SOU 1961:39
Lag om allmän försäkring, m. m. : förslag
Innehållet i denna paragraf motsvarar 45 5 andra stycket SFL. 10 5. Denna paragraf ersätter 46 5 SFL, 41 5 FPL samt 52 5 TPL.
Statsmakterna har under vårriksdagen 1961, i anslutning till prop. 45/ 1961, tagit ställning till utformningen av besvärssystemet inom socialför- säkringen. De besvärsregler, som innehålles i denna och följande paragra- fer, innebär därför i första rummet ett fullföljande av redan givna rikt- linjer.
En allmän försäkringskassa fattar sina beslut i olika sammansättning beroende på ärendenas art. Somliga ärenden avgöres av en tjänsteman hos kassan eller av styrelsen, andra av en pensionsdelegation (förtidspensions- ärenden) och andra åter av en försäkringsnämnd (ärenden rörande in— komstprövad folkpension). Oavsett i vilken form beslutet tillkommit skall fullföljd ske hos riksförsäkringsverket. Riksförsäkringsverket har, även om besvär ej anförts, rätt att i sin egenskap av tillsynsmyndighet ex officio upptaga en kassas beslut till överprövning. Regeln att beslut av pensions- delegation skall underställas riksförsäkringsverket om ordföranden eller föredraganden i delegationen haft från beslutet avvikande mening har i prop. nr 45 motiverats med att riksförsäkringsverket bör få tillräcklig överblick över pensionsdelegationernas praxis och möjlighet att påverka denna i erforderlig omfattning. Genom underställningsregeln motväges också den svaghet som må ligga däri att det i första instans inte finns någon partsrepresentant som tillvaratar det allmännas intresse.
12 5. Paragrafen motsvarar 102 5 SFL.
13 5.
Fullföljd från riksförsäkringsverket sker 'till försäkringsdomstolen. Be- stämmelserna i 103 5 SFL, 37 5 FPL och 53 5 TPL löser inte frågan om vem som är berättigad att föra talan i sjukförsäkrings- och pensionsärenden hos försäkringsdomstolen.'Det torde vara klart att det särskilt i pensions- ärenden ofta saknas någon som i försäkringensiieller det'allmännas' in- tresse kan föra målet upp till försäkringsdomstolen. För att bota denna brist har i de anförda lagrummen intagits vissa bestämmelser om att riks— försäkringsverket, när det för enhetlig'lagtolkning eller rättstillämpning är av synnerlig vikt att en fråga prövas av försäkringsdomstolen eller eljest särskilda skäl förefinnes för sådan prövning, skall underställa sitt beslut domstolens prövning. Vid tillkomsten av dessa bestämmelser (se" prop. 45/ 1961 och L2U 45/1961) anförde lagrådet vissa betänkligheter mot att ett underställningsförfarande tillämpades i processen vid en domstol, och lagrå- det förordade att i stället tillskapades en särskild partsrepresentation för det allmänna. Departementschefen uttalade sympati" för denna tanke men ansåg sig böra låta anstå någon tid med en lösning av frågan. Under riksdagsbe- handlingen väcktes motioner i ämnet, och andra lagutskottet anförde i sitt av riksdagen i denna del godkända utlåtande bl. a., att ett system med två
motstående parter i processen vid försäkringsdomstolen skulle vara för- enat med fördelar och att det även vore av betydande värde om tillström- ningen av besvårsmål till domstolen inte uteslutande blev beroende av överklagande av enskild part. Tiden intill dess domstolen skulle börja sin verksamhet (den 1 juli 1961) var emellertid enligt utskottets mening för knapp för att medge de ytterligare överväganden av frågan som erfordra- des innan definitivt beslut fattades. Utskottet förutsatte dock att frågan skulle bli föremål för förnyad prövning.
De processuella synpunkterna på Spörsmålet om lämpligheten av ett två- partsförfarande i socialförsäkringsmål torde i och för sig ha blivit till- räckligt belysta i prop. nr 45 och under den efterföljande riksdagsbehand- lingen. De ytterligare överväganden som riksdagen efterlyste torde inte heller kunna antagas ha avsett så mycket sakens processuella sida som fast- mer _ i anslutning till ett uttalande av departementschefen —— den lämp- liga organisatoriska formen för en partsrepresentation för det allmänna. Tvekan kunde sålunda råda om denna partsrepresentation borde vara helt fristående eller på ett eller annat sätt anknuten till riksförsäkringsverket. Numera torde det stå klart att praktiska förutsättningar knappast finns för någon annan lösning än anordningen med en tjänsteman hos riksför- säkringsverket som partsrepresentant för det allmänna. Liknande anord- ningar förekommer även på annat håll i förvaltningsprocessen.
