SOU 1962:18

Automatisk databehandling inom folkbokförings- och uppbördsväsendet

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. F inansdepartementet

Genom beslut den 15 september 1961 har Kungl. Maj:t :inbefallt uppbörds- organisationskommittén att utarbeta förslag till automatisk databehandling inom folkbokförings- och uppbördsväsendet i huvudsak utformat i överens- stämmelse med det i kommitténs betänkande SOU 1961: 4 skisserade läns- systemet.

Kommittén får härmed vördsamt överlämna betänkande i ämnet. Stockholm den 16 april 1962.

Kjell Edström Gösta Bruno Lars Lindmark Sicn von Otter Åke Pcrnelid

/Gunnulf Berg Nils Thulin

Kap. 1. Inledning

Uppbördsorganisationskonnnittén har i sitt föregående betänkande »Auto- matisk databehandling inom folkbokförings- och uppbördsväsendet» (SOU 1961: 4), i det följande kallat principbetänkandet, föreslagit att maskiner för automatisk databehandling (ADB—maskiner eller datamaskiner som de numera allmänt benämnes) skall användas för registrerings-, beräknings— och redovisningsarheten inom folkbokföring, taxering och upphörd. Enligt nämnda förslag skall den för verksamheten erforderliga maskinella utrust- ningen besiå av stansmaskiner, avsedda för framställning av hålkort för överföring av data från grunddokument till magnetband, och av datamaski- ner med tillhörande kringutrustning.

Enligt det i principbetänkandet redovisade förslaget skall stansmaski— nerna som regel finnas hos länsstyrelserna. Datamaskinerna däremot skall vara placerade i en central anläggning för automatisk databehandling. Denna organisatoriska utformning av ADB-systemet har benämnts rikssystem.

I nämnda betänkande har vi även, ehuru mera summariskt, redovisat för- utsättningarna för en organisation med regionalt placerade datamaskiner. Som alternativa möjligheter har angivits en organisation med antingen en datamaskinanläggning hos varje länsstyrelse (med undantag för länssty- relsen i Gotlands län), länssystem, eller ett mindre antal, förslagsvis nio, regionalt placerade sådana anläggningar, regionsystem.

Kommittén har föreslagit, att riksskattenämnden skall bli centralt till— syns- och ledningsorgan även såvitt avser folkbokförings- och upphörds- väsendet.

Principbetänkandet har varit föremål för remissbehandling.

Kungl. Maj:t har genom beslut den 15 september 1961 anbefallt kommit- tén att utarbeta förslag till automatisk databehandling inom folkbokförings— och uppbördsväsendet i huvudsak enligt det i betänkandet skisserade läns— systemet. En samordning av databehandlingen mellan län med litet befolk- ningsunderlag borde dock övervägas. Sedan granskning och bedömning skett av vederbörande leverantörers genom kommitténs försorg infordrade för- slag till maskinutrustning, skulle förslag angående val av sådan utrustning avlämnas. Kommittén borde taga under omprövning frågan om det för verk- samheten erforderliga tillsyns- och ledningsorganet.

Med anledning av de sålunda meddelade direktiven har vi överarbetat det förslag till automatisk databehandling inom folkbokförings- och upp— bördsväsendet, som framlades i förenämnda betänkande. Vi har därvid inte ånyo tagit upp principfrågan om ADB-metodens lämplighet för och datamaskinernas användbarhet inom folkbokförings—, taxerings- och upp— bördsverksamheten. Varken innehållet i de över betänkandet avgivna re- missyttrandena eller de erfarenheter, som helt allmänt vunnits sedan kom- mittén i slutet av år 1960 gjorde sina ställningstaganden, har givit anled- ning till omprövning av denna fråga. Snarare kan det sägas att det gångna årets erfarenheter från åtskilliga ADB-anläggningar i verksamhet styrkt oss i vår uppfattning om metodens lämplighet för den här ifrågavarande verksamheten.

Vi har emellertid ansett lämpligt att här lämna en sammanfattning av vårt tidigare förslag och de däröver avgivna remissyttrandena. Även system— utformningen skall beröras något, ehuru förhållandevis kortfattat, enär den inte, såvitt avser den principiella utformningen, i nämnvärd grad påverkas av om datamaskinerna är placerade hos vederbörande länsstyrelser eller inom ett centralorgan.

I principbetänkandet antydde vi att det kunde vara möjligt och lämp— ligt att utnyttja den maskinella utrustningen liksom även de inom syste- met registrerade data också för andra arbetsuppgifter än sådana som sam- manhänger med folkbokförings-, iaxerings- och upphördsverksamheten. Dessa problem belyses något i detta betänkande. Vidare redovisas våra överväganden rörande den organisatoriska utformningen av länssystemet, tidsplanen för ett genomförande, m. m.

I ett länssystem erfordras datamaskiner av annan och mindre typ än i ett rikssystem. De förslag till maskinutrustning som från maskinföretagens sida tidigare tillställts oss och de kostnadsförslag som i anslutning därtill uppgjorts har följaktligen inte varit aktuella. Vi har därför lämnat intresse- rade företag inom datamaskinbranschen tillfälle att inkomma med förslag till sådan maskinutrustning som är lämpad för ett länssystem. Inkomna förslag har granskats mycket ingående. Redogörelse härför och för vårt förslag till val av maskinfabrikat redovisas dels i detta betänkande dels ock i en särskild, till chefen för finansdepartementet överlämnad, icke offentlig promemoria.

Kap. 2. ADB-system eller icke

Principbetänkandet

I betänkandet har framhållits, att de lokala skattemyndighcterna och läns- styrelserna under årens lopp tillförts nya arbetsuppgifter. Sålunda har inte minst reformerna på det sociala området medfört ökad arbetsbelastning för dessa myndigheter. Ansvällningen av förvaltningsuppgifter har tid efter annan framtvingat personalökningar. Maskinerna hos länsbyråerna och postens skatteavdelningar har till följd av lång användningstid och det om- fattande arbetet blivit hårt slitna. Kostnaderna för reparation och under- håll av den maskinella utrustningen har ökat, och maskinparken måste förr eller senare bytas ut helt och hållet.

Enligt vår mening är det knappast möjligt att med befintlig typ av maskinuppsättning göra några nämnvärda, ur ekonomisk synpunkt bety— delsefulla rationaliseringar. Förutsättningarna härför blir emellertid be— tydligt större i ett ADB-system. Ett sådant system innebär att åtskilligt hittills med manuella metoder utfört arbete överföres till automatiserad bearbetning. Sedan uppgifterna maskinellt registrerats, kan man med data- maskinernas hjälp låta utföra praktiskt taget alla erforderliga beräknings- och utskriftsarbeten, t. ex. skattekreditering och skatteuträkning samt ut— skrift av längder och debetsedlar. Vi har, som nämnts, kommit till den över- tygelsen, att ADB-metoden är lämpad för de arbetsuppgifter, varom här är fråga. De resultat som kan utvinnas, om man använder datamaskiner, bör enligt vårt bedömande bli minst lika tillförlitliga som de arbetsresultat, vilka nu åstadkommes genom ett manuellt förfarande.

Det har inte synts föreligga någon risk för att datamaskinerna skall stå hindrande i vägen för reformer inom beskattningen eller på andra områ- den av samhällslivet. Ett rationellt utnyttjande av maskinerna i ADB-syste- met förutsätter emellertid, att författningsbestämmelserna utformas un- der hänsynstagande till de hjälpmedel, som skall användas. Detta i sin tur medför att lagstiftare och tekniker i framtiden måste samarbeta för att erhålla så rationella lösningar som möjligt av problemen.

Ett införande av ADB-system för folkbokförings— och uppbördsverksam- heten innebär inte enligt vår mening någon förändring i förhållande till nuvarande system i den händelse landet blir indraget i krig.

Mot bakgrunden av de slutsatser, till vilka vi kommit under det utred—

ningsarbete som föregått principbetänkandet, har vi föreslagit att data- maskiner införes som hjälpmedel i folkbokförings- och uppbördsarhetet. Dessutom har vi uttalat, att vi ansett det inte vara ekonomiskt motiverat att dröja med rationaliseringens genomförande i avvaktan på ytterligare maskintekniska framsteg.

Remissyttranden

Samtliga remissinstanser, som yttrat sig i den här berörda principfrågan, har tillstyrkt eller lämnat utan erinran vårt förslag att ett för folkbokfö— ring och uppbörd lämpat ADB—system skall genomföras. Berörda myndig- heter har därvid motiverat sitt ställningstagande främst med att de stora framsteg, som gjorts inom det kontorstekniska området, bör kunna utnytt- jas för en avsevärd rationalisering av rutinerna inom folkbokförings-, taxerings- och uppbördsverksamheten samtidigt som åtminstone vissa kost- nadsbesparingar bör kunna göras.

Flertalet länsstyrelser understryker vikten av att ADB—systemet genom- föres så snart som möjligt, enär länsbyråernas maskinella utrustningar och personplåtar är kraftigt förslitna och behöver utbytas. Sålunda framhåller länsstyrelsen i Malmöhus län, att en utveckling mot datamaskiner är be- tingad av icke blott tidsförhållandena och den anpassningsförmåga till framtida reformer, som systemet innefattar, utan även önskemålet att sna- rast förnya länsstyrelsernas nedslitna och delvis omoderna adressmaskin— park.

Vad beträffar hålkortsmaskinerna hos postens skatteavdelningar är dessa enligt generalpoststyrelsen inte så slitna att övergången till ADB-system med hänsyn därtill måste forceras.

Åtskilliga remissinstanser erinrar om de fördelar som ADB-metodiken innebär jämfört med nu tillämpade metoder. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför sålunda bl. a., att den nuvarande folkbokförings-, taxe- rings- och uppbördstekniken är föråldrad och att man snarast bör övergå till ADB-systemet, som innebär att framstegen inom kontorstekniken till- fredsställande utnyttjas. Länsstyrelsen i Hallands län framhåller, att de nuvarande adressmaskinanläggningarnas kapacitet inte är tillräcklig. Sam— hällsutvecklingen ställer ökade krav på att anläggningarna utnyttjas för nya ändamål.

Överstäthållarämbetet framhåller med stöd av yttrande från uppbörds— direktionen i Stockholm och med hänvisning till de goda erfarenheter, som vunnits av hålkortsdriften i Stockholm, att ADB-teknikens användbarhet för skatteuppbörd och folkbokföring överhuvud taget inte kan ifrågasättas, och statens organisationsnämnd understryker kommitténs uttalande, att det inte är ekonomiskt motiverat att dröja med systemets genomförande i av— vaktan på ytterligare maskintekniska framsteg.

Riksförsäkringsanstalten motsätter sig inte att man övergår till ADB- system men säger sig tvivla på möjligheten att ernå de kostnadsbesparingar som kommittén räknat med.

ADB-systemets tillförlitlighet understrykes i de yttranden, som avgivits av bl. a. statens organisationsnämnd och statistiska centralbyrån. Central— byrån uttalar sålunda på basis av egna erfarenheter av datamaskiner, att maskinernas tekniska överlägsenhet inte kan ifrågasättas samt att ADB- metoden utan tvekan skall visa sig uppfylla de rigorösa krav på tillförlit- lighet, som måste ställas inom folkbokföring och upphörd. Liknande utta- lande göres av nmtematikmnslcinnämnden, som anser, att en förbättrad service kan erhållas, om man för olika ändamål utnyttjar de i magnetband- registren förekommande uppgifterna.

Delegationen för statistikfrågor påpekar de väsentligt förbättrade tekniska möjligheter att tillgodose statistikproduktionens krav som systemet erbju— der. Fördelen ur samhällsplaneringssynpunkt av att lätt kunna bearbeta på hålkort eller magnetband lagrat primärmaterial anser sig lantmäteristyrel- sen böra understryka. Kommittén för maskinell databehandling framhål— ler, att väsentliga fördelar kan vinnas genom de möjligheter till samord— ning med andra arbetsuppgifter som ett ADB-system på förevarande om- råde erbjuder för såväl statsförvaltningen som samhället i dess helhet.

Riksarkivet noterar med tillfredsställelse, att kommittén beaktat de krav. som måste ställas på arkivheständigheten hos de produkter, vilka fram- ställes i ett ADB—system.

Samtliga de remissinstanser, däribland riksskattenämnden och statens organisationsnämnd, som yttrat sig rörande ADB—systemets eventuella in- verkan på ett framtida lagstiftningsarbete, delar kommitténs uppfattning att ett sådant system inte kommer att stå hindrande i vägen för reformer inom beskattningsområdet. I likhet med kommittén anser organisations- nämnden även att ADB—systemet inte kommer att minska möjligheterna att vid ett krigsläge upprätthålla folkbokförings- och uppbördsverksamheten. Ciuilförsvarsstyrelsen och centrala värnpliktsbyrån understryker vikten av att särskilt registreringsverksamheten hålles intakt även under krigsför- 'hållanden.

Kommittén Det i principbetänkandet framlagda förslaget att man skall använda data— maskiner för folkbokförings—, taxerings— och uppbördsverksamheten har accepterats av samtliga remissinstanser. Som Vi framhållit i inlednings- kapitlet saknar vi också anledning att till förnyad diskussion taga upp frå- gan om ADB-system eller icke.

l principbetänkandet omnämnde vi, att man bl. a. i USA börjat använda datamaskiner för arbetsuppgifter inom taxerings— och uppbördsväsendet. Numera har i Martinsburg, West Virginia, inrättats en stor central data-

maskinanläggning, vilken utnyttjas för skattebokföring m. m. Vidare kom- mer inom de nio »skatteregioner», i vilka USA är indelat, att installeras datamaskinanläggningar, vilka skall samverka med den centrala anlägg- ningen. Huvudregister med skattebetalarnas konton skall fö *as hos den centrala datamaskinanläggniugen i Martinsburg. Allt material skall samlas in till de regionala servieecentralerna, där erforderliga uppgifter stansas i hålkort och sedan överföres till magnetband. De sistnämnda skickas konti- nuerligt till centralen i lN'Iartinsburg för veckovis uppdatering av huvud— registret. Bearbetningen av de data som finnes i detta register omfattar bl. a. uträkning av den skatt vederbörande skall erlägga samt avräkning mot preliminärt erlagd skatt. En mångfald sammanställningar avseende skatteförhållaudena framtages ävensom förteckningar över skattebetalarna samt olika slag av statistik. Resultatet av bearbetningarna registreras i magnetband, vilka återsändes till regionkontoren. Vid dessa sker i data- maskiner utskrift a' alla för skatteverksamheten erforderliga handlingar och längder. Man har valt att starta ADB-systemet inom en region och räknar med att ha alla regionerna inordnade i detta år 1967.

Vi anser oss höra i detta sammanhang erinra om att man även i Sve— rige fått praktisk erfarenhet av datamaskinerna som hjälpmedel inom be- skattningen. Sålunda har Stockholms stads uppbördsverk i anslutning till 1961 års taxering, såvitt avser fyra församlingar inom staden, med hjälp av datamaskiner upprättat inkomstlängdens del A, motsvarande del av de- biteringslängden samt debetsedlar å slutlig skatt. Uppbördsverket har er- hållit Kungl. Maj:ts medgivande att använda datamaskiner på motsva— rande sätt även i anslutning till 1962 års taxerings- och debiteringsarbete och då såvitt avser hela staden. Erfarenheterna av den hittills inom upp- bördsverket bedrivna verksamheten är goda.

Kap. 3. Grunddragen av ett ADB-system för folkbokföring och upphörd

Principbetänkandet

Som framgår av den i principbetänkandet lämnade redogörelsen skall lo- kal skattemyndighet även i fortsättningen vara mantalsskrivningsförrät— tare och föra register över befolkningen 111. 111. inom sitt verksamhetsom- råde. Från taxeringsnämnderna inkomna deklarationer skall granskas och ställas i ordning så att de kan ligga till grund för den stansning som avses skola utföras hos länsstyrelsen. Den lokala skattemyndighetens arbetsupp- gifter i övrigt på uppbördsområdet kommer att kraftigt reduceras främst till följd av att de kvantitativt stora arbetena med längdföring av taxerings— (lata, uträkning och debitering av slutlig skatt samt utfärdande av debet— sedlar å preliminär och slutlig skatt skall utföras med hjälp av datama— skiner.

Länsstyrelsen skall såsom regionalt registreringsorgan föra register över länets befolkning och, med anlitande av datamaskiner hos ett centralorgan, fullgöra huvudparten av den nuvarande länsbyråns arbetsuppgifter. Läns- styrelsen skall vidare övertaga det arbete med bl. a. arbetsgivares, post— anstalter-s och bankers redovisning av inbetalda skatter, vilket nu åvilar postens skatteavdelningar. De sistnämnda skall indragas.

Länsstyrelsernas uppbördssektioner har föreslagits skola organiseras på en uppbördsdctalj och en hålkortsdetalj. Kontrollfunktionerna på uppbörds- sektioner—na skall ombesörjas av upphördsdetaljen. På hålkortsdetaljen, där i huvudsak registrerings- och stansningsfunktioner för folkbokföring och upphörd skall fullgöras, skall till hålkort överföras dels från pastorsäm- heten och lokala skattemyndigheter aviserade förändringar i person- och fastighetsregistreringen, dels uppgifter om inhetalad preliminär, kvarstå- ende och tillkommande skatt, dels uppgifter om taxeringsresultat dels ock data avseende tilläggspensioneringen m. 111.

Hålkortens uppgifter överföres maskinellt till magnetband för vidare bearbetning. Med hjälp av banden skall, i enlighet med särskilt uppgjorda maskinprogram, framställas mantals-, fastighets-, taxerings- och debite— ringslängder, debetsedlar å preliminär och slutlig skatt, restlängder, över-

skottsförteekuingar, förteckningar för arbetsgivarkontrollen ävensom uu— derlag för upprättande av taxerings- och upphördsstatistik m. m.

I nuvarande system aviseras folkhokföringsdata och registreringar inom folkbokföringen medelst avtryckskort, vilka hos mottagaren sedan använ- des för att bilda kortregister o. dyl. Vi har föreslagit att avtryckskorten skall ersättas med ADB—mässigt framställda kort, 5. k. persouavier, vilka skall innehålla såväl folkbokföringsuppgifter som vissa uppgifter för skattehe— räkningen m. m. Folkbokföringsnumret (födelseår, -månad och —dag samt födelsenummer) får i ADB-systemet stor betydelse som hjälpmedel vid den maskinella bearbetningen.

Beträffande personredovisningen i mantalslängd har föreslagits, att de inom varje fastighet boende redovisas i folkbokföringsnummerordniug, dock att hustru som sammanbor med mannen skall upptagas omedelbart efter denne. Barn upp till 16 års ålder skall uppföras i folkbokföringsuum- merordning efter huvudmannen.

Redovisningsenheten och uppordningsgrunden i fastighetslängden har föreslagits bli densamma som nu, dock att fastigheter, som ägs av utbor eller aktiebolag, inte skall utgöra egna avdelningar utan jämte övriga fas— tigheter registreras i kanieral följd.

Som ersättning för stommarna till inkomstlängd har föreslagits att sär— skilda taxeringsavier, innehållande flertalet personuppgifter samt vissa taxeringsdata, skall framställas för att vara till hjälp i taxeringsarhetet. Personkort, ungefär motsvarande de nuvarande skattekorten, har övervägts skola tillställas, förutom de fysiska personer som erhåller debetsedel å preliminär skatt. även de fysiska personer som under inkomstäret uppnår 16 års ålder eller mer men inte erhåller sådan debetsedel.

Remissyttranden

De remissinstanser som yttrat sig över grunddragen av ADB—systemet har i allmänhet lämnat utan erinran förslaget i denna del. Några myndigheter, däribland länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, anser det dock vara föga rationellt att deklarationsmaterialet skall sändas fram och tillbaka mellan lokal skattemyndighet och länsstyrelse. Länsstyrelsen ifrågasätter om inte stansningen av taxeringsresultatet bör utföras av lokal skattemyndighet.

Länsstyrelsen i Hallands län framhåller de förbättrade möjligheter till deklarationskontroll, som taxeringsavierna erbjuder, men anser att avierna i stället för deklarationerna hör utgöra underlaget för länsstyrelsernas stansningsarbete.

En del remissinstanser har också framfört kritiska synpunkter beträf- fande vissa detaljer i den i principbetänkandet redovisade beskrivningen av hur systemet är tänkt att bli utformat. I ett par yttranden beröres frågan om hålremsa eller hålkort som medium för dataöverföringen.

Kommittén Grunddragen av ett ADB—system för folkbokföring och upphörd blir i allt väsentligt desamma i ett länssystem och i ett rikssystem. Den huvudsakli- gaste skillnaden blir att man i länssystemet slipper skicka material mellan länsstyrelserna och en central anläggning. Uppstansningen av data från grunddokument skall ske i samma omfattning, oberoende av var datama— skinerna är placerade. Den maskinella bearbetningen kommer att ske efter i stort sett likartade principer, likaså utskriften av erforderliga hand- lingar. ' Mot bakgrund härav och våra i principbetänkandet gjorda uttalanden, att det kunde bli anledning att revidera redan förordade lösningar, har vi ansett oss inte nu böra gå närmare in på olika detaljer i systelnutform- ningen. Självfallet kommer vi att under vårt fortsatta arbete beakta sådana synpunkter som framkommit under remissbehandlingen av principbetän- kandet.

Kap. 4. Centrala eller regionala anläggningar

Principbetänkandet

I redogörelsen för alternativa lösningar av ADB-systemet konstateras, att förekomsten av datamaskiner av mindre typ i princip gjort det möjligt att utrusta samtliga län med sådana maskiner. Ett ADB-system för folkbok— föring och upphörd kan alltså upphyggas antingen som ett rikssystem, där erforderliga datamaskiner placeras i en central anläggning, eller som ett länssystem med tjugufyra datamaskinanläggningar eller som ett region— system, där datahehandlingsarhetet koncentreras till ett begränsat antal anläggningar.

En väsentlig skillnad mellan systemen är som nämnts, att några egent- liga transporter av hålkort mellan hälkorts- och ADB—anläggning inte kom— mer att ske i ett länssystem, där maskinerna förutsättes ligga i nära an- slutning till varandra. Ett rikssystem däremot medför transporter till och från centralorganet. Även i ett regionsystem blir det fråga om betydande transporter.

Investeringskostnaderna för maskiner i ett rikssystem har beräknats till ca 27 milj. kronor. Motsvarande kostnader för ett regionsystem om nio regioner skulle grovt räknat uppgå till ca 40 milj. kronor och i ett läns- system till ca 55 milj. kronor. Överslagsvis har de årliga driftskostnaderna i region— och länssystemen beräknats bli ca 2,5 milj. respektive ca 5 milj. kronor högre än i rikssystemet. Jämförelsen ur ekonomisk synpunkt har sålunda givit ett otvetydigt utslag till förmån för rikssystemet.

I principbetänkandet behandlas sedan frågan om ADB-systemets all— männa funktionsduglighet. Därvid understrykes vikten av att allt arbete, som sammanhänger med folkbokföring och upphörd, utföres med största noggrannhet. Det måste förutsättas att ett nytt system för utförande av dessa viktiga arbetsuppgifter utformas på ett sådant sätt, att resultatet av myndigheternas arbete blir minst lika tillfredsställande som i den nu- varande organisationen.

Förutom rikssystemets stora ekonomiska fördelar har vi ansett det vara lättare att erhålla kvalificerad teknisk personal till en central anläggning, att eventuellt erforderlig reservtid blir mera lättillgänglig i en central an— läggning, att ur brandskyddssynpunkt lämpliga lokaler behöver iordning- ställas på endast ett håll samt att det blir lättare att vid en central anlägg-

ning övervaka och leda den rent maskinella driften. Länssystemet i sin tur har bedömts medföra bl. a. de fördelarna att kravet på allmän smidig- het i systemet blir väl tillgodosett, att olägenheterna med transport av hål— kort och längder till och från centralorganet försvinner, att expeditions- arbetet kan fortlöpa smidigare, att förseningar inom ett län inte nämn— värt inverkar på arbetet i andra län samt att varje länsanläggning kan anses utgöra reservanläggning i förhållande till övriga länsanläggningar. Vad regionsystemet beträffar har vi ansett att det knappast skulle ge de fördelar som är förenade med riks- eller länssystemen.

Skulle den föreliggande frågan bedömts allenast med utgångspunkt från den allmänna funktionsdugligheten, hade enligt vår mening länssystemet bort givas företräde, framförallt med hänsyn till den större smidigheten. Rikssystemet är emellertid ur ekonomisk synpunkt väsentligt fördelaktigare än något av de båda andra systemen och har därför förordats.

Remissyttranden

Frågan om den organisatoriska ramen för ett ADB-system har ingående behandlats i flertalet remissyttranden. Rikssystemet förordas bl. a. av åt— skilliga centrala verk och myndigheter, av överståthållarämbetet och av fem länsstyrelser, därav två med vissa förbehåll. Det övervägande antalet re- missinstanser, däribland åtskilliga länsstyrelser, förordar däremot läns- systemet. Några länsstyrelser återfinnes vidare bland dem som förordar ett regionsystem.

