SOU 1961:32

Handläggningen av bostadslån

N 4-0 ('?

a': i-

- CDL"

&( *. ICT?

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

Socialdepartementet

HANDLÄGGNINGEN AV BOSTADSLÅN

-—— ENKLARE REGLER OCH MINSKAD ORGANISATION

BETÄNKANDE AVGIVET AV

BOSTADSPOLITISKA ORGANISATIONSKOMMITTEN

Stockholm 1961

OFFENTLNHÅUTREDNINGAR1961

1. 2 3 4. 5 6

Anm. Om särskild tryckort ej anglves, är tryckorten stockholm.

Kronologisk förteckning

Totallsatorverksamheten. Idun. 140 5. Jo. Sparstimulerande åtgärder. Idun. 121 s. Fi. . Effektivare prisövervakning. Idun. 177 5. H.

Automatisk databehandling inom tolkboktörlngs- och uppbördsväsendet. Idun. 230 s. F.i . Begravningsplatser och gravar. Norstedt & Sö-

ner. 188 s. Ju. . Underrätterna. Idun. 339 s. Ju.

Enhetlig ledning av krigsmakten. Beckman. 120

ö. Om läkarbehov och läkartillgång. Idun. 228 s. 1. Principer för en ny kommunindelning. Beck- man 248 s. 1. Preliminär nationalbudget för år 1961. Marcus. V + 105 s. i. . Den allmänna brottsregistreringen. Kihlström.

318 s. Ju. . Statliga belastningsbestämmelser av år 1960 för

byggnadsverk. Idun. 50 5. K . Lantbrukets yrkesskolor. Kihlström. 206 s. Jo. . Pensionsstlftelser. I. Marcus. 184 s. Ju. . Polisens brottsbekämpande verksamhet. Idun.

251 5. + 2 s. 111. I. . Kriminalvård i frihet. Idun. 137 s. Ju. . Hjälpmedel i skolarbetet. Idun. 244 s. +12 s.

111. . Totalförsvarets ugsplysningsverksamhet. Kihlström. 90 s. . Byggnadsindustrlns arbetskraft. Idun. 150 5. S. . Vissa frågor rörande allmänna val. Idun.

173 5. J u. . Författningsutrednlngen. V. Organisationer.

Beslutsteknik. Valsystem. Idun. 362 s. Ju. . Den svenska utvecklingshjälpens administration.

Kihlström. 74 5. U. . Svensk trafikpolitik. I. Idun. 307 8. K. . Svensk trafikpolitik. II. Idun. 163 8. K. . Flygbuller som samhällsproblem. Idun. 200 s. Fö. . Reviderad naionalbudget för år 1961. Marcus.

V + 87 s. Fl. . Sklfferoljefrågan. Norstedt & Söner. 144 5. H. . Kungl. Teatern. Verksamhet och ekonoml.Mar-

cus. 320 5. E. . Förtidspensionering och sjukpenningförsäkring

m.m. Idun. 341 S.S. . Grundskolan. Haeggström. 881 5. E. . Läroplaner för grundskola och fackskolor.

Idun. 388 5. E. . Handläggningen av bostadslån. Idun. 101 5. S.

Socialdepartementet

HANDLÄGGNINGEN AV BOSTADSLÅN

— ENKLARE REGLER OCH MINSKAD ORGANISATION

BETÄNKANDE AVGIVET AV

BOSTAD SPOLITISKA ORGAN ISATIONSKOMMITTEN

IDUNS TRYCKERIAKTIEBOLAG ESSELTE AB STOCKHOLM 1961

Till Herr Statsrådet och Chefen för Socialdepartementet

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 11 december 1959 tillkalla- de Herr Statsrådet samma dag mig som utredningsman rörande den bostads- politiska organisationen.

Till sekreterare åt utredningen, som antagit benämningen bostadspoli- tiska organisationskommittén, har från och med den 1 januari 1960 för- ordnats förste inspektören Bengt Sparrman. Att som experter beträffande länekungörelser och anvisningar deltaga i utredningsarbetet förordnades den 2 april 1960 numera byrådirektören Hans Bergström, Iänsbostadsdirek— tören Lennart Lundberg och länsbostadsdirektören Valter Pettersson samt den 7 oktober till 21 november 1960 byrådirektören Åke Lundström. Såsom lagteknisk expert vid utarbetandet av lånekungörelser och anvisningar har kommittén anlitat hovrättsassessorn Ingrid Hilding.

I de för utredningen utfärdade direktiven har —— efter en redogörelse för frågans tidigare behandling _ följande riktlinjer uppdragits för utred- ningens arbete:

Jag räknar med att det skall bli möjligt att förverkliga tanken på att genom ut— färdande av föreskrifter angående långivningen förenkla och förtydliga direktiven till länsbostadsnämnderna så, att prövningen av enskilda låneärenden kan be— gränsas till en tillämpning av enkla, allmängiltiga normer. Härigenom vidgas möj— ligheterna till en decentralisering. Det är inte uteslutet att tanken på en total överflyttning av alla låneärenden på länsbostadsnämnderna kan förverkligas. Handläggningen av låneärenden bör kunna ske snabbare än hittills och personal- organisationen inskränkas. Inom bostadsstyrelsen kommer främst lånebyråns och tekniska byråns organisation att beröras.

Skäl talar emellertid för att det inte är tillfyllest att begränsa prövningen av organisationsspörsmålen till att gälla de omedelbart givna förändringar i orga- nisationen, som ett beslut beträffande direktivgivningen föranleder. Därest lån— givningen helt överföres till länsbostadsnämnderna och beslutanderätten beträffan- de direktivgivningen till nämnder och förmedlingsorgan ankommer på Kungl. Maj:t, torde det bli nödvändigt att överväga organisationen i stort. Länsbosta-ds- nämndernas ställning och befogenheter hör preciseras närmare. Som en följd härav bör det undersökas vilka kvarstående arbetsuppgifter som bör handläggas centralt samt hur den centrala organisationen bör vara utformad.

I direktiven erinras också 0111 att 1958 års besparingsutredning i sitt be- tänkande (SOU 1959: 28) gjort vissa uttalanden beträffande den bostads- politiska organisationen. Bland annat framhölls därvid att man borde kunna överväga, »huruvida den kamerala verksamhet, däri inräknat pantvård, som följer med bostadslångivningen, skulle kunna omhänderhas av riksbankens avdelningskontor». I detta sammanhang hade besparingsutredningen även berört frågan om ett kreditgarantisystem på bostadslångivningens område. Enligt direktiven borde emellertid organisationskommittén inte uppta denna fråga till behandling.

Sedermera har Herr Statsrådet genom under hand meddelade tilläggs— direktiv jämväl uppdragit åt kommittén att —— jämsides med det mera direkt på organisationsfrågorna inriktade utredningsarbetet överväga möjlig- heterna att förenkla och förtydliga de föreskrifter —— lånekungörelser och anvisningar —— som reglerar den statliga egnahems-, förbättrings- och ter- tiärlånegivningen.

I samband härmed anmodades kommittén att i första hand koncentrera sig på lånekungörelser och anvisningar med sikte på att därav betingade för— slag kunde avlämnas hösten 1960, medan organisationsförslaget borde av- lämnas hösten 1961. Sedermera har kommittén anvisats att behandla båda delarna av utredningsuppdraget i ett sammanhang och avgiva sitt betän— kande i sådan tid att möjligheter funnes för Kungl. Maj:t att förelägga 1962 års vårriksdag de förslag som betänkandet kunde ge anledning till.

Kommittén har vid ett stort antal hearings inhämtat synpunkter från be- rörda organisationer, företag och myndigheter. Bland annat har kommittén sammanträffat med representanter för de stora bostadskooperativa organi— sationerna HSB och Riksbyggen —— de allmännyttiga bostadsföretagens organisation SABO samt Svenska byggnadsentreprenörföreningen, Svenska byggnadsarbetareförbundet, Svenska stadsförbundet och Svenska landskommunernas förbund.

Sedan utredningsuppdraget efter ett och ett halvt års arbete nu slutförts, får bostadspolitiska organisationskommittén härmed överlämna sitt be- tänkande »Handläggningen av bostadslån —— enklare regler och minskad organisation». Betänkandet behandlar dels möjligheterna att förenkla och förtydliga lånekungörelser och anvisningar, dels de statliga bostad-smyndig— heternas organisation.

Stockholm den 20 juni 1961.

ERIK WESTERLIND / Bengt Sparrman

AVDELNING I

Enklare regler för bostadslån

1. Förslagens principiella bakgrund

Syftet med de förslag som här framlägges är att förenkla och förtydliga lånekungörelser och anvisningar.

Förslagen avser dels ändringar i gällande lånekungörelser, dels i anslut- ning härtill anvisningar att fastställas av Kungl. Maj:t. Härvid har för det första eftersträvats att beslut och bestämmelser som innebär väsentliga ingripanden i bostadskonsumenternas, byggnadsföretagarnas och kommu— nernas handlingsfrihet skall vara grundade på statsmakternas ställnings- taganden. För det andra har kommittén mot bakgrunden av de gångna årens erfarenhet sökt minska utrymmet för det bostadspolitiska centralorganets (bostadsstyrelsens) fria skön så långt detta är praktiskt möjligt.

Med utredningens uppläggning blir det bostadspolitiska centralorganets uppgifter beträffande direktivgivningen till de regionala och lokala bostads- låneorganen att hos Kungl. Maj:t föreslå av utvecklingen motiverade änd- ringar och tillägg till lånekungörelser och anvisningar. Centralorganets egen direktivrätt bör begränsas till ett minimum och närmast avse för det praktiska arbetet ofrånkomlig vägledning som inte motverkar förenklings- syftet.

Förslagen till ändrade kungörelser och anvisningar har lämnats i bilagor- na 1—2.

2. Den bristande samordningen vid bebyggelseplaneringen

Bostadsbebyggelsen regleras i första hand genom byggnadslagstiftningens olika planinstitut _ regionplan, generalplan, stads- och byggnadsplan samt utomplansbestämmelser. Innan dessa planer fått sin slutliga form har de varit föremål för grundlig och tidskrävande handläggning, ofta i flera in- stanser. Inte sällan har planerna passerat byggnadsnämnd och andra kom- munala organ, länsstyrelse, länsarkitekt och överlantmätare jämte en rad ytterligare länsmyndigheter, byggnadsstyrelsen och slutligen Kungl. Maj:t. När detaljplanen definitivt fastställts, borde bostadsproducenten och kom- munen kunna utgå från att de bostadsprojekt, som utformas i överensstäm— melse med planen, kan förverkligas utan ytterligare invändningar från be- byggelsesynpunkt. Det faktiska förhållandet är emellertid, att producenten

av statsbelånade bostadshus överraskande ofta har mött en ny granskning av planerna för bebyggelsens utformning, då han hållit på att genomföra sitt byggnadsprogram.

För utredningen har anförts exempel på hur de av planmyndigheterna fastställda bestämmelserna för exploateringsgrad, inplacering, hushöjd, serviceanordningar, garage, parkeringsplatser samt andra miljöbildande faktorer icke tillfredsställt de statliga bostadsmyndigheternas villkor för statsbelåning. Av den anledningen har det blivit nödvändigt att relativt snart omarbeta den ursprungliga byggnads— eller stadsplanen och igångsätta en ny procedur för att få den ändrad. Denna ordning med två icke samordnade förfaranden för prövning av bebyggelsens utformning har inte sällan för— dröjt genomförandet av en bostadsproducents eller en kommuns program för bostadsbyggandet. Den bristande samordningen av planmyndigheternas och bostadsmyndigheternas handlande har också medverkat till att för- stärka den känsla av »plankrångel» som man ofta möter ute i kommunerna och i byggnadsvärlden.

Kommittén är visserligen medveten om att samråd i vissa planfrågor skett mellan byggnadsstyrelsen och bostadsstyrelsen liksom också mellan berörda organ på länsplanet. Men genom den decentralisering på byggnadslagstift- ningens område som skett från och med den 1 juli 1960 har det praktiska värdet av ett sådant samråd på det statliga centrala planet väsentligen be- gränsats. Det är därför numera ännu mer angeläget än tidigare att skapa förutsättningar för en effektiv samordning av de olika myndigheternas syn- punkter på bebyggelsens utformning i en viss samhällsbildning.

En sådan samordning måste —— för att undanröja de påtalade olägen- heterna av det nuvarande systemet komma till stånd på ett så tidigt 'sta— dium av bebyggelseplaneringen som möjligt. Kommittén får därför föreslå, att länsbostadsnämnderna får till uppgift att följa kommunernas planarbete redan från den tidpunkt då det påbörjas. Syftet med att få länsbostadsnämn- derna tidigt engagerade i kommunernas planarbete bör givetvis vara att skapa förutsättningar för att ett byggnadslov inom planlagt område i princip innebär, att en bostadsbebyggelse enligt den i planen reglerade ut- formningen också skall vara godkänd för statsbelåning. Länsbostadsnämn- derna bör härvid sörja för att underlag erhålles för en bedömning av de totala kostnaderna att genomföra planen.

Utvecklingen gör, att stads- och byggnadsplaner relativt snart blir för- åldrade. Äldre planer behöver sålunda inte sällan revideras, innan de kan utgöra underlag för en tidsenlig bebyggelse. Ur denna synpunkt skulle det vara motiverat, att man vid fastställelse av en plan kunde bestämma en be- gränsad giltighetstid. Av andra skäl — främst planens rättsverkningar torde det emellertid möta många svårigheter att åstadkomma föreskrifter om sådana tidsbestämda planer. Det är givetvis kommunerna som måste ha ansvaret för att byggnadsplanläggningen hålles levande. Det rimmar då-

ligt med den liberalisering som skett i fråga om byggnadslagstiftningen att söka centralreglera inriktningen av det kommunala planarbetet. I varje fall är det en nödlösning att försöka angripa planproblemen via den statliga bostadslångivningen i stället för genom de egentliga planorganen.

I 14 å byggnadsstadgan finns föreskrivet: »Den som upprättar förslag till plan skall därvid samråda med kommunens styrelse eller annat organ som kommunalfullmäktige bestämma, länsarkitekten samt övriga myndigheter, sammanslutningar och enskilda personer, som kunna hava ett väsentligt intresse av frågan.» För att tillgodose det tidigare nämnda samordnings— syftet föreslår kommittén, att i anslutning till byggnadsstadgans citerade bestämmelser måtte införas en rekommendation till den som upprättar för- slag till plan att samråda med vederbörande länsbostadsnämnd. För att förankra samrådet också på länsplanet vill kommittén vidare föreslå, att Kungl. Maj:t utfärdar anvisningar till länsstyrelserna och länsarkitekterna i riket att vid frågor rörande bebyggelseplaneringen samråda med länsbostads- direktören. I varje län bör inrättas ett planeringsutskott av den typ som redan existerar i åtskilliga länsstyrelser, och i detta utskott bör länsbostads- direktören ha sin givna plats. I konsekvens härmed bör i instruktionen för länsbostadsnämnderna (8 juli 1957) klarare än vad nu är fallet intagas föreskrifter för länsbostadsdirektören om samråd med ifrågavarande myn- digheter.

Skapas dessa kontakter för samråd beträffande bebyggelseplaneringen hör det vara väl sörjt för att en bostadsbebyggelse som står inför sitt genom- förande icke hos de statliga låneorganen ställs inför villkor som avviker från den redan fastställda bebyggelseplanens förutsättningar.

3. Den tekniska granskningen

Under senare tid har successivt en decentralisering ägt rum beträffande den tekniska granskning som skall utföras i samband med handläggningen av bostadslåneärenden. I sammanhanget bör också uppmärksammas att bygg- nladsstyrelsen i anslutning till den nya byggnadsstadgan utfärdat tekniska anvisningar. Dessa anvisningar skall ligga till grund för den tekniska granskning som byggnadsnämnderna har att verkställa vid ansökan om byggnadslov. Den tekniska granskning, som lånemyndigheterna kan före— skriva med stöd av 27 å i egnahems- och 20 å i tertiärlånekungörelsen, torde komma att utföras av samma organ kommunala låneorgan och bygg— nadsnämnder å ena sidan samt länsbostadsnämnder och länsarkitektkontor å andra sidan —— som handhar granskningen enligt byggnadsstadgan och byggnadsstyrelsens därpå grundade anvisningar. Såväl de kommunala låne- organen som länsbostadsnämnderna torde själva sakna härför erforderlig expertis. Det blir sålunda byggnadsnämnder och på länsplanet i allmänhet länsarkitektkontor som blir de verkliga granskningsorganen. Den dubbla

tekniska granskningen som nu sker enligt dels byggnadsstyrelsens anvis- ningar och dels låneorganens anvisningar är enligt kommitténs mening ägnad att skapa oklarhet för den som söker byggnadslov och statslån och måste i onödan tynga och försvåra arbetet för granskningsorganen.

Byggn'adsstyrelsen anförde i sitt yttrande över hyggnadslåneutredningens betänkande den 20 januari 1958 bland annat följande:

»Den statliga låneverksamheten på förevarande område (den tekniska och eko- nomiska kontrollen av bostadsbyggandet) har nu pågått så länge, att de på det kommunala planet inkopplade organen, främst förmedlingsorganen och byggnads- nämnderna, kan antagas ha fått erforderlig erfarenhet och vara väl insatta i hit- hörande spörsmål. Härtill kommer såsom utredningen uttalat att kommunerna bör äga det primära intresset av att de ekonomiska, planmässiga, tekniska, sociala och sysselsättningsmässiga synpunkterna i fråga om bostadsbyggandet lokalt blir på bästa sätt tillgodosedda inom normen för tilldelade lånekvoter. Styrelsen vill i anslutning härtill erinra om att styrelsen i samarbete med bostadsstyrelsen gjort upp formulär till teknisk beskrivning avsedd att användas såväl vid ansökan om byggnadslov som vid ansökan om statligt bostadslån samt i cirkulärskrivelse till samtliga kommuner rekommenderat dessa att samordna den tekniska kontrollen av statligt belånade bostadshus med byggnadsnämndernas i byggnadsstadgan föreskrivna tillsyn av byggnadsföretag.»

Kommittén vill i anslutning till byggnadsstyrelsens här återgivna uttalan- de föreslå, att den allmänt byggnadstekniska granskningen enligt byggnads- stadgan och lånemyndigheternas behov av bostadsteknisk granskning sam- ordnas. Detta bör ske genom att de organ, som svarar för den allmänt bygg- nadstekniska granskningen, också ombesörjer den tekniska granskning som påkallas av bostadsmyndigheterna. Granskningen bör följaktligen åvila byggnadsnämnd eller om särskild anledning finns annat lämpligt kom- munalt organ därest det kommunala organet har erforderlig sakkunskap. Är så icke fallet bör den tekniska granskningen handhas av länsarkitekt- organisationen. I princip borde avgörandet huruvida en byggnadsnämnd själv skall ombesörja granskningen enligt kommitténs mening i fortsätt— ningen kunna anknyta till länsstyrelsernas beslut om delegering till vissa byggnadsnämnder av dispensgivningen enligt 67 & byggnadsstadgan.

Med förslaget om samordning av den byggnadstekniska granskningen med den speciellt bostadstekniska granskningen har kommittén inte avsett, att de särskilda standardkraven för statsbelånade fastigheter skulle utgöra ett villkor för byggnadslov. Förslaget avser endast en samordning av arbets- uppgifterna vid granskningen.

Av denna kommitténs inställning följer att byggnadsstyrelsens tekniska anvisningar bör kompletteras med de speciella bostadstekniska anvisningar som kan vara behövliga. Byggnadsstyrel-sen bör utarbeta dessa komplette- rande anvisningar i samråd med det bostadspolitiska centralorganet (bo- stadsstyrelsen). Samtliga anvisningar bör intagas i en gemensam publika- tion. '

Byggnadskontrollen —-kontro-llen på byggnadsarb—etsplatsen _— är inte den minst viktiga, när det gäller att garantera kvalitet i bostadsbyggandet. För att denna kontroll skall bli effektiv, måste den vara kontinuerlig. An— svaret för att så sker kan knappast läggas hos någon annan myndighet än det kommunala förmedlingsorganet. I fråga om mera omfattande statligt belånad bostadsbyggnadsverksamhet _ större flerfamiljshus och grupp- bebyggelse —— hör det kommunala organet föreskriva att 5. k. dagkontroll skall utövas på bostadsproducentens bekostnad. Vid större projekt påverkar kontrollkostnaden inte nämnvärt boendekostnaderna. När det gäller egna- hem och annan mindre omfattande bostadsproduktion har byggherren själv större möjligheter att i samverkan med kommunen på lämpligt sätt skaffa sig garantier för betryggande kvalitet i fråga om byggnadsarbetets utförande.

Kvalitetskontrollen inom husbyggnadsområdet är givetvis en fråga som bör uppmärksammas även av de organ — bland annat institutet för bygg- nwadsforskning _ som har att syssla med experiment- och forskningsverk— samhet inom det här aktuella området.

Såväl i fråga om organisationen som beträffande förslagen till förenk- lingar i handläggningen av låneärenden syftar kommittén till att skapa utrymme för att göra länsbostadsnämnderna till mera operativa och råd- givande organ än för närvarande. Länsbostadsnämnderna bör vid en utökad konsultativ verksamhet kunna stimulera kommunerna till bland annat effektivare insatser i fråga 0111 den byggnadstekniska kontrollen. I förslagen till lånekungörelser har kommittén sökt åstadkomma en samordning beträf- fande byggnadskontrollen motsvarande den som har föreslagits i fråga om den tekniska granskningen.

4. De interimistiska besluten vid gruppbebyggelse

En av de företeelser där utvecklingen medfört onödigt detaljerade anvis- ningar för handläggningen av låneärenden är den s. k. gruppbebyggelsen av småhus _— egnahem, kedje- och radhus.

Gruppbebyggelsen innebär, att en bostadsproducent planerar och bygger en grupp av hus för försäljning. Husen säljs till bostadskonsumenten under byggnadstiden och —— enligt de uppgifter utredningen inhämtat i allmän- het i slutskedet av färdigställandet. Före påbörjandet meddelas bostads- producenten, vilken står som låntagare under byggnadstiden, ett interi- mistiskt lånebeslut. Lånebeslutet skall sedan i samband med låneutbetal— ningen överföras på en av länsbostadsnämnden godkänd köpare. För att skydda den blivande husköparen har bland annat föreskrivits, att ändringar i förhållande till fastställda programhandlingar endast får ske efter särskilt medgivande av det lånebeslutande organet, att det kommande försäljnings- priset skall fastställas i samband med att interimistiskt beslut lämnas, att

försäljningsavtalet skall ha en betryggande formulering och att försäljningen skall äga rum under kontroll av förmedlingsorganet.

Vid de kontakter utredningen haft med företrädare för de större företag som sysslar med gruppbebyggelse av småhus har konstaterats, att metoden att fastställa försäljningskostnaden redan vid lämnandet av det interimis- tiska beslutet starkt komplicerat planeringen och färdigställandet allra helst som låneorganen på olika nivåer varit inblandade. Mycket arbete har krävts för förhandlingar i syfte att få kostnader och byggnadsstandard godkända, ett förhandlingsarbcte som sedan ofta fått upprepas, när vissa ändringar under byggnadsarbetets gång visat sig motiverade, eller när huset slutligen skul-le försäljas. Här bör också uppmärksammas att den slutlige ägaren av det gruppbyggda huset inte har haft någon möjlighet att påverka det för- handspris som uppställts, men att han givetvis i sina förhandlingar om in- köp av huset varit mycket starkt bunden av det »auktoriserade» förhandspri— set. Även om syftet med det interimistiska beslutet varit att skydda den bli- vande köparen, har det sålunda blivit också ett garantipris för säljaren.

Kommittén har vid sina överväganden om möjligheterna att förenkla handläggningen av ärenden rörande gruppbebyggelse funnit sig böra föreslå att interimsbesluten slopas och i stället ersättes aven förhandsgranskning hos länsbostadsnämnderna, som endast har att taga fasta på huruvida projektet i princip kan godkännas för statsbelåning. Däremot skall på detta stadium ställning inte tagas till belåningsvärdet. Efter att bebyggelsen i princip god- känts skall byggnadsarbetet kunna påbörjas. Ansvaret för gruppvbebyggel- sens utformning och genomförande skall därefter åvila de kommunala organen —— byggnadsnämnd och förmedlingsorgan. Länsbostadsnämnderna får här en bostadspolitiskt rådgivande funktion. Lånebeslutet för grupp- byggt hus skall efter ansökan från husköparen-egnahemsägaren kunna fat- tas på samma sätt som gäller för statlig belåning av andra egnahem.

5. Krediwärdesbedömningen

Huvudansvaret för kreditvärdesbedömningen när det gäller bebyggelsens lokalisering måste ligga hos länsbostadsnämnderna. Dessa kan genom sina kontakter med andra länsorgan och myndigheter få en bättre allmän över- blick av utvecklingen för en ort eller en bygd än vad som i allmänhet är möjligt i det kommunala bostadslåneorganet. Möjligheterna till samråd på länsplanet har inte sällan under länsstyrelsernas ledning tagit en organise— rad form i tillkomsten av särskilda s. k. planeringsutskott.

Kommittén vill erinra om att den i det föregående föreslagit, att Kungl. Maj:t utfärdar anvisningar till länsstyrelserna och länsarkitekterna i riket att vid frågor rörande bebyggelseplaneringen samråda med länsbostadsdirek— tören. Likaså har tidigare nämnts, att utredningen i konsekvens härmed före-

slagit att i instruktionen för länsbostadsdirektören intages föreskrifter om samråd med ifrågavarande myndigheter.

Att fastställa bestämda normer för länwsbostadsnämndernas ställnings- tagande i låneärenden inom glesbygds- och avfolkningsområden _ där de besvärligaste kreditvärdesproblemen uppstår _ är naturligtvis mycket svårt. På orter eller i områden där länsbostadsnämnderna har negativa erfa- renheter av upprepade försök till försäljning av statsbelånade hus torde det emellertid vara uppenbart olämpligt att genom st'atsbelåning medverka till uppförandet av ytterligare hus av samma typ som de tidigare nämnda svårsålda eller att överhuvudtaget lämna medverkan till ytterligare bostads- bebyggelse. Beträffande planlagda områden har kommittén i det föregående lämnat förslag om att på ett tidigt stadium inkoppla länsbostadsnämnderna i bebyggelseplanläggningen.

6. Tomtkostnadsgranskningen

För låneorganen synes tomtkostnadsgranskningen främst vad gäller de större tätortsområdena ha varit det mest svårbemästrade problemet. Trots detta finns särskilda bestämmelser om tomtkostnadsgranskning inte med- tagna i nuvarande lånkungörelser. Eftersom tomtkostnadsutvecklingen är av mycket stor allmän betydelse, har frågan om godkännande av skälig tomtkostnad tidigare förbehållits de statliga organen bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna. För att söka undvika alltför omfattande detalj- diskussioner har man vid prövningen av tomtpriserna arbetat med tomt- baspriser i tätorternas ytterområden och med markkostnadszoner och lä— gestillägg i de inre områdena. Systemet har lett till att markzonskartor upp- rättats för åtskilliga tätorter. Det har inför kommittén lämnats exempel på att man i en medelstor stad kunnat finna åtta av bostadsstyrelsen god- kända markzoner.

Tillämpningen av detta system har medfört, att man fått en stel och artificiell indelning av marken i kostnadshänseende, en indelning där veder- börlig hänsyn ofta inte kunnat tagas till de exploateringskostnader som varit nödvändiga för att den ursprungliga råmärken skulle kunna utnyttjas för bostadsbyggande. Ofta har de sålunda nödvändiga exploateringskost— naderna fått till följd, att de totala tomtkostnaderna blev högre än som var tillåtet enligt bostadsstyrelsens normer. Man har härigenom fått en bunden- het till ett centralt dirigerat system som på ett föga lyckligt sätt stimulerat till de mest skiftande försök att kringgå de hinder mot en uppdrivning av tomtkostnadsnivån vartill de uppställda normerna siktat. Den tidigare tomt- kostnadsgranskningen har följaktligen —— som följd av sin stelhet —— på det hela taget förfelat sitt syfte, och man kan fråga sig huruvida granskningen egentligen haft någon faktisk inverkan på efterkrigstidens tomtkostnads— utveckling. Snarare synes det tillämpade systemet för tomtkostnadsgransk—

ningen ha lett till en byråkratisering av bostadsbyggandet och en osäkerhet för alla parter _ bostadskonsumenter, byggnadsproducenter och kommu- ner som allvarligt försenat bostadsbyggandet och försvårat en rationell bebyggelseplanering och markanvändning. Stelheten i fråga om godkända tomtkostnader har bland annat förorsakat en ofullständig utbyggnad av planerade samhällsbildningar. Vidare har i vissa fall systemet med central- dirigerade och onyanserat fastställda tomtkostnader givit till resultat, att bostadsproducenter som grundar sin verksamhet på statsbelåning utestängts från rätten att bebygga välbelägna tomter med högt kreditvärde, där följ- aktligen tomtpriset överstigit schablonvärdet, medan privatfinansierade byggnadsföretagare har varit oförhindrade att förvärva och bebygga dylika områden; de har därigenom i praktiken kommit att intaga en prioriterad ställning i fråga om för framtiden värdefulla objekt. Icke minst har företrä— dare för bostadskooperativa företag framhållit, att systemet sålunda gynnat de bostadsproducenter som inte varit beroende av att redovisa sina produk— tionskostnader i delposter eller i skilda byggnadsobjekt.

En beklaglig konsekvens av tidigare kontroll av tomtkostnaderna har bli- vit, att ansvaret för tomtkostnadsutvecklingen i praktiken helt kommit att ligga på de statliga organen, medan kommunerna, vilka borde ha att vårda sig om låga tomtkostnader för sina invånare, för att trygga ett tillräckligt bostadsbyggande i många fall tvingats att agera mot de statliga bostadsmyn- digheternas tomtkostnadsbedömningar. Man har på detta sätt fått många kommuner på de »klagandes» sida mot den statliga tomtkostnadskontrollen, i stället för att få deras stöd. Till följd härav har med all sannolikhet för vissa kommuner uppkommit en generell uppdrivning av tomtkostnadsnivån, vilken blivit högre än om genom kommunernas aktiva medverkan och själv- ständiga ansvar en mera differentierad prissättning fått äga rum med beak- tande av förhållandena i det särskilda fallet.

Kommunal medverkan och självständigt kommunalt ansvar är så myc- ket mer motiverade som kommunernas egen exploateringspolitik numera är den betydelsefullaste faktorn för tomtkostnadern—as utveckling. Med de öka— de behoven och standardkraven i fråga om gemensamhetsanläggningar av skilda slag —— vatten och avlopp (reningsverk), gator, planteringar, offent- liga parkeringsplatser och liknande liksom lokala trafikmedel, skolor, sam— lingslokaler och fritidsanordningar —— följer att råmarkskostnaden i varje fall för nya områden fått en väsentligt minskad betydelse. Kommittén har tagit del av vissa beräkningar som gjorts rörande relationerna mellan pro- duktions-, tomt- och råmarkskostnader. Enkelt uttryckt har dessa under- sökningar visat, att i produktionskostnaden per kvadratmeter lägenhetsyta ingår tomtkostnaden med inte fullt en tiondel. Råmarksvärdet beräknas ut- göra i runt tal en femtedel av tomtkostnaden och mindre än två procent av produktionskostnaden. Det är i hög grad den kommunala politiken som be—

stämmer här berörda exp-loateringskomponenter och därigenom i väsentlig mån tomtkostnadsutvecklingen.

Särskilda problem erbjuder saneringen av bostadsbebyggelsen i främst de centrala samhällsdelarna. Även saneringskostnaderna påverkas emeller- tid i hög grad av kommunerna. Här får framför allt kommunens planönske- mål om bebyggelsens utformning och den eventuella villigheten att subven— tionera centrumbildningar stor betydelse. I synnerhet när det gäller sane- ringen spelar de lokala förhållandena en alldeles avgörande roll som helt omöjliggör en schablonartad central tomtprissättning. Om de statligt godkända tomtpriserna är klart orealistiska, förhindras statsfinansierade bostadsproducenter att deltaga i saneringsverksainheten, vilken i så fall kommer att förbehållas privatfinansierade byggnadsföretagare. Detta är så mycket mera allvarligt som man här rör sig på ett område, där det allmänna bör ha ett speciellt intresse av att lämna sitt stöd åt en intensifierad utveck- ling under den nu framförliggande perioden.

Mot bakgrunden av det anförda föreslår kommittén, att kontrollen av tomtkostnadsutvecklingen primärt skall vara en kommunal uppgift. Det kommunala låneorganet bör handha tomtkostnadsgranskningen, medan länsbostadsnämnderna endast vid uppenbart orimlig råmarksprissättning bör frångå det kommunala låneorganets ställningstagande. Med en sådan ordning ernås att man vid handläggningen av ett konkret låneobjekt får ett realistiskt hänsynstagande till ortens förhållanden och till omständigheterna i det särskilda fallet och därigenom kan undvika de orimligheter som tidigare kunnat uppstå vid tillämpningen av centralt fastställda stela schabloner. Ett sådant ansvar för kommunerna förutsätter emellertid, att dessa känner sig helt engagerade i strävanden att motverka en icke oundgängligen nöd- vändig höj ning av markprisnivån. I och med att kommunerna får huvud- inflytande i handläggningen av markprisfrågorna i samband med den stat- liga bostv'advslångivningen, får de på ett helt annat sätt än tidigare möjlighet att ikläda sig det naturliga ansvar de har gentemot invånarna för att bostads— kostnaderna hålls inom skäliga gränser.