Mot bakgrunden av vad nu anförts föreslås i denna paragraf, att talan mot riksförsäkringsverkets beslut skall för det allmännas räkning föras av ett allmänt ombud som förordnas av Kungl. Maj:t. Härefter torde något behov inte finnas att låta även andra än detta ombud tillvarata allmänna intressen i socialförsäkringsprocessen vid domstolen. Dock bör givetvis vid tvist mel- lan försäkringskassor kassorna kunna klaga hos domstolen.
Då en representant för det allmänna får besvärsrätt och partsställning i försäkringsdomstolen, bortfaller behovet av regler om underställning av vissa riksförsäkringsverkets beslut, och några sådana regler har ej heller influtit i förevarande lagförslag.
14 5.
SFL och FPL innehåller nu särskilda bestämmelser om besvärstid vid fullföljd av talan mot ett lokalt organs beslut till riksförsäkringsverket. 1 övrigt skall — utan att detta uttryckligen föreskrivits i de olika lagarna — vid besvär i sjukförsäkrings- och pensionsärenden tillämpas den i lagen den 4 juni 1954 (nr 355) om besvärstid vid talan mot förvaltande myn- dighets beslut stadgade besvärstiden. Särbestämmelserna i SFL och FPL föreslås nu slopade, och besvärstiden i 1954 års lag skall i stället bli gene- rellt tillämplig. Denna ändring kräver en uttrycklig hänvisning till 1954 års lag såvitt gäller besvär över försäkringskassas beslut. Försäkringskassa torde nämligen inte vara att anse som förvaltande myndighet i den mening 1954 års lag använder detta uttryck.
Beträffande besvär över vissa särskilda beslut rörande tilläggspensione- ringen skall liksom hittills tillämpas särskild instansordning. Se härom 11 5 förordningen den 18 december 1959 (nr 551) angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om försäkring för allmän tilläggs- pension samt 38 och 42 55 förordningen den 18 december 1959 (nr 552) angående upphörd av avgifter enligt lagen om försäkring för allmän till— läggspension, m. m. Klagan beträffande debitering och upphörd av sjuk- försäkringsavgifter följer reglerna i uppbördsförordningen. I andra punk- ten av förevarande paragraf har vidare upptagits bestämmelsen i 36 5 sista stycket SFL.
16 5. Bemyndigandet i denna paragraf för Kungl. Maj:t att träffa vissa över- enskommelser med främmande makt har skrivits med 54 5 TPL som mönster. Bestämmelser med liknande innehåll finns i 110 5 andra stycket SFL och 42 5 FPL.
17 5. Motsvarigheter till denna paragraf finns i 125 5 SFL, 43 5 FPL och 55 5 TPL.
SJ UNDE AVDELNINGEN
Frivillig försäkring
21 kap. Om frivillig sjukpenningförsäkring 1 5. —
Paragrafen motsvarar 47 5 andra stycket och 48 5 SFL och innehåller de grundläggande bestämmelserna för den frivilliga sjukpenningförsäk- ringen. '
Genom tillägget i tredje stycket klargöres att summan av sjukpenningen enligt den klass, som den försäkrade tillhör på grund av den obligatoriska försäkringen, och tillägget inte får överstiga 10 kr. Sistnämnda belopp har för hemmafruförsäkringen föreslagits i 18 kap. av socialförsäkringskom- mitténs betänkande.
2 5.
Det kan inte anses lämpligt att tynga förevarande lag med detaljbestäm- melser rörande den frivilliga sjukpenningförsäkringen. Inte heller kan de regler det här är fråga om anses vara av den natur, att de behöver upptagas i en av Konung och riksdag gemensamt antagen författning. Det har därför i första stycket av förevarande paragraf överlämnats åt Konungen att ut— forma de närmare bestämmelserna.
Enligt 53 5 SFL utgår för närvarande statsbidrag till centralsjukkassorna för den frivilliga försäkringen med 20 procent av vad kassan utgivit i sj uk- penning och sjukpenningtillägg samt med sjuttiofem procent av utgifterna för barntillägg. Även i fortsättningen torde det vara ofrånkomligt med statsbidrag till den frivilliga försäkringen. Om statsbidrag skall som fram- går av andra stycket Konung och riksdag gemensamt besluta.
