SOU 1962:5
Studiesociala utredningen
Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för Ecklesiastikdepartementet .
Kapitel
Kapitel
Kapitel
Kapitel
Kapitel
Kapitel Kapitel
Kapitel
Kapitel
I.
II.
III.
VI.
VII.
VIII.
Sammanfattning
21
24 24 29
35 35 41 47
59 59 65
75 75 76 77 79 82
84
88
92 92 99
. 103 . 103
. 106
BILAGOR Förslag till fördelning av perioder med muntlig undervisning vid lärover- ken för vuxna
Förslag till timplan för det tekniska gymnasiet och den tekniska fackskolan vid läroverken för vuxna under de muntliga kurserna .
Förslag till timplan för tekniska fackskolans förberedande kurs vid lärover- ken för vuxna under de muntliga kurserna
Fördelning av antalet undervisningstim-mar per vecka under ett läsår vid de tekniska linjerna vid läroverken för vuxna enligt förslag till timplaner
. 110
. 112
. 115
116
Till Herr Statsrådet och Chefen för Ecklesiastikdepartementet
Den 9 oktober 1959 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för ecklesiastikdepar- tementet att tillkalla högst sju sakkunniga för att verkställa utredning rö- rande studiesociala åtgärder på den högre utbildningen-s område m. m. Med stöd av detta bemyndigande tillkallade departementschefen den 24 oktober samma år såsom sakkunniga ledamoten av riksdagens första kammare Olof Palme, sekreteraren i 1955 års universitetsutredning Håkan Berg, dåvarande ordföranden i Sveriges förenade studentkårer, filosofie licentiaten Lennart Bodström, ledamoten av garantilånenämnden Hans Håkans-son, ordföranden i svenska träindustriarhetareförbundet Yngve Persson, sekreteraren; i tjäns- temännens centralorganisation, numera byråchefen Per-Erik Rönquist samt direktören i Sveriges akademikers centralorganisation Bertil Östergren. Till- lika uppdrogs åt Palme att såsom ordförande leda de sakkunnigas arbete.
De sakkunniga har antagit namnet studiesociala utredningen. Den 29 februari 1960 uppdrog departementschefen åt docenten Olof Ruin att tjänstgöra som utredningens sekreterare och den 11 december 1959 åt filosofie l-icentiaten Ulf Larsson att tjänstgöra som biträdande sekreterare hos utredningen.
Den 26 januari 1960 överlämnade studiesociala utredningen till Herr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet en promemoria angå— ende studiesociala åtgärder för de studerande vid skolorna för högre konst- närlig utbildning (stencilerad).
Studiesociala utredningen har vidare hittills avgett följande remissutlå- tanden:
Den 30 januari 1960 över 1954 års värnpliktsavlöningsutrednings betän- kande med förslag rörande värnpliktslån;
den 2 februari 1961 över förslag rörande studiehjälpsnämndens organi- sation; '
den 6 april 1961 över två i riksdagen väckta motioner (I:411 och 11:492) ang. utländska studerandes rätt att erhålla naturastipendium;
den 8 november 1961 över kommitténs för nya utbildningsvägar vid de filosofiska fakulteterna betänkanden, Akademisk sekreterarutbildning och Högre journalist- och reklamutbildning;
den 8 november 1961 över 1957 års studentbostadsutrednings betänkande, Ändamålsenliga studentbostäder;
den 10 november 1961 över framställning från Göteborgs stadskollegium om rätt för de studerande vid Valands konstskola att erhålla statsstipen— dium och lån ur statens lånefond för universitetsstudier;
den 11 november 1961 över framställning från tekniska läroverkens elev- förbund ang. rätt för elever vid tekniska gymnasier att erhålla lån ur all- männa studielånefonden;
den 11 november 1961 över framställning från Sveriges förenade student- kårer med anhållan om justeringar av gällande bestämmelser ang. prisned- sättning vid studerandes järnvägsresor; samt
den 11 november 1961 över överstyrelsen-s för yrkesutbildning förslag om 2-årig lärarutbildning av gymnasieingenjörer.
Till studiesociala utredningen har överlämnats ett antal här ej särskilt nämnda skrivelser från riksdagen, myndigheter och organisationer att tagas i beaktande vid utredningsarbetets fullgörande. Utredningen kommer i sam- band med avlämnandet av ett senare betänkande att redovisa dessa skri- velser.
I direktiven till utredningen framhölls bl. a. att utredningsmännen skulle belysa behovet av studiesociala åtgärder från samhällets sida »för att för- bättra den enskildes förutsättningar att genomgå mera omfattande fort- bildning eller vidareutbildning». Med anledning härav har utredningen kart- lagt de nuvarande möjligheterna för vuxna personer att bedriva studier på gymnasiestadiet.
I skrivelse den 2 juni 1961 till departementschefen framhöll studiesociala utredningen att en kraftig utbyggnad av vuxenutbildningen måste, enligt utredningens mening, utgöra ett väsentligt led i reformpolitiken på utbild— ningens område. Reformerna borde därvid inriktas både på att förstärka de institutionella resurserna och att skapa bättre ekonomiska förutsättning- ar för den enskilde att utnyttja dessa resurser. Efter samråd med skolöver— styrelsen, Överstyrelsen för yrkesutbildning samt gymnasieutredningen an- höll därför utredningen om tillkallande av vissa experter att ingå i en dele- gation inom utredningen med uppdrag att skyndsamt utarbeta förslag om en utbyggnad av vuxenutbildningen på gymnasiestadiet.
Den 19 juni 1961 tillkallades att såsom experter ingå i delegationen av- delningschefen i skolöverstyrelsen Lennart Sandgren, byrådirektören i över- styrelsen för'yrkesutbildning Emil Stetler samt byrådirektören i samma överstyrelse Emanuel Waril.
Såsom ledamöter från utredningens sida i delegationen har utredningen utsett ordföranden Palme —— tillika delegationens ordförande — samt leda- möterna Berg, Håkansson och Rönquist.
Att såsom experter biträda delegationen har tillkallats den 10 juli 1961 rektorn vid läroverket för vuxna Arne Sandell, den 17 juli 1961 lektorn vid samma läroverk Bertil Landgren samt den 3 oktober 1961 lektorn vid högre tekniska läroverket i Eskilstuna Gerhard Lundin.
Såsom delegationens sekreterare har fungerat utredningens biträdande sekreterare Ulf Larsson.
Till delegationen har av Kungl. Maj:t överlämnats en framställning från Borås stad angående inrättande av en filial i Borås av läroverket för vuxna.
Delegationen har utarbetat och enhälligt framlagt ett betänkande om Vid- gad vuxenutbildning på gymnasiestadiet.
Studiesociala utredningen får härmed vördsamt Överlämna detta betän- kande.
Stockholm den 8 januari 1962
Olof Palme Håkan Berg Lennart Bodström Hans Håkansson Yngve Persson Per-Erik Rönquist Bertil Östergren
/ Ulf Larsson
KAPITEL I
Utbildningsvägar för vuxna
Studiesociala utredningens delegation för vuxenutbildning har sökt kart- lägga de utbildningsmöjligheter på gymnasienivå, som står öppna för vuxna personer. Därmed har förenats uppgiften att inhämta kunskaper om hur många, som begagnar sig av de till buds stående utbildningsvägarna, och att söka fastställa sammansättningen av den grupp vuxna personer, som bedri- ver gymnasiala studier. Delegationen har därjämte undersökt i vilken ut- sträckning avgifter upptages för utbildningen och utformningen av den stu- diehjälp, som utgår till dem som i vuxen ålder underkastar sig gymnasie- utbildning.
Institutioner för vuxenutbildning
Det finns i dag olika utbildningsvägar som är direkt inriktade på att ge per- soner, som passerat den traditionella skolåldern, möjlighet att bedriva gym- nasiestudier. Dessa utbildningsvägar kan indelas i fyra grupper, bl. a. med hänsyn till vilken undervisningsmetod som tillämpas men också med hän- syn till till vilken tid på dygnet undervisningen förläggs. Grupperna är följande:
A. skolor med muntlig undervisning på dagtid; B. skolor med muntlig undervisning på kvällstid; C. skolor med kombinerad muntlig undervisning och självstudier; samt D. hrevskoleundervi-sning.
Vissa av skolorna med muntlig undervisning på kvällstid är främst in- riktade på att ge undervisning i ämneskurser ; eleverna läser därvid endast ett begränsat antal ämnen samtidigt. Denna undervisningsform kallas i det följande koncentrationsundervisning, i motsats till den bl. a. vid gymna- sier för ungdom vanliga undervisningsformen, som i det följande kallas parallellundervisning. I följande tablå anges exempel på till vilken grupp vissa uthildningsanstalter kan föras.
Det kan vara motiverat att företa en ytterligare uppdelning av dessa ut- bildningsvägar med hänsyn till de möjligheter, som finns för de studerande att parallellt med studierna ha förvärvsarbete. Vid de skolor, som hänförts till grupp A, är studierna i princip en heltidssysselsättning. Vid läroverket för vuxna i Norrköping krävs ledighet under vissa perioder. Vid skolorna i
Skolor med muntlig und-er— Skolor med G . Skall" mad visning På kvällstid kombinerad Skolor med ymnasre- mun 1; un. åer- K t muntlig under- brevskole- orm visning p Parallellunder— 'oncen ra- visning och undervisning dagtid . . tlonsunder- . VlSlllllg . . Självstudler Visning Allmänbil— 1. Allmänna 1. Statens afton- 1. Statens kom- 1. Läroverket 1. Brevskolor dande gymnasier skola pletterings- för vuxna i (bl. a. Brev— (inkl. Försva- gymnasium Norrköping skolan, Her- .. 2. Statsunder— rets laroverk) stödda aftonsko— 2. Kvällsgym- 2. Vissa kvälls- mods, NKI) 2. Statsunder— lor (bl. a. Örebro nasier gymnasier stödda läroverk aftonskola) gåggilågågää 3. Ej statsunder- sium, Fjellstedt— stodda aftonsko- ska skolan) lor (bl. a. Mal— mö aftonskola) 3. Statens kom- pletteringsgym- nasium 4. Privata läro- verk (bl. a. En- skilda gymna— siet) Teknisk 1. Högre teknis— 1. Fackskolor vid 1. Kvällsgym- 1. Vissa kvälls- 1. Brevskolor ka läroverk tekniska läro- nasier gymnasier verk Merkantil 1. Handelsgym- 1. 4-årig kurs vid 1. Kvällsgym- 1. Brevskolor nwasier handelsgymna— nasier sium
grupperna B och D har studierna upplagts med sikte på att eleverna skall kunna fortsätta sitt arbete under studietiden.
I det följande benämns utbildningsanstalterna i grupp A >>icke f-skolor», de i grupperna B och D >>f-skolor», varvid bokstaven »f» betecknar förvärv-s- arbete. Läroverket för vuxna intar här en mellanställning.
Skolor med muntlig undervisning på dagtid
En mycket begränsad del av lärjungarna vid de allmänna gymnasierna, de tekniska gymnasiema och handelsgymnasierna utgörs av vuxna. Möjlig- heten för dem att bedriva studier vid de allmänna läroverken begränsas bl. a. av läroverksstadgans föreskrift om att realex'amensbetyg ej får vara äldre än två år för den som vill vinna inträde i gymnasiet (& 37). Skolöver- styrelsen har emellertid rätt att bevilja dispens från detta krav.
Antalet vuxna personer (21 år eller äldre) utgjorde endast 0,1 procent av dem som höstterminen 1960 vann inträde i de allmänna gymnasierna. Vid handelsgymnasiernas tvååriga kurs och vid de tekniska gymnasierna var
motsvarande andel väsentligt högre och kan uppskattas till respektive minst 10 och cirka 15 procent.
Möjlighet att bedriva allmänbildande gymnasiestudier finns för vuxna, förutom vid gymnasierna för ungdom, även vid några få läroanstalter, vid vilka undervisningen upplagts med sikte på en bestämd yrkesbana. Detta är fallet bl. a. vid Försvarets läroverk och Hvilans specialgymnasium.
Den vuxne, som vill bedriva studier på dagtid och ej söker sig till någon av de två nämnda skolorna, har i dagens läge egentligen endast att välja mellan den statsunderstödda Lunds privata elementarskola och det helt pri— vata Enskilda gymnasiet i Stockholm.
Vid Lunds privata elementarskola studerar vuxna elever framför allt vid skolans 2-åriga speciallinje. Antalet elever på denna linje uppgick under läsåret 1960/61 till 40, av vilka ungefär hälften var 21 år eller äldre. Fler- talet av dessa senare hade sin hemort utanför Skåne.
Vid Enskilda gymnasiet synes ett större antal vuxna personer bedriva gymnasiestudier. Detta sammmanhänger bl. a. med att statens komplette- ringsgymna'sium placerar dem av sina elever, som önskar bedriva dag— studier, vid detta gymnasium. Antalet sådana elever uppgick 1960/61 till ett 60-tal och har av rektor för Enskilda gymnasiet uppskattats utgöra om- kring hälften av alla vuxna studerande vid skolan. De bedriver studier vid såväl gymnasiets 3-åriga som dess 2-åriga linje.
Vid båda dessa skolor utgår termin-savgifter. Under utbildningen på den 2-åriga speciallinjen vid Lunds privata elementarskola erlägges 585 kronor i avgifter. Vid Enskilda gymnasiet är de sammanlagda avgifterna på den 2-åriga linjen 1.375 kronor och på den 3-åriga 2.050 kronor.
Personer, som vill bedriva tekniska gymnasiala studier på dagtid, kan söka sig till tekniskt gymnasium eller teknisk fackskola. Inträdeskraven är något lägre till fackskolan än till gymnasiet och kurstiden är 2 år i stället för 3 år. Sökande till fackskolan skall dock ha en avsevärt längre praktik än sökande till gymnasiet. Tekniska fackskolor fanns läsåret 1960/61 inrättade vid 10 av de 23 tekniska läroverken. Endast i Stockholm, Malmö, Karlskrona och Västerås är det dock möjligt att bedriva två års dagstudier. Den vanliga stu- diegången är två års kvällsstudier och därefter ett års dagstudier. I Stock— holm kan studierna dessutom bedrivas under fyra år på kvällstid.
Antalet elever i de tekniska fackskolorna uppgick under läsåret 1960/61 till 1.258, varav 529 studerande i heltidsundervisning, 141 i deltidsunder- visning och 588 i kombinerad heltids- och deltid'sundervisning. Läsåret 1960/61 fanns 20 klasser på den 2-åriga fackskolelinjen, 31 på den 3-åriga och 12 på den 4—åriga. Elevantalet har länge varit relativt konstant, vilket framgår av följande tablå.
Den undre åldersgränsen för inträde i fackskolan är 17 år. Enligt en un- dersökning som företagits bland eleverna i första klassen höstterminen 1960 vid fackskolorna i Stockholm, Göteborg, Malmö, Eskilstuna, Borlänge, Linköping och Örebro var inte mindre än 70 procent över 21 år.
Antal elever vid tekniskt gymnasium och teknisk fackskola åren 1948, 1953, 1958 och 1960.
År Gymnasium Fackskola Summa Fackskoleclevera procent av samtliga 1948 ......... 2 426 1 044 3 470 30.1 1953 ......... 2 686 939 3 625 25,9 1958 ......... 4 357 1156 5 513 21,0 1960 ......... 5 926 1 258 7 184 17,5
De vuxna, 'som vill bedriva merkantila gymnasiestudier på dagtid, kan söka sig till handelsgymnasium. Utbildningstiden har genom beslut vid 1961 års riksdag förlängts från två till tre år (prop. 82).
Skolor med muntlig undervisning på kvällstid
Framför allt under senare år har ett betydande antal kvällsskolor inrät- tats, av samhället eller på enskilt initiativ, i syfte att möta behovet av fri- tidsundervisning med preciserade studiemål.
Allmänbildande undervisning
Man kan — såsom sagts i det föregående — skilja på två typer av kvällssko- lor, nämligen dels de där ämnena läses parallellt, dels de där de studerande koncentrerar sig på några få ämnen under ett läsår, avslutar dessa och bör- jar med nya ämnen följande år. Den förra typen är den äldsta och det första statliga initiativet för vuxenutbildning på det allmänbildande gymna- siets område var inrättandet fr. o. m. budgetåret 1938/39 av statens afton- skola, vilken förlades till Kungsholmens läroverk i Stockholm. Den inrät- tades på försök för att ge >>äldre elever med utpräglad studiebegåvning och studiehåg» tillfälle att avlägga real- och studentexamina. Samma grupp till- hör det statsunderstödda Stockholms samgymnasium. Därjämte finns örebro aftonskola, som har Örebro stad som huvudman och vilken åt- njuter statsbidrag med f. 11. 20.000 kronor per år. Denna skola, som har gymnasium och realskola, står emellertid på gränsen till den grupp där koncentrationsundervisning förekommer. Vid ytterligare några skolor finns möjlighet att bedriva realskolestudier.
Den undervisningsform för vuxna, som utvecklats snabbast under senare år och inom vilken det största antalet vuxna personer bedriver studier, är de 5. k. kvällsgymnasierna. Dessa tillämpar koncentrationsundervisning. Vid en del av dessa skolor baseras undervisningen helt på lärarundervisning, vid andra bedrives en kombination av muntlig undervisning och brevskole- studier.
Många av de studerande vid kvällsgymnasierna är intagna som elever vid statens kompletteringsgymnasium i Stockholm och åtnjuter därmed fri un- dervisning.
Elevantal m. m. vid vissa kvällsskolor 1960/61.
Elevantal Termins- Studietid (i år) avgift
Realsk. Gymn. (kronor) Realsk. Gymn. Statens aftonskola 122 104 — 4 4 Stockholms samgym- nasium .................. — 227 1851 — 3 Örebro attonskola 119 41 75' 4 31/, Malmö aftonskola 156 — 190 'i'/, — Stockholms borgar- skola ..................... ca 125 — 150 3 — Kungsholmens ensk. läroverks aftonun- dervisning ............ ca 100 — 180—200 21/' —
Summa ca 625 372
1 175 kronor för i Stockholm mantalskrivna elever. 2 50 kronor i realskolan.
Statens kompletteringsgymnasium. År 1950 tillkallades en utredningsman för att verkställa utredning rörande Villkoren för tillträde till högre utbild- ning för personer utan studentexamen. I det år 1952 avlämnade betänkandet föreslogs bl. a. startande av särskilda statliga kompletteringsgymnasier för dem som genom skolutbildning eller självstudier nått en sådan nivå att enbart vissa kompletterande studier behövdes för att inträde skulle vinnas vid universitet och högskolor (SOU 195229). I proposition 158 till 1953 års riksdag föreslogs inrättandet av tre sådana gymnasier; riksdagen biföll propositionen. Kungl. Maj:t förordnade dock den 4 juni 1954 att tills vidare endast ett kompletteringsgymnasium i Stockholm med rätt att ordna kurser i landsorten skulle inrättas. Efter beslut vid 1959 års riksdag intas jämväl studenter i gymnasiet.
Gymnasiets första elever kunde påbörja sina studier i januari 1955.
Gymnasiets elever består av såväl studenter som icke—studenter. De förra äger endast tillträde till undervisning i matematik, fysik och kemi under förutsättning att de ämnar bedriva matematisk-naturvetenskapliga studier. De senare skall ha avlagt realexamen och ha uppnått minst 18 års ålder. I realiteten är dock inträdeskraven väsentligt högre. Vid intagningen för vårterminen 1961 kunde således personer med handelsgymnasieexamen med i genomsnitt Ba, småskollärarexamen med i genomsnitt AB eller realexamen med .i genomsnitt Ba och dessutom tre studentbetyg med i genomsnitt AB ej vinna inträde i gymnasiet. Vid detta tillfälle intogs som elever ca 35 pro- cent av de sökande. Intagningsfrekvensen för icke-studenter har legat vid 35 å 40 procent. Personer med folkskollärare-, gymnasieingenjörs- eller so- cionomexamen intas nära nog automatiskt. De i kompletteringsgymnasiet in- tagna eleverna utgör mellan en fjärdedel och en tredjedel av samtliga kvällsgymnasiestuderande.
I stadgan för kompletteringsgymnasiet (utfärdad den 4 juni 1954) anges att gymnasiet i första hand skall anlita till Stockholm eller annan ort för- lagda och av skolöverstyrelsen godkända kurser (s.k. främmande kurser). I den mån sådana kurser ej står till buds eller då eljest särskilda skäl före- ligger, kan dock gymnasiet ordna egna kurser. I praktiken har detta senare också skett i undantagsfall. Statens kompletteringsgymnasiums elever pla— ceras sålunda nära nog regelmässigt vid främmande kurser. Dessa arran- geras f. 11. på ett 25-tal orter av bildningsorganisationer, kommuner och kallas kvällsgymnasier. Kompletteringsgymnasiet bestrider kostnaderna för sina elever, dvs. kursavgifter (i princip dock för högst 5 ämnen) och pröv- ningsavgifter (ej för slutexamen). Det må emellertid framhållas att i de fall undervisningen är en kombination av muntlig och korrespondensunder— visning kompletteringsgymnasiet bekostar endast avgifterna för den munt- liga undervisningen, dvs. den minst kostsamma delen.
Vid kompletteringsgymnasiet skall i princip ej avläggas fullständig stu- dentexamen. En elev kan därför endast få sina kostnader för högst fem äm— nen bestridda av statsmedel; självfallet kan den elev, som redan före intag- ningen i kompletteringsgymnasiet har avlagt godkända särskilda prövning- ar i ett flertal ämnen, under sin tid som elev vid kompletteringsgymnasiet avlägga slutexamen. Detta förekommer också i begränsad utsträckning. Ett avsteg från den principiella uppläggningen av kompletteringsgymnasiet har även gjorts därigenom att de elever, sorn önskar avlägga studentexamen och har möjlighet att bedriva studier på dagtid, placeras vid det privata En- skilda gymnasiet i Stockholm. Denna grupp av elever, får samtliga termins- avgifter bekostade av kompletteringsgymnasiet.
Under budgetåret 1961/62 får i gymnasiet intas högst 370 icke-studen- ter. Under år 1960/61 påbörjade 323 nya elever studier vid gymnasiet och antalet aktiva elever uppgick vid mitten av vårterminen 1961 till 635, spridda på kurser, som anordnats på 21 skilda orter (se sid. 15).
Under budgetåret 1961/62 har kompletteringsgymnasiet vidare rätt att inta högst 170 studenter; antalet aktiva sådana elever vid gymnasiet upp- gick under vårterminen 1961 till 115.
För att utröna studieresultaten hos icke-studenterna vid gymnasiet har delegationen utfört en undersökning avseende dem som under läsåret 1957/ 58 antogs som elever. Av drygt 300 intagna påbörjade inemot 30 aldrig några studier. Av de övriga har inemot 30 procent avlagt examen eller eljest upp- nått sitt studiemål, en dryg fjärdedel utan att ha uppnått studiemålet avlagt en eller flera godkända muntliga prövningar, medan återstoden fördelar sig jämnt på dem som ännu är aktiva elever vid gymnasiet och dem som lämnat skolan utan att avlägga någon godkänd prövning (se sid. 15).
Kvällsgymn'asierna står som kursanordnare och svarar därför för både undervisningen och den pedagogiska och administrativa ledningen. Kom- pletteringsgymnasiet kan således sägas vara mera en stipendieorganisation
Antalet nya och aktiva icke-studenter vid statens kompletteringsgymnasium
1960/61. Nya elever Aktiva elever ht vt vt
Stockholm ................................................ 95 56 310 Göteborg ................................................... 30 18 95 Uppsala ................................................... 16 11 46 Malmö ...................................................... 13 12 61 Bollnäs ................................................... 4 3 15 Borlänge ................................................... 1 6 8 Gävle ...................................................... 3 9 35 Härnösand ................................................ 1 2 7 Linköping ................................................ 1 3 6 Sundsvall ................................................ 5 3 8 Umeå ......................................................... 1 1 4 Västerås ................................................... 3 3 13 Ystad ...................................................... — 1 5 Eskilstuna ................................................ 2 — 2 Norrköping ................................................ 4 1 5 Halmstad ................................................... 1 1 2 Trollhättan ................................................ 4 —— 4 Karlskrona ................................................ — 1 1 Uddevalla ................................................... 2 2 4 Karlstad ................................................... 2 1 3 Motala ...................................................... —— 1 1
Summa 188 135 635
än en självständig utbildningsorganisation. Gymnasiet har därutöver spelat en roll därigenom att initiativtagarna till de lokala kvällsgymnasierna inför starten och även därefter samrått med kompletteringsgymnasiets rektor om bl. a. undervisningens uppläggning. Härutöver bör nämnas att skolan i viss utsträckning kommit att fungera som en informationscentral i frågor rörande utbildningsvägar för vuxna.
I detta sammanhang kan nämnas att statens organisationsnämnd efter framställning från skolöverstyrelsen företagit en undersökning om gymna- siets expeditionella göromål (PM angående översyn av organisationen vid
.Studieresultaten för de under 1957/58 antagna icke-studenterna vid statens komplelteringsgymnasium.
Avlagt studentexamen Uppnått studiemålet Avlagt en eller flera godkända muntliga prövningar Ej någon godkänd prövning .............................. Aktiva vårterminen 1961 .................................
Antal Procent 12 4 69 24 75 27 62 22 64 23
282 100
statens kompletteringsgymnasium i Stockholm, juni 1961). I promemorian redovisas de nuvarande arbetsuppgifterna vid expeditionen samt framlägges vissa rationaliseringsförslag. Nämnden har däremot, med hänvisning bl.a. till delegationens uppdrag, avstått från att göra en bedömning av frågan »huruvida gymnasiet verkligen tjänar statsmaktens syfte på ett optimalt Sätt».
Kvällsgymnasierna. För närvarande är ett 25-tal kvällsgymnasier verk- samma. Drygt 20 av dem har som huvudman någon av de tre bildningsorga- nisationerna Folkuniversitetet, Tjänstemännens bildningsverksamhet och Medborgarskolan. På vissa platser har kommunerna engagerat sig som huvudmän. Några enstaka gymnasier har upprättats av privatpersoner. En- dast ett fåtal av gymnasierna är av den storleksordningen att eleverna har möjlighet att läsa in fullständig studentexamen. I allmänhet ordna-s 2——4 ämneskurser under ett läsår. ] de fall då en person siktar fram mot en full- ständig examen uppskattar man studietiden till minst 3 a 4 år.
Fyra av gymnasierna kan sägas konstituera en grupp för sig, nämligen Folkuniversitetets gymnasier i Stockholm, Göteborg och Uppsala samt TBV:s gymnasium i Malmö. Dessa står under skolöverstyrelsens överinseende och har rätt att förrätta viss examination (särskild prövning och prövning i av- slutade ämnen).
Kungl. Maj:ts beslut fattades vad avser gymnasierna i Stockholm, Göte- borg och Uppsala ifråga om överinseendet den 25 mars 1960 och ifråga om examinationen den 2 december 1960. Malmögymnasiet ställdes under skol- överstyrelsens inseende och erhöll examinationsrätt genom beslut den 5 maj resp. 2 juni 1961.
Kvällsgymnasier i kommunal regi finns läsåret 1961/62 i Bollnäs och Östersund. Folkuniversitetet är huvudman för gymnasierna på följande orter: Stockholm, Göteborg, Uppsala, Linköping, Borlänge, Västerås och Uddevalla. Tjänstemännens bildningsverksamhet har kvällsgymnasier i Malmö, Gävle, Ystad, Jönköping, Eskilstuna, Halmstad, Norrköping, Karls- krona, Trollhättan, Hälsingborg och Motala. Medborgarskolan har gymna- sier i Härnösand, Sundsvall och Umeå. Gymnasiet i Karlstad drivs av en kommitté, vari ingår representanter från de båda sistnämnda bildnings- förbunden. Dessutom finns två privata kvällsgymnasier, Heliskolan i Stock- holm och Kvällsläroverket i Göteborg. Vid samtliga gymnasier utom det sist- nämnda har elever från kompletteringsgymnasiet placerats.
Vissa uppgifter har införskaffats angående verksamheten vid kvällsgym- nasierna hösten 1960. Därav framgår att antalet elevplatser uppgick till om- kring 3.150, fördelade på ca 200 kurser. De två största kvällsgymnasierna finns i Stockholm; även gymnasierna i Göteborg, Uppsala, Malmö och Boll- näs är relativt stora och redovisade alla mer än 100 elevplatser. Nära nog samtliga övriga gymnasier anordnade vartdera högst 4 kurser denna höst— termin, och antalet elevplatser översteg — utom i Västerås — ej 60.
Antal gymnasiekurser och elevplatser hösten 1960 vid med statens kom- pletteringsgymnasium samverkande kvällsgymnasier.
Antal elev- Ort Antal kurser platser
Stockholm: Kvällsgymnasium 40 843 Heliskolan 44 703 Göteborg ...... 23 447 Uppsala ............................................................... 28 412 Malmö .................................................................. 10 146 Bollnäs ............................................................... 18 143 Västerås ............................................................... 7 88 Uddevalla ............................................................ 3 52 Gävle .................................................................. 4 50 Linköping ............................................................ 5 44 Ystad .................................................................. 3 30 Karlskrona ......................................................... 2 30 Norrköping ......................................................... 2 27 Karlstad ............................................................... 3 ').6 Jönköping ............................................................ 2 23 Borlänge ............................................................... 3 22 Umeå .................................................................. 2 20 Härnösand 2 15 Sundsvall 1 10 Eskilstuna 1 9 Halmstad 1 7 Summa 204 ca 3 150
Kvällsgymnasierna finansierar huvudparten av sina utgifter med av ele— verna inbetalade kursavgifter. Ungefär hälften av de kommuner, där kvälls- gymnasium finns, lämnar bidrag till gymnasiernas verksamhet, främst i form av fritt upplåtna lokaler. De avgifter som uttas av eleverna för ge- nomgång av kurserna varierar naturligen från ort till ort. Sålunda kan nämnas att man på de mindre orterna är tvungen att kalkylera med något högre avgifter, beroende på att elevunderlaget är mindre än i storstäderna. En beräkning av den enskildes kursavgifter. då han avlägger fullständig studentexamen och ej intas som elev vid kompletteringsgymnasiet, ger vid handen att dessa kostnader knappast torde understiga 3.000 kronor.
Merkantil undervisning Vid fyra av handelsgymnasierna, nämligen de i Stockholm, Göteborg, Malmö och Umeå, anordnas 4-åriga aftonkurser. Dessa motsvarar de 2-åriga han- delsgymnasiernas dagkurser. Då nu utbildningstiden vid handelsgymna- sierna förlängts och någon förändring ännu ej vidtagits i fråga utbildnings- tid m. in. vid de 4-åriga kvällskurserna, blir dessa i framtiden ej jämställda med dagkurserna. Gymnasieutredningen har i uppdrag att överväga afton- kursernas framtida utformning.
Antalet studerande i de 4-åriga aftonkurserna utgjorde höstterminen 1960 323. Av dem som gick i första klassen var nära hälften 21 år eller äldre. Ål-
dersstrukturen är således en helt annan än vid de 2-åriga handelsgymna- sierna.
Även inom den merkantila utbildningssektorn är några kvällsgymna- sier verksamma. Genom handelsgymnasieexamens konstruktion —— examen skall av privatist avläggas vid två på varandra följande examenstillfällen, vilka återkommer en gång varje år —— har förutsättningar dock saknats för en expansion motsvarande den som ägt rum inom den allmänbildande och den tekniska kvällsgymnasieutbildningen. Vissa merkantila kvällsgymnasier, bl. a. i Jönköping, Sandviken och Västerås, har upphört efter ett eller ett par års verksamhet. Under läsåret 1960/61 var gymnasier verksamma i Ystad, Örebro och Östersund; på den sistnämnda orten avslutades verk- samheten med utgången av vårterminen 1961. Huvudmän för gymnasierna har varit antingen kommun (Västerås och Örebro) eller TBV (övriga orter). Antalet studerande uppgick under läsåret 1960/61 till 84.
Gymnasiet .i Örebro, som är anknutet till Örebro yrkesskola, erhåller stats- bidrag som till deltidskurs vid yrkesskola. Undervisningsplanen har upp- lagts i samråd med överstyrelsen för yrkesutbildning, som godkänt varje enskild ämneskurs som kurs ingående i handelsgymnasieexamen.
Teknisk undervisning
Såsom redan nämnts är undervisningen vid flertalet av de tekniska facksko- lorna så upplagd att studierna bedrivs två år på kvällstid och ett år på dag— tid. Endast vid Stockholms-läroverket är det möjligt att efter fyra års kvälls- studier nå fram till läroverksingenjörsexamen.
Under de allra senaste åren har, främst som en följd av införandet av tek- nisk privatistexamen, inrättats ett antal kvällsgymnasier. Des-sa gymnasier är av två slag, dels sådana där undervisningen bedrivs som en kombination av muntlig och korrespondensundervisning, dels sådana där enbart muntlig undervisning förekommer.
Den förra typen av skolor fanns läsåret 1960/61 i Malmö, Stockholm och Åtvidaberg (Hermods) samt i Göteborg, Oskarshamn och Stockholm (NKI). Det totala elevantalet uppgick till inemot 350. För kvällsgymnasierna i Stock— holm, Göteborg och Malmö är korrespondensinstituten huvudmän för verk- samhet-en, för dem i Oskarshamn och Åtvidaberg däremot resp. kommun.
Den andra typen av kvällsgymnasier har tillkommit på initiativ av TBV och finns (1960/61) i Malmö och Ystad. Antalet deltagare uppgick till cirka 50.
Studietiden beräknas till omkring 5 år. Den muntliga undervisningstiden varierar mellan 4 och 8 timmar per vecka.
Avgifterna varierar starkt vid de olika kvällsgymnasierna. I de fall där kommunen engagerat sig, är elevernas utlägg begränsade. Sålunda erlägger man i Åtvidaberg en terminsavgift av 200 kronor, medan de studerande i Oskarshamn i princip skall bekosta korrespondensundervisningen; kommu-
nala stipendier har dock här anslagits för att nedbringa kostnaderna för brevkurserna. Det är relativt svårt att beräkna de totala kostnaderna i de fall då eleverna själva har att erlägga hela avgiften. De sammanlagda kurs- avgifterna fram till examen uppgår då till omkring 5 000 kronor.
Kombinerad muntlig undervisning och självstudier
I 1946 års skolkommissions betänkande föreslogs inrättande av ett fåtal gym— nasier för vuxna (SOU 1948:27). I proposition 70 till 1950 års riksdag för- ordade Kungl. Maj:t kommissionens förslag och gav den 6 oktober samma år skolöverstyrelsen i uppdrag att utreda frågan. I ett betänkande den 14 ja- nuari 1952 framlade överstyrelsen förslag om inrättande av ett läroverk för vuxna, omfattande såväl realskola som gymnasium. I proposition nr 158 till 1953 års riksdag föreslog dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet in- rättande av ett sådant läroverk på ort som senare skulle bestämmas av Kungl. Maj:t. Undervisningen vid läroverket, som förlades till Norrköping, påbörjades höstterminen 1956. Stadga för läroverket utfärdades den 7 juni 1956 (SFS 398/1956 med ändring 317/1961).
För inträde till realskolan gäller att sökanden skall ha uppnått eller före utgången av det kalenderår, under vilket studierna påbörjas, uppnå 16 år samt ha avgångsbetyg från lägst folkskolans sjätte klass. För inträde till gymnasiet, som har latin- och reallinjer, är åldersgränsen lägst 20 år och de formella kraven avlagd realexamen med i genomsnitt minst Ba eller av— gångsbetyg från högsta klass i kommunal flickskola (med vederbörliga kompletteringar) eller på annat sätt styrkta kunskaper. I regel intas dock endast elever, som efter avslutade folk- eller realskolestudier visat någon studieaktivitet.
