SOU 1963:46

Yrkesmedicinska sjukhusenheter

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Inrikesdepartementet

Kungl. Maj:t bemyndigade den 29 december 1961 chefen för inrikesdeparte- mentet att dels tillkalla en sakkunnig för att utreda vård- och konsultations- behovet inom landet för sjukdomstillstånd med yrkesmedicinsk prägel samt det behov av yrkesmedicinska sjukhu-senheter, som kan föreligga på riks-, region- eller länsplanet jämte organisationen av sådana enheter, dels till- kalla experter för att medverka vid utredningsarbetet och förordna sekre- terare åt den sakkunnige.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallade Herr Statsrådet samma dag un- dertecknad, generaldirektören och chefen för arbetarskydd-sstyrelsen 0. J. Westling såsom utredningsman.

Samma dag tillkallade Herr Statsrådet professorn Stig Björkman, om— budsmannen i Landsorganisationen i Sverige Ture Flyboo, Svenska Arbets- givareföreningens medicinske sakkunnige, professorn Sven Forssman, nu- mera docenten S. Åke Lindgren samt byråchefen i arbetarskyddsstyrelsen Rolf Wedler att såsom experter biträda utredningsmannen. Civilingenjören Gideon Gerhardsson har fungerat som expert i yrkeshygieniskt tekniska frå- gor åt utredningen. Såsom sekreterare åt utredningsmannen har experten Lindgren fungerat. Sedan ombudsmannen Flyboo den 29 juli 1962 avlidit, tillkallades ombudsmannen i Landsorganisationen i Sverige Nils Ramstén att vara expert åt utredningen.

Utredningen har antagit namnet »Utredningen angående yrkesmedicinens organisation m. m.».

Jämlikt medgivande av Herr Statsrådet har utredningsmannen dels till- sammans med experterna Forssman och Lindgren under tiden 20—25 ja- nuari 1963 företagit en resa till Italien för att studera verksamheten vid Ente Nazionale per la Prevenzione degli Infortuni (ENPI) i Rom och Clinica del Lavoro i Milano, dels tillsammans med experterna Björkman, Lindgren och Ramstén den 8—9 februari företagit en resa till Helsingfors för att stu- dera verksamheten vid Institutet för Arbetshygien därstädes.

I kapitel I återfinns en översikt över utredningsarbetet. På sekreterarnivå har kontakt förekommit med den i statens medicinska forskningsråds regi hedrivna utredningen om medicinsk yrkesforskning.

Betänkandet från denna kommitté »Aktuell arbetsforskning — resurser och önskemål» överlämnades till statens medicinska forskningsråd den 31 maj 1963.

För utarbetandet av kapitlet om behovet av yrkesmedicinska expertorgan i landet har utredningen samrått med ett flertal utomstående experter. En redovisning härför återfinnes i kapitel VI.

Utredningen får härmed vördsamt överlämna sitt betänkande »Yrkes- medicinska sjukhusenheter — behov och organisation».

Stockholm den 26 juni 1963

Otto Westling

Stig Björkman Sven Forssman S. Åke Lindgren

Nils Ramstén Rolf Wedler

I. Redogörelse för utredningsarbetets bedrivande

Direktiven I anförande till statsrådsprotokollet den 29 december 1961 av chefen för inrikes- departementet, statsrådet Rune B. Jo- hansson, anförde denne följande:

>>I sitt betänkande 'Regionsjukvården' (SOU 1958:26) har regionvårdsutred- ningen i frågan om den yrkesmedi— cinska organisationen i riket uttalat bl. a. att yrkesmedicinen med dess be- hov av intim kontakt med omgivnings- hygienens målsmän, arbetsplatserna och industriläkarna icke kunde centraliseras till regionplanet, utan att den linje vore den riktiga, som utvecklingen redan an- visat, nämligen en anknytning till ett centrallasarett med för verksamheten nödvändiga serviceorgan. Utredningen förordade därför att yrkesmedicinen i princip bleve tillgodosedd på länspla- net. I propositionen 1960:159 anslöt sig föredragande departementschefen till utredningens uppfattning. Den omstän- digheten, att bristen på för ändamålet utbildad personal endast kunde medge en successiv utbyggnad av yrkesmedi- cinska avdelningar vid lasaretten, borde i princip ej inverka på denna målsätt- ning. Sådana yrkesmedicinska avdel- ningar kunde emellertid till en början väntas bli inrättade endast vid de större sjukhusen och en form av regionalise- ring kunde därför övergångsvis övervä- gas.

I skrivelse den 1 juni 1961 har direk- tionen för Karolinska sjukhuset fram- hållit, att erfarenheterna från verksam-

heten vid yrkesmedicinska centralen vid Karolinska sjukhuset gåve stöd för uppfattningen, att man till en början borde söka tillskapa ett fåtal allsidigt och väl utrustade yrkesmedicinska av- delningar på regionplanet för att däref- ter om behov därav förelåge organisera dylika avdelningar jämväl på länspla- net, att tillgängligt siffermaterial icke tilläte någon säker bedömning av beho- vet av yrkesmedicinska konsultations— och vårdmöjligheter samt att ett genom utredning av hithörande frågor erhållet underlag jämväl utgjorde förutsättning för ett slutligt ställningstagande till yr- kesmedicinska centralens vid Karolin- ska sjukhuset framtida arbetsuppgifter och organisation. Direktionen har med hänsyn härtill hemställt om utredning av frågan om behovet inom landet av yrkesmedicinska sjukhusenheter och de- ras organisation.»

Över denna framställning har utlåtan- den avgivits av medicinalstyrelsen, ar- betarskyddsstyrelsen, Kanslern för ri- kets universitet — efter hörande av lä- rarkollegiet vid Karolinska Institutet —— centrala sjukvårdsberedningen, Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsför- bundet, Sveriges läkarförbund — efter hörande av Svenska industriläkareför- eningen — samt Stockholms Stads Sjuk- vårdsstyrelse.

Med anledning av framställningen och remissinstansernas utlåtande bemyndi- gade Kungl. Maj :t samma dag chefen för inrikesdepartementet att tillkalla en sak-

kunnig för att utreda vård- och konsul- tationsbehovet inom landet för sjuk- domstillstånd med yrkesmedicinsk prä- gel samt det behov av yrkesmedicinska sjukhusenheter, som kunde föreligga på riks-, region- eller länsplanet jämte or- ganisation av sådana enheter.

Materialinsamling

För att få en allmän bakgrund till utred- ningsarbetet har experten Lindgren in- ledningsvis gjort en sammanställning över behandlingen av yrkeshygien och yrkesmedicin i tidigare offentliga utred- ningar om hälso- och sjukvården i riket samt om arbetarskyddsverksamheten. Under detta skede förekom också sär- skilda överläggningar med representan- ter för Svenska industriläkareförening— en och med experterna Forssman och Flyboo. För att få en uppfattning om organisationen av yrkesmedicinsk verk- samhet utomlands tillskrev utredningen World health organization. En särskild promemoria har sammanställts med led- ning av de uppgifter som översänts från denna organisation.

Utredningen har även haft överlägg- ningar med föreståndaren för yrkeshy- gieniska avdelningen vid sta-tens insti- tut för folkhälsan, med föreståndaren för yrkesmedicinska centralen vid Ka- rolinska sjukhuset, med överläkaren vid yrkesmedicinska avdelningen vid Söder- sjukhuset, med överläkaren vid yrkesme- dicinska kliniken vid lasarettet i Lund samt med representanter för sjukvårds- styrelsen i Göteborg och ledamöter av medicinska fakulteten vid Göteborgs universitet. Vid sammanträdet i Lund var ledamöter av medicinska fakulteten vid Lunds universitet samt representan- ter för lasarettsdirektionen likaså när- varande.

På utredningens uppdrag har exper- ten Lindgren haft överläggningar med överläkarna vid medicinska klinikerna

vid lasaretten i Eskilstuna och i Örebro, vilka i anslutning till sin öppna mot- tagning bedriver viss yrkesmedicinsk verksamhet.

För att vinna klarhet om yrkesmedi- cinens arbetsuppgifter och inriktning har utredningen på olika sätt tagit kon- takt med bl. a. följande institutioner och organisationer, vilka bedömts kun- na vara intresserade av ämnesområdet, nämligen:

Statens farmaceutiska laboratorium Statens rättskemiska laboratorium Statens institut för folkhälsan Statens växtskyddsanstalt Statens veterinärmedicinska anstalt Försvarets forskningsanstalt Medicinalstyrelsens strålskyddsnämnds laboratorier vid radiofys-iska institutio— nen vid Karolinska sjukhuset Giftinformationscentralen vid Karolinska sjukhuset Arhetsfysiologiska institutet i Stockholm

Yrkesinspektörerna Svenska arbetsgivareföreningens arbets— hygieniska expertis

Riksförsäkringsverkets statistiska exper- tis Socialförsäkringsbolagens samarbets- nämnd Svenska industriläkareföreningen Föreningen Sveriges skyddstjänstemän Svensk sjuksköterskeförenings rikssek- tion för industrisköterskor

För att få en uppfattning om industri- läkares, industrisköterskors och skydds- tjänstemäns synpunkter på behovet av assistans från yrkesmedicinska sjukhus- enheter liksom deras uppfattning om tillgodoseendet av detta behov med da- gens resurser tillställde utredningen samtliga medlemmar i dessa tjänsteman- nagruppers organisationer ett enkätfor- mulär, där de ombads lämna uppgifter om företagets storlek och struktur, om förekommande yrkessjukdoms- och yr- kesskaderisker, om företagets tillgång till egen yrkesmedicinsk expertis, om möjligheter till samarbete med yrkes- medicinska expertorgan. De uppmana-

des också göra ett uttalande om de ansåg att dessa behov av kvalificerade vård- och konsultationsmöjligheter inom det yrkesmedicinska området var tillfreds- ställande tillgodosett.

För att erhålla besked om, hur beho- vet av yrkesmedicinsk service inom en sjukvårdsregion utan egna expertorgan för närvarande är tillgodosett, har ex- perten Lindgren besökt lasarettsläkare vid invärtesmedicinska, dermatologis- ka, neurologiska och kirurgiska kliniker samt kliniska centrallaboratorier, sana— torier och centraldispensärer inom Gö- teborgs sjukvårdsregion. Han har dess- utom besökt lasarettsläkare inom dessa discipliner vid lasaretten i Gävle, Sunds- vall, Umeå, Norrköping och Linköping.

Experten Lindgren har också haft särskilda överläggningar med represen- tanter för Svenska industriläkareför- eningen, Svenska stadsläkareföreningen samt Administrativa läkares förening (länsläkarnas yrkesförening inom Sve- riges läkarförbund).

På inbjudan av specialistutbildnings- kommitténs arbetsutskott inom Sveriges läkarförbund har experten Lindgren

deltagit i ett sammanträde med överlä- karna vid de hittills existerande yrkes- medicinska avdelningarna i frågor, som gäller specialistkompetcns i yrkesmedi- cin.

Utredningsmannen har tillsammans med experterna Forssman och Lindgren beretts tillfälle att studera den yrkesme- dicinska organisationen i Italien och tillsammans med ett större antal av ut- redningens experter, organisationen i Finland.

Genom experten Forssman har utred- ningen tillförts ytterligare material, som belyser de organisatoriska förhållande- na inom det yrkesmedicinska och yrkes- hygieniska området i bl. a. England och Frankrike.

Resultatet av samtliga överläggning- ar har redovisats i utförliga protokoll. I samband med överläggningarna på skil- da håll har utredningen tillställts ett betydande informationsmaterial, vilket emellertid endast till en ringa del kan redovisas i betänkandet. Utredningen har emellertid tagit ställning till det rikhaltiga material, som givit ett under- lag för dess överväganden och förslag

II. Inledning

Arbetslivets hälso- och sjukvårdsfrågor har länge varit föremål för uppmärk- samhet från såväl enskilt håll som från samhällets sida. Enskilda företagsledare liksom grupper av företag har utfört ett pionjärarbete inom detta område, ibland med stöd från statsmakterna. Under 1600-talet fanns inom gruvnäringen me- dici och fältskärer, som ägnade hela sin tid åt gruvarbetarnas sjuk- och häl- sovård. Under 1800—talets industriella expansionsperiod tillkom vid flera bruk särskilda läkartjänster, vars innehavare skulle ansvara såväl för sjukvård som för hälsovård bland de anställda. Denna verk'samhet har sedan successivt utveck- lats och kommit att omfatta framför allt större industriföretag, som ansett sig ha resurser att bära de direkta och indirek- ta kostnader, som är förenade därmed. Svenska Arbetsgivareföreningen har för- sökt att stimulera utvecklingen på olika sätt alltsedan den 1939 anställde en egen medicinsk expert. Den verksamhet, som sålunda bedrivs ute på industrin, utgör underlaget för det expertarbete, som ut- förs vid bl. a. yrkeshygieniska avdel- ningen vid statens institut för folkhäl- san, de yrkesmedicinska sjukhusavdel- ningarna och arbetsfysiologiska insti— tutet.

Den moderna förelagshälso- och sjuk- vården, som innebär en utveckling av de principer, som var vägledande för gruv- medici och bruksläkare, innehåller fyra huvudområden, skyddstjänst, hälsovård, sjukvård och rehabilitering.

Skyddstjänslen innefattar de tekniska och organisatoriska åtgärder, varmed man försöker förhindra olycksfall och yrkessjukdom. Numera söker man in- om denna verksamhetsgren också skapa bästa möjliga arbetsbetingelser med hänsyn till den mänksliga arbetskraften. Härigenom räknar man med att kunna förhindra onödig belastning på män- niskan, förebygga eller minska trötthet och även vissa sjukdomar.

Den förebyggande hälsovården syftar bl. a. till att bedöma hälsotillstånd och arbetsförmåga hos nyanställda eller om- placerade för att avgöra om den enskil- de individen kan uppfylla de krav, som arbetet ställer. Läkaren måste vidare söka utröna om en anställningssökande på grund av ett handikap löper risk för speciella olycksfall eller sjukdomar un- der utövandet av arbetet eller om han innebär en risk eller ett störningsmo- ment för sina arbetskamrater. Personer med villkorlig arbetsförmåga blir före- mål för kontinuerliga läkarundersök- ningar med avsikt att studera om balan- sen mellan arbetskrav och arbetsförmå- ga kan vidmakthållas. De regelbundet återkommande hälsoundresökningarna av enstaka personer eller av vissa per- sonalgrupper utgör också en väsentlig del av den moderna företagshälsovår- den. Sådana undersökningar sker exem- pelvis efter en längre tids sjukfrånvaro eller vid upprepad sjukfrånvaro, som kan vara ett tecken på begynnande rubbning av hälsotillståndet.

mm.-_-

Den sjukvård, som bedrivs vid före- tagen, inriktas på vård av lindriga olycksfallsskador och lindriga sjukdo- mar 1 tidigt stadium, exempelvis sådana som upptäcks under hälsoundersökning- ar. Företagsläkaren förmedlar också specialistvård, när så erfordras. Kombi- nationen av hälsovård och lätt sjukvård utgör ett effektivt instrument för att ti- digt observera förändringar i hälsotill- stånd, vidtaga därav betingade åtgärder och genom kontrollundersökningar föl- ja dessa. Företagssjukvården hör också nära samman med rehabiliteringen, d. v. s. återanpassningen av sjuka och skadade till arbetet. I och med att före- tagsläkaren själv utövar sjukvård i det enskilda fallet eller håller kontakt med den sjukvårdande läkaren kan han med— verka till en tidigare återplacering i ar- betet med ofta bättre läkningsresultat, mindre sjukfrånvaro och som följd där- av minskade kostnader såväl för företa- get som för den anställde.

Företagshälsovården har varit före- mål för överläggningar mellan arbets- marknadens parter, som i april 1954 ena- des om gemensamma principer för dess organisation. Vid detta tillfälle drog man också upp riktlinjer för industri— Iäkarens verksamhet. Denne skall bl. a. utöva tillsyn av de anställdas hälsotill- stånd och vara ansvarig för deras hälso- vård. Det tillkommer honom att planera och övervaka för hälso- och sjukvård avsedd organisation inom företaget samt att utföra läkarundersökningar av nyan- ställda, att medverka till ur hälsosyn— punkt lämpligaste placeringar i arbetet, att utföra regelbundna läkarundersök- ningar av vissa grupper och att biträda vid tuberkulosbekämpning. De eventuel- la yrkessjukdomsriskerna och övriga hygieniska förhållanden inom företaget faller under företagsläkarens ansvars- område och det tillkommer honom, t. ex. tillsammans med skyddstjänsten,

att hos företagsledningen föreslå erfor- derliga förebyggande åtgärder, samt att medverka i skyddskommittén och i fö- rekommande fall att bistå denna resp. skyddsombuden med råd och anvisning- ar, liksom att medverka vid hälsopro- paganda bland de anställda. Han skall också följa registreringen av olycksfall, sjukdom och frånvaro och därigenom skaffa sig en aktuell överblick över häl- sotillståndet inom företaget. Dessutom bör företagsläkaren utöva olycksfalls- vård och övrig sjukvård, vilken emeller- tid utövas med beaktande av principen om fritt läkarval. Företagsläkaren bör övervaka återplacering eller omplace- ring i arbete av genom sjukdom eller olycksfall arbetsoförmögna eller mindre arbetsdugliga.

De företag, som av praktiska skäl icke kunna ordna en egen hälso- och sjuk- vårdsorganisation, söker ofta få någon privatpraktiserande eller av det allmän- na anställd läkare att ägna en del av sin tid åt läkarvård i företagens tjänst. Dessa läkare saknar i allmänhet formell industriläkarkompetens. I skilda sam- manhang har det framhållits såsom önskvärt, att man i samband med utbyg- gandet av industrihälsovården och an— nan arbetsplatsernas hälsovård närma- re klarlägger, hur uppgifterna bör för— delas och samarbete ske mellan tjänste— läkare, yrkesinspektionens läkare och de direkt av företagen anställda läkarna.

Tillsynen av de större arbetsplatser- na tillkommer yrkesinspektionen och av de mindre den kommunala tillsynen och länsläkaren. Bl. a. med anledning härav har regionvårdsutredningen i sitt betän- kande i fråga om den yrkesmedicinska organsiationen bl. a. uttalat, att yrkes- medicinen på grund av sitt behov av in- tim kontakt med omgivningshygienens målsmän, arbetsplatserna och industri- läkarna icke kunde centraliseras till re- gionplanet, utan att den linje vore den

riktiga, som utvecklingen redan anvisat, nämligen en anknytning till ett central- lasarett med för verksamheten nödvän- diga serviceorgan.

Internationella arbetsbyrån i Geneve (I.L.0.) antog vid sin konferens 1959 rekommendationer angående företagsa hälsovård. I proposition 1960 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att hänskjuta dessa frågor till arbetarskyddsstyrelsen för att denna i samråd med medicinal- styrelsen och arbetsmarknadens parter skulle överväga, hur dessa rekommenda- tioner skulle anpassas till svenska för- hållanden.

Samhällets intresse för arbetslivets medicinska problematik dokumentera- des tidigare framför allt i lagstiftningen. 1846 och 1852 fastställdes bestämmelser om en undre åldersgräns för minder- åriga arbetstagare i industrin, liksom villkoren för deras deltagande i natt- arbete. I 1912 års lag om arbetarskydd tillkom bl. a. föreskrifter om att varje inom industri och hantverk av en viss storleksordning sysselsatt minderårig arbetstagare, dels före första anställ- ningen skulle undersökas av leg. läkare, dels en gång årligen besiktigas av därtill förordnad läkare. Den profylaktiska tan-

ken, som här kommer till uttryck, är påfallande modern. Meningen med dessa undersökningar är, att de ungdomar, som av olika hälsoskäl icke bör ägna sig åt ett visst industriellt arbete, skall för- hindras att taga olämplig anställning. Den årligen återkommande besiktning- en av de minderåriga skall vara en kon— troll av hälsotillståndet och av den in- verkan, som arbete och miljö har på in- dividen. Enligt 1941 års lag om till- syn av radiologiskt arbete 111. ni. skall i sådant arbete anställda personer med hänsyn till risken för strålningsskador vara underkastade periodisk besiktning rörande sitt hälsotillstånd.

År 1938 gjordes ett tillägg till lagen om arbetarskydd, varigenom det blev möjligt att förordna om periodiska lä- karundersökningar till förebyggande av vissa yrkessjukdomar. Nu gällande för- fattning (SFS 1949:211) avser sådana fall, där arbetet medför synnerlig fara för uppkomst av bensolförgiftning, bly— förgiftning eller stendammlunga. Före- skriven undersökning eller besiktning skall förrättas av läkare, som på fram- ställning av arbetarskyddsstyrelsen för- ordnas av medicinalstyrelsen.

Behovet av medicinsk sakkunskap inom arbetarskyddsområdet påtalades redan tidigt. Yrkesinspektionens chefsmyndig- het fick emellertid först år 1938 efter förslag av 1937 års arbetarskyddskom- millé en till myndigheten fast knuten läkare, dock endast med deltidstjänst- göring. Denne skulle dels i viss omfatt- ning företaga inspektionsresor till ar— betsplatserna, särskilt inom sådana yr- ken, där risken för uppkomsten av ohäl- sa i arbetet var stor, dels i löpande ären- den av medicinsk natur tjänstgöra som sakkunnig åt chefsmyndigheten.

1938 års arbetarskyddskommitlé före- slog, att på varje yrkesinspektionsdi- strikt skulle finnas en läkarutbildad be- fattningshavare benämnd yrkesläkare. Denne skulle övervaka arbetarskydds— lagstiftningens tillämpning i medi- cinskt-yrkeshygieniskt hänseende och handlägga eller biträda vid handlägg- ningen av sådana ärenden, som kräver medicinsk bedömning. Han skulle också vara rådgivare för de läkare, som jäm- likt arbetarskyddslagstiftningen förord- nats att vara besiktningsläkare och i öv- rigt samordna den yrkesmedicinska och yrkeshygieniska verksamheten inom yr- kesinspektionsdistriktet. Med hänsyn till att yrkesläkaren borde vidmakthålla sin egen skicklighet skulle han själv kunna förordnas som besiktningsläkare för minderåriga och arbetstagare i hälsofar- liga yrken. I proposition .nr 184 till 1948 års riksdag anförde föredragande depar- tementschefen, att vid detta tillfälle en-

III. Yrkesmedicin och yrkeshygien i tidigare offentliga utredningar

dast en tillfällig lösning av arbetar- skyddsverkets läkarfråga kunde genom- föras. Han förutsatte emellertid, att vad yrkesinspektionen angick, det kunde tänkas, att dess läkarbehov till större eller mindre del skulle kunna tillgodoses genom läkare vid yrkesmedicinska un- dersökningscentraler, därest flera såda- na komme att inrättas i framtiden.

Arbetarskyddsstyrelsen fick 1949 en överläkare och en biträdande läkare med en tjänstgöringstid av sex timmar per vecka vardera. De skulle handlägga sådana ärenden, som avsåg medicinskt- yrkeshygieniska eller socialhygieniska frågor eller eljest krävde medicinsk be- dömning, oavsett till vilken byrå eller avdelning ett visst ärende hörde. Hu- vuddelen av dessa ärenden gällde frågor i anslutning till befarad eller förefintlig risk för hälsoskada till följd av arbetet eller eljest på grund av förhållanden i samband med arbetet. De skulle också handlägga frågor angående efterlevna— den av de kungörelser, som stadgar om läkarundersökning och läkarbesiktning av minderåriga arbetstagare samt åtgär- der till förebyggande av vissa yrkessjuk- domar. Läkarna skulle dessutom utföra inspektionsbesök samt deltaga i konfe- renser rörande skyddsåtgärder. De skul- le dessutom på eget initiativ verkställa erforderliga utredningar och undersök- ningar i yrkeshygieniska och yrkesme- dicinska frågor.

Successivt har yrkesinspektionsdi- strikten fått ytterligare arvodestjänster

för läkare, För närvarande finnes sju sådana, placerade vid I, II, III, V, VI, VIII och Xl distrikten. Dessa läkare står i viss utsträckning även till förfogande för konsultationer från angränsande di- strikt. De skall biträda vid tillsynsverk- samheten, verkställa erforderliga ma- dicinskt-yrkeshygieniska utredningar samt följa yrkessjukdomarnas uppkomst och utveckling. Liksom arbetarskydds- styrelsens läkare har de en tjänstgö- ringstid av sex timmar per vecka. Vid flera tillfällen, bl. a. i Arbetar- skyddsutredningens betänkande 1955, har framhållits, att arbetarskyddsstyrel- sen och yrkesinspektionen behöver ökad tillgång till läkarmedverkan, eftersom teknikens utveckling medfört flera nya hälsorisker för arbetstagarna. Sådan lä- karmedverkan kan emellertid icke till- närmelsevis tillgodoses av de vid styrel- sen och yrkesinspektionen anställda lä- karna. För att effektivisera den centrala verksamheten väcktes förslag om att tjänsten som biträdande läkare skulle utbytas mot en byråläkartiänst med ca fem timmars daglig tjänstgöringstid. De till yrkesinspektionen knutna läkar- na har på ett värdefullt sätt medverkat i inspektionens arbete, men enligt yrkes- inspektörernas uppfattning föreligger ytterligare behov av yrkesmedicinsk as- sistans. Med hänsyn till de svårigheter av ekonomisk och personell natur, som vid tiden för arbetarskyddsverkets orga- nisationsutrednings arbete förelåg för en utvidgning av den medicinska verk- samheten inom verket, prövade man möjligheter för att genom organisatoris- ka åtgärder få till stånd ett mer ratio- nellt utnyttjande av läkarnas arbetsin- satser. Bland de större arbetsuppgifter, som icke tillfredsställande kunnat lösas, framhöll denna utredning den fortlö- pande kontakten med de arbetsställen, där enligt kungörelsen 1949z211 läkar- undersökning och periodisk läkarbesikt-

ning skall ske på grund av att arbetet medför synnerlig fara för uppkomst av bensolförgiftning, blyförgiftning eller stendammlunga. Arbetarskydd-sstyrel- sens överläkare framförde i detta sam- manhang önskemål om att få en effek- tivisering till stånd av denna kontroll- verksamhet. Detsamma gällde de läkar- besiktningar av minderåriga arbetstaga— re, varom stadgas i arbetarskyddslagen. Likaså framhölls angelägenheten av en effektivare handläggning av de anmäl- ningar om tillverkning av gift, som en- ligt giftstadgan skall göras till arbetar- skyddsverket.

Yrkesinspektionens behov av tekniskt- yrkeshygieniska undersökningar belys- tes också av utredningen. Från yrkes- inspektörerna har framförts, att det i re— gel är i hög grad önskvärt, att uppkom- mande frågor blir föremål för snabb be- handling, eftersom det är av vikt, att såväl förefintliga hälsorisker som miss- tankar om sådana snabbt undanröjes. Utredningen hänvisade också till, att vid remissbehandlingen av folkhälso— institutsutredningens betänkande en del av remissinstanserna hävdat, att arbe- tarskyddets behov av yrkeshygienisk service till sin huvuddel borde tillgodo- ses genom de regionala yrkesmedicinska enheternas laboratorier sedan dessa blivit utbyggda. Utredningen hälsade med tillfredsställelse de förslag, som framlagts i regionvårdsutredningens betänkande om inrättandet av yrkesme- dicinska sjukhusenheter vid centralla- saretten, men framhöll att en byggnad av sådana, däri även inbegripet dessas laboratorieresurser, ej kunde beräknas tillgodose yrkesinspektionens behov av tekniskt-yrkeshygieniska rutinundersök- ningar, eftersom centralernas verksam- het till övervägande delen är medicinskt inriktad.

1938 tillkom statens institut för folk- hälsan med bl. a. en yrkeshygienisk av-

delning. Med denna avdelning hade riksförsäkringsanstaltens arbetarskydds- byrå ett nära och gott samarbete bl. a. på grund av att föreståndaren för yrkes- hygieniska avdelningen tjänstgjorde som byråns läkare för arbetarskydds- ärenden. 1938 års arbetarskyddskom- mitté fann emellertid, att det trots detta behövdes betydligt utvidgad tillgång till medicinsk sakkunskap inom yrkesin— spektionens chefsmyndighet. Kommittén ansåg, att en effektivisering av den yr- keshygieniska verksamheten skulle till- godoses därigenom, att den yrkeshy- gieniska avdelningen vid statens insti- tut för folkhälsan inordnades som en särskild arbetshygienisk byrå i det av kommittén föreslagna nya ämbetsver- ket för arbetarskyddsfrågor. Verksam- heten inom denna byrå föreslogs upp- delad på tre sektioner, en medicinsk, en kemisk och en teknisk.

På den medicinska sektionen skulle handläggas ärenden av företrädesvis medicinsk-yrkeshygienisk natur, såsom yrkessjukdomar och yrkesskador av oli- ka slag, även psykiska skador till följd av arbetet. Trötthetsproblem inom olika yrken och vid olika arbetssätt liksom överansträngning till följd av olämpliga kroppsställningar och dylikt skulle ock- så hänskjutas till denna avdelning. Av- delningen skulle handlägga och avgiva utlåtanden i ärenden, som gällde till- lämpningen ur medicinsk synpunkt av arbetarskyddslagen och planlägga och utföra undersökningar rörande yrkes- skador. Yrkeshygienisk forskning, ar- betsfysiologiska undersökningar samt utövandet av medicinsk yrkesvägled- ning, av viss psykoteknisk verksamhet med avseende på förekommande av ohälsa och olycksfall i arbetet skulle också hänskjutas till avdelningen liksom utarbetandet av förslag till anvisning- ar eller andra allmänna eller speciella skyddsföreskrifter av medicinsk—yrkes-

hygienisk innebörd. Avdelningen skulle också upprätthålla kontakt med den kli- niska verksamheten inom landet i vad angick yrkessjukdomar och hä1s0skador i samband med arbetet. Avsikten var också, att denna avdelning skulle hand- ha den närmaste ledningen av och inse- endet över de vid arbetsinspektionen (yrkesinspektionen )anställda yrkeslä- karnas tillsynsverksamhet och också utöva kontroll över att de i arbetar- skyddslagen föreskrivna läkarundersök- ningarna och periodiska läkarbesikt- ningarna av minderåriga samt arbetsta- gare i hälsofarliga yrken blev genom- förda på föreskrivet sätt. Vid avdelning- en skulle också sammanställas och bear- betas uppgifter, som meddelas i rappor— ter över verkställda sådana läkarunder- sökningar och läkarbesiktningar. Avdel- ningen skulle också omhänderha under- visning och upplysningsverksamhet på det yrkeshygieniska området.

För rådgivning beträffande yrkes- sjukdomar och yrkesskador samt upp- rätthållandet av erforderlig kontakt med den kliniska verksamheten räknade man med särskilda läkarkonsulter beträffan- de hudsjukdomar och invärtes medicin, oftalmiatri, ortopedi, otiatri och arbets- fysiologi.

Samma målsättning fanns vid denna tidpunkt för den yrkeshygieniska avdel- ningen vid statens institut för folkhäl- san.

Vid den avspärrning landet utsattes för under andra världskriget tvingades man ersätta flytande motorbränslen med generatorgas. Handhavandet av gasgene- ratorerna utsatte betydande befolk- ningsgrupper för en latent risk för kol- oxidförgiftning. På grund av den stora omfattningen av det klientel, som sökte läkare på grund av misstanke om för- giftning, blev det nödvändigt att på någ- ra platser i landet inrätta särskilda öppnavårdsmottagningar, s. k. gengas-

polikliniker. Behovet av dessa upphör- de, då bränsleförsörjningen normalise- rades. Kungl. Maj:t fann i detta sam- manhang det ändamålsenligt att bibe- hålla den till Karolinska sjukhuset för- lagda polikliniken för viss försöksverk- samhet inom yrkesmedicinens område. Polikliniken omvandlades 1947 till en central för undersökning och behand- ling av samt forskning rörande yrkes- sjukdomar. Avsikten var, att man vid denna central skulle skaffa sig erfaren- het av hur en sådan verksamhet skulle organiseras och att sjukvårdshuvudmän med yrkesmedicinska centralen som modell därefter skulle stimuleras att bygga yrkesmedicinska specialavdel- ningar. Stockholms stad följde detta ini- tiativ och omändrade 1951 den till Sö- dersjukhuset förlagda gengaspoliklini- ken till en yrkesmedicinsk avdelning.

År 1951 startades inom ramen för verksamheten vid den medicinska klini- ken vid lasarettet i Eskilstuna en yrkes- medicinsk mottagning och 1952 upp- togs liknande verksamhet vid medicin— ska kliniken vid Örebro lasarett. Den sistnämnda verksamheten gavs fastare former 1955 och 1957 delades den medi- cinska kliniken i två, varav den ena vä- sentligen skulle arbeta med yrkesmedi- cin och klinisk toxikologi. 1955 inrät- tades vid lasarettet i Lund en proviso- risk yrkesmedicinsk verksamhet, som sedan dess utbyggts till en fast yrkesme- dicinsk klinik.

I samband med Folkhälsoinstitutsut- redningens arbete väcktes i 1945 års riksdag två motioner med begäran om utredning om behovet av och formerna för en av statsmakterna understödd ar- betsfysiologisk forskning. Med hänsyn till att vissa statliga institutioner vid denna tidpunkt redan hade till uppgift att utföra undersökningar inom områ- det föreslog statsutskottet i sitt utlåtande över motionerna, att en utredning skul-

le hänskjutas till statens medicinska forskningsråd. I avvaktan på denna ut- rednings resultat förbereddes en för- söksverksamhet genom initiativ från Personaladministrativa Rådet. Denna verksamhet förlades till fysioloigska in- stitutionen vid gymnastiska centralinsti- tutet i Stockholm vid en för ändamålet inrättad industrifysiologisk avdelning, som tillkom 1955. Den omvandlades 1961 till Arbetsfysiologiska Institutet — en stiftelse i vilken G.C.I., arbetsmark- nadsstyrelsen, Personaladministrativa Rådet, statens skogsforskningsinstitut, Landsorganisationen i Sveriget, Svenska Arbetsgivareföreningen och Tjänste- männens Centralorganisation ingår som delägare.

En ingående penetration ägnades de yrkeshygieniska och yrkesmedicinska frågorna i den utredning, som 1957 av- gav sitt betänkande om statens institut för folkhälsans arbetsuppgifter och orga- nisation. Målsättningen för den yrkeshy— gieniska avdelningens arbete har redo- visats på sid. 15. Liksom 1938 års ar- betarskyddskommitté fann denna utred- ning, att yrkeshygieniska avdelningen hade en mycket stor balans såväl inom den medicinska som inom de tekniska och kemiska sektionerna. Man fann, att avdelningen för lång tid framåt inte skulle kunna påtaga sig nya uppgifter av nämnvärd omfattning utan att avstå från eller uppskjuta fullgörandet av andra. Utredningen räknade med ytter- ligare avsevärda behov av yrkeshygie- niska undersökningar och yrkeshygie- nisk service i landet. Dessa behov ansåg man emellertid icke skulle komma fram i form av begäran om undersökning eller på annat liknande sätt, därför att det var allmänt känt, att yrkeshygienis- ka avdelningen inte kunde taga sig an nya uppgifter utan mycket lång vänte- tid, ofta så lång, att det tedde sig me- ningslöst att söka anlita avdelningen.