Bestämmelsen i tredje stycket om en särskild fond för den frivilliga sjuk- försäkringen anknyter till nuvarande stadganden i 79 5 SFL.
22 kap. Om frivillig pensionsförsäkring 1—2 55. Innehållet i detta kapitel motsvarar bestämmelserna i lagen den 29 juni 1946 (nr 433) om frivillig statlig pensionsförsäkring. Denna försäkring är för närvarande föremål för översyn av särskilt tillkallad utredningsman.
Motivering till förslaget till lag angående införande
av lagen om allmän försäkring
1 5.
De övergångsbestämmelser, som blir erforderliga i samband med den nya lagstiftningens genomförande, blir så omfattande, att det har ansetts lämp- ligt att sammanföra dem i en särskild promulgationslag.
De nya lagreglerna siktar —— i den mån de inte innebär en konfirmering av vad nu gäller — genomgående till ett förstärkt skydd och till bättre för- måner. Omstöpningen av vissa delar av systemet skulle dock i några fall, åtminstone temporärt, kunna få som resultat att en tidigare förmån mins- kas. Det har varit en angelägen uppgift att vid utarbetande av övergångs- bestämmelserna se till att sådana fall inte uppkommer. Hinder bör dock icke föreligga att, i de fall då familjemedlemmars förmåner kan sägas vara avsedda för ett gemensamt behov, låta en minskning av förmånerna för en familjemedlem uppvägas av en ökning för en annan familjemedlem.
I enlighet med vad som förutsatts i samband med tillkomsten av försäk— ringen för allmän tilläggspension föreslås den nya lagen träda i kraft den 1 januari 1963. Ett ikraftträdande vid denna tidpunkt förutsätter att pro— position i ämnet kan behandlas av 1962 års vårriksdag. Även om så sker kommer dock att krävas stora arbetsinsatser från de administrativa orga- nens sida och lojal medverkan från de enskilda försäkringstagarna för att det skall lyckas att genomföra reformen till den angivna tidpunkten. Inte minst sjukförsäkringens nydaning kräver omfattande förberedelser. Före- tagarnas obligatoriska sjukpenningförsäkring förutsätter en ny klassplace- ring av nära nog alla försäkrade med inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. Utökningen av sjukpenningskalan medför ocksä att ett stort antal försäkrade på en gång skall flyttas upp i ny sjukpenningklass. När det gäller pensioneringen är det framförallt de nya invalidbedömnings- reglerna som ställer stora krav på de administrativa organen.
Andra stycket i denna paragraf innehåller en uppräkning av lagar och förordningar som kan upphävas genom den nya lagens tillkomst, samman- lagt elva stycken.
2 5.
En bestämmelse av förevarande slag är nödvändig, då det av praktiska skäl är uteslutet att vidtaga ändringar i alla de författningar som kan komma i fråga.
Genom denna paragraf klargöres att, sedan basbeloppet fastställts för januari 1963, skall vid tillämpning av spärreglerna i 1 kap. 6 5 lagen om allmän försäkring anses som om basbeloppet undergått ändring nämnda månad.
4 5.
Särskild bestämmelse år erforderlig för att vid lagens ikraftträdande säkerställa behövliga uppgifter från dem, vilka har en anställningsinkomst som berättigar till inplacering i de nytillkommande högre sjukpenningklas- serna eller har inkomst av annat förvärvsarbete och på grund därav berö- res av de ändrade reglerna för sjukpenningklassplaceringen.
5 5. Denna paragraf har motsvarighet i 122 5 SFL.
6 5.
Bestämmelserna i de två första styckena bygger på förslag av socialför- säkringskommittén i kap. 17 i betänkandet.
Enligt förslag av socialförsäkringskommittén i kap. 18 av dess betän- kande skall den obligatoriska försäkringen för tilläggssjukpenning inte utsträckas till företagare, som vid de nya bestämmelsernas ikraftträdande fyllt 67 år. Tredje stycket i förevarande paragraf är avfattat i enlighet härmed.
Fjärde stycket innehåller en likaledes i 18 kap. av socialförsäkringskom- mitténs betänkande föreslagen övergångsbestämmelse för företagare, som vid ikraftträdandet uppbär sjukpenning på grund av frivillig försäkring enligt SFL.
7 5. Första och tredje styckena har viss motsvarighet i 122 5 SFL. Bestämmelserna i andra stycket anknyter till förslag av socialförsäk- ringskommittén i kap. 19 i betänkandet. '
8 5.
