Sammanfattning I Allmänna synpunkter Kap. 1. Länsindelningen, uppkomst och utveckling .

Kap. 2.

Kap. 4.

Kap. 5.

Kap. 6.

Länens befolkning. Hittillsvarande betolkningsutveckling s. 37. — Framtida beiolkningsutveckling s. 39.

. Den statliga länsförvaltningen

Länsorganen s. 43. — Länsorganens inbördes ställning m. m. 5. 54.

Länet som förvaltningsområde .

Allmänna synpunkter. . . . . . . . . .

A. Näringsgeograiiska synpunkter s. 59. —— B. Befolkningssynpunkter m.m. s. 62. ———C. Areal- och avståndssynpunkterm. 111. s. 65.

Förvaltningsmässiga synpunkter. . . . . . . . . . . A. Statlig förvaltnings. 69. —-B. Landstingsiörvaltnings. 76.

Slutsatser.........................

Metod för länsindelning I. Avgränsning av regioner

A. Handelsområden s. 80. _ B. Tidningsområden s. 81. — C Televerkets indel- ningar s. 82. _ D. Arbetsmarknadsstyrelsens A-regioner s. 82. — E. Länsskol- nämndernas gymnasieområden s. 83. — F. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens trafikflödeskartor s. 84. —- G. Sparbanksområden s. 85. -— H. Lastbilscentral- områden 5. 85. — I. Interkommunal samverkan s. 86. — J. Statliga förvaltnings- områden 5. 87. -— K. Den kommunala indelningen s. 87. — L. Befolkningsiör— delningen s. 89. — M. Detaljavgränsningsfrågor s. 89.

11. Avgränsning av lån . A. Regionen som grund för länsavgränsningar s. 90. — B. Länets avgränsning ur förvaltningssynpunkt s. 91.

II

Region- och länsindelning

Av utredningen berörda län. A. Stockholmsområdet.

Stockholms stad och län 5. 95. — Uppsala län 5. 100. _ Södermanlands län 5. 101.

15

23

37

42

57 59

69

76

78 78

90

95 95

• Sida 4
•  Original

Kap. 7.

Kap. 8.

Kap. 9.

Kap. 10. Kap. 11.

Särskilt yttrande .

Bilagor

Bilaga 8.

B. Göteborgsområdet . 102 Göteborgs och Bohuslän s. 102. -— Älvsborgs län 5. 105. — Hallands län s. 107. Näringsgeografiska regioner. . 109 A. Stockholmsområdet . . . . . . . . . . . . . 109 Stockholmsregionen s. 109. — Södertäljeregionen s. 111. _Norrtäljeregionen s. 111. — Uppsalaregionen s._ 112. — Enköpingsregionen s. 112. B. Göteborgsområdet 112

Göteborgsregionen s. 113. _ Uddevallaregionen s. 114. —Vänersborg- Troll- hätteregionen s. 114. _Amål- -Säffleregionens. 115. _Alingsåsregionens. 115. '

_ Boråsregionen s. 115. — Varbergsregionen s. 116.

'.117

Alternativa länsindelningar . A. Stockholmsområdet. 117 Alt. I. Stockholmslänets, 124. —Södermanla_ndslänets. 128. —Uppsa1a1änet s. 130. — Alt. II: Stockholmslänets.-132. e—J-Södermanlandslänet s. 135. — Uppsalalänet s. 136. _Alt. III: Stockholmslänet s. 136. —— Uppsalalänet s. 140. —- Andra tänkbara alternativ 5.142. ' _ : B. Göteborgsområdet . .144 _ _Alt. I: Göteborgslänet 5.146 ——Vanersborgslanets 151 ——Alt. II. Göteborgs- ' länets "153. —Vänersborgslänets. 1521; _Boråslänets 155 _Alt 111- Göte- borgslänet s. 157. —Vänersborgslänets. 159. ——A1t. IV: Göteborgslänet s. 160. _ Boråslänet s. 163. —— Alt. V. Göteborgslänets.163. ___Vänersborgs- . _ länet 3.165. — Andra tänkbara alternativ 5 165. ' ' _ _ _ _II I Landstingskommunerna Landstingen Och-deras verksamhet . .. . . . . 171 Landstingens uppgifter och organisationm. m. 5. 172. fLandstingskommunal samverkan s. 174. Länet som landstingsområde . 180 Länsindelningsalternativen ur landstingssynpunkt . . 186 A. Stockholmsområdet. ' . 187 _ Nuvarande landstingsindelning . 187 _ . _Länsindelningsalternativen . 194 .Stocklwlmslänen s. 194. — Uppsalalänens. 197. _Södermanlandslänens. 199 . Göteborgsområdet . 199 - Nuvarande landstingsindelning _ 199 Länsindelningsalternativen . .205 Göteborgslänen s. 205. _.Väliersborgslänen s. 208. — Boråslänet s. 210. .— Hallands län 5. 211. . 212 Bilaga 1—7. Sammanställningar över vissa spontana regioner och administra— tiva områden m. 111. inom Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Hallands, Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län . . 215 Folkmängdsuppgifter för nämnda län . . 274 Skatteuppgifter för länen . 284 Bilaga 9.

• Sida 5
•  Original

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Inrikesdepartementet

Genom beslut den 19 december 1958 bemyndigade Kungl. Maj:t Chefen för inrikesdepartementet att tillkalla en utredningsman för att inom inrikes— departementet verkställa utredning av frågan om ändrad länsindelning i de 5. k. stockholms- och göteborgsregionerna och att i mån av behov tillkalla experter för att biträda vid utredningsarbetet.

Med stöd av bemyndigandet tillkallade departementschefen den 8 januari 1959 såsom utredningsman dåvarande landshövdingen i Örebro län K. J. Olsson och den 9 mars 1959 såsom experter byrådirektören i byggnadssty- relsen Björn Bosaeus, direktören i landstingsförbundet Ivar Dahlgren, do- centen vid Stockholms universitet Sven Godlund, chefen för inrikesdeparte— mentets landsstatsavdelning kanslirådet Nils Hedfors, byråchefen i arbets- marknadsstyrelsen Bertil Johansson, vilken numera antagit namnet Sännås, och landssekreteraren hos länsstyrelsen i Jönköpings län Åke Sylwan.

Utredningen har antagit benämningen 1959 års länsindelningsutredning.

Såsom sekreterare åt utredningen förordnade departementschefen den 2 april 1959 förste länsassessorn hos länsstyrelsen i Kopparbergs län Nils Thyreen. Byråsekreteraren i arbetsmarknadsstyrelsen Lennart Grönberg har på olika sätt biträtt utredningen främst vid förekommande statistisk- geografiska undersökningar.

Såsom framgår av direktiven har utredningen haft till uppgift att klar- göra den näringsgeografiska grupperingen och regionindelningen inom de båda storstadsområdena med iakttagande av den näringsgeografiska veten- skapens principer och metoder. De skisser till länsindelningsalternativ som redovisas i utredningen är inte avsedda att utgöra förslag om hur områdena lämpligen bör indelas i län utan avser att belysa vilka möjligheter till ny länsindelning som enligt utredningen kan anses föreligga samt de konsekven-

• Sida 8
•  Original

ser i vissa hänseenden som på näringsgeografiska principer uppbyggda indel- ningar av områdena i län medför.

För att tagas i beaktande vid utredningsuppdragets fullgörande har till utredningen överlämnats en skrivelse av J. Stålhammar, Djursholm, an- gående ny administrativ indelning gällande Stor-Stockholm. Vidare har överlämnats en framställning den 20 juni 1950 av stadskollegiet i Stock- holm om utredning rörande huvudstadsregionens planering och förvaltning jämte däröver avgivna yttranden.

Utredningen har den 14 mars 1961 avgivit yttrande över uppbördsorgani— sationskommitténs principbetänkande angående automatisk databehandling inom folkbokförings- och uppbördsväsendet.

Sedan utredningsarbetet numera slutförts får utredningen vördsamt över- lämna sitt betänkande angående ändrad länsindelning inom stockholms— och göteborgsområdena.

Stockholm den 20 juni 1961.

K. J. Olsson / Nils Thyreen

• Sida 9
•  Original

Utredningsupp draget

I anförande till statsrådsprotokollet den 19 december 1958 yttrade chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Johansson bl. a. följande:

Rikets indelning i län, som i huvudsak anknyter till de gamla landskapen, reglerades första gången i 1634 års regeringsform. Bortsett från vissa smärre jämkningar har den nuvarande länsindelningen ägt bestånd alltsedan år 1810. Förslag om ändringar däri har dock vid flera tillfällen framförts i riksdagen, varvid särskilt uppmärksammats dels förhållandena i stock- holmsområdet och dels olägenheterna med alltför små län. Dessa förslag har dock icke föranlett någon åtgärd.

Frågan om ändrad administrativ indelning av riket i län har därefter ånyo upptagits till behandling av riksdagens år 1957 församlade revisorer. Revi- sorerna har därvid framhållit, hurusom industrialiseringen av det svenska samhället skapat ett mera differentierat näringsliv än tidigare och lett till betydande omflyttningar bland befolkningen, så att lånen numera icke på samma sätt som under gångna tider framstår som naturligt avgränsade en- heter. Vidare har revisorerna bl. a. anfört, att olägenheterna av att länsindel- ningen icke anpassats efter de faktorer, som bestämt näringslivets lokalise- ring och befolkningsrörelserna, förstärkts genom det behov av regionplane- ring och interkommunal samverkan, som numera förefinns på en'rad viktiga avsnitt av samhällsverksamheten. Det har också påpekats, att de nuvarande länen i flera fall är olämpliga som underlag för en modern länsförvaltning, i det att åtskilliga län har alltför ringa folkmängd med hänsyn till arten av de arbetsuppgifter, för vilka de skall utgöra underlag. Bl. a. har framhållits att den slutna sjukvården, som administreras av de med länen —— med vissa undantag — sammanfallande landstingskommunerna, numera nått en sådan utveckling, att en fortsatt utbyggnad av specialvården ofta kräver större befolkningsunderlag än de nuvarande sjukvårdsområdena har.

Med hänsyn härtill har revisorerna föreslagit att frågan om ändrad admi- nistrativ indelning av riket i län snarast göres till föremål för en allsidig och förutsättningslös utredning. Som allmän princip för en ny länsindelning bör enligt revisorerna gälla, att länen i möjligaste mån skall omfatta ur närings- geografisk, trafikteknisk och befolkningsmässig synpunkt väl sammanhållna och naturligt avgränsade områden.

• Sida 10
•  Original

Av de remissinstanser, som yttrat sig över revisorernas förslag, har det stora flertalet tillstyrkt en utredning.

I sitt av riksdagen (skr. nr 399) godkända utlåtande i ärendet (nr 182) har statsutskottet anfört bl. a. följande.

Utskottet vill för sin de] icke bestrida, att skäl i och för sig kunna anföras till stöd för en utredning i ämnet enligt de principiella riktlinjer som sålunda angivits. Frågan härom synes nu också ha kommit i ett annat läge än tidigare genom den anslutning revisorernas förslag vunnit från de i ärendet hörda remissinstanserna, däribland Landstingsförbundet, vilket förut intagit en mera avvisande hållning härutinnan. Samtidigt härmed måste dock framhållas, att de med en indelnings- ändring sammanhängande frågekomplexen äro av svårbedömbar och komplicerad natur. Utskottet har med hänsyn härtill icke nu funnit en utredning av det vitt- utseende slag revisorerna förordat lämplig. En sådan måste också bliva både om- fattande och tidskrävande.

De med den nuvarande indelningen förenade olägenheterna äro emellertid i vissa fall så stora, att åtgärder för deras undanröjande framstå som angelägna. Mot bakgrund härav vill utskottet föreslå, att en förberedande eller mera begränsad utredning i frågan kommer till stånd. Denna bör främst anknyta till förhållandena i de län eller länsdelar där problemen äro dagsaktuella, vilket framför allt torde gälla stockholms- och göteborgsregionerna. Verkställandet av densamma synes lämpligen kunna anförtros en eller ett par experter på hithörande område. Ut- skottet förutsätter därvid att samråd sker med de regionala och lokala myndig— heterna och institutionerna inom länen. Med ledning av det ytterligare material som sålunda kan erhållas torde frågan om en allmän översyn av länsindelningen få upptagas till förnyad prövning. Redan i samband med den av utskottet förordade utredningen synas dock vissa principiella frågor rörande länsindelningen i stort, såsom exempelvis lämpligheten av större territoriella enheter, böra göras till före- mål för närmare undersökning.

Såsom framhållits av såväl revisorerna som statsutskottet har uppenbar- ligen åtskilliga län ur olika synpunkter en mindre lämplig utformning. Un- dersöker man närmare beskaffenheten av de olägenheter, som är förenade med den nuvarande indelningen, vill det förefalla som om olägenheterna ytterst skulle kunna karakteriseras som dels de små länens problem och dels de olämpligt arronderade länens problem.

I de små länen är underlaget för olika verksamhetsgrenar ofta för litet för en tillräckligt differentierad, effektiv, ekonomisk och i övrigt rationellt upp— byggd organisation och verksamhet. Detta synes gälla såväl den statliga förvaltningen som landstingens verksamhet. När det gäller de statliga orga- nen i de små länen framträder särskilt svårigheterna att åstadkomma en fullt rationell arbetsorganisation. För landstingens del kan i vissa fall de föreliggande svårigheternai någon mån mildras genom samarbete över läns- gränserna, men olägenheterna kan icke alltid undanröjas på det sättet. Så- som revisorerna antytt föreligger här i viss mån en parallell till skälen bakom storkommunreformen. Vad som i detta sammanhang även kan inge betänkligheter är att ett par av de små länen visar sjunkande befolknings- tendens.

• Sida 11
•  Original

Beträffande de olämpligt arronderade länen, d. v. 5. de län vilkas gränser mer avsevärt avviker från den näringsgeografiska grupperingen, träder frå- gan om samordning särskilt i förgrunden, en samordning såväl mellan de statliga organen respektive landstingen i skilda län som ock mellan primär- kommuner på ömse sidor om en länsgräns. En viss samordning och sam- verkan är alltid nödvändig mellan varandra angränsande län och kommu- ner. Kravet på samordning mellan kommunerna inom en naturlig region har dock en särskild styrka och detta krav ökas i takt med utvecklingen i regio- nen. SaJnordningen måste i sådana fall bli omfattande och, om regionen delas av en länsgräns, blir den också stundom synnerligen komplicerad. Ofta gäller det att i det ena administrativa området ta ställning till eller anpassa sig efter utvecklingstendenser, behov och önskemål i det andra området, vilka dessutom kanske strider mot det förstnämnda områdets sär- skilda intressen. Det är här icke blott fråga om att leda en positiv utveckling i hela regionen enhetligt och i överensstämmelse med de av regionens tyngd- punkt betingade förutsättningarna — vilket redan det kan bereda stora svårigheter när regionen är underställd olika myndigheter — utan det kan stundom vara lika viktigt att tillse att dubbelinvesteringar undvikes. Svåra intressekollisioner kan uppstå om den ena regiondelens myndigheter anser sig böra hålla tillbaka standardutvecklingen i den delen _ exempelvis på sjukvårdens område eller i fråga om vatten och avlopp _ till förmån för en samordnad utbyggnad av högre kvalitet i en annan del av regionen. I dylika och liknande sammanhang erforderligt interkommunalt samarbete på det primärkommunala planet bör visserligen i princip kunna åstadkommas mel- lan berörda kommuner oberoende av länsgränser, men erfarenheten visar att det i regel är betydligt svårare att åvägabringa samverkan mellan kom- muner i olika län än mellan kommuner i ett och samma län.

Av det sagda torde framgå att den samordning, som det här gäller, främst avser den till samhällsplaneringen i vidsträckt mening hänförliga verksam- heten och att samordningen gäller både själva planeringen och planernas verkställande. Samhällsplaneringens olika grenar administreras nu på skilda sätt. Planering i riksskala har hittills främst bedrivits rörande vägnätet, näringslivets lokalisering och i någon mån sjukvården, och dessa planeringar har i huvudsak handhafts av centrala organ. Den egentliga bebyggelseplane- ringen är liksom verkställigheten av hithörande planer främst en kommunal angelägenhet. Själva regionplaneringen är dock en interkommunal upp- gift. Men redan i samband med riksdagens beslut om antagande av 1947 års byggnadslag framhölls vikten av att i planeringen även inrymdes ett starkt statligt inflytande dels för att förekommande riksintressen skulle bli behö- rigen tillgodosedda och dels med hänsyn till de starka intressemotsättningar mellan kommuner, som kunde uppstå vid regionplanering. I byggnadslagen regleras det statliga inflytandet i huvudsak endast i fråga om planeringen, men det ligger i sakens natur att statlig medverkan vid verkställigheten icke

• Sida 12
•  Original

är av mindre betydelse, särskilt med hänsyn till behovet av samordning och samverkan dels mellan kommunerna inbördes och dels mellan dem och alla de statliga myndigheter, vilkas medverkan krävs i verkställighetsskedet. I stor utsträckning vilar ansvaret för samordningsverksamheten i dessa frå- gor på länsstyrelserna.

Såsom framhållits av såväl revisorerna som statsutskottet inrymmer en omprövning av länsindelningen många komplicerade och svårbemästrade problem. Särskilt svåröverskådlig ter sig frågan om konsekvenserna för landstingskommunernas del av en ändrad indelning. Vissa svårigheter — låt vara kanske i huvudsak av övergångsnatur — kommer även att vara förenade med förändringar i verksamhetsområden för många enskilda ide— ella eller ekonomiska sammanslutningar inom länen. Traditioner och sam- hörighetskänsla kommer vidare säkerligen att på många håll orsaka mot- stånd mot ändringar. Å andra sidan får givetvis — såsom i något remissytt- rande påpekats — enbart sådana skäl icke hindra en eljest ur sakliga syn- punkter motiverad reform.

Även om problemen sålunda i nuvarande läge är svåra att överblicka, anser jag skäl föreligga för att göra åtminstone en förberedande och mera begränsad undersökning, huruvida länsindelningen bör ändras och hur detta i så fall bör ske. Den av riksdagen begärda utredningen bör därför nu komma till stånd. I likhet med statsutskottet finner jag lämpligt att frågan om en allmän översyn av länsindelningen får anstå och att tillsvidare endast för- hållandena i stockholms- och göteborgsområdena, där behovet av ändrad länsindelning torde vara störst, blir föremål för undersökningar. Inom nämnda båda områden har nämligen — oaktat det fruktbärande samarbete som här förekommer inom olika verksamhetsområden —— den nuvarande länsindelningen visat sig medföra vissa påtagliga svårigheter och olägen- heter. Utredningen bör sålunda nu i första hand begränsas till att avse indel- ningsförhållandena beträffande Stockholms stad och Stockholms län samt Göteborgs och Bohus län, men det får antagas att de indelningsändringar, som där kan befinnas påkallade, kommer att beröra även de angränsande länen, d. v. 5. Uppsala län och Södermanlands län respektive Hallands län och Älvsborgs län. Frågan i vad mån sålunda aktualiserade gränsändringar beträffande de sistnämnda fyra länen kan påkalla ytterligare ändringar i länsindelningen bör bedömas endast översiktligt. Detta spörsmål torde näm- ligen sedermera få bli föremål för särskild prövning.

Med beaktande av de nyss anförda allmänna synpunkterna bör utred- ningen — med den begränsning som nyss sagts —— söka klarlägga hur en lämplig länsindelning bör utformas i de sålunda angivna områdena. Väg- ledande för utredningen skall vara att lånen i möjligaste mån bör omfatta ur näringsgeografiska, kommunikationstekniska samt bebyggelse- och be- folkningsmässiga synpunkter väl sammanhållna och naturligt avgränsade områden.

• Sida 13
•  Original

'.Vid utformningen av förslag till ändringar i länsindelningen skall'vidare beaktas den principiella ståndpunkt rörande sambandet mellan län och landstingskommun, som innefattas i statsmakternas beslut om antagande av 1954 års landstingslag. Vad angår den. primärkommunala indelningen bör frågor om ändring häri upptagas i den mån så erfordras på grund av ändringar 1 gränsdragningen mellan länen. -

Utredningen bör så ingående som möjligt undersöka och redovisa vilka fördelar och nackdelar, som kan a'ntagas bli följden av de av utredningen aktualiserade ändringar i länsindelningen, såväl vad- angår den statliga "för—' valtningen och 'den landstingskommunala verksamheten som beträffande det interkommunala samarbetet mellan primär-kommuner inom olika län. I den mån av utredningens undersökningar även eljest kandragas slutsatser i fråga om länsindelningen av principiell innebörd eller allmän räckvidd bör dessa slutsatser också redovisas.

Den av mig förordade utredningen bör bedrivas i två etapper. Den första etappen bör innefatta en expertutredning, som skall ha till uppgift att klar- göra den näringsgeografiska grupperingen och regionindelningen inom de båda storstadsområdena med iakttagande av den näringsgeografiska veten- skapens principer och metoder. Expertutredningen skall sålunda i första rummet söka bestämma omfattningen av de egentliga stockholms- och göte- borgsregionerna samt de närmast utanför dessa regioner belägna städernas influensområden och dessa områdens gruppering i regioner, allt i den ut- sträckning som erfordras för att fastställa en lämplig länsindelning inom de ifrågavarande områdena. Utredningen skall därvid beakta även andra tillämpliga samhällsvetenskapliga och näringspolitiska rön och erfarenheter liksom också de vid pågående regionplanearbeten och annan planläggnings- verksamhet vunna praktiska erfarenheterna. Regionindelningen måste vis- serligen i första hand ske på grundval av förhållandena i nuläget, men hän- syn bör i möjligaste mån även tagas till tendenserna i utvecklingen inom de olika områdena. I den mån alternativa lösningar av indelningsfrågan erbjuder sig bör dessa redovisas.

Den första utredningsetappen bör anförtros en särskild utredningsman med biträde av erforderlig expertis. Huruvida experterna bör uppdelas på två självständigt arbetande grupper, en för vartdera området, eller om de bör bilda en gemensam arbetsgrupp, synes vara en lämplighetsfråga, vartill ställning icke behöver tagas i förevarande sammanhang. Det är av vikt att utredningen bedrives så skyndsamt som möjligt, då ovissheten om de fram- tida indelningsförhållandena kan tänkas i vissa fall försena aktuella utbygg- nadsplaner.

Den andra etappen i utredningen avses skola bestå i en närmare prövning av expertutredningens resultat genom en kommitté med parlamentarisk anknytning, vilken skall ha att med utnyttjande av expertutredningens undersökningar rörande regionindelningen utarbeta ett slutligt förslag i

• Sida 14
•  Original

länsindelningsfrågan. Kommittén torde jämväl få ta ställning till de lagstift- nings- och andra författningsfrågor, som sammanhänger med genomföran- det av föreslagna ändringar i länsindelningen, ävensom till organisatoriska, ekonomiska och andra åtgärder, som kan aktualiseras av ändringarna.

För den nu aktuella första utredningsetappen torde några särskilda direk- tiv utöver vad jag nu anfört icke böra meddelas. Vid utredningen bör dock även beaktas de av riksdagens revisorer och remissinstanserna i ärendet framförda synpunkterna. Vidare bör erforderliga kontakter sökas med be- rörda regionala och lokala statliga och kommunala myndigheter. Samråd bör också ske med centrala verk och institutioner med arbetsuppgifter på samhällsplaneringens och angränsande områden liksom med av frågan be— rörda utredningar.

• Sida 15
•  Original

Sammanfattning

Utredningsuppdraget har begränsats i tvenne hänseenden. Dels omfattar det endast förhållandena i stockholms— och göteborgsregionerna, i första hand Stockholms stad och län samt Göteborgs och Bohus län samt i andra hand Uppsala, Södermanlands, Älvsborgs och Hallands län. Indelningsänd- ringar som kunde bli påkallade beträffande andra län skulle bedömas en- dast översiktligt. Dels har i direktiven angivits att utredningen bör vara en expertutredning med uppgift att klargöra den näringsgeografiska grup- peringen och regionindelningen inom de båda storstadsområdena, vars re- sultat skall närmare prövas genom en kommitté med parlamentarisk an- knytning.

I överensstämmelse med direktiven har så långt möjligt beaktats de olika omständigheter beträffande näringsliv, kommunikationer, samhällsplane- ring, landstingsverksamthet m. m., vilka måste påverka ett ställningstagande till länsindelningen i de berörda områdena. Det har därvid framstått som klart att utredningsarbetet icke kunnat begränsas till de här ovan först nämnda länen samt att en ändamålsenlig länsindelning inom de i direkti— ven angivna områdena måste få följdverkningar beträffande även andra län. I enlighet med vad som sagts i direktiven har dessa ändringar här be- handlats endast översiktligt.

Det har vidare stått klart, att det icke är möjligt att i de två berörda områdena åstadkomma en länsindelning, där varje län blir :ur alla synpunk- ter lämpligt. Hur man än drar gränserna kvarstår eller uppstår på något håll olägenheter, vilka det gäller att så långt möjligt begränsa.

Stort avseende har här fästs vid kravet på näringspolitisk [samhörighet inom ett län. Där ej andra vägande omständigheter motiverat avvikelser från denna princip, har sammanförts endast regioner som näringsgeogra— fiskt och i övrigt är närmare knutna till varandra. Likaså har stort av— seende fästs vid kommunikationsförhållanden samt behovet av gemensam bebyggelse— och samhällsplanering.

Särskild uppmärksamhet har ägnats landstingens verksamhet. Denna har anpassat sig efter den nuvarande länsindelningen. Ändrade länsgränser betyder rubbningar i verksamheten, vars ekonomiska konsekvenser här icke kunnat överblickas.

Det är, som ovan nämnts, knappast möjligt att utforma ur alla synpunk-

• Sida 16
•  Original

ter lämpliga länsenheter, varför här utarbetats olika alternativ, tre för stockholmsområdet och fem för göteborgsområdet. Beträffande båda om- rådena har följts den principen att först avgränsats det minsta tänkbara området för en acceptabel länsbildning kring storstaden. Dessa minsta läns- bildningar omfattar sålunda i huvudsak de egentliga Stor-Stockholm och Stor—Göteborg. I följande alternativ har dessa länsbildningar sedan vidgats.

Ordningsföljden alternativen emellan betyder inte något försök till vår- dering eller gradering dem emellan i fråga om lämplighet ur olika syn- punkter. wSamtligav indelningsalternativ bygger på en avgränsning av olika Områ- den=i regioner, där de i regionen ingående kammunerna är grupperade kring en centralort, med *vilken de har" naturliga" förbindelser och vilken kan erbjuda kommunernas invånare ett större "eller mindre måttav sam- hällelig och kommersiell service. Regionindel'ningarna, 'vilka närmare 'redo- visas i- bilaga, 10,1sammanfalleri huvudsak”"med"arbetsmarknadsstyrelsens indelning i” Ahregioner, vilken—i likhet med andra betydelsefulla omständig- heter har beaktats. Sedan avgränsningen av regioner "skett har länsbildning— arna utformats på grundval av dessa regioner, vilka sålunda i princip be- handlats som odelbara enheter. Avvikelser från denna huvudprincip har dock gjorts när statligt administrativa- eller». landstingskommunala syn— punkter särskilt starkt talat härför. Enär frågan-'om ny kommunindelning inteckan väntas bli löst inom den närmaste tiden, 'har'de nuvarande kom- munernas .gränser' fått bestämma l-ä-nsavgränsningen även i de fall, då regionsamhörigheten skulle kunna motivera en uppdelning av kommunen.

.Nackdelarna med nuvarande länsindelning sammanhänger bl. a. med frå— gorna om' storleken och arron—deringen. Vad den första frågan beträffar, är det uppenbart att flera-av våra län-är för små för att kunna vara ur alla synpunkter fullt funktionsdugliga. Ehuru det icke kan förnekas att ett mindre län vad länsförvaltningen beträffar ur allmänhetens synpunkt kan ha vissa fördelar framför ett större, så är det uppenbart att nackdelarna väger över. I ett litet län har man t. ex. ej samma tillgång till all den expertis som finns i de stora länen. Det ges mindre möjligheter att effektivt utnyttja personella och'maskinella resurser. Länsförvaltningen blir också, vilket framgått av en särskilt gj ord undersökning, förhållandevis dyrare i ett mind— re län än i ett större. '

Det kan icke generellt fastställas vad som ur befolkningssynpunkt är den lämpligaste storleken på ett län. Länets ytstorlek och struktur i övrigt samt kommunikationer och avstånden till residensstaden måste påverka bedöm— ningen därvidlag. Ett försök till sådan bedömning leder dock till en minsta storlek på omkring 250 000—300 000 invånare, vilket stämmer rätt väl med vad som uppgivits vara den minsta lämpliga storleken på ett sjukvårds— område. Även ur landstingssynpunkt skulle sålunda denna siffra kunna anses vara realistisk.

• Sida 17
•  Original

Även om denna folkmängd kan betraktas som ungefärligt minimum för ett fullt funktionsdugligt län, så torde det få medges att vissa undantag kan vara motiverade, t. ex. om ett län ur arealsynpunkt är mycket stort och kommunikationerna bristfälliga. En lägre siffra kan också tänkas om en länsbildning ur geografiska, näringspolitiska och andra synpunkter är synnerligen väl avgränsad, så att det bildar ett naturligt område för ett län. Hänsyn bör i detta sammanhang tas till befolkningsutvecklingen på längre sikt.

Två av de län, som denna utredning omfattar, är även med beaktande av vad nu anförts för små för att bilda underlag för en väl avpassad länsför- valtning, nämligen Uppsala län med 168 000 och Hallands län med 170 000 invånare vid utgången av 1960. Sistnämnda län skulle dessutom om — som här skisseras -— kungsbackaregionen överföres till ett nytt göteborgslän få sin folkmängd reducerad till omkring 150000. Vissa överväganden har gjorts rörande möjligheten att förstärka länen i fråga genom överförande av områden från andra län. Även möjligheten av en omstöpning av dessa län i samband med en ny länsindelning av större omfattning än den i direk- tiven angivna har diskuterats. Med hänsyn till utredningsuppdragets be- gränsning har denna fråga dock ej här närmare penetrerats.

En del av de i utredningen berörda länen är mer eller mindre illa arron- derade. Detta gäller framför allt Älvsborgs län. Länet består av två från varandra relativt avgränsade områden, det ena med tyngdpunkten i stå- derna Vänersborg och Trollhättan, det andra med tyngdpunkten i länets största stad, Borås. På mitten är länet tämligen åtsnört och blir det än mer om, som här förutsättes, Stor-Göteborg och det län vari detta ingår för— storas på länets bekostnad. Denna figuration medför otvivelaktigt admini— strativa besvärligheter. Vissa länsinstitutioner har bl. a. av denna anledning lagts till annan stad än residensstaden Vänersborg. På landstingsplanet har man i stort sett kunnat övervinna olägenheterna genom en uppdelning av landstingsinstitutionerna på de två länsdelarna. I detta avseende arbetar landstinget alltså som om länet vore uppdelat på två landstingsområden.

Det kan frågas om man icke ur befolkningssynpunkt också borde tänka sig en övre gräns för en lämplig länsbildning. Även om denna fråga besva- ras jakande kan en bestämd sådan gräns icke dragas. Rent allmänt kan sägas att ett alltför stort län för med sig en tämligen stor förvaltnings- apparat med åtföljande större risker för tungroddhet och byråkrati. Ur allmänhetens synpunkt kan en större länsbildning tänkas vara mindre lämplig, men ur kostnadssynpunkt torde den ställa sig fördelaktigare. Emellertid är det, som redan framhållits, icke möjligt att få en fullt lämp- lig länsstorlek överallt utan det torde vara nödvändigt att ha län med nr areal- och befolkningssynpunkt växlande storlek. I alla händelser är det icke möjligt att undvika tämligen stora länsbildningar kring expansiva storstäder som Stockholm och Göteborg. Vill man att storstaden skall ingå

• Sida 18
•  Original

i länet —— och detta synes i båda fallen vara det riktigaste —— kan man inte ens vid en snäv avgränsning av storstadslänen undgå att få länsbildningar med mycket betydande och framgent starkt ökande folkmängd.

Även om en sådan länsbildning av olik-a orsaker skulle anses vara icke önskvärd, torde den alltså få accepteras som ofrånkomlig. I sammanhanget bör dock icke förbises att de största städerna har en väl utbyggd kommunal förvaltning och kan bjuda på en god kommunal service, vilket gör att de inte bereder länsorganen på långt när samma arbete i förhållande till folk- mängden som övriga delar av länet. Vidare gör de små avstånden i dessa ur arealsynpunkt små län med goda förbindelser arbetet för länsorganen väsentligt lättare.

Man kan tänka sig en sådan lösning av länsindelningsproblemen kring storstäderna att med storstadskommunerna förenades kringliggandekom- muner. Då emellertid frågan om primärkommunala indelningsändringar ligger utanför utredningsuppdraget har en sådan lösning inte närmare stu- derats.

Beträffande storstockholmsområdet föreligger det särskilda förhållan- det, att storstaden har en statlig förvaltning i överståthållarämbetet, medan förortsområdena tillsammans med längre bort liggande områden bildar ett län. Denna uppdelning av den statliga administrationen måste anses vara oändamälsenlig. Här räknas därför med en länsbildning i vilken även Stock- holms stad skulle ingå. Huruvida den skall kallas län eller överståthållar- skap har i detta sammanhang lämnats därhän.

Då den utanför Stockholms stad liggande delen av ett sålunda avgränsat stockholmslän även vid det minsta alternativet ur befolkningssynpunkt är tillräckligt stort att bära upp en landstingsverksamhet och då ett »stor- landsting» måhända skulle betyda en överdimensionering av landstings- apparaten, har det icke ansetts erforderligt att staden ingår i landstinget. Vad göteborgsområdet beträffar har det däremot förutsatts att staden — i varje fall vad det minsta alternativet beträffar — bör ingå i landstings- området.

Avgränsas ett stockholmslän enligt det minsta alternativet kommer sö- dertäljeregionen att föras till Södermanlands län, vilket ur bebyggelse- och planeringssynpunkt kan vara förenat med vissa nackdelar. Stora delar av Stockholms län i övrigt, bl. a. Märsta, Sigtuna och Skepptuna, kommer både enligt detta alternativ, alt. 1, och i huvudsak även enligt alt. II att föras till Uppsala län. Det senare alternativet skiljer sig från alternativ I däri att huvuddelen av södertäljeregionen samt Märsta, Sigtuna och Skepptuna föres till stockholmslänet. Enligt alternativ III skulle endast den nord- ligaste delen av nuvarande stockholmslänet överföras till Uppsala län.

Om det tänkta göteborgslänet avgränsas enligt det minsta alternativet, erbjuder sig olika lösningar beträffande länsindelningen i övrigt i om—

• Sida 19
•  Original

rådet. En sådan är att sammanföra återstående delar av Göteborgs och Bohus län med det något förminskade Älvsborgs län till en länsbildning med tyngdpunkten i området Vänersborg—Trollhåttan—Uddevalla (alter- nativ I). En annan är att sammanföra återstoden av Göteborgs och Bohus län med norra delen av Älvsborgs län till en länsenhet samt tillskapa ett nytt län av södra delen av Älvsborgs län med Borås som residensstad (alter-: nativ II). Göteborg kan också tänkas som residensstad i två tämligen stora lån, det ena omfattande nuvarande Göteborgs och Bohus län och norra de- len av Älvsborgs län (alternativ IV), det andra omfattande Stor-Göteborg och södra delen av Älvsborgs län (alternativ V). Slutligen kan man tänka sig att bibehålla nuvarande Göteborgs och Bohus län och dit föra de kom- muner i Älvsborgs län, som kan anses tillhöra Stor—Göteborg (alternativ III). Denna lösning skulle innebära en avsevärd förstärkning av Göteborgs och Bohus län och en motsvarande försvagning av Älvsborgs län, varjämte det sistnämnda länets arrondering skulle betydligt försämras.

Motiveringen för en ändrad länsindelning ligger till stor del på den stats- administrativa sidan och till denna knutna 'servicesynpunkter. Där fram- står fördelarna med indelningsändringarna som påtagliga. Lika påtagliga är fördelarna icke när det blir fråga om landstingen, även om det också för deras vidkommande, främst på det ekonomiska planet, på längre sikt torde bli fördelaktigt med en ny indelning. Då det emellertid får anses rik— tigt att läns- och landstingsgränser sammanfaller, kan det ej undvikas att gränsändringar länen emellan kommer att beröra även landstingens verk- samhet. Att därvid vissa svårigheter kan uppstå är tydligt men dessa är svåra att överblicka och det har ej varit möjligt att i detta sammanhang få någon säker uppfattning därom.

Landstingen har, som redan sagts, anpassat sin verksamhet efter nu gäl- lande länsindelning. De med denna förbundna olägenheterna har elimine- rats eller begränsats genom dels samarbete landstingen emellan, dels sprid- ning av landstingsinstitutionerna — främst på sjukvårdens område — i syfte att tillgodose olika delar av länet. Denna spridning torde inte alltid ha varit ändamålsenlig, men genom densamma har bygdeintressena samman- flätats och den har även bidragit till att skapa en tämligen stark län-ssam— hörighet.

Betänkandet är uppdelat på tre avsnitt. I det första lämnas en redogörelse för den nuvarande länsindelningen, dess uppkomst och utveckling samt för länens befolkning (kap. 1—2). Den statliga länsförvaltningen behandlas i kap. 3. Kap. 4 redogör för länet som förvaltningsområde. I kap. 5 beskrives meto—diken för en ändring av länsindelningen.

I det andra avsnittet lämnas i kap. 6 en redogörelse för de nuvarande lä- nen, deras storlek, struktur m. m. Indelningen i näringsgeografiska regio— ner behandlas översiktligt i kap. 7 _— en närmare redogörelse återfinnes i

• Sida 20
•  Original

bilaga 10. Olika alternativ till länsindelning i de av utredningen berörda om- rådena uppdras i kap. 8.

För landstingens verksamhet redogöres i det tredje avsnittet i kap. 9. Lä- net som förvaltningsområde behandlas i kap. 10. Slutligen lämnas i kap. 11 en redogörelse för hur de här skisserade länsindelningsalternativen i vissa hänseenden påverkar landstingens verksamhet.

• Sida 21
•  Original

I ALLMÄNNA SYNPUNKTER

• Sida 22
•  Original

Lit-m " ”. -'

,». i. |! maj-

• Sida 23
•  Original

KAPITEL 1

Länsindelningen, uppkomst och utveckling

Vår nuvarande form av länsindelning reglerades första gången genom 1634 års regeringsform. I regeringsformen indelades det dåvarande egentliga Sverige i 11 hövdingedömen eller guvernement förutom överståthållardö- met i Stockholm: Uppsala län (med Stockholm som residensort), Skaraborgs län (Skara), Jönköpings län med Tihärads lagsaga (Kronoberg), Västman— lands län (Västerås), Östergötlands län (Linköping), Södermanlands län (Nyköping), Älvsborgs län med Dalsland (Göteborg), Kalmar län med Öland (Kalmar), Kopparbergs län (Falun), Närkes och Värmlands län (Örebro) samt Norrlands län med lappmarken (Hudiksvall).

Länsbegreppet var i regeringsformen ej synonymt med landshövdingens ämbetsområde, såsom framgår av benämningen Jönköpings län med Ti- härads lagsaga, Älvsborgs län med Dal o.s.v. Någon stabilitet i fråga om länens antal eller storlek åstadkom 1634 års regeringsform ej heller. Redan efter några år började indelningen ändras och 1642 hade länens antal stigit till 17.

Genom krigen med Danmark i mitten av 1600—talet ökades Sverige med landskapen Jämtland, Härjedalen, Gotland, Blekinge, Skåne, Halland och Bohuslän. I samband därmed ökade också länens antal men man synes ej ha varit benägen att fastslå bestämda gränser för dem eller ens hålla på de gamla länsgränserna.

I regeringsformerna 1719 och 1720 fastställdes antalet län till 20. Nytill- komna län sedan 1634 var då Stockholms län (bildat med delar av Uppsala och Södermanlands län), Kronobergs län (utbrutet ur Jönköpings län), Västernorrlands län och Västerbottens län (bildade genom delning av Norr- lands län), Gotlands län, Blekinge län, Kristianstads län, Malmö län, Hal- lands län samt Göteborgs och Bohus län.

År 1772 bröts Gävleborgs län ut ur Västernorrlands län och 1779 delades Närkes och Värmlands län i två län. Slutligen bildades 1810 dels Jämtlands län genom utbrytning ur Västernorrlands och Gävleborgs län och dels Norr- bottens län genom utbrytning ur Västerbottens län.

Efter 1810 har endast smärre jämkningar i länsgränserna förekommit men frågan om en ändrad länsindelning har vid skilda tillfällen framförts i riksdagen eller i annat sammanhang upptagits till prövning av Kungl. Maj:t.

• Sida 24
•  Original

Sedan det vid 1812 års riksdag meddelats att stora skiljaktigheter före— låg mellan prästerskapets folkmängdsuppgifter och mantalslängderna upp- rättades ett förslag till »regulär» indelning av länen m. 111. En för »reglering av rikets styrelseverk» tillsatt kommitté uttalade 1822 i underdånigt utlå- tande över förslaget att varje län borde bli »arronderadt» och såvitt möjligt få sin civila, militära och ecklesiastika chef bosatt i mitten av länet.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 juni 1834 angående två lappländs— socknars förläggande till Norrbottens län framhöll ständerna att landshöv— dingeresidensen i flera delar av riket låg vid eller nära länsgränserna och att en mera jämn och ändamålsenlig reglering av rikets administrativa och kamerala indelning skulle kunna medföra betydligt mindre kostnader och olägenheter för såväl det allmänna som den enskilde.

Ständerna anhöll därför om en efter lokala förhållanden, invånarnas be- kvämlighet och övriga omständigheter lämpad ny indelning i de delar av riket där en sådan kunde visa sig påkallad. Indelningen fick dock ej leda till ökning av antalet län eller befattningshavare i länen.

Kungl. Maj:t som 1842 behandlade skrivelsen samtidigt med det ovan nämnda indelningsförslaget fann detta möta så betydande svårigheter att frågan fick falla.

Denna togs dock upp vid 1856—1858 års riksdag genom en motion vari hemställdes att riksdagen måtte begära utredning och förslag till ända- målsenligare länsindelning. I motiveringen åberopades bl. a. att Stockholms län sträckte sig nära intill Uppsala. Motionen avslogs av ständerna.

Emellertid hade redan något tidigare frågan tagits upp av en kommitté som 1856 framlade förslag till inrättande av ett statistiskt ämbetsverk. Kungl. Maj:t fann vid ärendets behandling 1859 även denna gång frågan om en allmän och samtidig omreglering böra förfalla men anhefallde åt- gärder för att utröna och successivt avhjälpa befintliga oregelbvundenheter i den administrativa indelningen. Under den härpå följande tiden blev i ett stort antal fall beslut meddelade i sådant syfte.

Frågan om en ändrad länsindelning väcktes åter till liv vid 1870 års riks- dag genom likalydande motioner i första kammaren (nr 21) och i andra kammaren (nr 140). Däri anhölls om utredning huruvida Uppsala och Stockholms län lämpligen kunde förenas till ett län och Södertörn över- flyttas till Södermanlands län. Som skäl anfördes de förbättrade kommuni— kationerna och en tätare postbefordran. En ändrad länsindelning skulle också leda till besparingar för statsverket. Det framhölls dock i motionerna att behovet av hastigare polisåtgärder i närheten av huvudstaden kunde göra det nödvändigt att utvidga överstäthållarämbetets område.

Motionerna avstyrktes i utskotten, som fann att en reglering av grän- serna mellan Stockholms och Uppsala län visserligen vore önskvärd med hänsyn till det betydande avståndet till residensstaden för de nordligaste

• Sida 25
•  Original

kommunerna i Stockholms län. Detta motiverade dock ej den föreslagna ändringen. .

1870 års riksdag avslog båda motionerna. Under riksdagsbehandlingen framhölls dock att klagomål över länsindelningen framkommit och att somliga län var oproportionerligt små medan i andra län avståndet till re- sidensstaden från vissa trakter var alltför betydligt.

År 1881 tillsatte Kungl. Maj:t, därtill föranledd bl. a. av en riksdagsskri- velse, en kommitté med uppgift att utreda hur befintliga oregelbundenheter i rikets administrativa, judiciella, ecklesiastika och kamerala indelning skulle avhjälpas. Kommittén gick ej in på frågan om allmännare omregle— ring av länsgränserna. Endast mindre jämkningar föreslogs och genom- fördes.

Vid 1904 års riksdag väcktes i andra kammaren ånyo en motion (nr 15) om uppdelning av Stockholms län mellan Uppsala och Södermanlands län. Syftet var även nu vinnande av besparing i statsutgifterna. Motionen bi- fölls i andra kammaren men avslogs i första kammaren.

Den av Kungl. Maj :t 1902 tillsatta kommittén för avgivande av utlåtande och förslag rörande reglering av statens ämbetsverks och myndigheters löne- förhållanden m. m. — löneregleringskommittén _— fick 1904 i uppdrag att behandla löneförhållanden m. m. för landsstaten. Kommittén berörde ej i sitt betänkande frågan om ändringar i länsindelningen i syfte att minska antalet länsstyrelser. Ej heller i propositionen till 1908 års riksdag angående lönereglering för landsstaterna berördes problemet.

Frågan bragtes emellertid inför nämnda riksdag genom två motioner i andra kammaren. I den ena (nr 265) återupptogs förslaget om Stockholms läns delning mellan Uppsala och Södermanlands län med motiveringen att det endast var en tidsfråga innan Stockholms omgivningar sammanslogs med staden, varom förhandlingar inletts.

I den andra motionen (nr 274) begärdes avslag å propositionen angående lönereglering för landsstaterna under framhållande av att överflödiga läns- styrelser horde indragas och därefter nytt förslag till reglering av lands- statstjänstemännens löner upprättas. Det hänvisades dels till Stockholms län och dels till åtskilliga län i södra och mellersta Sverige som var så små både till folkmängd och ytinne'håll att de svårligen rättfärdigade upprätt- hållandet av särskilda länsstyrelser.

Vid utskottsbehandlingen framhölls att Stockholms stad inlett förhand- lingar med Brännkyrka, Solna, Nacka, Lidingö och Bromma socknar samt Sundbybergs köping angående inkorporering. Inom en ej alltför avlägsen framtid kunde inkorporeringen väntas bli genomförd. Då länsstyrelsen i Stockholms län därigenom skulle få en väsentlig lättnad i arbetsbördan borde frågan om länets ställning bli föremål för Kungl. Maj:ts utredning.

1908 års riksdag beslöt dels, med anledning av den förstnämnda motio- nen, att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj :t skulle låta

• Sida 26
•  Original

verkställa utredning angående möjligheten av Stockholms läns upphörande såsom administrativ enhet samt därefter till riksdagen inkomma med det förslag i ämnet, som av omständigheterna kunde anses påkallat, och dels, med avslag å den sistnämnda motionen, att godkänna ny avlöningsstat för tjänstemän och betj änte vid länsstyrelserna i huvudsaklig överensstämmelse med Kungl. Maj:ts proposition, dock under villkor beträffande Stockholms län, att ledigblivande tjänster vid länsstyrelsen därefter tillsvidare endast skulle tillsättas medelst förordnande.

Den av riksdagen begärda utredningen verkställd-es av länsstyrelsen i Stockholms län och avlämnades 1914. I utredningen undersöktes först möj- ligheterna att dela Stockholms län mellan Uppsala och Södermanlands län. Det framhölls att Stockholm var medelpunkten för näringslivet i länet, den punkt där kommunikationslederna sammanlöpte och dit man kunde färdas från betydande delar av länet med möjlighet att efter uträttade ärenden återvända samma dag. Uppsala spelade rollen av ekonomisk medelpunkt för några jämförelsevis få kommuner inom Stockholms län. Nyköping hade i detta hänseende ingen betydelse.

Vidare betonades att även andra länsmyndigheter än länsstyrelsen be- söktes av länsbefolkningen. Flyttades alla länsmyndigheter bort från det ekonomiska centrum bleve besöken hos länsorganen tidsödande och dyrbara och alltså oftast inställda till given skada för länet och dess invånare. Man kunde inte, sade länsstyrelsen, beröva länsborna möjligheten att fullt ut- nyttja den särställning de intog som inbyggare i ett län som på alla sidor omgav landets administrativa huvudstad och största affärsstad.

Tanken på en uppdelning av Stockholms län mellan Uppsala och Söder- manlands län avvisades på grund härav av länsstyrelsen.

I utredningen behandlades därefter ett alternativ, vari Södertörn med Öknebo härad jämte vissa kommuner norr om Stockholm lades under över- ståthållardömet och återstoden av länet till Uppsala län.

Då en sådan lösning krävde en fullständig omorganisation av dåvarande överståthållarämbetet kunde den emellertid enligt länsstyrelsens uppfattning ej ifrågakomma.

Slutligen behandlades ett alternativ enligt vilket hela Stockholms län skulle sammanslås med Uppsala län eller Södermanlands län eller över- ståthållardömet. Även dessa lösningar avvisades emellertid. Sammanslag- ningen av länen skulle enligt länsstyrelsens uppfattning ge för stora läns— bildningar. En sammanslagning med överståhållardömet kunde, ansågs det, ske endast på så sätt att överståthållaren blev landshövding i Stockholms län men att länsstyrelsen och överståthållarämbetet i övrigt bibehölls åtskilda. En föga avsevärd besparing skulle därigenom uppkomma och vare sig sta- den eller länet skulle vara betjänta av den personliga föreningen av de båda ämbetena, slutade länsstyrelsen.

Den av länsstyrelsen verkställda utredningen föranledde icke någon åt— gärd.

• Sida 27
•  Original

Vid 1910 års riksdag väcktes inom andra kammaren en motion (nr 183) vari hemställdes att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att i sammanhang med utredningen angående fögderiförvaltningen det även måtte utredas, huruvida och i vad mån omläggning av länsindelningen kun- de ske eller eventuellt, med bibehållande av länsstyrelsen i övrigt, två eller flera län kunde sortera under en och samma landshövding.

I utskottet (andra kammarens femte tillfälliga utskott, utlåtande nr 6) gjordes en omfattande statistisk utredning angående länens areal, folk- mängd, antalet kommuner, länsmansdistrikt och fögderier samt i fråga om länsstyrelserna angående antalet ärenden samt personalens storlek. Utskot— tet fann att utredningen samt länens geografiska läge och utbredning gav vid handen att —— frånsett Stockholms län och av dess eventuella indrag- ning berörda grannlän —— kunde Gotlands, Blekinge, Hallands och Västman- lands län komma i fråga vid en länsindelningsutredning.

Gotlands län undantogs härefter på grund av sitt avskilda läge. Även i fråga om de andra nämnda länen kunde, enligt utskottet, svårigheter väntas uppstå >>i den mån en dylik omreglering sönderbryter en under sekler till- skapad samhörighet mellan ett läns invånare i politiska, ekonomiska och många andra hänseenden». Utskottet förordade med hänsyn härtill och till landstingens och hushållningssällskapens verksamhet att Blekinge och Väst- manlands län i sin helhet skulle sammanslås med angränsande län, Krono- bergs respektive Örebro län. I fråga om Hallands län fann utskottet särskilda svårigheter möta. Om Göteborgs stad på grund av sin storlek skulle komma att utb-rytas ur Göteborgs och Bohus län kunde det dock ifrågasättas om icke Hallands län utan större olägenhet kunde förenas med återstoden av Göteborgs och Bohus län.

Därest omregleringen ej vore möjlig utan att länen uppdelades på fler län framhöll utskottet som självfallet att avsevärda svårigheter skulle yppa sig vid reglering av de ekonomiska konsekvenser som en rubbning av lands— tingens och hushållningssällskapens områden medförde.

Med anledning av motionen beslutade andra kammaren att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att Kungl. Maj :t skulle låta verk- ställa utredning angående möjligheten av Blekinge, Hallands och Västman- lands läns upphörande såsom administrativa enheter samt därefter till riks- dagen inkomma med det förslag i ämnet som av omständigheterna finge anses påkallat.

Ärendet överlämnades till första kammaren vars första tillfälliga ut- skott behandlade det i sitt utlåtande nr 9. Utskottet framhöll att länsstyf relsen såväl med hänsyn till invånarnas bekvämlighet och övriga intressen som för administrationens skull borde vara förlagd till den plats i länet som i större eller mindre grad utgjorde centralpunkten för rörelsen där.

En sammanslagning av Blekinge, Hallands och Västmanlands län med an- gränsande län på sätt andra kammarens utskott tänkt sig skulle ur angivna synpunkter medföra stor olägenhet. Detta främst med hänsyn till att kom-

• Sida 28
•  Original

munikationerna i länen närmast var inriktade mot respektive residensstä- der och förbindelserna med angränsande län i allmänhet mindre goda samt att därigenom skulle uppstå en ökad arbetsbörda för länsstyrelserna i an- gränsande län. Vidare framhölls de olägenheter som måste följa genom den indragning av andra länsorgan som skulle bli en följd av åtgärden.

Utskottet kunde av anförda skäl ej biträda andra kammarens beslut och första kammaren beslöt i enlighet med utskottets utlåtande. Frågan hade därmed fallit.

Vid 1928 års riksdag väcktes i första kammaren en motion (nr 80) om ut— redning och fö=rslag rörande en särskild kommunalförfattning för Stock- holms stad och omgivande kommuner.

Konstitutionsutskottet fann i sitt utlåtande (nr 24) att om den föreslagna överkommunen skulle övertaga vissa kommunala uppgifter skulle detta tro- ligen göra det nödvändigt att utsträcka överståthållarskapet till att omfatta hela denna storkommun. Detta skulle i sin tur medföra en uppdelning av återstoden av Stockholms lån på angränsande län. Utskottet fann hela frå- gan synnerligen invecklad och icke i sådant läge att utskottet kunde ge någ- ra riktlinjer. Därför hemställdes att motionen ej måtte föranleda någon åt— gärd. Riksdagen beslöt i enlighet härmed.

Vid 1929 års riksdag togs problemet upp igen genom en motion (I: 118) där frågan utvidgats att gälla om och på vad sätt genom lagstiftning kom- munal samverkan kunde praktiskt ordnas. Konstitutionsutskottet avstyrkte motionen under hänvisning i huvudsak till sitt utlåtande år 1928. Motionen föranledde ej heller denna gång någon riksdagens åtgärd.

I anslutning till en proposition till 1929 års riksdag angående omorgani- sation av överståthållarämbetet togs motionsvis (I: 242) den gamla tanken på en delning av Stockholms län mellan Uppsala och Södermanlands län upp igen. Av Stockholms stad och de delar av länet som hade karaktären av förorter till Stockholm borde bildas ett län och återstående delen av lä- net uppdelas på grannlänen. Därigenom skulle kommunikations— och trafik- spörsmål som berörde Stockholm och dess omgivningar kunna lösas mycket lättare och mycket mera rationellt. Även i andra hänseenden skulle bättre organisatoriska lösningar vinnas liksom icke obetydliga kostnadsbesp-a- ringar för statsverket.

I andra kammaren väcktes vid 1929 års riksdag en motion (nr 378) med i huvudsak samma syfte, vari hemställdes om utredning angående lämplig- heten av att överståthållarämbetets ämbetsområde utvidgades att omfatta jämväl kommunerna i Stockholms omgivning.

På förslag av statsutskottet, som i sitt yttrande över propositionen an- gående omorganisation av överståthållarämbetet ej närmare tog ställning i länsindelningsfrågan, avslog riksdagen propositionen och biföll samtidigt motionerna. Frågan om en ändrad länsindelning kring Stockholm kom dock ej att i detta sammanhang upptagas till närmare övervägande.

• Sida 29
•  Original

I skrivelse till Kungl. Maj :t den 5 oktober 1937 framhöll dåvarande över- ståthållaren Torsten Nothin att det kring de större städerna vuxit upp för- orts- och villasamhällen vilkas tillkomst varit helt betingad av vederbörande stad och vilkas innebyggare i stor utsträckning hade sitt arbete och sin ut— komst därstädes. Mellan staden och kringliggande orter hade uppstått en intressegemenskap av betydande omfattning. Då denna samverkan ej var så omfattande att inkorporering blev den naturliga utvägen eller en sådan åt— gärd av andra skäl väckte betänkligheter måste det skapas någon lagligt reglerad form för närmare och regelbunden samverkan utöver vad lagen om kommunalförbund medgav. Denna samverkan skulle i fråga om Stockholm närmast gälla kommunikationsleder samt sjukvårds- och polisväsende.

Ett genomförande av en lagstiftning av angiven innebörd kom, fram— hölls det i skrivelsen, för Stockholms del troligen att nödvändiggöra att de till Stor-Stockholm hänförliga kommunerna utbröts ur Stockholms län och sammanfördes med Stockholms stad till en enhet. En sådan utbrytning hade, påpekades det, redan skett beträffande luftskyddet.

Vidare framhölls att en gemensam statlig administration för Stockholm och föro-rtsområdet kund-e visa sig vara av betydelse också i andra hänseen— den än de angivna. Som exempel nämndes att vid behov stadsplaner och byggnadssätt för olika samhällen lättare reglerades efter enhetliga princi- per om frågorna även på det förberedande stadiet handlades av en och samma myndighet.

Länsstyrelsen i Stockholms län anmälde 1938 i skrivelse till Kungl. Maj:t att genom samarbete mellan Stockholms förortskommuner och Stockholms stad hade under åren 1930—1936 utarbetats en s. k. regionplan för Stock- holm med omnejd. Länsstyrelsen hemställde med en närmare motivering om utredning rörande legalisering i någon form av regionplaneinstitutet.

Kungl. Maj:t tillsatte närmast med anledning av överståthållarens skri- velse en utredning, som under namnet 1944 års kommitté för kommunal samverkan avgav betänkande i ämnet är 1947 (SOU 1947: 30).

Kommittén fann vid sin utredning att den kommunala indelningen inom Stockholms förortsområde medförde åtskilliga olägenheter. Ett flertal kom— munala angelägenheter inom Stor-Stockholm krävde en enhetlig hand— läggning. Detta gällde i första hand planeringen av den fortsatta utbygg- naden av området samt planernas verkställighet i tid och rum. Starkast be- tonades samordningsbehovet i fråga om bebyggelse- och kommunikations- problem. Vidare framhölls sjukhusvården som ombesörjdcs av två olika huvudmän, Stockholms stad och länets landstingskommun. Vattenförsörj- ning liksom el- och gasförsörjning och avloppsfrågor nämndes även samt hamn-, skol—, polis- och brandväsende.

Kommitténs slutsats blev att frivillig samverkan i kommunalförbund eller på annat sätt ej kunde lösa Stor-Stockholms problem. Även inkorporerings-

• Sida 30
•  Original

vägen avvisades. För en ändamålsenlig lösning krävdes. enligt kommittén nya former för kommunal samverkan.

Olika förslag till lösning av de kommunala organisationsproblemen fram- lades. Ett alternativ avsåg en förening av Stockholms stad och län till en landstingskommun, ett »storlandsting», med uppgift — utöver sedvanliga landstingsuppgifter — att upprätta regionplan för Stor-Stockholm och verka för dess genomförande. Inträdde Stockholm i landstingskommunen skulle även, menade kommittén, delar av landstingsområdet kunna avskiljas och läggas till angränsande landstingskommuner. Kvar skulle endast stå i stort sett det egentliga Stor-Stockholm. En på detta sätt avgränsad landstings- kommun skulle även lösa Stor-Stockholms trängande sjukvårdsorganisa- toriska problem. Den skulle också vara av intresse i fråga om annan lands— tingskommunal verksamhet, t. ex. undervisningsväsendet och beträffande sådana nya landstingsändamål som kunde aktualiseras framdeles.

Kommittén kom i detta sammanhang även in på länsindelningsproblemet. Den konstaterade att Stockholms inträde i ett till Stor-Stockholm begränsat landstingsområde skulle medge en osökt lösning av det statliga administra- tiva indelningsproblemet genom att överståthållardömet utsträcktes att om— fatta hela landstingsområdet. Återstoden av Stockholms län skulle i så fall överföras till angränsande län. Genom en sådan länsindelning, framhöll kommittén, skulle det bli möjligt för landstingen att framträda som organ för de kommuner som berördes av utvecklingen i Stor-Stockholm och på grund därav i hög grad hade gemensamma intressen.

Kommittén ansåg sig emellertid icke kunna förorda en sådan uppdelning av Stockholms län. Huvudanledningen var de starka betänkligheter som en överflyttning måste inge ur landstingskommunal synpunkt med hänsyn till den norra länsdelens svaga ekonomi.

Ej heller ansåg sig kommittén kunna förorda en lösning av Stor-Stock- holms problem efter »storlandstingslinjen». Svårigheterna skulle bli avse-- värda om man sökte att ur sitt organisatoriska sammanhang bryta loss de betydande delar av Stockholms fö—rvaltningsapparat, som skulle behöva över- föras till det nya landstinget. Även representationsfrågan bedömdes som svårlöst.

Kommittén förordade att Stor-Stockholms kommunala organisations— problem skulle lösas genom bildandet av ett nytt slags kommun, benämnd regionkommun. Denna skulle omhänderha olika regionala samarbetsupp- gifter utom sådana som ombesörjdes av landstinget.

Betänkandet föranledde icke någon åtgärd från Kungl. Maj:ts sida i här angivet hänseende.

År 1941 begärde Angereds kommun i Älvsborgs län hos Kungl. Maj:t att bli överflyttad till Göteborgs och Bohus län och anförde som motivering av— ståndet till sjukhus, tingsställe, länsstyrelse och landstingsexpedition. Kungl- Maj :t lämnade framställningen utan bifall.

• Sida 31
•  Original

Vid 1945 års riksdag väcktes i första kammaren en motion (nr 283) an- gående en allmän översyn av länsindelningen. I motionen framhölls att då— varande länsindelning grundade sig på förhållanden och förutsättningar vilka i många stycken väsentligt förändrats med hänsyn till senare tiders starka utveckling i tätare bebyggelse och bosättning i många trakter, till- komsten av järnvägar, vägar, busslinjer och kanaler m. rn.

Motionären föreslog att riksdagen skulle hos Kungl. Maj:t hemställa om uppdrag åt 1943 års kommunindelningskommitté att föranstalta om utred- ning för vidtagande av sådana förändringar i länsindelningen som befunnes lämpliga samt för riksdagen framlägga de förslag som därav kunde föran- ledas. Vederbörande utskott (första kammarens andra tillfälliga utskott, ut- låtande nr 5) avstyrkte motionen under anförande bl. a. att kommunindel— ningskommittén, som yttrat sig i frågan, ansåge frågan om ny länsindelning icke böra utredas i sammanhang med utredningen om ny indelning av riket i primärkommuner samt att, därest det i ett eller annat fall skulle visa sig vara lämpligt att vidtaga jämkningar i den nuvarande länsindelningen, dy- lika frågor borde upptagas till prövning var för sig. Förhållandena kunde däremot icke anses påkalla en sådan allmän utredning som föreslagits av motionären.

Motionen föranledde icke någon första kammarens åtgärd. Stockholms stad tog i skrivelse till Kungl. Maj:t den 20 juni 1950 på nytt upp den av 1944 års kommitté för kommunal samverkan framförda tanken på ett s. k. storlandsting omfattande Stor-Stockholm.

I skrivelsen hemställdes om fortsatt utredning av storstockholmsproble- met för att söka finna lämpliga samarbetsformer. Det framhölls att erfa- renheterna gett klart vid handen hur försvinnande små utsikterna skulle vara att avtalsvägen reglera de verkligt brännande och vitala frågorna i problemkomplexet Stor-Stockholm. Även i stadens framställning sköts be- byggelse- och trafikproblemen i förgrunden. Där togs emellertid även upp övriga av kommittén angivna samarbetsområden. Ytterligare framhölls vissa typer av idrottsanläggningar och samlingslokaler som lämpliga objekt för samverkan inom Stor-Stockholm ävensom civilförsvaret, sinnessjukvår— den och kommunala insatser på kulturlivets och nöjeslivets områden.

Staden nämnd—e i skrivelsen även att en ändring av den statligt administra— tiva indelningen inom Stor—Stockholm torde bli nödvändig i sammanhanget.

Framställningen föranledde sedvanlig remissbehandling. Den har se- dermera, som ovan nämnts, överlämnats till 1959 års länsindelningsutred- ning för att tagas i övervägande vid fullgörandet av utredningens uppdrag.

I likalydande motioner till 1953 års riksdag (I: 102 och 11: 127) hemställ— des att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om översyn av gällande indelning av riket i län och landstingsområden. Det framhölls att länen borde ge uttryck åt verkliga sammanhang mellan bygderna, vilket icke var fallet. Som exempel anfördes bl. a. stadsbildni—ngen kring Göteborg som

• Sida 32
•  Original

även berörde angränsande län, Älvsborgs läns sammansättning av två till natur och näringsliv rätt skilda delar samt stockholmsområdet med staden skild från länet.

Statsutskottet ville i sitt utlåtande nr 172 vid 1953 års riksdag icke biträda kravet på en utredning om ny länsindelning i landet. Befolkningen hade i stort sett anpassat sig till gällande länsindelning. Tradition hade skapats kring denna indelning och samhörighetskänslan växt. Det vore värt att pröva om inte yppade olägenheter kunde väsentligen undanröjas genom för- stärkt kommunal samverkan och jämkningar av länsgränserna i särskilda fall.

I frågan om behovet av en ny administrativ indelning i storstockholms- området anfördes, att utskottet vore överens med motionärerna om att goda skäl kunde anföras för en förutsättningslös statlig utredning rörande denna fråga. Med hänsyn till det samarbete i olika former som förekomme i inter- kommunala frågor i storstockholmsområdet kunde det enligt utskottets mening icke uteslutas att en fortsatt kommunal samverkan skulle kunna ge riktlinjer för den lämpligaste utformningen i en framtid av den statliga administrationen av Stor-Stockholm. Med hänsyn härtill och då utskottet förutsatte att Kungl. Maj :t ägnade denna fråga vederbörlig uppmärksamhet fann sig utskottet icke kunna förorda en skrivelse av i motionerna avsett innehåll. Riksdagen beslutade i enlighet härmed.

Vid 1957 års riksdag togs frågan om ny länsindelning i landet upp med anledning av den av riksdagens revisorer avgivna berättelsen över den år 1957 av dem verkställda granskningen angående statsverket.

Efter en historisk återblick på länsindelningen och de förslag till änd- ringar däri som framförts i riksdagen samt en kortfattad redogörelse för huvuddragen av den nuvarande statliga länsförvaltningen gjorde revisorer- na bl. a. följande uttalande.

Olägenheterna av att länsindelningen icke anpassats efter de faktorer som varit bestämmande för det moderna näringslivets lokalisering och befolkningsrörelser- na ha förstärkts genom det behov av regionplanering och interkommunal sam— verkan som i dag förefinnes på en rad viktiga avsnitt av samhällsverksamheten. Så är fallet i fråga om exempelvis undervisning, sjukvård, bostadsbyggande och väghållning. I den mån samarbetet härvidlag av strukturella skäl nödgas söka sig en väg över länsgränserna, uppstå självfallet administrativa svårigheter, vilka kunna fördröja eller rent av förhindra en ändamålsenlig lösning av de aktuella problemen. Att de nuvarande länen i flera fall äro olämpliga som underlag för en modern länsförvaltning har bl. a. framkommit i samband med den nyligen slutförda utredningen om skolväsendets lokala och regionala ledning m. m. Be- träffande den lämpligaste administrativa enheten för den s. k. mellaninstansen inom skolväsendet har 1951 års skolstyrelseutredning sålunda förklarat, att man icke kunde förbise att länsindelningen vore gammal och enligt talrika vittnes- börd irrationell med hänsyn till de krav som enligt nu rådande förhållanden ställdes på en administrativ indelning. Man borde enligt kommitténs mening icke utan noggrann prövning, och endast om vägande skål talade för en anknyt-

• Sida 33
•  Original

ning, ansluta en verksamhet till länsområdena, därest det funnes möjligheter att utan alltför stora svårigheter skapa lämpliga administrationsenheter för verk- samheten i fråga.

Skolstyrelsentredningens sålunda hävdade uppfattning torde åtminstone delvis ha föranletts därav, att många av de nuvarande länen ha alltför ringa folkmängd med hänsyn till arten av de arbetsuppgifter för vilka de skola utgöra underlag. De därmed förbundna olägenheterna torde under de närmaste åren komma att alltmer framträda. I detta sammanhang må erinras, att kontorstekniska maskiner av komplicerat slag kunna bedömas få en vidgad användning även inom läns- förvaltningen. Då dylika maskiner äro ytterst personalbesparande men sam— tidigt synnerligen kostsamma i inköp är det av betydande vikt, att de få en så rationell användning som möjligt. Det står likväl redan nu klart, att länen i flera fall äro mindre lämpliga enheter för att ifrågavarande maskiner skola kunna utnyttjas på ett ekonomiskt lönande sätt, något som ådagalagts vid de praktiska försök med vilka statens organisationsnämnd f. n. är sysselsatt inom bl. a. folk— bokförings- och skatteväsendet. Uteslutet är icke att utvecklingen på förevarande område kan leda därhän, att maskiner av sådan kapacitet komma till användning, att endast ett fåtal maskincentraler för hela den regionala statsförvaltningen komma att bli erforderliga. Jämväl vid sådant förhållande är det dock av vikt, att länsindelningen är ändamålsenligt utformad, så att underlaget för den maski- nella bearbetningen blir så enhetligt som möjligt och det därmed sammanhängan- de administrativa bestyret underlättas. Helt oavsett vilka maskinella hjälpmedel som i framtiden komma att stå till buds för det löpande kontorsarbetet, synes det emellertid uppenbart att den nuvarande länsindelningen — även om man till- varatager alla möjligheter till rationaliseringar inom ramen för densamma —— medför onödigt höga administrationskostnader, vilka med en lämpligare storlek på varje särskilt län skulle kunna i icke ringa mån reduceras. Härutinnan må särskilt erinras om den avsevärda utbyggnad som under senare år skett av den regionala statsförvaltningen. Vid sidan av själva länsstyrelserna och utöver tidigare befintliga specialorgan såsom länsarkitektkontor, länslantmäterikontor m. fl. ha sålunda tillkommit vägförvaltningar, länsarbetsnämnder, länsbostads- nämnder och lantbruksnämnder. Av 1956 års riksdag har vidare beslut fattats om inrättandet av särskilda länsskolnämnder. Inom den statliga länsförvaltningen sysselsättes f. 11. ett avsevärt antal personer, för vilka enbart avlöningskostnader- na kunna beräknas till inemot 150 miljoner kronor per år.

Den i det föregående berörda strukturella omdaningen av samhället har icke endast lett till att de nuvarande gränserna mellan olika län i många fall te sig mindre rationella. Därav har även följt, att understundom tyngdpunkten inom ett och samma län kommit att förskjutas åt annat håll än residensstaden. Exempel härpå utgör Älvsborgs län, som i nu berört avseende ingående behandlades av 1955 års riksdagsrevisorer. Dessa erinrade bl. a. hurusom förhållandena inom detta län så småningom framtvungit att länsstyrelsen jämte vissa speciella läns- organ, å ena sidan, och återstående länsorgan, å andra sidan, blivit förlagda till skilda platser. Länet har vidare av enahanda skäl utrustats med dubbel uppsätt- ning av en del av offentliga institutioner. Motsvarande förhållanden föreligga i viss mån inom andra län. Att en länsförvaltning på angivet sätt är splittrad i både organisatoriskt och lokalt hänseende måste självfallet medföra olägenheter av skilda slag.

Mot bakgrunden av nu anförda omständigheter finna revisorerna uppenbart, att den nuvarande länsindelningen är behäftad med allvarliga brister, vilka i första hand försvåra en ändamålsenlig lösning av en rad aktuella samhälls-

3—104251 '

• Sida 34
•  Original

problem men även göra länsförvaltningen onödigt kostsam och i en del fall komplicerad. Enligt revisorernas mening föreligga därför så starka skäl för en översyn av rikets indelning i län, att en utredning härom icke längre bör anstå.

Det torde icke behöva framhållas, att en omprövning av länsindelningen in- rymmer många svårbemästrade problem. Ett förhållande som särskilt komplicerat frågan är, att landstingens verksamhetsområden med vissa undantag samanfalla med länen. Även om en nyindelning av länen icke i och för sig behöver medföra att landstingskommunerna ändras, synes det dock ur flera synpunkter önskvärt att dessa båda enheter ha gemensamma gränser. Landstingens huvuduppgifter ligga inom hälso- och sjukvården, för vilken en omfattande organisation tillska- pats. Det torde emellertid kunna antagas, att denna organisation uppbyggts icke i första hand med tanke på landstingsområdenas nuvarande form utan under beaktande främst av de befolkningsmässiga förhållandena, d. v. s. bebyggelse- centra m. m. Denna omständighet torde på sitt sätt underlätta en lösning av de spörsmål som kunna aktualiseras vid en ändrad länsindelning. När det gäller sjukvården bör det f. ö. icke förbises, att den slutna sjukvården numera nått en sådan utveckling, att en fortsatt utbyggnad av specialvården ofta kräver större befolkningsunderlag än de nuvarande sjukvårdsområdena ha. Bl. a. detta förhål— lande har f. ö. lett till att några landsting ingått samarbetsavtal i fråga om viss sjukvård. Något avgörande skäl mot en ny länsindelning synes därför lands— tingens nuvarande verksamhet icke utgöra. Det må även erinras, att de skäl som på sin tid åberopades mot en kommunindelningsreform voro av delvis samma natur som de vilka i olika sammanhang framförts mot en ändrad länsindelning. Det har emellertid visat sig möjligt att genomföra förstnämnda reform utan några oöverstigliga svårigheter, och motsvarande torde gälla beträffande förevarande spörsmål. Även om problem av komplicerad art kunna uppkomma för bl. a. lands- tingen vid en ändrad länsindelning, böra dessa svårigheter — som i allt väsentligt torde vara av övergående natur — därför icke få undanskymma de uppenbara fördelar som icke minst på längre sikt måste följa med en i förevarande avseende ändrad administrativ indelning av landet.

I detta sammanhang må vidare erinras om det försök som gjorts inom stor- stockholmsområdet att genom interkommunalt samarbete över länsgränsen kom— ma till rätta med olika för såväl Stockholms stad som angränsande förorter ge- mensamma problem. Enligt revisorernas mening har här tagits ett värdefullt initiativ, som på allt sätt bör fullföljas helt oavsett hur länsorganisationen kan komma att utformas för framtiden. Med hänsyn till det föreliggande spörsmålets riksomfattande karaktär synes å andra sidan det ifrågavarande samarbetet icke rimligen kunna utgöra hinder för att den av revisorerna åsyftade utredningen, vilken nödvändigtvis måste bli tidskrävande, kommer till stånd.

Hur en ny länsindelning närmare bör utformas, därom kunna revisorerna givetvis icke hysa någon bestämd mening. Såsom allmän princip synes emeller- tid böra gälla, att länen i möjligaste mån skola omfatta ur näringsgeografisk, tra— fikteknisk och befolkningsmässig synpunkt väl sammanhållna och naturligt av- gränsade områden. Några tekniska hinder för större territoriella enheter än dem flera av de nuvarande länen utgöra synas knappast föreligga efter den utveckling kommunikationsväsendet undergått i våra dagar. I betraktande av de nuvarande kostnaderna för enbart den statliga länsförvaltningen synes det sannolikt, att icke oväsentliga besparingar stå att vinna genom en för våra dagars förhållanden mera ändamålsenlig indelning. De främsta rationaliseringsvinstcrna torde emel— lertid kunna erhållas genom att administrativa förutsättningar skapas för en mera rationell planläggning och utbyggnad av bostäder, undervisningsvåsende, sjuk-

• Sida 35
•  Original

vård etc. Alldeles samma skäl som på sin tid talade för storkommunreformen göra sig med andra ord gällande för en ny länsindelning.

Revisorerna anse således, att frågan om en ändrad administrativ indelning av riket i län snarast bör göras till föremål för en allsidig och förutsättningslös utredning.

Över revisorernas uttalande avgavs utlåtanden av arbetsmarknadsstyrel- sen, bostadsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, skolöverstyrelsen, lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen, kammarkollegiet, statskontoret, statens organisationsnämnd, Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund, Svenska landstingsförbundet, överståthållar- ämbetet och länsstyrelserna.

I flertalet av de centrala verkens och riksorganisationernas utlåtanden framhölls olägenheterna av att nuvarande länsindelning ej sammanfaller med den näringsgeografiska grupperingen i regioner. Även andra olägen— heter påtalades, främst svårigheterna att i de små länen skapa arbetsen- heter av erforderlig storlek eller med i övrigt lämplig organisation. Lant— bruksstyrelsen och Svenska landskommunernas förbund ville ej motsätta sig en utredning. Övriga verk och organisationer _ utom kammarkollegiet som ej fann tillräckliga skäl förebragta — tillstyrkte en utredning.

Även överståthållarämbetet och länsstyrelserna ställde sig i allmänhet positiva till en utredning. Länsstyrelsen i Blekinge län ansåg dock ej till- räckliga skäl för en allmän utredning i frågan förebragta. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ville inte heller förorda en allmän utredning men framhöll att frågan om en förändring av länsgränserna inom göteborgsom- rådet snarast borde upptagas till prövning. Länsstyrelsen i Norrbottens län yttrade sig endast beträffande det egna länet och fann därvid icke någon ändring i dess omfattning påkallad. På liknande sätt uttalade sig länssty— relsen i Skaraborgs lån. Länsstyrelsen i Gotlands län hade vissa allmänna synpunkter på länsindelningsproblemet men tog inte någon uttrycklig ställ- ning för eller emot revisorernas förslag. Länsstyrelsen i Örebro län till- styrkte att en utredning på sätt revisorerna förordat kom till stånd men uttalade samtidigt att frågan saknade aktualitet för det egna länet.

Länsstyrelserna i Södermanlands, Jönköpings, Värmlands, Jämtlands och Västerbottens län slutligen motsatte sig inte revisorernas förslag.

Statsutskottet fann i sitt utlåtande (nr 182) — som framgår av det i di- rektiven intagna citatet — att skäl i och för sig kunde anföras till stöd för en utredning i ämnet i enlighet med de principiella riktlinjer som revisorerna angivit. Med hänsyn till frågans svårbedömbara och komplicerade natur bor— de utredningen dock begränsas till stockholms- och göteborgsregionerna, där de med den nuvarande indelningen förenade olägenheterna är så stora att det vore angeläget att undanröja dem.

Frågan om en allmän översyn av länsindelningen ansåg utskottet böra upptagas till förnyad prövning med ledning av det material som erhölls

• Sida 36
•  Original

genom den föreslagna utredningen. Redan i samband med denna borde dock vissa principiella frågor rörande länsindelningen i stort, såsom exem- pelvis lämpligheten av större territoriella enheter, göras till föremål för när- mare undersökning.

Riksdagen beslöt i enlighet med statsutskottets utlåtande, vilket anmäldes i skrivelse till Konungen den 18 december 1957 (nr 399).

Vid 1957 års riksdag togs även upp frågan om en administrativ enhet för det s. k. storstockholmsområdet i två likalydande motioner (I: 95 och II: 66).

Allmänna beredningsutskottet anknöt i sitt utlåtande (nr 29) till statsut- skottets utlåtande 1953 över de vid nämnda års riksdag väckta motionerna om översyn av gällande länsindelning. Statsutskottet hade där hänvisat till det samarbete i olika former som förekom i interkommunala frågor i stor- stockholmsområdet och icke funnit det uteslutet att en fortsatt kommunal samverkan skulle kunna ge riktlinjer för den lämpligaste framtida utform— ningen av den statliga administrationen i Stor—Stockholm.

Allmänna beredningsutskottet kom i sitt utlåtande till den uppfattningen att de ingripanden som kunde komma att ske därest motionerna bifölles skulle i det då rådande läget kunna verka störande på samarbetet mellan de berör-da kommunerna. Utskottet kunde därför ej förorda bifall till motio- nerna och dessa föranledde ej heller någon riksdagens åtgärd.

• Sida 37
•  Original

KAPITEL 2

Länens befolkning

Det svenska samhället har sedan 1800-talets sista decennier successivt om- ställts från att vara huvudsakligen inriktat på jordbruksnäringarna till att bli alltmer industribetonat. Denna omställning har inneburit en fortskridan- dc urbanisering som medfört att, medan ännu 1930 något mer än hälften av landets befolkning bodde på egentlig landsbygd, numera inemot 75 % bor i städer och andra tätorter.

Mycket talar för att utvecklingen kommer att leda till en ytterligare ut- glesning av landsbygdens befolkning, bl. a. på grund av en fortsatt rationali- sering av jord- och skogsbruk. Glesbygdens folkminskning får sin särskilda betydelse på grund av att utflyttningen till övervägande del omfattar yngre personer. Detta medför en ogynnsam ålderssammansättning hos befolk- ningen i landsbygdsområdena under den tid rationaliseringsprocessen på- går med de olägenheter detta medför bl. a. i fråga om undervisning, sjuk- vård och åldringsvård samt även ur skattesynpunkt.

Hittillsvarande befolknings utveckling

[ betänkandet om regionsjukvården (SOU 1958: 26) finnes som bilaga in- tagen en av docenten Sven Godlund verkställd undersökning angående bl. a. den regionala befolkningsutvecklingen. Godlund framhåller där att de skilda länen kännetecknats av klart olikartade tendenser beträffande folk- inängdsutvecklingen. De förhållandevis starkt industrialiserade och urbani- serade länen har haft en betydande folkmängdstillväxt under senare år _ särskilt gäller detta län med expanderande metall- och verkstadsindnstri (t. ex. Västmanlands län) eller handel och administrativ verksamhet (Stock- holms stad och län) — medan de mera jordbruksbetonade länen präglas av stagnation eller tillbakagång. I tabell 2: 1 lämnas för tiden 1930—1960 en redovisning över totalfolkmängden och dess förändringar i de olika länen. För att få ett enhetligt mått på utvecklingen de olika länen emellan och på länens utveckling i förhållande till hela rikets har 1960 års folkmängd satts i relation till folkmängden år 1930.

Som framgår av tabellen har Stockholms stad och län under den ifråga- varande trettioårsperioden ökat sin folkmängd från 767 300 till 1259 800 eller — uttryckt i index — till 165 enheter. Även Västmanlands län har haft

• Sida 38
•  Original

Tabell 2:1. Folkmängden i Sveriges län den 31 december 1930, 1940, 1950 och 1960 samt relativ befolkningsutveckling 1930—1960 om 1930 års folkmängd sättes lika med

100 Ifgdöeä Urbanise- Län 1930 1940 1950 1960 ringsgrad (1930 = 19501 100)

Stockholms stad 0. län . . . . 767 300 878 200 1 101 400 1 259 800 165 92 Uppsala .................. 138 200 138 100 154 700 167 900 121 63 Södermanlands ............ 189 200 192 400 214 100 227 900 120 63 Östergötlands ............. 309 900 317 000 347 700 357 800 115 65 Jönköpings ............... 231 300 241 400 271 200 285 400 123 64 Kronobergs .............. 155 800 151 800 157 700 159 100 102 46 Kalmar .................. 231 400 228 300 236 700 235 600 102 53 Gotlands ................. 57 500 58 500 59 000 54 200 94 38 Blekinge ................. 144 900 145 000 146 100 144 500 100 60 Kristianstads ............. 245 900 248 200 258 800 256 500 104 55 Malmöhus ................ 510 600 530 200 582 400 626 100 123 78 Hallands ................. 150 300 151 600 163 900 170 000 113 51 Göteborgs o. Bohus ....... 457 000 486 200 557 500 625 400 137 84 Älvsborgs ................ 313 900 329 900 359 000 375 000 119 59 Skaraborgs ............... 241 700 238 900 248 400 249 900 103 45 Värmlands ............... 271 700 269 100 281 500 291 000 107 51 Örebro ................... 217 500 225 000 247 000 262 500 121 67 Västmanlands ............ 161 700 169 000 203 600 233 000 144 68 Kopparbergs .............. 249 700 248 600 267 100 286 300 115 66 Gävleborgs ............... 279 700 274 000 285 000 293 400 105 59 Västernorrlands ........... 278 600 275 500 283 800 285 700 103 56 Jämtlands ................ 134 500 138 700 144 000 139 900 104 38 Västerbottens ............. 204 000 219 900 231 800 239 700 118 46 Norrbottens .............. 199 800 216 000 241 600 262 000 131 53

Hela riket 6 142 200 6 371 400 7 041 800 7 488 600 122 | 66

1 Tätortsbefolkningen i procent av totalbetolkningen.

stark ökning eller till 144 enheter. Därnäst kommer Göteborgs och Bohus län, 137 enheter, Norrbottens län, 131 enheter, samt Jönköpings och Malmö- hus län, 123 enheter. Övriga län ligger under riksmedeltalet, 122 enheter. Kronobergs, Kalmar och Blekinge län tenderar att stagnera och Gotlands län visar en minskning av folkmängden.

I flera län där en betydande ökning av folkmängdenägt rum har denna i huvudsak varit koncentrerad till ett fåtal orter eller bygder. Detta gäller t. ex. Göteborgs och Bohus län där ökningen i huvudsak skett inom göte- borgs- och uddevallaområdena. I andra län har visserligen en stor ökning av folkmängden skett i en eller flera orter men den har uppvägts av mot- svarande förlust i övriga delar av länen.

Tre mera framträdande folkökningsregioner kan urskiljas i landet, en nordlig bestående av Norrbottens och Västerbottens län, en mellansvensk bestående av Örebro, Västmanlands och Uppsala län, Stockholms stad och län, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Älvsborgs samt Göteborgs och Bohus län och en sydlig bestående av Malmöhus och Hallands län. Mest

• Sida 39
•  Original

påtaglig har ökningen varit i den nämnda mellansvenska regionen, vilket innebär att en allt större del av landets totala befolkning koncentreras dit.

Framtida befolkningsutveckling

Två mera ingående totalprognoser för befolkningsutvecklingen i landet har gjorts avseende tiden fram till 1975, i vilka den regionala utvecklingen ställts i relation till såväl riksutvecklingen som utvecklingen i andra delar av lan- det. Den ena prognosen har utarbetats av Godlund och den andra av do- centen Odd Gulbrandsen.

Godlunds prognos bygger på hans tidigare nämnda undersökning i sam- band med landets indelning i sjukvårdsregioner. Den har publicerats 1961 under titeln »Population, regional hospitals, transport facilities and regions, Planning the location of regional hospitals in Sweden», Lund Studies in geography, ser. B, nr 21, 1961.

I sin prognos beräknar Godlund folkmängden enligt två olika alternativ. 1 det ena alternativet antages att de olika länen under perioden 1959—1975 får samma andel av den beräknade totala befolkningstillväxten som de haft under tiden 1951—1959 (alt. A). Det andra alternativet (B) bygger på an- tagandet att antalet yrkesutövare kan framskrivas inom olika näringsgrenar och geografiska områden och att därvid de för hela landet gällande fram- tida utvecklingsdragen för olika näringsgrenar även i stort skall gälla inom olika län.

I tabell 2: 2 har Godlunds prognos för 19751, som bygger på 1959 års be- folkningssiffror, satts i relation till 1945 och 1960 års motsvarande tal. Som framgår av tabellen väntas landet i dess helhet få en något svagare befolk- ningstillväxt under den kommande femtonårsperioden än under den gångna. 1975 förutses folkmängden i landet uppgå till 8,25 miljoner mot 7,50 mil- joner 1960 och 6,68 miljoner 1945, eller uttryckt i indexenheter en ökning motsvarande under perioden 1945—1960 12 enheter och under perioden 1960—1975 10 enheter. En kraftig befolkningstillväxt är att vänta inom Stockholms stad och län samt i Södermanlands län. Även Uppsala län väntas få en ganska betydande befolkningstillväxt. Inom göteborgsområdet förutses Göteborgs och Bohus län öka ganska kraftigt, Älvsborgs län inte lika starkt och för Hallands län väntas en stagnation.

Det har förut påpekats att en allt större andel av landets totala folk— mängd successivt koncentreras till Mellansverige. I Örebro, Västmanlands och Uppsala län, Stockholms stad och län, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Älvsborgs samt Göteborgs och Bohus län, som tillsammans om— fattar ca 17 % av Sveriges landareal, bodde 1930 ca 45 % och 1960 ca 51 % av landets hela befolkning. De angivna siffrorna för tiden omkring 1975 ger ca 53 %.

1 1975 års riksfolkmängd, ca 8,25 miljoner, överensstämmer med slutsumman enligt L. Widéns prognos, redovisad i Statistisk tidskrift 1960: 6.

• Sida 40
•  Original

Tabell 2:2. Länens folkmängd den 31 dec. 1945 och 1960, beräknad folkmängd omkring 1975 enligt Godlunds prognos samt relativ befolkningsutveckling 1945—4960 och 1960—1975 om 1945 resp. 1960 års folkmängd sättas lika med 100

Folkmängd i 1 OOO—tal personer 11,32? Index 1975

Lan omkring 1975 (1945 = (1960 = 100) 1945 1960 100)

alt. A alt. B alt. A alt. B Stockholms stad 0. län. . . 993 1 270 1 550 1 515 128 122 119 Uppsala ................ 146 168 189 186 115 113 111 Södermanland .......... 201 228 250 276 113 110 121 Östergötland ............ 333 358 374 388 108 104 108 Jönköping .............. 254 285 307 315 112 108 111 Kronoberg ............. 154 159 163 160 103 103 101 Kalmar ................ 231 236 234 235 102 99 99 Gotland ................ 60 54 46 48 90 85 89 Blekinge ............... 147 144 141 140 98 98 97 Kristianstad ............ 253 257 254 248 102 99 96 Malmöhus .............. 552 626 699 685 113 112 109 Halland ................ 156 170 179 165 109 105 97 Göteborgs o. Bohus ..... 511 625 733 710 122 117 114 Älvsborg ............... 340 375 400 402 110 107 107 Skaraborg .............. 244 250 253 260 102 101 104 Värmland .............. 274 291 306 320 106 105 110 Örebro ................. 234 263 284 298 112 108 113 Västmanland ........... 183 233 279 270 127 120 116 Kopparberg ............ 254 286 319 321 112 112 112 Gävleborg .............. 275 293 308 320 107 105 109 Västernorrland .......... 279 286 294 305 102 103 107 Jämtland .............. 143 140 136 135 98 97 96 Västerbotten ........... 228 240 253 258 105 105 108 Norrbotten ............. 230 262 299 290 114 114 111 Hela riket 6 675 7 499 8 250 8 250 112 110 110

Gulbrandsens prognos som publicerades i januari 1960 bär titeln »Sve— riges befolkning 1975. En prognos för regioner och bebyggelsetyper» (Stockholm 1960). Gulbrandsen har delat in landet i 101 huvudregioner och undersökt den inrikes omflyttningen inom och mellan bl. a. dessa regioner, vilka i huvudsak överensstämmer med arbetsmarknadsstyrelsens A-regio— ner. Med utgångspunkt från vissa antaganden angående de geografiska skillnaderna i fråga om födelsetalen m. 111. har befolkningen inom regionerna mekaniskt framskrivits under antagandet att omflyttningarna inom riket fortgår i oförändrad takt.

Prognosresultatet visar en sammanlagd befolkning inom riket 1975 av 8,37 miljoner inv., sålunda 120 000 fler inv. än enl. Widéns och Godlunds prognos. Antalet invånare inom stockholmsområdet kommer enligt Gul- brandsens beräkningar att 1975 uppgå till ca 1,93 miljoner invånare och inom göteborgsområdet till ca 1,34 miljoner invånare. Motsvarande tal var enligt Godlunds beräkningar 1,99 å 1,98 resp. 1,31 å 1,28 miljoner invånare. Därvid har hänsyn tagits till att Gulbrandsens regioner ofta inte följer länsgräns. Korrigeringar härför har gjorts så långt det varit möjligt.

• Sida 41
•  Original

Enligt Gulbrandsen uppstår de största befolkningsökningarna, relativt sett, i länen kring Mälaren, i vissa områden i Norrbotten samt i Göteborgs—, Malmö— och Karlstads-områdena. Befolkningstillskotten i dessa områden be- räkna-s uppgå till 1 ä 2 % årligen.

En mera markant befolkningsförlust beräknas drabba endast Gotland. Några områden i östra och södra Skåne, på Västgötaslätten samt vissa om- råden i Bergslagen och övre Dalarna antages också få vidkännas befolk- ningsförluster. Områden med i stort sett stillastående befolkning väntas förekomma i östra Östergötland, i stora delar av Småland, i de sydligaste delarna av Västergötland samt i hela Värmland med undantag för områdena närmast Karlstad. Inom skilda områden antages betydande befolkningsför- skjutningar komma att äga rum. I genomsnitt för hela landet skulle central— orterna, d. v. s. huvudorterna i de 101 regionerna enligt föreliggande prognos komma att få en befolkningsökning med nära 1,5 % om året och de övriga tätorterna med mer än 500 invånare (tätbygden) knappt 1 % om året. Gles- bygden beräknas i genomsnitt förlora 0,5 % per år. Genom att tätbygds— befolkningen förväntas öka ungefär i takt med den totala befolkningen innebär dessa förändringar huvudsakligen en omfördelning av befolkningen mellan glesbygderna och centralorterna.

Denna bild av befolkningsförändringarna gäller dock ej varje delområde. I några fall kan tätbygdsbefolkningen procentuellt sett t. o. m. öka snab- bare än centralortsbefolkningen. Detta gäller framför allt områdena om- kring riksorterna — d.v.s. Stockholm, Göteborg och Malmö —— samt övrig tätbygd i Mälardalen. Trots detta skulle 40 % av den totala befolkningstill- växten 1960—1975 falla på riksorterna, vilket innebär att år 1975 en fjärde- del av hela rikets befolkning skulle bo i dessa orter.