Eftersom man ansåg, att endast det mest angelägna behoven av kvalificerad yrkeshygienisk service skulle kunna fyl- las genom en omfattande utbyggnad av folkhälsoinstitutets yrkeshygieniska verksamhet, föreslog man jämsides med ett utbyggande av institutets möjligheter att utföra praktiska vetenskapliga un- dersökningar och forskning en decen- tralisering och en breddning av den yr- keshygieniska verksamheten.

Beträffande det med yrkeshygienen förenade kliniska arbetet påpekade ut- redningen, att detta är förlagt till olika yrkesmedicinska kliniker och att den yrkeshygieniska avdelningen främst samarbetade med den yrkesmedicinska kliniken vid Karolinska sjukhuset. Man påpekade, att utomlands yrkeshygienis- ka institutioner byggts upp på en om— fattande klinisk verksamhet. Folkhälso- institutsutredningen var emellertid inte övertygad om lämpligheten av att vid detta institut taga upp klinisk verk- samhet, men underströk angelägenheten av att det samband bibehölls, som följer av att överläkaren vid yrkesmedicinska kliniken vid Karolinska sjukhuset är konsult vid folkhälsoinstitutet.

För att effektivisera folkhälsoinstitu- tets yrkeshygieniska verksamhet fram- lade utredningen ett förslag, som avsåg att dels effektivisera verksamheten vid avdelningen i Solna, dels avsåg inrät— tandet av en yrkeshygienisk avdelning i Göteborg.

För en förläggning av en avdelning till Göteborg ansåg utredningen i första hand de möjligheter tala, som skulle er- hållas till en fortlöpande och nära kon- takt i yrkeshygieniska frågor med nä- ringslivet i landets västra delar och vid universitetet i Göteborg, Chalmers tek- niska högskola och den Nordiska Hälso- vårdshögskola, som väntades bli inrät- tad. Den nordiska kommittén för hälso- vårdsutbildning meddelade i en skrivel-

se till utredningen, att en yrkeshygie- nisk institution skulle bli av värde för vissa delar av undervisningen vid den planerade Hälsovård'shögskolan samt att kommittén räknade med att en självstän- dig yrkeshygienisk avdelning komme att inrättas i Göteborg; därför hade man i sin preliminära plan icke upptagit .nå- gon egen institution för arbetshygien in- om Hälsovårdshögskolan. Folkhälsoin- stitutsutredningen hade vid förfrågning- ar fått besked om, att industrier i Göte— borg och dess närhet hyste ett starkt intresse för att få en yrkeshygienisk av- delning av folkhälsoinstitutet förlagd till Göteborg. Den starka koncentrationen av varvs-, textil-, sten- och konservindu- strierna till Göteborgs—distriktet och fiskerinäringens stora omfattning på Västkusten kunde väntas medföra att en yrkeshygienisk enhet i Göteborg skulle få nära förbindelse med dessa de- lar av näringslivet och på ett naturligt sätt i viss mån komma att specialiseras på där förekommande yrkeshygieniska problem.

Till den yrkeshygieniska avdelningen i Göteborg ansåg utredningen att en cen- tral för industrihälsovård snarast möj- ligt skulle anslutas. Dess arbetsfält skulle inte vara geografiskt bestämt utan bestå av ett antal frivilligt anslutna företag av växlande storlek och art. Verksamheten borde också begränsas till att omfatta företag med sammanlagt högst 1 500 arbetare. Bland de företag, som ville ansluta sig borde i första hand sådana utväljas, som kunde ge avdel- ningen en allsidig inblick i de yrkes- hygieniska problemen i industriföretag av olika karaktär. Denna verksamhet skulle förestås av en särskild läkare, som i fråga om de till centralen för in- dustrihälsovård anslutna företagen skul- le fullgöra en industriläkares åligganden och som därjämte till avdelningen syste— matiskt skulle redovisa iakttagelser och

erfarenheter från denna verksamhet. Man räknade också med att företagen skulle erhålla teknisk och kemisk ser- vice av avdelningens personal i övrigt, som därvid i första hand skulle fullgö- ra en säkerhetsingenjörs arbetsuppgif— ter i fråga om yrkeshygien, men därut- över utföra fortlöpande provtagningar och mätningar samt erforderligt tek- niskt och kemiskt laboratoriearbete för yrkeshygieniska studier. I den proposi- tion till 1958 års riksdag, som behand- lade institutets anslag för budgetåret 1958/59, framhöll departementschefen att ehuru det i och för sig syntes ange-

läget att en förstärkning av institutets personella, materiella och lokala resur- ser efter hand kunde genomföras, vore det omöjligt att vid bedömning av frå- gan om en förstärkning bortse ifrån det statsfinansiella läget, och att en mer om- fattande upprustning av institutet måste vägas mot andra konkurrerande behov. I anledning härav föreslogs för det föl- jande budgetåret för yrkeshygieniska avdelningen två högre ingenjörsbefatt- ningar. En ytterligare utbyggnad av yr- keshygieniska avdelningen har aviserats först i statsverkspropositionen 1962.

För att ge ett underlag för övervägan- den om lämplig organisation av yrkes- medicinska sjukhusenheter har ett fler- tal av utredningens experter redovisat sina erfarenheter av yrkesmedicinsk verksamhet i de nordiska länderna samt i en del övriga europeiska stater.

Danmark

Direktoratet for Arbejdstil'synet (mot- svarigheten till vårt arbetarskyddsverk) har egna läkare, som biträder yrkesin- spektör-erna i deras arbete. Dessa läka- re samarbetar med de två expertinstitu- tionerna i Danmark, nämligen Statens Institut för Arbejdshygiene och Rik's- hospitalets arbejdsmedicinskc klinik. Den förstnämnda institutionen är direkt anknuten till Arbejdstilsynet och sorte- rar under socialministeriet. Den är upp- byggd av fyra sektioner, en teknisk, en medicinsk, en kemisk och en fysikalisk. Arbetet omfattar undersökningar av ar- betsmiljön med konventionell teknisk- hygienisk analysteknik, undersökning- ar av biologiskt material, kontrollana- lyser av kemiska ämnen, som användes i industrin samt dessutom vetenskapligt forskningsarbete inom det arbetshygie- niska området.

Den arbetsmedicinska kliniken till- hör universitetssjukhuset i Köpenhamn och sorterar under undervi'sningsminis- teriet. Vid denna avdelning utföres un- dersökningar av patienter med yrkes- sjukdomar, som remit'teras till kliniken

IV. Yrkesmedicinsk verksamhet utomlands

från andra sjukhusavdelnwingar, privat- praktiserande läkare, industriläkare etc. Läkarna vid denna avdelning samarbe- tar med yrkesinspektionen och funge- rar som medicinska yrkesinspektörer. Vid avdelningen utföres regelbundna undersökningar av arbetare, som är ut- satta för speciella yrkessjukdomsrisker. Avdelningens läkare meddelar dessutom undervisning för blivande läkare och deltager i informationsmöten för skyddsombud, fackföreningar m.fl.

England

Vid London Hospital finns en yrkesme- dicinsk klinik under ledning av en in- värtesmedicinsk specialist med intresse för yrkesmedicinska problem. Denna av- delning har i stort sett arbetat som en invärtesmedicinsk mottagning. Avdel- ningen har disponerat ett begränsat an— tal sängar för yrkessjukdomsfall. Den har också haft tillgång till tekniker och kemister, dels för kliniskt-kemiska ana- lyser dels för omgivningshygieniska un— dersökningar på arbetsplatserna.

Vid London School of Hygiene finns sedan några år en självständig avdel- ning för yrkeshygien. Man gör här nu- dersökningar och bedriver forskning inom yrkeshygien och yrkesmedicin samt bedriver fortbildning för läkare. Någon klinisk avdelning finns icke knu- ten till institutet.

Undervisningen vid London School of Hygiene pågår under ett läsår, var-

efter deltagarna avlägger examen i all- m'än hälsovård (diploma of public health). Det finns även möjlighet att specialisera sig i industrihälsovård (di— ploma of industrial health). Dessutom finns kortare Specialkurser i yrkeshy- gien för läkare.

I Manchester finns även en yrkesme- dicinsk avdelning. Denna står under ledning av en professor, som också är specialist i invärtesmedicin men som samtidigt har ett stort intresse för yr- kessjukdomar. Vid distrikts-sjukhuset i Manchester har han dels en invärtes- medicinsk avdelning med ett antal plat- ser för yrkessjukdomsfall, dels en spe— cialmottagning för yrkessjukdomar. Man hyser där den uppfattningen, som även förekommer på många andra håll, att yrkessjukdomar. inte skall vårdas på isolerade avdelningar utan att de bör omhändertas på de specialavdelningar, dit de på grund av sjukdomens symp- tom hör. Vid universitetet i Manchester finns även en professur i yrkeshygien.

I Newcastle finns en professor vid en yrkeshygienisk institution. Han har väsentligen intresserat sig för arbets- psykologiska frågor bl.a. i samband med skiftarbete. Han har dessutom in- tresserat sig för organisationen av häl- sovård i småindustri liksom för hälso- kontroller.

Vid universitetet i Glasgow finns en biträdande lärare i yrkeshygien med professors ställning. Han har särskilt ägnat sig åt att studera silikos och and- ra pneumokonioser.

En specifik företeelse i England är de »forskningsenheter» som organise- ras av det medicin—ska forskningsrådet. Man har en sådan enh-et för sili'ko-s och andra lungsjukdomar utanför Cardiff, Wales. Denna startades 1947, då man konstaterade, att k'olgruvearbetarna i Wales i betydande omfattning hade lung- sjukdomar, vars genes man icke kände

till. Vild denna enhet finns även resur- ser för tekniskt-hygieniska undersök- ningar i gruvorna. Vid dessa enheter tar man ofta upp problematiken i hela dess vidd. Så i. ex. har man vid pneu- mokoniosenheten i Cardiff studerat dia- gnostik, terapi samt angränsande pro- blem inom lungfysiologi, psykologi och sociologi.

Utanför London har man dessutom en forskningsrådet tillhörig institution för experimentell toxikologi. Vid denna in— stitution har man bl. a. studerat de nya insektsbekämpningsmedlen inom jord- bruket.

Strax utan-för London i Slough finns en institution som ger hälso- och sjuk- vårdsservice åt grupp-er av små eller medelstora företag med i genomsnitt 100—200 anställda per företag. Under- laget för denna institution är totalt 30.000—40.000 anställda. Då organisa- tionen startades för ca 12 år sedan, la— des den upp bl.a. som en olycksfalls- vårdsservice med bussar som körde runt till de olika arbetsplatserna. Cen- tralt fann-s det en institution, som vä- sentligen svarade för administration av verksamheten. Så småningom har den- na verksamhet byggts ut till att omfat- ta allmän hälsovård, rehabili'tering och yrkeshygienisk service. Verksamheten har också haft ett institut inne i Lon- don att falla tillbaka på för konsulta- tion.

En annan intressant företeelse lokali— serad till en av Londons sex dra'bant- städer, Harlow, skapades av en psykia- ter. Han försökte grunda hälsovården för småföretagen i denna stad på de praktiserande läkarna, som skulle få en viss utbildning i industrihälsovård. In- dustrihälsovården knyter där an till de läkare, som finns på platsen. Den an- svarige ledaren har försökt att utbilda dem i yrkesmedicin och givit dem möj- ligheter att vända sig till en central in-

stituti'on inom området, som kan bistå dem med råd och teknisk service.

En annan variant för småföretagcns hälsovård finns vid Middlesex Hospital, där en läkare har organiserat hälso- och sjukvård för småföretagen i omgivning- en.

Finland

All yrkesmedicinsk verksamhet är tills vidare lokaliserad till Institutet för Ar- betshygien i Helsingfors. Yrkesinspek- tionen har inga läkare och räknas inte kunna rekrytera sådana under över- skådlig tid. Institutet utgör en del av det regeringsunderstödda Occupational Me- dical Foundation. Det består av en all- män avdelning under ledning av institu- tets föreståndare samt dessutom av en statistisk sektion, en rchabiliteringssek- tion, en medicinsk, en fysiologisk, en psykologisk och en yrkeshygienisk av- delning. Stiftelsen och institutet utveck- lar bl.a. metoder för yrkeshygieniskt fältarbete och utför på uppmaning av myndigheter och privatpersoner under- sökningar över olika arbetsmedicinska frågeställningar. Det verkar som ett kva- lificerat konsultorgan för läkare, ingen- jörer, socialarbetare och fack-förenings- tjänstcmän. Det fungerar också som diagnostisk central för yrkessjukdomar. Till institutet finns ansluten en särskild industrihälsovårdsavdelning, som betjä- n—ar vissa industrier inom Helsingfors- området.

Vid utredningens besök i Helsingfors framhöll föreståndaren, att institutet sysslade med alla delproblem, som gäl— ler arbetstagarens hälsa och dessutom med bedömning av effektiviteten i olika slag av arbete. Det framhölls, att yrkes- medicin omfattar allt, som hör ihop med begreppet »occupational health» i modernt engelskt och amerikanskt språkbruk. Problemställningarna är of- ta av så intrikat natur, att de icke kan

lösas av en ensam läkare eller tekniker, utan måste bli föremål för lagarbete. I dessa arbetsgrupper ingår jämsides med tekniker och läkare bl.a. psykologer och sociologer. Institutets personal om- fattar för närvarande ca 180 personer.

På det arbetshygieniska området gör den yrkeshygieniska avdelningen bety— dande insatser. Des-s tjänster är ivrigt efterfrågade. Från avdelning-en utföres 100—150 utredningar per år och dess— utom har man krav på ca 70—80 ar- betsplatsutredningar, som man inte hin- ner med. Väntetiden är för närvarande ca sex månader för de tekniska utred— ningarna. Institutet är underdimensio- nerat, vilket bl.a. märks, då det i allt större utsträckning kommer förfråg- ningar om omfattande princip- och ex- pertutredningar från statens sida. Yr- kesinspektionen i Finland saknar allla resurser för att göra utredningar av yr- keshygieniska och yrkesmedicinska pro- blem.

Den medicinska avdelningen vid in- stitutet har en omfattande poliklinisk verksamhet. Totalt har man närmare 50.000 besök om året, varav ca 3.000 utgöres av misstänkta yrkessjukdoms— fall. Av dessa är högst 50 % verk-liga yr- kessjukdomar eller sjukdomar, 'som har primär anknytning till yrket. Av de 50.000 besöken kommer allmänna kon- sultation-er från Helsingfors, medan de misstänkta yrkessjukdomsfallen kom- mer från hela landet. Institutet har ock- så en vårdavdelning, framför allt för ett invärtesmedicinskt klientel. Där vis- tas också personer, som är föremål för mer krävande medicinska utredningar.

Den till institutet knutna Industrihäl- sovårdscentralen betjänar ca 200 ar- betsplatser med både hälsovård och sjukvård. Totalt omfattar denna service ca 15.000 anställda i alla yrken i sam- hället från statlig, kommunal och privat verksamhet.

Industrihälsovård-en i Finland är fri- villig och för närvarande dåligt ut- byggd. Framför allt saknar emellertid de flesta till industrierna knutna läkar- na specialistkompetens. Sådan utbild— ning tar ca fyra år att skaffa. Den för- delas på tre års assistenttjänstgöring vid institutet och ett år ute på arbets- platserna. För närvarande finns sju lä- kare med sådan specialistkompetens. Industrin är emellertid väl tillgodosedd med sjukvård och har proportionellt fle- ra deltidsanställda läkare för detta än- damål än den svenska industrin. Den hälsovård, som bedrivs i finsk industri, har en påtagligt kurativ prägel. Läkar- na sysslar i stor utsträckning med sjuk- vård och går sällan ut på arbetsplatser- na, eftcrsom de inte anser sig ha tid med det och dessutom är mycket okun- niga om de tekniska och hygieniska för— hållandena på dem.

Medicinska gruppundersökningar görs i liten skala och har ännu inte nått den kvalitativa och kvantitativa nivå, som man eftersträvar. Man har koncentre- rat sig på riktade hälsokontroller; så har man t. ex. utfört över 200.000 ögon- undersökningar och institutets röntgen- buss har kontinuerligt använts för lung- undersökningar inom flera branscher, såsom gruvindustrin och glasindustrin. På grund av en ny lagstiftning om obli- gatoriska läkarundersökningar av per- sonal, som är utsatt för vissa yrkesris— ker, har kravet på röntgenundersök- ningar, hörselkontroller och biokemiska undersökningar ökat i hög grad.

Samtliga avdelningar inom institutet har en betydande serviceverksamhet för industrin. En väsentlig del av den- na service avser undervisning och ut— bildning. Institutets personal medverkar i stor utsträckning vid författandet av läroböcker för yrkesskolor, universitet etc. och i utbildning på alla nivåer för läkare, ingenjörer, sköterskor och fack-

föreningsfolk. I institutets regi ges år— ligen 17 000—18 000 föreläsningstim— mar. I alla tekniska skolor har man obli- gatoriskt 28 timmars undervisning i arbetshygien och arbetarskydd. Detta gäller även yrkesskolor. Det är huvud— sakligen tekniker, som undervisar ute i landet, men institutets läkare och tek— niker kontrollerar hela denna utbild- ningsverksamhet. Från institutet har sedan starten 1951 publicerats ca 2 000 arbeten, varav en betydande del utgör läroböcker och informationsskriftcr.

Institutet har en särskild litteratur- tjänst, som återkommande sänder ut förteckningar över skrifter om aktuella yrkeshygieniska och arbetsmedicinska problem till tidningar och tidskrifter. En finskspråkig periodisk tidskrift ut- ges från institutet och delas ut gratis i 5 000 exemplar över hela landet till lä- kare, arbetsgivare- och arbetstagareor- ganisationer.

Varje år anordnas arbetshygieniska dagar. Förhandlingarna publiceras i se- rien »Arbete och hälsa». Vid dessa kon- ferenser samlas ca 300 personer vid varje tillfälle. Man har vidare speciella kurser för läkare, oftast under ett par dagar, med undervisning i bl.a. arbets— hygien och olycksfallsprofylax.

I den nuvarande undervisningen vid den medicinska fakulteten ges sedan tio år under femte terminen en kurs på 24 timmar, som behandlar moderna ar- betshygieniska principer. Inom ramen för utbildningen i dermatologi medde— las också yrkesdermatologisk undervis- ning.

Man överväger för närvarande i Fin- land en utbyggnad av den yrkeshygie— niska verksamheten. Det finns ett be— stämt önskemål om, att det centrala in- stitutet skall kompletteras med regiona- la avdelningar, som kan göra utredning— ar med anledning av misstänkta yrkes— sjukdomsfall. På dessa perifera institu-

l ]?

tioner räknar man med en arbetsgrupp, som innehåller såväl läkare och arbets- fysiolog. som kemister och ingenjörer. De skall ha möjlighet att göra ordent- liga arbetsplatsundersökningar och vid svårbedömda fall ha möjlighet att re- mittera patienten till specialkliniker. Då det gäller arbetsplatshygieniska un- dersökningar, räknar man med att in- stitutet för arbetshygien fortsättnings- vis skall fungera som central instans. För närvarande söker man utrusta så- dana enheter i Åvbo, Uleåborg och Tam- merfors. I den sistnämnda staden för- söker man inrätta en industrihälsocen- tral, som också skulle fungera som ex- pcrtcentral för de 450 arbetsplatser, som finns i omgivningen. I Tammerfors finns det för närvarande 28 industrilä- kare, som betjänar olika branscher med dominans av textil och metall. Det fram— hölls, att industrin var angelägen om att få en objektiv remissinstans, efter- som motsättningarna mellan arbets- marknadens parter är så stora, att en industriläkare kan få besvär genom att ans-es brista i objektivitet. Arbetarna fixeras inte sällan vid yrkesbetingade besvär och denna fixering måste bry- tas med objektiva metoder och med användande av objektivt arbetande in- stitutioner. Man är emellertid pessimis- tisk, då det gäller möjligheterna att få en sådan utbyggnad till stånd.

Frankrike

Den franska arbetshygienen har vuxit fram ur rättsmedicinen, sannolikt på grund av att utredningar av oklara dödsfall, även av yrkessjukdomsförgift- ningar, anförtrotts patologer med rätts- medicinsk utbildning. Det finns fortfa- rande professurer i rättsmedicin och arbetshygien. Tendensen är emellertid nu, att vid de medicinska fakulteterna inrätta självständiga professurer i ar-

betshygien, vilket kommer att ge ökade möjligheter för forskning och utbild- ning.

Obligatorisk företagshälsovård vid al- la arbetsplatser ned till platser med en anställd infördes genom en lag 1946. Enligt fransk tradition har tillämpning- en av lagen skett successivt och den torde sannolikt inte vara helt genom— förd på alla arbetsplatser ännu. Denna lagstiftning har emelletid kraftigt sti- mulerat utvecklingen av arbetshygien; antalet industriläkare har också starkt ökat under de senaste femton åren.

Några särskilda kliniker för yrkes— sjukdomar har ej organiserats. För un- gefär tio år sedan utarbetades ett för— slag till särskild organisation för så- dana kliniker m—ed laboratorier, men förslaget föranledde ej någon åtgärd, väsentligen av kostnadsskäl.

För närvarande har på olika platser professorer i medicin eller i arbetshy- gien organiserat en konsultativ verk- samhet för undersökning av misstänkta yrkessjukdomsfall. Organisationen av kliniker för akuta förgiftn'ings'fall inkl. yrkesförgiftningar förefaller att sprida sig i Frankrike. Under hösten 1962 bil- dade dessa kliniker en särskild förening för utbyte av erfarenheter. Yrkessjuk- domar vårdas emellertid på resp. spe- cialavdeln'ingar på sjukhusen, t.ex. för invärtesmedicin, lungsjukdomar och hudsjukdomar.

Obligatorisk undervisning i arbetshy— gien lämnas samtliga med. studerande under senare delen av studierna. Dess- utom lämnas undervisning efter läkar- examen för intresserade, t.ex. blivande industriläkare, som efter en kurs på ett läsår erhåller diplom i arbetshygien.

Genom att industrihälsovården kraf- tigt utvidgats sedan 1946 och genom att utbildningen av industriläkare fått en fast plan har kontrollen av yrkessjuk- domar underlättats. Alla läkare är skyl-

diga att anmäl-a fall av yrkessjukdom el- ler av misstänkt yrkessjukdom till sjuk- kassan. Genom särskilda läkare föran- stalt'as sedan om undersökning av dessa fall. Inom regionen »Stor-Paris» med omkring 2,6 milj. arbetare utfördes ef- ter anmälan om yrkessjukdom eller misstänkt yrkessjukdom under femårs- peri'oden 1956—1961 undersökningar av 28000 personer. Härvid kunde man i 11000 fall konstatera, att något sam- band mellan sjukdom och arbete icke förelåg, med-an i 800 fall diagnosen »yr- kessjukdom» kllart kunde fastställas. Av dessa utgjordes 70 % av hudsjukdomar, med-an återstoden var lungsjukdomar, särskilt silikos och förgiftningar, t.ex. av |bly och bensol.

Italien

Det finns lång tradition för yrkesmedi- cin och arbetshygien i Italien. Vid yr- kesinspektionen finns sedan många år en medicinsk avdelning. Yrkesmedicin- ska kliniker med särskild-a professurer i yrkesmedicin finns för närvarande i Florens, Genua, Messina, Milano, Nea- pel, Padua, Palermo och Pavia. Det finns dessutom vid andra medicinska fakulteter professorer, som leder kur- ser i yrkesmedicin och arbetshygien och som bedriver viss konsultv-erksamhet in- om detta område.

Utbildning i yrkesmedicin och ar- betshygien in'om läkarutbildningen är frivillig. 10 % av studenterna väljer denna specialitet av de tjugofemtal val- fria specialiteterna, (lungsjukdomar, njurarnas och urinvägarn—as sjukdomar, infektionssju-k'domar, strålningsbiologi, reumatisk-a sjukdomar och ålderssjuk- domar.)

Fortbildning efter läkarexamen finns för den som önskar specialisera sig i yrkesmedicin och bedrivs vid särskilda kurser. Denna undervisning bedrivs vid de yrkesmedicinska klinikerna och på—

går under två år, varvid läkarna dels arbetar på klinikerna, dels på industri- erna. De som genomgått fullständig ut- bildning för specialitet i yrkesmedicin placeras antingen som industriläkare el- ler i Arbetarskyddsverket. För deltids- anställda in'dustril-äk'are ges kortare ut- bildningskurser i allmänhet under två månader.

Någon lag om obligatorisk företags- häl'sovård finns ej, men förbereds. Lag- förslaget är för närvarande på kommit- téstadiet och kommer kanske att före- lä'ggas parlamentet 1964. Liksom i flera andra länder är företagshälsovården bra ordnad i åtskilliga stora företag eller koncerner. För små och medelstora fö- retag är det mindre väl ordnat, ehuru ENPI's verksamhet varit av värde. Den- na organisation (En-te Nazionale per la Prevcnzione degli Infortuni) grundades 1894 på privat initiativ av ett antal in- dustrier. Målsättningen för verksamhe- ten var att åstadkomma en minskning av industriolycksfallsfrekvensen. Från att inledningsvis väsentligen ha sysslat med olycksfallsförebyggande verk-samhet började man 1932 att bygga ut verksam- heten med en arbetshygienisk avdel- ning. 1935 bestod ENPI av tre avdel- ningar, en som sysslade med olycksfalls- profylax, en för propaganda och un- dervisning och en för medicinsk kon- sultation. 1955 tillkom en avdelning för psykologi och en teknisk fysikalisk av- delning. Den sistnämnda skall bl. a. prö- va arbetarskyddsutrustningar.

I ledningen för ENPI ingår represen- tanter för arbets-givareförening och fackförening samt för arbets-, industri-, lantbruks-, finans- och hälsoministerier- na. Arbetsmin'isteriet är huvudansvarigt från statens sida.

I exekutivkommittén ingår arbetar- skyddsverkets överläkare och dessutom representanter för olycksfall'sförsäk- rin'gsb'olag och finans-ministeriet.

Verksamheten finansieras bl. a. genom olyck'sf-allsförsäkringsbolagen, som står för ungefär 50 % av intäkterna, vilka belöper sig till ca 60 milj. lire per år.

ENPI har 2157 personer anställda fördelade på ett 40-tal filialer. Av des- sa är ca 400 läkare, 400 sköterskor, 200 ingenjörer, 200 psykologer och 150 pro- pagandister. Arbetsministeriet önskar en utbyggnad av denna verksamhet till 92 filialer, dvs. en i varje provins. För närvarande tillskapas 4—5 nya filialer per år. På filialerna finns åtminstone en läkare, en ingenjör, en psykolog och en propagan'di'st. Från ENPI's filialer ute i landet ges service åt företag med mindre än 500 anställda. De som ligger över denna gräns har i allmänhet egen industriläkare. Om företagen har mer än 20 anställda, brukar läkare fara ut till företagen från centralen. Om arbets- styrkan ligger under 20, tag-es de an- ställda i-n till de perifera instituten.

Enligt lag skall arbetsgivaren svara för första hjälp vid olycksfall ute på arbetsplatsen, hälsokontroll av barn och kvinnor samt dessutom periodiska undersökningar av arbetare utsatta för speciella yrkessjukdomsrisker. Dessa finns förtecknade i en särskild katalog och omfattar för närvarande 57 arbets- moment, där risk för yrkessjukdom an- ses kunna förekomma.

För närvarande utnyttjar 15 000 små- företag ENPI för de obligatoriska läkar- und'ersökningarn'a. 200 företag replie- rar på ENPI för allmän industriläkar- service.

Sjukvården i Italien bekostas av INAIL (olycksfallsförsäkringsbolag) el- ler INAM (sjukförsäkringsbolag). Dessa bolag har egna läkare, polikl'iniker el- ler sjukhus. Ute på företag med egna läkare och sköterskor ges första hjälpen vid olycksfall. Under 'de tre första da- garna ansvarar vederbörande företags- läkare för vården, därefter sänds pa-

tienterna till INAIL's eller INAM's lä- kare resp. sjukhus (svårare skador går alltid direkt till något av dessa organi- sationers sjukhus).

Företagsläkarna ansvarar också för nya-nställningsundersökn—ingar, tills vi- dare på de arbetare, som deltar i syssel- sättningar, vilka upptas i den nyss- nämnda yrkessjukdomsförteckningen. I in-dustriläkarens skyldigheter ingår att en gång per månad deltaga i företags- rond för att inspektera de arbetshygie- niska förhållandena och för att se till att den olycksfallsförebyggande verk— samheten är tillräckligt effektiv. Skyddsingenjörerna ute på arbetsplat— serna deltager endast i den sistnämnda verksamheten.

För att kunna förse den verkliga små- industrin med industrihälsovård och industri'sjukvårdsservice har ett flertal av de perifert belägna institut-en under— sökningsbussar, som kan användas då företagen saknar lämpliga undersök- ningslokaler. Man har bl.a. särskild röntgenbuss och särskild audiometer- buss, vilka båda kan användas för all— männa läkarund'ersökningar. Man äm- nar emellertid utrusta ytterligare bus- sar, som skall kunna användas för all- män läkarundersökning.

Då en grupp arbetare från en indu- stri genomgått medicinsk undersökning, är läkaren skyldig att göra industri- besök. Så utför t.ex. ENPI's läkare dammprov med konimeter i samband med silikoskontroller ute på industrin. Efter varje industribesök skickar läka- ren rapport om de kliniska och hygie- niska undersökningsresultaten, dels till företagen dels till ENPI's huvudkontor i Rom. De enskilda instituten är visser- ligen autonoma, då det gäller verksam- heten, ad-ministrativt strålar de emel- lertid samman vid huvudkontoret i Rom, till vilket de skickar en lägesrap- port en gång i veckan. Den centrala

bokföringen över hela klicntelct på 500 000 personer är upplagd på hålkort. Det har tillkommit för att ge underlag för avgiftsdebitering till de olika upp— dragsgiva'rna. Sekundärt har man emel- lertid fått en detaljerad redovisning av hela sin risk-massa och fördelning av denna på olika riskgrupper. Man kan också när som helst göra specialbe- arbetningar för att få ut uppgifter om olycksfalls- resp. sjukdomsfrekvens.

Vid den italienska yrkesinspektionen finns f. n. 40 läkare anställda. Av dessa var sju sysselsatta som medicinska in- spektörer i Rom; de övriga var förde— lade på övriga femton yrkesinspektions- distrikt. Ett flertal av dem har speciali- tet i yrkesmedicin. De övervakar lik- som övriga inspektörer, att arbetar- skyddslagens bestämmelser uppfylles. De har ingen möjlighet 'att utföra egna undersökningar, utan får vid tillfällen, då sådana krävs, vända sig till ENPI. De 40 läkarna gör tillsammans ungefär 15000 industribesök per år. Det inne- bär emellertid, att varje industri inte får besök varje år. Inspektörerna kom- mer efter kallelse från fackföreningar. Man har i Italien ingen motsvarighet till den svenska ordningen med gemensam- ma skyddskommi'ttéer.

Vid det italienska arbetarskyddsver- ket ägnar man sig uteslutande åt olycks— fallsförebyggande och yrkessjukdomsfö- rebyggande kontrollverksamhet. Man har inga soc'italins'pektörer och ägnar ingen uppmärksamhet åt arbetstidsfrå- gor och man för ingen statistik över yr- kessjukdomar eller yrkessjukdomsfall. INAIL har däremot en omfattande yr- kesskadestatistik. För närvarande utgör hemolycksfallen det största problemet för det italienska arbetarskyddet. Man hade nyligen inom ett skoindustridi- strikt en epedimi av bensol-förgiftning- ar med tolv dödsfall. Yrkessjukdoms- frekvensen bedöms som låg. Sili-kos fö-

rekommer framför allt inom stålindu- strin och den keramiska industrin och är mycket sällsynt i gruvorna. Inom textilindustrin och vid valsverken har man börjat observera problem med bul- ler.

Av de yrkesmedicinska klinikerna har utredningen besökt dem i Neapel, Mila- no och Pavia.

Neapel

Det första initiativet till ett yrkesmedi- cinskt och arbetshygieniskt institut togs 1906 av professorn i invärtes medicin. Verksamheten initierades av de många blyförgiftningsfall, som förekom fram— för allt bland typografer. En ordinarie professur i yrkesmedicin inrättades 1929.

Upptagningsområdet för kliniken i Neapel är hela Syd-Italien. Klientelet utgörs nästan uteslutande av remissfall från läkare, sjukhus och framför allt ifrån försäkringsorganisationerna INAIL och INAM. Patienterna remitterades dels för diagnos och behandling, dels för bedömning av arbetsförmåga, invalidi— tetsgrad och ersättningsgrad. Bedöm- ning av arbetsförmåga utförs icke blott på personer med yrkessjukdomar och följdtillstånd efter olycksfall, utan även på personer med invärtesmedicinska sjukdomar, särskilt hjärt- och lungsjuk— domar, som ej är yrkessjukdomar.

Tekniska miljöundersökningar på ar— betsplatsen ingår i verksamheten, ehuru institutet ej är så välutrustat därför som institutet i Milano, som har rörliga ar- betsplatsgrupper.

Gruppundersökningar av olika yrkes- grupper förekommer. Till verksamheten vid sjukavdelningarna är knuten en om- fattande poliklinisk verksamhet. Några uppgifter om besöksfrekvens o. dyl. kunde ej erhållas, eftersom årsredogö- relser endast upprättades för forsk- ningsverksamheten.

Bland aktuella problem, som behand- las på detta institut, kan nämnas sili- kos, asbestos, lungskador efter inand- ning av klor, förgiftning av koloxid, bly, organisk—a blyföreningar, tri- och tctrakloretylen, cement-eksem, dykar- sjuka, bullerdövhet, vibrationsskador och följskador efter elektriska olycks- fall.

Milano

Clinica del Lavoro startades 1904 av professorn i invärtes medicin i Pavia, som kommit att intressera sig för bly- förgiftningar hos målare och med ut- gångspunkt från detta intresse började studera arbetslivets medicinska frågor. Den nuvarande chefen, som tillträdde 1941, är också invärtesmedicinare och kliniken har på sina 140 platser vä- sentligen en beläggning med invärtes- medicinskt vårdkl'ientel. Ett trettiotal patienter söker emellertid varje dag för yrkessjukdom eller för misstänkt yr- kessjukdom. Patienterna kommer fram- för allt från Lombardiet och Piemonte, även om klinikerna kan ta emot patien- ter från hela Italien. De flesta patien- terna kommer till kliniken efter en pri- mär bedömning hos INAIL. Ofta re- mitteras patienter med hudsjukdomar, öronsjukdomar och ögonsjukdomar här- ifrån till resp. organ'speeialist.

Den polikliniska verksamheten vid institutet, som omfattar ca 200 patien- ter per dag, har en allmän medicinsk inriktning. Den är nödvändig för att tillföra rörelsen likvida medel. I an- slutning till polikliniken finns ett kli- niskt kemiskt laboratorium, som svarar för ungefär en tredjedel av Milanos be- hov av kemiska laboratorieundersök- ningar.

