens kapitaltillskott beräknats har utredningen räknat med att aktieägaren bör ha en av-
kastning av minst 5 % på sin insats. För att bolaget skall kunna lämna en sådan utdelning, måste vinsten före skatt även räcka till för erläggande av skatten.
att mer än hälften därav gått förlorat under tiden intill den 1 juli 1954. En beräkning av de normala vinsterna skulle i sistnämnda fall ha givit nästan dubbelt så stort belopp som en beräkning, baserad på eget kapital enligt balansräkningarna.
KAPITEL III
R Ö K GAS F RÅGAN
Rökgaserna från skifferoljebolagets anläggningar i Kvarntorp innehåller svaveldioxid och andra svavelföreningar samt stoft. Dessa föroreningar har medfört omfattande skador i omgivningen. Befolkningen i trakten har ock— så upprepade gånger framfört klagomål över de olägenheter, som rökgaser— na förorsakar.
Skadeverkningarna hade särskilt stor omfattning under de första åren av verksamheten vid skifferoljeverket. Under årens lopp har olika åtgärder vid- tagits för att begränsa olägenheterna.
En motverkande faktor härvid har dock varit den successiva ökningen av produktionen med därav följande ökade kvantiteter rökgaser. Även om vissa framsteg beträffande rökgasfrågans lösning kunnat noteras särskilt under de senaste åren, kvarstår denna fråga som ett allvarligt problem.
Ingeniörsvetenskapsakademiens bränsletekniska meddelande nr 24 (1956), som behandlar rökskador från industrier, innehåller en utförlig redogörelse för begasningen av skifferoljeverkets omgivningar och för ska- dor och obehag, som denna begasning vållat. Redogörelsen omfattar tiden intill våren 1954. Den sammanfattning, som nedan lämnas beträffande rök- gasfrågan, ansluter sig främst till framställningen i detta meddelande.
Gasernas mängd och spridning vid skifferoljeverket
Vid pyrolysen överföres skiffern genom avdrivning av de flyktiga be— ståndsdelarna till skifferkoks. I BK-ugnarna förbrännes denna koks, och skifferaska erhålles som avfall. I HG-ugnen förekommer däremot ingen för- bränning av skifferkoksen, utan den utgör i stället avfall.
Skiffern innehåller cirka 6,5 % svavel, som vid pyrolysen till ungefär 30 % avgår i form av svavelväte. De vid pyrolysen bildade gaserna inne- håller därför cirka 20 % svavelväte, vilket bearbetas i svavelverket till ele— mentärt svavel.
Vid förbränningen av skifferkoksen avgår ungefär hälften av återstående svavel som svaveldioxid i rökgaserna, medan resten finnes kvar i askan. Vid nuvarande skiffergenomsättning i BK-ugnarna, cirka 1,8 milj. ton per år, erhålles en rökgasmängd av cirka 550 000 m3 per timme med en svavel— dioxidhalt av cirka 0,7 %. Detta motsvarar per dygn en utsläppt svavel— dioxidmängd av cirka 265 ton eller cirka 130 ton rent svavel. I rökgaserna finnes dessutom små kvantiteter svaveltrioxid (0,005—0,008 %) och sva- velväte (högst 0,02 %) samt spår av merkaptaner. 4—610675
Skifferaskan tippas i hög och spolas med vatten. Skifferkoksen tippas i utbrutna delar av skifferbrottet och täckes med skifferstybb för att själv- antändning skall förhindras. Självantändning kan dock inträffa trots dessa åtgärder. Därvid bildas svaveldioxid och svavelväte, som sprides på låg höjd över omgivningarna.
Från det nu nedlagda Ljungströmsfältet kunde förekomma läckning ge- nom sprickor i kalkstensberget av gaser, vilka innehöll svavelväte.
Rökgaserna från BK-ugnarna innehåller cirka ett gram stoft per mä, Vil- ket ger en stoftmängd av cirka 13 ton per dygn, som sprides över de när- maste omgivningarna. Stundom förekommer att stoft röres upp från ask- högarna vid kraftig vind. Vid enstaka tillfällen har det förekommit att sot följt med rökgasen från pannorna i ångcentralen och fallit ned i omgiv- ningarna.
Den av rökgasernas beståndsdelar, som ger anledning till de svåraste ska- dorna, är svaveldioxiden. Spridningen härav i omgivningarna har bestämts genom fortlöpande mätningar. Svaveldioxiden sprides mest längs en nord- ostlig _ sydvästlig linje, vilken utgör vindens huvudriktning. De högsta mätvärdena utanför fabriksområdet har erhållits en halv kilometer nordost om skifferoljeverket. Vinterhalvåret 1953—1954 uppmättes där en svavel- dioxidhalt i luften av i medeltal cirka 0,3 ppml. På andra mätplatser var samtidigt svaveldioxidhalten aldrig högre än 0,2 ppm. Vid denna tid utsläpp- tes ungefär samma kvantitet svaveldioxid som nu från skorstenarna.
Svavelvätehalten i luften har varit föremål för undersökningar. Svavelväte i större mängd har huvudsakligen spritts från Ljungströmsfältet. En mät- ning utförd år 1953 visade bland annat, att luften på 100 meters avstånd från fältet i vindriktningen höll 2,2 ppm och på 300 meters avstånd 0,2 ppm sva- velväte.
Analyser av nederbörden har visat höga värden på stofthalten, speciellt norr och nordost om Kvarntorp.
Ett stort antal utredningar och undersökningar har utförts rörande in— träffade skador på skog, växande gröda, trädgårdsväxter och fruktträd. Ut- redningar har också gjorts beträffande korrosionsproblemen i Kvarntorps- trakten. Dessutom har en del medicinska utredningar gj orts.
Av rökgaser förorsakade skador på växtligheten
År 1948 utförde statens skogsforskningsinstitut en undersökning av rökgasernas skadeverkningar på skogen runt skifferoljeverket. Därvid undersöktes i vilken grad barrträdens tillväxt nedsatts inom ett område av cirka 10 000 hektar runt Kvarntorp. I stora drag visade undersökningen, att
1 ppm = parts per million, d.v.s. miljondelar
området intill ett avstånd av cirka 2,5 kilometer från Kvarntorp var starkt skadat med många döda eller döende träd och 30——50 % tillväxtnedsättning; på ett avstånd av 2,5—4,5 kilometer var skadorna medelsvära med 15—20 % tillväxtnedsättning; och tydliga skadeverkningar, under det att skadeverk- ningar på större avstånd endast kunde konstateras efter särskilt noggrann undersökning. Begränsade områden kring Hynneberg och Hällabrottet upp- visade skador, som orsakats av rökgaser från där befintliga anläggningar för kalkbränning.
Skadeverkningarna växlar år från är, beroende på variationer i väder- leken. Nya undersökningar av skogsskadorna omkring Kvarntorp utfördes åren 1953 och 1958, och enligt planerna skall dylika undersökningar ut- föras vart femte år. Undersökningen år 1958 visade att skadeområdet vidgats något.
Skador på växande gröda har konstaterats i skifferoljeverkets närmaste omgivningar, men ej på längre avstånd från verket än 2 kilometer. Även på fruktträd och andra lövträd har skador kunnat konstateras. Området för dessa skador är dock väsentligt mindre än det område, inom vilket skador på barrträd förekommer. Detta sammanhänger med att lövträd som regel är mer resistenta mot svaveldioxid än barrträd.
Om begasningen skulle upphöra, beräknas Skadeverkningarna beträffande skog kvarstå under ett antal år. Man måste därför räkna med att skogens avkastningsförmäga endast kan återvinnas på lång sikt.
Av rökgaser förorsakade korrosionsskador
Undersökningar rörande inflytandet av rökgaserna från skifferoljeverket på korrosionen av byggnadsdetaljer av metall, metalltrådsstängsel, lant— bruksmaskiner, bilar m.m. har utförts av statens provningsanstalt och sta- tens maskinprovningar. Långtidsprov med målade provplåtar har utförts av Ingeniörsvetenskapsakademiens korrosionsnämnd. Numera utföres lång- tidsprov med omålade provföremål av statens provningsanstalt.
Provningsanstaltens undersökningar har bland annat visat, att livsläng- den för byggnadsdetaljer av plåt vid Nynäs Säteri (cirka 6 kilometer från Kvarntorp) nedsättes i väsentlig grad genom rökgasens inverkan. I närheten av Kvarntorp är den relativa livslängden för dylikt material nedsatt till 0,2— 0,5 av normal livslängd.
Statens maskinprovningar har undersökt förrostningens inverkan på lant— bruksmaskiner i Kvarntorpsområdet. Härvid konstaterades, att ett väsent- ligt mer omfattande skötselarbete än eljest erfordras för att maskinerna skall kunna fungera utan störningar och för att de skall kunna hållas i ett yttre skick, som motsvarar det normala inom landet.
Sanitära olägenheter förorsakade av rökgaser från skifferoljeverket
Under årens lopp har hälsovårdsnämnderna i kommuner runt Kvarntorp upprepade gånger anmärkt på att rökgaserna medfört sanitära olägenheter. Särskilt synes gaserna från dåvarande Ljungströmsanläggningen ha givit anledning till sådana klagomål. År 1952 anmäldes förhållandena till länssty— relsen i Örebro, som hos statens institut för folkhälsan anhöll om utredning i ärendet. Institutet utförde en intervjuundersökning, som omfattade 700 personer, bosatta inom ett par mil från Kvarntorp. Enligt undersökningarna fanns skäl att antaga, att sanitära olägenheter förelåg, men slutgiltigt svar erhölls inte på frågan om rökgaserna direkt förorsakade ökad sjuklighet inom området. Institutet föreslog därför, att en särskild medicinsk under- sökning av utvalda mindre befolkningsgrupper skulle utföras. Denna under- sökning har dock ännu inte kommit till utförande.
Bolagets läkare framlade åren 1958 och 1960 resultat av vissa medicinska undersökningar av personer i Kvarntorpstrakten. Resultaten tyder på att sanitära olägenheter förorsakats av rökgasen. Några säkra tecken på att sjukdom förorsakats av rökgaserna har dock inte heller vid dessa undersök— ningar kunnat konstateras.
Skadeståndsfrågor
De skador, som uppkommit i trakten runt skifferoljeverket, är betydande. och jämförelsevis stora belopp har utbetalats i skadeersättning. För efter- krigsperioden hade sålunda cirka 7 milj. kronor utbetalats i skadestånd och för utredningar etc. beträffande rökgasskadorna. För år 1960 uppgick skade- ståndsbeloppen till cirka 0,5 milj. kronor inklusive utredningskostnader m.m.
Uppkomna skador värderas enligt detaljerade bestämmelser, som upp— rättats efter förhandlingar mellan bolaget och dess motparter.
Rökgasrening
För att minska rökgasskadorna är det angeläget att vidtaga åtgärder för rökgasernas rening. Rökgasreningsproblemet har också under lång tid varit föremål för skifferoljebolagets uppmärksamhet, och omfattande undersök— ningar har utförts. Införandet av rökgasrening skulle emellertid innebära en ekonomisk belastning för verksamheten, men detta måste bedömas med hänsyn till allmänhetens krav på minskade olägenheter på grund av luft— föroreningar samt till skadeersättningar o.d.
För rening av rökgaser från stoft finns flera konventionella metoder. Större partiklar kan avskiljas i cykloner och andra tekniska filter. I elektro- filter kan man avskilja såväl grövre som finare partiklar. Kostnaderna för stoftavskiljning är i de flesta fall jämförelsevis begränsade.
För att rena rökgaser från svaveldioxid användes vanligen tvättning med olika slag av tvättvätskor. Vid tillräckligt höga svaveldioxidhalter kan en sådan reningsanläggning bli ekonomiskt självbärande genom att de avskilda svavelprodukterna kan säljas. Förutsättningarna härför finns dock icke vid skifferoljeverket, då svaveldioxidhalten i rökgaserna som nämnts endast uppgår till cirka 0,7 %. På grund av denna låga halt kan ej heller nu till- gängliga metoder med fördel tillämpas, utan det har Visat sig nödvändigt att söka utarbeta en särskild för skifferoljeverkets rökgaser lämpad metod. Bo— laget har nedlagt ett mångårigt arbete på försök att lösa detta problem.
Kylvallcn Svaveldioxid
Rensa rökgas
j Kylcenlrilug Abiar_p|i0n$—
cenlrlfug Kandenlur
Rbkgu .—> Dylhmm-re
Ro'lig-s—
”i” lndunsl-r:
Silllilln
Fressliller
lå JCentntug
I Behåll”! Behållare
Slim/allen Transportör illl damm
Fig. 8. Schema över rökgasreningsanläggning enligt ammonialmietoden.
Den reningsmetod, som bolaget funnit värd särskild uppmärksamhet, är uttvättning av svaveldioxiden med en tvättvätska, innehållande ammonium- bisulfit (se fig. 8). Bisulfitet överföres vid tvättprocessen i sulfit. Före tvättningen renas rökgasen från stoft och kyles ned till cirka 35%). Svavel- dioxiden avdrives ur tvättvätskan i en kolonn och komprimeras till flytande svaveldioxid, som är en säljbar produkt. Tvättvätskan återföres till bisulfit. Genom icke önskvärd partiell oxidation av tvättvätskan kan sulfat och tio— sulfat bildas. Denna sulfatbildning motverkas genom tillsats av inhibitorer, varjämte sulfathalten hålles nere genom att en del av tvättvätskan konti- nuerligt avskiljes. Denna del av tvättvätskan indunstas, varvid ammonium— sulfat erhålles som slutprodukt. Rökgasens svaveldioxidhalt efter reningen är 0, 2— 0, 3 %, om plocessen genomföres i ett steg.
För pl övning av reningsmetoden har bolaget byggt en försöksanläo ggning tör rening av ca 10 000 m3 rökgas per timme. Anläggningen har varit i drift större delen av år 1960. Enligt de preliminära resultaten har anläggningen 1 tekniskt avseende i stort sett fungerat tillfredsställande. Emellertid visar bolagets överslagsberäkningar, att försäljningsvärdet för erhållna produkter
(av svaveldioxid och ammoniumsulfat.) även i en större anläggning ej på långt när skulle förslå för att täcka ens de löpande driftkostnaderna vid den låga svaveldioxidhalt i rökgaserna som det här är fråga om. Detta innebär, att införandet av dylik rökgasrening skulle medföra en allvarlig ekonomisk belastning för bolaget.
Bolagets beräkningar över större anläggningar anger, att reningskostna— derna, inklusive kapitalkostnader och med avdrag för värdet av erhållna svavelhaltiga produkter ligger vid 15—20 kronor per år för behandling av en normalkubikmeter rökgas per timme. Denna kostnad synes ändra sig för- hållandevis litet med anläggningens storlek. Utredningen har i sina kalkyler använt siffran 15 kronor per år.
I de kalkyler utredningen gjort över lönsamheten vid olika utbyggnader eller förändringar av den tekniska verksamheten vid skifferoljebolaget har hänsyn till rökgasfrågan tagits på så sätt, att kostnader för svaveldioxid— rening medräknats i de fall alternativet annars inneburit en höjning av för— oreningsnivån över den nuvarande. En rening ned till den nuvarande nivån har därvid förutsatts.
UTVECKLINGSMÖJLIGHETER FÖR VERKSAMHETEN VID SVENSKA SKIFFEROLJEAKTIEBOLAGET
A. Framtida prisutveckling och avsättningsmöjligheter för skifferoljebolagets produkter
Vid bedömning av olika alternativ för skifferoljebolagets framtida verk- samhet är det nödvändigt att beakta den prisutveckling, som kan emotses för av bolaget tillverkade produkter. Utredningen har därför studerat denna fråga.
Bolagets produkter är huvudsakligen av sådan art, att priserna på dem bestämmes av förhållanden på världsmarknaden. Endast elkraft och kalk — vilka är av underordnad ekonomisk betydelse för bolaget —— och möjligen gasol utgör undantag. För ammoniak gäller att priset till och med år 1967 bestämmes av ett speciellt försäljningsavtal, som är knutet till marknads— priserna på kol och koks.
Bolaget har i sina senaste kalkyler för olika utvecklingsalternativ använt i tabell 20 angivna produktpriser.
Tabell 20 Normalpris fritt Kvarntorp
Eldningsolja nr 3 .......................... 94 kr/ma (Eldningsolja nr 41 ........................ 75 ») Bensin2 ................................... 148 » Gasol .................................... 350 kr/ton Ammoniak ................................ 420 » Svavela ................................... 168 » J ordbrukskalk ............................ 33 » Byggnadskalk ............................. 61 » Ammoniumsulfat .......................... 235 » Elkraft ................................... 3 öre/kWh
Normalpriserna har antagits gälla för nu tillverkade kvantiteter av de olika produkterna. För eventuell produktion därutöver har bolaget i vissa fall utgått från något lägre priser.
1 Tillverkas ej för närvarande. ' För kvantitet utöver nuvarande tillverkning räknas med marginalpriset 143 kr/m3 för bensin och 147 kr/ton för svavel.
För att få en uppfattning om skäligheten av de antagna priserna har ut— redningen studerat de faktorer, som kan tänkas ha betydelse för den fram- tida prisutvecklingen och har därvid kommit till följ ande resultat.
De priser, som bolaget kan få ut för eldningsolja och bensin är som an- tytts starkt beroende av världsmarknadspriserna på dessa produkter. I hu- vudsak bestämmes priserna av rådande cif—priser med tillägg för fraktkost- naden till Kvarntorpsdistriktet. Härtill kommer de svenska oljebolagens nor- mala kostnader för import och distributionsanläggningar. Hur priserna ge— staltat sig under de senaste tio åren framgår av fig. 9, som visar årsmedeltal för de priser, som bolaget erhållit för sina oljeprodukter. Sedan Koreakrigets slut har priserna i stort sett varit sjunkande med undantag för en tillfällig stegring i samband med Suezkrisen.
kr/m5 250 |
200 [__—1 BenTi f 1; :
&_ |
län | Eldningsolja ?) ,
IUI) — |—
50 _
" |9501|95| lsn'lm |954'I955 |955'I957 |95a'I959Är
Fig. 9. Försäljningspriser för oljeprodukter. Fakturerat pris med avdrag för fraktkostnad och skatter.
Grundpriset på den råolja, som förädlas vid oljebolagens raffinaderier, ut- gör det s.k. listpris, som gäller fob utskeppningshamnen. Listpriset är rela- tivt stabilt men har dock under senare år sänkts vid några tillfällen. Tidigare var listpriset helt normgivande på marknaden. Numera har nya leverantörer tillkommit, vilket medfört att betydande rabatter lämnas på listpriserna. En bakgrund härtill är, att de rörliga produktionskostnaderna vid oljefälten är låga, medan de fasta kostnaderna är höga och lagringsmöjligheterna små. För köpare i Europa tillkommer utöver fob-priset främst fraktkostnader samt smärre kostnader för försäkring, svinn m. m. Fraktsatserna fluktuerar
allt efter förhållandena på fraktmarknaden ,vilket är en av anledningarna till de prisvariationer på oljeprordukter, som förekommer.
År 1960 utvanns drygt 1 miljard ton råolja i världen, under det att de totala oljetillgångarna uppskattades till 400 miljarder ton. För de närmaste årtion- dena torde riklig tillgång på olja föreligga, och väsentliga prishöjningar _ betingade av en bristsituation _ torde ej behöva påräknas. Vad nu sagts be— kräftas av OEEC-rapporten »Towards a new Energy Pattern in Europe», vil- ken publicerades i början av år 1960. I rapporten utsågs beträffande olje- marknaden, att Oljebolagen intill år 1975 ej väntar några tekniska svårig— heter att möta väntad efterfrågan. Ej heller förutses någon höjning av pri- serna på olja.
De framtida oljepriserna har diskuterats av den s.k. optimalutredningen inom vattenfallsstyrelsen, som publicerade sitt utlåtande sommaren 1960. Optimalutredningen framhöll bland annat följande.
De största reserverna av konventionella bränslen i världen utgöres av sten- kol. Oljan Väntas dock komma att dominera bränslemarknaden under över- skådlig tid, bland annat på grund av de lägre utvinningskostnaderna. Av världens uppskattade tillgångar på naturolja, cirka 400 miljarder ton, beräk- nas cirka 200 miljarder ton kunna utvinnas med nuvarande metoder till någorlunda oförändrade kostnader. Produktionen av dylik lättåtkomlig olja skulle vara tillräcklig för att täcka världens behov av olja fram till sekelskif- tet, om förbrukningen växer med 7 % per år. Resterande 200 miljarder ton förutsättes kunna utvinnas med nya metoder till högre kostnader än nu.
Enligt optimalutredningen förutsättes, att energiförbrukningen i världen under resten av detta sekel skall öka med 4,5 % per år, d.v.s. något mer än under de senaste decennierna. I det fall att oljan kommer att oförändrat svara för 45 % av den totala ökningen av förbrukningen och hänsyn tages till behovet av säkra reserver, måste enligt optimalutredningen dyrare oljekällor utnyttjas redan i början av 1980-talet. Oljans andel i den totala energiför— brukningen har emellertid kraftigt ökat under 1950-talet. Om denna utveck- ling fortsätter, kan en stramare marknadspolitik för eldningsolja komma att inträffa redan under 1970-talet.
Optimalutredningen framhåller, att det givetvis är mycket vanskligt att uppskatta bränslepriserna för de närmaste 10—20 åren, men anser sig kunna draga den slutsatsen, att det nuvarande svenska oljepriset på lägst 6,50—7 kronor per Mkcal vid distribution i hela båtlaster (60—65 kronor per rn?» för eldningsolja) ej kommer att stå sig under 1970-talet, utan anser att priset då sannolikt kommer att stiga. Ett pris av 9 kronor per Mkcal för eldningsolja nr 4 anses vara ett troligt genomsnittsvärde för de närmaste tre årtiondena.
Den eldningsolja, som skifferoljebolaget nu framställer, motsvarar nr 3 och har ett högre marknadspris än nr 4. Med hänsyn bland annat härtill har bolaget i sina framtidskalkyler räknat med det inledningsvis nämnda försälj— ningspriset för eldningsolja nr 3, d.v.s. 94 kronor per m3. För bensin har
bolaget räknat med ett försäljningspris av 148 kronor per m3 så länge för- såld kvantitet ej överstiger nuvarande årsproduktion. Angivna priser gäller med avdrag för bensin- och energiskatter samt fritt Kvarntorp.
Vad som sagts i det föregående gäller under förutsättning att inga poli- tiska komplikationer inträffar. Erfarenheterna från bl.a. Koreakriget och Suezkonflikten visar, att oljepriserna är mycket känsliga för störningar i världshandeln. Numera har dock oljemarknadens beroende av Mellersta Österns oljetillgångar minskat genom upptäckten av nya, rika oljekällor i bland annat västra Afrika, Sovjetunionen och Venezuela, men framför allt i norra Afrika (Sahara). Genom att oljeproduktionens geografiska utbredning ökar, torde riskerna för störningar genom politiska oroligheter komma att minska.
Mineralolj or är tullfria vid införsel till Sverige. För gasol är det framtida priset ännu vanskligare att bedöma än priserna för olja och bensin, bland annat beroende på att gasol är en relativt ny pro— dukt. När en ny produkt introduceras, brukar priset så småningom sjunka beroende på ökande konkurrens.
Gasol — som huvudsakligen erhålles som biprodukt vid moderna raffina- derier — är ett högklassigt bränsle för många ändamål, men dess relativt höga pris och tvånget att förvara den under tryck begränsar dess använd- ning.
Bolaget har i sina framtidskalkyler räknat med partipriset 350 kronor per ton fritt Kvarntorp. Under våren 1961 har det varit möjligt att köpa gasol i parti till något lägre priser.
För gasol uttages en tull av 50 kronor per nettoton vid införsel till Sverige.
Den nuvarande produktionskapaciteten i världen för ammoniak är i stort sett tillräcklig i förhållande till efterfrågan. En väsentlig faktor för fram- ställningskostnaden är råvarukostnaden. De vanligaste utgångsmaterialen för framställning av ammoniak är kol och olja. Såvitt kan bedömas torde framställningskostnaden för ammoniak inte komma att undergå större för- ändringar så länge bränslepriserna förhåller sig oförändrade.
Vid införsel till Sverige gäller för ammoniak en tullsats på 12 %. Skifferoljebolaget har ett försäljningskontrakt med AB Svenska Salpeter— verken i Köping, i vilket ammoniakpriset som nämnts är knutet till bland annat priserna på kol och koks. Bolaget räknar i sina framtidskalkyler med ett pris av 420 kronor per ton.
Priset på svavel var i mitten av 1950-talet jämförelsevis högt men har sedan sjunkit. Orsaken härtill har varit exploatering av nya gynnsamma sva— veltillgångar och ökad konkurrens. Stora mängder svavel utvinnes sålunda nu ur naturgas — t.ex. i Frankrike och Kanada —— samt vid oljeraffinaderier. I länder som Polen och Mexico har stora svavelfyndigheter börjat exploa— teras.
kr/ton 400
. l
___ __ _, __ ___fj
200. J j
mu - ,,
U . . 1950 |95l |952 l955 l954 1955 l956 1957 1958 |959 _,
Fig. 10. Försäljningspriser för svavel. Fakturerat pris med avdrag för fraktkostnad.
Av diagrammet, fig. 10, framgår de priser som skifferoljebolaget erhållit för svavel under de senaste tio åren. Enligt detta var svavelpriset under första halvåret 1960 i medeltal 158 kronor per ton. Under andra halvåret 1960 har detta pris stigit något. I sina framtidskalkyler räknar bolaget för en pro- duktion av nuvarande omfattning med ett pris på 168 kronor per ton och för produktion därutöver med 147 kronor per ton.
I Sverige råder tullfrihet för införsel av svavel. Övriga produkter som framställes av bolaget utgör jordbrukskalk, bygg- nadskalk och ammoniumsulfat. Försäljningsvärdet för dessa produkter är av relativt liten betydelse och priserna därför av underordnad vikt.
Produkterna är tullfria vid införsel till Sverige. Priset på elkraft till avsalu, 3 öre per kWh, synes vara väl avvägt med hän- syn till gällande marknadsläge, vilket närmare utvecklas i senare samman- hang.
Utredningen är medveten om vanskligheten att söka uppskatta framtida prisutveckling. De i bolagets utvecklingskalkyler använda priserna synes mot
bakgrunden av utredningens genomgång vara tillräckligt väl motiverade. De har därför använts också i de av utredningen i det följande redovisade he— räkningarna.
Bolagets produkter är kvalitetsmässigt fullgoda. Vad bensinen beträffar bör dock observeras, att den med nuvarande raffineringsresurser och till-- gängliga inblandningsmedel ej kan givas så högt oktantal som marknadens högoktaniga bensin nu har. Detta kan i framtiden eventuellt ge anledning till avsättningssvårigheter, då förbrukningen mer och mer synes bli inriktad på högoktanig bensin.
De mängder bensin och eldningsolja som bolaget producerar är små i förhållande till vårt lands totala förbrukning. Produktionen av gasol, svavel och ammoniak är däremot jämförelsevis stor. Så är också fallet beträffande produktionen av kalk, om man jämför med det naturliga avsättningsområdet för denna produkt.
Nuvarande förhållanden ger enligt utredningens mening ej anledning att antaga, att någon av bolagets produkter är på väg att förlora sin betydelse på marknaden, och de framtida avsättningsmöjligheterna får bedömas som goda.
B. Möjligheter till teknisk utveckling och rationalisering
Under årens lopp har verksamheten i Kvarntorp genomgått en betydande teknisk utveckling. Det senast fullbordade steget utgör ombyggnaden av BK- ugnarna till ökad skiffergenomsättning och förbättrat utbyte. Den tekniska utvecklingen och vidtagna rationaliseringsåtgärder har väsentligt förbättrat effektiviteten. Trots en väsentlig ökning av produktionsvolymen har en suc— cessiv minskning av den samlade insatsen arbetstimmar kunnat åstadkom- mas. Denna utveckling har möjliggjorts genom dels rationalisering inom ra— men för de normala omkostnaderna, dels större nyanläggningar, som finan- sierats med utifrån tillfört kapital.
Förhoppningarna om att den gynnsamma effektivitetsutvecklingen skulle leda till en lönsam verksamhet har dock inte infriats, beroende på dels att världsmarknadspriserna för bolagets huvudprodukter sjunkit, dels att kostna- derna för arbetskraft och förnödenheter ökat så starkt att effektivitetsförbätt- ringen uppvägts därav. Verksamheten medför sålunda fortfarande ett betydan- de ekonomiskt underskott. Priserna på bolagets produkter kan knappast för— väntas stiga i väsentlig grad under det närmaste årtiondet, och frågan är därför närmast, om en starkt accelererad teknisk utveckling och rationalise- ring av bolagets verksamhet möjligen kan medföra en lönsam drift.
Bolaget har särskilt under senare år lagt ned mycket arbete på att under- söka olika möjligheter att utveckla helt nya fabrikationsmetoder, och ett flertal projekt har lagts fram. Utredningen har granskat de viktigaste av
dessa förslag. Utökad framställning av ammoniak har dock icke tagits upp till behandling.
De olika förslagen till åtgärder kan grupperas på följande sätt: Rationalisering inom nuvarande ram för verksamheten Utökad produktion enligt nuvarande metoder Nya metoder för utnyttj ning av skifferns energiinnehåll Utvinning av nya produkter ur oljeskiffern. De förbättringar av effektiviteten, som kan erhållas genom finslipning av arbetsmetoder och arbetsorganisation, smärre förbättringar av processerna o.d. kan inte i någon högre grad förväntas resultera i ökat ekonomiskt ut- byte. Rationaliseringar av nu angivet slag torde inte på längre sikt kunna helt uppväga den försämring av ekonomin, som kan tänkas inträffa vid sti— gande omkostnader för råvaran och sannolika kostnadsstegringar för arbets— kraft. Denna art av rationalisering kan sålunda inte förväntas bidraga till en lösning av lönsamhetsproblemet.
För att kunna bedöma de olika förslagen till mera genomgripande åtgär- der erfordras en beräkning av de ändringar i lönsamheten för verksamheten i Kvarntorp, som förslagen skulle medföra jämfört med nuvarande förhål- landen. Utredningen har med utgångspunkt från 1961 års kostnadsläge upp— rättat lönsamhetskalkyler för de alternativ inom ovanstående grupper, som bedömts vara av speciellt intresse. Kalkylerna återfinnes i en av experten Lingstrand utarbetad rapport, som ingår som bilaga 2 till detta betänkande. De utvalda alternativen är följande:
Drift med tre Bergh-Kvarntorp-ugnar (alternativ 3 BK) Drift med tre Bergh—Kvarntorp-ugnar och en Rockesholmsugn (alter— nativ 3 BK + HG; tillämpas för närvarande)
Drift med fyra Bergh-Kvarntorp-ugnar (alternativ 4 BK) Drift med tre Bergh-Kvarntorp-ugnar och en anläggning för pyrolys och förgasning av fallande stybb (alternativ 3 BK + S)
Drift med tre Bergh-Kvarntorp—ugnar och ett kraftverk eldat med fal- lande skifferstybb (alternativ 3 BK + F) Resultaten av kalkylerna för nu nämnda alternativ har sammanställts i tabell 21. I det följande diskuteras dessa alternativ med hänsyn till de möj- ligheter till sanering av skifferoljebolagets ekonomi, som de eventuellt kan erbjuda. Därjämte berörs några andra förslag, som framlagts i samma syfte.
Drift med tre Bergh-Kvarntorp-ugnar (alternativ 3 BK)
Rationalisering inom nuvarande ram bör i första hand taga sikte på ned- läggande av särskilt förlustbringande produktionsanordningar. BK-ugnar- nas produktion har ökat genom ombyggnad, vilket i sin tur har möjliggjort nedläggande av de oekonomiska IM-ugnarna och den elkraftförbrukande Ljungströmsanläggningen (se sid. 26) utan nämnvärd förändring av den to-
tala produktionsvolymen. Ytterligare förbättringar torde kunna uppnås på denna väg. Det är då tveksamt om driften av HG—ugnen bör uppehållas i fort- sättningen. De ekonomiska verkningarna av en nedläggning av HG—ugnen har närmare undersökts genom en jämförelse mellan alternativen 3 BK och 3 BK + HG. Alternativ 3 BK är enklast och betraktas här som grundalternativ. Bolaget uppger Visserligen, att det för närvarande inte är möjligt att för- verkliga alternativ 3 BK, eftersom gasflödet från BK-ugnarna är så ojämnt, att produktionskapaciteten vid ammoniakfabriken ej alltid skulle helt kunna utnyttjas, om inte gasen från HG-ugnen funnes tillgänglig. Denna svårighet bör dock kunna övervinnas i framtiden, och en drift med enbart tre BK— ugnar vara tekniskt möjlig.
Man finner för alternativ 3 BK, att icke ens produktionskostnaderna ex— klusive kapitalkostnaderna rymmes inom de kalkylerade intäkterna. Ett driftunderskott uppkommer på 1,2 milj. kronor per år. Underskottet kan för framtiden förväntas bli ännu större genom att skifferkostnaden ökar.
Kapitalkostnaderna för alternativ 3 BK uppgår till 15 milj. kronor per år, varav räntekostnaden utgör 4 milj. kronor. Utredningen anser inte kapital- kostnader skulle ha kunnat motiveras, då ränta på rörelsemedel inte har medräknats. Dessutom skulle avskrivning ha kunnat beräknas på högre vär— den. Medtages kapitalkostnaderna, växer underskottet till betydande belopp +minst 16 milj. kronor per år.
Om resultatet vid drift med enbart tre Bergh—Kvarntorp-ugnar (alternativ 3 BK) jämföres med på motsvarande sätt beräknat resultat vid nuvarande drift, d.v.s. alternativ 3 BK + HG, finner man, att en fortsatt drift av HG- ugnen inte förbättrar det ekonomiska resultat, som erhålles vid drift med enbart tre BK-ugnar. Underskottet på minst 16 milj. kronor per år kvarstår alltså, om driften av HG-ugnen nedlägges.
Utredningen anser, att sannolikheten för att erhålla högre intäkter eller lägre produktionskostnader än vad kalkylerna visar kan bedömas som liten. Slutsatsen blir sålunda, att vare sig drift med enbart tre BK—ugnar eller med tre BK-ugnar och en HG-ugn kan bli lönsam. Ett betydande underskott kan förväntas vid båda alternativen.
Drift med fyra Bergh-Kvarntorp-ugnar (alternativ 4 BK)
Efter nedläggningen av driften vid lM-ugnarna och Ljungströmsanlägg- ningen redovisar bolaget outnyttjade marginalkapaciteter för bland annat förädlingsverken. Dessa marginalkapaciteter blir ännu större, om även drif- ten vid HG-ugnen nedlägges. Med hänsyn härtill är det av intresse att under- söka, hur en utbyggnad av pyrolysanläggningarna med en fjärde BK-ugn kan påverka det ekonomiska resultatet. Om marginalkostnaderna för den tilkommande BK-ugnen är lägre än genomsnittskostnaden i alternativ 3 BK,
borde förutsättningar finnas för en förbättring av lönsamheten. En fjärde BK-ugn ökar emellertid nuvarande rökgasmängd Väsentligt. I enlighet med de förutsättningar utredningen angivit i kapitlet över rökgasfrågan har där- för i kalkylerna inräknats en anläggning för rening av rökgaser med en stor- lek svarande mot ökningen i svaveldioxidmängd. Den i bilaga 2 redovisade lönsamhetskalkylen visar, att rökgasreningen blir en så svår ekonomisk be- lastning, att en fjärde BK-ugn försämrar lönsamheten. Anmärkningsvärt är att detta alternativ inte ens ger en absolut förbättring, om man bortser från kostnaden för rökgasrening. Alternativen med tre respektive fyra BK— ugnar visar, att pyrolys av skiffer i BK-ugn är en långt ifrån lönsam metod för nyttiggörande av skifferns organiska ämnen. BK-ugnarna torde genom senaste ombyggnader ha utvecklats så långt som det är tekniskt möjligt, och föga torde därför återstå att vinna genom ytterligare förbättringar. Utred— ningen anser därför fullgoda skäl föreligga för slutsatsen, att det inte är möj- ligt att åstadkomma lönsam drift vid pyrolys enbart i BK-ugnar.
Drift med tre Bergh-Kvarntorp-ugnar och en anläggning för pyrolys och för- gasning eller förbränning av fallande stybb (alternativ 3 BK + S)
Av hittills tillämpade pyrolysmetoder är den på BK-ugnen baserade för- delaktigast. Metoden har dock bland annat den nackdelen, att man vid skifferberedningen erhåller stora mängder stybb, vars energiinnehåll ej till— varatages. Det har ur ekonomisk synpunkt varit en angelägen uppgift att taga vara på stybben för att härigenom erhålla ett bättre utnyttjande av den brutna skifferns energiinnehåll. Från bolagets sida har man på olika sätt sökt lösa denna uppgift. Det ligger när till hands att försöka utvinna styb- bens innehåll av organiskt material genom pyrolys med efterföljande för- gasning eller förbränning av den vid pyrolysen bildade skifferkoksen.
Bolagets utvecklingsarbete har inriktats på att för genomförande av dessa processer utnyttja ugnar arbetande enligt den s.k. fluidiseringstekniken. Denna innebär, att det finkorniga skifferstybbmaterialet i ugnen hålles upp- virvlat genom att en gas blåses genom ugnsbottnen upp genom materialet. Den första processen, pyrolysen, genomföres i en ugn, och det värme som härvid erfordras tillföres med het skifferaska från en förbränning i en andra ngn av den skifferkoks, som erhålles efter pyrolysen i den första ugnen. Så- som fluidiseringsgaser användes ånga respektive luft. Förbränningsproces- sen drives ofullständigt på ett sådant sätt att svavelinnehållet ej överföres till svaveldioxid i rökgasen utan kvarstannar i askan.