I vissa andra delar av riket förväntas det motsatta förhållandet uppträda nämligen att befolkningsökningen blir svag eller t. o. m. vändes i befolk- ningsminskning. Centralorterna upptar då inte endast befolkningen från glesbygderna utan även från de mindre tätorterna. Detta beräknas före- komma framförallt i Norrland men även i sydöstra Götaland.

Den procentuellt sett starkaste avtappningen av glesbygdsbefolkningen beräknas ske i Östergötland, i Småland och i östra Skåne. Även i Mälardalen kan åtskilliga glesbygdsområden få vidkännas kraftiga avtappningar. Där— emot skulle i övre Norrland t. o. ni. en svag ökning av glesbygdsbefolkningen kunna uppkomma, sammanhängande med en hög nativitet och en stark ök- ning av äldringarnas antal.

Det ligger i sakens natur att de på ovan angivna sätt överslagsvis beräk- nade folkmängdstalen är behäftade med väsentliga felmarginaler. Talen visar emellertid varthän det —— på grundval av näringslivets nuvarande struk- tur och de allmänna utvecklingsdrag som ovan antytts —— ur total folk— mängdssynpunkt kan leda under de närmaste 15 åren därest några mera genomgripande omlokaliseringar av näringslivet icke äger rum.

• Sida 42
•  Original

KAPITEL 3

Den statliga länsförvaltningen

Bland de regionala statliga förvaltningsorganen kan urskiljas en betydande grupp med länet som förvaltningsområde. Hit hör länsstyrelserna och andra i ett följande avsnitt redovisade länsorgan.

Till länsorganen räknas även några organ vars verksamhetsområde om— fattar två eller flera län. Så är förhållandet beträffande bl. a. socialvårds- konsulenterna och statens bilinspektion. Det kan även sägas gälla skydds- konsulenterna.

Vidare finns sådana sammanslutningar med anknytning till länen som hushållningssällskapen och skogsvårdsstyrelserna. De har statliga uppgif- ter men bekostas inte helt av statsmedel.

Andra regionala myndigheter och organ har verksamhetsområden om- fattande flera län men handlägger helt eller i väsentlig omfattning uppgifter utan direkt anknytning till länen. Kontakt med länsorganen förekommer därför i fråga om dessa endast i begränsad omfattning. Hit hör bl. a. do- mänintendenterna, bergmästarna, kontrollstyrelsens distriktsorganisation och i viss mån yrkesinspektionen.

Liknande karaktär har en grupp myndigheter och organ vars verksam- hetsområden bryter länsgränserna. Detta är förhållandet med bl. a. han— delskamrarnas verksamhetsområden, som ofta utgöres av ett eller flera land- skap, fiskeriintendenterna, domänverket och de affärsdrivande verkens distrikt. Fiskeriintendenternas verksamhet har dock en viss länsmässig anknytning.

Länen är indelade i lokala förvaltningsområden av olika slag, omfat- tande en eller flera kommuner. De statliga organ som fungerar på detta plan är som regel underställda något regionalt organ. Sålunda lyder t. ex. under länsstyrelsen landsfiskaler och häradsskrivare, under Vägförvalt- ningen vägmästare, under överlantmätarna distriktslantmätare, under förste provinsialläkaren provinsialläkare och under länsveterinären distriktsve— terinärer.

Länsstyrelsen är direkt underställd Kungl. Maj:t men är i vissa hänse- enden ålagd att följa centrala ämbetsverks föreskrifter. Detta gäller bl. a. på civilförsvarets område. Övriga länsorgan sorterar under något centralt verk.

Landet är slutligen för det militära försvaret indelat i bl. a. militärom- råden som i sin tur vanligen är uppdelade i försvarsområden. Militärområ-

• Sida 43
•  Original

dena omfattar två eller flera län. Gotlands län utgör dock eget militärom— råde. Områdenas gränser följer — med smärre avvikelser — länsgränserna. Försvarsområdena sammanfaller i regel med länen. I några fall bildas ett försvarsområde av två län och i ett fall av tre län. Även försvarsområdena kan bryta länsgräns. Så är fallet beträffande bl. a. Stockholms, Uppsala, Hallands, Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län.

För att kunna planlägga en samordnad civil och militär verksamhet i krig och då kunna rationellt utnyttja de samlade resurserna inom en del av landet är detta — med undantag för Gotlands, Västerbottens och Norrbottens län — redan i fredstid indelat i civilområden. Dessa sammanfaller i regel med militärområdena och omfattar två eller flera län. En av landshövdingarna inom civilområdet är förordnad som civilbefälhavare. I huvudsak utgör dock länen område för den civila försvarsplanläggningen som där närmast åvi- lar länsstyrelserna. Hos dem samlas också i krig huvuddelen av den regio- nala civila förvaltningen. Länsstyrelsen utövar bl. a. ledningen av civil- försvaret. För civilförsvarets förebyggande och skadeavhjälpande verksam— het finns en lokal organisation knuten till en indelning av länet i civilför- svarsområden.

Länsorganen 1. Länsstyrelsen

Bland de regionala statliga förvaltningsorganen intar länsstyrelsen en cen— tral ställning. Enligt länsstyrelseinstruktionen utövar landshövdingen sty- relsen inom länet med biträde av en landssekreterare, chef för landskans— liet, och en landskamrerare, chef för landskontoret, samt andra befattnings- havare.

De två avdelningarna, landskansli och landskontor, är delade i sektioner, landskansliet i fyra sektioner och landskontoret i tre. Av landskontorets sektioner intar taxeringssektionen en förhållandevis självständig ställning. I de sju ur arbetssynpunkt mest betungade länen, Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Västernorrlands, Västerbottens och Norr- bottens län, är landskansliet delat i fem sektioner. I Gotlands län är hela landskansliet ordnat som en sektion. I Göteborgs och Bohus län finns på landskontoret ytterligare en sektion, sjömansskattekontoret.

Till skillnad från andra organ har länsstyrelsen ganska vidsträckta all— männa befogenheter. Enligt instruktionen skall länsstyrelsen sålunda ge noggrann akt på länets tillstånd och behov. Den skall i allt söka främja länets utveckling och dess befolknings bästa. Finner länsstyrelsen åtgärd påkallad som den icke äger själv omedelbart vidtaga bör länsstyrelsen hos Kungl. Maj:t eller vederbörande myndighet göra framställning i ämnet. Hos Kungl. Maj:t bör vidare anmälas vad som synes vara av särskild vikt för Kungl. Maj:t att erfara rörande länet, dess befolkning och inom länet timade tilldragelser.

• Sida 44
•  Original

Länsstyrelsen skall även verka för att den statliga verksamheten sam- ordnas inom de områden med vilka länsstyrelsen har att ta befattning och även eljest i erforderlig utsträckning samarbeta och samråda med andra statliga myndigheter ävensom med kommunala myndigheter samt företrä- dare för menigheter och sammanslutningar.

Länsstyrelsen har att på olika sätt ta befattning med frågor som berör vitt skilda verksamhetsområden inom länet. Dess huvuduppgifter framgår av här följande kortfattade sammanställning.

Polisväsendet samt allmän ordning och säkerhet: Högsta polismyndighet i länet, ansvaret för och ledningen av polisverksamheten, övervakning av allmän ordning och säkerhet, tillsyn över polisdistrikten, anställning av extra polismän, tillsättning av ordinarie befattningshavare och skiljande i vissa fall av befattningshavare från tjänsten.

Socialvården: Tillsyn i fråga om socialhjälpsverksamheten och barna- vården samt länets barnavårdsanstalter ävensom frågor angående tvångs- arbete, arbetsskyldighet, intagning av alkoholmissbrukare å vårdanstalt, omhändertagande av barn för samhällsvård, tvister angående meddelad socialhjälp och samhällsvård, vissa uppgifter inom den familjestödjande socialvården.

Den allmänna hälsovården: Tillsyn över kommuner och hälsovårds- nåmnder m. fl., frågor angående sanitära missförhållanden, vattenvärd, vattenförsörjning och avlopp, flyttning av gravsatt lik och av aska, livs— medelskontroll, husdjurssjukdomar och växtsjukdomar.

Plan och byggnadsväsendet: Allmän tillsyn inom den egentliga bebyg- gelseplaneringen och det därmed sammanhängande byggnadsväsendet, frå- gor angående upprättande av regionplaner och lokala planer för bebyggelse, angående fastställelse av lokala planer då detta ej tillkommer Kungl. Maj:t, angående utomplansbestämmelser, tomtindelningar, förbud i vissa fall mot bebyggelse och dispens från sådana förbud samt avstyckningar.

Väguäsendei: Planläggning för det allmänna vägnätets utbyggnad (s. k. flerårsplaner efter vilka medelstilldelningen sker för olika vägbyggnads— ändamål), frågor angående byggnad m. m. vid väg, enskild vägs överta— gande till allmänt underhåll, fastställandet av arbetsplaner rörande bl. a. enskilda vägar, statsbidrag till byggande och underhåll av enskilda vägar.

Vägtrafikväsendet: Registrering av motorfordon, fordonsskatt, utfär— dande och återkallelse av körkort och trafikkort samt tillstånd till yrkes- mässig trafik då denna tillståndsgivning ej ankommer på statens biltra- fiknämnd, vägmärken, varningsmärken och säkerhetsanordningar, lokala trafikföreskrifter och tävlingar å väg.

Brandförsvaret: Tillsyn över brandväsendet inom länet, brandordningar, släckningsavtal, sotningstaxor, befrielse för kommun från skyldigheten att hålla brandkår.

Civilförsvaret, det ekonomiska försvaret och andra civila försvarsgrenar:

• Sida 45
•  Original

Regional ledning, krigsplanläggning och mobiliseringsförberedelser rörande civilförsvaret och det ekonomiska försvaret m. m., uttagning, inskrivning och registrering av civilförsvarspersonal, övervakning av skyddsrum, för- rådshållning inom civilförsvaret.

Utsökningsväsend'et: Överexekutorsgöromål såsom handräckning för vräkning m. m., beslut om kvarstad, skingringsförbud, reseförbud m. m., exekutiva auktioner och tvångsförvaltning av fast egendom.

Folkbokföringen: Registrering av befolkningen i länet, befolkningsrörel— ser, röstkort, mantalslängder, mantalsskrivningsärenden.

Beskattningsväsendet: Tillsyn över taxeringsarbetet, anstånd med erläg— gande av skatt, taxeringsrevision, vederhäftighetsbevis, frågor angående gåvoskatt och arvsskatt.

Uppbörd och indrivning: Avkortningar och restitutioner av skatt, bevill- ningsavgifter, nöjesskatt, indrivning av skatt, inspektioner och invente- ringar av lokala skattemyndigheter och utmätningsmän m. fl.

Medels— och fondförvaltningen m. m. Huvudförvaltning med dispositions- rätt över åtskilliga riksstatsanslag, frågor angående statens utlåningsfon- der samt övriga bidrag eller understöd av statsmedel såsom beviljande av län eller bidrag till vatten- och avloppsanläggningar samt badanläggningar, till bebyggelseplanläggning, till elektrifiering, till kommunikationsväsen— det, till brandförsvars- och civilförsvarsändamål samt till anordnande av ålderdomshem och allmänna samlingslokaler ävensom ersättningsfrågor m. m. inom socialvården.

Kulturvärden och naturskyddet: Föreskrifter till skydd för fornläm- ningar och kulturhistoriskt märkliga byggnader, fridlysning såsom natur- minne och naturpark, bestämmelser till skydd för landskapsbilden och mot nedskräpning i naturen.

Länsstyrelsen handlägger utöver ärenden inom här angivna större äm— nesområden också skilda mera speciella ärendegrupper såsom ärenden an- gående pass, lotterier, explosiva varor, jakt, fiske, handel, medborgarskap, sparbanker, allmänna val, kommunala lån, äktenskapsdispenser, rusdryc- ker, öl, fastighetsförvärv, den administrativa, judiciella, kommunala och kyrkliga indelningen samt hotell och pensionat ävensom planer för atom- skydd.

Vidare är länsstyrelsen besv-ärsmyndighet vad gäller beslut av lokala myndigheter och kommunala organ i huvuddelen av angivna ärendegrup— per. Ävcn besvär över kommunala beslut i övrigt anföres som regel hos länsstyrelsen.

2. Överstäthållarämbetet Styrelsen över Stockholms stad är anförtrodd åt överståthållaren. Ställ— företrädare för honom är underståthållaren och han biträdes av två kans—

• Sida 46
•  Original

lidirektörer, var och en chef för en kansliavdelning, och en skattedirektör, chef för skatteavdelningen, samt andra befattningshavare.

Överståthållarämbetets kompetensområde är i allt väsentligt detsamma som länsstyrelsernas.

3. Landsfogden

Landsfogden är lånspolischef. I denna egenskap har han under länssty- relsen ansvaret för och ledningen av polisväsendet i länet, med undantag dock för Göteborg, Malmö, Norrköping och Hälsingborg, som är undan- tagna från området för landsfogdens polisverksamhet. Landsfogden vakar över att allmän ordning och säkerhet upprätthålles, har allmän översyn av polisväsendet och skall tillse att effektiviteten uppehålles.

Närmast under landsfogden sorterar landsfiskaler och stadsfiskaler samt polismästare, dock ej polismästarna i de nämnda fyra städerna.

Landsfogden är därjämte överåklagare i länet och i denna egenskap un- derställd riksåklagarämbetet. Beträffande Göteborg och Malmö gäller dock särskilda bestämmelser. Dessa städers åklagarmyndigheter lyder direkt under riksåklagarämbetet.

4. Vägförvaltningen m. m.

Vägförvaltningen projekterar, bygger och underhåller de allmänna vägarna i länet efter väg- och vattenbyggnadsstyrelsens bestämmande. Den har vi- dare tillsyn över städernas och stadsliknande samhällens väghållning m. m. Vägförvaltningen lämnar också länsstyrelsen biträde vid handläggningen av vägfrågor och ärenden angående statsbidrag till enskild väghållning.

Chef för Vägförvaltningen är vägdirektören. Förvaltningen lyder under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Länet är indelat i vägmästareområden med en vägmästare som chef. Denne har till uppgift att sköta vägunderhållet i distriktet.

De lokala vägintressena inom länet tillvaratages av vägnämnderna och länsvägnämnden. Vägnämnden har sina uppgifter begränsade till väg- nämndsområdet. Länsvägnämnden behandlar vägfrågor som är gemen— samma för flera eller alla vägnämndsområden inom länet.

5. Länsarkitekten

Länsarkitekten är anställd hos byggnadsstyrelsen som chef för länsarki- tektkontoret och med tjänstgöringsskyldighet hos länsstyrelsen.

Han tillvaratar det allmännas intressen inom byggnads- och planväsen- det samt har tillsyn över bebyggelseplanering och byggnadsverksamhet inom länet. Därjämte biträder han byggnadsstyrelsen och länsstyrelsen i deras verksamhet samt granskar olika ärenden rörande plan- och byggnadsvä- sendet.

• Sida 47
•  Original

Länsarkitekten har också tillsyn över byggnader som byggnadsstyrelsen förvaltar, deltar i vårdnaden av byggnadsminnen och idkar arkitektverk- samhet för statsverkets räkning.

6. Över-lantmätaren

I varje län finns en överlantmätare som förestår länslantmäterikontoret. Han har ledning och tillsyn över länets lantmäteriväsen. Det åligger honom att ta initiativ till åtgärder ägnade att främja en ändamålsenlig fastighets- indelning. Han granskar och fastställer jorddelningsförrättningar och prö- var därvid om fastighetsbildningsärenden behandlats i enlighet med de jordpolitiska och planpolitiska principer som fastslagits i lagstiftningen samt tillser att nybildade fastigheter uppfyller lagens krav på aktualitet och lämplighet.

Länet är indelat i lantmäteridistrikt, verksamhetsområden för distrikts— lantmätarna. Länslantmäterikontoret är underställt lantmäteristyrelsen.

7. Förste provinsialläkaren

Inom varje län finns en förste provinsialläkare. Denne har tillsyn över den allmänna hälso- och sjukvården i länet och skall verkställa inspektioner, undersökningar och andra tjänsteförrättningar som uppdrages åt honom eller eljest ankommer på honom. Han biträder i rådgivande egenskap läns- styrelsen vid handläggningen av länets hälsovårdsangelägenheter.

Förste provinsialläkaren har vidare inseende över tjänsteläkarna i länet och övervakar tandläkare, apoteksföreståndare m. fl. Han har tillsyn över sjukvårdsanstalter och andra inrättningar och anstalter inom länet samt an— litas av landstinget för olika uppgifter.

Slutligen åligger det honom speciella uppgifter vad gäller motverkande av epidemier, könssjukdomar m. m.

I Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping och Hälsingborg fullgör förste stadsläkaren de uppgifter som eljest ankommer på förste provin- sialläkaren. Tillsynsmyndighet för förste provinsialläkarna är medicinal- styrelsen.

8. Länsveterinären

Varje län har en länsveterinär. Denne utövar tillsyn över såväl den all- männa hälso- och sjukvården bland husdjuren som den animala födo— ämneskontrollen inom länet. Det åligger honom att verkställa inspektioner, undersökningar och andra tjänsteförrättningar som uppdrages åt honom eller eljest ankommer på honom. Han tillhandagår länsstyrelsen, hushåll- ningssällskapet och kommunala myndigheter i länet med råd och anvis- ningar inom området för hans tillsynsverksamhet. Länsveterinären har vidare inseende över distriktsveterinärer m. fl.

• Sida 48
•  Original

I Stockholms stad fullgör förste stadsveterinären en länsveterinärs tjänsteåligganden. Tillsynsmyndighet för länsveterinärerna är veterinär- styrelsen.

9. Distriktsingenjören för vatten och avlopp

Distriktsingenjören för vatten och avlopp lyder under väg— och vattenbygg- nadsstyrelsen och är inordnad i vägförvaltningens organisation.

Han biträder olika länsorgan, främst länsstyrelsen och länsbostadsnämn- den, vid behandlingen av ärenden som rör vattenförsörjning och avlopp m. m. samt lämnar kommuner och enskilda råd och upplysningar rörande projektering och utförande av vissa anläggningar. Vidare deltar han i handläggningen av ärenden rörande statsbidrag till anläggningar och skall hålla sig underrättad om vatten- och avloppsförhållandena i länet.

10. Statens bilinspektion

Besiktning av motorfordon verkställes av särskild besiktningsman som även har att utföra vissa andra i vågtrafikförordningen angivna förrätt- ningar, bl. a. prövning av körkortsaspiranter.

Besiktningsväsendet är under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen organi- serat i statens bilinspektion. Landet är indelat i femton distrikt omfattande ett eller flera län med en förste bilinspektör som chef i varje distrikt.

11. Socialvårdskonsulenten

Landet är indelat i 13 socialvårdskonsulentdistrikt omfattande ett eller flera län. Stockholms stad bildar ett distrikt tillsammans med Stockholms och Uppsala län.

Socialvårdskonsulenten tillhandagår länsstyrelsen i allt vad rör läns- styrelsens befattning med socialhjälp, barnavård och ungdomsskydd. Kon- sulenten har å socialstyrelsens vägnar tillsyn över tillämpningen av förord- ningen om mödrahjälp. Vidare lämnar konsulenten socialhjälpsnämnder och barnavårdsnämnder upplysningar och råd samt tillhandagår dem även i övrigt i skilda hänseenden.

Socialvårdskonsulenten är organisatoriskt knuten till socialstyrelsen.

12. Lappfogden

Lappfogdar är tillsatta i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.

Lappfogden tar befattning med ärenden angående upplåtelse av jord- bruks- och bostadslägenheter på kronomark. Han skall vidare tillse att inte intrång eller svårigheter av annat slag vållas samerna från den bo- fasta befolkningens sida, övervakar också renbetesfjällen och kronomar- kerna ovan odlingsgränsen och skall tillse att olaga bosättning ej förekom— mer där.

• Sida 49
•  Original

Lappfogden har även andra tillsynsuppgifter berörande samerna och deras renskötsel.

13. Länsbrandinspektören I varje län finns en länsbrandinspektör, i de skogrika länen även en läns- skogsbrandinspektör. Båda är knutna till länsstyrelsen. Som länsbrand— inspektör är i regel förordnad en brandchef vid kommunal brandkår i lä- net. Länsbrandinspektören biträder länsstyrelsen i frågor som rör brand- försvaret bl. a. vad gäller kontroll av brandskydds- och utrymningsanord- ningar vid offentliga lokaler, vårdhem av olika slag m. m. Han skall skaf- fa sig noggrann kännedom om brandförsvaret i länet, bistå kommunerna med råd och anvisningar angående brandskydd, brandsläckning m. m., an- ordna samverkan på brandförsvarets område samt ha kursverksamhet och övningar. Länsskogsbrandinspektören har i huvudsak motsvarande uppgifter i fråga om skogsbrandförsvaret.

14. Landsantikvarien

Landsantikvariens verksamhetsområde omfattar ett län eller landskap. Han är anställd hos en organisation för kulturminnesvården inom distriktet. Verksamheten är underkastad riksantikvarieämbetets inspektion.

Landsantikvarien ansvarar för kulturminnesvården. Han är riksantikva- riens ombud i länet och utför inventeringar av och upprättar beskrivningar över fasta fornminnen och andra kulturhistoriska minnesmärken samt har tillsyn över dem.

Vidare medverkar landsantikvarien vid naturskyddet. I övrigt bedriver han rådgivande verksamhet rörande hembygdsvård m. m.

15. Länsarbetsnämnden

Inom varje län finns en länsarbetsnämnd. Denna består av ordförande och i regel fem ledamöter. Praxis har blivit att tre av ledamöterna represen- terar arbetsgivare- och arbetstagareorganisationerna. Om landshövdingen ej är ordförande i nämnden äger han ändock påkalla sammanträde med nämnden samt deltaga i dess överläggningar och väcka förslag i de frågor som tillhör nämndens verksamhetsområde. Är landshövdingen närvarande vid sammanträde äger han leda förhandlingarna. Vid förfall för landshöv- dingen äger landssekreteraren deltaga i nämndens sammanträden. Lands- sekreteraren eller annan av länsstyrelsen därtill förordnad tjänsteman äger också eljest vara närvarande vid nämndens sammanträden.

Verkställande tjänsteman hos länsarbetsnämnden är länsarbetsdirektören. Nämndens kansli är förlagt till residensstäderna utom beträffande fyra län.

• Sida 50
•  Original

Stockholms län har kansli i Solna, Södermanlands län i Eskilstuna, Älvs- borgs län i Borås och Skaraborgs län i Skövde.

Länsarbetsnämnden är regional myndighet för de allmänna arbetsmark- nadsfrågorna inom sitt område. Under nämnden sorterar den offentliga ar- betsförmedlingen, yrkesvägledningen, arbetsvården för partiellt arbets- föra m. m.

Inom arbetslöshetshjälpen och arbetslöshetsförsäkringen har länsar- betsnämnden viss kontroll- och tillsynsverksamhet. Den medverkar vid upprättandet av planer över lämpliga statliga, kommunala och statsunder- stödda investeringsobjekt som kan utgöra beredskap mot arbetslöshet.

Länsarbetsnämnden deltar även i den av arbetsmarknadsstyrelsen be- drivna industrilokaliseringen.

Vidare har nämnden olika uppgifter av krigsberedskapskaraktär. Länsarbetsnämnden är underställd arbetsmarknadsstyrelsen. För den offentliga arbetsförmedlingsverksamheten finns i varje län ett huvud— kontor samt avdelningskontor, expeditioner och ombud.

16. Länsbostadsnämnden

Varje län har en lånsbostadsnämnd. Denna består av fem ledamöter. Lands- hövdingen har rätt att närvara vid nämndens sammanträden och deltaga i överläggningarna, även om han ej är ordförande. Detsamma gäller lands- sekreteraren eller annan av länsstyrelsen därtill förordnad befattnings- havare.

Länsbostadsdirektören är nämndens chefstjänsteman. Erforderligt biträde för bostadsteknisk granskning och rådgivning åt allmänheten lämnas nämnden vanligen av länsarkitektkontoret. Nämnden har också möjlighet att i mån av behov som juridiskt biträde mot särskilt arvode anställa ju- rist.

Nämnden är som regel förlagd till residensstaden. I Göteborgs och Bohus län är den dock placerad i Uddevalla, i Älvsborgs län i Borås och i Skara- borgs län i Skara.

Liänsbostadsnämnden förmedlar lån och bidrag som utgår till nybyggnad och förbättring av bostadshus samt i form av räntesubventioner och hyres— bidrag. Den skall vidare verka för en planmässig förbättring av bostads- förhållandena och verkställer även undersökningar rörande det framtida behovet av bostäder m. m.

Länsbostadsnämnden lyder under bostadsstyrelsen. Den biträdes på det kommunala planet av förmedlingsorgan, vanligen drätselkammaren re- spektive kommunalnämnden.

17. Lantbruksnämnden Inom varje län finns en lantbruksnämnd med en lantbruksdirektör som chefstj änsteman. Älvsborgs län har emellertid delats och utgör verksamhets-

• Sida 51
•  Original

område för två lantbruksnämnder, förlagda till Vänersborg och Borås.” Nämnden har i Göteborgs och Bohus län sitt säte i Uddevalla och i Skara- borgs län i Skara. I övrigt är den förlagd till residensstäderna. Verksamhets- området för lantbruksnämnden i Stockholms län omfattar även Stockholms stad.

Lantbruksnämnden består av sju ledamöter. Landshövdingen äger, även om han ej är ordförande i nämnden, närvara vid dess sammanträden och deltaga i överläggningarna. Detsamma gäller landssekreteraren eller an- nan av länsstyrelsen därtill förordnad befattningshavare. Nämnderna sor- terar under lantbruksstyrelsen. Lantbruksnämnden har ortsombud som på olika sätt upprätthåller kontakten mellan nämnden och ortsbefolkningen.

Nämnden handhar de statliga åtgärderna för jordbrukets yttre och inre rationalisering och vad därmed sammanhänger.

Yttre rationalisering: Nämnden ombesörjer att en allsidig utredning och planering rörande jordbrukets utveckling kommer till stånd under medver- kan från olika berörda myndigheter såsom överlantmätare, länsarkitekt, vägdirektör, hus—hållningssällskapets sekreterare, lånsjägmästare, länsarbets- direktör och länsbostadsdirektör.

Med lånegaranti och statsbidrag till förvärv av jordbruksmark och skogsmark, ägoutbyten m. m. understödjes rationaliseringen. Nämnden för- värvar även själv dispositionsrätten till mark för att möjliggöra rationa- liseringsåtgärder.

Lantbruksnämnden handlägger vidare ärenden enligt jordförvärvslagen och har tillsyn över efterlevnaden av vanhävdslagstiftningen.

Inre rationalisering: Planläggning och projektering av olika förbättrings- åtgärder, lånegaranti och statsbidrag till olika åtgärder, beviljande bl. a. av jordbruksegnahemslån.

Lantbruksingenjörsavdelningen handlägger ärenden angående vatten- reglering, dikning, vattenavledning, bevattning och invallning m. m.

18. Länsskolnämnden Länsskolnämnden, som består av sju ledamöter, är allmänt tillsynsorgan över skolväsendet samt ett planerande och samordnande organ för en ratio— nell utbyggnad av detta. Nämnden skall även lämna de kommunala skol- styrelserna råd och anvisningar. Den medverkar vid lösandet av skolbygg- nadsfrågor och tillsätter lärare vid olika skolformer som lyder under nämn- den, dock ej läroverkslektorer.

Vidare är nämnden disciplinär myndighet och besvärsinstans. Nämnden är underställd skolöverstyrelsen.

19. Läusnykterhetsnämnden Länsnykterhetsnämnden, som står under tillsyn av socialstyrelsen, består i regel av ordförande och fyra ledamöter med en konsulent som verkstäl-

• Sida 52
•  Original

lande tjänsteman. Nämnden har till uppgift att övervaka nykterhetstill— ståndet i länet samt vidtaga nykterhetsfrämjande åtgärder. Bl. a. skall nämnden söka förebygga och motverka onykterhet och dryckenskap genom upplysningar, råd och anvisningar till försäljare av alkoholhaltiga dryc— ker, verka för nykterhetsfrämjande åtgärder genom framställningar och yttranden till myndigheter samt tillhandagå enskilda personer med råd och upplysningar.

Nämnden har vidare tillsyn över nykterhetsnämnderna samt lämnar dem vägledning och bistånd.

20. Mödrahjälpsnämnden

Inom varje landstingsområde och stad utanför landsting finns en mödra— hjälpsnämnd, bestående av ordförande och två ledamöter. För dessa nämn- der år socialstyrelsen tillsynsmyndighet.

Mödrahjälpsnämnden beviljar understöd av statsmedel (mödrahjälp) åt kvinnor som är i uppenbart behov av hjälp på grund av havandeskap eller barnsbörd. Nämnden har att i sin verksamhet lämna barnavårdsnämn- derna råd och anvisningar samt sprida kännedom om gällande bestäm- melser angående mödrahjälp.

Nämnden är tillsynsorgan över barnavårdsnämnderna vad gäller denna bidragsform.

21. Hushållningssällskapet

Hushållningssällskapet är en sammanslutning med uppgift att främja jordbruket med binäringar ävensom 'fiske och hemslöjd. Hushållningssäll— skapet bedriver undervisnings- och instruktionsverksamhet, fältförsök m. m. Sällskapet förmedlar också lån och bidrag av statsmedel till olika ändamål inom dess verksamhetsområde. Dess verksamhet är numera i främsta rummet inriktad på driftsrationaliserande åtgärder inom jord- bruket.

Hushållningssällskapets verksamhetsområde är länet. Älvsborgs län är dock uppdelat mellan två sällskap, förlagda till Vänersborg och Borås. Stockholms stad och län utgör ett område. I Göteborgs och Bohus län är kansliorten Uddevalla och i Skaraborgs län Skara, i övriga län residens- staden.

Envar kommunalt röstberättigad kan vinna inträde i hushållningssäll- skap. Beslutanderätt utövas på sammanträde med valda ombud, lantbruks— ombud. Landshövdingen äger deltaga i sammanträde men ej i besluten. Är landshövdingen ej närvarande äger den i tjänsten äldste avdelnings- chefen i länsstyrelsen samma rätt. Verkställande organ är sällskapets förvaltningsutskott som även har viss beslutanderätt. Detta består av elva ledamöter. Självskriven är bl. a. sällskapets ordförande och sekreterare,

• Sida 53
•  Original

tillika verkställande tjänsteman, samt lantbruksdirektören. Sällskapen är i sin verksamhet uppdelade i underavdelningar, hushållningsgillen, vilka fungerar som ortsorgan.

22. Skogsvårdsstyrelsen

I varje län finns en skogsvårdsstyrelse. Den består av sju ledamöter. Landshövdingen äger, även om han ej är medlem i styrelsen, närvara vid dess sammanträden och deltaga i överläggningarna. Detsamma gäller lands- sekreteraren eller annan av länsstyrelsen därtill förordnad tjänsteman. Vid styrelsen är som chef anställd en länsjägmästare. Verksamhetsområdet för skogsvårdsstyrelsen i Stockholms län omfattar jämväl Stockholms stad. Styrelserna är som regel placerade i residensstäderna. I Kalmar län är dock Västervik stationeringsort, i Blekinge län Ronneby, i Malmöhus län Lund, i Göteborgs och Bohus län Uddevalla, i Älvsborgs län Borås och i Väster- norrlands län Sollefteå.

Skogsvårdsstyrelsen har till uppgift att främja och stödja den enskilda skogshushållningen. Den har uppsikt över att skogsmark och växande skog i enskild ägo sköts i enlighet med skogsvårdslagens bestämmelser. Styrelsen är därjämte upplysande och rådgivande organ för skogsägarna.

Vidare kontrollerar skogsvårdsstyrelsen avverkningar och kan föreskriva tvångsåtgärder i form av avverkningsförbud och ålägganden till tryggande av återväxten. Styrelsen förmedlar statsbidrag till olika ändamål inom skogsvården.

Tillsynsmyndighet över skogsvårdsstyrelserna är Skogsstyrelsen.

23. Företagareföreningen Företagareföreningen utgör en frivillig sammanslutning av enskilda per- soner, företag och föreningar, hushållningssällskap samt kommuner och landsting. Föreningen har en verkställande tjänsteman. Företagareföreningar finns numera i alla län. De står under tillsyn av kommerskollegium. Företagareföreningen har till uppgift att verka för rationalisering av hant- verk och småindustri samt allmänt främja den enskilda företagsamheten, företrädesvis där en utbyggnad av näringslivet ur samhällelig synpunkt anses önskvärd.

Föreningen handlägger på länsplanet frågor angående statliga lån och subventioner till hantverk och småindustri.

De här ovan beskrivna länsorganen kan i fråga om formen för fattande av beslut inom respektive organ indelas i kollegiala organ där beslut fat- tas vid sammanträden genom omröstning av ledamöterna samt sådana organ där beslut fattas av organets chef ensam.

• Sida 54
•  Original

Till de kollegiala organen hör i länen genomgående de som betecknas nämnder och styrelser, länsarbetsnämnden, skogsvårdsstyrelsen m. fl., i det följande gemensamt kallade nämnder. I sagda organ ingår alltid lekmän. Dessa representerar vanligen speciell sakkunskap eller också mera allmän kunskap och förfarenhet i skilda ting inom det praktiska livet liksom orts- och personkännedom eller ingår de som partsrepresentanter.

Vanligen är det endast viktigare ärenden som handlägges av nämnden i dess helhet, s. k. pleniärenden. En del ärenden äger nämndens ordförande, vice ordförande eller annan ledamot (ordförandeärenden) eller tjänsteman (kansliärenden) besluta i på nämndens vägnar.

Frågan i vilka fall kollegial form skall användas för beslut inom nämn- den är som regel besvarad i vederbörande instruktion och arbetsordning. Även andra ärenden än pleniärenden kan hänskjutas till nämndens av— görande.

Inom länsstyrelsen gäller s. k. enrådighetssystem. Landshövdingen en- sam beslutar i de ärenden som föredrages för honom. Länsstyrelsen kan dock i arbetsordningen eller eljest uppdraga beslutanderätten åt avdel- ningschef och även åt annan befattningshavare.

Till detta slag av länsorgan hör även de som är enmansmyndigheter, länsarkitekten, överlantmätaren och förste provinsialläkaren m. fl.

Länsorganens inbördes ställning m. m.

Som framgår av den i föregående avsnitt lämnade sammanställningen är länsförvaltningen splittrad på ett flertal olika organ. Länsstyrelsen är dock det centrala organet med ett vidsträckt kompetensområde.

Uppdelningen av den regionala länsförvaltningen på flera organ har gjort en samordning av deras verksamhet nödvändig för att länets intres- sen skall bli på bästa sätt tillgodosedda. Detta har även varit ett medel i strävan efter en rationellt ordnad länsförvaltning.

Behovet av samördning har tagit sig skilda uttryck. I instruktioner och arbetsordningar för länsorganen lämnas föreskrifter därom. Enligt läns- styrelseinstruktionen åligger det sålunda länsstyrelsen att i erforderlig omfattning följa verksamheten inom länsarbetsnämnd, länsbostadsn-ämnd, lantbruksnämnd och länsskolnämnd samt hos andra statliga myndigheter i länet med arbetsuppgifter som berör frågor hörande till länsstyrelsens ämbetsbefattning.

Länsstyrelsen skall, som tidigare nämnts, enligt instruktionen också verka för att den statliga verksamheten samordnas såväl inom de områden med vilka länsstyrelsen har att taga befattning som även eljest då behov därav föreligger.

Ovan har nämnts den rätt i första hand landshövdingen har att deltaga i olika länsnämnders sammanträden. Landshövdingarna är i samtliga län

• Sida 55
•  Original

ordförande i länsarbetsnämnden, lantbruksnämnden och hushållningssäll- skapet. I flertalet län är landshövdingen därjämte ordförande i länsbostads— nämnden.

Enligt lantmäteriinst-ruktionen åligger det överlantmätaren att verka för en samordning av fastighetsbildningen med de åtgärder som planlägges och utföres på angränsande områden genom andra myndigheter och organ. Han samarbetar här närmast med länsarkitekten och lantbruksnämnden.

Som ett uttryck för samordning och samverkan på länsplanet kan även anföras den i länsstyrelseinstruktionen angivna möjligheten för länssty- relsen att till sig knyta vissa experter såsom föredragande. Vägdirektören, som alltid är föredragande beträffande vissa i länsstyrelseinstruktionen an- givna ärenden, kan anförtros föredragning även av andra ärendegrupper tillhörande kommunikationsväsendet. Vidare kan föredragning uppdragas åt landsfogden, länsarkitekten, förste provinsialläkaren, lånsveterinären, distriktsingenjören för vatten och avlopp, socialvårdskonsulenten och lapp— fogden m. fl. beträffande ärenden som berör deras verksamhetsområden.

Länsstyrelsen kan också bestämma att dessa tjänstemän, även om veder- börande ej är föredragande, skall deltaga i handläggningen hos länssty— relsen av visst ärende. Samma skyldighet kan länsstyrelsen ålägga över— lantmätaren, länsbrandinspektören och länsskogsbrandinspektören, läns— arbetsdirektören, länsbostadsdirektören, lantbruksdirektören, länsskolin- spektören m. fl.

För några länsorgan, t. ex. länsbostadsnämnden och lantbruksnämnden, gäller att vid handläggning av fråga av större vikt som berör annan länsmyn— dighets arbetsområde skall jämväl representant för denna myndighet be— redas tillfälle deltaga i nämndens överläggningar. Även i andra fall lämnas stundom föreskrift i länsorganens instruktioner om samverkan i olika ärenden. Lantbruksnämnden har t. ex. att samråda med överlantmätaren i ärenden rörande fastighetsbildning och med länsjägmästaren beträffande skogliga frågor av större vikt. Nämnden har slutligen, som ovan berörts, samordnande uppgifter vad gäller den yttre rationaliseringsverksamheten beträffande jordbruket.

Genom att inom länen landshövdingen och i viss mån landssekreteraren och andra länsstyrelsens tjänstemän på tidigare angivet sätt personligen tar befattning med vissa statliga verksamhetsområden även utanför länsstyrel— sen har en viss samordning av olika organs verksamhet kunnat ernås.

En form för samråd är de s. k. länsråden som ej är förutsedda i någon författning men som finns i de flesta län. Länsrådets syfte är att bereda deltagarna tillfälle att informera sig om pågående arbeten och aktuella pro- blem vad gäller samhällsplanering, främst frågor angående bebyggelse— planering, inkorporeringar samt vatten- och avloppsfrågor jämte andra frå- gor, vilkas bedömande är beroende av olika synpunkter som finns före- trädda inom rådet. I länsrådet ingår som regel under landshövdingens ord-

• Sida 56
•  Original

förandeskap vissa befattningshavare hos länsstyrelsen samt länsstyrelse- experter och länsnämndernas chefstjänstemän.

Vid sidan av länsråden förekommer även mindre samrådsorgan med olika benämningar. De har vanligen mera begränsade uppgifter och är när- mast inriktade på gemensam behandling av enskilda ärenden rörande be- byggelseplanering, avstyckningar m. m.

Naturskyddsrådet fungerar som ett rådgivande expertorgan i natur- skyddsfrågor med anknytning till länsstyrelsen. Rådet är remissorgan till länsstyrelsen men tar även egna initiativ i olika frågor.

• Sida 57
•  Original

KAPITEL 4

Länet som förvaltningsområde

Länen skapades på 1600-talet som förvaltningsenheter för den statliga re- gionala administrationen. Länsstyrelserna utgjorde då kärnan i länsför- valtningen, som i övrigt bestod av fogdar, häradsskrivare, länsmän, tull- närer m.fl., och kom att inta ställningen som verkliga lantregeringar. Allt- ifrån 1800-talets senare del har länsstyrelserna emellertid fått se sitt in- flytande minskat. Den regionala administrationen har byggts ut genom att olika förvaltningsgrenar utsöndrats från länsstyrelserna och lagts direkt under vederbörande centrala verk, i allmänhet med en chefstjänsteman för den regionala verksamheten inom varje förvaltning. Senare 'har också nya statliga verksamheter tillkommit. För dessa har i stor utsträckning bildats särskilda centrala och regionala organ.

Verksa-mhetsområde för de ur länsstyrelserna utbrutna regionala förvalt- ningsgrenarna blev vanligen länen. Detta kom bl. a. att gälla för Vägförvalt- ningarna. I en del fall skapades emellertid särskilda förvaltningsområden, t. ex. inom skogs- och domänväsendet. Även ifråga om nytillkommen stat— lig verksamhet har som regel länen bibehållits som förvaltningsenhet för de nybildade regionala organen, som t. ex. för länsarbetsnämnd och senast länsskolnämnd. Anknytningen till länen har emellertid beträffande en del av dessa nya regionala organ betingats mindre av att länen varit direkt lämpade som område för den ifrågavarande verk-samheten än av att möj- ligheterna till erforderligt samarbete med andra länsmyndigheter och sam- ordning av myndigheternas arbete därigenom underlättats. I fråga om väg- förvaltningarna har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen funnit länet mindre ändamålsenligt som verksamhetsområde och undersöker därför möjligheter- na att skapa större verksamhetsområden.

I några fall har de nybildade regionala organen fått andra verksamhets- områden än länen. Exempel härpå erbjuder statens järnvägafrs distrikts— indelning, tulldistrikten och fiskeriintendenternas tjänstgöringsdistrikt. Det gäller här vanligen statlig verksamhet av teknisk eller eljest speciell natur. Verksamheten har på grund av sin art eller omfattning krävt andra gränser än länsgränserna och anknytningen till länsmyndigheterna har ej varit av sådan betydelse att samarbets- eller .samordningssyn-punkter blivit avgö- rande vid utformningen av verksamhetsområdena.

• Sida 58
•  Original

Länen har emellertid även i andra avseenden visat sig mindre väl läm- pade som områden för statliga och andra uppgifter, ehuru det med hänsyn till uppgifternas art och anknytning till annan regionalt bedriven verksam— het skulle varit önskvärt att verksamheten kunnat knytas till länen. Så är fallet med bl.a. den av arbetsmarknadsstyrelsen bedrivna lokaliseringspla— neringen. För att kunna bedöma efter vilka riktlinjer den statliga lokalise- ringspolitiken bör arbeta när det gäller förläggning av företag inom närings- livet ävensom samhälleliga anläggningar har arbetsmarknadsstyrelsen gjort en indelning av landet i regioner, bestående av en tätort som centrum och dess omland. Som regioncentra har valts större tätorter, som arbetsmark- nadsstyrelsen benämner A-centra. Regionerna kallas A-regioner. Denna i huvudsak på näringsgeografiska faktorer grundade indelning av landet i regioner avviker i ett flertal fall från länsindelningen.

Skolöverstyrelsen har gjort en på bl.a. näringsgeografiska och befolk— ningsstatistiska förhållanden baserad undersökning som sedan legat till grund vid länsskolnämndernas avgränsning av gymnasieområden. Dessa områden skär likaledes i betydande omfattning länsgränserna.

De affärsdrivande verkens regionala förvaltningsområden bygger också i några fall på näringsgeografiskt gjorda avgränsningar. Som huvudprincip vid en pågående indelning av landet i postkontorsområden gäller sålunda att en ort eller trakt i postalt hänseende skall administreras från den centralort som även i andra avseenden, exempelvis i fråga om handel, all- män förvaltning och andra funktioner, är den naturliga huvudorten för den mindre kvalificerade orten eller trakten. Det har dock ansetts lämp- ligt att anpassa omlandsgränserna till kommun— och länsgränser där så varit möjligt. Avvikelser har dock måst göras, bl. 21. då olika kommun— delar graviterar mot skilda centralorter utanför kommunen.

Televerket har för sin verksamhet avgränsat taxeområden baserade på bl. a. inriktning och frekvens ”hos telefonsamtalen. Vid avgränsningen har av praktiska skäl kommun- och länsgränser beaktats i möjligaste mån. Ej heller i fråga om taxeområdenas gränser har det dock varit möjligt att låta dem generellt sammanfalla med dessa administrativa gränser på grund av att kommuner och län i betydande omfattning avviker från den närings- geografiska grupperingen i regioner. -

Det finns, som framgår av det sagda, andra regionala verksamhetsom- råden för den statliga administrationen än länen. Dessa är likväl alltjämt administrationsområde för huvuddelen av den regionala statsförvaltningen.

Länen utgör också områden för den landstings—kommunala verksamheten. Varje län utgör en landstingskommun. Kalmar län är dock delat i två så- dana kommuner. Några av de större städerna tillhör ej landstingen utan ombesörjer själva de landstingskommunala angelägenheterna. Sålunda står för närvarande Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg och Gävle utanför respektive landsting.

• Sida 59
•  Original

Länen är icke endast verksamhetsområde för den statliga förvaltningen och landstingen. Många ekonomiska och ideella organisationer och sam- manslutningar har länen som arbetsfält. Länen kan sålunda utgöra verk- samhetsområde för olika kreditanstalter och banker liksom för handels- kamrarna. En del sparbanker bedriver också en länsomspännande verk- samhet. Det är dock icke ovanligt att bank- och kreditinrättningar liksom handelskammare har från länen avvikande verksamhetsområden och där- vid också sträcker sig över länsgräns. Verksamhetsområdet bestäms van- ligen främst med hänsyn till kontaktinriktningen på näringslivets område.

Inom länen finnes vidare intresseorganisationer omfattande olika yrkes- grupper såsom jordbrukare, skogsägare, fiskare, lasttrafikbilägare och drosk- ägare även om också dessa organisationer ofta har verksamhetsområden som avviker från länen. Andra intresseorganisationer kan likaledes ha länet som verksamhetsområde. Hit hör företagareföreningar, hypoteks- institutioner, civilförsvarsförbund, jaktvårdsförbund m. fl. Inom den kom- munala sektorn finns även olika slag av länsförbund. De kommuner inom ett län som är medlemmar i Svenska landskommunernas förbund bildar en länsavdelning av förbundet. En del kommunala nämnder har länssamman- slutningar. Dessa intresseorganisationer och andra liknande sammanslut- ningar har i allmänhet sin verksamhet knuten till länet med hänsyn till behovet av samarbete med statliga länsmyndigheter, landstingskommun eller andra länsomfattande sammanslutningar.

Länsindelningen överens-stämmer, som redan av det sagda framgår, ofta inte med den näringsgeografiska grupperingen i regioner. Detta förhål- lande framträdde med särskild tydlighet vid en försöksutredning som hös- ten 1960 gjordes i anslutning till den av indelningssakkunniga verkställda utredningen angående principer för en ny kommunindelning (SOU 1961: 9). Undersökningen avsåg att belysa konsekvenserna av en kommunindelning grundad på ett system med centralorter och till dem anknutna närings— geografiska regioner. Den visade att en så genomförd kommunindelning i ett betydande antal fall skulle bryta länsgräns.

Allmänna synpunkter

A. Näringsgeografiska synpunkter Länsstyrelsen har enligt länsstyrelseinstruktionen att i allt söka främja länets utveckling och dess befolknings bästa. Motsvarande gäller även för andra länsorgan. Möjligheterna för den regionala statsförvaltningen att full- göra dessa åligganden ökas väsentligt om länet utgöres av ett område vars befolkning så långt möjligt förenas i en intressegemenskap på samhälls— livets olika områden. Den samhörighet som uppstår till följd av nämnda in- tressegemenskap framträder med särskild tydlighet kring centralorter som

• Sida 60
•  Original

i olika hänseenden är på detta sätt sammankopplade med kringliggande bygd, vars utveckling är i hög grad avhängig av orten och förhållandena där.

Samhörigheten mellan en tätort och dess omland får på det administrativa området särskild betydelse om en förvaltningsgräns skiljer tätorten från omlandet eller någon del därav. Detta samband framträder dä närmast som samarbets- och samordningsproblem. Det är främst på samhällsplaneringens område som dessa problem uppstår.

Samhällsplaneringens olika grenar administreras på skilda sätt. Planering i riksskala, som hittills bedrivits rörande Vägnätet och näringslivets lokalise— ring, i form av skolplanering och inom vissa delar av sjukvården, ombesörjes i huvudsak av centrala organ. Översiktlig planläggning för delar av riket förekommer dels såsom regionplanering, dels i form av länsplanering. Re- gionplanering enligt byggnadslagstiftningen är en interkommunal angelä— genhet. Den lokala bebyggelseplaneringen i övrigt är i princip en angelägen— het för respektive kommun.

I samhällsplaneringen inrymmes ett statligt inflytande av skiftande styrka på olika områden. Vid regionplaneringen är det statliga inflytandet vad gäl- ler planläggningsskedet tillgodosett i byggnadslagstiftningen. Den egentliga verkställigheten, d.v.s. regionens utbyggnad i enlighet med planen, är där- emot inte direkt underkastad något statligt inflytande. Den för verkställig- heten nödvändiga samordningen och prioriteringen kommunerna emellan sker formlöst liksom också samordningen mellan den på kommunerna an- kommande utbyggnaden och de i planverkställigheten ingående statliga åt— gärderna på t. ex. vägväsendets och bostadspolitikens områden. Detsamma gäller också i vissa fall i fråga om samordningen mellan de statliga åtgär- derna inbördes.

Om en tätort och dess omland eller någon del därav ingår i skilda kom- muner är det vid samhällsplanering i vidsträckt mening i första hand den kommunala indelningen som skapar problem. Detta gäller såväl den primär- kommunala indelningen som indelningen i landstingskommuner. Ju inti- mare intressegemenskapen och det ömsesidiga beroendet blir mellan två kommuner desto starkare blir behovet av samverkan. Kommunerna blir i planeringshänseende att betrakta som en enhet, med följd att åtskilliga kom- munala angelägenheter kräver en enhetlig handläggning. Bebyggelseplane- ringen liksom även planernas realiserande med allt vad därtill hörer i fråga om vatten och avlopp, trafikleder, fritidsområden m. ni. måste samordnas. Även skolväsendet, elkraftförsörjningen och näringslivets lokalisering kom- mer in i bilden. Det är naturligt att kommunerna kan ha olika uppfattning om vilken samverkan som krävs och hur samhällsplaneringen skall utfor— mas. Särskilt gäller detta om den ena kommunen intar en i olika hänseen- den dominerande ställning i förhållande till den andra.

Förhållandena kompliceras ytterligare om de kommuner vari tätorten och dess omland ingår åtskiljes av en länsgräns. Den direkta samverkan

• Sida 61
•  Original

kommunerna emellan kanske inte påverkas härav i högre grad. De är emel- lertid i sitt samarbete ofta beroende av statlig medverkan på länsplanet. Genom att berörda myndigheter i två län måste kopplas in försvåra-s sam- arbetet mellan kommunerna och de statliga organen. Ett omfattande sam- arbete länsorganen emellan blir därför erforderligt.

De statliga myndigheterna i de båda länen ställs här inför mer eller mindre svårbedömbara problem. Då tätorten, belägen inom det ena länet, har sitt omland helt eller delvis inom annat län är det naturligt att de myndigheter som i sitt län ser problemen inifrån, ur centralortens aspekt, får en helt annan bild än de myndigheter som i det andra länet betraktar problemen utifrån som detta läns gränsproblem. Är centralortens dominans uppenbar är det utomstående länets myndigheter i huvudsak hänvisade till att godta uppfattningen hos det andra länets myndigheter om förutsättningar, utveck- ling och målsättning och att härefter rätta sin egen planverksamhet. Det yttre länets organ kan i ett sådan läge få svårt att utöva konstruktiv kritik. Dessa länsmyndigheter kan därigenom få ta på sig ansvaret för åtgärder vilkas riktighet de har mycket begränsade möjligheter att bedöma. Exempel härpå erbjuder den stundom föreliggande svårigheten att få en större stads tillfartsvägar utbyggda enhetligt och rationellt om staden ligger nära en läns—gräns.

Samhörigheten mellan en tätort och dess omland får, som ovan nämnts, betydelse även inom den landstingskommunala verksamheten. Detta gäller främst de verksamhetsgrenar som har servicekaraktär och är uppbyggda med vård- eller undervisningsanstalter som centra för i första hand kring- liggande bygd. Skall befolkningen betjänas på ett önskvärt sätt är det, som i kap. 10 blir närmare belyst, angeläget att administrativa gränser icke hindrar en lämplig utformning av upptagningsområdena eller eljest utgör hinder för en ändamålsenlig och ur ekonomisk synpunkt lämplig verksamhet.

Det råder ett funktionsmässigt samband mellan en tätort och dess omland därigenom att tätorten utgör säte för den kringliggande bygdens service i olika avseenden, kulturellt, socialt och kommersiellt, och även är centrum för arbetskraftutbytet inom bygden. Genom att avgränsa olika tätorters omland mot varandra är det möjligt att indela landet i regioner, där varje region inrymmer en befolkning som har en och samma tätort som centrum för olika former av samhällsservice. Arbetsmarknadsstyrelsens A-regioner, som omnämndes i det inledande avsnittet, utgör exempel på en sådan re- gionindelning. På samma sätt har, som även nämnts, centralortstanken och andra näringsgeografiska överväganden legat till grund för indelningssak- kunnigas ställningstaganden vid utformandet av principerna för en ny kom- munindelning. De kommunbildningar som därvid planeras avses sålunda skola bestå av en tätort och dess omland och byggs alltså i första hand upp på bl. a. den intressegemenskap som anknytningen till en och samma ort ger.

• Sida 62
•  Original

Tidigare har framhållits värdet av att ett län — liksom en kommun —— om- fattar ett område där befolkningen binds samman av en intressegemenskap på samhällslivets olika områden. Från denna utgångspunkt borde i samma länsbildning ingå kommuner med en befolkning som i olika avseenden hör samman och i övrigt är inriktad mot en centralort av mera betydande stor- lek. Ett önskemål blir då att residensstaden intar en så central ställning i länet att dess influensomräde omfattar länet i dess helhet eller att den i vart fall är den i näringsgeografiskt hän-seende dominerande staden i länet. Med hänsyn till vårt lands geografiska struktur är en sådan indelning av landet i län ofta inte genomförbar. Man bör dock, som det här ovan anförda visar, sträva efter att avgränsa länet så, att de områden som ingår däri utgöres av i näringsgeografiskt hänseende avgränsade regioner och att till samma län föres regioner med visst inbördes samband, i första hand med en gemensam inriktning mot residensstaden. I andra hand hör till samma län föras de re- gioner som har större samhörighet med varandra än med andra regioner.

B. Befolkningssynpunkter m. m. I föregående avsnitt har belysts vikten av att ett län är ur näringsgeografisk synpunkt väl avgränsat. Därigenom får länets förvaltningsorgan bättre möj- ligheter att lämna allmänheten en fullgod service. Skall ett län vara lämpligt som förvaltningsområde krävs därutöver att förutsättningar finns för en förvaltningsorganisation som kan tillgodose servicesynpunkten. Över huvud taget måste eftersträvas länsbildningar där den administrativa verksamhe- ten kan bedrivas effektivt, ekonomiskt och i övrigt rationellt. Länsorganen skall sålunda vara ändamålsenligt uppbyggda för sin uppgift och 'ha möj- lighet att driva sin verksamhet så att det eftersträvade resultatet nås för lägsta möjliga kostnad.

Länsorganens uppbyggnad bestäms i första hand av arbetsuppgifternas art och omfattning. Skall ett förvaltningsorgan arbeta rationellt måste det ha så stor arbetsmängd att en differentiering efter ärendenas svårighetsgrad på tjänstemän med olika kvalifikationer blir möjlig. Arbetsvolymen bör dock ej vara så stor att förvaltningsorganet arbetar tungt och osmidigt.

Länsorganens arbetsunderlag bestäms i betydande grad av länets folk— mängd. Inom vissa ärendegrupper hos organen kan arbetsmängden stå i nästan direkt proportion till folkmängden. Så är t. ex. fallet inom länssty- relsernas pass- och folkbokföringsdetaljer. En ökning av länets folkmängd med exempelvis 10 % ger i dessa fall som regel en motsvarande ökning av arbetsmängden. I allmänhet är emellertid inte antalet invånare i länet på detta sätt direkt avgörande för länsorganens arbetsunderlag. Man kan ej utgå från att ett län med 10 % fler invånare än ett annat län också har en total arbetsbelastning som är 10 % större. Olika förhållanden spelar här in och kan ge betydande avvikelser.

• Sida 63
•  Original

Bland de faktorer som på detta sätt påverkar länsorganens relativa arbets- belastning är den fortgående folkminskningen på landsbygden och tillväxten av tätortsbefolkningen av särskild betydelse. Urbaniseringsprocessen berör i olika hänseenden länsmyndigheternas arbete och kan innebära en bety- dande ökning av deras arbetsbörda genom bl. a. förskjutningarna i arbets- kraftens lokalisering och fördelning på olika näringsgrenar samt den sti- gande koncentrationen av bebyggelsen till städer och andra tätorter.

, Tätorternas tillväxt medför i första hand en ökad arbetsbelastning för länsorganen på grund av de stigande krav på samhällsplanerande åtgärder som därigenom uppkommer. Även i övrigt medför emellertid tätorter ökade arbetsuppgifter för skilda länsorgan. Ingripandena på det sociala fältet blir flera och ofta mer komplicerade. Inom bl. a. hälsovård, sjukvård och polis- väsende ställer de speciella levnadsbetingelserna i tätorterna särskilda krav på myndigheterna, större ju folkrikare tätorterna är.

Vad här sagts gäller generellt befolkningskoncentrationer i form av större städer. Inom Göteborgs och Bohus, Malmöhus och Östergötlands län blir emellertid på grund av de mycket stora städerna med deras betydande för- valtningsresurser arbetsbördan för flertalet länsorgan avsevärt mindre än den skulle blivit om icke länens befolkning i sådan omfattning varit bosatt i storstäder. Särskilt framträdande är sagda förhållande i Stockholms stad.

Med den stigande bosättningen i tätorter följer även en ökad fritidsbebyg- gelse, som bl. a. till följd av bilismen återfinnes på allt längre avstånd från tätorterna, ofta i andra kommuner och län. Denna fritidsbebyggelse får med hänsyn till sin utbredning som regel inte någon avgörande betydelse för en gränsdragning mellan län. Det kan därför bli nödvändigt att sådan bebyg- gelseplanering kommer att åvila annan länsförvaltning än den inom vars verksamhetsområde tätorten är belägen, vilket bl. a. ur planeringssynpunkt kan medföra olägenheter.

Urbaniseringen ger även ökad kommunal aktivitet bl. a. på grund av att tätortskommunerna till sin förvaltning kan knyta experter av olika slag, ekonomiska, tekniska, sociala och andra. Den större folkmängden ger där erforderlig arbetsvolym för en differentiering av de kommunala arbetsupp- gifterna och även ekonomiska förutsättningar för anställande av sådan ar- betskraft. Den ökade kommunala aktiviteten skapar samtidigt ett starkare tryck på länsmyndigheterna.

Även antalet kommuner i länet påverkar länsorganens arbetsbelastning i skilda avseenden. Sålunda har länsstyrelsen jämlikt sin instruktion att över- vaka att de förpliktelser som enligt lag eller författning åligger kommunerna blir behörigen fullgjorda. Vidare skall länsstyrelsen samarbeta och samråda med kommunala myndigheter. Den har även inom skilda grenar av sin verksamhet att fastställa eller granska kommunala beslut. Omfattningen av dessa länsstyrelsens arbetsuppgifter är i stor utsträckning beroende av kom- munernas antal inom länet. I övrigt har antalet kommuner betydelse i fråga

• Sida 64
•  Original

om utsändande och inhämtande av meddelanden eller uppgifter som berör alla kommuner i länet. Detsamma gäller vidare för t. ex. länsstyrelserna i fråga om kommunala val och ersättningstvister inom socialvården m. m. Inom andra arbetsområden har antalet kommuner en mera begränsad be- tydelse.

Även andra speciella befolkningsfaktorer påverkar länsmyndigheternas arbetsbörda. Sålunda kan en lokalt pågående omstrukturering av arbets- marknaden eller en speciell inriktning hos näringslivet ge länsarbetsnämn- den i länet ganska krävande arbetsuppgifter. Rörligheten hos ett läns befolk— ning är också av betydelse för länsorganens arbete i olika avseenden. Turis- men får en alltmer ökad betydelse och kräver reglering av fritidsområden, hygien, byggnadsförhållanden, fiske o. s. v.

Den ur förvaltningssynpunkt lämpliga folkmängden inom ett län kan emellertid icke bestämmas utan att 'hänsyn samtidigt tages även till andra i förvaltningshänseende väsentliga faktorer. Bl. a. stor landareal eller besvär- liga kommunikationsförhållanden kan betyda ökad arbetsbelastning för länsorganen. I norrlandslänen försvårar de stora avstånden sålunda per- sonliga kontakter. Dessa blir tidsödande och krävande för såväl befolkning som tjänstemän. Länen blir härigenom tungarbetade, härtill bidrar även klimatiska förhållanden och de jämförelsevis dåliga kommunikationerna, särskilt under tjällossningsperioder. Detta medför behov av relativt sett större personal vid länsorganen i norrlan-dslänen än vid motsvarande organ i län belägna längre söderut. För att länsmyndigheterna skall få den ur ar- betssynpunkt lämpliga personalkadern och organisationen kan sålunda i norrlandslänen ett mindre befolkningsunderlag än i andra län accepteras. Län som är i livlig industriell utveckling kan också för länsorganen inne- bära en större arbetsbelastning än exempelvis län med en företrädesvis jord- bruksarbetande befolkning.

Av vad ovan sagts framgår svårigheterna att närmare ange hur ett län ur befolkningssynpunkt bör vara beskaffat. Det finns dock möjlighet att göra vissa bedömningar. Erfarenheten visar att av våra nuvarande län utgör de som har den minsta folkmängden i vissa hänseenden mindre ändamåls- enliga förvaltningsområden. Dessa län är ofta för små för att erbjuda till- räckligt underlag för rationellt uppbyggda förvaltningsorgan. Även om det kan sägas att ju mindre länen är desto lättare blir det för länsorganen att skaffa sig detaljerad kännedom om länet och överblicka alla förhållanden, så måste fördelen härav vägas mot de olägenheter som ur organisatorisk synpunkt är förenade med att befolkningsmässigt små län ofta medför allt- för små länsorgan. Flera av våra nuvarande län fyller inte de krav som i detta hänseende kan ställas. I ett följande avsnitt kommer detta förhållande att närmare belysas.

Problemet befolkningsmässigt stora eller små förvaltningsområden har även en annan, speciellt ekonomisk aspekt. Gör man stora förvaltningsom-

• Sida 65
•  Original

råden för den länsomspännande förvaltningen innebär detta få lån och där- med totalt få regionala organ. Varje länsorgan får därigenom ökad arbets— mängd, men den större rutin som en ökad arbetsmängd ger medför kanske ett något minskat personalbehov. Av större betydelse är dock ett annat för- hållande.

I de små länens ofta alltför små organ begränsas möjligheterna att diffe- rentiera arbetsuppgifterna med hänsyn till personalens kvalifikationer. Där måste finnas personal som har kompetens för att klara de mest krävande arbetsuppgifterna. I den mån dessa uppgifter ej räcker till för att ge denna personal full sysselsättning uppstår inom förvaltningsorganet en kvalitativ arbetskraftsreserv. Skapas större organ genom sammanslagning av mindre torde genomsnittligt sett vissa möjligheter finnas att bättre utnyttja den kvalificerade personalen och därmed även att begränsa dess antal. Detta även med hänsyn tagen till det merarbete som det större förvaltningsområdet i sig skapar.

Betydande svårigheter möter då man vill söka siffermässigt ange de tal som kan sägas utgöra övre och undre gräns för folkmängden inom ett ur förvaltningssynpunkt lämpligt avgränsat län. I ett följande avsnitt kommer problemet att närmare belysas med utgångspunkt från länsorganens upp- byggnad ur effektivitets- och ekonomisk synpunkt.

Även för den landstingskommunala verksamheten är länets folkmängd av väsentlig betydelse. Detta gäller i första hand landstingskommunernas hu— vuduppgift, hälso- och sjukvården, och där närmast sjukvården. För en inom länen rationellt uppbyggd sjukhusorganisation kräves med hänsyn till den fortgående specialiseringen av vården ett betydande befolkningsunder- lag. Ett invånarantal av ca 250 000 har i skilda sammanhang, bl. a. i sam- band med fastställandet av principer för regionsjukvårdens utbyggnad, be- dömts utgöra ett lämpligt befolkningsunderlag för en rationell sjukhusorga- nisation på länsplanet. Spörsmålet kommer att närmare behandlas i kap. 10.

Frågan om landstingsområdets lämpliga storlek ur sjukvårdssynpunkt har även behandlats av Svenska landstingsförbundet i dess yttrande med anledning av riksdagsrevisorernas särskilda berättelse 1957 om rikets in- delning i län. Förbundet uttalar där att för den länsvis organiserade sjuk- vården med dess starka uppdelning på specialiteter kan ett befolknings- underlag om ca 300 000 invånare beräknas vara erforderligt.

C. Areal- och avståndssynpunkter m. m. Samhällslivets utveckling har medfört en allt intensivare kontakt mellan myndigheter och allmänhet. Denna kontakt är till stor del skriftlig, men behovet och värdet av personlig kontakt är dock uppenbart. Även om teleför- bindelser i detta sammanhang kan få ökad betydelse torde likväl det per- sonliga sammanträffandet också framdeles komma att utgöra en nödvändig kontaktform. Tjänstemännen skaffar sig genom resorinom förvaltningsområ-

• Sida 66
•  Original

det ökad kännedom angående förhållanden som är föremål för myndigheter— nas överväganden och i övrigt av intresse för deras verksamhet. Allmänheten å sin sida besöker förvaltningsorganen för att där muntligen framlägga sina synpunkter och önskemål eller erhålla råd och upplysningar. Den personliga kontakten har otvivelaktigt kommit att få allt större betydelse.

Förhållandet avspeglar sig i lagar och författningar på det administrativa området. Där föreskrives eller rekommenderas i vidgad omfattning munt— liga förhandlingar. Exempel härpå erbjuder 1953 års länsstyrelseinstruk- tion. Däri intogs en föreskrift som öppnade vägen för länsstyrelsen att ge- nom muntligt förhör inför länsstyrelsen skaffa utredning i ärende som är anhängigt där. I 1956 års taxeringsförordning har en liknande förändring skett. Prövningsnämnd ges numera möjlighet och har i vissa fall skyldighet att hälla muntlig förhandling med den som bcsvärat sig över taxerings- nämnds beslut. Sociallagstiftningen utgör ett annat exempel. I 1960 års barnavårdslag har sålunda det muntliga förfarandet fått en mera fram- trädande ställning än tidigare.

Skall kontakter av angivet slag kunna upprätthållas från såväl tjänste— männens som allmänhetens sida i önskvärd utsträckning måste länets yt- vidd samt kommunikationsledernas omfattning och sträckning möjliggöra besök inom rimlig tids- och kostnadsram.

Vi går mot en allt intensivare privatbilism som inom en ej alltför avlägsen framtid kommer att för kortare resor göra huvuddelen av befolkningen oberoende av de kollektiva transportmedlen. Med hänsyn till privatbilismens tillväxt är dessas framtid oviss, i vart fall vad gäller glesbygdstrafiken, ett förhållande av särskild betydelse i detta sammanhang med hänsyn till att länens gränsbygder'ofta får denna karaktär. Allmänheten blir på grund härav i allt större omfattning hänvisad till att utnyttja icke kollektiva trans- portmedel för sina resor till residensstaden. Detsamma gäller tjänstemän— nen i fråga om deras resor inom länet.

Avståndet mellan residensstaden och de delar av länets ytterområden som har någon mera betydande folkmängd bör om möjligt med hänsyn till det sagda ej vara längre än att man med personbil kan färdas fram och åter under en dag och dessutom ha erforderlig tid för skilda angelägenheter som kan ombesörjas under samma resa. Restiden i vardera riktningen bör, be- räknad från dessa utgångspunkter, hellre under— än överstiga tre timmar. Vid den ifrågavarande bedömningen av vägavståndet mellan residensstad och länets ytterområden får beaktas att det allmänna vägnätet undergår en oavlåtlig utvidgning och standardhöjning som möjliggör allt snabbare väg- förbindelser. Därvid kan framkomstmöjligheterna dock bli begränsade av den intensiva trafiken. Detta gäller särskilt storstäderna och deras när- maste omgivningar men sommartid även i olika grad övriga delar av landet.

Vill man från angivna utgångspunkter söka siffermässigt närmare be- stämma en lämplig länsareal kan vad gäller färdhastigheten ledning hämtas

• Sida 67
•  Original

nr Godlunds tidigare nämnda undersökning i samband med regionindelning av landet för viss kroppssjukvård. Färdhastigheten vid resor av jämförligt slag har där satts till högst 50 år 60 km i timmen. Användes dessa beräk- ningar här får man ett längsta vägavstånd mellan residensstad och de mest avlägsna tätorterna inom länet av omkring 15 mil.

Om det sålunda helt allmänt kan sägas att våra lån ej bör ha större yt- vidd än att vägavståndet mellan residensstaden och ytterområdena stannar vid ca 15 mil är det fördelaktigt om detta avstånd kan hållas lägre. Vid en bedömning av denna fråga måste hänsyn tagas till de betydande växlingar som råder inom landet i fråga om boendetäthet och kommunikationsförhål- landen. I tabell 4: 1 redovisas avståndet från varje residensstad dels fågel- vägen till den inom respektive län längst bort från staden belägna delen av länet och dels vägledes till den från staden avlägsnaste tätorten med minst 500 invånare år 1957 enligt Pålssons befolkningsprickkarta.l

Tabell 4: 1. Längsta avstånd inom länen från residensstad dels fågelvägen till läns- gräns och dels vägledes till tätort med minst 500 invånare (enl. Pålssons befolk-

ningsprickkarta ) sååå?» Längsta vägavstånd till tätort med minst 500 invånare Residensstad stånd till

lagslgfrans Tätort och kommun Afitrilld Stockholm. . . . . . . . . . ca 120 . . . . Öregrunds stad ........................ ca 150 Uppsala ............... » 90 . . . . Skutskärs samhälle, Älvkarleby .......... » 95 Nyköping .............. » 90 . . . . Högsjö samhälle, Västra Vingåker ........ » 100 Linköping .............. » 85 . . . . Österbymo samhälle, Ydre .............. » 100 Jönköping .............. » 115 . . . . Unnaryds samhälle, Södra Unnaryd ...... » 135 Växjö. . .. . . .. . . . . . . . . . » 95 . . .. Lidhults samhälle, Lidhult .............. » 115 Kalmar ................ » 180 . . . . Falerums samhälle, Uknadalen ........... » 155 Visby .................. » 80 . . . . Havdhems samhälle, Havdhem .......... » 60 Karlskrona ............. » 75 . . . . Sölvesborgs stad ....................... » 90 Kristianstad ............ » 105 . . . . Torekovs samhälle, Västra Bjäre ......... » 115 Malmö ................. » 85 . . . . Mölle samhälle, Brunnby ................ » 95 Halmstad .............. » 115 . . . . Annestorps samhälle, Lindome ........... » 135 Göteborg ............... » 160 . . . . Strömstads stad ....................... » 190 Vänersborg ............. » 145 .. . . Älvsereds samhälle, Högvad ............ » 180 Mariestad .............. » 100 . . . . Habo samhälle, Habo ................... » 110 Karlstad ............... » 195 . . . . Sysslebäcks samhälle, Finnskoga—Dalby . .. » 180 Örebro ................. » 95 . . . . Högfors samhälle, Ljusnarsberg .......... » 95 Västerås. . . . .. . . . . . . . .. » 85 .. . . Åby samhälle, Östervåla ................ » 85 Falun .................. » 250 . . . . Idre samhälle, Idre ..................... » 240 Gävle .................. » 200 . . . . Los samhälle, Färila .................... » 210 Härnösand ............. » 245 . . . . Hotings samhälle, Fjällsjö ............... » 2.10 Östersund .............. » 215 . . . . Gäddede samhälle, Frostviken ........... » 255 Umeå ................. » 360 . . .. Sorsele samhälle, Sorsele ................ » 270 Luleå .................. » 390 Kiruna stad ........................... » 380

Av sammanställningen framgår att i våra sex nordligaste län uppgår längsta vägavståndet från residensstad till större tätort inom länet till mera

1 Redovisad i kap. 5.

• Sida 68
•  Original

än 20 mil. I fråga om övriga län överstiger avståndet 15 mil endast i Göteborgs och Bohus, Värmlands, Älvsborgs och Kalmar län. De från resi— densstaden mest avlägsna delarna i dessa län har, som tabell 4: 2 visar, i all- mänhet liten folkmängd.

Tabell 4: 2. Län med invånare bosatta 1.957 på längre avstånd fågelvägen från residensstaden än 150 respektive 200 km enl. Pålssons befolkningsprickkarta

Ungefärligt antal invånare på längre avstånd fågelvägen från Län residensstaden än 150 km 200 km Kalmar .................... 6 100 — Göteborgs och Bohus ........ 1 800 — Värmlands ................. 3 600 — Kopparbergs ............... 5 200 1 800 Gävleborgs ................. 12 700 — Västernorrlands ............. 8 000 2 000 Jämtlands .................. 2 200 — Västerbottens ............... 38 800 19 600 Norrbottens ................ 72 400 34 800 Totalt 150 800 58 200

Länets ytvidd får på olika sätt betydelse för länsorganens verksamhet. I föregående avsnitt nämndes betydelsen — vid en bedömning av länet som förvaltningsområde —— av att ett läns folkmängd sätts i relation bl. a. till dess yta. Även förhållanden av annan art kan i kombination med ytvidden ge ändrade värden i fråga om länets ur förvaltningssynpunkt lämpliga areal. För exempelvis vägförvaltningarna är bl. a. det allmänna vägnätets längd och trafikintensiteten på olika vägar avgörande för verksamheten. Jordbru- kets omfattning, struktur och lokalisering är av särskild betydelse för bl. a. lantbruksnämnderna, och skogsvårdsstyrelserna är på liknande sätt be- roende av förhållandena inom skogsbruket.

Då länets ytvidd behandlats här har detta skett med utgångspunkt från residensstaden och dess läge i förhållande till länets olika delar. Det är kontakten mellan de i residensstaden placerade länsorganen och befolk- ningen i länets olika delar som varit bestämmande då länets ytvidd bedömts. Därmed har även belysts fördelen av att residensstaden har ett centralt läge. Det ideala verksamhetsområdet för länsorganen ur servicesynpunkt utgöres rent teoretiskt uppenbarligen av ett cirkelformat län med residens- staden i centrum. Viktigare än att staden ligger i länets geografiska mitt- punkt är emellertid att den är ur kommunikationssynpunkt centralt belägen.

Residensstaden bör även i övrigt helst vara en centralort för länets be— folkning och utgöra ett kommersiellt, kulturellt och administrativt centrum. Härigenom får länsbefolkningen tillgång till olika former av serviceverksam- het på samma ort. Möjligheterna att till förvaltningsorganen knyta väl kva—

• Sida 69
•  Original

lificerad personal ökas också om residensstaden kan erbjuda tjänstemän- nen tillgång till en rikt utvecklad service.

Även vad gäller landstingskommunal anstaltsverksamhet får länets ytvidd betydelse. Detta gäller särskilt anstalter som betjänar hela länet. Länets yt- vidd bör ej vara större än att befolkningen med hänsyn till kommunikations- möjligheterna kan bekvämt utnyttja anstalterna. Vad som ovan anförts an- gående avståndet mellan residensstaden och länets ytterområden gäller även härvidlag.

Förvaltningsmässiga synpunkter

A. Statlig förvaltning

I föregående avsnitt har belysts hur omfattningen av länsorganens arbete påverkas av länets folkmängd och ytvidd ävensom andra för varje län mer eller mindre speciella förhållanden. Länsorganens arbetsbelastning är likväl i första hand beroende av vilka arbetsuppgifter som åvilar de olika orga- nen. Deras verksamhet är utsatt för ständiga växlingar. Nya arbetsuppgifter tillkommer och gamla försvinner eller förändras till sin omfattning. Så med- förde t. ex. är 1960 omsättningsskattens införande liksom civilförsvarets omorganisation en icke oväsentlig utbyggnad av länsstyrelsernas verksam- het. Från de centrala myndigheterna flyttas, då anledning därtill föreligger, ärendegrupper över till länsorganen som i sin tur befrias från handlägg- ningen av andra grupper av ärenden genom att dessa flyttas ned till lokala myndigheter. Så har t. ex. nyligen skett inom såväl barnavårdslagstiftningen som byggnadslagstiftningen, där de kommunala organen fått eller kan få ökade befogenheter.

Avlastning av länsorganen kan förekomma även genom en uppflyttning av ärendegrupper på centrala organ, exempelvis på grund av de större möjlig- heter som därigenom erbjuds att utnyttja maskinella resurser. En kon- centration av bilregistreringarna till statistiska centralbyråns hålkorts— anläggning har t. ex. av nämnda skäl övervägts. Vidare kan regionalt en om— fördelning av ärenden ifrågakomma. Sålunda har bl. a. framförts tanken att överflytta vissa överexekutorsärenden och körkortsindragningar från länsstyrelserna till domstolarna.

Det är emellertid ej endast arbetsuppgifternas förändringar som kan på- verka länsmyndigheternas organisation. Även av andra skäl söker man an- passa denna efter ändrade förhållanden. Det kan här erinras om att 1948 års länsstyrelseutredning på sin tid föreslog att de arbetsuppgifter som ankom på bl. a. länsarbetsnämnd och lånsbostadsnänmd skulle överflyttas på läns— styrelsen i vilken dessa nämnder skulle inordnas. Vidare skulle länsnykter- hetsnämndens uppgifter arbetas samman med länsstyrelsens motsvarande uppgifter och denna nämnd till följd därav upphöra. Utredningen siktade även till att skolväsendets blivande mellaninstans skulle anknytas till läns-

• Sida 70
•  Original

styrelsen. Denna tanke på en koncentration av länsförvaltningen till läns— styrelsen föranledde då ej någon åtgärd men har nu ånyo aktualiserats genom en ny utredning angående länsförvaltningens organisation.

För att få en uppfattning om vad en koncentration inom länsförvaltningen av ungefär den omfattning 1948 års länsstyrelseutredning tänkt sig i dag skulle betyda i personalhänseende för länsstyrelsen har under 1960 under— sökts förhållandena vid länsförvaltningen i Jönköpings län. Länsstyrelsen där hade då 24 befattningshavare i lönegraden A 21 eller högre och 34 be- fattningshavare i lönegraderna A 20—A 13. Länsarbetsnämnden, länsbo- stadsnämnden, länsskolnänmden, länsnykterhetsnämnden och distrikts- ingenjören för vatten och avlopp hade tillhopa 9 befattningshavare i lönegra- den A 21 eller högre och 10 befattningshavare i lönegraderna A 20——A 13. In— ordnades nämnda länsmyndigheter i länsstyrelsen skulle alltså i detta läns- organ ökningen av antalet befattningshavare i lönegraden A 21 eller högre stanna vid 9 och i lönegraderna A 20——A 13 stanna vid 10.

Förändringar i länsmyndigheternas organisation liksom i deras verksam— het får, som framgår av vad ovan anförts, på olika sätt betydelse vid en bedömning av länet som förvaltningsområde. Då stabilitet i det administra- tiva systemet är en nödvändighet måste emellertid landets indelning i län under avsevärd tid vara skyddad mot mera ingripande förändringar. Härför talar även det förhållandet att länen regelmässigt är verksamhetsområde för landstingen. Ändringar i den bestående länsindelningen medför betydande konsekvenser i ekonomiska och andra avseenden för berörda landstings- kommuner.

Då mera genomgripande förändringar i länsindelningen företas är det na— turligtvis av största värde om därvid kan beaktas sådana framtida föränd— ringar inom länen som i olika hänseenden kan få betydelse för länsmyndig- heternas arbete. I all prognosverksamhet av här ifrågavarande slag minskas dock resultatets tillförlitlighet ju längre tidrymd prognosen överspänner och ju mindre område den omfattar. Av demografiska och andra skäl är det knappast möjligt att göra vetenskapligt grundade befolkningsprognoser för längre tid än 15 å 20 år.

Ändringar i länsindelningen måste av angivna skäl i huvudsak ske med utgångspunkt från nu rådande förhållanden och kända förutsättningar. Det är därför angeläget att länet är så utformat att länsförvaltningen inom ra— men för en bestående länsindelning kan anpassas efter uppkommande för- ändringar i rådande förhållanden utan att kraven på effektivitet och ratio- nell organisation i övrigt behöver prisges. Man bör med andra ord söka få fram en variationsvidd i fråga om länsstorlek som medger en icke oväsent— lig ökning respektive minskning av arbetsmängden samtidigt som de sagda kraven kan tillgodoses.

Som tidigare framhållits har den nuvarande länsindelningen visat sig i många fall omfatta områden med alltför ringa folkmängd eller i övrigt otill-

• Sida 71
•  Original

råcklig storlek för att medge inrättandet av rationellt arbetande förvalt— ningsorgan. Länsorganen är i många fall alltför små.

Civilförsvarets länsorganisation ger bl. a. exempel på hur befolkningens storlek påverkar organisationsfrågan. Länsstyrelsernas civilförsvarssektio- ner består vanligen av fyra detaljer. Inom sju län, av vilka sex tillhör de befolkningsmässigt minsta, år arbetsuppgifterna och personalbehovet ej av den omfattning att denna detaljindelning kan tillämpas. Civilförsvarssek— tionernas organisation blir på grund av dessa krympningar ej fullt ända- målsenlig i dessa län. Inom vägväsendet har, som tidigare nämnts, länen såsom verksamhetsområde för vägförvaltningarna visat sig vara för små enheter såväl arbetsmässigt som driftsmässigt.

Som en väsentlig olägenhet med de alltför små länsorganen har i ett före- gående avsnitt framhållits att de icke får tillräckligt omfattande arbets- uppgifter för en rationell fördelning av arbetet på olika arbetsdetaljer och på personal med olika kvalifikationer. Detta gäller beträffande såväl per- sonal med olika utbildning som personal med olika erfarenhet och kompe- tens inom samma personalkategori. Exempel härpå erbjuder vissa avsnitt av länsstyrelsernas verksamhet i de mindre länen, där de ”högre tjänste- männen —— enligt vad de för länsstyrelsernas verksamhet fastställda arbets— ordningarna visar — i betydande omfattning ombesörjer arbetsuppgifter som enligt det av Kungl. Maj:t fastställda normalförslaget till arbetsordning lämpligen kan handläggas av tjänstemän med lägre kvalifikationer. För små länsorgan tillämpas också icke så sällan en lägre lönesättning. Där- igenom uppstår svårigheter att i små län besätta dylika tjänster med kvali- ficerad personal. I varje fall blir de lätt genomgångstjänster.

Den ringa totala arbetsmängden i sådana små arbetsenheter kan emeller- tid medföra att den kvalificerade personalen också ur andra synpunkter blir för fåtalig. Även inom denna personalgrupp är nämligen en differen- tiering av arbetsuppgifterna ofta önskvärd. Länsskolnämnderna ger exem— pel härpå. I det betänkande som låg till grund för riksdagens beslut rörande dessa nämnder1 framhölls att utmärkta förutsättningar för en differentierad inspektion med hänsyn till skolväsendets behov kunde anses föreligga i län med tre eller fyra inspektörer. Genom att till nämnderna i dessa län knyta inspektörer med i viss mån olika utbildning och erfarenhet skulle såväl det allmänbildande skolväsendets olika stadier som yrkesskolväsendet bli till- godosett. l län med två inspektörer vore möjligheterna mindre men viss differentiering dock genomförbar, medan i län med en inspektör frågan torde få lösas genom samverkan med grannlänen eller genom deltidsanställd per- sonal. På grund av länens varierande storlek finns nu tre eller fyra inspek— törer endast vid tio nämnder, medan tio nämnder har två inspektörer och fyra nämnder en inspektör.

1 1951 års skolstyrelseutredning: Betänkande angående skolväsendets lokala och regionala ledning samt lärartillsättningen (SOU 1955: 31) s. 322—323.

• Sida 72
•  Original

De små arbetsenheterna lider också av svagheten att elasticiteten blir ringa. Även små förändringar i personalnumerären, t. ex. på grund av längre ledigheter eller vakanser, kan visa sig svårbemästrade liksom större varia- tioner i arbetsmängden. Behov av att öka eller minska personalen kan uppstå även av andra anledningar, t. ex. en genomförd delegering av arbets— uppgifter eller rationaliseringsåtgärder av olika slag. Minskas arbetskrafts- behovet vid exempelvis rationalisering försvåras inom små arbetsenheter möjligheterna att tillgodogöra sig de personella rationaliseringsvinsterna om nämligen endast en mindre del av en arbetskraft i varje personalkate- gori eller i någon av dem frigöres.

I syfte att med siffror belysa i vad mån de befolkningsmässigt små länen år ur ekonomisk synpunkt mindre lämpliga förvaltningsenheter har sam- manställts avlöningskostnaderna för personalen å länsstyrelsernas lands- kanslier och länens folkmängd. Kostnaderna har för varje län fördelats på antalet invånare i länet. Därigenom har det blivit möjligt att belysa vad denna del av länsförvaltningen i olika län kostar per invånare.

Som undersökningsobjekt har valts länsstyrelsernas landskanslier med hänsyn till önskemålet att ifrågakommande verksamhet till sin omfattning och därmed i fråga om personalkostnader bör i möjligaste mån stå i direkt proportion till folkmängden i länet. Landskanslierna torde härvidlag höra till de för ändamålet bäst lämpade objekten inom länsförvaltningen. Den an- givna relationen gäller naturligtvis i olika hög grad för olika grenar av landskansliernas verksamhet. Skiljaktigheter i detta hänseende länen emel- lan blir dock i förevarande sammanhang av mindre betydelse eftersom av- löningskostnaderna sätts i relation till folkmängden i länen. Inom ett län med 200 000 invånare betyder sålunda en variation i lönekostnaderna av 10 000 kr. endast 5 öre per invånare.

För att göra de framtagna uppgifterna mera jämförbara sinsemellan har hänsyn i viss mån tagits till att några residensstäder är placerade i annan ortsgrupp än grupp 3. De totala lönekostnaderna i dessa län har i de fall där residensstaden är placerad i ortsgrupp 4 (Göteborg, Härnösand och Umeå) sålunda reducerats med 5 %, och där residensstaden tillhör orts— grupp 5 (Stockholm, Östersund och Luleå) har en reducering skett med 10 %. Viss hänsyn har vidare tagits till de kallortstillägg som utgår i Luleå och Umeå. Avlöningskostnaderna har där reducerats ytterligare, för läns- styrelsen i Luleå med 3 % och för länsstyrelsen i Umeå med 1 %. Alla dessa reduceringar innebär vissa medvetna generaliseringar, bl.a. med hänsyn till att lönegraderna å löneplan B icke är ortsgrupperade och ej berättigar till kallortstillägg.

I summan avlöningskostnader har ej medtagits avlöningar till landshöv- dingar, ej heller avlöningar till personal gemensam för landskansli och landskontor och till tjänstemän å övergångsstat. Beloppen har avrundats till hela 1000-ta1 kronor. Undersökningen omfattar budgetåret 1959/60. Sammanställningen redovisas i tabell II: 3.

• Sida 73
•  Original

Tabell 4: 3. Avlöningskostnaderna för personal a länsstyrelsernas landskanslier budgetåret 1959/60 i förhållande till respektive läns folkmängd den 31 december 1959

. . .. _ , :'tvlöningar1 budget- Länen efter 2232305?8(:Bå1t/;13 året 1959/60 1 Kostnad/kw folkmängd ." 1 OOO—tal kronor ( ' invånare . - efter reduktlon2

M .................. 622 1 532 2,46 0 .................. 620 1 615 2,60 B .................. 446 1 130 2,53 P 374 902 2,41 E .................. 358 828 2,31 X .................. 294 836 2,84 5 .................. 291 813 2,79 Y .................. 288 941 3,27 XV .................. 286 810 2,83 F .................. 284 668 2,35 BD ................. 262 948 3,62 T .................. 261 687 2,63 L .................. 257 792 3,08 R .................. 250 706 2,82 AC ................. 240 795 3,31 H .................. 237 752 3.17 U .................. 230 653 2,84 D .................. 226 650 2,88 N .................. 169 608 3,60 C .................. 167 662 3,96 G .................. 159 642 4,04 K .................. 145 583 4,02 Z .................. 141 581 4,12 I ................... 55 291 5,29

S:a 6 662 S:a 19 425 32,92

1 Häri ingår ej avlöningar till landshövdingar och personal gemensam för landskansli och landskontor samt tjänstemän & övergångsstat. 2 Reducering med hänsyn till annan ortsgrupp än grupp 3 och kallortstillägg.

3 Aritm. medium. '

Sammanställningen visar att 13 av våra 24 län den 31 december 1959 hade en folkmängd mellan 200 000 och 300 000 invånare. Två län, Öster- götlands och Älvsborgs län, låg mellan 300 000 och 400 000 invånare, Stock- holms län mellan 400 000 och 500 000 och två län, Malmöhus och Göteborgs och Bohus län, över 600 000. Sex län hade mindre än 200 000 invånare.

Inom den stora mellangruppen län låg för alla län utom fem avlönings- kostnaden per invånare under medelkostnaden för samtliga län, vilken var 2: 92 kr. Av dessa fem län är tre norrlandslän. De län som hade större folk- mängd än 300 000 invånare låg alla mer än 10 % under medeltalet. De sex länen med en folkmängd under 200 000 invånare låg alla mer än 20 % över medelkostnaden för samtliga län.

Den här redovisade undersökningen medger ej några mera vittgående slutsatser rörande olika läns lämplighet som förvaltningsområden ur eko- nomisk synpunkt. Avlöningskostnaderna för landskansliernas personal ger visserligen en tämligen rättvisande bild av personalens storlek, men vad

• Sida 74
•  Original

gäller omfattningen av länsstyrelsernas verksamhet kan ej så säkra slutsat- ser dragas av dessa siffror. Här spelar även andra faktorer in. De personella förhållandena inom en länsstyrelse eller länsstyrelsens lokaler kan för— svåra en rationellt organiserad verksamhet och nödvändiggör då en i för- hållande till arbetsmängden något större personal. Utvecklar länsstyrelsen hög aktivitet med en utåtriktad verksamhet medför detta många tjänste- resor och även i övrigt ett engagerande av personalen som kan bli tidskrä- vande och därigenom medföra ett ökat personalbehov. Länet kan också av andra skäl vara lätt- eller tungarhetat och därför kräva förhållandevis liten eller stor personal. Här spelar tidigare nämnda förhållanden in, såsom be- folkningsfördelningen på stad eller landsbygd liksom näringslivets struktur, antalet kommuner, befolkningens rörlighet, länets ytvidd m. m.

Den verkställda undersökningen visar dock att de befolkningsmässigt små länen drar en förhållandevis högre kostnad än de medelstora och största länen.

Inom våra nuvarande län varierar folkmängden — om man bortser från Gotlands län — mellan ca 140 000 och 600 000 invånare. Länsorganens ar- betsuppgifter varierar också i omfattning högst väsentligt mellan olika län. En av statens organisationsnämnd gjord sammanställning rörande diarie— förda ärenden vid länsstyrelsernas allmänna, social— och planeringssektio- ner i medeltal under åren 1953 och 1954 visar sålunda att de befolknings— mässigt största länen då hade omkring tre gånger så många diarieförda ärenden sammanlagt å dessa sektioner som de till folkmängden minsta länen.

Det måste stöta på betydande svårigheter att för länsorgan i olika län skapa organisationsformer anpassade efter de nämnda stora differenserna i befolkningstalen inom länen om kravet på rationellt arbetande organ skall upprätthållas. I de befolkningsmässigt små länen —— med en folkmängd understigande ca 200 000 invånare — kan det visa sig svårt att skapa en i skilda hänseenden ändamålsenlig organisation inom länsorganen. Olika, tidigare nämnda förhållanden bestyrker detta, t. ex. storleken av länssty— relsernas civilförsvarssektioner och inspektörsorganisationen hos länsskol— nämnderna. Den ovan redovisade sammanställningen angående landskans- liernas avlöningskostnader visar att också ur driftsekonomisk synpunkt är länsbildningar med en folkmängd understigande ca 200 000 invånare klart oförmånliga som förvaltningsenheter.

Det är sålunda ur statsadministrativ synpunkt ändamålsenligt att länen har en folkmängd som överstiger ca 200 000 invånare, och med hänsyn ta— gen även till landstingens verksamhet torde minimistorleken kunna sättas till ca 250 000 invånare. Vid länsindelningsändringar av mera genomgripan- de natur bör länsbildningar med mindre folkmängd därför accepteras endast om andra särskilt viktiga faktorer talar härför.

En allmän tendens mot större förvaltningsområden kan för övrigt iakt—

• Sida 75
•  Original

tagas. Den är betingad av bättre kommunikationer samt av en strävan efter rationellare arbetsenheter för modern maskinell utrustning. De tekniska hjälpmedel som numera i ökad omfattning kommer till användning kräver stora arbetsmängder för att kapaciteten skall kunna utnyttjas och appara- turen därigenom bli driftsekonomiskt motiverad.

Härefter återstår att besvara frågan vilken största folkmängd ett län ur förvaltningssynpunkt lämpligen bör 'ha. Även här försvåras ett allmänt ställningstagande av att förhållandena inom olika delar av landet skiftar i betydande grad. Tidigare har framhållits att erfarenhetsmässigt finns icke något som talar emot län av samma storlek som våra nuvarande största län. Vad gäller länsorganens inre organisation kan framhållas att det inom centralförvaltningen finns verk med betydligt större personaluppsättning än länsstyrelserna —— de personellt största länsorganen.