Institutet har möjlighet att utföra fältund-ersökningar på industrierna. Framför allt gäller dessa undersökning- ar röntgenologisk kontroll av lungor

samt provtagning för biokemiska ana- lyser vid institutionens cen'trallabora- torium. Till institutet finns knuten en grupp för yrkeshygieniska undersök— ningar. Den består för närvarande av fem kvalificerade kemister samt en tek- niker med utbildning motsvarande tek- nisk fackskola. De genomför yrkeshy- gieniska undersökningar ute på indu- strierna efter särskild rekvisition. De har tillgång till en mobil enhet, som vid tidpunkten för vårt besök befann sig ute på specialuppdrag. Man har möj- lighet att göra sedvanliga omgivnings- hygieniska mätningar och bedömning- ar.

Vid institutet arbetar även fem psy- kologer, framför allt med arbetsanalyser och frånvarostudier.

Institutet samarbetar också med in- dustriläkare, som regelbundet deltar i konferenser, som arrangeras speciellt för dem. För närvarande samarbetar man med läkare från petroleumindustri, mekanisk industri och metallurgisk in- dustri.

Vetenskapligt arbete bedrivs vid kli— niken, dels på uppdrag av industrin, dels på eget initiativ.

Bland uppdrag från industrin märks undersökningar, som avser att belysa rökgasernas karcinogena effekt. Forsk- ningsverksamheten har haft ett gott eko- nomiskt stöd bl.a. från kol- och stål- unionen.

Vid institutet finns ett flertal medar- betare, som bearbetar grundforsknings- problem. För närvarande intresserar man sig bl. a. för de toxiska substanser- nas verk-an på de enskilda cellerna. Le- daren för den egentliga forskningsverk- samheten arbetar med immunokemiska undersökningar över silikosens patoge- nes. Denna forskning har fått betydande stöd från Rockefeller Foundation, Natio- nal Health Institute i USA samt US Army och dessutom från Europeiska

kol- och stålunionen. Vid hans avdel- ning arbetar för närvarande två ameri- kanska gästforskare.

Det ekonomiska underlaget för kli- nikens verksamhet komm-er från pati- entavgifter och från sjukhusägaren (Hospital Administration). Den senare är emellertid inte intresserad av att lämna medel till forskning. Universite- tet lämnar ett mindre ekonomiskt bi- drag. Det betal-ar framför allt för un- dervisning av studenter och ger dess- utom 3 milj. lire per år för forskning. Detta motsvarar emellertid mindre än 5 % av vad som behövs. Kol- och stål- unionen, INAIL, Montecattini och en del andra industrikoncerner lämnar däremot betydande ekonomiska bidrag.

De väsentliga inkomsterna kommer från praktiska uppdrag från industrin. Av de intjänade pengarna lämnas 10 % till sjukhusägaren. Resten täcker om- kostnaderna, dvs. material, läkarlöner och forskningsutgifter.

Vid kliniken finns på universitetets lönestat för närvarande en professor, åtta assistent-er och en bibliotekarie. Sjukhuset betalar sekreterarens lön och dessutom sköterskelönerna. Vid klini- ken finns för närvarande 13 extra or- dinarie assistenter, som betalas av sjuk- husägaren men utnämns av universi- tetet.

Pavia Kliniken i Pavia ligger inom ett högt industrialiserat område. Den uppfördes för ett par år sedan och befann sig allt- jämt i en intensiv utveckling. Genom tills-kjutn'a donationsmedel hade det lyc- kats kliniikchefen att skaffa en väl dif- ferentierad och modern laboratorieut- rustning för bl. a. biokemiska, fysikalis- ka, tekniskt-hygieniska och kliniskt fy- siologi-ska undersökningar. Dessutom hade kliniken tillgång till ett rörligt fältlaboratorium.

Vid kliniken och dess öppna mottag- ning undersöktes och vårdades yrkes- sjukdomsfall och patienter med invär- tes sjukdomar i allmänhet. Särskilt in- tresse ägnades åt lungorna och cirkula- tionsorgan-ens sjukdomar.

Nederländerna

Utredningen vill här framför allt läm- na en kortfattad redovisning av det cen- tralt samordnade organ-et för tillämpad vetenskaplig forskning _ TNO (To- egepast-Natuurwetenschappeijk Onder- zoek), som tillkom 1932 efter den stat- liga TNO-akten. Enligt denna skall all tillämpad forskning av allmänt intresse i landet samordnas på nationell nivå. Ett *av skälen härför var, att små och medelstora företag utan egna fors-k- ningsresurser skulle få möjlighet att till- godogöra sig nya *forskningsresultat och även kunna få undersökningar utförda genom statlig medverkan. Denna akt förutsätter ett nära samarbete mellan vetenskap, produktion och försäljning. Akten skapar ekonomiska möjligheter- att sätta upp ett antal TNO-organ, som bevakar olika områden av närings- och samhällslivet. Organisationen är emel- lertid svåröverskådlig och kan synas överdimensionerad. Den innehåller ett flertal underavdelningar. En av dessa ansvarar för landets hälsoforskning. Und-er den sorterar ett stort antal in- stitut, kommittéer och andra organ, som arbetar med yrkes- och omgivningshy- gieniska frågor. Liksom övriga under- avdelningar förfogar denna både över fast och tillfälligt anställda forska-re. Dessa arbetar antingen vid TNO:s egna institutioner eller på anslag, som gör det möjligt att lägga ut projekt på uni- versitet, högskolor och andra forsk- ningsorgan, som har eller som kan skaf- fa folk och utrustning, men som saknar pengar.

Inom underavdeln'ingen för hälso- t'orskning finns ett flertal enheter. Störst är institutet för tekniska miljö- frågor, som bev-akar vatten-, jord- och lufthygien, industrihygien och bostads- hygien. För allmänna byggnadsfrågor finns inom denna avdelning en heltids- anställd arkitekt. Man har vidare sär- skilda avdelningar som bearbetar del- problem. De är utspridda på olika forsk- ningsinstitutioner i huvudsak i Haag, Delft och Leiden. I Haag finns ett sär- skilt medicinskt forskningsinstitut och dessutom ett s-trålningsbiologi-skt insti- tut samt ett institut för uppfödning av rasrena försöksdjur. Arnhem har en strålningsbiologisk enhet och några ar- betsgrupper, bl.a. för elektroencefalo- grafi. I Leiden finns ett till TNO hö- rande institut för förebyggande medi- cin, som utför viktiga arbetsliygien'i'ska, yrkesmedicinska och ergonometriska undersökningar. Detta institut har myc- ket goda resurser och en välordnad eko- nomi. TNO är vid detta institut engage- rat dels i projekt, som initiera-ts av in- stitutets egna forskare, dels i undersök- ningar, som utförs på uppdrag utifrån, bl.a. från industrin via TNO.

Den holländska yrkesinspektionen har ett nära samarbete med TNO bl.a. när det gäller fältundersökningar. Yr- kesinspektionens egen kemiska avdel- ning gör, när så bedöms nödvändigt, rutinmätningar på arbetsplatserna, ofta i samband med yrkesinspektionens lä- karundersökntingar. Dessa är på grund av lagstiftningens utformning synner— ligen omfattande. När det gäller prin- ciputredningar anlitas TNO med yrkes- inspektionen som medverkande. Så snart ett principproblem utretts och un- dersökningstekniken får rutinkaraktär, överlämnas ärendena till yrkesinspek- tionen för vidare =handläggning. Ett ex- empel på TNO:-s verksamhet är Säker- hetsinstitutet i Amsterdam, där TNO

och yrkesinspektionen i samarbete gjort stora tekniska och medicinska under- sökningar över användningen av halo- genväten i industrin. När man kommit fram till tekniska förebyggande åtgär- der hade Säkerhets-institutet fått bygga en kemisk avfettningsanläggning för TNO's och yrkesinspektionens under- sökningar. Vid denna utfördes praktis- ka försök att fastställa, hur en effektiv ventilation skall vara ordnad vid såda- na anläggningar. Arbetet utfördes av personal från TNO, yrkesinspektionen och Säkerhetsinstitutet.

Norge

Direktoratet for statens arbejdstilsyn, motsvarigheten till den svenska arbe— tarskyddsstyrelsen, innehåller bl.a. en medicinsk avdelning, till vilken en yr- keshygieniskt institut är knutet. Det har sin verksamhet fördelad på två hu- vudavdelningar, en kemisk och en me- dicinsk. Institutet sysslar med rutinana— lyser inom det yrkeshygieniska och yr— kesmedicinska området. Det utför un- dersökningar på råmaterial och andra material, som används i industrin. Det utför fältundersökningar beträffande dammkoneentrati'on på arbetsplatser, utför gasanalyser, 'bullermätning'ar, ljus- mätningar och har en poliklinik för yr- kessjukdomar förlagd till universitets- sju-khuset. Den forskning som bedrivs gäller främst problem inom si—likosom- rådet.

Institutet meddelar utbildning i yr- keshygien åt tjän—steläk-are, sjuksköter- sk-or i öppen vård, industriläkare och industrisköterskor, driftsingenjörer, förmän och skyddsarbetar-e. Institutet är för närvarande föremål för utbygg- nad och omorganisation. Det har där- för icke varit möjligt att få tillgång till organisationsplan eller uppgift om per- sonalbesättning på de båda avdelning- arna.

30. Tyskland

Den tyska organisationen är svåröver- blickbar. Liksom i England finns ett flertal cxpertinstitutiwoner, vilka obero- ende av varandra bearbetar specialpro- blem. Ett sådant är Bayrisches Landes- inslitul fiir Arbeilsmedizin, en rege- ringsunderstödd institution, som sorte- rar under bayerska socialministeriet. Det står under ledning av en läkare, som tillika är professor i yrkeshygien och yrkesmed-icin vid tekniska högskolan i Miinchen. Institutet fungerar som medi- cinsk yrkesinspektion och är såväl råd- givare som övervakare i samband med hälsoproblem och yrkessjukdomspro- blem i olika industrier och gruvor. In- stitutet företar rutinmässiga medicinska undersökningar inom industrier, där ar- betare är utsatta för speciella yrkessjuk- domsrisker. Det utför medicinska grupp- undersökningar och fungerar för övrigt som konsultations- och dokumentations- organ för bl. a. läkare. Från institutet deltar personal i undervisning i yrkes- medicin för studenter och för industri- personal.

Bland vetenskapliga projekt som be- arbetas märks utveckling av metoder för bestämning av bly och kvicksilver i bio- logiskt material, undersökningar av ryggradens påverkning av ensidiga rö- relser samt undersökning av sprutmåla- re med avseende på lungförändringar.

Deutsche Gesellschaft fiir Arbeits- schulz är en oberoende allmännyttig stiftelse, som är engagerad i forskning inom socialvetenskaperna. Inom stiftel- sen finns en särskild medicinsk kom- mitté. Stiftelsens uppgift är bl.a. att stimulera och understödja vetenskapligt arbete i anslutning till arbetarskydds— verksamheten. Stiftelsen skall upprätt- hålla förbindelse med liknande organi- sationer utomlands. Den organiserar undervisning, dokumentation och infor- mation inom den medicinska sektorn

av arbetarskyddsverksamheten. För det vetenskapliga arbetet finns ett antal ar- betsgrupper. Sålunda arbetar en insti- tution i Hamm med koloxidproblem, en i Hamburg med skydd mot yrkesderma- toser. I Frankfurt am Main har man sökt utreda mjölkens betydelse som skydd mot industriella förgiftningar. Skador orsakade av ångor vid sprutmål- ning med syntetiska plastlacker, oljor och paraffin har undersökts i Erlangen och i Bochum har man studerat det profylaktiska och terapeutiska värdet av methionin och andra beredningar vid behandling av blyförgiftningar.

Institut fär Arbeilsmedizin i Berlin- HaIensee arbetar i nära kontakt med Freie Universität i Berlin. Det består av två avdelningar, varav den ena utgör en institution för yrkeshygien och yr- kesmedicin och den andra den medi- cinska yrkesinspektionen.

Institutet organiserar undervisning i yrkesmedicin och yrkeshygien vid Freie Universität och verkar för övrigt som expertorgan för socialförsäkrings- bolag, arbetstagarorganisationer, rätts- väsende och andra officiella myndig- heter. Det verkar som expertorg—an för arbetsfysiologiska bedömningar och fungerar som medicinsk yrkesinspek- tör.

Bland vetenskapliga forskningspro- jekt märks sådana som berör pneumo- konioser, bly, bensol, organiska lös- ningsmedel och tryckluft.

Niedersächsisches Landesinslilul fiir Arbeitsmedizin und Gewerbehygien i Hannover är ett statligt institut, som ar- betar på en medicinsk, en kemisk och en yrkeshygienisk sektion.

Institutet undersöker arbetare, som lider av yrkessjukdomar och som krä— ver en expertbedömninwg av sitt hälso- tillstånd. Det undersök-er arbetstagare, som löper risk för vissa yrkessjukdo- mar. Institutet utför också yrkeshygie-

I 1 i I i % |

nisk-a undersökningar samt bedriver ve- tenskaplig forskning inom sitt arbets- område.

Från institutet ges undervisning till såväl arbetsgivare- som arbetstagareor- ganisationer, försäkringsbolag och me- dicinska sällskap. Föreståndaren för in- stitutet är lärare i yrkesmedicin och yrkeshygien vid Hannover-s tekniska högskola.

Silikoseforschungsiustitut der Berg- bauberufsgenossenschafl i Bochum ly- der under arbetsministeriet och hör till den centrala administrationen för gruv- industrins olycksfallsorganisation. Insti- tutet arbetar enbart med silikosproblem och har jämte ett flertal specialiserade tekniska avdelningar härför en avdel-

ning för medicinsk grundforskning och farrmakoterapeutisk forskning, liksom en avdelning för patologi. Slaatsinslilut fiir Staublungenfor- schung und Gewerbehygien der Univer- sität Mänster hör till universitetet i Miinster. Institutet arbetar med grund- forskning inom pneumwokoniosområdet men är sysselsatt med grundforskning även inom andra områden av yrkeshy- gien och toxikologi. Institutets perso- nal utför tillämpade yrkeshygieniska undersökningar på grundval av metod— försök som utförts på experimentdjur i laboratoriemiljö. Institutet medverkar i undervisning i yrkeshygien vid medi— cinska fakulteten vid Miinster universi- tet.

De organ, vars primäruppgift är att ver- ka för arbetstagarnas hälsa och för en ömsesidig anpassning av arbetsmiljö och arbetstagare, har redovisats i före— gående kapitel. Det finns dessutom in- stitutioner och organisationer; vilkas arbetsområde åtminstone perifert kan beröra det yrkesmedicinska och yrkes- hygieniska fältet.

I tabell 1 återfinns en sammanställ- ning över de verksamhetsformer, som kommer att beröras i den följande framställningen.

Företagen

Principerna för den moderna företags— hälso- och sjukvården har redovisats på sid. 10. Vid ett antal större företag finns samtliga de verksamhetsgrenar företräd- da, som upptagits i tabell 1. I detta sammanhang intresserar främst mål— sättningen för och omfattningen av in- dustriläkarnas arbete. (Se sid. 11).

I diagram 1 och 2 (sid. 34 o. 35) visas fördelningen över landet av in- dustriläkare, industrisköterskor och skyddsingenjörer, anslutna till Svenska industriläkareföreningen, Svensk sjuk- sköterskeförenings rikssektion för indu- strisköterskor och Föreningen Sveriges skyddstjänstemän. I översikten, som ges i nämnda diagram, förekommer framför- allt större företag. Vi känner emeller- tid endast företagens storlek och struk- tur vid ca 70 % av de företag, där ovan- stående tjänstemän är verksamma (näm-

V. Redovisning av nuvarande verksamhet inom yrkesmedicin, yrkeshygien och angränsande ämnesområden i Sverige (vård, konsultation, undervisning och forskning)

ligen vid huvuddelen av de företag, som besvarat den enkät, som redovisas på sid. 69).

Av dessa företag hade 85 mer än 1 000 anställda, 67 mellan 500 och 1 000 och 74 färre än 500 anställda. Fördel- ningen av läkare, sköterskor och skyddslngenjörcr vid dessa företag framgår av nedanstående sammanställ- ning.

Företagsstorlek (500 500—1 000 >I 000 Antal företag 74 67 85 Läkare 29 41 62 Sköterskor 36 45 68 Skyddsingenjörer 68 57 81

Vid ett flertal mindre företag har man också ofta tillgång till läkare eller sköterska på heltid. Man har emeller- tid anledning att räkna med att dessa dels på grund av att de saknar utbild- ning för insatser på det yrkeshygienis- ka området, dels på grund av bristande tid väsentligen kommer att sysselsätta sig med sjukvård.

Såsom framhållits i det föregående har småföretagen icke haft möjlighet att or- ganisera sin sjuk— och hälsovårdsser— vice på samma sätt som de större före- tagen. Ett flertal försök har gjorts till organisatorisk samverkan mellan grup- per av företag. Hittills existerar tre så- dana institutioner för såväl sjuk- som hälsovård, nämligen en i Karlstad och två i Halmstad. Kärnan i dessa grupper av företag utgörs på vardera orten av ett större företag, som erbjudit några mind-

ARBETSMARKNADS- PARTERNA

SAF: Medicinsk och hygiensk expertis LO: Medicinsk expert

ARBETARSKYDDSNÄMNDEN

KONTROLL-, KONSULT- OCH EXPERTINSTITUTIONER SAMORDNINGSORGAN

Statens institut för folkhälsan

Arbetarskyddsstyrelsen och yr- Yrkesmedicinska centralen vid kesinspektionen Karolinska sjukhuset Länsläkarvåsendet Yrkesdermatologiska kliniken Medicinalstyrelsens strålskydds- Vid Karolinska Sjukhuset nämnd Yrkesmedicinska avdelningen (liftnämnden vid Södersjukhuset Giftinformationscentralen vid Yrkesmedicinska kliniken vid Karolinska sjukhuset lasarettet i Lund

Yrkesmedicinska mottagningar- na vid lasaretten i Eskilstuna

och Örebro Statens farmaceutiska labora- torium Statens rättskemiska laborato- rium Försvarets forskningsanstalt Institutioner för hygien och so- cialmedicin vid universiteten i Uppsala, Lund och Göteborg Karolinska institutet och Medicinska högskolan i Umeå

FÖRETAG

Industriläkare Industrisköterska Sjukvårdare Arbetsplatssamarit (-er) Skyddsingenjör Skyddskommitté Skyddsombud

industriläkare industrisköterska skyddsingenjör yrkesinspektions'läkare yrkesmedicinsk sjukhusenhet eller motsvarande expertorgan gräns mellan yrkesinspektionsdistrikt gräns mellan regioner med regionsorterna Umeå, Uppsala, Örebro, Stock- holm, Linköping, Malmö—Lund och Göteborg

Ino.

1 .onoooooooo . xxxx N oooooooooo )( a xxx * __)3-—__ XX Qoooooooo ex .. oooo . 0 )?l' wzoooooooo ] %$?" ' ' % *;ä 3. ”9 XIX); nog oooo lj ' oo ) (fax :o =lxx )( . ggoooono _ . ooooao L )( C XB 0) '.' XXXXXX ooooooooo "x ——x_ )( xx xxx oaooooooo 1 *åf — _ o'x ' ” . I / x ' & s-....- — __xx ,

): x &” lo IV/O & 'noo )( / | xml _: få: V tvåan-T:s så;??åå Lu m.-: », ___” , x / industriläkare industrisköterska skyddsingenjör

yrkesinspektionsläkare yrkesmedicinsk sjukhusenhet eller motsvarande cxpertorgan gräns mellan yrkesinspektionsdistrikt gräns mellan regioner med regionsorterna Umeå, holm, Linköping, Malmö-Lund och Göteborg

Uppsala, örebro, Stock-

re företag att under viss tid utnyttja dess företagshälsovård. Undersökningar pågår om möjligheterna att organisera sådan företagssamverkan på flera plat- ser i landet.

Parterna

Svenska Arbetsgivare/örcningen har sc- dan 1939 haft en medicinsk sakkunnig. Till dennes arbetsuppgifter hör bl.a. att följa utvecklingen beträffande den mänskliga arbetskraftens problem, när det gäller hygieniska och medicinska frågor. Han skall dessutom ansvara för långtidsplanering beträffande företags— hälsovård i relation till bl.a. arbets- kraftssituationen Och utvecklingen av den allmänna hälso— och sjukvården; och vidare ta initiativ till utredning och forskning samt lämna information som berör ovannämnda frågor till bransch- förbund och enskilda företag.

Sektionen för företagshälsovård har på grund av de successivt växande ar- betsuppgifterna under den senaste tio- årsperioden utökats med först en del- tidsanställd läkare, därefter med en hel- tidsanställd civilingenjör med omfattan- de erfarenhet från teknisk yrkeshygien samt sekreterare.

I en redogörelse för erfarenheterna av detta arbete under en tioårsperiod framhåller Svenska Arbetsgivareför- eningens medicinske sakkunnige, pro- fessor Sven Forssman, att den del av verksamheten, som omfattar rådgivning och service inom företagshälsovård och arbetshygien till företag, som redan har fått en stor omfattning, med sannolik- het torde behöva ökas ytterligare. Ge- nom en enhetlig planering och genom medverkan från flera företag har man möjlighet att för utredning och forsk- ning få större enhetligt bearbetade och bedömda material än eljest genom mot-

svarande undersökning i enstaka före- tag.

En översikt över de ärenden, som he- handlats hos Svenska Arbetsgivarcför- eningens medicinska och hygieniska ex— perter under 1961, framgår av tabell 2.

Tabell 2 Ämne Antal Arbetarskydd 28 Bioteknologi 18 Buller 14 Koloxid 52 Damm, gaser 89 Instrument 16 Lösningsmedel 23 Omgivningshygien lö Radioaktiv strålning 30 Utbildning och litt. 92 Ventilation 21 Övriga ärenden 37

Summa ärenden 436

Avdelningen följer utvecklingen på arbetshygienens område såväl interna- tionellt som nationellt dels genom stu- (lier av den vetenskapliga litteraturen. dels genom direkta kontakter med de organisationer, institutioner och myn— digheter, som är verksamma inom olika delar av arbetshygienen.

De erfarenheter, som på detta sätt samlas, distribueras i form av tidskrifts- artiklar, informationsskrifter och di- rektinformation till Arbetsgivareför- eningens förbund eller till enstaka fö- retag. Under åren 1961—1962 publice- rades omkring 130 artiklar eller infor- mationsskrifter i olika arbetshygieniska ämnen.

Man har också ägnat speciell upp— märksamhet åt företagshälsovårdens ut- formande så, att den i så stor utsträck- ning som möjligt är anpassad till det enskilda företagets behov. Ett väsent- ligt problem för närvarande är att fin- na lämpliga former för företagshälso- vård för medelstora och små företag.

| 1 | | ! l 1 i i g i i !

För att planera åtgärder för framtiden har Arbetsgivareföreningens sektion för förelagshälsovård tillsatt en arbets— grupp, som började sitt arbete under våren 1962.

Problemet om de mänskliga faktorer- na vid olycksfall i arbetet har diskute- rats vid upprepade konferenser i Sve— rige, vilka initierats av den medicinske rådgivaren inom Svenska Arbetsgivare- föreningen. Ett effektivt förebyggande av yrkesskador kräver ofta omfattande forskning och praktiska arbetshygienis- ka undersökningar på arbetsplatsen, kombinerad med undersökningar av häl- sotillstånd hos samtlig personal i ifrå- gavarande yrken. Avdelningen har un- der de senare åren utfört några så- dana undersökningar och har även sam— manställt erfarenheterna från andra un- dersökningar som grund för rekommen- dationer om förebyggande åtgärder. Dessa har bl.a. gällt nitroglykol, tri— kloretylen, plastprodukter samt buller.

Hanteringen av giftiga ämnen kan medföra åtskilliga hälsorisker, som emellertid i regel kan effektivt förebyg- gas, om personalen känner till riskerna och får praktiska råd beträffande skyddsåtgärder. I samverkan med all- männa gruppen inom Arbetsgivareför- eningen har avdelningen utgivit en handbok om hälsorisker vid hantering av giftiga ämnen och deras förebyg- gande.

Under senare år har mycken forsk- ning ägnats åt att utforma arbetsmaski- ner och redskap så, att de på bästa sätt skall anpassas till människans byggnad och funktion. Åt denna nya praktiska vetenskap (bioteknologi eller ergonomi) har sektionens personal ägnat mycket intresse.

Inom ramen för arbetarskyddsnämn- dens verksamhet har medverkan läm- nats i åtskilliga informationsskrifter om förebyggande av alkoholmissbruk.

Problem som berör den äldre arbets- kraften har varit föremål för avdel- ningens speciella uppmärksamhet. 1953 planerades en undersökning av manliga anställda över 60 och kvinnliga anställ— da över 55 år beträffande hälsotillstånd, arbetsförmåga, frånvaro o. s.v. Resulta- let av denna undersökning redovisades bl.a. i en publikation »Äldre i indu- strin».

Problemen om sjukfrånvaro och dess olika orsak-er och vilka faktorer, som influerar dem, har behandlats vid de två europeiska WHO—seminarierna i ar- betshygien 1952 och 1953, vid vilka Ar- betsgivareföreningens medicinske sak- kunnige medverkade som konsult.

Problemet om industriella luftför- oreningar och deras förebyggande har diskuterats vid fortbildningskonferen- ser för skyddstekniker 1960 och 1961. Likaså har avdelningen organiserat för Arbetsgivareföreningens förbund och intresserade företag en informations- konferens i februari 1962 i hithörande frågor och medverkar dessutom i kom— mittén för luftföroreningar, som de stat- liga forskningsråden gemensamt startat i juli 1962. Frågan om luftföroreningar och deras förebyggande kan också il- lustrera, hur nära industrins åtgärder är hopkopplade med samhällets hygie- niska problem. Avdelningen har haft ständig kontakt med den allmänna häl- sovården och följt dess utveckling, vil- ket varit av värde för att på ett smidigt sätt kunna anpassa företagshälsovården till den allmänna hälsovårdens utveck- ling för att undvika dubbelarbete och samtidigt utforma den så, att den mot- svarar företagens behov.

Vid försök att uppskatta de framtida problemen inom området framhåller professor Forssman, att nya krav kom- mer att ställas på företagshälsovården och på rehabiliteringen i anslutning till industrins och samhällets snabba ut-

veckling. Framför allt är det aktuellt att söka få ytterligare erfarenhet bc- träffande lämpligaste former för före- tagshälsovård i små och medelstora fö- retag.

Nya arbetsprocesser och nya yrkes- risker kommer ständigt fram genom den tekniska utvecklingen och kommer att kräva noggrann uppföljning för att de förebyggande åtgärderna inom företags- hälsovården skall följa med teknikens utveckling. Bland hithörande problem nämns särskilt den industriella använd- ningen av joniserande strålning, som väntas öka i omfattning och där det krävs såväl tekniska och medicinska förebyggande åtgärder som hälsovårds- upplysning.

Den ökade rationaliseringen och me- kaniseringen kommer att förändra ar- betskraven så, att den fysiska belast- ningen genom t.ex. tungt arbete kom- mer att minska och belastningen av ar- betet på människan i framtiden väsent- ligen kommer att ligga på det psykolo- giska eller psykiska planet. Detta krä- ver utveckling av nya metoder för ny- anställningsundersökning, för arbetspla- cering och för regelbundna hälsounder- sökningar. Mekaniseringen även av jordbruk och skogsbruk har redan med- fört —— och kommer ännu mer i fram- tiden att medföra _ en radikal för- ändring av arbetsbelastningen och häl- soproblem-en i arbetet.

Inom dessa områden av arbetslivet har dessutom införandet av bekämp- ningsgifter (economic poisons) kom- mit att förorsaka ytterligare hälsopro- blem. I vissa fall kan det krävas syn- nerligen effektiva förebyggande åtgär- der för att förhindra uppkomsten av hälsorisker.

Samtidigt som rationalisering och i vissa fall automation införs i industrin och vid andra arbetsplatser med en förskjutning av arbetsbelastningen på

människan från det fysiska till det psy- kiska planet sker en fortsatt förskjut- ning i befolkningens åldersfördelning i Sverige så, att det blir fler och fler medelålders och äldre. Det kommer att kräva större hänsyn till den äldre de- len av befolkningen, såväl när det gäl— ler anpassning av arbetskrav till män- niskan, som när det gäller placering i arbetet.

Rehabilitering, dvs. återanpassning av sjuka och skadade personer till ar- betet och till normalt samhällsliv, har ägnats omfattande uppmärksamhet i åt- skilliga länder. Industrins verksamhet på detta område, framför allt inom stör. re företag med välutvecklad företags- hälsovård, har hittills koncentrerats på rehabilitering av lätt och medelsvårt skadade eller sjuka personer. I denna verksamhet, som i regel ingår i företags- hälsovårdens program, har man nått mycket goda resultat.

Landsorganisationen i Sverige beslöt i maj 1963 att på heltid anställa en me- dicinsk expert med uppgift att tjäna som rådgivare åt LO i alla frågor rö— rande yrkesmedicin och yrkeshygien

att bistå LO:s funktionärer och ex— perter med råd, undersökningar, re- misser och utredningar rörande yrkes— medicinska och yrkeshygieniska frå- gor, som förekommer inom deras intres- scsfär

att medverka till att befrämja före- tagshälsovårdens utveckling efter sun- da principer.

att ge råd angående behov av mer omfattande utredning på yrkesmedici- nens och yrkeshygienens område i sär- skilda fall samt att därvid biträda med vidtagande av erforderliga åtgärder

att bistå förbunden med råd i all- männa eller speciella yrkesmedicinska och yrkeshygieniska frågor

att representera LO, där organisatio-

l i l l l !

nen finner lämpligt, i styrelser, kom- mittéer och sammanslutningar som har att handlägga yrkesmedicinska och yr— keshygieniska frågor

att upprätthålla kontakt med fack— sammanslutningar inom medicinens, yr- kesmedicinens och yrkehygienens om- råde.

att fortlöpande följa aktuell litteratur att medverka vid undervisning och information i yrkesmedicinska och yr- keshygieniska frågor samt

att så långt möjligt upprätthålla kon- takt med internationella organisationer inom yrkesmedicin och yrkeshygien samt att följa detta arbetarskyddsområ- (les utveckling.

Den kommitté inom Landsorganisa- tionen, som genom utredningsarbetet förberett detta beslut, framhöll, att ut- vecklingen under senare år pekat på nödvändigheten av en ökad facklig upp- märksamhet på de medicinska faktorer- nas betydelse i arbetslivet. Kommittén framhöll, att utvecklingen ställer stora krav på förebyggande arbete mot de ökade riskerna. Från att arbetarskyd- det tidigare i stor utsträckning betrak- tats som en rent teknisk fråga, har be- greppet efter hand utvidgats. Om ett förebyggande arbete i framtiden skall bli effektivt, måste i begreppet arbetar- skydd inläggas ett mycket brett regis- ter av aktiviteter. Det måste sträcka sig från konventionellt tekniskt arbetar— skydd till på medicinsk och teknisk sakkunskap byggd utformning av ar- betsställen, arbetsmiljöer, maskiner och verktyg så, att dessa betingelser passar arbetskraftens fysiska och psykiska för- måga och begränsningar. I det förebyg- gande arbetet måste vidarc också ingå åtgärder för riktig arbetsplacering av de enskilda arbetarna. Den framhöll också att en modern företagshälsovård i vidaste mening, som också måste omfat- ta åtgärder för rehabilitering av den

som på ett eller annat sätt skadats, mås- te skapas.

Utvecklingen kräver då också ökad tillgång till yrkesmedicinsk och yrkes- hygienisk sakkunskap med ökad yrkes- medicinsk och yrkeshygienisk service till näringslivet. Den ständigt förnyade arbetstekniken kommer att medföra stegrad användning av nya kemiska ämnen, vilkas risker är okända eller otillräckligt utforskade. Användningen av radioaktiva isotoper inom industrin ökar och även om man hittills gått utomordentligt försiktigt fram vid an- vändningen, är den allmänna kunska- pen om vad som är farligt eller icke farligt i dessa sammanhang långtifrån tillräcklig.

För att ett effektivt förebyggande av yrkesskador skall kunna förverkligas och få önskvärd effekt krävs det i de flesta fall omfattande forskning och rigorösa praktiska yrkeshygieniska un- dersökningar på arbetsplatsen, oftast kombinerade med undersökning av de anställdas hälsotillstånd. Exempelvis kommer den kemiska industrins ut- veckling med dess snabba föränderlig- het i vad avser framställningssätt och produkter, den förväntade ökade in- dustriella användningen av joniserad strålning och det ständigt aktuella bul- lerproblemet inom industrin att fordra såväl tekniska och medicinska förebyg- gande åtgärder som hälsovårdsupplys- ning. Då det mången gång är tillräck- ligt att ett negativt yrkeshygieniskt förhållande konstateras på en arbets- plats, för att man därav skall kunna sluta sig till att förhållandena är de- samma på arbetsplatser med likartad produktionsteknik och arbetsmiljö, är det självfallet ett fackligt och samhäl- leligt intresse, att erforderliga under- sökningar och förebyggande åtgärder vidtas så snabbt som möjligt. Nämnda konstaterande förutsätter dock i de fles-

ta fall med hänsyn till de yrkeshygie— niska frågornas speciella karaktär mc- dicinsk sakkunskap.

Kommittén tar vidare upp alkohol- frågorna, den radioaktiva strålningens problem, arbetsfysiologi, bioteknologi, rehabilitering, företagshälsovård samt den medelålders och äldre arbetskraf— tens problem.

I ett avsnitt om yrkesmedicinsk och yrkeshygienisk expertis skriver kom- mittén: »Med hänsyn till att näringslivet är un- der omgestaltning, varigenom arbets- kraftens rörlighet såväl inom som mel— lan företag i framtiden kommer att öka väsentligt, kommer vi ständigt att stäl- las inför nya ur teknisk, medicinsk och mentalhygienisk synpunkt viktiga si- tuationer. För att kunna bemästra des- sa nya situationer, måste det givas eko- nomiska möjligheter att tillfredsställa ett växande behov av en speciell yrkes- medicinsk service, då de yrkeshygie- niska problemens många gånger kom- plicerade medicinska och tekniska kar— aktär inom en mångfald olika yrkesar- beten inte torde kunna lösas inom ra- men för den nuvarande hälso— och sjukvårdsorganisationen.>>

Som exempel på sjukdomstillstånd, vilkas behandling och förebyggande faller inom yrkesmedicinens arbetsom- råde kan angivas: lungskador genom inandning av kvartshaltigt damm (sten— industrier, gruvor, gjuterier, vissa tegelfabriker, sandblästringsarbeten) resp. asbesthaltigt damm (tillverkning av packningar och bromsband, isole- ringsarbeten i byggnader och på far- tyg); förgiftningar genom inandning av damm och ångor av bly (tryckerier, fartygsskrotning, karosseritillverkning, accumulatorfabriker, gummifabriker), kvicksilver (laboratoriearbeten, indu- strier för tillverkning av termometrar och tryckmätare, betning av utsäde med

kvicksilverhaltiga preparat), olika lös- ningsmedel (kemiska tvättinrättningar, metallindustrier), insektsbekämpnings— medel (lantbruksarbete, maskinstatio- ner, trädgårdsarbete), koloxid (bilverk- städer, gasverk, sprängningsarbeten); nervskador genom tryck från arbetsred- skap; smärttillstånd i armarna till följd av ensidiga tempoarbeten; skrivkramp; hörselnedsättning som följd av buller- skada (plåtbearbetning, textiliindustri, tryckluftsborrning); eksem (arbeten med cement, tvättmedel, plaster, gum- mi).