Studiegången är organiserad som en kombination av muntlig undervis- ning i Norrköping och självstudier i hemorten. Under de senare förutsätts eleven ha förvärvsarbete. Studierna är beräknade att normalt omfatta en tid av fyra är såväl i realskolan som i gymnasiet. Realexamen synes dock kun- na avläggas på kortare tid. Av de 66 elever som t.o.m. läsåret 1960/64 avlagt realexamen hade icke mindre än 53 gjort det på kortare tid än fyra år och för de 26 elever som avlagt studentexamen var motsvarande tal 11. Under studietiden är insprängda sex muntliga kurser om 4—8 veckor var- dera. Tre av dessa är obligatoriska. Undervisningen vid de muntliga kurser- na sker på dagtid och ombesörjes främst av timlärare; under läsåret 1960 /61 var sålunda endast två lärare förutom rektor fast anställda vid läroverket.
Som läroböcker används brevskolorn'as kurser. Brevskolan i Stockholm, Hermods korrespondensinstitut i Malmö och NKI-skolan i Stockholm är engagerade i fråga om kurser till realskolan; däremot endast de båda senare i fråga om gymnasiet, eftersom Brevskolan inte har några kurser för detta stadium. Under den tid eleverna skall bedriva självstudier på hemorten har
de att inläsa vissa moment av kurserna och insända lösningar till instituten. Lösningarna rättas av instituten och återsändes till eleverna. Författningen stadgar visserligen, att rättningen av de kursavsnitt som motsvarar avslut- ningsklassen i realskolan och gymnasiet skall ombesörjas av läroverkets lärare (& 6 mom. 3), men på grund av bristen på lärare och med hänsyn till de ökade kostnader, som skulle åsamkas statsverket, har rättningen ombe- sörjts av instituten. Genom att varje månad insända rapport redovisar ele- verna till läroverket sina studieprestationer.
Läroverket för vuxna är ett högre allmänt läroverk och har således exa- minationsrätt. Vissa ämnen avslutas under andra muntliga kurser än den sista, varför ett slags delad examen kan sägas förekomma.
Undervisningen vid läroverket (inkl. material för självstudier) är helt kostnadsfri. Antalet elever utgjorde 1960/61 282 i realskolan och 138 i gymnasiet.
Delegationen har inhämtat uppgifter om studieresultat och avgångsorsa- kerna bland eleverna vid läroverket. Omkring 60 procent har uppnått stu- diemålet, antingen genom att avlägga examen eller vinna inträde vid annan läroanstalt. Bland avgångsorsakerna kan främst nämnas befordran i arbetet (inemot 10 procent av dem som lämnat läroverket), sjukdom (knappt 10 procent), ej förutsättningar för studieformen (drygt 5 procent) och att för- värvsarbetet lägger hinder i vägen (knappt 10 procent).
Brevskoleundervisning
Under lång tid var brevskolestudierna den enda möjligheten för vuxna att komplettera sin tidigare vunna utbildning. Brevskolorna, av vilka de största är Brevskolan, Hermods och NKI, har ett stort antal kurser inom skilda ämnesområden. Gymnasiestudier bedrivs endast vid Hermods och NKI.
I en korrespondenskurs är lärostoffet fördelat på undervisningsbrev, vilka även innehåller övnings- och provuppgifter. Lösningar av provuppgifterna insändes till brevskolan för rättning.
Vid brevskolestudier förekommer i allmänhet ej någon muntlig under— visning. Handledningen av eleverna sker genom anmärkningar till de av ele- ven insända lösningarna, vilka återsändes till honom. Under senare år har emellertid instituten börjat anordna även muntliga kurser, bl. a. preparand- kurser inför examen. Preparandkurserna omfattar i allmänhet omkring fyra månader.
En undersökning bland dem som 1953—1954 vid Hermods avlade real- och studentexamen efter att ha läst fullständiga kurser visade att den ge- nomsnittliga studietiden för båda grupperna var ca 4 år.
Vid korrespondensskolorna erlägger eleverna avgift per kurs, varför kost— naderna för den enskilde varierar med hänsyn till det antal kurser som ge-
nomgås. Vissa ungefärliga kostnadsuppgifter kan emellertid anges för dem som läser fullständiga kurser. De sammanlagda avgifterna för kurser, som leder fram till realexamen, kan uppskattas till mellan 1.700 och 2.000 kro- nor, för studentexamen uppgår de till ungefär 2.000 kronor, för handels- gymnasieexamen till 1.200 kronor (med realexamen som grund) samt för teknisk privatistexamen till inemot 2.500 kronor för studerande med real- skolans förkunskaper och mellan 2.500 och 3.000 kronor för personer med enbart folkskola som grund. Dessa utgifter kan dock reduceras i, den mån eleverna erhåller statliga s. k. brevskolestipendier.
Antalet personer som genom studier vid de båda korrespondensinstituten år 1959 avlade de ovan nämnda examina uppgick till 183 (93 realexamen, 48 studentexamen, 26 handelsgymnasieexamen och 16 teknisk privatistexa- men). 1960 var motsvarande antal 217 (108 realexamen, 61 studentexamen, 33 handelsgymnasieexamen och 15 teknisk privatistexamen). Flera av dessa examinerade har bedrivit studier vid s.k. korrespondensrealskolor och -gymnasier för ungdom, som inrättats på ett antal orter i landet.
Examina
I de gymnasiala skolorna för ungdom har lärjungarna ett klart mål utstakat, nämligen examen. Utbildningen läggs upp med detta mål i sikte. För de vuxna är situationen ofta en annan. Många av dem vill självfallet avlägga en fullständig examen, andra bedriver studier för att skaffa sig studentbetyg i ett enstaka ämne eller _i, en grupp ämnen. Denna studieuppläggning har väsentligt underlättats av själva examinationsförfarandet, som gör det möj- ligt att i stort sett ämne för ämne avlägga såväl studentexamen som läro- verksingenjörsexamen.
Vid vissa utbildningsanstalter för vuxna, såsom statens aftonskola, läro- verket för vuxna och fackskolorna vid de högre tekniska läroverken, är studiegången upplagd med slutexamen som mål, vid andra däremot på så- dant sätt att eleverna kan ha ett partiellt mål i sikte, t. ex. att genom studier i ett eller ett par ämnen vinna befordran inom sitt yrke. Detta gäller om de olika kvällsgymnasierna och om brevskoleundervisningen. Av en undersök- ning som företagit-s vid de under skolöverstyrelsens överinseende stående kvällsgymnasierna i Stockholm, Göteborg och Uppsala framgår emellertid att 40 procent av eleverna siktar mot hel studentexamen.
Studentexamen. Vid de skolor, som har samma undervisningsform som de allmänna läroverkens gymnasier, avläggs — under förutsättning att sko- lan tillerkänts examensrätt — examen på samma sätt som vid dessa, dvs. som en i viss mån samlad examen. Vid övriga vuxenskolor examineras ele- verna — utom vid läroverket för vuxna i Norrköping —— som privatister.
Av de ämnen, som en privatist läser ända upp till studentexamensnivå, skall minst fyra ämnen ingå i slutexamen. I de övriga ämnen, som vid de
Muntl. o. Examen Anm.- Muntl. skrift]. Examens- Lab.-kurs avg. provn. .. avg. provn.
Studentexamen
Prövning i avslutade ämnen ...... 10 15 25 —
Särskild prövning ..................... 10 137 ”58 — — Slutexamen .............................. — — —- 38 Handelsgymn.-examen
Delad examen ........................... — — —— 19 -— Hel examen .............................. —— — — 38 —— Läroverksing.-easamen
Särskild prövning ..................... 10 — — 10 10
1 Övningsämne 17 kronor. 3 Om det skriftliga provet är franskt versionsprov 47 kronor.
allmänna läroverken läses i högsta ringen, skall s. k. särskild prövning ha avlagts tidigare. I de ämnen som avslutas före studentexamen, s. k. avslu- tade ämnen, skall godkänd prövning ha genomförts. För att betyg, erhåll- na i sådan prövning, skall få tillgodoräknas i den slutliga studentexamen, får de ej vara äldre än 6 år.
Handelsgymnasieexamen. Den som studerar vid handelsgymnasium, av- lägger liksom gymnasisten vid ett allmänbildande gymnasium samlad exa- men. Privatistexamen omfattar 13 obligatoriska ämnen, varav 6 är skriv- ämnen (uppgifterna om ämnesantalet hänför sig till det 2—åriga handels- gymnasiet). Sedan 1950 är det möjligt att dela examen, dvs. avlägga den vid i regel två på varandra följande examenstillfällen. Sådana anordnas en- dast en gång per år.
Gymnasie- och fackskoleingenjörsexamen. Studerande vid de högre tek- niska läroverken avlägger gymnasie- och fackskoleingenjörsexamen i sam- lad form; privatister kan avlägga 's. k. teknisk privatistexamen, vilken in- rättades först 1959.
Privatistexamen kan avse såväl gymnasie- som fackskolelinje. De stude- rande äger rätt att undergå särskild prövning i enstaka ämnen; i den slut- liga prövningen behöver blott två ämnen medtagas. Det ansågs av 1948 års tekniska Skolutredning, som framlade förslaget om privatistexamen, icke möjligt för en privatist att genomföra hel eller på ett fåtal tillfällen delad examen, beroende bl. a. på att antalet ämnen vid vissa facklinjer är större än 20. Tentand erhåller särskild tentamensbok, i vilken vitsord, givna i särskilda prövningar, inskrives. Giltighetstiden för de särskilda prövning- arna har fastställts till åtta år.
På vissa linjer är det nödvändigt med laborationer i upp till sju ämnen. Elevernas möjligheter att företa laborationer är emellertid begränsade. Där-
för anordnas på de tekniska läroverken laborationskurser om i allmänhet en vecka. Kurserna bekostas av statsmedel. Åtminstone en sådan kurs bör ordnas årligen i varje laborationsämne.
Hos överstyrelsen för yrkesutbildning registreras antalet tentamensböc- ker. Antalet registrerade sådana uppgick t. o. m. den 24 november 1961 till 748.
KAPITEL II
Vuxeneleverna
I följande kapitel redovisas vissa uppgifter om de vuxna, som bedriver gymnasiestudier. Därutöver ges en kort sammanfattning av bestämmelserna om studiehjälp till denna grupp av elever.
Elevantal och elevsammansättning
De uppgifter om vuxeneleverna, som återges i det följande, måste sam- manställas ur ett flertal olika källor. En av dessa består av elevkataloger o. dyl. material, som främst kan användas för uppgifter om elevantal, ålder, kön och hemort. Andra fakta hämtas från de olika enkätundersökningar, vil- ka delegationen haft tillgång till. Dessa senare är 1) en undersökning, företa- gen höstterminen 1960 bland vissa elever vid läroverket för vuxna; svars- frekvens 70 procent; 2) en under vårterminen 1961 vid fackskolan vid högre tekniska läroverket i Stockholm utförd undersökning; svarsfrekvens 90 pro- cent; samt 3) en under hösten 1961 utförd undersökning bland de elever vid Folkuniversitetets kvällsgymnasier i Stockholm, Göteborg och Uppsala som studerade vid dessa skolors gymnasiekurser och också haft tidigare er- farenheter av detta slags studier; svarsfrekvens inemot 90 procent. De två förstnämnda har utförts av studiesociala utredningens sekretariat; den sistnämnda har genomförts av Folkuniversitetet och statens kompletterings- gymnasium.
Antal elever. Det är förenat med betydande svårigheter att exakt beräkna antalet vuxna som bedriver gymnasiala studier av allmänbildande, mer- kantil eller teknisk art, främst av det skälet att elevantalet vid kvällsgymna- sierna är svårbestämhart. Härtill kommer att det inte är möjligt att klart beräkna antalet personer som bedriver brevskolestudier; denna förvisso icke ringa grupp av studerande har därför i det följande måst lämnas utanför.
För den allmänbildande sektorn kan man uppskatta antalet vuxenelever vid icke f—skolorna till cirka 550. Flertalet av dem är elever vid Försvarets läroverk, Hvilans specialgymnasium och Fjellstedtska skolan. Vid f-skolorna kan antalet uppskattas till omkring 4.000, varav 600—700 bedriver studier för realexamen. Vid läroverket för vuxna, slutligen, är elevantalet över 400, varför totalsiffran för dessa skolor skulle uppgå till omkring 5.000 personer. Antalet personer som studerar vid merkantila vuxenskolor kan beräknas till omkring 400, nära nog alla vid f-skolor. För den tekniska sektorn kan total-
antalet uppskattas till ca 1.600, varav 500 vid icke f—skolor, 500 vid f-skolor och 600 vid de tekniska fackskolor, där studietiden är 2 års kvällsstudier och 1 års dagstudier. Det sammanlagda antalet vuxna som bedriver gymna- siala studier torde således — med bortseende från brevskoleeleverna _ kun- na beräknas till omkring 7.000.
Åldersförhållanden. Inom den allmänbildande sektorn har de studerande vid läroverket för vuxna och vid kvällsgymnasierna den högsta medianål- dern, nämligen omkring 25 år. Vid aftonskolorna med parallellundervisning (statens aftonskola, Stockholms samgymnasiums aftonundervisning, Öre- bro aftonskola) är medianåldern omkring 22 år. Vad icke f-skolorna beträf- far är medianåldern för de studerande vid Enskilda gymnasiet, vilka samti- digt är elever vid statens kompletteringsymnasium, 22 år, och lika hög är den vid den 2-åriga gymnasielinjen vid Lunds privata elementarskola och vid Hvilans specialgymnasium. Vid Fjellstedtska skolan är eleverna några år yngre.
För de merkantila och tekniska utbildningsområdena, vilka domineras av respektive handelsgymnasiers 4-åriga kurs och de tekniska fackskolorna kan nämnas, att medianåldern för de studerande i första klass höstterminen 1960 var 20 respektive 22 år. Vid det merkantila kvällsgymnasiet i Örebro var medianåldern 23—24 år.
Det kan slutligen erinras om att det vid de statliga läroanstalterna för vuxenutbildning finns en undre åldersgräns. Den är 16 år vid realskolan vid läroverket för vuxna och vid statens aftonskola, 17 år vid de tekniska fackskolorna, 18 år vid statens kompletteringsgymnasium och statens afton- skolas gymnasium samt 20 år vid vuxenläroverkets gymnasium.
Könsfördelning. Andelen kvinnor är högst vid de allmänbildande vuxen- skolorna, där den uppgår till mellan 45 och 50 procent. Vid f—skolorna är denna andel emellertid lägre än detta genomsnittliga procenttal. Vid de merkantila utbildningsvägarna torde omkring en tredjedel av eleverna vara kvinnor, medan inom den tekniska vuxenutbildningssektorn antalet kvinnor är högst obetydligt.
Jämför man dessa uppgifter med könsfördelningen vid gymnasierna för ungdom, visar det sig att några skillnader inte existerar i fråga om de all- mänbildande eller tekniska utbildningsvägarna. Andelen kvinnliga elever är däremot (1960/61) avsevärt större vid handelsgymnasierna än vid vuxen- skolorna på det merkantila området.
Civilstånd. Det relativa antalet gifta utgjorde vid den enda icke f—skola som undersökts, nämligen tekniska fackskolan i Stockholm (dagundervis- ningen), knappt 20 procent. Vid f-skolorna åter var andelen 45 procent vid aftonundervisningen vid fackskolan och c:a 40 procent vid Folkuniversite- tets kvällsgymnasier. Vid läroverket för vuxna utgjorde de gifta ungefär” 30 procent av hela elevantalet.
Flertalet av de gifta vid samtliga ifrågavarande skolor hade försörjnings—
plikt mot barn. Av alla dem som i de olika undersökningarna redovisats som gifta (inklusive några få f. d. gifta), hade ungefär två tredjedelar barn.
Social bakgrund. För bestämmande av den sociala bakgrunden är mate- rialet begränsat till de uppgifter som kan erhållas ur studiesociala utred- ningens två företagna enkäter. Inledningsvis kan erinras om den sociala rekryteringen bland de ungdomar som hösten 1960 vann inträde vid de all- mänbildande gymnasierna. Omkring en femtedel av dessa kom från arbetar- hem, lika många från högre tjänstemannahem, en sjättedel från akademi— kerhem, vardera en tiondel från gruppen handlande, handelsresande och hantverksmästare samt gruppen övriga tjänstemän. Från jordbrukarhemmen liksom från gruppen direktörer, disponenter m.fl. kom drygt fem procent.
Tre befolkningsgrupper dominerar rekryteringen vid vuxenläroverket, nämligen arbetare, jordbrukare och gruppen övriga tjänstemän. Samtliga dessa tre kategorier är starkare representerade än vid de allmänbildande gymnasierna för ungdom. Å andra sidan uppvisar framförallt akademikerna men även högre tjänstemännen lägre andelar vid vuxenskolorna. Dessa sär- skilda vuxenutbildningsanstalter har, så långt det nu är möjligt att göra en bedömning, uppenbarligen rekryterat sina studerande från de befolknings— lager, som i relativt ringa utsträckning är — och framför allt varit — före- trädda vid skolorna för ungdom.
Rekryteringen till de tekniska vuxenutbildningsanstalterna — dvs. fack- skolorna — företer i stort samma bild som rekryteringen till de tekniska gymnasierna. Något mer än en tredjedel av de studerande vid fackskolan kom således från arbetarhem, medan de båda tjänstemannagrupperna sva- rade för vardera 15 procent; från gruppen handlande, handelsresande och hantverksmästare kom drygt 10 procent och från jordbrukarbefolkningen knappt 10 procent. övriga befolkningsgrupper var sparsamt företrädda.
Eget yrke. Vid de allmänbildande skolorna består eleverna av i stort sett fem kategorier, nämligen lärare, tjänstemän utom lärare, arbetare, studerande samt en grupp icke yrkesverksamma, bestående främst av hem- mafruar. Tjänstemannagrupperna synes vid f-skolorna svara för ungefär hälften av de studerande, medan de övriga fördelar sig ganska jämnt på de återstående fyra kategorierna. Ser man till elevkåren vid kompletterings- gymnasiet avviker bilden något. Således utgör folkskollärare, socionomer och gymnasieingenjörer här en större andel av eleverna. Icke f-skolornas elever är ganska fåtaliga och uppgifterna om det egna yrket härstammar endast från ett 60-tal elever i statens kompletteringsgymnasium, vilka be- driver sina studier vid Enskilda gymnasiet. Också bland dessa är tjänste- mannagruppen talrikast; ungefär en tredjedel kan föras till denna. En rela- tivt stor grupp (ungefär en femtedel) utgörs av dem som nyligen återvänt från sin första militärtjänstgöring och lika många torde höra till gruppen studerande. Omkring en tiondel är arbetare och de icke yrkesverksamma uppgår likaså till cirka 10 procent av hela elevantalet.
Vid läroverket för vuxna, slutligen, dominerar arbetargruppen med om- kring 40 procent samt tjänstemännen med omkring 25 procent av de stude- rande. Också de som rubricerats som ej yrkesverksamma är relativt talrika, cirka 15 procent.
Inom den tekniska utbildningssektorn är bilden en annan. I sitt år 1955 avgivna betänkande fastslog tekniska Skolutredningen bl. a. att >>fackskolans största betydelse ligger i att den erbjuder en god väg till ingenjörsutbildning och ingenjörsexamen för inom industrin anställda unga arbetare» (SOU 1955:21, sid. 42 f). Av den enkät, som företagits vid fackskolan i Stockholm, framgår, att nära hälften av de studerande vid inskrivningen var arbetare. Ett betydande antal —— eller inemot 40 procent —— kunde hänföras till grup- pen övriga tjänstemän och bestod främst av tekniker och tekniska biträden. En tiondel uppgav att de var praktikanter och några få att de var studerande vid inskrivningen.
De knapphändiga uppgifter som står till buds för de tekniska kvällsläro— verken tyder på att arbetargruppen vid dessa är än starkare företrädd än vid fackskolan i Stockholm.
Regional bakgrund. Delegationen har inhämtat vissa uppgifter om den regionala bakgrunden för vuxeneleverna inom den allmänbildande sektorn. Vid f-skolorna har de studerande nära nog undantagslöst sin hemort inom den närmaste regionen omkring skolan. Sålunda hade vid statens aftonskola mindre än tio elever av totalt över 200 läsåret 1960/ 61 hemort utanför Stock- holms stad eller län. Vid icke f—skolorna utvidgas rekryteringsområdet avse- värt, men fortfarande är en stor del av eleverna hemmahörande i den när- maste regionen. Nästan hälften av de studerande vid den 2-åriga gymnasie- linjen vid Lunds privata elementarskola hade således läsåret 1960/61 hem- ort i Skåne.
Anlalel på skolorlcn boende elever vid vissa kvällsskolor.
A Relativa antalet ntal studerande boende på skolorten " Bollnäs ............................................................... 136 54 % Malmö .................................................................. 155 80 % Stockholm : Mif: statens aftonskola: realskola .............................. 123 84 % d:o gymnasium ................................................ 107 79 % Stockholms samgymnasium ................................. 252 82 % Uddevalla ............................................................ 33 91 % Örebro !: realskola ............................................................ 119 87 % gymnasium ...................................................... 41 78 % Östersund ............................................................ 65 74 %
Även den allmänbildande vuxenskola, som rimligen bör uppvisa den mest riksmässiga rekryteringen, nämligen läroverket för vuxna i Norrköping, har
ett förhållandevis mycket starkt inslag av studerande från Östergötlands och Södermanlands län. Av det totala elevantalet 1959/60 föll drygt en tredjedel på dessa två län. I följande sammanställning ges vissa fakta om hemorten för eleverna vid läroverket för vuxna detta läsår.
Hemort för eleverna vid läroverket för vuxna 1959/60.
Elever 1959/60 Realskola Gymnasium Antal Procent Antal Procent Stockholms stad och län ......... 25 10 4 3 Östergitland—Södermanland ...... 91 37 45 35 Övriga Svealand ..................... 29 12 17 13 Skåne .................................... 14 6 10 8 Götebcrgs och Bohus län ......... 2 1 3 2 Övriga Götaland ..................... 53 21 27 21 Norrland ................................. 34 14 22 17 Summa 248 100 128 100
Vad beträffar de tekniska vuxenut-bildningsanstalterna har de tekniska fackskilorna en mycket snäv rekrytering. Vid de skolor, där den regionala bakgrunden undersökts (skolorna i Stockholm, Göteborg, Malmö, Eskils- tuna, Borlänge, Linköping och örebro), understeg antalet elever med hem— ort i detta län, där fackskolan finnes, inte i något fall 85 procent.
Även de merkantila vuxenskolorna har samma snäva upptagningsområde som övriga skolor med kvällsundervisning. Vid den 4-åriga kursen vid han— delsgymnasiet i Stockholm hade läsåret 1960/61 av 139 elever samtliga utom ett par hemort inom Stockholms stad eller län. Av de 75 eleverna vid mot- svarande kurs i Malmö kom 74 från denna stad och 1 elev från Lund. Ett liknanie förhållande råder i Göteborg och Umeå.
Samnanfattningsvis kan man således konstatera att f—skolorna har ett mycket snävt upptagningsområde och drar till sig elever endast från den egna (rten och trakten närmast omkring. Läroverket för vuxna har där- emot, naturligt nog, en mera rik-smässig rekrytering.
Förrärvsarbete och ledighet. Det synes, att döma av enkäten vid facksko- lan i Stockholm, vara mycket ovanligt, att eleverna vid en icke f—skola har förvärvsarbete parallellt med studierna. Endast några få bejakade en fråga härom Vid de allmänbildande f-skolorna finns ett visst inslag av hemma- fruar och dessutom ett antal som endast bedriver studier; enligt enkäten vid Folkuniversitetets kvällsgymnasier var andelen utan förvärvsarbete c:a 15 procent. Av eleverna vid tekniska fackskolans i Stockholm aftonundervis- ning siknade däremot endast ett fåtal förvärvsarbete. Det övervägande an- talet av eleverna vid f-skolorna hade således förvärvsarbete.
Också vid läroverket för vuxna är det relativt vanligt, att de studerande ej
förvärvsarbetar. Inemot en tredjedel av dem som besvarade enkäten sak- nade arbete och ytterligare ett antal (cirka 10 procent) hade deltidsarbete.
Vid de enkäter som studiesociala utredningen företagit, tillfrågades de stu- derande huruvida de ämnade begära ledigt från sitt arbete under någon del av läsåret 1960/61. Av eleverna vid tekniska fackskolan i Stockholm plane- rade ungefär 10 procent av de förvärvsarbetande detta. Den undersökning, som företagits vid kvällsgymnasierna i Stockholm, Göteborg och Uppsala, pekar i samma riktning. Mer än hälften av de studerande vid vuxenlärover- ket, som innehade arbete, avsåg att utom för de obligatoriska muntliga kur- serna söka erhålla ledigt från förvärvsarbetet under återstoden av läsåret. Denna höga andel torde förklaras av att de studerande som tillfrågades skulle avlägga examen under vårterminen.
Studiehjälpioch studiefinansiering
Inom vuxenutbildningens område kan man tala om två slags studiehjälp, dels den som utgår i form av befrielse eller nedsättning av uthildningsavgifterna, dels den som avser att täcka en del av elevernas levnadskostnader under studietiden. I det följande beskrives dessa två slag av stödformer var för sig.
Avgifterna
Vid de statliga skolorna utgår inga avgifter. De som studerar vid exempelvis läroverket för vuxna, statens aftonskola eller de tekniska fackskolorna åt- njuter således fri undervisning. Vid de skolor, som är privata men erhåller statsbidrag, t. ex. Lunds privata elementarskola, är terminsavgifterna redu- cerade. Övriga privata utbildningsanstalter är för finansieringen av verk— samheten tvungna att utta betydande avgifter av eleverna. I denna grupp återfinns förutom brevskolorna främst de allmänbildande, tekniska och merkantila kvällsgymnasierna. Till denna grupp kan också föras Enskil- da gymnasiet i Stockholm. För de elever, som bedriver sina studier vid någon av dessa utbildningsanstalter, finns emellertid statlig studiehjälp till kursavgifter, som antingen utgår via statens kompletteringsgymna- sium (för de studerande vid de allmänbildande kvällsgymnasierna och En- skilda gymnasiet) eller utgår i form av brevskolestipendier (för de brev- skolestuderande) .
Statens kompletteringsgymnasium. Såsom tidigare framhållits svarar kompletteringsgymnasiet för kursavgifterna för de elever vid de allmänbil— dande kvällsgymnasierna, som intagits såsom elever vid gymnasiet. Då gym- nariet ej avsetts bekosta studierna fram till hel slutexamen, bestrides avgif- terna i princip för högst fem ämneskurser. Likaså svarar gymnasiet för exa- minationsavgifter utom för slutexamen. För eleverna vid de kvällsgymna- sier, där undervisningen bedrivs som en kombination av muntlig och kor-
respondensundervisning —— dvs. Bollnäs, Linköping och Östersund — be- strider kompletteringsgymnasiet endast avgifterna för den muntliga under- visningen.
Totalt sett torde såsom tidigare nämnts mellan en fjärdedel och en tredje- del av de studerande vid de allmänbildande kvällsgymnasierna komma i åt- njutande av de förmåner i fråga om avgiftsbefrielse, som kompletterings- gymnasiet erbjuder.
Brevskolestipendier. 1 proposition 74 till 1945 års riksdag föreslog då- varande chefen för ecklesiastikdepartementet inrättandet av särskilda sti- pendier för brevskolestuderande som bidrag till kursavgift. Ursprungligen tillkom stipendierna endast dem som bedrev studier med real- eller student- examen som mål, men från och med läsåren 1954/55 resp. 1958/59 har även de som syftar till merkantil eller teknisk privatistexamen, fått denna möjlighet.
Bestämmelserna om brevskolestipendier finns intagna i allmänna studie- hjälpsreglementet (SFS 326/1958). Härav framgår att stipendium utgår som bidrag till kursavgift till den som genomgått minst folkskolans sjätte klass och som bedriver brevskolestudier med real- eller studentexamen som mål. Beslut om stipendium meddelas av studiehjälpsnämnden efter förslag av brevskolan. Vid utdelningen skall hänsyn bl. a. tas till elevens hemort, kurs- avgifternas storlek och de medel, som står till elevens förfogande. Stipen- dium kan —— utom i ömmande fall — uppgå till högst 300 kronor per läsår. Under sista året av studierna kan elev därutöver erhålla stipendium om högst 600 kronor för deltagande i av korrespondensinstitut anordnad pre- parandkurs. Antalet stipendieår utgör högst fyra för realskolestudier och högst fem för gymnasiestudier.
I författningen anges ej att stipendium kan tillkomma även dem som be- driver studier med merkantil och teknisk privatistexamen som mål. Studie- hjälpsnämnden har dock ansett sig kunna likställa sådana kurser med gym- nasiekurser. Stipendiebeloppen är som för övriga elevgrupper högst 300 kro- nor per år och stipendietiden har nämnden ansett vara högst tre år för studier till handelsgymnasieexamen och högst sex år för studier till läroverksingen- jörsexamen.
I petita för budgetåret 1961/62 framlade studiehjälpsnämnden förslag om att stipendierna skulle höjas till högst 400 kronor per år samt att för be- vistande av preparandkurser stipendium skulle kunna utgå med högst 500 kronor för real- och studentexamen, högst 300 kronor för handelsgymnasie— examen samt högst 1 000 kronor för ingenjörsexamen. Vidare föreslogs bi- drag till inackordering och resor i samband med deltagande i preparandkur- ser. Departementschefen har dock ej upptagit nämndens förslag.
Brevskolan skall förbinda sig att av stipendiaten icke utta kursavgift för det belopp som motsvarar stipendiet. När studierna avslutats med examen, erhåller skolan efter rekvisition hela stipendiesumman. Korrespondensinsti—
tuten rekommenderar, enligt vad delegationen kunnat bedöma efter studium av ansökningshandlingar, endast till stipendium sådana elever, om vilka det med mycket stor sannolikhet kan antas att de uppnår examen. Detta innebär att stipendiaten ofta bedrivit studier vid brevskolan under en viss tid och avklarat en icke oväsentlig del av studiekursen.
Några sammanställningar över antalet utdelade stipendier m. m. finns inte tillgängliga hos studiehjälpsnämnden. Med ledning av där befintligt primär— mater-ial har därför vissa uppgifter inhämtats, utvisande dels de belopp som under det senast tilländaflutna budgetåret utbetalats till brevskolorna som stipendier för enskilda studier (således exkl. stipendier till elever vid kor- respondensrealskolor och -gy1nnasier), dels antalet beviljade nya stipendier (sedan 1951/52) och härav det antal, för vilket brevskolan erhållit stipen- diebeloppet.
i brevskolestipendier har fr. o. m. budgetåret 1945/46 utbetalats c:a 1,5 miljoner kronor; en icke oväsentlig del härav har emellertid tillkommit dem som studerat vid 5. k. korrespondensrealskolor av Robertforsskoletyp. Un- der budgetåret 1960/61 utbetalades stipendium för 76 examinerade med till— sammans 76 150 kronor. Av stipendiaterna hade 34 avlagt studentexamen, 25 realexamen, 13 handelsgymnasieexamen och 4 läroverksingenjörsexamen.
Antalet utdelade nya stipendier för enskilda studier har hållit sig ganska konstant under den senaste tioårsperioden. Det har rört sig om mellan 80 och 100 för realexamensstudier, 25—50 för studentexamensstudier, ett 20-tal för handelsgymnasiestudier och ett 25-tal för tekniska studier.
Många av dem som tilldelats stipendium avlägger ej examen. Den grupp av stipendiater, för vilka brevskolorna kan rekvirera stipendiemedel, består dels av dem som avlagt examen, dels av dem som av studiehjälpsnämnden på annat sätt än genom avläggande av examen anses ha nått studiemålet, dels slutligen av dem vilka på grund av sjukdom eller annan dylik av nämn- den godkänd anledning måste avbryta studierna. De två senare grupperna uppges av nämnden ej vara särskilt stora. De stipendiater, för vilka brev- skolestipendium ej utbetalats till brevskolan, består dels av dem som av— slutat studierna före examen, dels av dem som fortfarande bedriver studier. Det är naturligtvis av intresse att veta, hur stor andel av de studerande, vilka av brevskolan på grund av sina tidigare studieresultat vid skolan an- ses ha goda förutsättningar att avlägga åsyftad examen, som ej fullföljt studierna.
För att belysa detta har uppgifter hOS studiehjälpsnämnden om antalet nya stipendiater för budgetåren 1951/52—1955/56 sammanställts. Av ma— terialet att döma torde det ej vara särskilt sannolikt att några av dem, för vilka stipendiemedlen ej utbetalats, fortfarande bedriver studier. Samman- ställningen visar att av de omkring 400 personer, som bedrivit enskilda stu- dier med sikte på realexamen och tilldelats stipendium har stipendiesumman utbetalats för 45 procent, och av de 150 som erhållit brevskolestipendium
för studentexamensstudier för något över 60 procent. En mycket stor del av dem som avser att avlägga hel examen och också bedömts ha förutsätt- ningar härför, uppnår således ej detta mål.
Stipendier och lån .
Vid de läroanstalter för vuxenutbildning, som är statliga eller står under statlig tillsyn, kan eleverna erhålla statlig studiehjälp jämlikt allmänna studiehjälpsreglementet. I det följande ges en kort sammanfattning av de olika låne- och stipendiemöjligheter, som står vuxna studerande till buds.
I) Stipendium (enl. 5 20 studiehjälpsreglementet), särskilt studiebidrag och räntefritt lån. Elever över 18 år som studerar vid allmänna läroverk eller privata läroverk, som erhåller statsbidrag eller eljest står under skol— överstyrelsens inseende, eller tekniska gymnasier eller kommunala handels— gymnasiers 3-åriga kurs har möjlighet att erhålla stipendium om högst 100 kronor i månaden, särskilt studiebidrag om högst 75 kronor i månaden, därest vederbörande studerar på annan ort än sin hemort, samt därutöver räntefria lån ur allmänna studielånefonden om högst 2 500 kronor per läsår — i vissa fall 3 500 kronor — om »eleven har försörjningsplikt eller öm- mande skäl föreligger».
2) Räntefritt lån samt stipendium (enl. 5 86 mom. 2 a studiehjälps- reglementet). De studerande vid läroverket för vuxna samt eleverna vid sta- tens kompletteringsgymnasium kan erhålla räntefria lån ur allmänna stu- dielånefonden om högst 2 500 kronor per läsår (när särskilda omständighe- ter därtill föranleder 3500 kronor) samt, förutom lånet, stipendium om högst 960 kronor per år.
3) Räntefritt län samt stipendium (enl. 5 86 mom. 2 b studiehjälps- reglementet). De studerande vid handelsgymnasiernas l-åriga kurs samt vid tekniska fackskolans 2—åriga kurs och sista klassen av den 3-åriga facksko— lan kan erhålla räntefria län om högst 2 500 kronor per läsår (3 500 kronor i särskilda fall) samt i samband därmed ett stipendium om högst 100 kronor per månad.
4) Räntefritt län. De som studerar vid andra under statlig tillsyn ställda utbildningsanstalter än de som angetts under punkterna 1, 2 och 3 ovan, kan erhålla räntefria lån om högst 2 500 kronor (3 500 kronor) per läsår. Till denna grupp hör bl. a. statens aftonskola, de kvällsgymnasier som är under skolöverstyrelsens tillsyn, handelsgymnasiernas 4-åriga kurs, tekniska fack- skolans 4-åriga kurs och de två första klasserna vid den 3-åriga fackskolan.
5) Ingen statlig studiehjälp. De elever, slutligen, som studerar vid sko- lor, som inte är ställda under statligt överinseende, har inga möjligheter att erhålla studiehjälp jämlikt studiehjälpsreglementet. Till denna grupp hör Enskilda gymnasiet, kvällsgymnasierna (utom gymnasierna i Stockholm, Göteborg, Malmö och Uppsala, vilka står under skolöverstyrelsens tillsyn,
samt de elever, som samtidigt är intagna som elever i kompletteringsgymna- siet) samt brevskolorna.