Bolaget har gjort omfattande laboratorieundersökningar och processbe- räkningar för en stybbpyrolysanläggning, som bygger på ovan skisserade metod, och har även i samarbete med det amerikanska företaget The Lum- mus Co utarbetat och kostnadsberäknat förslag till dylik avsedd för bear—
betning av all fallande stybb. En principritning över anläggningen visas i fig. 11.
Förgas- ningsi _ reaktor Askstoil Raga; l_.. Elektrofiller Pyrolys— reaktor S'lo ______ Konden— I ? serlng '— Koksstotl lungolja Luftför- Sikt ._ ( värmare Luft 7 , Aska Pyrolysvatten
Fig. 11. Schema över anläggning för pyrolys av skifferstybb och förgasning eller förbränning av erhållen skifferkoks i pyrolyserad bädd.
Även om beräkningarna givit uppmuntrande resultat, har bolaget inte an- sett det vara tillrådligt att direkt taga sikte på en anläggning i full skala utan att först ha utfört prov i teknisk försöksskala. Sådant prov erfordras bland annat för att kunna kontrollera, vilken inverkan anläggningens stor— lek har på utbytet av pyrolysprodukter och på de erhållna produkternas kvalitet. Vidare är det nödvändigt att kunna studera olika material- och drifttekniska problem. Bolaget framlade år 1959 förslag till uppförande av en försöksanläggning med en kapacitet av cirka 2 ton skiffer per timme och anhöll om statligt anslag för en sådan anläggning. I samband härmed fram- lades kalkyler, som visade att det under vissa förutsättningar förefanns möjligheter att göra bolagets verksamhet lönande, om nuvarande anlägg— ningar kompletterades med en pyrolysanläggning för stybb.
Utredningen har låtit en särskild kommitté bedöma de tekniska förutsätt- ningarna för en stybbpyrolysanläggning. Kommitténs uppfattning var också, att det icke kunde avgöras, om en anläggning av ifrågavarande slag vore praktiskt genomförbar, förrän resultat erhållits från en provanläggning, vilken dock borde kunna göras något mindre kostsam än vad som före- slagits. Kommittén kom vidare till slutsatsen, att bland de olika principer
för en dylik stybbearbetning, som kunde tänkas, den väg, som föreslagits av bolaget, tekniskt och ekonomiskt torde ha bland de bästa förutsättning- arna.
Förutsatt att processen är tekniskt genomförbar och ger beräknade ut- bytesvärden samt godtagbara drift- och anläggningskostnader, blir en stybb- pyrolysanläggning — avpassad för hela mängden fallande stybb vid drift av tre BK-ugnar — i och för sig lönsam. Tillgången på fallande stybb är inte utslagsgivande för anläggningens dimensionering, och det lönar sig att göra anläggningen så stor, att outnyttjade marginalkapaciteter vid förädlingsver- ken i största möjliga utsträckning tillvaratages. Det beräknade överskottet blir emellertid som tabell 21 visar relativt lågt i förhållande till erforderlig investering och risktagning. Då överskottet vidare är långt ifrån tillräckligt för att göra bolagets verksamhet lönande, har utredningen funnit, att inte heller nu behandlat alternativ bör komma till utförande.
Även bolaget har genom fortsatta beräkningar funnit det tveksamt, om pyrolys av fallande stybb skulle kunna leda till tillfredsställande lönsamhet för skifferpyrolysverksamheten i sin helhet, och bolaget anser därför numera det vara en uppgift av mindre brådskande natur att utveckla en metod för stybbpyrolys.
Drift med tre Bergh-Kvarntorp-ugnar och ett kraftverk eldat med fallande skifferstybb (alternativ 3 BK + F)
De nu behandlade alternativen har avsett att nyttiggöra skifferns energi— innehåll genom oljeutvinning _ genomförd i en pyrolysprocess. Den i skif— fern lagrade energin kan emellertid tillvaratagas även genom direkt förbrän- ning. Försök har visat, att Kvarntorpsskiffer kan eldas med gott resultat, och att det bör vara möjligt att konstruera en förbränningsanläggning med relativt hög förbränningsverkningsgrad för skiffern.
Det vid skifferförbränningen alstrade Värmet tillvaratages enklast genom produktion av ånga, Vilken i sin tur kan utnyttjas för elproduktion i en ång— turbin. Bolaget har framlagt förslag om uppförande av ett skiffereldat ut— vecklingskraftverk med effekten 10 MW vid Kvarntorp. En sådan anlägg— ning beräknades av bolaget bli i och för sig räntabel.
Utredningen har närmare låtit undersöka förutsättningarna för det före- slagna utvecklingskraftverket. En kommitté med experter från bolaget, vat- tenfallsstyrelsen och AB Atomenergi har haft i uppdrag att granska frågan, varvid teknisk utformning och räntabilitet skulle ägnas särskild uppmärk- samhet. Resultatet av dessa undersökningar visar, att lönsamheten för ut— vecklingskraftverket är diskutabel, och att man inte utan ytterligare forsk— ning på området kan vara säker på att välja den gynnsammaste förbrän— ningsmetoden. Med utvecklingsarbete i mindre skala bör man på ett mer ekonomiskt sätt kunna få fram de tekniska erfarenheter, som detta kraftverk 5—610675
avsetts kunna ge. Vidare bör rökgasreningsproblemet vara löst, innan ett dy- likt kraftverk bygges.
De svårigheter som är förenade med att välja rätt förbränningsmetod synes dock tekniskt kunna bemästras. Utredningen har därför inte velat avfärda ett skifferkraftverksalternativ enbart på grundval av studiet av projektet till utvecklingskraftverk utan har även försökt bedöma de ekonomiska förut— sättningarna för en anläggning i större skala.
Utredningen har begärt uppgift om det pris vattenfallsstyrelsen anser sig kunna betala för elkraft levererad i Kvarntorp med lämplig spänning och med en utnyttjningstid av cirka 7 000 timmar. Styrelsen har meddelat, att priset under nuvarande förhållanden utgör 3 öre per kWh, vilket pris ba— serats på styrelsens självkostnad för torrårskompletterad vattenkraft, över- förd till Örebroområdet. Utredningen har funnit, att stora oljeeldade kon- denskraftverk vid nu gällande bränslepriser har en total produktionskost- nad, som inte överstiger det av vattenfallsstyrelsen angivna värdet vid den höga utnyttjningstid det här är fråga om. Detta innebär, att ett högre pris än det som vattenfallsstyrelsen beräknat inte kan erhållas i praktiken för den elkraft, som ett skiffereldat kraftverk vid Kvarntorp skulle kunna pro- ducera. Utredningen har därför i sin lönsamhetskalkyl för ett skiffereldat kraftverk räknat med ett pris av 3 öre per kWh.
Lönsamhetskalkylen avser ett skifferkraftverk avpassat för den mängd skifferstybb, som faller vid drift av tre BK-ugnar. Kalkylen, som redovisas i bilaga 2, har baserats på uppskattade anläggnings— och driftkostnader samt den förutsättningen, att skifferstybben erhålles utan kostnad. Vidare har förutsatts att rökgasrening införes i sådan omfattning, att mängden utsläppt svaveldioxid ej ökas. Enligt det sammandrag av kalkylen, som redovisas i tabell 21 lämnar kraftverket intet nämnvärt överskott sedan kapitalkostna- derna täckts (blott 0,1 milj. kronor). Detta beror i hög grad på de dryga kostnader för rökgasrening, som belastar projektet.
Utredningen är medveten om att dessa kalkyler är relativt osäkra, då praktiska erfarenheter saknas över anläggnings- och driftkostnader för den- na typ av anläggning. Den anser dock, att beräkningarna tydligt visar att med de prisförutsättningar utredningen räknat med tillkomsten av ett skif- fereldat kraftverk icke kan lösa bolagets ekonomiska problem.
Utredningen har ifrågasatt, om ett bättre resultat kan erhållas för kraft- verket, för den händelse detta avpassas för en större skiffermängd än den mängd skifferstybb, som nu faller vid driften av BK—ugnarna. Vid en större mängd skiffer måste brytningen ökas, och kraftverket belastas då med kost- naden för tillkommande skiffer. Man kan bedöma den kostnadsmässiga in— verkan härav på följande sätt. Om kalkylen för ovan diskuterade stybbkraft- verk belastades med full brytnings- och beredningskostnad för skifferrå— varan, skulle detta innebära en kostnadsökning på 3—4 milj. kronor per år. Detta utgör 30 a 40 % av i kalkylen redovisade totala årskostnader. En—
Tabell 21. Resullalberäkningar för alternativa utvecklings/örslag
Sammanställning av kalkyler i bilaga 2
Alternativ
Tre Bergh— Kvarntorp— ugnar Tre Bergh- Kvarntorp- ugnar
En Rockes- holmsugn Fyra Bergh- Kvarntorp-
ugnar
Tre Bergh—Kvarntorp—
ugnar
Stybbpyrolysanlåggning
Högt utbyte
Lågt utbyte
Tre Bergh— Kvarntorp— ugnar Kraftverk
Ski/ferförbrukning. Milj. ton/år Ugnsskiffer . . . . . . . . . . . . . Stybb. . . . . . . . . . .
Investeringsbehov. Milj. kr Produktionsanläggning Rökgasrening . . . . . . Avskrivningslid. Antal är Intäkter. Milj. kr/år .
Kostnader. Milj. kr/år Produktion Kapital . . . . . Rökgasrening netto
» 20
Underskott. Milj. kr/år EfterO driftår . . | 10 »
» 20 »
Summa Tillägg för stigande skifferkostnad efter 10 driftår .
))
1,86 0,79 2,65 312
:
32,4 15,0 47,4 0,9 1,9 16,2 17,1 18,1
2,15 0,92 3,07 34,1 35,2 15,0 50,2 1,2 2,5 16,1 17,3 18,6 2,65 1,14 3,79 28,7 1 6,5 45,2
10
40,8 38,3 18,7 4 9 61,9 1,9 3,8 21,1 23,0 24,9
1,86 0,79 2,65 28,2 28,2 10 41,7 36,0 19,2 55,2
0,9 1,9
13,5 14,4 15,4
1,86 0,95 2,81 31,7 31,7
10
36,3 19,6 55,9 1,0 2,1 14,9 15,9 17,0
1,86 0,79 2,65
68 1 6,5 34,5 20
46,2 37,0 20,4 4 9 62,3 0,9 1,9 16,1 17,0 18,0
dast om det kraftverk, som förutsättes avpassat för en viss bränslemängd ut- över fallande stybb, har specifika marginalkostnader för produktion och kapital, som är lägre än 60—70 % av motsvarande kostnader för ett för fal— lande stybbmängd avpassat kraftverk, kan det vara lönande att även bränna särskilt bruten skiffer. Marginalkostnaderna överstiger emellertid detta värde, och en förstoring av kraftverket är sålunda ej lönande.
Givetvis kan man tänka sig att använda den ånga, som erhålles ur en skif- fereldad ångpanna, för andra ändamål än produktion av elkraft. Förslag har framförts om att ångan skulle utnyttjas för fabrikation av tungt vatten, vil- ket kräver stora värmemängder vid framställningen. Om man för att erhålla erforderlig ångmängd väljer mellan att anlägga en skiffereldad och en olje— eldad ångpanna, medför det förstnämnda alternativet inga särskilda fördelar i förhållande till det andra alternativet. De merkostnader som i förstnämnda fall får nedläggas på pannan och dess anordningar för rökgasrening blir nämligen — oberoende av ångans användning —— desamma som vid övergång från olj e- till skiffereldning vid ett kraftverk.
Slutsatsen blir, att en skiffereldad ånganläggning liksom ett skiffereldat kraftverk vid de marknadsförhållanden utredningen kalkylerat med icke väsentligt kan förbättra verksamhetens ekonomi.
Totalförgasning av skiffer
En ur teknisk synpunkt tänkbar metod för utnyttjande av oljeskiffrarnas energiinnehåll är totalförgasning med syrgas eller eventuellt luft och vatten— ånga. På detta sätt skulle en jämförelsevis högvärdig gas kunna erhållas, lämpad som bränsle och som utgångsmaterial för framställning av kemiska produkter. Som avnämare av de betydande kvantiteter bränslegas, det skulle kunna bli fråga om, kan Stockholm m.fl. städer samt industrierna i Bergs- slagen komma i fråga. För distribution av gasen fordras byggande av rörled- ningar och kompressorstationer.
Vid försäljning av gasen kan man, åtminstone om den skall användas som industribränsle knappast räkna med väsentligt högre kaloripris än för tjocka brännoljor. Intäkterna av försäljningen kan enligt av utredningen gjorda undersökningar under sådana förhållanden inte beräknas täcka stort mer än skifferkostnaden och distributionskostnaden. Kostnaderna för för- gasningsprocessen skulle sålunda inte kunna täckas. För totalförgasning av skiffer med syrgas och följande gasrening och metanisering av gasen torde kostnaderna, räknade per utvunnen kalori, vara av ungefär samma storleks- ordning som vid pyrolys och förgasning av skifferstybb enligt tidigare be- skrivet förfarande.
Den nuvarande tillverkningen i Kvarntorp är inriktad på ett utnyttjande av skifferns organiska substans, kerogenet. Skiffern innehåller emellertid även andra substanser, som kan vara värda att utvinna, exempelvis uran och kali.
Vid planläggningen av en svensk uranindustri har beträffande förläggning- en av en sådan industri valet stått mellan Billingen-Falbygden och Östernär- ke. Båda dessa områden har uranförande alunskiffertillgångar. Östernärkes Skiffertillgångar har emellertid lägre uranhalt och även i övrigt något ogynn- sammare egenskaper än tillgångarna i Billingen-Falbygden. AB Atomenergi har därför valt att förlägga anläggningarna för utvinning av uran till Bil- lingenområdet. Då tillgångarna i sistnämnda område är mycket rikliga, synes Östernärkes Skiffertillgångar inte bli aktuella för utvinning av uran.
Åren 1942—1945 pågick i Sverige ett omfattande arbete för att söka lösa problemet att utvinna kaligödsel ur oljeskiffrar och andra kaliumhaltiga mi— neral, särskilt leptit. Försöken ledde dock inte fram till någon tekniskt och ekonomiskt användbar metod. Den mest lovande metoden var upphettning i ngn av en blandning av skifferkoks eller skifferaska, kalksten och koksalt. Härvid överfördes kaliföreningarna i kaliumklorid, som dels stannade i produkten, dels förflyktigades, varvid kaliumkloriden kunde uppsamlas i de avgående gaserna. Ur beredskapssynpunkt har metoden den nackdelen, att relativt stora mängder koksalt måste tillsättas, nämligen 2—3 gånger den utvunna kalimängden. Den mycket låga halten kali i skiffern gör det knap— past möjligt att ur ekonomisk synpunkt framställa kali ur skiffer. Utbytet torde inte överstiga 50 %, vilket innebär, att en skifferkvantitet av minst 50 ton måste behandlas för att erhålla ett ton kali.
Vid fortsatt skifferbrytning måste man sannolikt inom en nära framtid övergå till att delvis bryta kalkstenstäckt skiffer. Bolaget har framhållit möjligheten av att den avrymda kalkstenen skulle kunna tjäna som råvara för framställning av cement. Utredningen har uppskattat därigenom er- hållen merintäkt vid en relativt stor cementhantering under gynnsamma förutsättningar till maximalt 1 milj. kronor per år. Vinsten har antagits uppstå genom att en cementfabrik i Kvarntorp kan erhålla kalkstenen utan brytningskostnad, eftersom denna redan belastats skifferoljetillverkningen.
Cementtillverkningen är oberoende av det sätt på vilket den brutna skif- fern utnyttjas. Den ovan angivna eventuellt möjliga intäkten kan därför i princip erhållas vid alla alternativ som här behandlats. Utredningen har inte funnit skäl att närmare undersöka om förutsättningar i övrigt föreligger för tillverkning av cement i Kvarntorp, då vinsten inte är av sådan storleksord- ning att den väsentligt påverkar lönsamheten för bolagets verksamhet.
KAPITEL V
SKIFFEROLJEINDUSTRINS BEREDSKAPSVÄRDE
Den är 1951 tillsatta bränsleeutredningen ägnar i sitt betänkande stort utrymme åt vårt lands beredskap inför kriser på bränsleförsörjningens om- råde. Man framhåller starkt hur betydelsefullt det är för samhällslivet, att den angelägnaste civila och militära motortrafiken kan upprätthållas med normala drivmedel även under krigsförhållanden eller då importmöjlig- heterna för dylika bränslen är beskurna. I betänkandet konstateras, att man dessvärre icke hittills kunnat finna någon snabbt mobiliserbar och med så- kerhet tillämplig beredskapsmetod för framställning av drivmedel ur olje- skiffern. Som enda kända metod, vilken kan betecknas som en egentlig be- redskapsmetod i den meningen, att den kan användas för att vid avspärrning snabbt bygga upp en oljeproduktion av betydelse, anges den s.k. Ljung— strömsmetoden. Det påpekas dock, att denna metod i sin nuvarande ut- formning är helt beroende av riklig tillgång på elkraft. Såsom ett huvudmål i avsikt att åstadkomma ett större oberoende av kriser inom bränsleförsörj— ningen anges utbyggnaden av en reguljärt verksam skifferoljeindustri, ord- nad för en ur beredskapssynpunkt nöjaktig produktion av motordrivmedel. Bränsleutredningen anger ett program för hur detta mål skall uppnås.
Även Oljeskifferutredningen, vars huvuduppgift är att undersöka, huru- vida driften vid skifferoljebolaget för framtiden kan göras lönsam, har med hänsyn till den vikt en trygg försörjning med oljeprodukter måste tillmätas utgått från att vid en framtidsbedömning skälig hänsyn bör tagas till det be- redskapsvärde fortsatt drift av anläggningarna i Kvarntorp erbjuder.
En fullständig bedömning kräver därvid en genomgång av beredskapsvär- det även för andra av bolaget tillverkade produkter än oljan, d.v.s. am- moniak, svavel och gasol. Oljeskifferutredningen har beträffande försörj- ningen med dessa produkter samrått med riksnämnden för ekonomisk för- svarsberedskap. Beträffande ammoniak och svavel har ej så vägande syn— punkter framkommit, att dessa i avgörande grad skulle kunna påverka be- dömningen av skifferoljebolagets värde ur beredskapssynpunkt. Gasol där- emot kan i vissa fall ersätta bensin och andra flytande bränslen. Den har vidare funnit ganska vidsträckt användning vid järnverken för framställ— ning av skyddsgas. Med hänsyn härtill och då den icke kan tillverkas ur andra inhemska råvaror än oljeskiffern bör densamma åsättas samma bered- skapsvärde som de ur skiffrarna utvunna oljeprodukterna.
Ett mått på det beredskapsvärde, vilket kan åsättas Kvarntorpsanläggning- arna, kan erhållas på så sätt att man såsom alternativ till drift av anlägg— ningarna tänker sig lagring av importerade oljeprodukter i beredskapssyfte.
Ett fullständigt svar på frågan om oljeskifferanläggningarnas beredskaps- värde erhålles dock icke härigenom, då de båda alternativen icke blir fullt jämförbara. Produktionen av olja i Kvarntorp kan sålunda i ett krisläge, där krigshandlingar icke förekommer, förutsättas stå till kontinuerligt för- fogande år efter år, medan däremot ett lager av importerad olja endast räc- ker en viss begränsad tid. En grund för bedömning av värdet av bolagets verksamhet ur beredskapssynpunkt kan emellertid erhållas genom att un- dersöka hur stort lager av importerad olja man ständigt kan hålla för de kostnader statsverket årligen åsamkas genom att även i fortsättningen driva Kvarntorpsanläggningarna. Med kännedom om denna oljemängd kan man be— räkna det antal år under Vilka oljelagret i ett avspärrningsläge kan ersätta produktionen i Kvarntorp och därur bedöma det relativa beredskapsvärdet hos de båda alternativen.
Såsom framgått av ovan i kap. IV angivna beräkningar, kan man, för den händelse gjorda bedömningar angående det framtida prisläget för skiffer— oljebolagets produkter håller streck, räkna med att en fortsatt drift av Kvarntorpsanläggningarna inom nuvarande ram under förutsättning av en fortlöpande modernisering med syfte på ej försämrad ekonomi kommer att medföra en kostnad för statsverket om minst 16 milj. kronor per år. Tages skälig hänsyn till det nettoöverskott, som bolaget erhåller från gasolgross- handeln, blir detta belopp ett par milj. kronor per är lägre. Lågt räknat måste sålunda cirka 14 milj. kronor per år offras för att hålla skifferolje- verket igång. För denna beredskapskostnad säkerställer man en årlig pro- duktion i Kvarntorp av cirka 120 000 m3 eldningsolja och bensin samt cirka 11 000 ton gasol.
Kostnaden för lagring av oljeprodukter är enligt av Oljeskifferutredningen i samarbete med vattenfallsstyrelsen gjorda undersökningar, inklusive ränta på i lagringsanordningarna och i den lagrade produkten nedlagt kapital (räknat för tjock eldningsolja och vid oljepriset 70 kronor per m3) cirka 12 kronor per m3 och år, om oskyddade lagringsenheter om ca 20 000 m3 per styck väljes. Väljes större enheter eller lagring i stora bergrum (alltså skyd- dat) erhålles ännu lägre kostnader. Vid lagring av en produkt, som är dy- rare, exempelvis motorbrännolja (120 kronor per m3), ökar årskostnaden från cirka 12 till cirka 15 kronor per m3. Skulle man av beredskapsskäl önska sprida lagringsanordningarna över landet, tillkommer vissa extra kostnader i form av transporter, lastningsanordningar o.d. Sådana extra kostnader tillkommer också om lagringen till en del skall avse bensin, som löpande måste omsättas. Tages hänsyn till alla dessa faktorer, torde en rea- listisk lagringskostnad anses kunna vara 17 a 18 kronor per m3 lagrad kvan— titet. Man finner alltså, att den årliga kostnad för statsverket om cirka 14 milj. kronor, vilken enligt ovan erfordras för att hålla anläggningarna i Kvarntorp i drift, är tillräcklig för att hålla ett lämpligt avvägt oljelager av storleksordningen 800 000 m3. Detta oljelager är tillräckligt stort för att
under en tidsperiod av ca 6 år ersätta den ovan angivna produktionen av oljeprodukter och gasol i Kvarntorp, om den bringats att upphöra. (Det bör beaktas, att en övergång till lagringsalternativet kräver en investering i an— läggningar av storleksordningen 10 milj. kronor per 100 000 m3 lagrad olja. Inköpskostnaden för oljeprodukter ligger för närvarande vid 7—12 milj. kronor per 100 000 m3 beroende på Vilka slag av oljor som lagras.)
I och för sig torde redan ovan angivna kalkyl vara tillräcklig för att visa, att man vid en skälig bedömning av risktagandet kan uppnå ett motsvarande beredskapsvärde billigare genom lagring av oljeprodukter än genom fortsatt drift av anläggningarna i Kvarntorp. Den tidsperiod, under vilken ett till jämförbar kostnad uppbyggt oljelager skulle kunna ersätta produktionen i Kvarntorp, är dessutom så lång, att man med marginal har möjlighet att in- om densamma utbygga en helt ny skifferoljeindustri (eventuellt baserad på Ljungströmsmetoden), för den händelse detta skulle bedömas nödvändigt.
Som en ytterligare belysning av alternativet med olj elagring jämfört med en fortsatt drift av Kvarntorpsanläggningarna kan följande mera allmänna synpunkter tjäna:
1. Ett bibehållande av oljeutvinningen ur våra Skiffertillgångar inne- bär, att dessa successivt tages i anspråk, varigenom vi så småningom mister det potentiella värde skiffertillgångarna i sig själva utgör.
2. För den händelse lagringsalternativet Väljes, har man bättre möj- lighet att anpassa de lagrade produkterna efter de under en avspärr- ningsperiod väntade angelägnaste behoven.
3. Ett oljelager har jämfört med Kvarntorpsanläggningarna den för- delen, att det i trängda lägen, vilka bedömes vara kortvariga, kan, insät— tas för att täcka ett relativt stort behov, medan man däremot vid olje- skifferanläggningarna är bunden till den maximala produktionsför— mågan. Häremot får ställas den fördelen för skifferoljeproduktionen, att den, oberoende av avspärrningsperiodens längd, kontinuerligt står till förfogande.
4. Kvarntorpsanläggningarna kan i ett läge, där svenskt territorium är utsatt för direkta krigshandlingar, icke tillmätas något beredskaps— värde, då de kan sättas ur funktion även genom en måttlig fientlig in- sats. I detta avseende är även oskyddade oljelagringsanordningar över- lägsna, då de lätt kan spridas över hela landet. Som redan antytts, kan man dessutom göra lagringen skyddad i berg utan merkostnad, om till- räckligt stora enheter väljes.
5. En fortsatt drift av skifferoljebolagets anläggningar kräver en avse— värd personalstyrka, medan däremot även relativt stora oljelagrings- anordningar för sin skötsel kräver endast ringa personal. Detta innebär, att oljelagringsalternativet i ett avspärrningsläge erbjuder en extra för- del, nämligen den att ett icke oväsentligt antal dagsverken friställs för ökad produktion eller för krigsmakten.
6. Rent ekonomiskt sett innebär ett upprätthållande av driften i Kvarntorp en bestående årlig kostnad för statsverket, medan de kost- nader, som erfordras vid oljelagring, till en del upphör sedan lagringen en gång uppbyggts i tillräcklig omfattning. Mot bakgrunden av ovan redovisade beräkningar och allmänna synpunk- ter konstaterar Oljeskifferutredningen, att det beredskapsvärde, som erhålles genom en fortsatt drift av skifferoljebolagets anläggningar, icke är så stort, att det motiverar uppkommande kostnad för statsverket. Det är möjligt att på ett billigare sätt ordna en mot produktionen i Kvarntorp svarande bered- skap mot kriser i oljeförsörjningen.
KAPITEL VI
SLUTSATSER OCH FÖRSLAG
Oljeskifferutredningen har låtit utföra en ingående granskning av de eko— nomiska förhållandena vid Svenska Skifferoljeaktiebolaget. Dessutom har ut- redningen studerat de tekniska förutsättningarna för skifferoljehanteringen och olika tänkbara utvägar för att effektivisera denna. Resultatet av dessa arbeten har redovisats i de föregående kapitlen. Här nedan vill utredningen redogöra för de sammanfattande slutsatser, som kan göras med ledning av det tillgängliga materialet, och därefter framlägga förslag till åtgärder.
De undersökningar, som utförts beträffande de ekonomiska förhållandena, har visat, att bolaget alltsedan sin tillkomst 1941 gått med betydande årliga förluster, vilka kunnat täckas endast genom statliga bidrag och subventioner. Under den s.k. beredskapsperioden — åren 1941/46 _ kunde dessa förluster. med hänsyn till då rådande förhållanden, anses vara befogade. Förlusterna har emellertid fortsatt också under efterkrigsperioden _— d.v.s. från bolagets rekonstruktion 1946 och fram till nuvarande tid _ under vilken period bo- laget enligt uppgjorda planer skulle arbeta efter rent affärsmässiga principer och således bära alla egna kostnader. De sammanlagda totala förlusterna under efterkrigsperioden uppgår enligt av utredningen i kapitel II redo- visade beräkningar till cirka 111 milj. kronor. Under senast tilländalupna räkenskapsår 1959/60 var den beräknade förlusten 11,4 milj. kronor, vilken siffra nära överensstämmer med medelvärdet för de tre senaste åren. nomiska förhållandena vid Svenska Skifferoljeaktiebolaget. Dessutom har ut-
Av de statsmedel bolaget erhållit har anslag utgått med cirka 19 milj. kronor. Vidare har bolaget genom tillåtelse att innehålla viss del av upp— buren bensinskatt tillförts cirka 49 milj. kronor. De subventioner som bo— laget på detta sätt erhållit uppgår således till sammanlagt cirka 68 milj. kronor. Bolaget har dessutom kunnat tillgodoräkna sig inkomster genom behållen bensin- och energiskatt på den bensol, som inblandats i bensinen som oktantalsförhöjande substans _ sammanlagt cirka 6 milj. kronor —— samt vissa räntesubventioner (cirka 5 milj. kronor) på grund av att stats- lånen erhållits till lägre räntesats än som gällt på öppna marknaden. Genom att bokförda avskrivningar med cirka 8 milj. kronor underskridit dem som utredningen beräknat vara skäliga och lagerreserven minskat med cirka 1 milj. kronor, har förluster å cirka 9 milj. kronor ej blivit redovisade.1 De förluster, som ej kunnat täckas på ovannämnt sätt — d.v.s. cirka 23 milj. kronor _ har redovisats i boksluten.
* Om vid en jämförelse mellan bokförda avskrivningar och de som skäliga beräknade, den år 1946 för åren 1946/51 verkställda anteciperade avskrivningen å cirka 10 milj. kronor beaktas, finner man, att av bolaget verkställda avskrivningar likväl kan anses vara tillräckliga.
På det tekniska området har inom bolaget presterats ett gott arbete. De bästa för handen varande metoderna för framställning av olja och andra produkter ur skiffern har kommit till användning. Ett omfattande forsk- nings- och utvecklingsarbete har ständigt pågått och i anslutning härtill ett resultatrikt rationaliseringsarbete inom alla delar av fabrikationen inklusive gruvbrytningen. Detta har medfört, att metoderna för skifferns bearbetning samt förädlingen av erhållna produkter successivt kunnat förbättras och produktionsvolymen ökas. Dessutom har tillverkningsprogrammet kunnat ökas med nya produkter, såsom gasol och ammoniak.
Insatserna på det tekniska området har medfört betydande ekonomiska fördelar för bolaget. Vinsterna har dock icke varit tillräckliga för att ge bolaget den eftersträvade ekonomiska bärigheten. En starkt bidragande or- sak till detta otillfredsställande resultat har varit den under perioden rå- dande prisutvecklingen på bolagets produkter, vilken ej svarat mot de steg- rade kostnaderna för arbetskraft och förnödenheter. En analys av det om- fattande och kvalificerade arbete, som nedlagts i Kvarntorp för att utveckla skifferoljehanteringen, visar, att några större och för bolagets ekonomi avgö- rande resultat knappast kan förväntas genom ytterligare åtgärder i syfte att utveckla och rationalisera de nuvarande fabrikationsmetoderna och anlägg- ningarna. Ej heller skulle en utvidgning av fabrikationen, t.ex. baserad på fyra i stället för som nu tre Bergh-Kvarntorp-ugnar, Vilket föreslagits, inne— bära någon ekonomisk fördel; en sådan åtgärd skulle tvärtom leda till ytter- ligare försämring av lönsamheten.
Det står klart, att utomordentligt stora svårigheter är förknippade med problemet att på ett lönsamt sätt exploatera oljeskiffer av den kvalitet, som finns i Östernärke. Trots att dessa skiffrar är de rikaste i landet, innehåller de ej mer organisk substans än som svarar mot ett oljeutbyte (enligt Fischer-provet) om högst cirka 6 % av skifferns vikt. För framställning av 120 000 m3 brännolja och bensin, vilket motsvarar ärsproduktionen under senaste år, måste icke mindre än cirka 3,4 milj. ton skiffer brytas. Av denna kvantitet behandlas emellertid endast cirka 2,1 milj. ton i pyrolysugnarna. Resten utgöres till största delen av skifferstybb, som har sådan kornstorlek, att den icke kan användas i ugnarna och därför bildar ett icke utnyttjat avfall.
En lönsam produktion kan under nuvarande förhållanden endast åstad- kommas genom att helt nya metoder utvecklas för skifferns bearbetning, genom vilka ökad utnyttjning av skifferråvaran och förenklad hantering er- hållits. Bolaget har ägnat dessa frågor stor uppmärksamhet under en följd av år, och olika alternativ till de nuvarande fabrikationsprocesserna har under- sökts. Av särskilt intresse har varit att finna metoder för att nyttiggöra de mängder skifferstybb, som faller i produktionen. Två skilda förfaringssätt har undersökts i detta sammanhang, nämligen direkt förbränning av stybben
i ångpanna för alstring av ånga och elkraft samt pyrolys (upphettning utan lufttillträde) av stybben i exempelvis s.k. fluidiserad bädd med följ ande för— gasning eller förbränning av den bildade skifferkoksen. Vid detta senare förfarande erhålles i stort sett samma slag av produkter, som vid de nu- varande pyrolysmetoderna, d.v.s. flytande och gasformiga bränslen, svavel etc.
Utredningen har, såsom tidigare redovisats, särskilt studerat förutsätt— ningarna för de nämnda förfarandena ur såväl teknisk som ekonomisk syn- punkt. Ur teknisk synpunkt torde förbränningsalternativet erbjuda de min- sta svårigheterna —— även om hänsyn tages till att detta alternativ fordrar anordningar för rening av de bildade rökgaserna —- medan stybbpyrolysför- farandet fordrar ett ganska omfattande experimentarbete, innan en tekniskt användbar metod kan föreligga.
Den lönsamhetskalkyl, som utredningen utfört på ett skifferstybbeldat kraftverk, avpassat för den kvantitet stybb, som faller vid drift av tre Bergh- Kvarntorp—ugnar, visar att det överskott som eventuellt kan erhållas är ringa, jämfört med förlusten på bolagets hela verksamhet. En förutsättning har då också varit, att kraftverket ej belastats med några kostnader för skifferstybben. En bättre lönsamhet kan förväntas av en stybbpyrolysan- läggning, avpassad för samma kvantitet stybb som ovan. Det kalkylerade överskottet _— i gynnsammaste fall cirka 3 milj. kronor —— är emellertid lågt i förhållande till de risker, som tages och till'den stora investering, som måste göras. Överskottet är också långt ifrån tillräckligt för att göra verk- samheten vid skifferoljebolaget i sin helhet lönsam. Överskottet försvinner helt, om stybbpyrolysanläggningen belastas med normala kostnader för bryt- ning och beredning av skiffern. Ej heller har utredningen funnit några andra projekt, som i väsentlig grad skulle kunna medverka till en förbätt— rad ekonomi för skifferhanteringen i Kvarntorp.
Utredningens undersökningar har sålunda visat, att det icke är möjligt att göra verksamheten vid bolaget lönsam genom ytterligare rationalise- ring och införande av nya fabrikationsmetodcr. Detta gäller även om försälj- ningspriset på bolagets produkter skulle höjas i avsevärd grad. Även bolaget har vid egna undersökningar kommit till samma resultat. Bolaget har så- lunda meddelat utredningen, att kalkyler som nyligen gjorts över olika driftalternativ, visar, att skifferpyrolysverksamheten under de förhållanden, som kan beräknas bli rådande under närmaste framtid, ej kan bli ekono— miskt bärkraftig.
Enligt utredningen måste en årlig förlust av 10—15 milj. kronor förutses, om verksamheten vid anläggningarna i Kvarntorp skall fortsättas i nuva- rande omfattning. Utvecklingen under senare år har på ett tydligare sätt än tidigare visat de sannolikt oöverstigliga svårigheter, som är förenade med att göra den svenska skifferoljeindustrin lönsam. Det framgår sålunda nu ganska tydligt, att det icke är möjligt att i väsentlig grad påverka ekonomin
genom ytterligare rationaliseringsåtgärder eller genom införandet av nya fabrikationsmetoder. Den prisutveckling på bolagets produkter, som inträf- fat under senare år, har dessutom lett fram till lägre försäljningspriser för bolagets produkter än man tidigare haft anledning att förvänta sig.
Även om det redan här torde stå klart att välgrundade motiv finns för en avveckling av bolagets verksamhet, vill utredningen redogöra för ytterligare några faktorer, som ägnats särskild uppmärksamhet och som är av betydelse för det slutgiltiga ställningstagandet. Dessa är följande.
Den framtida prisutvecklingen på bolagets produkter. Vid bedömning av de framtida ekonomiska möjligheterna för bolaget har utredningen i sina beräkningar använt sig av produktpriser, som framlagts av skifferoljebo- laget och som bolaget använt sig av i sina kalkyler för olika utvecklingsalter- nativ. Utredningen har närmare studerat en rad faktorer, som kan väntas influera på produktpriserna och därvid funnit, att de av bolaget angivna priserna är tillräckligt väl motiverade.
Som redan nämnts är förlusterna på bolagets verksamhet så stora, att ej ens en avsevärd höjning av priset på de tillverkade produkterna _ främst brännolja, bensin, gasol, svavel och ammoniak — skulle kunna medföra, att verksamheten blev lönsam. Enligt utredningens bedömande synes det för närvarande vara föga sannolikt, att några väsentliga prishöjningar på dessa produkter skulle inträffa under närmast kommande år. I stället torde man, åtminstone för en del produkter, möjligen få räkna med priser, som under- stiger de i kalkylerna använda, och därmed ytterligare inkomstbortfall för bolaget.
Skiffertillgångarna. Tillgångarna på lämpliga oljeskiffrar i och omkring Kvarntorp är tillräckliga för en skifferbearbetning i nuvarande omfattning under åtskilliga årtionden. För närvarande utnyttjas en fyndighet innehål- lande cirka_43 milj. ton skiffer av god kvalitet. Den ligger jämförelsevis nära Kvarntorpsverket och brytningen kan ske i öppet brott. Av de tillgängliga skifferreserverna ligger emellertid största delen under kalkstenstäcke. Av ej kalkstenstäckt skiffer finns begränsade fyndigheter huvudsakligen i Bre- sätterområdet, 4—5 kilometer från Kvarntorp, och Ullaviområdet, 5—10 kilometer från Kvarntorp. Sammanlagt innehåller dessa fyndigheter cirka 70 milj. ton.
