SOU 1963:24

Mentalsjukhusens personalorganisation

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Inrikesdepartementet

Genom beslut den 5 juni 1959 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för in- rikesdepartementet att tillkalla högst sex sakkunniga för att såsom en sär- skild delegation biträda men-talsjukvårdsberedningen vid utredning rörande personalcr'ganisati-onen vid mentalsjukhusen jämte därmed sammanhängan- de spörsmål.

Med stöd av nämnda bemyndigande tillkallades den 30 juni 1959 som leda- möter i personaldelegationen förbundsdirektören Ivar Dahlgren, vilken så- som ordförande skulle leda delegationems arbete, t. f. byråin—spektören Jane Emers, ordföranden i statens 'sjukhuspersonals förbund Abel Enmark, sjukhuvsdirektören Bertil Persson, byråchefen Bengt Söderqvist och över- läkaren Curt Åmark.

Till sekreterare åt utredningen förordnades den 4 september 1959 byrå- direktören Sigurd Fagring. Samma dag tillkallades direktören i svensk sjuksköterskeförening Gerd Zetterström Lagervall att såsom expert biträda delegationen. Såsom experter tillkallades sedermera, den 27 januari 1960 docenten Joachim Israel, den 7 juli 1960 instruktionssköterskan Gertrud Olsson, den 10 oktober 1960 kuratorn Margareta Franzén och den 6 sep- tember 1962 organisationsdirektören Sverre Royen. Alltsedan den 1 januari 1960 har experten hos mentalsjukvårdsberedningen, försäkringsdirektören Tage Larsson, medverkat i delegationens arbete. I delegationens organisa- tionsunxdersökningar har vidare socialassistenten Gun Zacharias medverkat.

Enligt givna direktiv borde utredningen kartlägga arbetsuppgifterna för i första hand sjukvårdspersonalen men också i erforderlig utsträckning för andra personalgrupper vid mentalsju-khusen. På grundval därav skulle utredningen undersöka, vilka olika personalkategorier, som borde inrym- mas inom organisationen och fördelningen av uppgifterna dem emellan. Med hänsyn till det allt intensivare samarbete med kroppssjuvkvården, som

redan kommit eller kan väntas konuna till stånd, borde erfarenheterna inom lasarettssjukvården åtminstone i vissa hänseenden därvid utnyttjas. I den mån så påkallades av utredningsresultaten borde utredningen vara oförhindrad att föreslå därav betingade jämkning-ar i utbildningen.

Under iakttagande av dessa direktiv har utredningsarbetet hittills bedri— vits i två etapper, den första avseende kartläggningen av arbetsuppgifter-na, och den andra —— som alltjämt pågår — avseende utformningen av en ny personalorganisation. Sedan detta arbete slutförts kommer delegationen att överväga vissa utbildningsfrågor.

I stället för att i ett betänkande sammanföra delegati—onens utredningar och förslag har delegationen funnit det lämpligt att i ett första betänkande redovisa de större utredningar, som delegationen gjort och vilka syftat till att kartlägga de olika befattni-ngshavarnas uppgifter, arbetstidens fördel- ning på dessa uppgifter, inställningen till förekommande arbeten och till sjukhusverksamheten överhuvudtaget. De utredningar, som härmed avses och vilka sålunda redovisas i föreliggande betänkande, utgöres av intervju- och frekve-nsstudier samt arbetsredogörelser. En kortfattad presentation av dessa återfinnes i kapitel 1.

Personaldelegationen får härmed vördsamt överlämna ifrågavarande be- tänkande. Den i detsamma redovisade intervjuundersökningen har utförts under ledning av experten Israel, vilken också utarbetat kapitel 2—4 -i be- tänkandet.

Stockholm den 5 mars 1963.

Ivar Dahlgren Jane Emers Abel Enmark Bertil Persson

Bengt Söderqvist Curt Åmark

/ Sigurd Fagring

KAPITEL 1

Presentation av personaldelegationens organisationsundersökningar

Utredningsarbetet började med att utröna vilka undersökningsmetoder, som borde komma till användning vid en kartläggning av sjukvårdspersonalens arbetsuppgifter. Vid tidigare undersökningar av liknande slag har ofta tids- studier (klockstudier) använts. Genom den nära kontakt, som vid tidsstu- dier alltid måste uppstå mellan arbetstagaren och arbetsstudiemannen, kan man inte bortse från möjligheten att viss irritation kan uppstå, vilket kan påverka resultaten av undersökningarna. Inom mentalsjukvården är rela- tionerna mellan de anställda och patienterna känsliga, vilket också gör det mindre lämpligt att använda klockstudier. Denna metod ansågs icke böra tillämpas i förevarande fall. Delegationen beslöt därför att pröva en kom— bination av tre andra metoder, nämligen intervjumetoden, frekvensstudie— metoden och arbetsredogörelsemetoden.

I det följande skall vi lämna en redogörelse för den metodik, som till- lämpades vid genomförandet av dessa tre olika slag av undersökningar. Dessförinnan vill vi emellertid nämna något om hur urvalet av sjukhus gjor- des och i anslutning därtill ange några statistiska uppgifter om de sjukhus, som blev föremål för organisationsundersökningarna.

Valet av sjukhus m. 111.

Vid valet av de sjukhus, som borde ingå i undersökningarna, hade delega— tionen den målsättningen, att man borde söka sig fram till ett genomsnitt av de svenska mentalsjukhusen av i dag. Därmed skulle möjligheter er- hållas att få fram den eventuella skillnad i fråga om personalens arbets- fönhållanden, som kan bero på sjukhusens olika storlek, standard, geogra- fiska belägenhet, personal-ens sammansättning etc. För att få till stånd en jämförelse mellan statliga och kommunala sjukhus borde vidare ett par kommunala sjukhus bli föremål för studium. Personalorganisationen där skiljer sig nämligen i vissa hänseenden från de statliga sjukhusens. Det finns bl.a. ett betydligt större antal legitimerade sjuksköterskor vid de kommunala sjukhusen. Sjukvårdsstyrelserna i Stockholm och Göteborg tillskrevs därför med förfrågan, huruvida man var intresserad av att dele- gationen genomförde organisationsundersökningar vid Långbro resp. Lill- hagens sjukhus. Sedan positiva svar lämnats på dessa förfrågningar, beslöt

delegationen att även dessa båda sjukhus skulle ingå i undersökningarna. Eftersom det finns 22 statliga primärsjukhus och 7 kommunala och efter- som vi skulle ta hänsyn till sådana faktorer som storlek, standard etc., gjordes det inget sannolikhetsurval. I stället gick man mera informellt tillväga och valde sjukhus som uppfyllde förut angivna kriteria. Undersökningen kom att omfatta följande sjukhus:

Statliga mentalsjukhus

S:ta Maria sjukhus, Hälsingborg S:ta Gertruds sjukhus, Västervik Sundby sjukhus, Strängnäs Sidsjöns sjukhus, Sundsvall Gullberna sjukhus, Karlskrona

Kommunala mentalsjukhus Långbro sjukhus, Stockholm Lillhagens sjukhus, Göteborg

I rapporterna över intervju- resp. frekvensundersökningarna har vi er- satt sjukhusens namn med bokstäver. Sjukhusen har därvid upptagits i annan ordning än vad ovan angivits.

Vissa allmänna uppgifter — såsom vårdplatsantal, beläggning, antal tjänster — rörande dessa sjukhus återfinnes i tabell 1. Tabell 1. Vissa allmänna uppgifter beträffande de sjukhus vid vilka organisations- undersökningar företagits

Lill- hagen

Gull- berna

S:ta S:ta Maria Gertrud Sundby Stdsjön

Långbro

Folkmängden den 31/12 1960 inom sjukhusets :,- upptagningsområde . . . 417 928 327 318 485 472 392 206 144 498 393 136 405 252 Antal vårdplatser vid sjuk-

':

huset den 31.12.60 ..... 1 350 986 8951 904 800 1 046 1 240” Antal å sjukhuset vårdade patienter den 31.12.57 . 1 605 1 207 1 055 947 * 362! 966 1 188 » 31.12.58 . 1 556 1 202 1 041 962 720 952 1 191 » 31.12.59 . 1 467 1 187 1 005 963 763 927 1 195 » 31.12.60 . 1 415 1 140 1 049 939 772 976 1 225 » 31.12.61 . 1 391 1 099 1 206 894 780 763 1 229

1 Därjämte 120 vårdplatser vardera å sekundäravdelningarna Ribbingelund och Rosöga. ” Inklusive 65 vårdplatser å annexen Floda säteri och Lärjeholm (24 resp. 41 platser). Personal & Floda säteri å Lärjeholm 1 läkare 1 sjuksköterska 1 föreståndarinna 6 skötare 1 sjukgymnast 1 biträde 1 sjuksköterska 12 skötare * Sjukhuset öppnades under år 1957.

S:ta S:ta . .. Gull- Lill- Maria Gertrud Sundby Sidsmn bema Långbro hagen Antal tjänster såsom läkare inom sjukhusvården 1961/62 Överläkare ........... 4 3 3 3 2 4 4 Bitr. överläkare ....... 1 1 14 4 8 Förste läkare ......... 3 2 2 2 2 Underläkare .......... 7 5 4 5 3 12 12 Summa 15 11 9 11 7 20 24 Medelbelåggning (1960 års) per läkartjänst ........ 92 110 - 117 80 112 46 52 Antal tjänster inom familje- vård och hjälpverksamhet 1961/62 Överläkare ........... 1 1 1 1 1 Förste läkare ......... 1 Föreståndare .......... 2 2 1 2 1 Kurator .............. 1 1 1 1 1 4 6 Kanslibiträde ......... 1 1 1 1 Kontorsbiträde ........ 1 1 1 Summa 5 5 5 5 4 4 8 Antal tjänster för kontors- personal 1961/62 a) Läkarerpeditioner Kontorist ............. 1 1 1 1 1 1 1 Kanslibiträde ......... 3 2 1 3 1 6 2 Kontorsbiträde ........ 2 1 1 1 2 1 3 Summa 6 4 3 5 4 8 6 b) Föreståndarexpeditioner Kanslibiträde ......... 2 Kontorsbiträde ........ 4 3 3 2,5 2 Summa 4 3 3 2,5 2 2 Antal tjänster för central sjukvårdspersonal 1961/ 62 Personalföreståndare. . . 1 1 1 1 1 1 1 Bitr. dito ............. 1 1 1 1 1 2 1 Föreståndare för inre sjukvård ........... 4 35 2' 27 2 4 6 Överskötare för yttre arbeten ............ 1 1 1 1 1 1 Nattpersonal, överskö- tare ................ 4 3 3 38 2 8,5 3,5 Summa 11 9 8 8 7 16,5 11,5 Antal tjänster vid medi- cinskt centrum Överläkare ........... 1 ' Härtill kommer 1 bitr. överläkare och 1 underläkare för specialavdelningen. ** Härtill kommer 1 föreståndare för fasta paviljongen. " » » 1 » » vardera sekundäravdelningama Ribbingelund och Rosöga. " » » 1 » » specialavdehiingen. 8 » » 1 nattöverskötare för specialavdelningen.

S:ta S:ta . . .. Gull- Lill- Maria Gertrud Sundby Sidsjon berna Långbro hagen Sjuksköterska på labo- ratorium, läkemedels- förråd m. m. ....... 3 3 2 4 3 6 5 Laboratorieassistent. . . 1 Laboratris ............ 2 Förste skötare ........ 1 1 1 1 Skötare .............. 1 1 Laboratoriebiträde ..... 1 1 1 2 0,5 Avdelningsbiträde ..... 1 1 1 1 2 Kanslibiträde ......... 0,5 Summa 7 5 3 7 5 10,5 10,5 Antal tjänster försjukvårds— personal & vårdavdel— ningar 1961/62 Antal vårdavdelningar 40 330 2210 2211 27 38 40 Överskötare .......... 40 33 21 24 27 47 40 Förste skötare ........ 72 62 41 42 52 36 49 Skötare .............. 349 272 239 199 198 314 369 Avdelningsbiträde ..... 24 22 14 16 28 37 32 Summa 485 389 315 281 305 434 490 Medelbeläggning (1960 års) per tjänst ............ 3,04 3,03 3,34 3,11 2,57 2,09 2,59 Antal tjänster för sjuk- vårdspersonal sysselsätt- nings— och arbetsterapi m.m. 1961/62 Terapiföreståndare ..... 1 1 1 1 1 1 Arbetsterapeut ........ 1 4 5 Förste skötare ........ 5 2 2 3 2 Skötare, praktikant . . 5 3 2 3 3 6 Avdelningsbiträde ..... 1 Summa 11 6 5 8 7 4 12 Antal tjänster för diverse sjukvårdspersonal 1961/62 Psykolog ............. 1 2 1 Sjukgymnast .......... 1 1 3 3 Summa 1 2 5 4 Antal tjänster för utbild— ning av mentalsjakvårds- personal 1961/62 Instruktionssköterska. . 1 1 1 1 1 1 2 Summa 1 1 1 1 1 1 2

' Härtill kommer följande personal vid den fasta paviljongen, som omfattar 2 vårdavdelningar: 2 överskötare, 4 förste skötare samt 20 manliga skötare (medelbeläggning per tjänst 1,31).

1" Härtill kommer följande personal vardera vid sekundäravdelningarna Ribbingelund resp. Rosöga, som var och en omfattar 3 avdelningar: 3 överskötare, 6 förste skötare, 19,5 resp. 18,5 skötare (medelbeläggning per tjänst 4,39 resp. 4,56).

” Härtill kommer följande personal vid specialavdelningen, som omfattar 6 vårdavdelningar: 6 överskötare, 12 förste skötare samt 47 skötare (medelbeläggning per tjänst 1,48).

S:ta S:ta ... Gull— Lill- Maria Gertrud Sundby Sidsmn berna Långbro hagen Antal tjänster för personal & sy— och vävsa11961/62 Slöjdföreståndare ...... 1 1 1 1 1 1 Sömmerska eller vä- verska ............. 4 2 2 2 2 2 3 Skötare .............. 2 Ekonomibiträde ....... 2 4 2 Summa 7 7 5 5 3

Intervj uundersökningen

I likhet med frekvensstudierna och arbetsredogörelserna avser intervjustu- dierna att kartlägga olika befattningshavares arbetsuppgifter och arbetsti- dens fördelning på dessa uppgifter samt att därjämte lämna vissa synpunk- ter på vederbörande befattningshavares inställning till olika förekommande arbeten, behovet av utbildning samt önskemål rörande arbetet och sjukhus- verksamheten överhuvudtaget.

Intervjuundersökningen omfattade följande personalkategorier överläkare

bitr. överläkare underordnade läkare

psykologer

kuratorer

personalföreståndare

föreståndarinnor1 i hjälpverksamhet samt föreståndarinnor och uppsyningsmän1 för inre sjukvård.

arbetsterapeuter sociotevapeuter2

Delegationen fann det emellertid önskvärt, att även personal vid vård- avdelningar intervjuades. Eftersom det skulle bli alltför omfattande och tidskrävande att härvidlag göra en totalundersökning, bestämdes det att ett representativt urval av vårdavdelningarnas personal skulle göras och att intervjuerna skulle begränsas till detta urval.

Samtliga ovannämnda befattningshavare med undantag för vårdavdel- ningspersonalen intervjuades vid alla i undersökningen ingående sjukhus. Intervjuerna genomfördes på befattningshavarnas arbetstid. I den informa- tion, som delgavs personalen före undersökningens början, framhölls att deltagandet i intervjuerna var frivilligt. Samtliga uttagna personer ställde sig välvilligt till förfogande. Ett visst bortfall förekom dock, men det ut-

1 Beteckningarna »uppsyningsman» och »föreståndarinna» har numera ersatts med »förestån- dare». ” Speciella tjänster som »socioterapeut» fanns vid tiden för våra undersökningar ej inrättade. Vid de statliga sjukhusen fullgjorde skötare eller förste skötare hithörande uppgifter, och vid ett av de kommunala sjukhusen fanns särskild studieledare anställd.

gjordes av sådana personer, som vid intervj utillfället befann sig på semester eller var tjänstlediga.

I fråga om vårdavdelningspersonalen gjordes intervjuundersökningen endast på fyra sjukhus, nämligen vid två statliga samt vid två kommunala. Det ena av de statliga sjukhusen är ett relativt nybyggt och modernt sjuk- hus, det andra är i bygg-nadshänseende gammalt och relativt tungarbetat. De två kommunala sjukhusen innehåller båda en gammal och en modern, nybyggd del.

Valet av vårdavdelningspersonal tillgick på följande sätt. Denna personal består av överskötare, förs-te skötare och skötare, och eftersom dessa tre personalkategoriers storlek varierar, beslöts att varan- nan överskötare, var femte förste skötare och var tionde skötare vid de fyra sjukhusen skulle intervjuas. Som urvalsram användes sjukhusens lönelistor. För skötarna gjordes sedan ett obundet, slumpmässigt urval. Eftersom en del personer befann sig på semester eller tjänstledighet val- des även en del reserver, som i vissa fall intervjuades för att man skulle uppnå det i förväg fastställda antalet intervjuer.

Vid utformningen av frågeformulären fastställde-s först frågeområdenla. Sedan formulerades frågorna, och formulären testades i en förundersökning vid Ulleråkers sjukhus i Uppsala. Därefter omarbetades frågeformulären, och efter ytterligare diskussioner fastställdes de slutgiltiga formulären.

Frekvensstudierna

Genom användandet av frekvensstudier har ytterligare ett medel erhållits för införskaffande av fakta om arbetsförlopp. Metoden, som i relativt be- tydande omfattning använts inom industrin, innebär att man genom stick- provsumdersökningar insamlar material, som statistiskt bearbetas. Prin- ciperna bygger på sannolikhetskalkylens tillämpning inom den matema— tiska statistiken. Utförandet av en frekvensstudie tillgår på så sätt att man vid slumpmässigt valda tidpunkter observerar ett arbetsförlopp och an- tecknar dess karaktär vid dessa tillfällen. I jämförelse med klockstudier är frekvensstudiemetoden smidig genom att den lämnar personalen i stort 'sett oberörd av observatörerna.

Skillnaden mellan på sedvanligt sätt genomförda tidsstudier (klockstu- dier) och frekvensstudier kan schematiskt åskådliggöras med följande skiss.1 Den studerade avdelningens personal, antal studiedagar och tid— punkt på dagen får bilda ett treaxligt koordinatsystem. De större kuberna i diagrammet avser den totala arbetsvolymen under en arbetsperiod. Den mindre kuben i den vänstra delen av diagrammet avser arbetsvolymen av de arbetstagare som beröres av tidsstudier under den tid dess—a pågår, vil-

l Sten Jacobsson och Rolf Linnarsson: »Frekvensstudier». (Utgiven av Västmanlands arbets- studieförening, Västerås).

Klockltudler Frekve nutudler

Tidpunkt Tidpunkt PÅ 4580" på dagen

17.00 " '

17. 00

Den studerade .'_-.: Z . ." . Den studerade

7.00. . . . . . . . lv elnlngens pe II av elnLngen: personal

ABCDEFGHKLM-K

ket sedan får representera hela avdelningens arbete. Vid klockstudier kan man av ekonomiska skäl studera endast ett fåtal personer under en rela- tivt kort tid. Frekvensstudier däremot gör det möjligt att studera hela ar- betsgruppen, vilket framgår av den högra delen av diagrammet, där pric- karna representerar observationer, som göras beträffande samtliga befatt- ningshavare på avdelningen.

I delegationens undersökningar tillämpades frekvensstudierna beträf— fande personalen på 6 vårdavdelningar vid varje sjukhus och —— dock en-

»

dast i provundersökningen —— personalen a medicinskt centrum.

Arb etsredogörelserna

Dessa tillgick på så sätt att befattningshavarna under en fyradagarsperiod fick redogöra för vad de sysslat med. Uppgifterna lämnades på ett särskilt upprättat formulär, vilket var indelat i halvtilmn-esperioder.

Arbetsredogörelser lämnades av följ-ande personalk'ategorier läkare central sjukvårdspersonal såsom pensonal å medicinskt centrum

personalföreståndare

uppsyningsmän och föreståndarinnor nattpersonal

arbetsterapipersonal

sj ukvårdspersonal i familjevård och hjälpverksamhet samt

psykologer och kuratorer.

En närmare presentation av tillvägagångssättet vid genomförandet av denna del av organisationsundersökningarna lämnas i kapitel 6.

Informationskonferenser m. m.

För att organisationsundersökningarna skulle kunna genomföras så frik- tionsfritt som möjligt borde enligt delegationens mening den berörda personalen vid sjukhusen informeras om undersökningarna —— sättet för deras genomförande och ändamålet med dem. Med hänsyn härtill tillställ- des personalen i god tid före undersökningarnas påbörjande en informa- tionspromemoria i vilken de olika undersökningsmetoderna beskrevs rela- tivt utförligt och ändamålet med undersökningarna angavs.

I omedelbar anslutning till påbörjandet av studierna hölls vidare vid varje sjukhus en informationskonferens för läkare och övrig personal. Den sedvanliga dagordningen vid dessa konferenser hade följande innehåll. I. Inledningsanförande av ordföranden Dahlgren.

2. Föredrag av ledamoten Åmark över ämnet »Mentalsjukhuset som en fungerande enhet». '

3. Experten Zetterström Lagervall lämnade vissa kommentarer till den ut- sända informationspromemorian.

4. Ledamoten Enmark redogjorde för fackföreningens syn på organisa- tionsundersökningarna.

5. Diskussion. I anslutning härtill bör omnämnas, att den personal, som var närvaran- de vid informationskonferenserna, ombads att jämväl informera patienter- na på de berörda vårdavdelningarna om undersökningarna. Sjukhuspersonalen lämnades sålunda noggranna informationer om sät- tet för undersökningarnas genomförande och målsättningen för desamma. Detta visade sig också värdefullt i det fortsatta arbetet. Personalen var regelmässigt positivt inställd till undersökningarna och till det team som utförde dessa. I avsikt att underlätta observatörernas arbete utdelades till personalen på de vårdavdelningar, som blev föremål för frekvensstudierna, brickor med bokstavsbeteckningar (A = överskötare, B : förste skötare etc.), vilka fästes på uniformerna, varigenom vederbörandes tjänsteställning omedel- bart kunde uppfattas av observatören. Organisationsundersökningarna utfördes under de dagar som anges i sam— manställningen å sid. 15. Slutligen skall vi här summariskt beröra de faktorer, vilka kan tänkas minska »tillförlitligheten av de data, som erhålls genom intervju- och fre- kvensundersökningar samt arbetsred'ogörel-ser. Gemensamt för dessa tre metoder är att om man eftersträvar represen- tativitet så är det betydelsefullt att antingen använda sig av sådana urvals- förfaranden, som säkerställer representativitet i det undersökta materialet, eller att man låter samtliga befattningshavare ingå i undersökningen. Som tidigare nämnts utvaldes sjukhusen så att de uppfyllde vissna krite- ria med avseende på storlek, geografiskt läge, byggnadsår etc. Inom varje

Undersökningsdagar Sjukhus 10—18 maj 1960 S: ta Maria 10--—14 oktober 1960 S:ta Gertrud 21—29 september 1960 Sundby 21—29 april 1960 Sid—sjön 31 augusti—7 september 1960 Gullberna 25 oktober—2 november 1960 Långbro 23—29 november 1960 Lillhagen

sjukhus deltog samtliga ovan under respektive avsnitt berörda befattnings- havare i Iintervjustudierna, frekvensstudierna och arbetsredogörelserna, dock med undantag för den i intervjustudierna ingående vårdavdelnings- personalen. Beträffande denna använd—e vi oss av ett sannolikhetsurval.

Ett annat förhållande, som påverkar representativiteten, är bortfallet. I intervjuundersökningen vägrade ingen av berörda befattningshavare att deltaga, men enstaka frågor i formuläret besvarades inte av alla tillfrågade. I dessa fall föreligger en viss risk att den erhållna fördelningen avviker från den faktiska fördelningen. I frekvensundersökningen förekom praktiskt taget inget bortfall. Även i fråga om arbetsredogörelserna var bortfallet ringa, dock med undantag för läkarna vid de kommunala sjukhusen.

En tredje felkälla är de 5. k. slumpfelen. De kan uppstå om antalet obser- vationer är så litet att resultaten kan påverkas av tillfälliga förhållanden. I frekvertsundersökningen är antalet observationer relativt -stort och de standardberäkningar som vi där gjort ger ett begrepp om slumpfelen's stor- lek. I arbetsredogörelserna är vissa personalkategorier såsom kuratorer vid statliga sjukhus och internmedricinare så fåtaligt representerade, att insam- lade data om dem får anses vara behäftade med slumpfel.

Beträffande varje undersökningsmetod finns det specifika felmöjlig- heter. I intervjuundersökningar kan det uppstå fel under intervjun på grund av såväl den intervjuades som intervjuarens beteende. Den intervj ua- de kan sålunda svara så som han tror att intervjuaren förväntar sig av ho- nom och intervjuaren kan felaktigt uppfatta lämnade svar. Sådana fel kan till största delen undvikas om man använder sig av tränade intervjuare.

I frekvensundersökningar kan man riskera, att gjorda observationer ej är representativa för de faktiska arbetsförhållandena. Genom att på ett slumpmässigt sätt variera den ordningsföljd i vilken avdelningarna besök- tes motverkades denna felkälla. En annan faktor berör den utsträckning i vilken gjorda observationer kategoriserades korrekt. Idealet skulle ha varit att två personer oberoende av varandra kategoriserat samma observationer. Detta var dock praktiskt omöjligt att genomföra. I stället jämförde-s nde to- tala fördelningarna för de tre ob-servatörerna utan att man fann några större avvikelser.

I arbetsredogörelserna slutligen kan det uppstå fel genom att de i under— sökningen deltagande befattningsbavarna utelämnar eller tillfogar upp- gifter eller omorganiserar sitt arbete under de dagar undersökningen pågår. Dessutom kan, som vid 'de andra två undersöknings-metoderna, fel uppstå vid kategorisering av de lämnade uppgifterna.

Ur tillförlitlighetssynpunkt är felrisker minst för handen i fråga om frekvensmetoden och mest vid arbetsredogörelserna ; intervjumetoden intar & detta hänseende en mellanställnjng.

Det bör påpekas att man genom att använda flera metoder samtidigt på samma population i viss utsträckning kan kontrollera tillförlitligheten ge- nom jämförelser av på olika sätt erhållna resultat.

KAPITEL 2

Litteraturöversikt över studier av personalförhållanden vid mentalsjukhus

Det finns en omfattande, speciellt engelskspråkig litteratur, som behand— lar sociologiska och socialpsykologiska undersökningar vid mentalsjukhus. Dessa undersökningar kan indelas i tre olika grupper.

Den första typen sysslar med följande problem: Vilka egenskaper och färdigheter erfordras av den personal, som tjänstgör vid mentalsjukhusen? Finns det personlighetsegenskaper som gör en person mer eller mindre läm- pad att arbeta på ett mentalsjukhus? Undersökningarna syftar bl. a. till att konstruera tests, som kan komma till användning vid urval och anställ- ning av personal. När det gäller undersökningar av personlighetsegenska- per, som skulle göra en person lämplig för arbete på mentalsjukhus, så är det självklart att dessa egenskaper måste sättas i förbindelse med de mål- sättningar man har vid ett sjukhus. Vid ett sjukhus där man försöker att aktivera patienterna och skapa en terapeutiskt verksam miljö behöver per- sonalen ha andra egenskaper än där vården huvudsakligen syftar till ett omhändertagande eller rent av enbart förvarande av patienterna.

Den andra typen av undersökningar handlar om personalens attityder och dess åsikter om sjukhuset, vården och patienterna, och utföres dels i form av intervjuer, dels ock med hjälp av standardiserade metoder, t. ex. attitydskalor. En sammanfattning av några av dessa undersökningar finns i arbetet »The Patient and the Mental Hospital».1 En av de intressantaste är den, som Levinson och hans medarbetare2 utförde. De studerade perso- nalens attityder och ideologi vid tre sjukhus i Massachusetts, U.S.A. Sam— manlagt utfrågades 335 personer. Vid undersökningen använde de sig bl. a. av en attitydskala, som mätte en dimension vars ändpunkter kallas »custo- dialism» och »humanism».

»Custodialism» kännetecknas av inställningen, att patienten bör hållas i förvar för att skydda honom själv och andra patienter mot destruktiva och aggressiva impulser.

1 Greenblatt M., Levinson D. & Williams R.: The patient and the mental hospital. Glencoe 111. 1957. ? Gilbert D. C. & Levinson D.: »Custodialism» and »Humanism» in staff ideology, kap. 3 i M. Greenblatt" et al. utg. op. cit.

»Förebilderna för den custodli'alistiska inriktningen är dels det traditionella fängelset och dels mentalsjukhuset för ”kroniskt, sjuka, som sörjer för kvar—hållan— de och förvaring av de intagna. Patienterna betraktas på ett stereotypt sätt som kategoriskt olika mot ”normala, personer, som totalt oförnuftiga och okänsliga för andra, som oberäkneliga och farliga» (s. 22).

Den »humanistiska» inställningen däremot kännetecknas av att perso— nalen uppfattar sjukhuset som en terapeutisk miljö och inte som en insti- tution, där man förvarar de sjuka; vikten av de inter-personella kontakterna både för uppkomsten och för botandet av mentala sjukdomar betonas. Per— soner med denna »humanistiska» uppfattning ser på patienten mera med utgångspunkt från socialpsykologiska synpunkter och använder sig mindre av moraliska värderingar, när de bedömer patienterna.

»De försöker att i varierande grad [demokratisera sjukhuset, att utöka den terapeutiska verksamhet, som utövas av den icke-medicinska personalen, att öka patientens självbestämmande (individuellt och gemensamt genom patienternas självstyrelse) och att öppna kommunikationer, var det än är möjligt» (5. 22).

Dessa två inriktningar, »custodialism» och »humanism», kommer till ut— tryck vid olika tillfällen, t. ex. när det gäller att bedöma patienterna och deras sjukdom; de kommer till uttryck i den uppfattning man har om rela— tionerna mellan patienter och läkare 'samt mellan patienter och övrig per- sonal, och de gör det ävenledes i hela det sätt, på vilket sjukhuset är orga- niserat. Levinson och hans medarbetare fann ett samband emellan »custo— dialism» och vissa personlighetsvariabler, t. ex. graden av auktoritär ins-täll— ning. De fann också, att graden av »custodialism» var olika utbredd inom olika personalkategorier, så t. ex. korn biträden högre på attitydskal'an än sjuk—sköterskor, och dessa sistnämnda kom högre än läkare. Ju högre en person befinner sig på skalan desto mera utpräglad är denna attityd. Men de fann också, att graden av »custodialism» var olika vid olika sjukhus. För- fattarna drar därav slutsatsen, att det inte bara finns ett samband mellan olika personlighetsdrag och »custodialism» utan även mellan »custodia- lism» som ideologi och den sociala organisation, som råder vid ett sjukhus. Sambandet mellan ideologin och sjukhusets sociala organisation kan tänkas på två sätt, dels så att personalen på 'ett sjukhus påverkas av den där all— mänt rådande atmosfären och under sin tjänstgöring förvärvar vissa atti- tyder i överensstämmelse härmed, dels ock så att personalen genom sina attityder upåverkar sjukhusets sociala organisation och den atmosfär, som råder där.

I Sverige har Wretmark och Åström3 gjort en undersökning bland per- sonalen vid en psykiatrisk klinik och dessutom bland en grupp sjuksköter- skeelever. Sammanlagt undersöktes 115 personer. De använde sig av en attitydskala, som utarbetats av Levinson och hans medarbetare. Liksom

” Wretmark G. & Åström J.: Attitydundersökning bland personal på psykiatrisk klinik, Svenska Läkartidningen 1960:57:700 (nr 10).

Levinson fann de, att graden av »custodialism» var högst bland sjukvårds- biträden, därefter kom sjuksköterskor och sist läkare.

Resultaten av dessa undersökningar kan dock delvis bero på själva ut- frågningsmetoden. Attitydskalorna är så konstruerade, att man ber indi- viderna att instämma i vissa påståenden. Graden av instämmande poäng- sättes, och man beräknar en totalpoäng för alla avgivna svar. Det visar sig då, att ju lägre skolutbildning en person har, desto mera tenderar han att instämma i påståendena, speciellt om dessa är av komplicerad natur och han har svårt att förstå dem. Ytterligare en felkälla kan ligga däri, att per- soner med en högre skolutbildning lättare förstår de tankegångar, som givit upphov till skalornas konstruktion. De svarar därför ofta, som de tror att undersökaren väntar sig, att de skall svara, i stället för att avslöja sin egen inställning. Dessa två felkällor kan ha påverkat resultaten i ovan- nämnda undersökningar, men i vilken utsträckning så skett är givetvis svårt att säga.

Resultat liknande dem vi nyss refererat fann Carstairs och Heron4 i en undersökning utförd på ett sjukhus i London. De undersökte 210 personer — samtliga män _— varvid det visade sig att de, som befann sig högt i sj uk- husets hierarki, hade de lägsta poängen på custodialismskalan. Författar- na anser dessutom, att de wattitydskalor, de själva använder, kunde visa sig vara värdefulla vid urval av sökande till befattningar på mentalsjukhus.

Visserligen är materialet i den amerikanska, den svenska och den engelska undersökningen begränsat. Men å andra sidan går resultaten, trots de skill- nader, som finns länderna emellan, i samma riktning. Man kan med andra ord utläsa en bestämd trend.

I en annan undersökning försökte Wallace och Rashkis5 studera följande hypotes: Finns det ett samband mellan graden av överensstämmelse i per- sonalens åsikter och patienternas oro? I en tidigare undersökning hade Stanton och Schwartz6 funnit, att enigheten bland personalen och överens- stämmelsen i deras åsikter hade ett inflytande på graden av oro bland pa— tienterna; en ökning av detta symptom inträffade, när personalen visade bristande överensstämmelse i sina åsikter.

Under det att Stanton och Schwartz hade fått sina resultat genom in- formella observationer vid ett sjukhus, så försökte Wallace och Rashkis att få standardiserade mått på såväl överensstämmelse i åsikter bland per- sonalen som på oro bland patienterna. De kunde emellertid inte finna nå- got samband mellan överensstämmelse i åsikterna bland personalen och graden av oro bland patienterna. Däremot fann de, att en patient vanligt- vis var mindre orolig, ju längre han stannade på avdelningen, och att per-

4 Carstairs G. M. & Heron A.: The social environments of mental hospital patients, kap. 11 III i M. Greenblatt et al. utg. op. cit. ” Wallace A. & Rashkis H. A.: The relation of staff consensus to patient disturbance on mental hospital wards. Am. Social. Rev. 1959, 24 829—835. ' Stanton A. H. & Schwartz H. S.: The mental hospital. London 1954.

sonalens åsikter om patienten överensstämde mera, ju längre han stan- nade där. Författarna framhåller också, att en viktig faktor är innehållet i de åsikter om vilka personalen är ense. Det kan hända, framhåller de, att om personalen har lika uppfattning i en fråga, som verkar irriterande på patienten, så kommer denne—s oro att öka just på grund av samstämmig- heten.

Den sist refererade undersökningen är intressant ur två synpunkter. Forskarna försökte här ta reda på hur personalens åsikter och attityder på- verkar patientens tillstånd, varjämte de försökte mäta sina variabler på ett exakt sätt. Även om de inte fann något samband mellan personalens attityder och patientens tillstånd, så kan man därför inte utan vidare av- färda hypotesen, att det inte finns ett sådant samband. Det vore intressant att ytterligare studera spörsmålet, under vilka förhållanden och på vilket sätt personalens åsikter, dess attityder och dess inställning till patienten påverkar patienten i en positiv eller i en negativ riktning. Att det existerar en påverkan från personalens sida är ställt utom allt tvivel. Vi får anled- ning att längre fram återkomma till detta problem.

Den tredje typen av undersökningar avser studier av sjukhus eller en- staka avdelningar på ett sjukhus. Dessa undersökningar kan innebära so- ciologiska beskrivningar av sjukhuset eller av en speciell avdelning. Det kan därvid vara frågan om särskilda problem, t. ex. sådana som berör so- ciala förändringar på ett sjukhus (Sofer7, Cumming & Cummings-9), det kan vidare beröra de betingelser, som är nödvändiga för att skapa en tera- peutisk miljö (Schwartzlo, Jones”), eller studier av den formella social-a strukturen på ett sjukhus, t. ex. hur den ordergivande hierarkin är upp- byggd (Henry12).

Ytterligare en typ av undersökningar har utförts medelst 's. k. »participant observer»-teknik. Bland de mest kända är den undersökning, som Caudill och hans medarbetare13 genomförde på ett amerikanskt sjukhus. En av forskarna — Caudill själv — lät skriva in sig som patient på ifrågavarande sjukhus, vilket förhållande endast var känt av sjukhuschefen och en av de övriga psykiaterna, dock ej av den läkare som skötte avdelningen i fråga. Caudill, som är kulturantropolog med speciell träning i observationsstu- dier, hade tidigare sysslat med undersökningar av organisationer. Han ob- serverade nu under sin »vårdtid» på sjukhuset det dagliga livet på ifråga- varande avdelning. Speciellt intresserade han sig för de sociala normer,

" Soter C.: Reactions to administrative change. Hum. Relat. 1955, 3, 291—316. ” Cumming J. & Cumming E.: Social equilibrium and social change in the large mental hospital, kap. 4, III i M. Greenblatt et al. utg. op. cit.

” Cumming E. Clancey I. L. W. & Cumming J.: Improving patient care through organisa- tional changes in the mental hospital. Psychiatry 1956, 19, 249—261.

1" Schwartz M.: What is a therapeutic milieu. Kap. 8 i Greenblatt et al. utg. op. cit. 11 Jones, M.: The therapeutic community. New York 1953. " Henry, J.: The Formal Social Structure of a Psychiatric Hospital. Psychiatry 1954, 139—153. " Caudill W., Redlich F., Gilmore & Broby E.: Social structure and interaction processes on a psychiatric ward. Am. J. Orthopsychiatry 1952, 22.

som rådde i patientgruppen, t. ex. sådana normer som attityden mot den egna personen, inställningen till andra patienter, till terapin och till läkar- na samt till sjuksköterskorna och övrig personal. Caudill kunde visa, att det fanns utpräglade normer bland patienterna, och att dessa normer upp— rätthölls av gruppen. Han påpekar också bristen på kommunikation mel- lan patienterna och personalen, och hur denna bristande kommunikation resulterade i att personalen knappast hade någon kunskap om de normer, som rådde inom patientgruppen.

Slutligen må nämnas sådana undersökningar, som utgöres av »case studies» av patienter för att skildra samspelet mellan patienten och hans sociala miljö på sjukhuset. Exempel på en sådan undersökning är Löchensl" på ett norskt sjukhus.

Antalet undersökningar, som berör de spörsmål som här antytts, år så stort, att det är omöjligt att ta upp dem i en något så när begränsad littera- turförteckning. Vi skall emellertid återkomma till några av dem och de resultat de lämnat i de avsnitt av vår rapport, där de är mera relevanta.

14 Löchen, Y.: Sosiologi, sinnslidelse og psykiatriske sykehus. Oslo 1959.

KAPITEL 3

Några allmänna synpunkter på mentalsjukhuset såsom ett socialt system

Inledning

Det är ett orealistiskt krav, att en undersökning av den typ, som presente- ras i denna rapport, skall — sett ur vetenskaplig synpunkt — vara helt för- utsättningslös. Med >förutsättningslös» menar vi då dels att man närmar sig problemen utan att ha en uppfattning om dem, dels ock att forskaren bortser från sina egna värderingar. Detta är orealistiskt av två skäl: 1. Den kunskap, man har om problemen, har man som brukligt är i cm- pirisk forskning, skaffat sig genom att studera litteraturen på området. 2. I alla faser av ett forskningsprojekt vägledes man av bestämda vär- deringar. Låt oss ta ett exempel. När man konstruerar ett frågeformulär, avsett att användas i en intervjuundersökning, så innebär redan det urval, som man gör bland tänkbara frågeområden, och det sätt på vilket frågorna formuleras, att man bygger på, kanske ibland icke uttalade, värderingar. Problemet är alltså ej att göra en undersökning förutsättningslös i be- märkelsen >fri från värderingar). I stället blir problemet att så noggrant som möjligt redovisa de värderingar på vilka undersökningen bygger. Sedan denna utgångspunkt klargjorts bör tilläggas, att det givetvis är självklart att en undersökning bör utföras med all den vetenskapliga objek- tivitet, som det är möjligt för en forskare att prestera.

Mentalsjukhuset som ett socialt system

Vi skall börja med att framställa ett principiellt påstående: Det är inte sär- skilt välbetänkt att göra allmänna uttalanden om personalbehovet på ett mentalsjukhus, om personalens sammansättning och om den utbildning personalen behöver. Dessa tre problemställningar måste sättas in i ett större sammanhang; ett mentalsjukhus kan nämligen betraktas som ett socialt system, en organisation vars egenskaper och målsättning påverkar kraven på sammansättning och utbildning av personalen. Påståendet, att ett men- talsjukhus är att betrakta som ett socialt system, är ej en ny tanke. Den har bl. a. framförts i mentalsjukvårdsdelegationens huvudbetänkande (SOU 1958: 38), där det på flera ställen talas om »sj—u-klhuset som en funge- rande enhet».

Vi skall precisera, vad vi menar med »socialt system». Vi avser därmed det nåt av relationer mellan individerna, som ingår i en organisation, t. ex. ett sjukhus. Relationerna mellan individerna är inte godtyckliga utan be- stämmes av en serie faktorer:

a) Organisationens struktur; d. v. 5. de positioner, som personerna inom organisationen innehar.

b) Organisationens målsättningar; t. ex. att bedriva terapi, att förvara patienter, att undervisa och utbilda.

c) Organisationens arbetsprocess; d.v.s. det sätt på vilket man försöker uppnå målsättningarna.

d) Organisationens materiella resurser; d. v. s. de byggnader och den ut- rustning, som står till förfogande, samt de finansiella resurser som finns att tillgå.

Mellan punkterna c) och d) finns ett nära samband. De sammanfaller i viss utsträckning med vad man i företagsekonomisk terminologi brukar kalla »prestationer» och »kostnader». Med de senare menas »värdet av de uppoffringar, som sker i syfte att åstadkomma med verksamheten avsedda prestationer (varor eller tjänster)» (Asztélylö, s. 7).

»Kostnad-erna» — eller »input» _ påverkar de ».prestajtioner» _ eller »output» — man söker åstadkomma. När det gäller mentalsjukhusens prestationer så är syftet att bota eller förbättra patienterna.

I vilken utsträckning man kan åstadkomma detta beror i hög grad på den kostnadsnivå man anser vara rimlig, önskvärd, ekonomiskt försvarbar resp. acceptabel sett mot bakgrunden av samhällets resurser.

Men när det gäller sjukvård i allmänhet och mentalsjukvård i synnerhet, så är sambandet mellan kostnader och prestationer komplicerat. Det kan t. ex. tänkas att ökningen av kostnader, sett ur kortsiktigt perspektiv, kan leda till långsiktiga kostnadsminskningar eller ge andra önskvärda resul- tat; ökningen av antalet läkare och övrig personal per intagen patient kan leda till en minskning av vårdtiden och eventuellt hindra uppkomsten av s. k. »kroni'ska fall» eller långtidsfall eller minska recidivfrekvenlsen.

Det nyss sagda gör det önskvärt, att vid en analys av ett socialt system ta hänsyn till kostnaderna, prestationerna, deras samband inbördes och med systemets målsättning.

Vi skall utgå ifrån ovannämnda fyra kategorier av faktorer och försöka beskriva sjukhusets sociala struktur. Den består av positioner, t. ex. över- läkare, läkare, överskötare, I:ste skötare, skötare och patienter. Struktu- rens utseende på en överläkaravdelning kan man åskådliggöra med hjälp av en organisationsplan av t. ex. följande typ (diagram 1).

Den nu beskrivna organisationsplanen framställer den sociala struktu- ren som ett hierarkiskt system. De olika positionerna placeras på olika ni- våer, motsvarande det inflytande en position har. Linjerna som förbinder

" Asztély, Sandor: Lasarettssjukvårdens kostnadsstruktur (stencil) Göteborg 1961.

Överläkare Avdelnings— Avdelninge- läkare läkare etc Överskötare Ine skötare Skötare Skötare Skötare ”magas- Diagram 1

positionerna med varandra anger relationerna mellan positionerna, exem- pelvis vem som kan ge order till vem. De viktigaste relationerna är de som berör auktoritetsförhållanden, d. v. s. beslutsprocesser och — vilket ofta är nära förknippat därmed — kommunikationerna emellan befattningsha- varna.

Det exempel vi gav i diagram 1 innebär också en förenkling av förhål- landena. I själva verket tillkommer ytterligare en serie positioner, som kan påverka en avdelnings sätt att fungera. Vi skall demonstrera detta i följande diagram nr 2.

En överläkaravdelnings skötsel kan påverkas av sjukhuschefen. Eftersom överläkaren vanligtvis sköter sin avdelning självständigt, har linjen från sjukhuschefen till honom utsatts i punkter. I ekonomiska spörsmål har intendenten möjlighet att utöva inflytande. Vidare tillkommer personalföre- ståndaren och för överläkaravdelningen även föreståndaren, som kan få ta emot order från t. ex. överläkaren, avdelningsläkaren och eventuellt inten- denten.

En och samma person kan få motta order från olika personer, vilket kan leda till svårbemästrade problem — om nämligen två eller flera olika order till samma person inte överensstämmer med varandra.

Dessutom tillkommer ytterligare några positioner, nämligen bl. a. psyko- loger, socioterapeuter, sjukgymnaster och arbetsterapeuter. Deras linjer till översköt-aren har streckats, eftersom de enligt vissa organisationsprin- ciper ej |kan ge order. Man brukar därför skilja mellan linjefunktioner och stabsfunktioner. De personer som tillhör linjen kan ge order, de som inne—

:— — Sjukhuschef l I |

Överläkare Avdelninqs- Avdelninqs- Intendent läkare läkare Arbetsterapeut Psqknlaq Sjuqumnast Föreståndare _ — förågg::al;e l l I | | | | I | L ————— _!— ————— —L—— — —- Överskötare lze skötare Skötare Skötare Skötare ”533335" Diagram 2

har stabsfunktioner däremot har endast rådgivande uppgifter. Lämplig- heten av uppdelning i linje- och stabsfunktioner har i modern organisa- tionsteoni starkt ifrågasatts (se t. ex. Fältströmm). Den leder nämligen till komplicerade avvägnings— och kompetensproblem. Det förhållandet, att en befattningshavare har flera överordnade, som alla kan ge order till honom, utgör ett annat problem, speciellt vid sjukhusen. Så t. ex. kan en avdel- ningssköterska vid ett kroppssjukhus få mottaga order från husmor, över- läkare och sjukhusintendent. Ett sådant system med flera lorde-rgivande instanser kan leda till kompetensstrider och skapa konflikter för den som skall ta emot och omsätta ordern-a. Om två order är motsägelsefulla så kan hon nämligen ej efterkomma den ena utan att bryta mot den andra.

Överhuvudtaget medför principen om en starkt genomförd ordergivande hierarki en rad svårigheter. Om positionerna inte är väl avgränsade, kan det medföra besvärliga kompetens-strider. Därför måste relationerna mellan positionerna regleras i detalj. Detta i sin tur kan leda till byråkratisering och brist på rörlighet.

" Fältström E.: Administration i teori och tillämpning, Stockholm 1959.

Den struktur, som återges i en organisationsplan, brukar kallas den »formella». I praktiken följer inte alltid relationerna mellan de individer, som innehar positionerna, de Linjer som anges i organisationsplanen. Det brukar därför uppstå en »informell» struktur, som återspeglar de faktiska auktoritetsförhållandena.

Kunskapen om sjukhusets eller om en annan organisationsenhets for- mella struktur och dess sät-t att fungera kan ha den största betydelse. Stan— ton & Schwartz (op. cit.) påpekar, att varje förändring i sjukhusets rutin, som påverkar den formella strukturen, vanligtvis möts av kraftigt mot— stånd.

Även den informella strukturen är betydelsefull. Rowland" beskriver hur informella kontakter mellan personalen, baserade t. ex. på vänskap, kan påverka möjligheterna att via den informella strukturen utöva inflytande på en avdelnings skötsel.

Relationerna mellan positionerna ordnas genom regler och bestämmel- ser, även kallade normer. Detta innebär, att förväntningar riktas mot de personer, som innehar en position. Förväntningarna gäller deras beteende, inte så mycket som individer utan som innehavare av sin position. Dessa förväntningar brukar sammanfattas med termen »roll». Varje innehavare av en position får sig en roll tilldelad.

Även patienterna får sig tilldelade bestämda roller, eftersom de utgör en del av sjukhusets sociala struktur.

Det som gäller för sjukhuset i dess helhet gäller även för de enheter, t. ex. överläkaravdelningar eller vårdavdelningar, i vilket sjukhuset är uppdelat. Även dessa har sin struktur med sina positioner och roller. Ju mera obe- roende en enhet, t. ex. en överläkaravdelning, är desto mera kan man vänta sig att dess struktur skiljer sig från andra enheters.

Vi kan sammanfatta det vi hittills sagt enligt följande. En organisation, t. ex. ett sjukhus, består av vanligtvis hierarkiskt upp- byggda positioner; relationerna mellan positionerna regleras av normer; de viktigaste relationerna rör auktoritets- och kommunikationsförhållanden; personer som innehar positioner får sig roller tilldelade. Det äger rum ett ständigt samspel mellan individerna inom organisationen, och ingen und- går att påverkas av detta samspel. Detta gäller också patienterna, även om de är mycket störda, autistiska eller befinner sig i ett kroniskt sjukdomstill- stånd.

Den andra faktorn vi nämnde var organisationens målsättningar. Vid ett mentalsjukhus finns det olika målsättningar, varav två är mycket betydelse- fulla, nämligen dels att bedriva terapi, dels ock att omhänderta patienterna för 'att skydda dem mot impulser, som kan skada dem själva eller kan vara farliga för andra. Dessutom tillkommer ytterligare 'en del väsentliga målsätt-

17 Rowland H.: Interaction process in the state mental hospital. Psychiatry 1938, 1, 323—338. Rowland H.: Friendship patterns in the state mental hospital. Psychiatry 1939, 2, 363—373.

ningar, t. ex. utbildning av personal samt bedrivandet av forskning. I vil- ken utsträckning de båda huvudsakliga målsättningarna, terapi och för- varing, sammanfaller eller i vilken utsträckning den ena dominerar på den andras bekostnad beror delvis på de terapeutiska möjligheter, som står till buds, samt på den uppfattning om mentala sjukdomar, på vilken man byg- ger sina åtgärder.

Men innan vi diskuterar denna uppfattning skall vi även nämna något om faktorerna 3 och 4 ——- arbetsprocessen och de materiella resurserna. Båda dessa har ett nära samband med organisationens målsättningar. Vid ett sjukhus där den huvudsakliga målsättningen är omhändertagandet av patienterna har vårdavdelningspersonalen i första hand övervakande upp- gifter. Sättes däremot terapin i förgrunden får samma personal överta tera— peutiska uppgifter, såsom patienternas aktivering och rehabiliterande åt- gärder. Samma sak gäller i fråga om de materiella resurserna t. ex. bygg— naderna. Har man inriktat sig på omhändertagande så är stora salar som lätt går att övervaka ändamålsenliga. Vill man skapa en terapeutisk miljö så är små avdelningar, som tillåter uppdelning av patienterna i smågrup- per, att föredra. Vi skall återkomma till dessa båda faktorer i nästa avsnitt. I det följande skall vi diskutera uppfattningen om mentala sjukdomars uppkomst och innebörd. Eftersom denna uppfattning i sin tur påverkar personalbehovet, personalens sammansättning och dess utbildning, så är det lämpligt att i korthet nämna något om de mentala sjukdomarnas bak- grund.

Intra-personella och inter-personella problem.

Varje riktning inom psykiatrin, som inte nöjer sig med en klassificering av sjukdomstillstånden utan vill bedrivaaktiv terapi, måste ha som ut- gångspunkt den arbetshyp-otesen, att ment-ala sjukd—omstillstånd är påverk- bana med hela den arsenal av åtgärder, som står till förfogande och som ständigt utökas.

Med utgångspunkt från de problem, kring vilka föreliggande utredning centrerar, är det kanske lämpligt att betrakta mentala sjukdomstillstånd som dels intra-personella problem och dels inter-personella problem.

När man talar om intra-personella problem så innebär det, att man söker bakgrunden till mentala rubbningar i störningar i individens organism. Om dessa störningar sedan beror på biologiska eller psykologiska faktorer är ej väsentligt i detta sammanhang.

Den andra aspekten, att mentala sjukdomstillstånd rör inter-personella problem, innebär att dessa tillstånd yttrar sig i störningar i individens sociala kontakter med sin omgivning. Det är i detta sammanhang ej väsent- ligt, om man betraktar störningarna i de sociala kontakterna som en orsak till eller som en följd av de intra—personella sj ukdomstillstånden. Det väsent—

liga är, att man tar hänsyn till de inter-personella faktorerna, såväl när det gäller etiologi, diagnos som terapi.

Uppdelningen av mentala sjukdomstillstånd i intra- och inter—personella problemkomplex innebär ej någon värdering av någondera problemkom- plexets relativa betydelse. Om vi i fortsättningen huvudsakligen kommer att syssla med de inter-personella faktorerna så sker det av två skäl:

a) Det synes som om just denna aspekt har varit en rätt försummad faktor.

b) Det är genom att påverka sjukhusets sociala system, som man kan ta sig an uppgiften att lösa de inter-personella problemen.

I terapeutiskt avseende är konsekvenserna av ovannämnda inställning föl— jande.

När det gäller att ta sig an de intre-personella problemen, så kan terapin bedrivas i form av kemoterapi, chockterapi och annan medicinsk terapi samt vidare i form av psykoterapi, såväl individuell som i grupper. När det gäller de inter-personella problemen, så utgår man ifrån sjukhuset såsom ett socialt system. Det innebär, att de sociala relationer, som ständigt exi- sterar mellan patienterna och personalen inklusive läkarna, blir betydelse- fulla. Det är på utformningen av dessa relationer det beror, om man kan häva de inter-personella störningarna och hos patienterna inlära nya och mera adekvata relationer. Påståendet, att ett modernt mentalsjukhus skall utgöra en terapeutisk miljö, innebär i stort sett, att man — vid sidan om den medicinska och psykologiska terapin — försöker gestalta hela miljön så, att patientens sociala relationer kan reorganiseras.

De inter-personella problemen har kanske blivit mer och mer påtagliga genom framstegen inom kemoterapin. Den fortsatta utvecklingen inom psykofarmakologin gör det troligt, att man inom en inte alltför avlägsen framtid kan komma åt de intra-personella störningarna på ett snabbare och mera effektivt sätt. När dessa har dämpats eller botats, så träder de inter- personella störningarna i förgrunden. Den medicinska terapin skapar så- lunda förutsättningar för den rehabiliteringsprocess, som går ut på att lära patienterna förbättrade och mera effektiva sociala relationer. Det är då ut- formningen av de sociala relationerna på sjukhuset och inom vårdavdel- ningen kan bli av avgörande betydelse.

Vårt betraktelsesätt att uppdela mentala sjukdomstillstånd i intra- och inter-pensonella störningar gör att vi ej behöver ta ställning till frågan huruvida mentala sjukdomstillstånd är att anse som biologiska eller psyko- logiska fenomen. Intra-personella störningar kan betraktas som såväl bio- logiska som psykologiska beroende på vilken utgångspunkt man har. De inter-personella däremot berör individens sociala relationer.

Vi behöver ej heller ta ställning till vilken av dessa två faktorer, som kan anses var kausal. Intra-personella störningar påverkar och försvårar in-

dividens sociala relationer. En person med exempelvis paranoiska föreställ- ningar har svårt att undgå störningar i sina inter-personella kontakter. Å andra sidan kan störningar i de inter-personella relationerna, speciellt om de är av traumatisk art, ge upphov till eller förstärka existerande intra-per— sonella problem.

Betydelsen av ett beaktande av de inter-personella störningarna ligger däri att man blir uppmärksam på möjligheterna att påverka patienterna via utformningen av sjukhusets och vårdavdelningarnas sociala struktur.

När det gäller avvägningen av personalens sammansättning och dess ut- bildning, så är det självklart, att de medicinska synpunkterna måste till- godoses. Däremot är det kanske ej lika självklart eller har hittills ej varit det, att förutsättningar skapas för att på det mest effektiva sättet behandla patienternas inter-personella problem. Några av dessa förutsättningar skall vi diskutera i nästa avsnitt.

Patienten såsom en del av sjukhusets sociala system Vi framhöll tidigare, att varje person i ett socialt system innehar en be- stämd position. Med denna position är förknippad en roll, som i sin tur be- står av de förväntningar andra riktar mot personen i fråga. Dessa förvänt- ningar avser beteende, uppträdande och -reaktionssätt likaväl som värde— ringar och attityder. En person i en grupp eller tillhörande ett socialt sy- stem kan förmås att bete sig i överensstämmelse med förväntningarna med hjälp av sanktioner. Man skiljer därvid mellan positiva sanktioner eller belöning, t. ex. att gruppen accepterar vederbörande, och negativa sanktio- ner eller bestraffning, t. ex. att gruppen avvisar och isolerar en person. Om en person i en grupp beter sig i överensstämmelse med de förväntningar, som riktas mot honom, så belönas han, och detta i sin tur förstärker det beteendemönster, som är i överensstämmelse med gruppens förväntningar. De personer i gruppen, som riktar förväntningar mot en annan person, blir normsändare, och när normmottagaren utsättes för och eventuellt ac- cepterar deras krav, så utgör gruppen en normkälla.

På en vårdavdelning vid ett mentalsjukhus kan en patient i stort sett ha två normkällor: 1. Personalen (i den inkluderas givetvis även psykiaterna), som har sina krav och förväntningar. 2. Patientgruppen, som i vissa fall kan ha ett från personalen avvikande normsystem. Caudill (op. cit.) fann i sin tidigare refererade undersökning, att patienterna såsom grupp hade utpräglade förväntningar på hur nykomlingen skulle bete sig. Patienterna på Caudills avdelning, som bestod av lättskötta patienter, krävde bl. a., att man inte skulle inta en försvarshållning mot läkarna utan visa sig sam- arbetsvillig, man skulle vara hänsynsfull mot medpatienterna och deras egenheter. Caudill påpekade också, att personalen inte hade kännedom om patienternas normsystem.

Detta kan vara riskabelt. Förväntningarna på en och samma patient, vilka kommer dels från personalens sida, dels från patientgruppens, behö- ver ej vara överensstämmande. Det är vanligt, att en person utsättes för olika förväntningar. Problematiskt blir detta först, när förväntningarna blir motsägelsefulla. Då råkar nämligen individen i en konfliktsituation. Indi- viden kan ej bete sig i överensstämmelse med den ena klassen av förvänt- ningar och bli belönad, om han eller hon ej samtidigt handlar emot för- väntningar, som härstammar från en annan grupp. Tillräckliga och till— fredsställande kommunikationer mellan grupperna minskar emellertid ris- ken för förväntningar, som står i motsats till varandra och ger upphov till konflikter.

Vi skall tillämpa detta resonemang något schematiskt på den typ av vård- avdelning, där huvuduppgiften var att få patienten lugn och hålla honom förvarad, eftersom terapimöjligheterna var begränsade. Sjukdomens inne- boende tendens till passivitet, isolering och autistisk avspärrning förstärk- tes då av sjukhusets krav på patienterna. Sedan akuta orostillstånd hade dämpats resignerade patienterna. De blev ännu mera passiva och i vissa fall apatiska. Pseudodemens uppstod ofta som ett hospitaliseringsfenomen. Patienterna levde i mer eller mindre grad i en autistisk värld. Detta inne- har dels skydd mot konflikter med personalen, dels en minskning av möj- ligheten för patienterna att forma en grupp med egna rollförväntningar. Var och en levde isolerad i sin egen värld. Eftersom patienterna knappast utgjorde en grupp med egna rollförväntningar, förekom det knappast roll- konflikter av det slag, vi tidigare omnämnt.

Ju mera man aktiverar patienterna på en avdelning, ju mera man upp- delar dem i grupper, desto mera riskerar man rollkonflikter, om man ej tillräckligt beaktar kommunikationsproblemen.

Gruppen påverkar dock inte enbart en persons beteende och värderingar, utan även den uppfattning personen har om sig själv. Individens självupp- fattning och självvärdering är en annan men viktig källa för hans beteen- de. Andras omdömen om en själv — deras värderingar — uppfattas ofta som normgivande och formar den bild individen har av sig själv. Själv- uppfattningen utgör en central men ofta förbisedd faktor i mentala sjuk- domstillstånds symtomatologi. Ett sådant konstaterande innebär ej ett ställningst-agande om sj älvvärderingens och självuppfattningens roll i men- tala sjukdomars etiologi. Det implicerar inte ett påstående av typen »Fel- aktig självvärdering orsakar mentala sjukdomstillstånd».

Det är bl. a. tre faktorer, som är av betydelse för självuppfattningen:

a) Mellan de personer eller den grupp, som påverkar individens själv- uppfattning och individen existerar en emotionell relation. Ju starkare- individen är emotionellt bunden till normsändarna eller referensgruppen, desto mera kan dessa påverka hans självuppfattning.

b) Den påverkan, som individen utsättes för, kan avse olika aspekter av

hans personlighet. Ju mera centrala de aspekter är som påverkas, desto mera betydelsefull är påverkan. Centrala faktorer är vanligtvis sådana, som rör yrkesrollen, könsrollen och åldersrollen. För att ta ett exempel så är det för en läkares självuppfattning av större betydelse vad hans kolleger anser om hans yrkeskunnighet än om hans förmåga att spela bridge.

c) Den tredje faktorn, som är av betydelse, är den grad i vilken indivi- den varseblir andras förväntningar och är sensitiv för dem. En helt autis- tisk person påverkas inte i samma utsträckning som en person vars inter— personella relationer är >>normala».

Vi betraktar relationerna mellan patienter och avdelningspersonal ur ovannämnda tre synpunkter. Dessa relationer blir ofta sådana, att patien- terna känner sig emotionellt bundna till någon eller några av personalen. Det uppstår ofta — för att använda en psykoanalytisk term _— en över- föring. När det gäller patienternas varseblivning av och sensivitet för andras förväntningar så varierar den naturligtvis. Men ju mer akuta symptom kan hävas genom medicinsk och psykologisk terapi, desto mera kommer patienterna i allmänhet att »öppna sig» och bli utåtriktade och därmed mera mottagliga för påverkan.

Slutligen är den rollaspekt, som mest påverkas hos en patient, antagli- gen den som rör förväntningar i samband med åldern. Patienter med men- tala sjukdomstillstånd har understundom en tendens att fly undan det an- svar och de krav, som ställes på en vuxen människa i vårt samhälle. På sjuk- huset förstärkes ofta denna tendens till regression genom att patienten inte bemötes med de krav, som man i samhället ställer på vuxna människor.

Tillämpat på förhållandena på en avdelning innebär detta, att om t. ex. personalen betraktar patienterna som oansvariga, osjälvständiga och in- fantila, så kommer den att genom sina åtgärder påverka patienternas själv- uppfattning. Dessa kommer då att bete sig just på det sätt, som man väntar sig av dem. Dessutom kommer tidigare inlärt beteende, som går i samma riktning, att förstärkas. Patienterna lär sig med andra ord sin roll. De får en uppfattning om sig själva, som överens-stämmer med personal-ens upp- fattning om dem. Personalen skapar genom den behandling patienterna får vad som i engelskspråkig, socialpsykologisk terminologi kallas för »self- fulfilling prophecy» (Mertonls) : Man har en viss uppfattning om en person. Detta påverkar ens beteende mot personen ifråga, så att denne reagerar såsom man väntat sig. Därmed får man bekräftelse på 'att den egna upp- fattningen varit riktig.

Schwartz19 framhåller i sin undersökning vid ett amerikanskt sjukhus:

Vi fann att attityder såsom antipati, avsmak, nedvärdering och motarbetande av patienten tenderade att förstärka patientens benägenhet för orosutbrott. Lika- ledes påskyndade konfliktsituationer — eller sådana situationer, i vilka patienten 13 Merton R. K.: Social theory and social structure, 1949.

" Schwartz M.: Social research in the mental hospital, kap. i A. Rose utg. Mental health and mental disorder. New York 1955.

isolerades, övergavs eller nedvärderades —- uppkomsten av den överväldigande majoriteten av direkt observerade tillfällen, då patienterna fick utbrott (s. 195).

Även om patienten kommer till sjukhuset störd och med grava symtom, så kan personalens beteende leda till en förstärkning av symtomen. Låt oss anta, att en patient är omväxlande desorienterad och autistisk. Om persona- len visar ängslan eller irritation i sina kontakter med en sådan patient, så kan detta leda till ökad desorientering och ökat autistiskt beteende. Detta i sin tur kan leda till att personalen minskar kommunikationen med patien- ten, vilket i sin tur leder till ökade isoleringstendenser hos patienten. Det uppstår en mekanism, en circulus vitiosus, som leder till intensifierade symtom. Samma mekanism kan naturligtvis även verka i motsatt riktning. Om en patient behandlas som vuxen och ansvarig, om man tar honom på allvar, om man försöker kontakta honom, även när han är autistisk och mutistisk, så påverkar det patientens självuppfattning i det långa loppet, vilket i sin tur kan leda till en förbättring. Men en förbättring har ofta en uppmuntrande effekt på personalen, som i ökad utsträckning intresserar sig för patienten.

Det är med utgångspunkter från sådana tankegångar, vi hävdar betydel- sen av inter-personella problem. Användningen av psykofarmaka gör även, att sådana tillstånd hos patienten, som tidigare varit påfrestande för per- sonalen —— som kanske omedvetet verkade ångestproducerande, som upp— fattades som motbjudande och därigenom kanske framkallade aggres— sioner hos den — numera relativt snabbt kan hävas. Det finns m. a. 0. nu- mera bättre förutsättningar för att skapa en miljö där inter-personella pro- blem framgångsrikt kan behandlas.

Från patientens sida innebär detta också en annan fördel. Han måste dagligen umgås och ha kontakt med sina medpatienter. Är dessa patienter svårt störda, autistiska eller kroniskt sjuka med regressionssymtom, så medför det, att han anpassar sig till den värld, som sjukhusmiljön utgör. Detta förbättrar inte hans möjligheter att anpassa sig till världen utanför sjukhuset. Om däremot medpatienterna mer och mer uppvisar ett »norma— lare» beteende, så underlättas hans anpassning till livet utanför sjukhuset.

Vårdavdelningen som en terapeutisk miljö Vad innebär det att en vårdavdelning skall utgöra en »terapeutisk miljö»? På avdelningen, om man betraktar den som ett socialt system eller ett mi— niatyrsamhälle, pågår ett ständigt samspel mellan personal och patienter, mellan personalen inbördes samt mellan patienterna inbördes. Detta sociala samspel kontrolleras och regleras av de rollförväntningar, man har på var— andra.

Man kan tala om »vårdavdelningen som en terapeutisk miljö», om det sociala samspelet organiseras så, att det främjar patienternas återanpass-

ningsprocess. Denna har som mål att minska eller upphäva de problem, som rör sjukdomens inter-personella aspekter. Behandlingen av de intra- personella aspekterna däremot är, såsom tidigare framhållits, den medi- cinsk—a terap-ins och psykoterapins uppgift. (Det är svårt att strikt avgrän— sa dessa två uppgifter. Dessutom är det antagligen så, att behandlingarna inom de två problemområdena påverkar varandra. En intensiv kemoterapi t. ex. gör, att de inter-personella problemen träd-er i förgrunden, och en mil jöterapi underlättar genomförande av den medicinska terapin och psyk/o- terapin.)

Det är huvudsakligen tre klasser av faktorer, som är av betydelse vid ska- pande av en terapeutisk miljö:

A. Sjukhusets materiella resurser och dess plantekniska utformning. B. Den utformning den sociala strukturen får på sjukhuset och dess vård— avdelningar.

C. Den inställning läkare och övrig personal har till patienterna och de- ras sjukdom. Inställningen i sin tur påverkar det faktiska beteendet, när man utför sina arbetsuppgifter.

Dessa tre faktorer motsvarar tre av de fyra, som tidigare nämnts vid de— finitionen av ett socialt system (se sid. 23). Den fjärde faktorn, en organi- sations målsättning —— i det här fallet skapandet av en terapeutisk miljö _ utgör sj älva förutsättningen för följ ande resonemang.

A. Sjukhusets materiella resurser och plantekniska utformning Bland resurserna måste i första hand nämnas byggnaderna, deras storlek, vårdavdelningarnas inredning och utformning etc. Vi skall diskutera några av dessa.

Sjukhusets storlek En viktig faktor, som påverkar utformningen av miljön, är sjukhusets stor- lek. Det finns sannolikt en optimal storlek för att kunna bedriva effektiv te- rapi. De mycket stora mentalsjukhusen försvårar antagligen effektiv vård och terapi.

Det är i varje fall den åsikt som kommer till uttryck i WHO*s tekniska rapport 1953, 73.

»Om sjukhuset iskall förvandlas till ett terapeutiskt samhälle (community), vil— ket kommittén är övertygad om måste ske för att man skall lyckas, måste dess arkitektur och dess planer utformas så, att det liknar ett samhälle.

Om det skall stödja och på nytt skapa en känsla av individualitet hos patien- terna, får det inte hämma dem genom sin storlek och genom att fösa ihop dem i tusental i jättestora byggnadsblook.»

Vi skall ej här diskutera ekonomiska problem, förknippade med byggan- det av nya mentalsjukhus, men om det visar sig att ett mindre sjukhus kan förmedla en effektivare vård gör samhället ri längden —— även om det

skulle visa sig, att anläggningskostnaderna för ett dylikt mentalsjukhus är något högre _ en icke obetydlig ekonomisk vinst.

WHO anser i nyssnämnda rapport, att sjukhusets optimala storlek ur ekonomisk synpunkt ligger mellan 700—-800 vårdplatser. lt'lentalsjukvårds- delegationen har i sitt huvudbetänkande förordat betydligt mindre sjukhus- enheter, förlagda i direkt anslutning till lasarett.

Det är dock ej enbart sjukhusets storlek, (1. v. s. antalet vårdplatser, som är avgörande. Storleken måste ses i relation till antal läkare och övrig per- sonal, till graden, i vilken avdelningar eller kliniker fungerar som enheter, eventuellt oberoende av varandra, och i vilken utsträckning sjukhuset byggts i form av små paviljonger eller stora block.

Vårdavdelningens storlek Av ännu större betydelse för skapande av en terapeutisk miljö än sjukhu- sets storlek är vårdavdelningens storlek. Stora, överbelagda avdelningar med trånga utrymmen försvårar genomförandet av en väl planerad re- habilitering.

En avdelnings maximala storlek för skapandet av en terapeutisk miljö ligger sannolikt vid 30 vårdplatser. Har avdelningen dessutom fått en så- dan planteknisk utformning, att 30 patienter kan delas upp på två halvav- delningar med 15 platser var, så underlättas bildandet av grupper, beståen- de av G ä 8 personer var. Uppdelningen av patienterna på en avdelning i smågrupper, som även praktiseras vid en del svenska mentalsjukhus, är ur två synpunkter fördelaktig för att reorganisera patienternas inter-personella kontakter.

a) Det gäller i många fall att som första steg i en återanpassning lära patienterna att överhuvudtaget knyta och vidmakthålla kontakter, så att de kan bryta sin isolering. För detta ändamål är smågrupper väl lämpade.

Det begränsade antalet medlemmar i gruppen och det faktum att samma personer sammanföres och har samma skötare som gruppledare underlät- tar skapandet av varaktiga kontakter och torde verka ångestminskande.

b) Återanpassningsprocessen innebär en direkt påverkan av patienter— nas beteende, värderingar och normer. Omfattande experimentella under- sökningar inom smågruppsforskning (för en översikt se t. ex. Festingerzo, Israe121) ger vid handen, att den lilla gruppen är ett effektivt medium för att påverka och förändra individernas normer och beteende. Detta gäller speciellt, när gruppen är sammansvetsad och visar en hög grad av samman- hållning.

Vårdavdelningens plantekniska utformning

En avdelnings plantekniska utformning påverkar även dess miljö. Stora sovsalar t. ex. utan dörrar, är mera lämpade för övervakning i ett system,

" Festinger L. et. al.: Theory and experiment in social communication Ann Arbor 1950. ”1 Israel J.: Self-evaluation and rejection in groups, Uppsala 1956.

där förvaring dominerar på bekostnad av terapi. Även möblemanget och bruksföremålens utformning påverkar atmosfären. En tredje faktor är, om avdelningen är öppen eller låst. Det är sannolikt inte så, att låsta avdel- ningar påverkar enbart patienterna, deras upplevelser av miljön och deras självuppfattning. De påverkar även personalens beteende och inställning. Personalens relationer till patienterna ändras om de ej behöver gå omkring med nyckelknippor och övervaka patienternas rörelser. En öppen avdel- ning innebär också att man tilldelar patienterna ansvar, att man litar på dem, och att man avstår från att påverka dem genom fysiska åtgärder och i stället försöker göra det via de relationer, som etableras mellan personal och patienter.

Vissa patienter, främst sådana som klassificerats som farliga för andras säkerhet, men även straffriförklarade i övrigt, anses dock av många böra vårdas på slutna avdelningar. Samma förhållande gäller i fråga om bl. a. patienter med suicidalrisk eller vissa senila förvirringstillstånd.

Vårdavdelningens status _

Det problem, som vi skall ta upp i detta avsnitt, markerar övergången från de frågor, som har med sjukhusets plantekniska utförande att göra, och de, som rör den sociala strukturen. Det gäller differentieringen av patienter— na mellan olika avdelningar. Uppdelning i öppna och slutna avdelningar, i behandlingsavdelningar och avdelningar för långvarigt sjuka etc. får som konsekvens, att avdelningarnas rykte och anseende blir olika såväl bland personalen som bland patienterna.

Läkarna ägnar också olika avdelningar varierande intresse och tid. Med den ställning de har inom sjukhuset påverkar detta avdelningens anseende eller status.

Kennard22 fann t. ex. i en undersökning på ett amerikanskt sjukhus föl- jande belysande förhållande. En läkare, en arbetsterapeut, en socialarbetare och en psykolog hade ansvaret för två paviljonger, nr 50 och 51. Alla hade sina expeditioner i paviljong 50 och koncentrerade därför sin insats på pa- tienterna där. Vid en intervju påstod de alla fyra, att patienterna i pavil- jong 50 var bättre än i 51, att patienternas prognos var mera gynnsam och de terapeutiska resultaten bättre. Under en ombyggnadsperiod flyttades pa- tienterna på paviljong 50 till en annan byggnad och ovannämnda stab kon- centrerade sina ansträngningar till paviljong 51. Jämförelser visade, att resultaten där ej skilde sig från dem man tidigare renhållit i paviljong 50. Detta är exempel på den mekanism, som tidigare omtalats som »self—ful- filling prophecy».

Olika vårdavdelningars sociala status uppfattas även av patienterna. Om en patient upplever, att han flyttas från en »bättre» avdelning till en som betraktas som »sämre», så kan det påverka den uppfattning, han har om

'” Kennard, E. A.: Psychiatry, administrativ psychiatry, administration: A study of a Vete- rans hospital, kap. 4. I i M. Greenblatt et al. utg. (op. cit.)

sig själv och sin sjukdom. Uppdelningen i intagnings- och behandlingsav- delningar resp. avdelningar för långvarigt sjuka etc. kan även motverka skapande av en terapeutisk miljö. En sådan indelning innebär ofta, att re- surser och personal koncentreras till den förra typen av avdelning.

Därmed riskerar avdelningar för långvarigt sjuka att bli uppsamlings- platser för »hopplösa» fall, d. v. s. ofta sådana patienter, som är autistiska, passiva och pseudodementa.

En hel del av dessa skulle antagligen kunna aktiveras om man koncen- trerade resurserna på dem. Men genom att dessa avdelningar understun- dom har stämpel av förvaringsavdelningar över sig, så förstärkes genom bristande kontakt och brist på relevanta åtgärder patienternas tendenser att isolera sig och att bli passiva.