Med anlitande av för budgetåret 1960/61 hos studiehjälpsnämnden till- gängligt material har en undersökning genomförts av i vilken utsträckning studiesocialt stöd utgår till eleverna vid läroverket för vuxna, statens kom- pletteringsgymnasium, statens aftonskola, kvällsgymnasierna under skol- överstyrelsens överinseende samt de tekniska fackskolorna och handels- gymnasiernas 4-åriga kurs.
Vid de skolor, där endast lån står till förfogande, har ett mycket litet antal personer ansökt om studiehjälp. Under budgetåret 1960/61 var an- talet ansökningar 4 vid statens aftonskola och 22 vid kvällsgymnasierna i Stockholm, Göteborg och Uppsala. Av dessa beviljades 23 personer lån med i genomsnitt ungefär 2 000 kronor. Denna grupp utgör en mycket liten del av den totala elevpopulationen vid dessa skolor. Några kan dessutom vara studenter som bedriver kompletteringsstudier.
Vid handelsgymnasiernas 4—åriga kurs och de tekniska fackskolorna-s aftonundervisning är förhållandet detsamma som vid de allmänbildande kvällsskolorna.
Av de studerande vid läroverket för vuxna tilldelades läsåret 1960/61 över 130 personer lån. Nästan samtliga erhöll också stipendium. Antalet avslag- na ansökningar var ytterst ringa. I genomsnitt uppgick lånesumman till cirka 700 kronor och stipendiedelen till inemot 250 kronor. Av lånen var ett 60-tal på belopp understigande 800 kronor, och ett dussin om 1 000 kronor eller därutöver. Endast ett 20—tal stipendier om mer än 400 kronor utdelades. Av det totala elevantalet kom en knapp tredjedel i åtnjutande av bidrag från studiehjälpsnämnden. Studiehjälpen för denna grupp av studerande är främst avsedd att täcka kostnaderna under de muntliga kurserna och de beviljade studiehjälpsbeloppen bör därför ses i förhållande härtill.
Vid statens kompletteringsgymnasium erhöll samma läsår omkring 120 studerande lån och av dessa drygt 90 stipendium. Detta innebär, att omkring 15 procent av antalet aktivt studerande var låntagare. Lånen uppgick till i medeltal knappt 1 500 kronor och stipendierna till cirka 550 kronor. Ett 40-tal lån på 2000 kronor och däröver utdelades och en dryg fjärdedel av stipendiaterna erhöll maximibeloppet 960 kronor i stipendium.
Nära nog samtliga dagstuderande vid de tekniska fackskolorna synes er- hålla lån från nämnden och tre fjärdedelar av låntagarna tilldelas jämväl stipendium. Lånen utgår med i genomsnitt något över 2 000 kronor och sti- pendierna med omkring 700 kronor per år och person.
Studiernas finansiering
I det föregående har de statliga insatserna för studiehjälp till vuxeneleverna redovisats. Avslutningsvis torde det finnas skäl att söka klarlägga hur
denna studerandegrupp bestrider sina kostnader för uppehållet under studietiden. En mycket markant skiljelinje finns här, som i så många andra fall, mellan å ena sidan de studerande vid f—skolor och å andra sidan dem vid icke f-skolor. Nära nog samtliga av de förra har, som tidigare framhål- lits, förvärvsarbete, varför de helt naturligt finansierar sina utgifter med inkomster härifrån. Endast i exceptionella fall ansöker man om lån. Så- lunda hade av ett 130—tal studerande, som besvarade enkäten vid facksko- lans i Stockholm aftonundervisning, endast tre elever räntefria studielån.
För icke f-skolornas elever är situationen en annan, vilket kan belysas med uppgifter ur samma enkät, avseende dagskolans elever. Av totalt om- kring 175 svarande uppgav sig 60 procent finansiera studierna helt eller del- vis med län, 40 procent med sparmedel, ofta härrörande från arbete under ferierna. Föräldrabidrag redovisas av var femte, stipendiemedel av mindre än var tionde.
Vid läroverket för vuxna är det, som framgått av den tidigare redogö- relsen, ett relativt stort antal personer som ej förvärvsarbetar. Omkring hälften av dessa uppgav att de finansierade sitt uppehälle helt eller delvis genom lån och lika många att det skedde genom bidrag från make eller föräldrar. En stor del av de förvärvsarbetande, nämligen något under hälf- ten, finansierar sitt uppehälle under de muntliga kurserna och övrig ledig- het från sin anställning med sparmedel och något färre än hälften med lån.
Enligt undersökningen vid Folkuniversitetets kvällsgymnasier i Stock- holm, Göteborg och Uppsala hade drygt en femtedel av de studerande ådra- git sig studieskulder. För en fjärdedel av dessa uppgick skulderna till be- lopp om 6 000 kronor eller mer.
Sämmanfattningsvis kan man om studiernas finansiering säga att de stu- derande i f—skolorna nära nog regelmässigt finansierar sitt uppehälle genom inkomster från förvärvsarbete. För de studerande vid icke f—skoloma och vid läroverket för vuxna spelar lånen en stor roll. En betydande del av ele- verna är skuldsatta vid slutet av studierna. Stipendierna däremot är av un- derordnad betydelse och nämns som inkomstpost av mindre än var tionde av dessa skolors elever.
KAPITEL III
Vidgad vuxenutbildning
Allmänna synpunkter
Under de senaste decennierna har utbildningsväsendet på alla nivåer byggts ut i snabb takt. År 1940 bedrev 10 procent av samtliga ungdomar i åldern 16—18 år studier. Motsvarande andel var år 1960 32 procent. Följande ta- blå visar antalet elever i första klass i de olika gymnasiala skolformerna vid skilda tidpunkter.
Antal elever i klass I i de olika gymnasiala skolformerna höstterminen 1948, 1953, 1958 och 1960.
1948 1953 1958 1960 Allmänbildandc gymnasium ........................ 5 949 9 229 14 561 19 487 Tekniskt » ........................ 971 1 064 1 797 2 640 Handels- » ........................ 732 1 123 1 413 1 698
7652 11416 17 771 23 825
Relativa antalet av motsvarande årskullar1 8,5 12,7 16,3 18,7
1 % av fyra årskullar (15—18—åringar).
Under perioden 1948—60 har således antalet ungdomar i gymnasiernas första klass tredubblats; gymnasiefrekvensen har mer än fördubblats. Vid 1930-talets början gick ungefär 4 procent av en årskull till gymnasiet; nu närmar sig andelen 20 procent.
Stegringen har varit starkast vid de allmänbildande gymnasierna. Föl— jande indexserie, baserad på uppgifterna i tablån ovan, ger en bild av elev- antalets utveckling i de olika gymnasieformernas första klass.
ht 1948 ht 1953 ht 1958 ht 1960
Allmänbildande gymnasium ........................ 100 155 245 328 Tekniskt » ........................ 100 110 185 271 Handels- » ........................ 100 153 193 232
Samtliga 100 149 232 311
Expansionen inom utbildningsväsendet speglar en starkt ökad efterfrå- gan på utbildning inom alla samhällsgrupper. Avgörande för denna ökade
efterfrågan är naturligtvis den allmänna standardutvecklingcn, som för exempelvis manliga industriarbetare medfört en reallönestegring med c:a 80 procent under perioden 1945—58. Förväntningar om en fortsatt dyna- misk samhällsutveckling och den markerade knappheten på utbildad ar- betskraft inom flertalet yrkesområden har utgjort en kraftig stimulans för utbildningsintresset. Efterfrågan på utbildning har ytterligare stimulerats av en vidgad geografisk spridning av utbildningsmöjligheterna — sedan den 1 juli 1946 har allmänt gymnasium inrättats på 39 orter, tekniskt gym- nasium på 12 orter och handelsgymnasium på 16 orter — samt av den ut- byggnad av studiehjälpen i olika former som ägt rum under efterkrigstiden.
Vad här sagts belyser hur efterkrigstidens ungdomar getts utbildnings- möjligheter, som i en avsevärt mera begränsad utsträckning stod tidigare födelseårgångar till buds. Det finns därför ett mycket betydande antal män- niskor med lika goda men outnyttjade förutsättningar för gymnasieutbild- ning inom de åldersgrupper, som lämnade den traditionella skolåldern, in- nan gymnasieexpansionen satte in på allvar.
Gymnasisterna rekryterades tidigare huvudsakligen från ett ganska be- gränsat skikt av befolkningen. År 1943 kom endast 12 a 13 procent av dem som avlade studentexamen från arbetarhem (inkl. statstjänare och hantver- kare). År 1947 hade denna andel stigit till 15 a 16 procent och år 1957 till cirka 20 procent. Antalet gymnasister från landsbygdsbefolkningen har likaledes varit relativt ringa.
Betydande utbildningsreserver återstår därmed, såsom bl. a. 1957 års skol-beredning framhållit, i dessa båda grupper. >>Även om flertalet av dem, som nu gått miste om den högre utbildning de skulle ha kunnat tillgodogöra sig, på andra vägar gjort stora insatser i samhällslivet, är det givetvis ur samhällets synpunkt ineffektivt att inte ta till vara de studiebegåvningar som finns. Samtidigt innebär detta för många enskilda en orättvisa, som är oförenlig med målsättningen för en demokratisk skola» (SOU 1961:30, sid. 269).
Utbyggnaden av gymnasierna — och detta gäller särskilt de fackgymna- siala studievägarna — har trots allt icke kunnat möta efterfrågan på sådan utbildning. En betydande del av de sökande till gymnasierna har inte kunnat beredas plats.
Följande tablå visar andelen icke intagna men inträdesberättigade sö- kande vid de allmänbildande gymnasierna under åren 1954—1958 (sid. 37).
Några motsvarande uppgifter finns ej tillgängliga för fackgymnasiernas del angivna år. År 1960 genomfördes emellertid av gymnasieutredningen en undersökning, som belyser avvisningen vid de olika gymnasierna. Av c:a 30 000 sökande till de olika gymnasieformerna kunde inemot 8 000 ej bere- das plats. Undersökningen visar att icke mindre än c:a 40 procent av dem som sökt inträde vid tekniskt gymnasium och omkring 45 procent av dem som sökt inträde vid handelsgymnasium ej intogs. Vid de allmänbildande
Antalet ej intagna men inträdesberättigade sökande vid de allmänbildande gymnasierna 1954—1958.
År Intradseöslbåääåtlgade Ej intagna Procent. ej intagna 1954 .............................. 10 909 1 654 15,2 1955 .............................. 10 720 1117 10,4 1956 .............................. 12 208 1912 15,7 1957 .............................. 13 746 1 948 14,2 1958 .............................. 15 875 2 642 15,5
Anm. Hänsyn har i möjligaste mån tagits även till intagning i annan. ring eller i annan högre skola. Primärmaterialet medger emellertid inte full exakthet i detta avseende. ! viss utsträckning kan dubbelräkning av sökande ha ägt rum.
gymnasierna mottogs ungefär 80 procent av de sökande och för samtliga gymnasieformer sammantagna var motsvarande tal 74 procent.
De stora födelsekullarna från mitten av 1940—talet har nu nått gymna- sieäldern. År 1940 föddes 95 000 barn, fem år senare 135.000. Därefter har antalet levande födda sjunkit till 115 000 år 1950, 108 000 år 1955 och 102 000 år 1960.
Växlingen i årskullarnas storlek har haft till följd att antalet ungdomar i varje födelseårgång, vilka inte går vidare till gymnasiestudier, har stigit. Några exakta uppgifter härom är det icke möjligt att ange, men en unge- färlig beräkning ger följande resultat: av 1937 års födelseårgång har drygt 10 000 påbörjat gymnasiestudier, medan 80 000 icke påbörjat denna utbil- ning. Motsvarande siffror är för 1942 års årskull 17 000 resp. 100 000 och för 1944 års — som torde påbörjat gymnasiestudier 1960 — 24 000 resp. 110 000. Under perioden 1953 till 1960 har — som förut sagts — antalet elever i de olika gymnasieformernas första klass fördubblats; andelen av respek- tive årskullar som går till gymnasiestudier har ökat från 12,7 procent till 18,7 procent. Samtidigt har emellertid antalet ungdomar som icke påbörjat gymnasiestudier 'stigit med i runt ta] 30 000, per årskull räknat.
Det finns säkerligen många människor i vårt samhälle som med viss bitterhet konstaterar att om de varit något yngre de självklart skulle ha kunnat få en utbildning, som inte stod till buds för dem när de var i skol— åldern. De kan av ekonomiska skäl ha hindrats från att erhålla en utbild- ning som de haft intresse och fallenhet för. De kan — trots goda förutsätt- ningar — ha avvisats på grund av platsbrist. Starka rättviseskäl kan anföras för åtgärder i syfte att i ett samhälle med stigande materiella resurser söka bereda dessa individer tillfälle till en utbildning, som av olika skäl förme- nats dem i yngre år.
Vuxenutbildningen är även ur ekonomiska synpunkter ett uppenbart sam- hällsintresse. Dagens samhälle kännetecknas av en påtaglig brist på ut- bildad arbetskraft på alla nivåer. Denna brist torde allmänt sett' komma att bestå — även om tillfälliga överskott kan tänkas uppstå på vissa yrkes-
områden. Befolkningsutvecklingen medför att rekryteringsunderl-aget inom ungdomskullarna i absoluta tal under lång tid framöver kommer att sjunka. Behovet av utbildad arbetskraft torde därför till icke obetydlig del få till- godoses genom vidgad utbildning inom de åldersgrupper som redan är ute i förvärvslivet. Under en period då antalet ungdomar minskar och utbild- ningsresurserna förbättras, öppnas möjligheter att — i efterhand — tillgodo- se de stora årskullarnas utbildningsbehov.
Den kraftiga utbyggnad av utbildningsväsendet, som sannolikt kommer att känneteckna 1960-talet, bör således inte enbart inriktas på att erbjuda förbättrade utbildningsmöjligheter för ungdom i den traditionella skolål- dern. Det är ett utpräglat intresse — från både samhällets och de enskilda individernas synpunkt — att även de vuxna får möjlighet att bli del- aktiga av utbildningsväsendets reformering. Detta framstår, enligt dele- gationens mening, som en väsentlig förutsättning för en balanserad expan- sion på utbildningens område.
Delegationen har därmed framlagt de skäl som talar för en skyndsam utbyggnad av vuxenutbildningen på gymnasiestadiet. Flera av dessa kom- mer troligen att på något längre sikt få förminskad aktualitet. Skolrefor— mens genomförande, studiehjälpens förstärkning, utbildningsväsendets ut- byggnad och framför allt den allmänna standardutvecklingen torde kom- ma att steg för steg undanröja eller i varje fall kraftigt reducera 'de ekono- miska och geografiska studiehindren. När årskullarna minskar och utbild- ningskapaciteten förbättras, kommer en allt större andel av varje årgång ungdomar att kunna beredas utbildning utöver grundskolan. År 1970 beräk- nas således inemot hälften av 16—18-åringarna befinna sig under utbild- ning. Likväl kommer vuxenutbildningen, enligt delegationens mening, att få en på längre sikt växande betydelse. Skälen härtill skall i det följande i korthet utvecklas med särskild hänsyn till de principer som är vägledande för skolreformen och för arbetsmarknadspolitiken. Dessa synpunkter gäller vuxenutbildning på alla stadier och nivåer, även om delegationens förslag begränsas till gymnasieundervisningen.
Skolberedningen framhåller i sitt betänkande att »principen om det fria tillvalet är ett av fundamenten för den nya skolan». Den enskilde eleven skall, tillsammans med föräldrarna, inom en given ram själv bestämma vil- ken typ av utbildning han önskar försöka uppnå. Det skall icke vara sam- hället eller skolan, som avgör elevens val av utbildningsväg.
Eleverna får, enligt skolberedningens förslag, tidigt utöva sin frihet att välja. Redan i grundskolans klass 7 har de bland annat. möjlighet att välja ett andra språk — eller att avstå därifrån. I åttonde klassen ökar antalet tillvalstimmar ytterligare och under det nionde året uppdelas eleverna på en rad linjer. Efter grundskolan står därpå flera utbildningsalternativ till förfogande för dem som inte omedelbart vill gå ut i förvärvslivet.
Den frihet Skolberedningen eftersträvar blir starkt beskuren, om eleverna i var och en av dessa valsituationer står inför ett beslut, som ter sig defi- nitivt och oåterkalleligt. Det kommer visserligen att finnas möjligheter till övergång mellan olika studiebanor. Men i praktiken blir dessa möjligheter i flera avseenden begränsade. Dels är det alltid förenat med betydande svå- righeter att skifta över till en mera krävande studiegång; det torde i själva verket vara ett fåtal elever som mäktar genomföra denna uppgift. Dels är övergångsmöjligheten begränsad i tiden — till den tid då eleverna fort- farande befinner sig i det reguljära skolsystemet för ungdom.
Den frihet att välja som Skolberedningen upphöjt till ledande princip för grundskolans utformning blir för den enskilde ofullkomlig om den inte förenas med möjligheten att genom ett förnyat val, efter grundskolan, ändra utbildningens inriktning. Detta synes stå i överensstämmelse med skolbe- redningens intentioner. I betänkandet framhålles (sid. 278) att det verk- sammaste medlet för att få »ett friare tillval än vad som nu sker före- faller därför vara, att man sörjer för att eleverna får flera och bättre möjligheter till vidare utbildning efter den obligatoriska skolan. De elever som vid övergången till sjunde årskursen just då hellre vill avstå från en utpräglat teoretisk studieväg bör kunna göra detta i medvetande om att de därmed inte i realiteten alltför mycket begränsat sina valmöjligheter vid en senare tidpunkt». Naturligtvis bör denna möjlighet till förnyat val icke endast stå öppen vid övergången från grundskolan till annan utbild- ning. Skolsystemet bör organiseras på sådant sätt att det effektivt kan fånga upp även de människor, som, efter kortare eller längre tid i förvärvs- arbete, vill fullfölja sin utbildning. Vuxenutbildningen blir därmed ett vik- tigt komplement till skolreformen.
Flera omständigheter talar för att efterfrågan på sådan vuxenutbildning kommer att bli betydande. Det definitiva yrkesvalet sker i många fall re- lativt sent, stundom först efter 20-årså1dern. I en nyligen publicerad av- handling (E. Neymark, Selektiv rörlighet. Flyttningstendenser och yrkesval i relation till utbildning, begåvning och härkomst) har vissa uppgifter om yrkesinriktningen för en årsklass män (födda 1928) vid två skilda tidpunk- ter (åren 1949 och 1956) jämförts. Författaren framhåller, att »yrkesvalet numera är en relativt långvarig utvecklings- och anpassningsprocess, som ofta fortsätter även sedan. individen lämnat tonåren bakom, sig och nått myndig och s. k. mogen ålder.» Något mer än 40 procent av den undersökta ärskullen hade under perioden 1949 till 1956 helt ändrad yrkesinriktning, en fjärdedel hade annat men likartat yrke och endast en tredjedel ungefär samma yrke.
Den sena yrkesmognaden är bl. a. ett uttryck för att många människor får sitt intresse för utbildning väckt först några år efter skolåldern. Miljön under uppväxtåren har därvid betydelse. De argument rörande det 5. k. so- ciala handikappet som Skolberedningen anför till förmån bl. a. för en sen
differentiering i grundskolan kan med minst samma styrka anföras till stöd för en väl utbyggd vuxenundervisning.
Många ungdomar kommer säkerligen att vilja omedelbart efter grund- skolan gå ut i förvärvslivet. De kan, mera tillfälligt, känna leda inför skol- arbetet eller de kanske vill vänta några år med att bestämma sig för sin de- finitiva yrkesinriktning. Det vore djupt otillfredsställande om de därmed skulle avskäras från möjligheten till en fortsatt utbildning för vilken de har förutsättningar.
Över huvud kan man ställa frågan om ej vuxenutbildningen ur effektivi- tetssynpunkt i många fall väl kan mäta sig med den reguljära skolunder- visningen. De goda resultat, som många vuxenelever uppnår, torde bl. a. sammanhänga med att deras studier i allmänhet är klart målinriktade och att de ofta har praktisk erfarenhet inom det yrkesområde, där de vill för- djupa sina kunskaper. Erfarenheter från utlandet synes utvisa, att män- niskorna icke sällan blir bättre lämpade för t. ex. arbetsledande befattning- ar, om de har en mera ingående praktisk yrkeskunskap och bedrivit sin ut— bildning parallellt med förvärvsarbetet. Vuxenutbildningen synes också i det svenska samhället kunna utgöra ett mycket rationellt inslag i utbild- ningsväsendet.
En vuxenutbildning på denna grundval har nära samband med den mo- derna, rörliga arbetsmarknadspolitiken.
Arbetsmarknadspolitiken söker att med olika metoder underlätta och stimulera arbetskraftens anpassning till de snabba förändringarna i sam- hälle och arbetsliv. Dess syfte är att avvärja arbetslöshet men också att främja en ekonomiskt sett effektiv användning av arbetskraften och att göra det lättare för den enskilde att byta yrke och byta arbete även i mogen ålder.
Yrkesutbildning i form av omskolning och fortbildning tillhör arbets- marknadspolitikens viktigaste medel. Under senare år har denna del av verksamheten byggts ut i snabb takt. I början av oktober 1961 befann sig c:a 8400 personer i utbildning vid olika kurser i överstyrelsens för yrkes- utbildning och arbetsmarknadsstyrelsens regi.
Denna starka betoning av utbildning som ett led i arbetsmarknadspoli- tiken är ett uttryck för utbildningens alltmer betydelsefulla roll i produk- tionsutvecklingen. Denna produktiva verkan blir särskilt markerad inom områden, där bristen på arbetskraft med erforderlig yrkeskunnighet utgör den viktigaste flaskhalsen för fortsatta framsteg. Insikten har fördjupats om att det därvid inte räcker att bereda de uppväxande ungdomarna bättre utbildningsmöjligheter. Lika väsentligt är — framför allt i ett skede då ungdomskullarna minskar — att höja yrkesskickligheten hos de redan för- värvsarbetande.
Denna utbildning måste i betydande utsträckning äga rum ute i närings— livet, i nära anknytning till arbetsplatsen. Kravet på smidighet bör säkerli-
gen även i fortsättningen tillgodoses genom tillfälligt anordnade kurser med preciserad inriktning. Men starka skäl talar för att i framtiden även det reguljära skolväsendet — på alla nivåer — mera aktivt medverkar i arbets- marknadspolitiken. Detta förutsätter att det skapas möjligheter för de vuxna att, i för dem avpassade former, delta i utbildningen.
Det förtjänar i detta sammanhang att särskilt understrykas .att, enligt långtidsutredningens beräkningar, hela tillväxten av arbetskraft under 1960- talets första hälft betingas av Ökad yrkesverksamhet hos de gifta kvinnorna samt fortsatt immigration. Denna tillväxt av arbetskraft är en förutsättning för utredningens optimistiska kalkyl över produktionstillväxten. Utbudet av kvinnlig arbetskraft torde — även om en mångfald av faktorer här spelar in — i inte ringa grad bero på de tillfällen till utbildning, som erbjudes de gifta kvinnorna, liksom effektiviteten av deras insatser är avhängig av att de får lämplig yrkesutbildning.
Ur arbetsmarknadens synpunkt bör vidare tyngdpunkten i vuxenutbild- ningen förläggas till de områden där det föreligger särskild brist på arbets- kraft. Bristen på ingenjörer och tekniker utgör t. ex. ett starkt motiv för att lägga speciell vikt vid fackgymnasiala studier, tekniska aftonskolor etc.
Men vuxenutbildningen bör självfallet inte endast betraktas som en väg till stegrad materiell produktion. För den enskilde innebär den en ökad handlingsfrihet. Den tekniska utvecklingen kommer att tvinga många män- niskor att byta arbete och yrke. Den materiella utveckling som följer i dess spår bör samtidigt kunna ge människorna en vidgad frihet till utbildning och yrkesval. Friheten att välja utbildning bör inte begränsas till en kort period i ungdomsåren. Den bör vara en återkommande möjlighet för alla dem som efter en tid i förvärvslivet kommit till klarare insikt om sina förut— sättningar och intressen. Då måste samhället också ställa institutioner till förfogande där denna utbildning kan bedrivas och söka lätta de ekono- miska påfrestningar, som den för med sig.
Därmed vidgas friheten i studievalet för de unga till en frihet i arbets- valet för de vuxna.
Reformbehov
Det är först under efterkrigstiden som möjligheterna till utbildning på gym— nasienivå för vuxna väsentligt vidgats. Skolkommis-sionen kunde i sitt år 1948 avgivna betänkande konstatera, att det endast fanns »ett fåtal läroanstalter, som erbjuder lämpliga möjligheter för vuxna att skaffa sig gymnasial utbildning» (SOU 1948:27, sid. 341). Statens aftonskola och de tekniska fackskolorna var då de enda vuxenskolo-r, som tillkommit genom statliga initiativ. Därjämte fanns på några få orter 4-åriga kvällskurser vid handelsgymnasierna. Under senare hälften av 1950—talet har det emeller— tid skett en utbyggnad, som icke oväsentligt vidgat utbildningsmöjlighe-
terna, framförallt för dem som siktar mot realexamen eller studentexa— men. Genom beslut vid 1953 års riksdag tillkom läroverket för vuxna och statens komp]etteringsgymnasium. På ett 25-tal orter i landet har därjämte allmänbildande kvällsgymnasier tillkommit, främst i bildningsorganisatio- uers regi.
På den merkantila och tekniska sidan har utvecklingen inte gått lika snabbt. Några statliga initiativ har ej tagits under senare år. Först under de allra senaste åren har på kommunalt eller enskilt initiativ motsvarig- heter till de allmänbildande kvällsgymnasierna uppkommit på några få or- ter. Elevantalet i dessa gymnasier är dock begränsat. Den tekniska facksko- lan vid de högre tekniska läroverken uppvisar under senare år ett nära nog konstant elevantal. Medan fackskolan år 1948 svarade för 30 procent av elevantalet vid de tekniska läroverken, hade dess andel år 1960 sjunkit till 17,5 procent. Delegationen har inte ansett sig kunna i detta sammanhang ingå på en bedömning av orsakerna till denna stagnation. Dessa fackskolors framtida ställning torde emellertid komma att bli föremål för överväganden inom gymnasieutredningen. Därvid bör beaktas den roll, som de av skolbe- redningen föreslagna fackskolorna kan komma att spela i vuxenutbild- ningen.
De statliga initiativen till främjande av utbildning för vuxna hänför sig till en lång period och har gällt skilda utbildningsformer och utbildnings— mål. De tekniska fackskolorna tillkom på förslag av 1907 års kommitté för den lägre tekniska undervisningens ordnande; statens aftonskola inrät- tades år 1938 som ett — ännu bestående — provisorium efter en inom skol- överstyrelsen företagen utredning; brevskolestipendierna tillkom år 1945 efter förslag av 1940 års Skolutredning, läroverket för vuxna år 1953 efter förslag av skolkommissionen samt, slutligen, statens kompletteringsgymna— sium samma år på förslag av utredningen om vidgat tillträde till högre studier.
Expansionen under 1950-talet har i hög grad möjliggjorts genom aktiva insatser från bildningsorganisationerna —- med verksamt stöd av statens kompletteringsgymnasium. Delegationen vill starkt understryka betydel- sen av den pionjärinsats, som bildningsorganisationerna utfört på detta område. Ett stort antal människors önskemål om utbildning och stöd i målinriktade studier har därigenom kunnat tillgodoses. Värdefulla peda- gogiska och organisatoriska erfarenheter har kunnat samlas.
Utbildningsmöjligheterna är emellertid fortfarande begränsade, särskilt för dem som vill genomgå fackgymnasial utbildning och för dem som bor i landets glest befolkade delar. På flera håll måste man upptaga höga avgif- ter för undervisningen. Den statliga studiehjälpen till de studerande måste betecknas som blygsam, inte minst med hänsyn till att det många gånger är önskvärt eller nödvändigt för den studerande att för viss tid ta ledigt från förvärvsarbetet för att kunna genomföra sitt studieprogram.
Valmöjligheter
Inom den allmänbildande vuxenutbildningssektorn är de flesta studiefor— mer företrädda. Det finns dock inte någon studiegång som motsvarar den vid de tekniska fackskolorna vanliga med aftonstudier under ett inledande stadium och dagstudier i slutskedet.
Inom de merkantila och tekniska sektorerna har, å andra sidan, val- möjligheterna i fråga om studieform varit starkt begränsade. Praktiskt ta- get har, förutom självstudier, endast de tekniska fackskolorna och handels- gymnasiernas aftonkurser stått till förfogande. Under de senaste åren har några kvällsgymnasier inrättats. Fortfarande saknas emellertid möjlighet till koncentrerade studier på dagtid och till den kombination av muntlig undervisning och självstudier som läroverket för vuxna erbjuder.
Det finns i dagens läge endast en studieform, som kan ha en riksmässig rekrytering inom samtliga gymnasieformer, nämligen brevskoleundervis- ning. Denna torde emellertid ej kunna mäta sig i effektivitet med en ut- bildning, byggd på eller med starkt inslag av muntlig undervisning.
Läroverket för vuxna är inrättat för en i princip riksmässig rekrytering. I praktiken har emellertid en förhållandevis stor del av eleverna sin hem- ort i de närmast omkringliggande länen (sid. 28).
Möjligheterna till kvällsstudier är avsevärt större inom den allmänbil- dande utbildningssektorn än inom den fackgymnasiala. På ett 25-tal orter, spridda över hela riket, kan man bedriva studier för att erhålla student— betyg i enstaka ämnen, medan däremot tillfällena att få teknisk kvällsunder— visning är mycket begränsade. Merkantila kvällsgymnasier, slutligen, exi- sterar endast på ett fåtal platser i landet.
Utbildningsmöjligheterna för vuxna är koncentrerade till de största stä- derna; i Stockholmsområdet, Göteborg och Malmö är de särskilt goda. Ge— nom vuxenläroverkets placering i Norrköping är även de omkring denna stad liggande länen relativt välförsörjda med allmänbildande utbildnings- tillfällen; härtill bidrar att kvällsgymnasier finns inrättade i såväl Norr- köping som Linköping, Motala, Eskilstuna och Jönköping. I de norra de— larna av landet är däremot utbildningsanstalterna avsevärt färre. I Norr- land finns allmänbildande kvällsgymnasier på sex orter, men endast gym- nasiet för vuxna i Bollnäs har en verksamhet av mer betydande omfattning. Några tekniska vuxenskolor finns överhuvudtaget inte i denna del av riket; den tekniska fackskolan i Borlänge är således den nordligast belägna tek- niska vuxenutbildningsanstalten.
Avgifter
Under efterkrigstiden har avgifterna vid statliga och kommunala skolor successivt avvecklats. Genom beslut Vid 1956 års riksdag borttogs termins- avgifterna vid allmänna läroverk och högre kommunala skolor; inte heller
vid tekniska läroverk eller statsunderstödda kommunala handelsgymnasier utgår numera några avgifter. Skolberedningen har i sitt förslag till skollag infogat en särskild paragraf om förbud mot upptagande av elevavgifter vid bl. a. yrkesskolor, fackskolor och gymnasier. I konsekvens härmed föreslås att terminsavgifterna vid de kommunala yrkesskolorna upphör.
Vid läroanstalterna för vuxenundervisning varierar förhållandena starkt; vid vissa skolor är undervisningen avgiftsfri, vid andra utgår avgifter, stundom av betydande storlek. Avgifter upptages vid alla i bildningsorgani- sationers och annan enskild regi drivna läroanstalter. Vid Enskilda gym- nasiet och Lunds privata elementarskola är terminsavgiften c:a 600 resp. 200 kronor. Utgifterna för en korrespondenskurs för studier fram till stu- dentexamen (på realexamen-s grund) belöper sig till drygt 2 000 kronor. Ut- gifterna för studier fram till handelsgymnasieexamen kan beräknas till drygt 1 200 kronor och för läroverksingenjörsexamen till minst 2 500 kro- nor. Deltar eleverna i någon av brevskolorna ordnad preparandkurs, tillkom- mer en kostnad av omkring 500 kronor. Ett mindre antal av de här aktuella eleverna kan dock genom att intas som elever vid statens kompletterings— gymnasium befrias från avgifter. Andra har möjlighet att erhålla brevskole- stipendium.
Vid allmänna och tekniska läroverk samt handelsgymnasier är under— visningen i allmänhet avgiftsfri. Statens aftonskola meddelar också avgifts- fri undervisning, medan terminsavgifterna vid exempelvis Stockholms sam- gymnasiums aftonundervisning och Örebro aftonskolas gymnasium är 175 resp. 75 kronor. Vid kvällsgymnasierna erlägger de studerande avgifter, som utgår kursvis och skiftar från skola till skola. De kan för studier fram till studentexamen uppskattas till sammanlagt c:a 3 000 kronor och fram till läroverksingenjörsexamen till c:a 5 000 kronor. De elever, som är in- tagna i statens kompletteringsgymnasium, får dock sina studiekostnader kraftigt reducerade. I de fall kommunen är huvudman utgår begränsade avgifter.
Det bör slutligen framhållas, att de som vid vuxen ålder undergår gym- nasieutbildning och därvid får erlägga betydande avgifter, skulle ha er- hållit nära nog helt avgiftsfri undervisning, om de bedrivit sådana studier i den normala skolåldern.
Studiehjälp
Det måste betecknas som en synnerligen krävande uppgift att bedriva gym- nasiestudier parallellt med förvärvsarbete. För att med framgång kunna fullfölja studierna måste den enskilde under en följd av år anslå en mycket stor del av fritiden för deltagande i undervisning och för självstudier. På- frestningarnya blir särskilt stora för det betydande antal av vuxeneleverna som bildat familj. Det är icke förvånande, att många av eleverna, enligt vad företagna enkäter utvisar, känner ett stort behov av att Linder vissa
perioder ha ledigt från förvärvsarbetet för att odelat kunna ägna sig åt studierna. Stundom är ledighet från anställningen nödvändig för ett full- följande av studierna. I den treåriga tekniska fackskolan — den vanliga studiegången inom denna skolform —— är undervisningen under avslutnings- året förlagd till dagtid. V-id läroverket för vuxna ingår tre av de muntliga kurserna som ett obligatoriskt led i undervisningen och kräver sålunda ele- vernas närvaro vid studierna.
Två huvudproblem uppstår för vuxeneleverna: dels möjligheten att er- hålla ledigt från arbetet, dels finansieringen av uppehållet under tjänstle- dighetsperioderna.
Av en enkät, som företagits bland dem som år 1960 avlade examen vid läroverket för vuxna, har bl. a. framgått att svårigheter många gånger före- låg att få ledigt för de muntliga kurserna i Norrköping; i enstaka fall var man t. o. m. tvungen att söka sig nytt arbete för att kunna fortsätta stu- dierna. Såsom tidigare uppgetts har omkring en tiondel av de elever, som lämnat läroverket, såsom skäl härför anfört, att det Visat sig vara svårt att förena studierna med förvärvsarbete.
Bristen på arbetskraft torde vara det viktigaste skälet för arbetsgivarnas tveksamhet när det gäller att ge anställda ledighet för utbildning. De mest yrkesskickliga arbetarna och tjänstemännen torde ofta ha svårast att er- hålla ledighet. Många gånger är det emellertid just dessa som efterfrågar vidareutbildning. En annan orsak till en negativ inställning från arbets- givarnas sida kan vara att prestationsförmågan i den ordinarie anställning- en kan komma att nedsättas genom studier parallellt med förvärvsarbete.
Samtidigt finns det emellertid många företag som har en klart positiv syn på de anställdas önskan att skaffa sig ytterligare utbildning och som på olika sätt söker underlätta deras studier. Uppenbart är att en generös in- ställning från både samhället-s och de enskilda arbetsgivarnas sida, när det gäller att ge de anställda ledighet, är en avgörande förutsättning för en ef- fektiv utbyggnad av vuxenutbildningen.