Inom det yrkesmedicinska arbetsom- rådet faller dock inte enbart uppgiften att medicinskt behandla och förebygga sjukdomstillstånd av viss karaktär, utan dit hör även uppgiften att analysera och bedöma sådana olägenhetsfaktorer i ar- betsplatsmiljön, som ger och kan ge upp- hov till irritation och således minska trivseln på arbetsplatsen och därmed hämma produktionen. Som exempel på dylika irritationsmoment kan nämnas: huvudvärk på grund av olämplig be- lysning eller för dålig luftcirkulation, förekomsten av för stor mängd slem- hinneirriterande rök och gas på grund av bristande ventilation eller för stark svettning vid arbete i hög temperatur.

Vidare har yrkesmedicinen att fylla en rådgivande funktion åt industriläka- re och företag i fråga om i det ena el- ler andra avseendet handikappade per— soners placering i skilda yrkesarbeten, som kan innebära hälsorisker för dessa personer själva eller andra.

Slutligen bör framhållas, att de yr- kesmedicinska hälsoundersökningarna mången gång blir medicinskt svårare och mera komplicerade till sin natur på grund av ovan angivna förhållanden än gängse kliniskt-medicinska under- sökningar. Dessa yrkesmcdicinska häl- soundersökningar blir ävenledes mer tidskrävande och ur social och ekono-

IlllSk synpunkt mer ansvarsfulla än en vanlig hälsokontroll, då det mycket of- ta gäller för den yrkesmedicinska sak- kunskapen att i sin rådgivande verk- samhet göra en ändamålsenlig avväg- ning mellan den enskilde arbetstaga- rens hälsovårdsintresse å ena sidan och dennes intresse av att kunna bibehålla eller förbättra sin ekonomiska ställning å den andra. Samtidigt måste vid avgöranden av ifrågavarande slag hän- syn tagas från fall till fall till möjliga konsekvenser för arbetstagarens familj (försämrade utkomstmöjligheter, omby- te av bostadsort, därest lämpligt arbete ej finns på skäligt avstånd från bosta- den) samt för hans arbetsgivare (bris- tande möjlighet att få fullgod ersättare).

För att en samhällelig yrkesmedicinsk service skall bli ur arbetstagarnas syn— punkt fullt effektiv och ändamålsenlig måste det framdeles bli av vikt, att fackföreningsrörelsen bevakar, att så- dana resurser från samhällets sida ställs till förfogande, att erforderlig teknisk- medicinsk utrustning anskaffas och att kompetenta läkare och yrkeshygieniker utbildas. Vidare måste den yrkeshygie— niska organisationen få en sådan ut- formning, att en ständigt fortlöpande kommunikation kommer till stånd mel- lan det yrkesmedicinska serviceorganet, yrkesinspektionens befattningshavare, arbets- och socialvårdande myndigheter samt de enskilda företagens ledning, företags'läkare eller driftsbefäl. Först när nämnda förhållanden förverkligas, torde det bli möjligt för arbetstagarna och deras representanter att få fastställt, huruvida ett såsom yrkesskada miss- tänkt sjukdomsfall verkligen har upp- komstbetigelser i arbetsmiljön och att, om så är fallet, vidtaga sådana åtgärder att dessa betingelser reduceras eller un- danröjes med minsta möjliga rubbning av arbetsprocess och produktion samt ekonomiska och sociala följdverkningar

för den enskilde arbetstagaren. Vidare torde i det fackliga arbetet komma att ingå som väsentlig uppgift att med ut- nyttjande av den yrkesmedicinska forsk- ningens resultat och i denna verksamhet vunna erfarenheter ge de riskhotade ar— betarna med samma eller liknande häl- sofarligt arbete upplysning om riskmo- mentens art samt råd beträffande de skyddsåtgärder, som med hänsyn till de yrkeshygieniska omständigheterna på arbetsplatsen måste vidtagas.

Expertinstitutioner samt kontroll-, konsult- och samordningsorgan

Arbetsfysiologiska Institutet i Stock- holm tillkom 1955 på privat initiativ och utgör sedan 1961 en självständig institution under ledning av en fristå- ende stiftelse.

Arbetsfysiologiska Institutet bedriver dels forskning rörande den fysiologis- ka anpassningen mellan människa och arbete, dels konsultativ verksamhet in- om arbetslivet i frågor gällande män- niskans fysiologiska arbetsanpassning. Medarbetare vid institutet meddelar dessutom undervisning och information på hithörande områden, speciellt bland tekniker, arbetsledare, medicinsk per- sonal, skyddstjänstemän, personaltjäns— temän och andra, som i praktiken har att handlägga frågor om människans anpassning till arbetsmiljön.

Vid institutet är anställda en före- ståndare, en forskningsingenjör och en laboratris. Dessutom har till institutet på konsultbas knutits en teknisk fysio— log, en docent i anatomi, två ingenjörer och en läkare samt en tjänsteman från arbetsmarknadsstyrelsen. Den sist- nämnde sysslar framför allt med ar— betsmarknadsf-rågor. Institutets före- ståndare bekläder fr. o. m. den 1/7 1963 en professur i arbetsfysiologi vid gym— nastiska centralinstitutet.

I olika forsknings- och utrednings—

projekt samarbetar institutet bl.a. med fysiologiska institutionen vid gymna- stiska centralinstitutet, med arbetsmark- nadsstyrelsen, avdelningen för arbetslära vid statens skogsforskningsinstitut, Per— sonaladministrativa Rådet, Svenska MTM-föreningen, Svenska Arbetsgivare- föreningens sektion för industrihälso- vård samt Svenska Byggnadsindustrl- förbundets arbetsstudieavdelning.

I verksamhetsberättelsen för 1961 re- dovisas ett flertal undersökningar in- om skogsbruket i samarbete med sta- tens skogsforskningsinstituts avdelning för arbetslära, med Forskningsstiftel- sen SDA och med försvarets forsknings- anstalt (FOA). Man har bl. a. studerat sambandet mellan vissa personfaktorer och den praktiska arbetsprestationen, inlärningsfrågor vid skogliga yrkesut- bildningen, medicinska och fysiologiska verkningar av motorsågsvibrationer samt skogsarbetarnas arbetsklädsel.

Som en följd av en riksdagsmotion med förslag om sänkt pensionsålder för gruvarbetare har institutet också utfört undersökningar, som avsåg att klargöra arbetskrav och arbetsförhål— landen vid modernt gruvarbete under jord.

1959 påbörjades en undersökningsse- rie, som bl.a. skulle kartlägga arbets- belastningen vid olika byggnadsarbeten, studier av manuella transporter med kärror samt studier av lyftarbeten. Den- na verksamhet fortgår.

Undersökningar har också utförts be- träffande arbetsförhållandena för han- delsanställd personal. Syftet har varit att få fram förslag om, vad som inom branschen kan behöva genomföras i större skala beträffande personalfrågor, företagshälsovård, bioteknologi m.m.

Undervisning och information röran- de arbetsfysiologi, företagshälsovård och bioteknologi har meddelats bl.a. vid skogshögskolan, tekniska högskolan

i Stockholm samt handelshögskolan i Stockholm. Dessutom har personal från institutet deltagit i konferenser om före- tagshälsovård och bioteknologi i skogs- bruket, medverkat vid utbildningen av produktionstekniker inom Rationalise- ringstekniska Institutet, Svenska MTM- föreningen samt vid ett flertal företag, framför allt inom Volvo-koncernen. Man har vidare medverkat i kurser för in- dustriläkare. sjukgymnaster, förestån- dare vid verkstäder för partiellt arbets- föra, blivande skyddsingenjörer samt i kurser för skyddstjänstemän och skyddsombud.

Forskningsarbetet vid Institutet är in- timt förbundet med den konsultativa verksamheten och har varit inriktat på frågor om arbetskrav och individens ar- betsförutsättningar.

Samhällets insatser inom de yrkes- medicinska, yrkeshygieniska och toxiko- logiska områdena är fördelade på ett flertal institutioner och ämbetsverk. Nå- gon formell samordning av dessa akti- viteter förekommer emellertid inte an- nat än undantagsvis.

Arbetsuppgifterna för arbetarskydds— verkets läkare har redovisats på sid. 13. Med hänsyn till att dessa läkare har en mycket begränsad tjänstgöringstid (sex timmar per vecka) är det förståeligt, att man från arbetarskyddsverkets sida vid flera tillfällen framhållit, att läkar- na saknar möjligheter att lämna arbe- tarskyddsstyrelsen ens en obetydlig del av det yrkesmedicinska bistånd, varav behov föreligger. Arbetarskyddsstyrel- sen har också uttalat önskemål om att möjligheter skapas för ökade läkarin— satser. Vid de överläggningar, som ut- redningsmannen haft med arbetar— skyddsverke-ts läkare, framhölls bl.a. att med hänsyn till de stora organisa- toriska problem, som är förknippade med en kontinuerlig bearbetning av da-

få från de i kungörelsen 1949z211 före- skrivna periodiska läkarbesiktningarna av arbetstagare utsatta för vissa yrkes- risker, har arbetarskyddsstyrelsen tve- kat att taga upp dessa problem till real- behandling, trots att man var medveten om, att resultaten av en sådan bearbet- ning skulle ha ett betydande värde i det profylaktiska arbetet. Styrelsens över- läkare betraktade dock det av styrelsen förordade silikosregistret som ett för- sta steg i denna riktning. Yyrkesinspektionsdistriktens läkare, som fungerar som medicinska rådgivare åt yrkesinspektörerna och deltager i dessas inspektionsresor ute på industrin samt vid överläggningar på yrkesinspek- tionsdistriktens kanslier, har samma tidsmässig betingade svårigheter att lämna den effektiva hjälp, som krävs för den förebyggande medicinska verk- samheten inom arbetarskyddsområdet. Statens institut för folkhälsan har till uppgift att förbereda och främja före- byggande åtgärder ägnade att bevara eller befordra folkhälsan. Institutet skall därför bl.a. på begäran av myn- digheter, sammanslutningar och enskil- da utföra praktiskt vetenskapliga un- dersökningar och utredningar samt be- driva annan forskningsverksamhet inom allmän-, yrkes-, födoämnes- och vita- minhygienens område. I den mån såda- na uppgifter icke ankommer på annan statlig myndighet skall institutet:

>>inam yrkeshygienen taga befattning med frågor rörande yrkesarbetets hygien, såsom kemisk och fysikalisk påverkan, infektio- ner, arbetets mekaniska natur och arbets- tidens förläggning och inom allmänhygicnen taga befattning med frågor rörande vatten och avlopp, luftför— oreningar, buller, värme, fukt och skade- djur, ävensom med andra frågor av all— mänt omgivningshygienisk natur. Genom institutets försorg skall undervis- ning och upplysningsverksamhet bedrivas inom dessa områden. Undervisningen skall

avse tjänsteläkare, distriktssköterkor, häl- sovårdsinspektörer, ävensom i den mån in- stitutet finner lämpligt andra, som är verk- samma på det hygieniska arbetsfältet.»

Vid den yrkeshygieniska avdelningen angripes den problematik, som är för- knippad med yrkessjukdomar — bl.a. etiologiska (sjukdomsframkallande) faktorer, expositionsförhållanden, tek- nisk och medicinsk profylax, hygienis- ka gränsvärden samt patogenes, diagnos och terapi vid yrkessjukdomar. Liknan- de arbetsuppgifter åvilar de yrkesmedi- cinska sjukhusavdelningarna. Skillna- den mellan yrkeshygieniska avdelning— en och dessa ligger däri, att yrkesme- dicinaren är huvudansvarig för diag- nistik och terapi. Till skillnad från yr- kesmedicinen har yrkeshygienen hand om eliminationstekniken, dvs. de tek- niskt hygieniska åtgärderna. Yrkeshy- gieniska avdelningen skall f.n. förse såväl yrkesmedicinska centralen vid Karolinska sjukhuset som yrkesmedi- dicinska avdelningen vid Södersjukhus— set med den yrkeshygieniskt-tekniska assistans, som erfordras för dessa av- delningars verksamhet.

Yrkeshygieniska avdelningen har en personal av ca femtio personer. Avdel— ningsföreståndaren, som är med. dr, har professors ställning. Utbildningsmässigt kan han vara tekniker, kemist eller lä- kare.

Verksamheten är uppdelad på fyra sektioner, som var och en förestås av en laborator, med kompetens motsva— rande universitetslaboratorer. De fyra sektionerna har kemiska, tekniska, me- dicinska och yrkesdermatologiska ar— betsuppgifter.

Vid den kemiska sektionen finns för- utom laborator en förste kemist, en av- delningsingenjör samt assistenter. Vid den tekniska sektionen finns jämte la— boratortjänsten två förste avdelningsin-

genjörer, en avdelningsingenjör samt assistenter.

Vid den medicinska sektionen finns jämte laboratorn tre laboratorieläkare.

Laboratorn i yrkesdermatologi är samtidigt överläkare vid Karolinska sjukhusets yrkesdermatologiska avdel- ning.

Assistenterna förutsätts vara akade— miker eller civilingenjörer. Dessa tjäns- ter betraktas som passagetjänster.

Avdelningen tillförs experter genom kontinuerligt samarbete med Stock- holms universitet, tekniska högskolan och institutioner inom Karolinska In- stitutet. Med arbetarskyddsstyrelsen liksom bl. a. med försvarets forsknings- anstalt och statens provningsanstalt, fö- rekommer också ett betydelsefullt sam- arbete. överläkaren vid yrkesmedicins- ka centralen vid Karolinska sjukhuset är konsult vid yrkeshygienska avdel— ningen. Avdelningen har också konti- nuerligt samarbete med yrkesmedicin- ska avdelningen vid Södersjukhuset, med Söderby sjukhus samt f.n. med njurmedicinska kliniken vid S:t Eriks sjukhus.

Yrkeshygieniska avdelningen har i princip hela landet som upptagnings- område. Man har dock konstaterat en viss nedgång i uppdrag från södra Sve- rige, sedan yrkesmedicinska avdelning- en vid lasarettet i Lund tillkom.

På utredningsmannens uppdrag har avdelningsföreståndaren gjort en sam- manställning över de uppdrag av yr- keshygienisk art, som förekommit 1/l 1961—30/6 1962.

Ärendena har fördelats med hänsyn till uppdragens huvudsakliga natur och uppdragsgivare. Ärendena har uppdelats i följande grupper:

(a) — (i), nämligen sådana som huvudsak- ligen avsett

a) belysande eller klarläggande av arbets-

fysiologiska problem

c) d:o beträffande förgiftningsrisk eller förgiftningsskada' )

d) d:o beträffande risk för yrkeshudsjuk- dom eller hudskada

e) d:o beträffande annan skada eller sjukdom bänförlig till arbetet

f) förebyggande åtgärd inom yrkeshygie- nens område

g) undervisning eller information i yrkes- hygien

h) rutinmässiga analyser av koloxid ihlod samt bly, kvicksilver och triklorättik— syra i urin

i) övriga ärenden av yrkeshygienisk natur

Ärenden av administrativ, ekonomisk eller annan endast indirekt med yrkes- hygienen sammanhörande art, har ej medtagits i redovisningen. Det må framhållas, att i en del fall ärenden icke klart kunnat hänföras till den ena el- ler andra gruppen; i sådana fall har de antingen »sköndeklarerats» till en- dera gruppen eller också — i några fall _— hänförts till två grupper”).

Under undersökningstiden, som prc- liminärt omfattar tiden 1/1 1961—30/6 1962 har 610 ärenden hänförts till de angivna grupperna:

a) (arbetsfysiologi) 17 l)) (buller) 7 c) (förgiftningsrisk) 98 d) (yrkesdermatologi) 32 c) (annan skada) 35 f) (förebyggande) 105 S) (undervisning) 14 h) (analyser)') 297

i) (övrigt)

Det kan anföras, att huvudparten av ärendena rörande »förebyggande» (= f) gäller yttranden beträffande etikettering av växtskyddsgifter.

Uppdragsgivare till ovannämnda ärenden har fördelats med hänsyn till

*) Rutinmässiga analyser av koloxid i blod samt bly, kvicksilver och triklorättik- syra i urin redovisas under h).

OBS! ett analysärende kan omfatta ana- lys av ett eller flera blod- resp. urinprov.

| | |

l 1 l l l l l

l l l 1

var ifrågavarande problem initierats. En förfrågan från en arbetsplats till en myndighet (t. ex. yrkesinspektionen el- ler arbetarskyddsstyrelsen), som av myndigheten underställts folkhälsoinsti- tutet t. ex. för yttrande har sålunda hänförts till »arbetsplats», liksom ett problem, som av enskild person under- ställts försäkringsinrättning, vilken be- gärt institutets medverkan, hänförts till >>enskild person». Fördelningen av upp- dragsgivare blir bl.a. av detta skäl an- norlunda än vad som framgår av insti- tutets årsredogörelser. På följande grup- per av uppdragsgivare har ärendena fördelats:

Antal ärenden A) Arbetsplats (el. ombud el. or- ganisation) 256 B) Enskild person (el. ombud) 21 C) Läkare (utanför sjukhus) 41 D) Sjukhus 136 E) Tillverkare el. försäljare av preparat el. dyl. 124 F) Övriga 34

Större delen av under E hänförda uppdragsgivare har gällt statens växt- skyddsanstalt.

En sammanställning av de skilda uppdragsgivarnas ärenden fördelade på olika grupper visar följande:

Upp- dragsgivare . %% a 1) c d e f g h : tot. grupp A 8 3 54 20 25 6 3 137 _ 256 B 6 — 8 1 2 — — 4 — 21 C — — 5 — 1 1 1 33 — 41 D — — 8 1 3 — — 123 1 136 E 2 — 14 7 2 96 l _ — 122 F 1 4 9 3 2 2 9 — 4 34 Totalt 17 7 98 32 35 105 14 297 5 610

Om man från det totala antalet ären- den borträknar de rutinmässiga analy- ser av koloxid i blod samt bly, kvick- silver och triklorättiksyra i urinen som utföres vid institutet samt de yrkesder- matologiska ärendena, kvarstår 281. Av 105 ärenden, som förts under rubriken »förebyggande» i sammanställningen på sid 44, gäller huvudparten yttranden beträffande etiketteringen av växt- skyddsgifter.

I den indelning av ärenden på upp- dragsgivare, som återfinns ovan, fin- ner man, att de frågor, som kommer från läkare utanför sjukhus, i 33 fall av 41 gäller analyser på biologiskt material och 5 förfrågningar angående förgiftningsrisker. Bland de 136 ären-

dena från läkare vid sjukhus, som finns redovisade i sammanställningen, gäller 123 analyser på biologiskt material och 8 förfrågningar angående yrkesrisker. Undervisningen i yrkeshygien medde- las för studenter vid Karolinska insti- tutet i samband med kursen i hygien (för närvarande tre gånger årligen). Institutet har anordnat industriläkar- kurser 1948, 1949, 1951, 1954, 1958, 1961 och 1963, med totalt 112 deltagare. I kursen för tjänsteläkare meddelas undervisning i yrkeshygien under tjugo timmar per kurs och i kursen för äm- betsläkare tre timmar per kurs. I utbildningskursen för industriskö- terskor, varav två tidigare hållits vid institutet, liksom i utbildningskursen för

högre skyddstjänstemän, har personal från avdelningen medverkat,

I övrig undervisning deltar tjänste- män vid avdelningen så långt dess ka- pacitet förslår.

Omfattningen av forskningsverksam- heten vid institutet redovisas detaljerat i det betänkande, som avgivits av sta- tens medicinska forskningsråds sub- kommitté för yrkesforskning i maj 1963.

Med ledning av årsberättelserna för statens institut för folkhälsan, av till utredningen överlämnad förteckning över utgivna tryckta publikationer un- der åren 1956—1962 (totalt 86 st) samt arbetsplan för yrkeshygieniska avdel- ningen budgetåret 1962—1963 finner man, att denna verksamhet varit inrik- tad på omfattande dammundersökning— ar, gällande såväl metodologiska stu— dier beträffande dammätning och dammbedömning som experimentella undersökningar av olika dammarters hälsofarlighet, delvis i samband med klinisk undersökning. Utredningar har bedrivits beträffande skadliga gaser, bl.a. koloxid. Undersökningar över skadliga lösningsmedel har framför allt omfattat bensol och trikloretylen.

Undersökningar rörande skadliga verkningar av metaller och metalloider har omfattat framför allt förgiftningar med bly och kvicksilver. Arbetet har omfattat såväl djurexperiment som me- todologiska undersökningar som prak- tiskt medicinskt tekniska utredningar på arbetsplatser. Undersökningar för fastställande av gränsvärden för skad- ligt buller bedrevs i samarbete med Ka— rolinska institutets hygieniska institu- tion, medicinalstyrelsen och arbetar- skyddsverket under ett antal år.

Vid allmänhygie-niska avdelningen har den vetenskapliga verksamheten bl. a. omfattat studier över blodföränd- ringar vid kronisk kadmiumförgiftning hos människor, studier av organiska

och oorganiska kvicksilverföreningars toxikologi, experimentella undersök- ningar över sambandet ur toxikologisk synpunkt mellan svaveldioxid och par- tikulära element i luftföroreningar och undersökningar över toxiska effekter och spridningsförhållanden vid inhala- tion av röd fosfor.

Vid Statens rättskemiska laborato— rium finns bl. a. en toxikologisk sektion som ingår i den kemiska avdelningen. Vid denna sektion kan myndigheter, och i den mån verksamheten det tillåter, enskilda få undersökningar framför allt av rättskemisk art utförda. Dess före- ståndare har vid överläggningar med utredningen hävdat, att ett centralt toxikologiskt institut, som rättskemiska laboratoriet, borde kunna klara landets behov av undersökningar, som avser att fastställa koncentrationen av giftiga substanser i den mänskliga organismens vävnader. För närvarande är tillgången på kvalificerade toxikologer otillfreds- ställande och därför ansågs det synner- ligen angeläget att utbilda sådana för arbete främst vid en central toxikolo- gisk institution, men möjligen också för tjänstgöring vid yrkesmedicinska sjuk- husenheter.

Statens farmaceutiska laboratorium har till huvudsaklig uppgift att inom de områden, som berör tillverkning och försäljning av läkemedel, verkställa un- dersökningar med praktiskt och veten- skapligt syfte. Till fullgörandet av sin uppgift har laboratoriet bl. a. att bi- träda medicinalstyrelsen vid förekom- mande revision av apoteksvarustadgan och giftstadgans bilagor ävensom gäl- lande farmakopé, att utföra de under- sökningar och inspektioner, vilka av medicinalstyrelsen påkallas för kontroll av efterlevnaden av apoteksvarustadgan och giftstadgan eller i anslutning till dessa författningar meddelade föreskrif- ter. I årsberättelserna för denna insti-

tution för åren 1959 och 1960, som till- ställts utredningen, finner man, att den kemiska avdelningen utför speciella ana- lysuppdrag, gällande läkemedel, som un- der åren givits avdelningen av polisen, tjänsteläkaren, sjukhus m. fl. Framför allt har detta arbete dock varit sam— mankopplat med bekämpandet av miss- bruk av narkotika och liknande ämnen. Vid samtal med föreståndaren för den biologiska avdelningen, som samtidigt är professor i farmakodynamik och toxi- kologi vid farmaceutiska institutet, har denne meddelat, att avdelningen givetvis också har vissa resurser för all- mänt toxikologiska undersökningar men att dessa [resurser är synnerligen be- gränsade. Framställning har emellertid inkommit från chefen för Karolinska sjukhusets barnklinik, dit Giftinforma- tionscentralen är förlagd, om att vid denna avdelning få utbilda en klinisk farmakolog och toxikolog. Medicinalstyrelsen-s strålskyddsnämnd ansvarar för tillsynen av strålskydds- lagens efterlevnad. Nämnden har ett la- boratorium, som är förlagt till radio- fysiska institutionen vid Karolinska in- stitutet. Inom detta finns en särskild hälsokontrollsektion, som dels kontrol- lerar resultaten av de blodmorfologiska undersökningar, vilka jämlikt strål- skyddslagens bestämmelser skall utföras på personer i radiologiskt arbete, dels kontrollerar de läkarutlåtanden, som av- givits efter de periodiskt återkommande läkarundersökningar, som också för- fattningsmässigt föreskrivits för sådan personal.

Denna del av kontrollverksamheten ledes av en a—rvodesanställd läkare, som har sin huvudsakliga uppgift som över- läkare och chef för Karolinska sjukhu- sets kliniskt-kemiska centrallaborato- rium. Till sin hjälp har han en labora- toriesköterska, ett laboratoriebiträde och en sekreterare.

Bl. a. i förarbetet till det betänkande, som avgavs av 1951 års strålskyddskom- mitté, konstaterades, att den medicinska bedömningen av tillsynsärendena har avgörande betydelse för den biologiska kontrollens värde och effektivitet. Blod- laboratoriets kapacitet har emellertid inte räckt till, varför underlåtenhet att insända läkarintyg och blodutstryk en- dast i ringa utsträckning föranlett på- minnelse. Man har därför yrkat på att få omändra deltidstjänsten för läkare till en heltidstjänst. Därigenom skulle effektiviteten kunna öka. Läkaren skul- le härigenom också beredas möjlighet att ägna uppmärksamhet åt mer speciel- la problem av biologisk, biokemisk och genetisk natur, i syfte att öka säkerhe— ten vid hedömandet av vilka normala förändringar, som är att anse som strål- skador.

Vid överläggningar, som utredningen haft med föreståndaren för hälsokon- trollaboratoriet, underströk denne des- sa synpunkter. Han framhöll, att då lag- stiftningen tillkom, framför allt perso— nalen vid sjukhusens röntgenavdelning- ar berördes därav. Numera förekommer emellertid radiologiskt arbete även ute i industrin och i ökad omfattning på forskningslaboratorier. Föreståndaren ansåg det otillfredsställande med den nuvarande tillsynen på dessa arbetsplat— ser. Den radiologiska delen av arbetet faller under medicinalstyrelsens strål- skyddsnämnds inspektion och den kon- ventionella delen av arbetarskyddet un- der yrkesinspektionen. Detta kan med- föra tveksamhet om vilken myndighet, som har huvudansvaret för kontrollen. Med hänsyn därtill skulle han för egen del med tillfredsställelse se, att even— tuellt kommande yrkesmedicinska sjuk— husenheter kunde biträda i kontrollen av personer i radiologiskt arbete.

Giftinformationscentralen vid Karo- linska sjukhuset Sedan 1 juli 1960 har som försöksverk— samhet bedrivits en informationscentral för gifter vid Karolinska sjukhusets barnklinik. Hittills har man samlat in uppgifter om sådana kemiskt-tekniska preparat, som kommer till användning i hushållen. För närvarande har man ett kartotek, som omfattar ca 2 500 prepa- rat. Dessutom har man tillgång till re- gisterkort över amerikanska preparat, som distribueras av National Clearing House for Poison Control Centers i Washington. Centralen insamlar också material för information om giftighe- ten hos växter och läkemedel.

Vid giftinformatiouscentralen arbetar på dagtid en apotekare som teknisk bibliotekarie och dessutom den deltids- anställde läkare, som fungerar som cen- tralens föreståndare. Nattetid betjänas informationscentralen av jourhavande läkare på barnmedicinska kliniken. För— frågningar till ett antal av mellan 150— 200 per månad kommer framför allt från landet barnavdelningar men även från praktiserande läkare.

I överläggningar, som utredningen haft med den för centralen ansvarige läkaren, framhöll denne, att det kunde vara motiverat, att i samband med den aktuella utredningen om den yrkesme- dicinska sjukvården även diskutera den fortsatta och eventuellt utvidgade verk- samheten med giftinformationscentra— len, eventuellt på regionplanet. Han framhöll, att det från pediatriskt håll föreligger behov av ökad kontakt med och hjälp av den stora erfarenhet och expertis, som på detta område represen- teras av de yrkesmedicinska avdelning- arna.

Giftnämnden I Kungl. Maj:ts proposition till riksda— gen (184:1962) med förslag till läke-

medelsförordning föreslås beträffande gift och bekämpningsmedelsområdena en ändrad organisation av tillsynen och av ärendenas handläggning. Giftstadge- utredningen föreslog inrättandet av en giftnämnd, som självständigt skulle handlägga giftärendena. I denna nämnd skulle såväl medicinalstyrelsen som kommerskollegium och arbetarskydds- styrelsen vara representerade. Kameralt och kanslimässigt skulle den anknytas till medicinalstyrelsen.

Utredningsmannen föreslog, att i nämnden skulle finnas företrädare för arbetarskydd, farmaci, hygien, teknisk kemi, toxikologi, veterinärmedicin samt Växtskydd och att till nämnden vid be- hov annan sakkunskap skulle kunna ad— jungeras. I remissbehandlingen före propositionen anförde arbetarskydds- styrelsen, medicinalstyrelsen, statens institut för folkhälsan, Landsorganisa- tionen i Sverige och Svenska fabriksar— betareförbundet, att expertis ifråga om såväl teknisk yrkeshygien som medi- cinsk yrkeshygien borde finnas repre- senterad i nämnden.

Nämnden har organiserats från 1/7 1963.

Länsläkarväsendel I varje län skall finnas ett expertorgan för hälso- och sjukvårdsfrågor, bestå- ende av bl. a. en länsläkare, en biträ- dande länsläkare och en länshälsovårds- konsulent. I mån av behov och tillgång på medel kan länsläkaren anlita exper- ter och sakkunniga utanför denna orga- nisation. (I städer, som icke tillhör landstingskommun, skall förste stadslä- kare fullgöra de tjänsteåligganden, som åvilar länsläkarorganisationen.) Länsläkaren skall såsom rådgivande och inspekterande organ medverka i arbetet för den allmänna hälsovårdens främjande och därvid ta erforderliga initiativ. Han skall följa planeringen av

den allmänna sjukvården och ha upp- sikt över den öppna sjukvården samt fullgöra andra uppgifter inom den all- männa sjukvården och öva tillsyn över vissa inrättningar. Vad gäller den all- männa hälsovården skall han särskilt följa det av olika organ bedrivna häl- sovårdsarbetet och vaka över att gäl- lande föreskrifter iakttas. Han skall ver- ka för en god planering inom den att- männa hälsovårdens olika grenar och samordna hälsovårdsuppgifter, som om- händerhas av skilda organ. I förhållan- de till länsstyrelsen har länsläkaren ställning som expert i medicinska och hygieniska frågor. I frågor som rör den allmänna hälsovården skall länsläkaren verka för ett nära samarbete med övri- ga till länsstyrelsen knutna expertor- gan.

Länsläkarna har för närvarande dess— utom jämlikt medicinalförfattningen 113:50 inspektionsskyldighet vid ar- betsplatser; men enligt ordföranden i Administrativa läkares förening (läns- läkarnas fackliga organisation) kan man dock icke räkna med, att de nuvarande befattningshavarna har eller att blivan- de länsläkare kommer att kunna skaffa sig specialistutbildning, som gör det möjligt för honom att själv utföra de tekniska undersökningar, som är nöd- vändiga för att ge ett underlag för be- slut i sådana frågor. Han ansåg därför, att det skulle vara värdefullt med nå- gon eller några expertinstitutioner, till vilka bl.a. länsläkarna skulle kunna vända sig för allmän rådgivning och eventuellt också assistans med speciel- la undersökningar inom det yrkesmedi- cinska området.

Försvarets forskningsanstalt Vid avdelning 1 inom försvarets forsk- ningsanstalt bedrivs utrednings- och forskningsarbete, som berör kemiska, biologiska och medicinska problem-

ställningar i samband med skydd för människor mot skadegörelse från krigs— mässigt använda ämnen. Vissa av den- na institutions arbetsuppgifter har an- knytning till det yrkesmedicinska om- rådet. Verksamheten är emellertid hårt målinriktad på försvarsmedicinska pro- blemställningar. Denna del är i allmän- het sekretessbelagd. Förutsättningar finns emellertid för visst utbyte av in— formation mellan denna institution och yrkesmedicinska och yrkeshygieniska institutioner.

Försvarsmedicinska organ har också i skilda sammanhang — senast i sam- band med försvarsmedicinska forsk- ningsutredningen —- sökt kontakt med yrkeshygieniska och yrkesmedicinska institutioner med begäran om hjälp med sådana försvarsmedicinska problem, som skulle kunna tänkas ligga inom dessa institutioners kompetensområde.

Yrkesmedicinska centralen vid Karolinska sjukhuset Den gengaspoliklinik, som 1945 anord- nades inom den medicinska poliklini- ken vid Karolinska sjukhuset, omvand- lades 1947 till en central för undersök- ning och behandling av samt forskning rörande yrkessjukdomar (Yrkesmedi— cinska centralen). Den arbetar med så- dana sjukdomar och sjukdomsfall, som bedöms ha sin orsak i något moment i yrkesarbetet. Dagliga rutinproblem av detta slag omhänderhas i första hand av industriläkare. För dessa fungerar yrkesmedicinska centralen som konsult- organ. Vid centralen bedrivs också jäm- ligt instruktionen forskning inom om- rådet samt meddelas undervisning. Vid centralen finns en överläkare, två underläkare, två sjuksköterskor, (vilka båda har laboratoriesköterskekompe- tens), ett kanslibiträde, en första labo- ratorieassistent samt ett laboratoriebi- träde jämte ett ekonomibiträde. Med

hänsyn till att centralen är inrymd i ett innebär, att kontakten med indu- högt differentierat universitetssjukhus strier via yrkesinspektionen är har man möjlighet att konsultera spe- mycket omfattande. Vid en indu- cialister inom invärtesmedicin, röntge- stri utan industriläkare utförs för nologi, klinisk fysiologi, klinisk kemi, närvarande mer omfattande patologi, dermatologi, otologi, oftalmo- gruppundersökningar. Under de logi, reumatologi och psykiatri. senaste åren har mindre gruppun- Centralen samarbetar dessutom med dersökningar utförts vid 10—15 folkhälsoinstitutets yrkeshygieniska av— industrier, de flesta utan industri- delning, med institutionen för medi- läkare. Centralen konsulteras då cinsk fysik vid Karolinska institutet, och då av lasarettsläkare från sju olika institutioner vid tekniska högsko— lasarett inom området, liksom gi- lan, yrkesinspektionen, arbetarskydds- vetvis av Karolinska sjukhusets styrelsens kemispecialister samt med olika avdelningar. industriläkare. Regelbundet samarbete förekom- Hittills har centralens upptagnings- mer med sju industriläkare vid . område varit i stort sett hela landet, större industrier inom distriktet. l även om man mer undantagsvis tar Enstaka konsultationer från indu- ] emot patienter från Stockholms stad strier utan industriläkare är myc- i och Malmöhus län. Konsultationer hos ket vanliga. ] centralen från läkare är av varierande IV. För planering och genomförande ! natur. Med en del industriläkare plan- av gruppundersökningar samt för läggs och utförs i samarbete gruppun- konsultationer om rutinproblem | dersökningar av olika slag. Andra åter- förekommer samarbete med tre kommer regelbundet eller vid enstaka industrier med industriläkare. Vid tillfällen till centralen för diskussion en industri utan läkare har cen- av olika problem. För lasarettsläkare tralen utfört en gruppundersök- och övriga läkare gäller samma förhål- ning. Dessutom förekommer sam- landen. Yrkesmedicinska centralens arbete med Värnamo lasarett. chef har på utredningsmannens upp- VI. För genomförande av speciella un— drag gjort en sammanställning över dersökningar har samarbete skett konsultationsomfånget fördelat på oli— med två industriläkare inom om— ka yrkesinspektionsdistrikt. (Distrikten rådet. Regelbunden samverkan fö- anges med romersk siffra.) rekommer med yrkesinspektio- 1. Vid ett tiotal industrier utförs re- nens läkare i detta distrikt. gelbundna kontroller av arbetsta- VII. Upprepade kontakter om diverse , gare, vilka är potentiellt expone— yrkesmedicinska problem före- ; rade för olika risker. Centralen kommer med två industrier med | konsulteras dessutom av och till industriläkare och tre utan. Dess- % av olika sjukhus inom Stockholms utom förekommer samarbete med . stad, såsom Serafimerlasarettet, Falköpings lasarett. Sabbatsbergs sjukhus, S:t Görans VIII. Samverkan förekommer med en sjukhus, S:t Eriks sjukhus, Söder- industri med läkare samt lasaret- sjukhuset och Psykiatriska sjuk- ten i Karlskoga, Karlstad och Ar- . huset. vika. ] II. Inom detta distrikt är överläkaren IX. Inom detta distrikt tjänstgör över- yrkesinspektionens läkare. Detta läkaren som yrkesinspektionens

medicinske rådgivare. Samarbete. förekommer med tolv industrier,

varav åtta med industriläkare.

