SOU 1963:2

Kommunalförbundens lånerätt

Sammanfattningsvis ger genomgången ovan kommittén anledning att för- orda att en reform nu genomföres. En fri lånerätt skulle medföra påtagliga fördelar, särskilt för större förbund med omfattande och kostnadskrävande uppgifter. Jämväl från förbundsmedlemmarnas synpunkt skulle, särskilt i

sådana fall, fördelar stå att vinna av en reform. En reform synes ej heller medföra några betydande olägenheter för långivarna eller för den centrala lånekontrollen. Goda möjligheter föreligger att komma tillrätta med de tek- niska problem, som kan vara förenade med en fri förbundslånerätt.

Lånebestämmelserna bör enligt kommitténs mening utformas i nära an- slutning till för kommunerna gällande bestämmelser. Kommittén har vid sina överväganden sålunda ansett sig bunden av nu gällande kommunala lånebestämmelser. Det kan emellertid finnas anledning att här anmärka att det kan ifrågasättas om dessa bestämmelser är i alla avseenden ända- målsenliga för dagens kommunala förhållanden. Den sammankoppling mel- lan de särskilda lånen och de särskilda investeringarna, på vilken lånebe- stämmelserna och lånekontrollen bygger, kan väl vara berättigad när det gäller enstaka, mera sporadiska investeringar. Kommunernas ökade engage- mang på allt fler områden kan emellertid ha medfört att sammankopp- lingen bara har en begränsad förankring i dagens kommunalekonomiska verklighet. Den kommunala upplåningen _ liksom den kommunala eko- nomien i övrigt _ måste främst ses som en enhet. Kommuner, som står in— för stora investeringar på flera olika områden, torde sålunda avgöra läne- frågorna under särskilt hänsynstagande till kommunens sammantagna eko- nomiska förhållanden och till för vilka ändamål det i det aktuella läget ställer sig lättast att få fördelaktiga lån. Åtstramningar på kreditmarkna- den kan vidare i vissa skeden ha medfört att lån icke alltid kunnat erhållas trots att länetillstånd förelegat. Kreditmarknadsförhållandena har sålunda ofta haft en större betydelse i lånebegränsande hänseende än den centrala lånekontrollen. Hos kommunerna finns nu outnyttjade länetillstånd till stora belopp. Det förekommer också att underställningsfria, kortfristiga lån _ temporärt eller med upprepade omsättningar _ utnyttjas för ändamål, som bort finansieras med långfristiga lån och att tillstånd till och med före- legat för långfristig upplåning.

När det gäller den allmänna, fria lånerätten (58 5 första stycket kom- munallagen) står i utformningshänseende i huvudsak två vägar till buds. Antingen kan lånerätten inrymmas under samma ram som förbundsmed- lemmarnas lånerätt eller också kan den helt frikopplas från denna.

Åtskilliga skäl kan anföras för en lånerätt, som inrymmes i och inkräk- tar på förbundsmedlemmarnas lånerätt. En sådan utformning skulle inne- bära att man behöll nuvarande ram för fri kommunal upplåning. Lånerät- ten skulle bli »elastisk» i förhållande till förbundsmedlemmarnas lånerätt. Medlemmarna får i varje särskilt fall avgöra hur stor del av deras lånerätt som skall avstås för förbundsverksamhet. Förbund med omfattande verk- samhet kan ges en förhållandevis vidsträckt lånerätt, mindre förbund kan lämnas utan sådan rätt eller ges en mera begränsad rätt att låna. Utform- _ ningen tvingar kommunerna att noggrant avväga omfattningen av varje förbunds lånerätt. Kommunerna blir fullt jämställda i lånehänseende.

Kommuner, som ombesörjer viss verksamhet genom kommunalförbund, skulle vid en annan utformning komma i bättre ställning i lånehänseende _ deras totala lånerätt skulle vidgas _ än andra kommuner.