Givetvis är det såväl ett kommunalt som ett statligt intresse att en höj ning av ortsprisnivån för rånrark motverkas. Bedömningen av vad som i det sär— skilda fallet kan anses vara skälig markkostnad erbjuder utan tvivel myc— ket stora svårigheter. Viss ledning kan besluten från eventuella expropria- tionsmål inom orten erbjuda. Detsamma kan gälla i fråga om godkänt mark— pris vid försäljning av statlig eller ecklesiastik mark, där markkostnads- bedömningarna som hittills bör ske med ledning av uttalanden från de stat- liga låneorganen. Den betydelsefullaste möjligheten att påverka ort'spris- nivån för råmarken torde emellertid finnas i vederbörande kommuns eget handlande i markfrågor. En kommun som vill expandera måste föra en aktiv markpolitik. Den måste sträva efter att garantera tomtmark för den byggnadsproduktion som man vill åstadkomma. Genom sina markinköp får

kommunen huvudansvaret för markkostnadsutvecklingen inom sina tät- orter. Det är då också angeläget, att kommunen får ett avgörande inflytande i bedömningen av skäligheten av kostnaderna för av annan byggnadspwrodu- cent inköpt tomtmark. Kommunernas kompetens för handlande i dylika frågor har ovedersägligen avsevärt höjts under loppet av de gångna åren efter kriget bland annat under inflytande av den upplysningsverksamhet som bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna bedrivit i hithörande frågor.

Bostadsstyrelsen har i början av innevarande är själv funnit anledning ompröva formerna och omfattningen av tomtkostnadsgranskningen i sam- band med låneärenden. I skrivelse till Kungl. Maj :t den 9 januari 1961 före- slog styrelsen nya riktlinjer för prövningen av tomtkostnader för fler- familjshus. Den 20 i samma månad bemyndigades bostadsstyrelsen att till- lämpa de nya riktlinjerna försöksvis tills vidare.

I stort sett innebär bostadsstyrelsens nya giv i fråga om tomtkostnads- granskningen en anslutning till organisationkommitténs överväganden i syfte att nå fram till en mera realistisk syn på tomtkostnadsgranskningens roll i behandlingen av bostadslånefrågorna, varom överläggningar ägt rum med bland andra representanter för bostadsstyrelsen. Styrelsen har i det förslag varpå försöksverksamheten bygger, inskränkt tomtkostnadsgransk- ningen för de tertiärbelånade husen till att gälla kontroll av markkostna- den i ytterområden och samtidigt konstaterat, att en sådan markkostnads- prövning av praktiska skäl inte kan förekomma, när det gäller nybebyggelse på tidigare bebyggda tomter (sanering) eller resttomter inom bebyggt om- råde. Prövningen av markkostnaderna och frågor i samband därmed skall handläggas av det lånebeslutande organet. Vid en fullt genomförd decentra- lisering av lånebeviljandet vilket kommittén i det följande föreslår _ blir det alltså länsbostadsnämnderna som får pröva markkostnaderna i samband med lånebesluten. Prövningen av tomtmarkspriset skall göras efter ortens pris på råmark.

Beträffande begreppet >>ortens pris» anför bostadsstyrelsen i sina anvis- ningar följande:

»Till grund för bedömning av ortens pris lägges en sammanställning av de pri- ser som under enahanda förutsättningar har betalats för likartade fastigheter i orten under en tid tillbaka, sedan ur sammanställningen har utmönstrats markför- säljningar som av olika skäl icke kan anses vara representativa. Begreppet över- ensstämmer med det som förekommer i expropriationslagen och i förarbetena till denna.»

Senare i anvisningarna behandlar styrelsen handläggningen inom förmed- lingorgan och lånebeviljande organ av vissa frågor. Beträffande metoderna för prövningen av råmarkspriset anför styrelsen följande:

»Utredningen om ortens pris på råmark företages på initiativ av det lånebe- viljande organet med ledning av bestämmelserna i expropriationslagen och för-

arbetena till lagen. Förmedlingsorganet skall tillhandahålla erforderligt utred- ningsmaterial och uttala sin uppfattning om ortens pris.

Det lånebeviljande organet skall bedöma om det förebringade materialet kan anses representativt. Finner det lånebeviljande organet anledning till erinran mot utredningen eller mot förmedlingsorganets uttalande om ortens pris skall utred- ningen kompletteras i erforderlig utsträckning.

Om materialet kan god-tagas såsom underlag för prövningen ay markkostnad, skall det lånebeviljande organet registrera uppgiften om ortens pris och förvara utredningsmaterialet.»

Bostadspolitiska organisationskommittén har, med hänsyn till vad kom- mittén tidigare anfört, med tillfredsställelse konstaterat bostadsstyrelsens accepterande av »ortens pris» som grund för markvärdesprövningen. Vad bostadsstyrelsen sagt om detta prisbegrepp _ »de priser som under ena- handa förutsättningar har betalats för likartade fastigheter i orten» —— ger möjlighet till den realistiska bedömning av markprisets skälighet som kommittén eftersträvat att få till stånd. Men i fråga om handläggningen av markprisärenden vid lånebehandlingen finns det enligt kommitténs mening fortfarande stora risker för att markvärdesprövningen leder till en omoti- verat stor arbetsbelastning för kommunerna och länsbostadsnämnderna. Vi— dare innebär bostadsstyrelsens nya regler för markprissättningen, att stel— heten i systemet kvarstår. Enligt bostadsstyrelsens regler blir ortens pris schablonartat fastlåst till dess länsbostadsnämnden efter förnyad utred- ning beslutar om en ändring, medan bostadspolitiska kommittén eftersträ- var ett system där kommunen i varje särskilt fall får möjlighet att bedöma markprisets skälighet i förhållande till jämförbara objekt i kommunen vid den aktuella tidpunkten.

Det blir säkert en mycket stor uppgift att genomföra de i bostadsstyrelsens ovan citerade anvisningar omtalade utredningarna för att fastställa ett or- tens pris som riktvärde för skälighetsbedömningen i det enskilda låne- ärendet. Enligt kommitténs uppfattning finns det inte anledning att arbeta fram ett så stort material som ett fixerande av ortens pris för markvärdet vid en viss tidpunkt skulle innebära. De nya bestämmelserna om markvär- desbedömningen omfattar endast en mindre del av bostadsproduktionen. All sanerings- och restmark är undantagen; av kommunen ägd eller försåld tomtmark torde inte behöva detaljprisgranskas. En stor del av den koopera- tiva och den enskilda sektorns bostadsproduktion sker på kommunägd mark. Allt mer av det enskilda byggandet förskjuts för övrigt till sanerings- eller restmark, således på områden utom markvärdesgranskningen. Helt säkert kommer det också att visa sig, att ett vid en Viss tidpunkt efter ut— redning fastställt ortens pris i det praktiska arbetet med ett läneärende av olika anledningar måste frångås och en bedömning göras med hänsyn till de faktiska förhållanden som kan motivera prissättningen. Utrednings- arbetet för >>ortens pris» hur omsorgsfullt det än har utförts _ torde

2—105046

sålunda ofta få efterföljas av ett arbete av berörd bostads-producent, och kommun för att bevisa behovet av avvikelse från riktpriset.

Organisationskommittén vill sålunda —— trots bostadsstyrelsens liberalare markkostnadsregler och den försöksverksamhet som med anledning därav pågår _ hålla fast vid sitt tidigare här framförda förslag om att mark- värdesgranskningen i samband med egnahems— och tertiärlångivningen i första hand skall vara en uppgift för de kommunala förmedlingsorganen, vilkas erfarenhet av markvärdespriser _ eller i något fall den utredning man ansett påkallad _ skall ligga till grund för skälighetsbedömningen. En- dast i de fall då speciella skäl anses föreligga bör länsbostadsnänmd där— efter frångå den bedömning av markvärdet, som förmedlingsorganet verk- ställt, då det tagit ställning till en låneansökan.

Läges— och saneringstilläggen. l bostadsstyrelsens anvisningar har begrep- pen lägestillägg och saneringstillägg definierats på följande sätt.

»Med lägestillägg avses ett av det lånbeviljande organet fastställt tillägg till be- låningsvärdet, vilket motiveras av högt tomtvärde till följd av gott bostadsläge. Tillägget påverkar icke tertiärlånets storlek men däremot inteckningssäkerhetens placering i förmånsrättsläge.»

»Med saneringstillägg förstås ett tillägg till belåningsvärdet, vilket avser att täcka de extra produktionskostnader som vid byggande inom saneringsområde uppkommer på grund av trång arbetsplats, förstärkning mot angränsande bygg- nad, vissa miljökrav m. m.»

I båda fallen av tillägg till belåningsvärdet gäller således, att tilläggen inte påverkar det statliga lånets storlek men däremot inteckningssäker- hetens placering och därmed utrymmet för bättre säkerhetsplacering av andra län.

När det gäller bedömningen av motiveringen för tilläggen, har bostads- styrelsen inte föreslagit någon ändring i nu gällande regler för lägestillägget. Fortfarande skall tydligen gälla samma stelbenta inrutning av de större tätorterna i form av fastställda lägestilläggskartor på sätt kommittén tidi- gare nämnt. Saneringstillägget _ det nya som införts i samband med för- söksverksamheten _ skall av det lånebeviljande organet kunna ges den storlek som bedöms lämplig med hänsyn till den högre hyra som på längre sikt kan utvinnas. Saneringstillägget får dock högst uppgå till belopp mot- svarande 40 kr/m2 lägenhetsyta.

Man får emellertid här två tillägg, som i många fall kan beröra samma objekt. Samhällenas saneringsområden är ofta områden med gott bostads- läge. Det borde därför vara rimligt, att man samlade de båda tilläggsmoti- ven i ett tillägg till belåningsvärdet. Därmed skulle man kunna undvika den stelbenthet som prövningen av det renodlade lägestillägget nu ofta innebär. Det lånebevilj ande organet _ länsbostadsnämnden _ skulle utifrån samma bedömningsgrunder som föreslagits för saneringstillägget förväntningarna om hyresinkomsterna _ kunna pröva kostnadsmotiveringama för detta

enhetliga tillägg till belåningsvärdet. Tillägget skulle kunna vara maxi— merat till lämpligt belopp på sätt som nu tillämpas i fråga om sanerings- tillägget.

Kommittén föreslår, att efter Kungl. Maj:ts prövning anvisningar utfär- das om ett sammanförande av läges- och saneringstilläggen till ett enhetligt tillägg till belåningsvärdet.

Då det i samband med den kommunala handläggningen av markvärdes— frågor kan finnas behov av förstärkt sakkunskap, föreslår kommittén, att länsbostadsnämnderna skall få rätt att _ i den utsträckning som anses motiverat _ förordna opartisk markexpert för bostadslånefrågorna inom en kommun eller del av kommun. Den opartiska markexpertens utlåtande skall i sådant fall föreligga vid det kommunala låneorganets handläggning av markvärdesärendet. Länsbostadsnämnden förutsättes godkänna det kommunala låneorganets ställningstagande, så framt icke, i enlighet med vad i det föregående sagts, nämnden från sina egna utgångspunkter finner tomtpriset uppenbart orimligt, eller i förekommande fall markexpertens utlåtande ger anledning till särskild prövning. Nu nämnda markexpert sy— nes bland annat kunna erhållas från lantmäteriet. Ersättning till mark- experten bör utgå från länsbostadsnämnden.

7. Produktionskostnadsberäkningen

Som underlag för hyressättning och bestämmande av överlåtelsevärden har hittills uppgjorts en produktionskostnadsberäkning. Dylika produktions— kostnadsberäkningar har emellertid inte behövt utföras i fråga om all- männyttiga och bostadskooperativa företag, Vilka själva ansvarat för hyres- sättningen. När det gällt övriga företag _ enskilt byggda _ har länsbostads- nämnderna fastställt det hyresbelopp som fått uttagas för fastigheten på grundval av den produktionskostnadsberäkning som gjort-s i samband med att lånebeslutet lämnats. På samma sätt har produktionskostnadsberäk- ningen legat till grund för länsbostadsnänmdernas godkännande av köpe- skillingen vid överlåtelse av nybyggda statsbelånade bostadshus. Av spe- ciellt intresse är härvid fastställandet av överlåtelsevärden vid gruppbebyg- gelse. Även vid senare försäljningar av statsbelånade bostadshus har den ur— sprungliga produktionsko-stnadsberäkningen tjänat till ledning vid pröv- ningen av överlåtelsevärdet.

Emellertid har kommittén inhämtat, att under budgetåret 1959/60 mindre än en tredjedel av de preliminära lånebesluten rörande flerfamilj slägenheter tillhörde gruppen »enskilt byggda». Detta innebär, att de kooperativa och allmännyttiga företagens lägenheter, vilka, enligt vad nyss sagts, inte varit föremål för produktionskostnadsberäkningen, starkt dominerat produktio- nen av flerfamiljshus. Det bör då vara möjligt, att låta denna bostadsproduk— tion i förekommande fall bli normgivande vid länsbostadsnämndernas hyres-

sättning även i fråga om enskilt byggda flerfamiljshus. Produktionskostnads— beräkningen som underlag för länsbostadsnämndernas hyressättning kan då undvaras.

För hyressättningen i en- och tvåfamiljhus saknar produktionskostnads- beräkningen praktisk betydelse.

Produktionskostnadsberäkningen som utgångspunkt för fastställandet av överlåtelsevärden slutligen, har icke visat sig vara den garanti som avsetts mot överpris för bostadsfastigheter. Förhållandena på orten, sådana de be- stämts av läget på fastighetsmarknaden, har lett till att värderingen på grundval av produktionskostnadsberäkningen på olika sätt kringgåt-ts. Som argument för ett högre värde än som framgått av produktionskostnads- beräkningen har ofta kunnat andragas åtgärder av skilda slag, såsom pla- nering av tomt och trädgård, utförda förbättringar av köksutrustning, vägg- och takbeklädnad, uppvärmningsanordningar etc.

Kommittén har efter-grundliga överväganden funnit, att arbetet i olika instanser med produktionskostnadsberäkningarna inte står i rimlig propor- tion till värdet av dessa, och vill därför föreslå att produktionskostnads- beräkningarna slopas. I stället föreslår kommittén, att såväl hyressättningen som kontrollen av överlåtelsevärdena ålägges de kommunala låneorganen, vilka härvid får utgå från en bedömning av skäligheten i hyran och priset med hänsyn till ortens förhållanden.

De kommunala låneorganen bör ha större förutsättningar än länsbostads- nämnderna att överblicka utvecklingen och tillse att för framtiden de god- kända hyres- och prissättningarna följes. Vidare kan de kommunala låne- organen bäst bedöma behovet av jämkningar i det ursprungliga värdet efter företagna förbättringsåtgärder.

I första hand är problemet med en skälig hyressättning en fråga om fler- familjshusen i de relativt stora tätorterna. Svårigheterna för de lånebevil- jande organen att här övervaka hyressättningen i de statsbelånade husen är uppenbar. Minst lika viktig som hyressättningen i samband med lånebe- viljandet är givetvis att hyresstegringen i fortsättningen inte blir större än som medges i beslut om generella hyreshöjningar. Låneorganens möjligheter till aktivitet är här mycket begränsade. Erfarenheterna torde ha visat, att insatserna från den enskilde hyresgästen och från hyresgästernas intresse— organisationer i fråga om kontrollen av hyresutvecklingen är av grund- läggande och avgörande betydelse.

Bevisningen av produktions- och driftskostnader samt skälig avkastning från fastigheten liksom av villigheten till hyresbetalning med hänsyn till fastighetens läge och utförande åvilar givetvis byggnadsproducenten. Med denna bevisning som grund och med sin erfarenhetsmässiga kännedom skall sålunda förmedlingsorganet enligt kommitténs förslag uttala sig om skälig- heten av den begärda hyressättningen. I fråga om tertiärbelånade hus skall som regel gälla, att den preliminära ansökningens hyror fastställes i det

slutliga beslutet. Dock skall, om särskild motivering härtill finnes, det slut- liga beslutet av länsbostadsnämnden kunna innebära en av förmedlings- organet godkänd omräkning av den preliminära ansökningens hyror.

Högsta tillåtna hyresbelopp skall sålunda fastställas först i samband med det slutliga lånebeslutet.

De kommunala låneorganens uttalande beträffande hyressättning och överlåtelsevärden skall således underställas länsbostadsnämnderna, vilka skall äga rätt att i fall av uppenbart oskäliga hyror och värden vidtaga erforderlig jämkning. Det förutsättes dock, att nämnderna i regel godtar de kommunala låneorganens bedömning.

8. Övriga ändringar av kungörelser och anvisningar

Som inledningsvis nämnts har arbetet med en översyn av kungörelse- och anvisningstexterna haft till syfte, dels att möjliggöra förenklingar i hand- läggningen av låneärenden, dels att förtydliga kungörelsetexterna och att undvika att dessa belastas med bestämmelser, som bostadspolitiskt och praktiskt är av ringa betydelse, dels att åstadkomma en överflyttning av väsentliga föreskrifter för långivningen från anvisningarna till kungörelser- na och dels att omarbeta anvisningarna med tanke på att dessa föreslås bli fastställda av Kungl. Maj:t.

Här nedan skall kortfattat motiveras de viktigaste av förändringarna, som ej tidigare behandlats under särskilda rubriker.

Egnahems- och förbättringslånekungörelsen med anvisningar

Den ändrade lydelsen av 3 5 _ gemensam bostadsnämnd för Stockholms stad och län följer av kommitténs organisationsförslag i det följande om utflyttning av hela bostadslångivningen från bostadsstyrelsen.

I 5 5 har bestämmelsen om en maximerad lägenhetsyta på 125 m2 utgått. Med gällande lånetaks—bestämmelser torde det inte föreligga samma behov som tidigare att maximera lägenhetsytan. Förändringen innebär en för- enkling i handläggningen. Granskningsarbetet underlättas och bedömningar- na om undantag på grund av en familjs speciella behov _ familjens storlek, behov av arbetsrum och dylikt _ bortfaller. Undantagsbedömningarna blir också mindre betydelsefulla, om man betänker, att de måste ske enbart med hänsyn till den lånesökandes aktuella situation. I samma paragraf har villkoret att det lånesökta huset skall anslutas till gemensamhetsanordning för vatten och avlopp utgått. Frågan härom torde normalt ingå i de bedöm- ningar, som de kommunala organen får göra i samråd med direkt berörda myndigheter hälsovårdsorgan och distriktsingenjör för vatten- och av- loppsanläggningar.

Den tidigare bestämmelsen" om att med förbättringslån ombyggda bostäder liksom egnahemsbelånadc bostadshus skulle vara underkastade hyres-

kontroll har utgått ur 19 5. Den omständigheten att en fastighet förbättrats med statligt lån förändringen kan beröra endast en del av fastighetens bostadsvärde _ bör inte motivera att fastigheten underkastas hyreskontroll. Svårigheterna att med utgångspunkt från förbättringslånet fastställa skälig hyra måste ofta bli avsevärda. Som regel gäller också ombyggnaden ett eget hem för ägarens bruk.

Bestämmelsen i 36 5, om att länsbostadsnämnden kan avstänga en kom- mun från statlig belåning till byggnadsföretag vid avsevärda brister i fråga om utövandet av den kontroll och besiktning, som enligt 35 å åligger kom- munen, har ansetts så betydelsefull, att den medtagits i kungörelsetexten. Den har tidigare funnits endast i bostadsstyrelsens anvisningar. Genom en ny bestämmelse om att kommunen kan avge förbindelse att bestrida kost— naderna för skälig kontroll och besiktning av kommande bebyggelse har möjlighet emellertid skapats att statsbelåna nya bostadsföretag under den tid som erfordras för att avhjälpa de brister hos tidigare företag som moti- verat avstängningen.

Tertiärlånekungörelsen med anvisningar I tillämpliga delar har ändringar som motiverats i anslutning till förslagen till egnahems— och förbättringslånekungörelsen med anvisningar skett även i förslaget till tertiärlånekungörelsen.

Beträffande 1 5 föreslås sådan ändring, att beslutanderätten i fråga 0111 lån till hus med mindre än 50 % bostäder överflyttas från Kungl. Maj. t till länsbostadsnämnderna. Detta förslag äger samband med vad kommittén föreslagit rörande särskilda bestämmelser om vilka lokaler som må omfat- tas av belåningsvärdet.

Det tidigare undantaget om att vinterbidrag i särskilda fall kunnat utgå trots att vederbörande kommun icke åtagit sig att bidraga med en tiondel av kostnaderna för vinterbidraget har borttagits ur 5 5. Med hänsyn till de rela- tivt ringa kostnader det här gäller synes undantagsbestämmelsen sakna praktisk betydelse. Den torde skapa oklarhet och ge anledning till tolknings- diskussioner.

9. Speciella frågor

Under arbetets gång har kommittén uppmärksammat vissa speciella frågor, vilka inte direkt inrymmes i de givna direktiven, men som den likväl ansett motiverat att här upptaga till behandling.

Låneformerna

Kommittén har uppmärksammat den splittring i olika låneformer som finns när det gäller egnahems— och förbättringslångivningen. Här gäller olika lånebestämmelser för nybyggnad och mera genomgripande ombyggnad

(egnahemslån) å ena sidan och för andra bostadsombyggnader (förbättrings- lån) å andra sidan. Som följd av den senast genomförda ändringen av sub— ventionsförmånerna enligt egnahemskungörelsen bortfall av räntefri stående del _ framstår mera markant än tidigare olägenheterna av att uppe- hålla en gräns mellan ombyggnader och förbättringar. För ombyggnader vilka tidigare belånats som egnahem torde man nu få räkna med en strä— van från vederbörande låntagare att erhålla förbättringslån, varigenom möj— lighet finns att få subvention för viss del av länet. Kommunerna, som ej har borgensåtagande för förbättringslånen, torde också komma att söka be- främja en sådan utveckling.

Vad nyss anförts synes enligt kommitténs mening tala för en gemensam låneform för all statligt belånad ombyggnad och upprustning av bostads- hus. Kommittén har emellertid icke ansett sig böra lämna konkreta förslag till nu antydda ändringar i kungörelsen rörande statlig egnahems- och för- bättringslångivning utan hemställer att denna fråga upptages till särskild utredning.

Kommunens upptagande av lån för bostadsbyggandet Utan att inhämta Kungl. Maj:ts medgivande äger kommunerna rätt att upp— taga lån som beviljats av bostadsstyrelsen eller länsbostadsnämnd enligt kungörelserna om egnahems- och tertiärlån samt statslån till kollektiva tvätterier. För kommunernas upptagande av de bottenlån som det lånebevil- jande organet föreskriver i enlighet med dessa kungörelser erfordras emel- lertid Kungl. Maj:ts medgivande.

Då numera pensionärshemmen belånas med tertiärlån och vissa fler- familjshus också kommer till utförande med kommunen som låntagare, medför föreskriften om inhämtandet av tillstånd för upptagandet av före- skrivna bottenlån särskilda besvär för låntagaren (kommunen).

För att undgå dessa svårigheter tvingas kommunerna att bilda stiftelser, vilka på sedvanligt sätt får upptaga inteckningslån. Enligt gällande bestäm- melser får sedan kommunen hyra pensionärsbostäderna av stiftelserna, eller också skall hyresavtalen tecknas genom kommunens medverkan. Pensio- närsb-ostadsbidraget utbetalas via kommunen, som sedan får tillgodogöra den berörda stiftelsen beloppet.

Hela denna omgång förefaller onödig. Då det här gäller botte-nlån för byggnadsprojekt som i vanlig ordning prövats av bostadslånemyndigheterna, borde en särskild prövning av frågan om rätt att upptaga sådana lån inte behöva ske.

Kommittén föreslår, att kommunerna får rätt att utan Kungl. Maj :ts sär- skilda medgivande upptaga bottenlån för sådana bostadsbyggnadsobjekt för vilka statliga lån beviljats av bostadslånemyndigheterna.

Familjebostadsbidragens administrering Vid organisationskommitténs överläggningar med representanter för kom- munerna har påtalats det invecklade system som nu tillämpas beträffande kassaarbetet för kommunerna i samband med familjebostadsbidragen. Det tillämpade systemet kräver en opro-portionerligt stor bokföringsapparat med en rad in- och utgående konton. Redovisningsarbetet har betecknats såsom ett kameralt kineseri med avräkningar och personliga konton för varje bidragstagare, avräkningar för olika slag av lägenheter, avräkningar med staten. Onekligen synes familjebostadsbidragets administrering åsamka kommunerna en mycket stor arbetsbörda. Fastän denna fråga ligger utan- för kommitténs uppdrag, har den likväl ansett sig böra framföra behovet av en översyn av bestämmelserna i syfte att underlätta kommunernas hand- havande av verksamheten.

Den bostadspolitiska organisationen

1. Den nuvarande organisationen

Som bakgrund till kommitténs förslag rörande den bostadspolitiska organi- sationen vill kommittén här först ge en kortfattad redogörelse för den nu- varande organisationen.

Det centrala organet Bostadsstyrelsen är för närvarande uppdelad på fem byråer samt en fri- stående sektion.

Byrå- och sektionsindelningen i styrelsen samt personaluppsättningen jämte de huvudsakliga arbetsuppgifterna för byråer och sektioner framgår närmare av bilagorna 3—8.

Fördelningen av arbetsuppgifterna på de olika byråerna och sektionerna kan sammanfattas sålunda:

Kanslibyrån är uppdelad på sektioner för allmänna, ombudsmanna- och kamerala ärenden.

Byrån meddelar administrativa föreskrifter för styrelsens och länsbo- stadsnämndernas befattningshavare, handlägger disciplinärenden, ärenden som berör omkostnads- och avlöningsanslagen, personalärenden, kamerala ärenden samt ärenden som sammanhänger med förvaltningen av utlämnade län eller som rör säkerheterna för dessa län samt svarar för remissärenden från Kungl. Maj :t och andra myndigheter.

Lånebyrån är uppdelad på sektioner för juridiska, flerfamiljshus-, en- familjshus-, värderings- och markärenden.

Byrån övervakar länsbostadsnämndernas långivning, utarbetar förslag till anvisningar rörande långivningen, följer utvecklingen av produktions- kostnaderna och utarbetar metoder för kostnadsberäkning samt [utför mark- värderingar. Flerfamiljshussektionen handhar direkt den lånebeslutande verksamheten rörande tertiärlån för rad- och kedjehus i Stockholm med vissa förortskommuner, Göteborg och Malmö. På motsvarande sätt hand- lägger enfamiljshussektionen ärenden rörande egnahems- och förbättrings- lån i Stockholm.

Planeringsbyrån är uppdelad på sektioner för statistiska, utrednings- och planeringsärenden.

Byrån handhar statistiken över bostadsbyggandet samt över bostadssty- relsens, länsbostadsnämndernas och kommunernas lån- och bidragsgivning, utför statistiska utredningar avseende olika bostadsförsörjningsfrågor, läm-

nar kommunerna service i samband med upprättandet av bostadsförsörj- ningsplaner, utarbetar förslag till remissutlåtanden och svarar för informa- tions- och biblioteksverksamhet.

Tekniska byrån är uppdelad på sektioner för arkitekt-, byggnadstekniska- och tvätteriärenden.

Byrån handlägger ärenden rörande den bostadstekniska oc'h byggnadstek- niska utformningen av bostäder, för vilka statligt stöd utgår, övervakar att statligt belånade hus underhålles samt prövar ansökningar om lån till kol- lektiva tvätterier.

Byrån för teknisk-ekonomiska utredningar är uppdelad på sektioner för allmänna ärenden, för övervakning av experimentverksamhet, för material- granskning och typhuskonstruktioner samt för driftskostnadsundersök- ningar och byggnadskostnadsindex.

Byrån handlägger ärenden som rör nya byggnadsmaterial, byggnadskon- struktioner och byggnadsmetoder, undersöker förändringar i fråga om val av byggnadsmaterial och byggnadskonstruktioner, upprättar konstruktions- ritningar och arbetsbeskrivningar m. m. för styrelsens typhus, framräknar byggnadskostnadsindex och sammanställer uppgifter om driftskostnader på olika orter samt prövar ansökningar om lån till maskinanskaffning inom byggnadsindustrin. Byrån delger byggnadsstyrelsen, byggstandardiseringen, byggforskningen m. fl. de långivande organens erfarenhet beträffande det byggnadstekniska utförandet av bostadshus.

Sociala sektionen har en i förhållande till byråerna fristående ställning. Sektionen handlägger ärenden rörande statsbidrag till pensionärshem och pensionärsbostadsbidrag samt familjebostadsbidrag.

De regionala organen I varje län finns en länsbostadsnämnd. Bostadslånefrågorna för Stockholms stad handläggs i den nuvarande organisationen direkt i bostadsstyrelsen. Länsbostadsnämnden har förutom länsbostadsdirektören som självskri- ven ledamot _ fem av Kungl. Maj :t utsedda ledamöter.

Länsbostadsnämnden arbetar på två avdelningar: en teknisk avdelning för granskning vid långivning samt teknisk rådgivning och en kameral av- delning för i huvudsak de låneförvaltande uppgifterna.

Organisation och personaltillgång vid de olika länsbostadsnämnderna framgår närmare av bilaga 9. Utöver den personal som finns redovisad i bilagan är omkring hälften av länsbostadsnämnderna utrustade med del- tidsanställda ombudsmän för fastighetsjuridiska ärenden.

De lokala organen Som lokalorgan för bostadsstödet fungerar i regel drätselkanunare eller kommunalnämnd det kommunala förmedlingsorganet.

Kommunerna är enligt lagen om kommunala åtgärder till bostadsförsörj-

ningens främjande (SFS nr 523: 1947) skyldiga att förmedla lån och bidrag av statsmedel i syfte att främja bostadsförsörjningen. Det kommunala för- medlingsorganet skall även i övrigt medverka vid handhavande av den stat- liga låne- och bidragsverksamheten till bostadsförsörj ningen.

2. Förändringarna av arbetsuppgifterna

De förslag till enklare regler för bostadslån som kommittén redovisat under Avdelning I innebär icke oväsentliga förändringar av arbetsuppgifterna för de olika bostadspolitiska organen. Härutöver har kommittén vid sin över- syn av den bostadspolitiska organisationen i enlighet med de givna direk— tiven eftersträvat största möjliga decentralisering av verksamheten. En rikt- punkt för utredningsarhetet har vidare varit, att de speciella bostadsmyn- digheternas verksamhet bör koncentreras till de fundamentalt bostadspoli- tiska uppgifterna, medan uppgifter som naturligt sammanfaller med andra organs arbetsområden bör överföras till dessa. Genom en sådan rationellare arbetsfördelning undvikes dubbelarbete, varjämte den nuvarande splitt- ringen av de bostadspolitiska specialmyndigheternas resurser motverkas.

Den lånebeslutande verksamheten Under senare år har, i enlighet med statsmakternas i olika sammanhang gjorda uttalanden, successivt genomförts en decentralisering av den direkta lånebeslutande verksamheten. I fråga om egnahems- och förbättringslånen gäller för närvarande, att beslutanderätten decentraliserats till länsbostads- nämnderna med undantag för Stockholms stad. Handläggningen av tertiär- låneärenden är också utflyttad till länsbostadsnämnderna med undantag för ärenden från Stor-Stockholm, Göteborg och Malmö.

Erfarenheterna från de utflyttningar som redan gjorts talar för att de- centraliseringen nu fullföljes genom att den direkta långivningen till de återstående tre storstadsområdena överföres från bostadsstyrelsen till de regionala organen. Detta innebär alltså, att man helt accepterar att den di- rekta långivningen är en uppgift för länsbostadsnämnderna. Bostadsstyrel- sens behov att öva inflytande på bostadsbyggandets utveckling i de starkt expanderande områden som storstadsbildningarna utgör kan tillgodoses genom fördelningen av länemedel till de olika regionerna. Kommittén före- slår, att decentraliseringen av den lånebeslutande verksamheten helt genom- föres. Låneärenden rörande Stor-Stockholm, Göteborg och Malmö bör alltså utflyttas till respektive länsbostadsnämnder. Frågan om organisationen för Stor-Stockholm återkommer kommittén till i det följande.

Kommittén föreslår vidare, att även beslutanderätten rörande övriga låne— och bidragsårenden utflyttas till länsbostadsnämnderna.

Mark- och överlåtelsevärderingen Ett omedelbart samband med den lånebeslutande verksamheten har hand- läggningen av ärenden rörande mark- och överlåtelsevärderingen. Kommit— tén har i ett tidigare avsnitt _ ändringar av lånekungörelser och anvisningar — ingående motiverat sina förslag till en utflyttning av tomtmarksgransk- ningen till de kommunala förmedlingsorganen och länsbostadsnämnderna. De decentraliseringsprinciper som ligger till grund för bostadsstyrelsens försöksverksamhet beträffande flerfamiljshusbyggandet på det här ak- tuella området har också redovisats. Decentraliseringen av beslutanderätten även för storstadsområdena får till följd, att också markkostnadsgransk— ningen helt kan utflyttas från det centrala verket till de regionala och 10- kala låneorganen. Såsom konsekvens härav får bostadsstyrelsen betydligt minskade arbetsuppgifter i fråga om markvärderingen.