Bestämmelserna i denna paragraf bygger på socialpolitiska kommit-téns förslag. Effekten av stadgandet i paragrafen blir bl. a. att om barna- föderska i anledning av barnsbörd före den nya lagens ikraftträdande blir berättigad till tilläggspenning för tid efter ingången av år 1963, denna skall beräknas enligt äldre bestämmelser.
9 5. I lagen om allmän försäkring har folkpensionsförmånerna genomgående angivits i procent av basbeloppet. Det administrativa handhavandet av en
f
sålunda utformad indexreglering förutsätter emellertid tillgång till maski- nell utrustning och andra resurser, som inte kan beräknas vara att tillgå vid tidpunkten för den nya lagens ikraftträdande. I denna och de två när- mast följande paragraferna föreslås provisoriska bestämmelser, innebäran- de att under en övergångstid nu gällande regler inom folkpensioneringen med indexreglering via pensionspristalet bibehålles. För detta ändamål föreskrives i denna paragraf, att pensionspristal med tillämpning av 6 5 2 mom. FPL skall fastställas för tiden t. o. 111. juni 1968, såvida inte Konung- en med riksdagen annorlunda förordnar. Samma konstruktion vid angivan— de av övergångstidens längd användes i 10—12 55. Statsmakterna har alltså möjlighet att före 1968 besluta om övergång till indexreglering av folk- pensionerna via basbeloppet, då förutsättningarna härför föreligger.
10 5.
De båda första styckena i denna paragraf normerar storleken av ålders- pension, då den börjar utgå vid 67 års ålder, hel förtidspension och änke— pension. I de i första stycket angivna beloppen är inberäknade de belopp, som angives i 4 5 FPL och i lagen den 1 juni 1956 om höjning av folkpen- sioner m. m. Vidare har räknats med att standardtilläggen före lagens ikraftträdande skall undergå höjning med 250 kronor om året för ensam pensionär och 340 kronor för två pensionsberättigade makar. Bestämmelser— na om indextillägg i andra stycket motsvarar 6 5 FPL.
Tredje och fjärde styckena ersätter för övergångstiden stadgandena i 6 kap. 2 5 första stycket sista punkten och 7 kap. 4 5 sista punkten lagen om allmän försäkring.
Beloppen i första stycket avser tiden intill dess standardhöjning av folk- pensionerna sker första gången efter den nya lagstiftningens ikraftträdande. De belopp som skall gälla efter varje standardhöjning fram till 1968 fast- ställes av statsmakterna vid varje särskilt tillfälle. Göres en övergång till indexreglering över basbeloppet får statsmakternas beslut avse procent— satserna i förhållande till basbeloppet.
11 5.
De i andra stycket angivna beloppen för barnpension är desamma som nu återfinnes i lagen den 5 maj 1960 om barnpensioner. Övriga förmåns- belopp upptages i enlighet med socialförsäkringskommitténs förslag i kap. 7 i betänkandet.
Det får anses ändamålsenligt att under övergångstiden folkpension till den som icke tillika uppbär tilläggspension — med vilken folkpension i förekommande fall skall sammanläggas på grund av stadgandet i 16 kap. 3 5 andra stycket — beräknas och utbetalas enligt äldre bestämmelser. Stadgande härom återfinnes i tredje stycket.
I fjärde stycket upptages en regel till förhindrande av att blind, som en-
ligt nuvarande bestämmelser uppbär invalidpension jämte blindtillägg men "som inte är att bedöma som invalid enligt de nya reglerna, får en försäm- ring då de tidigare förmånerna utbytes mot enbart blindhetsersättning. Stadgandet bygger på förslag av socialförsäkringskommittén i kap. 7 av be- tänkandet.
Sista stycket upptar ett stadgande som under övergångstiden bibehåller det s. k. fickpenningbeloppet för folkpensionärer som är intagna på vissa anstalter vid nuvarande nivå i kronor räknat.
12 5.
Den i 17 kap. 2 5 lagen om allmän försäkring intagna maximeringsre- geln är konstruerad med utgångspunkt från pensionsvärdena år 1968, då folkpensionen till ensamstående pensionär kommer att uppgå till 90 pro— cent av basbeloppet. Under övergångstiden bör bestämmelserna i nämnda paragraf anpassas till de pensionsvärden, som kommer att gälla under varje särskilt skede. Med hänsyn härtill stadgas i förevarande paragraf att pro- centtalet nittio i 17 kap. 2 5 för tiden intill utgången av juni 1968 skall ut- bytas mot 70. Detta procenttal får givetvis genom beslut av statsmakterna justeras i samband med att folkpensionsbeloppen upptrappas fram till 1968.