Invändningarna mot nu ifrågavarande utformning sammanhänger främst med att systemet kan medföra tillämpningssvårigheter. Dessa kan bäst .åskådliggöras med utgångspunkt från ett konkret exempel. Antag att kom- munerna A, B och C samverkar i ett kommunalförbund. Förbundet finnes böra tilläggas en underställningsfri lånerätt intill ett högsta belopp av 100 000 kronor. Först måste bestämmas hur denna förbundets lånerätt skall belasta förbundsmedlemmarnas lånerätt. Enklast ställer sig saken om för- delningen göres efter fasta belopp, exempelvis så att A:s lånerätt belastas med 50 000 kronor samt vardera B:s och C:s med 25 000 kronor. Dessa be- lastningar bör då få gälla utan hänsyn till om förbundet verkligen fullt ut utnyttjar lånerätten. Stundom skulle väl även en sådan fördelningsprincip kunna medföra svårigheter, främst hänförliga till frågorna om låneramens bestämmande. Varje förbunds lånerätt måste ges ett sådan omfång att låne- rätten täcker förbundets behov men samtidigt icke till någon väsentlig del kommer att stå outnyttj ad. Ändringar i ramen skulle visserligen kunna före- tagas när utvecklingen påkallar detta. Sådana ändringar kan emellertid knappast vidtagas utan ändringar i vederbörande förbundsordning.

Mera invecklade skulle förhållandena bli om belastningarna skulle be- räknas icke efter fixerade belopp utan med utgångspunkt från förbundens faktiska upplåning. Medlemmarna skulle då kunna själva utnyttja lånerätt, som ej togs i anspråk av förbunden. Om i vårt exempel förbundet inorn ra- men för sin lånerätt å 100 000 kronor upptagit lån intill endast 50 000 kro- nor, står 50 000 outnyttjade för längre eller kortare tid. Det synes nödvän- digt att i ett sådant läge ha en regel att förbundens lånerätt skall ha förtur i den meningen att outnyttjade belopp ej får tagas i anspråk av medlem- marna utan att förbundet uttryckligen för viss tid avstår sin rätt. Ett beslut om avstående kräver undersökningar av och hänsynstagande till många förhållanden beträffande såväl förbundsmedlemmarna som förbundet. Även om utnyttjandet endast skulle ha aktualitet för en förbundsmedlem, torde avståendet få ske gentemot alla och med en fast fördelning dem emellan. Eljest skulle avståendet kunna sägas innebära ett överflyttande av lånerätt mellan förbundsmedlemmarna. En ordning, som medger att förbundsmed- lemmarna kan begagna förbundens outnyttjade lånerätt, kan lätt leda till sådana tillämpningssvårigheter att det skulle te sig enklare om lånerätten i dess helhet kvarlåg hos förbundsmedlemmarna och dessa i eget namn upptog vederbörliga lån också för förbundens behov.

Ett ställningstagande till utformningsfrågan bör ske först sedan också utformningen efter linjen med en frikopplad lånerätt genomgåtts. En så- dan utformning skulle kunna föra med sig avsevärda fördelar i tillämp- ningshänseende. Dessa fördelar torde framgå av redogörelsen ovan för till-

lämpningssvårigheterna vid en sammankopplad lånerätt. Belastningsfrå- gorna vållar vid en fristående lånerätt ej några svårigheter.

Olika utformningar kan tänkas för en fristående lånerätt. Enklast skulle vara att lagbestämmelsen icke alls innehöll några beloppsgränser. Lagen skulle då för den allmänna, fria lånerätten endast uppställa begränsningar i med avseende å lånetiderna. _ Det skulle då stå förbundsmedlemmarna ? fritt att för varje förbund obundet välja en lämplig beloppsgräns. — En i regel med endast tidsbegränsning har alltsedan tillkomsten av 1862 års i kommunalförordningar oförändrad gällt för landstingskommunernas vid- kommande. Stora variationer råder beträffande omfattningen av de olika förbundens verksamhet och det torde vara svårt att utfinna en riktigt av- vägd, enhetlig beloppsgräns. Enstaka förbund skulle kanske ha behov av en lånerätt, som når det i lagen fixerade taket. För många förbund skulle gränsen alldeles sakna betydelse eftersom en upplåning intill detta tak ald- rig skulle ifrågakomma.