I de yttranden, vari rikssystemet förordats, har i första hand de avse— värt lägre kostnaderna tillmätts en avgörande betydelse, men även andra omständigheter, som talar till förmån för ett rikssystem, har anförts. Stats- kontoret anser, att rikssystemet gör det möjligt att mera ingående planera verksamheten i dess nya former. Statens organisationsnämnd framhåller bl. a. fördelarna av att man till en central anläggning har större möjligheter att rekrytera kvalificerad teknisk personal och att effektivt kunna utnyttja tillgänglig maskinkapaeitet. Statistiska centralbyrån liksom delegationen för statistikfrågor pekar på de väsentligt förbättrade möjligheterna till statistiska bearbetningar som rikssystemet erbjuder. Liknande synpunkter framföres även av kommittén för maskinell databehandling, som dessutom betonar, att samordningsbehoven bäst kan tillgodoses i ett rikssystem. Till förmån för ett rikssystem talar även, enligt samma kommitté, att möjlig- heten att dra fördel av väntade förbättringar på maskinområdet — t. ex. an- ordningar för utskrift på xerografisk eller fotografisk väg _— torde vara större i ett rikssystem, där de samlade stora datavolymerna och de större möjligheterna att utnyttja förefintlig överkapacitet för andra arbetsupp- gifter medför ett effektivare utnyttjande av maskinell utrustning.

Riksskattenämnden, som anser att kostnadsfrågan väger tyngre än hän— synen till de med rikssystemet förenade transportproblemen, erinrar om att den snabba utvecklingen på ADB-teknikens område torde göra det möj- ligt att inom relativt kort tid använda transmissionsanordningar av t. ex. telextyp för överföring av data.

Enligt överståthållarämbetets mening blir det vid en eventuell framtida övergång till definitiv källskatt betydligt lättare att i ett rikssystem be— mästra de vid en radikal omläggning av beskattningssystemet uppkom- mande problemen.

Flera av de remissinstanser, som tillstyrkt rikssystemet, har emellertid framhållit vikten av att en reservanläggning av motsvarande kapacitet finns tillgänglig, och i några fall har påpekats att denna anläggning av säkerhets- skäl bör vara förlagd till ort utanför Stockholm.

Det övervägande antalet remissinstanser har emellertid varit kritiskt inställda till förslaget om rikssystem och i stället i allmänhet förordat länssystemet. Rikssystemets mest framträdande svagheter är enligt dessa yttranden de tidsödande, besvärliga och framförallt riskfyllda transporterna av hålkort och längder till och från centralanläggningen. Även centralan- läggningens stora känslighet för driftsstörningar av olika slag anses vara en stor nackdel. Länsstyrelsen i Kristianstads län anser, att rikssystemet kom— mer att innebära en mycket stor påfrestning för centralorganets personal, som inom knappa tidsutrymmen måste behandla stora datamängder. Det kan i sin tur medföra stoekningar i arbetet med katastrofala följder för hela landet. Länsstyrelsen i Hallands län framhåller, att förslaget strider mot de numera allt starkare strävandena att åstadkomma såväl en decentra- lisering inom statsförvaltningen som utflyttning från Stockholm till lands- orten av vissa ämbetsverk. Liknande synpunkter anföres av länsstyrelsen i Östergötlands län, som anser att ett beslut i enlighet med förslaget innebär ett avgörande steg i riktning mot en stark centralisering och byråkratise- ring inom svensk statsförvaltning.

De remissinstanser, vilka förordat ett länssyslem såsom det ur folkbok- förings- och uppbördssynpunkt mest ändamålsenliga, har samstämmigt och med skärpa framhållit att man av sparsamhetsskäl inte får eftersätta kraven på smidighet och funktionsduglighet i det system som skall an- vändas.

Riksräkenskapsverket, som ansluter sig till uppfattningen att länssyste— met borde givas företräde om frågan finge bedömas allenast med utgångs- punkt från den allmänna funktionsdugligheten, ifrågasätter om valet av maskintyp inte kan uppskjutas i avvaktan på att prisbilliga och för läns- styrelser lämpade maskiner kommer i marknaden, så att en kostnads- jåmförelse inte behöver bli av avgörande betydelse. Samma uppfattning har även länsstyrelsen i lr'ärmlands län, som anser det viktigt att kostnads— frågorna blir föremål för ytterligare utredning, allrahelst när man befinner

sig i den situationen att man av kostnadsskäl eventuellt måste avstå från det fördelaktigaste systemet. Lokaliseringsutredningen rörande statlig verk- samhet anser länssystemet uppenbart vara att föredraga ur lokaliserings- synpunkt.

Flera länsstyrelser, däribland länsstyrelsen i Hallands län, anser att man vid bedömandet av kostnadsfrågan även bör taga hänsyn till de i pengar icke mätbara fördelar och möjligheter till rationalisering som en länsan- läggning erbjuder.

Några av remissinstanserna, däribland Föreningen Sveriges kronokamrc- rare, pekar på de inkomstmöjligheter, som man kan åstadkomma genom att kommersiellt utnyttja länsanläggningarna.

I yttrandena belyses _ i många fall genom exempel _— vilka arbetsupp- gifter som kan tänkas lämpade för bearbetning i ADB-anläggningar place— rade hos länsstyrelserna. Den uppfattning, som kommit till uttryck i det av länsstyrelsen i Hallands län avgivna yttrandet, kan anses återspegla den även inom en del andra länsstyrelser rådande meningen. Länsstyrelsen i Hallands län förutsätter, att den större smidighet som kännetecknar ADB— maskinerna skall öppna utvägar att med en sådan anläggning företaga ytterligare rationaliseringsätgärder inom länsstyrelsernas ämbetsområde, t. ex. i fråga om löneuträkning. Vidare bör det vara möjligt att t. ex. anordna automobilskatteuppbörden, som bedrives efter föråldrade metoder från början av 1920-talet, på ett rationellare och betydligt mindre arbetskrävande sätt. Måhända kan också, framhåller länsstyrelsen, en sådan maskin utnytt- jas i det planeringsarbete rörande länets framtida utveckling och be— byggelse, som ständigt bedrives inom länsstyrelsen. Anläggningens över- kapacitet kunde eventuellt mot skälig ersättning under tider då den ej ut— nyttjades för sitt egentliga ändamål få tagas i anspråk av andra myndig- heter såsom landstinget, hushållningssällskapet eller t.o.m. enskilda företag.

I andra yttranden anvisas som lämpliga arbetsuppgifter för ADB-anlägg- ningarna bl. a. värnpliktsregislreringen och (len sociala bidragsverksam— heten. Socialförsäkringens administrationsnämnd, som för fram tanken på en decentralisering av pensionsutbetalningarna, anser att maskinut- rustningen inom länens ADB-anläggningar bör kunna utnyttjas för dessa utbetalningar. .lIatematil.-maskinnämnden föreslår, att man utnyttjar mag- netbandregistren för att ge myndigheter samt företag och sammanslutning- ar i länen möjlighet att mot avgift abonnera på adressändringsuppgifter för grupper av personer. Svenska försäkringsbolags riksförbund anser, att tillgång till en sådan adressändringstjänst skulle medföra en icke ring: kostnadsbesparing för försäkringsbolagen. En länsstyrelse uttalar, att mycket antagligen skulle stå att vinna, om större industri- och affärsföre— tags datamaskiner kunde koordineras med statens datamaskiner.

Datamaskinerna i ett länssystem skulle även enligt matematik-maskin—

nämndens mening kunna tillgodose olika regionala och lokala behov av ADB-maskiner och Svenska landstingsförbundet, som framhåller att be- hovet av datamaskiner börjat göra sig gällande även inom landstingens om- råde, anser det vara av värde om en viss samordning med de statliga orga- nisationerna kunde åstadkommas på detta område. Liknande synpunkter framföres av flera länsstyrelser, däribland länsstyrelsen i Östergötlands län, som understryker vikten av att man vid planeringen av länens ADB- utrustning också tar hänsyn till övriga regionala myndigheters behov av tillgång till en ADB-central.

Mot den av oss uttalade uppfattningen, att det är lättare att erhålla kvali— ficerad teknisk personal till en central anläggning, anför bl. a. länsstyrelsen i Örebro län avvikande mening och uttalar, att den snabba utvecklingen på ADB—området torde medföra att teknisk personal och fullgod service finns att tillgå även utanför Stockholm. Länsstyrelsen anser vidare, att det torde bli lättare att behålla duglig och rutinerad ADB-personal vid läns- anläggningarna där man ej, som fallet torde bli i Stockholm, behöver be- fara konkurrens om personalen från enskilda med datamaskiner utrustade företag.

Några remissinstanser, däribland domkapitlet i Göteborgs stift, fram— håller länssysteiuets fördelar ur scrviccsynpunkl.

Övervägande antalet remissinstanser anser, att det renodlade region— systemet inte utgör något godtagbart alternativ till läns- och rikssystemen. chionsystemet förordas dock av några remissinstanser. Bland (lessa återfinnes Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund, vilka i ett gemensamt yttrande föreslagit ett regionsystem kombinerat med viss affärsdrivande verksamhet. ADB—anläggningarna borde i sådant fall placeras fristående från länsstyrelserna, t. ex. hos postverket. Länsstyrel- serna i Kristianstads och Skaraborgs län anser, att man med ett region— system skulle erhålla en viss trygghet mot följderna av ett maskinhaveri, och länsstyrelserna i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län framför vissa synpunkter på ett modifierat regionsystem.

Kommittén

Enligt de 'nya direktiven skall vi, som ovan berörts, framlägga förslag till ett i organisatoriskt hänseende så utformat ADB-system att datamaskin— anläggningar placeras inom flertalet län. Vi har följaktligen inte haft an— ledning att, mot bakgrund av bl. a. de avgivna remissyttrandena, på nytt bedöma vilket av de tre alternativen rikssystem, regionsystem och läns— system som ur olika synpunkter sett kan vara att föredraga. Rcmissin- stansernas uttalanden rörande möjligheterna att använda hos länen place—

rade datamaskiner även för andra arbetsuppgifter än de som äger sam- band med folkbokförings-, taxerings- och uppbördsverksamheten, har emel- lertid föranlett oss att som inledningsvis antytts något belysa hur man för närvarande bedömer dessa möjligheter. Till denna fråga återkommer vi i nästföljande kapitel. Förslaget till modifierat länssystem behandlas i kap. 7.

Kap. 5. Länsanläggningarna som serviceorgan

I principbetänkandet redogjorde vi endast för de arbeten, som med data- maskinernas hjälp skulle utföras i samband med folkbokföring, taxering och uppbörd. Att maskinerna även skulle kunna tagas i anspråk för andra arbetsuppgifter antyddes dock. I samband med redogörelsen för det före- slagna ADB-systemets innebörd nämndes sålunda, att de inom folkbok— förings-, taxerings- och uppbördsväsendet registrerade och på magnetband samlade uppgifterna skulle bli mera lättillgängliga än hittills för bl. a. statistiska bearbetningar. Vidare uttalades, att materialet med all sanno— likhet skulle komma att utnyttjas av statliga och kommunala myndigheter för bl. a. samhällsplaneringen. Även från enskilt håll ansåg vi det kunna framkomma önskemål att få använda materialet i större omfattning än nu. Vi framhöll också, att de i en central anläggning ingående ADB-maskiner- na kunde beräknas bli till väsentlig del belastade med sådana arbeten av— seende folkbokföring och uppbörd, som förutsatte att maskinerna var till— gängliga under bestämda tider. Därutöver måste reservtid finnas för till— fälliga opåräknade arbetsuppgifter samt för ordinarie arbetsuppgifter, vilka av olika anledningar kunde ha blivit försenade. I den mån maskinkapaeite— ten inte blev fullt utnyttjad för folkbokförings- och uppbördsverksamhet, räknade vi med att den skulle kunna användas för andra arbetsuppgifter av sådan art som inte nödvändigtvis måste utföras på bestämda tider.

Om man genomför ett länssystem, kommer på det regionala planet att finnas maskinell utrustning som är väl lämpad för databehandling i all— mänhet. Ehuru denna utrustning anskaffas i syfte att tillgodose behovet av maskinella hjälpmedel inom vissa speciella verksamhetsomräden _— folkbokföring, taxering och upphörd — får dock inte bortses från att ut— rustningen eventuellt kan komma att utnyttjas för arbetsuppgifter även inom andra verksamhetsområden. I en del remissyttranden har, som tidi— gare nämnts (jfr kap. 4), lämnats exempel på områden inom den statliga verksamheten, där det enligt remissinstansernas mening skulle kmma vara rationellt att tillämpa automatisk databehandling. Vidare har framhållits möjligheten för kommuner och näringsliv att få arbete utfört hos maskin- anläggningarna.

Utvecklingen inte minst under det senast förflutna året synes ha givit

belägg för att automatisk databehandling undan för undan vinner insteg i statsförvaltningen. Intresset för att åstadkomma rationalisering genom att övergå till användning av datamaskiner är uppenbarligen stort. Övergång till automatisk databehandling inom ett visst verksamhetsomräde kräver emellertid mycket ingående utredningar och noggranna överväganden. Den förutsätter regelmässigt en betydande arbetsinsats både av sådan personal som är väl insatt i den verksamhetsgren, inom vilken rationaliseringen skall ske, och av specialutbildad och erfaren databehandlingspersonal. Efterfrågan på sådan personal är i dagens läge större än tillgången.

En bromsande faktor, när det gällt att i handling omsätta intresset för att taga datamaskiner till hjälp i den administrativa verksamheten, torde sålunda ha varit bristen på sådan personal som är lämplig för utrednings- och systemarbete. I någon mån torde också ovissheten om vilken utform— ning som ADB-systemet för folkbokföring, taxering och uppbörd skall få i organisatoriskt avseende ha inverkat hämmande på utredningsarbetet. En- ligt vad vi kunnat finna har hittills inte gjorts några undersökningar rö- rande möjligheterna att använda länsanläggningar för andra arbetsupp— gifter än dem som sammanhänger med folkbokföring, taxering och upp- börd.

Man har, såvitt nu kan bedömas, anledning räkna med att bristen på personal, som är lämpad för ADB-arbete, kommer att bestå under en för- hållandevis lång tid framåt. Tillgänglig personal måste därför i första hand sättas in på utrednings- och systemarbete inom sådana verksamhetsom- råden, där man på förhand kan med någorlunda säkerhet bedöma att en övergång till automatisk databehandling av olika skäl är särskilt lönsam eller eljest synnerligen angelägen. I anslutning härtill skall också bedömas, var och i vilken typ av anläggning den automatiska databehandlingen skall utföras. I vissa fall kan det visa sig lämpligt att utnyttja en regionalt pla- cerad anläggning, i andra fall är måhända en stor, centralt placerad ADB- anläggning att föredraga. Den alternativa möjligheten att utföra en del av arbetet på en eller flera länsanläggningar och en annan del på en central anläggning kommer även att finnas. Länsanläggningar kan sålunda even- tuellt användas som s. k. satellitanläggningar till någon större central an— läggning. .

Mot bakgrund av det sagda anser vi oss i dagens läge böra utgå från att det, bortsett från folkbokföring, taxering och uppbörd, inte är möjligt att bedöma, när och i vilken omfattning som det kan bli fråga om att utnyttja länsanläggningarna för arbetsuppgifter inom den statliga förvaltningen.

Intresset för automatisk databehandling är stort också hos kommunerna och inom näringslivet. Förberedande undersökningar pågår flerstädes i syfte att klarlägga förutsättningarna för övergång till ADB-system. Intresset för ett eventuellt samarbete med staten torde på sina håll vara betydande. Arbetet synes dock, liksom inom den statliga sektorn, hittills ha känne-

tecknats av en viss återhållsamhet. Denna kan till en del tillskrivas bristen på erfaren ADB-personal men torde också bero på ovissheten om den kommande folkbokförings- och uppbördsorganisationen. Först sedan per— sonalläget lättat och klarhet vunnits rörande den nyssnämnda organisa- tionen, förcliggcr förutsättningar för mera ingående överväganden rörande ADB-samverkan mellan staten och kommunerna respektive det enskilda näringslivet. Denna vår uppfattning har bestyrkts av uttalanden som gjorts vid de kontakter vi haft med företrädare för kommunförbunden och näringslivet.

De i det föregående berörda omständigheterna har gjort att vi vid våra kostnadsberäkningar avseende ett ADB-system för folkbokföring, taxering och uppbörd belastat de nämnda verksamhetsgrenarna med samtliga de kostnader, som sammanhänger med systemets införande och driften un- der de första åren. Av det sagda följer också att vid dimensioneringen av maskinutrustningen hänsyn inte bör tagas till andra än de i dagens läge aktuella arbetsuppgifterna. Eventuella framtida behov av maskintid för andra arbeten kan i viss utsträckning tillgodoses inom ramen för de sålunda dimensionerade anläggningarna, som i flertalet fall beräknas komma att ha en kapacitetsreserv. I den mån denna reserv, som blir av varierande storlek under olika delar av året och inom olika anläggningar, inte blir tillräcklig kan anläggningarnas kapacitet utökas. Det är enligt vår mening angeläget att man vid planeringen av lokaler för länsanläggningarna tager hänsyn härtill.

När här talats om att utnyttja länsanläggningarna för andra arbetsupp— gifter, har syftats på sådana arbetsuppgifter som helt ligger vid sidan om folkbokföring, taxering och uppbörd. Att sedan en viss serviceverksam- het, liksom nu är fallet, kommer att bedrivas från länsstyrelsernas sida, främst genom tillhandahållande av uppgifter, som hämtats ur deras be— folkningsregister, torde vara uppenbart. Arten och omfattningen av denna serviceverksamhet kan inte nu bedömas, inte heller storleken av de in— komster verksamheten kan tillföra statsverket.

Inkomster från här avsedd serviceverksamhet kan emellertid komma att medföra en förbättrad driftsekonomi för länsanläggningarna, men vi har ansett oss höra i detta sammanhang bortse härifrån.

Sammanfattningsvis får vi framhålla följande. Länsanläggningarna kom- mer att. kunna utnyttjas även för arbetsuppgifter som endast har ett indi- rekt samband med folkbokförings-, taxerings- och uppbördsverksamheten eller är helt oberoende av sådan verksamhet. Frågan om vilka sådana andra arbetsuppgifter, som bör bli föremål för databehandling inom länsanlägg- ningarna, kan inte klarläggas nu. Den måste ses på lång sikt. Några möjlig— heter att göra ens en ungefärlig uppskattning av serviceverksamhetens bli-

vande omfattning och därav motiverad kostnadsfördelning finns inte. Med hänsyn härtill bortser vi vid vå'a kostnadsberäkningar från cventualiteten a ' att en förbätt 'ad ekonomi på länsanläggningarna kan åstadkommas ge— nom serviceverksamhet. Genom att utbyggbara datamaskiner anskaffas blir kravet på att maskinanläggningarna i framtiden skall kunna användas för nya arbetsuppgifter tillgodosett. Vid lokalplaneringen för länsanlägg- ningarna bör därför hänsyn tagas till att utvidgningar kan bli aktuella inom en förhållandevis snar f'amtid.

Kap. 6. Val av maskinutrustning

Principbetänkandet

Enligt vårt rikssystemförslag skall den egentliga databehandlingen inom ADB-systemet koncentreras till en central maskinanläggning. Sådana arbe- ten som avser överföring av data från olika slags primärmaterial till media, vilka direkt kan användas för maskinell bearbetning inom den centrala anläggningen, skall utföras hos länsstyrelserna med lämpliga maskinella hjälpmedel. För här nämnda arbeten behövlig maskinutrustning finns av olika typer och fabrikat. Mellan olika maskiner föreligger betydande skill- nader i fråga om bl. a. kapacitet och kostnader.

I principbetänkandet har vi också uttalat, att den allmänna utformningen av ADB-systemet påverkas i relativt ringa grad av vilka maskintyper och fabrikat som väljes, men att förhållandet blir ett annat, då det gäller att i detalj utforma systemet. Arbetet härmed är tidsödande och måste påbör— jas lång tid innan en systemomläggning skall äga rum. Med hänsyn härtill har vi funnit det angeläget att på ett tidigt stadium överväga frågan om val av maskinutrustning.

De för en bedömning av denna fråga erforderliga utredningarna har ut- förts inom en för uppbördsorganisationskommittén och kommittén för maski— nell databehandling gemensam arbetsgrupp. Resultatet av gruppens arbete har, i vad avser valet av ADB-maskinutrustning, redovisats i en särskild ar- betspromemoria. I principbetänkandet finns en sammanfattning av maskin- frågans behandling och vårt förslag till lösning av densamma. Därav framgår bl. a. följande.

Till närmare prövning har upptagits från tre företag lämnade förslag till systemlösningar samt i anslutning därtill redovisade lösningar av test— problem och övriga begärda uppgifter. De tre förslagen har i första hand granskats i syfte att få utrönt, huruvida de var realistiska och överhuvud- taget erbjöd fullgoda lösningar av databehandlingsproblemet. Vidare har avsikten med granskningen varit att få fram underlag för en jämförande, på så objektiva grunder som möjligt baserad bedömning av de olika data- maskinsystemen. Granskningen har givit vid handen att förslagen efter vissa justeringar och kompletteringar borde kunna tillämpas inom folk- bokförings- och uppbördsverksamheten.

Den efter granskning i förenämnda avseenden utförda jämförelsen mel— lan de tre datamaskinsystemen har skett med beaktande av vissa i princip- betänkandet (s. 75) angivna faktorer.

Jämförelsen har givit till resultat, att ett av maskinsystemen —— fabrikat IBM ansetts böra givas företräde framför övriga två. Det ifrågavarande IBM-systemet omfattar dels en datamaskin av typ IBM 7070, dels fem med denna samarbetande mindre datamaskiner av typ IBM 1401, dels ock vissa hålkortsmaskiner.

Vad beträffar stansmaskinutrustningen för länsstyrelsernas arbeten har vi uttalat att den — med hänsyn till det inbördes tekniska sambandet —— bör vara av samma fabrikat som den centrala ADB—utrustningen, dvs. fabrikat IBM.

Beträffande spörsmålet vilket av alternativen köp eller hyra av maskin- utrustningen, som ur ekonomisk synpunkt är mest fördelaktigt, har vi funnit att köp blir fördelaktigare än hyra, under förutsättning att utrust- ningen användes tre år eller längre. Enligt värt bedömande finns anledning förutsätta, att ADB-maskinerna kommer att ekonomiskt utnyttjas under längre tid än tre år. Vi har alltså föreslagit, att 111askinutrustningen för den centrala anläggningen köpes.

Däremot har vi inte tagit definitiv ställning till om länsstyrelsernas stans— maskinutrustning skall köpas eller hyras. Eventuella förändringar i arbets- volymen liksom tekniska framsteg på detta område skulle kunna ge an- ledning till ett relativt snart utbyte av vissa maskinenheter.

Remissyttranden

Det stora flertalet remissinstanser har lämnat förslaget till maskinutrust- ning utan erinran. Några uttalar dock att maskinvalet bör kunna anstå en tid. Riksförsälrringsanstalien anser det inte vara omöjligt, att bättre och billigare lösningar kan åstadkommas med andra maskintyper och fabrikat än de föreslagna, och m(1tematikmaskinnämnden, som erinrar om att kom- mitténs val grundats på vissa år 1959 uppfyllda villkor, håller före att det numera finns marknadsförda maskiner, som skulle kunna konkurrera med det maskinsystem kommittén valt.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anför, att ställningstagandet i maskin- frågan torde komma att ge det utvalda fabrikatet företräde vid kommande maskinbeställningar inom statsförvaltningen och i många fall bli utslags— givande för valet av maskinsystem inom landsting, kommuner och det en— skilda näringslivet. Det fabrikat som väljes torde alltså komma att på längre sikt erhålla en prioritetsställning vid leveranser av ADB-utrustning inom landet. Länsstyrelsen finner det olämpligt att överlämna denna monopol- ställning till ett utländskt, enskilt företag.

Det i betänkandet framlagda förslaget till maskinutrustning tillstyrkes

emellertid av bl. a. statens organisationsnämnd, som anser starka skäl tala för att man bl. a. ur systemteknisk servicesynpunkt väljer det maskin- fabrikat som förordats av kommittén.

En viss förstärkning av den föreslagna IBM 1401—utrustningen kan en- ligt statistislcu centralbyråns mening bli nödvändig för funktionsduglig- heten i stort. Centralbyrån framhåller även lämpligheten av att det före- slagna centralorganet tillförsäkras ökad maskintid genom att centralbyråns egen 7070-anläggning utnyttjas. Denna samordning bör enligt kommittén för maskinell databehandling kunna utsträckas ännu längre. Genom om— byggnad av centralbyråns 7070-maskin till en IBM 7074-maskin, som bc- sitter en så stor snabbhet och kapacitet att den även skulle kunna inrymma den centrala databehandlingen på uppbörds- och folkbokföringsområdct, kunde man nämligen tills vidare spara anskaffningskostnaderna för den tilltänkta 7070-maskinen.

I sitt alternativa förslag till ett modifierat regionsystem föreslår länssty- relsen i Göteborgs och Bohus Iän, att en större datamaskinanläggning av IBM:s fabrikat förlägges till Göteborg där IBM inrättat ett särskilt service— kontor och där flera stora industrier redan skaffat eller står i begrepp att skaffa datamaskiner av detta fabrikat. Länsstyrelsen anser det vidare vara mest rationellt att förlägga stansningen av taxeringsresultatet till de lokala skattemyndigheterna. Detta förutsätter enligt länsstyrelsen, att myndig- heterna ifråga förses med erforderlig maskinell utrustning, vilken torde kunna utgöras av enkla och förhållandevis billiga numeriska stansma- skiner.

Vad slutligen beträffar frågan om köp eller hyra av den planerade maskin— utrustningen har endast två remissinstanser, nämligen länsstyrelserna i Hallands och Skaraborgs län närmare berört denna fråga. Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser, att man med hänsyn till den snabba utvecklingen på datamaskinernas område för närvarande inte bör påtaga sig de betydande investeringskostnader, som ett inköp av maskinerna innebär.