Gruppundersökningar har företa- gits vid tre av den förstnämnda

typen och två av den senare. Sam- arbete äger också rum med lasa- rettet i Gävle.

X. Vid två industrier med läkare och fyra utan har gruppundersökning- ar planerats och genomförts un- der ledning av yrkesmedicinska centralen. Vid en industri utan lä- kare liar silikosstudier bedrivits. Samarbete sker dessutom med la- saretten i Sundvall och Örnskölds- vik. Xl. I samarbete med två industriläka- re planeras eller pågår gruppun— dersökningar. Två industriläkare konsulterar för planering av egna gruppundersökningar. Tillsam— mans med två industriläkare in- om området bedrivs vetenskapligt forskningsarbete. Två industrier utan läkare har konsulterat cen- tralen för gruppundersökningar resp. utredningsarbete. Lasaretten i Boden och Luleå vänder sig re— gelbundet till centralen för kon- sultation.

I den dagliga sjukvårdande verksam- heten vid centralen dominerar de po- likliniska fallen. Frekvensen av dessa har sjunkit från 1947—1948, då antalet var ca 1 000 per år till 600—800 1960— 1961. Patienterna söker därför att de misstänker att de fått en yrkessjukdom. Vid en genomgång av journalmaterialet visar det sig att högst 20 % av klien- telet klassificerats med yrkessjukdoms- diagnos. Återstoden har en sjukdom, som debuterat i arbetet och som patien- ten gärna vill hänföra till faktorer i ar- betsmiljön.

Frågan om samband mellan vissa sub- jektiva sjukdomsyttringar och arbetet

har medfört att centralen i allt större utsträckning börjat arbeta med s. k. rik- tade hälsokontroller avsedda att klar- lägga huruvida en befarad hälsorisk på en arbetsplats verkligen föreligger. Med alltmer förbättrade hygieniska förhål- landen på arbetsplatserna och därav följande mindre exposition för giftiga substanser eller andra hälsovådliga på- verkningar blir det allt svårare att av- göra, om en skadlig påverkan förelig— ger eller icke, eftersom symptomen blir vaga och okarakteristiska och endast uppträder hos vissa individer, nämli- gen de för denna påverkan känsligaste i gruppen. Som regel är det icke möj- ligt att i det enskilda fallet avgöra de aktuella symptomens genes. Detta pro- blem kan lösas endast genom symp- tomfrekvensstudier på grupper av indi- vider med olika grad av aktuell exposi- tion. Undersökningstekniken växlar med det ifrågasatta skadliga agens, men den principiella uppläggningen av un- dersökningen blir densamma. För att man skall kunna genomföra en sådan undersökning krävs dels erfarenhet av planering dels personal, som är tränad i fältarbete av detta slag. Vidare be- hövs ett kemiskt laboratorium med stor flexibilitet, som kan taga hand om ex- positionsproblemet genom att bestäm- ma halten av det skadliga agens eller dess metaboliter i blod, organ eller exkret. Vid sådana gruppundersökning- ar är det lämpligt och oftast nödvän- digt att efter en grovsållning ute på ar- betsplatsen undersöka en mindre grupp individer vid sjukhuset med dess resur- serl. Dessa undersökningar utförs av undersökningspatruller från centralen. De består i allmänhet av två läkare och två sköterskor. De anställda blir före- mål för allmän läkarundersökning se- dan sjukhistoria och arbetsplatsförhål-

1 Under det senaste året undersöktes ute på fältet mellan 800 och 1 000 patienter.

landen diskuterats. Därjämte utförs full- ständig undersökning av den perifera blodbilden samt funktionsprov avseen- de hjärt- och lungfunktion och i före- kommande fall speciella biokemiska analyser. På grund av undersökningar- nas omfattande natur kan högst 10 per- soner undersökas per dag. Undersök- ningarna av de anställda kompletteras med tekniskt-hygieniska undersökning- ar av arbetsmiljön. För dessa undersök- ningar tillförs personal antingen från statens institut för folkhälsan eller från företagens egna laboratorier. Förutom kvalificerade utredningsfall från ovan- nämnda gruppundersökningar remitte- ras också patienter från andra lasarett för sådan detaljerad yrkesmedicinsk analys. Dessutom vårdas på centralen enstaka behandlingsfall, framför allt sådana som varit utsatta för fö-rgift- ningar med tunga metaller. För detta krävs tillgång till sängplatser. Det be- döms emellertid onödigt att inrätta en avdelning med egna sängplatser för yr- kesmedicinska centralen. Det är till- räckligt med tillgång till ett antal säng- ar på medicinska kliniken, som för när- varande.

Vid centralen bedöms slutligen 60—— 70 patienter per år på uppdrag av för- säkringsinrättningar.

Undervisning meddelas bl.a. med. kandidater i anslutning till undervis- ningen i invärtes medicin och socialme- dicin. Läkare från centralen har dess- utom medverkat som föreläsare vid in- dustriläkarkurser och industrisköte-rskc- kurser. Medverkan har också lämnats i olika läkarsanunanslutningar samt vid informationsmöten, skyddskommitté- konferenseroch liknande.

Sedan 1961 har vid Yrkesmedicinska centralen, i samverkan med Svenska Arbetsgivareföreningens medicinska och hygieniska experter, anordnats yrkes- medicinska seminarier, vilka behandlat

dels dammlungsjukdomar, dels förgift- ningar med tunga metaller.

Omfattningen av den undervisning, som meddelas från centralen uppskat- tas till 40 timmar 1960, 60 timmar 1961 och 80 timmar 1962.

Enligt instruktionen bedrivs vid cen- tralen forskningsverksamhel angående yrkessjukdomar. Den bedöms vara en av centralens viktigaste arbetsuppgifter. Gruppundersökningar ute på industrier- na har omnämnts tidigare. I samband med sådana blir det ofta nödvändigt att genomföra vissa djurexperiment. Vid centralen bedrivs en omfattan- de experimentell forskningsverksam- het, avseende bl.a. dammlungsjukdo- mar och de organiska kvicksilverför- eningarnas toxikologi. Dessutom be- driVS i samverkan med kliniskt fysio- logiska centrallaboratoriet forskning över olika lungskador. Omfattningen av forskningsve—rksamheten har redovisats till statens medicinska forskningsråds subkommitté för medicinsk yrkesforsk- ning, i vars betänkande en redovisning häröver förekommer. Under åren 1950 ——1962 utgick från centralen 91 tryckta arbeten. Förutom dessa meddelade cen- tralens föreståndare, att det fanns ett fyrtiotal publiceringsfärdiga arbeten, vilka emellertid på grund av tidsbrist icke hunnit färd-igredigeras.

I detta sammanhang skall framhållas, att yrkesmedicinska centralen saknar egna resurser för experimentellt forsk- ningsarbete. Centralens chef, liksom hans medarbetare, har emellertid fors- karplatser vid Gustaf V:s Forsknings- institut. Vid denna institution skall vä- sentligen grundforskningsarbete bedri- vas.

Numera har centralen ett kemiskt la- boratorium, där två assistenter arbetar med rutinmetoder för praktiskt bruk. För närvarande har man också tillgång till en kvalificerad kemist (tekn. lic.)

som konsult några timmar per vecka. i.aboratorieresurserna är emellertid synnerligen otillfredsställande, icke minst då det gäller kliniskt analysarbe— te. Analyser på prov från patienter med misstänkta tungmetallförgiftningar utförs för närvarande av ett par indu- strilaboratorier, som består denna ser- vice som ersättning för den konsulta- tionsverksamhet från centralens sida, som gäller medicinskt och biologiskt forskningsarbete vid dessa industriföre- tag. Trots mycket stor beredvillighet från dessa industricrs sida kan analyser- na icke ske med den snabbhet, som vore önskvärd med hänsyn till det kliniska arbetet. Denna service skall egentligen lämnas av yrkeshygieniska avdelning- en vid statens institut för folkhälsan. På grund av bristande personell kapaci- tet har det emellertid icke varit möj- ligt för denna institution att, framför allt vid större belastning från centra- lens sida, snabbt kunna utföra de ana- lyser, som varit önskvärda.

Yrkesdermatologiska kliniken vid Karolinska sjukhuset Verksamheten vid denna klinik är un- der uppbyggnad. överläkaren vid klini- ken är tillika laborator i yrkesderma- tologi vid yrkeshygieniska avdelningen vid statens institut för folkhälsan. Överläkaren har ansvar för en allmän dermatologisk avdelning med 25 vård— platser på vilken han vid behov kan lägga in yrkesdermatologiska fall. De flesta av dessa kan dock utredas och be- handlas polikliniskt. För den öppna värden har lokaler reserverats i en framtida utbyggnad av Karolinska sjuk- huset med sex rumsenheter. På denna mottagning avser man att utreda miss- tänkta yrkeshudsjukdomar, som remit- terats från läkare inom och utom sjuk- huset. Klinikens upptagningsområde

kommer enligt uppgift av överläkaren att bli såväl Stockholms-området som Mellansverige och Norrland.

Kliniken kommer inte att få någon egen underläkartjänst. De underläkare som tjänstgör inom hudblocket på sjuk- huset kommer emellertid att tjänstgöra under ca % år inom de olika subspecia- lite-terna inom dermatologin, bland an- nat vid den yrkesdermatologiska klini- ken.

Utövcr läkarpersonal vid kliniken kommer till en början att finnas en sjuk- sköterska, ett sjukvårdsbiträde och ett skrivbiträde.

Arbetsplatsundersökningar utförs med bistånd av personal från yrkeshygienis- ka avdelningen vid statens institut för folkhälsan.

Yrkesmedicinska avdelningen vid Södersjukhuset Denna avdelning står öppen för alla pa- tienter från Stockholm, som misstänker, att de har yrkesbetingade sjukdomar. Tidigare dominerade förgiftningstill- stånden. Efterhand har dessa minskat i antal, medan däremot sjukdomstillstånd av fysiska orsaker ökat. Den stora ar- betsbelastningen på framförallt de ki- rurgiska och ortopediska klinikerna har medfört, att läkarna vid dessa poliklini- ker begärt, att yrkesmedicinska avdel- ningen i större utsträckning än hittills skall omhänderta sådana led- och mus- kelsjukdomar, för vilkas uppkomst arbe- tet syns ha spelat roll och som dess- utom icke anses kräva kirurgiska åtgär- der. Avdelningen har en mycket bred inriktning på arbetslivets medicinska problematik. Dess chef anser, att det vore olyckligt att dra gränsen för snävt kring yrkesmedicinen. Flertalet sjuk- husläkare har bristfälliga kunskaper om arbetsbetingelserna inom olika yrken, och det kan många gånger vara till

gagn för den sjuke, att få vända sig till en läkare med insikt om arbetsplatsens speciella problem, även om den aktu- ella sjukdomen i första hand icke skulle vara yrkesbetingad. Avdelningens verk- samhet är starkt profylaktiskt inriktad. Den har direkt kontakt med arbetsplat- serna, där man har möjlighet att ge råd och anvisning, oftast i samverkan med yrkesinspektionen i I distriktet, där av- delningens chef är medicinsk rådgivare. I detta sammanhang framhölls, att i och med att en läkare tar hand om en pa- tient med en yrkessjukdom, övertar han också ansvaret för de yrkeshygieniska problemen på arbetsplatsen. De yrkes- medicinska avdelningarna har således ett stort behov av kemisk-teknisk ser- vice

Vid avdelningen finns en överläkare, en underläkare, två sjuksköterskor, en kurator, ett skrivbiträde och två sjuk- vårdsbiträden. Avdelningen tillförs yr- keshygienisk expertis genom överens- kommelse med yrkeshygieniska avdel- ningen vid statens institut för folkhäl- san. Genom detta arrangemang och ge- nom samarbete med yrkesinspektionen och de kemiska och tekniska institutio- nerna vid Stockholms universitet har behövlig service inom det omgivnings- hygieniska området i stort sett kunnat erhållas. Det framhölls emellertid, att avdelningen skulle vara betjänt av att ha tillgång till en egen yrkeshygienisk tekniker för de rutinmässiga arbets- platsundersökningarna. Avdelningen är inrymd inom ett högt differentierat sjukhus och har således tillgång till konsultationsmöjligheter inom de flesta specialiteter.

Avdelningens upptagningsområde är Stockholm. Samarbete har under årens lopp etablerats med flertalet industri- läkare inom staden. I vissa fall har det- ta samarbete varit begränsat till hjälp med undersökningar av enstaka svår-

tolkade yrkesbetingade sjukdomsfall. Från avdelningen lämnas ingen konti- nuerlig service till speciella industrier eller industrigrupper utan läkare,

Vid den öppna mottagningen behand- las ca 10 patienter per dag. Bland mer vanliga sjukdomstillstånd, som yrkes- medicinska avdelningen får ta hand om, kan nämnas muskel- och ledbesvär orsakade av felaktig arbetsteknik eller arbetsställning, allergiska sjukdomstill- stånd, kontaktdermatiter samt påverkan av koloxid, bly, kvicksilver, bensol och trikloretylen. Psykasteniska tillstånd, som uttryck för pressade och konflikt- mättade arbetsmiljöer, förekommer re- lativt ofta vid mottagningen. Frekvensen av otvetydiga förgiftningar har minskat såväl relativt som absolut. Däremot kon- sulteras avdelningen i stor utsträckning om förmenta förgiftningar.

Ett flertal gruppundersökningar har utförts ifrån avdelningen, bl. a. en stör- re industri- och socialmedicinsk under- sökning över problem i samband med hantering av trikloretylen. 1955 utför- des från avdelningen en undersökning av arbetstagare vid småindustrier med mindre än 10 anställda, framför allt från metall- och snickeriindustrin.

Remisser till avdelningen inkommer väsentligen från Södersjukhuset, men även från en del andra av stadens sjuk- hus. Försäkringsutredningar förekom- mer i mindre omfattning och gäller framför allt elektriska olycksfall.

Från avdelningen meddelas undervis- ning i yrkesmedicin vid S:t Eriks sjuk— sköterskeskola, vid industriläkarkurser och kurser anordnade av Svenska Ar- betsgivareföreningen och skilda arbets- tagarorganisationer. Den vetenskapliga aktiviteten vid avdelningen har en be- gränsad omfattning. Den har separat redovisats till statens medicinska forsk- ningsråds kommitté för medicinsk yr- kesforskning.

! &

Yrkesmedicinska kliniken vid Lasarettet i Lund Kliniken sysslar med de sjukdomstill- stånd för vilka vissa yrkesutövningens eller arbetsmiljöns särdrag har etiolo- gisk, diagnostisk eller profylaktiskt be- tydelse. Arbetet är i hög grad hälso- vårdsinriktat. Vid de medicinska och tekniska utredningarna i anslutning till behandlade fall är målet dels att skapa grund för en adekvat behandling, dels att skydda patienten mot fortsatt skade- verkan. I arbetet ingår som ett väsent- ligt moment även att ge profylaktiska råd av medicinsk och teknisk natur. Verksamheten vid kliniken omfattar alla former av medicinsk service åt arbets- livet, som exempelvis undersökning och behandling av patienter, vilkas sjukdom kan misstänkas vara framkallad av spe- ciella arbetsförhållanden. Så undersö- ker man t. ex. anatomiskt och fysiolo- giskt ogynnsamma arbetsställningar, ut- för kontrollundersökningar av personer, vilkas arbete innebär risk för yrkessjuk- dom, lämnar råd angående lämplig pla- cering av anställda lidande av sjukdom eller lyte, som kan medföra ökad skade- risk, och undersöker dessutom arbets- platser med hänsyn till förekomst av hälsorisker samt analyserar dessas art och grad. Verksamheten omfattar såle- des såväl yrkesmedicin som yrkeshy- gien. Den tekniskt yrkeshygieniska diagnostiken är som regel nödvändig så- som komplement till den medicinska undersökningen. Den ger möjlighet att utesluta resp. fastställa, lokalisera och värdera förmodade riskmoment och ut- gör grund för profylaktiska övervägan- den.

Vid den yrkesmedicinska kliniken i Lund tjänstgör för närvarande en över- läkare, en underläkare, en sjuksköterska och ett kontorsbiträde. Öppen vård be- drivs vid den yrkesmedicinska mottag- ningen. För omhändertagande av akuta

fall och konsultationer finns läkare i beredskapstjänst dygnet om. Flertalet patienter kommer efter tidsbeställning per telefon. Då så befinnes rationellt kan mottagningen flyttas till företag. För sluten vård disponerar kliniken sex vårdplatser, varav två inom medi- cinska och fyra inom den neurologiska kliniken.

Vid det yrkeshygieniska laboratoriet tjänstgör en förste yrkeshygieniker, två yrkeshygieniker, en konsult i radiofysik (sex timmar per vecka), två laboratri- ser och ett diskbiträde.

Vid den yrkesdermatologiska avdel- ningen tjänstgör en biträdande överlä- kare, som har öppen vårdmottagning utan tidsbeställning två dagar per vecka. Dessutom mottager han utan begräns- ning telefonkonsultationer från läkare och företag. I anslutning till denna mot- tagning finns ett yrkesdermatologiskt laboratorium, där för närvarande en laboratris tjänstgör.

Yrkesaudiologisk verksamhet är ännu ej organiserad inom den yrkesmedicin- ska verksamhetens ram, utan sköts från öronkliniken. Bullermätningar på ar- betsplatser utförs dock av yrkeshygien- iska laboratoriet.

Förutom med de olika klinikerna vid Lunds lasarett samarbetar kliniken med den sakkunskap, som finns vid de teo- retiska institutionerna vid Lunds uni- versitet liksom med den yrkeshygienis- ka avdelningen vid statens institut för folkhälsan.

Klinikens upptagningsområde omfat- tar Malmöhus läns landstingsområde, vilket fr. o. m. 1/1 1963 inkluderar Häl- singborgs stad. Befolkningsunderlaget är efter denna tidpunkt ca 400000 in- nevånare. Området är högt industrialise- rat. Inom upptagningsområdet finns fem industrier med industriläkare, med vilka kliniken haft visst samarbete. Dessutom har kliniken på grund av sin

1958 1959 1960 1961

YD YM YD YM YD YM YD

Kemiska och tekniska analyser Personundcrsökning ............... 295 454 Arbetsplatsbesök .................. 71 23 Morfologisk blodundersökning 685

Epicutantest ........................ 320

379 402 887 648 941 775 170 14 58 51 36 42 430 985 1 230

103 235 263

28 113

YM Y D

yrkesmedicinska kliniken yrkesdermatologiska avd.

struktur strävat efter kontakt med ar- betstagare och företag inom upptag- ningsområdet. Man eftersträvar regel- bundet samarbete med lokala arbetsled- ningar och med skyddsombud. I före- tag med egen skyddsingenjör eller skyddsinspektör förekommer samarbete med denne.

Omfattningen av klinikens arbete an- ges vara svår att siffermässigt uppskat- ta. Verksamheten startade hösten 1955 i provisoriska lokaler vid Lunds lasa- rett och har sedan dess befunnit sig i en kontinuerlig utveckling, som krävt nästan ständigt och mycket tidskrävan- de engagemang i detaljplaneringen av nya lokaler och utrustning.

Åren 1955—1957 var verksamheten väsentligen inriktad på remissfall och besök på arbetsplatser inom upptag— ningsområdet. Härigenom kunde över- läkaren få kännedom om de olika ar- betsplatserna och ge information om den planerade verksamheten. Omfatt- ningen av verksamheten under 1958— 1961 framgår av tabell 3.

Förutom den verksamhet, som är för- lagd till lasarettet i Lund, flyttas mot- tagningen, då så bedöms rationellt, ut till företagen. I många fall förläggs en- bart den tidskrävande anamnes-upptag- ningen till arbetsplatsen, medan status och t. ex. lungfysiologiska och rönt— genologiska undersökningar förläggs till

sjukhuset. Dessa senare är lättare att ut- föra inom ramen för en begränsad och på förhand fastställd tid. Omfattningen av denna verksamhet för tiden 1958— 1961 kan icke siffermässigt beräknas. Under tiden 1/1—30/9 1962 har mottag- ningen varit förlagd utanför det egna sjukhuset under sammanlagt 18% ar- betsdagar. Laboratoriet har under sam- ma tid bedrivit arbetsplatsundersök- ningar på olika företag under 12% ar- betsdagar. Under denna tid har verk- samheten vid kliniken varit starkt in— skränkt. Kliniken fungerar som remiss- och konsultorgan för det egna sjukhuset och eljest för myndigheter, sjukhus, en- skilda läkare, industriföretag m. fl. På uppdrag av försäkringsinrättningar av- ges i yrkesskadeförsäkringsfall efter un- dersökning utlåtanden beträffande inva- liditet och även i sambandsfrågor i den mån klinikens läkare finner undersök- ningen erforderlig för bedömning av fallet och uppdraget ej inverkar men- ligt på klinikens primära hälso- och sjukvårdande arbetsuppgifter.

Klinikens överläkare deltar i under- visningen för med. kandidater i sam- band med undervisningen i invärtes medicin i Lund under nio timmar och i Malmö under två timmar. Undervisning sker också inom ramen för kurserna i socialmedicin och hygien.

Biträdande överläkaren i yrkesderma-

tologi ger inom ramen för undervisning- en i dermatologi två timmars föreläs- ningar i yrkesdermatologi under varje kurs. Dessutom meddelas praktisk un- dervisning för tjänstgörande kandidater under tre till fyra timmar i anslutning till aktuella fall.

Sjuksköterskeelever vid Södra Sveri- ges sjuksköterskeskola i Lund får under tredje årskursen två timmars föreläs- ningar i yrkesmedicin, yrkeshygien och arbetarskydd.

Föreläsningar i yrkesmedicin och yr- keshygien vid fackliga och andra sam- manslutningars kurser och informa- tionsmöten ges i den omfattning, som är möjlig med hittills tillgängliga perso- nella resurser. Behovet av och efterfrå- gan på undervisning inom dessa om- råden är emellertid avsevärt större än vad som varit möjligt att tillfredsställa.

Avdelningen har hittills inte haft möj- ligheter att bedriva experimentellt forskningsarbete, eftersom personalens hela tjänstgöringstid och mer därtill förbrukas i den löpande verksamheten. Det av klinikens läkare hittills bedriv- na vctenskapliga arbetet har av arbets- tekniska skäl utförts i Stockholm i sta- tens institut för folkhälsans regi,

Yrkesmedicinska mottagningen inom medicinska kliniken vid centrallasa— rcllel i Eskilstuna

Sedan våren 1951 har inom den medi- cinska kliniken på särskild dag i veckan av lasarettsläkaren eller dennes ställfö- reträdare hållits en särskild yrkesmedi- cinsk mottagning. Denna har varit re- serverad för den yrkesmedicinska vår- den inom Sörmlands län (ca 250000 innevånare). Denna mottagning har icke haft tillgång till yrkeshygieniskt labora- torium utan har i de fall, då det egna kliniska centrallaboratoriet icke haft re- surser för speciella undersökningar, va-

rit hänvisad till de speciallaboratorier, som är belägna utanför Eskilstuna.

Omfattningen av den yrkesmedicinska verksamheten har redovisats vid flera tillfällen, senast i en artikel i Svenska Läkartidningen 1957_ Denna redovis- ning avsåg de sex år, som verksamheten då pågått. Under denna tid hade 350 personer besökt mottagningen två eller flera gånger. Drygt hälften av klicntelct var metallarbetare. En tämligen stor grupp av dem som sysslar med arbete, där risk för förgiftning eller stendamm— lunga föreligger, har återkommit för upprepade ofta årliga kontroller. Unge- fär hälften kommer på remiss från and- ra läkare, arbetsgivare eller hälsovårds- nämnd. Övriga sökte på eget initiativ. Antalet registrerade patienter kan emel- lertid inte beräknas omfatta lasarettets totala yrkesmedicinska klientel, efter- som vissa sjukdomsgrupper behandlas inom ramen för de kliniker, dit sådana patienter i allmänhet vänder sig. Vid de överläggningar, som utredningsmannen haft med medicinska klinikens överläka- re, framhöll denne, att verksamheten bedrevs efter samma riktlinjer som vid starten.

Forskningsarbete med anledning av de problemställningar, som förekommer vid mottagningen, har gällt bl. a. vana- dinbronchit, luftvägsbesvär hos arbeta— re i oljeeldningsanläggningar, progno- sen efter akut skada av nitrösa gaser, blyutsöndringen hos blyhärdare samt yrkessjukdomsriskerna vid krutfabrika- tion.

Yrkesmedicinska mottagningen vid lasarettet i Örebro

Yrkesmedicinsk verksamhet har fr. o. m. 1952 bedrivits vid Örebro centrallasa- rett med en mottagningsdag per vecka. Fr. o. m. den 1/3 1955 har vid medi- cinska kliniken anvisats fem vårdplat- ser för vård av yrkesmedicinska fall.

Den polikliniska verksamheten ombe- sörjdes tidigare enbart av den biträ— dande överläkaren vid medicinska kli- niken, som fr. o. m. 1957 varit överlä- kare vid medicinska kliniken II (in- värtes medicin, företrädesvis yrkesme- dicin och medicinsk toxikologi). Fr. o. m. hösten 1956 har överläkaren varit förordnad som yrkesinspektionens läkare i VIII:e distriktet. Under 1960—— 1961 har underläkaren vid medicinska kliniken II biträtt i det yrkesmedicinska arbetet. Tekniskt yrkeshygienisk exper- tis har i den mån tillfälle härtill givits tillhandahållits av yrkesinspektionen.

Den öppna mottagningen av yrkesme- dicinska fall är koncentrerad till en dag i veckan. Kliniken saknar yrkeshygie- nisk tekniker, för vilken arbetsmöjlig- heter kan tillskapas först i samband med en planerad ombyggnad av lasa- rettet.

Avdelningens upptagningsområde är Örebro län. Inom detta område före- kommer regelbundet samarbete med in- dustriläkare i Bofors, Örebro och Deger- fors. Överläkaren sköter själv sedan femton år bensolkontrollen vid ett fö- retag i Örebro samt kontrollen av arbe- tare sysselsatta med tetraetylbly i När- kes Kvarntorp.

Vissa gruppundersökningar har ut- förts bl. a. beträffande nitroglycerinpå- verkan i en ammunitionsfabrik, beträf- fande blyrisker vid företag i Örebro

och Åmmeberg och på grund av period- vis uppträdande febertillstånd vid skogsindustrier inom regionen.

1955 mottogs 92 patienter vid den yr- kesmedicinska mottagningen. 67 av des- sa utgjordes av arbetstagare inom sko- industrin, som kontrollerats för miss- tänkta skador av tidigare bensolpåver- kan. I årsrapporten för 1960 från me- dicinska kliniken II påpekas, att de yr- kesmedicinska utredningsfallen ökat, framför allt inom ramen för den öppna mottagningen. Under året har samman- lagt 200 patienter passerat denna spe- cialmottagning. Övervägande antalet har utgjorts av patienter, för vilka regelbun- den lungundersökning föreskrivits på grund av deras arbete i dammiga mil- jöer. Förutom den föreskrivna röntgen- undersökningen har en lungfunktions- bedömning utförts. Fortlöpande kon- trollundersökningar har dessutom skett av arbetstagare sysselsatta med radiolo- giskt arbete, exponerade för olika me- taller, tekniska lösningsmedel och ga- ser. Särskilt intresse har ägnats åt en tillförlitlig metod för bedömning av icke tillåtlig exposition för bly.

Klinikens överläkare medverkar med föreläsningar (ca åtta per vecka) dels för kurser, som anordnas av översty- relsen för yrkesutbildning, dels för elc- ver vid sjuksköterskeskolan vid Örebro lasarett i samband med undervisningen i medicin.

Behovsbedömningen av olika sjuk- och hälsovårdsinsatser före projektering av exempelvis nya vårdenheter har tidiga- re endast delvis kunnat baseras på re- sultaten av kvantitativa mätningar. Då det gäller utbyggnad av den slutna vår- dens olika former, bedrivs för närvaran- de i olika sjukvårdshuvudmäns regi dels utredningar, som syftar till en objektiv kartläggning av behoven, dels försöks- verksamhet med vårdformer, som skall göra det möjligt att överföra det klien— tel, som inte behöver sjukhusets vård- resurser, till andra och mindre perso— nalkrävande former, i första hand till öppen vård. Dessa utredningar arbetar med ett siffermässigt relativt gott pro- gnosmaterial av det slag, som summa- riskt redovisas i sjukhusens årsberättel- ser. Detta material måste emellertid bli föremål för kvalitativa värderingar av olika specialister, innan det kan läggas till grund för planeringsarbetet.

Vid bedömning av behoven inom öp- pen vård har man bl. a. inom kommit— tén för översyn av hälso- och sjuk- vården i riket (ÖHS-kommittén) och lä- karprognosutredningen på olika sätt sökt skaffa fram material, som belyser dessa. För att få en uppfattning om öpp- na-vårds—klientelets medicinska struktur har man bl. a. inventerat diagnoserna på försäkringskassornas läkarintyg. Des- sa kan ge en viss uppfattning om fördel- ningen av klientelet på olika diagnos- grupper. På grund av primärmaterialets relativa otillförlitlighet blir en sådan

VI. Uttalanden om behovet av vård, konsultation, undervisning och forskning inom det yrkesmedicinska området

redovisning emellertid knappast till- fredsställande. Sveriges Läkarförbund har nyligen redovisat ett på en omfat- tande konsumtionsundcrsökning base- rat prognosmaterial, som belyser beho- vet av ”öppen specialistvård fram till 1970. Beräkningen avser endast medi- cinska och kirurgiska sjukdomar, ögon-, öron—, hud-, mental- och kvinnosjukdo- mar, Behovet av industrins hälso- och sjukvård har däremot icke medtagits i beräkningen.

Utredningen har icke ansett det ingå i dess uppgift att kartlägga dessa be- hov. Däremot har den försökt att ur olika synvinklar belysa behovet av sjuk- husanslutna yrkesmedicinska specialav- delningar för såväl öppen som sluten vård av yrkessjukdomsfall samt för ut- redningar av misstänkta sådana fall, kon- sultation om yrkesmedicinska problem samt för utbildning och undervis- ning. Forskningsfrågorna har diskute- rats men icke behandlats systema- tiskt. Detta beror icke på att utredning- en hyser den uppfattningen, att forsk- ningsarbetet är av underordnad bety- delse, utan på att en subkommitté för medicinsk yrkesforskning inom Statens medicinska forskningsråd tillsattes den 25/9 1961 med uppgift främst

»att kartlägga pågående arbetsmedicinsk forskning

att studera det nuvarande forskningsbe- hovet inom området och uppskatta det framtida mot bakgrunden av nä- ringslivets, särskilt industrins och jordbrukets intressen samt att framlägga förslag till åtgärder äg-

nade att främja denna forskning.»

Vård Utredningen har på olika sätt sökt få fram ett siffermässigt underlag för be- dömning av behovet av yrkesmedicinsk vård. Det har emellertid visat sig omöj- ligt att få fullständiga uppgifter om fö- rekomsten av yrkessjukdomsfall.

I Sveriges officiella statistik — serien >>Olycksfall i arbetet» t. o. m. är 1954 och serien »Yrkesskador» fr. o. m. är 1955 —— lämnas uppgifter om yrkessjuk- domar, som föranlett ersättning enligt gällande lagbestämmelser, dvs. under åren 1930—1954 yrkessjukdomsförsäk— ringslagen och fr. o. m. 1955 yrkesska- deförsäkringslagen och sjukförsäkrings- lagen. Uppgifterna avser som regel sjuk- domar, som yppats under redovisnings- året, oavsett om ersättning utgått under året eller senare. I fråga om silikos av- ser uppgifterna fall, där ersättning bör- jat utgå under redovisningsåret, Räknat på angivet sätt uppgick antalet yrkes- sjukdomsfall under 10-årsperioden 1950 —1959 till nedan angivna:

1950 3 066 1955 1 264 1951 2 857 1956 1 588 1952 2 970 1957 1 551 1953 2 749 1958 1 679 1954 2 755 1959 1 554

Ovan angivna siffror avser antalet till socialförsäkringsinrättningarna anmäl- da fall av yrkessjukdomar, vilka ersatts enligt gällande lagstiftning. Härvid är först att märka, att icke alla sjukdomar som kan ha orsakats av arbetet är er- sättningsberättigande utan endast vissa i lagstiftningen närmare angivna. Prin- cipen har varit att såsom ersättningsbe- rättigande endast uppta sådana sjukdo- mar som kan tillräckligt tydligt skiljas från andra åkommor och som kan på ett tillfredsställande sätt härledas till påverkan i arbetet. Antalet ersättnings- berättigande sjukdomar har emellertid genom upprepade lagändringar väsent- ligt utökats. En betydelsefull ändring

vidtogs genom yrkesskadeförsäkringsla- gen (1954), vari stadgas, att med yr- kesskada förstås bl. a. skada, som orsa— kats av arbetet och som framkallats ge- nom inverkan av ämne eller strålande energi. Begränsningen till vissa i lag an— givna ämnen bortföll alltså. För vissa andra sjukdomar, t. ex. överansträng- ningssjukdomar och smittsamma sjukdo- mar, finns alltjämt begränsningar i la- gen.

Såsom av ovan återgivna siffror fram- går skedde en högst betydande nedgång i antalet redovisade yrkessjukdomsfall från år 1954 till år 1955. En liknande nedgång skedde också i antalet olycks- fall i arbetet. Totalantalet redovisade yrkesskador uppgick år 1954 till 279 546 och 1955 till 135 599. Härom anför riks- försäkringsanstalten (Yrkesskador 1955 sid. 26) följande: »Gjorda överslagsbe— räkningar synas utvisa, att antalet för år 1955 vederbörligen anmälda yrkes— skador icke uppgår till mer än 60 it 65 % av vad man kunnat förvänta, om den verkliga skadefrekvensen varit den- samma som år 1954. Denna starka ned- gång är otvivelaktigt, åtminstone till största delen, en följd av samordnings- reformen. För det övervägande antal skador, som slutregleras av sjukkassa inom samordningstiden är det för er- sättningens storlek utan betydelse, om fallet rubriceras som yrkesskada eller ej, och skadade ha på grund härav icke som förr ekonomiskt intresse av att be- vaka, att fallet blir anmält som yrkes— skada.»