Beträffande överlåtelsevärderingen innebär kommitténs förslag, att ock- så här en decentralisering sker till förmedlingsorgan och länsbostads- nämnder.

Familjebostads- och pensionärsbostadsbidragen Ärenden rörande familjebostadsbidrag samt statsbidrag till pensionärshem och pensionärsbostäder handläggs inom den statliga administrationen cen- tralt av sociala sektionen i bostadsstyrelsen. Den betydelsefullaste funktio- nen —— prövningen och i princip kontrollen av ärendena — ligger emellertid hos de kommunala förmedlingsorganen.

Den mest omfattande delen av bidragsgivningen är familjebostadsbidra- gen, för vilka de kommunala förmedlingsorganen har den direkta beslu- tanderätten. Hela antalet sådana ärenden beräknas utgöra 150—160 000. Budgetåret 1959/60 var antalet nya ärenden 28 479, och det förbrukade an- slaget 112,8 miljoner kronor. Huvuddelen av arbetet för bostadsstyrelsens sociala sektion är en granskning av förskotten för bidragsgivningen och en övervakning av kommunernas handhavande av verksamheten. Inspektions— verksamheten omfattar som regel årligen 50—60 kommuner.

Sociala sektionens arbete är av utpräglat social karaktär. Detta har mar- kerats genom att sektionen vid sidan av byråerna fått en fristående ställning inom bostadsstyrelsen. Sektionens socialt inspekterande verksamhet i kom- munerna och över huvudtaget inriktningen av sektionens arbete skulle kunna motivera en överflyttning av uppgifterna från bostadsstyrelsen till socialstyrelsen. Bostadsförsörjningen och upprätthållandet av standardkrav,- ven på bostäder för de grupper bidragsgivningen omfattar framstår emel— lertid som väsentliga i sektionens arbete. Därigenom är den fortsatta an- knytningen till bostadsmyndigheterna starkt motiverad. Det har redan kon- staterats, att bidragsgivningen på bostadsområdet är en väsentlig uppgift för kommunerna, och att det centrala arbetet främst är en övervakning av denna kommunala verksamhet. Utan mellanled på länsplanet erfordrar detta

kontakter mellan centralorgan och lokala organ. Kommunkontakterna krä- ver en rätt omfattande reseverksamhet. Ibland måste speciella undersök— ningar, såsom inspektion av för bidragsgivning aktuella lägenheter, företas ute i kommunerna. Det bör innebära en rationalisering för bostadsmyndig- heterna att få länsbostadsnämnderna i stället för den centrala organisatio- nen direkt inkopplade i arbetet med den här berörda bidragsgivningen. Här- igenom skulle de av bidragsårendena föranledda kommunbesöken kunna ske i anslutning till den reseverksamhet som länsbostadsnämnderna kon- tinuerligt måste ägna sig åt i respektive län. Nämndernas för lånearbetets bedrivande ständigt nödvändiga kontakter med kommunerna skulle också stå till direkt förfogande för ärenden rörande bidragsverksamheten. Organisationskommittén föreslår, att de uppgifter som nu åvilar sociala sektionen i bostadsstyrelsen snarast möjligt decentraliseras till länsbostads- nämnderna.

Byggnadsforskningen

Genom statsmakternas beslut är 1960 har nämnden för byggnadsforskning uppdelats på två organ: Statens råd för byggnadsforskning anslagsbe- viljande och samordnande uppgifter samt Statens institut för byggnads- forskning utrednings-, byggnads- och planforskningsorgan. Av särskilt intresse är i detta sammanhang de uppgifter institutet för byggnadsforsk- ning erhållit.

Enligt den redogörelse kommittén erhållit från institutets ledning skall in- stitutet arbeta med sakkunniggrupper för olika områden. För närvarande bedrivs eller planeras verksamhet i bland annat följande grupper:

samhällsplanering bostadsplanering produktionsfrågor byggmaterial och konstruktioner fastig'hetsförvaltning VVS-frågor

Övervakningen av experimentbyggandet är en uppgift för institutet. Det är möjligt att inom institutets ram arbeta med typritningsverksamhet för småhus. I samarbete med statens institut för konsumentfrågor har tvättför- sörjningsfrägorna tagits upp till behandling. I princip är det tekniska utred- ningsarbetet byggnadsforskningsinsti'tutets uppgift. Information och rådgiv- ning om den praktiska tillämpningen av forskningens rön faller också inom ramen för institutets verksamhet.

Redovisningen av byggnadsforskningsinstitutets arbetsinriktning visar, att den nästan helt sammanfaller med den verksamhet som bedrivs inom bo- stadsstyrelsens teknisk-ekonomiska byrå. Även tekniska byråns uppgifter flyter i inte obetydlig utsträckning naturligt in i byggnadsforskningsinstitu- tets verksamhet. Kommittén föreslår därför att arbetsuppgifterna inom teknisk-ekonomiska byrån samt berörda verksamhetsgrenar inom tekniska byrån överflyttas från bostadsstyrelsen till statens institut för byggnads- forskning.

Bebyggelseplaneringeu och den bostadstekniska granskningen I Avdelning I har kommittén förordat en bättre samordning av bebyggelse- planeringen och därvid förutsatt, att i fortsättningen alla frågor rörande bebyggelseplaneringen skall handläggas av de reguljära planmyndigheter- na med byggnadsstyrelsen som centralt organ. Likaså har kommittén före- slagit att den bostadstekniska granskningen samordnas med den byggnads- tekniska. Härvid har kommittén föreslagit åtgärder i syfte att skapa erfor- derligt samråd mellan de bostadspolitiska myndigheterna och de organ som handlägger bebyggelsefrågorna och den byggnadstekniska granskningen. Detta innebär en avlastning av det bostadspolitiska centralorganets arbets- uppgifter på områdena i fråga. Huvuddelen av de uppgifter som nu åvilar arkitektsektionen och byggnadstekniska sektionen i bostadsstyrelsens tek- niska byrå är sådana som på ett naturligt sätt kan inplaceras i byggnads— styrelsens verksamhet.

Planläggningen och utformningen av bebyggelsen har byggnadsstyrelsen att leda och ansvara för genom sin stadsplanebyrå. Ledningen av den bygg- nadstekniska granskningen handhas inom byggnadsstyrelsen av byggnads- byrån, vilken handlägger ärenden avseende råd och anvisningar rörande så— dan granskning. Kommittén före-slår följaktligen, att hithörande uppgifter inom bostadsstyrelsens tekniska byrå i princip överflyttas till byggnadssty- relsen.

Planeringen för bostadsförsörjningen Den framtida utvecklingen av bostadsbyggandet och planläggningen för bo— stadsförsörjningen behandlas av bostadsbyggnadsutredningen, medan frå- gan om vilka organ som skall handlägga sådana uppgifter faller inom or- ganisationskommitténs utredningsuppdrag. Organisationskommittén har vid sina överväganden funnit, att decentraliseringen av den lånebeslutande verksamheten får till naturlig följd, att planeringen av bostadsförsörjningen i huvudsak blir en uppgift för länsbostadsnämnderna i samråd med kom- munerna. Kommittén kommer i det följande att närmare beröra detta i smi- band med att länsbostadsnämndernas verksamhet behandlas. Med denna uppläggning minskas inom bostadsstyrelsen planeringsbyråns arbetsupp— gifter på detta område.

Bostadsstyrelsens statistikproduktion

Frågan om samordning och organisation av den svenska officiella statisti- ken behandlades av 1956 års statistikkommitté, vilken i ett betänkande år 1959 —— Organisatoriska riktlinjer för svensk statistik —— redovisade sina utredningar och förslag. Kommittén föreslog ett successivt uppbyggande av ett centralt statistikverk samt ett samordningsorgan för statistikproduk— tionen. Det senare organet skulle också vara i verksamhet under statisik— verkets uppbyggnadstid. Statistikkommitténs förslag blev i stort sett god-

tagna av statsmakterna år 1960. I enlighet härmed inrättades 1 juli 1960 delegationen för statistikfrågor såsom samordningsorgan.

Statistikkommittén föreslog i vad rör den statistik som är av intresse i nu förevarande sammanhang, att folk- och bostadsräkningarna, bostadsbygg- nadsstatistiken och lokalstatistiken skulle inordnas i det centrala statistik- verket. Vidare borde enligt kommitténs mening övervägas att till statistik- verket även överflytta byggnadskostnadsindex och statistiken över bostads— marknadsläget samt i samband därmed statistiken beträffande kommuner— nas taxor och driftskostnader för flerfamiljshus.

Statsmakternas ställningstagande till statistikkommitténs förslag på det här berörda området innebar ett beslut om att folk- och bostadsräkningar- na enligt kommitténs förslag skulle inordnas i det centrala statistikarbetet. I övrigt skulle frågan om bostadsstyrelsens statistik, på samma sätt som fick gälla för många andra områden, bli föremål för vidare utredning ge- nom delegationen för statistikfrågor.

I anslutning till statistikutredningens betänkande får organisationskom- mittén föreslå, att bostadsstyrelsens statistikproduktion i princip överflyt- tas till det statistiska centralverket. Organisationskommittén har vid sin utformning av organisationsförslaget beträffande det bostadspolitiska cen- tralorganet tagit hänsyn till att även efter en sådan överflyttning visst be- hov kommer att föreligga av statistisk verksamhet inom detta organ. I en- lighet med den arbetsordning som tillämpas vid överföringen av andra sta- tistikområden till det statistiska centralverket bör delegationen för statistik- frågor få i uppdrag att snarast verkställa erforderligt förarbete för en sådan överflyttning samt därvid också i detalj undersöka gränsdragningen mellan det centrala statistikverkets och det bostadspolitiska centralorganets fram- tida befattning med statistiken på bostadsområdet. Organisationskommittén vill emellertid understryka, att vid denna gränsdragning endast en mindre del av bostadsstyrelsens nuvarande statistikverksamhet torde behöva vara kvar i centralorganet. Under sådana förhållanden kommer de resterande statistikuppgifterna inte att kräva en särskild sektion, vilket innebär, att den nuvarande statistiksektionen i bostadsstyrelsens planeringsbyrå kan utgå.

Låneförvaltningen och de kamerala uppgifterna Det ingår inte i kommitténs uppdrag att pröva formerna för det statliga bo— stadsstödet och ej heller den ofta aktualiserade frågan om att ersätta det nuvarande direkta kreditstödet till bostadsproduktionen med ett statligt kreditgarantisystem, medan däremot organisationen för förvaltningen av de statliga bostadslånen faller inom ramen för kommitténs arbete.

Under senare år har i olika sammanhang frågan om en överflyttning av bostadsorganens låneförvaltning till riksbanken förts fram i diskussionen. I direktiven för utredningen har departementschefen erinrat om att 1958

års besparingsutredning i sitt betänkande år 1959 angående besparingar inom statsverksamheten gjort vissa uttalanden beträffande den bostadspo— litiska organisationen. Besparingsutredningen diskuterade olika möjlighe- ter att sammanföra länsbostadsnämnderna med andra statliga länsorgan och framhöll därefter beträffande lånemedelsförvaltningen: >>Oavsett vilket alternativ som väljes, skulle kunna övervägas, huruvida den kamerala verk- samhet, som följer med bostadslångivningen, skulle kunna omhänderhas av riksbankens avdelningskontor.»

Vid sina överväganden i syfte att finna det lämpligaste sättet för hand- havandet av förvaltningen av de statliga bostadslånen har kommittén an- knutit till de nu nämnda tankegångarna om en överflyttning av denna för- valtning från den bostadspolitiska organisationen bostadsstyrelse och länsbostadsnämnder till riksbanken. Sedan år 1957 är riksbankens av- delningskontor föremål för utredning inom en av bankofullmäktige tillsatt kommitté. Denna riksbankskommitté behandlade i december 1958 i en pro- memoria till bankofullmäktige de förhållanden som påverkat och kunde påverka avdelningskontorens organisation, arbetsuppgifter och fortsatta ut- veckling.

Beträffande den sannolika framtida utvecklingen för avdelningskontoren anförde kommittén bland annat följ ande:

»Den tidigare framställningen har utgått från att kontorens arbetsuppgifter komma att förbli ungefärligen de nuvarande. Såsom nämnts kan emellertid låne— stocken av egnahems- och stödlån beräknas vara i huvudsak slutbetald inom 15—20 år, och det är ovisst i vad mån avdelningskontoren komma att alltefter- som denna avveckling försiggår tillföras nya uppgifter. Det är väl dock icke osan- nolikt att förvaltningen av nya stödlån eventuellt i samband med en skörde— skadeförsäkring _— kommer att uppdras åt riksbanken, och det är möjligt, att kontoren även kunna komma att tillföras för dem nya uppgifter. En sådan ut- veckling vore naturlig, då nämligen kontorens organisation kan utan ökning av den mera kvalificerade personalen tjäna även nya ändamål. Härtill kommer ock- så att det ur allmän samhällelig synpunkt vore av värde om den erfarenhet och bankmässiga bedömning som finnes representerad inom riksbanken skulle kunna tillgodogöras på vidare områden av samhällets stödverksamhet. Ur flera syn- punkter synes det alltså kunna bli för statsverket ekonomiskt fördelaktigt att till riksbankens avdelningskontor sammanföra skilda bankmässiga samt kassamässiga och kamerala uppgifter, och bankoutskottet har också (BoU 35/1952) funnit så— dana reformer böra övervägas. Kommittén har sökt i någon mån överblicka vilka uppgifter som kunna lämpa sig för sådan överföring, och enligt vad kommittén inhämtat torde intresse alltjämt föreligga för att överlämna förvaltningen av värn- pliktslån till riksbanken. Även andra låneförvaltande uppgifter vid länsstyrelser- na och kanske även en del utbetalningar, som nu handhavas av dessa styrelser, torde med fördel kunna anförtros riksbanken. Än större arbetsuppgifter skulle kunna lämnas till avdelningskontoren, därest den kamerala förvaltningen vid vissa länsorgan omlades, så att de uppgifter som lämpade sig härför överfördes till riksbanken. Kommittén har dock icke möjlighet att ingå i närmare diskus— sion av dessa frågor och kan självfallet icke ställa några förslag. Med det sagda har kommittén alltså velat erinra om att det bör finnas möjlighet att i rationali-

seringssyfte för ytterligare uppgifter ta i anspråk den kapacitet, som represen- teras av kontorsstyrelserna och de högre tjänstemännen vid kontoren, med san— nolika besparingar för det allmänna som följd. En närmare granskning av dessa frågor synes kunna falla inom besparingsutredningens undersökningsområde.»

Fullmäktige i riksbanken överlämnade i februari 1959 med särskild skri- velse ovannämnda promemoria till riksdagens bankoutskott och hemställde, »att utskottet måtte föreslå riksdagen besluta, att riksbanken skall bibehålla avdelningskontor å de platser där sådana för närvarande är inrättade.»

Utskottet förordade, att riksbanken tills vidare skulle bibehålla ett kon- torsnät och anförde i fråga om den framtida utvecklingen följande:

»En bedömning av frågan om den lämpliga distriktsindelningen ställer sig för närvarande knappast lättare än 1952, då detta spörsmål senast prövades av riks— dagen utan att ett definitivt ställningstagande gjordes. Visserligen har avdelnings- kontoren i begränsad utsträckning tillförts nya arbetsuppgifter på 1950-talet, men det synes utskottet uppenbart att kontoren måste få väsentligt ökade arbets— uppgifter för att de skall kunna bibehållas i nuvarande omfattning på längre sikt. Utskottet vill understryka angelägenheten av att utredningar rörande möj— ligheterna att tillföra avdelningskontoren ytterligare arbetsuppgifter från stats— förvaltningen snarast igångsättes och redovisas för riksdagen. Detta utrednings- arbete måste sannolikt omfatta stora delar av den lokala statsförvaltningen och således företagas i annan ordning än den hittills inom riksbanken verkställda utredningen. Det torde få ankomma på fullmäktige i riksbanken som förutsät- tes fortlöpande och ingående uppmärksamma förändringarna i avdelningskonto— rens arbetsuppgifter och framlägga förslag till en anpassning av kontorsorganisa- tionen härefter att taga initiativet härtill och göra de hänvändelser till Kungl. Maj:t som i anslutning härtill kan visa sig erforderliga.»

Riksdagen beslutade därefter i enlighet med bankoutskottets förslag. För att undersöka de praktiska möjligheterna att till riksbanken över- föra de låneförvaltande och därmed sammanhängande uppgifterna från bo- stadsmyndigheterna har bostadspolitiska organisationskommitte'n haft över- läggningar med den förutnämnda riksbankskommittén. Vid överläggning- arna, som präglats av ett positivt intresse från riksbankskommitténs sida, har framkommit, att ett visst utrymme för nya arbetsuppgifter kan stå till förfogande vid riksbankens avdelningskontor. Detta utrymme är av varie- rande storlek vid de olika avdelningskontoren. För huvudkontorets del kan vissa fördelar vinnas genom att riksbanken tillföres den centrala maskin— utrustning som kommer till användning i det starkt centraliserade kame— rala arbetet i samband med ut— och inbetalningar av låne- och bidragsmedel för det statliga bostadsstödet.

Gränsdragningen mellan bostadsmyndigheternas lånebeviljande och riks- bankens låneförvaltande uppgifter bör ske så, att det lånebeviljande or— ganet i princip skall avkopplas i och med att låneärendet är färdigt för me- delsutanordning. Det har ibland gjorts gällande, att riksbankens handha- vande av låneförvaltningen på bostadsområdet kunde innebära risker för att de speciellt bostadspolitiska synpunkterna inte skulle bli tillbörligt

beaktade i de fall då låntagarna av olika skäl inte kan fullgöra sina för- pliktelser. Häremot må anföras, att de bostadspolitiska synpunkterna måste få utrymme i det samråd mellan riksbanken och bostadsmyndigheterna som under alla förhållanden blir nödvändigt. Å andra sidan skall sådant samråd givetvis inte behöva belasta oc'h försvåra det låneförvaltande arbetet i riks- banken i fall där bankmässiga rutiner och överväganden framstår såsom nor- mala. Vid överläggningarna med riksbankskommittén har eftersträvats att få så god belysning som möjligt av den praktiska innebörden av arbets— fördelningen i fråga om olika rutiner och ställningstaganden vid riksban- kens övertagande av den låneförvaltande verksamheten. En grov gränsdrag— ning har skisserats mellan lånebeviljande och låneförvaltande uppgifter i en inom riksbanken upprättad promemoria, här redovisad som bilaga 10.

Överflyttningen av den låneförvaltande och därmed sammanhängande kamerala verksamheten innebär i princip, att bostadsstyrelsens här berö7da verksamhet överflyttas till riksbankens huvudkontor och länsbostadsnämn- dernas motsvarande uppgifter till riksbankens avdelningskontor. Huvud- kontoret fungerar därvid som avdelningskontor för Stockholms stad och län. Vid en sådan organisation bör också decentraliseras alla övriga låneför— valtande uppgifter som nu centralt handlägges hos bostadsstyrelsen.

Fördelningen av länsbostadsnämndernas utestående lån, liksom uppgif— ter om av bostadsstyrelsen förvaltade lån, per den 30.6.1960 framgår av bi- lagorna 11 och 12.

Förvaltningen av statliga medel som inryms i låne- och bidragsgivningen på bostadsområdet är en omfattande uppgift. Kapitalskulden för utlånirgs— verksamheten genom de bostadspolitiska organen var den 30 juni 1960 drygt åtta miljarder kronor. Nettoökningen under budgetåret 1959/60 ut— gjorde nära 900 miljoner. Antalet lån, som den 30 juni 1960 var 242 548, torde, enligt de uppgifter utredningen erhållit om bostadsstyrelsens beräk— ningar, inom en femårsperiod vara uppe i ett antal av c:a 370 000. Takten i ökningen anses knappast komma att 'minska under den därefter följa.—ide femårsperioden. Den lånemedelsförvaltande verksamheten i samband med det statliga bostadsstödet kommer sålunda att ställa starkt Växande krav på den organisation som skall handha låneförvaltningen. Det kan inte und— vikas, att behoven av personal, kontorslokaler och valvsutrymmen kommer att öka.

Det nuvarande systemet för förvaltningen av de statliga bostadslånen har i och för sig fungerat tillfredsställande. När organisationskommittén likväl övervägt att avlasta de bostadspolitiska organen de låneförvaltande upp- gifterna, har detta betingats av att denna verksamhetsgren inte kan arses utgöra en integrerande del av de bostadspolitiska organens egentliga fuik- tion — det arbetsändamål som motiverat inrättandet av en bostadspolitisk specialorganisation. Tvärtom kan det finnas risker för att lånestockms kraftiga tillväxt och därav följande arbetskrävande förvaltningsuppgiiter

framtvingar en utbyggnad just av denna sektor varigenom en för huvud- uppgifterna menlig snedbelastning av organisationen tenderar att uppstå. Kan låneförvaltningen klaras genom utnyttjandet av en redan befintlig statlig organisation med dessa uppgifter såsom direkt ändamål, bör detta enligt organisationskommitténs mening vara att föredraga. Mot denna tanke- gång har invänts, att de statliga bostadsorganen skulle förlora den för de— ras lånebeviljande verksamhet behövliga överblicken över fastighetsmark- nadens utveckling, därest de icke längre skulle ha hand om låneförvalt- ningen. Emellertid anser kommittén, att bostadsorganen ändå kan få såda- na uppgifter som sätter dem i stånd att följa fastighetsmarknadens utveck— ling. Behovet av informationer beträffande fastighetsmarkhaden kan inte vara ett tillräckligt motiv för att behålla de låneförvaltande uppgifterna inom den bostadspolitiska organisationen.

Riksbankens möjligheter att överta den låneförvaltande uppgiften från de statliga bostadspolitiska organen har behandlats inom riksbankskom- mittén. Det torde inte vara nödvändigt att gå närmare in på frågan om riksbankens förutsättningar i här berört avseende. Kommittén vill emeller- tid erinra om att förvaltning av statlig långivning liknande bostadslångiv— ningen inte är främmande för riksbanken. Sedan år 1938 handhar riks- banken låneförvaltningen för de statliga bosättningslånen, sedan år 1948 egnahemslånen och sedan år 1954 stödlånen till jordbruksfastigheter. Samt- liga dessa låneformer har baserats på jämförelsevis svaga säkerheter och samtliga har krävt sociala hänsynstaganden vid prövningen av indrivnings— åtgärderna. Det mesta av de här aktuella låneförvaltande uppgifterna är så- lunda sådant som normalt ligger inom bankens arbetsrutin. För de spe- ciella arbetsmomenten — främst de centrala ränteeftergiftsberäkningarna bör det vara möjligt att knyta den erforderliga sakkunskapen till riks— bankens organisation. Kommittén har anledning återkomma till detta i det följande.

Organisationskommittén föreslår, att statsmakterna uppdrager åt riks- banken att handha låneförvaltning och därmed sammanhängande kamera] verksamhet för den statliga bostadslåne- och bidragsgivningen. Det bör an- komma på riksbanken att i samarbete med bostadsstyrelsen utarbeta detal- jerade planer för arbetsfördelningen mellan riksbanken och den statliga bostadspolitiska organisationen liksom för fördelningen av personella, lo— kala och maskinella resurser.

För bostadsstyrelsens vidkommande innebär en överflyttning av låneför- valtningen, att huvuddelen av uppgifterna för kamerala sektionen i kansli- byrån försvinner. I länsbostadsnämnderna blir en särskild kamera] avdel- ning obehövlig.

3. Förslag rörande det bostadspolitiska centralorganets ställning och organisation

Bostadsstyrelsens ställning Efter den analys av arbetsuppgifterna inom den bostadspolitiska organisa— tionen som kommittén i föregående avsnitt verkställt och som föranlett för- slag till utflyttning av en betydande del av bostadsstyrelsens nuvarande verksamhet genom decentralisering, respektive överföring till sidoordnade myndigheter, återstår en grupp bostadspolitiska kärnfunktioner som på- kallar ett centralorgan som kan ta initiativ och följa utvecklingen på bo- stadsområdet. Hur än uppgifterna utskiftas på olika myndigheter, kommer det alltid att erfordras en sammanhållande enhet som representerar de bo- stadspolitiska strävandena och som svarar för att statsmakternas beslut på detta område fullföljes enligt uppställda riktlinjer. På centralorganet an- kommer bland annat att till Kungl. Maj:t avgiva förslag om riktlinjerna för och omfattningen av samhällets bostadspolitiska stöd samt till änd- ringar i lånekungörelser och anvisningar o. d., att utgöra remiss- och besvärs- organ samt att utöva den personella ledningen inom organisationen.

Under sina överväganden angående det bostadspolitiska centralorganets ställning har kommittén diskuterat tre alternativ, nämligen dels en bostads- politisk beredning inom Kungl. Maj:ts kansli, dels en bostadspolitisk avdel— ning av byggnadsstyrelsen, dels slutligen en fristående reducerad bostads- styrelse.

En bostadspolitisk beredning inom Kungl. Maj:ts kansli med deaarte— mentschefen såsom ordförande och med ledamöter som företräder satkun- skap och olika intressen på området skulle ungefär motsvara den förutva- rande byggnadsberedningen. Beredningen skulle ha ett kansli av ordinarie tjänstemän med en kanslichef i avdelningschefs grad. Efter beredningens hörande skulle beslut fattas av Kungl. Maj:t i statsrådet. Personalac'mini- strativa ärenden o.d. finge handläggas inom socialdepartementets bostads- byrå. Det underliggande motivet för detta alternativ är, att erfarerheten visat, att bostadspolitiken utgör en sådan väsentlig del av regeringers all- männa politik att en relativt stark dirigering av bostadsstyrelsens verk- samhet inte kunnat undvikas. Med ett fristående ämbetsverk på detti om- råde föreligger otvivelaktigt risker för >>dubbelkommando>> och oklar an— svarsfördelning. Å andra sidan skulle en bostadspolitisk beredning inne- bära ett avsteg från den grundläggande principen för den svenska stats— förvaltningen med självständiga centrala ämbetsverk lydande direkt inder Kungl. Maj:t. Och ett självständigt ämbetsverk ger förutsättningar för ett starkare hävdande av de synpunkter och målsättningar, det har att före- träda, än en arbetsenhet inom Kungl. Maj:ts kansli som direkt måse på- verkas av regeringarnas efter omständigheterna skiftande intresse Med detta resonemang skulle en fristående bostadsstyrelse vara ägnad att skapa

garantier för en fastare förankring av de bostadspolitiska strävandena och en säkrare kontinuitet.

Enligt det andra alternativet som kommittén diskuterat skulle det bo— stadspolitiska centralorganet inordnas såsom en avdelning i byggnadssty- relsen. Detta alternativ innebär inte någon förvaltningsrättslig nybildning på samma sätt som det första alternativet och torde inte tarva några kom- mentarer beträffande organisationsdetaljerna. Motivet för detta alternativ är närmast, att de tidigare behandlade problemen rörande sambandet mel— lan den allmänna bebyggelseplaneringen och den bostadspolitiska plane- ringen vid en sådan inordning skulle få en följdriktig lösning. Särskilt om den nuvarande byggnadsstyrelsen bleve omorganiserad såsom ett allmänt planverk, där uppgifterna att bygga och förvalta statliga fastigheter urskilj- des, synes en förläggning av det bostadspolitiska centralorganet till ett så- dant verk te sig naturlig. Frågan om att överföra en krympt bostadsstyrelse till ett allmänt planverk har bl. a. framförts i riksdagens revisorers berät- telse över den år 1960 av dem verkställda granskningen av statsverket. Även om ett dylikt renodlat planverk kommer till stånd, kan emellertid an- föras mot tanken på att dit förlägga bostadsärendena, att det kan befaras, att verkets vidsträckta uppgifter skulle ge ett alltför begränsat utrymme för aktivitet på det viktiga bostadspolitiska området. Detta gäller desto mera den nuvarande byggnadsstyrelsen med dess heterogena karaktär.

Det tredje alternativet är ett fristående bostadspolitiskt centralorgan, in- nebärande en krympt bostadsstyrelse med de reducerade arbetsuppgifter som föreslagits i det föregående. För detta alternativ talar önskemålen att få ett självständigt forum för de bostadspolitiska strävandena med andra ord de synpunkter som anförts mot de två förut berörda alternativen. In- tresset av ett bibehållet självständigt ämbetsverk för bostadsfrågorna måste emellertid vägas mot strävandena att reducera antalet fristående myndig- heter i statsförvaltningen. Det torde inte kunna bestridas, att ett självstän— digt ämbetsverk har en starkare tendens och större möjlighet att framdriva en utvidgning av sina arbetsuppgifter än ett organ som är inordnat i en annan myndighet. Det var ju bland annat sådana omständigheter som för- anledde organisationskommitténs tillsättande. Med tanke härpå har emeller- tid kommittén såväl genom utformningen av lånekungörelserna och anvis- ningarna som genom de föreslagna organisationsändringarna sökt ernå en sådan koncentration och avgränsning av funktionerna för centralorganet att utrymmet för en framtida utvidgning av arbetsuppgifterna väsentligt beskurits.

Som resultat av sina avvägningar av för— och nackdelarna hos de tre alter- nativen har kommittén funnit sig böra förorda en bibehållen fristående men reducerad bostadsstyrelse såsom bostadspolitiskt centralorgan.

38. Nedskärningama av bostadsstyrelsens byrå- och sektionsindelning

Organisationskommittén övergår härefter till att redovisa, hur de ovan be- handlade förändringarna i bostadsstyrelsens arbetsuppgifter återverkar på de olika byråerna och sektionerna i den hittillsvarande organisationen.

Kanslibyråns (bil. 3) kamerala sektion är till övervägande del sysselsatt med de uppgifter som föreslagits bli överflyttade till riksbanken. Det är endast styrelsens interna kassarörelse —— avlöningar till styrelsens och läns— bostadsnämndernas personal, reseersättningar och expenser _ som blir en fortsatt kamera] uppgift i bostadsstyrelsen.

Inom kanslibyrån är vidare ombudsmannasektionen direkt berörd av arbetet med låneförvaltning — pantvård, säkerhetsgranskning och utanord- ning samt ränteeftergiftsberäkningar. Kommitténs förslag om en helt ge- nomförd decentralisering av den lånebeslutande verksamheten samt om ut- flyttningen av låneförvaltningen gör att sektionens arbetsuppgifter i hu- vudsak försvinner.

Allmänna sektionens arbetsuppgifter kommer i stort sett att förbli oför- ändrade.

Av Iånebyråns (bil. 4) fem sektioner är i huvudsak tre berörda av kom- mitténs förslag till förändringar av arbetsuppgifterna.

Flerfamiljshussektionens uppgifter att handlägga direkta låneärenden inom Stor—Stockholm, Göteborg och Malmö utflyttas från bostadsstyrel- sen i och med att den lånebeslutande verksamheten helt decentraliseras.

Enfamiljshussektionen i lånebyrån får med kommitténs förslag till de- centralisering av lånebesluten i princip endast kvar besvärsärenden, i och med att dess handläggning av ärenden rörande egnahems- och förbättrings- lån i Stockholm upphör. Den tidigare underställningsskyldigheten för läns- bostadsnämnderna beträffande vissa låneärenden har utgått i kommitténs förslag till lånekungörelser, vilket också minskar arbetet för sektionen.

Lånebyråns värderingssektion är endast till liten del —— utarbetandet av värderingsmetoder berörd av kommitténs förslag. Dess väsentligaste upp- gift, vilken med kommitténs förslag kvarstår, är utredningarna rörande ändringar av bestämmelserna om högsta belåningsvärde (lånetak).

Marksektionen i lånebyrån mister en stor del av sina arbetsuppgifter re— dan med den liberalisering av markkostnadsgranskningen som den nu till— lämpade försöksverksamheten för flerfamiljshus innebär. Med kommitténs förslag om en kommunal och regional samverkan vid ställningstagandet till ett låneobjekts markkostnad och ett upphörande av den nuvarande inrut- ningen av större tätorter i lägestilläggsområden bortfaller i huvudsak sek- tionens arbetsuppgifter.

Juridiska sektionens verksamhet minskar i omfattning med decentrali- seringen av den lånebeslutande verksamheten. Vad som därefter återstår av sektionens arbete bör i den nya organisationen kunna sammanföras med handläggningen av andra sektioners juridiska ärenden.

Statistiska sektionen handhar statistikproduktionen i bostadsstyrelsen. De väsentligaste delarna av denna funktion har föreslagits bli utflyttade till det centrala statistikverket. Det därefter kvarblivande statistikarbetet i bostadsstyrelsen bör ingå som en deluppgift i annan sektions verksamhet.

Utredningssektionens viktiga uppgifter att utföra beräkningarna av an- slagsbehoven för lån— och bidragsgivningen är inte berörda av kommitténs förslag.

Tekniska byrån (bil. 6) är indelad i tre sektioner. Arkitektsektionen och byggnadstekniska sektionen har båda i "huvudsak att handlägga sådana ärenden som föreslås bli utflyttade från bostadssty— relsen til] byggnadsstyrelsen.

Tekniska byråns tvätterisektion kan på grund av utbyggnaden av statens institut för byggnadsforskning avvecklas. Sektionens befattning med lån till kollektiva tvätterier omfattas av förslaget att helt decentralisera bostads- styrelsens långivning.