Kommittén

Med anledning av Kungl. Maj:ts beslut den 15 september 1961 med direktiv för vårt fortsatta på länssystem inriktade arbete har inom kommittén utar- betats en relativt detaljerad systemlösning jämte erforderliga flödespla- ner, anvisningar m.m. Denna »normallösning» har avsetts skola ligga till grund för de förslag till utrustning som maskinföretagen skulle komma att avge. Ifrågavarande underlag har sedan tillställts intresserade företag, bland vilka må nämnas följande fem, vilka begagnat sig av möjligheten att till kommittén inge förslag, nämligen LM Ericssons Driftkontrollaktiebolag (Ellem), International Business Machines Svenska AB (IBM), RCA Sweden AB (RCA), Svenska Aeroplanaktiebolaget och Facit Electronics AB (Saab/Facit) samt Svenska Bull Maskin AB (Bull).

Enligt våra besked till maskinföretagen fick normallösningen frångås alle— nast i mindre väsentliga avseenden och då endast i den mån så påkallades av sammansättningen m. 111. av maskinsystemen. Om likväl något företag önskade framföra förslag till maskinutrustning, vilket förutsatte avvikelser från normallösningen, hade företaget frihet att inkomma med alternativ- t'örslag. Eventuella alternativförslag skulle i vad avsåg såväl systemutform- ning som maskinutrustning vara så fullständiga, att de kunde granskas och bedömas utan komplettering. Datamaskinutrustningen borde så dimen— sioneras och sammansättas att den, även vid förekommande t.oppbelast- ningsperioder, utnyttjades under högst tio skift per vecka, innebärande i regel två skift per dygn. Det tredje skiftet under dygnet skulle ograverat utgöra reserv.

I företagens förslag till maskinutrustning borde även beaktas önskvärd—

heten av att kapaciteten hos datamaskinerna _ om så påkallades av att länsanläggningarna i framtiden tillfördes nya arbetsuppgifter — kunde

ökas genom utbyggnad av maskinerna. Den omständigheten skulle också beaktas, att varje länsanläggning visserligen i princip borde vara »själv— försörjande» och tillgodose behovet av tekniska hjälpmedel inom länet, men att maskinarbetet skulle utföras efter sådana normer, som var giltiga för hela landet, och att produkterna skulle redovisas på ett för hela lan- det enhetligt sått. Vidare skulle beaktas, att ledning av och tillsyn över arbe- tet inom länsanläggningarna skulle utövas från ett centralt organ i fråga om planering och programmering. Med hänsyn till det sist sagda borde — för att inte det administrativa arbete som är förenat med ledning och till— syn skulle bli alltför svårbemästrat _ sådana variationer i de olika anlägg- ningarnas sammansättning icke förekomma att varje anläggning krävde sina särskilda program. Den avsevärda skillnaden i befolkningsunderlaget inom små och stora lån medförde dock, att det kunde bli ofrånkomligt med två eller högst tre storleksgrupper på anläggningarna.

Till kommittén hade den 1 januari 1962 från Ellem, IBM, RCA, Saab och Bull inkommit förslag till maskinutrustning, upprättade i enlighet med den av oss angivna normallösningen. Jämte förslagen överlämnades sådana systembeskrivningar, kostnadsuppgifter och upplysningar som var erfor- derliga för granskning och bedömning av förslagen. Det av Saab avgivna förslaget hade utarbetats i samråd med Facit.

Sedermera inkom RCA med ett alternativförslvag upprättat utifrån den förutsättningen att man, i stället för att använda hålkort som inmatnings- medium till data-maskinerna i enlighet med normallösningen, skulle använda hålrcmsa.

Inkomna förslag till systemlösningar och maskinutrustning med därtill hörande kostnadsförslag har inom kommittén underkastats en synnerligen omsorgsfull och detaljerad granskning. I den mån granskningsarhetet givit

anledning till mera betydelsefulla jämkningar i företagens systemförslag eller till ändring av föreslagen maskinsammansättning, har företagen tätt del av våra ändringsförslag. Självfallet har vid kostnadsberäkningarna för samtliga företag följts samma principer. Resultatet av denna granskning redovisas i en särskild till chefen för finansdepartementet överlämnad Iro— memoria1 ävensom i vissa delar här nedan.

Datamaskinerna. De av företagen upprättade förslagen till systemlösning- ar och till datamaskinutrustning har av oss i samverkan med respektive företag tillrättalagts för en organisation omfattande tjugufyra respektive tjugo länsanläggningar. En jämförelse har därefter skett med beaktaide av främst följande faktorer och från den förutsättningen att maskinsyste— men — även i fall de inte är i praktisk drift — fungerar på sätt vederbörande maskinleverantör uppgivit:

1. Möjligheten att med hjälp av datamaskinsystemet utföra de arbets— uppgifter, om vilka det här är fråga.

2. Datamaskinsystemets lämplighet i första hand för arbetsuppgifter iiom folkbokförings-, taxerings- och uppbördsverksamheten, men även för dita- behandling i allmänhet och främst då sådan av administrativ natur.

3. Årlig driftskostnad. Vid beräkningen av denna har tagits hänsyn b. a. till kostnaden för datamaskiner jämte kringutrustning, magnetband, tekrisk service, visst systemarbete, personal för driften av datamaskinerim jänte kringutrustning, energiförbrulming och lokaler.

4. Datamaskinsystemets kapacitet. Bedömningen har skett från den för- utsättningen att kapaciteten skall så nära som möjligt motsvara behovet för folkbokförings-, taxerings- och uppbördsverksamheten.

5. Möjligheten till framtida utbyggnad av maskinsystemets kapacitet

6. Maskinföretagets resurser i fråga om teknisk service. ?. Driftsegenskaperna hos maskinsystemet, bl. a. säkerhet för korrekt bearbetning och säkerhet mot driftsavbrott.

8. För maskinsystcmet gällande programmeringsteknik och standird- program. .

9. Maskinföretagets resurser i fråga 0111 s_l/stemassistans. Den slutliga bedömningen av förslagen har företagits i samråd med kom- mittén för maskinell databehandling. Den har givit till resultat, att vi funnit oss böra föreslå att i länssystemet skall användas det av IBM tillhanda— hållna datamaskinsystemet 1401.

Stansutrustningen. I principbetänkandet framhölls, att datamaskinut- rustningen och stansmaskinerna borde vara av samma fabrikat med jän-

' Euär nämnda promemoria innehåller vissa uppgifter som bl. a. kan anses utgöra affärshem- ligheter för de företag, vilkas maskiner kommit under bedömning, har densamma av oss arsetts böra behandlas som icke offentlig.

syn till det inbördes tekniska sambandet. I ett länssystem kommer databe- handlingen att utföras i omedelbar anslutning till stansningsarbetet. Till följd härav framstår behovet av samordning av drift och teknisk service något starkare än i rikssystemet. Vi föreslår därför, att även stansmaski- nerna skall vara av fabrikat IBM.

Köp eller hyra. I principbetänkandet uttalades, att det vore ur ekono— misk synpunkt fördelaktigare att köpa än att hyra datamaskinutrustningen. De till stöd för detta uttalande redovisade motiven äger giltighet även i föreliggande fall. Vi har följaktligen vid våra kostnadsberäkningar utgått från att nämnda utrustning kommer att köpas.

Enligt av IBM tillämpade försäljningsvillkor kan avtalet om maskinbe- ställning baseras på _ förutom köp eller förhyrning _ förhyrning med option till senare köp. Sådant optionsavtal, varmed är förbundet deposition av 1 % av köpeskillingen, måste dock ingå-s senast sex månader före den enligt hyresavtalet planerade maskinleveransen och ger rätt till inköp intill två år efter det att maskinerna levererats. Därvid avräknas från inköps- kostnaden viss del av erlagt hyresbelopp.

Genom att beställa maskinerna på förhyrningsbasis men med option till köp — vilket i princip ger köpalternativets ekonomiska fördelar — har man större möjligheter än om köpeavtal träffas, att under den tid options- avtalet löper kunna företaga sådana ändringar i fråga om maskinsamman- sättning m. ni. som kan bli aktuella, t. ex. som en följd av den tekniska utvecklingen. Enligt vår mening synes det följaktligen lämpligast att beställa samtliga maskiner på förhyrningsbasis med optionsrätt till köp. Sedermera får ställning tagas till huruvida optionsrätten skall utnyttjas eller ej.

Vad beträffar service och underhåll av de maskinutrustningar, som det här är fråga om, har vi även denna gångi kostnadsberäkningarna kalkylerat med att vederbörande maskinleverantör skall svara härför.

Kap. 7. Län med och utan datamaskiner

I föregående kapitel har redogjorts för de förutsättningar, från vilka före— tagen hade att utgå vid utarbetandet av sina förslag till maskinutrustning i ett länssystem. Förslagen skulle baseras på att samtliga län — dock med undantag för Gotlands län —— försågs med datamaskiner. Det sistnämnda länet skulle sålunda erhålla endast stansutrustning, medan dess data- behandling förlades till den hos Stockholms län placerade datamaskinen.

Ingående redovisning av den beräknade maskinbeläggningen inom respek— tive län skulle bifogas maskinförslagen.

På grundval av den nyssnämnda redovisningen har för samtliga län upp- rättats diagram, utvisande den per tvåveckorsperiod beräknade belägg- ningen pä ADB-maskinerna. Av skäl som angivits under kap. 5 har vi vid kostnadsberäkningarna inte tagit hänsyn till att inaskinanläggningarna eventuellt kan komma att utnyttjas för andra arbetsuppgifter än dem som sammanhänger med folkbokföring, taxering och uppbörd liksom inte heller till att statsverket kan tillföras inkomster genom viss serviceverksamhet i övrigt. I överensstämmelse härmed har vid upprättandet av beläggnings- diagrammen hänsyn inte tagits till sådan ytterligare beläggning på ma- skinerna, vilken kan uppkomma till följd av att de användes även för andra arbetsuppgifter än dem som beaktats vid kostnadsberäkningarna.

Diagrammet för ett län av genomsnittsstorlek redovisas i bilaga 1. Av detsamma framgår att beläggningen kommer att variera starkt under olika tider på året men genomsnittligt uppgå till omkring ett skift. Det må (lock framhållas, att i diagrammet beläggningen medvetet redovisats utan hän- synstagande till den belastningsutjämning, som en systematisk och normal driftsplanering kan förutsättas åstadkomma. Markerade toppbelastnings— perioder kommer dock att kvarstå, framförallt beroende på omfattande och tidsbundna utskriftsarbeten. 1 vad mån det kan bli möjligt att genom »andra arbetsuppgifter» åstadkomma en ytterligare utjämning är uppen- barligen omöjligt att nu förutsäga.

Av de sålunda upprättade beläggningsdiagrammen framgår, att för Upp— sala, Kronobergs, Blekinge, Hallands och Jämtlands län genomsnittsbelägg- ningen kommer att uppgå till endast mellan 1/2 och % skift, oaktat det räk- nats med minsta tänkbara grundtyp av anläggning. Enligt vår mening är

det inte ur ekonomisk synpunkt försvarbart att med egen ADB-anläggning nu utrusta de län, där den genomsnittliga beläggningen håller sig på en så förhållandevis låg nivå som det här är fråga om. Med hänsyn härtill och beaktande de meddelade direktiven, anser vi oss böra föreslå att, i över- ensstämmelse med vad som förutsatts beträffande Gotlands län, inte hel- ler Uppsala, Kronobergs, Blekinge, Hallands eller Jämtlands län bör för- ses med någon endast för länets eget behov avsedd datamaskin. Dessa läns behov av databehandling bör tillgodoses sålunda.

Vad till en början beträffar Uppsala län synes det knappast kunna komma ifråga med en anknytning till Stockholms län. Sistnämnda län har ett mycket snabbt ökande befolkningstal, varjämte länets datamaskinanlägg- ning avses skola utnyttjas även av Gotlands län. Vid valet mellan en an- knytning till Västmanlands län eller Gävleborgs län synes det oss lämp— ligast att stanna för Västmanlands län, som har det lägre befolkningsta— let. För kombinationen med Västmanlands län talar därjämte att länen tillhör samma civilområde, så icke Uppsala län och Gävleborgs län.

Jämtlands län bör på grund av närheten till och samhörigheten med Västernorrlands län lita till datamaskinanläggningen i sistnämnda län.

Hallands län skulle kunna utnyttja ADB-anläggningen för Göteborgs och Bohus län. Kommunikationerna mellan Halmstad och Göteborg är goda, och dessutom tillhör länen samma civilområde. Datavolymen på göteborgs- anläggningen skulle emellertid vid denna kombination bli sådan, att en ur ekonomisk synpunkt mindre gynnsam utökning av anläggningen bleve erforderlig. Med hänsyn härtill har vi ansett oss inte höra rekommendera det alternativet. Fördelaktigare synes vara att låta Hallands län falla till- baka på anläggningen i Kristianstads län eller i Jönköpings län. Vi har stannat för att förorda det sistnämnda alternativet.

Återstår då frågan om Kronobergs län och Blekinge län. Det ligger nära till hands att låta dessa två län få sin databehandling utförd på samma an- läggning, vilken synes oss böra knytas till Kronobergs län. Den för länen sammanlagda datavolymen blir av ungefär samma omfattning som i ett medelstort län. En alternativ lösning är att kombinera dessa län med an- gränsande större län, t. ex. Kronobergs län med Kalmar län och Blekinge län med Kristianstads län. Visserligen sparar man då en datamaskin- anläggning av minimistorlek men nödgas i gengäld utöka maskinkapaeite- ten hos två andra läns anläggningar.

I den diskussion, som hittills vid olika tillfällen förts rörande hithörande problem, har alltid förutsatts att Gotlands län skulle utnyttja en anlägg— ning för Stockholms län. Utgångspunkten härför har varit dels att för- bindelserna mellan Visby och Stockholm är goda, dels att postens skat— tcavdelning i Stockholm även betjänar Gotlands län. Trots den snabba ök— ningen av folkmängden i Stockholms län synes enligt vår mening anledning saknas att frångå den tidigare intagna ståndpukten.

Av det ovan sagda framgår, att vi räknat med särskilda maskinanlägg- ningar för Stockholms stad och Stockholms län. Dessa anläggningar kom- mer att var för sig bli hårt belagda och fullt ekonomiskt utnyttjade. Det blir följaktligen inte möjligt att genom en sammanslagning av dessa an- läggningar nedbringa behovet av maskinutrustning. Vi vill dock framhålla, att vi räknar med att, vid förekommande behov, den ena anläggningen skall kunna utnyttjas för utförande av arbeten för den andra anläggningens räkning.

En fördelning av datamaskinanläggningarna på nu föreslaget sätt le— der till att man erhåller tjugo med datamaskiner utrustade länsanlägg— ningar, se bilaga 2. Inom fem län, nämligen Uppsala, Gotlands, Blekinge, Hallands och Jämtlands län, kommer att finnas endast den utrustning som erfordras för stansning av hålkort samt sortering av dessa. Vi vill dock i detta sammanhang understryka att dessa läns anläggningar givetvis kan _ om så blir aktuellt — utrustas med datamaskiner. För att belysa de eko- nomiska konsekvenserna av en sådan utbyggnad _ här bortses från Got- lands län _ får vi framhålla att en utökning av antalet datamaskinanlägg- ningar till tjugufyra beräknas medföra en ökning av de årliga driftskostna- derna med totalt ca 1,5 milj. kronor.

Kap. 8. Länsanläggningarnas administration m. m.

Principbetänkandet

Åtskilliga omfattande arbeten inom folkbokförings— och uppbördsväsendet, vilka nu fullgöres vid länsstyrelserna, har föreslagits skola utföras vid den centrala ADB-anläggningen, medan andra funktioner även i fortsättningen skall finnas kvar, ehuru under ändrade arbetsformer. Länsstyrelserna skall bl.a. ombesörja stansningen av hålkort för de uppgifter, som därefter skall bearbetas centralt. Som en följd av ADB-systemet avses vidare en del av de på lokal skattemyndighet samt postens skatteavdelning i residensstad nu ankommande arbetsuppgifterna skola överflyttas till länsstyrelserna. För Stockholm, Göteborg och Malmö föreslås i principbetänkandet, att hithö- rande arbetsuppgifter — i överensstämmelse med den för närvarande till- lämpade ordningen _ skall ankomma på de kommunala uppbördsverken.

Ändringarna behöver inte påverka den nuvarande huvudsakliga organi— satoriska indelningen av länsstyrelsen. Dess framtida arbetsuppgifter inom de här aktuella verksamheterna bör således liksom nu vara sammanförda till en sektion inom länsstyrelsen, uppbördssektionen. Vad avser arbets- fördelning, arbetsformer och personaluppsättning m. ni. måste emellertid denna sektions organisation anpassas efter de ändrade förhållandena och verksamheten inom uppbördssektionen fördelas på två självständigt ar- betande enheter — uppbördsdetaljen och hålkortsdetalj en.

I principbetänkandet har även diskuterats frågan om personalbehovet vid länsstyrelsernas uppbördssektioner samt i särskild tablå (s. 126) redo- visats en sammanställning över den nuvarande personalorganisationen respektive personalbehovet i ett ADB-system. Sammanställningen ifråga, som omfattar uppbördssektionerna hos länsstyrelserna i samtliga lån (ej överståthållarämbetet) utvisar för ADB—systemet bl. a. en ökning med ca 100 biträden.

I och med att länsstyrelserna övertager den på postverket ankommande källskatteredovisningen, avses postens skatteavdelningar i residensstäderna ävensom de till posthanken knutna skatteavdelningarna för Stockholms stad, Stockholms län och Gotlands län skola indragas. Personalen omfat- tar sammanlagt 350 personer.

Remissyttranden

När det gäller organisationen av länsstyrelsernas uppbördssektioner, har kommitténs förslag i allmänhet inte givit anledning till några erinringar från remissinstanserna.

Helt allmänt betonas dock vikten av att lönesättningen för databehand- lingspersonalen blir tillfredsställande. Socialförsäkringens administrations- nämnd uttalar sålunda, att med den stelhet som vidlåder de statliga avlö- ningsnormerna, stora svårigheter visat sig föreligga att förvärva och be- hålla sådan personal, som av privata verksamheter ofta erbjudits väsentligt bättre avlöningsförmåner. Vidare underskattas lätt behovet av arbetskraft för de arbetsuppgifter, som måste utföras manuellt, såsom registrering av in- och utgående handlingar, in- och utplockning av hålkort m. m.

Sektionschefens ställning efter ADB—systemets genomförande har berörts i ett par yttranden. Länsstyrelsen i Kalmar län anför, att chefen för upp- bördssektionen kommer att tilläggas omfattande arbetsledande och orga- nisatoriska uppgifter genom det nya systemet. En mängd nya arbetsupp- gifter kommer sålunda att åvila honom genom överflyttningen till upp- bördssektionen av skatteavdelningarnas samtliga och en betydande del av de lokala skattemyndigheternas arbetsuppgifter. Länsstyrelsen ifrågasät- ter om inte en omprövning av sektionschefens löneställning därför bör ske. Även länsstyrelsen i Östergötlands län anser, att sektionschefens ökade an- svar och arbetsuppgifter gör en omprövning av dennes löneställning ofrån- komlig.

Åtskilliga länsstyrelser framhåller, att föreståndaren för hålkortsdetaljen bör placeras i sådan löneställning att dugande befattningshavare kan er— hållas och behållas på tjänsten. Man bör enligt länsstyrelsen i Kalmar län förvärva sådan personal i arbetsledarställning, att kontinuiteten och erfa- renheterna av arbetet på detaljen kan bevaras och tillgodogöras. Vikten här- av har övertygande visat sig i fråga om arbetet på de nuvarande folkbok— föringsdetaljerna. Länsstyrelsen föreslår därför att arbetsledaren på hål— kortsdetaljen placeras i lönegrad 19, varigenom vissa garantier skapas för en rationell arbetsledning å denna arbetsdetalj, som ju är en av hörnste— narna i det föreslagna systemet.

Vad beträffar personalåtgängen för stansningsarbete ifrågasätter länssty- relsen i Malmöhus län om inte den fasta personalen bör räknas med hän- syn till toppbelastningsperioderna och länsstyrelsen i Hallands län m. fl. gör gällande, att den beräknade personalstyrkan på länsstyrelsernas hål- kortsdetaljer blir alldeles för låg, även om det förutsättes att den under vissa delar av året skall förstärkas med tillfälligt anlitad arbetskraft.

Länsstyrelsen i Kalmar län anser den av kommittén beräknade personal- ökningen för uppbördsdetaljen vara för låg. Vid postens skatteavdelningar finns för närvarande anställda 350 befattningshavare, och dessa kommer

genom skatteavdelningarnas indragning att friställas. Så gott som samtliga arbetsuppgifter hos skatteavdelningarna utom krediteringen och upprät- tandet av restlängderna kommer att överföras till länsstyrelsen. Vidare har all skatteuträkning för utfärdande av debetsedlar å slutlig och tillkom- mande skatt samt för restitution på grund av beslut om ändrad taxering och debitering överförts från de lokala skattemyndigheterna till uppbörds- detaljen. Länsstyrelsen hävdar därför bestämt, att även den av kommittén beräknade förstärkningen av den kvalificerade personalen å uppbördsdetal— jen med allenast en landskanslist inte ens tillnärmelsevis fyller det upp- komna behovet av sådan arbetskraft på denna sektion.

Vad beträffar postens skatteavdelningar anför generalpoststyrelsen, att den föreslagna organisationen med hålkortsdetaljen ansluten till länssty- relsen synes lämplig och ändamålsenlig i ett rikssystem. Om däremot det regionala systemet eller länssystemet kommer att anses lämpligare, bör ut- redas huruvida inte postverkets skatteavdelningar bör bibehållas och lik- som hittills fungera som serviceorgan åt länsstyrelserna.

För att skapa bättre möjligheter till affärsmässigt utnyttjande av ADB- anläggningarna i ett eventuellt decentraliserat system är det _ anför Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund i gemensamt yttrande _ önskvärt att maskinerna placeras fristående från länsstyrelsen. Organisationerna nämner därvid postverket som ett tänkbart alternativ.

Kommittén

De maskinella hjälpmedel som användes i nuvarande system är placerade hos olika organ inom länet, nämligen hos länsstyrelsen, postens skatteavdel- ning och de lokala skattemyndigheterna. Hjälpmedlen är av helt olika art och utnyttjas oberoende av varandra inom skilda avsnitt av arbetsproces- sen. Möjligheterna att knyta ihop och kombinera flera led i de nuvarande arbetsrutinerna är mycket begränsade.

Genom ADB-systemet öppnas möjligheter till en vidgad integrering i databehandlingen. Inom systemet en gång registrerade uppgifter kan be— arbetas i maskinerna och utnyttjas inom skilda verksamhetsfält. De olika inom systemet förekommande maskinerna samverkar med varandra på ett sätt, som saknar motsvarighet i nuvarande system.

Av praktiska skäl och ur effektivitetssynpunkt hör den inom länen pla- cerade maskinutrustningen _ datamaskinerna och stansutrustningen _ vara så samlad som möjligt och placerad i nära anslutning till de lokaler, där mottagning, registrering och förgranskning sker av inkommande ma- terial. Som framgår av vad tidigare anförts skall länsanläggningarna i första hand tillgodose behovet av maskinella hjälpmedel för arbetet inom folk- bokförings- och uppbördsverksamheten. Så länge verksamheten på läns- anläggningarna helt domineras av arbetsuppgifter inom länsstyrelseorgani- sationen, är det naturligt, att anläggningarna organisatoriskt knytes till

länsstyrelsen. Att, såsom några remissinstanser ifrågasatt, placera läns- anläggningarna fristående från länsstyrelseorganisationen finner vi icke vara ändamålsenligt.

Vi föreslår således, att maskinutrustningen placeras hos länsstyrelserna och att den, jämte den för driften erforderliga personalen, inlemmas i läns- styrelseorganisationen. I denna fråga har vi haft samråd med länsförvalt- ningsutredningen, som därvid uttalat, att det rent allmänt sett syntes an— geläget att i största möjliga utsträckning reducera antalet länsorgan inom olika verksamhetsområden samt att en splittring av ADB-verksamheten inom länen skulle verka i motsatt riktning och kunde befaras leda till olägenheter vid strävandena att sammanföra olika fristående länsorgan med länsstyrelsen eller att i varje fall bättre än nu samordna deras verk— samhet med länsstyrelsens. Ur de synpunkter utredningen har att före- träda, har den förklarat sig kunna biträda vårt förslag.

Folkbokföringsdetaljens motsvarighet i den framtida länsstyrelseorgani- sationen kommer att vara utrustad med datamaskiner i stället för adresse— ringsmaskiner. Arbetsuppgifterna kommer att spänna över ett väsentligt mera vidsträckt fält än i nuvarande organisation. Med hänsyn härtill synes benämningen folkbokföringsdetalj inte vara lämplig i fortsättningen. Vi föreslår därför, att den underavdelning inom länsstyrelsen, där den för ADB-systemet erforderliga maskinutrustningen placeras, benämnes läns- styrelsens datakontor.

Som framgår av kap. 7 föreslås länens maskinanläggningar vara av två typer, dels fullständiga anläggningar med såväl ADB-maskiner som maski- ner för stansning, dels anläggningar med enbart stansutrustning. Vissa av de förstnämnda anläggningarna skall utnyttjas för att åt de senare utföra det egentliga ADB—arbetet, främst aktualisering av bandregister, beräk- nings- och utskriftsarbeten. Beredningsarhetet, handhavandet av erforder— liga kortregister, distribution av längder och avier m. ni. skall däremot alltid ombesörjas av vederbörande länsstyrelse.