Vuxeneleverna synes Vidare i många fall ha betydande svårigheter att fi- nansiera sitt uppehälle under tjänstledighetsperioderna. Många av dessa ele- ver är, såsom tidigare framhållits, familjeförsörjare. Av det enkåtmate- rial, som delegationen haft tillgång till, framgår att de studerande endast i något enstaka undantagsfall kan påräkna någon ersättning från arbets- givaren under sådan ledighet.
Som tidigare framhållits kan de studerande, som är mest gynnade i fråga om direkt studiesocialt stöd, d. v. s. eleverna vid läroverket för vuxna, sta- tens kompletteringsgymnasium och de tekniska fackskolornas dagundervis- ning, i lån och stipendier erhålla sammanlagt högst c:a 3 500 kronor per läsår och om särskilda omständigheter föreligger ytterligare 1 000 kronor. Endast i undantagsfall torde emellertid de utbetalade bidragen vara av denna storleksordning; de genomsnittliga beloppen vid fackskolorna är
drygt 2 000 kronor, vid kompletteringsgymnasiet något över 2 000 kronor och vid vuxenläroverket knappt 1 000 kronor.
De studerande vid utbildningsanstalter som bedriver sin undervisning på kvällstid, erhåller, om skolorna är statliga eller står under statlig myndig— hets överinseende, endast lån om högst 2 500 kronor (i särskilda fall 3 500 kronor). Som tidigare visats utnyttjas lånemöjligheterna endast av ett få- tal elever. I de fall då så skett har det genomsnittliga lånebeloppet upp- gått till omkring 2 000 kronor. Det torde i detta sammanhang finnas an- ledning att fästa uppmärksamheten på den skillnad som finns mellan stö- det till eleverna vid statens aftonskola och stödet till de studerande vid komp]etteringsgymnasiet, vilka i flertalet fall också bedriver sina studier på kvällstid. De förra har endast lånemöjligheter, men till de senare kan jämväl utgå, förutom lånet, ett stipendium om högst 960 kronor per läsår.
För jämförelsens skull kan nämnas att vid de omskolningskurser för ar- betslösa och partiellt arbetsföra, som anordnas av överstyrelsen för yrkes- utbildning och vilka vanligen har en varaktighet av minst ett halvt år, utgår bidrag med relativt stora belopp. En ensamstående person erhåller således _ genom länsarbctsnämnden — förutom visst bidrag till hyres- kostnader, 410 kronor per månad. Om man har andra inkomster (för— säkringsersättning, bidrag från föräldrar etc.) reduceras beloppet. Famil— jeförsörjare kan därutöver erhålla familjetillägg; hänsyn tas därvid dock även till makes inkomst. Om hustrun ej förvärvsarbetar och familjen har två barn, kan, jämte hyreskostnaden, drygt 550 kronor per månad utgå i bidrag därest utbildningen sker på hemorten.
Den studiehjälp, som utgår till de vuxna som bedriver gymnasiestudier, är i jämförelse härmed relativt ringa, särskilt om hänsyn tages till att en- dast en mindre del av hjälpen erhålles i återbetalningsfri form. Många av de studerande, som i de företagna enkäterna ombetts framföra sina syn- punkter på det studiesociala stödets utformning, men även t. ex. lärare och kommunalmän, har påpekat, att hjälpen är klart otillräcklig i sin nuvarande omfattning, i varje fall för dem som avser att avstå från arbetsinkomst un- der en längre period.
Samordning Uppgifterna att följa utvecklingen inom de olika utbildningsvägarna för vuxna tillkommer i dagens läge olika rotlar och byråer inom skolöversty- relsen och överstyrelsen för yrkesutbildning. Någon samordnad utbildnings- politik på detta område finns emellertid inte. Konsekvenserna härav fram— träder i skilda hänseenden. Den geografiska spridningen av läroanstalterna är, såsom tidigare framhållits, mycket ojämn. Utbyggnaden har vidare i huvudsak kommit att omfatta allmänbildande gymnasieutbildning; under senare år har däremot strävandena inom skolväsendet för ungdom inriktats på att särskilt utvidga fackgymnasierna.
De statliga skolorna på vuxenutbildningens område har ingen organisa- torisk kontakt med varandra eller _— bortsett från statens kompletterings- gymnasium —— med de skolor som drives i kommunal eller enskild regi. Inga garantier finns därför för att de erfarenheter, som de skilda läroan- stalterna samlat i fråga om undervisningsmetoder, pedagogiska hjälpme- del, studieresultat etc., blir föremål för gemensam diskussion och under— sökning. Mångfalden av skoltyper medför slutligen, att den enskilde har svårt att orientera sig på området och välja den utbildningsgång som bäst passar hans eller hennes behov.
Riktlinjer för delegationens förslag
I tidigare avsnitt har delegationen redovisat utgångspunkterna för sina för- slag. En kraftig utbyggnad av vuxenundervisningen bör enligt delegationens mening ingå som ett väsentligt led i reformpolitiken på utbildningens om- råde. Ansträngningarna bör därvid inriktas såväl på att förstärka de in- stitutionella resurserna som på att skapa bättre ekonomiska förutsättningar för den enskilde att utnyttja dessa resurser.
Den framtida uppläggningen av vuxenutbildningen blir givetvis i hög grad beroende av utformningen av de gymnasiala skolformerna överhuvud. De av Skolberedningen föreslagna fackskolorna kommer därvid in i bilden. Gymnasieutredningen torde i en senare fas av sitt utredningsarbete komma att behandla även vuxenutbildningen.
Behovet av en skyndsam utbyggnad av vuxenutbildningen på gymnasiesta- diet är emellertid så påtagligt, att vissa åtgärder redan nu synes böra vidtagas. Dessa bör självfallet utformas så att de ej försvårar den prövning av de långsiktiga problemen som gymnasieutredningen har att företa.
Med hänsyn härtill har delegationen inriktat sitt arbete på att framlägga förslag som snabbt kan medföra en väsentlig förbättring av utbildnings- möjligheterna för vuxna. Av samma skäl har delegationen avstått från att mera ingående behandla en del i och för sig väsentliga problem på vuxenut- bildningens område. De tekniska fackskolornas framtid, statens aftonskolas ställning, behovet av ytterligare läroanstalter med utbildning av den typ som meddelas vid den 2-åriga linjen vid Lunds privata elementarskola, till- hör de frågor som delegationen icke gjort till föremål för närmare prövning. Delegationen har ej heller i något avseende berört handelsgymnasiernas 4- åriga aftonkurs ställning med hänsyn till att gymnasieutredningen och överstyrelsen för yrkesutbildning har i uppdrag att pröva frågan härom.
Ej heller har delegationen närmare gått in på brevskoleundervisningen. Detta sammanhänger med att 1957 års brevskoleutredning haft att utreda frågor i samband med korrespondensundervisningen.
De förslag som delegationen mot denna bakgrund framlägger har till syfte att i första hand förverkliga följande mål:
1. En väsentlig och skyndsam förstärkning av utbildningskapaciteten på gymnasiestadiet, särskilt en förstärkning av den merkantila och tekniska utbildningen.
2. En jämnare geografisk spridning av utbildningsmöjligheterna för vux- na, särskilt med hänsyn till Norrland.
3. En planmässig samordning av samhällets insatser på vuxenutbild- ningens område.
4. En avgiftsfri undervisning vid statsunderstödda läroanstalter för vuxenutbildning.
5. En förstärkning av samhällets insatser för studiehjälp till de vuxna eleverna.
Vill man snabbt bygga ut gymnasieutbildningen för vuxna, bör vuxen- läroverk och kvällsgymnasier komma i första hand. Båda slagen av läro- anstalter har visat sig fylla angelägna utbildningsbehov, något som icke minst visats genom kvällsgymnasiernas snabba expansion under de senaste åren. Vidare kan båda studieformerna uppvisa goda utbildningsresultat. Framförallt kan de sägas komplettera varandra på ett utmärkt sätt. Vuxen— läroverket, som bygger på en kombination av självstudier på hemorten och koncentrerad muntlig undervisning under vissa perioder på en centralort, vänder sig i första hand till glesbygdsbefolkningen. Kvällsgymnasierna, däremot, betjänar i huvudsak större befolkningscentra.
Delegationen förordar därför, att utbyggnaden under de närmaste åren i första hand koncentreras till dessa två typer av läroanstalter.
Vuxenläroverk
Karakteristiskt för läroverk för vuxna är, såsom flera gånger framhål— lits, dess kombination av muntlig undervisning och självstudier. Vid en ut- byggnad av vuxenläroverksorganisationen bör man uppmärksamma dels behovet av fackgymnasial utbildning inom denna skolform, dels önskemålet om ytterligare ett vuxenläroverk i en annan del av landet.
Det nuvarande läroverket för vuxna i Norrköping har endast realskola och allmänbildande gymnasium. Något vuxenläroverk för fackgymnasiala studier har däremot ej inrättats. Tillkomsten av ett sådant skulle te sig na- turligt med hänsyn till statsmakternas strävan inom skolväsendet för ung— dom att stärka den fackgymnasiala utbildningen vid den fortsatta utbygg— naden av gymnasierna.
Även från andra synpunkter torde det vara angeläget att även vid vuxen- läroverk meddela fackgymnasial utbildning. Det finns i Sverige ett relativt
stort antal industriföretag belägna .i mindre tätorter, som endast i undan— tagsfall ger underlag för ett kvällsgymnasium och där utbildningsmöjlig— heterna överhuvudtaget är begränsade. Det är sannolikt, att det just på så- dana orter finns många människor som, i anslutning till sin yrkesverksam- het, får intresse för fackgymnasial utbildning.
Delegationen vill därför föreslå att _ redan fr.o.m. budgetåret 1962/63 — möjligheter öppnas att vid vuxenläroverk bedriva fackgymnasiala stu- dier.
Det är självfallet möjligt att, såsom är vanligt inom skolväsendet .i övrigt, upprätta separata skolor för varje gymnasieinriktning, liksom att förlägga dessa skolor till olika orter. Särskilda skäl talar emellertid för en nära samordning av utbildningen för vuxeneleverna. Såsom närmare beskrives i kapitel IV är de uppgifter, som bl. a. består i att klarlägga omfattningen av elevernas kunskaper vid inträdet i läroverket och att handleda dem under deras studier av central betydelse vid denna skolform. Genom en samord- ning av de skilda utbildningslinjerna till en skola torde detta arbete av studierådgivande och kurativ art kunna väsentligt underlättas. Erfarenhe- terna från det hittillsvarande arbetet i Norrköping torde bättre kunna ut- nyttjas och det framtida pedagogiska nydaningsarbetet på vuxenutbildning- ens område främjas genom att det vid samma läroverk erbjuds möjligheter till såväl allmänbildande som fackgymnasial utbildning. Övergång från en utbildningslinje till en annan torde även härigenom kunna underlättas. Vi- dare kan man anta att vissa problem kommer att uppstå vid införandet av en ny form för den fackgymnasiala utbildningen. Det måste då bli av stort värde att kunna utnyttja en existerande organisation.
Delegationen föreslår därför, att läroverket för vuxna i Norrköping kom- pletteras med tekniska och merkantila linjer.
Vuxenläroverket i Norrköping har en markerat regional rekrytering; omkring en tredjedel av eleverna hör hemma i Östergötlands eller Söder- manlands län. Avstånden spelar tydligen en stor roll för rekryteringen. I syfte att utvidga utbildningsmöjligheterna bör därför i dagens läge ytterli- gare ett vuxenläroverk inrättas.
Vid valet av förläggningsort för det nya vuxenläroverk, som delegationen anser böra tillkomma omedelbart, har delegationen diskuterat flera alter- nativ; den har därvid också haft att ta ställning till en framställning från Borås stad om förläggande av en filial av vuxenläroverkets realskola till staden. Ehuru vissa skäl, främst den ringa rekryteringen till Norrköpings- läroverket från Västergötland och Göteborgs och Bohus län, kan anföras till förmån för denna framställning, torde dock krafterna nu i första hand böra inriktas på en utbyggnad av vuxenläroverket i Norrköping och på att inrätta ytterligare ett fullständigt vuxenläroverk förlagt till Norrland.
Det har ofta framhållits att utbildningsmöjligheterna i Norrland icke va-
rit helt jämbördiga med dem i landets övriga delar. Senast har skolöversty- relsens glesbygdsutredning understrukit behovet av speciella utbildnings- åtgärder i de nordliga delarna av riket. Även på vuxenutbildningens om- råde är Norrland sämre tillgodosett än andra landsändar. Med undantag för den 4-åriga aftonkursen vid det kommunala handelsgymnasiet i Umeå finns det sålunda inga fackgymnasiala vuxenskolor norr om Borlänge.
Delegationen föreslår därför att ett nytt vuxenläroverk —— med uppgift att meddela såväl allmänbildande som merkantil och teknisk utbildning — inrättas i Norrland och därvid förlägges till Härnösand; valet av förlägg- ningsort kommer att närmare motiveras i kapitel IV.
Kvällsgymnasier-
Kvällsgymnasier med koncentrationsundervisning är den andra av de skol- former som skyndsamt bör utbyggas. Därvid bör man särskilt uppmärk- samma dels önskemålet om avgiftsfri undervisning även vid kvällsgymna- sierna, dels behovet av tekniska och merkantila kvällsgymnasier, dels kravet på stabilitet, samordning och en tillfredsställande geografisk spridning av kvällsgymnasierna.
Statligt stöd till kvällsundervisning utgår för närvarande enligt tre skilda system.
Den första metoden innebär att staten står för alla kostnader utöver lo- kaler, vilka ställs till förfogande av kommun. Denna metod tillämpas för statens aftonskola och de tekniska fackskolorna.
Den andra metoden innebär att staten står för en begränsad del av kost- naderna medan återstoden bestrids av kommuner och — hittills — av ele— verna själva. Sålunda utgår statsanslag till fackgymnasial utbildning i form av deltidskurs vid yrkesskola.
Den tredje metoden, slutligen, innebär att staten bestrider kursavgifterna för vissa elever efter prövning i varje enskilt fall. Denna väg för statlig an- slagsgivning förekommer endast inom den allmänbildande vuxenutbildning- en, varvid anslagen utdelas via staten-s kompletteringsgymnasium.
I de båda första fallen sker en likformig behandling av eleverna. Antingen åtnjuter alla avgiftsbefrielse eller också erlägger samtliga en mindre avgift. Den tredje metoden bygger däremot på en kategoriklyvning av eleverna. Vissa får fri undervisning under hela eller den övervägande delen av stu- dietiden, medan de övriga har att erlägga ofta rätt betydande avgifter.
Under den uppbyggnadsperiod som de senaste fem år sex åren kan sägas ha utgjort för kvällsgymnasierna har det inneburit icke oväsentliga fördelar att de statliga anslagen utdelats via kompletteringsgymnasiet. Utbildnings- organisationen har därigenom haft en viss elasticitet. Urvalet av elever till kompletteringsgymnasiet har varit gott. De som genom kompletteringsgym-
nasiet berett-s förmånen av avgiftsfri undervisning, har utan betungande studiekostnader kunnat inrikta sig på vidare utbildning efter gymnasiestu- dierna. Den snabba utvecklingen av den allmänbildande vuxenutbildningen har vidare väsentligen kommit till stånd genom bildningsorganisationernas aktiva insatser. Möjligheten till avgiftsbefrielse genom kompletteringsgym- nasiet har inneburit en stimulans för inrättande av nya kvällsgymnasier och en smidig form för statligt stöd till den gymnasiala vuxenutbildningen.
Starka principiella betänkligheter kan emellertid anföras mot att upp- dela eleverna vid samma skola i avgiftsbefriade och avgiftsbetalande. Dessa betänkligheter vinner särskild styrka när nu verksamheten vid kvällsgym- nasierna nått en betydande omfattning och en fortsatt uppbyggnad av dessa gymnasier ges en viss prioritet vid avvägningen av samhällets stöd till vuxenutbildningen. Starka skäl talar för att eleverna vid dessa skolor, lik- som på andra områden av utbildningsväsendet, behandlas likformigt i av- seende på finansieringen av undervisningskostnaderna. Detta syfte kan lättast nås genom att de statliga anslagen utdelas till skolorna i stället för att via kompletteringsgymnasiet kanali'seras för att möjliggöra avgiftsbe— i'rielse endast för vissa av eleverna.
Vägande skäl kan vidare anföras för att undervisningen vid kvällsgym- nasierna, liksom vid de tekniska fackskolorna, staten-s aftonskola, vuxen- läroverken och för övrigt vid hela det reguljära skolväsendet för ungdom. skall vara helt avgiftsfri. Denna avgiftsfrihet bör gälla hela studietiden fram till examen. Vid kompletteringsgymnasiet kan eleverna — med hän- syn till att detta gymnasiums ursprungliga syfte var att ge möjlighet till komplettering av tidigare vunna kunskaper — i regel ej erhålla fri under- visning genom gymnasiets försorg i mer än fem ämnen.
Man kunde tänka sig att, i syfte att nedbringa kostnaderna för samhället, uttaga en mindre avgift av eleverna. Förutom de principiella betänkligheter som kan anföras talar rent praktiska skäl mot en sådan lösning. Höga av- gifter skulle uppenbarligen stå i strid med önskemålet att bereda de vuxna vidgade utbildningsmöjligheter. Om avgifterna däremot sättes mycket lågt, skulle kostnaderna för avgifternas uttagande —— med hänsyn till att en särskild avgift finge beräknas för varje enskild kurs —— bli så stora att inga nämnvärda besparingar men däremot påtagliga administrativa svårigheter skulle uppstå.
Kravet på avgiftsfrihet leder till att det statliga anslaget bör utdelas di- rekt till läroanstalterna i stället för till de enskilda eleverna. Väljer man därvid ett statsbidrag av samma konstruktion och storlek som anslaget till daggymnasierna är förutsättningen för avgiftsfrihet en aktiv medverkan från kommunerna, i första hand i fråga om lokalkostnaderna. Konsekven- serna härav för frågan om huvudmannaskapet för kvällsgymnasierna åter— kommer delegationen till i det följande.
Flertalet nuvarande kvällsgymnasier meddelar allmänbildande gymnasie- utbildning. Det finns endast ett fåtal kvällsgymnasier av fackgymnasial ka- raktär. Dessa har ett mycket begränsat elevantal. Antalet elever uppgick så- ledes under läsåret 1960/61 endast till inemot 500, medan motsvarande an- tal vid de allmänbildande kvällsgymnasierna var omkring 4000. En vä- sentlig orsak härtill torde vara att statens kompletteringsgymnasium endast kan bestrida undervisningskostnader för elever vid allmänbildande kvälls- gymnasier. Detta överensstämmer ej med den allmänna inriktningen av ut- bildningspolitiken på gymnasiestadiet. Statliga anslag bör därför även kunna utgå till merkantil och teknisk kvällsgymnasieutbildning, oavsett om denna samordnas med en läroanstalt för allmänbildande gymnasieutbildning eller har en självständig organisation.
I samband härmed vill delegationen erinra om att utformningen av han- delsgymnasieexamen för privatister väsentligt försvårar en expansion av de merkantila kvällsgymnasierna. Delegationen framlägger i det följande förslag med syfte att underlätta för dem som bedriver studier med handels- gymnasieexamen som mål att avlägga privatistexamen.
Delegationen övergår nu till frågan om huvudmannaskapet för kvälls- gymnasierna.
Kommunerna har i dagens läge ansvaret för den lokala ledningen och pla- neringen av utbildningsväsendet. Vill man främja en snabb utbyggnad av vuxenutbildningen och ge stabilitet åt verksamheten, torde det vara en oav- vislig förutsättning att kommunerna i ökad utsträckning engageras till ak- tivt medansvar även för denna del av undervisningen. I varje fall torde eko- nomiska insatser från kommunernas sida vara nödvändiga i fråga om 10- kaler. Därigenom kan också möjligheterna till samordning med övriga delar av utbildningsväsendet lätt tillvaratas.
Redan nu har dessutom flera kommuner känt ett ansvar för vuxenut- bildningen på gymnasiestadiet och lämnat verksamt stöd. I några fall har kommunen själv tagit initiativet till startande av verksamheten. Tre av de allmänbildande kvällsgymnasierna -— i Bollnäs, Örebro och Östersund —, två av de tekniska —— i Oskarshamn och Åtvidaberg —— samt ett av de mer- kantila —— i Örebro — är således kommunala. I många andra fall har kom- munerna fritt upplåtit lokaler eller uthyrt dem mot en ringa ersättning och i icke så få kommuner har direkta anslag lämnats till gymnasierna.
Delegationen uppfattar principiellt vuxenutbildningen som en samhälls- uppgift, vilken utgör ett nödvändigt komplement till ungdomens fostran och utbildning. Samhället —— stat och kommun _ bör sålunda kostnadsfritt och i erforderlig utsträckning ställa undervisningsresurser till förfogande för vuxnas lika väl som för ungdomens utbildning. Vuxenutbildningens organisation [bör vidare lika väl som t. ex. yrkesskolväsendet var en integre- rande del av den samhälleliga utbildningsorganisationen i stort. I princip
bör därför vuxenutbildningens pedagogiska och administrativa ledning handhas av samma organ, som bär ansvaret för ledningen av skolväsendet i övrigt. Vuxenläroverk och statliga eller statsunderstödda kvällsgymnasier bör därför, liksom t. ex. allmänna läroverk och yrkesskolor, stå under de kommunala skolstyrelserna, vilka därigenom ges det omedelbara ansvaret även för dessa skolformers ledning och utveckling.
Med utgångspunkt från de här angivna, allmänna grundsatserna kan emellertid de offentliga kvällsgymnasiernas ställning och inordning i den lokala skolorganisation utformas på flera olika sätt. Detta sammanhänger med att delegationen förutsätter, att dessa kvällsgymnasier skall kunna innefatta delar motsvarande alla de tre existerande gymnasietyperna, och med det förhållandet, att de allmänna och de tekniska läroverkens samt han- delsgymnasierna formella ställning i skolorganisationen för närvarande *är utformad på olika sätt.
De allmänna läroverken är statliga institutioner. De tillkommer nu på ini- tiativ av vederbörande kommuner, som därvid åtagit sig att ställa erforderli— ga lokaler till förfogande. I avseende på läroverkens gymnasiedelar har kom- munerna att svara för alla kapitalkostnader för lokalerna. Ett betydelsefullt ekonomiskt åtagande från gymnasiekommunernas sida ligger vidare däri, att nyupprättade gymnasier till en början är kommunala och förstatligas först efter några år, under vilka kommunerna har att bestrida i det närmas- te samtliga kostnader för driften, sålunda även lärarnas avlöning.
Även de tekniska läroverken är statliga institutioner, tillkomna på kom- munalt initiativ. För att ett tekniskt läroverk skall upprättas fordras —— liksom beträffande allmänna läroverk — att vederbörande kommun åtager sig att ställa erforderliga lokaler till förfogande, varvid samtliga kap—ital- kostnader för byggnader faller på kommunen. Däremot upprättas de tek- niska läroverken såsom statliga redan från början, och någon motsvarighet till den övergångstid, under vilken kommunerna svarar jämväl för lärar- lönerna vid ett nyinrättat allmänbildande gymnasium, saknas sålunda för de tekniska läroverkens del. Beträffande läroverkens ledning råder vidare ännu den skillnaden, att flertalet tekniska läroverk står under särskilda styrelser, medan de allmänna läroverken är underställda de kommunala skolstyrelserna. Denna skillnad kommer dock att elimineras, om även de tekniska läroverken enligt 1957 års skol*berednings förslag ställes under de kommunala skolstyrelserna.
Handelsgymnasierna slutligen är kommunala skolor, för vilka vederbö- rande kommuner erhåller statliga driftsbidrag enligt särskilda, senast vid 1961 års riksdag fast-ställda grunder. Dessa innebär i huvudsak, att stats- bidrag utgår med dels ett belopp motsvarande 78 procent av ett schabloni- serat bidragsunderlag innefattande kostnaderna för lärarlöner och fortlö- pande pensionsavgifter, dels ett årligt bidrag med 2 000 kronor per avdel- ning av treårig och ettårig kurs och 1 000 kronor per avdelning av fyraårig
kurs. Det för handelsgymnasiernas del gällande systemet innebär sålunda att gymnasiekommunerna — förutom en mindre del av avlöningskostnader- na —— helt bestrider kostnaderna för lokaler, inredning och materiel.
Av det sagda framgår, att man beträffande huvudmannaskapet för den av delegationen föreslagna kvällsgymnasieorganisationen har två huvud- alternativ att välja mellan, nämligen antingen att utforma dessa gymnasier som statliga institutioner eller att utforma dem som kommunala skolor med statsbidrag. Av det förstnämnda alternativet finns undervarianterna med och utan övergångstid i kommunal regi. Oavsett vilket av dessa alternativ man väljer, kommer endast vissa delar av ett kvällsgymnasium som inne- fattar såväl allmänbildande som fackgymnasiala studieformer att få samma ställning i formellt hänseende som motsvarande slag av daggymnasium. Det tredje tänkbara alternativet, nämligen att göra staten till huvudman för ett kvällsgymnasium-s allmänbildande och tekniska grenar och kommunen till huvudman för den merkantila delen, varvid de olika grenarna rimligen or— ganisatoriskt finge anknytas till befintliga daggymnasier, måste delegationen avvisa, dels emedan vuxenundervisningens speciella problematik och metod enligt delegationens mening motiverar en särskild och enhetlig ledning för ett kvällsgymnasium, dels emedan delegationen räknar med att det skall visa sig möjligt att t. ex. upprätta kvällsgymnasier med merkantil under- visning även inom kommuner, som saknar handelsgymnasium men där lärarkrafter finnes att tillgå inom närbelägen kommun (t. ex. Härnösand—— Sundsvall; Borlänge—Falun). Hela frågan om huvudmannaskapet för gym- nasierna utredes för närvarande inom gymnasieutredningen; en omlägg- ning av nu gällande ordning kan därför relativt snart bli aktuell. Vill man — som delegationen anser starkt motiverat — snabbt få till stånd kvälls- gymnasier i offentlig regi, är det därför nödvändigt att acceptera att en ändring i fråga om huvudmannaskapet kan komma att bli aktuell efter dessa gymnasiers inrättande.
Delegationen finner sålunda, att dess förslag beträffande huvudman- naskapet för offentliga kvällsgymnasier och beträffande dessa gymnasiers inordnande i den lokala skolorganisationen måste gälla en övergångsorga- nisation under ett uppbyggnadsskede. Delegationen finner det därvid vara naturligt att fästa särskilt avseende vid det förhållandet, att inrättandet av kvällsgymnasier i mycket hög grad måste bli beroende av lokala initia- tiv och att verksamheten sannolikt till en början i mycket måste anpassas till lokala förhållanden. Särskilt vill delegationen fästa uppmärksamheten på det faktum, att nästan samtliga nu verksamma kvällsgymnasier drivs av olika bildningsorganisationer. Den av delegationen föreslagna kvällsgym- nasieorganisationen är helt naturligt beroende av att kunna tillgodogöra sig de erfarenheter som dessa bildningsorganisationer samlat.
Av dessa praktiska skäl vill delegationen för den uppbyggnadsperiod, som här är ifråga, förorda alternativet kommunala kvällsgymnasier med stats-
bidrag. Delegationen föreslår sålunda, att beslut fattas om att statsbidrag från och med budgetåret 1962/63 skall kunna utgå till driften av kommu- nala kvällsgymnasier. Det bör emellertid därvid stå kommun fritt att, om så befinnes lämpligt, överlåta den direkta ledningen av sådant kommunalt kvällsgymnasium till exempelvis bildningsorganisation, som driver kvälls- gymnasieverksamhet inom kommunen. Förutsättningen härför skall själv- fallet vara den, att ansvaret för verksamheten ytterst ligger hos kommunen och dess skolstyrelse och att ifrågavarande bildningsorganisationer driver verksamheten efter de riktlinjer, som må angivas såsom villkor för stats- bidrag. Ett sådant villkor bör vara att avgifter icke uttas av de studerande. Ett annat villkor blir —— liksom beträffande övriga gymnasier —— att kom- munen utfäster sig att ställa erforderliga lokaler och erforderlig materiel till undervisningens förfogande.
Ansvaret för vuxenutbildningen bör även åvila skolmyndigheterna inom länen och på riksplanet. Det viktigaste torde därvid vara att de centrala or- ganen, genom statsbidragsgivningen och genom den allmänna tillsyn de har att utöva, söker stimulera en tillfredsställande geografisk spridning av ut- bildningsmöjligheterna och en rimlig fördelning mellan allmänbildande och fackgymnasiala utbildningslinjer. Ett inordnande av kvällsgymnasierna i undervisningsväsendet förutsätter också, att vissa organisatoriska riktlinjer för verksamheten, exempelvis i fråga om elevurvalet, måste uppdras; vidare torde det vara nödvändigt att de centrala skolinstanserna beredes möjlighet att stå till lokala initiativtagares tjänst för informationer om vuxenutbild- ning.
Studiebjälp
De förslag, som delegationen framlagt i fråga om den institutionella ut- byggnaden av vuxenutbildningen, har främst haft till syfte att vidga läro- anstalternas utbildningskapacitet. Ett effektivt utnyttjande av utbildnings- resurserna fordrar emellertid också att man från samhällets sida skapar tillfredsställande ekonomiska förutsättningar för den enskilde att kunna utnyttja dessa resurser.
Delegationen har tidigare understrukit behovet av förbättringar när det gäller de studiesociala förhållandena för vuxeneleverna. Det är därvid två åtgärder som kommer i förgrunden för intresset, nämligen (1) att avskaffa, så långt möjligt, de avgifter som för närvarande utgår. Detta syfte har varit vägledande vid utformningen av förslaget om statligt stöd till kvällsgymna- sierna ; (2) att underlätta vuxenelevernas finansiering av ledighet från för- värvsarbete under studierna.
Vuxeneleverna bedriver i allmänhet sina studier parallellt med förvärvs- arbete. Uppenbarligen är detta en krävande studieform. Ofta framhålls den
stora arbetsbördan vid gymnasierna för ungdom och det finns också en strävan att minska denna arbetsbörda. Arbetsbela'stningen blir emellertid ännu mera markerad för vuxeneleverna, som är hänvisade till att genomföra studierna i huvudsak under fritid.
Det är mot denna bakgrund icke förvånande, att många vuxenelever enligt de enkäter, som delegationen genomfört, redovisar ett starkt önskemål att i varje fall under någon tid kunna ta ledigt från den ordinarie anställ- ningen för att odelat kunna ägna sig åt studierna. En sådan ledighet innebär nästan undantagslöst ett inkomstbortfall, vilket blir särskilt kännbart för den betydande grupp som har försörjningsbörda. Medan en dryg tiondel av de studerande vid lärarutbildningsanstalter, med vilka en del av vuxen- eleverna jämställts i studiehjälpshänseende, och mellan en femtedel och en fjärdedel av de universitets- och högskolestuderande är gifta, uppgår andelen vid läroanstalterna för vuxenutbildning till mellan 30 och 40 procent. Många vuxenstuderande torde på grund av sin försörjningsbörda avstå från att söka ledigt från sin anställning annat än vid deltagande i obligatoriska muntliga och skriftliga prov, vilket torde vara en vanlig anledning till att många vuxenelever inte når det avsedda studiemålet.
Behovet av ledighet synes vara störst i studiernas slutskede. I inledningen av studierna känner sig eleverna ofta osäkra om sina möjligheter efter i allmänhet många års bortavaro från skolmässig undervisning. De vill pröva sina förutsättningar för gymnasieutbildning utan att koppla av sitt ordi- narie förvärvsarbete. När studierna framskrider ökar behovet av ledighet för att möjliggöra koncentration på studiearbetet.
Många av dem som bedriver studier vid kvällsgymnasier har endast ett begränsat studiemål i sikte, dvs. att avlägga prov i ett eller några ämnen. Behovet av ledighet är särskilt stort för de elever som har det mera vittsyf— tande studiemålet att avlägga en fullständig examen. Särskilt torde detta vara fallet i det skede av studierna, då kvällsgymnasieeleverna förbereder sig för slutproven.
Vid vuxenläroverket fordrar de muntliga kurserna, av vilka tre är obli— gatoriska, elevernas närvaro. Därutöver har många elever även vid denna studieform behov av ledighet under den avslutande studieperioden inför själva examen.
Även andra skäl än de nu anförda talar för studiehjälpens insättande i studiernas slutfas. Studieprognosen fören vuxen elev är av flera skäl osä- ker. Antalet elever, som ej uppnår examen, är högt, beroende delvis på att många endast avsett att avlägga prov i vissa ämnen, men delvis också på att många av andra skäl avbryter studierna. Genom en studiehjälp i-stu— diemas slutskede uppnår man, att hjälpen tilldelas dem som har ett mera krävande studiemål och som kan uppvisa goda studieresultat. Den kan där— jämte komma att verka som en effektiv stimulans för eleverna.
Enligt delegationens mening bör därför en förbättring av studiehjälpen
till vuxeneleverna i första hand inriktas på att bereda dem ekonomiska möjligheter till att någon tid, främst under studiernas slutskede, avstå från förvärvsarbete för att odelat kunna ägna sig åt studierna.
Frågan blir då om en studiehjälp med denna utformning kan förverkligas inom ramen för allmänna studiehjälpsreglementets bestämmelser om stu- dielån och stipendier. Bland de åtgärder, som därvid skulle kunna övervägas, kan nämnas höjning av stipendiernas maximibelopp, förändrad relation mellan lån och stipendier och koncentrering av stödet —— när det gäller vuxeneleverna — till studiernas slutskede. Detta förutsätter ändringar i gällande bestämmelser eller ändrade tillämpningsföreskrifter.
Studiehjälpsreglementet har utformats efter det stödbehov, som förelig— ger för heltidsstuderande ungdom. Vid tillämpningen på vuxeneleverna har dessa jämställts med de studerande vid 5. k. lärar- och fackutbildningsan- stalter, dvs. bl. a. folkskoleseminarier, sjöbefälsskolor, konstfackskolan samt tekniska skolor och institut. Eftersom vuxeneleverna sålunda i efterhand infogats i ett existerande system för studiehjälp, är bestämmelserna inte ut- formade med hänsyn till deras speciella behov. Det är emellertid knappast lämpligt att ändra nuvarande bestämmelser eller deras tillämpning enbart med hänsyn till vuxeneleverna. Därest sådana förändringar vidtogs utan samband med en allmän översyn av studiehjälpen till alla berörda katego- rier, skulle man riskera att ytterligare komplicera det system för studie- hjälp som innefattas i studiehjälpsreglementet.
Med hänsyn till det anförda bör man söka en sådan lösning vid utform- ningen av studiehjälpen till vuxeneleverna, att bestämmelserna för andra kategorier av studerande ej påverkas. Delegationen förordar, att detta sker genom att i allmänna studiehjälpsreglementet göra ett — enbart för vissa vuxenelever tillämpligt — tillägg, enligt vilket dessa, utöver nu gällande förmåner, kan få ett särskilt bidrag. Detta bidrag bör ha formen av ett sti- pendium under studiernas slutskede och bör kunna utgå till elever vid vuxenläroverk samt statliga eller statsunderstödda kommunala kvällsgym- nasier. övriga förmåner enligt studiehjälpsreglementet bör samtidigt kun- na utgå oförändrade. Dock bör elev inte under samma termin kunna erhålla såväl dylikt särskilt stipendium som stipendium i samband med räntefritt lån enligt nuvarande bestämmelser. Däremot bör elev förutom det särskilda stipendiet jämväl kunna tilldelas räntefritt studielån.
Vid avvägningen av stipendiets storlek bör enligt delegationens mening hållas i sikte, att bidraget skall möjliggöra ledighet från förvärvsarbete un- der några månader. Delegationen förordar med hänsyn härtill att stipen- diet på gymnasiestadiet må kunna utgå antingen som helt stipendium med 2 000 kronor eller som halvt stipendium med 1 000 kronor. För realskole- stadiet förordar delegationen — med hänsyn till att eleverna ej torde be- höva så lång ledighet inför realexamen som inför studentexamen —— att sti- pendiebeloppen fastställs till 1 000 resp. 500 kronor. Villkoren för utdelan-
det av detta stipendium kommer att närmare anges i kapitel VII. En studie- hjälp av denna storleksordning kan jämföras med de sammanlagda förmå- ner, som den som deltar i en av överstyrelsen för yrkesutbildning eller ar- betsmarknadsstyrelsen anordnad omskolningskurs, erhåller under tre må- naders tid, därest familjen består av hustru utan förvärvsarbete samt två minderåriga barn.