Inom teknisk-ekonomiska byrån (bil. 7) finns fyra sektioner. Samtliga dessa sektioner är berörda av förslagen till överflyttning av verksamhets- grenar till statens institut för byggnadsforskning. Sektionerna för övervak- ning av experimentverksamheten och för materialgranskning och typhus- konstruktioner har sådana arbetsuppgifter som därigenom helt försvinner från bostadsstyrelsen, medan allmänna sektionen och sektionen för drifts— kostnadsundersökningar och byggnadskostnadsindex till stor del får ett minskat verksamhetsområde.

Det förtjänar nämnas, att bostadsstyrelsen i sina anslagsäskanden för budgetåret 1961/62 med hänsyn till förändringarna i arbetsuppgifterna före- slagit en sammanslagning av teknisk-ekonomiska byrån med tekniska by- rån.

Den i förhållande till styrelsens byråer fristående sociala sektionens (bil. 8) verksamhet har av organisationskommittén i det föregående före- slagits bli decentraliserad till länsbostadsnämnderna.

Den reducerade bostadsstyrelsens organisation Bostadspolitiska organisationskommitténs arbete har i enlighet med givna direktiv haft till huvudsyfte att undersöka bostadsmyndigheternas verksam- het och lämna förslag rörande deras framtida funktioner i anslutning till av statsmakterna givna riktlinjer för det statliga bostadsstödet, att redovisa därav föranledda förändringar i arbetsuppgifterna samt att på grundval av de nya betingelserna i en organisationsskiss ange ramen för arbetsinrikt— ningen och personalbehovet. Det i enlighet härmed bedrivna utredningsarbe- tet har, såsom en logisk följd av de i det föregående redovisade övervä- gandena, lett fram till följande organisationsskiss till en reducerad bostads- styrelse. Under generaldiktören organiseras styrelsen på två byråer:

Första byrån (administrativa och ledande uppgifter) Byråns huvudsakliga arbetsuppgifter bör bli:

att handlägga administrativa ärenden, besvärsärenden och juridiska ären- den i allmänhet, att utarbeta förslag till ändringar av kungörelser och anvis- ningar rörande lån- och bidragsverksamheten samt att följa och övervaka länsbostadsnämndernas och förmedlingsorganens verksamhet.

Första byrån bör indelas i en kanslisektion och en lånesektion. Kanslisektionen bör svara för administrativa föreskrifter för styrelsens och länsbostadsnämndernas befattningshavare, ärenden rörande omkost- nads- och avlöningsanslagen, den interna kassarörelsen, utformningen av anslagsframställningar och utlåtanden samt besvärsärenden och övriga ju- ridiska ärenden.

Lånesektionen bör svara för utarbetandet av förslag till ändringar av kun- görelser och anvisningar rörande lån— och bidragsverksamheten, övervak- ningen beträffande länsbostadsnämndernas och förmedlingsorganens arbe- te, ärenden i samband med försäljning av staten, kyrkan och allmänna arvs- fonden tillhörig mark samt upplysningsverksamheten och kontakten utåt i anslutning till lån- och bidragsgivningen.

Andra byrån (utredande och planerande uppgifter)

Byråns huvudsakliga arbetsuppgifter bör bli:

att utföra utredningar avseende centrala bostadsförsörjningsfrågor, att utarbeta förslag till ändringar av bestämmelserna om högsta belåningsvär- de, att utföra beräkningar rörande förändringar av ortskoefficienterna samt att handlägga kvarstående tekniska och statistiska uppgifter.

Andra byrån bör indelas i en planeringssektion och en teknisk sektion. Planeringssektionen bör svara för beräkningarna av anslagsbehovet för lån- och bidragsgivningen, undersökningarna om hostadsbyggnadsbehoven som underlag till fördelningen av lånemede], vägledningen och upplysnings- verksamheten rörande styrelsens bostadsbyggnadsprogram och kommuner- nas bostadsförsörjningsplaner, kvarstående statistiska arbetsuppgifter samt kontakten med myndigheter och organisationer inom här berörda områden.

Tekniska sektionen bör svara för utredningar rörande högsta belånings- värde (lånetak), beräkningar av ortskoefficienter och byggnadskostnadsin- dex, undersökningar rörande bostads- och byggnadstekniska krav för stats- belånade hus och driftskostnader för fastigheter samt övriga tekniska ut- redningar.

4. De bostadspolitiska regionala organens ställning och organisation

Länsbostadsnämndernas ställning Frågan om länsbostadsnämndernas ställning inom den statliga länsförvalt- ningen har i olika sammanhang aktualiserats.

I sitt betänkande angående besparingar inom statsförvaltningen (SOU 1959: 28) behandlade 1958 års besparingsutredning bland annat frågan om den lokala administrationen för bostadspolitiken. Utredningen framhöll, att man, med hänsyn till länsbostadsnämndernas starka behov av att sam- ordna sin verksamhet med vissa andra länsorgan och med tanke på att de bostadspolitiska lokalorganen utgjorde relativt små enheter, borde över- väga att sammanföra dessa med annat lämpligt organ inom den statliga läns— förvaltningen. Skäl fanns enligt utredningens mening för ett inordnande i länsarbetsnämnderna eller i länsstyrelserna.

Bostadspolitiska organisationskommittén skall i det följande behandla frågan om länsbostadsnämndernas ställning. Alternativen är också enligt kommitténs mening:

dels ett sammanförande av länsbostadsnämnderna med länsarbetsnämn- derna,

dels en inordning av länsbostadsnämnderna i länsstyrelserna och dels en fortsatt ställning som fristående länsorgan för bostadspolitiken. De viktigaste skälen för det första alternativet att sammanföra länsbo- stadsnämnderna med länsarbetsnämnderna är det ständiga behovet av sam- ordning av bostadsbyggandet och arbetsmarknadspolitiken. Behovet av denna samordning finns såväl centralt som lokalt. Den centrala samord- ningen sker dels i det för bostads- och arbetsmarknadsfrågorna gemen- samma socialdepartementet och dels genom kontakter mellan bostadssty- relsen och arbetsmarknadsstyrelsen.

De intensivaste kontakterna finns emellertid hos respektive länsorgan. Såväl för länsbostadsnämnderna som för länsarbetsnämnderna är kommu— nernas planering för bostadsbebyggelse av stort intresse. Båda organen strävar efter att hålla god kontakt med kommunerna för att på ett tidigt stadium få del av dessa planer. De organiserade kontaktbesöken kan ibland ske gemensamt. Det torde kunna konstateras, att länsarbetsnämndernas bättre personalresurser och deras tillgång till en lokal arbetsförmedlings- organisation i allmänhet ger bättre möjligheter än som står länsbostads— nämnderna till buds. I fråga om det bostadsbyggande, som står inför sitt påbörjande inom den närmast framförliggande halvårsperioden, måste sam- arbete mellan de två organen bedrivas i detalj, framför allt inom tätortsom- rådena. Här har länsarbetsnämnderna vid uppgörandet av sina sysselsätt— ningsprognoser för byggnadsverksamheten i allmänhet tillgång till en sär- skild byggnadsdelegation. Delegationen är sammansatt av representanter för byggnadsarbetsgivarna och arbetstagarna samt för kommunerna och arbetsmarknadsorganen. Även i fråga om de aktuella objekten på bygg- nadsmarknaden är arbetsmarknadsorganen sålunda vä] orienterade. Denna organisation byggdes upp i samband med den byggnadstillståndsreglering som tidigare gällde, och för vars tillämpning arbetsmarknadsorganen hade ansvaret. Även för den nuvarande, i viss utsträckning begränsade regle-

ringen av igångsättningen inom byggnadsverksamheten, måste arbetsmark- nadsorganen hålla sig väl informerade om omfattningen av näraliggande och planerad byggnadsverksamhet. När det gällt att bedöma omfattningen av byggnadsverksamheten inom tätortsområdena, torde det vara obestrid- ligt, att länsarbetsnämnderna mot bakgrunden av vad ovan nämnts —— i allmänhet varit grundligare orienterade än vad länsbostadsnämnderna i nuvarande läge kunnat bli. I samrådet mellan nämnderna torde det fram— för allt ha varit en tillgång för länsbostadsnämnderna att få del av de realis- tiska förarbetena till länsarbetsnämndernas sysselsättningsprognoser för byggnadsverksamheten. Å andra sidan skulle den starka betoningen av sysselsättningsmomentet i byggnadsverksamheten otvivelaktigt kunna bli alltför dominerande, därest länsarbetsnämnderna också skulle vara läns- organ för den bostadspolitiska verksamheten. Vissa risker kan också finnas för att det starkt ortsbundna sysselsättningsintresset i en viss situation står i motsats till det allmänna bostadsförsörjningsintresset.

Ett sammanförande av länsbostadsnämnderna med länsarbetsnämnderna skulle sålunda ge en direkt samordning av de statliga åtgärderna för bo- stadsförsörjningen och för sysselsättningen inom byggnadsverksamheten. Detta skulle emellertid kunna innebära risker för att länsarbetsnämnder— nas huvuduppgift —— sysselsättningsplaneringen _ finge ett alltför domine- rande inflytande. Härtill kommer att arbetsmarknadsverket i sådant fall finge inom sin organisation överta även uppgifterna att bedöma omfatt- ningen och fördelningen av bostadsbyggandet något som även fortsätt— ningsvis måste åvila centralorganet för samhällets bostadspolitiska verk- samhet. Givetvis bör man vid en sammanföring av de här aktuella läns— nämnderna också räkna med att föra in dem under ett gemensamt centralt organ. Arbetsmarknadsstyrelsen skulle i så fall bli centralorgan för bo- stadspolitiken. De omfattande och varierande uppgifter som den arbets- marknadspolitiska verksamheten innebär för arbetsmarknadsverket är emellertid av den storleksordning att det finns anledning vara tveksam om det lämpliga i att tillföra verket de betydande ytterligare funktioner som här ifrågasatts.

Det andra alternativet är en inordning av länsbostadsnämnderna i läns- styrelserna. I sitt betänkande rörande länsstyrelsernas organisation och ställning inom statsförvaltningen (SOU 1950:28) behandlade 1948 års länsstyrelseutredning bland annat frågan om länsbostadsnämndernas ställ— ning. Utredningen konstaterade, att nämndernas huvuduppgifter var av så- dan art, att de väl kunde inordnas i den omorganiserade länsstyrelse som utredningens förslag i stort syftade till. Länsstyrelseutredningens förslag om en omorganisation av länsstyrelserna har i huvudsak genomförts, i så måtto att verksamheten indelats i sektioner. Det allmänna motivet för in- ordnandet av länsbostadsnämnderna i länsstyrelserna angavs av utredning- en vara bostadsförsörjningsfrågornas betydelse i den allmänna samhälls-

planeringen. I den nuvarande länsstyrelseorganisationen har man i många länsstyrelser som ett samordningsorgan för principiella planeringsfrågor in- rättat ett >>länsråd för samhällsplanering». Rätt ofta har man också i an- slutning till länsstyrelsernas planeringssektion ett planeringsutskott som samordnar den praktiska handläggningen av vissa ärenden. I planerings— utskottets verksamhet deltar som regel: planeringsassessorn, länsarkitek- ten. överlantmätaren, ]antbruksdirektören, länsbostadsdirektören och di- striktsingenjören för vatten och avlopp.

Bostadspolitiska organisationskommittén har i sina förslag till förenk- lingar och förtydliganden av reglerna för bostadslångivningen eftersträvat att tillgodose behovet av samordning när det gäller bebyggelseplaneringen. Angelägenheten av att de bostadspolitiska synpunkterna tidigt beaktas i der. kommunala planläggningen har särskilt betonats. Kommittén har också pekat på den decentralisering som från den 1 juli 1960 genomförts i fråga om planärendenas handläggning. Länsstyrelsernas och länsarkitektkon- torens verksamhet får som följd härav bli mera initiativrik än för närva— rande. Den tidiga kontakten med kommunerna i praktiska planläggnings- frågor blir mera betydelsefull, sedan kommunerna numera helt har att sköta handläggningen av planärenden fram till fastställelsen av en plan och i viss omfattning att fatta beslut om dispensgivning enligt 67 & byggnads— stadgan. För bedrivandet av en kontinuerlig bostadsbyggnadsverksamhet är det givetvis en förutsättning att p]an]äggningsverksamheten i kommu— nerna bedrives på sådant sätt, att planlagd mark i tid står till förfogande för det fortsatta byggandet. Erfarenheten torde ha visat — framför allt i de starkt expanderande orterna att planläggningen släpat efter. Resultatet har blivit att planmyndigheterna ibland _ inför trycket av behovet att på- börja bostadsbyggandet — tvingats att acceptera improviserade lösningar. En realistisk behandling av planärendena kräver, att praktiska och ekono- miska bostadssynpunkter i största möjliga utsträckning beaktas. För när- varande torde emellertid planmyndigheterna sakna tillräcklig sakkunskap för att göra sådana bedömanden. Direkt medverkan från de bostadspolitiska organen i länsstyrelsernas handläggning skulle här ge bättre förutsätt- ningar. Länsstyrelsernas möjligheter till realdiskussion med planerare och praktiskt kommunalfolk skulle vidgas. Behovet av formella remisser skulle minska och arbetet med planärendena skulle bli effektivare.

Det allt mer accentuerade behovet av en operativ ledning av samhälls- planeringen i länen torde komma att nödvändiggöra, att länsstyrelserna får större resurser att verka som ledande och samordnande myndighet för den praktiska inriktningen av samhällsplaneringen i vidaste bemärkelse. Den nuvarande samordningen genom personalunionen med landshövdingen som ordförande i flertalet statliga länsnämnder är av stor betydelse. Den ställer emellertid orimliga krav, då den inte är underbyggd med tillräck- liga resurser i länsstyrelsernas organisation. Hårutöver erfordras ock-så en

direkt kontakt med övriga befattningshavare i länsstyrelserna som hand— lägger frågor på samhällsplaneringens område. För den bostadspolitiska verksamheten torde det vara av utomordentligt värde att få direkt kontakt med den samhällsplanering i stort som länsstyrelserna får ett allt mera konkret ansvar för.

Det har tidigare nämnts, att länsbostadsnämnderna är relativt små or- gan. Den decentralisering av beslutanderätten från det centrala bostaids- politiska organet som under senare år genomförts och som kommittén helt vill genomföra, kommer att ställa större krav än för närvarande på läns- bostadsnämnderna. En inordning av nämnderna i länsstyrelserna skullle otvivelaktigt ge länsbostadsnämnderna en starkare ställning i ]änsorganiisa- tionen. Därvid borde bostadsnämnderna bilda särskilda sektioner i läns— styrelserna. För att eliminera riskerna för att de bostadspolitiska synpumk- terna inte skulle vinna tillräckligt beaktande vid en sådan inordning, borde lekmannarepresentationen i de nuvarande länsbostadsnämnderna bereudas plats inom ]änsstyrelseorganisationen. Spörsmålet behandlades i det tidi- gare nämnda betänkandet av 1948 års länsstyrelseutredning. Utredningen visade, att man även vid en inordning av de bostadspolitiska frågorna i länsstyrelserna kunde arbeta med ett särskilt lekmannakollegium för dessa frågor hos länsstyrelserna. Även instansordningen behandlades av utred- ningen, vilken föreslog, att det bostadspolitiska centralorganet vid en in- ordning i länsstyrelserna skulle kunna ha samma direktivrätt som vid en organisation med fristående länsnämnder för bostadspolitiken.

Trots att sålunda många skäl kan anföras till förmån för att inplacera länsbostadsnämnderna i länsstyrelserna, torde det kunna ifrågasättas, om inte resultatet av den nyligen tillsatta utredningen angående ]änsförvalt- ningen i dess helhet bör avvaktas, innan isolerade åtgärder vidtages beträf- fande länsbostadsnämndernas ställning inom länsorganisationen.

Det tredje alternativ som organisationskommittén behandlat är en bibe— hållen självständig länsbostadsnämnd. Därest det bostadspolitiska central- organet skulle ha inordnats i Kungl. Maj:ts kansli eller i byggnadsstyrelsen, finge onekligen länsbostadsnämnderna en komplicerad ställning inom stats— förvaltningen. När nu kommittén förordat en fristående bostadsstyrelse så- som centralorgan, minskas i och för sig behovet av att rubba nämndernas nuvarande status.

Efter en avvägning av skälen för och emot de tre olika alternativen har organisationskommittén funnit sig böra förorda, att länsbostadsnämnderna åtminstone tills vidare bibehålles såsom fristående länsorgan.

Länsbostadsnämndernas utökade arbetsuppgifter Länsbostadsnämnderna har under de senaste åren successivt fått ökade arbetsuppgifter genom att stora delar av bostadsstyrelsens långivning de- centraliserats till nämnderna. Härtill kommer, att organisationskommit-

tén såväl i sina förslag till enklare regler för handläggning av bostadslån som i sina organisationsförslag förutsatt en betydlig utvidgning av länsbo- stadsnämndernas verksamhet och ansvar. Sålunda har kommittén tänkt sig, att länsbostadsnämnderna i väsentligt större utsträckning än tidigare skall medverka vid bebyggelseplaneringen och därvid intimt samråda med kom- munernas organ på byggnadsområdet och med länsarkitekterna samt läns- styrelsernas planeringssektioner. De skall enligt kommitténs mening vara initiativtagande ifråga om planläggningen för bostadsförsörjningen. Över- huvudtaget har kommittén förutsatt, att länsbostadsnämnderna skall ägna stor uppmärksamhet åt konsultations- och informationsverksamheten i kommunerna. Genom den fullständiga decentraliseringen till det regionala planet av lånebesluten och därmed sammanhängande avgöranden tillföres länsbostadsnämnderna nya arbetsuppgifter, samtidigt som nämndernas an- svar växer.

Redan den decentralisering av de med långivningen sammanhängande uppgifterna som ägt rum före kommitténs tillsättande torde ha inneburit, att en stor del av nämndernas kapacitet fått tagas i anspråk för löpande arbete. Som regel har detta inkräktat på utrymmet för de rådgivande och allmänt ledande funktioner på det bostadspolitiska området som ursprung— ligen avsetts beträffande länsbostadsnämnderna. Detta är så mycket mera otillfredsställande som just utflyttningen av ärenden till länsbostadsnämn- derna inneburit ett stegrat behov av överblick och samråd beträffande bo- stadsförsörjningen och bebyggelseplaneringen. Inte minst med tanke härpå har kommittén ansett det värdefullt att genom en överflyttning till riks- bankens avdelningskontor av låneförvaltningen avlasta nämnderna denna för den egentliga bostadspolitiken mindre fundamentala verksamhet. Här- igenom bör för framtiden länsbostadsnämnderna få förbättrade möjligheter att koncentrera sig på sin väsentliga funktion att vara ledare för den sam- hälleliga bostadspolitiken i länen. Emellertid är de genom bortflyttningen av låneförvaltningen frigjorda resurserna inte tillräckliga för att länsbo- stadsnämnderna i storstadsområdena utan en personalförstärkning skall bli i stånd att verka såsom här har avsetts. Kommittén kommer därför i det följande att föreslå en utbyggnad av ifrågavarande nämnder. Härutöver måste beaktas, att för nämnderna i allmänhet den föreslagna utflyttningen av låneförvaltningen i och för sig inte skapar ett större utrymme för verk- samhet av bostadspolitisk natur. Inom den nuvarande personalramen måste därför personaluppsättningen anpassas till den avsedda nyinriktningen av nämndernas verksamhet, vilket kommittén senare återkommer till.

Länsbostadsnämndernas organisation Kommittén vill först beröra den regionala bostadspolitiska organisationen för de tre storstadsområdena, nämligen Stor-Stockholm, Göteborg och Mal- mö. För de två senare områdena finns redan länsbostadsnämnder i Udde-

valla respektive Malmö. Frågan om en förflyttning av nämnden för Göte- borgs- och Bohus län till Göteborg lär emellertid bli aktuell i anslutning till behovet att förse denna nämnd med nya lokaler.

I länsdelen av Stor-Stockholm handhar f.n. länsbostadsnämnden för Stockholms län endast småhusärenden, medan bostadsstyrelsen handläg- ger alla låneärenden för Stockholms stad och flerfamiljshusärenden i för- ortsdelen av Stockholms län. Bostadsbyggandet i Stor-Stockholm är emeller— tid sedan länge ett viktigt led i samarbetet mellan Stockholm och förorter- na. Den kommunala aktivitet som här utvecklats borde också avspeglas i uppbyggnaden av de statliga bostadslåneorganen. En gemensam bostads— nämnd för Stockholms stad och län skulle kunna bli ett naturligt statligt organ för bostadsförsörjningen utan invecklade gränsdragningar. Plane- ringsfrågorna skulle inom ett sådant organ kunna angripas effektivare än vid den nuvarande uppdelningen på en central myndighet och ett länsor- gan. En gemensam bostadsnämnd skulle också kunna få en sådan samman— sättning som garanterar en effektiv verksamhet _ bland annat genom ett större antal ledamöter än för nämnderna i övrigt.

Organisationskommittén föreslår sålunda, att en för Stockholms stad och län gemensam bostadsnämnd inrättas. Bostadsnämnden ersätter därvid den nuvarande länsbostadsnämnden i Stockholms län och skall för Stock- holms stad och län handha all sådan verksamhet som ankommer på läns- bostadsnämnderna i landets övriga län.

De nuvarande länsbostadsnämnderna är organiserade på två avdelningar, nämligen en kamera] avdelning och en teknisk avdelning. Med kommitténs förslag om bortflyttning av den låneförvaltande verksamheten från nämn— derna finns inte längre motiv för den nuvarande indelningen. I stället för den nuvarande kamerala avdelningen bör länsbostadsnämnderna i den nya organisationen utrustas med en mera allmän avdelning för de utvidgade uppgifter som kommittén föreslagit beträffande bostadsförsörjning och be- byggelseplanering.

Kommittén föreslår därför, att länsbostadsnämnderna organiseras på en planeringsavdelning och en teknisk avdelning.

Planeringsavdelningen bör svara för förberedelser för beslut i låneären- den, planläggningen av bostadsförsörjningen, utredningar som underlag för nämndens initiativ och åtgärder, utarbetandet av förslag till utlåtanden samt handläggningen av administrativa ärenden.

Tekniska avdelningen bör liksom för närvarande svara för tekniska frå- gor i samband med långivningen samt för den tekniska rådgivningen till låne- och bidragssökande, byggnadsföretagen och kommunerna.

I direktiven till kommittén har departementschefen uttalat, att personal- organisationen borde kunna inskränkas, varvid inom bostadsstyrelsen främst lånebyräns oc'h tekniska byråns organisation komme att beröras. I enlighet med dessa direktiv har kommittén genom sina olika förslag sökt skapa för— utsättningar för nedskärningar i bostadsstyrelsens personalorganisation, medan kommitténs förslag till ändrad arbetsfördelning mellan centralorga- net och de regionala organen innebär behov av vissa personalförstärkningar för länsbostadsnämnderna.

Bostadsstyrelsen har f.n., förutom verkets chef, 215 befattningar på sin personalplan. Eftersom kommitténs uppgift begränsats till att lämna en organisationsskiss, kan en preciserad redovisning av personalförändringar- na i bostadsstyrelsen till följd av förslagen om den framtida verksamhets- inriktningen icke framläggas. Kommittén vill emellertid i stora drag belysa förändringarna.

Av kanslibyråns 78 befattningshavare är ett femtiotal sysselsatta med i huvudsak de låneförvaltande uppgifter som föreslagits bli utflyttade till riksbanken. Det har redan tidigare framhållits, att en viss del av denna per- sonal torde bli erforderlig i riksbankens centrala organisation. Främst gäl- ler detta den till ett tiotal befattningshavare uppgående personalen för ma- skinhearbetning i kamerala sektionen. Även viss personal av aviserings-, uppbörds- och kontrollgrupperna i samma sektion f.n. drygt tio befatt- ningshavare torde behöva överflyttas med arbetsuppgifterna. Inom om- budsmannasektionen är den personal som handhar ränteeftergiftsberäk- ningarna f.n. fem befattningshavare så specialinriktad på sina ar- betsuppgifter, att en överflyttning av i varje fall några av dessa till riks- banken har ansetts erforderlig. Någon befattningshavare bland den juri- diskt utbildade personalen på sektionen torde också böra ingå i riksban- kens centrala organisation.

Lånebyrån har f.n. 31 befattningshavare. Vid utbyggnaden av bostads- nämnden för Stockholm och Stockholms län och för förstärkningarna av länsbostadsnämnderna i Malmöhus samt Göteborgs- och Bohus län torde vissa av de kvalificerade befattningshavarna böra överflyttas från de nuva— rande flerfamiljshus- och enfamiljshussektionerna. Marksektionens befatt- ningar, till ett antal av 6, torde i stort sett kunna indragas.

Beträffande planeringsbyrån kommer med kommitténs förslag huvud- delen av de 17 befattningshavarna i statistiska sektionen att överföras till det centrala statistikverket eller friställas. Däremot torde planeringssektio— nens liksom utredningssektionens personal till större delen böra bibehållas i den nya organisationen.

I tekniska byrån förutsättes huvuddelen av befattningshavarna i arki- tektsektionen kunna avvecklas, varvid vissa befattningar har ansetts be— höva överföras till byggnadsstyrelsen för att förstärka dess resurser i sam- band med det ökade ansvar kommittén velat tillägga styrelsen på bostads- området. Detsamma gäller byggnadstekniska sektionen. Tvätterisektionens befattningar torde bli obehövliga.

Teknisk-ekonomiska byrån har 17 befattningshavare. Härav kommer i viss mån befattningar i allmänna sektionen och sektionen för driftskost— nadsundersökningar etc. att fortfarande erfordras i den reducerade organi- sationen, medan övriga befattningar bör indragas. En del av den friställda personalen i denna byrå torde kunna förutses behöva bli överflyttad till institutet för byggnadsforskning i anslutning till arbetsuppgifternas över- föring dit.

I sociala sektionen avvecklas samtliga befattningshavare, uppgående till 24 personer.

Genom att den juridiska sektionen i lånebyrån och berörd del av ombuds- mannasektionen i kanslibyrån sammanföres i första byrån (allmänt juri- diska ärenden) i den nya organisationen, kan personalantalet nedbringas.

Sammanfattningsvis anser kommittén, att den reducerade bostadsstyrel— sen bör kunna fullgöra sina arbetsuppgifter med en personal av omkring 100 befattningshavare. De drygt 100 befattningar som i enlighet härmed skulle avvecklas, torde i inte ringa utsträckning komma att erfordras som förstärkning av de myndigheter som föreslagits överta vissa av bostads- styrelsens nuvarande verksamhetsgrenar. Att göra en uppskattning av hur många befattningshavare som på sådant sätt kan komma i fråga till över— flyttning är emellertid inte möjligt på basis av kommitténs organisations- skiss. Kommittén förutslnter, att sedan statsmakterna tagit ställning till dess förslag, en särskild delegation för omorganisationsfrågorna tillsättes och att denna får i uppdrag att efter förhandlingar med personalorgani- sationerna och i samråd med bostadsstyrelsen och berörda myndigheter framlägga detaljförslag beträffande den reducerade bostadsstyrelsens per- sonaluppsättning och behovet av personalförstärkningar hos de övriga myn- digheterna. I delegationens uppdrag bör likaså ingå att vidtaga åtgärder för omplacering av den friställda personalen.

Vad därefter gäller länsbostadsnämnderna innebär kommitténs förslag en förstärkning av nämnderna i de tre storstadsområdena, Stor-Stockholm, Göteborg och Malmö. För den nya gemensamma bostadsnämnden för Stock- holms stad och län har kommittén beräknat ca 30 befattningshavare. Per- sonalstyrkan hos länsbostadsnämnderna i Malmöhus län och i Göteborgs- och Bohus län bör utökas till ca 20 tjänster.

Personaluppsättningen i detalj bör inte bestämmas, förrän statsmakterna tagit ställning till organisationsskissen. Dock har kommittén ansett sig redan nu böra föreslå följande förändringar beträffande de högre tjänster- na: För länshostadsnämnderna i allmänhet motiverar det ökade ansvaret för länsbostadsdirektörerna, att de som regel placeras i byråchefslönegra- den på samma sätt som skett beträffande jämförbara chefstjänster inom den statliga länsförvaltningen, t.ex. länsarbetsdirektörerna. Planerings- avdelningarna bör stå under ledning av en förste byråsekreterare i 23 löne— graden. De tekniska avdelningarna bör stå under chefskap av en förste byråingenjör i likaledes 23 lönegraden. I länsbostadsnämnderna för Göte- borgs— och Bohus län respektive Malmöhus län bör cheferna för tekniska av- delningarna utgöras av byrådirektörer i 24 lönegraden, medan cheferna för planeringsavdelningarna bör ha samma ställning som för landet i övrigt. Beträffande den gemensamma bostadsnämnden för Stockholm och Stock- holms län föreslår kommittén, att länsbostadsdirektören placeras i lönegra— den B 3. Avdelningscheferna i denna nämnd bör utgöras av byrådirektörer i 26 lönegraden.

Även i fråga om länsbostadsnämnderna vill kommittén föreslå, att den Ovannämnda delegationen får i uppdrag att utarbeta detaljplaner, sedan statsmakterna tagit ställning till organisationsskissen, varjämte det bör an— komma på denna delegation att i samråd med bostadsstyrelsen och riks- banken ombesörja avvecklingen av de nuvarande kamerala avdelningarna.

BILAGA I

Förslag till ändrad lydelse av egnahemslånekungörelsen jämte anvisningar till densamma

Inledande bestämmelser

1 5.

Under de förutsättningar och på de villkor, som angivas i denna kungörelse och med stöd av densamma meddelade bestämmelser, må av statsmedel beviljas

a) egnahemslån för nybyggnad eller därmed i fråga om resultatet likvärdig, genomgripande ombyggnad av en- eller tvåfamiljshus;

b) förbättringslån för annan ombyggnad än nu sagts eller annan förbättring av en- eller tvåfamiljshus ävensom för nybyggnad av sådant hus av enkel beskaf- fenhet.

Därjämte må förbättringslån utgå för förbättring av hus med mer än två lä- genheter, vilka skola bebos av personer, som avses i 18 å andra stycket a).

2 &.

Egnahemslån och förbättringslån, som avses i 1 5 första stycket, må beviljas person, som skall bebo huset eller, såvitt angår tvåfamiljshus, dess ena lägenhet.

Egnahemslån må därjämte beviljas

a) kommun;

b) bolag, förening eller stiftelse, som arbetar under betryggande kontrollerade former och utan enskilt vinstsyfte;

0) ägare eller brukare av jordbruksfastighet för byggnadsföretag avseende bo- stad åt person, som är anställd vid fastigheten;

(1) ägare av jordbruksfastighet för byggnadsföretag som avser arrendators- bostad.

Förbättringslån, som avses i 1 5 första stycket, må jämväl beviljas kommun, såvida huset skall bebos av person eller personer, som avses i 18 å andra stycket a) eller b).

Förbättringslån, som avses i 1 % andra stycket, må beviljas kommun.

Anvisningar

Lån kan beviljas varje här i riket bosatt person, även utländsk medborgare, som har förmåga att fullgöra de med lånet följande förpliktelserna.

Med kommun avses stad, köping och landskommun. Bolag, förening eller stiftelse skall för att kunna godtagas som låntagare ha till huvudsaklig uppgift att anskaffa, äga och förvalta bostäder. Undantag kan dock göras för vissa under statlig uppsikt arbetande sammanslutningar, t.ex.

folkhögskolestiftelser. Kravet på betryggande kontroll över företaget anses till- godosett, om minst en ledamot av dess styrelse utses av kommunen eller, om företaget har sin verksamhet förlagd till flera kommuner, av svenska stadsförbun- det eller svenska landskommunernas förbund. Bolagsordning eller stadgar skola innehålla uppgift om att företaget arbetar utan enskilt vinstsyfte.

Då fråga är om bostad åt anställda vid jordbruksfastighet (även fastighet, som vid taxering åsatts enbart skogsvärde), kan lån beviljas varje ägare eller arrenda- tor av sådan fastighet, alltså inte blott enskild person utan även kommun, bolag m. fl. Det nu sagda äger motsvarande tillämpning då lån sökes av ägaren för bo- stad åt arrendator. Lån för bostad åt anställd må beviljas endast om bostaden befinnes vara behövlig enligt en bedömning på längre sikt av behovet av arbets— kraft för fastighetens skötsel. Lån må icke beviljas för bostäder åt både ägare och arrendator på samma fastighet, ej heller för bostad åt den ene om tillfreds- ställande bostad för den andre finnes.

Lån må ej beviljas i fall, då annat jämförligt statligt stöd till ny- eller ombygg— nadsföretag kan utgå, t.ex. statsbidrag till vissa lärarbostäder.

3 &.

Lån beviljas av länsbostadsnämnderna och, såvitt avser Stockholms stad och Stockholms län, av den för staden och länet gemensamma bostadsnämnden. Vad i denna kungörelse sägs om länsbostadsnämnd skall jämväl avse bostadsnämnden.

Länsbostadsnämnderna skola i låneärenden rörande bostäder å jordbruksfastig- heter samråda med lantbruksnämnderna.

Angående skyldighet för kommun att medverka vid sådan låneverksamhet, som avses i denna kungörelse, stadgas i lagen den 10 juli 1947 om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande.