Alternativet till den i föregående stycke skisserade utformningen utgöres av en utformning, där det högsta lånetaket i lagen beloppsbestämmes efter förbundsmedlemmarnas sammantagna ekonomiska resurser. Även en sådan utformning ställer sig enkel i tillämpningshänseende. Sammankopplingen skatteunderlag—lånerätt behöver icke ha några återverkningar för ansvars- fördelningen förbundsmedlemmarna emellan. Utformningen skulle anknyta till den utformning, som i 58 5 första stycket kommunallagen valts för kom- munernas egen fria lånerätt.

Skäl kan anföras mot en fristående lånerätt, utformad efter endera av de ovan berörda linjerna. Skälen sammanfaller i huvudsak med de skäl, som tidigare anförts till förmån för en med förbundsmedlemmarnas lånerätt sammankopplad förbundslånerätt. Man får en vidgad ram för den sam- mantagna kommunala upplåningen utan underställning. Utformningen skulle kunna föra med sig att kommunerna icke iakttager tillbörlig åter- hållsamhet vid tilldelandet av lånerätt.

Invändningarna mot en fristående lånerätt har enligt kommitténs bedö- mande i dagens läge icke någon avgörande tyngd. En sammankoppling med förbundsmedlemmarnas lånerätt fyller nu knappast någon uppgift. Kom- munerna utnyttjar merendels icke fullt ut sin egen fria lånerätt och har alltså i stort sett redan nu möjligheter att genom underställningsfria lån ', skaffa medel för förbundsverksamhet. Upplåningen från förbundens sida kan icke väntas få någon sammantagen omfattning av betydelse. Om förhål- landet mellan långfristiga och kortfristiga lån antages bli detsamma för förbunden som för kommunerna _ de kortfristiga lånen understiger nu 10 procent av de långfristiga (sid. 17) _ skulle de nuvarande kommunalför— bunden tillhopa kunna beräknas låna högst ett sammanlagt belopp, som icke uppgår till 10 miljoner kronor. Skäl synes därför saknas att välja den ur tillämpningssynpunkt mindre fördelaktiga utformningen med en sam-

mankopplad lånerätt. Kommittén förordar sålunda att lagbestämmelsen av- fattas efter linjen med en fristående, ovanför förbundsmedlemmarnas låne- rätt liggande förbundslånerätt.

Fråga uppkommer därefter vilken av de båda tidigare nämnda model- lerna för en frikopplad lånerätt som skall väljas. Mycket synes härvid tala för en lånerätt, som endast begränsas med avseende å lånetiderna. Också en lånerätt, begränsad med avseende å såväl belopp som lånetider, skulle emellertid kunna vara en god lösning. Starka skäl talar såsom kommittén förut uttalat för att kommunalförbundslagens lånebestämmelser så långt möjligt anslutes till kommunallagens. Kommittén vill därför förorda att lånerätten i lagen begränsas till både belopp och lånetider.

Det måste ankomma på förbundsmedlemmarna att för varje förbund be- stämma det belopp, intill vilket lån skall få upptagas utan Kungl. Maj:ts medgivande. Medlemmarna måste därvid hålla beloppet inom i lagen be- stämd beloppsgrän-s. Det synes lämpligt att högsta lånebeloppet i lagen an- ges i förhållande till förbundsmedlemmarnas sammantagna ekonomiska re- surser, det sammanlagda antalet skattekronor. Några mera exakta grunder för beräkning av lämpligt lånebelopp per skattekrona torde icke stå att finna. Kommittén har stannat för att föreslå att gränsen sättes till 2 kronor per sammanlagd skattekrona.

Kommittén är medveten om att den föreslagna beloppsgränsen kan te sig hög. Enligt uppgift i Kommunernas Finanser År 1959 utgjorde antalet skattekronor i rikets landskommuner i medeltal omkring 137 000 kronor. En samverkan mellan två sådana medelkommuner skulle sålunda kunna ge en lånerätt på över 0,5 miljoner kronor. Mycket höga lånegränser skulle kunna ifrågakomma för de nu verksamma större förbunden — uppgifter om deras skatteunderlag finns redovisade i tidigare sammanhang (sid. 24). Det är icke troligt att förbunden annat än i rena undantagsfall kan behöva utrustas med en lånerätt, som i beloppshänseende närmar sig den här före- slagna gränsen. Lagens beloppsgräns måste emellertid göras så vid att den täcker också vissa ytterlighetsfall av ingående samverkan på flera kostnads- krävande verksamhetsområden. En dylik samverkan kan nu tänkas ifråga- komma övergångsvis i avvaktan på kommunsammanläggningar. Att belopps— gränsen satts högre än den som i allmänhet gäller för municipalsamhällena torde i sammanhanget sakna avgörande betydelse. Municipalsamhällesinsti- tutionen är ställd på avskrivning och för kommunalförbund kan ifråga- komma verksamhet av större omfattning än municipalsamhällenas.