Det föreslagna stipendiet skiljer sig ur vissa principiella synpunkter från den studiehjälp, som utdelas till andra elevkategorier. Vanligen utgår bidragen under hela studietiden eller _ såsom vid universitet och högsko- lor — främst i början därav; i det senare fallet är syftet att bl. a. stimulera rekryteringen. Det studiesociala stödet måste emellertid utformas med hän- syn till studieformens särart, studerandegruppens sammansättning och det behov som föreligger. En stödform som anpassats efter vuxenelevernas sär- skilda situation kan självfallet ej verka prejudicerande på studiehjälpens utformning för andra elevkategorier.
Delegationen vill förorda, att det föreslagna särskilda stipendiet skall få försökskaraktär. Den framtida utformningen av studiehjälpen till vuxna som bedriver gymnasiestudier bör bli föremål för förnyad prövning i sam- band med gymnasieutredningens överväganden om vuxenutbildningen. Frå- gan bör också beaktas i samband med en eventuell allmän översyn av stu- diehjälpsreglementet.
KAPITEL IV
Läroverk för vuxna
Delegationen har i ett tidigare avsnitt förordat, att vuxenläroverket i Norr- köping utbygges med tekniska och merkantila linjer. Vidare föreslår dele- gationen, att ett nytt läroverk inrättas i Härnösand. Även detta läroverk skall kunna meddela såväl allmänbildande som fackgymnasial utbildning. I det följande behandlar delegationen det praktiska genomförandet av dessa förslag.
Läroverkens organisation
Studiemål. Vuxenläroverken skall meddela undervisning på gymnasiesta- diet. Detta innebär att utbildningen skall motsvara den som ges vid ett högre allmänt läroverks gymnasium, ett högre tekniskt läroverk samt ett handelsgymnasiums 3-åriga kurs.
Vid det nuvarande läroverket för vuxna i Norrköping finns även en real- skola. Enligt skolkommissionens förslag skulle skolan omfatta endast gym- nasium. I skolöverstyrelsens betänkande föreslogs emellertid att jämväl realskola skulle finnas vid läroverket. Sett på längre sikt är det givetvis ej befogat att bibehålla realskoleundervisning vid vuxenläroverk, då ett ge- nomförande av grundskolan kommer att ge likvärda utbildningsmöjligheter för alla medborgare. Under en övergångstid accentueras emellertid snarast behovet av realskoleutbildning. Inom arbetslivet torde man snabbt anpassa sig till att grundskolan snart är genomförd. Realskoleutbildning eller motsvarande kunskaper krävs också för inträde till ett stort antal utbild- ningsvägar. Det är då rimligt att under en relativt lång övergångstid ge möj- lighet till realskolestudier vid vuxenläroverk.
Vid ett stort antal av de tekniska läroverken finns i dag förutom det 3- åriga gymnasiet även den tekniska fackskolan, som ursprungligen tillkom för att underlätta möjligheterna för vuxna yrkesarbetare att erhålla ingenjörs- utbildning. Den tekniska fackskolan blev därigenom vår första läroanstalt för vuxenutbildning. Det är naturligt, att man också vid vuxenläroverket ger de personer, som saknar de erforderliga förkunskaperna för inträde till gymnasiet eller har sådana kunskaper men ändå vill välja en utbildning, som har ett mindre mått av allmänbildande inslag, möjlighet att bedriva studier vid fackskola.
Många av dem som vill gå till fackskolan, saknar de erforderliga för- kunskaperna och genomgår därför en förberedande kurs vid exempelvis yr- kesskola om ett år på dagtid eller två år på kvällstid. Delegationen har dis- kuterat frågan huruvida sådan utbildning jämväl bör meddelas vid vuxen- läroverket och funnit att detta försöksvis bör ske, främst med hänsyn till att dessa förberedande kurser icke ordnas på alla orter i landet men även därför att den enskilde individen skall ha möjlighet att få hela sin ingen— jörsutbildning vid en och samma skola.
Inträdeskrav. Inträdeskraven till vuxenläroverkets olika utbildningsgre- nar bör vara i stort desamma som gäller för tillträde till motsvarande regul- jära skolor. Ett viktigt undantag är självfallet att en högre minimiålder måste krävas.
I fråga om de formella fordringarna för inträde vid vuxenläroverkets re— alskola och allmänbildande gymnasium torde ej högre krav böra ställas än de som gäller för tillträde till motsvarande skolformer för ungdom. Delega- tionen förordar därför, att den nuvarande bestämmelsen om att sökande till gymnasiet skall ha minst Ba i genomsnittsbetyg skall upphöra att gälla. En prövning av de sökandes studieförutsättningar bör ske av intagningsnämn— den, vilken för närvarande består av rektor, en av skolöverstyrelsen och en av vuxenläroverkets kollegium utsedd ledamot. Denna intagningsnämnd bör med hänsyn till den omfattning de båda läroverken kommer att få i fram- tiden bestå av fyra ledamöter, nämligen rektor, biträdande rektor samt — eftersom vuxenläroverken föreslås ställda under skolstyrelserna i resp. stad — två av Skolstyrelsen utsedda ledamöter som äger förtrogenhet med studie— formen.
För de fackgymnasiala linjerna bör inträdeskraven likaså vara desam- ma som gäller för inträde i tekniskt läroverk resp. handelsgymnasium. In- trädes-sökande till tekniskt gymnasium bör således ha realexamenskunska- per i matematik, fysik, kemi, teckning, tyska och engelska samt i svenska förmåga att i uppsats behandla svenska språket; inträdessökande till fack- skolan samma kunskaper med undantag för sådana i de främmande språ- ken. För inträde till handelsgymnasiet bör krävas realexamenskunskaper.
Minimiåldern är för närvarande för inträde i vuxenläroverkets realskola 16 år och i dess gymnasium 20 år. I regel är emellertid eleverna betydligt äldre. Nu tillämpade krav torde kunna gälla även för de merkantila och tekniska linjerna. För inträde till dessa bör sålunda krävas att den inträdes- sökande under det kalenderår, under vilket studierna påbörjas, uppnår en ålder av lägst 20 år, med undantag att kravet för den förberedande kursen hör sättas till lägst 19 år.
För inträde till tekniskt läroverk fordras viss praktik. I allmänhet torde man kunna räkna med att personer, som vill bedriva studier vid en vuxen- utbildningsanstalt, uppfyller detta krav, varför bestämmelsen skulle kunna förefalla onödig i detta sammanhang. För att garantera en viss minimistan-
dard bör dock bestämmelsen äga giltighet för vuxenläroverkens tekniska linjer.
Studietiden. Vid det nuvarande vuxenläroverket har studierna upplagts med tanke på att studiemålet skall nås på normalt fyra år. Betydande varia- tioner kan såsom framhållits i det föregående dock förekomma. Många ele- ver har avlagt examen efter endast två års studier. Studiegången anpassas således till den enskilde elevens studieförutsättningar och arbetsbetingelser.
Delegationen har i det följande beräknat att undervisningen bör uppläg- gas så att studietiden normalt blir fyra år vid de merkantila linjerna och de tekniska fackskolelinjerna, men fem år vid de tekniska gymnasielinjerna. Ett års studier anser delegationen vara tillräckligt för den förberedande kursen.
Kurser med muntlig undervisning. Den muntliga undervisningen vid läro- verket för vuxna i Norrköping motsvarar under en fyraårsperiod en sam- manlagd studietid av c:a 33 veckor vid realskolan och 35 veckor vid gym- nasiet, fördelade på sex muntliga kurser om fyra till åtta veckors längd. För realskolan föreslår delegationen ingen förändring av antalet kurser. Vid läroverkets utvidgning till att omfatta även fackgymnasial utbildning är det nödvändigt att anpassa de olika muntliga kursernas förläggning under läs- året till varandra, bl. a. för att kunna utnyttja läroverkens lärarkrafter på ett rationellt sätt. De muntliga kurserna på gymnasiestadiet bör därför — såvitt möjligt är — börja och sluta vid samma tidpunkter. Delegationen för- ordar, att — utan att en förlängning av utbildningstiden sker -— antalet muntliga kurser skall ökas till sju vid det allmänbildande gymnasiet. Även för handelsgymnasiet och fackskolan föreslår delegationen sju muntliga kurser. I kostnadsberäkningarna räknar delegationen med muntlig under- visning vid realskolan om 33 veckor, vid gymnasiets allmänbildande och merkantila linjer samt den tekniska fackskolan om 35 veckor. För de tek- niska gymnasielinjerna bör, på grund av att utbildningstiden föreslagits bli ett är längre än vid övriga gymnasieformer, den muntliga undervis- ningen omfatta åtta kurser; undervisningstiden beräknas till 410 veckor För den förberedande kursen räknar delegationen med två muntliga kur- ser om vardera 5 veckor. Delegationen vill framhålla, att för de fackgym- nasiala linjerna bör definitivt beslut om antalet muntliga kurser ej fattas, förrän erfarenheter vunnits av det här föreslagna systemet.
I bilaga 1 klargörs hur de muntliga kurserna föreslås bli förlagda under studiernas gång på de olika gymnasielinjerna. Härav framgår att delegationen har räknat med att intagningen av eleverna skall äga rum både höst- och vårtermin. Härigenom uppnås ett bättre utnyttjande av lä— rare och lokaler, något som är särskilt nödvändigt under utbyggnadsskedet.
Vid läroverket i Norrköping är eleverna skyldiga att bevista tre av de muntliga kurserna, nämligen den första, den femte och den sjätte. Från de övriga tre kan de erhålla befrielse. De personer, som önskar och har möjlig-
het därtill, kan därigenom nå studiemålet på kortare tid än vad den nor- mala studieordningen förutsätter. Även för de nya linjerna bör motsvarande möjlighet stå öppen.
Kurs- och timplaner. Utbildningen vid vuxenläroverken skall ligga på sam— ma nivå som vid motsvarande skolformer för ungdom. Kursplanerna skall därför självfallet vara desamma som vid dessa senare. För det nuvarande vuxenläroverkets del gäller att timplaner liksom även plan för självstu- dierna fastställes av skolöverstyrelsen efter förslag av läroverkets rektor. För de fackgymnasiala linjerna bör dessa planer fastställas av överstyrelsen för yrkesutbildning.
Timplanerna kan inte sammanfalla med ett vanligt läroverks. Vissa prin- ciper, efter vilka de bör uppgöras, skall här framhållas. En bedömning av ämnenas svårighetsgrad måste ske, varvid man bör sträva efter att ämnen som anses lätta för eleverna — särskilt orienteringsämnen av olika slag —— tilldelas endast ett begränsat utrymme under de muntliga kurserna. Vid dessa bör undervisning meddelas främst i ämnen, som eleverna i regel finner svårare, t. ex. språk och matematik.
I bilagorna 2—3 framläggs förslag till timplaner för de tekniska lin- jerna; delegationen kommer inom kort att jämväl framlägga förslag till timplaner för handelsgymnasielinjerna vid vuxenläroverken.
Framförallt vid de tekniska läroverken spelar laborationerna en mycket stor roll. Det är självfallet ofta mycket svårt för eleverna att under vistelsen på hemorten få tillgång till laborationslokaler för att där under sakkunnig ledning utföra sina laborationer. Laborationerna måste därför få ett —- rela- tivt sett — stort timantal under de muntliga kurserna. Delegationen har övervägt att låta eleverna bevista sådana laborationskurser, vilka på statens bekostnad anordnas för dem som vill avlägga särskild prövning i vissa äm- nen för teknisk privatistexamen. Detta skulle dock innebära att laboratio— nerna frigjordes från de andra momenten i undervisningen av ett och sam- ma ämne. Delegationen har därför avvisat denna möjlighet. Det bör dock utrönas om det är möjligt att förlägga vissa laborationer till skolor på ele— vernas hemorter.
För perioderna med självstudier upprättas studieschemata för eleverna. Med hänsyn till elevernas förkunskaper är det möjligt att i de enskilda fallen åstadkomma en individualisering av undervisningen. För den avväg- ning av lärostoffet, som måste göras, krävs en noggrann genomgång av de läroböcker och korrespondenskurser, som skall utnyttjas. Detta blir själv- fallet ett fortlöpande arbete, som måste utföras av lärarna i samverkan med skolans pedagogiska och administrativa, ledning.
Arbetsveckan vid vuxenläroverket omfattade —— enligt bestämmelsen i läroverkets stadga — tidigare högst 37 lektioner i realskolan och högst 32 lektioner i gymnasiet. Kungl. Maj :t har dock medgivit att även i gymnasiet arbetsveckan får omfatta högst 37 lektioner (SFS 317/1961). Det synes en-
bart vara till fördel för eleverna, om de. under den korta tid som de muntliga kurserna pågår, erhåller undervisning i den utsträckning som ett förhöjt veckotimtal medger. Delegationen förordar därför att arbetsveckan vid vuxenläroverken får omfatta högst 37 lektioner för såväl realskole- som gymnasiekurser.
Självstudierna. Under större delen av sin studietid skall eleverna bedriva självstudier på hemorten. Som underlag för dessa har hittills utnyttjats av brevskolorna utgivna kurser, vilka genomgås av eleven, som utför nödvän- diga lösningar och sänder dessa till resp. brevskola. I många fall insändes dock ej svaren, så exempelvis för brev, som behandlas under de muntliga kurserna. Bättningarna utförs av instituten och breven återsändes så till eleven med uppgift bl. a. om betyg. Läroverket erhåller uppgift om elevens studietakt genom av eleven månadsvis insända rapporter.
I stor utsträckning bör självstudierna baseras på material från brevsko- lorna, vilka har ett rikt och fylligt material som kan komma till användning. Delegationen vill emellertid på denna punkt rekommendera att även annat för självstudier lämpligt material _ t. ex. i form av kompendier —— utnytt- jas. Detta bör kunna ske inte minst i de ämnen, som har ett mycket litet antal veckotimmar i de vanliga skolorna samt är rent deskriptiva. Eleverna skulle därigenom i vissa ämnen ej betungas med de ofta tidsödande brev- svaren ; kontrollen av det inhämtade lärostoffet finge då — liksom nu de facto är fallet vid vuxenläroverket i Norrköping — göras av resp. lärare vid utbildningsanstalten i fråga.
Delegationen räknar emellertid med att den större delen av kursmaterialet inköpes från brevskolorna, liksom att rättningen ombesörjes av dessa. Där- emot bör distributionen av kursmaterialet såsom nu är fallet omhänderhas av läroverket, som därigenom har omedelbara möjligheter att följa eleverna i deras arbete.
I fråga om ersättning till instituten för inköpta kurser samt rättning av insända brevsvar bör i princip gälla samma bestämmelser som för vuxen- läroverket, dvs. att skolan separat betalar dels för inköpt material, dels för rättning av insända brevsvar. Närmare överenskommelser härom torde lik- som nu få träffas med korrespondensinstituten av vederbörande överstyrelse.
För närvarande utnyttjas material från Brevskolan i vad avser realskolan samt Hermods och NKI i vad avser såväl realskola som gymnasium. Dessa institut har — ehuru i olika stor utsträckning _ material även för fack— gymnasierna och kan därför utnyttjas av vuxenläroverken. Liksom nu bör, i den mån så är lämpligt, kurserna vid vuxenläroverken sammansättas av material från olika institut. Skolans ledning har att tillsammans med be- rörda lärare granska de olika lärokurserna. Under utbyggnadsperioden kom- mer det att innebära ett betydande arbete att granska det material som skall användas under självstudierna. De fast anställda lärarna torde inte ensam- ma kunna avklara denna arbetsuppgift. Delegationen förordar därför, att
under de två första åren särskilda medel ställes till förfogande för arvode- ring av utanför skolan stående lärare, som åtar sig sådan granskning. Arvo- dena torde fastställas av vederbörande överstyrelse efter förslag av rektor.
Examination. Utgångspunkten för delegationens arbete har varit att ele- verna vid vuxenläroverken bör jämställas med dem som studerar vid de van- liga gymnasierna. Detta innebär ifråga om examinationen att läroverken bör ha examensrätt och att eleverna sålunda inte examineras som privatister. Vid läroverket för vuxna i Norrköping, som är ett allmänt läroverk med exa- mensrätt, gäller dock att vissa ämnen avslutas under annan kurs än den sista. Samma princip bör följas för de fackgymnasiala linjerna.
Med ledning av under muntliga kurser och genom brevsvar redovisade kunskaper skall lärarna ombesörja betygssättningen. I den mån skriftliga prov är obligatoriska inför den slutliga betygssättningen (examen) i de vanliga skolorna, skall självfallet — såsom nu är fallet för real- och student- examen — sådana prov äga rum också vid vuxenläroverken. I flertalet fall torde man därvid dock få räkna med att dessa prov förläggs till andra kurser än den sista. Särskilt måste detta bli fallet på de tekniska linjerna, där antalet ämnen är mycket stort —— omkring ett 20-tal — och det således ej kan praktiskt realiseras att ämnena avslutas endast under en eller två muntliga kurser. Arbetsbelastningen för eleverna blir därmed heller inte så stor såsom annars skulle kunna bli fallet.
Tillsynsmyndigheler. Delegationen betraktar en intim samverkan mellan skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning som nödvändig för att en effektiv organisation vid vuxenläroverken skall uppnås. Delegationen förordar, att petita tills vidare upprättas av skolöverstyrelsen i samråd med överstyrelsen för yrkesutbildning.
Vuxenläroverken bildar, som tidigare framhållits, organisatoriska enheter. De fast anställda lärarna skall, i den mån så befinnes önskvärt och möj- ligt, tjänstgöra på samtliga huvudutbildningsvägar. I fråga om förslag vid lärartillsättning, tjänstledighet för lärare etc. måste därför ett nära sam- arbete äga rum mellan de båda överstyrelserna. Den uppdelning av arbets- uppgifterna inom det gymnasiala skolväsendet, som existerar mellan de båda överstyrelserna, torde göra det nödvändigt att för varje tjänst före- skriva inom vilken huvudutbildningsväg (allmänbildande, merkantila eller tekniska linjer) som huvuddelen av undervisningsskyldigheten skall förläg- gas. I fråga om lektorstjänster bör därför förslag för lektorat med huvud- saklig undervisningsskyldighet vid realskole- eller allmänbildande gymna- siekurser upprättas av skolöverstyrelsen, för lektorat med huvudsaklig tjänstgöring vid de fackgymnasiala linjerna däremot av överstyrelsen för yrkesutbildning.
Läroverkens förläggning och utbyggnad
Delegationen har hittills i detta kapitel behandlat främst frågor som rör or- ganisationen av vuxenläroverken. Som förebild har därvid stått de förhål- landen som nu råder vid läroverket för vuxna i Norrköping. I det följande kommer delegationen att behandla frågor bl. a. rörande förläggningen av det nya läroverket, läroverkens utbyggnad och differentiering.
Förläggning av läroverken för vuxna. I Norrköping finnes bl. a. tekniskt läroverk och handelsgymnasium, varför en utvidgning av det nuvarande vuxenläroverket till att omfatta även dessa grenar kan ske utan svårighet. Norrköpings stad har även förklarat sig beredd att utan kostnader för stats- verket ställa lokaler till förfogande vid utbyggnaden av läroverket.
Beträffande förläggningen av det norrländska läroverket har delegatio- nen haft som utgångspunkt för sina överväganden att vid förläggningsorten bör finnas tillfälle att bedriva såväl allmänbildande som merkantila och tekniska gymnasiestudier. Delegationen anser det vidare önskvärt, att re- dan befintliga undervisningslokaler och lärare i största möjliga utsträck- ning tas i anspråk för vuxenläroverkens del. Speciellt har delegationen så- lunda den uppfattningen att en särskild anskaffning av laboratorier och utrustning för den tekniska linjen-s del icke bör komma till stånd. Därige— nom begränsas valet av förläggningsort till de orter som utom allmänt läro- verk även har tekniskt gymnasium.
Följande orter i Norrland uppfyller ovannämnda krav på förläggningsort för vuxenläroverk, nämligen Gävle, Härnösand, Östersund, Skellefteå och Luleå.
Av dessa är Gävle och Luleå mera perifert belägna ur norrlandssynpunkt. Ehuru ett vuxenläroverk i Gävle skulle vara bättre än de övriga alternati- ven ur synpunkten att kunna rekrytera elever även utom Norrland, har dock delegationen icke ansett sig böra överväga en så sydlig förläggning för ett vuxenläroverk som främst avser att täcka Norrlands behov. Ej heller har delegationen ansett Skellefteå böra komma i fråga, eftersom det tekniska läroverket där omfattar alltför få linjer och rekryteringsunderlaget för lä- rare dessutom blir alltför litet. Östersund befinner sig ur kommunikations- synpunkt i ett sämre läge än Härnösand. Landtransportförbindelserna med norra Norrland är sådana, att resor ofta kräver mer än en dag. I Östersund finns visserligen alla tre gymnasieformerna, men de båda fackgymnasierna befinner sig i ett uppbyggnadsskede, vilket avsevärt försvårar etablerandet av ett vuxenläroverk parallellt härmed.
Enligt delegationens mening kommer således alternativen Härnösand och Luleå i förgrunden. Härnösand har försteget att vara en mer centralt be- lägen förläggningsort för ett vuxenläroverk för hela Norrland. Utöver vad som redan anförts om de dåliga kommunikationerna från Jämtland till norra Norrland skall särskilt framhållas, att Härnösand även för elever från
södra Lappland torde vara att föredraga ur kommunikationssynpunkt. Till Luleås förmån talar å andra sidan, att där finns samtliga tre gymnasiefor- mer, medan Härnösand saknar handelsgymnasium. I det närbelägna Sunds- vall finns dock ett dylikt, vilket möjliggör lärarrekrytering. Härnösand som ligger i en tätbefolkad region har ett större befolkningsunderlag än Luleå och kan fånga upp en större glesbygdsbefolkning än Luleå. Inom en radie av 20 mil från Härnösand bor sålunda omkring 650000 personer; inom samma område kring Luleå omkring 350 000 personer.
Delegationens undersökningar har visat att de lokala förutsättningarna för en förläggning av ett vuxenläroverk är goda i både Härnösand och Luleå. Representanter för båda städerna har till delegationen uttalat starkt in- tresse för att erhålla läroverket.
Delegationen förordar av de skäl som ovan anförts, att det nya läroverket för vuxna förlägges till Härnösand.
Differentiering. De tre huvudutbildningsvägar som vuxenläroverken före- slås omfatta, nämligen allmänbildande, merkantil och teknisk, är i gymna- sierna för ungdom kluvna i olika linjer, som anger karaktären av utbild- ningen. Inom det allmänbildande gymnasiet finns latin-, real- och allmän linje. Det tekniska gymnasiet, ävensom fackskolan, har ett mycket stort antal utbildningsalternativ inom sig, nämligen inte mindre än ett 20-tal olika linjer. Handelsgymnasiet, som t. o. m. läsåret 1960/61 varit 2-årigt, har däremot ej varit differentierat på olika linjer.
Delegationen har i flera sammanhang understrukit vikten av att samt- liga tre gymnasietyper blir representerade vid vuxenläroverken. Däremot anser delegationen det vara realistiskt att tills vidare räkna med en viss be- gränsning i avseende på antalet linjer inom dessa läroverks allmänbildande respektive tekniska delar.
Vad först beträffar det allmänbildande gymnasiet finns vid läroverket för vuxna i Norrköping för närvarande reallinje och latinlinje, men däremot icke allmän linje. Då enligt delegationens mening såväl tekniska som mer- kantila gymnasielinjer omedelbart bör inrättas vid båda vuxenläroverken och då arbetet härmed måste ställa stora krav på läroverkens ledning, vill delegationen ej föreslå att Norrköpings-läroverket omedelbart kompletteras med allmän gymnasielinje; ej heller att vid det nyinrättade vuxenlärover- ket i Härnösand samtliga tre allmänbildande gymnasielinjer omedelbart in- rättas. I stället föreslår delegationen, att vid sistnämnda läroverk till en början inrättas dels reallinje, dels allmän linje av det allmänbildande gym- nasiet. Därigenom skulle från och med läsåret 1962/63 reallinje finnas vid båda vuxenläroverken, medan latinlinje och allmän linje skulle finnas vid ettdera av dessa. Delegationen vill härmed ingalunda ha uteslutit möj- ligheten att båda läroverken i framtiden kompletteras så att samtliga tre allmänbildande gymnasielinjer där blir företrädda.
Det tekniska gymnasiet — liksom den tekniska fackskolan — är som ovan
sagts rikt differentierat. Klass I är dock gemensam för alla gymnasielinjer. Många facklinjer förekommer emellertid endast vid något enstaka läroverk. En central ställning intar maskinteknisk, byggnadsteknisk, teleteknisk, el- kraftteknisk samt kemiteknisk linje. AV de höstterminen 1960 närvarande ordinarie eleverna i de två sista klasserna av det tekniska gymnasiet läste drygt 30 procent på maskinteknisk linje, nära nog 25 procent på byggnads— teknisk, 13 procent på teleteknisk, drygt 10 procent på elkraftteknisk och 7 procent på kemiteknisk linje. Övriga linjer svarade var och en endast för några få procent av det totala elevantalet.
Vilka tekniska facklinjer som skall inrättas vid vuxenläroverken måste bli beroende främst av vilka linjer som finnes vid de högre tekniska läro- verken i Norrköping och Härnösand. Vid det förra läroverket är för närva- rande inrättade bl. a. byggnads-, flyg-, kemi-, maskin- och textilteknisk linje, vid läroverket i Härnösand bl. a. byggnads-, elkraft-, maskin- och teleteknisk linje. Av betydelse vid valet av facklinje är jämväl elevernas önskemål, lik- som tillgången på lämpligt material för självstudier. Såsom framgår av de ovan lämnade uppgifterna om differentieringen vid de tekniska gymnasierna är maskin—, byggnads- och teleteknisk linje de största facklinjerna. Samtliga dessa finns i Härnösand, två av dem i Norrköping. Delegationen förordar därför, att maskin- och byggnadsteknisk linje av såväl tekniskt gymnasium som teknisk fackskola redan från början inrättas vid båda vuxenläroverken. I kostnadsberäkningarna antas vidare att ytterligare en linje tillkommer vid läroverket i Norrköping budgetåret 1964/65.
Vid många tekniska läroverk klyvs de ovan nämnda linjerna ytterligare, den maskintekniska i en verkstads- samt en kraft- och värmeteknisk linje, den byggnadstekniska i en husbyggnads- samt en väg- och vattenbyggnads- teknisk linje. Delegationen föreslår ej någon sådan klyvning av linjerna för vuxenläroverkets del.
I sitt förslag om provisoriska kurs- och timplaner för det 3-åriga handels- gymnasiet har gymnasieutredningens merkantila expertgrupp — enligt vad vuxenutbildningsdelegationen erfarit —- räknat med att fyra studiebanor in- rättas vid handelsgymnasierna, nämligen tillvalsgrupper i redovisningstek- nik, distribution, korrespondens och förvaltning. Den sistnämnda avses tills vidare endast bli inrättad vid ett begränsat antal skolor.
Det gemensamma timan-talet är emellertid enligt förslaget ännu i sista ringen 21, medan 9 timmar ägnas åt speciella ämnen. Av totalt 96 vecko— timmar i det 3-åriga handelsgymnasiet sker gemensam undervisning i 84. Detta möjliggör, enligt delegationens uppfattning, att samtliga tillvalsgrup- per blir representerade vid vuxenläroverken.
Läroverkens utbyggnad. Vid läroverket för vuxna i Norrköping intas f. n. årligen fem avdelningar i realskolan och i gymnasiet två, varav en på latin- och en på reallinje. Undervisningskapaciteten uppgår under innevarande budgetår till omkring 6300 undervisningstimmar, varav c:a 3500 (därav
680 på C-stadiet) på realskola och c:a 2 800 på gymnasium. Delegationen räknar ej med att under de närmaste åren några förändringar i fråga om intagning eller undervisningskapacitet skall äga rum vid detta läroverks all- mänbildande linjer. De följande beräkningarna om läroverkets successiva utbyggnad avser således endast de fackgymnasiala linjerna.
Delegationen vill i detta sammanhang uppta frågan om vuxenläroverkens tillväxt bör vara beroende, såsom nu är fallet för läroverket i Norrköping, av beslut av Kungl. Maj :t (läroverkets stadga & 8). Delegationen vill erinra om att beslut om antalet intagningsavdelningar vid de allmänna lärover- ken fattas av skolöverstyrelsen och om antalet intagningsavdelni-ngar vid de tekniska läroverken och de statsunderstödda handelsgymnasierna _ ef- ter beslut vid 1961 års riksdag — av överstyrelsen för yrkesutbildning. För vuxenläroverkens del bör eftersträvas att bereda alla dem som bedömes vara lämpliga för studieformen ifråga, möjlighet att bedriva studier vid lärover- ken. Antalet sökande till dessa skolor är givetvis med hänsyn till rekryte- ringsunderlagets struktur svårt att säkert uppskatta i förväg. Det är sålunda angeläget, att intagningen kan ske, utan att riksdagen eller Kungl. Maj:t i detalj tar ställning till frågan om inrättande av nya intagningsavdelningar. Därför bör -—- fr. o. m. budgetåret 1963/64 —— överlåtas åt skolöverstyrelsen beträffande realskolan och allmänna gymnasielin jer och åt överstyrelsen för yrkesutbildning beträffande de fackgymnasiala linjerna att på sätt som tillämpas ifråga om övriga gymnasier årligen besluta om intagningens stor- lek vid de båda vuxenläroverken.
För vederbörande överstyrelses beslut härutinnan bör, under hänsynsta- gande till resp. gymnasieforms speciella förhållanden, i tillämpliga delar gälla de riktlinjer, som tillämpas beträffande gymnasierna för ungdom. Då intagning vid vuxenläroverken föreslås äga rum under såväl höst— som vårtermin, måste vederbörande skolstyrelses rapport om antalet ansök- ningar till vuxenläroverken insändas vid två skilda tillfällen under året.
Under budgetåret 1962/63 bör. vid en betryggande elevtill'strömning, två fackskoleklasser, en avdelning på teknisk gymnasielinje och en avdelning av den förberedande kursen till fackskola samt två handelsgymnasieklasser kunna upprättas. Varje klass deltar i en muntlig kurs om fem veckor men därutöver behövs viss tid för inträdes- och flyttningsprövningar, beräknad till en vecka per studieinriktning (realskola, allmänbildande gymnasium. tekniskt gymnasium, teknisk fackskola, handelsgymnasium). Man kan dess- utom vid det nuvarande läroverket konstatera att några av eleverna har så omfattande förkunskaper att de efter en kort tid kan återvända till en ny muntlig kurs, varför delegationen räknar med att för de nya linjerna i initialskedet sammanlagt tre sådana muntliga kurser bör kunna komma till stånd. Med ledning härav beräknar delegationen att undervisningskapa- citeten för de nya linjerna kommer att uppgå till 49 kursveckor.
Under budgetåret 1963/64 beräknas ytterligare en klass intas på den tek-
niska gymnasielinjen, varför sju klasser skulle intas detta år. Under detta budgetår har de tidigare intagna eleverna avverkat ett läsår, och den andra och tredje muntliga kursen måste därför komma till stånd. Därjämte bör, med hänsyn till att studietakten hos vissa studerande kan beräknas vara högre än vad normalstudieplanen förutsätter, även de två följande munt- liga kurserna finnas. Det sammanlagda antalet kursveckor kommer då att utgöra 119 veckor. För handelsgymnasiekursen får, med hänsyn till tillvals- möjligheterna, ett något högre timantal beräknas, till vilket hänsyn tages i kostnadsberäkningarna.
Under budgetåret 1964/65 beräknar delegationen att ytterligare en klass intas på teknisk gymnasielinje och en på fackskolan. Det sammanlagda an- talet kursveckor uppskattas till 204. Därest redan under detta år avslut- ningskurser skulle kunna ordnas, ökar självfallet beläggningen vid skolan.
De första avslutningskurserna kommer att äga rum budgetåret 1965/66, varefter antalet kursveckor ökar långsamt. I kostnadsberäkningarna förut- sättes följande beläggning, räknat i kursveckor, för budgetåren 1965/66— 1968/69.
Antalet kursveckor
1965/66 269 1966/67 294 1 967/68 304 1968/69 309
Vid en utbyggnad enligt ovan gjorda antaganden faller 238 kursveckor på de tekniska linjerna och 71 på de merkantila.
Det nya läroverket i Härnösand föreslås under budgetåret 1962/63 ha en intagning av högst en realskole- och en allmänbildande gymnasieklass, en teknisk gymnasieklass, två fackskoleklasser, en avdelning av den förbere- dande kursen samt två handelsgymnasieklasser. Liksom i Norrköping bör därjämte, med hänsyn till den snabbare studietakten hos vissa av eleverna, även andra muntliga kurser än den första inom varje utbildningsväg kunna komma till stånd. Delegationen beräknar det sammanlagda antalet kursvec- kor till 76, inkl. tid för inträdes- och flyttningsprövningar.
Under budgetåret 1963/64 beräknas intagningen omfatta tio klasser, vil- ket innebär att en ny klass antas tillkomma på det allmänbildande och likaså en ny klass på det tekniska gymnasiet. Muntliga kurser. utöver nybörjarkur- ser anordnas i den utsträckning som är lämpligt; det torde således vara möj- ligt, enligt erfarenheterna från Norrköping, att redan under detta budgetår låta vissa elever avlägga realexamen vid skolan. Det sammanlagda antalet kursveckor uppskattas till 184.
För de följande budgetåren förutses följande utveckling: 1964/65 279 kursveckor, 1965/66 329 kursveckor samt 1966/67 och därefter 339 kursvec- kor, varvid 105 kursveckor antas falla på allmänbildande gymnasielinjer (inkl. realskolan), 163 på tekniska linjer och 71 på merkantila.
I följande tablå ges en översikt över antalet elever vid de båda läroverken under resp. läsår; beräkningarna är utförda under förutsättning att 60 pro- cent av eleverna bedriver studierna under vad som beräknats som normal- studietid. Antalet elever i intagningsklasserna har antagits vara 25.
Allmanb. 11njer Tekniska linjer Merkan- tila linier Summa Realsk. Gymn. Gymn. Facksk. Förb. k. ' Norrköping 1961/62 ......... 339 134 —— —- — —— 473 1962/63 ......... 339 134 25 50 25 50 623 1963/64 ......... 339 134 72 93 25 94 757 1964i65 ......... 339 134 139 154 25 131 922 1965/66 ......... 339 134 199 206 25 161 1064 1966/67 ......... 339 134 251 225 25 161 1135 1967/68 .. 339 134 283 240 25 161 1172 1968/69 ......... 339 134 298 240 25 161 1189 Härnösand 1962/63 ......... 25 25 25 50 25 50 200 1963/64 ......... 47 71 72 93 25 93 401 1964/65 ......... 66 111 114 129 25 130 575 1965/66 ......... 81 144 152 159 25 160 721 1966/67 ......... 81 159 185 159 25 160 769 1967/68 ......... 81 159 200 159 25 160 784
I slutet av 1960-talet skulle sålunda inemot 2 000 personer komma att be- driva studier vid de två läroverken för vuxna, innebärande en fyrdubbling av det nuvarande elevantalet.
