Inrikesdepartementet

RASRISKERNA 1 GÖTAÄLVDALEN

BETÄNKANDE AVGIVET AV

GÖTAÄLVSKOMMITTEN

Stockholm 1962

• Sida 3
•  Original

17. 18. 19. 20. 21. 22. 24.

. Aspekter på utvecklingsbiståndet. Idun. 268 s. . Skärpta. regler för rusdrycksinköp. Idun. 125 s. . Ammans'arighet II. Idun. 205 :. Ju. . Den allnänna närlngslagstiftningen. Idun. 212 s. H. . Korrespmdensundervisningen

STATENS

OFFENTLIGA UTREDNIN GA R 1962

Kronologisk förteckning

. Skogstillängarna i Jämtlands län. Idun. 100 s. + 1 utvikskarg. S. Yrkesutbidningen på trädgårdsområdet. Statens Re- produktimsanstalt. 71 s. Jo. Totalförsvarets personalfrågor. Beckman. 805 s. Fö. . Arbetsuppgifter och utbildning för viss sjukvårds- personal. Beckman. 165 s. 1. Vidgad vuxenutbildning på gymnasiestudiet. Kihl- ström. 13 s. E .Statsbidng tm'enakua väghållning. m. m. Idun. 92 s. K. Kommuml beredskap. Idun. 198 s. 1. Finansplm för budgetåret 1962/68 samt Preliminär nationsllndset för år 1962. Marcus. XXIII-Hi]. s. Fl. . Städerna! särskilda rättigheter och skyldigheter i för- hållande till staten. Kihlström. 269 s. Fl. . Svensk ekonomi 1960—1965. Idun. 220 s. Fi. . Svensk ekonomi 1960—1965. Bilagor 1—5. Idun. 296 s. Fi. U.

Fi.

inom skolväsendet. Tryckerilolnget Värmlands Folkblad. Karlstad. 141 s. E. Arbetstidaförkortningens omfattning och utläggning. Idun. 14: s. S. Automat'sk databehandling inom folkbokföringe- och uppbördsväsendet. Del II. Idun. 87 s. i. UtlandJss'enskars deltagande i allmänna val. Idun. 50 s. u. Nedre jistitlerevlsionens arbetsorganisation. Idun. 84 e. n. Kommumlt stöd åt studerande från utvecklingslin- derna. Kihlström. 85 s. I. Samhälls'arlig asocialitet. Idun. 282 s. 1. . Försvares tandvård. Idun. 100 s. Fö.

Expropration för sanering av historiskt eller kultur- historiskt värdefull bebyggelse. Marcus. 45 s. Ju.

25. åsvideiåd nationalbudget för år 1962. Marcus. IV + s. . Avgiftsbelagda trafiknnläggnlngar. Idun. 70 s. K.

Radions juridiska ansvar. Idun. 181 s. Ju. Skolväsendets centrala ledning. Idun. 408 s. E. Säkerhetsinspektion av motorfordon och släpvagnar. Kihlström. 101 s. X.

80. Arbetstidsreglering för militär personal och civilmi- litär. Idun. 82 s. På. 81. Stadshypotek- och bostadskredltinstitutionerna. Nor- stedt & Söner. 158 s. Fi. 82. Automatisk databehandling. Kihlström. 811 s. Fi. 88. Veterinärmedicinsk forskning och undervisning. Del I. Statens Reproduktionssnstalt. 168 s. Jo. 34. Försvarsmedicinsk forskning i totalförsvaret. Idun. 191 s. + 1 utviksblsd. E. 85. Svensk trafikpolitik III. Idun. 108 5. K.

86. Nature? och samhället. Statens Reproduktionsanstalt. 440 s. o.

87. Byggnadsstyrelsens arbetsuppgifter och personalor- ganisation. Idun. 115 s. K.

Eigiäaning av sjukvårdsadmlnistratörer. Idun. s. .

89. Ortsprisindex. Idun. 182 s. 0. 40. Beredskapslagring av olja 1968—1969. Idun. 186 s. H. 41. Mål och medel i stabiliseringspolitiken—Remissyttran— den. Norstedt & Söner. 270 s. Fi. 42. Avdrag för representationskostnader. m. m. Kihl- ström. 112 s. Fi. Socionomuthildningen. Idun. 197 s. E. Ny semesterlag. Kihlström. 254 s. S. Jordbrukstekniskn institutet och statens forsknings- arnstalt för lantmannabygznader. Kihlström. 174 s.

0.

46. Vägvösendets distriktsorganisation. Idun. 187 s. + 1 utvikskarta. K. Beskattning av traktamenten m.m. Idun. 112 s. Fi. Rasriskerna i Götaälvdalen. Kihlström, 160 9. + 4 s. ill. + 10 utviksblad. I. 26. 27. 28. 29. 83. 48. 44. 45. 47. 48.

• Sida 1
•  Original

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1962z48

Inrikesdepartementet

_RASRISKERNA 1 GÖTAÄLVDALEN

Betänkande avgivet av Götaälvskommittén

EMIL KIHLSTRÖMS TRYCKERI AB STOCKHOLM 1962

• Sida 2
•  Original

• Sida 3
•  Original

Kap. Kap. Kap. Kap.

»ww—

Kap. 5.

1. Lerans konsistensgränser

Till klassificeringen av leror hör även uppgifter om lerans vattenhalt och s.k. konsistensgränser. Dessa ger bl. a. en uppfattning om lerans formbar- het och vattenbindande förmåga och har en viss inverkan på lerans hållfast- het och hoptryckbarhet. De konsistensgränser, som härvid är av betydelse, är flytgränsen WL och plasticitetsgränsen we. Den förra anger den övre och den senare den undre gränsen för det intervall av vattenhalten (räknad i procent av lerans torra vikt), inom vilket leran är plastisk. Detta intervall benämnes även plasticitetsindex, Ip. I samband med bestämning av lerans hållfasthet medelst konprov bestämmes i regel det s. k. finlekstalet. Detta anger vattenhalten vid en viss konsistens hos leran och utgör ett relativt mått på lerans vatten-bindande förmåga. Finlekstalet är av samma storleks- ordning som flytgränsen.

Det synes finnas en tendens till systematisk regional variation av kon- sistensgränserna hos leran i älvdalen. Visserligen är variationerna stora

• Sida 86
•  Original

N uaunaqmu _- waiqsiaw -- .

strandbrinkens högsta krönnivö,vönster strand (öster) _" —— —-"—,höger strand (väster) Strandbrink efter inträffade skred,vönster strand

—— —"— —-'— —'-—-, höger strand

...A

”" ' ,,fv

3 r | 35 ' ' 55 '

Farledens längdmätning i km. Fig. 12. Strandbrinkens höjd och älvens djup på sträckan Åkerström—Älvängen.

• Sida 87
•  Original

inom varje undersökt område, men genomsnittligt synes leran vara mer plastisk i den nedre än i den övre delen av dalgången.

2. Lerans hållfasthet

Det finns ett samband mellan hållfastheten hos en lera och den effektiva belastning (totalvikt reducerad för vattnets uppdrift) denna varit utsatt för i marken. Genom vattenavgång, konsolidering, anpassar sig leran så små- ningom för trycket från de ovanför liggande jordlagren. Leran säges då vara normalkonsoliderad. Om spänningarna i marken minskar t.ex. på grund av att en del av de övre jordlagren eroderas bort, kvarstår i viss ut— sträckning konsolideringen och leran blir överkonsolidemd i förhållande till det nya överlagringstrycket. Den visar emellertid en tendens att lång— samt svälla under upptagande av vatten, vilket kan medföra en minskning av hållfastheten.

Jordens hållfasthet anses vara uppbyggd av dels friktion (belastningsbero— ende), dels kohesion (beroende på lerpartiklarnas orientering och inbördes avstånd), varav följer att hållfastheten är beroende på huruvida dränering sker eller ej under belastningen. Man skiljer sålunda på dränerad och odrä- nerad hållfasthet.

Sambandet mellan lerans hållfasthet och överlagringstrycket regleras av bl.a. lerans konsistensgränser (t. ex. Hansbo, 1957). Det förefaller som om följande uttryck med relativt god approximation med undantag för ytliga jordlager gäller för de normalkonsoliderade lerorna i Götaälvdalen

n = 0,45 WL' p där 1, : odränerad hållfasthet enligt vingborr w,! = lerans flytgräns p : överlagringstrycket reducerat med rådande porvatten- tryck

Ett liknande, ehwuru ej rätlinigt, samband råder mellan skärhållfasthet, överlagringstryck och plasticitetsindex.

Inom de södra, låglänta delarna av dalgången har leran i regel en tunn torrskorpa, ca 1 m tjock, är därunder lös men ökar vanligen i fasthet med djupet under markytan. Av utförda provningar att döma synes den vara normalkonsoliderad.

Inom området med högre strandbrinkar har leran, speciellt i närheten av älven, oftast en tjockare torrskorpa och är därunder halvfast till fast med sin lägsta hållfasthet på 3—8 m djup, under vilken nivå den vanligen ökar i fasthet med djupet. Förmodligen är den högre hållfastheten i de övre lagren en effekt av uttorkning och dränering, möjligen har även en kemisk vitt- ringSprocess bidragit. Leran är normalkonsoliderad eller något överkonso- liderad.

Lerans hållfasthet under älvbottnen är i många sektioner med undantag

• Sida 88
•  Original

för ett löst ytskikt i stort sett densamma som på motsvarande nivå vid sidan om älven. Detta synes tyda på att älvfåran ursprungligen nedskurits i ett tämligen horisontalt sedimentplan och att leran därigenom såväl under som vid sidan om älven konsoliderats för samma överlagringstryck.

I andra sektioner är leran något lösare under älvbottnen än vid sidan | därom, förmodligen beroende på att den svällt under vattenupptagning och , minskat i hållfasthet, när den vid älvfårans långsamma fördjupning succes- sivt avlastats. Hållfasthetsnedsättningen är emellertid måttlig, och leran * har i allmänhet fortfarande betydligt högre hållfasthet än den skulle ha haft, om den från början varit utsatt för det nu rådande överlagrings- ** trycket.

Bland de faktorer, som synes ha betydelse för svällningen, kan nämnas ] lagermäktighet och grundvattentryck. Vid liten tjocklek hos lerlagren under l älven liksom vid högt grundvattentryck i hottenlagren kan hållfasthetned- i sättningen vara betydande. Lerans sammansättning inverkar även härvid.

l l l : | !

3. Lerans sensitivitet Lerorna i Götaälvdalen har flerstädes hög sensitivitet, d.v.s. förhållandet mel- lan lerans odränerade hållfasthet i ostört och i fullständigt omrört tillstånd är högt. Sensitiviteten hos svenska leror är normalt av storleksordningen 10. Vid sensitiviteter högre än 30—50, beroende på provningsmetod, brukar le- ran benämnas kvicklera. Denna förekommer ibland som tunnare skikt, ibland som mäktiga lager inuti mindre sensitiva lagerserier. Vid Vesten i övre delen av dalgången utgöres så gott som hela lagerföljden från mark- ytan till de fastare bottenlagren på 20 å 30 m djup av kvicklera med sensiti- viteter upp till ca 600. På kartbil. 2 har sammanställts de områden, där kvicklera påträffats vid borrningarna i den definitiva undersökningen. I den preliminära etap- pen användes endast på enstaka ställen utrustning, med vilken sensitiviteten kunde mätas. Förmodligen har kvickleran i verkligheten betydligt större ut- bredning än vad som framgår av kartan. Närvaron av kvicklera inom ett område med dålig stabilitet ökar risken för att storskred skall utvecklas även ur relativt små begynnelseskred, efter- som kvickleran förefaller vara mera känslig för snabba lastväxlingar än normalsensitiv lera. Kvicklerans bildning och egenskaper har som nämnts varit föremål för forskning bl.a. på SGI. Det synes som om kvicklerebildningen skulle vara ett resultat av kemiska processer i leran. Tidigare har allmänt antagits att leror, som sedimenterats i havsvatten, övergår till kvickleror, om deras salthalt genom urlakning nedbringas i tillräcklig grad. De senare årens forskning inom institutet har emellertid visat, att för svenska marina leror salturlakningen visserligen är ett nöd- vändigt men dock icke tillräckligt villkor för att kvickleror skall uppstå.

• Sida 89
•  Original

⁴⁰⁰ / 200 är” ) 100 f/ & / [ '/ /' xx./'

O') 09 D C) K %& &_? xxx '— XX

f 40 //./' P/ Xm / I // I " *)4— '/ 20 x'; ;” +: o/ 'I, _, 3 , 4 / ig *..ff/f ? 10 (;;/f —o— Utby 185 prover— m 8 —4>— Torpa 459 —n— ”7 & Ström 123 _._ - —+— Göta 537 —-— 4 ----+---- Ovriga 11.6 —-— " —-0-— Totalt 1450 ———- 2 ! ! 0.60 0.80 1.00 1.20 1.40 1.60 W/WL

Fig. 13. Sambandet mellan lerans sensitivitet uttryckt genom H-kvoten Ha/H1 och förhål- landet mellan vattenhalt och flytgräns inom olika områden i Götaälvdalen.

Man måste förutsätta, att även andra kemiska processer försiggår jämsides.

Härvid synes man främst böra räkna med den sensitivitets'höjande effekt, som Vissa i naturen allmänt förekommande ämnen har på leror. De vikti- gaste av dessa 5. k. dispersionsmedel är karbonater (uppstår genom tillför- sel av kolsyrehaltigt vatten) samt vissa humusföreningar av den typ, som bildas i torvmossar. För att leran under inverkan av nämnda ämnen skall bli högsensitiv (kvick) fordras dock, att dess pH-värde (surhetsgrad) ligger inom vissa gränser. Dessutom måste den såsom nämnts vara ej alltför salt.

Resultatet av de undersökningar, som utförts på ler— och vattenprover från Götaälvdalen, stämmer väl överens med ovannämnda antaganden rö- rande kvicklerebildningen.

När en normalsensitiv lera omvandlas till kvicklera, torde i regel dess flyt- gräns sjunka, medan kornstrukturen och därmed även vattenhalten torde bli i stort sett oförändrade. Karakteristiskt för kvicklerorna är bl. a. att flyt- gränsen i regel är lägre än vattenhalten. Sambandet mellan sensitivitet, ut- tryckt genom H-kvoten H3/H1, och förhållandet mellan vattenhalt och flyt— gräns framgår av fig. 13. H3 och H1 är de s. k. relativa hållfasthetstalen för

• Sida 90
•  Original

ostört resp. omrört prov, vilka bestämmes i samband med konprovet. Ge- nomsnittligt synes i älvdalen förhållandet mellan vattenhalten och flyt- gränsen vara större än 1,1 för kvicklerorna.

Flytgränsnedsättningen vid kvicklerebildningen skulle även innebära en viss minskning av lerans odränerade skärhållfasthet (i ostört tillstånd), vilken som ovan nämnts är beroende bl. a. av leran-s konsistensgränser. I den mån bildning av kvicklera är en nu pågående process, finnes alltså risk för att en långsam hållfasthetsminskning äger rum i leran.

F. Grundvattenförhållanden

Såsom ovan nämnts har grundvattentrycket mätts på ett stort antal platser i älvdalen. I regel har mätning skett på flera olika djup på varje plats. Por- trycksmätarna har placerats dels i bottenlagren, dels i leran och dels i ge- nomsläppliga skikt i denna.

De mätare, som nedsatts i genomsläppliga jordlager, företeri regel ganska stora fluktuationer i vattentrycket under året. Differenser motsvarande nå- gon meters vattenpelare är icke ovanliga. I leran varierar vattentrycket van— ligen betydligt mindre och eftersläpningen relativt de klimatiska växling- arna är större än i de genomsläppliga lagren. I några enstaka mätpunkter har emellertid relativt stora tryckvariationer konstaterats även i leran.

Grundvattentryckets variationer inom ett terrängavsnitt torde huvudsak- ligen regleras av klimatiska faktorer med en viss eftersläpning i tiden, be- roende bl.a. på jordlagrens beskaffenhet. Sambandet mellan klimatet och grundvattenståndet synes dock vara relativt komplicerat och det torde icke vara möjligt att med hjälp av den tillgängliga meteorologiska statistiken göra någon uppskattning av tänkbara extremvärden i grundvattenståndet. Man synes i stället vara hänvisad till långtidsobservationer av grundvatten- trycksvariationerna. Det kan i detta sammanhang nämnas, att under år 1961 flertalet portrycksmätare visat högre vattentryck än under någon tidi- gare mätperiod. Trycket har under början av 1962 avtagit och närmat sig tidigare genomsnittsvärde.

Inom en del områden förekommer artesiskt vattentryck. Dessa har mar- kerats på kartbil. 2. På denna har även angivits brunnar, där enligt SGU:s brunnsarkiv övertryck förekommer. Som regel är övertrycket relativt mått— ligt och motsvarar en fri vattenyta på endast 1 a 2 m höjd över markytan. Vid Agnesberg, speciellt inom Dorch, Bäcksin & Cos område, vid Jordfallet samt vid Ellesbo har dock uppmätts övertryck motsvarande 7, 4 resp. 3 m vattenpelare i ett sandlager under leran. övertrycket är störst i det vatten- t'örande lagret och avtager mot markytan. Vidare har avsevärda vattenöver- tryck konstaterats i Slumpåns dalgång vid den nya bron på riksvägen samt i en ravin på östra älvstranden strax norr om Lilla Edets pappersbruk. I sistnämnda fall ligger dock trycknivån under sedimentplanet på båda sidor om ån resp. ravinen.

• Sida 91
•  Original

På några områden speciellt i norra delen av älvdalen, synes vattentryc- ket i de djupare belägna jordlagren svara mot en lägre fri vattenyta än i de övre lagren. Vattentryckets ökning med djupet under markytan är alltså mindre än vad som svarar mot en hydrostatisk tryckfördelning. Detta kan tyda på att bottenlagren står i förbindelse med älven.

Grundvattentrycket inverkar som nämnts på jordens hållfasthet. En höj- ning av vattentrycket orsakar en reduktion av effektivspänningen och kan i ogynnsamt fall innebära en minskning av hållfastheten, medan en sänkning medför en långsam konsolidering och höjning av hållfastheten. Artesiskt vattentryck är särskilt ogynnsamt. Utöver den statiska reducering av effek- tiva belastningen och nedgång i hållfastheten, som vattentrycket orsakar, kan den av övertrycket intensifierade vattenströmningen genom jordlagren medföra snabbare urlakning och andra kemiska ändringar av leran. Sist- nämnda effekter kan också orsaka hållfasthetsändring i leran. Likaså kan såsom antytts ett porvattenövertryck även medverka till att den överkonso— liderade leran under älvfåran och i strandbrinkarna sväller med nedsatt hållfasthet som följd.

G. Mätning av horisontalrörelser i jorden

De anordningar för mätning av rörelser i horisontalled i jorden, vilka ut- placerats på några ställen i älvdalen, består i princip av ett plaströr, som nedförts i marken till fastare bottenlager. Röret är så böjligt, att det bedö- mes kunna följa de rörelser, som eventuellt försiggår i jorden. Med en in- klinometer, som nedsänkes i röret, kan man mäta eventuella horisontalrö- relser i detta samt på Vilken nivå och i vilken riktning krökningen sker. Mätningen är relativt noggrann och ger utslag för rörelser betydligt mindre än 1 cm.

Av de hittills utförda mätningarna har den vid Ellesbo icke visat några märkbara sidorörelser i jorden. Däremot synes vissa mindre sådana för- siggå vid Göta och Parkudden. Beträffande mätningarna vid Utby och Ves- ten föreligger ännu icke tillräckligt med observationer för att man skall kunna dra några säkra slutsatser beträffande eventuella markrörelser.

Både av mätningarna och av teoretiska överväganden framgår, att sido- rörelser försiggår i hårt ansträngda slänter, men genomförda studier synes icke vara tillräckligt omfattande för att SGI nu skall kunna ge några rekom- mendationer till en uppbyggnad av ett alarmsystem, grundat på horisontal- rörelser av aktuella slänter i Götaälvdalen.

H. Stabilitetsberähningar

När en slänt utbildas i jord antingen på naturlig väg t. ex. genom erosion av ett vattendrag eller till följd av en arbetsoperation, såsom i en vägskärning, mobiliseras i jorden spänningar för att motverka bl. a. tyngdkraftens strä-

• Sida 92
•  Original

van att jämna ut slänten. Ju högre och brantare slänten är, desto större blir spänningen i jorden. När ansträngningen blir så stor, att hållfastheten i jor- den överskrides, inträffar brott och slänten glider ut och lägger sig i en flackare lutning. Erfarenheten visar, att utglidningen i regel sker efter en VISS yta i jorden, nämligen den i vilken skärspänningen i förhållande till hållfastheten är störst. Denna s.k. glidyta har ofta en mer eller mindre krökt form men kan också följa lösare skikt i jorden och därigenom bli nästan plan.

De flesta stora jordskred synes börja med ett mindre begynnelseskred. Man torde som regel ha goda möjligheter att bedöma, om någon fara för ett begynnelseskred föreligger. Däremot föreligger för närvarande stora svårigheter då det gäller att avgöra, huruvida från ett sådant initialskred sekundära skred kan utvecklas. Den slutliga omfattningen av ett stort jord- skred kan därför knappast med någon större grad av säkerhet beräknas i förväg.

Om man utsätter en vattenmättad, normalkonsoliderad jordart, såsom lera, för en spänning, t. ex. till följd av en belastning, upptas denna först huvudsakligen såsom en ökning av trycket i vattnet (porvattentryck), som utfyller mellanrummen mellan lerpartiklarna. Till följd av ändringarna av porvattentrycket uppkommer långsam strömning av vatten i jorden, t. ex. mot markytan, och samtidigt överföres spänningarna successivt till lerpar- tiklarna. Eftersom leran är ett tätt material och har låg vattengenomsläpp— lighet, tar det lång tid innan tryckändringen i vattnet utjämnats och den påförda spänningen helt överförts till lerans kornskelett. De spänningar, som överföres genom lerans kornskelett, kallas effektiva spänningar. Sum- man av den effektiva normalspänningen och vattentrycket ger totala nor- malspänningen i ett snitt i jorden.

Utbildningen av en naturlig lerslänt t. ex. utmed ett vattendrag pågår i regel under en mycket lång tidsperiod i den takt vattendraget fördjupar sin fåra. Spänningarna i jorden ökar därvid så långsamt, att ändringen i por- vattentrycket hinner att utjämnas efter hand. Eftersom vattnet successivt hinner att avgå, säges spänningsändringen i slänten ske under dränerade förhållanden.

Om en vägskärning upptas i lera, hinner i regel ändringen i porvatten- trycket icke att utjämnas efter hand som schaktningsarbetet fortgår. När arbetet avslutats, kvarstår därför en spänning i porvattnet, som först efter lång tid utjämnas. Spänningsändringen i slänten sker vid schaktningen under odränerade förhållanden.

För att kunna klarlägga stabilitetsförhållandena i en lerslänt måste man bl. a. bestämma lerans skärhållfasthet. Den metod man därvid väljer för be- stämningen sammanhänger med den analysmetod, efter vilken stabilitets- förhållandena beräknas.

Tidigare har man vid bedömningen av stabilitetsförhållandena i allmänhet

• Sida 93
•  Original

försummat inverkan från porvattenövertryck i jorden, i den mån denna icke återspeglats i de erhållna provningsresultaten. Härvid har man som regel använt sig av lerans odränerade skärhållfasthet, vilken bestämmes med exempelvis vingborr eller genom konprov.

På senare år har man speciellt i utlandet börjat övergå till att genomföra stabilitetskalkylerna på grundval av de beräknade effektiva spänningarna i marken. Man har då betraktat lerans skärhållfasthet såsom sammansatt av en kohesions- och en friktionsandel, vilka båda skulle vara funktioner av vissa effektiva spänningar. För bestämning av skärhållfastheten i detta fall har man utfört långsamma, dränerade försök i skärbox eller i triaxial- apparat på upptagna, i möjlig mån ostörda lerprover. Tolkningen av resul- tatet från nämnda apparater har blivit föremål för ingående diskussioner, bl. a. på grund av att leran i viss mån förändras under provningens gång.

Utländska undersökningar har visat, att vid överkonsoliderade och spruckna leror beräkningar på grundval av de äldre metoderna ger osäkra resultat. Man har bl. a. gjort gällande att effekten av överkonsolideringen så småningom skulle försvinna och hållfastheten reduceras till ett värde, som lägst skulle motsvara det rådande överlagringstrycket.

I Götaälvdalen inträffar årligen släntskred i de branta älvslänter, som är utsatta för erosion i vattenbrynet. Normalt beröres endast själva slänten eller del därav av utglidningen, men i enstaka fall utvecklas skredet bakåt och når åtskilliga tiotal meter in i det bakomvarande området.

SGI har nyttjat ett par skred av den sistnämnda typen för att pröva skär- pan i de olika beräkningsförfarandena vid stabilitetsbedömningen. Dessa skred har inträffat vid Vesten (mellan Trollhättan och Utby) och är av en sådan storleksordning, att de under ogynnsamma förhållanden bedömts kunna utlösa ett storskred. Med hjälp av den nya flygfotokartan, som upp- rättats över älvdalen, har man möjlighet att rekonstruera terrängförhållan- dena före skreden. Genom att utföra borrningar och mäta grundvattentryck m. m. intill Skredområdet kan man även med nöjaktig noggrannhet bestäm- ma grundförhållandena därstädes och man kan därefter erhålla en kontroll på beräkningsförfarandet.

Det visar sig därvid, att stabilitetskalkyler grundade på den odränerade hållfastheten, bestämd genom vingborr, ger ett värde på den nominella sä— kerhetsfaktorn mellan 1,0 och 1,07. Säkerhetsfaktorn definieras då såsom förhållandet mellan uppmätt och beräknad erforderlig skärhållfasthet i le— ran. Eftersom säkerheten vid brott skall vara 1,0, innebär nyssnämnda vär- den en god överensstämmelse mellan beräkningar och verklighet.

Om beräkningen utföres med effektiva spänningar, d.v.s. hänsyn tas till rådande porvattentryck, samt med de hållfasthetsparametrar, som bestämts genom treaxliga tryckförsök eller dränerade skärförsök, måste man för att erhålla lika god överensstämmelse medräkna effekten av överkonsolide- ringen i slänten. Man kan alltså för Götaälvlerorna som regel icke förut-

• Sida 94
•  Original

sätta, att hållfastheten hos den överkonsoliderade leran inom överskådlig tid skall nedgå till den, som skulle motsvara en normalkonsoliderad lera.

Till liknande resultat kommer man vid kontrollberäkning av de slänter, som fortfarande står intakta. Genom skärförsök och treaxliga tryckförsök har lerans inre friktionsvinkel bestämts till 22 åt 280, något varierande inom olika delar av älvdalen. Det finns emellertid långa älvsträckor, där älvbrin- ken står i betydligt brantare lutning än vad som svarar mot denna vinkel. Detta skulle vara möjligt endast om man kan räkna med att överkonsolide— ringseffekten fortfarande kvarstår i leran, trots att älvfåran med i huvudsak sitt nuvarande utseende varit utbildad under mycket lång tid. I viss utsträck- ning inverkar även torrskorpebildning och rotsystem.

Om vattentrycket i jorden är artesiskt, så att det försiggår en vatten- strömning under relativt högt tryck i leran, förefaller det som om den över- konsoliderade leran skulle ha större tendens att svälla. Under sådana tryck- förhållanden måste man iaktta viss försiktighet vid utvärdering av hållfast- heten.

Bedömningen av stabilitetsförhållandena i Götaälvdalen har i regel ge— nomförts på grundval av den med vingborr uppmätta, odränerade skärhåll- fastheten hos leran. Dessutom har för flertalet undersökta områden som kontroll utförts jämförande kalkyler, baserade på effektivspänningar och dränerad hållfasthet.

Såväl plana som cirkulärcylindriska och andra krökta glidytor har under- sökts. För några områden, där grundförhållandena varit tillräckligt enhet- liga, har stabilitetskalkylerna utförts med hjälp av matematikmaskin.

I. Erforderlig säkerhetsfaktor

Den nominella säkerhetsfaktor, som är önskvärd för att ett område skall kunna anses stabilt, sammanhänger bl.a. med den bristande skärpan i an- vända undersöknings- och beräkningsmetoder, med variationer i grundför— hållanden samt med den skada, som ett eventuellt skred kan väntas med— föra. För ett bebyggt område måste man kräva större säkerhet än för ett obebyggt. Ett område, där ett skred kan tänkas få sådan omfattning att det förmår täppa igen älvfåran (farleden), får likaså bedömas strängare än ett terrängavsnitt, där dessa förutsättningar saknas.

Medelfelet på grund av brister i undersöknings- och beräkningsmetodik samt olikheter i grundförhållandena torde vara relativt litet, såg i 10 pro- cent, men ytterlighetsvärdena kan på grund av spridningen vara avsevärt större, speciellt vad beträffar de enskilda hållfasthetsvärdena.

I de fall, då man t. ex. genom bebyggelse eller anläggning av vägar o. d. kan förväntas komma att ändra de rådande stabilitetsförhållandena brukar krävas en säkerhetsfaktor av 1,4 år 1,5, då hållfasthetsvärdena bestämts på ovan angivet sätt.

• Sida 95
•  Original

Om man däremot kan förutsätta, att ingen framtida försämring av stabili- tetsförhållandena t. ex. genom bebyggelse kommer att inträffa inom det ak- tuella området, bör man kunna tillstyrka en något lägre säkerhetsfaktor, 1,3 eller undantagsvis 1,2. I dessa fall är det viktigt, att eventuell erosion för- hindras genom erosionsskydd. Vidare bör sådana områden beläggas med byggnadsförbud. Belastningar och åtgärder bör undvikas, som kan påverka stabiliteten i ogynnsam riktning, t. ex. skakningar och muddringar.

Vid lägre säkerhetsfaktorer kan man icke räkna med att någon nämn- värd säkerhetsmarginal finnes, varför man åtminstone för bebyggda områ- den bör utföra någon form av grundförstärkning. Denna kan ges en relativt måttlig omfattning, eftersom man vet att åtgärderna ifråga innebär en verk- lig ökning av säkerhetsmarginalerna.

]. Sammanfattning av undersökningsresultat

I det följande har i allmänhet angivits vem som utfört undersökningarna, i den mån icke SGI självt utfört eller slutfört dessa. Institutet har stickprovs- mässigt granskat de av andra utförda undersökningarna.

mamma Atix Mars-62 HD

80 m 60 Vb öster

H! hajar-sond med fyrkantsp Ma maskinsond

Vi viktsond

Vb provning in situ med vingborr Fo provtagning med foliekärn borr- Kv provtagning med kolvborr

Siffror till vänster om viktsondhål anger belastningen ikg på sanden. Siffror till höger om viknondhål anqerantaloi vridna hulvvorv Siffror till höger om hojarsondhåi anger antalet :erier om 20 slag (hejarvikten 65kq och fallhöjden 0.6 m).

till Ei

L lera M, . finns t lerig

L lerskikt

)?: o zowsaeoiooizuummm

": H 5, 20 o en / '

1.0

Teckenförk loi-lng

Pvt portryckmatning '! ' skärhållfasthet S, sensitivitet entvingbarr

tt,/Hg 'unsitivitetf' enl. konprov (lab) w naturlig vattenhalt

WP plasticitetsgröna

WL flytgräns Stignivå för fri vattenpelare från

El IEI

gmvmo torv Sk ' skal

Nivå & vilken poi-tryck mötes

v varvig () något eller tunna

Fig. 14. Sektion H 23,82. Vissa undersökningsresultat samt förslag till förstärkningsåtgärder.