Vid fortsatt drift av Kvarntorpverket måste man räkna med ökade kost— nader för skifferbrytningen, beroende på att avståndet mellan fabriken och brytplatserna kommer att öka i betydande grad, samt att ur brytteknisk synpunkt mer svårtillgängliga fyndigheter måste utnyttjas. Utredningen har i sina kalkyler räknat med en sådan fördyring av skifferfångsten samt även med att ökade kostnader uppkommer på grund av att skifferns halt av oljegivande substanser minskar med avståndet från verket.
Skifferbrytningen i stora dagbrott liksom lagringen av stybb och utbränd skiffer innebär kraftiga ingrepp i naturen. Den förstöring av landskapet, som är en följd av skifferhanteringen, måste enligt utredningens mening också ställas i relation till de ekonomiska resultat, som ernås vid skifferns utnytt— jande. Den belastning på verksamheten, som landskapets förfulning inne— bär, kan dock av naturliga skäl ej värderas eller medräknas som en debet—
post i kalkylerna.
Rökgasfrågan. Vid skifferns bearbetning bildas stora mängder rökgaser och andra gaser, innehållande bland annat svavelhaltiga föreningar, huvud- sakligen svaveldioxid, och stoft. Dessa gaser har medfört svåra olägenheter för den kringliggande bygden, och omfattande skador har inträffat på skog, trädgårdar, växande gröda samt —— genom korrosion —— på metalliska bygg— nadsdelar, stängsel och maskiner m.m. Klagomål från befolkningen i bygden har också förekommit rörande sanitära olägenheter.
Försök har sedan flera år tillbaka pågått inom bolaget att finna en lämp- lig metod att rena rökgaserna från i första hand svaveldioxid. En försöks— anläggning har varit i gång någon tid, i vilken en mindre kvantitet rökgaser tvättas med en lösning innehållande ammoniumbisulfit. Erfarenheterna från denna anläggning är ur teknisk synpunkt tillfredsställande men visar, att även en måttlig rening av rökgaserna från Kvarntorp skulle medföra stora kostnader för bolaget. I de uppgjorda kalkylerna har utredningen —— utan att i övrigt ha tagit ställning till graden av de olägenheter rökgaserna för- orsakar — räknat med kostnader för rökgasrening endast i de fall större kvantiteter än nu av skadliga och besvärande föroreningar i rökgaserna skulle uppkomma.
Beredskapsfrågan. De motiv, vilka föranledde bildandet av skifferolje- bolaget och därmed igångsättandet av verksamheten att ur de svenska skiff- rarna utvinna oljeprodukter, låg helt på beredskapsområdet. Några andra förhoppningar eller önskemål än att under det andra världskrigets avspärr- ningsperiod dryga ut vår knappa tillgång på främst oljeprodukter förelåg icke vid företagets startande. Det var först efter krigets slut, som man så- som en primär målsättning för företaget uppsatte att göra driften lönsam.
Utredningen, vars huvuduppgift varit att undersöka huruvida driften vid skifferoljebolaget med nu gällande utgångspunkter kan göras lönsam för framtiden, har med hänsyn till den vikt en trygg försörjning med oljepro- dukter måste tillmätas utgått från att skälig hänsyn måste tagas till det be- redskapsvärde fortsatt drift av anläggningarna vid Kvarntorp erbjuder.
Vid bedömning av de bolaget tillhöriga anläggningarnas värde ur bered- skapssynpunkt bör man inledningsvis notera, att ett års produktion vid dessa (cirka 120 000 m3 brännolja och bensin) icke är en större kvantitet än vad som rymmes i två större tankbåtar. Under fredsförhållanden är kvanti—
teten jämförd med förbrukningen i landet försvinnande och ej heller i ett avspärrningsläge kan den numera bli av avgörande betydelse. Härtill kom- mer att man för de kostnader staten skulle åsamkas vid en fortsatt drift av Kvarntorpsanläggningarna kan lagra så stora mängder av de produkter bo- laget tillverkar, att man med hjälp av detta lager för avsevärd tid kan er- sätta produktionen i anläggningarna. Att såsom alternativ till fortsatt ut- vinning av oljeprodukter ur Närkesskiffrarna välja beredskapslagring med— för dessutom en del icke oväsentliga fördelar av olika slag. Utredningens slutsats har därför blivit, att beredskapsskäl icke talar för ett bibehållande av skifferoljebolaget. Denna slutsats har framkommit sedan samråd ägt rum med vederbörande för den militära och civila beredskapen ansvariga myndigheter.
Oljeskifferutredningen har efter de undersökningar och bedömningar, som den gj ort beträffande verksamheten vid Svenska Skifferoljeaktiebolaget, och för vilka här redogjorts i sammandrag, icke funnit skäl föreligga för en fortsatt oljeskifferhantering. Denna hantering utgör grunden för och huvud- delen av verksamheten vid Svenska Skifferoljeaktiebolaget, varför bolagets hela verksamhet bör avvecklas.
Utredningen har övervägt en avveckling i etapper under en längre tids- period, d.v.s. flera år, och funnit en sådan vara förenad med ökade kost- nader, jämfört med en snabb avveckling. Det torde vidare vara förenat med särskilda tekniska och administrativa svårigheter att driva en rörelse under en längre avvecklingsperiod. För ett snabbt nedläggande nu talar också det förhållandet, att högkonjunktur med god sysselsättning råder. Under en så— dan är en avveckling av bolagets verksamhet minst kännbar för de därav berörda.
Utredningen föreslår därför att Svenska Skifferoljeaktiebolaget så snabbt som möjligt upphör med sin verksamhet och att bolaget i samband härmed likvideras och dess till— gångar avyttras.
Den utrustning, som finnes för ammoniaktillverkningen och gasoldistri— butionen, torde även i fortsättningen kunna finna användning i lämpligt sammanhang. Den torde därför ha ett jämförelsevis gott försäljningsvärde. För att utrustningen i ammoniakfabriken skall kunna komma till använd- ning, måste den kompletteras med en förgasningsanläggning, lämpligen ba— serad på olja. För gasolhanteringen kan vid svenska och utländska raffina- derier fallande propan— och butangas komma i fråga som råvara.
Avvecklingen av bolaget innebär olika åtgärder av ekonomisk art, näm— ligen främst följande.
1. Avskrivning av statens direkta lån till bolaget och av bokfört värde av aktiekapitalet (21,5 milj. kronor + 19 milj. kronor). Dessa belopp
är i realiteten redan förlorade och åtgärden är därför en bokförings- transaktion.
2. Avveckling av övriga lån till bolaget, varvid långivarna förutsättes hållas skadeslösa. För detta erfordras statsanslag, som uppskattas till 73 milj. kronor. Även dessa belopp måste anses såsom redan förlorade. Amortering och förräntning av dessa län har hittills möjliggjorts genom de subventioner bolaget erhållit från staten.
3. Täckande av kostnader och driftförluster under avvecklingsperio- den inklusive reglering av kvarstående skadestånd, återställningskost- nader etc. En stor del av dessa kostnader består av redan existerande förpliktelser, t.ex. reglering av kvarstående rökgasskador, och svarar så- lunda mot redan gjorda förluster och åtaganden. Tillskott av statsmedel erfordras för att täcka kostnaderna.
4. Realisation av bolagets tillgångar. Sammanlagt uppskattar utredningen, att 60—65 milj. kronor behöver tillskjutas från statens sida för att täcka utgifterna i samband med avveck- ling av bolaget. Detta belopp svarar mot kostnaderna enligt mom. 2 och 3, minskade med inkomster enligt mom. 4. Som framgår av det sagda utgör större delen av detta belopp täckning för redan gjorda åtaganden och vissa förluster. De nytillkommande utgifterna i samband med avvecklingen är jämförelsevis små. Nedläggningen av verksamheten medför att personalen vid skifferolje— bolaget friställes och måste omplaceras. Under nu rådande förhållanden på arbetsmarknaden torde en sådan omplacering vara möjlig. Utredningen för— utsätter att genom berörda myndigheter alla rimliga åtgärder vidtages för att underlätta en sådan. Med tanke på nationalhushållet är det också en di— rekt fördel att ge personalen tillfälle till sysselsättning i sådan verksamhet, som är ekonomiskt självbärande. Genom nedläggningen av oljeskifferhanteringen i Kvarntorp bortfaller viss inhemsk produktion av varor, vilka är av betydelse i ett avspärrnings— läge. Som framhållits ovan i kapitlet om skifferoljeindustrins beredskaps— värde, kan denna produktion med fördel ersättas genom lagring. Det är dock enligt utredningens åsikt angeläget, att alla de erfarenheter som gj orts under årens lopp rörande den svenska skifferoljeindustrin sammanföres och be— varas på sådant sätt, att de kan användas, om i framtiden det av någon or- sak åter skulle bli aktuellt att utnyttja oljeskifferförekomsterna i landet. Av samma orsak är det önskvärt att från något håll den allmänna tekniska utvecklingen följes med hänsyn till möjligheterna att förbättra metoderna för oljeutvinning ur skiffer och därigenom på sikt höja skiffertillgångarnas beredskapsvärde. Utredningen föreslår därför i anslutning till sitt huvudför- slag ovan, som är att Svenska Skifferoljeaktiebolagets verksamhet skall upp— höra snarast möjligt, att det uppdrages åt riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap
att framlägga förslag om de åtgärder, som måste vidtagas ur bered- skapssynpunkt för att kompensera bortfallet av produktionen i Kvarn- torp av flytande och gasformiga bränslen, svavel och ammoniak. Här— vid bör beaktas, att det också kan bli önskvärt att lagra sådan materiel, som skulle erfordras för att i ett avspärrningsläge snabbt sätta i gång en skifferoljeutvinning enligt t.ex. Ljungströmsmetoden;
att på lämpligt sätt allt material sammanställes och katalogiseras, som kan vara till gagn, om det skulle bli nödvändigt att i framtiden ånyo bygga upp en skifferoljeindustri. Lämpligen bör detta material, bestående av tekniska utredningar, rapporter och beskrivningar, rit— ningar, laboratorierapporter, litteratursammanställningar etc. förvaras hos riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap;
att särskilda medel anvisas att disponeras förslagsvis av statens tek- niska forskningsråd för understöd av sådant forsknings- och utveck- lingsarbete jämte sådana utredningar, som kan vara av betydelse för att fördjupa kunskaperna om utnyttjandet av de svenska oljeskiffertill- gångarna.
Bilaga 1
Utredning angående vissa ekonomiska förhållanden hos Svenska Skifferoljeaktiebolaget under tiden från bolagets bildande till den 30. 6. 1960
Sedan undertecknade på förslag av Oljeskifferutredningen av Statsrådet och Chefen för Kungl. Handelsdepartementet utsetts att verkställa utredning angå- ende vissa ekonomiska förhållanden rörande Svenska Skifferoljeaktiebolaget, får vi efter slutförd utredning avgiva följande rapport. Densamma har under ut— redningsarhetets gång successivt redovisats för Oljeskifferutredningen genom pre- liminära delrapporter.
I fråga om dispositionen av rapporten hänvisar vi till innehållsförteckningen.
I. Utredningsuppdraget och direktiven för detsamma
För utredningsuppdraget har Oljeskifferutredningen meddelat oss följande direktiv:
1) Utredning av de belopp, som staten hittills tillskjutit för bolagets verk- samhet, och de borgensåtaganden, som staten gjort för bolagets räkning. I förstnämnda avseende skall även beaktas räntor å tillskjutet kapital samt det ekonomiska stöd, som bolaget erhållit genom viss befrielse att erlägga ben- sinskatt.
Vad staten hittills sammanlagt tillskjutit för bolagets verksamhet skall an- givas dels för beredskapsperioden, dels för tiden därefter (efterkrigsperio- den). Med beredskapsperioden skulle därvid kunna avses räkenskapsåren 1941/42—1945/46 och bolaget skall i så fall anses ha startat som normalt affärsföretag fr. 0. In. räkenskapsåret 1946/47.1 Med hänsyn till bolagets spe- ciella utbyggnadsskede i början av efterkrigsperioden skall dock bolagets start som normalt affärsföretag räknas först fr. o. in. något senare räken— skapsår, exempelvis räkenskapsåret 1949/50, om detta efter närmare under— sökning skulle synas skäligt.
Ränta å tillskjutet kapital skall beträffande aktiekapitalet beräknas efter 5 %. För beredskapsperioden torde beräkningen dock böra ske på själv- kostnadsbasis, d. v. 5. efter den effektiva genomsnittsräntan för statens ny— upplåning de år, som här ifrågakommer. Hos bolaget nedsatt (bortskrivet) aktiekapital skall ej ränteberäknas efter nedsättningen.
I fråga om statens lån till bolaget skall beträffande efterkrigsperioden räntan beräknas efter de räntesatser, som —— såvitt kan bedömas _— skulle ha ifrågakommit, om bolaget som ett fristående företag upptagit de ifråga- varande lånen hos vanligt kreditinstitut.
2) Utredning av årsresultaten å verksamheten från bolagets bildande tills nu för klarläggande av bl. a., i vad mån verksamheten förmått bära för an- läggningarnas förnyelse nödvändiga avskrivningar. Skillnaden mellan så— lunda beräknat avskrivningsbehov och av bolaget verkställda avskrivningar skall därjämte angivas.
1 Bolagets räkenskapsår omfattar tiden 1 juli—30 juni. För korthetens skull betecknas i det följan- de ett räkenskapsår exempelvis sålunda: 1946/47. Om två eller flera räkenskapsår avses, anges detta på följande sätt:1946/48, 1946/49 0. s. v.
Räntan å bolagets statslån skall vid beräkningen av årsresultaten justeras på samma sätt, som vid beräkningen enligt punkt 1) ovan.
De beräknade verkliga årsresultaten fr. o. ni. det räkenskapsår, under vilket bolaget skall anses ha startat som affärsmässigt företag, skall jämföras med de nettovinster, som bolaget minst borde ha lämnat, normalt sett. De senare skall beräknas så, att nettovinsten efter skatt motsvarar 5 % å det egna kapitalet i dess helhet. Skillnaden mellan sålunda beräknade normala nettovinster Och de verkliga årsresultaten — i båda fallen före skatt — skall angivas.
3) Sammanställning av det material och de uppgifter, som därest bolagets verksamhet i dess helhet avvecklades, erfordras för upprättande av en lik- vidationsbalans.
4) Utredningsmaterialet enligt punkt 2) skall, i den omfattning som be— gäres, tillhandahållas civilingenjör L. E. Lingstrand, som har Oljeskifferut- redningens uppdrag att verkställa vissa utredningar angående bolagets fram- tida möjligheter. Vårt uppdrag innefattar sålunda utredningar i följande tre hänseenden:
1) Storleken av statens hittills gjorda sammanlagda kapitaltillskott för bolagets verksamhet, inklusive räntor, samt statens borgensåtaganden för bo- lagets räkning.
2) De verkliga årsresultaten å verksamheten från bolagets bildande tills nu, respektive storleken av de nettovinster, som bolaget minst borde ha läm- nat under sin tid som affärsmässigt företag.
3) Sammanställning av material och uppgifter för närmare klarläggande av bolagets ekonomiska ställning, i den händelse verksamheten i dess helhet avvecklades.
Det för utredningarna erforderliga grundmaterialet har hämtats ur bolagets årsredovisningar och räkenskaper, ur föreliggande riksdagstryck samt ur tidigare verkställda utredningar angående bolaget, dels offentliga, dels vissa inom bolaget utförda. Därjämte har vi från bolaget erhållit begärda kompletterande uppgifter jämte omfattande internt utrednings- och annat material.
Angående den tidrymd, som utredningarna skall omfatta, anger direktiven, aft desamma skall framföras till nuvarande tidpunkt. Vi har på grund härav låtit utredningarna omfatta tiden t. o. m. bolagets senaste räkenskapsår, som utlöpte den 30.6.1960.
II. Frågan om tidpunkten för bolagets start som normalt affärsföretag
Enligt direktiven för vår utredning skall vad staten hittills sammanlagt till- skjutit för bolagets verksamhet angivas dels för beredskapsperioden, dels för tiden därefter (efterkrigsperioden). Samma gränsdragning skall enligt direktiven iakttagas vid utredningen av de verkliga årsresultaten å bolagets verksamhet.
Med beredskapsperioden skulle enligt direktiven kunna förstås verksamhets- åren 1941/42—1945/46 och bolaget finge i så fall anses ha startat som normalt affärsföretag fr. o. rn. verksamhetsåret 1946/47. Med hänsyn till bolagets speciella” utbyggnadsskede i början av efterkrigsperioden, skall dock bolagets start som normalt affärsföretag räknas först fr. o. ni. något senare verksamhetsår, t. ex. 1949/50, om detta efter närmare undersökning skulle synas skäligt.
Ett ståndpunktstagande i frågan torde få ske under beaktande av ett flertal omständigheter. Som stöd för uppfattningen att bolagets beredskapsperiod bör anses vara avslutad med det i direktiven omnämnda räkenskapsåret 1945/46,
synes i första hand kunna framhållas, att de militära förvaltningarna under detta räkenskapsår upphörde au vara den huvudsakhga avnännaren av bolagets ohe- produkter. Fr. o. m. december 1945 måste bolaget sålunda avsätta sina oljepro- dukter även i allmänna marknaden och i konkurrens med utländska leverantörer. Ett upprätthållande av produktionen efter nämnda tidpunkt kunde icke längre — i motsats till förhållandet under krigsåren _ motiveras med hänvisning till försörjningsläget på oljemarknaden och den aktuella försvarsberedskapen.
I anslutning till det nu nämnda bör framhållas det ställningstagande till bo- lagets framtida verksamhet, som ägde rum från regeringens sida i februari 1945, sedan bolagsstyrelsen i skrivelse till vederbörande statsråd den 20.12.1944 an- hållit om direktiv angående den fortsatta driften vid företaget. Styrelsen fram- höll, att det för skötseln av företaget var nödvändigt veta, om driften skulle fort- sätta endast så länge läget på oljemarknaden krävde detta, eller om verksamheten borde planeras och ledas med förutsättningen, att den skulle fortsätta även efter kriget under en längre tid. Styrelsen framhöll samtidigt, att det i fråga om an- läggningarna i Kvarntorp syntes möjligt att genom rationaliseringar samt anlägg- ningar för tillvaratagande av biprodukter åstadkomma ett ekonomiskt resultat, som skulle tillåta amortering och förräntning av det nya kapital, som för nämnda ändamål investerades i företaget. Styrelsen ansåg därför, att det förelåg förut- sättningar för, att skifferoljeverket i Kvarntorp skulle kunna betraktas som ett normalt långtidsföretag. Driften vid Kinne-Klevaverket däremot borde avvecklas, så snart det inhemska försörjningsläget för flytande bränslen medgav detta. Sitt ställningstagande till frågan om fortsatt drift eller driftnedläggelse vid Kvarn- torpsverket motiverade styrelsen även med verkets betydelse som beredskaps- reserv.
Sedan vederbörande remissmyndigheter förklarat, att de ansåg, att bolaget framlagt vägande skäl för åsikten, att produktionen borde fortsättas vid Kvarn- torp, underrättades styrelsen i skrivelse den 14.2.1945 om, att regeringen biträdde uppfattningen, att skifferoljeverket i Kvarntorp borde betraktas som ett normalt långtidsföretag, och att bolaget i konsekvens härmed hade frihet vidtaga alla de dispositioner, som överensstämde med denna regeringens ståndpunkt. Driften vid Kinne-Kleva däremot borde upphöra, så snart försörjningsläget gjorde detta möjligt och sedan frågan underställts riksdagen.
Beträffande driften vid Kinne-Klevaverket erhöll bolaget i juni 1946 riksdagens bemyndigande att definitivt nedlägga densamma, sedan bolaget i skrivelse den 10.1.1946 meddelat, att ett normalt försörjningsläge hade inträtt och att en fortsatt oljetillverkning i Kinne-Kleva skulle medföra betydande årliga förluster.
De nu angivna omständigheterna, d. v. s. återinträdet av en normal oljemark- nad i shnet av år 1945, den härav och av försvarsberedskapens upjniörande för- anledda avvecklingen av bolagets leveranser till försvaret samt det förhållandet, att bolagsstyrelsen redan i början av år 1945 bemyndigades planera och handha driften vid Kvarntorpsverket som för ett' normalt långtidsföretag, torde utgöra starka skäl för uppfattningen, att bolagets beredskapsperiod upphörde med ut- gången av räkenskapsåret 1945/46.
Denna uppfattning skulle således innebära, att bolagets verksamhet fr. o. m. räkenskapsåret 1946/47 drivns under sådana yure förutsäuningar och eHer så- dana principiella riktlinjer, att densamma ekonomiskt sett huvudsakligen, d. v. 5. under tillbörligt beaktande av beredskapssynpunkten, bör bedömas efter samma affärsmässiga principer, som gäller för privatägda företag, under det att det eko- nomiska resultatet för tiden dessförinnan får betraktas helt mot bakgrunden av de försvars- och försörjningspolitiska synpunkter, som på sin tid förestavade anläggningarnas tillkomst.
Som ytterligare stöd för nyssnämnda uppfattning torde kunna anföras, att en genomgripande rekonstruktion av bolaget ägde rum år 1946. Dess syfte kan sägas ha varit att bereda bolaget ett normalt finansiellt utgångsläge vid fortsatt drift som fredstidsindustri. Rekonstruktionen innefattade nedskrivning av an- läggningsvärdena med 16,3 milj. kronor, nedsättning av aktiekapitalet från 29,2 till 4 milj. kronor och nyteckning av aktier med 16 milj. kronor. Vad beträffar anläggningsvärdena bör i detta sammanhang omnämnas, att dessa även tidigare, under räkenskapsåret 1944/45, varit föremål för en betydande engångsnedskriv- ning. Densamma verkställdes med 25,3 milj. kronor, sedan riksdagen efterskänkt ett under år 1943 beviljat lån för utökning av bolagets produktionskapacitet.
Utgångspunkten för 1946 års rekonstruktion var, att bolagsstyrelsen i skrivelse den 18.2.1946 till chefen för handelsdepartementet anmält, att driften med då- varande marknadspriser på olja, ej ens sedan vissa rationaliseringar och av bolaget föreslagna betydande nyanläggningar genomförts, kunde beräknas bära avskrivningar för de befintliga anläggningarna till mer än en mindre del. De borde därför enligt bolagets mening ur räntabilitetssynpunkt nedskrivas. Bolaget framhöll i anslutning härtill, att kostnaderna för större delen av anläggningarna blivit onormalt stora. Uppförandet hade måst ske i forcerad takt och under en tid av exceptionellt höga priser. Anläggningarnas säregna karaktär hade där- jämte förorsakat betydande utgifter för experiment. Redan på grund härav var det enligt bolaget uppenbart, att det icke var möjligt att i framtiden förränta och amortera det i anläggningarna nedlagda kapitalet, varför en betydande del av detta borde bortskrivas som en kristidsutgift.
Genom den nedskrivning, som kom till stånd och vilken liksom rekonstruk- tionen i övrigt ägde rum i enlighet med av bolaget i nyssnämnda skrivelse fram- lagt förslag, nedbragtes anläggningsvärdena och därmed även avskrivningsbehovet till en storlek, som den framtida driften enligt bolagets kalkyler då förutsattes kunna bära. Härigenom samt genom det ytterligare aktiekapital, som tillsköts för vissa nyinvesteringar, vilka väntades avsevärt förbättra driftsresultaten på längre sikt, bereddes bolaget ett normalt utgångsläge beträffande den framtida amor- teringen och förräntningen av dåvarande anläggningar. Vid redogörelsen för sin granskning av bolagets förslag uttalade departementschefen, att denna skett med utgångspunkt från, att statliga företag bör drivas efter samma affärsmässiga prin- ciper som enskilda företag. Även de nu anförda omständigheterna synes tala för, att bolagets verksamhet som normalt affärsföretag bör anses ha börjat under räkenskapsåret 1946/47.
Mot ståndpunkten att bolagets verksamhet som normalt affärsföretag får anses ha börjat under räkenskapsåret 1946/47, synes dock vissa tänkbara invändningar kunna göras. Dessa skulle avse det förhållandet, att bolaget under efterkrigsåren hade att övervinna betydande hinder av olika slag, vilka måste ha varit ägnade att fördröja bolagets övergång till ett normalt långtidsföretag. Ifrågavarande hinder synes i huvudsak ha utgjorts av dels den omständigheten att bolagsled- ningen som utgångsläge hade en kristidsanläggning, som uppbyggts i etapper allt efter statsmakternas ökade krav på produktionens storlek, och vilken därför måste förutsättas ha varit oändamålsenlig vid krigets slut ur flera, såväl tekniska som driftsekonomiska synpunkter, dels den utbyggnadsverksamhet, som pågick under ett flertal år efter krigets slut och vilken får antagas ha påverkat drift- resultaten i ogynnsam riktning, så länge de nya anläggningarna icke färdigställts samt dels slutligen de förhållanden, som sammanhängde med det allmänna kon— junkturläget under efterkrigsåren — såsom materialbrist, svårigheter att anskaffa arbetskraft, prisstegring m. m. — vilka bidrog till att försena färdigställandet av beslutade utbyggnader av anläggningarna.
Vad beträffar den förstnämnda omständigheten, måste denna antagas ha ut- gjort ett väsentligt hinder vid företagets omläggning från beredskapsindustri till ett normalt fredstidsföretag. Det måste sålunda ha inneburit stora svårigheter att till en modern och effektiv produktionsenhet omvandla en successivt och under forcerade förhållanden uppförd anläggning, som dessutom hade — och nödvän- digtvis måste ha — ren försökskaraktär i fråga om tillverkningsmetoderna. Detta hinder torde i själva verket ha varit så avsevärt, att det i och för sig kan moti- vera, att bolagets start som normalt affärsföretag räknas från en senare tidpunkt. Bolaget borde därför möjligen tillgodoräknas en längre övergångstid för att bli bedömt med utgångspunkt från samma förhållanden, som gäller enskilda företag.
Vid bedömningen av denna fråga får emellertid observeras, att de förut om— nämnda, år 1946 och tidigare verkställda nedskrivningarna av anläggningsvär- dena var mycket djupgående. För belysande härav torde i första hand få återges de allmänna riktlinjer, som föreslogs av bolaget i förutnämnda skrivelse den 18.2.1946 och vilka senare lades till grund för rekonstruktionsnedskrivningen.
»Den merkostnad, som uppstått på grund av prisstegringen, samt den starka forceringen av byggnadsarbetena, och som redan i bolagets bokföring redovisats separat, bör i första hand bortskrivas. Därjämte bör anskaffnings- kostnaderna för sådana delar av anläggningen, som hava karaktär av expe— riment och som nu kunna betraktas som definitivt oräntabla, helt bortföras. Därefter kvarstående värden kunna i princip anses såsom normala anlägg- ningskostnader, och desamma böra därför kvarstå i balansräkningen såsom anskaffningsvärden. Då dessa anläggningar undergått värdeminskning på grund av förslitning under den tid de varit i bruk, måste nämnda anskaffningskost- nad emellertid reduceras med normala värdeminskningsavdrag för tiden fram till den 30 juni 1946. Emellertid framgår av det föregående, att de nuva- rande anläggningarna kunna amorteras och förräntas först efter en femårs- period. Det synes styrelsen därför vara lämpligt, att man redan i balansräk- ningen per 30 juni 1946 anteciperar värdeminskningen på de nuvarande anläggningarna under den efterföljande femårsperioden och att förutnämnda normala anskaffningskostnader sålunda reduceras även med de förslitnings- avdrag, som belöpa på nämnda femårsperiod.»
Det framgår av ovanstående, att 1946 års rekonstruktionsnedskrivning avväg- des så, att den tillsammans med tidigare verkställda av- och nedskrivningar ned- bragte anläggningarnas bokförda värde till ett belopp, som ansågs motsvara nor- mala anläggningskostnader, varefter detta värde minskades dels med sedvanliga årsavskrivningar för tiden t. o. m. den 30.6.1946, dels även med de årsavskriv- ningar, som enligt bolaget borde göras för de närmaste 5 räkenskapsåren 1946/47 —1950/51. Denna senare anteciperade avskrivning motiverades med, att driften vid Kvarntorpsverket icke kunde förväntas fullt täcka erforderliga avskrivningar å de dåvarande anläggningarna de 5 år, varunder ett av bolaget föreslaget utbygg- nadsprogram genomfördes.
Storleken av de under tiden t. o. m. den 30.6.1946 totalt verkställda avskriv- ningarna å anläggningarna framgå—r av nedanstående tabell. Densamma har av oss upprättats på basis av i bolagets årsredovisning för räkenskapsåret 1945/46 med- delade uppgifter.
Å Kvarntorpsverket —— om vilket nu närmast är fråga, enär driften vid Kinn-e- Kleva nedlades under år 1946 _— avskrevs, som tabellen utvisar, för bolagets verk- samhet under tiden t. 0. m. den 30.6.1946 sammanlagt 59,8 milj. kronor. Härav utgjordes 55,1 milj. kronor av merkostnader, betingade av prisstegring, forcering och experiment, samt 4,7 milj. kronor av normala årsavskrivningar. Vad beträffar
Tabell 1. Anläggningskostnader och avskrivningar [. o. m. den 30. 6. 1946 (milj. kronor)
Kvarntorp Kinne-Kleva Totalt Verkliga anläggningskostnader (exkl. mark) 80,8 4,2 85,0 Bortskrivna merkostnader p. g. a. prissteg- ring, forcering och experiment ......... 55,1 4,1 59,2 Normala anläggningskostnader ............ 25,7 0,1 25,8 Normala avskrivningar t. o. m. 30. 6. 1946 4,7 — 4,7 Normalt restvärde den 30. 6. 1946 ......... 21,0 0,1 21,1 Anteciperade avskrivningar ............. 9,8 — 9,8 Bokfört värde den 30. 6. 1946 ............. 11,2 0,1 11,3
de nyssnämnda merkostnaderna motsvarade beloppet för dessa i det närmaste 70 % av anläggningskostnaderna för verket, vilka, som tabellen utvisar, hade upp- gått till cirka 81 milj. kronor. Nedskrivningarna gjordes sålunda så djupgående, att det i räkenskaperna som normal anläggningskostnad och framtida avskriv- ningsunderlag upptagna värdet å 25,7 milj. kronor kom att motsvara endast om- kring 30 % av de faktiska anläggningskostnaderna.
Mot bakgrunden av det nu nämnda synes bolaget ha blivit kompenserat för de driftsekonomiska olägenheter hos Kvarntorpsverket, som sammanhängde med be- redskapsårens speciella förhållanden. Häremot skulle möjligen kunna invändas, att de ifrågavarande nedskrivningarna kan ha kompenserat bolaget endast i fråga om de framtida kapitalkostna-derna, d. v. s. avskrivningar och förräntning, men däremot icke beträffande de löpande driftskostnaderna. Även de senare, särskilt arbetslöner samt reparationer och underhåll, måste antagas ha blivit onormalt höga under de första efterkrigsåren till följd av anläggningarnas kristidskaraktär. Som framgått av det tidigare, innefattade emellertid nedskrivningarna även ett belopp, avseende krigsårens prisstegring utöver förkrigsnivån. Då någon åter- gång till förkrigstidens prisnivå sedermera icke ägde rum, synes bolaget härige- nom ha erhållit en extra kompensation, vilken torde uppväga det nyss antydda förhållandet angående de löpande driftskostnaderna. Storleken av ifrågavarande nedskrivning av anläggningskostnaderna till förkrigspriser synes icke kunna exakt angivas. Densamma förefaller dock, av tillgängligt material att döma, icke ha understigit 20 milj. kronor.
Med hänsyn till vad sålunda anförts torde det få anses, att bolaget för den framtida verksamheten som affärsföretag erhöll fullständig kompensation för de olägenheter hos anläggningarna, som hade sin grund i de extraordinära förhål- landena under beredskapstiden. Vad däremot angår den nackdel beträffande an- läggningarna, som bestod däri att skifferoljetekniken icke kommit fram till kon- kurrenskraftiga produktionskostnader, torde denna vara ett förhållande, som saknar relevans i detta sammanhang, eftersom denna utredning, som framgår av direktiven, är avsedd att belysa, huruvida bolaget som oljeproducerande affärs- företag haft möjlighet att amortera och förränta investerat kapital.
Vad beträffar de tidigare berörda anteciperade avskrivningarna å 9,8 milj. kronor för 5 år framåt i tiden, har vi i överensstämmelse med bolagets tidigare angivna uppfattning betraktat dem som anteciperade, d. v. 5. de bör betraktas som en till nämnda femårsperiod hänförlig avskrivningskostnad och de utgör i konsekvens härmed ingen kostnad för beredskapsårens verksamhet, även om de av lämplighetsskäl verkställdes redan per 30.6.1946.
Vad åter beträffar den försämring av driftsresultaten, som kan ha förorsakats av bolagets omfattande och långvariga utbyggnadsverksamhet under åren efter
kriget och av omställningsprocessen i övrigt till ett företag med väsentligt utvid- gad produktion m. m., torde denna på samma sätt som för enskilda företag böra betraktas som en förutsebar initialförlust, vilken normalt utgör en investerings- kostnad och kalkylmässigt även måste behandlas som sådan. Utbyggnadsskedet efter kriget synes därför inte motivera något framflyttande av tidpunkten för bolagets start som affärsmässigt företag.
Vad slutligen angår de övriga förutnämnda svårigheterna för verksamheten under de första efterkrigsåren _ materialbrist, brist på arbetskraft, prisstegring m. m. —— torde få framhållas, att även enskilda företag under dessa år hade att övervinna samma slags hinder för sin verksamhet, utan att därför något avkall torde ha förekommit i fråga om kravet på tillfredsställande räntabilitet på längre sikt. Ej heller de nu berörda förhållandena synes sålunda motivera, att det räk- nas med en särskild övergångstid för verksamheten.
Den allmänna prisstegringen efter år 1946 torde dock få anses som en särskild omständighet i sammanhanget. Denna medförde, att av statsmakterna beviljade anslag för-utvidgning av anläggningarna blev otillräckliga, och utbyggnadsarbe— tena kom därför och av andra anledningar att tidvis fördröjas till följd av brist på medel. Det förefaller sannolikt, att bolaget i detta hänseende hade att arbeta under ogynnsammare förutsättningar, än vad som i allmänhet kan ha varit fallet för enskilda företag vid denna tid. Denna omständighet synes vara av väsentlig betydelse, men torde dock icke kullkasta de tidigare anförda skälen för att bo- lagets start som affärsföretag bör anses ha ägt rum under räkenskapsåret 1946/47.
Vi har sålunda kommit till, att ett flertal skäl talar för att bolagets verksamhet som normalt affärsföretag bör anses ha börjat under räkenskapsåret 1946/47. Bolagets beredskapsperiod omfattar i enlighet härmed räkenskapsåren 1941/42— 1945/46, medan efterkrigsperioden avser efterföljande tid, d. v. s. räkenskaps- åren 1946/47—1959/60. För beredskapsperioden får bolagets ekonomiska förhål- landen ses och bedömas mot bakgrund av verksamhetens och anläggningarnas karaktär av en s. k. heredskapsinvestering. Den ekonomiska bedömningen för efterkrigsperioden bör däremot, som förut nämnts, väsentligen ske från de före— tagsekonomiska synpunkter, som tillämpas vid bedömning av enskilda företags verksamhet.
III. Statens kapitaltillskott och borgensåtaganden
De medel, som staten tillskjutit för bolagets verksamhet, har i första hand utgjorts av aktiekapital och lån. Utöver dessa medel, som avsett att täcka beräknat kapital- behov för bolagets verksamhet och vilka tillskjutits under de för affärsföretag sedvanliga finansieringsformerna, har staten tillfört bolaget betydande belopp för täckande av vissa kostnader och driftsförluster, som bolaget icke självt kunnat bära. Ifrågavarande medel utgörs dels av ett flertal fram till och med år 1952 lämnade anslag, dels av ett sedan den 1.7.1954 och alltjämt utgående stöd genom att bolaget till väsentlig del befriats från skyldigheten att erlägga skatt för till- verkad bensin jämlikt 1929 års förordning om särskild skatt å bensin och motor- sprit. Vad beträffar anslagen, har dessa avsett vissa bestämda, för varje särskilt fall angivna kostnader eller driftsförluster, under det att bensinskatteeftergiften inneburit en löpande subvention, som lämnats, enär densamma varit nödvändig för verksamhetens upprätthållande.
Till statens sammanlagda kapitaltillskott hittills skall enligt utredningsdirek- tiven även räknas räntor å tillskjutet kapital i den ordning, som direktiven när- mare anger.
De skilda slagen av kapitaltillskott samt statens borgensåtaganden för bolaget
kommer här nedan att behandlas var för sig. Härvid har vi ansett det nödvän- digt att i korthet redogöra för de närmare omständigheter, som förelegat i varje särskilt fall.
]. Aktiekapital
Vid bolagets bildande i januari 1941 tillsköt staten 15 milj. kronor som aktie- kapital. Beloppet motsvarade beräknade anläggningskostnader å 12 milj. kronor och som erforderligt ansett förlagskapital ä 3 milj. kronor för ett föreslaget skif- feroljeverk i Närke med en produktionskapacitet, som vid den första utbyggnaden ansågs böra begränsas till cirka 13 000 m3 råolja per år. Verkets tillkomst motive- rades med dess betydelse för säkerställandet av landets bränsleförsörjning under då pågående krig.