Den pedagogiska och administrativa ledningen. Ett vuxenläroverk erbju- der helt andra arbetsuppgifter för sina befattningshavare än övriga gymna- siala skolor. Medan de senare arbetar med en relativt fast stab av lärare un- der läsåret, har vuxenläroverket att för varje ny muntlig period anskaffa ett flertal timlärare. Inför varje sådan kurs måste också schema upprättas. Kontakten med eleverna blir självfallet mer intensiv än vid en vanlig skola. Under introduktionskursen har således rektor upprepade samtal med varje elev för att noggrant fastställa hans studieförutsättningar, tidigare studie- prestationer etc., och på grundval av dessa samtal uppgörs ett individuellt studieschematför varjeelev. Det inträffar .närnligenofta attenelev har större förkunskaper än vad som fordras för inträde, varvid man söker un- derlätta för honom att gå snabbare fram än normalstudieplanen förutsätter. Även under elevernas självstudier upprätthålles kontakten. Eleverna erhål- ler brevkurser, har att månatligen insända rapport om sina studieresultat och kontaktar ofta skolan för diskussion av problem som uppstår under studiernas gång. De studierådgivande och ofta också kurativa uppgifterna, i vilka även ingår granskning av ansökningar om studielån, bedömes som mycket viktiga men är självfallet även tidskrävande. Rektor för läroverket i
Norrköping uppskattar sålunda, att minst hälften av hans arbetstid under den första muntliga kursen åtgår för elevernas inplacering i studiegången.
Ett omfattande arbete utgörs av diskussionerna med skolans lärare om valet av material för självstudierna. De olika kurser och läroböcker, som finns, genomgås och diskuteras, innan man träffar sitt val. Ett studieschema upprättas för varje linje, varvid anges vilket material eleven skall läsa under varje period med självstudier och i vilken ordning detta skall ske. Rektor har även att med lärarna diskutera metodiken för den muntliga undervis- ningen.
Rektor handhar d-en ekonomiska skötseln av läroverket med åtföljande kamerala arbetsuppgifter. Till dessa rent administrativa uppgifter bör också inköpen av brevkurserna samt att biträda vid förhandlingar med instituten om priset för kurserna. Delegationen förordar (sid. 74), att vuxenlärover- ken ställes under Skolstyrelsen i resp. kommun, varför vissa av de här an- givna uppgifterna bortfaller.
Rektor biträdes för närvarande tillfälligt av läroverkets lektorer, som därest de ej har fullt timtal under en muntlig kurs har utfyllnadstjänst- göring inom skolledningen. Vid läroverket finns dessutom ett kanslibiträde anställt.
Ett vuxenläroverk bör enligt delegationens mening bilda en organisatorisk enhet, vars ledning utövas av en person med tjänsteställningen rektor. Det kan emellertid knappast vara möjligt att till de arbetsuppgifter som i kort- het omnämnts ovan lägga alla de nya som aktualiseras vid en utökning av skolan. Det synes, enligt delegationens mening, vara lämpligt att även in- rätta en tjänst som biträdande rektor. Avgränsningen mellan arbetsuppgif- terna för de båda tjänstemännen bör fastställas från fall till fall, varvid tillses att samtliga gymnasieformer —— med beaktande av deras utbildnings- mål -— uppmärksammas. Särskild instruktion bör fastställas av skolöver- styrelsen i samråd med överstyrelsen för yrkesutbildning.
Med hänsyn till nödvändigheten att göra biträdande rektorstjänsten att- raktiv och under beaktande av att ett vuxenläroverk är en skola som funge- rar jämväl under längre ferieuppehåll — även under sommaren har såle- des eleverna att bedriva självstudier och insända rapport om sina studier —— beräknar delegationen befattningshavarens löneförmåner motsvarande lönegrad B 1.
För det ansvarsfulla och betungande arbete, som då läroverket är fullt utbyggt, elevkontakterna —— särskilt under den första muntliga kursen — utgör, bör det finnas särskilda tjänstemän. I skolöverstyrelsens utredning av år 1952 föreslogs inrättande av en studiekonsulenttjänst för detta ända- mål. I petita för budgetåret 1962/63 har också överstyrelsen, efter framställ- ning från rektor för läroverket för vuxna i Norrköping, äskat medel för an- ställande av studiekonsulent i lönegrad A 23. Enligt delegationens mening finns redan nu starka skäl som talar för överstyrelsens förslag och dessa
förstärks genom de ökade arbetsuppgifter, som kommer att åvila rektor vid Norrköpingsläroverket vid den föreslagna utvidgningen. Vid full utbyggnad av läroverket räknar delegationen med att det vid varje läroverk skall finnas två sådana konsulenttjänster, en för de allmänbildande och en för de fack- gymnasiala linjerna. I kostnadsberäkningarna beräknar delegationen be- fattningshavarnas löneförmåner mot-svarande lönegrad A 23.
Den väsentliga utvidgningen av vuxenläroverket i Norrköping nödvändig- gör en förstärkning av biträdespersonalen. För närvarande finns, såsom ovan omtalats, endast ett kanslibiträde anställt. Delegationen föreslår att ytterligare en tjänst som kanslibiträde inrättas samt beräknar därutöver medel för anställande av vaktmästare. Läroverket i Härnösand bör så små- ningom ha en personalstyrka av samma omfattning men för budgetåret 1962/63 föreslås endast en kanslibiträdestjänst.
Lärare. Vuxenläroverkens speciella studieform med en kombination av muntlig undervisning och självstudier medför ett mindre behov av lärare än i utbildningsanstalter av traditionell typ. Enklast kan det uttryckas så att läroverkens egna lärare anlitas under endast en fjärdedel av den totala ut- bildningstiden.
Ehuru vuxenläroverken i mycket stor utsträckning kommer att behöva anlita lärarkrafter utanför den egna skolan, är det enligt delegationens upp- fattning viktigt, att en stab av fast anställda lärare knytes till läroanstal- terna.
Vid läroverket för vuxna i Norrköping finnes för närvarande 4 e.o. lek- torstjänster och 2 e.o. adjunktstjänster; 2 av lektoraten och 1 adjunkts— tjänst är dock obesatta. Delegationen räknar med att även i framtiden den fasta lärarpersonalen bör bestå av dessa båda kategorier. Delegationen förut- ser med hänsyn till läroverkens successiva utbyggnad följande behov av fasta tjänster:
Norrköping Härnösand Budgetål' Ökning av . Ökning av . antalet Lektorat Agågg' antalet Lektorat Agluåk' kursveckor kursveckor ur r 1961/62 ............... —- 4 2 — —- — 1962/63 ............... 49 . 5 2 76 1 —- 1963/64 ............... 70 7 2 108 4 1 1964/65 ............... 85 9 3 95 7 2 1965/66 ............... 65 11 4 50 9 3
Såsom ovan sagts är lärartjänsterna vid vuxenläroverket icke ordinarie. Bakgrunden härtill är att skolöverstyrelsen i sin utredning föreslog att verk- samheten vid vuxenläroverket skulle få försökskaraktär; då en stabilisering av verksamheten uppnåtts, borde dock tjänsterna ordinariesättas. Enligt
delegationens mening finnes nu skäl för att vidtaga åtgärden att göra lekto- rat och adjunkturer ordinarie, varigenom också deras konkurrenskraft torde öka.
Lokaler, utrustning. Vid de diskussioner som delegationen haft med Norr- köpings och Härnösands städer, har dessa kommuner utfäst sig att utan kostnader för statsverket ställa lokaler och viss utrustning till förfogande för läroverken. l betydande utsträckning bör, enligt delegationens och kom- munernas mening, vuxenläroverken utnyttja de vanliga skolornas lokaler. Detta gäller särskilt om laborationssalar och maskinhallar.
De kommunala åtagandena i fråga om utrustning innebär att kommunen svarar för inköp och underhåll av möbler och fast inredning medan staten ombesörjer inköp och underhåll av specilalutrustning.
Delegationen vill lämna följande upplysningar om lokalsituationen i de båda städerna.
Läroverket i Norrköping är förlagt till en byggnad i stadens centrum och disponerar däri sju undervisningslokaler, expeditionsutrymmen och lärar- rum. Det är inte möjligt att inrymma jämväl de fackgymnasiala linjerna i den nuvarande byggnaden, varför en provisorisk lösning måste komma till stånd. Med hänsyn till behovet av tillgång till laborations— och andra spe- cialsalar är en förläggning för facklinjerna till någon plats i närheten av det tekniska läroverket, vilket för övrigt nyligen inflyttat i helt nybyggda lo- kaler, önskvärd. Det hus, som förut disponerades av tekniska läroverket, ligger i omedelbar anslutning till nybyggnaden och torde vara mycket ända- målsenligt för vuxenläroverkets del. Delegationen accepterar denna lösning endast som ett provisorium; den förutsätter att läroverkets lokalresurser, så snart möjlighet är, samlas till ett ställe.
I Härnösand har staden förklarat sig beredd att upplåta en f. d. volontär- skolas lokaler, vilka senast utnyttjats för vårdhem. Denna byggnad ligger nära de tekniska och allmänna läroverken. Delegationen har låtit bese lo- kaliteterna och kommit till slutsatsen, att de, därest en viss upprustning, bl. a. i fråga om sanitära utrymmen, sker, under de närmaste åren kan ut- nyttjas för vuxenläroverket. En mer definitiv lösning av lokalfrågan torde senare böra komma till stånd. Länsskolnämnden i Västernorrlands län har låtit inspektera lokalerna och enligt skrivelse av den 6 november 1961 fun- nit dem väl lämpade för ändamålet att upplåtas åt läroverket för vuxna i Härnösand.
Inordnande under skolstyrelsen. För läroverket för vuxna i Norrköping må enligt beslut av Kungl. Maj :t den 17 juli 1958 finnas en särskild styrelse t. o. m. utgången av år 1963. Styrelsen består av 3 av Norrköpings stad, 1 av länsstyrelsen i Östergötlands län och 1 av läroverkets kollegium utsedda representanter, varjämte läroverkets rektor är självskriven ledamot. Kon- struktionen av styrelsen överensstämmer således ganska väl med vad som tidigare gällde för lokalstyrelserna vid de högre allmänna läroverken.
De båda kommuner, vartill vuxenläroverken föreslås bli förlagda, har ut- fäst sig att fritt upplåta lokaler och dessutom ställa Viss utrustning till för- fogande. Det ter sig då rimligt, att kommunernas skolstyrelser, som har att samordna utbildningsverksamheten inom kommunerna, även blir styrelser för vuxenläroverken, trots att dessa har en riksmässig rekrytering.
Ett inordnande under skolstyrelsen innebär också att viss del av den eko- nomiska administrationen ombesörjes av de kommunala skolmyndigheter- na. En väsentlig arbetsbelastning bortfaller därigenom från vuxenlärover- kets administration även om rektor fortfarande kommer att behöva uppgöra exempelvis avlöningsrekvisitioner.
KAPITEL V
Kommunala kvällsgymnasier
Delegationen har i ett tidigare avsnitt förordat, att ett särskilt statsbidrag införs för allmänbildande, tekniska och merkantila kvällsgymnasier under kommunalt huvudmannaskap. Förslagets syfte är att avskaffa elevavgifter vid sådana gymnasier, att särskilt stimulera fackgymnasial utbildning samt att främja en ändamålsenlig planering och utbyggnad av kvällsgymnasierna och en samordning med utbildningsväsendet i övrigt. I det följande diskute- ras förslagets genomförande hl. a. i fråga om statsbidragets konstruktion och storlek, vissa pedagogiska frågor samt konsekvenserna för statens kom- pletteringsgymnasium.
Upprättande av kvällsgymnasier
För att ett kvällsgymnasium skall komma i åtnjutande av statsbidrag bör vissa allmänna förutsättningar vara uppfyllda. Gymnasiet måste naturligt kunna inordnas i programmet för utbyggnad av vuxenutbildningsanstalter på gymnasiestadiet. Gymnasiets kvantitativa omfattning är en annan bety- delsefull fråga.
Ett kvällsgymnasium bör för att erhålla statsbidrag vara av en viss stor— lek för att kunna erbjuda eleverna tillräcklig studieservice. Om undervisning anordnas endast i enstaka ämnen, begränsas elevernas möjligheter att full— följa studierna till en fullständig examen. Som allmän regel vill delegationen rekommendera att vid ett allmänbildande kvällsgymnasium undervisning skall anordnas samtidigt i minst fyra olika ämnen för att gymnasiet skall erhålla statsbidrag. För de fackgymnasiala kurserna får en bedömning av frågan om minimiantalet ämneskurser ske från fall till fall.
Tillkomsten av kvällsgymnasium med statsbidrag bör enligt delegationens mening göras avhängig av ett kommunalt initiativ. Kommunen skall således inge ansökan om statsbidrag, varöver länsskolnämnd och vederbörande överstyrelse skall avge yttrande. Beslut om statsbidrag till kommunalt kvällsgymnasium bör fattas av Kungl. Maj:t.
Delegationen förutsätter, att Kungl. Maj:ts beslut, att ett gymnasium skall åtnjuta statsbidrag, skall gälla tills vidare fr. o. ni. ett angivet budget- år under förutsättning att gymnasiets omfattning inte understiger en viss i varje särskilt fall fastställd minimistorlek. Om gymnasiet något läsår un-
derskrider denna gräns, bör statsbidrag det oaktat kunna utgå. Beslut här- om bör för enstaka år, efter framställning av kommunen, fattas av veder- börande centrala ämbetsverk _— i förekommande fall i samråd mellan de båda verken. På skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning ankommer givetvis att följa kvällsgymnasiernas utveckling.
Av de uppgifter, som delegationen erhållit från olika kvällsgymnasier, framgår att deltagareantalet i de skilda ämneskurserna kan variera kraf- tigt, ivissa fall understiga 10, i andra fall överstiga 30.
Delegationen har ansett sig böra uppställa vissa minimi- och maximigrän- ser i fråga om antalet deltagare i kvällsgymnasiekurs, för vilken statsbidrag skall utgå. Delegationen har därvid stannat för 12 respektive 26 deltagare. I fråga om minimiantalet överensstämmer delegationens förslag med vad som gäller för korrespondensgymna-sium, där antalet elever i intagnings- klassen ej får understiga 12. Maximigränsen har valts med hänsyn till att vid läroverket för vuxna en klass får rymma högst 26 elever. Dispens bör kunna lämnas av respektive överstyrelse. Härvid bör beaktas att den en- skilde elevens studiegång, så långt möjligt är, säkras.
Ett arrangemang med kvällsundervisning i endast enstaka ämnen kan i många fall vara lämpligt. Man torde kunna anta att sådana kvällsgymnasier liksom hittills upprättas av lokala initiativtagare (kommun, studieorgani-sa- tion etc.). Det är dock angeläget, att eleverna får kännedom om att garan— tier ej alltid kan lämnas för att undervisning kommer att ges fram till full- ständig examen. Då kvällsgymnasieundervisning första gången anordnas i en kommun, får den måhända inte sällan relativt begränsad omfattning. Om en sådan verksamhet Visar sig framgångsrik, bör den kunna utbyggas till den omfattning, som gör det motiverat att gymnasiet erhåller statsbidrag. Under uppbyggnadsperioden bör enligt delegationens mening kommunen genom ekonomiska insatser bidra till att utgående elevavgifter kan mins- kas eller helt onödiggöras.
Betydande fördelar från både administrativ och pedagogisk synpunkt torde vara att vinna vid en närmare samordning av allmänbildande och fackgymnasial kvällsundervisning. Ett kvällsgymnasium bör således kun- na erbjuda såväl fackgymnasiala som allmänbildande utbildningsmöjlig- heter. Endast två sådana kvällsgymnasier har hittills inrättas. I framtiden bör enligt delegationens mening sådana skolor i ökad utsträckning komma till stånd.
Central informations- och planeringsverksamhet
Förstärkningen av vuxenutbildningens resurser gör det nödvändigt, att de centrala ämbetsverken på undervisningens område i högre grad än tidigare erhåller möjligheter att dra upp riktlinjerna för kvällsgymnasiernas fort- satta utveckling, att följa arbetet vid de skilda läroanstalterna samt att
samordna deras verksamhet. Ämbetsverken bör vidare kunna stå till tjänst med informationer till kommuner eller andra, som driver eller planerar att inrätta kvällsgymnasium.
Vissa av dessa arbetsuppgifter är så särpräglade att särskilda befattningar bör tillkomma. För detta ändamål förordar delegation-en inrättandet av två konsulenttjänster; i kostnadsberäkningarna beräknas ersättning till dessa utgå motsvarande löneklass A 26.
Den ene befattningshavaren bör handha de frågor, som sammanhänger med kvällsgymnasieorganisationens utveckling, främst inrättande av stats- bidragsberättigade gymnasier. Denne tjänsteman skulle således ha upp- gifter av planerings- och organisationskaraktär.
Den andre befattningshavaren bör handlägga undervisningsfrågor, in- klusive informations- och upplysningsverksamheten. Särskild vikt bör där- vid fästas vid de pedagogiska frågorna, som kursernas uppläggning, kurs- följd, studierådgivning m. m. Denne tjänsteman bör jämväl omhänderha kontakten med bl. a. bildningsorganisationerna, med brevskolorna och själv- fallet med de statliga och statsunderstödda läroanstalterna för vuxenutbild- ning.
För båda tjänsterna bör gälla att deras innehavare har att ansvara för så- väl allmänbildande som fackgymnasial utbildning. I det reguljära skolväsen- det är dessa arbetsuppgifter fördelade mellan skolöverstyrelsen och översty- relsen för yrkesutbildning. Kravet på samordning av vuxenutbildningen gör det synnerligen önskvärt, att befattningshavarna kan följa utvecklingen in- om samtliga gymnasieformer. Därmed blir frågan om befattningshavarnas placering av underordnad betydelse. Delegationen förordar, att den tjänste- man, som har att omhänderha planerings- och organisationsfrågorna, place- ras vid skolöverstyrelsen, medan den tjänsteman, som har att handlägga un- dervisningsfrågorna, placeras vid överstyrelsen för yrkesutbildning.
Kvällsgymnasiernas organisation
Inträdeskrav. Kvällsgymnasierna har en speciell studieform, till vilken främst personer, som under flera är icke bedrivit skolmässiga stu- dier, söker sig. Deras tidigare erhållna skolbetyg äger ofta inte längre gil- tighet. Många av de inträdessökande har vidare endast ett partiellt mål i sikte. Endast en mindre del av vuxeneleverna avser att avlägga fullständig examen.
Av dessa skäl torde det ej vara rimligt att strikt upprätthålla de inträdes- krav, som gäller för gymnasierna för ungdom. Det är enligt delegationens mening av vikt, att man från kvällsgymnasieledningens sida söker göra en bedömning av den enskilde sökandens förutsättningar för studie-formen i fråga. För detta ändamål hör det vid varje kvällsgymnasium finnas en in- tagningsnämnd om tre personer med uppgift att bedöma de sökandes förut-
sättningar att genomgå den efterfrågade utbildningen. lntagningsnäinnden bör bestå av gymnasiets studierektor eller motsvarande samt två av skol- styrelsen utsedda ledamöter, som äger förtrogenhet med studieformen.
Vid många kvällsgymnasier tillämpas en åldersspärr. Statens kom- pletteringsgymnasium intar sålunda endast” elever, som har uppnått eller före utgången av det år, under vilket studierna avses att påbörjas, uppnår 18 år. Delegationen föreslår, att samma ålderskrav i. regel skall gälla för kommunala kvällsgymnasier.
Kurs- och timplaner. Undervisningen vid statsbidragsberättigade kvälls- gymnasium skall givetvis följa de för gymnasieformen i övrigt gällande kurs- planerna. Timplanerna —— i realiteten en bedömning av det för genomgång av en viss kurs behövliga antalet undervisningstimmar —— måste utformas under hänsynstagande till att det är fråga om undervisning av vuxna. Ett relativt stort timtal torde vara lämpligt i vissa ämnen, medan andra ämnen, särskilt orienteringsämncna, kan kräva ett relativt sett något mindre tim— antal. Under de år som kvällsgymnasieverksamheten pågått har vissa rikt- linjer härför utformats vid de olika skolorna. Genom att vissa kvällsgymna- sier för närvarande står under respektive överstyrelses inseende har förut- sättningar för en viss normering av timplanerna skapats. Arbetet härmed torde komma att fortskrida i och med att allt fler gymnasier blir statsbi— dragsberättigade. Det kan dock ej betraktas som oundgängligen nödvän- digt att helt enhetliga timplaner skapas. En viss frihet måste ges åt skol- ledningen att göra smärre förändringar, vilka dock bör godkännas av resp. överstyrelse.
Examination. Några av de allmänbildande kvällsskolorna —— gymnasierna i Stockholm, Göteborg, Malmö och Uppsala — har tilldelats viss examina- tionsrätt. De har sålunda rätt att anställa särskild prövning och tentamen i avslutade ämnen. örebro aftonskola, som åtnjuter statsanslag, har där— emot, vad gymnasiet beträffar, ej erhållit denna rätt. Det torde! således inte vara nödvändigt att föreskriva, att statsbidragsberättigat kommunalt kvälls- gymnasium skall ha examinationsrätt. Frågan härom bör avgöras av Kungl. Maj :t från fall till fall och fristående från statsbidragsfrågan.
Kvällsgymnasieeleverna kommer i allmänhet att examineras som priva- tister och har att erlägga vissa avgifter härför (se sid. 22). Dessa avgifter utgör en så liten del av de totala kostnaderna för utbildningen att det inte synes orimligt, att eleverna själva bestrider dessa utgifter.
Inspektion. I och med att kvällsgymnasierna inordnas i skolväsendet har de att iaktta vissa bestämmelser om undervisningens organisation m.m. Kontrollen härav utövas av resp. överstyrelse bl. a. i samband med inspek- tion. Därest allt fler läroanstalter för vuxenutbildning erhåller statsbidrag, ökar arbetsbördan hos överstyrelserna, vilket kan nödvändiggöra en per— sonalförstärkning hos ämbetsverken. Delegationen har emellertid inte fun- nit anledning räkna med några kostnader härför under de närmaste åren.
Tillsynsmyndighet. 1 de fall då endast ett allmänbildande gymnasium eller ett fackgymnasium kommer till stånd i en kommun, uppkommer. inga problem i fråga om tillsynsmyndighet, liksom inte heller för den händelse separata gymnasier upprättas. Skall däremot ett kvällsgymnasium med- dela undervisning av såväl allmänbildande som fackgymnasial karaktär, blir situationen en annan. Frågan om tillsynsmyndighet torde då av Kungl. Maj:t få bedömas efter de i fallet föreliggande omständigheterna.
Lärare. I dagens läge ombesörjes all undervisning vid kvällsgymnasierna av timlärare; detta förhållande torde komma att bestå under utbyggnads- skedet. l delegationens förslag till statsbidrag utgörs sålunda bidragsunder- laget av avlöningar enligt timtaxan.
Vid varje kvällsgymnasium finnes för närvarande en studierektor eller kursföreståndare, som för sitt uppdrag erhåller visst arvode. Delegationen utgår ifrån att sådan ledning även i framtiden kommer att erfordras. Med hänsyn till de betydelsefulla, bl. a. studierådgivande uppgifter, som kom- mer att åvila kursföreståndaren, bör kostnaderna för föreståndarens avlö- ning vid statsbidragsberättigat kvällsgymnasium i princip bestridas med statsmedel.
Lokaler. Ett villkor för statsbidrag till ett kommunalt kvällsgymnasium bör vara att kommunen utan kostnader för statsverket ställer erforderliga undervisningslokaler till kvällsgymnasiets förfogande. De befintliga skol— lokalerna bör emellertid kunna utnyttjas för kvällsundervisningen, varför något nybyggnadsbehov ej torde vara att räkna med enbart för denna un- dervisnings skull.
Statsbidrag till kommunala kvällsgymnasier
Förslag till statsbidrag. Delegationen har i det föregående dragit upp rikt- linjerna för ett system med statsbidrag till kommunala kvällsgymnasier. I fråga om grunderna för beräknande av detta statsbidrag anser delegationen det vara självklart, att man icke av kommunerna kan kräva större in- satser för kvällsgymnasierna än för övriga gymnasier. Därav följer, att statsbidrag bör lämnas med belopp minst motsvarande kommunens samt- liga kostnader för kvällsgymnasiets drift med avdrag dels för vissa lokal- och materielkostnader, dels för en mindre del av övriga kostnader för den merkantila undervisningen, motsvarande de 22 procent av bidragsunderla- get för handelsgymnasium, för vilket statsbidrag ej beräknas.
En sådan beräkningsgrund för statsbidrag till kommunalt kvällsgymna- sium blir emellertid otvivelaktigt relativt komplicerad. Därtill kommer att den, därest den genomföres, skulle kunna leda till att kommunerna kom- mer att tveka att införa merkantil undervisning på kvällsgymnasierna. De- legationen har tidigare framhållit de skäl, som talar för att man särskilt stimulerar den fackgymnasiala utbildningen.
Vidare skall de kommunala kvällsgymnasierna — för den allmänbildande sidan _ ersätta en statlig utbildningsanstalt, statens kompletteringsgymna- sium, som bestrider samtliga kostnader för de i kompletteringsgymnasiet intagna elevernas undervisning.
Med hänsyn härtill föreslår delegationen, att allmänbildande, teknisk och merkantil kvällsgymnasieundervisning likställas i statsbidragshänseende och att statsbidrag utgår med belopp motsvarande 100 procent av ett schablo- niserat bidragsunderlag jämte visst administrationsbidrag. Vid fastställande av sistnämnda bidragsbelopp bör hänsyn tas till det förhållandet, att kom- munerna för närvarande bestrider en något större andel av undervisnings- kostnaderna vid handelsgymnasium än vid andra gymnasier.
En lämplig utgångspunkt för bestämmandet av bidragsunderlaget blir avlöningskostnaderna för lärarna, beräknade enligt gällande timtaxa jämte fortlöpande pensionsavgifter. Beträffande administrationskostnaderna har delegationen inhämtat uppgifter om dessa ko-stnaders andel av de totala ut— gifterna. Denna undersökning har ej gett fullt entydiga resultat. Vid den enda skola, som under en längre tid drivits i kommunal regi, nämligen Öre- bro aftonskola, uppgår lärarlöner (inkl. ATP-avgifter), vari dock ej inräk- nats ersättning till studierektor, till omkring 90 procent av de totala utgif- terna (exkl. lokalkostnader). Det är sannolikt, att administrationskostna- derna vid andra kvällsgymnasier utgör ett relativt sett något högre belopp än i örebro. I varje fall bör man i fråga om kvällsgymnasier av här förut- sedd omfattning räkna med en post för gymnasiets pedagogiska ledning, vil- ken som regel förutsätts bli anförtrodd åt en särskild studierektor. Ett ar- vode om 4 000 kronor för denne torde i normalfallet kunna beräknas mot- svara c:a 4 procent av lärarlönerna. Å andra sidan har man att vid avväg- ningen av statsbidragsgrunderna beakta det ovan påpekade förhållandet att kommunerna i fråga om handelsgymnasier även svarar för en mindre del av sistnämnda kostnader.
Efter övervägande av alla de här antydda på frågans bedömning inver- kande faktorerna har delegationen stannat för att statsbidraget (inkl. er- forderligt bidrag till administrationskostnader) bör utgå med 112 procent av ett bidragsunderlag, omfattande faktiskt utbetalade lärarlöner enligt gäl- lande timtaxa jämte fortlöpande pensionsavgifter.
I fråga om nyupprättade allmänbildande gymnasier gäller som regel att vederbörande kommun under de första åren har att bestrida samt- liga kostnader för gymnasiets drift. Delegationen har övervägt förslag om motsvarande regler i fråga om kvällsgymnasierna men därvid funnit, att strikta regler i förevarande sammanhang vore mindre lämpliga. De flesta existerande kvällsgymnasierna har i allmänhet verkat under flera år, ehuru med annan än kommun” som huvudman. Vissa kommuner har också, såsom tidigare framhållits, gett verksamt ekonomiskt stöd till kvällsgymnasierm. Att under sådana omständigheter kräva en särskild prövotid vore, då det
gäller de stora existerande kvällsgymnasierna, föga rimligt och skulle i varje fall icke innebära en stimulans för kommunerna till ett aktivt en- gagemang för vuxenutbildningens utbyggande.
Därtill kommer att de som hittills erhållit fri undervisning genom statens kompletteringsgymnasium, skulle kunna få erlägga betydande kursavgifter i ett kommunalt kvällsgymnasium, om staten ej genast gav bidrag. Det är enligt delegationens mening inte heller rimligt att vidta åtgärder, som kan leda till starka försämringar för eleverna.
I fråga om mindre eller nyupprättade kvällsgymnasier, till vilka stats- bidrag enligt delegationens förslag icke omedelbart kan utgå, bör det, enligt delegationens mening, emellertid ankomma på vederbörande kommun att genom ekonomiska insatser minska eller onödiggöra elevavgifter och bl. a. därigenom ge gymnasiet en sådan omfattning och stadga att gymnasiet efter en uppbyggnadsperiod blir berättigat till statsbidrag. För dessa kvällsgym- nasier kommer således en viss tid att förflyta från gymnasiets inrättande till dess statsbidrag utgår.
Delegationen har också övervägt, huruvida särskilda elevområden bör fastställas för de statsbidragsberättigade kommunala kvällsgymnasierna. Härigenom skulle gymnasiekommunen få rätt att av elevområdets övriga kommuner erhålla ersättning för sina kostnader för undervisning av sist- nämnda kommuners kvällsgymnasieelever. Då emellertid de särskilda lokal- kostnaderna för kvällsgymnasiernas verksamhet måste bli av mycket liten omfattning, har delegationen inte funnit tillräckliga skäl föreligga för fast- ställande av sådana elevområden.
Delegationens förslag begränsar sig till den muntliga undervisningen. För närvarande finns ett fåtal kvällsgymnasier, vid vilka undervisningen be— drivs som en kombination av muntlig undervisning och brevskoleundervis- ning. Dessa skolor utgör en mellanform mellan kvällsgymnasier och vuxen- läroverk. Statsbidrag för den muntliga undervisningen bör enligt delegatio- nens mening kunna utgå även till denna typ av läroanstalter. I detta fall bör det dock stå kommun fritt att av eleverna uppta avgift för i undervis- ningen ingående brevkurser.
Statsbidragsberättigade gymnasier 1962/63. För närvarande finns allmän- bildande kvällsgymnasier verksamma på mer än 20 platser i landet och fackgymnasiala kvällsskolor på inemot 10 platser. Det torde icke vara möj— ligt att med omedelbar verkan tilldela alla dessa statsanslag. Frågan om statsbidrag bör i det enskilda fallet bli föremål för en noggrann prövning av skolmyndigheterna.
Delegationen betraktar det emellertid som angeläget, att statsbidrag ut- går redan under budgetåret 1962/63 och har därför sökt göra en bedöm- ning av möjligheten att införa det föreslagna statsbidraget för vissa skolor redan fr. o. ni. detta budgetår.
En grupp för sig bland samtliga kvällsgymnasier bildar de fem skolor
inom den allmänbildande sektorn, som står under skolöverstyrelsens inse- ende och därjämte, utom i ett fall, har viss examinationsrätt. Delegationen syftar därvid på kvällsgymnasierna i Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala och Örebro. Dessa utbildningsanstalter är även de dominerande i fråga om elevantalet. Således torde ungefär två tredjedelar av statens komplette- ringsgymnasiums elevplatser falla på de fyra förstnämnda skolorna. Enligt delegationens mening bör dessa fem skolor under budgetåret 1962/ 63 kunna erhålla statsbidrag, försåvitt de uppställda villkoren om huvudmannaskap, lokalupplåtelse och elevavgifter uppfylles.
Inom den merkantila och tekniska sektorn är antalet gymnasier avsevärt lägre. Några av dem — de tekniska korrespondensläroverken i Oskarshamn och Åtvidaberg, det merkantila gymnasiet i Örebro — står under överstyrel- sens för yrkesutbildning in'seende i och med att de har erkänts som deltids- kurser vid yrkesskola. Frågan om på vilka orter, som statsbidragsberätti— gade fackgymnasier bör upprättas, är komplicerad så tillvida som den måste bedömas med hänsyn till förekomsten av tekniska fackskolor och handels- gymnasiernas 4—åriga kurs. Vilka skolor som skall tilldelas statsbidrag bör därför bli föremål för ytterligare undersökning. Delegationen har dock i kostnadsberäkningarna redan för budgetåret 1962/63 beräknat medel för bidrag till kvällsgymnasier med fackgymnasial utbildning.
Statens kompletteringsgymnasiums ställning
Om delegationens förslag genomförs, kommer statens kompletteringsgymna- sium att successivt reduceras. Förslaget medför att gymnasiet under de närmaste åren kommer att inta tre olika elevkategorier, nämligen studenter, icke-studenter som vill bedriva dagstudier samt icke-studenter på gymnasie- ort, där kvällsgymnasium nu finns men där statsbidragsberättigat gymna- sium ännu ej tillkommit.
Personer, som avlagt studentexamen men önskar komplettera matematik, fysik eller kemi för att ägna sig åt matematisk-naturvetenskapliga studier, kan nu vinna inträde i kompletteringsgymnasiet. För budgetåret 1961/62 har Kungl. Maj:t medgett, att högst 170 studenter må intagas vid gymna- siet. Delegationen har ansett, att det inte ankommer på delegationen att bedöma denna del av kompletteringsgymnasiets verksamhet.
Delegationen förutsätter därför, att studenter som regel ej bör intagas som elever vid statsbidragsberättigat kommunalt kvällsgymnasium. Därest plats finnes vid sådant gymnasium, må dock även student kunna intas, dock endast under förutsättningen att statsverket härigenom inte åsamkas några extra kostnader.
För närvarande bedriver ett 60-tal icke-studenter, inskrivna vid kom- pletteringsgymnasiet, studier på dagtid vid Enskilda gymnasiet i Stock-
holm. Terminsavgifterna bestrids av kompletteringsgymnasiet. Delegationen har avstått från att närmare ingå på frågan om hur statens stöd till vuxen- elever, som önskar studera på dagtid, skall utformas i framtiden. Denna fråga torde bli föremål för prövning inom gymnasieutredningen. Tills vidare bör därför kompletteringsgymnasiet kunna inta sådana elever, dock ej i större omfattning än vad som nu sker.
Delegationen har förordat, att vissa kvällsgymnasier skall tilldelas stats- bidrag fr. o. m. budgetåret 1962/63. Vid de gymnasier, som ej omedelbart tillerkänns statsbidrag, finns ett antal personer, som, genom att de intagits som elever i kompletteringsgymnasiet, för närvarande erhåller fri under- visning. Det vore enligt delegationens mening inte rimligt att ställa dessa i den situationen, att de under några år, till dess att ifrågavarande kvälls- gymnasium erhållit statsbidrag, skulle ha att själva bestrida kursavgifterna. Detta skulle bli fallet, om kompletteringsgymnasiets verksamhet på detta område upphörde. Delegationen förordar därför, att kompletteringsgymna- siet under en övergångstid av två år skall bestrida kurs- och examinations- avgifter för de elever, som t. o. m. läsåret 1961/62 intagits som elever vid ifrågavarande gymnasium.
Delegationen förordar även att kompletteringsgymnasiet under samma tid må kunna inta, i den utsträckning som nu sker, nya elever vid redan etable- rade kvällsgymnasier utan statsbidrag. Förutsättningen härför måste dock vara, att de nyintagnas studiemeriter är minst desamma som hittills gällt för inträde till kompletteringsgymnasiet. Däremot bör kompletteringsgymna- siet som elever ej kunna inta studerande vid kvällsgymnasier, som upprät- tats efter utgången av budgetåret 1961/62.
Därest på en och samma ort ett kommunalt kvällsgymnasium med stats- bidrag skulle komma att upprättas vid sidan av ett redan existerande kvälls- gymnasium, bör vidare icke några nya elever av kompletteringsgymnasiet placeras vid det ej statsbidragsberättigade gymnasiet.
KAPITEL VI
Merkantil privatistexamen
Elever som bedriver allmänbildande gymnasiestudier kan genom s.k. särskild prövning i studentexamen avlägga tentamina i ett ämne, i ett begränsat antal ämnen eller i samtliga ämnen ingående i den allmänna studentexa- men. I många fall anser de sig blott behöva studentexamenskompetens i ett enda eller ett fåtal ämnen.Detta system är därför särdeles lämpligt för många vuxna med ett begränsat studiemål.