60 m västar

• Sida 98
•  Original

Stranderosionen är mycket aktiv och utglidningar sker årligen i Slänterna. Tre ganska omfattande skred, vilka nått innanför släntkrönet, har inträffat under utredningens gång, nämligen vid km 24,05 hösten 1957, vid km 23,55 vintern 1958—59 och vid km 23,77 hösten 1960. Det sistnämnda skredet har sin minsta bredd i mynningen mot älven och påminner därför något om ett flaskskred. Flera djupa raviner mynnar i älven. Ravinslänterna är flerstädes lika branta som älvslänten.

Den största uppmätta lermäktigheten är ca 40 m. I sträckans nedströms- del vid sekt. 24,29 går berget upp i älvbottnen och i markytan ca 50 m innanför släntkrönet. I övrigt är avståndet mellan älven och fastmarken i form av berg eller morän ca 400 m. Ingen bebyggelse finnes utmed älven.

Leran är tämligen fast och dess hållfasthet ökar i regel med djupet under markytan, bortsett från det övre 5—6 m tjocka markskiktet, som påver- kats av uttorkning, dränering o. d. Inom den av raviner vid km 23,30 och km 23,95 omslutna platån är den med vingborr bestämda skärhållfastheten hos leran under nivån + 20 m genomsnittligt lika med 2,5 + 0,18 ' d t/1n2. där (1: djupet under denna nivå i meter. Nedströms nämnda platå synes leran vara något fastare. Utmed älven ger sålunda vingborren en genom— snittlig skärhållfasthet lika med 4,5 + 0,12 ' d t/m2, där d har samma inne- börd som ovan.

Lerans skärhållfasthet i normalkonsoliderat tillstånd beräknad ur de effektiva spänningarna vid utförda treaxliga tryckförsök motsvarar en f rik— tionsvinkel av 24—26”.

En sammanställning av resultatet av laboratorieundersökning av enstaka jordprover från några borrhål framgår av tabell 1.

Lerans vattenhalt varierar genomsnittligt från 75 procent närmast under ytlagret till 42 procent på 30 m djup. Flytgränsen och finlekstalet varierar på motsvarande sätt mellan 65 och 36 procent.

Kvicklera förekommer inom så gott som hela området, oftast i tämligen mäktiga lager. Inom mellersta delen av området synes sålunda i stort sett hela lerlagret med 20—30 m mäktighet vara kvickt. Sensitiviteter upp till ca 600 har uppmätts. Såsom framgår av den geologiska undersökningen är lerorna så gott som helt urlakade.

Grundvattentrycket synes i de övre jordlagren motsvara en fri vattenyta ungefär i markytan. Tryckökningen med djupet är emellertid lägre än vad som motsvarar hydrostatiskt tryck. ,

Stabilitetsberäkningarna visar, att ansträngningen i jorden är hög spe- ;; ciellt på mellersta delen av sträckan, där de omfattande släntskreden in- ! träffat. Beräkningsmässigt synes säkerheten mot skred ligga mellan 1,0 och i 1,3. I de beräkningsmässigt mest ansträngda sektionerna H 23,45, H 23,72 och H 23,82 (jfr pl. 2 och fig. 14) har säkerheten mot skred på grundval av den med vingborr bestämda skärhållfastheten beräknats till 1,18, 1,02 resp. 1,07. Motsvarande siffror blir vid beräkningar, grundade på effektiv—

• Sida 99
•  Original

spänningar och de vid treaxliga försök bestämda hållfasthetsparametrarna resp. 1,30, 1,03 och 1,03. Härvid har effekten av överkonsolideringen i älvens slänter och botten medräknats.

Skreden i Slänterna innebär en tillfällig förbättring av stabilitetsförhål- landena på närliggande släntpartier. När de utglidna massorna bortförts av vattnet och erosionen på de kvarstående släntdelarna intensifieras, blir emellertid risken för dessa desto större och man kan därför räkna med fort- satta skred inom området.

Sträckan 24,3—25,9 Av den geologiska kartan att döma har hela denna sträcka berörts av ett äldre skred. Strandbrinken är relativt låg, 1—4 111 vid lågvatten. Älven är 12—20 m djup. På den norra delen av sträckan, där den gamla skredkanten går relativt nära älven, sluttar terrängen ganska brant ner mot den låga strandbrinken. Lutningen synes delvis regleras av det underliggande ber- gets utformning.

Borrningar har utförts i tre sektioner inom området. Lerans största mäktighet, ca 35 ni, har uppmätts i södra delen av områ- det. I övrigt synes den variera mellan 10 och 20 m. Kvicklera förekommer flerstädes och speciellt i norra delen av området i tämligen mäktiga lager.

Portrycksmätning har utförts i en punkt i sektion H 24,50 ca 15 m från älven. Sommaren 1961 uppmättes ett grundvattentryck i marklagren när- mast fast botten motsvarande en trycknivå ca 4 m över markytan. Trycket avtog därefter och återgick till det tidigare, under flera år rådande genom- snittliga grundvattentrycket, motsvarande en trycknivå ca 2 m under mark- ytan. Mätresultatet understryker nödvändigheten av långtidsobservationer för bestämning av grundvattenståndets fluktuationer.

Enligt stabilitetsberäkningarna föreligger ingen större risk för omfattan- de skred på denna sträcka. Den beräkningsmässiga säkerheten mot utglid- ning är i den norra delen av området med den brantare terrängen ca 1,5. Kalkylerna ha baserats på den med vingborr och konprov bestämda skär- hållfastheten i leran.

Sträckan 25,9——29,0 (pl. 3, fig. 15) Borrningar har utförts i 18 sektioner inom området, varav tre undersöktes i den preliminära utredningen.

Älvbrinken är tämligen brant och dess krön ligger 6—17 m över älvens lågvattenyta. Den största krönhöjden förekommer i norra delen av områ- det. Ovanför älvbrinken stiger sedimentplanet i svag lutning upp mot dalsi- dan. Aktiv stranderosion försiggår på så gott som hela sträckan. I slänten pågår flerstädes små utglidningar och släntskred. Inom området finnes också kvarstående ärr från äldre, mera omfattande skred såsom vid km 27,35 och 28,0 (se pl. 3). I övrigt karakteriseras terrängen av flera djupt

• Sida 100
•  Original

Tt/m' 12345676 201.0me

—m m

LmMLL

'— Fa

⁰ 204060wa 80m 0 m st 60 1.0 20 0 40 60"!

öster "du"

i? Teckenförklaring

Hf hejarsond med fyrkantspetl Pvt partryckmåtning T skärhållfasthet Ma masklnsand S' sensitivitet entvingbarr

Vi viktsond lig/Hg 'sunsitivitet' enl. konprov (lab.) Stignivå för fri vattenpelare från Vb provning in situ med vingborr w naturlig vattenhalt

Fo provtagning med folieka'rn barr WP plasticitetsgräna Kv pravt agning med kalvbarr WL flytqrdns

5|ffrar till vänster om viktsondhål anger belastningen ikg på sonden. Siffror till höger nm viktsnndhdl anger antalet vridna halvva. Siffror tlll höger om hojaraandhål anger antalet :erler om 20 slag (hejarvikten 65kq och fallhajden 0.6 m).

L lera M; (inmo M mo qravmo torv Sk skal L lerig m maiq (sand)

], lerskikt v varvig ( ) något eller tunna Nivå & Wik." portryck maten

Fig. 15. Sektion H 27,52. Vissa undersöknin'gsresultat samt förslag till förstärkningsåtgärder.

__ »J—qr ...—.. ...... _ .__ .. ___. .

• Sida 101
•  Original

nedskurna bäckraviner. Berget går i dagen på två ställen inom det under- sökta området på ca 200 m avstånd från stranden.

Älven går på ifrågavarande sträcka i en S-formad båge och är 150—200 m bred. Vattendjupet i älvfåran är 12—15 m på mellersta delen, 18 m på norra och ca 20 m på södra delen av älvsträckan.

Marken består av lera, underlagrad av sand. Lerans mäktighet varierar i regel mellan 20 och 40 111 inom norra och mellersta delen av området och ökar till 50 a 60 m i södra delen. Det största uppmätta lerdjupet uppgår till 64 m. Leran är i regel täckt av ett ytligt sand- och moskikt.

Hejarsonden och maskinsonden har stoppat i det under leran belägna sandlagret, och mäktigheten av detta har därför icke bestämts. Den torde dock flerstädes överstiga 10 m. Sandlagret når sin högsta nivå på älvsträc- kan 26,9—27,1, där dess överyta utmed älven ligger 7—8 m under havsytan. Från nämnda sträcka sjunker sandlagrets överyta till nivån —20 m i norra och till nivån ——47 m i södra delen av det undersökta området.

Leran är mestadels tämligen fast. I regel synes skärhållfastheten enligt vingborr vara i stort sett konstant, 3 a 4 t/m”, ned till nivån + 7,0 in, var- under den ökar rätlinigt med djupet i regel med tillväxten 0,17 är 0,19 t/m2 per 111 under nämnda nivå. I den nordligaste delen av det undersökta om- rådet (norr om- km 26,3) år leran genomsnittligt något fastare än inom om.. rådet i övrigt.

Enligt utförda treaxliga tryckförsök synes skärhållfastheten i normalkon- soliderad lera motsvara en friktionsvinkel av 23—28”.

I tabell 2 har sammanställts resultatet av laboratorieundersökning av en- staka jordprover från ett par borrhål inom det undersökta området.

Lerans vattenhalt är i genomsnitt 50 än 60 procent närmast under ytskik- tet, ökar nedåt till 60 a 70 procent på 20 m djup och avtar åter till 50 å 60 procent på 30 a 40 m djup. Finlekstalet och flytgränsen varierar i regel mellan 50 och 70 procent med enstaka högre och lägre värden.

Kvicklera förekommer inom norra och mellersta delen av det undersökta området, dock i regel endast i vissa skikt.

I södra delen av området har i ett par punkter gasfickor påträffats i jor— den vid borrningarna.

Enligt portrycksmätningarna svarar vattentrycket i de övre marklag- ren vanligen mot en fri vattenyta någon meter under markytan. Inom vissa delar av området är tryckökningen med djupet lägre än vad som mot- svarar hydrostatisk tryckfördelning. Artesiskt vattentryck har uppmätts inom det gamla Skredområdet vid km 28,0.

Ansträngningen i älvslänten är flerstädes hög, speciellt omkring sektio- nerna 26,88 och 27,52 (jfr pl. 3 och fig. 15). Den beräkningsmässiga säker- heten mot utglidning synes där vara omkring 1,1, om kalkylerna baseras på den med vingborr bestämda skärhållfastheten. Stabili—tetsberäkningar, grun- dade på effektiva spänningar och de med treaxliga tryckförsök samt dräne-

• Sida 102
•  Original

Resultat av laboratorieundersökningar Tabell 1

&&; ei —a dl || || || ||

2 ||

största huvudspänning vid brott i kg/cm2 minsta huvudspänning vid brott i lig/cm2 sann friktionsvinkel enl. Gibson skenbar friktionsvinkel korrigerad enl. Osterman och Odenstad naturlig vattenhalt i viktsprocent

WP = plasticitetsgräns,

flytgräns,

Ir

plasticitetsindex

Skär- V.-halt och V 1 håll_ Auer-bergs 3-axl. CIU-försök ' - 0 - _ kons.— ränser Borrpunkt Djup Geoteknisk vikt fast g 111 benämning t/m3 het TkOl'l W WL WP IP unc O', O' Zac Z'nc Um? % % % % 1 3 H 23,45 6 Grå lera 1,68 4,1 60 61 30 31 2,10 2,59 0,91 180,5 250,6 27 m fr. älv 14 —»— 1,67 5,2 59 57 26 31 4,20 4,48 1,50 180,5 250,1 80 m fr. älv 10 Grå lera 1,63 3,2 66 62 26 36 4,15 3,85 1,25 170,0 23,8 20 ——>>— 1,66 5,0 54 51 28 23 6,10 5,80 2,08 210,5 250,1 30 —>>—— 1,69 4,8 50 43 26 17 6,10 5,89 2,15 240,0 250,6 H 23,82 7 Grå lera 1,64 3,0 64 54 30 24 4,10 3,88 1,40 210,0 250,0 70 m fr. älv 15 —>>— 1,60 3,6 67 47 28 19 6,00 5,48 2,00 230,0 260,0 23 -—»—— 1,64 5,2 62 50 28 22 6,20 5,94 2,30 210,5 240,5 Tabell 2 H 26,02 5,5 Grå mjälig lera 1,66 3,8 57 57 31 26 4,15 3,83 0,93 200.0 280,0 50 m fr. älv 10,5 Grå lera 1,73 4,0 50 52 31 21 5,15 4,95 1,43 220,0 270,6 15,5 —»—— 1,70 4,0 50 45 28 17 5,10 5,14 1,58 230,5 280,4 18,8 —>>— 1,74 4,5 53 52 30 22 6,10 6,13 2,13 210,5 250,6 22,2 —»— 1,73 5,7 52 52 32 20 6,10 6,21 2,31 220,5 250,8 H 27,52 11 Grå lera 1,70 3,6 55 46 26 20 4,10 4,02 1,32 220,5 260,5 35 m fr. älv 16 —>>— 1,67 4,0 61 47 26 21 5,60 5,22 1,80 220,0 250,4 22 +»—— 1,63 4,8 63 57 28 29 8,15 8,21 3,05 180,0 230,5 a :: konsolideringstryck i 3-axl. försök i kg/cm2

rade skärförsök bestämda hållfasthetsparametrarna, ger ungefär samma vär- de på säkerhetsfaktorn, om man förutsätter att effekten av lerans överkon- solidering i älvbrink och älvbotten kommer att bestå. Om stranderosionen kommer att fortsätta som hittills, kan man räkna med en långsam skärp- ning av ansträngningen i älvbrinken.

I norra och södra delen av området varierar den beräknade säkerheten mot skred mellan 1,3 och 1,4. Inom de gamla skredskålarna, där älvbrinken vanligen är låg, får stabilitetsförhållandena anses vara betryggande.

• Sida 103
•  Original

2. Västra älvstranden uppströms Bondeström (33,14—34,64)

Detta terrängavsnitt har undersökts av Kjessler & Mannerstråle. Borrningar har utförts i 10 sektioner. Den preliminära undersökningen omfattade tre sektioner inom området.

Strandbrinken är 6—8 m hög. Därovanför höjer sig terrängen i svag lut— ning in mot dalsidan, som ligger 200—600 m från älven. Denna är 12—16 m djup. Aktiv stranderosion försiggår lokalt i utskjutande partier av älvbrin— kar och vid bäckmynningar.

Lerans mäktighet har utmed stranden uppmätts till 40 a 50 m. Den är underlagrad av grus och sand samt innehåller på 35—40 m djup ett några meter tjockt sand- och grusskikt.

Lerans hållfasthet enligt vingborr synes genomsnittligt vara ca 2 Umifned till nivån + 7,0 m, varunder den rätlinigt ökar med 0,14 t/m2 per m djup. Leran är något överkonsoliderad.

Kvicklera förekommer i södra delen av det undersökta området. Ving— borrvärdena tyder på att leran även på andra delar av området har relativt hög sensitivitet. '

En portrycksmätning i bottenlagren på 12 m djup ca 400 m från älven i sekt. H 33,9 Visar ett genomsnittligt grundvattentryck motsvarande en fri vattenyta i eller något under markytan. Sommaren 1961 steg dock tryck- nivån till 0,7 m över markytan.

Enligt de stabilitetsberäkningar, Som utförts av ovannämnda ingenjörs- t'irma, synes strandbrinken under nu rådande belastningsförhållanden kun- na anses stabil. Beräkningar grundade på den med konprov och vingborr bestämda skärhållfastheten ger en lägsta säkerhet mot utglidning av 1,5.

3. Västra älvstranden vid Ströms sluss (35,8—37,9 pl. 4, fig. 16) År 1951 utfördes en grundundersökning inom detta terrängavsnitt, vilken visade, att ansträngningen i älvbrinken flerstädes var hög. Med anledning därav har i samband med Götaälvsundersökningen kompletterande borr- ningar och portrycksmätningar utförts inom området. Detta sträcker sig 450 m uppströms och 1 500 m nedströms slussen vid Ström. Undersökning har utförts i 21 mot älven i stort sett vinkelräta sektioner. Några av dessa sträcker sig in till dalsidan ca 500 m väster om älven. Strandbrinken är i regel tämligen brant och dess krön ligger 6——12 m över älvens vattenyta. Terrängen innanför stiger i svag lutning in mot dalsidan. Inom 500 m uppströms och nedströms slussen utschaktades slänten i sam— band med slussombyggnaden 1914—1917. Härvid inträffade ganska omfat- tande skred i den nyupptagna slänten. Jorden består av lera med varierande mäktighet, underlagrad av sandigt, grusigt material, vilket nedåt sannolikt övergår i morän. Nedströms slussen täckes lerlagret närmast älven av ett 2—5 m tjockt skikt av sand och mo.

• Sida 104
•  Original

Mm'mmffwm

! | l_i WMI

| . . 0204060801004 01231. 5

till M

40 .20 -20

o 20 li,/H.

- 3 m 60 60 1.0 20 0 20 40 m 0

Ister vaster

Teckenförklaring

Hf hejarsand med fyrkantspets Pvt portryckmätnmg T skärhållfasthet Ma maskinsond St sensitivitet entvingbarr

Vi viktsond tis/H. 'sensitivitet' enl. konprov (lab) ' Stignivå för fri vattenpelare från Vb provning in situ med vmqbarr w naturlig vattenhalt Fo provtagning med folie kärn barr WP plasticitetsgräne Kv provtagning med kolvborr WL flytgräns Siffror till vänster om viktsondhäl anger beIastningen ikg på sonden. Siffror till höger om viktsandhål anger antalet vridna halvvorv Siffror till höger om hejarsondhål anger antaletserier om 20 slag (hejorvikien 65 kg och fallhöjden 0,6 m).

till tå Ei H El

L lera M, finmo M mo gravmo torv Sk skal [ lerig m moiq (sand)

Nivå å vilken partryck möten

L lerskikt v varvig ( ) något eller tunna

Fig. 16. Sektion H 37,58. Vissa undersökningsresultat samt förslag till förstärkningsåtgärder.

• Sida 105
•  Original

Lerans mäktighet varierar från några få meter vid slussen till ca 50 m inom södra delen av området. Det största djupet till fast botten uppträder mellan släntkrönet och dalsidan i de flesta sektionerna. Leran innehåller enstaka skikt av sand. I farleden utgöres bottnen av fasta marklager, sannolikt mo- rän, inom ca 600 m nedströms och på en kortare sträcka, ca 200 m, upp- ströms slussen. Omkring 200 m väster och sydväst om denna går fast mark i dagen i form av en mindre bergrygg.

Leran är genomsnittligt tämligen fast och hållfastheten enligt vingborr ökar i regel med djupet under markytan. I södra och mellersta delen av om- rådet synes hållfasthetstillväxten per m djup under nivån i 0 genomsnitt— ligt utmed älven vara OJO—0,15 t/m2. Den lägre tillväxten gäller mestadels i älvbottnen och intill strandlinjen. I norra delen av området, där djupet till fast botten är mindre, är hållfasthetstillväxten med djupet mera oregel- bunden.

Enligt utförda treaxliga tryckförsök synes den dränerade skärhållfasthe- ten i normalkonsoliderad lera motsvara en skenbar friktionsvinkel av 20—25”.

Lerans vattenhalt varierar från 60 å 100 procent i de övre och mellersta lerlagren till 30 å 50 procent i de undre. Genomsnittligt synes vattenhalten vara något större på längre avstånd från älven än i och strax intill strand- brinken. Flytgränsen varierar på liknande sätt mellan 30 och 90 procent.

I tabell 3 återges resultatet av laboratorieundersökning av några enstaka jordprov, upptagna inom området.

Kvicklera förekommer flerstädes inom det undersökta terrängavsnittet, delvis i relativt tjocka lager.

Portrycksmätning har utförts på olika nivåer i 13 punkter inom området. Trycknivån ligger i eller under markytan vid samtliga mätställen.

Mätning av rörelserna i älvslänten i horisontal- och vertikalled har ut— förts i sektion H 36,74. Mätresultatet tyder på att vissa mindre rörelser på- går i slänten. De synes vara i ganska hög grad klimatberoende.

Stabilitetsberäkningar baserade på lerans skärhållfasthet enligt vingborr (c-analys) visar, att den beräkningsmässiga säkerheten mot utglidning av älvslänten är relativt låg på stora delar av den undersökta sträckan. Beräk- ningar grundade på den dränerade skärhållfastheten och effektivspänningar (ego—analys) ger även låga värden på säkerheten. Den beräknade säkerhets- faktorn F i några av de undersökta sektionerna framgår av följande sam- manställning

Sektion H 36,11 H 36,26 H 36,85 H 37,01 H 37,11 H 37,33 H 37,50 H 37,58

F enligt c-analys 1,5 1.25 1,3 1,0 1,1 1,0 1,2 1,1

F enligt c?,-analys — _ — 1,0 1,0 1,0 -— _ —

• Sida 106
•  Original

Eftersom området delvis är bebyggt, är det angeläget, att förstärkningsåt- gärder vidtas. Viss avschaktning av släntkrönet utfördes sommaren 1959 vid Strandbackenområdet, där bebyggelsen når ända fram till älvbrinken, men förstärkning erfordras på ytterligare några delsträckor.

_Erosionsskydd har utlagts på älvslänten utmed hela området utom den Sydligaste delen, där erosion pågår och mindre utglidningar i slänten inträf- far tid efter annan.

4. Västra älvstranden vid Älvhem (41,9—42,1 pl. 5) Undersökningen på denna sträcka har utförts av Orrje & Co på uppdrag av Trollhätte kanalverk och har omfattat fyra sek-tioner. Strandbrinken är 6—7 m hög och delvis ganska brant. Därovanför stiger terrängen i mycket svag lutning in mot fastmarken. Älven är tämligen lång- grund invid stranden. Lerlagrets mäktighet varierar mellan 6 och 19 m. Kvicklera har påträf- fats inom området. Ansträngningen i älvbrinken är delvis relativt hög. Med hänsyn till att djupet till fast botten är tämligen litet, där ansträngningen är störst, torde dock risken för en mera omfattande utglidning icke vara direkt överhäng- ande. Eftersom ingen bebyggelse finnes på området, synes för närvarande inga åtgärder erfordras. Eventuella förändringar i strandbrinken på grund av erosion bör dock observeras. Möjligen kan erosionsskydd bli aktuellt. Området bör ej bebyggas och likaså bör muddring i älven ej utföras utan vidare utredning. Helst borde man utföra kompletterande undersökningar på angränsande terrängavsnitt. Några kontrollborrningar ingick i det ursprungliga under- sökningsprogrammet men har av skäl som tidigare anförts ej kunnat ge- nomföras.

5. Västra älvstranden vid Ellesbo (72,7—73,6 pl. 7) Strandbrink saknas på denna sträcka. Terrängen sluttar svagt ner mot äl- vens vattenyta. Djupet i älven varierar mellan 6 och 9 m. Farleden synes delvis ha upptagits genom muddring. Terrängen närmast stranden har ut- fyllts med avfallsmassor från ett närliggande grustag. I samband med ett markgenombrott vid utbyggnaden av motorvägen, som går på 140—200 m avstånd från älven, konstaterades, att marken lokalt var ovanligt lös utmed vägen och att högt grundvattenstånd rådde inom stora delar av området. Detta har föranlett en mer omfattande undersökning av stabilitetsförhållandena utmed älven. Borrningar och mätningar har utförts i'fyra sektioner vinkelrätt mot älven. Lerlagrets mäktighet varierar mellan 6 och 50 m i de undersökta punk- terna och är störst invid älven, där leran som regel är fastare än vid vägen. Leran underlagras av sandigt, grusigt material och innehåller även rikligt

• Sida 107
•  Original

med tunna skikt av sand, mo och skalgrus. Invid och i älven är leran överst något gyttjig.

Bortsett från ett lokalt område intill vägen vid km 73,05 (i kanalverkets längdmätning) , där leran är mycket lös speciellti närheten av bottenlagren, ökar i regel hållfastheten enligt vingborr med djupet under markytan. Ge- nomsnittligt synes lerans odränerade hållfasthet utmed älven motsvara 0,5 + 0,12 ' d t/m2, där (1 = djupet under nivån t 0 i meter. Enligt laborato- rieundersökningen synes den dränerade hållfastheten för normalkonsolide- rad lera motsvara en friktionsvinkel av 21—24”. Resultatet av laboratorie- undersökning av några enstaka jordprover har sammanställts i tabell 4.

Kvicklera förekommer flerstädes inom området. Sensitiviteten hos leran avtar emellertid i riktning mot älven och någon kvicklera har ej påträffats inom 30 m från stranden.

Grundvattentrycket är högt inom hela området och motsvarar en fri vat- tenyta på 2—3 m höjd över markytan.

Beräkningsmässigt synes ansträngningen i jorden utmed älven vara störst i sekt. H 73,05. Om man utgår från den odränerade hållfastheten enligt vingborr erhålles en beräknad säkerhet mot utglidning av storleksordningen 1,6. En kontroll av stabiliteten på grundval av den dränerade hållfastheten utan hänsynstagande till överkonsolideringen i älvslänt och älvbotten ger en säkerhetsfaktor lägre än 1. Om effekten av överkonsolideringen medräknas, synes Säkerhetsfaktorn för glidytor, som når in under fyllningen utmed älven, bli av samma storleksordning som den som erhålles för odränerad hållfasthet. För glidytor närmare älven blir säkerheten något lägre.

Någon fara för skred bedömes icke föreligga. Med hänsyn till det rådande höga grundvattentrycket och den eventuella försämrande effekt detta kan ha på stabilitetsförhållandena bör man emellertid icke fortsätta med utfyll- ningen utmed älven.

6. Östra älvstranden uppströms och nedströms Slumpån (27,1—28,7 pl. 3) Detta område har undersökts av Bjurströms Geotekniska Byrå. Borrningar har utförts i tretton sektioner, varav fyra i den preliminära undersökningen. Älven bildar i och kring det undersökta terrängavsnittet en S-formad dub- belkrök. Slumpån mynnar ungefär mitt i avsnittet. Dessutom när ett par raviner fram till älven, den ena omedelbart uppströms det undersökta om- rådet (sekt. ca 27,0) och den andra strax nedströms Slumpån (sekt. ca 28,15). Vattendjupet i älven är 12—13 111 vid Slumpåns mynning och i övrigt 15—18 m. Strandbrinken är 8—12 m hög och flerstädes mycket brant. Den karakte- riseras av pågående utglidningar, orsakade av erosion och jordflytning, samt företer flerstädes ärr efter tidigare mera omfattande skred. Leran har genomsnittligt stor mäktighet. Borrningar har utförts till drygt 60 m djup utan att fast botten uppnåtts. Omkring Slumpåns mynning fin- nes ett 6—13 rn mäktigt sand- och gruslager, inbäddat i leran.

• Sida 108
•  Original

Leran har överst en torrskorpa, vanligen 1—2 m tjock. Under denna avtar hållfastheten till ett lägsta värde på 3—5 m djup under markytan för att därunder öka tämligen rätlinigt med djupet. Lerans hållfasthet synes ge- nomsnittligt vara något lägre uppströms än nedströms Slumpån. I närheten av älvbrinken är sålunda lerans lägsta värde ca 3 t/m2 uppströms ån och 4 a 4,5 tim2 nedströms därom. Hållfasthetstillväxten med djupet uppgår fler- städes till 0,2 tim2 per meter djup.

Kvicklera förekommer utmed älven, dels i områdets norra del, dels ned- ströms Slumpån. I uppströmsdelen förekommer kvickleran inom ett stråk med en största mäktighet av ca 15 m och en bredd av ca 100 m. Den högsta uppmätta sensitiviteten är ca 300. Ned-ströms Slumpån, där kvickleran har mindre mäktighet, har sensitivitetsvärden upp till 600 år 700 uppmätts.

Endast enstaka portrycksmätningar har utförts och dessa visar tryckni- våer under markytan. Enligt uppgift har vid borrningarna ej iakttagits nå- got som tyder på onormalt högt grundvattenstånd. I samband med brobyg- get över Slumpån på riksvägen konstaterades emellertid ett vattenövertryck i bottenlagren, som motsvarade en fri vattenyta högre än älvens vattenyta men lägre än det omgivande sedimentplanet. En grundvattensänkning har enligt uppgift anordnats vid bron.

Enligt de av nämnda ingenjörsfirma utförda stabilitetsberäkningarna, vil- ka baserats på den odränerade hållfastheten bestämd med vingborr och kon- prov, är stabilitetsförhållandena relativt tillfredsställande. Den beräknade säkerheten mot skred är 1,45 eller högre. Den fortgående erosionen kan emellertid orsaka utglidningar, som medför ökad ansträngningi marken.

7. Östra älvstranden uppströms och nedströms Smörkullen i Lilla Edet (34,5—35,8 pl. 4) Strandbrinken är 5—6 m hög. Terrängen innanför släntkrönet stiger i svag lutning in mot dalsidan, som ligger på 100—500 rn avstånd från älven. På större delen av sträckan har erosionsskydd av sten utlagts på älvslän- ten. På en ca 200 m lång sträcka uppströms moränkullen vid km 35,35 (se nedan) är emellertid skyddet bristfälligt eller saknas delvis. Leran har en mäktighet varierande mellan 0 och 35 m. Fast mark i form av morän och berg går i dagen och bildar en liten kulle utmed stranden vid km 35,35, där älven gör en tvär krök. Älven är 12—16 m djup. Fast mark i form av berg eller morän når upp i älvbottnen på mellersta delen av det un- dersökta terrängavsnittet. Lerans hållfasthet enligt vingborr ökar i regel tämligen rätlinigt med dju- pet under markytan, om man bortser från det övre 3—5 m tjocka lagret, som påverkats av uttorkning och vittring. Hållfasthetstillväxten varierar mellan 0,1 och 0,2 t/m2 per meter djup. Enligt utförda skärprov och treaxliga tryckprov motsvarar den normal-

• Sida 109
•  Original

konsoliderade lerans dränerade hållfasthet en skenbar friktionsvinkel av 21—25".

Leran är delvis högsensitiv och skikt av kvicklera förekommer flerstädes. Den högsta sensitiviteten, ca 130, har uppmätts i mellersta delen av om- rådet.

Portrycksmätningen visar en trycknivå, som ligger under markytan. Bot- tenlagren synes delvis kommunicera med älven.

Vid en grundundersökning 1952 konstaterades, att säkerheten mot skred var låg inom en sträcka strax uppströms den nämnda morän- och bergkul- len vid km 35,35. I samband med muddringsarbetena vid Götaskredet 1957 utfylldes därför stora mängder muddermassor i älven, där ansträngningen i strandbrinken var störst.