13 5.
Denna paragraf motsvarar 3 5 andra punkten och 4 5 sista stycket la- gen den 29 juni 1946 angående införande av nya lagen om folkpensione- ring.
14 5.
Stadgandena i denna paragraf anknyter till andra stycket av ikraftträ- dandebestämmelserna till 1960 års ändringar i FPL (SFS nr 99).
15 5.
I fråga om inkomstprövningen av änkepension till kvinna, som blivit änka före den 1 juli 1960, föreslår socialförsäkringskommittén i kapitel 10 i betänkandet en uppmjukning på så sätt att den s. k. avdragsfaktorn ändras till att alltid, över det avdragsfria beloppet, utgöra 1/3, varjämte den s. k. skärpningsprocenten vid förmögenhetsinnehav sänkes från 20 till 10. Stadgande härom återfinnes i första stycket. '
Genom stadgandet i andra stycket uteslutes tillämpning av samordnings- reglerna i 17 kap. 4 5 lagen om allmän försäkring för de fall då inkomst- prövad änkepension utgår. Stadgandet bygger på förslag av socialförsäk— ringskommittén (kap. 22 i betänkandet).
16 5. Genom den nya lagen införes i vissa fall rätt till änkepension för från— skilda kvinnor. Givetvis kan inte komma i fråga att utgiva sådan pension
för tid före lagens ikraftträdande. I princip bör tillämpligheten av de nya reglerna begränsas till fall, då den efter vilken pension utgår avlidit efter lagens ikraftträdande. En viss retroaktivitet kan dock vara motiverad, bl. a. med tanke på att familjepensionsfrågorna i övrigt inom folkpensioneringen redan tidigare fått sin lösning. I denna paragraf'föreslås ett stadgande av innebörd att änkepension från folkpensioneringen till frånskild kan utgå i anledning av dödsfall som inträffat efter ingången av år 1962. Samma tid- punkt blir enligt '21 5 i promulgationslagen gällande för tilläggspensione- ringen. 17 5.
Genom stadgandet i första stycket fastslås att folkpension enligt äldre lag utan särskild ansökan skall utbytas mot motsvarande förmån enligt den nya lagen, varvid givetvis rätten till förmånen från 1963 års ingång skall bedömas efter de nya reglerna. Det må anmärkas att särskilt barn- bidrag, som nu tillkommer barnet och regelmässigt utbetalas till barnets förmyndare, enligt den nya lagstiftningen ersättes av ett till försörjarens folkpension utgående barntillägg, som utbetalas till denne även om han ej har barnet i sin vård.
Bestämmelsen i andra stycket förhindrar sådan försämring av utgående förmåner till följd av den nya samordningsregeln i 17 kap. 4 5 lagen om allmän försäkring, som eljest övergångsvis skulle kunna uppstå i enstaka fall.
Paragrafen ansluter till socialförsäkringskommitténs förslag.
18 5.
Enligt 9 kap. 2 5 lagen om allmän försäkring utgår barntillägg till folk- pension endast under förutsättning att pensionären stadigvarande bor till- sammans med eller har vårdnaden om barnet eller är skyldig att utge underhållsbidrag till detsamma. Särskilt barnbidrag till pensionärens barn kan enligt nuvarande bestämmelser utgå även om dessa förutsättningar inte är uppfyllda. Övergångsbestämmelsen i denna paragraf är avsedd för sådana fall.
19 5.
Genom denna paragraf ges full rättsverkan med avseende å tilläggspen- sioneringen enligt den nya lagen åt alla åtgärder som företagits i kraft av TPL.
20 5.
Paragrafen motsvarar 57 5 första stycket TPL.
21 5. Tilläggspensioner kan utgå tidigast från och med år 1963. De nya reg- lerna om beräkning av sådan pension kommer, i den mån ej annorlunda
föreskrives, att bli tillämpliga även då pensionsfallet inträffat före sagda tidpunkt. Enligt 13 kap. lagen om allmän försäkring kan rätt till förtids- pension — och därmed familjepension — inträda redan efter det att pen- sionspoäng tillgodoräknats den försäkrade för ett år, under det att enligt TPL alltid krävs minst två års poäng. Vid tillkomsten av TPL förutsattes, att förtids- och familjepension från tilläggspensioneringen skall kunna utgå i anledning av pensionsfall, som inträffat tidigast år 1962. Som fram- går av förevarande paragraf är avsikten inte att göra någon ändring här- utinnan. 22 5.