År 1960 hade arbetsmarknadsstyrelsen ca 460 anställda, varav 105 i högre lönegrad än A 20, något flera i lönegrad A20—A 13 och ca 250 i lägre lönegrad. Motsvarande antal var för bostadsstyrelsen omkring 215 (52 + 34 + 129), för pen- sionsstyrelsen omkring 475 (41 + 30 + 404) och för riksräkenskapsverket omkring 514 (127+31 +356). Det nya riksförsäkringsverket beräknas få inemot 1 000 anställda och av dem 165 i högre lönegrad än A 20.

Överståthållarämbetet hade nämnda är omkring 450 befattningshavare. Av dem var ca 270 anställda inom skatteverket. Av övriga 186 hade 31 tjänst i högre lönegrad än A 20, 29 i lönegrad A 20—A 13 och 146 i lägre lönegrad. Antalet be- fattningshavare var samtidigt vid länsstyrelsen i Stockholms län ca 250 (31 + 46 + 179), vid länsstyrelsen i Göteborg och Bohus län ca 340 (42+62 + 233), vid länsstyrelsen i Jönköpings län ca 160 (24 + 34+98) och vid länsstyrelsen i Uppsala län ca 115 (21 + 26 + 68).

För att söka få närmare belyst frågan om länsorganens största lämpliga storlek har några länsstyrelsers arbetsor—dningar studerats. Dessa arbetsord- ningar redovisar bl.a. uppdelningen av beslutanderätt och föredragnings- skyldighet å olika befattningshavare. De för länsstyrelsernas landskanslier antagna arbetsordningarna är upprättade med ledning av en av Kungl. Maj:t fastställd normalarbetsordning. Denna redovisar hur i ett län av me- delstorlek beslut och föredragning bör vara fördelade mellan befattnings- havare i olika grader för att i möjligaste mån tillgodose intresset av en inre decentralisering med beaktande av skäliga anspråk på rättssäkerhet.

Granskningen av arbetsordningarna för länsstyrelser av olika storlek gav vid handen att i medelstora och små län beslutanderätt och föredragnings- skyldighet i ett betydande antal fall ålåg högre tjänstemän än normalarbets- . ordningen förutsätter. Även i fråga om de största länen kunde konstateras att utrymme torde finnas för en nedflyttning av handläggningen av vissa ärendegrupper från högre till lägre tjänstemän. Speciella omständigheter kan emellertid spela in och påverka arbetsordningarnas utformning i denna del, exempelvis personella förhållanden eller mindre lämpliga lokaler. Med hänsyn tagen även härtill ger det sagda dock visst belägg för att också täm-

• Sida 76
•  Original

ligen stora länsstyrelser kan fungera effektivt med samma organisation som för närvarande.

Skapas väsentligt större län än våra nuvarande största län kan de ad- ministrativa svårigheter, som då sannolikt uppstår, inom vissa gränser behärskas genom en efter länsstorleken anpassad speciell organisations- form.

De nuvarande länsstyrelsernas organisation har sin arbetsmässiga be- gränsning i topptjänsternas jämförelsevis ringa antal. De ärendegrupper och skilda ärenden där landssekreterare eller landskamrerare bör deltaga i handläggningen blir i dessa stora lån lätt för stora och för många för att kunna handläggas av en person som samtidigt skall ha överblick över hela verksamhetsfältet. Möjlighet finnes dock att organisatoriskt dela upp läns- styrelser i stora län på flera avdelningar än landskansli och landskontor. Avdelningarna kan också indelas i flera sektioner än för närvarande. En sådan organisation kräver givetvis ett omfattande samråd mellan de olika avdelningarnas befattningshavare och chefstjänstemän. Genomföres en för— delning av ärendena mellan länsstyrelsernas avdelningar och sektioner som tar hänsyn till behovet av samarbete och samordning av vissa ärendegrupper bör dock eventuella nackdelar med en sådan organisation kunna helt eller delvis elimineras.

B. Landstingsförvaltning Då landstingskommunala synpunkter på länet som förvaltningsområde tidi- gare behandlats har detta skett närmast med utgångspunkt från den ser— viceverksamhet landstingen bedriver. I första hand har sålunda befolk- ningens intresse av en väl utbyggd och lätt åtkomlig anstaltsorganisation redovisats. Bl. a. har berörts vikten av att länen befolkningsmässigt ej är alltför små särskilt med hänsyn till sjukvårdens behov av patientunderlag för den sjukhusvård som lämpligen bör ombesörjas på länsplanet.

Av särskild betydelse vid bedömningen av länet ur landstingskommunal synpunkt är det förhållandet att landstinget finansierar sin verksamhet huvudsakligen med skattemedel uttaxerade inom landstingsområdet. Lands- tinget är sålunda för sin verksamhet beroende av den skattekraft som om— rådet har. Betydelsen härav kommer i kapitel 10 att närmare behandlas.

Slutsatser

De slutsatser som kan dragas av gjorda undersökningar kan sammanfattas på följande sätt.

Som område främst för statlig förvaltning och landstingskommunal verk— samhet hör länet vara uppbyggt på ett sätt som tillgodoser såväl allmänhe— tens berättigade krav på en välordnad samhällelig service som det allmän— nas intresse av en rationellt organiserad förvaltningsapparat.

• Sida 77
•  Original

Länet bör vara avgränsat så att det omfattar en befolkning som så långt möjligt hör samman genom intressegemenskap på samhällslivets olika om- råden. Därigenom erhåller länet en naturlig förankring i samhällslivet som ger indelningen stadga. Myndigheterna kan då lättare genom en samlad insats främja samhällsutvecklingen inom länet.

Länet bör, som nämnts, också utformas med hänsyn tagen till möjlighe- terna att inrätta en rationellt organiserad förvaltningsapparat.

I första hand får därvid länets folkmängd betydelse. Erfarenheten visar att i län med en folkmängd understigande ca 200 000 invånare är det förenat med vissa svårigheter att bygga upp en ur arbetssynpunkt helt ändamåls— enlig förvaltningsapparat. Även driftsekonomiskt blir länsorganen i dessa små län oförmånliga. Hur förhållandena skulle komma att te sig i detta av— seende efter en eventuell koncentration av den regionala statliga förvalt— ningen är svårt att säga för närvarande.

Med utgångspunkt från oförändrade förhållanden talar olika skäl nu för avsevärt högre invånarantal i länen än ca 200 000. Särskilt gäller detta län där befolkningsutvecklingen medför en fortgående utglesning av befolk— ningen. Å andra sidan förekommer en koncentrering av befolkningen till vissa län, främst i Mellansverige. En kommunindelningsreform enligt fram- lagt förslag kan beräknas fullt genomförd komma att väsentligt minska an- talet kommuner i landet. Även i övrigt föreligger en allmän tendens mot större förvaltningsområden som på olika sätt kan verka i den riktningen att lättnader i länsorganens arbete inträder. Å andra sidan kan den ökade handlingsförmåga som torde bli en följd av ökad kommunstorlek väntas kräva stegrade arbetsinsatser från de statliga organens sida.

Den landstingskommunala verksamheten är också beroende av länens invånareantal. Främst gäller detta den på länsplanet bedrivna sjukhusvår— den som beräknas kräva ett patientunderlag av 250 000 år 300 000 invånare för att en rationell sjukhusorganisation skall kunna byggas upp. Lands— tingskommunerna är vidare för finansieringen av sin verksamhet beroende av skatteunderlaget i länen.

De här anförda olika synpunkterna talar för att ett nytillskapat lån ej annat än i undantagsfall då särskilda förhållanden av betydande vikt moti- verar det bör ha en folkmängd understigande 250 000 a 300 000 invånare.

Vad gäller frågan om största lämpliga länsstorlek ur förvaltnings- och landstingskommunal synpunkt kan fastslås att våra nuvarande ur befolk- ningssynpunkt största län med omkring 600 000 invånare kunnat admini- streras på ett godtagbart sätt. Den nuvarande organisationen av länsförvalt— ningen synes ge rum för en ökning av arbetsuppgifterna även i dessa län. Därav får dock inte dragas den slutsatsen att det i och för sig skulle vara önskvärt att större lån än våra nuvarande största tillskapades. Detta torde böra ske endast om särskilda skäl av väsentlig betydelse talar därför.

• Sida 78
•  Original

KAPITEL 5

Metod för länsindelning

I. Avgränsning av regioner

I föregående kapitel har belysts betydelsen av att ett län är avgränsat med beaktande av befolkningens samhörighet på samhällslivets skilda områden. Därvid har särskilt betonats vissa tätorters ställning i detta sammanhang som centralorter för kringliggande bygd. Länet bör från sagda utgångs— punkter vara uppbyggt kring en centralort, residensstaden, vilken kan fungera som naturligt, spontant servicecentrum för hela länet. Går detta av geografiska skäl inte att realisera bör likväl i samma länsbildning ingå de regioner som inbördes har större anknytning till varandra än till andra regioner.

En sådan på näringsgeografiska faktorer uppbyggd administrativ indel- ning har, som tidigare nämnts, legat till grund vid utformningen av princi- perna för en ny kommunindelning. Indelningssakkunniga behandlar i sitt betänkande centralorts— och regionbegreppen och säger därom följande.

En centralort kan definieras som en ort, vilken spontant fyller kommersiella och intellektuella funktioner för sig och sin omgivning.

De grundläggande begreppen vid studium av frågor i hithörande ämne är en varas eller tjänsts räckviddsområde och räckviddströsklar. För att man skall kunna tillhandahålla en vara eller tjänst fordras en viss minimibefolkning, olika stor för olika slag av varor och tjänster. Man kan tala om en inre tröskel, som mer eller mindre cirkelformigt innesluter denna minimifolkmängd i orten och ortens omgivningar. Man kan också tala om en yttre tröskel, en cirkel, som innesluter så stort antal personer att varan eller tjänsten ej kan tillhandahållas av tekniska eller ekonomiska skäl eller att avstånden blir så stora, att värdet på varan eller tjänsten ej längre svarar mot transport- och reskostnader. I dessa fall måste varan eller tjänsten tillhandahållas i en ny ort på lämpligt avstånd.

De båda tröskelvärdena kan ligga närmare eller fjärmare från varandra. Nära varandra ligger de om det krävs stort befolkningsunderlag för det inre tröskel- värdet och om samtidigt befolkningen är glest fördelad. I det ögonblick de båda trösklarna byter plats, så att inte tillräckligt underlag kan samlas inom den kri- tiska distansen så kan varan eller tjänsten normalt inte utbjudas. Vid lokalise- ringen av t. ex. skolor stöter man på denna situation i glesbygder, där man inte får tillräckligt med elever inom acceptabel restid. Samhällets service i en väl— färdsstat måste ofta ändå upprätthållas genom »subventioner» från andra, bättre lottade områden. Men givet är, att dylika undantag i möjligaste mån måste be- gränsas.

• Sida 79
•  Original

Genom kombinationer av ärenden kan stora tidsvinster göras. Det är fördel- aktigt att kunna uträtta flera ärenden på en gång. Detta uppnås genom att varor och tjänster med liknande tröskelvärden tillhandahålles i kombination på sam— ma orter. Inom den centrala orten höjs också effektiviteten genom att dess olika företag stöder varandra. De centrala orterna kommer att bli knutpunkter i trans- portnätet, vilket gör dem lättare att uppsöka än en punkt vilken som helst.

Centralorterna bildar en slags hierarki alltefter deras utrustning med olika bu- tiker, serviceinrättningar etc., från den i detta avseende välförsedda större sta- den via allt såmre utrustade orter ned till det lilla stationssamhället med dess fåtal butiker och hantverkare.

Denna orternas olika utrustningsgrad av centrala funktioner, centraliteten, kan mätas på olika sätt. Dels kan man använda data över t.ex. handelns storlek (antal butiker, omsättning, personalstorlek etc.) och dels data om besöks- och samtalsfrekvens etc.

Mellan den centrala orten och omgivningen går en ständig ström fram och åter av människor, varor och meddelanden. Det är ju också, som nyss antytts, i dessa orter som trafiklederna och busslinjerna i första hand sammanstrålar. En serie av influensfält kan registreras med centralorten i medelpunkten.

De olika typer av observationsmaterial av spontan natur, som man begagnat som mätare på studier av influensfälts utbredning och styrka, kan systematise- ras på följande sätt:

1) persontrafik och omflyttning 2) varutrafik 3) informationstrafik (t.ex. tidningsspridning och telefontrafik) samt 4) ekonomiska transaktioner. Det som i stort sett utmärker alla dessa skilda mätare på en orts influensfält är att de ger till resultat, att ortens inflytande avtager med stigande avstånd. Detta drag är i stort sett gemensamt för stora som små centralorter. Det som skiljer de stora orterna från de små är dels räckvidden på kontakterna och dels den med stigande ortsstorlek tilltagande differentieringen.

Med en orts omland brukar man mena den del av influensfältet inom vilken orten dominerar över andra orter. Det är uppenbart att man sällan kan dra en skarp gräns kring en centralort och därmed fixera omlandet. Men en omlands- gräns kan ändå ibland vara lämplig att konstruera t.ex. när det gäller att av- gränsa ett område, som är lämplig enhet för administrativ indelning och regional planering, eller när det gäller att ge prognoser för kommande utveckling.

De sakkunniga framhåller vidare att en viss centralort inte har ett enda, givet avgränsat omland när man definierar begreppet som här skett. Omlan- det kan endast bestämmas i förhållande till en serie andra uppgivna orter. Som exempel tas Stockholm betraktat i förhållande till Gävle, Uppsala, Väs- terås, Örebro och Norrköping där omlandsgränsen för Stockholm blir en helt annan än om man betraktar staden i förhållande till Göteborg och Malmö.

Hur än omlandsgränserna bestäms, framhåller de sakkunniga, är deras allmänna funktion att ange var huvuddelen av de spontana ekonomiska och sociala kontakterna så att säga slår om från den ena till den andra central- orten. Alldeles givet, konstateras det, är det ur administrativ synpunkt lämp- ligt att i görligaste mån söka få också de erforderliga förvaltningsområdes-

• Sida 80
•  Original

gränserna att löpa i de spontana och naturliga »svaghetsbälten» som om- landsgränszonerna utgör.

Utmärkande för de här behandlade, spontana kontakterna är valmöjlig- heten. Befolkningen har möjlighet att välja mellan olika orter för sina in- köp, läkarbesök o.dyl.

Vid sidan av de spontana kontakterna kan iakttagas kontakter som i växlande grad är styrda, d.v.s. där valmöjligheten är begränsad eller helt utesluten. Det är förhållandet med institutionellt bundna förbindelser, t. ex. kontakter med sjukhus, kommunalkontor, poliskontor eller länsstyrelse. Dessa kontakter är av visst intresse då befolkningens inriktning mot olika tätorter skall klarläggas. De spontana kontakterna kan nämligen influeras av de styrda därigenom att de ofta kombineras med varandra. Besökes t. ex. en ort på grund av där befintliga institutioner anlitas kanske då också sam- ma orts butiker.

För en bedömning av styrkan i befolkningens anknytning till olika tät- orter spelar frekvensen i kontakterna en betydande roll. En ort som besöks ofta _ arbetsplatsen kan t. ex. ligga där —— eller som befolkningen i bygden däromkring i övrigt har livliga förbindelser med skapar naturligtvis vä- sentligt starkare anknytning än en ort med vilken endast sparsamma kon- takter förekommer.

Då stockholms- och göteborgsområdena i det följande studeras ur nä- ringsgeografisk synpunkt och, som framgår av kapitel 7, på grundval av dessa studier indelas i regioner undersöks olika spontana kontakter, t. ex. skilda orters handelsinflytande, tidningsspridningen och telefonkontakter- nas inriktning. Vidare tas hänsyn till andra på näringsgeografiska faktorer grundade indelningar av området liksom till olika slag av interkommunala kontakter. Slutligen kartlägges vissa statliga administrativa indelningar och landstingskommunala verksamhetsområden. Här kommer nu att närmare redovisas de företeelser som sålunda studeras.

A. Handelsområden

År 1950 publicerades ett vid handelshögskolan i Stockholm upprättat register över Sveriges tätorter, det 5. k. tätortsregistret. I detta ingår en av nuvarande professor Sven Dahl gjord redovisning angående olika orters handelsom— råden.

Avsikten med detta register var sålunda att kartlägga vilka orter som var handelscentra, och styrkan i det handelsinflytande som orterna utövade inom kringliggande bygd. Grundmaterialet insamlades 1948, då till varje folkskola sändes frågeformulär, upptagande ett tjugotal varaktiga konsum- tionsvaror och tjänster. Lärarna vid skolan ombads undersöka var traktens befolkning köpte varorna och fick tjänsterna utförda.

Det insamlade materialet, som alltså numera är över 10 år gammalt, be- arbetades sedan på Handelshögskolans geografiska institution. Varje ort

• Sida 81
•  Original

som kunde betecknas som handelscentrum redovisades jämte sitt handels— omland på en karta. Handelsinflytandets styrka i omlandet graderades på följ ande' sätt. I. Område inom vilket ett visst men dock tämligen obetydligt inflytande från en viss ort föreligger. II. Område där orten spelar en påtaglig roll som inköpsort men dock ej intar en dominerande ställning. Ill. Område där orten dominerar detaljhandeln men en viss konkurrens från närbelägna tätorter föreligger. IV. Område där orten ensam dominerar detaljhandeln.

Större handelscentra i stockholms- respektive göteborgsområdet och de- ras handelsområden framgår av bilaga 1.

B. Tidningsområden

Genom dagstidningarna sprids meddelanden om arbetstillfällen och där an— nonseras serviceerbjudanden av olika slag. Tidningarna ger impulser i skilda hänseenden och ju starkare en orts tidningar dominerar inom ett område, desto intensivare blir vanligen den påverkan ortens tidningar för- medlar och de rörelser mellan tidningsområdet och orten som därigenom framkallas. I orter där lokaltidningar utges ger sålunda ortens tidningsom- råde en bild av ortens inflytande inom kringliggande bygd.

AB Tidningsstatistik insamlar uppgifter angående utgivningsorter för dagstidningar och de geografiska områden inom vilka dessa orters tid- ningar dominerar. Upplysningar inhämtas om i stort sett samtliga dagstid- ningar i landet. Icke undersökta tidningar representerar endast 1 % av den totala nettoupplagan av alla dagstidningar. Uppgifterna bearbetas och redovisas i bokform. Den T.S.—bok som begagnats vid de i det följande redo- visade regionindelningarna utgavs 1960.

Vid tidningsområdenas avgränsning tillämpas följande normer. Tidnings- områdena bildas enligt enkel majoritetsprincip, varvid man utgår från tid- ningarnas utgivningsorter. Detta innebär att en kommun — eller del av kommun _ föres till en orts tidningsområde då denna orts alla tidningar tillsammans har större upplaga inom kommunen/kommundelen än någon annan orts tidningar. Undantagna från denna regel är de tre största stä— derna Stockholm, Göteborg och Malmö. Dessa städers tidningsområden har fått en snävare utformning. Kommun _ eller del av kommun —— som lig- ger i gränsområdet till någon av dessa städer förs sålunda till annan orts tidningsområde om minst 50 % av hushållen i kommunen eller kommun- delen har denna orts tidningar.

Stockholms- respektive göteborgsområdets indelning i tidningsområden framgår av bilaga 1.

('i—104251

• Sida 82
•  Original

C. Televerkets indelningar

För att på ett rationellt sätt lösa vissa administrativa och tekniska problem främst till följd av den fortgående automatiseringen har telestyrelsen ut- arbetat en plan för indelning av landet i större organisatoriska enheter — teleområden. Enligt det preliminära förslaget skulle landet indelas i 18 sådana förvaltningsområden, de tre största städerna Stockholm, Göteborg och Malmö oräknade.

Vid utformningen av teleområdena har telestyrelsen utgått från att dessa i genomsnitt bör omfatta minst 60000 huvudabonnemang. Avvikelserna från detta värde är dock betydande, vilket framgår bl.a. av att Borås och Uppsala teleområden den 1 januari 1958 hade 96 000 respektive 45 000 hu— vudabonnemang.

Självfallet Överstiger antalet huvudabonnemang i Stockholm och Göte- borg avsevärt 60 000. För Stockholm redovisades 1958 470 000 och för Göte- borg 197 000.

För att administrera telefonrörelsen är landet för närvarande indelat i centralstationsområden. I de områden av landet där automatisk uppkopp- ling av samtalen äger rum är varje centralstationsområde indelat i ett eller flera riktnummerområden som i sin tur är indelade i mindre enheter (knut- grupper och ändstationer). Fördelningen av dessa stationer på riktnum- merområden bestämmes främst av trafikintressets inriktning och omfatt- ning, abonnentantalet samt vissa tekniska och ekonomiska förhållanden. Vidare tas också hänsyn i möjligaste mån till läns- och kommungränser.

Landet är vidare indelat i 222 telefontaxeområ—den. Dessa har utformats så att de i möjligaste mån omfattar stationer med gemensam inriktning av trafikintresset. Inom varje sådant område har en viss station _ som regel den största inom området — utvalts till taxestation. Varje centralstations- område omfattar vanligen ett eller flera taxeområden.

Stockholms- respektive göteborgsområdets indelning i teleområden och telefontaxeområden framgår av bilaga 1.

D. Arbetsmarknadsstyrelsens A-regioner Arbetsmarknadsstyrelsen har som nämnts i föregående kapitel i sin plane- ring för framtida lokalisering av näringsliv m.m. gjort en indelning av landet i bl. a. A-regioner.1 Varje region består av en stor eller medelstor tätort som regioncentrum jämte kringliggande glesbygd. Principerna för denna indelning redovisas i två utredningar som överlämnats till Kungl. Maj :t 1958 och 1960.2 I den senare utredningen redovisas utförligt hur man

1 Arbetsmarknadsstyrelsen: Arbetsmarknadsstyrelsens regionindelning 1961, A— och B- regioner, Karlshamn 1961. 2 Arbetsmarknadsstyrelsen: Befolkning och näringsliv, Karlshamn 1958, samt Samhälls- service och lokaliseringsverksamhet, Karlshamn 1960.

• Sida 83
•  Original

gått tillväga vid klassificeringen av tätorter som regioncentra (A-centra) och vid regionavgränsningarna.

Det konstateras att vid lokaliseringsutredningar som gjorts i ett antal län har ett befolkningsunderlag på minst omkring 30000 personer visat sig räcka till för flertalet av de serviceanläggningar som människorna fäster avseende vid då de väljer bosättningsort och som företagarna vill ha då de väljer lokaliseringsplats för industriföretag.

Orter som är centra i områden med här angivet befolkningsunderlag har som regel en väl utbyggd kulturell, social och kommersiell service samt goda kommunikationer med regionens olika delar och närliggande regio- ners centra. Näringslivet är i allmänhet väl utvecklat och differentierat.

Till hjälp vid utväljandet av A-centra och vid avgränsningen av regio- nerna har bl. a. använts det tidigare nämnda tätortsregistret. Vidare har utnyttjats uppgifter angående tidningsområden, televerkets undersökningar angående telefonsamtalens inriktning samt uppgifter angående realskolors och gymnasiers rekryteringsområden. Slutligen har hänsyn också tagits till avstånd och kommunikationer. Vid avgränsningen av regionerna har nuvarande administrativa gränser beaktats. I de fall kommungräns inte följts har avgränsningen i huvudsak skett efter församlingsgräns. Kommu- ner och församlingar eller delar därav har i regel förts till det A-centrum som haft det största detaljhandelsinflytandet. Om två A-centra haft samma inflytande eller om A—centrum saknat inflytande från detaljhandelssynpunkt har tidningsspridningen och andra ovan angivna faktorer fått avgöra gräns— dragningen. Berörda kommuner och länsstyrelser har beretts tillfälle att innan regionerna slutligt fastställdes år 1961 framföra sina synpunkter på regionernas preliminära avgränsning.

Stockholms- respektive göteborgsområdets indelning i A-regioner fram— går av bilaga 2 och kartbilagorna A och B.

De sålunda avgränsade regionerna skiljer sig väsentligt från varandra såväl beträffande antalet invånare som ifråga om ytvidden. Till invånar- antalet är stockholmsregione—n störst med ca 1 150 000 invånare (1959) när- mast följd av göteborgsregionen med ca 540 000 invånare. Inom stockholms- och göteborgsområdena är ulricehamnsregionen befolkningsmässigt minst med endast något över 24 000 invånare. Arealmässigt är inom nämnda om— råden uppsalaregionen störst med en areal överstigande 8000 kvkm och varbergsregionen minst med något under 1 000 kvkm.

E. Länsskolnämndernas gymnasieområden

För att få en uppfattning om behovet av gymnasieplatser fram till mitten på 1960-talet har skolöverstyrelsen gjort en på näringsgeografiska och be- folkningsstatistiska faktorer grundad undersökning1 som omfattar hela

1 Gymnasieorganisationens omfattning fram till år 1965. Utredning om gymnasiestadiets kvantitativa problem, stencil, Stockholm 1959.

• Sida 84
•  Original

landet. Vid denna utredning har landet preliminärt indelats i s.k. gymna- sieregioner.

Styrelsens regionering har väsentligen baserats på det spontana valet av gymnasieort. För att kunna utnyttja officiellt statistiskt material har gym- nasieregionerna i största möjliga utsträckning anpassats efter de admini- strativa gränserna. I vissa fall har dock avsteg gjorts från denna princip. Regioneringen har genomförts med hänsyn till huvudsakligen två grupper av faktorer, nämligen

a) en orts uppnåelighetsgrad, d. v. s. dess läge med hänsyn till offentliga

och privata kommunikationsmedel samt

b) elevernas spontana val av gymnasieort, d.v.s. gymnasiernas upp-

tagningsområden, sådana som dessa framgår av skolornas kataloger.

Den allmänna kontaktinriktningen bedömes i framtiden i allt större ut- sträckning komma att bestämmas av landsvägsnätets beskaffenhet samt av att resor med allmänna kommunikationsmedel beräknas successivt krympa. Vid regioneringen har därför särskilt beaktats den allmänna vägplaneringen och föreliggande prognoser för motorismens utveckling.

Vid avgränsningen av gymnasieregionerna har hänsyn vidare tagits till arbetsmarknadsstyrelsens indelning av landet i regioner. I flertalet fall överensstämmer skolöverstyrelsens regioner med dessa regioner. Vissa skilj- aktigheter föreligger dock. Sålunda saknar några av arbetsmarknadsstyrel- sens A-centra gymnasium, medan i andra fall orter med gymnasium i ar- betsmarknadsstyrelsens indelning ej blivit A-centra.

Denna av skolöverstyrelsen gjorda utredning har legat till grund för in- delningar av länen i gymnasieområden, utförda av länsskolnämnderna. Denna områdesindelning motsvarar inom .stockholms- och göteborgsområ- dena i allt väsentligt skolöverstyrelsens indelning. Länsskolnämndernas gynmasieområden inom de båda nämnda områdena redovisas i bilaga 2.

F. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens trafikflödeskartor

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i två kartutgåvor, publicerade 1956 och 1960, redovisat uppgifter över biltrafiken på större allmänna vägar är 1953 och år 1958. Till grund för dessa kartor ligger omfattande studier av trafikens intensitet.

Som underlag till den först nämnda trafikundersökningen låg kontinuer- liga maskinella trafikräkningar under åren 1951—1955, varvid observatio- ner utfördes på sammanlagt ca 13 000 räknepunkter.

Den sista undersökningen grundar sig på liknande trafikräkningar under åren 1957—1959 å ca 15 000 räknepunkter. Primärresultaten har omräknats till medeldygnstrafik för året och sommaren med hjälp av variationskurvor för säsong och vecka som upprättats med ledning av i vissa punkter regel- bundet återkommande maskinella och manuella räkningar. Omräkningen

• Sida 85
•  Original

till 1953 respektive 1958 års trafik har skett på grundval av den trafikför- ändring som konstaterats genom de årliga räkningarna.

Kartor Över trafikintensiteten inom stockholms- och göteborgsområdena redovisas i kartbilagorna C och D.

G. Sparbanksområden

Det område inom vilket en sparbank får inrätta huvudkontor, avdelnings— kontor eller annan filial benämnes dess verksamhetsområde. Enligt spar— bankslagen skall sparbanks utlåningsrörelse avse verksamhetsområdet. In- låningen skall sålunda i första hand användas att täcka kreditbehovet i den bygd varifrån inlåningen härrör.

Sparbankernas verksamhetsområden har växlande storlek, alltifrån en enda kommun upp till ett län. Det förekommer dock att rörelsen även sträcker sig över länsgräns. En kommun kan också ingå i flera sparbankers verksamhetsområden. Länssparbankerna t.ex. driver vanligen rörelse i länets samtliga kommuner och deras verksamhetsområden omfattar där- med alla i vederbörande län förekommande övriga sparbankers verksam- hetsområden. Området bestäms _ särskilt i fråga om mindre banker _ närmast av den dominans som den ort utövar där huvudkontoret är be- läget. Verksamhetsområdets utbredning ger sålunda en uppfattning om hur långt ortens influens i detta hänseende sträcker sig.

Verksamhetsområden för sparbanker med huvudkontor inom länen i stockholms- respektive göteborgsområdet framgår av bilaga 3.

H. Lastbilscentralområden

Utövare av yrkesmässig trafik för godsbefordran år sammanslutna i lokala, ekonomiska intresseföreningar som håller beställningskontor, lastbilscen- traler, och även i övrigt kan handha olika för medlemmarna gemensamma uppgifter.

Lastbilscentralerna har regelmässigt sina kontor i mera betydande tät- orter. Till en central är vanligen anslutna de lastbilåkare som betjänar en gemensam kundkrets eller i vart fall en kundkrets, bosatt inom ett område som de lämpligen kan gemensamt betjäna.

Detta område där sålunda åkarna tillhör samma lastbilscentral utgör ett lastbilscentralområde. Länen är uppdelade i sådana centralområden. I krigs- trafikplaneringen bildar dessa områden var för sig eller sammanslagna vägtrafikområden. Vanligen handhar lastbilscentralernas föreståndare _ såsom vägtrafikom-bud under länsstyrelserna _ ledningen över de lastbilar som hör hemma inom vägtrafikområdet och står till det civila transport- väsendets förfogande.

Stockholms- respektive göteborgsområdets indelning i lastbilscentralom- råden framgår av bilaga 4.

• Sida 86
•  Original

Samarbete mellan kommuner kan ske enligt i huvudsak fyra olika for- mer. Den enklaste formen är samråd genom samarbetsnämnder. Dessa har ingen beslutanderätt utan utgör närmast utrednings- och förhandlingsorgan för de samarbetande kommunerna.

Samverkan mellan kommuner kan vidare ske i form av avtal. Detta är närmast en civilrättslig överenskommelse, d. v. s. varje kommun som anslu- ter sig till avtalet bibehåller kommunalrättsligt sin beslutanderätt i den eller de samarbetsuppgifter avtalet avser.

En lagligt reglerad form för samverkan utgör kommunalförbundet. Stä- der, köpingar och landskommuner kan sanunansluta sig till kommunalför- bund för handhavande av en eller flera kommunala angelägenheter. Sam- manslutning av detta slag kan ske även mellan landstingskommuner samt mellan sådan kommun och stad som ej tillhör landstingskommun. Myn- digheterna har i några få fall möjlighet att ålägga en kommun att ingå som medlem i kommunalförbund. Så är fallet i fråga om kommunalförbund för polisverksamhetens upprätthållande och kommunalförbund på skolvä- sendets område samt regionplaneförbund och kristidsförbund.

Om man går så långt i fråga om kommunalt samarbete att man tiller- känner en sammanslutning av kommuner egen beskattningsrätt innebär detta att en specialkommun bildas. Exempel på dylika kommunbildningar är den kyrkliga samfälligheten och i vissa fall tingslaget. Överflyttas på detta sätt en förvaltningsuppgift från två eller flera primärkommuner till en specialkommun innebär det att prilnärkommunerna förlorar allt di— rekt inflytande på denna uppgift. Endast indirekt kan de få ett visst in- flytande, nämligen om ledamöterna av speeialkommunens beslutande organ väljes av de primärkommunala organen. Därigenom skulle ledamöterna kunna betraktas som ombud för primärkommunerna.

Ett samgående mellan kommuner för att gemensamt lösa en kommunal uppgift kan ske av olika skäl. Det kan ha sin grund i ekonomiska be— dömanden. Två kommuner Överenskommer t. ex. om att driva ett gemen- samt ålderdomshem för att nedbringa anläggnings- och driftskostnaderna. Samarbetet kan också betingas av geografiska eller kommunikationsmässiga skäl. Skolbarn får t. ex. gå i angränsande kommuns skola därför att den ur kommunikationssynpunkt är bättre belägen än hemkommunens skola. Ett samgående kan också framtvingas av samhällsutvecklingen som nöd- vändiggör en gemensam lösning av t. ex. en vatten- och avloppsfråga. Det kan slutligen vara ett allmänt intresse som påkallar samarbetet, som t. ex. när det för polisverksamhetens behöriga upprätthållande anses erforder- ligt att flera kommuner sammanföres till ett polisdistrikt. Ett samgående kan naturligtvis många gånger samtidigt vara betingat av flera skäl.

Samverkan mellan primärkommuner inom lånen i stockholms- respektive

• Sida 87
•  Original

87 göteborgsområdet framgår av bilaga 5. Landstingskommunal samverkan redovisas i kapitel 10.

J. Statliga förvaltningsområden De statliga förvaltningsorganens lokalisering och de olika lokala förvalt— ningsområdenas utformning påverkar befolkningens kontaktinriktning en- dast i begränsad omfattning. Detta främst med hänsyn till den förhållande- vis låga frekvenscn i kontakterna.

Vid en regionindelning som skall läggas till grund för länsavgränsningar är det dock av intresse att klarlägga i vad mån regionerna skiljer sig från de lokala förvaltningsområdena.

Inom den statliga förvaltningen pågår för närvarande en omfattande reglering av olika administrativa områdesgränser. Stadsdomstolsutredning— ens Överväganden angående rådhusrätternas framtida ställning samt där- med sammanhängande spörsmål (SOU 1961: 6) får sålunda betydelse för domsagoindelningen. Detsamma gäller en i mars 1961 beslutad utredning om översyn av domkretsindelningen för underrätterna i riket. Frågan om en ändrad landsfiskalsdistriktindelning övervägs av 1957 års polisutredning. I uppbördrsorganisationskommitténs fortsatta utredningsarbete rörande even- tuell omorganisation inom folkbokförings- och uppbördsväsendet aktualise- ras frågan om en ändrad fögderiindelning, som även är beroende av resulta- tet av 1955 års stadsutredning, vilken behandlar bl. a. frågan om förstatli- gande av uppbördsväsendet i städerna. Tidigare har också nämnts att under 1960 en ny indelning i lantmäteridistrikt genomförts. En ändrad pastorats- indelning har fastställts genom beslut av Kungl. Maj:t 1961.

Av särskild betydelse i förevarande sammanhang är de pågående arbetena med en ny kommunindelningsreform. Denna kommer att föra med sig ändringar i olika indelningar grundade på kommunindelningen bl.a. dom— sago-, fögderi- och landsfiskalsdistriktindelningarna.

Nuvarande statliga förvaltningsområden inom länen erbjuder med hän- syn härtill endast begränsat intresse. I de följande regionindelningarna anges dock skiljaktigheter mellan regioner och vissa i detta sammanhang mera betydelsefulla förvaltningsområden. Av bilaga 6 framgår sålunda stockholms- respektive göteborgsområdets indelning i domsagor och fög- derier samt lanvdsfiskals— och lantmäteridistrikt.

K. Den kommunala indelningen

Primärkommunerna. Samhällets tekniska, ekonomiska och sociala struktur har under det senaste århundradet i grund förändrats och medfört att de spontana regionerna alltmer kommit att avvika från den kommunala indel— ningen.

• Sida 88
•  Original

Den kommunindelningsreform som nu förberedes avser att ånyo söka nå överensstämmelse mellan administrativ indelning och spontana regioner.

De nya kommunerna förutsättes i princip bildade genom sammanslagning av nuvarande kommuner. Denna sammanläggning avses genomförd på fri- villighetens väg. Delning av befintliga kommuner blir enligt de sakkunnigas förslag aktuell endast då kommunen själv är införstådd därmed och den bästa indelningslösningen kan vinnas om i stället för kommungräns för- samlingsgräns följes. Avsikten är sålunda att de nya kommungränserna i all— mänhet skall följa nuvarande kommungränser eller i vart fall församlings- gräns.

Kommunindelningsreformen kan ej väntas genomförd inom sådan tid att denna utredning angående ändrad länsindelning inom stockholms- och göte- borgsområdena lämpligen kan avvakta ifrågavarande tidpunkt. För utred- ningens arbete synes ej heller erforderligt att äga kännedom om hur refor- men i detalj kan komma att gestalta sig. Regionindelningen liksom förekom- mande alternativ till länsindelning av stockholms- och göteborgsområdena göres därför här på grundval av den nuvarande primärkommunala indel- ningen.

Landstingskommunerna. I inledningen till föregående kapitel omnämndes att länen som regel är områden för den landstingskommunala verksamheten. Bland landstingens uppgifter är ur region- och länsindelningssynpunkt de verksamhetsgrenar främst av intresse där befolkningen har relativt livliga kontakter med de landstingskommunala organen och där dessa kontakter är av mera regional än lokal karaktär.

Främst gäller det sagda beträffande hälso- och sjukvården samt yrkes- undervisningen. På lasarettsvårdens område har vanligen genomförts en in- delning av länen i upptagningsområden för de olika sjukhusen med hänsyn till deras vårdresurser. Placeringen av lasaretten liksom deras storlek be- stäms i första hand av landstingsområdets utformning, befolkningsförhål- landen (bosättning, åldersfördelning m. m.) och kommunikationsförhål— landen. Sjukhusens upptagningsområden avgränsas därför regelmässigt så att vårdbehövande hänvisas till det sjukhus som har de för vårdfallet er- forderliga vårdresurserna och är ur kommunikationssynpunkt lämpligast beläget.

Inom den förebyggande hälsovården förekommer likaledes indelningar av landstingsområdet i upptagningsområden eller distrikt till vilka vissa vård- resurser lokaliserats. Detta är exempelvis fallet med tuberkulossjukvården, den öppna förlossningsvården och den av landstingskommunerna bedrivna tandvården. Även dessa vårdområden har utformats med tanke på uppgif— ten att betjäna befolkningen inom varje område.

Stockholms- och göteborgsområdenas indelning i dispensär- och tand— vårdsdistrikt framgår av bilaga 7.

• Sida 89
•  Original

L. Befolkningsfördelningen

En centralorts omland — en region _ utgör, som nämnts i det inledande avsnittet, det område inom vilket den tätort som utgör regioncentrum do— minerar över andra orter. De olika influensfält som omger en sådan ort sammanfaller vanligen inte. Regionen kommer därför att som regel utgöra ett med de olika fälten som underlag skapat område. Avgränsningen av re- gionen kräver sålunda en avvägning. Vid denna måste största bety-delse fästas vid befolkningens fördelning inom det berörda området.

I föreliggande utredning har vid denna bedömning använts en av lektor Elis Pålsson1 upprättad befolkningsprickkarta över hela landet i skala 1 : 500 000. Kartan redovisar befolkningens fördelning på tätorter och gles- bygd den 1 januari 1957. Befolkningen utanför tätort anges med en prick per 100 invånare. Tätorternas invånarantal anges genom kvadrater med ytan proportionell mot folkmängden. I eller invid kvadraterna finns en siffra som anger antalet invånare i 100-tal.

M. Detaljavgränsningsfrågor

En regionindelning kan ha olika grad av noggrannhet i detaljavgränsningen. Bestämmande för hur detaljerad en sådan indelning bör göras är främst dess syfte. Skall en indelning — i likhet med den här ifrågavarande _ ligga till grund för avgränsningar av lån får beaktas att länen bygger på den primärkommunala indelningen. Som regel finns därför i det sammanhanget ej behov av en mera detaljerad indelning i regioner än att de olika kom- munernas regiontillhörighet redovisas.

En kommun som är helt inriktad mot ett centrum ingår av naturliga skäl i dess region. Olika delar av en kommun kan emellertid vara inriktade mot skilda centra. En kommun kan också i fråga om de studerade faktorerna ha en skiftande inriktning. Den kan t. ex. i fråga om handel vara vänd mot ett centrum men tillhöra en annan centralorts tidningsområde.

Är kommunen inriktad mot skilda centra uppkommer frågan hur dess regiontillhörighet bör bedömas. Eftersom en länsindelning bygger på pri- märkommunerna, och frågan om delning av kommunen i detta samman- hang endast undantagsvis kan aktualiseras blir det närmast den förhärskan- de inriktningen hos flertalet bland kommunens invånare som får bestämma dess länstillhörighet. Det sagda talar för att vid regionindelningen en kom- mun i princip bör föras till den region vars centralort på detta sätt har dominerande betydelse för huvuddelen av kommunens befolkning. Då del- ning av kommun emellertid i länsindelningssammanhang icke kan anses utesluten bör vid avgränsningen av regioner även redovisas om en kommun är delad i influenshänseende och då på vad sätt.

1 Elis Pålsson: Gymnasiers rekrytering och lokalisering, Lund 1958.

• Sida 90
•  Original

II. Avgränsning av län

A. Regionen som grund för länsavgränsningar

Ur näringsgeografisk synpunkt är, som tidigare nämnts, den kring en centralort avgränsade regionen den ideala länsenheten. Örebro län kan an— föras som exempel på en sådan i näringsgeografiskt hänseende i huvudsak lämplig länsbildning.

Vårt lands växlande struktur medger emellertid i allmänhet inte en läns- indelning uppbyggd på detta sätt. Det finns endast ett begränsat antal stä— der som har sådan dominans över kringliggande område med därinom be- lägna centra av lägre storleksordning att man kan med utgångspunkt från endast dessa städer göra en ändamålsenlig länsindelning.

I de fall då länet inte kan avgränsas med huvudorten som naturligt cent- rum för 'hela länet bör detta likväl, som tidigare nämnts, byggas upp med beaktande av den näringsgeografiska grupperingen i regioner. Till samma länsbildning bör sålunda ur näringsgeografisk synpunkt i första hand föras de regioner som har den största inbördes samhörigheten.

Inom en region av det slag som här avses kan urskiljas vissa kommuner som i sin helhet hör nära samman med centralorten och är helt inriktade mot denna. Dessa kommuner bör vid avgränsningen av lån ingå i samma länsbildning som sin centralort.

Utanför dessa mot ett enda centrum klart inriktade kommuner finns inom en region andra som ej helt men dock huvudsakligen är inriktade mot ifrågavarande centralort. De är sålunda samtidigt men i mindre grad inrik- tade även mot annan eller andra sådana orter. Ju starkare anknytningen härvid är till ett visst centrum desto större hänsyn får vid länsavgränsningen tagas till den näringsgeografiska inriktningen inom kommunen.

Om en kommuns olika delar är inriktade mot skilda centra kan om än undantagsvis — vid en länsavgränsning som berör kommunen ifrågasättas att dra gränsen genom kommunen. I så fall måste krävas att en sådan av- gränsning är av väsentlig betydelse för att en välavgränsad länsenhet skall erhållas. Ett förslag till länsindelning som delar en kommun kan dock ej betraktas som något annat än anvisning på en ur länsindelningssynpunkt önskvärd avgränsning. Då frågan om delning av en kommun på detta sätt tas upp i samband med länsavgränsningar bör i princip församlingsgräns följas. Andra gränsjusteringar synes ej i ett sådant sammanhang böra upptagas till bedömning.

Understundom kan i gränsområdet mellan två regioner iakttagas kom- muner som är vända mot olika centra och såvitt föreliggande undersök- ningsmaterial visar icke kan sägas vara huvudsakligen inriktade mot något av ifrågakommande centra. De kan vara delade i befolkningsmässigt jäm- bördiga delar eller så splittrade att inriktningen för kommunen som helhet blir ytterst diffus.

• Sida 91
•  Original

0111 en kommun av angivet slag med olika delar är knuten till skilda centra kan en länsgränsdragning genom kommunen ifrågakomma i enlighet med vad här ovan anförts. Föreligger ej skäl för en sådan delning eller är den ej möjlig på grund av splittringen i kommunens inriktning får andra förvaltningsmässiga faktorer avgöra länstillhörighcten.

De länsindelningsalternativ som kommer att presenteras i avd. II grundas på regionindelningar utför—da med tillämpning av här redovisad metodik. De skisserade länsbildningarna har emellertid avgränsats närmast i syfte att bilda underlag för en beskrivning och bedömning av de konsekvenser som olika tänkbara principlösningar för med sig. Detaljavgränsningen får därför i detta sammanhang en mera underordnad betydelse. Med hänsyn härtill tas i indelningsalternativen frågan om delning av kommun vid av- gränsningen av de tänkta länsenheterna inte upp till någon mer ingående behandling.

B. Länets avgränsning ur förvaltningssynpunkt

I föregående kapitel har redovisats betydelsen av att länet har lämplig folk- mängd, erforderligt skatteunderlag m. m. för att förvaltningsorgan och landsting skall få möjlighet att ändamålsenligt organisera sin verksamhet. Därvid framhölls, att det med hänsyn till landets struktur inte är möjligt att avgränsa län vilka helt tillgodoser de krav och synpunkter som kan ställas på länet som förvaltningsområde och landstingskommun ävensom i övrigt.

Vid indelningen av ett område i län måste med hänsyn härtill mot var- andra vägas skilda synpunkter och intressen så att den i olika hänseenden bästa möjliga indelningen erhålles. Vid denna avvägning får bl. a. beaktas att olika faktorer, som bedömda var för sig ger vissa synpunkter på länet som förvaltningsområde, kan kombinerade med varandra ge väsentligt andra värden. Folkmängden inom ett län med ringa ytvidd och goda förbin— delser eller i län med stora städer kan t. ex. vara avsevärt större än i län med stor yta eller med befolkningen bosatt i glesbygd eller medelstora och mindre tätorter. Vidare måste befolkningsutvecklingen på längre sikt tas i betrak- tande vid ändringen i länsindelningen så att inte länet redan inom förutse— bar framtid får så liten folkmängd att en rationell länsförvaltning försvåras.

• Sida 92
•  Original

1.” | i. '.A _ l l ) . .. | J .. . . v '. ut' |*. . .w . Et: " | _ | » —.

» -"—. | ., . , .. . .. , _ . . .*ji l *

• Sida 93
•  Original

II REGION- OCH LÄNSINDELNING

• Sida 94
•  Original

• Sida 95
•  Original

KAPITEL 6

Av utredningen berörda län

A . Stockholmsområdet

Stockholms stad och län

Stockholms stad omfattar 182 kvkm land. Dess folkmängd utgjorde den 31 december 1960 806 903 invånare, vilket motsvarar 4429 invånare per kvkm.

Stockholms län omfattar östra Uppland och östligaste delen av Söderman- land utom Stockholms stad. Utmed länets kust sträcker sig från Öregrund till Södertälje ett skärgårdsområde av betydande storlek. Avståndet från länets nordligaste del till den sydligaste är omkring 180 km och största fast- landsbredden omkring 75 km. Landarealen utgör 7 456 kvkm. Länet hade vid 1960 års utgång 462 938 invånare eller 62 invånare per kvkm.

Inom länet finns 12 städer, 5 köpingar och 36 landskommuner. Av stä- derna är endast Södertälje magistratsstad. Länet är i övrigt uppdelat på 8 domsagor. Där finn-s 16 landsfiskalsdistrikt, 10 fögderier och 7 lantmäteri— distrikt. Vidare är länet indelat i 4 civilförsvarsområden. Dess norra och nordöstra det ingår i Uppsala försvarsområde. I övrigt är länet delat mellan Vaxholms försvarsområde i kustbandet och Stockholms försvarsområde om- fattande Stockholm och Södertälje med kringliggande kommuner.

Den primärkommunala indelningen inom stockholmsområdet redovisas å kartbilaga O.

Bland länets städer intar Södertälje och Norrtälje ställningen av mera be— tydande centralorter för kringliggande kommuner. Inom den norra delen av länet dominerar jordbruksnäringarna. Industriell verksamhet förekom- mer där i mera betydande omfattning endast i Hallstavik och Herräng i Häverö kommun samt i Norrtälje. I Stockholm och kommunerna därom- kring intar handel, servicenäringar och förvaltning en framträdande plats. I Södertälje och Nynäshamn dominerar industri.

Av länets befolkning bodde 1960 204000 invånare i städerna, 68000 i köpingarna och 191 000 i landskommunerna. Antalet invånare i Stockholms stad och län åren 1930, 1940, 1950 och 1960 redovisas i bilaga 8. Som fram- går av folkmängdsuppgifterna har den norra länsdelen samt kommunerna i skärgården och Mälaren under angiven tidrymd haft en betydande folk- minskning förorsakad av en stark utflyttning som huvudsakligen gällt den

• Sida 96
•  Original

yngre delen av befolkningen. Detta har medfört en förskjutning inom om— rådet mot högre åldersgrupper.

Inom länet i övrigt har en betydande folkökning ägt rum, inom flera av Stockholms förortskommuner har sedan 1930 folkmängden mångdubblats.

Stockholm, som 1850 endast hade 93 000 invånare, har sedan senare delen av 1800-talet snabbt ökat sin folkmängd. Vid sekelskiftet passerades 300 000, 1920 var antalet invånare över 400 000 och 1930 över 500 000. Numera har emellertid en stagnation inträtt. Folkmängden den 31 december 1960 var 1 000 invånare lägre än vid 1959 års utgång. Anledningen härtill är att de för bostadsändamål lämpliga och tillgängliga markresurserna i huvudsak förbrukats. Storstaden forsätter emellertid att växa men tillväxten sker i kommunerna kring Stockholm. De bindes härigenom allt fastare samman med staden till en enhet såväl näringsgeografiskt och arbetsmarknadsmäs- sigt som i fråga om kommunikationer och bebyggelse.

Detta storstadsområde, som efter en ursprungligen i statistiska samman- hang använd indelning betecknas Stor-Stockholm, utgör i förvaltningshän- seende inte någon enhet och några fasta bestående gränser för området kan ej heller uppdragas. Allteftersom bebyggelsen växer ut över nya markområ- den förskjutes också gränserna för storstadsområdet. Statistiska kontoret i Stockholm för numera till ett Stor-Stockholms planeringsområde förutom Stockholms stad 18 förortskommuner, nämligen städerna Djursholm, Li- dingö, Nacka, Solna och Sundbyberg, köpingarna Danderyd, Saltsjöbaden, Sollentuna, Stocksund och Täby samt landskommunerna Boo, Botkyrka, Huddinge, Järfälla, Märsta, Tyresö, Upplands-Väsby och Österhaninge. Till en yttre förortszon föres 10 kommuner, nämligen Vaxholms stad samt lands— kommunerna Ekerö, Färingsö, Grödinge, Gustavsberg, Salem, Vallentuna, Värmdö, Västerhaninge oc'h Österåker.

Folkmängden i samtliga angivna kommuner inom Stor-Stockholm med undantag för Stockholm uppgick 1930 till 145 000 invånare. Stockholm hade då 513 000 invånare och Stor—Stockholm sålunda totalt 656000 invånare. För 1960 var motsvarande antal invånare i förortsdelen av Stor-Stockholm 342 000, i Stockholms stad 807 000 och totalt 1 149 000. Stockholms stads andel sjönk sålunda under denna trettioårsperiod från 78 % till 70 %.

Länets skatteunderlag 1961 är, som bilaga 9 visar, betydande, 23 096 000 skattekronor eller per invånare 53,40, sålunda väsentligt högre än medel— talet för landets samtliga län, 42,80. Skatteunderlagct var fördelat med 11993000 skattekronor inom städerna, 3640 000 inom köpingarna och återstående 7 463 000 inom landskommunerna, eller 52 %, 16 % respektive 32 %, medan 1960 av befolkning 44 % var bosatt i städerna, 15 % i köpingar- na och 41 % i landskommunerna.

Om Stockholm frånräknas var inom Stor-Stockholm antalet skattekronor 1961 18 084 000, varav i städerna 8841 000, i köpingarna 3 640 000 och i landskommunerna 5 603 000. De ifrågavarande kommunernas andel i det

• Sida 97
•  Original

totala antalet skattekronor i länet var 78 %, medan deras andel i länets to- tala folkmängd 1960 var 74 %.

Stockholms stad och vissa angränsande delar av Stockholms län bildar ett regionplaneförbund (fig. 6: I). I detta ingår förutom de ovan nämnda kom- munerna även städerna Norrtålje, Nynäshamn, Sigtuna och Södertälje samt landskommunerna Blidö, Djurö, Frötuna, Ljusterö, Lyhundra, Roslags-Län- na, Sjuhundra, Skepptuna, Sorunda, Väddö, Ösmo och Östertälje.

För regionplaneområdet har antagits en regionplan, vilken fastställts av Kungl. Maj:t. Planens huvudsyfte är att tjäna till ledning vid den mera de- taljerade planläggningen, alltså vid uppgörande eller ändring av general- planer, stadsplaner, byggnadsplaner och utomplansbestämmelser inom re- gionplaneområdet, liksom eljest vid reglering av bebyggelsen eller använd- ningen i övrigt av mark inom planområdet.

Även inom andra grenar av det kommunala verksamhetsområdet har ett omfattande interkommunalt samarbete vuxit fram mellan Stockholm och de kommuner som i förhållande till Stockholm har förortskaraktär samt även mellan förortskommunerna inbördes. Inom stadens förvaltning inrät— tades 1955 en storstock'holmsrotel med uppgift att handlägga samarbets— frågor och ärenden som berör storstockholmsområdet. Vid sidan av region- planeförbundet är Stor-Stockholms planeringsnämnd det viktigaste primär- kommunala organet för samarbetet mellan Stockholm och förortskommu- nerna (fig. 6: 1). Till nämnden är anslutna samtliga kommuner inom Stor— Stockholm utom Ekerö, Färingsö, Salem och Värmdö. Därjämte ingår i nämnden Djurö kommun. Nämnden behandlar olika samarbetsfrågor såsom ett gemensamt aktionsprogram för bostadsförsörjningen, samordnad bo- stadsförmedling, frågor angående vatten och avlopp, kommunikationer, sam- arbete på det allmänna skolväsendets område m. m.

De ovan nämnda förortskommunerna å sin sida är sammanslutna i Stock- holms förorters samarbetsnämnd. Nämnden är ett utredande organ som en- dast avger förslag och rekommendationer. Den utser även förortskommuner- nas representanter i planeringsnämnden. Som redovisats i kapitel 5 sam- arbetar förortskommunerna inom olika kommunala verksamhetsområden. ' Sålunda bildar bl. a. Stockholms norra förorter ett vattenledningsförbund och ett förbund för gemensamt avloppssystem, det 5. k. Käppalaförbundet. Även inom polisväsendet, brandförsvaret, hälsovården, skolväsendet m. m. förekommer ett interkommunalt samarbete mellan kommunerna kring Stockholm. Stockholms stad deltar på olika sätt i detta arbete. Med lånets landsting har staden vidare en gemensam förhandlingsdelegation för sjuk- vårdsfrågor.

Det samarbete och den samverkan av interkommunal karaktär som så- lunda vuxit fram inom Stor—Stockholm har i första hand gällt samhälls- planeringen i vidsträckt mening. En mångfald problem kräver där gemen- samma lösningar inom berörda kommuner. Markens utnyttjande för skilda

• Sida 98
•  Original

Fig. 6: 1. Stockholmslraklens regionplane/örbund (heldragen linie). Stor-Stockholms planeringsnämnd (streckad linje)

• Sida 99
•  Original

ändamål måste inom kommunerna ske efter enhetliga principer så att om- råden avsedda för samma ändamål t. ex. bostadsbebyggelse, industribebyg- gelse, fritidsvistelse får en omfattning som motsvarar det totala behovet inom området och samtidigt erhåller en ur skilda synpunkter ändamålsenlig lokalisering.

Vidare krävs en planmässig fördelning av bebyggelsen som möjliggör en lämplig uppdelning på olika bebyggelsetyper, exempelvis flerfamiljs- och småhusbebyggelse, samt ett ändamålsenligt trafiksystem. Infarterna till Stockholm liksom de kollektiva transportmedlen måste i fråga om kapacitet och sträckning anpassas efter den trafik som de växande ytterområdena i utbyggt skick kan beräknas komma att alstra.

I anslutning till bebyggelseplaneringen krävs planläggning av erforder- liga fritidsområden inom storstadsområdet. Även andra liknande behov bör i många fall täckas gemensamt, t. ex. behovet av idrottsanläggningar och samlingslokaler. Vid bebyggelseplaneringen uppkommer också gemensamma problem berörande el- och gasförsörjning samt vatten och avlopp. Ett kom— munalt samarbete kan likaledes visa sig behövligt inom brandväsende och skolväsende liksom på kultur— och nöjeslivets områden.

I nuvarande läge med en betydande bostadsbrist inom Stockholms stad och även inom närliggande kommuner har också behovet av en samordnad fördelning och förmedling av bostäder för denna gemensamma bostadsmark- nad framträtt med särskild styrka.

Otvivelaktigt har, som framgår av det sagda, de problem som aktualiseras vid planering och utbyggnad av Stor-Stockholm i första hand interkommu- nal karaktär. Planerings- och utbyggnadsverksamheten inrymmer emeller- tid i sina olika faser även problemställningar som direkt berör statliga in- tressen.

Det ankommer bl. a. på statliga myndigheter och organ att väga olika kommuners intressen mot varandra och bevaka att samhällsplaneringen sker på ett sätt som främjar utvecklingen sedd i ett större sammanhang. Tillika är det av vikt att planläggningen för olika områden inom samma bebyggelse- region liksom områdenas utbyggnad samordnas i tid och rum. Staten har här att bevaka bl. a. egna speciellt ekonomiska intressen. Detta gäller t. ex. statliga stödåtgärder i form av lån och bidrag vid bostadsbyggande samt vid utbyggnad av skolor, gator, vatten— och avloppsanläggningar, samlingsloka- ler m. m. Ifrågavarande planerings— och utbyggnadsåtgärder kan också an- komma direkt på statliga myndigheter som t. ex. i fråga om det allmänna vägväsendet.

Det förhållandet att en länsgräns skiljer Stockholm från kringliggande del av Stor-Stockholm medför att vid samhällsplanerande åtgärder inom området statliga myndigheter å ömse sidor om gränsen måste kopplas in. Därigenom försvåras myndigheternas avvägning mellan skilda intressen och samordningen av olika insatser inom stad och län ävensom i övrigt. ett sam— lat grepp på uppgiften. Myndigheternas samarbete inbördes försvåras även

• Sida 100
•  Original

därav att någon direkt motsvarighet till länsstyrelseexpertcrna i länet inte finnes inom den regionala statliga förvaltningen i Stockholm. Också för kommuner och enskilda kompliceras planerings- och utbyggnadsåtgärder genom uppdelningen av den statliga regionala verksamheten på skilda myn— digheter i Stockholms stad och län.

Länsgränsen mellan Stockholm och dess förortskommuner medför även andra olägenheter. Stor—Stockholm har en gemensam arbetsmarknad, men denna administreras av två organ, arbetsnämnden i Stockholms stad och länsarbetsnämnden i länet. Denna uppdelning av verksamheten på skilda myndigheter har visat sig förenad med olägenheter. Ett omfattande sam- arbete mellan de två nämnderna har med hänsyn härtill fått byggas upp.

Också i övrigt på näringslivets område visar sig den nuvarande länsindel— ningen medföra olägenheter. Detta gäller t. ex. den yrkesmässiga trafiken. Tillståndsgivningen i dessa ärenden och därmed även behovsprövningen är bunden till länen i de fall icke statens biltrafiknämn—d är tillståndsmyndig- het. Även rättigheternas omfattning är i skilda hänseenden knuten till lä- nen. Länsorganens möjligheter att agera är här liksom i andra sammanhang som regel begränsade till det egna länet, vilket inom Stor-Stockholm medför olägenheter i skilda hänseenden.

Ur administrativ synpunkt medför Stockholms ställning som eget statligt förvaltningsområde att en enhetlig bedömning av olika ärenden inom Stor- Stockholm och därmed en gemensam administrativ praxis försvåras. Med hänsyn till de livliga förbindelserna över länsgränsen måste detta anses vara en väsentlig olägenhet. I civilförsvarshänseende har nuvarande admi— nistrativa uppdelning av Stor-Stockholm framtvingat en särskild organisa- tion för storstadsområdet som innebär att överståthållarämbetets och läns- styrelsens verksamhet sammanförts i ett gemensamt organ infogat i överståt- hållarämbetet. Olägenheterna av nuvarande länsgräns mellan Stockholms stad och län har emellertid därmed icke kunnat helt övervinnas på detta område.

Som i ett följande kapitel kommer att närmare redovisas utgör Stock- holms län ej heller i övrigt någon i näringsgeografiskt hänseende lämpligt avgränsad länsbildning, vilket bl. a. avspeglar sig i omfattningen av det interkommunala samarbetet över länsgränserna, redovisat i kapitel 5. Detta gäller såväl gränsen mot Södermanlands län — inom vilket län Södertälje har en icke obetydlig influens i de närmast staden belägna delarna —— som gränsen mot Uppsala län. Stockholms stads förortsområde sträcker sig här in i Upplands-Bro kommun i nämnda län, och flera gränskommuner inom Stockholms län är i skiftande grad inriktade mot Uppsala.

Uppsala län

Uppsalalän omfattar mellersta delen av Uppland. Länet sträcker sig som en över 130 km lång korridor från Bottenhavet till Mälaren. Länets bredd

• Sida 101
•  Original

överstiger ej ca 50 km. Det innehåller 5 252 kvkm land. Antalet invånare var den 31 december 1960 167 856, vilket motsvarar 32 invånare per kvkm.

Länet har två städer, Uppsala och Enköping, en köping, Tierp, och 22 landskommuner, redovisade å kartbilaga O.Länets båda städer är magistrats— städer. Landsbygden är delad i två domsagor. Länet har 7 landsfiskalsdi— strikt, 3 fögderier och 2 lantmäteridistrikt. Det är uppdelat på 3 civilför- svarsområden och ingår med undantag för Älvkarleby kommun i Uppsala försvarsområde.

Av länets befolkning bodde 1960 91 000 invånare i städerna, ca 4000 i Tierps köping och återstående 73 000 i landskommunerna. Länets folk- mängd åren 1930, 1940, 1950 och 1960 framgår av bilaga 8. Av folkmängds- uppgifterna framgår att länets landsbygd sedan 1930 haft en betydande folkminskning. Endast Tierps köping samt Söderfors och Älvkarleby kom- muner visar en positiv befolkningsutveckling. År 1930 bodde omkring 95 000 invånare utanför städerna mot endast 77 000 år 1960, motsvarande 69 respektive 46 %. Att länets folkmängd under ifrågavarande trettioårsperiod likväl ökat med 30 000 invånare beror på städernas kraftiga expansion. De har sedan 1930 mer än fördubblat sin folkmängd.

Antalet skattekronor i länets kommuner 1961 redovisas i bilaga 9. För- delat per invånare blir skatteunderlaget 40,80 skattekronor eller något under riksmedeltalet. Antalet skattekronor inom länets två städer var 4280 000 eller 62 % av det totala antalet skattekronor, 6 852 000, medan 1960 av lä- nets befolkning 54 % bodde i städerna.

Städerna Uppsala och Enköping är centralorter för huvuddelen av länets landsbygd och även för angränsande delar av bl. a. Stockholms län. Länets industri är i huvudsak koncentrerad till de två städerna. I den norra delen av länet bedrives dock en icke obetydlig industriell verksamhet främst loka- liserad till Gimo i Olands kommun, Österbybruk och Dannemora i Danne- mora kommun, Örbyhus och Tobo i Vendels kommun, Tierps köping, Söder- fors, Karlsholmsbruk i Västlands kommun samt Skutskär i Älvkarleby kommun.

Södermanlands län

Södermanlands län omfattar huvuddelen av landskapet Södermanland. Längsta avståndet fågelvägen mellan länets gränser är ca 120 km. Land- arealen uppgår till 6323 kvkm. Folkmängden den 31 december 1960 var 227 924 invånare. Antalet invånare per kvkm utgjorde sålunda 36.

Länet har 9 städer, 2 köpingar och 28 landskommuner. Av städerna är Nyköping och Eskilstuna magistratsstäder. I övrigt är länet delat i 3 dom- sagor. Länet har 8 landsfiskalsdistrikt, 5 fögderier och 2 lantmäteridistrikt. Det är uppdelat på 4 civilförsvarsområden och bildar ett försvarsområde.

Länets största stad är Eskilstuna med 59 000 invånare (1960). Där är länsarbetsnämnden placerad. Övriga länsorgan finns i residensstaden Ny-

• Sida 102
•  Original

köping, som i befolkningshänseende år länets andra stad med 24 000 in- vånare. Av länets befolkning bodde 1960 136 000 personer i städerna, 7 000 i köpingarna och 85 000 i landskommunerna. Länets folkmängd åren 1930, 1940, 1950 och 1960 framgår av bilaga 8. Befolkningsutvccklingen har, som sammanställningen visar, varit gynnsam. Den beräknas bli så även fram- deles.

Skatteunderlaget 1961 i länets kommuner framgår av bilaga 9. Det totala antalet skattekronor, 8 976 000, motsvarar 39,40 skattekronor per invånare. Antalet ligger under riksmedeltalet. I länets städer var antalet skattekronor sammanlagt 6 113 300 eller 68 % av länets hela skatteunderlag, medan stä- dernas andel i länets folkmängd 1960 var 60 %.

Inom länet är industrin närmast koncentrerad till Eskilstuna och Oxelö— sund men även Katrineholm och Nyköping har ett icke obetydligt antal in- dustrisysselsatta. Länets nordöstra del saknar större industrier. För denna del av länet är Södertälje i Stockholms län centralort.

B. Göteborgsområdet

Göteborgs och Bohus län Göteborgs och Bohus län omfattar hela Bohuslän och sydvästra delen av Västergötland. Det utgör ett långsmalt kustlän. Längden överstiger något 170 km. Största bredden är omkring 60 km. Länet omfattar 4956 kvkm land. Folkmängden uppgick den 31 december 1960 till 625 366 invånare, vilket motsvarar 126 invånare per kvkm.

_Länet har 7 städer och 37 landskommuner. Göteborg och Uddevalla år magistratsstäder. Länet i övrigt är uppdelat på 5 domsagor. Landsfiskals- distrikten är 14, fögderierna 6 och lantmäteridistrikten 5. Vidare är länet indelat i 4 civilförsvarsområden. I Göteborgs civilförsvarsområde ingår jäm- väl Angereds kommun i Älvsborgs län. Länet ingår tillsammans med delar av Älvsborgs och Hallands län i Göteborgs och Bohus försvarsområde.

Den primärkommunala indelningen inom göteborgsområdet redovisas å kartbilaga P.

Av länsorganen är länsbostadsnämnd, lantbruksnämnd, hushållningssäll- skap, skogsvårdsstyrelse, företagareförening och landsantikvarie placerade i Uddevalla. Länsadministrationen i övrigt är förlagd till Göteborg. Länets landstingskommun omfattar hela länet utom Göteborgs stad.

Av länets befolkning bodde 1960 485000 invånare i städerna (varav 405000 i Göteborg) och återstående 140 000 i landskommunerna. Länets folkmängd åren 1930, 1940, 1950 och 1960 framgår av bilaga 8. Samman- ställningen visar att landsbygden inom Bohuslän med undantag för de när— mast Göteborg belägna kommunerna samt Ljungskile, Skredsvik, Stenung— sund och Smögen är utsatt för en stark uttunning av befolkningen. Den ök- ning av folkmängden med 168 000 invånare som skett under ifrågavarande

• Sida 103
•  Original

trettioårsperiod faller i huvudsak på de större städerna och kommunerna kring Göteborg. Landsbygden har inom hela länet under perioden totalt minskat med 6 000 invånare oaktat landskommunerna kring Göteborg söder om Hermansby och Romelanda då ökade med över 20 000 invånare. Inom länets landstingskommun var folkmängden 1930 196 850 och 1960 220 628 invånare.

Antalet skattekronor inom länet 1961 framgår av bilaga 9. Frånräknat Göteborg utgjorde skatteunderlaget 7 748000 skattekronor och därav var städernas andel 3491 000 skattekronor (45 %) samt landskommunernas andel 4257 000 (55 %). Antalet skattekronor per invånare var exklusive Göteborg 35,40, medan den procentuella andelen av befolkningen inom ifrå- gavarande del av länet 1960 för städerna var 36 % och för landsbygden 64 %.

Bland länets städer har främst Göteborg men även Uddevalla karaktären av större centralorter. Till Göteborg med angränsande kommuner samt Uddevalla är också länets industriföretag företrädesvis lokaliserade. Även i Stenungsund, Lysekil och Strömstad är emellertid befolkningen i stor om- fattning sysselsatt i industri. Länets jordbruk har i betydande grad karak— tären av småbruk och man står där inför en omfattande sammanläggnings- process. Fisket koncentreras alltmer till vissa större fiskelägen, storsjöfisket till Smögen—Gravarne och Styrsö-Öckerö samt räkfisket till Strömstad.

Göteborg har liksom Stockholm genomgått en snabb befolkningsutveck- ling. Från att först på 1860-talet passera 50 000 fördubblades folkmängden på kortare tid än 30 år och var 1920 över 200 000 invånare. År 1940 var an- talet invånare över 280 000 och 1960 över 400 000.

En omfattande förortsbebyggelse har vuxit upp i kommunerna kring Göteborg. I ett av Göteborgs stadsfullmäktiges planeringsberedning 1954 avgivet betänkande i Göteborgs inkorporeringsfråga (stadsfullmäktiges handlingar 1958 nr 124) föres till Göteborgs förorter Mölndals stad och landskommunerna Askim, Kållered, Partille, Råda, Säve, Torslanda och Tuve i Göteborgs och Bohus län samt Angered, Lerum och Nödinge i Älvs- borgs län, vad som tillsammans med Göteborgs stad allmänt kallas Stor- Göteborg även om gränsen härför inte är eller kan vara exakt fixerad. Ut- vecklingen flyttar gränsen för detta stadsområde — liksom i fråga om Stor- Stockholm — genom att nya områden får förortskaraktär. De i Stor-Göteborg enligt ovan ingående kommunerna hade 1930 något över 300 000 invånare och vid 1960 års utgång nära 481 000 invånare, varav inom Göteborgs och Bohus län 294 000 respektive 465 000 invånare, motsvarande 66 respektive 86 % av länets hela befolkning. Göteborgs stads andel i Stor-Göteborg var 1930 260 000 invånare och 1960, som nämnts, 405 000 invånare eller 87 re— spektive 84 %. Skatteunderlaget inom den del av Stor-Göteborg som är be- lägen inom Göteborgs och Bohus län var 1961 24 339 324 skattekronor eller 82 % av länets totala antal skattekronor.

• Sida 104
•  Original

Z

Fig. 6: 2. Regianplaneförbundel för Göteborg med omgivningar (heldragen linje). Göteborgs förorters förbund (streckad linje). I förbundet ingår jämväl Lödöse kommun

Staden Göteborg och kommunerna däromkring bildar regionplaneförbun- det för Göteborg med omgivningar (fig. 6: 2). I förbundet ingår förutom kommunerna inom Stor-Göteborg jämväl inom Göteborgs och Bohus län städerna Kungälv och Marstrand samt landskommunerna Hermansby, Kode, Landvetter, Styrsö, Ytterby och Öckerö, inom Älvsborgs län landskommuner-

• Sida 105
•  Original

na Björketorp och Skallsjö samt delar av Starrkärr, Stora Lundby och Bolle- bygd ävensom inom Hallands län Kungsbacka stad och landskommunerna Lindome, Onsala, Särö, Tölö och del av Fjärås.

Regionplanen skall sedan den upprättats — liksom den för stockholms- regionen fastställda — tjäna till ledning vid fortsatt detaljplanläggning inom regionen.

Som framgår av det sagda berör samhällsplaneringen kring Göteborg ett flertal kommuner och här uppstår behov av samarbete och samordning på samma sätt som tidigare har redovisats beträffande kommunerna kring Stockholm. Förhållandena kompliceras dock här ytterligare därigenom att de berörda kommunerna är belägna i ej endast Göteborgs och Bohus län utan även Älvsborgs och Hallands län. Det är sålunda länsmyndigheter i såväl Göteborg och Uddevalla som i Vänersborg och Borås samt i Halmstad som har att ta ställning till frågor angående planering och utbyggnad inom Göteborgs regionplaneområde. Det är ofrånkomligt att verksamheten avse- värt tynges härav.

För att underlätta samarbete och samordning på det kommunala planet har kommunerna kring Göteborgs stad bildat Göteborgs förorters förbund (fig 6: 2). Till detta är anslutna samtliga kommuner inom Stor-Göteborg samt därjämte i Göteborgs och Bohus län Kungälv, Landvetter, Styrsö, Ytter- by och Öckerö, i Älvsborgs län Lödöse, Skallsjö, Starrsjö och Stora Lundby samt i Hallands län Kungsbacka, Fjärås, Lindome, Onsala, Särö och Tölö.

Förbundet har till uppgift att behandla spörsmål, som är av gemensamt in- tresse för kommunerna, bl. a. samhällsbildning, kommunikationer, stads- och byggnadsplaner, bebyggelse, vattenförsörjning, avlopp och kommunal organisation.

På det landstingskommunala planet försvåras verksamheten inom Stor- Göteborg också därav att Göteborgs stad står utanför landstinget. På sjukvårdens område har man sökt bemästra olägenheterna genom sam- arbetsavtal. Göteborgs och Bohus läns landsting har sålunda träffat avtal med Göteborgs stad om vård av länspatienter å stadens sjukhus. Landsting och stad driver också gemensamt vissa anstalter. Landstinget samarbetar även med Älvsborgs läns landsting för att lösa sjukvårdsproblemen kring Göteborg. Bl. a. avser landstingen att gemensamt bygga ett nytt lasarett i Kungälv. Inom yrkesskolväsendet har Göteborgs stad och länets landsting bildat ett kommunalförbund för central yrkesundervisning. De tre lands- tingskommunerna samarbetar även på detta område för att bemästra olägen- heterna av länsindelningen kring Göteborg.

Älvsborgs län Älvsborgs län omfattar hela Dalsland samt västra och södra Västergötland med undantag för ett område i sydväst som tillhör Göteborgs och Bohus län. Avståndet från länets nordgräns till sydgränsen överstiger något 240 km.

• Sida 106
•  Original

Största bredden är omkring 100 km. Länet omfattar 11 710 kvkm land och antalet invånare var den 31 december 1960 375 037, eller 32 invånare per kvkm.

Länet har 6 städer, 7 köpingar och 53 landslmmmuner (kartbilaga P). Vä— nersborg, Borås och Alingsås är magistratsstäder. I länet finns 7 domsagor. Det är uppdelat på 17 landsfiskalsdistrikt, 10 fögderier och 6 lantmäteri— distrikt. Antalet civilförsvarsområden är (i. Som tidigare nämnts ingår Angereds kommun i Göteborgs civilförsvarsområde. Länet bildar ett för— svarsområde. Kommunerna Angered, Lödöse, Skepplanda, Starrkärr, Nö— dinge, Stora Lundby, Hemsjö, Skallsjö och Lerum ingår dock i Göteborgs och Bohus försvarsområde.

Av länets befolkning bodde 1960 153 000 i städerna, 27 000 i köpingarna och 195 000 i landskommunerna. Länets folkmängd åren 1930, 1940, 1950 och 1960 framgår av bilaga 8. Sammanställningen visar att under denna trettioårsperiod har folkmängden i länet ökat med 61 000 invånare. Städerna har ökat med 66 600 invånare medan övriga kommuner minskat med 5 600 invånare. Inom Dalsland har endast köpingarna Bengtsfors och Mellerud samt Steneby kommun under hela perioden haft en positiv befolkningsut— veckling. Ökningen i Steneby kommun är delvis beroende av en inkorpore— ring från Lelång 1955. Totalt har Dalsland under trettioårsperioden minskat sin befolkning från 67900 till 58 700 invånare eller med 9 100 personer.

Inom länets västgötadel, som sålunda ökat sin folkmängd med 70 100 per— soner, har landskommunerna kring Borås och i Göteborgs närhet haft en positiv befolkningsutveckling sedan 1930. Detsamma gäller Limmared, Tranemo och Dalstorp. I övrigt har landskommunerna även i denna del av länet minskat i folkmängd.

Länets skatteunderlag redovisas kommunvis i bilaga 9. För att belysa hur antalet skattekronor fördelar sig på större områden har nedanstående sammanställning gjorts. I en särskild kolumn redovisas relativa andelen skattekronor för angivna områden.

Antal Rel. andel skattekronor i % Dalsland

Landsbygden ................ 1 306 092 9,6 Åmål ....................... 346 668 2,5 Summa 1 652 760 12,1

Västgötadelen Landsbygden ................ 5 478 720 40,2 Städerna .................... G 502 782 47,7 Summa 11 981 502 87,9 Totalt 13 634 262 100,0

Dalslands andel i skatteunderlaget utgör sålunda endast 12,1 % medan Eolkmängdens andel uppgår till 15,7 %. Medeltalet skattekronor per invå- nare är för länet 36,40, för Dalsland 28,10 och för länets västgötadel 37,90.

• Sida 107
•  Original

Inom länet är industrin huvudsakligen koncentrerad dels till dalgången kring Göta älv, där Vänersborg och Trollhättan tillsammans bildar centra för denna bygd och större delen av Dalsland, dels till Borås och trakten däromkring samt Viskans dalgång i övrigt, dels ock kring Upperudsälven i Dalsland. Även Alingsås, Åmål och Ulricehamn har ett betydande antal industrisysselsatta invånare. Inom länet i övrigt dominerar jordbruk och skogsbruk.

Länet är i näringsgeografiskt hänseende delat i två delar med ringa an— knytning till varandra: den s. k. Sjuhäradsbygden med Borås som centrum samt Göta älvs dalgång och Dalsland där Vänersborg-Trollhättan bildar centrum. Sjuhäradsbygden benämnes södra delen av länet. De sju häradena är Gäsene, Ås, Veden, Bollebygd, Mark, Kind och Redväg. Alingsås med an— gränsande kommuner intar en ganska fristående ställning mellan de två huvuddelarna och området är närmast vänt mot Göteborg.

Denna länets strukturella uppdelning har visat sig ur administrativ syn— punkt mindre ändamålsenlig. Länet har två lantbruksnämnder och två hus- hållningssällskap. Gränsen mellan verksamhetsområdena sammanfaller i huvudsak med gränsen mellan Sjuhäradsbygden och länet i övrigt. Länet är även uppdelat i två landsantikvariedistrikt. Av länsorganen är länsar— betsnämnden, länsbostadsnämnden, skogsvårdsstyrelsen och länsnykter- hetsnämnden samt en lantbruksnämnd och ett av hushållningssällskapen placerade i Borås. Länsorganen är i övrigt förlagda till residensstaden Vä- nersborg.

Denna dualism återfinnes även på landstingsplanet. Länet har bl. a. två centrallasarett och två rättshjälpsanstalter. En tendens föreligger till fördel- ning på detta sätt även vad gäller andra grenar av landstingets verksamhet.

Hallands län

Hallands län har liksom Göteborgs och Bohus län karaktären av ett lång- smalt kustlän, omkring 150 km långt och med en största bredd av ca 50 km. Lan—dytan uppgår till 4 754 kvkm. Antalet invånare var vid 1960 års utgång 170 011 eller i genomsnitt 36 per kvkm.

Länet har 5 städer, en köping, Oskarström, och 33 landskommuner. Halm- stad och Varberg är magistratsstäder. Inom länet finns 3 domsagor, 7 lands- fiskalsdistrikt, 5 fögderier och 3 lantmäteridistrikt. Länet är uppdelat i tre civilförsvarsområden och bildar med undantag för de nio nordligaste kom- munerna ett försvarsområde.

Av länets befolkning var 1960 73 000 invånare bosatta i städerna, 3 000 i Oskarströms köping och 94 000 i landskommunerna. Folkmängden i länet åren 1930, 1940, 1950 och 1960 redovisas i bilaga 8. Som framgår av sam- manställningen har endast 6 av landskommunerna ökat invånarantalet un- der angiven trettioårsperiod. Antalet invånare å länets landsbygd — Oskar-

• Sida 108
•  Original

ströms köping medräknad —— har sedan 1930 minskat med nära 10 000 per- soner. År 1930 bodde 106 000 av länets invånare eller 71 % utanför städerna mot 59 % år 1960.

Skatteunderlaget i länets kommuner 1961 framgår av bilaga 9. Av det totala antalet skattekronor 5 806 000 kommer 3 160 000 eller 54 % på stä- derna, 113 000 eller 2 % på Oskarströms köping och 2 533 000 eller 44 % på landskommunerna. Antalet skattekronor per invånare var i länet 34,20, så- lunda väsentligt under riksmedeltalet 42,80.

Inom länet är Halmstad den största industriorten. Även Varberg, Falken- berg och Oskarström har en stor del av sin befolkning sysselsatt i industri.

• Sida 109
•  Original

KAPITEL 7

Näringsgeografiska regioner

I kapitel 5 har redovisats olika spontana kontakter och andra faktorer av betydelse för de regionindelningar som bör läggas till grund vid avgräns- ningen av lån. Inom stockholms- och göteborgsområdena har med utgångs- punkt därifrån och med tillämpning i övrigt av den i kapitel 5 redovisade metodiken avgränsats ett antal näringsgeografiska regioner.

I bilaga 10 samt å kartbilagorna E och F redovisas närmare dessa regioner. Här kommer de att ges en mera översiktlig presentation.

A . Stockholmsområdet

Inom stockholmsområdet omfattar regionindelningen endast de delar av området som med hänsyn till utredningsuppdragets omfattning blir direkt berörda av ändringar i länsindelningen. Sålunda har inom Uppsala och Sö- dermanlands län regionindelningen närmast tagit sikte på avgränsningar mot en stockholmsregion. Inom Uppsala län har av sagda skäl de fyra nord— liga kommunerna Älvkarleby, Västland, Österlövsta och Hällnäs, som alla är orienterade mot Gävle, icke närmare studerats. Någon regionavgränsning mot Västmanlands län har icke skett. Av Södermanlands län har endast de delar undersökts som kan tänkas förda till en södertäljeregion (kartbilaga E).

Av de i kapitel 5 redovisade sammanställningarna framgår att närmast utanför Stockholms influensområde intar städerna Södertälje, Norrtälje, Uppsala och Enköping ställningen av centralorter med mera bety-dande in- fluensområden.

Stockholmsregioneu

I egenskap av huvudstad har Stockholm givetvis ett betydande influens— område. Även föreliggande regionindelning beröres av detta förhållande och får vid länsavgränsningar ses mot denna bakgrund.

Ett stort antal kommuner kring Stockholm har karaktären av förorts- kommuner eller är eljest i olika hänseenden så nära knutna till denna stad att de obetingat bör ingå i stockholmsregionen. Till denna grupp hör :städerna Djursholm, Lidingö, Nacka, Nynäshamn, Solna, Sundbyberg och

• Sida 110
•  Original

Vaxholm, köpingarna Danderyd, Saltsjöbaden, Sollentuna, Stocksund och Täby samt landskommunerna Boo, Djurö, Ekerö, Färingsö, Gustavsberg, Huddinge, Järfälla, Ljusterö, Tyresö, Upplands-Väsby, Vallentuna, Värmdö, Västerhaninge, Ösmo, Össeby, Österhaninge och Österåker.

Utanför denna inre kommungrupp kan urskiljas en krets av kommuner vilka har anknytning till någon av de ovan angivna centralorterna kring Stockholm samtidigt som de är inriktade mot Stockholm och där stockholms- inriktningen är helt övervägande. Till dessa kommuner hör Botkyrka och Sorunda i Stockholms län, som även influeras från Södertälje, samt Upp— lands-Bro i Uppsala län, där Enköping har viss influens. De får alla anses ingå i stockholmsregionen.

I fråga om Sigtuna stad och Märsta kommun i Stockholms län, vilka i olika avseenden hör samman, är stockholmsinfluensen ej fullt så framträ— dande. Här börjar i stället inflytandet från Uppsala att göra sig gällande. Kommunerna ligger sålunda i omslagszonen mellan Stockholms och Upp— salas influensfält. Genom storflygplatsen i Arlanda kan Märsta och även Sigtuna väntas gå en snabb expansion till mötes. I fråga om kommersiell service kommer kommunerna härigenom att bli mera självständiga. Märsta torde emellertid därigenom samtidigt komma att föras ytterligare in i Stockholms arbetsmarknadsområde. Sigtuna och Märsta bör med hänsyn till den inre samhörigheten föras till samma region. Övervägande skäl talar för att kommunerna i detta sammanhang föres till stockholmsregionen.

En viss stockholmsinriktning har även Skepptuna och Roslags-Länna kommuner i Stockholms län samt Håbo kommun i Uppsala län. Skepptuna kommun är i influenshänseende delad mellan Stockholm och Uppsala. Ar— landa flygplats gränsar till kommunen och en utbyggnad av Märsta kan möjligen komma att medföra en expansion även i Skepptuna. En sådan ut- veckling skulle troligen knyta kommunen fastare samman med Märsta. Prognosen är emellertid avgjort ovissare än i fråga om Märsta. För när- varande hör Skepptuna nära ihop med Knivsta, som är klart uppsalainrik- tat. Med hänsyn till den splittrade inriktningen "har Skepptuna här inte an- setts kunna föras till vare sig stockholms- eller uppsalaregionen.

I Roslags-Länna är kommunens södra församling Roslags-Kulla företrä- desvis vänd mot Stockholm medan kommunen i övrigt är klart inriktad mot Norrtälje. Med hänsyn till att i Roslags—Kulla församling bor endast 420 av kommunens 2 560 invånare (1960) har kommunen ansetts kunna föras till norrtäljeregionen.

Håbo kommun i Uppsala län är inriktad mot såväl Stockholm som En- köping. Anknytningen till Stockholm gäller främst kommunens sydvästra del där Bålsta samhälle ligger. I samhället bor inemot hälften av kommu— nens hela befolkning. I arbetsmarknadshänseende är anknytningen till Stockholm här förhållandevis starkt framträdande. Som serviceort har En— köping betydelse för befolkningen i hela kommunen. Avståndet dit är vä-

• Sida 111
•  Original

sentligt kortare än till Stockholm. Kommunen har vid avvägning av olika faktorer ansetts närmast ingå i enköpingsregionen.

Kommunerna Grödinge och Salem 1 Stockholms län ligger i omslagszonen mellan Stockholm och Södertälje. Några avgörande skäl som talar för en framtida närmare anknytning till någon av de två städerna har den gjorda undersökningen inte framvisat. Med hänsyn till den splittrade inriktningen har kommunerna här inte ansetts kunna föras till vare sig en stockholms- region eller en södertäljeregion.

Södertäljeregionen De till Södertälje gränsande kommunerna Turinge och Östertälje i Stock- holms län samt Enhörna i Södermanlands län är som framgår av samman- ställningarna i kapitel 5 klart inriktade mot staden och bildar tillsammans med denna kärnan i en södertäljeregion.

Järna kommun i Stockholms län och Hölö kommun i Södermanlands län, som är nära knutna till varandra, är i huvudsak inriktade mot Södertälje och får därför anses ingå i södertäljeregionen. Även Trosa stad och Vagn— härads landskommun samt Gnesta köping och Daga landskommun, alla i Södermanlands län, vilka parvis hör samman, har anknytning till Söder- tälje men är dessutom i skiftande grad inriktade mot Nyköping. Då söder— täljeinfluensen är avgjort starkare får de dock närmast anses ingå i regio- nen kring Södertälje.

Till södertäljeregionen kan även tänkas att föra Mariefreds stad och Åkers landskommun i Södermanlands län. Båda kommunerna är i fråga om olika former av högre service och i arbetsmarknadshänseende närmast in- riktade mot Södertälje men i övrigt vända mot Strängnäs. Det föreliggande undersökningsmaterialet ger inte belägg för att inriktningen mot den ena centralorten är väsentligt starkare än mot den andra. Kommunerna har där— för i detta sammanhang inte förts till södertäljeregionen.

Nontäljeregioneu

Inom norra delen av Stockholms län intar Norrtälje stad ställningen av näringsgeografiskt centrum. Till en norrtäljeregion kan i första hand föras Blidö, Frötuna och Lyhundra kommuner, som är klart inriktade mot Norr- tälje.

Som nämndes vid behandlingen av stockholmsregionen är även huvud- delen av Roslags-Länna kommun vänd mot Norrtälje och kommunen föres därför här till denna region. Även kommunerna Sjuhundra och Väddö är när- mast inriktade mot Norrtälje och får därför anses ingå i norrtäljeregionen. Häverö kommun "har kontakter säväl söder ut med Norrtälje som norr ut med Östhammar. Kommunen intar också i vissa hänseenden en självständig ställning. Då Östhammar, som senare kommer att visas, ingår i en uppsala-

• Sida 112
•  Original

region och Häverö har ringa anknytning till Uppsala föres kommunen här till norrtäljeregionen.

Uppsalaregionen Uppsala stad utgör centrum för större delen av länets landsbygd och även angränsande delar av Stockholms län. Till kärnan i en uppsalaregion kan fö— ras kommuncrna Björklinge, Bälinge, Norra Hagunda, Rasbo, Södra Hagun- da, Vaksala och Vattholma i Uppsala län samt Almunge kommun i Stock- holms län. Dessa kommuner är klart inriktade mot Uppsala.

Även kommunerna Dannemora, Oland och Vendel har företrädesvis Upp- sala som näringsgeografiskt centrum och kan anses ingå i en uppsalaregion. Detsamma gäller för Knivsta och Knutby kommuner i Stockholms län. Av Knutby kommun är dock den östra delen, Edsbro församling, närmast vänd mot Norrtälje.

Tierps köping samt Söderfors och Tierps landskommuner intar en jäm— förelsevis självständig ställning med Tierps samhälle som centrum. I övrigt har de anknytning till såväl Uppsala som Gävle. Mot sistnämnda stad är i första hand Söderfors inriktat. De båda andra kommunerna är starkare knutna till Uppsala. De får därför anses ingå i uppsalaregionen. De tre kommunerna hör emellertid i olika hänseenden så nära samman att de bör ingå i samma region. Även Söderfors föres därför här till uppsalaregionen.

Städerna Öregrund och Östhammar i Stockholms län bildar tillsammans ett handelsområde med Östhammar som centrum. I övrigt har städerna när- mare anknytning till Uppsala än till Norrtälje och Stockholm. De kan därför anses ingå i uppsalaregionen.

Enköpingsregionen Enköping bildar centrum för en region som i Uppsala län närmast omfattar förutom Enköpings stad kommunerna Norra Trögd, Södra Trögd och Åsunda.

Till regionen kan, som nämndes vid behandlingen av stockholmsregionen, även Håbo kommun anses höra.

Lagunda kommun i Uppsala län är i servicehänseende inriktad mot såväl Enköping som Uppsala. Den i befolkningshänseende större delen av kom— munen är dock inriktad mot Enköping. Lagunda kan med hänsyn härtill anses ingå i enköpingsregionen.

B . Göteborgsområdet

Inom göteborgsområdet är det med hänsyn till utredningsuppdragets om- fattning i första hand förhållandena inom Göteborgs och Bohus län som är av intresse. Ändringar i detta läns gränser kommer emellertid att beröra

• Sida 113
•  Original

Älvsborgs län och norra delen av Hallands län. Vid den företagna regionindel— ningen har detta beaktats och denna omfattar sålunda hela Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län ävensom norra delen av Hallands län (kartbilaga F).

Av de i kapitel 5 redovisade sammanställningarna framgår att inom göte— borgsområdet _— i de delar det här studeras — intar städerna Göteborg, Uddevalla, Alingsås, Borås och Varberg ställningen av mera betydande cen- tralorter. Vänersborg och Trollhättan liksom Åmål och Säffle bildar tillsam- mans sådana centra för kringliggande bygd.

Göteborgsregionen Det område kring Göteborg som har förortskaraktär eller eljest är klart inriktat mot detta centrum sträcker sig in i de båda närliggande länen, Älvsborgs och Hallands län. Till de kommuner som är på detta sätt knutna till Göteborg kan räknas inom Göteborgs och Bohus län städerna Kungälv, Marstrand och Mölndal samt landskommunerna Askim, Hermanshy, Kode, Kållered, Landvetter, Partille, Romelanda, Råda, Styrsö, Säve, Torslanda, Tuve, Ytterby och Öckerö, i Älvsborgs län Angered, Lerum, Nödinge och Starrkärr samt i Hallands län Lindome.

Inom Göteborgs och Bohus län har vidare kommunerna Stenungsund och Tjörn stark anknytning till Göteborg såväl vad gäller kommersiell service som i övrigt. De är emellertid i vissa hänseenden, främst i fråga om lands— tingskommunal service, inriktade mot Uddevalla. Inriktningen mot Göte- borg får dock anses överväga. Kommunerna har därför här förts till göte- borgsregionen.

Till denna region kan vidare ifrågasättas att föra Skallsjö kommun samt Skepplanda och Stora Lundby kommuner i Älvsborgs län. Skallsjö kom- mun är klart inriktad mot Göteborg. Skepplanda och Stora Lundby kom— muner är i sina södra delar vända mot Göteborg. Hålanda församling i norra delen av Skepplanda kommun är däremot företrädesvis knuten till Troll- hättan men även till Alingsås. Av Stora Lundby kommun är den norra de— len, Östads församling, klart inriktad mot Alingsås. De delar av Skepplanda och Stora Lundby som är vända mot Göteborg utgör de i befolkningshän— sende väsentligt större delarna av kommunerna. I detta sammanhang har de båda kommunerna därför förts till göteborgsregionen.

Björketorps kommun i Älvsborgs län är delad i sin inriktning mellan Göteborg och Borås. I fråga om de spontana kontakterna synes göteborgs— influensen överväga. Kommunen har därför här närmast ansetts kunna föras till göteborgsregionen.