Enligt stabilitetskalkylerna får stabiliteten på hela den undersökta sträc- kan numera anses vara i stort sett tillfredsställande. Den på grundval av vingborrvärdena beräknade säkerheten mot utglidning i älven synes vara av storleksordningen 1,4 år 1,5 inom uppströmsdelen och 1,4 å 2,0 inom ned- strömsdelen av området. Beräkningar, baserade på lerans dränerade håll- fasthet, ger en säkerhetsfaktor av 1,3—1,5 om överkonsolideringseffekten medräknas.

Det är ur stabilitetssynpunkt viktigt, att de utlagda muddermassorna ej borteroderas. Man bör ägna denna fråga uppmärksamhet vid kontroll av älvens eroderande verksamhet.

8. Östra älvstranden vid Fuxerna kyrka och Lilla Edets pappersbruk (37,2—38,7 pl. 5) Inom detta område har grundundersökning utförts av Skånska Cementgju- teriet och Norges geotekniske institutt. Älvbrinken är 8—11 m hög och delvis mycket brant. Älven är 6—13 m djup. Enligt de nämnda undersökningarna har leran inom norra delen av om- rådet en mäktighet av 15—20 m, är underlagrad av sandigt och grusigt ma- terial samt innehåller ett metertjockt sandskikt, som i likhet med botten- lagren sluttar mot älven. Närmast älven är leran gyttjig till 5 a 10 m djup. Dess hållfasthet ökar i allmänhet med djupet under markytan, flerstädes dock ganska oregelmässigt. Skärhållfastheten enligt vingborr och konprov varierar mellan 2 och 5 tlm2. Innanför det parti, där leran är gyttjig och har låg sensitivitet, förekommer kvicklera, vanligen på större djup än 6—8 m. Sensitiviteter över 150 har konstaterats i vissa skikt. Inom den södra delen av området är leran likaså underlagrad av sandigt, grusigt material samt har invid älven en mäktighet av 10—15 m. Leran synes genomsnittligt vara något fastare än inom norra delen av området och kan i stort sägas variera från 3 Um2 på 4 m djup till 6 tim2 på 15 och 8—9 t/m2 på 30 m djup.

• Sida 110
•  Original

Portrycksmätningarna ger i de övre lerlagren en trycknivå, som ligger i eller några meter under markytan. I det underlagrande sandiga och grusiga materialet är vattentrycket lägre.

Vissa förstärkningsarbeten har utförts inom pappersbrukets industriom- råde. Ansträngningen i jorden är relativt hög inom delar av området.

De av Norges geotekniske institutt utförda beräkningarna har delvis ut- förts enligt andra förutsättningar än de, som legat till grund för undersök- ningarna i övrigt, och SGI har icke tagit ställning till det norska beräknings- förfarandet.

9. Östra älvstranden vid Göta (38,9—4-1,4 pl. 5) Denna sträcka omfattar i huvudsak skredområdet vid Göta samt angränsan- de strandpartier uppströms och nedströms därom. Inom den sydligaste de- len av området har undersökningarna utförts av Bjurströms Geotekniska Byrå på uppdrag av Sulfit AB Göta.

I den norra delen av sträckan är strandbrinken 6 m och i den sydligaste inemot 10 m hög, men i övrigt är den bl. a. på grund av skredet och utförda avschaktningar relativt låg.

Leran har en maximal mäktighet av ca 45 m. Den största lermäktigheten har uppmätts i mellersta delen av området. I den södra delen är farleden delvis utsprängd i berg och detta går även i dagen på några ställen utmed stranden.

Leran visar i regel en med djupet tilltagande fasthet, bortsett från de störningar, som orsakats av skredet. Hållfasthetstillväxten synes enligt ving- borren variera mellan 0,10 och 0,20 tim” per meter djup. Enligt skärförsök och treaxliga tryckprov motsvarar lerans dränerade skärhållfasthet en sken- bar friktionsvinkel av 22—28". Den större vinkeln gäller för de grövre älvse- dimenten. I tabell 5 återges resultatet av laboratorieundersökning av några enstaka jordprov från området. Lerans vattenhalt är i allmänhet 50—70 procent. Inom de högsensitiva lerlagren i sydöstra och norra delen av om- rådet ligger dock vattenhalten omkring 100 procent. Kvicklera förekommer flerstädes. Den högsta sensitiviteten, ca 300, har uppmätts i norra delen av området.

Grundvattentrycket, som mätts på ett flertal platser, ger inom skredområ- det en trycknivå, som flerstädes ligger några meter över nuvarande mark- ytan, vilken vid skredet sjönk 6 ä 8 m. Utanför Skredområdet synes tryck- nivån ligga i eller något under markytan. Dock förekommer övertryck vid någon enstaka mätare.

I samband med uppmuddringen av den nya farledsrännan företogs av- schaktningar utmed denna för att säkerställa stabiliteten i Slänterna. Vidare har grundvattensänkning utförts inom södra delen av skredområdet. Vissa mindre rörelser pågår i terrängen i norra och mellersta delen av skredområ- det. Frånsett detta synes stabilitetsförhållandena vara i stort sett godtag- bara utmed den rubricerade älvsträckan.

: [ å

• Sida 111
•  Original

10. Östra älvstranden uppströms Lödöse (47,75—48,10) Undersökning på denna sträcka har utförts dels 1954 i samband med en breddning av riksvägen, dels 1959 med anledning av att en kraftig mark- spricka upptäckts i en åkerväg vid km 47,75. Terrängen höjer sig i svag lutning från älvens vattenyta in mot dalsidan, som på norra delen av sträckan ligger ca 250 m och på södra delen ca 75 m från stranden. Älven är närmast stranden relativt långgrund och är i farledsmitt 7 å 8 m djup. Marken består huvudsakligen av lera, vars mäktighet ökar från dalsidan mot älven och vid denna inom norra delen av området är större än 40 m och inom södra delen större än 20 111. Enligt vingborrning visar leran i regel en med djupet under markytan tilltagande hållfasthet. Kvicklera förekommer flerstädes. En grundvattentrycksmätning i nordöstra delen av det undersökta områ- det visar i de fastare bottenlagren på 24 m djup en trycknivå ca 1,5 m över markytan. Stabilitetsberäkningar baserade på den medelst vingborr bestämda håll- fastheten visar, att någon risk för terrängens utglidning under nuvarande belastningsförhållanden icke kan anses föreligga.

11. Östra älvstranden vid Älvängen (57,0—58,0 pl. 6) Terrängen sluttar svagt ner mot älven-s vattenyta. Ingen strandbrink är ut- bildad. Inom de industriområden, som finns utmed älven på den undersökta sträckan, har man genom utfyllning anordnat ett strandplan drygt en meter över älvens medelvattenyta. Älven är 7—10 m djup. Leran har stor mäktighet, enligt borrningarna större än 55 m utmed äl- ven. Den är upptill tämligen lös men ökar i fasthet med djupet under mark- ytan. Hållfasthetsfördelningen synes vara tämligen likartad inom det under— sökta området och den genomsnittliga hållfasthetstillväxten motsvarar ca 0,2 tim2 per meter djup. Den dränerade hållfastheten för normalkonsolide- rad lera motsvarar en skenbar friktionsvinkel av 21—23”. I tabell 6 har sammanställts resultatet av laboratorieprovning av några enstaka prover från en borrpunkt invid älven.

Lerans vattenhalt är ca 100 procent i de övre lerlagren och avtar nedåt till 60 a 70 procent på 30 m djup. Flytgränsen, som genomsnittligt är något högre än vattenhalten, varierar på samma sätt.

Leran synes i stort sett vara normalkonsoliderad. Den har normal sensi- tivitet.

Portrycksmätningarna ger en trycknivå hos grundvattnet, som ligger i eller obetydligt över markytan.

Risken för omfattande skred bedömes vara ringa. Genom utfyllning i äl- ven har dock lokalt ansträngningen i jorden blivit relativt hög.

• Sida 112
•  Original

Nedströms Älvängen har institutet i annat sammanhang för kommunens räkning undersökt två sektioner nämligen V 58,25 och V 59,17. Undersök— ningen har givit vid handen att någon risk för skred under nuvarande för- hållanden icke synes föreligga vid dessa sektioner.

12. Östra älvstranden vid Bohus (71,2—71,7) I samband med projekteringen av bron över Göta älv vid Jordfallet har SGI kontrollerat stabilitetsförhållandena utmed älven inom ca 200 m uppströms färjeläget i Bohus. Vidare har Elektrokemiska AB låtit Christiani & Nielsen undersöka stabilitetsförhållandena inom sitt industriområde. Leran har i det projekterade broläget maximalt 60—70 m mäktighet. Dess hållfasthet, bestämd med vingborr, ökar tämligen rätlinigt med djupet un- der markytan. Tillväxten motsvarar 0,10 är 0,12 t/m2 per meter. Leran är i stort sett normalkonsoliderad. Den innehåller flerstädes skikt av mo och sand. Lerans vattenhalt varierar från 90 a 100 procent i de övre lagren till 50 procent på 60 m djup. Flytgränsen som i regel är något högre än naturliga vattenhalten företer ungefär samma variation med djupet. Leran är normalsensitiv. Portrycksmätningarna ger en trycknivå i eller obetydligt under markytan. Stabiliteten är tillfredsställande inom den av SGI undersökta älvsträckan. Enligt professor J. Brinch Hansen, som varit geoteknisk sakkunnig vid Christiani & Nielsens undersökningar inom fabriksområdet, får stabilitets- förhållandena där likaledes anses vara betryggande.

13. Östra älvstranden vid Agnesberg-Ekeberg (78,0—80,0 pl.8) På denna sträcka har Skånska Cementgjuteriet utfört grundundersökning inom industriområdet mellan km 78,4 och km 78,7. Järnvägsstyrelsens geo- tekniska avdelning har utfört borrningar i ett antal sektioner för kontroll av järnvägens stabilitet. Slutligen har SGI utfört kompletterande undersökning- ar, speciellt .i. området vid Ekeberg.

I norra och mellersta delen av området stiger terrängen från älvens vat- tenyta i svag lutning in mot dalsidan. I södra delen är lutningen brantare, speciellt öster om riksvägen. Inom nämnda och vissa andra industriområden har fyllning utlagts vid stranden. Älven är 7—8 m djup. Den är i regel täm- ligen långgrund utmed stranden utom mitt för industrianläggningarna, där I muddring tydligen har utförts. i

Leran har utmed älven en mäktighet av 35—50 m och är underlagrad av ; sandigt material. Den innehåller flerstädes skikt av mo och sand och är del- I

l l !

vis täckt med ett ytskikt av sand.

Inom norra och mellersta delen av området är leran upptill tämligen lös. Hållfastheten ökar i regel något med djupet under markytan, men hållfast- hetstillväxten är ganska oregelmässig. Eftersom leran flerstädes har hög

• Sida 113
•  Original

Resultat av laboratorieundersökningar

Tabell 3 Skåp V.-halt och V 1 hån_ Atterbergs 3—axl. CIU-försök - - 0 ' ko .- r"nse Borrpunkt Djup Geoteknisk vikt fast— ns g a r m benam ning t lm3 het Tkon W WL WP IP ae (Ill 0,3 006 z'nc flm2 % % % % H 37,11 7 Grå lera 1,45 2,4 96 80 32 48 3,40 3,26 1,32 150,0 200,8 200 m fr. älv 17 -—»— 1,69 3,1 57 57 24 33 5,60 5,09 1,65 170,0 240,3 H 37,58 10 Grå lera 1,64 3,2 67 67 26 41 4,20 4,12 1,40 160,5 230,7 vid älv 20 —-»— 1,56 3,8 75 90 34 56 6,40 6,44 2,20 140,3 230,0 Tabell 4 11 73,27 6 Grå lera 1,53 1,7 84 97 29 68 4,10 3,69 1,20 120,2 219,8 vid älv 14 —->>— 1,52 3,0 83 92 32 60 6,10 6,08 1,84 130,5 230,8 20 —»— 1,56 3,5 77 82 29 53 6,10 5,79 1,73 140,6 220,5 75 m fr. älv 8 Grå lera 1,53 1,1 89 84 32 52 2,00 1,71 0,59 140,5 210,8 15,5 ——»—— 1,62 — 71 58 26 32 4,00 3,76 1,40 180,0 230,0 Tabell 5 V 39,75 8 Grå moig lera 1,71 4,0 50 68 30 38 6,15 6,13 1,21 170,0 270,5 50 m fr. älv 16 Grå lera 1,65 5,3 66 77 35 42 6,10 6,26 2,32 160,0 220,8 24 —»—— 1-59 5,2 69 86 38 48 6,15 6,73 2,71 150,0 210.8 V 40,50 10 Grå moig lera 1,68 3,8 57 61 33 28 6,15 5,53 1,21 190,5 280,0 50 in fr. älv Tabell 6 V 57,56 8 Grå lera 1,49 2,2 95 108 34 74 2,15 2,27 0,77 110,2 220,8 15 m fr. älv 16 —>>— 155 3,2 82 100 34 66 4,00 3,68 1,40 120,8 210,2 24 —»— 1.59 4,4 73 89 36 53 6,00 6,08 2,16 140,5 220,5 ac = konsolideringstryck i 3-ax1. försök i kg/cm2 a'l = största huvudspänning vid brott i kg/cm2 a'3 = minsta huvudspänning vid brott i kg/cm2 Qcc : sann friktionsvinkel enl. Gibson Q'” : skenbar friktionsvinkel korrigerad enl. Osterman och Odenstad w : naturlig vattenhalt i viktsprocent WL = flytgräns. WP : plasticitetsgräns, Ir : plasticitetsindex

sensitivitet, kan de upptagna jordproverna ha blivit mer eller mindre störda och en spridning i hållfasthetsvärdena därmed erhållits. Lerans vattenhalt ligger genomsnittligt mellan 60 och 80 procent och före- ter icke någon påtaglig tendens till minskning med djupet under markytan. Inom den södra delen av området synes leran genomsnittligt vara fastare

• Sida 114
•  Original

än inom den norra. Den visar i regel en med djupet under markytan tillta- gande hållfasthet. Vattenhalten är vanligen lägre än flytgränsen och finleks- talet, medan förhållandet inom norra delen av området är det motsatta. Vattenhalten varierar i allmänhet mellan 40 och 60 procent och stiger till 80 procent i ett par borrhål utmed älven. Kvicklera har påträffats i några borrhål invid dalsidan.

I sandlagret under leran råder ett artesiskt vattentryck inom större delen av området. Övertrycket synes vara störst (6 ä 7 m) inom det av Skånska Cementgjuteriet undersökta industriområdet och avtar uppströms och ned- ströms därom. Några filterbrunnar har nedförts för sänkning av grundvat- tentrycket men har ej tillräcklig kapacitet.

Ansträngningen i jorden är relativt hög inom nyssnämnda industriom— råde, delvis beroende på belastningen från byggnaderna närmast älven, där säkerheten mot skred på basis av den odränerade hållfastheten lokalt beräk— nats vara 1,1 och eljest 1,2 å 1,3. På övriga delar av det undersökta området synes stabiliteten vara i stort sett godtagbar.

Vid Ekeberg i södra delen av det undersökta området är ansträngningen i marken högst inom det terrängavsnitt, som har den brantare lutningen. Säkerheten mot utglidning har där på basis av den odränerade hållfastheten beräknats till ca 1,5 och på grundval av den dränerade hållfastheten till 1,3 år 1,5.

14. Områden invid dalsidan Vid den preliminära undersökningen bedömdes stabilitetsförhållandena böra kontrolleras inom några enstaka områden i närheten av dalsidan, där iskymeterprovningen antydde, att högt grundvattentryck kunde förekomma. Bland des-sa områden kan nämnas vissa terrängavsnitt vid Groröd och Skår på västra och Kattleberg på östra sidan om älven. Utförda portrycksmät- ningar visar en trycknivå 1—2 m över markytan på de förstnämnda plat— serna och ungefär samma mått under markytan på den sistnämnda platsen. Kompletterande borrningar visar, att stabilitetsförhållandena inom ifråga— varande terrängavsnitt torde få anses vara i stort sett godtagbara, ehuru ytterligare någon kontrollborrning skulle ha varit värdefull.

K. F örstärkningsåtgärder

]. Olika slag av förstärkningar För att minska risken för skred i lerslänter kan man enligt SGI vidta olika förstärkningsåtgärder. Dessa kan i princip uppdelas i tre skilda grupper, nämligen sådana åtgärder som går ut på att minska ansträngningen i mar- ken, sådana som avser att förbättra jordens hållfasthet, så att den förmår uthärda den höga påkänningen, samt slutligen sådana som förhindrar en långsamt pågående försämring av rådande stabilitetsförhållanden.

• Sida 115
•  Original

Till de förstnämnda åtgärderna hör avschaktning av släntkrönet eller ut— flackning av slänten, utfyllning i älven utanför strandbrinken samt, under vissa förutsättningar, höjning av älvens vattenyta. Hit kan även räknas för- stärkning med pålar i slänten.

Till de hållfasthet'sförbättrande åtgärderna kan räknas sänkning av grund- vattentrycket, antingen det sker genom pumpning i filterbrunnar eller vid högt tryck genom självavrinning .i vertikal- eller horisontalled. Vid grund- vattensänkningen ökas långsamt effektiva trycket i marken och därmed sker, en hållfasthetstillväxt hos leran.

Den försämring av stabiliteten, som orsakas av erosion, kan förhindras med erosionsskydd. Skyddets egen vikt medför däremot icke någon nämn— värd förbättring av stabiliteten, eftersom dess bidrag till det stabiliserande momentet är ringa i förhållande till det pådrivande momentet i brinken.

Vilka åtgärder som skall väljas sammanhänger med de lokala förhållan- dena på varje speciell sträcka, såsom strandbrinkens höjd och lutning, vat- tentryck, förekomsten av vattenförande lager, erosionsförhållanden m. m.

En avschaktning av släntkrönet ger normalt större stabiliserande effekt än om motsvarande schaktvolym borttas genom en utflackning av slänt- lutningen. Maximal förbättring av stabiliteten för en viss schaktvolym er- hålles vid ett bestämt förhållande mellan schaktens bredd och djup. I vissa fall torde avschaktning av släntkrönet, kombinerad med utfyllning av schaktmassorna vid släntfoten, vara den mest rationella metoden.

Förstärkning medelst pålning är normalt en ganska dyr metod och inne- bär även vissa tillfälliga risker, om stabiliteten är mycket låg.

Sänkning av grundvattentrycket är en praktiskt användbar metod endast om grövre, vattenförande skikt förekommer i eller under leran. Effekten av grundvattensänkningen, d. v. s. hållfasthetstillväxten i leran, sker lång- samt och stabiliteten förbättras i samma takt.

Om det råder artesiskt tryck i de vattenförande skikten, kan man sänka trycknivån till markytan genom att nedföra s. k. filterbrunnar, i vilka vatt- net till följd av övertrycket strömmar upp. För lägre trycknivåer måste vattnet pumpas upp.

En sänkning av grundvattentrycket orsakar i regel en hoptryckning av lerlagret och en sättning i markytan. Vidare kan den medföra, att brunnar sinar även på ganska långt avstånd från den plats, där grundvattensänk- ningen utförts.

För stabilitetsförhållandena i älvslänterna synes stranderosionen för när- varande ha större betydelse än djuperosionen. Man hör av de befintliga strandskoningarna att döma kunna hindra stranderosionen med relativt enkla erosionsskydd i form av stenfyllningar med erforderlig tjocklek och stenstorlek. Eftersom strandbrinken på de sträckor, där erosionsskydd er- fordras, flerstädes är mycket brant, kan det i vissa fall vara önskvärt, att man kombinerar skyddet med en utflackning av slänten för att undvika att detta skadas av lokala utglidningar.

• Sida 116
•  Original

Såsom framgår av sammanfattningen av undersökningsresultatet är sä- kerheten mot skred låg på några av de undersökta områdena och det blir därför aktuellt att utföra vissa förstärkningar. Följande älvsträckor bör enligt SGI:s mening härvid i första hand beaktas (jfr kartbil. 2).

2. Västra älvstranden mellan Intagan och Torp (20,9—29,0) Generellt gäller för större delen av denna sträcka att stabilitetsförsämrande åtgärder såsom belastningar på släntkrönet i form av byggnader, upplag o.d. liksom muddringar i älven bör undvikas eller åtminstone icke utföras utan föregående grundundersökning.

Sträckan 20,95—21,52 (pl. 1) . På större delen av denna sträcka är den beräknade säkerheten mot skred 1,15—1,20. Med hänsyn till den omfattande stranderosion, som pågår, samt till förekomsten av kvickleror ända fram till strandbrinken bör man anord- na ett erosionsskydd, så att en långsamt fortgående försämring av stabilite- ten hejdas. Om skyddsarbeten av ekonomiska eller andra skäl inte utföres, bör man åtminstone som alternativ åtgärd bevaka utvecklingen genom nog- grann årlig kontroll av erosion och utglidningar samt vidta de eventuella lokala stabiliseringsåtgärder, som efter hand kan visa sig erforderliga. Om- fattningen av erosionsskyddet har skisserats på pl. 1.

Sträckan 23,35—23,95 (pl. 2, fig. 14) De på denna sträcka under de senaste åren inträffade, relativt omfattande skreden i älvbrinken bestyrker undersökningsresultatet, att ansträngningen i marken är hög. Visserligen har skreden, som nämnts, inneburit en viss avlastning av slänten, men när de utglidna massorna borteroderats, vilket synes gå relativt snabbt, är faran för nya skred överhängande. Efter- som leran i så gott som hela lagerserien är kvick, föreligger viss risk för att ett storskred kan utvecklas. Det är ur denna synpunkt angeläget, att ero- sionsskydd utlägges utmed stranden. Dessutom borde man helst utföra mindre avschaktning av släntkrönet vid km 23,45, 23,72 och 23,82. Totalt uppskattas erforderlig schaktvolym till ca 6 000 m”. Avschaktningen beräk- nas medföra en höjning av säkerhetsfaktorn mot utglidning med ca 10 pro- cent, beräknat på grundval av lerans odränerade hållfasthet. Omfattningen av förstärkningsåtgärdema har skisserats på pl. 2 samt beträffande områ- det vid km 23,82 även fig. 14.

Sträckan 25,95—26,07 (pl. 3) Säkerheten mot skred har beräknats till 1,3. Med hänsyn till att älvslänten har sådan utformning, att ett relativt måttligt släntskred kan reducera sä- kerheten avsevärt, bör man lägga ett erosionsskydd på denna sträcka och

• Sida 117
•  Original

därigenom förhindra en fortsatt försämring av stabiliteten. Skyddets ut- sträckning framgår av pl. 3.

Sträckan 26,25—26,40 (pl. 3) Visserligen synes stabilitetsförhållandena på denna sträcka vara relativt tillfredsställande, men med hänsyn till att bebyggelse finnes relativt nära älven och mycket aktiv stranderosion förekommer, bör man helst anordna ett erosionsskydd, såsom angivits på pl. 3.

Sträckan 26,74—26,94 och 27,48—27,64 (pl. 3, fig. 15) Eftersom säkerheten mot skred är låg och därtill stranderosionen är bety- dande, bör man på dessa sträckor anordna erosionsskydd. Helst bör man dessutom på båda platserna utföra mindre avschaktning av släntkrönet ungefär såsom skisserats på pl. 3 (jfr även fig. 15). Avschaktningen beräk- nas på de båda områdena ge en förbättring av säkerhetsfaktorn med ca 10 procent, beräknad på grundval av lerans odränerade skärhållfasthet. Totalt uppskattas erforderlig schaktvolym till ca 6 000 m3. Om schaktningsarbe— tena av ekonomiska eller andra skäl inte utföres, bör man åtminstone hålla området under inspektion tills man har kontrollerat effekten av erosions- skyddet.

3. Västra älvstranden vid Ströms sluss (35,8—37,9 pl. 4, fig. 16)

Viss avschaktning av släntkrönet utfördes på sträckan 37,32—37,48 som- maren 1959. De bortschaktade jordmassorna uppgick till ca 6 000 m3. I pro- memoria den 24 oktober 1960 föreslog institutet ytterligare åtgärder, nämli— gen avschaktning av släntkrönet på sträckan 36,73—36,80, 36,98—37,19 och 37,48—37,58, totalt ca 11 000 m3, samt erosionsskydd på sträckan 37,48—37,74 och i övrigt översyn av befintliga erosionsskydd. Bebyggelse och annan belastning på släntkrönet liksom muddring i älven bör undvikas eller utföras först efter särskild utredning. Avschaktningen bedömes med- föra ca 10 procent förbättring av säkerheten mot utglidning på de aktuella sträckorna. Omfattningen av arbetena har skisserats på pl. 4 samt beträf- fande avschaktningen på sträckan 37,48—37,58 även fig. 16.

4. Västra älvstranden vid Ellesbo (72,7—73,6 pl. 7)

Det höga grundvattentryck, som här konstaterats, är ogynnsamt för stabilite- ten sedd på lång sikt för området. Man synes, med hänsyn till att tryckets storlek är väsentligt för säkerheten, böra komplettera den vid motorvägen anordnade grundvattensänkningen med ytterligare, förslagsvis ett tiotal, fil- terbrunnar närmare älven. Området mellan motorvägen och älven bör helst icke bebyggas eller användas såsom upplagsplats o. d. utan särskilda vidare utredningar.

• Sida 118
•  Original

5. Östra älvstranden inom en 200 m uppströms Smörkullen (35,05—35,25 pl. 4) Enligt beräkningarna får stabiliteten anses vara i stort sett tillfredsställan- de. Erosionsskyddet är emellertid bristfälligt. Med hänsyn till att bebyggel- sen ligger relativt nära strandbrinken är det önskvärt att skyddet överses och kompletteras i erforderlig utsträckning. På något enstaka utskjutande brant parti borde man även flacka ut strandbrinken förslagsvis i lutning- en 1:2.

6. Östra älvstranden vid Fuxerna kyrka och Lilla Edets pappersbruk (37,2—38,7 pl. 5) Avschaktning av släntkrönet har utförts inom Lilla Edets pappersbruks in- dustriområde samt på angränsande strandpartier. Inom en ravin, som myn- nar i älven strax uppströms fabriken, har man sänkt grundvattentrycket med hjälp av nedförda filterbrunnar. Bäcken i ravinen har kulverterats och ravinbottnen höjts genom utfyllning. Dessutom har man igångsatt en prov- pumpning för sänkning av grundvattentrycket inom Fuxernaområdet. En- ligt uppgift har denna fungerat bra och man avser att genomföra grundvat- tensänkning inom hela området. Om denna kommer till stånd och upprätt- hålles, synes tills vidare ytterligare förstärkningsåtgärder icke erfordras på denna älvsträcka. För nybebyggelse eller annan ökning av belastningen inom området liksom för muddring i älven erfordras speciell utredning.

7. Östra älvstranden vid Älvängen (57,0—58,0 pl. 6) Genom utfyllning i älven har ansträngningen i marken lokalt blivit relativt hög på en ca 200 m lång sträcka. Det är önskvärt, att man där schaktar bort yttre delen av fyllningen och skyddar återstoden med ett erosionsskydd samt undviker att anordna upplag omedelbart intill älven, såsom i plan skisserats på pl. 6.

8. Östra älvstranden vid Agnesberg-Ekeberg (78,0—80,0 pl 8) Med hänsyn till det rådande artesiska vattentrycket och den lokalt relativt höga ansträngningen i marken utmed älven på mellersta delen av området är det önskvärt, att ytterligare filterbrunnar anordnas för en grundvatten- sänkning utmed älven, förslagsvis på sträckan 78,2—78,9 (se pl. 8). Helst bör trycknivån sänkas till markytan. Enligt uppgift föreligger behov av grundvatten till ett projekterat nybyggnadsområde väster om älven. Det för- tjänar utredas, om man härvid skulle kunna utnyttja de vattenförande lag- ren under leran invid stranden. Vid Ekeberg är som nämnts markpåkänningen högst inom det brantare terrängavsnittet. Man bör helst undvika att där belasta marken med bygg- nader, upplag o. d. Likaså bör man vid omläggning av riksvägen, som avses

• Sida 119
•  Original

gå fram vid foten av ifrågavarande sluttning, välja ett profilplan, så att man undviker en skärning som kan försämra stabiliteten.

L. Sammanfattande synpunkter

Av praktiska och ekonomiska skäl har de geotekniska undersökningarna be- gränsats att omfatta områden, som vid besiktningar och en rekognoscerande gradering av stabilitetsförhållandena bedömts böra undersökas mera ingå- ende. Det kan bl. a. därför icke uteslutas, att områden med mindre god sta- bilitet kunnat förbises på grund av varierande grundförhållanden och svå- righeten att utan noggrannare mätningar bedöma förekomsten av vissa på stabiliteten inverkande faktorer, såsom högt grundvattentryck, ovanligt lösa jordlager o. d. Man kan således icke med full visshet förutsäga, att samtliga terrängavsnitt, där förstärkning skulle erfordras, har upptäckts vid under- sökningarna. Vidare försiggår vissa kemiska ändringar inom lerlagren, var- igenom stabilitetsförhållandena kan påverkas i ogynnsam riktning. SGI har ägnat denna fråga viss forskning och avser att i fortsättningen på forsk- ningsanslag undersöka de kemiska förhållandenas inverkan på lerornas fast- het, eroderbarhet och sensitivitet.

De på olika älvsträckor föreslagna förstärkningsåtgärderna får anses vara relativt måttliga. De medför emellertid en förbättring av stabiliteten inom uppenbart hårt ansträngda strandpartier och innebär därigenom för älvda- len i sin helhet en betydligt ökad säkerhet mot skred av större omfattning.

M. Litteratur

GFF Geologiska föreningens förhandlingar NGI Norges geotekniske institutt SGI Statens geotekniska institut SGU Sveriges geologiska undersökning

Bien-um, L., 1954: Geotechnical properties of Norwegian marine clays. NGI, nr 4. Oslo. — and Simons, N. E., 1960: Comparison of shear strength characteristics of normally consolidated clays. NGI, nr 35. Oslo. — and Wu, T .H., 1960: Fundamental shear strength properties of the Lilla Edet clay. NGI, nr 38. Oslo. Caldenius, C. Lundström, R. ,Fellenius, B. and Mohrén, E., 1956: The landslide at Surte on the river Göta älv. SGU, Ca 27. Stockholm. Casagrande, A. 1954: Characteristics of cohesionless soils affecting the stability of slopes and earth fills. J. Boston Soc. Civ. Engrs. Vol. 23 nr 1. —— and Wilson, S. D., 1953: Prestress induced in consolidated quick triaxial tests. Proc. 3. Internat. Conf. Soil. Mech. a. Found. Engng. Vol. 1. Ziirich. Fellenius, B., 1954: Redogörelse för skredet vid Guntorp på Bergslagsbanan mellan Nygård och Alvhem på linjen Kil—Göteborg den 13 april 1953. Stat. Järnv. geot. medd. nr 4. Stockholm.