Om den försäkrade vid pensionsfallets inträffande inte är placerad i sjukpenningklass som avses i 13 kap. 2 5 första stycket lagen om allmän försäkring, kan likväl pension enligt nämnda paragraf utgå, om pensions- poäng tillgodoräknats honom för minst tre av de fyra år som närmast fö- regått året för pensionsfallet. Sistnämnda villkor kan inte uppfyllas då pensionsfallet inträffar under 1962. Motsvarande pensionsberäkning skall enligt 16 5 TPL göras om pensionspoäng tillgodoräknats svensk försäkrad för två år. Med hänsyn härtill ger förevarande paragraf en möjlighet att, då pensionsfallet inträffar under 1962, beräkna pension enligt 13 kap. 2 5 lagen om allmän försäkring, därest pensionspoäng föreligger för 1960 och 1961.
23 5.
Vid poängberäkning enligt 13 kap. 2 och 3 55 lagen om allmän försäkring och hänsynstagande enligt 15 kap. 2 5 till sjukdomstid skall givetvis inte beaktas tid före tillkomsten av TPL. Första stycket i denna paragraf klar- gör detta.
Andra stycket hänför sig till socialförsäkringskommitténs uttalande (13 kap.) att de regler, som i lagen om allmän försäkring återfinnes i 15 kap. 2 5, inte skall få tillämpas med avseende på mer än högst hälften av det antal år, för vilka den försäkrade med hänsyn till sin ålder vid TPL:s ikraft- trädande maximalt kunnat förvärva pensionspoäng.
24 5.
De särskilda övergångsbestämmelserna i anslutning till 1961 års änd- ringar i TPL skall enligt denna paragraf i tillämpliga delar gälla även i fortsättningen.
25 5.
Ansökan om folkpension enligt FPL, om barnpension enligt lagen om barnpensioner eller om särskilt barnbidrag bör behandlas enligt nuvarande regler, även om den göres efter ingången av år 1963. För tid efter 1963 års ingång skall förmånerna efter vanliga regler omräknas till förmån enligt nya lagen, varefter de nya reglerna blir gällande även i administrativt hän- seende.
26 5. Sedan den nya lagen varit i kraft ett halvt är bör det vara möjligt att helt avveckla pensionsnämnderna och riksförsäkringsverkets ortsombud liksom mödrahjälpsnämnderna. '
27 5. I denna paragraf ges de kompletterande regler som är erforderliga på grund av att beteckningen allmän sjukkassa ändras till allmän försäkrings— kassa.
28 5.
Första stycket i denna paragraf hade motsvarighet i 111 5 tredje styc- ket SFL i detta lagrums lydelse vid lagens ikraftträdande den 1 januari 1955.
Bestämmelsen i andra stycket syftar till skydd mot missbruk av nu in- arbetade sjukkassebeteckningar.
29 5.
Pensionsdelegationerna bör träda i verksamhet i god tid före den nya lagens ikraftträdande, bl. a. med tanke på att de kan få att behandla an- sökningar om förtidspension från tilläggspensioneringen i anledning av pensionsfall, som inträffat under 1962 och där pension skall utgå från och med den 1 januari 1963. Med hänsyn till att landstingen skall utse vissa ledamöter i delegationerna och då detta lämpligen bör ske vid lagtima lands— tingsmöte i början av oktober 1962, har tidpunkten för verksamhetens på- börjande satts till den 15 oktober 1962. Ordförande och föredragande i delegationerna bör redan dessförinnan kunna förbereda arbetet.
30 5. Stadgandet i denna paragraf innebär ingen saklig ändring i förhållande till vad som nu gäller enligt 34 5 första stycket SFL.
31 5. Denna paragraf motsvarar 59 5 andra stycket TPL.
32 5. Denna paragraf avser pension på grund av avgifter enligt äldre bestäm- melser om frivillig statlig pensionsförsäkring.
33 5.
I samband med den nya lagens ikraftträdande kommer behov att före— ligga av ett stort antal föreskrifter som inte kunnat intagas här. Det ligger i sakens natur att vid en reform av den omfattning, som det här rör sig om, Kungl. Maj:t och centralmyndigheten i stor utsträckning måste få be— fogenhet att utforma kompletterande bestämmelser.
Motivering till förslaget till lag om vissa tillägg till folkpension
1 5.