4 5.

Organ för kommuns låneförmedling och därmed sammanhängande verksamhet (förmedlingsorgan) är kommunens styrelse, där ej kommunen beslutat att verk- samheten skall handhavas av annat lämpligt kommunalt organ.

Angående byggnadsnämnds befattning med viss granskning i låneärenden stad- gas i 27 &.

Egnahemslån

5 &.

Egnahemslån må beviljas endast för hus, som kan beräknas få stadigvarande användning för bostadsändamål.

Såsom förutsättning för beviljande av egnahemslån skall vidare gälla, att mark- kostnaden icke överstiger belopp, som prövas skäligt.

Såsom villkor för beviljande av egnahemslån för enfamiljshus skall med av- seende på bostadens storlek, utformning och utrustning gälla

a) att, därest huset utformas så att bostadsrum framdeles kan inredas på vin- den, lägenheten i bottenvåningen omfattar minst två rum och kök;

b) att, i annat fall än som avses under a), bostadslägenheten omfattar minst tre rum och kök med en yta ej understigande 70 kvadratmeter; *

e) att huset utrustas med vatten- och avloppsledningar samt anordningar för centraluppvärmning och bad; samt

d) att bostaden i övrigt uppfyller skäliga krav på god utformning och utrust- ning.

Undantag må, då särskilda skäl föranleda därtill, medgivas från de i tredje stycket under a)—c) uppställda villkoren.

Såsom villkor för beviljande av egnahemslån för tvåfamiljshus skall gälla, att åtminstone den ena lägenheten omfattar minst två rum och kök. I övrigt skall vad i tredje stycket under c) och d) samt fjärde stycket är stadgat äga motsva- rande tillämpning i fråga om tvåfamiljshus.

Anvisningar

Frågan om ett hus kan beräknas få stadigvarande användning för bostadsända- mål prövas efter en bedömning av bostadsbehovet inom orten på lång sikt samt av tomten med avseende på dess läge och beskaffenhet. Länsbostadsnämnden har att i dessa frågor samråda med vederbörande kommun och med berörda läns— organ.

Ger bedömningen vid handen, att platsen för byggnadsföretaget måste beteck- nas som uppenbart olämplig, skall lån ej beviljas. Är platsen icke att betrakta som uppenbart olämplig men risk för att huset ej kommer att få stadigvarande an- vändning dock bedömes föreligga, skall låneärendet, om betryggande säkerhet för lånet ej ställes, avgöras efter en avvägning mellan nämnda risk och de sär- skilda skäl, som kunna motivera att lån ändock beviljas.

Beträffande hus som innehåller lokaler för annat än bostadsändamål skall gälla, att lokalerna icke få upptaga större yta än bostadslägenheten.

6 %.

Till annan låntagare än kommun må egnahemslån beviljas endast om säkerhet för lånet kan ställas i form av inteckning i vederbörande fastighet eller tomträtt enligt bestämmelserna i 11 %. Kan sådan säkerhet ej ställas må dock, i de fall Kungl. Maj:t så medgiver, godtagas annan tillfredsställande säkerhet.

Även om sådan säkerhet, som i första stycket sägs, icke kan lämnas, må i fråga om enfamiljshus, som skall bebos av låntagaren och som icke är beläget i tätort, egnahemslån likväl kunna beviljas den, vars äganderätt till huset icke är förenad med äganderätt till marken, under förutsättning

a) att innehavet av bostaden genom avtal är säkerställt under minst tio år;

b) att sökandens familjeförhållanden äro sådana, som avses i 4 & kungörelsen den 24 maj 1957 om familjebostadsbidrag; samt

0) att familjebostadsbidrag jämlikt samma kungörelse kan antagas komma att utgå under minst tio år.

Anvisningar

Annan tillfredsställande säkerhet än inteckning må godtagas, då sökanden är ar- rendator av jordbruksfastighet och länet avser bostad åt fastighetens lantarbe- tare.

I fråga om säkerheten för sådant egnahemslån, som avser ovan odlingsgrän- sen belägen fast bostad åt same och för vilket inteckningssäkerhet ej kan stäl- las, gälla särskilda, av Kungl. Maj:t den 26 augusti 1960 meddelade bestämmelser.

Då tillfälligt hinder mot lämnande av inteckningssäkerhet föreligger, må an- nan tillfredsställande säkerhet godtagas i avbidan på hindrets undanröjande.

Uppkommer eljest fråga om godtagande av annan säkerhet än inteckning, skall frågan härom för varje särskilt fall underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Egnahemslån må ej beviljas med mindre vederbörande kommun åtagit sig att, om förlust uppkommer å egnahemslånet inom tio år räknat från dagen för lånets utbetalning, gentemot staten ansvara för sådan förlust, vid nybyggnad intill ett belopp av 4 000 kronor och vid ombyggnad intill ett belopp, motsvarande tjugu procent av belåningsvärdet, dock högst 4 000 kronor.

Vad i första stycket är stadgat skall icke äga tillämpning vid självständig be- låning av gemensamhetsanläggning, som avses i 10 ä.

8 %.

Såsom förutsättning för beviljande av egnahemslån skall ytterligare gälla, att sökanden förbinder sig

a) att utföra byggnadsföretaget på tid, som länsbostadsnämnden bestämmer;

b) att iakttaga de föreskrifter rörande byggnadsföretagets utförande i övrigt, som länsbostadsnämnden må meddela; samt

c) att underkasta sig föreskriven kontroll över byggnadsföretaget. Annan sökande än sådan, som angives i 2 5 andra stycket a) och b), skall vi- dare förbinda sig att efterkomma de bestämmelser om hyreskontroll, som inne- fattas i denna kungörelse.

Anvisningar

Som huvudregel gäller, att byggnadsföretag icke får påbörjas innan lånebeslut meddelats och att således låneansökan, som avser ett påbörjat företag, skall av- slås. Endast då fråga är om i grupp byggda hus, som avses här nedan, eller då i annat fall synnerliga skäl föranleda därtill, må lånbeviljas för ett redan påbörjat företag.

I fråga om gruppbebyggelse skall härvid gälla följande. Då en- eller tvåfa- miljshus uppföras i grupp av annan än person, som avses i 2 5 första stycket, för att därefter säljas till dem som skola bebo husen, kan länsbostadsnämnden medgiva, att egnahemslån må beviljas blivande ägare av husen utan hinder av att byggnadsföretaget påbörjas före beslut om lån. Sådant medgivande må läm- nas under här nedan angivna förutsättningar.

a) Byggnadsföretaget skall, innan det påbörjas, ha underkastats all den gransk- ning, som skall föregå ett lånebeslut och som inte har avseende på de blivande låntagarnas personliga förutsättningar att godtagas som låntagare.

b) Förmedlingsorganet skall ha åtagit sig att utöva den särskilda kontroll över byggnadsföretaget, som organet må finna befogad med hänsyn till de blivande köparnas intressen.

c) Byggherren skall, om förmedlingsorganet så påfordrar, förbinda sig att i blivande köpekontrakt intaga bestämmelser om att köpet skall återgå, om köpa- rens låneansökan avslås.

d) Då här avsett medgivande lämnas, skall däremot svarande, beräknat låne- belopp anses vara disponerat på samma sätt som om lånebeslut meddelats.

I lånebeslut, som avser ett ej påbörjat byggnadsföretag, skall angivas, att be- slutet kan återkallas om företaget icke påbörjats före utgången av det kalenderår, varunder beslutet meddelats.

9 %. Lägenhet i bostadshus, som uppförts eller ombyggts med stöd av egnahemslån och som äges av annan än i 2 5 andra stycket a) eller b) avsedd låntagare, skall intill dess länet till fullo betalats eller avskrivits vara underkastad hyreskontroll,

innebärande att hyra, om ej Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, icke må ut- tagas med högre belopp än länsbostadsnämnden fastställt samt att ersättning för bränslekostnader icke må överstiga skäligt belopp. Det av nämnden fastställda högsta hyresbeloppet skall motsvara vad som prövas skäligt med hänsyn till ortens förhållanden samt fastighetens beskaffenhet och läge.

Är lägenhet underkastad hyreskontroll enligt första stycket skall uppgift här- om och om innebörden av kontrollen finnas intagen i kontrakt rörande uthyr- ning av lägenheten.

Därest bostadshus, som uppförts eller ombyggts med stöd av egnahemslån, över- låtes till annan än kommun eller företag, som avses i 2 5 andra stycket b), skall, om vid tiden för överlåtelsen lånet ej till fullo betalats eller avskrivits, förbehåll göras om skyldighet för förvärvaren att efterkomma de föreskrifter rörande hy- reskontroll, som meddelats eller må meddelas av länsbostadsnämnden.

Anvisningar

Högsta tillåtna hyra skall fastställas i samband med lånebeslutet, då lån bevil- jas för tvåfamiljshus eller för enfamiljshus, vilket är beläget på jordbruksfastig- het och avsett att uthyras. I övriga fall skall högsta hyra fastställas vid den senare tidpunkt, då uthyrning sker. I beslut om högsta hyra skall angivas, att det fast- ställda hyresbeloppet må överskridas i den mån Kungl. Maj:t så förordnar (ge- nerell hyreshöjning).

Då högsta hyra fastställes senare än i samband med lånebeslutet, skall hyres- beloppet bestämmas så, att det jämte den i det förevarande fallet medgivna ge- nerella höjningen motsvarar skäligt belopp enligt bestämmelserna i paragrafens första stycke.

10 &.

Länsbostadsnämnden fastställer det värde å fastigheten eller byggnaden,som skall ligga till grund för bestämmande av lånets storlek (belåningsvärdet). Detta värde må ej överstiga av Kungl. Maj:t medgivet belopp.

Avser ansökan om egnahemslån hus, som ingår i bebyggelse med gemensam värme- och varmvattencentral, tvättstuga med tillhörande utrymmen, biluppställ- ningsplats eller garagebyggnad, må i belåningsvärdet inräknas å huset belöpande andel i anläggningskostnad för sådan gemensam anläggning. Är anläggningen för- lagd till särskild fastighet, må densamma belånas självständigt.

Egnahemslån må ej överstiga fyrtio procent eller, då skäl därtill äro, femtio procent av belåningsvärdet. Om särskilda omständigheter föranleda därtill, må dock egnahemslån utgå med högre belopp än nu sagts, dock högst med nittio pro- cent av belåningsvärdet.

Anvisningar

I fråga om högsta belåningsvärde (belåningstak) gälla av Kungl. Maj:t den 3 juni 1960 meddelade bestämmelser.

Vid tillämpningen av dessa bestämmelser i ombyggnadsfall skall iakttagas föl- jande. Belåningsvärdet skall motsvara de av länsbostadsnämnden godtagna om- byggnadskostnaderna. I förekommande fall skall det sålunda beräknade belå- ningsvärdet minskas i den omfattning, som föranledes av de jämlikt 11 5 gällande bestämmelserna om säkerhet för egnahemslånet.

Om i nybyggnadsfall byggnadskostnader jämte kostnader för tomt (produk- tionskostnaden) kunna antagas understiga belåningstaket, skall belåningsvärdet fastställas efter värdering av byggnadsföretaget. Vid värdering skall beräkning av

produktionskostnad ej ske. I övriga nybyggnadsfall fastställes belåningsvärdet till belopp motsvarande belåningstaket.

För hus, som ingår i bebyggelse med självständigt belånad gemensam anlägg- ning, skall belåningstaket minskas med den på huset belöpande andelen av belå- ningsvärdet för denna anläggning.

Utökning av lånet utöver vad som motsvarar 40 procent av belåningsvärdet (för- djupning) må ske endast under förutsättning, att erforderlig belåning ej kan ske på annat sätt.

11 5.

Skall låntagaren jämlikt 6 5 som säkerhet för egnahemslån ställa inteckning, skall denna, där ej annat följer av andra stycket, ligga inom nittio procent av belå- ningsvärdet.

Ingår i fastigheten mark eller annan nyttighet, vartill hänsyn ej skall tagas vid beräknande av belåningsvärdet, äger länsbostadsnämnden medgiva förhöjning av den i första stycket angivna övre gränsen för inteckningssäkerheten, dock högst med nittio procent av nyttighetens beräknade värde.

Inteckning må icke godkännas med mindre byggnaderna äro brandförsäkrade till betryggande belopp. Intecknad skuldförbindelse, som är utgiven av annan än låntagaren, skall vara försedd med påskrift av låntagaren, att han ikläder sig be- talningsansvar för förbindelsen.

Såsom ytterligare säkerhet för egnahemslån skola pantförskrivas för annan fordran belånade inteckningar med bättre förmånsrätt i fastigheten eller tomt- rätten än den enligt första och andra styckena för egnahemslånet ställda säker- heten, i den mån dessa inteckningar icke behöva tagas i anspråk för betalning av den fordran, för vilken inteckningarna i första hand äro pantförskrivna.

All-enast då särskilda omständigheter därtill föranleda, må låntagaren till skyddande av egen kapitalinsats förfoga över inteckning med bättre rätt än in- teckning till säkerhet för egnahemslånet.

Länsbostadsnämnden må, om kravet på tillfredsställande säkerhet ej därigenom eftersättes, vid bedömningen av den erbjudna säkerhetens läge i förhållande till de i första och andra styckena angivna lånegränserna bortse från inteckning för vilken fastigheten allenast i andra hand svarar. Vad i fjärde stycket omförmäles skall icke äga tillämpning å dylik inteckning.

Anvisningar

Vid tillämpningen av bestämmelserna i andra stycket skall i de fall som angivas här nedan iakttagas följande.

Då fråga är om byggnadsföretag på jordbruksfastighet, skall inteckningen vara belägen inom ett av vederbörande lantbruksnämnd beräknat värde å fastigheten efter byggnadsföretagets genomförande.

Då lånet avser ombyggnad av hus å annan fastighet än jordbruksfastighet, skall den övre inteckningsgränsen motsvara 90 procent av det av länsbostadsnämnden beräknade värdet å fastigheten efter byggnadsföretagets genomförande, dock högst 90 procent av belåningstaket för en motsvarande nybyggnad.

12 %.

Egnahemslån skall från det halvårsskifte, som infaller närmast efter den dag lånet utbetalas, antingen i sin helhet utgöra amorteringslån eller också uppdelas i en amorteringsdel och en stående del. Sådan uppdelning skall ske så, att lånet i vad det beträffande förmånsrätten är beläget under fyrtio procent av belånings-

värdet och tillika uppgår till minst 2 000 kronor utgör stående del och återstoden av länet amorteringsdel. I fall som avses i 11 å andra stycket har länsbostadsnämnden att bestämma huruvida uppdelning av länet skall ske samt att fastställa lånedelarnas storlek.

Egnahemslån skall från utbetalningsdagen löpa med ränta, som för år räknat skall, där ej annorlunda förordnas, utgöra fyra procent för amorteringslån och amorteringsdel av lån samt tre och en halv procent för stående lånedel.

Å egnahemslån, som i sin helhet utgör amorteringslån, samt å amorteringsdel av egnahemslån skola från det i första stycket angivna halvårsskiftet ränta och amortering erläggas i form av lika stora annuiteter. Dessa skola beräknas så, att amorteringen blir slutförd beträffande lån för nybyggnad inom trettio år från sagda tidpunkt och beträffande lån för ombyggnad inom det antal år, som läns- bostadsnämnden bestämmer, dock högst trettio år från samma tidpunkt. Beträffan- de egnahemslån, som beviljas till i 6 & andra stycket omförmäld låntagare, skall amorteringsplanen fastställas så, att amorteringsskyldigheten kan i huvudsak full- göras med hjälp av det familjebostadsbidrag, som beräknas komma att utgå.

Stående del av egnahemslån skall återbetalas enligt villkor, som fastställas senast vid utgången av den tid, då amorteringsdele—n av lånet skall hava slutbetalats.

Anvisningar

Vid tillämpningen av första stycket sista punkten skall, om uppdelning prövas böra ske, iakttagas att stående lånedel icke må överstiga belopp, som kan antagas bli på längre sikt betryggande säkerställt genom den för lånetlämnade inteckningen.

13 %.

Därest låntagaren för lån, lämnade mot säkerhet av inteckningar med bättre förmånsrätt än enligt 6 5 första stycket ställd inteckningssäkerhet, nödgas efter det i 12 % första stycket angivna halvårsskiftet erlägga ränta efter högre procent- sats än här nedan angives, må länsbostadsnämnden av egnahemslåncts annuitets- belopp årligen eftergiva högst följande belopp i kronor (ränteeftergift).

Belopp Byggnadsföretag Procent- Nybyggnad Ombyggnad som färdigställts sats En- Två- En- Två- familjshus familjshus familjshus familjshus före år 1951 ......................... 4 1/2 230 340 140 210 åren 1951 och 1952 .................. 4 450 670 270 400 efter år 1952 ........................ 31/2 550 820 330 490

Därest de i första stycket angivna beloppen skulle överstiga egnahemslånets annuitetsbelopp, må överskjutande belopp tillerkännas låntagaren kontant.

Anvisningar

De i första stycket angivna maximibeloppen för ränteeftergift bygga på vissa högsta belopp för normal storlek på bottenlånen, på en viss beräknad genom- snittlig marknadsränta för bottenlån med obunden ränta samt på den för bygg- nadsföretaget tillämpliga s. k. garanterade räntan, d.v. 5. den i tabellen angivna procentsatsen. Med bottenlån avses här lån, som beträffande förmånsrätten äro

belägna före egnahemslånet och som upptagits i samband med och för finansie- ring av byggnadsföretaget. Ränteeftergift utgår icke beträffande bottenlån som lämnats av enskild person.

I varje låneärende skall fastställas ett basbelopp för ränteeftergiften. Basbeloppet är lika med det i kungörelsen angivna maximibeloppet eller, då bottenlånets ur- sprungliga belopp understiger den förut nämnda normalstorleken för sådant lån, ett häremot svarande lägre belopp. För lån med hunden ränta, som är lägre än nämnda marknadsränta, skall basbeloppet dessutom minskas i den omfattning, som betingas av den lägre räntan. Basbeloppet, som alltså ändras i den mån maxi- mibeloppen eller den för lånet gällande bundna räntan ändras, skall med av bo- stadsstyrelsen bestämda tidsintervaller reduceras med vad som motsvarar en be- räknad genomsnittlig amortering på bottenlånet.

Ränteeftergift, som hänför sig till låntagarens räntekostnader under ett halvår, beräknas och tillgodoföres låntagaren i samband med att besked lämnas honom angående den på nästföljande halvår belöpande annuiteten på egnahemslånet.

14 &.

Har egnahemslån beviljats och övergår därefter fastigheten eller i 6 5 andra stycket omförmäld bostad till ny ägare eller tomträtten till ny innehavare, skall den nye ägaren eller tomträttshavaren, därest han önskar övertaga lånet, hos länsbostadsnämnden göra ansökan därom inom sex månader från den dag ägande- rätten eller tomträtten övergick till honom. Göres ej sådan ansökan eller avslås densamma, skall nämnden, där ej särskilda skäl föranleda till annat, uppsäga lånet till inbetalning.

Förmedlingsorganet skall avgiva yttrande över ansökan om övertagande av egnahemslån. Grundas övertagandet på köp skall yttrandet innefatta en bedöm- ning av köpeskillingens skälighet. Länsbostadsnämndens beslut i ärendet bör ej, om icke särskilda skäl föranleda till annat, innebära avvikelse från förmed- lingsorganets yttrande i nämnda avseende.

Anvisningar

Avslås ansökan om övertagande av egnahemslån och innehåller köpekontraktet bestämmelse om att köpet i sådant fall skall återgå, skall lånet ej uppsägas.

F örbättringslån

15 %.

Förbättringslån skall företrädesvis utgå för förbättringsarbeten å hus med avse- värda brister.

Ej må förbättringslån beviljas för arbeten, som äro att hänföra till löpande underhåll; dock må, i den mån sådana arbeten äro direkt betingade av för— bättringsarbeten, till vilka förbättringslån beviljas, lånet även kunna avse dylika arbeten.

Anvisningar

Förbättringslån må i undantagsfall utgå för nybyggnad av enkel beskaffenhet, som ersätter hus med avsevärda brister, under förutsättning att kostnaderna för ny- byggnaden beräknas bli lägre än kostnaderna för eljest oundgängligen erforderlig förbättring samt att sökandens bostadsbehov icke lämpligen kan tillgodoses på annat sätt. Beslut om sådant lån må utom då lånet avser bostad, som är belägen

inom något av de fyra nordligaste länen, eller bostad åt zigenare —— meddelas en- dast efter medgivande av Kungl. Maj:t.

Förbättringslån må endast om särskilda skäl föranleda därtill beviljas för att ersätta eller förbättra nyttighet, för vilken egnahems- eller förbättringslån tidigare beviljats. Dylikt förbättringslån skall i sin helhet utgöra räntebärande amorterings- lån. Utgöres det tidigare beviljade lånet av egnahemslån, må sådant förbättringslån, i förekommande fall, beviljas utan hinder av att det för egnahemslånet gällande belåningstaket därigenom överskrides.

16 %. Förbättringslån må a) i sin helhet utgöra räntefritt stående lån; b) bestå av en räntebärande amorteringsdel jämte en räntefri stående del; eller e) i sin helhet utgöra räntebärande amorteringslån.

17 %.

Förbättringslån, som helt eller delvis utgör räntefritt stående lån, må, där ej sökanden är kommun, beviljas endast under förutsättning

a) att sökandens eller, om han är gift, makarnas sammanlagda beskattningsbara inkomst jämlikt förordningen den 26 juli 1947 om statlig inkomstskatt vid den senaste taxering, varom vid prövning av ansökningen uppgift är tillgänglig, icke överstiger 6 000 kronor; samt

b) att sökanden tillika med hänsyn till betalningsförmåga och kostnaderna för den tillämnade bostadsförbättringen finnes vara i behov av dylikt lån.

Om i visst fall särskilda skäl därtill föranleda, må förbättringslån, som avses i första stycket, beviljas utan hinder av vad ovan under a) sägs.

Anvisningar

Behovsprövning enligt denna paragraf skall i första hand ske med beaktande av den beskattningsbara inkomsten och kostnaden för förbättringsarbetena. Därefter göres en bedömning av behovet med hänsyn till sådana omständigheter som för- mögenhetsförhållanden, försörjningsbördans storlek, inkomsttillskott från andra familjemedlemmar m. m.

18 %.

Förbättringslån må beviljas till ett belopp, ej överstigande nittio procent av den av länsbostadsnämnden godkända kostnaden för företaget.

Räntefritt stående lån eller räntefri stående del av lån, som beviljas efter behovs- prövning enligt 17 &, må ej heller överstiga 4 000 kronor. Sådant län eller sådan del av lån må dock utgå med

a) högst 10 000 kronor, om sökanden eller medlem av hans hushåll uppfyller de i 3 & kungörelsen den 29 augusti 1958 (nr 483) om pensionärsbostadsbidrag an- givna villkoren; samt '

b) högst 10 000 kronor eller det högre belopp, som Kungl. Maj:t i särskild ord- ning bestämmer, om sökanden tillhör befolkningsgrupp, som lever under sär- präglade betingelser, samt han i fråga om de ekonomiska förutsättningarna för att genomföra förbättringsföretaget är jämförbar med sökande som under a) sägs.

Förbättringslån, som beviljas kommun, skall vara räntefritt och stående i vad det ej överstiger 4 000 kronor eller det högre belopp, som Kungl. Maj:t i särskild ordning bestämmer.

Den godkända kostnaden för företaget må icke överstiga vad som befinnes skäligt med hänsyn till den tid, huset kan antagas komma att användas för bostadsända— mål, samt sökandens behov av att få ifrågavarande bostad förbättrad.

Till sökande, som avses i andra stycket b), hänföras samer och zigenare. Räntefritt stående förbättringslån eller räntefri stående del av förbättringslån, som avser ovan odlingsgränsen belägen fast bostad åt same inom rikets fyra nord- ligaste län, må utgå med högst 12 000 kronor eller, när fråga är om lån till bygg- nadsföretag inom Karesuando kommun, högst 17 000 kronor.

I stället för det i tredje stycket angivna beloppet 4 000 kronor skall gälla, då lånet avser bostad åt zigenare, ett belopp av högst 10 000 kronor, samt, då lånet avser hus med mer än två lägenheter, ett belopp motsvarande högst 4 000 kronor för varje lägenhet.

De enligt andra och tredje styckena i denna paragraf gällande maximibeloppen skola i förekommande fall minskas med vad som för samma hus tidigare utgått i form av räntefritt stående egnahemslån eller förbättringslån eller räntefri stående del av sådant län.

19 5. Vad i 8 5 första stycket stadgas om egnahemslån skall äga motsvarande tillämp- ning å förbättringslån.

20 5.

Till annan låntagare än kommun må, där ej annat följer av bestämmelserna här nedan, förbättringslån beviljas endast om godtagbar säkerhet för lånet kan läm- nas. Säkerheten skall i första hand utgöras av inteckning i vederbörande fastighet eller tomträtt. Beträffande sådan inteckning skola i tillämpliga delar gälla vad som stadgas i 11 & tredje—sjätte styckena, bestämmelserna i fjärde stycket dock endast där länsbostadsnämnden anser skäl därtill föreligga.

Förbättringslån, som i sin helhet utgör räntefritt stående lån, må utlämnas utan säkerhet, om lånet icke överstiger 2 400 kronor.

överstiger lån, som avses i andra stycket, 2 400 kronor och kan godtagbar säker- het för lånet icke lämnas, må, i fall som avses i 18 å andra stycket a), lånet ut- lämnas utan säkerhet under förutsättning att vederbörande kommun åtager sig att gentemot staten ansvara för hälften av den förlust, som kan uppkomma å den del av lånet, som överstiger 2 400 kronor, eller, om avskrivning skett, den del av återstoden av länet, som överstiger nämnda belopp.

Anvisningar

Inteckning till säkerhet för förbättringslån skall vara belägen inom ett belopp, som motsvarar det beräknade försäljningsvärdet å fastigheten efter det förbättrings- företaget slutförts.

Annan säkerhet än inteckning må godtagas endast i de fall, då sökanden ej kan ställa inteckningssäkerhet.

Bestämmelsen i andra stycket skall ej äga tillämpning, om summan av det nya länet och räntefritt stående län eller räntefri stående lånedel, som tidigare utgått för samma fastighet, överstiger 2 400 kronor.

Då låntagaren endast har nyttjanderätt till det hus, som skall förbättras, eller till den mark, varå huset är uppfört, skall nyttjanderätten vara säkerställd för en tid av minst tio år eller den längre tid, som motsvarar amorteringstiden. Beträffande sådant lån, som avser ovan odlingsgränsen belägen fast bostad åt same och för

vilket inteckningssäkerhet ej kan ställas, gälla de särskilda bestämmelser, som Kungl. Maj:t meddelat den 26 augusti 1960.

21 &.

Förbättringslån, som i sin helhet utgör amorteringslån, samt amorteringsdel av förbättringslån löper med fyra procent årlig ränta från utbetalningsdagen.

Å sådant lån eller sådan del av lån, varom förmäles i första stycket, skola från det halvårsskifte, som infaller närmast efter den dag lånet utbetalas, ränta och amortering erläggas i form av lika stora annuiteter. Dessa skola beräknas så, att amorteringen blir slutförd inom det antal år, som länsbostadsnämnden bestämmer, dock högst tjugufem år.

22 å. .

Har förbättringslån beviljats och övergår därefter fastigheten till ny ägare eller tomträtten till ny innehavare, skall den nye ägaren eller tomträttshavaren, därest han önskar övertaga lånet, hos länsbostadsnämnden göra ansökan därom inom sex månader från den dag äganderätten eller tomträtten övergick till honom.

Bifalles ansökan om övertagande av förbättringslån, övertager den nye lån- tagaren lånet på oförändrade villkor. Utgör lånet helt eller delvis räntefritt stående lån skall dock, om ej särskilda skäl äro däremot, en tiondel av lånet i vad det är räntefritt och stående avskrivas för varje helt år, som förflutit sedan lånet utbe- talades. Beträffande återstoden av lån eller lånedel som nu sagts äger läns- bostadsnämnden föreskriva sådan ändring av tidigare fastställda lånevillkor, att återstoden, helt eller delvis, skall från en av nämnden bestämd dag löpa med ränta och amorteras. Amorteringslån som nu sagts skall löpa med fyra procent årlig rän- ta. Vad i 21 5 andra stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning å dylikt amorteringslån.

Göres ej ansökan om övertagande av förbättringslån eller avslås densamma, skall länsbostadsnämnden, där ej särskilda skäl föranleda till annat, uppsäga lånet till inbetalning. Vid underlåtenhet att ansöka om övertagande av förbättringslån, som helt eller delvis utgör räntefritt stående lån, må dock länsbostadsnämnden där så prövas skäligt besluta om avskrivning av lånet i den utsträckning som angives i andra stycket.

Anvisningar

Den i andra stycket andra punkten avsedda tiden skall räknas från dagen för lå- nets utbetalning till den dag, då låntagaren frånträtt bostaden eller avlidit. Ändring av de tidigare lånevillkoren enligt andra stycket tredje punkten skall ske i den mån en ny behovsprövning med utgångspunkt från den nye låntagarens förhållanden ger anledning därtill.

23 %.

Räntefritt stående län eller räntefri stående del av lån skall, därest lånet icke dessförinnan uppsagts till återbetalning eller överförts till räntebärande amorte- ringslån, i sin helhet avskrivas efter tio år från utlämnandet. Lånet må dock kunna avskrivas före sagda tidpunkt, om det hus, som förbättrats med stöd av lånet, upphört att användas för bostadsändamål.

Räntefritt stående lån, som icke överstiger 2400 kronor, ävensom räntefri stående del av län, vilken icke uppgår till högre belopp än 500 kronor, må av- skrivas omedelbart efter det att förbättringsföretaget slutförts och godkänts av länsbostadsnämnden.

Anvisningar Avskrivning enligt andra stycket må icke ske, om där avsett lånebelopp tillsam- mans med räntefritt stående län eller räntefri stående lånedel, som tidigare bevil- jats för ifrågavarande fastighet, överstiger 2 400 respektive 500 kronor.

Gemensamma bestämmelser

24 &.

Där lånevillkoren eller föreskrifter beträffande lånet åsidosättas, så ock där byggnaden vanvårdas eller, utan att ändrade förhållande givit giltig anledning därtill, användes för annat ändamål än vid lånets beviljande förutsatts eller nöj- aktig brandförsäkring icke längre föreligger, äger länsbostadsnämnden uppsäga lånet till inbetalning, helt eller delvis.

Av låntagaren må lån när som helst uppsägas till omedelbar betalning.

Anvisningar

Om enfamiljshus eller lägenhet i tvåfamiljshus, som vid lånets beviljande för- utsatts skola bebos av låntagaren, uthyres under längre tid än tre år, skall läns- bostadsnämnden pröva frågan, huruvida lånet skall uppsägas eller ytterligare uthyrning medgivas.

25 5.

Å belopp, som ej inbetalas inom föreskriven tid, har låntagaren att erlägga dröjsmålsränta enligt grunder som bestämmas i särskild ordning.

Förfarandet i låneärenden

26 %.

Ansökan om lån ställes till länsbostadsnämnden och ingives till förmedlings- organet.

Ansökan upprättas i enlighet med formulär fastställt av bostadsstyrelsen. Vid ansökningen skola fogas de handlingar, som angivas i formuläret.

Förmedlingsorganet har att, sedan i förekommande fall erforderlig komplettering av ansökningen skett, till länsbostadsnämnden insända handlingarna i ärendet jämte eget yttrande.

27 5.

Vid förmedlingsorganets yttrande över ansökan om egnahemslån skall fogas uppgift om byggnadsnämndens beslut i fråga om byggnadslov ävensom särskilt utlåtande i anledning av sådan teknisk granskning av byggnadsföretaget, som be- tingas av den statliga långivningen.

Teknisk granskning som i första stycket sägs skall ske enligt anvisningar, som meddelas av byggnadsstyrelsen i samråd med bostadsstyrelsen. Granskningen skall utföras genom kommunens försorg i sådan kommun, där byggnadsnämnden er- hållit förordnande enligt 67 g 2 mom. byggnadsstadgan, ävensom i annan kom- mun, beträffande vilken länsbostadsnämnden särskilt förordnat därom. I annat fall än nu sagts skall granskningen utföras av länsarkitekten eller annan av läns- bostadsnämnden därtill förordnad person.

Då den tekniska granskningen åvilar kommunen, skall den handhavas av bygg- nadsnämnden eller, om särskilda förhållanden i kommunen giva anledning där- till, av annat lämpligt kommunalt organ.

Då ansökan om egnahemslån avser byggnadsföretag å .tomt, vilken tillhör kommunen eller av sökanden förvärvats från kommunen, skall, i den mån läns— bostadsnämnden så förordnat, förmedlingsorganet till sitt yttrande över ansök- ningen foga särskilt utlåtande rörande skäligheten av tomtkostnaden. Sådant ut- låtande skall avgivas av en av länsbostadsnämnden därtill utsedd person med sakkunskap beträffande tomtvärdering.

Göres ansökan om egnahemslån för byggnadsföretag å annan tomt än sådan, som avses i första stycket, skall i förmedlingsorganets yttrande över ansökningen angivas, huruvida förmedlingsorganet finner tomtkostnaden skälig. Där läns- bostadsnämnden så förordnat skall till yttrandet fogas sådant sakkunnigutlåtande som avses i första stycket.