År 1941 ökades aktiekapitalet med 11 milj. kronor till 26 milj. kronor genom ytterligare aktieteckning från statens sida. Ökningen var närmast föranledd av en hemställan från statens bränslekommission, att skifferoljeverket i Kvarntorp med hänsyn till försörjningsläget för flytande bränslen snarast skulle utbyggas för en produktion av 28 000 m3 olja per år. Beloppet 11 milj. kronor motsvarade enligt verkställd beräkning kostnaden för en dylik utvidgning av anläggningen, inklusive en mindre ökning av driftskapitalet.
De första anläggningarna för oljeframställning vid Kvarntorp färdigställdes i april 1942, varefter driften igångsattes.
År 1943 överfördes till bolaget det under marinförvaltningen sorterande skiffer- oljeverket vid Kinne-Kleva. Dettas årskapacitet vid denna tid var ungefär 7000 ton olja (motsvarande cirka 7 300 ma). Verkets tillgångar, som omfattade fastig- heter, maskiner och vissa rörelsemedel, avräknades härvid till statens bokförda värde, 3,2 milj. kronor. Bolagets likvid skedde så, att aktiekapitalet ökades med nämnda belopp och häremot svarande aktier överlämnades till staten. Samord- ningen av de båda verkens drift åsyftade att öka förutsättningarna för ett till- fredsställande resultat av den utvidgning av de båda företagen, som planerades vid denna tid.
Efter de ovannämnda ökningarna åren 1941 och 1943 utgjorde aktiekapitalet 29,2 milj. kronor. Någon ytterligare ökning under beredskapsperioden ägde icke rum. I skrivelse den 18.2.1946 till chefen för handelsdepartementet — tidigare be- rörd i annat sammanhang — framlade bolagets styrelse dels resultatet av vissa undersökningar rörande möjligheterna att genom rationaliseringar och ökad bi- produktutvinning göra den fortsatta driften vid Kvarntorpsanläggningen ränta- bel, dels även förslag till en finansiell rekonstruktion av bolaget genom nedskriv- ning av anläggningsvärdena, nedsättning av aktiekapitalet och nyteckning av aktier.
Den föreslagna ökningen av aktiekapitalet avsåg finansieringen av vissa om- fattande nya anläggningar, vilka enligt styrelsen framstod som nödvändiga för att göra företaget ekonomiskt bärkraftigt. Dessa, som i huvudsak omfattade en anläggning för upptagandet av produktion av gasol, ombyggnad av 3 pyrolysug- nar och uppförande av en tredje kalkugn, förväntades medföra bl. a. en produk- tionsökning å cirka 50 % för olja och svavel. De nya anläggningarna ansågs komma att tagas i fullt bruk fr. o. m. verksamhetsåret 1951/52. Bolaget beräkna- des härefter lämna ett årligt överskott av 2,7 milj. kronor efter avdrag av av— skrivningar å icke endast anskaffningsvärdet för de nya anläggningarna utan även å det normala anskaffningsvärdet för de gamla anläggningarna samt där- jämte ränta å nyanläggningskapitalet.
Riksdagen anvisade senare samma år 16 milj. kronor till nyteckning av aktier. Av detta belopp avsåg 10,7 milj. kronor kapital för ovannämnda nyanläggningar och ombyggnader, under det att återstoden avsåg medel för ersättningsanskaff- ningar till de dåvarande anläggningarna m. m. Det förutsattes, att en del av det för investeringarna ifråga nödvändiga kapitalet senare skulle kunna anskaffas genOm tillfällig upplåning hos bank.
Vid rekonstruktionen nedsattes aktiekapitalet från 29,2 milj. kronor till 4 milj. kronor och det utgjorde således efter nyteckningen 20 milj. kronor. Av nedsätt- ningen, 25,2 milj. kronor, disponerades 16,3 milj. kronor, som förut omtalats, till nedskrivning av anläggningsvärdena, under det att 8,9 milj. kronor överfördes till reservfonden. Det förutsågs vid rekonstruktionen, att cirka 3,4 milj. kronor av sistnämnda belopp skulle åtgå för utjämning av underskott under räkenskaps- åren 1946/47—1948/49. Den därefter kvarstående reservfonden skulle komma att motsvara drygt 20 % av aktiekapitalet.
Den senaste ökningen av bolagets aktiekapital beslöts år 1947 och utgjorde 3 milj. kronor. Bakgrunden till denna var en av styrelsen i början av år 1947 fram- lagd plan för distribution i egen regi av gasol samt utredning om uppförande av en kemisk-teknisk industri, som skulle använda vissa i gasol ingående kolväten som utgångsmaterial. Den är 1946 beslutade gasolanläggningen beräknades vid denna tid komma i drift i mitten av år 1948. Kapitalbehovet för distributionsma- terielen — gasolflaskor, tankvagnar, fyllningsstationer och annan utrustning _ beräknade bolaget till omkring 4 milj. kronor. Vad beträffar den föreslagna kemisk-tekniska industrin, uppskattades kapitalbehovet för dennas två första ut- byggnadsetapper till i runt tal 4 milj. kronor. Beträffande finansieringen av dessa projekt, för vilka det omedelbara kapitalbehovet således var sammanlagt 8 milj. kronor, förklarade styrelsen, att den ansåg det riktigast, att kapitalanskaff- ningen fick ske genom upplåning och att en ökning av aktiekapitalet borde över- vägas, först då storleken av den nödvändiga ökningen kunde överblickas. Sty- relsen anhöll därför att få upplåna 8 milj. kronor och att, om så var nödvändigt, få ställa inteckningar i bolagets egendom som säkerhet.
Departementschefen biträdde i princip styrelsens förslag angående gasoldistri- butionen och den kemisk-tekniska industrin, men ansåg beträffande kapitalbe- hovet, att detta i första hand borde tillgodoses genom ökat aktiekapital. Efter av- vägning av de olika omständigheter, som inverkade på frågan om detta belopps lämpliga storlek, föreslog departementschefen en höjning av aktiekapitalet med 3 milj. kronor. Angående återstoden av kapitalanskaffningen uttalade han, att bolaget, om så erfordrades för genomförandet av projekten i fråga, borde äga rätt att upptaga lån mot säkerhet av inteckningar i överensstämmelse med den handlingsfrihet, som ledningen för statliga företag enligt hans mening redan ti- digare torde haft, förutsatt att upplåningen var förenlig med sunda finansierings- principer.
Det belopp, som staten i enlighet med det föregående sammanlagt tillskjutit i form av aktiekapital, utgör 48,2 milj. kronor enligt tabell 2. Årtalen i tabellen av- ser riksdagsbesluten, vilket i något fall icke överensstämmer med utbetalnings- åren.
Samtliga aktieteckningar har avsett tillskott av kontanta medel, med undan- tag av kapitalökningen å 3,2 milj. kronor år 1943, vilken, som tidigare nämnts, motsvarade ett upptaget överlåtelsevärde för Kinne-Klevaverkets nämnda år övertagna tillgångar.
Det sammanlagda beloppet å 48,2 milj. kronor fördelar sig, som av tabell 2
Tabell 2. Av staten tillskjutet aktiekapital (milj. kronor)
Beredskapsperioden:
1940 .............................. 15,0 1941 .............................. 1 1,0 1943 .............................. 3,2 29,2 Efterkrigsperioden:
1946 .............................. 16,0 1947 .............................. 3,0 19,0
48,2
framgår, med 29,2 milj. kronor på beredskapsperioden och med 19,0 milj. kronor på efterkrigsperioden.
Av det totalt tillskjutna aktiekapitalet å 48,2 milj. kronor har, som förut omta- lats, 25,2 milj. bortskrivits hos bolaget vid rekonstruktionen år 1946. Aktiekapita- let utgör således 23 milj. kronor efter den senaste ökningen år 1947.
2. Statslån
De medel, som staten tillskjutit som lån till bolaget, uppgår till sammanlagt 47,1 milj. kronor, d. v. s. i det närmaste lika mycket som staten tillfört bolaget som aktiekapital. Lånen tillkom på följande sätt.
Statens bränslekommission hemställde i skrivelse till Kungl. Maj:t den 28.4.1942 om en omedelbar ytterligare utbyggnad av landets skifferoljeindustri till en årlig totalproduktion av 81 000 ton råolja. Kvarntorps- och Kinne-Klevaverkens sam- manlagda årsproduktion uppgick vid denna tid till 37 000 ton, varav cirka 30 000 ton hänförde sig till Kvarntorpsverket. Uppnåendet av en total årsproduktion av 81000 ton råolja innebar således, att skifferoljeindustrin skulle sättas i stånd att producera ytterligare omkring 44 000 ton per år.
Riksdagen beslöt därefter är 1943 i enlighet med framlagd proposition en ut- byggnadsplan av i huvudsak följande innebörd. Av den åsyftade produktionsök- ningen å 44 000 ton om året skulle 40 000 ton åstadkommas genom utbyggnad av Kvarntorpsanläggningen — vars årskapacitet således skulle föras upp till 70 000 ton olja — medan återstående 4 000 ton skulle falla på det under marinförvalt- ningen hörande Kinne-Klevaverket. Kvarntorpsverkets produktionsökning skulle till 22 000 ton åstadkommas genom användning av den s. k. Ljungströmsmetoden, vilken ställde sig fördelaktig beträffande anläggningskostnaderna, under det att 18000 ton skulle utvinnas genom utökning av pyrolysanläggningarna. Kvarn- torpsverkets utbyggnad i dess helhet skulle enligt de slutliga kostnadskalkylerna belöpa sig till 24,7 milj. kronor, varav 3,1 milj. kronor för Ljungströmsanlägg- ningen, 10,8 milj. kronor för pyrolysanläggningarna och 10,8 milj. kronor för svavelverk, utvidgning av ångcentral jämte andra för hela utbyggnaden gemen- samma engångsutgifter. Kinne-Klevaverkets utvidgning beräknades kosta 0,9 milj. kronor.
Det totala kapitalbehovet för den åsyftade produktionsökningen av 44 000 ton olja beräknades sålunda till 25,6 milj. kronor. Beloppet ställdes till bolagets för- fogande som lån, löpande med 3 % ränta och betalbart vid anfordran. Någon amorteringsplan ansågs med hänsyn till det ovissa läget på oljemarknaden icke böra fastställas. Säkerhet för lånet ansågs ej nödvändig, eftersom låntagaren var ett statligt bolag.
Riksdagen beslöt påföljande år, 1944, att efterskänka det nyssnämnda lånet å 25,6 milj. kronor och att det skulle avskrivas i statens räkenskaper. Riksdagen
godkände samtidigt, att statens aktieinnehav i bolaget å nominellt 29,2 milj. kronor nedskrevs till 100 kronor i statsräkenskaperna. I bolagets balansräkning den 30.6.1945 vidtogs mot den efterskänkta låneskulden svarande avskrivningar å anläggningarna vid Kvarntorp och Kinne-Kleva med 25,3 milj. kronor samt utjämning av förlust å 0,3 milj. kronor, som balanserats från bolagets första verk- samhetsår.
Efterskänkandet av 1943 års lån tillkom i direkt samband med att riksdagen godkände vissa principer för prissättningen av bolagets produkter. Dessa inne- bar i korthet, att oljepriset, så länge försvaret var bolagets huvudavnämare, skulle fastställas så, att det täckte samtliga direkta produktionskostnader, men däremot icke avskrivningar och räntor å anläggningskapitalet. Denna prissättningsprincip kom att gälla för bolaget till dess att en fri oljemarknad åter inträdde i slutet av år 1945.
Efterskänkandet av lånet å 25,6 milj. kronor hade även samband med den omständigheten, att de anläggningar i Kvarntorp, som uppfördes med de genom aktieteckningarna under år 1941 tillskjutna medlen, på grund av prisstegring, ofrånkomlig forcering m. m. kostat cirka 35 milj. kronor mot beräknade 22 milj. kronor. Den i 1945 års bokslut verkställda nedskrivningen av anläggningsvärdena med 25,3 milj. kronor avsåg således de först uppförda anläggningarna och icke de utvidgningar för en kapacitetsökning till 81 000 ton olja per är, vilka skulle finansieras med det år 1943 lämnade lånet. De sistnämnda utvidgningarna var ännu ej färdigställda, när lånet efterskänktes.
Något annat lån till bolaget än det ovan nämnda förekom icke under bered— skapsperioden.
År 1949 erhöll bolaget ett lån ä 6 milj. kronor. Bakgrunden till detta var. att bolagets verksamhet icke utvecklats efter de beräkningar, som låg till grund för 1946 års riksdagsbeslut. Driftsunderskottet för räkenskapsåret 1946/47, som bo- laget beräknat till 2,3 milj. kronor, blev i verkligheten 0,7 milj. kronor. Förhål- landet sammanhängde med en oförutsedd kraftig ökning av driftskostnaderna, bl. a. höjning av arbetslönerna, samt förseningar vid färdigställandet av de an— läggningar, som då var under uppförande. Det nu nämnda jämte oförutsedda kostnadsstegringar för vissa pågående nyanläggningar medförde, att bolaget rå- kade i likviditetssvårigheter. Styrelsen anmälde med anledning härav i skrivelse den 20.12.1947, att bolaget var i omedelbart behov av kapitaltillskott. Chefen för handelsdepartementet beslöt då att förutsättningslöst ompröva bolagets ställning och tillkallade under år 1948 särskilda utredningsmän härför. I avvaktan på re- sultatet av denna utredning fick den fortsatta utbyggnaden enligt 1946 års riks- dagsbeslut tills vidare anstå. För den löpande driften måste dock behövliga medel tillskjutas, och 1948 års riksdag anvisade för detta ändamål såsom anslag ett belopp 'av 15 milj. kronor. Detta anslag beröres närmare i avdelning III:3 tillsammans med bolagets Övriga statsanslag.
Den nu omnämnda utredningen, Kvarntorpsutredningen 1948, avgav är 1949 utlåtande angående bolagets framtida verksamhet. Driften gick vid denna tid med en icke obetydlig förlust. Efter utbyggnad av anläggningarna enligt en av utredningen framlagd plan skulle produktionen emellertid väsentligt ökas och ett årligt överskott före avskrivningar och vissa räntor kunna påräknas. Ehuru detta överskott icke väntades bli tillräckligt för nödvändiga ersättningsanskaff- ningar till anläggningarna, föreslog utredningen, att driften skulle fortsätta och att anläggningarna skulle utbyggas enligt den framlagda planen. Det totala medelsbehovet härför beräknades till 21,4 milj. kronor. Förslaget motiverades med verksamhetens betydelse ur beredskapssynpunkt och det förhållandet, att kostnaderna för staten vid utökad och fortsatt drift beräknades bli lägre, jäm-
fört med de andra dispositioner av anläggningarna, som var tänkbara. Departe- mentschefen framhöll därjämte den betydelsefulla forskningsverksamhet, som bolaget bedrev. Propositionen i ärendet bifölls av riksdagen, som år 1949 bevil- jade ett lån ä 6 milj. kronor, varav 4 milj. kronor avsåg bolagets gasolanläggning. Lånet skulle löpa med 3 % ränta och vara betalbart vid anfordran. Särskild låne- säkerhet ansågs ej motiverad.
För fortsatt utbyggnad enligt den av Kvarntorpsutredningen framlagda planen beviljade 1950 års riksdag ett lån å 9,5 milj. kronor. Härav avsåg 4,5 milj. kronor ombyggnad av vissa pyrolysugnar, 3,1 milj. kronor anskaffning av nytt svavelverk och 1,9 milj. kronor annan anläggningsutrustning. Låneräntan fastställdes till 3 %.
Till täckande av fördyrade kostnader för av 1950 och 1951 års riksdagar be- slutade nyanläggningar och ombyggnader erhöll bolaget år 1952 ett belopp av 5 milj. kronor, varav 1 milj. kronor anvisades som anslag och 4 milj. kronor som lån. Fördyringarna berodde i huvudsak på den allmänna prisstegring, som ägt rum sedan kostnadskalkylerna uppgjordes. Bolaget fick samtidigt 2 milj. kronor som lån för anskaffning av en ny jordavrymningsmaskin för skifferbrytningen. Sammanlagt erhöll bolaget sålunda år 1952 lån å 6 milj. kronor. Låneräntan sattes till 3,5 %.
De medel, som staten i enlighet med ovanstående redogörelse tillfört bolaget i form av lån, uppgår enligt tabell 3 till sammanlagt 47,1 milj. kronor.1
Tabell 3. Av staten lämnade lån (milj. kronor)
Beredskapsperioden:
1943 ............................... 25,6 Efterkrigsperioden:
1949 ............................... 6,0 1950 ............................... 9,5 1952 ............................... 6,0 21,5
' 1 Årtalen i tabellen avser riksdagsbesluten 47,1
1943 års lån å 25,6 milj. kronor efterskänktes och avskrevs år 1944, som tidigare omtalats. För de återstående tre statslånen å sammanlagt 21,5 milj. kronor har in- till den 30.6.1960 någon amortering icke ägt rum.
3. Anslag
De medel, som staten tillskjutit i form av anslag — sålunda medel för vilka någon återbetalningsskyldighet icke förelegat för bolaget _— uppgår till samman- lagt 25,5 milj. kronor.
Såsom tidigare omtalats, har anslagen avsett täckande av vissa, för varje sär— skilt fall angivna kostnader eller driftsförluster, som bolaget icke självt kunnat eller ansetts böra bära. Efter år 1952 har inga anslag från statens sida förekom- mit, vilket torde sammanhänga med den förutnämnda, till bolaget sedan den 1.7.1954 utgående subventionen genom viss befrielse från skyldigheten att er- lägga bensinskatt.
Anslagen har utgått med följande belopp: 1,2 milj. kronor år 1941, cirka 1,4 milj. kronor år 1947, 15 milj. kronor år 1948, cirka 3,7 milj. kronor år 1949, 3,2 milj. kronor år 1950 och 1 milj. kronor år 1952. De tre sistnämnda anslagen till- kom i samband med de statslån, som bolaget erhöll ifrågavarande år.
Det år 1941 lämnade anslaget å 1,2 milj. kronor avsåg kostnaderna för en för- söksverksamhet i större skala för skifferoljeframställning enligt den s. k. Ljung- strömsmetoden, vilken sedermera, efter 1943 års förutnämnda riksdagsbeslut om utökning av produktionen, kom att användas i en betydande omfattning.
År 1947 erhöll bolaget ett anslag å 1,4 milj. kronor för täckande av vid Kinne- Klevaverket uppkomna driftsförluster och avvecklingskostnader, i huvudsak hän- förliga till verksamheten under år 1946. Riksdagens bemyndigande att nedlägga driften vid Kinne—Kleva lämnades, som förut omtalats, i juni 1946.
År 1948 tillfördes bolaget ett anslag å 15 milj. kronor. Bakgrunden till detta var följande. Verksamheten hade icke utvecklat sig efter de beräkningar, som låg till grund för 1946 års riksdagsbeslut angående bolagetsjinansiella rekonstruk- tion och framtida verksamhet. Driftsunderskottet för räkenskapsåret 1946/47, som bolaget beräknat till 2,3 milj. kronor, blev i verkligheten avsevärt större eller cirka 6,7 milj. kronor. Detta sammanhängde enligt bolaget med dels oförut— sedda ökningar av driftskostnaderna, bl. a. höjda arbetslöner och höjt kraftpris, dels driftsavbrott och igångkörningssvårigheter vid nyanläggningar. Färdigstäl- landet av de pågående nyanläggningarna hade dessutom avsevärt fördröjts av det då rådande läget med arbetskraftsbrist och onormalt långa leveranstider. Gasol- anläggningen kunde sålunda beräknas bli färdig först i mitten av år 1949, vilket innebar en försening med cirka 1 1/2 är, jämfört med vad som ursprungligen be- räknats. För nyanläggningarna hade dessutom betydande merkostnader uppstått till följd av prisnivåns allmänna stegring. På grund av dessa förhållanden hade bolaget kommit i likviditetssvårigheter och anmälde i skrivesle den 20.12.1947, att det var i omedelbart behov av kapitaltillskott.
I detta läge beslöt departementschefen att genom särskilt tillkallade utrednings- män, den förut omnämnda Kvarntorpsutredningen 1948, förutsättningslöst om- pröva bolagets ställning och att den fortsatta utbyggnaden enligt 1946 års riks— dagsbeslut tills vidare skulle avbrytas i avvaktan på nämnda utrednings resultat. För den löpande driften t. o. m. den 30.6.1949 och för betalning av redan gjorda beställningar för utbyggnaden måste dock medel tillskjutas och bolaget erhöll härför ett anslag å 15 milj. kronor, »i huvudsak motsvarande driftsförlusterna under räkenskapsåren 1947/48 och 1948/49.
År 1949 erhöll bolaget ett anslag å 3,7 milj. kronor. Detsamma tillkom sam— tidigt med det förut berörda, samma år beviljade statslånet å 6 milj. kronor. Dessa medelstillskott å sammanlagt 9,7 milj. kronor grundade sig, som tidigare omtalats i samband med nyssnämnda lån, på 1948 års Kvarntorpsutrednings i februari 1949 avgivna utlåtande, vari föreslogs, att verket skulle utbyggas i 3 etapper. Anslaget avsåg att täcka driftsförlust under räkenskapsåret 1949/50 och nödvändiga ersättningsanskaffningar för anläggningarna, medan lånet avsåg vissa nyinvesteringar i anläggningar och maskiner.
För fortsatt utbyggnad enligt den av Kvarntorpsutredningen framlagda planen erhöll bolaget är 1950 ett anslag å 3,2 milj. kronor samtidigt med ett statslån _— i det föregående berört — å 9,5 milj. kronor. Anslaget avsåg till väsentligaste delen kostnaderna för ombyggnad av två av pyrolysugnarna. Återstoden av ifrågavarande kostnader skulle täckas av det samtidigt lämnade lånet, vilket där- jämte avsåg vissa nyanläggningar.
För att täcka ökade kostnader för pågående utbyggnader samt för viss maskin- anskaffning erhöll bolaget år 1952 ett anslag å 1 milj. kronor. Anslaget tillkom samtidigt med det statslån å 6 milj. kronor, som bolaget enligt vad förut omtalats, erhöll nämnda år. ökningen av anläggningskostnaderna, vilken sammanhängde med den allmänna prisstegringen och dessutom med vissa tekniska förbättringar, belöpte sig till 5 milj. kronor. Härav skulle 1 milj. kronor täckas genom anslag och återstoden av det nämnda lånet.
En sammanställning av de av staten lämnade anslagen återfinns i tabell 4 nedan.
Det sammanlagda beloppet för de statsmedel, som tillskjutits i form av anslag
Tabell 4. Anslag (milj. kronor)
Beredskapsperioden:
1941 .............................. 1,2 1947 (Kinne-Kleva) ................. 1,4 2,6 Efterkrigsperioden:
1948 .............................. 15,0 1949 .............................. 3,7 1950 .............................. 3,2 1952 .............................. 1,0 22,9
25,5
utan återbetalningsskyldighet, faller, som tabellen utvisar, med 2,6 milj. kronor på beredskapsperioden och med 22,9 milj. kronor på tiden därefter.
Utöver de ovan berörda anslagen har bolaget under beredskapsperioden dispo- nerat anslagsmedel å 0,9 milj. kronor, avseende Kinne-Klevaverket. Ifrågavarande medel hade ursprungligen beviljats kungl. marinförvaltningen, under vilken myn— dighet, som tidigare omnämnts, nämnda verk sorterade, innan detsamma år 1943 överfördes till bolaget. Vi har här och i våra efterföljande beräkningar bortsett från nämnda anslag.
4. Bensinskattemedel
SOm förut omtalats, har bolaget sedan den 1.7.1954 av staten erhållit ett fort- löpande ekonomiskt stöd genom viss befrielse från skyldigheten att erlägga ben- sinskatt enligt 1929 års förordning om särskild skatt å bensin och motorsprit. De närmare omständigheterna kring tillkomsten av denna skattebefrielse var följande.
Stödåtgärden i fråga föranleddes av en särskild framställning i januari 1954, i vilken bolaget anhöll om befrielse från skyldighet att erlägga bensinskatt under 5 år framåt, räknat från den 1.7.1954. Bolaget framhöll, att utbyggnaden enligt Kvarntorpsutredningens plan genomförts under tiden t. o. m. räkenskapsåret 1952/53. Den uppnådda produktionsvolymen överensstämde väl med den av ut- redningen förutberäknade och utgjorde per år räknat, 25 000 m3 bensin, 68 009 m3 eldningsolja, 27 000 ton svavel, 9 500 ton gasol och viss kvantitet gas, nyttiggjord som bränsle.
Det ekonomiska utfallet av driften hade enligt bolaget däremot icke utvecklat sig som väntat. Sedan Kvarntorpsutredningens beräkningar gjordes, hade det in— trätt en försämring av marginalen mellan bolagets kostnadsnivå _— vilken i över- vägande grad bestämdes av det inhemska pris- och löneläget — och försäljnings- priserna på bolagets produkter, vilka genomgående var beroende av världsmark- nadens priser. Det inhemska kostnadsläget hade sålunda stigit avsevärt, under det att tendensen för produktpriserna var vikande. Till följd härav var det icke möjligt att, i varje fall för den närmaste 5-årsperioden, räkna med några nämn- värda överskott före avskrivningar. Medel för erforderliga förnyelser av anlägg- ningarna, motsvarande förlusterna efter avskrivningar, måste därför helt eller till större delen tillföras bolaget, för att driften skulle kunna upprätthållas. Det nöd- vändiga tillskottet beräknades av bolaget till cirka 5 milj. kronor om året. Dess- utom krävdes enligt bolaget betydande belopp till vissa planerade investeringar, som kunde väntas förbättra driftsekonomien, samt för ökat behov av rörelseka- pital, som dittills huvudsakligen tillgodosetts genom upplåning hos affärsbank.
Med hänsyn till de sålunda anförda förhållandena beviljade 1954 års riksdag bolaget en skattebefrielse på så sätt, att skatten för den bensin, som tillverkades av bolaget genom utvinning ur inhemsk skiffer, bestämdes till endast 7 öre per liter. Då den ordinarie skattesatsen var 32 öre, erhöll bolaget följaktligen en subvention av 25 öre per liter. Densamma skulle avse 5-årsperioden 1.7.1954— 30.6.1959.
Förutom av bolagets behov av ekonomiskt stöd i dåvarande läge anfördes som motiv för skattebefrielsen den subventionc-ring i form av nedsatt bensinskatt, som sulfitspritindustrin sedan länge åtnjutit för sin tillverkning av motorsprit. Det angavs sålunda i båda fallen vara ett av beredskapsskäl betingat stöd åt inhemsk produktion, som under normala förhållanden icke kunde konkurrera med im- porterade produkter. Betydelsen ur beredskapssynpunkt av det inom bolaget be- drivna forskningsarbetet för vidareutveckling av tekniken för skifferoljeutvin- ningen framhölls även.
Stödet beräknades vid bolagets dåvarande bensinproduktion, cirka 25000 m3 om året, komma att uppgå till i runt tal 6 milj. kronor per år, vilket antogs vara tillräckligt för att täcka behovet av medel för förnyelser av anläggningarna samt för konsolidering av bolaget i viss grad. På grund av ökning av bensintillverk- ningen blev denna inkomst för bolaget i verkligheten större.
Då ifrågavarande stöd icke borde få karaktären av en förtäckt subvention, ut- talade departementschefen, att han förutsatte, att det av den lägre skattesatsen föranledda kapitaltillskottet skulle angivas särskilt i bolagets offentliga årsredo- visning. Det torde böra omnämnas, att bolagets framställning om befrielse från bensinskatt innehöll ett uttalande av samma innebörd.
I skrivelse i augusti 1958 anhöll bolaget, att den lägre skattesatsen för skiffer- bensin skulle bibehållas under ytterligare 5 år, (1. v. 5. för tiden 1.7.1959— 30.6.1964. Som skäl härför anförde bolaget, att det även i fortsättningen var i be- hov av ifrågavarande stöd. I infordrat yttrande över bolagets framställning be- kräftade Oljeskifferutredningen _ vilken, som tidigare omtalats, tillsatts under år 1958 med uppdrag att utreda frågan om bolagets framtida verksamhet — att bolaget hade fortsatt behov av kapitaltillskott av den storleksordning, som den lägre skattesatsen för skifferbensin inneburit. Utredningen framhöll, att bolagets möjligheter till självfinansiering av ersättningsanskaffningar var starkt begrän- sade även med en skattebefrielse av dittillsvarande storlek och att det ännu mindre fanns möjligheter till investeringar för en väsentlig förbättring av drifts- resultaten, utan att medel utifrån tillfördes bolaget.
Bolaget beviljades av 1959 års riksdag ett fortsatt bensinskattestöd av 25 öre per liter under en ny 5-årsperiod, för att beredas möjlighet att upprätthålla drif- ten under den tid, som Oljeskifferutredningen behandlade frågan om bolagets framtida verksamhet. Det hänvisades även till, att 1958 års riksdag med samma motivering givit bolaget finansiellt stöd i form av statlig borgen för lån å högst 15 milj. kronor i stället för visst kapitaltillskott från statens sida, varom bolaget tidigare hade hemställt. Det betonades sålunda, att den fortsattta skattebefrielsen var att anse som en åtgärd i avvaktan på, att förutsättningarna för bolagets verk- samhet på längre sikt klarlades genom förutnämnda sakkunniga. Skattebefrielsen beräknades nu innebära ett kapitaltillskott av cirka 9 milj. kronor per år.
Genom bensinskattebefrielsen har bolaget under tiden 1.7.1954—30.6.1960 till- förts sammanlagt 49,2 milj. kronor, som framgår av tabell 5.
De i tabell 5 anförda beloppen motsvarar de belopp för skattebefrielsen, som bolaget särskilt angivit i de offentliga årsredovisningarna.
Enligt vad Oljeskifferutredningen meddelat oss, har bolaget emellertid icke erlagt den föreskrivna bensinskatten av 7 öre per liter (ordinarie skattesats å 32
Tabell 5. Subvention genom behållen bensinskatt (milj. kronor)
Bensinmängd, rna (före inblandning av bensol)
1954/55 ........................ 30 588 7,6 1955/56 ........................ 29 120 7,3 1956/57 ...... .. ................. 29 888 7,5 1957/58 ........................ 34 208 8,5 1958/59 ........................ 38 344 9,6 1959/60 ........................ 34 784 8,7
49,2
öre minskad med skattebefrielsen å 25 öre) för hela den försålda bensinmängden, utan endast för den kvantitet skifferbensin, som förelegat, innan densamma av bolaget i viss omfattning uppblandats med bensol i och för höjning av bensinens oktantal. Den bensinskatt, som belöpt å bensoltillsatsen, har bolaget härigenom helt behållit.
Den ordinarie bensinbeskattningen har under här ifrågavarande tid, 1.7.1954— 30.6.1960, utgjort 32 öre per liter. Från den 1.7.1957 är bensin därjämte belagd med energiskatt. Skattesatsen för denna utgjorde 4 öre per liter till den 12.2.1958, då den höjdes till 9 öre per liter. Den skattefrihet, som i enlighet med det ovan- stånde tillämpats beträffande bolagets bensolinblandning, har omfattat även ener- giskatten.
Enligt Oljeskifferutredningens uppfattning har även den nu berörda skatte— friheten för inblandad bensol utgjort ett ekonomiskt stöd åt bolaget, som skall medräknas vid angivandet av statens kapitaltillskott, liksom även vid en beräk- ning av de verkliga rörelseresultaten. Den ifrågavarande skattefriheten har ju in— neburit, att bolaget helt kunnat tillgodogöra sig de skattemedel, som vid försälj- ningen av bolagets bensin influtit å bensolandelen av densamma.
De medel, som tillförts bolaget genom skattefriheten för inblandad bensol, upp— går för tiden t. o. m. den 30.6.1960 till sammanlagt 6,1 milj. kronor, som tabell 6 utvisar.
Tabell 6. Av bolaget behållen bensin- och energiskatt å bensoltillsats (milj. kronor)
Bensinskatt Energiskatt Summa
1954/55 ............................... 0,02 — 0,02 1955/56 ............................... 0,72 _— 0,72 1956/57 ............................... 0,87 — 0,87 1957/58 ............................... 0,87 0,16 1,03 1958/59 ............................... 1,24 0,35 1,59 1959/60 ............................... 1,46 0,41 1,87
5,18 0,92 6,10
Vad beträffar det i tabell 6 angivna beloppet för den å bensolinblandningen belöpande bensinskatten, 5,18 milj. kronor, avser detta, som framgått av det tidigare, hela skatten, d. v. s. 32 öre per liter.
5. Räntor å tillskjutet aktiekapital Enligt direktiven för vår utredning skall till statens sammanlagda kapitalin- sats i bolaget även räknas räntor å tillskjutet kapital. Denna ränteberäkning mo— tiveras av, att staten ej erhållit någon utdelning å det tillskjutna aktiekapitalet,
samt det förhållandet att räntesatserna för bolagets statslån torde understiga den ränta, som skulle ha ifrågakommit, om lånen upptagits hos vanligt kreditinstitut. Ränta å aktiekapitalet skall —— såvitt angår beredskapsperioden _ enligt direk- tiven beräknas på självkostnadsbasis, d. v. 5. efter den effektiva räntan för statens nyupplåning under de år, som kapitaltillskotten gjorts. Under hänsynstagande till de tidpunkter under respektive år, vid vilka aktiekapital inbetalts, framkommer för beredskapsperioden en total räntekostnad av 5,2 milj. kronor enligt tabell 7 nedan. Räntesatserna i tabellen avser den effektiva medelräntefoten enligt Riks- gäldskontorets årsbok å emitterade statsobligationer respektive budgetår.
Tabell 7. Statens räntekostnad för aktiekapitalet under beredskapsperioden (t. o. m. 30. 6. 1946) (milj. kronor)
Tillskjutet aktiekapital Räntesats Räntekostnad År 1941 .................. 15,0 4,02 % 3,1 1941 .................. 11,0 3,26 % 1,8 1943 .................. 3,2 3,36 % 0,3 29,2 5,2
För efterkrigsperioden, d. v. s. fr. 0. m. räkenskapsåret 1946/47, skall enligt våra direktiv ränta (utdelning) å aktiekapitalet beräknas efter 5 %. En beräkning för tiden 1.7.1946—30.6.1960, baserad på aktiekapitalet vid respektive räkenskaps— års slut, resulterar i, såsom tabell 8 utvisar, ett belopp av 15,8 milj. kronor.
Tabell 8. 5 % beräknad avkastning å aktiekapitalet för efterkrigsperioden (milj. kronor)
Aktiekapital 5 % avkastning 1946/47 ................................. 20 1,0 1947/48 ................................. 20 1,0 1948/49 ................................. 21,5 1,1 1949/50—1959/60 (11 år) .................. 23 12,7 15,8
Som torde framgått av det föregående, avser den i tabell 8 angivna ränteberäk- ningen den avkastning (utdelning), som staten normalt borde ha erhållit å det tillskjutna aktiekapitalet. Vid beräkningen har av denna anledning någon hän— syn icke tagits till det förhållandet, att aktiekapitalet delvis gått förlorat. Bolaget redovisar sålunda i sina balansräkningar alltsedan den 30.6.1954 en balanserad förlust å 9,7 milj. kronor.
6. Räntor å statslån
Vad statslånen beträffar, har under bolagets beredskapsperiod icke förekom- mit annat än det förutnämnda, år 1943 beviljade lånet å 25,6 milj. kronor, vilket efterskänktes per 1.7.1944, jämte räntan under lånets löptid. Statens räntekostnad för detta lån, beräknad efter den effektiva medelräntefoten, 3,30 %, för nyemit- terade statsobligationer under budgetåret 1943/44, utgör 0,6 milj. kronor. Detta belopp skall således medräknas i statens räntekostnader för det under beredskaps- perioden tillskjutna kapitalet.
Räntan för de statslån, som lämnats bolaget under efterkrigsperioden, är 3 % för de år 1949 och 1950 beviljade lånen ä 6 respektive cirka 9,5 milj. kronor och 3,5 % för 1952 års lån å 6 milj. kronor. Dessa räntesatser får betecknas som
mycket måttliga. Frågan, vilken ränta bolaget skulle haft att erlägga för dessa lån, om de i stället upptagits hos affärsbank eller på annat därmed jämförligt sätt, är svår att bedöma. Vid upplåning i öppna marknaden blir ju såväl räntesats som möjligheten att för längre tid binda länet i hög grad beroende av säkerhe- tens art och kreditgivarens uppfattning om det låntagande företagets framtids- utsikter och möjligheter att inlösa lånet. De lånesäkerheter, som stått bolaget till buds, har utgjorts av fastighets- och förlagsinteckningar i den till industrirörclsen hörande egendomen. Eftersom värdet av ett sådant hypotek _ och alldeles sär- skilt för en så ytterst specialbetonad industri som denna _ är helt beroende av verksamhetens räntabilitet och framtida möjligheter, måste det förutsättas, att en upplåning i öppna marknaden skulle ha betingat högre ränta än den, som under ifrågavarande tid eljest gällt för industrilån med mer normala realsäker- heter.
Frågan, hur mycket högre räntesatserna skulle blivit för bolaget vid en vanlig upplåning och utan borgen från statens sida, måste helt naturligt avgöras efter en schematisk bedömning. Denna synes böra avse den ränteskillnad, som minst kan anses föreligga. Större noggrannhet än så synes icke motiverad, eftersom det här icke kan gälla belopp, som, relativt sett, är av någon avgörande betydelse för statens totala kapitalinsats i företaget.