Vill man skapa en terapeutisk miljö för hela sjukhuset, så är det därför viktigt att antingen tilldela även avdelningar för långvarigt sjuka tillräck- ligt med resurser för att aktivera och rehabilitera dessa avdelningarls klien- tel, eller uockså differentiera patienterna inom sjukhuset på sådant sätt att utpräglade avdelningar för långvarigt sjuka ej förekommer.

B. Utformningen av den sociala strukturen

Ett sjukhus” sociala struktur och det beteendemönster, den ger upphov till, har formats och utvecklats under dess långa existens. Det har bildats tradi- tionella mönster, som ofta är svåra att förändra, eftersom försök till för- ändringar vanligtvis möter motstånd. Detta gäller f. ö. inte enbart sjukhus utan alla typer av organisationer. För att kunna ändra traditionella mönster förutsättes det kunskap om just dessa mönster och deras funktion, samt om sättet att genomföra förändringar. Om det senare, (1. v. s. tekniken för sociala förändringar, finns en utbredd litteratur. (Se t. ex. Cumming & Cumming op. cit., Stanton & Schwartz op. cit., Sofer op. cit., Israel23.)

Den formella strukturen och auktoritetsförhållandena Vi har tidigare framhållit, att sjukhusets formella struktur kan återges i en organisationsplan. De relationer, som anges i en sådan plan, avser auktori- tetsförhållandena. Vem ger order till vem? Var fat-tas beslut? Vem skall utföra dessa beslut?

Organisationsplanens olika nivåer anger vilken position, som är överord- nad en annan, och vilken position, som formellt sett är underordnad. Med de olika positionerna är det förknippat prestige och makt.

Ju större statusskillnaderna mellan de olika nivåerna i en organisations- struktur är, desto mera formella är relationerna mellan befattningshavar- na på de olika nivåerna. Detta leder i sin tur till minskad kommunikation. Det innebär också, att kommunikationen huvudsakligen går i en riktning,

” Israel J.: Sociologiska och psykologiska undersökningar rörande effekten av tekniska för- ändringar, Stockholm 1958.

nämligen uppifrån och ned. De, som befinner sig i lägre positioner, har då svårigheter att kommunicera uppåt, speciellt när de är vana vid ett system med ordergivning uppifrån och ned.

Denna sorts hierarkiska auktoritetsförhällanden är inte ovanlig pä sjuk- hus. Läkarna med sin långa utbildning befinner sig högre upp i hierarkin än vårdavdelningspersonalen. Skillnader i prestige och makt mellan olika nivåer leder även till social distans mellan de olika befattningshavarn—a. Detta i sin tur får till konsekvens isolering dem emellan, när det gäller so- ciala kontakter. Det leder också till en skärpt uppdelning av arbetsuppgif- terna. Olika arbetsuppgifter får olika prestigevärden. Läkarens arbete be- traktas som »finare» än sjuksköterskornas och dessas som »finare» än bi- trädenas. På en avdelning betraktas det t. ex. som »finare» att syssla med teknisk sjukvård, sås-0111 att ge injektioner, än att utföra städarbete. Det avgörande därvid är inte om en arbetsuppgift är »finare» eller ej, utan att individen upplever, att tilldelningen och utförandet av en bestämd arbets- uppgift innebär en värdering av honom själv. Genom de uppgifter han får sig tilldela—d, bestämmes hans status i hierarkin.

En 'hierarkiskt uppbyggd organisation, där den sociala strukturen kan återges med hjälp av organisationsplaner, som avgränsar de olika nivåerna klart mot varandra, leder sålunda till utpräglat statustänkande inom orga- nisationen. Detta medför, att relationerna mellan individerna blir formella, att det uppstår en social distans mellan befattningshavarna på de olika nivåerna. Det innebär vidare minskad kommunikation och kommunika- tionsriktn—ingen går huvudsakligen uppifrån och ned. Det innebär också, att arbetsfördelningen — utöver dess uppgift att rationalisera arbetspro- cessen — blir en källa till sociala värderingar och leder till statustänk—ande och prestigebehov.

Härtill kommer, såsom vi framhållit tidigare, risker för kompeten'ssrtri- der och för 'att undgå dessa en tendens till byråkratisering.

I ett försök att övervinna dessa svårigheter har Lickert24 utarbetat en or- ganisationsmodell, där linjeorganisationer ersatts av ett »teammönster».

Nivåerna och ordergivningslinjerna mellan dessa har ersatts av grup— per, som griper in i varandra: »Gruppledaren» tillhör åtminstone två grup- per och utgör därmed en förbindelselänk mellan de olika nivåerna. Enligt Lickert omformas arbetsgruppen till ett »team», vilket har följande för- delar: -

1. Det innebär ökad och mera effektiv kommunikation av relevant in- formation mellan gruppens medlemmar.

2. Genom att man i gruppen diskuterar arbetsuppgifter och sättet att utföra dem engageras medlemmarna mera effektivt i sitt arbete. Man hö- jer med andra ord deras motivation för arbetet.

" Lickert R.: A Motivation approach to a modified theory of organization and management, kap. 7 i M. Haire utg. Modern Organization Theory, New York, 1959.

3. Man kan skapa en känsla bland gruppmedlemmarna av att alla ar- betsuppgifter är nödvändiga och att fördelningen av dem inte leder till skillnader i prestige och status på samma sätt som i den strikt hierarkiska organisationstypen.

4. Detta åstadkommes genom de tidigare omnämnda diskussionerna mel- lan gruppmedlemmarna och genom att beslut fattas genom samråd och efter utbyte av information, som bygger på gruppmedlemmarnas specifika erfarenheter och kunskaper.

5. Medlemmarna i gruppen känner sig i mindre utsträckning vara kug- gar i ett stort och själlöst maskineri. I stället upplever de i större utsträck- ning, att de själva värderas såsom individer och att deras kunskaper upp- skattas. Detta ändrar den bild individen har av sig själv.

6. Slutligen leder denna typ av organisation till grupper med hög sam- manhållning, vilken i sin tur underlättar möjligheten att påverka gruppens medlemmar att övervinna motstånd mot förändringar. Den anda, som råder inom arbetsgruppen på en vårdavdelning, påverkar inställningen till patienterna. En organisation, som bygger på teamwork i stället för en utpräglad hierarki med skarpt avgränsade nivåer, torde öka förutsättningarna för skapandet av en terapeutisk miljö. Teamwork innebär samarbete mellan skilda kategorier av befattningsha— vare. Det förutsätter en minskning av statusskillnader och en ökning av informella kontakter och av kommunikation. Eftersom en aktivering av patienterna innebär större krav och påfrestningar på vårdavdelningarnas personal, behövs det också ökad kontakt mellan denna och läkarna. I en. diskussion om ett aktiveringsexperinient vid ett norskt sjukhus på- pekar ÅmarkZS, att aktiveringen av patienterna ledde till intensiva kon- takter mellan dem och personalen. Detta i sin tur nödvändiggjorde, att läkarna fick ägna mycket tid åt per— sonalens personliga problem, som aktualiserades genom den ökade kon- takten. Regelbundna konferenser med befattningshavarna är en möjlighet att öka och intensifiera kommunikationerna dem emellan. Kommunikationen blir ett av de centrala problemen i en organisations sätt att fungera.

Kommunikationsproblem När man behandlar kommunikationen mellan olika positioner och de in- divider, som innehar positionerna, så kan man skilja mellan tre olika aspekter:

a) Mängden av kommunikation, d. v. s. hur ofta och hur mycket det före- kommer kommunikation mellan befattningshavarna.

b) Kommunikationens riktning, d. v. s. om kommunikationen endast går i en riktning, uppifrån och ned i en hierarki i form av ordergivning, eller

" Åmark C.: Aktiv behandling av kroniska psykoser. Nordisk medicin 1956, 55, 782—784.

om den även går nerifrån och upp. Härtill kommer den kommunikation, som går sidledes.

c) Kommunikationens innehåll. Vad är det som förmedlas? Finns det restriktioner med avseende på innehållet? Dahlström26 skiljer mellan operativ och strukturell information. Den förra är sådan som är nödvändig för att en befattningshavare skall kunna göra en effektiv arbets— insats inom organisationen. Den senare avser organisationens struktur, dess sätt att fungena, dess ekonomi etc.

Ett kommunikation'sproblem i en organisation hänför sig till den ut- sträckning i vilken befattningshavaren erhåller icke—operativ, strukturell information. Om information betraktas som operativ eller ej samman- hänger hl. a. med organisationens målsättningar, eftersom dessa i sin tur bestämmer rkriteria för en »effektiv arbetsinsats». På ett mentalsjukhus av kustodiell typ anses vanligtvis att anamnestiska uppgifter om patienter— na ej är behövliga för vårdavdelningspensonalen. På ett sjukhus där man vill skapa en terapeutisk miljö betraktar man däremot vårdavdelning-sper- sonalen—s arbetsinsats som ett led i terapin och är därför sannolikt mena benägen att betrakta information om patientens anamnes som operativ.

Brist på kommunikation mellan läkare och personal kan få en hel serie av följder.

1. Personalen diskuterar ej tillräckligt patienterna och deras beteende med läkaren, som därför ej i tillräcklig grad klan delge dem sina inten- tioner. För personalen är det då enklast att bete sig så, att det skapas så få problem som möjligt. Detta kan uppnås genom att man minskar kontakten med patienterna och koncentrerar sig på uppgifter, som ger mera påtag- liga resultat för en själv och i den övriga personalens ögon, t. ex. städning.

2. Brist på kommunikation kan även leda till uppkomsten av missföri stånd. Dessa missförstånd i sin tur kan skapa irritation. Som konsekvens minskar då ofta kommunikationerna ännu mera.

3. Personalen håller sig strängt till regler och bestämmelser, följer t. ex. arbetsschema utan att fråga sig, varför dessa regler finns, och om 'de främ— jar behandlingen av patienterna. En sådan byråkratisk attityd är även ett hinder mot att man varierar beteendet gentemot olika patienter och be— handlar dem på ett individuellt sätt.

4. Personalen utför läkarens order, även om den ej helt förstår dem och inte omedelbart kan sätta dem i förbindelse med patienternas beteende.

5. Brist på kommunikation kan påverka personalens motivation för ar- betet. Detta innebär, att i stället för att man engagerar sig i arbetet, så kan det uppstå bristande intresse, likgiltighet, frånvaro från arbetet o. s. v. Brist på kommunikation kan leda till besvikelse, och denna i sin tur till aggressivitet mot såväl medarbetare som patienter.

6. Läkarna är placerade högre i sjukhusets hierarki än övrig personal.

" Dahlström E.: Information på arbetsplatsen, Stockholm 1956.

I en organisation kommer vanligtvis normer och beteende, som utgår från högt placerade personer, att genomsyra hela organisationen. Bristande kom- munikation mellan läkare och personal kan därför bli normbildande och få den effekten, att kommunikation mellan personal och patienter får samma utformning. Därmed minskar läkaren sina egna möjligheter att påverka patienterna. Han riskerar även, att personalen ej får tillräcklig information om patienterna, betraktade som grupp, och om de normer som råder i en sådan grupp.

C. Befattningahavamas inställning och beteende Bland de attityder, som är av betydelse för personalens beteende, har i första avsnittet diskuterats den dimension som kallas »custodialism».

Den innebär, som nämnts, att patienternas fysiska behov tillgodoses men att de betraktas som icke ansvariga, oförmögna, okänsliga för andras reak- tioner, som farliga för sig själva och sin omgivning. Denna inställning leder till en tendens, enligt vilken mentalsjukhusets främsta uppgift är att hålla patienten lugn och i säkert förvar. De förväntningar, som ställes på patien- ten, medför, att han anpassar sig till personalens krav och underordnar sig. Detta görs oberoende av om sådana krav främjar rehabiliteringen eller ej.

En central punkt i inställningen är alltså den bild personalen har av pa- tienten27:

Frågan om patientens status eller hans människovärde kräver ständigt beaktan- de. Dessa faktorer står i relation till den roll som tilldelas patienten och de för- väntningar på uppförande personalen har. På föga progressiva sjukhus står per- sonalens förväntningar rörande patienternas beteende på en mycket låg nivå, och faran med en negativ effekt av sjukhusvis-telsen förstärkes genom att den blir en »bra» patient som anpassar sig till det i hög grad icke-funktionella program, som utformas av personalen.

De risker, som här omnämnes, utgöres bl. a. av de hospitaliseringsfeno- men, som otvivelaktigt förekommer vid mentalsjukhusen och som yttrar sig i regressivt beteende och pseudodemens28:

»Sjukhusmiljön har ofta en karaktär som befordrar passivitet och medverkar till utplånande av självförtroendet hos de sjuka.»

Det är antagligen så, att just utplånande av självförtroendet är en av de centrala faktorerna vid uppkomsten av hospitaliseringsfenomen.

En något annan inriktning än »custodialism» men besläktad med den är ett betraktelsesätt, enligt vilket patienten uppfattas som omyndig och hålles i en beroendeställning. Uttryck för denna inställning är en bristande önskan att engagera patienterna självai beslutsprocesser, som rör dem själva, deras liv inom sjukhuset och denns relationer till världen utanför.

En tredje inställning är den, att patienterna inte kan klara sig själva.

" Hyde R. V. & Williams R. H.: What is therapy and who does it?, kap. 10 i M. Green- blatt, et al. utg. (op. cit.). sid. 180.

" Åmark C.: Rehabilitering inom mentalsjukvården, Nordisk psykiatrisk medlemsblad, 1958, 12, 199—208.

Vi låter sjukvårdspersonalen pyssla om dem i alla situationer. Patienterna får hjälp, då de skall stiga upp på morgonen, då de skall intaga sina måltider, då de skall göra toalett under dagen, då de skall gå till sängs på kvällen. Vi passar dem på sjuksalar och dagrum, och vi vågar inte ens låta dem gå ut själva (Åmark op. cit. sid. 200).

Risken med en sådan inställning är, att patienten upplever denna sorts skötsel som tillfredsställande. Den befriar honom från ansvar och aktivi- tet, vilket skulle kunna upplevas som ångest- och konfliktskapande.

Tillfredsställelsen med denna typ av vård kan leda till, att patienten finner sig tillrätta i sjukhusmiljön och föredrar den framför att leva utan- för i en värld, där han inte känner sig beskyddad på samma sätt. Patienter- na får vad som i engelskspråkig litteratur kallas »secondary gains». Det innebär, att patienternas passivitet och övriga sjukdomssymtom ger upphov till en sådan behandling från personalens sida, att sjukhusvistelsen blir en källa till behovstillfredsställelse. Genom dessa »secondary gains» minskar man patienternas motivation att vilja lämna sjukhuset och inpassa sig i samhället på nytt.

En annan inställning, som vi här skall ta upp, är den att man betraktar patienternas beteende som moraliska defekter och ej som symtom. Detta i sin tur ger upphov till ett moraliserande, ett fördömande av patienternas beteende, exempelvis aggressiva handlingar, och leder till restriktioner.

En inställning präglad av »custodialism», förmynderskap, omhänderta- gande och moralism påverkar även patienternas självuppfattning med alla de konsekvenser, vi diskuterat tidigare.

En förutsättning för att skapa en sådan terapeutisk miljö, som främjar rehabiliteringen, är att patienterna aktiveras.

Hel-a avdelningens verksamhet måste inriktas på samma målsättning.29 Att skapa en terapeutisk miljö på en avdelning innebär, att man ställer anspråk på patienterna, att de beter sig på ett »vuxet» sätt, att man ger dem självständighet och ansvar, att man visar att man kan lita på dem, att man minskar på regler och bestämmelser, att man inte tvingar in dem i ett upprutat dagsschema utan främjar deras egna initiativ. Det innebär också, att man försöker göra miljön på avdelningen så lik miljön i sam- hället som möjligt.

Sammanfattning

Vi hävdar, att problem som berör personalbehov, personalens samman- sättning och dess utbildning inte kan ses isolerade från den målsättning, man har vid ett sjukhus. Målsättningen i sin tur påverkas av den uppfatt- ning eller de teorier, man har om mentala sjukdomstillstånd.

” Galioni E. F., Notman R. R., Stanton A. H. & Williams R. H.: The nature and purpose of mental hospital wards, kap. 19 i M. Greenblatt et al. utg. (op. cit.)

Vi går alltså ej förutsättningslöst till verket utan försöker i stället redo- visa teoretiska resonemang och värderingar. Vi gör en distinktion mellan mentala sjukdomars intra-pensonella och inter—personella aspekter. Medan behandlingen av de förra är en uppgift för den medicinska terapin och psykoterapin, så behandlas de senare i första hand genom utformningen av sjukhuset och dess vårdavdelningar.

För att förstå hur denna utformning påverkar de inter-personella pro- blemen betraktar vi sjukhuset som ett socialt system. Alla som ingår i detta system, läkare, övrig personal och patienter får sig roller tilldelade. Detta innebär, att deras beteende styres av ömsesidiga förväntningar. Vi försöker vidare visa, att dessa förväntningar kan utformas så, att de på ett maxi- malt sätt gynnar den rehabilitering och återanpassning, som är nödvändig för att lösa patienternas inter-personella problem.

Detta förutsätter, att man skapar en terapeutisk miljö, vilket i sin tur påverkas av sjukhusets plantekniska utformning, dess sociala struktur och inställningen hos läkare och övrig personal.

KAPITEL 4

Rapport över interjuundersökningen

I. Tillvägagångssättet vid genomförandet av undersökningen

Undersökningens omfattning

I kapitel 1 har vi lämnat en beskrivning av intervjuundersökningens om- fattning och de urvalsmetoder, som använts. Dessa uppgifter skall här kom- pletteras med några siffror.

Antalet intervjuade, fördelade på de olika personalkategorierna och uppde- lade på statliga och kommunala sjukhus, framgår av nedanstående tabell nr 2. Det totala antalet intervjuade uppgick till 353 personer.

Tabell 2. Antal intervjuade vid de statliga och de kommunala sjukhusen

Befattningshavare Statliga sjukhus KZRIEESSE 53353: Överläkare .......................... 13 5 18 Bitr. överläkare ...................... 1 3 4 Underordnad läkare ................. 23 27 50 Psykolog ........................... 1 1 2 Kurator ............................ 1 10 11 Hjälpverksamhetsföreståndarinna ...... 7 —— 7 Föreståndarinna ..................... 16 15 31

därav personalföreståndare och bitr dito samt husmoder ................ (7) (5) (12) Uppsyningsman ...................... 10 1 11 Arbetsterapeut ...................... 15 21 36 Socioterapeut ........................ 7 2 9 Överskötare ......................... 18 24 42 Förste skötare ....................... 17 19 36 Skötare ............................. 49 47 96

Summa 178 175 353

AV tabellen framgår, att det föreligger en skillnad mellan statliga och kommunala sjukhus med avseende på antalet intervjuade. Så t. ex. intervjua- des vid de 2 kommunala sjukhusen 27 underordnade läkare mot endast 23 vid de 5 statliga. Detta beror på att låkartätheten vid de kommunala sjuk- husen är betydligt större än vid de statliga och att tjänsterna vid de senare delvis inte är besatta. Även antalet kuratorer är högre vid de kommunala sjukhusen, men det bör här tilläggas att vid de statliga sjukhusen har ofta

hjälpverksamhetsföreståndarinnan ett arbete, som är likartat kuratorernas. Antalet socioterapeuter är högre på de statliga sjukhusen, vilket till stor del beror på att man där disponerar en del skötar— och försteskötartjäns— ter för socioterapi. Vårdavdelningspersonalen intervjuades endast vid två statliga och två kommunala sjukhus. Att antalet intervjuade överskötare är större vid de två kommunala sjukhusen än vid de två statliga beror på, att man på de förstnämnda har flera avdelningar med färre antal patienter än på de sistnämnda. Dessutom har man på det ena kommunala sjukhuset ambulerande översköterskor.

Frågeformulär

För intervjuerna konstruerades fyra frågeformulär, vilka återfinnes som bilaga till betänkandet. Ett av formulären avsåg intervjuer med läkare. Vissa frågor i detta besvarades endast av överläkare och biträdande över- läkare, andra endast av underordnade läkare. Bland dem, som besvarade formuläret, återfinns fyra överläkare för hjälpverksamhet och familjevård, alla vid statliga sjukhus. Dessa fyra läkare besvarade ej de frågor, som be- rörde den slutna vården. I stället gällde ett avsnitt av formuläret deras spe— ciella verksamhetsområde. Totalt intervjuades med detta formulär 72 per- soner.

Det andra formuläret användes vid utfrågning av psykologer, kuratorer, hjälpverksamhetsförestån—darinnor, arbetsterapeuter och socioterapeuter. Även här tillämpades en viss differentiering av frågorna. Antalet intervjuade med detta formulär var 65.

Det tredje formuläret användes för föreståndarinnor och uppsyningsmän, sammanlagt 42 personer. Det fjärde formuläret slutligen användes för vård- avdelningspersonalen, och tillämpades på 174 intervjupersoner.

De olika formulärtyperna var så konstruerade, att de hade en serie ge- mensamma frågor. Denna del omfattade cirka 30 sålunda identiska frågor. I tre av formulären var ytterligare ett 20-tal frågor lika.

Frågeformulåren innehöll huvudsakligen frågor utan bundna svarsaltere nativi avsikt att göra materialet fylligare. De frågor, som hade bundna svarsalternativ, användes ofta som en inledning till därpå följande öppna frågor.

Följande områden undersöktes enligt frågeformuläret för läkare, som var det mest omfattande.

A. Bakgrundsfaktorer B. Arbetsuppgifter

a) Sluten vård Patientkontakter Ronder

h) Öppen vård

Hjälpverksamhet Familjevård c) Övriga arbetsuppgifter Administration Terapi Undervisning, handledning Privat mottagning . Forskning Studier Lokaler och utrustning Läkarens lokaler Läkarens utrustning och skrivservice Sjukhusets lokaler och utrustning i övrigt G. Uppfattning om speciella personalkategorier H. Information och kommunikation

saco

Intervjuerna utfördes av docent J. Israel samt av kurator Margareta Franzén och socialassistent Gun Zacharias. Utredningens sekreterare Sigurd Fagring medverkade därjämte i intervjuerna vid vissa sjukhus. Innan under- sökningen startade gjordes provintervj uer, varefter formulären omarbetades.

Sedan intervjuarbetet avslutats, upprättades ett kodningsschema, var- efter alla svar kodades och överfördes på stansningsblanketter. Detta ar- bete utfördes å personaldelegationens kansli. Kodningens tillförlitlighet prö- vades. Den statistiska bearbetningen skedde sedan med hjälp av hålkort. Endast frekvenstabeller framräknades därvid. Materialet är till sin omfatt- ning begränsat; dels är det uppdelat på många kategorier, dels är antalet individer i varje kategori inte så stort. En mera vittgående statistisk be- arbetning skulle endast vara möjlig för de frågor som förekommer i alla fyra frågeformulären, Vi skall därför i vår rapport endast presentera ta- bellcr och samtidigt komplettera dessa med exempel ur de givna svaren. Rapporten kommer med anledning härav att innehålla en blandning av statistiska och mera informella data.

II. Resultat

Data om de undersökta sjukhusen

Vi skall börja med en beskrivning av patientklientelets sammansättning samt avdelningarnas antal och art vid de olika sjukhusen. Siffrorna baserar sig på uppgifter, som erhållits av överläkarna vid intervj utillfällena.

I tabell 3 nedan ges en sammanställning av antal patienter på de 19 över— läkaravdelningarna vid de olika sjukhusen.

Det framgår tydligt av tabellen, att genomsnittliga antalet patienter per överläkaravdelning är mycket mindre vid de kommunala än vid de statliga sjukhusen.

Tabell 3. Antal patienter vid undersökningsti llfäl let

Antal patien- . ter vid överl.- äta"" O—falll Personerå avd. för Totalt or larade under 18 r Sjukhus per man- kvinn- sjukhus liga liga M Kv M Kv M Kv pat. pat. Statliga sjukhus A-sjukhus ......... 459 417 876 40 3 60 15 10 2 B- » ......... 464 327 1 512 69 4 19 —- 1 1 »- | ......... 288 433 34 8 18 7 1 —— C- » ......... 390 407 797 29 3 41 14 2 2 D- » ......... 530 537 1 067 115 7 85 22 2 8 E— » ......... 694 541 1 235 72 2 37 5 5 — Kommunala sjukhus F-sjukhus ......... 225 266 981 -— — — -— 1 — »- » ......... 252 238 — — 12 9 1 2 G- » ......... 483 396 5 — 7 5 3 5 .- » ......... 375z j 1 254 _ — 5 — — -— Medeltal per överläkar- avdelning: Statliga sjukhus. . . . 471 444 457 60 5 44 11 4 2 Kommunala sjukhus 3208 3003 319 3 _ 12 7 2 4

1 Med O-fall avses personer, som intagits på mentalsjukhus, p.g.a. att de »enligt vad känt är, under inflytande av sinnessjukdom begått mot annans personliga säkerhet riktat brott, vilket icke blivit beivrat». ' Denna överläkaravdelning har såväl manliga som kvinnliga patienter. ” Den blandade överläkaravdelningen ej medtagen.

Härtill kommer, att antalet underordnade läkare är betydligt större vid de kommunala sjukhusen, vilket framgår av tabell 4.

Tabell 4. Antal underordnade läkare vid respektive sjukhus

Antal patien- . Antal Antal ? be- Antal "obe- ter per under- Sjukhus t' .. satta tjänster satta tjänster .. ]anster med vik utan vik ordnl lakar- ' ' t] anst Statliga sjukhus A-sjukhus ..................... 8 6 1 110 B- » ..................... 10 8 —— 151 C- » ..................... 5 2 _ 159 D- » ..................... 6 1 1 178 E- » ..................... 8 1 2 154 Kommunala sjukhus F-sj ukhus ..................... 16 5 _- 61 G- » ..................... 16 4 — 78 Medelvärde: Statliga sjukhus ................ 7,4 3,6 — 148 kommunala sjukhus ............ 16,0 4,5 _ 70

Vid de kommunala sjukhusen är antalet patienter per underordnad läkar- tjänst sålunda i genomsnitt knappt hälften så stort som vid de statliga sjuk- husen. Det bör i anslutning härtill också påpekas, att antalet obesatta läkar- tjänster vid de statliga sjukhusen är betydligt större än vid de kommunala, även om det finns vikarier på de flesta av de statliga sjukhusens obesatta tjänster.

Vi frågade överläkarna vad de ansåg om läkartätheten. Endast fyra av de 22 tillfrågade ansåg läkartätheten tillfredsställande. Två av dem arbetade på statliga och två på kommunala sjukhus, d. v. s. 6 av 8 överläkare på de kommunala sjukhusen och 12 av 14 på de statliga anser läkartätheten som otillfredsställande. Speciellt vid de kommunala sjukhusen är detta resultat intressant, eftersom läkartätheten där är mer än dubbelt så stor som vid de statliga sjukhusen.

Av kommentarerna framgår, att det inte enbart är den låga läkartäthe- ten, som anses utgöra en brist, utan även det förhållandet, att vikarierna ofta ej är kompetenta. En läkare framhåller, att »man skulle klara sig, om man hade kompetenta vikarier. Jag föredrar färre tjänster med ordinarie läkare än många besatta med korttidsvikarier.» Av kommentarerna fram- går också, hur många patienter per läkare, som man anser vara lämpligt. En av överläkarna anser, att en läkare på 75 patienter är ett minimum. En annan läkare framhåller, att »425 patienter med nytt nummer inskrevs i fjol. Det skulle finnas arbete för ytterligare läkare, så att man även kunde ägna sig åt de lättare fallen. En speciell läkare behövs även för poliklinisk vård.» En överläkare vid ett kommunalt sjukhus anser, att »vad som är rimligt beror på omsättningen, men en läkare per 50 patienter är inte myc- ket med den omsättning vi har».

Mot bakgrunden av detta sistnämnda citat är det intressant att studera omsättningen av patienterna på de undersökta sjukhusen. Vi har därför

Tabell 5. Patientomsättning m. m. i relation till antalet vårdplatser.

Antal pat. Intagna pat. Antal intag-

Antal vård- per underord- åtgång? i % av an- na pat. per

Sjukhus platser nad läkar- tagna pat talet vård- underordnad

tjänst ' platser läkartjänst 1 2 3 4 5 A-sjukhus ......... 905 110 1 292 143 162 B- » ......... 1 350 151 1 232 91 123 C- » ......... 800 159 716 90 143 D- » ......... 895 178 601 67 100 E- » ......... 986 154 738 75 92 F- » ......... 1 046 61 1 303 125 81 G- » ......... 1 214 78 2 062 170 129

Summa resp. medel- värde: Statliga sjukhus. . . . 4 936 148 4 579 93 124 Kommunala sjukhus 2 260 70 3 365 149 105

gjort vissa beräkningar med ledning av uppgifter, hämtade ur publikatio- nen >>Allmän hälso- och sjukvård» för år 1959.

I nästa tabell presenteras antalet vårdplatser, antalet under år 1959 in— tagna patienter samt detta senare i procent av antalet vårdplatser vid de olika sjukhusen.

Av ovanstående tabell framgår, att patientomsättningen, beräknad såsom antalet intagna i procent av antalet vårdplatser, i genomsnitt är betydligt högre vid de kommunala sjukhusen än vid de statliga.

Det framgår även av tabellen, att det finns ett visst samband mellan pa— tientomsättningen såsom den definierats nyss och antalet patienter per underordnad läkartjänst (d. v. s. mellan kol. 2 och 4). Tendensen är den, om ock svag, att omsättningen i genomsnitt är högre, när antalet patienter per läkare blir mindre.

Däremot finns det intet samband mellan antalet intagningar och antalet underordnade läkartjänster, såsom framgår av tabellens sista kolumn. Det verkar även mindre sannolikt att så skulle vara fallet. Antalet underordnade läkartjänster i förhållande till antalet intagna är nämligen ett grovt mått på läkartätheten.

Låt oss exemplifiera detta. På A-sjukhuset intogs 1 292 patienter under år 1959, på B-sjukhuset var motsvarande siffra 1 232. Intagningen på båda sjukhusen är alltså ungefär lika omfattande. A-sjukhuset har 8 underord- nade läkartjänster, B-sjukhuset 10. För att B—sjukhuset skulle uppnå sam- ma antal intagna patienter per läkartjänst skulle det ha behövt öka sin in- tagning med ytterligare 383 patienter. Nu beror emellertid intagningarna inte enbart på antalet inrättade läkartjänster. Man måste också ta hänsyn till om dessa är besatta, under hur lång tid någon eller några varit obesatta, hur kompetenta innehavarna är —— i många fall är läkartjänsterna besatta med medicine kandidater — etc. Även en sådan faktor som att en del avdelningar är stängda för ombyggnad måste beaktas. Detta påverkar intagningen, men ej antalet läkartjänster.

Antalet underordnade läkartjänster i förhållande till antalet intagna är alltså ett osäkert sätt att mäta läkartätheten. Sambandet mellan läkartäthet och patientomsättning påverkas av en rad faktorer.

Låt oss anta, att det finns ett orsakssamband mellan läkartätheten eller läkarens arbetsbelastning och patientomsättningen. Man skulle då tro att färre patienter per läkare skulle leda till en snabbare omsättning. Men så behöver inte vara fallet. Färre patienter per läkare kan nämligen också betyda mera intensiv vård av de inneliggande.

Därtill kommer att en snabbare omsättning och intagning av fler akuta fall även ökar läkarens arbetsbörda, vilket i sin tur kan gå ut över patien- ter med långvariga sj ukdomstillstånd.

Snabb omsättning kan alltså betyda att man hinner göra mera med akuta fall och mindre med långtidspatienter.

Nu får man givetvis räkna även med andra faktorer när man diskuterar patientomsättningen. I mentalsjukvårdsdelegationens huvudbetänkande an— ges t. ex. »arten av patienternas sjukdom, avstånden till sjukhusen, kom- munikationsmöjligheterna samt utskrivningspraxis» (op. cit. s. 215). Spe— ciellt utskrivningspraxis varierar mellan de olika sjukhusen. På en del sjuk- hus tillämpar man försöksutskrivning i större utsträckning än på andra sjukhus, vilket förhållande främst gäller de statliga mentalsjukhusen. Detta innebär, att om patienten behöver återintas på sjukhuset, så räknas detta ej som »ny intagning». Om man däremot praktiserar försöksutskrivning i liten utsträckning, så blir återintagning i större grad registrerad såsom »ny intagning». Skillnaden mellan kommunala och statliga sjukhus kan åtminstone delvis förklaras på detta sätt.

En annan faktor är givetvis patientmaterialets sammansättning. På de kommunala sjukhusen, som ligger i storstäder, har man ett relativt sett större antal alkoholpsykoser än på de statliga sjukhusen. Omsättningen bland denna kategori av patienter är högre än för många andra patient- kategorier. Vidare finns det på de kommunala sjukhusen inga straffriför— klarade. Vårdtiderna för sådana patienter är ofta långa. Denna kategori är emellertid som regel relativt sett liten.

Andra förhållanden, som kan påverka patientomsättningen, är exempel- vis åldersfaktorn, d. v. s. antalet geriatriska fall samt antalet neurosfall.

Ytterligare en faktor, som påverkar omsättningsstatistiken är överbelägg- ning på sjukhusen. För att korrigera denna felkälla har vi beräknat ge- nomsnittliga antalet vårddagar genom att dela totala antalet vårddagar med 365. Genomsnittliga antalet vårddagar i procent av antalet vårdplatser

Tabell 6. Patientomsättningen i relation till det genomsnittliga antalet vårddagar1

Genomsnitt- . . Genomsnitt- ligt antal Intagna 1 % A oUtskrlvna l ligt antal vårddagar i 2"? ginom' nia] , 41. av. genom" Sjukhus V år (1 dagar % av antal smtthgt an— utskrivna smtthgt antal vårdplatser? tal vårddagar vårddagar 1 2 3 4 5 A-sjukhus ......... 976,8 108 132 1 108 113 B- » ......... 1 533,1 114 80 1 117 73 C- » ......... 769,8 96 93 524 68 D- » ......... 1 025,7 115 59 488 48 E- » ......... 1 230,0 125 60 666 54 F— » ......... 911,4 87 143 1 158 127 G- » ......... 1 191,1 98 173 1 955 164 Summa: Statliga sjukhus. . . . 5 535,4 112 83 3 903 71 Kommunala sjukhus 2 102,8 93 160 3 113 148

1 Siffrorna avser år 1959. ” Det genomsnittliga antalet påverkas av antalet avdelningar stängda för ombyggnad eller vid nya sjukhus av avdelningar, som ännu ej tagits i bruk. ' Exklusive avlidna och förflyttade till andra mentalsjukhus.

ger då graden av över— resp. >>under>>-beläggning. I föregående tabell 6 har vi beräknat intagningarna i procent av genomsnittliga antalet vårddagar och även utskrivningarna i procent av genomsnittliga antalet vårddagar. Från den totala summan av utskrivningar har frånräknats antalet avlidna och antalet förflyttade till andra mentalsjukhus.

Med ett undantag har samtliga statliga sjukhus överbeläggning. De två kommunala sjukhusen däremot har »underbeläggning», vilket i sin tur minskar antalet patienter per underordnad läkartjänst och ökar antalet intagna i procent av genomsnittligt antal vårddagar. Procenttalet utskrivna per antalet genomsnittliga vårddagar är mer än dubbelt så stort på de kom- munala sjukhusen som på de statliga.

För att få ett begrepp om i vilken utsträckning olika utskrivningspraxis kan ha påverkat ovanstående resultat, har vi i tabell 7 beräknat procent- talet för första gången intagna i relation till totala antalet intagna. Dess— utom har vi beräknat antalet första gången intagna i procent av genom- snittliga antalet vårddagar. Genom detta mått kommer vi åt intagningsin- tensiteten i relation till beläggningsintensiteten.

Tabell 7. Antalet för första gången intagna

.. Första gången in— Första gången in- Antal Agåalegiäta tagna i procent av tagna i procent av ge- Sjukhus intagna g t aggnal ' totala antalet nomsnittligt antal intagna vårddagar 1 2 3 4 A-sjukhus ........... 1 292 760 59 78 B- » ........... 1 232 631 51 41 C- » ........... 716 408 57 53 D- » ........... 601 393 65 38 E- » ........... 738 356 48 29 F- » ........... 1 303 524 40 58 G- » ........... 2 062 1 001 49 84 Summa: Statliga sjukhus ..... 4 579 2 548 56 46 Kommunala sjukhus. 3 365 1 525 45 73

Det visar sig sålunda, att antalet för första gången intagna i procent av det totala antalet intagna är högre på de statliga än på de kommunala sjuk- husen. Skillnaden är 11 %. Antalet första gången intagna i procent av genom- snittliga antalet vårddagar är vid de statliga sjukhusen 46 och vid de kom- munala sjukhusen 73. Detta innebär, att om man sätter förstagångsintag— ningar i relation till vårddagarna, vilket i viss mån är ett mått på vårdinten— siteten, så blir antalet vårddagar flera för förstagångsintagna vid de kom- munala sjukhusen än vad som är fallet vid de statliga sjukhusen.

Vi skall sammanfatta våra resonemang. I tabellerna 6 och 7 har vi opererat med olika index. I tabell 6 har vi i kolumn 3 »antalet intagna i pro-

cent av genomsnittliga gntalet vårddagar». Indextalet är dubbelt så stort vid de kommunala som vid de statliga sjukhusen. I kolumn 5 har vi »anta- let utskrivna i procent av genomsnittliga antalet vårddagar». Även här får vi samma förhållande mellan de statliga och kommunala sjukhusen. I ta- bell 7 har vi i kolumn 3 »första gången intagna i procent av totala antalet intagna». Detta index skall korrigera för olika utskrivningspraxis och even— tuellt för variationer i patientklientelet. Men det har vissa svagheter. Om, som på D-sjukhuset, totalantalet intagna är lågt, så kan en i absoluta tal låg förstagångsintagning leda till ett högt indexvärde. Slutligen har vi i kolumn 4 »första gången intagna i procent av genomsnittligt antal vård- dagar».

Genom att utfråga de intervjuade överläkarna erhöll vi även uppgift på antalet försöksutskrivna patienter vid intervjutillfället (tabell 8).

Tabell 8. Antalet försöksutskrivna patienter

Antal försöksut- . skrivna i % av an— Sjukhus M KV Summa talet inneliggande vid intervjutillfället A—sjukhus ................. 333 365 698 80 B- » ................. 398 255 653 43 C- » ................. 106 123 229 29 D- » ................. 164 66 230 22 E- » ................. 61 52 113 9 F- » ................. 57 234 291 30 G- » ................. 213 202 415 33 Summa: Statliga sjukhus .......... 1 062 861 1 923 Kommunala sjukhus ...... 270 436 706 Totalt ................... 1 332 1 297 2 629 Medelvärde: Statliga sjukhus .......... 212 172 385 35 Kommunala sjukhus ...... 135 218 353 32 Totalt ................... 190 185 376 34

Siffrorna avspeglar den aktuella situationen vid intervjutillfållet. Det är därför svårt att säga något om de år representativa för den utskrivnings- praxis, som tillämpas vid de undersökta sjukhusen. Det finns stora variatio- ner mellan sjukhusen, men skillnaden mellan de här undersökta statliga och kommunala sjukhusen är relativt liten.

Efter att ha redovisat dels antalet första gången intagna patienter, dels antalet försöksutskrivna, så är det fortfarande rimligt att anta att skillna- den i omsättningen mellan de kommunala och statliga sjukhusen inte en- bart kan förklaras av utskrivningspraxis, av typ av behandlade patienter etc., utan att en del av skillnaden kan tillskrivas den större läkartätheten; hur mycket är givetvis omöjligt att säga.

Sammanfattningsvis kan man säga, att det inte enbart är den ökade läkar- tätheten, som påverkar patientomsättningen. Antagligen är det så att ett ökat antal läkare kräver ett ökat antal psykologer, kuratorer och kontors- personal. Vidare torde organisatoriska förändringar, såsom den tillämpade differentieringen av patienterna, variationen i möjligheterna att omhänder- ta och behandla patienterna spela en stor roll. Men sådana organisatoriska åtgärder förutsätter antagligen en läkartäthet, som är betydligt större än vad nu är fallet, åtminstone vid de statliga sjukhusen.

Vi övergår nu till att i korthet diskutera avdelningarnas att. Vi bad överläkarna att klassificera avdelningarna i lugna, oroliga och halvoroliga. En överläkare vid G—sjukhuset Vägrade att göra uppdelningen under motivering, att en dylik enligt hans mening vore inadekvat. An- vändningen av psykofarmaka har ju förändrat klientelet så, att man strängt taget inte längre kan tala om oroliga avdelningar i egentlig bemärkelse. Vi ställde ändå frågan enär denna indelningsgrund — om än föråldrad —— fortfarande tillämpas i rätt stor utsträckning.

I tabell 9 har vi redovisat dels antalet vårdavdelningar vid varje sjukhus, dels antalet lugna avdelningar i procent av hela antalet vårdavdelningar vid resp. sjukhus.

Tabell 9. Värdavdelningarnas art

Sjukhus Antal avd. %? ägg] a A-sjukhus ........................... 22 50 B— » ........................... 40 50 C- » ........................... 27 44 D- » ........................... 21 43 E- » ........................... 35 66 F- » .......................... 39 51 G- » ........................... 23 57 Summa 207

Medeltal:

Statliga sjukhus .................... 52 Kommunala sjukhus ................ 53

En annan fråga gick ut på att ta reda på antalet öppna avdelningar vid respektive sjukhus. Som framgår av tabell 10 varierar detta i rätt betydan- de grad. Vid ett sjukhus är endast 17 % av avdelningarna öppna, medan vid ett annat sjukhus inemot 63 % av alla avdelningar är öppna. Man kan naturligtvis fråga sig, om inte antalet öppna avdelningar sammanhänger med vården av patienter, som år straffriförklarade eller O-fall, och som behöver vård på slutna avdelningar. Av tabellen framgår även antalet straffriförklarade patienter i procent av det totala antalet patienter vid respektive sjukhus. Det finns inget samband mellan antalet öppna avdel- ningar vid ett sjukhus och procentsatsen straffriförklarade patienter eller

O-fall. Det visar sig också därav att det på A-, B- och D-sjukhusen finns fler manliga öppna avdelningar än kvinnliga, fastän antalet manliga straffri- förklarade resp. O-fall är högre. Detta tyder på att antalet öppna avdel- ningar vid ett sjukhus i mindre utsträckning beror på antalet straffriför- klarade och antalet O-fall än på andra orsaker. Det kan bl. a. bero på an- talet geriatriska fall, men även på sådana faktorer som överläkarens och den övriga personalens inställning att vilja ha avdelningarna öppna eller ej.

Tabell 10. Antal öppna avdelningar m. m. vid respektive sjukhus

Antal avdelningar på olika sjukhus % straffriförklarade % axgång??? ade Sjukhus (7 .. % .. % k . k . .. ,, oppna oppna man- vmn- man- vmn- totalt opp na öppna man- kvinn- totalt liga liga totalt liga liga liga liga 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 A-sjukhus.. 22 9 41 45 36 5 9 1 14 22 4 - » .. 40 25 63 67 58 7 10 2 11 20 3 C- » 27 9 33 31 36 4 7 1 11 18 4 D- » 21 5 24 36 10 1 22 1 22 38 5 E- » 35 6 17 11 25 6 10 1 9 16 1 F- » 39 22 56 61 46 — -— — 2 3 2 G- » 35 12 34 53 17 — 1 — 2 3 1 Medelvär- den: Statliga sjukhus 29 11 37 39 36 7 13 1 13 22 3 Kommu- nala sjukhus 37 17 46 56 36 -— — — 2 2 1

Bakgrundsdata om läkarna och sjukvårdspersonalen Vi skall ge några bakgrundsdata om de intervjuade. I tabell nr 11 har vi gjort en sammanställning av de intervjuades ålder och tjänsteställning.

Tabell 11. Ålder och tjänsteställning

Över— Före- läkare Under— Psyko- Arbets- stånda— Över— Förste k" T Åldersgrupp och bitr. ordnad log, resp. rinna, skö- skö- S 0- o- %

.. .. soc1o- uppsy— tare talt over— lakare kurator t r ut . _ tare tare

läkare e ape nmgs

man

29 och yngre — 8 3 6 3 8 2 19 49 14 30—39 ..... 1 20 5 9 4 4 5 27 75 21 40—49 ..... 2 14 4 13 13 15 14 31 106 30 50—59 ..... 15 6 —— 15 24 15 15 17 107 30 60 och äldre 4 2 —— — 4 — — 1 11 3 Okänt ...... —— — 1 2 1 — — 1 5 1 Medelålder . 54,5 39,8 35,8 43,6 49.4 43,8 46,7 40,1 43,7

Medelåldern har räknats fram genom att ta klassmedelvärden, d. v. s. 25 år, 35 år etc. för varje åldersgrupp med undantag för sista åldersgruppen, där 62,5 använts som klassmitt, eftersom pensionsåldern ligger vid 65 år.

Den relativt låga åldern bland underordnade läkare beror till en viss del på, att icke färdigutbildade medicinare tjänstgör såsom läkare vid en del sjukhus.

Av intresse är också den relativt låga åldern för överskötare. Detta har sin förklaring däri, att tjänsterna som överskötare vid de kommunala sjuk- husen innehas — i motsats till vad fallet i regel är vid de statliga sjukhusen — av sjuksköterskor och att dessa får sina befattningar relativt snart efter utbildningens slut.

De anställdas tjänsteställning och kön återger vi i följande tabell 12.

Tabell 1.2. Tjänsteställning och kön

+ ' .c d'.-Ei åå u % .. ä 2 us - e .. %: & ä *; =» == ä å 'n: ” .2 3 "' å” & m ?5 :: E E "'å ag så e s _a, =.: ?g a '" rs & g . . _ ,, . Sjukhus % _: så &; å få % ?; & .,; ä 5 E— > =: :: Q' ** g =: n. 0 '$ 0 == .:) 4 v: :'5 ==- r:. &. = MKVMKVMKVMKVMKVMKVMKVMKvMKv Statliga sjukhus. 11 3 17 6 1 1 15 7 12 21 5 13 5 12 18 31 84 94178 Kommunala sjukhus ...... 8 — 18 9 — 11 7 16 2 14 1 23 5 14 14 33 55120175 Samtliga sjukhus 19 3 35 15 1 12 22 23 14 35 6 36 10 26 32 64 139 214 353

Den väsentligaste skillnaden mellan statliga och kommunala sjukhus av- ser kategorin arbetsterapeuter och socioterapeuter, där proportionen mellan könen är sådan, att på de statliga är männen i majoritet (68 %) och på de kommunala sjukhusen kvinnorna (70 % ).

Vid en jämförelse mellan manliga och kvinnliga överskötare och förste skötare — varvid vi slagit hop dessa två befattningar1 — visar det sig att endast 16 utav 78 överskötare eller förste skötare är män, d. v. s. 21 %.

Detta beror i första hand på att alla intervjuade överskötare vid de två kommunala sjukhusen på ett undantag när är sjuksköterskor. Utgår man endast från de statliga sjukhusen, så är 29 % av nyssnämnda befattnings— havare män.

Bland den obefordrade personalen utgör däremot männen 33 % eller 32 utav 96. Eftersom sjuksköterskor relativt snabbt kan bli överskötare vid de kommunala sjukhusen och övrig personal ej kan befordras till överskötare, medan personalen vid de statliga sjukhusen får gå en längre tid i en under-

1 På ett av de kommunala sjukhusen är första skötaretjänsten en befordringstjänst och medför inga andra arbetsuppgifter än för skötare. På det andra kommunala sjukhuset samt på de statliga sjukhusen är förste skötaren nästansvarig.

ordnad befattning, återspeglas detta i de befordrades ålder, vilken i genom- snitt är 51,7 år bland männen, bland kvinnorna 43,6. Bland de obefordrade däremot är skillnaden liten. Genomsnittsåldern bland männen är här 42,1 och bland kvinnorna 39,2. Vi vet dock ingenting om åldern vid anställ- ningens början. Inte heller vet vi, om männen innehar sina befattningar under längre tid än kvinnorna.

Vi återger i nästa tabell 13 personalens anställningstider.

Tabell 13. Tjänsteställning och anställningstid på sjukhuset

Över— Före- läkare Under— Psyko- Agåets- Slänga— Över— Förste Skö- och bitr. ordnade log, må; u s *_ skö- skö- me 5 a % över— läkare kurator t t pp y tare tare läkare erapeu nings- man Ej besvarat — —— — 2 _ _ _ _ 2 __ Mindre än 1 år ....... — 12 2 1 3 6 3 3 30 9 1—3 år ..... 3 15 6 12 3 13 11 28 91 26 4—5 år ..... 2 7 1 3 10 3 — 6 32 9 6—10 år 4 9 2 3 8 4 4 18 52 15 11—15 år 7 6 2 5 4 2 2 8 36 10 16 år— 6 1 — 19 21 14 16 33 110 31 Summa 22 50 13 45 49 42 36 96 353 100 Tabell 14. Tjänsteställning och tidigare anställning Före- Över- läkare Under— Psyko- A;;ets- slägga- Över— 1:e Skö- och bitr. ordnad log, 5005); upp”; skö- skö- tare s a % låkäi—b lakare kurator terapeut nings- tare tare man Ej besvarat. — — — 2 — — —— _- 2 -— Tjänstgjort på: Endastdetta sjukhus. . . . — 9 3 20 6 13 11 36 98 28 Andra men- talsjukhus eller psyk. klinik ...... 9 14 1 14 21 15 14 24 112 32 Mentalsjuk- hus och and- ra sjukhus eller sjuk vårdsinrätt- ningar ..... 10 17 1 3 8 2 3 17 61 17 Endast and— ra sj ukvårds- inrättningar 3 10 4 4 12 10 7 18 68 20 Osäker ..... — — 4 2 2 2 1 1 12 3

Av tabellen framgår, att över 40 % av de intervjuade hade en anställnings- tid på sjukhuset (alltså ej totalt i mentalsjukvård) av mer än 10 år; inemot hälften hade varit anställda i minst 5 år; en tredjedel hade en an- ställningstid av 3 år och mindre.

Slutligen har vi gjort en sammanställning över de anställdas tidigare tjänstgöring och uppgifter härom återfinnes i tabell 14.

Majoriteten av de intervjuade, ca 60 %, har tjänstgjort endast inom men- talsjukvård och ungefär hälften av dessa endast på ett och samma sjukhus.

Bland de 72 intervjuade läkarna var tre — alla överläkare —- medicine dok- torer; 16 av de tillfrågade hade utländska examina och övriga 53 hade svensk medicine licentiatexamen.

Kuratorerna har som väntat genomgått socialinstitut och en del har där— jämte genomgått mentalhygieniska kursen vid socialinstitutet i Stockholm och/eller bedrivit akademiska studier.

Båda de intervjuade psykologerna har filosofie licentiatexamen. Nästa personalkategori är föreståndarinnor och uppsyningsmän. Deras utbildning återges i tabell 15.

Tabell 15. Föreståndarinnornas och uppsyningsmännens utbildning

. . . . Kommunala . .

Utbildning Statllga Sjukhus sjukhus Samthga Sjukhus Sjuksköterskeutbildning ............... 20 15 35 Högre o. lägre kursen ................. 13 1 14

Bland kvinnorna har — med undantag för 2 på statliga sjukhus — alla sjuksköterskeuthildning.

Nästa grupp omfattas av arbetsterapeuter och socioterapeuter. Det fanns vid de statliga sjukhusen 15 arbetsterapeuter, vilka alla genomgått någon specialkurs. Vid de kommunala sjukhusen intervjuades 21 i samma befatt- ning, av vilka 5 inte hade något slag av specialutbildning; det var här ute- slutande fråga om vårdavdelningspersonal, som hade sin tjänstgöring för— lagd till arbetsterapin.

Socioterapeuterna är, som tidigare framhållits, en grupp med heterogena arbetsuppgifter. Vid de statliga sjukhusen intervjuades 7 sådana befatt- ningshavare; samtliga dessa hade skötarutbildning varjämte 1 hade gym- nastikledarutbildning. Vid de kommunala sjukhusen fanns det 2 befatt- ningshavare med motsvarande arbetsuppgifter; båda fungerade som stu- dieledare. En av dem hade socionomutbildning.

Vad slutligen beträffar vårdavdelningspersonalens utbildning så äter- finnes vissa uppgifter härom i tabell 16.

Nära hälften av alla 42 intervjuade överskötare har sjuksköterskeexamen men dessa finns praktiskt taget uteslutande vid de kommunala sjukhusen.

Tabell 16. Vårdavdelningspersonalens utbildning

Sjutilääågfke' Högieu-l-erllägre Lägre kursen Grundutbildning Befattnings- havare statl. komm. statl. komm. statl. komm. statl. komm. sjukhus sjukhus sjukhus sjukhus sjukhus sjukhus sjukhus sjukhus Överskötare . . . 1 19 17 5 — — -— — Förste skötare . — 2 15 13 —— 1 2 3 Skötare1 ...... ——- —— 17 2 16 31 1 6 13 Summa 1 21 49 20 16 32 18 16

1 Från 1 skötare erhölls ej någon uppgift.

Bland de 96 skötarna finns betydligt fler på de statliga sjukhusen än på de kommunala, som genomgått såväl lägre som högre kurs eller mot— svarande.

Den nya grundutbildningen har ännu ej pågått så länge men något mera än var fjärde skötare har fått denna utbildning. Bland de 16 skötare vid stat- liga sjukhus, som genomgått grundutbildning, har 7 även genomgått högre och lägre kurs.

Slutligen försökte vi även ta reda på motiven för vårdavdelningspersona- lens val av yrke. Dessa återges i tabell 17.

Tabel 17. Motiv för anställning inom mentalsjukvården

Statl. Komm. Samtliga 0/ sjukhus sjukhus sjukhus 0

O. Obesvarad ................................ —— 2 2 1

1. Tidigare arbete inom kroppssjukvården ....... 8 8 16 9

2. Brist på andra arbetstillfällen ................ 15 11 26 15

3. Personlig påverkan ......................... 22 31 53 30 4. Utbildnings- och avancemangsmöjligheter samt arbetsförhållandena inom mentalsjukvården . 10 7 17 10

5. Mentalsjukhus i hemortskommunen ........... 5 8 13 8 6. Intresse för socialt arbete och/eller mentalsjuk- vård .................................... 18 21 39 22

7. Övrigt .................................... 6 2 8 5

Summa 84 90 174 100

Cirka 10 % hade haft anställning inom kroppssjukvården, och hade där- ifrån sökt sig till mentalsjukvården. Nästa motiv är brist på andra ar- betstillfällen. Den tredje motivgruppen omfattar alla, som angivit, att en släkting eller god vän övertalat dem att söka anställning inom mentalsjuk- vården ; den utgör den numerärt största gruppen. Bland dem, som kategori- serades i den fjärde gruppen, återfinnes de, som anger statlig anställning eller snabba befordringsmöjligheter som huvudskäl. I den femte gruppen finns de, som växt upp i närheten av ett mentalsjukhus och där i vissa fall även föräldrarna tjänstgjort inom denna sjukvårdsgren. Den sjätte

gruppen består bl. a. av sådana personer för vilka tjänstgöring vid mental- sjukhus ingått i yrkesutbildningen, varvid de blivit så intresserade av ar- betet, att de beslutat att efter utbildningens slut söka sig till denna gren av sjukvården. Här finns även en grupp män, som under sin militärtjänst- göring utbildades som sjukvårdare och därvid fattade intresse för ett människovårdande yrke. Den sjunde gruppen slutligen omfattar bl. a. de, som anger att de mera genom slumpen kommit in på denna levnadsbana. Den procentuellt sett största motivgruppen är nr 3 Personlig påverkan (30 %), därnäst följer nr 6 Intresse för socialt arbete etc. (22 %) och nr 2 Brist på andra arbetstillfällen (15 %). Dessa grupper omfattar tillhopa 67 % av de angivna motiven.

Lokaler och utrustning. Skrivbjälp

I kapitel 2 framhölls hur de materiella resurserna på ett sjukhus påverkar den sociala strukturen och därmed relationerna mellan de personer, som ingår i organisationen.

För att utröna eventuella önskemål angående lokalerna, vad beträffar så- väl personalens (inklusive läkarnas) expeditioner som vårdavdelningarna och utrustningen, ställde vi en serie frågor till samtliga berörda befatt- ningshavare. Svaren redovisas i följande avsnitt.

Vi vill i anslutning härtill framhålla, att de sjukhus, som var föremål för undersökningen utgjorde en blandning av moderna och omoderna en- heter. Den bild, som i det följande ges av sjukhusen innebär i vissa hänse- enden en stark kritik av rådande byggnads- och utrustningsmässiga förhål- landen. Men genom det upprustningsarbete, som under ett flertal år pågått vid mentalsjukhusen, har förhållandena sanerats i betydande grad, och detta arbete pågår alltjämt med oförminskad styrka.

Tabell 18. Tillgång till expedition och undersökningslokal (Fråga 1, 147, 1, 109, 1, 61)1

. Kommunala Samtliga Statliga Sjukhus sjukhus sjukhus Läkare Övriga Läkare Övriga Läkare Övriga . Obesvarad ...................... 1 — — 1 1 1 Egen expedition och eget eller delat undersökningsrum ............. 15 36 8 37 23 73 Egen expedition men ej undersök- sökningsrum ................... 12 —— 26 —— 38 — Varken egen expedition eller under- sökningsrum .................. 9 21 1 12 10 33 Summa 37 57 35 50 72 107

1 Siffrorna inom parentesen hänför sig till frågornas nummer i frågeformuläret. Beteckningarna I,, I,, I,, hänför sig till de olika frågeformulärstyperna.

Den första frågan berörde tillgång till expedition och undersökningsloka- ler och ställdes till läkare och övriga intervjuade utom vårdavdelnings- personalen.

En fjärdedel av läkarna på de statliga mentalsjukhusen har varken egen expedition eller eget undersökningsrum utan delar den förra med en kollega och undersökningsrummet med flera andra befattningshavare. Dessa läkare befinner sig visserligen på två ur byggnadssynpunkt gammalmodiga sjuk- hus, men man kan inte bortse ifrån, att avsaknaden av egna expeditioner måste försvåra arbetet, exempelvis vid enskilda samtal med patienterna.

Läkarexpeditionerna är praktiskt taget alltid belägna i administrations- byggnaderna. Detta har naturligtvis sina fördelar, men det medför givet— vis också att kontaktmöjligheterna mellan läkare och patient minskar. Lä- karna befinner sig vanligtvis — vilket vi skall visa senare —— endast en begränsad tid av dagen på vårdavdelningarna. Att uppsöka läkaren på hans expedition kan stöta på svårigheter. Om patienten önskar det, så måste i en del fall någon av vårdpersonalen åtfölja honom, vilket innebär olägenhet både för patienten och för vårdpersonalen till förfång för övriga arbets- uppgifter. Därtill kommer, att det på vårdavdelningarna vid de flesta sjuk- hus, som ingick i undersökningen, saknas samtals- och undersöknings- rum. Samtalen med patienterna sker oftast på överskötarexpeditionen, där telefonen finns, ibland avdelningens enda. Sådana arrangemang måste gi- vetvis ytterligare försvåra kontakten med patienten samt undersöknings- och terapimöjligheterna. När de gamla sjukhusen planerades, var terapi- möjligheterna begränsade, och man var i stort sett hänvisad till att använ- da mentalsjukhusen som förvaringsanstalter. Att med så avpassade resur- ser bedriva en aktiv terapi är inte alltid lätt.

På ett av de gamla sjukhusen genomfördes en intervju med en av läkarna på en sjuksal i en vårdavdelning. Vederbörande läkare övervakade insulin- behandlingen. Han hade ingen egen expedition att vistas i. Det fanns över— huvudtaget ingen läkarexpedition på avdelningen. Som undersökningsrum användes ett förrådsrum. Mottagnings- och samtalsrum för besökande fanns icke heller. Detta ger en bild av hur förhållandena på ett gammalt mentalsjukhus kan te sig även i dagens läge.

Nästa fråga avsåg önskemål med avseende på expedition och undersök- ningsrum. Majoriteten av önskemålen hänför sig som väntat när det gäl— ler läkare till större och bättre lokaler, speciellt undersökningsrum.

Vi frågade även om utrustningen på låkarexpeditioner och på de övriga befattningshavarnas expeditioner. Av de tillfrågade läkarna saknade 9 dik- tafon, 12 av dem hade inte tillräckligt med instrument och 3 hade inte ens en undersökningsbrits på sin mottagning. Önskemålen med avseende på expeditionens utrustning gällde förutom instrument och diktafon även möblering, mattor, gardiner och tavlor etc.

I en annan fråga underrättade vi oss om tillgången på skrivhjälp. Resul- taten redovisas i tabell 19.

Tabell 19. Tillgång på skrivhjälp (Fråga 1, 151, 1, 113, I, 63)

Statliga sjukhus Kommunala sjukhus Samtliga sjukhus Kurator Kurator Kurator .. Psykolog .. .. Psykolog .. .. Psykolog .. Lak. Arbets- Forest. Lak. Arbets- Forest. Lak. Arbets- Forest. terapeut terapeut terapeut Egen sekrete- rare ....... 4 — —- 6 — — 10 —— —— Delat skriv- biträde.... 32 —- 28 ——- 10 7 32 10 35 Skrivcentral — -— — 29 2 — 29 2 —— Ingen skriv- hjälp ...... 1 24 5 — 20 9 1 44 14 Obesvarade. — _— _ _ 2 __ __ 2 _ Summa 37 24 33 35 | 34 16 72 58 | 49 Läkarna har antingen egen sekreterare — det gäller dock endast över- läkare —- eller också har de gemensamt skrivbiträde (vid de kommunala sjukhusen "finns skrivcentral).

Bland den övriga personalen saknar arbetsterapeuterna och socioterapeu- terna skrivhjälp. De är väl också i minst behov av sådan. De flesta av före- ståndarinnorna vid de statliga sjukhusen har skrivhjälp, medan däremot så inte alltid är fallet med uppsyningsmännen. Vid de kommunala sjuk- husen har majoriteten av föreståndarinnorna ingen skrivhjälp.

I intervjuerna framkommer det, att den skrivhjälp som finns, i de flesta fall inte är tillräcklig. Vid ett kommunalt sjukhus anser man, att skrivcen- tralen är så underbemannad, att journalskrivningen ofta ligger efter i vec- kor. Även vid de statliga sjukhusen önskar man mera skrivhjälp. Tillräcklig sådan skulle naturligtvis kunna avlasta läkarna och frigöra dem i större utsträckning för direkt sjukvårdande uppgifter.

Inredningen av vårdavdelningarna kan i viss utsträckning bero på den inställning läkarna och personalen har till patienterna och de initiativ de tar för att sanera eventuellt existerande brister, men även här finns vissa begränsningar som dikteras av byggnadernas plantekniska utförande. Har man stora, öppna sovsalar förlorar de knappast sin anstaltsprågel, hur man än försöker möblera dem.

Till läkare, uppsyningsmän och föreståndarinnor, dock ej hjälpverksam- hetsföreståndarinnor, ställdes följande fråga.

»Vad anser Ni om standarden beträffande avdelningens(—arnas) lokaler?»

Svarsfördelningen framgår av tabell 20.

Tabell 20. Lokalernas standard (Fråga I1 154, I,, 66)

. . _ Kommunala Samtliga

Statliga Sjukhus sjukhus sjukhus 0. Obesvarat ......................... 4 3 7 1. Dålig ............................. 15 14 29 2. Både bra och dålig ................. 26 15 41 3. Bra ............................... 13 16 29 4. Övrigt ............................ 5 3 8 Summa 63 51 | 114

Av alla svar från dem, som arbetar på statliga sjukhus, är 65 % av typen »dålig» eller »både bra och dålig». Motsvarande siffra för de kommunala sjukhusen är 57 och totalt är det 61 % av de svarande, som anmärker på lokalernas standard.

I följande tabell 21 återger vi en sammanställning av det först nämnda svaret, som berör önskemål rörande lokalernas standard.

Tabell 2]. Önskemål ifråga om lokalernas standard (Fråga 1, 155, I, 67)

. . Kommunala Samtliga

Statliga sjukhus sjukhus sjukhus 0. Obesvarat ......................... 4 2 6 1. Inga .............................. 21 9 30 2. Bättre och/eller mindre lokaler ....... 7 8 15 3. Fler enkelrum ..................... 3 2 5 4. Mindre avdelningar ................. 1 8 9 5. Bättre exp. lokaler ................. 1 1 2 6. Bättre toalett, bad, sköljrum ........ 2 3 5 7. Övrigt ............................ 17 12 29 8. Kombination ...................... 7 6 13 Summa 63 51 114

En mera konkret bild av förhållandena än vad tabellen utvisar får man genom att presentera några citat. De flesta av nedanstående citat tillhör svaren i kategorin »Övrigt».

Först ett allmänt uttalande:

Det finns mycket att anmärka på. Flera av avdelningarna är under all kritik, de motsvarar inte tidens krav.

I fråga om behandlingsmöjligheterna skall vi presentera två citat. En läkare framhåller:

När denna vårdavdelning byggdes, så tänkte ingen på elbehandling. Därför måste ett källarrum inrättas utan rinnande vatten och med dålig belysning.

En annan läkare säger:

Lokalerna är dåliga, insulinavdelningen ligger mitt på en vårdavdelning, dag- rummet ligger vid behandlingsrummet och skrik hörs ofta. I andra svar påpekas den felaktiga konstruktionen av vårdavdelningarna: Vissa avdelningar har inte matsal och alldeles för små dagrum. De är konstrue- rade för sängliggande patienter. På kroniska avdelningar finns det skandalöst små dagrum,

I flera fall framhålles nödvändigheten av samtalsrum på vårdavdelning- arna. Vid ett relativt nybyggt sjukhus säger en läkare att behovet av sam- talsrum är stort:

För nu springer folk på expeditionen och telefonerna ringer hela tiden.

En annan läkare framhåller:

Det behövs minst två expeditionslokaler på varje avdelning, så att man hade samtalsrum.

En tredje anser: Samtalsrum behövs på varje avdelning. Dessutom bättre sköterskeexpeditioner för dessa är ofta nu förrådsrum. Flera dagrum behövs det också.

Ett annat svar avser isoleringsrum: Det borde finnas flera isoleringsrum. På en vårdavdelning finns det inga alls. Om någon patient är döende så kan han inte läggas på enkelrum.

En annan läkare konstaterar kort och gott:

Det är bedrövligt så som det är ordnat för personalen.

Även om citaten naturligtvis här utgör ett urval, så ger de en bild av av- delningar med brister, som måste verka deprimerande på personalen och även påverka patienterna.

De två följande frågorna gäller de tillfrågades uppfattning om standarden ifråga om avdelningarnas inredning och önskemål med avseende på denna. I tabellen 22a återfinnes läkarnas samt föreståndarinnornas och uppsy— ningsmännens svar, i tabellen 22 b vårdavdelningspersonalens.

Tabell 22 a. Standarden ifråga om värdavdelningarnas inredning (Fråga 11 156, I, 68) (Läkarnas och föreståndarnas synpunkter)

. . Kommunala Samtliga

Statliga Sjukhus sjukhus sjukhus 0. Obesvarat ......................... 9 6 15 1. Bra ............................... 14 26 40 2. Bra med anmärkning ............... 13 5 18 3. Bättre än förr ..................... 5 —— 5 4. Dåligt men förbättring planeras ...... 9 — 9 5. Dåligt ............................ 13 14 27 Summa 63 51 114

Tabell 22 b. Standarden ifråga om vårdavdelningarnas inredning (Fråga I, 55) (Vårdavdelningspersonalens synpunkter)

. . Kommunala Samtliga Stathga Slukhus sjukhus sjukhus 0. Obesvarat ......................... —— —— ——

1. Bra ............................... 40 37 77 2. Bra med anmärkning ............... 11 15 26 3. Bättre än förr ..................... 12 9 21 4. Dåligt men förbättring planeras ..... 5 8 13 5. Dåligt ............................ 16 21 37 Summa 84 90 174

Av de läkare, föreståndarinnor och uppsyningsmän som besvarade frå- gan, anser 37 % att inredningen är dålig under det att 29 % av vårdavdel- ningspersonalen har samma uppfattning.

Det kan måhända påstås, att patienterna är så störda, att de över- huvudtaget inte lägger märke till den omgivning de befinner sig i. Med största säkerhet är det emellertid inte så. Den omgivning, som patienterna befinner sig i, påverkar deras tillstånd. Ju mera man ändrar och förbättrar omgivningen — gör den hemlik, introducerar bekväma möbler, TV och bruksföremål, som liknar dem man använder i hemmen desto mera gör man också patienterna medvetna om att det ej är fråga om förvaring på en anstalt, och desto större är möjligheten att resocialisera dem. En så- dan uppfattning kommer också till uttryck i en rapport från Dikemarks sjukhus i Norge (Ytrehusau).

I följande tabell 23 a presenterar vi en svarsfördelning av de önskemål, som läkare och föreståndare hade beträffande inredningen.

Tabell 23 a. Önskemål angående inredningen (Läkare och föreståndare) (Fråga 1, 157, i, 69)

. . Kommunala Samtliga

Statliga Sjukhus sjukhus sjukhus 1. Expedition ............... — 1 1 2. Möbler ................... 27 21 48 3. Sängar ................... 8 11 19

4. Tavlor, mattor, gardiner,

TV, telefon ............. 8 11 19 5. Bad, toalett .............. 5 2 7 6. Övrigt ................... 6 1 7 Summa 54 47 101

3" Aagot Ytrehus: Environmental therapy of chronic schizophrenic patients; Acta psychiatrica et neurologica scandinavica, Vol 34, fasc. 1, 1958.

Vid de statliga sjukhusen var det 16 personer och vid de kommunala 4, som inte hade några önskemål eller som inte besvarade frågan. I tabell 23 b presenteras de svar, som avgavs av vårdavdelningspersonalen på sam- ma fråga. Eftersom svarens innehåll skiljer sig från dem, som de andra till- frågade avgav, är kategorierna i tabell 23 b ej desamma som i tabell 23 a. Om fler än ett svar avgavs kodades de första två. I tabellen finns sålunda ibland två svar registrerade.

Tabell 23 b. Önskemål angånde inredningen ( Vårdavdelningspersonal ) (Fråga I,, 56)

. . Kommunala Samtliga Statliga sjukhus sjukhus sjukhus 1. Personalrum ............. 1 9 10

2. Modernisering av matsal, kök och dagrum, utbyte av porslin ............ 13 1 14 3. Ombyggnad, modernisering av lokaler och detaljer (t.ex. hiss, bättre fönster etc.) 7 4 11

4. Mindre salar, enkelrum. . . . 8 7 15

5. Möbler, belysning ........ 30 17 47

6. Sängar, rullstolar etc. . . . . 2 17 19

7. Tavlor, mattor, gardiner, TV, grammofon, telefon. 10 9 19

8. Bad o. toalett ............ 16 28 44 9. Förvaringsskåp och andra förvaringsutrymmen. . . . 6 10 16 10. övrigt .................. 1 10 11

Summa 94 112 206

I flera svar påpekas behovet av telefon. På en del avdelningar finns det endast lokaltelefon. Vill man ringa samtal utanför sjukhuset, så måste per- sonal och patienter —— de senare ibland åtföljda av personal — bege sig till administrationsbyggnaden. Även när det finns rikstelefon på avdel- ningarna, så saknas särskild patienttelefon. I stort sett torde förhållandena i detta hänseende vara något bättre vid de kommunala än vid de statliga sjukhusen.

Avsaknaden av telefon försvårar givetvis personalens arbete, och kan även tolkas som resultat av en inställning att inte betrakta patienterna som ansvariga.

Ytterligare en av bristerna synes ha samband med den inställning man har till patienten. Det gäller avsaknaden av tillräckliga förvaringsutrym- men, vilket decimerar patientens möjligheter att ha privata ägodelar eller att kunna förvara sådana på ett betryggande sätt. Detta i sin tur kan också utgöra ett argument mot att låta patienterna ha hand om egna pengar annat än i en mycket begränsad utsträckning. Effekten blir, att patienten hålles i en beroendeställning.

Det har framhållits, att individens själv-upplevelse påverkas av de ägo- delar han har.31 Detta gäller bl. a. kläderna. Genom att ej ge patienten möj- lighet att ha egna kläder, så minskar man, enligt den citerade författaren, hans möjligheter till själv-identifiering.

Ett bland de svar som kategoriserats som »övrigt» skall citeras här. På ett tämligen nybyggt sjukhus framhåller en skötare bl. a. följ ande.

»Det är ont om tvätt, när man byter. Man kan inte heller få .tag i den. Det hän- der, att man måste lägga patienterna, eftersom man inte har gångkläder att byta med.»

Orsaken till dessa svårigheter beror antagligen på att tvätten ombesörjes

av en centraltvätt.

Vi skall även citera några andra svar: Särskilt tvättrum finns ej. Inga fack för toalettartiklar. Vi behöver egen mat- sal. Nu delar vi den med en kronisk avdelning med snaskiga patienter. Ett be- söksrum och personalrum behövs. Vidare skulle man ha toalettskåp till varje patient i badrummet.

Nya möbler och bättre lyse på sjuksalarna, så att sängliggande patienter kan läsa. Matsalen eller köket bör utrustas med kylskåp och diskbänk. För närvaran- de har personalen, som delar ut maten» och sköter matsalen, ingen möjlighet att tvätta händerna under arbetet där. För dåligt med ombyten. Bomullskläderna är ett sorgligt kapitel.

Det behövs ett personalrum. Personalen har ingenstans att klä om. Lättare och ljusare möbler. Trevligare porslin.

Exemplen kan mångfaldigas. I stort sett får man intryck av att det ej göres tillräckligt för att bryta atmosfären och isoleringen i en från omvärl- den skild institution, så t. ex. det förhållandet att patienterna på åtskilliga vårdavdelningar går klädda i uniformslika och trista sjukhuskläder. Att byta ut sjukhuskläderna mot egna eller mot sjukhuskläder med mera mo- dernt snitt skulle antagligen påverka atmosfären så, att avdelningen mindre upplevs som en institution för förvaring.

Detsamma gäller möblerna. Gamla och tråkiga möbler ger ett intryck av tristess, moderna och bekväma möbler kan däremot vara ett led i en akti- vering av patienterna, verka stimulerande. De kan också utnyttjas i rehabili- teringssyfte, om man vill lära patienterna att vara aktsamma och bete sig på det sätt, som vuxna människor beter sig i möblerade rum. Om man ställer krav och förväntningar på patienterna i detta avseende, kan man alltså med stor sannolikhet påverka deras beteende och därvid även deras uppfattning av sig själva.

I det tidigare citerade arbetet av Ytrehus påpekas det, att antagligen ingenting påverkade patienternas beteende under måltiderna mera än trev- ligt porslin, dukade bord och en trevlig uppläggning av maten.

”1 E. Goffman Asylums: Essays on the social situation of mental patients and other inmates. New York 1961.

66 Arbetsuppgifter I detta avsnitt skall vi diskutera vissa av de frågor, som hade anknytning till de olika personalkategoriernas arbetsuppgifter.

Läkare: Ronder m. m.

I läkarens arbete intar ronden en central ställning; det är via den, han får kontakt med patienterna. Ronden är oftast även den viktigaste och inte sällan enda möjligheten att kommunicera med vårdpersonalen genom att själv få information och genom att ge order och instruktioner om behand- lingen av patienterna.

Den första frågan i denna del av formuläret hade följande lydelse: Hin- ner Ni gå rond varje dag? Svaren har vi delat upp, dels med hänsyn till den position läkaren har, och dels med avseende på de olika sjukhusen. Svars- fördelningen presenteras i tabell 24 a och 24 b (4 läkare, som sköter den öppna vården, går inte rond och har därför ej tillfrågats.)

Tabell 24 a. och b. Antal ronder (Fråga 1, 33)

Två ronder Två ronder (för- och men ej da _ En rond En rond men eftermid- li en g dagligen ej varje dag dagen) g 1 2 3 4 a Överläkare och bitr. överläkare ..... 1 -— 13 5 Övriga läkare .................... 9 23 16 _— Totalt ........................... 10 23 29 5 % .............................. 15 34 43 8 b

A-sjukhus ....................... 1 -— 5 1 B- | ....................... — 4 4 1 C- » ....................... — 3 2 1 D- » ....................... — 4 1 1 E- » ....................... — 3 1 1 F— » ....................... 4 — 12 —— G- | ....................... 5 9 4 — Statliga sjukhus ................. 1 14 13 5 Kommunala sjukhus .............. 9 9 16 —

Av tabell 24 a framgår, att systemet med 1 rond om dagen är det van- ligen mest förekommande, 43 % av alla läkare tillämpar detta system; 15 % av de intervjuade läkarna går två ronder på dagen. Såsom framgår av tabellen finns alla dessa sistnämnda — utom en _ vid de två kommu- na'a sjukhusen. På ett av dem har dessutom två läkare, som förts till kate- gOii »en rond om dagen», uttryckligen påpekat, att de använder eftermid-

dagarna för psykoterapi och till samtal med patienter från avdelningen, vilka patienter då kommer till deras expedition.