• Sida 120
•  Original

Fellenius, W., 1929: Jordstatiska beräkningar med friktion och kohesion för cirkulärcylindriska glidytor. Kungl. Väg- och vattenbyggn. kårens 75-årsskrift. Stockholm. Frödin, G., 1919: Jordskreden och markförskjutningarna i Göta älvs dalgång mel- lan Trollhättan och Lilla Edet. Medd. från Kungl. Vattenfallsstyr. nr 19. Uppsala. Gibson, R. E., 1953: Experimental determination of the true cohesion and true

- angle of internal friction of clays. Proc. 3. Internat. Conf. Soil. Mech. a. Found. Engng. Vol. 1. Ziirich. Hansbo, S., 1957: A new approach to the determination of the shear strength of clay by the fall-cone test. SGI, Proc. nr 14. Stockholm. Jakobson, B., 1962: The landslide at Surte on the Göta river, September 29, 1950. SGI, Proc. nr 5. Stockholm. Kallstenius, T., 1961: Development of two modern continuous sounding methods.

. SGI, Särtryck och prel. rapp. nr 3. Stockholm. —- and Bergau, W., 1961: In situ determination of horizontal ground movements. SGI, Särtryck och prel. rapp. nr 3. Stockholm. Odenstad, S., 1958: Jordskredet i Göta den 7 juni 1957. GFF Bd 80. Stockholm. —— 1961: Relationship between apparent angle of friction—with effective stresses ,as parameters—in drained and in consolidated-undrained triaxial tests on sat- urated clay. Normally-consolidated clay. SGI, Särtryck och prel. rapp. nr 3. Stockholm. Olsson, J., 1919: Vissa rön beträffande lerors fasthet m.m. Tekn. samf. handl. nr 6. Göteborg. Osterman, J., 1960, a: Notes on shearing resistance of soft clays. Acta Polytechn. Scand., Ci 2 (263/1959). Stockholm. — 1960, I): Views on the stability of clay slopes. SGI, Särtr. och prel. rapp. nr 1. Stockholm. — 1962: A theoretical study of the failure conditions in saturated soils. SGI, Proc. nr 20. Stockholm. Roscoe, K. H., Schofield, A. N. and Wrolh, C. P., 1958: On the yielding of soils. Géotechnique, Vol. 8 nr 1. London. Rosenqvist, I. Th., 1955: Investigation in the clay-electrolyte-water system. Med sammandrag på norska. NGI, nr 9. Oslo. Sevaldson, R. A., 1956: The slide in Lodalen. October 6th, 1954. NGI, nr 24. Oslo. Skempton, A. W., 1954: The pore pressure coefficients A and B. Géotechnique, Vol. 4 nr 4. London. Statens järnvägars geotekniska kommission, 1914—1922: Slutbetänkande. Stat. Järnv. geot. medd. nr 2. Stockholm. Söderblom, R., 1959: Aspects on some problems of geotechnical chemistry. GFF Bd 81 H 4. Stockholm. —— 1960: Aspects on some problems of geotechnical chemistry. SGI, Särtryck och prel. rapp. nr 2. Stockholm. Terzaghi, K. and Peck, R. B., 1948: Soil mechanics in engineering practice. New York. Vattenfallsstyrelsen, 1948: Redogörelse för arbeten med Trollhätte kanals ombygg- nad efter 1913 års utgång. Medd. nr 21. Uppsala.

• Sida 121
•  Original

KAPITEL 6

Kommitténs förslag till åtgärder som sammanhänger med rådande läge

Kommittén kommer i detta kapitel, i anslutning till vad som anförts i kapi- tel 5, att framlägga förslag till utförande på vissa platser av förstärknings- åtgärder av olika slag såsom avschaktning o.d., sänkning av grundvatten- tryck samt erosionsskydd. I kapitel 7 behandlas åtgärder, som avser fram- tiden, såsom planeringsåtgärder, åtgärder för övervakning och reglering av bebyggelse m.m., åtgärder som har samband med kanal- och övriga kom- munikationsfrågor, beredskapsorganisation samt frågan om och formerna för en fortsatt övervakning av älvdalen. I anslutning därtill upptas Vissa kostnadsfördelningsfrågor till behandling.

Kommitténs ståndpunktstagande bygger, vilket redan i olika samman- hang framgått, på de utförda geologisk—geotekniska undersökningarna. Till att börja med måste i detta sammanhang framhållas att dessa undersök- ningar inneburit en bedömning av stabilitetsförhållandena under den förut sättningen att Götaälvdalen i stort sett får behålla sin nuvarande karaktär. En väsentlig förändring av dalgångens struktur kan komma att kräva ytter— ligare stabilitetsutredningar. I sitt den 5 mars 1960 till chefen för handels- departementet avgivna yttrande i ärende rörande anläggande av en kanal mellan Vänersborg och Uddevalla har kommittén bl. a. uttalat att, därest starka näringspolitiska skäl skulle anses tala för en förbindelseled mellan Vänern och Västerhavet med större kapacitet än nuvarande Trollhätte ka- nals, det torde bli erforderligt att förutsättningarna för en utbyggnad till avsedd kapacitet av Trollhätte kanal och kostnaderna för en sådan utbygg- nad jämväl utredes. Den avsevärda utbyggnad på Trollhätte kanal det i så fall skulle bli fråga om utgör exempel på en sådan väsentlig förändring av hela älvdalen som inte kunnat tas med i beräkningen vid de utförda stabili- tetsutredningarna. Den ifrågasatta utbyggnaden av Trollhätte kanal måste följaktligen föregås av ytterligare sådana utredningar. Vid en bedömning av kostnaderna för utbyggnaden har man alltså att räkna även med kostnader för ytterligare stabilitetsutredningar och för de förstärkningsåtgärder vartill dessa kan ge anledning. Vid en jämförelse mellan kostnaderna för en ut- byggnad av Trollhätte kanal och kostnaderna för en ny kanalsträckning måste givetvis på samma sätt i kostnaderna inräknas även utgifterna för erforderliga stabilitetsutredningar och förstärkningsåtgärder på- denna sträcka. . *

• Sida 122
•  Original

Anledning är också att här i korthet erinra om det sätt varpå stabilitets- utredningarna i Götaälvdalen bedrivits. Denna sak har utförligare behand- lats i kapitel 1, 4 och 5. I enlighet med det ursprungliga programmet har un- dersökningarna företagits i etapper. Den första etappen har avsett en preli- minär undersökning av rekognoscerande art och syftat till att dels utröna vilka områden längs älven, som kan betraktas som fria från uppenbara ris- ker, dels approximativt gradera övriga områden efter farlighetsgrad. Den andra, definitiva etappen har avsett undersökning av de områden, där i den första undersökningsetappen vissa risker bedömts kunna föreligga. Härvid har man sökt att närmare bestämma vilken säkerhetsmarginal som finns samt —— om denna inte ansetts tillfredsställande —— hur den skall kunna ökas genom olika åtgärder. SGI har ansett att man härigenom, med en rim- lig insats av ekonomiska och personella resurser, skulle erhålla ett relativt gott underlag för att bedöma stabilitetsförhållandena i älvdalen.

Emellertid har vissa undersökningar som ursprungligen planerats inte kunnat utföra—s, främst därför att det vid en avvägning ansetts att tillgäng- liga resurser borde sättas in på platser där det Visat sig påkallat med inten- sivare undersökningar än man från början tänkt sig. SGI hade sålunda från början avsett att företa en undersökning i fem sektioner norr om Trollhät- tan. Denna undersökning har inte kunnat utföras, vilket innebär att sträc- kan Vänersborg—Trollhättan inte alls kommit med i den definitiva under— sökningsetappen. Vidare avsåg SGI ursprungligen att i kontrollsyfte företa undersökningar i ytterligare ett par sektioner på västra älvstranden strax nedströms Bondeström inom ett område beläget mellan två äldre skredärr. Även dessa kontrollundersökningar har fått utebli. På motsvarande sätt har SGI fått underlåta undersökningar i några tillämnade kontrollsektioner på västra älvstranden vid Ballabo och ungefär mitt emot på östra stranden vid Kärra. Detsamma gäller kontrollborrning vid Kattleberg (strax norr om Älvängen).

Såsom också i kapitel 5 framhållits har alltså de mera ingående geolo- gisk-geotekniska undersökningar, som vid en relativt ytlig rekognoscering bedömts böra utföras, måst begränsas av olika skäl, främst ekonomiska. Det kan därför inte helt uteslutas, att områden med mindre god stabilitet und- gått att uppmärksammas.

Med de reservationer, som följer av det nu anförda, anser sig kommittén kunna dra följande slutsatser ur det utredningsmaterial, som stått till kom— mitténs förfogande. Om de i kapitel 5 föreslagna förstärkningsåtgärderna vidtas och det program, som nedan framlägges i fråga om planering, regle- ring av bebyggelse m. m. samt fortsatt övervakning, fullföljes, bör man kun- na räkna med att riskerna för skred av katastrofkaraktär förebygges på ett godtagbart sätt.

De ifrågavarande förstärkningsarbetena har av SGI bedömts utgöra ett minimikrav för ernående av ett sådant tillstånd, och kommittén anser det

• Sida 123
•  Original

angeläget, att de blir utförda så snart som möjligt. Stabilitetsförhållandena skulle givetvis bli ännu bättre, om ytterligare erosionsskydd, avschaktningar o. d. vidtoges. Emellertid bör enligt kommitténs mening frågan härom an- stå i avvaktan på uppföljningen av vissa undersökningar som kommittén i det följande kommer att föreslå.

För några av de områden, där förstärkningsarbeten ansetts erforderliga, har de föreslagna åtgärderna redan förberetts.

Sålunda har, vilket framgår av kapitel 3 (sid. 35), kommittén med anli- tande av en konsulterande ingenjörsfirma låtit uppgöra arbetsplan för yt- terligare avschaktning samt utförande av erosionsskydd oc'h komplettering av befintliga erosionsskydd inom området på västra älvstranden vid Ströms sluss (35,8—37,9). Kostnaderna har beräknats till 367 000 alternativt 327 000 kr. Förstärkningsåtgärder inom detta område har ansetts böra komma i fråga med förtur med hänsyn till inom området befintlig tätbebyggelse om- fattande ett 50—tal egnahem. På framställning av Inlands Torpe kommun har såsom tidigare nämnts arbetsmarknadsstyrelsen medgivit, att ifrågavarande arbeten får utföras såsom statskommunalt beredskapsarbete.

Vad beträffar området på västra älvstranden vid Ellesbo (72,7—73,6), som berör motorvägen väster om älven men saknar bebyggelse, överväges såsom framgår av kapitel 3 (sid. 31) åtgärder av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. De i syfte att sänka grundvattnet föreslagna ytterligare fil- terbrunnarna på denna plats torde enligt vad som inhämtats komma att utföras antingen genom vägförvaltningens i länet eller genom Göteborgs Sand AB:s försorg.

På östra älvstranden vid Fuxerna kyrka och Lilla Edets pappersbruk (37,2—38,7) föreslås sänkning av grundvattentrycket inom visst område. Åtgärder härför har redan vidtagits. På området finns i östra kanten rela- tivt långt från älven viss villabebyggelse. Några enstaka hus finns även inom själva området. Från Lilla Edets köpings sida har upplysts, att erfor- derliga arbeten för att genomföra och vidmakthålla grundvattensänkningen inom hela området kommer att utföras av Lilla Edets Pappersbruks AB och köpingen.

Inom ett område på östra älvstranden vid Älvängen (57,0—58,0), där ge- nom fyllning i älven ansträngningen i marken lokalt blivit relativt hög på en ca 200 m lång sträcka, föreslås att yttre delen av fyllningen bortschak- tas och återstoden förses med ett erosionsskydd. Sedan kommittén tillskri- vit industriföre'taget på platsen Isolerings AB WMB med förfrågan huru- vida bolaget avsåg att utföra avsedd avschaktning jämte erosionsskydd, har bolaget meddelat, att det var dess avsikt att utföra de rekommenderade åt- gärderna ehuru den exakta tidpunkten därför inte kunde anges.

Slutligen föreslås grundvattensänkning på viss sträcka inom ett område på östra älvstranden vid Agnesberg—Ekeberg (78,0—80,0). Inom området,

• Sida 124
•  Original

som berör sträckningen av riksvägen öster om älven, inrymmes Dorch, Bäcksin & Cos AB:s industrianläggningar jämte vissa upplag. Här förelig- ger enligt uppgift samtidigt behov av vatten till bebyggelseområden, bl. a. ett projekterat sådant väster om älven. Genom att nyttja grundvattnet till vat- tentäkt skulle önskad grundvattensänkning kunna åstadkommas. På kom- munalt håll torde föreligga visst intresse för att på detta sätt utnyttja ifrå- gavarande grundvattentillgångar. Den utredning av frågan som i sådant fall erfordras är emellertid närmast en angelägenhet för vederbörande kommu— ner. Kommittén får därför föreslå att länsstyrelserna anmodas att verka för att ifrågavarande kommuner —— Säve kommun i Göteborgs och Bohus län samt Angereds kommun i Älvsborgs län —— snarast låter utreda frågan.

Då det gäller de nu behandlade fem områdena synes man alltså med ett undantag ha grundad anledning att räkna med att föreslagna förstärknings— åtgärder blir utförda relativt snart. Undantaget utgör området vid Agnes- berg—Ekeberg, där den föreslagna grundvattensänkningen blir beroende på kommunernas inställning till frågan om att utnyttja grundvattnet och på resultatet av den utredning i sådant syfte som kan komma till stånd. Emel— lertid bör det i samtliga fall ankomma på vederbörande länsstyrelse att följa utvecklingen. Om det skulle visa sig att någon av de föreslagna åtgär- derna eftersättes, bör länsstyrelsen till behandling uppta frågan om dess genomförande på annat sätt. För länsstyrelsernas handlande i sådana fall torde vad som i det följ ande anföres kunna tjäna till ledning.

På östra älvstranden uppströms Smörkullen (35,05—35,25) föreslås kom- plettering av erosionsskydd och utflackning av strandbrinken. Med hänsyn till att här finns ett mindre antal bostadshus, bör dessa arbeten utföras med förtur.

Övriga områden, där förstärkningsåtgärder föreslås, är alla belägna på västra älvstranden mellan Intagan och Torp. Dessa områden saknar bebyg- gelse. Ehuru kommittén inte vill efterge kravet på att föreslagna förstärk- ningsarbeten inom dessa områden blir utförda så snart omständigheterna medger har den ansett sig böra räkna med möjligheten att åtgärderna av ekonomiska och arbetstekniska skäl inte kommer att utföras i ett samman- hang. Kommittén har därför ansett sig böra angelägenhetsgradera dessa arbeten. Graderingen, som har ägt rum i samråd med SGI, har resulterat i följande rangordning:

1. Anordnande av erosionsskydd och utförande av mindre avschaktning— ar av släntkrön inom sträckan 23,35—23,95.

2. Anordnande av erosionsskydd och utförande av mindre avschaktning- ar av släntkrön inom sträckorna 26,74—2ö,94 och 27,48—27,64.

3. Anordnande av erosionsskydd inom sträckan 20,95—21,52.

4. Anordnande av erosionsskydd inom sträckan 25,95—26,07.

5. Anordnande av erosionsskydd inom sträckan 26,25—26,40.

• Sida 125
•  Original

I vissa fall föreslås såväl anordnande av erosionsskydd som utförande av avschaktning. Med hänsyn till vad som blivit utrett om erosionens fortgå- ende försämrande inverkan på stabiliteten, synes i dessa fall erosionsskyd- det i fråga om angelägenhet böra sättas före avschaktningen.

För de föreslagna förstärkningsåtgärderna på västra älvstranden vid Ströms sluss _— avschaktning, anordnande av erosionsskydd och komplette- ring av befintliga erosionsskydd —— har kommittén såsom tidigare (sid. 35) nämnts låtit uppgöra en arbetsplan, sedan medel härför anvisats i särskild ordning. I denna beräknas kostnaderna för avschaktning till 202 000 kr, för anordnande av erosionsskydd till lägst 100 000 kr samt för komplette- ring av befintliga erosionsskydd till 25000 kr. Det nya erosionsskyddet skulle omfatta en sträcka av ca 260 m och anordnas genom utfyllning med sprängsten utmed strandkanten.

Beträffande föreslagna avschaktningar och erosionsskydd på västra älv- stranden mellan Intagan och Torp liksom beträffande föreslagna arbeten uppströms Smörkullen föreligger inte motsvarande arbetsplaner.

I de på de utförda stabilitetsutredningarna grundade förslagen har endast platserna för åtgärderna och huvuddragen för deras utförande kunnat anges. Kompletterande utredningar blir därför erforderliga. Sålunda bör i detalj fixeras hur arbetena skall utföras. Olika vid utförandet uppkomman- de problem måste dessutom närmare utredas. Vid avschaktning har man t. ex. att räkna med intrång på annans egendom av sådan beskaffenhet att medgivande av fastighetsägaren fordras. Frågor om ersättning för intrång kan därvid uppkomma. Omfattningen av dylikt intrång bör klarläggas och, då anledning därtill föreligger, bör förhandlingar med vederbörande fastig- hetsägare äga rum. Vidare bör klarläggas hur lämpligen bör förfaras med de vid avschaktning uppkommande schaktmassorna o.s.v. Beaktas bör också att, åtminstone i vissa fall, för anordnande av erosionsskydd torde er- fordras sådant tillstånd av vattendomstolen som avses i 2 kapitlet 20 & vattenlagen. Slutligen är en detaljerad kostnadsberäkning för de olika åt— gärderna nödvändig. Vid den kompletterande utredningen bör vederbörande kommun, SGI samt statens vattenfallsverk såsom företrädare för farleden medverka. Kommittén har sökt approximativt beräkna kostnaderna för ar- betena mellan Intagan och Torp. På grundval av stabilitetsutredningarna, varvid schaktvolymer och erosionsskyddens längd ungefärligt angivits (se sid. 112—113), samt med stöd av erfarenheter i samband med uppgörandet av arbetsplanen för området vid Ströms sluss har kommittén därvid kom- mit fram till en kostnad av 800 000 kr. På motsvarande sätt har kostnaderna för arbetena uppströms Smörkullen approximativt beräknats till 50 000 kr. Till det principiella spörsmålet om vem eller vilka som slutligt bör be- kosta åtgärder av nu avsett slag återkommer kommittén senare i betän- kandet.

Kommittén har ansett det lämpligt, att länsstyrelsen i Göteborgs och Bo-

• Sida 126
•  Original

hus län fick .i uppdrag att enligt nyss angivna riktlinjer låta utarbeta en arbetsplan för åtgärderna mellan Intagan och Torp. På framställning av kommittén har också Kungl. Maj:t den 25 juli 1962 uppdragit åt länssty- relsen att låta utarbeta en arbetsplan jämte kostnadsberäkning samt för än- damålet ställt erforderliga medel till länsstyrelsen förfogande.

För arbetena uppströms Smörkullen kommer Lilla Edets köping att om- besörja motsvarande utredning, vilken i detta fall beräknas bli mindre om- fattande.

Vad beträffar frågan genom vem ifrågavarande arbeten skall utföras, vill kommittén framhålla följande. Vid den avschaktning, vilken under år 1959 såsom beredskapsarbete utfördes på Strandbacken inom området vid Ströms sluss, ombesörjdes själva arbetet av kommunen (se sid. 35). Denna ordning synes ha fungerat väl. 1 de nu aktuella fallen kan vid sidan av vederbörande kommuner jämväl statens vattenfallsverk som företrädare för farleden i älven komma i fråga. Vidare kan man tänka sig, att något annat statligt verk med regional och lokal organisation, t. ex. väg- och vattenbyggnadsverket eller arbetsmarknadsverket, får stå för arbetena. Kommittén är emellertid benägen föreslå att uppdragen i första hand lämnas resp. kommuner, i detta fall Inlands Torpe kommun och Lilla Edets köping. Förutsättning härför är givetvis att kommunerna är villiga att motta sådana uppdrag. Därest allt- så Inlands Torpe kommun och Lilla Edets köping får i uppdrag att låta utfö- ra ifrågavarande förstärkningsåtgärder, bör länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län anmodas att i samråd med SGI öva inseende över arbetena. Vidare bör föreskrivas, att arbetena skall. särskilt då det gäller erosionsskydden, utföras under medverkan av statens vattenfallsverk som företrädare för farleden i älven.

• Sida 127
•  Original

KAPITEL 7

Kommitténs förslag till åtgärder som avser framtiden

A. Planering

I kommitténs direktiv pekas på möjligheten att det framdeles kan visa sig lämpligt att genom regionplan åstadkomma en form för administreringen på lång sikt av vissa planeringsfrågor inom Götaälvdalen.

Regionplaneinstitutet regleras i 3 och 126—135 55 byggnadslagen den 30 juni 1947 samt 10 å byggnadsstadgan den 30 december 1959. För samord- ning av flera kommuners eller samhällens planläggning upprättas region— plan (3 5 lagen). Regionplan avser gemensam planläggning i ett eller flera hänseenden beträffande grunddragen för markens användning, såsom i fråga om viktigare trafikleder, flygplats, områden för tätbebyggelse och om- råden för friluftsliv samt anläggningar för vattenförsörjning och avlopp (126 5 lagen). Kungl. Maj :t bestämmer om regionplan skall finnas; i så fall bildas regionplaneförbund med fullmäktige och styrelse. Regionplan fast- ställes av Kungl. Maj:t, sedan förslag upprättats av styrelsen och antagits av fullmäktige. Regionplan skall tjäna till ledning vid upprättande av gene- ralplan (generalplan anger grunddragen för marks användning inom kom- mun eller samhälle, 2 5 första stycket lagen), stadsplan och byggnadsplan (närmare reglering av bebyggelsen sker genom stadsplan eller byggnads- plan, 2 5 andra stycket lagen) samt eljest vid reglering av bebyggelsen eller markanvändningen i övrigt (134 5).

Den 22 september 1949 har Kungl. Maj:t bestämt, att regionplan skall i de hänseenden, varom förmäles i 126 & byggnadslagen, upprättas för regio- nen kring Göteborg. Följande i Götaälvdalen belägna kommuner ingår i detta regionplaneområde nämligen Göteborg, Kungälv och Säve i Göteborgs och Bohus län samt Angered, Nödinge och Starrkärr i Älvsborgs län.

Fråga om att få till stånd en regionplan för Vänersborg—Trollhättan— Uddevalla området har diskuterats. Det har då närmast gällt framdragande av huvudtrafikleder och placering av flygplats. Till något officiellt initiativ har frågan dock inte avancerat. Den torde f. n. få anses sakna aktualitet. Att sträcka området för en ev. sådan regionplan så långt söderut att det skulle nå fram till området för Göteborgsplanen torde under alla omstän- digheter inte kunna ifrågakomma.

Kommittén har överlagt med bl. a. länsarkitekterna och överlantmätarna i de båda länen samt regionplanechefen i Göteborg i regionplanefrågan. Re-

• Sida 128
•  Original

sultatet härav har blivit att — bortsett från rasriskerna — några för hela Götaälvdalen gemensamma frågor av den art, att de för sin lösning kräver en regionplan, inte kunnat påvisas. De gemensamma spörsmål, som kan be- räknas bli aktuella, torde kunna lösas genom kontakter i de särskilda fallen utan den förhållandevis tungrodda och kostsamma administrativa apparat som en regionplan förutsätter. Vad särskilt beträffar de åtgärder inom stads- och byggnadsplaneringen, som blir en följd av rasriskerna, torde dessa åtgärder få begränsad räckvidd och knappast kräva en regional plan- läggning som underlag. Det kan även framhållas, att en regionplaneapparat endast löser eventuella gemensamma planläggningsfrågor. Däremot sörjer den inte för att det planerade blir genomfört i praktiken.

Kommittén vill sålunda för sin del avvisa tanken på en regionplan för älvdalen. Beträffande vissa åtgärder inom stads- och byggnadsplaneringen, som aktualiseras av rasriskerna, får kommittén framhålla följande.

Stadsplan eller byggnadsplan skall i regel finnas, där tätbebyggelse upp- kommit eller kan förväntas uppkomma inom nära förestående tid (24 och 107 55 lagen). Sådan planläggning utgör förutsättning för att tätbebyggelse överhuvud skall få äga rum (5 5 lagen och 56 ä 1 mom. andra stycket stadgan). I stadgan sägs att, där ej särskilda förhållanden föranleder annat, mark skall avses för det ändamål vartill den är mest lämpad med hänsyn till läge, terräng— och grundförhållanden samt övriga omständigheter. Till tätbebyggelse må ej av—ses mark som ur allmän synpunkt ej är lämpad för sådan bebyggelse (9 5 andra stycket). Det är givet att på grund härav mark, vars stabilitet inte med säkerhet bedömes vara tillfredsställande, i princip ej bör avses till tätbebyggelse och alltså inte bör planläggas. Enligt kom- mitténs mening måste i framtiden innan stads- eller byggnadsplanering äger rum — liksom eljest då större anläggningar planeras i Götaälvdalen —— krävas att det får anses uppenbart eller genom ingående undersökningar klarlagt att det aktuella området kan bedömas som stabilt. Förslag till plan skall också enligt stadgan vara åtföljt av utredning angående de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för planens genomförande med beaktan- de av bl.a. grundens beskaffenhet (16 å).

Undan'tagsvis kan det emellertid vara lämpligt att vid planläggning av ett större område ta med jämväl osäker mark. Därvid kan i planbestämmel- serna beträffande sådan mark föreskrivas t. ex., att nybyggnad eller omfat- tande terrasseringsarbete ej får företagas, såvida inte byggnadsnämnden efter inhämtande av sakkunnigt utlåtande prövat detta kunna ske utan att markens stabilitet påverkas. Detta förfaringssätt har använts i den av läns— styrelsen i Göteborgs och Bohus län den 19 juni 1958 fastställda byggnads- planen för Ströms samhälle och Strandbacken i Inlands Torpe kommun (5 12 i byggnadsplanebestämmelserna). Stadsplan och byggnadsplan antas av kommunens fullmäktige (ev. byggnadsnämnden) och skall fastställas, som regel av länsstyrelsen (26 och 108 55 lagen).

• Sida 129
•  Original

Kommittén får föreslå, att vederbörande planorgan i Götaälvdalen ( plan- författare, kommunernas byggnadsnämnder och fullmäktige samt länsarki- tekterna och länsstyrelserna) i lämplig ordning erinras om att markstabili- teten måste ägnas allra största uppmärksamhet både då det skall avgöras om ett område skall planläggas för tätbebyggelse och då vid planläggning ställning skall tas till frågan om hur marken skall disponeras för olika ändamål (lättare och tyngre bebyggelse o. s. v.). Ifrågavarande åliggande bör omfatta samma områden som den kontroll av bebyggelse m.m. som kommer att behandlas i följande avsnitt av detta kapitel.

B. Övervakning och reglering av bebyggelse m. m.

På grund av rasriskerna i Götaälvdalen kommer en på markstabiliteten in— riktad kontroll från myndigheternas sida över bebyggelse m. m. inom om- rådena närmast älven och i angränsande dalgångar att bli nödvändig. Det blir härvidlag fråga om att förhindra såväl åtgärder, som kan inverka på stabiliteten så att risker uppstår, som vissa företag av annat slag. Vidare bör tillsynen inriktas på att för tillämnade företag föreskriva villkor som är påkallade med hänsyn till stabilitetsförhållandena. Det må anmärkas, att här inte avses redan befintlig utan endast tillämnad bebyggelse m.m. Då det gäller lokalisering och utförande av ny bebyggelse m.m. måste enligt kommitténs uppfattning stabilitetsförhållandena fullt ut beaktas.

Ifrågavarande kontroll bör i första hand avse bebyggelse. Den bör emel— lertid även avse andra företag, vilka innebär att belastningen ökas, huvud- sakligen fyllning och inrättande av upplag. Vidare bör — med hänsyn till vådorna av att oljor eller kemikalier rinner ut i älven — inrättande av fast cistern eller annan fast anordning för hantering eller förvaring av sådana vätskor rn. ni. vara föremål för kontroll.

Vilka områden som bör omfattas av den särskilda kontroll, varom här är fråga, framgår i stora drag av innehållet i kapitel 5. Framhållas må emel- lertid, att även ett under nuvarande förhållanden stabilt område kan bli instabilt t.ex. genom olämplig utfyllning eller belastning vid bebyggelse. Vidare kan framtida undersökningar ge anledning att i särskilda fall revi- dera uppfattningen om stabiliteten. Områdena för kontrollen bör med hän- syn härtill göras vida. Kontrollen av bebyggelse m.m. bör därför omfatta i stort sett alla områden utmed älven och i dess omgivningar med undantag för dem där fastmarken (berg eller morän) går i dagen. Önskvärt är att gränserna för områdena, som skall underkastas kontroll, anges på sådant sätt att de blir lätta att identifiera. Det sätt att ange gränserna, som ligger närmast till hands, är att utmärka dessa på karta. Härvid kan den nya ekonomiska kartan komma till användning. Denna är färdigställd för hu- vuddelen av de områden som är aktuella. Ett annat sätt är att ange grän- sernas avstånd från älvstranden. Möjlighet finns även att i viss utsträckning

• Sida 130
•  Original

begagna sig av naturliga gränser, såsom motorvägen Göteborg—Kungälv och allmänna vägen Kungälv—Trollhättan väster om älven samt riksvägen öster därom. Det må i sammanhanget påpekas att stora områden, som nu är i fråga, utgör ren jordbruksmark där det knappast är aktuellt med bebyg- gelse o. d., t. ex. områdena på båda sidor om älven mellan Trollhättan i norr och Ström—Lilla Edet i söder. Kommittén föreslår, att vederbörande läns- styrelser får i uppdrag att — till ledning för de lokala kontrollmyndighe- terna — i samråd med SGI låta på kartor utmärka gränserna för de om- råden som måste underkastas kontroll. Hinder torde inte möta mot att dessa gränser, för att underlätta arbetet ute i kommunerna, såsom upplysning läggs in också på generalplane-, stadsplane- och byggnadsplanekartor. Ifrå- gavarande gränser bör i mån av behov underkastas revidering.

På det lokala planet synes ifrågavarande kontroll lämpligen böra handhas av byggnadsnämnden. Byggnadsnämnden, vars verksamhetsområde år kom— munen, har att öva inseende över hur kommunens område bebygges (1 5 första stycket byggnadsstadgan). De författningar nämnden i första hand har att tillämpa är byggnadslagen den 30 juni 1947, vari den 30 december 1959 gjorts väsentliga ändringar (SFS 1959 nr 611) som trädde i kraft den 1 juli 1960, samt byggnadsstadgan den 30 december 1959 (SFS 1959 nr 612), som också trädde i kraft den I juli 1960. Byggnadsnämndens i praktiken mest betydelsefulla uppgift är att pröva och avgöra ansökningar om bygg- nadslov. I denna verksamhet torde den nu avsedda på markstabiliteten in- riktade kontrollen böra inordnas. Det synes även av andra skäl önskvärt, att byggnadsnämnden väljes till kontrollorgan.

Såsom i det följande närmare utvecklas bör det ankomma på länsstyrel- sen att ingripa i en del situationer, t. ex. då det med hänsyn till stabilitets- förhållandena är motiverat att hindra viss bebyggelse e. (1. Länsstyrelsen handlägger för närvarande byggnadsärenden i andra instans och har, enligt länsstyrelseinstruktionen den 30 maj 1958 (SFS 1958 nr 333), omfattande befogenheter då det gäller att upprätthålla allmän ordning och säkerhet.