I norra delen av Hallands län utgör Kungsbacka centrum för de närliggan- de kommunerna Fjärås, Onsala, Särö och Tölö samt även för norra delen av Löftadalen. Hela detta område är dock även nära knutet till Göteborg, främst i fråga om arbetsmarknad, bebyggelseplanering, undervisning och viss han-

• Sida 114
•  Original

del. Huvuddelen av området ingår i Göteborgs regionplaneområde. Styrkan i göteborgsinflusensen får anses motivera att Kungsbacka, Fjärås, Onsala, Sä- rö och Tölö föres till göteborgsregionen. Löftadalen är i sin södra del inrik- tad mot Varberg. Det kan synas tveksamt om kommunen bör ingå i en varbergsregion eller i göteborgsregionen. Splittringen är sådan att kom- munen i detta sammanhang icke föres till någondera av dessa regioner.

Uddevallaregioneu

Norra och mellersta delarna av Bohuslän är närmast inriktade mot Udde- valla. I första hand gäller detta Forshälla, Lane-Ryr och Ljungskile men även norr därom belägna kommuner.

De tre kommunerna på Orust, Morlanda, Myckleby och Tegneby — de två sistnämnda kommer fr. o. m. 1962 att bilda en kommun benämnd Östra Orust — är också vända mot Uddevalla utom beträffande de södra delarna som i viss mån influeras från Göteborg. Vid Nötesund i öns norra del kom— mer att byggas en bro, och otvivelaktigt kan influensen från Uddevalla där- igenom väntas öka i vart fall inom de närmast liggande delarna av ön. I de södra delarna kommer den nya broförbindelscn med fastlandet över Tjörn kanske att få en motsvarande inverkan i förhållande till Göteborg. Såvitt nu kan bedömas blir emellertid anknytningen till Uddevalla även framdeles den starkaste, och kommunerna har därför här förts till udde- vallaregionen.

De tre kommunerna Färgelanda, Högsäter och Ödeborg i Älvsborgs län är klart inriktade mot Uddevalla. Vänersborg har, särskilt i Färgelanda och Högsäter, ett visst inflytande som dock är avsevärt svagare än in- fluensen från Uddevalla. Kommunerna får därför anses ingå i uddevalla— regionen.

Vänersborg-Trollhätteregioneu

Som inledningsvis nämndes bildar de intill varandra liggande städerna Vä- nersborg och Trollhättan i skilda näringsgeografiska hänseenden en enhet, och till följd därav har vid regionindelningen kring dessa bägge städer av- gränsats en gemensam region, som alltså kan betecknas som dubbelkärnig.

I denna region bildar kommunerna Bolstad, Brålanda, Flundre, Frände- fors, Södra Väne och Västra Tunhem i Älvsborgs län tillsammans med Vä- nersborg och Trollhättan en inre krets, klart inriktad mot centrum. Även Lilla Edets köping och Lödöse kommun i samma län samt Inlands Torpe kommun i Göteborgs och Bohus län är nära knutna till Vänersborg—Troll- hättan. De tre kommunerna är dock jämväl inriktade mot Göteborg. Särskilt framträdande är detta i Lödöse och Inlands Torpe kommuner som bildar om- slagszon mellan Göteborgs och Vänersborg-Trollhättans influensfält. Lödöse och Inlands Torpe hör nära samman med Lilla Edets köping och detta talar

• Sida 115
•  Original

för att de tre kommunerna bör ingå i samma region. Med hänsyn härtill har Lilla Edet, Lödöse och Inlands Torpe här förts till vänersborg-trollhätte— regionen.

Bjärke kommun i Älvsborgs län har anknytning till såväl Trollhättan som Alingsås. Det har visat sig svårt att ur undersökningsmaterialet få fram ett bestämt företräde för något av dessa centra. Bjärke har därför i detta sammanhang inte ansetts böra föras till någon av ifrågakommande regioner.

Dalslandskommunerna Mellerud, Kroppefjäll och Skållerud samt Bäcke- fors och Dals-Ed hör i första hand gruppvis samman men intar även ge- mensamt en i förhållande till andra kommuner självständig ställning med Mellerud som centrum. I övrigt har de i norr anknytning till Åmål och i söder till Vänersborg. Kontakterna med Vänersborg torde vara de starkaste och kommunerna har därför ansetts böra ingå i vänersborg—trollhätte- regionen.

Åmål-Säffleregionen

Tidigare har nämnts att Åmål och Säffle liksom nu behandlade Vänersborg och Trollhättan på grund av sitt läge nära varandra i servicehänseende kom- pletterar varandra och därför bildar en näringsgeografisk enhet i olika hän- senden. Kring städerna bör på grund därav lämpligen avgränsas en gemen- sam region. Vad gäller älvsborgslänsdelen, som närmast är av intresse i detta sammanhang, är Bengtsfors köping samt landskommunerna Lelång, Steneby och Tössbo klart inriktade mot Åmål—Säffle och får därför anses ingå i den ifrågavarande regionen.

Alingsåsregionen Alingsås utgör centralort för Herrljunga köping samt kommunerna Hemsjö och Vårgårda, alla i Älvsborgs län, och bildar med dem kärnan i en alingsås- region. Som tidigare nämnts kan även norra delen av Stora Lundby kom— mun samt möjligen också Bjärke kommun anses ingå i alingsåsregionen, ehuru sist nämnda kommun i detta sammanhang inte förts till någon be- stämd region.

Boråsregionen

Borås dominerar helt inom Sjuhäradsbygden. Avgränsningen av en borås- region kommer här _— med hänsyn till utredningsuppdragets omfattning — närmast att ske i förhållande till göteborgs-, alingsås— och varbergsregioner— na. Regionens utbredning i norr och öster tas av angivet skäl inte upp till närmare granskning. Ulricehamn med kringliggande kommuner föres här på grund av sin inriktning mot Borås till boråsregionen.

• Sida 116
•  Original

Bollebygds kommun i Älvsborgs län har anknytning till såväl Borås som Göteborg och Alingsås. Med hänsyn härtill kan ifrågasättas om kommunen bör föras till någon viss region. Då anknytningen till Borås likväl får anses vara den inom kommunen dominerande har denna i detta sammanhang förts till boråsregionen.

Även Sätila kommun är i olika hänseenden influerad från såväl Borås som Göteborg. Inriktningen mot Borås har också beträffande Sätila be— dömts vara den starkare, och kommunen föres därför till boråsregionen.

De mot Hallands län gränsande kommunerna Horred, Kungsäter, Svansjö, Högvad och Kindaholm är i skiftande grad alla inriktade mot centra i Hal- land. Sålunda är Horred och Kungsäter inriktade mot Varberg men har även anknytning till Kinna och Skene köpingar samt till Borås, särskilt gäl- ler detta Horred. Inriktningen mot Varberg har dock bedömts vara den star- kare och kommunerna Horred och Kungsäter, som inbördes hör nära sam- man och därför bör ingå i samma region, föres till varbergsregionen.

Svansjö kommun är i sin södra del också i viss mån inriktad mot Varberg men anknytningen till Kinna och Skene är helt övervägande och kommunen får därför anses ingå i boråsregionen.

Kommunerna Högvad och Kindaholm är vända mot såväl Kinna och Borås som Varberg och även Falkenberg. Hallandsinriktningen gäller helt kommunernas södra delar där den icke är obetydlig. Huvuddelarna av kom- munerna är emellertid klart vända norr ut mot Kinna och Borås. Högvad och Kindaholm föres därför här till boråsregionen.

Varbergsregionen

Mot Varberg är helt inriktade kommunerna Himledalen, Lindberga, Träslöv, Veddige och Värö i Hallands län. Dessa kommuner bildar tillsammans med Varberg kärnan i en varbergsregion. Till denna hör även, som tidigare nämnts, Horreds och Kungsäters kommuner i Älvsborgs län. Även kom- munerna Tvååker, Ullared, Ätran och Vessigebro i Hallands län är inriktade mot Varberg men i dessa kommuner har också Falkenberg visst inflytande.

I detta sammanhang, där varbergsregionens avgränsning mot en falken- bergsregion saknar direkt intresse, har det inte ansetts erforderligt med någon närmare undersökning rörande denna avgränsning.

• Sida 117
•  Original

KAPITEL 8

Alternativa länsindelningar

A. Stockholmsområdet

Inom stockholmsområdet avser utredningsuppdraget i första hand indel- ningsförhållandena beträffande Stockholms stad och län. I den mån Uppsala och Södermanlands län beröres av de indelningsändringar som kan ifråga- komma beträffande sagda område skall även dessa län ingå i utredningen. Frågan i vad mån de på detta sätt aktualiserade ändringarna kan påkalla ytterligare ändringar i länsindelningen skall enligt direktiven bedömas en- dast översiktligt.

Med angiven målsättning blir frågan om Stockholms stads ställning vid en ändring i länsindelningen av särskilt intresse. Staden kan antingen bi- behållas i nuvarande status som ett fristående överståthållardöme utanför länsindelningen eller ingå med Stockholms län eller del därav i en admi— nistrativ enhet, ett överståthållardöme eller län. Enheten betecknas i det följande län utan att därmed ställning tages i namnfrågan.

Det är uppenbart att betydande nackdelar är förbundna med den uppdel- ning av Stor-Stockholm mellan ett överståthållarskap och ett län som nu rå- der — nackdelarna redovisas närmare på annat ställe i denna utredning. Det har därför ansetts angeläget att söka lösningar som möjliggör ett samman— förande av dessa två statsadministrativa enheter.

Man kan tänka sig en sådan lösning av länsindelningsproblemen kring storstäderna att med storstadskommunerna förenades kringliggande kommu— ner. Då emellertid frågan om primärkommunala indelningsändringar ligger utanför utredningsuppdraget har en sådan lösning här inte närmare stu- derats.

I stället diskuteras, med utgångspunkt från den nuvarande kommunala in— delningen, tre tänkta länsindelningsalternativ för stockholmsområdet. Där- vid har samtliga alternativ utformats så att de kan anses tillåta en sam— manslagning av överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län. Vad gäller de båda minsta alternativen synes detta vara närmast självklart. Visserligen skulle den nya administrativa enheten få en betydande folk- mängd och i befolkningshänseende bli avsevärt större än vad som kan be- traktas som normalt för ett vanligt län. Å andra sidan måste emellertid tas i betraktande att det nya länet, som i båda alternativen i huvudsak utgör

• Sida 118
•  Original

ett storstadsområde, till arealen blir förhållandevis litet, vilket givetvis un— derlättar arbetet för länsorganen, samt att den i befolkningshänseende större delen utgöres av en storstad utrustad med en mycket väl utbyggd kommunal förvaltning och service, vilket också måste i hög grad under- lätta det statliga länsadministrativa arbetet. Något mera tveksamt ställer det sig beträffande det största alternativet. Ett län med denna utformning får en geografisk utsträckning och struktur av annat slag än de mindre länsbildningarna. Med storstadsområdet har här sammanförts betydande områden av landsbygdskaraktär. Beträffande detta alternativ torde man därför även få räkna med möjligheten att behålla uppdelningen på län och över-ståthållarskap, ehuru det står klart att en sådan indelning lämnar ett viktigt administrativt problem olöst.

Som framhållits i kapitel 5 angående metoden för en länsindelning måste vid avgränsningen av lån kring en storstad beaktas att denna stads influens såväl absolut som relativt är starkare än influensen från de ccntralorteri för- hållande till vilka storstadens ccntralitet bestämmes. Storstadens karaktär av rikscentrum får här betydelse.

Vid avgränsningen av stockholmsregionen har, som tidigare angivits, hän— syn i viss mån tagits till nämnda förhållanden, vilka emellertid måste be— aktas även vid bildandet av lån kring Stockholm. Detta gäller särskilt de länsbildningar som helt eller i viss del baseras endast på stockholmsregio— nen.

Väljes denna region som utgångspunkt för en ändrad länsindelning kom- mer av sagda skäl en detaljavgränsning av ett stockholmslän i dess snävaste utformning att erbjuda särskilda problem. Stockholmsregionen omfattar, som i föregående kapitel visats, i huvudsak Stor-Stockholm. I regionen in— går sålunda icke Södertälje och de mot denna stad inriktade landskommu- nerna. Staden är dock, som visades vid avgränsningen av södertäljeregio- nen, nära knuten till Stockholm i olika avseenden, bl. a. på arbetsmark— nadsområdet, vilket talar för att regionen bör ingå i samma länsbildning som Stockholm.

Södertälje intar emellertid på grund av sin storlek, expansionskraft och väl utvecklade serviceutrustning i förhållande till Stockholm en, främst i servicehänseende, självständig ställning. Härtill kommer intresset av att, som ett alternativ, kring Stockholm avgränsa ett län av den minsta om— fattning som ur olika synpunkter kan anses försvarbar. Vid en sådan av- vägning har ifrågavarande länsbildning ansetts böra utformas med Söder— tälje stående utanför enheten. Södertäljeregionen ingår därför icke i stock- holmslänet enligt det första indelningsalternativet.

Vid stockholmsområdets indelning i regioner fördes Märsta kommun och Sigtuna stad till stockholmsregionen. Därvid framhölls att en omfattande utbyggnad av serviceverksamheten inom dessa två kommuner kunde förut— ses varigenom detta område skulle få en i vissa hänseenden mera själv—

• Sida 119
•  Original

ständig ställning än nu. Med hänsyn härtill har ej heller detta område an— setts behöva ingå i det snävast avgränsade stockholmslänet.

I ett följande alt. (II), där detta minsta stockholmslän utvidgas, har ut- vidgningen gällt den region med vilken stockholmsregionen har störst sam- hörighet, således södertäljeregionen, samt även det i alt. I från stockholms- regionen avskilda märstaområdet.

I de båda alternativen I och II står norrtäljeregionen utanför stockholms- länet. Tillsammans med de i uppsalaregionen ingående kommunerna i Stock- holms län föres nämnda region där till ett uppsalalän.

I alt. III tänkes stockholmslänet utvidgat att omfatta jämväl norrtälje— regionen. Med hänsyn till samhörigheten mellan Stockholm och Södertälje ingår också södertäljeregionen med sin huvuddel i länsbildningen. Stock— holms län i övrigt är sammanförd med Uppsala län.

Slutligen beröres i det följande frågan om en utvidgning av stockholms- länet att omfatta jämväl någon region med centralorten belägen utanför Stockholms län. De regioner som därvid närmast kan komma i fråga är uppsala- och enköpingsregionerna. Överföres någon av dessa regioner till ett stockholmslän kan Uppsala lån ej bestå som självständig länsbildning. Verk- ningarna av en sådan indelningsändring kommer att sträcka sig utanför de i direktiven angivna länens gränser. Spörsmålet behandlas därför endast översiktligt.

En sammanställning av uppgifter angående de här berörda länsbildningar- nas areal, folkmängd, skatteunderlag m. m. redovisas i tabell 8: 8. Vidare framgår av bilaga 11 hur stockholmsområdets kommuner fördelar sig på de skisserade länsbildningarna i olika alternativ. Indelningsalternativen återges slutligen å kartbilagorna G—I.

Ett stockholmsläns avgränsning

Vid ändring av länsindelningen inom stockholmsområdet kan Stockholms stad, som ovan antytts, antingen bibehållas i sin nuvarande ställning som ett särskilt överståthållardöme eller också ingå i en länsbildning tillsammans med kommuner som är inriktade mot staden.

I kapitel 6 har behandlats de olägenheter som är förenade med den rådan- de statsadminis-trativa indelningen. Det framhölls där att betydande förde- lar främst på samhällsplaneringens område kan vinnas om Stockholms stad ingår i samma länsbildning som förortskommunerna.

En på detta sätt avgränsad länsenhet får en betydande folkmängd. Redan under detta århundrade kan antalet invånare beräknas överstiga 1,5 miljo- ner. Med en så stor förvaltningsenhet kan otvivelaktigt följa en del admi- nistrativa olägenheter. Å andra sidan kan stora förvaltningsenheter ej und- vikas om man vill sammanföra storstäder med deras förortsområden. I detta sammanhang får också beaktas att befolkningsutvecklingen i själva

• Sida 120
•  Original

staden går mot en stagnation och sedermera tillbakagång medan kommuner- na runt Stockholm växer synnerligen starkt. Detsamma torde bli fallet med skattekraften.

Sammanföres Stockholms stad med en del av nuvarande Stockholms län till en administrativ enhet följer därav en sammanslagning av de statliga förvaltningsorgan som nu var för sig fungerar i stad och län. I första hand gäller detta överståthållarämbetet och länsstyrelsen. Överstäthållarämbetet hade 1960 inemot 500 befattningshavare, varav omkring 270 å skatteavdel- ningen, och länsstyrelsen i Stockholms län omkring 260. Av dessa var ca 30 anställda å taxeringssektionen. För man samman dessa myndigheter i ett förvaltningsorgan får man en administrativ enhet av sådan storlek att en från länsstyrelsernas nuvarande organisation något avvikande uppbygg- nad kan bli nödvändig. Överståthållarämhetet är för närvarande i vissa av- seenden organiserat på annat sätt än länsstyrelserna. Dessa avvikelser torde dock vara mera historiskt betingade än påkallade av nu rådande skiljaktig- heter i verksamheten. En successiv utjämning av olikheterna pågår även.

Det kan i detta sammanhang, såsom tidigare skett, framhållas att en stad av Stockholms storlek medför en i förhållande till folkmängden jämförelse- vis liten arbetsbelastning för länsstyrelsen i det län vari staden ingår. Stock— holms stads inträde i en länsbildning skulle med hänsyn härtill få mindre betydelse ur administrativ synpunkt än vad befolkningssiffrorna låter för- moda.

En ändrad länsindelning skulle givetvis beröra även andra länsorgan än överståthållarämbetet och länsstyrelsen. Sålunda skulle det bli aktuellt med en sammanslagning av arbetsnämnden i Stockholm och länsarbetsnämnden i länet. Däremot skulle samma lantbruksnämnd, hushållningssällskap och skogsvårdsstyrelse fungera enligt nuvarande ordning i såväl stad som län. I detta hänseende finnes alltså redan ett gemensamt förvaltningsområde. Vi- dare utövar överlantmätaren i Stockholms län beträffande Stockholms stad de funktioner som i stad ankommer på överlantmätaren. Dessa myndigheter får sålunda genom Stockholms stads inträde i länsbildningen ej någon ut- vidgning av sitt verksamhetsområde. I stället medför ett frånskiljande av det nuvarande länets ytterområden en minskning av deras förvaltnings- område.

För några myndigheter skulle Stockholms stads inträde i en läns-bildning nödvändiggöra en ändrad distriktsindelning. Detta gäller bl. a. yrkesinspek- tionen och bergmästarna.

Inom Stockholms stad saknas en det statliga organ som finns i länen. Detta gäller länsbostadsnämnd, länsnykterhetsnämnd och länsskolnämnd. Dessa nämnders uppgifter åvilar i fråga om staden de statliga centrala organ som nämnderna lyder under.

Såsom redan nämnts är till en länsstyrelse knutna en de] länsexperter: landsfogde, vägdirektör, länsarkitekt, distriktsingenjör för vatten och av-

• Sida 121
•  Original

lopp, förste provinsialläkare, länsveterinär m. fl. Dylika experter saknas i överståthållarämbetet, vilket betyder att Stockholms stad genom egna be- fattningshavare i huvudsak sköter de uppgifter som i det övriga landet som regel handlägges av statliga experter. Landsfogdens och förste provinsial- läkarens uppgifter åvilar dock, som tidigare nämnts, även i våra andra större städer kommunala befattningshavare.

För flertalet av de inom Stockholms län verksamma experterna skulle en sammanslagning av Stockholms stad med länets huvuddel innebära en be- tydande utvidgning av verksamhetsfältet. Dock medför detta icke en häremot svarande ökning av arbetsbördan. Stadens tillgång till egna exper- ter skulle i hög grad minska behovet av särskilda insatser från länsexper- ternas sida. Hänsyn måste även tagas till den minskning av arbetsbördan för dessa som inträder om det nuvarande verksamhetsområdet begränsas.

Stockholmslänet _ som det här skisseras —— bygger i första hand på den vid regionindelningen avgränsade stockholmsregionen. Det kan emellertid, som tidigare berörts, ifrågasättas om inte även södertäljeregionen borde ingå i länsbildningen. I näringsgeografiskt hänseende är de båda regioner- na nära knutna till varandra. Någon klar avgränsning mellan dem kan icke göras.

Södertälje stad och angränsande Östertälje kommun är liksom Botkyrka kommun och de närmare Stockholm belägna kommunerna i stark utveck- ling. Docenten Gösta Ahlberg beräknar i sin befolkningsprognos 1959 för Stockholms stad och län1 att Södertälje stad och Östertälje kommun, som den 31 december 1960 hade 33 200 respektive 2 700 invånare, 1970 skall få 40 000 respektive 4 000 invånare och anger 50 000 respektive 10 000 som sannolika folkmängdstal 1990. Motsvarande siffror för Botkyrka, som den 31 decem- ber 1960 hade 11 700 invånare, anges till 21 700 respektive 32 800 invånare. En dylik befolkningsutveckling kan medföra en såväl bebyggelse— som in- fluensmässigt tätare sammanflätning av stockholms- och södertäljeregio- ncrna. Den ökade rörligheten på arbetsmarknaden inom Stor—Stockholm bl. a. på grund av de ständigt stigande kraven på specialisering inom detta område verkar i samma riktning.

Vägavståndet mellan de centrala delarna av Södertälje och Stockholm är endast 35 km. Den mellan städerna belägna, mot Stockholm klart inriktade bebyggelsen sträcker sig till Botkyrka kommun, där tätorterna Tullinge och Tumba kan rubriceras som förorter med nära anknytning till Stock- holm, samtidigt som Tumba är föremål för en livlig industriell utbyggnad. Mellan å ena sidan dessa tätorter samt å andra sidan Uttran, som nu är den största tätorten i Grödinge, och Rönninge, som är centralort i Salem, råder en viss samhörighet. Uttran och Tumba är bebyggelsemässigt nära samman—

1 Gösta Ahlberg: Beräkningar rörande den framtida befolkningsutvecklingen iStockhoIms stad och län (daterad den 14 november 1959, stencil).

• Sida 122
•  Original

kopplade. Mycket talar sålunda för en framtida allt närmare anknytning mellan stockholms- och södertäljeregionerna.

Inom Södertälje stad liksom i de mellan staden och Stockholm belägna kommunerna pågår en intensiv planläggnings— och utbyggnadsverksamhet. Överföres södertäljeregionen till Södermanlands län blir det länsmyndig- heterna i Nyköping och länsarbctsnämnden i Eskilstuna som får hand om den statsadministrativa sidan av verksamheten inom södertäljeregionen, under det att länsmyndigheterna i Stockholm alltjämt har att handlägga de ärenden som berör de i stockholmsregionen ingående kommunerna. Den nära samhörigheten i olika hänseenden mellan här ifrågavarande delar av regionerna utgör ett starkt skäl för att samma länsmyndigheter bör be- döma problem som berör områdena. Härtill kommer att Nyköping som resi- densstad i förhållande till Södertälje och angränsande kommuner har ett för såväl befolkning som länstjänstemän avsevärt oförmånligare läge än Stockholm. Starka skäl —— och inte minst den väntade utvecklingen inom stockholms- och söderläljeregionerna — talar alltså för att båda regionerna bör ingå i samma län.

Emellertid intar Södertälje, som redan framhållits, med hänsyn till stor- lek och serviceutrustning en i många hänseenden betydligt självständigare ställning i förhållande till Stockholm än övriga kommuner som kan inrym- mas i begreppet Stor—Stockholm. Om man vill begränsa det tilltänkta stock— holmslänet till snävast tänkbara omfattning kan det icke anses verklig- hetsfrämmande att lämna södertäljeregionen utanför länet. Därför redo— visas här, som redan inledningsvis nämnts, först ett indelningsalternativ I, där regionen i fråga ställs utanför stockholmslänet, medan i alternativen II och III huvuddelen av södertäljeregionen ingår i stockholmslänet. Ord- ningsföljden mellan de olika alternativen betyder icke någon gradering av dem med avseende på lämplighet utan kommer sig av att det ansetts lämp- ligt att börja med det minsta tänkbara alternativet och sedan stegvis vidga det tilltänkta stockholmslänet till det största alternativ som kan anses realis— tiskt.

Norrtäljercgionen står utanför de i alternativen I och II avgränsade stock- holmslänen. Regionen är i vissa hänseenden vänd mot Stockholm. En kom— mande närmare anknytning än den nuvarande är också trolig bl. a. med hänsyn till de bättre vägförbindelser som planeras. Regionen intar likväl och kan med hänsyn till avståndet till Stockholm även framdeles väntas komma att inta en ganska självständig ställning i näringsgeografiskt hän- seende. Avståndet från Stockholm till Norrtälje är 71 km.

I befolkningshänseende utgör regionen en mindre enhet än södertälj eregio- nen med endast 34 700 invånare den 31 december 1960, varav i Norrtälje stad 8 900 invånare. Södertäljeregionen hade då 61 800 invånare och därav i sta- den 33 200 invånare. Gösta Ahlberg förutser i sin befolkningsprognos 1959 att norrtäljeregionen fram till 1970 skall gå tillbaka i folkmängd till 34 300

• Sida 123
•  Original

invånare men anser det sannolikt att den därefter ånyo ökar för att 1990 nå sin nuvarande storlek. Norrtälje stads folkmängd uppskattar Ahlberg till 9800 invånare år 1970 och nämner 12000 invånare som en möjlig siffra år 1990.

Av skäl som här anförts har det icke ansetts olämpligt att ställa norrtälje- regionen utanför ett nytt stockholmslän.

I detta sammanhang aktualiseras även frågan hur skärgården i Stock- holms län påverkas av en länsindelning som delar upp området mellan olika län.

Friluftslivet har genom bilismens utbredning i väsentliga hänseenden om— gestaltats. Tidigare eftersträvade man att förlägga fritidsområden nära bo- stadsområdena. Detta är ej längre lika angeläget. Utflyktsresor med bil får allt större omfattning och når ut till områden på betydande avstånd från be- byggelsecentra, för befolkningen i Stor-Stockholm även långt utanför Stock— holms läns gränser. De problem som uppkommer i samband med planering av fritidsområden för denna befolkning och av fritidsbebyggelsen får härigenom en betydande räckvidd. Det blir därför ej alltid möjligt att vid länsindelningar göra avgränsningarna så att länsbefolkningens fritidsområ— den också kommer att ligga inom länet, vilket ur planeringssynpunkt i och för sig skulle erbjuda fördelar.

Skärgården i Stockholms län tas i allt större omfattning i anspråk som fri— tidsområde av främst invånare i Stor—Stockholm. Även här har bilismen kommit att spela en allt betydelsefullare roll som kommunikationsmedel. Tidigare har förbindelserna inom skärgården haft karaktären av kustfart med långa sjöresor utmed kusten. Nu söker man sig i stället i ökad omfatt— ning mcd bil så nära målet som vägförbindelserna medger för att sedan nå detta genom kortast möjliga sjöresa. Sjöförbindelserna har alltså i allt större omfattning kommit att gå rakt ut från kusten i stället för att tidigare gå längs med denna.

Skärgården har genom den här beskrivna utvecklingen fått en i viss mån annan anknytning till fastlandet. De kortare sjöresorna ger snabbare för- bindelser och för därigenom övärlden närmare fastlandet och i första hand närmare den del av kusten som sjöförbindelserna anknyter till.

Detta skärgårdens ökade utnyttjande för fritidsändamål kräver en sam— ordnad planering och skapar även i övrigt problem för länsmyndigheter lik- som för kommunala organ. Ett annat stort skärgårdsproblem är avfolkningen som hårt drabbar hela övärlden. Dessa två frågor, avfolkning och fritids— bebyggelse, är aktuella inom hela skärgårdsområdet. Det kan med hänsyn härtill sägas vara lämpligt att problemen behandlas av samma myndigheter för hela området. Därigenom förenklas överblicken och vinnes en enhetlig behandling av likartade frågor.

Avfolkning och fritidsbebyggelse är dock icke några för Stockholms läns skärgård speciella problem — även om problemen här får sin särskilda

• Sida 124
•  Original

karaktär genom storstadens närhet. Myndigheterna ställs inför motsvarande problem även inom andra skärgårds— och insj öområden samt inom skilda de- lar av fastlandet. —

Vid länsindelningar inom stockholmsområdet kan det av olika skäl visa sig lämpligt med en avgränsning som delar övärlden utanför kusten. De här berörda skärgårdsproblemen kan ej sägas vara av sådan art eller omfattning att de icke skulle kunna på ett tillfredsställande sätt lösas av länsmyndig- heter i skilda län. En uppdelning av skärgården på flera län kan därför ej anses utesluten av denna anledning. Angeläget är däremot att länsgränsen drages på sådant sätt att de delar av övärlden som ändå alltjämt har inre samhörighet ej skiljes åt genom gränsdragningen.

Alternativ I

Stockholmslänet

Som ovan nämnts bygger det i alt. I skisserade stockholmslänet på den vid regionindelningen avgränsade stockholmsregionen. I söder sträcker denna sig till Salems och Grödinge kommuner, som vid avgränsningen av regionen ansågs näringsgeografiskt i lika mån inriktade mot Stockholm och Söder- tälje och därför ej kunde föras till någondera av dessa städers regioner.

Skall Salem och Grödinge ingå i stockholmslänet måste _ då inte jämväl södertäljeregionen ingår däri —— länsgränsen dragas mellan å ena sidan Salem och Grödinge och å andra sidan Södertälje och Östertälje. Södertälje med Östertälje är, som ovan nämnts, i livlig utveckling. Såvitt nu kan be- dömas behöver staden icke för sin expansion kräva utrymme i Salem och Grödinge. Gösta Ahlberg förutser också en förhållandevis lugn utveckling där. Grödinge med 2 000 invånare 1960 beräknas 1970 ha 2 800 invånare. Motsvarande siffror för Salem är 2 300 respektive 2 400. Det är dock icke osannolikt att dessa kommuner genom Södertäljes utveckling kommer att knytas närmare samman med staden, icke minst ur arbetsmarknadssyn- punkt. Denna anknytning kan komma att bli starkare och ur länsindel— ningssynpunkt betydelsefullare än en i bebyggelsehänseende närmare an- knytning av Rönninge och Uttran till Stor-Stockholm. Kommunernas läge intill Södertälje och Östertälje talar härför.

Föres Salem och Grödinge vid en ändrad länsindelning till Södermanlands län får befolkningen Nyköping som residensstad i stället för Stockholm. Ur resesynpunkt innebär detta en avgjord försämring. Resvägen till residens- staden blir omkring 50 km längre än nu.

I administrativt hänseende är Salem och Grödinge närmast samman- hörande med Södertälje, Östertälje, Turinge och Järna, som alla ingår i södertäljeregionen. Det interkommunala samarbetet med Södertälje kan väntas bli intensifierat. I nuvarande läge talar detta förhållande starkt för

• Sida 125
•  Original

att kommunerna ingår i samma län som Södertälje. Även om, som ovan framhållits, bebyggelseplaneringssynpunkter talar mot en länsgränsdrag- ning som skiljer Salem och Grödinge från stockholmslänet föres likväl av nu angivna skäl kommunerna i detta snävast utformade indelningsalterna- tiv till Södermanlands län.

Stockholmsregionen omfattar endast en kommun belägen utanför Stock- holms län, nämligen Upplands—Bro kommun i Uppsala län. Denna kommun är nära knuten till Stockholm. Kommunens tätorter, särskilt Kungsängen, har sålunda närmast karaktären av förorter i förhållande till huvudstaden. Kommunen har även viss samhörighet med Järfälla kommun i Stockholms län. Den hör av sagda skäl ingå i ett stockholmslän.

Håbo kommun, belägen väster om Upplands-Bro kommun, kan närings— geografiskt anses ingå i enköpingsregionen. Kommunens största tätort Bålsta med inemot hälften av kommunens hela befolkning är i arbetsmark— nadshänseende i huvudsak inriktad mot Stockholm. Ur servicesynpunkt har kommunen i sin helhet starka kontakter med Enköping. Kommunen synes interkommunalt närmast ingå i en blockbildning med Enköping som centrum. Den föres därför ej till det i detta alternativ avgränsade stock- holmslänet.

Till stockholmsregionen kan räknas även Märsta kommun och Sigtuna stad. Dessa kommuner hör nära samman. Sigtuna är i sin helhet och Märsta i sin norra del även influerade från Uppsala. Genom tillkomsten av Arlanda flygplats har Märstas anknytning till Stockholm förstärkts. I bl.a. arbets- marknadshänseende blir denna sannolikt ytterligare förstärkt för båda kommunernas vidkommande.

Skepptuna visade sig vid avgränsningen av stockholms— och uppsalaregio- nerna vara influerat från såväl Stockholm som Uppsala. Något klart före— träde för ett av dessa centra kunde ej påvisas. Kommunen ansågs därför ej helt ingå i någon av dessa regioner. En framtida starkare anknytning till det snabbt växande Märsta kan väntas uppstå, i vart fall inom den mot Märsta kommun angränsande delen av Skepptuna. Det intensiva flygbuller som skapas kring Arlanda flygplats kan dock hämma bebyggelseutveck- lingen särskilt inom den mot Märsta gränsande delen av kommunen.

Samhörigheten mellan i första hand Märsta och Sigtuna men även södra delen av Skepptuna kan, som det sagda visar, väntas bli ytterligare för- stärkt. Detta talar i nuvarande läge för att de tre kommunerna bör ingå i samma länsbildning. Kommunerna är belägna på ungefär samma vägav- stånd från Stockholm och Uppsala. Enligt fastställd regionplan antages samhällsbildningen vid Märsta på längre sikt bli föremål för en betydande utbyggnad i industriellt, administrativt och servicehänseende. En utbygg— nad av kommunikationslederna kring Märsta kan också väntas komma att stärka Märstas självständiga ställning inom stockholmsregionen. I före- liggande alternativ där det gäller att ge stockholmslänet den snävaste tänk—

• Sida 126
•  Original

bara utformningen har av anförda skäl Sigtuna, Märsta och Skepptuna ansetts kunna föras till uppsalalänet. '

I stockholmsregionen ingående Össeby kommun är klart inriktad mot Stockholm och hör närmast samman med övriga kommuner med sådan in— riktning. Den bör därför ingåi ett stockholmslän. Norr och öster om Össeby kommun är belägna kommunerna Sjuhundra och Roslags-Länna. Båda kom— munerna har vid regionindelningen förts till norrtäljeregionen som följd av de spontana kontakternas huvudsakliga inriktning.

Sjuhundra kommun är klart inriktad mot Norrtälje och till denna stad knutna kommuner. Den bör därför ingå i samma län som sagda stad.

Roslags-Länna kommun är delad i sin inriktning. Huvuddelen av kom- munen är vänd mot Norrtälje. Den södra församlingen, Roslags-Kulla, replierar emellertid, som visades vid regionindelningen, på Stockholm. Av kommunens ca 2 600 invånare bor endast ca 400 i nämnda församling. Ur länsindelningssynpunkt talar inga väsentligare skäl för en länsgräns genom kommunen. Denna föres därför i det följande i sin helhet till samma län som Norrtälje.

Det i alt. I avgränsade stockholmslänet omfattar sålunda förutom Stock— holms stad

av nuvarande Stockholms län städerna Djursholm, Lidingö, Nacka, Nynäs— hamn, Solna, Sundbyberg och Vaxholm,

köpingarna Danderyd, Saltsjöbaden, Sollentuna, Stocksund och Täby samt landskommunerna Boo, Botkyrka, Djurö, Ekerö, Färingsö, Gustavsberg, Huddinge, Järfälla, Ljusterö, Sorunda, Tyresö, Upplands-Väsby, V allen— tuna, Värmdö, Västerhaninge, Ösmo, Össeby, Österhaninge och Österåker ävensom

av nuvarande Uppsala län Upplands—Bro kommun. I tabell 8: I lämnas uppgifter om länsbildningens areal, folkmängd m.m. Ett stockholmslän i den här ifrågavarande avgränsningen får — även med Stockholms stad inräknad —— liten landareal, endast 3 300 kvkm mot 7 600 för nuvarande Stockholms stad och län. Länsbildningen får en ur administra- tiv synpunkt synnerligen lämplig figuration med residensstaden i centrum. Landkommunikationerna är synnerligen goda inom hela länet.

Med Stockholm ingående i den tänkta länsenheten kommer dess folk— mängd att överstiga 1 150 000 invånare och kan 1975 beräknas närma sig eller nå 1 400 000. En fortsatt snabb ökning även därefter kan förutses. Ök— ningen kommer dock sannolikt ej att ske inom Stockholms stad som redan visat tecken till stagnation.

I detta kapitel angivna folkmängdsuppgifter för tiden omkring 1975 har grundats på Godlunds beräkningar angående länens folkmängd vid nämnda tidpunkt, redovisade i kapitel 2. Eftersom de skisserade länsbildningarna som regel omfattar delar av län har en omräkning av Godlunds länssiffror

• Sida 127
•  Original

Tabell 8: 1. Allmänna uppgifter om stockholmslänet enligt all. I

Folkmängd Land- . .. .. Relativ Lan/länsdel .areal Omkring 1975 förändr. 1 kvkm 1930 1960 1930/60 alt. A alt. B 1930 =100 Stockholms stad .......... 180 513 000 806 900 157 Stockholms län (del av). . . 2 860 153 300 350 200 1 403 000 1 371 000 221 Uppsala län (del av). . . . . . 240 4 400 3 900 6 000 6 000 89 Summa 3 280 670 700 1 161 000 1 409 000 1 377 000 173 Exkl. Stockholms stad . . . . 3 100 157 700 354 100 225 Skatteunderlag enl. 1960 års tax. Antal kommuner Län/länsdel Totalt i Antal Lands— 1 OOO-tal skatte- Städer Köpingar kom- Summa kr. kr. / inv. muner Stockholms stad .......... 56 768 70,30 1 — -— 1 Stockholms län (del av). .. 18 508 55,10 7 5 19 31 Uppsala län (del av) ...... 143 36,70 — — 1 1 Summa 75 419 65,70 8 5 20 33 Exkl. Stockholms stad . . . . 18 651 55,00 7 5 20 32

skett genom ett vägningsförfarande baserat på de olika länsdelarnas hittills- varande befolkningsutveckling för tiden 1945—1960.

Ingår ej Stockholms stad i länsbildningen får denna, som anges i den ovan intagna tabellen, ca 354 000 invånare (1960). Stockholms län hade 1960 462 900 invånare. Redan 1975 beräknas stockholmslänet i den här skis- serade utformningen få inemot 600 000 invånare eller en folkmängd mot- svarande vad våra nuvarande folkrikaste län har. Sannolikheten talar för att folkmängden även i denna länsbildning fortsätter att öka i snabb takt.

Länsenheten motsvarar i stort sett Stor-Stockholm. Den huvudsakliga expansionen inom området kommer, sedan de inre förortsområdena blivit fullbygvgda, att förskjutas till de yttre förorterna. En viss utvidgning av huvudstadens influensområde är därför sannolik, bl. a. torde Södertäljes samband med Stockholm bli förstärkt. Stor-Stockholm utgör ett kommer- siellt och administrativt centrum där industri är väsentligt svagare före- trätt än i riket som helhet. En fortsatt stark utveckling av serviceinriktad verksamhet kan förutses inom länsbildningen.

Med hänsyn till den ringa omfattningen av jord- och skogsbruk inom denna kan det visa sig svårt att där få erforderligt verksamhetsunderlag för de länsorgan som sysslar med jordbruksnäringarna.

Södertäljeregionens ställning utanför stockholmslänet i den här tänkta

• Sida 128
•  Original

utformningen innebär en länsgräns mellan å ena sidan Sorunda, Väster- hanige, Botkyrka och Ekerö kommuner samt å andra sidan Grödinge och Salems kommuner. En så dragen länsgräns genomkorsar Södertörns dom- saga. Av de i domsagan ingående 12 kommunerna med tillhopa 56 200 in- vånare (1960) blir 7 kommuner med 41 600 invånare kvar i stockholms- länet. Återstående 5 kommuner med 14 600 invånare går till Söderman- lands län. Något landsfiskalsdistrikt beröres ej av gränsdragningen. Där— emot delas Öknebo fögderi. Även Södertälje lantmäteridistrikt, som jämväl omfattar Botkyrka kommun, beröres av den tänkta länsgränsen liksom Sö- dertälje civilförsvarsområde.

Försvarsområdesindelningen inom stockholmsområdet är under ompröv- ning. Avsikten är enligt uppgift från försvarsstaben att kustkommunerna från Norrtälje till Nynäshamn skall utgöra ett försvarsområde liksom kom— munerna kring Stockholm och Södertälje. Återstående kommuner inom Stockholms län eller Sigtuna, Märsta och Skepptuna, Almunge, Knutby, Häverö, Väddö och norr därom belägna kommuner skall enligt det prelimi- nära förslaget ingå i Uppsala försvarsområde. Den tänkta länsgränsen i söder berör sålunda även en sådan försvarsområdesindelning.

Det här bildade stockholmslänets norra gräns följer i sin östra del grän— serna för såväl domsagor, landsfiskalsdistrikt, fögderier, lantmäteridistrikt och civilförsvarsområden som stift. Däremot delas det i kustlinjen plane— rade försvarsområdet.

I sin västra del klyver den tänkta länsgränsen Stockholms läns västra domsaga. Av dennas 7 kommuner går 4 -— Knivsta, Märsta, Sigtuna och Skepptuna — med tillhopa 16 200 invånare (1960) till Uppsala län. Åter- stående 3 kommuner med likaledes 16200 invånare stannar inom stock- holmslänet. Även Sigtuna landsfiskalsdistrikt, Svartsjö fögderi, Stockholms västra lantmäteridistrikt och Norrtälje civilförsvarsområde beröres av en sådan gränsdragning.

Stockholmslänet enligt föreliggande alternativ omfattar även Upplands— Bro kommun i Uppsala län. En överflyttning av denna kommun till ett stockholmslän delar Uppsala läns södra domsaga som därigenom förlorar 3 900 av sina 29400 invånare (1960). Vidare beröres Håbo landsfiskals- distrikt, Trögds fögderi, Uppsala södra lantmäteridistrikt och Enköpings civilförsvarsområde.

Södermanlandslänet

Stockholmslänets utformning enligt föreliggande alternativ medför att hela södertäljeregionen med kommunerna Salem och Grödinge kommer att ingå i Södermanlands län.

Södermanlandslänet får med den angivna avgränsningen av stockholms- länet sålunda följande omfattning:

hela nuvarande Södermanlands län och

• Sida 129
•  Original

Folkmängd Land- . Län/länsdel areal Omkring 1975 2:32: 1 kvkm 1930 1960 1930/60 alt. A alt. B 1930 =100 Södermanlands län ........ 6 250 189 200 227 900 250 000 276 000 120 Stockholms län (del av) . . . 580 27 500 47 700 70 000 69 000 173

Summa 6 830 216 700 275 600 | 320 000 345 000 127

Skatteunderlag enl.

1960 års tax. Antal kommuner

Län/lämdel Totalt 1 Antal Lands- 1 OOO-tal skatte- Städer Köpingar kom— Summa kr. kr./inv. muner Södermanlands län ........ 8 976 39,70 9 2 28 39 Stockholms län (del av). . . 2 489 54,10 1 — 5 6 Summa 11 465 42,20 10 2 33 45

av Stockholms län Södertälje stad samt landskommunerna Grödinge, Järna, Salem, Turinge och Östertälje.

Närmare uppgifter om länsbildningen redovisas i tabell 8 : 2. Nuvarande Södermanlands län har en landareal av 6 300 kvkm som i den föreliggande länsbildningen ökar till 6800 kvkm, vilket ur administrativ synpunkt saknar betydelse. Nuvarande längsta avståndet fågelvägen från residensstaden till länsgräns är 90 km. Det ökas ej genom utvidgningen av länet in i Stockholms län.

En påtaglig fördel i förhållande till nuläget uppnås i föreliggande indel— ningsalternativ därigenom att södertäljeregionens alla kommuner ingår i samma länsenhet. För Södermanlandslänet innebär en överflyttning av Sö- dertälje med dess väl utvecklade industri och starka expansionskraft en betydande förstärkning av länets näringsliv liksom av skatteunderlaget i länet. Södertäljeregionens näringsgeografiska kontakter med Söderman- lands län är dock avgjort svagare än med Stockholm.

Folkmängden i Södermanlands län utgjorde den 31 december 1960 227 900 invånare fördelade på 39 kommuner. Befolkningsutvecklingen i lä— net bedömes gynnsam. Folkmängden 1975 kan uppskattas till 250000 åt 275 000 invånare, alltså en betydande ökning.

Det hä-r bildade Södermanlandslänet, som har 45 kommuner med den 31 december 1960 275 600 invånare, kommer att till folkmängden utgöra ett av de medelstora. Länsbildningens kommuner beräknas få sammanlagt 320 000 51 345000 invånare 1975. Med hänsyn till södertäljeregionens snabba be-

• Sida 130
•  Original

folkningstillväxt får områdets överflyttning väsentlig betydelse för söder- manlandslänet även i befolkningshänseende.

Residensstaden Nyköping är belägen på ett vägavstånd av 73 km från Södertälje. Dä avståndet Södertälje—Stockholm endast är hälften så långt och förbindelserna väsentligt bättre innebär en överflyttning av södertälje- området till Södermanlandslänet en icke oväsentlig försämring av kontakt- möjligheterna mellan länsorganen och befolkningen inom det berörda om- rådet.

Som redovisades vid behandlingen av stockholmslänet ur administrativ synpunkt innebär en länsgräns som för Salems och Grödinge kommuner samt södertäljeregionen till ett södermanlandslän, att Södertörns domsaga delas liksom Öknebo fögderi samt Södertälje lantmäteridistrikt och Söder- tälje civilförsvarsområde. Även det planerade försvarsområdet kring Stock- holm och Södertälje beröres, som nämnts i angivet sammanhang, av gräns- dragningen.

Uppsalalänet Det i förevarande alternativ skisserade uppsalalänet visar den länsbildning som uppstår med Uppsala som residenstad, därest stockholmslänet avgrän- sas mot Uppsala lån på sätt här skett. Frågan om uppsalalänets lämpliga avgränsning i övrigt aktualiseras ej i detta indelningsalternativ.

Som nämndes vid behandlingen av stockholmslänet ingår i detta även Upplands-Bro kommun i Uppsala län. Återstående del av Uppsala län föres här samman med norra och östra delarna av Stockholms län till en läns—hild- ning. Avgränsningen av denna länsenhet mot stockholmslänet har tidigare redovisats.

Det sålunda erhållna uppsalalänet omfattar av Uppsala län samtliga kommuner utom Upplands-Bro och av Stockholms län städerna Norrtälje, Sigtuna, Öregrund och Östhammar samt landskommunerna Almunge, Blidö, Frötuna, Häverö, Knivsta, Knutby, Lyhundra, Märsta, Roslags—Länna, Sjuhundra, Skepptuna och Väddö.

Tabell 8: 3 innehåller närmare uppgifter om länsbildningen. I fråga om landareal hör nuvarande Uppsala län till de små länen. Ble- kinge, Gotlands, Malmöhus, Hallands samt Göteborgs och Bohus län är dock mindre. Det här ifrågavarande uppsalalänet får betydligt större areal än det nuvarande. Landytan ökar sålunda från något över 5 200 till 9 000 kvkm. Länsbildningen blir därigenom till landytvidden jämförlig med Kronobergs och Örebro län. Genom en överflyttning av norra delen av Stockholms län till Uppsala län får detta en ur administrativ synpunkt lämpligare form än nu. Den nuvarande korridorliknande figurationen försvinner.

Som framhölls vid bedömningen av stockholmslänet intar norrtälje—regio- nen en tämligen fristående ställning i förhållande till Stockholm. Regionen ingår i stockholmstraktens regionplaneområde — med undantag för Häverö

• Sida 131
•  Original

Folkmängd

Land— _ R 1 t'

Län/länsdel areal Omkring 1975 ..efi "'

i kvkm 1930 1960 fomndr'

1930/60

alt. A alt. B 1930 =100

Uppsala län (del av) ...... 5 010 133 800 164 000 183 000 180 000 123 Stockholms län (del av). . . 4 010 73 500 65 000 77 000 75 000 88 Summa 9 020 207 300 229 000 260 000 255 000 110

Skatteunderlag enl.

1960 års tax. Antal kommuner

Län/lämdel Totalt i Antal Lands- 1 OOO-tal skatte- Städer Köpingar kom- Summa kr. kr. [inv. muner Uppsala län (del av) ...... 6 709 41,20 2 1 21 24 Stockholms län (del av). . . 2 099 34,10 4 — 12 16 Summa 8 808 39,20 6 1 33 40 kommun — men ligger utanför den räjong inom vilken den till huvudsta—

den knutna fasta bosättningen återfinns. Norrtäljeregionens anknytning till Uppsala är otvivelaktigt svagare än till Stockholm. Avståndet till de båda städernas centrum är från Norrtälje ungefär detsamma.

Folkmängden i nuvarande Uppsala län var den 31 december 1960 167 900 invånare fördelade på 25 kommuner. Länet hör alltså även i befolknings- hänseende till de små länen. Frånsett Gotlands län har endast Kronobergs, Blekinge och Jämtlands län mindre folkmängd. Uppsala län har en förhål- landevis gynnsam befolkningsutveckling. Som framgår av tidigare lämnade uppgi-fter kan Uppsala län 1975 beräknas ha över 180 000 invånare.

Det här skisserade uppsalalänet får en folkmängd av 229000 invånare (1960) och antalet kommuner blir 40, en ökning alltså med 61 000 invånare och 15 kommuneri förhållande till nuvarande Uppsala län. År 1975 beräk- nas folkmängden i länsbildningen överstiga 250 000 invånare.

Tabellen 8: 3 visar att även den från Stockholms län överförda delen be- räknas få en positiv befolkningsutveckling fram till 1975. Med hänsyn härtill får uppsalalänet enligt detta alternativ anses utgöra en till folkmängden god— tagbar länsenhet från de utgångspunkter som redovisats i kapitel 4.

Residensstaden Uppsala har ett i förhållande till länsbildningen i dess helhet ur kommunikationssynpunkt centralt läge. Vägavståndet till läns— gräns är i nuvarande Uppsala län högst omkring 100 km och blir ej längre i det föreliggande uppsalalänet. Till Norrtälje, som har 71 km till Stock- holm, är vägavståndet från Uppsala 70 km. Uppsala stad intar i närings-

• Sida 132
•  Original

geografiskt hänseende ställningen av centralort för huvuddelen av länsbild- ningen. Den lämpar sig väl som residensstad i ett län av den utformning uppsalalänet fått i förevarande alternativ.

Som framgick vid bedömningen av stockholmslänet ur administrativ syn- punkt innebär en länsgräns mot norrtäljeregionen att av ifrågavarande administrativa områden endast det. planerade försvarsområdet i kustbandet beröres. Ett avskiljande av Knutby, Almunge, Märsta, Sigtuna, Skepptuna och Knivsta kommuner påverkar däremot, som tidigare visats, såväl dom— saga, landsfiskalsdistrikt, fögderi och lantmäteridistrikt som civilförsvars- område och planerat försvarsområde.

Överflyttningen av Upplands-Bro kommun till stockholmslänet delar Uppsala läns södra domsaga och berör i övrigt den administrativa indel- ningen i Uppsala lån på sätt angivits vid behandlingen av stockholmslänet ur administrativ synpunkt.

Alternativ II

Stockholmslänet

Det stockholmslän som avgränsas i alt. II omfattar, som ovan nämnts, för- utom stockholmsregionen jämväl huvuddelen av södertäljeregionen.

I södertäljeregionen ingår utöver Södertälje stad i första hand kommu- nerna Östertälje, Turinge och Enhörna. Dessa kommuner är så nära knutna till Södertälje att de obetingat bör ingå i samma länsbildning som staden.

Järna kommun ansågs vid regionavgränsningen också tillhöra södertälje- regionen. I näringsgeografiskt hänseende visade sig Järna emellertid vara delat så att Vårdinge församling till skillnad mot kommunen i övrigt är ifråga om service inriktad mot Gnesta köping, belägen invid gränsen mot Järna. I arbetsmarknadshänseende är kommunen i sin helhet vänd mot Södertälje. Då Gnesta köping är närmast inriktad mot Södertälje får Järna kommuns delning i influenshänseende betydelse ur länsindelningssynpunkt endast om de två kommunerna ingår i skilda län.

Som i det följande kommer att visas talar starka skäl för att Gnesta köping oavsett Södertälje stads länstillhörighet ingår i Södermanlands län. Med hänsyn härtill kan ifrågasättas om icke länsgränsen mellan nämnda län och stockholmslänet bör dragas genom Järna kommun. Vårdinge för— samling skulle då komma att ingå i samma län som Gnesta köping. Denna finge därigenom sitt omland koncentrerat inom ett län och även ur sam- hällsplaneringssynpunkt vunnes vis-sa fördelar.

Ur länsindelningssynpunkt kan dock en gränsdragning genom Järna kom- mun ej anses utgöra förutsättningen för en ändamålsenlig länsindelning. Kommunen får i det följ ande i sin helhet ingå i stockholmslänet.

I södertäljeregionen ingår även Hölö kommun. Denna kommun är klart inriktad mot Södertälje. Den hör närmast samman med Järna kommun.

• Sida 133
•  Original

Med hänsyn härtill bör kommunen ingå i samma länsbildning som Söder- tälje och Järna.

Vid avgränsningen av södertäljeregionen behandlades frågan vilken re- gion Trosa stad, Gnesta köping samt landskommunerna Vagnhärad och Daga kunde anses tillhöra. Det klarlades därvid att des-sa kommuner till- sammans intar en relativt självständig ställning i näringsgeografiskt hån- seende. De har också anknytning till vissa regioncentra utanför kommu- nerna, främst till Södertälje. Kommunerna ansågs därför kunna ingå i södertäljeregionen.

Då i detta länsindelnings-alternativ Södertälje förs till ett stockholms- län uppkommer frågan om de fyra kommunernas länstillhörighet. Med hänsyn till deras relativt självständiga ställning i näringsgeografiskt hän- seende kan det icke ur den synpunkten vara något oeftergivligt krav att de skall föras till ett stockholmslän därför att de ingår i samma region som Södertälje.

Kommunerna är belägna mellan Södertälje och Nyköping. Vägavstån- det från Vagnhärad och Gnesta är till Nyköping omkring 40 km och till Stockholm omkring 70 km. Kommunernas anknytning till Nyköping är avgjort starkare än till Stockholm. Som residensstad torde för befolk- ningen i kommunerna Nyköping vara klart förmånligare än Stockholm. Kommunernas anknytning till närliggande centra i Södermanlands län talar också för att de bör ingå i detta län även om de därigenom kommer att tillhöra ett annat län än Södertälje. Med hänsyn härtill har Trosa, Gnesta, Vagnhärad och Daga vid avgränsningen av stockholmslänet i före- varande och följande alternativ fått stå utanför detta län, oaktat söder— täljeregionen i övrigt ingår däri.

I alt. I fördes Sigtuna stad samt landskommunerna Märsta och Skepp- tuna till uppsalalänet. Kommunerna är emellertid i betydande grad inrik— tade mot Stockholm, och huvudskälet i föregående alternativ för dera-s över- föring till uppsalalänet var önskemålet att skapa ett stockholmslän av så begränsad omfattning som möjligt.

Detta skäl kvarstår i föreliggande alternativ ej längre. Det har då an- setts motiverat att här låta Sigtuna och Märsta ingå i stockholmslänet. Vad gäller Skepptuna talar anknytningen till Märsta för att även Skepp- tuna ingår i stockholmslänet. Länsvägen Uppsala—Norrtälje passerar emel— lertid genom norra delen av Skepptuna. I länsindelningsalternativ där norr- täljeregionen föres till uppsalalänet är det med hänsyn härtill önskvärt att i vart fall norra delen av Skepptuna kommun — som även har nä- ringsgeografisk anknytning till Uppsala _ ingår i uppsalalänet. Ur läns- indelningssynpunkt är i detta läge en delning av kommunen starkt motive- rad som för Husby—Långhundra och Gottröra församlingar samt möjligen även Närtuna församling till uppsalalänet och återstående del av kommu— nen till stockholmslänet. En länsgränsdragning genom kommunen måste

• Sida 134
•  Original

emellertid i sina detaljer närmare övervägas. I det följande föres kommu- nen i sin helhet til-l stockholmslänet.

Gränsen mot uppsalalänet har i övrigt icke undergått någon förändring i förhållande till alt. I.

Stockholmslänet i dess avgränsning i detta alternativ omfattar sålunda förutom Stockholms stad

av nuvarande Stockholms län städerna Djursholm, Lidingö, Nacka, Ny- näshamn, Sigtuna, Solna, Sundbyberg, Södertälje och Vaxholm,

köpingarna Danderyd, Saltsjöbaden, Sollentuna, Stocksund och Täby samt

landskommunerna Boo, Botkyrka, Djurö, Ekerö, Färingsö, Grödinge, Gus- tavs-berg, Huddinge, Järfälla, Järna, Ljusterö, Märsta, Salem, Skepptuna, Sorunda, Turinge, Tyresö, Upplands—Väsby, Vallentuna, Värmdö, Väster- haninge, Ösmo, Össeby, Österhaninge, Östertälje och Österåker,

av nuvarande Uppsala län Upplands-Bro kommun samt av nuvarande Södermanlands län Enhörna och Hölö kommuner. Närmare uppgifter om länsbildningen redovisas i tabell 8: 4. Det här bildade stockholmslänet får en landareal av 4 600 kvkm, varav 180 inom Stockholms stad, alltså en ökning i förhållande till alt. I med 1300 kvkm. Det nuvarande länet har 7 600 kvkmzs landyta och hör där- med till de medelstora länen. Stockholmslänet enligt detta alternativ är sålunda ett till arealen litet län. Avståndet fågelvägen från Stockholm till länsgräns överstiger ej heller 55 km.

Befolkningen inom stockholmslänet ökar i alt. II i förhållande till alt. I genom överföringen av dels Södertälje och dess grannkommuner med till— hopa 57 000 invånare (1960) och dels Märsta, Sigtuna och Skepptuna med sammanlagt 16 200 invånare.

Totalt får den tänkta länsbildningen, Stockholms stad inräknad, 1 224 200 invånare (1960). År 1975 beräknas folkmängden ha stigit till inemot 1,5 miljoner invånare. Medräknas ej Stockholm kommer folkmängden sanno- likt att närma sig 700 000 invånare. Det i alt. I avgränsade länet beräknas då ha över 1 400 000 respektive 600 000 invånare. I befolkningshänseende u'tgör sålunda skillnaden mellan länsbildningarna enligt alt. I och II ca 100 000 invånare.

Det sagda visar _ och det har tidigare framhållits _ att län avgrän- sade efter näringsgeografiska principer ger ur befolkningssynpunkt stora enheter kring våra storstäder.

Residensstaden Stockholm är i förhållande till södertäljedelen av läns- bildningen bättre belägen än Nyköping, endast 35 km från Södertälje mot 73 km från Nyköping. För sådan service som Södertälje ej kan lämna är Stockholm den naturliga centralorten.

Stockholmslänet i den här tänkta utformningen avviker i sin södra del från nuvarande Stockholms län enda-st däri att Enhörna och Hölö kom-

• Sida 135
•  Original

Tabell 8: 4. Allmänna uppgifter om stockholmslänet enligt alt. II

Folkmängd

Land- .

Län/länsdel areal Omkring 1975 Eelatlv

i kvkm 1930 1960 faran”

1930/60

alt. A alt. B 1930 = 100

Stockholms stad .......... 180 513 000 806 900 157 Stockholms län (del av). . . 3 950 190 400 410 300 ll 499 000 1 465 000 215 Uppsala län (del av) ...... 240 4 400 3 900 6 000 6 000 89 Södermanlands län (del av). 220 4 300 3 100 3 000 3 000 72 Summa 4 590 712 100 1 224 200 1 508 000 1 474 000 172 Exkl. Stockholms stad . . .. 4 400 199 100 417 300 210

Skatteunderlag enl.

1960 års tax. Antal kommuner

Län/länSde' Totalt i Antal Lands- 1 OOO-tal skatte- Städer Köpingar kom- Summa

kr. kr./inv. muner Stockholms stad .......... 56 768 70,30 1 —— — 1 Stockholms län (del av). . . 21 384 54,40 9 5 26 40 Uppsala län (del av) ...... 143 36,70 — — 1 1 Södermanlands län (del av). 101 30,80 — — 2 2 Summa 78 396 64,90 10 5 29 44 Exkl. Stockholms stad . . . . 21 628 54,00 9 5 29 43

muner, som nu tillhör Södermanlands län, i detta alternativ ingår i stock- holmslänet.

Enhörna ingår i Livgedingets domsaga. Kommunen hade den 31 decem- ber 1960 950 invånare och domsagan inemot 42500. En överflyttning av Enhörna berör även Strängnäs landsfiskalsdistrikt, Gripsholms fögderi, Eskils-tuna lantmäteridistrikt och Strängnäs civilförsvarsområde.

Hölö ingår i Nyköpings domsaga. Den 31 december 1960 hade Hölö 2 100 invånare och domsagan något över 42 300. Hölö tillhör Trosa landsfiskals- distrikt, Nyköpings fögderi, Nyköpings lantmäteridistrikt och Nyköpings civilförsvarsområde.

Mot uppsalalänet har det här skisserade stockholmslänet i förhållande till den i allt. I avgränsade länsbildningen, som nämnts, utvidgats med Mär— sta, Sigtuna och Skepptuna. Dessa kommuner bildar domsaga, landsfiskals— distrikt, fögderi, lantmäteridistrikt och civilförsvarsområde med bl. a. Kniv— sta kommun som ingår i uppsalalänet.

Södermanlandslänet Som framgick vid behandlingen av stockholmslänet enligt detta alternativ ingår i länsbildningen även Enhörna och Hölö kommuner i Södermanlands

• Sida 136
•  Original

lån. Södermanlandslänet kommer sålunda här att omfatta nuvarande Sö- dermanlands län utom nämnda två kommuner. I befolkningshänseende in- nebär denna avgränsning att Södermalands län mister ca 3 000 invånare (1960) och 101 000 skattekronor.

Vid bedömningen av stockholmslänet ur administrativ synpunkt redo- visades den inverkan en överflyttning av kommunerna medför för olil—za förvaltningsområden inom denna del av Södermanlands län.

I övrigt får en grånsreglering av angiven omfattning så ringa betydelse för Södermanlands län att någon närmare redovisning av dess konsekvenser här ej kan anses påkallad.

Uppsalalänet

Från det i alt. I avgränsade uppsalalänet har i förevarande alternativ till stockholmslänet överförts kommunerna Märsta och Sigtuna. Även Skepp- tuna kommun föres här i sin helhet till stockholmslänet ehuru en delning av kommunen, som tidigare nämnts, ur länsindelningssynpunkt är starkt motiverad. Den i alt. I skisserade länsbildningen kring Uppsala har i övrigt icke undergått någon förändring.

1 tabell 8: 5 redovisas de konsekvenser för uppsalalänets vidkommande som överflyttningen av kommungruppen medför. Som framgår av tabellen kan det här ifrågavarande uppsalalänets befolkning beräknas stanna vid ca 216600 invånare (1960) för att 1975 ha stigit till 230000 eller något däröver. Ur länsförvaltnings- och landstingssynpunkt kan en länsbildning av denna storlek och med angiven befolkningsutveckling ej anses helt fylla de krav som i utredningen uppställts beträffande lämplig folkmängd inom ett län.

I övrigt kan de förändringar som det i alt. I avgränsade uppsalalänet undergått ej anses kräva närmare belysning och bedömning.

Alternativ III

Stockholmslänet De synpunkter som vid behandlingen av stockholmslänet i dess minsta tänkbara utformning fraJnfördes angående stockholmslänets avgränsning visade att Södertälje tillsammans med angränsande kommuner om möj- ligt bör tillhöra samma län som stockholmsregionen. I föreliggande alterna- tiv där stockholmslänet utvidgas att omfatta jämväl norrtäljeregionen in- går sålunda även huvuddelen av södertäljeregionen i länsbildningen.

De i norrtäljeregionen ingående kommunerna Lyhundra, Frötuna och Blidö är klart inriktade mot Norrtälje och bör därför ingå i samma län som denna stad. Till regionen hör även kommunerna Sjuhundra och Ros- lags-Länna. Med hänsyn till kommunernas läge och vad som framhölls

• Sida 137
•  Original

Tabell 8: 5. Allmänna uppgifter om uppsalalänet enligt alt. Il

Folkmängd

Land- .

Län/länsdel areal Omkring 1975 Selam

i kvkm 1930 1960 fomndr'

___—_— 1930/60

alt. A alt. B 1930 = 100

Uppsala län (del av) ...... 5 010 133 800 164 000 183 000 180 000 123 Stockholms län (del av). . . 3 510 63 900 52 600 51 000 50 000 82 Summa 8 520 197 700 216 600 234 000 230 000 110

Skatteunderlag enl.

1960 års tax. Antal kommuner

Län/länsdel Totalt i Antal Lands- 1 OOO-tal skatte- Städer Köpingar kom- Summa kr. kr./inv. muner Uppsala län (del av) ...... 6 709 41,20 2 1 21 24 Stockholms län (del av). . . 1 662 33,30 3 — 10 13 Summa 8 371 39,30 5 1 31 37

om deras inriktning vid behandlingen i alt. I av stockholmslänets omfatt- ning bör de ingå i det här skisserade stockholmslänet.

I norrtäljeregionen ingår även Väddö kommun. På grund av sin nära anknytning till Norrtälje bör också denna kommun ingå i samma län som staden.

Häverö kommun, som vid avgränsningen av norrtäljeregionen också an- sågs kunna föras dit, har även anknytning norr ut till Östhammar som i sin tur ingår i uppsalaregionen.

Om Östhammar icke ingår i ett stockholmslän kan det ifrågakomma att föra Häverö kommun antingen till nämnda län eller till ett uppsalalän. Vägavståndet till Uppsala är mindre än hälften så långt som till Stock- holm. De kollektiva transportmöjligheterna är emellertid väsentligt bättre till Stockholm än till Uppsala. Häverö har också nära samhörighet med Väddö. Det är inte osannolikt att denna samhörighet kan komma att för- stärkas. Detta talar för att Häverö kommun i detta alternativ liksom Väddö kommun bör ingå i stockholmslänet.

Öregrund och Östhammar visade sig vid den näringsgeografiska region- indelningen inta en i några hänseenden självständig ställning men var i övrigt närmast inriktade mot Uppsala. Här kan sålunda ifrågakomma att låta dem ingå i Uppsala län eller föra dem till stockholmslänet.

Vägavståndet är från Östhammar till Uppsala 70 km och till Stockholm 126 km. Inom Uppsala län pågår utbyggnaden av en vägförbindelse mellan Söderfors—Tierp—Österbybruk och Gimo (den s.k. bruksvägen). Inom

• Sida 138
•  Original

Stockholms län förbättras samtidigt vägen Gimo—Östhammar, och stadens samband med kommunerna i norra delen av Uppsala län kan härigenom väntas bli betydligt förstärkt. Vid länsgränsen mellan Östhammar och Olands landskommun ligger i sistnämnda kommun Gimo samhälle, som expanderar ganska hastigt. En del av den till tätorten hörande bebyggelsen är belägen inom Stockholms län, och i Gimo arbetar även en del av den i övriga delar av Östhammar bosatta befolkningen. Vissa gränsproblem be- träffande rening av avloppsvatten och skollokalisering föreligger även. A*: anförda skäl, främst ur samhällsplaneringssynpunkt, år det av värde om Östhammars och Olands kommuner ingår i samma länsbildning.

Då Öregrund och Östhammar har väsentligt närmare anknytning till Uppsala än till Stockholm och i olika hänseenden intar en jämförelsevis självständig ställning i förhållande till angränsande kommuner har de i detta alternativ ansetts höra ingå i uppsalalänet.

Knutby kommun fördes vid regionindelningen av stockholmsområdet till uppsalaregionen. Vägavståndet från kommunen till Uppsala är väsentligt kortare än till Stockholm. Med hänsyn till den starkare inriktningen mot Uppsala föres kommunen här till uppsalalänet. Vid regionindelningen fram- hölls emellertid att av Knutby kommun är en mindre del, Edsbro försam- ling, klart inriktad mot Norrtälje. En länsgränsdragning som delar kom- munen i enlighet härmed kan då ifrågasättas. Ur länsindelningssynpunkt får en sådan delning ej någon avgörande betydelse. Kommunen föres här i sin helhet till uppsalalänet.

Som tidigare nämnts har det här skisserade stockholmslänet mot Sö- dermanlands län i söder och mot Uppsala län i väster samma avgränsning som det i alt. II avgränsade stockholmslänet.

Stockholmslänet i den avgränsning det fått här omfattar sålunda för- utom Stockholms stad

av nuvarande Stockholms län städerna Djursholm, Lidingö, Nacka, Norr- tälje, Nynäshamn, Sigtuna, Solna, Sundbyberg, Södertälje och Vaxholm,

köpingarna Danderyd, Saltsjöbaden, Sollentuna, Stocksund och Täby samt

landskommunerna Blidö, Boo, Botkyrka, Djurö, Ekerö, Frötuna, Fä- ringsö, Grödinge, Gustavsberg, Huddinge, Häverö, Järfälla, Järna, Ljus- terö, Lyhundra, Märsta, Roslags-Länna, Salem, Sjuhundra, Skepptuna, So- runda, Turinge, Tyresö, Upplands-Väsby, Vallentuna, Väddö, Värmdö, Väs- terhaninge, Ösmo, Össeby, Österhaninge, Östertälje och Österåker,

av nuvarande Uppsala län Upplands-Bro kommun och av nuvarande Södermanlands län Enhörna och Hölö kommuner. Om länsbildningen redovisas närmare uppgifter i tabell 8:6. Landarealen i det här skisserade stockholmslänet är 1800 kvkm större än i den länsbildning som i alt. II avgränsats kring Stockholm och 1 000 kvkm mindre än i nuvarande Stockholms län. Den här ifrågavarande läns-

• Sida 139
•  Original

Tabell 8: 6. Allmänna uppgifter onl stockholmslänet enligt all. II I

Folkmängd

Land- _ .

Län/länsdel areal Omkrlng 1975 Belatlv

i kvkm 1930 1960 fomndr'

1930/60

alt. A alt. B 1930 = 100

Stockholms stad .......... 180 513 000 806 900 157 Stockholms län (del av). . . 5 800 230 200 445 100 1 534 000 1500 000 193 Uppsala län (del av) ...... 240 4 400 3 900 6 000 6 000 89 Södermanlands län (del av). 220 4 300 3 100 3 000 3 000 72 Summa 6 440 751 900 1 259 000 1 543 000 1 509 000 167 Exkl. Stockholms stad ..... 6 260 238 900 452 100 189

Skatteunderlag enl.

1960 års tax. Antal kommuner

Län/läns” Total i Antal Lands- 1 OOO-tal skatte- Städer Köpingar kommu- Summa kr. kr./inv. ner

Stockholms stad .......... 56 768 70,30 1 — — 1 Stockholms län (del av). . . 22 539 52,70 10 5 33 48 Uppsala län( del av) ...... 143 36,70 —— — 1 1 Södermanlands län (del av). 101 30,80 — — 2 '

Summa 79 551 64,00 11 5 36 52 | Exkl. Stockholms stad . . . . 22 783 52,40 10 5 36 51 |

bildningen kommer att vad gäller landytan höra till de medelstora länen i landet om norrlandslänen icke medtages i jämförelsen.

Längsta avstånd från Stockholm till länsgräns uppgår till ca 100 km mot i nuvarande Stockholms län ca 120 km.

Infogandet av norrtäljeregionen i ett stockholmslän medför en ökning av länsbildningens folkmängd i förhållande till det i föregående alterna— tiv avgränsade stockholmslänet med nära 35 000 invånare — i 1960 års folkmängdssiffror — fördelade på 8 kommuner. Länsbildningen får lik- som de redan behandlade stockholmslänen en betydande folkmängd, över 1,2 miljoner invånare (1960), och 1975 beräknas invånarantalet — i lik— het med vad som konstaterades beträffande det i alt. II avgränsade stock- holmslänet — överstiga 1,5 miljoner.

Som tidigare framhållits kommer det här skisserade stockholmslänet att få nära nog samma storlek som nuvarande Stockholms län. Antalet kommuner blir —— Stockholms stad oräknad —— 51 mot nuvarande 53, och antalet invånare i de två länsenheterna skiljer sig med endast omkring 18 000 (1960).

Det föreliggande stockholmslänet sammanfaller i söder med det stock- holmslän som avgränsades i alt. II. Förändringarna i förhållande till

• Sida 140
•  Original

nämnda länsbildning berör sålunda endast gränsen mot uppsalalänet. Det är av nuvarande Stockholms län endast Öregrund, Östhammar, Almunge, Knivsta och Knutby som icke ingår i den här ifrågavarande länsbildningen.

Öregrund och Östhammar ingår liksom Almunge och Knutby i stats- administrativt hänseende i samma förvaltningsområden, och dessa fyra kommuner bildar tillsammans med Häverö och Väddö såväl domsaga och fögderi som civilförsvarsområde. Norra Roslags domsaga, som omfattar angivna kommuner, hade den 31 december 1960 25100 invånare och av dem 14 000 i Öregrund, Östhammar, Almunge och Knutby.

De två städerna bildar eget landsfiskalsdistrikt. De bildar tillsammans med Häverö och Knutby Östhammars lantmäteridistrikt. Knutby och Alm- unge bildar landsfiskalsdistrikt tillsammans med Häverö och Väddö. Alm- unge ingår i Norrtälje lantmäteridistrikt.

Knivsta kommun med 3800 invånare 1960 ingår i Stockholms läns västra domsaga som nämnda år hade 32 300 invånare. Kommunen bildar domsaga, landsfiskalsdistrikt, fögderi, lantmäteridistrikt och civilförsvars- område med bl. a. Skepptuna, Märsta och Sigtuna.

I det här skiss—erade stockholmslänet ingår jämväl Upplands-Bro kom— mun i nuvarande Uppsala län. De administrativa konsekvenserna härav har redovisats i alt. I vid behandlingen av stockholmslänet.

Uppsalalänet Vid behandlingen av uppsalalänet i alt. I framhölls att de ändringar i nu- varande Uppsala läns gränser som vidtagits i nämnda alternativ var en följd av stockholmslänets avgränsning. Detsamma gäller uppsalalänet i förevarande alternativ. Här utgör detta län liksom tidigare en utvidgning av nuvarande Uppsala län, som visserligen får avstå Upplands-Bro kommun men tillföres städerna Öregrund och Östhammar samt Almunge, Knutby och Knivsta landskommuner.

Öregrund och Östhammar liksom Knutby landskommun bör, som visats i alt. II vid behandlingen av stockholmslänets omfattning, om valet står mellan ett stockholmslän och ett uppsalalän ingå i det sistnämnda länet.

Almunge och Knivsta kommuner är klart inriktade mot Uppsala stad och bör därför ingå i ett uppsalalän.

Det här i alt. 111 skisserade uppsalalänet omfattar sålunda hela nuvarande Uppsala län utom Upplands-Bro kommun samt av nuvarande Stockholms län städerna Öregrund och Östhammar samt landskommunerna Almunge, Knivsta och Knutby.

Länsbildningen redovisas närmare i tabell 8: 7. Länsbildningens landareal blir ca 1 400 kvkm större än nuvarande Upp- sala läns landyta. Ur administrativ synpunkt skulle en utvidgning av lä- net på sätt här skisserats innebära en förbättrad arrondering. Förbin-

• Sida 141
•  Original

Tabell 8: 7. Allmänna uppgifter om uppsalalänet enligt alt. I I I

Folkmängd

Land- .

Län/länsdel areal Omkring 1975 Relativ

' kvkm 1930 1960 famnar ' * ' —-——— 1930/60

alt. A alt. B 1930 = 100

Uppsala län (del av) ....... 5 010 133 800 164 000 183 000 180 000 123 Stockholms län (del av). . . 1 660 24 100 17 900 16 000 15 000 74 Summa 6 670 157 900 | 181 900 199 000 195 000 115

Skatteunderlag enl. 1960 års tax. Antal kommuner Län/länSdel Totalt 1 Antal Lands- 1 OOO-tal skatte Städer Köpingar kommu- Summa kr. kr. / inv. ner Uppsala län (del av) ...... 6 709 41,20 2 1 21 24 Stockholms län (del av). . . 507 28,00 2 _ 3 5 Summa 7 216 39,85 4 1 24 29

delserna med de delar av läns-bildningen som överförts från Stockholms län är goda.

Genom en sådan avgränsning av uppsalalänet kommer den i kapitel 7 av- gränsade uppsalaregionens kommuner att samlas inom samma länsbildning. I förhållande till nuvarande Uppsala län utgör länsbildningen därför ur nåringsgeografisk synpunkt en påtaglig förbättring.

Den tänkta gränsändringen mot stockholmslänet medför att uppsala— länet kommer att bestå av 29 kommuner med 181900 invånare (1960) mot 25 kommuner och 167 900 invånare i nuvarande Uppsala län, vilket innebär en ökning i förhållande till nuläget med fyra kommuner och ca 14 000 invånare.

Uppsalalänet får alltså ett ökat invånarantal som resultat av den skis— serade omregleringen av gränsen mot Stockholms län. Detta medför emel- lertid ej att länets nuvarande ställning som det befolkningsmässigt femte länet från slutet förbättras. Befolkningsutvecklingen inom länsbildningen är ej heller så gynnsam att denna inom överskådlig tid får en folkmängd som från tidigare redovisade utgångspunkter kan anses erforderlig. Först efter 1975 beräknas folkmängden passera 200 000 invånare. För stockholms— länsdelen av länsbildningen bedöms befolkningen minska något. Nuvarande 18 000 invånare beräknas 1975 ha nedgått till 15 000 å 16 000.

Residensstaden Uppsala är i kommunikationshänseen—de bättre belägen i förhållande till de överflyttade kommunerna än Stockholm. Vägavstån- det från Öregrund är till Uppsala 86 km och till Stockholm 149 km.

• Sida 142
•  Original

Vid bedömningen av stockholmslänet i föreliggande alternativ redogjor- des för hur nuvarande förvaltningsområden inom norra delen av Stock- holms län beröres av den tänkta gränsdragningen mot uppsalalänet.

Andra tänkbara alternativ

1. I de nu behandlade indelningsalternativen omfattar stockholmslänet en- dast regioner med kärnan belägen inom nuvarande Stockholms län. Yt- terligare ett par alternativ är emellertid tänkbara. Enligt de principer ut— redningen tillämpar vid avgränsningen av lån bör en ytterligare utvidg— ning av stockholmslänet i första hand gälla någon av de regioner utanför Stockholms län som har starkast anknytning till Stockholms stad. De re- gioner som då kan komma i fråga är uppsala- och enköpingsregionerna. Uppsala har en icke obetydlig inriktning mot Stockholm. Uppsala stad har sedan 1930 mer än fördubblat sin folkmängd, som 1960 översteg 77 500 invånare. Området mellan städerna tas i allt större utsträckning i anspråk för en bebyggelse som är föranledd av städernas expansionsbehov. I Märsta kommun halvvägs mellan Stockholm och Uppsala kan tillkomsten av stor— flygplatsen Arlanda komma att medföra en snabb utbyggnad av Märsta samhälle. Det sagda visar att Stockholm och Uppsala av utvecklingen föres allt närmare varandra och detta gäller särskilt i arbetsmarknadshänseende. Den väntade närmare anknytningen kan anses utgöra motiv såväl ur nä- ringsgeografisk synpunkt som med hänsyn till samhällsplaneringen för att stockholms- och uppsalaregionerna föres till samma länsindelning. En- köpingsregionen finge i så fall gå till Västmanlands län. Om uppsalaregionen ingår i stockholmslänet måste till länsbildningen föras även norrtäljeregionen och av skäl som tidigare redovisats bör ock- så södertäljeregionen ingå i detta stockholmslän. Till uppsalaregionen fördes vid regionindelningen förutom kommunerna kring Uppsalaäven bl. a. Tierps köping och Tierps landskommun samt Söderfors kommun. Dessa kommuner intar i näringsgeografiskt hänseende en ganska självständig ställning och har även viss. anknytning till Gävle. Vid en länsavgränsning där valet står mellan att föra kommunerna till ett län som har Stockholm till residensstad eller till Gävleborgs län med Gävle som residensstad talar övervägande skäl för att de bör ingå i gävleborgs- länet, vilket även gäller andra i norra delen av Uppsala län belägna kom- mune-r. Övriga kom-muner i uppsalaregionen bör här ingå i samma läns—- bildning som Uppsala stad.

2. Det kunde även övervägas att sammanföra Uppsala och Västmanlands län till en länsenhet. Enköpingsregionen bil—dar en omslagszon mellan Stockholms och Västerås influensområden i den i stark industriell utveck-

• Sida 143
•  Original

______, ___ .._... .._. ...,—., , t...

underlag samt antalet kommuner inom länsenheterna

wu LUM VVII. unuuu"

.. Skatteunderlag , Folkmängd enl. 1960 års tax. Antal kommuner

Land- . Län/länsdel areal Omkring 1975 Relativ Totalt i Antal

ikvkm 1930 1960 flögs/(äg 1 OOO-tal skatte- Städer alt.A alt.B 1930=100 kr* kn/mv'

Lands- . kom- Sum—

in ar m p g muner a

1 2 3 4 | 5 6 7 8 9 10 11 12 13

Stockholmslänet enl. alt. I. . . . . . 3 280 670 700 1 161 000 1 409 000 1 377 000 173 75 419 65,70 8 5 20 33 därav Stockholms stad. . . . . . 180 513 000 806 900 1 403 000 1 371 000 157 56 768 70,30 1 —— — 1 Stockholms län (delav) 2 860 153 300 350 200 228 18 508 55,10 7 5 19 31

7 5

'_'——

Uppsala län (del av). . 240 4 400 3 900 6 000 6 000 89 143 36,70 1 1 Exkl. Stockholms stad. . . . . . . . 3 100 157 700 354 100 225 18 651 55,00 20 32 Stockholmslänet enl. alt. II. . . . 4 590 712 100 1 224 200 1 508 000 1 474 000 172 78 396 64,90 10 5 29 44 därav Stockholms stad. . . . . . 180 513 000 806 900 1 499 000 1 465 000 157 56 768 70,30 1 — _— 1 Stockholms län (del av) 3 950 190 400 410 300 215 21 384 54,40 9 5 Uppsala län (del av) . . 240 4 400 3 900 6 000 6 000 89 143 36,70 _ — Södermanlands län

(del av). . . . . . . . . . . . 220 4 300 3 100 3 000 3 000 72 101 30,80 _— -—

Exkl. Stockholms stad . . . . . . . 4 400 199 100 417 300 210 21 628 54,00 9 5 29 43

'_'—

Stockholmslänet enl. alt. III. . . . 6 440 751 900 1 259 000 1 543 000 1 509 000 167 79 551 64,00 11 5 36 52 darav Stockholms stad. . . . . . 180 513 000 806 900 1 534 000 1 500 000 157 56 768 70,30 1 —5 — 1

f_—

Stockholms län (del av) 5 800 230 200 445 100 193 22 539 52,70 10 33 48 Uppsala län (del av). . 240 4 400 3 900 6 000 6 000 89 143 36,70 — Södermanlands län

(del av). . . . . . . . . . .. 220 4 300 3 100 3 000 3 000 72 101 30,80 — —

Exkl. Stockholms stad. . . . . . . 6 260 238 900 452 100 189 22 783 52,40 10 5 36 51 Uppsalalänet enl. alt.I . . . . . . . . . 9 020 207 300 229 000 260 000 255 000 110 8 808 39,20 6 1 33 40 därav Uppsala län (del av). . . 5 010 133 800 164 000 183 000 180 000 123 6 709 41,20 2 1 21 24 Stockholms län (del av) 4 010 73 500 65 000 77 000 75 000 88 2 099 34,10 4 — 12 16 Uppsalalänet enl. alt. II. . . . . . . 8 520 197 700 216 600 234 000 230 000 110 8 371 39,30 5 31 37 därav Uppsala län (del av). . . 5 010 133 800 164 000 183 000 180 000 123 6 709 41,20 2 21 24 Stockholms län (del av) 3 510 63 900 52 600 51 000 50 000 82 1 662 33,30 3 — 10 13

v—lH

24 29 21 24

Uppsalalänet enl. alt. III. . . . . . . 6 670 157 900 181 900 199 000 195 000 115 7 216 39,85 4 därav Uppsala län (del av) . . . 5 010 133 800 164 000 183 000 180 000 123 6 709 41,20 2 Stockholms län (del av) 1 660 24 100 17 900 16 000 15 000 74 507 28,00 2

HH

Södermanlandslänet enl. alt. I . . 6 830 216 700 275 600 320 000 345 000 127 11 465 42,20 10 33 45 därav Södermanlands län . . . . 6 250 189 200 227 900 250 000 276 000 120 8 976 39.70 9 28 39 Stockholms län (del av) 580 27 500 47 700 70 nnn nu om 1 nu 11 Aon : . .,. . _ _

NN

• Sida 144
•  Original

ling stadda Mälardalen och intar på grund härav en jämförelsevis själv- ständig ställning. I en sådan ny länsbildning finge regionen en naturlig plats. Även uppsalaregionen skulle kunna passas in i denna länsbildning. Vissa gränsregleringar åt annat håll bleve dock nödvändiga.

Då emellertid denna fråga liksom den nyss berörda tänkbara lösningen av länsindelningsprobl—emet kring Uppsala län faller utanför den av ut- redningsdirektiven uppdragna ramen har de här berörts endast översikt- ligt.

B. Göteborgsområdet

Den naturliga utgångspunkten vid behandlingen av länsindelningsprollem inom göteborgsområdet är Göteborgs stad. Med denna som residensstad kan avgränsas länsbildningar av olika utformning. I det första av de här föl- jande alternativen har avgränsats den ur olika synpunkter minsta lämIliga länsbildningen kring Göteborg. Denna bygger på den region som avgränsa- des kring staden vid göteborgsområdets indelning i regioner.

I göteborgslänet i dess snävaste skissering ingår de kommuner sun i _olika hänseenden är starkare inriktade mot Göteborg än mot någon annan jämförlig centralort. Till dessa räknas även Kungsbacka och kommunerna kring denna stad. Området intar visserligen i näringsgeografiskt hänseende en relativt självständig ställning. Anknytningen till Göteborg har dock här bedömts så stark att kungsbackaområdet i samtliga indelningsalternativ föres till göteborgslänet.

Av nuvarande Göteborgs och Bohus län kommer uddevallaregioner att stå utanför göteborgslänet i den nämnda snävaste utformningen. Regionen kan emellertid ej bilda eget län. Den måste därför ingå i en länsbildning tillsammans med angränsande delar av Älvsborgs län. En möjlighet är då att skapa ett enda stort län av återstående delar av Älvsborgs samt Götelorgs och Bohus län. En sådan lösning redovisas i alt. 1. Denna stora länsbildning kan också tänkas delad i två län, ett nordligt med tyngdpunkten i Vänen's- borg, Trollhättan och Uddevalla samt ett sydligt med Borås som centrum. I det fallet kommer antalet län inom göteborgsområdet att i förhållande +till nuvarande antal öka med ett. Lösningen redovisas som alt. II där sålunda göteborgslänet är bibehållet i sin avgränsning enligt alt. I.

I de indelningsalternativ som följer efter de nu berörda lösningarna har göteborgslänet utvidgats genom att med denna på göteborgsregionen byggda länsbildning förts samman angränsande regioner. Turordningen vid dlen etappvis genomförda utvidgningen av göteborgslänet avspeglar i przmcip graden av samhörighet mellan göteborgsregionen och kringliggande regio— ner. Vid förändringen av göteborgslänet har av naturliga skäl —— liksom *vid avgränsningen av lån i de första indelningsalternativen — största möjliga

• Sida 145
•  Original

hänsyn även tagits till att funktionsdugliga länsenheter kan skapas även av återstående delar av länen.

Av de regioner som omger göteborgsregionen är alingsåsregionen den som har närmast anknytning till Göteborg. En sammanläggning av dessa med- för en länsbildning som klyver återstående del av Älvsborgs län i två delar, av vilka den södra, boråsdelen, blir alltför liten för att bilda eget län. Ett sammanförande av endast göteborgs- och alingsåsregionerna till ett län redo- visas därför i det följande ej som något självständigt indelningsalternativ.

Bland övriga regioner som omger Göteborg har uddevallaregionen starkast anknytning till staden. I första hand föres därför (alt. 111) göteborgsregionen samman med återstående del av Göteborgs och Bohus län — utom Inlands Torpe kommun — till ett län. Även Älvsborgs län bibehåller i detta alternativ i huvudsak sin nuvarande omfattning.

Till göteborgslänet föres i alt. IV vänersborg-trollhätteregionen. Udde- vallaregionen måste på grund av sitt läge även ingå i denna länsbildning. Åmål och kommunerna kring denna stad föres till Värmlands län. Södra delen av nuvarande Älvsborgs län bildar ett län med Borås som centrum. Detta län får samma omfattning som det ovan vid redogörelsen för alt. Il omnämnda boråslänet.

I alt. V sammanföres boråsregionen med göteborgslänet i dess snävaste utformning. Som en naturlig följd av denna åtgärd tages även alingsås- regionen, som är inriktad mot Göteborg, med i länsbildningen. Återstående delar av Älvsborgs samt Göteborgs och Bohus län bildar en länsenhet. Denna får samma omfattning som den ovan beskrivna, i alt. II avgränsade läns— bildning kring Vänersborg, Trollhättan och Uddevalla. *

Som ovan nämnts ingår i samtliga alternativ kungsbackaområdet i göte- borgslänet. En ytterligare utvidgning av detta län in i Hallands län skulle närmast beröra varbergsregionen. Denna region är inriktad mera mot Göteborg än mot Halmstad. Den ingår även —— tillsammans med kungs- backaområdet — i den göteborgsregion som avgränsats för regionsjukvår- den. Återstoden av Hallands län ingår i Lund-Malmö sjukvårdsregion.

Skiljes varbergsregionen från Hallands län blir möjligheterna att behålla detta län genom utvidgningar in i angränsande län väsentligt beskurna. En fullständig uppdelning av länet på kringliggande län framstår i ett sådant läge som en kanske möjlig lösning. De indelningsproblem som uppkommer därest varbergsregionen överföres till ett göteborgslän får under alla förhål- landen sådan räckvidd att det icke är möjligt att ta upp dem till behandling inom ramen för en utredning som endast avser göteborgsområdet. Frågan om varbergsregionens ingående i ett göteborgslän tas av dessa skäl i det följande ej upp till behandling.

Även om endast kungsbackaområdet avskiljs från Hallands län blir åter- stående del av detta län med endast ca 150 000 invånare avgjort för litet som självständigt län. Om länet skall bestå måste det därför tillföras om-

• Sida 146
•  Original

råden från andra län. En sådan åtgärd kommer att aktualisera frågan om länsindelningen i hela sydöstra Sverige. Då frågan om dessa följdverkningar ligger utanför den ram som direktiven för denna utredning uppdragit beri— res frågan om Hallands läns ställning i det följande endast översiktligt.

En sammanställning av uppgifter angående de här berörda länsbildningar- nas areal, folkmängd, skatteunderlag m. m., redovisas i tabell 8: 17. Vidare framgår av bilaga 12 hur göteborgsområdets kommuner fördelar sig på de skisserade länsbildningarna i olika alternativ. Indelningsalternativen återges slutligen å kartbilagorna J—N.

Alternativ I

Göteborgslänet

Det i alt. I skisserade göteborgslänet bygger som tidigare nämnts på den vid regionindelningen av göteborgsområdet avgränsade göteborgsregionen. I söder sträcker sig denna in i Hallands län och omfattar där Kungsbacka stad samt landskommunerna Lindome, Särö, Tölö, Onsala och Fjärås. Även norra delen av Löftadalens kommun är företrädesvis inriktad mot Göteborg.

Vid bedömningen av dessa hallandskommuners regiontillhörighet fram- kom att landskommunerna —— med undantag för Lindome — närmast är inriktade mot Kungsbacka och tillsammans med denna stad intar en ganska självständig ställning. Kungsbackas karaktär av centrum för de andra kom— munerna gäller i första hand Tölö och Onsala samt närliggande delar av övriga kommuner.

Lindome kommun är så nära knuten till Göteborg att den obetingat bör ingå i ett göteborgslän. Vad gäller Kungsbacka, Särö, Tölö, Onsala och Fjärås talar övervägande skäl för en överföring till göteborgslänet. Kungsbacka stad med endast omkring 5 000 invånare kan ej erbjuda de former av service som kräver stort befolkningsunderlag. De ifrågavarande kommunerna är därför särskilt vad gäller undervisning, arbetsmarknad och bebyggelse- planering nära knutna till Göteborg. De ingår bl. a. i Göteborgs region- planeområde —— Fjärås kommun dock endast delvis. Vägavståndet till Göte- borg är från Kungsbacka blott 28 km. Till Halmstad är det 120 km.

Emellertid intar Kungsbacka med kringliggande kommuner i närings- geografiskt hänseende ändå en relativt självständig ställning och har även viss anknytning till övriga Halland, starkast markerad inom det område som ligger söder om Kungsbacka.

Samhörigheten med Göteborg har dock här bedömts vara ur länsindel- ningssynpunkt avgörande, och området föres därför i samtliga här fram- lagda skisser till indelningsalternativ til—l göteborgslänet.

Löftadalens kommun är i näringsgeografiskt hänseende delad mellan Kungsbacka och Varberg. Kommunens två större tätorter har också skilda anknytningar, Åsa till Kungsbacka och Frillesås till Varberg. Kommunen

• Sida 147
•  Original

är belägen söder om Kungsbacka, något närmare denna stad än Varberg. På grund av läget är inriktningen mot Göteborg jämförelsevis svag. Upp- delningen av kommunen i en mot Kungsbacka och en mot Varberg inriktad del liksom även andra här berörda förhållanden skulle kunna motivera att kommunens norra del finge ingå i samma län som Kungsbacka och dess södra del i ett län tillsammans med Varberg. Den befolkningsmässigt större delen av kommunen är inriktad mot Varberg. I föreliggande liksom i föl- jande indelningsalternativ föres kommunen inte till göteborgslänet.