Man kan emellertid även för studentexamen få tillgodoräkna ämnen, i vilka man genomgått särskild prövning. Därvid skall även godkänd pröv- ning ha gjorts i ämnen, som avslutats före högsta ringen (bortfallstenta- mina). En av förutsättningarna för att särskilda prövningar skall tillgodo- räknas är, att man erhållit lägst vitsordet Ba i muntlig prövning och lägst B i skriftlig prövning. Dessa särskilda prövningar måste vara avlagda högst sex år före slutlig prövning. Denna måste i sin tur omfatta minst fyra äm- nen, vilka är obligatoriska på linjen. Dispens från sexårsregeln är möjlig (läroverksstadgan & 118).
Liknande regler finns för avläggande av gymnasieingenjörsexamen. Be- tygen i de enskilda ämnena gäller emellertid i åtta år. I den slutliga pröv- ningen behöver blott två ämnen medtagas.
Reglerna för avläggande av handelsgymnasieexamen som privatist enligt den tvååriga studiegången är icke desamma som för avläggande av allmän studentexamen eller gymnasieingenjörsexamen som privatist. Prövning för lärjungar från enskild undervisning enligt fordringarna för erhållande av avgångsbetyg från handelsgymnasium regleras i kungl. brev av den 24 februari 1950. Där föreskrives bl. a., att »prövningen skall vara antingen odelad, då examinanden vid samma examenstillfälle undergår alla erforder- liga prov, eller delad, då prövningen verkställes vid två på varandra följande examenstillfällen. Vid delad prövning skall den första examensavdelningen omfatta fem eller sex ämnen efter examinandens eget val. I, den andra exa- mensavdelningen förrättas prövning i återstående ämnen. I ämne, där pröv- ningen omfattar såväl skriftligt som muntligt prov skola bägge proven av= läggas vid samma examenstillfälle». För att i någon mån lindra de stränga kraven medgavs överstyrelsen för yrkesutbildning den 13 juni 1952 att ge privatist uppskov ett år med andra examensavdelningen, »då särskilda skäl därtill föreligga».
Examinanden måste sålunda i regel dela upp prövningen på högst två på varandra följande examensperioder. Blott ett examenstillfälle anordnas varje år. Detta betyder sålunda, att examinanden normalt ena året får tentera >>första halvan» och följande är »andra halvan».
De obligatoriska skrivningarna sammanställes av överstyrelsen för yrkes- utbildning. Den muntliga prövningen och de praktiska proven i maskin- skrivning och stenografi äger rum inför särskild av tillsynsmyndigheten ut- sedd examensnämnd. Examensnämnden har hittills sammanträtt i Stock- holm och Malmö. År 1960 fanns examensnämnd även i Örebro. Examens- förrättarna behöver inte vara lärare vid det handelsgymnasium, där exami- nationen förrättas. Det har ofta varit svårt förvärva erfarna lärare som examinatorer. Särskilda examensombud skall på överstyrelsens vägnar följa och övervaka examen.
Detta examenssystem är uppenbarligen utomordentligt krävande. Det sak- nar också motsvarighet inom övriga gymnasieformer. Systemet omöjliggör i sin nuvarande uppläggning anpassning på samma grunder till övrig vuxenutbildning. Noteras bör dock att det knyter an till en 2-årig utbild- ning och icke till en 3-årig som övriga här aktuella studiegång-ar. Vid den förlängning av utbildningstiden vid handelsgymnasierna, som nu har trätt i kraft, synes det vara lämpligt att utforma bestämmelserna för privatist- examen på liknande sätt som för övriga gymnasieformer. Genom att den muntliga examinationen blott varit förlagd till ett fåtal gymnasier har vidare de prövandes kostnader för resor och uppehälle blivit särskilt stora. Man har anledning förmoda. att denna uppläggning bidrager till att avskräcka många från att avlägga handelsgymnasieexamen som privatist.
En omläggning erfordras sålunda av själva examensordningen. Vid val mellan olika vägar att nå en lösning synes det delegationen självklart, att sådana lösningar bör välja-s, som så långt som möjligt underlättar studierna. Kunskapsfordringarna minskas inte genom att själva examensförfarandet ändras. Givetvis bör den möjligheten kvarstå att avlägga skriftlig och munt- lig prövning i samtliga ämnen samma termin. Examen sammanfaller då med examen för elever i »vanlig» studiegång.
Den som vill avlägga handelsgymnasieexamen som privatist, bör givetvis ges rätt tillgodoräkna sig betyg både i tidigare avlagda särskilda prövningar och i tentamina i s. k. avslutade ämnen. Kravet på högre vitsord än Godkänd i muntliga ämnen i särskild prövning torde icke böra upprätthållas. Delega- tionen anser det icke föreligga större skäl att kräva kvalificerade vitsord av dessa elever än av övriga blivande gymnasieekonomer. Vederbörande bör sålunda blott behöva uppvisa godkända betyg i de muntliga och skriftliga prövningar, som ingår i examen.
Den reguljära handelsgymnasieexamen beräknas kunna avläggas med visst eller vissa underbetyg om kompensation finnes. Delegationen föreslår emellertid icke motsvarande möjlighet för privatistexamen. Detta kan sy-
nas vara en skärpning av kraven jämfört med vad som gäller för andra gymnasieekonomer. Delegationen grundar sitt förslag på följande över- väganden.
En elev i reguljär studiegång följes fortlöpande av sina lärare. Även om han underkännes i ett ämne, känner hans lärare till hans allmänna stan- dard och kan ta hänsyn till den vid bedömningen av hela examen. Vid kvällsgymnasierna däremot har icke lärarna samma möjligheter att få en helhetsbild av eleverna; detsamma gäller vid självstudier. I en utbildnings- gång, där ämnen avslutas med särskilda prövningar, skulle en elev t. o. ni. kunna underlåta att överhuvudtaget studera ett eller några ämnen, om icke godkända betyg genomgående krävdes.
Delegationen anser vidare, att ett betyg i bortfallstentamen eller i särskild prövning bör äga giltighet i åtta år. Detta motsvarar bestämmelserna för statlig teknisk privatistexamen.
Den ovan skisserade uppläggningen gör det möjligt avlägga tentamen i något eller några av de ämnen, som ingår i examen. Detta torde vara värde- fullt icke minst för fackgymnasisterna. Många personer vill nämligen förvär- va kompetens i blott något eller några ämnen; kamrerare kanske i redovis- ningslära och administrationslära, försäljningspersonal i distributionslära o.s.v. Hittills har dessa tendenser i viss mån återspeglat sig i att en del elever nöjer sig med halv handelsgymnasieexamen, i regel den del som omfattar de redovisningstekniska ämnena. 1960 blev 99 elever berät- tigade att påföljande år gå upp i »andra halvan» men endast 59 av dessa anmälde sig 1961; nio elever begärde uppskov med hänvisning till särskilda skäl.
Av bl. a. dessa skäl anser sig delegationen icke kunna förorda, att vissa för utbildningsgången karakteristiska ämnen, t. ex. redovisningslära för vissa elever, språk för andra (m.a.o. »karaktärsämnen»), skall bli föremål för prövning först vid slutet av studierna för fullständig examen. Detta skulle begränsa elevernas möjligheter att förvärva betyg i för dem väsentliga ämnen. Delegationen föreslår därför frihet för eleverna att välja, vilket äm- ne de vill, utan skyldighet att tidigare ha redovisat sina kunskaper i andra ämnen. Delegationen är givetvis medveten om att vissa ämnen kräver för- kunskaper i andra ämnen. Den större kursen i distributionslära kräver exempelvis ej oväsentliga kunskaper i redovisningslära. Dessa bör redovisas i samband med tentamen. Uppläggningen av tentamen i det enskilda ämnet kan då få anpassas efter elevernas allmänna bakgrund. Delegationen anser vidare det icke vara nödvändigt kräva, att fyra ämnen tenteras gemensamt vid slutet av studierna. Hela examen skall kunna avläggas genom >>ettäm- nestentamina». Gymnasieekonombetyget bör utfärdas av det gymnasium, där det eller de sista ämnena tenteras.
Delegationen kan i detta sammanhang icke ta ställning till frågan om vilka ämnen, som skall ingå i handelsgymnasieexamen, ej heller till frågan
om i vilka ämnen obligatorisk skrivning erfordras. Dessa förutsättes bli desamma som ingår i gymnasieekonomexamen för ungdom.
De obligatoriska skrivningarna förutsättes äga rum vid samma tillfällen som handelsgymnasiernas ordinarie skrivningar. Antalet skrivningstillfäl- len per år torde bli beroende av handelsgymnasieexamens framtida utform- ning.
Som framhållits ovan äger den muntliga examinationen f. n. i regel rum vid två handelsgymnasier, dit särskilda examensnämnder förlagt sitt arbete. Utredningen anser emellertid, att varje statsunderstött handelsgymnasium bör ha rätt anställa prövning i de i handelsgymnasieexamen ingående äm- nena. De regler angående examinatorer, medbedömare o. d. liksom exami- nandernas avgifter, som gäller för allmänna läroverk, bör i princip vara tillämpliga även för denna examen.
Av de 30 f.n. inrättade handelsgymnasierna är 24 statsunderstödda. Detta antal kommer säkerligen att stiga och medverka till en ökad geografisk spridning av gymnasierna, vilket betydligt nedbringar kostnaderna för re- sor och uppehälle för examinanderna. Det ovan föreslagna systemet förut- sättes bli aktuellt blott för de elever, som examineras enligt den treåriga studiegången. Elever, som studerar enligt den tvååriga studiegången, kom- mer sålunda att undergå examination på samma sätt som hittills. Man har dock anledning förutsätta att elever, som befinner sig i början. av en 2—årig studiegång, i vissa fall kommer att gå över till den 3-åriga studiegången.
Sammanfattningsvis innebär delegationens förslag, som utformats ute- slutande med hänsyn till de merkantila studiernas särskilda krav, följande.
Handelsgymnasieexamen skall liksom nu kunna avläggas genom delad eller odelad prövning. Den skall även kunna avläggas genom särskilda pröv- ningar i varje enskilt i examen ingående ämne. Prövning skall kunna äga rum vid varje statsunderstött gymnasium, varvid det gymnasium som prö- var i det eller de sista i examen ingående ämnena utfärdar betyg) över gym- nasieekonomexamen. Villkoret härför är att samtliga i examen ingående ämnen avlagts under den sist tilländalupna åttaårsperioden samt att minst vitsordet Godkänd erhållits i samtliga ämnen.
KAPITEL VII
Studiehjälp
Delegationen har i det föregående förordat att, vid sidan av nu utgående förmåner, särskilda stipendier skall under studiernas slutskede kunna till- delas vuxna elever som genomgår gymnasieutbildning vid vuxenläroverk och statliga eller statsunderstödda kommunala kvällsgymnasier. I detta avsnitt behandlar delegationen förslagets praktiska utformning i olika avseenden.
Läroanstalter med stipendierätt
Delegationens förslag till utbyggnad av vuxenutbildningen har endast om- fattat gymnasiestadiet. Ett avsteg härifrån är dock förslaget om att real- skoleundervisning — såsom redan nu är fallet vid läroverket för vuxna i Norrköping —— under en övergångstid skall kunna meddelas vid båda vuxen— läroverken. Med hänsyn härtill bör stipendiekretsen begränsas till dem som bedriver studier med sikte på studentexamen, läroverksingenjörsexamen och handelsgymnasieexamen samt, beträffande vuxenläroverken, även real- examen. Från studiesocial synpunkt torde nämligen realskoleeleverna vid vuxenläroverken befinna sig i samma situation som de gymnasiestuderande.
Därefter uppkommer frågan vid vilka läroanstalter det föreslagna sär- skilda stipendiet bör utgå. Med hänsyn till att de föreslagna stipendierna för- ordas vara av försökskaraktär bör kretsen av läroanstalter göras ganska snäv. Delegationens förslag till utbyggnad av undervisningskapaciteten har koncentrerats till vuxenläroverk och kvällsgymnasier. I första hand torde därför dessa båda skolformer böra komma ifråga. Som kriterium för att stipendium skall kunna utgå bör därför gälla, att studierna skall bedrivas vid läroanstalt, som är avsedd för studier parallellt med förvärvsarbete och är en statlig eller statsunderstödd kommunal skola.
Särskilda stipendier skulle, med denna avgränsning, kunna utdelas vid de båda läroverken för vuxna i Norrköping och Härnösand, statens afton- skolas gymnasium, statens kompletteringsgymnasium (icke-studenterna), den 4-åriga kursen vid de högre tekniska läroverkens fackskola samt kom- munala kvällsgymnasier, som åtnjuter statsbidrag enligt de av delegationen föreslagna grunderna.
Elev, som såsom elev vid realskolan vid läroverk för vuxna erhållit det särskilda stipendiet, bör vara oförhindrad att även inför t. ex. studentexa- men, kunna tilldelas sådant stipendium.
Villkor för att erhålla stipendium
Innan delegationen går in på frågan om de villkor som skall gälla vid utdel- ningen av stipendierna, avser delegationen att först behandla frågan om vad som konkret bör anses vara studiernas slutskede.
De studerande vid läroverken för vuxna bör, för att anses ha nått slut- skedet, ha flyttats från den näst sista muntliga kursen och bedriva studier under den därpå följande perioden med självstudier. På grund av att vid det allmänbildande gymnasiet de två sista muntliga kurserna ligger relativt nära varandra i tiden, bör de studerande vid denna gymnasieform ha flyt- tats från den femte muntliga kursen och bedriva studier under den därpå följande perioden med självstudier, för att kunna tilldelas stipendium. På motsvarande sätt bör de studerande vid statens aftonskola och den tekniska fackskolans 4—åriga kurs ha flyttats till den sista ringen (klassen) och del- taga i undervisningen under den sista terminen.
För den grupp av vuxenelever, som bedriver studier vid kvällsgymnasier- na och examineras som privatister, måste reglerna utformas på annat sätt. Kvalifikationskraven bör dock anpassas efter vad som gäller för de läro- anstalter för vuxenutbildning, vilka har en fast studiegång.
För dem som avser att avlägga studentexamen finns en anknytningspunkt genom examensbestämmelsernas utformning om att fyra ämnen skall kvar- stå i slutexamen. Delegationen förordar därför, att slutskedet för person, som vill uppnå studentexamen, definieras så att godkända prov (enligt reg- lerna för privatistexamen) skall ha avlagts i samtliga ämnen utom dem, i vilka examinanden har att undergå slutexamen. För dem som siktar mot en fackgymnasial examen får antalet kvarstående ämnen avväga's med hän- syn till vad som föreslås för examinanderna i studentexamen. Delegationen förordar att såväl i merkantil privatistexamen —— enligt den 3-åriga studie- gången — som i statlig teknisk privatistexamen godkänd prövning skall ha avlagts i samtliga ämnen utom sex.
Den utdelande myndigheten bör dock ha möjlighet att i undantagsfall och efter prövning av föreliggande särskilda omständigheter utdela särskilt stipendium även tidigare under studietiden.
Vid prövningen av ansökan om stipendium skall utdelningsmyndigheten jämväl fästa avseende vid den sökandes förutsättningar att avlägga examen. Rektor vid den utbildningsanstalt, vid vilken sökanden är inskriven, bör avge yttrande om hans studiemeriter och studieförutsättningar.
Delegationen har, såsom tidigare framgått, föreslagit att det särskilda stipendiet skall kunna utgå med högst 2 000 kronor på gymnasiestadiet och 1 000 kronor på realskolestadiet. De faktorer, som bör påverka storleken av stipendiet, torde i första hand vara dels den tid, under vilken den studerande har behov av ledighet, dels elevens försörjningsbörda, dels hans ekonomiska behov i övrigt. Man kunde tänka sig att ta hänsyn till dessa faktorer genom
att utdela belopp av varierande storlek. Enligt delegationens mening är det dock, främst av administrativa skäl, att föredra att utdela halvt' stipendium om ett mindre bidragsbehov föreligger. På gymnasiestadiet bör detta stipen- dium utgå med 1 000 kronor och på realskolestadiet med 500 kronor.
Utdelande myndighet
Studiehjälpen till de studerande vid skolorna för vuxenutbildning utdelas för närvarande av studiehjälpsnämnden. Denna myndighet, som har prak- tisk erfarenhet av studiehjälp till vuxenstuderande, bör även utdela denna nya form av stipendier. Därigenom uppnår man även den erforderliga sam- ordningen med den studiehjälp, som även i fortsättningen skall kunna utgå till berörda grupper enligt nu gällande bestämmelser.
Med hänsyn till att prövningstillfällen för de olika examina är förlagda till olika tillfällen under läsåret, förordar delegationen, att ansökningar skall kunna behandlas av studiehjälpsnämndem under hela året.
För att vuxeneleven skall kunna erhålla stipendiet på ett tidigt stadium av sin ledighet från sitt förvärvsarbete är det nödvändigt, att ansökan in- kommer i god tid till studiehjälpsnämnden. Vid läroverken för vuxna bör således ansökan inlämnas under den muntliga kurs, som föregår avslut- ningskursen resp. avslutningskurserna. På så sätt inkommer ansökningarna, med rektors yttrande, i så god tid att de bör kunna behandlas av studie— hjälpsnämnden, innan den studerande har tagit ledigt från sin anställning.
Övrig studiehjälp
Delegationen förordar, att studiesociala förmåner enligt studiehjälpsregle- mentet även i fortsättningen skall kunna utgå till vuxeneleverna, dock att stipendium enligt & 86 i studiehjälpsreglementet, som tidigare nämnts, ej skall kunna utgå för tid, under vilken eleven erhåller här föreslaget särskilt stipendium.
Den här föreslagna förbättringen av studiehjälpen till vuxeneleverna för- utsätter en i stort sett oförändrad tillämpning av nuvarande bestämmelser för studiehjälpen. På en punkt synes emellertid en ändrad tillämpning böra förordas. Lån ,och stipendium till eleverna. vid läroverket för vuxna. synes i allmänhet för närvarande avpassas med hänsyn endast till utgifterna un- der kurserna med muntlig undervisning. Eleverna 'vid vuxenläroverken får emellertid anses bedriva kontinuerliga studier i lika hög grad som kvälls— gymnasieeleverna. Den särskilda studieformen vid vuxenläroverken bör så- ledes icke motivera en mindre omfattande studiehjälp för deras elever än till andra vuxenelever.
Statens kompletteringsgymnasiums studerande, av vilka det övervägande antalet bedriver studier på kvällstid, har för närvarande tillgång till studie-
hjälpsnämndens lån och stipendier. Då det statliga stödet till kvällsgymna— sierna i framtiden kanalisera's direkt till skolorna i stället för till vissa av eleverna, uppkommer frågan om denna nya elevgrupps ställning i studie- hjälpshänseende. De studerande vid de statsunderstödda kommunala kvälls- gymnasierna bör, enligt delegationens mening, kunna erhålla samma förmå— ner som de studerande vid statens kompletteringsgymnasium. Annars skulle en väsentlig försämring uppkomma i jämförelse med nuvarande förhållan- den. Det bör självfallet dock — såsom ovan framhållits — icke vara möj- ligt att samtidigt uppbära det nu föreslagna, särskilda stipendiet och det stipendium, som av studiehjälpsnämnden utdelas i samband med lån enligt & 86 i studiehjälpsreglementet. Däremot bör hinder inte föreligga mot att !ån utdelas för samma tidsperiod, för vilken särskilt stipendium utgår.
KAPITEL VIII
Kostnadsberäkningar
Delegationen har i det föregående framlagt förslag om utbyggnad av de in- stitutionella resurserna för vuxenutbildningen på gymnasiestadiet och en förstärkning av studiehjälpen till vuxeneleverna. Delegationen övergår här- med till att redovisa kostnaderna för dessa förslag.
Läroverk för vuxna Engångskostnader Läroverket för vuxna i Norrköping har under årens lopp försetts med så- väl kontorsutrustning som undervisningsmateriel. Sålunda har vissa kon- torsmaskiner anskaffats liksom viss teknisk apparatur — bildbandsappa— rat, band- och skivspelare, diapositivapparater m m — för undervisningen. Ett fysiklaboratorium har därjämte inrättats.
Vid den utbyggnad, som delegationen föreslår för läroverkets del, är det nödvändigt att anskaffa viss ytterligare kontorsutrustning. Bl a kommer ett behov av inköp av en mindre duplikator, tre skrivmaskiner och en räkne- maskin att föreligga. Delegationen beräknar kostnaderna härför till c:a 5 000 kronor.
Det är jämväl nödvändigt att införskaffa viss annan teknisk utrustning -—— såsom ytterligare två diapositivapparater — liksom även böcker, de- monstrations- och åskådningsmateriel, främst avsett för de nya fackgymna- siala linjerna. Delegationen beräknar de erforderliga kostnaderna härför till c:a 9 '000 kronor.
Med hänsyn till att den ökade belastningen på läroverket kommer att ske successivt förordar delegationen, att för vart och ett av budgetåren 1962/63 och 1963/64 upptas ett belopp om 7 000 kronor i engångskostnader.
För det nya läroverket i Härnösand räknar delegationen med att under budgetåret 1962/63 viss teknisk kontorsutrustning — såsom duplikator, skrivmaskin — och även annan teknisk utrustning för undervisningsända— mål (t ex band- och skivspelare, bildbandsapparat, diapositivapparat) bör anskaffas. Därutöver måste viss undervisningsmateriel inköpas. De sam- manlagda kostnaderna härför uppskattar delegationen till 16000 kronor fördelade på två budgetår.
Årliga kostnader
Avlöningsanslag. Såsom framgått av det föregående beräknar delegationen ersättning till rektor och biträdande rektor motsvarande lönegrad B 1; för rektor därjämte avlöningsförstärkning enligt avlöningsgrupp II (Härnö— sand) och III (Norrköping). För övrig fast anställd lärarpersonal har nu gällande bestämmelser om lönegradsplacering, ävensom om undervisnings- skyldighet följts. För timlärare har arvode beräknats utgå enligt timtaxan varvid löneklass AT 24 beräknas för gymnasium och fackskola, BT 24 för realskolekurser (dock CT 24 för muntliga kurser motsvarande realskolans klass 14). Avlöningsanslaget till timlärare har uträknats med ledning av delegationens i det föregående återgivna beräkningar om antalet fast an- ställda lärare och om beläggningen vid skolorna. I enlighet med skolöver- styrelsens förslag beräknar delegationen vidare att studiekonsulent erhåller ersättning motsvarande lönegrad A 23.
Lönegradsplaceringen för övrig fast anställd personal beräknas vara den- samma som vid övriga högre skolor, dvs. A 8 för vaktmästare och A 7 för kanslibiträde.
Delegationen har funnit det motiverat att föreslå en viss ersättning till de ej fast anställda lärare, som medverkar vid granskning och utväljande av material för elevernas självstudier. Storleken av ersättningen bör bestäm- mas av resp. överstyrelse efter förslag av rektor. Delegationen räknar med en ersättning enligt timtaxan och uppskattar det behövliga antalet tim- mar för en sådan granskning under vart och ett av budgetåren 1962/63 och 1963/64 till c:a 300. I kostnadsberäkningarna har ersättningen schematiskt beräknats utgå efter AT 24.
Vidare har delegationen upptagit visst belopp för ersättning till timar- voderade lärare för arbetsuppgifter, som ligger utanför deras ordinarie åta- ganden, exempelvis rättning av skriftliga prov i examina. Skolöverstyrelsen har i skrivelse till rektor vid läroverket för vuxna i Norrköping den 30 sep- tember 1960 lämnat anvisningar härom. För innevarande budgetår kan kost— naderna uppskattas till c:a 1 000 kronor.
Delegationen övergår härefter till att beräkna avlöningskostnaderna vid de båda vuxenläroverken för budgetåret 1962/63.
Avlöningskostnaderna vid läroverket i Norrköping uppgår innevarande budgetår till 275 000 kronor, fördelade på sätt som följande uppställning Visar.
Rektor i Bp 1, avl.grp II 44 000 kronor 4 lektorer i Ae 25 120 000 » 2 adjunkter i Ae 23 54 000 >> Timlärare 45 000 » 1 kanslibiträde i Ae 7 11 000 » Arvoden 1 000 >>
275 000 kronor
Den av delegationen föreslagna utbyggnaden av läroverket kräver redan för budgetåret 1962/63 en förstärkning av skolans lärar— och övriga perso- nalresurser. Sålunda bör en biträdande rektorstjänst inrättas. Delegatio— nin beräknar vidare medel för inrättande av ytterligare en lektorstjänst. Även personalresurserna vid läroverkets kansli torde böra förstärkas med en kanslibiträdes- och en vaktmästaretjänst. I kostnadsberäkningarna upp- tar delegationen vidare medel för inrättande av den av skolöverstyrelsen föreslagna studiekonsulenttjänsten vid läroverket. Slutligen förordar dele- gationen att läroverkets rektor med hänsyn till skolans ökade omfång bör erhålla avlöningsförstärkning enligt avlöningsgrupp ILI i stället för såsom nu enligt avlöningsgrupp II.
I följande uppställning sammanfattas delegationens beräkningar över kostnadsökningarna i fråga om avlöningsanslaget vid läroverket för vuxna i Norrköping för budgetåret 1962/63.
Rektor + 1 380 kronor Biträdande rektor + 43 000 >> Studiekonsulent + 27 000 >> 1 lektor + 30 000 >> Timlärare + 33 000 >> 1 vaktmästare + 12 000 >> 1 kanslibiträde + 11 000 » Arvoden + (i 000 >>
+ 163 380 kronor
Detta innebär —— utöver vad skolöverstyrelsen äskat — en kostnadsökning med 136 000 kronor.
Avlöningskostnaderna för läroverket för vuxna i Norrköping skulle så- lunda budgetåret 1962/63 uppgå till (275 000 + 163 000 =) 438 000 kronor, fördelade på huvudposter enligt följande:
Rektor 45 000 kronor Biträdande rektor 43 000 >> Studiekonsulent 27 000 » Lektorer 150 000 » Adjunkter 54 000 » Timlärare 78 000 » Vaktmästare 12 000 » Kanslibiträden 22 000 » Arvoden 7 000 »
438 000 kronor
Vid läroverket för vuxna i Härnösand räknar delegationen för budgetåret 1962/63 med kostnader för i följande uppställning angiven personal och övriga ändamål. Delegationen betraktar det såsom nödvändigt att redan från början vid läroverket inrättas såväl rektors- som biträdande rektors- tjänst.
1 rektor 44 000 kronor 1 biträdande rektor 43 000 >> 1 lektor 30 000 >> Timlärare 64 000 >> 1 kanslibiträde 11 000 » Arvoden 4 000 »
196 000 kronor
Omkostnader. En betydande del av omkostnaderna vid vuxenläroverken utgörs av ersättning till brevskolorna för inköp och rättning av korres- pondensbrev (kursavgifter till korrespondensinstitut). För budgetåret 1961/62 har anslaget härför upptagits med 160000 kronor; för 1962/63 äskas av skolöverstyrelsen en höjning med 20 000 kronor.
Delegationen har rekommenderat att i framtiden även annat för själv- studier lämpligt material skall kunna komma till användning; kostnaderna härför har emellertid antagits vara av samma storleksordning som kostna- derna för kursavgifter till korrespondensinstitut. Antalet brev har, på basis av hittillsvarande erfarenheter och med ledning av uppgifter från brev- skolorna, uppskattats till cirka 100 per läsår och elev utom för de tekniska linjerna, där det uppskattats till 150 för gymnasium och fackskola men 130 för den förberedande kursen. Kostnaderna per brev beräknas för realskole- kurser till 4 kronor (f. n. 4,10 kronor), för kurser på allmänbildande gym- nasiet till 5,50 kronor (f. n. 5,35 kronor), för kurser på handelsgymnasiet till 5,75 kronor samt för kurser på tekniska gymnasiet och fackskolan till 6,20 kronor.
Med utgångspunkt från dessa beräkningar om antalet brev per elev och kostnaden per brev samt från i det föregående återgivna antaganden om elevtillströmningen beräknar delegationen kostnaderna för läroverket i Norrköping till 292 000 kronor för budgetåret 1962/63.
Äskat av skolöverstyrelsen för det nuvarande läroverket 180 000 kronor Merkantila linjer 29 000 >> Tekniska gymnasielinjer 23 000 » Tekniska fackskolelinjer 47 000 >> Förberedande kurs till fackskolan 13 000 » 292 000 kronor För läroverket i Härnösand beräknar delegationen kostnaderna på mot- svarande sätt till 136 000 kronor för budgetåret 1962/63; kostnaderna för- delar sig på följande poster:
Realskola 10 000 kronor Allmänbildande gymnasielinjer 14 000 » Merkantila linjer 29 000 » Tekniska gymnasielinjer 23 000 » Tekniska fackskolelinjer 47 000 » Förberedande kurs till fackskolan 13 000 >>
136 000 kronor
Till expenser utgår för innevarande budgetår vid läroverket i Norr- köping ett anslag med 64 800 kronor; någon höjning härav har ej äskat's för budgetåret 1962/63. Vid den föreslagna utvidgningen av vuxenläroverksor— ganisationen är det nödvändigt att sprida information om studieformen; ett samarbete bör på denna punkt äga rum mellan de båda läroverken. Delegationens förslag i det följande baserar sig på erfarenheter från läro— verket i Norrköping samt, vad avser kostnaderna för vatten, värme etc. i Härnösand, på uppgifter som lämnats av stadens myndigheter.
Delegationens förslag för budgetåret 1962/63 framgår av följande upp- ställning.
Äskat för det nuv. Förslag till ökning
Norrkoping läroverket vid utvidgning Vatten, värme, ljus, städning 18 000 4 000 Kontorsmateriel 2 500 2 500 Annonsering 15 000 10 000 Böcker, bindning m m 8 000 3 000 Telegram, telefon 1 000 1 000 Div. förbrukningsmateriel 1 400 _ Studiebesök, exkursioner 900 _— Tryckning, stencilering 4 000 2 000 Teknisk utrustning m m 8 000 1 000 Stipendier, premier 1 200 _— Oförutsedda utgifter 5 000 3 500
65 000 27 000 Härnösand Förslag
Vatten, värme, ljus, städning 13 100 Kontorsmateriel 3 000 Annonsering 12 000 Böcker, bindning m m 3000 Telegram, telefon 1 000 Div. förbrukningsmateriel 900 Tryckning, stencilering 4000
Teknisk utrustning m m 1 000 Oförutsedda utgifter 3 000
41 000
Kostnader för läroverket för vuxna i Norrköping. Kostnaderna under budgetåret 1961/62 beräknas bli cirka 500000 kronor. I petita för bud- getåret 1962/63 har skolöverstyrelsen, såsom ovan sagts, äskat en höj— ning med sammanlagt 47 000 kronor. Delegationens förslag till utbyggnad av vuxenläroverket medför härutöver en kostnadsökning med 282 000 kro- nor, varav 7 000 kronor i engångskostnader, 136 000 kronor i avlöningskost- nader, 112 000 kronor i material för självstudier och- 27 000 kronor i expen- ser. Den sammanlagda kostnaden under budgetåret 1962/63 skulle således uppgå till (500 000 + 47 000 + 282 000 =) 829 000 kronor.
I följande tablå sammanfattas den beräknade kostnadsutvecklingen fram till den tidpunkt då läroverket är fullt utbyggt (1961 års löner; 1 OOO-tal kronor).
1961/62 1962/63 1963/64 | 1964/65 1968/69 förslag beräkning Avlöningar: Fast ans-fälld lärarpersonal ......... 218 319 379 493 580 Timlärare ................................. 45 78 113 141 187 Övrig personal ........................... 11 34 34 34 34 Granskning av material för själv— studier .................................... — 6 6 —— — Rättning av examensskrivningar 1 1 2 3 4 S:a avlöningar 275 438 534 671 805 Omkostnader: Material för självstudier ............ 160 292 400 540 785 Expenser: Värme, vatten etc. ..................... 18 22 24 27 30 Annonsering .............................. 15 25 25 25 25 Övr. expenser .............................. 32 45 48 54 65 Kontorsutrustning ..................... — 7 7 _ _ S:a omkostnader 225 391 504 646 905 S:a kostnader 500 829 1038 1317 1710
Vid full utbyggnad enligt i det föregående redovisade antaganden beräknas de sammanlagda kostnaderna komma att uppgå till c:a 1,7 millioner kronor.
De nya gymnasieformerna belastar vid denna tidpunkt skolan med föl- jande utgifter för lärarlöner och material för självstudier: de tekniska lin- jerna över 800 000 kronor och de merkantila inemot 200 000 kronor. Ut- slaget per elev är kostnaderna resp. c:a 1 400 och 1250 kronor; för det allmänbildande gymnasiet kan kostnaden uppskattas till 1 250 kronor och för realskolan till inemot 1 000 kronor per elev. Härvid har ej inräknats löner till den administrativa personalen (rektor, biträdande rektor, studie- konsulent, kanslipersonal) och ej heller expenser. Att kostnaden per elev är högre vid de tekniska linjerna beror dels på att tiden för den muntliga un- dervisningen beräknas vara längre vid det tekniska gymnasiet, dels av att antalet kursbrev är större, dels av att priserna per brev beräknas vara högre än vid de övriga linjerna.
Kostnader för statens läroverk för vuxna i Härnösand. För det nya läro- verket i Härnösand kommer utgifterna enligt delegationens förslag att un- der det första budgetåret belöpa sig till 381000 kronor. Härav beräknas 8 000 kronor för engångskostnader. 196 000 kronor för avlöningar, 136 000 kronor för material för självstudier och 41 000 kronor för expenser.
Vid full utbyggnad enligt i det föregående redovisade antaganden beräk- nas de sammanlagda kostnaderna komma att uppgå till c:a 1,3 miljoner kronor.
I följande tablå sammanfattas den beräknade kostnadsutvecklingen fram till den tidpunkt då läroverket är fullt utbyggt (1961 års löner; 1000-tal kronor).
1962/63 1963/64 | 1964/65 | 1966/67 förslag beräkning Avlöningar: Fast anställd lärarpersonal ...... 117 235 352 466 Timlärare .............................. 64 93 141 141 Övrig personal ........................ 11 22 22 34 Granskning av material för själv- studier ............................... 4 4 — —— Rättning av examensskrivningar — — 1 2 S:a avlöningar 196 354 516 643 Omkostnader: Material för självstudier ............ 136 278 401 559 Expenser: Värme, vatten etc. ..................... 13 19 24 26 Annonsering ........................... 12 12 12 12 Övr. expenser ............................ 16 21 26 37 Kontorsutrustning ..................... 8 8 — — S:a omkostnader 185 338 463 634 S:a kostnader 381 692 979 1277
Anslagsöverskridande under budgetåret 1961/62. För att kunna möta den nya situation som uppstår vid ett förverkligande av delegationens förslag om utvidgning av vuxenläroverksorganisationen är det nödvändigt att re- dan under innevarande budgetår vidtaga vissa åtgärder. För närvarande annonserar läroverket i Norrköping inför höstens intagning redan under våren, varjämte en informationsbroschyr utsändes till bibliotek, folkhög- skolor etc. Delegationen finner det vara lämpligt att via dessa informations— vägar jämväl ge upplysning om såväl det nya läroverket i Härnösand som det förhållandet att skolorna i framtiden skall meddela även fackgymna- sial utbildning. Härför krävs emellertid bl.a. att den nuvarande broschy- ren utvidgas. Expenserna till läroverket i Norrköping har emellertid beräk- nats med hänsyn till den nuvarande utformningen av skolan, varför dele- gationen föreslår att expensanslaget för budgetåret 1961/62 måtte få över— skridas med 9 000 kronor, varav 5 000 kronor för annonsering och 4 000 kro- nor för informationsbroschyr. Då därjämte en ökad arbetsbelastning på rek- torsexpeditionen torde komma till stånd under viss del av Våren för infor- mation om de nya utbildningsmöjligheterna, förordar delegationen jämväl att ett belopp om 1 500 kronor ställes till förfogande för anställande av till- fällig biträdeshjälp. De sammanlagda överskridandena skulle därmed upp- gå till 10 500 kronor.