En överläkare påpekar, att han ej går vanlig rond, d. v. 5. med en »svans», utan att läkarna befinner sig på sina avdelningar och tar emot honom när han kommer.

Slutligen påpekar en läkare (ej medtagen i ovanstående tabell) vid ett kommunalt sjukhus, att han inte går rond alls, utan att han ser som sin uppgift att tillbringa sin tid på avdelningen.

De läkare, som svarar, att de går två ronder, gör det vanligtvis ej regel- bundet, utan deras arbete är förlagt till sådana sjukhus, där man har jour- system, (1. v. s. någon av klinikens läkare går en rutinmässig eftermiddags- rond.

De, som ej går rond varje dag, är med ett undantag styresmännen vid resp. sjukhus, som använder en dag i veckan för administrativa göromål.

Nästa fråga hade följande lydelse: Hinner Ni gå rond på alla Edra vård- avdelningar varje dag? Svarsfördelningen finns i tabell 25.

Tabell 25. Hinner Ni gå rond på alla Edra avdelningar varje dag? (Fråga 1, 34)

Ja Nej Totalt Överläkare och bitr. överläkare. .. . . . 3 16 19 Övriga läkare ..................... 44 3 47 Totalt ............................ 47 19 66 % ............................. 71 29 100

N%N%

Statliga sjukhus ................... 21 (66) 11 (34) Kommunala sjukhus ............... 26 (77) 8 (23)

Av denna tabell framgår, att svaren i stor utsträckning beror på veder- börandes tjänsteställning. Överläkarna hinner ej besöka alla sina vårdavdel- ningar varje dag. Delar man upp de svarande i statligt och kommunalt anställda, så framträder en liten skillnad. På de statliga sjukhusen besva— rade 66 % av läkarna frågan med ja och på de kommunala sjukhusen 77 %. Detta kan dock tillskrivas en urvalseffekt, eftersom 10 överläkare inter- vjuades vid de 5 statliga sjukhusen men endast 5 vid de 2 kommunala sjukhusen.

I fyra fall framhålles, att man går rond varje dag på alla akutavdel- ningar, däremot ej på geriatriska avdelningar och på avdelningar för lång- varigt sjuka; ] läkare har ej besvarat frågan.

Nästa fråga hade följande formulering: Hur lång tid kan Ni avsätta för varje rond?

Svaren på frågan avser endast en rond (morgonronden) och för under-

Tabell 26. Tid som avsättes för ronden (Fråga 1, 35)

Mindre Mellan Mellan Mellan

än 1—2 2—3 3—4 1 tim. tim. tim. tim. Överläkare och bitr. överläkare . . . — 2 15 2 Övriga läkare .................. 2 13 23 10 2 15 38 12 Statliga sjukhus ................ _ 4 27 1 Kommunala sjukhus ............ 2 11 11 11

ordnade läkare endast deras egen rond, ej överläkarronden. För de läkare, som går två ronder, blir den tid de tillbringar på rond givetvis betydligt längre.

De två läkare, som angivit att de använder mindre än en timme för ron- den, har lämnat den kommentaren, att de går en vanlig rond endast pro forma, men att de i stället ägnar sig åt patienterna genom att vistas på sina avdelningar hela dagarna och att där bl. a. bedriva individual- och grupp- psykoterapi.

Mellan de statliga och kommunala sjukhusen finns ej någon skillnad med avseende på den genomsnittliga rondtiden. På de kommunala sjuk- husen föreligger emellertid en betydligt större spridning.

Det är inte helt entydigt vad som avses med »rond». Vi har därför bett de intervjuade att beskriva, hur en rond vanligtvis går till, vilket vi skall återkomma till sedan vi presenterat ytterligare några frågor. En av dessa hade denna lydelse: Hur många personer följer vanligen med på Er rond? Svarsfördelningen återfinns i tabell 27 a och b.

Tabell 27 a. Antal personalkategorier, som deltar i ronden (Fråga 1, 36)

Antal kategorier

0 1 2 3 4 5 6

Överläkare oeh biträ- dande överläkare ..... —— 2 1 7 5 1 3 Övriga läkare .......... 4 15 14 12 2 1 _— A-sjukhus ............. — 3 — 1 3 -— — B- | ............. — 5 — 4 -— — —- C- » ............. 1 -— 1 2 2 — — D- » ............. 1 1 1 3 _— _ -— E- » ............. 1 1 2 — 1 — — F— » ............. 1 2 4 6 1 — 2 G- » ............. —— 5 7 3 — 2 1 Statliga sjukhus ........ 3 10 4 10 6 _ — Kommunala sjukhus . . .. 1 7 11 9 1 2 3

Tabell 27 b. Personalkategorier som deltar i ronden (Fråga II 36)

Före- stånd., Kandi- Läkare uppsy- 853556 Skötare dater, Pslygko- Kurator nings- elever g man Överläkare och bitr. över- läkare ................ 17 17 17 1 5 2 —— Övriga läkare ........... — 16 39 7 19 — 2

I tabell 27 a refererar »antal» ej till personer, som deltar i ronden utan till antalet kategorier av personal. Vilka dessa kategorier är framgår av ta— bell 27 b. Det är tydligt, att ju högre tjänsteställning en läkare har desto flera personalkategorier åtföljer honom på hans rond. En överläkare fram- håller emellertid, att han endast tar med sig föreståndarinnan, som han betecknar som sin högra hand. Han tycker, som tidigare påpekats, inte om »svansar» och läkarna tar därför emot honom på respektive avdelningar.

Genom nästa fråga sökte vi utröna om vederbörande läkare ansåg, att det var fördelaktigt att ha med andra befattningshavare på ronderna än de som vanligtvis följer med.

Tabell 28. Personalkategorier, som nu ej följer med på ronderna men som vare av fördel att ha med

(Fråga I1 37)

. . Kommunala Samtliga Statliga Sj ukhus sjukhus sjukhus

Arbetsterapeut .............. — 4 4 Föreståndarinna ............. 5 2 7 Intemmedicinare ............ _— 3 3 Kurator .................... 7 1 1 1 8 Psykolog ................... 2 6 8 Sjukgymnast ................ _— 1 1 Skötare .................... — 1 1

Summa 14 28 42

De som besvarade ovannämnda fråga med »nej» framhöll bl. a., att läka- ren får intimare kontakt med patienten, när han är ensam med denne, att det hela är en tidsfråga för personalen etc.

Nästa fråga »Finns det någon, som nu följer med på ronden, men som ej behöver vara med?» besvarades genomgående med mej ».

Hur går det då vanligtvis till på en rond? För det första finns det en skillnad mellan överläkarrond och den rond som underordnad läkare går. För det andra finns det givetvis en skillnad mellan personer tillhörande samma läkarkategori ifråga om det sätt på vilket ronden verkställes.

Vi skall ge några exempel på överläkarronder, återgivna i telegramstil.

1. En överläkare på ett kommunalt sjukhus: Går först till EEG. 8.30: läser journaler, går igenom de patienter som skall utskrivas.

Går igenom posten.

Under tiden går underordnade läkare en snabbrond på sina avdelningar. 9.15: konferens med underordnade läkare, som varar en halvtimme. Sedan rond på avdelningen. Skulle vara slut kl. 12, men som vanligtvis inte är slut förrän 12.30. Avdelningsläkaren måste vara med på denna rond. Andra läkare kan gå med om de önskar. Oftast är fyra av sex läkare med. Bonden får ej inkräkta på deras avdelningsarbete. Den sker lika ofta på kronikeravdelningar som på akutavdelningar, men denna princip går ej alltid att hålla. Kanske riktigare att ägna mera tid åt de akuta fallen. I genomsnitt hinner jag med ett samtal om året bland kronikerklientelet. Elever är med på ronden.

2. En överläkare på ett kommunalt sjukhus: Börjar på varje avdelning med nyintagna patienter. Genomgång av journaler. Diskussion med avdelningsläkaren angående hans undersökningar. Får hans upplysningar. Sedan samtal med patienten. Sedan diskussion. Diskussion och terapeutiska samtal med inneliggande patienter. Det är av vikt att alltid aktivt engagera avdelningssköterskan i diskussionen. Därefter rond, hälsar på patienterna. Går även regelbundet till arbetsterapiverkstäderna. Viktigt att personalen känner, att man uppskattar deras terapi.

3. En överläkare på ett kommunalt sjukhus: Börjar kl. 9, slutar kl. 12. Går till en avdelnings undersökningsrum. Tar in de patienter, som har bett att få tala med mig. Talar med nya patienter och de patienter, som underläkaren vill att jag skall tala med. Har endast enskilda samtal. Sedan kallar jag in sköterskan och överlägger med henne. Efter detta går jag i långsam takt genom avdelningen. Rondsystem är viktigt, om patienten skall få tillfälle till kontakt. Viktigt att tala med kroniska patienter och då och då t. ex. göra en ny utredning.

4. En överläkare på ett kommunalt sjukhus: Börjar med en konferens med underläkarna samt med föreståndarinnan och kura- torn. översikt över nyinskrivna, förslag till utskrivning och diskussion om aktuella pro- blem. På varje avdelning är sköterskorna med och går igenom det som är aktuellt. Försöker växla några ord med alla patienter. Sedan samtal på expeditionen. Underläkarna samlar in anamnesen.

Överläkaren går igenom journalen och kompletterar den. Särskilt krångliga fall tas ned till läkarexpeditionen för förnyad undersökning.

5. En överläkare på ett statligt sjukhus: Man frågar om det är något särskilt. Tittar på observations- och feberlistor. Medicinering diskuteras. Tittar på de somatiskt sjuka. Sedan samtal. Hinner ej att småprata med så många man önskar.

6. En överläkare på ett statligt sjukhus: Börjar med att gå igenom rapporterna. Planlägger samtal. Börjar på de avdelningar, som i första hand måste arbetas igenom. Träffar de ansvariga, som lämnar rapport. Diskuterar helt allmänt behandlingar och förändringar, även sysselsättning, fri- gång, permission och förflyttning till bättre eller sämre avdelningar. Patienter, som så önskar, tas in för samtal. Efter detta rond. Man försöker åtminstone fånga alla med blicken. Hinner ej med alla samtal, som patienterna vill; underläkare kan få hålla yt- terligare samtal. Från ronden delegeras uppgifter. Samtidigt talas med de ansvariga om avdelningens skötsel.

7. En överläkare på ett statligt sjukhus: Man går till dagrummet och sysselsättningsrummet och hälsar på patienterna. Säger ett eller annat ord, någon har kanske något att fråga om. Om någon har några problem att resonera om, får han komma in på expeditionen.

Sedan talar man med nyinskrivna och med dem som skall utskrivas.

På avdelningar, där det finns sängliggande patienter, talar man med dem, hälsar, muntrar upp dem.

8. En överläkare på ett statligt sjukhus: Går omkring på avdelningen och åtminstone på de lugna avdelningarna frågar man varje patient om hans tillstånd. Talar med överskötaren, som kommer med eventuella förslag. På de oroliga och kroniska avdelningarna hinner man ej tala med varje patient. Samtal med nyinskrivna och utskrivningsfall.

9. En överläkare på ett statligt sjukhus: Uppsyningsmannen lämnar rapport. Skriver ut dagsedlarna. Uppsyningsmannen har planerat ordningen för samtalen. Först nyintagna, sedan de som skall skrivas ut. Slutligen samtal med sådana patienter, som begärt samtal, och beträffande vilka personalen vill ha besked. Går om möjligt sedan även på andra avdelningar i samma hus. På »inskrivnings- och utskrivningsavdelningar» går man igenom patientlistorna med personalen.

Efter dessa exempel på överläkarronder ska vi nu övergå till att ge några exempel på hur underordnad läkare brukar verkställa sin rond.

10. En underordnad läkare på ett kommunalt sjukhus: Man hälsar och »luktar» sig till hur patienterna mår. De patienter, som man har i regelbunden psykoterapi hoppar man över. Håller ett öga på det somatiska. Tycker ronden är till för att få ett grepp om hur det »ligger till» på avdelningen.

11. En underordnad läkare på kommunalt sjukhus: Tittar i nattvaktsboken. Diskuterar med avdelningssköterskan. Sköter det kontorsmässiga. Innan jag går rond, så har jag fått läget klargjort av sköterskan. Tittar på de som legat inne. Sist talar jag med de nyinskrivna patienterna. Avslutar eller börjar med behandling (elchock etc.).

12. En underordnad läkare på kommunalt sjukhus: Pratar med avdelningssköterskan, tittar i nattvaktsboken. Går rond och talar med varenda en och säger något stereotypt. På kroniska avdelningarna är man bara vänlig, men det uppskattas mycket. Somatiska undersökningar. Bra att ha mycket kontakt med patienterna. På avdelningar, där det finns akuta fall, stannar man längre och talar med pa- tienterna. En del tas ned till låkarexpeditionen.

13. En underordnad läkare på kommunalt sjukhus. Går ej rond, är på vårdavdelningarna en timme i taget. Talar med patienterna i enskilt rum. Gör somatiska undersökningar. Ju längre tid man Vistas på avdelningen, desto fler patienter waknar» och märker att man är där och vill tala med läkaren.

Har en grupp av mutistiska patienter i samtal. Deras associationer är färgade av inspärrningstanken och tanke om brott. De har en upplevelse av att de hålls fängslade.

Många vårdare har den inställningen att patienter skall bestraffas.

14. En underordnad läkare på kommunalt sjukhus: Talar först med avdelningsskötenskan på hennes expedition, går igenom alla pa- tienter. En gång i veckan personalkonferens med all personal. »Drar» journaler för dem. Diskuterar nya patienter med dem; väldigt viktigt att man gör det. Efter en stund går man rond och pratar med alla patienter. En gångi månaden rond på verkstäderna, där det finns patienter från avdelningen.

15. En underordnad läkare på kommunalt sjukhus: Går igenom journalerna med sköterskan. Där finns temperaturkurva, behandlings- och laboratorielista. Alla somatiska data finns där [samlade. Det tar knappt en timme.

Går sedan från rum till rum precis som en verklig medicinrond. Tar ungefär en och en halv timme; sedan får de patienter, som vill eller som plockas ut, prata med läkaren. När behandlingar ges på morgonen blir ronden kortare.

16. En underordnad läkare på kommunalt sjukhus: Konferens med sköterskan, ibland biträdande sköterskan och annan personal. Går igenom vad som hänt, observationer och laboratorieresultat. Går rond och hälsar på alla. Sedan samtal på avdelningen eller efter lunchen på min expedition. Efteråt åter diskussion med sköterskan, och så går man .till nästa avdelning. Ibland elchock och insulincoma, försöker vara med när patienten vaknar.

17. En underordnad läkare på statligt sjukhus: Organisationen inte ändamålsenlig. Läkarna utnyttjas på fel sätt. Borde ej gå rond varje dag. Vederbörande borde gå till sin avdelning och syssla med sina patienter; i stället för att gå tre timmar rond, då överläkaren dominerar. Man hinner ej att använda psykoterapi.

I stället rusar man som ett snälltåg genom avdelningarna. Läkaren borde vara mera på sin avdelning för att kunna lära känna patienterna. Nu är han så upptagen av skriverier, att han inte hinner med patienterna.

Man hinner ej umgås med patienterna, trösta dem etc. överläkaren är förmyndare, underläkaren kan knappast göra en behandling på egen hand.

18. En underordnad läkare på ett statligt sjukhus: Börjar med de samtal som skall hållas, överläkaren bestämmer. överskötaren går igenom frågorna, sedan kallas patienten in för samtal. överläkaren talar, under- läkaren skriver, föreståndarinna och övrig personal är med. I vissa fall enskilda samtal. Efteråt börjar den effektiva ronden. Man åtminstone ser på patienterna, hälsar och utbyter några ord med 75 % av patienterna på akutavdelningarna och 25 % av de kroniskt sjuka.

Det är av flera skäl, vi så utförligt har citerat beskrivningarna på hur en rond går till. För det första ville vi ge en bild av den rika variation, som förekommer i intervjusvaren; för det andra ville vi belysa några av de punk- ter, som vi i fortsättningen kommer att diskutera; för det tredje intar ron- den en så central plats i läkarens dagliga arbete, att det syntes oss rimligt att utförligt beskriva, hur denna del av arbetet utföres. Vi har tidigare på- pekat, att det är en skillnad mellan överläkarrond och underläkarrond. Detta beror på dessa båda kategoriers olika arbetsuppgifter. En överläkare svarar för en hel serie vårdavdelningar. Antalet patienter på en överläkare- avdelning varierar i vårt material mellan 225 och 694, vilket framgår av ta- bell 3. Vid de statliga sjukhus, som ingår i vår undersökning, är medeltalet patienter på överläkareavdelning 457, på de kommunala sjukhusen är mot- svarande siffra 319. Det är givetvis omöjligt att en överläkare varje dag kan

besöka alla sina avdelningar eller att han kan ha mera än en ytlig kontakt med de flesta av sina patienter.

I överläkarens arbetsuppgifter ingår det att undersöka nyinskrivna pa— tienter. Han är i förekommande fall förpliktad, att göra detta inom före- skriven tid och fastställa diagnosen för att bedöma om patienten behö— ver hållas kvar på sjukhuset eller ej. En stor del av hans tid åtgår därför till diagnostiska samtal med nyinskrivna patienter, om han inte delegerar denna uppgift till underordnad läkare.

Vilka andra funktioner skall då en rond fylla? Rondsystemet har, såvitt man kan se, övertagits från kroppssjukhusen. Den dagliga ronden där har i stort sett att fylla följande funktioner:

1. Inhämtande av kunskap om patientens tillstånd.

2. Ordination av medicinering och annan behandling.

3. Kontroll av effekten av redan insatt behandling.

4. Kontroll av vårdpersonalens sätt att genomföra läkarens ordinationer och intentioner.

5. Kontakt och kommunikation mellan läkare och patienter.

6. Undervisning och information. Det antal patienter en läkare har ansvar för och som han skall behandla är på ett kroppssjukhus betydligt mindre än på ett mentalsjukhus. Ronden kan därför på kroppssjukhusen i stor utsträckning anses vara ändamåls- enlig för nyssnämnda funktioner — kanske med undantag för kontakt och kommunikation. Hur är det däremot med ronden på ett mentalsjukhus? För det första måste den såsom tidigare påpekats i stor utsträckning användas för diagnostiska uppgifter. Därtill kommer det stora antal patienter, som såväl överläkare som underläkare har att ansvara för. Detta måste för- svåra möjligheterna att effektivt uppfylla de nyssnämnda funktionerna. Det torde vara ytterligt svårt och i vissa fall omöjligt för en överläkare att dagligen inhämta tillräcklig kunskap om tillståndet hos patienterna på hans överläkareavdelning. För det första är det som regel inte möjligt för honom att varje dag besöka alla avdelningar. För det andra är han också tvungen att på de avdelningar, han besöker, inhämta kunskap om patienternas be- teende med hjälp av de uppgifter, underläkarna och framförallt vårdperso- nalen lämnar. Det är ju vårdpersonalen, som har mest kontakt med och er- farenhet av patienterna. Vilka informationer, som läkaren kan erhålla, be- ror därför i stor utsträckning på personalens utbildning och dess förmåga att göra observationer samt den kommunikation som finns mellan läkare och vårdpersonal. Det stora antalet patienter leder till att såväl över— som underordnade lä- kare koncentrerar sig på akuta fall, och långtidsvårdade patienter kom— mer därför i skymundan. Detta framgår av ett flertal av de citerade in- tervjusvaren. När det gäller möjligheterna att via ronden bestämma medicinering och

effekten av tidigare medicinering, så gäller ungefär samma sak. Utveck- lingen inom psykofarmakologin har visserligen givit psykiatern en arsenal av verksamma mediciner, men en kontroll av dessas effekt kan ofta endast göras med hjälp av systematiska observationer över en viss tidsperiod.

Hela den aspekt, som vi i kapitel 3 kallade för inter-personella problem, framträder på vårdavdelningen kanske starkast i patienternas kontakter med vårdavdelningspersonalen och i kontakterna patienterna emellan. Det är därför som diskussioner och konferenser med den vårdande personalen blir en central arbetsuppgift, annars riskerar man att förbise nämnda aspek- ter eller att inte beakta dem i tillräcklig utsträckning.

Ju flera patienter läkaren har att sköta, desto mindre tid står till hans förfogande för diskussion med personalen och handledning av denna. Men detta har ytterligare en effekt. Den arbetsfördelning, som nu vanligtvis förekommer mellan läkare och vårdpersonal, innebär, att läkarna har hand om sjukdomens intra-personella aspekter och dessutom kontrollerar det somatiska tillståndet. Vårdavdelningspersonalen däremot kommer i större utsträckning än läkarna i kontakt med de inter-personella problemen. Vi har i kapitel 3 påpekat, att brist på kommunikation samt en hierarkisk strukturering av de sociala relationerna ofta leder till att arbetsfördel- ningen ej uppfattas såsom rationell. I det här fallet kan det innebära, att läkarens arbete, d. v. s. sysslandet med intra-personella aspekter, anses »finare» eller »viktigare». De inter-personella problemen får spela en undan- skymd roll, och sysslandet med dem kanske värderas lägre. Detta kan inne- bära, att det arbete som avser rehabilitering och resocialisering värderas lägre och inte utföres med den motivation, som det skulle kräva.

Slutligen har vi rondens möjligheter att fylla funktionen av kontakt och kommunikation med patienterna. Det finns många skäl som talar för att det kan vara viktigare för patienterna på ett mentalsjukhus än på ett kropps- sjukhus att få tala ut med läkarna. Ett är, att problemen ofta är av sådan art, att de behöver ventileras, ett annat, att patienten i en del fall inte be- finner sig på sjukhuset på eget initiativ och därför ej kan lämna det. Läkaren blir då den person, i vars hand det ligger att fatta centrala avgöranden. Om han inte har tid att tala med alla de patienter, som så önskar, så måste det ske ett urval. Vårdpersonalen kan då kontrollera kommunikationen mellan läkaren och patienten genom att framföra önskemål om samtal. Denna möj- lighet att kontrollera kommunikation kan leda till motsättningar mellan patient och vårdpersonal, till krav på patienten att underordna sig och till selektivitet, när det gäller förmedling av samtal, så att sådana patienter, som uppfattas som »välanpassade», har lättare att få tala med läkaren än sådana, som är »besvärliga».32

Det framgår tydligt av en del av de citerade intervjusvaren, att läkarna

” Detta problem belyses utförligt i I. Belknap, »Human problems in the state mental hospital». New York 1956.

själva upplever de möjligheter de har till kontakt och kommunikation som bristfälliga. Detta gäller speciellt kontakten med långvarigt sjuka patienter: »på kroniska avdelningar är man bara vänlig», »på de oroliga och kroniska avdelningarna hinner man ej tala med varje patient», »talar med varenda en och säger något stereotypt». Detta framgår även av svaren på frågan 44 i frågeformuläret »Hinner Ni samtala med såväl nya patienter som med gamla 'kroniska' fall?», vilka presenteras i tabell 29.

Tabell 29. Samtal med olika patientkalegorier (Fråga II 44)

Med båda nya och Huvudsakligen med gamla patienter nya Enbart med nya överläk. + överläk. + överläk. + bitr. över- övr. läk. bitr. över— övr. läk. bitr. över— övr. läk. läk. läk. läk. Statliga sjukhus ........... 6 4 3 11 2 3 Kommunala sjukhus ....... 4 11 4 11 —— 5 Summa 10 15 7 22 2 8

Det kan diskuteras om det vanliga rondsystemet över huvud taget är ända- målsenligt och om det innebär en effektiv användning av läkarnas arbets- tid, speciellt i fråga om de underordnade läkarna. Såsom det nu är synes en stor del av dessa läkares tid gå åt till rent skrivbordsarbete. Ofta användes de till att föra anteckningar under överläkarens samtal med patienten. Deras möjlighet att på egen hand ta sig an patienterna blir därmed begränsad, likaså deras möjligheter att undervisa personalen. Såsom påpekats i ka- pitel 2 innebär en aktivering av patienterna, att det ställs ökade krav på personalen, vars egna problem ej sällan aktualiseras. Detta kan kompense- ras genom ökad kommunikation och kontakt mellan läkarna och vårdper- sonalen.

Ett alternativ skall här i korthet skisseras. I ett av de citerade svaren från överläkarna framhåller vederbörande, att han ej går en vanlig rond med sina underordnade läkare utan föredrar att dessa befinner sig på sina av- delningar. Även bland svaren från de underordnade läkarna finns ett enligt vilket läkaren säger, att han inte går rond utan att han största delen av sin tid befinner sig på avdelningen. En dylik ordning förutsätter dock, att antalet läkartjänster ökas, och att det finns större tillgång till sådan per- sonal, som kan avlasta honom från uppgifter, som ej erfordrar läkarkom- petens. Ett dylikt system skulle innebära, att de underordnade läkarna un- der huvuddelen av sin arbetstid befinner sig på sina avdelningar för att utföra den medicinska och psykologiska behandlingen. Genom deras när- varo på avdelningen skulle patienternas möjligheter för kommunikation med dem ökas och framförallt den selektiva kontrollen över vem som skall

få tala med läkaren undanröjas. Såsom det framgår av en del intervjusvar består kommunikation mellan läkare och patient i en del fall endast däri, att läkaren yttrar några vänliga, stereotypa ord, att han nickar till patien- ten etc. Det omvittnas även i svaren, att detta förhållande uppfattas av de intervjuade som otillfredsställande.

Genom att de underordnade läkarna vistas en stor del av sin tid på av- delningen, kan de undervisa personalen för att effektivisera rehabilite- ringen och resocialiseringen av patienterna. Man skulle då också kunna ägna mera tid åt avdelningar med långvarigt sjuka och förvandla dessa från uppsamlings- och förvaringsavdelningar till sådana avdelningar, där man i största möjliga utsträckning aktiverar patienterna och försöker rehabili- tera dem på ett systematiskt sätt.

En förutsättning för en effektiv terapi, som koncentreras både på de intra- och de inter-personella aspekterna, är en tillfredsställande diagnostik. Därvid kunde anamnesinsamlandet kompletteras med standardiserade un- dersökningar, utförda av kliniskt tränade psykologer.

För planeringen av behandlingen och kontrollen över dess förlopp är slutligen fortlöpande konferenser —— i vilka läkare, kuratorer, psykologer, föreståndarinnor, arbetsterapeuter och vårdavdelningspersonalen deltar —— önskvärda. Inte alla av ovannämnda personalkategorier behöver deltaga i samtliga konferenser, men ökad kommunikation mellan de olika personal- kategorierna skulle vara av stor hjälp för behandlingen och värden och minska effekten av den tidigare omnämnda värderingen av arbetsuppgifter- na och arbetsfördelningen.

Överläkarnas ronder skulle — om underläkarna frigjordes för att stanna och arbeta på avdelningarna — kunna användas till att i första hand skaffa information om patienten, diagnos och tillstånd, för att planera behandling och fatta beslut om denna och andra åtgärder såsom utskrivning etc. Dessa ronder skulle då framförallt få en informativ, beslutsfattande och samord- nande uppgift.

En arbetsuppgift, som inte ingår i ronden, men som kan påverka den terapi läkaren bedriver, är journalläsning. Vi frågade våra intervjuperso- ner, om de hann sätta sig in i patienternas journaler i den utsträckning de önskade. Svaren på denna fråga ger inte enbart faktiska upplysningar, utan också något av vederbörandes principiella inställning. I tabell 30 ger vi för- delningen på svaren.

Tabell 30. Hinner N i sätta Er in i journalerna i den utstråcknig ni önskar?1 (Fråga II 23)

Obesvarat Ja | Nej Statliga sjukhus ............. 1 12 20 Kommunala sjukhus ......... —-— 14 21 Samtliga ................... 1 26 41

Cirka 60 procent av alla tillfrågade läkare besvarade frågan nekande. Mellan de kommunala och de statliga sjukhusen finns ingen skillnad, ehuru läkarna på de kommunala sjukhusen i allmänhet har mindre antal patien- ter att sköta och därför har rikligare tillfällen att sätta sig in i journalerna.

Vi frågade dem också, om de hann med följande undersökningar, näm- ligen att ta kroppsstatus, att göra neurologiska undersökningar och att göra psykodiagnostiska undersökningar. Det är Viktigt att beakta, att överlä- karna i allmänhet ej gör rutinundersökningar för att fastställa kroppsstatus. De gör inte heller neurologiska rutinundersökningar. Ytterligare ett förhål— lande skall framhållas. När vi frågade, om psykodiagnostiska undersök— ningar uppfattades detta på två sätt. Delvis avsåg de svarande standardi- serade undersökningar, d.v.s. tests, och delvis anamnestiska samtal. Sva- ren avser sålunda båda dessa typer av undersökningar. I tabell 31 ger vi en sammanställning av svaren.

Tabell 31. Möjlighet att hinna med undersökningar1 (Fråga II 25)

. . Kommunala Samtliga Stathga Sjukhus sjukhus sjukhus Obesvarat .......................... 1 — 1 Hinner med alla tre typer av undersök- ningar ............................ 10 7 17 Hinner med kroppsstatus + neurologiska undersökningar .................... 10 22 32 Endast psykodiagnostiska undersökningar 4 1 5 Inga undersökningar .................. 8 5 13

1 Se fotnot till tabell 30.

Nästa fråga (se tabell 32) hade följande lydelse: »Finns det några under- sökningar som Ni nu inte hinner med (d. v. s. utöVer de i tabell 31 nämnda), och om ja vilka?»

Tabell 32. Undersökningar, som ej hinns med1 (Fråga I1 26)

. . Kommunala Samtliga Statliga Sjukhus sjukhus sjukhus Inga ................................ 22 21 43 Psykologiska/Psykodiagnostiska ........ 3 2 5 Somatiska ........................... 3 2 5 Anamnestiska samtal ................. 1 5 6 Övrigt .............................. 4 5 9

1 Se fotnot till tabell 30.

Majoriteten av läkarna framhåller, att det inte finns några undersök- ningar, som de ej hinner med. Inga skillnader finns mellan de kommunala och de statliga sjukhusen.

Den sista frågan på detta område avsåg önskemål rörande såväl somatiska som psykodiagnostiska undersökningar (tabell 33).

Tabell 33. Önskemål rörande somatiska och psykodiagnostiska undersökningar1 (Fråga 11 27)

. . Kommunala Samtliga

Statliga Sjukhus sjukhus sjukhus 1. Tillgång till psykolog .............. 6 7 13

2. Tillgång till internist + annan kon- sult ............................. 5 10 15 3. Bättre eller mer apparatur, lab. ...... 2 7 9 4. Komb. 1——3 ....................... 1 1 2 5. Övrigt ............................ 10 4 14 6. Inga önskemål ..................... 7 6 13 7. Obesvarat ........................ 2 — 2 Summa 33 | 35 68

1 Se fotnot till tabell 30.

I denna svarsfördelning återfinnes de två först angivna önskemålen i sva- ren. De huvudsakliga önskemålen visar sig vara bättre tillgång till psykolog samt till internist och andra konsulter.

Läkare: Den öppna vården

Den öppna vården omfattar hjälpverksamhet samt i begränsad omfattning annan öppen vård i form av mottagning på sjukhuset eller privatpraktik.

En stor del av den öppna vården ägnas de försöksutskrivna. Vi frågade samtliga överläkare, på vilket sätt de upprätthöll kontakten med dessa. Svaren presenteras i tabell 34. Mera än ett svar kan förekomma.

Tabell 34. Kontakten med de försöksutskrivna (Fråga II 17)

Statliga Kommunala Samtliga sjukhus sjukhus sjukhus Hjälpverksamhet ..................... 10 — 10 Återbesök och direkt kontakt .......... 9 7 16 Uppmaning att kontakta sjukhuset brevledes eller per telefon ............ 5 1 6 Speciella övervakare, kuratorer ......... 4 3 7

Vid de statliga sjukhusen sker kontakten i stor utsträckning genom hjälp- verksamheten och för denna speciellt inrättade läkar— och föreståndarinne- tjänster. Vid de kommunala sjukhusen förekommer inga hjälpverksam- hetsläkare. I stället uppmanas patienterna att återkomma för kontroll till sjukhusen.

I nästa fråga försökte vi utröna om överläkarna ansåg, att den möjlighet till kontakt och kontroll över försöksutskrivna, som var för handen, var till- räcklig. Resultaten presenteras i tabell 35.

Tabell 35. Är möjligheterna till kontakt och konh'oll av för- söksutskrivna tillräckliga ?1

(Fråga II 18)

Ja [ Nej A-sjukhus ........................ 1 1 B— » ........................ 2 2 C- | ........................ 2 —— D- | ........................ 2 — E- | ........................ 2 —— F— » ........................ 1 2 G- » ........................ 1 2 Summa: Statliga sjukhus ................. 9 3 Kommunala sjukhus ............. 2 4 Totalt .......................... 11

1 Frågan ställdes ej till bitr. överläkare

Det visar sig, att man vid de statliga sjukhusen i större utsträckning än vid de kommunala är nöjd med den möjlighet till kontakt och kontroll som f. 11. finns.

I fråga om speciella önskemål med avseende på kontakt och kontroll över försöksutskrivna framkommer det, att man på de kommunala sjukhusen önskar mottagningar, som kan motta dessa patienter. Ett annat önskemål, även detta framfört på ett kommunalt sjukhus, är att kuratorsinstitutionen bör utbyggas. Vid ett statligt sjukhus önskar överläkaren flera läkartjäns- ter, så att man kunde få möjlighet att i större utsträckning även kontakta patienternas anhöriga. Ett annat önskemål är ständig kontakt med distrikts- sköterskor och provinsialläkare i de områden, inom vilka försöksutskrivna patienter eller patienter i familjevård befinner sig.33

En serie frågor ställdes till de läkare, som arbetar inom familjevård och hjälpverksamhet. I vårt material finns det endast fyra sådana läkare, och därför skall vi ej presentera deras synpunkter i tabellform, utan mera infor- mellt. Vi frågade först, om de hade mottagning utanför sjukhuset. Endast en av dem hade sådan. En annan av dessa läkare påpekade, att hans verk- samhet visserligen kallades hjälpverksamhet, men att hans arbete i själva verket var ett slags remissinstans (intyg till medicinalstyrelsen, pensions- intyg, konsult åt nykterhetsnämnd, socialnämnd etc.).

Genom en annan fråga tog vi reda på, om det fanns några uppgifter, som hjälpverksamhetsläkaren själv utförde men som han ansåg att någon an-

” Jfr mentalsjukvårdsdelegationens tidigare citerade huvudbetänkande, s. 3670. följ.

nan kunde överta. Alla fyra läkarna besvarade frågan med ja. En av dem ansåg, att hans uppgift att besöka två sekundäravdelningar skulle kunna övertagas av annan läkare, så att han kunde ägna mera tid åt sin egentliga uppgift ute på fältet. En annan läkare framhöll, att tjänsten som kurator inte är tillsatt och att hans föreståndarinna var alldeles överlastad med ar- bete; en tredje, att hans distrikt var alldeles för stort och att det borde delas upp varvid ytterligare en läkartjänst borde inrättas.

På frågan, om det fanns några uppgifter, som vederbörande läkare nu inte utförde, men som han ansåg att han borde överta, så besvarade två av de tillfrågade frågan med ja. Den ena av dessa ansåg, att hjälpverksamhets- läkaren alltid borde konsulteras, innan patienterna skrevs ut så att lämp— liga åtgärder kunde vidtagas efter utskrivningen. Han påpekade emellertid, att detta icke gick att utföra med nuvarande resurser. Den andra läkaren ansåg, att han borde ha mottagning även på annan ort inom sjukhusets upptagningsområde.

Andra önskemål, som framfördes rörande hjälpverksamheten var följande. En läkare ansåg, att all verksamhet rörande vårdhemmen och värden av de psykiskt efterblivna borde föras samman med hjälpverksamheten. Dess- utom ansåg en läkare, att ordet hjälpverksamhet borde ersättas med »psy- kiatrisk dispensärverksamhet».

Nästa grupp av frågor berörde familjevården. En av läkarna framhöll, att han ej hade någon familjevård i sitt distrikt, därför att han inte var i stånd att med nuvarande resurser kontrollera hemmen. Två av de övriga hade 2 familjevårdshem och en hade 4. Antalet patienter, som befann sig i varje hem varierade mellan 2 och 5. En gång i månaden hann de besöka varje patient. Föreståndarinnan besökte däremot varje patient en gång i veckan. Det må här tilläggas, att enligt gällande bestämmelser skall läkaren och föreståndarinnan besöka patient i familjevård en gång i månaden respektive en gång i veckan.

Nästa fråga var formulerad på följande sätt: >>Vad anser Ni om familje- vården som terapiform?» En läkare ansåg, att det var svårt att få tag i hem, som passade för de patienter, som skulle placeras ut. Han ansåg dess- utom, att familjevården ofta blir ett sätt att utnyttja patienten för att få en billig arbetskraft. En annan läkare däremot ansåg, att själva vårdformen var utmärkt för patienter, som inte kunde klara sig på egen hand, men som inte behövde vistas på sjukhus. Han tillade emellertid, att om patienten kunde arbeta och klara sig själv, så borde han principiellt sett inte pla- ceras i familjevård. Den tredje läkaren ansåg, att vårdformen var ut- märkt som övergång till ett »vanligt liv» ; patienten vänjer sig till en nor— mal miljö och lär sig social anpassning. En läkare framhöll, att han trots att han energiskt hade försökt att få tag i lämpliga hem, så hade han en- dast lyckats att få tag i 2; han önskade många fler lämpliga familjevårds- hem. Han hade försökt intressera kommunalmän och präster, men utan

6—204247

större framgång. En annan läkare ansåg, att verksamheten behövde utvid- gas men att detta inte kunde ske utan kommunernas stöd.

Vi frågade även, vilken som var den längsta sträckan, som de behövde resa till respektive hem. En läkare behövde resa 3, en annan 12 och en tredje 42 mil tur och retur. Slutligen frågade vi dem, om de ansåg, att den hjälp de fick av hjälpverksamhetsföreståndarinnan var tillräcklig. Alla lä- kare var eniga om, att de hade ett utmärkt samarbete med hjälpverksam- hetsföreståndarinnan, men yrkade på ökat antal sådana befattningshavare.

En annan sida av den öppna vården avser den privata mottagning, som läkarna vid mentalsjukhusen i några fall har. Vi frågade dem om de över huvud taget hade privat mottagning. Svaret på denna fråga presenteras i nästa tabell. .t—F'.

inn

Tabell 36. Privatmottagning (Fråga I1 127—128)

Statliga Kommunala Samtliga sjukhus sjukhus sjukhus

1. Varje dag ......................... 9 2 11

2. Upp till 4 ggr per vecka ............. 10 2 12

3. Upp till 2 ggr per vecka ............. 5 5 10

4. Mindre än 1 gång per vecka ......... 1 1 2

5. Ingen ............................ 12 22 34

6. Obesvarat ......................... — 3 3 .

Nästan hälften av de 69 läkare, som besvarade frågan hade ingen privat mottagning. Vid de statliga sjukhusen år det 32 % av läkarna, som inte har någon sådan mottagning, vid de kommunala inemot 70 %. Skillnaden beror emellertid i viss utsträckning på att vi på de statliga sjukhusen in- tervjuade 14 överläkare och bitr. överläkare, medan på de kommunala en- dast 8 sådana läkare intervjuades. Det är i allmänhet endast överläkarna som har privat mottagning.

Vi frågade även, hur många timmar de använde per dag i sin privata mottagning. Resultaten redovisas i tabell 37.

Tabell 37. Antal timmar per dag för privatmoltagning (Fråga 11 129)

Statliga Kommunala Samtliga sjukhus sjukhus sjukhus 1. Mera än 4 ......................... 2 1 3 2. 3—4 ............................. 2 1 3 3. 2 —3 ............................ 11 4 15 4. Mindre än 2 ....................... 7 1 8 Summa 22 7 29

Endast 29 av de 35 läkare, som har privat mottagning, besvarade denna fråga, vilket innebär ett rätt stort bortfall. I viss män kan svaren också vara osäkra i vad de avser det timantal, som uppgivits för privat mottag— ning.

Bland svaren på frågan om det fanns några önskemål rörande privat mot- tagning kunde i stort sett två typer urskiljas. Den ena gick ut på att man hade svårighet att få tiden att räcka till att ägna sig åt privat mottagning utan att detta skedde på bekostnad av skötseln av patienterna i den slutna vården. Den andra typen av svar gick ut på att man ansåg privatmottagning som en positiv företeelse. Den ger läkaren möjlighet att se och behandla en annan typ av klientel än den han vanligtvis tar hand om på sjukhuset, och detta i sin tur ger andra perspektiv och ökar hans erfarenhet.

Föreståndarinnor och uppsyningsmän Enligt av medicinalstyrelsen den 8 april 1922 fastställda »Förhållningsreg— ler för befattningshavare, tillhörande sjukvårds— och ekonomipersonalen vid statens sinnessjukhus» åligger det uppsyningsmän och föreståndarinna bl. a. följandelz

»1) att övervaka, att dem underordnad personal iakttager ett gott uppförande, samt att för-skaffa sig noggrann kännedom om det intresse och den fallenhet för sjukvårdskallet, som var och en visar;

2) att övervaka, att förhållningsregler och andra givna föreskrifter noggrant effektueras av personalen samt att fastställda tjänstgöringstider följas;

3) att i den utsträckning, som vederbörande läkare finner skäligt, och under iakttagande av gällande föreskrifter bestämma om personalens tjänstgöring på olika sjukvårdsavdelningar, att månatligen uppgöra tjänstgörings- och ledighets— lista samt att uppsätta förslag till semesterlista;

4) att tilldela den till sin befattning nykomna personalen de i 5 14 av all— männa förhållningsregler omtalade skrifterna och dessutom kortfattat instruera den i tjänstegöromålen; samt

5) att utöva tillsyn, att personalen är förtrogen med användandet av brand- beredskapen ävensom med sjukhusets livräddningsanordningar;

Beträffande sjukvården åligger det dem: 1) att övervaka, att de sjuka ansvarsfullt vårdas och med mildhet, efter män- niskokärlekens fordringar, behandlas samt att läkarnas föreskrifter och strävan- den i avseende å vården och behandlingen av de sjuka förverkligas;

2) att med takt och finkänslighet söka, i den mån det är dem möjligt, göra sig bekanta med sjukdomens yttringar hos de sjuka, vid ronder eller eljest lämna vederbörande läkare uppgifter därom samt kontrollera och fullständiga den öv- riga personalens meddelanden i dessa avseenden;

3) att ofördröjligen till vederbörande läkare anmäla viktigare .tilldragelser inom avdelningen såsom förändringar i de sjukas tillstånd, olycksfall, avvikanden och dylikt;

1 Bestämmelserna återges här med hänsyn till att föreståndarpersonalens arbetsuppgifter rela— tivt detaljerat regleras genom dem.

4) att i mån av behov deltaga i och undervisa personalen i förekommande sjuk- vårdsgöromål;

5) att övervaka, att användandet av skyddsåtgärder, som innebära mekaniskt tvång å de sjuka, endast sker efter föreskrift samt på lämpligaste och humanaste sätt; samt

6) att övervaka, att de sjuka och deras klädedräkt hållas snygga och rena.

Vidare åligger det dem: 1) att övervaka, att ordning och snygghet äro rådande på avdelningen samt att luftväxlingen är tillfredsställande ordnad;

2) att tillse, att avdelningens byggnadsinredning och kliniska utrustning om- sorgsfullt handhaves samt att dörr- och fönsterlås, apparater för vaktkontroll, ringledningar, brandredskap samt eventuellt förefintliga andra .skyddsanordningar äro i fullgott skick;

3) att, för såvitt sådant icke åligger verkstadsföreståndare, var å sin avdelning handhava och utlämna materialier för tillverkning av kläder och andra persedlar och att kontrollera dessa materialiers användning samt att attestera månadsredo- görelserna över å verkstäderna utförda arbeten, allt i enlighet med av medicinal- styrelsen utfärdade bestämmelser;

4) att handhava och ansvara för dem anförtrodda förråd, kontrollera vården av avdelningens inventarier, vare sig dessa äro i bruk eller befinna sig få de sär- skilda sjukvårdsavdelningarnas förråd, samt att i vid sjukhuset närmare före- skrivna ordning ombesörja utbyte av förbrukade inventarier mot nya, varvid noga tillses, att största sparsamhet iakttages;

5) att förrätta inventeringar av de särskilda sjukvårdsavdelningarnas förråd och inventarier;

6) att under överläkarens kontroll för de sjukas räkning mottaga och förvalta föremål eller smärre penningmedel samt att förmedla av läkaren medgivna inköp åt de sjuka; samt

7) att i enlighet med lämnade föreskrifter utskriva utspisningslista.

Uppsyningsman och förestånderska skola, såvitt icke annorlunda bestämts, på sina respektive avdelningar åtfölja läkarna på deras ronder. Dessutom skola de under dagens lopp göra upprepade besök å sjukavdelningarna, vilka besök esom- oftast böra förläggas till tiderna för de sjukas uppstigning, sänggående och mål- tider. Då och då böra de ock göra nattronder på obestämda tider.

På uppsyningsmannens och förestånderskans expedition skola föras: 1) namnrulla över de sjuka i nummerföljd med anteckning av jämväl födelseår och -dag, hemvist samt datum för intagning och utskrivning;

2) personalrulla;

3) månatliga sammandrag av de å de särskilda sjukvårdsavdelningarna förda förteckningarna över använda skyddsåtgärder, som innebära mekaniskt tvång å de sjuka, samt över osnygga sjuka, vilka sammandrag jämte förteckningarna efter varje månads slut överlämnas till överläkaren;

4) dagsverkslängder, arbetskort och förteckning över utbetalade fickpenningar, allt i enlighet med särskilda av medicinalstyrelsen utfärdade bestämmelser; samt

5) inventarieförteckning enligt formulär.»

Som framgår av arbetsredogörelserna (kap. 6) intar handhavandet av patienternas privata medel en mycket dominerande plats. Även i inter-

vjuerna frågade vi föreståndarinnorna och uppsyningsmännen, hur lång tid per dag de ägnade åt dessa göromål. Resultaten redovisas i tabell 38.

Tabell 38. Tid per dag för skötsel av patienternas egna medel (Fråga I,, 20)

0 tim Varierar | _ 1 tim. 1—2 tim.| 3_4 tim. 4 tim.—_ | Samtl. Statliga sjukhus. . 1 1 —— 4 6 3 15 Komm. » . . — —— 3 2 3 2 10 Summa 1 1 | 3 6 | 9 5 | 25

De 5 uppsyningsmän, som har hand om utearbetet med patienterna till- frågades givetvis inte i berörda spörsmål. Av de 25 föreståndarinnor och uppsyningsmän, som återstår, är det inte mindre än 16, som ägnar mer än 3 timmar av sin dagliga arbetstid åt skötseln av patienternas privata medel. Endast 6 av de tillfrågade sade sig ha fått utbildning i bokföringsgöromål. Man kan starkt ifrågasätta, om skötseln av patienternas privata medel bör omhänderhas av personer, som har sjukvårdsutbildning men däremot ej någon speciell utbildning i bokföringsgöromål. Det borde vara möjligt att ordna denna del av arbetet på ett annat sätt. På ett av de undersökta kom- munala sjukhusen hade intendentskontoret övertagit denna arbetsuppgift. Vi vill också framhålla, att en försöksverksamhet efter dessa principer nu- mera pågår vid några statliga sjukhus.

I detta sammanhang hör framhållas, att enligt av medicinalstyrelsen den 21 september 1957 utfärdat cirkulär åligger det förste uppsyningsmän och första föreståndarinna att för å överläkaravdelningen vårdade patienters räkning mottaga, förvalta och handhava penningmedel samt att förmedla av sjukvårdsläkaren medgivna inköp åt patienterna ävensom att under lås förvara sådana patient tillhöriga värdeföremål, som denne ej själv bör handha och som bör eller måste förvaras å sjukhuset. Det tillägges emeller- tid, att »då sjukvårdsläkaren så finner lämpligt, må patient själv omhänder- ha sina penningmedel».

Vi frågade även, om vederbörande hade någon biträdeshjälp vid bokfö- ringen. I 11 fall besvarades frågan jakande. Vi frågade dem även, om de ansåg, att handhavande av patienternas medel kunde skötas av andra. Sjutton av de tillfrågade ansåg, att så kunde vara fallet. Flertalet före— ståndarinnor och uppsyningsmän anser sålunda själva, att denna uppgift inte bör ingå i deras arbete.

En annan aspekt på problemet är, i vilken utsträckning patienterna själva bör kunna ha hand om sina pengar. Svaret på denna fråga torde i viss ut- sträckning påverkas av den inställning den intervjuade har. Är man över- tygad om, att patienterna är infantila, oförmögna att ta ansvar, då ärlman också mera benägen att anse, att de inte kan ta hand om sina egna medel.

På frågan »Har Ni några synpunkter för övrigt, när det gäller handha- vande av patienternas medel?» svarade 15 av de tillfrågade, att en viss del av dessa borde patienterna själva förfoga över. En av dem ansåg, att man borde använda sig av mera individuell bedömning. En var av den meningen att om patienterna själva skulle få hand om sina pengar så skulle de rymma; två ansåg, att på oroliga avdelningar skulle de bli frånlurade pengarna; en annan ansåg, att »kroniker» inte kunde handha sina pengar, där-för att de var omdömeslösa, medan en annan framhöll, att de patienter, som utskrives och som har stora penningmedel till sitt förfogande, borde ha förmyndare. I stort sett framgår emellertid av svarsfördelningen, att man bör tillämpa en mera generös bedömning, när det gäller tilldelning av pen- ningmedel till patienterna, än vad man hittills gjort.

En annan fråga avsåg ombesörjande av inköp till patienterna. Endast två av de tillfrågade sade sig ombesörja alla dessa inköp själv. Ingen däremot distribuerade de inköpta varorna till patienterna.

Slutligen bad vi de tillfrågade att uppskatta, hur lång tid per dag de till- bringade med expeditionsarbete för övrigt. Fördelningen ges i tabell 39.

Tabell 39. Tid per dag för expeditionsarbete i övrigt1 (Fråga I, 29)

1 tim. 2 tim. 3 tim. 4 tim. 5 tim. 6 tim. | 8 tim. IObesvarat Samtl.

Statliga sjukhus. . . . 3 4 4 4 1 1 7 1 25 Kommunala sjukhus 2 — 2 1 2 1 2 —- 10 Summa 5 4 6 5 3 2 9 1 35

* 6 av förståndarinnorna vid de kommunala sjukhusen blev genom en intervjuares förbiseende ej ombedda att besvara denna fråga.

Föreståndarinnorna eller uppsyningsmännen använder i genomsnitt 4,4 timmar per dag för expeditionsarbete i övrigt. Det är anmärkningsvärt, att inte mindre än 9 av de 35 som svarade på frågan (26 %) tillbringar 8 timmar, d. v. s. största delen av arbetsdagen på expeditionen. Två av de till- frågade påpekade, att de inte kunde klara av alla kontorsgöromål utan att ständigt ta till övertid. Vi frågade dem också, vilka göromål som utfördes under den tid de befann sig på sin expedition. I tabell 40 redovisas detta. (Det bör påpekas, att en person kunde angiva flera göromål.)

Det framgår av denna tabell, att de göromål som är mest förekommande är förande av listor och journaler. Vi frågade även, om det var några av ifrågavarande göromål, som lämpligen kunde övertagas av någon annan be- fattningshavare. Av de tillfrågade svarade 19 ja, medan 16 svarade nej. Av dem som svarade ja vill ett tiotal ha mera skrivhjälp för att själva slippa ifrån en del rutinskrivgöromål, t. ex. förande av listor. Sju ansåg, att eko- nomiska angelägenheter borde skötas av intendentkontoret, och en befatt-

Tabell 40. Göroma'l under expeditionstiden (Fråga 1, 30)

Statliga Kommunala Samtliga sjukhus sjukhus sjukhus Antal personer ....................... 25 10 35 In- och utskrivning ................... 14 8 22 Telefonförfrågningar .................. 17 3 20 Genomgång av och fördelning av post. . . . 8 3 11 Förande av listor och journaler (t. ex. flitlistor, matlistor, journaler, privata medel) ............................ 25 7 32 Rekvisitioner, inköp etc ............... 11 2 13 Kurativa åtgärder .................... 4 — 4 Kontakt med personalen .............. 1 — 1 Övrigt .............................. 2 4 6

ningshavare ansåg, att en del av de administrativa göromålen kunde skötas direkt på avdelningen.

I nästa fråga tog vi reda på, hur lång tid de ägnade sig åt telefonkontakt och för besök av de anhöriga. Svaren presenteras i tabell 41.

Tabell 4]. Tid per dag för telefonkontakt och besök (Fråga I, 33)

. . . . Går ej att Samtliga

% tim. 1 tim. 2 tim. 3 tim. 4 tim. beräkna sjukhus Statliga sjukhus ......... — 4 7 2 1 1 15 Kommunala sjukhus ..... 1 1 6 1 1 —- 10 Summa 1 5 13 3 2 1 25

1 5 uppsyningsmän för yttre arbeten tillfrågades ej.

Vi frågade även om de hade några önskemål i fråga om kontakten med de anhöriga. Följande framkom därvid. Några ville, att de underordnade läkarna i större utsträckning borde finnas tillgängliga för besök och telefon- kontakt. Ett vanligt önskemål var, att det borde finnas direkta telefonlinjer till avdelningarna, så att man kunde överflytta samtalen dit; som det nu år måste föreståndarinnan ofta ringa på den lokala telefonen och förhöra sig hos överskötaren och sedan ringa tillbaka till de anhöriga. Någon ansåg också, att överskötarna själva kunde svara för kontakten med de anhöriga, eftersom de visste mest om patienterna. Vidare framfördes önskemål om ökade möjligheter till besök och kontakt med de anhöriga, innan patienterna skrevs ut. Detta är särskilt viktigt. Hemkomsten innebär ofta stora på— frestningar för patienten själv och för hans familj och en väl förberedd överflyttning till hemmet skulle underlätta anpassningen och även minska risken för konflikter och därmed för återfall.

Slutligen frågade vi dem, om det var några uppgifter, som de nu inte hann med, men som de ansåg att de borde sköta. Inte mindre än 18 av de till- frågade framhöll, att de ville ha mera kontakt med patienterna genom egna ronder och besök på avdelningarna; detta önskemål dominerar framför alla andra. Det tyder också på att med den arbetsfördelning, som nu råder vid de flesta mentalsjukhus, så har föreståndarna inte möjlighet att i den ut- sträckning, de själva önskar, ta kontakt med patienterna och med personalen på avdelningarna.

Möjligheten till kontakt med patienterna och med personalen på avdel- ningarna beror ju också på det antal avdelningar och det antal patienter, som varje föreståndarinna resp. uppsyningsmän ansvarar för. I tabell 42 ger vi en sammanställning av uppgifter, som vi erhöll härom.

Tabell 42. Antal avdelningar och patienter per föreståndarinna resp. uppsyningsman (Fråga 1, 9—10)

Statliga Kommunala Samtliga sjukhus sjukhus sjukhus

Obesvarat ........................... 1 _— 1 1—14 vårdavdelningar ................ 5 5 10 15— » ................ 1 3 6 1 9 19 1 1 30 Obesvarat ........................... 2 —— 2 ———250 patienter ................... — 3 3 251—350 » ................... 1 1 2 351—450 » ................... 6 4 1 0 451—550 » ................... 9 3 1 2 551— » ................... 1 — 1 Summa 19 | 11 | 30

Som väntat är antalet patienter, som föreståndarna ansvarar för på stat- liga sjukhus betydligt större, än vad fallet är för föreståndarna vid kommu- nala sjukhus. Vi frågade dem också om deras åsikt om antalet patienter, de had-e att ansvara för. Hälften eller 15 föreståndare ansåg, att patientantalet var för stort, medan hälften ansåg att det var lagom.

Arbetsterapeuter och socioterapeuter Arbetsterapi bedrives dels inom särskilda verkstäder, dels på vårdavdel- ningarna. För att få en uppfattning om var arbets— och socioterapeuterna utövar sin verksamhet ställde vi en fråga till dem härom. I tabell 43 återger vi fördelningen av svaren.

Skillnader mellan de statliga och de kommunala sjukhusen framträder på så sätt att man på de kommunala sjukhusen i något högre grad bedriver terapi på vårdavdelning-arna.

Tabell 43. Var bedriver arbets— och sysselsättningslerapeuterna sin verksamhet? (Fråga 1, 11)

Statliga Kommunala Samtliga sjukhus sjukhus sjukhus 1. I speciella terapilokaler o. på vårdavd. . 9 6 15 2. I speciella terapilokaler enbart ....... 10 10 20 3. På vårdavd. enbart ................. 2 6 8 4. Övrigt ............................ 1 1 2 Summa 22 23 | 45

Vi ville även ta reda på, hur många avdelningar som betjänades av varje arbetsterapeut. Svaren återges i tabell 44. Det stora antalet personer, som inte besvarade frågan, beror på att socioterapeuternas verksamhet avser hela sjukhuset. Av de 12 personerna, som inte besvarade frågan, hänför sig 9] till socioterapeuterna.

Tabell 44. Antal vårdavdelningar som varje arbetsterapeut resp. socioterapeut tjänstgjorde på (Fråga I, 12)

Statliga Kommunala Samtliga sjukhus sjukhus sjukhus Obesvarat ........................... 8 4 1 2 1 ................................... 1 _— 1 2—4 ................................ 1 1 2 5—7 ................................ 2 7 9 8—10 ............................... 4 2 6 1 1—1 9 .............................. 3 5 8 20— .............................. 3 4 7 Summa 22 23 45

Inga större skillnader framträder mellan de statliga och de kommunala sjukhusen. Om man beräknar medelvärdet genom att ta klassmitten så visar det sig, att i båda fallen ligger medeltalet något över 11 vårdavdelningar.

Nästa fråga avsåg att belysa den typ av sysselsättningar, som förekommer i arbets- och sysselsättningsterapin. I tabell 45 ges en översikt över dessa. Siffrorna anger där det antal gånger, som respektive sysselsättningar nämndes.

I allt kategoriserade vi ett tjugotal olika sysselsättningar, något så när lika fördelade på de statliga och kommunala sjukhusen. Det som kanske är anmärkningsvärt år, att de flesta sysselsättningarna är av typen slöjd.

Vi frågade även socioterapeuterna, vad de sysslade med. En stor del av verksamheten ägnar de åt gymnastik, sport och idrott, bl. a. förekommer fotboll, golf, friidrott och skidåkning. En annan del av socioterapeuternas arbete avser anordnandet av fritidsverksamhet såsom föredrag, underhåll- ning, teater och film. På vissa sjukhus tar man även patienterna med ut till

Tabell 45. Sysselsättningar som förekommer i arbets- och sysselsättningsterapi (Fråga II 15)

Statliga Kommunala Samtliga sjukhus sjukhus sjukhus

Vävning ............................. 9 10 19 Ryaknytning ........................ 1 7 8 Sömnad ............................. 6 8 14 Stickning och virkning ................ 6 8 14 Brodering ........................... 4 5 9 Knyppling ........................... 6 4 10 Träslöjd ............................. 8 10 18 Metallslöjd .......................... 5 4 9 Pappslöjd och bokbinderi .............. 9 1 10 Plast-, horn- och benarbeten ........... 9 3 12 Korgarbeten ......................... 12 3 15 Bastarbeten ......................... 5 4 9 Skinnarbeten ........................ 3 6 9 Keramik ............................ 8 5 13 Mosaik— och pärlarbeten ............... 4 9 13 Prydnadsslöjd ........................ 2 4 6 Ritning och målning .................. 2 5 7 Övrigt .............................. 6 — 6

Summa 105 | 96 201

samhället, där man besöker biografer, teatrar etc. Ytterligare en typ av verk- samhet avser ordnandet av studiecirklar och kurser, vidare göres utflykter och ordnas andra kontakter med samhället t. ex. kyrkbesök.

Vi frågade även i vilken utsträckning arbetsterapeuterna ansåg, att det förekom en differentiering av patienterna i arbetsterapin, och om frågan besvarades jakande, i vilken utsträckning de ansåg att differentieringen var tillfredsställande. I tabell 46 återges svaren.

Tabell 46. Är patientdifferentieringen i arbetsterapin tillfredsställande? (Fråga 1, 16)

Statliga Kommunala Samtliga sjukhus sjukhus sjukhus Obesvarat ........................... _— 7 7 Differentiering förekommer ej .......... 7 7 14 Förekommer men är ej tillfredsställande . 5 1 6 Är tillfredsställande ................... 10 8 18 Summa 22 23 45

Av dem, som besvarade frågan, ansåg 14 att någon differentiering av patienterna inte förekom. Bland de 24 som svarade, att det förekom dif- ferentiering var det 6 som ansåg den vara otillfredsställande. I själva ver— ket får man intryck av att man inte vet särskilt mycket om vilken typ av arbete eller sysselsättning, som passar för en bestämd typ av patienter. Det

synes angeläget, att man på detta område ägnar sig åt forskning för att ta reda på vilken sort av sysselsättning, som kan ge största effekt vid rehabili- tering. Den allmänna tendensen nu tycks vara att ha många olika slag av verksamhet i gång för att kunna erbjuda patienterna omväxling. Antalet sysselsättningar, man kan erbjuda, beror emellertid inte bara på resurserna utan också på den utbildning arbetsterapeuterna har erhållit.

Vi frågade även vilka förbättringar de önskade i arbetsterapin. Svaren redovisas i tabell 47.

Tabell 47. Vilka förbättringar av arbetsterapien skulle Ni önska? (Fråga I, 19)

Statliga Kommunala Samtliga sjukhus sjukhus sjukhus Obesvarat ........................... 2 1 3 Mera personal ........................ 5 9 14 Bättre utrustning och materiel .......... 1 3 4 Bättre lokaler ........................ — 2 2 Terapi på varje vårdavdelning ......... 1 1 2 Större variation ...................... 1 1 2 Kombination av dessa svar ............ 4 2 6 Övrigt .............................. 8 4 12 Summa 22 23 45

En fråga berörde standarden på terapilokalerna. Fördelningen av svaren ges i tabell 48.

Tabell 48. Standarden på terapilokalerna (Fråga I, 21)

Statliga Kommunala Samtliga sjukhus sjukhus sjukhus Obesvarat ........................... -- 3 3 Dålig ............................... 4 4 8 Både bra och dålig ................... 6 5 11 Bra ................................. 9 1 0 1 9 Övrigt .............................. 3 1 4 Summa 22 23 45

Av de 42 personer, som besvarade frågan anser 19, att standarden är bra. En fråga rörande standarden av inredningen ger liknande resultat. Upp- gifterna återges i tabell 49.

Bland önskemålen må nämnas köp av flera maskiner, tillgång till kok- möjligheter o. s. v. Man nämnde också i det sammanhanget flera terapeuter, mera varierande sysselsättningsmöjligheter etc.

En socioterapeut önskade, att socioterapin, mera än vad som nu sker, infogades i den totala behandlingen. En arbetsterapeut framhöll, att det vore

Tabell 49. Standarden på inredningen (Fråga 1, 23)

Statliga Kommunala Samtliga sjukhus sjukhus sjukhus Obesvarat ........................... 6 2 8 Dålig ............................... 1 4 5 Både bra och dålig .................... 7 5 12 Bra ................................. 4 8 12 Övrigt .............................. 4 4 8 Summa 22 23 45

bra, om det fanns vårdpersonal inom arbetsterapilokalerna för att ta sig an enstaka patienter, som behöver »drivas på», särskilt i fråga om långtids- sjuka, schizofrena patienter. En annan arbetsterapeut ansåg, att vad som framförallt behövdes var en ordnad, ständigt pågående terapi på långtids- avdelningarna, eftersom det inte alltid var lätt att förmå långtidssjuka patienter att komma ned till arbetsterapilokalerna. En annan terapeut ville, att arbetsterapeuterna skulle få arbeta mera självständigt och därmed till- delas större ansvar. Ett ökat och mera intensivt samarbete med psykiatrerna för att kunna diskutera och få hjälp med patientproblemen var också ett Önskemål.

Man kan inte undgå att vid en genomgång av önskemålen få intryck av att arbetsterapeuterna ibland känner sin verksamhet alltför isolerad. De upp- lever inte, att den är en del av den totala behandlingen. När det gäller sam- ordningen mellan arbetsterapin och behandlingen i övrigt så finns det tyd- ligen många olösta problem. Tanken att integrera all verksamhet för att åstadkomma en »terapeutisk miljö» är angelägen att förverkliga.

Psykologer och kuratorer

Endast 2 psykologtjänster fanns vid de 7 sjukhus, som ingick i undersök- ningen. Kuratorernas antal var 11, därav 10 vid de 2 kommunala sjukhusen och 1 vid de 5 statliga sjukhusen. Antalet tjänster för kuratorer var på de sistnämnda sjukhusen betydligt större men de flesta var obesatta. En del av kuratorernas åligganden skötes på dessa sjukhus av föreståndarinnorna.

Kuratorernas arbetsuppgifter avser vanligtvis sociala och ekonomiska frågor såsom arbetsanskaffning, kontakt med olika myndigheter, t. ex. sjuk- kassor och socialnämnder, samt kontakt med anhöriga och att framskaffa lämpliga övervakare och förmyndare. I vissa fall är de även övervakare och förmyndare.

Liksom beträffande övriga personalkategorier frågade vi kuratorerna, om det fanns några arbetsuppgifter, som de nu hade men som lämpligen kunde skötas av andra. Sex av dem ville ha mera skrivhjälp än de har nu. Andra

önskemål som framkom var, att testning borde skötas av en psykolog och att man borde ha olika kuratorer för öppen respektive sluten vård.

Bland de uppgifter, som kuratorerna inte hade nu, men som de ansåg att de borde ha, nämndes mera kontakt med patienterna och dessas anhöriga, önskemål om att delta i överläkarnas ronder, större möjligheter till stöd- jande terapi, vilket enligt de intervjuade f. n. ofta möter motstånd från lä- karna. Av de 10 kuratorerna vid de kommunala sjukhusen ansåg 9, att an- talet kuratorer relativt sett var för litet, medan den enda kuratorn inom den statliga sjukvården ansåg att det var tillräckligt. En av kuratorerna ville ha särskild personal för skötseln av förmyndarärenden och ytterligare ett önskemål var ett bättre samarbete mellan arbetsterapeuter och kuratorer.

De båda psykologerna arbetade med såväl diagnostiskt arbete som med utredningar. En av dem sysslade även med gruppterapi och individuella sam- tal och hade dessutom på sitt arbetsprogram undervisning av mentalsjuk- vårdselever. Bland de uppgifter, som de ansåg borde skötas av andra befatt- ningshavare, nämndes rutintestningar, vilka lämpligen kunde övertagas av assistenter. De önskade också ha mera skrivhjälp.

Bland de uppgifter, som psykologerna nu inte sköter, men som eventuellt kunde övertagas av dem, omnämndes gruppterapi dels med personalgrupper och dels med patienter. Därjämte önskade de mera individuella samtal med patienterna. En av psykologerna framhöll, att han inte var nöjd med endast diagnostiska uppgifter, han hade inte en känsla av att vara med i ett team. Han påpekade visserligen, att samarbetet var bra, men det existerade inget teamwork i den bemärkelsen, att man tillsammans diskuterade patienternas problem och lade upp en gemensam plan för behandlingen; ibland hade man ställt diagnos, innan psykologen framkommit med resultaten av testning- arna. Möjlighet till forskning var också ett av önskemålen.

Vi frågade även hur många patienter, som psykologerna vanligtvis tar hand om. Den ena av dem hann med cirka 250 per år, (1. v. 5. en fjärdedel av de intagna, och den andra 160—180. Bland de tests, som de använde, var vanliga intelligenstest, ordassociationstest, projektiva tests m. fl.

Vi frågade även vad de ansåg om läkarnas intresse för psykologens arbete och fick därvid följande uppgifter.

Den ene av dem ansåg, att läkarna i stort sett var positivt inställda och att det existerade ett bra samarbete. Den andre sade, att i stort sett betraktar man de psykologiska undersökningarna som ett bra hjälpmedel för bedöm- ning av sj ukdomsfallen, men å andra sidan så händer det, att patienter skrivs ut utan att begärt utlåtande föreligger. Båda ansåg, att de tilläts arbeta självständigt och att välja de tests de ansåg vara riktiga.

Vi vill slutligen framhålla, att på de 2 sjukhus, där det fanns psykolog, var läkarens inställning till psykologer i allmänhet mycket mera positiv än vid de sjukhus, där det inte fanns någon sådan befattningshavare.

94 Vårdavdelningspersonalen I detta avsnitt skall vi diskutera vårdavdelningspersonalens arbetsuppgifter. Först några data om det antal patienter, som fanns på de intervjuades av- delningar.

Tabell 50. Antalet patienter på de vårdavdelningar där de intervjuade tjänstgjorde (Fråga I, 11)

Summa Antal pat. på varje . . . . Samtliga vårdavd. C'slukh' D_slukh' F'slukh'l GSJUkh' statl. komm. sjukhus

sjukhus sjukhus

—20 ................. 2 — 2 6 2 8 10 20—29 ................. 33 3 23 14 36 37 73 30—49 ................. 8 10 15 24 18 39 57 50— ................. — 28 1 4 28 5 33

Summa 43 41 41 48 84 89 173

1 En intervjuperson var avbytare på olika avdelningar.

De 4 sjukhusen erbjuder en skiftande bild. Bl. a. finns det en stor skill- nad mellan de 2 statliga sjukhusen. Det ena är nybyggt och där arbetar majoriteten av de intervjuade på avdelningar med ett patientantal som va— rierar mellan 20 och 30. Vid det andra statliga mentalsjukhuset, som är gammalt, fanns det 50 patienter och därutöver på de avdelningar där fler— talet av de intervjuade arbetade. Även mellan de 2 kommunala sjukhusen finns det en skillnad såtillvida att på det ena majoriteten av de utfrågade arbetade på avdelningar med mellan 20 och 30 patienter, medan på det andra det vanliga antalet varierade mellan 30 och 40.

Nästa fråga avsåg att ta reda på den intervjuade personalens åsikter om antalet patienter. Svarsfördelningen redovisas i tabell 51.

Tabell 51. Vad anser Ni om patientantalet på Eder vårdavdelning? (Fråga I, 12)

C-sjukh. D-sjukh. F—sjukh. G-sjukh. Statl' Komm' samthga

sjukh. sjukh. sjukh. abs. abs. abs. abs. abs. abs. abs. 0 tal % tal % tal % tal % tal % tal % tal Å)

För många . . 15 35 34 83 20 49 24 50 49 58 44 49 93 54 Lagom ...... 27 63 7 17 21 51 23 49 34 41 44 49 78 45 För få ....... 1 — —— — —— -— 1 —— 1 —— 1 — 2 1

Av de intervjuade anser 93 eller 54 %, att antalet patienter på de avdel- ningar där de tjänstgör, är för många, medan 78 eller 45 % anser antalet vara lagom. Svaren påverkas tydligt av det faktiska antalet patienter veder- börande har att sköta.

Vi bad även våra intervjupersoner att motivera sina svar och inemot var fjärde av de tillfrågade ansåg, att det stora patientantalet utgj orde ett hinder för kontakten mellan patienterna och personalen.

På frågan om även vårdavdelningspersonalen deltog i ronderna, svarade alla överskötar-e ja. Av de 36 förste skötarna besvarade 9 frågan med nej och 63 av de 96 skötarna besvarade också frågan med nej.

Nästa fråga tog sikte på vårdpersonalens uppfattning om värdet av att delta i ronderna. Majoriteten av dem som besvarade frågan ansåg, att denna utgjorde en bra informationskälla.

Vi ställde en serie frågor rörande personalens arbetsuppgifter. En av frå— gorna hade följande lydelse: »Vill Ni i korthet redogöra för de arbetsupp- gifter som åvilar Er?» Vi kodade de första 3 svaren, som avgavs, och dessa redovisas i tabell 52. (Alla gav dock ej 3 svar.)

Tabell 52. Vårdavdelningspersonalens arbetsuppgifter (Fråga I, 16)

. Statliga Kommunala Samtliga

Arbetsupp gift sjukhus sjukhus sjukhus 1. Skrivbordsarbete .................. 20 28 48 2. Medicinutdelning ................... 27 28 55 3. Patientvård, tillsyn etc. ............ 66 71 137 4. Patientkontakter ................... 1 7 8 5. Sysselsättning ..................... 22 20 42 6. Städning .......................... 35 47 82 7. Klädvård ......................... 2 8 10 8. Gruppterapi ....................... -— 3 3 Summa 173 212 385

Som framgår av tabellen tog vi bl. a. reda på hur ofta de tillfrågade spon- tant nämnde patientkontakter som en arbetsuppgift. Av tabellen framgår, att bland de 3 först kodade svaren förekommer detta endast 8 gånger. Bland övriga svar var det ytterligare 5 personer, som nämnde denna arbets- uppgift, d. v. 5. utav inalles 173 personer var det 13, som spontant betecknade kontakten med patienterna som en av sina arbetsuppgifter. Detta innebär givetvis inte, att personalen inte sysslar med patienterna; bland de kategori- serade svaren förekommer sådant som patientvård, tillsyn, sysselsättning etc., vilket också medför patientkontakt. '

Nästa fråga var formulera-d på följande sätt. »Vilken arbetsuppgift tar mest tid?» Svaren redovisas i tabell 53.

Under »Obesvarat» har 18 personer hänförts. De flesta av dessa har emel- lertid framhållit, att alla arbeten tar lika lång tid eller att det är svårt att skilja ut någon särskild arbetsuppgift. Städning och klädvård är de upp— gifter, som nämns oftast. Av de 156, som besvarat frågan, anger 45, d. v. s. 29 %, städning i första hand. Även bland de svar, som kategoriseras un-

Tabell 53. Arbetsuppgift som tar mest tid (Fråga I4 17)

. Statliga Kommunala Samtliga

Arbetsuppglft sjukhus sjukhus sjukhus 0. Obesvarat ......................... 11 7 18 1. Skrivbordsarbete .................. 9 7 16 2. Medicinutdelning ................... — 3 3 3. Patientvård, tillsyn etc. ............ 20 11 31 4. Sysselsättning ..................... 10 1 11 5. Städning samt klädvård ............. 14 31 45 6. Gruppterapi, patientkontakter i övrigt 2 5 7 7. Komb. 1—6 ....................... 10 11 21 8. Övrigt ............................ 8 14 22 Summa 84 | 90 174

der »Kombination 1—6», förekommer i de flesta fall städning. Dubbelt så många bland personalen vid de kommunala sjukhusen, d. v. s. 31 av 83 eller 37 %, mot 14 av 73 eller 19 % vid de statliga sjukhusen anger städnings- arbete som den arbetsuppgift, som tar mest tid. Patientvård och tillsyn kommer i andra hand; det är 31, som nämner denna arbetsgrupp som mest tidskrävande.

Bland de svar, som kategoriserats under »Övrigt» återfinnes en del som berör lokala förhållanden, samt sådana som beror på den personalkategori vederbörande tillhör. Vi skall ge några exempel. En överskötare anser, att inköpen till patienterna och skötseln av dessas penningmedel tar mest tid. En annan säger, att arbetsledningen tar mest tid. Enligt denne bör överskö- taren framförallt vara en god arbetsledare. En tredje säger, att handledning av eleverna tar mest tid. Bland förste skötarna anser en, att ronderna tar mycket tid, eftersom man på hans avdelning har många nya patienter och förste skötaren oftast är med vid samtalen med patienterna under ronderna. Även bland förste skötarna finns det en, som nämner personalledning som den uppgift, som tar mest tid. Av skötarna får man sådana svar som »det beror på vilken tur man är indelad på»; en annan säger, att »den längsta tiden tar det att gå till arbetsterapin för att hämta material, för att där får man alltid stå och vänta en lång stund». En annan skötare ger ett exempel på lokala förhållanden; han anser att det tar mest tid att flytta patienternas kläder och tillhörigheter, eftersom dessa skall transporteras upp till vinden. När patienterna flyttas från en avdelning till en annan eller utskrives, blir det rätt mycket spring för att hämta kläder och andra patienttillhörigheter.