27bå.

Har länsbostadsnämnden att enligt bestämmelserna i 9 5 första stycket fastställa högsta tillåtna hyresbelopp, skall förmedlingsorganet i sitt yttrande i ärendet av— giva förslag i nämnda hänseende.

27 c %. Förmedlingsorganets yttrande över ansökan om lån skall innehålla, utöver vad som angives i 27 a och 27 b åå, de uppgifter och bedömanden, som i övrigt kunna erfordras till ledning för länsbostadsnämndens prövning av ärendet.

28 5.

Avser låneansökan byggnadsföretag å jordbruksfastighet, skall länsbostads- nämnden inhämta yttrande i ärendet från lantbruksnämnden. I sådant yttrande skall angivas, huruvida lantbruksnämnden ur jordbrukspolitisk synpunkt '.ill- styrker eller avstyrker ansökningen.

Anvisningar

Tillstyrker lantbruksnämnden ansökan om egnahemslån, skall i nämndens yttran— de angivas det värde, som enligt nämndens mening bör åsättas fastigheten efter byggnadsföretagets genomförande.

29 5.

Sedan handlingarna i ärendet inkommit till länsbostadsnämnden samt, i fire- kommande fall, yttrande enligt 28 & avgivits, har nämnden att meddela beslut, huruvida lån beviljas och i så fall till vilket belopp samt på vilka villkor och unier vilka förutsättningar lån må utgå.

Om icke särskilda skäl föranleda till annat, bör länsbostadsnämnden ej på grund som angives i 5 % andra stycket avslå ansökan om egnahemslån till bygg- nadsföretag å tomt, vilken tillhör kommunen eller av sökanden förvärvats från kommunen. Ej heller bör beslut, som innebär avvikelse från förmedlingsorganets yttrande enligt 27 a 5 andra stycket eller 27 b 5, meddelas annat än under nyss angivna förutsättning.

Vid länsbostadsnämnds prövning av låneärende skall, därest lantbruksnämnden på grund av stadgandet i 28 & yttrat sig i ärendet, beaktas vad lantbruksnämncen härvid anfört om ändamålsenligheten ur jordbrukspolitisk synpunkt av iet ifrågasatta byggnadsföretaget och tidpunkten för dess genomförande.

30 5.

Har egnahemslån eller förbättringslån beviljats, må länsbostadsnämnden ut- betala lånet eller del därav såsom förskott under förutsättning, att förmedlings- organet funnit angeläget att förskott lämnas samt att kommunen gentemot staten åtagit sig ansvaret för återbetalning av förskottet. Beviljat förskott utbetalas till förmedlingsorganet, som har att bestämma, på vilket sätt förskottet skall tillgodo- föras låntagaren. Kommunen äger utöva av förskottet betingad särskild kontroll över byggnadsföretaget ävensom påfordra, att säkerhet, som av kommunen prövas tillfredsställande, ställes för förskottet.

Belopp, som utlämnats såsom förskott å egnahemslån, löper med fem procent ränta från uthetalningsdagen.

Belopp, som utlämnats såsom förskott å förbättringslån och som icke belöper å räntefri stående del av lånet, löper med fyra procent ränta från uthetalningsdagen.

31 5.

Sedan byggnadsföretaget fullbordats, har låntagaren att senast å dag, som läns— bostadsnämnden bestämmer, till förmedlingsorganet ingiva framställning om ut- fående av beviljat lån. Vid framställningen skola fogas

a) skuldförbindelse enligt av bostadsstyrelsen fastställt formulär;

b) vederbörliga inteckningshandlingar samt, i förekommande fall, handling, innefattande sådan pantförskrivning, som i 11 5 fjärde stycket sägs;

c) gravationsbevis, vilket beträffande fastighet skall vara utfärdat så sent efter senast beviljad lagfart, att fordran å ogulden köpeskilling ej kan intecknas med bättre rätt än inteckning, vilken erbjudes som säkerhet för statens fordran; samt

d) de övriga handlingar, vilka enligt föreskrift av bostadsstyrelsen skola över- lämnas i samband med ifrågavarande framställning.

Det åligger förmedlingsorganet att till länsbostadsnämnden insända framställ- ningen jämte därtill hörande handlingar ävensom intyg om besiktning enligt 35 å andra stycket.

Anvisningar

I lånebeslutet skall angivas, att de i paragrafens första stycke angivna hand- lingarna skola ingivas till förmedlingsorganet inom två år från dagen för låne- beslutet.

32 %.

Innan lån utbetalas skall tillses bland annat,

a) att byggnadsföretaget utförts på den tid och med iakttagande av de villkor, som föreskrivits i lånebeslutet;

b) att betryggande underliggande kredit lämnats;

c) att för underliggande kredit ställd säkerhet icke utöver vad i 11 & fjärde stycket sägs utgör pant för annan gäld än nämnda kredit eller kredit i form av lån i statlig lånefond eller mot lånegaranti; samt

(1) att, då säkerheten för statslånet utgöres av inteckning i tomträtt, den åter- stående upplåtelsetiden för tomträtten icke understiger amorteringstiden för lånet.

Anvisningar

Om ej särskilda skäl föranleda till annat, skall byggnadsföretaget vara fullt färdig- ställt, innan lån utbetalas.

För att den underliggande krediten skall kunna anses betryggande kräves dels att den är av tillräcklig storlek och dels att den är placerad i sådant kreditinstitut och på sådana villkor, som kunna godtagas av länsbostadsnämnden. I undantags— fall må annan kreditgivare än kreditinstitut kunna godtagas.

33 5.

Då framställning som i 31 % sägs inkommit till länsbostadsnämnden, har denna att, om granskningen av handlingarna ej föranleder annat, till förmedlingsorganet utbetala lånebeloppet, med avdrag i förekommande fall för utanordnat förskott. Förmedlingsorganet har att omedelbart överlämna det utbetalda beloppet till låntagaren.

34 %.

Ränta och amortering, i förekommande fall efter avdrag av vad som eftergivits enligt 13 &, betalas halvårsvis av låntagaren till förmedlingsorganet, som har att tillse, att betalning sker å tid som förmedlingsorganet föreskriver.

Av låntagare erlagda räntor och amorteringar skola halvårsvis, för första ka- lenderhalvåret senast den 15 augusti samma år och för andra kalenderhalvåret senast den 15 februari nästföljande år, av förmedlingsorganet insändas till läns- bostadsnämnden. Därvid skall fogas specifikation rörande det insända beloppet.

35 5.

Under byggnadstiden skall verkställas erforderlig, av statslånet betingad kon- troll över byggnadsföretagets utförande. Byggnadskontrollen skall ske enligt anvisningar, som meddelas av byggnadsstyrelsen i samråd med bostadsstyrelsen, och skall utföras genom förmedlingsorganets försorg. Sådan kontroll må ock ut— övas direkt av länsbostadsnämnden.

Innan beviljat lån utbetalas, skall byggnaden besiktigas. Vad i första stycket stadgas om byggnadskontroll skall äga motsvarande tillämpning beträffande så- dan besiktning.

Förmedlingsorganet har under lånetiden att i den omfattning och ordning bo- stadsstyrelsen bestämmer verkställa besiktning avseende byggnadens underhåll samt att utöva tillsyn över att hyra icke uttages med högre belopp än vad som medgivits enligt 9 5 första stycket.

Uppkommer fara att byggnaden genom vanvård eller annorledes förlorar i vår— de, så att för statens fordran lämnad pant icke längre kan anses utgöra nöjaktig säkerhet, eller uttages högre hyra än den medgivna och sker ej trots anmaning rättelse, skall förmedlingsorganet göra anmälan härom till länsbostadsnämnden.

Erhåller förmedlingsorganet kännedom om fastighetens eller tomträttens över- gång till ny ägare eller tomträttshavare, skall förmedlingsorganet omedelbart un- derrätta länsbostadsnämnden därom.

36 5.

Finner länsbostadsnämnden beträffande viss kommun, att avsevärda brister föreligga i fråga om utövandet av den kontroll och besiktning som enligt 35 & åligger kommunen, äger nämnden besluta att, för tid intill dess bristerna avhjälpts, lån till byggnadsföretag inom kommunen icke skola beviljas med mindre kom- munen avgiver förbindelse att bestrida kostnaderna för den särskilda kontroll och besiktning, varom nämnden finner skäl att föranstalta.

37 5. Det ankommer på länsbostadsnämnden att på betryggande sätt förvara säker- heter, som lämnats för beviljande lån, samt att i övrigt vidtaga de åtgärder, som

äro erforderliga för säkerställande av statens fordran i anledning av utlämnade lån. I avseende på nämnda åtgärder har förmedlingsorganet att utan kostnad för statsverket lämna sin medverkan i den utsträckning länsbostadsnämnden på- fordrar.

Avser lånet bostadshus å jordbruksfastighet, äger länsbostadsnämnden även erhålla biträde av lantbruksnämnden i fråga om förvaltning och försäljning av fastighet, som av länsbostadsnämnden inropats på exekutiv auktion.

Kostnaderna för inteckningsåtgärder skola av låntagaren betalas till länsbo- stadsnämnden.

Anvisningar

Den medverkan ett förmedlingsorgan är skyldigt att lämna avser alla de åtgärder, som kunna erfordras för att förhindra uppkomsten av förlust på det av staten lämnade lånet, antingen fastigheten alltjämt befinner sig i låntagarens ägo eller av länsbostadsnämnden inropats på exekutiv auktion.

Särskilda bestämmelser

38 %.

Över länsbostadsnämnds beslut i fråga, som avses i denna kungörelse, må kla- gan föras hos bostadsstyrelsen genom besvär, vilka skola ställas till styrelsen och insändas eller ingivas till nämnden. Det åligger nämnden att skyndsamt, jämte eget yttrande, insända besvärsinlagan samt handlingarna i ärendet till styrelsen.

Klagan över bostadsstyrelsens beslut i ärende enligt denna kungörelse föres hos Kungl. Maj:t i socialdepartementet.

I beslut, som avses i första och andra styckena, skall angivas vad den som icke åtnöjes med beslutet har att iakttaga vid fullföljd av talan. Innefattar beslutet avslag å gjord ansökan eller framställning, skola skälen härtill angivas i beslutet.

39 5. De föreskrifter som erfordras för tillämpningen av denna kungörelse meddelas av Kungl. Maj:t.

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

(Sedan statsmakterna tagit ställning till kommitténs förslag om att överflytta den låneförvaltande verksamheten till riksbanken, bör riksbanken i samråd med bostadsstyrelsen få i uppdrag att föreslå en gränsdragning mellan låneförval- tande och lånebeslutande uppgifter. Först efter det beslut om en sådan gräns- dragning fattats, blir det möjligt att utforma därav motiverade ändringar av kungörelse- och anvisningstexter.)

BILAGA 2

Förslag till ändrad lydelse av tertiärlånekungörelsen jämte anvisningar till densamma

Inledande bestämmelser

1 5.

För främjande av bostadsbyggnadsverksamheten inom riket må, under de för- utsättningar och på de villkor som angivas i denna kungörelse och med stöd av den- samma meddelade bestämmelser, av statsmedel beviljas

a) tertiärlån för ny- eller ombyggnad av flerfamiljshus, som till minst hälften av den sammanlagda lägenhetsytan, vinds- och källarplan oräknade, innehåller utrymmen för bostadsändamål eller sådana utrymmen jämte lokaler för annat ändamål, vilka omfattas av belåningsvärde som i 9 % sägs; samt

b) vinterbidrag för nybyggnad eller, om synnerliga skäl äro därtill, ombyggnad av flerfamiljshus som under a) sägs.

Med flerfamiljshus förstås byggnad, som är avsedd att innehålla minst tre bostadslägenheter.

Tertiärlån och vinterbidrag må utgå jämväl för annan byggnad än flerfamiljs— hus, såvida byggnaden eljest uppfyller de krav som i första stycket sägs eller ock till minst hälften av den sammanlagda lägenhetsytan innehåller lokaler som där avses. Vad nu sagts äger icke tillämpning å byggnad, för vilken lån kan beviljas enligt kungörelsen om egnahemslån m. m.

2 %.

Tertiärlån må vidare i enlighet med vad nedan sägs beviljas kommun eller före- tag, som avses i andra stycket, jämväl för förvärv av byggnad, som uppförts med stöd av län eller bidrag enligt denna kungörelse.

Bolag, förening eller stiftelse, som arbetar utan enskilt vinstsyfte samt under samverkan med och tillsyn av vederbörande kommun, må av länsbostadsnämnd erkännas såsom allmännyttigt bostadsföretag under förutsättning, dels att kom— munen utser mer än halva antalet ledamöter av företagets styrelse, dels att övriga styrelseledamöter utses av personer eller företag, vilka äro fristående i förhållande till egentliga byggnadsföretagarintressen, dels ock att kommunen åtagit sig att i den utsträckning som angives i 33 & gentemot staten svara för förluster.

Anvisningar Med kommun avses stad, köping och landskommun.

Allmännyttigt bostadsföretag skall förfoga över ett grundkapital (aktiekapital, andelskapital respektive grundfond) utgörande lägst en procent av det samman— lagda avkastningsvärdet för de av företaget förvaltade fastigheterna, däri inbe—

gripet den fastighet för vilken lån sökes. Grundkapitalet i helkommunalt företag tillskjutes i sin helhet av kommunen. I fråga om annat allmännyttigt företag må kommunens andel i grundkapitalet ej understiga vad som motsvarar kommunens representation i företagets styrelse. Drives ett icke helkommunalt företag i form av aktiebolag, skall kommunen medgivas rätt till inlösen av aktierna. Grundkapi- talet i allmännyttigt bostadsföretag skall placeras så, att det är vid varje tidpunkt disponibelt. Förvaltar företaget både tertiärbelånade och icke tertiärbelånade fas- tigheter, skola räkenskaperna för de förstnämnda hållas skilda från räkenskaperna i övrigt.

Länsbostadsnämnden må icke erkänna fler allmännyttiga bostadsföretag inom en kommun än vad som prövas lämpligt med hänsyn till bestämmelserna i 33 & om fördelningen av förlust och överskott.

Fråga om beviljande av lån enligt förevarande paragraf uppkommer, då kommun eller allmännyttigt företag förvärvar fastighet, för vilken lån eller bidrag tidigare beviljats med belopp som avses i 9 % andra stycket b) eller c). Lånesumman utgör högst skillnaden mellan sistnämnda belopp och det belopp som skolat utgå, därest kommunen eller det allmännyttiga företaget ursprungligen varit låntagare. Som huvudregel skall gälla, att lån må beviljas allenast om förvärvet sker senast i sam- band med att huset färdigställes. Om särskilda skäl därtill äro, må dock lån be- viljas även för förvärv som sker senare än nu sagts.

3 %.

Lån och bidrag beviljas av länsbostadsnämnderna och, såvitt avser Stockholms stad och Stockholms län, av den för staden och länet gemensamma bostadsnämn- den. Vad i denna kungörelse sägs om länsbostadsnämnd skall jämväl avse bo— stadsnämnden.

Angående skyldighet för kommun att medverka vid sådan låne- och bidrags- verksamhet, som avses i denna kungörelse, stadgas i lagen den 10 juli 1947 om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande.

Organ för kommuns låneförmedling och därmed sammanhängande verksamhet (förmedlingsorgan) är kommunens styrelse, där ej kommunen beslutat att verk— samheten skall handhavas av annat lämpligt kommunalt organ.

Angående byggnadsnämnds befattning med viss granskning i låne— och bidrags- ärenden stadgas i 18 och 29 åå.

Förutsättningar och villkor för erhållande av lån och bidrag

3 a 5. Tertiärlån och vinterbidrag må icke beviljas till byggnadsföretag å nyexploate- rad mark, därest markkostnaden överstiger belopp som prövas skäligt.

4 5.

Tertiärlån må beviljas allenast under förutsättning att sökanden avgiver för- bindelse att, därest lägenheterna i den byggnad ansökningen gäller underkastas hyreskontroll i den mening som avses i denna kungörelse, ställa sig därav föran- ledda föreskrifter till efterrättelse. Av bostadsrättsförening avgiven förbindelse skall därjämte innefatta skyldighet för föreningen att så länge hyreskontrollen består godtaga de jämkningar i den för föreningen gällande ekonomiska planen, vilka länsbostadsnämnden må påfordra, samt att tillförbinda medlem att vid ut- hyrning av lägenhet underkasta sig den reglering av hyran som följer av hyres- kontrollen.

Avser lånet ny— eller ombyggnad skall sökanden tillika förbinda sig

a) att utföra byggnadsföretaget på tid, som länsbostadsnämnden bestämmer;

b) att iakttaga de föreskrifter rörande byggnadsföretagets utförande i övrigt, som länsbostadsnämnden må meddela; samt

e) att underkasta sig föreskriven kontroll över byggnadsföretaget. Tertiärlån må beviljas allmännyttigt bostadsföretag som icke är aktiebuolag allenast under förutsättning att företagets räkenskaper granskas av minst två re- visorer, vilka besitta den erfarenhet beträffande bokföring och den insikt i eko- nomiska förhållanden, som med hänsyn till verksamheten erfordras för uppdraget. Uppgår företagets grundkapital till två miljoner kronor eller däröver, skall minst en av revisorerna vara auktoriserad revisor. Såvitt angår kommun skall vad nu sagts äga motsvarande tillämpning i fråga om räkenskaperna för byggnad som lånet avser.

Anvisningar

Som huvudregel gäller, att byggnadsföretag icke får påbörjas innan lånebeslut meddelats och att således låneansökan, som avser ett påbörjat företag, skall av- slås. Länsbostadsnämnden kan dock, efter samråd med länsarbetsnämnden, med- giva undantag från denna regel.

I lånebeslut, som avser ett ej påbörjat företag, skall angivas, att beslutet kan återkallas om företaget icke påbörjats före utgången av det kalenderår, varunder beslutet meddelats.

5 %.

Vinterbidrag må beviljas allenast under förutsättning

a) att sökanden avgiver förbindelser av motsvarande innehåll som i 4 & andra stycket sägs;

b) att den kommun, inom vilken byggnadsföretaget utföres, åtager sig att lämna kontant bidrag till kostnaden för företaget med belopp motsvarande en tiondel av vinerbidraget; samt

c) att, i fall då tertiärlån enligt denna kungörelse icke sökts eller beviljats, nämnda omständighet ej kan antagas öka sökandens kostnader för den under- liggande krediten.

6 %.

Lägenheter i byggnad, som uppförts, ombyggts eller förvärvats med stöd av tertiärlån och som äges av annan än i 9 5 andra stycket a) eller b) avsedd lån- tagare, skola intill dess lånet till fullo betalats eller avskrivits vara underkastade hyreskontroll, innebärande att hyra, om ej Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, icke må uttagas med högre belopp än länsbostadsnämnden fastställt samt att ersättning för bränslekostnader icke må överstiga skäligt belopp.

Det av länsbostadsnämnden enligt första stycket fastställda högsta hyres- beloppet skall motsvara vad som prövas skäligt med hänsyn till ortens förhållan- den och fastighetens beskaffenhet och läge. I den utsträckning så är möjligt skola därvid hyrorna i fastigheter som ägas av kommun eller allmännyttigt bostadsföre- tag tjäna till ledning.

Anvisningar

I beslut om högsta tillåtna hyra skall angivas, att det fastställda hyresbeloppet må överskridas i den mån Kungl. Maj:t så förordnar (generell hyreshöjning).

Är lägenhet underkastad hyreskontroll enligt 6 % skall uppgift härom och om innebörden av kontrollen finnas intagen i kontrakt rörande uthyrning av lägen- heten.

Därest bostadsrättsförening är ägare till byggnad, vari lägenheterna äro under- kastade hyreskontroll enligt 6 5, skola föreningens stadgar, intill dess tertiärlånet till fullo betalats eller avskrivits, innehålla föreskrift att högre avgifter icke få uttagas än länsbostadsnämnden medgiver,

Så.

Därest byggnad, som uppförts, ombyggts eller förvärvats med stöd av tertiär- lån, överlåtes till annan än kommun eller sådant företag som avses i 9 5 andra stycket a) eller b), skall, om vid tiden för överlåtelsen lånet ej tillfullo betalats eller avskrivits, förbehåll göras om skyldighet för förvärvaren att efterkomma de föreskrifter rörande hyreskontroll, som meddelats eller må meddelas av läns- bostadsnämnden.

95.

Länsbostadsnämnden fastställer, enligt de närmare bestämmelser härom som meddelas av Kungl. Maj:t, det värde å fastigheten eller byggnaden, som skall ligga till grund för bestämmande av tertiärlånets storlek (belåningsvärdet).

Tertiärlånet må ej överstiga nedan angivna andel av belåningsvärdet, nämligen i fråga om

&) byggnad, som uppföres, ombygges eller förvärvas av kommun eller allmän- nyttigt bostadsföretag, trettio procent,

b) byggnad, som uppföres eller ombygges av kooperativt organiserat företag, 7i1ket arbetar utan enskilt vinstsyfte och under kontroll, som länsbostadsnämnden finner betryggande, tjugufem procent samt

c) annan byggnad femton procent eller, om enligt 10 5 första stycket c) lån må säkerställas av inteckning liggande inom nittio eller nittiofem procent av där angivet värde, i förra fallet tjugu och i senare fallet tjugufem procent.

Ej heller må, då fråga är om ombyggnadsföretag, tertiärlånet överstiga halva kostnaden för ombyggnaden.

Kan sökanden icke erhålla primär— och sekundärlån med belopp motsvarande sjuttio procent av belåningsvärdet må, om särskilda skäl föranleda därtill, läns- bostadsnämnden vid ärendets slutliga avgörande bevilja tertiärlån med högre be— lopp än i andra och tredje styckena sägs. Sådan utökning av länet som nu sagts må dock i intet fall överstiga tio procent av belåningsvärdet.

Anvisningar

I fråga om högsta belåningsvärde (belåningstak) gälla av Kungl. Maj:t den 21 okto- ber 1960 meddelade bestämmelser. (Det förutsättes, att Kungl. Maj:t jämväl utfär- dar bestämmelser av innebörd, att värdet av vissa lokaler för annat än bostads- ändamål m. m. ej må omfattas av belåningsvärdet. Förslag till sådana bestämmel— ser utarbetas lämpligen av bostadsstyrelsen, därvid bl. a. bör beaktas vad kom- mittén föreslagit i fråga om sammanförande av läges— och saneringstilläggen till ett lånetillägg. De slutliga anvisningarna böra innehålla en hänvisning jämväl till nämnda bestämmelser.)

För att bostadsrättsförening skall kunna få lån enligt andra stycket b) erfordras i princip, att föreningen är bildad och styrelse utsedd, innan tomt utväljes och rit-

ningar fastställas, att kommunen utser en ledamot i föreningens styrelse jämte suppleant, vilka skola deltaga i verksamheten från föreningens tillblivelse, samt att alla bostadslägenheter upplåtas med bostadsrätt till dem som skola bo i lägen- heterna. Vidare skall kommunen utse en revisor och suppleant för denne. Är bo- stadsrättsföreningen ansluten till en bostadskooperativ riksorganisation, må läns— bostadsnämnden medgiva, att kommunens representant är ledamot i styrelsen för en å orten bildad moderförening i stället för i bostadsrättsföreningens styrelse. Den av kommunen utsedde revisorns verksamhet skall i sådant fall avse de inom moderföreningen förda räkenskaperna rörande den ifrågavarande bostadsrätts- föreningen.

Från den i föregående stycke angivna huvudregeln att samtliga bostadslägen— heter skola upplåtas med bostadsrätt till dem, som skola bo i lägenheterna, må i fråga om ett begränsat antal lägenheter undantag medgivas, dels om lägenheterna kunnat upplåtas endast såsom hyreslägenheter, dels om kommun, industriföretag eller annan förvärvar bostadsrätter för att kunna uthyra lägenheter till pensio- närer eller anställda, och dels i fråga om vissa smålägenheter om dessa icke äro lämpade att upplåtas med bostadsrätt. Undantag må medgivas endast i mindre omfattning och blott om företagets kooperativa karaktär därigenom icke påtagligt försvagas.

10 5.

Till säkerhet för tertiärlån skall, då låntagaren ej är kommun eller helkommu- nalt företag, för vars tertiärlån kommunen iklätt sig borgen såsom för egen skuld, lämnas inteckning i fastigheten eller tomträtten liggande i fråga om

a) byggnad, som uppföres eller förvärvas av allmännyttigt bostadsföretag, inom etthundra procent,

b) byggnad, som uppföres av företag varom förmäles i 9 5 andra stycket b), inom nittiofem procent samt

c) annan byggnad inom åttiofem procent eller, där länsbostadsnämnden finner särskilda skäl föreligga att medgiva en högre belåningsgräns, nittio eller i fall som avses nedan i fjärde stycket nittiofem procent av det avkastningsvärde, som av länsbostadsnämnden åsättes fastigheten eller byggnaden.

Avkastningsvärdet skall, där ej annat följer av särskilda av Kungl. Maj:t medde- lade bestämmelser, fastställas till samma belopp som belåningsvärdet.

För byggnad, som uppföres för att bereda bostäder åt anställda vid visst indu— striföretag, må ej godtagas inteckning över åttiofem procent av avkastningsvärdet med mindre byggnaden äges och förvaltas av särskilt företag, som arbetar utan enskilt vinstsyfte.

Avser tertiärlån byggnad som i tredje stycket sägs må, om särskilda skäl före- ligga, till säkerhet för lånet kunna godtagas inteckning inom nittiofem procent av avkastningsvärdet, därest industriföretaget lämnar borgen för den del av lånet, som överstiger åttiofem procent av samma värde.

Inteckningen skall jämväl vara belägen inom summan av brandförsäkrings- och tomtvärdena eller, då fråga är om tomträtt, inom brandförsäkringsvärdet. In— tecknad skuldförbindelse, som är utgiven av annan än låntagaren, skall vara för- sedd med påskrift av låntagaren, att han ikläder sig betalningsansvar för för— bindelsen.

Såsom ytterligare säkerhet för lånet skola pantförskrivas för annan fordran be- lånade inteckningar med bättre förmån-srätt i fastigheten eller tomträtten än den enligt första stycket för tertiärlånet ställda säkerheten, i den mån dessa inteck— ningar icke behöva tagas i anspråk för betalning av den fordran, för vilken in- teckningarna i första hand äro pantförskrivna.

Allenast då särskilda omständigheter därtill föranleda, må låntagaren till skyd— dande av egen kapitalinsats förfoga över inteckning med bättre rätt än inteckning till säkerhet för tertiärlånet.

Utan hinder av vad i första stycket sägs må landstingskommun beviljas tertiär- lån utan inteckningssäkerhet, därest hinder möter att på ansökan av landstings- kommun bevilja inteckning i den fastighet som byggnadsföretaget avser.

Anvisningar

(Det förutsättes, att Kungl. Maj:t utfärdar bestämmelser av innebörd, att avkast— ningsvärdet i vissa fall skall motsvara belåningsvärdet ökat med värdet av lokaler m. in., som enligt de i anvisningarna till 9 % omnämnda bestämmelserna ej om- fattas av belåningsvärdet. De slutliga anvisningarna böra innehålla en hänvisning härtill.)

11 &.

Tertiärlån skall från utbetalningsdagen löpa med ränta, som för år räknat skall, där ej annorlunda förordnas, utgöra fyra procent. Innehåller byggnaden lokaler, som icke inrymma bostäder eller för flera hus gemensam anläggning för värme, varmvatten eller tvätt, och överstiger den del av tertiärlånet, som med utgångs— punkt från belåningsvärdet beräknas belöpa på sagda lokaler, tvåtusen kronor, skall dock, där ej annorlunda förordnas, räntefoten för nämnda del vara fem procent.

Lånet skall från det halvårsskifte, som infaller närmast efter den dag lånet utbetalas, årligen amorteras, om lånet beviljats för uppförande av byggnad, med en trettiondel och, om lånet gäller ombyggnad eller förvärv av byggnad, med minst en trettiondel av det ursprungliga lånebeloppet.

Anvisningar För tertiärlån till ombyggnad bestämmes amorteringstiden till trettio år, om icke en kortare amorteringstid anses motiverad med hänsyn till kraven på säkerhet för statens fordran.

Tertiärlån, som enligt 2 & beviljats till förvärv av tidigare statsbelånad fastighet, skall vara slutamorterat samtidigt med det ursprungligen beviljade lånet, där ej Kungl. Maj:t för särskilt fall annorlunda förordnar.

12 5.

Därest låntagaren för lån, lämnade mot säkerhet av inteckningar med bättre för- månsrätt än den enligt 10 5 första stycket ställda säkerheten, nödgas erlägga högre årlig ränta än, i fråga om byggnadsföretag som färdigställts före den 1 januari 1951, fyra och en halv procent för primärkredit och däremot svarande ränta för sekundärkredit, i fråga om byggnadsföretag som färdigställts under åren 1951 och 1952, fyra procent för primärkredit och däremot svarande ränta för sekundär- kredit eller, i fråga om senare färdigställt byggnadsföretag, tre och en halv pro— cent för primärkredit och däremot svarande ränta för sekundärkredit, må läns— bostadsnämnden tillerkänna låntagaren ersättning med belopp högst motsvarande sålunda uppkomna ökade räntekostnader genom eftergift å vad han har att er- lägga såsom ränta och amortering å tertiärlånet. Nämnden må ock, i den utsträck— ning Kungl. Maj:t närmare bestämmer, bevilja sådan eftergift såsom gottgörelse för räntekostnad för lån, som upptagits innan primär- och sekundärlån erhållits.

Ersättning för ökade räntekostnader må ej avse den del av primär- och sekun- därkrediten, som med den i 11 5 första stycket angivna utgångspunkten beräknas

belöpa på där omförmälda lokaler. Har fastighet eller byggnad åsatts ett avkast- ningsvärde, som överstiger belåningsvärdet, må ersättning för ökade räntekost- nader icke beviljas med högre belopp än som skulle ha utgått, därest avkastnings— värdet varit detsamma som belåningsvärdet.

Har låntagaren förbundit sig att erlägga högre ränta å primär- och sekundär- krediterna än som prövas möjlig att erhålla på allmänna lånemarknaden eller underlåter han, då lånemarknadsräntan sjunker, att vidtaga erforderliga åtgärder för att komma i åtnjutande av den lägre räntan, oaktat han har möjlighet därtill, skall, där ej särskilda skäl till annat föranleda, i stället för den verkliga räntan nämnda lånemarknadsränta läggas till grund för bestämmande av ersättningens storlek.

Då fråga är om ombyggnadsföretag, må ersättning ej avse andra län än sådana som upptagits i samband med och för finansiering av ombyggnaden.

I räntekostnad skall vid ersättningens bestämmande inräknas sådana fond- och förvaltningsbidrag, som låntagaren i förekommande fall är skyldig att erlägga.

Ersättningens storlek må för vart och ett av flera på varandra följande år be- stämmas på grundval av de uppgifter, som föreligga vid början av en sådan tids- period.

Därest ersättning för de ovan omförmälda ökade räntekostnaderna skulle över- stiga kostnaden för ränta och amortering å tertiärlånet, må överskjutande belopp tillerkännas låntagaren kontant.

Om återkrav av ersättning, som utgått enligt denna paragraf, stadgas i 14 5 andra stycket.

Anvisningar

Bostadsstyrelsen har att efter samråd med riksbanken fastställa den lånemark- nadsränta, som skall läggas till grund för beräkning av ersättning enligt denna paragraf. Ersättningen (den s. k. ränteeftergiften) utgör i princip skillnaden mellan lånemarknadsräntan eller den lägre ränta, som låntagaren må ha att erlägga, och den i förevarande paragraf fastställda räntesatsen (den s. k. garanterade räntan).

Genom amortering ändras för varje år den kapitalskuld, till vilken ränteefter- giften är hänförlig. Beräkningen skall emellertid ske på grundval av en genomsnitt- lig kapitalskuld under tidsperioder om fem år, av vilka den första omfattar tiden från det halvårsskifte, som följer närmast efter utbetalningen av tertiärlånet. Änd- ring av ränteeftergiftens belopp under löpande femårsperiod må företagas endast i samband med ändring av den garanterade räntan, extra amortering på under- liggande kredit, omläggning av denna på nya villkor samt, då fråga är om lån med obunden ränta, diskontoändring som medför ändrad lånemarknadsränta.

Ränteeftergift, som hänför sig till låntagarens räntekostnader under ett halvår, beräknas och tillgodoföres låntagaren i samband med att besked lämnas honom angående de på nästföljande halvår belöpande lånekostnaderna för tertiärlånet.

Huvudregeln är att ränteeftergift beräknas från inflyttningsdagen eller, om primär- och sekundärkrediterna då ännu icke utbetalats, från uthetalningsdagen. Emellertid må ränteeftergift beviljas även för kostnad för byggnadskreditiv, under förutsättning att mer än ett år förflutit från det huset färdigställts till dess primär- och sekundärkrediterna lyfts. Vad nu sagts om byggnadskreditiv skall även gälla därmed jämförliga tillfälliga lån, som upptagits för att avveckla byggnadskredi- tivet. Ränteeftergiften utgår i nu nämnda fall för den del av tiden, som överstiger ett år, samt med belopp motsvarande skillnaden mellan lånemarknadsräntan för & primär- och sekundärkredit med obunden ränta och den garanterade räntan.