För att länsstyrelser och byggnadsnämnder skall kunna fullgöra dessa uppgifter måste de förfoga över kvalificerad teknisk sakkunskap. Genom detta betänkande får länsstyrelserna och byggnadsnämnderna del av hu- vuddragen av de utförda geologisk-geotekniska undersökningarna i älvdalen och de resultat man vid dessa kommit till då det gäller stabilitetsförhållan— dena. De mera detaljerade redogörel-serna för dessa undrsökningar kom- mer dessutom att vara tillgängliga hos SGU resp. SGI (se sid. 37 och 74). Vi- dare bör det ankomma på SGI att lämna länsstyrelserna och byggnadsnämn- derna biträde i tekniska frågor vid behandlingen av ärenden som här av— ses. Det förutsättes, att SGI i fortsättningen såsom hittills kommer att hand- lägga geotekniska frågor, som sammanhänger med stabiliteten i dalgången.

Av största betydelse är givetvis de nuvarande rättsliga förutsättningarna för att byggnadsnämnden skall kunna utöva en på markstabiliteten inriktad

• Sida 131
•  Original

kontroll över bebyggelse m. m. Som tidigare nämnts har byggnadsnämnden att pröva ansökningar om byggnadslov. Nämnden får sålunda kännedom om alla företag, vartill fordras sådant lov. Skyldigheten att söka byggnadslov regleras i stadgan (54 och 65 55).

Byggnadslovsskyldighet föreligger i full utsträckning allenast inom om- råde med fastställd generalplan, stadsplan eller byggnadsplan (varmed i detta avseende är jämställd enligt äldre bestämmelser godkänd avstyck- ningsplan, 83 & stadgan) eller med fastställda utomplansbestämmelser. Vad beträffar utmed Göta älv befintliga tätbebyggelseområden gäller för dessa som regel fastställda stadsplaner eller byggnadsplaner. Övriga i landskom- munerna utmed älven befintliga områden, där här avsedd kontroll blir ak- tuell, täckes för närvarande till största delen av fastställda utomplansbe- stämmelser. Utomplansbestämmelser har sålunda fastställts för hela In- lands Torpe, Romelanda, Ytterby och Säve kommuner på västra älvstranden samt Västra Tunhems kommun, Gärdhems socken i Södra Väne kommun, Fors socken i Flundre kommun och hela Lödöse, Starrkärrs, Nödinge och Angereds kommuner på östra älvstranden. Av dessa utomplansbestämmelser har de för Ytterby, Västra Tunhems, Starrkärrs och Angereds kommuner tillkommit enligt nu gällande ordning. De övriga gäller endast under en övergångstid och upphör senast den 1 januari 1964 (andra stycket i över- gångsbestämmelserna till lagen den 30 december 1959 om ändring i bygg- nadslagen). I de delar av städerna och Lilla Edets köping, för vilka inte finns fastställd plan, utomplansbestämmelser e. d., skall under samma över- gångstid på grund av stadgan (81 &) gälla samma regler för bebyggandet som om utomplansbestämmelser fastställts. Enligt de bestämmelser i lagen, som trädde i kraft den 1 juli 1960 (77—80 och 119 55), kan fullmäktige (ev. byggnadsnämnden) i vederbörande kommun förordna att utomplansbestäm- melser i framtiden skall tillämpas å visst område i kommunen. Förordnan- de härom skall för att bli gällande fastställas av länsstyrelsen. Där så uppenbarligen är påkallat kan också länsstyrelsen, efter att ha hört full- mäktige, direkt meddela sådant förordnande. Utomplansbestämmelsernas innehåll liksom det formella förfarandet vid förordnande om sådana be- stämmelser regleras i stadgan (29 och 30 åå).

Där byggnadslovsskyldighet i full utsträckning föreligger, omfattar skyl- digheten följande åtgärder av intresse i detta sammanhang:

I. uppförande av helt ny byggnad och annan åtgärd som (enligt 75 5 stadgan) hänföres till nybyggnad; inom område med endast utomplansbe- stämmelser omfattar skyldigheten dock icke ekonomibyggnader för jord- bruk, skogsbruk eller därmed jämförlig näring (35 å stadgan) ;

2. uppförande eller väsentlig ändring av mur, plank eller därmed jämför- lig anordning;

3. schaktning, fyllning eller annan liknande åtgärd inom tomt (varmed enligt 36 & stadgan jämställes annan för bebyggande avsedd fastighet), så-

• Sida 132
•  Original

vida åtgärden innebär avsevärd ändring av höjdläget för tomten eller del därav;

4. inrättande av fast cistern eller annan fast anordning för hantering eller förvaring av brännbara vätskor, såvida åtgärden ej avser allenast att tillgodose viss fastighets husbehov; samt

5. inrättande av upplag. Inom område, som ej omfattas av fastställd generalplan, stadsplan, bygg- nadsplan eller utomplansbestämmelser, föreligger byggnadslovsskyldighet i begränsad utsträckning. Skyldigheten omfattar här endast uppförande av byggnad i tre eller flera våningar (dock ej ekonomibyggnad för jordbruk, skogsbruk eller därmed jämförlig näring), byggnad för industriell rörelse samt — under vissa förutsättningar —— samlingslokal, undervisningsanstalt, hotell, pensionat, vårdanstalt e. (1. (65 å stadgan).

För att i framtiden få byggnadslovsskyldighet i full utsträckning inom de områden, som skall omfatta-s av den särskilda kontroll varom här är fråga, måste alltså — i den utsträckning detta inte redan skett — förordnanden i nu gällande ordning meddelas att utomplansbestämmelser skall tillämpas inom områdena i den mån dessa inte täckes av fastställda stadsplaner eller byggnadsplaner. Vissa motiv härför torde föreligga, även om man bortser från hänsyn till markstabiliteten. Såsom framgår av det föregående har så- lunda utomplansbestämmelser tidigare fastställts för största delen av dessa områden.

Inledningsvis har angivits vilka företag ifrågavarande kontroll bör avse. En byggnadslovsskyldighet i full utsträckning skulle enligt de nu anförda författningsföreskrifterna omfatta följande av dessa företag, nämligen be- byggelse, inrättande av cistern eller annan anordning (av någon betydelse) för brännbara vätskor och inrättande av annat slags upplag; dock skulle inom utomplansbestämmelseområde skyldigheten icke omfatta bebyggelse, som är att hänföra till ekonomibyggnader för jordbruk, skogsbruk eller därmed jämförlig näring. Vidare skulle byggnadslovsskyldigheten omfatta schaktning, fyllning e. d. av större omfattning, dock ej utanför till bebyg- gande avsedd fastighet. Genom sådana förordnanden om utomplansbestäm- melser, som nyss angivits, åstadkommes sålunda att byggnadsnämnden ge- nom byggnadslovsskyldigheten på förhand får kännedom om den övervä- gande delen av de företag ifrågavarande kontroll bör avse. Påpekas må att byggnad, som tillhör kronan eller landsting, genom särskild bestämmelse i stadgan (54 & 2 mom.) är undantagen från byggnadslovsskyldigheten. Detta förhållande har emellertid i detta sammanhang ingen betydelse enär, innan sådan byggnad påbörjas, anmälan om företaget i god tid skall göras hos byggnadsnämnden (66 å andra stycket).

I detta sammanhang må nämnas, att förvaring m.m. av brandfarliga va- ror är underkastad ytterligare reglering. Kungl. förordningen den 1 decem- ber 1961 om brandfarliga varor (SFS 1961 nr 568) kommer att gälla på

• Sida 133
•  Original

detta område. Den träder i kraft den 1 januari 1963 och ersätter då bl.a. förordningen den 7 oktober 1921 angående eldfarliga oljor. För förvaring av brandfarlig gas eller brandfarlig vätska liksom för yrkesmässig tillverkning eller bearbetning av brandfarlig vara samt transport av brandfarlig vätska medelst rörledning utanför en anläggning kommer enligt 1961 års förord- ning att utöver ev. erforderligt byggnadslov krävas byggnadsnämndens till- stånd. Då det gäller förvaring av mindre mängder eller hantering under be- tryggande former räcker det dock i vissa fall med anmälan till brandchefen. I fråga om transport medelst rörledning genom mer än en kommun blir länsstyrelsen resp.Kungl.Maj :t (genom mer än ett län) tillståndsmyndighet.

Särskild uppmärksamhet kräver sådan ändring i en industris maskinut— rustning som innebär att belastningen ökas. En sådan åtgärd kan visserligen vara att hänföra till nybyggnad och alltså underkastad byggnadslovsskyldig- het (75 & stadgan), men mestadels torde frågan om byggnadslov inte ak- tualiseras.

Man måste alltså räkna med möjligheten att företag som får äga rum utan föregående byggnads-lov — uppförande av ekonomi-byggnader för jord— bruk c. d., schaktning e. (1. utanför till bebyggande avsedd fastighet samt ändring i en industris maskinutrustning _ kan få betydelse för stabilitets— förhållandena. Det torde dock vara möjligt för byggnadsnämnden att, om den har sin uppmärksamhet riktad därpå, hålla sig underrättad om företag som nu avses utan att dessa underkastas byggnadslovsskyldighet. För så- dant ändamål kan det vara lämpligt, att fastighetsägarna, särskilt industri— företagen, och andra myndigheter såsom brandchefen i någon form uppma- nas att samråda med byggnadsnämnden, därest det skulle bli fråga om att utföra ett sådant företag. Det kan nämnas, att enligt stadgan byggnads— nämnden äger besiktiga även byggnadsföretag, vartill byggnadslov ej er- fordras (64 5 1 mom.). Vidare äger den som ämnar verkställa byggnads- arbete, för vilket byggnadslov ej erfordras, ändock om han så önskar genom ansökan påkalla byggnadsnämndens prövning av åtgärden (54 5 4 mom. och 65 & tredje stycket).

Den utvidgning av byggnadslovsskyldigheten, som med hänsyn till det anförda kunde synas önskvärd, skulle kräva ändring i byggnadsstadgan. En lagstiftningsåtgärd — byggnadsstadgan har tillkommit under riksdagens medverkan — som motiveras av speciella förhållanden i en begränsad del av landet, torde dock endast böra tillgripas som en nödfallsåtgärd därest andra möjligheter inte står till buds. I förevarande avseenden synes man emellertid inom ramen för gällande lagstiftning kunna åstadkomma, att byggnadsnämnden på förband i stort sett erhåller kännedom om de företag vilka bör underkastas den kontroll som här är i fråga.

Kommittén övergår härefter till möjligheterna att förhindra företag, som av hänsyn till stabilitetsförhållandena inte bör komma till stånd, eller att föreskriva ur denna synpunkt påkallade villkor.

• Sida 134
•  Original

Vad beträffar företag, vartill erfordras byggnadslov, föreskrivs i stadgan (56 5) att vid prövning av ansökan om byggnadslov byggnadsnämnden skall tillse bl. a., att det tillämnade företaget ej strider mot byggnadslagen, lagen om allmänna vägar, lagen om enskilda vägar, strandlagen, byggnads- stadgan eller med stöd av nämnda författningar meddelade föreskrifter. Om företaget gör detta, skall byggnadslov i princip (här bortses från dispens— möjligheter) vägras. De föreskrifter, som nu nämnts, utgöres av stadspla- ner, byggnadsplaner och utomplansbestämmelser, vilka alla fastställes med stöd av byggnadslagen. Att en plan kan innehålla bestämmelse om hänsyns- tagande ti—ll markstabiliteten har förut antytts.

Som ovan nämnts regleras numera utomplansbestämmelsers innehåll i stadgan (29 5). Om det blivit bestämt att utomplansbestämmelser skall till- lämpas inom visst område, skall där gälla särskilda i fem punkter upptagna regler för byggandet; dock kan Kungl. Maj:t i undantagsfall förordna, att utomplansbestämmelser skall ha annat innehåll. Den första av de fem punk- terna har följande lydelse: »Byggnad må ej uppföras med mindre tomtplat- sen kan anses tillräckligt stor och i övrigt lämpad för den tillämnade bebyg— gelsen.» Inom ett område med skredrisker måste uppenbarligen, vid be- dömande av huruvida en tomtplats är lämpad för tillämnad bebyggelse, hänsyn tas även till markstabiliteten. Observeras bör emellertid att utom— plansbestämmelser, liksom stads— och byggnadsplaner, i huvudsak reglerar bebyggelsen och alltså inte direkt tar sikte på andra här ifrågavarande företag.

I ett byggnadsärende kan enligt stadgan byggnadsnämnden förelägga sö- kanden att inom Viss tid inkomma med ytterligare erforderlig utredning, t. ex. om stabiliteten, vid äventyr att ansökningen om byggnadslov eljest för- klaras förfallen (55 '5 2 mom.).

Byggnadslagen m.fl. nyss nämnda författningar innehåller också åtskil- liga bestämmelser, som omedelbart reglerar byggande och andra nu aktuella åtgärder. Dessa bestämmelser synes dock knappast ge stöd för att vid pröv- ning av ansökan om byggnadslov ta särskild hänsyn till de i Götaälvdalen rådande stabilitetsförhållandena.

Den tidigare behandlade förordningen om brandfarliga varor innehåller en del bestämmelser av intresse. Där stadgas bl.a., att lokaler och utrym- men för förvaring av brandfarlig vara skall vara så utförda och inredda att betryggande säkerhet föreligger för att vid förvaringen skada icke vållas genom brand eller annorledes. Vidare stadgas, att cistern ovan jord skall anbringas på säkert underlag och så att för cisternen och dess tillbehör far- liga sättningar icke uppstår. Underjordisk cistern skall förläggas så att cisternen med tillbehör icke skadas till följd av sättningar. Framhållas må emellertid att dessa bestämmelser i första hand riktar sig mot brandfaran.

Sammanfattningsvis kan sägas, att byggnadslagstiftningen och med stöd därav meddelade föreskrifter och även annan lagstiftning innefattar möjlig-

• Sida 135
•  Original

heter att förhindra vissa företag som här är i fråga eller att göra sådana företag beroende av med hänsyn till stabilitetsförhållandena påkallade vill- kor. Dessa möjligheter är dock ofullständiga.

Emellertid bör länsstyrelsens befogenheter till upprätthållande av allmän ordning och säkerhet kunna användas, då det med hänsyn till stabilitets- förhållandena är motiverat att hindra viss bebyggelse e. d. och byggnads- lagstiftningen inte ger tillräcklig möjlighet att göra detta. Enligt länssty— relseinstruktionen (7 5 1 mom.) äger länsstyrelsen att för upprätthållande av allmän ordning eller säkerhet stadga erforderliga viten. Denna bestäm- melse anses ge länsstyrelsen omfattande befogenheter. Då allmän säkerhet kan anses vara äventyrad, kan länsstyrelsen meddela föreskrifter som är ägnade att undanröja de aktuella riskerna samt stadga vite för överträdelse därav. Sådana föreskrifter skall dock vara ändamålsenliga och får inte gö— ras mer ingripande än ändamålet kräver. Bebyggelse eller annat företag, som av hänsyn till markstabiliteten bör förhindras, är uppenbarligen av be- skaffenhet att äventyra allmän säkerhet. Genom föreskrift av länsstyrelsen enligt länsstyrelseinstruktionen kan därför ett sådant företag förbjudas vid vite. Ifall förhållandena är sådana, att företaget bör kunna tillåtas endast om särskilda stabiliseringsåtgärder (t.ex. avschaktning eller pålning) ut- föres, bör länsstyrelsen kunna förbjuda företaget, om inte stabiliserings- åtgärderna kommer till stånd.

Föreskrifter av sist angivet slag är inriktade på enskilda fall, där bebyg- gelse c. d. redan är aktuell. Med stöd av 7 ä 1 mom. länsstyrelseinstruktio- nen kan emellertid länsstyrelserna även utfärda generella föreskrifter. Tänkbart är sålunda att för ifrågavarande områden vid Göta älv eller delar av dessa områden stadga förbud vid vite att överhuvud utföra här avsedda företag, givetvis med möjlighet för länsstyrelsen att medge undantag från förbudet. Det kan dock ifrågasättas, om inte föreskrifter av detta innehåll i regel skulle innebära större ingrepp än som är nödvändigt. Frågan synes lämpligen kunna lösas på så sätt, att länsstyrelserna fäster byggnadsnämn- dernas uppmärksamhet på saken och förklarar sig i princip beredda att i förekommande fall på föranstaltande av byggnadsnämnden inskrida med stöd av tidigare angivna stadganden i länsstyrelseinstruktionen.

Den, som i fall som de nu aktuella av hänsyn till allmän säkerhet för- bjudes att vidta viss åtgärd, bör rimligtvis inte vara berättigad till ersätt- ning av det allmänna för den skada han därigenom lider, bl.a. med hänsyn till att det som regel ligger i företagarens eget intresse att åtgärden ej kom- mer till utförande.

Av det anförda torde framgå, att gällande lagstiftning erbjuder relativt fullständiga möjligheter att bringa bebyggelse m.m. inom områdena när- mast Göta älv under en på markstabiliteten inriktad kontroll samt att, om det med hänsyn till stabilitetsförhållandena är erforderligt, förhindra så- dana företag eller göra dem beroende av särskilda villkor.

• Sida 136
•  Original

Med hänvisning härtill förordar kommittén, att länsstyrelserna i Göte— borgs och Bohus samt Älvsborgs län ävensom styrelserna (drätselkamrarna och kommunalnämnderna) och byggnadsnämnderna i kommunerna i Göta- älvdalen anmodas att på grund av rasriskerna i dalgången ägna markstabili- teten tillbörlig uppmärksamhet vid bebyggelse och annan anläggningsverk- samhet inom de områden närmast älven, som fixeras i förut angiven ord- ning. Vidare bör:

1. De båda länsstyrelserna anbefallas att till behandling i vederbörlig ord- ning ta upp frågan om utomplansbestämmelser, enligt de nya reglerna i byggnadslagstiftningen, för de delar av nyssnämnda områden som inte täckes av stadsplan eller byggnadsplan.

2. Byggnadsnämnderna anbefallas att vid prövning av ansökningar om byggnadslov inom dessa områden särskilt beakta markstabiliteten, att även i fall, där byggnadslovsskyldighet ej föreligger, därstädes öva kon— troll över bebyggelse, över inrättande av fast cistern eller annan anord- ning för oljor eller kemikalier samt över andra företag vilka innebär att belastningen ändras, såsom fyllning och inrättande av upplag, samt att, om företag som nu sagts av hänsyn till stabilitetsförhållandena bör för— hindras eller göras beroende av villkor men detta ej kan ske på grund- val av nämndens författningsenliga befogenheter, anmäla förhållandet till länsstyrelsen för eventuella åtgärder enligt länsstyrelseinstruktionen. Det kan möjligen inge betänkligheter att, såsom nu föreslagits, grunda ingrepp i den enskildes rådighet över sin egendom på en sådan författning som länsstyrelseinstruktionen. Kommittén anser dock tillräckliga rättssä- kerhetsgarantier ligga i rätten att anföra besvär över länsstyrelsens beslut. Vidare räknar kommittén med att byggnadsnämnden resp. länsstyrelsen i de allra flesta fall skall kunna på övertygelsens väg få vederbörande att beakta stabilitetssynpunkterna, varför tvångsingripande skulle komma att behövas endast i rena undantagsfall.

C. Kommunikationslederna

I kapitel 2 har lämnats vissa uppgifter om kommunikationslederna i Göta- älvdalen.

Vad beträffar det allmänna vägnätet har såsom framgår av kapitel 3 (sid. 29) under kommitténs medverkan kommit till stånd en omläggning av riks- väg nr 45 på sträckan strax norr om tätbebyggelsen i Lilla Edet. Denna vägomläggning motiverades bl. a. av otillfredsställande stabilitet på den gamla vägsträckningen. I övrigt har kommittén, som härvidlag samrått med representanter för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, inte funnit tillräcklig anledning att förorda någon omläggning av det allmänna vägnätet. Då det gäller framtiden är avsikten, såvitt framgått av uttalanden av vederbörande vägmyndigheter, att bibehålla europaväg nr 6 och länsväg nr 625 väster om

• Sida 137
•  Original

älven samt riksväg nr 45 öster om älven i stort sett i nuvarande sträck- ningar genom dalgången. De viktigaste f. n. aktuella utbyggnaderna av väg- nätet är bron över älven vid Jordfallet, tunnelförbindelsen vid Tingstad och bron över älven vid Färjenäs.

Vid vägbyggnadsföretag, särskilt inom ett område som Götaälvdalen, måste markstabiliteten tillmätas avgörande betydelse. De katastrofala följ— der ett skred kan få för en allmän väg belyses av händelserna i Surte den 29 september 1950. Då förstördes riksvägen på sträckan genom skredområ- det. Vid skredet i Göta var riksvägen i farozonen. Med hänsyn till de följder en ny liknande händelse kan få för människor, egendom och trafikens obehindrade fortgång måste det sörjas för att nya vägar förlägges till säkra områden. Då i samband med vägbyggen stabilitetsförhållandena skall be- dömas, måste hänsyn även tas till att den belastning och de skakningar som trafiken medför kan påverka stabiliteten i omgivningen i ogynnsam rikt- ning. I framtiden bör vägbyggnadsföretag icke utföras i älvdalen utan att det är uppenbart eller genom ingående undersökningar klarlagts att ak- tuella områden kommer att vara fria från rasrisker. I detta sammanhang bör begreppet älvdalen ges en vid omfattning. Dit hör hänföras hela det område, där de för Götaälvdalen kännetecknande grundförhållandena är förhanden, således även sidodalgångar till Göta älv. Med vägbyggnad avser kommittén här, i överensstämmelse med terminologin enligt 4 5 lagen den 30 juni 1943 om allmänna Vägar (SFS 1943 nr 431), förutom anläggning av ny väg även omläggning och förbättring av väg.

I förberedelsearbetena för Jordfallsbron och Tingstadstunneln — Färje— näsbron grundlägges på fast mark — har ingått omfattande stabilitetsun- dersökningar, vid vilka SGI medverkat. Dessa har resulterat i att, ehuru marken i och för sig anses stabil, vittgående förstärkningar i form av pål- ning m.m. kommer att vidtas på grund av den belastning anläggningarna beräknas medföra.

Kommittén har tidigare (sid. 113 0. f.) föreslagit förstärkningsåtgärder m. m. inom områden som berör allmän väg.

Detta gäller sålunda området på västra älvstranden vid Ellesbo (72,7— 73,6), vilket direkt berör europaväg nr 6. De där i syfte att sänka grund- vattnet föreslagna ytterligare filterbrunnarna torde som tidigare nämnts bli utförda inom en snar framtid. Genom den föreslagna övervakningen och regleringen av bebyggelse m. m. synes vidare garantier skapas för att om- rådet mellan vägen och älven icke bebygges eller användes såsom upplags- plats 0. d. förrän erforderliga ytterligare undersökningar utförts.

Området på östra älvstranden vid Agnesberg—Ekeberg (78,0—80,0) be- rör riksväg nr 45. Även här synes föreslagen grundvattensänkning komma till stånd. Tidare har (sid. 110) påpekats, att vid Ekeberg markpåkän— ningen är ganska hög inom ett brantare terrängavsnitt. Man bör därför helst undvika att där belasta marken med byggnader, upplag o.d. Vidare

• Sida 138
•  Original

bör vid omläggning av riksvägen, som avses gå fram vid foten av ifrågava- rande sluttning, väljas ett sådant profilplan att man undviker en skärning som kan äventyra stabiliteten. Den nämnda belastningen med byggnader, upplag o.d. få övervakas i likhet med vad nyss nämnts. Vad som anförts om framdragning av riksvägen vid en omläggning bör beaktas av vägmyn- digheterna.

Kommittén har tagit del av en den 28 juni 1961 av SGI till Vägförvalt- ningen i Älvsborgs län avlämnad rapport angående mätning av rörelser i marken invid riksväg nr 45 på en sträcka utmed skredområdet i Göta (se även sid. 106). I denna rapport uttalas att — även om observerade rörelser i jorden får anses vara tämligen måttliga och åtminstone f. n. inte torde inne- bära någon fara för vägens bestånd —— det speciellt med hänsyn till konsta- terad grundvattentrycksstegring är önskvärt att pågående observationer fortsättes. Rörelsemätningarna bör dock kunna äga rum med något större tidsintervall än förut, medan avvägning och portrycksmätning bör utföras med en månads mellanrum som hittills. Kommittén förutsätter att vägför- valtningen kommer att följa SGI:s rekommendationer.

Fråga om byggande av allmän väg skall enligt 14 & lagen om allmänna Vägar prövas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen efter samråd med läns- styrelsen. Kommittén får därför föreslå, att vad kommittén här anfört i fråga om vägbyggnadsföretag i Götaälvdalen bringas till väg- och vatten- byggnadsstyrelsens och till länsstyrelsernas i Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län kännedom för beaktande vid prövning av frågor om sådana företag.

Av de större skred, för vilka redogjorts i kapitel 2, träffade skredet i Surte och det i Guntorp Bergslagsbanan med allvarliga skadeverkningar för trafiken som följd. Ett nytt skred som drabbar järnvägen kan _ förutom hinder för trafiken — under olyckliga omständigheter medföra förluster i människoliv och enskild egendom. Det är enligt kommitténs mening ound— gängligt att markstabiliteten på järnvägssträckningen genom Götaälvdalen ägnas fortlöpande uppmärksamhet. Kommittén har i dessa frågor haft över- läggningar med representant för järnvägsstyrelsen, varvid kommittén in- formerats om utförda stabilitetsundersökningar och om förstärkningsåtgär- der som vidtagits. Kommittén utgår från att järnvägsstyrelsen, som är an- svarig för säkerheten i järnvägstrafiken och för övrigt förfogar över en särskild geoteknisk avdelning, ägnar de säregna grundförhållandena i älv— dalen all uppmärksamhet.

Här må tilläggas att av de områden, för vilka kommittén (sid. 112 0. f.) föreslagit förstärkningsåtgärder m.m., området på östra älvstranden vid Älvängen (57,0—58,0) och det på östra älvstranden vid Agnesberg—Eke- berg (78,0—80,0) berör järnvägssträckningen.

• Sida 139
•  Original

Från de synpunkter, kommittén har att anlägga, tilldrar sig farleden i Göta älv Trollhätte kanal stort intresse. Skreden i Surte och Göta medförde under första tiden totalt avbrott i kanaltrafiken, det förra i 21 dagar och det senare i 28 dagar, varefter trafik i begränsad omfattning kunde äga rum under 33 och 112 dagar vid resp. tillfällen. Vid båda dessa avspärr- ningar blev tonnage, som befann sig ovan spärrarna, liggande overksamt under viss tid (se sid. 17 och 153). Härtill kommer övriga förluster genom det hinder i kanaltrafiken som avspärrningarna medförde. Farledens åter- ställande kostade i båda fallen statens vattenfallsverk avsevärda belopp, sammanlagt över 11 000 000 kr.

Varje skred ut i älven kan betyda såväl förluster i människoliv och privat egendom som även avbrott i kanaltrafiken. De föreslagna och delvis vid- tagna förstärkningsåtgärderna beträffande området på västra älvstranden vid Ströms sluss (35.8—37,9) är i väsentlig mån motiverade av bebyggel— se inom detta område, men därtill kommer även den stora betydelse som slussen vid Ström har för kanaltrafikens upprätthållande. De övriga om— råden, för vilka kommittén föreslagit förstärkningsåtgärder, berör till stor del farleden, och med hänsyn härtill är det synnerligen angeläget att åtgärderna blir utförda. I olika sammanhang har av SGI uttalats, att bredd- ning eller fördjupning av farleden liksom muddring eller utfyllning i denna och annan åtgärd däri som kan inverka på stabiliteten bör äga rum endast om det är klarlagt att åtgärden inte innebär några risker. Bestämmanderät- ten i dessa frågor tillkommer 1 första hand statens vattenfallsverk som för- valtar farleden. Kommittén får därför föreslå, att vattenfallsstyrelsen för beaktande i framtiden delges vad nu anförts.

Tidigare har i olika sammanhang nämnt-s, att utbyggnad av Trollhätte kanal till större kapacitet kan bli aktuell. Vattenfallsstyrelsen har sålunda i ett år 1954 avgivet remissyttrande (se sid. 17) redovisat en utredning som innebär en fördjupning av farleden till 5,4 m djupgående. Fråga föreligger dessutom om anläggning av kanal mellan Vänersborg och Uddevalla med avsevärt större kapacitet än nuvarande Trollhätte kanals (sid. 117). Som alternativ härtill kan ifrågasättas en utbyggnad av den nuvarande kanalen till motsvarande kapacitet. I en utredning om en sådan utbyggnad av Troll- hätte kanal måste påtagligen ingå undersökningar och utredningar om i vilken mån stabilitetsförhållandena påverkas och vilka åtgärder som er- fordras med anledning härav.

D. Beredskapsorganisation

Enligt direktiven skall kommittén beakta behovet av beredskap mot nya rasolyckor.

Såsom framgått av redogörelsen för katastroferna i Surte och Göta med- förde dessa omfattande skadeverkningar. Någon särskild beredskap mot

• Sida 140
•  Original

rasolyckor fanns vid dessa tillfällen av naturliga skäl inte. Trots detta lyc- kades vederbörande samhällsorgan att i samverkan med berörda industri— företag m. fl. tillfredsställande bemästra situationen. Med länsstyrelsen som ledande och samordnande organ sattes snabbt tillgängliga resurser in på själva räddningsarbetet och vad därmed sammanhängde samt rasområdets och trafikledernas återställande. Formerna för det samarbete som blev nöd- vändigt och mycket annat måste visserligen improviseras, men verksamhe- ten synes det oaktat ha fortgått effektivt.

Inom kommittén har, med tanke på att möjligheten av nya rasolyckor inte helt kan uteslutas, diskuterats att tillskapa en särskild beredskaps- organisation för Götaälvdalen. I och för sig skulle en sådan organisation inte vara något unikt. Motsvarigheter utgör t. ex. den fjällräddningstjänst som är organiserad i landets nordliga delar. Den tidigare (sid. 27) om— nämnda promemorian med synpunkter på de åtgärder, som bör vidtas av de lokala myndigheterna vid skred eller skredfara i älvdalen, har syftat till att ute i kommunerna få till stånd en viss beredskap. Promemorian har delgivit-s älvdalskommunernas styrelser. I kommunerna har också vidtagits mer eller mindre omfattande dispositioner på denna punkt. Den i Lilla Edets köping tillskapade organisationen har särskilt framhållits i det före- gående. Då den utgör ett gott exempel på en synnerligen långt gående bered- skap, lämnas här en kort redogörelse för densamma.

Organisationen har byggts upp med stöd av erfarenheter från Götakatastrofen och med beaktande av de allmänna synpunkter, som framförts i kommitténs pro- memoria. Den är i första hand avsedd att träda i verksamhet vid skred eller skred- fara inom köpingen.