Göteborgsregionen omfattar i Älvsborgs län kommunerna Angered, Nö- dinge, Starrkärr, Skepplanda, Stora Lundby, Lerum, Skallsjö och Björke- torp. Av dessa är Angered, Nödinge, Starrkärr, Lerum och Skallsjö i närings- geografiskt hänseende helt göteborgsinriktade. De föres därför i förelig- gande liksom i övriga indelningsalternativ till göteborgslänet. Skepplanda och Stora Lundby är icke lika fast knutna till Göteborg. Vad gäller Björke- torp är anknytningen till Göteborg mindre framträdande.

Av Skepplanda kommun är den norra delen, Hålanda församling, vänd främst mot Trollhättan men även mot Alingsås. Kommunens folkrikaste del, den sydvästra, är belägen på ungefär samma avstånd från Göteborg och Trollhättan. Den splittrade inriktningen utgör motiv för länsgränsens drag- ning genom kommunen. En uppdelning skulle även medge en bättre utform- ning av det vänersborgslän som i föreliggande alternativ bildas av de delar av Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län som ej ingår i göteborgslänet. Av kommunens befolkning är endast en fjärdedel bosatt i Hålanda församling. Kommunen hör närmast samman med Starrkärr. Den redovisas av sagda skäl här liksom i följande indelningsalternativ i sin helhet inom göteborgs- länet.

Stora Lundby kommun är influensmässigt delad mellan Göteborg och Alingsås. Bergums och Stora Lundby församlingar med tillhopa 3 200 in- vånare är sålunda inriktade mot Göteborg. Östads församling med 900 invånare är vänd mot Alingsås, som församlingen gränsar intill.

Denna kommuns influensmässiga delning utgör ett skäl för att föra Östads församling till samma län som Alingsås och övriga församlingar till göte- borgslänet. Därigenom skulle också ernås en bättre avgränsning av det vänersborgslän som ovan nämndes. För en delning talar även det förhål- landet att om Stora Lundby kommun i sin helhet föres till ett göteborgslän kommer Alingsås att ligga vid länsgräns med en del av sitt influensområde inom annat län.

Då tyngdpunkten inom Stora Lundby ligger i de församlingar som är inriktade mot Göteborg och kommunen närmast hör samman med andra kommuner med sådan inriktning redovisas den i det följande i sin helhet inom göteborgslänet.

Björketorps kommun är i vissa avseenden inriktad även mot Borås. Den har också anknytning till angränsande Bollebygds kommun. Då inrikt-

• Sida 148
•  Original

ningen mot Göteborg likväl år den starkaste har kommunen, som endast består av en församling, ansetts böra ingå i det här skisserade göteborgs- länet och föres dit också i det följande. Tillskapas ett särskilt boråslän synes kommunen dock alternativt kunna föras även till detta län.

Alingsåsregionen är i vissa hänseenden göteborgsinriktad. Riksväg 6 och västra stambanan binder samman städerna med varandra. Regionen intar dock i förhållande till Göteborg en avgjort självständigare ställning än kungsbackaområdet. Vägavståndet från Göteborg är till Alingsås 47 km, till Kungsbacka endast 28 km. Alingsås har över 17 000 invånare mot ca 5 000 i Kungsbacka. I Alingsås finns bl. a. lasarett och gymnasium.

Anknytningen till Göteborg kan ifråga om alingsåsregionen icke anses vara så stark att denna på grund därav måste ingå i ett göteborgslän.

Inom Bohuslän utgör Stenungsund och Tjörn de nordligaste kommunerna i göteborgsregionen. Båda kommunerna är influerade även från Uddevalla. En kraftig industriell utbyggnad av Stenungsund pågår. En betydande ök— ning av kommunens befolkning kan därför förutses. Stenungsunds service- utrustning kommer därigenom att förbättras, och kommunen att i detta hänseende bli mera självständig. En fastare anknytning till Göteborgs ar- betsmarknad kan emellertid också väntas bli en följd av kommunens expan- sion. Anknytningen till Uddevalla kan tänkas som ett motiv för att Stenung- sund och Tjörn föres till samma län som denna stad, det vill i förevarande alternativ säga till ett län med Vänersborg som residensstad. Kommunerna har dock ingen anknytning till nämnda stad. Övervägande skäl får då anses tala för att de ingår i göteborgslänet.

Inlands Torpe kommun i Bohuslän är nära knuten till i första hand Lilla Edets köping men även till Trollhättan. Viss anknytning till Göteborg före— ligger emellertid också, särskilt vad gäller kommunens södra del. Avståndet från kommunens centrum i Ström är till Göteborg 16 km längre än till Vänersborg. Kommunen ingår i vänersborg-trollhåtteregionen. Vid en läns- avgränsning kan ifrågakomma att föra kommunen antingen till göteborgs- länet eller till det län vari Lilla Edets köping och Trollhättan ingår, (1. v. s. vänersborgslänet. Med hänsyn till den nära samhörigheten med Lilla Edet föres Inlands Torpe kommun i samtliga indelningsalternativ, där icke Vänersborg ingår i göteborgslänet, till vänersborgslänet.

Det här avgränsade göteborgslänet omfattar sålunda av Göteborgs och Bohus län städerna Göteborg, Kungälv, Marstrand och Mölndal samt landskommunerna Askim, Hermanshy, Kode, Kållered, Land- vetter, Partille, Romelanda, Råda, Stenungsund, Styrsö, Säve, Tjörn, Tors- landa, Tuve, Ytterby och Öckerö.

av Älvsborgs län kommunerna Angered, Björketorp, Lerum, Nödinge,. Skallsjö, Skepplanda, Starrkärr och Stora Lundby samt

av Hallands län Kungsbacka stad samt landskommunerna Fjärås, Lin- dome, Onsala, Särö och Tölö.

• Sida 149
•  Original

Folkmängd .. .. Landareal . Lan/lansdel i kvkm Omkring 1975 Relativ 1930 1960 ”rand" 1930/60 alt. A alt. B 1930=100 Göteborgs stad ...... 140 260 200 404 700 156 Göteborgs och Bohus 601 000 582 000 län (del av) ....... 1 319 74 800 105 400 141 Älvsborgs län (del av) 784 23 700 32 900 36 000 36 000 139 Hallands län (del av) 532 16 000 18 700 20 000 18 000 117 Summa 2 775 374 700 561 700 657 000 636 000 150 Exkl. Göteborgs stad 2 635 114 500 157 000 137 Skatteunderlag enl. _ _ 1960 års tax. Antal kommuner Län/länsdel Totalt 1 Antal L ] ' '. . .. . am s- 1 000410 skatte— Stadei Kopmgar kommuner Summa kr. kr.,/mv. Göteborgs stad ...... 21 757 54,30 1 —— — 1 Göteborgs och Bohus län (del av) ....... 4 020 39,10 3 _— 16 19 Älvsborgs län (del av) 1 214 37,80 »— — 8 8 Hallands län (del av). 625 34,20 1 — 5 6 Summa 27 616 49,80 5 _— 29 34 Exkl. Göteborgs stad 5 859 38,20 4 — 29 33

Närmare uppgifter om länsbildningen redovisas i tabell 8: !). Göteborgslänet får i den här skisserade avgränsningen ringa yta. Läns- bildningen blir till ytvidden mindre än något av våra nuvarande län. Av- ståndet fågelvägen från residensstaden till länets ytterområden understiger 60 km.

Folkmängden i länsbildningens 34 kommuner har sedan 1930 ökat med 50 %. Göteborg hade nämnda år 260 200 invånare och 1960 404 700 invå— nare. Den i tabellen angivna befolkningsutvecklingen för detta göteborgslän visar att folkmängden där beräknas öka hastigt även under tiden fram till 1975 och då nå inemot 640 000 år 660 000 invånare. Med hänsyn till en fort- gående allmän koncentration av befolkningen till större centra kan denna tendens i befolkningsutvecklingen väntas bestå under avsevärd tid framöver.

Som nämndes vid behandlingen av länsindelningsalternativen inom stock- holmsområdet är folkmängdsuppgifterna för tiden omkring 1975 grundade på Godlunds i kapitel 2 redovisade, för nämnda tidpunkt prognosticeradc folkmängd.

Det här avgränsade göteborgslänet kommer av sagda skäl sannolikt att få en betydande folkmängd. Befolkningsökningen torde framdeles i huvud-

• Sida 150
•  Original

sak komma randkommunerna till del, medan staden — försåvitt inte någri ytterligare inkorporeringar sker — kommer att stagnera i likhet med val som redan skett beträffande Stockholm.

Ur landstingskommunal synpunkt fyller den utanför Göteborgs stad lig- gande delen av länsbildningen med endast 157 000 invånare icke de krav som ur befolkningssynpunkt kan ställas på ett landstingsområde. Som framgår av det ovan sagda kommer emellertid antalet invånare i lands- tingsdelen av det tänkta länet att växa mycket snabbt. Detta torde även bli förhållandet med skatteunderlaget. Folkmängden blir dock under avsevärd tid så ringa att Göteborgs stads inträde i länets landsting får anses utgöra en förutsättning för detta alternativs genomförande.

Inom Göteborgs och Bohus län medför en avgränsning av göteborgslänet enligt förevarande alternativ att Orusts, Tjörns och Inlands domsaga delas. Av de i domsagan ingående nio kommunerna med tillhopa 35 000 invånare skulle fem med 23 500 invånare komma att ingå i göteborgslänet. Lands- fiskalsdistrikt och fögderier beröres ej av den tänkta länsgränsen. Däremot skiljes inom Uddevalla södra lantmäteridistrikt Stenungsund från distriktet i övrigt.

Inom Älvsborgs län skulle den tänkta länsgränsen dela såväl Vättle, Ale och Kullings domsaga som Borås domsaga. Av den förstnämnda domsagans elva kommuner med tillhopa 46 000 invånare skulle sju kommuner med 29500 invånare komma att tillhöra göteborgslänet. Borås domsaga om— fattar åtta kommuner med tillhopa 35 000 invånare. Av dessa skulle endast Björketorps kommun med 2 500 invånare komma att ingå i göteborgslänet. De tre ländsfiskalsdistrikten Ale, Vättle och Bollebygd beröres av läns- gränsdragningen. Detta är även fallet med Ale och Vättle fögderi liksom Borås fögderi. Däremot sammanfaller gränsen med lantmäteridistriktsgrän- serna.

Inom Hallands län innebär frånskiljandet av kungsbackaområdet att av de i Hallands norra domsaga ingående nio kommunerna med tillhopa 29 000 invånare kommer sju kommuner med sammanlagt 20 000 invånare att ingå i göteborgslänet. Denna länsbildning berör även Viske landsfiskals- distrikt, Kungsbacka fögderi och Kungsbacka lantmäteridistrikt samt Kungs- backa civilförsvarsområde.

Göteborgs och Bohus försvarsområde omfattar, som tidigare nämnts, hela Göteborgs och Bohus län, av Älvsborg-s län kommunerna Angered, Nödinge, Starrkärr, Skepplanda, Lödöse, Stora Lundby, Lerum, Skallsjö och Hemsjö samt av Hallands län Kungsbacka stad och landskommunerna Lindome, Tölö, Särö, Onsala, Fjärås, Löftadalen, Värö och Veddige.

Som tidigare nämnts planeras en ändrad försvarsområdesindel.ning. De kommuner i Hallands och Älvsborgs län som för närvarande ingår i Göte- borgs och Bohus försvarsområde 1ärr komma att ingå även i ett eventuellt nytt försvarsområde kring Göteborg.

• Sida 151
•  Original

Ur civilförsvarssynp-unkt har det förklarats lämpligt att ett göteborgslän får större dj up vid Göteborg än nuvarande Göteborgs och Bohus län och att det i söder omfattar norra delen av Hallands län.

I norr inom Göteborgs och Bohus län kommer den tänkta länsgränsen att sammanfalla med den nuvarande civilförsvarsområdesgränsen. Civil— försvarsstyrelsen har förklarat en länsgräns i den skisserade sträckningen lämplig ur civilförsvarssynpunkt.

Vänersborgslänet

Vänersborgslänet omfattar i detta alternativ de delar av Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län som ej förts till göteborgslänet. I den här skis- serade länsbildningen ingår sålunda ej blott vänersborg-trollhätteregionen utan jämväl uddevallaregionen. Sistnämnda region har anknytning till Göteborg men denna torde icke vara av sådan art eller styrka att området ej kan anslutas till ett vänersborgslän av denna utformning.

Åmål och närliggande kommuner i Älvsborgs län är — som nämndes vid avgränsningen av åmål-säffleregionen —— i viss mån knutna till Säffle och kringliggande kommuner i Värmlands län. Dessa kommuner är i sin tur inriktade mot Karlstad. Åmålsområdet har dock anknytning även till när— liggande kommuner i Dalsland samt till Vänersborg och Trollhättan. Av— ståndet från Åmål är obetydligt längre till Vänersborg än till Karlstad.

I föreliggande alternativ har en betydande del av Bohuslän förts till vänersborgslänet. Detta har därigenom, som framgår av det följande, fått en betydande folkmängd och yta samt en ur arronderingssynpunkt mindre lämplig utformning. Det kan ur denna synpunkt finnas skäl undersöka möjligheterna att begränsa länsbildningens storlek.

Då åmålsområdet är nära knutet till angränsande värmlandskommuner kan med hänsyn till vad ovan anförts ifrågasättas att till samma län föra alla dessa kommuner. Åmålsdelen har omkring 26 000 invånare fördelade på fem kommuner. Befolkningen är främst koncentrerad kring Åmål och Bengtsfors.

För befolkningen i såväl Åmål och övriga berörda kommuner i Dalsland som Säffle med omland skulle obetingat vissa fördelar vara förenade med en ändrad länsindelning som sammanförde alla kommunerna i ett län. Där- emot torde för befolkningen i åmålsområdet fördelarna av att ingå i Värm- lands län ej vara större än av att tillhöra ett vänersborgslän. För det här avgränsade vänersborgslänet medför ej heller en överflyttning av området sådana fördelar ur befolknings— eller andra synpunkter att åtgärden endast på grund därav kan anses motiverad. Åmålsområdet föres av sagda skäl i detta alternativ till vänersborgslänet.

I det här skisserade vänersborgslänet ingår även alingsås- och borås— regionerna. Alingsåsregionen är mera inriktad mot Göteborg än mot Borås.

• Sida 152
•  Original

152 Boråsregionen intar med närliggande delar av alingsåsregionen en påtagligt självständig ställning med Borås som centralort. Vänersborgslänet sådant som det här avgränsats kommer sålunda att omfatta av Göteborgs och Bohus län städerna Lysekil, Strömstad och Uddevalla samt landskommunerna Bullaren, Forshälla, Inlands Torpe, Kville, Lane- Ryr, Ljungskile, Morlanda, Munkedal, Myckleby, Skaftö, Skredsvik, Smö- gen, Stångenäs, Svarteborg, Södra Sotenäs, Sörbygden, Tanum, Tegneby, Tjärnö, Tossene och Vette samt av Älvsborgs län samtliga kommuner i länet utom Angered, Björketorp, Lerum, Nödinge, Skallsjö, Skepplanda, Starrkärr och Stora Lundby, vilka alla ingår i det i detta alternativ avgränsade göteborgslänet. Befolknings- och andra uppgifter angående vänersborgslänet framgår av tabell 8: 10. Länsenhetens ytvidd blir betydande. Landarealen, över 14 000 kvkm, blir den största bland länen i Götaland och jämförlig med Värmlands landyta, 17 600 kvkm. Älvsborgs län omfattar för närvarande inemot 12 000 kvkm land. Det här skisserade vänersborgslänet får 82 kommuner med tillhopa 457 400 invånare (1960). Av nuvarande län har Malmöhus störst antal kom- muner eller 71. Älvsborgs län har 66 och Göteborgs och Bohus län 44. Folkmängden i de i vänersborgslänet ingående kommunerna har sedan

Tabell 8:10. Allmänna uppgifter om vänersborgslänet enligt all. I

Folkmängd Län/länsdel Lfnflafeal Omkring 1975 Relativ 1 kvkm förändr. 1930 1960 1930/60 alt. A alt. B 1930=100 Älvsborgs län (del av) 10 926 290 400 342 100 364 000 366 000 118 Göteborgs och Bohus län (del av) ....... 3 497 122 200 115 300 132 000 128 000 94 Summa 14 423 412 600 457 400 496 000 494 000 111 Skatteunderlag enl. _ 1960 års tax. Antal kommuner Lan/”"Sdel Totalt i Antal Lands_ ] OOO—tal skatte- Stader Kopmgar kommuner Summa kr. kr./mv. - Älvsborgs län (del av) 12 420 36,30 6 7 45 58 Göteborgs och Bohus län (del av) ....... 3 728 32,10 3 — 21 24 Summa 16 148 35,30 9 7 66 82

• Sida 153
•  Original

1930 ökat med över 10 % och en fortsatt men svagare ökning kan förutses. 1975 beräknas länet ha över 490 000 invånare.

Befolkningen är i bohusdelen koncentrerad till kusten där tätorterna ligger mycket tätt. I Dalsland är befolkningens koncentration mot väner- kusten påfallande. I västgötadelen är götaälvdalen och ett område kring riksväg 6 från gränsen till göteborgslänet över Alingsås till Herrljunga samt boråsområdet med Viskans dalgång tätast befolkade. Länsbildningens ytter- områden i norr och söder utgöres av avfolkningsbygder.

Länsbildningen består av två i många hänseenden skilda delar, den ena med tyngdpunkten vid Vänersborg—Trollhättan—Uddevalla, den andra med tyngdpunkten vid Borås. De två delarna har förbindelse med varandra en- dast genom Bjärke kommun söder om Trollhättan.

Den nuvarande uppdelningen av Älvsborgs lån på två i olika avseenden skilda delar markeras ytterligare vid den här skisserade länsindelningen.

Städerna Vänersborg, Trollhättan och Uddevalla gränsar till varandra. Avståndet mellan städernas centrala delar överstiger ej 30 km. De bildar som nämnts en enhet i skilda näringsgeografiska hänseenden bl. a. som ar- betskraftsområde. Genom den kraftiga expansion som Trollhättan och Udde— valla undergår kan denna karaktär av enhet väntas bli ytterligare förstärkt. Med hänsyn härtill är det fördelaktigt om de tre städerna och deras omland ingår i samma länsenhet.

Det län som här avgränsats saknar gemensam centralort. Residensstaden Vänersborg har visserligen ett jämförelsevis centralt läge i förhållande till hela länsbildningen. Vägavståndet är till Strömstad 131 km, till Åmål 88 km, till Ulricehamn 122 km och till Svenljunga 142 km. Staden intar dock icke någon central ställning inom länsenheten.

Borås, som är länsbildningens största stad, utgör centrum inom den södra länsdelen. I förhållande till norra länsdelen är dess läge i kommunikations- hänseende ogynnsamt. Vägavståndet är från Borås till Strömstad 259 km och till Åmål 196 km.

Det ifrågavarande vänersborgslänet omfattar de delar av Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län som ej ingår i göteborgslänet. Nuvarande admi- nistrativa indelning inom länsbildningen beröres därför endast på sätt redo- visats vid behandlingen av göteborgslänet.

Alternativ II

Göteborgsliinet

Göteborgslånet får i alt. 11 samma utformning som i föregående alternativ. Vad som anförts vid behandlingen av länsbildningen i alt. I äger sålunda tillämpning även här.

• Sida 154
•  Original

I föreliggande lösning har det i alt. I behandlade Vänersborgslänet delats i två län, ett med Vänersborg som residensstad och ett län med Borås som residensstad.

Vänersborgslänet enligt föreliggande lösning omfattar uddevallaregionen och vänersborg-trollhätteregionen samt kommunerna i åmålsområdet.

Vid avgränsningen av vänersborg-trollhätteregionen bedömdes kommu- nen Bjärkes regiontillhörighet. Därvid befanns att kommunen var influerad från såväl Trollhättan som Alingsås och i olika hänseenden så delad i fråga om inflytandet från dessa städer att kommunen icke i sin huvuddel eller i övervägande grad kunde anses tillhöra viss region.

Vid gränsdragningen mellan vänersborgs- och boråslänen har med ut- gångspunkt från denna bedömning hänsyn främst tagits till kommunens läge i förhållande till ifrågakommande residensstäder. I föreliggande indel- ningsalternativ är dessa städer Vänersborg och Borås. Från kommunens största tätort, Sollebrunn, belägen i dess mitt, är vägavståndet till Väners- borg 37 km och till Borås 71 km. Vägen mot Vänersborg är av högre stan- dard än vägen mot Borås.

Kommunen har sålunda bättre förbindelser med Vänersborg än med Borås. Den föres på grund därav till vänersborgslänet.

Det här skisserade Vänersborgslänet omfattar av Göteborgs och Bohus län samma kommuner som det tidigare behand- lade vänersborgslänet eller städerna Lysekil, Strömstad och Uddevalla samt landskommunerna Bullaren, Forshälla, Inlands Torpe, Kville, Lane-Ryr, Ljungskile, Morlanda, Munkedal, Myckleby, Skaftö, Skredsvik, Smögen, Stångenäs, Svarteborg, Södra Sotenäs, Sörbygden, Tanum, Tegneby, Tjärnö, Tossene och Vette samt

av Älvsborgs län samtliga kommuner i Dalsland samt städerna Väners— borg och Trollhättan, Lilla Edets köping och landskommunerna Bjärke, Flundre, Lödöse, Södra Väne och Västra Tunhem i västgötadelen av länet.

Uppgifter angående det i detta alternativ avgränsade Vänersborgslänet redovisas i tabell 8: 11.

Med en landareal något överstigande 8 000 kvkm kommer vänersborgs- länet enligt denna lösning att i jämförelse med våra nuvarande län i storlek motsvara Skaraborgs och Örebro län.

Befolkningen i den skisserade länsbildningens 48 kommuner har sedan 1930 ökat med 4 %. Länet har stora avfolkningsområden i norr, men den livligt expanderande södra delen väntas ge länsenheten en om än obetydlig fortsatt folkökning. 1975 beräknas den ha omkring 270 000 invånare.

Residensstaden Vänersborg är belägen i länsbildningens folkrika del. Ur kommunikationssynpunkt är staden centralt belägen för länets olika delar. Vägavståndet är, som tidigare nämnts, till Strömstad 131 km och till Åmål 88 km.

• Sida 155
•  Original

Tabell 8:11. Allmänna uppgifter om vänersborgslänel enligt alt. ][

Folkmängd Län/länsdel Landareal Omkring 1975 Relativ 1 kvkm förändr. 1930 1960 1930/60 alt. A alt. B 1930=100 Älvsborgs län (del av) 4 675 117 200 133 500 140 000 141 000 114 Göteborgs och Bohus län (del av) ....... 3 497 122 200 115 300 132 000 128 000 94 Summa 8 172 239 400 248 800 272 000 269 000 104 Skatteunderlag enl. _ _ 1960 års tax. Antal kommunel Lan/länsdel Totalt i Antal Lands- 1 0070—tal skaltte— Stader Kopmgar kommuner Summa ltr. kr./mv. Älvsborgs län (del av) 4 813 36,00 3 3 18 24 Göteborgs och Bohus län (del av) ....... 3 728 32,10 3 # 21 24 Summa 8 541 34,20 6 3 39 48

Vid behandlingen av göteborgslänet redovisades hur länsgränsen i väster genomkorsar olika administrativa områden inom Göteborgs och Bohus län och hur den i öster delar förvaltningsområden inom Älvsborgs län.

Den nya länsgränsen mellan vänersborgs— och boråslänen delar Vättle, Ale och Kullings domsaga och Ale landsfiskalsdistrikt. Lödöse kommun, som tillhör dessa förvaltningsområden, ingår i vänersborgslänet. Förvalt- ningsområdena i övrigt ligger inom det härefter redovisade boråslänet. Så- väl Ale—Vättle som Alingsås fögderi berörs även av länsgränsen, däremot inte lantmäteridistriktindelningen.

Länsgränsen berör slutligen Älvsborgs försvarsområde och Alingsås civil- försvarsområde.

Boråslänet

I det här avgränsade boråslänet ingår alingsås- och boråsregionerna. Av- gränsningen mot göteborgs- och vänersborgslänen har redovisats vid be- handlingen av dessa läns omfattning.

Boråslänet omfattar sålunda städerna Borås, Alingsås och Ulricehamn, köpingarna Herrljunga, Kinna, Skene och Svenljunga samt landskommu- nerna Axelfors, Bollebygd, Brämhult, Dalstorp, Fristad, Fritsla, Gäsene, Hemsjö, Horred, Hökerum, Högvad, Kindaholm, Kungsäter, Limmared, Ly- sjö, Länghem, Redväg, Sandhult, Svansjö, Sätila, Toarp, Tranemo, Viska- fors, Vårgårda, Våstra Mark, Åsunden och Örby, alla i Älvsborgs län.

• Sida 156
•  Original

Närmare uppgifter om länsbildningen lämnas i tabell 8: 12. Det här skisserade boråslänet får en yta av 6300 kvkm land, motsva- rande ungefär Södermanlands och Västmanlands läns nuvarande landareal. Länsbildningen har en fördelaktig form och residensstaden är centralt belägen.

Befolkningen stannar i länsbildningen vid 208 600 invånare (1960) för- delade på 34 kommuner. Ökningen av folkmängden sedan 1930 motsvarar icke mindre än 20 %. Den torde dock framdeles komma att bli betydligt svagare. Antalet invånare beräknas 1975 ha stigit till ca 225 000. Länsbild- ningens folkmängd måste med hänsyn härtill från utredningens utgångs- punkter anses otillfredsställande.

Ur arronderings- och även ur näringsgeografisk synpunkt är det här skis- serade boråslänet väl avgränsat med länet cirkelformigt omslutande staden Borås i områdets mitt. Borås, som är den naturliga centralpunkten i den s. k. Sjuhäradsbygden, har goda förbindelser lned såväl länets olika delar som utanför belägna centra. Vägavståndet till länsgränsen överstiger ej 80 km, och till Göteborg är avståndet 70 km. Alingsåsregionen, som här hän- förts till boråslänet, har anknytning till Göteborg ur såväl arbetsmarknads- sonl samhällsplaneringssynpunkt men intager i övrigt en så självständig ställning att den kan föras till ett Borås län lika väl som till ett Älvsborgs län med residensstad i Vänersborg.

I länsbildningen har industri och hantverk en betydande ställning. Textil- och beklädnadsindustrin dominerar helt bland industrigrenarna. Den är huvudsakligen koncentrerad till boråsområdet och Viskans dalgång. De perifera delarna av länet har ett på jord- och skogsbruk inriktat näringsliv.

Tabell 8:12. Allmänna uppgifter om boråslänet enligt all. I I

Folkmängd .. .. Landareal . Relativ Lan/länsdel . Omkring 1975 1 kvkm förändr. 1930 1960 1930/60 alt. A alt. B 1930=100 Älvsborgs län (del av) 6 251 172 100 208 600 224 000 225 000 120 Summa 6 251 173 100 208 600 224 000 225 000 120 Skatteunderlag enl. _ 1960 års tax. Antal kommuner Lan/Ianwel Totalt i Antal Lands_ 1 OOO-tal skatte- Städer Köpingar k Summa . onlllluner kr. kr./inv. Älvsborgs län (del av) 7 607 36,60 27 34 Sumnla 7 607 36,60 3 4 27 34

• Sida 157
•  Original

Alternativ III

Göteborgslänet I föreliggande alternativ har göteborgslänet utvidgats att omfatta hela nu- varande Göteborgs och Bohus län utom Inlands Torpe kommun. I länsbild— ningen ingår även de delar av Älvsborgs och Hallands län som fördes till det i föregående alternativ avgränsade göteborgslänet.

I det här skisserade göteborgslänet ingår sålunda förutom göteborgs- regionen den del av uddevallaregionen som är belägen inom Göteborgs och Bohus län. Kommunerna Ödeborg, Färgelanda och Högsäter i Älvsborgs län tillhör även uddevallaregionen. Ödeborgs kommun är belägen närmast Uddevalla, på ett vägavstånd räknat från Ödeborgs samhälle av endast 27 kan. Denna kommun är starkast inriktad mot Uddevalla. Högsäters kommun har i sin norra del viss anknytning norr ut. Ödeborg, Färgelanda och Hög- säter är så nära knutna till varandra att de bör ingå i samma län. Deras samhörighet med andra kommuner är liten.

Ingår de tre kommunerna i samma länsbildning som Uddevalla får de i detta alternativ Göteborg som residensstad. Står de utanför göteborgslänet bibehåller de Vänersborg som residensstad. Vägavståndet till Göteborg är mer än dubbelt så långt — från Högsäter mer än tre gånger så långt — soul till Vänersborg. Vägförbindelserna med Vänersborg är goda. Avståndet dit är från Högsäters samhälle i Högsäter endast 43 km _ en km längre än till Uddevalla. Från Färgelanda och Ödeborgs samhällen i respektive kommu- ner med samma namn är vägavstånden till Vänersborg endast omkring 10 km längre än till Uddevalla.

Övervägande skäl talar för att kommunerna Ödeborg, Färgelanda och Högsäter i ett länsindelningsalternativ, där Uddevalla men icke Vänersborg ingår i ett göteborgslän, bör gå till samma länsbildning som Vänersborg.

Göteborgslänet som avgränsats i föreliggande alternativ omfattar sålunda hela Göteborgs och Bohus län utom Inlands Torpe kommun, av Älvsborgs län landskommunerna Angered, Björketorp, Lerum, Nödinge, Skallsjö, Skepplanda, Starrkärr och Stora Lundby samt

av Hallands län Kungsbacka stad och landskommunerna Fjärås, Lindome, Onsala, Särö och Tölö.

Närmare uppgifter om länsenheten lämnas i tabell 8: 13. Landarealen har i förhållande till det i alt. I avgränsade göteborgslänet ökats till det dubbla eller 6 000 kvkm. Den är i förhållande till Göteborgs och Bohus läns landareal inemot en tredjedel större.

I den här skisserade länsbildningen förlänges kustlinjen ytterligare i söder, och utvidgningen vid Göteborg innebär närmast en uträtning av den inbuktning som länsgränsen för närvarande gör där. Länet får en längd av 200 km fågelvägen och en största bredd av 55 km.

• Sida 158
•  Original

Folkmängd Län/länsdel Landareal Omkring 1975 Relativ i kvkm 30 1960 föräl'rlr. 19 193060 alt. A alt. B 1930=100 Göteborgs stad ...... 140 260 200 404 700 156 Göteborgs och Bohus 730 000 707 000 län (del av) ....... 4 631 192 100 217 200 113 Älvsborgs län (del av) 784 23 700 32 900 36 000 36 000 139 Hallands län (del av). 532 16 000 18 700 20 000 18 000 117 Sunlma 6 087 492 000 673 500 786 000 761 000 137 Exkl. Göteborgs stad 5 947 231 800 268 800 116 Skatteunderlag enl. , _ 1960 års tax. Antal komlllunel Lan/lansdel Totalt i Antal Lands- 1 OOO—tal skatte- Stader Koplngar kommuner Sumlla kr. kr./lnv. Göteborgs stad ...... 21 757 54,30 1 — — 1 Göteborgs och Bohus län (del av) ....... 7 656 35,50 6 — 36 42 Älvsborgs län (del av) 1 214 37,80 _ _ s 8 Hallands län (del av). 625 34,20 1 — 5 6 Summa 31 252 46,90 8 — 49 57 Exkl. Göteborgs stad 9 495 35,70 7 — 49 56

Länsbildningens folkmängd blir betydande, 673 500 invånare (1960) för- delade på 57 kommuner. Göteborgs och Bohus län hade 1960 en befolkning av 625 400 invånare fördelade på 44 kommuner. I förhållande till den i alt. I avgränsade länsbildningen innebär detta alternativ en ökning med över 110 000 invånare och 23 kommuner. År 1960 bodde emellertid alltjämt huvuddelen av områdets befolkning eller 404 700 invånare i Göteborg. Se- dan 1930 har befolkningen ökat med 37 %. En fortsatt betydande folkökning inom länet som helhet förutses. År 1975 beräknas folkmängden betydligt överstiga 750 000 invånare. Inom göteborgsregionen är befolkningsutveck- lingen synnerligen gynnsam. Folkmängden inom de nordligaste delarna av bildningen minskar kraftigt. I den nordligaste kommunen Vette, där minsk- ningen varit störst, har invånarantalet sjunkit från 9 421 den 31 december 1930 till 4 987 vid 1960 års utgång.

För de i Uddevalla nu placerade länsorganen kan utsträckningen av verk- samhetsområdet i söder och sydöst medföra att Göteborg bättre lämpar sig som kansliort än för närvarande.

Vägavståndet från Göteborg till tätorterna i norr är betydande, till Ström- stad 189 km.

• Sida 159
•  Original

Under alt. I har redogjorts för administrativa områden som beröres av göteborgslänets utvidgning i Älvsborgs och Hallands län. Vad där sagts om konsekvenserna av göteborgslänets utformning gäller även i detta alter- nativ.

Överflyttningen av Inlands Torpe kommun till ett vänersborgslän berör Orust, Tjörns och Inlands domsaga. Domsagan, som består av nio kom- muner med sammanlagt 35 000 invånare, förlorar därigenom 3500 invå- nare. Överflyttningen berör också Ljungskile landsfiskalsdistrikt, Inlands fögderi och Uddevalla södra lantmäteridistrikt. Vidare beröres Göteborgs och Bohus försvarsområde och Uddevalla civilförsvarsområde.

Vänersborgslänet

Vänersborgslänet enligt detta alternativ motsvarar i huvudsak nuvaran- de Älvsborgs län. Endast i göteborgsregionen ingående kommuner har flyt- tats över till göteborgslänet. Å andra sidan har Inlands Torpe kommun, som ingår i vänersborg-trollhätteregionen, överflyttats till vänersborgslänet. Nå- gon anpassning till regionindelningen har i övrigt ej skett. Kommunerna Ödeborg, Färgelanda och Högsäter liksom Horred och Kungsäter ingår så- lunda i länsbildningen.

Det här avgränsade Vänersborgslänet omfattar av Göteborgs och Bohus län Inlands Torpe kommun samt av Älvsborgs län samtliga kommuner utom Angered, Björketorp, Lerum, Nödinge, Skallsjö, Skepplanda, Starrkärr och Stora Lundby, som ingår i det i detta alternativ skisserade göteborgslänet.

Närmare uppgifter om länsbildningen redovisas i tabell 8: 14. Vänersborgslänet i denna avgränsning blir till ytvidden något mindre än nuvarande Älvsborgs län. Länsbildningen kommer jämförd med övriga län i Götaland att höra till de största. I det för närvarande timglasliknande Älvsborgs län har utvidgningen av göteborgslänet här medfört att den nu- varande insvängningen vid Vänersborg-Trollhättan förlängts till en smal korridor ända ned mot Alingsås.

Befolkningen i den tänkta länsbildningens 59 kommuner utgjorde 1960 345 500 invånare mot 375 000 fördelade på 66 kommuner i nuvarande Älvs- borgs län. Befolkningsutvecklingen inom de i länsbildningen ingående kom- munerna har hittills varit gynnsam med en ökning av 17 % sedan 1930. Prognosen är mindre positiv. En väsentligt svagare ökning förutses fram till 1975 då folkmängden beräknas uppgå till 367 000 invånare eller något mera.

Länsbildningen saknar naturlig centralort. Residensstad i länet är ju Vä- nersborg, men Borås är länets största stad. I jämförelse med Borås har dock Vänersborg ett ur kommunikationssynpunkt bättre läge.

Nuvarande administrativa indelningar beröres med hänsyn till de rela- tivt begränsade förändringar som vidtagits i gällande länsindelning endast i mindre grad. Vad gäller den ändrade länstillhörigheten för kommunerna

• Sida 160
•  Original

Folkmängd Län/länsdel Lfnfiareal Omkring 1975 Relativ 1 kvkm föränir. 1930 1960 193050 alt. A alt. B 1930=100 Älvsborgs län (del av) 10 926 290 400 342 100 364 000 366 000 118 Göteborgs och Bohus län (del av) ....... 185 4 800 3 400 3 000 3 000 71 Summa 11 111 295 200 345 500 367 000 369 000 117 Skatteunderlag enl. , 1960 års tax. Antal kommuner Lan/hmm” Totalt i Antal Lands_ 1 OOO-tal skatte- Stader Koplngar kommuner bulnna kr. kr./luv. Älvsborgs län (del av) 12 420 36,30 6 7 45 åt Göteborgs och Bohus län (del av) ....... 91 26,10 — »— 1 1 Summa 12 511 36,30 6 7 46 55

i Göteborgs närhet har vid behandlingen av alt. I redogjorts för viktigare administrativa områden som beröres av länsgränsen.

Den nuvarande uppdelningen av Älvsborgs lån på två i olika hänseenden skilda delar kommer att bestå i den här skisserade länsenheten, och genom den starkare markeringen rent geografiskt av uppdelningen kan denna väntas bli även i andra hänseenden ytterligare accentuerad.

Alternativ I V

Göteborgslänet

I föreliggande alternativ har det i alt. III avgränsade göteborgslänet ut- vidgats att omfatta även vänersborg-trollhätteregionen.

Åmålsområdet föres i detta alternativ till Värmlands län. Frågan om en sådan överflyttning av området togs upp vid behandlingen av vänersborgs- länet i alt. I. Motivet för en överflyttning var då storleken av länsbildningen såväl areal- som befolkningsmässigt och länsenhetens olämpliga form, vilka faktorer i förening skapade en icke fullt ändamålsenlig förvaltningsenhet. Med residensstaden förlagd till Vänersborg ansågs en överflyttning av åmålsområdet dock ej lösa nämnda problem eller i övrigt medföra sådana fördelar att den var motiverad.

Även det göteborgslän som avgränsas i detta alternativ får en betydande ytvidd och folkmängd. Då tillika valet av residensstad för åmålsområdets

• Sida 161
•  Original

del här står mellan Göteborg och Karlstad har frågan om en överflyttning till Värmlands län kommit i ett annat läge.

Avståndet från Åmål är till Karlstad 77 km mot till Göteborg 182 kln. Åmåls anknytning till Karlstad är avgjort starkare än till Göteborg. En överflyttning av åmålsområdet till Värmlands län får av sagda skäl anses motiverad i detta alternativ. Till detta län föres sålunda Åmåls stad, Bengts- fors köping samt landskommunerna Tössbo, Steneby och Lelång.

Som tidigare nämnts är Bjärke kommun inriktad mot såväl Trollhättan som Alingsås. Med hänsyn härtill kan ifrågakomma att föra kommunen till antingen göteborgslänet, som Trollhättan ingår i, eller boråslänet, dit Alingsås hör. Vägavståndet från kommunens centrum Sollebrunn är till Borås över Alingsås 71 km och till Göteborg 80 km. Det längre avståndet till Göteborg uppvägs av högre vägstandard.

Kommunen synes kunna ingå i såväl det här ifrågavarande göteborgs— länet som ett län med Borås som residensstad. I detta indelningsalternativ föres den till göteborgslänet.

Länsbildningens avgränsning mot Älvsborgs län i övrigt och mot Hallands län sker i föreliggande alternativ på samma sätt som i alt. 1.

Det här avgränsade göteborgslänet omfattar sålunda hela Göteborgs och Bohus län, av Älvsborgs län städerna Trollhättan och Vänersborg, köpingarna Lilla Edet och Mellerud samt landskommunerna Angered, Bjärke, Bolstad, Brå- landa, Björketorp, Bäckefors, Dals-Ed, Flundre, Frändefors, Färgelanda, Högsäter, Kroppefjäll, Lerum, Lödöse, Nödinge, Skallsjö, Skepplanda, Skålle— rud, Starrkärr, Stora Lundby, Södra Väne, Västra Tunhem och Ödeborg samt

av Hallands län liksom i tidigare alternativ Kungsbacka stad och lands- kommunerna Fjärås, Lindome, Onsala, Särö och Tölö.

I tabell 8:15 lämnas närmare uppgifter angående den här avgränsade länsbildningen.

Den tänkta länsenhetens landareal har i jämförelse med det i alt. III av- gränsade göteborgslänet ökat med drygt en tredjedel till nära 9 700 kvkm. Enheten kommer emellertid icke därigenom att höra till de största länen i Götaland. Såväl Östergötlands som Jönköpings och Kalmar län har större landyta.

Vänersborg-trollhätteregionen har genom götaälvdalen nära anknytning till Göteborg. Inom länet i dess helhet intar Göteborg självfallet en domine— rande ställning.

I länsbildningen ingår både Vänersborg, Trollhättan och Uddevalla med de fördelar detta innebär bl. a. ur arbetsumanknadssynpunkt. Genom att Bohuslän och angränsande delar av Dalsland ingår i samma län har även den i tidigare alternativ delade uddevallaregionen blivit samlad inom samma länsbildning.

Befolkningen i den tänkta länsenhetens 77 kommuner översteg 1960

• Sida 162
•  Original

Folkmängd .. .. Landareal . _ Rel tiv Lan/länsdel . Omkring 1915 a ' kvkm förändr. 1930 1960 1930/60 alt. A alt. B 1930=100 Göteborgs stad ..... 140 260 200 404 700 156 Göteborgs och Bohus 733 000 710 000 län .............. 4 816 197 000 220 600 112 Älvsborgs län (del av) 4 246 114 600 140 400 152 000 153 000 123 Hallands län (del av). 532 16 000 18 700 20 000 18 000 117 Summa 9 734 587 800 784 400 905 000 881 000 133 Exkl. Göteborgs stad 9 594 327 600 379 700 116 Skatteunderlag enl. 1960 års tax. Antal kommuner Lan/lanSdel Totalt 1 Antal Lands_ 1 OOO-tal skatte- Städer Köpingar Summa kr. kr./inv. kommuner Göteborgs stad ...... 21 757 54,30 1 — — 1 Göteborgs och Bohus län .............. 7 748 35,40 6 — 37 43 Älvsborgs län (del av) 5 167 37,00 2 2 23 27 Hallands län (del av). 625 34,20 1 _ 5 6 Summa 35 297 45,40 10 2 65 77 Exkl. Göteborgs stad 13 540 35,90 9 2 65 76

780000 invånare, i förhållande till alt. 111 sålunda en ökning med över 100 000 invånare och 20 kommuner. Sedan 1930 har folkmängden stigit med 33 %. En fortsatt betydande ökning fram till 1975 kan förutses. Göteborgs stad utgör med sina 404 700 invånare även i detta göteborgslän den befolk- ningsmässigt största delen. Med hänsyn till att staden och dess förortskom- muner ingår i länsbildningen kan en avsevärd folkökning väntas även efter 1975. Det synes ej osannolikt att de i den tänkta länsbildningen ingående kommunerna redan innevarande—århundrade får över en miljon invånare.

Befolkningen i länet är koncentrerad till dess södra delar, kring Göteborg och götaälvdalen. Länets norra delar är utsatta för en fortgående stark befolkningsuttunning.

Residensstaden Göteborg har goda förbindelser till länets olika delar. Väg- avstånden till de yttre områdena i norr är liksom i nuvarande Göteborgs och Bohus län med hänsyn till stadens läge ganska stora, nära 190 km till Strömstad och över 170 km till Ed.

Den föreslagna länsgränsen mot åmålsområdet delar Tössbo och Vedbuo domsaga. Av domsagans sju kommuner med 33200 invånare överflyttas fem till Värmlands län. Endast Bäckefors och Dals-Eds kommuner med

• Sida 163
•  Original

tillhopa 6 900 invånare ingår i göteborgslänet. Även Åmåls lantmäteridistrikt, som likaledes omfattar förutom åmålsområdets kommuner även Bäckefors och Dals-Ed, delas av det här avgränsade göteborgslänet. Däremot beröres ej någon gräns för landsfiskalsdistrikt eller fögderier.

Boråslänet

Det i detta alternativ avgränsade boråslänet är identiskt med det boråslän som skisserats under alt. II. Den bedömning av länet som då gjordes gäller därför även den här ifrågavarande länsbildningen.

Alternativ V

Göteborgslänet

Göteborgsregionen föres i detta alternativ samman med boråsregionen och alingsåsregionen. Den här skisserade länsbildningen utgör sålunda en sam- manläggning av det i alt. I avgränsade göteborgslänet och det i alt. II tänkta boråslänet.

Göteborgslänet enligt alt. V omfattar alltså av Göteborgs och Bohus län städerna Göteborg, Kungälv, Marstrand och Mölndal samt landskommunerna Askim, Hermanshy, Kode, Kållered, Land- vetter, Partille, Romelanda, Råda, Stenungsund, Styrsö, Säve, Tjörn, Tors- landa, Tuve, Ytterby och Öckerö,

av Älvsborgs län städerna Alingsås, Borås och Ulricehamn, köpingarna Herrljunga, Kinna, Skene och Svenljunga samt landskommunerna Angered, Axelfors, Björketorp, Bollebygd, Brämhult, Dalstorp, Fristad, Fritsla, Gä- sene, Hemsjö, Horred, Högvad, Hökerum, Kindaholm, Kungsäter, Lerum, Limmared, Lysjö, Länghem, Nödinge, Redväg, Sandhult, Skallsjö, Skepp- landa, Starrkärr, Stora Lundby, Svansjö, Sätila, Toarp, Tranemo, Viskafors, Vårgårda, Västra Mark, Åsunden och Örby samt

av Hallands län Kungsbacka stad samt landskommunerna Fjärås, Lin- dome, Onsala, Särö och Tölö.

Närmare uppgifter om länsbildningen redovisas i tabell 8: 16. Länsbildningen får en landareal, 9 000 kvkm, som i jämförelse med våra mellan- och sydsvenska län placerar den bland de medelstora länen. Den har en ur administrativ synpunkt lämplig utformning.

Befolkningen blir i det här avgränsade göteborgslänet något mindre än i det närmaste föregående länet men överstiger dock 770 000 invånare (1960) fördelade på 68 kommuner. Den framtida befolkningsutvecklingen bedöms lika gynnsam som i göteborgslänet enligt alt. IV och 1975 beräknas folk- mängden uppgå till 860 000 åt 880 000 invånare. En snabb folkökning torde kunna förutses även efter prognostidens utgång.

Befolkningen är till större delen koncentrerad i och kring Göteborg men horåsområdet och Viskans dalgång har en betydande folkmängd. Med hän-

• Sida 164
•  Original

Tabell 8:16. Allmänna uppgifter om göteborgslänet enligt alt. V

Folkmängd .. .. Landareal . Rel ti Lan/lallsdel . _ Omkring 1975 a V 1 kvkm 1930 1960 förändr. 1930/60 alt. A alt. B 19:30:10) Göteborgs stad ...... 140 260 200 404 700 156 Göteborgs och Bohus 601 000 582 000 _ län (del av) ....... 1 319 74 800 105 400 141 Älvsborgs län (del av) 7 034 196 800 241 500 260 000 261 000 123 Hallands län (del av). 532 16 000 18 700 20 000 18 000 117 Summa 9 025 547 800 770 300 881 000 861 000 141 Exkl. Göteborgs stad 8 885 287 600 365 600 127 Skatteunderlag enl. _ 1960 års tax. Antal kommuner Lan/länsdel Totalt i Antalet Lands- 1 OOO-tal skatte- Stader Koplngar kommuner Summa kr. kr./mv. Göteborgs stad ...... 21 757 54,30 1 — — 1 Göteborgs och Bohus län (del av) ....... 4 020 39,10 3 —— 16 19 Älvsborgs län (del av) 8 821 36,70 3 4 35 42 Hallands län (del av). 625 34,20 1 —— 5 6 Sulnnla 35 223 46,20 8 4 56 68 Exkl. Göteborgs stad 13 466 37,30 7 4 56 67

syn till att den övervägande delen av befolkningen är bosatt i Göteborg och Borås samt att länsbildningens yta är måttlig torde det avsevärda invånar- antalet knappast behöva inge farhågor ur administrativ synpunkt.

Residensstaden Göteborg är belägen vid länets västra gräns. Staden har goda kommunikationer med länets olika delar. Vägavståndet från Göteborg är till Borås 70 km och till Ulricehamn 109 km.

Nuvarande administrativa indelningar beröres i Göteborgs och Bohus län genom länsgränsen norr om Stenungsund och Tjörn. Vid behandlingen av göteborgslänet i alt. I redovisades konsekvenserna av en sådan gränsdrag— ning.

Vidare beröres förvaltningsområden i Älvsborgs län genom länsgränsen mot Bjärke och Lödöse kommuner. Redovisningen härav skedde vid av- gränsningen i alt. I av göteborgslänet och i alt. II av vänersborgslänet.

Slutligen delas även förvaltningsområden i Hallands län av länsgränsen söder om Kungsbacka. Områdena som beröres av en sådan länsgräns har redovisats vid behandlingen av göteborgslänet enligt alt. I.

I förevarande alternativ föres göteborgsregionen och alingsåsregionen till samma län. Ur främst samhällsplaneringssynpunkt innebär detta icke obe-

• Sida 165
•  Original

tydliga fördelar. Både Göteborg och Alingsås är expansiva och bl. a. med hänsyn härtill kan väntas en snabb utveckling av bebyggelsen mellan de två städerna.

Boråsregionen intar i näringsgeografiskt hänseende en starkt självständig ställning. Borås har en väl utbyggd serviceutrustning och goda förbindelser med hela sin region. I likhet med övriga delar av det här behandlade göte- borgsområdet har regionen dock viss anknytning till Göteborg, varför ett sammanförande av göteborgs- och boråsregionerna ur näringsgeografisk synpunkt utgör en acceptabel lösning.

Vänersborgslänet

Det vänersborgslän som bildats i detta alternativ motsvarar helt väners- borgslänet enligt alt. II. Den bedömning som gjorts av nämnda länsbildning äger sålunda tillämpning även beträffande det här ifrågavarande väners- borgslänet.

Andra tänkbara alternativ

1. En ur flera synpunkter ändamålsenlig lösning av länsindelningsproble- met för Stor-Göteborgs vidkommande skulle vara att de i detta område in- gående kommunerna sammanfördes till en enda kommun. Därmed skulle förefintliga eller befarade motsättningar mellan områdets nuvarande kom- muner elimineras och även landstingsindelningsproblemet inom Stor- Göteborg förenklas. Däremot skulle givetvis svårigheterna beträffande läns- indelningen för återstående delar av Göteborgs och Bohus län samt Älvs- borgs län kvarstå. En sådan lösning är väl förenlig med alternativen I och II. Då, som fram- hölls vid behandlingen av stockholmsområdet, frågan om primärkommunala indelningsändringar ligger utanför utredningsuppdraget har emellertid en sådan lösning här inte närmare studerats.

2. Till göteborgslänet har i samtliga alternativ förts kungsbackaområdet inom Hallands län. Detta län är emellertid redan nu i minsta laget. Det fyller icke de minimikrav som i utredningen uppställts beträffande folk- mängden i ett ur alla synpunkter funktionsdugligt län. Kungsbackaområdets avskiljande skulle ytterligare försvaga denna redan förut svaga länsbild- ning.

Fråga uppstår då om och på vad sätt Hallands län kan behållas som en länsenhet. En möjlighet — om man vill söka bevara länet _ är att låta kungsbackaområdet kvarbli i länet. Övervägande skäl talar, som på annat ställe klarlagts, för att området bör ingå i ett göteborgslän. I näringsgeogra- fiskt hänseende intar området emellertid en relativt självständig ställning, varjämte det har anknytning även till varbergsregionen och genom denna till Hallands län i övrigt. Med hänsyn till dessa omständigheter samt till de

• Sida 166
•  Original

konsekvenser som en minskning av Hallands län medför kan det möjligen ifrågasättas att låta kungsbackaområdet stanna i hallandslänet.

3. En annan möjlighet är att till Hallands län överföra vissa områden från angränsande län. Beträffande några kommuner kan detta för övrigt moti- veras även ur andra synpunkter än storlekssynpunkten. Hylte kommun liksom ett par andra kommuner i Jönköpings län är t. ex. så klart inriktade mot Halmstad att deras anslutning till hallandslänet av många skäl före- faller vara motiverad. Detsamma gäller Lidhults kommun inom Kronobergs län. Även båstadsområdet i Kristianstads län torde kunna föras till Hallands län liksom också ett par kommuner i södra delen av Älvsborgs län.

4. En mera radikal lösning av länsindelningsproblemen i västra Sverige erhålles om varbergsregionen föres till göteborgslänet eller möjligen till ett nytt Borås län, därest ett sådant skulle komma i fråga. Skiljes även var- bergsregionen från Hallands län blir emellertid möjligheterna att behålla detta län genom utvidgningar i angränsande län starkt beskurna. I sådant fall framstår en uppdelning av länet på kringliggande län eller en samman- slagning av återstående delar av länet med annat län som den rimligaste lösningen. Här ovan har nämnts möjligheten att till Hallands län lägga bl. a. Lid- hults kommun i Kronobergs län. En utvidgning av Hallands lån på detta sätt aktualiserar emellertid ytterligare ett länsindelningsproblem av stor omfattning. Även Kronobergs län hör till de små länen och ligger ur befolk- ningssynpunkt betydligt ogynnsammare till än det nuvarande hallands— länet. En förstoring av Hallands län åt detta håll får följdverkningar beträf- fande länsindelningen i hela sydöstra Sverige. Enligt direktiven skall denna utredning vad västra Sverige angår begrän- sas till att beröra Göteborgs och Bohus län, Älvsborgs län och Hallands län. Ytterligare gränsändringar skall bedömas end-ast översiktligt. Frågan på vad sätt Hallands län kan förstärkas genom tillförande av områden från annat håll eller om länet bör uppdelas på andra län eller förenas med annat län faller alltså utanför den ram som direktiven uppdragit för denna utred- ning. Dessa frågor har därför här icke närmare penetrerats.

• Sida 167
•  Original

Tabell 8: 17. Sammanställning av uppgifter ang. de inom göteborgsområdet skisserade Iänsbildningarnas areal, folkmängd och skalle- underlag samt antalet kommuner inom länsenheterna

Skatteunderlag enl.

1960 års tax. Antal kommuner

Folkmängd

Land- Län/länsdel areal i Omkring 1975 kvkm

Relativ förändr. Antal .. Lands- Ko-

Totalt i .. Sum- 1930 1960 1930/60 1 00043] kr. skatte- Stader pin gar kom- ma alt. A alt. B

1930 = kr./inv. muner 100

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13

Göteborgslänet enl. alt. I och II. 2 775 374 700 561 700 657 000 636 000 150 27 616 49,80 5 —- 29 34 därav Göteborgs stad . . . . . . . 140 260 200 404 700 156 21 757 54,30 1 — _ 1 Göteborgs och Bohuslän 601 000 582 000 (delav). . . . . . . . . . .. 1 319 74 800 105 400 141 4 020 39,10 3 — 16 19 Älvsborgs län (del av). . 784 23 700 32 900 36 000 36 000 139 1 214 37,80 — — Hallands län (del av). . 532 16 000 18 700 20 000 18 000 117 625 34,20

Exkl. Göteborgs stad. . . . . . . . . . 2 635 114 500 157 000 137 5 859 38,20

N I .— =:-

Göteborgslänet enl. alt.. III . . 6 087 492 000 673 500 786 000 761 000 137 31 252 46,90 därav Göteborgs stad . . . . . . . 140 260 200 404 700 156 21 757 54,30 Göteborgs och Bohuslän 730 000 707 000

(del av) . . . . . . . . . . . . 4 631 192 100 217 200 113 7 656 35,50

Älvsborgs län (del av). . 784 23 700 32 900 36 000 36 000 139 1 214 37,80 Hallands län (del av) . . 532 16 000 18 700 20 000 18 000 117 625 34,20

Exkl. Göteborgs stad. . . . . . . . . . 5 947 231 800 268 800 116 9 495 35,70

[— I!) 03 Q' | 00 1—1

0000 [D | tolv-nh .— OHCDNHC)

Göteborgslänet enl. alt. IV . . . . . 9 734 587 800 784 400 905 000 881 000 133 35 297 45,40 65 77 därav Göteborgs stad . . . . . . . 140 260 200 404 700 ) 733 000 710 000 156 21 757 54,30 Göteborgs och Bohuslän 4 816 197 000 220 600 112 7 748 35,40 Älvsborgs län (del av). 4 246 114 600 140 400 152 000 153 000 123 5 167 37,00 Hallands län (del av) . . 532 16 000 18 700 20 000 18 000 117 625 34,20

Exkl. Göteborgs stad. . . . . . . . . . 9 594 327 600 379 700 116 13 540 35,90

2

— 37 43 2 23 27 2 65 76

• Sida 168
•  Original

Forts. lab. 8: 1 7

Skatteunderlag enl.

Folkmängd 1960 års tax.

Antal kommuner

Land- Län/länsdel areal i Omkring 1975 kvkm

Relativa törändr. 1930 1960 1930/60

1930 = alt. A alt. B 100

Antal skatte- Städer kr. / inv.

.. Lands— Ko- kom- Sum-

' ar m plug muner a

Totalt i ¹ OOO-tal kr.

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13

Göteborgslänet enl. alt. V . . . . . . 9 025 547 800 770 300 881 000 861 000 141 35 223 46,20 8 4 56 68 därav Göteborgs stad . . . . . . . 140 260 200 404 700 156 21 757 54,30 1 Göteborgs och Bohuslän 601 000 582 000

¹ 319 74 800 105 400 141 4 020 39,10 ⁷ 034 196 800 241 500 260 000 261 000 123 8 821 36,70 Hallands län (del av) . . 532 16 000 18 700 20 000 18 000 117 625 34,20

Exkl. Göteborgs stad . . . . . . . . . 8 885 287 600 365 600 127 13 466 37,30

16 19

(D 19 COM—[N

Vänersborgslänet enl. alt. I. . . . . 14 423 412 600 457 400 496 000 494 000 111 16 148 35,30 därav Älvsborgs län (del av). . 10 926 290 400 ..342 100 364 000 366 000 118 12 420 36,30 Göteborgs och Bohuslän

(del av) . . . . . . . . . . . . 3 497 122 200 115 300 132 000 128 000 94 3 728 32,10 3 -- 21 24

oo L'D LO Q' h (* CJ =D

39 48 18 24

Vänersborgslänet enl. alt. II 0. V 8 172 239 400 248 800 272 000 269 000 104 8 541 34,20 6 därav Älvsborgs län (del av) . 4 675 117 200 133 500 140 000 141 000 114 4 813 36,00 3 Göteborgs och Bohuslän

(del av). . . . . . . . . . .. 3 497 122 200 115 300 132 000 128 000 94 3 728 32,10 3 _— 21 24

som

Vänersborgslänet enl. alt. 111. . . 11 111 295 200 345 500 367 000 369 000 117 12 511 36,30 därav Älvsborgs län (del av). . 10 926 290 400 342 100 364 000 366 000 118 12 420 36,30 Göteborgs och Bohuslän

(del av). . . . . . . . . . .. 185 4 800 3 400 3 000 3 000 71 91 26,10 — — 1 1

[» av.:

45 58

Boråslänet enligt alt. II och IV . 6 251 173 100 208 600 224 000 225 000 120 7 607 36,60 3 4 27 34

• Sida 169
•  Original

III LANDSTINGSKOMMUNERNA

• Sida 170
•  Original

• Sida 171
•  Original

KAPITEL 9

Landstingen och deras verksamhet

Landstingen tillkom genom 1862 års förordning om landsting. De skapades för att handha uppgifter av kommunal natur som hänförde sig till större, av gemensamma intressen sammanhållna områden än primärkommuner och som därför inte lämpligen kunde läggas på dessa kommuner.

Efter det att även andra alternativ framförts i diskussionen blev länen verksamhetsområde för dessa kommunala nybildningar. Möjlighet gavs vis— serligen att dela upp ett län i mer än en landstingskommun om icke ett för hela länet gemensamt landsting ansågs »i anseende till läge eller andra skiljaktiga förhållanden» medföra de fördelar förordningen avsåg. En sådan uppdelning har dock skett endast beträffande Kalmar län. Detta län är alltjämt delat i två landstingsområden.

Möjligheten att dela län på skilda landstingskommuner upphörde att gälla genom vår senaste landstingsförfattning, 1954 års landstingslag. I för- arbetena till lagen anfördes som skäl för att bestämmelsen borde utgå att under den tid landstingsinstitutionen ägt bestånd hade mellan de olika delarna av landstingskommunen utvecklats en fast intressegemenskap Ina- nifesterad i tillkomsten av en rad för hela landstingskommunen gemen- samma anstalter, inråttningar och institutioner. När det gällt att bestämma förläggningen av dessa anstalter och bedöma deras storlek och tekniska utrustning hade man utgått från den bestående indelningen. Det erinrades särskilt om det omfattande arbete och de stora kostnader som nedlagts på många håll för att få till stånd ett fullständigt centrallasarett med dess många avdelningar för olika slag av specialistvård. Med hänsyn därtill — framhölls det — kunde en rubbning av gällande indelning icke företagas utan betydande konsekvenser i ekonomiskt och annat avseende för de olika delarna av landstingskommunen. Vidare påpekades lämpligheten ur olika synpunkter av att den administrativa indelningen i län sammanfaller med indelningen i landstingskommuner.

På grund av Stockholms stads särställning vid sidan av länsindelningen kom 1862 års förordning om landsting ej att gälla denna stad. Från till- lämpningen av förordningen om landsting undantogs från början städer med mer än 25 000 invånare, vilken gräns sedermera vid olika tillfällen höjts. Föreskriften angående större städers ställning ändrades 1924 till en rätt för stad av viss storlek att utträda ur landsting. Denna rätt bortföll

• Sida 172
•  Original

genom 1954 års landstingslag. På grund av tidigare bestämmelser står nu städerna Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg och Gävle utanför landstingskommun. Möjlighet att inträda i respektive landsting finns emel- lertid för dessa städer. Frågan om Norrköpings, Hälsingborgs och Gävles återinträde i resp. landstingskommun är för närvarande föremål för ut— redning genom en av Kungl. Maj:t tillsatt utredningsman.

Som framgår av det sagda medger lagen numera icke att län och lands- tingskommun ges olika omfattning. Denna statsmakternas principiella ståndpunkt skall enligt direktiven för denna utredning beaktas vid utform- ningen av förslag till ändringar i länsindelningen. Sådana ändringar måste därför få återverkningar på den landstingskommunala indelningen och där- med också på landstingsverksamheten.

Landstingens uppgifter och organisation m. m.

Landstingskommun äger jämlikt 4 5 i landstingslagen att själv, efter vad i lagen närmare bestämmes, vårda sina angelägenheter avseende hälso- och sjukvård, undervisning, socialvård, jordbrukets och andra näringars ut- veckling m. m. dylikt, såvitt icke handhavandet därav enligt gällande för— fattningar tillkommer annan.

Landstingets huvuduppgift är hälso- och sjukvården. Dess uppgifter där regleras främst genom 1959 års sjukhuslag. Enligt denna utgör varje lands- tingskommun och stad som ej tillhör landsting ett sjukvårdsområde. Lands- tingskommun åligger enligt sjukhuslagen att vid sjukvårdsanstalter med- dela såväl sluten sjukhusvård _ anstaltsvård —— som öppen sjukvård.

Skyldigheten att ombesörja sluten vård omfattar alla inom sjukvårds- området bosatta som behöver intagas på anstalt, i den män inte annan drager försorg därom. Landstinget har emellertid också skyldighet att då behov av omedelbar anstaltsvård uppkommer meddela vård åt personer som vistas inom sjukvårdsområdet utan att vara bosatta där. Denna skyl- dighet gäller så länge den vårdbehövande ej utan men kan flyttas till den egna landstingskommunens sjukhus.

I den mån sjukhusvården inte ombesörjes av staten — såsom fallet för närvarande är bl. a. med vården av psykiskt sjuka å mentalsjukhus — eller också ombesörjes av annan, t. ex. primärkommun, ankommer det alltså på landstinget att svara för vården. Landstingsfria städer har samma vård- skyldighet som landstinget. De tre största städerna har emellertid enligt avtal med staten därjämte övertagit hela mentalsjukvården med undantag för vissa patientkategorier.

Den slutna vården meddelas, som ovan nämnts, å sjukhus. Vård av lång- varigt kroppssjuka, psykiskt sjuka, lättskötta psykiskt sjuka, tuberkulos- sjuka samt förlossningsvård och epidemivård kan meddelas är särskilt för

• Sida 173
•  Original

ändamålet inrättade sjukhus. I övrigt meddelas sjukhusvården å lasarett och, om vården är mindre krävande, å sjukstuga.

Inom alla län finns minst ett centrallasarett som är uppdelat på flera specialavdelningar.

I övrigt skiljer man mellan 5. k. normallasarett med medicinsk avdel- ning, kirurgisk avdelning och röntgenavdelning samt odelade lasarett med endast en lasarettsläkare för såväl kirurgiska som medicinska vårdfall.

Landstinget har, som ovan nämnts, även skyldighet att vid sjukhus meddela öppen vård, d. v. s. att bereda sjukvård åt vårdsökande som inte är i behov av intagning ä sjukhuset. Skyldigheten omfattar — liksom i fråga om den slutna vården —-— den som är bosatt inom sjukvårdsområdet eller som eljest vistas där och då är i behov av omedelbar vård. Den öppna vården avser företrädesvis sådan specialistvård som lämpligen kan med- delas å sjukhuset ifråga.

Öppen sj-ukvård kan vidare bedrivas i landstingets regi genom extra provinsialläkare samt distrikts— och dispensärsköterskor, varjämte läkare för psykisk barna- och ungdomsvård kan bedriva öppen vård.

Landstinget bedriver vid sidan av sjukvården en omfattande verksamhet inom den förebyggande hälsovården. Hit hör distriktssköterskornas, dispen- särernas och distriktsbarnmorskornas verksamhet, den förebyggande mödra- och barnavården, abortförebyggande och annan sexualhygienisk verksam- het ävensom folktandvården.

Inom undervisningsväsendet driver landstingen själva eller lämnar an- slag till folkhögskolor, lantmanna- och lanthushållsskolor, centrala verk- stadsskolor och andra yrkesskolor m. fl. skolor. Åtskilliga landsting lämnar stipendie- och andra anslag för undervisning och utbildning inom ämnes- områden som står den landstingskommunala verksamheten nära. Lands- tingen understödjer vidare olika grenar av det fria och frivilliga folkbild- ningsarbetet samt olika kulturella och vetenskapliga ändamål. Även till fysisk fostran utgår bidrag.

Jordbruksnäringen stödjes på olika sätt. Vidare får företagareförening- arna vanligen anslag från landstingen. Bidrag lämnas i flera landstings- kommuner också till enskild väghållning.

Bland landstingets sociala uppgifter märks skyldigheten att inrätta och driva arbetshem för försumliga familjeförsörjare och störande vårdtagare å ålderdomshemmen. På landstinget vilar även ansvaret för barnhems- vården, som ordnas enligt en av Kungl. Maj:t för varje landstingskommun fastställd plan. Anslag lämnas till barnkoloniverksamhet, social hemhjälps- verksamhet, husmoderssemester, arbetsvård åt partiellt arbetsföra m. m.

Några landsting driver rättshjälpsanstalter, andra bestrider enligt avtal med advokater inom landstingskommunen kostnaderna för obemedlades eller mindre bemedlades rättshjälp.

• Sida 174
•  Original

Landstingskommunen är uppdelad i områden eller distrikt av växlande storlek för fullföljande av olika uppgifter. Inom lasarettsvården förekom- mer sålunda som regel en mer eller mindre strikt genomförd indelning av landstingskommunen i upptagningsområden för de olika sjukhusen med hänsyn till dessas vårdresurser.

Olika uppdelningar av landstingsområdet är i allmänhet genomförda för skilda grenar av den förebyggande hälsovården. Detta är exempelvis fallet med dispensärvården, distriktsvården, den öppna förlossningsvården och den av landstingen bedrivna tandvården.

Kostnaderna för sin verksamhet bestrider landstinget huvudsakligen ge- nom skattemedel som uttaxeras hos landstingskommunens invånare. En del av kostnaderna täcks genom avgifter och ersättningar. Staten bidrager även i någon mån. Av landstingens inkomster utgör för närvarande 72 å 75 % skattemedel, 12 a 13 % avgifter och ersättningar samt 8 a 9 % statsbidrag.

Landstingskommunens beslutanderätt utövas av landstinget. Landstingets ledamöter utses genom allmänna val. För detta ändamål är landstingskom- munen indelad i valkretsar. Valkrets omfattar en eller flera primärkom- muner. Stad med mer än 20 000 invånare bildar som regel egen valkrets.

Ordinarie landstingsmöte hålles varje år med början den första mån- dagen i oktober månad. Därjämte kan förekomma urtima möten. Lands- hövdingen i länet äger övervara landstingets sammanträden och deltaga i dess överläggningar men ej i besluten. Samma rätt tillkommer vid för- hinder för landshövdingen den avdelningschef landshövdingen förordnar eller eljest den i tjänsten äldste avdelningschefen.

Landstingets obligatoriska organ är förvaltningsutskottet samt hälso- och sjukvårdsstyrelsen, som också kan vara uppdelad på två styrelser. Lands- tinget kan även ha permanenta organ för speciella förvaltningsuppgifter, styrelser/direktioner för landstingets olika anstalter och inrättningar, hus- inoderssemesternämnd m. m.

Förvaltningsutskottet leder förvaltningen, har inseende över övriga nämn- ders verksamhet, följer de frågor som kan inverka på landstingskommu- nens utveckling och ekonomiska ställning samt tager erforderliga initiativ. Utskottet har även åligganden bl. a. som allmänt beredningsorgan och som verkställighetsorgan.

Landstingskommanal samverkan

Landstingskommunerna samarbetar i sin verksamhet med statliga och kom- munala myndigheter m.fl. På länsplanet sker det mest omfattande s-am- arbetet med förste provinsialläkaren, som har rätt att deltaga i överlägg- ningarna vid hälso— och sjukvårdsstyrelses sammanträden men ej i beslu- ten. Han har inseende över bl. a. dispensärverksamheten och inspekterar

l i l l !

• Sida 175
•  Original

en del sjukvårdande institutioner samt anlitas i vissa fall för andra upp— gifter.

Landstingen har även visst samarbete med länsstyrelserna bl. a. i fråga om beredskapsplanläggningen. Vidare samarbetar de med bl.a. hushåll- ningssällskapen, vilkas verksamhet ofta stödjes av landstin-gen, med läns- arbetsnämnderna i fråga om arbetsvården för partiellt arbetsföra och med länsskolnämnden i fråga om yrkesundervisning, skolhem m.m. Lands- tingen utser också vissa ledamöter i hushållningssällskapens förvaltnings- utskott och i länsskolnämnderna.

Landstingskommunerna emellan förekommer ett ganska omfattande sam- arbete. Detta sker som regel genom privaträttsliga avtal. Avtalen kan in- delas i tre grupper:

a) avtal som avser anordnande och drift av gemensamma anstalter,

b) avtal som avser upplåtelse av vissa anstaltsplatser på en huvudmans anstalt till annan huvudman och

c) avtal som innefattar åtagande från en huvudman att mottaga patien- ter/elever från annan huvudmans område utan att bestämt antal platser garanteras stå till medkontrahentens förfogande. Samarbetsavtal hösten 1958 som berörde stockholms- och göteborgsom- rådena framgår av tabellerna 9: 1 och 2. Orsakerna till att samarbetsavtal ingåtts är varierande. I ett antal fall har avtalen tillkommit för att skapa tillräckligt stort patientunderlag för en viss vårdform. Avtalen rörande specialklinikerna vid Lunds lasarett hör till denna typ, liksom avtal an— gående vissa anstalter för psykiskt efterblivna, barnhem o. (1. När det gäller sjuksköterskeskolor torde avtalen i vissa fall ha tillkommit för att skapa tillräckligt stort underlag av utbildningsplatser på sjukhus. I något fall kan driftsekonomiska synpunkter ha varit vägledande. Två huvudmän har därvid överenskommit om samarbete för att större driftsenheter skulle kunna ska- pas än om varje huvudman drivit verksamheten för sig. I något fall torde samverkan vara orsakad av att byggnadskvot eller statsbidrag ställts till förfogande endast för en inrättning, ehuru huvudmännen måhända helst sett att de kunnat uppföra egna anstalter. Slutligen har avtal träffats av geografiska och kommunikationsmässiga skäl. Avtal av denna typ inom stockholms- och göteborgsområdena hösten 1958 framgår av tabell 9: 3.

För vissa vårdgrenar skall planer fastställas av statlig myndighet (exem- pelvis för undervisning och vård av psykiskt efterblivna, barnhemsvård och folktandvård). I vissa fall har dessa planer fastställts för flera sjuk- vårdsområden gemensamt. Att planeringen gjorts på detta sätt torde i regel ha berott på initiativ av vederbörande huvudmän. Detta samarbete kan också överflyttas från planstadiet till verkställigheten så att huvudmännen dri— ver alla eller vissa anstalter inom vårdgrenen gemensamt eller har ömse- sidiga upplåtelseavtal. Göteborgs och Bohus läns landsting och Göteborgs stad har sålunda liksom Älvsborgs och Skaraborgs läns landsting gemensam

• Sida 176
•  Original

plan och gemensamma anstalter för undervisning och vård av psykiskt efter- blivna.

En frivillig samplanering förekommer också. Det mest omfattande exemp- let är samarbetsavtalet mellan Stockholms stad och Stockholms läns lands- ting, som har formen av ett huvudavtal som skall kompletteras med special- avtal avseende olika vårdgrenar.

Samtliga landsting och städer utanför landsting har slutligen träffat avtal om ersättning för sjukhusvård inom främmande sjukvårdsområde, det s. k. utomlänsavtalet. Detta avtal reglerar sålunda endast det tekniska förfarandet vid avgiftsdebitering för vissa utomlänspatienter men innebär inte åtaganden att ställa vårdplatser till förfogande för dessa patienter i vidare mån än som föreskrives i sjukhuslagen.

Tabell 9: 1. Avtal angående gemensamma anstalter inom stockholms- och göteborgs—

områdena Huvudmän Anstalter Sjuksköterskeskolor Kronobergs och Hallands Kronobergs-Hallands sjuk- läns landsting sköterskeskola, Växjö Göteborgs och Bohus, Älvs- Västra Sveriges sjukskö- borgs och Skaraborgs läns terskeskola, Borås landsting Arbetshem Uppsala, Örebro, Västman— Långmora

lands, Kopparbergs och Öre- bro läns landsting samt Gävle stad Göteborgs och Bohus, Älvs- Västergården borgs och Skaraborgs län Särskolor Göteborgs och Bohus läns Stretered i Kållered landsting och Göteborgs stad Älvsborgs och Skaraborgs läns Johannesberg i Mariestad

landsting Andra anstalter för psykiskt Göteborgs och Bohus läns Gläborg, Carlshem, Styrsö. efterblivna landsting och Göteborgs stad Älvsborgs och Skaraborgs Johannesberg i Mariestad

läns landsting

J 1 %

• Sida 177
•  Original

borgsområdena

Disponerande huvudman Upplåtande huvudman

Sjukhus m. m.

Lasarett och motsvarande Stockholms läns landsting

Södermanlands läns landsting för patienter från Enhörna kommun samt BB-fall även från Hölö och del av Vagn- härads kommun Östergötlands läns landsting för patienter från Skedevi församling i Hävla kom- man Älvsborgs läns landsting för vissa specialistfall för patienter från: Nödinge m.fl. kommuner

norra delen av Älvsborgs län Ödeborgs, Färgelanda och Högesäters kommuner delar av Gäsene kommun, Kärråkra församling i Hö- kerums kommun och delar av Redvägs kommun Åmåls stad och Tössbo kommun Horreds, Kungsäters, Hög- vads, Kindaholms kom- muner och Älekulla försam- ling i Svansjö kommun Hallands läns landsting betr. 1, 2 och 3

Äleborgs läns landsting betr. 4.

Hallands, Göteborgs och Bo— hus samt Älvsborgs läns landsting

S paslikervård Stockholms läns landsting

Aslmatikervdrd Stockholms stad och Uppsala läns landsting

Vård av psykiskt efterblivna Stockholms och Uppsala läns landsting m.fl. Hallands läns landsting

Hörselvård Södermanlands läns lands- ting m. fl.

Stockholms läns landsting

Södermanlands läns landsting

Göteborgs stad

Göteborgs och Bohus läns landsting Dzo

Dzo

Skaraborgs läns landsting

Värnlands läns landsting

Hallands läns landsting

Göteborgs stad

Stockholms stad

Stockholms läns landsting

Södermanlands läns landsting

Kristianstads läns landsting

Örebro läns landsting

Karolinska sjukhuset Serafimerlasarettet Akademiska sjukhuset

Allmänna BB Kronprinsessan Lovisas vård- anstalt

Södertälje lasarett

Kullbergska sjukhuset, Ka- trineholm

Sahlgrenska sjukhuset Renströmska sjukhuset

Kungälvs lasarett

Uddevalla lasarett, dermato- logkliniken Uddevalla lasarett

Falköpings lasarett

Säffle lasarett

Varbergs lasarett, Falken- bergs lasarett

Lunds lasarett: 1. centralanstalten för radioterapi 2. neurokir. kliniken 3. neurolog. kliniken 4. thoraxkir. kliniken Sahlgrenska sjukhuset, radio- logiska kliniken

Spastikerinstitutionen i Fred- häll m. m.

Solstickegården, Täby

Yrkeshem vid Nävertorps- skolan, Katrineholm Yrkeshem i Hässleholm

Hörselskola i Lindesberg

• Sida 178
•  Original

Disponerande huvudman Upplåtande huvudman Sjukhus m. m.

Barnhemsvård Gotlands läns landsting

Hallands läns landsting Hallands läns landsting

S j uksköterskeulbildning Gotlands läns landsting

Arbelshem Stockholms stad, Stockholms läns landsting m. fl. Göteborgs stad, Söderman— lands, Hallands läns lands— ting m. fl.

Yrkesutbildning

Hallands och Älvsborgs läns landsting Västmanlands läns landsting

Folktandvård Stockholms läns landsting för patienter från Vårdinge församling i Järna kommun Södermanlands läns landsting för patienter från Enhörna kommun

Älvsborgs läns landsting Hälsingborgs stad

Göteborgs och Bohus läns landsting

Stockholms läns landsting Uppsala läns landsting m.fl. Göteborgs och Bohus, Älvs-

borgs och Skaraborgs läns landsting

Göteborgs och Bohus läns landsting Södermanlands läns landsting

Södermanlands läns landsting

Stockholms läns landsting

Kristinedals barnhem (ägts av stiftelse) Plats disponeras å mödrahun Plats disponeras ä mödrahcm

Kevinge, Danderyd

Långmora

Västergården

Centrala verkstadsskolan, Mölndal Centrala verkstadsskolan, Eskilstuna

Dist rikt stan dp olikliniken , Gnesta

Distriktstandpolikliniken, Södertälje

• Sida 179
•  Original

Tabell 9: 3. Avtal rörande samverkan mellan landstingskommuner till förmån för befolkning i gränsområden inom stockholms- och göteborgsområdena

Disponerande landsting/ upplåtande landsting

För befolkningen i Vårdform och anstalt

Stockholms läns/Söderman— lands läns landsting

Södermanlands läns/Stock- holms läns landsting

Östergötlands läns/Söder— manlands läns landsting Älvsborgs läns/Göteborgs och

Bohus läns landsting

Älvsborgs läns/Skaraborgs läns landsting

Älvsborgs läns/Värmlands läns landsting

Älvsborgs läns/Hallands läns landsting

Vårdinge församling i Järna kommun Gränskommunerna mot Upp- sala (Knivsta, Almunge m.fl.) Enhörna kommun samt BB- fall även från Hölö kommun och del av Vagnhärads kom- mun Enhörna kommun

Skedevi församling i Hävla kommun Nödinge och angränsande kommuner Ödeborgs, Färgelanda och Högsäters kommuner Delar av Gäsene och Redvägs kommuner, Kärråkra för— samling i Hökerums kom— mun Vårviks och Torrskogs försam- lingar i Lelängs kommun Åmåls stad och Tössbo kom- mun Horreds och Kungsäters kom— muner, Älekulla församling i Svansjö kommun Högvads och Kindaholms kommuner

Distriktstandpolikliniken, Gnesta Akademiska sjukhuset, Upp- sala

Södertälje lasarett

Distriktstandpolikliniken, Södertälje Kullbergska sjukhuset, Kat- rineholm Kungälvs lasarett

Uddevalla lasarett

Falköpings lasarett

Årjängs lasarett Säffle lasarett

Varbergs lasarett

Falkenbergs lasarett

• Sida 180
•  Original

KAPITEL 10

Länet som landstingsområde

Inom den landstingskommunala verksamheten förekommer synnerligen livliga kontakter mellan befolkningen och landstingets olika vårdanstalter och institutioner. Länets avgränsning får därför, som tidigare nämnts, sår- skild betydelse i detta sammanhang. Om en länsgräns genomkorsar en region kommer regionens olika delar att ingå i skilda landstingsområden och därmed också i skilda upptagningsområden för olika landstingskom- muners anstalter. Detta kan förorsaka betydande olägenheter, särskilt mar- kanta på sjukvårdens område. Landstingskommuns skyldighet att bereda vårdbehövande sjukhusvård är, som ovan nämnts, begränsad till dem som är bosatta inom landstingsområdet. En vårdbehövande är sålunda i prin- cip hänvisad att anlita sjukhus i det landstingsområde inom vilket veder- börande är bosatt, även om annat sjukhus ur den vårdsökandes synpunkt är lämpligare beläget.

Denna begränsning i allmänhetens möjligheter att anlita olika sjukhus gör det angeläget med en länsindelning som tillgodoser befolkningens in- tresse av att äga tillgång till sjukhusvård av skälig standard inom rimligt avstånd från bostadsorten. Genom samarbetsavtal mellan berörda lands- tingskommuner kan de olägenheter som uppstår för befolkningen genom en på angivet sått olämpligt dragen länsgräns minskas eller kanske helt undan- röjas. Avtal av detta slag har, som tidigare redovisats, också upprättats i åtskilliga fall där av sådana skäl behov förelegat. I olika sammanhang har dock från skilda håll framförts önskemål om ökade möjligheter att anlita angränsande landstingskommuns sjukhus. I de fall dessa önskemål ej till- mötesgåtts kan orsaken ha varit otillräckliga resurser hos denna landstings- kommun. Skälet kan också ha varit att den landstingskommun som skulle sända patienter till annat län genom ett sådant avtal skulle mista det patientunderlag som erfordrades för en rationell utbyggnad av den egna verksamheten. Det sagda visar att även en ändamålsenlig lokalisering av ett sjukhus liksom dess dimensionering kan försvåras av olämpligt dragna länsgränser.

Landstingskommunerna bedriver, som ovan nämnts, också en omfattande yrkesskoleverksamhet för att bereda det egna länets ungdom och i mån av plats även annan ungdom utbildningsmöjligheter. Antalet skolor av samma typ är vanligen begränsat till en eller ett fåtal inom varje län.

• Sida 181
•  Original

Är ett län avgränsat så att det ur kommunikationssynpunkt lämpliga upptagningsområdet för en skola genomkorsas av en länsgräns kan här uppstå olägenheter likartade dem som ovan nämnts.

Det sagda visar betydelsen av att landstingskommunen är avgränsad med hänsyn tagen till den naturliga, spontana samhörigheten mellan central— orter och deras omland.

Länets avgränsning får betydelse för den landstingskommunala verksam- heten även ur andra synpunkter. I län med stor landareal eller dåliga kom- munikationer nödvändiggör kontaktbehovet en omfattande uppdelning och utspridning av den servicebetonade verksamheten inom landstingsområdet. Vanligen erbjuder detta ej särskilda organisatoriska problem med hänsyn till att denna verksamhet i viss omfattning kan decentraliseras utan olägen- het. Så är bl. a. fallet med den förebyggande hälsovården. Även inom sjuk- vården och landstingets yrkesskolväsende kan viss verksamhet utan nämn- värd olägenhet vara uppdelad på ett flertal anstalter. En långt driven ut- spridning kan dock ur kostnadssynpunkt bli oförmånlig inom stora lands- tingsområden om folktätheten är ringa.

Inom vissa verksamhetsgrenar är en uppdelning på ett flertal anstalter dock ej möjlig. Detta gäller t. ex. olika områden inom sjukhusvården. Den fortgående specialiseringen inom denna vård har medfört behov av allt större befolkningsunderlag. Därigenom blir en koncentration av den spe- cialiserade sjukhusvården till endast något eller några sjukhus inom lands- tingsområdet nödvändig.

Frågan om sjukvårdsområdets i befolkningshänseende lämpliga storlek för en rationellt uppbyggd sjukhusorganisation har med hänsyn till det sagda fått särskild aktualitet. Den har även tagits upp i olika samman- hang. Sjukhuslagstiftningskommittén berörde den i sitt betänkande med förslag till ny sjukhuslag m. m. (SOU 1956: 27). Kommittén fann normal— landstinget ganska väl ägnat som administrativ sjukvårdsenhet men utan tvekan för litet för att bilda underlag för exklusiva specialiteter; där er- fordrades betydligt större befolkningsunderlag.

Regionvårdsutredningen behandlade frågan mera ingående i sitt betän- kande angående regionsjukvården (SOU 1958:26). Enligt utredningens mening kunde den svenska landstingsindelningen bl. a. med hänsyn till sjukvårdsområdenas befolkningsunderlag —— ca 250 000 invånare som me- deltal — sägas ha skapat goda förutsättningar för en rationell sjukhus— organisation under landstingens huvudmannaskap. Vissa grenar av sjuk- husvården, av utredningen benämnda länsspecialiteter, kunde därför om— besörjas på länsplanet. Regionvårdsutredningen framhöll emellertid att ju mer exklusiv den specialiserade vården var desto större måste befolknings— underlaget vara. Åtskilliga specialiteter, av utredningen kallade region- specialiteter, krävde ett befolkningsunderlag som länen ej ägde — omkring en miljon invånare _— för att en rationellt bedriven vård skulle kunna läm-

• Sida 182
•  Original

nas. Dithörande sjukvård måste därför ombesörjas på ett högre plan än inom landstingskommunen.

Genom riksdagsbeslut 1960 accepterades utredningens ifrågavarande syn- punkter och till länsspecialiteterna hänföres specialiteter för vilka de nu- varande landstingskommunerna med ett genomsnittligt befolkningsunder— lag av ca 250 000 invånare kan anses skapa goda förutsättningar för en rationell sjukvårdsorganisation. Till regionspecialiteterna hänföres speciali- teter av mera exklusivt slag som beräknas kräva ett befolkningsunderlag av omkring en miljon invånare. Denna högspecialiserade vård skall orga— niseras genom samarbete mellan sjukvårdshuvudmännen inom räjonger som omspänner flera sjukvårdsområden. För detta ändamål har landet indelats i sju regioner omfattande hela län jämte — i några fall — delar av lån.

Är landet i befolkningshänseende uppdelat i alltför små sjukvårdsområ- den begränsas, som framgår av det sagda, möjligheterna att specialisera vården i önskvärd omfattning. Orsaken härtill är emellertid ej endast bris- tande patientunderlag. Här kommer även in bl.a. frågan om arbetskraft-

Tabell 10: 1. Skatteunderlag och debiteringssatser inom landstingen 1960

Av taxerings- Antal inv i nämnderna landstin soinr Antal skatte- År 1960 Landsting påförda skatte- 1 1 1560 ' kronor per beslutad kronor 1960 . I invånare utdebiterin . 1 1 OOO-tal % 1 1 OOO-tal kr. Stockholms läns ..... 23 095 446 51,77 4,00 Uppsala läns. . . . . . . . 6 851 167 41,06 4,75 Södermanlands läns. . 8 975 226 39,72 4,70 Östergötlands läns . .. 9 794 268 36,53 4,50 Jönköpings läns ..... 10 215 284 35,97 4,50 Kronobergs läns ..... 4 995 159 31,36 5,00 Kalmar läns norra. . . 2 731 91 25,02 5,10 Kalmar läns södra . . . 4 579 145 35,93 5,00 Gotlands läns ........ 1 488 55 27,02 5,60 Blekinge läns ........ 4 646 145 32,14 5,00 Kristianstads läns. . . . 8 541 257 33,20 4,25 Malmöhus läns ...... 13 025 320 40,64 4,60 Hallands läns ........ 5 806 169 34,28 4,50 Göteborgs och Bohus läns .............. 7 747 219 35,40 5,00 Älvsborgs läns ....... 13 634 374 36,48 4,80 Skaraborgs läns ...... 8 290 250 33,20 4,00 Värmlands läns ...... 10 358 291 35,57 4,60 Örebro läns ......... LO 778 261 41,23 5,00 Västmanlands läns. . . 9 691 230 42,14 4,50 Kopparbergs läns. . . . 10 963 286 38,30 4,25 Gävleborgs läns ...... 8 103 240 33,74 5,00 Västernorrlands läns . 10 677 288 37,04 5,00 Jämtlands läns ...... 4 201 141 29,70 5,00 Västerbottens läns . . . 7 693 240 32,00 5,30 Norrbottens läns ..... 11 622 262 44,38 4,90 Samtliga år 1960 218 498 5 814 37,56 4,64 är 1959 205 940 5 793 35,55 4,38

• Sida 183
•  Original

tillgången. Särskilt behovet av och den begränsade tillgången på läkarkraf— ter inom bl. a. länsspecialiteterna gör det nödvändigt att omsorgsfullt till- varataga tillgängliga resurser.

En omständighet av särskild betydelse vid bedömningen av länet ur landstingskommunal synpunkt är det förhållandet att landstinget, som ovan nämnts, finansierar sin verksamhet huvudsakligen med skattemedel ut- taxerade inom landstingsområdet. Landstinget är sålunda för sin verksam- het beroende av den skattekraft som området har. Skattekraften i lands- tingskommunerna varierar, som framgår av tabell 10:1, såväl vad gäller det totala antalet skattekronor som antalet kronor per invånare.

De betydande variationer i skattekraften som föreligger mäste påverka de olika landstingskommunernas möjligheter att hålla samma standard inom olika verksamhetsgrenar och även i övrigt bedriva en jämförlig verk- samhet. Olikheter i skattekraft kan i viss grad utjämnas länen emellan genom en differentierad utdebitering och genom upplåning. Betydande skiljaktigheter i utdebitering och upplåning landstingskommunerna emel- lan förekommer även, som tabell 10: 1 och tabell 10: 2 visar.

Även om, som framgår av tabellen 10: 1, å ena sidan Stockholms läns landsting år 1960 hade det högsta antalet skattekronor per invånare och tillsammans med Skaraborgs läns landsting den lägsta utdebiteringen samt å andra sidan Gotlands län hade det lägsta antalet skattekronor per invånare och den högsta utdebiteringen kan ifråga om övriga landsting icke iakt- tagas något motsvarande direkt samband mellan antalet skattekronor per invånare och utdebiteringen. Bortser man från den olika omfattning och standard som landstingsverksamheten kan ha i olika län så föreligger likväl väsentliga skiljaktigheter i kostnaderna för främst landstingskommunernas verksamhet på sjukvårdens område.

Sjukhusvården är vad gäller såväl anläggnings- som driftskostnader beroende bl. a. av nuläget inom verksamheten: hur befintliga anstalter och andra anläggningar är lokaliserade, deras standard och utbyggnads- möjligheter samt även i övrigt vilken grad av förutseende landstingen tidi- gare visat på detta område. Brister i nämnda hänseenden kan medföra betydande ökningar i kostnaderna såväl för ny- och tillbyggnad av olika anläggningar som för driften. Andra ovan nämnda förhållanden får också betydelse ur kostnadssynpunkt för sjukvården liksom för annan anstalts- bunden verksamhet, t. ex. länets ytvidd, arrondering och folkmängd. Befolk- ningsutvecklingen påverkar också kostnadsmässigt i hög grad olika grenar av den landstingskommunala verksamheten. En ogynnsam åldersfördel- ning kan likaväl som en kraftig tillväxt av antalet invånare på olika sätt belasta t. ex. hälso— och sjukvård. Det sistnämnda gäller även undervis- ningsväsendet.