Det förvånar inte, att städningsarbetet intar en så framträdande plats bland de arbetsuppgifter, som tar mest tid. Det fanns utan tvivel en viss ten- dens bland personalen att koncentrera sig på sådant arbete. Detta har olika orsaker. För det första har det tidigare ansetts, att städning är en av de vik— tigare arbetsuppgifterna; för det andra är städning ett arbete som ger »syn- ligt» resultat; för det tredje är städning ett arbete, där man lätt kan kontrol-

lera vederbörandes arbetsinsats. Att t. ex. sitta vid en säng och prata med en patient ger inte samma möjlighet att »visa upp» att man verkligen arbetar. Det har funnits och finns alltjämt en ganska utbredd inställning att betrakta just denna sorts patientkontakter som ett försök att slippa »arbetet» och därför har dessa kontakter ej heller alltid betraktats som en viktig insats. Det håller dock på att ske en förändring, vilket svaren på nästa fråga utvisar.

Ytterligare ett skäl för städningens dominans bör nämnas. Det betraktas av en del befattningshavare som en svårare arbetsuppgift att fullgöra de mera direkta patientkontakterna. Städningen är vanligtvis en »neutral» sys- selsättning, där man kan undgå att engagera sig i patienterna och deras pro- blem. Vi har också tidigare påpekat, att en aktivering av patienterna kräver större engagemang av personalen, och att detta kan leda till att deras egna problem aktualiseras.

En viktig omständighet skall emellertid här framhållas. På många avdel- ningar deltar patienterna i städningsarbete tillsammans med någon av vård- personalen. I dessa fall utgör alltså städningsarbetet en del av den aktive- ringsterapi, som man bedriver och den får därmed en helt annan innebörd. I detta fall kan man inte heller tala om att städning utgör en »neutral» sysselsättning.

Nästa fråga vi ställde hade följande lydelse: »Vilken arbetsuppgift anser Ni själv vara viktigast?» I tabell 54 ger vi en fördelning av svaren.

Tabell 54. Viktigaste arbetsuppgift (Fråga 1, 18)

. Statliga Kommunala Samtliga

Arbetsuppgift sjukhus sjukhus sjukhus 0. Obesvarat ......................... 3 3 6 1. Skrivbordsarbete ................... — —- — 2. Medicinutdelning ................... 3 6 9 3. Patientvård, tillsyn etc. ............ 30 38 68 4. Sysselsättning av pat. .............. 17 6 23 5. Städning samt klädvård ............. —— —— -—

6. Gruppterapi samt patientkontakter i

övrigt ........................... 24 31 55 7. Komb. 1—6 ....................... 7 3 10 8. Övrigt ............................ —— 3 3 Summa 84 90 174

Det intressanta här är att städning och klädvård inte av någon har beteck- nats som den viktigaste arbetsuppgiften. Däremot har patientvård och tillsyn blivit den uppgift, som i första hand omnämnts. Inte mindre än 68 av 168, som besvarade denna fråga, sätter den som viktigaste uppgift. I andra hand kommer gruppterapi och patientkontakter i övrigt; den har av 55 personer betecknats som viktiga-st. (Gruppterapi nämns dock endast i 2 av dessa 55 svar såsom viktigast.) Svaren på frågan visar, att det är en utbredd upp—

fattning bland den tillfrågade vårdpersonalen, att patientkontakter och vår- den av patienterna i övrigt är den viktigaste uppgiften.

Vi har även delat upp svaren på denna fråga med utgångspunkt från vederbörandes befattning. Svarsfördelningen presenteras i tabell 55.

Tabell 55. Viktigaste arbetsuppgift

(Fråga I4 1 8)

Arbetsuppgiit Överskötare slig-fä; Skötare Totalt 0. Obesvarat ..................... 2 1 3 6 1. Skrivbordsarbete ............... — — — — 2. Medicinutdelning ............... 4 4 1 9 3. Patientvård, tillsyn etc. ........ 7 11 50 68 4. Sysselsättning ................. 1 3 19 23 5. Städning samt klädvård ......... —— —— —— —— 6. Gruppterapi och patientkontakter i övrigt ..................... 22 14 19 55 7. Komb. 1—6 ................... 6 —— 4 10 8. Övrigt ........................ — 3 — 3 Summa 42 | 36 96 174

Siffrorna visar, att det huvudsakligen är den befordrade personalen, som anser patientkontakten vara den viktigaste arbetsuppgiften. Genom nästa fråga avsåg vi att ta reda på om de intervjuade ansåg, att det fanns någon arbetsuppgift, som de själva utförde, men som kunde över- tagas av någon annan. Svarsfördelningen ges i tabell 56.

Tabell 56. Arbetsuppgifter, som lämpligen kunde överlåtas på andra befattningshavare

(Fråga I4 19)

Överskötare F9'5te Skötare Totalt skotare

0. Obesvarat ..................... — 1 1 2

1. Inga .......................... 16 9 35 60

2. Skrivarbete .................... 6 — — 6 3. Handhavande av patienternas pengar samt inköp ........... 9 1 — 10

4. Städning samt klädvård ......... 3 21 52 76

5. Köksarbete .................... 2 —— 6 8

6. Övrigt ........................ 6 4 2 12

Summa 42 36 | 96 | ' 174

Det framgår av denna tabell, att de arbetsuppgifter man helst vill »flytta över» är städning och lagning av kläder. Detta gäller framförallt förste skötarna och skötarna. Överskötarna däremot skulle i viss utsträckning vilja slippa skrivarbete, handhavande av patienternas egna medel samt inköp.

Vi frågade även om det fanns uppgifter, som de inte utförde nu men som de ansåg att de borde övertaga. Svarsfördelningen återfinns i tabell 57.

Tabell 57. Arbetsuppgifter som lämpligen kunde övertagas från andra befattningshavare (Fråga I4 20)

. Statliga Kommunala Samtliga

Arbetsuppgift sjukhus sjukhus sjukhus 0. Obesvarat ......................... 1 2 3 1. Inga .............................. 56 70 126 2. Patientkontakter ................... 14 2 16 3. Terapeutiska uppgifter .............. 5 4 9 4. Tekniskt-sjukvårdande uppgifter ..... 2 3 5 5. Övrigt ............................ 6 9 15 Summa 84 90 174

Majoriteten eller 126 av de 171 som besvarade frågan, anser att det inte finns några sådana uppgifter; 16 anser att patientkontakt är en sådan upp- gift; 9 nämner terapi och anser därvid huvudsakligen arbets- och annan aktiveringsterapi; 5 talar om tekniskt-sjukvårdande uppgifter, d. v. s. att dela ut medicin, att ge injektioner etc. Bland de svar som kodats under »Övrigt» skall vi ge några exempel. En överskötare framhöll, att på ett sjuk- hus där han tidigare arbetade, fick han själv bestämma sådana saker som t. ex. frigång. Han ansåg, att överskötarna borde delegeras mera självstän- diga arbetsuppgifter än vad hittills varit fallet, eftersom de har mest kon- takt med patienterna. En kvinnlig överskötare ansåg, att föreståndarinne— institutionen är mindre ändamålsenlig; hon kände sig kontrollerad. Mot- tagandet av samtal utifrån, från t. ex. patienternas anhöriga behövde enligt hennes mening ej gå via föreståndarinnan. »Allt detta gör att man inte kän— ner sig ha förtroendet att kunna sköta avdelningen själv» säger hon. En annan kvinnlig överskötare säger, att hade hon mera tid skulle hon velat sysselsätta patienterna mera med arbetsterapi på avdelningen. En av skö- tarna framhåller, att på den avdelning där hon arbetar finns det förutom överskötaren en assistentsköterska samt därjämte sjuksköterskeelever. »Därigenom blir det litet sjukvårdande uppgifter över för dem som har ge- nomgått grundutbildningen.»

Det sista svaret är intressant därför att det tyder på en tendens att vår- dera olika patientvårdande uppgifter på olika sätt. Det tycks vara på en del håll så att det anses »finare» att syssla med sjukvårdande uppgifter, (1. v. s. det som ovan kallats »tekniskt-sjukvårdande» uppgifter, än att syssla med de psykologiska och de inter-personella aspekterna av sjukvården.

Patientkontakter och terapi Inledning

En del av vårt frågeformulär behandlade kontakten mellan personal, in- klusive läkare, och patienterna. Dessa frågor syftade ej enbart till att under- söka faktiska förhållanden och att få reda på existerande önskemål, utan

att i viss utsträckning även belysa de intervjuades inställning till de be— rörda problemen. Därför fanns det här även en del attitydfrågor.

Utgångspunkten vid konstruktionen av frågorna var de resonemang, som framförts i kapitel 3. Vi utgick därvid ifrån distinktionen mellan inter- personella och intra-personella aspekter av mentala sjukdomar. Vi hävdade också, att de intra-personella problemen i första hand skulle behandlas via kemoterapin jämte den övriga medicinska terapin och i andra hand genom psykoterapi.

Eftersom vi ansåg, att det bland psykiatrer antagligen inte fanns någon större variation i uppfattningen om kemoterapins och den övriga medicinska terapins betydelse, så koncentrerade vi oss i detta avsnitt av frågeformuläret huvudsakligen på psykoterapi och sådana frågor som berör rehabiliteringen, d. v. s. den del av behandlingen, som syftar till att lösa de inter-personella problemen. Vi förutsåg, att det var där man kunde hitta varierande åsikter bland intervjupersonerna.

Samtal med patienter Den första frågan i denna del av undersökningen gällde de intervjuades åsikter om värdet av samtal med patienterna. Frågan ställdes till läkare, psykologer, kuratorer, arbetsterapeuter och socioterapeuter. I följande tabell 58 presenterar vi resultaten.

Tabell 58. Värdet av samtal med patienterna (Fråga 1, 45, I, 43)

Statliga Kommunala Samtliga sjukhus sjukhus sjukhus 0. Obesvarat ......................... 6 2 8 1. Positiv utan kommentar ............ 7 22 29 2. Positiv ur terapeutiska eller diagnos- tiska synpunkter eller ikontaktsyfte 46 35 81 3. Positiv med inskränkning ........... 2 7 9 4. Negativ ........................... — 1 1 5. Övrigt ............................ — 2 2 Summa 61 69 130

Såsom framgår av tabellen är praktiskt taget alla de tillfrågade positivt inställda till samtal. En de] är allmänt positiva utan att kommentera det, andra lämnar kommentarer och framhåller, att samtal har terapeutiskt eller diagnostiskt värde eller är värdefulla ur kontaktsynpunkt.

Vi skall citera en del av svaren. En överläkare säger, att »värdet av samtal med patienterna är större än folk tror. Samtalen är värdefulla både för en själv och för patienterna. Om man håller kontinuiteten, så blir det så små- ningom kontakt.» En annan överläkare gör vissa invändningar och fram- håller, att värdet av samtal beror på individerna. »Man måste känna sig för.

En del av patienterna vill hålla en i hand och då gäller det att bromsa.» Den läkare vars svar kodades som negativt framhöll att »ibland kan samtal vara nödvändigt, men samtal med patienter är lika nödvändiga inom all medicin, och den är inte större inom psykiatrin». En annan läkare säger, att man bygger hela terapin på samtal. En läkare, som gör vissa inskränkningar framhåller, att »i många fall är de nödvändiga. Men en hel del t. ex. psyko- pater samt neurosklientelet har alldeles för stora pretentioner på samtal». Vi frågade även om de intervjuade hade enskilda samtal med patienterna. Svaren framgår av tabell 59.

Tabell 59. Har Ni enskilda samtal med patienterna? (Fråga 1, 46, 1, 44)

Statliga Kommunala Samtliga sjukhus sjukhus sjukhus 0. Obesvarat ......................... 9 — 9 1. J a ................................ 39 51 90 2. Ja om pat. önskar .................. 3 1 4 3. Nej ............................... 10 17 27 Summa 61 69 130

Intressant är, att inte mindre än 27 av de 121, som besvarade frågan, upp- ger att de ej har enskilda samtal, d. v. s. samtal där ingen annan än den in- tervjuade och patienten är närvarande. Detta beror på det förhållandet att vid samtal med patienter är ofta, utöver överläkare, även underläkare, före- ståndarinna eller överskötare närvarande. Vi frågade även om dessa samtals diagnostiska värde; 72 ansåg att de hade ett sådant värde, 23 ansåg, att de inte hade det, 33 var tveksamma, medan 32 inte besvarade frågan. Nästa fråga gällde, om dessa enskilda samtal hade terapeutiskt värde, och här var 104 av 109, som besvarade frågan, eniga om, att de enskilda samtalen hade ett sådant värde.

Vi bad även de tillfrågade att kommentera vari det diagnostiska och det terapeutiska Värdet låg. När det gäller det diagnostiska värdet, så framhölls det bl. a. att detta låg i ökad kunskap om patienten. De kommentarer, som gavs på frågan om enskilda samtals terapeutiska värde, har sammanfattats i tabell 60.

Av de tillfrågade gav 23 inga kommentarer. De övriga kommentarerna delade vi upp efter den effekt, som vederbörande ansåg, att samtalen hade ur terapeutisk synpunkt; 7 nämnde, att dessa hade en katarsisk (: avrea— gerande, utlösande) effekt, d. v. s. att de gav patienten tillfälle att avreagera sig känslomässigt, 13 ansåg att de förmedlade större insikt i de egna pro- blemen, 22 ansåg, att de hade en lugnande effekt, medan 31 — d. v. 5. den största gruppen — tyckte, att dessa samtal framförallt var betydelsefulla ge- nom att de skapade kontakt mellan patienten och psykiatern.

Tabell 60. Vilket terapeutiskt värde har samtal med patienterna? (Fråga 1,L 50, 1, 47)

Statliga Kommunala Samtliga sjukhus sjukhus sjukhus 0. Obesvarat ......................... 10 13 23 1. Avreagering ....................... 3 4 7 2. Insikt ............................. 3 10 13 3. Övertalning ....................... _ 1 1 4. Lugnande ......................... 12 10 22 5. Kontaktskapande .................. 20 11 31 6. Tvivel på värde .................... 5 1 6 7. Kombination ...................... 3 5 8 8. Övrigt ............................ 5 14 19 Summa 61 | 69 130

Vi skall ge några exempel på de kommentarer som lämnades. Ett svar, som hänfördes under »insikt», hade följande lydelse. »Man friskar upp de psykologiska mekanismer, som lett till symtomen, och gör dem medvetna för patienten. Symtomen kan sedan vara som bortblåsta, när man hållit på ett tag.» Ett svar som kodades under »kombination» hade följande lydelse. »Patienten kan känna behov att tala ut, att känna inre trygghet. Han kan också behöva få klarläggande synpunkter. Överhuvudtaget detta, att man vill ägna sig åt dem kan ha en terapeutisk effekt. En del patienter är det dock svårt att få kontakt med.» Ett annat svar, som kodades inom samma kategori, hade följande lydelse. »Dessa samtal kan nedbringa förbrukningen av sedativ medicin. Det gäller speciellt insufficienstillstånd. Tror ej på tera- peutisk effekt, när det gäller psykoserna.» Ett svar som kodades under »övrigt» hade följande lydelse. »Det beror på vem som har samtalen. Om det är en läkare som har en bra attityd så kan det göra mycket nytta likaväl som en annan läkare kan ställa till med skador genom att ha samtal.»

Två svar, som kodades under kategorin, »tvivel på samtalens värde» må hår citeras: »Jag anser inte att man genom ihållande samtal kan förbättra en patient. Man kan lika litet prata bort en psykisk sjukdom som en appen- dicit. Samtalens värde är att det har en humanitär prägel.»

Ett annat svar har följande karaktär: »Jag vägrar aldrig samtal men jag är tveksam. Samtalet kan verka för- sämrande. Man kan komma att välja ut patienter, och det skapar olust hos de andra. Man kan också påminna om och riva upp patientens problem och inte få dem lösta. Jag själv anser inte, att jag har tid eller kompetens till att genomföra en analys.»

Som framgår varierar åsikterna om den terapeutiska nyttan av samtal. Det kan, som i det ena fallet, bero på att man inte anser sig genom samtal kunna lösa några av patientens intra-personella problem, det kan också bero på att vederbörande — som i det andra svaret — inte anser sig vara kom- petent, och slutligen kan man —— som det gjordes i ett av de tidigare citerade

svaren _— ifrågasätta, om samtal har ett terapeutiskt värde speciellt när det gäller psykoser.

Vi frågade även vårdpersonalen om de hann med alla samtal de skulle vilja ha med patienterna. I tabell 61 ger vi Svarsfördelningen på denna fråga.

Tabell 6]. Vårdpersonalens möjlighet att hinna med samtal med patienterna (Fråga I4 22)

Överskötare Förste skötare Skötare Totalt N % N % N % N % Obesvarat ..... — — — _ 1 — 1 — Ja ............ 13 31 7 19 17 18 37 21 Nej ........... 29 69 29 81 78 82 136 78 Summa 42 100 36 100 96 100 174 99

Av samtliga tillfrågade anser 78 %, att de inte hinner med samtal i den utsträckning som de skulle önska. Överskötare är den kategori, som har lägsta procenten nej svar, vilken dock uppgår till 69 %.

Vi frågade även vårdpersonalen om de ansåg, att samtalen med patien- terna hade ett terapeutiskt värde, och vilken typ av terapi de i så fall av- såg. Svaren kodades på samma sätt, som de svar, som redovisats i tabell 60. I tabell 62 ger vi en fördelning av dem. I denn-a har vi angivit de två först kodade svaren. Om vi jämför med tabell 60, där dock endast ett svar har kodats, så framträder en stor övervikt beträffande kategorin »lugnande». Det är emellertid tre kategorier som dominerar svaren; utöver »lugnande» anser många, att det är »kontakt» och »katarsis», som ger samtalen dess terapeutiska värde.

Tabell 62. Vilket terapeutiskt värde har samtal med patienterna? (Fråga I4 24)

Statliga Kommunala Samtliga sjukhus sjukhus sjukhus 1. Avreagering ....................... 10 13 23 2. Insikt ............................. 5 5 10 3. Övertalning ....................... —— 2 2 4. Lugnande ......................... 24 29 53 5. Förklara behandling ................ 3 3 6 6. Kontaktsökande ................... 18 16 ' 34 7. Kombination och övrigt ............. 28 31 59 Summa 88 99 187

Ytterligare ett par frågor handlade om kontakten med patienterna. Den första av dessa hade följande lydelse: »Vad anser Ni om att ta kontakt med patienterna utan att dessa har kallat på Er?» Svaren kodades i två kategorier,

dels de som sade, att man borde ta kontakt med patienterna utan förbehåll, dels de som hade vissa förbehåll. Resultaten presenteras i tabell 63.

Tabell 63. Vårdpersonalens uppfattning om att ta kontakt med patienterna utan att dessa kallat på den

(Fråga I. 25)

.. Förste .. Överskotare skötare Skötare Totalt Med förbehåll ................... 13 8 18 39 Utan » ................... 29 28 78 1 35 Summa 42 36 96 1 74

Majoriteten av de tillfrågade, eller 135 utav 174, svarade att man borde ta kontakt utan förbehåll. Man kan tolka detta på två sätt. Många av de till- frågade, som arbetar på avdelningar för långvarigt sjuka, vet att dessa patienter ofta inte själva tar tillräckligt initiativ för att kontakta personalen. I dessa fall har det säkerligen stor aktiverande betydelse, att vårdperso- nalen sj älv tar initiativet. Å andra sidan kan det i vissa fall vara så att patien- ten befinner sig i ett akut tillstånd av >kontakt-rädsla», varvid det kanske är befogat, att man är avvaktande i kontaktsökandet.

Vi bad de intervjuade att kommentera, varför man borde ta kontakt re- spektive inte göra det. Bland de svar vi fick var bl. a. sådana som att »passiva kroniska patienter tar inte initiativ», att »patienterna bör känna att någon bryr sig om dem». Slutligen fanns det även en grupp, som ansåg att det var nödvändigt, att man tog kontakt just när patienterna visade motstånd. Av de tillfrågade ansåg emellertid 25, att man borde visa försiktighet. I tabell 64 har vi gjort en fördelning av de olika motiven för kontakttagande.

Tabell 64. Vårdpersonalens motiv till att ta kontakt med patienterna (Fråga 1, 25)

Överskötare ågfge Skötare Totalt Obesvarat ....................... 3 9 7 19 Passiva långtidssjuka, tar ej initiativ själva ........................ 11 10 30 51 Patienterna behöver känna att per- sonalen bryr sig om dem ........ 6 5 17 28 Man bör ta kontakt även om patien- terna visar motstånd ........... 12 4 17 33 Man bör visa försiktighet .......... 8 3 14 25 Kombination av olika motiv ....... 2 5 11 18 Summa 42 36 96 174

Nästa fråga vi ställde var »På vilket sätt yttrar sig kontaktbehovet hos patienterna?» Frågan ställde-s för att ta reda på, hur vårdpersonalen upp— fattade kontaktbehovet och på vilket sätt de uppfattade olika försök hos patienterna att få kontakt. Vi har delat upp svaren på så sätt, att vi sam- manfattat alla svar där man säger, att patienterna söker kontakt genom att tala till personalen, vidare genom gester och ansiktsuttryck, genom att de direkt kommer och ber om hjälp, genom att de tyr sig till en viss person eller försöker väcka uppmärksamhet på annat sätt. I tabell 65 ger vi en fördelning av svaren på nu angivna alternativ.

Tabell 65. Patienternas yttringar i fråga om kontaktbehovet (Fråga I. 28)

.. Förste .

Överskotare skötare Skötare Totalt

Obesvarat ....................... 1 —— 1 2 Söker verbal kontakt ............. 10 16 21 47 Genom gester och ansiktsuttryck . . . 2 3 15 20 Ber om hjälp .................... 8 5 14 27 Tyr sig till viss person ............ 2 2 7 11 Försöker väcka uppmärksamhet. . . . 4 3 5 12 Andra sätt ....................... 15 4 28 47 Kombination .................... — 3 5 8 Summa 42 | 36 96 174

I stort sett visar denna tabell, att vårdpersonalen inte bara uppfattar di- rekta öppna kontaktförsök genom verbalt beteende utan även mera subtila kontaktförsök genom gester eller att patienten på annat sätt försöker väcka uppmärksamhet. Resultaten kan tolkas så att det bland personalen i stort sett tycks finnas en psykologisk känslighet och förmåga att på ett korrekt sätt tolka ett mera subtilt beteende hos patienten.

Vi frågade även om personalen hade möjlighet att tillfredsställa patien- ternas kontaktbehov. De olika svarsalternativen har fördelats i tabell 66.

Tabell 66. Personalens möjlighet att tillfredsställa patienternas kontaktbehov (Fråga 1, 29)

.. Förste .. Överskotare skötare Skotare Totalt Ja .............................. 14 8 13 35 I viss mån ....................... 26 25 66 117 Nej ............................. 2 3 1 7 22 Summa 42 36 96 174

Kommentarerna till denna fråga ger i viss mån en bild av det sätt på vil- ket man får tillfälle att kontakta patienterna. En överskötare framhåller:

»Det finns mycket arbete på avdelningen, som medgiver, att man har kontakt med patienter. Man kan utföra olika småsysslor, som patienter får hjälpa till med. Man pratar med dem, spelar olika spel, tar med dem på bilturer, patienter får följa med till affären och handla, och på sommaren brukar vi ta med dem och åka ut och bada. Ibland låter vi dem följa med till någon :av vårdpersonalens sommarvställen etc.»

Men det finns även en del kritiska röster. Någon säger: »Det har varit så mycket arbete här. Man hinner inte med. Trots att vi håller igen måste den dagliga städningen genomföras. Det är dessutom för många vilka— rier, för att man skall kunna arbeta upp avdelningen.»

En annan överskötare säger: »Personalen är för mycket engagerad med städning etc. för att hinna med att tillgodose patienternas kontaktbehov.»

En tredje uttrycker det på följande sätt:

»Man skulle säkert kunna tillfredsställa patienternas kontak-tbehov i full ut- sträckning om vårdpersonalen tog sig tid och inte ansåg, att andra arbetsuppgif- ter var viktigare.»

Vi vill här än en gång understryka det vi sagt tidigare, nämligen att kon- takten med patienterna inte bara är en fråga om tid utan även om emotio- nellt engagemang. Detta kan ofta vara mycket påfrestande, varför det är förståeligt, att man söker sig till arbeten, som inte engagerar på samma sätt som den direkta kontakten med patienterna. Detta gäller speciellt om man ej får stöd genom konferenser etc.

Psykoterapi Som inledning till en serie frågor om psykoterapi frågade vi läkarna, psyko— logerna och kuratorerna om psykoterapi användes på sjukhuset. Då vi intervjuade 72 läka-re, 11 kuratorer och 2 psykologer fick vi tillhopa 85 svar. Fördelningen av dessa återfinnes i tabell 67.

Tabell 67. Bedrives psykoterapi? (Fråga 1, 91, I, 62)

Statliga Kommunala . . sjukhus sjukhus Samtliga Sjukhus 1. Ja ....................... 22 41 63 2. Nej ...................... 17 4 21 3. Vet ej ................... —— 1 1 Summa 39 46 85

Tre fjärdedelar eller 63 av 85 besvarade frågan jakande, vilken användes som inledning till nästa fråga, nämligen vad man avsåg med psykoterapi. De svar, som därvid erhölls kan indelas i två grupper, nämligen antingen »Psykoterapi i inskränkt bemärkelse», d. v. s. psykoterapin hänfördes till

en bestämd teknik, psykoanalys, viss typ av samtal etc., eller »Psykoterapi i vidsträckt bemärkelse», d. v. s. psykoterapi innefattande all kontakt mel- lan personalen inklusive läkare, psykologer och kuratorer samt patienter. Ungefär lika många befattningshavare använde sig av den första som av den andra definitionen (36 mot 87; 12 avgav svar som inte passade in på någon av definitionerna, t. ex. »allt vi gör är psykoterapi»). Bland dem, som använder sig av den första definitionen, finner man svar som psyko- analys, försök att övertala patienten till ett annat beteende, möjligheten för patienten att avreagera emotionella problem etc. Bland dem, som använde sig av den andra definitionen, talas det i svaren huvudsakligen om samtal och kontakt.

Gruppterapi På samma sätt som vi frågade om psykoterapi, försökte vi även ta reda på våra intervjupersoners definition av begreppet gruppterapi, utsträckningen i vilka de sj älva använde sådan och den uppfattning de hade om grupptera- pins värde.

Vi frågade läkarna, om de själva tillämpade gruppterapi och de övriga två kategorierna, om det användes gruppterapi på det sjukhus där 'de ar- betade. Svaren ges i tabell 68.

Tabell 68. Användes gruppterapi? (Fråga 11 95, I, 66)

Statliga Kommunala . . sjukhus sjukhus Samtliga Sjukhus 1. Ja ....................... 13 13 26 2. Nej ...................... 26 32 58 3. Vet ej ................... — 1 1 Summa 39 46 85

Av våra intervjupersoner framhåller 68 %, »att gruppterapi inte används. Några egentliga skillnader mellan statliga och kommunala sjukhus före- ligger inte.

Vi frågade dem också, vad de avsåg med gruppterapi. Av de tillfrågade besvarade 10 ej frågan. Bland de övriga talade majoriteten allmänt om grupp- samtal utan att närmare specificera, vad de avsåg, 18 talade om gruppterapi i inskränkt bemärkelse, d. v. 5. de refererade till den typ av gruppterapi, där en läkare eller psykolog samtalar med en utvald grupp av personer för att diskutera speciella problem och bedriva denna terapi på grundval av psyko- analytiska teorier. I övrigt förekom sådana definitioner som sysselsättning och lek i grupp, metoden att uppdela avdelningen i smågrupper etc.

Med tanke på att definitionerna varierar så mycket och inkluderar så många olika typer av aktivitet _— från gruppterapi i dess trängre bemärkelse

till uppdelning av avdelningarna i smågrupper — så blir procenten av de personer som säger, att de inte bedriver gruppterapi tämligen hög. Om man däremot med gruppterapi endast avsett på psykoanalytisk teori grundad gruppterapi så skulle en hög procent av nejsvar i den förra tabellen kunnat vara mera förståelig.

Med tanke på att gruppterapi eller kanske gruppverksamhet i en vidare bemärkelse kan spela en viktig roll för rehabiliteringsverksamheten tycks oss här föreligga en brist. Kanske denna brist delvis hänger ihop med de föreställningar och de värderingar våra intervjupersoner har om effekten av gruppterapi. Vi frågade dem vad de ansåg om värdet av gruppterapi. Svaren återfinnes i tabell 69.

Tabell 69. Inställning till gruppterapi (Fråga 1, 97, I, 68)

Statliga Kommunala . . sjukhus sjukhus Samtliga Sjukhus 0. Obesvarat ................ 4 — 4 1. Positiv i allmänhet ........ 13 18 31 2. Positiv betr. vissa katego- rier av patienter ........ 9 7 16 3. Tveksam ................. 2 1 3 4. Negativ .................. 1 2 3 5. Övrigt ................... 4 3 7 6. Vet ej ................... 6 15 21 Summa 39 46 | 85

Cirka en fjärdedel eller 21 av 85 besvarade frågan med »vet inte». Av de övriga var 31 positiva i allmänhet och 16 positiva i fråga om vissa kategorier av patienter. Direkt negativa var endast 3 personer. Man kan därför inte säga, att (det förhållandet att gruppterapi tillämpas i så liten utsträckning, beror på en negativ värdering av densamma. Antagligen är det så, att många av de tillfrågade inte anser sig ha förutsättningar eller utbildning för att kunna bedriva denna typ av terapi. Detta gäller speciellt, när den intervjuade med gruppterapi avser en psykoanalytiskt orienterad form av gruppverksamhet.

Socioterapi och reaktivering Med begreppet socioterapi. som är relativt nytt inom mentalsjukvården, avser vi den verksamhet, som syftar till beredande av sådan sysselsätt- ning, som också ökar möjligheterna för den sjukes återanpassning i sam- hällslivet. Socioterapi ingår som en del i den totala rehabiliteringen. Dess uppgift beror naturligtvis på vad man menar med den och på vilket sätt man tillämpar den. Vår första fråga var »Använder Ni socioterapi?»

Tabell 70. Används socioterapi ? (Fråga 1, 99, I, 70)

Statliga Kommunala . . sjukhus sjukhus Samtliga SJUkhuS 0. Obesvarat ................ — 2 2 1. Ja ....................... 21 26 47 2. Nej ...................... 17 14 31 3. Vet ej ................... 1 4 5 Summa 39 46 85

Av de tillfrågade besvarade 47 eller 55 % frågan med »ja». Några egent- liga skillnader mellan de kommunala och de statliga sjukhusen föreligger inte.

Definitionen av begreppet socioterapi uppvisar en stor variation. I stället för att återge svaren i tabellarisk form skall vi citera några av dem.

En av de tillfrågade framhåller: »Socioterapin har till uppgift att öka kontakten med omgivningen och underlätta patientens anpassning i sam- hället». En annan av de tillfrågade talar också om kontakt med samhället och tillfogar dessutom, att »genom detta kan kroniska patienter övervinna sin isolering, Vilket i sin tur leder till, att tillvaron blir lättare för dem». En annan befattningshavare säger, att »med socioterapi menas alla åtgärder som syftar till att återanpassa individen till samhället och möjliggöra för patienten att återgå till ett normalt liv». Andra talar om studieverksamhet och om organiserande av fritiden, t. ex. bioföreställningar och dans.

Av svaren framgår, att man med socioterapi avser en mycket vid skala från mera preciserade till allmänna åtgärder, som främjar patientens åter- anpassning till samhället. Däremot sägs sällan, att socioterapin är en inte- grerad del av hela rehabiliteringsprocessen. Det är givetvis troligt, att man menar detta, fastän det inte utsågs.

Nästa fråga, som även den hade anknytning till socioterapin, hade föl- jande lydelse: »Vad anser Ni om reaktiveringens terapeutiska effekt?» Frågan ställdes till alla de personalkategorier, som intervjuades. Av alla, som besvarade frågan, var 88 % positivt inställda. Några större skillnader mellan de olika personalgrupperna föreligger knappast. Kanske kan man säga, att den positiva inställningen till reaktiveringen är något mera mar- kant bland läkare, kuratorer, psykologer och arbetsterapeuter än bland vårdavdelningspersonalen.

Vi frågade även våra intervjupersoner, på vilket sätt man försökte akti- vera eller reaktivera patienterna på vederbörandes avdelning. I tabell 71 ger vi en fördelning av de svar, som vi därvid erhöll.

Tabellen visar, att man i övervägande grad betraktar arbetsterapi och sysselsättningsterapi som det vanligaste sättet för reaktivering. Fritidssys— selsättning, studiecirklar, gymnastik och promenader är det, som kom-

Tabell 7]. På vilket sätt försöker man aktivera 'eller reaktivera patienterna? (Fråga 11 102, 1, 73, I, 36, I, 31)

Kura- Arbets- Före- Överläk. tera- ståndza,

Övriga tor, Över— Förste

Reaktive- och bitr. .. _ peut, uppsy- .. .. Skötare Totalt ringssätt överläk. lakare psläko socio- nin gs— skotare skotare g terapeut man

N%N%N%N%N|%NI%NI%N%N% Arbets- och sysselsätt- ningsterapi 18 51 38 46 12 50 41 55 40 51 40 41 32 42 89 42310 46 Arbete på avdelning. 5 14 11 13 1 4 4 5 7 9 15 15 9 12 37 18 89 13 Fritidssys- sels.;stu— dier, gym-

nastik,pro- menader.. 10 29 20 24 8 33 18 24 21 27 19 19 12 16 40 19148 22 Kontakt med ytter- världen...2634-——————1 1221 1——9 1 Habit trai— ning ...... ——56————11331152152 Samtals-

och medik- amentell terapi _— _— 5 6 3 13 11 15 9 11 19 19 22 29 40 19109 16 Summa 35|100 82|100 24 100| 74 100| 79 100 98 100 77 100|211 100680|100

mer närmast, och därefter följer arbetet på vårdavdelningarna. Sådan verk- samhet som kontakt med yttervärlden nämnes bara av ett fåtal befattnings- havare. Samma sak gäller »habit-training» för långtidspatienter. Denna verksamhet, som syftar till att träna upp patientens elementära beteende- mönster såsom hygien, matvanor och enkla sociala kontakter, har vid för- sök på utländska och svenska sjukhus visat en gynnsam effekt på patien- terna och även på personalen, vars arbete härigenom blir lättare. När man har tränat upp patienterna att själva sköta sin hygien, att äta på egen hand m. m., kan man ägna sig åt mera konstruktiva uppgifter. Att denna viktiga aspekt av rehabiliteringsverksamheten bland långtidssjuka nämns av så få, kan bero på att den är föga känd. Intressant är att i 16 % av sva- ren nämnes samtals— och medicinsk terapi som rehabiliteringsåtgärder. Bland vårdavdelningspersonalen är procentsatsen ännu högre. Detta kan tolkas som en tendens att underskatta den egna insatsen eftersom medi- cinsk terapi endast indirekt påverkar rehabiliteringen, medan arbetet på vårdavdelningen skulle kunna tänkas som systematisk rehabilitering.

Två av de målsättningar, som man finner i litteraturen över rehabilite- ringsverksamheten, är för det första att anpassa hela avdelningens beteende— mönster och levnadssätt till vad som råder utanför sjukhuset och för det

andra att betrakta sjukhuset som ett övergångsstadium till den mindre skyddade yttervärlden. Dessa båda målsättningar förekommer sällan i sva- ren. Om vi ser på tabellen så är det väl endast kontakt med yttervärlden och habit—training, som syftar på dessa 2 målsättningar.-'i4

Det finns undersökningar som pekar på att långtidspatienters passivitet, vilken ofta uppfattats som följd av demens, i själva verket kan vara ett hospitaliseringsfenomen, d. v. s. en pseudo—demens.” Vi frågade därför lä- karna, kuratorerna och psykologerna om de ansåg, att demensen i viss ut- sträckning kunde betraktas som ett dylikt fenomen. Av de 85, som besvarade frågan, svarade 72 ja, vilket tyder på att man är väl medveten om före— komsten av hospitaliseringsfenomenen. Som skäl angavs bl. a., att sjukhus- miljön, t. ex. rutinen på en vårdavdelning, kan framkalla passivitet hos patienten.

Andra skäl, som uppgavs, var att terapi och speciellt arbetsterapi visade, att s. k. dementa patienter kunde aktiveras, vilket ej skulle kunna vara fallet, om det vore frågan om just en >>äkta>> demens. I flera svar försökte man även skilja mellan »äkta» och pseudo—demens.

Endast 11 av dem, som besvarade frågan, försökte bortse från betydelsen av hospitaliseringsfenomenen för utveckling av s. k. demens.

Vi skall citera tre svar som exemplifierar det nyss sagda. »Man kan slöa till, om man blir sittande i en stol hela dagen.» — »Jag tror, att patienterna sköts om alltför väl så att deras egen initiativförmåga helt förtvinar.» —— »Patienterna har blivit ganska försummade. Hade man hållit dem i gång och aktiverat dem, så hade de kanske ej fått någon demens.»

Nästa fråga, som ställdes till alla våra intervjupersoner, löd på följande sätt. »Anser Ni, att som medel i återanpassningen arbetsterapi för Vissa patienter kan övergå i mera regelbundet arbete, t. ex. masstillverkning av en viss artikel?»

Tabell 7.2. Regelbundet arbete som återanpassning? (Fråga 1, 105, I, 76, I, 38, I, 33)

Statliga Kommunala . .

sjukhus sjukhus Samtliga Sjukhus Ej besvarat ................. 7 2 9 Ja ......................... 1 1 6 125 241 Nej eller tveksam ............ 38 38 76 Vet ej ...................... 1 7 1 0 27 Summa 178 1 75 353

” Miller D. H. The rehabilitation of chronic open — ward neuropsychiatric patients. Psychiatry 1954, 17 s. 347—358.

” Miller D. H. and Clancy J. »An approach to the social rehabilitation of chronic psychotic patients». Psychiatry 1952, 15, s. 435—443.

Cirka 68 % av de tillfrågade besvarade frågan med ja. I svaren förekom- mer en motsatt uppfattning om värdet av regelbundet arbete. Den ena upp— fattningen, som är positiv i fråga om sådant arbete, hävdar att innan patienterna skall »slussas ut» i samhället är det nödvändigt med något slag av arbetsträning. Därför vore det nyttigt, om man övergick från sedvanlig sysselsättningsterapi till ett enkelt arbete, som tränade upp arbetstakt och lärde patienterna arbetsvanor. Detta i sin tur skulle underlätta anpass- ningen i samhället och infogandet i arbetsprocessen.

Den andra uppfattningen hävdar, att arbetsterapi inte är en fråga om endast sysselsättning utan även om terapi. Därför bör man inte försöka få patienterna att arbeta på ett sådant sätt, som sker i samhället. Tempoar— betet kan lätt bli monotont och kan då motverka den aktiverande effekt, som arbetsterapin bör ha.

Det torde vara riktigt, att ett arbete, kanske i skyddade verkstäder, kan vara en fas i återanpassningen och underlätta återgången till ett normalt samhällsliv. Dylikt arbete bör dock begränsas till de patienter, som har nått det stadium i tillfrisknandet, att de snart kan utskrivas. Man måste alltså vara försiktig och inte pressa in patienterna i ett arbete, som de ännu inte är mogna för.

Vi frågade även, om våra intervjupersoner ansåg, att man för regelbundet arbete på sjukhuset borde betala viss lön. Med lön avser vi ej sådan lön, som tillämpas i öppna marknaden, utan exempelvis ett system, som är avpassat med hänsyn även till de naturaförmåner, som patienterna kommer i åtnju- tande av under sjukhusvistelsen. Såsom det nu år, får patienterna s. k. »flit— pengar». Om man vill anpassa patienterna till ett liv, som motsvarar sam- hällets, så gäller det att skapa motivation för att bete sig så som man gör i samhället. En av våra viktigaste motivationskällor är att få ekonomiskt ut- byte för det arbete, man utför. Det kan tänkas, att man genom det flitpen- ningsystem, som användes på mentalsjukhusen, håller patienterna inte bara i en beroendeställning utan även minskar möjligheterna för dem att bli motiverade till att arbeta.

På nästa fråga, om de intervjuade tror, att lön kan ha en terapeutisk effekt, är det 76 % som svarar ja (på de statliga sjukhusen är det 80 och på de kommunala 71 %). Den sistnämnda frågan användes som inledning till följande fråga, enligt vilken vi bad dem att motivera, huruvida lön kunde ha en sådan effekt. Ungefär 75 % ansåg, att lön påverkade patienternas moti- vation i gynnsam riktning; 3 % motiverar sitt svar om lön för patien- terna med en kritisk inställning till flitpenningsystemet; av dem, som var negativa mot lön var det 7 % som ansåg, att patienternas motivation påver—

Anm. Enligt medicinalstyrelsens cirkulär till direktionerna för statens mentalsjukhus den 10 februari 1948 må flitpenning utbetalas till patient med 10, 20, 30 eller undantagsvis högst 40—80 öre per dag. Sedermera har emellertid styrelsen år 1952 med ändring av nämnda cirkulär be- myndigat direktionerna att meddela beslut i de särskilda fall, då flitpenning anses böra utgå med högre belopp.

kas i en ogynnsam riktning; medan 5 % var av den meningen att patien- ten inte önskar få lön. Den övervägande majoriteten, cirka 80 %, anser allt- så, att man borde betala lön.

Nästa fråga avser en central punkt i rehabiliteringsverksamheten. Enligt vissa forskningsrön, för vilka redogjorts i kapitel 3, torde en uppdelning av patienterna i smågrupper underlätta deras återanpassning, öka deras möjligheter att söka kontakt med andra människor och aktivera dem i högre grad, än om man har patienterna samlade i stora grupper. Erfaren- heter från svenska sjukhus stödjer denna uppfattning. Vi frågade därför våra intervjupersoner om de ansåg, att uppdelning av patienterna i små- grupper hade terapeutisk effekt. Av dem, som besvarade frågan, svarade 78 % » ja», medan 7 % var tveksamma eller svarade »nej» och 12 % svarade »vet inte».

Av kommentarerna framgår, att man anser att gruppeffekten kan på- verka såväl patienterna som personalen. Vi skall citera några svar. »Grup- pen skall ledas av samma skötare. Patienten har behov av kontinuitet och skötaren lär känn-a patienten. Patienter på samma nivå kommer tillsam- mans och det blir mera reda i miljön på avdelningen.»

En annan säger: »Jag har en sådan grupp själv. Jag började för tre år sedan med 5 svårt sjuka patienter. Fyra av dessa är nu förflyttade till en sekundäravdelning, en är definitivt utskriven från sjukhuset. Det skulle vara bra, om hela avdelningen delades upp på detta sätt.» En tredje säger: »Gruppen lär dem att få kontakt med andra människor. Den lär dem att överhuvudtaget titta på varandra. De upptäcker, att flera gör samma sak, och de känner, att de hör ihop.» Ytterligare ett positivt svar skall citeras: »Det är värdefullt att ett fåtal patienter hela dagen är tillsammans med en vårdare och att det skapas en samhörighet inom gruppen. Patienterna blir mera aktiva, mera intresserade, mera sysselsatta. Vårdarens intresse blir större, om han ser resultatet av sitt arbete och blir bekant med patienterna.»

Vi skall även citera några svar som uttrycker en negativ inställning till smågruppssys-temet: »Smågrupper kan ha stor betydelse för patienternas välbefinnande, men ej för deras tillfrisknande. De kan vara värdefulla ur humanitär, men ej ur terapeutisk synpunkt.» En annan säger: »Jag tror inte att den lilla gruppen skulle göra mer, än vad vi gör nu. Det finns stora risker att patienterna då tvingas att umgås med sådana, de inte kan komma överens med.» En tredje säger: »Systemet är säkert inte bra. Först och främst byter personalen så ofta. Dessutom kan det lätt bli ”mina” och ,dina' patienter. Det är bättre med ,våra' patienter.»

En fråga, som indirekt har med aktiveringsprocessen att göra, berörde patienternas tider för sänggående. Vi frågade, när patienterna vanligtvis skall lägga sig på kvällarna. Vi vill emellertid framhålla, att ett tidigt säng- gående kan ha samband med ett tidigt uppstigande. Som regel väckes patienterna före kl. 7 på morgonen. I vår undersökning fann vi enstaka av-

delningar, där man började lägga patienterna så tidigt som kl. 6 på efter— middagen. Det kan tänkas, att patienterna på geriatriska avdelningar inte vill vara uppe alltför länge, men i övrigt torde det vara så att om man vill skapa en miljö som liknar världen utanför sjukhuset, så är tidiga >>lägg- tider» inte befrämjande ur återanpassningssynpunkt. Av svaren på vår fråga framgick, att dessa tider varierar mycket, och att de intervjuade i många fall — såväl läkare som vårdpersonal — ansåg, att patienterna borde lägga sig mycket senare, än vad vanligtvis nu sker. Av många svar framgick det också, att TV har lett till en förändring, eftersom patienterna gärna sitter uppe och ser TV. Det tycks också vara så, att för passiva och tillbaka- dragna patienter spelar TV en aktiverande roll.

Vi skall cite-ra några av de svar, som vi fick på vår fråga. En skötare säger: »Några kan vara uppe och se TV, men i regel vill de ej själva. Om de vill vara uppe, så brukar vi koka kaffe åt dem.» En annan framhåller: »Se- dan TV kom år det mycket bättre, patienterna får sitta uppe till TV-pro- grammets slut, om det inte är för sent, men många går frivilligt och lägger sig tidigare». En förste skötare säger: »Patienterna borde inte gå och lägga sig före kl. 8.30, annars blir natten så lång. De kan inte sova så länge, och i stället får vi då ge sömnmedel.» Och ytterligare en säger: »TV borde finnas på alla avdelningar för att hålla patienterna uppe något längre».

Några av läkarnas svar skall. citeras. En överläkare säger: »Det är inte bra att de gamla lägger sig så tidigt. En del är numera uppe till halv elva. TV har haft stor betydelse, den väcker de gamla patienterna. En del går först och lägger sig men går upp igen för att se programmen. De har blivit mycket mer intresserade av omvärlden, sedan de fått TV. Deras intressen har blivit väckta och de klär sig även bättre.» En annan överläkare ger föl— jande svar: »Det är olika på olika avdelningar. På vissa finns det ingen sängläggningstid, utan patienterna sköter sig själva. På en orolig avdelning måste dagpersonalen hjälpa dem att lägga sig. Det är inte lyckligt, men det går inte att ändra.» En annan läkare framhåller: »Patienterna måste lägga sig, för att personalens arbetstider skall kunna klara det. På de kroniska avdelningarna är det hårdast. På de akuta avdelningarna är det nog bättre.»

Nästa fråga har att göra såväl med patienternas rehabilitering som med läkarnas och personalens inställning. Vi frågade, om man ansåg, att pa- tienterna kunde vara med om att fatta beslut i saker som rörde dem själva. Svaren presenteras i tabell 73.

Det föreligger här en skillnad mellan de statliga och kommunala sjuk- husen. Vid de kommunala sjukhusen är man mera positivt inställd till att patienterna kan vara med att fatta beslut än på de statliga, där man är mera tveksam.

Vi kodade också kommentarerna till denna fråga. Först kodade vi de sätt, som föreslogs för fattande av beslut. Dessa presenteras i tabell 74.

Tabell 73. Bör patienterna själva få fatta vissa beslut? (Fråga 1, 117, 1, 86, I, 50, 14 45)

Statliga Kommunala . .

sjukhus sjukhus Samtliga Sjukhus N I % N I % N % Obesvarat ................ 6 3 2 1 8 2 Ja ....................... 48 27 83 47 131 37 I viss mån ................ 107 60 71 41 178 50 Nej ...................... 15 8 17 10 32 9 Vet ej .................... 2 1 2 1 4 1 Summa 178 | 100 175 | 100 353 100

Tabell 74. Sätt för patienternas medbestämmande (Fråga 11 118, 1, 87, I, 51, I, 46)

Statliga Kommunala . . sjukhus sjukhus Samtliga Sjukhus N % N % N % 0. Obesvarat ............... 22 12 11 6 33 9 1. Ja, individuellt .......... 47 26 57 33 104 29 2. Ja, genom patientorgani— sation med självstyrelse . 7 4 20 10 27 8 3. Nej, man kan endast dis- kutera med patienterna. 40 22 35 20 75 21 4. Nej, andra måste bestäm- ma ................... 21 12 15 9 36 10 5. Ja och nej ............... 25 14 22 13 47 13 6. Obeståmt ............... 16 10 15 9 31 10 Summa 178 100 175 100 353 100

I de två första kategorierna återfinnas de svar, enligt vilka man är positiv till patienternas medbestämmanderätt. I kategori 1 finns de, som menar, att patienterna individuellt kan vara med och bestämma. I kategori 2 talas det om patientorganisation med självstyrelse. I kategori 3 och 4 finns de svar, som uttrycker en negativ inställning. I kategori 5 återfinnes slutligen de svar, där man säger både ja och nej, t. ex. av typen »i allmänhet kan de vara med och bestämma, men på vår avdelning går det inte». Det visar sig, att totalt är det cirka 40 % av svaren enligt vilka man säger »ja», 35 % där man säger »nej» och cirka 15 % där man säger både » ja» och »nej». Endast i 8 % av fallen talar man om möjligheten att ha ett patientråd och något slag av självstyrelse på vårdavdelningen. Det framgår alltså, att man endast i liten utsträckning är inställd på detta slag av medbestämmanderätt, vilket kan bero på att tanken härpå aldrig aktualiserats.

Slutligen kodade vi även svaren, så att vi fick fram de områden inom vilka man kunde tänka sig medbestämmande för patienterna. De två först angivna svaren kodades. Resultaten redovisas i tabell 75.

Tabell 75. Områden för patienternas medbestämmande (Fråga I1 118, I, 87, I, 51, I,, 46)

Statliga Kommunala . . sjukhus sjukhus Samtliga Sjukhus N % N % N % Behandling ................ 18 8 14 7 32 7 Arbetsterapi + sysselsättning 52 23 31 15 83 19 Fritid ..................... 30 13 28 13 58 13 Placering inom sjukhuset. . . . 9 4 2 1 11 3 Utskrivning ................ 14 6 8 4 22 5 Privilegier, regler, bestäm- melser .................. 18 8 23 11 41 10 Privata angelägenheter ...... 19 9 15 7 34 8 Val av kläder o. andra inköp. . 38 17 26 12 64 15 Obestämt (t. ex. »på så mån- ga områden som möjligt») . . 13 6 51 24 64 15 Övrigt .................... 13 6 11 5 24 5 Summa 224 | 100 209 100 433 100

Här förekommer vissa skillnader mellan statliga och kommunala sjukhus och svaren fördelar sig som framgår av tabellen på ett stort antal av om- råden.

Förbättringar rörande terapi och sysselsättning

Vi ställde en serie frågor om de förbättringar man önskade beträffan- de terapin i allmänhet samt beträffande patienternas sysselsättning och fri- tid. Först skall vi citera några svar, som lämnats av läkare och som avser mera speciella terapiproblem. En läkare säger, att »man bör inrätta en spe- ciell insulinavdelning med en särskilt avdelad läkare, som även kunde tala med patienterna när 'de vaknar ur koma». En annan läkare kritiserar det förhållandet, att man på han-s sjukhus ej använder muskelavslappande medel vid elchock. »Detta berör en illa och ser kusligt ut.» En annan läkare hänvisar till själva sjukhusstrukturen. Han säger: »När en patient blir bätt- re, så flyttas han till en lugn avdelning. Detta kan innebära press speciellt för äldre patienter, som är vana vid en rutin. Ofta sker det en försämring efter en flyttning. Patienten saknar kontakt med patienterna på den nya avdelningen, likaså med dess skötare och känner sig ofta isolerad.» En annan läkare önskar, att man inrättar en särskild tjänst för forskning, vars innehavare skulle följa litteraturen och ge råd åt de övriga läkarna.

Bland personalen fick vi svar av t. ex. följande typ: »Det vore önskvärt, att patienterna fick samtala med överläkarna i lugn och ro utan andra åhörare». — »Det vore önskvärt, att läkaren hade mera tid att ägna sig åt varje patient. Nu finns det många ronder, då läkaren bara går igenom av- delningen. Patienterna kanske har suttit uppsträckta i flera timmar och väntat. Patienterna är påtagligt oroligare efter en sådan rond, som leder till besvikelse.» — »M—era samtal med läkaren, eller också borde en psykolog ha

terapeutiska samtal med patienterna. Dessa klagar ofta över, att de inte har någon att tala med.»

Med avseende på arbets- och sysselsättningsterapi önskar man i allmän— het fler arbetsterapeuter, större lokaler och mera omväxlande sysselsätt— ningsmöjligheter. Man önskar även mera gymnastik, större resurser till socioterapin, exempelvis för utflykter, besök på dansbanor, bad, kafébesök och besök på museum. En av läkarna understryker önskvärdheten av en skyddad verkstad för partiellt arbetsföra. En sådan verkstad skulle kunna läggas i anslutning till sjukhuset. En annan läkare föreslår mera variation i patientarbetet och vill ta bort alla meningslösa sysselsättningar. En tredje önskar, att alla avdelningar hade en befattningshavare, som bara sysslade med arbetsterapi.

Vad beträffar fritiden anser en del, att det är bra ordnat. Andra däremot föreslår sådana saker som sportstuga för weekendresor eller anordnande av ett konditori eller kafé, där både manliga och kvinnliga patienter kunde träffas.

Differentieringen av patienterna Vi frågade läkarna, vad de ansåg om den nuvarande differentieringen av patienterna. Av de 72 läkare, som besvarade frågan, ansåg 27 att differen- tieringen inte var tillfredsställande. Bland de önskemål, som framfördes, var, att man borde inrätta geriatriska specialavdelningar samt specialavdel- ningar för alkoholskadade och straffriförklarade. Det ansågs var en brist, att patienter med akuta förvirringstillstånd f. n. i många fall måste tagas in på avdelningar för svårt långtidssjuka. När förvirringstillstånden efter några dagar har upphört, är man ofta tvungen att hålla dem kvar på dessa avdelningar. En läkare anser emellertid, att man bör blanda de »kroni'ska» och »akuta» patienterna med varandra för att »få i gång» de förstnämnda och därmed hindra att de bara »»förvaras». En annan läkare säger: »Ibland kan det vara bra med blandning, men man kan inte ha mera än en psykopat på avdelningen.»

En annan fråga berörde spörsmålet om att ha speciella avdelningar eller speciella sjukhus för straffriförklarade. I allmänhet ville man ha speciella sjukhus för denna patientkategori i stället för speciella avdelningar vid de vanliga mentalsjukhusen. Några av läkarna påpekade dock, att i den mån straffriförklarade hade psykotiska åkommor, så borde de naturligtvis place- ras på vanliga mentalsjuk—hus.

Ytterligare ett spörsmål, som har samband med differentieringen, gällde frågan om att ha barn under 18 år på de vanliga mentalsjukhusens vård- avdelningar. Av 65 läkare, som besvarade denna fråga, ansåg 39, att detta är absolut olämpligt; 13 ansåg att man i viss utsträckning kan ha det, och att det går bättre än man från början tror; 3 ansåg att de enbart hade goda erfarenheter av att ha barn på avdelningarna. Vi skall citera några

svar: »Haft en flicka sedan hon var 12 år. Jag anser det är fördärvligt. Hon måste bli miljöskadad. När hon kom, var hon på orolig avdelning, där hon blev sämre. Hon har talat om för mig hur rädd hon var.» En annan läkare framhåller: »Det är inte lyckat, eftersom det finns alkoholister på avdelningarna och patienter med egendomligt beteende». En tredje läkare uttalar sig på följande sätt: »Förut var jag mycket tveksam, men för ett år sedan ändrade jag mig. På en avdelning med äldre klientel hade jag en pojke. Det gick anmärkningsvärt bra. Personalen var mycket förtjust i honom. Nu har jag inga betänkligheter.» En annan säger: »Om differen- tieringen är väl genomförd, som här på vårt sjukhus, så tar bar-nen ingen skada. Men detta gäller endast under den nyssnämnda förutsättningen.»

Kommunikation och information

Vi har tidigare framhållit betydelsen av kommunikation mellan de olika personalgrupperna för att åstadkomma »en terapeutisk miljö». Några av de frågor vi ställde berörde också kommunikationsproblem. Den första frågan avsåg värdet av personalkonferenser. Resultaten presenteras i tabell 76. Av de tillfrågade besvarade 17 ej frågan.

Tabell 76. Värdet av personalkonferenser (Fråga 1, 122, 1, 91, I, 54,1, 50)

Statliga Kommunala Samtliga sjukhus sjukhus sjukhus N % N % N % Värdefullt ...................... 144 85 140 84 284 85 Ej värdefullt ................... 18 11 24 14 42 13 Värdet varierar beroende på om- fattningen av sådana konfer- enser ........................ 7 4 3 2 10 3 Summa 169 100 167 100 336 100

Inga större skillnader föreligger mellan statliga och kommunala sjuk- hus. Vi frågade även, vilken omfattning konferenserna borde ha och åter- ger svaren i tabell 77. Bortfallet utgör 34.

Tabell 7 7. Omfattningen av personalkanferenser (Fråga 1, 122, 1, 91, I, 54, I, 50)

Statliga Kommunala Samtliga sjukhus sjukhus sjukhus N % N I % N %

1. Hela sjukhuset eller en överlä- karavdelning ............... 12 8 17 11 29 9 2. Vårdavdelningen 21 13 66 41 87 27 3. Alt. 1 + Alt. 2. . .. . 4 2 20 13 24 8 4. Ej specificerat ................ 123 77 56 35 179 56 Summa 160 100 159 100 319 100

Det visar sig här, att det finns en markant skillnad mellan de statliga och de kommunala sjukhusen. På de statliga sjukhusen är man mera inställd på att ha konferenser med hela sjukhuset eller med hela överläkaravdelning— en eller också —— vilket är det vanligaste svaret — specificerar man ej kon- ferensens omfattning. På de kom-munala sjukhusen däremot önskar man i större utsträckning ha vårdavdelningskonferenser.

Ur kommunikationssynpunkt torde avdelningskonferenser vara mera ef- fektiva. Det är i första hand genom sådana, som läkaren kan förmedla sina intentioner till personalen, vilken därigenom blir i tillfälle att diskutera vård— och behandlingsproblem. Däremot blir konferenser, i vilka Sjukhusper- sonalen i dess helhet deltar, mer eller mindre av sådan art, att det förmedlas information från en person till åhörarna, utan att någon diskussion kom- mer till stånd. Svaren på en fråga, vilka som bör deltaga i personalkonfe- renserna, utformades på sätt som framgår av tabell 78.

Tabell 78. Vilka bör deltaga i personalkonferenser? (Fråga 1, 123, I, 92, 1, 55, I. 51)

Statliga Kommunala Samtliga

Personalkategori sjukhus sjukhus sjukhus N % N % N % 1. All vårdpersonal .............. 14 9 29 19 43 14

2. Ansvarig personal el. represen-

tanter för vårdavd ........... 20 12 14 9 34 11 3. Läkare ....................... 2 1 — — 2 1 4. 3 + andra pers.—kategorier . . . . 57 36 65 42 122 39 5. Hela sjukhusets personal ....... 18 11 23 15 41 13 6. Övriga svar .................. 49 31 23 15 72 22 Summa ' 160 100 154 100 314 100

Endast i 9 % av de svar, som avgavs vid de statliga sjukhusen, anser man att all vårdpersonal bör vara med; vid de kommunala sjukhusen är det 19 %. Detta hänger delvis ihop med, såsom tabell 78 utvisar, att man på de stat- liga sjukhusen kanske inte i samma utsträckning som på de kommunala tänker sig personalkonferenser som ett tillfälle där läkarna och personalen i övrigt träffas för att diskutera behandlingen. Antalet som ej svarade är 39. '

Vi tog också reda på, hur ofta man ville ha personalkonferenser. Svars- fördelningen återges i tabell 79.

Återigen får vi fram en skillnad mellan de statliga och de kommunala sjukhusen. På de statliga sjukhusen är det endast 18 %, som vill ha konfe- rens en gång i månaden eller oftare, medan motsvarande procenttal för kom- munala sjukhusen är 47.

En annan fråga var formulerad på följande sätt. »Anser Ni att konferenser med falldiskussioner, i vilken vårdavdelningspersonalen deltar, är bra ur ut-

Tabell 7 9. Hur ofta bör personalkonferenser hållas? (Fråga 11 124, 1, 93, i, 56, I, 52)

Statliga Kommunala Samtliga sjukhus sjukhus sjukhus N % N % N % Mer än 1 gång i veckan .......... 3 2 15 9 18 6 Endast 1 gång i veckan .......... 6 4 27 17 33 11 Mer än 1 gång i månaden, men ej varje vecka ................... 17 12 28 18 45 15 Endast en gång i månaden ........ 61 41 52 33 113 37 Mer än 1 gång per år, men ej varje månad ...................... 56 38 37 23 93 30 Endast 1 gång per år ............ 4 3 — — 4 1 Summa 147 100 159 100 306 100

bildningssynpunkt? Skulle sådana konferenser underlätta Edert eget arbete? (Nyssnämnda delfråga var endast ställd till läkarna.) Skulle de väcka in- tresse hos personalen? Skulle de öka deras ansvarskänsla? Skulle de öka deras intresse för patienterna?»

Många av de tillfrågade läkarna svarade, att detta skulle vara bra ur alla synpunkter. Flera ansåg, att dessa konferenser ej skulle underlätta utan öka deras arbetsbörda. Ett sådant svar kan tagas som uttryck för att ve- derbörande inte anser, att han genom de ökade kunskaper, han kan för- medla till personalen via sådana falldiskussioner, kan få sina egna inten- tioner lättare genomförda. Indirekt borde emellertid genom sådana diskus— sioner läkarens arbetsbörda minska.

Vi frågade även vilka skäl, som talar för och emot att vårdpersonalen in- formeras om patienternas anamnes. Skälen »för» kategoriserades på tre sätt: att begränsad information är önskvärd, att information är bra i all- mänhet samt att den är viktig för förståelsen och vården av patienterna. När det gällde skälen »emot», använde vi oss av fem kategorier, nämligen att patienten inte tycker om det, att tystnadsplikten utgör ett hinder, att en del av personalen —— speciellt den vikarierande personalen — kan vara omogen, att allmänt sett vissa kategorier av personalen inte skall få information, och slutligen att inga skäl talar emot att ge informationer om anamnesen. Vi presenterar fördelningen av svaren i tabell 80 a och b.

Vi har i det här fallet delat upp svaren efter vederbörandes tjänsteställning, eftersom vi därvid fann större skillnader än mellan sjukhusen.

Slutligen hade vi några frågor om information m. 111. Vi frågade om man ansåg, att läkaren bör samråda med vårdpersonalen, när det gäller vissa åtgärder ifråga om patienternas vård. I 93 % av svaren säger man »ja». Även på en fråga, huruvida vårdpersonalen har sådan information om pa- tienten, som kan vara värdefull för läkaren att få reda på, så får vi prak- tiskt taget e-nhälliga »jaa-svar. Ett av undantagen är en läkare, som säger:

Tabell 80 a och b. Vilka skäl talar för eller emot att personalen informeras om patienternas anamnes?

(Fråga 1, 125,1, 57, I, 53)

Tjänsteställning .. Förestza Överlak . ' . ' Övriga up sy— Över- 1:e _ j_ båtr' läkare nirligs- sköt. skötare Skotare Totalt overlak. man a Skål för Begränsad informa- tion är önskvärd . 7 16 16 11 5 3 58 Bra i allmänhet. . . . 1 6 7 5 9 20 48 Viktig för förståel- sen och vården av pat. ............ 10 21 24 26 21 67 169 Övrigt ............ 2 5 — _— — 1 8 20 48 47 42 35 91 283 b Skäl emot Pat. tycker ej om det 4 8 2 3 1 6 24 Tystnadsplikten. . . . 9 16 27 21 15 33 121 Omogenhet hos pers. 1 5 5 2 8 14 35 Vissa kategorier skall ej få information 3 9 7 5 4 11 39 Inga skäl talar emot 3 7 4 7 6 22 49 Summa 20 | 45 | 45 | 38 | 34 | 86 268

»Personalen har ofta iakttagelser att komma med, men jag kan bara befatta mig med vad jag själv ser.»

En annan fråga var formulerad på följande sätt: »Anser Ni, att relatio- nerna mellan läkare och vårdpersonal kan påverka patienternas tillstånd?» Här får vi fram en liten skillnad mellan de kommunala och de statliga sjukhusen, vilket framgår av tabell 81. Vid de kommunala sjukhusen synes man vara något mera benägen att svara ja på dessa frågor.

Tabell 81. Relationen läkare — personal, kan den påverka patienternas tillstånd? (Fråga I, 181, 1, 123, I, 77, I, 65)

Statliga Kommunala Samtliga sjukhus sjukhus sjukhus N I % N % N % Obesvarat ...................... 5 3 3 2 8 2 Ja ............................. 135 76 148 85 283 80 Nej eller tveksam ................ 23 13 1 5 8 38 1 1 Vet ej .......................... 15 8 9 5 24 7 Summa 178 100 175 100 353 100

Slutligen hade vi två utpräglade attitydfrågor i denna avdelning av fråge- formuläret. Den första hade följande lydelse: »De flesta patienter på våra

mentalsjukhus behöver samma sorts kontroll och disciplin som ett oupp- fostrat barn. Vad anser Ni om detta påstående?» Även här får vi vissa skill- nader mellan de statliga och de kominunala sjukhusen, 60 % av svaren på de statliga sjukhusen men 74 % på de kommunala är sålunda avböjande.

Tabell 82. Behöver patienterna samma sorts kontroll och disciplin som ouppfostrade barn ? (Fråga 1, 178, 1, 120, I, 74, I, 61)

Statliga Kommunala Samtliga sjukhus sjukhus sjukhus N % N % N % Avböj ande ...................... 104 59 129 74 233 66 Både avböjande och instämmande . 49 28 34 20 83 24 Instämmande ................... 23 13 11 6 34 10 Summa 176 100 174 100 350 100

Vi bad även de intervjuade personerna att motivera sina svar. Vi uppdelade dessa svar på sätt framgår av tabell 83.

Tabell 83. Motiv för patientkontroll (Fråga 1, 178, I, 120, 1, 74, I, 61)

Statliga Kommunala Samtliga sjukhus sjukhus sjukhus N % N % N % Behovet av disciplin betonas ...... 22 24 13 12 35 17 Regler behövs men ej auktoritär disciplin ...................... 9 10 9 8 18 9 Ej disciplin utan frihet och mor- mal» behandling ............... 8 9 9 8 17 8 Pat. är ouppfostrade — det är deras sjukdom ...................... 14 16 9 8 23 11 Pat. är ej ouppfostrade utan sjuka. . 33 37 71 63 104 52 Kombination ................... 4 4 1 1 5 3 Summa 90 | 100 | 112 | 100 202 100

Det är intressant att ta del av dessa motiveringar. Flera av våra inter- vjupersoner, som avböjer påståendet, motiverar sedan sina svar så, att de dock indirekt instämmer i det. Inte mindre än var fjärde person bland dem som motiverat sina svar på de statliga mentalsjukhusen betonar vik- ten av disciplin. En annan svarstyp innebär, att det behövs regler, men att det inte skall råda någon auktoritär disciplin. Sammanlagt 8 % av svaren hänvisar till att disciplin som sådan inte är önskvärd utan att det bör råda frihet och en normal behandling av de intagna patienterna. Slutligen har vi två kategorier där man fäster sig just för uttryck-et »ouppfostrade». Inte mindre än 16 % av dem, som svarade på de statliga sjukhusen, säger att patienterna är ouppfostrade, men att detta är en del i sjukdomsbilden. En

annan grupp säger, att de inte är ouppfostrade utan sjuka. Man gör alltså här å ena sidan en distinktion mellan att vara ouppfostrad och sjuk, å andra sidan anser man, att sjukdomen yttrar sig i ett ouppfostrat beteende.

Det andra påståendet hade följ ande formulering: »Vårdpersonalens främsta uppgift är att se till att det råder lugn och ord- ning på avdelningen.» Denna fråga var direkt hämtad ur den i kapitel 2 citerade attitydskalan om custodialism. I svaren på denna fråga får vi också fram en skillnad mellan de statliga och de kommunala sjukhusen, vilket framgår av tabell 84.

Tabell 84. Vårdpersonalens främsta uppgift är att se till att det råder lugn och ordning på avdelningen

(Fråga 1, 185, 1, 127, I, 81, I, 67)

Statliga Kommunala Samtliga sjukhus sjukhus sjukhus N % N % N I % Avböjande ...................... 78 44 113 65 191 55 Både avböjande och instämmande. 50 28 38 22 88 25 Instämmande ................... 48 27 23 13 71 20 Summa 176 100 | 174 100 350 100

På de statliga sjukhusen är 44 % av svaren direkt avböjande mot 65 % på de kommunala sjukhusen; 27 % av svaren på de statliga sjukhusen är in- stämmande i detta påstående, men endast 13 % på de kommunala. Ett in- stämmande innebär en inställning, som är svår att förena med tanken på vårdavdelningen som en terapeutisk miljö.

Inställning till speciella personalkategorier

En rad frågor gällde på vilket sätt man borde kunna använda sig av psyko- loger på mentalsjukhusen. Den första frågan var formulerad på följande sätt: »Anser Ni, att någon annan än en läkarutbildad person, t. ex. en psyko- log, skulle kunna ha enskilda samtal med patienter?» Av 110, som besva- rade frågan, svarade 90 »ja». I kommentarerna angav man ibland, att det kunde gälla endast för vissa patienter eller för behanding av vissa problem. I 39 fall ansåg man, att psykologen hade en bra utbildning för just sådan typ av verksamhet. Ytterligare några kommentarer gick ut på, att det inte var själva utbildningen utan personliga egenskaper, som var avgörande, om man borde ha terapeutiska samtal med patienterna.

Till läkarna ställde vi en fråga: »Som bekant är det brist på psykiatrer. Om man bildade ett team av läkare och psykologer, anser Ni då, att psyko— logen kunde övertaga Vissa terapeutiska uppgifter?» Svarsfördelningen ges i tabell 85.

Tabell 85. Kan psykologer övertaga vissa terapeutiska uppgifter? (Fråga I1 163)

Statliga Kommunala Samtliga sjukhus sjukhus sjukhus 0. Obesvarat ......................... 1 —— 1 1. Nej ............................... 7 10 17 2. Ja, utan inskränkning .............. 6 4 10 3. Ja, med inskränkning ............... 4 6 10 4. Ja, under psykiaters ledning ......... 6 1 7

5. Ja, men beror på vederbörandes lägg- ning och skicklighet .............. 2 7 9 6. J a, men begränsning till vissa områden 5 4 9 7. Övrigt ............................ -— — — 8. Vet ej ............................ 6 3 9 Summa 37 35 72

Av de tillfrågade svarade 17 nej. Resten angav vissa förutsättningar, under vilka man kunde tänka sig att psykologer övertog terapeutiska uppgifter.

Nästa fråga, som ställdes till läkarna, tog sikte på att utröna om psyko— logerna borde ge personalen utbildning i observationsteknik.

Tabell 86. Bör psykologer ge vårdpersonalen utbildning i observationsteknik? (Fråga 11 166)

Statliga Kommunala Samtliga sjukhus sjukhus sjukhus 0. Obesvarat ......................... 1 1 2 1. Ja ................................ 27 22 49 2. Nej ............................... 5 6 11 3. Tveksam eller vet ej ................ 4 6 10 Summa 37 35 72

Av de 72 läkarna anser 49, att detta vore ett sätt att utnyttja psykologens kunskap. Ytterligare en fråga handlade om behovet av psykologisk utbild- ning för vårdpersonal, och om man i så fall borde anlita psykolog till detta.

Tabell 87. Finns det ett behov av psykologisk utbildning för vårdpersonalen? (Fråga 1, 167—168)

Statliga Kommunala Samtliga sjukhus sjukhus sjukhus 0. Obesvarat ......................... 1 1 2 1. Nej ............................... 9 10 19 2. Ja, behov finns och psykologer kan an- litas ............................ 23 20 43 3. Ja, behov finns men psykologer skall ej anlitas ....................... —— 1 1 4. Vet ej ............................ 4 3 7 Summa 37 35 72

Av de 72 tillfrågade anser 43 att man kan anlita psykologer för detta ändamål.

En fråga tog sikte på att utröna, huruvida man borde anlita psykologer vid undersökningar om effekten av terapin på patienternas beteende. Svars- fördelningen framgår av tabell 88.

Tabell 88. Effektundersökningar genom psykologer (Fråga I1 169)

Statliga Kommunala Samtliga sjukhus sjukhus sjukhus 0. Obesvarat ......................... 1 1 2 1. Ej önskvärt el. behövligt ............ 8 9 17 2. Antagligen bra eller värt att pröva. . . . 6 5 11 3. Bra 1 den utsträckning det är möjligt . . 3 4 7 4. Helt positiv ....................... 13 11 24 5. Övrigt ............................ 1 —— 1 6. Vet ej ............................ 5 5 10 Summa 37 35 72

Som framgår av tabellen är var tredje läkare positivt inställd till en dylik anordning.

En annan fråga gällde behov av kuratorer och svarsfördelningen ges i ta- bell 89.

Tabell 89. Behovet av kuratorer (Fråga I1 170)

Statliga Kommunala Samtliga sjukhus sjukhus sjukhus 0. Obesvarat ......................... 1 1 2 1. Behövs ........................... 19 9 28 2. Behövs fler ........................ 7 17 24 3. Tveksamt om de behövs ............ 4 -— 4 4. Behövs ej ......................... 2 — 2 5. Behovet tillgodosett ................ 3 7 10 6. Övrigt ............................ 1 1 2 Summa 37 35 72

Av tabellen framgår, att de flesta är positivt inställda till kuratorsinsti- tutionen. I stort sett fick vi samma svar, när vi frågade om behovet av ar- betsterapeuter och av sjukgymnaster. Svaren framgår av tabell 90—91.

Forskning m. m.

På de statliga sjukhus, som ingick i studien, bedrevs forskning endast vid ett; däremot bedrevs det på de båda kommunala sjukhusen forskning. I an— slutning härtill bör emellertid framhållas, att det inte är fullt klart vad våra

Tabell 90. Behov av arbetsterapeuter (Fråga 1, 172)

Statliga Kommunala Samtliga sjukhus sjukhus sjukhus 0. Obesvarat ......................... 3 6 9 1. Behövs ........................... 4 7 11 2. Behövs fler ........................ 18 16 34 3. Tveksamt om de behövs ............ 1 _ 1 4. Behövs ej ......................... — — — 5. Behovet tillgodosett ................ 10 5 15 6. Övrigt ............................ 1 1 2 Summa 37 35 72 Tabell 9]. Behov av sjukgymnaster (Fråga I1 173) Statliga Kommunala Samtliga sjukhus sjukhus sjukhus 0. Obesvarat ......................... 4 1 5 1. Behövs ........................... 13 10 23 2. Behövs fler ........................ 8 20 28 3. Tveksamt om de behövs ............ 4 —— 4 4. Behövs ej ......................... 3 — 3 5. Behovet tillgodosett ................ 5 4 9 6. Övrigt ............................ — — — Summa 37 35 72

intervjupersoner inlagt i begreppet forskning, varför svaren kanske bör be- dömas med en viss försiktighet. Sammanlagt var det 2 överläkare och 2 underordnade läkare på de statliga sjukhusen, som deltog i forskningsar- bete, vilket motsvarar 11 % av samtliga intervjuade läkare på statliga sjuk- hus. På de kommunala sjukhusen var det 3 överläkare och 6 underordnade läkare, som bedrev forskning, vilket motsvarar 26 % av de tillfrågade vid dessa sjukhus. Vi frågade även, vilka 'forswkningsobjekt man hade, och sva- ren framgår av tabell 92.