I länssystemet kommer datakontoren i län med ADB-anläggning att få betydligt mera omfattande arbetsuppgifter än hålkortsdetaljen i ett riks- system. Arbetsuppgifterna vid datakontoren kommer att fördela sig på föl- jande huvudgrupper:

A. Folkbokföring

1. Mottagning, granskning och kodsättning av inkomna avier från pastors— ämbeten, lokala skattemyndigheter m. fl. angående ändringar i befolk- nings- och fastighetsregistreringen.

2. Överföring av ändringsuppgifterna till hålkort samt kontroll och kolla- tionering av denna överföring.

3. Uppdatering av magnetbandregister över befolkning och fastigheter.

4. Framställning och distribution av avier till ett stort antal myndigheter, tryckning av fastighets- och befolkningslängder m. m.

5. Förande av kortregister och lämnande av upplysningar ur dessa register.

B. Taxering

1. Mottagning av deklarationer och övrigt material utvisande bl.a. taxe- ringsnämndernas beslut rörande åsatt taxering.

2. Överföring av taxerings- och ATP-data till hålkort samt kontroll av denna överföring.

3. Framställning av taxeringsavier och taxeringslängder.

4. Framställning av underlag för inkomststatistik samt uppgift om taxe— ringsutfallet för statliga och kommunala myndigheters behov.

C. Uppbörd 1. Framställning av debetsedlar å preliminär skatt. 2 Uträkning och påföring av statliga och kommunala skatter och avgif-

ter, som upptages på debetsedel å slutlig skatt, samt uträkning av pen- sionspoäng.

3. Framställning av överskottsförteckningar, debiteringslängder och debet- sedlar å slutlig skatt, avier om pensionsgrundande inkomst m. m.

4. Mottagning, registrering och iordningställande för stansning av skatte- redovisningar från arbetsgivare och övriga redovisningsställen.

5. Stansning av hålkort efter skatteanvisningar m. m. samt maskinell av- stämning av redovisningarna.

6. Maskinell bokföring av inbetald skatt samt framställning av uppbörds- listor, restlängder, underlag för arbetsgivarkontroll m. m.

7. Framställning av uppbördsstatistik.

I anslutning till den nyss lämnade exemplifieringen av arbetsuppgifter, som skall åvila datakontoren, bör framhållas att uppgifterna ifråga är kvan— titativt mycket stora. De är självfallet också _ om man delar dem på under— grupper _ många fler än uppräkningen visar samt i sina detaljer mycket olikartade. I ett län av genomsnittsstorlek beräknas för datakontoret er- fordras ca 25 personer. Detta är jämfört med nuvarande folkbokförings- detalj en fördubbling.

Alla moment i databehandlingen kan inte kontrolleras maskinellt, varför manuella kontroller tillkommer i vissa led, detta utöver den avsedda gransk- ningen av grundmaterialet och de färdigställda produkterna. Eftersom de olika åtgärderna inom folkbokförings-, taxerings- och uppbördsverksamhe— ten i regel är i författning tidsbestämda, är det viktigt att för den maskinel— la bearbetningen uppgjorda tidsschema följes. Hela datakontoret måste därför utgöra en enda samverkande arbetsenhet.

Till datakontorets arbete skall även höra att ge uppgiftslämnarna _ pas- torsämbeten, lokala skattemyndigheter, sjukkassor, taxeringsnämnder m. fl. _ de råd och anvisningar, som erfordras för att utväxlingen av uppgifts- material skall ske på föreskrivet sätt. Hur ADB-verksamheten ifråga skö- tes inom datakontoret i ett av länen, kan i vissa lägen ha betydelse för mot— svarande verksamhet i annat län, detta till följd av det inom folkbokfö- ringen och skatteuppbörden förekommande datautbytet länen emellan.

Säkerheten i systemet och bästa ekonomiska utnyttjande av ADB-maskin- parken kräver omsorgsfull arbetsplanering och god arbetsdisciplin. Även om en hel del av planeringsarbetet kommer att ske centralt för hela riket, återstår dock mycket som måste överlåtas på datakontoren att själva om- besörja. Här må bl. a. nämnas — förutom driften vid anläggningen — in- struktion och disposition av personalen, tidsplanering av arbetsmomenten och samverkan med andra 'i ADB-arbetet engagerade organ inom länet.

Arbetet inom datakontoren kommer uppenbarligen att ha en annan in- riktning än arbetet inom länsstyrelsen i övrigt. Inom datakontoren kommer sålunda inte att i princip ske någon direkt handläggning av ärenden. Verk- samheten blir huvudsakligen inriktad på servicearbete. Med den maskinel- la utrustningen skall utföras beräknings- och skrivarbeten men beslut skall inte fattas i materiella frågor. Med hänsyn till arten och omfattningen av de arbetsuppgifter som kommer att åvila datakontor i län med ADB-anlägg- ning anser vi, att sådant datakontor skall utgöra en särskild sektion inom landskontoret.

Sektionschefen skall närmast under landskamreraren vara ansvarig för den maskinella driften. Han skall bära ansvaret för att arbetet utföres i en- lighet med de direktiv som meddelas från centralorganet och att resultatet av arbetet, dvs. de maskinellt framställda produkterna, redovisas på sätt och inom tider som är föreskrivna. På sektionschefen skall ankomma att, såvitt avser eventuella nya ADB-projekt, göra ett mera allmänt bedömande av huruvida det finns anledning börja en sådan utredning som normalt in- går som ett led i förberedelsearbetet för ett ställningstagande till frågan om datamaskiner skall användas inom ett visst arbetsområde, och att vidarebe- fordra dessa projekt till centralorganet. Sektionschefen måste vara Väl in- satt i AD-B-tekniken. Han bör emellertid också ha god kännedom inte bara om folkbokförings-, taxerings- och upp—bördsarbetet utan även om läns- styrelsearbetet i övrigt. Stora krav måste följaktligen ställas på sektions- chefens kunnighet och duglighet. Vi anser mot bakgrund härav att i län med ADB—anläggning chefen för länsstyrelsens datakontor, med förslagsvis tjänstetiteln byrådirektör, bör placeras i samma lönegrad som chefen för uppbördssektionen.

Vad beträffar datakontoren i län utan ADB-anläggning kan ifrågasättas om de skall utgöra särskilda sektioner. Arbetsuppgifterna är visserligen även här av kvalificerad art, men de är inte lika omfattande och av sådan

natur, att de kräver samma ingående kännedom om ADB-tekniken som när det gäller län med fullständig datamaskinutrustning. Kravet på arbets- planering och arbetsledning är här inte lika stort.

Enligt vår mening bör med hänsyn härtill, åtminstone till en början och till dess man fått en viss erfarenhet av det nya systemet, datakontoret i dessa län utgöra en särskild detalj inom uppbördssektionen med en förste landskanslist (i Gotlands län en landskanslist) som arbetsledare.

Vi föreslår således, att databehandlingen för folkbokföring, taxering och uppbörd vid varje länsstyrelse utföres inom ett särskilt, i land-skontoret ingående datakontor. Hos länsstyrelser som erhåller, datamaskinanläggning föreslås datakontoret utgöra särskild sektion. Sektionschefen föreslås skola benämnas byrådirektör och vara placerad i samma lönegrad som chefen för uppbördssektionen. Hos de länsstyrelser som inte erhåller datamaskiner skall datakontoret utgöra en detalj inom uppbördssektionen med en förste landskanslist (landskanslist) som arbetsledare.

I detta sammanhang vill vi framhålla att, i ett länssystem liksom i ett rikssystem, uppbördssektionen kommer att tillföras vissa funktioner som nu åvilar postens skatteavdelning och de lokala skattemyndigheterna. En följd därav blir, att de på chefen för den framtida uppbördssektionen an- kommande arbetsuppgifterna, oaktat en del göromål bortfaller, kan be- räknas bli av i stort sett samma omfattning som de är i den nuvarande organisationen.

De förändringar i personalhänseende, som ett ADB-länssystem beräknas medföra för länsstyrelserna i länen, har åskådliggjorts i nedanstående sam- manställning.

Personalorganisation Löne- Nuv. personalorganisation vid ADB—system (Läns- . grad system) T]änSt enl. löne- Sek- Upp- Folk— Upp- Data- S um- plan A tions- börds- hokf.- Summa börds- kon- ma chefer det. det. sekt. tor* Länsassessor, sektionschef 26 24 24 24 19 43 Förste landskanslist ..... 19 24 24 24 23 47 Landskanslist ........... 9—15 135 25 160 135 10 145 Driftspersonal .......... 7—17 83 83 Kansliskrivare .......... 10 11 20 31 Kontorist .............. 9 22 2 24 Kanslibiträde ........... 7 53 42 95 300 410 710 Övrig personal ......... 1— 5 141 224 365 Summa fast personal 24 386 313 723 483 545 1 028 Biträdesmånader ........ 290 280 570 40 _ 40

* Här ingår även personalen på datakontor i län utan ADB-anläggning.

Som framgår av sammanställningen redovisas under nuvarande organi— sation 135 landskanslister. I detta antal ingår de 63 icke-ordinarie lands- kanslister, vilka tillhör länsstyrelsernas personal men är avsedda för tjänst- göring inom fögderiförvaltningen. Dessa sistnämnda landskanslister var inte medtagna i motsvarande sammanställning i principbetänkandet (s. 126). I sammanställningen ovan har samtliga berörda landskanslister upptagits även under personalorganisationen vid ADB-länssystem. I rikssystemet hade de uppförts till ett antal av 102. Anledningen härtill är den att vi numera funnit, att _ bl.a. med hänsyn till det ökade behov av personalutbildning, som kommer att göra sig gällande — det finns skäl att räkna med oföränd- rat antal icke—ordinarie landskanslister inom den framtida organisationen.

För uppnående av jämförbarhet i kostnadshänseende mellan nuvarande organisation, det i principbetänkandet föreslagna rikssystemet och det nu framlagda förslaget till länssystem, har vi räknat med samma särställ- ning för städerna Stockholm, Göteborg och Malmö som i rikssystemet (prin- cipbetänkandet s. 121). Detta innebär, att i sammanställningen ovan ej medtagits beräknad personal för berednings- och stansningsarbeten, skatte- likvidbokföring m. m. för nämnda tre städer.

Vid utformningen av en organisation för länssystemet kan någon sådan särställning knappast komma ifråga _ i vart fall ej om uppbördsverken förstatligas. Anledningen härtill är att nyssnämnda arbeten endast ingår som led i den databehandlingsverksamhet, vilken utföres hos länens data- kontor. En uppdelning av berednings- och stansningsarbetct mellan stad och vederbörande länsstyrelse skulle förorsaka _ förutom vissa tekniska komplikationer _ en fördyring av verksamheten och bl. a. leda till att den koncentration av databehandlingsverksamheten, som man vill tillskapa ge- nom länssystemet, ej uppnås.

Kap. 9. Den centrala organisationen

Principbetänkandet

I principbetänkandet har vi erinrat om att den nuvarande folkbokförings- och uppbördsverksamheten ledes och övervakas av centrala organ, vilka bl. a. har att utfärda tillämpningsföreskrifter samt att meddela råd och an- visningar rörande den ifrågavarande verksamheten. Vidare har framhållits, att det även i ADB-systemet erfordras central tillsyn och ledning. Den om- ständigheten att all bearbetning av data skall ske inom en central anlägg- ning, förutsätter inte bara, att en mycket omsorgsfull planläggning sker av arbetet inom denna, utan också att noggranna planer upprättas till ledning för den samverkan som skall äga rum mellan bl. a. länsstyrelserna och den centrala anläggningen. Behov har, liksom i nuvarande organisation, synts föreligga av en från centralt håll utövad tillsyn över länens maskinutrust- ning.

Vi har vidare framhållit, att det är fördelaktigt om tillsynen och led- ningen utövas från allenast ett håll. De avsedda centrala funktionerna, som nu är uppdelade på bl. a. riksbyrån för folkbokföringen, generalpoststyrel- sens skattekontor och centrala uppbördsnämnden, har vi därför föreslagit skola sammanföras till ett för folkbokföring och uppbörd gemensamt cen- tralt organ.

Den centrala ADB-anläggningen i rikssystemet har av oss i princip ansetts skola utgöra ett .serviceorgan till länsstyrelserna. För verksamheten inom densamma erfordras uppskattningsvis 100 personer. Anläggningen kommer att ingå som en viktig del i folkbokförings- och uppbördsorganisationen i dess helhet och bör därför knytas till det centrala folkbokförings- och upp- bördsorganet.

De centrala tillsynsfunktionerna har bedömts bli av den art och omfatt- ning att de i och för sig kan fullgöras inom en självständig administrativ enhet. Med hänsyn till det starka sambandet mellan beskattningsväsendet samt folkbokföringen och skatteuppbörden har dock förordats att det för beskattningsväsendet centrala organet, riksskattenämnden, skall utgöra centralorgan även för folkbokföring och uppbörd. Nämnden bör därför byggas ut. Särskilt kraftig blir utbyggnaden av nämndens kansli.

Ett förhållandevis detaljerat förslag till organisation för riksskattenämn- den har redovisats i principbetänkandet. Enligt detta skall till riksskatte-

nämnden — utbyggd med en tredje avdelning och med nämndens ordfö- rande heltidsanställd — överföras de arbetsuppgifter som nu åvilar riks- byrån för folkbokföringen, generalpoststyrelsens skattekontor och centrala uppbördsnämnden. Den tredje avdelningen, vilken skulle övertaga de ar- betsuppgifter som nu ligger på centrala uppbördsnämnden, föreslogs skola bestå av riksskattenämndens ordförande och ytterligare sex ledamöter. Av dessa avsågs en skola förordnas till vice ordförande, en äga särskild insikt och erfarenhet i folkbokföringsfrågor, en äga särskild insikt och erfaren— het i uppbördsfrågor samt tre vara i arbetsförhållanden erfarna och kun- niga. Enligt vår mening var det påkallat att en särskilt i kyrkobokförings- frågor väl förfaren person, t. ex. en kyrkobokföringsinspektör, bleve leda- mot i nämnden. Eventuellt kunde vidare ifrågasättas om det inte kunde finnas skäl att i nämnden ha _ förutom två ledamöter representerande Svenska arbetsgivareföreningen respektive Landsorganisationen — även en representant för tjänstemannasidan på arbetstagarområdet. Självfallet borde hinder inte möta att till ledamot eller suppleant på tredje avdelningen utse någon som är ledamot eller suppleant på annan avdelning inom nämnden.

Riksskattenämndens kansli har föreslagits skola utökas med en byrå för folkbokförings— och uppbördsärenden, en teknisk byrå, en kameralsektion och eventuellt en namnsektion. Personalen inom kansliet beräknades kom- ma att uppgå till drygt 150 personer, varav en överdirektör eller kanslichef samt fem byråchefer. Ungefär en tredjedel av antalet befattningar, framhölls det, har sin motsvarighet i nuvarande organisation inom riksskattenämn- den, statistiska centralbyrån och generalpoststyrelsens skattekontor. Ök- ningen skulle främst falla på den tekniska byrån och borde ses mot bak- grund av det avsevärt minskade personalbehovet hos de lokala och regio- nala organen.

En av kommitténs ledamöter har reserverat sig mot förslaget i vad det avser riksskattenämndens organisation. Reservanten ansåg bl. a. att central- organet skulle organiseras som ett ämbetsverk, benämnt riksskatteverket eller riksskattestyrelsen, med verkschef och verksstyrelse, under det att nämndärendena borde samlas hos en nämnd, riksskattenämnden, med verks- chefen som självskriven ordförande.

Remissyttranden

Förslaget att inom ett organ samla tillsyns- och ledningsfunktionerna på folkbokförings- och beskattningsväsendets område har tillstyrkts av bl.a. riksskattenämnden, som uttalar att det är värdefullt om man i fortsätt- ningen kan låta riksskattenämnden utåt framstå som det centrala organet på beskattningsväsendets, folkbokföringens och uppbördens område. Över— ståthållarämbetet anser det ställt utom allt tvivel att det efter övergång till

automatisk databehandling kommer att föreligga ett ökat behov av en från centralt håll utövad ledning av folkbokförings-, taxerings- och uppbördsverk- samheten hos regionala samt lokala myndigheter och organ. Även länssty- relsen i Kalmar län anser det ofrånkomligt att en topporganisation för folk— bokföring, taxering och uppbörd kommer till stånd i någon form. Behovet av att vid en tillämpning av ADB-metoden ha en nära samordning av led- nings- och tillsynsverksamheten över folkbokföring och uppbörd talar enligt statistiska centralbyråns mening för att de därmed sammanhängande funk- tionerna samlas hos ett organ. Länsstyrelsen i Skaraborgs län däremot ifrågasätter, om man inte beträffande lednings- och tillsynsverksamheten _ såsom nu är fallet _ bör göra boskillnad mellan å ena sidan taxerings- väsendet och å andra sidan folkbokförings- och uppbördsväsendet. Dom- kapitlet i Göteborg hyser betänkligheter mot att den centrala handlägg- ningen av ärenden rörande beskattningsväsendet och folkbokföringsväsen- det skall koncentreras till ett gemensamt organ.

Länsstyrelsen i Malmöhus län, som avstyrker förslaget i denna de], anser det över huvud taget inte höra förekomma att man sammanför de nuva- rande organen riksskattenämnden, centrala uppbördsnämnden, riksbyrån för folkbokföringen och generalpoststyrelsens skattekontor. Centrala upp- bördsnämnden uttalar, att skälen för överföring av dess verksamhet till riksskattenämnden inte kan anses tillräckligt bärande.

Vad beträffar den centrala myndighetens organisation tillstyrker riks— skattenämnden att en omorganisation sker i huvudsaklig överensstämmelse med vad kommittén föreslagit. Länsstyrelsen i Kalmar län tillstyrker på skäl som anförts av kommittén, att riksskattenämnden blir det nya central- organet.

Överståthållarämbetet anser däremot, att det för tillsyns- och lednings- funktionerna erforderliga centrala organet med hänsyn till sina omfattande administrativa uppgifter bör organiseras som ett ämbetsverk. I den mån ärenden uppkommer, vilka bör handläggas inom en nämnd, torde sådana ärenden få hänskjutas till riksskattenämnden, som i princip bör vara från det centrala organet helt fristående.

Tjänstemännens centralorganisation avvisar förslaget att ombilda den nuvarande riksskattenämnden till centralorgan för såväl administrativa ärenden som nämndärenden i skattefrågor och förordar att två fristående organ inrättas.

Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund anför i ge- mensamt yttrande, att riksskattenämnden tillvunnit sig både allmänhetens och skattemyndigheternas förtroende. För att nämnden även i fortsätt- ningen skall kunna fylla sina funktioner är det nödvändigt att dess sam- mansättning och fria ställning behålles oförändrade. Både dess arbete för enhetlighet i taxeringen, vilket för organisationerna framstår som ytterst

värdefullt, och dess funktion som remissinstans förutsätter att nämnden bibehåller sin expertkaraktär. Det vore därför enligt organisationernas me- ning klart olämpligt att omskapa riksskattenämnden till ett ämbetsorgan.

Enligt riksskattenämndens mening föreligger inte tillräckliga skäl att — såsom kommittén föreslagit _ tillföra nämnden en helt ny avdelning för handläggning av folkbokförings- och uppbördsärenden. Antalet ledamöter inom nämnden borde i stället utökas med allenast tre. Dessa kunde lämp- ligen givas ställning av adjungerade ledamöter och såsom sådana deltaga på nämndens nuvarande första (allmänna) avdelning i stället för tre av de ordinarie ledamöterna vid handläggning av uppbörds- och folkbokförings- frågor.

Den av kommittén framförda tanken att utöka nämnden med t. ex. en kyrkobokföringsinspektör och en representant för tjänstemannasidan på arbetstagarområdet har inte föranlett någon erinran. Domkapitlet i Göte- borg anser, att en prästman med särskild insikt i folkbokföringsfrågor bör i någon form knytas till det centrala tillsynsorganet. Tjänstemännens cen- tralorganisation uttalar att en representant för tjänstemannasidan på ar- betstagarområdet bör äga säte i riksskattenämnden.

Kommittén

I enlighet med vad som förutsatts i direktiven har vi tagit frågan om det erforderliga tillsyns- och ledningsorganet under omprövning. Därvid har vi i första hand sökt bedöma, huruvida den omständigheten att den för folk- bokförings-, taxerings- och uppbördsverksamheten erforderliga datamaskin- utrustningen placeras hos länsstyrelserna i stället för inom en central an- läggning medför att frågan om behovet av central ledning och tillsyn kom- mit i annat läge.

En från centralt håll utövad tillsyn och ledning, motsvarande den som för närvarande utövas av statistiska centralbyrån i egenskap av riksbyrå för folkbokföringen och av generalpoststyrelsens skattekontor, måste uppen- barligen förekomma även i framtiden. Behovet av tillsyn, ledning och sam- ordning blir mera påtagligt ju flera datamaskinanläggningar som ingår i ADB-systemet. I länssystemet skall den hos länsstyrelserna placerade ma— skinella utrustningen användas inom såväl folkbokförings- som taxerings- och uppbördsverksamheten. Tillsyn över denna utrustning måste, i likhet med vad nu sker i fråga om länsbyråernas och skatteavdelningarnas ma- skinutrustning, utövas från centralt häll. I ett ADB-system blir det ofrån- komligt att en myndighet svarar för denna tillsyn.

Den maskinella bearbetningen skall i ett ADB-system ske efter principer som är enhetliga för hela landet. Systemlösningar skall utarbetas och pro- grammering skall ske för maskinbearbetningen. Arbetet härmed kräver

specialutbildad personal. Denna personal måste finnas samlad hos den centrala myndighet, hos vilken tillsyns- och ledningsfunktionerna ligger. Även om det nämligen inte är teoretiskt omöjligt att hos de olika länssty- relserna hålla personal för här avsedda arbetsuppgifter, torde en sådan lös- ning vara ur praktisk och ekonomisk synpunkt nära nog otänkbar.

I rikssystemet borde, framhöll vi i principbetänkandet, datamaskin- anläggningen vara knuten till centralorganet, som alltså skulle bära ansva— ret för allt som äger samband med anläggningens drift och underhåll. Kost- naderna för driften m. ni. av anläggningen skulle komma att belasta cen- tralorganet och ansvaret för upprättandet av anslagsäskanden avseende da- tamaskinanläggningen skulle åvila detta organ. Den omständigheten att datamaskinerna placeras på olika håll i landet gör det klart nödvändigt att man på centralt håll följer upp verksamheten inte blott, som ovan be- rörts, ur teknisk synpunkt utan också ur ekonomisk synpunkt. Länsstyrel- sernas anslagsäskanden torde, såvitt avser datakontoren, bl. a. böra upp- rättas med ledning av centralt meddelade anvisningar. Vi vill också ifrågasätta, huruvida inte äskandena i denna del bör insändas till central- organet för att av detta jämte eget yttrande sedermera tillställas veder- börligt departement.

Mot bakgrund av vad ovan anförts föreslår vi att det även i ett läns- system skall finnas en central myndighet, som har att utöva tillsyn över och ledning av folkbokförings- och uppbördsverksamheten.

I principbetänkandet föreslogs, att det nuvarande centrala organet på taxeringsväsendets område, riksskattenämnden, skulle utgöra centralt or— gan även för folkbokföring och uppbörd. Anknytningen till riksskatte- nämnden var motiverad av att det enligt vårt förmenande framdeles skulle komma att föreligga ett påtagligt samband mellan folkbokföring och upp— börd å den ena sidan och taxering å den andra. Vi bedömde det vara föga rationellt att i framtiden ha två centrala myndigheter, vilka ibland var för sig och ibland i samråd skulle utfärda de föreskrifter som erfordrades för att taxerings- och uppbördsarbetet skulle flyta smidigt.

Det förhållandet att rikssystemets gemensamma ADB-anläggning bort- faller i ett länssystem gör att frågan kommit i ett delvis nytt läge. Personal- styrkan hos centralorganet behöver inte längre bli så stor som tidigare be- räknats. Förutsättningarna för att inordna det nya organet under något nu befintligt organ ökar genom att omfattande arbetsuppgifter, som har ka- raktär av rutin- och expeditionsarbete, bortfaller. De uttalanden som gjorts om att det är olämpligt att hos riksskattenämnden samla såväl nämnd- funktioner som omfattande administrativa funktioner förlorar därmed i styrka. Vi föreslår även nu, att riksskattenämnden skall vara centralt till- syns- och ledningsorgan på folkbokförings-, taxerings- och uppbördsom- rådet.

Nämnden synes, i huvudsaklig överensstämmelse med vad som föreslogs i principbetänkandet, böra byggas ut med en tredje avdelning för hand- läggning av uppbörds- och folkbokföringsärenden. Denna avdelning kom- mer då att motsvara centrala uppbördsnämnden med Viss förstärkning. Riksskattenämnden har i sitt remissyttrande föreslagit att man, i stället för att inrätta en sådan tredje avdelning, skall utöka det nuvarande antalet ledamöter i nämnden med tre, vilka skulle företräda lokal skattemyndighet samt arbetsgivar- och arbetstagarsidan och i anslutning därtill införa ett system med »utbyte» av ledamöter. Ett dylikt system skulle emellertid kunna befaras bli något tungrott. Man kan också ifrågasätta lämpligheten av att belasta ledamöterna på första avdelningen med ytterligare ärenden.