Att bedömningen gjorts schematiskt innebär, att vi icke ingått på varje särskilt lån utan endast sökt bedöma den genomsnittliga räntedifferensen för hela låne— summan. Vi har således bortsett från, att räntorna för de skilda lånen i prak- tiken skulle ha påverkats av bl. a. inteckningssäkerheternas olika förmånsrätts— läge. Vi har ej heller ingått på frågan, huruvida bolaget _ bl. a. med tanke på de under ifrågavarande är ofta förekommande kreditrestriktionerna — som fri- stående företag skulle haft möjlighet att genomföra hela den sammanlagda upp- låning, som ägt rum, och vilken den 30.6.1960 uppgick till ett belopp av 85,8 milj. kronor, varav statslån och lån mot statens borgen utgjorde 21,5 respektive 39,1 milj. kronor.
En bedömning av marknadsräntan kan ske med utgångspunkt från riksbankens officiella diskonto eller de räntesatser, till vilka vanliga industrilån emitterats under ifrågavarande år. Vi har stannat för det förra alternativet, enär räntesatsen för ett av bolagets inteckningslån _ 1955 års s. k. Avox-lån hos Kooperativa För- bundet å ursprungligen 5 milj. kronor _ är bestämd så, att den vid varje till— fälle skall överstiga riksbanksdiskontot med 2 %. Säkerheten för detta lån ut- görs av fastighets- och förlagsinteckningar inom cirka 27 milj. kronor. Vilket motsvarande läge, som i detta sammanhang bör förutsättas för statslånen, är svårt att avgöra. Det förefaller dock av flera skäl rimligt att antaga, att marknadsrän—
Tabell 9. Beräknad ränteskillnad för statslånen under efterkrigsperioden (milj. kronor)
Riksbanks- Beräknad Erlagd Skillnad
diskonto marknads- ränta plus 2 % ränta 1949/50—1952/53 ........ 5 % 2,2 1,3 0,8 1953/54—1954/55 ........ 4 3/4 % 2,0 1,3 0,7 1955/56 ................. 5 3/4 % 1,2 0,7 0,6 1956/57 ................. 6 % 1,3 0,7 0,6 1957/58 ................. 7 % 1,5 0,7 0,8 1958/59—1959/60 ........ 6 1/2 % 2,8 1,4 1,4
11,0 6,1 4,9
tan för dessa lån _ i genomsnitt räknat _ bör ligga minst 2 % över riksbanks- diskontot.
En beräkning av ränteskillnaden i enlighet med det nyss sagda återfinns i tabell 9. De i denna angivna räntesatserna har, för att ej onödigtvis komplicera beräkningen, i förekommande fall baserats på det diskonto, som gällt under större delen av vederbörande räkenskapsår.
Skillnaden mellan den marknadsränta för statslånen, som enligt vad ovan sagts lägst torde få förutsättas, och den stipulerade ränta, som bolaget erlagt, utgör så- lunda för efterkrigsperioden sammanlagt 4,9 milj. kronor.
De enligt ovanstående redogörelse beräknade räntorna å aktiekapitalet och statslånen för tiden från bolagets bildande t. o. m. den 30.6.1960 är samman- ställda i tabell 10.
Tabell 10. Beräknade räntor å aktiekapital och statslån (milj. kronor)
Beredskaps— Efterkrigs- perioden perioden Ränta å aktiekapitalet .............. 5,2 15,8 Ränteskillnad å statslån ............. 0,6 4,9 5,8 20,7
De beräknade räntorna å aktiekapital och statslån utgör således totalt 26,5 milj. kronor, varav å beredskapsperioden 5,8 milj. kronor och å tiden därefter 20,7 milj. kronor. Huvudparten av det totala beloppet eller 21 milj. kronor avser aktiekapitalet.
7. Statens borgensåtaganden för bolagets räkning
Statens borgensåtaganden för bolagets räkning avser två län. Det ena av dessa, som erhölls år 1955 av Kooperativa Förbundet, var ursprungligen å 24 milj. kronor men utökades sedermera med obetalda räntor till 29,5 milj. kronor. Efter amorteringar utgjorde detsamma 24,1 milj. kronor den 30.6.1960. Det andra länet är å 15 milj. kronor och upptogs år 1958 hos Sveriges Kreditbank. Omständig- heterna kring dessa låns tillkomst var i korthet följande.
Den utvidgning, som genomfördes enligt den av Kvarntorpsutredningen fram— lagda och av 1949 och 1950 års riksdagar beslutade utbyggnadsplanen, medförde en väsentlig produktionsökning. För att ekonomiskt nyttiggöra vid tillverkningen uppkommande betydande kvantiteter skiffergas och ånga, träffade bolaget preli- minär överenskommelse med Kooperativa Förbundet (KF) om samarbete rörande en tillämnad ammoniakfabrikation i Kvarntorp. Enligt denna skulle bolaget upp- föra en fabrik med en årskapacitet av cirka 22 000 ton ammoniak, och skulle för detta ändamål av KF erhålla ett mot anläggningskostnaden svarande 10—årigt amorteringslån, för vilket KF förutsatte statens borgen. Hela ammoniakproduk- tionen skulle enligt särskilt 10-årsavtal levereras till det KF närstående företaget AB Svenska Salpeterverken i Köping, mot ett pris, som i princip skulle motsvara bolagets självkostnad, inklusive kapitalkostnader, för tillverkning av ammoniak på koksbasis, d. v. s. som om koks i stället för skiffergas utgjort råvara. Anlägg- ningskostnaden beräknades i dåvarande prisläge till cirka 20 milj. kronor.
Sedan bolaget den 16.3.1954 anhållit att få upptaga det nämnda lånet och att erhålla statens borgen för detsamma, medgav riksdagen samma år, att staten ställde borgen för det lån, som KF komme att lämna bolaget för uppförande av den tillämnade fabriken.
Det ursprungliga lånebeloppet blev sedermera, som förut nämnts, 24 milj. kronor. Lånet amorteras enligt avtal med 2,7 milj. kronor årligen och skall vara slutbetalt år 1968. Räntan för detsamma är fastställd till att vid varje tidpunkt överstiga riksbanksdiskontot med 1 3/4 %.
Det med statens borgen försedda lånet å 15 milj. kronor hos Sveriges Kredit- bank tillkom år 1958, sedan bolaget under år 1956 hemställt om kapitaltillskott å sammanlagt 27,7 milj. kronor. Av detta belopp skulle 14 milj. kronor täcka kostnaderna för en ombyggnad av vissa av pyrolysugnarna, Bergh-Kvarntorps- ugnarna, jämte vissa kompletterande investeringar i anslutning därtill. Återsto- den avsåg ökat rörelsekapital med 2 milj. kronor, forskning beträffande rökgas- rening med samma belopp samt täckning av från verksamhetsåren 1952/53 och 1953/54 balanserad förlust å 9,7 milj. kronor.
Med hänsyn till beloppets storlek och det synnerligen omfattande utbyggnads- program för Kvarntorpsverket, som 1951 års bränsleutredning föreslagit i sitt vid 1956 års slut avgivna betänkande, ansåg departementschefen det icke möjligt att på grundval av då föreliggande material taga slutlig ställning till bolagets be- gäran om medel till nya investeringar m. m. Det beslöts därför, att frågan om bolagets verksamhet på längre sikt skulle underkastas en ingående utredning av särskilda sakkunniga. Densamma anförtroddes åt den tidigare omnämnda, under år 1958 tillkallade Oljeskifferutredningen. För den fortsatta driften under utred- ningstiden var det emellertid nödvändigt att tillskjuta erforderliga medel. Detta medelsbehov beräknades till 15 milj. kronor. Härav avsåg 11 milj. kronor förut- nämnda omkonstruktion av ugnarna, medan återstoden beräknades för vissa strängt nödvändiga ersättningsanskaffningar och en mindre ökning av rörelse- kapitalet. Då departementschefen ej var beredd att föreslå, att medel anvisades över riksstaten, hänvisades bolaget till att upptaga banklån å högst 15 milj. kro- nor, för vilket staten skulle teckna borgen.
Det med anledning härav hos Sveriges Kreditbank år 1958 upptagna lånet ut— görs av ett på 10 är bundet lån, vilket skall återbetalas på en gång vid lånetidens slut år 1968. För lånet gäller en fast ränta av 51/4 %.
Statens borgensåtaganden för bolagets räkning den 30.6.1960 avsåg sålunda två lån å tillsammans 39,1 milj. kronor.
Det bör i anslutning till det ovanstående framhållas, att bolaget den 30.6.1960 utöver statslånen och lånen med statens borgen hade andra låneskulder å till- sammans 25,2 milj. kronor. Detta framgår av tabell 11, som utvisar bolagets samt- liga låneskulder vid nämnda tidpunkt.
Tabell 1]. Bolagets låneskulder den 30. 6. 1960 (milj. kronor)
Statslån .................................................. 21,5 Lån med statens borgen:
KF (Ammoniak-lånet) .................................. 24,1 Sveriges Kreditbank .................................... 15,0 39,1 Övriga lån:
KF (Avox-lånet) ....................................... 3,8 Reverslån (partiallån) ................................... 20,0 Bolagets pensionsstiftelse m. fl. ........................... 1,4 Checkräkningskredit å 2 milj. kronor, ej utnyttjad den 30. 6.
1960 ................................................ _ 25,2
85,8
Det s. k. Avox-lånet hos KF å numera 3,8 milj. kronor _ tidigare berört i annat sammanhang _ och ett genom Sveriges Kreditbank upplagt reverslån (partiallån) å 20 milj. kronor tillkom båda är 1955. Säkerheterna utgörs av fas- tighets- och förlagsinteckningar, för partiallånet liggande från botten. Räntan å Avox-lånet är bestämd till att motsvara riksbankens diskonto plus 2 %. För partiallånet utgår en fast ränta av 5 1/2 %.
Amorteringen å »Avox-lånet» är bestämd till 1,25 milj. kronor per år, vilket innebär slutbetalning år 1963. Partiallånet skall med början år 1960 amorteras med 2 milj. kronor per räkenskapsår t. o. m. är 1965, då även återstående 10 milj. kronor skall inlösas på en gång.
De fastställda amorteringarna för nyssnämnda samt för bolagets övriga amor- teringslån uppgår för de närmaste 9 räkenskapsåren _ inom vilken tid samtliga ifrågavarande lån enligt avtal skall vara avvecklade — till sammanlagt 62,9 milj. kronor, som tabell 12 utvisar.
Tabell;12. Bolagets låneamorteringar räkenskapsåren 1960/61—1968/69 (milj. kronor)
Lån med statens borgen Inteckningslån ”Ammoniak- Kredit- ”Avox- Partiallån Summa lånet” banken lånet" 20 milj. 15 milj. kronor kronor 1960/61 .............. 2,68 1,25 2,0 5,93 1961/62 ......... Å ..... 2 ,68 1,25 2,0 5,93 1962/63 .............. 2,68 1,25 2,0 5,93 1963/64 .............. 2,68 2,0 4,68 1964/65 .............. 2,68 2,0 4,68 1965/66 .............. 2,68 10,0 12,68 1966/67 .............. 2,68 2,68 1967/68 .............. 2,68 2,68 1968/69 .............. 2,68 15,0 17,28 24,12 15,0 3,75 20,0 62,87
Vad beträffar bolagets »övriga lån» enligt tabell 11 å sammanlagt 25,2 milj. kronor har staten givetvis icke något juridiskt ansvar för dessa. De torde för staten dock innebära med borgensförbindelserna jämförliga verkliga förpliktelser.
8. Sammanfattning beträffande statens kapitaltillskott och borgensåtaganden De i det föregående anförda uppgifterna rörande statens kapitaltillskott och borgensåtaganden under bolagets hittillsvarande verksamhetstid fram till den 30.6.1960 är sammanställda i tabell 13.
De statsmedel, som tillförts bolaget under tiden från dess bildande till den 30.6.1960, belöper sig enligt tabell 13 till sammanlagt 176,1 milj. kronor, vartill kommer 26,5 milj. kronor, avseende beräknad ränteavkastning å aktiekapitalet och beräknade tillkommande räntor å statslånen. Detta innebär en total kapital- insats å 202,6 milj. kronor.
Det totala beloppet 202,6 milj. kronor hänför sig med 63,2 milj. kronor till beredskapsperioden, under det att 139,4 milj. kronor belöper å tiden därefter.
Tabell 13. Statens sammanlagda kapitaltillskott och borgensåtaganden t. o. m. den 30. 6. 1960 (milj. kronor)
Beredskaps- Efterkrigs- Summa Kapitaltillskott: Perioden Perioden Aktiekapital ................. tabell 2 29,2 19,0 48,2 Statslån .................... » 3 25,6 21,5 47,1 Anslag ...................... » 4 2,6 22,9 25,5 Bensinskattesubvention ....... » 5 49,2 49,2 Bensin— och energiskatt å ben- soltillsats ................. » 6 _ 6,1 6,1 57,4 118,7 176,1 Beräknade räntor å aktiekapital och statslån ............... » 10 5,8 20,7 26,5 63,2 139,4 202,6 Borgensåtaganden den 30. 6. 1960 (låneskuld) ........................ 39,1
Av de ovannämnda direkta tillskotten å tillsammans 176,1 milj. kronor utgörs 95,3 milj. kronor av aktiekapital och statslån. Härav har, som tidigare omtalats, i enlighet med beslut av 1944 års riksdag i statens räkenskaper avskrivits 1943 års lån å 25,6 milj. kronor samt av det tillskjutna aktiekapitalet 29,2 milj. kronor, d. v. s. tillsammans 54,8 milj. kronor.
I samband med redogörelsen för statens borgensåtaganden den 30.6.1960, vilka avser två lån å tillsammans 39,1 milj. kronor, har vi omnämnt, att bolaget förutom dessa borgenslån och statslånen har andra låneskulder å tillsammans 25,2 milj. kronor, vilka, ehuru de icke är försedda med statlig borgen, dock torde repre- sentera verkliga förpliktelser för staten.
IV. Det ekonomiska resultatet av bolagets verksamhet
under beredskapsperioden
Utredningen angående det ekonomiska resultatet av bolagets verksamhet skall, som framgår av Oljeskifferutredningens direktiv (punkt 2), verkställas dels för bolagets beredskapsperiod, räkenskapsåren 1941/42—1945/46, dels för tiden där- efter. Samma gränsdragning skall således här iakttagas som vid beräkningen av de statsmedel bolaget erhållit för sin verksamhet.
Med det ekonomiska resultatet av bolagets verksamhet åsyftas här skillnaden mellan å ena sidan kostnaderna för verksamheten och å andra sidan de försälj- nings- och övriga intäkter, som uppstått å verksamheten som sådan. De inkomster bolaget erhållit genom de av staten lämnade subventionerna _ för vilka redo- görelse lämnats i avdelning III — skall helt naturligt ej medtagas, när det verk- liga resultatet framräknas.
Vid det ekonomiska resultatets beräkning skall enligt direktiven avskrivning- arna å anläggningarna beaktas. Hänsyn får dessutom tagas till de värden, som bolagets tillgångar upptogs till i balansräkningen den 30.6.1946. Härmed avser vi exempelvis det förhållandet, att en nedskrivning av varulagrets värde försäm- rar det resultat, som framkommer i bokslutet, ehuru nedskrivningen, i den mån lagret är kurant, icke representerar någon kostnad eller förlust.
Med Oljeskifferutredningens medgivande har vi beräknat det ekonomiska resul- tatet som ett totalresultat för perioden i dess helhet. Resultatet för varje särskilt räkenskapsår har sålunda icke varit föremål för utredning. På grund av bl. a. den långa tid, som förflutit, torde sådana beräkningar vara förenade med bety— dande svårigheter och de borde även vara av ringa intresse med hänsyn till att verksamheten då var en ren beredskapsindustri.
De under beredskapsperioden i bolagets bokslut redovisade årsresultaten fram- går av de i bilaga A återgivna vinst- och förlusträkningarna för räkenskapsåren 1941/42—1945/46. Som dessa utvisar, redovisades för det första och det sista räkenskapsåret, 1941/42 och 1945/46, en nettoförlust å 0,3 respektive 16,3 milj. kronor samt för de mellanliggande 3 åren, 1942/45, varken vinst eller förlust. Vad angår förlusten för räkenskapsåret 1945/46, motsvarar denna helt den tidi- gare berörda nedskrivning av anläggningsvärdena för Kvarntorp och Kinne- Kleva, som verkställdes i detta bokslut och vilken utgjorde ett led i den förut omtalade, under år 1946 genomförda rekonstruktionen av bolaget.
Vid beräkningen av beredskapsperiodens ekonomiska resultat har vi utgått från de redovisade årsresultaten, vilka enligt vad nyss sagts, var en förlust å sammanlagt 16,6 milj. kronor. Detta belopp har därefter omräknats med hänsyn till statssubventionerna, den i avdelning lll berörda anteciperade anläggningsav— skrivningen den 30.6.1946, samt vissa andra poster, avseende bl. a. nedskrivning av varulagret. För tydlighetens skull bör framhållas, att denna omräkning av de redovisade årsresultaten icke innebär någon korrigering av bolagets bokslut. Be- räkningarna i fråga är endast av en kalkylmässig natur.
2. Statsanslag och övriga subventioner Beredskapstidens subventioner omfattade dels två anslag å sammanlagt 2,6 milj. kronor (tabell 4), dels det av 1944 års riksdag efterskänkta statslånet av år 1943 å 25,6 milj. kronor jämte räntan under lånets löptid. Beträffande dessa pos- ters redovisning i boksluten torde för tydlighetens skull följande få omnämnas. Av anslagen återfinnes i de officiella vinst- och förlusträkningarna två belopp å tillsammans 2,1 milj. kronor. Återstående 0,5 milj. kronor förbrukades enligt bolaget under räkenskapsåret 1942/43, men kom ej till synes i vinst- och förlust- räkningen, enär beloppet i bokföringen utjämnades mot de kostnader, som an- slaget avsåg.
Vad beträffar det efterskänkta statslånet, disponerades av detta i 1945 års bok- slut 25,3 milj. kronor för nedskrivning av anläggningsvärdena och 0,3 milj. kronor för täckande av från bolagets första räkenskapsår balanserad förlust å samma belopp. Då denna redan ingår i de redovisade årsförlusterna, skall den icke ånyo medtagas i detta sammanhang. Vad angår anläggningsnedskrivningen å 25,3 milj. kronor och motsvarande del av den efterskänkta låneskulden, åter- finns dessa poster ej i vinst- och förlusträkningen, enär beloppen i fråga i räken— skaperna utjämnades mot varandra, vilket även antyddes i förvaltningsberättelsen för detta år.
Den ävenledes efterskänkta räntan under lånets löptid har vi tidigare i av- delning III: 6 beräknat till 0,6 milj. kronor, vilket avser statens räntekostnad på självkostnadsbasis.
Den för beredskapsperioden redovisade förlusten å sammanlagt 16,6 milj. kronor skall i enlighet med det ovanstående vid det ekonomiska resultatets be- räkning ökas med respektive 2,6, 25,3 och 0,6 milj. kronor eller med sammanlagt 28,5 milj. kronor.
3. Bokförda avskrivningar
Angående de i beredskapsperiodens officiella bokslut redovisade avskrivning- arna torde följande böra påpekas.
Det första räkenskapsåret, 1941/42, verkställdes — som även meddelades i för- valtningsberättelsen — inga avskrivningar, vilket förklaras av, att det nyanlagda verket togs i drift endast några månader före räkenskapsårets slut. För de föl- jande två räkenskapsåren, 1942/43 och 1943/44, redovisades i vinst- och förlust- räkningarna avskrivningar å 7,2, respektive 10 milj. kronor. För året 1944/45 utvisades inga avskrivningar i vinst- och förlusträkningen. Vad slutligen angår beredskapstidens sista räkenskapsår, 1945/46, redovisades den förutnämnda re- konstruktionsnedskrivningen å 16,3 milj. kronor. De nu angivna, i vinst- och förlusträkningarna redovisade avskrivningarna utgör tillsammans 33,5 milj. kronor.
Som nyss sagts, återfinns inga avskrivningar i vinst- och förlusträkningen för 1944/45. Sådana verkställdes dock i detta bokslut med 40,2 milj. kronor. Härav utgjordes 25,3 milj. kronor av den tidigare berörda nedskrivning, som svarade mot det efterskänkta statslånet, under det att 14,9 milj. kronor avsåg en avskriv— ning, vilken direkt bokfördes som driftskostnad.
De under beredskapsperioden totalt bokförda avskrivningarna för Kvarntorps- och Kinne-Klevaverken uppgick, som framgår av det ovanstående, till 73,7 milj. kronor (33,5 + 40,2). Beloppet motsvarar de avskrivningar, som är upptagna i tabell 1 i avdelning II och vilka sammanställts här nedan.
Tabell 14. Beredskapsperiodens avskrivningar (milj. kronor)
Bortskrivna merkostnader p.g.a. prisstegring, forcering och
experiment ............................................ 59,2 Normala årsavskrivningar t. o. m. den 30. 6. 1946 ............ 4,7 63,9 Anteciperade årsavskrivningar för tiden 1946/47—1950/51 ..... 9,8
73,7
Av de totalt bokförda avskrivningarna hänför sig, som tabellen utvisar, 63,9 milj. kronor till beredskapsperiodens verksamhet. Förtidsavskrivningen å 9,8 milj. kronor utgör däremot en kostnad för efterkrigsperioden, även om denna av— skrivning av lämplighetsskäl kom att verkställas redan i bokslutet den 30.6.1946. Den i boksluten redovisade förlusten å beredskapstidens verksamhet skall på grund härav vid det ekonomiska resultatets beräkning minskas med 9,8 milj. kronor.
4. Avskrivningsbehov
Beträffande de för beredskapsperiodens verksamhet bokförda avskrivningarna, 63,9 milj. kronor enligt tabell 14, skulle principellt kunna frågas, huruvida det normala restvärde å 21 milj. kronor för Kvarntorpsverket (tabell 1). som fram- kOm efter desamma, var skäligt, d. v. s. ej för högt, med tanke på den fortsatta verksamheten som fredstidsindustri. Verket bestod vid denna tid i huvudsak av anläggningar för råoljeproduktion jämte förädlingsverk, avseende bensinraffina- deri och svavelverk, med en årstillverkning av cirka 45000 111 eldningsolja, 20 000 ms bensin och 20 000 ton svavel. I betraktande av de extraordinära förhål- landen, under vilka verket måst uppföras under krigsåren, torde det vid denna tid varit mycket kristidsbetonat.
Som tidigare framhållits i avdelning II, bortskrevs emellertid som onormala merkostnader ungefär 70 % av den totala anläggningskostnaden för verket, vilken uppgått till cirka 81 milj. kronor (tabell 1). Med hänsyn härtill torde fä anses, att det förutnämnda anläggningsvärdet var försvarbart för fortsatt drift under fredsförhållanden. Därjämte får påpekas, att den principplan, som låg till grund för rekonstruktionsnedskrivningen den 30.6.1946 och vars huvuddrag återfinns i tabell 1, helt motsvarade ett av bolaget framlagt förslag. Det synes icke moti- verat, att i denna utredning göra några avvikelser från nämnda plan. Beloppet 63,9 milj. kronor bör därför anses utgöra den avskrivningskostnad, som vid det ekonomiska resultatets beräkning skall belastas beredskapsperiodens verksamhet.
5. Lagernedskrivning m. m. Varulagret upptogs i 1946 års balansräkning till ett värde av 1 krona. Det be- stod huvudsakligen av förrådsmaterial och hade ett anskaffningsvärde av 3,2 milj. kronor. Enligt bolagets uppgift var detta lager fullt kurant och lagerned- skrivningen kan då icke betraktas som en kostnad. Den sammanlagda förlusten enligt boksluten bör därför minskas i motsvarande grad. För skadestånd till följd av rökgasskador reserverades i 1946 års bokslut 0,2 milj. kronor. Nämnda avsättning var ämnad att motsvara det oreglerade beloppet för de årliga ersättningar, som belöpte å tiden intill bokslutsdagen. Den innefat— tade däremot icke de framtida skadeståndskostnader, som vid ett upphörande av rökutvecklingen, d. v. s. vid ett nedläggande av driften, skulle uppkomma till följd av rökgasernas kvardröjande skadeverkningar, särskilt beträffande växande skog. Den totala reservering, som i enlighet med det nyss sagda torde ha erford- rats den 30.6.1946 för mötande även av nämnda framtida skadestånd, synes med ledning av en hos bolaget år 1960 verkställd utredning få uppskattas till ungefär 1,2 milj. kronor. Beloppet avser såväl skogsskador som rost- och övriga skador. Skillnaden ä 1 milj. kronor mellan den nu angivna, som erforderlig bedömda re- serven och det i 1946 års bokslut avsatta beloppet bör således här upptagas som tillkommande kostnad för beredskapsperioden. Det bör i anslutning till vad nyss sagts framhållas, att några mer omfattande undersökningar av rökgasskadorna ej ansågs motiverade under krigsåren, då det var ovisst om verksamheten skulle fortsätta även under fredstid. Den mångfald problem som rökgasskadorna innefattar beträffande rättsfrågor, skadevärdering m. ni. har därför kunnat lösas av bolaget först under tiden efter kriget.
6. Sammanfattning På grundval av de i det föregående anförda uppgifterna framkommer för be— redskapsperioden en sammanlagd förlust av 33,1 milj. kronor, som tabell 15 utvisar.
Tabell 15.Det ekonomiska resultatet för beredskapsperioden (milj. kronor)
Nettoförluster enligt boksluten ...................................... 16,6 Avgår: Anteciperade avskrivningar för tiden 1946/47—1950/51 ...... 9,8 Lagernedskrivning ...................................... 3,2 Ytterligare reservering för rökgasskador .................... /. 1,0 12,0
Tillkommer erhållna subventioner:
Statsanslag ............................................ 2,6 Efterskänkt statslån, kapital ............................. 25,3
» » , ränta .............................. 0,6 28,5
Förlust ........................................................... 33,1
För närmare belysande av den sålunda framräknade förlusten har vi på grund— val av bolagets räkenskaper upprättat en sammanställning av beredskapsperio- dens intäkter, kostnader och nettoresultat.
Tabell 16. Intäkter, kostnader och nettoresultat för beredskapsperioden (milj. kronor)
Intäkter Totalt Kvarntorp Kinne-Kleva Försäljning ......................... 99,6 91,6 8,0 Inkomsträntor m. m. ................ 0,6 0,6 — Förlust .............................. 33,1 25,1 8,0
133,3 117,3 16,0
Kostnader Driftskostnader (samtliga) ............ 69,4 57,5 11,9 Avskrivningar ...................... 63,9 59,8 4,1
133,3 117,3 16,0
Såsom framgår av tabellen, uppgick Kvarntorps och Kinne-Klevas totala pro— duktionskostnader för beredskapsperioden till 133,3 milj. kronor inklusive av- skrivningar. Försäljningen, 99,6 milj. kronor, täckte omkring 75 % av desamma. Förlusten motsvarade således cirka 25 % av produktionskostnaderna. För Kvarn- torp enbart är motsvarande siffra lägre, eller cirka 20 %. Med hänsyn till de förhållanden, under vilka anläggningsarbetena och driften måste försiggå under krigsåren, synes en förlust av denna storlek, relativt sett, icke vara överraskande hög. Beredskapsperiodens avsknivningar, 63,9 milj. kronor, utgjorde omkring hälften av den totala produktionskostnaden. Denna höga avskrivningskostnad torde vä- sentligen få tillskrivas den forcering, under vilken anläggningarna uppfördes, eftersom det gällde att på kortast möjliga tid uppnå den av statsmakterna be- stämda produktionsvolymen. Härtill kom att anläggningarna, med hänsyn till de här i landet tidigare relativt oprövade tillverkningsmetoderna, måste ges en i hög grad provisorisk och försöksbetonad utformning. Ej mindre än fyra olika förfaranden för råoljans framställning kom sålunda till användning för utrönande av den tekniskt och ekonomiskt lämpligaste tillverkningsmetoden. Det nu nämnda har berörts även tidigare. Beredskapsperiodens avskrivningar innefattade såle- des högst betydande beredskapskostnader vid sidan om vanliga avskrivningar.
Förlusten å verksamheten under beredskapsperioden torde också böra bedömas mot bakgrund av prissättningen å bolagets oljeprodukter, vilken under tiden fram till december 1945 fastställdes genom statsmakternas direktiv. Till en början bestämdes priserna för den av bolaget producerade oljan och bensinen så, att de täckte självkostnaderna vid en mera långfristig amortering av anläggningskapi- talet. År 1944 i samband med att 1943 års statslån å 25,6 milj. kronor efterskänk- tes, beslöt riksdagen emellertid, som förut omtalats, godtaga en ändrad princip för bolagets prissättning, vilken innebar att så länge försvaret var den huvud- sakliga avnämaren, skulle täckning erhållas endast för de löpande driftskostna-
derna, men däremot icke för avskrivningar och räntor å anläggningskapitalet. De för bolaget sålunda tillämpade grunderna torde ha avvikit från de principer, som under krigsåren tillämpades för prissättningen av annan inhemsk bered- skapsproduktion. I allmänhet lär i fråga om s. k. beredskapsinvesteringar pl'l— serna oftast fått avvägas så, att investerat kapital kunde amorteras och förräntas på kort sikt. _
Med anledning av bl. a. det nu nämnda har bolaget i en ekonomisk utrednmg år 1953 angående den dittillsvarande och framtida verksamheten m. 111. under- sökt, vilka merintäkter som skulle erhållits, om bolaget tillåtits uttaga priser, som svarat mot prissättningen under kriget på övriga inhemska flytande bränslen, d. v. s. om försäljningspriserna för bolagets bensin och eldningsolja hade mot- svarat marknadspriset på motoralkohol (sulfitsprit), respektive de av priskon- trollnämnden fastställda priserna för importoljor och tjäroljor. Enligt bolagets beräkning skulle försäljningsinkomsterna för tiden t. o. m. den 30.63.1946 i sådant fall ha blivit avsevärt högre. Bolaget framhöll beträffande beräkningen, att den av flera skäl var vansklig att utföra och att det erhållna resultatet därför icke kunde anses som exakt. Vi har icke verkställt någon närmare granskning av be- räkningen, men har för fullständighetens skull velat omnämna den.
För ett ytterligare belysande av beredskapstidens ekonomiska resultat torde produktionsresultatet under denna tid i korthet böra beröras. Den vid Kvarntorp och Kinne-Kleva producerade totala kvantiteten råolja utgjorde cirka 250000 ma, varav 230 000 m3 avsåg Kvarntorp. Försäljningen av ur råoljan framställd eld- ningsolja samt bensin och fotogen uppgick till totalt 157 000 m”, respektive 65 000 ms. Som biprodukter utvanns samtidigt svavel och ammoniumsulfat, för vilka försäljningen uppgick till sammanlagt 64 000 ton, respektive 2 000 ton. Därjämte producerades omkring 5 milj. m3 hushållsgas, som även avsattes. De nu anförda sifferuppgifterna är hämtade ur bolagets årsredovisning för räkenskapsåret 1945/46.
De uppnådda produktionsresultaten motsvarade de av statsmakterna angivna målen. Rörande bensinproduktionen kan nämnas, att bolagets raffinaderi tillkom först år 1944. Den bensinkvantitet, som bolaget försålde före denna tid, hade raffinerats hos annat företag.
Förlusten å beredskapsperiodens verksamhet synes slutligen böra ställas i rela- tion till de statsmedel bolaget tillfördes under samma tid. Enligt tabell 13 i av- delning III uppgick statens kapitaltillskott för tiden t. o. m. den 30.6.1946 till sammanlagt 63,2 milj. kronor. Häri ingår enligt utredningsdirektiven på själv— kostnadsbasis beräknade räntekostnader för aktiekapitalet med 5,2 milj. kronor. Dessa räntekostnader är, som torde framgått av det föregående, icke inräknade i den av oss angivna förlusten å verksamheten, då de icke utgör några bolagets ränteutgifter. Vad däremot angår statens kapitalförlust för beredskapsperioden, skall denna helt naturligt inbegripa även dessa räntor.
Av statens kapitalinsatser kvarstod den 30.6.1946 enligt bolagets balansräkning ett eget kapital å 12,9 milj. kronor, nämligen skillnaden mellan aktiekapitalet, 29,2 milj. kronor, och den förlust å 16,3 milj. kronor, som redovisades i detta bokslut. Till nämnda 12,9 milj. kronor skall i detta sammanhang läggas förut berorda nedskrivningar i 1946 års balansräkning, vilka enligt sammanställningen rtabell 15 uppgår till netto 12 milj. kronor. Det kapital, som vid beredskapspe- riodens slut kvarstod hos bolaget, utgjorde i enlighet härmed 24,9 milj. kronor.
Om från _statens kapitalinsats avdrages nyssnämnda kvarstående kapital, er- hålles en skillnad, d. v. s. kapitalförlust, å 38,3 milj. kronor, motsvarande summan av den 1 tabell 15 framräknade förlusten å 33,1 milj. kronor och statens ovan- namnda rantekostnader å 5,2 milj. kronor. Detta framgår av tabell 17,
Tabell 17. Statens kapitalförlust för beredskapsperioden (milj. kronor)
Statens kapitaltillskott t. o. m. 30. 6. 1946 ............................ 63,2 Hos bolaget kvarstående kapital 30. 6. 1946: Enligt balansräkning .................................... 12,9 Tillkommer nedskrivningar enl. tabell 15 .................. 12,0 24,9 Statens kapitalförlust: Förlust å bolagets verksamhet ........................... 33,1 Räntekostnader för aktiekapitalet ........................ 5,2 38,3 63,2
De tillgångar och skulder, som svarade mot bolagets eget kapital vid bered- skapsperiodens slut, framgår närmare av nedanstående sammandrag av balans- räkningen den 30.6.1946.
Tabell 18. Balansräkning den 30. 6. 1946 i sammandrag (milj. kronor)
Tillgångar Bankräkningar och obligationer ..................................... 4,6 Fordringar och varulager ........................................... 3,4 Anläggningar: Byggnader och maskiner ................................ 11,3 Mark ................................................. 0,6 11,9 19,9 Skulder Leverantörs- och andra skulder ...................................... 7,0 Aktiekapital ............................................. 29,2 Balanserad förlust ........................................ 16,3 12,9 19,9
De ovan angivna värdena för anläggningarna och varulagret har jämte av- sättningen å 0,2 milj. kronor för skadestånd på grund av rökgasskador tidigare behandlats. Beträffande anläggningsvärdet hänvisas till tabell 1. Reserveringen för rökgasskador återfinns icke som särskild post i balansräkningen, då den ingår bland skulderna.
Enligt de beräkningar, som verkställts i detta avsnitt, utgjorde det ekonomiska resultatet för beredskapstiden en förlust av 33,1 milj. kronor, varav å Kvarn- torpsverket belöpte 25,1 milj. kronor (tabell 15 och 16). Vid resultatets beräk- ning har vi påfört verksamheten en sammanlagd avskrivningskostnad av 63,9 milj. kronor (tabell 14). Densamma har av oss beräknats på grundval av det normala restvärde för anläggningarna, som framkom på grundval av de bolagets principöverväganden och riktlinjer, vilka låg till grund för anläggningsvärdets fastställande i 1946 års bokslut.
För närmare belysande av detta ekonomiska resultat har vi bl. a. redogjort för de särskilda principer för prissättningen av bolagets produkter, som gällde under beredskapsperioden, och vilka efter beslut av 1944 års riksdag innebar, att bolaget, så länge verksamheten hade karaktär av beredskapsproduktion, skulle erhålla täckning endast för de löpande driftskostnaderna, men icke för avskriv- ningar och förräntning.
I fråga om förlusten, har vi påpekat, att den motsvarade omkring 25 % av de totala produktionskostnaderna, inklusive förutnämnda avskrivningskostnad,
och att en förlust av denna storleksordning icke synes överraskande hög i be— traktande av de extraordinära förhållanden, under vilka anläggningsverksamhe— ten och driften måste försiggå under krigsåren.
V. Det ekonomiska resultatet av bolagets verksamhet
under efterkrigsperioden
Enligt Oljeskifferutredningens direktiv (punkt 2) skall vår utredning av det. ekonomiska resultatet av bolagets verksamhet under efterkrigsperioden omfatta dels undersökning av de verkliga årsresultaten, dels även jämförelse mellan å ena sidan de beräknade verkliga resultaten och å andra sidan de nettovinster, som bolaget såSOm affärsmässigt företag normalt borde ha lämnat, med hänsyn till det egna kapital det förfogat över.
Innan redogörelse lämnas för våra beräkningar i nyssnämnda hänseenden, skall utvecklingen av bolagets verksamhet under tiden efter kriget först beröras.
1. Verksamhetens utveckling under efterkrigsperioden
Omfattningen och inriktningen av verksamheten efter krigets slut har i allt väsentligt bestämts av de riksdagsbeslut, för vilka tidigare redogjorts i avdelning III. Verksamhetens utveckling under denna tid har innefattat en betydande ök- ning av produktionskapaciteten och en väsentligt ökad utvinning av biprodukter. Därjämte har ett omfattande och kostnadskrävande forskningsarbete ägt rum rö— rande tekniken för skifferoljeframställningen och därmed sammanhängande frå- gor om rökgasrening, biproduktutvinning m. m.