Stora varitioner råder när det gäller förbundens lånebehov. Den ovan föreslagna beloppsgränsen skulle uppenbarligen i många fall vara av föga värde i spärrhänseende. Om en beloppsbegränsning skall upprätthållas, sy— nes det därför nödvändigt med en kompletterande spärr beträffande belop- pen. Det synes då enligt kommitténs bedömande lämpligt att beloppsbestäm- melsen får innehålla att förbunden kan medges rätt att i skälig omfattning

upplåna medel, dock högst intill ett belopp av 2 kronor per sammanlagd skattekrona. Skäligheten bör bestämmas efter verksamhetens art och om- fattning och efter förbundsmedlemmarnas ekonomiska förhållanden. Med denna skälighetsregel erbjuds möjligheter att vid fastställande av förbunds- ordning eller efter besvär komma till rätta med uppenbara överdrifter vid tilldelande av lånerätt. Det skulle kunna övervägas att ur likformighets- synpunkt föreslå en liknande skälighetsgräns också för den underställ- ningskrävande lånerätten. Några sakliga skäl härför synes emellertid ej föreligga.

Begränsningar bör, såsom förut framgått, uppställas också när det gäller lånetiderna. Valet synes här närmast stå mellan den för primärkommu- nerna gällande tiden 5 år och municipalsamhällenas 2 år. Det förekommer visserligen att municipalsamhälle deltager i kommunalförbund, men anta- let primärkommuner i förbunden dominerar givetvis starkt. Sambandet mellan primärkommunerna och förbunden får vidare anses vara starkare än motsvarande samband mellan primärkommunerna och municipalsamhäl- lena. Kommittén förordar därför att en längsta återbetalningstid ä 5 år får gälla för förbunden.

Förbunden bör kunna ges rätt att såsom kommunerna utan tidsbegräns- ningar överta betalningsansvar vid förvärv av fast egendom.

Några specialfall av samverkan kräver särskild uppmärksamhet. Det gäl- ler här först de fall, då en kommun deltager i flera förbund, och fallen av samverkan mellan primärkommuner och municipalsamhällen. För jäm— ställdhetens skull kunde för sådan samverkan tänkas ifrågakomma särbe- stämmelse att för varje kommun ej skulle beräknas högre sammanlagt un- derlag än 2 kronor per skattekrona och att municipalsamhälles skatteunder- lag ej skulle medräknas, där moderkommunen ingår i samma eller till och med annat förbund. — Det skall här erinras om att municipalsamhällena vid förbundssamverkan kan få en såväl till belopp som lånetider förmån- ligare lånerätt än vid verksamhet i egen regi. _ Dylika regler skulle emel- lertid lätt kunna bli alltför invecklade. En lånerätt efter fullt skatteunder- lag skulle icke betyda mycket för den sammanlagda kommunala lånebelast- ningen. Införandet av en förbundslånerätt innebär i stor utsträckning ett överflyttande av lånebehov och lånebestyr från förbundsmedlemmarna till förbunden. Synpunkter om en långtgående jämställdhet har vid sådana för- hållanden en rätt underordnad betydelse. Den av kommittén föreslagna re- geln om begränsningar efter skälighet kan vidare i dessa fall vara av sär- skilt värde. Kommittén har därför stannat för att några särbestämmelser ej erfordras för ovan behandlade fall. Beräkningarna av skatteunderlag skall sålunda för varje förbund här ske efter fulla underlaget och muni— cipalsamhällenas skatteunderlag alltid särskilt medräknas.

För ett specialfall — samverkan mellan landsting inbördes och mellan landsting och landstingsfri stad — bör oaktat några sådana förbund nu

icke finnsuppställas en särregel. I beloppshänseende synes böra gälla en- dast en begränsning efter skälighet. Därjämte bör tidsgränsen 5 år gälla.