Tabell 92. Forskningsobjekt (Fråga I1 134)

Psykofarmaca ..................... 5 Endokrinologi ..................... 2 Frekvensundersökningar ............ 2 Geriatrik ......................... 1 Förlossningspsykoser ............... 1 EEG .............................. 1 Psykoterapi ....................... 1 Psykosomatiska problem ........... 1 Konstitution-miljöproblem .......... 1

Av de läkare, som ägnade sig åt forskning, kunde 6 ägna 2 timmar per dag och mera åt den, 2 mindre än 2 timmar per dag, medan 1 var helt tjänstledig för forskning. De flesta av dem som forskade angav, att de gjorde det utan- för den ordinarie arbetstiden. Endast 3 av de tillfrågade hade särskilda forskningsanslag. Hjälp med forskning hade 4; 10 av de 13 tillfrågade ville ha mera tid för forskning.

Vi frågade även, vilka problem de ansåg vara viktigast att utforska. Därvid nämndes bl. a. schizofreni i allmänhet, geriatriska problem, depressionstill- stånd, neurosforskning, farmakologisk forskning, alkoholforskning, forsk- ning rörande pseudodemens, endokrinologi, det centrala nervsystemets me- tabolism och kontroll av terapieffekter. Bland de uttalade önskemålen åter- fanns bl.a. flera forskningstjänster, större möjligheter till tjänstledighet, mera biträdeshjälp samt bättre lokaler och bättre utrustning. Dessutom ville en läkare inrätta ett speciellt forskningsinstitut för schizofreni, en annan föreslog inrättande av en klinisk laboratur, och några betonade, att man överhuvud taget borde stimulera forskningsintresset på mentalsjukhusen.

En fråga, som hade visst samband med forskningen, hade följande lydelse: »Såsom det är nu sköter överläkarna ganska självständigt sin avdelning. I USA har man ibland en clinical director, som samordnar terapin och utfär- dar riktlinjer rörande den. Anser Ni det önskvärt, att det inrättas sådana tjänster vid svenska mentalsjukhus?» Svaren framgår av tabell 93.

Tabell 93. Önskvärdheten av en »cliru'cal director» (Fråga 1, 88)

Statliga sjukhus Kommunala sjukhus Samtliga sjukhus önsk- .. ej tvek- ej önsk- .. ej tvek- ej önsk- .. ej tvek- ej .. onsk- .. onsk- .. onsk-

vard värd sam besv. vard värd sam besv. vard vär d sam besv. Överläk. och bitr. överläk. 6 11 2 — 1 5 2 _— 7 17 10 3 Öeräk. 1 6 8 3 4 20 3 —— 5 25 5 — Summa 7 17 10 | 3 5 25 5 _— 12 42 15 3

Av de tillfrågade läkarna ansåg 12, att det var önskvärt med en »clinical director», 42 fann det ej önskvärt, och 15 var tveksamma. Procenten nej- svar är på de statliga sjukhusen 70 och på de kommunala 53, bland överlä- kare och biträdande överläkare 70 och bland övriga läkare 61. Om man un- dersöker de underordnade läkarnas svar och skiljer mellan sådana med svensk och sådana med utländsk läkarexamen, får man följande fördelning. Av underordnade läkare med svensk läkarexamen är det 71 %, som sä- ger nej, av sådana med utländsk läkarexalnen är det end-ast 17; läkare med utländsk examen är in. a. o. i större utsträckning positivt inställda till att man har en »clinical director» på våra mentalsjukhus än svenska läkare.

Utbildning och undervisning

Vi frågade läkare, kuratorer och psykologer om de läste några facktidskrif- ter. I tabell 94 anger vi antalet sådana tidskrifter, vilka läses av dem, som besvarade frågan.

Tabell 94. Antal facktidskrifter som läses av läkare, psykologer och kuratorer (Fråga 11 144, I, 106)

Antal Statliga Kommunala Samtliga

sjukhus sjukhus sjukhus 0 3 11 14 1 8 4 12 2 10 8 18 3 7 8 15 4 8 8 16 5 _ 2 2 6 3 1 4 7 —— 1 1 3 _ _ _ 9 _ 3 3 Summa 39 46 85

Bland de 11 som återfinnes på kommunala sjukhus och inte läser några facktidskrifter, är huvudparten kuratorer. I tabell 95 har vi lämnat en för- teckning på olika typer av tidskrifter, som läses.

Tabell 95. Facktidskrifter, som läses av läkare, psykologer och kuratorer (Fråga 1, 144)

Statliga Kommunala Samtliga sjukhus sjukhus sjukhus 0. Obesvarat ........................ 3 11 14 1. Svenska läkartidningen endast ...... 7 3 10 2. Flera svenska 0. skandinaviska tid— skrifter ........................ 13 12 25 3. Svenska och utl. (inkl. skandinaviska) tidskrifter ...................... 12 16 28 4. Endast utländska tidskrifter ........ 4 4 8 Summa 39 | 46 85

Vi frågade även läkarna vad de ansåg om möjligheterna att med jämna mellanrum kunna tjänstgöra en viss tid, omfattande t. ex. tre månader, på ett kroppssjukhus för att inte förlora kontakten med kroppssjukvården. Av de tillfrågade 72 läkarna var 34 negativt inställda och de skäl, som anfördes var bl. a., att psykiatrin var ett specialområde, och att man inte behövde spe- ciella kunskaper i kroppssjukvård. Ett annat skäl var, att om man skulle byta och tjänstgöra på ett kroppssjukhus, så skulle det innebära bristande kontinuitet i den egna verksamheten. Någon läkare ansåg, att det var bättre att anställa internister som konsulter på mentalsjukhus och att etablera ett samarbete mellan dem och psykiatrerna.

KAPITEL 5

Rapport över frekvensundersökningen

I. Provundersökningen vid Ulleråkers sjukhus m. m.

Sedan det i kap. 1 beskrivna planeringsarbetet slutförts ansågs det lämpligt att pröva det system som skulle användas genom en provundersökning vid Ulleråkers sjukhus i Uppsala. Denna gjordes under mars månad 1960. För utförandet av frekvensstudierna hade på förhand blanketter uppgjorts å vilka observationerna skulle antecknas, varjämte ett »promenadschema» upprättats enligt vilket ett antal vägar slumpmässigt utvalts mellan de vårdavdelningar, som skulle studeras. Vidare hade en kod utarbetats över de arbetsuppgifter, som förmodades möta ohservatörerna under studierna. Efter provundersökningen befanns det lämpligt att i en del hänseenden ändra denna kod, vilken slutgiltigt fick det utseende, som framgår å sid. 130.

I det följande skall vi närmast lämna en redogörelse för konstruktionen av denna kod.

Vid utarbetandet av densamma hade de arbetsuppgifter, som kunde tänkas före- komma, indelats i nedanstående huvudgrupper:

Kod nr 1. Administration och organisation 1— 23, 114 2. Sjukvård 24— 76 3. Övervakning 77— 78 4. Desinfektion och sterilisering 79— 81 5. Materialvård 82— 84 6. Städningsarbete o. dyl. 85— 92 7. Transporter o. dyl. 93— 95, 115 8. Undervisning och information 96—100 9. Övrigt 101—113, 116

1. Administration och organisation De arbetsuppgifter, som hänfördes under rubriken »Administration och orga- nisation», skulle ha med avdelningens drift att göra, t. ex. arbetsledning, över- vakning av arbete och kontroll, förande av olika böcker och handlingar samt tele- fonsamtal. Vissa uppgifter, som i och för sig icke direkt räknas till administration och organisation var t. ex. »Upptagen av studien». Det visade sig nämligen, att när observatören kom till en avdelning, så var ibland någon av personalen upptagen med ifyllande av något formulär för utredningen eller hade överläggningar med någon av de i utredningsteamet ingående personerna.

Kod

Arbetsuppgift

Kod

Kod till frekvensstudierna

Arbetsuppgift

Kod

Arbetsuppgift

Kod

Arbetsuppgift

1 NCOYFIDGFOOG

10 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23

Tjänstgöringsschema Arbetsordning. Tjänstgörings- listor. Personalplacering. Rond med läkare

» » uppsyningspersonal Egen rond Telefon Rapport, muntlig

» , skriftlig In— och utskrivning av patient Tillvaratagande av patienters tillhörigheter Förande av diverse listor Daganteckningar Rekvisitioner av mat, inventa- rier, tvätt, läkemedel Bokföringsarbete Diverse övriga expeditionsar- beten Uppackning av läkemedel Uppackning av inventarier och patienternas varor, utdelning av post Inventering Räkning av linne Sortering av ren tvätt

» » smutsig tvätt

Öppnar/stänger dörrar och föns— ter »Gör natt» Upptagen av studien

24 25 26 27 28 29 30

Av-lpåklädning av patienter Morgon/aftontoalett

Bad

Rakning

Hår-, fot- och nagelvård Tvättar »osnygga» patienter Förebyggande av liggsår

31 32 33 34 35 36 37 38

Bäddning

Lavemang

Bäcken, uringlas, hink Hjälper patient till och från W.C.

För— och efterarbeten vid måltid Servering av måltid

Matning

Sondmatning

64 65 66 67 59 70

Blodtransfusion Medicinutdelning

Skötsel av medicinskåp Iordningställande av rondbord/ brickor för undersökning och behandling

Iordningställande av förband Skyddsmedel, sätta/ta bort Omhändertagande av död

39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63

Mätning och vägning Puls- och temperaturkontroll Blodtryckskontroll Andningskontroll Venprov Kapillärprov Urinprov, mätning av min] sputum Urinprov, tappat Provfrukost Vattenprov Assistans och passning vid: a) insulinbehandling b) el. behandling c) lumbalpunktion d) andra punktioner e) » undersökningar Omläggning Sköljning: blås-, vaginal-, mag- och tarm- Syrgasbehandling Andningsövning Gångövning Värmelampa/båge-dynaI, kvartslampa Intravenöst dropp Subcutan infusion Injektion, intravenös

» , subcutan intramus- kulär

71 72 73 74 75 76

Samtal med patienter

Deltar i arbeten med patienter Förströelse inom avdelningen med patienter

Förströelse utom avdelningen med patienter

Hjälper patienter med diverse Smyckar avdelningen

77 78

Övervakning av sjuka » utan särskild in- sats

79 80 81

Kokning Autoklavering Torrsterilisering

82 83 84

Materialvård av sjukvårdsutensilier linne, patienternas kläder möbler/sängkläder

85 86 87 88

Städning av patientrum

» » matsal, dagrum, kök, korridor, expedi- tioner, bilokaler Städning av lokaler utom av- delningen Tvättar fönster

89 90 91

'92

Blomvård

Disk av porslin/servis Rengöring av sjukvårdsuten- silier

Dito av smutsigt linne, pati- entkläder

93 94 95

Följer patienter till

annan avdelning

annat sjukhus

Ärenden angående läkemedel, prover, post, mat, tvättgods m. m.

96 97 98 99 100

Ger information till personal och elever

Erhållcr information eller un- dervisning

Ger upplysning till anhöriga Lektion utom avdelningen Konferenser

101 102 103 104 105 106 107 108 109 110 111 112 113

Väntetid

Sysslolös i allmänhet

Letande efter föremål Eget klädbyte

Privat konversation Personlig hygien

Rast Kan ej anträffas Ledig (gått för dagen, »tar igen» tid)

Sjuk — ersättare saknas Yttre arbeten Deltar i arbeten på hobbysal Avlöser på annan avdelning

114 115 116

Omplacering av patienter in- om avdelningen

Letar efter avviken patient Kaffepaus

2. Sjukvård De sjukvårdande uppgifterna hänfördes under huvudrubriken »Sjukvård», vilken i sin tur indelades i 3 undergrupper, nämligen elementär, teknisk och psykologisk sjukvård. Till den elementära sjukvården hänfördes sådana arbetsuppgifter, som avsåg att tillgodose patienternas behov av personlig hygien, sömn, kläder och föda. Till tek- nisk sjukvård häufördes övriga vårdtekniska arbetsuppgifter i samband med un- dersökningar och behandlingar, medicinadministrering och liknande. Arbetsuppgifter, som innebar sysselsättning av patienter, samtal med patienter samt olika slag av resocialiserande åtgärder för enstaka patienter eller grupper av patienter, då personalen genom ett aktivt deltagande direkt engagerade sig, hän- fördes till psykologisk sjukvård. Hit hörde också sådana uppgifter, som var inrik- tade på att skapa en trivsam miljö. I detta sammanhang måste emellertid betonas, att delegationen redan före prov- undersökningen var medveten om att en viss »overlapping» inom de tre områdena, elementär, teknisk och psykologisk sjukvård, var ofrånkomlig. Personalens sätt mot patienter vid t. ex. bäddning kunde således inrymma mycket av psykologisk sjuk- vård.

3. Övervakning Under rubriken »Övervakning» fördes dels övervakning av sängliggande svårt sjuka patienter dels annan övervakning av patienter, vare sig dessa var sysselsatta eller ej.

4. Desinfektion och sterilisering Rubriken »Desinfektion och sterilisering» omfattade kokning, autoklavering och torrsterilisering.

5. Materialvård Under rubriken »Materialvård» upptogs arbetsuppgifter, som avsåg underhåll av inventarier och av patienternas privata kläder.

6. Städningsarbete och dylikt Under denna rubrik hänfördes städning, diskning, annat rengöringsarbete och blomvård. I den mån patienter deltog och personalen höll en aktiv kontakt med dem bedömdes situationen som »psykologisk sjukvård».

7. Transporter Transport eller ledsagande av patienter till behandling utom avdelningen, exempel- vis till medicinskt centrum eller till annat sjukhus, samt transport av förnödenheter m. m. till och från avdelningen upptogs under denna rubrik.

8. Undervisning och information Här sammanfördes undervisning och handledning av personal, information av ny- anställd personal, deltagande i föreläsningar, lektioner och konferenser samt in- struktion och upplysning till anhöriga.

9. övrigt Under rubriken »Övrigt» sammanfördes sådana situationer, som avsåg bl. a. vänte- tid, då någon egentlig arbetsuppgift ej fullgjordes, eller då personalen ej kunde an— träffas.

Delegationen diskuterade före provundersökningen, hur observatören skulle för- fara, när någon befattningshavare ej kunde anträffas. Man var därvid överens om, att observatören då i första hand skulle fråga den ansvariga personalen på avdel- ningen för att få upplysningar om var icke anträffad personal kunde tänkas be- finna sig. Om besked kunde lämnas, t. ex. att vederbörande följt en patient till be- handling utom avdelningen skulle dessa informationer gälla, och observatören no- tera det kodnummer som gällde för denna arbetsuppgift.

Det beslöts också, att vid de tillfällen observatören mötte någon personal gående i korridorer eller på sjuksal, varvid observatören ej kunde avgöra vad vederbö- rande sysslade med, denne skulle tillfrågas, vad han just då avsåg att göra, vilket skulle noteras.

Provundersökningen pågick under sammanlagt 8 dagar på 4 vårdavdel— ningar, 3 kvinnliga och 1 manlig, samt under 2 dagar på medicinskt centrum och utfördes av Gerd Zetterström Lagervall. Det visade sig emellertid knap- past görligt att bedriva frekvensstudier å medicinskt centrum. Det bör t. ex. nämnas, att apotekspersonalen av hänsyn till sitt arbete med läkemedel måste arbeta bakom låst dörr, varför inga direkta observationer kunde göras beträffande deras arbete. Ej heller kunde observationer göras under pågå- ende röntgen- och eegundersökningar. På grund av dessa svårigheter av- bröts studien vid medicinskt centrum efter två dagar. Det knapphändiga material, som därvid erhölls, bearbetades icke.

Under de 8 dagar, som studien pågick vid vårdavdelningarna, företogs sam- manlagt 39 besök inom varje observationsenhet (vårdavdelning), d.v. s. i runt tal 5 per dag. Ett 40-tal personer berördes av studien. Sammanlagt gjor- des 1 365 observationer. En promenadväg, omfattande 1 besök på var och en av de 4 vårdavdelningarna, avverkades som regel på 1 a 2 timmar. Tids- variationen stod i direkt samband med möjligheten att snabbt finna befatt- ningshavarna. I början ägnades också viss tid åt förklaringar och upplys- ningar samt åt att skaffa lokalkännedom.

II. Tillvägagångssätt och resultat

Det vid provundersökningen tillämpade systemet visade sig i stort sett ända- målsenligt och lämpligt. Vissa ändringar ansågs emellertid, som tidigare framhållits, vara påkallade i det uppgjorda kodsystemet. Vidare ansågs det lämpligt, att i de fortsatta undersökningarna studera 6 vårdavdelningar — 3 manliga och 3 kvinnliga _ vid vart och ett av sjukhusen i stället för 4, som studerats i provundersökningen.

Valet av vårdavdelningar

Hur valet av sjukhus gjordes har beskrivits i kapitel 1.

Valet av vårdavdelningar borde enligt delegationen ske dels på ett sådant sätt, att man fick fram ett genomsnitt av respektive sjukhus, dels ock så att man i möjligaste mån erhöll likartade typer av vårdavdelningar vid de olika

i !

sjukhusen — detta för att möjliggöra en sammanslagning av de siffermäs— siga resultaten för varje vårdavdelningstyp.

De vårdavdelningar, som efter dessa principer utvaldes, kan indelas i föl- jande fem typer:

1. Öppen intagnings- och behandlingsavdelning

2. Låst intagnings- och behandlingsavdelning

3. Öppen avdelning för långvarigt sjuka, övervägande uppegående

4. Låst avdelning för långvarigt sjuka, övervägande uppegående

5. Avdelning för övervägande geriatriskt och sängliggande klientel. I följande tabell 96 återfinnes en del allmänna uppgifter rörande de vård- avdelningar, som berördes av frekvensstudierna.

Bearbetningen av frekvensstudiematerialet

Observationerna gjordes vid två sjukhus av Gerd Zetterström Lagervall med biträde av Gun Zacharias, vilken senare även medverkade i studien vid ett tredje sjukhus. I övrigt utfördes studien vid detta sjukhus samt vid övriga sjukhus av Gertrud Olsson.

Vid varje vårdavdelning gjordes ett 50-tal besök. Sammanlagt gjordes på de sju sjukhusen drygt 16 000 observationer.

Det omfattande material, som erhölls genom undersökningarna, kodifie- rades på delegationens kansli med ledning av ett uppgjort schema. Några särskilda stansblanketter behövde ej komma till användning, då de olika kodbeteckningarna direkt kunde anges på de formulär å vilka observa- tionerna gjorts. De i koden upptagna 116 olika arbetsmomenten samman- fördes vid bearbetningen i nedanstående 20 grupper:

Grupp Kod nr [ 1—20, 23,114 Administration och organisation II 24—38 Elementär sjukvård III 39—70 Teknisk sjukvård IV 71—76 Psykologisk sjukvård V 77 övervakning av sjuka VI 78 » utan särskild insats VII 79—81 Desinfektion och sterilisering VIII 82—84 Materialvård IX 85—92 Städningsarbete o. dyl. X 93—95, 115 Ärenden av olika slag XI 96—100 Undervisning och information XII 101 Väntetid XIII 102, 105 Sysslolös, privat konversation XIV 107, 116 Rast XV 108 Kan ej anträffas XVI 109 Ledig för dagen, tar igen tid XVII 111 Yttre arbeten XVIII 112 Deltar i arbete på hobbysal XIX 113 Avlöser på annan avdelning XX 21, 22, 103, Övrigt

104, 106, 110

Tabell 96. Uppgifter rörande de vårdavdelningar, där frekvens-

Antal år M l'g A tal b 1959 på än 1 n e- eller Antal Avdel- Antal Antal lagda vård- Antal Leåp-tan- % av . . perso- ning- god- . o patienter ym agua Sjukhus] kvmn- nal i ens kända belagda platser 1 A, > 70 åri patienter 1 avdelning hg ?V' daglig karak- vård- Yåfd' av ä;.lajft % av be- % av an- Sian g tjänst tär1 platser p a ser vågdpllåszr läggningen tajäåågd' l'åögst 31 agar vårdplatser 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 A-sjukhus Avd. 1 . . . . m 8 2 31 40 129 3 865 42 2 m 7 4 40 54 135 26 23 2 3 m 7 4 40 48 120 6 3 — 4 kv 7 5 39 39 100 62 15 5 5 kv 7* 1 41 40 98 3 449 70 6. . kv 6 3 39 39 100 13 5 — B-siukhus Avd. 1 . . m 10 4 51 52 102 6 — — 2. m 7 2 28 25 89 12 646 36 3 m 7 1 29 19 66 -— 621 16 4 kv 6 1 29 27 93 11 386 52 5 kv 6 2 27 27 100 15 25 26 6. . kv 7 5 38 49 129 51 21 — C-sjukhus Avd. 1 . . m 7 2 24 22 92 — 4 18 2. m 7 4 24 24 100 4 — — 3 m 9 5 42 41 98 61 19 — 4 kv 7* 1 28 28 100 4 318 25 5 kv 8= 4 24 24 100 -— 100 8 6. . .. kv 9' 5 24 24 100 58 21 17 D-sjukhus Avd. 1 . . . . m 7 1 46 50 109 10 20 30 2. . m 8 2 46 56 122 9 152 11 3. . m 7 5 36 47 131 19 11 2 4 . . kv 12 4 45 63 140 2 122 8 5 . . kv 6 1 45 45 100 4 64 16 6 . . . . kv 9 5 45 61 136 33 87 7 E—sjukhus Avd. 1 . . . . m 7 4 51 51 100 4 — — 2 . . m 14 2 66 62 94 13 174 13 3 . . m 6 2 28 22 79 — 157 77 4 . . kv 9 5 34 45 132 62 — — 5 . . kv 5 1 28 26 93 4 32 31 6 . kv 7 4 35 56 160 7 — -— F-sjukhus Avd. 1... . m 9” 2 32 29 91 21 -—- 34 2. . m 5 1 29 28 97 7 -—- 32 3. . m 5 4 28 27 96 26 — 4 4. . kv 7 5 35 35 100 49 — — 5. . kv 7” 1 27 27 100 7 137 52 6. . kv 93 2 32 30 94 20 434 33 G-sjukhus Avd. 1 . . m 10 4 41 41 100 20 — 2 2. . m 6 3 47 49 104 14 — 4 3. . m 8, 1 29 23 79 22 — 77 4 . . kv 8 5 37 37 100 89 14 8 5. . kv 9 2 43 52 121 8 611 19 6 . . kv 7 2 41 34 83 — 168 12 1Avdelm'ngens karaktär 4 = Låst avd. för långvarigt sjuka, övervägande = Öppen int.- och beh-avd. uppegående 2 = Låst , , , , 5 -— Avd. för övervägande geriatriskt och säng- 3 = Öppen avd. för långvarigt sjuka, överväg- liggande klientel. ande uppegående_ ' Varav 1 sjuksköterskeelev ej ingående på tur.

studier bedrivits (vårdplatsantal, beläggning, vårdtider m. m.)

Vårdtider Antal Hygien uppegåen- pat.-anta1et, som vårdats å sjukhuset de patien- klä) av _pat.-antallet, som % av ter i % av s 0 er sm person lga hygien patient- hela antalet mellan mellan 91 .. patlent- som 31—90 dagar— Fega; m;”åa" antaätlpå helt delvis inte alls matas dagar 1 år __ r r a_v e - mngen 11 12 13 14 15 16 17 18 19 15 30 13 —— 60 77 18 5 8 9 9 13 67 59 — 52 48 24 — 2 6 92 100 23 64 13 — 13 13 43 26 82 5 31 63 38 30 -— — 90 100 — — _- 3 5 15 77 100 36 56 8 — 4 6 17 73 100 48 29 23 ' 4 20 4 12 28 48 88 8 4 8 31 26 11 16 79 95 5 _— — 30 11 7 — 78 96 4 7 — 15 30 7 22 78 74 19 27 -— 8 8 18 66 86 55 18 9 12 9 32 41 — 91 91 -— 9 5 _— 100 — 100 50 50 — —- 12 15 83 —— 88 12 15 73 15 50 14 11 — 86 86 14 — — 13 4 75 —— 92 52 31 17 21 8 25 50 — 67 4 21 75 33 18 24 16 12 98 80 20 -— —- 7 14 39 29 96 55 38 7 5 2 34 17 45 81 15 53 32 11 5 3 24 60 63 32 16 52 52 27 27 18 13 100 84 — 16 — 7 16 26 44 67 16 _— 84 67 — — 6 94 100 69 14 18 — 10 16 27 34 87 52 32 16 6 5 18 — 100 100 —- — — 2 7 24 67 53 16 20 64 31 42 4 15 8 93 92 8 — — — 2 4 94 100 2 82 16 —— 21 7 14 24 93 69 21 10 14 21 11 25 11 100 93 7 — — —- 15 22 59 96 55 19 26 7 6 6 20 68 83 34 14 52 49 44 4 _— — 100 74 19 7 11 10 — 10 47 90 33 23 44 3 — 10 29 59 85 39 17 44 17 2 14 20 58 100 78 22 -- —— 23 — — — 100 92 - 8 4 8 38 35 11 97 -— 11 89 46 12 12 6 51 79 46 29 25 12 9 6 9 64 100 67 18 15 3

De kodifierade undersökningsformulären överlämnades till statistiska centralbyråns maskincentral, där hålkortsbearbetning gjordes. En bearbet- ning av det därvid erhållna tabellmaterialet har därefter företagits på dele— gationens kansli och som resultat härav har den såsom särskild bilaga till detta betänkande intagna tabellsamlingen erhållits (tab. B1——B13).

I det följande skall vi redogöra för dessa resultat. De skillnader mellan olika variabler, som visat sig föreligga, skall vi emellertid först analysera för att söka belysa i vad mån skillnaderna kan bero på olikheter i fråga om de avdelningar, som ingicki undersökningen, personalens sammansättning etc.

Standardberäkningar

Som redan framhållits har frekvensstudierna utförts vid 7 olika sjuk- hus, därav 5 statliga och 2 kommunala. Observationerna omfattar tid på dagen från kl. 7 till kl. 19, men fördelningen på de olika timmarna däremel- lan är inte lika vid samtliga sjukhus. Med avseende på veckodag omfattar observationerna vardagar men däremot inte söndagar. Vid ett av sjukhusen gjordes inga observationer på måndag och lördag och vid ett annat sjukhus inga observationer på lördag; även i övrigt är observationernas fördelning på veckodag olika vid de olika sjukhusen. Vidare har de studerade vård- avdelningarna vid de olika sjukhusen inte samma fördelning i fråga om kön (manliga respektive kvinnliga avdelningar), vårdavdelningens karak- tär samt personalkategori.

Det är därför nödvändigt att analysera materialets homogenitet. Detta göres i det följande genom vissa standardberäkningar.

Hela antalet observationer utgör 16 122. Av dessa kommer 2 956 på rast (grupp XIV, kod 107, 116), 65 på kan ej anträffas (XV, 108) samt 572 på ledig (XVI, 109). Dessa observationer avser inte »spilltid» utan huvud- sakligen fritid; det bör nämligen hållas i minnet att observationer gjordes under sammanlagt tio till tolv timmar per dag (från 7—8 på morgonen till 18—19 på kvällen). Vid de flesta sjukhusen omfattade arbetstidsschemat tiden från kl. 7.00 till kl. 18.00, vid ett sjukhus från kl. 7.30 till kl. 17.30. Rasterna omfattade 1,5 ä 2 tim. per dag, vilket tämligen väl överensstäm- mer med det erhållna resultatet.

Med en viss schematisering kan det således sägas, att av de 16 122 obser- vationerna, vilka gäller totaltid, 3 593 eller 22,3 % avser fritid och 12 529 eller 77,7 % egentlig arbetstid.

Vid redovisningen av materialet ställes man inför problemet, huruvida ob- servationerna beträffande de olika arbetsuppgifterna bör uttryckas i relation till totaltid eller i relation till arbetstid. I de efterföljande avsnitten har det förstnämnda förfaringssättet valts; det är bekvämare, och det torde även i andra avseenden vara mera ändamålsenligt. Man måste emellertid då hela tiden beakta, att det finns en viss kvantitet legitim fritid.

De utförda standardberäkningarna avser följande arbetsuppgifter (obser- vationsgrupper) :

Arbetsuppgift Antal (Observationsgrupp) Grupp Kod observationer

Administration, organisation ......... I 1—20, 23, 114 1 458 Elementär sjukvård ................. II 24—38 3 334 Teknisk sjukvård ................... III 39—70 799 Psykologisk sjukvård ............... IV 71—76 1 940 Städningsarbete .................... IX 85—92 2 083 Fritid ............................. XIV, XV, XVI 107, 116; 108; 109 3 593 därav ledig ...................... XVI 109 572

Frekvensen av en viss arbetsuppgift, exempelvis elementär sjukvård, är inte densamma vid de olika sjukhusen. Emellertid gäller också, att frekven- sen av elementär sjukvård inte är densamma under alla timmar på dagen (tvärtom finns det härvidlag mycket stora variationer), inte densamma under de olika veckodagarna, etc. I första hand har vi då anledning att un- dersöka i vad mån skillnaderna mellan de olika sjukhusen med avseende på elementär sjukvård kan bero på att observationerna är olika fördelade efter tid på dagen, veckodag, etc. Det kan naturligtvis också förhålla sig så, att verkliga skillnader mellan sjukhusen »döljes» genom att observa- tionerna har olika fördelning efter tid på dagen, veckodag, etc. Vi antar nu, att de frekvenssiffror som gäller inom hela materialet för de olika tim- marna är tillämpliga generellt, och räknar ut hur många observationer av elementär sjukvård som vi skulle vänta med hänsyn till hur observationer- na vid de olika sjukhusen fördelar sig efter tid på dagen. Detta väntade antal (Exp) kan sedan jämföras med det verkliga antalet (Obs). På samma sätt kan vi förfara beträffande andra »oberoende» variabler — veckodag, kön, Vårdavdelningens karaktär, personalkategori.

Vi kan sedan gå ett steg vidare och anta, att de nämnda »oberoende» va- riablerna är oberoende av varandra, och se efter, vilket väntat antal observa- tioner av elementär sjukvård som skulle ha erhållits vid de olika sjukhusen, om skillnaderna mellan sjukhusen enbart betingades av olikheter med avse- ende på observationernas fördelning efter tid på dagen, veckodag, kön, vård- avdelningens karaktär samt personalkategori.

Hur totalantalet observationer vid de olika sjukhusen fördelar sig efter de »oberoende» variablerna tid på dagen, veckodag, kön, Vårdavdelningens ka- raktär samt personalkategori framgår av tabell 97.

Tabell 98 redovisar antalet observationer av totaltid, fritid och arbetstid samt antalet observationer av elementär sjukvård, dels i absoluta tal, dels med vissa procentrelationer (fritid i procent av totaltid, elementär sjukvård i procent av totaltid samt i procent av arbetstid). Redovisningen avser dels de »oberoende» variablerna (hela materialet), dels de olika sjukhusen.

Tabell 97. Antal observationer vid olika sjukhus

Sjukhus Summa A B C D E F G Totalt ......... 16 122 2 058 2 150 2 361 2 452 2 476 2 178 2 447 Tid på dagen 7— 8 ...... 1 057 146 143 166 210 187 47 158 8— 9 ...... 1 304 139 185 189 181 179 228 203 9—10 ...... 1 373 199 155 183 200 233 190 213 10—11 ...... 1 504 173 241 236 232 213 196 213 11—12 ...... 1 499 189 177 223 217 227 244 222 12—13 ...... 1 463 157 200 213 264 202 208 219 13—14 ...... 1 311 196 192 204 167 189 195 168 14—15 ...... 1 548 203 188 210 197 258 214 278 15—16 ...... 1 347 121 148 193 257 200 224 204 16—17 ...... 1 430 222 168 273 175 216 169 207 17—18 ...... 1 449 206 199 197 163 217 219 248 18—19 ...... 837 107 154 74 189 155 44 114 Veckodag Må ......... 2 435 252 559 422 392 — 210 600 Ti .......... 3 535 302 408 470 499 629 601 626 0 ........... 2 895 196 208 494 489 735 393 380 To .......... 2 799 453 313 333 388 578 392 342 Fr .......... 3 398 721 404 437 437 534 366 499 Lö .......... 1 060 134 258 205 247 — 216 —— Kön (manliga respektive kvinnliga vårdavdelningar) M .......... 8 156 1 080 1 200 1 162 1 111 1 384 988 1 231 K .......... 7 966 978 950 1 199 1 341 1 092 1 190 1 216 Vårdavdelningen karaktärl 0 int ....... 3 329 341 650 343 663 288 624 420 L int ....... 4 543 392 650 356 398 1 002 936 809 () lång ...... 612 294 — _ — _ —— 318 L lång ...... 3 687 338 500 766 591 739 260 493 Geriatr ...... 3 951 693 350 896 800 447 358 407 PersonalkategoriI Översköt . . . . 2 172 295 302 306 300 357 312 300 1:e sköt ..... 1 919 295 300 306 300 306 312 100 Sal, dag ..... 7 701 1 032 1 050 927 1 012 1 048 1 034 1 598 Kök ........ 1 415 245 250 306 300 306 5 3 Städ ........ 1 047 101 248 _ 349 204 52 93 Bitr ........ 1 379 44 _ 285 191 255 307 297 Elev ........ 489 46 — 231 — — 156 56

1 Vårdavdelningens karaktär Ö int=öppen intagnings- och behandlingsavd. L int =låst

))

Ö 1äng=öppen avd. för långv L lång =1åst ) » |

» arigt sjuka, övervägande uppegående

Geriatr=avd. för övervägande geriatriskt och sängliggande klientel

* Personalkategori

Sal, dag =skötare på sal- eller dagtur » kökstur » städtur

Kök = | Städ = »

Tabell 98. Observationer av totaltid, fritid, arbetstid och elementär sjukvård

Totalt ...........

Tid på dagen

7—— 8 ........ 8—— 9 ........ 9—10 ........ 10—11 ........ 11—12 ........ 12—13 ........ 13—14 ........ 14—15 ........ 15—16 ........ 16—17 ........ 17—18 ........ 18—19 ........

Veckodag Ma ........... Ti ............

Vårdavdelning Ö int ......... L int ......... Ö lång ........ L lång ........ Geriatr ........

Personalkategori Översköt ...... 1:e sköt ....... Sal, dag ....... Kök .......... Städ .......... Bitr .......... Elev ..........

Sjukhus A .............

Elemen- Fritid Elementär sjukvård Totaltid Fritid Arbetstid tär sjuk— i % av i % av Vård man” totaltid arbetstid

16 122 3 593 12 529 3 334 22,3 20,7 26,6 1 057 55 1 002 553 5,2 52,3 55,2 1 304 352 952 312 27,0 23,8 32,8 1 373 230 1 143 254 16,8 18,5 22,2 1 504 198 1 306 248 13,2 16,5 19,0 1 499 187 1 312 378 12,5 25,2 28,8 1 463 582 881 238 39,8 16,3 27,0 1 311 542 769 111 41,3 8,4 14,4 1 548 446 1 102 264 28,8 17,1 24,0 1 347 267 1 080 240 19,8 17,8 22,2 1 430 201 1 229 300 14,1 21,0 24,4 1 449 238 1 211 370 16,4 25,5 30,6 837 295 542 66 35,2 7,9 12,2 2 435 585 1 850 469 24,0 19,3 25,4 3 535 796 2 739 718 22,5 20,3 26,2 2 895 641 2 254 599 22,1 20,7 26,6 2 799 577 2 222 593 20,6 21,2 26,7 3 398 832 2 566 656 24,5 19,3 25,6 1 060 162 898 299 15,3 28,2 33,3 8 156 1 851 6 305 1 455 22,7 17,8 23,1 7 966 1 742 6 224 1 879 21,9 23,7 30,2 3 329 767 2 562 473 23,0 14,2 18,5 4 543 1 042 3 501 806 22,9 17,7 24,7 612 140 472 124 22,9 20,3 26,3 3 687 775 2 912 690 21,0 18,7 23,7 3 951 869 3 082 1 241 22,0 31,4 40,3 2 172 439 1 733 73 20,2 3,4 4,2 1 919 408 1 511 391 21,3 20,4 25,9 7 701 1 706 5 995 1 907 22,2 25,0 31,8 1 415 317 1 098 483 22,4 34,3 44,0 1 047 215 832 255 20,5 24,4 30,6 1 379 351 1 028 204 25,5 14,8 19,8 489 157 332 21 32,1 4,3 6,3 2 058 473 1 585 429 23,0 20,8 27,1 2 150 524 1 626 424 24,4 19,7 26,1 2 361 490 1 871 433 20,8 18,4 23,1 2 452 481 1 971 503 19,6 20,5 25,5 2 476 525 1 951 515 21,2 20,8 26,4 2 178 570 1 608 433 26,2 19,9 26,9 2 447 530 1 917 597 21,7 24,4 31,1

I tabell 99 jämföres de verkliga observationerna vid de olika sjukhusen beträffande fritid (i absoluta tal) med motsvarande Exp-siffror efter stan- dardisering för var och en av de »oberoende» variablerna. Om materialet hade varit homogent (så att alltså fritiden genomgående hade utgjort 22,3 % av totaltiden), får man de Exp-siffror som anges i tabellens sista kolumn.

Tabell 99. Observationer vid de olika sjukhusen av fritid Standardisering för enskilda »oberoende» variabler

Exp vid standardisering för

Sjukhus Obs Tid på Vårdav- Personal» Homo- dagen Veckodag Kon delning kategori gent

Samtliga ........ 3 593 3 593 3 593 3 593 3 593 3 593 3 593 A ............. 473 454 462 459 459 454 459 B ............. 524 490 475 480 480 466 479 C ............. 490 514 523 526 518 545 526 D ............ 481 551 539 546 545 534 546 E ............. 525 546 555 552 550 547 552 F ............. 570 496 477 484 492 496 485 G ............. 530 542 562 546 549 551 546

I tabell 100 jämföres de verkliga observationerna vid de olika sjukhusen beträffande fritid (i absoluta tal och i procent av totaltid) med motsvarande Exp—siffror efter standardisering för de fem »oberoende'» variablerna tid på dagen, veckodag, kön, Vårdavdelningens karaktär samt personalkate— gon.

Tabell 100. Observationer vid de olika sjukhusen av fritid Standardisering för samtliga »oberoende» variabler

Antal fritid Fritid i 0 av totaltid Sjukhus toAt'åäd Å”

Obs Exp Obs | Exp

Samtliga ............ 16 122 3 593 3 593 22,3 22,3 A ................. 2 058 473 452 23,0 22,0 B ................. 2 150 524 475 24,4 22,1 C ................. 2 361 490 522 20,8 22,1 D ................ 2 452 481 531 19,6 21,7 E ................. 2 476 525 542 21,2 21,9 F ................. 2 178 570 505 26,2 23,2 G ................. 2 447 530 566 21,7 23,1

I tabell 101 har på liknande sätt som i tabell 99 en beräkning genomförts beträffande observationer av elementär sjukvård; beräkningen har gjorts med utgångspunkt från elementär sjukvård i procent av totaltid.

Tabell 101. Observationer vid de olika sjukhusen av elementär sjukvård Standardisering för enskilda »oberoende» variabler

Exp vid standardisering för

Sjukhus Obs Tid på Vecko- K" Vårdav- Personal- Homo— dagen dag on delning kategori gent

Samtliga ............... 3 334 3 334 3 334 3 334 3 334 3 334 3 334 A .................... 429 427 425 424 459 443 426 B .................... 424 436 450 438 411 475 445 C .................... 433 494 492 490 537 458 488 D ................... 503 511 513 515 526 538 507 E .................... 515 515 506 504 497 525 512 F .................... 433 428 458 457 416 395 450 G .................... 597 523 490 506 488 500 506

I tabell 102 anges för elementär sjukvård siffror motsvarande tabell 100. Härjämte har Exp-siffrorna omräknats till att avse även elementär sjuk- vård i procent av arbetstid.

Tabell 102. Observationer vid de olika sjukhusen av elementär sjukvård Standardisering för samtliga »oberoende» variabler

.. Elementär sjuk- Elementär sjuk— Antal Antåluegsglånw vård i % av vård i % av Sjukhus 3 totaltid arbetstid

Totaltid ӊgts" Obs Exp Obs Exp Obs Exp

Samtliga ...... 16 122 12 529 3 334 3 334 20,7 20,7 26,6 26,6 A ........... 2 058 1 585 429 474 20,8 23,0 27,1 29,5 B ........... 2 150 1 626 424 434 19,7 20,2 26,1 25,9 0 ........... 2 361 1 871 433 519 18,4 22,0 23,1 28,2 D .......... 2 452 1 971 503 575 20,5 23,5 25,5 30,0 E ........... 2 476 1 951 515 499 20,8 20,2 26,4 25,9 F ........... 2 178 1 608 433 354 19,9 16,3 26,9 21,2 G ........... 2 447 1 917 597 479 24,4 19,6 31,1 25,5

Tabell 103 redovisar antalet observationer av administration och organi- sation, teknisk sjukvård, psykologisk sjukvård, städningsarbete samt ledig (för dagen, tar igen tid), dels i absoluta tal, dels i procent av totaltid.

I tabell 104 jämföres de verkliga observationerna vid de olika sjukhusen beträffande dessa arbetsuppgifter (i procent av totaltid och i procent av ar- betstid) med motsvarande Exp-siffror efter standardisering för de fem »Oberoende» variablerna tid på dagen, veckodag, kön, Vårdavdelningens karaktär samt personalkategori.

Tabell 103. Observationer av administration och organisation, teknisk sjukvård, psykologisk sjukvård, städningsarbete samt ledig

Totalt ........

Tid på dagen 7— 8 ..... 8— 9 ..... 9—10 .....

10—1 1 ..... 1 1—12 ..... 12—1 3 ..... 1 3—14 ..... 1 4—15 ..... 15—1 6 ..... 16—1 7 ..... 1 7—1 8 ..... 18—19 .....

Veckodag Må ........

Vårdavdelning Ö int ...... L int ...... Ö lång . . . . L lång . . . . Geriatr .....

Personal- kategori Översköt. . . 1:e sköt . . . . Sal, dag. . . . Kök ....... Städ ....... Bitr ....... Elev .......

Sjukhus

Antal observationer I % av totaltid

Adm. Tekn. Psykol. .. . Adm. Tekn. Psykol. .. . org. sjukv. sjukv. Stadn. Ledig org. sjukv. sjukv. Stadn. Ledig 1 458 799 1 940 2 083 572 9,0 5,0 12,0 12,9 3,5 68 97 53 131 32 6,4 9,2 5,0 12,4 3,0 64 98 81 260 7 4,9 7,5 6,2 19,9 0,5 120 66 133 310 4 8,7 4,8 9,7 22,6 0,3 171 68 216 307 5 11,4 4,5 14,4 20,4 0,3 164 67 208 204 11 10,9 4,5 13,9 13,6 0,7 123 59 137 133 10 8,4 4,0 9,4 9,1 0,7 117 37 144 89 16 8,9 2,8 11,0 6,8 1,2 117 47 200 137 21 7,6 3,0 12,9 8,9 1,4 134 50 218 119 27 9,9 3,7 16,2 8,8 2,0 173 71 208 144 49 12,1 5,0 14,5 10,1 3,4 125 109 212 196 169 8,6 7,5 14,6 13,5 11,7 82 30 130 53 221 9,8 3,6 15,5 6,3 26,4 225 124 271 328 69 9,2 5,1 11,1 13,5 2,8 327 165 469 393 147 9,3 4,7 13,3 11,1 4,2 257 130 375 384 132 8,9 4,5 13,0 13,3 4,6 264 163 345 354 73 9,4 5,8 12,3 12,6 2,6 284 154 370 449 144 8,4 4,5 10,9 13,2 4,2 101 63 110 175 7 9,5 5,9 10,4 16,5 0,7 739 405 985 1 059 283 9,1 5,0 12,1 13,0 3,5 719 394 955 1 024 289 9,0 4,9 12,0 12,9 3,6 360 209 368 518 144 10,8 6,3 11,1 15,6 4,3 477 265 616 542 186 10,5 5,8 13,6 11,9 4,1 54 18 69 85 9 8,8 2,9 11,3 13,9 1,5 248 141 596 403 98 6,7 3,8 16,2 10,9 2,7 319 166 291 535 135 8,1 4,2 7,4 13,5 3,4 783 371 202 31 92 36,0 17,1 9,3 1,4 4,2 229 125 276 150 47 11,9 6,5 14,4 7,8 2,4 300 217 1 162 834 180 3,9 2,8 15,1 10,8 2,3 17 6 104 285 20 1,2 0,4 7,3 20,1 1,4 63 23 100 204 19 6,0 2,2 9,6 19,5 1,8 38 1 38 559 133 2,8 0,1 2,8 40,5 9,6 28 56 58 20 81 5,7 11,5 11,9 4,1 16,6 228 89 187 163 70 11,1 4,3 9,1 7,9 3,4 148 116 217 303 29 6,9 5,4 10,1 14,1 1,3 227 142 289 370 101 9,6 6,0 12,2 15,7 4,3 271 90 281 357 78 11,1 3,7 11,5 14,6 3,2 168 122 430 317 82 6,8 4,9 17,4 12,8 3,3 205 109 237 225 187 9,4 5,0 10,9 10,3 8,6 211 131 299 348 25 8,6 5,4 12,2 14,2 1,0

Tabell 104. Observationer vid de olika sjukhusen av administration och organisation, teknisk sjukvård, psykologisk sjukvård, städningsarbete samt ledig

Adm., org. Tekn. sjukv. Psykol. sjukv. Städning Ledig Sjukhus Obs Exp Obs Exp Obs Exp Obs Exp Obs Exp I % av totaltid Samtliga ....... 9,0 9,0 5,0 5,0 12,0 12,0 12,9 12,9 3,5 3,5 A ............ 11,1 9,3 4,3 4,9 9,1 11,5 7,9 11,4 3,4 2,8 B ............ 6,9 9,8 5,4 5,4 10,1 12,7 14,1 11,6 1,3 2,8 C ............ 9,6 8,3 6,0 5,0 12,2 11,0 15,7 13,3 4,3 4,0 D ........... 11,1 8,6 3,7 4,4 11,5 11,0 14,6 14,2 3,2 3,3 E ............ 6,8 9,1 4,9 4,6 17,4 12,8 12,8 13,0 3,3 3,9 F ............ 9,4 10,4 5,0 6,0 10,9 12,4 10,3 13,4 8,6 4,1 G ............ 8,6 8,2 5,4 4,4 12,2 12,9 14,2 13,1 1,0 3,7 I % av arbetstid Samtliga ....... 11,6 11,6 6,4 6,4 15,5 15,5 16,6 16,6 A ............ 14,4 12,1 5,6 6,4 11,8 14,9 10,3 14,7 B ............ 9,1 13,0 7,1 7,1 13,3 16,8 18,6 15,3 C ............ 12,1 10,4 7,6 6,4 15,4 13,9 19,8 16,8 D ........... 13,7 10,6 4,6 5,5 14,3 13,6 18,1 17,7 E ............ 8,6 11,6 6,3 5,9 22,0 16,2 16,2 16,6 F ............ 12,7 14,1 6,8 8,1 14,7 16,8 14,0 18,2 G ............ 11,0 10,5 6,8 5,6 15,6 16,5 18,2 16,7

Slutligen har i tabell 105 gjorts en sammanställning av hur procentsiff— rorna vid de olika sjukhusen avviker från dels det observerade genomsnit— tet, dels det efter standardisering för de fem »oberoende» variablerna erhåll- na Exp-värdet. Den sistnämnda serien av differenser ger alltså —— under förutsättning att fördelningarna av observationerna efter de fem »obero- ende» variablerna är oberoende av varandra — ett uttryck för de olikheter mellan sjukhusen som betingas av slumpvariationer samt förekomst av skillnader med avseende på eventuella andra »Oberoende» variabler (vård— avdelningarnas storlek; patientomsättning i relation till antalet vårdplatser; frekvensen av åldringar, patienter som inte sköter sin personliga hygien och patienter som matas), arbetsmetoder, speciella arbetsuppgifter (t. ex. sär- skild uthildningsverksamhet), organisation (t. ex. att vissa arbetsuppgif- ter utföres av annan personalkategori än vid de övriga undersökta sjuk- husen) samt eventuella systematiska skillnader mellan de tre observatö- rernas sätt att klassificera arbetsuppgifterna.

På det hela taget kan det konstateras, att avvikelserna inte är säd-ana att materialet måste bedömas som inhomogent. Det ligger i sakens natur, att det i vissa avseenden finns skillnader mellan exempelvis nybyggda och äldre sjukhus, och även i övrigt kan förekommande avvikelser till en del förklaras genom speciella omständigheter av liknande art. Det väsentliga är emellertid mera de siffermässiga överensstämmelserna mellan sjukhusen än skillnaderna. Det synes därför berättigat att fastslå, att frekvensstudierna ger en i tillfredsställande grad representativ bild av förhållandena med av— seende på arbetsuppgifternas struktur och fördelning vid de olika sjukhu-

0 -= observerad avvikelse från genomsnittet s = avvikelse från det värde som erhållits efter standardisering för hur observationerna vid

Tabell 105. Avvikelserna av observationerna vid de olika sjukhusen från genomsnittet

sjukhuset fördelar sig i fråga om tid på dagen, veckodag, kön, Vårdavdelningens karaktär samt personalkategori

Fritid Antal . bser- Rast Sjukhus 0 Psy- .. *. tidlibr Totalt %32' 142.223? Övrigt Totalt kärr?) Ledig slu V' träffas I % av total- tid Samtliga. . . 16 122 77,7 9,0 12,0 12,9 18,1 22,3 18,8 3,5 A 0. . 2 058 —0,7 + 2,1 —2,9 —5,0 + 5,7 + 0,7 + 0,8 -—— 0,1 s.. —1,0 +1,8 _2,4 —3,5 +5,9 +1,0 +0,4 +0,6 B 0. . 2 150 -—2,1 —2,1 + 0,4 -—- 1,9 + 1,2 + 1,3 + 2,1 + 4,3 ——2,2 8. . —2,3 —2,9 0,0 —2,6 + 2,5 + 1,2 + 2,3 + 4,8 _ 1,5 C 0. . 2 361 + 1,5 + 0,6 + 1,0 + 0,2 + 2,8 —O,8 ———1,5 -—2,3 + 0,8 5. . + 1,3 + 1,3 + 1,0 + 1,2 + 2,4 -——1,0 ——1,3 —1,6 + 0,3 D 0. . 2 452 + 2,7 + 2,1 -— 1,3 -— 0,5 + 1,7 + 0,9 ——2,7 —2,4 —0,3 5 . . + 2,1 + 2,5 —0,7 + 0,5 + 0,4 + 2,4 —2,1 ———2,0 -——0,1 E o.. 2476 +1,1 —2,2 —0,1 +5,4 —0,1 _.2,0 _—1,1 —0,9 —0,2 ' s. . + 0,7 —2,3 + 0,3 + 4,6 ——0,2 —2,3 -—0,7 ——0,1 —0,6 F o. . 2 178 —3,9 + 0,4 0,0 —— 1,1 —2,6 + 0,2 + 3,9 -—1,2 + 5,1 8. . —3,0 —1,0 —1,0 —1,5 ——3,1 0,0 + 3,0 ——1,5 + 4,5 G 0. . 2 447 + 0,5 ——0,4 + 0,4 + 0,2 + 1,3 —4,7 —0,5 + 2,0 ——2,5 S . + 1,4 + 0,4 + 1,0 —0,7 + 1,1 ——5,2 ——1,4 + 1,3 —— 2,7 I % av arbets— tid Samtliga. . . 12 529 100,0 11,6 6,4 15,5 16,6 23,3 A 0. . 1 585 -— + 2,8 -—0,8 -— 3,7 -— 6,3 + 7,5 5. . — + 2,3 —0,8 -—3,1 -—4,4 + 8,4 B 0. . 1 626 — — 2,5 + 0,7 — 2,2 + 2,0 + 2,5 s. . — —3,9 0,0 ——3,5 + 3,3 + 3,9 C 0. . 1 871 — + 0,5 + 1,2 —0,1 + 3,2 —1,3 s.. — + 1,7 + 1,2 + 1,5 + 3,0 —2,3 D 0. . 1 971 -—— + 2,1 ——1,8 —-1,2 + 1,5 + 0,5 8. . — + 3,1 —-0,9 + 0,7 + 0,4 + 1,2 E 0. . 1 951 —— —3,0 —0,1 + 6,5 — 0,4 —2,8 8. . — —3,0 + 0,4 + 5,8 -—0,4 —3,3 F o. . 1 608 —— +1 ,1 + 0,4 —- 0,8 —2,6 + 1,6 s.. — —1,4 —1,3 —-2,1 —-4,2 + 3,3 G 0. . 1 917 — —0,6 + 0,4 + 0,1 + 1,6 --—6,0 8. . — + 0,5 + 1,2 —0,9 + 1,5 —7,9

sen och — med hänsyn till urvalet av sjukhus för undersökningen — vid de svenska mentalsjukhusen över huvud taget.

Beskrivning av tabellmaterialet

Som redan i inledningen nämnts har de sjukhus vid vilka undersökningarna företagits utvalts på ett sådant sätt, att de skulle ge en genomsnittlig bild av de svenska mentalsjukhusen avi dag. Vid valet av vårdavdelningar har lik- nande synpunkter gjort sig gållande, i det att man avsåg att få en så god

bild som möjligt av arbetet i dess helhet. Det är givetvis svårt att avgöra om de gjorda observationerna är representativa för arbetsinsatserna vid de sju undersökta mentalsjukhusen.

Det totala antalet observationer möjliggör en uppdelning i rätt många undergrupper och jämförelser mellan olika kategorier av sjukhus och sjukvårdspersonal, av avdelningar med olika karaktär m. m. Materialets storlek medger också en diskussion om fördelningen av de olika katego— rierna av arbetsuppgifter totalt sett.

Fördelning av de olika grupperna av observationer

Av sammanställningarna i tabell B 1 (diagram 3) framgår, att de arbets- uppgifter, som berör administration och organisation, upptar omkring 9 % av observationstiden. Den sammanlagda arbetsinsatsen för rent sjukvår- dande åtgärder upptar omkring 38 % av observationstiden, fördelad med 21 % på elementär sjukvård, 5 % på teknisk sjukvård och 12 % på psykolo- gisk sjukvård. De administrativa och sjukvårdande åtgärderna upptar så- lunda nära 50 % av observationerna. Samtliga dessa arbetsuppgifter inne- bär aktiva insatser från personalens sida. De övervakande åtgärderna intar ett mycket undanskymt utrymme. Övervakningen av sängliggande svårt sjuka patienter upptar 0,2 % av Observationerna, medan de passiva överva- kande insatserna uppgår till 2 %. Desinfektion, sterilisering och materialvård har likaledes en blygsam omfattning och uppgår tillsammans till 1,5 % av observationstiden. Städningsarbetet utgör en mera omfattande grupp av in- satser och uppgår totalt till 13 %. Gruppen ärenden av olika slag utgör nära 4 %. Det är i viss mån anmärkningsvärt, att undervisning och information endast upptar 2,2 % av det totala antalet observationer. Väntetid, sysslolös- het och privat konversation intar ett lika stort utrymme.

I sammanställningen följer därefter grupper av observationer, som icke hör till den egentliga arbetstiden. Dessa grupper är rast, kan ej anträffas och ledig för dagen, och upptar tillsammans 22,3 % av observationerna. Slutligen följer 3 grupper av åtgärder, som innebär tjänstgöring utanför den egna avdelningen, nämligen yttre arbeten, arbeten i hobbysal och avlösning på annan avdelning, vilka .uppgår till sammanlagt 2,5 % av observationstiden. Till sist kommer gruppen övrigt med 3,7 %.

Observationernas fördelning på manliga och kvinnliga vårdavdelningar samt på statliga och kom- munala sjukhus

Av tabell B 1 (diagram 3) framgår även, att det föreligger vissa olikheter beträffande manliga och kvinnliga avdelningar samt beträffande statliga och kommunala mentalsjukhus. (Siffrorna i nedanstående rubriker anger observationsgruppens nummer i koden, sid. 130).

Administration och organisation

Elementär sjukvård

Teknisk sjukvård

//////// //////////// //////// ////////

Psykologisk sjukvård

Övervakning av sjuka

Övervakning utan särskild insats

Desinfektion och sterilisering

Mate riaivård

Städningsarbe te och dylikt

Ärenden av olika slag

Undervisning och information

Väntetid

Sysslolös. privat konve nation

Rast

///// ///// ////////// ///////////////

Kan ej anträffas

Ledig för dagen. — ' . tar igen tid 7//////

Yttre arbeten

Deltar i arbete på hobbysal

Avlöser på annan avdel— 7 ning

övrigt

”lr av oboe motionstiden - 10

m Manliga vårdlvdelningar

//////////////

G 20 30

/ /' A.? Kvinnliga vårdavdelningar

Diagram 3. Observationerna fördelade på manliga respektive kvinnliga vårdavdel-

ningar (samtliga sjukhus)

I. Administration och organisation Arbetsuppgifter av denna karaktär är totalt sett lika omfattande på manliga som på kvinnliga avdelningar. På de statliga sjukhusen förekommer sådana uppgifter emellertid något mer på manliga än på kvinnliga avdelningar, på de kommunala sjukhusen är förhållandet motsatt. Olikheterna är emellertid så små, att de icke kan tillmätas någon betydelse. Totalt sett föreligger heller inga olikheter mellan statliga och kommunala sjukhus. Den mycket jämna fördelningen får tagas som ett uttryck för att de administrativa uppgifterna kräver en insats, som omfattar omkring 10 % av observationstiden, uträk- nad som ett genomsnitt för samtliga befattningshavare.

II—IV. Sjukvård Här föreligger det betydande skillnader mellan manliga och kvinnliga avdel- ningar. På de manliga avdelningarna upptar gruppen sjukvård 34,9 % av observationerna, medan den på de kvinnliga upptar 40,6 %. På de statliga sjukhusen upptar denna grupp 37,1 % av observationerna, medan den på de kommunala upptar 39,1 %. Olikheten mellan manliga och kvinnliga av- delningar föreligger lika markerad på såväl statliga som kommunala sjuk- hus.

Det framgår av tabellen, att grupperna teknisk och psykologisk sjukvård företer mycket små variationer såväl mellan manliga och kvinnliga avdel- ningar som mellan statliga och kommunala sjukhus. Olikheten i sjukvår— dande insatser ligger sålunda helt inom gruppen elementär sjukvård. Denna grupp upptar en större andel av observationerna på de kvinnliga avdelning— arna än på de manliga (skillnaden är 5,9 %) och en större andel av ob- servationerna på de kommunala sjukhusen än på de statliga (skillnaden är 2,3 % ).

V—VI. Övervakning Övervakningen av svårt sjuka patienter är siffermässigt så liten, att några jämförelser knappast kan göras. Övervakning utan särskild insats intar ett större utrymme på de manliga avdelningarna än på de kvinnliga (3,3 respektive 1,0 %). Det föreligger också en skillnad mellan statliga och kommunala sjukhus. På de statliga sjukhusen uppgår arbetsuppgifter av hithörande karaktär till 2,6 % och på de kommunala till 0,9 %. Det före- ligger vidare en övervikt för de manliga avdelningarna av observationer av denna karaktär såväl på kommunala som på statliga sjukhus. På de kom- munala är emellertid skillnaden mellan manliga och kvinnliga avdelningar så pass liten, att den saknar betydelse, medan skillnaden på de statliga sj uk- husen är påtaglig (4,1 respektive 1,1 %).

VII—VIII. Desinfektion och sterilisering samt materialvård Här föreligger inga säkra skillnader mellan manliga och kvinnliga avdel- ningar och ej heller mellan statliga och kommunala sjukhus.

lX. Städningsarbete och dylikt

Även inom denna grupp är fördelningen på de olika kategorierna av avdel- ningar och sjukhus påfallande jämn. Det föreligger sålunda inga större skill- nader mellan manliga och kvinnliga avdelningar; vid de statliga sjukhusens kvinnliga vårdavdelningar år städningsarbetet något mera omfattande än vid de manliga avdelningarna, vid de kommunala sjukhusen är förhållandet mot- satt. På de statliga sjukhusen intar städningsarbetet totalt sett ett något större utrymme än på de kommunala (13,2 respektive 12,4 %).

X. Ärenden av olika slag Också här föreligger en relativt jämn fördelning på de olika kategorierna av avdelningar och sjukhus. Den största skillnaden mellan manliga och kvinnliga avdelningar finnes på de kommunala sjukhusen där den uppgår till 1 %.

XI. Undervisning och information Dessa grupper av arbetsinsatser är något större på de kommunala sjukhusen än på de statliga. Även mellan manliga och kvinnliga avdelningar föreligger en Viss skillnad. Totalt sett är gruppen mera representerad på de kvinnliga avdelningarna än på de manliga. På de kommunala sjukhusen är emellertid siffran för de manliga avdelningarna något högre än för de kvinnliga, medan på de statliga sjukhusen motsatt förhållande råder.

XII—XIII. Väntetid, sysslolös, privat konversation Också inom denna grupp föreligger relativt små olikheter. Den är något högre representerad på de manliga avdelningarna än på de kvinnliga. Den största skillnaden föreligger mellan manliga och kvinnliga avdelningar på de kommunala sjukhusen, där den uppgår till 1 %.

XIV—XVfXVI. Rast, kan ej anträffas, ledig för dagen

Dessa grupper tillhör som framhållits inte den egentliga arbetstiden. Det är emellertid tydligt, att det föreligger vissa skillnader mellan manliga och kvinnliga avdelningar. Grupperna är procentuellt större på de manliga av- delningarna än på de kvinnliga (22,8 respektive 21,7 %). Skillnaden ligger så gott som helt på gruppen rast. Även mellan statliga och kommunala sjuk- hus föreligger en viss olikhet. Gruppen intar sålunda ett större utrymme på

de kommunala sjukhusen än på de statliga. Den största andelen av den ob- serverade tiden, som upptages av dessa grupper, finnes på de kommunala sjukhusens manliga avdelningar, där den utgör 24,1 % av de gjorda obser— vationerna, medan på de kvinnliga avdelningarna motsvarande siffra är 23,4. På de statliga sjukhusen uppgår skillnaden till 1 % (22,1 på de man— liga avdelningarna och 21,1 på de kvinnliga).

XVII—XVIII—XIX. Yttre arbeten, deltar i arbete på hobbysal, avlöser på annan avdelning Yttre arbeten förekommer endast på de manliga avdelningarna, där dessa åt- gärder upptar drygt 3 % av observationstiden på de statliga sjukhusens manliga avdelningar och drygt 1 % på de kommunala sjukhusens manliga avdelningar. Deltagande i arbete på hobbysal förekommer ej heller på de kvinnliga avdelningarna. Gruppen avlösning på annan avdelning är någor- lunda jämnt fördelad på de olika grupperna av avdelningar och sjukhus.

XX. Övrigt Även beträffande denna grupp föreligger en relativt jämn fördelning.

Observervationemas fördelning på olika personalkategorier Ett närmare studium av tabell B 2 (diagram 4) ger viktiga hållpunkter för hur arbetsuppgifterna är fördelade på olika kategorier av befattnings— havare. Innan vi beskriver de siffermässiga resultaten i denna tabell, skall vi nämna något om anställnings- och utbildningsförhållandena beträffande den personal, som berördes av frekvensstudierna.

Vad först beträffar personalens anställningsförhållanden har i tabell 106 lämnats vissa uppgifter härom. Därav framgår, att antalet patienter per be- fattningshavare vid de olika vårdavdelningarna varierar vid de statliga sjuk- husen mellan 3,5—6,4 och vid de kommunala sjukhusen mellan 4,2—4,3. Det bör emellertid observeras att dessa uppgifter endast avser den vid un- dersökningstillfället dagtjänstgörande personalen; antalet patienter per sjukvårdstjänst uppgår totalt till knappt 3 vid såväl de statliga som de kom- munala sjukhusens vårdavdelningar.

Av tabell 106 framgår vidare, att i vår undersökning av sammanlagt 230 befattningshavare vid de statliga sjukhusens vårdavdelningar är 86 eller 37 % män och 144 eller 63 % kvinnor. Av de 90 kommunala befattnings- havarna är 25 eller 28 % män och 65 eller 72 % kvinnor. Vidare framgår, att av samtliga 207 skötare är inte mindre än 79 eller 38,7 % vikarier (44,0 % på statliga, 22,8 % på kommunala sjukhus). Det stora antalet vakanta tjänster, uppehållna av vikarier, sammanhänger delvis med den ordning, som gäller i fråga om grundutbildning av skötarpersonal.

Vid de 5 statliga sjukhusens vårdavdelningar finns sammanlagt 16 av-

Administration | och organisation

Elementär , . _ . _ 4 : _ ””M" ;xxxx'xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxs WII/I/M/I/l/ll/I/l/Il/IIM Teknisk _ — sjukvård ” 7//////////////////A Psykologisk sjukvård

Övervakning av sjuka

Övervakning utan särskild lnsats

Desinfektion och sterilisering

Materialvård

Städningsarbeten och dylikt

Ärenden av olika slag

: . : : : : : 4 % av observationstiden 5 10 15 20 25 30 35 40

% överskötare " Skötare :] Förste skötare W Avdelningsbin'äden

Diagram 4. Fördelningen i procent av de observationer som gjorts å över-

delningsbiträden (på 30 avdelningar) och vid de båda kommunala sjukhu- sen 12 avdelningsbiträden (på 12 avdelningar).

Vad därefter beträffar personalens utbildning har i tabell 107 lämnats vis- sa uppgifter härom. Som framgår av nämnda tabell finns för samtliga vård- avdelningar 10 legitimerade sjuksköterskor —— alla kvinnliga överskötare, därav endast 2 vid de statliga sjukhusens 30 vårdavdelningar mot 8 vid de kommunala sjukhusens 12 vårdavdelningar. Grundutbildning har genom-

Undervisning och information

Vänre rid

Sysslolös. prlvat konversation

Rast

Kan ej anträffas

Ledig för dagen. rar igen tid

Yttre arbeten

Deltar l arbetet på hobbysal

Avlöser på annan avdelning

Övrigt

% av observationstiden 5 10 15 20 25 30 35 40

skötare, förste skötare, skötare och avdelningsbiträden (samtliga sjukhus)

gåtts av 1 manlig överskötare vid ett av de båda kommunala sjukhusen, samtliga övriga har den s. k. högre kursen.

Sammanlagt 6 förste skötare har genomgått grundutbildning, 17 har högre kursen, 8 lägre kurs, varjämte 2 vikarierande förste skötare saknar utbild- ning.

Bland skötarna har 31 grundutbildning, 5 högre kurs, 47 lägre kurs, var- jämte inte mindre än 74 saknar utbildning (vikarier).

Tabell 106. Personalens anställnings/örhållanden vid de vårdavdelningar där frekvensstudier

bedrevs Sjukhus Befattningshavare/ Kol. Kol. KOL anstållningsform A B C D E 2_11 F G 14_17 2_11 14—-17 k m m k m k m k m k m k m k 1 23456789101112131415161718192021 Överskötare o.e11ere.o....... 3 3 2 4 2 4 1 5 2 410 20 6 2 4 210 12 30 Vikarie ......... 1 1 1 Förste skötare o.ellere.o....... 2 3 4 2 3 3 3 3 4 10 17 3 1 1 3 11 20 Vikarie ......... 1 1 1 1 1 1 Skötare o.e11ere.o....... 9 2 8 5 2 3 2 10 8 5 29 25 3 10 6 5 9 15 38 40 Vikarie ......... 39776861055273921193103049 Elev i grundut- bildning ....... 1 5 1 3 4 2 2 4 1 7 921 4 4 6 610 10 19 31 Avdelningsbitråde 0. eller e.o. . . . . .. 1 2 5 8 4 5 9 17 Vikarie ......... 4 4 8 2 1 3 11 Sjuksköterskeelev 2- månaders, ej ingå— ende på hel tur. . . 5 5 3 1 4 9 Summa 18 24 19 23 16 31 14 36 19 30 86144 9 34 16 31 25 65111209 42 42 47 50 49 230 43 47 90 320 Antal patienter vid de 6 vårdavdel- ningar som ingick i studien ........ 260 199 163 322 262 1 206 176 201 375 1 581 Antal patienter per befattningshavare1 6,4 4,7 3,5 6,4 5,5 5,2 4,2 4,3 4,2 5,0

1 Med befattningshavare avses här personal i dagtjänst vid undersökningstillfället.

I anslutning till vad ovan anförts må nämnas, att de uppgifter som vi erhöll om vårdavdelningspersonalens utbildning avsåg situationen vid un- dersökningstillfället, och att därför exempelvis tillförordnad förste skötare — som egentligen saknade behörighet att inneha tjänst som förste skötare —— uppgavs såsom förste skötare, enär han vid undersökningstillfället tjänst- gjorde som sådan.

Vi övergår till en beskrivning av de uppgifter som lämnats i tabell B 2. De relativa talen har beräknats på två sätt: 1. För varje personalkategori har uträknats hur stor andel varje observationsgrupp har i denna kategoris to- tala observationstid. 2. För varje observationsgrupp har uträknats hur stor andel varje personalkategori har i utförande av ett visst göromål.

Tabell 107 . Utbildningsförhållanden beträffande personalen vid de vårdavdelningar där Irek- vensstudierna bedrevs

Sjukhus Befattningshavare/ Kol. Kol. KO]- utbildning A B C D E 2_11 F G 14_17 2—11; 14—17 m k 111 k m k m k m k m k m k m k m k m k 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 Överskötare Sjuksköterskeskola . 1 1 2 6 2 8 10 Grundutbildning . . . 1 1 1 Högre kurs ........ 3 3 2 3 2 3 1 5 2 4 10 18 1 2 1 2 11 20 Förste skötare Grundutbildning... 1 1 1 1 1 2 3 1 1 3 3 Högre kurs ........ 1 2 2 3 2 1 2 1 7 7 3 3 7 10 Lägre kurs ......... 2 2 1 1 2 1 7 1 7 Utan utbildning.... 1 1 1 1 1 1 Skötare1 Grundutbildning... 1 2 3 1 2 2 4 2 1 7 11 3 4 6 4 9 11 20 Högre kurs ........ 1 1 1 1 3 1 1 1 3 2 Lägre kurs ......... 8 2 5 2 2 1 6 5 4 20 15 3 7 2 5 7 25 22 Utan utbildning.... 3 8 7 6 5 8 6 10 5 5 26 37 2 1 8 3 8 29 45 Summa 17 18 18 20 12 18 12 28 18 18 77102 5 20 10 18 15 38 92140

1 Vikarier men ej elever inräknade här.

Administration och organisation Det framgår, att dessa arbetsuppgifter huvudsakligen utföres av överskötare, för vilka de upptar 36 % av observationstiden, och 53,7 % av totalantalet observationer inom denna observationsgrupp. Även förste skötare ägnar en relativt stor del åt administration, nämligen 12 %. Av skötarnas obser- vationstid ägnas knappt 4 % åt dessa arbetsuppgifter och av avdelningsbi— trädenas 2,8 %. Ett studium av förhållandena på de enskilda sjukhusen utvisar vissa olikheter. Det förefinnes en variation, när det gäller överskö- tarnas arbetsuppgifter av administrativ karaktär, från 25,2 % på sjukhus E till 44,0 % på sjukhus D. Skillnaderna är så stora, att de inte kan vara betingade av en slump. Även på de båda kommunala sjukhusen förelig- ger olikheter, nämligen en variation från 28,8 % på sjukhus F till 39,8 % på sjukhus G. Motsvarande variationer föreligger, när det gäller förste skö- tarnas arbetsuppgifter av administrativ karaktär. Dessa varierar sålunda mellan 7,7 % på sjukhus B och 19,3 % på sjukhus A samt mellan 7,4 % på sjukhus F och 20,8 % på sjukhus G.

Sjukvård

Överskötarnas engagemang i den elementära sjukvården är av relativt ringa omfattning. Den uppgår till 3,4 % av den för dem observerade tiden. För

1154 första skötarna är omkring en femtedel (20,4 %) och för skötarna är drygt , en fjärdedel (26,0 %) av den observerade tiden upptagen av elementär sjukvård. Av all elementär sjukvård faller enligt undersökningen 57,2 % på gruppen skötare på sal eller dagrum.

I den tekniska sjukvården är överskötarna mest engagerade, nämligen under 17,1 % av den observerade tiden för dem, 46,4 % av denna obser- vationsgrupp faller på överskötarna. Även förste skötarna deltar i den tek- niska sjukvården, som uppgår till 6,5 % av det totala antalet observationer för dem. För gruppen skötare utgör dessa arbetsuppgifter en tämligen liten belastning (2,4 %) men de utför trots detta — på grund av sin större andel i det totala antalet observationer — 30,8 % av hithörande arbetsuppgifter.

I den psykologiska sjukvården är förste skötarna mest engagerade, näm- ligen under 14,4 % av observationstiden. Även skötarna har en relativt stor del av sina observationer inom psykologisk sjukvård, nämligen 13,4 % och to- talt sett fullgör skötarna på sal- och dagrum 59,9 % av alla hithörande ob- servationer. Överskötarna har den lägsta andelen, nämligen 9,3 %, om man bortser från avdelningsbiträdena. För denna sistnämnda grupp av befatt- ningshavare utgör elementär sjukvård 14,8 % av observationerna och den tekniska och psykologiska sjukvården 0,1 resp. 2,8 %. Det föreligger vissa olikheter de olika statliga sjukhusen emellan, men dessa är inte av någon mera framträdande natur. Relativt betydande skillnader föreligger däremot mellan de kommunala sjukhusen å ena sidan samt de statliga å den andra.

Övervakning

Övervakning av svårt sjuka är som tidigare nämnts av så liten omfattning. att några jämförelser knappast kan göras. Övervakning utan särskild insats är siffermässigt något högre; bland överskötarna upptar den dock endast 0,5 % av observationstiden, bland förste skötare och skötare drygt 2,5 %.

Desinfektion och sterilisering samt materialvård Även observationsgruppen desinfektion och sterilisering är alltför liten för att tåla några jämförelser mellan de olika kategorierna av befattningshavare, 23 observationer, som fördelas mellan överskötare (10), förste skötare (4), skötare på sal och dagrum (6) och sjuksköterskeelever (3).

Materialvården upptar 2,3 % av avdelningsbiträdenas och likaså av skö- tarnas (städturerna) observationstid. Även förste skötare sysslar en del med materialvård (1,6 %). Ser man på fördelningen av materialvården på de olika personalkategorierna kommer trots allt största andelen, 52,5 %, på skötare på sal och dagrum.

Städningsarbete o. dyl Som väntat är omfattningen av denna observationsgrupp högst olika mellan "olika slag av befattningshavare. Den varierar från 1,4 % bland överskö-

tare upp till 40,5 % bland avdelningsbiträden. Av observationstiden för skö- tarna är detta en relativt stor observationsgrupp, som upptar 13 % av totala antalet observationer för dem (skötare sal och dagrum 10,8 %, skötare kökstur och städtur i runt tal 20 % ). Anmärkningsvärt är också att inemot 8 % av observationerna för förste skötarna avser städningsarbete.

Ärenden av olika slag Uppgifter av detta slag är relativt jämnt fördelade, omkring 4 % av observa- tionstiden för respektive personalkategorier åtgår härför, dock med undan— tag för sjuksköterskeelever, vilka är upptagna härmed under 7 % av obser- vationstiden.

Undervisning och information

Sådana arbetsuppgifter är som väntat mest omfattande bland överskötare (4 %) och bland sjuksköterskeelever (12,3 %). Undervisningen meddelas till stor del av de förstnämnda och »emottages> av bl. a. sistnämnda kategori. Även förste skötarna deltar i handledningsarbetet; något mer än 2 % av observationstiden för dem användes härför.

Väntetid, sysslolös, privat konversation

Antalet observationer är för dessa observationsgrupper alltför litet för, att några säkra jämförelser skall kunna göras.

Rast, kan ej anträffas, ledig för dagen

Dessa grupper representerar tillsammans inemot en fjärdedel av den totala observationstiden per dag. Gruppen »Rast» dominerar, den omfattar 18,3 % av observationstiden. Observationerna avseende Rast är ojämnt fördelade bland de olika personalkategorierna, de varierar från drygt 15 % bland överskötare, sjuksköterskeelever och avdelningsbiträden till 20,2 % för skötare med kökstur.

Yttre arbeten, deltar i arbete på hobbysal, avlöser på annan avdelning I yttre arbeten deltager endast skötare med sal- och dagrumstur, och arbetet upptar totalt sett 2,3 % av observationstiden för dessa. Så är i stort sett även fallet med gruppen »deltari arbete på hobbysal», vilken representerar knappt 1 % av observationerna för skötarna med sals- och dagrumstur.