Det sagda visar svårigheterna att av nuvarande landstings skatteunderlag och utdebitering söka dra några allmänna slutsatser om vilket skatteunder-

• Sida 184
•  Original

Tabell 10: 2. Landstingens beräknade nettoinkomsler i kr. för år 1961

Behållning och åter- Amortering Lan dstin s- L åne- och Landsting _ stående och ranta skattg fondmedel Summa inkomster samt vmst från 1960 Stockholms läns ..... 451 260 1 040 602 112 659 054 16 500 000 130 650 916 Uppsala läns ........ 2 062 111 800 000 39 392 263 8 240 000 50 494 374 Södermanlands läns. . 3 858 146 1 200 000 50 426 547 6 550 000 62 034 693 Östergötlands läns . . . 6 295 067 3 301 000 52 690 178 6 883 607 69 169 852 Jönköpings läns ..... 4 960 228 2 107 000 55 816 466 -— 62 883 694 Kronobergs läns ..... 2 966 513 150 000 31 046 800 600 000 34 763 313 Kalmar läns norra. . . 769 889 75 000 17 268 213 — 18 113 102 Kalmar läns södra. . . 1 164 638 570 000 28 095 7481 —— 29 830 386 Gotlands läns ........ 16 838 50 000 10 399 100l 230 000 10 695 938 Blekinge läns ........ 1 241 857 400 000 28 691 6041 2 360 000 32 693 461 Kristianstads läns. . . . 3 029 257 1 600 000 45 038 4621 450 000 50 117 719 Malmöhus läns ...... 7 865 604 3 030 000 71 625 8971 — 82 521 501 Hallands läns ........ 2 079 933 800 000 32 646 2081 _ 35 526 141 Göteborgs och Bohus läns .............. 1 172 304 500 000 48 645 9161 —— 50 318 220 Älvsborgs läns ....... 5 653 913 1 300 000 78 257 315 _— 85 211 228 Skaraborgs läns ...... 2 570 497 1 200 000 41 566 9691 — 45 337 466 Värmlands läns ...... 4 043 779 1 165 000 55 994 6481 6 569 740 67 773 167 Örebro läns. . . . . . . . . 1 262 784 1 055 000 63 669 815 11 753 557” 77 741 156 Västmanlands läns. . . 6 366 970 2 300 000 51 094 000 12 017 241 71 778 211 Kopparbergs läns ..... 3 333 882 1 300 000 53 665 502 7 433 000 65 732 384 Gävleborgs läns ...... 2 285 368 1 300 000 49 312 120 _ 52 897 488 Västernorrlands läns . 2 794 454 1 200 000 63 401 622 14 057 700 81 453 776 Jämtlands läns ...... 2 380 682 500 000 25 277 877 412 500 28 571 059 Västerbottens läns. . . 1 969 110 300 000 50 486 962 8 090 000 60 846 072 Norrbottens läns ..... 152 364 390 000 64 250 419 27 070 497 91 863 280 Totalt 70 747 448 27 633 602 1 221 419 705 129 217 842 1 449 018 597

1 Häri ingår beräknad sjömansskatt. ” Därav utgör 6 408 187 kr en intern post, avseende på delförvaltningarna debiterade pensions— kostnader.

lag en landstingskommun lämpligen bör ha. Vad gäller den mest kostnads- krävande uppgiften, hälso- och sjukvården, anses, som tidigare nämnts, en folkmängd av minst omkring 250 000 invånare utgöra lämpligt underlag för den sjukhusvård som bör bedrivas på länsplanet. Fjorton av våra nu- varande landstingskommuner har mellan 200000 och 300000 invånare. Antalet skattekronor inom dessa kommuner varierade enligt 1960 års taxe- ring, som visas i tabell 10: 1, mellan ca 7,7 och 11,6 miljoner kronor. Me- deltalet var ca 9,5 miljoner kronor. Utdebiteringen var nämnda år inom dessa landsting lägst 4 kr. och högst 5,30 kr. med ett medeltal av 4,64 kr.

Av det sagda framgår att även dessa till folkmängden jämförliga lands- tingskommuner företer betydande olikheter i fråga om skatteunderlag och utdebitering. Det kan emellertid konstateras att de län som har mindre än 200 000 invånare samtliga också har lägre skatteunderlag än 7 miljoner kronor.

• Sida 185
•  Original

Frågan om erforderligt skatteunderlag för den landstingskommunala verksamheten kan dock ej besvaras utan att hänsyn även tages till hur framtiden kan komma att gestalta sig. Tidigare har nämnts att på sjuk- vårdens område siktar man till en fullständig överflyttning av all sjuk- vårdande verksamhet till landstingen. I första hand kommer mentalsjuk- vården och provinsialläkarväsendet ifråga.

Även om man utgår från att landstingen kompenseras för kostnader i samband med den från staten övertagna verksamhetens utvidgning på hälso- och sjukvårdens område torde man få räkna med ökade påfrest- ningar på landstingens ekonomi i samband med de tilltänkta åtgärderna. Den beslutade uppbyggnaden av regionsjukvården kommer vidare att med- föra en avsevärd ökning av den ekonomiska belastningen för landstingen.

Den upprustning som även i övrigt pågår inom olika landstingskommu- nala verksamhetsgrenar medför också mycket betydande och betungande kostnadsökningar. Här kan nämnas ökade kostnader inom sjukvården på grund av den fortgående specialiseringen, ökad efterfrågan på vårdplatser genom läkekonstens framsteg, ökning av ålderssjukdomarna på grund av stigande medellivslängd, flera trafikskador samt ökat personalbehov bl. a. på grund av arbetstidsförkortning och vårdens intensifiering.

Av sist nämnda orsaker föranledda kostnadsökningar kan ej väntas bli kompenserade genom motsvarande höjningar av skatteunderlaget eller ökade inkomster av vårdavgifter m. 111. eller höjda statsbidrag. Höjda ut— debiteringa-r blir då ofrånkomliga. Inom län med ringa skatteunderlag kan dessa höjningar bli avsevärda om standarden skall kunna upprätt— hållas, och fara är att skillnaden i utdebitering landstingen emellan i så fall blir större än vad som ur allmän aspekt kan anses lämpligt.

Här angivna synpunkter visar angelägenheten av att landstingskommu- nerna har ett betryggande skatteunderlag för att på längre sikt kunna möta kommande påfrestningar.

• Sida 186
•  Original

KAPITEL 11

Länsindelningsalternativen ur landstingssynpunkt

I föregående kapitel har belysts vikten av att länet är utformat med be— aktande av de landstingskommunala uppgifterna. Detta gäller dess av- gränsning med hänsyn till såväl den näringsgeografiska grupperingen i regioner som länets folkmängd, areal och skatteunderlag. De synpunk- ter som vid behandlingen i kap. 4 av länet som förvaltningsområde an- lades på länet ur statlig regional förvaltningssynpunkt sammanfaller nära med motsvarande synpunkter på länet som område för landstingskom- munal verksamhet.

Våra nuvarande län utgör inte alltid lämpliga enheter för ifrågavarande verksamhet. Inom stockholms- och göteborgsområdena medför Stockholms och Göteborgs ställning utanför landstingen speciella komplikationer. Obe- stridliga fördelar skulle vinnas om städerna ingick i landstingskommu- nerna. Särskilt gäller detta på sjukhusvårdens område. Olägenheterna har emellertid där, främst vad gäller Stockholms stad och Stockholms läns landsting, kunnat begränsas genom den samordning av sjukvårdsresur- serna som inletts. Även om en sådan samordning kan göras fullständig och därmed de direkta olägenheterna för de vårdbehövande undanröj as kvar- står dock alltid nackdelarna ur administrativ synpunkt och de olägenheter som alltid måste följa med en delad sjukvårdsförvaltning inom Stor-Stock- holm.

Städerna Stockholm och Göteborg är emellertid av sådan storlek att för städernas invånare en välorganiserad och kvalitativt högtstående sjuk- vård kan skapas enbart på grundval av städernas egna resurser. Även i öv- rigt har dessa städer förutsättningar att lösa sina uppgifter av landstings- kommunal natur på ett tillfredsställande sätt. Ett sammanförande av stä— derna med deras förortskommuner i en landstingskommun är därför ej en förutsättning för att nämnda kommunala uppgifter för dessa städers del skall bli ändamålsenligt ordnade. Ett dylikt sammanförande av städerna med förortskommunerna kan däremot, som kommer att framgå av det följande, aktualiseras med hänsyn till utformningen av länsbildningarna kring stä- derna.

Även bortsett från de särskilda problem som Stockholms och Göteborgs ställning i landstingskommunalt hänseende erbjuder är nuvarande läns— indelning inom stockholms- och göteborgsområdena icke i alla delar lämp-

• Sida 187
•  Original

187 lig. Förekommande samarbetsavtal visar att på sjukhusvårdens såväl som utbildningsväsendets områden försök gjorts att undanröja uppträdande olä- genheter till följd av olämpliga avgränsningar. Folkmängden i några av de län som beröres av här skisserade alternativ till länsindelning motsvarar, som framgår av vad tidigare sagts, ej heller alltid det som anses erforderligt för den på länsplanet uppbyggda sjukhusvården. Även i övrigt kan länen inom områdena ur landstingssynpunkt vara i olika hänseenden mindre lämp- liga. Detta gäller särskilt de små länen med deras begränsade ekonomiska resurser, men andra svårigheter kan även föreligga att med nuvarande läns— indelning bygga upp rationella sjukhusorganisationer i de olika landstings- kommunerna.

En ändrad länsindelning inom stockholms- och göteborgsområdena som undanröjer eller i väsentlig mån begränsar nuvarande olägenheter kan av sagda skäl anses angelägen.

A. Stockholmsområdet

Nuvarande landstingsindelning

Stockholms läns landsting Stockholms län hade 446100 invånare den 31 december 1959 och 462 900 invånare vid 1960 års utgång. Skatteunderlaget inom länet utgjorde 1960 21 020000 skattekronor och 1961 23 096000 skattekronor, vilket motsva- rar 48,80 respektive 51,60 skattekronor per invånare. Den av landstinget beslutade utdebiteringen var 1959 3,65 kr. och 1960 4,00 kr. per skatte- krona.

Länet är i sjukvårdshänseende uppdelat i tre sjukvårdsområden, Stor- Stockholms sjukvårdsområde, Norrtälje-Östhammars sjukvårdsområde och Södertälje sjukvårdsområde. Dessa har avgränsats med hänsyn till befint- liga sjukhus och deras upptagningsområden. Stor-Stockholms sjukvårds- område har i sin tur nppdelats i ett nordligt och ett sydligt upptagnings- område.

Norrtälje-Östhammars sjukvårdsområde omfattar Öregrund, Östham- mar, Häverö, Väddö, Knutby, Lyhundra, Almunge, Sjuhundra, Norrtälje, Roslags-Länna, Blidö och Frötuna.

Norra delen av Stor—Stockholms sjukvårdsområde omfattar återstående kommuner inom upplandsdelen av Stockholms län.

Södra delen av Stor-Stockholms sjukvårdsområde omfattar Nacka, Boo, Värmdö, Gustavsberg, Saltsjöbaden, Tyresö, Huddinge, Österhaninge, _Väs- terhaninge, Djurö, Nynäshamn, Ösmo och Sorunda.

Södertälje sjukvårdsområde omfattar återstående kommuner inom söder- manlandsdelen av Stockholms län.

Inom Norrtälje-Östhammars sjukvårdsområde är belägna Norrtälje och Östhammars lasarett. Inom norra delen av Stor-Stockholms sjukvårdsom-

• Sida 188
•  Original

" __”...

1960 och 1964

uv”. uuuuuu utvultllvtlllululLK/IL uut Ul. uct.

Länsbildning

Intern medicin

Allmän kirurgi

Allmänna platser

Gynekologi] obstetrik

Öron-, näs- o. halsavd.

Psykiatri

Ortopedi

Pediatrik

1960 1964 1960 1964 1960 1964 1960 1964 1960 1964 1960 1964 1960 1964 1960 1964

Stockholms län Centrallås. i Danderyd. .. Södertälje lasarett. . . . . . . Löwenströmska lasarettet Norrtälje lasarett . . . . . . . Nacka lasarett. . . . . . . . . . Östhammars lasarett.. . . . Summa vårdplatser Antal vårdpl./1 000 inv. .

Vårdplatser enl. avtal Karolinska sjukhuset. . Serafimerlasarettet. . . . Ersta sjukhus ...... .. Allm. barnbördshuset. . Akademiska sjukhuset. Solberga lasarettl . . . . .

Summa avtalsplatser. . . .

Totala antalet vårdplatser Dzo per 1000 inv.......

Stockholmslänet enl. alt. I Antal vårdplatser i länet Avtalsplatser. . . . . . . . .

Summa vårdplatser .. . Antal vårdpl. /1 000 inv.

Stockholmslänet enl. alt. II Antal vårdplatser ilänet Avtalsplatser. . . . . . . . .

Summa vårdplatser . .. Antal vårdpl./1 000 inv.

Stockholmslänet enl. alt. III Antal vårdplatser i länet Avtalsplatser. . . . . . . . .

Summa vårdplatser . ..

106 1 24 90 90 53 90 53 53 87

302 0,65 444

40 40 49 13 13 125

102 178

141 152 139 90 77 90 70 70 87

427 0,92 489

30 30 48 15 15 125 93 170

57 57

0,12

20 20 20 20

106 134

38 53 55 13 13

5 F .) 162 260 0,35

20 20 36 36 40 40 100 96 196

24 24 20 20 44 44 0,10

20 20

32 32

108 108 160

108 0,23 168

75 75

56

59 L”)

90 150

n'.» 0

60 60

404 0,87 622

¹ 59 301 89 165

520 659 1,12 218 329 78 155

77 77 0,17

20 20

258 456 0,56 106 189

76 76 0,16

24 24 20 20

108 0,23 243 108 108 206

56 150

115

55 60

248 466 0,72 249 391 89 165 296 484 0,86 357 419 78 155

20 20 0,06

20 20

162 0,47 345 144 242 56 156

44 44 0,13

44 44 20 20

108 0,31 183 108 75 108 206

56 150

115

338 556 0,81 302 444 89 165 435 574 1,04 427 489 78 155

20 20 0,05

20 20

200 398 0,48 157 255 56 156

64 64 0,15

44 44 20 20

108 0,26 183 108 75 108 206

56 150 55 60

391 609 0,87 505 644 1,12

20 20

213 411 0,47

64 64 0,14

108 0,23 183 206 115

Antal vårdpl. / 1 000 inv.

0,04

• Sida 189
•  Original

råde ligger centrallasarettet i Danderyd och Löwenströmska lasarettet i Upplands Väsby. Södra delen av nämnda område saknar för närvarande lasarett men i Nacka kommer 1962 ett nytt lasarett att tagas i bruk. Slut- ligen betjänas Södertälje sjukvårdsområde av Södertälje lasarett.

Lasarettens vårdkapacitet i fråga om vissa specialiteter 1960 och efter planerad utbyggnad som avser växlande tidrymder men längst fram till år 1970 redovisas i tabell 11: I. Tabellen visar även de lasarettsplatser inom ifrågavarande specialiteter som Stockholms läns landsting enligt avtal dis- ponerade över 1960 och beräknas få disponera 1964.

Av tabellen framgår också totala antalet vårdplatser per 1 000 invånare för varje specialitet. Beträffande dessa uppgifter kan framhållas att i be- tänkande ang. regionsjukvården (SOU 1958: 26) finnes som bilaga inta- gen en förteckning över det ungefärliga antal vårdplatser per 1000 inv. som i dagens läge bedömes täcka det genomsnittliga behovet inom olika specialiteter på länsplanet. Förteckningen återges beträffande här behandla- de specialiteter i tabell 11: 2.

Tabell 11: 2. Platsbehovet inom vissa specialiteter vid de viktigaste vårdanstalterna

Beräknat platsbehov per 1 000 inv.

Allmänna platser .................................... 0,2 Allmän kirurgi ...................................... 1,3 å 1,4 Intern medicin ...................................... 1,4 å 1,5 Gynekologi .......................................... 0,3 å 0,4 Obstetrik............................._ .............. 0,5 ' Öronsjukdomar ...................................... 0,15 än 0,19 Pediatrik ........................................... 0,3 Ortopedi ............................................ 0,3 å 0,4 Långvarigt sjuka .................................... 3,0 å 3,5 (storstad) Tuberkulosvård ...................................... 0,4 Epidemivård ........................................ 0,3 Lasarettspsykiatri .................................... 0,3 Lättskötta psykiskt sjuka ............................ 1,0

I betänkandet framhålles att uppgifter av detta slag alltid måste tagas ' med stor reservation och endast kan betraktas som riktvärden. Det verk- liga vårdbehovet kan aldrig fixeras. Det växlar, betonas det, med befolk- ningens villkor och sjukdomspanoramats karaktär som ej blott visar av— vikelser mellan stad och land utan också är beroende av många andra för- hållanden. Som exempel nämnes bl. a. nativitetens betydelse för förloss- nings- och barnsjukvårdens platsbehov samt den inverkan på internme- dicinens och kronikervårdens behov av platser som förskjutningen i be— folkningens ålderssammansättning mot högre åldrar medför.

Av landstinget träffade avtal angående samverkan med Uppsala och Sö- dermanlands läns landsting till förmån för befolkningen i gränsområden har redovisats 1 kap. 9.

För vård av långvarigt sjuka och lättskötta psykiskt sjuka disponibla vårdplatser framgår av följande sammanställning.

• Sida 190
•  Original

1960 1970 Totalt Per 1 000 inv. Vårdplatser för långvarigt sjuka ................... 621 1,34 1 166 lättskötta psykiskt sjuka ........... 33 0,72 442

För tuberkulosvård har landstinget 224 vårdplatser å länssanatoriet vid Uttran i Grödinge kommun och för epidemivård 132 platser å centralla- sarettet i Danderyd.

Bland landstingskommunala anstalter är i detta sammanhang närmas: av intresse vissa undervisnings- och barnavårdsanstalter. Stockholms läns landsting driver bl. a. Finsta lantmannaskola i Sjuhundra, Vackstanäs lant- hushållsskola vid Södertälje och en central verkstadsskola i Häggvik. En central verkstadsskola planeras i Handen.

Inom landstingskommunen finns ett spädbarnshem i Danderyd samt upp- tagningshem i Djursholm, Sollentuna, Huddinge, Tullinge, Lidingö, Nacka och Södertälje ävensom ett mödrahem i Viggbyholm.

Landstinget driver slutligen ett arbetsträning-sinstitut i Solna.

Uppsala läns landsting Antalet invånare i Uppsala län uppgick till 166 800 den 31 december 1959 och 167 900 vid 1960 års utgång. Skatteunderlaget inom länet utgjorde 1960 6433 000 skattekronor och 1961 6 852 000 skattekronor, vilket motsvarar 38,80 respektive 40,80 skattekronor per invånare. Den av landstinget beslu— tade utdebiteringen var både 1959 och 1960 4,75 kr. per skattekrona.

Länet är i sjukvårdshänseende uppdelat i tre upptagningsområden: norra området med sjukstugan i Tierp som gemensam anstalt och om- fattande kommunerna Älvkarleby, Västland, Hällnäs, Österlövsta, Tierps köping, Tierps landskommun, Söderfors samt delar av Vendel och Danne- mora,

mellersta området med akutsjukvården baserad på Akademiska sj ukhu- set och omfattande kommunerna kring Uppsala med Norra Hagunda och Södra Hagunda som gränskommuner i söder samt

södra området med länslasarettet i Enköping för akutsjukvården och omfattande Lagunda och söder därom belägna kommuner i länet.

Förutom nämnda tre sjukhus disponerar Uppsala läns landsting vissa platser å diakonissanstalten Samariterhemmet i Uppsala. Den samlade vård- kapaciteten framgår av tabell 11: 3, som även visar totala antalet vårdplat- ser per 1 000 invånare inom vissa specialiteter. Uppsala läns landstingskom- mun disponerar icke några platser å lasarett utom länet. Enligt avtal med Stockholms läns landsting kan dock vårdbehövande inom södra länsdelen, närmast Upplands-Bro kommun, av läkare hänvisas till Löwenströmska

• Sida 191
•  Original

Tabell 11: 3. Sjukhusplatser för befolkningen inom Uppsala län och inom de i all. I—III avgränsade uppsalalänen den 31 dec.

1960 och 1964

Länsbildning

Intern medicin

Allmän kirurgi

Allmänna platser

Gynekologi] obstetrik

Öron-, näs- o. halsavd.

Psykiatri Ortopedi Pediatrik

1960 1964 1960 1964 1960 1964 1960 1964 1960 1964 1960 1964 1960 1964 1960 1964

Uppsala län Akademiska sjukhuset. .. 139 Länslasarettet i Enköping 67 Sjukstugan i Tierp. . . . . .

155 67 140 68 138

68 16 11 30

138 16 8 10 110

48 35 48 50 24 51 50 71

Summa vårdplatser 206 Antal vårdplatser/1 000

Vårdplatser å diakonissan- stalten samariterhem-

metiUppsala........ 30

¹ ,23

222

30

208 ¹ ,24

42

206

42

1 1 30 0,06

162 136 0,96

48 35 0,29 48

0,29

50 24

0,14

51 50

0,30

71

Totala antalet vårdplatser 236 Ant. vårdplatser/1 000 inv. 1,41

Uppsalalänet enl. alt. I .. Ant. vårdplatser/1 000 inv.

302 ¹ ,32

Uppsalalänet enl. alt. II.. Ant. vårdplatser/1 000 inv.

302 ¹ ,39 249 1,37

Uppsalalänet enl. alt. III. Ant. vårdplatser/1 000 inv.

252 318 318 265 250 1,49 335 1,46 335 1,55 265 1,46 248 333 333 263

11 30 0,07

68 87 0,30

68 87 0,31

68 87 0,37

162 0,96 136

220 0,96 194

220 1,02 194

207 1,14 181

48 35 '_0,29

60 47 0,26

60 47 0,28

60 47 0,33

48 0,29 48 0,21 48 0,22 48 0,26 50 50 50 24 0,14 24 0,10 24 0,11 24 0,13 51 51 51 51 50 0,30 60 0,26 60 0,28 60 0,33 71 71 71 71

• Sida 192
•  Original

lasarettet i Upplands—Väsby. Ett liknande avtal har träffats med Gävle stad i fråga om befolkningen i Älvkarleby kommun för att tillgodose trångandc behov av akutsjukvård.

Landstingets vårdplatser för långvarigt sjuka och lättskötta psykiskt sjuka framgår av följande sammanställning.

1960 1966 Totalt Per 1 000 inv. Vårdplatser för långvarigt sjuka ................... 362 2,15 597 lättskötta psykiskt sjuka ........... 97 0,58 97

Å Akademiska sjukhuset disponerar landstinget 88 vårdplatser för lung— sjuka och 100 platser för epidemiskt sjuka.

Landstinget driver Jälla lantmannaskola, Kållgårdens lanthushållsskola och en central verkstadsskola, alla i Uppsala. Inom landstingskommunen finns ett mödra- och spädbarnshem samt ett upptagningshem i Uppsala ävensom ett upptagningshem i Björklinge.

Landstinget har slutligen i Uppsala träningsverkstäder för partiellt ar- betsföra.

Södermanlands läns landsting

Södermanlands län hade 225 900 invånare den 31 december 1959 och 227 900 invånare vid utgången av 1960. Skatteunderlaget inom länet utgjorde 1960 8 444 000 och 1961 8 976 000 skattekronor vilket motsvarar 37,70 respektive 39,70 skattekronor per invånare. Den av landstingskommunen beslutade utdebiteringen var 1959 4,10 kr. och 1960 4,70 kr. per s'kattekrona.

Lånet är i sjukvårdshänseende uppdelat i tre upptagningsområden: norra sjukvårdsdistriktet med centrallasarettet i Eskilstuna som gemen- samt sjukhus och omfattande länets nordöstra del,

mellersta sjukvårdsdistriktet baserat på Kullbergska sjukhuset i Katrine- holm och lasarettet i Flen samt omfattande mellersta och sydvästra delen av länet ävensom

södra sjukvårdsdistriktet där länslasarettet i Nyköping utgör det gemen- samma sjukhuset och som omfattar bl. a. kommunerna Hölö, Gnesta, Tyst- berga, Vagnhärad och Trosa.

Befolkningen i Enhörna kommun får, som redovisats i kap. 9, sitt be— hov av sjukhusvård tillgodosett vid lasarettet i Södertälje.

Antalet vårdplatser å de nämnda lasaretten samt lånets sjukstugor fram- går av tabell 11: 4.

Antalet vårdplatser "inom länet å sjukhem för långvarigt sjuka och lätt- skötta psykiskt sjukaframgår av följande sammanställning.

• Sida 193
•  Original

1960 1965 Totalt Per 1 000 inv. Vårdplatser för långvarigt sjuka ................... 403 1,77 683 lättskötta psykiskt sjuka ........... 188 0,82 200

Å centrallasarettet i Eskilstuna- har landstinget en lungklinik med 60 vårdplatser och en epidemi- och infektionsklinik med 131 vårdplatser.

Södermanlands läns landsting har bl. a. följande undervisningsanstalter: Benninge lanthushållzsskola, Strängnäs, Stenkvista lantmannaskola, Eskils- tuna, Ökna lantmannaskola, Tystberga, och en central verkstadsskola i Eskilstuna. Planer föreligger för en lanthushållsskola å Stora Djulö i Katri— neholm.

Inom länet finns mödra- och spädbarnshem samt ett upptagningshem i Eskilstuna ävensom upptagningshem i Nyköping och Strängnäs.

Landstinget har slutligen en arbetsträningsverkstad i Eskilstuna.

Tabell 11: 4. Sjukhusplatser för befolkningen inom Södermanlands län och inom det [' alt. I avgränsade Södermanlandslänet den 31 dec. 1960 och 1964

.. All- Gyneko— Öron-, mir." Allman männa logi/ob- näs- 0. Psykiatri Ortopedi Länsbildning medlcm kirurgi platser stetrik halsavd. 1960 1964 1960 1964 1960 1964 1960 1964 1960 1964 1960 1964 1960 1964 Södermanlands län Centrallasarettet i Eskilstuna ........ 115 150 118 150 82 82 25 25 70 70 60 Länslasarettet i Nykö- ping .............. 99 99 114 110 23 64 22 22 Länslasarett i Flen... 80 80 13 13 Kullbergska sjukhuset, Katrineholm ....... 75 75 74 74 20 20 Sjukstugor .......... 67 67 7 Totala antalet vård- platser ............ 289 324 306 334 147 147 145 179 47 147 70 70 60 Antalet vårdplatser] 1 000 inv .......... 1,27 1,34 0,64 0,64 0,21 0,31 Södermanlandslänet enl. alt. I Lasarett inom Söder- manlands län ....... 289 324 306 334 147 147 145 179 47 47 70 70 60 Södertälje lasarett.. 90 90 139 90 38 53 20 20 260 Totala antalet vård— platser ............ 379 414 445 424 147 147 183 232 67 67 70 130 60 Antalet vårdplatser] 1 000 inv .......... 1,66 1,61 0,53 0,66 0,24 0,25

1 Vårdplatsantalet kommer att ökas med 5. Tidpunkten härför är ej bestämd. ' Beräknas utbyggt senast 1970.

• Sida 194
•  Original

Länsindelningsalternativen

Stockholmslänen

Indelningsalternativ I. I alt. I har avgränsats ett stockholmslän av minsta tänkbara omfattning. Länsbildningen kan i stort sägas omfatta Stor—Stock- holms sjukvårdsområde, dock ingår i länsbildningen ej områdets nordvästra del — kommunerna kring Märsta — men däremot Upplands-Bro kommun i Uppsalalän.

Den tänkta länsenheten får — Stockholms stad oräknad — en folkmängd om 344 200 invånare (1960). Befolkningsutvecklingen är synnerligen gynn— sam. En väsentlig ökning av skatteunderlaget kan även förutses. De inom länsbildningens kommuner är 1960 påförda skattekronorna uppgick till 18651 000 eller 55,00 kr. per invånare mot 51,80 kr. i nuvarande Stock- holms län.

Förutsättningarna för en i olika hänseenden välordnad landstingskom- munal verksamhet måste, som det sagda visar, anses goda därest samord- ningen med Stockholms stads sjukhusvård fullföljes. Med hänsyn till den starka expansion som pågår inom hela landstingsområdet kommer dock stora krav att ställas på landstinget särskilt vad gäller nämnda vård. Ur många synpunkter skulle Stockholms stads inträde i landstingskommu— nen underlätta planering, utbyggnad och disposition av de samlade vård— resurserna. '

Den här skisserade landstingskommunen kommer att förfoga över central- lasarettet i Danderyd och Löwenströmska lasarettet ävensom det nya lasa- rettet i Nacka. Dessutom kan landstingskommunen antagas få disponera platser å Karolinska sjukhuset m. fl. lasarett i Stockholm i enlighet med nu gällande uppgörelse.

Antalet vårdplatser inom vissa länsspecialiteter framgår av tabell 11: 1. Som denna visar är totala antalet vårdplatser per 1 000 invånare på de an— givna avdelningarna mindre än inom det nuvarande landstingsområdet. En betydande utbyggnad av vårdresurserna å lasaretten inom länsbildning- en är planerad inom en nära framtid. Den snabbt ökande folkmängden kom- mer emellertid att medföra stigande efterfrågan på vårdplatser av olika slag.

Länssanatoriet i Uttran, som är det enda sanatoriet inom det nuvarande landstingsområdet, kommer att ligga utanför det här avgränsade stock- holmslänet. Detta bör dock ej utgöra något hinder för att sanatoriet stan- nar i landstingets ägo och disponeras som nu.

Antalet vårdplatser inom länsbildningen för långvarigt sjuka och lätt- skötta psykiskt sjuka framgår av följande sammanställning.

Även inom dessa vårdgrenar har platsantalet per invånare i förhållande till nuläget minskat i betydande grad. En väsentlig utökning inom det skissera-

• Sida 195
•  Original

1960 1970' Totalt Per 1 000 inv. Vårdplatser för långvarigt sjuka ................... 313 0,91 772 lättskötta psykiskt sjuka ........... 119 0,35 183

de landstingsområdet av platsantalet även för dessa båda vårdgrupper kom- mer dock att föreligga då nuvarande utbyggnadsplaner realiserats. '

Av de ovan nämnda landstingskommunala undervisningsanstalterna kom- mer den nuvarande centrala verkstadsskolan i Häggvik liksom den planera- de i Handen att ligga inom det här skisserade stockholmslänet. De nämnda, barnavårdsanstalterna kommer alla _ med undantag för ett upptagnings-' hem —— att ligga inom länsbildningen. Även arbetsträningsinstitutet ligger inom denna. '

Indelningsalternativ II. I stockholmslänet enligt alt. Il ingår i huvudsak Stockholms och Södertälje sjukvårdsområden. I söder har länsbildningen utvidgats över nuvarande länsgräns och omfattar även Enhörna och Hölö kommuner i Södermanlands län. På grund av avtal mellan berörda lands- ting ingår Enhörna kommun i fråga om flertalet former av landstingskom- munal hälso- och sjukvård redan enligt nuvarande ordning i den av Stock- holms läns landsting bedrivna verksamheten i södra länsdelen, bl. a. vid Södertälje lasarett. Även befolkningen i Hölö kommun har genom avtal till- försäkrats möjligheten att utnyttja vissa landstingsinrättningar i Stock- holms län. Liksom i stockholmslänet enligt alt. I ingår Upplands-Bro kom- mun i länsbildningen. ,

Det här skisserade länet får, 0111 Stockholms stad ej medräknas, 417 300 invånare (1960), 21 628000 skattekronor (1961) och 54,00 skattekr. per inv. Antalet skattekronor per invånare är alltså högre än i nuvarande Stock- holms län men något lägre än i den i alt. I avgränsade länsbildningen. Den här ifrågavarande länsenheten kan i likhet med stockholmslänet enligt alt. I väntas snabbt öka sin folkmängd och skattekraft.

Landstingskommunen 1 länsbildningen kommer att äga tillgång till samt- liga lasarettsplatser som redovisades i alt. 1 och därutöver Södertälje lasa- retts vårdresurser. Vad detta innebär i fråga om platser för olika former av specialistvård framgår av uppgiften i tabell 11:1 angående stockholms- länet en-ligt alt. II. Platsantalet per 1 000 invånare har här förbättrats i för- hållande till alt. I men när i fråga om bl. a. medicin- och kirurgiavdelning- arna ej upp till nuvarande landstingskommuns resurser. Som framgår av tabellen planeras en väsentlig utvidgning av lasarettens vårdresurser inom olika avdelningar.

Länssanatoriet i Uttran kommer att ligga inom stockholmslänet i detta alternativ.

• Sida 196
•  Original

Antalet vårdplatser inom länsbildningen för långvarigt sjuka och lätt- skötta psykiskt sjuka framgår av följande sammanställning.

1960 1970 Totalt Per 1 000 inv. Vårdplatser för långvarigt sjuka ................... 454 1,09 1 007 lättskötta psykiskt sjuka ........... 311 0,75 270

Antalet vårdplatser för långvarigt sjuka per 1 000 invånare har i förhål— lande till alt. I ökat något. I fråga om lättskötta psykiskt sjuka föreligger en väsentligt större ökning av platsantalet.

Av de förut nämnda undervisningsanstalterna kommer förutom de centra- la verkstadsskolorna även Vackstanäs lanthushållsskola att ligga inom den skisserade länsenheten. Samtliga de nämnda barnavårdsanstalterna inom nu- varande Stockholms län kommer liksom arbetsträningsinstitutet att ligga inom länsbildningen.

Indelningsalternativ III. Stockholmslänet har i alt. Ill utvidgats att utöver de områden som ingick i stockholmslänet enligt alt. II omfatta jämväl hurud- delen av Norrtälje—Östhammars sjukvårdsområde, dock ej Öregrund, Öst- hammar, Knutby och Almunge.

Det skisserade stockholmslänet får —— Stockholms stad frånräknad -— 452 000 invånare (1960) och 22 833 000 skattekronor (1961) motsvarande 52,40 skattekronor per invånare. Länsbildningen kan liksom tidigare redo- visade stockholmslän beräknas få väsentligt större folkmängd och skatte- underlag redan inom närmaste årtiondet.

Länsbildningen skiljer sig inte väsentligt från nuvarande Stockholms län. Antalet invånare är endast 10900 högre i sist nämnda län och även ifråga om skatteunderlaget är skiljaktigheterna små. Antalet skattekro- nor per invånare skiljer sig med mindre än en krona.

Det skisserade länets landsting kommer att äga tillgång till alla det nuvarande länets vårdresurser å lasarett utom platserna å Östhammars lasarett. Avtalsplatserna å Akademiska sjukhuset synes ej böra medräknas som en del av detta stockholmsläns vårdresurser.

Antalet för länsbefolkningen disponibla sjukhusplatser och fördelningen på skilda specialiteter redovisas i tabell 11: 1.

Vårdplatsantalet inom länsbildningen för långvarigt sjuka och lättskötta psykiskt sjuka framgår av följ ande sammanställning.

Det relativa antalet vårdplatser för långvarigt sjuka blir alltså något lägre än inom nuvarande Stockholms län, som 1960 hade 1,34 platser per 1 000 invånare.

• Sida 197
•  Original

1960 1970 Totalt Per 1 000 inv. ...a-&_; ut Vårdplatser för , _», & långvarigt sjuka ................... &; 557 1,23 1;110 lättskötta psykiskt sjuka ........... 312 0,69 331

De landstingskommunala anstalter för undervisning och för sociala än- damål som finns inom Stockholms län och tidigare redovisats ligger alla inom det stockholmslän som skisserats i det här behandlade alt. lll.

Uppsalalänen Indelningsalternativ 1. Till nuvarande Uppsala län — utom Upplands—Bro kommun —— har i detta alternativ överförts Norrtälje-Östhammars sjuk-

vårdsområde samt de närmast Uppsala stad liggande kommunerna inom Stor-Stockholms sjukvårdsområde.

Den på angivet sätt bildade länsenheten får en folkmängd av 228900 invånare (1960) mot inom nuvarande Uppsala län 167 900 invånare. Be- folkningsutvecklingen bedöms, som tidigare redovisats, gynnsam, i den från Stockholms län överförda delen gynnsammare än i nuvarande Upp- sala län. Oaktat länsbildningen får en väsentligt större folkmängd än den som Uppsala län har måste invånareantalet likväl från tidigare redovisade utgångspunkter för närvarande anses ligga något i underkant. Skatteunder- laget ökar likaledes betydligt i förhållande till Uppsala län, från 6 852 000 skattekronor till 8808 000 skattekronor (1961). Inom stockholmslänsdelen är antalet skattekronor per invånare avsevärt lägre än inom uppsalalänsde- len, 34,10 kr. mot 41,20 kr. För länsenheten i dess helhet blir antalet dock 39,20 kr. mot 40,80 kr. i Uppsala län.

I sjukvårdshänseende innebär detta indelningsalternativ att den skis- serade landstingskommunen får det i tabell 11: 3 för detta uppsalalän an- givna antalet vårdplatser. Där har även medräknats de platser som Stock- holms läns landsting enligt avtal disponerar å Akademiska sjukhuset. Som framgår av tabellen blir antalet vårdplatser per 1 000 invånare något lägre än i nuvarande Uppsala län.

För vård av långvarigt sjuka kommer den skisserade landstingskom- munen att disponera sammanlagt 491 platser och för vård av lättskötta psykiskt sjuka 264 platser. Här har då även medräknats av Stockholms läns landsting ägda, i Upplands-Bro kommun belägna Hackholmssunds sjukhem med 14 vårdplatser för lättskötta psykiskt sjuka. Platsantalet för dessa vårdformer torde efter det nu planerade förändringar genomförts ej undergå nämnvärda förskjutningar. Per 1 000 invånare blir antalet vård— platser 1960 i fråga om långvarigt sjuka oförändrat i förhållande till nu-

• Sida 198
•  Original

läget inom Uppsala län, eller 2,15, och för de lättskötta psykiskt sjuka 1,15 mot i nuvarande landstingsområdet 0,58.

Den här skisserade avgränsningen medför att Finsta lantmannaskola i Sjuhundra kommer att ligga inom det tänkta uppsalalänet.

Indelningsalternativ II. Indelningsalternativ II skiljer sig från alt. I vad gäller uppsalalänets avgränsning endast däri att Sigtuna stad samt Märsta och Skepptuna kommuner står utanför den här i alt. II avgränsade läns- bildningen. .

Folkmängden liksom skatteunderlaget i den tänkta länsenheten blir av angivet skäl något lägre än i uppsalalänet enligt alt. I. Antalet invånare blir 216 600 (1960) och antalet skattekronor 8 371 000 (1961), vilket mot- svarar 39,30 kr. per invånare eller 10 öre mer än i uppsalalänet enl. alt. 1. Även om dessa förändringar i dagens läge blir av jämförelsevis liten be- tydelse för den landstingskommunala verksamheten inom uppsalalänet klan länsgränsens dragning med hänsyn till en väntad utbyggnad av i första hand Märsta samhälle i framtiden bli av mera väsentlig betydelse.

För sjukhusvården blir, som framgår av tabell 11: 3, minskningen av den tänkta länsbildningens folkmängd i förhållande till alt. I av liten be- tydelse.

Indelningsalternativ III. Det uppsalalän som avgränsats i detta alter- nativ avviker endast i ringa mån från nuvarande Uppsala län. Detta har här minskats med Upplands-Bro kommun men i stället fått mottaga Kniv- sta, Almunge och Knutby landskommuner samt Öregrund och Östhammar.

Folkmängden i länsbildningen blir 181 800 invånare (1960), alltså en ökning i förhållande till nuvarande Uppsala län med 13 900 invånare. Icke minst med hänsyn till den väntade befolkningsutvecklingen får dock denna folkmängdssiffra anses otillfredsställande. Skatteunderlaget blir också nå- got högre, 7 216000 skattekronor (1961), en ökning med 364000 skatte- kronor. Antalet skattekronor per invånare blir 39,90 kr., sålunda något lägre än i det nuvarande länet (40,80 kr.). Inom den från Stockholms län överförda delen var antalet skattekronor per invånare endast 28,00 kr.

Som framgår av tabell 11: 3 medför de här angivna förändringarna av Uppsala län förhållandevis små förändringar av vårdsresurserna vid lasa- rett och sjukstugor. Vad gäller vården av långvarigt sjuka och lättskötta psykiskt sjuka blir det även jämförelsevis små förskjutningar. Platsan- talet ökar i förhållande till det nuvarande länets resurser med 52 respek- tive 14, eller till sammanlagt 414 platser för långvarigt sjuka och 111 plat- ser för lättskötta psykiskt sjuka. Per invånare blir platsantalet 2,28 res- pektive 0,61.

• Sida 199
•  Original

Indelningsalternativ I. I det första indelningsalternativet överföres Söder— tälje och angränsande kommuner till Södermanlands län. Området hade 1960 en folkmängd av 47,739 invånare och 2489 000 skattekronor enligt 1960 års taxering. Antalet skattekronor per invånare för området var, som tidigare redovisats, 54,10 kr. (1961). För den skisserade länsbildningen blir folkmängden 275700 invånare, antalet skattekronor 11465000 och skatteunderlaget per invånare 42,20 kr. mot 39,70 kr. i nuvarande länet.

Ur sjukvårdssypunkt innebär södertäljeområdets och därmed Södertälje lasaretts överflyttning till Södermanlandslänet, som framgår av tabell 11: 4, att de nuvarande samlade resurserna i fråga om sjukhusvård relativt sett ökar ganska mycket.

Antalet vårdplatser för långvarigt sjuka inom länsbildningen ökar i för- hållande till platsantalet inom Södermanlands län med 87 til-l 490. Per 1 000 invånare motsvarar detta 1,81 vårdplatser inom södertäljeområdet och inom det nya landstingsområdet 1,78 platser mot 1,77 är 1960.

Antalet vårdplatser för lättskötta psykiskt sjuka blir detsamma inom de här jämförda landstingsområdena.

Den ifrågavarande länsavgränsningen tillgodoser bättre än den nuva— rande kravet på hänsynstagande till befolkningens naturliga anknytning till olika centralorter. Även ur landstingssynpunkt blir fördelarna härav på- tagliga. Främst gäller detta Enhörna kommun, men även övriga mot Söder— tälje vända kommuner i Södermanlands län skulle genom den tänkta läns— indelningen komma att tillhöra samma landstingsområde som staden.

Indelningsalternativ II och III. I indelningsalternativen II och 111 föres Sö— dertälje och kringliggande kommuner i Stockholms län liksom Enhörna och Hölö kommuner i Södermanlands län till det i detta alternativ av- gränsade stockholmslänet. Södermanlands län får därigenom sin folkmängd minskad med ca 3 000 invånare och skatteunderlaget med 101 000 skatte- kronor.

B. Göteborgsområdet

Nuvarande landstingsindelning

Göteborgs och Bohus läns landsting

Den 31 december 1959 hade Göteborgs och Bohus läns landstingskom— mun 218 900 invånare och vid utgången av 1960 220 600 invånare. Anta- let skattekronor inom landstingsområdet utgjorde 1960 7 233 000 och 1961 7 748000, vilket motsvarar 33,40 resp. 35,40 skattekronor per invånare.

• Sida 200
•  Original

Den av landstinget beslutade utdebiteringen var 1959 4,50 kr. och 1960 5,00 kr. per skattekrona.

Länet är i sjukvårdshänseende indelat i sex upptagningsområden. Kring lasarettet i Mölndal har avgränsats ett sydligt område, som söder om Gö— teborg omfattar samtliga kommuner i länet samt norr om staden kom- munerna Tuve och Torslanda ävensom södra delen av Säve kommun. Om- rådet norr om Göteborg kommer efter nybyggnad av ett lasarett i Kung- älv att ingå i detta lasaretts upptagningsområde som även skall omfatta bl. a. Angereds, Nödinge och Starrkärrs kommuner i Älvsborgs län.

Nuvarande Kungälvs lasarett, som alltså skall ersättas med ett nytt, har till upptagningsområde återstående del av Säve kommun och norr därom belägna kommuner till och med Kode kommun samt södra delarna av Stenungsunds och Inlands Torpe kommuner. Återstoden av länet ingår i upptagningsområdena för centrallasarettet i Uddevalla samt lasaretten i Lysekil och Strömstad.

Lasarettens kapacitet i fråga om viss specialistvård 1960 och efter pla- nerad utbyggnad framgår av tabell 11: 5. I tabellen anges även totala an- talet vårdplatser per 1 000 invånare för varje specialitet. Vid behandlingen av Sthlms läns landsting redovisades det ungefärliga antal vårdplatser per 1 000 invånare som i dagens läge bedömes täcka det genomsnittliga behovet inom olika specialiteter på länsplanet. Avtal mellan Göteborgs och Bohus läns landsting samt Göteborgs stad och andra landsting angående sjukhus— vård för patienter i gränso-mråden har redovisats i kap. 9.

Antalet vårdplatser för långvarigt sjuka och lättskötta psykiskt sjuka inom landstingsområdet framgår av nedanstående sammanställning.

1960 1965 Totalt Per 1 000 inv. Vårdplatser för långvarigt sjuka ................... 356 1,61 653 lättskötta psykiskt sjuka ........... 105 0,48 205

Å sanatoriet i Svenshögen disponerar landstinget 146 vårdplatser för tu- berkulosvård. För epidemifall finnes 50 vårdplatser å centrallasarettet i Uddevalla.

Inom landstingskommunen — men icke tillhöriga landstinget — ligger Dingle lantmannaskola i Dingle och Jordhammars lantmannaskola i Öds- mål samt Dingle lanthushållsskola. Landstinget har centrala verkstadsskolor i Uddevalla och Mölndal.

För landstingsområdets befolkning finns vidare spädbarnshem, mödra- hem och upptagningshem i Uddevalla samt ett upptagningshem i Ljungs- kile.

Landstinget har ett arbetsträningsinstitut i Uddevalla.

• Sida 201
•  Original

Tabell 11:5. Sjukhusplalser för befolkningen inom Göteborgs och Bohus läns landstingsområde och inom de i all. I—V avgränsade göteborgslänen den 31 dec. 1960 och 1964 Intern Allmän Allmänna Gynekologi] Öron-, näs- 0. Länsbildning medicin kirurgi platser obstetrik halsavd.

1960 1964 1960 1964 1960 1964 1960 1964 1960 1964 1960 1964 1960 1964 1960 1964

Psykiatri Ortopedi Pediatrik

Göteborgs och Bohus län Centrallasarettet i Udde- valla. . . . . . . . . . . . . . . .. 112 120 151 120 72 72 25 40 60 50 50 Lasarettet i Strömstad. 58 58 8 8 Lysekil. . . . 64 64 12 12 Kungälvl. . 55 55 52 10 14 Mölndal. . . . 105 113 94 107 56 56 25 20 40 25

Summa vårdplatser. . . . . 217 288 245 282 174 122 158 162 25 45 80 60 50 75 Ant. vårdplatser/1 000 inv. 0,99 1,11 0,79 0,71 0,11 0,23

Göteborgslänet enl. alt. I 011 105 205 94 198 83 31 74 87 25 20 40 25 Antal vårdplatser]

¹ 000 inv. . . . . . . . . . . 0,67 0,60 0,53 0,47 0,16

Göteborgslänet enl. alt. 111 217 325 245 318 205 153 166 179 25 45 80 60 50 75 Antal vårdplatser] ¹ 000 inv. . . . . . . . . . . 0,81 0,91 0,76 0,62 0,09 0,19 Göteborgslänet enl. alt. lV 325 523 375 554 356 243 259 278 56 76 28 152 60 83 83 Antal vårdplatser/ ¹ 000 inv.. . . . . . . . . . 0,86 0,99 0,94 0,68 0,15 0,07 0,22 Göteborgslänet enl. alt. V 425 548 368 544 137 85 189 246 55 50 30 102 82 90 56 81 Antal vårdplatser] ¹ 000 inv. . . . . . . . . . . 1,16 1,01 0,37 0,95 0,15 0,08 0,22 0,15

¹ Det nya lasarettet drives gemensamt med Älvsborgs läns landsting. Här redovisas de platser som Göteborgs och Bohus läns landsting disponerar.

• Sida 202
•  Original

Älvsborgs läns landsting Antalet invånare inom Älvsborgs län var den 31 december 1959 373 700 och vid utgången av 1960 375 000. Skatteunderlaget uppgick 1960 till 12 861000 skattekronor och 1961 till 13 634 000 skattekronor eller per invånare 34,50 kr. resp. 36,50 kr. Den av landstinget beslutade utdebiteringen var 1959 4,40 kr. och 1960 4,80 kr. per skattekrona.

Någon strikt indelning av landstingskommunen i upptagningsområden för lasaretten finnes ej. Enligt utbildad praxis mottager dock centrallasa— rettet i Vänersborg vårdbehövande från Dalsland och kommunerna i Göta- älvdalen, dock ej Angered som tillsammans med södra delen av Stora Lund- by kommun samt Lerum och kommunerna kring Alingsås anses ingå i upptagningsområdet för lasarettet i denna stad. Södra länsdelens befolk- ning anlitar centrallasarettet i Borås.

Efter tillkomsten av det nya lasarettet i Kungälv kommer, som tidigare nämnts, kommunerna Angered, Nödinge och Starrkärr att ingå i detta lasaretts upptagningsområde. Avtal mellan Älvsborgs läns landsting och andra landsting angående samverkan i övrigt i fråga om sjukhusvård för befolkningen i gränsområden har redovisats i kap. 9.

Vårdkapaciteten hos lasaretten och sjukstugorna i Älvsborgs län 1960 i fråga om vissa specialiteter framgår av tabell 11: 6. Tabellen redovisar även vårdresurserna efter planerad utbyggnad och per 1 000 invånare 1960.

För tuberkulosvård disponerar landstinget 90 platser å Västeråsens sa- natorium i Borås och 100 platser å Sjö-Gunnarsbo sanatorium i Åsunden. Epidemisjukhus finns i Borås, 83 vårdplatser, och epidemisjukstuga i Vä- nersborg med 47 vårdplatser för epidemiskt sjuka.

Antalet vårdplatser för långvarig-t sjuka och lättskötta psykiskt sjuka framgår av följande sammanställning.

1960 1965 Totalt Per 1 000 inv. Vårdplatser för långvarigt sjuka ................... 572 1,53 797 lättskötta psykiskt sjuka ........... 241 0,64 271

Landstinget driver lantmannaskolor i Nuntorp, Brålanda kommun, i Fri- stad och i Sätila, lanthushållsskolor i Nuntorp och Sätila samt centrala verkstadsskolor i Borås och Trollhättan. Enligt avtal mellan respektive landsting mottages vid centrala verkstadsskolan i Mölndal jämväl ung- domar från Angereds, Nödinge, Lerums och Stora Lundby kommuner.

Inom länet finns spädbarnshem i Vänersborg och Borås, mödrahem i Vänersborg samt upptagningshem i Trollhättan, Alingsås och Borås.

• Sida 203
•  Original

___.ruWrI—x—rr'n—Kryunuuupzuluw , u.

va,—,....-.UJ-.-

det i all. 11 och IV avgränsade "___..- __--,_ _.g_ _

obräszänez den 31 dec. 1960 och 1964

Länsbildning

Intern medicin

Allmän kirurgi

Allmänna platser

Gynekologi] obstetrik

Öron-, näs- o. halsavd.

Psykiatri

Ortopedi

Pediatrik

1960 1964 1960 1964 1960 1964 1960 1964 1960 1964 1960 1964 1960 1964 1960 1964

Älvsborgs län Centrallasarettet i Väners- borg................. Centrallasarettet i Borås . Lasarettet i Trollhättan . . Alingsås. . . . . Skene....... Bäckefors . . . Kungälvl. . . . Sjukstugan i Åmål. . . . . . . Ulricehamn . Svenljunga. .

108 163

90 104 90 90

108 160

37

130 158 138 158

98 116 90 98 36 61 21 90 90 30 30 30 30 24 24

72 72 80 112 18 12 12 31 31 30 30 28 72 30 72 82 90 33 33 56 56

Summa vårdplatser”. . . . . Ant. vårdplatser/1 000 inv.

Vänersborgslänet enl. alt. 1 Antal vårdplatser] 10001nv...........

Vänersborgslänet enl. alt. II och V............. Antal vårdplatser] ¹⁰⁰⁰ inv............. Vänersborgslänet enl. alt. III Antal vårdplatser] ¹⁰⁰⁰ inv.............

Boråslänet enl. alt. II och Antal vårdplatser]

1.000 inv............

578 661 220 318

0,88

428 541

1,24

320 343

1,53

404 1,08 618 555 702

1,21

281 356

1,12

582 274 346

1,31

235 174 0,63 357 296

0,78

303 242

1,22

235 174

0,68

54 54

0,26

214 0,57 306

0,67

191 197

0,77

214 264

0,62

115 159

0,55

61 61 0,16

61 86

0,13

31 56

0,12

61 61

0,18

30 30

0,14

58 144 0,15

58 194

0,13

28 122

0,11

58 144 0,17

30 72

0,14

82 90 0,22

82 1 50

0,18

60 82 90 0,24

82 90 0,39

89 89 0,24

139

0,30

83 83

0,33

89 * 89 0,26

56 56

0,27

' Gemensamt med Göteborgs och Bohus läns landsting. Här redovisas de platser som Älvsborgs läns landsting disponerar. ' Landstinget disponerar även å Säffle lasarett tillhopa 20 vårdplatser å medicinska och kirurgiska avd.

• Sida 204
•  Original

Hallands lan. landsting Hallands län hade den 31 december 1959 169 400 invånare och vid utgång-en av 1960 170 000 invånare. Antalet skattekronor utgjorde 1960 5 387 000 och 1961 5 806 000 eller per invånare 32,00 kr. resp. 34,30 kr. Den av lands- tinget beslutade utdebiteringen var 1959 4,30 kr. och 1960 4,50 kr. per skatte- krona.

Länet är uppdelat i tre upptagningsområden för sjukhusvård. Länsla— sarettet i Varberg mottager vårdbehövande från norra länsdelen. Dess upp- tagningsområde avslutas i söder med kommunerna Tvååker och Himle- dalen samt nordvästra delen av Ullareds kommun. Länslasarettet i Fal- kenberg mottager i huvudsak patienter från Faurås och Årstads härader. Centrallasarettet i Halmstad har södra länsdelen som upptagningsområde.

Den samlade vårdkapaciteten i fråga om vissa specialiteter 1960 å ovan nämnda lasarett och å sjukstugor inom länet samt antalet vårdplatser å sjukstugan i Kungsbacka framgår av tabell 11: 7, som även visar vårdplats- antalet per 1 000 invånare och efter planerad utbyggnad.

Som redovisats i kap. 9 mottager lasaretten i Hallands lån på grund av avtal mellan landstingskommunerna patienter från södra delen av Älvs- borgs län. Avtal av detta slag om vård å lasarett i annat landstingsområde eller i Göteborgs stad har ej träffats för befolkningen i Hallands län.

Antalet vårdplatser för långvarigt sjuka och lättskötta psykiskt sjuka framgår av följande sammanställning.

1960 1964 Totalt Per 1 000 inv. Vårdplatser för långvarigt sjuka ................... 317 1,86 ca 460 lättskötta psykiskt sjuka ........... 180 1,06 180

Landstinget driver lantmannaskola och lanthushållsskola i Plönninge, Harplinge kommun, och central verkstadsskola i Halmstad. Enligt avtal

Tabell 1]: 7. Sjukhusplatser för befolkningen i Hallands län den 31 dec. 1960 och 1964

hur...—_

Intern Allmän AH' Gyne- Öron-, medicin kirurgi platser obstetrik halsavd.

männa kologi/ näs- o. Psykiatri Ortopedi Pediatrik

1960 1964 1960 1964 1960 1964 1960|1964 1960|1964 19601964 1960 1964 1960 Antal vårdplatser i länet ............ 172 172 213 213 123 123 118 118 28 28 29 170 30 30 49 Antal vårdplatser] 1 000 inv. ........ 1,01 1,25 0,72 0,69 0,16 0,17 0,18 0,29 Därav å sjukstugan i Kungsbacka ..... 31 31 8 8

1.

¹ Tidpunkten för utbyggnaden ej fastställd.

• Sida 205
•  Original

med Göteborgs och Bohus läns landsting mottages å centrala verkstads— skolan i Mölndal ungdomar från Kungsbacka stad och Fjäre härad i öv- rigt.

Spädbarnshem finnes i Halmstad, som i likhet med Varberg även har ett upptagningshem.

Landstinget driver en arbetsträningsverkstad i Halmstad.

Länsindelningsalternativen

Göteborgslänen

Indelningsalternativ I. I detta alternativ har avgränsats den minsta läns- bildningen kring Göteborg. I denna ingår — förutom Göteborgs stad — i huvudsak vad som utgör upptagningsområden för Mölndals lasarett och Kungälvs nya lasarett samt norra delen av Hallands län.

Den sålunda avgränsade länsenheten får en folkmängd av 561700 in— vånare (1960), varav i landstingsdelen dock endast 157 000 invånare. An- talet skattekronor inom sistnämnda område uppgick till 5 859 000 kr. (1961) och per invånare till 38,20 kr. Landstingsområdet förutses få en snabb befolkningsutveckling. En väsentlig ökning av skatteunderlaget kan vän— tas i samband därmed.

Landstingskommunen kommer att förfoga över lasaretten i Mölndal och Kungälv. Vårdresurserna i fråga om vissa specialiteter 1960 och efter pla- nerad utbyggnad framgår av tabell 11: 5 som även visar antalet vårdplatser per 1 000 invånare. Den tänkta länsgränsen delar Uddevalla lasaretts upp— tagningsomräde.

Med hänsyn till de normer som i kap. 4 och 10 givits för länet som om- råde för landstingskommunal verksamhet måste såväl folkmängd som skat— teunderlag inom landstingsdelen anses i underkant. Något centrallasarett kommer inte att ingå i länsbildningen, dock torde lasarettet i Mölndal kunna fylla funktionen som sådant lasarett.

En indelningsändring av den omfattning som här skisserats får med hänsyn till den ringa folkmängden och skattekraften anses förutsätta att Göteborgs stad inträder i landstingskommunen.

Indelningsalternativ 11. Det göteborgslän som skisseras i detta alterna— tiv motsvarar helt den länsbildning som avgränsats i alt. I.

Indelningsalternativ III. Göteborgslänet i detta alternativ överensstäm— mer nära med nuvarande Göteborg-s och Bohus län. Avvikelserna hänför sig till området kring Göteborg där länsbildningen även omfattar norra delen av Hallands län och några kommuner i Älvsborgs län. Å andra si- dan har Inlands Torpe kommun förts till vänersborgslänet.

• Sida 206
•  Original

Landstingsdelen får en befolkning av 268 800 invånare '(1960) och 9496 000 skattekronor (1961) eller 35,70 skattekronor per invånare. För nuvarande Göteborgs och Bohus län är motsvarande tal, som ovan nämnts, 220600 respektive 7 748 000 och 35,40. De områden av Älvsborgs och Hal- lands län som ingår i den här skisserade länsbildningen har ett skatteun- derlag per invånare som ganska nära motsvarar vad som gäller för hela länsenheten — frånräknat Göteborg. Befolkningsutvecklingen i de ifråga— varande områdena är positiv. Särskilt gynnsam är den för älvsborgsläns- delen.

Landstingskommunen får ett centrallasarett i Uddevalla. De samlade vårdresurserna inom vissa länsspecialiteter framgår av tabell 11: 5. Denna visar att lasarettskapaciteten per 1 000 invånare i fråga om den redovi- sade specialistvården blir genomgående lägre än inom det nuvarande lands- tingsområdet. En avsevärd utbyggnad planeras emellertid för de inom om- rådet belägna sjukhusen men samtidigt kan en betydande ökning av be— folkningen inom det tänkta landstingsområdet förutses.

I förhållande till det nuvarande landstingets sjukhusresurser har den förändringen skett att även sjukstugan i Kungsbacka ingår i sjukvårds- området. Det nya lasarettet i Kungälv kommer att få hela sitt upptag— ningsområde inom den här ifrågavarande länsbildningen.

Även vad gäller vården av långvarigt sjuka har överflyttningen av kungs- backaområdet medfört en ökning av antalet vårdplatser, som därigenom blivit 396, eller 1,47 platser per 1 000 invånare. Antalet vårdplatser för lätt- skötta psykiskt sjuka blir oförändrat i förhållande till platsantalet inom Göteborgs och Bohus läns landstingsområde. Antalet vårdplatser per 1 000 invånare sjunker från 0,48 till 0,39.

Vad gäller den anstaltsbundna verksamheten i övrigt har några föränd- ringar icke skett i jämförelse med vad som ovan angivits gälla inom det nuvarande landstingsområdet.

Indelningsalternativ IV. Göteborgslänet har här utvidgats att omfatta jämväl Dalsland —— utom Åmål och närliggande kommuner —— och kommu- nerna i Götaälvdalens övre del.

Länsbildningen får, om Göteborgs stad ej medräknas, 379 700 invånare (1960). Skatteunderlaget enligt 1960 års taxering blir 13 540 000 skattekro- nor eller per invånare 35,90 kr.

Den del av Älvsborgs län som överföres till det här skisserade göteborgs— länet har, som tidigare redovisats, sedan 1930 haft en gynnsam befolk- ningsutveckling och tendensen beräknas bestå men icke bli lika positiv.

Det i detta alternativ avgränsade göteborgslänet får även en betydande yta. Tyngdpunkten inom landstingsdelen kommer att bli delad mellan om- rådet kring Göteborg och området Vänersborg-Trollhättan-Uddevalla. Inom sistnämnda område ligger de två centrallasaretten i Vänersborg och Ud-

• Sida 207
•  Original

Ifrågasättas kan att låta Göteborgs stad bilda ett sjukvårdsområde tillsam- mans med sina förortskommuner. Därigenom skulle fördelar vinnas ur pla- nerings— och servicesynpunkt, även om möjlighet föreligger att i viss mån lösa problemen genom samarbetsavtal. Med hänsyn till folkmängdens storlek inom länsbildningen skulle på längre sikt en dubblering i betydande omfatt- ning av de landstingskommunala centralanstalterna i så fall framstå som ändamålsenlig.

Inom sjukhusvården ökas, som tabell 11: 5 visar, antalet vårdplatser per 1 000 invånare i förhållande till det i föregående indelningsalternativ skisserade göteborgslänets landstingsområde men när som regel ej. upp till det relativa antalet vårdplatser i nuvarande landstingsområdet.

Vårdkapaciteten i fråga om långvarigt sjuka och lättskötta psykiskt sjuka framgår av följande sammanställning.

1960 1965 Totalt Per 1 000 inv. Vårdplatser för långvarigt sjuka ................... 572 1,51 885 lättskötta psykiskt sjuka ........... 210 0,55 310

Inom det i förevarande alternativ avgränsade landstingsområdet är be— lägna lantmannaskolorna i Dingle, Jordhammar och Nuntorp, lanthushålls— skolorna i Dingle och Nuntorp, samt centrala verkstadsskolorna i Uddevalla, Mölndal och Trollhättan.

Följande barnavårdsanstalter ligger inom landstingsområdet, nämligen spädbarns- och mödrahemmen i Uddevalla samt i Vänersborg ävensom upptagningshemmen i Uddevalla, Ljungskile och Trollhättan.

Inom den tänkta landstingskommunen ligger även arbetsträningsinsti— tutet i Uddevalla.

Indelningsalternativ V. I detta alternativ har göteborgslänet bildats ge— nom att med Göteborg och kringliggande kommuner sammanförts den södra delen av Älvsborgs län vilken har Borås som centrum.

Den sålunda avgränsade länsbildningen får, som tidigare redovisats, —- Göteborgs stad oräknad »— en folkmängd av 365 600 invånare (1960). An- talet skattekronor enligt 1960 års taxering inom området var 13466 000, vilket per invånare blir 37,30 kr.

Befolkningsutvecklingen inom länsbildningens landstingsdel har sedan 1930 varit mycket gynnsam och beräknas bli det även för tiden fram till 1975.

Tyngdpunkten inom den i detta alternativ skisserade länsbildningen kommer också att vara delad, här mel-lan göteborgsområdet och boråsom-

• Sida 208
•  Original

rådet. Även inom denna enhet skulle av samma skäl som i föregående al- ternativ Göteborgs stads inträde i landstingskommunen underlätta en ra- tionell sjukhusorganisation.

Som framgår av tabell 11: 5 blir sjukvårdsområdets resurser i fråga om de i detta sammanhang behandlade specialiteterna goda och i olika hän- seenden jämförliga med kapaciteten hos lasaretten inom Göteborgs och Bohus läns samt Älvsborgs läns landstingsområden. Den tänkta landstings— kommunen får ett centrallasarett i Borås.

För långvarigt sjuka och lättskötta psykiskt sjuka blir likaledes, som nedanstående sammanställning visar, vårdresurserna per 1 000 invånare goda.

1960 1965 Totalt Per 1 000 inv. Vårdplatser för långvarigt sjuka ................... 642 1,76 1 110 lättskötta psykiskt sjuka ........... 211 0,58 341

Den tänkta landstingskommunen har följande undervisningsanstalter av angivet slag, nämligen lantmannaskolor i Jordhammar, Fristad och Sätila, lanthushållsskola i Sätila och centrala verkstadsskolor i Mölndal och Borås.

Inom den ifrågavarande landstingskommunen är belägna spädbarns- hemmet i Borås samt upptagningshemmen i Borås och Alingsås.

Vänersborgslänen

Indelningsalternativ I. Det i detta alternativ avgränsade vänersborgslä- net omfattar förutom huvuddelen av nuvarande Älvsborgs län jämväl den del av Bohuslän som ej ingår i göteborgslänet enligt detta alternativ.

Den här ifrågavarande länsbildningen får en betydande såväl areal och folkmängd som skattekraft. Folkmängden blir 457 400 invånare (1960) och antalet skattekronor enligt 1960 års taxering 16148000, per invånare 35,30. Inom bohuslänsdelen var antalet skattekronor per invånare 32,10 kr. Befolkningsutvecklingen bedöms gynnsam inom både älvsborgsläns- och bohuslänsdelarna.

Det i förevarande alternativ skisserade Vänersborgslänet kommer lik— som nuvarande Älvsborgs län att bestå av två i olika hänseenden helt skilda delar. Överföringen av kommunerna i Bohuslän och den mera markerade avsnörningen mellan Vänersborg och Alingsås kommer, som framhölls vid bedömningen av länsbildningen ur statsadministrativ synpunkt, att yt— terligare framhäva denna uppdelning, som även återspeglat sig inom den landstingskommunala verksamheten.

Som framgår av tabell 11:6 kommer ett vänersborgslän av den om- fattning som i detta alternativ skisserats att få centrallasarett i Uddevalla,

• Sida 209
•  Original

Vänersborg och Borås. Antalet sjukhusplatser inom de redovisade specia- liteterna blir per 1 000 invånare något högre än i nuvarande Älvsborgs län.

Som framgår av följande sammanställning blir Vårdplatsantalet för lång— varigt sjuka också högre än i Älvsborgs län medan antalet platser för lätt— skötta psykiskt sjuka blir lägre.

1960 1965 Totalt Per 1 000 inv. Vårdplatser för långvarigt sjuka ................... 832 1,82 1 145 lättskötta psykiskt sjuka ........... 241 0,53 271

Inom den ifrågavarande länsbildningen kommer att ligga lantmanna— skolorna och lanthushållsskolorna i Dingle, Nuntorp och Sätila, lantman— naskolan i Fristad samt de centrala verkstadsskolorna i Uddevalla, Troll- hättan och Borås. '

För länsbildningens befolkning kommer vidare att finnas spädbarns- hem i Vänersborg, Borås och Uddevalla, mödrahem i Vänersborg och Ud- devalla samt upptagningshem i Trollhättan, Alingsås, Borås, Uddevalla och Ljungskile.

Indelningsalternativ II. Det i föregående alternativ behandlade väners— borgslänet har i detta alternativ delats i ett vänersborgslän och ett borås— län. Delningen har gjorts vid Bjärke kommun som förts till vänersborgs- länet.

Det sålunda avgränsade Vänersborgslänet får 248800 invånare (1960) och 8541000 skattekronor (1961), vilket motsvarar 34,20 skattekronor per invånare eller 1,10 kr. lägre per invånare än i Vänersborgslänet enligt alt. 1. Befolkningsutvecklingen bedöms positiv men ej särskilt gynnsam.

Tidigare har i olika sammanhang betonats samhörigheten mellan stä- derna Vänersborg, Trollhättan och Uddevalla. De tre städerna utgör i detta indelningsalternativ ett naturligt centrum för hela länsbildningen.

Vårdkapaciteten å centrallasaretten i Uddevalla och Vänersborg samt å övriga lasarett och å sjukstugor inom den tänkta länsenheten framgår av uppgifterna i tabell 11: 6 rörande Vänersborgslänet enligt alt. II.

Antalet vårdplatser för långvarigt sjuka Och lättskötta psykiskt sjuka framgår av följande sammanställning.

1960 1965 Totalt Per 1 000 inv. Vårdplatser för långvarigt sjuka ................... 406 1,63 485 lättskötta psykiskt sjuka ........... 135 0,54 135

• Sida 210
•  Original

Inom den tänkta landstingskommunen ligger lantmannaskolorna och lanthushållsskolorna i Dingle och Nuntorp samt de centrala verkstadssko- lorna i Uddevalla och Trollhättan. Vidare finnes där spädbarnshemmen och mödrahemmen i Vänersborg och Uddevalla samt upptagningshem— men i Trollhättan, Uddevalla och Ljungskile.

Indelningsalternativ III. Vänersborgslänet har i detta alternativ fått en ut- formning som nära motsvarar nuvarande Älvsborgs län, endast vid Göte- borg har länsbildningen mindre omfattning än detta län.

Skillnaderna mellan den tänkta länsenheten och nuvarande län är även jämförelsevis små vad gäller folkmängd och skattekraft, 345500 respek- tive 375 000 invånare (1960) och 12 511 000 respektive 13 634000 skatte— kronor (1961).

Den nuvarande uppdelningen av Älvsborgs län i två skilda delar blir, som tidigare framhållits, i detta indelningsalternativ genom den långa korridoren mellan Vänersborg och Alingsås ytterligare framhävd. Avgräns- ningen mot göteborgslänet berör alla tre upptagningsområdena för lasa- rettsvård inom Älvsborgs län.

Vårdkapaciteten i fråga om olika länsspecialiteter inom länsbildningen, som får centrallasarett i Vänersborg och Borås, framgår av tabell 11: 6. I fråga om vård av långvarigt sjuka och lättskötta psykiskt sjuka får läns- bildningen samma antal platser som Älvsborgs län för närvarande har. Ut— byggandet av Kungälvs lasarett med bl. a 12 vårdplatser för långvarigt sjuka kommer dock endast det i detta alternativ avgränsade göteborgs- länet tillgodo.

I fråga om undervisnings- och barnavårdsanstalter medför den i detta alternativ skisserade länsavgränsningen ingen förändring av nuläget.

Indelningsalternativ IV upptar ej någon länsbildning med residenssta- den i Vänersborg. Nämnda stad ingår här jämte större delen av Dalsland och Götaälvdalen i göteborgslänet.

Indelningsalternativ V. Det i detta alternativ avgränsade vänersborgs- länet motsvarar helt det län som behandlats i alt. II.

Boråslänet

I indelningsalternativ II och IV har avgränsats boråslän som sinsemellan är lika och omfattar i huvudsak upptagningsområdena för centrallasaret- tet i Borås och lasarettet i Alingsås.

Den tänkta länsbildningen får en folkmängd av 208 600 invånare (1960). Skatteunderlaget blir 7 607 000 skattekronor (1961) eller 36,60 skattekro- nor per invånare. Befolkningsutvecklingen bedöms positiv men ej särskilt

• Sida 211
•  Original

gynnsam. I befolkningshänseende kan enheten sålunda inte anses helt fylla de krav som ur landstingskommunal synpunkt måste ställas när ett nytt sjukvårdsområde tillskapas.

Sjukhusens vårdkapacitet i fråga om vissa specialiteter framgår av ta- bell 11:6. För vård av långvarigt sjuka och lättskötta psykiskt sjuka fin- nes inom den tänkta landstingskommunen följande antal platser.

1960 1965 Totalt Per 1 000 inv. Vårdplatser för långvarigt sjuka ................... 426 2,04 660 lättskötta psykiskt sjuka ....... . . .. 106 0,51 136

Inom länsbildningen ligger lantmannaskolorna i Fristad och Sätila samt lanthushållsskolan i Sätila. Där finnes vidare ett spädbarnshem i Borås samt upptagningshem i Alingsås och Borås.

Hallands län

I samtliga här ovan behandlade indelningsalternativ har kungsbackaom- rådet ingått i de skisserade göteborgslänen. Det framhölls i kapitel 8 vid redovisningen av olika länsindelningsalternativ inom göteborgsområdet att Hallands län härigenom blir så litet att det svårligen kan bestå som län i denna nya utformning.

Ur landstingskommunal synpunkt innebär avskiljandet av kungsbacka- området en minskning av antalet invånare inom Hallands län med 18 700 och av skatteunderlaget med 625 000 skattekronor. Då länets befolkning endast uppgår till 170 000 invånare (1960) och skatteunderlaget enligt 1960 års taxering till 5 806 000 skattekronor får ett frånskiljande av kungsbac- kaområdet också för den landstingskommunala verksamheten synnerligen allvarliga konsekvenser.

Med hänsyn till bl. a. den väntade befolkningsutvecklingen blir länets folkmängd och även skatteunderlag ur de synpunkter som tidigare redo- visats otillfredsställande för den landstingskommunala verksamheten.

• Sida 212
•  Original

Särskilt yttrande av förbundsdirektör Dahlgren

Ur landstingssynpunkt kan jag icke finna erforderligt, att, som skett i samt— liga skisserade huvudalternativ i fråga om göteborgsområdet, hela kungs- backaregionen föres till göteborgslänet. Lindome kommun synes dock under alla förhållanden böra föras dit. Ej heller är jag övertygad om nödvändighe- ten av att så många kommuner i Älvsborgs län tillägges göteborgslänet. När— mast till hands synes ligga att till detta överföra de kommuner, som repliera på Kungälvs lasarett.

• Sida 213
•  Original

BILAGOR

• Sida 214
•  Original

• Sida 215
•  Original

BILAGA 1

Handels-, tidnings- och telefontaxeområden i stockholms- och

Handelsområde

Följande kommuner, vilka enligt tätortsregistret in- gick i Stockholms handels- område, bildade gräns för detta räknat från S.0. till N.0.

Vagnhärad (D län) Gnesta köp. (del av, D län) Daga (del av, D län) Turinge Södertälje stad Salem

Ekerö Upplands-Bro (C län) Håbo (C län) Sigtuna stad (del av) Knivsta (del av) Skepptuna (del av)

Sjuhundra (del av) Knutby (del av) Roslags-Länna (del av)

Blidö

Södertälje stad Turinge Järna

Östertälje Salem Grödinge Botkyrka Sorunda

göteborgsområdena

A. Stockholmsområdet Tidningsområde

Stockholm

Följande kommuner, vilka enligt T. S. boken ingår i Stockholms tidningsområ- de, bildar gräns för detta räknat från 5.0. till N.O.

Hölö (D län) Järna

Turinge Enhörna (D län)

Ekerö Upplands-Bro (C län) Håbo (del av, C län) Sigtuna stad Märsta

Skepptuna

Össeby

Österåker

Ljusterö Blidö

Söder-lilje Södertälje tidningsområde omfattar i stort sett endast Södertälje stad

TeIefontaxcomrdde

Följande kommuner, vilka ingår i Stockholms telefon- taxeområde, bildar gräns för detta räknat från 8.0. till N.O.

österhaninge Västerhaninge

Sorunda (utom S. delen) Grödinge

Salem Ekerö Upplands—Bro (C län)

Sigtuna stad Märsta Skepptuna (utom Husby- Långhundra förs.)

Össeby

Roslags-Länna Kulla förs.) Ljusterö

(Roslags—

Södertälje stad Turinge Järna (utom Vårdinge förs.) Östertälje Salem (utom S. delen)

• Sida 216
•  Original

Handelsområde

Enhörna Hölö Vagnhärad Trosa stad

Gnesta köp. Daga Rönö (del av) Tystberga (del av)

Vagnhärad (del av)

Järna (del av)

Mariefreds stad Enhörna (del av) Stallarholmen (del av) Åker (del av) Daga (del av)

östhammars stad

öregrunds stad

Norrtälje stad Häverö (del av)

Väddö

Knutby (Edsbro förs.) Sjuhundra Lyhundra Frötuna

Tidningsomrdde

Från Södermanlands län

Gnesta1

Från Stockholms län

Mariefred'

Östhammar

Östhammars stad

öregrunds stad

Från Uppsala län

Norrtälje

Norrtälje stad Häverö

Väddö

Knutby (Edsbro förs.) Sjuhundra Lyhundra

Frötuna

Roslags-Länna (utom Ros- Roslags- Länna

lags-Kulla förs. )

1 Gnesta köp. ingår i Nyköpings tidningsområde. ' ' Mariefreds stad ingår 1 Strängnäs tidningsområde och Strängnäs telefontaxeområde.

Tele/ontaxeområde

Enhörna Hölö

Gnesta köp. Daga

Tystberga (Torsåkers och Lästringe förs.) Vagnhärad Trosa st'ad

Järna (Vårdinge förs.)

Östhammars stad (utom ett område i N.V.) öregrunds stad

Oland (utom Skäftham— mars förs).

Norrtälje stad

Häverö (utom del av Un- unge förs.) Väddö

Knutby (Edsbro förs.)

Sjuhundra .

Lyhundra Frötuna Roslags- -Länna (utom Ros- lags- Kulla förs. ) Blidö

• Sida 217
•  Original

Uppsala stad Vendel Dannemora Björklinge Vattholma Rasbo Oland

Bälinge

Vaksala Norra Hagunda Södra Hagunda Lagunda (del av) Håbo (del av)

Knutby (utom Edsbro förs.)

Almunge Skepptuna (utom Närtuna och Lunda förs.)

Knivsta Märsta (Odensala förs.) Sigtuna stad

österväla (Harbo förs.) Vittinge

Enköpings: stad Åsunda Lagunda (del av)

Håbo (del av) "

Norra Trögd Södra Trögd

Tidningsområde

Uppsala

Uppsala stad Vendel Dannemora Björklinge Vattholma Rasbo

Oland

Bälinge Vaksala Norra Hagunda Södra Hagunda Lagunda (del av) Håbo (del av)

Tierps köping Tierps landskommun

Från Stockholms län

Knutby (utom Edsbro förs.)

Almunge

Knivsta

Från Västmanlands län

Östervåla (Harbo förs.)

Enköping

Enköpings stad Åsunda ' Lagunda (del av)

Håbo (del av")

Norra Trögd Södra Trögd

Från Västmanlands län Fjärdhundra (del:—iv)»

Te Ie/on taxeområde

Uppsala stad Vendel (Vendels förs.)

Björklinge

Vattholma Rasbo Oland (utom Skäftham- mars förs.)

Bälinge Vaksala Norra Hagunda Södra Hagunda Lagunda (Gryta förs.) Håbo (Skoklosters och Häggeby förs.)

Knutby förs.)

Häverö (del förs.)

Almunge Skepptuna (Husby-Lång— hundra förs.) Knivsta

(utom Edsbro

av Ununge

Enköpings stad

Åsunda _ _

Lagunda (utom Gryta förs.) . ' Håbo (utom "Skoklosters" o.

Häggeby förs.) Norra Trögd Södra Trögd

Fjärdhundra (u'tomzö: de- len) ' '. Kungsåra (Björksta förs.)

• Sida 218
•  Original

HandeIsområde Tidningsområde Telefontaxeområde

. Gävle

I denna sammanställning redovisas endast de kommuner eller delar av kommuner som ingår i Gävle handels-, tidnings- och telefontaxeområden men ligger i Upp— sala län. Älvkarleby Älvkarleby Älvkarleby Västland Västland Västland (V. delen) Hållnäs Hållnäs Österlövsta (del av) Österlövsta Söderfors Söderfors

Tierp

Tierps köping Tierps landskommun Söderfors Västland österlövsta (del av)

Från Stockholm län

B. Göteborgsområdet

Tierps köping Tierps landskommun Söderfors

Västland (utom V. delen) Österlövsta Hållnäs Vendel (Tegelsmora förs.) Dannemora

östhammars stad (ett mindre område)

Göteborg Tegneby (del av) Myckleby (Långelanda förs.) Tjörn Tjörn Ljungskile (del av) Stenungsund Stenungsund Stenungsund Inlands Torpe (Västerlan- da förs.) Marstrands stad

Inlands Torpe

Marstrands stad Marstrands stad

Kode Kode Kode Romelanda Romelanda Romelanda Hermansby Hermansby Hermansby Ytterby Ytterby Ytterby Kungälvs stad Kungälvs stad Kungälvs stad Öckerö Öckerö Öckerö Torslanda Torslanda Torslanda Säve Säve Säve

• Sida 219
•  Original

Tuve Göteborgs stad Mölndals stad Partille

Styrsö

Askim Kållered Råda Landvetter

Bjärke (Erska förs.) Flundre (S.ö. delen) Lilla Edets köp. Lödöse

Skepplanda

Starrkärr Stora Lundby (del av)

Skallsjö Nödinge Angered Lerum Hemsjö Bollebygd (Töllsjö förs. samt del av Bollebygds förs.) Björketorp Sätila (Sätila förs.)

Västra Mark (Tostareds förs.)

Särö Lindome Tölö Kungsbacka stad Onsala

Fjärås Löftadalen (Gällinge och ldala förs.)

Särö Lindome Tölö Kungsbacka stad

Tuve Göteborgs stad Mölndals stad Partille

Styrsö

Askim Kållered Råda Landvetter

Från Älvsborgs län

Flundre Lilla Edets köp. Lödöse Skepplanda (del av)

Starrkärr Stora Lundby (del av)

Skallsjö (utom N.Ö. hörnet) Nödinge Angered Lerum

Från Hallands län

Kungsbacka

Särö Lindome Tölö Kungsbacka stad

Telefontaxeomrdde

Tuve Göteborgs stad Mölndals stad Partille

Styrsö

Askim Kållered Råda Landvetter

Skepplanda (Skepplanda förs.)

Starrkärr Stora Lundby (utom N. hör— net)

Skallsjö Nödinge Angered

Lerum Hemsjö (del av) Bollebygd (del av Bolle- bygds förs.)

Björketorp Sätila (Sätila förs.)

Särö Lindome Tölö Kungsbacka stad Onsala

Fjärås

Löftadalen (del av) _

• Sida 220
•  Original

Onsala Fjärås Löftadalen

Västra Mark (Surteby- Kattunga, Fotskäls och Tostareds förs.) Sätila (Sätila förs.)

Tanum (S. och mellersta delarna) Bullaren Kville Svarteborg Sörbygden Smögen Södra Sotenäs Tossene Stångenäs Munkedal

Skredsvik Skaftö Morlanda (utom v. delen) Tegneby Myckleby Forshälla Uddevalla stad Lane-Ryr Ljungskile

Stenungsund (Norums, Öds— måls och Ucklums förs.)

Dals-Ed (Gesäters förs.)

Bäckefors (utom Bäcke förs.)

Högsäter Färgelanda ödeborg

Frändefors (V. delen) Vänersborgs stad (Väne-

Ryrs förs.)

Tidningsområde Onsala Fjärås _ Löftadalen (N. delen)

Från Älvsborgs län

Uddevalla

Tanum

Bullaren Kville Svarteborg Sörbygden Smögen Södra Sotenäs Tossene Stångenäs Munkedal Lysekils stad Skredsvik Skaftö Morlanda Tegneby Myckleby Forshälla Uddevalla stad Lane-Ryr Ljungskile

Från Älvsborgs län

Dals-Ed (utom Håhols förs.) Bäckefors

Högsäter . Färgelanda." : ' Ödeborg

Telefontaxeområde

Kville (del av) Svarteborg Sörbygden

Munkedal

Skredsvik Skaftö (del av)

Forshälla Uddevalla stad Lane-Ryr Ljungskile (del av)

Högsäter (del av) Färgelanda Ödeborg

• Sida 221
•  Original

Lysekils telefontaxeområde Kville (del av) Tossene Södra Sotenäs Smögen Lysekils stad Skaftö (del av)

Strömstads telefontaxeomräde

Strömstads stad Vette Tjärnö

Varekils telefonta xeområde

Myckleby Tegneby Morlanda Tjörn

Handelsområde

Ödeborg (del av)

Kroppefjäll (Örs och Gun- narsnäs förs.) Melleruds köp. Bolstad Brålanda Frändefors Vänersborgs stad Västra Tunhem Trollhättans stad Södra Väne Bjärke (Lagmansereds förs. och del av St. Mellby förs.) Flundre Lilla Edets köp. Skepplanda (Hålanda förs.) Lödöse (Ale-Skövde förs.)

Inlands Torpe (Hjärtums förs.)

Tun (Karaby förs.) Grästorp (Ås, Sals, Flo, del

Tidningsområde

Grebbestads telefontaxeområde Tanum Bullaren Kville (del av)

Melleruds telefontaxeområde

Dals-Ed

Lelång Bengtsfors köp. Steneby Bäckefors Högsäter (del av) Kroppefjäll Skållerud

Mellerud Bolstad (Eriksstads och Grinstads förs.)

Telefontaxeområde

Vänersborg-T1'ollhäl:tan1

Skållerud Kroppefjäll

Melleruds köp. Bolstad Brålanda Frändefors Vänersborgs stad Västra Tunhem Trollhättans stad Södra Väne

Från Skaraborgs län

Bolstad (Bolstads förs.) Brålanda Frändefors Vänersborgs stad Västra Tunhem (del av) Trollhättans stad Södra Väne

Flundre Lilla Edets köp. Skepplanda (Hålanda förs.) Lödöse

Från Göteborgs och Bohus län

Inlands Torpe

Grästorp (del av Flo förs.)

1 Vänersborg och Trollhättan bildar med kringliggande kommuner var för sig handels-, tid— nings- och telefontaxeområden. Resp. områden sammanföres här i gemmensamma regioner.

• Sida 222
•  Original

av Tunge samt Trökör- na förs.)

Essunga (Främmestads förs.)

Åmåls stad Tössbo Steneby (N.Ö. delen) Lelång (V. delen)

Säffle stad (V. delen) Svanskog (S. delen)

Bjärke (St. Mellby, Erska, Magra 0. Ö. delen av Långareds förs.) Starrkärr (Kilanda förs.) Stora Lundby (Östads samt N.Ö. delen av St. Lundby förs.) Alingsås stad Vårgårda Herrljunga köp.

Skallsjö Hemsjö

Bollebygd (Töllsjö 0. V. de- len av Bollebygds förs.)

Vårgårda (Nårunga, Ljurs o. Ornunga förs.) Gäsene (del av)

Hökerum Bollebygd (utom V. delen av Bollebygds förs.) Sandhult Fristad Borås stad Brämhult

Toarp Åsunden (del av) Björketorp

Sätila (Hyssna och del av Sätila förs.)

Åmål

Åmåls stad Tössbo Steneby (Ö. delen)

Från Värmlands län

Alingsås Bjärke

Stora Lundby (östads förs.)

Alingsås stad Vårgårda Herrljunga köp.

Hemsjö Bollebygd (del av)

Skepplanda (del av)

Borås

Gäsene Hökerum Bollebygd (del av)

Sandhult Fristad Borås stad Brämhult Toarp

Björketorp Sätila

Åmåls stad Tössbo

Svanskog (Svanskogs förs.)

Bjärke

Stora Lundby (N. delen)

Alingsås stad Vårgårda Herrljunga köp. (V. (felen)

Hemsjö (utom en mindre del av Hemsjö förs)

Gäsene (del av) Hökerum Bollebygd (del av)

Sandhult Fristad Borås stad Brämhult Toarp

• Sida 223
•  Original

Handelsområde Tidningsområde Tele/ontaxeområde Viskafors Viskafors Viskafors (del av) Fritsla Fritsla Lysjö Lysjö Lysjö Länghem Länghem Länghem Limmared Limmared Limmared Dalstorp (Hulareds 0. Nit- Dalstorp

torps förs.) Västra Mark (utom Tosta- reds och Fotskäls förs.)

Västra Mark (Hajoms o. Berghems förs.)

Kinna köp. Kinna köp. Skene köp. Skene köp. Örby Örby Svenljunga köp. Svenljunga köp. Svenljunga köp. Axelfors Axelfors Axelfors Tranemo (utom Ö. delen av Tranemo Tranemo

Sjötofta förs.) Horred (Horreds och Is—

torps förs.) valla förs.) Kungsäter (Kungsäters

förs.) förs.) Svansjö Svansjö Högvad Högvad Kindaholm Kindaholm

Ulricehamns telefontaxeområde

Gäsene (Broddatorps och Öra förs.) Hökerum (del av) Bedväg (del av) Ulricehamns stad Åsunden Dalstorp (del av)

Kinna telefontaxeområde

Sätila (Hyssna förs.) Västra Mark Skene köp. Kinna köp. örby Viskafors (del av)

Horred (Horreds o. Öxne-

Kungsäter (Kungsäters

Fritsla Horred Kungsäter (Kungsäters förs.) Svansjö (del av)

Från Hallands län Veddige (del av)

Mjöbäcks telefontaxeområdel Kungsäter (Gunnarsjö förs.) Svensjö (Älekulla och del av Öxabäcks förs.) Högvad Kindaholm

¹ Telestyrelsen överväger områdets slutgiltiga utformning.

• Sida 224
•  Original

Löftadalen (utom Gällinge förs.) Värö

Veddige Lindberga Varbergs stad

Träslöv Himledalen Ullared Tvååker

Vessigebro (N. delen)

Ätran (N. delen)

Kungsäter

Horred Västra Mark (Surteby—Katt- unga förs.)

Varberg

Varbergs tidningsområde omfattar i stort sett endast Varbergs stad

Från Älvsborgs län

Löftadalen (del av)

Värö Veddige (utom N. hörnet)

Lindberga Varbergs stad

Träslöv Himledalen Ullared (del av) Tvååker (utom S. delen av Sibbarps förs.) Vessigebro (Svartrå och halva Köinge förs.)

Kungsäter (Karl Gustavs och Grimmareds förs.)

Televerkets preliminära indelning i teleområden

Teleområde Ingående lele/on— Teleområde taxeområden Stockholm Stockholm Uddevalla Södertälje Gnesta Strängnäs Uppsala Uppsala Norrtälje Gävle Tierp m. fl. . Boras Västerås Enköping m. fl. Göteborg Göteborg Varekil Alingsås Varberg

Ingående telefon- taxeamråden

Uddevalla Lysekil Grebbestad Strömstad Mellerud Vänersborg Trollhättan

Borås Kinna Mjöbäck Ulricehamn Vara

m. fl.

• Sida 225
•  Original

BILAGA 2

Arbetsmarknadsstyrelsens A-regioner samt indelningen i gymnasie-

områden i stockholms- och göteborgsområdena

A . Stockholmsområdet

Arbetsmarknadsstyrelsens A-regioner Gymnasieområden Stockholm Följande kommuner, vilka av arbets- Följande kommuner bildar gräns för

marknadsstyrelsen hänförts till Stock- holms A-region, bildar gräns för denna räknat från 8.0. till N.O.

Sorunda Västerhaninge Botkyrka Ekerö

Upplands-Bro (C län) Sigtuna stad

Stockholms gymnasieområde räknat från 80. till N.O.

Sorunda

Botkyrka Ekerö Upplands-Bro (C län)

Märsta Märsta (del av) Skepptuna (del av) Skepptuna Össeby Össeby österåker Österåker Ljusterö Ljusterö Södertälje Södertälje stad Södertälje stad Turinge Turinge Järna Järna Östertälje Östertälje Salem Salem Grödinge Grödinge

Från Södermanlands län Enhörna Enhörna Hölö Hölö Vagnhärad Vagnhärad Trosa stad Trosa stad Gnesta köp. Gnesta köp. Daga

Åker (Åkers förs.) Mariefreds stad

• Sida 226
•  Original

Norrtälje stad Häverö Väddö Sjuhundra Lyhundra Frötuna Roslags-Länna Blidö Knutby (Edsbro förs.)

Uppsala stad Vendel Dannemora Björklinge Vattholma Rasbo Oland Bälinge Vaksala Norra Hagunda Södra Hagunda

Tierps köping Tierps landsk. Söderfors

östhammars stad öregrunds stad Knutby (utom Edsbro förs.) Almunge Knivsta Skepptuna (Gottröra och Husby-Långn-

hundra förs.)

Östervåla

Norrtälje

Norrtälje stad Häverö

Väddö Sjuhundra Lyhundra Frötuna Roslags-Länna Blidö

öregrunds stad Östhammars stad

Uppsala

Uppsala stad Vendel Dannemora Björklinge Vattholma Rasbo Oland Bälinge Vaksala Norra Hagunda Södra Hagunda Håbo Tierps köping Tierps landsk. Söderfors Västland Österlövsta Hållnäs

Från Stockholms län

Östhammars stad Öregrunds stad Knutby

Almunge

Knivsta Skepptuna

Märsta Väddö

Från Västmanlands län

Östervåla Vittinge

• Sida 227
•  Original

Arbetsmarknadsstyrelsens A-regioner Gymnasieområden Enköping Enköpings stad Enköpings stad Åsunda Åsunda Lagunda Lagunda Håbo Håbo Norra Trögd Norra Trögd Södra Trögd Södra Trögd

Upplands-Bro

Från Västmanlands län

Fjärdhundra Fjärdhundra Tillberga (del av) Kungsåra (del av)

Gävle

Gävle A-region och Gävle gymnasieomräde omfattar följande kommuner i Upp- sala län.

Älvkarleby Älvkarleby Västland österlövsta

Hällnäs

B. Göteborgsområdet Göteborg Tjörn Stenungsund (del av)

Inlands Torpe (S.ö. delen av Väster— landa förs.)

Marstrands stad Marstrands stad Kode Kode Romelanda Romelanda Hermansby Hermansby Ytterby Ytterby Kungälvs stad Kungälvs stad1 Öckerö Öckerö Torslanda Torslanda Säve Säve Tuve Tuve Göteborgs stad Göteborgs stad Mölndals stad Mölndals stad Partille Partille Styrsö Styrsö Askim Askim

1 Kungälv bildar eget gymnasieområde, men detta ingåri Stor-Göteborgs gymnasieområde, varför det här ej särredovisas.

• Sida 228
•  Original

Arbetsmarknadsstyrelsens A-regioner Gymnasieområden Kållered Kållered Råda Råda Landvetter Landvetter

Från Älvsborgs län

Starrkärr Stora Lundby (utom N.ö. delen av Östads förs.)

Skepplanda (Skepplanda förs.) Starrkärr Stora Lundby (utom N.ö. delen av Östads förs.)

Skallsjö Skallsjö1 Nödinge Nödinge Angered Angered

Lerum Leruml

Björketorp Björketorp (del av) Sätila (Sätila förs.)

Sätila (Sätila förs.)