Hur i den officiella statistiken ingå- ende yrkessjukdomsfall fördelar sig ef- ter sjukdomsframkallande ämne m. m. framgår av nedanstående tablå. Siffror- na för åren 1952—1954 avser sjukdoms- fall hos större arbetsgivare exkl. staten, siffrorna för år 1959 samtliga arbets— givare.

Sjukdomsframkallande ämne etc.

Arsenik eller förening därav Bly eller förening därav Kvicksilver eller förening därav Mangan Fosfor eller förening därav Stendamm m. m. Bensol m. m. ......................... Him-derivat av fenol etc. llalugenderivat av kolväten Koloxid ............................... (lyan eller förening därav Kolsvavla, svavelväte, klor, samt kloramin Nitrösa gaser .............................. Kromsyra eller förening därav Strålande värme eller ljus ............ ltöntgenstrålar ............ Radioaktiv strålning

h_vpoklurit

Vissa sjukdomar

sipeloid, kokoppor, rots Vissa andra smittosamma sjukdomar . .. Primär hudkräfta Senknarr Vissa åkommor i muskler, leder etc. Bullerskador llndsjukdomar, träslag m. m.

framkallade genom

skadeförsäkringsiag

Terpentin Mineraloljor Plaster ...................... Antibiotika Tvättmedel

till någon av ovan angiven grupp Mjältbrand, mul- o. klövsjuka, trichofyti, ery-

tropiska

Ämne-n som tillkommit genom 1954 års yrkes-

Ämne, ej närmare angivet eller ej hänförligt

1952 1953 1954 1959 ..... 20 5 6 2 ..... 23 40 14 12 ..H 10 5 s s 1 1 1 1 60 87 60 31 27 32 46 28 7 12 15 2 29 33 27 12 38 22 33 9 12 17 9 & .". 13 19 14 11 ..... 4 2 3 3 ..... 156 159 158 111 ." 15 10 9 15 4 5 6 —— __ 1 _ _

..... 100 99 51 . 9 36 16 36 __ __ 1] __ 1478 1213 1364 509 243 255 225 143 .... 1 4 3 _") .." 27 35 53 35 —— —— —— 20 —— —— —— 70 __ —— -— 15 __ -— __ 14 —— —— __ 121 .." 333 2277 2082 2128 1554

För att ytterligare undersöka möjlig- heterna för en kvantitativ värdering av vårdbehovet för patienter med yrkesbe— tingade sjukdomar har utredningen vänt sig till riksförsäkringsverket med för- frågan om kompletterande uppgifter kunde erhållas. En undersökning verk- ställdes inom riksförsäkringsverket på grundval av den sjuklighetsundersök- ning avseende år 1955, som verket en- ligt uppdrag utfört. Undersökningen av-

ser år 1955 inträffade sjukdomsfall för sjukpenningförsäkrade sjukkassemed- lemmar, som är födda den 15 i måna- den, således ea 1/30 av samtliga sjuk- domsfall, för vilka ersättning i form av sjukpenning eller sjukhusvård utgått. Sjukkassorna har på särskilda blanket- ter lämnat uppgifter om sjuklighet, diagnos etc. Därvid har även marke- rats, om sjukdomsfallet varit en yrkes- skada. För de fall, som inte varit yr-

Yrkesderm. matiter

Silikoser Region

Förgiftn. m. flytande 0. fasta ämnen

Läkemedels- förgifta.

Förgiftn. m. Förgiftn. gaser uns

1956 1957 1956 1957 1956 1957 1956 1957 1956 1957 1956 1957

Stock- holm 67 64 81 81 43 79 47 44 1 066 1 177 Uppsala 45 47 16 27 32 18 25 27 317 376 Lund— Malmö 35 25 17 11 32 40 39 29 484 467 Göteborg 28 37 12 7 62 71 23 18 651 715 Umeå 45 35 20 13 13 22 17 13 242 238

Totalt 220 208 146 139 182 230 151 131 2760 2973 726 766

kesskada, har någon markering ej gjorts. Man kan därför ej utesluta möjligheten att markering av yrkesskadefall ute- glömts och att i materialet förekommer ytterligare fall, som är yrkesskador. De erhållna siffrorna synes även tyda på att så är fallet i stor utsträckning. Sammanlagt redovisas nämligen 3433 sjukdomsfall (olycksfallsskador och yr- kessjukdomar), vilket i hela medlems- stocken skulle motsvara ca 103 000 fall, medan i publikationen »Yrkesskador 1955» redovisas 135 600 fall. Undersök- ningen ger därför ingen ledning vid be- dömningen av här aktuella frågeställ- ningar och skall här inte beröras ytter- ligare.

Utredningen har även undersökt vilka slutsatser, som kan dras av sjukhusens årsberäflelser, vilka bl. a. innehåller en redovisning för patienter i sluten vård. I en artikel i Svenska Läkartidningen 1961:58:2503 om behovet av yrkesmedi- cinska sjukhusenheter återfinnes nedan- stående tabell, som visar frekvensen av vissa sjukdomar, som författarna ansett höra till yrkesmedicinens område. Ta- bellen har hämtats från årsberättelserna för lasarett och sanatorier under 1956 och 1957, Uppgifterna kommer från sjukhusens invärtesmedicinska, yrkes- medicinska, allergologiska, hud- och öronavdelningar samt dessutom från lungkliniker och sanatorier.

Om man räknar med att de fall, som redovisats i de fyra första kolumnerna, kan hänföras till gruppen »yrkessjukdo- mar», skulle antalet på sjukhus intagna personer under dessa två år vara om- kring 700 årligen. Flertalet av dessa platser synes ha disponerats inom de invärtesmedicinska klinikerna. Endast vid vissa sjukhus har man för vården av dessa patienter haft tillgång till yr- kesmedicinsk expertis.

Även om det med stor sannolikhet kan antagas, att antalet yrkessjukdoms- fall och därmed vårdbehovet är betyd- ligt större än som kan utläsas av ovan angivna siffermaterial, torde vårdbeho— vet dock vara av en relativt blygsam storleksordning.

Överläkarna vid de yrkesmedicinska klinikerna har vid de överläggningar, som förevarit mellan dem och utred— ningen, hävdat, att behovet av speciella vårdplatser inom sjukhusen för yrkes- sjukdomar i stort sett är tillgodosett ge- nom nuvarande organisatoriska anord- ningar, där bl. a. de yrkesmedicinska avdelningarna tillförsäkrats vårdplatser inom de invärtesmedicinska klinikerna.

Vid de överläggningar, som förevarit mellan utredningen och företrädare för sjukhus inom sjukvårdsregioner utan egen yrkesmedicinsk expertis, har det framkommit, att man ansett det möjligt att klara vården av yrkessjukdomsfall

inom nu existerande vårdformer, men att det för ett diagnostiskt arbete skulle vara av stort värde med tillgång till yr- kesmedicinska specialister inom lands— tingsområdet eller inom sjukvårdsregio- nen.

Konsultation

Behov inom redan existerande verk- samhetsformer av ytterligare experter för konsultation inom det yrkeshygie- niska och yrkesmedicinska området har under senare år anmälts bl. a. i betän— kanden från 1938 års arbetarskydds- kommillé (1946), utredningen angående den öppna läkarvården i riket (1948), arbetarskyddsulredningen (1955), folk- hälsoinslilutsulredningen (1957), kom- mittén för översyn av hälso- och sjuk- vården i rikel (1958), regionvårdsut- redningen (1958) samt arbetarskydds- verkets organisationsutredning (1959— 1960).

I dessa betänkanden har påtalats nöd- vändigheten av dels en förstärkning av de resurser, som representeras av yr- keshygieniska avdelningen vid statens institut för folkhälsan, dels en förstärk- ning genom utbyggnad av yrkesmedi- cinska avdelningar vid centrallasarett framför allt i sjukvårdsområden, som är högt industrialiserade. Som en kon- sekvens av dessa uttalanden har läkar- prognosutredningen i sitt betänkande räknat med ett behov 1970 av ca 100 läkare verksamma som yrkesmedicinare och yrkeshygieniker.

Vid remissbehandling av förslaget från Karolinska sjukhusets direktion om en utredning av frågan om behovet av yrkesmedicinska sjukhusenheter och de- ras organisation framhöll arbetar- skyddsstyrelsen, att till följd av den snabba utvecklingen inom industrin nya problem av yrkeshygienisk och yrkes— medicinsk natur oupphörligen uppstår.

På grund av den fortlöpande tillkoms- ten av nya substanser och preparat, vil- kas verkningar är föga kända eller inte kända alls inom industrin, föreligger ett behov av yrkesmedicinsk expertis, som har möjlighet att lämna råd och upplysningar i fråga om aktuella yrkes- sjukdomsfall samt med resurser att verk- ställa undersökningar i syfte att klar- lägga hälsorisker av olika slag; även- som att verka i förebyggande syfte. Sty- relsen påpekade vidare, att det erfordras en rationellt verkande yrkesmedicinsk organisation, inte minst för den före- byggande verksamheten, vilken är en huvuduppgift för arbetarskyddsstyrel- sen och yrkesinspektionen. Man fram- höll också, att de nu rådande förhål- landena icke ens tillnärmelsevis täcker behovet och att den yrkesmedicinska sakkunskap, som för närvarande står till förfogande, är synnerligen ojämnt fördelad över landet.

Svenska Industriläkareföreningen framhöll i sitt remissvar, att den står inför stora problem, när det gäller att täcka det utbildningsbehov, som före- ligger inför de ökade krav på rekryte- ring av kvalificerade industriläkare, som för närvarande är aktuella. Man konstaterar, att av de industriläkare, som idag verkar, ett fåtal fått en mer grundlig yrkesmedicinsk och yrkeshy- gienisk utbildning utöver vad som er- bjudits genom efterutbildning i Svenska Arbetsgivareföreningens och socialför- säkringsholagens regi eller genom den industriläkarkurs, som ges vid statens institut för folkhälsan, Man framhåller fortsättningsvis det utomordentliga vär- de, som legat i de konsultmöjligheter, som hittills funnits i landet. Man räknar emellertid med ett växande konsultbe- hov. Industriläkareföreningen anser det därför synnerligen önskvärt med väl- utrustade centraler, inplacerade vid re- gionssjukhusen, eventuellt med förgre-

ningar av konsultkaraktär ut till cen- trallasaretten.

I de kontakter, som utredningen haft med yrkesinspektörerna, arbetarskydds- styrelsens läkare, Svenska industriläka- reföreningen samt representanter för läns- och stadsläkarnas organisationer har behovet av experter på arbetslivets medicinska problematik ytterligare un- derstrukits.

Yrkesinspektörerna och arbetar- skyddsverkets läkare framhöll bl. a. att man genom tillskapandet av yrkes- medicinska centraler vid lasaretten skulle kunna få ett bättre grepp om den medicinska kontrollen av arbetstagare, utsatta för speciella yrkessjukdoms- och yrkesskaderisker. Behovet av regionala eller lokala expertinstitutioner under- ströks av samtliga yrkesinspektörer och särskilt kraftigt av dem i Linköping, Göteborg, Borås, Härnösand och Umeå, liksom av representanter för länsläkar- na och stadsläkarna.

Stadsläkarföreningens ordförande framhöll dessutom, att de nuvarande ex- pertorganen är alltför hårt ansträngda för att kunna lämna all den service, som begäres från bl. a. de mindre indu- strier, som icke har egen läkare, eller sådana som har läkare knutna till sig på arvodesbas.

Vid utredningens överläggningar med överläkarna vid de redan existerande yrkesmedicinska sjukhusavdelningarna framhöll dessa, att endast en del av konsultationsbehovet kunde tillgodoses inom nuvarande organisation.

Yrkesmedicinska centralen vid Karo- linska sjukhuset har som följd av nu rådande förhållanden fått utsträcka sin verksamhet till enskilda uppdragsgiva— re, spridda över hela landet, på sätt som framgår av förteckningen på sid. 50. Avdelningen, som organiserades 1947 i medicinalstyrelsens regi, fick 1959 en fastare anknytning till Karolinska sjuk-

huset. Verksamheten bedrivs emellertid fortfarande under provisoriska former och har alltjämt begränsade personella och instrumentella resurser. Centralen saknar således egna möjligheter för fullständiga arbetsplatsundersökningar, liksom till nödvändigt biokemiskt utred- nings- och utvecklingsarbete. Bristande tillgång på kvalificerad personal för- svårar dessutom dels långsiktig plane- ring, dels en lämplig avvägning mellan de olika arbetsuppgifter, som åvilar cen- tralen. Den stora belastningen från kon- sultationssidan — omfattande bl. a. gruppundersökningar ute på fältet _— har medfört, att ett stort antal forsk- ningsrapporter icke kunnat färdigredi- geras. Dessa rapporter avser delvis un- dersökningar av praktisk natur, som initierats av utredningsuppdrag i indu- strin, delvis grundforskningsarbeten. Den yrkesmedicinska kliniken i Lund, vars organisation beskrivits på sid. 55, har likaledes svårigheter att medhinna de uppdrag, som man från olika håll vill tillföra den. Vid denna avdelning har man på grund av det löpande arbetets betydande omfattning sålunda icke haft möjligheter att bedriva experimentellt utvecklings- och forskningsarbete. Man har likaledes haft stora svårigheter att tillgodose behovet av och efterfrågan på undervisning och information inom yrkesmedicin och yrkeshygien, bl. a. vid fackliga och andra sammanslutning- ars kurser och informationsmöten. Överläkaren vid den yrkesmedicinska kliniken i Lund har vid sin planering av verksamheten utgått från, att utbygg- naden i princip skulle ske på regionpla- net. Han har beräknat, att den yrkes- medicinska verksamheten inom re- gionvårdsområdet omkring 1970 kom- mer att behöva minst 10—11 läkare (sannolikt 8 för yrkesmedicin och 2—3 för yrkesdermatologi) och lika många yrkeshygieniker. Detta innebär för yr-

kesmedicinens del en läkare per 160 000 innnevånare (enligt klinikchefen ett absolut minimum i synnerhet som man måste räkna med att en eller ett par un- derläkartjänster ständigt kommer att va- ra besatta med personal under utbild- ning, bl. a. aspiranter på industriläkar- tjänster).

De yrkesmedicinska mottagningarna inom de medicinska klinikerna vid la- saretten i Eskilstuna och Örebro är av stort värde för det närliggande upptag- ningsområdet. På grund av resp. över- läkares bundenhet till sjukhusen har det endast i mindre omfattning varit möjligt för dem att förlägga sin yrkesmedicin- ska verksamhet utom desamma. Sjuk- vårdshuvudmannen i örebro län har för sin del dragit konsekvenserna av detta genom att hos medicinalstyrelsen begära att få omän—dra denna tjänst till en över- läkartjänst enbart i yrkesmedicin, för att därigenom kunna tillgodose hela landstingsområdets kontinuerliga behov av yrkesmedicinsk expertis. Bland nu existerande institutioner, som förutser ett ökat behov av yrkesmedicinsk ex- pertis, märks giftinformationscentralen vid Karolinska Sjukhuset, som framhål- lit önskvärdheten av, att man vid plane- ringen av den yrkesmedicinska verk- samheten i landet också överväger lämp- ligheten av en samordning på region- planet av denna verksamhet och giftin- formationsverksamheten. Ett sådant ar- rangemang har ytterligare aktualiserats genom Kungl, Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till ny läkeme- delsförordning m. m. I denna föreslås, att ärenden om hälsofarliga varor och bekämpningsmedel skall handläggas av en självständigt beslutande nämnd —— giftnämnden. I denna skall finnas fö- reträdare för arbetarskydd, farmaci, hy- gien, teknik, kemi, toxikologi, veterinär- medicin samt Växtskydd. Till nämnden skall vid behov annan sakkunskap kunna

adjungeras. Nämnden kommer emeller- tid inte att ha tillgång till egna utred- ningsorgan. Detta gör att man har an- ledning att räkna med att eventuellt tilkommande yrkesmedicinska sjukhus- avdelningar kommer att kunna bli vär- defulla remissorgan för utredningar in- om området.

I läkarprognosutredningens betänkan- de har experter, som hörts beträffande utvecklingslinjerna för klinisk farma- kologi, framhållit, att de kliniska far- makologer, som förutsätts komma till regionsjukhusen, borde samverka med företrädare för de yrkesmedicinska och toxikologiska avdelningarna vid dessa sjukhus. Liknande propåer har före- kommit inom generalplanedelegationen vid Karolinska sjukhuset. Yrkesinspek- tionens läkare i VI distriktet har erin- rat om, att en sådan samordning av kli- nisk farmakologi och yrkesmedicin dis- kuterades redan 1957 i Göteborg, då man projekterat ett yrkestoxikologiskt referensbibliotek i anslutning till Sahl- grenska sjukhuset. Detta bibliotek skuHe förestås och under dagtid betjänas av läkare vid en önskad yrkesmedicinsk avdelning. Nattetid skulle jourhavande läkare vid medicinska kliniken ansvara för detsamma.

Behov inom sjukvårdsregioner utan egna expertorgan

Med hänsyn till vad som anförts i folk- hälsoinstitutsutredningens betänkande om angelägenheten av att få en särskild yrkesmedicinsk-yrkeshygienisk verk- samhet förlagd till Göteborg, har utred- ningen genom experten Lindgren ta- git kontakt med lasarettsläkare, sanato- rieläkare och centraldispensärläkare in- om Göteborgs sjukvårdsregion, omfat- tande Skaraborgs, Älvsborgs, Göteborgs och Bohus samt norra delen av Hal— lands län, för att efterhöra hur man med nuvarande organisation tillgodoser

de behov, som beskrivits i detta betän- kande.

Överläggningarna har framför allt ägt rum med företrädare för invärtes medicin, kirurgi, dermatologi, neurologi samt de kliniska laboratoriespecialite- terna. Lasarettens styresmän har likaså deltagit i överläggningarna. Resultatet av dessa har framför allt blivit en kvali- tativ bedömning av behovet, men det har också varit möjligt att få en viss uppfattning om de kvantitativa beho- ven.

Skaraborgs län Inom Skaraborgs län med lasarett i Mariestad, Lidköping, Skövde och Fal- köping och sanatorium i Stora Ekeberg i Axvall hade man den största erfaren- heten av yrkesmedicinsk verksamhet vid centrallasarettet i Falköping. Även om man inte hade något patientmaterial registrerat, som dokumenterade behovet av yrkesmedicinsk expertis inom lands- tingsområdet, "var man dock på grund av kännedom om arbetslivets medicin- ska problematik intresserad av att få tillgång till en yrkesmedicinare, vilken då skulle ha som väsentlig uppgift att samordna de vid sjukhusen verksamma specialisternas arbete med sjukdomstill- stånd, som förmodas vara orsakade av någon faktor i arbetslivet. Såväl invär— tesmedicinaren som kirurgen hävdade, att det blev allt vanligare att patienter sökte för symptom, som de trodde ha- de något samband med yrkesutövningen och att lasarettsläkare, som saknade närmare kännedom om arbetslivets för- hållanden, hade svårt att ta ställning till sambandsfrågor.

Älvsborgs län Inom Älvsborgs läns landsting finns centrallasarett i Vänersborg och Borås samt länslasarett i Alingsås, Bäckefors och Trollhättan, sanatorier i Borås och Ulricehamn samt fristående centraldis-

pensär i Vänersborg. Yrkesmedicinska frågeställningar förekom framför allt vid centrallasaretten samt vid central- dispensären i Vänersborg. Läkaren vid den senare var aktivt engagerad i sili- koskontrollen inom sitt Upptagningsom- råde.

Vid överläggningar med lasarettslä- karna i Borås framhölls, att det bl. a. fanns obearbetade medicinska problem inom textilindustrin.

Inom den invärtesmedicinska klini- ken såg man undantagsvis yrkessjuk- domsfall. Den kliniske laboratorn hade emellertid varit de praktiserande läkar- na i staden behjälplig med visst analys- arbete i anslutning till utredningar av misstänkta yrkessjukdomsfall.

Yrkeshudsjukdomarna togs om hand av överläkaren vid hudkliniken. Där fanns f. n. kapacitet tillräckligt för att tillgodose såväl utredning som vård in- om landstingsområdet.

Liknande erfarenheter hade man gjort vid centrallasarettet i Väners- borg, där den kliniske laboratorn hade haft den största kontakten med de yr- kesmedicinska problemen inom lasaret- tets upptagningsområde. Vid överlägg- ningar framhölls, att man hittills hjälp- ligt hade kunnat lösa de förekommande problemen, men att man skulle sätta värde på att ha tillgång till kvalifice- rade specialistkonsultationsmöjligheter vid sitt regionsjukhus. Vårdbehovet an- såg man emellertid borde kunna tillgo- doses inom redan existerande vårdor- ganisation.

Hallands län Inom den del av Hallands län, som hör till Göteborgs sjukvårdsregion, förekom relativt sparsamt med industrier, och de lasarettsläkare vid lasarettet i Var- berg, med vilka överläggningar förekom, hade obetydlig erfarenhet av yrkesme- dicinska frågeställningar.

Göteborg och Bohus län Inom Göteborgs och Bohus län hade man utanför Göteborg den största er— farenheten av yrkesmedicinska problem vid sanatoriet i Svenshögen och cen- traldispensären i Dingle. Läkarna på dessa platser ansåg, att en yrkesmedi- cinsk avdelning i Göteborg skulle kun- na göra betydande insatser, bl. å. då det gäller kontroll av silikoshotade ar- betare inom stenindustrin. I avsaknad av sådan expertis hade man handlat efter förmåga men ansåg, att det för framtiden borde finnas tillgång till lä- kare och teknisk personal, som icke en- dast kunde bedöma patienter, utan ock— så hade resurser för att bedöma miljön. Lasarettsläkarna i Strömstad och Kung- älv hade ingen större erfarenhet av yr— kesmedicinska frågeställningar. Vid la- saretten i Lysekil, Uddevalla och Möln- dal blev man däremot ibland konsul- terad i sådana ärenden och ansåg, att det vid svåra diagnostiska övervägan- den skulle vara värdefullt med kvalifi- cerade konsultationsresurser i Göteborg.

Överläkaren vid medicinska kliniken vid lasarettet i Mölndal framhöll, att en väsentlig uppgift för yrkesmedicinska lasarettsavdelningar vore, att ge speci- ella utbildningskurser för såväl över- läkare som underläkare i yrkesmedi- cinsk diagnostik. De borde också ta hand om utbildningen av med. kandi- dater så, att dessa finge känsla för be- tydelsen av de yrkesmedicinska pro- blemställningarna. Han ansåg, att det är mycket väsentligt, att läkarna intar en positiv attityd även till dessa pa- tienter och snabbt initierar utredning av de faktiska förhållandena. Detta krä- ver emellertid, att läkarna får elemen- tära kunskaper om dessa frågor redan under studietiden. Han framhöll, att en yrkesmedicinare borde stationeras vid regionsjukhuset och fungera som kon—

sult icke blott för yrkesinspektören, utan också för lasarettsläkare och sana- torieläkare inom regionen. Han ansåg det vara angeläget, att dessa läkare ha- de en stark förankring i invärtes me— dicin. Utredningen av misstänkta yr- kessjukdomsfall borde emellertid icke primärt åvila dessa, utan skulle skötas av lasarettsläkarna framför allt på de invärtesmedicinska avdelningarna. Den obligatoriska och frivilliga besiktning- en av arbetstagare i sysselsättningar, där synnerlig fara för uppkomst av sili- kos resp. blyförgiftning föreligger, bor- de däremot skötas centralt och skulle lämpligen kunna anförtros kommande yrkesmedicinska sjukhusenheter.

Regionvårdssjukhuset i Göteborg Vid överläggningar med företrädare för Göteborgs sjukvårdsstyrelse samt med professorerna i medicin och socialme- dicin vid Göteborgs universitet och med yrkesinspektionens läkare i VI distriktet påpekade denne, att det i ti- digare sammanhang påtalade stora be- hovet inom sjukvårdsregionen av yrkes- medicinsk expertis ännu icke tillnär- melsevis tillgodosetts. Den ena av me.- dicinprofessorerna underströk i ett in- lägg riktigheten av vad som anförts och framhöll, att det överhuvudtaget behöv- des en fastare organisation av den yr- kesmedicinska verksamheten i landet och att det vid regionsjukhuset i Göte- borg behövdes en självständig företrä- dare för specialiteten. För närvarande försöker yrkesinspektionens deltidsan- ställde läkare att i anslutning till sin verksamhet som läkare vid en av Sahl— grenska sjukhusets medicinska polikli- niker tillgodose en liten del av de mest angelägna behoven. Han hade i detta arbete viss hjälp av en av de biträdan- de överläkarna vid den ena medicinska kliniken samt av läkare vid de kliniska

laboratorierna. Vid en diskussion om (len organisatoriska utformningen av en yrkesmedicinsk verksamhet, påpekades, att det icke skulle vara nödvändigt att inrätta en särskild vårdavdelning. I stället borde de akuta yrkessukdoms- och förgiftningsfallen tas om hand på de skilda specialklinikerna. En sådan ordning skulle dessutom vara värdefull ur undervisningssynpunkt. Om sådana fall skulle dras undan på småkliniker, där studenter i allmänhet icke deltar i den praktiska verksamheten, skulle de ha mindre chans att komma i kontakt'

med den yrkesmedicinska problemati- ken. En yrkesmedicinsk specialist bor- de därför fungera som konsult och lä- rare på de olika specialklinikerna in- om det högt differentierade sjukhus, till vilket en yrkesmedicinsk enhet borde anslutas. Jämsides med den sjukvårdan- de och konsulterande verksamheten samt undervisningen i yrkesmedicin ansåg man, att en sådan enhet borde vara ansvarig för en till regionsjukhu- set ansluten yrkestoxikologisk doku- mentations- och informationscentral,

Övriga sjukvårdshuvudmän

Genom experten Lindgren har utred- ningen också hafl överläggningar med överläkare och styresmän vid lasaret- ten i Gävle, Sundsvall, Umeå, Norrkö- ping och Linköping.

Lasarettet i Gävle Den kliniske laboratorn och överläka- ren vid medicinska kliniken vid lasa- rettet i Gävle ansåg båda det sannolikt att med den allt ymnigare floran av kemiska ämnen inom industrin, skulle följa ett stegrat behov av yrkesmedi- cinsk service. För närvarande såg man vid medicinska kliniken vid enstaka tillfällen akuta skador, orsakade av re- tande gaser och av luftföroreningar, som förekommer bl.a. vid plasthantering.

Man ansåg det emellertid högst sanno- likt, att om en utbildad och av proble- men intresserad läkare tillfördes sjuk- vårdsområdet, behovet av yrkesmedi- cinsk service skulle ytterligare fram- träda. För den händelse att yrkesme- dicinska sjukhusenheter skulle komma att inrättas vid centrallasaretten ansåg de hörda överläkarna, att dessa borde får arbeta med rådgivning, undervisning och forskning.

Lasarellet i Sundsvall Överläkaren vid medicinska kliniken hade under sin verksamhet där sett ett fåtal fall, framför allt av akuta yrkes- sjukdomar, väsentligen betingade av re— tande gaser. Han ansåg att dessa patien- ter mycket väl kunde tas omhand av in— värtesmedicinare och att industriläkar- na inom området själva torde kunna lö- sa de speciella arbetsplatsmedicinska problem, som blev aktuella. Den kli- niske laboratorn framhöll, att yrkeshy- gieniska och yrkesmediniska laborato- rieundersökningar förekom alltför säl- lan för att det skulle vara motiverat att vid centrallasarettets kemiska laborato- rium hålla apparatur och personal i trim härför. För närvarande skickas proverna till statens institut för folk- hälsan. Han ansåg att det vore möjligt för lasarettets laboratorium, då det står färdigt med ny utrustning om åtta år, att ta upp sådana analyser under för- utsättning att provfrekvensen är rim- ligt hög och att en tillförlitlig och snabb analysmetodik föreligger.

Lasarettet i Umeå Vid lasarettet i Umeå framhöll profes- sorn i invärtes medicin vid den medi— cinska högskolan, att någon läkare bor- de bära ansvaret för de yrkesmedicin- ska frågorna. Principiellt ansåg han, att det förelåg ett behov av yrkesmedi- cinsk verksamhet inom landet och att

en sådan verksamhet borde förläggas till de differentierade regionsjukhusen. Professorn i klinisk fysiologi vid hög- skolan ansåg, att man ur vårdsynpunkt skulle kunna tillgodose behovet inom ramen för redan existerande vårdfor- mer. Enligt hans uppfattning skulle en yrkesmedicinsk specialist vid ett lasa- rett emellertid dels behövas som kon- sult såväl för de olika specialiteterna vid sjukhuset som för öppnavårdsläka- re av skilda kategorier inom sjukvårds- regionen, dels som rådgivare för bl.a. yrkesinspektionens personal.

Den kliniske laboratorn ansåg, att be- hovet av yrkesmedicinska specialisten- heter var eftersatt. Enligt hans uppfatt- ning fanns det ett flertal problem, som borde bearbetas av verkligt sakkunnig personal. Framför allt trodde han, att dessa problem fanns inom småindu- strin, hantverket och jordbruket. Han hade för egen del konsulterats i sådana sammanhang, men på grund av arbets- uppgifter inom sjukhuset hade han icke kunnat intressera sig tillräckligt myc- ket för dessa problem. Han ansåg det angeläget, att man hade tillgång till lä- kare, som uteslutande sysslade med yr- kesmedicinska problem och att dessa läkare hade tillgång till laboratoriere- surser samt möjligheter för experimen- tellt arbete och tillämpad forskning.

Lasarettet i Norrköping Vid den medicinska kliniken hade man endast i ringa omfattning kommit i kontakt med yrkesmedicinska problem och trodde att det berodde på att de i staden verksamma industriläkarna resp. praktiserande läkarna själva kunde handlägga dessa fall. Vid enstaka till- fällen fick man taga hand om akuta förgiftningstillstånd, vilka rimligen bor— de kunnat handläggas av medicinläka- re i allmänhet. På grund av sin bris— tande erfarenhet kunde man inte ut-

tala sig om behovet av yrkesmedicinsk specialist inom sjukvårdsområdet.

Lasarettet i Linköping Överläka—ren vid medicinska kliniken och den kliniske laboratorn ansåg det angeläget att inom sjukvårdsregionen ha tillgång till yrkesmedicinsk expertis, dels för yrkesmedicinska problem i all- mänhet, dels för kliniskt toxikologiska problem. Då det gällde organisationen av yrkesmedicinska sjukhusenheter, an- såg man det mest ändamålsenligt att bereda plats för yrkesmedicinska fall inom invärtesmedicinen. Man framhöll slutligen, att en yrkesmedicinsk expert inom regionen borde vara tillgänglig för alla inom regionen verksamma läka- re såväl i sluten som i öppen vård.

Behov inom industrin

Utredningen Vände sig i juni 1962 till medlemmarna i Svenska industriläka- reföreningen, Svensk sjuksköterskeför- enings rikssektion för industrisköter- skor samt Föreningen Sveriges skydds- tjänstemän med begäran om vissa upp— gifter avseende medicinska och hygi- eniska riskmoment samt frekvensen av yrkessjukdomsfall vid de företag, där vederbörande var anställd. Undersök- ningen omfattade 338 företag. Svar in- gick från 253. Svarsfrekvensen är allt- så 75 %, vilket får betraktas som till- fredsställande med hänsyn till att ingen påminnelse om svar utgått. De företag som icke besvarat enkäten finns fram- för allt inom handels- och kontors- branscherna.

Anmärkningsvärt är, att de flesta av dessa företag ansåg, att deras konsul— tationsmöjligheter var tillgodosedda på ett efter deras förhållande tillfredsstäl— lande sätt, eftersom avvikande mening anförts av ett antal större koncerner

och företag spridda över landet, företag av sådan storleksordning, att de har tillgång till samtliga ovannämnda per- sonalgrupper eller åtminstone någon av dem.

Ett transportföretag med ca 12 000 an- ställda anförde, att det trots regelbun- den konsultation med luftfartsstyrelsen, flygmedicinska institutionen vid Karo- linska institutet, yrkesinspektionen, sta- tens institut för folkhälsan, radiofy— siska institutionen vid Karolinska in— stitutet samt yrkesmedicinska centra- len vid Karolinska sjukhuset ansåg, att dess behov av konsultation beträffande och uppföljning av hälsorisker ej var tillgodosett. Till samma uppfattning ha- de ett annat större transportföretag och ett affärsdrivande verk med ca 12000 anställda kommit.

Inom Södermanlands och östergöt- lands län hade ett antal företag med industrisköterskor och industriläkare anfört, att deras behov av konsultation icke var tillfredsställande tillgodosett. Man ansåg det önskvärt med en regio- närt betonad institution med vilken man kunde ha fortlöpande kontakt.

Inom K—ristanstads län anmälde ett företag med 3400 anställda och egen industriläkare, industrisköterska och skyddsingenjör, att de hade ett flertal yrkeshygieniska riskmoment i sin pro- duktion, som de icke kunnat lösa med egna resurser och att det för närvaran- de icke fanns möjligheter att inom rimlig tid få hjälp från någon expert- institution. Ett annat företag inom sam- ma län med 1900 anställda och med såväl industriläkare som industriskö- terska hade likartade problem.

Inom Malmöhus län anmälde två fö- retag inom Hälsingsborg behov av yt- terligare konsultationsmöjligheter, ef- tersom den yrkesmedicinska kliniken vid lasarettet i Lund haft svårigheter att lämna sådan.

Inom Göteborgs och Bohus län an— mälde ett varv med 3 000 anställda och en större mekanisk industrikoncern med 6300 anställda liksom ett större tran— sportföretag att de samtliga hade behov av ytterligare konsultationsmöjligheter inom det yrkesmedicinska området. Samma behov anmäldes av en cellulo- sakoncern med anläggningar inom Dals- land och Värmland. Företrädare för den sistnämnda anförde, att rent all- mänt sett några väsentliga hygieniska riskmoment icke förekommer, om man undantar cellulosafabrikernas kokerier, silerier och blekerier, där gaser från klor, klordioxid, svaveldioxid och i ett fall ammoniak kan förekomma.

Inom Värmlands län efterlyste en in— dustri med 300 anställda praktisk råd- givning vad gäller bullerbekämpning, svetsrök m. m. Ett företag inom samma län med 1300 anställda framhöll, att vissa farhågor förelegat, att personalen skulle ådra sig kronisk-a förgiftningar på grund av att svavelväte och kol- svavlagaser förekommer i arbetsmiljön och att man haft betydande svårighe- ter att få hjälp med att utreda detta problem.

Inom Västmanlands och Kopparbergs län har ett flertal större industrier med läkare, sköterskor och skyddstjänste- män anmält, att de icke kunnat få ex- perthjälp i den utsträckning de själva önskat.