13 %. Vinderbidrag må beviljas för byggnadsföretag, som bedrives vintertid och till följd därav medför betydande extra kostnader. Vinterbidrag skall omedelbart avskrivas.

Uppsägning av lån m. m.

14 5.

Där de för tertiärlån eller vinterbidrag stadgade villkoren eller de i avseende å lånet eller bidraget meddelade föreskrifterna åsidosättas, så ock där byggnad, för vars uppförande, ombyggnad eller förvärv lån erhållits, genom vanvård eller annorledes under lånetiden minskar i värde, så att för lånet lämnad pant icke kan anses utgöra nöjaktig säkerhet, eller där nöjaktig brandförsäkring ej längre föreligger, äger länsbostadsnämnden uppsäga lånet till inbetalning, helt eller delvis.

I samband med uppsägning av tertiärlån av anledning, som i första stycket sägs, må ersättning som utgått enligt 12 & återkrävas om skäl därtill föreligga.

Av låntagaren må lån när som helst uppsägas till omedelbar betalning.

15 5.

Har slutligt beslut om tertiärlån meddelats och övergår därefter fastigheten eller tomträtten till ny ägare eller tomträttshavare, skall denne, därest han önskar övertaga lånet, hos länsbostadsnämnden göra ansökan därom inom sex månader från den dag äganderätten eller tomträtten övergick till honom. Göres ej sådan ansökan eller avslås densamma, skall nämnden, där ej särskilda skäl föranleda till annat, uppsäga lånet till inbetalning.

Förmedlingsorganet skall avgiva yttrande över ansökan om övertagande av tertiärlån. Grundas övertagandet på köp, skall yttrandet innefatta en bedömning av köpeskillingens skälighet. Länsbostadsnämndens beslut i ärendet bör ej, om icke särskilda skäl föranleda till annat, innebära avvikelse från förmedlingsorganets yttrande i nämnda avseende.

Anvisningar Om den nye ägaren jämlikt bestämmelserna i 9 % icke äger åtnjuta tertiärlån med så hög andel av belåningsvärdet som den tidigare ägaren, skall han i samband med övertagandet inbetala så stor del av länet, att kapitalskulden blir densamma som om han ursprungligen varit låntagare.

Avslås ansökan om övertagande av tertiärlån och innehåller köpekontraktet bestämmelse om att köpet i sådant fall skall återgå, skall lånet ej uppsägas.

16 5. Å belopp, som ej inbetalas inom föreskriven tid, har låntagaren att erlägga dröjsmålsränta enligt grunder som bestämmas i särskild ordning.

Förfarandet i låne- och bidragsårenden

17 5. Ansökan om lån ställes till länsbostadsnämnden och ingives till förmedlings- organet. Ansökan upprättas i enlighet med formulär fastställt av bostadsstyrelsen. Vid ansökningen skola fogas de handlingar, som angivas i formuläret.

Förmedlingsorganet har att, sedan i förekommande fall erforderlig komplette- ring av ansökningen skett, till länsbostadsnämnden insända handlingarna i ären- det jämte eget yttrande.

18 5.

Vid förmedlingsorganets yttrande över ansökan om tertiärlån skall fogas uppgift om byggnadsnämndens beslut i fråga om byggnadslov ävensom särskilt utlåtande i anledning av sådan teknisk granskning av byggnadsföretaget, som betingas av den statliga långivningen.

Teknisk granskning som i första stycket sägs skall ske enligt anvisningar, som meddelas av byggnadsstyrelsen i samråd med bostadstyrelsen. Granskningen skall utföras genom kommunens försorg i sådan kommun, där byggnadsnämnden er- hållit förordnande enligt 67 ä 2 mom. byggnadsstadgan, ävensom i annan kommun, beträffande vilken länsbostadsnämnden särskilt förordnat därom. I annat fall än nu sagts skall granskningen utföras av länsarkitekten eller annan av läns- bostadsnämnden därtill förordnad person.

Då den tekniska granskningen åvilar kommunen, skall den handhavas av bygg- nadsnämnden eller, om särskilda förhållanden i kommunen giva anledning därtill, av annat lämpligt kommunalt organ.

19 5.

Då ansökan om tertiärlån avser byggnadsföretag å nyexploaterad mark, vilken tillhör kommunen eller av sökanden förvärvats från kommunen, skall, i den mån länsbostadsnämnden så förordnat, förmedlingsorganet till sitt yttrande över an— sökningen foga särskilt utlåtande rörande skäligheten av markkostnaden. Sådant utlåtande skall avgivas av en av länsbostadsnämnden därtill utsedd person med sak- kunskap beträffande markvärdering.

Göres ansökan om tertiärlån för byggnadsföretag å annan nyexploaterad mark än sådan, som avses i första stycket, skall i förmedlingsorganets yttrande över ansökningen angivas, huruvida förmedlingsorganet finner markkostnaden skälig. Där länsbostadsnämnden så förordnat skall till yttrandet fogas sådant sakkunnig- utlåtande som avses i första stycket.

20 5.

Sedan handlingarna i ärendet inkommit till länsbostadsnämnden, har nämnden att meddela preliminärt beslut, huruvida lån beviljas och i så fall till vilket belopp samt på vilka villkor och under vilka förutsättningar lån, såvitt då, kan bedömas, må komma att utgå.

Om icke särskilda skäl föranleda till annat, bör länsbostadsnämnden ej på grund som angives i 3 a % avslå ansökan om lån till byggnadsföretag å nyexploate-

. rad mark, vilken tillhör kommunen eller av sökanden förvärvats från kommunen. Ej heller bör beslut, som innebär avvikelse från förmedlingsorganets yttrande i fråga som avses i 19 5 andra stycket, meddelas annat än under nyss angivna förut- sättning.

Anvisningar

I det preliminära lånebeslutet skall högsta tillåtna hyresbelopp icke fastställas.

21 &. Sedan byggnadsföretaget fullbordats, har den, åt vilken lån preliminärt bevil— jats, eller, om fastigheten övergått till ny ägare eller tomträtten övergått till ny

innehavare, denne att senast å dag, som länsbostadsnämnden bestämmer, till för- medlingsorganet ingiva framställning om slutligt beslut i låneärendet.

Sådan framställning upprättas i enlighet med formulär fastställt av bostadssty— relsen. Vid framställningen skola fogas de handlingar, som angivas i formuläret.

Förmedlingsorganet har att med eget yttrande till länsbostadsnämnden insända framställningen jämte därtill hörande handlingar ävensom intyg om besiktning enligt 28 5 andra stycket.

Äro lägenheterna i den byggnad, för vilken lån preliminärt beviljats, under- kastade hyreskontroll i den mening som avses i denna kungörelse, har förmed- lingsorganet att i sitt yttrande avgiva förslag rörande det högsta sammanlagda hy- resbelopp som må uttagas för lägenheterna.

Anvisningar

I förekommande fall skall i förmedlingsorganets förslag till högsta sammanlagda hyresbelopp en uppdelning av beloppet ske i särskilda summor för, å ena sidan, bostäder och gemensam anläggning som i 11 5 första stycket sägs och, å andra sidan, lokaler för annat ändamål.

Där så prövas erforderligt skall sådan summa i sin tur uppdelas å skilda grupper av lägenheter.

22 5.

Vid slutligt avgörande av låneärende skall tillses bland annat

a) att byggnadsföretaget utförts på den tid och med iakttagande av de villkor, som föreskrivits i det preliminära beslutet;

b) att betryggande underliggande kredit lämnats eller kan med säkerhet påräk- nas;

e) att för underliggande kredit ställd säkerhet icke utöver vad i 10 % sjätte stycket sägs utgör pant för annan gäld än nämnda kredit; samt

(1) att, då säkerheten för statslånet utgöres av inteckning i tomträtt, den åter- stående upplåtelsetiden för tomträtten icke understiger amorteringstiden för lånet.

Om icke särskilda skäl föranleda till annat, bör länsbostadsnämnden ej meddela beslut som innebär avvikelse från förmedlingsorganets förslag enligt 21 & fjärde stycket.

Anvisningar

Om ej särskilda skäl föranleda till annat, skall byggnadsföretaget vara fullt färdig- ställt, innan slutligt beslut i låneärende meddelas.

För att den underliggande krediten skall kunna anses betryggande kräves dels att den är av tillräcklig storlek och dels att den är placerad i sådant kreditinstitut och på sådana villkor, som kunna godtagas av länsbostadsnämnden. I undantags- fall må annan kreditgivare än kreditinstitut kunna godtagas.

I de fall där lägenheterna äro underkastade hyreskontroll i den mening som av- ses i denna kungörelse, skall i det slutliga beslutet fastställas det högsta samman- lagda hyreshelopp, som må uttagas ur fastigheten. Sedan detta belopp sålunda bli- vit fatställt, åligger det låntagaren att till förmedlingsorganet ingiva förslag till be- loppets fördelning på de enskilda lägenheterna. Förmedlingsorganet skall bereda hyresgäster och hyressökande tillfälle att taga del av förslaget och framställa erin- ringar däremot. Därefter har förmedlingsorganet att med eget yttrande insända förslaget och eventuella erinringar däremot till länsbostadsnämnden, som meddelar beslut. Härvid bör låntagarens förslag följas, om ej särskilda skäl föranleda till annat.

23 5. Innan låneärende slutligt prövas, äger länsbostadsnämnden, då synnerliga skäl äro därtill, medgiva att preliminärt beviljat lånebelopp må på de villkor Kungl. Maj:t bestämmer utbetalas i form av förskott.

24 5.

Sedan slutligt beslut i låneärendet meddelats, har låntagaren att till förmedlings— organet ingiva framställning om utfående av beviljat lån. Vid framställningen skola fogas

a) skuldförbindelse enligt av bostadsstyrelsen fastställt formulär;

b) vederbörliga inteckningshandlingar samt, i förekommande fall, handling innefattande sådan pantförskrivning, som i 10 & sjätte stycket sägs;

c) gravationsbevis, vilket beträffande fastighet skall vara utfärdat så sent efter senast beviljad lagfart, att fordran å ogulden köpeskilling ej kan intecknas med bättre rätt än inteckning, vilken erbjudes som säkerhet för statens fordran; samt

(1) de övriga handlingar, vilka enligt föreskrift av bostadsstyrelsen skola över— lämnas i samband med ifrågavarande framställning.

Det åligger förmedlingsorganet att till länsbostadsnämnden insända framställ- ningen jämte därtill hörande handlingar.

25 5. Då framställning som i 24 5 sägs inkommit till länsbostadsnämnden, har denna att, om granskningen av handlingarna ej föranleder annat, utbetala lånebeloppet till förmedlingsorganet, som har att omedelbart överlämna beloppet till låntagaren.

26 &.

Förmedlingsorganets yttrande över ansökan eller framställning enligt denna kungörelse skall innehålla, utöver vad ovan sagts, de uppgifter och bedömanden, som i övrigt kunna erfordras till ledning för länsbostadsnämndens prövning av ärendet.

27 %.

Ränta och amortering, i förekommande fall efter avdrag av vad som eftergivits enligt 12 %, betalas halvårsvis av låntagaren till förmedlingsorganet, som har att tillse, att betalning sker å tid som förmedlingsorganet föreskriver.

Av låntagare erlagda räntor och amorteringar skola halvårsvis, för första ka- lenderhalvåret senast den 15 augusti samma år och för andra kalenderhalvåret senast den 15 februari nästföljande år, av förmedlingsorganet insändas till läns— bostadsnämnden. Därvid skall fogas specifikation rörande det insända beloppet.

28 5.

Under byggnadstiden skall verkställas erforderlig, av statslånet betingad kon— troll över byggnadsföretagets utförande. Byggnadskontrollen skall ske enligt an- visningar, som meddelas av byggnadsstyrelsen i samråd med bostadsstyrelsen, och skall utföras genom förmedlingsorganets försorg. Sådan kontroll må ock utövas direkt av länsbostadsnämnden.

Innan slutligt beslut meddelas i låneärende, skall byggnaden besiktigas. Vad i första stycket stadgas om byggnadskontroll skall äga motsvarande tilllämpning beträffande sådan besiktning.

Förmedlingsorganet har under lånetiden att i den omfattning och ordning bo- stadsstyrelsen bestämmer verkställa besiktning avseende byggnadens underhåll

samt att utöva tillsyn över att hyra icke uttages med högre belopp än vad som medgivits enligt 6 5 första stycket.

Uppkommer fara att byggnaden genom vanvård eller annorledes förlorar i värde, så att för statens fordran lämnad pant icke längre kan anses utgöra nöjaktig säker- het, eller uttages högre hyra än den medgivna och sker ej trots anmaning rättelse, skall förmedlingsorganet göra anmälan härom till länsbostadsnämnden.

Erhåller förmedlingsorganet kännedom om fastighetens eller tomträttens över- gång till ny ägare eller tomträttshavare, skall förmedlingsorganet omedelbart underrätta länsbostadsnämnden därom.

29 %. Vad i 17—28 %% stadgas om förfarandet i låneärenden skall i tillämpliga delar gälla om förfarandet i ärenden angående vinterbidrag.

30 &.

Finner länsbostadsnämnden beträffande viss kommun, att avsevärda brister föreligga i fråga om utövandet av den kontroll och besiktning, som enligt 28 & åligger kommunen, äger nämnden besluta att, för tid intill dess bristerna av- hjälpts, lån och bidrag till byggnadsföretag inom kommunen icke skola beviljas med mindre kommunen avgiver förbindelse att bestrida kostnaderna för den särskilda kontroll och besiktning, varom nämnden finner skäl att föranstalta.

31 %.

Det ankommer på länsbostadsnämnden att på betryggande sätt förvara säker— heter, som lämnats för beviljade län, samt att i övrigt vidtaga de åtgärder, som äro erforderliga för säkerställande av statens fordran i anledning av utlämnade län. I avseende på nämnda åtgärder har förmedlingsorganet att utan kostnad för stats— verket lämna sin medverkan i den utsträckning länsbostadsnämnden påfordrar.

Kostnaderna för inteckningsåtgärder skola av låntagaren betalas till läns- bostadsnämnden.

Anvisningar

Den medverkan ett förmedlingsorgan är skyldigt att lämna avser alla de åtgärder, som kunna erfordras för att förhindra uppkomsten av förlust på det av staten lämnade lånet, antingen fastigheten alltjämt befinner sig i låntagarens ägo eller av länsbostadsnämnden inropats på exekutiv auktion.

Särskilda bestämmelser

32 %. Kostnaderna för sådan kontroll varom förmäles i 9 % andra stycket b) skola bestridas av låntagaren.

33 %.

Uppkommer förlust eller överskott vid förvaltning av kommun eller allmän- nyttigt bostadsföretag tillhörigt hus, som uppförts, ombyggts eller förvärvats med stöd av lån eller bidrag enligt denna kungörelse, skall förlusten eller överskottet för ändamål, som nedan i denna paragraf sägs, fördelas mellan samtliga av kom- munen eller företaget inom samma kommun ägda dylika hus.

Har vid förvaltning av sådant kommun eller allmännyttigt bostadsföretag till- hörigt hus, som uppförts, ombyggts eller förvärvats med stöd av tertiärlån enligt

denna kungörelse, förlust uppstått till följd av vårdslöshet eller försummelse vid förvaltningen, skall kommunen gentemot statsverket svara för förlusten. Kommun skall ock svara för förlust, som uppkommit vid förvaltningen, därest länsbostads- nämnden med hänsyn till omständigheterna såsom villkor för länets beviljande föreskrivit att förlust vid förvaltningen icke skall täckas av statsmedel.

Uppstår eljest vid förvaltning av hus, varom i andra stycket är fråga, förlust som icke kan täckas genom fördelning av överskott enligt första stycket och är förlusten av den art att hänsyn till densamma icke bort tagas vid hyrornas be- stämmande, skall förlusten täckas av kommunen, som av statsmedel äger erhålla ersättning med fyra femtedelar av vad kommunen utgivit. Ersättning av statsme— del må dock icke utgå med mindre det visas, att sådan förlust förelegat under tre på varandra följande år samt att tidigare uppkomna överskott, som avsatts till mötande av förluster, icke förslå till förlustens täckande.

Det ankommer på bostadsstyrelsen att pröva anspråk på ersättning av stats- medel för förluster, .som avses i tredje stycket.

34 &.

Över länsbostadsnämnds beslut i fråga, som avses i denna kungörelse, må klagan föras hos bostadsstyrelsen genom besvär, vilka skola ställas till styrelsen och in— sändas eller ingivas till nämnden. Det åligger nämnden att skyndsamt, jämte eget yttrande, insända besvärsinlagan samt handlingarna i ärendet till styrelsen.

Klagan över bostadsstyrelsens beslut i ärende enligt denna kungörelse föres hos Kungl. Maj:t i socialdepartementet.

I beslut, som avses i första och andra styckena, skall angivas vad den som icke åtnöjes med beslutet har att iakttaga vid fullföljd av talan. Innefattar beslutet av- slag å gjord ansökan eller framställning, skola skälen härtill angivas i beslutet.

35 5. De föreskrifter som erfordras för tillämpningen av denna kungörelse meddelas av Kungl. Maj:t.

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

(Sedan statsmakterna tagit ställning till kommitténs förslag om att överflytta den låneförvaltande verksamheten till riksbanken, bör riksbanken i samråd med bostadsstyrelsen få i uppdrag att föreslå en gränsdragning mellan låneförvaltande och lånebeslutande uppgifter. Först efter det beslut om en sådan gränsdragning fattats, blir det möjligt att utforma därav motiverade ändringar av kungörelse- och anvisningstexter.)

BILAGA 3

Kanslibyrån

Meddelar administrativa föreskrifter för styrelsens och länsbostadsnämndernas befattningshavare, handlägger disciplinärenden, ärenden som berör avlönings- och omkostnadsanslagen, personalärenden, kamerala ärenden samt ärenden som sam— manhänger med förvaltningen av utlämnade lån eller som rör säkerheterna för dessa lån, remisser från Kungl. Maj:t och andra myndigheter.

Sektioner Allmänna sektionen Ombudsmannasektionen

Kamerala sektionen

Byråchef Bo 1

Allmänna sektionen bereder ärenden rörande styrelsens anslagsäskanden såvitt angår styrelsens och länsbostadsnämndernas avlönings— och omkostnadsanslag;

redigerar bostadsstyrelsens anvisningar; handlägger ärenden rörande disposi— tion och fördelning av dessa anslag;

svarar för inköp och vård av möbler, maskiner och annan kontorsutrustning; handlägger styrelsens och nämndernas lokalfrågor;

ombesörjer diarieföringen; handlägger ärenden avseende styrel— sens och nämndernas kontorsorganisa— tion;

svarar för vården av styrelsens arkiv utom lånepanter och övriga säkerhets- handlingar;

handhar låneregistret;

svarar för postöppningen och fördelar posten;

handlägger personalärenden.

Personal

byrådirektör

förste byråsekreterare amanuenser assistent assistent kontorister kanslibiträde kontorsbiträden

WHNHHNHH

Telef onister :

1 kanslibiträde 3 kontorsbiträden Expeditionsvakter: 2 förste expeditionsvakter 3 expeditionsvakter 3 expeditionsvakter

Ao Ae

Ae Ae Ae Ao

Ao Ao Ae

24 21

16 12

dm

Byrådirektör Ao 26 Företräder bostadsstyrelsen vid domstol Personal och exekutiva myndigheter i ärenden, Pantvård ] ' t 1* " h t - som få ler 111011] 5 yre sens am e som 1 förste byråsekreterare Ao 23 råde, .. _ ,_ , , __ 1 forste byråsekreterare Ae 23 deltager 1 beräkningar till grund for 1 amanuens anslagsaskanden; 1 förste kansliskrivare Ae 12 prövar säkerheter, som lämnas för be- 1 kontorist Ae 9 viljade län; 2 kanslibiträden Ae 7 lämnar besked till kamerala sektionen Säkerhetsgranskning utanordning att län eller förskott på lån skall ut- ' betalaS' 1 amanuens .. , .. . 1 kansliskrivare Ag 13 beraknar ranteeftergifter; 1 kanslibiträde Ae 7 förvarar säkerheterna för lånen och R" t t 'tb "k _ handlägger alla ärenden, som rör för- an eef erngs era nmg ändring av säkerheterna; 1 förste byråsekreterare Ae 21 1 kontorsskrivare Ae 13 svarar för bevakning och indrivning av styrelsens fordringar; förvaltar egendom, som efter exekutiv auktion har kommit i styrelsens hand, och ombesörjer avyttringen av sådan egendom; prövar frågor om uppsägning av ute- stående lån till återbetalning; övervakar länsbostadsnämndernas ar- bete i fråga om prövning av säkerheter och pantvård och inventerar nämnder- nas innehav av säkerheter för utläm- nade lån; handlägger vissa besvärsärenden; upprättar förslag till utlåtanden till Kungl. Maj:t och andra myndigheter i vissa frågor; lämnar länsbostadsnämnderna råd och anvisningar.

3 kontorsbiträden Diarieföring av värdepost, registrering m. m. 1 kanslibiträde Ae 7 1 kontorsbiträde

SIcrivcentraI

1 kanslibiträde Ae 7 1 kontorsbiträde

Kamerala sektionen

Kamrerare

Ombesörjer utbetalning av beviljade lån och bidrag, ränteeftergiftsbelopp samt förskott på lån och bidragsmedel; uträknar och utbetalar löner till sty- relsens och nämndernas personal samt

1 |

Ao 23 Personal 1 förste byråsekreterare Ae 21 Kassaavdelningen 1 kassör Ao 13

svarar för arbetsuppgifter som betingas härav; ombesörjer utbetal-

ningar;

siyrelsens övriga

granskar rescrälmingar, sjukvårdsräk- ningar samt räkningar avseende flytt- ningsersättning;

bokför styrelsens och nämndernas ut- gifter och inkomster;

(lebiterar och aviserar förfallande 'än- tor och amorteringar på utestående lån och handhar övriga uppgifter, som sam- manhänger med den kamerala förvalt- ningen nv dessa län;

handhar upphörd av räntor och amor- teringar på lån, som förvaltas av sty- relsen samt överlämnar efter varje upp- bördstermin restantielista till ombuds- mannasektionen;

uvlämnar till riks "äkenskapsverket be- 'äkningar rörande budgetutfallet samt månatliga kassarapporter;

kontrollerar att maximerade anslag och nuslagspostcr icke överskrides.

1 kansliskrivare Ae 12 lkanslibiträde Ac 7 3 kontorsbiträden

Stansgruppen

5 kontorsbit'äden

.xlviseringsgruppeu

lkanslibiträde Ac 7 2 kontorsbiträden

Uppbördsgruppen

1 kansliskrivare Ac 10 2 kanslibiträden Ae 7 1 kontorsbiträde

Kontrollgruppen

1 kontorist Ae 9 1 kanslibiträde Ac 4 kontorsbiträden

kl

Maskingruppen

1 maskinchef Ae 13 lmaskinoperatör Ae 9 Ikanslibit'äde Ac 7 2 kontorsbiträden 1 förste kansliskrivare Ao 12 Ansvarig för stansgrupp, aviserings- grupp, citograf och uppbördsgrupp. 1 kansliskrivare Ae 10 Samordnar maskingruppcns och kon- trollgruppens arbetsuppgifter.

BILAGA 4

Lånebyrån

övervakar länsbostadsnämndernas långivning och handhar själv långivningen i vissa kommuner;

utarbetar förslag till anvisningar rörande långivningen i dess helhet; följer ut- vecklingen av produktionskostnadernn samt utarbetar metoder för kostnadsberäk- ning; utför markvärderingar.

Sektioner

Juridiska sektionen Flerfamiljshussektionen Enfamiljshussektionen Värderingssektionen Marksektionen

Byråchef Bo ] Byrådirektör Ao 26 (tjänstgör bl. a. som chef för en—

familjshussektiom—n)

Byrådirektör Ao 24 Förste byråingenjör Ae 23 Juridiska sektionen Personal handlägger 1 förste byråsekreterare Ao 23 frågor av juridisk-administrativ art, 1 förste byråsekreterare Ae 21 som sammanhänger med styrelsens lån- 1 byråsekreterare ("”H"") AO 19 givning till flerfamiljshus; 1 kontorsskrlvare AO 13

__ . _ .! kontorister Ae 9

besvarsarenden ifråga om lOl'lhll'låll, 1 kontorsbiträde hyresfördelningsärenden ;

ärenden rörande invulidbostadshidragi flerfamiljshus;

vissa ärenden som länsbostadsnämnder- na underställt bostadsstyrelsen för pröv— ning;

svarar för komplettering av handlingar- na i inkommande tertiärlåneärenden; svarar för utskrift och expediering uv bostadsstyrelsens beslut om lån; övervakar länsbostadsnämndernas ar- bete i fråga om långivningen till fler— familjshus;

upprättar förslag till utlåtanden till Kungl. Maj:t och andra myndigheter i vissa frågor;

lämnar råd och anvisningar åt läns— bostadsnämnder, förmedlingsorgan och andra.

Flerfamiljshussektioncn

Handläggcr ärenden rörande tertiär- Personal län för rad- och kedjehus i Stockholm 1 byrådirektör Ae 24 samt för andra flerfamiljshus i Stock- 1 föl-ste byråingcnjör Ae 23 holm med vissa förortskommuner, Göte- 1 förste byråingenjör Ae 21 borg samt Malmö. Arbetsnppgiften om- 2 byråingenjörer Ac 19 fattar beräkning av belåningsvärdcn 1 ingenjör Ae 17 samt i vissa fall även av produktions- 1 kansliskrivare Ae 10 kostnader och maximihyror; 1 kontorist Ae 9 handlägger i vissa avseenden besvär i 1 kanslibiträde A0 7 tertiärläneärenden; lämnar länsbostadsnämnderna och för- medlingsorgauen råd och anvisningar.

Enfamiljshussektionen Handlägger ärenden rörande cgnahems- Personal lån och förbättringslån i Stockholm; 1 första byråingenjör Ae 23 frågor om övertagande av tertiärlån 1 förste byråsekreterare AU 21 samt egnahems- och förbättringslån; 1 amanuens [j_-':. .:. d) :._ f ;" ;, _ _ l kanslibiträde Ae 7 (.sxarsaren en nan raoa ar om egna- 1 kontorsbiträde

hems- och förbättringslån eller över- tagande av lån;

ärenden rörande invalidbostadsbidragi småhus;

vissa ärenden som läusbostadsnämnder- na underställt bostadsstyrelsen för pröv- ning;

övervakar länsbostadsnämmleruas arbe- te i fråga om egnahems- och förbätt— ringslängivningen;

upprättar förslag till utlåtanden till Kungl. Maj:t och andra myndigheter i vissa frågor; lämnar länsbostadsnämnderna rad och anvisningar.

Värderingssekliwwn

Utarbetar metoder för värdering av Personal flerfamiljshus och småhus; 1 byrådirektör Ae 2.1 företager revision av enstaka hyggnads- 1 förste byräingenjör Ac 23 projekt för att erhålla underlag för vär- 1 förste byråingenjör Ac 21 deringsmetodiken; 3 byräingenjörer Ae 19 verkställer utredningar, som erfordras 1 ingenjör Ae 17 för förslag till ändringar av bestämmel- 1 ingenjör Ae 15 serna rörande högsta belåningsvärde till ' 2 kanslibiträden Ae 7 följd av rationaliseringar, ändrade ma- 1 kontorsbiträde terialpriser och arbetslöner samt bygg- nadsmetoder m. m.; beräknar och kontrollerar ortskoeffi- cienter som reglerar belåningsvärdenas storlek i olika delar av landet; gör utredningar rörande värderingsme- todernas tillämpning på olika hustyper; handlägger ärenden rörande lån för studentbostäder. Sektionens expertis anlitas av åtskilli- ga statliga utredningar.

Marksekliancn Granskar byggnadsföretag för vilka lan Personal sökes hos styrelsen, med avseende på 1 förste by'aingenjör Ae 23 tomtkostnad, vatten och avlopp samt 2 lantmätare kreditvärde; 1 byräingenjör Ae 19 handlägger i samråd med planeringsby— 1 kanslibiträde Ac 7

'än och i förekommande fall tekniska byrän remisser angående bebyggelse- planer; utarbetar förslag till anvisningar i markfrågor; handlägger bes 'är i län 'ärenden i vad avser tomtkostnad, kredit 'ärde, vatten- och avloppsfrågor; bereder ärenden avseende försäljning av staten, kyrkan och allmänna arvs- fonden tillhörig mark; bereder ärenden rörande ortens pris på mark och tomtkostnad i ortskoefficient samt lägestillägg; upprättar förslag till utlåtanden i re- misser från Kungl. Maj:t och andra myndigheter i frågor, som faller inom sektionens område; lämnar råd till länsbostadsnämnderna och förmedlingsorganen i markfrågor.

1 kontorsbiträde

BILAGA 5

Planerlngsbyran

liandhar statistiken över bostadsbyggandet samt över bostadsstyrelsens, länsbo- stadsnämmleruas och kommunernas län- och bidragsgivning, utför statistiska utred- ningar avseende olika bostadsförsörjningsfrågor, lämnar kommunerna service i samband med upprättandet av bostadsförsörjningsplaner, utarbetar förslag till remissutlåtanden och svarar för informations- och biblioteksverksamhet.

Byråchef Bo I Statitiska sektionen Utredningssektionen Planeringssektionen

Statistiska sektionen

handhar ärsstatistiken över antalet fär- digställda lägenheter i hela riket (hål- kortsbcarbetning) ; handhar mänadsstatistiken avseende lägenheter i påbörjade, pågående och färdigställda företag i ca 300 kommu- ner samt därutöver flerfamiljshusföre- tag i samtliga övriga kommuner (ma- nuell bearbetning); handhar statistiken över tillkomna loka- ler för andra än bostadsändamål; svarar för manads- och budgctärsstati- stikcn över styrelsens, länsbostadsnämn- dernas och kommunernas lån- och bi- dragsgivning (manuell bearbetning); uppgör sammanställningar över uppgif- ter om s. k. beläningstak för slutliga be- slut om tertiärlån;

sköter ett s. k. samordningsregister av- seende flerfamiljshusföretag, vari upp- gifter från bostadsbygrnadsstatistiken och länestatistiken sammanföres; svarar för vissa statistiska specialundcr— sökningar;

Personal

1 förste aktuarie Ae 23 1 aktuarie Ao 19 1 amanuens 1 t. f. kontorsskrivarc Ac 13 1 kansliskrivare Ao 10 2 kontorister Ao resp. Ae 9 lkanslibiträde Ae 7 1 t.f. kanslibiträde Ae 7

7 kontorsbiträdenl

1 Disponeras vid behov även av ut- rednings- och planeringssektionerna

Utredningssektionen

Beräknat" behovet av anslag till styrel- sens och nämndernas lån— och bidrags- givning;

Personal 1 förste aktuarie A0 2.3 2 amanuenser 1 biblioteksassistent Ae 10

svarar för fördelningen mellan nämn- derna av de belopp inom vilka beslut om lån må beviljas under varje budgetår; övervakar tängivningens omfattning i förhållande till nämnda belopp; handhar kontakten med arbetsmark- nadsstyrelsen i frågor som har sam— band med bostadsbyggandets reglering; utför utredningar i allmänna bostads- politiska frågor; upprättar förslag till remissutlåtanden; handlägger uppgifter i samband med det nordiska och internationella samarbe— tet på det bostadspolitiska området; sköter bostadsstyrelsens bibliotek och därmed sammanhängande informations— och serviceverksamhet beträffande den statliga bostadspolitiken;

Planeringsseklion-en

Svarar för service i form av utrednings- och rådgivningsverksamhet till kom- muner som skall upprätta bostadsför- sörjningsplan enligt SFS 1947: 523; svarar i mån av personella resurser för liknande service även till andra kom- muner;

utför undersökningar och bedömningar avseende bostadsbehov och bostads- byggnadsbehov i hela riket och i de olika länen som underlag för förslag till bostadsbyggnadsprogram och fördel- ning av länemedel mellan länen; handhar den årliga enkäten till ett 80- tal kommuner om läget på bostadsmark- naden;

medverkar i arbetet med styrelsens ytt- rande över general— och regionplaner; upprättar förslag till remissutlåtanden; handlägger vissa uppgifter i det inter- nationella samarbetet pä det bostadspo- litiska omrädet;

Personal

förste aktuarie förste aktuarie amanuens assistent kanslibiträden kontorsbiträde

[x:—___.

y—A

Gemensam personal

Ao Ae

Ac Ae

23 21

13

byråchefens sekreterare expeditions- och skrivgöromäl

1 kanslibiträde 2 kontorsbiträden

Ae &]

BILAGA 6

Tekniska byrån

handlägger ärenden rörande den bostadstekniska och byggnadstekniska utform- ningen av bostäder, för vilka statligt stöd utgår, övervakar att statligt belånade hus underhålles salut prövar ansökningar om lån till kollektiva tvätterier.