Övrigt Gruppen upptar 1,6 % av överskötarnas arbetstid, är jämnt fördelad bland

övriga personalkategorier och upptar omkring 4 % av observationerna för dessa.

Avdelningsbiträdernas arbetsuppgifter Som framgår av tabell 106 sid. 152, fanns vid de observerade avdelningarna på 4 av de 5 statliga mentalsjukhusen sammanlagt 16 avdelningsbiträden; vid de båda kommunala sjukhusen fanns däremot 12 avdelnings- eller köksbi- träden, d. v. s. 1 vid varje undersökt vårdavdelning.

I tabell B 3 har vi närmare specificerat de arbetsuppgifter, som åvilar av- delningsbiträdena. Därav framgår, att vissa olikheter föreligger mellan stat- liga och kommunala mentalsjukhus. Följande exempel härpå må anföras:

För de under gruppen Administration och organisation upptagna arbetsuppgif- terna Sortering av ren och smutsig tvätt anlitas biträdena vid de statliga sjukhusen 3,8 % av observationstiden, vid de kommunala sjukhusen däremot endast 0,4 %.

Elementära sjukvårdsuppgifter åvilar biträdena vid de kommunala sjukhusen betydligt mera än biträdena vid de statliga sjukhusen (30,7 resp. 2,4 % av observa- tionstiden) beroende på att för- och efterarbeten vid måltid synes vara en av huvuduppgifterna för biträdena vid förstnämnda sjukhus (28,7 % av observations- tiden mot 1,4 % för biträdena vid de statliga sjukhusen).

Sådana arbetsuppgifter som faller under gruppen Städningsarbete o. dyl. är i relativt betydande utsträckning mera omfattande för biträdena vid de statliga sjukhusen än för biträdena vid de kommunala sjukhusen (46,4 resp. 32,9 % av observationstiden) .

Ovan angivna differenser sammanhänger med att avdelningsbiträdena vid de statliga sjukhusen är anställda för huvudsakligen städuppgifter, medan de på de kommunala sjukhusen tjänstgör i vårdavdelningarnas serverings- kök.

En fråga av stort intresse är i vad mån inrättandet av tjänster såsom av- delningsbiträden avlastat den övriga personalen — i första hand skötarna -— från städningsarbete o. dyl. och till viss del även elementär sjukvård. Av ne- danstående sammanställning (tabell 108) framgår, att vid de vårdavdel- ningar där det finns avdelningsbiträden ombesörjer skötarna 78 % av den elementära sjukvården och 55 % av städningsarbetet. Vad beträffar avdel- ningar utan avdelningsbiträden är motsvarande uppgifter 83 respektive 89 %. Tillkomsten av avldelningsbiträdena har sålunda i väsentlig utsträck- ning avlastat skötarna, vilka härigenom kunnat ägna mera tid åt mera kvalificerat sjukvårdsarbete. Avdelningsbiträdena fullgör på sina vårdav- delningar 36 % av allt där förekommande stådningsarbete och 9 % av den elementära sjukvården.

Observationer-nas fördelning på vårdavdelningar av olika karaktär

Det siffermaterial, som vi erhöll vid undersökningarna, uppdelades vid bear- betningen även med hänsyn taget till följ ande fem olika vårdavdelningstyper (tabell B 4, diagram 5) nämligen

1. öppna intagnings- och behandlingsavdelningar,

2. låsta intagnings- och behandlingsavdelningar,

Tabell 108. Vissa observationer fördelade på skötare och avdelningsbiträden

Totalantal ob- Antal observationer avseende servationer av- seende skötare avdelningsbiträden elementär stadnmgs- elemen— stadnmgs- elemen- städnings-

. arbete 0. tär sjuk— arbete 0. tär sjuk- arbete 0. slukVåId dyl. vård dyl. vård dyl.

Vårdavdelningar med avdelningsbiträden (28 st) 2 342 1 534 1 820 837 204 599

(78%) (55%) (9%) (36%) Vårdavdelningar utan

avdelningsbiträden (14 st) 992 549 825 486 — — (83%) (89%) Summa 3 334 2 083 | 2 645 | 1 323 | 204 | 559

3. öppna avdelningar för långvarigt sjuka, övervägande uppegående,

4. låsta avdelningar för långvarigt sjuka, övervägande uppegående, samt

5. avdelningar för övervägande geriatriskt och sängliggande klientel. Hur många vårdavdelningar, representerande var och en av dessa typer, som undersöktes vid de olika sjukhusen, framgår av följande sammanställ- ning (tabell 109).

Administration och organisation Vad först beträffar administration och organisation omfattar arbetsuppgif- ter av sådan art en större del av observationstiden vid öppna och låsta intag— nings- och behandlingsavdelningar (10,8 resp. 10,5 %) än vid övriga, och är minst omfattande vid låsta avdelningar för långvarigt sjuka, övervägande

Tabell 109. Antal vårdavdelningar av olika typer

Antal avdelningar av följande typer: Öppna Lästa ' Avd. för S' khn . tÖPPPa . tååsåa avdelningar avdelningar övervägande . 1" s "' ”gångs" "' fång—**" för långvarigt för långvarigt geriatriskt Totalt b h ?idlin s- b han dlin s- sjuka, över— sjuka, över- och sång- e då] . gar e dl . g vägande vägande liggande av e ning av e nlngar uppegående uppegående klientel A ..... 1 1 1 _ ' 1 2 6 B ...... 2 2 — 1 1 6 C ...... 1 1 — 2 2 6 D ..... 2 1 — 1 2 6 E ...... 1 2 — 2 1 6 F ...... 2 2 -— 1 1 6 G ...... 1 2 1 1 1 6 Summa 10 11 2 9 10 42 ___; _,— 21 11

WWII/A

Elementär sjukvård

. 4 o s . . . , # Q . . o . . ' 'o'o'o'o'o' 9 Q'QV ' v "W ' v ' '.'.v ' ' "o' vev w 102.203»!då?X'få'f'éfåéfvfo?o'o?...'.':0203?&...'):åofeféåfofofofå:.fåfåvfåO? '.':éoféfvfo:

V///////////////. _

Teknisk sjukvård Psykologisk sjukvård f övervakning

Städning och dylikt

". ' "'. ""O 'O'o'e '.'. :':»:of»?&2»?.'.*203oto?:I»!€o?.?.?.åotvtel

Ärenden

b [1 [1 J . 1 1 | I

"" "0 ”"' '”" de" & 16 15 2'0 då 33

öppna integnings-och behindlingxavdelulngar Låsa avdelningar för långvarig: sjuka. övervägande uppegående

D Lärn inugnlngs—och behandlingsavdelningar & Avdelningar för övervägande geriatriskt

och sängliggande klientel

. Öppna avdelningar för långvarigt rjuka. övervägande uppegående

Diagram 5. Observationerna fördelade med hänsyn till vårdavdelningarnas karaktär på vissa arbetsgrupper (samtliga sjukhus)

uppegående patienter (6,7 %). Vid öppna avdelningar för långvarigt sjuka, övervägande uppegående patienter samt vid avdelningar för övervägande geriatriskt och sängliggande klientel omfattar de 8,8 resp. 8,1 % av observa- tionstiden.

Elementär sjukvård

Den elementära sjukvården är, som man kan förvänta, mest omfattande vid avdelningar för övervägande geriatriskt och sängliggande klientel, den om-

fattar vid dessa inemot en tredjedel av arbetstiden (31,5 %). Vid öppna och låsta avdelningar för långvarigt sjuka, övervägande uppegående patienter samt vid låsta intagnings- och behandlingsavdelningar omfattar den omkring en femtedel av observationstiden (20,3—18,7—17,7 %) och är minst om- fattande vid öppna intagnings- och behandlingsavdelningar (14,2 %).

Teknisk sjukvård Omfattningen av den tekniska sjukvården varierar mellan 2,9—6,3 %; den är lägst vid öppna avdelningar för långvarigt sjuka, övervägande uppegå— ende patienter och högst vid öppna intagnings- och behandlingsavdelningar.

Psykologisk sjukvård Även beträffande den psykologiska sjukvården föreligger betydande varia— tioner, från 7,4 % av observationerna vid avdelningar för övervägande ge- riatriskt och sängliggande klientel upp till 16,2 % vid låsta avdelningar för långvarigt sjuka, övervägande uppegående patienter. Vid övriga avdelnings- typer omfattar den omkring 12 % av observationerna.

Övervakning utan särskild insats

Denna grupp av observationer är av relativt lika omfattning vid flertalet avdelningstyper. Vid låsta avdelningar för långvarigt sjuka, övervägande uppegående patienter omfattar den emellertid 4,7 % av observationstiden (högst 2,4 % vid övriga typer av vårdavdelningar).

Materialvård Vid öppna avdelningar för långvarigt sjuka, övervägande uppegående pati- enter, är denna observationsgrupp mest omfattande, och utgör där 4,4 % av observationstiden. Vid övriga avdelningstyper varierar omfattningen av ma— terialvård mellan 1,0—1,7 %.

Städningsarbete o. dyl. Städningsarbete o. dyl. varierar från 10,9 % vid låsta avdelningar för lång— varigt sjuka, övervägande uppegående patienter upp till 15,6 % vid öppna intagnings- och behandlingsavdelningar.

Ärenden av olika slag. Denna observationsgrupp omfattar 5,6 % av observationstiden vid öppna in- tagnings- och behandlingsavdelningar och minskar därefter successivt till 4,2 % vid låsta intagnings- och behandlingsavdelningar, 3,9 % vid öppna av- delningar för långvarigt sjuka, övervägande uppegåen-de patienter, 3,1 % vid

låsta dito och 2,4 % vid avdelningar för övervägande geriatriskt och sång- liggande klientel.

Undervisning och information

Även observationsgruppen Undervisning och information är störst vid öppna intagnings- och behandlingsavdelningar (3,4 %). Minst omfattande är den vid låsta avdelningar för långvarigt sjuka, övervägande uppegående patien- ter, där den omfattar 1,6 % av observationstiden.

Deltar i arbete på hobbysal Observationsgruppen Deltar i arbete på hobbysal förekommer i stort sett en- dast vid öppna avdelningar för långvarigt sjuka, övervägande uppegående patienter (3,1 %), vilket torde förklaras av att patienterna där ofta deltar i utearbete eller i arbets- och sysselsättningsterapi inom särskilda lokaler på sjukhusområdet. En del av vårdavdelningspersonalen följer då med pa— tienterna till dessa arbeten utanför vårdavdelningen.

Observationer-nas fördelning på stora och små vårdavdelningar Vid bearbetningen av vårt material indelades vårdavdelningarna i följande tre storleksgrupper: 1—30, 31—50 respektive 51—70 patienter (tabell B 5). Antalet vårdavdelningar som ingick i undersökningen, representerande var och en av dessa grupper, framgår av följande sammanställning (ta- bell 110). '

Tabell 110. Antalet vårdavdelningar av olika storlek

Antal vårdavdelningar med följande antal belagda Sjukhus vårdplatser Summa . 1—30 31—50 51-—-70

A ................... — 5 1 6 B ................... 4 1 1 6 C ................... 5 1 —— 6 D .................. — 3 3 6 E ................... 2 1 3 6 F ................... 5 1 —— 6 G ................... 1 4 1 6

Summa 17 16 9 42

Antalet observationer inom den första gruppen var 6 025, inom den andra 5 898 och inom den tredje gruppen 4 199.

Administration och organisation Observationsgruppen administration och organisation upptar en relativt sett lika stor del av observationstiden vid små och medelstora avdelningar (9,2

respektive 9,3 %) men är av något mindre omfattning vid stora vårdavdel- ningar (8,4 %).

Elementär sjukvård I fråga om denna observationsgrupp föreligger en rätt betydande skillnad mellan de tre storleksgrupperna: vid små avdelningar omfattar sådan sjuk- vård 16,4 % av observationstiden, vid medelstora avdelningar inte mindre än 25,0 % och vid stora avdelningar 20,7 %.

Den tekniska sjukvården Den tekniska sjukvården är däremot mest omfattande vid små avdelningar, 6,4 %, den omfattar 3,8 % vid medelstora avdelningar och 4,3 % vid stora avdelningar.

Den psykologiska sjukvården

Denna gren av sjukvården är mest omfattande vid stora avdelningar, 14,9 %, därefter kommer små avdelningar, 12,7 %, och vid medelstora avdelningar utgör den endast 9,3 % av observationstiden. &

Övervakning utan särskild insats Av intresse är att se, att övervakning utan särskild insats upptar en relativt sett betydligt större del av observationstiden vid stora avdelningar (4,9 %), än vid medelstora och små avdelningar (1,1 respektive 1,2 %).

Städningsarbete o. dyl. '( Även' dessa slag av arbeten är mest omfattande vid små avdelningar, blir mindre vid medelstora avdelningar och minst vid större avdel-ningari 14,1— 13,5—10,6 %. —' ' '-

Undervisning och information , .- Arbetsuppgifter, som avser undervisning öch information, är av anmärk- ningsvärtliten omfattning vid samtliga vårdavdelningar men är dock av något större omfattning vid små avdelningar (3,4 %) än vid medelstora och stora (1,5 resp. 1,6 %).

Observationernas fördelning på olika veckodagar I stort sett uppvisar de olika veckodagarna samma mönster i fråga om ar- betsuppgifternas fördelning, dock med undantag för lördagar (tabell B 6, diagram 6). Under sistnämnda veckodag är elementär sjukvård samt städ- 11—204247

Elementär sjukvård

Teknisk sjukvård

Psykologisk sjukvård

% av observationstiden

måndag tisdag onsdag torsdag fredag lördag måndag tisdag onsdag torsdag fredag lördag måndag tisdag onsdag torsdag fredag lördag måndag titdag onsdag torsdag

fredag iöldl; _ .

5 10

Städningsarbete och dylikt

Ärenden av olika slag

Rast

Övriga arbetsgrupper

25 % av observationstiden

måndag tisdag onsdag torsdag fredag lördag måndag tisdag

onsdag torsdag fredag . ' ' lördag : _ :

måndag tisdag onsdag torsdag fredag lördag

Diagram 6. Observationerna fördelade på olika veckodagar (samtliga sjukhus)

Administration och organisation

% av observationstiden

12-13 13-14 14-15 15—16 16-17 1'1-18 18-19 07-08 08-09 09-10 10-11 11-12 12-13 13-14 14-15 15-16 16-17 1'1-18 18-19 07-08 08-09 09-10 10-11 11-12 12-13 13-14 14-15 15-16 16-1'1 1'7-18 18—19

Diagram 7. Observationerna fördelade efter tidpunkt på dagen då observationerna gjorts (samtliga sjukhus)

Städningsarbete och dylikt

Ärenden av olika slag

Ran

övriga arbetsgrupper

% av observationstiden

07-08 08-09 09-10 10-11 11,-12 12-13 13-14 14-15 15-16 16-17 17-18 18-19 07-08 08-09 09-10 10-11 11-12 12-13 13-14 14-15 15-16 16-1'1 17-18 18-19

07 - 08 08 ' 09 09 - 10 10 ? 11 11 — 12 12 - 13 13 - 14 14 -.15 15 — 16 16 - 17 17 - 18 18 - 19 07 - 08 08 - 09 09 - 10 10 - 11

12-13 13-14 14-15 16-17 17-18

1 0 1 5

20 25

ningsarbete o. dyl. betydligt mera omfattande än under övriga veckodagar på bekostnad av raster och övriga arbetsuppgifter. Detta torde i första hand bero på att observationstiden under lördagar hade begränsats till att omfatta tiden mellan kl. 07.00—14.00 och att nyssnämnda arbeten är koncentrerade till framförallt denna tid på dagen. På lördagar upptar den elementära sjukvården därför 28,2 % av observationstiden, under övriga ' veckodagar endast omkring 20 %. Motsvarande siffror i fråga om städ- ningsarbete o. dyl. är 16,5 resp. 13 %. Det bör tilläggas, att inga observa- tioner gjordes på söndagar.

Observationer-nas fördelning efter tidpunkt på dagen då observationerna gjordes

Som framgår av tabell B 7, är observationerna icke jämnt fördelade under de olika timmarna av den dagliga observationstiden. Eri Omräkning har emellertid gjorts så, att en jämn fördelning erhållits. De därvid erhållna siffrorna har satts inom parentes i tabellen och ligger till grund för den procentuella fördelningen. Diagram 7 är också uppgjort efter dessa rela- tiva tal och visar, hur observationerna för resp. arbetsgrupper fördelar sig under dagen.

Administration och organisation Dessa arbetsuppgifter är relativt jämnt fördelade under dagen, dock med »toppar» mellan klockan 10—12 och 16—17.

Sjukvård

Den elementära sjukvården är som väntat mest arbetskrävande under första timmen av arbetspasset, då 20,8 % av alla observationer i denna arbets- grupp gjorts. Den utgör 52,3 % av det under denna timme observerade to- tala arbetet. Även teknisk sjukvård utförs till största delen denna tid (15,2 %) och utgör 9,2 % av morgwonarbetet. Mellan klockan 17—18 utförs ytterligare 12,5 % av den tekniska sjukvården. Anledningen till att dessa båda arbetstimmar innefattar så mycket teknisk sjukvård torde vara, att medicinutdelningen som regel äger rum under dessa tider av arbetsdagen. "”Vad beträffar den psykologiska sjukvården är denna mest omfattande dels på förmiddagar mellan klockan 10—12 (14, 3 % och 13, 8 % av det totala ob- Serverade arbetet under resp. timmar), dels på eftermiddagarna mellan . klockan 15—19 (16, 2 %, 14, 6 %, 14, 6 % och 15, 5 % av observationerna un- der resp. timmar).

Städningsarbete 0. dyl.

Städningsarbetets omfattning är ganska varierande under dagens olika timmar med en högsta belastning klockan 9—10, då 14,8 % av alla obser- vationer avseende städningsarbete o. dyl. gjorts, och lägsta belastning kloc-

kan 13—14, resp. 18—19, med endast 4,5 % och 4,1 % av observationerna i denna arbetsgrupp. I förhållande till Övrigt arbete under olika timmar utgör städningen enligt vår undersökning mer än 20 % mellan klockan 8—11 för att sedan sjunka och under eftermiddagen utgöra omkring 8—10 % med en ytterligare topp klockan 17——18, då den upptar 13,5 % av totalantalet observationer.

Ärenden av olika slag Sådana uppdrag utföras mest på förmiddagarna mellan kl. 9—11 då de ut- gör 6,3 % resp. 4,4 % och på eftermiddagarna mellan kl. 13—17, då de för resp. timme utgör 5,2 %, 5,0 %, 4,6 % och 6,2 % av observationerna. Under motsvarande tider uträttas 24,4 % och 47,6 % av alla ärenden under ob- servationstiden. '

Observationemas fördelning med hänsyn till patienternas vårdtider För att få klarhet i huruvida avdelningar med övervägande akut sjuka pa- tienter kräver en annan arbetsfördelning än avdelningar med långtidssjuka patienter uppdelades observationerna även med hänsyn till patienternas vårdtider. ' . Av nedanstående sammanställning (tabell 111) framgår, hur många— vårdavdelningar det fanns bland vårt urval inom vilka mer än en tredjedel av patienterna vårdats högst 30 dagar, 31—90 dagar, 91 dagar—1 år, 1—5 år respektive mer än 5 år.

Tabell 111. Vårdavdelningarna fördelade med hänsyn till patienternas vdrdtider

Antal vårdavdelningar inom vilka mer än en tredjedel Sjukhus av patienterna vårdats . högst 30 dgr 31—90 dgr 91 dgr—1 år 1—5 år > 5 är

A .................. 2 — —— 1 3 B ................... 2 — — _ 2 C ................... _— 1 —- 5 —1 D ................... _ _— 1 1 3 E ................... 1 1 _ —— 4 F ................... 3 1 -— — 3 G ................... 1 _ 1 1 4

Summa 9 3 2 8 19

1 Sjukhuset öppnades 1957, varför inga patienter vårdats mer än 5 år därstädes.

I tabell B8 har vi sammanfört observationerna dels för de vårdavdel- ningar, inom vilka mer än 50 % av patienterna vårdats högst 90 dagar vid sjukhusen, dels ock för de vårdavdelningar, inom vilka mer än 50 % av patienterna vårdats mer än 1 år vid sjukhusen. Vi har på så sätt erhållit en uppdelning på akutavdelningar resp. avdelningar för långtidssjuka. En jämförelse mellan dessa båda avdelningstyper ger följande resultat.

Administration och organisation Vid akutavdelningar upptar dessa arbetsuppgifter 11,7 % av observations- tiden, vid avdelningar för långtidssjuka endast 7,3 %. Till viss del torde denna skillnad bero på större antal in- och utskrivningar vid akutavdel- ningarna.

Sjukvård

Den elementära sjukvården är som väntat av mest betydande omfattning vid avdelningar för långtidssjuka, inte mindre än 23,2 % av totalantalet ob- servationer kunde hänföras till detta slag av sjukvård vid nyssnämnda av- delningar. Motsvarande uppgift när det gäller akutavdelningarna är 14,3 %. Beträffande den tekniska sjukvården är förhållandet motsatt, 4,1 % vid avdelningar för långtidssjuka och 7,2 % vid akutavdelningar. Den psyko- logiska sjukvården är i stort sett lika omfattande vid båda avdelningsty- perna (11,1 % vid akutavdelningar och 13,1 % vid avdelningar för lång- tidssjuka).

Övervakning

Beträffande övervakning utan särskild insats är det absoluta antalet ob- servationer ganska litet, men relativt sett föreligger en skillnad: vid akut- avdelningar upptar denna grupp av observationer 0,2 % av totalantalet, vid avdelningar för långtidssjuka 3,0 %.

Städningsarbete o. dyl. Här föreligger en viss skillnad mellan de båda avdelningstyperna. Vid akut- avdelningar upptar ifrågavarande arbetsuppgifter 14,5 % av observations- tiden, vid avdelningar för långtidssjuka endast 11,7 %.

Ärenden av olika slag Mer än dubbelt så stor andel av observationstiden ägnas åt rubricerade göromål vid akutavdelningar (7,0 % av observationstiden), som vid avdel- ningar för långtidssjuka (3,2 %).

Undervisning och information

Även denna grupp av insatser ges mera utrymme vid akutavdelningar än vid avdelningar för långtidssjuka. Vid de förstnämnda upptar den 3,6 % av observationstiden och vid de sistnämnda 1,5 %.

Yttre arbeten Sådana arbeten förekommer inte alls för personalen vid akutavdelningar. Vid avdelningar för långtidssjuka upptar de 1,6 % av observationstiden.

Observationernas fördelning med hänsyn—'till antal under år 1959 nyintagna patientchifprocent av antalet godkända vårdplatser vid respektive vårdavdelningar

Vid bearbetningen uppdelades primårmaterialet även med hänsyn till pa- tientomsättningen vid vårdavdelningarna (tabell B9), vilka därvid inde- lades i fyra grupper, nämligen avdelningar där antalet nyintagna patien- ter år 1959 i relation till antalet godkända vårdplatser 1) är 0 %, 2) varierar mellan 0,1—50 %, 3) varierar mellan 50,1—300 % eller 4) är > 300 %.

Antalet avdelningar som fanns inom var och en av dessa grupper framgår av följande sammanställning (tabell 112).

Tabell 112. Vårdavdelningarna fördelade med hänsyn till patientomsättningen

Antal avdelningar med följande patientom- Sjukhus sattnmg Uppgift Totalt saknas 0 % 0,1—50 % 50,1—300 % > 300 % A ............ —— 4 — 2 -— 6 B ............ 1 2 — 3 — 6 C ............ 2 2 2 — — 6 D ............ — 2 4 — — 6 E ............ 3 1 2 — — 6 F ............ — — 1 1 4 6 G ............ —— 1 1 1 3 6 Summa 6 12 10 7 7 42 Antal observa- tioner ...... 2 038 3 083 4 777 3 359 2 865 16 122

Administration och organisation Här föreligger en klar tendens, ju större patientomsättning desto mera om- fattande är de administrativa och organisatoriska arbetsuppgifterna, vil- ket främst torde bero på, att en större patientomsättning medför mera arbete med bl. a. inskrivningar och utskrivningar av patienter. Vid de avdelningar, där icke någon patientomsättning förekom under år 1959, upptog admi- nistration och organisation 5,9 % av observationstiden, vid de avdelningar, där antalet nyinskrivna patienter var mer än tre gånger antalet godkända vårdplatser, var motsvarande procenttal 11,7 %.

Sjukvård

Ifråga om den elementära sjukvården föreligger ett oregelbundet mönster, den är minst omfattande (16,2 %) vid avdelningar, där patientomsätt— ningen är störst, och näst minst omfattande (20,8 %), där icke någon om- sättning förekommer. Även ifråga om den psykologiska sjukvården före- ligger en viss oregelbundenhet, mest omfattande är den vid avdelningar, där icke någon omsättning förekommer (15,4 %), och minst, där pa— tientomsättningen varierar mellan 0,1—50 % (9,7 %). Bl. a. bedrives det gruppverksamhet på avdelningar för långvarigt sjuka, som ej har någon

större patientomsättning. Ifråga om den tekniska sjukvården är regelbun- denheten större. Den ökar allteftersom patientomsättningen stiger eller från 2,8 till 6,5 %.

Övervakning

Anmärkningsvärt är att övervakning utan särskild insats i speciellt stor utsträckning förekommer vid avdelningar, där patientomsättningen är lika med 0 (6,2 % av observationstiden). Vid övriga avdelningar varierar den mellan 1—2,1 %.

Städningsarbete o. dyl. Från avdelningar, där ingen patientomsättning varit för handen, till avdel- ningar, där denna uppgår till 50,1—300 %, ökar rubricerade arbetsupp- gifter från 11,4 till 14,7 % av observationstiden. Vid de avdelningar, som har den högsta patientomsättningen (> 300 %) sjunker städnings- och motsvarande arbetsuppgifter emellertid åter till 11,4 % av observations- tiden.

Ärenden av olika slag Denna grupp av insatser stiger med en ökning av patientomsättningen från 2,7 till 5,7 %.

Undervisning och information Även denna observationsgrupp visar en stigande tendens eller från 1,2 till 2,9 % av observationstiden.

Observationerna: fördelning med hänsyn till det relativa antalet åldringar över 70 år vid respek- tive vårdavdelningar

Vid bearbetningen indelades vårdavdelningarna med hänsyn till hur många åldringar över 70 år, som fanns å dessa (tabell B 10). Avdelningarna inde- lades därvid i 5 grupper med hänsyn till om 0 %, 0,1—10 %, 10,1——20 %, 20,1—40 % eller mer än 40 % av patienterna utgjordes av åldringar.

Administration och organisation Omfattningen av administrativa och organisatoriska arbetsuppgifter varie- rar något med hänsyn till antalet åldringar; mest omfattande är denna observationsgrupp vid avdelningar med högst 10 % åldringar (10,3 % av observationstiden) och minst omfattande vid avdelningar med mer än 40 % åldringar (7,5 % av observationstiden).

Elementär sjukvård

Här är fördelningen betydligt mera ojämn. Som väntat upptar den elemen- tära sjukvården en betydande del av den totala arbetsvolymen vid avdel-

ningar, där ett relativt stort antal åldringar vårdas. Där mer än 40 % består av sådana patienter, omfattar den elementära sjukvården något mer än en tredjedel av observationstiden (33,5 %). Vid avdelningar, där högst 10 % av patienterna utgöres av åldringar, omfattar denna del av sjukvården en- dast 15,6 % av observationstiden.

Teknisk sjukvård Beträffande den tekniska sjukvården är variationerna betydligt mindre, mest omfattande är den vid avdelningar, där icke några åldringar finnes; vid sådana avdelningar utgör den 7,7 % av observationstiden.

Psykologisk sjukvård

I fråga om detta slag av arbetsuppgifter föreligger rätt betydande variatio— ner. Vid avdelningar, där mer än 40 % av patienterna består av åldringar, representerar den psykologiska sjukvården endast 6,4 % av observations- tiden. Mest omfattande är den vid avdelningar, där 10,1—20 % utgöres av åldringar; den upptar där 14,8 % av det totala antalet observationer.

Övervakning

Övervakning utan särskild insats uppgår till 3,8 % vid avdelningar med 0,1—10 % åldringar; minst omfattande är den vid avdelningar, där mer än 40 % av patienterna utgöres av åldringar (0,5 %). Vid övriga avdelningar upptar gruppen högst 1,5 % av observationstiden. *

Städningsarbete o. dyl. Även här föreligger rätt betydande variationer eller från 11,6 % vid avdel- ningar, där åldringarna utgör 10,1—20 % av alla patienter, upp till 17,1 % vid avdelningar, där det icke finns några åldringar över 70 år. Städnings- arbetet är relativt omfattande även inom den andra ytterlighetsgruppen, d. v. s. vid avdelningar, där mer än 40 % av patienterna utgöres av åld- ringar, ifrågavarande arbetsuppgifter upptar där 14,7 % av observations- tiden.

Observationemas fördelning med hänsyn till patienternas förmåga att sköta sin personliga hygien vid respektive vårdavdelningar Vid bearbetningen fördelades observationerna även med hänsyn till pa- tienternas förmåga att sköta sin personliga hygien (tabell B 11 ).

Antal vårdavdelningar, inom vilka 0 %, 0,1—10 %, 10,1—--50 % respek- tive > 50 % av patienterna sköter sin personliga hygien helt, delvis eller inte alls, framgår av följande sammanställning (tabell 113).

Tabell 113. Vdrdavdelningarna fördelade med hänsyn till patienternas skötsel av den personliga hygienen

Antal vårdavdelningar inom vilka Sjukhus 0 % 0,1—10 % 10,1—50 % > 50 % sköter sin personliga hygien i A .......... helt ................ 1 1 2 2 delvis .............. 1 —— 2 3 inte alls ............ 1 2 2 1 B .......... helt ............... — — 1 5 delvis .............. — 3 3 —— inte alls ............ 2 2 2 — C .......... helt ............... — 1 3 2 delvis. . . . 1 -— 5 — inte alls ............ 2 2 1 1 D .......... helt ............... — — 3 3 delvis .............. 2 — 3 1 inte alls ............ 1 1 2 2 E .......... helt ............... — 1 1 4 delvis .............. 1 1 3 1 inte alls ............ 2 — 3 1 F .......... helt ............... — — 2 4 delvis .............. — 1 5 — inte alls ........... 1 2 2 1 G .......... helt ............... 1 — 2 3 delvis .............. 1 —— 5 _— inte alls ............ 1 1 3 1

Administration och organisation Av tabell B 11 framgår bl. a., att på avdelningar, där de flesta patienterna helt sköter sin personliga hygien, får man ett högsta procenttal administra- tiva och organisatoriska arbetsuppgifter. Skillnaderna är emellertid rela- tivt små: vid avdelningar, där icke några patienter helt sköter sin personliga hygien, upptar dylika göromål 7,1 % av observationstiden, vid avdelningar, där mer än 50 % helt sköter sin personliga hygien, är motsvarande siffra 9,7 %.

Sjukvård

Vad först beträffar den elementära sjukvården medför givetvis ett större antal patienter, som inte sköter sin personliga hygien, att omfattningen av detta slag av sjukvård ökar. Vid avdelningar, där mer än 50 % av pa- tienterna inte alls sköter sin personliga hygien, upptar den elementära sjukvården inte mindre än 30,9 % av observationstiden, och vid avdelningar, där det inte finns några sådana patienter, är omfattningen av sådana upp— gifter endast 14,2 %. Den tekniska sjukvården företer ett mera oregelbun— det mönster, någon säker tendens i viss riktning kan i varje fall inte för—

märkas. Den psykologiska sjukvården varierar i betydande grad, men inte heller här kan någon viss tendens urskiljas. Vid de avdelningar, där inga patienter helt sköter sin personliga hygien, upptar den 7,4 % av obser- Vationstiden, vid avdelningar med mellan 0,1—10 % patienter, som skö- ter sin personliga hygien, är den psykologiska sjukvården mest fram- trädande, den upptar vid dessa 14,4 % av observationstiden, för att därefter successivt sjunka till 11,7 % vid de avdelningar, där mer än 50 % består av patienter, som helt sköter sin personliga hygien.

Övervakning

Av tabellen synes framgå, att ju flera patienter det finns på avdelningarna, som helt sköter sin personliga hygien, ju mera tid ägnas åt övervakning utan särskild insats, men antalet observationer i denna grupp är som nämnts begränsat (ökar från knappt 1 % till drygt 2 % ).

Städningsarbete o. dyl. Samma tendens föreligger här; vid avdelningar, där det inte finns några patienter, som helt sköter sin personliga hygien, upptar denna arbetsgrupp 11,1 % av observationstiden för att öka till 14,1 % vid de avdelningar, där mer än 50 % av patienterna sköter sin personliga hygien självständigt.

Ärenden av olika slag Motsvarande tendens finnes också beträffande denna observationsgrupp; från avdelningar, där icke några patienter självständigt sköter sin person- liga hygien, till avdelningar, där mer än 50 % består av sådana patienter, ökas procenten av observationer för dylika göromål från 2,8 till 4,6.

Undervisning och information Här föreligger ett oregelbundet mönster. Vid avdelningar, där icke några patienter helt sköter sin personliga hygien, upptar denna grupp 1,2 % av observationerna, inom de avdelningar, där mellan 0,1—10 % består av så— dana patienter, upptar den 3,2 % av observationerna för att därefter sjunka till 1,7 % vid avdelningar med 10,1—50 % patienter, som självständigt sköter sin personliga hygien. Vad slutligen beträffar avdelningar, där mer än 50 % består av sådana patienter stiger ifrågavarande arbetsgrupp till att omfatta 2,6 % av observationerna.

Observationernas fördelning med hänsyn till antalet patienter som matas i procent av hela an- talet patienter vid vårdavdelningarna

Vid bearbetningen indelades observationerna även med hänsyn till antalet patienter som matas i procent av hela antalet patienter inom respektive avdelningar (tabell B 12). Antalet avdelningar inom vilka 0, 0,1—10, 10,1—40, resp. > 40 % av patienterna matas framgår av nedanstående sam— manställning (tabell 114).

Tabell 114. Vårdavdelningarna fördelade med hänsyn till huruvida patienterna matas eller ej

Antal vårdavdelningar inom vilka följande procent Sjukhus av patienterna matas: Summa

0 % 0,1—10 % 10,1—40 % > 40 % A .................. 3 1 2 —— 6 B .................. 3 2 1 -— 6 C .................. 2 1 3 _— 6 D .................. 2 1 1 2 6 E .................. 4 1 1 —- 6 F .................. 1 2 2 1 6 G .................. 1 2 2 1 6 Summa 16 10 12 4 _ 42

Antal observationer . . 5 888 4 447 3 981 1 806 16 122

Administration och organisation Relativt små variationer föreligger här, från 8,5 % (vid avdelningar, där mer än 40 % av patienterna matas) till 9,6 % av observationstiden (vid av- delningar, där det finns mellan 0,1—10 % sådana patienter).

Sjukvård

Beträffande den elementära sjukvården finns betydande variationer, och det föreligger också en klar tendens. Minst omfattande är denna gren av sjukvården vid avdelningar, där icke några patienter matas — den upptar där 15,6 % av observationstiden —— för att successivt stiga till 29,8 % vid avdelningar, där mer än 40 % mata-s. I fråga om den tekniska sjukvården är variationerna små, från 4,2 % (vid avdelningar där mer än 40 % matas) till 5,4 % (vid avdelningar, inom vilka mellan 0,1—10 % matas). Någon ten- dens i viss riktning kan ej urskiljas. Vad beträffar den psykologiska s juk- vården synes mera tid ägnas åt denna, ju färre patienter det finns, som matas (från 9,3 % av observationerna vid avdelningar, där mellan 10,1— 40 % av patienterna matas, till 14,3 % vid avdelningar, där inga patienter matas).

Övervakning

Ifråga om övervakning utan särskild insats är tendensen oklar. Denna grupp av observationer omfattar 2,3 % av totalantalet vid avdelningar, där det inte finns några patienter, som matas, stiger därefter något till 2,7 % vid avdelningar, inom vilka 0,1—10 % matas. Vid avdelningar, där 10,1—— 40 % av patienterna matas, är övervakning utan särskild insats relativt sett. minst omfattande (1,3 % av observationerna) för att därefter stiga till 2,0 % vid avdelningar, där mer än 40 % av patienterna matas.

av observa- nutiden

Gertrud Olsson

3).— ___—___

Gerd Zettentrörn Lagervall

Gun Zacharias

:)..—__ ____________ ___-_

! L _a | L A A I ' I | | ' Administration Elementär Teknisk Psykologisk Slådnlngnrbel: Rm Ledig och organisation sjukvård sjukvård sjukvård och dylikt

— -- — - = Vederbörande observatör: procentuella andel av totalantalet observationer

Diagram 8. De tre observatörernas andel av antalet observationer i vissa arbetsgrupper

Städningsarbete o. dyl. Mönstret är här oregelbundet, och någon tendens i någon bestämd rikt- ning kan ej urskiljas. Vid avdelningar, där inga patienter, resp. mellan 10,1—40 % av patienterna matas, omfattar dessa arbeten 13,8 % av obser- vationstiden. Vid avdelningar, där 0,1—10 % av patienterna matas, är mot- svarande procenttal 11,4 och vid avdelningar, där mer än 40 % matas, 11,9.

Ärenden av olika slag Beträffande denna grupp av arbeten är tendensen klar; vid de avdelningar, där inte några patienter matas, upptar dessa arbeten 4,6 % av observations- tiden för att därefter successivt sjunka till 1,4 % vid de avdelningar, där mer än 40 % av patienterna matas.

Undervisning och information

Även här förekommer vissa variationer. I stort sett har denna grupp av arbeten samma omfattning vid avdelningar, där inte några patienter ma- tas, som där mellan 10,1—40 % av patienterna matas (2,4 resp. 2,5 % av ob- servationstiden). Vid avdelningar där 0,1—10 % eller mer än 40 % av pa- tienterna matas är de arbetsinsatser, som innefattar undervisning och in- formation, ännu mindre — 1,9 resp. 1,7 % av observationstiden.

Observationernas fördelning på de tre observatörerna Som inledningsvis framhållits verkställdes frekvensstudierna av Gerd Zet— terström Lagervall, Gertrud Olsson och Gun Zacharias. Den förstnämnda gjorde 5 504 observationer, den andra 9 553 och den tredje 1 064. Hur dessa absolut och relativt sett fördelar sig på de olika grupperna av observationer framgår av tabell B 13 a—b, diagram 8. Som därav framgår är skillnaderna mellan relativtalen ganska obetydliga. Man är därför berättigad att draga den slutsatsen, att de olika förekommande arbetsuppgifterna uppfattats en— tydigt av observatörerna.

KAPITEL 6

Rapport över arbetsredogörelseundersökningen

I. Tillvägagångssätt

Den tredje metoden för analysering av sjukvårdspersonalens arbetsuppgif- ter genomfördes på så sätt att följande befattningshavare ombads att på ett särskilt formulär anteckna vad deras arbete bestod av för olika upp- gifter under loppet av en 4-dagarsperiod (4 nätter i fråga om nattpersona- len).

Läkare Överläkare och bitr. överläkare Övriga läkare i sjukhusvård överläkare i familjevård och hjälpverksamhet Internmedicinare och personalläkare Psykologer Kuratorer Personalföreståndare och bitr. personalföreståndare Föreståndarinnor och uppsyningsmän för inre sjukvård Föreståndarinnor i hjälpverksamhet och familjevård Socioterapeuter Uppsyningsmän för yttre arbeten Apotekssköterskor Personal i sysselsättnings- och arbetsterapi Nattöversköterskor Kvällvakter på vårdavdelningarl Nattvakter på vårdavdelningar1

Formuläret var indelat i halvtimmesintervaller, vilka täckte hela arbets- tiden för dag- respektive kvälls- och nattpersonalen.

Följande anvisningar om sättet för formulärens ifyllande delgavs varje befattningshavare, som ombads lämna arbetsredogörelse.

1. Uppgifterna avser att täcka hela Edert arbetspass under fyra dagar (nätter). För varje arbetsdag (natt) användes ny blankett.

2. Edra huvudsakliga sysselsättningar under närmast förflutna halvtimme av arbetspasset antecknas å blanketten. Om Ni under halvtimmen hållit på med flera arbetsuppgifter anges inom parentes det ungefärliga antal minuter, som Ni hållit

1 Av kvällvakter och nattvakter på vårdavdelningar lämnades arbetsredogörelse'r vid samma avdelningar som frekvensstudierna gjordes på.

på med olika arbetsuppgifter, t. ex. »medicinutdelning (15 min.)», »golvboning (10 min.)», »förande av journal (5 min.)».

3. Anteckningarna göres så kortfattat och koncentrerat som möjligt. Mera ge- nerellt hållna anteckningar såsom »skrivgöromål», »tillsyn» bör undvikas; sådan anteckning bör kompletteras med vad skrivgöromålen eller tillsynen avsett, t. ex. »journalanteckning» resp. »tillsyn av utearbetande patienter».

4. Ytterligare anvisningar rörande formulärens ifyllande lämnas av utredning- ens sekreterare.

5. Sedan undersökningarna avslutats inlämnas de av Eder ifyllda blanketterna till .sjukhuschefens (styresmannens) expedition.

I kapitel 1 har vi diskuterat tillförlitligheten lav intervju- och arbetsre- dogörelsemetoderna. Som därav framgår är bortfallet ifråga om arbetsre- dogörelserna ringa, dock med undantag för läkarna vid de kommunala sj uk- husen. En annan faktor, som är av betydelse, är att endast ett fåtal arbets- redogörelser lämnades av vissa personalkategorier beroende på att antalet besatta tjänster av ifrågavarande slag inte var större vid de undersökta sjukhusen. Så var exempelvis fallet med invärtesmedicinare och personal- läkare, kuratorer vid statliga sjukhus, socioterapeuter vid kommunala sjuk- hus etc. Arbetsuppgifterna för dessa kategorier kommer att ytterligare be- lysas i delegationens kommande huvudbetänkande.

II. Resultat Överläkare och bitr. överläkare (Tabell 115 a) Av rubricerade befattningshavare lämnades sammanlagt 24 arbetsredo- görelser, därav 16 vid statliga och 8 vid kommunala sjukhus.

Den ojämförligt största arbetsgruppen var Rond (förmiddagsrond), som vid statliga sjukhus upptog 29 % och vid kommunala någ-ot mindre eller 24 % av arbetstiden. Vid de kommunala sjukhusen förekom också i mera begränsad utsträckning eftermiddagsrond, vilken dock upptog endast en knapp procent av arbetstiden.

Den näst största gruppen var vid statliga sjukhus Expeditionsarbete med telefonmottagning, som där omfattade 18 % av arbetstiden (10 % vid kom— munala sjukhus), och vidkommunala sjukhus Samtal, undersökningar och behandlingar utöver ronden, vilken grupp där upptog 18 % (9 % vid statliga sjukhus). . Gruppen Intyg och skrivelser till myndigheter och institutioner etc. var betydligt mera omfattande vid statliga än vid kommunala sjukhus (11 respektive 4 %). Skillnaden torde till viss del förklaras av det merarbete, som vården av de straffriförklarade medför vid de statliga sjukhusen. Ett motsatt förhållande rådde beträffande gruppen Privatpraktik (3 respektive 7 %) och likaledes vad beträffar gruppen Tjänstgöring utom sjukhuset -'('5 respektive 8 %). I

Statliga sjukhus Kommunala sjuk- Samtliga sjukhus (16 bef.—havare) hus (8 bef.-havare) (24 bef.-havare)

Arbetsuppgifter Antal (7 Antal (7 Antal (7 arb.tim. 0 arb.tim. 0 arb.tim. o 1 2 3 4 5 6 7 1. Rond (fm). Samtal, undersök- ningar och behandlingar under ronden. Konferenser i samband med ronden .................. 134,5 29,3 50,5 23,7 185,0 27,5 1 a. Eftermiddagsrond ........... — —— 2,0 0,9 2,0 0,3 2. Journalskrivning. Genomgång av journaler .................... 34,5 7,6 18,5 8,7 53,0 7,9

3. Intyg och skrivelser till myndig- heter och institutioner. Remis- ser. Styresmannauppgifter ..... 50,5 11,0 9,0 4,2 59,5 8,8

4. Samtal, undersökningar och be— handlingar utöver ronden (inbe- räkn. samtal med anhöriga, mot— tagn. för försöksutskrivna och definitivt utskrivna) ........... 41,0 8,9 38,0 17,8 79,0 11,7

5. Exp.-arbete med telefonmot- — tagn.: förfrågn. ang. pat., för- nyelse av recept etc. Genomgång av post. Arbetsplanering ....... 81,0 17,6 22,0 10,3 103,0 15,3

6. Samtal och konferenser med andra befattningshavare och kol- leger ........................ 44,5 9,7 27,5 12,9 72,0 10,7

7. Undervisning, föredrag och före- läsningar. Vetenskapligt arbete. Genomgång av facklitteratur. . . 39,5 8,6 13,5 6,3 53,0 7,9

8. Privatpraktik ................ 12,5 2 7 14,5 6 8 4 1

9. Tjänstgöring utom sjukhuset, bl. a. mottagn. på alkoholpol., konsult på andra sjukhus etc. 21,0 4,6 18,0 * 8,4 39,0 5,8

Summa 459,0 100,0 213,5 100,0 672,5 100,0

Övriga läkare i sjukhusvård (Tabell 115 11) Även i fråga om dessa läkare utgjorde Rond etc. den ojämförligt största arbetsgruppen (35 % vid statliga och 28 % vid kommunala sjukhus). Ef- termiddagsrond förekom vid såväl statliga som kommunala sjukhus och i större omfattning än bland överläkarna, den omfattade 7 a 8 % av arbets- tiden.

Den näst största observationsgruppen utgjordes såväl vid statliga som vid kommunala sjukhus av Samtal, undersökningar och behandlingar ut- över ronden etc. (17 respektive 19 %). Därnäst följde Journalskrivning, som omfattade dubbelt så lång tid för här berörda läkare (16 % vid statliga sjuk- hus och 14 % vid kommunala) som vad fallet var för överläkare och biträ- dande överläkare.

Även beträffande rubricerade läkare var gruppen Intyg och skrivelser

12—204247

till myndigheter och institutioner etc. mera omfattande vid statliga än vid kommunala sjukhus (6 respektive 2 %).

Expeditionsarbete med telefonmottagning etc. upptog vid statliga sjuk- hus 10 och vid kommunala sjukhus 13 % av arbetstiden.

En betydande skillnad förelåg beträffande gruppen Samtal och konfe- renser med andra befattningshavare och kolleger. Den omfattade endast 3 % vid statliga sjukhus mot 10 % vid kommunala sjukhus.

Tabell 115 b. Övriga läkare i sjukhusvården

Statliga sjukhus Kommunala sjuk- Samtliga sjukhus (22 bef.—havare) hus(11 bef.-havare) (33 bef.-havare)

Arbetsuppgifter Antal '7 Antal '7 Antal 0/ arb.tim. ” arb.tim. ” arb.tim. " 1 2 3 4 5 6 7 1. Rond (fm). Samtal, undersök- ningar och behandlingar under ronden. Konferenser i samband med ronden .................. 215,5 34,7 94,5 27,5 310,0 32,1 1 a. Eftermiddagsrond ........... 51,5 8,3 24,5 7,1 76,0 7,9 2. Journalskrivning.Genomgång av journaler .................... 96,5 15,5 48,5 14,1 145,0 15,0

3. Intyg och skrivelser till myndig- heter och institutioner. Remis- ser. ........................ 36,5 5,9 7,0 2,0 43,5 _ 4,5

4. Samtal, undersökningar och be- handlingar utöver ronden, (in- beräkn. samtal med anhöriga, mottagning för försöksutskrivna och definitivt utskrivna ....... 106,0 17,1 64,0 18,5 170,0 17,6

5. Exp.-arbete med telefonmot- tagn.: förfrågn. ang. pat., för- nyelse av recept etc. Genomgång av post. Arbetsplanering ....... 63,0 10,0 44,5 13,0 107,5 11,1

6. Samtal och konferenser med andra befattningshavare och kol- leger ........................ 21,0 3,4 32,5 9,5 53,5 5,5

7. Undervisning, föredrag och före- läsningar. Vetenskapligt arbete. Genomgång av facklitteratur. . . 18,5 3,0 11,0 3,2 29,5 3,

8. Privatpraktik ................ 6,0 1,0 5,5 1,6 11,5 1

9. Tjänstgöring utom sjukhuset, bl. a. mottagn. på alkoholpol., konsult på andra sjukhus etc.. . 7,0 1,1 12,0 3,5 19,0 2,0

Summa 621,5 100,0 344,0 100,0 965,5 100,0

Överläkare i hjälpverksamhet och familjevård (Tabell 116) Till sjukhusen anknuten hjälpverksamhet och familjevård förekommer endast inom den statliga mentalsjukvården. Arbetsredogörelser lämnades av 3 överläkare. Den ojämförligt mest omfattande gruppen av arbetsuppgif-

ter för dessa bestod av Resor, som utgjorde 38 % av arbetstiden. Journal— skrivning, Intyg och skrivelser etc., Mottagning på sjukhuset eller på an- nan ort och Expeditionsarbete upptog vardera cirka 9 % av arbetstiden. Konsultuppdrag såsom tjäntgöring som läkare vid alkoholistanstalt full- gjordes under 14 % av arbetstiden.

Tabell 116. Överläkare i hjälpverksamhet och familjevård

Statliga sjukhus (3 bef.-havare) Arbetsuppgifter Antal 0/ arbetstim. 0 1. Resor i hjälpverksamhet och familjevård: besök hos patienter, anhöriga, tjänste- läkare, lokala myndigheter, vårdhem, arbetsgivare etc ....................... 38,5 37,9 2. Journalskrivning. Genomgång av journa- ler .................................. 9,5 9,4 3. Intyg och skrivelser till myndigheter och institutioner. Remisser ................ 10,0 9,9 4. Mottagning på sjukhuset eller på annan ort .................................. 8,5 8,4 5. Expeditionsarbete, telefonmottagning. Förfrågningar ang. förnyelse av recept etc. Genomgång av post ................... 9,0 8,9 6. Samtal och konferenser med andra befatt- ningshavare och kolleger ............... 7,5 7,4 7. Undervisning, föredrag och föreläsningar. Vetenskapligt arbete. Genomgång av fack- litteratur ............................ 4,5 4,4 8. Tjänstgöring som läkare vid alkoholistan- stalt, konsultverksamhet av olika slag så- som för barnavårdsnämnd ............. 14,0 13,7 Summa 101,5 100,0

Invärtesmedicinare och personalliikare (Tabell 117)

Vid ett av de statliga sjukhusen lämnades arbetsredogörelse av en över- läkare i internmedicin tillika personalläkare.1 Av redogörelsen framgår, att ungefär en fjärdedel av arbetstiden (26 %) disponerades för Personalläkar- mottagning; nästan lika lång tid (21 %) ägnades åt Sjukbesök hos perso- nalen inom och utom sjukhuset. Mottagning för sjukhusets patienter och besök på vårdavdelningarna upptog 17 % av arbetstiden. Lika tidskrävan- de var en speciell uppgift, som utfördes vid tiden för våra organisations- undersökningar, nämligen Uppläggning och utförande av poliovaccinering av personalen.

1 Tjänster för invärtesmedicinare och personalläkare finns sedan flera år tillbaka vid samtliga de sjukhus, som ingick ivåra undersökningar. Endast vid 4 av dessa är emellertid tjänsterna besatta (januari 1963). Vid undersökningstillfället var endast 1 tjänst besatt.

Tabell 117. Invärtesmedicinare och personalläkare

Statliga sjukhus (1 bef.-havare) Arbetsuppgifter Antal 0/ arb.tim. " 1 2 3 1. Personalläkarmottagning på sjukhuset för personalen ........................... 7,5 . 25,9 2. Sjukbesök hos personalen inom och utom sjukhuset ............................ 6,0 20,7 3. Mottagning för sjukhusets pat. och besök på vårdavdelningar ................... 5,0 17,2 4. Journalskrivning och andra skrivarbeten. 1,5 5,3 5. Exp.-arbete och telefonsamtal .......... 1,0 3,4 6. Samtal och konferenser med kolleger och andra befattningshavare ............... 3,0 10,3 7. Uppläggning och utförande av poliovacci- nering av personalen .................. 5,0 17,2 Summa 29,0 100,0

Psykologer (Tabell 118) Arbetsredogörelser lämnades av sammanlagt 4 psykologer, därav 3 vid stat— liga1 och 1 vid kommunalt sjukhus.

Som väntat var arbetsgrupperna Testningar och samtal med patienter samt Bearbetning av testmaterial och testprotokoll etc. mest tidskrävande; de omfattade tillsammans 64 % (28 + 36) av arbetstiden vid statliga sjuk- hus och 82 % (45 + 37) vid det kommunala sjukhuset. Några mera bety- dande skillnader förelåg inte beträffande övriga arbetsgrupper, dock med undantag för gruppen Undervisning, föredrag och föreläsningar, som en- dast förekom vid de statliga sjukhusen och där omfattade 15 % av arbets- tiden.

Kuratorer (Tabell 119) Sammanlagt 12 kuratorer avgav arbetsredogörelser, därav endast 2 vid stat- liga sjukhus mot 10 vid kommunala.

Gruppen Expeditionsarbete etc. var för denna personalkategori mest tids- krävande (30 % av arbetstiden) närmast följd av Samtal med patienter etc. och Telefonsamtal med olika myndigheter etc., vilka vid statliga sjukhus omfattade 16 respektive 13 % av arbetstiden mot 14 respektive 17 % vid kommunala sjukhus. Andra grupper, som var relativt tidskrävande, var olika slag av konferenser (punkterna 1—2 i tabellen), som tillhopa omfat- tade 23 % av arbetstiden vid statliga sjukhus och 18 %, vid kommunala sjukhus. Gruppen Kontakt med patienter i öppen vård omfattade vid kom-

1 Här har medtagits 2 psykologer vid Ulleråkers sjukhus, som lämnade arbetsredogörelseri provundersökningen.

Tabell 118. Psykologer

Statliga sjukhus (3 bef.-havare)

Kommunala sjuk- hus (1 bef.-havare)

Samtliga sjukhus (4 bef.-havare)

Arbetsuppgifter Antal 0/ Antal 0/ Antal 17 arb.tim. ” arb.tim. ” arb.tim. 0 1 2 3 4 5 6 7 1. Uppläggning av dagens program. Konferens med medhjälpare.. . . 4,0 4,8 1,0 3,3 5,0 4,4 2. Ronder. Konferens med läkare och andra befattningshavare. . . 4,5 5,4 2,5 8,3 7,0 6,2 3. Testningar och samtal med pat. 23,5 28,3 13,5 45,0 37,0 32,7 4. Bearbetning av testmaterial och testprotokoll. Utskrivning av resultat och utlåtande ......... 29,5 35,5 11,0 36,7 40,5 35,8 5. Handledning av praktikanter. . . 5,0 6,0 1,5 5,0 6,5 5,8 6. Undervisning, föredrag och före— läsningar. Vetenskapligt arbete. Genomgång av facklitteratur. . . 12,0 14,6 — — 12,0 10,7 7. Exp.-arbete .................. 4,5 5,4 0,5 1,7 5,0 4,4 Summa 83,0 100,0 30,0 100,0 113,0 100,0 Tabell 119. Kuratorer Statliga sjukhus Kommunala sjuk— Samtliga sjukbus'j (2 bef.-havare) hus(10 bef.-havare) (12 bef.-havare) Arbetsuppgifter Antal 0 Antal 0 Antal ,, arb.tim. A) arb.tim. A” arb.tim. A* 1 2 3 4 5 6 7 1. Konferenser och samtal med läkare. Rond ................ 7,0 11,2 33,5 10,2 40,5 10,4 2. Konferenser och samtal med kolleger och andra befattnings- havare inom sjukhuset ....... 7,5 12,0 25,0 7,6 32,5 8,3 . 3. Samtal med pat. på exp. Besök hos pat. på avdelningarna ..... 10,0 16,0 45,5 13,9 55,5 14,2 4. Telefonsamtal med olika myn— digheter och institutioner och enskilda pers. (t. ex. förmyn- dare, övervakare etc.). . . . . . . . 8,0 12,8 56,0 17,2 64,0 16,4 5. Kontakt med anhöriga under . mottagning, per telefon eller per brev ....................... 2,0 3,2 19,0 5,8 21,0 5,4 6. Hembesök .................. _ — 4,0 1,2 4,0 1,0 7. Ärenden med pat. eller för pat. (klädinköp och dylikt) ........ 4,0 6,4 8,0 2,4 12,0 3,1 8. Kontakt med och åtgärder för försöksutskrivna och definitivt utskrivna ................... 0,5 0,8 17,0 5,2 17,5 4,5 9. Exp.-arbete. Uppläggning av dagens arbete. Genomgång av post ........................ 18,5 29,6 97,5 29,7 116,0 29,7 10. Studiebesök. Undervisning. Handledning ................ 1,5 2,4 13,0 4,0 14,5 3,7 11. Diverse ..................... —— — 9,5 2,8 9,5 2,4 12. Testning .................... 3,5 5,6 —— —— 3,5 0,9 Summa 62,5 100,0 328,0 100,0 | 390,5 100,0

munala sjukhus 5 % av arbetstiden mot endast 1 % vid statliga sjukhus. 'Det här här framhållas, att huvudparten av arbetet med försöksutskrixna och definitivt utskrivna patienter ankom vid de statliga sjukhusen på fö— reståndarinnorna i hjälpverksamhet och familjevård.

Som framgår av tabellen utförde en av kuratorerna vid de statliga sjuk- husen testning (6 % av arbetstiden).

'Personalföreståndare och bitr. personalförståndare (Tabell 120)

Sammanlagt 11 personalföreståndare och bitr. personalföreståndare läm- nade arbetsredogörelser, därav 7 vid statliga och 4 vid kommunala sjukhus.

Det dagliga arbetet för dessa befattningshavare är mycket omväxlande. Arbetet varierar också under olika tider av månaden, så bl. a. upptar upp- rättande och kollning av avlöningslistor en icke ringa del av arbetet under sista hälften av månaden.

Såsom framgår av nedanstående tabell var vid undersökningstillfället den största arbetsgruppen vid de statliga sjukhusen Arbete med personal— rullan, avlöningslistor etc., som upptog 21 % av arbetstiden. Därefter följde "Anställningsärenden, 16 %, och på »delad tredje plats» Sjukärenden och Personalvårdande uppgifter 13 % vardera.

Vid de kommunala sjukhusen var ordningsföljden en annan. Den största gruppen var där Personalvårdande uppgifter, som omfattade inte mindre än 27 % av arbetstiden, närmast följd av Sjukärenden, 23 %, och Arbete med personalrullan, avlöningslistor etc., 20 %. Gruppen Anställningsåren- den upptog vid dessa sjukhus 11 %.

Beträffande övriga arbetsgrupper förelåg en mera markant skillnad i fråga om Expeditionsarbete i övrigt, .som upptog 10 % av arbetstiden vid statliga sjukhus mot endast 4 % vid kommunala sjukhus.

Föreståndarinnor och uppsyningsmän för inte sjukvård (Tabell 121) Arbetsredogörelser lämnades av tillhopa 22 föreståndarinnor och uppsy- ningsmän för inre sjukvård, därav 12 vid statliga sjukhus och 10 vid kom- munala.

Den ojämförligt största arbetsgruppen för dessa befattningshavare var vid de statliga sjukhusen Arbete med patienternas privata medel och flitpengar, som där upptog inte mindre än 27 % av arbetstiden. Vid de kommunala sjukhusen var denna arbetsgrupp betydligt mindre (11 %), vilket samman- hängde med att intendentskontoret vid det ena kommunala sjukhuset över- tagit huvudparten av dessa arbetsuppgifter. Det bör här framhållas, att även vid några statliga sjukhus, varav dock inget ingick i våra under-sökningar, pågår en försöksverksamhet med en centralisering till intendentskontoren av de arbetsuppgifter, som berör patienternas privata medel. I statsverks- propositionen till 1963 års riksdag har också föreslagits inrättande fr. o. m. 1 juli 1963 av 27 tjänster som kontori-ster vid de statliga primärsjukhusen, vilka skulle ombesörja arbetsuppgifter av detta slag. Härigenom har ett

Tabell 120. Personalföreståndare och bitr. personalföreståndare

Statliga sjukhus Kommunala sjuk- Samtliga sjukhus (7 bef.-havare) hus (4 bef.—havare) (11 bef.-havare) Arbetsuppgifter Antal '7 Antal 0/ Antal *? arb.tim. " arb.tim. ” arb.tim. 0 1 2 3 4 5 6 7 1. Arbete med personalrullan, av- löningslistor, vikarielistor, rap— porter etc ................... 46,5 20,9 23,0 20,4 69,5 20,7 2. Semesterärenden, upprättande av semesterlistor etc .......... 12,0 5,4 1,0 0,9 13,0 3,9 3. Anställningsärenden: genom- gång av ansökningshandl., in- hämta rekommendationer, per- sonliga samtal etc. Betygsskriv- ning. Ordnande av vikarier. .. . 36,5 16,4 12,0 10,7 48,5 14,5 4. Befordringsärenden. Omplace- ring av ansvarig personal etc.. 4,5 2,0 0,5 0,4 5,0 1,5 5. Sjukärenden: mottagn. av sjuk- anmälan, meddelanden till sjuk- kassan. Omplacering av perso- nal ......................... 29,5 13,3 25,5 22,7 55,0 16,4 6. Bostadsärenden (placering etc.) 8,0 3,6 3,0 2,7 11,0 3,3 7. Arbete i samband med utbild- ningen vid sjukhuset (placering och omplacering etc.) ......... 15,0 6,8 5,5 4,9 20,5 6,1 8. Konferens med sjukhuschef och andra befattningshavare. Besök på avdelningarna ............ 18,5 8,3 7,0 6,2 25,5 7,6 9. Personalvårdande uppgifter (samtal, rådgivning, ordnande med tjänstledighet etc.) ....... 29,0 13,0 30,5 27,1 59,5 17,8 10. Exp.-arbete i övrigt. Ospec. te- lefonsamtal etc ............... 23,0 10,3 4,5 4,0 27,5 8,2 Summa 222,5 100,0 112,5 100,0 335,0 100,0

sedan ett flertal år framlagt förslag realiserats. Redan i det av mentalsjuk- vårdsdelegationen år 1958 avlämnade betänkandet föreslogs, att förestån— darinnorna skulle befrias från arbetsuppgifterna med patienternas privata medel.

Gruppen Rond med läkare var mest tidskrävande vid de kommunala sjukhusen, den omfattade där 23 % av arbetstiden. Därefter kom grupperna Expeditionsarbete i övrigt, 14 %, och In- och utskrivningar samt förflytt- ningar inom sjukhuset av patienter, 12 %.

Vid de statliga sjukhusen var Rond med läkare den näst största arbets- gruppen (22 % av arbetstiden). Gruppen In- och utskrivningar etc. var även vid dessa sjukhus relativt tidskrävande; 10 % av arbetstiden ägnades där enligt vår undersökning åt sådana göromål.

En liten skillnad förelåg i fråga om Samtal och konferenser med läkare och andra befattningshavare, som vid de kommunala sjukhusen omfattade 9 % av arbetstiden mot endast 6 % vid de statliga.

Tabell 121. Föreslåndarinnor och uppsyningsmän för inre sjukvård

Statliga sjukhus Kommunala sjuk- Samtliga sjukhus (12 bef.-havare) hus(10bef.—havare) (22 bef.-havare)

Arbetsuppgifter Antal 0/ Antal 0/ Antal 0/ arb.tim. ” arb.tim. ” arb.tim. " 1 2 3 4 5 6 7

1. Rond med läkare. Samtal och rapporter i samband med ron- den ........................ 96,0 21,8 73,0 22,5 169,0 22,1 1 a. Egen rond på avd. före läkar- ' ronden på morgonen. Besök på avd ......................... 22,5 5,1 15,0 4,6 37,5 4,9 2. Mottagande och lämnande av rapporter i övrigt ............ 33,0 7,5 29,5 9,1 62,5 8,1

3. In- och utskrivningar samt för- flyttningar inom sjukhuset av pat ......................... 42,0 9,5 39,0 12,0 81,0 10,5

4. Telefonsamtal med avdelning- arna och mottagning för avd.- personal .................... 13,5 3,1 11,5 3,5 25,0 3,3

5. Arbete med patienternas priva- ta medel och flitpengar (inkl. besök och telefonsamtal i sam- band med detta) ............. 120,5 27,4 35,5 10,9 156,0 20,4

6. Telefonsamtal och besök ang. inneliggande pat.; förfrågn. ang. intagning och plats etc ........ 36,5 8,3 31,5 9,7 68,0 8,9 7. Samtal och konferens med läka- re och andra befattningshavare 25,0 5,7 28,0 8,6 53,0 6,9 8. Exp.-arbete i övrigt .......... 17,0 3,9 46,5 14,3 63,5 8,4 9. Arbete med post (mottaga, sortering och utlämning) ...... 21,5 4,9 11,5 3,5 33,0 4,3 10. Kurativa åtgärder. (Kontakt med myndigheter, ordnande av placering etc.) ............... 12,5 2,8 4,0 1,2 16,5 2,2

Summa 440,0 100,0 325,0 100,0 765,0 100,0

Förståudarinnor i hjälpverksamhet och familjevård (Tabell 122) Som tidigare framhållits föreko-mmer till sjukhusen direkt anknuten hjälp- verksamhet och familjevård endast inom den statliga mentalsjukvården. Arbetsredogörelser lämnades av 6 föreståndarinnor för sådan verksamhet. Som väntat upptog gruppen Resor med läkaren etc. en betydande del av ar- betstiden (30 %). Därefter följde Arbete med journaler etc. (15 %), Kura— tiva åtgärder (13 %) och Expeditionsarbete (12 %).

Socioterapeuter (Tabell 123) Socioterapeut är icke någon i personalstat vedertagen benämning på be- fattningshavare inom mentalsjukvården. Benämningen användes emeller- tid på sjukvårdspersonal med speciella uppgifter inom den resocialise-

Tabell 122. Föreståndarinnor i hjälpverksamhet och familjevård

Statliga sjukhus (6 bef.-havare)

Arbetsuppgifter Antal ? arb.tim. ” 1 2 3

1. Resor med läkaren; besök hos pat., anhö- riga, tjänsteläkare, lokala myndigheter, vårdhem etc. Resor utan läkaren, men på uppdrag av honom .................... 68,5 29,7

2. Arbete i samband med hjälpverksamhets- mottagning vid sjukhuset eller på annan ort .................................. 13,5 5,9

3. Arbete med journaler och pat-kort, (skrivning, läsning och genomgång). Rap- portskrivning ........................ 35,0 15,2 4. Samtal med pat. Hembesök och egna resor utöver resorna med läkaren ............ 20,0 8,7 5. Kurativa åtgärder (vari ingår förberedel- ser för utskrivning och intagning) ....... 30,5 13,2 6. Samtal och konferens med läkare och andra befattningshavare ............... 15,5 6,7 7. Telefonsamtal ........................ 19,5 8,5 8. Exp.-arbete .......................... 28,0 12,1

Summa 230,5 100,0

ringsverksamhet, som bedrives för patienterna. Verksamheten har hittills utformats efter olika mönster vid de olika sjukhusen. Arbetsredogörelser lämnades av 4 befattningshavare med sådana uppgifter vid statliga sjuk- hus (1 förste skötare och 3 skötare) och av 1 vid det ena av de båda kom- munala sjukhusen (studieledare). Med hänsyn till att den sistnämnda be- fattningen hade en helt annan karaktär än ifrågavarande tjänster vid de statliga sjukhusen gör vi här ingen direkt jämförelse mellan statliga och kommunala sjukhus. '

Den största arbetsgruppen vid de statliga sjukhusen utgjordes av Plane- ring av utflykter, som omfattade 39 % av arbetstiden, därefter följde In— struktion och tillsyn för terapilag i utearbete (34 % ), Planering av övningar i gymnastik och idrott (11 %) och Undervisning, föredrag och föreläsningar etc. (6 %).

Studieledaren vid det kommunala sjukhuset var under 35 % av sin ar- betstid upptagen med Planering av studie- och hobbykurser; Planering av utflykter var den näst största arbetsgruppen för henne (23 %), följd av Konferenser etc (17 %) och Expeditionsarbete (12 %).

Uppsyningsmän för yttre arbeten (Tabell 124) Arbetsredogörelser lämnades av 5 uppsyningsmän för yttre arbeten, därav 4 vid statliga och 1 vid kommunalt sjukhus.

Gruppen Tillsyn och vägledning av pågående arbeten var mest tidskrä-

Tabell 123. Socioterapeuter (befattningshavare med motsvarande arbetsuppgifter)

Statliga sjukhus Kommunala sjuk— Samtliga sjukhus (4 bef.-havarel) hus (1 bef.—havare") (5 bef.—havare)

Arbetsuppgifter Antal (7 Antal (7 Antal (7 arb.tim. 0 arb.tim. ” arb.tim. ” 1 2 3 4 5 6 7 1. Planering av utflykter ........ 47,0 39,3 9,5 22,6 56,5 35,0 2. Planering av studie- och hobby- kurser ...................... —— — 14,5 34,5 14,5 9,0 3. Planering av (ävensom ledare av) övningar i gymnastik och idrott. Promenader, lekar etc.. 13,0 10,9 — — 13,0 8,0 4. Lärare och handledare vid Vissa kurser ...................... —- — 3,0 7,1 3,0 1,9

5. Konferenser och samtal med läkare och andra befattnings- havare ..................... 0,5 0,4 7,0 16,8 7,5 4,6

6. Inköp av civila kläder och andra saker för pat. stadsbesök med och andra uppdrag för en- skilda pat ................... 3,5 3,0 — —— 3,5 2,2

7. Undervisning, föredrag och föreläsningar. Genomgång av facklitteratur ................ 7,5 6,3 3,0 7,1 10,5 6,5

8. Exp.-arbete ................. 1,0 0,8 5,0 11,9 6,0 3,7 9. Instruktion och ledning av tera-

pilag i utearbete ............. 40,5 33,9 —— -— 40,5 25,1

10. Städning .................... 6,5 5,4 — -— 6,5 4,0

Summa 119,5 100,0 42,0 100,0 161,5 100,0

' Därav 1 förste skötare och 3 skötare ' Studieledare

vande och upptog 33 % av arbetstiden vid statliga sjukhus och 52 % vid det kommunala. Därefter följde grupperna Planering av dagens utearbete etc. (24 respektive 20 %) och Upprättande av dagsverkslängder etc. (14 respektive 27 %).

Apotekssköterskor (Tabell 125) Arbetsredogörelser lämnades av 6 apoteksskötersk—or, därav 5 vid statliga och 1 vid konununalt sjukhus.

Den största arbetsgruppen var, vilket framgår av nedanstående tabell, Kollning och utdelning av medicin och apoteksvaror enligt vårdavdelningar- nas rekvisitioner, som vid de statliga sjukhusen upptog 41 % av arbetstiden och vid det kommunala sjukhuset 27 %.

En stor arbetsgrupp var också Rekvirering, uppackning av mediciner etc. (26 respektive 13 %).

En vanlig" ordning är att någon av sjuksköterskorna vid sjukhusens apo- tek eller laboratorier biträder personalläkaren i hans mottagning. Vid de

187 Tabell 124. Uppsyningsmän för yttre arbeten

Statliga sjukhus Kommunala sjuk- Samtliga sjukhus (4 bef.-havare) hus (1 bef.-havare) (5 bef.-havare)

Arbetsuppgifter Antal (7 Antal 0/ Antal 0/ arb.tim. ” arb.tim. ” arb.tim. ” 1 2 3 4 5 6 7

1. Rond (tidig morgonrond innan utearbetet börjar) ............ 2,5 1,7 — —- 2,5 1,4 2. Upprättande av dagsverksläng- der och förteckningar över arbe- tande pat. Förande av flitkort och flitpenningslistor etc ...... 20,5 14,3 8,0 26,6 28,5 16,4 3. Tillsyn av verktyg och redskap (översyn, inköp och insamling efter dagens slut) ............ 15,0 10,5 _ -— 15,0 8,6 4. Tillsyn av bårhuset (transport dit av avliden, utlämnande till begravningsbyrå etc.) ........ 3,0 2,1 — — 3,0 1,7 5. Planerande, iordningställande och fördelning av dagens utear- bete. Upprop och utdelning av verktyg och redskap. 34,0 23,7 6,0 20,0 40,0 23,3 6. Tillsyn och vägledning av pä- gående arbeten Besök och till— syn av en del verkstäder ...... 47,0 32,8 15,5 51,7 62,5 36,0

7. Samtal med läkare och andra befattningshavare ............ 4,0 2,9 — -— 4,0 2,3

8. Exp.-arbete med teletonpass- ning ........................ 11,5 8,0 0,5 1,7 12,0 6,9

9. Arbete med post (sortering och utdelning) ................... 3,0 2,1 -— _— 3,0 1,7 10. Jourtjänst .................. 3,0 2,1 — — 3,0 1,7

Summa 143,5 100,0 30,0 100,0 173,5 100,0

av våra organisationsundersökningar berörda sjukhusen upptogs 12 % av apotekssköterskornas arbetstid för detta ändamål (13 % vid statliga sjuk- hus och 6 % vid det kommunala sjukhuset).

De egentliga apoteksgöromålen uppvisar vid det kommunala sjukhuset genomgående lägre procenttal beroende på att den sjuksköterska, som där avlämnade arbetsredogörelse, under drygt 30 % av arbetstiden var syssel- satt med avdelningsarbete eller annat arbete utanför apoteket (s. k. delad tjänst).

Laboratoriepersonal (Överskötare, förste skötare och skötare; tabell 126) Vid sjukhusens laboratorier avlämnades arbetsredogörelser av samman- lagt 25 befattningshavare, därav 16 vid statliga sjukhus och 9 vid kom- munala.

Som väntat utgjordes den största arbetsgruppen av Beredning, bearbet- ning och avläsning av prover, som upptog 39 % av arbetstiden vid statliga och 35 % vid kommunala sjukhus.

1 88 Tabell 125. Apoteksskäterskor

Statliga sjukhus Kommunala sjuk- Samtliga sjukhus (5 bef.-havare) hus (1 bef.-havare) (5 bef.-havare)

Arbetsuppgifter Antal 0/ Antal 0/ Antal 0/ arb.tim. ” arb.tim. ” arb .tim. " 1 2 3 4 5 6 7

1. Kollning och utdelning av medi- cin och apoteksvaror enl. avdel- ningarnas rekvisitioner ........ 64,0 41,4 8,5 27,0 72,5 39,0

2. Rekvirering, uppackning, kon- troll, signering etc. av mediciner. Genomgång av medicin- och kyl- skåp ........................ 39,5 25,6 4,0 12,7 43,5 23,4 3. Enklare tillverkning (lösningar och tabletter) ................. 7,5 4,9 1,5 4,8 9,0 4,8

4. Assistens vid personalläkarens mottagning. Poliovacc., öron- spolning etc. (inkl. sterilisering av sprutor och tillbehör) ....... 19,5 12,6 2,0 6,3 21,5 11,5

5. Andra arbetsuppgifter, utöver apotekstjänst (t. ex. tillsyn av personalbostäder etc.) ......... 5,5 3,6 — — 5,5 3,0 6. Exp.-arbete; skrivgöromål, tele- fonsamtal etc ................. 10,0 6,4 2,5 7,9 12,5 6,7

7. Arbete med förrådet av sjuk- vårdsutensilier (utlämning till avd. av sprutor, spetsar etc.) . . . 8,0 5,2 3,5 11,1 11,5 6,2 8. Städning och rengöring av loka- lerna ........................ 0,5 0,3 —— -— 0,5 0,3

9. Avdelningsarbete eller annat ar- bete utanför apoteket vid delad tjänst ....................... —— _— 9,5 30,2 9,5 5,1

Summa 154,5 100,0 31,5 100,0 186,0 | 100,0

Andra tidskrävande arbeten var Ekg-, eeg— och röntgenundersökningar (tillsammans 20 % vid statliga sjukhus och 19 % vid kommunala).

Som framgår av tabellen upptog gruppen Städning av lokalerna 2 % av arbetstiden vid statliga sjukhus mot 14 % vid kommunala sjukhus. Detta berodde på att en skötare vid ett av sistnämnda sjukhus i mycket hög grad var engagerad i sådana göromål.