Inom Västernorrlands län har en stör- re cellulosakoncern anmält, att konsul— tationsbehovet för närvarande tillgodo- setts genom en omfattande hälsokon— troll, som i januari 1962 utfördes av yrkesmedicinska centralen vid Karo- linska sjukhuset i Stockholm, men att man saknar kontinuerliga konsultations- möjligheter.

Inom Norrbottens län har en cellulo- saindustri med 1 000 anställda anmält. att man skulle behöva yrkesmedicinsk

expertis i större omfattning än vad som hittills varit möjligt. Detsamma gäller gruvindustrin inom Norrbotten.

Yrkesinspektörerna

Utredningen har genom en enkät berett yrkesinspektörerna ytterligare möjlig- heter att framföra sina synpunkter på behovet av yrkesmedicinska sjukhusen- heter. I svaren understrykes ånyo de behov, som tidigare redovisats.

Undervisning och vidareutbildning

Undervisning i yrkesmedicin finns icke upptagen i studiehandboken för de me- dicinska fakulteterna. Vid universitetet i Lund sker undervisning i yrkesmedi- cin framför allt inom ramen för kurser- na i medicin och socialmedicin (9 resp. 2 timmar). Vid universitetet i Göteborg ägnas sex timmar åt yrkesmedicin un- der kursen i medicin. Dessutom deltar en industriläkare med några föreläsnin- ar om industrihälsovård inom ramen för undervisningen i socialmedicin. I anslutning till patientdemonstrationer meddelas också yrkesmedicinsk under- visning inom ramen för kursprogram- i ögon-, öron—, mental- och hudsjukdo- mar. Vid Karolinska institutet medde- las undervisning likaså i samband med kurserna i medicin och socialmedicin (8 resp. 6 timmar). Vid universitetet i Uppsala och medicinska högskolan i Umeå är avsikten att lägga in denna undervisning under huvudkursen i se- cialmedicin. Professore-rna i dessa äm— nen vid de sistnämnda läroanstalterna har därför begärt medverkan av före— läsare från Karolinska sjukhusets yrkes- medicinska cen-tral.

Undervisningen lämnas inom ämnes- området dessutom vid de industriläkar- kurser, som gives i statens instituts för folkhälsan regi, vid industrisköterske- kurser, vid de kliniska yrkesmedicin-

ska seminarier, som arrangeras av yr- kesmedicinska centralen vid Karolin— ska sjukhuset och Svenska Arbetsgiva- reföreningens efteruthildningskurser för läkare och de informationskurser, som en del av socialförsäkringsbolagen ger för industriläkare och skyddstjäns— temän

Det saknas för närvarande möjlighe- ter att utvidga denna undervisnings- och utbildningsverksamhet vid de yr- kesmedicinska avdelningarna och vid yrkeshygieniska avdelningen vid statens institut för folkhälsan, eftersom till- gängliga lärarkrafter är maximalt ut- nyttjade. Såväl från yrkesmedicinska centralen vid Karolinska sjukhuset, där antalet undervisningstimmar ökat från 40 1960 till det dubbla 1962, som från yrkesmedicinska kliniken i Lund och yrkeshygieniska avdelningen vid sta- tens institut för folkhälsan har man meddelat, att behovet och efterfrågan på undervisning i yrkesmedicin och yr- keshygien vid fackliga och andra sam- manslutningars kurser och informa- tionsmöten för närvarande är avsevärt större än vad som varit möjligt att till- fredsställa.

Landsorganisationen, som redan 1944 påkallade åtgärder från vederbörande departementschefs sida för att bl. a. ge yrkeshygieniska avdelningen vid sta- tens institut för folkhälsan möjligheter till större insatser bl.a. då det gällde undervisning, upprepade i samband med folkhälsoinstitutsutredningen dessa synpunkter och har i anslutning till den nu pågående utredningen framhållit, att de påtalade behoven ännu icke blivit tillgodosedda.

Industriläkareföreningen har, som ti- digare anförts, meddelat, att den räknar med ett stegrat behov av utbildning och undervisning i yrkesmedicin. Antalet utbildningsplatser vid sjukhusen är för närvarande otillräckligt för att tillgodo-

se önskemålet om tjänstgöring vid yr- kesmedicinsk och/eller yrkeshygienisk institution som ett led i industriläkare- utbildningen.

Forskning

Det nuvarande forskningsbehovet inom det arbetsmedicinska området har pe- netrerats av den subkommitté för medi- cinsk yrkesforskning, som den 25/9 1961 tillsattes av statens medicinska forskningsråd. Denna kommitté har också sökt uppskatta det framtida beho- vet mot bakgrund av näringslivets, sär- skilt industrins och jordbrukets intres- sen samt framlagt förslag till åtgärder ägnade att främja denna forskning. Kommittén har den 31/5 1963 i ett be- tänkande redovisat resultatet av sitt ar- bete till statens medicinska forsknings— råd.

I nämnda betänkande redovisas ar- betsforskningens utveckling, såväl i Sve- rige som utomlands och de statliga och andra institutioner, som bedriver forsk- ning inom området besk-rivs ingående.

Ett väsentligt avsnitt av betänkandet upptas av en projektkatalog.

Kommittén framhåller att

»för att bedöma behovet av arbetsforskning måste hänsyn i första hand tagas till nä- ringslivets utveckling och dess inverkan på den arbetande människan samt till de krav, som individen ställer på en sund ar— betsmiljö. Forskningens möjlighet att med rimliga insatser lämna svar på uppkomna problem måste beaktas liksom vägarna att omsmälta och föra ut kännedom om er- nådda forskningsresultat till företagen.»

Kommittén påpekar »att näringslivets utveckling medfört i vik— tiga avseenden förändrade krav på den mänskliga arbetskraften, genom att tunga arbeten samt sysselsättningar under ohy- gieniska förhållanden i stor utsträckning ersatts med enkla mekaniska uppgifter, nt- förda i ofta väl ventilerade och ljusa ar- betslokaler. Nya risker har emellertid sam-

tidigt tillkommit i och med införandet av nya produktionsmetoder. Rationaliseringen och automationen har också medfört nya medicinska, psykologiska och sociologiska problem. Individen ställer nu ökade krav på en sund arbetsmiljö, vilket i många fall medför en radikal omprövning av tidigare erkända normer.»

Mot denna bakgrund och med känne- dom om den internationella utveckling- en inom området har forskningsrådets kommitté sökt konkretisera behovet av forskning genom att ange ett antal pro- jekt av särskild betydelse.

Bland dessa projekt har vi valt att här citera några, som lämpligen borde kunna utföras vid yrkesmedicinska sjuk- husenheter, eftersom de kräver tillgång till och samverkan med klinisk expertis.

Arbetshygieniska och arbetsmedi- cinska undersökningar

Gaser

Ett område som i framtiden kommer att kräva ingående både teoretiska och prak- tiska utredningar är verkan på lång sikt på individen av sådana retande gaser, vil— ka ger mer påtagliga akuta symptom. Rc- sorption, kumulation, utsöndring och krop- pens reaktion måste studeras ingående så— väl experimentellt som kliniskt.

En undersökning av för svavelväte ex- ponerade personer anser vi vara särskilt angelägen. Man har i Kvarntorp ett rätt stort antal personer, som varit exponerade för svavelväte under lång tid, och en un— dersökning av dessa skulle kunna belysa de viktiga frågor avseende t.ex. lipoid- omsättning. En utredning härom skulle överhuvudtaget kunna förväntas ge en god erfarenhet om effekten av lång tids expo- nering för denna gas.

Lösningsmedel

utgör en grupp av ämnen med viktiga yr- kesmedicinska risker. Även beträffande de vanligen använda medlen går uppfattning— arna om deras toxicitet mycket starkt isär, varför ingående studier erfordras för att ernå en rättvisande bild av deras farlig- het. Sådana undersökningar måste förutom

med rutinmässiga toxikologiska metoder angripas genom bl. a. metabolismstudier. Undersökningar av den sistnämnda natu- ren kan i vissa fall förväntas ge en god belysning av förekommande problem. Man kan t.ex. för åtskilliga grupper av när- besläktade ämnen _— klorkolväten — vänta sig finna karakteristika, som väsentligt kan underlätta förståelsen av förgiftnings»- mekanismen för åtskilliga substanser.

Ehuru undersökningar av här nämnd na- tur är av rent teoretisk innebörd har de även betydande praktiskt värde, t.ex. vid diskussioner för fastställande av hygieniska riktvärden för industrien. Resultaten kan också bidra till en förenklad diagnostik av expositionsgrad, påverkan och sjuk— domssymptom. En komplicerande faktor vid dessa studier är att man även måste pröva den långvariga effekten av lösnings— medelsängorna, då vissa av dem först ver- kar efter lång tids exposition.

Metaller

Inom metallområdet vill vi särskilt be- tona värdet av studier av skilda organiska knicksilvcrföreningar, som fått en omfat- tande användning som fungicider inom jordbruk och trädgårdsskötssel samt i cel- lulosa- och träindustrier. Undersökningar vid bl. a. yrkesmedicinska centralen vid Ka- rolinska sjukhuset talar bestämt för att det är fördelningen och kumulationen i kroppen av de olika föreningarna, som be- tingar deras toxicitet. Mera kunskap på detta området krävs dock liksom studier över möligheter att öka utsöndringen av i kroppen upplagrade metallföreningar.

Andra gifter Bland andra gifter, som är av betydande aktualitet, vill vi nämnda dels de inom jordbruk och skogsbruk alltmer använda biociderna (insektsbekämpningsmedel) dels inom industrin i ökad omfattning brukade plaster, vilkas begagnande kan vara förenat med vissa arbetshygieniska problem. En utredning om nitroglykol har också stor aktualitet.

Damm

Inom dammområdet föreligger ett stort behov av forskning och vi föreslår därför utredningar över två särskilt aktuella pro- blem, nämligen om stendammlunga (sili-

kos) och bomullsdammlunga (byssinos'). Även forskning över verkan av damm med huvudsakligen irriterande effekt på luft— vägarna är betydelsefull.

Några väsentliga frågeställningar inom detta område utgörs av frekvensstudier för silikosen enligt internationellt använ- da normer, särskilt inom järngjuterierna. Relationerna mellan malmens och s-ido- stenens innehåll av silikosfarligt material å ena sidan och å andra sidan det svä— vande dammets halt av dessa mineral, mineralets variationsmöjligheter i olika gruvor, forskning över hur en rationell follow up av gruvluftens sanitära beskaf- fenhet skall ske, frågor om hygieniska gränsvärden för blanddamm i olika gru- vor, dammbekämpande åtgärders effekti- vitet m. rn.

Ett annat angeläget projekt är att utre- da anledningen till att amorf kiseldioxid — som t. ex. förekommer i kisellegerings— smältverk —— icke framkallar silikos. Ett utrönande härav kan förväntas ge värde— fulla bidrag till en lösning även av fak- torer som betingar fibrosbildningen vid den klassiska stendammlungan. Speciella undersökningar av järngjuteriarbetarnas pneumokonios är ytterligare ett praktiskt forskningsområde av vikt.

Bomullsdammlunga eller byssinos är en av bomullsdamm förorsakad sjukdom, som till en början yttrar sig i andningsbesvär under veckans första dagar och som se- dermera kan medföra kroniska luftvägs— sjukdomar. I utlandet har inom bomulls— industrin svårt invalidiserande former av sjukdomen samt dödsfall inträffat. 1 Vårt fall syns man hittills varit förskonad från byssinos, men vissa nyligen utförda utred- ningar talar för att den är ett problem även hos oss. Anledningarna till att man först nu fått upp ögonen för denna sjuk— doms risker är sannolik flera, bl. a. har man framhållit om inte försämrad renhets- grad hos bomullen och ökad produktions- takt knnnat bidra till byssinosens upp- komst. Pä detta område krävs omfattande studier av morbiditet, jämförelse med kon— trollmaterial, sjukdomssymptom (bl.a. analyser av respirationsfysiologiska data) samt av etiologiska faktorer. Hittills ut- förda undersökningar har delvis skett i samarbete med läkare vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg och statens institut för folkhälsan.

Av industridamm har man hittills huvud- sakligen ägnat uppmärksamhet ät sådant, som föranlett ökad lungfibros och därmed följande respirationsinsufficiens. Emeller- tid föreligger numera ett klart behov av ökad information även beträffande damm med huvudsakligen irriterande effekt på luftvägarna och för vilken stora personal— grupper inom flera industrier är utsatta. Om verkan av sådant damm på lång sikt, t. ex. i form av emfysem, saknar man f. ö. tillräckliga kunskaper. Undersökningarna bör omfatta studier av exponerade per- sonalgrupper samt djurförsök.

Yrkesdermatologiska problem

Inom det yrkesdermatologiska området är den för närvarande mest angelägna forsk- ningsuppgiften uppkomstmekanismen för yrkeseksem. Härvid måste man ägna upp— märksamhet dels åt de allergiska kontakt— eksemen, kartläggning av allergen samt sensibiliseringsprocessen och dels åt de toxiska yrkeseksemen, där frågor om lös- ningsmedel, oljor och rengöringsmedel ut- gör mycket vanligt förekommande kliniska problem. Dessa frågor måste behandlas så— väl på grundforskningsplanet som i kli- niska utredningar för att underlätta för— ståelsen för dessa vanliga yrkessjukdomar.

Arbetsfysiologiska projekt

Ryggbesvär har under senare år haft en tendens att öka bland befolkningen. Inom yrken med särskilda påfrestningar beträf— fande arbetsställningar och rörelser har besvär av denna art blivit en mycket van- lig arbetshindrande faktor. För att öka intresset för förebyggande av besvären har man i olika sammanhang propagerat för en ökad träning (t. ex. 4 M-kampan- jen). Emellertid är det i många avseenden ännu oklart i vad mån och på vad sätt man kan påverka uppkomsten av besvär. Vi an- ser därför att grundläggande undersökning- ar över förekomsten av hållningsbesvär samt en utredning om vilka olika arbets— ställningar och arbetsrörelser, som vanli- gen förekommer är mycket motiverade. Av arbetstagargrupper, som i detta avseende bör analyseras i första hand vill vi fram- hålla verkstadspersonalen inom mekanisk industri, jordbruk samt kontorspersonal. Terapifrågor är i detta sammanhang av sär— skild betydelse.

Yrkesbetingade smärttillstånd i övre extremiteterna

Patienter, som anger yrkesbetingade smärt- tillstånd i framför allt övre extremiteterna, frekventerar i allt högre grad de yrkes- medicinska sjukhusavdelningarna. Även de kirurgiska och ortopediska poliklinikerna får i stor utsträckning ta emot patienter med sådana besvär. I många fall kan or- ganiska förändringar av icke yrkesbeting— ad natur påvisas, men i andra syns före— kommande förändringar ha ett påtagligt samband med arbetet. Vidare finns patien- ter utan iakttagbara förändringar, men för vilka arbetet av allt att döma torde spela roll för uppkomsten av smärtan. Vår kän— nedom om dessa relationer är mycket ofullständig och någon mer systematisk studie och klassificering av sjukdomstill- stånden saknas. Hur olika yrkesgrupper är representerade bland sjukdomsfallen är ej heller känt. Även frågan om i vilken utsträckning särskilda arbetsmoment får göras ansvariga för sådana symptom är otillräckligt studerat. Som regel kan nu befintliga material på flertalet poliklini- ker ej bearbetas utifrån här antydda frä- geställningar, då för en sådan analys nöd- vändiga uppgifter vanligen saknas på jour— nalkorten. Det blir därför erforderligt att i första hand utarbeta nya kort med sär- skild hänsyn till frågeställningar av be- tydelse. Möjligheten att redan på kort tid få fram ett stort och representativt mate- rial syns föreligga vid Södersjukhuset, som har omfattande poliklinisk verksamhet från ett upptagningsområde med skiftande industrier.

Vibrationsskador

Bland personer sysselsatta med vibreran- de verktyg, t. ex. tryckluftsdrivna borrar och mejslar, uppträder icke sällan besvä- rande kärlrubbningar och andra symptom i händerna, som är förhållandevis litet utforskade med modern klinisk undersök- ningsmetodik. En undersökning av borra- re med tillräckligt lång anställning jämte lämplig kontrollgrupp skulle därför vara av stort värde. De borde underkastas an- amnesundersökning och en kärlfysiologisk utredning samt skelettröntgcn. Kärlfunk— tionen bör studeras med t. ex. hudtempe— raturmätningar, kalorimetri inkl. provoka- tioustest, finger— och armpletysmografi för att utröna de stora resp. små kärlens be—

lydelse i detta sammanhang, kapillärmik— roskopi och i viss utsträckning arteriogra— fi. Av övriga objektiva undersökningar skulle ett neurologiskt status (berörings, värme och vibrationssinne) kunna förvän- tas bli av värde. Undersökningen bör kom- binerat med en detaljerad redovisning av använda arbetsverktyg samt dessa tekniska karakteristika. Beroende på utredningens resultat kan djurförsök tänkas bli av he- tydelse.

Arbetspsykologiska och psykiatriska projekt

Arhetspsykologiska problem har blivit allt viktigare i och med industrins rationali- sering. Frågor om arbetsanpassning t.ex. om urval och placering av anställda, som tidigare dominerades av de somatiska as— pekterna har blivit allt mer psykologiskt och psykiatriskt betonade. Det förhållan- det att mentala besvär ofta syns projice- rade på verkliga eller förmenta yrkesris- ker gör bedömningen svårare. Därtill kom- mer att lindrigare symptom syns vara van— ligt förekommande. De påvisas enligt upp- gift ofta vid hälsokontroller, särskilt bland medelålders och äldre personer.

I synnerhet beträffande arbetsledare med deras ofta svåra mellanställning med loja- litetshänsyn till såväl tidigare arbetskam— rater som arbetsgivare har en ingående anställningsprövning visat sig värdefull för att undvika framtida sjukdomssymp- tom och konfliktsituationer i arbetet. Öka- de kunskaper inom detta område är där— för starkt av behovet påkallade. Om man nämligen på grund av otillräcklig känne- dom om den mänskliga organismens reak- tion ställer för höga krav vid anställning- en av t. ex. arbetsledare och därmed gör en alltför kraftig gallring, kan man även- tyra rekryteringen av sådan personal. Vi vill kraftigt förorda en ökad forskning på detta område.

Grundläggande kunskaper om bedöm— ningen av irötthels— och stressfaktorer ävensom av frågor rörande terapi i sam- band med industriellt arbete måste även sättas högt på angelägenhetslistan. Frå- gor om den subjektiva upplevelsen av häl- sotillstånd och arbetssituation bör likaså studeras, särskilt med hänsyn till upple— velsens relation till objektiva data bl.a. medicinska rörande individ och miljö; vi—

dare bör specialstudier av arbetssvärig- heter och påfrestning kunna beräknas bli av stort värde. Det är av betydelse att närmare under- söka frekvensen av nervösa anpassnings- rubbningar på olika arbetsplatser, vilka tidigsymtom som uppkommer och vilka utlösande faktorer, särskilt i arbetet och på arbetsplatsen, som är av praktisk he- tydelse. Undersökningar i syfte att fast- ställa den individuella stresstoleransen bör fortsätta och utvidgas. Om praktiskt an— vändbara metoder att fastställa stressto— leransen funnes tillgängliga för företags- läkare, skulle detta vara av stort profy— laktiskt värde för att genom lämplig pla- cering undvika överbelastning eller miss— anpassning i arbetet.

Det krävs vidare forskning för att klar- lägga vilka mekanismer, som bör komma till för att inom rationaliseringens ram tillvarata den äldre arbetskraftens behov av sysselsättning, omskolning, arbetsträ— ning, arbetsvård m, 111. Forskning av den art, som ovan skisserats, kan förväntas ge industriläkaren värdefulla aspekter på många arbetsmedicinska problem i fråga om anställning, omplacering och sjuk— frånvaro. Även fall av mer somatisk ka— raktär men med psykologiska komponenter, som hjärt- och kärlsjukdomar och deras relation till psykisk belastning, bör kun- na bli belysta.

Övriga proj ekt Hälsokontroll

Regelbundna hälsoundersökningar av fris- ka personer har tilldragit sig mycken upp- märksamhet och från allmänheten har ställts krav på att dylika undersökning— ar skall organiseras i stor omfattning. Från läkarhåll har ofta framhållits, att de nuvarande metoderna är otillräckliga och att resultaten av allmän hälsokontroll inte motsvarar insatsen av personal och övriga kostnader. I några län har på för— sök hälsoundersökningar utförts i begrän- sad omfattning. Sedan åtskilliga år har inom företagshälsovården hälsoundersök- ningar genomförts med avsikt att upptäcka vissa sjukdomar eller sjukdomsgrupper i tidigt stadium eller inriktade på vissa per- sonalgrupper med högre sjuklighet eller större arbetsbelastning än genomsnittet. Det vore av synnerligen stort värde, om

metodiken för hälsoundersökningar kunde bli föremål för allsidiga undersökningar inom särskilt företagshälsovården, där man har större möjlighet än på andra håll att få. hög deltagarfrekvens vid de fri— villiga hälsoundersökningarna och dess— utom kan följa samma individer under längre tid.

Företagshälsovård för småföretag Företagshälsovård förekommer i Sverige såväl som i andra länder främst inom stora och medelstora företag. Man torde emellertid med gott resultat kunna till- lämpa erfarenheterna från stora företag även i medelstora företag ned till 200— 400 anställda. Vid organiserandet av före- tagshälsovård vid mindre företag stöter man dock på stora praktiska svårigheter, vilket bl.a. framkommit vid WHO's in— ternationella seminarier om dessa frågor 1961. Det förefaller dessutom som om häl- soproblemen vid små företagsenheter av- sevärt skiljer sig från dem vid stora före- tag, bl.a. förefaller arbetsplatshygieneu vara sämre vid små företag och mental- hygienen bättre än vid stora företag. Det vore därför av betydelse att studera vilka hälsoproblem, som är särskilt aktuella i små företag och att genom försöksveksam- het undersöka hur företagshälsovården vid

dessa företag bäst löses. En undersökning av här förordat slag bör lämpligen kom- bineras med en intensivundersökning av vissa specialfrågor inom denna industri, som initierats av en utförd undersökning av arbetstagare vid ett antal slumpvis valda småindustrier inom Stockholm stad.

Allergiska problem inom jordbruket Inom jordbruksnäringen uppträder aller- giska sjukdomsfenomen, orsakade av bl. a. mjöl och vissa kemiska substanser samt i samband med svampsjukdomar. Av mjöl och mjölförbättringsmedel orsakas främst astma och hösnuva; ämnen i konstgödsel och insektsdödande medel kan medföra eksem. Svampsjukdomar hos personal i kontakt med boskap är relaterad till hu- den. Här nämnda allergiska manifestatio— ner är ännu ofullständigt kända till sin utbredning; särskilt de eksemgivande al- lergierna och uppkomstmekanismen av bl.a. mjölnarastma är i väsentliga mf- seenden outforskad.

De mycket vanliga svampsjukdomarna, som hos djur följer vissa bestämda ut- vecklingsmönster, medför immunitetsför- hållanden, som hos människan är mycket litet bearbetade och vilkas utforskande torde kräva insatser från såväl veterinär- som humanmedicinskt häll.

VII. Bedömning av behovet av yrkesmedicinsk vård,

konsultation, undervisning och forskning

För vår bedömning av behovet av yr- kesmedicinska sjukhusenheter har vi med utgångspunkt från de informatio- ner, som vi inhämtat vid överläggning- ar med svensk och utländsk expertis gjort en programmatisk beskrivning av de uppgifter, som bör åvila 'en sådan enhet. Vi har därvid utgått ifrån, att de dagliga praktiska problemen inom industrihälsovårdens område — skydds- tjänst, hälsovård, sjukvård och rehabili- tering —— omhänderhas av de på hel- tid eller deltid anställda industriläkar- na, av tjänvsteläkare eller andra läkare i öppen vård och att de yrkesmedicin— ska sjukhusavdelningarna för dessa skall fungera som serviceorgan, då det gäller mer komplicerade yrkesmedicin- ska utredningar.

Huvudsakliga uppgifter för en yrkes- medicinsk avdelning bör vara att

undersöka och behandla patienter med yrkessjukdomar samt verkställa utred— ningar av sådana fall, där yrkessjukdom misstänkes föreligga samt i förekomman- de fall genomföra försäkringsmedicinska utredningar av yrkessjukdomar.

på begäran utföra undersökningar av grupper av för yrkessjukdomsrisker utsatt personal och kontrollgrupper för att utröna tydliga avvikelser från det normala häl— sotillståndet. Dessa undersökningar, som i stor utsträckning utförs på arbetsplatser- na, kan också ge underlag för hygieniska gränsvärden.

studera hur arbetsmiljön påverkar indi- videns fysiska och psykiska arbetsförmåga.

efter erhållet förordnande utföra de i lag fastställda läkarbesiktningarna vid yrkes- sjukdomsrisker.

där så erfordras verkställa yrkeshygie— niskt tekniska arbetsplatsundersökningar.

utföra experimentellt utrednings-, ut- vecklings- och forskningsarbete i anslut- ning till ovanstående.

fungera som konsulations- och informa- tionsorgan för myndigheter, institutioner, företag och enskilda, då det gäller yrkes— medicinska och yrkestoxikologiska problem samt

utbilda läkare och annan personal för yrkesmedicinskt arbete.

För närvarande finns i landet inte någon institution, som ensam kan fylla alla dessa funktioner. In-om Stockholms- området bör emellertid ökade förutsätt- ningar därtill ges genom organiserad samverkan mellan de fyra befintliga specialinstitutionernwa, nämligen yrkes- hygieniska avdelningen vid statens in- stitut för folkhälsan, arbetsfysiologiska institutet (förlagt till gymnastiska cen- tral'inst'itutet), Yrkesmedicinska centra- len vid Karolinska sjukhuset och Yrkes- medicinska avdelningen vid Södersjuk- huset. En sådan samordning skull-e re- dan under en uppbyggnadsperiod för specialiserad yrkesmedicinsk verksam- het medföra en värdefull förstärkning av de nu tillgängliga resurserna.

Den yrkesmedicinska kliniken vid lva- sarettet i Lund har idag den fullstän- digaste utbyggnaden av de yrkesmedi- cinska sjukhus—enheterna. Den saknar emellertid resurser för experimentellt utrednings-, utvecklings- och forsk- ningsarbete. Den verksamhet, som be- drivs inom ramen för lasarettsläkarnas

mottagning vid de medicinska kliniker- na vid lasaretten i Eskilstuna och Öre- bro, har hittills väsentligen varit inrik- tad på diagnostik och behandling av yr- kessjukdomar av invärtesmedicinsk n'a- tur. När det gäller yrkeshygieniskt tek- niska arbet-splatsundersökningar har hittills endast yrkesmedicinska kliniken i Lund haft egna laboratorieresurser härför.

En del av de ovan uppräknade del- funktionerna vid en yrkesmedicinsk av- delning skulle möjligen kunna tillgodo- ses vid någon av de institutioner, som finns förtecknade i tabell 1. Med kän- nedom om den stora arbetsbörda, som åvilar offentliga laboratorier och uni- versitet-sinstitutioner, kan man räkna med, att dessa endast undantagsvis skul- le kunna åtaga sig uppgifter som ligger något perifert i förhållande till deras primära målsättning. Vi har emellertid velat ange tänkbara serviceinstitutioner, vilka under en uppbyggnadsperiod skul— le kunna hjälpa till att tillgodose efter- frågan i all synnerhet, som man har anledning att räkna med att denna kom- mer att bli relativt lång. Det finns för närvarande endast ett obetydligt antal läklare färdigutbildade eller under ut- bildning för yrkesmedieinsk verksam- het. Då det gäller yrkeshygieniska tek- niker är tillgången ännu sämre.

Vård Vår bedömning av vårdplatsbehovet resp. behovet av resurser för öppen vård har baserats på bl. a. den officiel- la -sjukdomsst-atistiken, erfarenheterna från de redan existerande yrkesmedi- cinska sjukhusenheterna samt från la- saretten inom Göteborgs sjukvårdsre- gion jämte regionwsjukhusen i Umeå och Linköping samt centrallasaretten i Gäv- le, Norrköping och Sundsvall.

Vi har funnit, att frekvensen av så-

dana yrkcssjukdomsfall, som blir kän- da i den officiella statistiken och som kan återfinnas i försäkringskassornas och socialförsäkringsbol—agen-s klientel, är tämligen lågt och att av dessa en- dast omkring hälften eller ca 700 under 1956 och 1957 behövt taga sjukhusens vårdplatser i anspråk.

Vid Karolinska sjukhuset förekommer viss specialvård av yrkesförgiftningar, vilken kräver tillgång till sängplatser. Detsamma gäller de kvalificerade för- säkringsbedömningar, som utförs vid de yrkesmedicinska sjukhusavdelning- arna 'i samverkan med olika specialister. Man har funnit det ändamålsenligt, att för dessa patienter disponera platser inom de medicinska klinikern'as vård— avdelningar.

För att få en uppfattning om frekven- sen av konstaterade eller misstänkta yr- kessjukdomar i det öppna vård'kl'ienrte- let har vi sökt utnyttja resultaten av bearbetningar av diagnosen på försäk- ringskassornas läkarintyg. Vi fann emel- lertid, att detta material icke gav något väsentligt förbättrat underlag för vår behovsbedömning. Här finns det för övrigt knappast några möjligheter att återfinna den kategori patienter, som söker läkare på grund av vaga allmän- symptom och med yrkessjukdomsmiss- tanke, dvs. de svårbedömbara utred- ningsfallen, vilka, enligt uppgift från de nu existerande yrkesmedicinska sjukhusavdelningarna, syns öka i an- tal. Vid de yrkesmedicinsk-a avdelning- arna vid Karolinska sjukhuset och Sö- dersjukhuset undersökes och behand- las ca 2000 patienter vardera per år. Däri ingår även personer som under— sökts ute på arbetsplatserna. Vid den yrkesmedicinska kliniken i Lund un- dersöktes och behandlades under 1961 1 800 fall. Besöksfrekvensen av patien- ter med verkliga eller förmenta yrkes- sjukdomar vid lasarettsläkarmottagning-

arna i Eskilstuna och Örebro utgör ungefär 400 vardera per år.

Vid de lasarett, som saknar egen yr- kesmedicinsk avdelning och hos den öppna vårdens läkare söker ofta pati- enter med subjektiva besvär, vilka de hänför till någon faktor i arbetsmiljön. De läkare, som handlägger dessa fall, har stundom en bristfällig kunskap om förhållandena i arbetslivet, vilket gör det svårt för dem att sätta in besvären i deras rätta sammanhang i arbetsmil- jön och därför svårt att riktigt kunna bedöma patienternas tillstånd. Någon större frekvens av allvarliga feldiagno— ser på grund av dessa förhållanden tor- de knappast förekomma. Det är emel- lertid högst sannolikt, att därest man hade tillgång till specialutbildade yrkes— medicinare inom alla sjukvårdsområ- den man snabbare skulle komma till en korrekt diagnos och att man med ledning av denna skulle kunna vidtaga lämpliga profylaktiska åtgärder för att undvika ett upprepande.

Beträffande den sjukvårdande verk- samheten anser utredningen, att tyngd— punkten skall ligga på den diagnostiska sidan. Speciell vård av yrkessjukdomar skall emellertid även bedrivas av dessa avdelningar. För denna vård skall de ha primär tillgång till ett bestämt an— tal vårdplatser, exempelvis inom den medicinska kliniken.

Vården av okomplicerade yrkessjuk- domsfall bör i framtiden kunna hand- has av industriläkare eller, där sådan sakna-s, av annan läkare i öppen vård. Det förhållandet att yrkesmedicinska avdelningar under tiden för företagshäl— sovårdens uppbyggnad aktivt kan be- höva medverka i denna vård, innebär dock inte, att deras arbetsuppgifter kommer att minska i och med att in- du—striläkarorganlisationen byggs ut. Nu latenta och i framtiden nya frågeställ- ningar, bl. a. från industriläkarna, kom-

mer med all sannolikhet att stegra efter- frågan på de yrkesmedicinska avdel— ningarnas service.

Utredningen har även övervägt, hu- ruvida små och medelstora företag, som har svårigheter att själva ordna före- tagshälsovården, skulle få repliera på yrkesmedicinska sjukhusenheter. Med hänsyn till att dessa företags hälso- och sjukvårdsproblem skall bli föremål för överväganden i annan ordning har vi icke funnit anledning att pröva frågan. I detta sammanhang vill utredningen endast erinra om det förslag, som fram- fördes av folkhälsoinstitutionsutred— ningen, nämligen att skapa en försöks- verksamhet för industrihälso- och sjuk- vård av den typ, som finns bl.a. i an- slutning till Arbetshygieniska institutet i Helsingfors.

Vid företag med industriläkare har riktade hälsokontroller bedrivits. Med hänsyn till att fortfarande många före- tag saknar egen läkare är det naturligt, att de yrkesmedicinska centralerna har konstaterat en ökad efterfrågan på med- verkan i riktade hälsokontroller ute på industrin. Dessa undersökningar, som utan tvekan är av stort värde för den enskilde arbeta-ren, spelar också en stor roll i det förebyggande arbetet. Vi för— utser i framtiden en stegrad efterfrågan på sådana undersökningar.

Arbetet vid en yrkesmedicinsk avdel— ning är i hög grad hälsovårdsinriktat. Vid de medicinska och tekniska ut- redningarna Ii anslutning till behandla- de fall är målet ej blott att skapa grund för en adekvat behandling och att skyd— da patienten mot fortsatt skadeinver- kan, i arbetet ingår också såsom ett vä- sentligt moment att med utnyttjande av de vunna särskilda erfarenhet—erna ge berörda parter upplysningar om risk— momentens art och lokalisation och att ge profylaktiska råd.

Till det yrkesmedicinska arbetsom—

rådet hör även analys och bedömning av sådana olägenhetsmoment i arbet-s- miljön, som ger upphov till trivsel- och produktionshämmande "irritation.

I yrkesmedicinens arbetsuppgifter in- går även rådgivning åt arbetstagare och arbetsgivare i fråga om hälsodefekta person-ers placering i olika yrkesarbe- ten så, att dessa icke utsättes för sjuk- domsrisker. Verksamheten omfattar så- väl arbetstagaren som arbetsmiljön och måste därför bedrivas i intimt sam—ar- bete mellan läkare och yrkeshygieni— ker. Den tekniskt yrkeshygieniska dia- gnostiken är nödvändig såsom ett komp— lement till den medicinska undersök- ningen för att ge den medicinska dia- gnosen erforderlig säkerhet.

I den yrkesmedicinska verksamheten kan det gälla att fastställa, om ett så- som yrkesskada misstänkt sjukdomsfall verkligen har uppkomstbetingelser i ar- betsmiljön och att om så är fallet ge förslag hur dessa skall reduceras eller undanröjas med minsta möjliga rubb- ning av arbetsprocess och produktion. Det kan vara fråga om en arbetsplats, där visserligen inga sjukdomsfall ännu inträffat, men där farliga eller obehags- framkallande ämnen hanteras och de anställda blir oroliga och ängsliga in- för en förment hälsorisk. I sådana fall måste arbetsplatsen i detalj undersökas och vederbörande upplysas om risker- nas eventuella obefintlighet eller stor- lek.