Från Hallands län

Särö Särö Lindome Lindome Tölö Tölö Kungsbacka stad Kungsbacka stad Onsala Onsala Fjärås Fjärås Löftadalen Löftadalen Uddevalla Tanum Tanum Bullaren Bullaren Kville Kville Svarteborg Svarteborg Sörbygden Sörbygden Smögen Smögen? Södra Sotenäs Södra Sotenäs2 Tossene Tossene2 Stångenäs Stångenäsg Munkedal Munkedal Lysekils stad Lysekils stad2 Skredsvik Skredsvik Skaftö Skaftö Morlanda Morlanda Tegneby Tegneby

1 Elever från Lerum och Skallsjö kan välja mellan gymnasierna i Göteborg och Alingsås. = Ingår i Lysekils gymnasieområde. Vidare ingår i detta område delar av Skaftö och Morlanda kommuner.

• Sida 229
•  Original

Arbetsmarknadsstyrelsens A-regioner Myckleby Forshälla Uddevalla stad Lane-Ryr Ljungskile Stenungsund Tjörn Tjärnö

Vette Strömstads stad

Gymnasieområden

Myckleby

Forshälla Uddevalla stad Lane-Ryr

Ljungskile Stenungsund (del av)

Tjärnö Vette Strömstads stad

Från Älvsborgs län

Dals-Ed1

Högsäter Högsäter Färgelanda Färgelanda Ödeborg Ödeborg

Vänersborg-Trollhättan Dals-Ed Dals-Edl Bäckefors Bäckefors (Bäcke förs.) Skållerud Skållerud2 Kroppefjäll Kroppefjäll2 Melleruds köp. Melleruds köp.2 Bolstad Bolstad Brålanda Brålanda Frändefors Frändefors

Vänersborgs stad Västra Tunhem Trollhättans stad Södra Väne

Flundre Lilla Edets köp.

Lödöse

Vänersborgs stad Västra Tunhem Trollhättans stad Södra Väne Bjärke3

Flundre Lilla Edets köp. Skepplanda (Hålanda förs.) Lödöse

Från Göteborgs och Bohus län

Inlands Torpe Inlands Torpe (del av)

1 Elever från Dals-Ed kan välja mellan gymnasierna i Uddevalla, Vänersborg och Åmål. ** Elever irån Melleruds köp., Skållerud och Kroppefjäll kan välja mellan gymnasierna i Vänersborg och Åmål. ' Elever från Bjärke kan välja mellan gymnasierna i Trollhättan och Alingsås.

• Sida 230
•  Original

Arbetsmarknadsstyrelsens A-regioner Gymnasieområden

Från Skaraborgs län

Grästorp (Flo och Sals förs.) Grästorp (del av)

Åmåls stad Tössbo Steneby Lelång Bengtsfors köp.

Säffle stad Svanskog Värmlandsnäs Gillberga Sillerud

Bjärke

Stora Lundby (Östads förs.) Alingsås stad Vårgårda Herrljunga köp. Hemsjö

Gäsene (del av) Bollebygd Sandhult Fristad Borås stad Brämhult Toarp Sätila (Hyssna förs.)

1 Se Vänersborg-Trollhättan. * Se Göteborg.

Essunga (Bärebergs och Främmestads förs.)

Åmål-Säffle

Åmåls stad Tössbo

Steneby Lelång Bengtsfors köp. Bäckefors (Ödskölts förs.) Dals-Ed1 Skållerud1

Mellerud1

Kroppefjälll

Från Värmlands län

Säffle stad Svanskog Värmlandsnäs Gillberga Sillerud

Alingsås

Bjärkel Stora Lundby (del av) Alingsås stad Vårgårda Herrljunga köp. Hemsjö Skallsjöz

Lerum2 Bollebygd (Töllsjö förs.) Gäsene (del av)

Borås

Gäsene (del av) Bollebygd (Bollebygds förs.) Sandhult Fristad Borås stad Brämhult Toarp Sätila (Hyssna förs.)

• Sida 231
•  Original

Björketorp Viskafors Viskafors Fritsla Fritsla Lysjö Lysjö Länghem Länghem (del av) Västra Mark Västra Mark Kinna köp. Kinna köp. Skene köp. Skene köp. Örby Örby Svenljunga köp. Svenljunga köp. Axelfors Axelfors Svansjö Svansjö Kindaholm Högvad Högvad (Holsljunga och Överlida förs.) Limmared Tranemo

Björketorp

Varberg

Löftadalen Värö Värö Veddige Veddige Lindberga Lindberga Varbergs stad Varbergs stad Träslöv Träslöv Himledalen Himledalen Tvååker Tvååker

Ullared Ätran

Från Älvsborgs län

Kungsäter Kungsäter Horred Horred

Högvad (utom Holsljunga och Överlida förs.) Västra Mark (utom Tostareds förs.) Skene köp.

Ulricehamn Ulricehamns stad Ulricehamns stad Hökerum Hökerum Åsunden Åsunden Tranemo Dalstorp Dalstorp Limmared Redväg (utom N. Åsarps och Smula förs.)

Redväg (utom N. Åsarps och Smula förs.) Länghem (Månstads förs.) Gäsene (Ods och Alboga förs.)

• Sida 232
•  Original

BILAGA 3

Sparbanker inom Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Hallands,

Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län

Sparbank

Länssparbanken Stockholm Stockholms sparbank Roslagens sparbank, Norrtälje

Sparbanken i Södertälje

Uppsala sparbank

Sparbanken i Enköping

Alunda sparbank

Nyköpings sparbank

Rekarne sparbank

Jönåkers sparbank

Verksamhetsområde

Stockholms län

Stockholms stad och Stockholms län Stockholms stad och Stockholms län

Norrtälje stad, Blidö, Frötuna, Lyhundra, Sjuhundra, Roslags-Länna (Länna förs.) och Väddö (Björkö-Arholma förs.)

Södertälje stad, östertälje, Salem, Grö- dinge, Sorunda, Järna och Turinge samt i Södermanlands län Enhörna, Hölö och Vagnhärad (Vagnhärads förs.)

Uppsala län

Uppsala län med undantag av Enköpings stad, Norra Trögd, Södra Trögd, Åsunda och Älvkarleby, i Stockholms län Sig- tuna stad, Almunge, Knivsta, Knutby och Skepptuna samt i Västmanlands län Östervåla

Enköpings stad, Håbo, Lagunda, Norra Trögd, Södra Trögd, Upplands-Bro och Åsunda samt i Västmanlands län Fjärdhundra

Oland

Södermanlands län

Nyköpings stad, Oxelösunds stad, Svärta, Tystberga, Rönö, Stigtomta, Björkvik, Jönåker, Tunaberg och Bettna (Husby- Oppunda, Vrena och Bettna förs.)

Eskilstuna stad, Torshälla stad, Ärla, Ka- fjärden, Hällby, Västra Rekarne och Hus- by-Rekarne Jönåker (utom Bergshammars förs.), Stigtomta (Stigtomta förs.), Tunaberg och Kolmården (Kvarsebo förs., E län)

• Sida 233
•  Original

Mariefreds sparbank Strängnäs sparbank

Vingåkers sparbank

Daga härads sparbank

Eskilstuna sparbank

Villåttinge härads sparbank

Björkviks sparbank

Trosa och Hölebo sparbank

Oppunda sparbank

Kungsbacka sparbank

Varbergs sparbank

Falkenbergs sparbank

Gunnarps sparbank

Halmstads sparbank

Veinge sparbank Laholms sparbank

Mariefreds stad, Åker, Stallarholmen och Daga (Gåsinge-Dillnäs förs.)

Strängnäs stad, Vårfruberga, Tosterö, Stallarholmen och Åker

Västra Vingåker, Stora Malm (Ö. Ving- åkers förs.) och Julita (Österåkers förs.) samt Hävla kommun (E län)

Gnesta köping och Daga

Eskilstuna stad, Torshälla stad, Ärla Ka— fjärden, Hällby, Västra Rekarne och Hus- by Rekarne

Flens stad, Malmköpings köping, Mellösa, Sparreholm och Bettna (Forssa förs.)

Björkvik och Jönåker (Kila förs.)

Trosa stad, Vagnhärad, Hölö och Tyst- berga (Torsåkers, Lästringe och Bälinge förs.)

Katrineholms stad, Stora Malm, Björk- vik, Bettna, Sköldinge, Floda, Julita och Västra Vingåker

Hallands län

Kungsbacka stad, Särö, Onsala, Lindome, Tölö, Fjärås och Löftadalen

Varbergs stad, Värö, Veddige, Lindberga, Träslöv, Himledalen, Ullared, Löftada- len (Frillesås förs.) och Tvååker (Spannarps och Tvååkers förs.) samti Älvsborgs län Horred, Kungsäter och Västra Mark (Surteby-Kattunga förs.)

Falkenbergs stad, Morup, Vinberg, Ves- sigebro, Ullared, Ätran, Årstad, Tvååker (Sibbarps och Dagsås förs.), Torup (Drängsereds förs.) och Getinge (Ge— tinge förs.)

Ätran samt i Älvsborgs län Kindaholm (Mårdaklevs och Kalvs förs.)

Halmstads stad, Söndrum, Harplinge, Ge- tinge, Kvibille, Oskarströms köping, Ens— löv, Torup, Simlångsdalen och Eldsberga Veinge Laholms stad, Laholms landsk., Veinge, (Tjärby förs.) och Ränneslöv (Ysby förs.)

• Sida 234
•  Original

234 Sparbank

Ränneslövs sparbank Knäreds sparbank Östra Karups sparbank Våxtorps sparbank Hishults sparbank

Göteborgs och Bohus läns sparbank

Göteborgs sparbank

Sparbanken Kronan Uddevalla sparbank

Lysekils sparbank

Strömstads sparbank Orusts sparbank

Tjörns härads sparbank Kville sparbank Tanums sparbank Bullarens sparbank

Vette sparbank

Åmåls sparbank

Nordals härads sparbank

Verksamhetsområde Ränneslöv Knäred Karup Våxtorp och Karup (Hasslövs förs.) Hishult

Göteborgs och Bohus län

Göteborgs och Bohus län samt i Älvs- borgs län Angered, Nödinge och Starr- kärr

Göteborgs stad, Kungälvs stad, Mölndals stad, Säve, Tuve, Torslanda, Öckerö, Styrsö, Partille, Landvetter, Råda, Kålle— red och Askim samt i Älvsborgs län Angered och Lerum

Göteborgs stad

Uddevalla stad, Skredsvik, Skaftö, Myck- leby, Stenungsund, Inlands Torpe, Ljungskile, Forshälla, Lane-Ryr, Munke- dal, Svarteborg och Sörbygden samt i Älvsborgs län Ödeborg, Färgelanda och Högsäter

Lysekils stad, Stångenäs, Södra Sotenäs, Tossene, Smögen och Skaftö

Strömstads stad, Vette och Tjärnö Tegneby, Myckleby och Morlanda Tjörn

Kville

Tanum

Bullaren och Svarteborg

Strömstads stad samt Vette och Tjärnö

Älvborgs län

Åmåls stad, Bengtsfors köping, Tössbo, Lelång, Steneby, Dals-Ed och Bäckefors samt i Värmlands län Gillberga (Kila förs.), Svanskog (Svanskogs förs.) och Tveta jordregistersocken

Melleruds köping, Kroppefjäll, Skållerud, Bolstad, Brålanda, Frändefors, Färgelan- da, Högsäter, Ödeborg och Bäckefors

• Sida 235
•  Original

Sparbank

Sparbanken i Vänersborg

Trollhättans sparbank

Lilla Edets sparbank

Sparbanken i Alingsås

Borås sparbank

Sätila sparbank

Ulricehamns sparbank

östra Kinds sparbank

Mjöbäcks sparbank

Ve rksamhetsområd e

Vänersborgs stad, Västra Tunhem, Södra Väne, Frändefors, Brålanda, Bolstad samt i Skaraborgs län Grästorp (del av) och Tun

Trollhättans stad, Västra Tunhem, Södra Väne, F lundre, Lödöse, Bjärke (Stora Mellby och Lagmansereds förs.) och Skepplanda (Hålanda förs.), i Göte- borgs och Bohus län Inlands Torpe samt i Skaraborgs län Grästorp (Sal, Flo och Trökörna förs.) samt Essunga (Främme- stads förs.)

Lilla Edets köping, Flundre, Lödöse, Skepplanda och Starrkärr samt i Göte- borgs och Bohus län Inlands Torpe, Romelanda, Ytterby, Kode, Stenungsund och Ljungskile

Alingsås stad, Herrljunga köping, Hem- sjö, Vårgårda, Angered, Lerum, Skallsjö, Stora Lundby, Nödinge, Skepplanda, Starrkärr, Bjärke, Björketorp, Bollebygd och Gäsene

Borås stad, Gäsene, Toarp, Brämhult, Fristad, Sandhult, Bollebygd, Björke— torp, Sätila, Viskafors, Fritsla, Kinna köping, Örby, Skene köping, Västra Mark, Horred, Kungsäter, Svansjö, Hög- vad, Kindaholm, Axelfors, Svenljunga köping, Lysjö, Länghem, Limmared, Tranemo och Dalstorp

Sätila

Ulricehamns stad, Redväg, Hökerum och Åsunden

Dalstorp, Länghem, Tranemo och Limma— red

Högvad

• Sida 236
•  Original

BILAGA 4

Lastbilscentralområden inom Stockholms, Uppsala, Södermanlands,

Hallands, Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län

Områdets benämning

Norra Roslagens lastbilscentral Närdinghundra lastbilscentral

Häveröortens lastbilscentral

Märsta lastbilscentral

Rimboortens lastbilscentral

Norrtäljeortens lastbilscentral

Väsbyortens lastbilscentral

Danderyds lastbilscentral

Åkersbergaortens lastbilscentral

Spångaortens lastbilscentral

Turebergs lastbilscentral

Mälaröåkarnas lastbilscentral

Områdets omfattning

Stockholms län

Östhammars och öregrunds städer Almunge och Knutby (utom Edsbro förs.)

Häverö (utom de] av Ununge förs.) och Väddö

Sigtuna stad, Knivsta, Skepptuna och Märsta (utom Norrsunda och Skånela förs.)

Sjuhundra, Knutby (Edsbro förs.), Össe- by (Kårsta förs.), Lyhundra (Lohärads förs.) och Häverö (del av Ununge förs.) Norrtälje stad, Blidö, Frötuna, Roslags- Länna (Länna förs.) och Lyhundra (utom Lohärads förs.)

Upplands-Väsby, Märsta (Norrsunda och Skånela förs.) samt Sollentuna köping (Rotebroområdet)

Djursholms och Vaxholms städer, Dan- deryds, Stocksunds och Täby köpingar, Vallentuna och Österåker (Östra Ryds förs.)

Österåker (utom Östra Ryds förs.), Ljus- terö, Roslags-Länna (Riala och Roslags- Kulla förs.) samt Össeby (utom Kårsta förs.)

Järfälla, Sundbybergs stad (Duvboområ— det) och Stockholms stad (ett område svarande mot förutvarande Spånga soc- ken och Hässelby villastads köping)

Sollentuna köping (utom Rotebroområ- det)

Ekerö och Färingsö

• Sida 237
•  Original

Områdets benämning Sundbybergs lastbilscentral Solna lastbilscentral Lidingö lastbilscentral Värmdö lastbilscentral Skuru med omnejd lastbilscentral Södertäljeortens lastbilscentral Botkyrka-Grödinge lastbilscentral Huddinge lastbilscentral

Handens lastbilscentral

Ösmo lastbilscentral

Haninge lastbilscentral

Nynäshamn lastbilscentral

Uppsala lastbilscentral

Enköpings lastbilscentral Bålsta lastbilscentral Brunna lastbilscentral Björklinge lastbilscentral

Alunda lastbilscentral Örbyhus lastbilscentral Tierps lastbilscentral

Skärplinge lastbilscentral Älvkarleby lastbilscentral

Nyköpingsortens bilfraktcentral

Områdets omfattning Sundbybergs stad (utom Duvboområdet) Solna stad Lidingö stad Värmdö, Djurö, Boo och Gustavsberg Nacka stad och Saltsjöbadens köping

Södertälje stad, Salem, Östertälje, Järna, Turinge samt Enhörna (Södermanlands län)

Botkyrka (utom Alby-Fittjaomrädet) och Grödinge

Huddinge (utom Trångsundsområdet) och Botkyrka (Alby-Fittjaområdet)

österhaninge (Handenområdet), Tyresö och Huddinge (Trångsundsområdet)

ösmo och Sorunda

Västerhaninge och Österhaninge (utom Handenområdet)

Nynäshamns stad

Uppsala län

Uppsala stad och Vaksala

Enköpings stad, Norra Trögd, Södra Trögd, Åsunda och Lagunda (del av)

Upplands-Bro, Håbo och Lagunda (del av)

Norra Hagunda, Södra Hagunda, Lagunda (del av) och Bälinge (del av)

Björklinge, Vattholma och Bälinge (del av)

Oland och Rasbo Vendel och Dannemora

Tierps köping, Tierps landsk. och Sö— derfors

Västland, österlövsta och Hållnäs Älvkarleby

Södermanlands län

Nyköpings stad, Oxelösunds stad, Svärta, Rönö, Stigtomta, J önåker, Tunaberg, Tystberga (utom Lästringe och Torsåkers

• Sida 238
•  Original

Vagnhärads lastbilscentral Gnesta lastbilscentral Strängnäs lastbilscentral

Torshälla lastbilscentral

Eskilstuna lastbilscentral

Flens lastbilscentral

Katrineholms lastbilscentral

Vingåkers lastbilscentral

förs.), Bettna (utom Vadsbro förs.) och Björkvik (östra delen)

Trosa stad, Vagnhärad, Hölö och Tyst- berga (Lästringe förs.)

Gnesta köping, (Torsåkers förs.)

Daga och Tystberga

Strängnäs stad, Mariefreds stad, Vårfru- berga, Åker, Stallarholmen och Tosterö

Torshälla stad, Kafjärden och Hällby Eskilstuna stad, Ärla, Västra Rekarne och Husby-Rekarne

Flens stad, Malmköpings köping, Mellösa, Sköldinge, Sparreholm och Bettna (Vads- bro och Forssa förs.)

Katrineholms stad, Stora Malm och Floda Västra Vingåker och Julita

Hallands län

Lastbilscentralen i Kungsbacka

Varbergsortens lastbilscentral

Falkenbergsortens lastbilscentral åkericentralen, Falkenberg

och

Toruportens lastbilscentral

Halmstads express & lastbilsåkeri, Halm- stads lastbilcentral och Halmstad—Tön- nersjö lastbilscentral

Laholmsortens lastbilscentral

Våxtorps lastbilscentral

Kungsbacka stad, Fjärås, Onsala, Särö, Tölö, Lindome och Löftadalen (utom Frillesås förs.)

Varbergs stad, Tvååker, Himledalen, Träslöv, Lindberga, Veddige, Värö, Ulla- red (Ullareds och Källsjö förs.) samt Löftadalen (Frillesås förs.)

Falkenbergs stad, Morup, Vinberg, Vessi- gebro, Årstad, Ätran och Ullared (Fage- reds förs.)

Torup

Halmstads stad, Oskarströms köping, Söndrum, Harplinge, Getinge, Kvibille, Enslöv, Simlångsdalen och Eldsberga Laholms stad, Laholms landsk., Veinge, Knäred, Hishult, Ränneslöv och Karup

Våxtorp

Göteborgs och Bohus län

Norra Bohusläns bilcentral Tanumshede bilcentral Bullarens bilcentral Kville härads bilcentral Tunge-Sörbygdens bilcentral

Strömstads stad, Vette och Tjärnö Tanum Bullaren Kville Munkedal, Sörbygden och Svarteborg (utom Bärfendals förs.)

• Sida 239
•  Original

Områdets benämning Hunnebostrands lastbilscentral

Kungshamns bilcentral

Lysekils bilcentral

Stångenäs bilcentral

Lane härads bilcentral Uddevalla lastbilscentral Orusts bilcentral

Föreningen Tjörns bilcentral

Kungälvs lastbilscentral

Göteborgsnejdens bilcentral Partille lastbilscentral

Mölndals lastbilscentral

Områdets omfattning Tossene och Södra Sotenäs (del av)

Södra Sotenäs (del av), Smögen samt Svarteborg (Bärfendals förs.)

Lysekils stad (utom Lyse förs.) Stångenäs

Skredsvik, Skaftö och Lane-Ryr Uddevalla stad

Morlanda, Tegneby och Myckleby

Tjörn

Kungälvs stad, Marstrands stad, Säve, Ytterby, Hermanshy, Romelanda, Kode och Stenungsund

Askim, Kållered, Råda och Landvetter Partille Mölndals stad

Inom Göteborgs stad samt Tuve och Torslanda kommuner finns ett 130—tal last- bilscentraler och större åkeriföretag med trafikledande funktioner.

Åmåls lastbilscentral Bengtsfors lastbilscentral Eds lastbilscentral Bäckefors lastbilscentral

Melleruds lastbilscentral

Färgelanda lastbilscentral

Vänersborgs lastbilscentral

Trollhättans lastbilscentral

Lilla Edets lastbilscentral

Älvängens lastbilscentral

Lerums lastbilscentral

Älvsborgs län

Åmåls stad och Tössbo

Bengtsfors köping, Lelång och Steneby Dals-Ed

Bäckefors

Melleruds köping, Skållerud, Kroppefjäll och Bolstad (Erikstads och Grinstads förs.)

ödeborg, Färgelanda och Högsäter

Vänersborgs stad, Frändefors, Brålanda, Bolstad (Bolstads förs.) och Västra Tun- hem (del av)

Trollhättans stad, Södra Väne och Västra Tunhem (del av)

Lilla Edets köping, Södra Väne, Västra Tunhem, Flundre, Lödöse, Skepplanda, Starrkärr och Nödinge samt Inlands Torpe (0 län)

Lödöse, Skepplanda, Starrkärr, Nödinge och Angered

Lerum, Skallsjö och Stora Lundby

• Sida 240
•  Original

Områdets benämning Stora Mellby lastbilscentral

Sollebrunns lastbilscentral Åkericentralen, Alingsås Herrljunga lastbilscentral

Fristads lastbilscentral

Borås lastbilscentral

Bollebygds lastbilscentral

Lastbilscentralen i Mark, Kinna

Dalsjöfors lastbilscentral

Svenljunga lastbilscentral

Ulricehamns lastbilscentral

Områdets omfattning Bjärke (Stora Mellby förs.) Bjärke (Lagmansereds, Erska, Långa- reds och Magra förs.) Alingsås stad, Hemsjö, (Hemsjö förs.) och Vårgårda (del av)

Herrljunga köping, Gäsene och Vårgårda (del av)

Fristad

Borås stad, Sandhult (del av) och Bräm- hult

Bollebygd, Björketorp, Sätila (Sätila förs.), Hemsjö (Ödenäs förs.) och Sand— hult (del av)

Kinna köping, Skene köping, Viskafors. Fritsla, örby, Svansjö, Västra Mark, Hor— red, Kungsäter och Sätila (Hyssna förs.) Toarp, Brämhult, Lysjö (Ljushults och Hillareds förs.) samt Länghem (Danni- ke förs.)

Svenljunga köp., Högvad, Kindaholm, Axelfors, Tranemo, Limmared, Lysjö (Roasjö och Sexdraga förs.) samt Läng— hem (Länghems förs.)

Ulricehamns stad, Åsunden, Dalstorp, Redväg, Hökerum och Länghem (Mån- stads förs.)

• Sida 241
•  Original

BILAGA 5

Interkommunal samverkan mellan primärkommuner inom Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Hallands, Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län

A. Planerade högstadieområden

Stockholms län Ingående kommuner och kommundelar

Nynäshamns stad, Ösmo och Sorunda Järna och Hölö (D län)

Västerhaninge Österhaninge

Tyresö Botkyrka och Grödinge Huddinge Ekerö och Färingsö Nacka stad Saltsjöbadens köping Boo Gustavsberg, Värmdö och Djurö Lidingö stad Solna stad Sundbybergs stad Järfälla och Upplands-Bro ( C län) Danderyds köping, Stocksunds köping och Djursholms stad Täby köping Sollentuna köping Upplands-Väsby Märsta och Sigtuna stad Vaxholms stad Vallentuna och össeby Österåker, Ljusterö och Roslags-Länna (Roslags-Kulla förs.) Norrtälje stad, Lyhundra, Frötuna, Blidö och Roslags-Länna (Riala och Länna förs.) Sjuhundra, Knutby (östra och södra delarna) och Skepptuna (Närtuna och Gott— röra förs.) Knivsta, Skepptuna (Kungsby-Långhundra, Vidbo och Lunda förs.) Häverö och Väddö » Östhammars och Öregrunds städer Almunge, Vaksala (C län) och Rasbo (C län) Södertälje stad, Salem, Östertälje, Turinge och Enhörna (D län)

16—104251

• Sida 242
•  Original

- Uppsala län Ingående kommuner och kommundelar

Älvkarleby

Västland, Hållnäs och Österlövsta Tierps köping, Tierps landskommun och Söderfors Vendel Dannemora Oland och Knutby (Bladåkers och Faringe förs., B län) Vaksala, Rasbo och Almunge (B län)

Vattholma, Björklinge och Bälinge Uppsala stad, Norra Hagunda och Södra Hagunda Enköpings stad, Åsunda, Norra Trögd, Södra Trögd och Lagunda Upplands-Bro och Håbo

Södermanlands län

Ingående kommuner och kommundelar Eskilstuna stad, Hällby, Ärla (del av) och Kafjärden (del av) Torshälla stad och Kafjärden (del av) Husby-Rekarne, Västra Rekarne (del av) och Ärla (del av) Strängnäs stad, Vårfruberga, Tosterö och Stallarholmen Mariefreds stad och Åker Gnesta köping, Daga (del av) och Tystberga (Torsåkers församling) samt ev. del av Järna (del av Vårdinge förs., B län) Malmköpings köping, Sparreholm och Daga (del av) Nyköpings stad, Rönö, Svärta, Tystberga (del av), Stigtomta, Bettna (del av) och

Tunaberg (del av)

Oxelösunds stad Trosa stad, Vagnhärad och Tystberga (del av) J önåker, Björkvik (del av), Tunaberg (del av) och Kvarsebo (E län) Katrineholms stad, Stora Malm, Floda, Sköldinge (del av), Julita (Julita församling), Björkvik (del av) och Västra Vingåker (del av) Västra Vingåker (del av), Julita (Österåkers församling) och Hävla (del av, E län) Flens stad, Sköldinge (del av), Mellösa och Bettna (del av)

Hallands län

Ingående kommuner och kommundelar Karup (del av) och Båstads köping (L län) Laholms stad, Laholms landskommun, Veinge, Knäred, Hishult, Ränneslöv, Våx- torp och Karup (del av) Halmstads stad, Söndrum, Simlångsdalen och Eldsberga Oskarströms köping, Kvibille, Enslöv och Torup (del av) Getinge, Harplinge och Årstad Falkenbergs stad, Vinberg (del av), Vessigebro (del av) och Morup (del av) Ullared, Ätran, Vessigebro (del av) och Högvad (del av, P län) Torup (del av) och Hyltebruk (F län) Tvååker, Morup (del av), Himledalen, Vinberg (del av) och Träslöv (del av) Varbergs stad och Träslöv (del av) Lindberga, Himledalen (utom Hunnestad och Grimmeton), Veddige och Träslöv (del av) Värö, Löftadalen och Fjärås (del av)

• Sida 243
•  Original

Kungsbacka stad, Särö, Onsala, Tölö och Fjärås (del av) Lindome och Mölndal

Göteborgs och Bohus län

Ingående kommuner och kommundelar Göteborgs stad och Askim samt Angered (P län) Öckerö Ytterby, Hermanshy, Kode (Hålta förs.) och Marstrands stad Styrsö Tuve, Säve och ev. Torslanda Tjörn Stenungsund och Kode (Jörlanda förs.) Partille Råda, Landvetter och Björketorp (del av, P län) Mölndals stad, Kållered och Lindome (N län) Kungälvs stad, Romelanda och Kode (Solberga förs.) Tegneby, Myckleby och Morlanda Uddevalla stad, Skaftö (fastlandsdelen), Lane-Ryr, Skredsvik, Forshälla och Ljungskile Södra Sotenäs, Smögen och Tossene Lysekils stad, Skaftö (ö—delen) och Stångenäs Munkedal och Sörbygden1 Svarteborg och Kville1 Tanum och Bullarenl Strömstads stad, Tjärnö och Vette

Älvsborgs län

Ingående kommuner och kommundelar Dals—Ed och Bäckefors Lelång, Bengtsfors köping och Steneby Åmåls stad och Tössbo Melleruds köping, Kroppefjäll, Skållerud och Bolstad Högsäter, Färgelanda och Ödeborg Vänersborgs stad, Frändefors, Brålanda och Västra Tunhem Trollhättans stad och Södra Väne Flundre, Lilla Edets köping och Lödöse samt Inlands Torpe (0 län) Bjärke Starrkärr och Skepplanda

Vårgårda Herrljunga köping och Gäsene Nödinge och Angered

Lerum och Skallsjö Stora Lundby Alingsås stad och Hemsjö Fristad Sandhult Borås stad och Brämhult

Toarp

1 På grund av sjunkande barnantal torde omplanering bli nödvändig.

• Sida 244
•  Original

Ulricehamns stad och Hökerum Redväg Bollebygd, Björketorp och ev. Sätila Västra Mark, Horred och Kungsäter Kinna köping, Skene köping, Örby och Svansjö Viskafors och Fritsla Svenljunga köping, Lysjö, Axelfors, Kindaholm och Högvadl (Holsljunga förs.) Åsunden, Länghem och Dalstorp Tranemo och Limmared

B. Övriga former av interkommunal samverkan2

Uppgifterna hänför sig till mars 1960

Stockholms län

Planerings- och anläggningsverksamhet Avlopp:

Reningsverk:

Vattenförsörj ning:

Vattenförsörjning och avlopp:

Broanläggning:

Hälso- och sjukvård samt allmän hygien Läkarmottagning:

Renhållning:

Täby och Danderyd Stockholm och Huddinge, Järfälla, Sundbyberg, österhaninge samt Tyresö österhaninge och Huddinge Nacka och Stockholm

Lidingö, Stocksund, Djursholm, Täby, Danderyd, Solna, Sollentuna, Upplands- Väsby, Märsta och Vallentuna Stockholm och Järfälla

Nacka och Saltsjöbaden Södertälje, Östertälje, Turinge, Salem, Järna, Grödinge, Trosa, Vagnhärad, Hölö och Gnesta Stockholm och Sundbyberg

Solna, Sundbyberg, Stocksund, Dande- ryd, Täby och Järfälla Värmdö och Gustavsberg Nacka, Boo och Saltsjöbaden Stockholm och Huddinge Nacka och Stockholm Stockholm, Nacka och Boo

Österåker och Vaxholm Botkyrka och Grödinge

Lidingö och Stockholm

Färingsö och Ekerö

Blidö och Roslags-Länna Sundbyberg, Boo och Solna

1 Återstoden av Högvads kommun förs till Ullareds högstadieområde i Hallands län. * Samverkan inom regionplaneförbund och förotsförbund kring Stockholm och Göteborg redo- visas 1 kap. 6. Här redovisas ej heller samverkan på polisväsendets område.

• Sida 245
•  Original

Gemensam sopbränning:

Undervisning och kulturell verksamhet Enhetsskola, yrkesskola samt special— undervisning:

Yrkesskola:

Högre skolor:

Övriga skolavtal:

[ drottsplats :

Socialvård : Alkoholpoliklinik :

Skyddad verksamhet för partiellt arbets- föra:

Övriga specialförvallningar Brandförsvar : Släcknin gsavtal :

Märsta och Sigtuna Stockholm och Boo

Danderyd, Djursholm, Stocksund och Täby

Sollentuna,

Botkyrka och Grödinge

Sollentuna, Upplands-Väsby, Märsta och Skepptuna Nynäshamn, Ösmo, Sorunda, Österha- ninge, Tyresö, Västerhaninge och Hud- dinge Södertälje, Östertälje, Turinge, Salem, Järna, Grödinge, Enhörna, Trosa, Vagn- härad, Hölö, Daga, Gnesta och Sorunda

Botkyrka och Södertälje Häverö, Väddö, Lyhundra, Knutby och Sjuhundra Norrtälje, Roslags—Länna, Blidö och Frö— tuna Stockholm och Järfälla Sundbyberg, Järfälla och Stockholm Sollentuna, Upplands-Väsby, Skepptuna och Märsta Södertälje och Östertälje Södertälje och Sorunda Danderyd och Stocksund

Vaxholm och Värmdö Nacka och B00 Frötuna, Blidö, Väddö och Norrtälje Lyhundra och Norrtälje Lyhundra och Frötuna

Nacka och Boo

Djursholm, Stocksund, Täby och Dande- ryd Solna, Sundbyberg och Sollentuna

Solna och Sundbyberg öregrund och östhammar

Solna och Sundbyberg Väddö och Häverö Knutby och Häverö Lyhundra och Norrtälje

• Sida 246
•  Original

Alarmerin gscentral :

Lyhundra och Knutby Upplands-Väsby och Sollentuna Södertälje och östertälje öregrund och östhammar

Knivsta och Uppsala Almunge och Uppsala

Uppsala län

Planerings- och anläggningsverksamhet Reningsverk:

Vattenförsörj ning: Distriktsarkitekt :

Undervisning och kulturell verksamhet Högre skolor:

Social vård Åldringsvård :

övriga specialförvaltningar Släckningsavtal :

Alarmeringscentral :

Uppsala och Vaksala Valbo (X län) och Älvkarleby

Enköping, Håbo, Södra Trögd, Upp- lands-Bro, Åsunda och Lagunda

Uppsala och Enköping

Hållnäs och Västland Tierps köping och Hållnäs

Enköping och Åsunda Söderfors och Tierps lk

Södermanlands län

Planerings- och anläggningsverksamhet Reningsverk:

Vattenförsörj ning :

Distriktsarkitekt :

Hälso- och sjukvård samt allmän hygien Läkarmottagning:

Husby-Rekarne, Västra Rekarne, Eskils- tuna och Hällby Nyköping och Svärta

Torshälla och Hällby Nyköping och Svärta Strängnäs och Tosterö Flen, Mellösa, Malmköping, Sparreholm och Bettna Strängnäs, Mariefred, Åker, Enhörna, Stallarholmen, Tosterö och Vårfruberga Torshälla, Malmköping, Hällby, Västra Rekarne, Kafjärden och Ärla

Rönö och Tystberga Floda, Stora Malm och Sköldinge

• Sida 247
•  Original

Undervisning och kulturell verksamhet Yrkesskola:

Högre skolor:

övriga skolavtal:

Musikundervisning:

övriga specialförvaltningar Släckningsavtal:

Alarmeringscentral:

Järna och Gnesta

Södertälje och Enhörna Strängnäs och Tosterö Gnesta och Vårfruberga Strängnäs och Åker Daga och Strängnäs

Gnesta och Daga Nyköping och Svärta Trosa, Tystberga, Vagnhärad, Hävla (E län) och Västra Vingåker

Tunaberg, Jönåker, Stigtomta och Rönö Floda och Sköldinge

Södertälje och Enhörna Katrineholm, Sköldinge och Floda Torshälla och Hällby Rönö och Svärta Bettna, Stigtomta, Stora Malm och Katri- neholm Strängnäs, Vårfruberga och Tosterö Eskilstuna och Ärla Flen och Bettna Flen och Mellösa

Nyköping, Svärta, Stigtomta, Tunaberg, Vrena, Tystberga och Jönåker Eskilstuna, Ärla, Husby-Rekarne och Västra Rekarne

Hallands län

Planerings- och anläggningsverksamhet Vatten och avlopp: Vattenförsörjning: Hälso- och sjukvård samt allmän hygien Läkarmottagning:

Renhållning: Köttbesiktnin gsbyrå :

Undervisning och kulturell verksamhet Yrkesskola:

Halmstad och Söndrum Halmstad och Simlångsdalen

Harplinge, Söndrum, Simlångsdalen och Eldsberga Onsala, Löftadalen, Värö och Fjärås

Kungsbacka, Onsala och Särö Markaryd, Hishult

Oskarström, Kvibille och Enslöv Laholm, Laholms lk, Karup, Veinge, His- hult, Knäred, Ränneslöv och Våxtorp

• Sida 248
•  Original

Socialvård Åldringsvård :

övriga specialförvaltningar Släckningsavtal :

Alarmeringscentral :

F järe härads kommuner Eldsberga och Simlångsdalen

Oskarström, Kvibille och Enslöv Veinge och Eldsberga

Halmstad och Eldsberga Kvibille och Getinge Laholm och Laholms lk Oskarström, Enslöv och Kvibille Halmstad och Simlångsdalen Halmstad och Söndrum Hylte och Torup Morup och Falkenberg Vessigebro och Falkenberg Kungsbacka och Onsala Varberg och Träslöv Varberg och Himledalen

Varberg, Lindberga och Himledalen

Göteborgs och Bohus län

Planerings- och anläggningsverksamhet Avlopp:

Reningsverk:

Vatten och avlopp:

Vattenförsörjning :

Hälso- och sjukvård samt allmän hygien Barnavårdscentral :

Djurklinik :

Säve, Göteborg och Tuve Säve och Tuve Göteborg och Tuve Göteborg, Tuve och Torslanda Partille och Göteborg

Kållered och Mölndal

Stenungsund och Ljungskile Tuve och Torslanda

Tuve och Säve Askim och Göteborg Partille och Göteborg Kållered, Säve och Göteborg

Tuve och Göteborg Göteborg, öckerö och Torslanda Mölndal och Göteborg

Kungälv och Romelanda Svarteborg, Kville, Tossene, Bullaren, Södra Sotenäs, Sörbygden, Lysekil, Stångenäs och Munkedal

• Sida 249
•  Original

Undervisning och kulturell verksamhet Yrkesskola:

Högre skolor:

Övriga skolavtal :

Socialvård Åldringsvård:

Övriga specialförvaltningar Brandförsvar : Släckningsavtal :

Kungälv och Romelanda Södra Sotenäs, Tossene och Smögen Vette, Strömstad och Tjärnö

Södra Sotenäs och Smögen Södra Sotenäs och Svarteborg Tjörn och Stenungsund Södra Sotenäs och Tossene

Kungälv och Romelanda

Tegneby och Myckleby Kungälv och Hermansby

Tegneby och Myckleby Bullaren och Tanum Kungälv och Romelanda Vette och Tjärnö Kode och Romelanda Hermansby och Ytterby Uddevalla, Skredsvik, Lane-Ryr och Forshälla

Tuve och Göteborg Tuve och Säve Göteborg och Säve Göteborg och Torslanda

Älvsborgs län

Planerings- och anläggningsverksamhei Avlopp:

Vattenförsörjning:

Hälso- och sjukvård samt allmän hygien Köttbesiktning:

Hälsovårdsinspektion :

Sopstation:

Undervisning och kulturell verksamhet Yrkesskola:

Borås samt Brämhult, Fristad och Sand- hult

örby och Kinna Sandhult och Borås Tranemo och Limmared Skallsjö och Lerum

Trollhättan och Vänersborg Kinna, Skene, örby och Fritsla Kinna, Fritsla och Örby

Starrkärr och Skepplanda

Alingsås, Herrljunga, Bjärke, Hemsjö, Skallsjö, Stora Lundby, Lödöse, Ange- red, Starrkärr, Skepplanda, Lilla Edet och Nödinge

• Sida 250
•  Original

Övriga skolavtal : Musikledare :

S 0 e i al vård Åldringsvård :

Arbetsterapeut:

övriga specialförvaltningar Släckningsavtal:

Brandalarmering:

Ambulans :

Herrljunga och Alingsås Fritsla, Skene, Örby, Seglora, Västra Mark, Horred, Kungsäter, Svansjö, Säti— la och Kinna Limmared och Ulricehamn Limmared och Borås Kungsbacka och Sätila Alingsås och Vårgårda Åsunden och Ulricehamn Herrljunga och Vårgårda

Vänersborg med kringliggande kommu- ner

Tranemo, Svenljunga och Länghem

Flundre, Lödöse och Lilla Edet Skene och Örby Mellerud och Bolstad Skene och Kinna Länghem och Limmared

Västra Tunhem och Vänersborg

Svenljunga och Axelfors Skepplanda, Starrkärr och Bjärke Borås och Brämhult Borås och Herrljunga Borås och Bollebygd Axelfors och Svenljunga Trollhättan, Flundre och Inlands Torpe Limmared och Tranemo Mellerud och Bolstad Alingsås och Hemsjö Kindaholm och Högvad Örby och Kinna Bäckefors och Lelång Tössbo och Åmål Vårgårda och Vårgårda mcp Vårgårda och Alingsås Trollhätten och Södra Väne

Gäsene och Falköping Gäsene och Borås Trollhättan, Flundre och Inlands Tor— pe (0 län)

Vänersborg, Brålanda och Grästorp (R län)

Lilla Edet, Lödöse och Inlands Torpe (O län)

• Sida 251
•  Original

BILAGA 6

Statsadministrativa indelningar m. 111. inom Stockholms, Uppsala, Söder-

manlands, Hallands, Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län

A. Civilförsvarsområden, landsfiskalsdistrikt, domsagor och fögderier

Civilförsvarsom-

råden

östhammars

Östhammar öregrund

Väddö Häverö Knutby Almunge

Norrtälje Sjuhundra Lyhundra Frötuna

Blidö Roslags-Länna Norrtälje

Knivsta Skepptuna Märsta Sigtuna

Vallentuna Össeby

Landsfiskals- Domsagor distrikt Stockholms län

Östhammars Norra Roslags Östhammar östhammar Öregrund Öregrund Häverö Väddö Väddö Häverö Häverö Knutby Knutby Almunge Almunge Norrtälje Mellersta Roslags Sjuhundra Sjuhundra Lyhundra Lyhundra Frötuna Frötuna Blidö Blidö Roslags-Länna Roslags—Länna Norrtälje Norrtälje Sigtuna Stockholms läns

västra Knivsta Knivsta Skepptuna Skepptuna Märsta Märsta Sigtuna Sigtuna Vallentuna Upplands-Väsby Upplands-Väsby Vallentuna Vallentuna Össeby Össeby

Fögderier

Norra Roslags Östhammar Öregru nd

Väddö Häverö Knutby Almunge

Mellersta Roslags Sjuhundra Lyhundra Frötuna Blidö Roslags—Länna Norrtälje

S vartsjö

Knivsta Skepptuna Märsta Sigtuna Färingsö Ekerö

Upplands-Väsby Vallentuna Össeby

• Sida 252
•  Original

Civilförsvarsom— råden

Stockholms Täby österåker Ljusterö Vaxholm Upplands-Väsby

Djurö Värmdö Gustavsberg Boo

Stocksund Danderyd Djursholm Lidingö

Solna

Sollentuna Järfälla Tyresö

Färingsö Ekerö Sundbyberg

Huddinge Botkyrka Saltsjöbaden Nacka

Södertälje Salem Grödinge Östertälje Turinge Järna

Landsfiskals- distrikt

ös teråkers Täby österåker Ljusterö Vaxholm

Gustavsbergs Djurö Värmdö Gustavsberg Boo

Danderyds

Stocksund Danderyd Djursholm Lidingö

Solna Solna

Sollentuna

Sollentuna Järfälla

Färentuna

Färingsö Ekerö

Svartlösa Huddinge Botkyrka

öknebo

Salem Grödinge Östertälje Turinge Järna

Domsagor

Södra Roslags Täby Österåker Ljusterö Vaxholm

Djurö Värmdö Gustavsberg Boo

Stocksund Danderyd

Djursholm Lidingö

Solna Solna

Sollentuna och rentuna

Sollentuna Järfälla

Färingsö Ekerö Sundbyberg

Svartlösa

Huddinge Botkyrka

Södertörns Salem Grödinge Östertälje Turinge Järna

Fä-

Fögderier

Värmdö m. fl. Täby Österåker Ljusterö Vaxholm

Djurö Värmdö Gustavsberg Boo

Stocksund Danderyd Djursholm Lidingö

Solna

Sollentuna Järfälla Västerhaninge Österhaninge Tyresö

Sundbyberg

Svartlösa Huddinge

Saltsjöbaden Nacka

öknebo

Salem Grödinge Östertälje Turinge Järna Botkyrka

• Sida 253
•  Original

Civilförsvarsom- råden

Sorunda Ösmo Nynäshamn

Västerhaninge Österhaninge

Södertälje

Enköpings

Åsunda Södra Trögd Norra T rögd Enköping

Upplands-Bro Håbo Lagunda

Uppsala Södra Hagunda Norra Hagunda Bälinge Vaksala

Rasbo

Uppsala

Oland Dannemora

Vattholma Björklinge Vendel

Landsfiskals— distrikt

Nynäshamns

Sorunda Ösmo Nynäshamn

Haninge Västerhaninge Österhaninge Tyresö

Nacka

Nacka Saltsjöbaden

Enköpings

Åsunda Södra Trögd Norra Trögd Enköping

H åbo Upplands-Bro Håbo Lagunda

U Ileråkers Södra Hagunda Norra Hagunda Bälinge Vaksala Rasbo

Olands

Oland Dannemora

Norunda Vattholma Björklinge Vendel

Sorunda Ösmo Nynäshamn

Västerhaninge Österhaninge Tyresö

Nacka Saltsjöbaden

Uppsala län

Uppsala läns södra Trögds tingslag Åsunda Södra Trögd Norra Trögd

Upplands-Bro Håbo Lagunda

Tiunda tingslag Södra Hagunda Norra Hagunda Bälinge Vaksala Rasbo

Uppsala läns norra Oland Dannemora

Vattholma Björklinge Vendel

Sorunda Ösmo Nynäshamn

Trögds

Åsunda Södra Trögd Norra Trögd Enköping

Upplands-Bro Håbo Lagunda

Tiunda Södra Hagunda Norra Hagunda Bälinge Vaksala Rasbo

Oland Dannemora

Vattholma Björklinge

Örbyhus Vendel

• Sida 254
•  Original

Civilförsvarsom- råden

Tierps

Tierps landsk. Tierps köp. Söderfors

Älvkarleby Västland Österlövsta Hållnäs

Nyköpings Tunaberg J önåker Björkvik Stigtomta Rönö Svärta Oxelösund Nyköping

Tystberga Vagnhärad Hölö Trosa

Gnesta Daga

Strängnäs Åker Enhörna Stallarholmen Tosterö Vårfruberga Strängnäs Mariefred

Eskilstuna

Kaf j ärden Hällby

Landsfiskals- distrikt

Tierps Tierps landsk. Tierps köp. Söderfors

Älvkarleby Älvkarleby Västland Österlövsta Hållnäs

Rönö Tunaberg J önåker Björkvik Stigtomta Rönö Svärta Oxelösund

Trosa Tystberga Vagnhärad Hölö Trosa

Daga Gnesta Daga

Strängnäs Åker

Enhörna Stallarholmen Tosterö Vårfruberga Strängnäs Mariefred

Rekarne Kafjärden Hällby

Tierps landsk. Tierps köp. Söderfors

Älvkarleby Västland Österlövsta Hållnäs

Södermanlands län

Nyköpings Tunaberg Jönåker Björkvik Stigtomta Rönö Svärta Oxelösund

Tystberga Vagnhärad Hölö Trosa

Gnesta Daga

Livgedingets Åker

Enhörna Stallarholmen Tosterö Vårfruberga Strängnäs Mariefred

Kafjärden Hällby

Tierps landsk. Tierps köp. Söderfors

Älvkarleby Västland Österlövsta Hållnäs

Nyköpings Tunaberg J önåker

Stigtomta Rönö Svärta Oxelösund

Tystberga Vagnhärad Hölö Trosa

Gripsholms Åker

Enhörna Stallarholmen Tosterö Vårfruberga Strängnäs Mariefred

Rekarne

Kafjärden Hällby

• Sida 255
•  Original

Civilförsvarsom- råden

Västra Rekarne Husby-Rekarne Ärla Torshälla

Eskilstuna Katrineholms

Mellösa Malmköping Sparreholm Flen

Bettna Sköldinge Floda Stora Malm

Katrineholm

Västra Vingåker Julita

Halmstads

Hishult

Våxtorp Karup Ränneslöv Knäred

Laholms landsk. Veinge Laholms stad Halmstad

Eldsberga Simlångsdalen Söndrum Harplinge Getinge

Landsfiskals- distrikt

Västra Rekarne Husby-Rekarne Ärla Torshälla

Villåttinge

Mellösa Malmköping Sparreholm Flen

Valla

Bettna Sköldinge Floda Stora Malm

Vingåkers Västra Vingåker Julita

Höks

Hishult

Våxtorp Karup Ränneslöv Knäred Laholms landsk. Veinge

Laholms stad

Harplinge Eldsberga Simlångsdalen Söndrum Harplinge Getinge

Västra Rekarne Husby-Rekarne Ärla Torshälla

Oppunda och Villåttinge Mellösa Malmköping Sparreholm Flen

Bettna Sköldinge Floda Stora Malm

Katrineholm

Västra Vingåker Julita

Hallands län

Hallands södra

Hishult

Våxtorp Karup Ränneslöv Knäred Laholms landsk. Veinge

Laholms stad

Eldsberga Simlångsdalen Söndrum Harplinge Getinge

Västra Rekarne Husby—Rekarne Ärla Torshälla Malmköping

Flens

Mellösa Gnesta Sparreholm Flen

Daga

Bettna Sköldinge Floda

Katrineholms

Katrineholm Stora Malm

Västra Vingåker Julita Björkvik

Laholms Hishult

Våxtorp Karup Ränneslöv Knäred Laholms landsk. Veinge

Laholms stad

Halmstads Eldsberga Simlångsdalen Söndrum Harplinge Getinge

• Sida 256
•  Original

Civilförsvarsom- råden

Kvibille Oskarström Enslöv Torup

Varbergs Årstad Morup Vinb erg Vessigebro Falkenberg

Ätran

Ullared Himledalen Tvååker Träslöv Lindberga Varberg

K ungs backa Veddige Värö Löftadalen Fjärås

Onsala Särö Tölö Lindome Kungsbacka

Göteborgs Landvetter Råda Partille

Landsfiskals- distrikt

Oskarströms Kvibille Oskarström Enslöv Torup

Årstads Årstad Morup Vinberg Vessigebro

Himle Ätran

Ullared Himledalen Tvååker Träslöv Lindberga

Viske Veddige Värö Löftadalen Fjärås

Kungsbacka Onsala

Särö Tölö Lindome Kungsbacka

Kvibille Oskarström Enslöv Torup

Hallands mellersta

Årstad Morup Vinberg Vessigebro Falkenberg

Ätran

Ullared Himledalen Tvååker Träslöv Lindberga

Hallands norra

Veddige Värö Löftadalen Fjärås

Onsala Särö Tölö Lindome Kungsbacka

Göteborgs och Bohus län

Sävedals Landvetter Råda Partille

Askims och Mölndals

Landvetter Råda

Kvibille Oskarström Enslöv Torup

Falkenbergs Årstad Morup Vinberg Vessigebro Falkenberg

Ätran

Varbergs Ullared Himledalen Tvååker Träslöv Lindberga Varberg

Kungsbacka Veddige Värö Löftadalen Fjärås

Onsala Särö Tölö Lindome Kungsbacka

Mölndals

Landvetter Råda

• Sida 257
•  Original

Civilförsvarsomf räden

Kållered Mölndal Göteborg

Askim Styrsö öckerö Torslanda Tuve Säve Marstrand

Hermansby Ytterby Romelanda Kungälv

Kode Stenungsund

Tjörn Angered (P län)

Uddevalla

Inlands Torpe Ljungskile Forshälla Uddevalla

Morlanda Tegneby Myckleby

Skaftö Skredsvik Lane-Ryr

Landsfiskals- distrikt

Mölndals

Kållered Mölndal

Hisings

Askim Styrsö Öckerö Torslanda Tuve Säve Marstrand

Kungälvs Hermansby Ytterby Romelanda Kungälv

Stenungsunds

Kode Stenungsund

Tjörns Tjörn

Ljungskile Inlands Torpe Ljungskile Forshälla

Orusts Morlanda Tegneby Myckleby

Lane Skaftö Skredsvik Lane-Ryr

Kållered Mölndal Askim

Hisings, Sävedals och Kungälvs Partille

Styrsö Öckerö Torslanda Tuve

Säve Marstrand

Hermansby Ytterby Romelanda Kungälv

Orusts, Tjörns och Inlands

Kode

Stenungsund

Tjörn

Inlands Torpe Ljungskile Forshälla

Morlanda Tegneby Myckleby

Sunnervikens Skaftö Skredsvik Lane-Ryr

Kållered Mölndal

Göteborgs

Partille Askim Styrsö Öckerö Torslanda Tuve Säve

Inlands Hermansby Ytterby Romelanda Kungälv

Kode Stenungsund Marstrand

Tjörn

Uddevalla

Inlands Torpe Ljungskile Forshälla

Morlanda Tegneby Myckleby

Skaftö Skredsvik Lane-Ryr

• Sida 258
•  Original

Civilförsvarsom- råden

Munkedals

Smögen Södra Sotenäs Tossene

Stångenäs Lysekil

Munkedal Svarteborg Sörbygden

Strömstads Bullaren Kville Tanum

Tjärnö Vette Strömstad

Åmåls Tössbo Åmål

Lelång Bengtsfors Steneby

Dals-Ed Bäckefors Trollhättans Högsäter Färgelanda ödeborg

Landsfiskals- distrikt

Sotenäs Smögen Södra Sotenäs Tossene

Lysekils ' Stångenäs Lysekil

Munkedals

Munkedal Svarteborg Sörbygden

Tanums

Bullaren Kville Tanum

Strömstads Tjärnö Vette Strömstad

Åmåls

Tössbo Åmål

Bengtsfors Lelång Bengtsfors Steneby

Dals—Eds

Dals-Ed Bäckefors

Färgelanda

Högsäter Färgelanda ödeborg

Smögen Södra Sotenäs Tossene

Stångenäs Lysekil

Munkedal Svarteborg Sörbygden

Norrvikens Bullaren Kville Tanum

Tjärnö Vette Strömstad

Älvsborgs län

Tössbo och Vedbo

Tössbo Åmål

Lelång Bengtsfors Steneby

Dals-Ed Bäckefors

Nordals, Sundals och Valbo Högsäter Färgelanda Ödeborg

Sunnervikens

Smögen Södra Sotenäs Tossene

Stångenäs Lysekil

Munkedal _ Svarteborg Sörbygden

Norrvikens

Bullaren Kville Tanum

Tjärnö Vette Strömstad

Åmåls

Tössbo Åmål

Lelång Bengtsfors Steneby

Melleruds

Dals-Ed Bäckefors

Högsäter

• Sida 259
•  Original

Civilförsvarsom- råden

Kroppefjäll Skållerud Mellerud Bolstad Brålanda Frändefors

Vänersborg

Västra Tunhem Södra Väne

Trollhättan

Bjärke Flundre Lilla Edet

Alingsås

Lödöse Skepplanda Starrkärr Nödinge

Stora Lundby Lerum Skallsjö Hemsjö

Vårgårda Herrljunga

Alingsås

Landsfiskals- distrikt

Melleruds Kroppefjäll Skållerud Mellerud Bolstad Brålanda Frändefors

Trollhättans

Västra Tunhem Södra Väne

Trollhättan

Flundre-Bjärke Bjärke

F lundre Lilla Edet

Ale

Lödöse Skepplanda Starrkärr Nödinge

Vättle

Angered Stora Lundby Lerum Skallsjö Hemsjö

Kullings Vårgårda Herrljunga

Kroppefjäll Skållerud Mellerud Bolstad Brålanda Frändefors

Flundre, Väne och

Bjärke Västra Tunhem Södra Väne

Trollhättan

Bjärke F lundre Lilla Edet

Vättle. Ale och Kullings Lödöse Skepplanda Starrkärr Nödinge

Angered Stora Lundby Lerum Skallsjö Hemsj ö

Vårgårda Herrljunga

Kroppefjäll Skållerud Mellerud Bolstad Brålanda

Vänersborgs Färgelanda Ödeborg

Frändefors Vänersborg

Västra Tunhem

Trollhättans

Trollhättan Södra Väne

Flundre * Lilla Edet

Ale-Vättle

Lödöse Skepplanda Starrkärr Nödinge

Angered _ Stora Lundby Lerum Skallsjö

Alingsås Hemsjö Vårgårda Herrljunga Bjärke Alingsås

• Sida 260
•  Original

Civilförsvarsom- råden

Borås Gäsene Hökerum Toarp Brämhult Borås

Fristad Sandhult Bollebygd Björketorp

Kinna Sätila Viskafors Fritsla Kinna

Örby

Skene Västra Mark Horred Kungsäter Svansjö

H ögvad Kindaholm Axelfors Svenljunga Lysjö

Ulricehamns Länghem Limmared Tranemo Dalstorp Åsunden

Redväg Ulricehamn

Landsfiskals- distrikt

As

Gäsene Hökerum Toarp Brämhult

Bollebygds

Fristad Sandhult Bollebygd Bj örketorp

Kinna Sätila Viskafors Fritsla Kinna

Skene

Örby

Skene Västra Mark Horred Kungsäter Svansjö

Svenljunga Högvad Kindaholm Axelfors Svenljunga Lysjö

Tranemo Länghem Limmared Tranemo Dalstorp Åsunden

Ulricehamns

Redväg Ulricehamn

Borås

Gäsene Hökerum Toarp Brämhult

Fristad Sandhult Bollebygd Björketorp

Marks Sätila Viskafors Fritsla Kinna

örby

Skene Västra Mark Horred Kungsäter Svansjö

Kinds och Redvägs

Högvad Kindaholm Axelfors Svenljunga Lysjö

Länghem Limmared Tranemo Dalstorp Åsunden

Redväg Ulricehamn

Borås Gäsene

Toarp Brämhult

Fristad Sandhult Bollebygd Björketorp

Kinna Sätila Viskafors Fritsla Kinna

örby

Skene Västra Mark Horred Kungsäter

Svenljunga Högvad Kindaholm Axelfors Svenljunga Lysjö Svansjö

Länghem Limmared Tranemo

Ulricehamns

Redväg Ulricehamn Hökerum Åsunden Dalstorp

• Sida 261
•  Original

östhammars distrikt

Häverö Knutby Öregrund Östhammar

Norrtälje distrikt Väddö Almunge Lyhundra Sjuhundra Frötuna Blidö Roslags-Länna Norrtälje

Stockholms västra distrikt

Skepptuna Knivsta Märsta Upplands-Väsby Sigtuna Järfälla Ekerö Färingsö Sollentuna Sundbyberg Stockholm

Stockholms norra distrikt

Vallentuna Össeby Ljusterö

Uppsala södra distrikt Upplands-Bro Håbo Norra Trögd Södra Trögd Åsunda Lagunda Södra Hagunda

B. Lantmäteridistrikt

Stockholms län

Österåker Stocksund Danderyd Täby Djursholm Lidingö Vaxholm Solna

Värmdö distrikt

Värmdö Djurö Gustavsberg Boo

Haninge distrikt Huddinge österhaninge Tyresö Västerhaninge Ösmo Saltsjöbaden Nacka Nynäshamn

Södertälje distrikt Botkyrka Salem Grödinge Östertälje Turinge Järna Sorunda Södertälje

Uppsala liin

Norra Hagunda Bälinge Vaksala Rasbo Björklinge Uppsala Enköping

• Sida 262
•  Original

Uppsala norra distrikt Vattholma Oland Dannemora Vendel Österlövsta

Nyköpings distrikt J önåker Björkvik Stigtomta Tunaberg Svärta Rönö Tystberga Vagnhärad Hölö Daga Gnesta Oxelösund Trosa Sparreholm Bettna Sköldinge Stora Malm Flen Katrineholm Nyköping

Halmstads distrikt Hishult Våxtorp Karup Ränneslöv Knäred Laholms landsk. Veinge Eldsberga Simlångsdalen Söndrum Harplinge Getinge Kvibille

Hållnäs

_ Tierps landsk.

Söderfors Västland Älvkarleby Tierps köp.

Södermanlands län

Eskilstuna distrikt Enhörna Stallarholmen Tosterö Vårfruberga Åker Husby-Rekarne Ärla

Kafjärden Hällby

Västra Rekarne Torshälla Strängnäs Mariefred Mellösa Julita Floda Västra Vingåker Malmköping Eskilstuna

Hallands län

Oskarström Enslöv Torup Årstad Laholms stad Falkenberg Halmstad

Varbergs distrikt Morup Vinberg Vessigebro Ätran

• Sida 263
•  Original

Ullared Himledalen Tvååker Träslöv Lindberga Veddige Värö Varberg

Göteborgs södra distrikt Landvetter Råda Kållered Askim Partille Styrsö Öckerö Göteborg Mölndal

Göteborgs norra distrikt Torslanda Tuve Säve Hermansby Ytterby Romelanda Kode

Tjörn Kungälv Marstrand

Uddevalla södra distrikt

Stenungsund Inlands Torpe Ljungskile

Bengtsfors distrikt Tössbo Lelång Bengtsfors Steneby Dals-Ed

Bäckefors Åmål

Kungsbacka distrikt Löftadalen Fjärås Onsala Särö Tölö Lindome Kungsbacka

Göteborgs och Bohus lin

Forshälla Morlanda Tegneby

Myckleby

Uddevalla norra distrikt

Skaftö Skredsvik Lane-Ryr Smögen Södra Sotenäs Tossene Stångenäs Munkedal Svarteborg Sörbygden Uddevalla Lysekil

Strömstads distrikt Bullaren Kville Tanum Tjärnö Vette Strömstad

Älvsborgs län

Vänersborgs distrikt Högsäter Färgelanda Ödeborg Kroppefj äll Skållerud Mellerud Bolstad

• Sida 264
•  Original

Brålanda Frändefors Västra Tunhem Södra Väne Bjärke Flundre Lilla Edet Lödlöse Vänersborg Trollhättan

Vättle distrikt Skepplanda Starrkärr Nödinge Angered Stora Lundby Lerum Skallsjö Björketorp

Kinna distrikt Sätila Viskafors Fritsla Kinna

Örby

Skene Västra Mark Horred

Kungsäter Svansjö Högvad Kindaholm

Borås distrikt

Vårgårda Hemsjö Herrljunga Toarp Brämhult Fristad Sandhult Bollebygd Axelfors Svenljunga Lysjö Alingsås Borås

Ulricehamns distrikt

Gäsene Hökerum Länghem Limmared Tranemo Dalstorp Åsunden Redväg Ulricehamn

• Sida 265
•  Original

BILAGA 7

Dispensär- och tandvårdsdistrikt inom Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Hallands, Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs läns landstingsområden

Stockholms län

Dispensärverksamheten ]. Centraldispensären vid Löwenströmska lasarettet, Upplands—Väsby. Dispensärdistrikt Omfattning Upplands-Väsby Upplands-Väsby

Knivsta Knivsta och Skepptuna Sigtuna Sigtuna stad och Märsta Tureberg Södra delen av Sollentuna köping Rotebro Norra delen av Sollentuna köping

2. Fristående centraldispensären i Norrtälje Dispensärdistrikt Omfattning Hallstavik Häverö Knutby Knutby och Almunge Norrtälje Norrtälje stad, Lyhundra, Frötuna, Blidö och Roslags-Länna Rimbo Sjuhundra Väddö Väddö Öregrund Öregrunds stad och del av Östhammars stad östhammar Östhammars stad (del av)

3. Centraldispensären, thoraxkliniken, Karolinska sjukhuset, Stockholm

Dispensärdistrikt Omfattning Djursholm Djursholms stad Lidingö Lidingö stad Nynäshamn Nynäshamns stad Solna första Solna stad (del av) Solna andra Solna stad (del av) Sundbyberg Sundbybergs stad Roslags-Näsby Täby köping Vallentuna Össeby och Vallentuna Saltsjöbaden Saltsjöbadens köping Björknäs Boo

Dalarö Österhaninge (del av) Gustavsberg Värmdö, Djurö och Gustavsberg

• Sida 266
•  Original

Dispensärdistrikt Jakobsberg Stocksund Storängen Västerhaninge Åkersberga Ösmo Mälaröarna Vaxholm Vendelsö

Omfattning

Järfälla Stocksunds köping och Danderyds köping Nacka stad Västerhaninge och Österhaninge (del av) Ljusterö och Österåker Sorunda och Ösmo Ekerö och Färingsö Vaxholms stad Tyresö, Huddinge (del av) och Österha- ninge (del av)

4. Centraldispensären vid länssanatoriet i Uttran

Dispensärdistrikt Huddinge Södertälje lands Södertälje stad Tumba

Omfattning Huddinge (del av) Grödinge, Östertälje, Turinge och Järna

Södertälje stad Botkyrka och Salem

Folktandvården

Centraltandpolikliniken vid lasarettet i Danderyd.

Tand vårdsd i s trikt

Nynäshamn Södertälje

Nacka—Salts j öbaden—Björknäs Sundbyberg Solna Djursholm Lidingö Vaxholm

Norrtälje Östhammar—Öregrund Sigtuna Danderyd

Järfälla

Sollentuna Roslags-Näsby—Vallentuna

Upplands-Väsby Åkersberga

Omfattning

Nynäshamns stad, Sorunda och Ösmo Södertälje stad, Salem, Östertälje, Tu- ringe och Järna samt Enhörna från Sö— dermanlands län Nacka stad, Saltsjöbadens köping och Boo Sundbybergs stad Solna stad Djursholms stad Lidingö stad Vaxholms stad, Ljusterö, Djurö, Öster- åker (del av) och Värmdö Norrtälje stad, Blidö, Lyhundra, Roslags- Länna, Frötuna, Sjuhundra och Väddö (del av) Östhammars stad och Öregrunds stad Sigtuna stad Stocksunds köping och Danderyds köping Järfälla, Upplands-Väsby (del av) och Sollentuna köping (del av) Sollentuna köping (del av) Täby köping, Vallentuna (utom Frösun- da förs.) och össeby Upplands-Väsby (del av) österåker (del av), Roslags-Länna (del av) och Össeby (del av)

• Sida 267
•  Original

Tandvårdsdistrikt Knivsta Rimbo

Knutby

Hallstavik Gustavsberg

Handen

Huddinge Tumba Ekerö Märsta

Omfattning

Knivsta Sjuhundra, Skepptuna, Knutby (Edsbro förs.) och Vallentuna (Frösunda förs.) Knutby (utom Edsbro förs.) och Alm- unge Häverö och Väddö (del av) Gustavsberg, Värmdö (del av) och Djurö (del av)

Österhaninge, Västerhaninge, Tyresö och Djurö (del av) Huddinge

Botkyrka och Grödinge Ekerö och Färingsö Märsta

Uppsala län

Dispensärverksamheten

Centraldispensären vid Akademiska sjukhuset, Uppsala.

Dispensärdistrikt

Uppsala stad Uppsala lands

Enköping

Bålsta Alunda Dannemora Örbyhus Söderfors Tierp

Lövsta Älvkarleby

Skutskär

Omfattning

Uppsala stad Vattholma, Rasbo, Vaksala, Björklinge, Bälinge, Norra Hagunda och Södra Hagunda . Enköpings stad, Åsunda, Lagunda, Norra Trögd och Södra Trögd Upplands-Bro och Håbo Oland Dannemora Vendel Söderfors och Tierps landsk. (del av) Tierps köping och Tierps landsk. (del av) . Österlövsta och Hållnäs Västland och Älvkarleby (utom Skut- skärs förs.) Älvkarleby (Skutskärs förs.)

Folktandvården

Centraltandpolikliniken vid Akademiska sjukhuset; Uppsala.

Tandvårdsdistrikt

Uppsala stad Uppsala lands

Enköping

Skutskär

Omfattning

Uppsala stad . Vaksala, Rasbo, Vattholma, Björklinge, Bälinge, Norra Hagunda och Södk'a Hagunda

Enköpings stad, Norra Trögd, Södra Trögd och Åsunda

Älvkarleby

• Sida 268
•  Original

Tandvårdsdistrikt

Skärplinge Tierp örbyhus Österbybruk Alunda Örsundsbro Bålsta Söderfors

Omfattning

österlövsta, Västland och Hållnäs Tierps köping och Tierps landsk. Vendel Dannemora Oland Lagunda Håbo och Upplands-Bro Söderfors

Södermanlands län

Dispensårverksamheten

1. Södra centraldispensärområdet med centraldispensär i Nyköping.

Dispensärdistrikt

Nyköpings stad Nyköpings lands

Oxelösund Björkvik Katrineholm Vingåker

Flens stad Flens lands Valla Trosa

Björnlunda Ludgo

Omfattning

Nyköpings stad Svärta, Stigtomta, Tunaberg och Jön- åker (Lunda, Tuna och- Bergshammars förs.) Oxelösunds stad Björkvik och Jönåker (Kila förs.) Katrineholms stad Vingåker och Stora Malm (ö. Vingåkers förs.) Flens stad Mellösa och Bettna Floda, Sköldinge och Stora Malm (Stora Malms förs.) Trosa stad, Hölö, Vagnhärad och Tyst- berga (Torsåkers, Lästringe och Bälinge förs.) Daga Rönö och Tystberga (Tystberga, Bogsta och Sättersta förs.)

2. Norra centraldispensärområdct med centraldispensär i Eskilstuna Dispensärdistrikt

Eskilstuna stad Eskilstuna lands

Torshälla Julita

Strängnäs Mariefred

Gnesta Malmköping

Omfattning

Eskilstuna stad Kafjärden, Ärla, Husby-Rekarne och Västra Rekarne (Listra och Gillberga förs.) Torshälla stad och Hällby Julita och Västra Rekarne (Västermo och Öja förs.) Strängnäs stad, Vårfruberga, Tosterö och Stallarholmen Mariefreds stad och Åker Gnesta köping Malmköpings köping och Sparreholm

• Sida 269
•  Original

Centraltandpolikliniken vid centrallasarettet i Eskilstuna.

Tandvårdsdistrikt Omfattning Eskilstuna Eskilstuna stad, Kafjärden, Ärla, Husby- Rekarne, Hällby och Västra Rekarne Torshälla Torshälla stad Strängnäs Strängnäs stad, Vårfruberga, Tosterö, Stallarholmen (del av) och Åker (Länna förs.) Mariefred Mariefreds stad, Åker (Åkers förs.) och Stallarholmen (del av) Gnesta Gnesta köping, Daga och Tystberga (Torsåkers och Lästringe förs.) samt Järna (del av Vårdinge förs., B län) Malmköping Malmköpings köping och Sparreholm (utom Årdala förs.) Flen Flens stad, Mellösa, Bettna (del av) och Sparreholm (Årdala förs.) Katrineholm Katrineholms stad, Stora Malm, Sköl- dinge, Floda, Julita (Julita förs.) och Västra Vingåker (del av) Vingåker Västra Vingåker (del av) och Julita (Österåkers förs.) Nyköping Nyköpings stad, Svärta, Tystberga (utom Torsåkers förs.) Rönö, Bettna (del av), Stigtomta, Björkvik, Jönåker och Tuna- berg Oxelösund Oxelösunds stad Trosa Trosa stad, Hölö och Vagnhärad

Hallands län

Dispensärverksamheten [. Södra centraldispensärdistriktet med centraldispensär i Halmstad.

Dispensärdistrikt Omfattning

Båstad Karup från Hallands län Knäred Hishult och Knären Laholm Våxtorp, Ränneslöv och Veinge Laholms extra Laholms stad och Laholms landsk. Halmstads stad Halmstads stad Halmstads lands Eldsberga, Simlångsdalen, Söndrum och Harplinge Oskarström Oskarströms köping, Enslöv och Kvi- bille

Torup Torup

2. Norra centraldispensärdistniktct med centraldispensär i Varberg. Dispensärdistrikt Getinge Falkenbergs stad

Omfattning

Getinge och Årstad Falkenbergs stad

• Sida 270
•  Original

Falkenbergs lands Vessigebro Varbergs stad Varbergs lands

Ullared Tvååker Kungsbacka södra Kungsbacka norra

Vinberg och Mörup Vessigebro Varbergs stad Träslöv, Himledalen, Lindberga och Ved- dige Ullared och Ätran Tvååker Värö, Löftadalen, Fjärås och Onsala Kungsbacka stad, Särö, Tölö och Lindome

Folktandvården

Centraltandpolikliniken vid centrallasarettet i Halmstad

Tandvårdsdistrikt Halmstad

Laholm Falkenberg Varberg Kungsbacka

Knäred Oskarström

Torup Getinge

Vessigebro Ullared

Tvååker Frillesås

Omfattning Halmstads stad, Eldsberga, Simlångsda- len, Söndrum, Harplinge och Kvibille (Kvibille och Holms förs.)

Laholms stad, Laholms landsk., Veinge, Våxtorp, Karup och Ränneslöv (del av) Falkenbergs stad, Morup, Vinberg och Årstad (Eftra, Årstads och Abilds förs.) Varbergs stad, Himledalen, Träslöv, Lind- berga och Veddige Kungsbacka stad, Fjärås, Onsala, Särö, Tölö och Lindome Knäred, Hishult och Ränneslöv (del av) Oskarströms köping, Enslöv och Kvibille (Slättåkra förs.) Torup Getinge och Årstad (Slöinge och Asige förs.) Vessigebro och Ätran (Krogsereds förs.) Ullared och Ätran (Gunnarps och Gälla- reds förs.) Tvååker Löftadalen och Värö

Göteborgs och Bohus län

Dispensärverksamheten

Norra området med fristående centraldispensär i Dingle.

Dispensärdistrikt

Strömstads östra Strömstads västra Tanum Fjällbacka Dingle Munkedal Hunnebostrand

Omfattning

Vette Strömstads stad och Tjärnö Tanum Kville Svarteborg och Bullaren Munkedal och Sörbygden Tossene

• Sida 271
•  Original

Dispensärdistrikt Smögen Gravarne Brastad Lysekil Skaftö

271 Omfattning Smögen Södra Sotenäs Stångenäs Lysekils stad Skaftö

2. Mellersta området med centraldispensären förlagd till länssanatoriet i Svens- högen. Dispensärdistrikt

Uddvalla stad Uddevalla lands Ljungskile Orust Hälleviksstrand Tjörn Stenungsund J örlanda

- Omfattning

Uddevalla stad Forshälla, Lane-Ryr och Skredsvik Ljungskile och Inlands Törpe Myckleby och Tegneby Morlanda Tjörn Stenungsund Kode, Ytterby och Romelanda

3. Södra området med fristående centraldispensär, förlagd till Mölndal

Dis pensärd is trikt

Marstrand Kungälv öckerö

Styrsö

Partille Göteborgs lands

Mölndal

Omfattning

Marstrands stad och Hermansby Kungälvs stad Öckerö

Styrsö

Partille Landvetter, Råda, Kållered, Askim, Tuve, Torslanda och Säve Mölndals stad

Folktandvården

Centraltandpolikliniken är förlagd till centrallasarettet i Uddevalla.

Tandvårdsdistrikt Uddevalla

Mölndal Kungälv—Marstrand

Lysekil Strömstad

Tanumshede Kville—Dingle Munkedal Hunnebostrand—Gravarne Brastad

Omfattning

Uddevalla stad, Ljungskile, Forshälla, Lane-Ryr och Skredsvik Mölndals stad och Kållered Kungälvs stad, Marstrands stad, Her- manshy, Ytterby, Kode, Romelanda och Inlands Torpe Lysekils stad och Skaftö Strömstads stad, Vette och Tjärnö Tanum och Bullaren Kville och Svarteborg Munkedal och Sörbygden Södra Sotenäs, Tossene och Smögen Stångenäs

• Sida 272
•  Original

Hälleviksstrand—Henån Lilldal—Rönnäng Stenungsund Öckerö—Styrsö Tuve—Hovås Mölnlycke Partille

Myckleby, Tegneby och Morlanda Tjörn Stenungsund Öckerö och Styrsö Torslanda, Tuve, Säve och Askim Råde och Landvetter Partille

Älvsborgs lin

Dispensärverksamheten

1. Vänersborgs centraldispensär (fristående).

Dispensårdistrikt

Melleruds västra Melleruds östra Åmåls stad Åmåls lands Billingsfors Bengtsfors

Ed Färgelanda Högsäter Vänersborg—Trollhättan

Brålanda Lilla Edet

Omfattning

Kroppefjäll och Bolstad Melleruds köping och Skållerud Åmåls stad Tössbo Steneby och Lelång (Laxarby förs.) Bengtsfors köping och Lelång (utom Laxarby förs.) Dals-Ed Färgelanda och Ödeborg Högsäter och Bäckefors Vänersborgs stad, Trollhättans stad, Frändefors, Västra Tunhem, Södra Väne och Flundre Brålanda Lilla Edets köping och Lödöse

2. Centraldispensären vid Västeråsens sanatorium, Alingsås.

Dispensärdistrikt Alingsås

Älvängen Sollebrunn Herrljunga Gråbo Surte Borås

Sätila Horred örby Skene Kinna Fritsla Viskafors

Omfattning

Alingsås stad, Skallsjö, Hemsjö, Lerum och Vårgårda Skepplanda och Starrkärr

Bjärke Herrljunga köping och Gäsene Stora Lundby Nödinge och Angered Borås stad, Fristad, Brämhult, Sandhult, Bollebygd, Björketorp och Toarp

Sätila och Västra Mark Horred och Kungsäter Örby och Svansjö

Skene köping Kinna köping

Fritsla Viskafors

• Sida 273
•  Original

Dispensärdistrikt

Ulricehamn

Limmared Tranemo Svenljunga Älvsered

Omfattning

Ulricehamns stad, Hökerum, Åsunden och Redväg Limmared, Dalstorp och Länghem Tranemo

Svenljunga köping, Lysjö och Axelfors Högvad och Kindaholm

Folktandvården Centraltandpoliklinikerna är förlagda till centrallasaretten i Vänersborg och Borås.

Tandvårdsdistrikt

Vänersborg—Vargön

Trollhättan &lingsås—Floda—Lerum

Borås—Fristad—Dalsjöfors Ulricehamn

Åmål Ben gtsfors—Dals—Långed Dals-Ed—Bäcke f ors—Hö gsäter—Färge- landa Mellerud—Åsensbruk—Brålanda

Sjuntorp—Lilla Edet—Lödlöse

N ol—Surte Sollebrunn—Gråbo. Vårgårda—Herrljunga—Ljung

Bollebygd—Rävlanda—Sätila Viskafors F ritsla—Kinna—Skene

Björketorp—Horred Dalstorp—Limmared—Tranemo Länghem—Hillared Svenljunga—Hid—Överlida

Omfattning

Vänersborgs stad, Västra Tunhem och Frändefors Trollhättans stad och Södra Väne Alingsås stad, Hemsjö, Skallsjö och Le- rum Borås stad, Brämhult, Sandhult, Fristad och Toarp Ulricehamns stad, Hökerum, och Redväg Åmåls stad och Tössbo Bengtsfors köping, Lelång och Steneby Dals—Ed, Bäckefors, Högsäter, F ärgelan- da och ödeborg Melleruds köping, Kroppefjäll, Skållerud, Brålanda och Bolstad Lilla Edets köping, Flundre, Lödlöse och Skepplanda Starrkärr, Nödinge och Angered Bjärke och Stora Lundby Herrljunga köping, Vårgårda och Gäse— ne Bollebygd, Björketorp och Sätila Viskafors Kinna köping, Skene köping, örby, Frits- la och Svansjö Västra Mark, Horred och Kungsäter Dalstorp, Limmared och Tranemo Länghem och Lysjö Svenljunga köping, Axelfors, Kindaholm och Högvad

Åsunden

• Sida 274
•  Original

BILAGA 8

Folkmängden i Stockholms stad samt i kommunerna inom Stock- holms, Uppsala, Södermanlands, Hallands, Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län vid slutet av 1930, 1940, 1950 och 1960 samt relativa förändringar i förhållande till 1930

Stockholms stad

Index 1930 = 100 Kommun 1930 1940 1950 1960 Anm. 1940 1950 1960 Stockholms stad 512 971 602 606 744 431 806 903 117 145 157 1

Områdesregleringar som berör Stockholms stad

1. 1/1 ——49 Del av Spånga socken överflyttad till Stockholm (12 119)1 1/1 —49 Hässelby villastads köping överflyttad till Stockholm (3 004)

1 Siffran inom parentes anger antalet invånare som berördes av områdesregleringen.

• Sida 275
•  Original

Index 1930 = 100 Kommuner 1930 1940 1950 1960 Anm. 1940 1950 1960 Väddö ........ 4 142 3 765 3 569 3 118 91 86 75 Häverö ....... 9 387 8 339 7 631 7 962 89 81 85 Knutby ....... 4 416 3 914 3 304 2 725 89 75 62 Almunge ...... 2 317 2 393 2 107 1 843 103 91 80 Sjuhundra ..... 5 674 5 143 5 357 5 186 91 94 91 Lyhundra ..... 6 897 6 220 5 247 4 266 90 76 62 _ Frötuna ....... 2 894 2 617 2 371 1 843 90 82 64 1 Blidö ......... 1 603 1 388 1 144 928 87 71 58 2 Roslags—Länna. 4 372 3 828 3 201 2 556 88 73 58 ' Knivsta ....... 4 280 3 836 3 716 3 830 90 87 89 3 Skepptuna . . . . 4 297 3 714 3 340 2 836 86 78 66 Märsta ........ 3 259 3 245 3 957 6 301 100 121 193 4 Upplands—Väsby 4 256 4 780 6 202 8 820 112 146 207 Vallentuna . . . . 3 408 3 260 3 717 5 525 96 109 162 Össeby ........ 2 550 2 339 2 082 1 825 92 82 72 Täby köp. . . . . 4 519 6 296 10 305 21 456 139 228 475 5 Österåker ..... 3 857 3 908 4 200 5 962 101 109 155 Ljusterö ...... 1 673 1 513 1 281 1 032 90 77 62 Djurö ........ 2 150 2 033 1 808 1 526 95 84 71 Värmdö ....... 2 907 2 525 2 185 1 962 87 75 67 Gustavsberg. . . 3 067 3 181 4 178 5 169 104 136 169 Boo .......... 1 892 2 965 5 550 6 674 157 293 353 Stocksunds köp. 2 202 3 000 5 083 4 992 136 230 227 6 Danderyds köp. 4 236 6 052 7 523 11 627 143 178 274 Sollentuna köp. 9 212 13 512 18 497 25 182 147 201 273 7 Järfälla ....... 2 716 3 668 7 289 19 212 135 268 707 8 Färingsö ...... 2 973 2 683 2 999 3 134 90 101 105 Ekerö ......... 3 866 3 842 3 898 3 865 99 101 100 Huddinge ..... 9 947 14 344 21 077 29 490 144 212 296 Botkyrka ..... 5 092 5 391 7 182 11 744 106 141 231 Salem ........ 2 140 2 074 2 315 2 299 97 108 107 9 Grödinge ...... 1 658 1 630 1 770 1 961 98 107 118 Östertälje ..... 2 014 2 338 2 657 2 731 116 132 136 Turinge ....... 2 256 2 160 2 256 2 706 96 100 120 Järna ......... 4 245 3 939 4 155 4 890 93 98 115 Sorunda ....... 2 673 2 502 3 128 2 791 94 117 104 Ösmo ......... 2 671 2 812 2 234 2 186 105 84 82 Västerhaninge . 3 208 3 258 3 742 6 478 102 117 202 10 Österhaninge . . 4 135 4 421 5 763 9 385 107 139 227 Tyresö ........ 894 1 924 3 216 5 988 215 360 670 Saltsjöbadens köp ......... 3 225 3 391 4 579 5 311 105 142 165 11 Städer: Nynäshamn . . . 3 843 5 444 7 901 9 411 142 206 245 12 Södertälje ..... 15 213 16 725 25 315 33 152 110 166 218 Nacka ........ 8 966 10 112 15 489 20 740 113 173 231 Sundbyberg . . . 10 726 13 069 24 603 27 059 122 229 252 13 Solna ......... 22 029 26 916 37 063 51 094 122 168 232 14 Djursholm. . . .. 6 221 6139 7 369 7 386 99 118 119 15 Lidingö ....... 11 292 11 337 20 414 29 424 100 181 261 Vaxholm ...... 2 934 2 765 3 659 3 792 94 125 129 Norrtälje ...... 4 875 5 177 6 515 8 871 106 134 182 16 Östhammar. . . . 10 736 9 228 8 079 7 325 86 75 68 Öregrund . . . . . 2 334 2 306 2 218 2 155 99 95 92 Sigtuna ....... 1 972 2 196 2 511 3 212 111 127 163 S:a länet 254 321 275 557 356 941 462 938 108 140 *182

• Sida 276
•  Original

14. 15. 16.

1/1 —54 1/1 —50 1/1 —49 1/1 —53 1/1— 47 1/1 ——56 1/1 —35 1/1 —42 1/1 49 1/1 ——55 1/1 —55 . 1/1 —44 . 1/1 —58 . 1/1 —50 . 1/1 —43 . 1/1 —49 1/1 49 1/1 —49 1/1 —36 1/1 —54

Del av Norrtälje stad överflyttad till Frötuna kommun (16)1 Del av Rådmansö socken (Norrtälje) överflyttad till Blidö socken (Blidö) (8) Del av Husby-Långhundra socken (Skepptuna) överflyttad till Östuna socken (Knivsta) (16) Del av Sigtuna stad överflyttad till Märsta kommun (49) Del av Danderyds köping överflyttad till Täby socken (Täby) (381) Del av Österåkers kommun överflyttad till Täby köping (14) Del av Danderyds socken överflyttad till Stocksunds köping (695) Del av Danderyds socken överflyttad till Stocksunds köping (793) Del av Spånga socken (Stockholm) överflyttad till Sollentuna köping (89) Del av Sollentuna köping överflyttad till Järfälla kommun (295) Del av Upplands-Väsby kommun överflyttad till Järfälla kommun (512) 'De] av Ekerö socken (Ekerö) överflyttad till Salems socken (Salem) (35)

Del av Grödinge kommun överflyttad till Västerhaninge kommun (6) "Del av Tyresö socken (Tyresö) överflyttad till Saltsjöbadens köping (81)

Del av Ösmo socken (Ösmo) överflyttad till Nynäshamns stad (330) Del av Solna stad överflyttad till Sundbybergs stad (2 810) Del av Spånga socken (Stockholm) överflyttad till Sundbybergs stad (bl. a. Duvbo municipalsamhälle) (3 329) (I föreliggande sammanställning har Duvbo municipalsamhälle för åren 1930 och 1940 hänförts till Sundbyberg). Del av Spånga socken (Stockholm) överflyttad till Solna stad (391) Del av Danderyds socken (Danderyd) överflyttad till Djursholms stad (63) Del av Frötuna kommun överflyttad till Norrtälje stad (57)

1 Siffran inom parentes anger antalet invånare som berördes av områdesregleringen.

• Sida 277
•  Original

Uppsala län

Index 1930 = 100 Kommuner 1930 1940 1950 1960 Anm. 1940 1950 1960 Åsunda ....... 5 179 4 663 3 614 3 092 90 70 60 1 Södra Trögd. . . 3 470 2 899 2 364 1 959 84 68 56 2 Norra Trögd . . 3 980 3 513 3 116 2 809 88 78 71 Upplands—Bro. . 4 416 3 761 3 618 3 913 85 82 89 Håbo ......... 2 952 2 868 2 709 2 826 97 92 96 Lagunda ...... 4 754 4 144 3 542 2 909 87 75 61 Södra Hagunda 2 457 2 131 1 915 1 564 87 78 64 Norra Hagunda 3 278 2 904 2 699 2 277 89 82 69 Bälinge ....... 4 942 4 503 4 045 3 780 91 82 76 3 Vaksala ....... 3 916 3 317 2 722 2 596 85 70 66 Rasbo ........ 2 592 2 304 1 960 1 714 89 76 66 Oland ........ 7 564 6 904 6 532 6 277 91 86 83 Dannemora. . . . 4 691 4 493 4 335 4 097 96 92 87 Vattholma . . . . 3 592 3 264 3 257 3 121 91 91 87 4 Björklinge ..... 2 737 2 640 2 358 2 302 96 86 84 5 Vendel ........ 4 828 5 065 5 097 4 717 105 106 98 Tierp ......... 5 817 5 149 4 484 3 850 89 77 66 Tierps köp.. . . . 2 957 3 005 3 403 3 765 102 115 127 Söderfors ...... 2 308 1 717 2 255 2 828 74 98 123 6 Älvkarleby. . . . 9 471 8 361 8 354 9 565 88 88 101 7 Västland ...... 2 881 2 576 2 621 2 683 89 91 93 Österlövsta. . . . 3 203 2 957 2 655 2 412 92 83 75 Hållnäs ....... 2 809 2 622 2 421 2 049 93 89 73 Städer: Uppsala ...... 37 512 45 935 63 753 77 518 122 170 207 8 Enköping ..... 5 895 6 403 10 848 13 233 109 184 224 9 S:a länet 138 201 138 098 154 677 167 856 100 112 121 Områdesregleringar som berör Uppsala län 1. 1/1 ——50 Del av Teda socken (Åsunda) överflyttad till Ängsö socken (Kungsåra, Västman- lands län) (41)1 2. 1/1 —43 Upplöstes Arnö socken och delades mellan Kungs-Husby socken (Södra Trögd) 87 personer, Vallby socken (Södra Trögd) 4 personer och Aspö socken (Tosterö, Södermanlands län) 63 personer. I föreliggande sammanställning har befolk- ningen i kommunen för perioden 1930—1940 i sin helhet förts till Södra Trögd. 3. 1/1 —47 Del av Uppsala stad överflyttad till Bälinge socken (Bälinge) (4) 4. 1/1 —47 Del av Uppsala stad överflyttad till Ärentuna socken (Vattholma) (169) 5. 1/1 —50 Del av Tensta socken (Vattholma) överflyttad till Viksta socken (Björklinge) (11) 1/1 ——54 Del av Vattholma kommun överflyttad till Björklinge kommun (6) 6. 1/1 —47 Del av Tierps landskommun överflyttad till Söderfors socken (Söderfors) (6) 7. 1/1 —40 Del av Valbo socken (Valbo, Gävleborgs län) överflyttad till Älvkarleby socken (Älvkarleby) (252) 8. 1/1 —38 Del av Danmarks socken (Vaksala) överflyttad till Uppsala stad (19) 1/1 ——48 Del av Ärentuna socken (Vattholma) överflyttad till Uppsala stad (163) 1/1 —52 Del av Vaksala kommun överflyttad till Uppsala stad (738) 9. 1/1 ——54 Del av Åsunda kommun överflyttad till Enköpings stad (14)

1 Siffran inom parentes anger antalet invånare som berördes av områdesregleringen.

• Sida 278
•  Original

Södermanlands län

Index 1930 = 100 Kommuner 1930 1940 1950 1960 Anm. 1940 1950 1960 Tunaberg ..... 1 948 2 043 2 000 1 931 105 103 99 Jönåker ....... 5 701 4 945 4 726 4 627 87 83 81 Björkvik ...... 3 168 2 853 2 488 2 069 90 79 65 Stigtomta ..... 3 413 2 981 2 575 2 340 87 75 69 1 Rönö ......... 4 650 3 780 3 117 2 646 81 67 57 Svärta ........ 2 176 1 978 2 302 2 427 91 106 112 . Tystberga ..... 4 178 3 633 3 142 3 131 87 75 75 Vagnhärad. . . . 3 115 3 086 3 058 2 898 99 98 93 Hölö ......... 2 888 2 616 2 552 2 143 91 88 74 Gnesta köp.. . . 3 057 2 821 3 068 3 174 92 100 104 Daga ......... 5 569 5 242 4 407 3 604 94 79 65 Åker ......... 3 614 3 451 3 459 3 423 95 96 95 , Enhörna ...... 1 365 1 078 1 041 951 79 76 70 Stallarholmen. . 3 714 3 192 2 954 2 360 86 80 64 Tosterö ....... 1 993 1 867 1 240 1 302 94 62 65 2 Vårfruberga . . . 3 225 2 754 2 161 1 732 85 67 54 Kafjärden ..... 4 749 4 037 3 555 3 007 85 75 63 Hällby ........ 4 061 3 762 3 020 3 145 93 74 77 3 Västra Rekarne 4 861 4 275 3 833 3 135 88 79 64 Husby—Rekarne 4 146 3 757 3 974 3 535 91 96 85 Ärla .......... 3 399 3 128 3 254 2 922 92 96 86 4 Mellösa ....... 2 909 3 613 4 153 4 110 124 143 141 Malmköpings köp ......... 3 979 3 863 3 826 3 644 97 96 92 Sparreholm. . . . 3 889 3 562 3 117 2 833 92 80 73 Bettna ........ 5 590 4 774 4 117 3 696 85 74 66 Sköldinge ..... 4 378 4 115 3 911 3 613 94 89 83 Floda ......... 3 514 3 027 2 572 2 158 86 73 61 Stora Malm .. . 5 807 4 186 3 711 3 071 72 64 53 Västra Vingåker 8 679 8 769 9 304 9 226 101 107 106 Julita ......... 4 207 3 981 3 393 2 796 95 81 66 Städer: Nyköping ..... 11 953 13 361 20 418 24 250 112 171 203 5 Oxelösund ..... _— _ 5 394 10 007 — -— — 6 , .Flen .......... 3 352 3 763 4 595 5 681 112 137 169 Katrineholm. . . 7 805 10 894 14 522 19 015 140 186 244 7 Eskilstuna ..... 32 674 40 725 53 386 59 072 125 163 181 8 Torshälla ...... 1 826 1 920 4 586 6 083 105 251 333 9 Strängnäs ..... 4 716 5 231 7 277 8 282 111 154 176 10 Mariefred ...... 2 689 2 719 2 618 2 562 101 97 95 11 Trosa ......... 800 1 041 1 230 1 313 130 154 164 12 Nikolai förs.. . . 5 435 5 571 —— _— — —— — S:a länet 189 192 192 394 214 056 227 924 102 113 120

Områdesregleringar som berör Södermanlands län

1. 1/1 —54 Del av Jönåkers kommun överflyttad till Stigtomta kommun (14)1 2. 1/1 ——35 Del av Överselö socken (Stallarholmen) överflyttad till Aspö socken (Tosterö) (12) 1/1 ——43 Del av förutvarande Arnö socken (Södra Trögd, Uppsala län) överflyttad till Aspö socken (Tosterö) (63)

1/1 —52 Del av Vårfruberga kommun överflyttad till Tosterö kommun (176)

3. 1/1 ——50 Del av Torpa socken (Kung Karl, Västmanlands län) överflyttad till Tumbo socken (Hällby) (27)

* Siffran inom parentes anger antalet invånare som berördes av områdesregleringen.