Såsom inledningsvis framhållits har reglerna om hustrutillägg och kom- munalt bostadstillägg brutits ut till en särskild lag, som fått rubriken lag om vissa tillägg till folkpension. Båda förmånerna är alltså att betrakta som tillägg till en annan folkpensionsförmån. H-ustrutillägget tillkommer visserligen hustrun själv men är dock konstruerat som ett tillägg till ma- kens pension och kan endast utgå till hustru, vars make uppbär pension.
2 5.
Denna paragraf innehåller de grundläggande bestämmelserna om hustru- tillägg. Motsvarande regler finns nu i 5 5 FPL. Bestämmelserna bygger på de förslag som socialförsäkringskommittén framlagt i 9 kap. av sitt betänkande. Hustrutilläggets storlek angives i andra stycket som skillna- den mellan ålderspensionen till två makar, å ena, samt ålderspensionen till en ensamstående pensionär, å andra sidan. Denna relation gäller oav- sett ändringar i folkpensionsnivån. Vid stadgandets tillämpning skall allt- så, så länge enligt promulgationslagen till lagen om allmän försäkring nu- varande metod för indexregleringen av folkpensionerna tillämpas, i folk- pensionsbeloppen inräknas indextillägg.
3 5. Reglerna om kommunalt bostadstillägg i denna paragraf motsvarar 7 5 FPL.
4 5.
Inkomstprövningsreglerna inledes med denna paragraf, som motsvarar 8 5 FPL. Hithörande regler behandlas av socialförsäkringskommittén i 10 kap. i betänkandet.
5 5.
I denna paragraf återfinnes bestämmelserna om inkomstuppskattning vid inkomstprövningen. Motsvarande bestämmelser upptages nu i 13 5 FPL. I enlighet med socialförsäkringskommitténs förslag har den s.k. skärp- ningsprocenten vid förmögenhetsinnehav sänkts från 20 till 10, d. v. s. samma värde som före 1957 års lagändring.
6 5. Bestämmelserna i denna paragraf har motsvarighet i 14 5 2 mom. första och andra styckena FPL. 7 5. Denna paragraf motsvarar de båda första styckena i 16 5 FPL.
8 5. Paragrafen ersätter 15 5 och 16 5 tredje stycket FPL.
9 5. Innehållet i denna paragraf Överensstämmer med 12 5 FPL och 10 kap. 1 5 i förslaget till lag om allmän försäkring samt får betydelse för rätten till hustrutillägg och vid tillämpning av inkomstprövningsreglerna.
10 5.
Enligt 18 kap. 23 5 lagen om allmän försäkring skall i den utsträck- ning så föreskrives frågor rörande folkpension prövas av försäkringsnämnd. Enligt statsmakternas principbeslut år 1961 skall frågor om inkomstpröva- de folkpensionsförmåner hänföras till försäkringsnämndernas prövning. I enlighet härmed anges i förevarande paragraf, att ärende angående hustru- tillägg eller kommunalt bostadstillägg skall i allmän försäkringskassa prö— vas av den försäkringsnämnd inom vars verksaJnhetsområde den pensions- berättigade är mantalsskriven.
11 5. Bestämmelserna i denna paragraf om vad ansökan om hustrutillägg eller kommunalt bostadstillägg skall innehålla är utformade i anslutning till vad nu gäller enligt 33 5 andra stycket FPL.
12 5.
Hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg är enligt 9 kap. 8 5 lagen om allmän försäkring att betrakta som folkpension. Genom bestämmel- serna i förevarande paragraf blir stadgandena om folkpension i lagen om allmän försäkring gällande även för dessa tillägg, där ej annat följer av bestämmelser i lagen om vissa tillägg till folkpension.
13 5. Denna paragraf är likalydande med 20 kap. 17 5 i förslaget till lag om allmän försäkring.
Den nya lagen avses skola träda i kraft den 1 januari 1963, samtidigt med lagen om allmän försäkring. Genom särskilt övergångsstadgande, som är utformat i anslutning till 17 5 i promulgationslagen till sistnämnda lag, sörjes för att förmån enligt äldre lag, d. v. s. FPL, utan särskild åtgärd från den pensionsberättigades sida omvandlas till förmån enligt föreva- rande lag.
Motivering till förslaget till lag om finansiering av folkpensioneringen
1 5.
Föreliggande lagförslag innehåller dels bestämmelser om folkpensions- avgifter dels stadganden om kommunbidrag till folkpensioneringen, vilka regler i allt väsentligt ansluter till vad nu gäller. De ändringar som före- slås bygger på förslag av socialförsäkringskommittén.