I det föregående har behandlats frågor om utformningen av de mot 58 5 första stycketkommunallagen svarande bestämmelserna. I anslutning här- till återstår att också något beröra den borgens- och lånerätt, som för kom- munemas'- del regleras av 58 5 andra och tredje styckena. Ovan (sid. 27, 29, 32) har anförts skäl för att förbunden skall kunna medges rätt till bor- gensåtaganden. Förbunden bör uppenbarligen också kunna ges samma rätt som kommunerna att utan underställning upptaga lån för gäldande av äldre län. Den allmänna, fria borgensrätten bör vara underkastad med låne- rätten gemen-samma gränser. Om ett förbund tilldelas underställningsfri lånerätt bör _ om ej annat uttryckligen säges _ rätten anses innefatta borgensrättoch rätt att upptaga lån för gäldande av äldre lån. Intet bör emel- lertid hindra att medlemmarna bestämmer att borgensrätt eller rätt att uppaga avlösningslån ej skall finnas eller att särskilda beloppsgränser skall gälla för borgensrätten. För avlösningslånen bör några särskilda belopps- begränsningar ej finnas. Dessa lån bör emellertid då icke få spränga de gränser, som förbundsmedlemmarna Isatt- för den underställningskrävande lånerätten.

När det gäller specialfallen av underställningsfrihet _ de i 59 5 komma-. nallagen reglerade fallen _ har förut (sid. 27, 28, 29, 32, 33) angetts skäl för att förbunden skall kunna tilldelas rätt att låna underställningsfritt eller ikläda sig ansvar för annans skuld i fullt ut sam-ma utsträckning som gäller för primärkommunerna. Fråga uppkommer i detta sammanhang en, dast huruvida medlemmarna här skall kunna beloppsbegränsa .rätten. Frå- gorna om' låne- och borgensrätt över huvud skall finnas för ett [förbund av- göres av förbundsmedlemmarna. Det ter sig därför mest naturligt att med- lemmarna också skall kunna stadga beloppsbegränsningar. En sådan lös- ning ter sig också mest följdriktig med hänsyn .till att gränser skall upp- ställas till och-med för den underställningskrävande lånerätten. Om" sär- skilda gränser ej beslutas för sådan låne- och borgensrätt, som behandlas i 59 å kommunallagen, bör rätten anses underkastad samma gränser, som den allmänna, fria lånerätten

Kommittén vill här slutligen anmärka att det 1 viss män kan framstå söm en brist att föreskrift ej finns att förbundsordning skall innehålla bestäm— melser om grunder för fördelningen av ansvaret för förbundets skulder. Viss oklarhet synes kunna uppstå då medlemmarna ej träffat överenskom- melse härom _ ett läge då länsstyrelsen enligt 34 å kommunalförbunds- lagen kan göra en fördelning efter skälighet. Kommunalförbundslagen med- ger att förbunden kan ges en [förhållandevis invecklad utformning i ekono- miskt hänseende. Olika normer kan sålunda tillämpas när det gäller del- tagande genom löpande tillskott, delaktighet i förbundets tillgångar och an- delar vid skifte. Detta kan vålla svårigheter och brist på klarhet. Skulderna

kan sålunda belasta medlemmarna efter olika normer beroende på när och hur de gäldas, räntorna kan komma att bäras efter andra normer än låne- skuldernas kapitalbelopp. Det skall dock anmärkas att flertalet förbund sannolikt begagnar sig av i huvudsak enhetliga normer för alla andelsför- hållanden.

Det torde mot bakgrunden av vad ovan sagts framstå som opåkallat att i detta sammanhang föreslå en bestämmelse om skyldighet att i förbunds- ordning medtaga bestämmelser om fördelning av skuldansvarigheten. En sådan bestämmelse och ett borttagande av bestämmelsen om fördelning ef- ter skälighet skulle dessutom föra med sig en översyn av förbundsord- ningarna för alla (förbund, för vilka nu saknas särskild bestämmelse om ansvaret för skulderna. De kommuner, som med anledning av nya låne— bestämmelser vill ändra en förbundsordning, kan emellertid ha anledning överväga om skäl finns att upptaga bestämmelse om ansvaret för skulder.