ökningen av produktionskapaciteten har i första hand åsyftat pyrolysproduk- terna, d. v. s. råolja och gas, vilka utgör basen för bolagets samtliga tillverk— ningar, frånsett kalk. Under 1950-talet har bolaget strävat efter att koncentrera råoljeproduktionen till en av de fyra skilda tillverkningsmetoder, vilka från början försöksvis tillämpades vid sidan av varandra för att utröna det tekniskt och ekonomiskt lämpligaste förfaringssättet för skifferoljetillverkningen. De 5. k. Bergh-ugnarna har sålunda successivt omkonstruerats och utbyggts i två om- gångar, dels under åren 1951—1953, dels under åren 1957—1959, varigenom er- hållits högre produktion per tidsenhet samt förbättrat produktutbyte av den be— handlade skiffern. De tre övriga tillverkningsmetoderna för råoljan har därför kommit att svara för en allt mindre andel av råoljeproduktionen och två av dem, de 5. k. IM—ugnarna och det elektrotermiska Ljungströmsförfarandet, avvecklades under räkenskapsåret 1958/59, respektive hösten 1960. Räoljekapaciteten, som efter utbyggnaden enligt 1943 års riksdagsbeslut ökades till cirka 77000 mg (70 000 ton) per år, är för närvarande (februari 1961) enligt av bolaget lämnad uppgift cirka 110 000 ma. Härav faller omkring 95 000 m3 på Bergh-Kvarntorps— ugnarna och cirka 15 000 m3 på den s. k. Rockesholmsugnen.
Jämsides med utvidgningen av råoljekapaciteten har det tidigare förädlings— verket för framställning av svavel utbyggts, varjämte 3 kalkugnar uppförts för till— verkning av jordbruks- och byggnadskalk. Stora förädlingsverk för två nya pro— dukter, gasol och ammoniak, har dessutom tillkommit. Gasolframställningen bör— jade under året 1951/52. Försäljningen och distributionen av gasolen sker i bo- lagets egen regi och en omfattande organisation härför har uppbyggts. Ammoniak- fabriken _ vilken, som tidigare omtalats i avdelning III, tillkom för att nyttig- göra ett genom den ökade råoljeproduktionen uppkommet betydande överskott
av skiffergas och ånga — togs i full drift i december 1957. Dess kapacitet är 22 000 ton om året. Ammoniakproduktionen avsättes, som tidigare omtalats, helt till AB Svenska Salpeterverken i Köping enligt särskilt avtal.
Produktionens och produktionsprogrammets utökning under de 14 åren 1946/47—1959/60 belyses närmare av tabell 19. I denna återges produktionen i Kvarntorp under det första och senaste räkenskapsåret i nämnda tidsperiod samt för jämförelse även räkenskapsåret 1944/45, då beredskapstidens produk— tion nådde sin högsta nivå. Siffrorna för året 1944/45 är hämtade ur 1951 års Bränsleutrednings betänkande (del II) och för de två andra åren ur bolagets årsredovisningar.
Tabell 19. Produktion
1944/45 1946/47 1959/60 Bensin ....................... m3 31 200 18 700 34 900 Eldningsolja .................. » 45 300 39 200 82 700 Svavel ....................... ton 20 700 16 700 38 100 Ammoniumsulfat ............. » 900 700 2 500 Kalk ........................ » _— 9 800 48 600 Gasol ........................ » _ 300 11 100 Ammoniak ................... » — — 20 800
Som tabellen utvisar, har under efterkrigsperioden ärsproduktionen av eldnings— olja och svavel i runt tal fördubblats, varjämte tillkommit de kvantitativt bety- dande tillverkningarna av gasol och ammoniak. Bensintillverkntingen däremot har icke undergått någon större ökning under tiden efter kriget. De 300 ton gasol, som redovisas för året 1946/47, avser tillverkningen i en mindre försöksanläggning.
Under ifrågavarande år har även förekommit viss avsaluproduktion av hus— hållsgas och elektrisk kraft för att nyttiggöra vid produktionen uppkomna över- skott av skiffergas och ånga.
Den successiva utvidgningen av verksamheten har varit förenad med ett flertal betydande nyanläggningar. De har i huvudsak avsett de förutnämnda ombyggna- derna av pyrolysugnarna, en i samband därmed tillkommen större anläggning för viss rening av rågasen från ugnarna (Avox-anläggning), utökat svavelverk, de nytillkomna gasol- och ammoniakverken samt maskiner, transportmedel m. m. för ökad skifferbrytning och för gasoldistributionen.
Investeringskostnaderna för nu befintliga anläggningar har under ifrågava- rande 14-årsperiod totalt uppgått till cirka 124 milj. kronor. Beloppet utgör, som tabell 20 visar, skillnaden mellan de bokförda anskaffningsvärdena den 1.7.1946 och den 30.6.1960 för industr-ianläggningarna, inklusive pågående nyanläggningar och till gasoldistributionen hörande utrustning.
Tabell 20] Investeringskostnader under efterkrigsperioden (milj. kronor)
Anläggningarnas bokförda anskaffningsvärden:
30. 6. 1960 ................................. 149,7 1. 7. 1946 .................................. 25,7 Ökning 1. 7. 1946—30. 6. 1960 ................ 124,0
I ovanstående belopp å 124,0 milj. kronor ingår icke vissa under åren 1947/48 ——1953/54 omedelbart avskrivna anläggningskostnader å sammanlagt 7,9 milj. kronor. De är särskilt redovisade i vinst- och förlusträkningarna och rubricerade som »Fördyring av anläggningskostnader att belastas statsanslaget», respektive
»Utgifter för förnyelse vid utbyggnad enligt riksdagsbeslut». För täckande av dessa kostnader erhöll bolaget särskilda statsanslag, vilka förut omnämnts i av- delning III. Kostnaderna torde få betraktas som extraordinära investeringskost- nader för de dessa år pågående anläggningsarbetena, vilka i huvudsak avsåg ga— solanläggningen och pyrolysugnarna.
Nämnda belopp å 124,0 milj. kronor torde även omfatta vissa ersättningsan- skaffningar, Det synes dock ungefärligen motsvara anläggningskostnaderna för Kvarntorpsverkets utvidgning och rationalisering under efterkrigsperioden. Be- loppets fördelning i huvuddrag på olika anläggningar framgår av tabell 21.
Tabell 21. Nyanläggningskostnader under efterkrigsperioden (milj. kronor)
Anläggningar för Skifferförsörjning (brytning, transport och krossning) . . 18,9 Anläggningar för pyrolysprodukter:
Ugnar m. m. ........................................... 30,8
Anläggning för rening av ugnsgaser (Avox) ................ 6,3 37,1 Biproduktanläggningar:
Gasolverk ............................................. 13,2 Ammoniakverk ......................................... 28,8
Övriga (svavel och kalk m. m.) ........................... 7,0 5 49,0 Hjälpanläggningar (verkstäder, distribution, bostäder m. m.) ........ 19,0
124,0
Som framgår av ovanstående, har utbyggnaderna och rationaliseringen av an- läggningarna för Skifferförsörjning samt för produktion av pyrolysprodukter (rå- olja och gas) dragit en sammanlagd kostnad av i runt tal 55 milj. kronor. Mot— svarande belopp för utbyggnaden av förädlingsverken har belöpt sig till cirka 50 milj. kronor.
Av beloppet 124,0 milj. kronor faller i det närmaste 50 milj. kronor på de första 7 åren, 1946/53, och cirka 75 milj. kronor på efterföljande 7 år, 1953/60.
Vad beträffar råvaruförsörjningen kan antecknas, att mängden brutet berg under de första efterkrigsåren låg på en nivå av cirka 1,4 milj. ton per år. Den krossade och färdigbehandlade samt i ugnarna insatta skiffermängden utgjorde samtidigt omkring 1 milj. ton, d. v. s. något över 70 % av den brutna skiffer— mängden. Motsvarande siffror för det senaste räkenskapsåret, 1959/60, var drygt 3 milj. ton, respektive 1,9 milj. ton, eller cirka 63 % av bruten kvantitet. Det numera lägre utbytet av för pyrolysugnarna färdigt skiffergods sammanhänger med en efter den senaste ombyggnaden av Bergh-Kvarntorpugnarna genomförd längre driven krossning av skiffern.
Det kapital, som bolaget under samma tid tillförts för finansieringen av de ny— tillkomna anläggningarna och för verksamheten i övrigt, uppgår till sammanlagt 182,2 milj. kronor, som framgår av tabell 22.
Tabell 22. Bolaget tillfört kapital under efterkrigsperioden (milj. kronor) Statsmedel:
Nytecknat aktiekapital ........................ 19,0 Lån ......................................... 21,5 40,5 Anslag ....................................... 22,9 Bensinskattemedel och behållna skatter å bensol— tillsats ..................................... 55,3 78,2 118,7 Främmande upplåning (banker m. fl.) ................................ 63,5
182,2
Som tabell 22 utvisar, har det kapital å cirka 180 milj. kronor, som under efter- krigsperioden totalt tillförts bolaget, till ungefär 2/3 utgjorts av statsmedel och till drygt 1/3 av främmande lån. De senare var den 30.6.1960 till ett belopp av 39,1 milj. kronor försedda med statens borgen (tabell 11). Av statsmedlen har den övervägande delen eller 78,2 milj. kronor utgjorts av anslag och bensin- skattesubvention, under det att 40,5 milj. kronor tillskjutits som aktiekapital och lån.
Vad beträffar formerna för verksamhetens finansiering har dessa under efter- krigsperioden undergått en betydande inbördes förskjutning. Under de första 7 räkenskapsåren, 1946/47—1952/53, då de av 1949 och 1950 års riksdagar beslu— tade utbyggnaderna slutfördes, tillgodosågs bolagets kapitalbehov huvudsakligen med statsmedel i form av aktiekapital, lån och anslag. Dessutom förekom viss upp- låning i affärsbank. För de efterföljande 7 åren, 1953/54—1959/60, har statens kapitaltillskott utgjorts enbart av bensinskattemedel. Därjämte har under sist- nämnda år en betydande främmande upplåning ägt rum. Detta framgår av tabell 23.
Tabell 23. Bolaget tillfört kapital under 7-årsperioderna 1946/53 respektive 1953/60 (milj. kronor) Statsmedel: 1946/53 1953/6 Aktiekapital, statslån och anslag .................... 63,3 0,1 Bensinskattemedel och behållna skatter å bensoltillsats . — 55,3 Främmande upplåning ............................... 12,2 51,3
75,5 106,7
Av tabell 23 framgår vidare, att bolagets kapitalbehov varit större under den senare 7-årsperioden, även om hänsyn tages till penningvärdets försämring. Detta sammanhänger med, att investeringarna dessa år, som tidigare påvisats i anslut- ning till tabell 21, var större eller cirka 75 milj. kronor mot cirka 50 milj. kronor under föregående 7 år. Dessutom har inverkat, att det ekonomiska resultatet av verksamheten, som senare skall visas, undergått en försämring fr. o. m. räken— skapsåret 1953/54.
Vad beträffar antalet anställda, har detta under efterkrigsperioden undergått en mindre minskning, som tabell 24 utvisar. Antalet arbetare har dock nedgått betydligt, samtidigt som antalet tjänstemän ökat.
Tabell 24. Medelantal anställda räkenskapsåren 1946/47 och 1959/60
1946/47 1959/60 Arbetare .......... 1 060 883 Tjänstemän ........ 224 328 1 284 1 211
Löneutgifterna för samtliga anställda steg från 7,4 milj. kronor året 1946/47 till 18,6 milj. kronor året 1959/60, sålunda en ökning av i runt tal 11 milj. kronor. Medelårslönen för bolagets arbetare steg under samma tid från 5 400 till 13 700 kronor, och för tjänstemännen från 7 600 till 19 600 kronor, enligt vad som kan framräknas på grundval av i bolagets årsredovisningar meddelade uppgifter. Denna stegring av lönenivån för bolagets anställda torde i stort sett överensstäm— ma med den utveckling, som ägt rum inom näringslivet i övrigt under ifrågava- rande tidsperiod.
Som redan antytts och som skall visas närmare längre fram, har det betydande kapitalbelopp, sammanlagt cirka 182 milj. kronor, som under olika former till— förts bolaget under efterkrigsperioden och den utvidgning och rationalisering av anläggningarna, som samtidigt ägt rum, icke medfört, att verksamheten kunnat göras ekonomiskt bärkraftig. Den grundläggande orsaken härtill torde få sökas i, att ifrågavarande oljeskiffrar har en alltför låg halt av oljegivande och ut- nyttjningsbar substans. Det nu antydda förhållandet kommer att senare ytterligare beröras.
2. Beräkning av de verkliga årsresultaten
a) Allmänt
De i bolagets årsredovisningar redovisade nettoresultaten av verksamheten framgår av de i bilaga B återgivna vinst- och förlusträkningarna. Som dessa ut— visar, redovisades för de första 8 åren, 1946/54, förluster å tillsammans 22,6 milj. kronor. För tiden därefter utvisas varken vinst eller förlust å verksamheten, som framgår av tabell 25.
Tabell 25. Redovisade drsförluster (milj. kronor)
1946/47 .................. 6,9 1951/52 .................. 3,5 1947/48 .................. 0,4 1952/53 .................. 5,4 1948/49 .................. 0,3 1953/54 .................. 5,0 1949/50 .................. 0,3 1954/60 (6 år) ............. o
1950/51 .................. 0,8 _225
Att bolaget fr. o. m. räkenskapsåret 1954/55 icke redovisat någon förlust å verk— samheten får i huvudsak tillskrivas bensinskattesubventionen. Som förut omtalats, började denna den 1.7.1954, och genom densamma har bolaget, enligt vad tidi- gare visats (tabellerna 5 och 6), intill den 1.7.1960 tillförts sammanlagt 55,3 milj. kronor, vilket för ifrågavarande 6 år motsvarar i medeltal omkring 9 milj. kronor om året.
Vid beräkning av de verkliga årsresultaten har vi utgått från de redovisade resultaten (tabell 25), vilka därefter omräknats i olika hänseenden. I första hand har vi ur de redovisade resultaten avskilt de inkomster, som tillförts bolaget genom statsanslag, bensinskattemedel och behållna skatter å bensoltillsats, efter— som de icke utgör några intäkter från bolagets rörelse.
Principiellt detsamma gäller det stöd bolaget erhållit av staten genom att ränte- satsen för statslånen utgjort endast 3—3,5%. Skillnaden mellan denna ränta och den bolaget —— såvitt kan bedömas —— ungefärligen skulle fått erlägga vid bank- mässig upplåning, har i föreliggande resultatberäkning därför påförts verksam- heten som tillkommande räntekostnad för statslånen.
De omräkningar vi i övrigt företagit, har avsett avskrivningarna på bolagets anläggningar, förändringarna i lagerreserven och ersättningarna för rökgasska- dor, varjämte vi berört vissa av pensioneringskostnaderna för bolagets tjänstemän.
Det får påpekas, att omräkning och justering av de redovisade årsresultaten i princip varit tänkbar även i andra hänseenden än de nu nämnda. Vissa drifts— utgifter har av skilda, men sannolikt fullt förklarliga anledningar icke i sin hel- het kommit att belasta det eller de räkenskapsår, som de strängt taget torde hän- föra sig till. Detta gäller huvudsakligen vissa engångsutgifter, som kostnadsmäs- sigt torde hänföra sig till mer än ett år. Korrigering beträffande dessa utgifter, som i några fall är icke obetydliga, hade därför i och för sig varit motiverad. En
närmare granskning har dock utvisat, att en ändrad periodisering av utgifterna ifråga icke skulle inverka på resultatberäkningen i nämnvärd grad. Då omrak- ningar i nämnda hänseende följaktligen skulle sakna praktisk betydelse, har vi ej ansett det lämpligt att tynga resultatutredningen härmed.
Ett förhållande av principiellt samma slag är de särskilda investeringskostna- der, som avser räntekostnader under byggnadstiden samt intrimnings- och igång- körningskostnader, innan nyuppförda anläggningar kunnat tagas i reguljär drift. Hos bolaget har med något betydelselöst undantag dessa kostnader i överens- stämmelse med allmän bokföringspraxis belastats de räkenskapsår de uppstått. För en riktig bedömning av ett industriföretags verkliga driftsresultat under en längre tidsperiod torde det emellertid, särskilt när nyanläggningar förekommit i stor omfattning, vara nödvändigt att beakta nyssnämnda slag av investeringsut- gifter genom att fördela (avskriva) desamma på en längre följd av år. Med hän- syn till bolagets mycket omfattande investeringar under efterkrigsperioden kunde en sådan beräkning därför varit motiverad.
Det möter emellertid i detta fall svårigheter att fastställa de ifrågavarande investeringskostnadernas storlek. Därtill kommer, att de, jämfört med annan in- dustri, torde ha blivit mycket höga till följd av produktionsanläggningarnas sär- egna karaktär. Det erfarenhetsmaterial, som stått bolaget till buds, när det gällt att utröna den ur tekniska och ekonomiska synpunkter lämpligaste utformningen för de under efterkrigstiden uppförda anläggningarna, torde ha varit mycket knapphändigt. Den tid, som åtgått för projektering och uppförande samt för in- trimning och igångkörning av anläggningarna, synes härigenom ha blivit avsevärt längre, än vad som eljest torde vara normalt. De extraordinära ränte- och igång- körningskostnader, som uppkommit till följd härav, bör dock jämställas med experiment- och försökskostnader, som helt hör drabba driften de år de upp- stått. Till vad nu nämnts kommer också, att omfattande anläggningsarbeten på- gått nästan varje år under efterkrigsperioden.
Enligt vad som under hand meddelats från bolagets sida, skulle en dylik för- delning av ränte- och igångkörningskostnader för nyanläggningarna icke vara praktiskt motiverad. Vi har även för egen del kommit till samma uppfattning, då approximativa beräkningar givit vid handen, att en fördelning på flera år av den del av berörda utgifter, som skäligen kan anses motsvara normala investe- ringskostnader, icke skulle nämnvärt förändra bilden av de verkliga driftsresul- taten.
Beträffande den omräkning av de redovisade årsresultaten i vissa hänseenden, för vilken närmare redogjorts ovan och som är nödvändig för att klarlägga de faktiska driftsresultaten, bör för tydlighetens skull understrykas, att den icke innebär någon korrigering av boksluten. De beräkningar, varom här är fråga, mot- svarar de, som allmänt förekommer hos affärsföretag i olika kalkyleringssam- manhang, bl. a. då fråga är om att utröna lönsamheten för en rörelse eller en gren av densamma.
Resultatutredningen återfinnes i bilaga C. En redogörelse för de olika beräk- ningar och överväganden, som ligger till grund för densamma, lämnas i det följande.
b) Statsanslag och övriga subventioner
Det ekonomiska stöd bolaget erhållit av staten under efterkrigsperioden har, som tidigare omtalats, utgjorts av anslag och viss befrielse från bensinskatt m. m., varjämte en låg ränta utgått för statslånen.
De anslag bolaget erhållit under efterkrigsperioden uppgår till 22,9 milj. kronor, som framgår av tabell 4 i-avdelning III. Av dessa anslag har sammanlagt 18,9 milj.
kronor redovisats som intäkter i vinst- och förlusträkningarna. Motsvarande be— lopp har upptagits i bilaga C. Återstående 4 milj. kronor avser anslagsmedel, vilka i bokslutet för räkenskapsåret 1947/48 bokfördes så, att de direkt tillfördes reservfonden. Då de alltså icke inverkat på bolagets resultatredovisning nämnda år, skall de ej medtagas i detta sammanhang.
De bensinskattemedel, som bolaget tillförts genom den förut omnämnda skatte- befrielsen, har i bilaga C upptagits till de belopp, som återfinns i tabell 5, av- delning III, och vilka utgör sammanlagt 49,2 milj. kronor. Av bolaget behållna skatter å bensoltillsats i bensinen har i bilaga C upptagits till de belopp, som anges i tabell 6, å tillsammans 6,1 milj. kronor.
Vad beträffar räntorna å statslånen, har i bilaga C upptagits de i tabell 9 an- givna tillkommande räntekostnaderna å sammanlagt 4,9 milj. kronor.
De tillskott av statsmedel som i enlighet med det ovanstående ingår som in- täkter i de redovisade årsresultaten under efterkrigsperioden, utgör sammanlagt 79,1 milj. kronor enligt följande.
Tabell 26. Statsanslag och övriga subventioner ingående i bolagets under efterkrigsperioden redovisade resultat (milj. kronor)
Anslag (inkomstredovisade) .............................. 18,9 Bensinskattemedel och behållna skatter å bensoltillsats ..... 55,3 Beräknade tillkommande räntekostnader för statslånen ..... 4,9
79,1
De nu angivna inkomstposterna utgör den ojämförligt största av de justerings- poster, som förekommer i bilaga C. Även om de i bolagets bokslut redovisade för- lustresultaten å tillsammans 22,6 milj. kronor icke skulle justeras i annat avse— ende än beträffande ifrågavarande 79,1 milj. kronor, framkommer för efterkrigs- perioden en total verklig förlust å i runt tal 100 milj. kronor.
0) Bokförda avskrivningar
Enligt Oljeskifferutredningens direktiv till oss skall frågan om avskrivning- arna uppmärksammas för klarläggande av, om verksamheten förmått bära för anläggningarnas förnyelse nödvändiga avskrivningar. Skillnaden mellan sålunda beräknat avskrivningsbehov och de avskrivningar bolaget verkställt skall enligt direktiven därjämte angivas.
Underlaget för avskrivningarna, d. v. 5. de i räkenskaperna redovisade anskaff- ningsvärdena för färdigställda anläggningar, har under efterkrigsperioden ut- vecklats på följande sätt.
Tabell 27. Färdigställda anläggningars ursprungliga anskaffningsvärden enligt räkenskaperna (milj. kronor)
30. 6. 1946 .............. 1 19,7 30. 6. 1954 ............... 76,3 » 1947 .............. 25,5 » 1955 .............. 79,3 » 1948 .............. 28,2 » 1956 .............. 85,2 » 1949 .............. 28,1 » 1957 .............. 98,0 » 1950 .............. 28,6 » 1958 .............. 130,0 » 1951 .............. 43,5 » 1959 .............. 129,0
. » 1952 .............. 60,0 » 1960 .............. 142,4 » 1953 .............. 72,9
1 Beloppet motsvarar den i tabell 1 angivna anläggningskostnaden å 25,7 milj. kronor, minskad med den 30. 6. 1946 pågående nyanläggningar.
De ovanstående anskaffningsvärdena för färdigställda anläggningar omfattar maskiner och inventarier _— inklusive flaskor för detaljdistributionen av gasol _ byggnadsverk och ledningar samt väg- och järnvägsanläggningar. De i tabell 27 angivna värdena omfattar däremot enligt sakens natur icke pågående nyan- läggningar, vilket torde observeras.
Den alldeles övervägande delen av det totala anskaffningsvärdet, för närva- rande i runt tal 80 %, avser maskiner, apparater och inventarier. Beträffande de anläggningsvärden, som i bolagets räkenskaper redovisas som byggnader, utgörs dessa enligt uppgift till större delen av grunder och fundament till de olika an- läggningsenheterna. Ledningarna slutligen avser allmänt ledningsnät inom och utom verksområdet för vatten, ånga, gaser, elektricitet m. 111.
Vad angår anläggningsvärdets fördelning på olika slag av anläggningar, hän- visas till tabell 21, vilken avser kostnaderna för under efterkrigsperioden till— komna anläggningar.
De avskrivningar, som under efterkrigsperioden verkställts i räkenskaperna, har enligt i årsredovisningarna meddelade uppgifter beräknats enligt följande procentsatser: 10 % å maskiner, 3 % å byggnadsverk och 5 % å ledningar. Nämnda 10 % för maskiner har tillämpats för den övervägande delen av maskin- och inventariebeståndet. För bilar och traktorer har avskrivning skett med 25 % per år och för den till Ljungströmsanläggningen hörande utrustningen med 20 % per år, den sistnämnda avskrivningen fr. o. m. räkenskapsåret 1951/52, då denna anläggning åter igångkördes, efter att ha varit nedlagd under ett antal år.
För gasolflaskor har avskrivningarna varierat. Under de 5 räkenskapsåren 1946/51 avskreVS å nämnda tillgångar mot influtna årshyror svarande belopp, medan avskrivning under de därpå följande 4 räkenskapsåren 1951/55 verkställ- des 1ned 10 % per år. Under de 3 åren 1955/58 ägde ingen avskrivning rum. Åren 1958/60 slutligen avskrevs 5 % årligen.
De ovan angivna huvudgrunderna för de bokförda avskrivningarna å maski- ner, byggnadsverk och ledningar har enligt årsredovisningarna tillämpats under samtliga här ifrågavarande år, med undantag dock för räkenskapsåren 1958/59 och 1959/60. För året 1958/59 verkställdes sålunda ingen avskrivning å gasolan- laggnrngen, svavelverket och ammoniakfabriken. Enligt vad som upplyses i ärs- redov1sn1ngen, skulle avskrivning för dessa anläggningar enligt de ovan nämnda grunderna ha utgjort 4,1 milj. kronor. För räkenskapsåret 1959/60 skedde inga avskrrvningar å gasol- och svavelverken, vilka enligt nämnda grunder skulle ha verkstallts med 1,6 milj. kronor. Dessa ej verkställda avskrivningar å tillsammans 5,7 milj. kronor motiverades med bl. a., att de bokförda nettovärdena föreföll betryggande.
Tabell 28. Bokförda avskrivningar (milj. kronor)
1946/47 .................. 0,1 1953/54 .................. 5,1 1947/48 .................. 0,4 1954/55 .................. 5,4 1948/49 .................. 0,3 1955/56 .................. 4,8 1949/50 .................. 0,3 1956/57 .................. 6,3 1950/51 .................. 1,0 1957/58 .................. 7,9 1951/52 .................. 4,3 1958/50 .................. 15,6 1952/53 . ................. 5,4 1959/60 .................. 19,1
56,0
1 . Då beloppen I denna tabell avser anläggningsavskrivningar, innefattar de icke i vinst- och för-
åläträkningarna (bilaga B) upptagna avskrivningar å aktiverade patent- och exploateringskostna-
Angående de under efterkrigsperioden bokförda avskrivningarna fär ytterligare framhållas, att avskrivning under de 5 första räkenskapsåren, 1946/51, ägde rum endast å de under dessa år nytillkomna anläggningarna. För de nämnda räken- skapsåren verkställdes i samband med bolagets rekonstruktion den 30.6.1946, som förut omtalats i avdelning III, en anteciperad engångsavskrivning å 9,8 milj. kronor, avseende de vid nämnda tidpunkt befintliga anläggningarna. Detta får beaktas vid bedömning av de avskrivningar, som verkställts i räkenskaperna under efterkrigsperioden.
De avskrivningar, som i enlighet med det ovan sagda verkställts i räkenska— perna under tiden 1.7.1946—30.6.1960, uppgår till sammanlagt 56 milj. kronor enligt tabell 28.
Som framgår av tabell 28, skedde under 5-årsperioden 1946/51 mycket små av- skrivningar, jämfört med de efterföljande åren. Förhållandet sammanhänger med den ovannämnda förtidsavskrivningen år 1946.
Jämsides med avskrivningarna enligt tabell 28 har i vinst— och förlusträkning- arna för åren 1947/54 redovisats vissa poster omedelbart avskrivna nyanlägg- ningskostnader å sammanlagt 7,9 milj. kronor. Dessa har avsett av olika anled— ningar uppkomna fördyringar å pågående nyanläggningar, för vilka fördyringar bolaget erhöll särskilda statsanslag, enligt vad som tidigare omtalats i avdelning III. Huvuddelen av dessa fördyringar avsåg den tidigare berörda, väsentliga om— konstruktion och ombyggnad av vissa pyrolysugnar, som ägde rum under en del av nämnda år. Som tidigare framhållits, torde dessa omedelbart avskrivna kost- nader utgöra extraordinära investeringskostnader för de nämnda är utförda an- läggningsarbetena. De har därför av oss icke medräknats i de bokförda av- skrivningarna, vilka helt naturligt endast skall avse normala och aktiverbara an- läggningskostnader.
De avskrivningar å anläggningarna, som enligt det ovanstående verkställts för efterkrigsperioden, uppgår till sammanlagt 65,8 milj. kronor. Härav avser 9,8 milj. kronor den förtidsavskrivning, som ägde rum redan den 30.6.1946, medan 56 milj. kronor avser de avskrivningar, som enligt tabell 28 bokförts under tiden 1.7.1946—30.6.1960. .
d) Avskrivningsbehov
Mot bakgrund av det belopp å 65,8 milj. kronor, som totalt avskrivits i räken- skaperna för efterkrigsperioden, gäller att söka bedöma avskrivningsbehovet för bolagets anläggningar. Härmed avser vi de avsättningar, som med hänsyn till de olika anläggningsobjektens troliga ekonomiska livslängd varit erforderliga för att på lång sikt säkerställa anläggningarnas förnyelse. Vi har därvid icke ingått på den särskilda fråga vi-d bedömningen av avskrivningsbehovet, som samman- hänger med, att anläggningarnas återanskaffningskostnad till följd av prisnivåns stegring är väsentligt högre än de ursprungliga anskaffningskostnaderna.
Huvudparten av bolagets anläggningar är, som förut påpekats i ett flertal sam- manhang, av mycket speciell natur. Avskrivningsbehovet för desamma är av denna anledning vanskligt att bedöma, då något jämförelsematerial icke står till buds. Detta gäller speciellt pyrolysugnarna och i hög grad även förädlingsver- ken, vilka anläggningar representerar cirka 3/4 av det kapital, som investerats i verket (tabell 21). För att erhålla underlag för bedömningen av avskrivningsbe— hovet, har vi därför hos bolaget inhämtat uppgift om, vad som enligt bolagets åsikt bör anses som minimum för nödvändiga avskrivningar under tiden 1.7.1946 ——30.6.1960, om avskrivningarna baseras på de ursprungliga anskaffningsvärde- na. De minimiavskrivningar, exklusive gasolflaskor, som bolaget i enlighet här- med beräknat, uppgår till sammanlagt 53,7 milj. kronor enligt följande.
Tabell 29. Av bolaget beräknade minimiavskrivningar (exkl. gasolflaskor) (milj. kronor)
1946/47 .................. 1,5 1953/54 .................. 4,6 1947/48 .................. 1,7 1954/55 .................. 4,2 1948/49 .................. 1,8 1955/56 .................. 4,4 1949/50 .................. 1,7 1956/57 .................. 4,8 1950/51 .................. 2,2 1957/58 .................. 5,9 1951/52 .................. 3,1 1958/59 .................. 6,8 1952/53 .................. 4,1 1959/60 .................. 6,9
53,7
Avskrivningsbeloppen har enligt uppgift framkommit efter individuell upp- skattning av livslängden beträffande maskiner, byggnadsverk och ledningar för var och en av de olika anläggningarna och verken. De härvid framkomna av- skrivningsprocentsatserna har, enligt vad som framgår av bolagets detaljupp- ställningar, i medeltal för de två 7-årsperioderna 1946/53 och 1953/60 utgjort följande.
Tabell 30. Au bolaget beräknade minimiavskriuningsprocentsatser (exkl. gasolflaskor)
1946/53 1953/60 Maskiner och inventarier ........................... 6,8 % 6,1 % Byggnadsverk (grunder, fundament och hus) ......... 2,5 % 2,7 % Ledningar ........................................ 9,1 % 5,5 %
Ovanstående genomsnittstal för de av bolaget angivna minimiavskrivningspro- centsatserna motsvarar för den senare 7-årsperi0den, 1953/60, livslängder av i medeltal 16 år för maskiner och inventarier, cirka 35 år för byggnadsverk och cirka 18 år för ledningar.
För ordningens skull får understrykas, att de nu angivna siffrorna utgör en— dast det minimum, som enligt bolagets utredning under alla förhållanden bort av- skrivas. Det verkliga avskrivningsbehovet, bedömt med tillbörlig försiktighet, får därför antagas vara högre. Beräkningen av dess storlek blir på grund av dessa anläggningars speciella natur i särskilt hög grad beroende av, hur den framtida tekniska utvecklingen bedömes.
Som förut antytts, föreligger det en betydande skillnad mellan å ena sidan pyrolysugnarna och förädlingsverken och å andra sidan anläggningarna i övrigt. För de förra, som representerar den övervägande delen eller cirka 3/4 av det totala anläggningsvärdet, bör den ekonomiska livslängden i princip bedömas med betryggande säkerhetsmarginal för, att anläggningarna på grund av den tek- niska utvecklingen kan bli omoderna inom en i förhållande till den fysiska livs- längden relativt kort tid. Det kan t. ex. nämnas, att bolagets år 1944 uppförda bensinraffinaderi bygger på en numera omodern raffineringsmetod, vilken icke medger den höjning av bensinens oktantal, som svarar mot nuvarande marknads- krav för högsta klassen bilbensin.
Dessutom får beaktas, att mer omfattande förnyelser, exempelvis i samband med ombyggnader, ofta torde draga med sig förnyelser även av relativt sent till- komna anläggningsdetaljer, vilka i och för sig icke är mogna för utrangering.
De_övriga anläggningarna, vilka i huvudsak avser skifferförsörjningen — gräv— maskiner, transportmedel, krossverk m. m. — och hjälpavdelningar — verkstäder for reparation och underhåll, förråds- och lagerbyggnader, silos, bostäder m. m.
_— är det förhållandevis lättare att bilda sig en uppfattning om, eftersom det här gäller relativt vanligt slag av anläggningsutrustning.
Mot bakgrunden av de nu berörda förhållandena och med vägledning av från bolaget erhållet material har vi beräknat de erforderliga avskrivningarna sålunda. Beträffande maskinerna, jämte inventarier, har vi stannat för, att en avskrivning av 7 % i genomsnitt för all maskinell utrustning får anses ha varit erforderlig. Det kan nämnas, att den avskrivning för maskinerna, som 1948 års Kvarntorps- utredning efter överläggning med bolaget ansåg nödvändig, utgjorde 8 %. Vid denna tid representerade emellertid pyrolysugnarna, för vilka avskrivningsbe- hovet är icke obetydligt högre än för förädlingsanläggningarna, en väsentligt större del av anläggningsvärdet, än vad senare blivit fallet.
Vad åter angår byggnadsverken — vilka, som tidigare nämnts, till övervägande del avser grunder och grundförstärkningar samt maskinfundament för pyrolys— ugnar och förädlingsverken — får beaktas, att det torde vara osäkert, huruvida de olika anläggningarna framdeles kommer att bli återuppförda på samma platser inom industriområdet som för närvarande. Enligt vad vi inhämtat, torde detta för ett flertal anläggningsenheter numera få betecknas som tveksamt, beroende på såväl verkets egen som teknikens utveckling under senare tid. Avskrivnings- tiden för byggnadsverken synes därför böra beräknas till högst 20 år. I enlighet härmed har vi för dessa räknat med ett avskrivningsbehov av 5 %.
För ledningsnätet har vi räknat med ett avskrivningsbehov av 10 %. Beträf- fande ledningarna kan nämnas, att de utgör endast cirka 4—5 % av det totala anläggningsvärdet. För gasolflaskor slutligen har vi räknat med en ekonomisk livslängd av 20 år, vilket motsvarar ett avskrivningsbehov av 5 % per år.
Det avskrivningsbehov, som vi i enlighet härmed framräknat på grundval av medelvärdet av de ursprungliga anskaffningsvärdena vid respektive räkenskaps- års början och slut, uppgår till 64,4 milj. kronor enligt tabell 31. Av detta belopp avser 61,9 milj. kronor anläggningarna och 2,5 milj. kronor gasolflaskorna.
Tabell 3]. Beräknat avskrivningsbehov (milj. kronor)
1946/47 .................. 1,7 1953/54 .................. 5,0 1947/48 .................. 1,9 1954/55 .................. 5,1 1948/49 .................. 1,9 1955/56 .................. 5,4 1949/50 .................. 1,9 1956/57 .................. 6,0 1950/51 ..... . ............ 2,4 1957/58 .................. 7,5 1951/52 .................. 3,5 1958/59 .................. 8,6 1952/53 .................. 4,4 1959/60 .................. 9,1
64,4
Det häri ingående beloppet å 61,9 milj. kronor för avskrivningar å anläggning— arna är cirka 15 % högre än de av bolaget beräknade minimiavskrivningarna å 53,7 milj. kronor. De i tabell 31 angivna avskrivningarna är, som tidigare anförts, avsedda att i princip innefatta rimlig säkerhetsmarginal med hänsyn till teknisk utveckling och därav följande modernitetskrav.
De för efterkrigsperioden bokförda avskrivningarna, 56,0 milj. kronor enligt tabell 28, jämte den år 1946 anteciperade avskrivningen å 9,8 milj. kronor, utgör som förut nämnts, 65,8 milj. kronor. Detta motsvarar ungefärligen de här be- räknade nödvändiga avskrivningarna å 64,4 milj. kronor. De för de 14 räken- skapsåren 1946/ 60 totalt bokförda avskrivningarna får därför anses ha varit till— räckliga, förutsatt att de ursprungliga anskaffningsvärdena läggs till grund för beräkningen av avskrivningsbehovet.
Frågan om, i vilken utsträckning de avsevärt stegrade återanskaffningskostna- derna bör beaktas vid avskrivningsbehovets beräkning, har vi efter överläggning med Oljeskifferutredningen icke ingått på, främst med hänsyn till att den över- vägande delen av anläggningarna är finansierade med lånat kapital. Därtill kom- mer, som kommer att framgå senare, att även väsentligt högre avskrivningskost- nader än de här beräknade icke i någon avgörande grad kan inverka, då det gäller att bilda sig en uppfattning om det verkliga ekonomiska resultatet för här ifrågavarande tid.
e) övriga justeringar av de redovisade årsresultaten
Bolagets lager av förrådsmaterial och tillverkade produkter har i boksluten för samtliga är upptagits till värden, som understiger de verkliga med hänsyn till erlagda priser för inköpt material, respektive gällande marknadsnoteringar (cif- priser) för tillverkade produkter. Den 30.6.1960 förelåg sålunda en lagerreserv å 2,2 milj. kronor, utgörande skillnaden mellan ett verkligt lagervärde å 9,4 milj. kronor och ett bokfört värde av 7,2 milj. kronor. Lagerreserven har under åren dock växlat i storlek. Förändringarna av lagerreserven har i bilaga C beaktats så, att ökningar av lagerreserven gottskrivits rörelsen, medan minskningar belastats densamma.