Personal i sysselsättnings- och arbetsterapi (Förmanspersoual; tabell 127 3) I sjukhusens avdelningar för sysselsättnings- och arbetsterapi lämnades arbetsredogörelser av dels förmanspersonal (arbetsterapeuter, överskötare och förste skötare), dels skötarepersonal. l nedanstående tabell har ett sam- mandrag gjorts av de redogörelser, som lämnades av förmanspersonalen ( 10 befattningshavare vid statliga och 9 vid kommunala sjukhus).

De största arbetsgrupperna var Förarbeten, tillsyn etc. samt Handledning och undervisning etc., vilka vid de statliga sjukhusen upptog 29 respektive 28 % av arbetstiden och vid de kommunala sjukhusen 17 respektive 32 %.

Tabell 126. Laboratoriepersonal (överskötare, förste skötare och skötare samt laboratorieassistenter)

Statliga sjukhus Kommunala sjuk- Samtliga sjukhus (16 bef.-havare) hus (9 bef.—havare) (25 bef.-havare)

Arbetsuppgifter Antal 0/ Antal 0/ Antal ? arb.tim. 0 arb.tim. 0 arb.tim. ” 1 2 3 4 5 6 7 1. Skrivarbete (svar på remisser, inskrivn. av prov i resp.böcker). Uppklistring av Ekg-remsor. . . 56,0 10,8 24,5 9,7 80,5 10,5 2. Assistens vid el-behandling. Kortvåg och ljusbehandling. . . 14,5 2,8 11,0 4,4 25,5 3,3 3. ASsistens vid vissa med. under- sökningar och personalmottagn. 17,0 3,4 1,0 0,4 18,0 2,3

4. Sterilisering och annan rengö- ring. Ordnat provtagningsbric- kor ........................ 35,5 6,9 6,5 2,6 42,0 5,5

5. Arbete med förrådet av sjuk- vårdsutensilier (utdeln. till avd. av sprutor, spetsar etc.) ...... 11,5 2,2 1,5 0,6 13,0 1,7 6. Städning av lokalerna ........ 10,0 1,9 35,0 13,9 45,0 5,8 7. Telefonsamtal samt konferens med läkare och andra befatt- ningshavare ................. 11,0 2,1 — -— 11,0 1,4 8. Provtagningar ............... 55,5 10,7 35,5 14,1 91,0 11,8 9. Beredning, bearbetning och av- läsning av prover ............ 202,0 39,0 89,0 35,4 291,0 37,8 10. Ekg-undersökningar .......... 24,0 4,6 13,5 5,4 37,5 4,9 11. Beg-undersökningar .......... 59,0 11,4 34,0 13,5 93,0 12,1 12. Röntgen. (tagning, framkall- ning etc.) ................... 22,0 4,2 _— — 22,0 2,9

Summa 518,0 100,0 251,5 100,0 769,5 100,0

Relativt tidskrävande arbetsgrupper var också Inköp, anskaffande och utlåning av arbetsmaterial etc. samt handhavande av material och färdiga arbeten, Vilka båda grupper tillsammans upptog 16 % vid de statliga sjuk- husen och 20 % vid de kommunala.

Personal i sysselsättnings- och arbetsterapi (Skötare; tabell 127 b) Arbetsredogörelser lämnades av sammanlagt 13 skötare i avdelningarna för sysselsättnings- och arbetsterapi, därav 7 vid statliga sjukhus och 6 vid kommunala.

I likhet med förmanspersonalen inom dessa avdelningar var arbetsgrup- perna Förarbeten, tillsyn etc. och Handledning och undervisning etc. mest tidskrävande. Den första av dessa upptog 35 % av arbetstiden vid statliga sjukhus och 28 % vid kommunala sjukhus; vad beträffar den sistnämnda gruppen var motsvarande procenttal 28 respektive 21.

En annan stor arbetsgrupp var Inköp, anskaffande och utlämning av ar- betsmaterial etc. (15 % vid statliga sjukhus och 11 % vid kommunala).

Tabell 127 a. Personal i arbets— och sysselsättningsterapi (arbetsterpeuter, överskötare och förste skötare)

Statliga sjukhus Kommunala sjuk- Samtliga sjukhus (10 bef.-havare) hus (9 bef.—havare) (19 bef.-havare)

Arbetsuppgifter Antal '7 Antal (7 Antal (7 arb.tim. ” arb.tim. ” arb.tim. ” 1 2 3 4 5 6 7

1. Konferens med kolleger och medhjälpare. Planläggning av dagens arbete. Planering av terapiverksamheten .......... 14,5 4,2 21,0 6,8 35,5 5,4

2. Inköp, anskaffande och utläm— ning av arbetsmaterial, verktyg och övrig utrustning ......... 31,0 9,1 17,5 5,6 48,5 7,4

3. Utformning och uppläggning av nya modeller och arbeten. (Ska- pande verksamhet) ........... 13,0 3,8 14,5 4,7 27,5 4,2

4. Förarbeten, tillsyn, kontroll av och färdigställande av olika pat.- arbeten och verktyg .......... 100,5 29,4 51,0 16,5 151,5 23,3 5. Konferens med läkare och andra befattningshavare ............ 19,0 5,6 13,0 4,2 32,0 4,9

6. Handledning och undervisning av pat. 1 olika terapiarbeten. Besök på avd. med förslag, in- form. och utdeln. av nya arbe-

ten. . .- ..................... 96,0 28,1 99,5 32,1 195,5 30,0 7. Samtal med enskild pat ....... 5,5 1,8 5,5 1,8 11,0 1,7 8. Handhavande av material och

färdiga pant.-arbeten. (Försälj- ning, bokföring, inventering, redovisn. etc.) ............... 22,5 6,6 46,0 14,8 68,5 10,5 9. Handledning av praktikanten. 3,0 0,8 7,0 2,3 10,0 1,5 10. Undervisning, föredrag och

föreläsningar ................ 1,5 0,4 2,5 0,8 4,0 0,7 11. Exp.-arbete och div .......... 8,0 2,3 17,5 5,6 25,5 3,9 12. Anordnande av utställning. . . . 23,5 6,9 — —- 23,5 3,7 13. Städning. »Plock» efter dagens

arbete ...................... 3,5 1,0 15,0 4,8 18,5 2,8

Summa 341,5 100,0 310,0 100,0 651,5 100,0

Nattöversköterskor (Tabell 128) De av nattöverskötersko-rna lämnade 23 arbetsredogörelserna (15 vid stat- liga och 8 vid kommunala sjukhus) avsåg tillsamman 79 nattarbetsp-ass. Som framgår av nedanstående tabell var arbetsfördelningen påtagligt li- ka vid de statliga och de kommunala sjukhusen. De enda mera betydande avvikelserna förelåg beträffande grupperna Tillsyn av svårt sjuka patien- ter och Intagning av patienter. Den förstnämnda gruppen upptog vid de statliga sjukhusen 7 % av arbetstiden mot endast 2 % vid de kommunala; sistnämnda gruppen 3 % vid de statliga och 7 % vid de konnnunala. Den ojämförligt största arbetsgruppen utgjordes emellertid av Telefon— passning, som upptog inemot 48 % av arbetstiden. Därefter följde Rond, 29 %, och Mottagande eller avlämnande av rapporter, 11 %.

Tabell 127 b. Personal i sysselsättnings- och arbetsterapi (skötare)

Statliga sjukhus Kommunala sjuk- Samtliga sjukhus (7 bef.-havare) hus (6 bef.-havare) (13 bef.-havare) Arbetsuppgifter Antal 0/ Antal 0/ Antal (7 arb.tim. 0 arb.tim. ” arb.tim. ” 1 2 3 4 5 6 7 1. Konferens med kolleger och medhjälpare. Planläggning av dagens arbete. Planering av terapiverksamheten .......... 10,0 4,6 17,0 10,1 27,0 7,0 2. Inköp, anskaffande och utläm- ning av arbetsmaterial, verktyg och övrig utrustning ......... 33,5 15,4 18,5 11,0 52,0 13,5 3. Utformning och uppläggning av nya modeller och arbeten. (Ska- pande verksamhet) ........... 11,0 5,0 2,0 1,2 13,0 3,4 4. Förarbeten, tillsyn, kontroll av och färdigställande av olika pat.- arbeten och verktyg .......... 76,5 35,1 46,5 27,8 123,0 31,9 5. Konferens med läkare och andra befattningshavare ............ 5,5 2,5 2,5 1,5 8,0 2,1 6. Handledning och undervisning av pat. i olika terapiarbeten. Besök på avd. med förslag, in- form. och utdeln. av nya arbe- ten ........................ 60,5 27,8 35,0 20,9 95,5 24,8 7. Samtal med enskild pat ....... 3,0 1,4 0,5 0,3 3,5 0,9 8. Handhavande av material och färdiga pat.- arbeten. (Försälj- ning, bokföring, inventering, redovisn. etc.) ............... 5,0 2,3 18,5 11,0 23,5 6,0 9. Handledning av praktikanter. . »— — — — — — 10. Undervisning, föredrag och fö- reläsningar .................. — — — — — — 11. Exp.-arbete och div .......... 11,0 5,0 20,5 12,2 31,5 8,2 12. Anordnande av utställning. . . . — — — —— — — 13. Städning. »Plock» efter dagens arbete ...................... 2,0 0,9 6,5 3,8 8,5 2,2 Summa 218,0 100,0 | 167,5 100,0 385,5 100,0

Kvällvakter på vårdavdelningar (Tabell 129 a)

Till kvällvakter avdelas såväl överskötare, förste skötare som skötare. Den tid de tjänstgör är något olika vid de olika sjukhusen; som regel börjar de kl. 18.30 och slutar sitt pass kl. 20.30.

Redogörelser lämnades för 266 kvällvaktspass. Den största arbetsgruppen var vid både statliga och kommunala sjukhus Rond genom avdelningen, som upptog i runt tal 30 % av arbetstiden. Därefter följde Diverse arbeten, som dock var betydligt mera omfattande vid de kommunala sjukhusen (28 mot 18 %). Så var även fallet beträffande gruppen Skötning av osnygga patienter och renbåddning (15 mot 9 %). Gruppen Samvaro med patienter upptog däremot mera tid vid de statliga sjukhusen (18 mot 11 % ).

Statliga sjukhus Kommunala sjuk- Samtliga sjukhus (151 bef.-havare) hus (82 bef.havare) (23 bef.-havare) Arbetsuppgifter Antal 0/ Antal ? Antal 0/ arb.tim. " arb.tim. 0 arb.tim. ” 1 2 3 4 5 6 7 1. Mottagande eller avlämnande av rapporter .................... 60,0 10,7 31,5 11,4 91,5 10,9 2. Rond ........................ 167,0 29,6 78,0 28,3 245,0 29,2 3. Telefonpassning .............. 264,5 47,0 135,5 49,2 400,0 47,8 4. Tillsyn av dåliga patienter ..... 37,0 6,5 5,0 1,8 42,0 5,0 5. Injektioner eller annan behand- ling ......................... 15,0 2,7 6,5 2,4 21,5 2,6 6. Bestämning av blodsockerhalt eller annan undersökning ...... 0,5 0,1 _ — 0,5 — 7. Intagning av patienter ........ 17,5 3,1 19,0 6,9 36,5 4,4 8. Överflyttning av patient till an- nan avdelning ................ 0,5 0,1 _— —— 0,5 — 9. Omhändertagande av död pa- tient ........................ 1,0 0,2 -— _- 1,0 0,1 Summa 563,0 100,0 275,5 100,0 838,5 100,0

1 Avser sammanlagt 56 nattarbetspass ' Avser sammanlagt 23 nattarbetspass

Tabell 129 a. Kvällvakter på vårdavdelningar

Statliga sjukhus1 Kommigäa sluk— Samtliga sjukhus Arbetsuppgifter Antal 0 Antal 0/ Antal 0/ arb.tim. Å) arb.tim. 0 arb.tim. 0 1 2 3 4 5 6 7 1. Rond genom avdelningen. Över- vakning ..................... 142,5 31,8 68,5 28,6 211,0 30,7 2. Hjälper pat. med på- och avkläd- ning; toilettbestyr m. m ........ 58,5 13,1 25,5 10,6 84,0 12,2 3. Skötning av osnygga pat. Ren- bäddning .................... 38,5 8,6 35,5 14,8 74,0 10,8 4. Tillsyn av svårt sjuka pat ...... 18,5 4,1 10,5 4,4 29,0 4,2 5. Samvaro med pat ............. 81,0 18,1 25,5 10,6 106,5 15,5 6. Temperatur— och pulstagning. . . 3,0 0,7 1,0 0,5 4,0 0,6 7. Vädring och städning .......... 24,0 5,4 6,5 2,7 30,5 4,4 8. Div. arbeten (skrivning i kon- trollur, rapportering, servering av kaffe o. dyl.) .............. 82,0 18,3 66,5 27,8 148,5 21,6 Summa 448,0 100,0 239,5 100,0 687,5 100,0

1 Avser sammanlagt 198 arbetspass ' Avser sammanlagt 68 arbetspass

Nattvakter på vårdavdelningar (Tabell 129 b)

Arbetet som nattvakt utföres endast av skötare. De börjar som regel sitt pass kl. 20.30 och avslutar detsamma kl. 07.00.

Även beträffande dessa förelåg — som framgår av tabellen _ en på- taglig likhet mellan statliga och kommunala sjukhus. Redogörelser lämna- des för 270 nattpass.

Som man kan vänta sig var arbetsgruppen Övervakning utan direkt pa— tientkontakt mest tidskrävande, den upptog 52 % av hela arbetspasset. Där- efter följde tre ungefärligen lika stora grupper, nämligen Skötsel av osnyg- ga patienter och renbäddning, Diverse arbeten och Rond genom avdelningen (vardera omkring 10 % ). Gruppen Hjälper patient med på- och avklädning etc. var också relativt tidskrävande (8 % av arbetstiden).

Tabell 129 b. Nattvakler på vårdavdelningar

Statliga sjukhus1 Komm'llåga sluk' Samtliga sjukhus Arbetsuppgifter Antal (7 Antal 0/ Antal ”7 arb.tim. ” arb.tim. 0 arb.tim. " 1 2 3 4 5 6 7 1. Rond genom avdelningen ...... 190,0 9,7 53,5 7,6 243,5 9,1 2. Övervakning utan direkt patient- kontakt ..................... 1 037,5 52,7 355,0 50,1 1 392,5 52,0 3. Hjälper pat. med på- och avkläd- ning; toilettbestyr m. m ........ 161,5 8,2 39,5 5,6 201,0 7,5 4. Skötning av osnygga pat. Ren- bäddning .................... 184,5 9,4 103,5 14,6 288,0 10,8 5. Tillsyn av svårt sjuka pat ...... 46,0 2,3 22,0 3,2 68,0 2,5 6. Samvaro med pat ............. 26,5 1,3 1,5 —- 28,0 1,0 7. Temperatur— och pulstagning. . . 47,5 2,4 24,0 3,4 71,5 2,8 8. Vädring och städning ......... 83,5 4,3 15,5 2,2 99,0 3,7 9. Div. arbeten (skrivning i kon- trollur, rapportering, servering av kaffe, utdelning av medicin o. dyl.) ........................ 190,5 9,7 94,0 13,3 284,5 10,6 Summa 1 967,5 100,0 708,5 100,0 2 676,0 100,0

1 Avser sammanlagt 197 arbetspass * Avser sammanlagt 73 arbetspass

KAPITEL 7

Sammanfattning

Inledning Personaldelegationen har i organisationsundersökningarna använt tre me- toder, nämligen intervjumetoden, frekvensstudiemetoden samt arbetsredo— görelsemetoden. Vid valet av de sjukhus, som skulle ingå i undersökningen, togs bl. a. hänsyn till sjukhusens storlek, standard, geografiska belägenhet och personalsammansättning. Dessutom ville vi jämföra personalorganisa- tionen vid statliga mentalsjukhus och storstädernas mentalsjukhus. Föl- jande sjukhus utvaldes, nämligen de statliga Sidsjön, S:ta Maria, Gull- berna, Sundby och S:ta Gertrud samt de kommunala Långbro och Lill— hagen.

I intervjuundersökningen deltog i stort sett samtliga läkare, psykologer, kuratorer, hjälpverksamhetsföreståndarinnor, personalföreståndare och Öv- rig föreståndarpersonal samt arbetsterapeuter och socioterapeuter. Vid två av de statliga och vid de båda kommunala mentalsjukhusen intervjuades även ett representativt urval av vårdavdelningspersonalen.

För genomförandet av frekvensstudierna utvaldes vid varje sjukhus 6 vårdavdelningar, därav hälften manliga och hälften kvinnliga. Vidare för- sökte vi få med de olika huvudtyper av vårdavdelningar, som var represen- terade vid sjukhusen. Studierna omfattade ca 16 000 observationer.

Arbetsredogörelsemetoden innebar att befattningshavarna under loppet av en fyradagarsperiod på särskilda blanketter redogjorde för vad de syss— lat med. Denna undersökning tog sikte på att kartlägga arbetsuppgifterna för samtliga läkare, psykologer, kuratorer, central sjukvårdspersonal såsom personal å medicinskt centrum, föreståndarpersonal, hjälpverksamhets-före- ståndarinnor, arbetsterapipersonal samt nattpersonal.

Genom att använda tre olika undersökningsmetoder gavs det tillfälle att jämföra och kontroller-a erhållna uppgifter, vilket är av vikt med tanke på den varierande graden av tillförlitlighet, som de tillämpade undersöknings- metoderna besitter.

Intervjuundersökningen En förutsättning för planeringen av personalbehovet, personalens utbildning och personalorganisationens utformning i övrigt vid ett mentalsjukhus är

att man klargör sjukhusverksamhetens målsättningar samt kartlägger pa- tientklientelets sammansättning och de variationer i behandlingen, som denna medför. Den senare aspekten, som i sin tur skulle förutsätt-a en pro- gnosundersökning av patientklientelets förändring, har inte tagits upp i denna undersökning. I stället har vi som en generell målsättning angivit, att ett mentalsjukhus skall utformas så, att det utgör en terapeutisk miljö .(therapeutic community). Innan vi närmare preciserar, vad som avses där- med, så skall vi i korthet ange den syn på mentala sjukdomar, som ligger till grund för målsättningen.

Mentala sj ukdomstillstånd betraktas som såväl intra-personella som inter- personella fenomen. Intra-personella fenomen avser alla de tillstånd inom patientens organism av såväl biologi-sk som psykologisk art, vilka utgör symtombilden och dess bakgrund. Inter-personella fenomen avser störningar i patientens sociala kontakter och sociala relationer. När vi gör denna upp- delning, tar vi ej ståndpunkt i följande frågor, nämligen om mentala sjuk- domars orsak är att söka i hereditära faktorer eller miljöpåverkan, om .mentala sjukdomars uppkomst skall förklaras såsom biologiska eller som

psykologiska processer, om huvudvikten skall läggas på psykoterapi eller medicinsk terapi, eller om det är de intra-personella rubbningarna, som orsakar de inter-personella eller tvärtom. Alla dessa frågeställningar år i förevarande sammanhang av underordnad betydelse.

Däremot innebär uppdelningen i intra- och inter—personella fenomen, att man differentierar behandlingen. Intra-personella problem måste behand- las med den arsenal som står till läkarens förfogande: kemoterapi, elektro- chockterapi, psykoterapi — såväl individuell som i grupp — etc. Inter- personella problem däremot måste behandlas med hjälp av rehabiliterings- verksamhet: aktivering av patienten, habit-training, arbetsterapi, socio— terapi etc. Tillkomsten av psykofarmaka gör det i stor utsträckning redan nu möjligt att bota eller åtminstone att symtombehandla de intra-perso- nella aspekterna av mentala sjukdomar. Utvecklingen inom kemoterapien kaminer med största sannolikhet att fortsätta och öka läkarens terapeu- tiska möjligheter. Men samtidigt med de utökade möjligheterna att angripa de intra-personella problemen träder de inter-personella störningarna mera i förgrunden. Förverkligandet av målsättningen, att mentalsjukhuset borde ombildas till ett »terapeutiskt samhälle», skulle medföra att man på ett effektivt sätt tar sig an de inter-personella störningarna genom rehabilite- ring och resocialisering.

Våra mentalsjukhus genomgår sedan flera år tillbaka stora förändringar. Från att ha varit asyler med huvudsakligen kustodiella uppgifter, d. v. s. omhändertagande och förvarande av patienterna, så har de mer och mer närmat sig målet att bli »terapeutiska samhällen». Ändå finns det kvar rätt mycket av den kustodiella mentaliteten och av den typ av behandling, som bygger på föreställningen att mentala patienter är oan-svariga, otillräkne-

liga, ibland farliga, och att de skall behandlas med frihetsinskränkande och disciplinära metoder.

Att betrakta sjukhuset som ett »terapeutiskt samhälle» innebär, att man använder sig av ett sociologiskt betraktelsesätt.

Mentalsjukhuset kan ses som ett »socialt system». Det innebär, att det mellan de individer, som befinner sig på ett sjukhus —— såväl patienter som personal, inklusive läkare _— existerar ett nät av sociala relationer. Dessa är ej godtyckliga utan regleras av sociala normer, d. v. s. förvänt- ningar på individens beteende. Man kan även uttrycka det så, att personer— na inom en organisation tilldelas bestämda roller. De sociala relationerna mellan individerna i organisationen bestämmes även av

A. Organisationens struktur, d. v. s. au-ktoritets- och sociala kommunika- tionsförhållanden.

B. Organisationens målsättning.

C. Organisationens arbetsprocess, d. v. s. sättet på vilket man försöker uppnå målsättningarna.

D. Organisationens materiella resurser, inkluderande byggnader och ut- rustning.

Vad beträffar punkt A, så är det ganska vanligt med en auktoritär-hierar- kisk strukturering av relationerna mellan befattningshavarna och mellan dessa och patienterna. Denna auktoritära struktur får ofta som konsekvens social distans, bristande samarbete, avsaknad av teamwork samt bristande kommunikation mellan olika befattningshavare.

Inte minst den sista punkten är av betydelse. En terapeutisk miljö på ett sjukhus innebär, att framförallt vårdavdelningspersonalen —— i högre grad än på en kustodiell institution — måste engagera sig för patienterna. Detta -medför påfrestningar för personalen, vilket i sin tur kan minskas genom 'ökad kommunikation med läkarna, genom konferenser och diskussioner etc. Bristande kommunikation kan även medföra, att läkarna ej tillräckligt får tillfälle att överföra sina intentioner på vårdpersonalen, och att denna inte i tillräcklig grad kan vidarebefordra upplysningar om och observatio- ner av patienten.

För patientens del är vårdavdelningspersonalens och läkarnas beteende av största vikt. Även med avseende på störda eller avtrubbade patienter torde det gälla, att individens självuppfattning påverkas av den uppfattning andra har om honom. Självuppfattningen i sin tur påverkar beteendet. Om en patient behandlas exempelvis som oansvarig så kommer denna uppfatt- ning just att leda till att han beter sig på ett oansvarigt sätt. Eftersom pa- tienterna ofta är emotionellt bundna till personalen, blir dess inflytande på patienterna stort.

Även byggnadsmässiga förutsättningar och en viss standard vad beträf- far inredningen är nödvändiga vid skapandet av en terapeutisk miljö. Stora överbelagda avdelningar försvårar möjligheten till effektiv resocialisering.

Denna underlättas däremot genom att man delar upp patienterna i små- grupper med en vårdare som ledare. Smågrupperna kan lättare etablera sociala kontakter och bidraga till resocialiseringen av patienterna. Vad be- träffar inredningen, så har den tidigare på många mentalsjukhus varit torftig med ofta institutionsliknande karaktär. Numera har man i- större utsträckning övergått till att göra Vårdavdelningens lokaler hemliknande med bekväma möbler och vackra textilier, med tavlor på väggarna etc. Det är ställt utom tvivel, att en sådan hemliknande atmosfär påverkar patienten.

I vilken utsträckning är förhållandena på våra svenska mentalsjukhus så— dana, att möjligheter förefinnes att skapa en terapeutisk miljö? För att utröna detta gjorde vi en intervjuundersökning, där vi tog reda på persona— lens arbetsuppgifter, deras åsikter om patienterna, om terapi och om men- talsjukhuset och mentalsjukvården i allmänhet. Vi frågade dem också om deras önskemål i avseende på arbetet, byggnaderna och inredningen.

I undersökningen intervjuades läkarna vid 7 mentalsjukhus, 5 statliga och 2 kommunala. Dessutom intervjuades vid dessa sjukhus föreståndare, arbetsterapeuter, socioterapeuter, psykologer och kuratorer. Slutligen utfrå- gades även ett representativt urval av personalen vid vårdavdelningarna vid 2 statliga och 2 kommunala sjukhus. Totalt deltog 353 personer i under- sökningen. *

Fyra frågeformulär användes för de olika personalkategorierna. Alla formulär hade en gemensam kärna samt därjämte specialfrågor för veder- börande personalkategori.

Vid undersökningstillfället var det genomsnittliga antalet patienter per överläkaravdelning 457 vid de statliga sjukhusen och 319 vid de kommu— nala. Det bör i detta sammanhang framhållas, att antalet underordnade läkam är relativt sett större vid de kommunala sjukhusen än vid de stat- liga. Vid de statliga sjukhusen finns i genomsnitt 148 patienter per under- ordnad läkartjänst, medan antalet vid de kommunala sjukhusen uppgår- till 70. En stor del av de underordnade läkartjänsterna på de. statliga sjuk- husen är obesatta eller besatta med icke kompetenta vikarier.

Vi försökte bl. a. undersöka, om det finns något samband mellan patient- omsättning och Iäkartäthet. Antalet intagna per år i procent av antalet vårdplatser är 93 vid de statliga sjukhusen och 149 vid de kommunala (uppgifterna avser år 1959). Antalet intagna på ett sjukhus påverkas av sjukhusets utskrivningspraxis. På vissa sjukhus försöksutskrives patien- terna i stor utsträckning och intages igen, då sjukdomstillståndet så påkal- lar. Dessa patienter kommer då med i statistiken en gång (återintagningen' räknas inte som ny intagning). Vid andra sjukhus däremot, framförallt vid de kommunala, försö-ksutskrives patienterna inte i så storutsträckning utan utskrives och när de tas tillbaka räknas de som nya intagningar. An- talet första gången intagna i procent av totala antalet intagna är 56 vid de statliga sjuk-husen men endast 45 vid de kommunala. Patientomsättningen

påverkas naturligtvis även av sådana faktorer som exempelvis klientelets sammansättning; om man t. ex. får ta hand om många alkoholpsykoser ökas omsättningen, eftersom behandlingen av dessa fall inte tar lika lång tid som t. ex. behandlingen av schizofrenier. Även sjukhusets belägenhet, tillgång till kompetent vårdpersonal, tillgång till psykologer och kuratorer etc. kan påverka patientomsättningen. Sambandet mellan läkartätheten och patientomsättningen är bl. a. på grund av nu angivna förhållanden mycket komplicerat.

En viktig faktor är frågan om öppna eller slutna avdelningar. Behovet av slutna avdelningar påverkas även av patientklientelets sammansättning. Geriatriska eller straffriförklarade patienter kräver i vissa fall, att man har tillgång till slutna avdelningar. Det är dock ej enbart patientklientelets sammansättning utan även andra [faktorer, t. ex. överläkarens inställning till öppna eller slutna avdelningar, som har betydelse i detta hänseende.

En serie frågor avsåg lokaler och utrustning. Det visade sig, att 9 av 37 läkare vid de undersökta statliga mentalsjukhusen varken har egen expedi- tion eller eget undersökningsrum utan delar den förra med en kollega och det senare med andra befattningshavare. Detta gäller visserligen som regel läkare på gamla sjukhus, men även vid nybyggda sjukhus förekommer det, att det saknas undersökningsrum eller att flera läkare får dela ett dylikt. Läkarexpeditionerna är praktiskt taget alltid belägna i administrations- byggnaderna. Detta kan medföra nackdelar genom att kontaktmöjligheten mellan läkare och patienter försvåras. På vårdavdelningarna finns det ofta inga samtals— och undersökningsrum. Samtalen med patienterna sker van- ligtvis på överskötarexpeditionen, där t. ex. avdelningens medicin-skåp, ste- riliseringsanordningar och ofta enda telefon finnes.

När det gäller att bedöma standarden i fråga om avdelningarnas lokaler, så anser 65 procent av de tillfrågade, som arbetar vid statliga sjukhus, att dessa antingen är genomgående dåliga eller att det finns något speciellt att anmärka på. Vid de kommunala sjukhusen var det 57 procent som anmärkte på standarden.

Beträffande inredningen på avdelningarna så anser 40 % av läkarna, före— ståndarinnorna och uppsyningsmännen, att inredningen är dålig, medan 28 procent av vårdavdelningspersonalen har samma uppfattning.

Vi frågade även läkarna om deras tillgång till och deras önskemål om skrivhjälp. I allmänhet framkom det, att skrivhjälpen ej ansågs tillräcklig.

Nästa grupp av frågor avsåg personalens arbetsförhållanden. För läkaren intar ronderna en central plats i det dagliga arbetsschemat. På mentalsjuk- husen utförs en stor del av de diagnostiska och terapeutiska samtalen under själva ronden. Vanligtvis går de underordnade läkarna en rond om dagen på alla sina avdelningar, medan överläkarna inte hinner med att gå rond varje dag. Dessa senare besöker i första hand avdelningarna för akut sjuka, medan avdelningarna för långvarigt sjuka understundom kommer i efter-

hand. Det framgick även av intervjuerna, att underläkarna vid en del sjuk- hus användes till att utföra sekreterargöromål åt överläkaren, när denne samtalar med en patient. Underläkarna intar sålunda vid dessa tillfällen en osjälvständig position och deras kapacitet utnyttjas inte.

Man kan analysera, vilka funktioner ronden skall fylla och se efter om dessa kan utföras effektivt, allt med utgångspunkt från rondernas nuva- rande organisation. Vi har antagit, att ronden har sex olik-a funktioner.

Den första funktionen är inhämtandet av kunskap om patientens till- stånd. Använder man sig av ett traditionellt rondsystem går för överläkar- na en stor del av arbetstiden åt för »att få information om anamnes och andra uppgifter, för att man skall kunna ställa diagnos. Därvid är det na- turligt att man koncentrerar sig på nyintagna patienter och akuta fall.

Den andra funktionen berör ordination av medicin och annan behand- ling. Vad beträffar den medicinska terapin hinner man under ronden med denna uppgift. Däremot är det tveksamt, om den del av behandlingen, som avser inter-personella problem, (1. v. s. rehabilitering och resocialisering, tillräckligt hinner diskuteras under ronden med den personal, som skall utföra den.

Den tredje funktionen utgöres av kontroll av effekten av redan insatt be- handling. Detta kan ske på två sätt, dels genom standardiserade observa- tioner, dels genom personalens osystematiserade observationer. Det är praktiskt taget endast på sistnämnda sätt, som kontrollen utföres.

Den fjärde funktionen är kontroll av vårdpersonalen-s sätt att genom- föra läkarens. ordinationer. För denna funktion är antagligen ronden ej tillfyllest. Konferenser och informella samtal är ett sätt att komplettera den kontakt, som sker under ronderna. Konferenser förekommer, men av våra data framgår, att antalet inte alltid anses vara tillräckligt.

Den femte funktionen avser kontakt och kommunikation mellan läkare och patient. Såsom framgår av i kapitel 3 citerade intervjusvar blir denna kontakt i stor utsträckning ytlig.

Den sjätte och sista funktionen slutligen berör undervisningen, vilken på ronden endast sker i form av demonstration och exemplifiering.

Vi övergår nu till föreståndarinnornas och uppsyningsmännens arbets- uppgifter; 42 sådana befattningshavare intervjuades. Det visar sig, att vid de statliga sjukhusen åtgick en fjärdedel av deras tid till skötsel av patien- ternas privata medel, medan dessa befattningshavare vid de kommunala sjukhusen arbetade med sådana uppgifter under endast hälften så lång tid. Dett-a beror på, att vid ett av de två undersökta kommunala sjukhusen hade dessa uppgifter övertagits av intendentskontoret. För rond med lä- kare och därmed sammanhängande arbeten användes 23 % av arbetstiden. Totalt tillbringade föreståndarinnor och uppsyningsmän i genomsnitt 4,4 timmar per dag på sin expedition, där de i stor utsträckning skötte kontors- göromål.

De intervjuade arbets- och socioterapeutema var till antalet 45. Deras arbete bedrives både i speciella terapilokaler och på vårdavdelningarna. Inom arbetsterapien har man inemot 20 oli-ka sysselsättningar vid de olika sjukhusen. Bland dessa sysselsättningar finns en del av slöjdtyp och så- dana som är ganska enformiga. Socioterapeutern—as verksamhet omfattar bl. a. sport och idrott, bildningsverksamhet, andra slag av förströelser samt kontakt med samhället via utflykter m. m.

Endast två psykologer fanns vid tiden för våra organisationsundersök- ningar anställda vid de undersökta sjukhusen. Med tanke på att läkarbris- ten är stor och på att psykiatrerna behöver all möjlig avlastning i sitt arbete är detta ringa antal psykologer överraskande. Deras verksamhet avser i stor utsträckning psykodiagnostik, men även samtals- och gruppterapi ut- föres av de 2 intervjuade.

Av de 11 intervjuade kuratorerna fanns alla utom en på kommunala sjukhus. Vid de statliga sjukhusen har visserligen hjälpverksamhetsföre- ståndarinnorna hand om en del av kuratorernas arbetsuppgifter, men det framkom i relativt många intervjusvar önskemål om ökat antal kuratorer.

Vid 2 statliga och 2 kommunala sjukhus intervjuades, som nämnts, även ett representativt urval av vårdavdelningspersonalen, bestående av 42 över- skötare, 36 förste skötare, 96 skötare, -d. v. s. sammanlagt 174 personer. Vi! frågade, vilken arbetsuppgift, som tog mest tid; 45 av de 174 nämnde städ- ning, 31 satte patientvård och tillsyn i första rummet. Visserligen utföres ibland städning tillsammans med patienterna, som ett led i dessas reaktive- ring, men fortfarande torde den inställningen finnas, att städning är ett arbete, som är påtagligt, d. v. s. vars resultat man kan se och som man där— för gärna ägnar sig åt. Så är många gånger inte fallet med övriga patient- kontakter. En del intervjusvar tyder dock på att betydelsen av de patient- vårdande uppgifterna inte underskattas. Vi frågade nämligen vilket arbets- moment, som ansågs vara viktigast; 68 nämnde patientvård och tillsyn först, 55 patientkontakter och gruppterapi och 23 patienternas sysselsätt- ning. Ingen nämnde städning som viktigaste arbetsmoment. Det är intres- sant att se, att mera än hälften av den ansvariga personalen, d. v. s. över- skötarna, anser att gruppterapi och patientkontakter är den viktigaste upp- giften.

En del av de frågor, som ställdes till alla personalkategorier, avsåg pa- tientkontakter och terapi. Det fanns praktiskt taget en enhällig uppfatt- ning om att samtal med patienterna var av stort värde, däremot ansåg ej alla, att enskilda samtal var värdefulla. Även i fråga om det diagnostiska värdet av samtal fanns det delade meningar. Läkarna anser huvudsakligen att samtalens värde ligger i de kontaktmöjligheter de ger.

Vårdavdelningspersonalen betonar däremot samtalens lugnande effekt Samtidigt säger 79 % av den sistnämnda kategorin, att de ej hinner med samtal med patienterna i den utsträckning, de skulle önska. Majoriteten

anser, att man skall ta kontakt med patienterna, även om de ej kallar på personalen. Detta motiverar de med patienternas ofta utpräglade passivitet.

För att utröna inställningen till psykoterapi och gruppterapi ställde vi en del frågor, enligt vilka vi hade ombett de intervjuade läkarna, psykologer- na och kuratorerna att dels uttala sig, huruvida det bedrevs psykoterapi resp. gruppterapi, dels ock hur de definierade dessa begrepp. Under det att 75 % ansåg, att det bedrevs psykoterapi var det endast 32 %, som framhöll, att gruppterapi användes på deras sjukhus.

Med psykoterapi avsågs dels en bestämd teknik, exempelvis psykoanalys, dels all den kontakt som existerar mellan personal inklusive läkare och patienterna. Liknande förhållande gällde gruppterapi, varmed man förstod dels psykoterapi i grupp, dels alla slag av gruppverksamhet.

Ännu större variation med avseende på definitionen uppvisar begreppet »socioterapi». Som sådan räknas ibland såväl rehabilitering som helt spe- cifika typer av verksamhet, exempelvis anordnande av studiecirklar.

Det huvudsakliga sättet att reaktivera patienterna uppfattas vara arbets- och sysselsättningsterapi; 16 % av alla svarande anser vidare, att samtals- och medicinsk terapi hör till reaktiveringsåtgärder. Bland vårdavdelnings- personalen utgör antalet personer, som anser detta, nära 30 % av alla, vilket tyder på att de i någon mån tycks vara oklara över betydelsen av sina egna insatser.

Ett annat problem berörde övergången från arbetsterapi till »arbetsträ- ning. I en del svar är man tveksam om lämpligheten av att ge patienterna tempoarbeten.

Ett viktigt avsnitt av undersökningen handlar om kommunikation och information. Bland annat frågade vi om värdet av personalkonferenser; 84 % ansåg sådana värdefulla. Däremot fanns det skillnader i åsikterna i fråga om konferensernas omfattning; 75 % av de tillfrågade vid de stat- liga sjukhusen specificerade inte konferensens omfattning. Däremot ville 48 % vid de kommunala sjukhusen att konferenserna skulle ske på vård- avdelningsnivå. Antagligen sammanhänger detta med att man på de kom- munala sjukhusen har mera erfarenhet från sådana konferenser än vid de statliga; 13 % ville att konferenserna skulle omfatta hela sjukhusets per- sonal. Det är rimligt att anta, att konferenserna på vårdavdelningsnivån ur kommunikationssynpunkt är mera effektiva än konferenser, i vilka hela sjukhusets personal deltar.

I allmänhet var alla eniga om, att samråd borde ske mellan läkare och vårdavdelningspersonal och att den senare har informationer om patien- terna, som är av stor betydelse för läkarna.

Två attitydfrågor ställdes även. Den ena hävdade, att patienterna behö- ver samma sorts disciplin och kontroll som ouppfostrade barn; 67 % av svaren var avböjande. I kommentarerna till denna fråga betonade 17 %

vikten av disciplin, medan ungefär 50 % ansåg att patienterna ej var oupp- fostrade utan sjuka.

I den andra attitydfrågan hävdades det, att vårdavdelningspersonalens främsta uppgift är att se till att det råder lugn och ordning på avdelningen. Här var det 54 %, som förnekade riktigheten av ett sådant påstående. Det fanns därvid en markerad skillnad mellan kommunala och statliga sjuk- hus. Vid de förra var det 65 %, som avböjde påståendet, men vid de senare var det endast 44 %.

Frekvensundersökningen

Vid vart och ett av de 7 i undersökningen ingående sjukhusen studerades 6 vårdavdelningar, 3 manliga och 3 kvinnliga. Dessa kan med hänsyn till sin karaktär indelas i följ ande 5 olika typer, nämligen

1. öppna intagnings- och behandlingsavdelningar, låsta intagnings- och behandlingsavdelningar, öppna avdelningar för långvarigt sjuka, övervägande uppegående, låsta avdelningar för långvarigt sjuka, övervägande uppegående, samt avdelningar för övervägande geriatriskt och sängliggande klientel. Studierna genomfördes på så sätt, att en observatör vid slumpmässigt val- da tidpunkter observerade vad befattningshavarna var sysselsatta med i det dagliga arbetet vid de olika vårdavdelningarna. Sammanlagt gjordes 16 122 dylika observationer, vilka noterades med ledning av en på förhand upprättad kod, som inrymde 116 olika förekommande arbetsmoment eller motsvarande. Vid bearbetningen, som gjordes av statistiska centralbyråns maskincentral, fördelades dessa moment i följande 20 grupper:

Administration och organisation Elementär sjukvård Teknisk sjukvård

Psykologisk sjukvård

Övervakning av sjuka Övervakning utan särskild insats Desinfektion och sterilisering Materielvård Städningsarbete o. dyl. Ärenden av olika slag Undervisning och information Väntetid Sysslolös, privat konversation Rast Kan ej anträffas Ledig (för dagen, tar igen tid) Yttre arbeten

sas—wo

Deltar i arbete på hobbysal Avlöser på annan avd.

Övrigt.

Genom standardberäkningar har vi analyserat det erhållna materialet-s homogenitet och har därvid funnit, att de siffermässiga resultat, som er- hölls vid bearbetningen, i huvudsak ger en rättvis bild av arbetets inne- håll och fördelning vid de undersökta vårdavdelningarna. De praktiska slutsatser man kan draga härav, kommer vi att redovisa i ett följande betänkande om utformningen av personalorganisationen. Även i andra avseenden torde frekvensundersökningen utgöra ett värdefullt material, som kan tänkas komma till användning för olika specialstudier. De i be- tänkandet redovisade resultaten återfinnes som bilaga i följande tabeller B l—B 13:

B 1. Fördelning av olika arbetsuppgifter mellan statliga och kommunala sjuk-

hus samt mellan manliga och kvinnliga avdelningar. Fördelning mellan olika personalkategorier. Specialstudie av avdelningsbiträdenas arbetsuppgifter. Fördelning mellan avdelningar av olika karaktär. Fördelning med hänsyn till avdelningarnas storlek. Fördelning efter veckodagar. Fördelning efter tidpunkt på dagen, då observationerna gjorts. Fördelning mellan akutavdelningar och avdelningar för långvarigt sjuka. Fördelning med hänsyn till patientomsättning. Fördelning med hänsyn till det relativa antalet åldringar på vårdavdel- ningarna. . Fördelning med hänsyn till patienternas förmåga att sköta sin personliga hygien. 12. .Fördelning med hänsyn till antalet patienter, som matas. 13. Fördelning på de tre observatörerna.

PP?NPP??P

H

ww UU wwwwwwwww H v—L

Med en viss schematisering kan man säga, att av de 16 122 observatio- nerna —— vilka gäller totaltid — 3 593 eller 22 % avser fritid och 12 529 eller 78 % egentlig arbetstid.

Den första tabellen visar bl. a., att Elementär sjukvård utgör den mest omfattande arbetsuppgiften (21 % av totalantalet observationer), följd av Städningsarbete (13 %) och Psykologisk sjukvård (12 %). Gruppen Under- visning och information har en relativt blygsam omfattning (endast 2 %). Inga större skillnader föreligger mellan statliga och kommunala sjukhus, men däremot finns vad beträffar Elementär sjukvård en betydande skill- nad mellan manliga och kvinnliga avdelningar (18 resp. 24 %).

I anslutning till tabellen över fördelningen av observationerna mellan olika personalkategorier lämnas en redogörelse för befattningshavarnas anställningsförhållanden och utbildning. Därvid framgår bl. a., att antalet vikarierande skötare är påfallande högt, inte mindre än 38 % av alla tjäns- ter som skötare uppehålles av vikarier, vilka saknar utbildning i ment-al-

sjukvård (44 % på statliga och 23 % på kommunala sjukhus). Det stora antalet vakanta tjänster vid de statliga sjukhusen, uppehållna av vikarier, sammanhänger emellertid delvis med den ordning, som gäller i fråga om grundutbildning av skötarpersonal. På de kommunala sjukhusen är ett större antal överskötare leg. sjuksköterskor än vad fallet är vid de statliga sjukhusen (8 av 12 mot 2 av 30).

Fördelningen av arbetsuppgifter mellan olika kategorier av befattnings- havare visar, att Administration och organisation huvudsakligen utföres av överskötare (54 % av den totala observationstiden för denna arbets- grupp), för vilka det utgör den mest omfattande arbetsuppgiften (36 % av totala observationstiden för överskötare faller på Administration och organisation). För-ste skötarna utför 15 % av ifrågavarande arbete. För dessa liksom för skötare är Elementär sjukvård mest arbetskrävande (20 resp. 27 % av observationstiderna för resp. personalgrupper). För avdel- ningsbiträden upptar som väntat gruppen Städningsarbete den största an- delen av observationerna (41 %). Den mest omfattande arbetsuppgiften för sjuksköterskeeleverna är Undervisning och information ( 12 % av den totala observationstiden för dem). Avdelningsbiträdenas arbetsuppgifter blev, eftersom dessa utgör en relativt ny personalkategori vid mentalsjuk- husen, föremål för en Specialstudie, och det visade sig därvid, att väsentliga skillnader föreligger mellan de statliga sjukhusen, där den huvudsakliga arbetsuppgiften är Städningsarbete, och de kommunala sjukhusen, där av- delningsbiträdena fungerar som théköksbiträden. Vid de vårdavdelningar där det finns avdelningsbiträden ombesörjer skötarna 78 % av den ele- mentära sjukvården och 55 % av städningsarbetet; vid avdelningar utan avdelningsbiträden är motsvarande uppgifter 83 resp. 89 %. Tillkomsten av avdelningsbiträden har sålunda i väsentlig utsträckning avlastat skö- tarna, vilka härigenom kunnat ägna mer tid åt kvalificerat sjukvårdsarbete.

Vid fördelningen av observationerna med hänsyn till avdelningarnas ka- raktär följdes den tidigare indelningen i 5 vårdavdelningstyper. Som vän- tat visade sig Elementär sjukvård vara mest omfattande vid avdelningar med geriatriskt, huvudsakligen sängliggande klientel, där den utgjorde 32 % av totalantalet observationer. På övriga avdelningar för långvarigt sjuka upptog Elementär sjukvård 19 a 20 % av observationstiden och vid intagnings- och behandlingsavdelningar 18 (öppna avdelningar) resp. 14 % (låsta avdelningar). Som en följd av detta förhållande kan man se den be- tydligt lägre omfattningen av Psykologisk sjukvård på avdelningar för sängliggande, 7 %, mot 11—16 % vid övriga avdelningstyper. Den högsta andelen psykologisk sjukvård återfinnes på låsta avdelningar för långvarigt sjuka, där gruppen Städningsarbete uppvisar den lägsta procentsatsen. Nu angivna förhållanden kan delvis sammanhänga med, att gruppverksamhet- införts på några av dessa sistnämnda avdelningar. Städningsarbetet utföres där till stor del av patienter under tillsyn av skötare, vilket vid undersök-

ningen rubricerats som psykologisk sjukvård. Några av de låsta avdelning- arna för långvarigt sjuka hade ännu inte infört gruppverksamhet, vilket för våra undersökningsresultat bl. a. fått som följd, att avdelningstypen låsta avdelningar för långvarigt sjuka även fått den högsta andelen obser- vationer för Övervakning utan särskild insats (5 %) mot 1 ä 2 % för övriga avdelningstyper. En undersökning visar, att på en enda av dessa avdel- ningar utan gruppverksamhet Övervakning utan särskild insats upptar 17 % av den totala observationstiden.

En översikt av vårt tabellmaterial visar en viss samvariation. I tabell B 8 uppvisar avdelningar för långtidssjuka delvis en stor likhet med avdel- ningar med låg patientomsättning i tabell B 9, vidare med avdelningar med ett relativt högt antal åldringar i tabell B 10, med avdelningar med många patienter, som inte kan sköta sin hygien, i tabell B 11, samt med av- delningar, vid vilka många patienter måste matas, i tabell B 12. Vid samt- liga dessa avdelningar är Elementär sjukvård mycket omfattande. Vidare föreligger en klar samvariation mellan Administration och organisation inom dels intagnings— och behandlingsavdelningar i tabell B 4, dels s. k. akutavdelningar i tabell B 8, dels ock avdelningar med hög patientomsätt- ning i tabell B 9.

Av tabell B 6 framgår bl. a., att någon markant skillnad ej föreligger mellan arbetsuppgifterna under olika veckodagar, dock med undantag för att Städningsarbete och Elementär sjukvård är relativt sett mera omfat- tande under lördagar än under övriga veckodagar. Som tabell B 7 visar utföres dessa arbetsuppgifter huvudsakligen under morgon- och förmid- dagstimmarna, vilket givit anledning till en viss snedbelastning i vår redo- visning av lördagsarbetet, eftersom inga observationer gjordes av arbetet på lördagseftermidudagarna. Tabell B 7 ger som helhet en god bild av olika arbetsuppgifters omfattning under dagens olika timmar. Den sista tabellen i serien, B 13, visar, att de olika observatörerna i stort sett uppfattat de olika momenten i koden på ett likartat sätt.

Arbetsredogörelser

Som komplement till intervju- och frekvensstudier använde vi oss —— som tidigare framhållits _— av arbetsredogörelser, vilka utfördes på så sätt att vissa befattningshavare ombads att på särskilda formulär anteckna vad de- ras arbete bestod av under varje halvtimme av arbetspassen under 4 dagar (4 nätter för nattjänstgörande personal).

De av överläkare och bitr. överläkare lämnade arbetsredogörelserna vi- sade, att ronden är den mest tidskrävande uppgiften för dem. Inte mindre än en fjärdedel av arbetstiden disponerades härför. Övriga läkare inom sjukhusvården använde en tredjedel av arbetstiden för ronder.

Till sjukhusen anknuten hjälpverksamhet och familjevård förekommer

endast inom den statliga mentalsjukvården. De arbetsredogörelser, som lämnades av överläkarna inom denna verksamhet visade, att de mer än en tredjedel av arbetstiden ägnade sig åt resor i familjevård och hjälpverk- samhet. Under omkring 15 % av arbetstiden var de upptagna av olika slag av konsultuppdrag såsom tjänstgöring som läkare vid alkoholistanstalt, vid olika slag av sjukhem etc.

Tjänster för invärtesmedicinare och personalläkare finns vid nästan alla statliga primärsjukhus men vid undersökningstillfället var endast 1 sådan tjänst besatt vid de i undersökningen ingående sjukhusen. Innehavaren av denna tjänst uppgav i sin arbetsredogörelse att han under nästan hälften (47 %) av arbetstiden var sysselsatt med personalläkarmottagning och med sjukbesök hos personalen.

Beträffande de av psykologer lämna-de arbetsredogörelserna var som väntat testning och bearbetning av testmaterial mest tidskrävande (70 % av arbetstiden).

I de av kuratorer lämnade arbetsredogörelserna omfattade arbetsgrupper- na expeditionsarbete, samtal med patienter och telefonsamtal med olika myndigheter ca 60 % av arbetstiden.

Det dagliga arbetet för personalföreståndare och bitr. personalförestån— dare varierar under månaden beroende bl. a. på att upprättande och koll- ning av avlöningslistor som regel upptar en betydande del av arbetstiden för dem under senare delen av månaden. Vid undersökningstillfället upp- tog arbete med personalrulla, avlöningslistor etc. drygt 20 % av arbets- tiden; därefter följde anställningsärenden, 16 %, och personalvårdande upp- gifter, 13 %.

Den största arbetsgruppen för föreståndarinnor och uppsyningsmän för inre sjukvård var vid de statliga sjukhusen arbete med patienternas privata medel och flitpengar (27 % av arbetstiden; endast 11 % vid de kommunala, som tidigare nämnts beroende på att intendentskontoret vid det ena av dessa övertagit huvudparten av dessa arbetsuppgifter). Vid de kommun-ala sjukhusen var rond med läkare mest tidskrävande (23 % mot 22 % vid statliga sjukhus). En av de större arbetsuppgifterna var vid såväl statliga som kommunala sjukhus gruppen in- och utskrivning av patienter (10 resp. 12 %).

Föreståndarinnorna i hjälpverksamhet och familjevård använde inemot 80 % av sin arbetstid åt resor tillsammans med läkaren. Därefter följde journalarbete (15 %), kurativa åtgärder ( 13 %) och expeditionsarbete ( 12 %)-

Planering av utflykter var den mest tidskrävande arbetsuppgiften för de befattningshavare vid de statliga sjukhusen, vilka brukar benämnas socioterapeuter (ca 40 % av arbetstiden disponerades härför). Vid ett av de kommunala sjukhusen hade man en studieledare och 35 % av hennes arbetstid utgjordes av planeringsåtgärder för studie- och hobbykurser.

Drygt en tredjedel av arbetstiden för uppsyningsmännen för yttre arbeten ägnades åt tillsyn och vägledning av pågående utearbeten.

Rekvirering och uppackning av mediciner samt utdelning till avdelning-ar- na av medicin upptog tillsammans 62 % av apotekssköterskornas arbets- tid. En vanlig ordning är att dessa sjuksköterskor biträder personalläkaren i dennes mottagning (12 år 13 % ägnades häråt).

Som väntat utgjordes den största arbetsgruppen för laboratoriepersonalen av beredning av lösningar, bearbetning och avläsning av prover (35 år 40 % av arbetstiden). Andra tidskrävande uppgifter var ekg-, eeg- och röntgen- undersökningar (ca 20 %).

I runt tal en tredjedel av arbetsuppgifterna för personal i sysselsättnings- och arbetsterapi bestod av förarbeten och tillsyn samt handledning och undervisning av patienter. En annan omfattande arbetsgrupp var inköp, anskaffande och utlåning av arbetsmateriel, som tog 7 % av förmansper— sonalens och 14 % av skötarpersonalens arbetstid i anspråk inom verk- städerna för sysselsättnings- och arbetsterapi.

Nattöversköterskorna var under hälften av arbetspasset sysselsatta med telefonpassning, därefter följde rond, 29 %.

Rond genom avdelningen upptog inemot en tredjedel av arbetstiden för kvällvakterna på vårdavdelningarna, därefter följde diverse arbeten (skriv- ning i kontrollur, rapportering, utdelning av kaffe etc.), 22 %.

Vad slutligen beträffar nattvakterna på vårdavdelningarna var som vän- tat övervakning mest tidskrävande; 52 % av arbetstiden ägna-des häråt. Där- efter följde skötsel av osnygga patienter och renbäddning, rond genom av— delningen samt diverse arbeten (tillhopa i runt tal 30 % ).

Som helhet betraktad ger resultaten av undersökningarna ett intryck av samstämmighet och kan anses väl ägnade att beaktas vid utformningen av en ny personalorganisation.

BILAGOR

Mentalsjukvårdsberedniugen

Personaldelegationens organisationsundersökm'ng 1960

Intervjuundersökningen

I. Bakgrundsfaktorer

Namn: Sjukhus: Ålder: Kön: M

K 5. Utbildning

repr

.

6. Anställd på sjukhuset sedan: 7

. Tidigare tjänstgöring:

8. Tjänsteställning:

9. Arbetsuppgifter

Läkare

år med. lic. med. dr. Specialisering i psykiatri: Annan specialisering: 4 månaders tjänstgöring på kroppssjukhus:

PPS”???

Formulär I 1

universitet ja nej ja nej ja nej

0. eller e.o extra

överläkare

Förste läkare Annan läkare Överläkare med vissa uppgifter (internmedi- cinska)

6. Sjukhuschef, styresman

wswpr

Sluten vård Öppen vård Privat mottagning Konsultverksamhet utanför sjukhuset

:sz.—

Bitr. överläkare . _ . .

II. Arbetsuppgifter A. Sluten vård 1. Patientkontakter

10.

Har Er(-a) avdelning(-ar) manliga pat? kvinnliga pat?

Endast till överläkare

11.

12.

13.

14.

15. 16.

17. 18.

Hur många pat. finns på Er över-

läkaravd? ............ därav straffriförklarade ............ därav o-fall ............ därav barn och ungdomar un- der 18 år ............

Hur många vårdavdelningar finns

på Er överläkaravd? ............ därav s. k. »lugna» ............ därav s. k. »halvoroliga» ............ därav s. k. »oroliga» ............ därav s. k. behandlingsavd. ............

Hur många underordnade läkar- tjänster finns på Er överläkar-

avd.? ............ därav obesatta med vikarie ............ därav obesatta utan vikarie ............

Vad anser Ni om läkartätheten på tillräcklig

Er överläkaravd? otillräcklig Har Ni några önskemål ang. läkartätheten på Er överläkaravd? Hur många pat. från Er överläkar-

avd. är f. n. försöksutskrivna? ............ därav tillhörande kategorin straffriförklarade ............

På vilket sätt upprätthåller Ni kontakten med de försöksutskrivna? Anser Ni att den möjlighet Ni har till kontakt och kontroll är till—

räcklig? ja nej

Endast till förste läkare eller läkare

20.

21.

För hur många vårdavdelningar

svarar Ni? ............

Hur stort är det antal pat. som Ni skall sköta? ............ därav straffriförklarade ............

» O-fall ............ » barn och ungdomar un— der 18 år ............

Till alla läkare

22.

Vad anser Ni om antalet pat., som Ni har att sköta? För många Lagom För få

23. Hinner Ni sätta Er in i patienter- nas journaler i den utsträckning Ni önskar?

ja nej

24. Om nej, vilka önskemål har Ni i detta avseende? 25. Hinner Ni med följande under- sökningar kroppsstatus neurologiska psykodiagnostiska 26. Finns det några undersökningar som Ni nu inte hinner med? Om ja, vilka?

ja nej

ja nej

27. Har Ni några önskemål rörande såväl somatiska som psykodiagnostiska

undersökningar? 28. Vad anser Ni om differentiering- en av patienterna på avdelningen? 1. Differentiering förekommer ej ............ 2. Differentiering förekommer

men är ej tillfredsstäl- lande ............

3. Differentieringen är tillfreds- ställande 29. Om alternativen 1 och 2: Hur skulle Ni vilja, att en differentiering av pa- tienterna skulle göras? 30. Anser Ni att man bör ha speciella avdelningar eller sjukhus för straffriförklarade?

31. Motivera

ja nej Spec. sjukhus Spec. avdelningar

32. Där så förekommer: Vad anser Ni om att ha barn och ungdomar under 18

år på vårdavdelningen?

2. Ronder 33. Hinner Ni gå rond varje dag?

om nej, hur många gånger i veckan? 34. Hinner Ni gå rond på alla Edra vårdavdelningar varje dag? om nej, hur ofta 35. Hur lång tid kan Ni avsätta för varje rond

ja en förmiddags- och en eftermid-

dagsrond ............ ja en rond endast ............ nej ............ ............ gånger ja nej

mindre än en timme 1—2 timmar 2—3 timmar 3—4 timmar mera än 4 timmar

36.

37.

Hur många personer följer van- ligen med på Er rond? Läkare Föreståndarinna Uppsyningsman Översköterska överskötare Skötare Med. kand. Sjuksköterskeelev Psykolog Kurator Annan Är det någon eller några personer som nu inte följer med på ronderna, som Ni anser att det vore fördelaktigt att ha med?

38. Motivera 39. Är det några personer som nu följer med på ronderna som ej behövde göra det? 40. Motivera 41. Beskriv hur en rond vanligtvis går till (så detaljerat som möjligt) 42. Hur många patienter hinner Ni samtala med under varje rond? 43. Hur lång tid kan Ni i genomsnitt ägna varje samtal? 44. Hinner Ni samtala med såväl nya patienter som med gamla »kro— niska» fall? Med båda typer ............ Huvudsakligen med nya ............ Enbart med nya ............ Inte med några ............ 45. Vad anser Ni om värdet av samtal med pat.? 46. Har Ni även enskilda samtal med pat., d. v. s. sådana där ingen an- nan är närvarande? ja nej 47. Anser Ni att sådana enskilda sam— tal har diagnostiskt värde? ja nej 48. Motivera 49. Anser Ni att sådana samtal har te- rapeutiskt värde? ja nej 50. Motivera 51. Anser Ni att någon annan än en läkarutbildad person t. ex. en psy— kolog skulle kunna ha enskilda samtal med pat.? ja nej 52. Motivera B. öppen vård 1. H jälpverksamhet 53. Hur ofta har Ni mottagning? a) för allmänheten ............ gånger i veckan b) för sjukhusets pat. ............ gånger i veckan 54. Har Ni mottagning utanför sjuk- huset? ja nej 55. Om ja, var och hur ofta?

56.

57.

58.

59. 60.

Finns det några uppgifter som Ni nu själv utför, men som någon annan kunde överta? ja nej Om ja, vilka? Av vem? Finns det några uppgifter som

Ni nu inte utför, men som Ni an-

ser att Ni borde överta? ja nej Om ja, vilka? Vilka önskemål har Ni beträffande hjälpverksamheten?

2. Familjevård 61.

62.

63.

64.

65. 66.

67.

68.

69.

Hur många hem står under Er

uppsikt? ............ hem

Hur många pat. står under Er uppsikt? ............ patienter Hur ofta hinner Ni själv vanligen besöka varje patient? ............ gång i veckan

............ gång i månaden Hur ofta hinner föreståndarinnan besöka varje patient? ............ gång i veckan ............ gång i månaden Vad anser Ni om familjevård som terapiform? Finns det några uppgifter som Ni nu själv utför, men som kunde

övertas av någon annan? ja nej Om ja, vilka? Av vem? Vad anser Ni om möjligheten att provinsialläkare och distriktssköterska övertar en del av vården och kontrollen (förekommer det redan nu _— i så fall i vilken utsträckning) ? Finns det några uppgifter som Ni

nu inte utför, men som Ni anser

att Ni borde överta? ja nej

70. Om ja, vilka? 71. Vilket är den längsta sträckan Ni behöver resa? ............ mil 72. Hinner Ni samtala med de pat. som överflyttas till familjevård i den utsträckning Ni önskar? ja nej Kommentar 73. Har Ni några önskemål rörande familjevården? 74. Hur stor är personalen som hjäl- Föreståndarinna per Er? Kurator 75. Anser Ni den hjälp Ni får av föreståndarinnan som tillräcklig? 76. Anser Ni den hjälp Ni får av kuratorn vara tillräcklig? C. Övrigt

3. Administration

77. Har Ni rent administrativa upp- gifter? la nej

78. 79. 80.

81. 82.

83.

84. 85.

86. 87. 88.

89. 90.

Om ja, vilka? Anser Ni att de är betungande? ja nej Kan en del av dessa skötas av andra? ja nej Om ja, vilka och av vem? Är det några administrativa uppgifter Ni inte utför för närvarande, men som Ni anser Ni borde sköta? Det händer att läkarnas och inten— dentens åsikter går isär. Har Ni upplevt detta här? ja nej Om ja, exemplifiera? Tycker Ni olikheterna i åsikterna

är så stora att man kan tala om

motsättningar? ja nej

Om ja, hur anser Ni att man kan överbrygga dem? Vad anser Ni om den ställning intendenten har jämfört med läkarnas? Såsom det är nu, sköter en överlä- kare ganska självständigt sin av- delning. I U.S.A. brukar man ibland ha en »clinical director» som samordnar terapin och utfär- dar riktlinjer rörande den samt representerar sjukhuset utåt. Vad anser Ni om önskvärdheten att inrätta sådana tjänster vid svenska

mentalsjukhus? Önskvärt Ej önskvärt Tveksam Motivera

Om man inrättade en tjänst som »clinical director» och intenden— ten också underställdes honom, vad skulle Ni i så fall anse? Acceptabelt Ej acceptabelt Tveksam Kommentar 4. Terapi 91. Använder Ni psykoterapi? ja nej 92. Vilken sorts terapi avser Ni med termen psykoterapi?

93. 94. 95. 96. 97. 98. 99. 100. 101. 102.

Vad anser Ni om dess värde?

Vilka önskemål har Ni rörande psykoterapin? Använder Ni gruppterapi? ja nej Vad avser Ni med termen gruppterapi?

Vad anser Ni om dess värde? Vilka önskemål har Ni rörande gruppterapin? Använder Ni socioterapi? ja nej Vad avser Ni därmed och vad anser Ni om dess värde? Vad anser Ni om reaktiveringens terapeutiska effekt? På vilket sätt söker man aktivera eller reaktivera patienterna på Er av- delning?

104. 105.

106. 107.

108.

109. 110.

111. 112. 113.

114.

115.

116. 117.

118.

119.

120.

Tror Ni att demensen i viss ut- sträckning kan vara ett hospitali- seringsfenomen? ja nej Motivera Anser Ni att som medel i återan- passningen arbetsterapi för vissa patienter kan övergå i mera regel- bundet arbete, t. ex. masstillverk- ning av en viss artikel? ja nej Kommentera Anser Ni att man för mera regel- bundet patientarbete skulle betala viss lön? ja nej Tror Ni att det skulle kunna ha en

terapeutisk effekt? ja nej Motivera

På en del sjukhus har man för- sökt att dela upp patienterna på avdelningarna i smågrupper. Tror Ni detta kan ha en terapeutisk effekt? Motivera Är det något som Ni tycker bör förbättras när det gäller terapiformerna? Är det något som Ni tycker bör förbättras när det gäller patienternas syssel- sättning? Är det något som Ni tycker bör förbättras när det gäller patienternas fritid? När skall patienterna f. n. lägga sig på kvällarna? före kl. 6 mellan kl. 6—7 » » 7—8 » » 8—9 efter kl. 9 Kommentera Anser Ni att patienterna kan vara med om att fatta beslut om saker som gäller dem själva? ja i viss mån nej Om nja» eller »i viss mån»: På vilket sätt? På vilka områden?

Meddelar Ni någon undervisning och handledning? ja nej Med. kand. Sjuksköterskeelever Grundkursen Personalen på vårdavd. Vad anser Ni om önskvärdheten av att personalen på avdelningen får

121. 122. 123. 124.

125.

126.

regelbundet återkommande under- visning och handledning? behövs tveksam om det behövs behövs ej behövs, men har ej tid Om »behövs» eller »tveksam» hur skulle den utformas? Vad anser Ni om värdet av personalkonferenser? Vem bör delta? Hur ofta bör de äga rum? ............ gånger i veckan ............ » i månaden ............ » per år

Vilka skäl tala för och vilka emot att vårdpersonalen informeras om pa- tienternas anamnes? För:

Emot:

Anser Ni att konferenser med »falldiskussion», i vilken vårdav- delningens personal deltar ja tveksam nej

är bra ur utbildningssynpunkt? . . . . ........ underlättar Ert eget arbete? . . . . ........ skulle väcka intresse hos per-

sonalen? . . . . ........ skulle öka deras ansvarskänsla? . . . . ........ skulle öka deras intresse för pa-

tienterna? . . . . ........

III. Privat mottagning 127.

128. 129.

130.

131.

132.

Har Ni tillfälle till privat mottag- ning? ja nej Om ja hur ofta i veckan? ............ gånger hur många timmar per gång? ............ timmar Var har Ni Er mottagningslokal? på sjukhuset: utanför sjukhuset: Om på sjukhus: Ställs lokal, per— sonal och ev. sjukvårdsmaterial avgiftsfritt till Ert förfogande? ja nej Har Ni några önskemål rörande privat mottagning?

IV. Forskning 133. 134. 135. 136.

137. 138.

Hinner Ni ägna Er åt forskning? ja nej Om ja, vilka problem undersöker Ni? Hur mycket tid hinner Ni ägna åt forskning? Har Ni anslag från statens medi- cinska forskningsråd? ja nej Har Ni hjälp med forskningen? ja nej Skulle Ni vilja ha mera tid till forskning? ja nej

139. Vilka problem tycker Ni är särskilt viktigt att utforska? 140. Har Ni speciella önskemål rörande forskning?

V. Studier och fortbildning 141. Hinner Ni med att orientera Er om nya forskningsrön på Ert om—

råde? ja ............ i viss mån ............ nej ............ 142. Finns det medicinskt bibliotek? ja nej 143. Ingår det tillräckligt med ja nej facklitteratur? . . . . . . . . facktidskrifter?

144. Vilka facktidskrifter hinner Ni läsa regelbundet?

"'i—995924

145. Har Ni några speciella önskemål rörande fortbildningen, t. ex. kurser och dyl.? 146. Vad anser Ni om möjligheten att med jämna mellanrum tjänstgöra en viss tid, t. ex. 3 månader, på kroppssjukhus?

VI. Lokaler och utrustning

1. Lokaler 147. Har Ni egen expedition? ja nej eget undersökningsrum? ja nej delat undersökningsrum? ja nej 148. Vilka önskemål har Ni rörande Era lokaler?

2. Utrustning 149. Har expeditionen och undersök- ningsrummet ja nej telefon? skrivmaskin? diktafon? undersökningsplint? behövliga instrument? 150. Vilka önskemål har Ni rörande utrustningen? 151. På vad sätt tillgodoses Ert behov av skrivhjälp? 1. Egen sekreterare ............ 2. Skrivbiträde gemensamt med andra ............ 3. Skrivcentral ............ 4. Ingen skrivhjälp ............ 152. Har Ni några önskemål rörande skrivhj älp ? ja nej 153. Motivera

3. Sjukhusets lokaler och utrustning 154. Vad anser Ni beträffande standarden ifråga om avdelningens(-arnas) lo- kaler? 155. Har Ni önskemål rörande lokalernas standard? 156. Vad anser Ni beträffande standarden ifråga om Er avdelnings inredning? 157. Har Ni speciella önskemål rörande Er avdelnings inredning? 158. Vad anser Ni om sjukhusets me- dicinska centrum? tillräckliga? ej tillräckliga? Är resurserna med avseende på Laboratorium ........................ Röntgen ........................ Ekg ........................ EEG ........................ Psykologiskt lab. ........................ Sjukgymnastik ........................ Behandlingslokaler ........................ 159. Motivera om något ej är tillräckligt 160. Har Ni några önskemål i övrigt rö— rande sjukhusets medicinska cent- rum? ja nej

VII. Uppfattning om speciella personalkategorier 161. Finns det psykolog? ja nej Heltidsanställd? . . . . . . . Deltidsanställd? . . . . . . . . 162. Sysslar han med ja nej diagnostiska uppgifter? . . . . . . . terapeutiska » forskning? utbildning? 163. Som bekant finns det brist på psy-

kiatrer. Om man bildade team av läkare och psykologer, anser Ni att psykologen kunde överta vissa terapeutiska uppgifter? ja nej

164. Om ja, vilka? 165. Under vilka förutsättningar? 166. Anser Ni att psykologer bör kunna ge vårdpersonalen utbildning för att förbättra deras observationer av patienternas beteende? ja nej 167. Föreligger det behov av undervis- ning i psykologi för vårdpersonal? ja nej 168. Om ja, anser Ni att en psykolog skulle kunna anlitas därtill? ja nej 169. I utlandet har psykologer använts för att kartlägga effekten av terapin i fråga om patienternas beteende. I vilken utsträckning anser Ni det vara önskvärt med dylika undersökningar här på sjukhuset?

170. Vad anser Ni om behovet av kuratorer? 171. Vilka uppgifter anser Ni de bör utföra?

172. 173.

Vad anser Ni om behovet av arbetsterapeuter? Vad anser Ni om behovet av sjukgymnaster?

VIII. Information

174.

175. 176.

177. 178.

179.

180. 181.

182. 183.

184. 185.

186.

187.

Anser Ni att läkaren bör samråda med vårdpersonalen när det gäl- ler vissa åtgärder som rör pa- tienten? ja nej

Om ja, exemplifiera

Tror Ni att vårdpersonalen kan ha informationer om patienten, som är värdefulla för läkaren att

få reda på? ja nej Om ja, exemplifiera Man hör ibland sägas: »De flesta patienter på våra mentalsjukhus behöver samma sorts kontroll och disciplin som ett ouppfostrat barn». Vad anser Ni om detta påstående?

Anser Ni att atmosfären på en avdelning är av betydelse för pa-

tienternas tillfrisknande? ja nej Om ja, på vilket sätt?

Anser Ni att relationerna mellan läkare och vårdpersonalen kan

påverka patienternas tillstånd? ja nej Om ja, på vilket sätt?

Anser Ni att relationerna mellan vårdpersonalen och patienterna påverkar de senares tillstånd? ja nej Om ja, på vilket sätt? Vad anser Ni om följande påstående: »Vårdpersonalens främsta uppgift är att se till att det råder lugn och ordning på avdelningen»? I vilken utsträckning behöver vårdpersonalen ha kunskap om patienternas reaktionssätt? Vad anser Ni om vårdpersonalens arbetstider f. n.?

Mentalsjukvårdsberedningen Personaldelegationens organisationsundersökning 1960

Intervjuundersökningen

Arbetsterapeuter, socioterapeuter, kuratorer och psykologer

I. Bakgrundsfaktorer

1. 2. Sjukhus: 3. 4. Kön: M

sas”

A.

& 10. ! 11. 12.

13.

14.

Namn : Ålder :

K Utbildning Anställd på sjukhuset sedan: Tidigare tjänstgöring:

Tjänst:

Sluten vård ............ öppen vård ............ (Gäller endast kuratorer)

[I. Arbetsuppgifter

Frågor till arbetsterapeuten Har Ni hand om

Har Ni arbetsterapi i

speciella lokaler? på avdelningarna? För hur många avdelningar är Ni arbetsterapeut? Hur många patienter finns på des- sa avd.? Hur många patienter per dag kom— mer i genomsnitt till arbetsterapi- lokalen?

&??P?

Arbetsterapeut Socioterapeut Kurator Psykolog

manl. patienter? kvinnl. patienter? ja nej

222 15.

16.

17. 18.

19. 20. 21. 22. 23. 24.

Vilka sysselsättningar förekom— mer? 1. 2. 3. 4. 5. 6. Förekommer det differentiering av patienterna i arbetsterapin? 1. Förekommer ej .................. * 2. Förekommer men är ej tillfredsstäl-

lande ..................

3. Är tillfredsställande Om alternativen 1 och 2: Hur skulle Ni vilja att en differentiering av pa- tienterna skulle göras? Är antalet arbetsterapeuter för litet?

tillräckligt? Är det något som Ni tycker bör förbättras när det gäller arbetsterapin? Har Ni några speciella önskemål.? Vad anser Ni om standarden ifråga om arbetsterapins lokaler? Har Ni några önskemål rörande lokalernas standard? Vad anser Ni om standarden ifråga om arbetsterapins inredning? Har Ni några speciella önskemål rörande Er avdelnings inredning?

B. Frågor till kuratorer

25. 26.

27.

28.

29.

30.

Vilka arbetsuppgifter har Ni? Finns det några uppgifter som Ni sköter nu, men som kunde skötas av andra? Finns det några uppgifter som Ni inte sköter nu, men som Ni anser att Ni borde sköta? Hur många patienter har Ni att ta hand om? ............ Är antalet kuratorer för litet? tillräckligt? Har Ni några speciella önskemål ang. kuratorsverksamheten?

C. Frågor till psykologer

31. 32.

33.

34. 35.

36. 37.

Vilka arbetsuppgifter har Ni? Finns det några uppgifter som Ni sköter nu, men som kunde skötas av en annan?

Finns det några uppgifter som Ni inte sköter nu, men som Ni anser att Ni borde sköta?

Hur många patienter skall Ni ta hand om? Är antalet psykologer för litet? - tillräckligt? Har Ni några speciella önskemål ang. psykologens verksamhet?

Vilka tests brukar Ni oftast an- 1. vända? 2 3. 4. 5

38.

39. 40.

41. 42.

43. 44.

45.

46. 47.

48. 49.

50.

51. 52. 53. 54.

55. 56.

57.

58. 59.

60. 61.

Vad anser Ni om läkarnas intresse för psykologens arbete?

Frågor till alla kategorier

2. Ronder Brukar Ni gå med på ronderna? ja nej Om ja, hur ofta? varje dag

ibland någon enstaka gång Vad anser Ni om värdet av att delta i ronderna? Brukar Ni ha samtal med patien- terna? ja nej Vad anser Ni om värdet av samtal med pat.? Har Ni även enskilda samtal med pat., d. v. s. samtal då ingen an- nan är närvarande? ja nej Anser Ni att sådana enskilda sam- tal har diagnostiskt värde? ja nej Motivera Anser Ni att sådana samtal har terapeutiskt värde? ja nej Motivera Anser Ni att någon annan än läkar- utbildad person t. ex. en psykolog kan ha terapeutiska samtal med patienter? ja nej Motivera

Övrigt

Administration Har Ni rent administrativa upp- gifter? ja nej Om ja, vilka? Anser Ni att de är betungande? ja nej Kan en del av dessa skötas av andra? ja nej Om ja, vilka och av vem? Är det några administrativa uppgifter Ni inte utför för närvarande, men som Ni anser Ni borde sköta? Det händer att läkares och andra t.ex. kuratorns, psykologens, ar- betsterapeutens och intendentens åsikter går isär. Har Ni upplevt detta här? ja nej Om ja, exemplifiera? Tycker Ni olikheterna i åsikterna

är så stora att man kan tala om motsättningar? ja nej Om ja, hur anser Ni att man kan överbrygga dem? Vad anser Ni om den ställning intendenten har jämfört med läkarnas?