Organisationen består av frivillig personal och har tillkommit genom samarbete mellan de kommunala myndigheterna och ortens två stora industrier, Lilla Edets Pappersbruks AB och Göta Bruk AB. Dess verksamhetsområde omfattar hela köpingen. Enligt för organisationen gällande bestämmelser skall den efter kallelse ställa sig till förfogande även vid skred eller skredfara i grannkommunerna.

Arbetsuppgifterna har fördelats på följande huvudavdelningar, räddnings- och röjningsavdelning, utrymnings- och inkvarteringsavdelning, ordnings- och vakt- avdelning samt reservavdelning.

I spetsen står en organisationschef, som har att utöva befäl på olycksplatsen samt leda arbetet tills dessa uppgifter ev. övertas av annan. Som organisations- chefens närmaste män tjänstgör fyra avdelningschefer, som var och en svarar för en av nämnda avdelningar.

Dessa avdelningars sammansättning och viktigaste arbetsuppgifter är följande: Räddnings- och röjningsavdelningen består av brandkårspersonal, såväl borgar- brandmän som industribrandmän, tre arbetslag om vartdera 20 man samt ett sjuk- vårdslag om 20 personer (ortens röda korskår). Avdelningens främsta arbetsupp- gift vid ett olyckstillfälle är att omedelbart påbörja räddningsarbetet antingen det gäller människor eller egendom. Avdelningen är kompetent och utrustad för upp— röjning och liknande uppgifter.

Utrymnings- och inkvarteringsavdelningen består av 50 personer och tjänstgör även som sambandscentral. För detta ändamål har den till sitt förfogande kortvågs- radio och fälttelefoner med utbildad personal. Vidare finns personal för person-

• Sida 141
•  Original

registrering, utrymning och inkvartering, skrivgöromål samt förplägnad (med- lemmar i ortens husmodersförening). Dessutom har avdelningen till sitt förfogande personbilar med förare (bilkårister). Avdelningens första och viktigaste uppgift är att snarast möjligt söka få besked om vilken eller vilka som kan befaras ha om- kommit eller vistats inom olycksområdet. Avdelningen skall också i förekommande fall ordna utspisning bland de av olyckan drabbade och de i räddningsarbetet del- tagande. Det ankommer också på avdelningen att ordna med ev. utrymning av bostadsområden samt inkvartering av hemlösa och i räddningsarbetet deltagande personal av olika kategorier.

Ordnings- och vaktavdelningen består av tre ordningsgrupper om vardera 10 man (främst civilförsvarspoliser) samt en hemvärnsgrupp om 28 man. Avdel- ningen sorterar under polischefen eller det vid tillfället tjänstgörande polisbefälet. Avdelningen har att biträda polispersonalen med ordningens upprätthållande på och invid olycksplatsen samt svarar för den vakthållning, som kan bli aktuell.

Reservavdelningen, som består av specialister av skilda slag, omfattar två skär- brännarpatruller om vardera 4 man, en domkraftpatrull om 2 man, en Wai-sop— sprängpatrull om 2 man, en snickarpatrull och en elreparatörspatrull om vardera 4 man samt 8 man chaufförer och reservpersonal. Avdelningen svarar för att orga- nisationen tillhörig materiel vid skred eller skredfara forslas fram. Som framgår av avdelningens sammansättning består den av specialister som kan sättas in allt efter omständigheterna.

Organisationen förutsätter, att larm om skred eller skredfara ges till polis eller brandkår, varefter de i organisationen ingående personerna larmas per telefon efter för varje avdelning uppgjord särskild telefonlista. Detta system är utformat med tanke på de ringa kostnader det medför. Det har vid hittills genomförda övningar visat sig vara tillfyllest.

Organisationen tillhörig materiel, som bekostats av kommunen och industrierna gemensamt, har upplagts i tre depåer i köpingen. Vid larm inställer sig veder- börande vid dessa depåer efter uppgjord plan och hämtar var och en sin utrust- ning. På bilar transporteras de därefter till olycksplatsen.

Organisationen har haft flera övningar. Dels har det gällt telefonlarmövning utan inställelse och dels har det gällt övning med hela organisationen på fingerad olycksplats. Samtliga övningar har givit vid handen att organisationen snabbt kan vara i arbete.

En beredskap av här avsett slag bör såvitt möjligt byggas upp på sådant sätt att organisationen kan användas vid olika slags olyckor och alltså inte enbart vid rasolyckor. För en lokal beredskapsorganisation finns möjlighe- ter att få nyttja civilförsvarets resurser, både personella och materiella. I sådant syfte bör organisationen träda i kontakt med länsstyrelsens civil- försvarssektion. Flera kommuner bör kunna samverka om en kommunal beredskapsorganisation, antingen så att alla de samverkande kommunerna står för organisationen, eller så att en av dem gör detta men tillhandahåller de andra kommunerna sin organisation vid behov. En sådan samverkan sy- nes lämpligen kunna grundas på avtal mellan kommunerna.

I promemorian med synpunkter på de åtgärder, som bör vidtas av de 10— kala myndigheterna vid skred eller skredfara i älvdalen, har förutsatts att beredskapsåtgärder vidtas på det kommunala planet och inte centralt. Kom- mittén finner inte en central organisation vare sig påkallad eller lämplig i

• Sida 142
•  Original

detta sammanhang utan rekommenderar att kommunerna ordnar med er- forderlig beredskap. Denna synes få anpassas till förhållandena i resp. kom- muner.

Såsom tidigare framhållits har ifrågavarande promemoria delgivits sty- relserna i älvdalskommunerna. Därutöver synes i beredskapssyfte den här lämnade redogörelsen för beredskapsorganisationen i Lilla Edets köping jämte kommitténs uttalande i anslutning därtill böra delges styrelserna. Detta kan ske genom vederbörande länsstyrelser. Det bör även ankomma på länsstyrelserna att bistå kommunerna med råd och anvisningar i denna fråga.

De statliga kommunikationsverkens uppgifter vid en eventuell rasolycka blir närmast att i den mån deras verksamhet beröres sörja för uppröjning och trafikledens återställande. Verken förfogar av andra anledningar över resurser, som väl motsvarar kraven på att snabbt kunna utföra uppröjning m. m. Kommittén förutsätter, att verksledningarna har sin uppmärksamhet inriktad på möjligheterna till snabbt ingripande vid en sådan katastrof som här avses och, om utvecklingen ger anledning därtill, förstärker sina resur— ser i detta avseende.

Önskvärdheten av en beredskap i fråga om att omhänderta eller oskadlig- göra olja som runnit ut i älven har något behandlats i kommitténs före- nämnda promemoria. Beträffande resurserna härför har inhämtats följande (avser förhållandena i januari 1962).

Trollhätte kanalverk förfogar i Trollhättan och Trollhätte kraftverk i Stenungsund över viss länsmateriel.

Göteborgs hamn förfogar själv över en länsa men anlitar vanligen privata firmor i Göteborg, vilka förfogar över länsmateriel och moderna 'tankbilar med vakuumaggregat för sugning av slam och annan orenlighet samt resur- ser för att rena eller oskadliggöra omhändertagen olja.

Vissa oljeföretag i Göteborg disponerar också över länsmateriel. Ehuru den sålunda tillgängliga materielen relativt snabbt bör kunna fors- las fram till en olycksplats i älvdalen, måste man på grund av avstånden och andra orsaker räkna med viss tidsutdräkt. Det skulle därför ur de syn- punkter kommittén företräder vara fördelaktigt, om kanalverket anskaffade ytterligare en länsa med placering mellan Trollhättan och Göteborg, förslags— vis i Lilla Edet där kanalverket har förrådsutrymmen och personal som är i tjänst dygnet om.

E. Fortsatt övervakning av stabilitetsförhållandena

1. Uppföljning av erosionsundersökningen Den under åren 1958—1960 i SGU:s regi utförda undersökningen av erosio- nen i Götaälvdalen har lämnat värdefulla upplysningar om erosionsförlop- pet och dess inverkan på stabiliteten. Vid undersökningen har förutsatts,

• Sida 143
•  Original

att det framtida erosionsförloppet skulle följas och övervakas, speciellt inom avsnitt där erosionen har en direkt effekt på stabiliteten.

De processer, varigenom kohesionsmaterial (t. ex. lera) påverkas av strömmande vatten och av vågrörelser, är ofullständigt kända. Pro— cesserna som sådana har emellertid stor praktisk betydelse i detta samman- hang. De bör bli föremål för grundläggande laboratoriestudier. Vid geogra- fiska institutionen i Uppsala har inom ordinarie anslagsram utförts vissa förberedande laboratorieundersökningar rörande korrasion (nötning) av le- ror. En fortsättning kräver dock större resurser. Från institutionens sida har upplysts, att inom American Society of Civil Engineers nyligen bildats en kommitté för studium av just ifrågavarande processer. Uppsalainstitutio_ nen har möjligheter att få färska uppgifter om amerikanska resultat förut- satt att institutionen själv kan bidra till diskussionen. Götaälvskommittén får understryka det angelägna i att institutionen sättes i tillfälle att fort- sätta de undersökningar som nu är i fråga. SGI bör också ägna problemet sin uppmärksamhet.

Med hänsyn till de allvarliga konsekvenser som den pågående erosionen kan medföra för stabilitetsförhållandena i Götaälvdalen, bör erosionsförlop- pet kontrolleras fortlöpande. Av vad som tidigare anförts framgår, att det närmast är stranderosionen uppströms Lilla Edet och djuperosionen ned- ströms Lilla Edet som bör bli föremål för denna kontroll. På hemställan av kommittén har vattenfallsstyrelsen avlämnat ett förslag till uppföljning av erosionsundersökningen. Vattenfallsstyrelsens förslag innebär följande:

Stränderna på den ca 18,5 km långa sträckan mellan Trollhättan och Lilla Edet har vid den utförda erosionsundersökningen uppdelats och delsträckorna har graderats efter erosionsintensiteten. Sammanlagda längden av de sträckor, där erosionen betecknats som »mycket aktiv», »aktiv» eller »delvis aktiv», är ca 15 km (enkel strand). Härav anges ca 3 km ha »mycket aktiv» erosion. (Se kartbil. 2.)

Det bästa sättet att följa stranderosionens förlopp uppströms Lilla Edet synes vara att jämföra sektioner, tagna vid olika tidpunkter. Sektioner ned till vatten- linjen kan erhållas antingen med hjälp av flygfotografering och fotogrammetrisk bearbetning eller med direkt sektionering för hand. Flygfotografering ger utan tvivel större överskådlighet än direkt sektionering. Erosionen på strandplanet under vattenytan torde endast kunna studeras med hjälp av pejlingssektioner, vilka lämpligen bör sträcka sig ca 20 m ut från strandlinjen.

Eftersom risken för ras på grund av erosion under vattenlinjen torde vara för- hållandevis liten, förefaller det vara rimligt att begränsa antalet pejlingssektioner och endast förlägga sådana inom de områden, som enligt geoteknisk undersökning visat dålig stabilitet. Förslagsvis väljes i huvudsak de pejlingssektioner, som an- vändes vid den utförda erosionsundersökningen, ca 85 st. Däremot bör sektione- ringen över vattenlinjen göras tätare. Eftersom kostnaderna för sådan sektionering är tämligen höga, lämnas fyra alternativa förslag med kostnadsuppgifter. Alt. 1.

Flygfotografering av de delsträckor, där erosionen betecknats som »mycket aktiv», »aktiv» och »delvis aktiv», d.v.s. ca 15 km strand. Fotogrammetrisk sektio- nering c/c 20 rn (avstånd mellan sektionerna) inom de områden där erosion före- kommer. 85 st pejlingssektioner. Kostnaderna uppskattas bli:

• Sida 144
•  Original

Sektionering Pejling Summa över v.y. under v.y. Första mätning 65000 kr 5 000 kr 70 000 kr Följande mätningar per gång 45 000 kr 5 000 kr 50 000 kr

Alt. 2.

Flygfotografering av de delsträckor, där erosionen betecknats som »mycket aktiv», »aktiv» och »delvis aktiv», d.v.s. 15 km strand. Fotogrammetrisk sektione- ring e/c 20 m inom de områden där erosion förekommer, men i huvudsak endast på de delsträckor, där erosionen betecknats som »mycket aktiv», d.v.s. ca 3 km strand. Vid första mätningen utföres dock fullständiga arbeten för stomnät och höjdstöd, så att sektioner senare kan framtas vid behov även inom övriga del- sträckor. 85 st pejlingssektioner. Kostnaderna uppskattas bli:

Sektionering Pejling Summa över v.y. under v.y. Första mätning 45000 kr 5000 kr 50000 kr Följande mätningar per gång 25 000 kr 5 000 kr 30 000 kr

Alt. 3.

Flygfotografering av de delsträckor, där erosionen betecknats som »mycket aktiv», »aktiv» och »delvis aktiv», d.v.s. ca 15 km strand. Fotogrammetrisk sektio- nering c/c 20 m inom de områden, där erosion förekommer, men i huvudsak endast på de delsträckor, där erosionen betecknats som »mycket aktiv», d.v.s. ca 3 km strand. Inom övriga delar av 15 km-sträckan markeras endast de punkter, som erfordras för att man senare vid behov skall kunna fullständiga stomnät och höjdstöd samt framta fotogrammetriska sektioner. 85 st pejlingssektioner. Kost- naderna uppskattas bli:

Sektionering Pejling Summa

över v.y. under v.y. Första mätning 35000 kr 5000 kr 40 000 kr Följande mätningar per gång 25 000 kr 5 000 kr 30 000 kr

Alt. 4.

Sektionering c/c 20 m för band inom de områden, där erosion förekommer, men i huvudsak endast på de delsträckor, där erosionen betecknats som »mycket aktiv», d.v.s. ca 3 km strand. 85 st pejlingssektioner.

Detta alternativ, som närmast bör jämföras med alt. 3, har medtagits för att belysa kostnaderna vid sektionering för hand. Det bör observeras, att man med detta alternativ inte får den överskådlighet, som flygfotograferingen ger. Man har ingen möjlighet att vid behov framta utgångsuppgifter om övriga delar av 15 km- sträckan. Kostnaderna uppskattas bli:

Sektionering Pejling Summa

över v.y. under v.y. Första mätning 15 000 kr 5000 kr 20000 kr Följande mätningar per gång 12 000 kr 5 000 kr 17 000 kr

Ett alternativ med sektionering för hand av hela 15 km-sträckan under samma förutsättningar i övrigt som vid alt. 1 har genomräknats. Det visar sig därvid, att kostnaderna blir högre än i alt. 1 samtidigt som överskådligheten blir sämre.

Alt. 2 och 3 synes ge tillräckliga upplysningar om erosionsförloppet, förutsatt att man årligen besiktigar även de delar av erosionssträckan, där sektioner ej tas annat än vid behov. Skillnaden mellan alt. 2 och 3 består i att vissa arbeten och

• Sida 145
•  Original

kostnader för framtagning av extrasektioner i alt. 3 uppskjutes tills behov före- ligger.

De två första mätningarna bör utföras med ett icke alltför långt mellanrum, för att man så snart som möjligt skall få en uppfattning om erosionsintensiteten. Tiden mellan dem bör förslagsvis vara två år. Efter den andra mätningen bör man kunna bedöma, när nästa mätning skall göras. Mätning vart femte år i fortsätt— ningen synes vara ett rimligt antagande.

Av erosionsundersökningen framgår, att djuperosion huvudsakligen förekommer på vissa sträckor nedströms Lilla Edet. Även om intensiteten synes vara låg, med- för dock denna erosion en långsam försämring av stabilitetsförhållandena. Därför föreslås att pejlingar utföres vart femte år i ca 180 redan befästa sektioner, belägna nedströms Göta. Kostnaderna uppskattas bli:

Första mätning 20000 kr Följande mätningar per gång 17 000 kr

I anslutning till vad tidigare anförts får kommittén föreslå, att erosions- förloppet i Göta älv underkastas fortlöpande kontroll. Kontrollen bör enligt kommitténs mening avse stranderosionen uppströms Lilla Edet och i denna del omfatta de mätningar m.m. som redovisas såsom alt. 3 i vattenfallssty- relsens t'örslag. Detta alternativ synes ge tillräckliga informationer. Första mätningen bör om möjligt sättas in under år 1963. Tiden mellan denna och den andra mätningen föreslås till två år. Efter den andra mätningen får övervägas när nästa mätning skall göras. Vidare föreslår kommittén att kontroll av djuperosionen nedströms Lilla Edet, i överensstämmelse med vattenfallsstyrelsens förslag, anordnas vart femte år genom pejlingar i ca 180 redan befästa sektioner nedströms Göta. Den första pejlingsomgången bör sättas in är 1964 eller 1965. Frågan om periodiciteten kan möjligen be- höva omprövas efter denna pejlingsomgång.

Sedan flygfotografering, sektionering och pejlingar utförts, skall de data som därvid kommit fram uppritas, bearbetas och värderas. De slutsatser vartill materialet kan ge anledning skall också redovisas för de i fråga om stabilitetsförhållandena ansvariga myndigheterna. Dessa arbeten medför också viss kostnad, vars storlek blir beroende på resultatet av mätningarna.

Då det gäller att avgöra vilket organ som skall sörja för den föreslagna kontrollen av erosionsförloppet och undersökningsmaterialets bearbetning, synes valet komma att stå mellan statens vattenfallsverk, som förvaltar far- leden, samt SGI. På i det följande anförda skäl kommer kommittén att före- slå, att uppgifter som sammanhänger med den samlade övervakningen av stabilitetsförhållandena i Götaälvdalen såvitt möjligt sammanföres till ett organ och att detta organ blir SGI. Med hänsyn härtill synes lämpligt, att SGI får sörja även för den fortsatta kontrollen av erosionsförloppet och vad därmed sammanhänger. Intet hindrar i så fall att SGI i praktiken löser sina uppgifter på så sätt att institutet uppdrar delar av arbetet åt annan.

Hur länge den kontroll av erosionsförloppet som nu föreslagits behöver fortsättas, kommer att bli beroende på de rön man får fram på basis av

• Sida 146
•  Original

undersökningarna och det fortsatta studiet av erosionsprocessernas inver— kan på lerorna.

2. Uppföljning i övrigt av de geologisk-geotekniska undersökningarna Vissa geotekniska undersökningar som ursprungligen planerats har, såsom tidigare (sid. 118) uppgivits, inte kunnat utföras. Detta gäller undersökning i fem sektioner norr om Trollhättan, undersökningar i kontrollsyfte i ytterli- gare ett par sektioner på västra älvstranden strax nedströms Bondeström, undersökningar i några tillämnade kontrollsektioner på västra älvstranden vid Ballabo och ungefär mitt emot på östra stranden vid Kärra samt viss kontrollborrning vid Kattleberg. Kommittén får föreslå, att här avsedda un- dersökningar genom SGI:s försorg fullföljes enligt de ursprungliga pla- nerna. Särskilt angeläget synes vara att undersökningen norr om Trollhät— tan kommer till stånd. Genom att denna uteblivit har sträckan Vänersborg —Trollhättan inte alls kommit med i den definitiva undersökningsetappen. Bedömningen av stabiliteten på denna ur flera synpunkter mycket bety- delsefulla älvsträcka — ett flertal större tyngre industrier är bl. a. belägna här — har därför i stort sett fått grundas på en relativt ytlig rekognosce— ring. Ett viktigt led i de geologisk—geotekniska undersökningarna har varit observationer av vattentryck, släntrörelser m. rn. För detta ändamål har under olika skeden av undersökningarna varit anordnade fältmätstationer på ett stort antal platser i älvdalen (platser för dylika mätstationer finns utmärkta på kartbil. 1). Vid ett antal av SGI anordnade mätstationer har det ansetts angeläget att låta observationerna fortgå. Det kan också visa sig på— kallat att sätta in observationer av denna art på nya ställen. SGI har för- klarat det önskvärt att nu nämnda observationer fortsätter åtminstone så länge att man kan ernå säkrare uppfattning om variationerna i de under- sökta förhållandena, vilka visat ett påtagligt beroende av klimatet. Den tid- rymd under vilken observationerna bör fortgå har uppskattats till fem år. Kommittén ansluter sig till SGI:s önskemål på denna punkt. Såsom framgår av den tidigare redogörelsen äger inom vissa strandom- råden fortgående förändringar rum, vilka kan konstateras vid ett iaktta- gande på ytan. Erosionen förändrar sålunda strandkonturen och orsakar tämligen regelbundet mindre ras. I områdena innanför stranden uppkom- mer sprickor i marken o.s.v. Förändringar av detta slag kan indicera att stabiliteten är i fara. Ett mindre ras kan t. ex. under olyckliga omständig- heter föra med sig ett större skred. Förändringarna bör därför så långt möjligt hållas under kontroll. Vidare bör beskaffenheten av anordningar, som tillkommit för att säkra stabiliteten, i första hand erosionsskydd, fort- löpande kontrolleras. Kanalverkets personal har stora möjligheter att i sitt dagliga arbete göra iakttagelser beträffande här avsedda förhållanden. Den bör därför instrue-

• Sida 147
•  Original

ras att ägna särskild uppmärksamhet åt saken och att rapportera iakttagel- ser av intresse till verkets ledning. Motsvarande bör gälla Vägförvaltning- arnas samt statens järnvägars personal. Göta älvs vattenvärdsförbund torde enligt vad som upplysts vara villigt att, om erforderliga instruktioner läm- nas, tillse att rapportering sker beträffande förhållanden av här avsedd art vilka iakttas i förbundets inspektionsverksamhet. Vidare har byggnads— nämnderna av kommittén föreslagits bli lokala organ för övervakning och reglering av bebyggelse m.m. I anslutning härtill synes det naturligt att nämnderna sörjer för att förändringar inom resp. kommuners strandområ- den hålles under observation. Gjorda iakttagelser bör inrapporteras till ve- derbörande länsstyrelse, som tar ställning till om det är påkallat att vidare- befordra dem till det centrala organ (SGI), som enligt kommitténs förslag i det följande skall svara för övervakningen av stabilitetsförhållandena i Götaälvdalen.

Vid sidan av att kanal-, väg- och järnvägspersonalen, vattenvärdsförbun- dets inspektörer samt byggnadsnämnderna på sätt angivits ägnar uppmärk- samhet åt förändringar inom strandområdena och att gjorda iakttagelser bringas till SGI:s kännedom, är det önskvärt att SGI regelbundet självt ut- för inspektioner av strandområdena. Vid dessa inspektioner bör särskild uppmärksamhet ägnas åt strandområden, där erosion konstaterats pågå men vilka inte ingår i den tidigare föreslagna uppföljningen av erosions- undersökningen.

I anslutning till det anförda får kommittén föreslå, att de båda länssty- relserna resp. vattenfallsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt järnvägsstyrelsen anmodas tillse att här avsedd observation på det lokala planet av strandområdena och rapportering av gjorda iakttagelser kommer till stånd. Ett motsvarande samarbete med Göta älvs vattenvärdsförbund bör etableras av de båda länsstyrelserna.

3. Den fortsatta övervakningens organisation m. m. Såsom framgår av de förut i detta kapitel förda resonemangen bör, då det gäller kommunikationslederna i älvdalen, vederbörande statliga verk — väg- och vattenbyggnadsverket, statens järnvägar och vattenfallsverket —— liksom hittills svara för övervakningen av stabilitetsförhållandena inom resp. verksamhetsområden. Enligt vad kommittén vid överläggningar med de tre verken inhämtat är någon utökning av dessas resurser för handlägg- ningen av dessa frågor inte behövlig. Den reservationen får dock göras att det för geotekniska specialundersökningar, särskilt sådana av större omfatt- ning, kan bli nödvändigt att anlita SGI eller någon konsulterande ingenjörs— firma. I övrigt bör ansvaret för frågor som sammanhänger med övervakningen av markstabiliteten enligt vad som tidigare anförts lokalt ligga på bygg- nadsnämnden. På länsplanet bör motsvarande ansvar ligga på länsstyrelsen.

• Sida 148
•  Original

Varken byggnadsnämnderna eller länsstyrelserna förfogar emellertid över teknisk sakkunskap på ifrågavarande område. De frågor det här gäller kan vara av sådan art, att myndigheterna med nödvändighet måste ha möjlig- het att i tekniska spörsmål vända sig till ett kvalificerat organ som är i stånd till en samlad bedömning av stabilitetsfrågorna i älvdalen. SGI synes vara den enda institution, som har tillräckliga erfarenheter av Götaälvdalen för att uppfylla dessa krav. SGI:s fortsatta uppgifter beträffande älvdalen bör emellertid inte vara begränsade till att förse myndigheterna med erfor- derlig teknisk expertis. Överhuvud är av praktiska skäl nödvändigt, att upp- gifter som sammanhänger med den samlade övervakningen såvitt möjligt sammanföres till ett centralt organ. Detta organ måste ha resurser att samla och bearbeta resultat av redan utförda och kommande undersökningar. Det måste också ha överblick över förhållandena i hela dalgången och vara rus— tat att göra bedömningar som myndigheter, kommuner, industriföretag och andra kommer att behöva. Kommittén får därför föreslå, att SGI får till uppgift att fungera som centralt organ i den fortsatta övervakningen av stabilitetsförhållandena.

Då det gäller stabiliteten i Götaälvdalen skall enligt kommitténs förslag byggnadsnämndernas åliggande bli att vid behandlingen av planläggnings- frågor ägna tillbörlig uppmärksamhet åt stabilitetsförhållandena, att på det lokala planet handha övervakningen och regleringen av bebyggelse m.m., samt att sörja för att förändringar inom strandområdena hålles under ob- servation och gjorda iakttagelser därom rapporteras. Byggnadsnämndens uppgift sådan den anges i 1 & byggnadsstadgan är att öva inseende över hur kommunens område bebygges. Åtskilligt av de åligganden som här föresla- gits faller in under stadgans formulering. Beträffande t.ex. observationen av strandområdena kan det bli fråga om viss utvidgning av nämndens verk- samhet. Möjligen skulle härför krävas, att tillägg i detta syfte göres 'till den nämnda bestämmelsen i stadgan. Enligt kommitténs mening bör det dock vara tillfyllest att Kungl. Maj:t i det beslut, varigenom länsstyrelserna an- befalles tillse att avsedd observation av strandområdena kommer till stånd (se sid. 143), förutsätter att observationen skall ske under byggnadsnämn- dernas medverkan.

Det torde vara praktiskt att byggnadsnämndernas i älvdalen speciella åligganden då det gäller stabilitetsförhållandena sammanställes i en sär- skild, av vederbörande länsstyrelser utfärdad instruktion. Denna bör även innefatta en sammanfattande redogörelse för de utförda geologisk- geotek- niska undersökningarna och för nämndernas möjligheter att få råd och upplysningar i stabilitetsfrågor.

Länsstyrelsernas åliggande skall enligt kommitténs förslag bli följande. Beträffande av kommittén föreslagna förstärkningsåtgärder, vilka enligt det förut anförda torde komma att utföras, skall vederbörande länsstyrelser följa utvecklingen och vidta av denna betingade åtgärder. För övriga av

• Sida 149
•  Original

kommittén föreslagna förstärkningsåtgärder skall länsstyrelserna i den ut- sträckning medel anvisas låta utarbeta arbetsplaner. I dessa fall, liksom eljest då stabilitetsförbättrande åtgärder utföres på grund av hänsyn till befintlig bebyggelse eller andra allmänna intressen, skall vederbörande länsstyrelse öva inseende över arbetena. Vid prövning av stads- och bygg— nadsplaner skall länsstyrelsen ägna tillbörlig uppmärksamhet åt stabilitets- förhållandena. Motsvarande gäller beträffande övervakningen och regle- ringen av bebyggelse ävensom handläggningen av frågor som rör det all- männa vägväsendet. Om en skredkatastrof skulle inträffa, har länsstyrel- sen att ytterst leda och samordna olika åtgärder som då blir nödvändiga. I den fortsatta övervakningen av stabilitetsförhållandena skall länsstyrelsen vidare tillse, att av kommittén föreslagen observation av strandområdena kommer till stånd. De nu uppräknade länsstyrelseuppgifterna utgör emel- lertid endast exempel. Enligt 5 & länsstyrelseinstruktionen åligger det gene- rellt länsstyrelse att övervaka att allmän ordning och säkerhet upprätthålles i länet samt att, i händelse något däremot stridande förekommer, erforder- liga åtgärder blir vidtagna. Detta åliggande måste anses innebära skyldig- het för lånsstyrelserna i Götaälvdalen att ägna stabilitetsförhållandena där nödig uppmärksamhet samt vidta alla de åtgärder, inom rimliga gränser, som påkallas för att hindra skador å person och egendom.

Någon ändring av de berörda länsstyrelsernas interna organisation torde ej påkallas för behandlingen av nu nämnda frågor. Det torde räcka att en kvalificerad tjänsteman (förslagsvis länsassessorn på planeringssektionen) såsom föredragande får ansvar för behandlingen inom länsstyrelsen av alla frågor som har samband med stabilitetsförhållandena i Götaälvdalen. Denne tjänsteman bör givetvis vara kontaktman med SGI, kommunerna och andra.

För att underlätta samarbetet mellan de båda länsstyrelserna kan över- vägas, att en och samma person under normala förhållanden blir föredra- gande i Götaälvsfrågor hos båda länsstyrelserna. Detta kan ordnas på det sättet, att t.ex. planeringsa—ssessorn vid den ena länsstyrelsen av Kungl. Maj:t erhåller särskilt förordnande att vara föredragande i dessa frågor jämväl vid den andra länsstyrelsen.

Kommittén har föreslagit, att SGI skall fungera som centralt organ vid övervakningen av stabilitetsförhållandena i Götaälvdalen. Vissa av institu- tets uppgifter i detta sammanhang har särskilt angivits.

SGI skall sålunda medverka vid tillsynen över förstärkningsarbeten, som kan komma att utföras, samt sörja för den fortsatta kontrollen av erosions- förloppet och vad därmed sammanhänger. Vidare har föreslagits att vissa geotekniska undersökningar, som planerats men inte blivit utförda, skall fullföljas genom SGI samt att Vissa av institutet arrangerade observationer av vattentryck, släntrörelser m.m. fortsättes. I den föreslagna övervakning- en av förändringar inom strandområdena skall SGI inta en aktiv roll. Kom- pletteringar av de allmänna geologisk-geotekniska undersökningarna, var-

• Sida 150
•  Original

till den fortsatta övervakningen kan ge anledning, bör likaså handhas av SGI.

De geologisk-geotekniska undersökningarna har avsatt ett omfattande un- dersökningsmaterial. Statliga verk, kommuner och enskilda har också låtit utföra stabilitetsutredningar i älvdalen. Sådana torde även komma till stånd i framtiden. Det skulle uppenbarligen vara av värde för den framtida verk- samheten, om de utredningar som rör stabiliteten i älvdalen så långt möjligt kunde förvaras centralt och katalogiseras. En stor del av det material som här avses finns redan hos SGI. Kommittén anser, att den materialsamling institutet redan har bör utvecklas till ett Götaälvsarkiv. För dettas aktuali- tet och vård bör institutet ansvara även i framtiden.