Av den i det föregående förda dis- kussionen framgår, att de yrkesmedi- cinska aktiviteterna ute på arbetsplat- serna icke kan bemästras enbart av industriläkarna. Ofta måste specialister tillkallas — oftast arbetsgrupper från de yrkesmedicinska centralerna. Dessa reser ut och utför kvalificerade under- sökningar av grupper av arbetstagare och de tekniska utredningar, som är erforderliga. Dessa undersökningar

kompletteras därefter ofta med under- sökningar vid den yrkesmedicinska sjukhusavdelningen av ett urval av des- sa personer. Man kan förutse, att dylika åtgärder, som hittills på grund av den underdimensionerade personalbesätt- ningen vid de yrkesmedicinska centra— lerna kunnat genomföras i blott be- gränsad omfattning, fortsättningsvis kommer att bli allt nödvändigare.

Ett särskilt diagnostiskt och behand- lingstekniskt problem medför de arbets- tagare, som är utsatta för speciella yr- kessjukdomsrisker för vilka lagstift- ningen förordnat om regelbunden medi— cinsk kontroll. Denna verksamhet ombe— sörjes för närvarande av besiktnings- läkare, som i stor utsträckning saknar speciell kompetens i yrkesmedicin. De har också otillräcklig kontakt med yr- kesinspektionen, vilken har att överva— ka att profylaktiska åtgärder vidtages för att förhindra uppkomsten av yrkes- sjukdomar. Samordningen mellan den medicinska bedömningen och de därav betingade tekniska åtgärderna är på de flesta platser bristfällig. Förberedelser pågår inom arbetarskyddsverket för att effektivisera denna kontroll. Här be- hövs emellertid betydande förstärkning av resurserna. Utredningen anser, att dessa besiktningar i framtiden bör ut- föras av de yrkesmedicinska avdelning- arna eller under deras överinseende av kompetenta industriläkare.

Utredningen har uppmärksammat de hälsobesiktningar, som enligt lag skall utföras på minderåriga arbetstagare. Besiktningen i sin nuvarande praktiska utformning innebär en icke målinrik- tad allmän hälsokontroll. Detta finner utredningen otillfredsställande, då be- siktningen tillkommit under insikten om att arbetsplatserna kan innebära en fara för de minderårigas hälsa. Hälso- kontroll av minderåriga bör vara mål- inriktad och utförd med hänsyn till de

faror och speciella förhållanden, som kan råda inom varje yrke eller på var- je arbetsplats. Utredningen vill hävda den grundsynen, att besiktningen av minderåriga arbetstagare skall vara rik- tad och utföras av läkare med yrkes— medicinsk utbildning, t.ex. industrilä- kare, vilken också ges möjlighet att på- verka arbetskraftens placering så, att arbetskapacitet och arbetskrav överens- stämmer. Utredningen är emellertid medveten om, att utbildningssituatio- nen på det yrkesmedicinska området inom den närmaste framtiden kommer att vara sådan, att en omläggning av besiktningsförfarandet för minderårig arbetskraft i antydd riktning endast kan genomföras successivt.

I samband med utredningar av miss— tänkta yrkessjukdomsfall och i anslut- ning till gruppundersökningar ute på industrin för att klarlägga om en befa- rad hälsorisk verkligen föreligger blir det ofta nödvändigt att genomföra vis- sa djurexperimentella undersökningar. Många nyintroducerade substanser är nämligen ytterst ofullständigt kända ur toxikologisk synpunkt. Hittills har en sådan experimentell verksamhet vid yr- kesmedicinska avdelningar endast be— drivits vid den, som är förlagt till Ka- rolinska sjukhuset. Där har man bl.a. i anslutning till inträffade förgiftnings- fal—1 hos människa genom djurexperi- mentella undersökningar kunnat klar- lägga frågan, om kvicksilverbetnings- medlens giftighet och ange hur ett ofar- ligt medel skall vara konstruerat. Man har utarbetat metoder för prövning av den lungskad-ade effekten av olik-a damm och med ledning av resultaten av dylika undersökningar kunnat re- kommendera ofarliga ersättningsmedel för kvarts på silikosfarliga arbetsplatser.

För yrkesmedicinsk verksamhet be- hövs tillgång till ett speciallaborato- rium, som snabbt kan utföra de bestäm-

ningar av giftiga substanser och deras nved'brytningsprodukter, som är nödvän- diga för det diagnostiska arbetet. De analysmetoder, som behövs, är oftast helt andra än de, som normalt används på ett sjukhuslaboratorium och det krävs en ständig bearbetning och ut- provning av nya metoder för nya krav.

Konsultation

Behovet av ökad tillgång till konsulte- rande organ inom det yrkesmedicinska området har framhållits i flera utred- ningsbetänkanden (sid. 63). I dessa har understrukits nödvändigheten av dels en förstärkning av de resurser, som re- presenteras av yrkeshygieniska avdel- ningen vid statens institut för folkhäl- san dels en förstärkning genom utbygg- nad av yrkesmedicinska avdelningar vid centrallasarett, framför allt i sjuk— vårdsområden, som är högt industriali- serade. Som en konsekvens av dessa ut- talanden har läkarprognosutredningen i sitt betänkande räknat med ett behov 1970 av ca 100 läkare, verksamma som yrkesmedicinare och yrkeshygieniker vid institutioner eller sjukhusavdelning- ar. Det finns för närvarande ett tiotal sådana läkare.

I denna bedömning ingår icke beho- vet av företagsläkare, vilka otvivelak- tigt har behov av viss yrkesmedicinsk utbildning.

Arbetarskyddsstyrelsen har framhål- lit, att det erfordras en rationellt ver- kande yrkesmedicinsk organisation, in- te minst för den förebyggande verk— samheten, vilken är en huvuduppgift för arbetarskydd-sstyrelsen och yrkes- inspektionen. Styrelsen har påpekat, att de nu rådande förhållandena icke ens tillnärmelsevis täcker behovet och att den yrkesmedicinska sakkunskap, som för närvarande står till förfogande är synnerligen ojäm't fördel-ad över lan- det.

Svenska industriläkarförening—en har framhållit, att de konsultationsmöjlig- heter, som hittills funnits i landet, varit av stort värde, men att man förutser ett växande konsultationsbehov. Förening- en anser det därför synnerligen önsk- värt, att välutrustade centraler, inplace- rade vid regionssjukhusen, eventuellt med förgreningar av konsultkaraktär ut till centrallasaretten, tillkommer.

Vid de överläggningar, som utred- ningen haft med representanter för in- dustriläkarnas samt läns- och stadslä- karnas organisationer har behovet av experter på arbetslivets medicinska pro- blematik ytterligare understrukits. Yr- kesinspektörerna och arbetarskyddsver- kets läkare har framhållit, att man ge- nom tillskapandet av yrkesmedicinska centraler vid lasaretten skulle få ett bättre grepp om den medicinska kon- trollen av arbetstagare utsatta för spe- ciella yrkessjukdoms- och yrkesskade- risker. Behovet av regionala eller loka- la expertinstitutioner har poängterats av samtliga yrkesinspektörer, särskilt kraftigt av dem i Linköping, Göteborg, Borås, Gävle, Härnösand och Umeå.

Utredningens överläggningar med överläkarna vid redan existerande yr- kesmedicinska centraler har gett vid handen, att dessa endast kunnat till- godose en del av konsultationsbehovet inom ramen för nuvarande organisa— tion. Yrkesmedicinska centralen vid Karolinska sjukhuset får därför allt- jämt i stor utsträckning fungera som centralt utrednings- och konsultorgan för större delen av landet, vilket vi fin- ner otillfredsställande.

Av den enkätundersökning, som ut— redningen riktat till företag med indu- striläkare, in—dustrisköterska och/eller skyddsingenjör, framgick att dessa an- såg sig icke i tillräcklig utsträckning kunn-a få det bistånd av högre exper- tis, som de fann nödvändigt. Framför

allt anmäldes detta behov av större fö- retag och koncerner. Vi finner det na- turligt, atft just sådana företag, som be- driver egen företagshälsovård uppmärk- sammat behovet. Att ett stort antal av de mindre och medelstora företag, som besvara-t enkäten, därvid uppgivit sitt konsultationsbehov vara väl tillgodosett tyder enligt utredningens uppfattning på en bristande insikt om problemets storleksordning och en därav följande underskattning av behovet av expert» organ.

Till detta kommer behovet av infor- mation om industriellt använda ämnen, vilkas :hälsofarlighet är okänd. Den uppmärksamhet, som und-er senare tid ägnats toxikologiska problem såväl in- om läkemedelsområdet, som inom bc- kämpningsmedelsområdet liksom den nya lagstiftningen om gifter, hälsofarli- ga och vådliga ämnen samt bekämp- ningsmedel, ger anledning att räkna med ökad efterfrågan på sådan informa- tion.

Undervisning och utbildning

Undervisning i yrkesmedicin för bli- vande Iäkare finns inte upptagen i stu- dliehandböckerna för de 'medicinska fa- kulteterna och högskolorna annat än inom ramen för undervisningen i so- cialmedicin. För närvarande bedrivs genom tillmötesgående från lärarna i invärdesmedicin, hygien och socialme- dicin sådan undervisning vid Karolin- ska institutet samt vid de medicinska fakulteterna i Göteborg, Lund och Upp- sala. Utredningen finner det nödvän- digt, att blivande läkare bibringas kun- skaper om de speciella medicinska pro- blem, som uppstår inom arbetslivet. Det är därför synnerligen angeläget, att yr- kesmedicinen får egna ämnesföreträda- re vid samtliga medicinska fakultet-er. Ett stort behov av speciell utbildning

t t

i yrkeshygien och yrkesmedicin före- ligger för blivande indusfriläkare. I meritvärderingsnormerna för dessa framhålls, att särskild hänsyn skall tas till utbildning i yrkeshygien och yrkes- medicin. Det finns för närvarande sex underordnade läkartjänster disponibla för sådan utbildning, nämligen vid yr- keshygieniska avdelningen vid statens institut för folkhälsan, vid yrkesmedi- cinska centralen vid Karolinska sjuk- huset, vid yrkesmedicinska avdelning- en vid Södersjukhuset och vid Yrkes— medicinska kliniken vid Lunds lasarett. För närvarande utgör tre års klinisk tjänstgöring jämte genomgången indu- striläkarkurs (3—4 veckor) minimi- fordran för tillträde till industriläkar- tjänst. Sådana kurser anordnas av yr- keshygieniska avdelningen vid statens institut för folkhälsan und-er medver- kan av föreläsare från de yrkesmedi- cinska sjukhusavdelningarn-a, främst från Karolinska sjukhuset. Denna kurs- verksamhet borde enligt utredningen vara avsevärt mera omfattande. Det fö- religger även ett ökat behov för indu- striläkare att genom tjänstgöring vid yrkesmedicinsk avdelning få utbildning i yrkesmedicin. Inrättandet Iav ett ökat antal yrkesmedicinska avdelningar skul- le därför vara av värde även av den anledningen att förutsättningar skulle skapas för förbättrad utbildning och fortbildning i yrkesmedicin för in-du- striläkare.

Mot bakgrunden av vad i det före- gående sagts angående behovet av en förstärkning av de yrkesmedicinska re- surserna i landet, vilket måste innebära ett inrättande av flera yrkesmedicinska enheter, är en ökad utbildning av yrkes- medicinska specialister oundgängligen nödvändig. Del-s måste en rekrytering ske till de avdelningar, som skall in- rättas, dels måste kadern av specialis- ter vidmakthållas.

Dessa utbildningskrav, som alltså gäl- ler rekryteringen dels av industriläka- re dels av vid institutioner och sjukhus- avdelningar arbetande yrkesmedicina- re, förstärker det tidigare poängterade behovet av lärarkrafter inom yrkesme- dicinens område vid de olika fakulte- terna.

Efterutbildningsverksamheten

har hittills bedrivits framför allt genom Svenska Arbetsgivareföreningens medi- cinska och hygieniska experter, men även av socialförsäkringsbolagen. Se- dan 1961 har den yrkesmedicinska cen- tralen vid Karolinska sjukhuset med stöd av och i samverkan med Svenska Arbetsgivareföreningen, dess experter och annan expertis inom området an- ordnart kliniska seminarier en gång per år. Dessa har belyst väsentliga yrkes- sjukdomsproblem. Tillströmningen till seminarierna har varit så god, att de har måst dubbleras. Önskemål har utta- lats om en fortsättning och eventuellt också en utökning av denna verksam- het. Med nuvarande personella resurser torde en sådan, i och för sig synnerli- gen angelägen utvidgning, icke kunna ske. Lärarm—edverkan från specialister inom området förekommer i den ut- sträckning det är möjligt även vid ut- bildning för industrisköterskor, skydds- tjänfstemän och skyddsombud.

Forskning

I den utredning, som gjorts av subkom- mittén för medicinsk yrkesforskning in- om statens medicinska forskningsråd, påpekas, att näringslivets utveckling i viktiga avseenden medfört ökade krav på den mänskliga arbetskraften; även om tunga arbeten och sysselsättningar under ohygieniska förhållanden blir alltmer sällsynta, tillkommer nya ris-

ker i samband med införandet av nya produktionsmetoder; ration-aliseringsåt- gärder och automation medför också nya medicinska, psykologiska och so- ciologiska problem. Individen ställer dessutom ökade krav på en sund ar- betsmiljö, vilket i många fall medför en radikal omprövning av tidigare er- kända normer. Forsknlingsråd-skommit- tén räknar med ständigt nytillkomman- de riskmoment och ständigt ökade krav på en utvidgad kontroll. Inom denna kommitté har man gjort en inventering av angelägna forskningsprojekt. Vi har för vår del valt att citera sådana, som kräver tillgång till och samverkan med klinisk expertis. Dessa projekt gäller bl. a. retande gaser, organisk-a lösning-s- medel, metaller och metallföreningar, bekämpningsmedel, plaster, damm och hudretande ämnen. Inom det arbetsfy- siologiska området nämns behovet av

utredningar av yrkesbetingade smärt- tillstånd i de övre extremiteterna, av vibrationsskador och inom det arbets- psykologiska och psykiatrisk-a området frågor om arbetsanpassni'ng, trötthet och stress.

Med de resurser, som idag finns till- gängliga, bedömer vi det möjligt att taga upp endast några av de mest ange- lägna projekten och detta under förut- sättning att man får den ekonomiska förstärkning, som föreslås i forsknings- kommitténs betänkande.

Utredningen vill understryka bety- delsen av, att verksamheten vid yrke-s- m-edicinska sjukhusenheter också kom- mer att omfatta kvalificerat utrednings-, utvecklings- och forskningsarbete, in- riktat på att inte endast bota och lind- ra uppkomna ska-dor utan också på att göra arbetsmiljön väl anpassad till in- dividen.

Vid våra studier av yrkesmedicinsk verksamhet utom Sverige har vi fun- nit olika organisationsalternativ, vilka icke utan vidare kan överflyttas till svenska förhållanden. Vi anser det så- lunda inte lämpligt att föreslå en sär- skild yrkesmedicinsk organisation av den typ, som förekommer i Italien eller koncentration av verksamheten till ett enda institut som man har i Finland. Vi anser emellertid, att en organiserad samverkan mellan redan existerande yrkeshygieniska och yrkesmedicinska expertinstitutioner utgör en nödvändig förutsättning för ett rationellt utnyttjan- de av de personella resurser, som står till förfogande.

I våra överväganden har vi utgått från, att de yrkesmedicinska avdelning- arna kommer att förläggas till högt dif— ferentierade sjukhus (regionsjukhus) och därigenom få tillgång till konsulta- tionsmöjligheter inom samtliga speciali- teter. Mot bakgrunden av den erfaren- het, som finns på området, anser vi, att nedanstående förslag till personalstab, lokaler och instrumentutrustning utgör ett minimalalternativ för en funktions- duglig yrkesmedicinsk enhet.

Personal

För att i en fortlöpande verksamhet kunna tillfredsställande sköta samtliga de funktioner, som tillkommer en yr- kesmedicinsk sjukhusenhet, är det icke tillräckligt med att som nu endast ha en kvalificerad läkare permanent knu-

VIII. Organisation av yrkesmedicinska sjukhusenheter

ten till enheten, Som framgår av redo- görelsen för de nu existerande yrkes- medicinska avdelningarnas verksamhet ställs ökade krav på undersökningar från dessa ute på arbetsplatserna. Detta medför att en kvalificerad yrkesmedici- nare periodvis måste kunna lämna sjuk- huset. För att tillgodose behovet av kontinuerlig tillgång till specialistkon- sultation, diagnostik och behandling i öppen och sluten vård vid sjukhuset jämte undervisning och utbildning krävs ytterligare en permanent läkar- tjänst. Utredningen föreslår därför, att varje yrkesmedicinsk enhet tillföres två permanenta läkartjänster.

Den yrkesdermatologiska verksamhe- ten har såväl vid Karolinska sjukhuset som vid lasarettet i Lund förlagts till de dermatologiska klinikerna. På vardera platsen tjänstgör för närvarande en lä- kare i överläkares resp. biträdande överläkares ställning. Överläkarna vid de båda avdelningarna har till utred- ningen framfört, att de anser att denna verksamhet behöver tillföras ytterligare Iäkarpersonal av samma skäl som utred- ningen anfört beträffande övrig läkar- personal. Utredningen biträder denna uppfattning.

För fältundersökningar och för det löpande arbetet vid sjukhuset krävs till- gång till underläkare. Med hänsyn till att verksamheten, som ovan framhållits, ofta behöver bedrivas samtidigt på två håll, föreslår vi, att vid enheterna in— rättas åtminstone två underläkartiäns-

ter. Det påtalade behovet av utbild- ning av yrkesmedicinska specialister för tjänstgöring vid sjukhus eller i in- dustrin aktualiserar krav på ytterligare utbildningstjänster för läkare. På grund av nu rådande läkarbrist anser vi det emellertid rimligt att endast förorda så många tjänster, som tillförsäkrar avdel- ningarna fuktionsduglighet. Behovet av ytterligare utbildningsplatser torde kun- na tillgodoses, exempelvis genom stipen- diattjänster från det medicinska forsk- ningsrådet.

Med hänsyn till de stora uppgifterna med utbildning, undervisning och forsk- ning jämsides med den direkt sjuk- och hälsovårdande verksamheten vill vi förorda, att de yrkesmedicinska enhe- ter, som byggs ut vid undervisnings— sjukhusen får en chefstjänst, som är knuten till universitetet och att veder- börande chef får ställning som överlä- kare vid undervisningssjukhuset. Den andra fasta läkartjänsten bör placeras som en biträdande överläkartjänst vid sjukhuset, liksom underläkartjäns- terna.

Läkarna behöver tillgång till medi- cinskt skolad biträdespersonal. Storle- ken av denna personalgrupp torde få di- mensioneras efter resp, avdelningars be- hov. Av denna personal anser vi, att en- dast en behöver vara leg. sjuksköter- ska och att övriga bör ha kompetens som kliniska laboratriser.

För de yrkeshygieniskt tekniska ar- betsplatsundersökningarna och de bio- kemiska undersökningar, vilka kan be- höva utföras i anslutning till under- sökning och behandling av patienter med yrkessjukdom eller utredning av misstänkta yrkessjukdomsfall behövs tillgång till ett yrkeshygieniskt special- laboratorium. Med hänsyn till vad som ovan anförts om nödvändigheten av att periodvis bedriva verksamheten samti- digt på två platser anser vi det nöd-

vändigt att till detta laboratorium kny- ta två kvalificerade tekniker eller aka- demiker med naturvetenskaplig utbild- ning. Den ena av dessa bör vara kemist. De hör till sitt förfogande ha var sin la- boratorieassistent.

För att tillförsäkra de yrkesmedicin- ska avdelningarna kompetenta tekniker anser vi det nödvändigt att åtminstone den ena teknikertjänsten placeras på chefslöneplanet.

För planering av undersökningar och bearbetning av resultat behövs en kon- sult i statistik.

För allmänna kansligöromål erfordras en kvalificerad sekreterare och två skrivbiträden. För den experimentella utrednings- och forskningsverksamhe- ten behövs i den mån centrala djur- stallar icke finns tillgängliga en djur- skötarc. För att biträda vid sådana för- sök behövs dessutom en särskild labo- ratorieassistent.

Lokaler

För en yrkesmedicinsk avdelning med den målsättning för verksamheten, som skisserats i det föregående och med den personal, som enligt utredningen är nödvändig för att avdelningen Skall kun- na fungera, torde erfordras en golvyta av minst 400 m2. I detta lokalbehov har medräknats utrymme för väntrum, re- ception och journalarkiv, provtagnings- rum med laboratorium för rutinmässiga urin- och blodundersökningar, skriv- central för mottagnings- och laborato- rieavdelningarna, bibliotek och konfe- rensrum, arbetsrum och undersöknings- rum för läkare jämte biologiska, ke- miska och tekniska laboratorier samt bi- utrymmen. I beräkningen ingår emeller- tid inte lokaler för den yrkesdermatolo- giska verksamheten och ej heller ut- rymmen för experimentdjur.

Det är inte nödvändigt att laborato- rielokalerna ligger i direkt anslutning

till den övriga delen av en yrkesmedi- cinsk avdelning, även om det givetvis är önskvärt. Ur sjukvårdshuvudmannens synpunkt kan det vara rationellt att 10- kalmässigt inordna en yrkesmedicinsk avdelnings laboratorieresurser inom ett eentrallaboratorium.

Behovet av vårdplatser bör tillgodo- ses genom avtal om primär disposition av sängar förslagsvis inom en invärtes- medicinsk klinik.

A pparatur För de nödvändiga tekniskt hygieniska arbetsplatsundersökningarna och analy- ser av biologiskt material erfordras viss instrumentell standardutrustning, som icke vanligen förekommer vid sjukhus. Utredningen har icke ansett det ingå i sina uppgifter att lämna en detaljerad beskrivning av sammansättningen av en sådan instrumentuppsättning, På grund- val av införskaffade uppgifter har vi emellertid gjort en grov uppskattning av medelsbehovet för en basutrustning, vil- k'en ger möjligheter till utbyggnad och komplettering med olika tillsatsanord- ningar. Nedanstående sammanställning får betraktas som en kostnadsram och all utrustning behöver icke anskaffas samtidigt.

Allmän laboratorieutrustning: vå- gar, mikroskop, centrifuger, skak- apparatcr, glasvaror, autoanaly- sers för kolinesteras, bly och and- ra metaller m. m. samt räknema—

skiner .................................... 150 000 Fotometrisk utrustning med recor- der, kuvetter; synliga och ultra- violetta området ..................... 50 000 infraröda området ..................... 40 000 Gaskromatografisk utrustning med tillsatser för flamjonisation och elektroncapture; för blod- och luftanalyser samt oorganisk spår- ämnesanalys ........................... 50 000

Speciell fältutrustning: kvicksil— verdetektor, halogendetektor, per— sonal air sample, dammprovnings-

instrument såsom casella hexlet, sequential sampler, tape sampler, infrarödsanalysator, membranfil- ter, utrustning för provtagning av gaser, pipetter, pumpar, gasmätare, impigners, skrivare m. m. ......... Polarograf med tillbehör ......... Utrustning för röntgen-difraktion och spektografi

75 000 10 000

125 000 500 000

Summa

Fördelning av kostnaderna för undersökningar och utredningar vid yrkesmedicinska avdelningar

Då det gäller regleringen av kostna— derna för undersökning och behandling vid yrkesmedicinska avdelningar sker denna på olika sätt.

Den enskilde patient, som söker med verklig yrkessjukdom eller yrkessjuk- domsmisstanke, betalar vid Karolinska sjukhuset och Södersjukhuset poliklinik- avgift, för närvarande 12 kr. För detta belopp får patienten alla för diagnos och behandling nödvändiga specialun- dersökningar utförda, med undantag av röntgenundersökningar, vilka ersätts särskilt. Arbetsplatsundersökningar ut- förs i princip på sjukvårdshuvudman- nens bekostnad.

Vid mottagningarna i Eskilstuna och Örebro ersätts lasarettsläkarna efter de normer, som gäller för lasarettsläkarnas öppna mottagningar.

Vid den yrkesmedicinska kliniken i Lund svarar landstinget för samtliga kostnader så, att yrkesmedicinsk sjuk- vård och yrkessjukdomsförebyggande hälsovård vid konsultationstillfället kostnadsfritt tillhandahålles personer och företag.

Vid Karolinska sjukhuset har hittills avdelningens resurser ställts till förfo- gande utan särskild kostnad för den enskilde uppdragsgivaren, vare sig den- ne är privatperson eller företag, då det gäller arbetsplatsundersökningar. I

samband med större gruppundersök- ningar, vilka utförts som riktade hälso- kontroller, har det varit nödvändigt att jämsides med den fasta personalen an- ställa extra personal. För att täcka des- sa kostnader har man tills vidare i sam- råd med sjukhusets direktion bedrivit denna verksamhet som överläkarens pri- vata mottagning, för vilken denne be-

talar särskilda avgifter till sjukhuset för tillhandahållna nyttigheter; d. v. s. för instrumentarium och personal.

Då dessa frågor enligt uppgift kom- mer att närmare utredas i ett större sammanhang av 1961 års sjukförsäk- ringsutredning har utredningen här en- dast velat erinra om nuvarande betal- ningsformer.

IX. Sammanfattning och förslag

Mot bakgrunden av det material, som redovisats, har utredningen funnit, att det föreligger ett stort behov av ett tills vidare begränsat antal välutrusta- de yrkesmedicinska sjukhusenheter för diagnostik av verkliga eller misstänkta yrkessjukdomar, för konsultation och utredning med anledning av befarad ar- betsbetingad ohälsa, för utvecklings- och forskningsarbete inom området, för undervisning, utbildning och informa- tion. Enligt utredningens uppfattning kommer behovet på detta område att öka.

Utredningen vill förorda ett utbygg- nadsprogram enligt nedanstående:

Berörda myndigheter och styrelser bör snarast pröva möjligheterna för ett organiserat samarbete mellan de i Stockholm belägna expertinstitutioner- na, vilkas resurser därigenom mera ra- tionellt kan utnyttjas. Det synes oss högst sannolikt, att man redan genom en sådan samordning skulle nå en kapa— citetsökning, då det gäller att tillgodose kraven på effektiv service inom samt- liga de funktioner, som beskrivits i ar- betsprogrammet för yrkesmedicinska av- delningar. En sådan samordning har också förordats i det betänkande, som avgivits av subkommittén för medicinsk yrkesforskning inom statens medicinska forskningsråd. Utredningen förutsätter emellertid en samtidig personell och materiell upprustning av dessa avdel- ningar på sätt som framgår av kapitel VIII.

I det föregående har konstaterats, att yrkesmedicinska kliniken vid lasarettet i Lund för närvarande är den fullständi- gast utrustade av nuvarande yrkesme— dicinska sjukhusenheter, men att den saknar resurser för experimentellt ut- rednings—, utvecklings- och forsknings- arbete. Utredningen förordar en sådan förstärkning av denna klinik, att den får möjligheter att taga upp även denna del av en yrkesmedicinsk avdelnings verk- samhet.

Redan i det betänkande, som 1957 av- gavs av folkhälsoinstitutionsutredning- en, föreslogs inrättandet av en yrkes- hygienisk avdelning i Göleborg. Med utgångspunkt från vårt material har vi funnit, att det fortfarande föreligger be- hov av en speciell yrkesmedicinsk verk- samhet i Göteborg och att det omfattan- de och differentierade näringslivet där utgör en naturlig grund för en sådan avdelnings verksamhet. Överläggningar med representanter för Göteborgs sjuk- vårdsstyrelse och medlemmar av medi- cinska fakulteten vid Göteborgs univer- sitet har bekräftat denna uppfattning. Vi finner det därför synnerligen ange- läget. att man utan tidsutdräkt tillska- par en funktionsduglig yrkesmedicinsk enhet i Göteborg.

Utredningen anser, att man därefter i första hand bör sikta mot en utbygg— nad av yrkesmedicinska enheter vid öv- riga regionssjukhus.

I Örebro har yrkesmedicinsk verk— samhet bedrivits fr. o. m. 1952 i form

av en öppen specialistmottagningsdag per vecka. 1957 inrättades en överläkar- tjänst vid medicinska kliniken II i in- värtesmedicin, företrädesvis yrkesmedi- cin och medicinsk toxikologi. Behovet av yrkesmedicinsk expertis inom detta landstingsområde har varit så stort, att sjukvårdshuvudmannen vid sin plane- ring för regionsjukvården vidtagit för- beredande åtgärder för att anordna en särskild yrkesmedicinsk sjukhusenhet vid centrallasarettet i Örebro. Utred- ningen delar sjukvårdshuvudmannens uppfattning om angelägenheten av, att en sådan verksamhetsform tillskapas.

Utredningen anser det också angelä- get, att man med tanke på de behov av yrkesmedicinska specialister, som finns inom Norrland och med hänsyn till de stora avstånden till nu befintliga yrkes- medicinska centraler, inrättar en så- dan och förlägger den till regionsjuk- huset i Umeå.

Inom Linköpings-regionen finns en omfattande industri, inom Smålands- delen framför allt representerad av mindre företag. Utredningen förordar, att så snart det finns personella resur- ser för ytterligare utbyggnad av yrkes- medicinska sjukhus—enheter, en sådan förlägges till Linköping. Här bedrivs re— dan nu en utbildningsverksainhet för tjänsteläkare_ Utredningen finner det önskvärt, att dessa genom en yrkesme- dicinsk central bereds tillfälle till un- dervisning och utbildning i yrkesme- dicin.

De behov, som förefinns inom Upp- sala-regionen borde tills vidare under uppbyggnadsperioden kunna tillgodoses av den yrkesmedicinska centralen vid Karolinska sjukhuset, vilken redan nu fungerar som konsultorgan för stora de- lar även av denna region. Yrkesmedi- cinska centralen vid Karolinska sjukhu- set torde kunna medhinna detta arbete med hänsyn till, att den delar ansvaret

för att tillfredsställa Stockholms-regio- nens behov av yrkesmedicinsk expertis med den yrkesmedicinska avdelningen vid Södersjukhuset.

Regionvårdsutredningen har i fråga om den yrkesmedicinska organisationen uttalat, att yrkesmedicinen icke borde centraliseras till regionplanet utan an- knytas till ett centrallasarett med för verksamheten .nödvändiga serviceorgan. Vi vill i princip biträda denna uppfatt- ning men anser, att underlaget för retkry- tering av personal för närvarande är för knappt för att ens kunna tillgodose be- hovet vid de av oss främst föreslagna enheterna. Vi anser, att det därför mås- te vara rationellt att koncentrera till- gängliga resurser på en fullständig ut- byggnad av dessa i stället för att splitt- ra upp verksamheten på alltför många icke funktionsdugliga mindre enheter. Utredningen vill i detta sammanhang understryka betydelsen av, att man sna- rast vidtar åtgärder för att stimulera rekrytering och utbildning av personal för de yrkesmedicinska sjukhusavdel- ningarna.

Det är dessutom angeläget, att de sjuk- vårdshuvudmän, som inom sina områ- den har en hög industrialiseringsgrad, tar vara på de erfarenheter, som finns från de hittills existerande specialist- mottagningarna för yrkessjukdomsfall vid medicinklinikernas öppna mottag- ningar vid lasaretten i Eskilstuna och Örebro. överläkare med intresse för de lokala industrimedicinska problemen och med utbildning inom området skulle på detta sätt kunna bidraga till en snab- bare utbyggnad av en fullgod yrkesme- dicinsk serviceverksamhet i landet.

I kapitel VIII redovisar utredningen ett minimiprogram för en yrkesmedi- cinsk avdelning beträffande organisa- tion, personal, lokaler och laboratorie- utrustning. Vid de yrkesmedicinska en- heter, som förläggs till undervisnings-

sjukhusen förordar utredningen, att överläkaren vid dessa, med hänsyn till de stora uppgifterna med undervisning, utbildning och forskning, knytes till den

medicinska fakulteten vid universite- tet (alt. lärarkollegiet vid den medi- cinska högskolan).

NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1963

1. Dmnds—forbindelsen. 1. del.

2.11-keochnottninxtzrlnsvavtnenmellmmnlmd och Sverlze.

3. 0»er av »Nu-dens Hus) i Reykjavik.

: nda-Jan»— m..—___— "

OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1963

Systematisk förteckning

(Siffrorna inom klammer beteckna utredningar-nas nummer i den kronologiska förteckningen)

J ustitiedepartementet

Utlännings tillträde till offentlig tjänst. [7] Författningsutredningen VI. Sveriges statsskick. Del 1. Lagförslng. [16] Del 2. Motiv. [17] Del 8. Motiv. För- slag till riksdagsordning. [18] Del 4. Bilagor. [19] Bärgarlönens fördelning. siöförklurin: m.m. [20] Förslag till lag om vissa gemensamhetsanllggnlngar m. m. [28]

Skadestånd I. [88]

Utrikesdepartementet

Utrikesförvaltningens organisation och personalbehov. [8] Administrativ organisation inom utrikesförvaltninzen. [4] U-länder och utbildning. [84]

Komn11ersiellt. och handelspolitiskt utvecklingsblstånd. [37

Försvarsdepnrtementet

Försvarskostnaderna budgetåren 1963/6'1. [5] Försvar och fiskerinäring. [81]

Socialdepartemeutet

Den statliga konsulentverksamheten på socialvårdens om- råde. [80] Arbetsföreläggande. [88]

Finansdepartementet

Preliminär nationalbudget för år 1968. [8] Undersökning av mxeringsutfallet. [14]

Ecklesinstikdepartementet

En teknisk institution inom Stockholms universitet. [1] 1955 års universitetsutredninx VII. 1. Universitetens och högskolornas organisation och förvaltning. [9] 2. Uni- versitetsväsendets organisation. [10] Utbildning av lärare för jordbruk och skogsbruk samt fortbildning av lärare i yrkesämnsn. [18] 1960 års gymnasientredning. 1. Vägen genom gymnasiet. [15] 2. Kraven på gymnasiet. [22] 8. Specialutrednluz- ar om gymnasiet. [41] 4. Ett nytt gymnasium [42] 5. Läroplan för gymnasiet. [48] 1958 års utredning kyrka-stat. 1. Rdlgtonens betydelse som samhällsfaktor. [26] 2. erkor och samfund i Sverige. [89] Lärare på grundskolans mellanstadium [85]

Jordbruksdepurtementet Lister-landets ålfisken. [82]

Handelsdepartementet

Översättning av fördrag angående upprättandet av En- ropeiska ekonomiska gemenskapen och tillhörande do- kument. [12] Papper och annan skrivmnberiel. [25] Malmen i Norrbotten. [86]

Inrikesdepartementet

Kommunalrättskommittén IV. Kommunalförbundens låne- rätt. [2] V. Kommunals. renhållninzsevgtfter. [29] Iudelnings- och samarbetsfrågor i Göteborgs- och Malmö- områdena. [6] Uppehållstillstånd m.m. för utländska studerande. [11] Sjukhus och öppen vård. [21] Mentalsjukhusens per-sonalorsanisstlon. De! 1. Intervju- och frekvensundersölmingar m.m. [24]

Arbetslöshetsförsäkrlngen. [40] Begrållmingsutvecklinc och näringsliv i Jämtlands län.&

Yrkesmedicinska sjukhusenheter _ behov och Oriontea- tion. [46]

gnu-115 r ; Mvh:..cfyi—Ä—Rw Mm.! .i'quäu