:*

62.

63. 64. 65. 66. 67. . Vad anser Ni om dess värde? 69. 70. 71.

72. 73.

74.

75. 76.

77. 78. 79.

80. 81.

82. . Är det något som Ni tycker bör förbättras när det gäller terapiformerna? 84. 85.

86.

Frågor till kuratorer och psykologer

Terapi

Används det psykoterapi här på

sjukhuset? ja nej Vilken sorts terapi avser Ni med termen »psykoterapi»? Vad anser Ni om dess värde?

Vilka önskemål har Ni rörande psykoterapin? Används det gruppterapi här? ja nej Vad avser Ni med termen gruppterapi?

Vilka önskemål har Ni rörande gruppterapin? Används det socioterapi här? ja nej Vad avser Ni därmed och vad anser Ni om dess värde?

Frågor till alla Vad anser Ni om reaktiveringens terapeutiska effekt? På vilket sätt söker man aktivera eller reaktivera patienterna här på sjuk— huset? Tror Ni att demensen i viss ut- sträckning kan vara ett hospitali- seringsfenomen (frågan ställs ej till arbetsterapeuter) ? ja nej Motivera Anser Ni att som medel i återan- passningen arbetsterapi för vissa patienter kan övergå i mera regel- bundet arbete, t. ex. masstillverk- ning av en viss artikel? ja nej Kommentera Anser Ni att man för mera regel- bundet patientarbete skulle betala viss lön? ja nej Tror Ni att det skulle kunna ha terapeutisk effekt? ja nej Motivera På en del sjukhus har man försökt att dela upp patienterna på avdel— ningarna i smågrupper. Tror Ni detta kan ha terapeutisk effekt? ja nej Motivera

Är det något som Ni tycker bör förbättras när det gäller patienternas syssel- sättning? Är det något som Ni tycker bör förbättras när det gäller patienternas fri- tid? Anser Ni att patienterna kan vara med om att fatta beslut om saker som gäller dem själva? ja ...... i viss mån ...... nej ......

87.

88.

89.

90. 91. 92. 93.

94.

lll.

95. 96. 97. 98. 99. 100.

101. 102.

Om »ja» eller »i viss mån»: På vilket sätt? På vilka områden?

Undervisning och handledning

Meddelar Ni någon undervisning och handledning? ja nej Med kand. Sjuksköterskeelever Grundkursen Personalen på vårdavd. Vad anser Ni om önskvärdheten av att personalen på avdelningen får regelbundet återkommande under- visning och handledning? behövs ...... tveksam om det behövs ...... behövs ej ...... behövs, men har ej tid ...... Om »behövs» eller »tveksam» hur skulle den utformas? Vad anser Ni om värdet av personalkonferenser? Vem bör delta? Hur ofta bör de äga rum? ...... gånger i veckan ...... » i månaden ...... » per år

Anser Ni att konferenser med »falldiskussion», i vilken vårdav- delningens personal deltar är bra ur utbildningssynpunkt? underlättar Ert arbete? skulle väcka intresse hos per- sonalen? skulle öka deras ansvarskänsla? skulle öka deras intresse för pa- tienterna?

Frågor till psykologer Forskning

Hinner Ni ägna Er åt forskning? ja nej Om ja, vilka problem undersöker Ni? Hur mycket tid hinner Ni ägna åt forskning? Har Ni anslag från forskningsråd? ja nej Har Ni hjälp med forskningen? ja nej Skulle Ni vilja ha mera tid till

forskning? ja nej

Vilka problem tycker Ni är särskilt viktiga att utforska? Har Ni speciella önskemål rörande forskning?

Till alla IV. Studier och fortbildning 103. Hinner Ni med att orientera Er om nya rön på Ert område? ja ...... i viss mån ...... nej ......

Ej till arbetsterapeuter

104. Finns det bibliotek? ja nej 105. Ingår det tillräckligt med ja nej facklitteratur? .......... facktidskrifter? .......... 106. Vilka facktidskrifter hinner Ni lä- 1. sa regelbundet? 2. 3. 4. 5. Till alla 107. Har Ni några speciella önskemål rörande fortbildningen, t. ex. kurser och dyl.? V. Lokaler och utrustning 1. Lokaler 109. Har Ni egen expedition? ja nej eget undersökningsrum? ja nej delat » ? ja nej 110. Vilka önskemål har Ni rörande Era lokaler?

2. Utrustning 111. Har expeditionen ja nej telefon? skrivmaskin ? 112. Vilka önskemål har Ni rörande utrustningen? 113. På vad sätt tillgodoses Ert behov av skrivhjälp?

1. Skrivbiträde gemensamt med

andra ..........

2. Skrivcentral ..........

3. Ingen skrivhjälp .......... 114. Har Ni några önskemål rörande

skrivhjälp? ja nej 115. Motivera

VI. Information 116. Anser Ni att läkaren bör samråda med vårdpersonalen när det gäl— ler vissa åtgärder som rör pati- enten? ja nej

117. 118.

119. 120.

121.

122. 123.

124. 125.

126. 127.

128.

129.

Om ja, exemplifiera

Tror Ni att vårdpersonalen kan ha information om patienten, som det är värdefullt för läkaren att få

reda på? ja nej Om ja, exemplifiera Man hör ibland sägas: »De flesta patienter på våra mentalsjukhus behöver samma sorts kontroll och disciplin som ett ouppfostrat barn». Vad anser Ni om detta påstående?

Anser Ni att atmosfären på en av- delning är av betydelse för patien- ternas tillfrisknande? ja nej Om ja, på vilket sätt? Anser Ni att relationerna mellan läkare och vårdpersonalen kan på-

verka patienternas tillstånd? ja nej Om ja, på vilket sätt?

Anser Ni att relationerna mellan

vårdpersonalen och patienterna påverkar de senares tillstånd? ja nej Om ja, på vilket sätt?

Vad anser Ni om följande påstående: »Vårdpersonalens främsta uppgift är att se till att det råder lugn och ordning på avdelningen»? I vilken utsträckning behöver vårdpersonalen ha kunskap om patienternas reaktionssätt? Vad anser Ni om vårdpersonalens arbetstider f. n.?

Mentalsjukvårdsberedningen Personaldelegationens organisationsundersökning 1960

I.

255950?

9955"

10. 11.

12.

13.

14. 16.

17.

18.

Formulär I

Intervjuundersökm'ngen

F öreståndarinnor och uppsyningsmän

Bakgrundsfaktorer Namn: Sjukhus: Ålder: Kön: M K Utbildning Anställd på sjukhuset sedan: Tidigare tjänstgöring:

Tjänsteställning:

Arbetsuppgifter. För hur många vårdavdelningar svarar Ni? Hur många patienter finns på dessa? Vad anser Ni om antalet patienter som Ni har ansvar för?

Brukar Ni gå rond med avdelnings- resp. överläkaren? Om ja

weap—

Föreståndarinna ...... Uppsyningsman ......

för många ...... lagom ...... för få ......

ja nej

varje dag ...... varannan dag ...... mindre ......

Vad anser Ni om värdet av att delta i ronderna? Brukar Ni ha samtal med patien— terna? Hinner Ni med alla de samtal Ni skulle vilja ha?

ja nej

ja nej

Har Ni några önskemål rörande samtal med patienter?

19.

20.

21.

22.

23.

24. 25.

26.

27. 28.

29.

30.

31. 32. 33.

34.

36.

37. 38.

Vill Ni i detalj redogöra för vilka arbetsuppgifter som åvilar Er ifrå- ga om skötseln av patienternas pri- vata medel.

???PPF

Hur lång tid per dag ägnar Ni åt skötsel av patienternas privata me-

del? .......... timmar Brukar Ni själv ombesörja alla in-

köp? ja nej Brukar Ni själv distribuera de in- köpta varorna till patienterna? ja nej Har Ni utbildning i bokföringsgö- romål? ja nej Har Ni någon hjälp vid inköpen? ja nej Har Ni någon hjälp med bokföring- en? ja nej Anser Ni att inköp och handhavan-

de av patienternas medel kunde skötas av andra? ja nej Om ja, av vem och hur bör det organiseras?

Har Ni några synpunkter för övrigt när det gäller handhavande av patien- ternas medel? (T. ex. anser Ni att patienterna själva bör kunna handha sina penningmedel eller viss del därav. I så fall hur mycket?) Hur mycket expeditionsarbete har

Ni för övrigt? .......... timmar Vilka göromål ingår i denna tid? 1. ..........

2. ..........

3. ..........

4. ..........

5. ..........

Är det någon annan som kunde överta några av dessa göromål? ja nej Om ja, vem och vad? Hur lång tid ägnar Ni åt telefon- kontakt med och besök av anhö-

riga? .......... timmar

Har Ni några önskemål rörande kontakten med de anhöriga? Är det några uppgifter som Ni nu inte hinner med, men som Ni anser att Ni borde sköta? '

Terapi På vilket sätt söker man aktivera eller reaktivera patienterna på den avdel- ning, för vilken Ni har ansvaret? Vad anser Ni om reaktiveringens terapeutiska värde? Anser Ni att som medel i återan- passningen arbetsterapi för vissa

39. 40. 41.

42. 43.

44. 45. 46.

47. 48.

49. 50.

51.

52.

patienter kan övergå i mera regel- bundet arbete, t.ex. masstillverk- ning av en viss artikel? ja nej Kommentera

Anser Ni att man för mera regel-

bundet patientarbete skulle betala viss lön? ja nej Tror Ni att det skulle kunna ha te- rapeutisk effekt? ja nej Motivera

På en del sjukhus har man försökt att dela upp patienterna på avdel-

ningarna i smågrupper. Tror Ni detta kan ha terapeutisk effekt? ja nej Motivera Är det något som Ni tycker bör förbättras när det gäller terapin? Är det något som Ni tycker bör förbättras när det gäller patienternas syssel- sättning? Är det något som Ni tycker bör förbättras när det gäller patienternas fritid? När skall patienterna f. n. lägga sig på kvällarna? före kl. 6 mellan kl. 6—7 » » 7—8 » » 8—9 efter kl. 9 Kommentera

Anser Ni att patienterna kan vara ja ...... med om att fatta beslut om saker i viss mån ...... som gäller dem själva? nej .....

Om »ja» eller »i viss mån»: På vilket sätt? På vilka områden?

Undervisning och handledning

Vad anser Ni om önskvärdheten av

att personalen på avdelningen får regelbundet återkommande under- visning och handledning? behövs ...... tveksam om det behövs ...... behövs ej ...... behövs, men har ej tid ......

. Om »behövs» eller »tveksam» hur skulle den utformas? . Vad anser Ni om värdet av personalkonferenser? . Vilka bör delta? Hur ofta bör de äga rum? ...... gånger i veckan ...... » i månaden ...... » per år . Vilka skäl talar för och vilka emot att vårdpersonalen informeras om patien- ternas anamnes? För:

Emot:

58.

59. 60.

61.

62. 63.

64.

65.

66. 67. 68. 69.

70.

71. 72.

73. 74.

Anser Ni att konferenser med »fall- diskussion», i vilken vårdavdel- ningens personal deltar

är bra ur utbildningssynpunkt? skulle väcka intresse hos perso- nalen? skulle öka deras ansvarskänsla? skulle öka deras intresse för pa- tienterna?

Lokaler Har Ni egen expedition? ja nej Vilka önskemål har Ni rörande Era lokaler?

Utrustning Har expeditionen ja nej

telefon? skrivmaskin? Vilka önskemål har Ni rörande utrustningen? På vad sätt tillgodoses Ert behov av skrivhjälp? 1. Skrivbiträde gemensamt

med andra ..........

2. Skrivcentral .......... 3. Ingen skrivhjälp .......... Har Ni några önskemål rörande skrivhj älp ? ja nej Motivera

Sjukhusets lokaler och utrustning Vad anser Ni om standarden ifråga om avdelningens(-arnas) lokaler? Har Ni önskemål rörande lokalernas standard? Vad anser Ni beträffande standarden ifråga om Er avdelnings inredning? Har Ni speciella önskemål rörande Er avdelnings inredning?

Information

Anser Ni att läkaren bör samråda med vårdpersonalen när det gäller vissa åtgärder som rör patienten? ja nej

Om ja, exemplifiera

Tror Ni att vårdpersonalen kan ha information om patienten, som det är värdefullt för läkaren att få reda

på? ja nej Om ja, exemplifiera

Man hör ibland sägas: »De flesta patienter på våra mentalsjukhus behöver samma sorts kontroll och disciplin som ett ouppfostrat barn». Vad anser Ni om detta påstående?

75. Anser Ni, att atmosfären på en av- delning är av betydelse för patien- ternas tillfrisknande? ja nej 76. Om ja, på vilket sätt? 77. Anser Ni att relationerna mellan läkare och vårdpersonal kan påver- ka patienternas tillstånd? ja nej 78. Om ja, på vilket sätt? 79. Anser Ni att relationerna mellan vårdpersonalen och patienterna på- verkar de senares tillstånd? ja nej 80. Om ja, på vilket sätt? 81. Vad anser Ni om följande påstående: »Vårdpersonalens främsta uppgift är att se till att det råder lugn och ordning på avdelningen» ? 82. I vilken utsträckning behöver vårdpersonalen ha kunskap om patienternas reaktionssätt? 83. Vad anser Ni om vårdpersonalens arbetstider f. n.?

Mentalsjukvårdsberedningen Personaldelegationens organisationsundersökning 1960

90.—ua

II.

10. 11. 12. 12.

13.

14.

15. . Vill Ni i korthet redogöra för de arbetsuppgifter som åvilar Er? 17. 18.

&"?pr '

Intervjuare ..............

Formulär I 4

Tid ....................

Intervjuundersökningen

Vårdavdelningspersonalen

Bakgrundsfaktorer Namn: Sjukhus: Överläkare: Ålder: Kön? M K Utbildning Anställd på sjukhuset sedan: Tidigare tjänstgöring:

Tjänst:

Arbetsuppgifter. Har Ni hand om

Hur många patienter finns på Er avdelning? Vad anser Ni om antalet patienter som Ni har att ta hand om?

a. Motivera

Brukar Ni gå rond med avdelnings- resp. överläkaren?

Om ja hur ofta?

PW:—935024

överskötare ............ Förste skötare ............ Skötare ............

manl. pat. .......... _ kvinnl. pat. ..........

För många .......... Lagom .......... För få ..........

Nej ...... varje dag .......... varannan dag .......... mindre ..........

Vad anser Ni om värdet av att delta i ronderna?

Vilken arbetsuppgift tar mest tid? Vilken arbetsuppgift anser Ni själv vara viktigast?

234 19.

20.

21. 22.

23. . Anser Ni att samtal med patienterna har terapeutiskt värde? 25.

26. 27.

28. 29.

30. . Om nej, motivera

III. 31. 32. 33.

34. 35.

36.

37. 38.

Finns det några uppgifter som Ni sköter nu, men som kunde eller borde skö- tas av andra? Finns det några uppgifter som Ni inte sköter nu, men som Ni anser att Ni

borde sköta? Brukar Ni ha samtal med patienter? Hinner Ni med alla de samtal Ni skulle vilja ha?

ja nej

ja nej

Har Ni några önskemål rörande samtal med pat.?

Vad anser Ni om att ta kontakt med patienterna utan att dessa har kallat på Er? Vilken uppfattning tror Ni era kamrater har betr. ovannämnda fråga? Anser Ni att pat. har behov av kon- takt med personalen på avd.?

Ja alla ...... Några ...... Tveksam ...... Nej ......

På vilket sätt yttrar sig kontaktbehovet? Finns det möjlighet för personalen att tillgodose detta behov?

Om ja, på vilket sätt?

Terapi

Ja ......

I viss mån ...... Nej ...... Vet ej ......

På vilket sätt söker man aktivera eller reaktivera pat. på Er avdelning? Vad anser Ni om reaktiveringens terapeutiska värde? Anser Ni att som medel i återan- passningen arbetsterapi för vissa patienter kan övergå i mera regel- bundet arbete, t.ex. masstillverk- ning av en ,viss artikel?

Kommentera

Anser Ni att man för mera regel- bundet patientarbete skulle betala viss lön?

Tror Ni att det skulle kunna ha en terapeutisk effekt?

Motivera

På en del sjukhus har man försökt att dela upp patienterna på avdel- ningarna i smågrupper. Tror Ni detta kan ha terapeutisk effekt?

Ja ...... Nej ...... Vet ej ......

Ja ...... Nej ...... Vet ej ......

Ja ...... Nej ...... Vet ej ......

Ja ...... Nej

39. 40. 41.

42. 43.

44. 45.

46. 47.

IV. 48.

49. . Vad anser Ni om värdet av personalkonferenser? 51. 52.

53.

54.

Motivera Vet ej ...... Är det något som Ni tycker bör förbättras när det gäller terapin?

Är det något som Ni tycker bör förbättras när det gäller patienternas syssel— sättning? Är det något som Ni tycker bör förbättras när det gäller patienternas fritid? När skall patienterna f.n. lägga sig på kvällarna? före kl. 6 mellan kl. 6—7 » » 7—8 » ) 8—9 efter kl. 9 Kommentera Anser Ni att patienterna kan vara med om att fatta beslut om saker

som gäller dem själva? ja . . . . i viss mån ...... nej ......

Om »ja» eller »i viss mån»: På vilket sätt? På vilka områden?

Undervisning och handledning

Vad anser Ni om önskvärdheten av att personalen på avdelningen får regelbundet återkommande under- visning och handledning? behövs ...... tveksam om det behövs ...... behövs ej ...... behövs, men har ej tid ...... Om »behövs» eller »tveksam» hur skulle den utformas?

Vilka bör delta? Hur ofta bör de äga rum? ...... gånger i veckan ...... » i månaden ...... » per år Vilka skäl tala för och vilka emot att vårdpersonalen informeras om patien- ternas anamnes? För: Emot:

Anser Ni att konferenser med »fall— diskussion», i vilken vårdavdel-

ningens personal deltar ja tveksam nej

är bra ur utbildningssynpunkt .............................. skulle väcka intresse hos perso-

nalen .............................. skulle öka deras ansvarskänsla .............................. skulle öka deras intresse för pat. ..............................

55. 56.

VI. 57.

58. 59.

60. 61.

62.

65.

64. 65.

66. 67. 68.

69.

Sjukhusets lokaler och utrustning Vad anser Ni beträffande standarden ifråga om Er avdelnings inredning? Har Ni speciella önskemål rörande Er avdelnings inredning?

Information

Anser Ni att läkaren bör samråda med vårdpersonalen när det gäller vissa åtgärder som rör patienten? ja nej

Om ja, exemplifiera

Tror Ni att vårdpersonalen kan ha information om patienten, som det är värdefullt för läkaren att få reda

på? ja nej Om ja, exemplifiera

Man hör ibland sägas: »De flesta patienter på våra mentalsjukhus behöver samma sorts kontroll och disciplin som ett ouppfostrat barn». Vad anser Ni om detta påstående?

Anser Ni att atmosfären på en av—

delning är av betydelse för patien- ternas tillfrisknande? ja nej Om ja, på vilket sätt? Anser Ni att relationerna mellan läkare och vårdpersonalen kan på- verka patienternas tillstånd? ja nej Om ja, på vilket sätt? Anser Ni att relationerna mellan vårdpersonalen och patienterna på— verkar de senares tillstånd? ja nej Om ja, på vilket sätt? Vad anser Ni om följande påstående: »Vårdpersonalens främsta uppgift är att se till att det råder lugn och ordning på avdelningen? I vilken utsträckning behöver vårdpersonalen ha kunskap om patienternas reaktionssätt? Vad anser Ni om vårdpersonalens arbetstider f. n.?

Tabell BI. Observationerna fördelade gruppvis pd statliga och kommunala sjukhus samt på manliga och kvinnliga vårdavdelningar

Statliga sjukhus Kommunala sjukhus Samtliga sjukhus

Kod Observations- nr. grupp Manl. Kv. , Manl. Kv. _ Manl. Kv. _ avd. avd. S.a avd. avd. S.a avd. avd. S.a 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 1 1

Absoluta tal

1—20, Administration 546 496 1 042 193 223 416 739 719 1 458 23, 114 och organisation 1 042 1 262 2 304 413 617 1 030 1 455 1 879 3 334 24—38 Elementär sjukv. 287 272 559 118 122 240 405 394 799 39—70 Teknisk sjukvård 716 688 1 404 269 267 536 985 955 1 940 71—76 Psykologisk sjukv. 77 Övervakning av 22 8 30 5 1 6 27 9 36 sjuka i 78 Övervakning utan 242 59 301 24 19 43 266 78 344 särskild insats 79—81 Desinfektion och 9 9 18 1 4 5 10 13 23 sterilisering 75 79 154 38 27 65 113 106 219 82—84 Materialvård 85—92 Städningsarbete 0. 765 745 1510 294 279 573 1059 1024 2083

dyl. 93—95, Ärenden av olika 219 231 450 89 73 162 308 304 612 115 slag 96—100 Undervisning och 92 139 231 65 61 126 157 200 357 information 38 37 75 13 4 17 51 41 92 101 Väntetid

102,105 Sysslolös, privat 100 72 172 55 37 92 155 109 264 konversation 1103 970 2073 426 457 883 1529 1427 2956 107,116 Rast 35 25 60 4 1 5 39 26 65 108 Kan ej anträffas 109 Ledig för dagen, 178 182 360 105 107 212 283 289 572 tar igen tid 193 0 193 27 0 27 220 0 220 111 Yttre arbeten 112 Deltar i arbete på 40 34 74 0 0 0 40 34 74 hobbysal 113 Avlöser på annan 25 32 57 9 7 16 34 39 73 avd. 21,22, Övrigt 210 220 430 71 100 171 281 320 601

103, 104, 106, 110 1—116 Summa 5 937 | 5 560 | 11 497] 2 219 2406 4 625 8 156 7 966 16 122

238 Forts. d tabell B1

Statliga sjukhus Kommunala sjukhus Samtliga sjukhus Kod Observations- nr. grupp Manl. Kv. _ Manl. Kv. _ Manl. Kv. . avd. avd. S.a avd. avd. S.a avd. avd. S.a 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 | 11 Relativa tal 1—20, Administration 23, 114 och organisation 9,2 8,8 9,1 8,7 9,3 9,0 9,1 9,0 9,0 24—38 Elementär sjukv. 17,6 22,7 20,0 18,6 25,6 22,3 17,8 23,7 20,7 39—70 Teknisk sjukvård 4,8 4,9 4,9 5,3 5,1 5,2 5,0 4,9 5,0 71—76 Psykologisk sjukv. 12,1 12,4 12,2 12,1 11,1 11,6 12,1 12,0 12,0 77 Övervakning av sjuka 0,4 0,1 0,3 0,2 0,0 0,1 0,2 0,1 0,2 78 Övervakning utan särskild insats 4,1 1,1 2,6 1,1 0,8 0,9 3,3 1,0 2,0 79—81 Desinfektion och sterilisering 0,2 0,2 0,2 0,1 0,2 0,1 0,1 0,2 0,1 82—84 Materialvård 1,3 1,4 1,3 1,7 1,1 1,4 1,4 1,3 1,4 85—92 Städningsarbete o. dyl. 12,8 13,4 13,2 13,2 11,6 12,4 13,0 12,9 13,0 93—95, Ärenden av olika 115 slag 3,7 4,2 3,9 4,0 3,0 3,5 3,8 3,8 3,8 96—100 Undervisning och infomation 1,5 2,5 2,0 2,8 2,5 2,7 1,9 2,5 2,2 101 Väntetid 0,6 0,7 0,7 0,6 0,2 0,4 0,6 0,5 0,6 102, 105 Sysslolös, privat konversation 1,7 1,3 1,5 2,5 1,5 2,0 1,9 1,4 1,6 107, 116 Rast 18,5 17,4 18,0 19,2 19,0 19,1 18,8 17,9 18,3 108 Kan ej anträffas 0,6 0,4 0,5 0,2 0,0 0,1 0,5 0,3 0,5 109 Ledig för dagen, tar igen tid 3,0 3,3 3,1 4,8 4,4 4,6 3,6 3,5 3,5 111 Yttre arbeten 3,3 0,0 1,7 1,2 0,0 0,6 2,7 0,0 1,4 112 Deltari arbete på ' hobbysal 0,7 0,6 0,6 0,0 0,0 0,0 0,5 0,4 0,5 113 Avlöser på annan avd. 0,4 0,6 0,5 0,5 0,3 0,3 0,4 0,5 0,5 21, 22, Övrigt 3,5 4,0 3,7 3,2 4,3 3,7 3,4 4,0 3,7 103, 104, 106,110 1—116 Summa 100,0 |100,0 |100,0 |1oo,0|100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

Anm. I denna och efterföljande tabeller har i förekommande fall en decimal korrigerats så att 100,0 procent erhållits i summakolumn.

Tabell B 2. Observationerna fördelade gruppvis på olika personalkategorier

Skö- Sjuk- .. tare, Skö- Skö- Avdel- sköter- K Observations- ÖV? Forsta sal- tare, tare, Kol. nings- skeelev, Sum— od nr. sko— sko- .. .. . .. . . grupp tare tare och koks- stad- 5—7 bltra- e] mgå- ma dag- tur tur de ende på rum hel tur 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 Absoluta tal 1—20, Administration 783 229 300 17 63 380 38 28 1 458 23, 114 och organisa- tion 24—38 Elementär sjuk- 73 391 1 907 483 255 2 645 204 21 3 334 . vård 39—70 Teknisk sjuk— 371 125 217 6 23 246 1 56 799 vård 71—76 Psykologisk 202 276 1 162 104 100 1 366 38 58 1 940 sjukvård 77 Övervakning av 1 3 25 2 3 30 0 2 36 sjuka 78 Övervakning 10 49 240 19 19 278 1 6 344 utan särskild insats 79—81 Desinfektion 10 4 6 0 0 6 O 3 23 o. sterilisering 82—84 Materielvård 6 30 115 9 24 148 32 3 219 85—92 Städningsarbete 31 150 834 285 204 1 323 559 20 2 083 o. dyl. 93—95, Ärenden av 86 81 286 37 45 368 43 34 612 115 olika slag 96—100 Undervisning 0. 103 41 114 22 12 148 5 60 357 information 101 Väntetid 8 5 40 23 5 68 6 5 92 102—105 Sysslolös, privat konversation 8 31 134 41 16 191 19 15 264 107, Rast 346 351 1 499 285 189 1 973 212 74 2 956 116 108 Kan ej anträffas 1 10 27 12 7 46 6 2 65 109 Ledig för dagen, 92 47 180 20 19 219 133 81 572 tar igen tid 111 Yttre arbeten 0 0 220 0 0 220 0 0 220 112 Deltar i arbete 0 1 70 0 0 70 0 3 74 på hobbysal 113 Avlöser på an- 6 15 30 3 0 33 19 0 73 nan avdelning 21, 22, Övrigt 35 80 295 47 63 405 63 18 601 103, 104, 106, 110 1—116 Summa 2 172 1 919 7 701 1 415 1 047 10 163 1 379 489 16 122

Skö- Sink" . Över— Förste tare Skö' Skö' A_vdel- skoter- Kod nr. Observations- skö— skö- sal & tare, tare, Kol. m_ngs- skeelev, Sum- grupp tare tare dag- koks— stad- 5—7 bltra- ej mgå- ma rum tur tur de ende på hel tur 1 2 | 3 4 | 5 | 6 | 7 | 8 9 10 | 11 Relativa tal 1—20, Administration 36,0 11,9 3,9 1,2 6,0 3,7 2,8 5,7 9,0 23, 114 och organisa- tion 24—38 Elementär sjuk- 3,4 20,4 25,0 34,3 24,4 26,0 14,8 4,3 20,7 vård . 39—70 Teknisk sjuk- 17,1 6,5 2,8 0,4 2,2 2,4 0,1 11,4 5,0 vård 71—76 Psykologisk 9,3 14,4 15,3 7,3 9,6 13,4 2,8 11,9 12,0 sjukvård 77 Övervakning av 0,0 0,2 0,3 0,1 0,3 0,3 0,0 0,4 0,2 sjuka 78 Övervakning 0,5 2,6 3,1 1,3 1,8 2,7 0,1 1,2 2,0 utan särskild insats 79—81 Desinfektion 0. 0,5 0,2 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,6 0,1 sterilisering 82—84 Materielvård 0,3 1,6 1,5 0,6 2,3 1,5 2,3 0,6 1,4 85—92 Städningsarbete 1,4 7,8 10,8 20,1 19,5 13,0 40,5 4,1 13,0 0. dyl. 93—95, Ärenden av 4,0 4,2 3,7 2,6 4,3 3,6 3,0 7,0 3,8 115 olika slag 96—100 Undervisning 0. 4,7 2,1 0,5 1,6 1,1 0,7 0,4 12,3 2,2 information 101 Väntetid 0,4 0,3 1,7 1,6 0,5 1,8 0,4 1,0 0,6 102, 105 Sysslolös, privat 0,4 1,6 1,7 2,9 1,5 1,8 1,4 3,1 1,6 konversation 107,116 Rast 15,9 18,1 19,6 20,2 18,0 19,3 15,4 15,1 18,3 108 Kan ej anträf— 0,0 0,5 0,4 0,8 0,7 0,5 0,4 0,4 0,5 fas 109 Ledig för dagen, 4,2 2,4 2,3 1,4 1,8 2,2 9,6 16,6 3,5 tar igen tid 111 Yttre arbeten 0,0 0,0 2,3 0,0 0,0 2,2 0,0 0,0 1,4 112 Deltar i arbete 0,0 0,1 0,9 0,0 0,0 0,7 0,0 0,6 0,5 på hobbysal 113 Avlöser på an- 0,3 0,8 0,4 0,2 0,0 0,2 1,4 0,0 0,5 nan avdelning 21, 22 Övrigt 1,6 4,3 3,8 3,4 6,0 4,0 4,6 3,7 3,7 103, 104, 106, 110 1—116 Summa 100,0 100,0 100,0 |100,o |100,o |100,0 |1oo,o | 100,0 |100,0

Forts. å tabell BZ

Ska- .. .. Sink- . Över- Förste tare Sko' Sk0_ Avdel- skoter- Kod. nr. Observations- skö- skö- sal o. tare tare, Kol. nings- skeelev, Sum- grupp tare tare dag- koks- stad- 5—7 bltra— ej mgå— ma tur tur de ende på rum hel tur 1 2 3 4 5 6 7 | 8 9 10 11 Relativa tal 1—20, Administration 53,7 15,7 20,6 1,2 4,3 26,1 2,6 1,9 100,0 23,114 och organisa- tion 24—38 Elementär sjuk- 2,2 11,7 57,2 14,5 7,6 79,3 6,1 0,7 100,0 vård 39—70 Teknisk sjuk- 46,4 15,6 27,2 0,8 2,9 30,8 0,1 7,0 100,0 vård 71—76 Psykologisk 10,3 14,2 59,9 5,4 5,2 70,4 2,0 3,0 100,0 sjukvård 77 Övervakning av 2,8 8,3 69,4 5,6 8,3 83,3 — 5,6 100,0 sjuka 78 Övervakning 2,9 14,2 69,8 5,5 5,5 80,8 0,3 1,8 100,0 utan särskild insats 79—81 Desinfektion 0. 43,5 17,4 26,1 — — 26,1 — 13,0 100,0 sterilisering 82—84 Materielvård 2,7 13,7 52,5 4,1 11,0 67,6 14,6 1,4 100,0 85—92 Städningsarbete 1,5 7,2 40,0 13,7 9,8 63,5 26,8 1,0 100,0 o.dyl. 93—95, Ärenden av 14,1 13,2 46,7 6,0 7,4 60,1 7,0 5,6 100,0 115 Olika slag 96—100 Undervisning 28,9 11,5 31,9 6,2 3,4 41,5 1,4 16,7 100,0 0. information 101 Väntetid 8,7 5,4 43,5 25,0 5,4 73,9 6,6 5,4 100,0 102,105 Sysslolös, privat 3,0 11,7 50,8 15,5 6,1 72,3 7,2 5,7 100,0 konversation 107,116 Rast 11,7 11,9 50,7 9,6 6,4 66,7 7,2 2,5 100,0 108 Kan ej anträf— 1,5 15,4 41,5 18,5 10,8 70,8 9,2 3,1 100,0 fas 109 Ledigtördagen, 16,1 8,2 31,5 3,5 3,3 38,3 23,3 14,1 100,0 tar igen tid 111 Yttre arbeten 0,0 0,0 100,0 0,0 0,0 100,0 0,0 0,0 100,0 112 Deltariarbete 0,0 1,4 94,6 0,0 0,0 94,6 0,0 4,0 100,0 på hobbysal 113 Avlöser på an- 8,3 20,5 41,1 4,1 0,0 45,2 26,0 0,0 100,0 nan avdelning 21.22 Övrigt 5,8 13,3 49,1 7,8 10,5 67,4 10,5 3,0 100,0 103,104, 106,110

Tabell Bä. Fördelning av de observationer som gjorts beträffande avdelningsbiträdena

. Statliga Kommuna- Statliga Kommuna- Observationsgr up p sjukhus la sjukhus sjukhus la sjukhus Absoluta tal Relativa tal 1. Administration och organisation 3) Sortering av tvätt ................ 29 3 3,8 0,4 b) Övrigt ........................... 9 2 1,7 0,3 38 5 5,5 0,7 2. Elementär sjukvård a) För— och efterarbeten vid måltid. .. 11 173 1,4 28,7 b) Servering av måltid .............. 3 11 0,4 1,8 c) Övrigt ........................... 5 1 0,6 0,2 19 185 2,4 30,7 3. Teknisk sjukvård .................... _— 1 —- 0,2 — 1 -— 0,2 4. Psykologisk sjukvård a) Samtal med patient .............. 7 12 0,9 2,0 b) Deltar i arbete m. patient ........ 5 9 0,6 1,5 0) Övrigt ........................... 2 3 0,3 0,5 14 24 1,8 4,0 5. Övervakning ......................... 1 — 0,1 — 1 _. 0,1 _ 6. Materielvård a) Materielvård av linne, patientkläder. 25 4 3,2 0,7 b) Övrigt ........................... 3 — 0,4 — 28 4 3,6 0,7 7. Städningsarbete o. dyl. a) Städning av patientrum ........... 31 — 4,0 -— b) » » matsal m.m ........... 153 52 19,8 8,7 c) » » lokal utom avd.. . . . . . 125 _ 10 16,2 1,7 d) Tvättning av fönster .............. 15 1 1,9 0,2 e) Blomvård ........................ 21 2 2,7 0,3 I) Disk av porslin .................. 9 132 1,2 22,0 g) Rengöring av smutsigt linne och pa- tientkläder ....................... 5 -— 0,6 —— 359 197 46,4 32,9 8. Ärenden a) Ärenden ang. prover, läkemedel etc. 39 4 5,1 0,7 39 4 5,1 0,7 9. Undervisning och information .......... 1 4 0,1 0,7 1 4 0,1 0,7 10. Övrigt a) Sysslolös i allmänhet, rast, ledig för dagen, sjuk ...................... 236 157 30,6 26,1 b) Övrigt ........................... 37 20 4,8 3,3 273 177 35,4 29,4 Totalsumma 772 601 100,0 100,0

Tabell B4. Observationerna fördelade gruppvis efter vårdavdelningarnas karaktär

TAVAVV—

.. ' Låsta avdel- Avd. för _ OPPPa _ Läs?! fågåäzvgå't ningar för övervägande mtagmngs- mtagmngs- sjuka över— långvarigt geriatriskt Kod nr. Ohservatiousgrupp 001] behand- Od) behand- vägande sjuka, över— och säng- llngsavd. hngsavd. uppe g åen de vägande liggande uppegående klientel (10 vårdavd.) (10 vårdavd.) (2 vårdavd.) (9 vårdavd.) (10 vårdavd.) 1 2 3 | 4 5 6 | 7 Absoluta tal 1—20, Administration och 360 477 54 248 319 23, 114 organisation 24—38 Elementär sjukvård 473 806 124 690 1 241 39—70 Teknisk sjukvård 209 265 18 141 166 . 71—76 Psykologisk sjuk- 368 616 69 596 291 värd 77 Övervakning av 8 9 0 11 8 sjuka 78 Övervakning utan 18 111 2 174 39 särskild insats 79—81 Desinfektion och 7 8 0 1 7 sterilisering 82-84 Materielvård 58 52 27 37 45 85—92 Städningsarbete 518 542 85 403 535 o. dyl. 93—95, Ärenden av olika 187 189 24 116 96 115 slag 96—100 Undervisning och 112 100 12 59 74 information 101 Väntetid 19 24 7 16 26 I 102, 105 Sysslolös, privat * konversation 58 75 4 74 53 107,116 Rast 610 840 123 663 720 108 Kan ej anträffas 13 16 8 14 14 109 Ledig för dagen, 144 186 9 98 135 tar igen tid 111 Yttre arbeten 16 73 0 104 27 112 Deltar i arbete på 15 1 19 39 O hobbysal 113 Avlöser på annan 20 14 17 15 7 avdelning 21, 22, Övrigt 116 139 10 188 148 , 103, 104, 106, 110 1-116 Summa 3 329 4 543 612 3 687 3 951

Forts. & tabell B4

- Låsta avdel- Avd. för Öppna Lästa r$lälä$??? nåingar för övervägande . intagnings- intagnings- . .. 1 ngvarigt geriatriskt KOd nr. Observationsgrupp och behand- och behand- 515221; oger— sjuka, över— och sång- lingsavd. lingsavd. u eg ålenede vägande liggande pp g uppegående klientel 1 2 3 4 5 6 | 7 , Relativa tal 1—20, Administration 10,8 10,5 8,8 6,7 8,1 23, 114 och organisation 24——38 Elementär sjukvård 14,2 17,7 20,3 18,7 31,5 39—70 Teknisk sjukvård 6,3 5,8 2,9 3,8 4,2 71—76 Psykologisk sjuk- 11,1 13,6 11,3 16,2 7,4 vård 77 Övervakning av 0,2 0,2 0,0 0,3 0,2 sjuka 78 övervakning utan 0,5 2,4 0,3 4,7 1,0 särskild insats 79—81 Desinfektion och 0,2 0,2 0,0 0,0 0,2 sterilisering 82—84 Materielvård 1,7 1,1 4,4 1,0 1,1 85—92 Städningsarbete 15,6 11,9 13,9 10,9 13,5 o. dyl. 93—95, Ärenden av olika 5,6 4,2 3,9 3,1 2,4 115 slag 96—100 Undervisning och 3,4 2,2 2,0 1,6 1,8 information 101 Väntetid 0,6 0,5 1,1 0,4 0,7 102, 105 Sysslolös, privat 1,7 1,7 0,7 2,0 1,3 konversation 107, 116 Rast 18,4 18,5 20,1 18,0 18,2 108 Kan ej anträffas 0,3 0,4 1,3 0,4 0,4 109 Ledig för dagen, 4,3 4,1 1,5 2,7 3,4 tar igen tid 111 Yttre arbeten 0,5 1,6 0,0 2,8 0,7 112 Deltar i arbete på 0,5 0,0 3,1 1,2 0,0 hobbysal 113 Avlöser på annan 0,6 0,3 2,8 0,4 0,2 avdelning 21, 22 Övrigt 3,5 3,1 1,6 5,1 3,7 103, 104, 106, 110 1—116 Summa 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

Tabell Bä. Observationerna fördelade gruppvis med hänsyn till avdelningarnas storlek

Avdelningar med följande antal belagda vårdplatser . 1—30 31—50 51—70 Summa Kad ”' Obsewatlonsgmpp (17 vårdavd.) (16 vårdavd.) (9 vårdavd.) (42 vårdavd.) Antal observationer Absoluta tal 1—20, 23, Administration och 555 549 354 1 458 114 organisation 24—38 Elementär sjukvård 991 1 472 871 3 334 39—70 Teknisk sjukvård 387 231 181 799 71—76 Psykologisk sjukvård 768 546 626 1 940 77 Övervakning av sjuka 18 9 9 36 78 Övervakning utan 75 65 204 344 särskild insats 79—81 Desinfektion och ste- 10 10 3 23 rilisering 82—84 Materielvård 70 97 52 219 85—92 Städningsarbete 851 785 447 2 083 o. dyl. 93—95, 115 Ärenden av olika slag 259 211 142 612 96—100 Undervisning och in- 202 88 67 357 formation 101 Väntetid 28 40 24 92 102, 105 Sysslolös, privat kon- 128 70 66 264 ver-sation 107, 116 Rast 1 096 1 120 740 2 956 108 Kan ej anträffas 19 28 18 65 109 Ledig för dagen, tar 296 160 116 572 igen tid 111 Yttre arbeten 62 86 72 220 112 Deltar i arbete på 0 73 1 74 hobbysal 113 Avlöser på annan 23 31 19 73 avdelning 21, 22, 103, Övrigt 187 227 187 601 104, 106, 110 1—116 Summa 6 025 5 898 4 199 16 122

246. Forts. d tabell Bä

Avdelningar med följande antal belagda vårdplatser Kod nr. Observationsgrupp 1___30 31_50 51_70 Antal observationer Relativa tal 1—20, 23, 114 Administration och organisa- 9,2 9,3 8,4 tion 24—38 Elementär sjukvård 16,4 25,0 20,7 39—70 Teknisk sjukvård 6,4 3,8 4,3 71—76 Psykologisk sjukvård 12,7 9,3 14,9 77 Övervakning av sjuka 0,3 0,2 0,2 78 Övervakning utan särskild in- 1,2 1,1 4,9 sats 79—81 Desinfektion och sterilisering 0,2 0,2 0,1 82—84 Materielvård 1,2 1 ,6 1,2 85—92 Städningsarbete och dyl. 14,1 13,3 10,6 93—95 115 Ärenden av olika slag 4,4 3,6 3,4 96—100 Undervisning och information 3,4 1,5 1,6 101 Väntetid 0,5 0,7 0,6 102, 105 Sysslolös, privat konversation 2,1 1,2 1,6 107, 116 Rast 18,2 19,0 17,6 108 Kan ej anträffas 0,3 0,5 0,4 109 Ledig för dagen, tar igen tid 4,9 2,7 2,8 111 Yttre arbeten 1,0 1,5 1,7 112 Deltar i arbete på hobbysal 0,0 1,2 0,0 113 Avlöser på annan avdelning 0,4 0,5 0,5 21, 22, 103, 104, Övrigt 3,1 3,8 4,5 106, 110 1—116 Summa 100,0 100,0 100,0

Tabell Bo”. Observationerna fördelade gruppvis på olika veckodagar

Anm: Observationerna fördelades icke jämnt under de olika veckodagarna. En sådan omräkning, som förutsätter ett lika antal observationer under varje veckodag, har emellertid skett; de siffror, som därvid erhållits, har satts inom parentes. Procenttalen i tabellens andra och tredje avsnitt har baserats på dessa sistnämnda siffror.

Veckodag KOd nr. Observationsgrupp Mån- Tis- Ons- Tors— Fre- Lör- dag dag dag dag dag dag Summa 1 2 3 4 5 6 7 8 9

Absoluta tal

1—20, Administration och organisa- 225 327 257 264 284 101 1 458 23, 114 tion (248) (249) (239) (253) (224) (256) (1 469) 24—38 Elementär sjukvård 469 718 599 593 656 299 3 334 (516 (546) (557) (569) (518) (756) (3 462) 39—70 Teknisk sjukvård 124 165 130 163 154 63 799 (136) (125) (121) (156) (122) (159) (819) 71—76 Psykologisk sjukvård 271 469 375 345 370 110 1 940 (298) (356) (349) (331) (292) (278) (1 904) 85—92 Städningsarbete o. dyl. 328 393 384 354 449 175 2 083 (361) (299) (357) (340) (355) (443) (2 155) 93—95, Ärenden av olika slag 95 114 132 92 147 32 612 115 (105) (87) (123) (88) (116) (81) (600) 107, 116 Rast 499 641 489 499 676 152 2 956

(549) (487) (455) (479) (534) (385) (2 889) 21,22, Övriga observationsgrupper 424 708 529 489 662 128 2940 77—84, (466) (538) (492) (469) (523) (324) (2 812) 96—106, 108—113 1—116 Summa 2435 3535 2895 2799 3398 1060 16122

(2 679) (2 687) (2 693) (2 685) (2 684) (2 682) (16 110)

Relativa tal

1—20, Administration och organisa- 9,3 9,3 8,9 9,4 8,3 9,5 23, 114 tion 24—38 Elementär sjukvård 19,3 20,3 20,7 21,2 19,3 28,2 39—70 Teknisk sjukvård 5,0 4,7 4,5 5,8 4,5 5,9 71—76 Psykologisk sjukvård 11,1 13,2 13,0 12,3 10,9 10,4 85—92 Städningsarbete o. dyl. 13,5 11,2 13,3 12,7 13,3 16,5 93—95, Ärenden av olika slag 3,9 3,2 4,5 3,3 4,3 3,0 1 1 5 107, 116 Rast 20,5 18,1 16,8 17,8 19,9 14,4 21—22, Övriga observationsgrupper 17,4 20,0 18,3 17,5 19,5 12,1 77—84, 96—106, 1 08—1 1 3

1—116 Summa 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

1—20, Administration och organisa- 16,9 17,0 16,3 17,2 15,2 17,4 100,0 23, 114 tion 24—38 Elementär sjukvård 14,9 15,8 16,1 16,4 15,0 21,8 100,0 39—70 Teknisk sjukvård 16,6 15,3 14,8 19,0 14,9 19,4 100,0 71—76 Psykologisk sjukvård 15,7 18,7 18,3 17,4 15,3 14,6 100,0 85—92 Städningsarbete o. dyl. 16,8 13,9 16,4 15,8 16,5 20,6 100,0 133—%, Ärenden av olika slag 17,5 14,5 20,5 14,7 19,3 13,5 100,0 115 107, 116 Hast 19,0 16,9 15,7 16,6 18,5 13,3 100,0 21—22, Övriga observationsgrupper 16,6 19,1 17,5 16,7 18,6 11,5 100,0 74—84, * 96—106, 108—113

Anm. Observationerna fö Tabell B 7. Observationerna fördelade gruppvis efter tidpunkt på dagen då observationerna gjordes

rdelades icke jämnt under de olika timmarna av dagen.

En sådan omräkning, som förutsätter ett lika antal observationer

under varje timme, har emellertid ägt rum; de siffror, som därvid erhållits har satts inom parentes. Procenttalen i tabellens andra och tredje avsnitt har baserats på dessa sistnämnda siffror.

Kod. nr.

Observationsgrupp

Antal observationer mellan kl.

8—9 9—10

1o——11h1——12

12—13

13—_14h4——15h5—-16h6—-17

17__18h8——19

Summa

3 4 5 6 | 7 8 9 | 10 | 11 | 12

13 | 14

15-

1—20, 23, 114

24—38 39—70 71—76 85—92 93—95, 115 107, 116 21—22, 77—

84, 96—106, 108—113

1—116

Administration och organisa- tion

Elementär sjukvård

Teknisk sjukvård

Psykologisk sjukvård

Städningsarbete o. dyl.

Ärenden av olika slag Rast

Övriga observationsgrupper

Summa

Absoluta tal

120 (118) 254 (249)

66 (65) 133

(130) 310 (304)

87 (85) 217

(213) 186 (182)

171 (152) 248 (221)

68 (61) 216 (192) 307 (273) 66 (59) 184 (164) 244 (217)

164 (148) 378 340x 67 (60) 208 (187) 204 (184) 51 (46) 173 (156) 254 (229) 123 (113) 238 (219)

59 (54) 137

(126) 133 (122)

28 (26) 570

(524) 175 (161)

117 (113) 111 (114)

37 (38) 144

(148)

89 (92) 69 (71) 524

(540) 220 (227)

117 (121) 264 (230)

47 (41) 200 (174) 137 (119) 78 (68) 422 (367) 283 (246)

134 (102) 240 (240)

(50) 218 (218) 119 (119) (62) 236 (236) 288 (288)

173

(134) 300 (282)

(67) 208 (196) 144 (135)

88 (83)

141 (133) 305 (287)

1458 (1448) 3334 (3368) 799 (809) 1940 (1 927) 2 083 (2 049)

612

(595) 2956 (2 871) 2940 (3 078)

1 057 1 304 1 373 1 504 1 499 (1 341) (1 343) (1 346) (1 339) (1 350) (1 345) (1 343) (1 366) 1 463 1 311 1 548 1 347

(1 315)

1 430 amn

16122 (16 145)

Forts. å tabell B 7.

Antal observationer mellan kl.

Kod. nr. Observationsgrupp 7—8 8—9 9—10110—11 11—1212—13 13—14l14—15 15—16I16—17 17—18 18—19I Summa 1 21 3 4 5|6 7 8 9|1011|121314|15

Relativa tal

1—20, 23, Administration och organisa- 6,4 4,9 14 tion 24—38 Elementär sjukvård 52,3 23,8 39—70 Teknisk sjukvård 9,2 7,5 71—76 Psykologisk sjukvård 5,0 6,2 85—92 Städningsarbete o. dyl. 12,4 20,0 93—95, 115 Ärenden av olika slag 2,0 1,9 107, 116 ERast 1,9 26,4 21—22, 77— Övriga observationsgrupper 10,8 9 3 84, 96—106, 108—113

sr .. v-4 H 00. oo

11,0 8,4 9,0

00. O': eo

_ oo H N 7—1 03. o': :o . ix

H H

16,5 25,2 16,3 4,5 4,4 4 0 14,3 13,8 9 4 13,6 9,0 1 9

9 0 2 0

.. .. ..

.. _ v—1 wacom

4,4 3,4 12,2 11,6 3 16,3 17,0 1

..

HOQQOMM hmmm-ohm

NH o.. o av

..

"1. 0 N moon—cancern cow—mätarna;

HH

Summa 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 1—20, 23, Administration och organisa- 5,9 4,5 8,1 10,5 10,2 100,0 114 tion 24—38 Elementär sjukvård 20,8 9,5 39—70 Teknisk sjukvård 15,2 12,5 71—76 Psykologisk sjukvård 3,5 4,3 85—92 Städningsarbete och dyl. 8,1 13,1 1 93—95, 115 Ärenden av olika slag 4,5 4,2 1 107, 116 Rast 0,9 12,3 21—22, 77— Övriga observationsgrupper 4,7 4,0 84, 96—106, 108—113

"1. a: o _ oo N _ H H oz . a: N _ h a: .. oo oo .. h

7 4 6,6 10,1 8 0 7,5 7,4 6 8 10,0 9 7 4,8 13,3 9 0 4 5 9,9 7,7 7 4 5 4 5 9 7 4

7,1 8,4 10,2 6,2 8,3 12,5 11,3 10,2 10,2

100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

.. .. ..

v—l

.. ..

10,4 13,9 4,0 8,2 4,6 2,1 9,4 9,3 10,6

.. .

mt—mqvmm CDtDEDtDYFGOIQ

..

HH

5,7 7,1

I! .. ..

H

NQOOv—LNDO mmovmm— &_ eo 49.. co oo_

I!) oo—ooqvooo annans.-10100

N

Tabell B 8. Observationerna fördelade gruppvis på akutavdelningar och avdelningar

för långtidssjuka

Akutavdelningar

Avdelningar för långtidssjuka

Avdelningar inom vilka mer Avdelningar inom vilka mer

Kod nr. Observationsgrupp än 50 % av pat. vårdats än 50 % av pat. vårdats högst 90 dgr å sjukhusen mer än 1 år å sjukhusen (11 Vårdavd.) (31 vårdavdd Antal obser- fy Antal obser— *? vationer 0 vationer ”

1—20, Administration och 23, 114 organisation 151 11,7 482 7,3 24—38 Elementär sjukvård 184 14,3 1 535 23,2 39—70 Teknisk sjukvård 93 7,2 273 4,1 71—76 Psykologisk sjukvård 144 11,1 866 13,1 77 Övervakning av sjuka 1 —— 14 0,2 78 Övervakning utan särskild

insats 3 0,2 199 3,0 79—81 Desinfektion och sterili-

sering 3 O,2 6 0,1 82—84 Materielvård 12 0,9 94 1,4 85—92 Städningsarbete o. dyl. 188 14,5 774 11,7 93—95, Ärenden av olika slag 90 7,0 213 3,2 115 96—100 Undervisning och infor-

mation 46 3,6 99 1,5 101 Väntetid 4 0,3 36 0,5 102—105 Sysslolös, privat kon-

versation 26 2,0 100 1,5 107, 116 Rast 231 17,9 1 242 18,8 108 Kan ej anträffas 3 0,2 30 0,5 109 Ledig för dagen, tar igen

tid 57 4,4 179 2,7 111 Yttre arbeten _ — 104 1,6 112 Deltar i arbete på hobby-

sal 15 1,2 53 0,8 113 Avlöser på annan avdel-

ning 11 0,9 44 0,7 21, 22, Övrigt 31 2,4 270 4,1 103, 104 106, 110, 1—116 Summa 1 293 100,0 6 613 100,0

Tabell B 9. Observationerna fördelade gruppvis med hänsyn till antal under år 1959 nyinskrivna patienter i % av antalet godkända vårdplatser vid resp. vårdavdelningar

Avdelningar där antalet nyinskrivna i relation till antalet godkända vårdplatser varierar mellan Observations- . Koa' "' grupp 0 % 0,1—50 % 23610— > 300 % Upgglft Summa (6 vård- (12 vård- & (7 vård- ” nas (42 vård- avd) avd ) (10 vård- avd ) (7 vård- avd ) ' avd.) ' avd.) ' Absoluta tal 1—20, Administration 121 259 452 393 233 1 458 23, 114 och organisation 24—38 Elementär sjuk- 423 796 1 011 547 557 3 334 vård 39—70 Teknisk sjukvård 58 107 251 218 165 799 71—76 Psykologisk 314 299 611 365 351 1 940 vård 77 Övervakning av 8 6 4 13 5 36 sjuka 78 Övervakning 126 31 100 63 24 344 utan särskild insats 79—81 Desinfektion och 2 3 4 12 2 23 sterilisering 82—84 Materielvård 20 55 55 41 48 219 85—92 Städningsarbete 233 385 702 384 379 2 083 o. dyl. 93—95, Ärenden av olika 55 97 162 192 106 612 115 slag 96—100 Undervisning och 24 36 128 97 72 357 information 101 Väntetid 6 26 30 15 15 92 102—105 Sysslolös, privat 35 32 74 60 63 264 konversation 107, 116 Rast 388 582 804 639 543 2 956 108 Kan ej anträffas 10 23 6 22 4 65 109 Ledig för dagen, 31 91 173 124 153 572 tar igen tid 111 Yttre arbeten 83 57 13 40 27 220 112 Deltar i arbete 1 57 0 16 0 74 på hobbysal 113 Avlöser på annan 7 28 7 15 16 73 avdelning 21, 22, Övrigt 93 113 190 103 102 601 103, 104, 106, 110 Summa 2 038 3 083 4 777 3 359 2 865 16 122

Forts. å tabell BQ.

Avdelningar där antalet nyinskrivna i relation till antalet godkända vårdplatser varierar mellan

Kod. nr. Observationsgrupp 50,1— Uppgift 0 % 0'1—50 % 300 % > 300 % saknas Relativa tal 1—20, 23, Administration och 5,9 8,4 9,4 11,7 8,1 114 organisation 24—38 Elementär sjukvård 20,8 25,8 21,2 16,2 19,4 39—70 Teknisk sjukvård 2,8 3,5 5,3 6,5 5,8 71—76 Psykologisk sjukvård 15,4 9,7 12,8 10,9 12,3 77 Övervakning av sjuka 0,4 0,2 0,1 0,4 0,2 78 Övervakning utan sär- 6,2 1,0 2,1 1,8 0,8 skild insats 79—81 Desinfektion och steri- 0,1 0,1 0.1 0,4 0,1 sering 82—84 Materielvård 1,0 1,8 1,2 1,2 1,7 85—92 Städningsarbete o. dyl. 11,4 12,6 14,7 11,4 13,2 93,—95, 115 Ärenden av olika slag 2,7 3,1 3,4 5,7 3,7 96—100 Undervisning och in- 1,2 1,2 2,7 2,9 2,5 formation 101 Väntetid 0,3 0,8 0,6 0,4 0,5 102—105 Sysslolös, privat kon- 1,7 1,0 1,5 1,8 2,2 versation 107, 116 Rast 19,0 18,9 16,8 19,0 19,0 108 Kan ej anträffas 0,5 0,7 0,1 0,7 0,1 109 Ledig för dagen, tar 1,5 3,0 3,6 3,7 5,3 igen tid 111 Yttre arbeten 4,1 1,8 0,3 1,2 0,9 112 Deltar i arbete på hob- 0,1 1,8 0,0 0,5 0,0 bysal 113 Avlöser på annan avdel- 0,3 0,9 0,1 0,5 0,6 ning 21, 22, 103, Övrigt 4,6 3,7 4,0 3,1 3,6 104, 106, 110 Summa 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

Tabell B 10. Observationerna fördelade gruppvis med hänsyn till det relativa antalet åldringar över 70 år

Avdelningar, där det relativa antalet åldringar > 70 år varierar mellan nedanstående siffror Kod nr. Observationsgrupp 0 % 0,1%10 12%11Z- 210??? > 40 % Summa Gazi?" (16 vård- (9 vård— (5 vård— (7811? ?" (”Jäd- ' avd.) avd.) avd.) ' ' Absoluta tal 1—20, 23, Administration och 140 584 347 177 210 1 458 114 organisation 2,4—38 Elementär sjukvård 307 884 796 409 938 3 334 39—70 Teknisk sjukvård 136 240 195 112 116 799 71—76 Psykologisk sjukvård 220 752 582 207 179 1940 77 Övervakning av sjuka 3 14 6 6 7 36 78 Övervakning utan sär- 23 218 60 30 13 344 skild insats 79—81 Desinfektion och steri- 2 5 8 1 7 23 lisering 82—84 Materielvård 20 81 61 24 33 219 85—92 Städningsarbete o. dyl. 301 686 456 230 410 2 083 93—95, Ärenden av olika slag 71 240 158 79 64 612 115 96—100 Undervisning och in- 35 121 88 58 55 357 formation 101 Väntetid 7 34 23 13 15 92 102, 105 Sysslolös, privat kon- 33 100 49 51 31 264 versation 107, 116 Rast 329 996 776 355 500 2 956 108 Kan ej anträffas 6 28 14 10 7 65 109 Ledig för dagen, tar 53 207 115 105 92 572 igen tid 111 Yttre arbeten 0 142 44 27 7 220 112 Deltar i arbete på 0 55 19 0 0 74 hobbysal 113 Avlöser på annan avdel- 9 25 29 7 3 73 ning 21, 22, 103 Övrigt 63 259 118 47 114 601 104, 106, 110 Summa 1 758 5 671 3 944 1 948 2 801 16 122

254. Forts. & tabell BIO

Avdelningar, där det relativa antalet åldringar över 70 år varierar mellan nedanstående siffror Kod nr. Observationsgrupp 0 0,1— 10,1— 20,1— 0 A 10 %, 20% 40% >40% Relativa lal 1—20, 23, Administration och organisa- 8,0 10,3 8,8 9,1 7,5 114 tion 24—38 Elementär sjukvård 17,5 15,6 20,2 21,0 33,5 39—70 Teknisk sjukvård 7,7 4,2 4,9 5,7 4,1 71—76 Psykologisk sjukvård 12,5 13,2 14,8 10,6 6,4 77 Övervakning av sjuka 0,2 0,2 0,2 0,3 0,2 78 Övervakning utan särskild 1,3 3,8 1,5 1,5 0,5 insats 79—81 Desinfektion och sterilisering 0,1 0,1 0,2 0,1 0,2 82—84 Materielvård 1,1 1,4 1,5 1,2 1,2 85—92 Städningsarbete o. dyl. 17,1 12,1 11,6 11,8 14,7 93—95, 115 Ärenden av olika slag 4,0 4,2 4,0 4,1 2,3 96—100 Undervisning och information 2,0 2,1 2,2 3,0 2,0 101 Väntetid 0,4 0,6 0,6 0,7 0,5 102—,105 Sysslolös, privat konversation 1,9 1,8 1,2 2,6 1,1 107, 116 Rast 18,8 17,6 19,7 18,2 17,9 108 Kan ej anträffas 0,3 0,5 0,4 0,5 0,2 109 Ledig för dagen, tar igen tid 3,0 3,8 2,9 5,4 3,3 111 Yttre arbeten 0 2,5 1,1 1,4 0,2 112 Deltar i arbete på hobbysal 0 1,0 0,5 0 0 113 Avlöser på annan avdelning 0,5 0,4 0,7 0,4 0,1 21, 22, 103, Övrigt 3,6 4,6 3,0 2,4 4,1 104, 106, 110 1—116 Summa 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

Tabell B 11. Observationerna fördelade gruppvis med hänsyn till patienternas förmåga att sköta sin personliga hygien

Kod nr.

Observationsgrupp

Nedanstående siffror avser sådana avdelningar, där patienterna sköter sin personliga hygien

helt

delvis

inte alls

0 % (z avd.)

0,1— 10 % (3 avd.)

10,1—— 50 % (14 avd.)

>50%

(23 avd.)

0 % (6 avd.)

0,1— 10 %

(5 avd.)

10,1— 50 % (26 avd.)

> 50 % (5 avd.)

0 % (10 avd.)

0,1— 10 % (10 avd.)

10,1—— 50 % (15 avd.)

> 50 % (7 avd.)

4 5 6 7 8 9

10 11 12 13 14

1—20, 23, 114

24—38 39—70 71—76

77 78

7941 82—84 35—92 93—95, 115 96—100 101

102, 105 107, 116 108 109 111 112 113

21, 22, 103, 104, 106, 110

1—116

Administration och organisa- tion

Elementär sjukvård

Teknisk sjukvård

Psykologisk sjukvård

Övervakning av sjuka Övervakning utan särskild in- sats

Desinfektion och sterilisering

Materielvård

Städningsarbete o. dyl.

Ärenden av olika slag

Undervisning och information Väntetid Sysslolös, privat konversation Rast

Kan ej anträffas

Ledig för dagen, tar igen tid Yttre arbeten

Deltar 1 arbete på hobbysal Avlöser på annan avdelning

Övrigt

Summa

54

278 37 56

84 21

90 300 57 163

196

514

1 361 227 743 11 150 84 703 1 82

100 28

88 1 067 23 196 111 58

277

800

1 395 478 978 19 180 15 113 1 163 376

212 51 148

1 555 30 327 109 16 33 257

Absoluta 256

335 148 257 4 24

2 29 318 118

57 14 51 378 54 15 10 81

tal

136 251 167

15

239 68

42 16 329

963

2 426 501 1 318 23 279 14 141 1 410 379

236 64 179

1 990 38 427 182 40 33 425

103 322 5 1 1 98

26

116 47

22 11 18 259 36 20 19 16 40

330 453 193 408

34 52 507 158 84 21 46 590 12 130 33 15 26 101

369 563 185 364 12 73

67 436 167 79 17 72 640 23 91 41 20 24 84

461

1 238 272 882 15 189

5 60 661 218

123 37 103

1 145 23 233 139 39 16 234

298

1 080 149 286

5 48 5 40 479 69

71 17 43 581 7 118 7

0 7 182

757

1 142 16 5 968

[22

8 255 2 155 1 548 16

11 068 22

1 351 3 203

3334 | 6093 | 3492 16122

Forts. å tabell B]]

Nedanstående siffror avser sådana avdelningar, där patienterna sköter sin personliga hygien

helt delvis inte alls

Kod. nr. Observationsgrupp

0,1— 10,1_ 0,1—_ 10,1—_ 0,1—_ 10,1— ”% 10% 50% >50% "% 10% 50% >50% 0% 10% 50% >50%

1 2 3|4 5 6 7|8 9 10|11|121314

Relativa tal 1—20, Administration och organisa- 7,1 7,9 9,7 11,9 8,7 23, 114 tion 24—38 Elementär sjukvård 36,8 26,3 39—70 Teknisk sjukvård 4,9 5,0 71—76 Psykologisk sjukvård 7,4 14,4 77 Övervakning av sjuka 0,1 0,4 78 Övervakning utan särskild in- 0,9 0,6 sats 79—81 Desinfektion och sterilisering 0,1 0,1 82—84 Materielvård 0,9 1,3 85—92 Städningsarbete 0. dyl. 11,1 11,6 93, 95, Ärenden olika slag 2,8 2,9 115 96—100 Undervisning och information 101 Väntetid

102, 105 Sysslolös, privat konversation 107, 116 Rast

108. Kan ej anträffas

109. Ledig för dagen, tar igen tid 111 Yttre arbeten

112 Deltar i arbete på hobbysal 113 Avlöser på annan avdelning 21, 22, Övrigt -

103, 104, 106, 1 10

1—116 Summa 100,0|100,0 100,0 100,0[100,0|100,0 100,0l1oo,0 100,0 100,0 100,0 1000

o:?

. oo

ai. H H

5

.. _ H co FOOQ'NID

CD .. IF [* QQOINID

10,3 11,1 7,6 8.5

N

16,9 15,5 16,2

5,8 6,9 6,4 10,7 0,2 0,2 0,5 2,2 1,1 1,0

Hen-Tool N v—l

..

14,2 16,9 20,3 30,9

..

". =!- "'i =:— "i I!) o_ :o

.. .. .. H

10,9 14,5 8,2

”'i 0 N. o *. :: "'. o

..

=:- .. '( v—l .. co ”. N v-4 .. v-1

..

'”. N

1-t whhwm com—ro.— N v—l

_ .. .. .. .. ..

o_ 01 argues:

HMOOV

cameron” On:—m

v—t v—l .— .. !! v—l

OHNCO NOV—?WOMHOOM

..

H H "1. m H o—nnv oro.-?ooov—coom

oci—com" warm—:— . .. .. Owe-ou—

y—l Havoc-q .

..

3,2 0,7 2,0 17,2 0,5 2,8

.. .. .. .. .. ..

.. ..

..

.. y-d H Hoooooofooov

H He.-choo'fx-n-oov

orc—run Noähoaooom

..

HOHéHOva—w—GM H v-1 ..

Nhlj'NOON

_

OCDDOOV'OCÄCOCDCOOO N (DtDQ'LONIfa

.. .. .. .. ..

H HMCDLQ COOOMNOFLOQLNO

OHOM No—oåommoöcf? H ”_D. dao '_' wheaten—omogen waomaiocha: hmomqwn o_e.o_ No.—Hom—o—m Ditam wwwwqqmnqq oro.—ooo—r—oom "N. ooom "i.

..

Tabell B 12. Observationerna fördelade gruppvis med hänsyn till antalet patienter, som

matas

Nedanstående siffror avser de avdel- ningar, där följande % av hela patient-

antalet mat

as:

Kod nr. Observationsgrupp 0 1_ 10 1_ O % 16 % 40' % > 40 % 02,3?" (10 vård- (12 vård- (gå?" avd.) avd.) Absoluta tal 1—20, 23, Administration och organisation 539 429 338 152 114 24—38 Elementär sjukvård 920 831 1 044 539 39—70 Teknisk sjukvård 306 242 175 76 71—76 Psykologisk sjukvård 841 545 372 182 77 Övervakning av sjuka 6 22 8 0 78 Övervakning utan särskild insats 138 119 51 36 79—81 Desinfektion och sterilisering 9 7 5 2 82—84 Materielvård 102 58 41 18 85—92 Städningsarbete o. dyl. 809 508 551 215 93—95, 115 Ärenden av olika slag 272 186 128 26 96—100 Undervisning och information 141 85 101 30 101 Väntetid 37 21 27 6 102, 105 Sysslolös, privat konversation 79 90 71 24 106, 107, 116 Rast 1 080 885 696 295 108 Kan ej anträffas 23 24 17 1 109 Ledig för dagen, tar igen tid 206 111 182 74 111 Yttre arbeten 80 87 53 0 112 Deltar i arbete på hobbysal 72 2 0 0 113 Avlöser på annan avdelning 43 23 1 6 21, 22, 103, Övrigt 185 172 120 124 104, 106, 110 1—116 Summa 5 888 | 4 447 3 981 1 806 Relativa tal 1—20,23, 114 Administration och organisation 9,2 9,6 8,5 8,5 24—38 Elementär sjukvård 15,6 18,7 26,2 29,8 39—70 Teknisk sjukvård 5,2 5,4 4,4 4,2 71—76 Psykologisk sjukvård 14,3 12,3 9,3 10,1 77 Övervakning av sjuka 0,1 0,5 0,2 0 78 Övervakning utan särskild insats 2,3 2,7 1,3 2,0 79—81 Desinfektion och sterilisering 0,2 0,2 0,1 0,1 82——84 Materielvård 1,7 1,3 1,0 1,0 85—92 Städningsarbete o. dyl. 13,8 11,4 13,8 11,9 93—95, 115 Ärenden av olika slag 4,6 4,2 3,2 1,4 96—100 Undervisning och information 2,4 1,9 2,5 1,7 101 Väntetid 0,6 0,5 0,7 0,3 102, 105 Sysslolös, privat konversation 1,3 2,0 1,8 1,3 107, 116 Rast 18,4 19,9 17,5 16,3 108 Kan ej anträffas 0,4 0,5 0,4 0,1 109 Ledig för dagen, tar igen tid 3,5 2,5 4,6 4,1 111 Yttre arbeten 1,4 2,0 1,3 0 112 Deltar i arbete på hobbysal 1,2 0 0 0 113 Avlöser på annan avdelning 0,7 0,5 0 0,3 21, 22, 103, Övrigt 3,1 3,9 3,0 6,9 104, 106, 110 1—116 S umma 100,0 | 100,0 100,0 100,0

Gerd Zetterström Gertrud Gun_ ' L a ger vall Olsson Zacharias Kod. nr. Observationsgrupp Antal Antal Antal observationer observationer observationer Absoluta tal

1—20, 23, 114 Administration och organisation 494 855 108 24—38 Elementär sjukvård 1 103 2 048 183 39—70 Teknisk sjukvård 307 452 40 71—76 Psykologisk sjukvård 592 1 247 101 77 Övervakning av sjuka 14 6 16 78 Övervakning utan särskild insats 119 211 14 79—81 Desinfektion och sterilisering 10 8 5 82—84 Materielvård 78 130 1 1 85—92 Städningsarbete o. dyl. 708 1 247 128 93—95, 115 Ärenden av olika slag 263 303 46 96—100 Undervisning och information 132 199 26 101 Väntetid 40 50 2 102, 105 Sysslolös, privat konversation 87 163 14 107, 116 Rast 986 1 724 246 108 Kan ej anträffas 54 10 1 109 Ledig för dagen, tar igen tid 174 372 26 111 Yttre arbeten 104 89 27 112 Deltar i arbete på hobbysal 57 0 17 113 Avlöser på annan avdelning 24 39 10 21, 22, 103, Övrigt 158 400 43 104, 106, 110 1—116 Summa 5 504 9 553 1 064

Relativa tal

1—20,23,114 Administration och organisation 9,0 9,0 10,2 24—38 Elementär sjukvård 20,0 21,4 17,3 39—70 Teknisk sjukvård 5,6 4,7 3,8 71—76 Psykologisk sjukvård 10,9 13,2 9,5 77 Övervakning av sjuka 0,4 0,1 1,5 78 Övervakning utan särskild insats 2,2 2,2 1,3 79—81 Desinfektion och sterilisering 0,2 0,1 0,5 82—84 Materielvård 1,4 1,4 1,0 85—92 Städningsarbete o. dyl. 12,9 13,1 12,0 93—95, 115 Ärenden av olika slag 4,8 3,2 4,3 96—100 Undervisning och information 2,4 2,1 2,4 101 Väntetid 0,7 0,5 0,2 102, 105 Sysslolös, privat konversation 1,6 1,7 1,3 107, 116 Rast 17,8 18,0 23,2 108 Kan ej anträffas 1,0 0,1 0,1 109 Ledig för dagen, tar igen tid 3,2 3,9 2,4 111 Yttre arbeten 1,9 0,9 2,5 112 Deltar i arbete på hobbysal 0,1 0 1,6 113 Avlöser på annan avdelning 0,4 0,4 0,9 21, 22, 103, Övrigt 2,8 4,2 4,0 104, 106, 110 1—116 Summa 100,0 100,0 100,0

Anm. Procenttalen i tabellen har uträknats på följande sätt: av samtliga de observerationer som avsåg administration och organisation (1 458 st.) gjordes 33,9 % (494 st.) av Gerd Zetter— ström Lagervall, 58,6 % (855 st.) av Gertrud Olsson och 7,5 % (109 st.) av Gun Zacharias. Etc.

Antal observationer Observationsgrupp G" Z" 1" G' 0 & Z' Totalt Absoluta o Absoluta o Absoluta o tal 4) tal 4 tal 4 1 2 3 4 5 6 7 8 Administration och orga- 1 458 494 33,9 855 58,6 109 7,5 nisation Elementär sjukvård 3 334 1 103 33,1 2 048 61,4 183 5,5 Teknisk sjukvård 799 307 38,4 452 56,6 40 5,0 Psykologisk sjukvård 1 940 592 30,5 1 247 64,2 101 5,3 Övervakning av sjuka 36 14 (38,9) 6 (16,7) 16 (44,4) Övervakning utan särskild 344 119 34,6 211 61,3 14 4,1 insats Desinfektion och sterili- 23 10 (43,5) 8 (34,8) 5 (21,7) sering Materielvård 219 78 35,6 130 59,4 11 5,0 åtädningsarbete o. dyl. 2 083 708 34,0 1 247 59,9 128 6,1 Ärenden av olika slag 612 263 43,0 303 49,5 46 7,5 Undervisning och infor— 357 132 37,0 199 55,7 26 7,3 mation Väntetid 92 40 (43,5) 50 (54,3) 2 (2,2) Sysslolös, privat konver- 264 87 33,0 163 61,7 14 5,1 sation Rast 2 956 986 33,6 1 724 58,3 246 8,3 Kan ej anträffas 65 54 (83,1) _ 10 (15,3) 1 (1,6) Ledig för dagen, tar igen 572 174 30,4 372 65,0 26 4,6 tid Yttre arbeten 220 104 47,2 89 40,5 27 12,3 Deltar i arbete på hobby- 74 57 (77,0) 0 0 17 (23,0) sal Avlöser på annan avdel- 73 24 (32,8) 39 (53,4) 10 (13,8) ning Övrigt 601 158 26,3 400 66,6 43 7,2 Summa 16 122 5 504 34,1 9 553 59,3 1 065 6,6

IDUIIS 'I'IYCKEII. ESSEL'I'E. STHLM 63 304217

.a

NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1963

1. Zresunds-forbindelsen. 1. del. 2. Fiske och flottning i gränsvattnen mellan Fin- land och Sverige.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1963

Systematisk förteckning

(siffrorna inom klammer beteckna utredningarnas nummer 1 den kronologiska förteckningen)

Justittedepartementet

Utlännings tillträde till offentlig tjänst. [7] Författningsutredningen VI. Sveriges statsskick. Del 1. Lagförslag. [16] Del 4. Bilagor. [19] Bärgarlönens fördelning, sjöförklarlng m.m. [20] Förslag tlilål lag om vissa gemensamhetsanläggningar m.m. 2

Utrikeldepertementet

Utgikeslfaörvalmingens organisation och personalbe-

ov.

Administrativ organisation inom utrikesförvnlt- ningen. [4]

Fönvarsdepnrtementet rörwarskostnadem budgetåren 1963/07. [5]

Finansdeparternentet

Preliminär nationalbudget för år 1968. [8] Undersökning av taxeringsutfallet. [14]

Eckleslutikdepartementet

Elie ttellulnsk institution inom Stockholms universi-

1955 års universitetsutredning VH. 1. Universitetens och högskolornas organisation och förvaltning. [9] 2. Universitetsväsendets organisation. [10] Utbildning av lärare för jordbruk och skogsbruk samt fortbildning av lärare i yrkesämnen. [13] 1960 års gymnasieutredning. 1. Vägen genom gym—

nasiet. [15] 2. Kraven på gymnasiet. [22]

Handelsdepartementet

Uversutming av fördrag angående upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och tillhö- rande dokument. [121

lnrlkeudeputementet

Kommunelförbundens lånerltt. [2] Indelnings- och samarbetsfrågor i Göteborgs- och Malmöområdena. [6] Upåghåustulstånd m. m. för utländska studerande. Sjukhus och öppen värd. (21) Mentalsjukhusens personalorganisation. Del 1. In- tervju- och frekvensundersökningar m.m. [24]