• Sida 279
•  Original

4. 1/1 ——37 Del av Kjula socken (Kafjärden) överflyttad till Årla socken (Ärla) (3) 5. 1/1 —50 Del av Nikolai socken överflyttad till Nyköpings stad (2 108) 1/1 ——53 Del av Svärta kommun överflyttad till Nyköpings stad (62) 6. 1/1 —50 Del av Nikolai socken överflyttad till Oxelösunds stad (5 188) 7. 1/1 —37 Del av Stora Malms socken (Stora Malm) överflyttad till Katrineholms stad (1 103) ' 8. 1/1 —53 Del av Hällby kommun överflyttad till Eskilstuna stad (8) 9. 1/1 —52 Del av Hällby kommun överflyttad till Torshälla stad (1 005) 10. 1/1 —50 Del av Strängnäs landskommun (Tosterö) överflyttad till Strängnäs stad (750) 11. 1/1 ——41 Del av Kärnbo socken (Åker) överflyttad till Mariefreds stad (4) 12. 1/1 —41 Del av Trosa-Vagnhärads socken (Vagnhärad) överflyttad till Trosa stad (37) 1/1 #45 Del av Trosa-Vagnhärads socken (Vagnhärad) överflyttad till Trosa stad (8) Hallands län Index 1930 = 100 Kommuner 1930 1940 1950 1960 Anm. 1940 1950 1960 Hishult ....... 2 022 1 974 1 790 1 616 98 89 80 1 Våxtorp ...... 2 477 2 571 2 573 2 321 104 104 94 Karup ........ 2 817 2 803 2 809 2 742 100 100 97 Ränneslöv ..... 3 449 3 267 3 190 3 056 95 92 89 2 Knäred. . . .... 2 461 2 420 2 333 2 150 98 95 87 Laholms landsk. 2 102 1 918 1 943 1 907 91 92 91 Veinge ........ 3 925 3 580 3 580 3 158 91 91 80 Eldsberga ..... 2 983 2 778 2 866 2 561 93 96 86 Simlångsdalen . 3 796 3 680 3 992 4 287 97 105 113 3 Söndrum ...... 2 433 2 105 2 355 3 486 87 97 143 Harplinge ..... 3 279 3 082 3 023 2 836 94 92 86 Getinge ....... 1 971 1 894 2 078 2 178 96 105 111 Kvibille ....... 4 373 3 996 2 649 2 383 91 61 54 Oskarströms köp ......... —— — 2 948 2 926 —— — —— 4 Enslöv ........ 4 526 4 210 2 562 2 330 93 57 51 Torup ........ 4 369 3 940 3 847 4 189 90 88 96 5 Årstad ........ 5 448 4 965 4 558 4 036 91 84 74 Morup ........ 4 997 4 059 4 202 4 000 81 84 80 Vinberg ....... 3 061 2 908 2 973 2 842 95 97 93 Vessigebro ..... 4 150 4 004 3 793 3 435 96 91 83 Ätran ......... 2 748 2 517 2 448 2 272 92 89 83 Ullared ....... 1 908 1 812 1 841 1 885 95 96 99 Himledalen. . . . 3 939 3 599 3 319 3 111 91 84 79 Tvååker ....... 4 617 4 268 4 147 4 103 92 90 89 Träslöv ....... 1 936 2 251 2 575 1 827 116 133 94 Lindberga ..... 3 273 3 319 3 063 3 079 101 94 94 Veddige ....... 3 225 3 099 3 059 3 069 96 95 95 Värö .......... 2 736 2 649 2 676 2 537 97 98 93 Löftadalen . . . . 3 354 3 107 3 089 2 965 93 92 88 Fjärås ........ 4 418 4 097 3 946 3 344 93 89 76 Onsala ........ 1 689 1 732 1 781 1 712 103 105 101 Särö .......... 2 866 2 943 2 945 3 164 103 103 110 Tölö .......... 2 346 2 219 2 182 2 315 95 93 99 Lindome ...... 2 662 2 638 2 999 3 119 99 113 117 Städer: Halmstad ..... 23 866 27 939 35 224 39 032 117 148 164 6 Laholm ....... 2 686 2 654 3 055 3 530 99 114 131 7 Falkenberg. . . . 6 969 7 919 9 537 11 014 114 137 158 Varberg ....... 8 561 10 513 12 555 14 474 123 147 169 8 Kungsbacka. . . 2 017 2 365 2 991 5 020 117 148 249 9 S:a länet 150 455 151 794 163 496 170 011 101 109 113

• Sida 280
•  Original

1. 1/1 _49 2. 1/1 ——58 3. 1/1 —59 4. 1/1 —35 1/1 —47 1/1 —35 1/1— 47

5. 1/1 —53 6. 1/1 —46 7. 1/1 —37 8. 1/1— 37 1/1 —50

9. 1/1 —42 1/1 —53 10. 1/1 —44 1/1 —54 1/1— 54

Områdesregleringar som berör Hallands län

Del av Hishults socken överflyttad'från L län (59)1 Del av Våxtorps kommun överflyttad till Ränneslövs kommun (1) Del av Eldsberga kommun överflyttad till Simlångsdalens kommun (112) Del av Slättåkra socken (Kvibille) överflyttad till Oskarströms municipalsam- hälle (338) Del av Slättåkra socken (Kvibille) överflyttad till Oskarströms köping (1 153) Del av Enslövs socken (Enslöv) överflyttad till Oskarströms municipalsamhälle (234) Del av Enslövs socken (Enslöv) överflyttad till Oskarströms köping 1 517) Del av Hylte kommun (F län) överflyttad till Torup (453) Del av Vapnö socken (Söndrum) överflyttad till Halmstads stad (284) Del av Laholms socken (landskom.) överflyttad till Laholms stad (27) Del av Stafsinge socken (Morup) överflyttad till Falkenbergs stad (734) Del av Vinbergs socken (Vinberg) överflyttad till Falkenbergs stad (12) Del av Lindbergs socken (Lindberga) överflyttad till Varbergs stad (224) Del av Träslövs kommun överflyttad till Varbergs stad (866) Del av Tölö socken (Tölö) överflyttad till Kungsbacka stad (60) Del av Tölö kommun överflyttad till Kungsbacka stad (24) Del av Fjärås kommun överflyttad till Kungsbacka stad (300)

1 Siffran inom parentes anger antalet invånare som berördes av områdesreglerlngen.

• Sida 281
•  Original

Göteborgs och Bohus län

Index 1930 = 100

Kommuner 1930 1940 1950 1960 Anm. 1940 1950 1960 Landvetter. . . . 2 896 3 052 3 087 3 188 105 107 110 1 Råda ......... 1 781 2 342 3 892 4 841 131 219 272 Kållered ...... 891 1 271 1 542 1 787 143 173 201 Askim ........ 2 127 2 505 3 252 4 018 118 153 190 Partille ....... 7 214 9 058 12 712 15 836 126 176 220 Styrsö ........ 2 742 2 656 2 790 2 736 97 102 100 Öckerö ........ 5 873 6 095 7 200 7 078 104 123 121 Torslanda ..... 1 534 1 516 1 949 2 196 99 127 143 Tuve ......... 883 971 2 015 2 835 110 228 321 Säve .......... 1 853 2 371 2 661 2 663 128 144 144 Hermansby. . . . 2 808 2 482 2 298 2 082 88 82 74 Ytterby ....... 1 211 1 680 2 227 2 305 139 184 190 Romelanda . . . . 2 767 2 511 2 348 2 267 91 85 82 Kode ......... 3 850 3 602 3 317 3 121 94 86 81 Stenungsund. . . 5 129 4 827 4 666 5 496 94 91 107 Inlands Torpe . 4 801 4 076 3 596 3 403 85 75 71 Ljungskile ..... 2 597 2 768 2 829 3 052 107 109 118 Forshälla ...... 1 912 1 717 1 643 1 662 90 86 87 Tjörn ......... 9 129 8 784 8 687 8 335 96 95 91 Morlanda ...... 5 231 4 411 3 848 3 201 84 74 61 Tegneby ...... 4 428 4 052 3 741 3 253 92 84 73 2 Myckleby ..... 4 153 3 891 3 453 2 980 94 83 72 Skaftö ........ 4 295 3 645 3 326 2 843 85 77 66 Skredsvik ..... 3 444 3 032 3 021 3 992 88 88 116 Lane-Ryr ..... 1 255 1 131 1 044 1 030 90 83 82 Smögen ....... 1 673 1 571 1 731 1 672 94 103 100 Södra Sotenäs. . 6 519 5 831 5 862 5 233 89 90 80 Tossene ....... 5 390 4 747 4 167 3 519 88 77 65 Stångenäs ..... 6 986 5 822 4 835 4 354 83 69 62 Munkedal ..... 4 970 4 941 4 733 4 753 99 95 96 Svarteborg . . . . 3 144 3 030 2 881 3 003 96 92 96 Sörbygden ..... 3 432 3 265 2 937 2 477 95 86 72 Bullaren ...... 3 182 3 015 2 657 2 291 95 84 72 Kville ........ 6 942 6 094 5 445 4 615 88 78 66 Tanum ........ 8 063 7 049 6 204 5 438 87 77 67 Tjärnö ........ 1 877 1 691 1 605 1 393 90 86 74 Vette ......... 9 421 7 857 6 202 4 987 83 66 53 Städer: Göteborg ...... 260 160 296 224 354 381 404 738 114 136 156 3 Mölndal ....... 17 557 16 637 20 820 26 502 95 119 151 Kungälv ...... 2 883 3 889 4 648 6 896 135 161 239 Marstrand ..... 1 646 1 237 1 227 1 190 75 75 72 Lysekil ....... 8 570 7 657 7 726 7 776 89 90 91 Uddevalla ..... 16 717 18 211 24 989 34 290 109 149 205 4 Strömstad ..... 3 074 2 983 3 351 4 039 97 109 131 S:a länet 457 010 486 197 557 545 625 366 106 122 137

WMH

Områdesregleringar som berör Göteborgs och Bohus län

. 1/1 —49 Del av Landvetters socken (Landvetter) överflyttad till Råda socken (Råda) (236)l . 1/1 ——47 Del av Morlanda socken (Morlanda) överflyttad till Tegneby socken (Tegneby) (10) . 1/1 —40 Del av Björlanda socken (Torslanda) överflyttad till Lundby socken (Göteborg) (1) 1/1 ——49 Del av Säve socken (Säve) överflyttad till Göteborg (5) 1/1 —51 Del av Mölndals stad överflyttad till Göteborgs stad (108) . 1/1 —59 Del av Skredsviks kommun överflyttad till Uddevalla stad (447)

1 Siffran inom parentes anger antalet invånare som berördes av områdesregleringen.

• Sida 282
•  Original

Älvsborgs län

Index 1930 = 100 Kommuner 1930 1940 1950 1960 Anm. 1940 1950 1960 Tössbo ........ 6 793 6 147 5 763 4 830 90 85 71 Lelång ........ 6 092 5 543 4 648 3 645 91 76 60 1 Bengtsfors köp. 2 063 2 463 3 267 3 374 119 158 164 2 Steneby ....... 4 585 4 521 4 523 4 929 99 99 108 3 Dals-Ed ....... 7 168 6 860 6 301 5 333 96 88 74 Bäckefors. . . .. 1 854 1 724 1 765 1 561 93 95 84 4 Högsäter ...... 4 905 4 484 3 769 3 216 91 77 66 Färgelanda . . . . 2 778 2 665 2 640 2 502 96 95 90 Ödeborg ...... 2 542 2 298 2 070 1 842 90 81 72 Kroppefjäll. . . . 3 775 3 573 3 209 2 655 95 85 70 Skållerud ..... 2 764 2 855 2 647 2 421 103 96 88 Melleruds köp.. 3 856 3 883 4 059 4 158 101 105 108 Bolstad ....... 3 405 3 262 2 875 2 413 96 84 71 Brålanda ...... 4 866 4 559 4 255 3 767 94 87 77 Frändefors . . . . 3 647 3 470 3 233 2 897 95 89 79 Västra Tunhem 4 866 4 979 5 141 5 492 102 106 113 Södra Väne . . . 4 051 4 048 4 026 4 065 100 99 100 Bjärke ........ 6 217 5 847 5 547 5 110 94 89 82 Flundre ....... 3 917 3 926 4 033 3 852 100 103 98 Lilla Edets köp. 2 832 2 784 2 988 3 426 98 106 121 Lödöse ........ 3 000 2 697 2 593 2 274 90 86 76 Skepplanda . . . 2 759 2 455 2 229 1 975 89 81 72 Starrkärr ...... 3 984 4 677 5 803 5 646 117 146 142 Nödinge ...... 2 737 3 867 4 640 5 596 141 170 204 5 Angered ....... 2 143 1 688 2 220 2 324 79 104 108 Stora Lundby . 3 541 3 516 3 889 4 135 99 110 117 Lerum ........ 3 860 4 713 6 138 7 618 122 159 197 Skallsjö ....... 2 256 2 574 3 128 3 156 114 139 140 Hemsjö ....... 2 028 1 882 1 997 1 913 93 98 94 Vårgårda ...... 8 290 8 017 8 180 7933 97 99 96 6 Herrljunga köp. 3 460 3 529 3 960 4 167 102 114 120 Gäsene ........ 6 418 5 953 5 887 5 417 93 92 84 Hökerum ...... 4 064 3 681 3 450 3 084 91 85 76 Toarp ......... 5 077 5 668 6 242 6 140 112 123 121 Brämhult ..... 407 848 1 702 2 180 208 418 536 Fristad ....... 4 091 4 468 5 139 5 152 109 126 126 Sandhult ...... 3 344 4 220 5 515 5 924 126 165 177 Bollebygd ..... 5 119 5 095 5 140 4 798 100 100 94 7 Björketorp. . . . 2 382 2 136 2 562 2 493 90 108 105 Sätila ......... 4 177 3 866 3 509 3 313 93 84 79 Seglora ....... 2 192 2 224 2 456 2 311 101 112 105 Kinnarumma. . 2 456 2 753 3 142 3 055 112 128 124 Fritsla ........ 3 055 3 217 3 353 2 950 105 110 97 Kinna köp. . . . 3 655 4 320 4 839 5 537 118 132 151 Örby ......... 6 087 6 678 3 079 2 907 110 51 48 Skene köp. (del av Örby). . . . — —— 3 995 4 091 — _- — Västra Mark . . 4 388 3 952 3 676 3 414 90 84 78 Horred ........ 3 174 2 869 2 689 2 431 90 85 77 Kungsäter ..... 2 244 2 072 1 995 1 801 92 89 80 Svansjö ....... 2 949 2 815 21674 2 444 95 91 83 Högvad ....... 2 441 2 351 2 419 2 375 96 99- 97 Kindaholm. . . . 3 204 3 008 2 771 2 521 94 86 79 Axelfors ....... 2 689 2 291 2 059 1 727 85 77 64 8 Svenljunga köp. 1 597 2 047 2 436 2 565 128 153 161 Lysjö ......... 3 068 2 887 2 657 2 454 94 87 80

• Sida 283
•  Original

Index 1930 = 100 Kommuner 1930 1940 1950 1960 Anm. 1940 1950 1960 Länghem ...... 2 548 2 568 2 585 2 312 101 101 91 Limmared (S.

Åsarp) ...... 854 923 1 179 1 462 108 138 171 Tranemo ...... 4 656 4 507 4 642 4 896 97 100 105 Dalstorp ...... 2 655 2 704 2 742 2 889 102 103 109 Åsunden ...... 4 960 5 118 5 092 4 819 103 103 97 Redväg ....... 8 292 8 028 7 627 6 913 97 92 83 9 Städer: Vänersborg. . .. 9 475 9 622 16 246 18 491 102 171 195 10 Trollhättan. . .. 15 014 17 507 24 142 32 051 117 161 213 11 Alingsås ....... 11 011 12 982 16 047 17 546 118 146 159 Borås ......... 38 235 48 324 58 013 67 069 126 152 175 Ulricehamn. . . . 5 372 6 378 7 707 8 075 119 143 150 Åmål ......... 6 765 7 081 8 061 9 205 105 119 136 12 S:a länet 314 037 329 882 359 005 375 037 105 115 119

Områdesregleringar som berör Älvsborgs län

1. 1/1 —58 Del av Dals—Eds kommun överflyttad till Lelångs kommun (76)1

2. 1/1 —52 Del av Lelångs kommun överflyttad till Bengtsfors köp. (169)

3. 1/1 ——55 Del av Lelångs kommun överflyttad till Steneby kommun (239)

4. 1 1 —52 Del av Högsäters kommun överflyttad till Bäckefors kommun (152)

5. 1/1 ——35 Del av Angereds socken (Angered) överflyttad till Nödinge socken (Nödinge) (501)

1/1 —54 Del av Starrkärrs kommun överflyttad till Nödinge kommun (25)

6. 1/1 —32 Del av Tämta socken (Fristad) överflyttad till Nårunga socken (Vårgårda) (4)

1/1 —59 Del av Alingsås stad överflyttad till Vårgårda kommun (2)

7. 1/1 —52 Del av Landvetter (O län) överflyttad till Björketorps kommun (216)

1/1 —52 Del av Bollebygds kommun överflyttad till Björketorps kommun (110) 8. 1/1 ——47 Del av Svenljunga köping överflyttad till Ullasjö socken (Axelfors) (15) 9. 1/1 —32 Del av Kölingareds socken överflyttad från R län (92) 10. 1/1 —45 Del av Vassända-Naglums socken överflyttad till Vänersborgs stad (4 372)

1/1 #45 Del av Frändefors socken (Frändefors) överflyttad till Vänersborgs stad (3)

11. 1/1 —45 Del av Vassända-Naglums socken överflyttad till Trollhättans stad (1 052) 12. 1/1 —56 Del av Tössbo kommun överflyttad till Åmåls stad (179)

1 Siffran inom parentes anger antalet invånare som berördes av områdesregleringen.

• Sida 284
•  Original

BILAGA 9

Totala antalet skattekronor och antalet skattekroner per invånare

enligt taxeringen år 1960 i Stockholms, Uppsala, Södermanlands,

Hallands, Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län

Antal skattekronor Antal skattekronor

Kommuner Kommuner Kr per Kr per Totalt inv. Totalt inv. Stockholms stad. . . .. . . . . 56 767 785 70,27 Ösmo ................. 81 852 36,36 Västerhaninge .......... 236 603 38,08 Stockholms län Österhaninge ........... 347 292 41,17 Landskommuner Tyresö ................ 230 376 41,37 Väddö ................ 75 476 23,72 Saltsjöbadens köp ....... 388 902 74,22 Häverö ................ 322 253 40,69 Knutby ............... 70 376 24,66 Städer Almunge .............. 54 267 28,65 Nynäshamn ............ 479 953 51,34 Sjuhundra ............. 169 127 32,33 Södertälje ............. 1 924 559 60,64 Lyhundra ............. 95 154 21,59 Nacka ................ 1 437 594 69,89 Frötuna ............... 46 387 24,01 Sundbyberg ............ 1 606 299 59,37 Blidö ................. 25 052 26,94 Solna ................. 2 962 712 60,14 Roslags-Länna ......... 73 168 27,79 Djursholm ............. 726 101 93,57 Knivsta ............... 121 369 31,70 Lidingö ............... 1 941 103 69,94 Skepptuna ............. 87 407 29,50 Vaxholm .............. 167 088 44,94 Märsta ................ 211 000 36,66 Norrtälje .............. 348 251 39,93 Upplands—Väsby ........ 419 103 50,67 Östhammar ............ 206 306 27,89 Vallentuna ............ 192 828 36,31 Öregrund .............. 54 484 25,34 Össeby ................ 56 777 30,12 Sigtuna ............... 138 521 47,05 Täby köp .............. 911 981 48,42 Österåker .............. 238 309 40,71 Uppsala län Ljusterö ............... 25 723 24,36 Landskommuner Djurö ................. 48 159 30,54 Åsunda ............... 89 804 28,94 Värmdö ............... 84 308 43,15 Södra Trögd ........... 53 388 26,30 Gustavsberg ........... 260 994 51,19 Norra Trögd ........... 84 239 29,07 Boo ................... 319 839 48,40 Upplands Bro .......... 142 624 36,67 Stocksunds köp ......... 433 821 83,56 Håbo ................. 96 253 35,49 Danderyds köp ......... 662 483 57,70 Lagunda .............. 85 593 28,03 Sollentuna köp ......... 1 242 934 51,62 Södra Hagunda ........ 43 990 27,39 Järfälla ............... 749 869 44,95 Norra Hagunda ........ 63 090 27,37 Färingsö .............. 113 438 36,38 Bälinge ............... 106 173 27,56 Ekerö ................. 192 405 48,88 Vaksala ............... 83 967 31,65 Huddinge ............. 1 342 569 48,71 Rasbo ................ 48 461 27,88 Botkyrka .............. 483 346 44,85 Oland ................. 181 032 28,65 Salem ................. 103 095 44,80 Dannemora ............ 149 880 36,13 Grödinge .............. 77 565 39,84 Vattholma ............. 91 507 29,31 Östertälje ............. 120 147 45,82 Björklinge ............. 71 170 30,89 Turinge ............... 98 162 36,97 Vendel ................ 139 684 29,20 Järna ................. 165 158 34,86 Tierps lk. ............. 105 912 26,62 Sorunda ............... 123 679 42,69 Tierps köp ............. 143 627 38,20

• Sida 285
•  Original

Antal skattekronor Antal skattekronor Kommuner Kommuner Kr per Kr per Totalt inv. Totalt inv. Söderfors .............. 151 723 54,71 Karup ................ 73 206 26,32 Älvkarleby ............ 430 016 45,78 Ränneslöv ............. 80 165 26,10 Västland .............. 98 976 35,09 Knäred ............... 51 286 23,28 Österlövsta ............ 70 783 28,91 Laholms landsk ......... 60 807 31,51 Hållnäs ............... 40 022 19,34 Veinge ................ 79 097 25,13 __ Eldsberga ............. 78 050 29,92 Stader Simlångsdalen .......... 112 417 26,63 Uppsala --------------- 3 724 431 48,90 Söndrum .............. 108 790 33,06 Enköping ------------- 555 359 43.03 Harplinge ............. 81 746 28,89 Getinge ............... 71 921 32,63 Södermanlands län Kvibille ............... 69 995 28,21 Landskommuner Oskarsströms köp ....... 113 148 38,96 Tunaberg -------------- 61 032 31.52 Enslöv ................ 66 322 28,32 Jönåker ............... 135 313 28.59 Torup ................ 120 570 28,43 BiörkVik -------------- 55 720 25,57 Årstad ................ 109 172 26,80 Stigtomta ............. 71 607 29,70 Morup ________________ 105 620 25,86 Rönö ................. 78 724 29,04 Vinberg ............... 76 723 27,14 Svarta ................ 77 697 31,58 Vessigebro _____________ 90 692 26,20 Tystberga ------------- 98 996 31,86 Ätran ................. 53 555 23,36 Vagnhärad ------------ 97 005 32,41 Ullared ............... 46 030 24,21 Holö .................. 69 541 30,16 Himledalen ............ 70 000 22,44 Gnesta köp ------------- 118 011 36,99 Tvååker ............... 104 295 25,39 Daga ----------------- 110 072 30.05 Träslöv ............... 47 856 26,29 Åker .................. 135 744 38,82 Lindberga _____________ 68 162 21,77 Enhorna .............. 31 611 32,39 Veddige. _ . _ _ _. _________ 75 260 24,49 Stallarholmen .......... 63 219 25,68 Värö_ . __ _______________ 57 774 22,84 _ Tosterö --------------- 47 589 36,72 Löftadalen ............. 69 715 23,12 Vårfruberga ........... 46 891 26,79 Fjärås ________________ 30 581 23,71 Kafjärden ------------- 83 191 26,81 Onsala ................ 64 549 37,14 Hällby --------------- 79 532 25.56 Särö .................. 112 862 36,37 Västra. Rekarne -------- 81 426 25,46 Tölö .................. 66 396 28,27 Husby-Rekarne ........ 103 224 28,36 Lindome ______________ 95 987 30,88 Ärla .................. 79 636 26,88 Mellösa ............... 152 764 37,05 stå-de, Malmköpings köp ------- 113 743 30,15 Halmstad ............. 1 770 824 45,75 Sparreholm ------------ 95 083 3371 Laholm ............... 133 028 38,44 Bettna ................ 107 699 29,12 Falkenberg ____________ 445 906 40,94 Sköldinge ------------- 111 801 30,43 Varberg ............... 605 803 42,30 Floda ................. 58 536 25,72 Kungsbacka ___________ 204 999 44,73 Stora Malm ............ 96 791 31,21 Västra Vingåker ........ 326 200 35,32 _, ,_ Julita ................. 74 507 26,27 Goteborgs 0- Bohus Ian Landskommuner Städer Landvetter ............ 97 152 30,61 Nyköping ............. 1 270 157 53,45 Partille ............... 681 464 44,40 Oxelösund ............. 369 933 44,19 Råda ................. 187 740 40,80 Flen .................. 219 256 38,51 Kållered ............... 83 397 48,51 Katrineholm ........... 783 508 42,71 Askim ................ 195 384 50,64 Eskilstuna ............. 2 685 808 45,91 Styrsö ................ 100 782 36,52 Torshälla .............. 269 592 46,05 Öckerö ................ 268 235 37,54 Strängnäs ............. 372 978 44,99 Torslanda ............. 72 761 34,50 Mariefred .............. 90 352 35,17 Tuve ................. 109 791 39,59 Trosa ................. 51 271 38,78 Säve .................. 107 046 40,79 Hermansby ............ 47 168 22,41 Hallands län Ytterby ............... 76 315 33,07 Landskommuner Romelanda ............ 55 297 24,42 Hishult ............... 33 541 20,27 Kode ................. 73 757 23,42 Våxtorp ............... 49 468 21,00 Stenungsund ........... 203 509 35,99

• Sida 286
•  Original

Antal skattekronor Antal skattekronor

Kommuner Kommuner Totalt K., per Totalt KF per lnv. lnv. Inlands Torpe .......... 91 422 26,08 Bjärke ................ 110 354 21,19 Ljungskile ............. 94 531 32,14 Flundre ............... 112 185 29,45 Forshälla .............. 38 998 23,90 Lilla Edets köp ......... 152 022 46,49 Tjörn ................. 191 130 22,78 Lödöse ................ 58 004 24,62 Morlanda .............. 71 455 21,73 Skepplanda ............ 47 188 23,57 Tegneby ............... 62 942 19,15 Starrkärr .............. 206 571 36,51 Myckleby .............. 58 121 19,19 Nödinge ............... 258 277 49,36 Skaftö ................ 53 858 18,63 Angered ............... 92 047 39,04 Skredsvik ............. 101 910 25,29 Stora Lundby .......... 117 347 29,29 Lane-Ryr .............. 20 411 19,20 Lerum ................ 304 555 42,28 Smögen ............... 58 229 34,50 Skallsjö ............... 108 942 34,36 Södra Sotenäs .......... 155 532 29,08 Hemsjö ............... 52 874 27,42 Tossene ............... 91 040 25,35 Vårgårda .............. 192 222 24,04 Stångenäs ............. 99 067 22,73 Herrljunga köp ......... 135 857 32,49 Munkedal ............. 149 624 30,94 Gäsene ................ 127 080 23,35 Svarteborg ............ 81 269 27,06 Hökerum .............. 69 919 22,50 Sörbygden ............. 41 190 16,27 Toarp ................. 204 878 33,14 Bullaren .............. 45 710 19,44 Brämhult .............. 79 070 36,88 Kville ................. 107 838 23,02 Fristad ................ 158 015 30,80 Tanum ................ 132 220 23,81 Sandhult .............. 188 725 32,32 Tjärnö ................ 32 986 23,51 Bollebygd ............. 141 458 29,59 Vette ................. 117 809 23,23 Björketorp ............ 79 047 31,82 Sätila ................. 72 945 21,92 Städer Viskafors .............. 205 242 38,53 Göteborg .............. 21 757 235 54,28 Fritsla ................ 106 628 35,94 Mölndal ............... 1 144 506 45,46 Kinna köp ............. 259 907 46,66 Kungälv .............. 280 470 43,40 Örby .................. 99 848 34,30 Marstrand ............. 43 897 36,19 Skene köp ............. 155 960 38,64 Lysekil ................ 293 402 37,41 Västra Mark ........... 76 999 22,41 Uddevalla ............. 1 547 537 45,35 Horred ................ 63 518 26,12 Strömstad ............. 181 066 45,30 Kungsäter ............. 35 282 19,47 Svansjö ............... 49 635 20,20 Älvsbor s län Högvad ............... 61 377 25,89 Landskgmmuner Kindaholm ............ 66 880 25,71 Tössbo ................ 123 468 24,44 Axeln)" """ . . """""" 50 808 28” Svenljunga kop ......... 94 230 36,20 Lelang ................ 94 165 25,15 .. Lys10 ................. 72 352 29,56 Bengtsfors kop ......... 124 393 37,04 .. Langhem .............. 70 020 29,85 Steneby ............... 171 102 34,32 . , lemared ............. 55 403 39,40 Dals-Ed ............... 117 657 21,43 .. Tranemo .............. 159 598 33,08 Backefors ............. 44 855 28,19 .. .. Dalstorp .............. 83 491 28,86 Hogsater .............. 53 345 16,10 .. Åsunden .............. 138 825 28,64 Fargelanda ............ 66 336 25,89 Redvä 181 552 25 87 Ödeborg ............... 45 519 24,66 g """""""" * Kroppefjäll ............ 61 611 22,57 Skållerud .............. 87 972 35,73 Städer Melleruds köp .......... 127 895 30,60 Vänersborg ............ 855 315 46,52 Bolstad ............... 42 152 16,86 Trollhättan ............ 1 550 692 49,22 Brålanda .............. 84 584 22,18 Alingsås ............... 685 313 39,39 Frändefors ............. 61 038 20,59 Borås ................. 3 095 132 46,57 Västra Tunhem ........ 217 254 40,49 Ulricehamn ............ 316 330 39,16 Södra Väne ............ 104 329 25,82 Åmål ................. 346 668 38,37

• Sida 287
•  Original

BILAGA 10

Regionindelning i stockholms- och göteborgsområdena

A. Stockholmsområdet Stockholmsregionen

Av de i kap. 5-redovisade sammanställningarna angående Stockholms influens i olika hänseenden framgår, att vid en näringsgeografisk bedömning grundad på där angivna faktorer kan till stockholmsregionen utan särskild ytterligare mo- tivering förutom Stockholm hänföras följande kommuner i Stockholms län, näm- ligen Sundbyberg, Solna, Djursholm, Lidingö, Nacka, Vaxholm, Nynäshamn, Stock- sund, Danderyd, Sollentuna, Täby, Saltsjöbaden, Järfälla, Huddinge, Upplands- Väsby, Vallentuna, Össeby, österåker, Ljusterö, Djllrö, Värmdö, Boo, Gustavsberg, Tyresö, österhaninge, Västerhaninge, Ösmo, Ekerö och Färingsö.

De nämnda sammanställningarna visar att även andra kommuner inom Stock- holms län och lnågra kommuner inom Uppsala län är i fråga om här studerade faktorer inriktade mot Stockholm i sådan grad att det kan ifrågasättas att föra dem till stockholmsregionen. I det följande kommer dessa kommuners region- tillhörighet att närmare klarläggas.

Botkyrka och Sorunda kommuner Kommunuppgifter

Botkyrka (11 744)' består av en församling (fig. 1).

Kommunen har mycket stark folkökning, vilket bl. a. framgår av att invånar- antalet efter 1950 ökat med ca 65 %. Detta sammanhänger delvis med 'att kommu- nen f. n. undergår en stark industriell expansion men också på närheten till Stockholm. Enligt 1950 års folkräkning arbetade inte mindre än ca 38 % av den i kommunen bosatta förvärvsarbetande befolkningen utanför kommunen.

Kommunen har två tätorter med mer än 500 invånare, nämligen Tullinge (3 500)2 och Tumba (3400). Vidare ligger mindre delar av Uttrans och Fittja samhällen inom kommunen. Tullinge och Tumba liksom Uttran ligger Vid järn- vägen Stockholm—Södertälje samt vid länsväg. Järnvägsavståndet från Tullinge är till Stockholm C 20 km och till Södertälje S 15 km, medan motsvarande avstånd från Tumba är 23 km respektive 12 km. Kommunen genomkorsas av riksväg 1.

Sorunda (2 791) utgör likaledes endast en församling (fig. 1). Efter 1930 nådde folkmängden år 1950 sitt maximum med 3128 invånare, varefter en minskning inträtt till nuvarande ca 2 800. Totalt för hela perioden 1930—1960 har Sorunda haft en folkökning av ca 4 %. Enligt 1950 års folkräkning var ungefär lika

1 Uppgifterna inom parentes vid kommunnamnen anger antalet invånare den 31 december 1960. ” Uppgifterna om tätorternas invånarantal har, där ej annat anges, hämtats från Pålssons karta över befolkningens fördelning i Sverige den 1 januari 1957.

• Sida 288
•  Original

stor andel av den inom kommunen bosatta förvärvsarbetande befolkningen sys— selsatt inom jordbruksnäringarna som inom industri och hantverk eller ca 41 %. Andelen förvärvsarbetande med arbetsplats i annan kommun var ca 3 %. Kommunen har en tätort med mer än 500 invånare, nämligen Stora Vika (800). Samhället saknar järnväg. Landsvägsavstå—ndet till Nynäshamn, Södertälje och Stockholm är 18 respektive 40 och 61 km.

A. Handelsområden m.m.

Båda kommunerna ingick enligt tätor-tsregistretx i såväl Stockholms som Södertälje handelsområden. Stockholms handelsinflytande i Botkyrka var dominerande me- dan Södertäljes betecknades som obetydligt. I Sorunda var Stockholms inflytande påtagligt. Södertäljes inflytande var påtagligt i den nordvästra delen men obetyd- ligt i kommunen i övrigt. I den södra delen av kommunen hade Nynäshamn ett påtagligt handelsinflytande.

I tidningshänseende ingår båda kommunerna i Stockholms tidningsområde. Telestyrelsen för i sin indelning i telefontaxeområden Botkyrka samt norra och mellersta delarna av Sorunda till Stockholms telefontaxeområde, medan södra delen av sistnämnda kommun förs till Nynäshamns telefontaxeområde. I den preliminära indelningen i teleområden har båda kommunerna förts till Stock- holms teleområde.

Den genomgående motortrafiken på riksvägen genom Botkyrka är så livlig att den lokala trafiken inte ger något utslag i trafikstatistiken.

Sorunda kommun ligger vid sidan av det intensiva trafikstråket mellan Stock- holm och Södertälje. Kommunen saknar järnväg men har förbindelse med nämnda centra samt Nynäshamn via länsvägar.

B. Avgränsade regioner m. m.

Arbetsmarknadsstyrelsen för i sin indelning av landet i A-regioner såväl Bot- kyrka som Sorunda till Stockholms A-region.

Länsskolnämnden för i sin gymnasieindelning Botkyrka till Stockholms gym- nasieområde. Även eleverna från Sorunda avses i huvudsak anlita gymnasierna i Stockholm. För närvarande undersöker Nynäshamns stad möjligheterna att få in- rätta eget gymnasium. Om ett sådant'kommer till stånd, skall Sorunda ingå i detta gymnasiums upptagningsområde.

Botkyrka ingår liksom Sorunda i Stockholmstraktens regionplaneområde. Bot- kyrka tillhör därjämte Stor-Stockholms planeringsområde för bostadsförsörj— ningens ordnande m. m.

Botkyrka utom Alby—Fittjaområdet bildar tillsammans med Grödinge ett last- bilscentralområde, Botkyrka—Grödinge lastbilscentralområde, medan Sorunda jämte Ösmo bildar ett område, Ösmo lastbilscentralområde.

Både Botkyrka och Sorunda ingår i länssparbankens i Stockholm och Stock- holms sparbanks verksamhetsområden. Sorunda kommun ingår dessutom i verk- samhetsområdet för sparbanken i Södertälje.

C. Kommunal samverkan

Botkyrka är försöksdistrikt med eget högstadium för enhetsskolan. När Grödinge infört enhetsskolra bör enligt länsskolnämndens förslag eleverna från denna

1 Sven Dahl: Register över Sveriges tätorter. Stockholm 1950.

• Sida 289
•  Original

kommun undervisas på högstadiet i Botkyrka. Sorunda har ännu inte infört en- hetsskola. Enligt länsskolinspektörens plan skall kommunen, beträffande under- visningen på högstadiet, gå samman med Nynäshamn. Botkyrka samarbetar med Grödinge i fråga om vattenförsörjningen. Sorunda, slutligen, samarbetar dels med Nynäshamn m. fl. kommuner och dels med Södertälje m. fl. kommuner beträffande yrkesundervisningen.

D. Statsadministrativa indelningar m. m.

Kommunenna tillhör skilda landsfiskalsdistrikt. Botkyrka bildar med Huddinge Svartlösa distrikt, medan Sorunda ingår i Nynäshamns landsfiskalsdistrikt.

Botkyrka och Sorunda bildar med bl. a. Nynäshamn och kommunerna kring Södertälje Öknebo fögderi. Båda kommunerna ingår i Södertälje lantmäteri- distrikt.

Botkyrka tillhör Svartlösa domsaga med kansliort i Huddinge, medan Sorunda ingår i Södertörns domsaga med kansliort i Stockholm.

I civilförsva—rshäwnseende tillhör Botkyrka Stockholms civilförsvarsområde och Sorunda Södertälje civilförsvarsområde.

© UPPSAL ENKÖPING 9 , X J & ,, o * ": QCKHDLM '. o 0 SLL»! _|— 0 IDTKYRKÅ o o.? - onrridssmu. f 5 BERTALJEVÅ ( . ilDDlNGl BAGA .IJÄRNAty.J_Ål. *. *x , '_gnnpjr' & ""' * nu. — _. _ "nu" . (= 'Nöom. 0 Han ' » GNE TÅ HiiLä nus/$; iuiuö / "_ _ » ARRNÄR ”(i /j2 '. '. N ' RDS & vän:-HX Q NYKÖPING * $ ” 18? X

Fig. 1. Församlingsindelningen inom vissa av Fig. 2. Församlingsindelningen inom vissa av regionavgränsningarna berörda kommuner i regionavgränsningarna berörda kommuner i södra delen av Stockholms län, nordöstra delen västra och nordöstra delarna av Stockholms län. av Södermanlands län samt inom Upplands-Bro kommun i Uppsala län.

• Sida 290
•  Original

sivu, " OV * f. © Q . 'En" en!!! 2 " % ttsmm _ lsu- mu vann. ** mn fit—15%, EST" ,_—' ) ;;an ..:. —:_ Sie. WHEN)" & l 'nnuu. "* '. "A" "* 7 i ”""”!uuar (v, 0 nu snöig—* X 'y'l'UNA *? 'x a UPPSAL SWM, Lucy" rti-n.- Ii i" ' jie-v. "" (bh'n.... Vw". linguis—CM-me —"T?"m "55555"? .” . » ”&_-%;; . nu!, mv. "Bill”» .!W 0 minne ..J" "'"" Fig. 3. Forsamlmgsmdelnmgen mom vissa av nia,». .. regionavgrånsningarna berörda kommuner i ';; ' h_f» 4 södra och nordöstra delarna av Uppsala län . . . _, _ k ,; samt västra och norra delarna av Stockholms lan.

E. Landstingskommunala indelningar

Stockholms stad och Stockholms län har genom huvud-avtal den 16 september 1956 träffat avtal om dels en samplanering, dels en samordning av sjukvården inom Stor-Stockholmsom-rådet. Avsikten med planeringen är att uppdraga de allmänna riktlinjerna för sjukvårdens utveckling inom staden och länet och att därmed skapa förutsättningar för en samordning. Den närmare planläggningen för sjuk- vården inom staden och länet tillkommer alltjämt stadens och landstingets sjuk- vårdsstyrelser var för sig.

Stockholm med närliggande kommuner inom landstingsområdet bildar ett Stor- Stockholms sjukvårdsområde. Detta sammanfaller icke med regionplaneområdet och ej heller med Stor-Stockholm enligt statistisk praxis utan har avgränsats med hänsyn till befintliga sjukhus och deras naturliga upptagningsområden. Sjukvårds- området uppdelas i sin tur i ett nordligt och ett sydligt upptagningsområde.

I det norra upptagningsområdet ingår de kommuner som är upptagningsområde för lasaretten i Danderyd och Upplands Väsby samt Karolinska sjukhuset. I det södra upptagningsområdet ingår samtliga kommuner inom länet söder om Stock— holm utom de, som tillhör upptagningsområdet för Södertälje lasarett (Botkyrka, Salem, Grödinge, Östertälje, Södertälje, Turinge och Järna). Botkyrka ingår så- lunda i Södertälje lasaretts upptagningsområde, medan Sorunda ingår i södra upptagningsområdet inom Stor-Stockholms sjukvårdsområde.

I dispensärhänseende bildar Botkyrka och Salem ett distrikt, vilket är knutet till centraldispensären vid sanatoriet i Uttran, medan Sorunda och ösmo bildar

• Sida 291
•  Original

ett dispensärdistrikt under centraldispensären vid Karolinska sjukhuset i Stock- holm.

Vad slutligen tandvården beträffar bildar Botkyrka och Grödinge ett tandvårds— distrikt, medan Sorunda och Ösmo jämte Nynäshamns stad ingår i ett nynäshamns- distrikt.

Slutsats

Som framgår av den redovisade sammanställningen är Botkyrka en ytterst expan- siv kommun, som näringsgeografiskt, bebyggelsemässigt och administrativt hör nära samman med Stockholm och grannkommunen i öster, Huddinge. Järnvägs- avståndet från de båda tätorterna Tullinge och Tumba är till Stockholm 5 km respektive 11 km längre än till Södertälje.

Enligt 1950 års folkräkning hade ca 1/3 av den i kommunen bosatta förvärvs- arbetan—de befolkningen sin arbetsplats i Stockholm. I betänkandet 1956 angående ortsgrupperingen inom stockholms- och göteborgsområdena fördes kommunen till Stockholms inre förortsområde.

Vid den nämnda folkräkningen var av den inom kommunen bosatta förvärvsarbe- tande befolkningen mindre än 8 % sysselsatt inom jordbruk-snäringarna, medan ca 45 % var sysselsatt inom industri och hantverk.

I regionhänseende för arbetsmarknadsstyrelsen och länsskolnämnden kommu- nen till respektive Stockholms A-region och Stockholms gymnasieområde.

Interkommunalt samarbete planeras med Grödinge. Statsadministrativt ingår kommunen i samma enheter som Huddinge kommun, medan den i landstingskommunala indelningar i allmänhet går samman med Grö- dinge.

Botkyrka kommun är, som framgår av det sagda, nära knuten till Stockholm och dess grannkommuner. Kommunen får därför anses ingå i stockholmsregio- nen.

Sorunda har under perioden 1930—1960 haft en svag folkökning. Befolknings- m—aximum inträffade 1950, varefter folkmängden minskat med 13 %-enhetetr.

Ungefär 2/5 av den i kommunen bosatta förvärvsarbetande befolkningen åter- fanns vid slutet av år 1950 inom jordbruksnäringarna och lika stor andel inom industri och hantverk.

En mycket liten del av den förvärvsarbetande befolkningen hade vid samma tid- punkt sin arbetsplats i annan kommun.

Som framgått av sammanställningen ovan är befolkningens spontana inriktning i servicehänseende delad på de näraliggande centralorterna Nynäshamn, Söder- tälje och Stockholm, dock med någon övervikt för Nynäshamn och Stockholm.

I regionhänseende för arbetsmarknadsstyrelsen Sorunda till Stockholm medan länsskolnämnden för den i första hand till Stockholm.

Interkommunalt samarbete planeras med Nynäshamn. Statsadministrativt är kommunen närmast sammanhörande med Nynäshamn. Landstingskommunalt är kommunen likaledes knuten till Nynäshamn men även till Stockholm.

Kommunen är således inte ensidigt inriktad mot någon av de närmast belägna centralorterna Södertälje, Nynäshamn eller Stockholm. Av den ovan lämnade redo- visningen framgår dock att kommunen närmast är knuten till Stockholm och det mot Stockholm klart inriktade Nynäshamn, varför den liksom Botkyrka får anses ingå i stockholmsregionen.

• Sida 292
•  Original

Upplands-Bro kommun

Kommunuppgifter

Upplands-Bro (3913) omfattar församlingarna Bro (1073), Låssa (307), Stock- holms-Näs (1 297), Västra Ryd (403), Håbo-Tibble (334) och Håtuna (499). (fig. 1). Under perioden 1930—1955 sjönk kommunens folkmängd med inte mindre än 22 % eller från 4 416 invånare år 1930 till 3 453 invånare år 1955. Efter sistnämnda år har en omsvängning i befolkningsutvecklingen inträtt vilken medfört en ökning med ca 450 personer.

Enligt 1950 års folkräkning var 45 % av totala antalet förvärvsarbetande syssel- satta inom jordbruksnäringarna och 24 % inom industri och hantverk.

Andelen förvärvsarbetande med arbetsplats i annan kommun uppgick till ca 13 %.

Upplands-Bro saknade 1957 tätort med mer än 500 invånare. Genom kommunen löper dels järnvägen mellan Stockholm och Enköping dels riksväg 12 som likaledes sammanbinder nämnda orter.

A. Handelsområden m. 111.

Enligt tätortsregistret var Upplands-Bro i handels— och servicehänseende helt inriktat på Stockholm. Samma sak gäller också i fråga om telefont-rafiken. Kom- munen tillhör vid-are Stockholms tidningsområde.

Landtrafiken är tydligt inriktad mot Stockholm. I februari 1961 utgick från tätorten Kungsängen i kommunens östra del inte mindre än 166 tågförbindelser i veckan till Stockholms C med-an antalet förbindelser med Enköping var 50. Från Bro var antalet motsvarande förbindelser 68 resp. 50.

B. Avgränsadc regioner m. ln.

Arbetsmarknadsstyrelsen liksom länsskolnämnden för kommunen till Stockholms A-region respektive Stockholms gymnasieområ-de. Upplands-Bro tillhör jämte Håbo och del av Lagunda Bålsta lastbilscentralområde. Kommunen ingår slut- ligen i Uppsala sparbanks samt sparbankens i Enköping verksamhetsområden.

C. Kommunal samverkan

Upplands-Bro kommer att samarbeta beträffande enhetsskolans högstadium an- tingen med Håbo eller med Järfälla.

D. Statsadministrativa indelningar m. m.

Kommunen bildar tillsammans med Håbo och Lagunda ett landsfiskalsdistrikt.

I fögderihänseende ingår kommunen jämte kommunerna i södra länsdelen samt Enköpings stad i Trögds fögderi.

Slutligen ingår kommunen i Uppsala södra lantmäteridistrikt samt Enköpings civilförsvarsområde.

Upplands-Bro tillhör Uppsala läns södra domsaga som har kansliorten förlagd 'till Uppsala.

• Sida 293
•  Original

E. Landstingskommunala indelningar Upplands-Bro tillhör upptagningsområdet för länslasarettet i Enköping. Avtal föreligger med landstinget i Stockholms län att akut sjuka från Upplands-Bro må hänvisas till Löwenströmska lasarettet i Upplands-Väsby.

I tandvård'shänseende och i fråga om vdispensärvården bildar Upplands-Bro och Håbo ett distrikt. Tandvårdsdistriktet lyder under centraltandpolikliniken i Upp- sala medan dispensärdistriktet lyder under cezntraldispensären vid Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Slutsats

Enligt 1950 års folkräkning var inte mindre än 45 % av den förvärvsarbetande befolkningen i Upplands-Bro sysselsatt inom jordbruksnäringarna medan in- dustrinäringarna sysselsatte ungefär 25 %. Andelen förvärvsarbetande i annan kommun var låg men den har sannolikt ökat betydligt genom den allt vanligare arbetskraftspendlingen.

Kommunen är i fråga om spontan service helt inriktad mot Stockholm. Av 1958 års trafikstatistik framgår att motortrafiken i de östra delarna av kommunen är inriktad mot Stockholm och dess grannkommuner medan den från de västra delarna är inriktad mot i första hand Bålsta i Håbo kommun.

I regionhänseende förs kommunen såväl av arbetsmarknadsstyrelsen som länsskolnämnden till Stockholms A-region respektive Stockholms gymnasie- område.

I skolhänseende planerar kommunen att samarbeta med Håbo. Statsadministrativt är Upplands-Bro inriktat mot såväl Uppsala som Enköping. I landstingskommunalt hänseende är den i första hand inriktad mot Håbo och i andra hand mot Enköping.

Av det anförda framgår att Upplands-Bro i näringsgeografiskt hänseende så gott som helt är inriktat mot Stockholm varför kommunen får anses ingå i stockholmsregionen.

Sigtuna stad och Märsta landskommun Kommunuppgifter

Sigtuna stad (3212) omfattar fyra församlingar nämligen Sigtuna (2484), S:t Olof (437), S:t Per (136) och Haga (155) (fig. 2).

Sta-den har under den senaste 30-årsperioden haft en relativt jämn folkökning vilken uppgår till 63 %. Under perioden 1945—1960 var den dock något kraftigare än under 1930-talet och förra hälften av 1940-talet.

Näringslivet är relativt väl differentierat. Vid senaste folkräkningen (1950) var mellan 20 och 30 % av den yrkesverksamma befolkningen sysselsatt inom var och en av följande grupper nämligen jordbruk, industri samt offentliga tjänster. Andelen sysselsatta inom annan kommun var ca 8 %.

Staden ligger vid länsväg. Avståndet till Stockholm är 49 km och till Uppsala 32 km.

Märsta (6301) omfattar församlingarna Odensala (857), Husby—Ärlinghundra (3 546), Skånela (419) och Norrsunda (1 479) (fig. 2).

Mellan åren 1930 och 1945 var kommunens folkmängd i stort sett oförändrad men efter sistnämnda år har en kraftig expansion inträtt vilken i det närmaste med—

• Sida 294
•  Original

fört en fördubbling av folkmängden. Enligt 1950 års folkräkning var ca 37 % av den yrkesverksamma befolkningen sysselsatt inom industri och hantverk medan andelen inom jordbruksnäringarna uppgick till ca 30 %. Andelen sysselsatta i annan kommun var vid samma tidpunkt 19 %.

Kommunen har en tätort av större betydelse, nämligen Märsta som vid senaste årsskiftet beräknades ha en folkmängd av ca 2 900 inv. Genom kommunen och tät- orten löper såväl järnvägen Stockholm—Uppsala som riksväg 13 vilken likaledes sammanbinder nämnda städer. Järnvägsavståndet är från tätorten till Stock- holm C 37 km och till Uppsala 29 km. .I kommunens östra del, på ett avstånd av omkring 6 km från tätorten, ligger storflygplatsen Arlanda.

A. Handelsområden m. 111.

Enligt tätortsregistret bildade Sigtuna eget handelsområde vilket omfattade förutom staden även församlingar i angränsande kommuner. Enligt samma undersökning hade vidare såväl Stockholm som Uppsala ett påtagligt handelsinflytande i Sigtuna stad. I Märsta hade Stockholm ett påtagligt inflytande i södra delen av kommunen där tätorten är belägen. Uppsala saknade inflytande där. I kommu- nens norra del hade såväl Stockholm som Upp—sala ett obetydligt inflytande.

I såväl tidnings- som telefontaxehänseende ingår både Sigtuna och Märsta i respektive stockholmsområden. Vidare har telestyrelsen i den preliminära indel— ningen av landet i teleområden fört båda kommunerna till Stockholms teleområde.

Landtrafiken är från båda kommunerna starkare inriktad mot Stockholm än mot Uppsala. I februari 1961 hade Märsta samhälle 144 tågförbindelser i veckan med Stockholm mot 105 förbindelser med Uppsala. Enligt 1958 års trafikstatistik var landsvägstrafiken från de båda tätorterna betydligt intensivare mot Stock- holm än mot Uppsala.

B. Avgränsade regioner m. m.

Arbetsmarknadsstyrelsen för i sin indelning av landet i A-regioner såväl Sigtuna som Märsta till Stockholms A-region medan länsskolnämnden i sin gymnasiepla- nering för södra delen av Märsta till Stockholms gymnasieområde samt Sigtuna och norra delen av Märsta till Uppsala gymnasieområde. Sigtuna, Knivsta, Skepp- tuna och Märsta utom Norrsunda och Skånela församlingar bildar Märsta last- bilscentralområde.

Båda kommunerna ingår i Stockholms regionplaneområde och Märsta därjämte i Stockholms förorters samarbetsnämnd.

Både Sigtuna stad och Märsta ingår i länssparbankens i Stockholm och Stock- holms sparbanks verksamhetsområden. Sigtuna ingår dessutom i Uppsala spar- banks verksamhetsområde.

C. Kommunal samverkan

Län-sskolienxspek-tören föreslår att Märsta och Sigtuna bildar ett högstadium för enhetsskolan. Märsta "ingår numera i det 5. k. 'Kläpp'alaförbundet för gemensamt avlopp för Stockholms norra förortskommuner.

Kommunerna samarbetar beträffande renhållningen. Sigtuna sam-arbetar dess— utom med Sollentuna beträffande yrkesundervisningen.

• Sida 295
•  Original

Båda kommunerna ingår i Sigtuna landsfiskalsdistrikt vilket dessutom omfattar Knivsta och Skepptuna kommuner.

De tillhör båda Svartsjö fögderi samt Stockholms västra lantmäteridistrikt och Stockholms läns västra domsaga med kansliort i Stockholm.

I civilförsvarshänseende slutligen tillhör kommunerna Norrtälje civilförsvars- område i vilket även grannkommunerna Knivsta och Skepptuna ingår.

E. Landstingskommunala indelningar

I sjukvårdshänseende räknas kommunerna till norra delen av Stor-Stockholms sjukvårdsområde.

Inom dispensärvården bildar Sigtuna stad och Märsta tillsammans ett distrikt under centraldispenären vid Löwenströmska lasarettet i Upplands-Väsby.

Sigtuna stad och Märsta bildar slutligen var för sig ett tandvårdsdistrikt.

Slutsats

I Sigtuna stad var enligt 1950 års folkräkning den förvärvsarbetande befolk- ningen relativt jämnt fördelad på näringslivets huvudgrupper medan industri och hantverk samt jordbruksnäringarna dominerade i Märsta. Under den senaste 30—årsperioden har Sigtuna haft en relativt jämn folkökning medan ökningen i Märsta helt är koncentrerad till senare hälften av 1940-talet samt 1950-talet.

Enligt tätortsregistret bildade Sigtuna samt de södra och mellersta delarna. av Märsta ett handelsområde med Sigtuna som centrum. Av närliggande större cen-tra hade Stockholm och Uppsala båda ett påtagligt inflytande i Sigtuna medan Uppsalas inflytande i Märsta var koncentrerat till kommunens norra del.

I kommunikationshänseende är de båda kommunerna starkare inriktade mot Stockholm än Uppsala vilket bl. a. 1958 års t-rafikstatistik visar.

I regionhänseende för arbetsmarknadsstyrelsen såväl Sigtuna som Märsta till stockholmsregionen medan länsskolnämnden för Sigtuna och norra delen av Märsta till Uppsala gymnasieområde samt återstoden av Märsta till Stockholms gymnasieområde.

Statsadministrativt ingår båda kommunerna i samma administrativa enheter. Likaså föreligger ett nära samarbete på det landstingskommunala. området.

Till följd av .storflygplatse-ns förläggning till Arlanda är serviceresurserna i Märsta f. n. under stark utbyggnad. Detta medför att samhället servicemässigt kom- mer att få en självständigare ställning gentemot andra närliggande större centra än vad det f. 11. har. Samtidigt härmed kommer dock sannolikt den arbetsmark- nadsmässiga anknytningen till Stockholm och mellanliggande kommuner att för- stärkas.

Av det anförda framgår att Sigtuna och Märsta i näringsgeografiskt hänseende i huvudsak är inriktade mot Stockholm och därför kan anses ingå i stockholms— regionen.

Den ovan lämnade redovisningen rörande Stockholms influens visar att föl- jande kommuner är näringsgeografiskt starkast knutna till Stockholm, näm- ligen inom Stockholms län Sundbyberg, Solna, Djursholm, Lidingö, Nacka, Vax— holm, Nynäshamn, Stocksund, Danderyd, Sollentuna, Täby, Saltsjöbaden, Järfälla, Huddinge, Upplands-Väsby, Vallentuna, Össeby, österåker, Ljusterö, Djurö,

• Sida 296
•  Original

Värmdö, Boo, Gustavsberg, Tyresö, Österhaninge, Västerhaninge, Ösmo, So- runda, Botkyrka, Ekerö och Färingsö samt

inom Uppsala län Upplands-Bro.

Sigtuna och Märsta är svagare knutna till Stockholm men kan likväl anses ingå i en stockholmsregion.

Södertälj eregionen

Av de i kap. 5 redovisade sammanställningarna angående Södertäljes influens i olika avseenden framgår, att vid en på där angivna faktorer grundad närings- geografisk bedömning kan till en södertäljeregion utan särskild ytterligare moti- vering förutom Södertälje hänföras följande kommuner nämligen i Stockholms län Östertälje och Turinge samt i Södermanlands län Enhörna.

De nämn-da sammanställningarna visar att även andra kommuner i Stockholms och Södermanlands län är i fråga om här studerade faktorer inriktade mot Söder- tälje i sådan grad att det kan ifrågasättas att föra dem till södertäljeregionen. I det följande kommer dessa kommuners regiontillhörighet att närmare klarläggas.

Järna kommun Kommunuppgifter

Järna (4890) omfattar församlingarna Vårdinge (1 339), Överjärna (3101) och Ytterjärna (450) (fig. 1). Åren 1930—1945 sjönk kommunens folkmängd med 9 % eller från 4 245 invånare år 1930 till 3 866 invånare år 1945. Efter sistnämnda år har en omsvängning i befolkningsutvecklingen inträtt, som för 1960 i förhål— lande till 1930 ger en folkökning av 15 %.

Enligt 1950 års folkräkning var 41 % av totala antalet inom kommunen bosatta förvärvsarbetande sysselsatta inom industri och hantverk, medan jordbruks- näringarna sysselsatte 26 %.

Andelen förvärvsarbetande med arbetsplats i annan kommun uppgick till inte mindre än drygt 22 % av totala antalet förvärvsarbetande.

Järna kommun har två tätorter med mer än 500 invånare, nämligen Järna (1 400) i Överjärna församling och Mölnbo (600) i Vårdinge församling. Båda tätorterna har goda kommunikationer. I Järna strålar södra och västra stambanorna sam- man. Riksväg 1 passerar i omedelbar anslutning till tätorten och länsväg 225 mot Flen—Katrineholm passerar genom samhället och ansluter omedelbart öster därom till riksvägen. Mölnbo ligger vid västra stambanan och vid länsväg 225. Järnvägsavståndet från Järna är till Södertälje S 12 km, till Stockholm C 47 km, till Nyköping 57 km och till Katrineholm 86 km. Från Mölnbo är järnvägsavståndet till Södertälje S 22 km, till Stockholm C 57 km och till Katrineholm 76 km.

A. Handelsområden m. 111.

Enligt tätortsregistret tillhörde Järna kommun såväl Stockholms som Södertälje handelsområden. Västra delen av kommunen, omfattande Vårdinge församling, ingick även i Gnesta handelsområde. Stockholms och Södertäljes handelsin- flytande i de östra delanna av kommunen betecknades som påtagligt, medan det i Vårdinge församling var obetydligt. Gnestas handelsinflytande i Vårdinge beteck- nades som påtagligt.

• Sida 297
•  Original

I tidningshänseende ingår hela kommunen i Stockholms tidningsområde, me- dan den i telefontaxehänseende är delad mellan Södertälje telefontaxeområde (överjärna och Ytterjärna församlingar) och Gnesta telefontaxeområde (Vårdinge församling). Hela kommunen har i telestyrelsens preliminära indelning i tele- områden förts till Stockholms teleområde.

Landtrafiken är tydligt inriktad mot Södertälje och Stockholm. I februari 1961 hade Järna samhälle ca 110 tågförbindelser i veckan med såväl Södertälje som Stockholm, medan antalet förbindelser med Nyköping vid samma tidpunkt var 49 och med Katrineholm 29. Enligt 1958 års trafikst—atistik avtog landsvägstrafiken söder ut och väster ut från Järna samhälle räknat medan den ökade mot Södertälje.

En av Gunnar Arpi sommaren 1957 gjord undersökning1 angående köpvanor m. m. inöm ett område i Södermanland visar, att Gnesta har ett starkt handels— och annat serviceinflytande i de väst-ra delarna av Järna kommun. Arpi fann vidare, att inom undersökningsområdet befolkningens utgifter för andra varor än livsmedel och för tjänster totalt utgjorde 46 % av samtliga utgifter för de- taljhandelsvaror och för tjänster. I Mölnbo samhälle (Vårdinge) fann Arpi, att utgifterna för andra varor än livsmedel jämte tjänster fördelade sig på följande sätt efter inköpsort, nämligen 18 % på Gnesta, 12 % på samhället självt, 1 % på Järna, 11 % på Södertälje, 3 % på Stockholm och 1 % på diverse orter.

B. Avgränsade regioner m. m.

Arbetsmarknadsstyrelsen har i sin indelning av landet i A-regioner fört Järna kommun till södertäljeregionen, vilket också länsskolnämnden gör i gymnasie- hänseende. I sparbankshänseende tillhör kommunen såväl länssparbankens i Stockholm som Stockholms sparbanks och sparbankens i Södertälje verksamhetsområden. Järna tillhör slutligen södertäljeortens lastbilscentralområde, vari även ingår Södertälje stad samt landskommunerna Salem, Östertälje, Turinge och Enhörna.

C. Kommunal samverkan

Kommunen skall jämte Hölö kommun i Södermanlands län bilda ett högstadie- område för enhetsskolan. På hälsovårdens område planeras samarbete mellan Järna samt Salem, Grödinge, Östertälje och Turinge för anställande av hälso- vårdsinspektör.

Järna samarbetar beträffande vattenvärden med Södertälje m. fl. kommuner. Kommunen samarbetar dessutom med Södertälje beträffande yrkesundervis- ningen.

D. Statsadministrativa indelningar m. m.

Kommunen bildar med Salem, Grödinge, Östertälje och Turinge ett landsfiskals- distrikt. I lantmäterihänseende ingår kommunen i ett södertäljedistrikt. Kommu- nen tillhör vidare Öknebo fögderi och Södertälje civilförsvarsområde.

I judiciellt hänseende ingår Järna i Södertörns domsaga med kansliort i Stockholm.

1 Gunnar Arpi: Köpvanor, detaljhandelsområden och regionindelningar. FFI. Meddelanden nr 58. Stockholm 1959.

• Sida 298
•  Original

I sjukvårdshänseende tillhör Järna upptagningsområdet för lasarettet i Södertälje. Kommunen bildar med Grödinge, Östertälje och Turinge ett dispensärdistrikt un- der centraldispensären vid länssanatoriet i Uttran.

Inom distriktstandvården bildar kommunen ett tandvårdsdistrikt med Söder- tälje, östertälje, Salem och Turinge samt Enhörna i Södermanlands län.

Slutsats

Enligt 1950 års folkräkning var inom Järna kommun industri och hantverk den viktigaste näringsgrenen, som sysselsatte mer än 40 % av totala antalet förvärvs- arbetande inom kommunen. En anmärkningsvärt stor andel — eller drygt 20 % av samtliga förvärvsarbetande _ hade sin arbetsplats i annan kommun.

Totalt har befolkningen i kommunen under perioden 1930—1960 ökat med 15 %. Järna är med undantag för Vårdinge församling i näringsgeografiskt hänseende inriktat mot Södertälje och Stockholm. Vårdinge församling däremot är, som bl. a. Arpi visat, i handels- och andra servicehänseenden närmast inriktad mot Gnesta, med-an församlingen arbetsmarknadsmässigt och i övrigt är övervägande inriktad mot Södertälje och Stockholm liksom återstående del av Järna kommun.

Arbetsmarknadsstyrelsen liksom länsskolnämnden för i sina indelningar Järna till respektive Södertälje A-region och Södertälje gymnasieområde. Interkommunalt skall Järna och Hölö bilda ett enhetsskoleområde. I andra avseenden samarbetar kommunen med grannkommunerna inom länet.

Statsadministrativt och landstingskommunalt är kommunen huvudsakligen in- riktad mot Södertälje.

Av det anförda framgår, att kommunen till sin huvudsakliga del i service- hänseende är knuten till Södertälje. Vårdinge församling, som i nämnda hänse— ende är inriktad mot Gnesta, är den i befolkningshänseende mindre delen av kommunen. I fråga om kommunikationer och arbetsmarknad är kommunen som helhet klart inriktad mot Södertälje.

En näringsgeografisk bedömning av Järna kommuns regiontillhörighet ger så- lunda vid handen att kommunen är så starkt influerad av Södertälje att den får anses ingå i södertäljeregionen.

Salems och Grödinge kommuner Kommunuppgifter

Salem (2 299) bildar en församling (fig. 1.). Under perioden 1930—1940 minska— de kommunens befolkning något. Mellan 1940 och 1955 ökade den ganska kraftigt, varefter en svag nedgång inträtt. Totalt för hela perioden 1930—1960 redovisas en ökning av 7 %.

Enligt 1950 års folkräkning var 28 % av totala antalet inom kommunen bosatta förvärvsarbetande sysselsatta inom hälso- och sjukvård samt annan offentlig tjänst medan andelen inom industrin sysselsatta uppgick till 26 %. Inte mindre än drygt 38 % av samtliga förvärvsarbetande hade sin arbetsplats i annan kommun.

Kommunen har en tätort med mer än 500 invånare, nämligen Rönninge (1 400), som ligger vid järnvägen Stockholm—Södertälje. Avståndet med järnväg är till Stockholm C 28 km och till Södertälje S 7 km. Samhället har vidare nära anslutning till riksväg ] mellan Stockholm och Södertälje.

• Sida 299
•  Original

Grödinge (1 961) består likaledes av endast en församling (fig. 1). Kommunen har under perioden 1930—1960 i stort sett haft ökande befolkning. Särskilt kraftig har folkökningen varit efter år 1955. Totalt för hela perioden 1930—1960 uppgår den till 18 %.

Enligt 1950 års folkräkning var, av totala antalet inom kommunen bosatta för- värvsarbetande, 38 % sysselsatta inom jordbruksnäringarna och 22 % inom industri och hantverk.

Även i Grödinge var andelen förvärvsarbetande med arbetsplats i annan kom- mun stor, eller 30 % av totala antalet förvärvsarbetande i kommunen.

Inom kommunen ligger huvuddelen av Uttrans samhälle (600). Samhället har järnvägsförbindelse med både Stockholm och Södertälje. Avståndet är med järnväg till Stockholm C 25 km och till Södertälje S 10 km.

A. Handelsområden m. 111.

Enligt tätortsregistret ingick båda kommunerna i såväl Stockholms som Söder— täljes handelsområden. Stockholms handelsinflytande betecknades som obetydligt i Salem medan inflytandet i Grödinge var påtagligt. Södertälje hade däremot ett dominerande handelsinflytande i Salem medan inflytandet i Grödinge angavs som påtagligt.

I telefontaxehänseende för telestyrelsen hela Grödinge och södra delen av Salem till Stockholms telefontaxeområde, medan resten av Salem förs till Söder— tälje taxeområde. Båda kommunerna ingår i Stockholms tidningsområde.

Beträffande landkommunikationerna är det icke möjligt att avläsa någon be- stämd huvudinriktning mot Stockholm eller Södertälje, då trafiken på hela sträckan Stockholm—Södertälje är ytterst intensiv.

B. Avgränsade regioner m. m.

Enligt arbetsmarknadsstyrelsens indelning av landet i A-regioner förs båda kom- munerna till Södertälje A-region. Länsskolnämnden för likaså i gymnasiehän— seende de båda kommunerna till Södertälje.

Salem ingår i södertäljeortens lastbilscentralområde, medan Grödinge bildar ett område tillsammans med Botkyrka.

I sparbankshänseende ingår kommunerna i såväl länssparbankens i Stock- holm som Stockholms och Södertälje sparbankers verksamhetsområden.

Kommunerna tillhör slutligen Stockholms regionplaneområde. Grödinge ingår dessutom i Stor-Stockholms planeringsnämnd.

C. Kommunal samverkan

Båda kommunerna saknar tillräckligt elevunderlag för enhetsskolans högsta- dium. Salem har redan etablerat samarbete med Södertälje medan Grödinge av länsskolinspektören föreslås gå samman med Botkyrka.

För elevernas yrkesutbildning har Salem redan träffat avtal med Södertälje medan Grödinge saknar avtal. Yrkesutbildningsanstalterna i Södertälje ligger dock närmast till för kommunens elever.

Grödinge samarbetar med Botkyrka i fråga om brandförsvar samt vatten och avlopp samt med Södertälje beträffande reningsverk.

• Sida 300
•  Original

Kommunerna bildar i vissa administrativa hänseenden en enhet tillsammans med de västerut liggande landskommunerna östertälje, Turinge och Järna. I några fall ingår även Södertälje stad i denna enhet.

Kommunerna bildar ett landsfiskalsdistrikt tillsammans med Östertälje, Järna och Turinge. Salem och Grödinge ingår vidare tillsammans med ovannämnda kommuner samt Sorunda, ösmo och Nynäshamn i Öknebo fögderi. Enligt den hös- ten 1960 fastställda indelningen i lantmäteridistrikt har kommunerna förts sam- man med bl. a. Södertälje stad, östertälje och Botkyrka till ett södertäljedistrikt.

Kommunerna ingår i Södertörns domsaga med kansliort i Stockholm. I civilförsvarshänseende slutligen ingår kommunerna i Södertälje civilför— svarsområde. '

E. Landstingskommunala indelningar

I landstingets indelning av länet i sjukvårdsområden ingår båda kommunerna i Södertälje lasaretts upptagningsområde.

Inom dispensärverksamheten tillhör Salem jämte Botkyrka Tumba distrikt, me— dan Grödinge bildar ett distrikt med Östertälje, Turinge och Järna. Båda distrik- ten lyder under centraldispensären vid länssanatoriet i Uttran.

Salem ingår tillsammans med Södertälje, Turinge, Järna m. fl. kommuner i ett tandvårdsdistrikt med tandpoliklinik i Södertälje, medan Grödinge tillsammans med Botkyrka bildar ett distrikt med tandpoliklinik i Tumba.

Slutsats

Såväl Salem som Grödinge har ett relativt svagt utvecklat näringsliv. Den i kom— munerna bosatta arbetskraften söker sig därför till närbelägna större centra, i första hand Stockholm och Södertälje.

Kommunerna har, trots att näringslivet ej är så väl utvecklat, under perioden 1930—1960 haft en positiv befolkningsutveckling.

Av redovisade uppgifter angående kommunernas spontana inriktning mot centralorterna Stockholm och Södertälje framgår att dessa städers omland i Salem och Grödinge skär över varandra. I servicehänseende är kommunerna så- lunda inriktade mot båda centralorterna utan klar övervikt för någon av dem.

Vad gäller bebyggelseplaneringen hör Grödinge närmast samman med Bot- kyrka, då bebyggelsen i Uttrans och Tumba samhällen har växt samman.

Såväl arbetsmarknadsstyrelsen som länsskolnämnden för kommunerna till Sö— dertälje.

I fråga om det interkommunala samarbetet är Salem inriktat mot Södertälje, medan Grödinge planerar att samarbeta med Botkyrka.

Beträffande såväl de statsadministrativa som landstingskommunala indelning— arna förs kommunerna i övervägande antalet indelningar samman med Söder— tälje och dess grannkommuner.

Av det sagda framgår att Salem och Grödinge är inriktade både mot Stock— holm och Södertälje. Gjorda undersökningar ger ej belägg för att kommunerna företrädesvis är knutna till ettdera av dessa centra. Då kommunerna icke kan anses på sådant sätt inriktade mot visst centrum har de i detta sammanhang inte förts till viss region.

• Sida 301
•  Original

Hölö kommun

Kom munuppgifter

Hölö (2 143) består av församlingarna Hölö (1 416) och Mörkö (727) (fig. 1). Kom- munen saknar tätort med minst 500 invånare.

Kommunens befolkning har sedan 1930 minskat med ca 25 %. Minskningen är relativt jämnt fördelad över perioden, dock har den varit något större under den senaste femårsperioden än under tidigare perioder.

Enligt 1950 års folkräkning uppgick antalet inom jordbruksnäringarna syssel- satta till ca 45 % av samtliga inom kommunen bosatta förvärvsarbetande, medan andelen industrisysselsatta uppgick till ca 35 %. I runt tal 10 % av de förvärvs- arbetande hade sin arbetsplats i annan kommun.

Genom kommunen passerar södra stambanan samt riksväg 1.

A. Handelsområdeu m. m.

Enligt tätortsregistret hade såväl Södertälje som Stockholm handelsinflytande i så gott som hela Hölö. Södertäljes inflytande betecknades som påtagligt medan Stockholms var obetydligt.

I tiduingshänseende ingår kommunen i Stockholms tidningsområde, medan den av telestyrelsen i telefontaxehänseende förts till Södertälje telefontaxeområde. I den preliminära indelningen i teleområden har kommunen förts till Stockholms teleområde.

Enligt trafikflödeskartorna avseende 1958 var trafikintensiteten på riksväg 1 starkare i kommunens norra än i dess södra del, vilket tyder på att den från kommunen utgående lokala motortrafiken huvudsakligen är inriktad mot Söder— tälje och Stockholm.

B. Avgrär sade regioner m. m.

Arbetsmarknadsstyrelsen liksom länsskolnämnden för kommunen till Södertälje A-region respektive Södertälje gymnasieområde.

Kommunen bildar tillsammans med Trosa och Vagnhärad ett lastbilscentral- område. Vidare utgör dessa kommuner verksamhetsområde för Trosa och Hölebo sparbank.

C. Kommunal samverkan

Enligt Kungl. Maj:ts beslut skall Hölö i fråga om enhetsskolans högstadium sam- arbeta med Järna kommun i Stockholms län.

I). Statsadministrativa indelningar m. m.

Hölö ingår med Trosa, Vagnhärad och Tystberga i Trosa landsfiskalsdistrikt, Nyköpings fögderi och Nyköpings lantmäteridistrikt. I civilförsvarshänseende slutligen tillhör kommunen Nyköpings civilförsvarsområde.

Hölö tillhör i judiciellt hänseende Nyköpings domsaga med kansliort i Ny- köping.

• Sida 302
•  Original

E. Landstingskommunalt: inde ' ar

I sjukvårdshänseende hänföres vårdbehövande från Hölö till lasarettet i Nyköping. Avtal har träffats med landstinget i Stockholms län angående vård på lasarettet i Södertälje av barnbördspatienter från Hölö kommun.

Hölö bildar tillsammans med Trosa, Vagnhärad samt del av Tystberga ett dis- pensärdistrikt, vilket lyder under centraldispensären i Nyköping.

I tandvårdshänseende slutligen bildar kommunen tillsammans med Trosa och Vagnhärad ett distrikt med distriktstandpolikliniken förlagd till Trosa.

Slutsats

Som framgått av redovisningen ovan var, vid 1950 års folkräkning, 45 % av den yrkesverksamma befolkningen i Hölö sysselsatt inom jordbruk med binäringar samt 35 % inom industri. Ca 90 % av den totala förvärvsarbetande befolkningen hade sin arbetsplats inom kommunen.

Hölö är service- och kommunikationsmässigt starkt inriktat mot Södertälje. Anknytningen understryks av att såväl arbetsmarknadsstyrelsen som länsskol- nämnden i sina indelningar för kommunen till Södertälje.

Interkommunalt kommer samarbete att upptagas mellan Hölö och Järna. Statsadministrativt har kommunen anknytning till Nyköping. I sjukvårdshänseende är kommunens befolkning närmast hänvisad till lasarettet i Nyköping men har även viss anknytning till lasarettet i Södertälje. Kommunen ingår i övrigt i landstingskommunala verksamhetsområden tillsammans med i första hand Trosa och Vagnhärad.

Av den ovan lämnade redovisningen framgår att kommunen näringsgeografiskt får anses ingå i södertäljeregionen.

Trosa stad och Vagnhärads landskommun Kommunuppgifter

Trosa stad (1 313) består av endast en församling (fig. 1).

Staden har haft en jämnt fortlöpande folkökning från 1930 till 1958, men under åren 1959 och 1960 har en stagnation inträtt. Totalt redovisas för hela perioden 1930—1960 en ökning av 64 %.

Av totala antalet sysselsatta återfanns vid folkräkningen 1950 de flesta inom gruppen industri och hantverk. Andelen förvärvsarbetande med arbetsplats inom annan kommun var liten.

Staden saknar järnväg. Länsväg 142 förbinder den med riksväg 1. Vägavstån- det är från Trosa till Södertälje 39 km och till Nyköping 48 km.

Vagnhärad (2 898) omfattar församlingarna Västerljung (842) och Trosa- Vagnhärad (2 056) (fig. 1).

Efter år 1930 nådde kommunen ett befolkningsmaximum 1935 med 3142 in— vånare, varefter en svag minskning av befolkningen ägt rum. För hela perioden redovisas en minskning av 7 %.

Vid slutet av 1950 var ca 42 % av totala antalet inom kommunen bosatta för— värvsarbetande sysselsatta inom jordbruksnäringarna och ca 30 % inom industri och hantverk. Andelen förvärvsarbetande med arbetsplats i annan kommun ut- gjorde 8 %.

Kommunen har en tätort av större betydelse nämligen Vagnhärad (500). Denna ligger vid såväl riksväg 1 som stambanan Stockholm—Malmö.

• Sida 303
•  Original

Vägavståndet från Vagnhärads samhälle är till Södertälje 30 km och till Ny- köping 39 km.

A. Handelsområden in. in.

Stockholm liksom Södertälje hade enligt tätortsregistret ett påtagligt handelsin- flytande i den norra delen av Vagnhärad, medan städernas inflytande i de södra delarna betecknades som obetydligt.

Nyköpings handelsinflytande angavs i de södra delarna av Vagnhärad som på— lagligt, medan det i de norra delarna inklusive Trosa betecknades som obetyd- ligt. I norra delen av Vagnhärad hade också Gnesta ett påtagligt inflytande.

I tiduingshänseende tillhör kommunerna Nyköpings tidningsområde, medan de i telefontaxehänseende förts till Gnesta taxeområde. I telestyrelsens prelimi- nära indelning i teleområden förs hela telefontaxeområdet till Stockholms tele— område.

Enligt väg- och vattenbyggnadssty—relsens undersökningar angående trafikin- tensiteten på olika vägar avseende 1958 förekom den lägsta uppmätta årsmedel- dygnstrafiken på riksväg 1 mellan Södertälje och Nyköping inom Vagnhärads kommun. Den punkt där detta värde uppmättes låg något söder om Vagnhärads samhälle, således ungefär mitt emellan de båda städerna.

Kommunerna är, enligt uppgifter från länsarbetsnämnden i Södermanlands län, i arbetsmarknadshänseende starkt knutna till Södertälje.

B. Avgränsade regioner m. m.

Arbetsmarknadsstyrelsen liksom länsskolnämnden för kommunerna till Södertälje A-region respektive Södertälje gymnasieområde.

Kommunerna bildar tillsammans med Hölö och Lästringe församling i Tystberga ett lastbilscentralområde samt utgör, jämte Hölö och östra delen av Tystberga, verksamhetsområde för Trosa och Hölebo sparbank.

C. Kommunal samverkan

I fråga om enhetsskolans högstadium planeras samarbete mellan Trosa, Vagnhärad och Tystberga. Trosa och Vagnhärad planerar vidare att gå samman beträffande åldringsvården.

D. Statsadministrativa indelningar m. m.

Trosa och Vagnhärad ingår i samma domsaga, landsfiskalsdistrikt lantmäteri- distrikt och civilförsvarsområde som Gnesta, Dag-a, Tystberga och Hölö. Domsago- kansliet är förlagt till Nyköping. Trosa och Vagnhärad bilda-r med bl. a. Hölö: ett fögderi.

E. Landstingskommunala indelningar

Kommunerna räknas till upptagningsområdet för lasarettet i Nyköping. I fråga om dispensärvården bildar kommunerna tillsammans med Hölö och del av Tyst-- berga ett dispensärdistrikt under centraldispensären i Nyköping.

I tandvårdshänseende slutligen bildar kommunerna med Hölö ett tandvårds— distrikt.

• Sida 304
•  Original

Slutsats

Trosa och Vagnhärad bildar, som framgått av redovisningen ovan, i en rad av- seenden en enhet. De är liksom Hölö närmast knutna till Södertälje, men influen- sen från denna stad är inte lika stark som fallet var beträffande Hölö. Detta framgår bl. a. av det förhållandet, att kommunerna i servicehänseende inte en- bart är inriktade mot Södertälje och Stockholm. Även Nyköping och Gnesta har ett inte obetydligt inflytande.

Av trafikflödeskartan avseende 1958 års motorfordonstrafik framgår att lokal- trafiken från Trosa och Vagnhärad är inriktad mot såväl Södertälje som Ny- köping.

I regionshänseende för arbetsmarknadsstyrelsen liksom länsskolnämnden kom— munerna till Södertälje.

Planer på interkommunalt samarbete föreligger mellan Trosa, Vagnhärad och Tystberga.

I statsadministrativt'och landstingskommunalt avseende hör kommunerna sam- man med såväl Tystberga som Hölö. '

Trosa och Vagnhärad är som framgår av det sagda i näringsgeografiskt hän- seende splittrade mellan skilda cen-tra. Liksom Gnesta och Daga intar de i vissa avseenden en självständig ställning. Anknytningen »till Södertälje är dock den mest framträdande och kommunerna kan därför anses ingå i södertäljeregionen.

Gnesta köping och Daga landskommun;

Kommunuppgifter

Gnesta köping (3 174) består av endast en församling (fig. 1). Själva tätortsbild'— ningen hade vid Pålssons undersökningar 1 700 invånare.

Under perioden 1930—1940 minskade kommunens befolkning, varefter en svag folkökning ägt rum. Totalt utgör denna för hela perioden 4 %.

Vid slutet av år 1950 var drygt 30 % av den i kommunen bosatta förvärvsarbe- tande befolkningen sysselsatt inom handel och samfärdsel, medan industrin sys- selsatte knappt 30 % och jordbruksnäringarna en ytterligare något mindre andel. Andelen förvärvsarbetande inom annan kommun uppgick vid samma tillfälle till ca 8 %.

Köpingen har genom västra stambanan goda järnvägsförbindelser med Söder- tälje och Stockholm i öster samt Flen och Katrineholm i väster. Antalet lokala tågförbindelser per vecka uppgick i februari 1961 till 73 med Södertälje och Stockholm samt 36 med Flen och Katrineholm.

Köpingen har vidare goda landsvägsförbindelser med nämnda städer samt med Nyköping och Strängnäs. Vägavstånden från Gnesta är till Södertälje 35 km, till Flen 48 km, till Nyköping 43 km och till Strängnäs 44 km.

Daga (3604) består av de tre församlingarna Gåsinge-Dillnäs (1038), Björn- lunda (1 237) och Gryt (1 329) (fig. 1). Kommunens folkmängd har under perio- den 1930—1960 minskat med inte mindre än 35 %.

Kommunen är en typisk jordbrukskommun. Enligt 1950 års folkräkning var ca 55 % av totala antalet förvärvsarbetande sysselsatta inom jordbruk med binä- ringar, medan antalet sysselsatta inom industri samtidigt uppgick till ca 20 %. Endast en ringa del hade arbetsplatsen i annan kommun.

Kommunen har en tätort av större betydelse, nämligen Stjärnhov (500) i Gryts församling.

• Sida 305
•  Original

Genom kommunen och tätorten löper västra stambanan. Kommunen har vidare goda landsvägsförbindelser med Södertälje, Katrineholm, Nyköping och Eskilstuna. Landsvägsavståndet från Stjärnhov är till Södertälje 58 km, till Katrineholm 54 km, till Nyköping 56 km och till Eskilstuna 54 km.

A. Handelsområden m. in.

Som framgått vid behandlingen av Trosa och Vagnhärads regiontillhörighet bil— dade Gnesta enligt tätortsregistret eget handelsområde. Detta omfattade förutom köpingen jämväl Daga kommun och Vårdinge församling i Järna samt norra de— larna av Vagnhärads och Tystberga kommuner. Av näraliggande större orter hade Stockholm ett obetydligt handelsinflytande i Gnesta. Senare av Arpi gjorda undersökningar visar att även Södertälje har ett svagt inflytande i köpingen. Inom smärre områden i de norra och västra delarna av Daga hade, enlig-t tätorts- registret, Malmköping och Mariefred ett påtagligt inflytande.

Av Arpis undersökning framgår vidare, att Gnestas handelsomland omfattar un- gefär samma område, som redovisas i tätortsregistret. Hans undersökning gäller dock endast handel-smulandets utsträckning i öst—västlig riktning.

I tiduingshänseende tillhör Gnesta och större delen av Daga Nyköpings tid- ningsområde, medan återstoden av Daga tillhör Eskilstuna tidningsområde.

Gnesta och Daga bildar tillsammans med Trosa, Vagnhärad samt Vårdinge för- samling i Järna och del av Tystberga ett telefontaxeområde, vilket i den prelimi- nära indelningen i teleområden ingår i stockholmsområdet.

Enligt trafikflödeskartorna avseende motortrafiken 1958 är såväl Gnesta som Daga kommunikationsmässigt starkast inriktade mot Södertälje. Av trafikunder- sökningarna framgår att Gnesta köping har ett litet kommunikationsomland, vil— ket delvis når in i Daga kommun.

B. Avgränsade regioner m. m.

Arbetsmarknadsstyrelsen för båda kommunerna till Södertälje A-region, medan länsskolnämnden för Gnesta till Södertälje gymnasieområde och Daga till Sträng- näs gymnasieområde.

Kommunerna bildar tillsammans med Torsåkers församling i Tystberga ett last— bilscentralområde. Kommunerna ingår i Daga härads sparbanks verksamhets— område. Dessutom ingår norra delen av Daga kommun i Mariefreds sparbanks verksamhetsområde.

C. Kommunal samverkan

Samarbete mellan kommunerna planeras i fråga om enhetsskolans högstadium samt inom brandväsendet. Samarbete på yrkesskolväsendets område har kom- munerna redan etablerat med Södertälje.

D. Statsadministrativa indelningar m. m.

Kommunerna bildar ett landsfiskalsdistrikt. Vidare ingår de i Flens fögderi samt Nyköpings lantmäteridistrikt och Nyköpings civilförsvarsområde. Judiciellt tillhör kommunerna Nyköpings domsaga med kansliort i Nyköping.

• Sida 306
•  Original

Gnesta räknas i sjukvårdshänseende till upptagningsområdet för lasarettet i Ny- köping, medan Daga räknas till upptagningsområdena för lasaretten i Flen och Katrineholm.

I fråga om dispensärvården bildar vardera kommunen ett distrikt under skilda centraldispensärer. Gnestadistriktet lyder under centraldispensären i Eskilstuna, medan Daga lyder under centraldispensären i Nyköping.

I tandvårdshänseende bildar kommunerna jämte Vårdinge församling i Järna (Stockholms län) samt Torsåkers och Lästringe församlingar i Tystberga ett tand- vårdsdistrikt med distriktstandvårdspoliklinik i Gnesta.

Slutsats

De båda här behandlade kommunerna Gnesta och Daga är såväl i fråga om befolk- ningsutveckling som näringskaraktär helt skilda. Gnesta har under perioden 1930—1960 totalt sett haft en svag folkökning, medan Daga under samma period haft stark folkminskning. I Gnesta dominerade vid slutet av år 1950 service- näringarna samt industri och hantverk, medan jordbruksnäringarna dominerade i Daga.

Arbetsmarknadsmässigt är kommunerna enligt uppgifter från länsarbetsnämn- den i Södermanlands län klart inriktade mot Södertälje. Detsamma gäller i fråga om kommunernas kommunikationsmässiga inriktning.

I handels-, tidnings- och telehänseende synes inriktningen vara splittrad. Kom- munerna intar i servicehänseende en jämförelsevis självständig ställning.

Arbetsmarknadsstyrelsen för kommunerna till Södertälje A-region, medan läns- skolnämnden för Gnesta till Södertälje gymnasieområde och Daga till Strängnäs gymnasieområde.

Interkommunalt samarbetar kommunerna och har även visst samarbete med Södertälje.

Statsadministrativt är kommunerna närmast knutna till Nyköping medan någon bestämd anknytning i landstingskommunalt hänseende icke finnes.

Av det sagda framgår, att Daga och Gnesta i näringsgeografiskt hänseende är splittrade. De intar även, som framhölls vid behandlingen av Trosa och Vagnhärad, liksom dessa kommuner en i vissa avseenden självständig ställning. I likhet med vad som gäller för Trosa och Vagnhärad är likväl anknytningen till Södertälje så påtaglig, att kommunerna kan anses ingå i södertäljeregionen.

Mariefreds stad och Åkers landskommun Kommunuppgifter

Mariefreds stad (2 562) omfattar församlingarna Mariefred (1 713), Kärnbo (474) och Taxinge (375).

Staden hade under 1930-talet en svag folkökning vilken under 1940- och 1950- talen förbyttes i en svag folkminskning.

Av totala antalet sysselsatta återfanns vid folkräkningen 1950 mer än en tredje— del eller 37 % inom gruppen industri och hantverk, medan servicenäringarna gav sysselsättning åt ca 35 %. Andelen förvärvsarbetande med arbetsplats inom annan kommun uppgick till 8 %.

Staden har järnväg, vilken ansluter till järnvägen Södertälje—Eskilstuna, samt dessutom anslutningsväg till riksväg 6, som likaledes förhinder ovan nämnda

• Sida 307
•  Original

orter. Vägavståndet är från Mariefred till Södertälje 34 km, till Eskilstuna 54 km och till Strängnäs 21 km.

Åker (3423) omfattar församlingarna Länna (605) och Åker (2 818). Under 1930-talet hade kommunen en svag folkminskning varefter en stabili- sering inträtt.

Vid slutet av 1950 dominerade industrinäringarna vilka sysselsatte 53 % av samtliga förvärvsarbetande i kommunen. Andelen förvärvsarbetande med arbets- plats i annan kommun utgjorde 6 %.

Kommunen har två tätorter med en folkmängd överstigande 500 invånare, näm- ligen Åkers styckebruk (1 100) och Åkers krutbruk (600).

Genom kommunen passerar järnvägen Södertälje—Eskilstuna samt riksväg 6 vilken likaledes förbinder nämnda orter. Åkers styckebruk ligger vid järnvägen, 40 km från Södertälje S och 42 km från Eskilstuna.

A. Handelsområden m. m.

Enligt tätortsregistret bildade Mariefred eget handelsområde vilket förutom sta- den omfattade östra delen av Åkers kommun. I denna del ligger de båda ovan nämnda tätorterna. I Åker hade vidare Strängnäs inflytande i hela kommunen. I tidnings- och telehänseende replierar båda kommunerna på Strängnäs. Enligt väg— och vattenbyggnadsstyrelsens undersökningar 1958 angående mo- tortrafikens inriktning var denna på riksväg 6 något starkare inriktad mot Sträng- näs och Eskilstuna än mot Södertälje.

B. Avgränsade regioner m. m. Arbetsmarknadsstyrelsen för i sin indelning av landet i A-regioner Mariefred samt Åkers församling i Åkers kommun till Södertälje A-region medan Länna församling i Åkers kommun förs till Eskilstuna A-region. Länsskolnämnden för i gymnasiehänseende båda kommunerna till Strängnäs gymnasieområde.

Vid avgränsningen av lastbilscentralområden har båda kommunerna förts till Strängnäs. Mariefred har egen sparbank vars verksamhetsområde förutom staden omfattar kommunerna Åker, Stallarholmen samt de] av Daga. Åker ingår dess- utom i Strängnäs sparbanks verksamhetsområde.

C. Kommunal samverkan

I fråga om enhetsskolans högstadium planeras samarbete mellan kommunerna. Dessa har jämte angränsande kom-muner gemensam distriktsarkitekt.

D. Statsadministrativu indelningar m. m. Mariefred och Åker bilda—r med Sträng-näs, Stallarholmen, Vårfruberga, Enhörna och Tosterö landsfiskalsdistrikt, fögderi och civilförsvarsområde. Kommuner- na ingå-r vidare i Livgedingets domsaga med kansliort i Eskilstuna.

E. Landstingskommunala indelningar Mariefred och Åker tillhör Södermanlands läns norra sjukvårdsdistrikt vilket replierar på centrallasarettet i Eskilstuna. Inom distriktet finns sjukstugor i såväl Mariefred som Strängnäs. I dispensärhänseende bildar kommunerna ett dispen- särområde under centraldispensären vid centrallasarettet i Eskilstuna.

I t-andvårdshänseende slutligen bild-ar Mariefred och del av Åker jämte östra delen av Stallarholmen ett distrikt med tandpolikliniken förlagd till Mariefred

• Sida 308
•  Original

medan återstoden av Åker tillsammans med bl. a. Strängnäs stad ingår i Sträng- näs tan-dvårdsdistrikt.

Slutsats

Såväl Mariefred som Åker har under den senaste 30—årsperioden haft en svag folkminskning. Totalt uppgår denna för båda kommunerna till 5 %.

I Mariefred gav vid slutet av år 1950 industri och service sysselsättning åt drygt 70 % av totala antalet sysselsatta medan industrinäringarna dominerade i Åker.