Genom det i principbetänkandet framlagda förslaget skulle antalet leda- möter i riksskattenämnden utökas med sex, dock att ledamöterna och suppleanterna på de olika avdelningarna i viss utsträckning skulle kunna vara gemensamma. Bakom förslaget låg bl. a. tanken att man ville söka skapa likformighet mellan den nya tredje avdelningen och de nuvarande två avdelningarna, där det, förutom ordföranden, finns sex ledamöter på varje avdelning.

Anser man det angeläget att begränsa antalet ledamöter i riksskatte- nämnden, synes det emellertid tillräckligt om den tredje avdelningen får en sammansättning, som motsvarar centrala uppbördsnämndens, nämligen förutom ordföranden, fyra ledamöter, därav en lagfaren vice ordförande, en med särskild erfarenhet i uppbördsfrågor samt en representant för vardera arbetsgivar- och arbetstagarsidan på arbetsmarknaden. Den i principbe- tänkandet framförda tanken att låta tjänstemannasidan på arbetstagar- området bli representerad i nämnden kan realiseras genom en suppleant- plats. Riksskattenämndens behov av en särskild sakkunnig i kyrkobokfö- ringsfrågor kan tillgodoses genom att nämnden förordnar lämplig sådan person att såsom expert biträda nämnden och dess kansli.

Enligt det i principbetänkandet framlagda förslaget skulle riksskatte- nämndens kansli utökas med en folkbokförings- och uppbördsbyrå samt en teknisk byrå. Om riksskattenämnden skulle utgöra central namnmyndighet, borde handläggningen av namnärendena ske inom en fristående sektion. Med hänsyn till den storlek som nämnden komme att få som administrativt organ ansågs de rent kamerala ärendena bli förhållandevis omfattande. De föreslogs skola handläggas inom en särskild kameralsektion.

I ett länssystem blir de folkbokförings- och uppbördsbyrån åvilande ar- betsuppgifterna i stort sett desamma som i rikssystemet. Verksamheten kommer dock att få en i viss mån annan inriktning till följd av att data- maskinerna blir placerade hos olika länsstyrelser i stället för inom riks- skattenämnden. Den utåt riktade rådgivning.sverksaxmheten torde således komma att öka i omfattning. Med hänsyn till bl.a. denna omständighet har vi övervägt, huruvida skäl föreligger att dela folkbokförings- och upp-

bördsbyrån på två byråer. Som motiv för en sådan uppdelning kan an- föras att, ehuru på det tekniska planet ett påtagligt samband föreligger mellan folkbokföring och uppbörd, de rent materiella bestämmelserna av- ser skilda ämnesområden. Det kan synas tveksamt om ansvaret för hand- läggningen av båda dessa ärendegrupper bör ligga på en person. Å andra sidan ställer det sig svårt att på nuvarande stadium av utredningsarbetet överblicka, hur omfattande arbetsuppgifterna kommer att bli på uppbörds- området och av vilken svårighetsgrad de kommer att bli. Med hänsyn här- till anser vi oss för närvarande böra förorda, att det inom riksskattenämn— dens kansli skall finnas en folkbokförings- och uppbördsbyrå, vilken in- delas i två sektioner. Frågan om en eventuell uppdelning på två byråer torde få tagas under omprövning, sedan en tids erfarenhet vunnits av den nu föreslagna organisationen.

Den i principbetänkandet föreslagna tekniska byrån skulle vara indelad i tre sektioner nämligen en planeringssektion, en allmän sektion och en maskinsektion. De två sistnämnda sektionerna var motiverade av att ADB- arbetet skulle utföras inom riksskattenämnden. Med länssystemet bortfal- ler behovet av dessa sektioner. Som förut berörts skall från riksskattenämn- dens sida övas viss tillsyn över den datamaskinutrustning som blir place- rad hos länsstyrelserna. Vidare skall hos nämnden finnas specialutbildad personal för system- och programmeringsarhete. Arbetet inom de olika data- kontoren skall följas upp så att man inom riksskattenämnden ständigt har den kännedom om bl.a. maskinbeläggningen på olika datakontor som er- fordras för den allmänna planeringen av den statliga databehandlingsverk- samheten. Nämnden skall härutinnan ha ett nära samarbete med matema- tikmaskinnämnden eller dennas framtida motsvarighet.

Här berörda planerings- och ledningsfunktioner, vilka sammanhänger med ADB-systemets tillämpning, är i länssystemet liksom i rikssystemet av sådan speciell natur att de inte lämpligen kan fullgöras inom folkbok- förings- och uppbördsbyrån. Stora krav i fråga om teknisk kunskap måste ställas på den person som närmast under riksskattenämndens ledning har att svara för arbetet ifråga. Denne bör emellertid också vara väl insatt i hur arbetet bedrives inom datakontoren och ute på fältet. Arbetsuppgifterna kommer att i stort sett motsvara dem som i rikssystemet skulle ligga på planeringssektionen inom tekniska byrån, men tillsynsfunktionerna kom- mer att få större omfattning till följd av att datamaskinerna placeras hos länsstyrelserna. Mot bakgrund härav föreslår vi, att arbetsuppgifterna ifråga inom riksskattenämnden hänföres till en särskild byrå, benämnd planeringsbyrån. Enligt vår mening bör chefen för denna byrå vara kon- traktsanställd.

Ehuru personalstyrkan inom riksskattenämnden kommer att bli avse- värt mindre än vad som förutsattes i principbetänkandet, anser vi det ändock motiverat att ha en särskild kameral— eller kanslisektion. Stats-

makterna har numera beslutat att namnärendena, vilka för närvarande handlägges på statistiska centralbyråns avdelning för folkbokföring, skall överföras till patent- och registreringsverket. Någon särskild sektion för handläggning av namnärenden skall följaktligen inte inrättas hos riks- skattenämnden.

Vad som i principbetänkandet anförts om att nämndens ordförande bör vara heltidsanställd och att han vid sin sida bör ha en kanslichef gäller alltjämt. Frågan om kompetensfördelningen mellan å ena sidan nämnden och å andra sidan dess ordförande samt kanslichef och byråchefer har relativt utförligt diskuterats i principbetänkandet och skall inte här upp- tagas ånyo.

Sammanfattningsvis föreslår vi följande. Riksskattenämnden bygges ut till centralorgan för folkbokföring, taxering och uppbörd. I samband där- med förstärkes riksskattenämnden med en tredje avdelning, motsvarande den nuvarande centrala uppbördsnämnden. Tjänstemannaorganisationerna på arbetstagarområdet erhåller en suppleantplats. En i kyrkobokförings- frågor erfaren person utses att som expert biträda nämnden och dess kansli. Nämndens kansli, som nu består av tre byråer, utökas med en folkbokfö- rings- och uppbördsbyrå och en planeringsbyrå. En kameralsektion inrät- tas för de gemensamma kansligöromålen. Den nytillkommande personalen beräknas uppgå till ca 45 befattningshavare, därav 5 gemensam personal, 25 å folkbokförings- och uppbördsbyrån samt 15 å planeringsbyrån.

Alternativa lösningar. I principbetänkandet framhöll vi bl.a., att de cen- trala tillsynsfunktionerna skulle bli av den art och omfattning att de i och för sig kunde handläggas inom en självständig administrativ enhet. Chef för centralorganet borde vara en befattningshavare med överdirektörs tjänsteställning. Denne syntes böra vara självskriven ledamot av och ord- förande i centrala uppbördsnämnden.

Vissa remissinstanser har ifrågasatt nödvändigheten av att inordna det för folkbokförings- och uppbördsverksamheten erforderliga centralorganet i riksskattenämnden. De har dock inte gjort något direkt ställningstagande i frågan, huruvida det för verksamheten erforderliga organet borde vara självständigt eller ej och inte heller uttalat sig om hur ett självständigt sådant borde vara organiserat.

Vi har nyss erinrat om att i ett länssystem personalstyrkan hos det cen- trala folkbokförings- och uppbördsorganet blir avsevärt mindre än i riks- systemet. Med hänsyn härtill har vi till förnyat övervägande tagit upp frågan hur ett självständigt sådant organ lämpligen bör vara uppbyggt. Man skulle kunna _ på sätt skisserats i principbetänkandet _ ha ett ämbetsverk bestående av verkschef och ett antal byråer samt vid sidan härav en motsvarighet till nuvarande centrala uppbördsnämnden. En an- nan lösning, om man vill hålla fast vid att organet skall vara uppbyggt

som ett ämbetsverk, är att nämnden utgör verkets styrelse med verksche- fen som ledamot av styrelsen. Ytterligare en tänkbar väg är att, med riks- skattenämnden som förebild, bygga ut centrala uppbördsnämnden med ett kansli bestående av de två byråer, folkbokförings- och uppbördsbyrån samt planeringsbyrån, vilka enligt vad vi ovan föreslagit skall ingå i riksskatte- nämnden. Organet skulle då kunna benämnas centrala uppbörds- och folk- bokföringsnämnden. Av dessa tre alternativ vill vi förorda det sistnämnda.

Vid här angiven lösning synes det inte kunna anföras några skäl mot att ge nämnden en sammansättning motsvarande den som i principbetän- kandet föreslogs för riksskattenämndens tredje avdelning. Nämnden skulle sålunda komma att bestå av nämndens ordförande och ytterligare sex leda- möter, av vilka en i likhet med ordföranden skulle vara lagfaren och er- faren i domarvärv eller i administrativ verksamhet (vice ordförande), en äga särskild insikt i folkbokförings-(kyrkobokförings-)frågor och en sär- skild insikt i och erfarenhet av uppbördsfrågor samt tre vara i arbetsför- hållanden erfarna och kunniga.

Vad i principbetänkandet anförts angående uppdelning av förekomman- de ärenden mellan egentliga nämndärenden, ordförandeärenden och kansli- ärenden synes kunna äga tillämpning i fall som här avses. Den frågan uppkommer emellertid om vem som skall bära ansvaret för det dagliga arbetet inom nämndens kansli och för samordningen av arbetet byråerna emellan. Under den period, då nämnden bygges upp och ADB-systemet genomföres liksom under tiden närmast därefter, torde det vara ofrånkom- ligt att nämndens ordförande eller vice ordförande på heltid ägnar sig åt arbetet inom nämnden. Huruvida det kan bli möjligt att sedermera lägga arbetsuppgifterna ifråga på en av byråcheferna eller att fördela arbetet mellan en deltidstjänstgörande ordförande eller vice ordförande och någon av byråcheferna torde få tagas under omprövning, när man vunnit erfa- renhet av den nya organisationen.

Slutligen må framhållas, att personalbehovet föga påverkas av den or— ganisationsform som väljes för centralorganet.

Kap. 10. Lokal skattemyndighet

Principbetänkandet

I principbetänkandet och särskilda därvid fogade bilagor (nr 5, 6 och 7) har vi redovisat häradsskrivares huvudsakliga arbetsuppgifter före och i ett ADB-system, den beräknade arbetsmängden för olika månader samt det framtida behovet av biträdespersonal i ett fögderi av genomsnittsstor- lek (normalfögderi). Av betänkandet framgår att, efter det ADB-systemet genomförts, arbetsmängden för biträdespersonalen kan väntas bli redu- cerad till ungefär hälften. Vidare framgår, att arbetsbelastningen torde bli ojämnt fördelad över årets olika månader med en markant topp un- der februari till följd av deklarationssortering. Övergången till ADB-system har beräknats medföra en besparing av uppskattningsvis 600 biträdes- tjänster och 1 200 biträdesmånader totalt för häradsskrivarkontoren även- som reducering av antalet där placerade landskanslister med ett trettio- tal. För städernas upphördsverk har besparingen ifråga angivits till ca 380 biträdesår och ca 60 mellangradstjänster.

I ett genomsnittsfögderi (ca 31 000 invånare och ca 17 600 till statlig inkomstskatt skattskyldiga) skulle behövas 4 ä 5 helårsanställda biträ- den eller _ om biträdeshjälp till taxeringsassistent även medräknas _ 5 a 6 helårsanställda biträden, vartill skulle komma tillfällig biträdes- hjälp under våren motsvarande nio biträdesmånader. Under höstmånaderna skulle uppstå överskott på arbetskraft motsvarande fem biträdesmånader. Vi har även framhållit att det för närvarande finns ca tjugo fögderier med en folkmängd inte överstigande 25 000 personer, och lika många med en folkmängd mellan 25 000 och 27 000 personer. Inom dessa fögderier skulle i ett ADB-system behövas, utöver häradsskrivaren, högst 4 ä 5 fasta bi- träden inklusive biträde åt taxeringsassistenten.

Vi har ifrågasatt, huruvida ett fögderi med en så ringa personalupp- sättning utgör en lämplig arbetsenhet. Enligt vår då uttalade mening finns det stark anledning överväga sådan jämkning i .fögderiindelningen, att samtliga fögderier blir tillräckligt stora för att var för sig bilda en än- damålsenlig arbetsenhet. Frågan måste emellertid bedömas även ur andra synpunkter.

Remissyttranden

Remissinstanserna har i sina yttranden rörande personalorganisationen i allmänhet framhållit, att det av kommittén angivna personalbehovet för de lokala skattemyndigheterna beräknats alldeles för lågt, bl. a. med hän- syn till att de kvalificerade arbetsuppgifterna ingalunda torde komma att minska sedan ADB-systemet genomförts.

Sveriges häradsskrivarförening framhåller, att det måste ställas betyd- ligt större krav på beredning av grundmaterialet vid automatisk databe- handling än vid manuell bearbetning. Häri instämmer Föreningen Sve- riges kronokamrerare. Sistnämnda förening anför även, att skattelagstift— ningen efter hand blivit allt mera invecklad och en mängd under senare år tillkomna bestämmelser gör att man måste bedöma allmänhetens och myndigheters anspråk på service fullt berättigade. Kontrollen över ar- betsgivarnas skatteredovisning har särskilt uppmärksammats av uppbörds- verken. En nedskärning av personalkadern hos de lokala skattemyndig- heterna måste med hänsynstagande till det anförda ske med försiktighet, och föreningen håller icke för troligt att det är möjligt verkställa de in- dragningar av personal, som kommittén föreslagit. Inte minst synes det vara av vikt, att kunnig personal i mellangraderna alltjämt finns i stå- derna för arbetsledning och för den här nämnda serviceverksamheten.

Även åtskilliga länsstyrelser understryker vikten av att personalen inte underdimensioneras. Bl. a. framhålles behovet av arbetskraft för den all- männa tilläggspensioneringen. Länsstyrelsen i Värmlands län anser det önskvärt, att det redan nu kunde utredas vilka arbetsuppgifter lokal skattemyndighet kommer att få, då ADB-system genomförts, så att per- sonalorganisationerna kunde informeras om det verkligen behöver bli per- sonalminsknjngar.

Såvitt gäller de lokala skattemyndigheternas arbete med fastställande av pensionsgrundande inkomst anser riksförsäkringsanstalten, att en över- gång till ADB-system inte på långt när kan medföra den minskning av per- sonalen som kommittén räknat med.

Frågan om behovet av landskanslister å häradsskrivarkontoren beröres av bl. a. länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, som påpekar att de kva- lificerade uppgifterna vid kontoren inte kommer att minska genom refor- men. Härtill kommer enligt länsstyrelsen, att det ur utbildningssynpunkt är värdefullt om de nya landskanslistaspiranterna under någon tid kan be- redas tillfälle att tjänstgöra hos lokal skattemyndighet.

I några yttranden beröres frågan om lokal skattemyndighets arbetsupp- gifter. Länsstyrelsen i Älvsborgs län framhåller, att den blivande ojämna arbetsbelastningen på häradsskrivarkontoren gör en utfyllnad med andra arbeten nödvändig och nämner därvid, liksom länsstyrelsen i Skaraborgs län, möjligheterna att till lokal skattemyndighet överlämna arbetsuppgif—

ter främst på taxeringsväsendets område. Länsstyrelsen i Norrbottens län erinrar om att lösandet av tidsbestämda uppgifter inom föreskriven tid ofta medfört att icke tidsbestämda men viktiga åligganden, exempelvis ar- betsgivarkontrollen, blivit lidande. Friställes nu personal genom den fö- reslagna mekaniseringen, får det anses angeläget, säger länsstyrelsen, att personalen dimensioneras så att skattekontrollen ävensom andra icke tids- bestämda arbetsuppgifter kan effektiviseras.

Vad beträffar frågan om ändrad fögderiindelning uttalar statens orga- nisationsnämnd, att lokal skattemyndighets arbetsuppgifter synes bli så radikalt ändrade vid ett ADB-system, att det bör finnas förutsättningar att göra fögderierna genomsnittligt större än vad nu är fallet. Länssty- relsen i Skaraborgs län anser också, att en ändring av fögderiindelningen bör ske i riktning mot större enheter.

Kommittén

Den lokala skattemyndighetens framtida arbetsuppgifter och organisa- tion påverkas inte, om man för ADB—förfarandet väljer ett länssystem i stället för det av oss tidigare föreslagna rikssystemet. Det skulle därför i och för sig inte ha varit erforderligt att i förevarande betänkande, som närmast är avsett att innehålla förslag till ett ADB-system med datama- skinanläggningar ute i länen, på nytt taga upp problemen om den lokala skattemyndighetens organisation m. m. Inom områden som har anknyt- ning till uppbördsorganisationen har emellertid olika utredningar och för- slag framlagts, vilka vi har att beakta i vårt arbete. Taxeringskontrollut- redningen avlämnade sitt betänkande »Förbättrad taxeringskontroll» (SOU 1960: 36) omedelbart innan vi framlade vårt principbetänkande, varför vi inte hade möjlighet att vid våra överväganden beakta innehållet i detsam- ma. Utredningens förslag har legat till grund för proposition i ämnet (prop. 100/1961). 1957 års polisutredning avlämnade betänkandet »Huvudmanna- skapet för polisväsendet m m» (SOU 1961 : 34) i mitten av föregående år. Frå- gan om en reformering av kommunindelningen har förts ett stort steg framåt genom det beslut som i denna fråga fattats vid 1962 års vårriksdag (prop. 180/1961, SFS 1962: 35). Innevarande år har 1955 års stadsutredning läm- nat sitt betänkande >>Städernas särskilda rättigheter och skyldigheter i förhållande till staten» (SOU 1962: 9). I dessa sammanhang gjorda utta— landen och sedermera beslutade åtgärder har givit oss anledning att i detta betänkande mera ingående än som kunde ske i principbetänkandet fram- föra synpunkter på frågan vilka nya arbetsuppgifter som eventuellt bör läggas på lokal skattemyndighet.

Den av oss i det följande lämnade redovisningen utmynnar inte i några konkreta förslag. Vi har dock ansett det angeläget att, innan vi går mera i detalj in på frågorna om de lokala skattemyndigheternas verksamhet

och organisation, ställa dessa frågor under diskussion. Det kommande förslaget torde sedan få utarbetas under beaktande av de synpunkter, som framkommer under remissbehandlingen.

Lokal skattemyndighets arbetsuppgifter. ADB-systemet medför att de lokala skattemyndigheterna avlastas vissa arbetsuppgifter, som kvantita- tivt är relativt betydande. Kvalitativt sett är de dock huvudsakligen av den natur att de kan utföras av biträdespersonal. Om man bedömer det fram- tida behovet av sådan personal hos lokal skattemyndighet uteslutande mot bakgrund av arbetsuppgifternas minskade omfattning, skulle biträdesper- sonalen kunna reduceras avsevärt. Vid bedömningen av i vad mån en så— dan reducering bör genomföras synes dock hänsyn böra tagas inte bara till önskvärdheten av att nedbringa lönekontot för fögderiförvaltningen, dvs. att åstadkomma en påvisbar besparing. Bedömningen synes också böra göras utifrån den utgångspunkten att man på beskattningsväsendets område har en lokal organisation, vilken så långt det är möjligt bör ut- nyttjas främst för sådana arbetsuppgifter avseende taxering och skatte- uppbörd, för vilka den är särskilt lämpad. Det finns härvidlag arbetsupp- gifter som ansetts kunna anförtros lokal skattemyndighet men som av olika skäl hittills inte blivit pålagda denna. Vidare har ifrågasatts huruvida inte skäl föreligger att intensifiera viss del av den nuvarande verksamheten.

I förevarande sammanhang bör man alltså undersöka möjligheterna att, när arbetsuppgifterna för lokal skattemyndighet minskar som en följd av övergången till ADB-system, tillgodose sådana önskemål som tidigare inte kunnat beaktas. Staten utnyttjar då också för fortsatt arbete hos 10- kal skattemyndighet sådan personal, som lärts upp där och som vuxit sig in i arbetsuppgifterna.

Vi anser oss i detta sammanhang böra erinra om följande uttalande av departementschefen i de för oss utfärdade direktiven:

Det är desto mer angeläget, att rationaliseringsåtgärder snabbt vidtages som, exempelvis i anslutning till ett genomförande av den planerade allmänna till- läggspensioneringen, nya omfattande arbetsuppgifter kan komma att läggas på en del av de myndigheter vilka närmast skulle beröras av den av organisations- nämnden föreslagna omläggningen. I den mån detta kräver ökad insats av per- son-al och maskiner, måste man givetvis räkna med en reducering av eljest upp- kommande kostnadsbesparingar.

Såvitt gäller nya arbetsuppgifter har vi i första hand tagit upp frågan om vidgad biträdeshjälp åt taxeringsnämnderna. Denna fråga har berörts tidigare, bl. a. av 1955 års taxeringssakkunniga, som uttalat (SOU 1955: 51, s. 228):

De sakkunniga konstaterar att taxeringsorganisationen i första instans är otids— enlig och -bö-r effektiviseras. Arbetet i taxeringsnämnderna präglas av den brådska, varunder arbetet bedrives; nämnderna har kort tid till förfogande för utförande

av sitt arbete, och detta bedrives regelmässigt av vederbörande såsom en bi- syssla. Sådana taxeringsnämnderna är organiserade och verkar blir ej heller all- tid -rättssäkerhetssynpunkterna tillgodosedda. Dessa skäl har övertygat de sak- kunniga om att taxeringsarbetet i första instans bör handhas av heltidsanställda tjänstemän.

Härmed avses emellertid inte annat än att utredning, granskning och före- dragning skall utföras av tjänstemän, medan däremot beslutanderätten alltjämt skall förbehållas taxeringsnämnder med förtroendevalda ledamöter och med ordförande utsedd i huvudsak enligt nu tillämpade principer. En tjänsteman- nataxering i denna bemärkelse är enligt de sakkunniga ägnad att snarare öka än minska de förtroendevalda ledamöternas inflytande.

På grundval av taxeringssakkunnigas betänkande framlades för 1956 års riksdag förslag till ny taxeringsförordning och delvis ändrad taxeringsorga- nisation. I propositionen uttalade departementschefen bl. a. följande (prop. 150/1956 5. 165_166):

Det är vidare ett betydelsefullt önskemål, främst med tanke på allmänhetens förtroende för taxeringsnämnderna, att ordföranden får inta en markerat opar- tisk ställning. Den nuvarande ordningen är inte invändningsfri på denna punkt. Förvisso talar starka skäl, såsom de sakkunniga påpekat, för en ordning enligt vilken ordföranden befrias från skyldigheten att gentemot de skattskyldiga agera som den granskande och utredande för att därefter själv ta del i och leda be- dömandet av gransknings- och utredningsresultatet. _ — —

Att jag, oaktat de skäl som kan åberopas för sakkunnigförslage-t, likväl nu an— ser mig böra förorda en utbyggnad av taxeringsorganisationen endast i den mer begränsade omfattning, som flertalet remissinstanser förordat, samman- hänger _ som framgår av det förut sagda _ med angelägenheten av att till- godose det enligt min mening för dagen mest angelägna, nämligen en verklig effektivisering av granskningen utav de svårkontrollerade deklarationerna. Det är knappast görligt att vinna detta väsentliga mål samtidigt med en över hela linjen utbyggd tjänstemannataxering.

Det må tilläggas, att till förmån för en mera begränsad utbyggnad av taxerings- organisationen även kan åberopas, att en framtida övergång till hålkortsmaski- ner för folkbokföring och debitering kan komma att leda till friställande av per- sonal, som är lämpad för taxeringsarbete, och att man därför inte nu bör ny- anställa en stor kår av relativt lågavlönade tjänstemän.

Frågan om granskning m. in. av de i nyssnämnda proposition berörda svårkontrollerade deklarationerna är numera löst på grundval av det av taxeringskontrollutredningen framlagda förslaget. Vi har följaktligen an- ledning att i detta sammanhang inrikta oss främst på i vad mån något kan göras för att förenkla och förbättra förfarandet i fråga om den öv- riga delen av deklarationsmaterialet.

Deklarationerna inom de lokala taxeringsdistrikten är — frånsett bl. a. jordbrukarnas deklarationer —— i allmänhet av enkel natur. Den förbe— redande granskning av dessa enklare deklarationer, som skall ske innan taxeringen åsättes, kräver ofta endast att avstämning sker mot de kon- trolluppgifter som är insorterade i deklarationerna, att kontrollsummering utföres och att kontroll sker av vissa avdragsposter. Mera sällan förekom-

mer det att särskilda utredningar behöver göras i direkt anslutning till den bedömning av deklarationen som sker ur materiell synpunkt. Den förbe- redande granskningen bör i stor utsträckning med fördel kunna utföras av annan än taxeringsnämndens ordförande eller kronoombud. Nära till hands ligger att, i den omfattning så befinnes lämpligt, låta lokal skatte- myndighet, som ändock har att taga Viss befattning med deklarations- materialet, ombesörja denna förberedande granskning.

Hos åtskilliga lokala skattemyndigheter finns säkerligen för närvarande biträdespersonal som är väl skickad att utföra granskningsarbete av den art som här berörts. Genom utbildningskurser torde kretsen av för gransk- ningsarbete lämpad personal kunna vidgas.