Redigeringsmässigt synes ovan förordade ändringar i kommunalförbunds- lagen böra ske så att _ närmast för att markera bestämmelsens vidsträck- tare innehåll _ viss omskrivning sker av 4 5 punkt 5 samt att de närmare bestämmelserna kommer till uttryck genom ny lydelse av 18 5. Ytterligare ändringar i kommunalförbundslagen eller ändringar i annan lagstiftning erfordras ej.

Förslagets 4 5, punkt 5, utsäger att vid tilldelande av lånerätt i förbunds- ordningen skall ingå bestämmelse »i vad män för län eller borgen ej skall erfordras Konungens medgivande». Den negativa formuleringen avser att utmärka att en lånerätt, beträffande vilken ingenting säges om sådant med- givande, skall anses omfatta allenast underställningskrävande upplåning. Härigenom utmärkes att de nya lagbestämmelserna icke medför någon änd- ring när det gäller tolkningen av låne'föreskrifterna i förbundsordningar, som tillkommit före lagändringen. För att redan verksamma förbund skall få underställningsfri lånerätt krävs alltså ändring i vederbörande förbunds- ordningar. Det är självfallet svårt att bedöma i vilken utsträckning för- bundsmedlemmarna finner anledning till sådana ändringar. En del förbund har, såsom tidigare framgått (sid. 25), en till beloppet ringa lånerätt, som närmast synes tillkommen med hänsyn till behoven av kassaförlag. Det får antagas att deras lånerätt _ om de nu föreslagna bestämmelserna gällt —— skulle avsett en rätt att låna underställningsfritt. Då vederbörande förbund emellertid nu varit i verksamhet några år, torde rörelsemedel ha erhållits eller kunna erhållas på annat sätt än genom förbundslån. Skäl för ändring av förbundsordningen torde därför ofta saknas.

Författningsförslag

Förslag till Lag

om ändring i lagen den 31 maj 1957 (nr 281) om kommunalförbund

Härigenom förordnas, att 4 och 18 55 lagen den 31 maj 1957 om kommu- nalförbund skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) 4 5. För kommunalförbund _ — _ deras tjänstgöringstid; 5) den rätt att upptaga lån, som 5) den rätt att upptaga län eller finnes böra medgivas förbundet; ingå borgen, som finnes bära med-

givas förbundet, med angivande av det högsta belopp, intill vilket lån mä upptagas eller borgen ingås, samt av i vad män för län eller borgen ej skall erfordras Konungens medgi- vande;

6) den rätt ______ skall ske.

18 &.

Kommunalförbund må ej utan Ko- Vad i 58—60 55? kommunallagen nungens medgivande upptaga lån i sägs skall, med nedan angivna be— annat fall än i 5.9 5 första stycket gränsningar, äga motsvarande till- kommunallagen sägs. lämpning beträffande kommunalför-

bunds rätt att upptaga län eller ingå borgen.

Läne- eller borgensrätt enligt 58 5 första och tredje styckena kommu- nallagen må medgivas ettvart kom- munalförbund intill det samman-

Denna lag träder i kraft den

lagda belopp, som är skäligt med hänsyn till arten och omfattningen av förbundets verksamhet och till förbundsmedlemmarnas ekonomis- kaförhällanden. Därvid skall, där landstingskommun ej ingår i förbun- det, iakttagas att låne- eller borgens- rätt ej må medgivas till högre belopp än som motsvarar en utdebitering av två kronor för varje å förbundsmed- lemmarna belöpande skattekrona enligt de under nästföregående år fastställda taxeringarna.