Seklioner Arkitektsektionen Byggnadstekniska sektionen 'livätteriscktionen Byråchef B]) 1

Arkitektsektionen Personal

samordnar den bostadstekniska gransk- 1 byrådirektör Ae 26 ningen hos länsbostadsnämnder och 1 byrådirektör Ae 24 förmedlingsorgan; 1 byrådirektör Ae 24 informerar projektörer, producenter, 2 arkitekter hötå'St Ati 24 granskare och allmänhet i bostadstek- (deltidsanställda) niska frågor i samverkan med andra 1 ingenjör AO 17 myndigheter oeh institutioner (bygg- ltekniker (ritbiträde) Ae 1" nadsstyrelsen, byggforskningen, konsu- 1 kontorist AC 9

2 kontorsbiträden

nientiustitutet, de tekniska högskolorna in. fl.) samt med representanter för bo- stadsproduktionen (projektörer, bo- stadsföretag, byggnadsfirmor m. fl.); sammanställer bostadsforskningeus rön. erfarenheterna från den lokala tekniska granskningen samt konsument- och pro— (Illcentsidans intressen i skrifter, nor- mer och anvisningar samt instruktio- ner l'ör den bostadstekniska gransk- ningen; avger yttrande i besvärsärenden; granskar bostadsprojekt, vilka under- ställes styrelsen på grund av svårigheter vid bedömningen, experimentkaraktär o. d., samt vissa bidrags- och låneären- den; upprättar typritningar till småhus; meddelar generella godkännanden från bostadsteknisk synpunkt av hustyper, som utarbetats av småhnsprodueenter.

Byggnadstekniska sektionen

Lämnar råd och anvisningar till läns- bostadsnämnder, förmedlingsorgan och byggnadsföretagare i byggnadstekniska frågor;

utarbetar anvisningar för kommunernas byggnadstekniska granskning av låne- ansökningar och för den tekniska kon- trollen av pågående och avslutade stats- belånade byggnadsföretag;

övervakar genom stickprovskontroll den kommunala tekniska kontrollen;

aviserar kommnerna om de fastigheter som är aktuella för underhållsbcsikt- ning (s. k. femårsbesiktning) samt över- vakar redovisningen av sadana besikt- ningar;

utför byggnadsteknisk granskning i de låneärenden i vilka bostadsstyrelsen meddelar beslut samt i vissa besvärs- ärenden;

verkställer utredning med anledning av remisser från Kungl. Maj:t och andra myndigheter.

Personal

1 förste byräingenjör 2 förste byräingenjörer 1 byråingeujör 1 kontorist 1 kontorsbiträde

Tvätterisektionen

Ac 23 Ae 21 Ae 19

Handlägger ansökningar om statslån till kollektiva tvätterier och slutbesikti- gar belånade anläggningar;

utarbetar driftsekonomiska kalkyler för låneobjekt samt bearbetar uppgifter om driftsresultat;

granskar ur plantekniska och driftseko— nomiska synpunkter större tvätteripro- jekt i samband med tertiärbelåning av bostäder;

besöker regelbundet statsbelånade tvät- terier för driftskontroll och konsulta- tion;

utarbetar typritningar och principrit- ningar och vidtager jämförande ekono— miska undersökningar för bedömning av lämpliga storlekar på tv:"ittcrianlägg- ningar;

Personal

förste by 'äingenjör förste byråingenjör ingenjörer (vakanta) 1 1 2 1 kanslibiträde

samarbetar med ombudsmannasektio- nen, då låntagare av olika skäl har be- talningssvårigheter; upprättar förslag till utlåtanden till Kungl. Maj:t och andra myndigheter i tvätterifrågor; lämnar råd och anvisningar till läns— bostadsnämnder, kommuner, tvätterier m. fl.

BILAGA 7

Byrån för teknisk-ekonomiska utredningar

Handlägger ärenden som rör nya byggnadsmaterial, byggnadskonstruktioner och byggnadsmetoder. Undersöker förändringarna i fråga om val av byggnadsmaterial och byggnadskonstruktioner, Upprättar konstruktionsritningar och arbetsbeskriv— ningar m. m. för styrelsens typhus. Framräknar byggnadskostnadsindex och sam— manställer uppgifter om driftskostnader på olika orter. Prövar ansökningar om lån till maskinanskaffning inom byggnadsindustrin.

Byrån delger byggnadsstyrelsen, byggstandardiseringen, byggforskningen m. fl. de långivande organens erfarenheter beträffande det byggtekniska utförandet av bostadshus.

Sektioner

Allmänna sektionen Sektionen för övervakning av experimentverksamheten Sektionen för materialgranskning och typhuskonstruktioner Sektionen för driftskostnadsundersökningar och byggnadskostnadsindex.

Byråchef Bo 1 Byrådirektör Ae 24

Allmänna sektionen Personal planlägger och samordnar det upplys- 1 förste byråingenjör Ao 23 ningsarbete som ankommer på byrån; 1 kansliskrivare Ae 10 prövar ansökningar om lån från låne- 1 kontorist Ae 9 fonden för maskinanskaffning inom 1 kontorsbiträde byggnadsindustrin. (de två sistnämnda biträdena utför

skrivarbete också åt övriga sektioner).

Sektionen för övervakning av experimentverksamheten

Prövar konstruktionerna för vissa ex— Personal perimenthus som uppföres med stöd av 1 förste byråingenjör Ae 23 statliga lån; 1 ingenjör Ae 15 granskar nya grundkonstruktioner och betongkonstruktioner i enskilda låne- ärenden samt utformar riktlinjer för deras utförande;

svarar för de undersökningar som ut- föres inom styrelsen beträffande bygg— skador; utför vissa byggnadstekniska utred— ningar.

Sektionen för materialgranskning och typhuskonstruktioner

Granskar nya byggnadsmaterial för Personal godkännande för statlig belåning; 1 förste byråingenjör Ae 23 granskar nya byggnadskonstruktioner, 1 byråingenjör Ae 19 exempelvis trähuskonstruktioner till 1 ingenjör Ae 17 monteringsfårdiga trähus, för godkän- nande för statlig belåning;

upprättar konstruktionsritningar och arbetsbeskrivningar för styrelsens typ- hus samt i samråd med konsulter rit- ningar och beskrivningar för värme-, sanitets- och elektriska installationer i dessa hus.

Sektionen för driftskostnadsundersökningar och byggnadskostnadsindex

Svarar för den beräkningsmetod för Personal driftskostnaderna som användes vid 1 förste byråingenjör Ae 23 långivningen och undersöker därvid åt— 1 förste byråingenjör Ae 21 gången av vatten, el-ström, etc., samt 1 byråingenjör Ae 19 uträknar driftskostnader för hissar, ga- 1 ingenjör Ae 17 rage etc.; 1 kontorist Ae 9 insamlar och bearbetar uppgifter från 1 kontorsbiträde olika kommuner om fastighetsskatt samt kostnader för fastighetsskötsel, vatten, renhållning, sotning, elström som be- hövs för styrelsens och länsbostads- nämndernas långivning och för hyres- rådets bedömning av hyresutvecklingen; undersöker för bl. a. hyresrådets räk- ning utvecklingen av driftskostnader och dess fördelning i uppförda hus; utarbetar byggnadskostnadsindex för flerfamiljshus och enfamiljshus, mate- rialkostnadsindex för huvudentrepre- nad för bostadshus samt index för vår- n1e-, sanitets- och elektriska installatio- ner;

svarar för viss insamling av prisupp- gifter för index som utarbetas av bygg- nadsstyrelsen, väg- och vattenbyggnads- styrelsen, flygförvaltningen och riks- nämnden för ekonomisk försvarsbered- skap; utför undersökningar beträffande val av material och konstruktioner för att belysa förändringar i utformningen av bostadsbyggnader.

BILAGA 8

Sociala sektionen

Avdelningar

Allmänna avdelningen Förvaltningsavdelningen Besvärsavdelningen

Sektionschef Arvode motsvarande löneklass 23

Allmänna avdelningen Utanordnar statsbidrag för pensionärs- lägenheter i kommuner i vilka bostads- styrelsen är långivande organ; utarbetar förslag till råd och anvis- ningar för länsbostadsnämndernas handläggning av ansökningar om stats— bidrag för pensionärslägenheter i kom- muner i vilka nämnderna är långivande organ; handlägger ärenden rörande inlösen, försäljningar, övertaganden, uthyr- ningar och i viss omfattning om- och tillbyggnader av egnahem, som har uppförts med stöd av lån enligt kung. 1938: 247; fastställer amorteringsplaner för bo- stadsanskaffningslån, beträffande vilka lånets amorteringsdel har slutbetalats; handlägger besvär över länsbostads- nämndernas beslut i ärenden angående pensionärsbostadsbidrag.

F örvaltningsavdelningen

Handlägger frågor angående utbetalning av förskott till kommunerna av medel för beviljande av familjebostadsbidrag; granskar ansökningar om ersättning av statsmedel för utbetalade familjebo- stadsbidrag; övervakar kommunernas bidragsverk- samhet.

Personal

1 amanuens 1 kansliskrivare Ao 10 1 kanslibiträde Ae 7 Personal

1 förste byråsekreterare Ae 21 1 amanuens 1 kontorsskrivare Ae 13 1 kontorist Ao 9 3 kanslibiträden Ae 7 9 kontorsbiträden

Besvärsavdelningen

Handlägger besvär i ärenden rörande Personal familjebostadsbidrag; 1 förste byråsekreterare Ae 23 granskar och avger yttranden över bi- (ställföretr. sektionschef) dragsansökningar som förmedlingsor- 1 assistent arvode motsv. gan underställer styrelsen; löneklass 14 1 kanslibiträde Ae 7 övervakar kommunernas bidragsverk-

_ _ 1 kontorsbiträde samhet genom inspektionsresor;

upprättar förslag till anvisningar till bidragskungörelsen.

BILAGA 9

Länsbostadsnamndernas personaluppsättning budgetåret 1960/61

. 2 2 r 5 1/ V/ 6 % h. 624353422442543453455547 9 _.u.h 1 1 1 1 1 1 11 1 11 1 ahh 7 1 Ksb mm;—vw 11111111111111111112 1 2 0.n 9 2 Km mu V. 1 11 3 alpin w KS.... & 5 1 1 11 1 111 11 0 s 1 1 A 9 11111111111111111111 1 1 m. .. 2 a K 1 1 11 3 2 ”m 1111 11111 112122 8 1 a..o .H. n 1 7 1 11 112 11 111 1 3 1 1 c.a n 9 1 1 111 11 7 .1 1 B 1 11111111111111111111 1 1 a_n 2 2 n .... ..D . 1 11 3 1 % 4 11111111111 11 11 5 . 1 .H 2 d m 6 1 1 1 111111 9 L 2 n CD m m BCDEFGHIKLMNOPRSTUWXYZAB s

BILAGA 10

P. M.

angående gränsdragningen mellan lånebeviljande och låneförvaltande uppgifter inom den bostadspolitiska organisationen

I förevarande promemoria avses att för det fall, att riksbanken skulle övertaga förvaltningen av bostadslånen, ge vissa antydningar om de arbetsuppgifter, som i sådant fall skulle övertagas av riksbanken, och söka avgränsa dessa mot de upp- gifter, som alltjämt skulle kvarligga å en reformerad bostadspolitisk organsiation.

Grunddragen i bostadslånegivningens teknik kan utifrån de grundläggande för- fattningarna i ämnet beskrivas på följande sätt.

En byggnadsföretagare ställer sin låneansökan härom till det lånebeviljande organet och inger den till det kommunala förmedlingsorganet, som med eget ytt- rande översänder ansökan till det lånebeviljande organet. Där byggnadsnämnd finnes skall yttrande från denna bifogas i ärendet. Det lånebeviljande organet lå- ter om så behövs fullständiga ansökan och meddelar om lånet avser flerfamiljs- hus preliminärt beslut med uppgift om till vilket belopp samt på vilka villkor och under vilka förutsättningar lån må utgå. När byggnadsföretaget fullbordats göres framställning om slutligt beslut i ärendet. Förmedlingsorganet översänder med eget yttrande ärendet till det lånebeviljande organet, som slutligt avgör låne- ärendet. Vid det slutliga avgörandet av låneärendet prövas att byggnadsföretaget utförts med iakttagande av de villkor, som fastställts i det preliminära beslutet och att betryggande underliggande kredit kan med säkerhet påräknas i den mån sådan icke redan lämnats.

Om man nu har att genomföra en gränsdragning mellan beviljande och för- valtande låneuppgifter förefaller det naturligt att låta det slutliga lånebeslutet vara sista fasen i det lånebeviljande organets verksamhet. Det vore önskvärt, att alla åtgärder, som till tiden ligga före det slutliga lånebeslutet omhänderhades av bostadspolitiska organ och att alla åtgärder som ligga efter denna tidpunkt kunde överföras å det förvaltande organet, riksbanken. Försöker man konstruera efter denna grundprincip skulle riksbankens uppgifter med länen sättas in i följande system.

Då slutligt beslut om lån fattats iordninggör förmedlingsorganet ansökan om utbetalning av lån med därtill hörande reverser, pantförskrivningshandlingar och slutbesiktningsbevis. I förekommande fall införskaffas registreringsbevis, uppgift om förhandsteckning av bostadsrätter, avskrifter av bottenlånereverser, inteck- ningshandlingar etc. Sedan förmedlingsorganet skaffat sökandens underskrift över- sändas handlingarna av förmedlingsorganet till utbetalningsorganet, som sålunda förutsättes vara riksbanken. De handlingar, som då skulle inkomma till riks- banken för granskning, skulle vara låneförbindelse, inteckningar, gravationsbevis, brandförsäkringsbevis, pantförskrivning av inteckningar med bättre rätt och eventuellt andra handlingar, som kunna föreskrivits i det slutliga lånebeslutet. För att riksbanken skulle kunna pröva ett dylikt ärende erfordras tydligen att

banken tidigare från det lånebeviljande organet erhållit slutligt lånebeslut, som då förusättes upptaga eller åtföljas av utskrift av alla de villkor, vars uppfyllande behöver kontrolleras i samband med utbetalning av lånet. Riksbankens uppgift blir också närmast att kontrollera, att alla erforderliga handlingar insänts och att i det slutliga lånebeslutet stipulerade villkor uppfyllts. Då fråga är om ge- mensamhetsanläggningar för värme och varmvatten eller etappbebyggelse måste i förekommande fall kontroll likaledes ske mot handlingar i tidigare utbetalade lån i samma byggnadsföretag. Eventuella kompletteringar av ärendet infordras genom förmedlingsorganet. Befinnes ärendet komplett och klart för utbetalning, upprät- tas amorteringsplan och erforderliga uppgifter för beräkning av ränteeftergifter införas å härför avsedda blanketter. Efter vederbörliga registreringsåtgärder kan utbetalning ske till vederbörande förvaltningsorgan.

Det förutsättes att den kontroll inom riksbanken, som sålunda skall föregå lå- nets utbetalande, skall ske vid varje avdelningskontor för sig. Vid ett låns utbetalan- de skall emellertid bokföring av lånet ske såväl vid avdelningskontoret som vid huvudkontoret, där erforderliga kort på lånen uppläggas. Tillika måste förut- sättas, att riksbanken skall överta arbetet med ränteeftergifter, vilket arbete sker på grundval av de upplysningar beträffande de enskilda lånen, som insänts från riksbankskontoren, varom mera nedan. De fortsatta rutinerna vid förvaltningen av lånen bestå i att lånen aviseras två gånger årligen, varvid utskrift av avier och förteckningar göres vid huvudkontoret. Samtidigt härmed förutsättes ränteefter- gifter vara beräknade och avdragas vid upprättande av låneförteckningar. Låne- förteckningarna utsändas till avdelningskontoren, som efter summarisk gransk- ning av dessa vidarebefordra ett exemplar till förmedlingsorganet. Låntagarnas inbetalningar mottagas av förmedlingsorganen, som redovisa till avdelnings— kontoren, vilka uppgöra restlängder och rapportera vidare till huvudkontoret.

Grundtanken i det schema som här skisseras är att de lånebeviljande organen skola så långt möjligt avkopplas i och med det slutliga lånebeslutet. I det före- gående har lämnats en redogörelse för de tänkta rutin-erna i samband med utbe— talning av lån samt avisering och mottagande av betalningar. Vad som vidare skulle ankomma på riksbanken kan med författningarnas ord beskrivas såsom en skyl- dighet för riksbanken »att på betryggande sätt förvara de säkerheter, som lämnats för beviljade län, »samt att i övrigt vidtaga de åtgärder som äro erforderliga för säkerställande av statens fordran i anledning av utlämnade lån». I denna verk— samhet kommer riksbanken att ha att samverka med vederbörande förmedlings- organ, som är ålagt att utan kostnad lämna sin medverkan i den utsträckning som påfordras. Beträffande förvaltningen av lånen är särskilt att märka att det åligger förmedlingsorganet att under lånetiden öva tillsyn över byggnaden samt att tillse att icke otillåtet hög hyra uttages. Förmedlingsorganet skall vidare be- vaka att byggnaden är i tillfredsställande skick, uppkommer fara att den genom vanvård eller annorledes förlorar i värde, så att den för statens fordran lämnade panten icke kan anses utgöra nöjaktig säkerhet och sker ej trots anmaning rättelse skall sålunda anmälan göras till det lånebeviljande organet. Denna anmälnings- skyldighet skulle efter ett riksbankens övertagande i stället gälla riksbanken.

Vid ställningstagande till dylika anmälningar kommer emellertid vissa avgräns- ningsproblem att uppkomma. Författningarna förutsätta, att om lånevillkoren eller för vissa lån särskilt meddelade föreskrifter åsidosättas eller om en byggnad van- vårdas eller ifråga om egnahems- och förbättringslån _— användes för annat ändamål än vid lånets beviljande förutsatts, lånet skall uppsägas till betalning. Detsamma gäller om lämnad pant icke längre kan anses vara tillfredsställande säkerhet eller nöjaktig brandförsäkring ej längre föreligger. Att riksbanken bör sköta dylika uppsägningar förefaller tämligen uppenbart om det blott är fråga

om uppsägning som kan motiveras ur rent bankmässiga synpunkter. Man även då förefaller det kunna uppkomma fråga om ej bostadspolitiska skäl likväl tala för en annan lösning. Särskilt lär väl detta framträda om de villkor som åsidosättas äro villkor som det bostadspolitiska organet funnit anledning att ställa ur rent bostadspolitiska synpunkter. Frågan om ett lån vid åsidosättande av dylika vill- kor skall uppsägas eller ej kan nämligen omskrivas såsom frågan om det är anled- ning att modifiera de ursprungligen satta bostadspolitiska villkoren. Detta kan emellertid synas vara en fråga, som riksbanken ej bör pröva. Det förefaller dock ej möjligt att komma till rätta med dessa problem genom en finjustering av kompetensfördelningen mellan riksbank och bostadspolitiskt organ, så att det särskilt angåves vilka frågor som skulle till det ena eller det andra organet. All- deles frånsett det mindre tilltalande i att det lånebeviljande organet avgör vissa förvahningsfrågor skuHe nännigen en försök ad draga dyhka gränser antaghgen blott innebära att vissa frågor likväl komme till det organ där de sakligt ej kunde anses höra hennna och an vmsa någor kunde sägas beröra både detförvahande organet och det bostadspolitiska organet. I stället torde lösningen stå att finna i att såsom skett i fråga om stödlånen till jordbruket sammanfatta ett antal frågor av ifrågavarande typ och uppdraga åt riksbanken att avgöra desamma men med skyldighet för banken att före avgörandet inhämta yttrande från bostadspolitiskt organ.

En annan ärendetyp, som skulle erbjuda avgränsningssvårigheter är fråga om övertagande avlån.

Man lär kunna hävda, att åtminstone när det gäller egnahemslån övertagande— ärenden måste prövas från samma utgångspunkter som ärenden där sökanden själv begärt att få nytt lån för motsvarande ändamål. Det lär då ej räcka med att detalje- rade generella direktiv utfärdas utan det är rimligt, att övertagandeärendena bli prövade precis på samma sätt som ärenden om nya lån för samma ändamål. Huru- vida det för tillgodoseende av detta syfte kan anses tillräckligt med att blott före- skriva att yurande skaH inhännas från det bostadspoluiska organet kan anses tveksamt. Det torde ligga närmast till hands, att med undantag från huvudregeln bryta ut denna grupp ärenden från det förvaltande organets handläggning för att istäHetlåta deniprövas av detlånebevannde organet

Mera naturligt t-er sig att riksbanken sköter sådana förvaltande uppgifter som avgöras på grundval av allmänt bankmässiga bedömanden. Här åsyftas i första hand frågor om lämpliga indrivningsåtgärder, såsom bevakning av förfallna annuiteter med i förekommande fall särskilda åtgärder för indrivning av efter- släpningar. Riksbanken förutsättes även exklusivt besluta om lagsökning och ut- mätning. Det är självfallet, att vid frågor härom även sociala synpunkter måste komma under bedömande. Från stora områden av nuvarande låneverksamhet är emellertid riksbankspersonalen van vid att sociala hänsyn är ett väsentligt stundom avgörande moment vid prövning av låneförvaltningsfrågor. Det bör därför ej möta några svårigheter för riksbanken, att vid ett övertagande av bostadslåne- förvaltningen på ett tillbörligt sätt beakta de sociala hänsyn som måste tas. Med hänsyn härtill och då i allt fall bankmässiga bedömanden måste vara det primära bör riksbanken kunna medges exklusiv beslutanderätt även om exekutiva åt- gärder. I sammanhanget bör emellertid kraftigt understrykas vikten av att riks- banken håller intim kontakt med det kommunala förmedlingsorganet för att där- ifrån få konkreta uppgifter om enskilda låneärenden och synpunkter på lämpliga indrivningsåtgärder. Skyldighet tHl sådan sanrverkan torde böra förfaunings- mässigt åläggas såväl riksbankskontoren som de kommunala organen, vilkas bi- träde måste kunna påkallas vid förvaltning och försäljning av de fastigheter riks- banken kan nödgas inköpa för att skydda sina lån.

Bland övriga låneförvaltande uppgifter måste det åläggas riksbanken att i före- kommande fall även pröva frågor om avskrivning av lån.

Också när det gäller förändring av ställda säkerheter måste det bli riksbanken som har att fatta avgörandena. Härvidlag blir fråga om ärenden väsentligen inne- fattande bankmässiga bedömande; postponering, relaxer, pantförskrivning av överhypotek, utlämnande av inteckning vid inlösning o. dyl.

En grupp ärenden som antagits komma att föranleda särskilda svårigheter vid ett övertagande av bostadslånen är beräkning av ränteeftergifter. Att nämligen riksbanken om den övertar förvaltningen av bostadslånen måste även taga hand om ränteeftergiftsberäkningen, förefaller uppenbart. Det lär emellertid vara praktiskt uteslutet, att riksbanken vid ett övertagande av bostadslånen skulle kunna överta denna arbetsuppgift utan tillgång till den personal som är inkörd på arbetet. Slutsatsen blir sålunda, att om riksbanken tar över bostadslånen, riks- banken tillika måste ta över den personal från bostadsstyrelsen, som nu är där sysselsatt med beräkning av ränteeftergifterna. Accepterar man emellertid detta, torde frågan om riksbankens övertagande av rånteeftergiftsberäkningen icke bli ett större problem ur principiell synpunkt och knappast ens ur praktisk. Det förut- sättes att generella direktiv för ränteeftergifter alltjämt skola föreligga. Återstoden av denna verksamhet blir ett rent räknande utifrån dels sålunda generellt givna premisser dels de uppgifter beträffande bottenkrediterna som föreligga i det sär- skilda fallet. Riksbankens verksamhet i fråga om ränteeftergiftsberäkning skulle sålunda bli den tvåfaldiga att dels samla in erforderliga uppgifter i de enskilda ärendena dels göra beräkningarna. Detta skulle kunna sättas in i arbetsschemat på så sätt, att vid utanordning av länet vederbörande avdelningskontor med ledning av det material som via förmedlingsorganet inkommit från en sökande på särskilda blanketter sammanställer de uppgifter som behövas för att räkna utränteeftergifter- na. Dessa uppgifter expedieras till huvudkontoret, som gör erforderliga beräk— ningar och som sedan vid utsändande av avier och förteckning för amortering av- drar ränteeftergifter. Det är givet att vissa data för ränteeftergiftsberäkningen såsom i vilken utsträckning underliggande krediter skola anses belöpa å lokaler som ej inrymma bostäder eller värmeanläggningar måste ges av bostadspolitiska organ, men det förutsättes, att dessa data skola vara fastlagda vid tidpunkten för utanordnande av län.

Om riksbanken sålunda som en konsekvens av ett övertagande av bostadslånen måste överta även ränteeftergiftsberäkningar, måste en ytterligare konsekvens bli, att riksbanken övertar även ärenden rörande räntebidrag till byggnadsföretag som ej finansieras genom statliga lån. Här måste emellertid bli en uppdelning av ärendena på bostadspolitiskt organ och riksbanken, i det att de förra organen måste pröva om ett byggnadsföretag är av den beskaffenhet att räntebidrag skall ges, innefattande bl. a. teknisk granskning av byggnadsföretaget varefter riks- banken kommer att få till uppgift att sedan räntebidrag medgivits för visst före- tag, kontrollera att stipulerade villkor uppfyllts samt att undersöka beskaffenheten av tagna krediter och beräkna räntebidragen.

BILAGA 11

Länsbostadsnämndernas utestående lån 30.6.1960

Länsbostadsnämnden Tertiär- och tilläggslån Egnahems- och förbättringslån 1 Antal Belopp Antal Belopp

Stockholm ................. 426 77 111 138: 76 10 624 178 369 462: 67 Uppsala ................... 589 141 458 637: 87 3 442 46 655 526: 08 Nyköping ................. 1 178 125 193 992: 07 4 106 60 069 849: 78 Linköping ................. 1 207 187 430 171: 6 234 92 748 692: 59 Jönköping ................. 1 155 116 391 695: 34 8 901 132 381 896: 36 Växjö ..................... 601 50 746 778: 93 5 652 74 272 825: 27 Kalmar ................... 730 94 400 439: 05 7 029 100 954 571: 77 Visby ..................... 87 12 596 231: 42 2 755 31 386 032: 92 Karlskrona ................ 430 61 726 263: 39 4 399 52 001 672: 96 Kristianstad ............... 777 85 622 139: 92 6 449 85 022 497: 41 Malmö .................... 1 077 130 233 697: 28 8 134 131 187 432: 40 Halmstad ................. 557 52 454 255: 10 4 386 66 168 784: 88 Uddevalla ................. 412 65 077 393: 95 8 910 133 650 188: 03 Borås ..................... 1 399 176 114 770: 63 7 731 123 459 774: 20 Skara ..................... 699 92 968 554: 04 4 927 71 848 755: 39 Karlstad .................. 1 078 140 906 538: 99 8 407 128 430 494: 96 Örebro .................... 932 161 215 284: 23 6 195 91 872 539: 29 Västerås ................... 965 189 248 615: 52 4 694 70 206 985: 30 Falun ..................... 1 143 158 803 882: 44 9 617 168 986 312: 49 Gävle ..................... 1 177 169 117 044: 36 9 983 136 628 020: 03 Härnösand ................ 1 081 143 620 292: 95 11 623 226 601 283: 30 Östersund ................. 547 50 065 776: 68 4 996 86 279 991: 37 Umeå ..................... 1 473 99 826 132: 74 13 189 300 447 564: 58 Luleå ..................... 1 007 136 953 001: 49 13 105 332 328 449: 29 Summa 20 727 2 719 282 728: 15 175 488 2 921 959 603: 32

BILAGA 12

A. Antal lån — exkl. lantarbetarbostadslån under bostads- styrelsens förvaltning den 30/6 1960, å nedanstående låneformer, fördelade länsvis

Län X P R Tf N Te E B U Summa

A ............. 1 302 _— 344 625 __ 1 230 470 23 4 618 8 612 B ............. 908 11 368 211 50 2 024 597 17 4 186 c ............. 33 _ 15 134 78 271 314 7 852 D ............ 282 190 523 527 26 1 548 E ............. 299 170 652 648 18 1 787 F ............. 153 135 369 617 15 1 289 G ............. 63 40 203 377 2 685 H ............ 97 79 283 643 7 1 109 1 ......... .... 15 19 52 91 7 184 K ............ 134 104 157 491 15 901 L ............. 102 90 265 498 11 966 M ............ 400 88 193 316 166 630 390 128 2 311 N ............ 125 99 144 437 14 819 o ............. 783 13 403 498 291 1 563 466 59 4 076 P ............. 226 165 393 680 131 1 595 R ............ 186 166 321 520 19 1 212 s ............. 192 162 452 463 20 1 289 T ............. 238 161 485 479 3 1 366 U ............ 189 117 336 318 13 973 w ............ 97 94 300 708 13 1 212 x ............ 191 168 313 550 17 1 239 v ............ 179 156 574 588 10 1 507 z ............. 123 104 74 324 0 625 AC ........... 14 _ 4 117 103 191 814 10 1 253 BD ........... 197 160 114 1 601 16 2 088 3440] 112 1 327| 4 989 3 067 11 919|13 611] 601 | 4 618I 43 684

X = tertiärlån för flerfamiljshus enligt kungörelserna 1946:551, 1948:587 och 1957z360; amorteringstid 30 år (trähus) och 40 år (stenhus) samt _ enligt kung. 1957:360 30 år för såväl trähus som stenhus. P = tilläggslån enligt kungörelserna 1946:551 och 1948:587; lånen löper från och med den 1 oktober 1953 med 3,5 procent ränta och amorteras från och med den 1 januari 1954 på 30 år. R = tilläggslån enligt kungörelsen 1948:587, som från och med den 1 januari 1958 amorteras på 25 år; lånen är f. n. räntefria, men skall enligt förslag till årets riksdag från och med den 1 juli 1961 löpa med 4 procent ränta och med en amorteringstid av 25 år. Tf = tertiärlån för flerfamiljshus enligt kungörelsen 1942:569; amorteringstid 30 år för trähus, 40 år för stenhus. N = tilläggslån enligt kungörelsen 1942z569; lånen löper från och med den 1 oktober 1953 med 3,5 procent ränta och amorteras från och med den 1 januari 1954 på 30 år. Te = tertiärlån för enfamiljs— och tvåfamiljshus enligt kungörelsen 1942:569; amorteringstid 25 år. E = bostadsanskaffningslån (»barnrikelån») för egnahem enligt kungörelsen 1938z247; amor-

teringstid 20 år och för ombyggda eller förbättrade hus 10—20 år.

teringstid 30 år för trähus och 40 år för stenhus. = egnahemslån enligt kungörelserna 1948:546 och 19571359; amorteringstid 25 år och —-

enligt kungörelsen 1957:359 i dess lydelse jämlikt kungörelsen 1960: 186 _ 30 är.

B. Antal .. An- Lan tal A 1

B 189 C 137

S:a 327

lantarbetarbostadslån och bidrag förvaltade hos bostadsstyrelsen den 30/6 1960, fördelade på län

Län

D E F

An- tal

337 375 55

767

Län

S H I

An- tal

25 99 16

140

Län

K L M

An- tal

26 69 48

143

Län

N O P

An- tal 74 23 35

132

Län

av”;

tal

78 89 100

267

An— .. An-

tal Lan tal U 1 74 Y 2 W 3 Z 1 X 1 5

192 3 1971

KUNGL [i' L.

27. JUL 196"i STC __

1. Den nordiske husholdshagskolen. 2. Nordens tolkellge akademi. 3. Nordisk mmsamarbeld.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1961

Systematisk förteckning

(Siffrorna inom klammer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)

Jutitledepartementet

Begravningsplatser och gravar. [5] Underrätterna. [6] Den allmänna brottsregistreringen. [11] Pensionsstiftelser. I. [14] Kriminalvård i frihet. [18] Vissa frågor rörande allmänna val. [20] Författningsutredningen. V. Organisationer. Be- slutsteknlk. Valsystem. [21]

Utrikesdepartementet Den svenska utvecklingshjälpens administration. [22]

Försvandepartementet

Enhetlig ledning av krigsmakten. [7] Totalförsvarets upplysningsverksamhet. [18] Flygbuller som samhällsproblem. [25]

Socialdepartementet

Byggnadsindustrins arbetskraft. [19] Förtidspensionering och sjukpenningförsäkring m. m. [29] Handläggningen av bostadslån. [32]

Kommunikationsdepsrtementet

statliga belastningsbestämmelser av år 1960 för byggnadsverk. [12] Svensk trafikpolitik. I. [23] Svensk trallkpolltik. II. [24]

Finansdepartementet

Sparstlmuierande åtgärder. [2] Automatisk databehandling inom folkbokföringe- och uppbördsväsendet. [4]

Preliminär nationalbudget för år 1961. [10] Reviderad nationalbudget för år 1961. [26]

Ecklesiastikdepartementet 1957 Ars skolberednlng. 5. Hjälpmedel | skolarbe- tet. [17] 6. Grundskolan. [30] 7. Läroplaner för grundskola och fackskolor, [31]

Kungl. Teatern. Verksamhet och ekonomi. [28]

Jordbrukudepartementet

Totalisatorverksamheten. [1] Lantbrukets yrkesskolor. [13]

Handelsdepartementet

Effektivare orisövervaknlng. m Skifferoljefrågan. [27]

Inrikesdepartementet

Om läkarbehov och läkar-tillgång. [8] Principer för en ny kommunindelning. [9] Polisens brottsbekämpande verksamhet. [15]

IDUNS TRYCKERIAKTIEBOLAG. EBSELTE AB. STOCKHOLM 1961