SGI:s föreslagna åliggande att vara centralt organ skulle även innebära, att institutet skall bearbeta nytt undersökningsmaterial som framkommer och göra de bedömningar vartill detta ger anledning. överhuvud skall insti— tutet ägna stabilitetsförhållandena i älvdalen fortlöpande uppmärksamhet. Anses framställningar till Kungl. Maj:t, myndigheter eller enskilda påkal— lade, skall sådana framställningar göras. Detta blir t. ex. fallet, om nya un— dersökningar eller förstärkningsarbeten aktualiseras. I alla frågor av större intresse skall institutet samråda med vederbörande länsstyrelse. Länssty- relserna bör också orienteras om vad institutet erfar i sin ifrågavarande verksamhet. Kommittén förutsätter även, att det samarbete mellan SGI och SGU som pågått under hela Götaälvsutredningen kommer att fortsätta.

SGI:s här nämnda uppgift att handlägga Götaälvsfrågor förutses av kom- mittén normalt inte bli så omfattande att den kommer att motivera utök- ning av institutets personal. Inom institutet torde det omedelbara ansvaret för dessa frågor böra sammanföras till en kvalificerad tjänsteman, som jämväl får fungera som kontaktman med länsstyrelserna.

Enligt den för SGI gällande, den 18 juni 1958 utfärdade instruktionen (SFS nr 442) har institutet att inom landet biträda statlig myndighet och enskild järnvägsförvaltning samt, i den mån arbetet i övrigt det tillåter, kommunal myndighet och enskild med geotekniska undersökningar och ut- redningar m. m. För utförda uppdrag äger institutet uppbära ersättning en- ligt särskilt fastställda grunder. SGI har hittills stått myndigheter i älvda- len, i första hand länsstyrelserna och byggnadsnämnderna, till tjänst med råd och upplysningari frågor som sammanhänger med grundförhållandena. Denna rådgivning har i stor utsträckning varit kostnadsfri. En fortsatt råd- givnings- och upplysningsverksamhet från SGI:s sida utgör en av förutsätt— ningarna för att den verksamhet, som föreslagits skola åvila länsstyrelser, byggnadsnämnder och andra myndigheter i Götaälvdalen, skall bli effektiv. Kommittén förutsätter, att SGI:s medverkan därvidlag, liksom hittills (Kungl. brev den 27 maj 1949) blir kostnadsfri i vad avser yttranden m. m., för vilka inte erfordras särskilda fältundersökningar, laboratoriearbeten eller annat mera omfattande utredningsarbete.

• Sida 151
•  Original

Kommittén vill i detta sammanhang gå in på den i direktiven berörda frågan om att inrätta ett särskilt organ — mer eller mindre fast anknutet till SGI —— med uppgift att handlägga geotekniska frågor i Västsverige, bl. a. älvdalens stabilitetsproblem. Vid Chalmers tekniska högskola inrättas från och med den 1 juli 1962 en professur i geoteknik med grundläggning och i anslutning därtill kommer en särskild institution för dessa ämnen att byg- gas upp. Om en SGI-filial inrättas skulle en förläggning till Göteborg möj- liggöra en samverkan mellan denna och högskoleinstitutionen.

Bortsett från Mellansverige är för SGI:s vidkommande uppdragsfrekven- sen störst i Västsverige. Utgår man ifrån att en filial till institutet skall inrättas, är det därför naturligt att förlägga den till Göteborg. Ur de syn— punkter kommittén företräder skulle det givetvis vara till fördel med en filial i Göteborg. Kommittén finner emellertid inte Götaälvdalsfrågorna ut- göra tillräcklig grund för en sådan filialbildning och framlägger därför inte något förslag härom.

I frågor som rör SGI:s organisation har kommittén samrått med den en— ligt Kungl. Maj:ts den 30 juni 1960 lämnade bemyndigande tillkallade ut— redningen angående statens geotekniska instituts arbetsuppgifter och orga— nisation.

F. Kostnadsfrågor och vissa därmed sammanhängande spörsmål

Då kommittén i kapitel 6 föreslagit förstärkningsåtgärder i form av av- schaktningar och erosionsskydd på västra älvstranden mellan Intagan och Torp i Inlands Torpe kommun —— vilka arbeten approximativt kostnadsbe- räknats till 800000 kr — har kommittén förklarat, att det principiella spörsmålet om vem eller vilka som slutligt bör bekosta sådana åtgärder skulle behandlas senare.

Vid bedömningen av detta spörsmål spelar det aktuella områdets karak— tär en viss roll. Områdena mellan Intagan och Torp är i stort sett inte be- byggda utan användes till åker och betesmark. Skred inom områdena skulle med största sannolikhet inte beröra länsvägen Kungälv—Trollhättan, som går fram väster om älven. Någon järnväg finns inte här. Däremot skulle ett skred, i varje fall ett sådant av större omfattning, beröra farleden och ev. även kraftstationerna i älven. Förstärkningsåtgärderna motiveras därför, förutom av markägarnas intresse, av farleds- och kraftverksintresset samt av hänsyn till att människor vid ett eventuellt skred tillfälligt kan uppe- hålla sig på platsen. De som på grund härav kan tänkas böra bidra till kost- naderna för förstärkningsåtgärder är markägarna och staten, den sistnämn- da såsom förvaltare av farleden och ägare av kraftverken samt bärare av intresset av att allmän säkerhet upprätthålles. Vidare kan möjligen häv- das att kommunen bör bidra. Av dessa synes i här angivna fall markägarna utan vidare kunna elimineras ur sammanhanget. Deras ekonomiska intresse

• Sida 152
•  Original

i saken är i allmänhet relativt obetydligt, och någon rättslig grund för att ålägga dem att bidra kan knappast göras gällande. Vad beträffar kommu- nen bör påpekas att kostnaderna för de förstärkningsåtgärder kommittén föreslår till alldeles övervägande del belöper på områden belägna i Inlands Torpe kommun. Det synes i och för sig föga rimligt, att en enda kommun skulle belastas med någon mera avsevärd del av de relativt stora kostna- der det här är fråga om. Något allmänt kommunalt ansvar för i enskild ägo befintlig icke tätbebyggd mark torde inte föreligga. Enligt kommitténs mening bör på grund av det anförda förstärkningsåtgärder inom sådana områden som dem mellan Intagan och Torp bekostas av staten. Kommittén har därför ansett, att den arbetsplan för arbetena mellan Intagan och Torp som måste utföras bör komm—a till stånd genom statens försorg. Kungl. Maj :t har också (se sid. 122) den 25 juli 1962 på framställning av kommit— tén uppdragit åt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län att låta utarbeta en arbetsplan jämte kostnadsberäkning samt medgivit att för ändamålet 20 000 kr får tas i anspråk av nedan omförmälda vattenregleringsavgifter.

Kostnadskrävande förstärkningsåtgärder är emellertid aktuella även inom områden av annan karaktär än de nu nämnda. Sålunda föreslås av- schaktning, anordnande av erosionsskydd och komplettering av befintliga erosionsskydd på västra älvstranden vid Ströms sluss, även i Inlands Torpe kommun, vilka arbeten kostnadsberäknats till 327000 kr (se sid. 119). Dessa arbeten motiveras främst av hänsyn till befintlig äldre bebyggelse. Detsamma är fallet med föreslagen komplettering av erosionsskydd m. m. på östra älvstranden inom ca 200 m uppströms Smörkullen, vilket arbete approximativt kostnadsberäknats till 50000 kr. Det statliga intresset av den allmänna säkerheten är särskilt framträdande då det gäller tätbebyg- gelse. Det låter sig svårligen göra att ur ett ev. ansvar för tillkomsten av ifrågavarande äldre bebyggelse härleda någon skyldighet att bekosta för- stärkningsåtgärder. Att belasta fastighetsägarna — det gäller här egna hem — med sådana kostnader torde f. 6. av sociala skäl vara uteslutet. Kom- mit'tén har därför ansett, att även inom de båda nu nämnda områdena er- forderliga förstärkningsåtgärder bör bekostas av staten. På framställning av Inlands Torpe kommun har också arbetsmarknadsstyrelsen den 20 juli 1962 (se sid. 36) medgivit, att arbetena vid Ströms sluss får utföras såsom statskommunalt beredskapsarbete och att kostnaderna intill högst 327 000 kr får gäldas av till styrelsens förfogande stående medel.

I kostnadssammanhang intar kostnader för erosionsskydd på visst sätt en särställning. Eftersom erosionen utövar en fortgående försämrande inver- kan på statbiliteten, vill man med dessa skydd på särskilt utsatta ställen hindra eller i varje fall mildra erosionen. Såsom tidigare utvecklats råder ett påtagligt samband mellan erosionens verkningar och vattenföringen i älven (se sid. 58). Den sistnämnda har emellertid varit föremål för vatten— rättslig bedömning.

• Sida 153
•  Original

Västerbygdens vattendomstols dom den 19 juni 1937 i mål angående Vänerns reglering och andra domar i saken innehåller bestämmelser om dämning och tappning vid Vargön, Trollhätta och Lilla Edet. Dessa an- knyter, då det gäller Trollhättan och Lilla Edet, till tidigare meddelade bestämmelser. I Vänerdomen behandlades även den ökning av erosio- nen som antogs bli en följd av regleringen. Syftet var att söka hindra markförluster eller i andra hand att beräkna ersättningar till markägare. Domstolen byggde på en utredning av SGU. Beträffande sträckan Vargön _Lilla Edet fann domstolen regleringens utförande icke innebära risk för ökad erosion. Alla yrkanden i detta avseende lämnades därför utan bifall. Beträffande sträckan nedströms Lilla Edet uttalade domstolen följande. Då markförlust orsakad av erosion eller släntskred även efter regleringen komme att bli obetydlig, fann domstolen någon ersättning för sådan för- lust ej böra utgå. Däremot ansåg domstolen, att av regleringen orsakad ökning i risk för släntskred innebar visst intrång för en del strandägare. För sådant intrång tilldömdes vissa strandägare ersättning. På andra sträc- kor skulle vattenfallsverket antingen utföra strandskydd eller ock till ve- derbörande strandägare utge ersättning motsvarande kostnaderna för strandskydds anordnande. Strandskydd skulle därvid utföras som enkel glacis (strandskoning), vilande på en bakfyllning av sprängsten av 0,5 m tjocklek. Glacisen skulle ha en lutning utåt av 1:1 och sträcka sig minst från dåvarande strandhakets nivå upp till nivån för blivande högsta möj— liga strandhak. För strandskonings framtida underhåll utdömdes viss er- sättning.

De utdömda intrångsersättningarna utgör genomgående obetydliga be— lopp. Föreskrifterna om intrångsersättning eller strandskoning avser fas— tigheter i Lilla Edets köping, Tunge socken i Lödöse kommun och Väster- landa socken i Inlands Torpe kommun.

Om den uttagbara vattenkraften i ett strömfall ökas genom vattenreg- lering, är ägaren av fallet under vissa förutsättningar skyldig utge en årlig regleringsavgift (4 kapitlet 14 å vattenlagen den 28 juni 1918). Enligt vad som nu gäller skall avgiften av vattendomstolen bestämmas till belopp ut- görande i regel minst 3 och högst 8 kr för varje turbinhästknaft som ök- ningen omfattar. Avgiften bestämmes för tio år i sänder. Influtna avgifter skall, efter närmare bestämmelser som meddelas av Kungl. Maj:t, använ- das dels till förebyggande eller minskande av skada eller olägenhet, som vållas genom företaget och för vilken ersättning icke blivit av vattendom- stolen bestämd, samt till gottgörelse för sådan skada eller olägenhet, dels ock för tillgodoseende av annat ändamål beträffande den bygd, som beröres av företaget, såsom jordbrukets främjande, särskilt genom jords torrlägg- ning, eller beredande av tillgång till elektrisk kraft för samfärdsel, jord- bruk, hantverk eller småindustri eller eljest för befolkningens behov (4 kapitlet 15 & vattenlagen). I domen angående Vänerns reglering bestämdes

• Sida 154
•  Original

regleringsavgiften till 1 kr 25 öre per nytillkommen turbinhästkraft, vilket blir för Vargöfallet 1 021 kr, för Trollhättefallen 7 244 kr och för Lilla Edet- fallet 1 544 kr. Enligt då gällande regler var minimi- och maximibeloppen lägre än nu. I regleringsavgifter inflyter f. n. 9809 kr om året för 7 847 nytillkomna turbinhästkrafter. Emellertid har kammaradvokatfiskalsämbe- tet numera yrkat höjning av regleringsavgiften till 5 kr per nytillkommen turbinhästkraft. Ämbetet har därvid bl. a. åberopat den ökade erosionen.

Av inbetalda regleringsavgifter innestod den 1 januari 1962 oanvänt ett belopp av ca 87 000 kr. Tidigare har, enligt särskilda beslut av Kungl. Maj:t, använts sammanlagt 70 000 kr till försöksverksamhet inom jordbruket i Gö— teborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs och Värmlands län samt 80 000 kr till elektrifiering av öarna Lurö och Aspholmen i Vänern.

Enligt kommitténs mening skulle det vara i överensstämmelse med de nu relaterade stadgandenas både innehåll och syfte att använda medel, som inflyter i form av regleringsavgifter, till utförande av erosionsskydd och ev. även andra förstärkningsåtgärder vid Göta älv.

Kommitténs förslag att SGI skall fungera som centralt organ vid övervak- ningen av stabilitelsförhållandena i Götaälvdalen skulle, utöver vissa extra- ordinära uppgifter, innebära årligen återkommande åligganden för insti- tutet. En del av dessa åligganden är av den art att institutet, enligt de 'all- männa principerna för dess verksamhet, bör uppbära ersättning för deras utförande. Hit kan räknas tillsyn över förstärkningsarbetens utförande, fortsättande av observationer av vattentryck, släntrörelser m. m., övervak- ning av förändringar inom strandområdena samt omvårdnad om det före- slagna Götaälvsarkivet och vad därmed sammanhänger. Den föreslagna utvidgningen av institutets för mottagaren kostnadsfria rådgivnings- och upplysningsverksamhet bör också beaktas i detta sammanhang. Det kan nämnas, att för budgetåret 1962/63 (statsverksprop. 1962, kommunika- tionsdep. sid. 137) anvisats ett reservationsanslag om 35 000 kr till Geo- tekniska undersökningar i Götaälvdalen m. m., vilket anslag avser utfö- rande av i huvudsak nu avsedda ordinarie arbetsuppgifter för SGI. Kom- mittén föreslår, att i fortsättningen årligen i riksstaten anvisas ett anslag till SGI för ifrågavarande uppgifter. Inom ramen för detta anslag bör medel kunna ställas till förfogande för geologisk bearbetning av föreliggande ma- terial. Anslaget bör upptas under särskild rubrik. Det bör åligga SGI att, i förekommande fall efter samråd med SGU, vid sina årliga förslag till an- slagsäskanden beakta detta anslagsbehov liksom ev. behov av anslag till sådana ytterligare geotekniska undersökningar, som omförmäles här nedan.

Den av kommittén föreslagna uppföljningen av erosionsundersökningen och vad därmed sammanhänger skall enligt förslaget handhas av SGI. Kost- nadsberäkning för uppföljningen redovisas på sid. 139 0. f. Uppföljningen

• Sida 155
•  Original

bör liksom den redan utförda erosionsundersökningen bekostas av staten, och det bör ankomma på institutet att för de budgetår, då utgifter för än- damålet blir aktuella, hos Kungl. Maj:t göra framställning angående an— slag.

De (sid. 142) föreslagna geotekniska undersökningarna på fem platser (norr om Trollhättan etc.), där undersökningar planerats men inte blivit utförda, innebär endast ett fullföljande av de allmänna geologisk — geo- tekniska undersökningarna. Även de nya undersökningarna bör därför be- kostas av staten. Kostnaderna beräknas uppgå till ca 75 000 kr, och kom- mittén får föreslå, att detta belopp ställes till SGI:s förfogande.

Den fortsatta övervakningen kan i framtiden ge anledning till att de all- männa undersökningarna bör kompletteras. I vilken omfattning komplet- terande undersökningar kan komma att erfordras låter sig inte nu bedömas. Sådana undersökningar bör liksom de nyss nämnda handhas av SGI och bekostas av staten.

Nya geotekniska undersökningar kan leda till att förslag framläggs om utförande av ytterligare förstärkningsåtgärder. Man kan i detta samman- hang inte bortse från möjligheten att i framtiden förstärkningsåtgärder kan visa sig nödvändiga även inom områden där man f. n. inte räknar därmed. Då det skall avgöras vem som skall bekosta sådana arbeten, blir de syn- punkter aktuella som anlagts vid bedömningen av vem som bör bekosta nu föreslagna förstärkningsarbeten. Kommittén anser det emellertid inte möjligt att uppdra några riktlinjer för hur kostnadsfrågorna bör lösas i framtiden. Ställningstagandet härvidlag får göras beroende av omständighe— terna i de särskilda fallen.

Om en skredkatastrof skulle inträffa, kan liksom i Surte och Göta åtgär— der från myndigheternas sida bli nödvändiga för att hjälpa människor och rädda egendom, för omedelbart erforderliga stabiliseringar samt för att återställa det av skredet drabbade området. I samband med en katastrof kan det också bli aktuellt att hålla de drabbade ekonomiskt skadeslösa. Kommittén har vid behandling av frågan om en beredskapsorganisation ut- talat, att åtgärder i sådant sammanhang givetvis kan medföra utgifter för vederbörande kommun men att detta inte innebär att kommunen slutligt skall stå för alla kostnader. Inte heller i detta avseende finner kommittén möjligt att förorda några allmänna riktlinjer för kostnadsfrågornas lö- sande. Med hänsyn till allmän säkerhet och av sociala skäl kan det emeller- tid visa sig skäligt att såväl stat som kommun tar på sig vissa kostnader av ifrågavarande slag.

Nödvändigheten av att det allmänna träder emellan i sådana situationer accentueras av att det inte är möjligt att annat än i begränsad omfattning (enligt Svenska Tarifföreningens nu gällande villkor för hemförsäkring och

• Sida 156
•  Original

affärsförsäkring omfattar dessa försäkringsformer skada, som genom jord- skred eller jordbävning orsakas personlig lösegendom resp. varor och inven- tarier) i Sverige teckna försäkring mot naturkatastrofer i egentlig mening. Fast egendom är sålunda undantagen från försäkringsmöjligheten. Det torde visserligen finnas viss möjlighet att i utlandet försäkra egendom i Sverige mot naturkatastrofer, men denna möjlighet torde i praktiken en- dast stå till buds då det gäller mycket värdefulla objekt.

Även i Sverige har diskuterats att införa en generell försäkring mot na- turkatastrofer. Riskerna har dock ansetts alltför svårbedömbara och de av naturkatastrofer hotade områdena alltför begränsade. Det synes därför vara förenat med betydande svårigheter att finna någon form för naturskade- försäkring i Sverige. Kommittén har inte funnit rasriskerna i Götaälvda- len utgöra tillräcklig anledning att föreslå särskilda åtgärder för att få till stånd en sådan försäkringsform i landet.

I avsnittet angående planering har kommittén föreslagit, att markstabili- teten ägnas uppmärksamhet, då det gäller att avgöra om ett område skall planläggas för tätbebyggelse och då vid planläggning ställning skall tas till frågan om hur marken skall disponeras för olika ändamål. Det kan då bli nödvändigt att utföra geotekniska undersökningar. Stadsplan och byggnads- plan, som det här kan bli fråga om, upprättas i regel genom kommunens förs-org (24 och 107 55 byggnadslagen). Förslag till sådan plan skall, då det överlämnas till kommunal eller statlig myndighet för antagande eller fast- ställelse, vara åtföljt bl. a. av utredning angående de tekniska och ekono- miska förutsättningarna för planens genomförande med beaktande sär- skilt av grundens beskaffenhet (16 & byggnadsstadgan). Detta måste anses innebära, att den som har att sörja för planens upprättande — i regel kom- munen — skall bekosta för planförslagets bedömande erforderliga geotek- niska undersökningar. Dessa kostnader får anses ingå i plankostnaderna. En annan sak är, att kommunen har vissa möjligheter att få ersättning för sina plankostnader, t. ex. av markexploatör (111 & byggnadslagen).

Då det varit fråga om reglering av bebyggelse m. ni. har kommittén för- utsatt, att det vid prövning av ansökan om myndighets tillstånd (t. ex. bygg- nadslov) till anläggningsarbete kan bli nödvändigt att kräva utredning om grundförhållandena. Det blir uppenbarligen anläggarens sak att förebringa och bekosta sådan utredning. Då ärendet avgöres kan det vidare vara på- kallat att göra tillståndet beroende av villkor som innebär att visst förstärk- ningsarbete skall utföras. Givetvis ankommer det i sådant fall på anläggaren att bekosta detta arbete.

En speciell fråga skall något beröras i detta sammanhang. Genom Surte- och Götaskreden samt de undersökningar som följt på dessa har uppmärk-

• Sida 157
•  Original

samheten fästs på rasriskerna i älvdalen. Det kan tänkas att detta inverkat negativt på fastighetsvärdena inom områden som betraktas som särskilt utsatta. I några fall har fastighetsägare också hävdat, att det allmänna borde svara för förment värdeminskning. Inom ett område har vederböran— de länsstyrelse, med hän-syn till rasriskerna, i enlighet med byggnadslag— stiftningen träffat sådana dispositioner att byggnadsföretag inte må utföras utan länsstyrelsens tillstånd. Här har från fastighetsägarhåll gjorts gäl- lande, att fast egendom till följd av länsstyrelsens åtgärd minskat i värde och att därför sta-ten bör ersätta värdeminskningen. I fall som dessa har såvitt man vet ingen reell förändring i stabilitetsförhållandena ägt rum. Vad som skett är, att man blivit mer medveten om risker som länge funnits och att myndigheterna därför på en del punkter velat bringa bebyggelse o. (1. under kontroll. Att under sådana omständigheter anse att det allmänna bör ansvara för en mer eller mindre diskutabel värdeminskning, kan enligt kommitténs uppfattning inte komma i fråga.

Ett annat speciellt problem uppkom vid skreden i Surte och Göta. Vid dessa befann sig såsom tidigare påpekats ovanför spärrarna tonnage som blev liggande overksamt under viss tid. Detta förhållande har lett till att det satts i fråga att staten såsom ansvarig för farleden skulle svara för de förluster som därigenom tillfogats vederbörande (redare, befraktare och andra). Några formella skadeståndskrav har dock inte framförts. Rätts- lig grund för dylika krav torde inte heller kunna göras gällande med hän- syn till att orsakerna till avspärrningarna otvivelaktigt varit att hänföra till force majeure.

Emellertid har efter skredet i Göta representanter för rederinäringen hos Kungl. Maj:t hemställt att red'arna det oavsett skulle hållas skadeslösa av det allmänna för sina förluster till följd av skredet. Rederiföreningen för Mindre Fartyg, Hälsingborg, har framhållit att det ekonomiska läget för det mindre tonnaget sedan en längre tid är synnerligen ansträngt. För- eningen har gjort sig till talesman för 22 fartygsägare, vilkas förluster i samband med skredet beräknats uppgå till sammanlagt 166 305 kr. Redare- föreningen för Sveriges Kusttankfartyg, Göteborg, har framfört liknande synpunkter. Föreningen har för de av sina huvudmäns fartyg som var ifråga beräknat bruttoförlusterna till 476 129 kr. Nettoförlusterna utgjorde enligt föreningen 65 procent av bruttoförlusterna. Verband Deutscher Kiistenschiffer E. V., Hamburg, har uppgivit att 20 tyska kustmotorfartyg genom skredet blev fast i Vänern. Förlusterna för dessa har uppgivits till omkring 270 000 mark. Liknande framställningar har även gjorts av andra fartygsägare. I ifrågavarande ärende har yttranden avgivits av statskonto- ret och sjöfartsstyrelsen. Statskontoret har funnit sig icke kunna tillstyrka framställningarna.

Enligt sjöfartsstyrelsen kunde ersättning av stat'smedel till de svenska

• Sida 158
•  Original

småfartygsredarna med åtminstone viss del av det av raset förorsakade in- komstbortfallet vara befogad. Storleken av ersättningsbeloppen syntes där- vid få göras beroende av individuell behovsprövning.

Genom beslut den 25 juni 1959 har Kungl. Maj:t funnit ifrågavarande framställningar om ersättning av statsmedel ej föranleda någon åtgärd.

Lika litet som staten i princip kan ersätta värdeminskning å fast egen- dom kan enligt kommitténs mening ersättning av statsmedel utgå i en så— dan situation som den sist angivna. Ett motsatt ställningstagande skulle leda till för statsverket svåröverskådliga konsekvenser i liknande fall. Det- ta hindrar inte, att det — om älven skulle avspärras genom skred i fram- tiden —— undantagsvis av sociala skäl kan bli befogat att lämna enskilda fartyg-Sågare ersättning. Frågan om dylik ersättning torde emellertid efter omständigheterna få prövas från fall till fall.

G. Götaälvdalens framtid

Allmänt torde kunna sägas, att de åtgärder kommittén föreslagit inte kommer att bli särdeles betungande vare sig för kommuner, företagare eller enskilda. Åtgärderna håller sig också inom en rimlig kostnadsram. Den frågan kommer säkert att ställas, huruvida man genom att följa kommitténs rekommendationer eliminerar varje risk för skredkatastrofer i framtiden. Att ge ett oreserverat svar på den frågan är, vilket tidigare torde ha fram- gått, inte möjligt. Lika litet har man på grundval av föreliggande utred- ningsmaterial rätt att söka hindra den fortsatta utvecklingen i Götaälvda- len eller, för att hålla sig till en brännbar fråga, att »utdöma» kanalleden. Vad som gäller denna gäller f. ö. även övriga allmänna trafikleder i älv- dalen.

Enligt kommitténs mening bör utvecklingen i Götaälvdalen kunna fort- sätta och stödjas av myndigheterna i stort sett som hittills. Vad kommittén föreslagit om planeringen samt om övervakning och reglering av bebyg— gelse m. m. innebär visserligen att vissa restriktioner lägges på denna ut- veckling, men dessa syftar inte till att förvisa industrier och annan bebyg- gelse från själva älvdalen utan endast till att få dem förlagda till platser med konstaterad säkerhet. Det finns gott om sådana platser i dalgången även inom områden som ur andra synpunkter är lämpade för lokalisering av industrier o. d.

Det faller utom kommitténs uppgifter att närmare gå in på den om- diskuterade frågan om en ny kanal mellan Vänersborg och Uddevalla med avsevärt större kapacitet än nuvarande Trollhätte kanals. Om förstnämnda kanal kommer till får man dock räkna med möjligheten att den nuvarande kanalen av ekonomiska skäl delvis måste läggas ner. Kommittén har i an- nat sammanhang uttalat, att som ett led i en ev. förberedande utredning om en kanal Vänersborg—Uddevalla bör ingå en bedömning av förutsättning-

• Sida 159
•  Original

arna för en utbyggnad av Trollhätte kanal till avsedd kapacitet och av kost- naderna för en sådan utbyggnad. Om en kapacitetsökning överhuvud är påkallad, något som kommittén inte går in på, bör nybyggnad å ena samt utbyggnad av den befintliga kanalen å andra sidan vara alternativ som kost- nadsmässigt ställs mot varandra. I kommitténs arbete har intet framkom— mit, som utesluter möjligheten av en sådan utbyggnad av Trollhätte kanal.

Någon förflyttning av industrier eller andra befintliga arbetsplatser har kommittén inte ansett sig böra föreslå. På näringslivets lokalisering i Göta- älvdalen bör enligt det nyss anförda ur de synpunkter kommittén företräder inte läggas andra band än sådana som motiveras av intresset att bebyggel- sen förlägges till säkra platser. Det nu sagda innebär, att utredningsarbetet inte gett anledning till några arbetsmarknadsproblem som kommittén har att ta ställning till.

• Sida 160
•  Original

KAPITEL 8

Sammanfattning

Götaälvskommittén har haft i uppdrag att utreda vissa genom rasriskerna i Götaälvdalen aktualiserade spörsmål. I kapitel 1 redogöres för utrednings- arbetets bedrivande. Den viktigaste grunden för kommitténs arbete har ut— gjorts av geologisk-geotekniska undersökningar, som under åren 1954—- 1961 utförts i statens geotekniska instituts (SGI) och Sveriges geologiska undersöknings (SGU) regi. Dessa undersökningar har bekostats av staten och varit uppdelade i en preliminär och en definitiv etapp. För undersök— ningarna har disponerats i runt tal 2 200 000 kr. Arbetsfördelningen mellan de båda instituten har i stort varit följande. SGU:s uppgift har varit att upprätta en geologisk karta över dalgången, att klarlägga den karakteris- tiska jordlagerföljden i skilda delar av denna samt att belysa olika egenska— per hos förekommande lertyper. Vidare har SGU låtit utföra en undersök— ning av erosionen. SGI å sin sida har på grundval av utförda undersök- ningar gjort en bedömning av rådande stabilitetsförhållanden. Institutets fältun'dersökningar har bl. a. avsett bestämning av jordlagrens mäktighet och beskaffenhet med beaktande av rådande grundvattentryck, förekoms- ten av högsensitiva leror, rörelser och skred i slänter m.m. Laboratorieun- dersökningarna har huvudsakligen gällt lerornas hållfasthetsegenskaper.

Kapitel 2 innehåller en beskrivning av Götaälvdalen samt näringsliv och trafikleder i dalgången. Dessutom lämnas en redogörelse för inträffade större skred.

Under sitt arbete har kommittén vidtagit vissa, huvudsakligen av säker— hetshänsyn motiverade punktåtgärder. För dessa redogöres i kapitel 3. Kom- mittén har sålunda etablerat kontakt med de organ som har bebyggelselo- kalisering m.m. i älvdalen om hand. Vidare har i en särskild promemoria sammanställts synpunkter på åtgärder, som bör vidtas av de lokala myn- digheterna vid skred eller skredfara. Med hänsyn till de svårigheter som vid skred kan uppkomma på grund av att älven användes som vattentäkt, har vissa utredningar verkställts. Dessa har dock inte gett anledning att förorda särskilda åtgärder. Kommittén har haft uppmärksamheten inrik- tad på aktuella vägbyggnadsföretag och i ett fall — riksvägen norr om Lilla Edet — förordat åtgärder för att påskynda en omläggning. Beträffande vissa områden på västra älvstranden, mellan Trollhättan och Ström, har kom- mittén vidtagit åtgärder för att hindra bebyggelse och andra stabilitetsför-

.-.-_-= — _.

• Sida 161
•  Original

säinrande företag. Vidare har på initiativ av kommittén under år 1959 ut- förts förstärkningsarbeten i form av avschaktning vid Strandbacken inom området vid Ström. Dessa arbeten har utförts som statskommunalt bered- skapsarbete och dragit en kostnad av ca 70 000 kr. Hela denna kostnad har utgått av statsmedel.