Den ålderspension, som är tillförsäkrad bolagets tjänstemän, är sedan år 1951, i vad aVSer pensionsdelar tillkomna efter 40 levnadsår, ej försäkrad hos S. P. P. i motsats till pensionsförmånerna i övrigt. Kostnaderna för nämnda ålderspen- sioner har varit avsedda att täckas av medel, som bolaget avsatt till en för ända- målet bildad pensionsstiftelse. Till denna hade intill den 1.7.1960 avsatts 0,9 milj. kronor, vilka avsättningar särskilt redovisats i vinst- och förlusträkning- arna. Kapitalvärdet av de fribrev, som svarar mot ifrågavarande pensionsför— måner, utgjorde den 31.12.1959 enligt en av S. P. P. utförd beräkning 0,8 milj. kronor. Då detta i stort sett motsvarar bolagets avsättningar, kan förutsättas, att dessa i allt väsentligt överensstämmer med de försäkringsmässiga årskostnaderna för ifrågavarande ålderspensioner. Någon kostnadsmässig omfördelning av av— sättningarna har därför ej ansetts erforderlig i bilaga C.
Bolagets bokförda kostnader för skadestånd på grund av rökgasskador uppgår för efterkrigsperioden i dess helhet till 7,1 milj. kronor. De belopp, som blivit be- lastade de olika åren, har företett stora växlingar, vilket huvudsakligen torde sam— manhänga med, att det vissa år uppstått betydande tidsförskjutning av skadereg- leringarna till följd av dessas komplicerade natur. De bokförda kostnaderna har på grund härav vissa år kommit att icke oväsentligt överstiga eller understiga, vad som ungefärligen får anses belöpa på åren ifråga som verklig kostnad. En schematisk omfördelning av dessa kostnader har därför verkställts i bilaga C, på så sätt, att varje räkenskapsår belastats med 1/14 av totalbeloppet 7,1 milj. kronor, d. v. 5. 0,5 milj. kronor. För räkenskapsåret 1959/60 har dock upptagits ett be- lopp av 0,6 milj. kronor.
Som vi framhållit inledningsvis i detta avsnitt, har vi icke verkställt sådana justeringar av de redovisade årsresultaten, som på grund av sin ringa storleks- ordning icke skulle innebära någon nämnvärd förändring av beräkningarnas slut- resultat.
f) Sammanfattning
De enligt ovanstående redogörelse gjorda beräkningarna rörande de verkliga årsresultaten har, som bilaga C utvisar, utmynnat i att dessa motsvarar förluster å sammanlagt cirka 111 milj. kronor. De är sammanställda i tabell 32. För när- mare bedömning anges i tabellen även försäljningsvärdet av tillverkade produk-
ter, vilket för bensinen är beräknat netto, d. v. 5. efter avdrag av bensinskatt och de å bensoltillsatsen belöpande skatterna.
Tabell 32. Beräknade verkliga årsförluster (milj. kronor)
Årets Årets försälj- Årets Årets försälj— förlust ningsvärde förlust ningsvärde 1946/47 ..... 8,4 10,1 1953/54 ..... 7,3 26,8 1947/48 ..... 7,9 9,4 1954/55 ..... 7,8 31,3 1948/49 ..... 7,0 9,3 1955/56 ..... 8,7 34,8 1949/50 . . . . . 4,8 10,2 1956/57 ..... 8,9 42,8 1950/51 ..... 6,3 15,5 1957/58 ..... 9,6 46,7 1951/52 ..... 4,1 20,2 1958/59 ..... 14,9 44,0 1952/53 . . . . . 4,0 23,4 1959/60 ..... 11,4 48,4
111,1
De beräkningar i bilaga C, som utmynnat i förlustresultatet å 111 milj. kronor, kan i sammandrag återges på följande sätt.
Tabell 33. Beräkning av efterkrigsperiodens verkliga resultat (sammandrag av bilaga C), (milj. kronor)
Redovisade förluster enligt bokslut ................................... 22,6 Tillkommer: Statsanslag och övriga subventioner ................................ 79,1 Skillnaden mellan beräknade erforderliga avskrivningar, 64,4, och de under tiden 1. 7. 1946—30. 6. 1960 bokförda, 56,0 .................. 8,4 Övriga justeringar i bilaga C ...................................... 1,0 Beräknad verklig förlust ............................................ 111,1
I fråga om de i bilaga C upptagna bokförda avskrivningarna får observeras det förut berörda förhållandet, att dessa icke innefattar den anteciperade avskriv- ning för räkenskapsåren 1946/47—1950/51, som bokfördes redan den 30.6.1946.
Vid granskning av årsresultatens utveckling framgår av tabell 32 följande. För de tre första räkenskapsåren, 1946/49, utgör förlusterna sammanlagt 23,3 milj. kronor eller 7,8 milj. kronor i medeltal per år. Resultaten torde få ses mot bakgrund av den omställning och anpassning från beredskapsindustri till ett nor- malt fredstidsföretag, som verksamheten då undergick. Bolagets ansträngda lik- viditetsställning dessa år jämte rådande allmänna bristläge i fråga om arbets- kraft m. m., vilka förhållanden avsevärt fördröjde slutförandet av då pågående anläggningsarbeten, synes böra beaktas vid bedömningen av resultaten under deSSa år.
För de efterföljande 4 åren, 1949/53, sjunker årsförlusterna och utgör tillsam— mans 19,2 milj. kronor, d. v. s. i medeltal cirka 5 milj. kronor om året. Att för- lusterna minskade under dessa år, torde huvudsakligen få tillskrivas en icke obetydlig stegring av försäljningspriserna för bensin och eldningsolja, samtidigt som produktionen — bl. a. beträffande gasol — till följd av vissa slutförda ut— byggnader undergick viss ökning. Försäljningssumman för försålda produkter ut- gjorde under dessa år i medeltal 17 milj. kronor om året, jämfört med 10 milj. kronor per år under tiden 1946/49.
För de nu nämnda första 7 åren, 1946/53, vilka kan betecknas som ett första utbyggnadsskede i efterkrigsperiodens verksamhet, utgör förlusterna enligt ta-
bell 32 sammanlagt 42,5 milj. kronor. Detta motsvarar cirka 2/5 av den totala förlusten för efterkrigsperioden.
Fr. 0. m. räkenskapsåret 1953/54 utvisar årsresultaten en betydande försäm- ring, vilken avsevärt stegras under de 3 senaste räkenskapsåren, 1957/60. Förlus- terna för dessa 7 år uppgår enligt tabell 32 till sammanlagt 68,6 milj. kronor, vilket motsvarar i det närmaste 3/5 av den totala förlusten för efterkrigsperioden. En väsentlig orsak till denna ogynnsamma utveckling av verksamhetens ekono— miska resultat är, att marknadspriserna på bolagets produkter företett en vikande tendens, samtidigt som arbetslöner och övriga tillverkningskostnader i likhet med förhållandena inom näringslivet i allmänhet fortsatt att stiga. Det temporära pro- duktionsbortfall, som förorsakades av de förutnämnda ombyggnaderna av BK- ugnarna under dessa år, samt betydande igångkörningssvårigheter med den ny- uppförda ammoniakfabriken har också starkt bidragit till att försämra det eko- - nomiska resultatet.
Vad beträffar de tre senaste räkenskapsåren, 1957/60, uppgår förlusterna för dessa enligt tabell 32 till 35,9 milj. kronor eller i medeltal 12 milj. kronor om året. Även om hänsyn skulle tagas till de extraordinära kostnader av olika slag, som föranletts av under dessa år utförda anläggningsarbeten, kvarstår under alla förhållanden årliga förluster av en storlek, som innebär, att driftsresultaten under dessa år icke undergått någon förbättring jämfört med närmast föregående 4 år.
De nu och tidigare anförda uppgifterna angående utvecklingen av de verkliga driftsresultaten under ifrågavarande 14 år torde ge vid handen, att de omfattande utbyggnaderna av Kvarntorpsverket icke lett till att driftsekonomin kunnat för- bättras. Även om driften icke påföres normala avskrivningar, föreligger bety- dande underskott. För de 7 åren 1953/60 utgör underskottet före avskrivningar 22 milj. kronor. Detta innebär sålunda, att de löpande kostnaderna för verksam- heten icke täckts av de försäljningsinkomster verksamheten lämnat.
Om de årliga förlusterna för ett belysande av deras relativa storlek sätts i rela- tion till de i tabell 32 angivna årliga försäljningsvärdena, framkommer för de 7 åren 1953/60 en siffra av i medeltal 25 %. Denna siffra kan sägas ange, hur mycket högre försäljningspriserna å bolagets produkter genomsnittligt skulle be- hövt vara dessa år, jämfört med vad de faktiskt varit, för att fullständig kost- nadstäckning — frånsett förräntning av eget kapital —— skulle ha uppnåtts. Det sagda innebär med andra ord, att om kostnaderna hade varit genomsnittligt 20 % lägre, skulle balans mellan rörelseintäkter och driftskostnader, inklusive avskriv- ningar, ha uppnåtts med de försäljningspriser, som gällt ifrågavarande år.
Sammanfattningsvis får konstateras, att de årliga förlusterna under efterkrigs— perioden varit avsevärda såväl i och för sig som när de ses i relation till produk— tionens värde. Detsamma gäller, om de betraktas mot bakgrund av det betydande kapital, som tillförts verksamheten under denna tid.
Den grundläggande orsaken till, att bolagets verksamhet varit förlustbringande, får enligt vår mening sökas i, att de av bolaget bearbetade oljeskiffrarna är alltför fattiga för att som råvara kunna konkurrera med vanliga oljefyndigheter. Halten av oljegivande substans i skiffern är ej större än att högst cirka 6 % råolja kan utvinnas. För belysande härav kan nämnas, att mot en under räkenskapsåret 1959/60 bruten skifferkvantitet av cirka 3 milj. ton svarade en produktion av färdiga produkter i form av bensin, eldningsolja, gasol och svavel å tillsammans endast cirka 150 000 ton, vilket således motsvarar 5 % av den brutna skiffer- mängden. Den omständigheten, att skifferbrytningen medger en samtidig utvin- ning av i skifferfyndigheterna inlagrad kalk, är icke av den ekonomiska bety- delse, att det i någon nämnvärd grad inverkar på det ogynnsamma förhållande, som skifferns ringa halt av oljegivande substans utgör.
En förbättring av produktionens ekonomi synes ha kunnat äga rum för det fall att det varit möjligt att på ett lönsamt sätt nyttiggöra de stora kvantiteter skifferaska, som på grund av det nyss anförda förhållandet uppstår efter skifferns behandling i pyrolysugnarna. Mångårigt och intensivt forsknings- och experiment- arbete från bolagets sida i detta avseende har dock ej krönts med framgång. Vad nu sagts, gäller även de stora mängder skifferstybb, som uppkommer vid skifferns brytning, krossning och siktning, innan densamma insätts i ugnarna. Skiffer— stybben utgör f. 11. cirka 30 % av den brutna bruttokvantiteten skiffer. De pro- blem, som sammanhänger med att finna en tekniskt och ekonomiskt godtagbar metod för skifferstybbens nyttiggörande i industriell skala, har emellertid hit- tills ej kunnat lösas.
Den forsknings- och experimentverksamhet, som avsett att lösa de nyss an- tydda problemen, har varit förenad med betydande kostnader. Detsamma gäller den omfattande experiment- och försöksverksamhet, som förekommit i ett flertal andra hänseenden, särskilt beträffande problemet om rökgasernas rening. De to- tala kostnaderna för bolagets forskningsarbete, inklusive patentkostnader, har under de 7 åren 1953/60 uppgått till 8,2 milj. kronor enligt i årsredovisningarna meddelade uppgifter. Vad räkenskapsåret 1959/60 beträffar, upplyses att ifråga- varande kostnader belöpt sig till 2,3 milj. kronor, varav cirka 1 milj. kronor av- ser en försöksanläggning för rökgasrening.
Det inom bolaget utförda forskningsarbetet bör ha varit av stor betydelse ur beredskapssynpunkt. Forskningsverksamheten synes i huvudsak dock ha avsett frågor, vilka varit nödvändiga att lösa med hänsyn till driftsekonomin och bola- gets verksamhet på längre sikt. Kostnaderna ifråga torde därför i allt väsentligt kunna betraktas som driftskostnader för verksamheten under ifrågavarande tids- period.
3. Normal förräntning av eget kapital Som framgår av Oljeskifferutredningens direktiv, skall vår utredning rörande det ekonomiska resultatet av bolagets verksamhet även innefatta en beräkning av de nettovinster, som bolaget under sin tid som affärsmässigt företag minst borde ha lämnat, normalt sett. Dessa vinster skall enligt direktiven beräknas så, att de sedan skatt avdragits, motsvarar 5 % å det egna kapitalet i dess helhet. Den skillnad, SOm visar sig föreligga mellan sålunda beräknade normala vinster och bolagets verkliga driftsresultat — i båda fallen före avdrag av skatt-_ skall där- jämte angivas. Som de nyss refererade direktiven ger vid handen, är ifrågavarande beräkning avsedd att belysa, i vilken grad de verkliga driftsresultaten under efterkrigsperio- den avvikit från vad som normalt sett minst motsvarar ett affärsmässigt lönsam— hetskrav. Som minimum för lönsamhetskravet anger direktiven nettovinster av en storlek, innebärande en förräntning av det egna kapitalet av 5 % per år. Dessa principiella riktlinjer har tillämpats på följande sätt. Vi har utgått från det egna kapital, som utvisas i balansräkningarna. Detta har under ifrågavarande tid omfattat aktiekapital och reservfond med avdrag för balanserad förlust, de år sådan förekommit. Då det egna kapitalets utveckling under tiden 1946/60 är av principiell betydelse ur flera synpunkter, skall den här närmare beröras. Det egna kapitalet utgjorde den 30.6.1947, d. v. s. vid slutet av det räkenskaps- år, varunder den i tidigare sammanhang omnämnda finansiella rekonstruktionen slutfördes, 22,0 milj. kronor. Detta motsvarade aktiekapitalet 20,0 milj. kronor, varav 16 milj. kronor var nytecknat, samt 2,0 milj. kronor, som kvarstod av den
vid rekonstruktionen bildade reservfonden, sedan en för nämnda räkenskapsår redovisad förlust å 6,9 milj. kronor (tabell 25) täckts av densamma. Det egna kapitalet omedelbart efter rekonstruktionen utgjorde således 28,9 milj. kronor.
Efter denna tid har aktiekapitalet genom nyteckning ökats med 3 milj. kronor. Å andra sidan har de tidigare berörda, i boksluten redovisade förlusterna å till- sammans 22,6 milj. kronor helt ianspråktagit reservfonden — inklusive det stats- anslag å 4 milj. kronor, som året 1947/48 tillfördes densamma — och de har där- utöver resulterat i en balanserad förlust å 9,7 milj. kronor, vilket således inne- bär, att även en del av aktiekapitalet gått förlorat. Det egna kapitalet har på grund härav successivt minskat från förutnämnda 28,9 milj. kronor under år 1947 till 13,3 milj. kronor år 1954, från vilket år det varit oförändrat. Detta fram— går av tabell 34.
Tabell 34. Eget kapital enligt balansräkningarna (milj. kronor)
Efter rekon— struktion 30/6 1947 30/6 1950 30/6 1954 3016 1960
Aktiekapital .............. 20,0 20,0 23,0 23,0 23,0 Reservfond ................ 8,9 2,0 5,3 —— —— Avgår balanserad förlust . . . . — —— 0,3 9,7 9,7 Eget kapital ............... 28,9 22,0 28,0 13,3 13,3
Vår beräkning, vilken återfinnes i bilaga D, har resulterat i ett totalt erforder- ligt vinstbelopp av 25,8 milj. kronor. Det representerar den för efterkrigsperio- den sammanlagda vinst före skatt, som verksamheten borde ha lämnat, för att nettovinsten efter avdrag av skatt skulle ha utgjort 5 % å bolagets bokförda egna kapital. För enkelhetens skull har bortsetts från, att avsättningar till reservfond och skulderegleringsfond skulle varit nödvändiga, ifall vinster förelegat. Om net— tovinster av här angiven storlek skulle ha utdelats, hade detta krävt en högre förräntning än 5 %.
Det här framräknade beloppet för normala vinster torde få anses som mini- mum, med hänsyn till att det egna kapitalet under efterkrigsperiodens senare del varit mycket litet i förhållande till verksamhetens omfattning. Det egna kapi- talet har, som tidigare omtalats, nedgått betydligt. Låneskulderna har därjämte i samband med verksamhetens utvidgning successivt ökats. Härigenom har det egna kapitalet i förhållande till balansräkningarnas omslutning minskat i mycket hög grad, som framgår av tabell 35.
Tabell 35 30/6 1947 30/6 1950 30/6 1954 30/6 1960 Eget kapital ............ 22,0 28,0 13,3 13,3 Låneskulder ............ — 5,0 39,0 85,8 Balansomslutning ....... 29,8 40,0 71,4 109,0
Det egna kapitalet utgjorde vid de i tabell 35 angivna tidpunkterna i procent av balansomslutningen respektive 75, 70, 20 och 12 %. Den relativa minskningen av detsamma under den senare hälften av efterkrigsperioden har alltså varit av- sevärd. Den normala storleken för det egna kapitalet hos industriföretag av bo- lagets karaktär torde som regel vara väsentligt större än de nyss angivna procent- talen för räkenskapsåren 1954/60. Om hänsyn tagits härtill, skulle beloppet för de normala vinsterna ha blivit högre, eftersom det egna kapitalet vid en vinstbe— skattning av 50 % måste förräntas efter cirka 10 % före skatt, vilket överstiger räntekostnaderna för lånat kapital.
För tydlig-hetens skull får påpekas, att vad som nyss anförts angående det egna kapitalets storlek icke innebär någon hänsyftning på bolagets kapitalförsörjning.
Det ekonomiska resultatet av bolagets verksamhet under efterkrigsperioden, räkenskapsåren 1946/47—1959/60, utgör enligt de tidigare anförda beräkning- arna (tabell 32 och 33) en förlust å totalt cirka 111 milj. kronor, sedan verksam— heten påförts beräknade erforderliga avskrivningar å anläggningarnas ursprung— liga anskaffningsvärden.
Det belopp, som å andra sidan här framräknats för normala vinster under samma tid, utgör, som framgått av det föregående, cirka 26 milj. kronor. Detta motsvarar de vinster före skatt, som skulle erfordrats för att efter 5 % förränta det i balansräkningarna redovisade egna kapitalet, sedan skatt avgått.
Som framgår vid en jämförelse mellan de nu nämnda beloppen, överstiger de beräknade normala vinsterna bolagets verkliga resultat med 137 milj. kronor. Enligt de i denna utredning verkställda beräkningarna skulle detta belopp således få anses utgöra skillnaden mellan det verkliga ekonomiska resultatet av bolagets verksamhet under efterkrigsperioden och det resultat, som bolaget vid normalt affärsmässigt lönsamhetskrav borde ha lämnat.
Av det totala beloppet, 137 milj. kronor, faller 70 milj. kronor på de 7 senaste räkenskapsåren, 1953/54—1959/60.
Som förut påpekats, har ifrågavarande skifferfyndigheter en mycket låg halt av oljegivande substans. Högst 6 % råolja kan sålunda utvinnas ur skiffern. Den allmänna bedömning av bolagets ekonomiska resultat för efterkrigsperioden bör enligt vår mening ske mot bakgrund av detta för verksamhetens ekonomi avgö- rande förhållande.
Vad beträffar den i Oljeskifferutredningens direktiv, punkt 3, angivna utred— ningsuppgiften, har separat rapport häröver avlämnats. Stockholm den 3 maj 1961
L. T. Bohlin Erik Lindström Auktoriserade revisorer
SVENSKA SKIFFEROLJE AB
Vinst- och förlusträkningar för räkenskapsåren 1941/42—1945/46
(beredskapsperioden) (milj. kronor)
Intäkter
Bruttovinst å försäljn. . . . Räntor och kassarabatter. Statsanslag ............. Årets förlust ............
Kostnader Bruttoförlust å försäljn. . . Kostnader för gasolavdel- ning i Stockholm ...... Försäljnings- och distri— butionskostnader ...... Administrationskostnader Kostnader för Ljungströmsanläggning. bolagsbildning ........ Avsatt till fond för profes- sur i oljekemi m. m. . . . Skatter ................ Avskrivningar ..........
Bilaga A
Omsättning (försäljningsvärde)
Kvarntorp .............. Kinne—Kleva ............
1941/42 1942/43 1943/44 1944/45 1945/46
7,77 10,88 3,41 0,65
0,32 0,10 0,09 0,11 0,64 1,51 0,33 16,31
1,29 7,77 10,98 3,50 18,58
0,14 2,05 1,26
0,03
0,17 0,30 0,46
0,35 0,31 0,43 0,97 0,39
0,64 0,28 0,36 0,02 0,06 0,11 0,12 0,13
7,23 10,0 — 16,31
1,29 7,77 10,98 3,50 18,58 Totalt — 15,80 20,09 41,82 13,89 91,60 — — 3,24 3,16 1,63 8,03 — 15,80 23,33 44,98 15,52 99,63
Bilaga B SVENSKA SKIFFEROLJE AB Vinst- och förlusträkningar för räkenskapsåren 1946/47—1959/60 (efterkrigsperioden milj. kronor)
1946 1947 1948 1949 1950 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 /47 /48 /49 /50 /51 /52 /53 /54 /55 /56 /57 /58 /59 /60 Intäkter
Bruttovinst . . . . . . . . . . . . 5,0 7,8 10,0 9,4 11,9 17,6 17,5 21,0 Avgår inbetald bensinskatt . . . . . . 3,5 5,4 22 2,0 2,1 4,5 6,1 5,6
,
Bruttovinst efter inbetald bensinskatt . 0,9 2,0 1,5 2,4 7,3 7,4 9,8 13,1 11,4 15,4
Inkomsträntor och kassarabatter . . . . 0,1 0,1 0,1 0 1 0,1 0,1 0,1 0,1 0,1 0,2 0,1 0,4 0,2 Disponerade statsanslag . . . . . . . 6,3 4,9 2,4 3,5 1,8 0,1 Extraordinära inkomster . . . . . . . 0,1
Vinst å försålda inventarier . . . . . . 0,1 0,1 0,1 0,5 0,1 0,3 Skatterestitution . . . . . . . . . . 0,1 Övriga inkomster . . . . . . . . . . 0,1 Årets förlust . . . . . . . . . . . . 6,9 0,4 0,3 0,3 0,8 3,5 5,4 5,0
7,0 6,9 5,3 2,9 5,3 7,5 7,7 7,5 8,0 7,9 10,0 13,2 11,9 15,6
A nmärkning De i de officiella vinst- och förlusträkningarna upptagna posterna för disponerade statsanslag har här ovan återgivits med totalbcloppet för respektive år.
SVENSKA SKIFFEROLJE AB
Bilaga B (forts.)
Vinst- och förlusträkningar för, räkenskapsåren 1946/47—1959/60 (efterkrigsperioden milj. kronor)
Kostnader
Bruttoförlust . . . . . . . . . . . . Ut giftsräntor : Statslån . . . . . . . . . . . . . Övrigalån . . . . . . . . . . .. Skatter . . . Försäljnings- och distributionskostnader . Administrationskostnader . . . . . . . Aktiestämpel . . . . . . . . . . . . Avskrivningar : Fastigheter (byggnader m.m.). . . . Maskiner och inventarier . . . . . . Ledningar . . . . . . . . . . . . Gasolflaskor m.m. . . . . . Patent- och exploateringskostnader. .
Summa avskrivningar
Förlust å utrangerade anläggnings- tillgångar . . . . Fördyring av anläggningskostnader samt utgifter för förnyelse av anläggningar att belastas statsanslag . . . . . Utgifter för markförvärv, bostadssubven- tioner, räntor m.m. att belastas stats- anslag..... Extraordinära kostnader . . Avsättning till bolagets pensionsstiftelse
1946 /47 1947 1948 1949 1950 1951 1952 as Mg 50 51 52 53 1953 /54 1954 /55 1955 /56 1956 /57 1957 /58 1958 /59 1959 /60
5,6 0,1 0,6 0,4 0,2 0,1 0,1
7 ,0
3,2 2,8 1,6 0,1 0,1 0,1 0,4 0 6 0,1 0,1 0,1 0,1 0,1 0 3
0,4 0,4 0,4 0,6 0,8 0 9 0,1 0,1 0,1 0,3 0 4 0,3 0,2 0,2 0,8 3,4 4 3 0,1 0,1 0,4 0 5 0 4 0,3 0,3 1,0 4,3 5,4 1,6 0 3 0,4 3,5 1,9 0,1
:
1,1 1 4
6,9 5,3 2,9 5,3 7 ,5 7,7
0,7 0,7 0,3 0,7 0,4 3,8 0,3 0,6 5,1
7,5
0,7 0,9 0,2 08 0,4 0,3 0,6 5,4
8,0
0,7 0,2 0,9 0,4 0,3 4,8
0,1 7,9
0,5 5,5 0,3 6,3
0,2 10,0 0,1 0,2
13,2
0,7 3,6 0,2 1,1 0,5 4,7 0,2 0,2 0,1 5,7 0,4
0,2 11,9
0,7 4,0 0,1 1,1 0,6 8,0 0,3 0,2 0,1 9,2 0,3
0,2 15,6
SVENSKA SKIFFEROLJE AB
Beräkning av det ekonomiska resultatet av verksamheten under efterkrigsperioden (milj. kronor)
Bilaga C
Årligt ]örsätjntngsvårde (exkl. bensin- skatt).............
Antal anställda . . . . . . . . . . Förlust enligt bokslut . . . . . . . Förlusterna ökas med följande poster
Inkomstbokförda statsanslag . . . Bensinskattemedel . . . . . . . . Behållna skatter å bensoltillsats . . Tillkommande räntekostnader för statslånen . . . . . . . . . . Minskning av lagerreserven . . . . . Omperiodiserade kostnader för rökgas- skador (totalt svarande mot bok- förda kostnader) . . . . . . . .
Förlusterna minskas med följande poster
Bokförda anläggningsavskrivningar . Ökning av lagerreserven . . . . . . Bokförda kostnader för rökgasskador . Beräknade verkliga förlustresultat före avskrivningar å anläggningarna . . Beräknade erforderliga avskrivningar å anläggningarnas ursprungliga anskaffn.värden . . . . . . . . .
Beräknade verkliga förlustresultat efter avskrivningar. . . . . . . . . .
1946
/47
1947 /48 1948 /49 1949 /50 1950 /51 1951 /52 1952 /53
1953 /54 1954 /55 1955 /56 1956 /57 1957 /58 1958 /59 1959 /60
Totalt 1946 /60
10,1 1 284 6,9
0,4 0,5 0,1 1,0 6,7
9,4 1 188 0,4 6,1
1,9 7,9
9,3 1 127 0,3 4,9
0,5 0,3 0,3 5,1 1,9 7,0
1 0,2 1 106 0,3
24
)
0,2 0,5 0,3 0,2 2,9 1 ,9 4,8
15,5 1 092 0,8
0,2 0,5 1,0 0,1 3,9 2,4 6,3
20,2 1 221 3,5
1,9 0,2 0,5 4,3 1,2 0,6 3,5 4,1
23,4 1 289 5,4
0,1 0,2
0,5 + 0,4 4,4 4,0
26,8 1 267 5,0
0,5 5,1 0,3 2,3 5,0 7,3
31,3 1 324
0,5 5,4 0,3 2,7 5,1 7,8
34,8 1 402
7,3 0,7 0,6 05 4,8 1,0 3,3
”i [D
8,7
42,8 1 446
0,5 6,3 0,3 2,9 6,0 8,9
46,7 1 367
2,1 7,5 9,6
44,0 1 282
0,5 5,6 0,5 6,3 8,6
14,9
48,4 1 211
9,1 0,5 2,3
'"i o:
11,4
7,1
56,0 1,2 7.1 46,7 64,4
111,1
SVENSKA SKIFFEROLJE AB
(Beräkning av normal förräntning (före skatt) av bokfört eget kapital
Eget kapital att förränta (= eget kapital den 30. 6 enligt balansräkningarna)
1947 ............ 22,0 1948 ............ 125,6 1949 ............ 226,8 1950 ............ 3281) 1951 ............ 27,2 1952 ............ 23,7 1953 ............ 18,3 1954 ............ 13,3 1955 ............ 13,3 1956 ............ 13,3 1957 ............ 13,3 1958 ............ 13,3 1959 ............ 13,3 1960 ............ 13,3
1 Balanserad förlust täcktes med statsanslag å 4 milj. kronor.
(milj. kronor)
Beräknad normal förräntning
5 % avkastning I nkomstskalter Summa
_ 1,1 0,7 1,8 1,3 1,1 2,4
1,3 1,1 2,4 1,4 1,2 2,6 1,4 1,2 2,6 1,2 1,0 2,2 0,9 0,8 1,7 0,7 0,7 1,4 0,7 0,7 1,4 0,7 0,8 1,5 0,7 0,8 1,5 0,7 0,8 1,5 0,7 0,8 1,5 0,7 0,6 1,3
13,5 12,3 25,8
2 Aktiekapitalet ökades under 1948/49 med 1,5 milj. kronor. ” Aktiekapitalet ökades under 1949/50 med 1,5 milj. kronor.
Lönsamhetskalkyler
Beräkningar, utförda av civilingenjör Lars Lingstrand på uppdrag av Oljeskifferutredningen.
För att erhålla en uppfattning om värdet av olika förslag för möjliggörandc av lönsam drift vid Svenska Skifferoljeaktiebolaget erfordras beräkning av de änd— ringar av lönsamheten, som åtgärderna medför. I det följande har därför lönsam— hetskalkyler upprättats för några utvecklingsalternativ av speciellt intresse.
Kalkylerna har huvudsakligen baserats på bolagets redovisning för de senaste åren, varjämte bolagets egna utvecklingskalkyler studerats. Kostnaderna har om— räknats till 1961 års nivå.
Drift med tre Bergh-Kvarntorp-ugnar (alternativ 3 BK) -grundalternativ
Verksamheten baseras på de tre Bergh-Kvarntorpugnarna, vilka under senare år ombyggts för ökad skiffergenomsättning och förbättrat utbyte. Driften av Rockesholmsugnen antages vara nedlagd. Någon investering i nya anläggningar har förutsatts inte vara erforderlig. Företagets verksamhet i övrigt antages an- passad efter en långtidsdrift med enbart BK-ugnarna. Utvecklingsarbetet för andra produktionsalternativ antages upphöra och forskningsuppgifterna begränsas.
Den ökning av skiffergenomsättningen, som ombyggnaden av Bli-ugnarna med— fört, har icke resulterat i större luftförorening än den som förelegat under senare år, då även Ljungströmsanläggningen och Rockesholmsugnen varit i drift. Då den tidigare föroreningsnivån kan anses accepterad, förutsättes den här vara to- lerabel tills vidare, varigenom inga nya åtgärder för rökgasrening erfordras.
De kostnadssiffror, som erhållits ur bolagets kalkyler, är till stor del baserade på kostnadsläget i slutet av år 1959. Vid omräkning till kostnadsläget år 1961 har följande väsentliga förändringar förutsatts.
Kostnaden för timavlönade beräknas öka med 11,5 %, varav 6,6 % hänföres till avtal, 2,6 % till ATP och återstoden, 2,3 %, till löneglidningar. För månads- avlönade beräknas generella tillägg samt ålders- och kvalifikationstillägg ge en höjning med 15 %. Prishöjningarna för materielinköp och utomstående tjänster antages uppgå till cirka 6 %. För reparationer räknas 40 % i lön och 60 % i ma- terial, vilket tillsammans ger 8 % ökning. För transporter sättes kostnadsök- ningen till 10 %. Övriga kostnadsposter såsom försäkringar, resor, representa- tion m. m. antages öka med cirka 7 %.
Den kvantitet pyrolysprodukter, sorn erhålles från BK-ugnarna, bestämmes av såväl mängden genomsatt skiffer som pyrolystiden. Beaktas de rörliga produk- tionskostnaderna, så finnes en optimal produktionsvolym, som är lägre än den maximala, och som bestämmer den optimala skiffergenomsättningen eller den optimala pyrolystiden. Genom slitaget av ugnarna kan man vänta att utbytet kom— mer att försämras med tiden, och omfattande underhållsåtgärder erfordras då för att motverka försämringen. Det torde dröja några år innan de ombyggda ugnarna — i fråga om det mekaniska skicket — kommer in i ett fortvarighetstill—
stånd, som ger representativa värden för utbyte och kostnader. Å andra sidan har ugnarna ännu inte blivit fullständigt intrimmade, utan vissa förbättrande åtgärder torde återstå att utföra. Med hänsyn härtill synes de framtida produk— tionsrcsultaten kunna beräknas med ledning av de under senare tid uppnådda resultaten.
Skiffergenomsättningen i BK-ugnarna har ökat kraftigt efter avslutad om- byggnad under hösten 1959. Den nivå som uppnåtts motsvarar en genomsnittlig förbrukning på cirka 0,145 milj. ton orstensfri skiffer per månad. Ugnsskiffern innehåller cirka 3,5 % orsten, vilket medför att årsförbrukningen av ugnsskiffer kan sättas till 1,80 milj. ton. Det är sannolikt att av bolaget beräknad genom- sättning —- 1,86 milj. ton per år — kommer att kunna uppnås efter ytterligare in- trimning av ugnarna. För att undersöka betydelsen av en ändrad skiffergenom- sättning räknas med de alternativa förbrukningsvärdena 1,80 respektive 1,90 milj. ton per år.
Utbytet per ton ugnsskiffer är som tidigare sagts i viss grad beroende av skif- fergenomsättningen. Under tiden 1.2.—30.4.1960 har utbytet av olika produkter per ton ugnsskiffer vid en Oljehalt enligt Fischer på 5,63 % uppgått till nedan angivna värden. Av bolaget beräknade värden vid Oljehalten 5,5 % har sam- tidigt angivits.
Driftresultat tiden Skifferoljebolagets 1. 2 — 30. 4. 1960 prognos Eldningsolja inklusive restolja ..... liter 39,7 37,4 Bensin ......................... » 11,2 12,1 Svavel ......................... kg 14,7 13,7 Gasol .......................... » 4,56 5,25 Bengas ......................... Meal 102 151 Ånga .......................... » 506 500 Rägas .......................... Nma 52 59
En jämförelse mellan driftresultat och prognos visar, att utbytet i första fallet är högre beträffande eldningsolja, svavel och ånga men i övrigt lägre. De under tiden 1.2.—30.4.1960 erhållna utbytesvärdena antages kunna läggas till grund för lönsamhetskalkylen. Genom inblandning av tillsatsmedel blir den tillverkade kvantiteten bensin 13,7 % större än angivet utbyte.
Till skifferkostnaderna hänföres kostnaderna för skifferbrott och krossverk med transporter och silosskötsel. Kostnaderna kan anses någorlunda väl kända vid brytning i dagbrott. Brytningsmetodiken har dock ändrats under senare år, och skifferutfrakten sker numera enbart med truckar. På grund av rationalisering i skifferbrott och krossverk, främst dock genom att tidigare järnvägstransport har slopats, har arbetsåtgången per ton ugnsskiffer gått ned, men i stället har reparationskostnaderna för truckarna ökat. Den genomsnittliga kostnaden, räk- nat på insatt ugnsskiffer, har beräknats till 1,3 milj. kronor per år plus kronor 2,55 per ton.
Utvecklingen synes visa, att man trots rationaliseringsåtgärder har svårt att motverka en kostnadsstegring, som på vissa kostnadsställen till och med kan överstiga den av allmänna löne- och prishöjningar förorsakade kostnadsökningen. Kravet på viss teknisk standard liksom behovet av ökad jord- och kalkavrym- ning samt förlängd transportväg gör det sannolikt, att skifferkostnaden för fram- tiden kommer att få en relativt större inverkan på produktionskostnaden. En sådan väntad kostnadsstegring för skifferförsörjningen kan antagas utgöra en
årligen ökad rörlig kostnad med cirka 0,05 kronor per ton vid ett i övrigt oför- ändrat kostnadsläge.
Nätsystemen för gas och olja, ånga, tryckluft, avlopp och elkraft samt drift— central ger en driftkostnad av 1,2 milj. kronor per år plus kronor 0,24 per ton skiffer.
För pyrolysavdelningarna, till vilka förutom BK-ugnarna även ångkraftcentral och Avoxanläggning räknas, får kostnaderna anses vara någorlunda väl kända från tidigare drift. För BK—ugnarna torde den osäkra faktorn i första hand ut- göra reparations- och underhållskostnader, som har ökat efter de senaste om- byggnaderna, och där den nya genomsnittliga nivån inte kan fastställas förrän efter flera års drift. Med utgångspunkt från bokförda reparations— och underhålls- kostnader efter ombyggnaderna har kostnaderna i pyrolysavdelningarna anta— gits till:
BK-ugnar .............. 3,60 milj. kronor per år + 0,24 kronor per ton skiffer. Ångkraftcentral ......... 0,96 » » » » + 0,14 » » » » Avoxanläggning ......... 0,19 » » » » + 0,03 » » » »
Om av bolaget beräknat skadestånd på 0,45 milj. kronor per år för rökgasska- dor medräknas, erhålles en total pyrolyskostnad av 5,2 milj. kronor per år plus kronor 0,41 per ton skiffer.