Sammanfattning

Särskilda överväganden ägnas först frågorna om tillräckliga skäl finns för en reform av nuvarande lånebestämmelser. En reform skulle visserligen enligt kommitténs bedömande kunna få endast en begränsad betydelse, ef— tersom endast ett mindre antal förbund torde ha något behov av en 'fri lånerätt. En reform kan emellertid med dessa utgångspunkter ändå vara motiverad, då reformen för övriga förbund knappast kan medföra några olägenheter; förbundsmedlemmarna behöver icke tillägga dem någon ökad eller förändrad lånerätt. En underställningsfri lånerätt bedömes vara av särskilt värde för förbund med omfattande, ekonomiskt krävande uppgifter och många förbundsmedlemmar. En sådan lånerätt skulle förenkla medels- anskaffningen och även i övrigt kunna medföra fördelar för förbundsverk- samheten. Förbunden av här avsedd typ — såsom förbund för vatten— och avloppsanläggningar och förbund på skolans och utbildningens områden — kan antagas komma att få en förhållandevis ökad betydelse i det interkom- munala samarbetet. För långivarna skulle en underställningsfri lånerätt ej föra med sig några olägenheter elller några risker. En uppmjukning av be- stämmelserna torde sakna betydelse ur lånekontrollsynpunkt. Även när det gäller förhållandet mellan förbundsmedlemmarna och förbunden synes några avgörande invändningar mot en fri lånerätt icke kunna göras. De med en fri lånerätt förenade tekniska problemen reser icke några oöverkom- liga hinder för en reform. —— Kommittén stannar därför för att förorda att nuvarande lånebestämmelser ändras.

Kommittén föreslår att förbunden skall kunna tilläggas i huvudsak sam- ma låne- och borgensrätt som kommunerna. De av kommittén föreslagna bestämmelserna bygger såsom nuvarande bestämmelser på att det skall an- komma på förbundsmedlemmarna att i förbundsordningen bestämma om lånerätt skall finnas och vilka begränsningar som skall gälla [för vederbö- rande förbunds lånerätt. Bestämmelserna har nära anslutits till kommunal- lagens lånebestämmelser.

När det gäller den allmänna, fria lånerätten (motsvarande 58 5 första stycket kommunallagen) föreslås att ettvart förbund skall kunna tilläggas rätt att låna intill högst 2 kronor för varje å förbundsmedlemmarna sam- manlagt belöpande skattekrona. I beloppshänseende föreslås därjämte en kompletterande spärregel, innebärande att lånerätten ej får sättas högre

än till vad som är skäligt med hänsyn till arten och omfattningen av för- bundets verksamhet och till förbundsmedlemmarnas ekonomiska förhål- landen. Den föreslagna regeln skall gälla också då kommun medverkar i flera förbund och då municipalsamhälle år förbundsmedlem _ varje för- bund skall kunna ges full lånerätt och även municipalsamhälles skatteun- derlag skall särskilt medräkn_as,.För förbund, vari ingår landstingskommun, skall i beloppshänseende endastlgälla ovan berörda skälighetsregel. —— För den allmänna, fria lånerätten skall den längsta lånetiden utgöra 5 år. Lik- som för kommunerna skall andra lånetider och annan återbetalningsord- ning kunna tillämpas då betalningsansvar övertages vid förvärv. av inteck-i nad egendom. » - * .

Utöver allmän, fri lånerätt skall förbunden —— utan underställning ——. kunna tilläggas rätt att ikläda sig borgen och andra åtaganden för annans gäld (58 & tredje stycket—och 59 så andra stycket kommunallagen), att upp-* taga lån för gäldande av äldre lån (58,5. andra stycket kommunallagen), att upptaga vissa »hottenlån»' vid bestadsbyggande i egen regi (59 5 första stycket, sista punkten, kommunallagen) samt att låna. för vatten->och nav—. loppsanläggningar (59 & tredje stycket kommunallagen) . - Författningsmässigt föreslås; viss ändring av 4 5, punkt 5, kommunal- förbundslagen och ny lydelse av 18 & samma lag. Bestämmelserna har for-. mulerats så att förbundsordningarna för redan verksamma förbund ej be- höver ä—ndras därest förbundsmedlemmarna ej önskar ändra vederbörande förbunds nuvarande lånerätt.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNIN GAR 1963

Systematisk förteckning

(Sith-orna inom klammer beteckna utredningarna: nummer i den kronologiska förteckningen)

Ecklesiastikdepartementet

Elie teånllisk institution inom Stockholms universi— t. 1

Inrikesdepartementet Kommunalförbundens lånerätt. [2]

XDUNS TRYCIEBIAXTIEBOLAG, ESSELTE AB, STOCKHOLM 1963