2 5.
Denna paragraf motsvarar 19 5 1 mom. FPL. I enlighet med förslag av socialförsäkringskommittén i 15 kap. i betänkandet har andra stycket for— mulerats så att befrielse från skyldighet att erlägga avgift föreligger jäm- väl för den som tar ut ålderspension före den ordinarie pensionsåldern.
Vissa redaktionella jämkningar har skett i denna och följande paragraf med hänsyn till att enligt nu gällande beskattningsregler samtaxering i vissa fall kan ske vid sammanlevnad under äktenskapsliknande förhål- lande utan att legalt äktenskap föreligger.
3 5. Paragrafen motsvarar 19 5 2 mom. FPL.
4 5. Denna paragraf motsvarar 20 5 FPL.
5 5. Paragrafen motsvarar 22 5 FPL.
6 5.
Med denna paragraf inledes avsnittet om kommunernas bidrag till folk- pensioneringen. Innehållet i denna paragraf motsvarar 1 5 i lagen den 30 juni 1947 (nr 398) om kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpen- sioneringen. Vissa ändringar i de materiella reglerna föreslås. Ändringarna hänför sig till förslag av socialförsäkringskommittén i kap. 14 i betänkandet.
7 5. Motsvarande stadgande återfinnes nu i 2 5 i 1947 års lag.
8 5. Denna paragraf motsvarar första punkten i 3 5 i 1947 års lag.
9 5. Liksom hittills får det ankomma på Konungen att meddela föreskrif- ter bl. a. om sättet för betalning av kommunbidragen.
RÄTTELSE
På sid. 80 raderna 10 och 15 står 1962; skall vara 1963.
KUNGL. El SL-
1 5 Asi; ?961 '
nf;'&"*l'l."*—!I?XV ' " I c:.—* "]
. Den nordiske husholdshagskolen . Nordens toikellze akademi . Nordisk filmsamarbeid . Internordiske nytteattester.
blant-l
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1961
Systematisk förteckning
(Siffrorna inom klammer beteckna utredningarna. nummer i den kronologiah förteckningen)
Jnatltiedepartementet
Begravningsplatser och gravar. [51 Underrätterna. [8] Den allmänna brottsregistreringen. [11] Pensionsstlftelser. I. [14] Kriminalvård i frihet. ne] Vissa frågor rörande allmänna val. [20] Författningsutredningen. V. Organisationer. Beslutsteknlk. Valsystem. [21] Redareansvarets begränsning. (33)
Utrikeadepartemenfei Den svenska utvecklingshjaipens administration. [22]
Föravarsdepartementei
Enhetlig ledning av krigsmakten. ['i] Totalförsvarets upplysningsverksamhet. [la] Flygbuller som samhällsproblem. [25]
Soolaldepartemeutei
Byggnadsindustrina arbetskraft. [till Förtidspensionering och sjukpenningfdi'sakring m. m. [29] Handläggning av bostadslån. [321 Ändamålsenllga studentbostäder. [35] Stöd ät barnaföderskor. [38] Lag om allmän försäkring, m. m. [39]
Kommunikatlonsdepartementei
statliga belastningsbestammelser av År 1060 för byggnadsverk. [12] Svensk trafikpolitik. I. [23] Svensk trailkpolitik. II. [24]
Flnanadepartementet
Sparstimulerande åtgärder. [2] Automatisk databehandling inom folkbokförings- och uppbördsvtlsendet. [i] Preliminär nationalbudget för år 1961. [10] Reviderad nationalbudget för år 1961. [28] Stämpel- och expeditionsavgifter. [37]
Eolieaiutikdepartementet
1957 Ars skolberednlng. 5. Hjälpmedel i skolarbetet. [17] 8. Grundskolan. [30] 7. Läroplaner för grund- skola och fackskolor. [31] Kungl. Teatern. Verksamhet och ekonomi. [28] Tandsjukvården vid de odontologiska läroanstal- terna. [86]
Jordbruksdeuartementet
Totaltsatorverksamheten. [i] Lantbrukets yrkesskolor. [li]
Handel-departementet
Effektivare priaovervakning. [8] skifferoljefrågan. [27]
lnrikeadepartementet
Om llikarbehov och läkar-tillgång. [a] Principer för en ny kommunindelning. (91 Polisens brottsbekämpande verksamhet. (15] Huvudmannaskapet för polisväsendet m. m. [341
%