Om det förberedande granskningsarbete, som ingår som ett led i taxe- ringsförfarandet, kan anförtros häradsskrivarkontorens och uppbördsver- kens biträdespersonal, måste det enligt vår mening medföra en icke obe- tydlig arbetslättnad för taxeringsnämndsordförandena. Dessa skulle få möjlighet att i högre grad än nu är fallet ägna tid åt att kritiskt bedöma det materiella innehållet i deklarationshandlingarna. Möjligheterna att ernå en likformig och rättvis taxering av de skattskyldiga, som det här är fråga om, torde komma att öka.

Som exempel på göromål, som borde kunna ombesörjas av biträdesper- sonal, kan nämnas inprickning av inlämnade deklarationer och utskrift av anmaningar för infordrande av felande deklarationer, utskrift av med- delanden till andra nämnder, avprickning av kontrolluppgifter mot dekla- rationer och infordrande av felande kontrolluppgifter, kontroll av allmänna avdrag samt summering och annan ”kontrollräkning av deklarationerna. Däremot torde det för närvarande vara svårt att genomföra en så långt gående medverkan av heltidsanställd personal som föreslagits av 1955 års taxeringssakkunniga. Detta synes oss vara en fråga på längre sikt. En förutsättning för att lokal skattemyndighets personal skall kunna biträda taxeringsnämnderna på sätt ovan berörts är givetvis att personal finns tillgänglig för ändamålet. Så är för närvarande inte fallet. En medverkan i taxeringsarbetet av det slag som nu skisserats måste nämligen _ med nuvarande uppläggning av taxeringsarbetet i första instans _ koncentre- ras till vårmånaderna. Även i ADB-systemet blir lokal skattemyndighets arbetsbelastning hög under denna del av året.1 Problemet att skaffa fyllnads- uppgifter för höstperioden accentueras följaktligen. Det oaktat vill vi ställa frågan om det inte kan vara lämpligt att engagera de lokala skattemyn- digheterna mera aktivt i taxeringsarhetet i anslutning till ADB-systemets genomförande och den därav föranledda omläggningen av dessa myndig- heters arbetsuppgifter. Det här skisserade förfarandet behöver inte genom— föras på en gång. Det kan införas etappvis och lämpligen med början när personalreducering eljest skulle bli aktuell hos lokal skattemyndighet.

1) Jfr SOU 1961:4 bilaga 7.

Någon ändring av 16 5 1 mom. taxeringsförordningen, som reglerar lokal skattemyndighets medverkan i taxeringsarbetet i första instans, synes tills- vidare inte vara erforderlig.

Förslag har tidigare framlagts om att låta de lokala skattemyndighe- terna medverka Vid eftergranskningen av taxeringsnämndernas arbete.

Taxeringskontrollutredningen framhåller i sitt betänkande SOU 1960: 36 (s. 172), att en speciell form av taxeringskontroll utgöres av den efter- granskning som sker inom länsstyrelsernas taxeringssektioner av de av taxeringsnämnderna verkställda taxeringarna. Delvis initieras granskningen av de 5. k. överskottsförteckningarna men det förekommer även att ma— terialet i ett eller flera taxeringsdistrikt helt genomgås. Hittills har för denna granskning taxeringsassistenterna tagits i anspråk i stor utsträck- ning. Enligt taxeringskontrollutredningens mening borde emellertid så- dan eftergranskning _ när det gäller de lokala taxeringsdistrikten _ inte verkställas av assistenterna, eftersom revisionsuppgifterna finge anses vara viktigare. Den borde i stället verkställas inom taxeringssektionen av där befintlig personal eller hos de lokala skattemyndigheterna.

Om lokal skattemyndighet på sätt vi nyss skisserat biträder de lokala taxeringsnämnderna med viss förberedande granskning av deklarations- materialet och nämnderna till följd därav i större utsträckning än nu är fallet kan ägna sig åt att granska och bedöma deklarationerna ur mate- riell synpunkt, bör rimligtvis behovet av eftergranskning minska.

Ett visst behov av eftergranskning torde dock alltid föreligga, och detta i synnerhet som en del kontrollmaterial inte kommer fram förrän efter det nämnderna avslutat sitt arbete. Som taxeringskontrollutredningen fram- hållit kan det vara lämpligt att här utnyttja de lokala skattemyndighe— terna. I ADB-systemet torde det låta sig väl göra, särskilt som den tid, då eftergranskningsarbetet bör utföras, nära sammanfaller med den tid på året då arbetsbördan är låg.

För sitt expeditionella arbete har prövningsnämnden numera ett kansli, som är inordnat i länsstyrelsen. Kansliet erhåller i flertalet län biträde av de lokala skattemyndigheterna för utförandet av vissa arbetsuppgifter. Oftast gäller denna biträdeshjälp i så fall komplettering av besvärsak- terna med deklarationer och utdrag ur taxeringslängderna.

I en är 1960 upprättad rapport angående organisationsundersökningar vid länsstyrelsernas taxeringssektioner och prövningsnämndskanslier an- förde statens organisationsnämnd, att handläggningen av 'besvärsärendena präglades av arbetsanhopning under senare delen av prövningsnämndsåret och att handläggningstiden för många ärenden var lång. I rapporten föreslogs bl. a., att de lokala skattemyndigheterna i stället för prövningsnämndens kansli skulle iordningställa besvärsakterna ävensom i mån av behov remit- tera de sålunda upprättade besvärsakterna till taxeringsnämndernas ord-

förande. Organisationsnämndens rapport har remissbehandlats. Så gott som samtliga remissinstanser framhåller, att det i dagens läge knappast är möjligt att till de lokala skattemyndigheterna överflytta arbetsuppgifter beträffande besvärsmålens beredning i den utsträckning, som organisa- tionsnämnden förutsatt, försåvitt dessa myndigheter inte erhåller en där— emot svarande arbetskraftsförstärkning. Remissinstanserna tillstyrker dock i allmänhet att till de lokala skattemyndigheterna redan nu överflyttas arbetet med att komplettera besvären med erforderliga utdrag och andra handlingar.

Huvudparten av det arbete, varom här är fråga, faller på höstmånaderna — den tid av året, då i ett ADB-system de lokala skattemyndigheternas ar— betsbörda som ovan nämnts är låg. Det synes enligt Vår mening föreligga anledning att överväga i vad mån de lokala skattemyndigheterna, när ADB— systemet blivit genomfört, kan medverka i prövningsnämndsarbetet i ökad omfattning.

Lokal skattemyndighet har att utöva kontroll över att arbetsgivare full- gör sin skyldighet att verkställa skatteavdrag och redovisa innehållen skatt. Denna arbetsgivarkontroll sker fortlöpande under året. Lokal skattemyn- dighet har vidare att på sätt riksförsäkringsverket närmare föreskriver kontrollera att arbetsgivare fullgör sin skyldighet att lämna arbetsgivar- uppgift jämlikt 5 5 förordningen den 18 december 1959 (nr 552) an- gående uppbörd av avgifter enligt lagen om försäkring för allmän tilläggs— pension, m. m. Myndighetens arbetsgivarkontroll i detta sammanhang in— nebär även en granskning av de avlämnade uppgifternas riktighet.

Vad beträffar kontrollen av att skatteavdrag verkställes och att av arbets- givare innehållna skattebelopp inbetalas är det ur statsverkets synpunkt angeläget, att denna sker regelbundet och effektivt för undvikande av skat— teförluster. Här torde för närvarande på många håll råda vissa brister, be- roende på de lokala skattemyndigheternas stora arbetsbörda. I ett genom— fört ADB-system öppnas möjlighet till en snabbare och effektivare arbets- givarkontroll genom bl. a. offensiv granskning av arbetsgivarnas lönebok- föring. Utrymme för sistnämnda del av arbetsgivarkontrollen kommer att förefinnas framför allt under höstmånaderna.

Arbetsgivaravgifterna kommer i en nära framtid att uppgå till förhål- landevis mycket stora belopp. Inte minst med hänsyn härtill är det ange- läget med en effektiv och smidig kontroll av att arbetsgivarna på ett full— ständigt och materiellt riktigt sätt fullgör sin uppgiftsskyldighet. Även i övrigt torde på ATP-området krävas ökade insatser för att få en ur såväl pensionskollektivets som den enskildes intresse tillfredsställande kontroll över att pensionsgrundande inkomst fastställes till riktigt belopp och att påföringen av tilläggspensionsavgifter blir korrekt. Vid utformningen av ett sålunda erforderligt kontrollsystem måste man enligt vår mening räkna

med att de lokala skattemyndigheterna skall kunna medverka i högre grad än nu är fallet.

Redan i nuvarande system föreligger ett påtagligt behov av utbildning av biträdespersonalen hos de lokala skattemyndigheterna. Detta behov kom— mer att framträda än tydligare i den mån personalen skall tagas i anspråk för mera kvalificerade arbetsuppgifter än den nu har. Utbildningskurser av olika slag torde med fördel kunna läggas in under tidsperioder med lägre arbetsbelastning.

Frågan om en reformerad organisation för skatteindrivningen har vid olika tillfällen förts på tal. Riksdagens revisorer har sålunda i sin berättelse för år 1956 (5 38) ifrågasatt överflyttning av arbetet med skatteindriv- ning m. m. från landsfiskalerna till häradsskrivarna. Efter att ha erinrat om de i statens organisationsnämnds regi då bedrivna undersökningarna rörande hålkortssystem för debitering och längdföring inom skatteväsendet samt försöksverksamhet i anslutning därtill, framhöll revisorerna:

Därest ifrågavarande undersökningar leda till positivt resultat _ vilket torde finnas anledning antaga skall bliva fallet _ kommer en stor del av de arbetsupp- gifter som nu åvilar den lokala skattemyndigheten på landet att överföras till länsstyrelserna. Det torde kunna förutsättas, att återstående arbetsuppgifter icke komma att utgöra tillräckligt underlag för ett bibehållande av den nuvarande häradsskrivarorganisationen. Då det uppenbarligen icke blir möjligt att helt in- draga fögderiförvaltningen, torde denna böra omorganiseras. Olika alternativ äro i sådant hänseende tänkbara. I varje fall synes det önskvärt att tillägga hä- radsskrivarna vissa nya uppgifter.

Beträffande landsfiskalernas arbetsuppgifter uttalade revisorerna, att landsfiskalen i det stora flertalet landsfiskalsdistrikt fungerade som polis- chef, åklagare och utmätningsman. I ett fåtal distrikt fanns dock två lands- fiskaler, en polischef-åklagare och en utmätningsman. Man kunde antaga att omfattningen av landsfiskalernas arbete skulle komma att öka och göra det nödvändigt med olika åtgärder för att bereda dessa tjänstemän lindring i arbetsbördan. En tänkbar utväg därvidlag skulle vara att över— flytta bestyret med skatteindrivningen till häradsskrivarna. Detta skulle _ enligt revisorerna _ innebära en icke oväsentlig lättnad i arbetsbördan för landsfiskalen personligen. En överflyttning till häradsskrivarna av allenast skatteindrivning skulle emellertid ge anledning till vissa svårig- heter beträffande samordningen med övrig utmätningsmannaverksamhet och kunde utgöra skäl för att till lokal skattemyndighet överföra även åter- stoden av dylika göromål. Revisorerna ansåg sig emellertid inte höra ta någon direkt ställning till föreliggande spörsmål utan hade endast åsyftat att belysa några problem, som aktualiserades vid en överflyttning helt eller delvis av utmätningsmannaverksamheten från landsfiskalerna till härads- skrivarna. Åtskilliga andra frågor än de här berörda — bl. a. vissa bety-

delsefulla utbildningsfrågor _ måste bringas till sin lösning, innan slut- lig ståndpunkt i ämnet kunde tagas. Revisorerna erinrade i detta sam- manhang om att 1956 års riksdag begärt utredning om huvudmannaskapet för polisväsendet och att därvid uppenbarligen komme att behandlas spörs- mål som kunde påverka landsfiskalsorganisationens framtida utformning.

För den av revisorerna ifrågasatta överflyttningen fann riksdagen (stats- utskottets utlåtande nr 93/1957 p. 31 och riksdagens skrivelse nr 249/1957), såvitt för det dåvarande gick att bedöma, åtskilliga skäl kunna åberopas. I utskottets utlåtande framhölls bl. a. följande. Med hänsyn till frågans komplicerade och vittutseende karaktär borde den dock, enligt utskottet, först bli föremål för närmare utredning. Lösningen påverkades även av det resultat vartill den då pågående försöksverksamheten kunde leda. Ut- skottet fann det ändamålsenligt att statens organisationsnämnd fick i upp- drag att vid lämplig tidpunkt närmare pröva det av revisorerna fram- förda förslaget. Därvid borde självfallet hänsyn tagas till de organisato— riska förändringar som kunde bli en följd av den redan igångsatta utred- ningen om städernas särskilda skyldigheter och rättigheter respektive den av riksdagen begärda utredningen om huvudmannaskapet för polisvä- sendet.

1957 års polisutredning har i sitt principbetänkande »Huvudmannaska— pet för polisväsendet m. m.» (SOU 1961: 34) beträffande landsfiskalsorga— nisationen föreslagit, att det nuvarande sambandet mellan polis- och exe- kutionsverksamheten skall brytas. De polisdistrikt, som utredningen före— slår skola bildas, bedömes av utredningen kunna utgöra jämväl utmät- ningsmannadistrikt. I distriktet förutsättes skola finnas en utmätningsman. Utredningen framhåller emellertid, att den saknat anledning att närmare undersöka, bland annat, den lämpligaste utformningen av utmätningsman- nadistrikten och verksamheten inom dessa. Det borde enligt utredningens mening snarast ankomma på arbetande utredningar rörande uppbörds- och utsökningsväsendet att, på grundval av ett principbeslut, innebärande att det nuvarande sambandet mellan polis- och exekutionsverksamheten skulle brytas, utforma exekutionsväsendets organisation.

Enligt Vårt bedömande är arbetet med skatteindrivningen inte av den beskaffenhet att det kan förläggas till de tidpunkter då arbetsbelastningen hos de lokala skattemyndigheterna är låg. Indrivningen måste fortgå hela året och kan därför inte betraktas som en »fyllnadsuppgift», vilken skulle bidraga till en i möjligaste mån jämn fördelning av arbetet under hela året.

Fråga är emellertid om det ändock kan föreligga anledning att till de lokala skattemyndigheternas övriga arbetsuppgifter lägga även skattein- drivningen. Vi får i denna fråga framhålla följande. Även om en stor del av arbetet med skatteindrivningen skulle komma att utföras av biträdes- personalen på häradsskrivarkontoren, måste häradsskrivaren personligen _ liksom för närvarande landsfiskalen personligen _ ägna mycken tid åt

detta arbete. Införande av ADB-system inom folkbokföring, taxering och uppbörd medför visserligen ett stort bortfall av arbetsuppgifter för härads- skrivarkontoren, men de bortfallande arbetsuppgifterna hänför sig huvud- sakligen till rutingöromål för biträden. För häradsskrivaren personligen blir sålunda arbetslättnaden obetydlig jämförd med den arbetsökning, som ett övertagande av skatteindrivningen skulle innebära.

Ett visst samband får anses föreligga mellan skattedebitering, arbets— givarkontroll och skatteindrivning. Sambandet är emellertid inte av sådan art att ett sammanförande av arbetsuppgifterna kan anses direkt moti- verat. Å andra sidan synes sambandet mellan skatteindrivningen och andra på utmätningsmannen ankommande utsökningsmål så starkt att en upp- delning av dessa uppgifter måste betraktas som mindre lämplig. En över- föring av arbetsuppgifter bör därför, om den överhuvudtaget skall ske, omfatta samtliga utmätningsmannagöromål, vilket skulle medföra en ytter- ligare ökad arbetsbörda för häradsskrivaren personligen.

Vi vill emellertid starkt ifrågasätta, huruvida det ur allmänhetens och de lokala skattemyndigheternas synpunkt sett skulle vara till någon fördel och innebära någon rationalisering att till en myndighet sammanföra arbets- uppgifter av så vitt skild art som det här är fråga om. Måhända skulle man också ganska snart befinna sig i motsvarande situation som i dag, när det gäller landsfiskalerna, och på sina håll behöva dubblera häradsskrivar- tjänsterna.

Utifrån de synpunkter vi för vår del har att lägga på det föreliggande pro— blemet har vi inte anledning ifrågasätta annat än att frågan om utmät- ningsmannaväsendets organisation kan lösas utan att häradsskrivarna ta- ges i anspråk för skatteindrivningen. Med denna utgångspunkt anser vi oss kunna under vårt fortsatta arbete helt bortse från frågan om den orga- nisatoriska utformningen av utmätningsmannaväsendet. Däremot kom- mer vi att undersöka i vad mån det kan bli möjligt att på olika sätt i ett ADB-system underlätta utmätningsmännens arbete med skatteindrivningen.

Sammanfattningsvis får vi framhålla följande. ADB-systemets genomfö- rande möjliggör i och för sig en kraftig minskning av personalen hos de lokala skattemyndigheterna och häremot svarande kostnadsbesparingar. Samtidigt öppnas emellertid möjlighet att intensifiera de lokala skatte— myndigheternas verksamhet i fråga om vissa arbetsuppgifter och att taga dessa myndigheter i anspråk för nya arbetsuppgifter för vilka de är läm- pade. Innan vi kan utarbeta detaljförslag om den framtida organisationen för de lokala skattemyndigheterna, måste ståndpunkt tagas till frågan i vad mån man skall tillföra de lokala skattemyndigheterna nya arbetsuppgifter.

Lokal skattemyndighets verksamhetsområde. Den nuvarande indelningen av riket i verksamhetsområden för de lokala skattemyndigheterna hänför

sig till tiden för 1946 års uppbördsreform. Den då verkställda indelningen kvarstår i huvudsak oförändrad. Av bilaga 3 framgår folkmängd m. m. i dessa verksamhetsområden (156 fögderier och 31 städer med egen upp- bördsförvaltning) .

ADB—systemet torde i och för sig inte kräva någon ändring av fögderi— indelningen. Det tekniska förfarandet blir detsamma om fögderierna är små eller stora, om organisationen ifråga är statlig. eller kommunal, om konto- ren är samlade på en ort eller utspridda.

Det ändrade personalbehovet gör dock en översyn av fögderiindelningen ofrånkomlig. En mera ingående sådan översyn är avsedd att verkställas under vårt fortsatta arbete. Vi har dock ansett oss böra redan nu beröra några huvudpunkter och genom att anföra vissa synpunkter bringa frå— gorna under diskussion. Vad som även föranleder att spörsmålet om fög- deriindelningen tages upp till behandling redan nu är bl. a. förestående ändring av indelningen i borgerliga primärkommuner. Länsindelningen är föremål för överväganden, detsamma gäller polisdistriktsindelningen, dom- kretsindelningen m. m.

Länsstyrelserna har att upprätta förslag till kommunindelningsplaner, utvisande den med hänsyn till befolkningsförhållandena och den ekono- miska utvecklingen m. rn. lämpligaste indelningen av länen i kommuner. Förslagen torde komma att fastställas av Kungl. Maj:t första gången under år 1963. Planerna, som förutsätts bli vägledande för kommande ansök- ningar om sammanläggning av kommuner och även för det interkommu— nala samarbetets inriktning, skall fortlöpande hållas aktuella genom att vid behov ändringar intages däri på förslag av länsstyrelserna.

Enligt polisutredningen bör antalet polisdistrikt minskas avsevärt. Vid utformandet av en ny polisorganisation bör därvid enligt utredningens mening polisdistrikten byggas upp med en centralort (om möjligt en stad) såsom bas och omfatta förutom denna dess omland, dvs. den landsbygd som näringsgeografiskt och förvaltningsmässigt graviterar mot orten ifråga. Vi- dare bör länsgränserna inte genombrytas.

I stadsutredningens betänkande föreslås bl. a. att uppbördsverken för- statligas. Beträffande tidpunkten för ett sådant förstatligande anför utred- ningen följande (5. 143).

Ett förstatligande av uppbördsverken kan ske i omedelbar anslutning till en dat-abehandlingsreform. Häremot talar visserligen att själva genomförandet av reformen skapar så många problem, att därmed ej bör förknippas de frågor, som direkt sammanhänga med uppbördsverkens förstatligande. Ett förstatli- gande av uppbördsverken i tiden efter en databehandlingsreform synes ej bör-a komma i fråga av organisatoriska skäl; den nya organisationen bör från början byggas upp efter enhetliga riktlinjer och under gemensamt huvudmannaskap. En tredje lösning är att förstatliga uppbördsverken i tiden före en databehand- lingsform. En sådan ordning vore i och för sig tänkbar, särskilt om genom- förandet av databehandlingsreformen förskjutes framåt i tiden. Övergångsvis

skulle dock uppstå svårlösta problem för statsverket med hänsyn till den per- sonal, som bedömts” bli övertalig vid en dylik reform.

Såvitt kan bedömas har man i åtskilliga fall att få räkna med en sam— manslagning av kommuner, som nu tillhör olika lokala skattemyndigheter. Självfallet bör fögderiindelningen anpassas efter detta. Man torde nämli- gen böra upprätthålla kravet på att lokal skattemyndighets verksamhets- område även framdeles omfattar hela kommuner. En översyn av fögderi— indelningen skulle kunna påbörjas under år 1963, varvid medverkan här- vidlag erfordras av vederbörande länsstyrelser. Stadsutredningens förslag in- nebär att man skulle kunna sammanlägga uppbördsstad med fögderi. Man skulle härigenom få möjlighet att — utan hinder av någon stadens sär- ställning — kombinera landskommunerna och städerna på lämpligt sätt.

Hur stort ett kontor hos lokal skattemyndighet bör vara för att det skall bilda en ur synpunkterna av funktionsduglighet, effektivitet och god eko- nomi lämplig enhet är svårt att bedöma, innan man har klart för sig arten och omfattningen av arbetsuppgifterna. Först då kontoret har en viss mi— nimipersonal torde man emellertid få möjlighet att göra den arbetsfördel- ning, som motiveras av uppgifternas svårighetsgrad och varierande art, och att bemästra de problem som kan uppstå i samband med oväntade ledigheter eller personalbyten. Sannolikt är vidare att ekonomin kan för- bättras med genomsnittligt större arbetsenheter än de nuvarande.

Frågan är dock om på detta område »stordrift» är det mest rationella. Samtidigt som (efter en omläggning till ADB—system) en avsevärd del för- svinner av de rutingöromål, där stordrift kan vara lämplig, ökas propor- tionellt sett omfattningen av kvalificerade göromål, där det är angeläget med kännedom om rådande förhållanden och goda kontakter med arbets- givare och skattskyldiga ävensom med olika myndigheter inom verksam- hetsområdet. Arbetsgivare och skattskyldiga kan även anses ha berättigade krav på att få personligen rådgöra med häradsskrivaren eller kronokam- reraren sj älv i sina olika, lokal skattemyndighet berörande angelägenheter. I detta spörsmål har 1944 års uppbördsberedning bl. a. anfört (SOU 1945: 27 s. 388 0. f.) _ ett uttalande som enligt vår uppfattning fortfarande äger giltighet.

Härvid bör iakttagas, att åt fögderierna gives sådan omfattning, att de göromål, som måste handläggas av häradsskrivaren personligen, kunna med normal arbets- tid medhinnas samt att häradsskrivaren har möjlighet att vinna god kännedom om förhållandena inom sitt verksamhetsområde; fögderierna böra vidare icke vara större, än att de skattskyldiga utan alltför stora svårigheter kunna komma i personlig förbindelse med vederbörande häradsskrivare i dennes egenskap av lokal skattemyndighet.

Man kan självfallet hävda den meningen att ifrågavarande önskemål kan bli tillfredsställande uppfyllda av lokal skattemyndighet även i mycket folk- rika fögderier, t. ex. genom en fördelning av arbetsuppgifterna efter geo-

grafiska principer. Varje arbetsgrupp inom den stora myndigheten kan då under var sin kvalificerade föreståndares ledning utföra i princip alla på lokal skattemyndighet ankommande uppgifter för den mindre geografiska enheten ifråga. Härigenom sörjer man för att erforderlig orts- och person-' kännedom finns representerad inom arbetsgruppen, samtidigt som den ser- vice i olika avseenden, som allmänheten bör kunna göra anspråk på, får anses tillfredsställande ordnad. Vinsten med det mycket stora fögderiet torde dock knappast bli annan än att man får möjlighet att erhålla gemen- samma lokaler och vissa gemensamma anordningar i övrigt.

Spörsmålet om tillskapande av stora verksamhetsområden för lokal skattemyndighet uppkommer närmast i sådana trakter, där man har en stor centralort med därtill hörande folkrika omland. Det måste i dylika fall bli ett val mellan en mycket stor lokal skattemyndighet eller två eller flera medelstora, stationerade på samma ort. Som typexempel, där frågan blir aktuell, kan nämnas Jämtlands län med ca 140 000 invånare, där för närvarande länets alla fem lokala skattemyndigheter är stationerade i Östersund. På ett flertal andra orter i riket finns nu stationerade mer än en lokal skattemyndighet. Sålunda finns sju i Stockholm, fyra i Göteborg och Växjö samt tre i Norrköping, Kalmar, Kristianstad, Karlstad, Örebro. Sundsvall och Umeå.