De geologiska undersökningarna behandlades i kapitel 4. Detta innehål- ler bl. a. en allmän översikt över Götaälvdalens geologiska utveckling med tyngdpunkt på förhållandena under 'kvartärtiden. En redogörelse lämnas för förekomsten av olika avlagringar, för nivåförändringar efter istiden samt lerornas lagerföljd. Genom en speciell metod har de olika sedimentens geologiska ålder kunnat bestämmas. I ett avsnitt behandlas det kemiska förloppet vid lerornas urlakning speciellt med avseende på sensitiviteten (lerans känslighet för mekanisk störning). 1 en sammanfattning av ero- sionsundersökningens resultat framhålles bl.a. erosionens betydelse för stabilitctsförhållandena. Utan åtgärder i erosionshindrande syfte förutses en oförändrad intensitet av stranderosionen uppströms och närmast ned- ströms Lilla Edet. Om terrängen innanför släntkrönet stiger in mot dalsi- dan, bildas härvid allt högre slänter, och riskerna för mera omfattande ut- glidningar i dessa växer. Därigenom kan även faran för skred av katastrof— karaktär öka, speciellt om leran är högsensitiv. Nedströms Lilla Edet kan djuperosion i älvfåran så småningom försämra stabilitetsförhållandena.

I kapitel 5 behandlas de geotekniska undersökningarna. Sedan vid den preliminära undersökningen utförts en rekognoscering för gradering av skredrisken på olika älvsträckor, har vid den definitiva undersökningen företagits en mera ingående undersökning utmed de älvsträckor där enligt den preliminära bedömningen skredrisk kunde tänkas föreligga. För de härvid berörda områdena lämnas en sammanfattning av undersökningsre- sultatet. bl. a. beträffande terrängens utformning, erosionsföreteelser, jord- lagrens mäktigh—et och beskaffenhet, grundvattenförhållanden samt den be- räknade säkerheten mot skred. Säkerhetsfaktorn definieras därvid såsom förhållandet mellan uppmätt och beräknad erforderlig skärhållfasthet. Me- toder för att bestämma skärhållfastheten hos leran och bedöma stabilitets- förhållandena i slänter omnämnes. Vidare anges vilken säkerhetsfaktor man under olika förhållanden bör kräva. Beräkningarna visar, att säkerheten mot skred inom vissa områden får anses vara så låg att åtgärder bör vid- tas för att förbättra stabilitetsförhållandena. Som exempel på tänkbara för- stärkningar anges olika arbeten, som minskar ansträngningen i marken, ökar jordens hållfasthet eller hindrar en långsamt pågående försämring av stabiliteten. Valet av lämplig åtgärd sammanhänger med de lokala förhål- landena på området i fråga, såsom strandbrinkens höjd och lutning, grund- vattentryck, förekomsten av vattenförande jordlager, erosion o.d. För de områden, där förstärkning bedömts erforderlig, lämnas förslag till åtgärder.

I kapitel 6 föreslår kommittén, på grundval av de geotekniska undersök-

• Sida 162
•  Original

ningarna, att förstärkningsåtgärder i form av avschaktningar och erosions- skydd utföres på västra älvstranden mellan Intagan och Torp. Dessa arbe- ten har approximativt kostnadsberäknats till 800000 kr. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har redan av Kungl. Maj:t erhållit uppdrag att låta uppgöra en arbetsplan jämte kostnadsberäkning för arbetena. På västra älvstranden vid Ströms sluss har, utöver redan utförd avschaktning vid Strandbacken. föreslagits ytterligare avschaktning samt utförande av ero- sionsskydd och komplettering av befintliga erosionsskydd för en beräknad kostnad av 327 000 kr. Medgivande har redan lämnats, att ifrågavarande åtgärder får utföras som statskommunalt beredskapsarbete. Förstärkningar såsom grundvattentryckssänkning, anordnande av erosionsskydd m. m. före- slås vidare på västra älvstranden vid Ellesbo, på östra stranden vid Fuxerna kyrka och Lilla Edets pappersbruk, på östra stranden vid Älvängen och på östra stranden vid Agnesberg _ Ekeberg. Enligt vad kommittén inhämtat finns i dessa fyra fall förutsättningar för att de föreslagna ågärderna relativt snart blir utförda genom vederbörande vägmyndigheters, kommuners och ind-ustriföretags försorg. Slutligen föreslår kommittén på östra älvstranden uppströms Smörkullen komplettering av erosionsskydd och utflackning av strandbrinken, vilket arbete approximativt kostnadsberäknats till 50 000 kr.

Kommittén framhåller, att de utförda undersökningarna inneburit en be— dömning av stabilitetsförhållandena under den förutsättningen att Götaälv- dalen i stort sett får behålla sin nuvarande karaktär. Vidare erinrar kom- mittén om det sätt varpå stabilitetsutredningarna bedrivits, vilket inte helt utesluter att områden med mindre god stabilitet undgått att uppmärksam- mas. Kommittén drar med angivna reservationer vissa allmänna slutsatser ur det utredningsmaterial, som stått till förfogande.

Kommittén framlägger i kapitel 7 förslag i syfte att stabilitetsfrågorna skall beaktas vid stads- och byggnadsplanering i älvdalen. Vidare föreslås, att bebyggelse m.m. underkastas på markstabiliteten inriktad övervakning och reglering. 'I båda dessa avseenden kan kommitténs förslag genomföras inom ramen för gällande lagstiftning.

Då det gäller kommunikationslederna förutsätter kommittén att veder- börande myndigheter ägnar grundförhållandena i älvdalen all uppmärk- samhet. Med tanke på att möjligheten av nya skredolyckor inte helt kan uteslutas, diskuteras frågan om särskild beredskapsorganisation. Redogö- relse lämnas för en i Lilla Edets köping tillskapad organisation i sådant syf- te. Kommittén anser, att kommunerna bör sörja för erforderlig beredskap och lämnar vissa rekommendationer på denna punkt.

Kommittén föreslår, att undersökningen av erosionsförhållandena i Gö- taälvdalen uppföljes. Enligt ett av kommittén förordat kostnadsalternativ skulle kontroll av stranderosionen uppströms Lilla Edet dra en kostnad av 40000 kr för första mätningen och 30000 kr per gång för följande mätningar. Mellan första och andra mätningen förutsättes förflyta en tid

.x—mu _ na..-

• Sida 163
•  Original

av två år, varefter det får övervägas när nästa mätning skall sättas in. Kontroll av djuperosionen nedströms Lilla Edet föreslås anordnad vart femte år. Kostnaden beräknas till 20 000 kr för första mätningen och 17 000 kr per gång för följande mätningar. Vissa kostnader beräknas även upp- komma för bearbetning av undersökningsmaterial.

För fullföljande i övrigt av de geologisk-geotekniska undersökningarna föreslås, att vissa ursprungligen planerade geotekniska undersökningar kommer till utförande. Kostnaden för dessa beräknas till ca 75000 kr. Utöver detta bör man räkna med möjligheten, att ytterligare geotekniska undersökningar kan visa sig påkallade i framtiden. Kommittén föreslår vidare, att vissa observationer av vattentryck, släntrörelser m.m. fortsät- tes samt att strandområdena underkastas fortlöpande inspektion.

Överhuvud skall, enligt kommitténs förslag, stabilitetsförhållandena i älvdalen i fortsättningen vara föremål för övervakning av myndigheterna. I fråga om kommunikationslederna bör vederbörande statliga verk liksom hittills svara för övervakningen inom resp. verksamhetsområden. 1 övrigt bör ansvaret för övervakningen lokalt läggas på byggnadsnämnderna. På länsplanet bör motsvarande ansvar åligga länsstyrelserna. SGI föreslås få till uppgift att fungera som centralt organ vid den fortsatta övervakningen.

På skäl, som närmare utvecklas, anser kommittén att förstärkningsarbe- ten inom sådana områden som dem mellan Intagan och Torp bör bekos— tas av staten. Även inom de aktuella områdena vid Ströms sluss och upp— ströms Smörkullen har kommittén ansett, att staten bör bekosta erforder- liga förstärkningsåtgärder. Uppföljningen av erosionsundersökningen lik- som utförande av ytterligare geotekniska undersökningar, som allenast innebär ett fullföljande av de förut nämnda geologisk-geotekniska under- sökningarna, föreslås ankomma på SGI och bekostas av staten. Vidare före- slår kommitten, att i fortsättningen årligen i riksstaten anvisas ett anslag till SGI för vissa uppgifter, som sammanhänger med övervakningen av sta-- bilitetsförhållandena i Götaälvdalen.

Vad beträffar ytterligare förstärkningsåtgärder, som kan bli aktuella i framtiden, anser kommittén det inte möjligt att uppdra några riktlinjer för hur kostnadsfrågorna bör lösas.

Kostnadsfrågor, som kan uppkomma i samband med framtida skredka- tastrofer samt vid bebyggelseplanering och regleringen av bebyggelse m.m. diskuteras av kommittén.

Slutligen gör kommittén i ett sista avsnitt av kapitel 7 vissa uttalanden om Götaälvdalens framtid.

• Sida 164
•  Original

GÖTAÄL vsuNafnsäkN/NGEN Teckenförklaring

för Pl 1 - 8 Älvsrräcko km 20. : -22. 7 ( Jnfagan ) Pl. 1 .. km 23. o — Zia ( Vesten ) - 2 .. km Zia-28.7 (Utby-Torpa) .. 5 n km 34.5 ' 38. o ( Jmå'rkal/tn '.Sfrano'åocken) ' 4 »- km 3 Z 0 ' 42.5 (Fuxerna _ Göra) ' 5 . km 5 7. 0 "58.0 (Älvängen) ' 6 - km 72.5 ' 74. 7 ( £ Habo) ' 7 .. km 729100 (Agnesbery ) » 8 21.5 Sif/ror in"/ven u/mea' far/ed.:m/N anger /' ki/omcfer

far/eden.; tha'mä/n/ng

#21. .fr ål'ffrar/km) och V c//er H ( kåk/sier c//er höger) utmed '_'-'_' sekt/bnsmorker/bg anger den undersök/a Jakt/anta.: barack/ling och låga. ( Sek/fonem .rkirmkyapmkf med fåf— /M'm.f mi ff/I'fy'e ) (pre/. ) Sekr/andr; ande/såk/ /' den prd/m/nå'ra c/appcn

SGU Sekr/one” under.:a'k/ av .fi/friger geo/ay/kka tmc/er —

sökning .

V Grå/15 får ”mask/M inträffade under almah/byen; 94”?

V——' utmed Jfrana'kanfz/r owe/' mycke/* e.kr/V eras/ar)

— - *s 1” " " " oki/y eras/'on

Muuu " u " alrerwz'aaxrkyaä fåra/J:

Avschaktning fåra/o':

% " utförd

kar/ander/ayef utgöra; cw Vaf/anfa/Afs fyre/Jem fotogrammetr/lfka n/i/Jkar/a över Göta a"/v 1958 /' ska/a 1:4000

56] 7962

• Sida 165
•  Original

* . , Skola 1:4000

Stubbered fx 3 (O 2 en & '9 _ —_// XX ! X _ 36 ? XX ål & Xbx ] _. 7 g ........ # x & / | """" » . ' I :: "; 13 ;; % O 55 rv & &( (, xxx ' X / ' ': ....... -' ' = ' x a / 4 . . g 37 #99 a #; j 9 . , / BLU/iden [yr 3 _j ' * _ .42!9.--— em ,lk .. —--—-/ , . / #+— x ' X , " =, .. f,, o i"; - ”"'—'_— - / [ras/onsskydo' ut/å'gge; & _ €£$ 2; [5 I, ( / _ "t"—"". _ //nfag”” fy,. £ XR RLXJ SJ./_, .

0.5 - / 5429 0 x, gå?”” X za aQO/T lx ' .. ” V' . / . o vi . - _ ' x x _ &_. . X _ Å_ ”___—— _; ___—_ ”__—N , f .,: . 5 [H 4 . 9, E [___/I x, ' / ,. ” ”fa/Å,. a ' ? _ . &_X Skred 26 6" 7962 _ ! V , » , - . - ., ». rx ,— ' ff ,? : ,. _ , * a? . _.— . I

[;P 0?

E'? 'b

” r 6” // Q 8? / 9 : GO // 2 'N & M &" |

/ , .

, 0 b ' z . 55 4 0'99+ |

" s? k ”* % ' , / » x xx __ ] &; 27 , 92 25. —————— xx . _ 5'2 & x && 0/ G- ] 7] gl € xx 4/ E% Q az ä (7, ”947 ? x x sx " N . x a 7.2 X X / XX * 5? €? x xx x x = . o,; ) 4 x XXXXX xxx _| 92 G x % X X & 1 5,7: 0 Ö ,1' 6"? XXX & () Q. . ( 't 051 * xx vi 52 R; _.X lg _», 0 v 20 * ( i en; * _ 5 l x x % ' ,LG en i 0. *” X xxx 03 X / // 7 X / », x / 56.7 1962 3” ” Intagan >x ' r. , F" 'o' . . . . .. _ _ X I MI; 0 år spf! ning godkänd I Rikets dI/mo/mo kadrak den szuh 1953 Å _ .

• Sida 166
•  Original

• Sida 167
•  Original

åkred ”bli!!” 795 7

Skred bäste/7 7960

2.575"

.,

Skred vintern 7958 ”59

x l' "%%—XÄÄW

%*Mg

! A — E' ' " & _ .. ' ( "Hk—X=, _ — ä,— V.; v,(x rn ', e,. ffs ',; i??? x 9 m., 2 ) _ /”:;s X =” 4 nu ), ' X annr "”" (J

x

.,—

Arsc/Mktnm; f/// mira” *350 Eros/ömskyda' (lf/0294:

Amchakm/ny f/'// ”);/a' * 24. a

• Sida 168
•  Original

• Sida 169
•  Original

Älvsfräckan km 25.3 — 28.7

Ska/a I -' 4000

/

8 or Jai ”XW ia ss

X. . . ' fnmg I'l/I n/l/ +

Arx/rak

_ /, ts./, c,

är

!

• Sida 170
•  Original

• Sida 171
•  Original

”» . / Sko/a 1-' 4000

/

xs l ”_ 4 , , a l & rs” - , . — . , . , r ) . * - ' — , ___l__.l_l-——J—'*i"' fx » ', . ." '; _ . _ » . ,, Faxar/m

* ___...— | , c ' " , ' 17 ll. " . . ' Ö Lf» * . > 'x ' ' ' _ /= , ' = i . . ., .;qu u//en ' . , _ ;, - _._ _ , _ _» , ' , ' . , ,, -' [fw/ansskydd (lf/äggets

N o 5mb'rku//m nec/re * * ' ' — " - ' ' , ' 47 ' ; . . | 1 , , * » ,. , , , Avschaktning rill mm **

ZA _, o fyr

[ras/omskydduf/å'yges ' — , , _ . ' " " __ * '. 7 j , Avschaktning atrial/9.6" "

.a / ' _ . . ' ' A yxhakfnmy fill nim' * 9. o

.fr/'å'”; J'Öd/v 5229 ,

Ström/mma _, . ' oleY &? 31.0 . / 5 552/ ,, %Eé X ; Avschaktning fill nia/Jao

• Sida 172
•  Original

• Sida 173
•  Original

. : 0 )erJ/fx Ska/a / 40 0

Jm 5,1) 3 X xx

. . :., -; :: '"" * (___; ååå " få 4 g,; * % ; .; (X [Xxxx & /

så få», " 7 — .

v' * &

Skredet vid 56270 7/6 &

) (© Xx" l._ XMX XSQ, /

A ”(bak/mh; alfdrd Räv/nen ;;e/rfydd

J'-

x Gång ;774 XX _ 395

el/äsfzåazken XX' t'”, / _ ,f O_/ X X **; .! j _. (» w ,! * . , , . », ; (,,); 1 ; : _ "XX ok/

• Sida 174
•  Original

• Sida 175
•  Original

// Skala 1:4000

_a

5L _ "LA—"JTH"? ' Ämne fl/ ä., . WMIÄ/ 27 945 [;;/Vä _ bos/#9; ; & , 5,51 m 95 i, _______ [; (

* . . * — 56. A V.;lå'n min; I lam. 1 :.5' ' Rip—o . .ramf nyf/ eras/omskydd . Hu; ............................... ' (få/.Åf'ÅKHHÖHN'TQ ”*5 . . . » - . fé/

• Sida 176
•  Original

• Sida 177
•  Original

' Ska/a 1:4000

/ //

IL

% ' ' x _ 730 ........ _ x ................... , / ” __________ ' xS— - XL """""""""""" 730- ---------------------------- - ____________ _______________________ . gm ................... . X _ ........ ........ GrundVåfanJå'nkn/n åthl/å'rd N - & ' 74.0

55. GÖXQ ÖXV _ ' VW

• Sida 178
•  Original

• Sida 179
•  Original

' GÖTAÄL VSUNDERS'J/(NINGEN ” Pl 8 Älv.:träckan km 7Z5 - 60.0 Ska/a ! 14000

, ........ (; Angere. 7 - L,”,— — F ;o ned/'; Bit . .

&”! f a/ ") _ ”””” ,/”' X f/afié/r' //// »»”?QJ' ' 557 1962

• Sida 180
•  Original

• Sida 181
•  Original

NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU)

. Heisetjeneste for ”farande. . Nordiskt samarbete inom radio oclä television. Vattenkraften i Torna och Kalixii nm . Nordisk pos-marked. . Sommartid . Nordisk arbetsmarknad för tandläkare. . Beretning om insamling af mata-isla tll forhånds- orientering af eksperter. der fra. de nordiske lande sendes til udviklinzslandene.

• Sida 182
•  Original

S TAT E N S OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1962

Systematisk förteckning

(Siffrorna inom klammer beteckna utredningar-nas nummer i den kronologiska förteckningen)

Justitiedepartementet

Atomansvarighet II. [14] Utlandssvenskars deltagande i allmänna val. [19] Nedre justitierevisionens arbetsorganisation. [20] Expropriation för sanering av historiskt eller kultur- historiskt värdefull bebyggelse. [24] Radions juridiska ansvar. [27]

Utrikesdepartem'entet Aspekter på utvecklingsbiståndet. [12]

Försvarsdepartementet

Totalförsvarets personalfrågor. [8] Försvarets tandvård. [23] Aråztiitidsreglering för militär personal och civilmilitilr.

Socialdepartementet

Skogstillgångarna i Jämtlands län. [1] Arbetstidsförkortningens omfattning och utläggning. [17] Ny semesterlag. [44]

Kommunikationsdepartementet

Statsbidrag till enskild väghållning, m. m. [6] Avgiftsbelagda trafikanläggningar. [26] Säkerhetsinspektion av motorfordon och släpvagnar. [29] Svensk trafikpolitik III. [85]

Bysknatåss'åyrelsens arbetsuppgifter och personalorganisa- tion. &

Vägväsendets distriktsorganisation. [46]

Finansdepartementet

F inansplan för budgetåret 1962/63 samt Preliminär natio- nalbudget för år 1962. [8] Städernas särskilda rättigheter och skyldigheter i för- hållande till staten. [9] 1959 års Långtidsutredning. 1. Svensk ekonomi 1960—1966. [10] 2. Svensk ekonomi 1960—1965. Bilagor 1—5. [11]

Skärpta regler för rusdrycksinköp. [18] Automatisk databehandling inom folkbokförings- och upp- hördsväsendet. Del II. [18] Reviderad nstionslbudget för år 1962. [25] Stadshypoteks- och bostadskredltinstitutionema. [31] Automatisk databehandling. [82]

Mål oci; raiedel i stabiliseringspolitiken — Remissyttran- en. 41

Avdrag för renresentationskostnader. m. m. [42] Beskattning av traktamenten m.m. [47]

Ecklesiastikdepartementet

Vidgad vuxenutbildning på gymnasiestadiet. 5] Korrupondensundervisningen inorn skolvlsen et. [16] Skolväsendets centrala ledning. [28] Försvarsmedicinsk forskning i totalförsvaret. [84] Socionomutbildningen. [48]

] ordbruksdepartementet

Yrkesutbildningen på trädgårdsmur-Met. [2] Veterinärmedicinsk forskning och undervisning. [38] Naturen och samhället. [86] Jordbrukstekniska institutet och statens forskningsan- stalt för lantmannabysznader. [45]

Handelsdepartementet

Den allmänna näringslagstiftningen. [15] Beredskapslagring av olja 1968—1969. [40]

Inrikesdepartementet

Arbeitsliplgifter och utbildning för viss sjukvårdsperso-

na. 4 Kommunalrlittskommittén. 2. Kommunal beredskap. [7] 8. Kommunalt stöd åt studerande från utvecklingslin- derna. [21]

Samhällsfarlig asocislitct. [22] Utbildning av sjukvårdsadmlnlstratörer. [88] Rasriskerna i Götaälvdalen. [48].

Civildepartementet Ortsprisindex. [39]

• Sida 183
•  Original

KARTBILA GA 2 TILL GÖTAÄL VSKOMM/TTEINS BETÄN/(ÅNDE

GÖTA ÄLV

mel/an

TROLLHÄTTAN och 6 ÖTEBORG

Karro arv/Jonde wlssa una/er.:ökn/nysresu/faf

Ska/a /-'50000

! L . . . . . . . . I . I | I | I . 1 0 1 2 3 4 km I / _ x , / x _ x ff” ”'om/0; ;x r _ __ // 0905 kg,”; — — xx X , Åkersirå'm &, - x [_]; i / x / s / lll— : Intagan 20 —_——__,,Vi.;,g KOM I) _ _) SÖDRA / 'x '.,f Srcnarsräa' ';fde». Vesfen ( 2”... of: ["-L 0 x *” ©;x1goå 4.) x ? X xxx _ _ " " _ & T " _ r — Ödfmä/ % oo :> . Köpingen ”få] & ':: % x Torpa & I O Slumpon , 7000 + Asbrå'cka k:a ] Fräs/od Sol/um __./ Hjä'r/um k:a + 'x XX X X X _ fal/Mä få!” L/ZLA 50575 _köTW/VG Uffersaker Tys/onda Skansen . Graveräd NÅ? Banda/råna X Jmärka//en Um? & 0 X Ström: J/w: , [ ll [14 5057- X I i Parkudden Essä/'( ; ',, IQIXK/"ÖÖ k:a | CDQXV: + Q m Strandbacken ) xxx s.- && & I "i * 3:13 ». | & s :=

”0

/,.

x

/ G/ÖJ'J'O äls-

Ä/Vnem Tlf/795 ' rof/0 + Viner/anda k:a Gar/7 . Eckerna Hå” Groröd %'- J'wnkeräc/ . . , o ' lådan Torskag o o 8 o - 50 o 0 o * *”" * " o . _____ . .. KOM” **xvzzzfzearffeé fit”! 399955...» w"- kansu/vm kon/v. *; )(EPP Skor * lll/nam , i—l o'3s Syon . Signe/my Bois/arp . 55 käft/ebay (" 7 x 7 :o? o väg.??? L 10 I G) & Exléb'å = i .. '# x A/w'inyen [ _ ___, o Jo/berg Zyaegara'en ”mera..”, ”of”; Osåacken Romes'yon koma/anda k:a + A/a/ .- 55 _ .. o'" Daaseéacka & lf |Å- "'_T_———x [Ög/o'” * ???/£ * 45/"15 044,42 0— x x 4 , 130 ,»rx44'04 xxx/_f rl __ _ _, / 4.455; 5:an *””? ** man'/w .- xO'L'L- _ . VTTE,” 51.” En 0 * , , ' ;u'uä” , _- a _ / / . // x,/ 5 /1_ I ' Lyckorna KUA/GAZ V ' 7” as:-dra "Mu QCjä Vadå ackn 50” ”5 Skörda/ ]ara'fa/Ae/ |» , $ 9120? & , [99920 s tie/g.? . % (X? 6? ** 0 x [l/eo'bo . kx o n' . Jar/e lir N * X '|' ' ., XXX ' 75 X ; " '. ___—___(ULVEÄEV sm! ________ , » ' . J SÄ VE ko—N-M. Ingebäck kirra 663,00? 80 ' £ÄZ€ fel?-_. _ _ [säregna sma T** __ , L- _X * Brandkår/' % Teckenfö'rk/aring: GÖTEBORG

Far/eden.; /a"nga'ma"/n/n_9 /' km

H 25

Områden med kanaler:/vd kw'ck/era Punkter med arla/'.rk/ Väntan/ryck en! par/ryckrnä/n/ny

56.7 7962

XxXxXxXXX . o Pank/tr med erfar/Skr milen/ryck enl érannsdrk/v W 5rräna'er med myck'e/ akt/v eras/'on W Stränder med akn'u eras/"an . W . "Åtgärder före:/dyna

För apr/dnm; godkänd i Eiker; allmänna kdrfverk ZGJ'UII' 1.962

• Sida 184
•  Original

(” J

kARTB/LÅGA I T/LL GÖTAÄ'LVSKOMM/WÄNS EETÅ'N/(A/VDE

GÖTA ÄLV

mellan

TROLLHÄTTAN och GÖTEBORG

OU /% Z w.-

Kar/o url/isande undersökta sek/ianer och Vissa oaserrafians/Junkier

Sko/o #50000

| . . . . | . . . . I | I I I . I 0 f 2 3 4 km / _ I _ , / IN!;Äé—N _ _ I], '”"! 547,42 _ x. x / Område undersökt ar Åkemåf—öm , . ;” ina/innan Or/ye & Co & ”fw/l X [I,] Infagan .? ”nu, ,vi-pe *” _) __) _....- 560” / X ff V... IV,/ . X . ,. * . Assareoo _ Sienarara'd * x x V/sea borrningar utfärda * x * ay ing firman Orr/e & Co x * x .S/u/fo'r/ OV 55.7 x x x x x '(!) x x va. ' KNX Nog Ves fen ( (VL .. 14 X .i— Hu/an 03.0 ("0 x x & ”Fo fo—a . &?X ;?? ²⁵ xt—f'Nn—x .. , . Odema/ N (S] 1. __ Köpingen uroy _"_"'_ ' o _. 4 _ _ Xxxx _ & Torpa x X ' : 17 x . . & x ' Shlmpon 0 7-0 r ,a _ * + Asbra'eka k:a - -— _— _ " __ & Örn/ade unde/Mkr ay . i ; ä/u/S/ro'ma geo/ekn/eka . -' ra: a ' Sol/um ' 30] oyra '/' ,/ , ' , _- / H/a'r/um k:a-|- "xx — Xx / X ' X___ 5505035 Mm ' L/ZLA 50575 _ka/No Uffe/saker _ ryss/onda Område underJo'kiaV / ino/Wman Ayers/er & ” , .: kameror/ak X , 514056” Område una/erso'k/fa'r ' / PV 7 ack kammanew Gra veräa' , Uppdra; Å/JQQ/ rem./3574 .. _ _/_—Z5 *. .. ' Omnia? ana'e/yak/ 297" dunder/ram Jmorku//en kommunen 01005 .......... en?) Uppdra; 745240 o" k7604 Strom: .r/ues X [ /LLÅ [057- ' _ Imria'e ”009303” ,är _ ' LEPA ar fka'nska [emo/;f— Parkudden - (o. : yjdfäf/ÅÄ Jom/* /V6_7 . oi + MIL-0:20 k..” & ILA ..-—""' & IQ: ⁵ rrandaaeken .:,- V' &; å ! .se/n oand meo/Jkreaé/ _.-" . v ' & I,? 057 unde/Jah område a 'g | & rå amm'ak anakraak/ for

Vissa underJo'kn/ngar i samaand med.;krede/

Vid Go"/a Må"?

Omra'de una'ereo'k/ for

av”/d

5/46 ar Apr:/rom; nea/ekn/eka ay/o”

Vafknfa/w fyre/een or in;. firman Orrje £ Co , xx Gläsxn o': Ä/Vne/n ? ' _ Tlf/79? "72740 -+ » . , f f _ — * Växlar/anda k:a , . 491 _ ' Garn ,. 6" . ,z ' 5 c * e r ” ” Undersöka/'no faran/ea? lla/r 6 ,. a ,. 5 d o' ar mark:;an'eko off/er ku 7 ..., , (Ja/adroo A/ 7067 / , ' 0mra'a'e anderso'k/ farkt/7 'o' /l/,apdra9 #5666— Sveneeraa' 9,» , 3 _ Zodob'e Torskog - .. — "50 .o 0 ***** . on”- *xf_fzwzef_?fe€ fez/£- EM?—if... KOM" RallELA/Vål kal/N. * ;: skEPP "Sk”, ' * *x A/V/ie/n ' H 03 s 53 "6 n Ö—T Signenäg __ Båstorp . 55 _ _ä 7 * koll/caerg 9 ' / //x Nf:, /'/ "'x !=, / "$&.” i?: 35%», '/, -o ;Bxx 7! (här _. % x A/va'ngen &, _ _____ ._ |Område unde/Sok! för Jo/berg 7o//ered iso/erinys AB h/Mä . -.x (Åland/aa /( 7068 . 60 Sektioner under.;ökfa fär x kommunen Uppdrag /(2402 '# [ Jegården .. — y ”en””, (T , A/afors ådaaeken Romesyon _ _ __ . _ ) Område undereakt for kommunen Rame/anda k:a + ”” Uppdrag k2402 'O- — 65 ___A. Däauåacka & &” __ __f—x____x **le "|A * * ha!/ae 96.94. . X x x 5146ng /"*i44'04 x*__ ___" _*// blä—;;;garq ”””;—** _ — ”ad/"nye . _ oH'L _ Sekfion undersök/* får YTTEfE! 53575ka . kommunen ,/ ,;me Uppdrag /(2326 I ' _— T T x,/// - ' mråde andersökf for

bro över Göra o"/:/ ' ' . 7 U d /( 55/ 7 Å/Z/A/GALV få ”” ”9 Md" "ÄN Q' C mråa'e undereo'kf for . [;(/I aV Svenska/419 åo/zua' Cbr/Lf iian/ & Nielsen

Lyckorna

. Vedbacka ' . / k a' [_ do / I . . d/ // / Ommde underså'k/ for krk / ]ar ” e ', &; av ino firman Orr/e & C:o ” o- få (10% Undersökningen komp/ef— Jag)? 35,0 ferad au 56]. . _ $%? Uppdra; /( 7246 __ Q .- X D.. ' ' Xx ['I/mao . ' N. I _ l 0 Jurie _lr Xx Ill ! N' , / ”75 » 0 ,' _ l '"" | _ '. Vissa aVJek/ionerna -—— L_ _ _(uivsle smp ______ __ , » ' ; ___.) undersök/a av 5 ] SÄVE— än]. / ' ;' | ...å". L Område undereo'kf for &../'”” dare/7, docka/n & C:o av Ingebäck _ Skanska (emen/o/u/er/AÅ .. _ _ — ' . (””'” Anyneeåery V/ö'é'd ov fekf/onerna . /under5o'k/a av 5 ] oa - — — — .-..x M _ Ekeaery $'" 50 V'"/ 0 &” , $"" / ' 6,8)” 'QÖ ,/ ”36 I 60 _sfza aom.-- -. ___-1,49 &_ Gave-aom sma 7** — " _ ,I ' 6 I | _ / I __ I h—Nxx , Ile X Brandkår/' "* ,] & s' V'” Teckenförklaring: (' 6 Ö 755 DRG [(o 25 Far/edens /an9dma"rning i km ————— .Sekfioner undersök/a i pre/. e/appen _ Sektioner undersök/a i def. efappen Sektioner underfo'k/a av 560 D P/a/s får sidorö're/Jema'fnin; ⁰ P/ofe for porfryckma'm/ny [56] ) 5 6.7 I 96 2 For spridning godkänd /' Rikets a//månno ker/verk den ZSJ'u/i [961