Delegationen har i det föregående framlagt förslag om statsbidrag till kom- munala kvällsgymnasier; bidraget föreslås härvid utgå med 112 procent av bidragsunderlaget (avlöning åt timlärare enligt timtaxan jämte fortlöpan- de pensionsavgifter). I det följande redovisar delegationen sina kostnads- beräkningar avseende allmänbildande, merkantil och tekniskt kvällsgym— nasier. Under detta avsnitt redogör delegationen även för kostnaderna för förslagen om en förstärkning av personalresurserna för vuxenutbildning in- om de centrala ämbetsverken samt för kostnadsutvecklingen för statens kompletteringsgymnasium.
Bidrag till kvällsgymnasier
Ehuru delegationen, såsom framhållits i det föregående, förordar, att vid ett kvällsgymnasium meddelas såväl allmänbildande som fackgymnasial un— dervisning, presenteras kostnadsberäkningarna av praktiska skål, med hän- syn till strukturen hos den nuvarande kvällsgymnasieorganisationen, separat för varje gymnasieform.
Allmänbildande kvällsgymnasier. Därest samtliga nu existerande kvälls- gymnasier, som drives av kommun eller bildningsorganisation, skulle tiller- kännas statsbidrag enligt delegationens förslag, skulle kostnaderna härför komma att uppgå till c:a 1,3 miljoner kronor. För budgetåret 1962/63 avser dock delegationens förslag att bidrag skall utgå endast till gymnasier i Stockholm, Göteborg, Malmö, örebro och Uppsala, därest vederbörande kom- mun uppfyller de av delegationen föreslagna villkoren i fråga om huvud- mannaskap, lokalupplåtelse och elevavgifter.
Undervisningskapaciteten kan, enligt senast tillgängliga uppgifter, beräk- nas till c:a 16000 undervisningstimmar vid kvällsgymnasierna på dessa fem orter. För 1962/ 63 torde man därutöver erfarenhetsmässigt kunna räk- na med en ökning av antalet undervisningstimmar med c:a 10 procent. Stats- bidraget har, såsom framhållits i det föregående, föreslagits utgå med 112 procent av ett bidragsunderlag, omfattande arvoden till timlärare enligt tim- taxan jämte fortlöpande pensionsavgifter. Arvodet enligt timtaxan har sche- matiskt beräknats utgå enligt AT 24 i ortsgrupp IV (avrundat till 35 kro- nor). Vid statens aftonskola och de tekniska fackskolorna erhåller timlä- rarna, med hänsyn till att undervisningen bedrivs på kvällstid, utöver det ordinarie arvodet ett belopp om 10 procent av det uppburna arvodet. Frågan huruvida sådan förhöjning av arvodet skall ske även vid de kommunala kvällsgymnasierna är en fråga, till vilken delegationen ej tar ställning. För att göra kostnadsberäkningarna jämförbara har i bidragsunderlaget detta förhöjda arvode inberäknats. Lönekostnaderna skulle därvid uppgå till 677 000 kronor, pensionsavgifterna till 5,5 procent härav eller 37 000 km- nor. Bidragsunderlaget skulle således utgöra 714 000 kronor, varför i stats- bidrag skulle utgå 800 000 kronor under budgetåret 1962/63.
Därest delegationens förslag förverkligas, bör anslaget till Örebro afton- skola med 20 000 kronor per år reduceras med det belopp som nu beräknas för gymnasiet vid skolan eller, enligt uppgift av skolöverstyrelsen i petita för budgetåret 1962/63, 12 000 kronor. Den sammanlagda kostnadsökningen för budgetåret 1962/63 under denna punkt uppgår således till 788 000 kro- nor.
För de följande budgetåren är ett ökat medelsbehov att förutse, beroende dels på att fler kommunala kvällsgymnasier erhåller bidrag, dels på att un— dervisningskapaciteten vid de redan bidragsberättigade skolorna ökar.
Tekniska kvällsgymnasier. Delegationen har i fråga om de tekniska kvälls— gymnasierna inte ansett sig kunna föreslå att vissa bestämda skolor erhål— ler statsbidrag redan fr. o. m. budgetåret 1962/63. Frågan härom torde, så- som framhållits i det föregående, därför böra bli föremål för ytterligare un- dersökning. Delegationen räknar dock med att statsbidrag skall kunna utgå redan under budgetåret 1962/63. Av de nu existerande gymnasierna är det i Malmö det största med f. n. c:a 150 elever, varför detta i första hand synes böra komma ifråga för statsbidrag.
Delegationen vill anföra ett räkneexempel för att belysa storleken av me- delsbehovet för det kommande budgetåret. Därest de nu existerande gym- nasierna skulle erhålla statsbidrag och undervisningskapaciteten i genom- snitt antas utgöra 12 timmar per vecka under sammanlagt 35 veckor vid varje gymnasium, skulle bidraget uppgå till c:a 150 000 kronor. För budgetåret 1962/63 beräknar delegationen ett anslag av 100000 kronor för bidrag till tekniska kommunala kvällsgymnasier.
Merkantila kvällsgymnasier. Inte heller i fråga om de merkantila kvälls- gymnasierna har delegationen föreslagit att vissa bestämda skolor skall till- delas statsbidrag. Man synes dock kunna överväga en statsbidragsgivning till gymnasiet i Örebro, till vilket redan nu utgår bidrag som för deltidskurs vid yrkesskola, dock under förutsättning att kurserna anpassas till kurspla- nerna för det 3-åriga handelsgymnasiet.
Delegationen vill även under denna punkt anföra ett räkneexempel för att belysa storleken av anslagsbehovet under budgetåret 1962/63. Kvällsgym- nasiet i örebro har f. n. en undervisningskapacitet om omkring 1 200 tim— mar och skulle, därest skolan tilldelades statsbidrag enligt de av delegatio— nen föreslagna grunderna, erhålla bidrag med c:a 50 000 kronor. För bud- getåret 1962/ 63 beräknar delegationen ett bidrag till merkantila kvällsgym- nasier med 75 000 kronor. Samtidigt minskas dock medelsförbrukningen inom anslaget till kommunala yrkesskolor.
Kostnader för tjänster hos skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning Delegationen har vidare föreslagit inrättande av två konsulenttjänster hos skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning. Den ene befatt-
ningshavaren skall handha organisations- och planeringsfrågor, den andre undervisningsfrågor. Ersättning beräknas utgå motsvarande löneklass A 26.
Kostnaderna för de båda tjänsterna beräknar delegationen till 62000 kronor under budgetåret 1962/63. En viss ökning av omkostnaderna för de båda överstyrelserna kan vidare förutses, men denna torde ej bli av sådan omfattning, att en höjning av anslaget för budgetåret 1962/63 är nödvändig.
Statens kompletteringsgymnasium
Avlöningsanslag. För innevarande år har till avlöningar anvisats 104000 kronor, varav för fast anställd personal (rektor, kontorist, kontorsbiträde) 65 000 kronor, för tillfällig personal 19 000 kronor samt för arvoden åt lä- rare vid egna kurser 20 000 kronor. I petita för 1962/63 har rektor föresla— git en höjning av avlöningsanslaget med sammanlagt 15 000 kronor.
Enligt delegationens förslag kommer arbetsuppgifterna vid gymnasiet att reduceras redan under det kommande budgetåret, varför avlöningsan- slagen torde böra minskas. Det torde således ej bli aktuellt för komplette— ringsgymnasiet att ordna egna kurser, varför några medel för avlöning av lärare vid sådana kurser ej upptas i kostnadsberäkningarna. Delegationen vill föreslå att förutom kostnaderna för de fasta tjänsterna ett anslag om 10 000 kronor för tillfällig personal uppföres under denna punkt. Kostna- derna skulle därvid _ räknat i 1961 års löner — belöpa sig till 75000 kronor.
Omkostnader. För budgetåret 1961/62 har anslagits 725 000 kronor till kurs- och examinationsavgifter vid kompletteringsgymnasiet; rektor äskar i petita för budgetåret 1962/63 en höjning av dessa anslag med 155 000 kronor.
Delegationens förslag påverkar också denna del av kostnaderna. Vid ett sänkt elevantal minskar utgifterna för dessa ändamål. Delegationen har i sina kostnadsberäkningar utgått från att från och med budgetåret 1962/ 63 några kursavgifter ej kommer att utgå till icke-studenter i Stockholm, Gö- teborg, Malmö och Uppsala. Delegationen har dock antagit, att även på des- sa orter några, redan i kompletteringsgymnasiet intagna elever kan fort- sätta sina studier vid ett ej statsbidragsberättigat kvällsgymnasium. Fr. o. m. budgetåret 1964/65 beräknas kursavgifter för icke—studenter endast för per- soner som bedriver studier vid Enskilda gymnasiet.
Vad beträffar kursavgifter för studenter har för budgetåret 1962/63 lik— som för de följande åren i beräkningarna upptagits det av rektor äskade» beloppet.
Expensanslaget uppgår innevarande budgetår till 55 000 kronor; rektor har äskat en ökning härav med 7 000 kronor för budgetåret 1962/63. Dele- gationen har i sitt förslag avvägt expensanslaget med hänsyn till elevanta- let vid gymnasiet.
Kostnader för statens kompletteringsgymnasium 1961/62 1964/65. 1 föl- jande tablå sammanfattas den kostnadsutveckling för kompletteringsgym- nasiet som blir en följd av delegationens förslag (i 1 000-tal kronor).
1961/62 1962/63 1962/63 1963/64 | 1964/65 rektors förslag " . petita beräkning Avlöningar: Avlöning till fast anställd personal .................. 65 66 65 65 65 Avlöningar till tillf. pers. 19 33 10 5 — Lärare vid egna kurser 20 20 — — — S:a avlöningar 104 119 75 70 65 Omkostnader: Kurs- och examinations- avgifter ........................ 725 880 510 438 369 Expenser ..................... 55 62 30 30 25 S:a omkostnader 780 942 540 468 394 S:a kostnader 884 1 061 615 538 459
Jämfört med budgetåret 1961/62 föreslår delegationen sålunda en ome- delbar begränsning av statsutgifterna under denna punkt med 269 000 kronor.
Sammanfattning
I följande uppställning sammanfattas de kostnadsmässiga konsekvenser- na av delegationens förslag under punkten bidrag till kommunala kvälls- gymnasier avseende budgetåret 1962/63.
ökning minskning
statsbidrag till kvällsgymnasier:
allmänbildande skolor 800 000 12 000
tekniska skolor 100 000 — merkantila skolor 75 000 — tjänster hos tillsynsmyndigheterna 62 000 —— statens kompletteringsgymnasium — 269 000
nettokostnadsökning 756 000
Det bör anmärkas, att två tekniska kvällsgymnasier och ett merkantilt kvällsgymnasium för närvarande erhåller statsbidrag som till deltidskurs vid yrkesskola. De sammanlagda kostnaderna härför kan för budgetåret 1961/62 beräknas till inemot 30 000 kronor.
Delegationens förslag medför således en ökad belastning på statsbudgeten med 756 000 kronor för budgetåret 1962/63. Hänsyn skall dock tas till de kostnadsökningar som följer därest den nuvarande organisationen bevaras,
uppskattade, enligt äskande av rektor för statens kompletteringsgymnasium, till 177 000 kronor för detta budgetår.
Merkantil privatistexamen
Under anslaget vissa kostnader för handelsgymnasieexamen är för budget- året 1961/62 uppfört ett belopp om 50 000 kronor. I petita för budgetåret 1962/63 har överstyrelsen för yrkesutbildning föreslagit en uppräkning av anslaget med 10 000 kronor, vilket motiveras med behovet av att höja arvo— dena till examensombud, examinatorer m.fl. med cirka 30 procent samt med behovet av att under budgetåret inrätta en tredje examensnämnd.
Delegationens förslag innebär, att de bestämmelser, som gäller för er- sättning till de i examinationen deltagande lärarna och för avgifter för examinanderna, då fråga är om särskild prövning eller tentamen i s. k. av- slutade ämnen för studentexamen, skall tillämpas även för merkantil pri— vatistexamen. Härigenom uppstår inga ytterligare kostnader för statsver- ket, emedan de avgifter, som uttas av examinanderna, avvägs med hänsyn till storleken av den sammanlagda ersättningen till de i examinationen del- tagande lärarna.
Således bör enligt delegationens förslag vid särskild prövning rektor er- hålla den summa som inbetalas i anmälningsavgift eller 10 kronor per elev, examinator vid muntligt prov 15 kronor per elev och medbedömare samt tredje närvarande lärare 10 kronor, granskare av skriftligt prov 15 kronor per prov och medbedömare 6 kronor. För tentamen i s.k. avslutade ämnen utgår 10 kronor per elev i anmälningsavgift, som tillfaller rektor, 15 kro— nor per elev till examinator i muntligt prov och 10 kronor per prov till den som granskar skriftliga prov.
Avgifternas storlek framgår av tablån å sid. 22 (se även SFS 325/1961). Det är förenat med vissa svårigheter att förutse vilka anslagsmässiga verkningar för den nuvarande anslagsposten som delegationens förslag kom- mer att få. Rimligen kommer allt färre elever att välja att avlägga hel exa- men. Detta —bör leda till att — då lärar- och andra löner i särskild prövning och tentamen i avslutade ämnen bestrides genom elevavgifter —— en be- gränsning av statsverkets kostnader för merkantil privatistexamen kommer att ske. De kostnader, som uppkommer för t. ex. uppgörande av skrivning- ar, torde väl rymmas inom ramen för nuvarande anslag.
Studiehjälp Lån uråallmänna studielånefonden m. 111.
Enligt delegationens förslag skall de studerande vid de statliga eller stats— understödda kommunala kvällsgymnasierna erhålla samma förmåner, som nu tillkommer eleverna vid statens kompletteringsgymnasium, dvs. ränte-
fritt studielån om högst 2 500 kronor och i samband härmed ev. ett stipen- dium om högst 960 kronor per läsår.
Delegationens förslag härom liksom om en utvidgad utbildningskapacitet vid läroanstalterna medför en ökning av medelsbehovet för studielån och stipendier.
Till kapitalinvestering i allmänna studielånefonden beviljar riksdagen anslag för varje budgetår; för budgetåret 1961/62 har anvisats 10,7 miljo- ner kronor. Studiehjälpsnämnden har i petita för budgetåret 1962/ 63 äskat en höjning av detta belopp med 5,5 miljoner kronor.
Under anslaget studiebidrag och stipendier. som för budgetåret 1961/62 är uppfört med 105 miljoner kronor, har beräknats inemot 3,2 miljoner kronor för stipendier till tekniska fackskolor m. fl. utbildningsanstalter, bl. a. statens kompletteringsgymnasium och läroverket för vuxna. I petita för budgetåret 1962/63 har studiehjälpsnämnden äskat en höjning av an- slaget till 115 miljoner kronor; härav har beräknats 3,5 miljoner kronor till nyssnämnda stipendier. Vid läroanstalterna för vuxenutbildning —— lärover- ket för vuxna, statens aftonskola, statens kompletteringsgymnasium och kvällsgymnasier under skolöverstyrelsens inseende — har under budget- året 1960/61 utdelats c:a 300 000 kronor i lån och ca 80 000 kronor i sti- pendier.
Det är självfallet vanskligt att uppskatta den kostnadsökning, som blir en följd av delegationens förslag. Detta beror bl. a. på svårigheten att be- döma tillströmningen till de berörda läroanstalterna liksom även ansök- ningsfrekvensen i fråga om studiehjälp.
För budgetåret 1962/63 torde emellertid ökningen bli relativt obetydlig och torde för lånen kunna uppskattas till ett belopp om c:a 100 000 kronor och för stipendierna c:a 25 000 kronor. För budgetåret 1962/63 torde dessa belopp rymmas inom de av studiehjälpsnämnden föreslagna anslagen.
Särskilda stipendier Delegationen föreslår, att särskilda stipendier om maximalt 2 000 kronor skall kunna utgå i studiernas slutskede för att underlätta för studerande vid läroverken för vuxna och de statliga och statsunderstödda kommunala kvällsgymnasierna att avlägga examen.
Antalet personer, som bedriver studier i slutskedet, kan för budgetåret 1962/63 beräknas till c:a 180, varav inemot 50 vid läroverket för vuxna i Norrköping — av dessa antas c:a 30 förbereda sig för realexamen, c:a 30 vid statens aftonskola, inemot 30 vid tekniska fackskolans i Stockholm 4-åriga kurs samt ett 80-tal vid statens kompletteringsgymnasium och vid de kommunala kvällsgymnasier, som enligt delegationens förslag kommer att tilldelas statsbidrag fr. o. m. budgetåret 1962/63. Antar man att 80 av de gymnasiestuderande skulle erhålla helt stipendium och 70 halvt stipen-
dium, 20 av de realskolestuderande helt och 10 av dem halvt stipendium, skulle den sammanlagda kostnaden uppgå till 255000 kronor. Emellertid kan man ej räkna med att samtliga kommer att söka eller erhålla stipen- dium, varför delegationen för budgetåret 1962/63 föreslår ett belopp om 200 000 kronor för särskilda stipendier att upptas under anslaget studie— bidrag och stipendier.
För de följande budgetåren måste en ökning av medelsbehovet vara att förutse. Delegationen vill anföra ett räkneexempel för att belysa de kost-' nadsmässiga konsekvenserna av de här framlagda förslagen. Delegationen utgår därvid för vuxenläroverkens del från de beräkningar om elevantalet, som tidigare redovisats, och antar vidare att proportionerna mellan helt och halvt stipendium är desamma som de för budgetåret 1962/63 antagna. Kost- naderna skulle därvid uppgå till c:a 0,5 miljoner kronor, därest samtliga erhöll stipendium. För kvällsgymnasiernas del torde minst ett lika stort belopp komma att utgå. Utgifterna för de särskilda stipendierna skulle där- med kunna uppskattas till ungefär en miljon kronor.
KAPITEL IX
Sammanfattning
Den kraftiga utbyggnad av utbildningsväsendet, som kommer att känne- teckna 1960-talet, bör inte enbart inriktas på att erbjuda förbättrade utbild- ningsmöjligheter för ungdom i den traditionella skolåldern. Det är ett ut- präglat intresse — från både samhällets och de enskilda individernas syn- punkt — att även vuxna får möjlighet att bli delaktiga av utbildningsmöj- ligheternas förbättring.
Efterkrigstidens ungdomar har getts utbildningsmöjligheter, som i avse- värt mera begränsad utsträckning stod tidigare födelseårgångar till buds. Det finns därför ett mycket betydande antal människor med förutsättningar för gymnasieutbildning inom de åldersgrupper, som lämnade den traditio- nella skolåldern, innan gymnasieexpansionen satte in på allvar. De kan av ekonomiska skäl ha hindrats från att få en utbildning som de haft intresse för. De kan — trots goda förutsättningar —— ha avvisats på grund av plats— brist. Starka rättviseskäl kan anföras för åtgärder i syfte att i ett samhälle med stigande materiella resurser bereda dessa människor tillfälle till en ut- bildning, som av olika anledningar förmenats dem i yngre år.
Även på längre sikt kommer vuxenutbildningen att få en växande be— tydelse. Den frihet i studievalet, som Skolberedningen gjort till den ledan- de principen för grundskolans utformning, blir för den enskilde ofull- komlig, om den inte förenas med möjligheten att genom ett förnyat val, ef- ter grundskolan, ändra utbildningens inriktning. Denna möjlighet bör icke endast stå öppen vid övergången från grundskolan till annan utbildning. Skolsystemet bör organiseras på sådant sätt att det effektivt kan fånga upp även de människor, som, efter kortare eller längre tid i förvärvsarbete, vill fullfölja sin skolmässiga utbildning. En utbyggd vuxenutbildning blir där— vid ett Viktigt komplement till skolreformen.
Vuxenutbildningen bör även betraktas som ett betydelsefullt led i arbets- marknadspolitiken. Dennas syfte är att avvärja arbetslöshet men också att främja en ekonomiskt sett effektiv användning av arbetskraften och göra det lättare för den enskilde att byta yrke och byta arbete även i mogen ålder. För den enskilde innebär vuxenutbildningen en vidgad frihet i valet av arbete och yrke.
Utbildningens betydelsefulla roll i produktionsutvecklingen erkänns allt- mer. Det är därvid väsentligt att höja yrkesskickligheten hos de redan för-
värvsarbetande. Särskilt gäller detta i ett land med markant brist på ut- bildad arbetskraft och minskande ungdomskullar. Behovet av utbildad ar- betskraft kommer att vara så stort att det till icke obetydlig del kommer att tillgodoses genom vidgad utbildning av de åldersgrupper, som redan är ute i förvärvslivet.
Dessa allmänna synpunkter, som närmare utvecklas i kapitel III i betän- kandet, har varit vägledande vid delegationens behandling av vuxenutbild- ningen på gymnasiestadiet.
I de två inledande kapitlen har delegationen sökt kartlägga de nuvarande institutionella och studiesociala förhållandena inom vuxenutbildningen. Ett antal läroanstalter — i statlig, kommunal eller enskild regi _ har tillkom— mit för att tillgodose de vuxnas utbildningsbehov. Delegationen har beräk— nat det antal personer, som bedriver studier vid dessa utbildningsanstalter, till omkring 5 000 för de allmänbildande skolorna, c:a 1 600 för de tekniska och omkring 400 för de merkantila skolorna. Därtill kommer brevskoleele- verna, vilkas antal är svårt att uppskatta.
Studiehjälpen till de vuxenstuderande utgår dels i form av bidrag till kursavgifter (statens kompletteringsgymnasium, brevskolestipendium), dels —— därest skolan är statlig eller står under statlig tillsyn — i form av ränte- fria lån ur allmänna studielånefonden; vid vissa läroanstalter kan ett sti- pendium utgå i samband med lånet, dock endast som en mindre del av de sammanlagda förmånerna.
Delegationen uppfattar principiellt vuxenutbildningen som en samhälls— uppgift, vilken är ett nödvändigt komplement till ungdomens fostran och utbildning. Samhället — stat och kommun _ bör sålunda kostnadsfritt och i erforderlig utsträckning ställa undervisningsresurser till förfogande för de vuxnas lika väl som för ungdomens utbildning. Vuxenutbildningens organi- sation bör vidare vara en integrerande del av den samhälleliga utbildnings- organisationen. Vuxenutbildningens pedagogiska och administrativa ledning bör handhas av samma organ, som bär ansvaret för ledningen av skolväsen- det i övrigt.
Utformningen av den gymnasiala vuxenutbildningen på längre sikt torde komma att behandlas av gymnasieutredningen. Starka skäl talar emellertid för en skyndsam utbyggnad av vuxenutbildningen. Utbildningsmöjligheterna är begränsade, särskilt för dem som vill genomgå fackgymnasial utbildning och för dem som bor i landets glest befolkade delar. På flera håll utgår dry- ga avgifter för undervisningen. Den statliga studiehjälpen till de studerande är blygsam, inte minst med hänsyn till att det många gånger är önskvärt el- ler nödvändigt för den studerande att för viss tid ta ledigt från förvärvs- arbetet för att kunna genomföra sitt studieprogram.
De förslag som delegationen framlägger har till syfte att i första hand för- verkliga följande mål.
1. En väsentlig och skyndsam förstärkning av utbildningskapaciteten på
gymnasiestadiet, särskilt en förstärkning av den merkantila och tekniska utbildningen.
2. En jämnare geografisk spridning av utbildningsmöjligheterna för vux- na, särskilt med hänsyn till Norrland.
3. En planmässig samordning av samhällets insatser på vuxenutbildning- ens område.
4. En avgiftsfri undervisning vid statsunderstödda läroanstalter för vuxen- utbildning.
5. En förstärkning av samhällets insatser för studiehjälp till de vuxna eleverna.
Delegationens förslag till utbyggnad av vuxenutbildningen koncentreras till två studieformer, nämligen kvällsgymnasier och vuxenläroverk. Båda slagen av läroanstalter har visat sig fylla angelägna utbildningsbehov och kan uppvisa goda utbildningsresultat. De båda studieformerna komplette- rar därjämte varandra på ett utmärkt sätt; vuxenläroverket vänder sig i första hand till glesbygdsbefolkningen, medan kvällsgymnasiet i huvudsak betjänar större befolkningscentra. Riktlinjerna för delegationens förslag utformas i kapitel III.
Delegationen föreslår, att ett nytt läroverk för vuxna inrättas och för- läggs till Härnösand. Detta nya läroverk liksom det nuvarande läroverket i Norrköping utbyggs till att omfatta jämväl merkantil och teknisk gymna- sieutbildning. För detaljutformningen av delegationens förslag redogöres i kapitel IV.
Delegationen framlägger vidare förslag till statsbidrag till kommunala kvällsgymnasier; statsbidraget avvägs därvid efter den kostnadsfördelning mellan stat och kommun som gäller för de statliga läroverken. Undervis- ningen vid kvällsgymnasierna skall enligt förslaget vara avgiftsfri. Vid kvällsgymnasium skall kunna bedrivas såväl allmänbildande som fackgym— nasial utbildning. För utformningen av dessa förslag redogör delegationen i kapitel V.
Delegationen föreslår vidare, att den nuvarande handelsgymnasieexamen för privatister förändras, då nya kurs- och timplaner utfärdas med anled- ning av förlängningen av utbildningstiden vid handelsgymnasierna. Enligt delegationens förslag till merkantil privatistexamen, för vilken närmare re- dogöres i kapitel VI, skall det vara möjligt för privatist att i framtiden av— lägga handelsgymnasieexamen genom tentamina ämnesvis.
Slutligen framlägger delegationen även ett förslag om att det vid sidan av nu utgående räntefria studielån och stipendier i samband härmed, införs särskilda stipendier för att möjliggöra för studerande vid läroverk för vuxna samt statliga eller statsunderstödda kommunala kvällsgymnasier att ha ledigt från sitt förvärvsarbete i studiernas slutskede, d. v. s. inför examen. Stipendierna föreslås utgå antingen som helt stipendium med 2 000 kronor på gymnasiestadiet och 1 000 kronor på realskolestadiet eller som halvt sti-
pendium med 1 000 kronor på gymnasiestadiet och 500 kronor på realskole- stadiet (kapitel VII).
I kapitel VIII redovisar delegationen därefter sina kostnadsberäkningar. Sammanfattningsvis innebär delegationens förslag en nettokostnadsökning med inemot 1,7 miljoner kronor för budgetåret 1962/63 eller från 1,85 mil- joner kronor till 3,55 miljoner kronor. Delegationen beräknar därvid en kostnadsökning om drygt 700 000 kronor för vuxenläroverken, c:a 750 000 kronor för kvällsgymnasierna samt 200 000 kronor för förbättrad studie- hjälp.
BILAGA 1
Förslag till fördelning av perioder med muntlig undervisning vid läroverken för vuxna
Förslag till fördelning av perioder med muntlig undervis- ning vid läroverken för vuxna: realskola och allmänbil- dande gymnasium.
Ar Vårtermin Hösttermin / Period 4 5 6 7 1 2 3 1 Ag 1 B 1 2 B 2 Ag 2 3 Ag 3 Ag 4 B 3 R 4 4 Ag 5 R 5 5 Ag 6 R 6 Ag 7 Anm. Agl : första kurs med muntlig undervisning i det all- mänbildande gymnasiet. R : realskolan.
Förslag till fördelning av perioder med muntlig undervis- ning vid läroverken för vuxna: tekniskt gymnasium, tek- nisk fackskola samt förberedande kursen för inträde till teknisk fackskola.
År Vårtermin Hösttermin /Period 4 5 6 7 1 2 3 1 Tf 1 F 1 Tg 1 Tf 2 F 2 2 Tg 2 Tf 3 3 Tg 3 Tf & Tg 4 Tf 4
4 Tf 6 Tg 5 Tf 7 5 rg 6 Ts 7 6 Tg 8
Anm. Tgl = första kurs med muntlig undervisning i det tek-
niska gymnasiet. Tf : tekniska fackskolan. F : förbe- redande kurs för inträde till teknisk fackskola.
Preliminärt förslag till fördelning av perioder med munt- lig undervisning vid läroverken för vuxna: handelsgym-
nasium. A Vårtermin Hösttermin I' / Period 4 5 6 7 1 2 3 1 Hg 1 Hg 2 2 Hga 3 Hg 4 Hg 5 4 Hg 6 He 7 Anm. Hgl : första kurs med muntlig undervisning i handels- gymnasiet.
Översikt över förslag till fördelning av perioderna med munt- lig undervisning vid Iäroverken för vuxna.
Skolform Vårtermin Hösttermin Aeriod 4 5 6 7 1 2 3
Realskola 3 2 6 1 5 4 Allmänbildande
gymnasium 3 6 2 7 1 5 4 Tekniskt gym-
nasium & 3 2 5; 8 1 7 4 Teknisk fack-
skola 1 4 6 3 5 2 7 Förberedande
kurs 1 2 Handelsgym-
nasium 1 4 3 6 2 5 7
BILAGA 2
Förslag till timplan för det tekniska gymnasiet och den tekniska fackskolan vid läroverken för vuxna under de muntliga kurserna
Tekniska gymnasiets maskinlekniska linje
Läroåmne
Antal undervisningstimmar per vecka i varje
muntlig kurs
Matematik ........................... Fysik ................ Kemi ................. Ritteknik Projektionslära ..................... Mekanik ................................. Hållfast'hetslära ..................... Elektroteknik ........................ Materiallära ........................ Verkstadsteknik ..................... Maskinelement och konstruk-
tionsteknik ........................ Kraft- och Värmeteknik Företagsekonomi ........... Arbetspsykologi ..................... Nutidshistoria och samhällslära Svenska ................................. Engelska Tyska ....................................
Summa
llllmw—wqq
lim
wiäliillii mmhiillill
Illwl woocn >_- 03—qu
|||
wlaiilllii
»— HG?
lill—.a—
&: q w &] o: _| 03 g
Läroämne muntlig kurs
Antal undervisningstimmar per vecka i varje
4 5
Matematik ........................... 10 Fysik .................................. 6 Kemi ................. 3 Ritteknik ....................... 5
5
Projektionslära .......... Mekanik ....................... liållfasthetslära .......... Maskinlära, .................... Elektroteknik ............ Byggnadsstatik ..... Byggnadskonstruktionslära ...... Byggnadsutformning ............... Byggnadsteknik och materiallära Väg- och vattenhyggnadsteknik Byggnadsekonomi och byggnads- planer-ing ........................... Fältmätning .......... Företagsekonomi Arbetspsykologi Nutidshistoria och samhällslära Svenska Engelska Tyska
melllil
mmsäluulllllll
Iilwlmwl
iqmwmilliill
ml
mllwmhhlliiill
lill—wlm
o: x!
& (|
Tekniska fackskolans maskintekniska linje
Läroämne
Antal undervisningstimmar per vecka i varje
muntlig kurs
M 3 4 5
Matematik .................................... Fysik ...................... Kemi .............. Ritteknik ......... Projektionslära ................ Mekanik ................ Hålliasthetslära ....... Elektroteknik ....................... Materiallära ...................... Verkstadsteknik .............................. Maskinelement och konstruktionsteknik Kraft- och Värmeteknik .................. Företagsekonomi ...................... Arbetspsykologi ..................... Samhällslära ........................ Svenska ................................. Engelska .............................. Tyska ..........................................
Illmlmmaqmslllllll
:q3|>||i||li
iilm—u
:qslmlllllll
lill—m
w &] &: &I w _] US _| u: _] &: xi
Låroämne
Antal undervisningstimmar per vecka i varje
muntlig kurs
3 4 5
Matematik .................................... Fysik .................. Kemi .................. Ritteknik ................. Projektionslära ....... Maskinlära ......... Elektroteknik ................................. Byggnadsmekanik och hållfasthetslära Husbyggnadskon-struktionslära ......... Byggnadsutformning ........................ Byggnadsmateriallära Husbyggnadsteknik
Byggnadsorga'nisation Fältmätning .................................... Företagsekonomi Arbetspsykologi Samhällslära ...... Svenska .......... Engelska Tysk-a .............................................
Summa
wwmillilwwwiallilwmq uwmiliilwwwmulillwmm
lllm—manwlmuipmi i Ill
IIII—wluuläolpalllll
w x!
UD _]
w q U.: _:
BILAGA 3
Förslag till timplan för tekniska fackskolans förberedande kurs vid läroverken för vuxna under de muntliga kurserna
Antal undervisningstim— ._ _. mar per vecka i varje Laroamne muntlig kurs 1 2 Matematik ............... 12 12 Fysik ..................... 7 7 Kemi ..................... 5 5 Svenska .................. 7 7 Teckning .................. 6 6 Summa 37 37
BILAGA 4
Fördelning av antalet undervisningstimmar per vecka under ett läsår vid de tekniska linjerna enligt förslag till timplaner
Hösttermin Vårtermin Tg'm4 Tgb4 Tgm3 Tgb3 Tgmö Tg Tgml Tgbngm7 Tgb7 , TgmG Tgbs Tgm2 Tgb2 Tims Tmsrfmz bez gm "M Tfml bel gm TM TfmG bes $$$; $% 20 12 24 20 34 14 24 | 12 8 19 12 31 14 20 6 6 11 6 17 6 12 Ritteknik och teckning ...... 10 6 6 8 6 8 Projektionslära ............... 10 6 8 6 Mekanik ........................... 2 b 9 6 9 Hållfasthetslära ............... 2 8 9 10 Maskinlära ..................... 2 2 4 2 2 4 Elektroteknik .................. 8 7 10 7 8 10 Materiallära ..................... 8 8 3 3 Verkstadsteknik ............... 7 11 12 6 5 10 14 Maskinelement och konstruk- tionsteknik ..................... 6 9 10 7 6 9 12 Kraft- och Värmeteknik ...... 8 12 13 8 5 11 16 Byggnadsmekanik och håll- fasthetslära 3 7 6 Byggnadsstatik ..... 5 6 Byggnadskonstruktionslära 7 2 10 2 12 Husbyggnadskonstruktions— låra .............................. 8 9 2 7 Byggnadsutformning ......... 10 2 12 4 5 8 5 Byggnadsteknik och material- lära .............................. 3 5 3 2 3 Byggnadsmateriallära 3 2 3 3 Husbyggnadsteknik ............ 5 2 3 3 3 3 Väg- och vat'tenbyggnadstek- nik .............................. 5 5 8 Byggnadsekonomi och bygg- nadsplanering ............... 3 5 Byggnadsorganisation 3 3 2 Fältmåtning ..................... 3 6 3 6 % Företagsekonomi ............... 2 5 5 5 4 7 i Arbetspsykologi ............... 2 2 2 2 i Nytidshistoria och samhälls- lära .............................. 6 6 ! Samhällslära ..... 4 4 i Svenska ...... 4 4 11 4 15 4 8 Engelska ....... 6 6 6 6 10 6 10 Tyska .............................. 6 6 6 6 10 6 10 ! Anm.Tgm1 : gymnasiets maskintekniska linjes första kurs med muntlig undervisning. Tgb ; gymnasiets byggnadstekniska linje. Tfm : fackskolans maskintekniska linje. be : fackskolar
S TAT E N S OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1962
Systematisk förteckning
(Sith-omv. inom klammer beteckna utredningar-nas nummer i den kronologiska förteckningen)
Försvarsdepartementet Totalförsvarets personalfrågor. [3]
Socialdepartementet Skogstillgångarna i Jämtlands län. [1]
Ecklesiastikdepartementet Vidgad vuxenutbildning på gymnasiestadiet. [5]
Jordbruksdepartementet Yrkesutbildninzen på trädgårdsområdet. [2]
Inrikesdepartementet
Arbåtaigaxifber och utbildning för viss sjukvårdsperso- n .
|_zwrx n—ar; :t.—”*Ja— _ -,_ . .nu