Uppbördsberedningen ansåg på sin tid, att fögderierna i allmänhet inte borde ha flera invånare än ca 30 000 personer. Frågan om fögderiernas lämpliga storlek måste emellertid också bedömas med hänsyn till omfatt- ningen av arbetsuppgifterna. Klarhet härutinnan måste först vinnas. Hän- syn måste vidare tagas till de lokala förhållandena, därvid särskilt service- frågan kommer i förgrunden. Såsom tidigare framhållits i olika samman- hang är de lokala skattemyndigheternas serviceverksamhet gentemot fram- förallt allmänheten av stor betydelse. Det är enligt vår mening angeläget att skapa goda möjligheter för kommunala organ och allmänheten att nå kontakt med den lokala skattemyndigheten. Även här kommer centralorts- tnnken in, dvs. den synpunkten att allmänheten om möjligt bör kunna finna den lokala skattemyndighetens kontor på den för trakten naturliga central— orten. _

En sammanfattning av de nu anförda synpunkterna visar följande. Vid en indelning av riket i verksamhetsområden för de lokala skattemyndig- heterna är det särskilt två synpunkter som bör beaktas. Man bör söka nå en storleksordning på den lokala skattemyndighetens kontor, som ger eri rationell och ekonomiskt ändamålsenlig organisation men samtidigt god service åt allmänheten. Som stationeringsort bör väljas en centralort med goda möjligheter för allmänheten att nå direkt personlig kontakt med myn— digheten.

Det förefaller sannolikt att den lokala skattemyndighetens verksamhets- område i många fall bör vara större än det är för närvarande. Ett tillgodo—

5—2022 76'

seende av servicekravet medför emellertid att även förhållandevis små verksamhetsområden bör accepteras. Särskild uppmärksamhet kräver frå- gan, huruvida det finns anledning att — där två eller flera av de nuvarande fögderierna (fögderi och uppbördsstad) har samma centralort _ samman- slå desamma till en enhet.

Frågan om lämplig tidpunkt för en ändrad fögderiindelning påverkas i hög grad av det resultat man kommer till, när det gäller frågan om den lokala skattemyndighetens arbetsuppgifter i den framtida organisationen. Detta i sin tur får nämligen betydelse för ett ställningstagande till frågan om det framtida personalbehovet.

Ur personal- och lokalsynpunkt torde det stöta på svårigheter att genom— föra indelningsändringar före övergången till ADB-system _ i annan mån än som nödvändiggöres av kommunindelningsreformens successiva genom— förande. De nya fögderierna skulle nämligen behöva förses med personal och lokaler för en organisation som är avsedd att krympas förhållandevis snart. Vill man låta det anstå med genomförandet av en ändrad fögderi- indelning till efter det ADB-systemet blivit genomfört, uppkommer även då personal- och lokalproblem. Personalorganisationen för varje fögderi behöver krympas. Sedan kan det i samband med den ändrade indelningen bli fråga om att ånyo öka personalen inom vissa fögderier under det andra fögderier blir indragna.

Gentemot en ändring av fögderiindelningen i anslutning till övergången till ADB-system kan rent allmänt sägas, att uppläggningsarbetet är känsligt för störningar, eftersom det omfattar nya arbetsrutiner för personalen samt innebär merarbete och extra anspänning för berörda organ.

Vad lokal skattemyndighet beträffar synes dock själva övergången till ADB-system inte komma att medföra några sådana speciella problem eller ett så väsentligt merarbete att det för den skull kan anses mindre lämp- ligt att genomföra såväl indelningsändringar som ADB-system ungefär sam- tidigt. Som vi för närvarande bedömer läget synes indelningsändringarna böra ske vid samma årsskifte som systemomläggningen _ enligt våra be- räkningar årsskiftet 1966/67. Även den 1 juli 1966 har diskuterats. Vid denna tidpunkt är emellertid den lokala skattemyndigheten hårt engagerad i längdförings-, debiterings- och ATP-arbete. En omläggning vid denna tid— punkt skulle sannolikt stöta på avsevärda praktiska svårigheter.

Vid ett årsskifte pågår mantalsskrivningsarbetet och arbetet med att fastt- ställa efter vilka grunder de skattskyldiga skall erlägga källskatt under det kommande året. Av praktiska skäl bör arbetet härmed i sin helhet _ så- lunda även till den del det skall utföras före årsskiftet, t. ex. mantals- skrivningsförrättningarna _ ankomma på den lokala skattemyndighet till vilkens verksamhetsområde vederbörande kommuner kommer att höra efter omläggningen.

Även om man tar årsskiftet 1966/67 som riktpunkt för genomförandet av ändrad fögderiindelning, torde det bl. a. på grund av kommunindelnings- reformen och eljest föreliggande lokala förhållanden vara ofrånkomligt att vidtaga ändringar både före och efter denna tidpunkt. Med hänsyn till de ändringar, som kan komma att ske före, bör detaljplaneringen för den nya fögderiindelningen ske i god tid, så att upprepade ändringar om möjligt undvikes.

Ett annat med fögderiindelningen sammanhängande spörsmål är i vil- ken ntsträckning den lokala skattemyndigheten bör ha tillgång till kvali- ficerade medhjälpare över biträdeskarriären. I detta avseende är det för närvarande en väsentlig skillnad mellan häradsskrivarkontoren och upp- bördsverken. Häradsskrivarna har i princip inga medhjälpare över biträ- desgraderna _ frånsett de landskanslister som för längre eller kortare tid placeras hos dem som arbetskraftsförstärkning. På uppbördsverken finns genomgående en eller flera assistenter eller motsvarande anställda.

Såvitt vi för närvarande kan bedöma finns det anledning räkna med att det inom de stora fögderierna blir påkallat med viss förstärkning av den kvalificerade arbetskraften. I övriga fögderier blir givetvis behovet av kvalificerade medhjälpare mindre framträdande. Behovet av sådana kvalifi- cerade medhjälpare måste emellertid bedömas mot bakgrund av dels arten och omfattningen av de arbetsuppgifter, vilka i en framtida organisation skall åvila lokal skattemyndighet, dels ock fögderiernas storlek. Dessa frågor måste först utredas.

I anslutning härtill uppkommer också frågan hur den ifrågavarande kva- lificerade personalen skall inplaceras i organisationen.

En synpunkt som i detta sammanhang måste beaktas är utbildnings- frågan. Det är angeläget att _ liksom för närvarande _ landskanslisterna å landskontoren genom tjänstgöring ute i fögderierna förvärvar erfarenhet av de lokala skattemyndigheternas arbetsuppgifter och arbetsrutiner. Med hänsyn härtill bör man även i fortsättningen räkna med nuvarande metod att låta de icke-ordinarie landskanslisterna få någon tids fögderitjänstgö- ring. Härigenom bör i viss utsträckning häradsskrivarnas behov av kvalifi- cerad arbetskraftsförstårkning kunna tillgodoses. I viss utsträckning kan det därutöver bli aktuellt att inom häradsskrivarorganisationen inrätta mera stadigvarande assistenttjänster, på lämpligt sätt samordnade med landskanslistkarriåren.

Kap. 11. Genomförande

I principbetänkandet framfördes en del synpunkter på de problem, som måste lösas i anslutning till att ett ADB-system genomföres och som äger betydelse för frågan om tidpunkten för genomförandet. Vi räknade med att, under vissa förutsättningar, rikssystemet skulle kunna genomföras i riket i dess helhet per årsskiftet 1965/66. I stort sett motsvarande problem upp- kommer, då fråga är om att införa det i detta betänkande redovisade läns- systemet.

Innan vi går in härpå, anser vi oss höra med några ord beröra en i sam- manhanget väsentlig fråga, nämligen den i vad mån det kan vara ange- läget att genomföra ett ADB-system för folkbokföring, taxering och skatte- uppbörd. Frågan om att inom de berörda verksamhetsområdena utnyttja mer avancerade tekniska hjälpmedel än de som nu är i bruk har varit före- mål för utredning under mer än tio års tid. Under denna tid har i olika sammanhang och från olika håll gjorts uttalanden av innebörd, att med den ena eller andra åtgärden bör anstå till dess resultatet av pågående utred- ningsarbete rörande folkbokförings- och uppbördsväsendets framtida orga- nisation föreligger. Inte minst har sådana uttalanden förekommit i samband med arbetet på socialförsäkringsområdet. Som ett belysande exempel vill vi erinra om socialförsäkringens administrationsnämnds yttrande i anledning av vårt principbetänkande. Nämnden framhåller däri, att den vid sina tidi— gare överväganden ansett sig böra utgå från att ett rikssystem skulle ge- nomföras och därför ansett det naturligt att bibehålla den nuvarande cen- trala folkpensionsutbetalningen. Utbetalningsmetodens närmare utform— ning måste dock bli beroende av den tekniska utrustning, som står till för- fogande såväl inom socialförsäkringsadministrationen som inom folkbok- förings- och uppbördsväsendet. Enligt administrationsnämndens mening borde det emellertid, om ett länssystem skulle genomföras, undersökas om inte pensionsuthetalningarna kunde decentraliseras. Beredskaps- och loka- liseringssynpunkter, framhölls det, talade bl.a. för en sådan decentraliserad pensionsutbetalning.

Den omständigheten att man inte kunnat förutse vad översynen inom folkbokförings- och uppbördsväsendet skulle komma att leda till eller när en eventuell upprustning av de tekniska hjälpmedlen skulle kunna ske, har utan tvekan haft till följd att man inom olika verksamhetsområden fått vid-

taga åtgärder, vilka betraktats som provisorier i avvaktan på en reforme- rad organisation på folkbokförings- och uppbördssidan. Det är, såvitt vi kan bedöma, synnerligen angeläget att det tillstånd av ovisshet som nu råder och som uppenbarligen är i viss mån störande för sådana myndigheter och organ, vilka är beroende av samarbete med folkbokförings- och uppbörds- myndigheterna, snarast möjligt bringas att upphöra. På grund härav är det också viktigt att principbeslut fattas inte bara om vilka tekniska hjälp— medel som skall användas utan också om var de skall placeras och av vil- ket fabrikat och typ de skall vara. För de olika myndigheternas planerings- arbete är det vidare betydelsefullt att få klarhet beträffande den tidpunkt, då utbytet av tekniska hjälpmedel hos folkbokförings- och upphördsmyn- digheterna skall ske.

Enligt vårt bedömande är det möjligt att genomföra ett ADB-system för folkbokföring, taxering och uppbörd enligt det av oss i detta betänkande redovisade länssystemet med en förberedelsetid av ca fyra år. Genomfö— randet skulle alltså kunna ske per årsskiftet 1966/67. Detta förutsätter dock att försöksverksamhet i ett län kan börja hösten 1963 och pågå under i första hand ca två år, dvs. till hösten 1965. Ändamålet med försöksverksam- heten är att dels pröva de upplagda rutinerna och i anslutning därtill göra eventuella justeringar, dels få tillfälle att utbilda den personal som seder- mera skall ingå i organisationen och göra den förtrogen med arbetet.

Uppläggningsarbeten för ett genomförande i riket i övrigt avses börja hösten 1965. Dessa kommer att pågå till på sensommaren 1966, då ADB- systemet successivt avlöser det nuvarande systemet. Länsstyrelsernas folk- bokföringsdetaljer beräknas kunna helt avvecklas under hösten 1966 och postens skatteavdelningar under våren 1967.

Den här skisserade tidsplanen innebär för länsstyrelsernas vidkommande följande. Uppläggningsarbetet skall föregås av en del förberedelsearbeten. Dessa börjar omkring årsskiftet 1964/65 och intensifieras efter hand. En— ligt vår mening bör datakontoren inrättas per den 1 januari 1965 och byg- gas upp successivt. Den arbetsledande personalen på datakontoren bör med hänsyn därtill vara utsedd i sådan tid, att den kan påbörja sin verksamhet vid nämnda tidpunkt.

Även det centrala tillsyns- och ledningsorganet bör inrättas per den 1 ja- nuari 1965. Vi räknar med att, sedan principbeslut fattats huruvida detta centrala organ skall ingå i riksskattenämnden eller det skall utgöra ett självständigt organ, utarbeta och för Kungl. Maj :t framlägga organisations- förslag inom sådan tid att det kan föreläggas 1964 års vårriksdag.

I likhet med vad som föreslogs i principbetänkandet anser vi att kommit- tén bör ansvara för genomförandet fram till den tidpunkt, då centralorga— net träder i funktion, dvs. den 1 januari 1965. Kommittén, som senast vid denna tidpunkt bör ha avlämnat slutbetänkande med förslag till författ-

ningar, synes böra upphöra med sin verksamhet samtidigt som central- organet organiseras.

Vad lolcalfrågorna beträffar få vi framhålla följande. Uppbördssektio— nerna disponerar för närvarande ca 12 000 m*-'. För datakontoren erfordras under tiden för genomförandet _ dvs. i stort sett under åren 1965 och 1966 _ extra lokalutrymmen om ca 10 000 in?. Lokalbehovet för tiden där- efter har för uppbörds- och datasektioner uppskattats till ca 17 000 m2. To— talt sett innebär detta i förhållande till nuvarande lokalutrymmen en ök- ning med ca 5 000 m2. I samband härmed friställes efter genomförandet _ dvs. under första halvåret 1967 _ de lokaler om ca 6 000 1n2, som nu an- vändes av postens skatteavdelningar. Dessa lokaler torde dock i endast be- gränsad omfattning kunna disponeras av länsstyrelserna. Hur lokalfrågorna skall lösas för varje enskild länsstyrelses del måste givetvis ingående klar- läggas i samråd mellan byggnadsstyrelsen, länsstyrelserna och kommittén. Vi har under hand haft samråd med byggnadsstyrelsen rörande dessa problem.

Lokalbehovet för den centrala organisationen blir självfallet avsevärt mindre vid ett länssystem än vid rikssystemet. Om centralorganet, såsom vi föreslagit, skall ingå i riksskattenämnden, kommer för nämndens räkning att erfordras ett lokaltillskott på ca 600 m2 vanligt kontorsutrymme. Mot- svarande utrymme kräves för en självständig central myndighet. Om så är möjligt bör lokalerna ligga i anslutning till endera av maskinanläggningarna för Stockholms stad eller Stockholms län.

Kap. 12. Kostnadsberäkningar

Vi framhöll i principbetänkandet, att ett genomförande av förslagen rö- rande folkbokförings- och uppbördsväsendets organisation och arbetsfor- mer får betydande konsekvenser i fråga om kostnaderna för dessa verksam- heter. I betänkandet redovisades våra kostnadsberäkningar avseende dels de årliga driftskostnaderna för den statliga organisationen vid ett genom- fört ADB-system, dels kostnaderna för genomförandet. Vidare behandlade vi förslagens kostnadsmässiga innebörd för statsverket samt för städer med egen uppbördsförvaltning.

När vi verkställde våra kostnadsberäkningar för rikssystemet, förelåg inte 1955 års stadsutrednings förslag rörande förstatligande av uppbörds- väsendet i städerna. Kostnadsberäkningarna gjordes med utgångspunkt från att den nuvarande organisationen med kommunala uppbördsverk i vissa städer skulle bestå. Förslag om förstatligande har nu visserligen framlagts, men något beslut i frågan föreligger inte från statsmakternas sida. Vi har av denna anledning ansett oss inte höra verkställa kostnadsberäkningar-na för länssystemet från annan utgångspunkt än tidigare. Därmed vinnes också att man, lättare än om man tillämpat någon ny redovisningsmetod, kan göra en jämförelse mellan å ena sidan kostnaderna vid nuvarande orga- nisation och å andra sidan kostnaderna vid det i principbetänkandet före- slagna rikssystemet och det nu framlagda förslaget till länssystem. Liksom i principbetänkandet har vi avvägt lönekostnaderna för personalen enligt 1961 års lönenivå för lönegradsplacerade statliga befattningar i ortsgrupp 4 eller _ vad gäller riksskattenämndens personal _- i ortsgrupp 5. Vad beträffar maskinkostnaderna har vi utgått från att maskinutrustningen köpes och att anskaffningskostnaden avskrives under en tid av sju år och efter en räntesats av 5 procent.

Resultatet av de nu gjorda kostnadsberäkningarna framgår av tre till detta betänkande fogade bilagor. I bilaga 4 redovisas statsverkets beräknade årliga kostnader för folkbokföring och skatteuppbörd vid ADB—system (länssystem). I bilaga 5 återfinnes en sammanställning av de beräknade kostnaderna för länssystemets genomförande. I bilaga 6 redovisas en jäm- förelse mellan statsverkets kostnader för folkbokföring och uppbörd vid nuvarande system och vid ADB—system. Bilaga 7 slutligen återger den redo- visning rörande statsverkets årliga kostnader för folkbokföring och skatte—

uppbörd m. in. vid nuvarande organisation, vilken såsom bilaga 14 var fogad till principbetänkandet.

Som inledningsvis berörts har vi vid de nya kostnadsberäkningarna till— lämpat samma principer som förra gången. Förändringarna i kostnadsbil— den sammanhänger huvudsakligen med att den centrala datamaskinanlägg- ning, som föreslagits skola ingå i organisationen vid ett rikssystem, i läns- systemet ersättes av tjugo mindre anläggningar.

Statsuerlcets årskostnader för folkbokföring och skatteuppbörd m. in. vid ADB—system (bilaga 4; jfr även bilaga 12 i principbetänkandet). Beräk- ningen av personalkostnadcrna har skett på grundval av ett framräknat behov av antalet fast anställda samt ett visst antal biträdesmånader för tillfällig personal. Antalet fast anställda, som i rikssystemet angavs till ca 1 980, har i länssystemet upptagits till ca 2 140 personer, motsvarande en nettoökning med 160 personer. Denna ökning motsvarar en ökning hos länsstyrelserna med ca 240 personer och en minskning hos riksskattenämn- den med ca 80 personer. Av nyssnämnda ökning hos länsstyrelserna är 210 personer avsedda för datakontoren och 30 för uppbördssektionerna.

Ökningen hos uppbördssektionerna är en följd av att vi, som framhållits i kap. 8, räknat med samma antal landskanslister som vid nuvarande orga- nisation. Tillskottet hos datakontoren är främst betingat av behovet av arbetsledarpersonal och operatörspersonal. Därjämte har skett en viss uppräkning av den fasta personalen för stansningsarbete.

Vad de lokala skattemyndigheterna beträffar har personalbehovet beräk- nats bli detsamma i länssystemet och rikssystemet.

Personalkostnaderna beräknas därmed komma att i länssystemet uppgå till i runt tal 43 milj. kronor mot 40 milj. kronor i rikssystemet och 54 milj. kronori nuvarande organisation (jfr även bilaga 6).

Årskostnaden för maskiner belastar i rikssystemet till två tredjedelar riksskattenämnden och till en tredjedel länsstyrelserna. I länssystemet kommer de att helt belasta länsstyrelserna. En följd av de ökade maskin- investeringar som erfordras i länssystemet blir att den årliga maskinkost- naden stiger från ca 5,4 milj. kronor i rikssystemet till ca 10 milj. kronor i länssystemet (jfr bilaga 6).

Kostnaden för inventarier blir i stort sett oförändrad. Länsstyrelsernas behov av lokaler ökar i länssystemet som en följd av att flertalet länsstyrelser skall ha datamaskiner. Å andra sidan minskar lokalbehovet för riksskattenämnden. Kostnadsmässigt slår detta igenom så, att den totala kostnaden för lokaler stiger från ca 1,15 milj. kronor i riks- systemet till ca 1,25 milj. kronor i länssystemet (jfr bilaga 6). Vid kostnads- beräkningen har vi utgått från samma kvadratmeterpriser som vi gjorde i principbetänkandet, oaktat de möjligen kan anses väl låga. Om vi emeller- tid räknat med högre priser, hade vi haft anledning utgå från motsvarande

högre prisnivå vid framräknandet av kostnaderna för de nuvarande 10- kalerna.

Posten omkostnader och övriga kostnader beräknas till oförändrat ca 9,35 milj. kronor. En viss omfördelning har emellertid skett mellan läns— styrelserna och riksskattenämnden. I denna ingår även statsverkets ersätt— ningar till postverket och vissa penninginrättningar samt till städerna Stockholm, Göteborg och Malmö med oförändrat belopp 5,35 milj. kronor.

Statsverkets bruttokostnad har beräknats bli ca 64 milj. kronor mot ca 56 milj. kronor i rikssystemet. För att få fram statsverkets nettokostnad bör bruttokostnaden minskas med de ersättningar som städer med egen uppbördsförvaltning skall lämna staten för städernas andel i vissa kostna- der. Dessa ersättningar blir helt naturligt högre i länssystemet, enär den to- tala driftskostnaden för datamaskinanläggningarna blir avsevärt högre i länssystemet än i rikssystemet. Ersättningen från städerna beräknas öka från ca 4,8 milj. kronor till ca 7,5 milj. kronor.

Kostnaderna för Iänssystemets genomförande (se bilaga 5). Beräkning- arna har skett med utgångspunkt från de förslag och den tidsplan, som vi framlagt i kap. 11, samt i tillämpliga delar enligt samma principer som de ovan redovisade beräkningarna. Kostnaderna har uppskattats till ca 21,5 milj. kronor. Periodiseras detta belopp erhålles en årskostnad av ca 3,7 milj. kronor.

Utredningskostnaderna har liksom för rikssystemet beräknats till ca 3,5 milj. kronor.

Kostnader för försöksverksamhet har beräknats för försök omfattande ett medelstort län. Verksamheten avses skola börja hösten 1963. Erforderliga förberedelse- och uppläggningsarbeten har antagits kräva en personalinsats av ca 330 arbetsmånader. Försöksverksamheten i övrigt har beräknats kräva en arbetsinsats motsvarande ca 15 helårsanställda. För hela för- söksverksamheten har kostnaderna beräknats till ca 1,1 milj. kronor, mot ca 1,6 milj. kronor för rikssystemet.

Kostnader för systemomläggningen. Uppläggningsarbetet hos de lokala och regionala myndigheterna har beräknats skola påbörjas under första halvåret 1965 och pågå till halvårsskiftet 1966. Personalbehovet för dessa arbeten har bedömts till ca 7 400 biträdesmånader. Därtill kommer ca 110 befattningshavare för arbetsledning och ca 65 för maskindriften. Kostna— derna för denna personal har beräknats till ca 11,4 milj. kronor. Maskin- kostnaderna (huvudsakligast underhållskostnader) samt lokalkostnader m. in. har beräknats till ca 3,4 milj. kronor.

På riksskattenämnden under tiden den 1 januari 1965—30 juni 1966 he- löpande kostnader för genomförandet har beräknats till ca 1,2 milj. kronor.

Kostnader för utbildning m. m. I principbetänkandet räknade vi med att utbildning och omskolning av personal i viss utsträckning borde ske genom

centralt ordnade kurser. I ett länssystem synes man om möjligt böra för- lägga utbildningen till försökslänet, där en datamaskin beräknas skola vara installerad hösten 1963. Utbildningskurser måste ordnas för i första hand arbetsledare, operatörs- och stansningspersonal hos datakontoren. Med hänsyn till det större antal personer som måste erhålla utbildning har vi räknat med en kostnad härför på ca 0,5 milj. kronor mot ca 0,4 milj. kronor i rikssystemet.

Länssystemets kostnadsmässiga innebörd för statsverket åskådliggöres i bilaga 6 (jfr tablå på sid. 168 i principbetänkandet). De i sammanställ- ningen redovisade siffrorna har kommenterats i anslutning till vad vi ovan anfört rörande de årliga kostnaderna. Dessa beräknas således komma att minska med ca 5,1 milj. kronor i länssystemet mot ca 10,2 milj. kronor i ett rikssystem. Vid framräknandet av de angivna kostnadsbesparingarna har ej beaktats de periodiserade genomförandekostnaderna, 3,7 milj. kronori länssystemet respektive 3,4 milj. kronor i rikssystemet. Tilläggas må, att xi, såsom framhållits under kap. 5, vid kostnadsberäkningarna och vid fram- räknandet av besparingarna inte räknat med de inkomster som eventuellt kan tillföras statsverket, om länsanläggningarna utnyttjas för viss »affärs— drivande» verksamhet. Inte heller har vi räknat med de eventuella rationali- seringsvinster, som kan uppkomma inom andra grenar av statsförvaltningen till följd av att dessa kan komma att utnyttja länsanläggningarna och där- igenom måhända ernå vissa kostnadsbesparingar eller undvika kostnads- stegringar.

Städer med egen uppbördsförvaltning. I principbetänkandet framhölls, att vi inte funnit anledning att mera ingående behandla ADB-systemets kostnadsmässiga innebörd i fråga om dessa städer, så länge frågan om upp- bördsväsendets förstatligande står öppen. För samtliga städer med egen uppbördsförvaltning beräknades ett genomfört ADB-rikssystem medföra en minskning av kostnaderna för folkbokföring och uppbörd med ca 5,5 milj. kronor per år. Investeringarna i maskinutrustning för städerna Stock- holm, Göteborg och Malmö uppskattades till ca 2,2 milj. kronor.

Någon längre gående analys av beräknade kostnader för städernas del än vad som redovisades i principbetänkandet har icke synts motiverad vid framläggandet av förslag till länssystem. Som framhållits under kap. 8 har vi för uppnående av jämförbarhet i kostnadshänseende mellan nuvarande organisation, rikssystemet och länssystemet räknat med samma särställ- ning som i rikssystemet för städerna Stockholm, Göteborg och Malmö, trots att en sådan särställning icke är lämplig i ett länssystem.

Genom att statsverkets årliga kostnader för ADB-arbetet ökar i ett läns- system kommer ersättningen till statsverket från städer med egen upp— bördsförvaltning att stiga och beräknas totalt komma att uppgå till ca

7,5 milj. kronor mot ca 4,8 milj. kronor i ett rikssystem. Övriga i princip— betänkandet redovisade ökningar och minskningar i fråga om städernas årskostnader för folkbokföring och uppbörd påverkas knappast av ett val av länssystem och har därför upptagits till oförändrade belopp. Nedan följer en sammanställning av kostnadsposterna.