Kostnaderna för svavel-, gasol- och ammoniakverk och toppningsanläggning samt raffinaderi blir enligt bolagets beräknade värden efter omräkning till 1961 års kostnadsläge följande.
Svavelverk .............. 0,7 milj. kronor per år + 0,13 kronor per ton skiffer Gasolverk ............... 0,7 » » » » + 0,13 » » » » Ammoniakverk .......... 1,6 » » » »
Toppningsanläggning ..... 0,1 » » » » + 0,01 » » » » Raffinaderi .............. 0,1 » » » » + 0,26 » » » »
Till kostnaderna i raffinaderiet kommer utgifterna för tillsatsmedlen bensol och etylvätska. Kostnaderna härför uppgår till cirka 55 kronor per kubikmeter bensin, motsvarande 0,61 kronor per ton skiffer. Om kostnaderna för ånga och elkraft frånräknas, utgör kostnaderna i förädlingsverken 3,2 milj. kronor per år plus kronor 1,14 per ton skiffer.
Produktionen av jordbrukskalk, hydratkalk och ammoniumsulfat förutsättes inte kunna påverkas av produktionsresultatet i BK-ugnarna. Kostnaderna för bi- produktavdelningarna utgör 1,05 milj. kronor per år.
Utöver de reparations— och underhållskostnader, som medräknats på de olika kostnadsställena, tillkommer vissa kostnader för förnyelse av förbrukade anlägg— ningsenheter. Om sistnämnda kostnader skall betraktas som löpande reparations- kostnader eller som avskrivningskostnader kan diskuteras. Här Väljes det först— nämnda alternativet. Förnyelsekostnaderna är oundvikliga vid en fortsatt drift, eftersom man eljest får räkna med driftavbrott och försämrat utbyte, som vä- sentligt försämrar driftekonomien. I samråd med bolaget har förnyelsebehovet under de närmaste åren beräknats. Härvid har framkommit, att en förnyelse- kostnad på i medeltal 3 milj. kronor per år torde få anses som minimum.
Bolagets samkostnader bör kunna reduceras, om enbart tre BK-ugnar drives. Vidare bör forskningen kunna reduceras, om målsättningen enbart är drift enligt alternativ 3 BK. En reduktion med 20 % antages kunna genomföras utan att lön— samheten på lång sikt försämras. Samkostnaderna framgår av följande samman— ställning.
Skatter ....................... 0,3 milj. kronor per år Försäkringar .................. 1,2 » » » » Forskning ..................... 1 ,3 » » » » Försäljning .................... 2,4 » » » » Administration ................ 1,4 » » » » Pensionsstiftelse ............... 0,2 » » » » Tekniska och sociala ............ 3,6 » » » »
Summa 10,4 milj. kronor per år.
Gasolhanteringens andel i samkostnaderna antages vara cirka 1,0 milj. kronor per år. Denna post skall frånräknas, och kvarstående samkostnad blir då 9,4 milj. kronor per år.
De totala produktionskostnaderna kan nu beräknas genom summering av ovan redovisade delkostnader enligt följande sammanställning.
Fast kostnad Rörlig kostnad milj. kronor per år kronor per ton skiffer Skifferkostnad .......................... 1,3 2,55 Nät— och driftcentral ..................... 1,2 0,24 Pyrolysavdelning ........................ 5,2 0,41 Förädlingsverken ........................ 3,2 1,14 Biprodukttillverkning .................... 1,05 — Förnyelsekostnader ...................... 3,0 — Samkostnader ........................... 9,4 —— Summa 24,35 4,34
Följande relation mellan skiffergenomsättning och produktionskostnad er— hålles:
Skiffergenomsättning .................... 1,80 1,90 milj. ton per år Produktionskostnad ...................... 32,2
32,6 milj. kronor per år
Härtill kommer kostnadsökningen för skifferhanteringen under den tidsperiod, för vilken lönsamheten skall bedömas.
Äng— och elkraftbalansen är av stor betydelse för lönsamheten, då stora energi— mängder omsättes. Balans kan uppnås genom ändring av de interna förloppen eller genom energiutbyte via elnätet med någon utomstående. Här förutsättes att det senare förfarandet tillämpas, och att elkraft sålunda utgör en produkt, som kan försäljas.
Ångtillskott erhålles dels från BK-ugnarna och dels genom förbränning i ång- pannor av överskottet på syratjära och rengas. En stor del ånga förbrukas i olika avdelningar, och denna förbrukning möjliggör produktion av mottryckskraft med låg specifik ångförbrukning. Resterande överskott på högtrycksånga ger kondens- kraft med hög specifik ångförbrukning. Producerad elkraft skall täcka förbruk- ningen inom anläggningarna, innan försäljning kan ifrågakomma. Vid alternativ 3 BK följer förbrukningen av lågtrycksånga och elkraft varandra på ett sådant sätt, att en ökning av ångförbrukningen vid ändrad produktionsvolym möjliggör en lika stor ökning av mottrycksproduktionen som ökningen i elkraftkonsum- tionen. Detta medför att ett ångöverskott direkt kan omvandlas till elkraftöver— skott genom kondenskraftproduktion, varvid här antages att 4,5 ton ånga ger 1 MWh.
Med denna förutsättning kan konstateras, att de erhållna utbytesvärdena under tiden 1.2—30.4.1960 ger ett överskott i elkraftproduktion, som är 6 kWh lägre per ton ugnsskiffer än det av bolaget beräknade. Vidare ger en ändrad skiffer- genomsättning vid beräknat utbyte en ändring av elkraftproduktionen med 81 kWh per ton ugnsskiffer.
Försäljningspriserna för de tillverkade produkterna redovisas i kapitel IV A. Med beräknade utbytesvärden och försäljningspriser erhålles följande intäkt vid skiffergenomsättningen 1,80 milj. ton per år:
Eldningsolja nr 3 .............. 6,7 milj. kronor per år Bensin ........................ 3,4 » » » » Svavel ........................ 4,4 » » » » Gasol ......................... 2,9 » » » » Ammoniak .................... 9,3 » » » » Ammoniumsulfat ............... 0,3 » » » » Kalk ......................... 2,4 » » » » Elkraft ....................... 1 ,1 » » » »
Summa 30,5 milj. kronor per år.
Marginalintäkten för med 0,1 milj. ton per år ökad skiffergenomsättning utgör:
Eldningsolja nr 3 ................... 0,37 milj. kronor Bensin ............................. 0,18 » » Svavel ............................. 0,22 » » Gasol .............................. 0,16 » » Elkraft ............................ 0,24 » »
Summa 1,17 milj. kronor. Härvid erhålles följande intäkt i förhållande till skiffergenomsättningen:
Skiffergenomsättning .................... 1,80 1,90 milj. ton per år Intäkt ................................. 30,5 31,7 milj. kronor per år.
lntäkten minskad med den redovisade produktionskostnaden ger följande un- derskott:
Skiffergenomsättning .................... 1,80 1,90 milj. ton per år Underskott ............................. 1,7 0,9 milj. kronor per år.
Med kontraktsbundet ammoniakpris sjunker underskottet vid bedömning på kort sikt med cirka 1 milj. kronor per år. Den med åren stigande kostnaden för skifferhanteringen har inte medräknats.
Räntekostnaden för upplånat och eget kapital har beräknats till 4,0 milj. kro- nor per år. Oljeskifferutredningen har diskuterat frågan om de belopp och tids- perioder, på vilka avskrivning skall beräknas i lönsamhetskalkylen, och har funnit det vara lämpligt att utgå från av bolaget tillämpad årlig avskrivning på anskaffningsvärdena, nämligen
3 % å byggnader .................... anskaffningsvärde = 21 milj. kronor
5 % å ledningar ..................... » = 6 » » 10 % å maskiner ..................... » = 92 » » 25 % å bilar och traktorer ............. » : 3,5 » »
Med nu angiven avskrivning blir totala avskrivningsbeloppen 11 milj. kronor per år.
Antalet sysselsatta personer vid bolaget är högt, och stora möjligheter bör före- ligga att reducera personalbehovet genom rationaliseringsåtgärder och därigenom motverka den väntade ökningen i kostnader för löner och sociala förmåner. Bo- laget har även under senare år lyckats sänka kostnaden för arbetarlöner genom en kraftig reducering av antalet arbetstimmar per produktenhet. Även om de mest lönande rationaliseringsåtgärderna i detta avseende redan har vidtagits, synes möjligheter föreligga för ytterligare rationalisering. Med hänsyn till den stora post, som kostnader för arbetskraften utgör, synes det nödvändigt att även i fortsättningen söka nedbringa kostnaderna härför, om inte lönsamheten ytter- ligare skall försämras. Rationaliseringsåtgärder kräver tillskott av kapital, och det synes vara rimligt att antaga, att årligt medelsbehov täckes genom bolagets avskrivningar.
Redovisade intäkter är otillräckliga för att täcka produktionskostnaderna, vil- ket medför ett underskott på 1,2 milj. kronor per år vid en skiffergenomsättning på 1,86 milj. ton per år. Härtill kommer räntekostnader med 4 milj. kronor per år och avskrivningskostnader med 11 milj. kronor per år.
Av vad nu sagts framgår, att drift enligt alternativ 3 BK inte är lönsam och inte kan ske utan årliga kapitaltillskott.
Sannolikheten för att intäkterna skall bli högre eller produktionskostnaderna lägre än som nu beräknats synes vara liten. På intäktssidan skulle man visserligen kunna tänka sig en stegring genom höjda oljepriser, men stegringen måste i så fall vara väsentlig, för att medföra någon större inverkan på lönsamheten. Ut- bytesvärdena kan tänkas bli högre genom att Oljehalten i skiffern beräknats för lågt. Ett eventuellt fel i beräknad Oljehalt enligt Fischer kan dock inte vara större än några tiondels procent, och en ökning med 0,1 % förbättrar resultatet med endast cirka 0,3 milj. kronor per år.
Den tidgare påpekade successiva stegringen i brytningskostnad, som ökar pro- duktionskostnaden med närmare 0,1 milj. kronor per år, blir vid bedömning av lönsamheten på längre sikt av stor betydelse.
Drift med tre Bergh-Kvarntorp-ugnar och en Rockesholmsugn (alternativ 3 BK » HG)
Verksamheten enligt detta alternativ _— vilket motsvarar de nu aktuella drift- förhållandena — baseras på de tre Bergh-Kvarntorp-ugnarna enligt alternativ 3 BK samt Rockesholmsugnen, betecknad HG. Investering i ny produktionsanlägg- ning erfordras icke. Luftföroreningarna uppnår en högre nivå än för alternativ 3 BK. Då den högre nivån i princip redan är accepterad, förutsättes inga extra åtgärder för rökgasrening. Utgående skadeersättningar antages oförändrade.
Skiffergenomsättningen i HG-ugnen har under senare tid redovisats till 0,29 milj. ton per år. Utbytet per ton ugnsskiffer har under perioden 1.2—30.4 1960 vid en Oljehalt enligt Fischer på 5,63 % uppgått till nedan angivna värden. Av bolaget beräknade värden vid Oljehalten 5,5 % angives samtidigt.
Driftresultat tiden Skifferoljebolagets 1. 2 — 30. 4. 1960 prognos Eldningsolja ................. liter 43,0 39,0 Bensin ...................... » 14,5 15,0 Svavel ..................... kg 26,5 22,9 Gasol ....................... » 8,74 9,4 Rengas ...................... Meal 154 181 Rågas ....................... Nm3 105 106
En jämförelse mellan driftresultat och prognos visar, att utbytet i första fallet är högre beträffande eldningsolja och svavel men i övrigt lägre. Driftresultatet antages här kunna läggas till grund för lönsamhetskalkylen.
Enligt bolagets beräkningar och redovisning är skifferkostnaden per ton den— samma i HG—ugnen som i BK-ugnarna, vilket enligt alternativ 3 BK innebär 2,55 kronor per ton. Det kan emellertid ifrågasättas om inte en del av kostnadsök— ningen för skifferförsörjningen under senare tid helt bör belasta BK-ugnarna, då dessa ställer större krav på den inmatade ugnsskifferns kvalitet än HG-ugnen. Om man emellertid skall belasta HG-ugnen med marginalkostnaderna, tillkommer en fördyrande faktor av stor betydelse. Den ökade skifferbrytning som erford— ras för HG-ugnen medför, att dyrare Skiffertillgångar måste utnyttjas tidigare än för alternativ 3 BK. Med den för alternativ 3 BK beräknade årliga kostnads- ökningen, uppgående till cirka 0,05 kronor per ton vid en årlig förbrukning på cirka 1,86 milj. ton per år, erhålles för den tillkommande förbrukningen en mar— ginalkostnad efter t år på kronor 2,55 + t x 0,108 kronor per ton.
Den rörliga kostnaden för nätsystem och driftcentral erhålles från alternativ 3 BK och utgör 0,24 kronor per ton». Driftkostnaden för HG-ugnen exklusive kost— naden för elkraft och ånga har beräknats till 0,69 milj. kronor per år plus kronor 2,35 per ton. Kostnaden för ångkraftcentralen påverkas icke av HG-ugnen, medan Avoxanläggningen erhåller en marginalkostnad på 0,03 kronor per ton genom- satt ugnsskiffer.
HG—ugnen förbrukar såväl elkraft som ånga och reducerar därigenom det för alternativ 3 BK redovisade överskottet i elkraftproduktion. Reduceringen uppgår till 37,4 milj. kWh per år och motsvarar 1,12 milj. kronor per år vid ett elkraft— pris av 3 öre per kWh. Denna återverkan på elkraftbalansen redovisas som en minskad intäkt.
Kostnaden i förädlingsverken blir vid beräknat utbyte 1,67 kronor per ton skiffer. Kostnaderna i biproduktavdelningarna påverkas med 0,12 kronor per ton genom ökad produktion av ammoniumsulfat. Samkostnaderna ökar i förhållande till alternativ 3 BK med cirka 0,10 milj. kronor per år, huvudsakligen beroende på ökade kostnader för skatter och försäkringar.
De nu redovisade delkostnaderna exklusive kostnaderna för elkraft och ånga ger för HG-ugnen en marginalkostnad på 0,79 milj. kronor plus kronor 6,96 per ton, vilket vid genomsättningen 0,29 milj. ton per år motsvarar 2,81 milj. kronor per år. Härtill kommer den stigande kostnaden för skifferhanteringen med 0,31 och 0,63 milj. kronor per år efter respektive 10 och 20 år.
Beräknade produktionspriser ger följande marginalintäkt:
Eldningsolja nr 3 ............. 1,17 milj. kronor per år Bensin ....................... 0,70 » » » » Svavel ....................... 1,13 » » » » Gasol ........................ 0,89 » » » » Ammoniumsulfat ............. 0,09 » » » » Elkraft ...................... —1,12 » » » »
Summa 2,86 milj. kronor per år.
En förnyelse av HG-ugnen kan inte bli aktuell, och av denna anledning skall HG—ugnen ej belastas med några kapitalkostnader. Drift kan endast komma ifråga, om driftkostnaderna understiger intäkterna.
Av vad nu sagts framgår, att fortsatt drift av HG—ugnen inte synes i nämnvärd grad kunna ändra den lönsamhet som erhålles vid drift med enbart tre BK— ugnar.
Det beräknade underskottet vid drift av tre BK-ugnar och en HG-ugn kan synas stämma illa överens med bolagets resultatredovisningar från senare år. Vid jäm- förelse med dessa skall dock den verksamhet frånräknas, som inte direkt är knuten till oljeskifferverket, såsom gasoldistribution och handel med gasolma- terial m. m. Vidare skall bolaget medgiven bensinskattelättnad och av bolaget ut- tagen men ej redovisad skatt å tillsatsmedel frånräknas. Slutligen skall produk- tionsnivån räknas om till att svara mot den som gäller för alternativ 3 BK + HG.
Om så sker, finner man att intäkterna enligt alternativ 3 BK + HG stämmer väl överens, men att kostnaderna är något högre beroende på att underhållskostna— derna har räknats upp med stöd av erfarenheterna från drift under senare tid.
Drift med fyra Bergb-Kvarntorp-ugnar (alternativ 4 BK)
Verksamheten baseras på nuvarande tre Bergh-Kvarntorpugnar, utökade med ytterligare en sådan ugn av samma storlek som den största nu existerande. In- vesteringar erfordras förutom för den nya ugnen även för ökad skifferberedning och ångkraftproduktion samt för anordningar för rökgasrening. Den tillkom— mande ugnen förutsättes ge samma utbyte och kostnader som en av de övriga ugnarna.
Skiffergenomsättningen i den tillkommande ugnen beräknas uppgå till 0,79 milj. ton per år, och ugnen skall belastas med marginalkostnaden för skifferbered- ningen under viss tidsperiod. Med den för alternativ 3 BK beräknade årliga ök- ningen i kostnad med cirka 0,05 kronor per ton vid förbrukningen 1,86 milj. ton per år erhålles för den tillkommande förbrukningen en marginalkostnad efter t år på kronor 2,55 + t :( 0,121 kronor per ton.
De rörliga produktionskostnaderna erhålles ur alternativ 3 BK. Härtill kommer fasta produktionskostnader i de nya anläggningarna:
Skifferkostnad .......... 0,55 milj. kronor per år + 2,55 kronor per ton skiffer Nät- och driftcentral ..... 0,24 » » » » BK—ugn ................ 1,5 » » » » + 0,24 » » » » Ångkraftcentral ......... 0,15 » » » » + 0,14 » » » » Avoxanläggning ......... 0,03 » » » »
Kostnaderna i förädlingsverken erhålles ur alternativ 3 BK och uppgår till 1,14 kronor per ton. Samkostnaderna ökar med 0,3 milj. kronor per år för skatt och försäkringar. Utan hänsyn tagen till skifferfördyringen erhålles en tillkom- mande produktionskostnad på 2,5 milj. kronor per år plus kronor 4,34 per ton skiffer, vilket vid en skiffergenomsättning på 0,79 milj. ton per år motsvarar 5,9 milj. kronor per år.
Betydande ångtillskott erhålles genom en fjärde BK-ngn, och detta kan utnytt— jas för ökad elkraftproduktion. Bortsett från inverkan av kostnaden för rökgas- rening erhålles vid beräknat utbyte och med i alternativ 3 BK tillämpade om- räkningsfaktorer ett tillskott i elkraftbalansen med cirka 74 milj. kWh per år.
Med beräknade utbytesvärden och skiffergenomsättning erhålles följande in— täkter:
Eldningsolja ................... 2,95 milj. kronor per år Bensin ........................ 1,44 » » » » Svavel ........................ 1 , 7 1 » » » » Gasol ......................... 1 ,26 » » » » Elkraft ....................... 2,22 » » » »
Summa 9,58 milj. kronor per år.
Marginalintäkterna överstiger sålunda produktionskostnaderna med 3,7 milj. kronor per år utan hänsyn tagen till skifferfördyring och rökgasrening.
Utbyggnad av en fjärde BK-ugn kräver investeringar på 2,8 milj. kronor för skifferberedning, 21,0 milj. kronor för pyrolysanläggning och 4,9 milj. kronor för ångkraftverk eller totalt 28,7 milj. kronor. Med annuiteten 13,0 % (5 % ränta. 10 års avskrivningstid) blir kapitalkostnaden 3,7 milj. kronor per år. Vid avskriv- ningstiderna 15 och 20 år blir motsvarande kapitalkostnad 2,8 respektive 2,3 milj. kronor per år.
Driften av ytterligare en BK—ugn kräver med nödvändighet att rökgasrening genomföres i en sådan omfattning, att ökad luftförorening undvikes. Rökgas- mängden i den tillkommande ugnen utgör 240 000 normalkubikmeter per timme, varav 0,7 % är svaveldioxid. Om rening ner till 0,2 % svaveldioxid kan åstad- kommas, erfordras rening av 330000 normalkubikmeter per timme för att ni- släppt svaveldioxid inom området inte skall överstiga tidigare nivå. Med i kapi- tel Ill angiven reningskostnad (15 kronor per år vid behandling av rökgasmäng- den en normalkubikmeter per timme) blir total kostnad för rökgasrening 4,9 milj. kronor per år. Erforderlig investering beräknas till 16,5 milj. kronor.
Med ovan redovisad produktionskostnad på 5,9 milj. kronor per år, en kapital- kostnad på 3,7 milj. kronor per år samt en kostnad för rökgasrening på 4,9 milj. kronor per år erhålles totala kostnaden 14,5 milj. kronor per år. Mot detta svarar en intäkt på 9,6 milj. kronor per år. Detta räcker inte att ge ett inkomstöverskott ens om kostnad för rökgasrening frånräknas.
Av vad nu sagts torde framgå, att en utökning av verksamheten med en fjärde BK-ugn inte kan ekonomiskt motiveras.
Det kan synas anmärkningsvärt, att en fjärde BK-ugn inte medför överskott, trots att kalkylen baseras på marginalkostnader och med kostnad för rökgas- rening borträknad. Med hänsyn till resultatet av alternativ 3 BK, som ger ett mycket stort årligt underskott, är det dock fullt förklarligt.
Drift med tre Bergh-Kvarntorp-ugnar och en anläggning för pyrolys och förgasning eller förbränning av fallande stybb (alternativ 3 BK + S)
Verksamheten baseras på de tre Bergh-Kvarntorp-ugnarna enligt alternativ 3 BK samt en ny anläggning för pyrolys och förgasning (S) av den mängd fal- lande stybb, som erhålles vid skifferhanteringen för alternativ 3 BK. Innan det nya pyrolysförfarandet kan tillämpas i full utsträckning, förutsättes provdrift behöva ske viss tid i försöksanläggning. Luftföroreningarna uppnår en nivå som är högre än vid alternativ 3 BK, men lägre än vid alternativ 3 BK + HG och be- räknas därför inte öka utgående skadeersättningar eller kräva nya åtgärder för rökgasrening. Större krav ställes på utvecklings- och forskningsarbetet än i alter- nativ 3 BK, vilket medför ökade samkostnader.
Viss osäkerhet synes råda beträffande den mängd skifferstybb, som erhållits på viss mängd ugnsskiffer till BK-ugnarna under tidigare år, under vilka mäng— den stybb använts som balanspost i redovisningarna för att få skifferbalansen att gå ihop. Ombyggnaden av BK-ugnarna synes ha medfört att större mängd stybbavfall erhålles på grund av ändrade krav på ugnsskifferns kvalitet. Här an— tages att mängden fallande stybb uppgår till 0,79 milj. ton per år, och att stybb- pyrolysanläggningen avpassas för denna skiffermängd.
Stybbpyrolysförfarandet har endast undersökts laboratoriemässigt, och utby- tesvärdena måste bedömas med utgångspunkt från dessa undersökningar. Bo— laget anger utbytesvärden inom två gränser och anser, att maximumutbytet (SM,) bör kunna uppnås under gynnsamma förhållanden, medan minimumutby-
tet (S......) alltid kan påräknas, såvida processen inte direkt misslyckas. Osäkerhe- ten är naturligtvis synnerligen stor med hänsyn till de stora problem, som före- ligger vid övergång från laboratorieskala till praktisk drift.
Utbytet per ton skiffer har beräknats till:
s s _ max mln Eldningsolja nr 3 ........... liter 1,0 0,8 Eldningsolja nr 4 ........... » 57,2 42,5 Bensin .................... » 12,4 8,9 Svavel .................... kg 22,0 18,2 Gasol ..................... » 6,42 5,30 Rengas .................... Mcal 170 141 Ånga ..................... » 303 265 Rågas ..................... Nm3 45 37
Skifferkostnaden kan sättas till noll för fallande stybb. Kostnaden för torkning och målning av stybb ingår i pyrolyskostnaden. Blir mängden fallande stybb otill- räcklig kan skifferbrytningen ökas till den för alternativ 3 BK gällande rörliga kostnaden, 2,55 kronor per ton.
Den rörliga kostnaden för nät- och driftcentral erhålles ur alternativ 3 BK och utgör 0,24 kronor per ton. Pyrolyskostnaden har beräknats till 0,85 milj. kronor per år plus 1,35 kronor per ton. Kostnaden i förädlingsverkan blir bero— ende av beräknat utbyte och utgör 1,24 kronor per ton vid Sm, och 0,92 kronor per ton vid Sm”. Härtill kommer fast årskostnad med 0,04 milj. kronor för er— forderlig utbyggnad av svavelverket. Samkostnaderna ökar i förhållande till al- ternativ 3 BK. Skatter och försäkringar ökar med cirka 0,2 milj. kronor per år. Större krav ställes på forsknings- och utvecklingsarbete, vilket här antages med- föra en kostnadsökning på 0,3 milj. kronor per år. Totalt kan sålunda samkost- naderna beräknas öka med 0,5 milj. kronor per år.
De ovan redovisade delkostnaderna utvisar för den tillkommande pyrolysan- läggningen en total produktionskostnad av
S max ..................... 1,4 milj. kronor per år + 2,8 kronor per ton skiffer S min ..................... 1,4 » » » » + 2,5 » » » »
vilket vid 0,79 milj. ton per år motsvarar 3,6 milj. kronor per år för Sm, och 3,4 milj. kronor per år för Sun".
Smu ger ett ökat överskott för elkraftbalansen med 37,2 milj. kWh per år. ök- ning vid Sm," blir vid samma anläggningsstorlek cirka 27 milj. kWh per år.
Vid beräknat utbyte och skiffergenomsättningen 0,79 milj. ton per år erhålles följande intäkter: '
milj. kronor per år
5 s _
max min Eldningsolja nr 3 ................. 0,07 0,06 Eldningsolja nr 4 ................. 3,40 2,53 Bensin .......................... 1,59 1,14 Svavel .......................... 2,56 2,12 Gasol ........................... 1,77 1,46 Elkraft .......................... 1,12 0,82
Summa 10,51 8,13
Intäkterna minskade men produktionskostuadcrna ger överskottet 6,9 milj. kronor per år för Sm, och 4,7 milj. kronor per år för Sm.... Det försämrade ut- bytet ändrar sålunda lönsamheten med 2,2 milj. kronor per år.
För stybbpyrolysanläggning för 0,79 milj. ton per år har bolaget räknat med en anläggningskostnad på 20,4 milj. kronor, vartill kommer kostnader för ång— kraftcentral och svavelverk med 4,5 milj. kronor respektive 1,2 milj. kronor. Om- räknat till 1961 års kostnadsläge utgör den erforderliga investeringen totalt 28,2 milj. kronor. Avskrivningstiden för stybbpyrolysanläggningen bör inte vara för lång. Med de alternativa avskrivningstiderna 10 respektive 15 år erhålles vid kapitalräntan 5 % en kapitalkostnad av 3,8 milj. kronor per år respektiye 2,7 milj. kronor per år.
En anläggning i full skala för pyrolys av skifferstybb och förgasning av vid pyrolysen fallande skifferkoks kan inte uppföras, förrän erfarenheter erhållits från drift av en större provanläggning. Kostnaden för en pilotanläggning av er- forderlig storlek torde inklusive drift och eventuella ombyggnader under proven uppgå till 2—3 milj. kronor. Anläggningens restvärde efter avslutad provdrift kan sättas till noll. Kostnaderna för en provanläggning kan betraktas som anlägg— ningskostnad för anläggning i full skala och ökar kapitalkostnaden för denna med cirka 0,4 milj. kronor per år.
Den tillkommande anläggningens lönsamhet är beroende av den outnyttjade marginal, som kan erhållas vid förädlingsanläggningarna. Lönsamheten förbätt- ras, om anläggningens storlek ökas så, att förädlingsanläggningarna helt utnytt- jas, d. v. s. att marginalintäkten väl räcker till för att täcka även normal kostnad för skifferhantering. Då en provanläggning har förutsatts, synes det vara möjligt att med ledning av provdriften tämligen väl fastställa utbytet för en anläggning i full skala, och att anpassa denna efter de outnyttjade marginalerna i förädlings- anläggningarna. Det är därför motiverat att räkna med en större anläggning vid lägre utbyte. En ökning till 0,95 milj. ton per år vid Smin förbättrar lönsamheten med 0,8 milj. kronor per år.
Med beräknade intäkter och kostnader erhålles för den tillkommande verksam- heten ett överskott på 1,3—2,7 milj. kronor per år inom beräknade utbytesgrän- ser. överskottet är icke tillräckligt för att täcka det för alternativ 3 BK erhållna underskottet.
Av vad nu sagts framgår, att en stybbpyrolys-förgasningsanläggning, anpassad efter outnyttjad marginal i förädlingsanläggningarna, visserligen är lönsam, men att överskottet inte är tillräckligt för att göra den totala verksamheten lönsam.
Om en stybbpyrolys-förgasningsanläggning av ifrågavarande slag är praktiskt genomförbar, går inte att avgöra förrän resultat erhållits från en provanlägg- ning. Försöken i laboratorieskala pekar på att metoden måhända är utvecklings— bar, och kostnaderna för en anläggning i full skala har beräknats. Då det här är fråga om en helt ny process, är riskerna för ett misslyckande tämligen stora. Med hänsyn härtill torde en provanläggning endast vara motiverad, om förväntade resultat ger en anläggning med mycket god lönsamhet. Trots att råmaterialet står till förfogande utan kostnad, och förädling av pyrolysprodukterna sker utan fasta kostnader, erhålles ett relativt blygsamt överskott i förhållande till investe- rat kapital.
Om de totala kostnaderna för skifferhantering, förädling m. m. fördelas på 3 BK och S efter produktmängderna, medför även stybbpyrolysanläggningen (S) ett underskott å driften.
Drift med tre Bergh-Kvarntorp-ugnar och ett kraftverk eldat med fallande skifferstybb (alternativ 3 BK + F)
Verksamheten baseras på de tre Bergh-Kvarntorpugnarna enligt alternativ 3 BK samt ett nytt kraftverk (F), eldat med den mängd fallande stybb, som erhålles vid skifferhanteringen alternativ 3 BK.
Olika förbränningsprinciper har diskuterats. För val av lämpligaste metod är det nödvändigt att studera olika förbränningsförlopp. Innan en anläggning i full skala bygges, kan även drift med provpanna bli erforderlig.
Rökgaserna innehåller hög svaveldioxidhalt och stora mängder stoft, och hela verksamheten är därför beroende av om rökgasrening kan ordnas på ett tillfreds— ställande sätt. Dessutom föreligger här drifttekniska problem beträffande ask- hantering, malning, daggpunkt, korrosion och eldytornas nedsmutsning, och detta påverkar i hög grad anläggningens lönsamhet.
Mängden fallande stybb beräknas utgöra 0,79 milj. ton per år. Om kostnaden för fallande stybb sättes till noll, blir marginalkostnaden i kraftverket låg — uppskattningsvis 0,5 öre per kWh — vilket talar för att en mycket lång ut— nyttjningstid bör eftersträvas för kraftverket. Tillgängligheten, d. v. s. möjlig drifttid med hänsyn till nödvändiga stopp för reparationsarbeten o. d., för kon- ventionella kondenskraftverk utgör cirka 85 90 %. Med de speciella driftpro- blem, som en skiffereldad panna medför, får man räkna med en något sämre tillgänglighet, och dessutom kommer kraften tidvis att sakna värde, nämligen då vattenkraftöverskott föreligger. Av den anledningen bör man inte räkna med högre utnyttjningstid än cirka 7 000 timmar. Om skifferförbrukningen beräknas till 1,4 kg per kWh blir lämplig aggregatstorlek 80 MW.
Ett kol- och oljeeldat kraftverk på cirka 80 MW har en anläggningskostnad på cirka 750 kron-or per kW. Det skiffereldade kraftverket får en högre kostnad genom att bränslet har lägre värmevärde och högre askhalt, varigenom transpor— terna inom pannan ökar. Hur stor kostnadsökningen blir kan inte närmare an- givas utan en projektering av en anläggning i full skala. I Kvarntorp tillkommer dessutom merkostnader för kylvattentorn. Å andra sidan kan kraftverket utnyttja en del redan befintliga anläggningar inom området. Här beräknas att anläggnings- kostnaden inklusive försöksanläggningar uppgår till 850 kronor per kW, vilket ger en total anläggningskostnad på 68 milj. kronor.
Personalbehovet torde icke understiga 0,8 man per MW, vilket motsvarar cirka 20 kronor per kW och år vid en total personalkostnad av 25 000 kronor per man och år. Drift- och underhållskostnad utöver personalkostnad uppskattas till 28 kronor per kW och år. Kapitalkostnaden blir 8,0 % vid 20 års avskrivningstid, vilket motsvarar 68 kronor per kW och år. Då kraftverket för sin drift är rela- tivt oberoende av den övriga verksamheten, kan avskrivningstiden vara jämfö- relsevis lång. Skatt och samkostnader beräknas utgöra cirka 1 %, motsvarande 9 kronor per kW och år. Totalt blir produktionskostnaden cirka 125 kronor per kW och år eller 10 milj. kronor per år, vilket vid 7 000 timmar och 10 % egen- förbrukning ger en nettokostnad av 2,0 öre per kWh.
Kostnaden för stoftavskiljning beräknas ingå i den ovan redovisade produk- tionskostnaden. Den vid stybbförbränningen erhållna rökgasen uppgår till cirka 400 000 normalkubikmeter per timme och innehåller minst 0,4 % svaveldioxid. Här beräknas mängden svaveldioxid uppgå till 1 650 normalkubikmeter per tim- me, vilket exakt motsvarar svaveldioxidmängden från den tidigare behandlade fjärde BK-ugnen. Då svaveldioxidhalten i rökgasen är lägre i kraftverket än i BK-ugnarna, blir kostnaden för rökgasreningen lägst om reningen förlägges till befintliga BK-ugnar. Här kan sålunda förutsättas att kostnaden för rökgasrening
blir densamma som i utvecklingsalternativet 4 BK, där investeringen utgjorde 16,5 milj. kronor och årskostnaden 4,9 milj. kronor.
Vattenfallsstyrelsen har med ledning av kostnaderna för egna kraftutbyggnader värderat krafttillskottet i Kvarntorp till cirka 3 öre per kWh vid 7 000 timmars utnyttjningstid. Vid värderingen har hänsyn tagits till att den producerade kraf— ten inte är prima, eftersom reserv inte finns för panna och turbin. Med en pro- duktion på cirka 500 milj. kWh per år till värdet 3 öre per kWh erhålles en in- täkt av 15,0 milj. kronor per år.
Den totala kostnaden för kraftverket inklusive rökgasrening utgör 14,9 milj. kronor per är samtidigt som produktionsvärdet utgör 15,0 milj. kronor per år. Kraftverket kan sålunda inte förväntas giva något större överskott och kan inte i nämnvärd grad ändra den lönsamhet som erhålles vid drift med enbart tre BK-ugnar. Med hänsyn till att den erforderliga investeringen utgör cirka 85 milj. kronor och att kostnaden för rökgasrening kan vara för lågt beräknad, kan kraft- verket knappast anses vara ekonomiskt motiverat.
Av vad nu sagts torde framgå, att ett skifferkraftverk, eldat med fallande stybb, inte synes ge nämnvärt överskott och inte heller i högre grad kan påverka lön- samheten för verksamheten i dess helhet.
KUNGL BIBL.
" ;”Ztl Vivi ». .l 5 J. ! :o.)» i . , 1 sro. . - .
».. .. .. __,
1. Den nordiske husholdshogskolen. 2. Nordens folkeng akademi. 3. Nordisk filmsamarhetd.
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINCAR 1961
Systematisk förteckning
(Siffrorna inom klammer beteckna utredningarna: nummer i den kronologiska förteckningen)
Jusnnedepartementet Begravningsplatser och gravar. [5] Underrätterna. [6] Den allmänna brottsregistreringen. [11] Pensionsstiftelser. I. [14 ] Kriminalvård i frihet. 16] Vissa frågor rörande al ännn val. [20 Författningsutredningen. V. Organlsa oner. Beslutstek— nik. Valsystem. [21] Utnkesdepartementet
Den svenska utvecklingshjälpens administration. [2.2]
Försvarsdepartementet Enhetlig ledning av krigsmakten. [7
Totalförsvarets upplysningsver et. [18] Flygbuller som samhällsproblem. [25]
Socialdepartementet Byggnadsindustrtns arbetskraft. [19]
Kommunikationsdepartementet Statliga belastningsbestämmelser av år 1960 för byggnadsverk. [12] Svensk trafikpolitik. I. [23 Svensk trafikpolitik. II. [ ] Finans" departementet Sparstimulerande åtgärder. [2] Automatisk databehandling inom folkbokförings- och uppbördsvasendet. [4] Preliminär nationalbudget för år 1961. [10 Reviderad nationalbudget för år 1961. [2 ] Ecklesiastikdepartementet
1957 års skolberedning. 5. Hjälpmedel i skolarbetet. [17]
] ordbruksdepartementet
Totalisntorverksamheten. [1] _ Lantbrukets yrkesskolor. [13]
Handelsdepartementet Effektivare risövervaknlng. [3] Skifferolje gan. [27]
Inrikesdepartementet Om”låkarbehov ,och läkarttllgång. [S]
Principer för en ny kommunindelning. [9] Polisens brottsbekämpande verksamhet. [1513
l'I'oCKHOLIl ”GI. KUNGL- IDKI'RYCllRIE'r !. l. NORS!!!” ! SöNEl