Ökning Minskning Personalkostnader ................ 650 000 6 900 000 Ersättningar till statsverket ........ 3 100 000 Ersättningar från statsverket ....... 380 000 Diverse övriga kostnader ........... 650 000 Summa kronor 4 400 000 7 280 000 Nettominskning kronor 2 880 000

För samtliga städer med egen uppbördsförvaltning beräknas således ett ADB-länssystem medföra en minskning av kostnaderna för folkbokföring och uppbörd med ca 2,9 milj. kronor per år.

Sammanfattning

I kommitténs principbetänkande »Automatisk databehandling inom folk- bokförings- och uppbördsväsendet» (SOU 1961: 4) föreslogs, att registre— rings- och redovisningsarbetet inom folkbokföring, taxering och uppbörd skulle ske med hjälp av ADB—maskiner. Den för verksamheten erforderliga stansningen av hålkort skulle ombesörjas av länsstyrelserna, medan data- behandlingen skulle utföras centralt (rikssystem). ADB-maskinerna förut- sattes bli placerade hos riksskattenämnden, som skulle byggas ut till centralt tillsyns- och ledningsorgan även på folkbokförings- och uppbördsområdet. Det framhölls, att man som alternativ till den föreslagna lösningen kunde tänka sig att placera datamaskiner hos förslagsvis nio länsstyrelser (region- system), eller hos alla länsstyrelser utom en (länssystem). Några utformade förslag avseende nämnda alternativa lösningar framlades inte i betän- kandet.

På uppdrag av Kungl. Maj:t har kommittén lämnat förslag till ett modi- fierat länssystem för automatisk databehandling inom folkbokförings- och uppbördsväsendet. Grunddragen för ADB-systemet är i huvudsak desamma som i det tidigare föreslagna rikssystemet frånsett de ändringar som påkal— las av att datamaskinanläggningarna i ett länssystem är placerade ute i lä- nen. Utskrift av längder och debetsedlar m. ni. skall ske inom respektive län.

De i ett länssystem inordnade datamaskinerna kommer att vara väl läm- pade för databehandling i allmänhet. I vad mån det blir aktuellt att ut- nyttja dem för sådana arbetsuppgifter, som inte har direkt samband med folkbokförings-, taxerings- och uppbördsverksamheten, kan dock inte nu bedömas. Härmed sammanhängande frågor måste ses på längre sikt. Vid kostnadsberäkningarna har därför bortsetts från möjligheten att använda i ett länssystem ingående datamaskinanläggningar för andra arbetsupp- gifter och att därigenom erhålla ett bättre ekonomiskt utnyttjande av ma- skinutrustningen.

Varje län, utom Gotlands län, har i princip ansetts böra själv ombe— sörja allt det med folkbokföring, taxering och uppbörd förenade databe— handlingsarbetet med hjälp av en inom länet placerad maskinanläggning. Oaktat man räknat med minsta grundtyp av anläggning, skulle dock den genomsnittliga beläggningen på datamaskinutrustningen bli förhållande- vis låg inom vissa län. Enligt kommitténs mening är det inte ekonomiskt försvarbart att utrusta ifrågavarande län med någon enbart för länets

eget behov avsedd datamaskin. Fyra län, nämligen Uppsala, Blekinge, Hal- lands och Jämtlands län, föreslås därför liksom Gotlands län skola erhålla endast den utrustning som erfordras för stansning av hålkort. Den auto- matiska databehandlingen och erforderliga utskriftsarbeten för dessa län förutsättes skola ske inom annat läns datamaskinanläggning. Datamaski— nerna föreslås skola vara av typ IBM 1401.

Den för länssystemet erforderliga maskinutrustningen föreslås placerad hos respektive länsstyrelser. För dataarbetet inrättas hos varje länsstyrelse ett särskilt datakontor. I lån med datamaskiner bildar datakontoret en särskild sektion med en byrådirektör som sektionschef. I län utan egen ADB-utrustning ingår datakontoret som en detalj i uppbördssektionen. Hos länsstyrelserna uppkommer till följd av ADB—systemet ett i förhållande till nuvarande organisation ökat behov av fast personal, beräknat till ca 300 personer.

De tillsyns- och ledningsfunktioner som nu ankommer på statistiska centralbyrån i egenskap av riksbyrå för folkbokföringen och på general- poststyrelsens skattekontor föreslås bli sammanförda inom ett centralt tillsyns- och ledningsorgan. Enligt kommitténs mening bör detta ingå i riksskattenämnden, som följaktligen bygges ut till centralt organ för folk- bokföring, taxering och uppbörd. Nämnden förutsättes bli förstärkt med en tredje avdelning, motsvarande den nuvarande centrala uppbördsnämn— den. Riksskattenämndens kansli, som nu består av tre byråer, utökas med en folkbokförings- och uppbördsbyrå, en planeringsbyrå och en kameral- sektion. Den nytillkommande personalen beräknas uppgå till ca 45 perso— ner. Kommittén lägger även fram alternativa lösningar, enligt vilka det för tillsyn och ledning på folkbokförings- och uppbördsområdet erforderliga centrala organet får en självständig ställning.

Lokal skattemyndighets arbetsuppgifter påverkas inte av att man väljer ett länssystem i stället för ett rikssystem. I syfte att erhålla underlag för kommande ställningstaganden i frågan om den lokala skattemyndighetens organisation tager kommittén upp till diskussion bl. a. möjligheten och lämpligheten av att lokal skattemyndighet i större omfattning än för när- varande medverkar i taxeringsarbetet.

Övergången till ADB-system föreslås skola ske per årsskiftet 1966/67. Det förutsättes att viss försöksverksamhet dessförinnan skall, med början hösten 1963, bedrivas inom ett län. Datakontoren samt det centrala till- syns— och ledningsorganet föreslås skola upporganiseras per den 1 januari 1965.

Länssystemet beräknas kräva en investering i maskiner och inventarier om ca 50 milj. kronor. Statsverkets årliga nettokostnader för folkbok- förings— och uppbördsarbetet beräknas bli ca 5 milj. kronor lägre än i nu- varande organisation. För städer med egen uppbördsförvaltning har kost- nadsbesparingen uppskattats till ca 3 milj. kronor per år.

BILAGOR

BILAGA ]

TREDJE SKIFTET

......nu-n-nup. --------------------------------------------------------------------------

ANDRA SKIFTET

|: .... .... .............. ...-... ........ ||||....

FÖRSTA SKIFTET

Han [FeblMarslApr IMaj [JuniIJuli lAungeptl OktholeecJ

Diagram utvisande den genomsnittliga beläggningen på datamaskinanläggningen i ett medelstort län ( Varje stapel avser en tvdveckors-period )

BILAGA 2

Länens invånarantal m. m.

Invånarantal (avrundat) Län vid årsskiftet Anmärkning 1961/62 1970/71 1

A Stockholms stad 807 000 792 000 B Stockholms län 487000 755 000 Datamaskin för B + I län C Uppsala » 170 000 186 000 Endast stansutrustning D Södermanlands » 230 000 252 000 E Östergötlands » 358 000 361 000 F Jönköpings » 286 000 297 000 Datamaskin för F + N län G Kronobergs » 159 000 159 000 Datamaskin för G + K län H Kalmar » 235 000 229 000 I Gotlands » 54 000 49 000 Endast stansutrustning K Blekinge » 145 000 145 000 Endast stansutrustning L Kristianstads » 257 000 256 000 M Malmöhus » 632 000 691 000 N Hallands » 171 000 179 000 Endast stansutrustning O Göteborgs och Bohus » 633 000 705 000 P lvsborgs » 376 000 390 000 R Skaraborgs » 250 000 252 000 S Värmlands » 290 000 290 000 T Örebro » 263 000 273 000 U Västmanlands » 235 000 260 000 Datamaskin för U + C län W Kopparbergs » 287 000 292 000 X Gävleborgs » 294 000 297 000 Y Västernorrlands » 283 000 269 000 Datamaskin för Y + Z län Z Jämtlands » 138 000 126 000 Endast stansutrustning AC Västerbottens » 239 000 232 000 BD Norrbottens » 263 000 270 000

Hela riket 7 542 000 8 007 000

* Folkmängd år 1970/71 enligt en inom statistiska centralbyrån (med utgångspunkt från folkmängdens förändringar åren 1959—61) utförd preliminär prognos.

BILAGA 3

De lokala skattemyndigheterna

Folk- Fögde- Folk- Fögde- .. .. mängd riets .. . .. *mängd riets Fogderi Lan den 1/1 ytvi dd Fogderl Lan den lll. ytvi (1 d 1962 ikma 1962 i km=

Svartlösa ....... B 61 000 200 Ale-Vättle ...... P 33 000 800 Lidingö-Täby . . . B 54 000 90 Simrishamns. . . . L 33 000 600 Solna .......... B 52 000 20 Lycksele ....... AC 33 000 20 600 Värmdö ........ B 52 000 1 300 Inlands ........ 0 33 000 800 Danderyds ...... B 51 000 80 Eslövs ......... M 32 000 700 Sundbybergs. . . . B 49 000 60 Borås .......... P 32 000 1 300 Västerhergslags . W 47 000 1 900 Örbyhus ........ C 32 000 1 800 Skövde ......... R 46 000 700 Umeå södra ..... AC 32 000 3 400 Köpings ........ U 46 000 1 000 Kinna .......... P 32 000 1 100 Karlskoga ...... T 46 000 500 Tranås ......... F 32 000 1 200 Trollhättans. . . . P 44 000 400 Hälsingborgs. . . . M 32 000 400 Västerviks ...... H 43 000 2 000 Klippans ....... L 32 000 700 Öknebo ........ B 43 000 1 000 Sunnerbo ....... G 31 000 1 900 Svartsjö ........ B 42 000 1 400 Sala ........... U 31 000 1 900 Västerås ........ U 41 000 1 400 Motala ......... E 31 000 600 Värnamo ....... F 40 000 2 100 Vänersborgs . . . . P 31 000 800 Skellefteå ....... AC 40 000 1 100 Lidköpings ..... R 31 000 600 Jönköpings ..... F 40 000 1 300 Malmö ......... M 31 000 400 Sundsvalls ...... Y 40 000 1 300 Trögds ......... C 31 000 1 200 Borlänge ....... W 40 000 600 Reftele ......... F 31 000 1 600 Gällivare ....... BD 39 000 34 100 Skara .......... R 30 000 900 Bodens ......... BD 39 000 4 000 Östersysslets. . . . S 30 000 2 300 Kiruna ......... BD 39 000 25 800 Jämtlands västra Z 30 000 9 800 Göteborgs ...... 0 39 000 300 Allbo .......... G 30 000 1 500 Fagersta ....... U 38 000 2 000 Älvdals ........ S 30 000 4 600 Mölndals ....... 0 38 000 200 Mellansysslets. . . S 30 000 1 100 Eksjö .......... F 37 000 900 Piteå .......... BD 30 000 3 100 Alingsås ........ P 37 000 1 000 Karlstads ....... S 30 000 1 200 Ovansiljans ..... W 36 000 11 500 Oskarshamns. . . . H 30 000 1 100 Katrineholms. . . D 36 000 1 000 Lunds .......... M 30 000 600 Örnsköldsviks. . . Y 36 000 1 200 Vimmerby ...... H 30 000 1 900 Finspångs ...... E 36 000 1 600 Mariestads ...... R 30 000 900 Söderhamns. . . . X 36 000 1 300 Avesta ......... W 30 000 600 Falköpings ..... R 36 000 1 200 Karlskrona ..... K 29 000 1 100 Lindes ......... T 35 000 1 900 Gotlands norra. . I 29 000 1 300 Bollnäs ......... X 35 000 3 100 Örebro ......... T 29 000 1 800 Nyköpings ...... D 35 000 1 700 Kristianstads. . . L 29 000 700 Linköpings ..... E 35 000 1 700 Hallsbergs ...... T 29 000 1 300 Kalix .......... BD 35 000 6 700 Nedansiljans. . . . W 29 000 3 400 Jösse. . . . . . . . . . S 34 000 1 700 Norsjö ......... AC 29 000 6 500 Ystads ......... M 34 000 700 Varbergs ....... N 29 000 600 Härnösands ..... Y 34 000 1 700 Vetlanda ....... F 29 000 1 500 Mjölby ......... E 34 000 1 400 Hedemora ...... W 29 000 1 400 Ängelholms ..... L 34 000 600 Flens .......... D 29 000 1 400 Umeå norra ..... AC 33 000 4 600 Hässleholms. . . . L 29 000 700 Storviks ........ X 33 000 1 800 Falu ........... W 29 000 2 200 Sunnervikens. . . 0 33 000 900 Jämtlands östra. Z 28 000 5 800

Folk- Fögde- Folk- Fögde- .. . .. mängd riets . . . . mängd riets Fogden Lan den % ytvi d d Fogden Lan den 1/1 yt vi d d 1962 i km2 1962 i km” Västerdals ...... W 28 000 6 700 Osby ........... L 26 000 900 Fryksdals ...... S 28 000 2 700 Melleruds ....... P 25 000 1 900 Kalmar södra. . . H 28 000 1 500 Rekarne ........ D 25 000 1 200 Hudiksvalls n. . . X 28 000 1 800 Arvidsjaurs ..... BD 25 000 20 400 Sölvesborgs ..... K 28 000 600 Uddevalla ...... 0 25 000 1 100 Karlshamns ..... K 28 000 500 Södersysslets. . . . S 25 000 1 600 Tiunda ........ C 28 000 2 200 Töreboda ....... R 25 000 1 500 Kungsbacka. . . . N 28 000 900 Norra Roslags . . B 25 000 2 000 Falkenbergs. . . . N 28 000 900 Vittsjö ......... L 25 000 1 100 Jämtlands södra Z 27 000 17 800 Landskrona. . . . . M 25 000 500 Norrköpings. . . . E 27 000 1 900 Hörby ......... M 24 000 700 Kinnevalds och Gotlands södra. . I 24 000 1 900 Norrvidinge . . G 27 000 1 900 Mellersta Roslags B 24 000 1 300 Halmstads ...... N 27 000 1 300 Åsele .......... AC 23 000 15 200 Jämtlands norra Z 27 000 14 000 Tollarps ........ L 23 000 900 Kalmar norra. . . H 27 000 1 400 Trelleborgs ..... M 23 000 500 Ljusdals ........ X 27 000 5 300 Ölands ......... H 23 000 1 300 Indals .......... Y 27 000 2 100 Högsby ........ H 23 000 1 800 Sandvikens ..... X 27 000 500 Uppvidinge ..... G 23 000 2 100 Gävle .......... X 27 000 1 800 Haparanda ..... BD 23 000 4 800 Kumla ......... T 27 000 1 000 Sollefteå ........ Y 23 000 2 500 Kramfors ....... Y 26 000 1 000 Konga ......... G 23 000 1 500 Burträsks ...... AC 26 000 3 900 Ljunga ......... Y 23 000 3 700 Sävsjö ......... F 26 000 1 800 Svenljunga ..... P 23 000 1 700 Vara ........... R 26 000 1 000 Norrvikens ..... 0 22 000 1 400 Hudiksvalls Nora ........... T 22 000 1 600 södra ........ X 26 000 2 600 Vadstena ....... E 21 000 800 Åmåls .......... P 26 000 1 200 Gripsholms ..... D 21 000 900 Ronneby ....... K 26 000 700 Laholms ........ N 20 000 900 Ulricehamns. . . . P 26 000 1 400 Ådals .......... Y 20 000 5 500 Tidaholms ...... R 26 000 1 100 Nordmarks ..... S 17 000 2 100 Nordanskogs. . . . Y 26 000 5 200 Kinda och Ydre. E 17 000 1 800 393521 Stadens ääkli Stadens Stad Län 'åån ål ytvidd Stad Län den åh ytde 1 . 1962 1 km" 1962 ”"" Stockholm ...... A 807 000 200 Uddevalla ...... 0 35 000 90 Göteborg ....... 0 408 000 100 Södertälje ...... B 35 000 40 Malmö ......... M 233 000 80 Karlskrona ..... K 33 000 30 Norrköping ..... E 92 000 200 Luleå .......... BD 32 000 60 Uppsala ........ C 79 000 100 Kalmar ........ H 31 000 20 Västerås ........ U 79 000 100 Sundsvall ....... Y 30 000 30 Hälsingborg. . . . M 77 000 50 Landskrona ..... M 29 000 20 Örebro ......... T 76 000 100 Kristianstad. . . . L 26 000 60 Borås .......... P 68 000 100 Växjö .......... G 25 000 70 Linköping ...... E 66 000 60 Östersund ...... Z 25 000 50 Eskilstuna ...... D 60 000 90 Nyköping ...... D 25 000 90 Gävle .......... X 56 000 80 Umeå .......... AC 23 000 30 Jönköping ...... F 51 000 90 Kristinehamn. . . S 21 000 200 Karlstad ....... S 44 000 70 Trelleborg ...... M 20 000 10 Lund .......... M 41 000 40 Falun .......... W 19 000 20 Halmstad ...... N 40 000 30

BILAGA 4

Statsverkets ärliga kostnader för folkbokföring och uppbörd m. m. vid ADB—system ( länssystem).

Omkostnader Summa och övriga kostnader kostnader per år

Antal Myndigheter fast - anställda

Personal- Maskin- Inventarle— Lokal- kostnader kostnader kostnader kostnader

Länsstyrelserna Uppbördssektionerna (exkl. datakontor) . . ca 4801 9 470 000 33 050 000 Datakontoren. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ca 560 10 150 000 10 060 000 120 000 1 150 000 2 100 000

Häradsskrivarkontoren. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ca 1 030 21 230 000 — —— — 1 700 000 22 930 000 Riksskattenämnden. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ca 70 2 120 000 20 000 100 000 200 000 2 440 000

Ersättningar till: Postverket och vissa penninginrättningar. . 4 800 000 4 800 000

Städerna Stockholm, Göteborg och Malmö. 550 000 550 000 Statsverkets bruttokostnad 2 140 42 970 000 10 060 000 140 000 1 250 000 9 350 000 63 770 000

Avgår: Ersättning från städerna Stockholm, Göteborg och Malmö (för deras andel i vissa kostnader). . . . . . . . . ....... . ....... . . . . — 3 500 000 Ersättning från övriga städer med egen uppbördsförvaltning (för deras andel i vissa kostnader). . . . ..... . ..... . . . . . . . . . . . —— 4 000 000

StatsverketsnettokostnadvidADB-system.............................................................................. 56270000 '. Inberäknat de ca 30 icke—ordinarie landskanslister, vilka i rikssystemet inte medtagits i organisationen, men nu äterinförts.

BILAGA 5

Kostnader för genomförandet av ADB-system ( länssystem ).

Personal

Maskin- Lokal- Övriga "Summa Löner och kostnader kostnader kostnader kostnader Antal arvoden

Anm.

..4 r- ,

Utredningsarhete. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . — 3 000 000 — -— : 500000 3 500 000

Försöksverksamhet inom ett län '”” - Uppläggning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 385 000 50 000 30 000 70 000 535 000 1/l 1963—1/u 1964 Drift 15 415000 35000 65000 85000 600000 1[71964—1/71'366

Systemomläggning för landet 1 övrigt Länsstyrelser m. fl.. . . . . . . . . . . . . . . . . * 11 440 000 1 160 000 780 000 1 400 000 14 780 000 1/1 1965—1/., 1966 Riksskattenämnden. .. . . . . . . . . . . . . . . 45 1 045 000 — 65 000 85 000 1 195 000 1/1 1965—1/7 1966

Utbildning........................... 500000 500000

Summa kostnader 16 285 000 1 245 000 940 000 2 640 000 21 110 000 Avrundat till kronor 21 500 000

1 Ca 330 arbetsmånader. ' Ca 110 personer för arbetsledning och 65 för maskindrift samt ca 7 400 biträdesmånader.

BILAGA 6

Jäm örelse mellan statsverkets kostnader för folkbokföring och skatteuppbörd m. in. vid nuvarande system och vid ADB-system Organisation Vid ADB-system Skilln. mellan nuv. syst. och ADB-system Investering vid

ADB-system

Nuvarande organisation

Rikssystem Länssystem Rikssystem Länssystem

Per- Per- Per- Per- Per- sona] Årskostnad sonal Årskostnad sonal Årskostnad sonal Årskostnad sonal Årskostnad antal antal antal antal antal

Riks- Läns- system system

Personal. . . . . . . . . . . . . . .. 2 780 54 000 000 1 980 39 970000 2 140 42 970 000 —— 800 ———14 030 000 — 640 ——- 11 030 000 —— — Maskiner. . . . . . . . . . . . . . . 1 450 000 5 400 000 10 060 000 + 3 950 000 + 8 610 000 24 900 000 49 700 000 Inventarier (merkostn.) . . — 170 000 140 000 + 170 000 + 140 000 1 000 000 800 000 Omkostn. o diverse kostn. 9 050 000 9 350 000 9 350 000 + 300 000 + 300 000 — — Lokaler. . . . . . . . . . . . . . . . 1 300 000 1 150 000 1 250 000 —— 150 000 _ 50 000 5 500 000 —

Statsverkets bruttokostn. 65 800 000 56 040 000 63 770 000 — 9 760 000 -— 2 030 000 31 400 000 50 500 000

Avgår ersättningar från städer med egen upp- förvaltnbörds . . . . . . . . . —- 4 400 000 —- 4 840 000 —7 500 000

Statsverkets nettokostn. Summa kronor. . . . . . . . . . 61 400 000 51 200 000 56 270 000 —— 10 200 000 — 5 130 000 31 400 000 50 500 000

BILAGA 7

Statsverkets årliga kostnader för folkbokföring och skatteuppbörd m. m. vid nuvarande organisation

Personalkostnader Om- Antal Maskin- Lokal- kostnader

Myndighet fast .. . Summa och .. Loner och Pensrons- kostnader kostnader .. anställda arvoden avgifter personal- ovriga

kostnad kostnader

Summa kostnader per år

Länsstyrelserna - Uppbördsdetaljerna. . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 347 5 950 000 1 370 000 7 320 000 Folkbokföringsdetaljerna. . . . . . . . . . . . . 313 4 280 000 980 000 5 260 000 500 000 820 000 1 400 000

Lokala skattemyndigheter (häradsskrivar- kontoren)............................. ca 1700 27000000 6200000 33200000 100000 2200000

Statistiska centralbyrån Avd. för folkbokföring. . . . . . . . . . . . . . . . . 25 470 000 110 000 580 000 _ 40 000 40 000

Riksskattenämnden. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24 730 000 150 000 880 000 — 40 000 80 000

Postverket Generalpoststyrelsens skattekontor, cen- trala skattekontot, postgirokontorets skatteavdelning samt skatteavdelningarna i residensstäderna. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ca 370 5 500 000 1 260 000 6 760 000 850 000 400 000 5 140 000

Centrala uppbördsnämnden. . . . . . . . . . . . . . . 20 000 Städerna Stockholm, Göteborg och Malmö. . 1170 000

15 300 000 35 500 000

660 000 1 000 000

13 150 000 20 000 170 000

Statsverkets bruttokostnad Summa ca 2 780 43 930 000 10 070 000 54 000 000 1 450 000 1 300 000 9 050 000

65 800 000

Avgår ersättning från städer med egen uppbördsförvaltning till: Postverket(förstädernasandelipostverketskostnader).................................................................. Länsstyrelserna(förvissatryckningsarbeten)............................................................................

Statsverketsnettokostnad.............................................................................Summakronor

1 Beloppet avser ersättning för vissa kostnader för folkbokföringen i angivna städer.

— 3 900 000 — 500 000 61 400 000

___—__ KUNGL BIBL. "* r. ”" > .

NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1962

1. Helsetjeneste for soiarende. 2. Nordiskt samarbete inom radio och television. 3. Vattenkratten i Torne och Kalix llvar.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1962

Systematisk förteckning

(Siffrorna inom klammer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)

Juatitledepartementet Atomansvarighet II. [14]

Utrikesdepartementet Aspekter på utvecklingsbiståndet. [12]

Fönvarsdepartementet Totalförsvarets personalfrlzor. [3]

Socialdepartementet

Skogstiugångarna i Jämtlands län. [1] Axl-båtstidsförkortningens omfattning och utläggning.

Kommunlkationsdepartementet statsbidrag till enskild väghållning, m. m. [6]

Finansdepartementet

Finansplan för budgetåret 196216: samt Preliminär nationalbudget för år 1962. [8] städernas särskilda rättigheter och skyldigheter i förhållande till staten. [9] 1959 års iån—gtidsutredning. 1. Svensk ekonomi 1960 -—1965. (101 2. Svensk ekonomi 1960—1965. Bilagor 1—5. [11] Skärpta regler för rusdrycksinköp. [13] Automatisk databehandling inom folkbokförings- och uppbördsväsendet. Del II. [18]

Eckleaiastikdepartementet

vidgad vuxenutbildning på gymnasiestadlet. [5] Korrespondensundervisningen inom skolväsendet.

Jordbruksdepartementet Yrkesutbudninsen på trldglrdsområdet. [2]

Handelsdepartementet Den allmänna nöringslagstiftningen. [15] Inrikesdepartementet Arbetsuppgifter och utbildning för viss sjukvårds-

personal. [ ] Kommunal beredskap. [7]

IDUNS TRYCKERIAKTIEBOLAG. ESSELTE AB. STOCKHOLM 1962